Betänkande i näringsfrågan

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1938:6 SOCIALDEPAETEMEITET

BETÄNKANDE i

NÄRINGSFRÅGAN A V G I V E T AV BEFOLKXINGSKOMMISSIONEN

S

T

O

C 1 9

K

H

O

8 L

M

Statens offentliga utredningar 1938 Kronologisk 1. Betänkande angående omorganisation av polisskolan i Stockholm m. m . I d u n . (4), 107 s. S. 2. Förslag till revision a v den svenska kyrkohandboken. Av E . Eidem. Uppsala, Almqvist & Wiksell. vij, 303 s. E. •i B ™ m o ^ r i n ^ „ 0 t r ! 0 n J c™„;,™ o A „*,„<-„,.• i

- Ä Ä Ä . iaSE?V;Ä?281

och

förteckning-

4. Byggnadsindustrien i Sverige. 3. Arbetslöshet! omfattning och växlingar. Idun. vi;, 202 s. S. | - Betänkande med utredning och förslag röraiii produktions- och avsättningsförhållandena inf trädgårdsnäringen. Marcus. 314 s. Jo. 6 - Betänkande i näringsfrågan. Marcus. 173, 251* s.

-

%££%,fgit»ai,toWffljMhMto«*

A n m . Om särskild tryckort ej angives, ä r tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgira begynn** scbokstaverna till det departement, u n d e r vilket utredningen avgivits, t . ex. E. = ecklcsiastikcbpartementol Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars y t t l anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1938: 6 SOCIALDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE

NÄRINGSFRÅGAN AVGIVET AV

BEFOLKNINGSKOMMISSIONEN

S T O C K H O L M 1938 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 378846

<.\\-.-v£>v

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Socialdepartementet.

Befolkningskommissionen får härmed vördsamt till Herr Statsrådet överlämna ett betänkande i näringsfrågan. Betänkandet har utarbetats av en inom kommissionen nedsatt delegation, bestående av herr Myrdal, ordförande, samt fru Andreen, herr Magnusson och fru Västberg, varjämte såsom särskilt tillkallade sakkunniga deltagit laboratorn, med. doktorn Ernst Abramson samt ledamöterna av riksdagens första kammare, lantbrukaren O. L. Tjällgren i Multrå och undervisningsrådet R. Wagnsson. Abramson har huvudsakligen medverkat vid de näringshygieniska frågornas behandling och har alltså icke ansett sig böra taga ställning till de av kommissionen framlagda ekonomiska förslagen. . Som sekreterare har tjänstgjort t. f. sekreteraren i socialstyrelsen, fil. kandidaten Richard Sterner. Dessutom har delegationen biträtts av amanuensen hos statens jordbruksnämnd, fil. kandidaten Gunnar Lange. Vid författningsutkastens utarbetande har medverkat hovrättsassessorn Ingvar Lindeli. I ärendets slutbehandling hava deltagit befolkningskommissionens samtliga ledamöter. Reservation av herr Magnusson bifogas. Stockholm den 31 januari 1938. Å Befolkningskommissionens vägnar: NILS WOHLIN.

Innehållsförteckning. Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. So cialdepariementel FÖRSTA

AVDELNINGEN.

Allmän K a p . I.

Sid. 3

motivering.

Inledning

7 Allmänna synpunkter på befolkningspolitiken Utredningens föremål Utredningens uppläggning

7 9 10

Kap. II. N ä r i n g s h y g i e n i s k a u t g å n g s p u n k t e r Allmänna synpunkter Nationernas Förbunds sammansatta expertkommitté De skyddande och de energigivande livsmedlens relativa dyrhet

14 14 16 28

Kap.

30 30 32 33

ffl. N ä r i n g s s t a n d a r d e n i S v e r i g e Socialstyrelsens undersökningar Näringsrådets undersökningar Läkarutlåtanden om befolkningens närings- och hälsostandard

K a p . IV. B e d ö m a n d e t av d e n ä r i n g s h y g i e n i s k t m o t i v e r a d e r e f o r m e r n a u r j o r d bruksekonomisk synpunkt

37 Uppgiften för undersökningen i detta kapitel 37 Nationernas Förbunds sammansatta expertkommitté 37 De nedan avhandlade näringsreformerna sedda ur synpunkten av det svenska jordbrukets intressen 41 Den nationalekonomiska innebörden av de i nästa avdelning föreslagna åtgärderna.. 42

ANDRA

AVDELNINGEN.

Kommissionens K a p . V.

förslag.

Inledande synpunkter

44 Vissa allmänna anmärkningar Befolkningskommissionens förslag

44 46

K a p . VI. T i l l h a n d a h å l l a n d e a v s k y d d s f ö d o ä m n e n s a m t v i t a m i n - o c h m i n e r a l ä m n e s r i k a läkemedel vid av läkare konstaterat behov h o s havande och ammande kvinnor samt barn i spädbarns-, förskole- och skolåldern

48 Hälsoskador till följd av näringsbrister hos havande och ammande kvinnor, spädbarn och småbarn De erforderliga skyddsfödoämnena och läkemedlen Principerna för hjälpens anordning De institutioner, som böra uppbära verksamheten De kvinnor och barn, som böra åtnjuta hjälp Hjälpen bör vara kostnadsfri Hjälpens anordning Kostnadskalkyl

48 52 53 54 56 57 58 62

6 Sid. Kap. VII. F ö r s l a g o m a n o r d n a n d e av s k o l m å l t i d e r 65 Allmänna synpunkter 65 Sammanfattande motivering för införande av skolmåltid 71 Skall skolmåltiden göras tillgänglig för alla barn eller med viss behovsbegränsning?.. 72 Skall skolmåltiden vara avgiftsfri? 74 I vilka skolor bör skolmåltid införas? 75 Skolbarnsbespisningens anpassning till de vid olika skolor skiftande förhållandena. Förutsättning om kommunalt initiativ 77 Skolmåltidens förläggning i skolschemat 83 Skolmåltidens sammansättning 85 Lokalfrågan 90 Tillredning och servering 96 Organisation 97 Kontrollen 101 Kostnadskalkyler 103 Den finansiella avvägningen mellan stat och kommun 105 Kap. VIII. S p ö r s m å l e t o m y t t e r l i g a r e å t g ä r d e r f ö r f r ä m j a n d e a v f ö r b r u k n i n g e n av v i s s a l i v s m e d e l i familjer m e d b a r n . Motiv för f r å g a n s u t r e d n i n g 113 Allmänna synpunkter Tidigare erfarenheter och förslag Huvudlinjer i organisationsproblemets uppläggning Vilka befolkningsgrupper böra åtgärderna avse? Synpunkter på urvalet av de slag av livsmedel, å vilka prisrabatter borde utgå . . . . H u r stora böra prisrabatterna vara och vilka kvantiteter böra de avse? Organisation och finansiering Kostnadskalkyler Kommissionens yrkande

113 116 120 121 126 130 133 134 135

Kap. IX. B e h o v e t av e n förbättrad u p p l y s n i n g s - o c h u n d e r v i s n i n g s v e r k s a m h e t i näringsfrågan 136 Näringsupplysningens betydelse Behovet av ytterligare utredningar om näringsförhållandena Näringsläran i skolornas biologiundervisning Skolköksundervisningen Yrkesundervisningen övrig upplysningsverksamhet Reformbehov i fråga om näringupplysningen Kommissionens yrkande Kap. X.

Författningsutkast jämte specialmotivering

R e s e r v a t i o n av herr Magnusson

136 138 140 141 145 148 149 153 154 166

BILAGOR. 1. S v e n s k a f o l k e t s n ä r i n g s f ö r h å l l a n d e n av t. f. sekreteraren, fil. kandidaten Richard Sterner 3* 2. ö v e r s i k t l i g a n a l y s av det j o r d b r u k s p o l i t i s k a p r o b l e m e t i S v e r i g e p å n å g o t l ä n g r e s i k t av professorn, jur. doktorn Gunnar Myrdal 74* 3. D e n s v e n s k a j o r d b r u k s p r o d u k t i o n e n s o m f a t t n i n g o c h u t v e c k l i n g s m ö j l i g h e t e r av amanuensen, fil. kandidaten Gunnar Lange 93* 4. F ö r e k o m s t e n a v s k o l m å l t i d e r s a m t s k o l m å l t i d e r n a s b e s k a f f e n h e t o c h finans i e r i n g u n d e r s e n a r e å r av t. f. sekreteraren, fil. kandidaten Richard Sterner 179* 5. F ö r s l a g till m a t o r d n i n g v i d s k o l m å l t i d e r 207* 6. P . M. m e d v i s s a s y n p u n k t e r p å frågan o m o r g a n i s a t i o n e n av ett s y s t e m m e d p r i s r a b a t t e r å s k y d d s f ö d o ä m n e n av t. f. sekreteraren, fil. kandidaten Richard Sterner 243*

FÖRSTA A V D E L N I N G E N .

Allmän motivering. Kap. I.

Inledning.

Allmänna synpunkter på befolkningspolitiken. I de av statsrådet och chefen för socialdepartementet i anförande till statsrådsprotokollet den 17 maj 1935 uppdragna riktlinjerna för befolkningskommissionens arbete angav departementschefen å ena sidan den synnerliga vikten av en klokt lagd, vederhäftig och allsidig u p p l y s n i n g s v e r k s a m h e t i befolkningsfrågan, ägnad att inom alla kretsar väcka ansvarskänslan för vårt folks framtid och bestånd, men framhöll å andra sidan, att, hur betydelsefull en sådan verksamhet än vore, s o c i a l p o l i t i s k a i n g r i p a n d e n av stor räckvidd vore ofrånkomliga i syfte att för befolkningen skapa ekonomisk trygghet och förbättrade materiella förhållanden. Till den grunduppfattning, som i direktiven sålunda angivits, har befolkningskommissionen i sitt utredningsarbete kunnat nära ansluta sig. I sitt den 4 december 1936 avgivna betänkande i sexualfrågan (Stat. off. utr. 1936: 59) h a r kommissionen även mera principiellt tagit ställning till befolkningspolitikens allmänna inriktning och därvid bland annat framhållit följande: De åtgärder, som härvid påkallas, gälla beträffande de enskilda människorna deras bättre upplysning och fostran, och vad samhället angår vissa sociala och ekonomiska reformer av stor räckvidd. Dessa tvenne slag av åtgärder betinga varandra ömsesidigt. Å ena sidan äro de åsyftade sociala och ekonomiska reformerna ett uttryck för en ändrad inställning från samhällets sida till familjebildning och barnafödande och hava därigenom även en till sunda familjeideal fostrande verkan på hela folket. Å andra sidan äro människornas bättre upplysning och fostran nödvändiga förutsättningar för de sociala och ekonomiska reformernas politiska genomförbarhet. Den närmare inriktningen av de socialpolitiska ingripandena angavs av departementschefen i direktiven på följande sätt: Därest möjlighet skall kunna beredas för en ökad familjebildning och vägen för barnens fostran kunna jämnas, har man att undersöka olika utvägar för att uppnå en ordning, enligt vilken barnen icke i samma grad som nu bliva en tyngande ekonomisk börda för föräldrarna. De socialpolitiska åtgärderna måste därför ha den innebörden, att de nedbringa de enskilda familjernas merkostnader för uppfödning, fostran och vård av barn. De gynnsammare uppväxtvillkor för barnen och de unga, som därigenom kunna åstadkommas, äro jämväl påkallade med hänsyn till ett bättre tillvaratagande av folkmaterialet. Kommissionen har till efterföljd av dessa riktlinjer i ett flertal betänkanden framlagt förslag till åtgärder med denna dubbla syftning att lätta familjernas ekonomiska bördor och att samtidigt kvalitativt uppnå en högre standard i barnavården. I sitt nyss anförda betänkande i sexualfrågan h a r kom-

8 m i s s i o n e n efter en i n g å e n d e u t r e d n i n g av l e v n a d s s t a n d a r d e n i s v e n s k a familjer mera allmänt framhållit bland annat följande: Det kan i detta sammanhang lämnas därhän, i vilken utsträckning ekonomiska hänsyn och hänsyn av annan art medverkat till nativitetens nedgång. Det bör vidare oförbehållsamt framhållas, att en betydelsefull allmän förbättring av levnadsstandarden likväl ägt rum under de senaste årtiondena; en icke oväsentlig del av denna levnadsstandardstegring beror dock just på det lägre barnantalet i familjerna. Vad gäller den här närmast diskuterade frågan om födelsekontrollens bedömande, synes av de ovan anförda upgifterna otvetydigt framgå, att levnadsstandarden i breda lager av det svenska folket är så låg, att den efter hand alltmera långt drivna barnbegränsningen — i den mån den beror på hänsyn till familjens ekonomiska välfärd — icke kan framstå ur de enskilda familjernas synpunkt oförståelig. Denna slutsats förstärkes, då man beaktar den spridning till alla folklager av vår nationella demokratiska kultur och därmed jämväl av olika slags hygieniska, kulturella och mänskliga levnadskrav, som vunnits genom folkundervisningens förbättrande och genom den å våra stora politiska, fackliga, sociala, ideella och religiösa folkrörelser grundade, frivilliga folkbildningsverksamheten. Såsom synnerligen olyckligt måste kommissionen bedöma det förhållandet, att denna levnadsstandard alltmera tenderar att bliva särskilt låg för familjer med barn, i det att nu till dags familjeinkomsten vanligen icke stegras men väl i många fall minskas genom barnens tillkomst, trots att barnen betyda stegrade behov. Detta förhållande måste i många familjer innebära ett motiv för barnbegränsning. Det måste dessutom, med hänsyn till familjeinkomstens påvisade litenhet i flertalet familjer, innebära en nedpressning av flerbarnsfamiljernas levnadsstandard i sådan grad, att barnavårdens berättigade krav i fråga om bostad, föda, hälsovård, utbildning och fostran alltför ofta bliva eftersatta. Den ekonomiska osäkerhet, varunder ett stort flertal familjer lever, har vidare allvarligare verkningar, ju större familjerna äro. Denna osäkerhet måste försvåra en långsiktig livsplanering och utgör ett i många enskilda fall viktigt motiv för barnbegränsning. Det bör betonas, att de ekonomiska svårigheterna för flerbarnsfamiljerna ingalunda äro helt begränsade till de ekonomiskt sämst lottade folklagren, utan att de göra sig gällande — ehuru i så småningom försvagad grad •—• högt upp i medelklassen. Såsom av väsentlig betydelse för det befolkningspolitiska problemets riktiga förstående må här ytterligare framhållas, att vid sidan av de åtgärder, vilka åsyfta att allmänt skapa större säkerhet för arbete och inkomst, de i kommissionens direktiv angivna och i dess utredningsarbete fullföljda linjerna syfta till en sådan förändring av f ö r d e l n i n g e n av inkomsterna och utgifterna inom folket, att barnen icke komma att innebära en så tyngande kostnadsbörda för de enskilda familjerna. Dessa reformer äro i och för sig icke identiska med en allmän levnadsstandardstegring, ehuru de givetvis lättast förverkligas, om de sammanlöpa därmed och då innebära en viss inriktning av levnadsstandardstegringen, så att förbättringen i första hand förbehålles familjerna och barnen. De ekonomiska skälen för barnbegränsning bliva genom sådana fördelningsreformer förminskade. I de samhällslager, där levnadsstandarden nu är låg, framstår utan tvivel i många enskilda äktenskap även en långt driven barnbegränsning moraliskt försvarad och i första hand såsom ett uttryck för ansvarskänsla. Makarna känna det vara en plikt ej blott mot sig själva utan även mot barnen, som de icke vilja utsätta för de neddragande levnadsvillkor, varunder dessa skulle få växa upp, om barnantalet bleve tre eller däröver. Kommissionen anser sig icke kunna jäva denna ansvarskänsla. Men då kommissionen beaktar de svåra familjeindividuella och samhälleliga faror, som äro för-

9 bundna med denna extrema barnbegränsning, måste kommissionen i detta samband framhäva vikten av ett snabbt och kraftigt socialt reformarbete i syfte att upphäva de ekonomiska missförhållanden, som kunna göra även den nu till folkfördärvlighet drivna, extrema barnbegränsningen motiverad av ansvarskänsla i så breda lager. Kommissionen hade därvid närmast den b e f o l k n i n g s k v a n t i t a t i v a synpunkten i tankarna. Då kommissionen nu i detta betänkande ärnar ingå på näringsfrågan, finner kommissionen det angeläget att framhålla, att — såsom även såväl i departementschefens direktiv som i kommissionens nyss anförda yttrande antytts — den b e f o l k n i n g s k v a l i t a t i v a synpunkten är n ä r a sammanlöpande med den befolkningskvantitativa. Det är nämligen i stort sett enahanda socialpolitiska åtgärder, som äro erforderliga såväl för att höja barnavården som för att minska de barnafödande familjernas kostnader för barnen. E n förbättrad samhällelig barnavård har således ej blott en befolkningskvalitativ verkan utan innebär vanligen samtidigt en kostnadsminskning för föräldrarna, i det att vissa barnkostnader avlyftas de enskilda familjerna för att bäras av medborgarna i gemen efter deras skatteförmåga, ej efter deras barnantal. Även de barnlösa komma därigenom att bidraga till kostnaderna för uppfödningen av folkets uppväxande generation. Genom en sådan politik, primärt inställd p å att förbättra barnavården och höja folkkvaliteten, förminskas således jämväl de nu alltför starka motiven för extrem barnbegränsning inom familjerna. Dessa motiv måste därigenom försvagas även såtillvida, som föräldrarna, då de se barnens uppväxt bättre tryggad, icke i samma grad som nu av hänsyn till barnens egna villkor känna sig brista i ansvarskänsla genom att giva dem livet. Kommissionen har inledningsvis velat erinra om detta nära samband mellan de befolkningskvalitativa och de befolkningskvantitativa riktlinjerna. De förslag till åtgärder i syfte att höja näringsstandarden, som i det följande framställas, hava, såsom naturligt är, av kommissionen huvudsakligen utformats under hänsynstagande till åtgärdernas omedelbara verkan att höja befolkningens hälsa. Men förslagen äro samtidigt att betrakta såsom ett icke oväsentligt led i arbetet på att säkra och förbättra de barnafödande familjernas ekonomiska standard. Kommissionen vill i detta samband särskilt understryka, att ur sistnämnda synpunkt åtgärderna icke böra bedömas isolerade. Det är i denna delfråga liksom i samtliga övriga en alldeles oriktig frågeställning att spörja, hur mycket de föreslagna åtgärderna, tagna var för sig, komma att verka stegrande på äktenskapsbildningen och nativiteten. Den ur befolkningskvantitativ synpunkt riktiga frågeställningen är den, huruvida de här föreslagna åtgärderna t i l l s a m m a n s m e d alla de övriga åtgärder, som genomförts, föreslagits och nu övervägas i syfte att på olika vägar förbättra familjernas och särskilt de barnafödande familjernas sociala och ekonomiska villkor, skola förmå så rättvrida fördelningen av kostnader och inkomster mellan familjer med barn och utan barn och familjer med olika barnantal och så trygga barnens sunda uppväxt, fostran och utbildning, att den ekonomiska grundvalen för familjebildning förstärkes och möjligheter därigenom bland annat i högre grad skapas för en upplysning och fostran av folket till en mera positiv familjeinställning. Utredningens föremål. Då utgifterna för livsmedel för det stora flertalet familjer och särskilt för familjer med barn utgöra en alldeles dominerande

10 kostnadspost i utgiftsbudgeten, och d å vidare en tillräcklig och lämpligt sammansatt kost är en huvudbetingelse för kroppslig och andlig hälsa och särskilt betydelsefull för barnens sunda utveckling, är det naturligt, att befolkningskommissionen i sitt arbete att finna medel att lätta familjernas ekonomiska bördor och uppnå en högre standard i barnavården måst ägna näringsfrågan den allra största uppmärksamhet. Här förevarande betänkande innefattar de praktiska slutsatser, kommissionen nått i näringsfrågan. Då kommissionen sökt finna medlen att i denna viktiga delfråga förverkliga de ovan anförda allmänna direktiven för sitt arbete, har kommissionen bland annat beaktat det uttalande, som departementschefen i nyssnämnda direktiv gjort, att det föreligger anledning att bland annat närmare undersöka, i vad mån och på vilket sätt den enskildes utgifter för barnens skolgång må kunna nedbringas. Departementschefen angiver i detta samband, att frågan om barnbespisning genom skolans försorg bör ägnas särskild uppmärksamhet och erinrar, att riksdagen redan tidigare påkallat övervägande från Kungl. Maj:ts sida av även detta spörsmål. Såsom betydelsefullt framhåller departementschefen vidare, att i detta sammanhang övervägas jämväl åtgärder för att bereda barnen och de unga en effektiv och rationell hälsovård med anlitande av de utvägar, vilka såväl i utlandet som i senaste tid inom vissa områden av vårt eget land med framgång prövats. Departementschefen, som tidigare i samma yttrande berört behovet av en effektiviserad social stödverksamhet för mödrarna vid barnsbörden och vid de späda barnens vård, uttalar beträffande samtliga de h ä r nämnda och ett antal i samband därmed antydda frågor till slut, att man icke utan planmässiga stödåtgärder lär kunna förvänta större praktiska resultat av än så lovvärda strävanden p å här berörda olika områden samt framhåller, att problemet då vidgar sig till att gälla frågan om lämplig utbildning och tryggad försörjning åt vårt lands befolkning. Utredningens uppläggning. Den sakliga utgångspunkten för befolkningskommissionens utredning av näringsfrågan h a r varit en undersökning av näringsstandarden i landet. Denna undersökning, som utgör ett fullföljande av den undersökning angående levnadsstandarden i svenska familjer, som kommissionen framlagt i sitt betänkande i sexualfrågan, har mött stora svårigheter, då det tillgängliga materialet icke är av så ingående art, som för ändamålet vore önskligt. Tillräckligt stöd har likväl framkommit för den uppfattningen, att den faktiska näringsstandarden i rätt breda folklager och särskilt allmänt i familjer med barn icke fyller de krav, som den moderna näringsfysiologiska forskningen ställer på en i högsta grad hälso- och utvecklingsbefrämjande kost. De skador, som därigenom tillfogas befolkningens kvalitet, äro mycket avsevärda, även om en närmare uppskattning av deras storleksordning icke är möjlig. Den uppfattningen torde dock numera vara allmän bland näringsfysiologerna, att ett förbättrat kosthåll sannolikt skulle stegra befolkningens hälsa och livsduglighet mer än någon annan särskild reform. Bristerna i näringen hava två huvudorsaker: (1) fattigdom, d. v. s. en — i förhållande till familjens storlek och barnantal — så låg inkomststandard, att medel inom familjebudgeten icke äro tillgängliga för en kvantitativt rikligare och/eller kvalitativt lämpligare sammansatt och då vanligen kostsammare föda, och (2) okunnighet om betydelsen av en tillräckligt riklig och lämpligt sammansatt föda och/eller om kostens lämpliga sammansättning och tillagning.

11 Beträffande den första huvudorsaken, fattigdom, är problemet desto allvarligare, eftersom livsmedelsposten utgör en desto större andel av hela budgeten, ju mindre familjeinkomsten och större barnantalet i familjerna är. Detta medför en sammanpressning av övriga poster, vilket framförallt med hänsyn till kostnaderna för bostad och hälsovård i och för sig är i hög grad beklagligt. Med den låga standard i dessa andra hänseenden, som särskilt i fråga om bostad ådagalagts genom de under senare tid i Sverige företagna omfattande och intensiva bostadsundersökningarna, kan det beträffande familjer i de lägre inkomstlagren alldeles icke göras gällande, att en för liten del av inkomsten i allmänhet ägnas åt försörjning med livsmedel. Det må vidare redan här erinras om, att fattigdom såsom orsak till brister i näringsstandarden givits ökad vikt genom den senaste tidens näringsfysiologiska forskning, som allt bestämdare framhävt betydelsen av vissa s. k. skyddsfödoämnen, vilka till stor del är o mera dyrbara än de blott kalorigivande livsmedlen. Sambandet mellan näringsstandard och familjeekonomi är befolkningshygieniskt desto viktigare, som fattigdomen i första hand måste träffa de stora och barnrika familjerna. Vid bedömandet av en familjs välståndsgrad måste nämligen självklart hänsyn tagas icke blott till inkomstens absoluta storlek utan också till det av familjernas medlemsantal bestämda konsumtionsbehovet. Denna synpunkt kommer i det följande att ytterligare understrykas. Den andra huvudorsaken till brister i näringsstandarden, okunnighet, är jämväl av den allra största betydelse. Större näringshygieniska insikter skulle utan varje tvivel i väsentlig mån kunna förbättra näringen och därmed hälsostandarden i vårt land. Som ovan framhållits, kan man visserligen icke betrakta det såsom ett önskemål, att en större del av inkomsten mera allmänt skulle förbehållas livsmedelsposten inom utgiftsbudgeten — allra minst i de lägre inkomstskikten. Avsevärda brister föreligga dock beträffande kostens sammansättning och tillredning. Det är känt, att särskilt på detta område förkastliga vanor äro djupt rotade och mycket svårövervinneliga. Till de båda huvudorsakerna svara tvenne olika vägar att bringa till stånd en förbättring i näringen. Där orsaken till bristerna är fattigdom, måste samhället träda understödjande till. När orsaken är felande insikter, måste en upplysnings- och uppfostringsverksamhet organiseras. Eftersom de båda huvudorsakerna äro nära sammanvävda, böra även åtgärderna koordineras. Särskilt är det en angelägenhet, att, då samhället inträder med en ekonomiskt stödjande verksamhet, denna så anordnas, att den samtidigt blir hälsofostrande. Det ligger på samhällets ansvar att i båda hänseendena vidtaga positiva åtgärder. Samhället kan således icke överlåta upplysnings- och uppfostringsverksamheten helt till det enskilda initiativet. Det är numera allmänt erkänt, att upplysning i näringsfrågor bör inordnas såsom ett led såväl i skolans undervisning som i den allmänna folkbildningen. Å andra sidan kan samhället ej heller nöja sig med enbart upplysningsverksamhet. Det bör här betonas, att graden av upplysning i viss utsträckning är en ekonomisk fråga, såtillvida som de största bristerna i upplysningen måste förväntas finnas just i de familjer, vilka samtidigt hava det största hjälpbehovet. En upplysningsverksamhet, som här icke går jämsides med att de ekonomiska förutsättningarna för ett fullvärdigt kosthåll skapas, måste bliva otillräcklig. Upplysningsverksamheten måste på detta område som på så många andra gå hand i hand med den ekonomiskt stödjande verksamheten och har blott under denna förutsättning utsikt att bliva mera verksam.

12 Då befolkningskommissionen haft att behandla dessa reformproblem, har den i främsta rummet tagit sikte på familjerna och barnen. Näringsfrågan blir således i detta betänkande icke behandlad i sin helhet utan — särskilt vad det gäller de av kommissionen ställda förslagen — blott i vad den rör de havande kvinnorna, mödrarna och barnen. Denna begränsning vid näringsfrågans behandling är icke blott motiverad av kommissionens härovan angivna särskilda uppdrag att infoga denna reformverksamhet inom den kvalitativa och kvantitativa befolkningspolitikens ram, utan synes kommissionen även ur allmännare synpunkt sakligt påkallad av trenne viktiga skäl. 1) Liksom i fråga om bostadsstandarden förhåller det sig även i fråga om näringsstandarden på det sättet, att det är hos familjer med barn, i synnerhet de barnrika, som de vanligaste och mest allvarliga bristerna påträffas. Detta är en återspegling av det allmännare förhållandet, att vid given inkomstnivå ett ökat barnantal innebär stegrade behov och därigenom en sammanpressning av konsumtionen inom alla budgetposter. Även om därvid, såsom redan antytts, familjerna vid ökat barnantal bringas att på bekostnad av andra budgetposter stegra utgifterna för livsmedel, komma likväl dessa utgifter att sammanpressas i förhållande till det växande behovet. Vissa i bilaga 1 refererade undersökningar av laboratorn Abramson hava vidare visat, att barnantalet i större utsträckning än inkomsten påverkar livsmedelskonsumtionen, samt att sålunda speciellt de barnrika familjerna uppvisa omfattande näringsbrister. Här bör särskilt uppmärksammas, att dessa barnrika familjer, trots sitt numera relativt ringa antal, dock svara för över hälften av den kommande generationen. 2) Brister i näringsstandarden hava särskilt allvarliga verkningar för barn och ungdom i uppväxtåldern samt för havande och ammande kvinnor. Den skada, som kan uppkomma, är för barnen allvarligare och större än när det gäller vuxna personer. 3) Konservatismen i kostvanorna är så stor, att möjligheterna att genom upplysning och annan påverkan mera grundväsentligt förändra människornas kostvanor i viss grad inskränka sig till den unga familjegrundande generationen och till uppväxande barn och ungdom. De hittills berörda grundläggande budgetekonomiska och näringshygieniska spörsmålen behandlas i andra och tredje kapitlen. Befolkningens näringstillförsel betecknar en efterfrågan på jordbruksprodukter. I nuvarande utvecklingsskede och med nuvarande jordbrukspolitik innebär denna efterfrågan praktiskt taget helt en efterfrågan på det inhemska jordbrukets och trädgårdsodlingens produktion. De åtgärder till utökad och förbättrad kost, som kommissionen föreslår, innebära därför en stegrad och i viss mån till proportionen nyinriktad efterfrågan på vissa jordbruksprodukter, särskilt mejerivaror och trädgårdsalster. Det har med hänsyn härtill framstått såsom en oavvislig nödvändighet för kommissionen att även belysa produktionssidan av problemet. Ur nationalekonomisk synpunkt måste nämligen åtgärder av här föreslagen beskaffenhet till sitt allmänna värde bedömas helt olika, beroende på det inhemska jordbrukets produktionsförutsättningar. Likaså bör dessa åtgärders närmare inriktning icke bestämmas utan noggrant iakttagande av vad det är för slags jordbruksprodukter, varav ett produktionsöverflöd består eller hotar att uppkomma. Genom den undersökning rörande produktionssidan av näringsproblemet, som kommissionen föranstaltat, har kommissionen allmänt kommit till den uppfattningen, att åtgärder till stegrad förbrukning av sådana livsmedel, som

13 äro av särskild betydelse för hälsostandarden, ej blott icke strida emot utan rentav i viss grad bilda en förutsättning för en rationell utbyggnad av den framtida jordbrukspolitiken. Det är kommissionens uppfattning, att vid bedömandet av de nedan föreslagna åtgärdernas finansiella konsekvenser dessa djupare nationalekonomiska sammanhang icke böra lämnas ur sikte. Den produktionspolitiska sidan av näringsfrågan behandlas i fjärde kapitlet. I en andra avdelning framställas och motiveras kommissionens förslag. I inledningskapitlet (kap. V) till denna andra avdelning lämnas (sid. 46—47) en kortfattad redogörelse för deras allmänna innebörd.

*

14 Kap. II.

N ä r i n g s h y g i e n i s k a utgångspunkter.

Allmänna synpunkter. Ännu för några årtionden sedan var det en utbredd uppfattning, att man i flertalet västeuropeiska länder åtminstone i fråga om näringen under normala tider uppnått en i allmänhet fullt tillfredsställande levnadsstandard. Denna uppfattning tedde sig naturlig med hänsyn till dels den betydande stegring i levnadsstandarden, som — bortsett från kortvariga nedgångsperioder — sedan lång dd kunnat iakttagas, dels det förhållandet, att näringsbehovet i regel är det behov, som i första h a n d tillfredsställes. Man ansåg sig rentav kunna fastslå, att undernäringen till och med vore ett mindre allvarligt hälsoproblem in övernäringen. Om man nu för tiden icke är beredd att skriva under dylika uttalanden, beror detta icke i första hand på att man erhållit någon mera fullständig överblick av de faktiska konsumtionsförhållandena. Även om konsumtionsundersökningarna numera äro mera ingående än tillförne, kvarstå dock flerstädes — och icke minst i Sverige — betydliga luckor i vår kunskap om levnadsstandarden i olika inkomstlager. Trots detta har man dock funnit åtskilligt, som tyder på att de förefintliga missf örhå landena icke aro sa obetydliga, som man tidigare ofta räknat med. Det år dock icke i första h a n d dvlika iakttagelser, som gjort näringsfrågan aktuell, utan fastmer, att den * moderna näringshygieniska vetenskapen ställt helt nya och högre krav på folknäringen, än dem man tidigare brukade räkna med. Man har med andra ord fått nya utgångspunkter för bedömandet av näringsstandarden. . . Dessa nya krav hava även en annan karaktär an de tidigare. De utgöra icke »minimikrav» utan »optimikrav» med hänsyn till kostens kvalitet. Förr sökte man i första hand fastställa, huvudsakligen kvantitativa, minimikrav (avseende särskilt kalorimängd och äggvitehalt), vilkas realiserande skulle garantera livets bevarande och vidmakthållandet av individens arbetsforhet. Om kosten överskred minimikraven, kunde detta möjligen te sig önskvärt ur den enskilde individens synpunkt, eftersom minimikosten knappast i längden kunde väcka tillfredsställelse i fråga om smaklighet och omväxling, men det ansågs knappast kunna motiveras ur rent socialhygienisk synpunkt utan hade mera karaktären av lyxkonsumtion. Numera understrykes däremot med skärpa, att en utökning av minimikosten i vissa väsentliga hänseenden, särskilt i fråga om halten av vitaminer och mineralämnen, medför en sa påtaglig förbättring i hälsotillståndet, att man däri kan se ett viktigt, om icke det allra viktigaste, medlet för åstadkommande av en allman höjning i folkhälsan. De socialhygieniska vinster, som böra kunna uppnås genom en förbättrad näring, jämföras i litteraturen ej sällan med dem, som sedan 1800-talet vunnits genom de metoder för bekämpandet av smittosjukdomar, som utvecklades av bakteriologien. > Redan det förhållandet, att kroppslängden fortfarande visar mycket tydlig tendens att stiga, utgör ett tecken på att vi ännu icke nått det optimum av hälsostandard, som med näringshygieniska medel kan åstadkommas. I Sverige ökades sålunda den genomsnittliga längden hos nyinskrivna värn-

15 pliktiga från 169 cm i slutet av 1880-talet till 171 cm i början av 1900-talet samt — trots att inskrivningsåldern under mellantiden sänkts från 21 till 20 a r — till 173 cm år 1934. Ännu starkare intryck gör nedgången i det procentuella antalet värnpliktiga med en kroppslängd under 160 cm som yid nämnda tre tillfällen utgjorde resp. 63, 35 och 14 °/o. Även om andra faktorer än den förbättrade folknäringen bidragit till denna utveckling, utgör den höjda livsmedelsstandarden säkerligen en av de främsta orsakerna. Flerstädes i utlandet företagna experiment över den inverkan, som en viss kostförstärkning, t. ex. en ökad mjölktilldelning, h a r på barnens tillväxt, tala även sitt tydliga språk. Vissa dylika experiment komma i det följande att refereras. För Sveriges del kan man i detta fall hänvisa till i bilaga 4 refererade resultat av inom Gällivare skoldistrikt företagna vägningar av skolbarn, vilka deltagit i skolbespisning. Nästan alla barnen uppvisade under en observationstid av 5—6 veckor tydlig viktökning, vilken för 61 av samtliga 171 barn uppgick till minst 1 kg. Av intresse äro även följande uppgifter, som hämtats ur en till medicinalstyrelsen nyligen insänd redogörelse. De angiva medelvikten och viktskillnaden för skolbarn i 13-årsåldern, som under skoltiden inackorderats i s. k. arbetsstugor, i jämförelse med övriga barn.

K o m m u n e r

Korpilombolo Tärendö Pajala övertorneå . .

Antal vägda skolbarn i arbetsstugor

93 50 92 97

Medelvikt (kg) för skolbarn

övriga

i arbetsstugor

övriga

131 65 331 175

37-9 34-8 38-5 37-8

34-9 335 35-0 34-0

Viktskillnad (kg)

3-0 1-8 3-5 3-8

De inackorderade barnen väga 1-3—3-8 kg mera än de övriga, trots att bland de förra ingå barn från de allra fattigaste familjerna. De viktskillnader, som framträda mellan olika socknar, torde åtminstone delvis förklaras av rasolikheter. Vidare utgör det förhållandet, att åtskilliga sjukdomar, t. ex. tuberkulos och rachitis, fortfarande hava stor utbredning i vårt land, ett tecken p å att levnadsförhållandena och särskilt näringen icke överallt nått upp till önskvärd hälsostandard. Vad tuberkulosen beträffar, har denna visserligen gått starkt tillbaka. Men härvidlag kan det förhållandet, att å ena sidan denna förbättring fortsätter — dödstalet per 1 000 invånare var i genomsnitt for perioden 1911/15 194, år 1933 104, år 1934 102 och år 1935 094 —, och a andra sidan vissa län uppvisa en dödlighet i tuberkulos, som väsentligt överstiger riksmedeltalet, betraktas såsom ett uttryck för att vi ännu icke natt något optimalt läge. I Norrbottens län uppgick tuberkulosdödligheten ar 1935 till 200, i Västerbottens län till 148 och i Blekinge län till 135 per 1 000 invånare. Av stort intresse är i detta sammanhang en av förste stadsläkaren i Stockholm med. doktorn Einar Rietz i samarbete med byråchefen K. A. Edin utförd undersökning över barnadödligheten i Stockholm. Denna undersökning, som utförligt refereras i sjätte kapitlet (sid. 50 ff.), utvisar, att spädbarnsdödligheten i synnerligen stor utsträckning varierar efter inkomstförhållandena. , .„** i n n e b a r > såsom också längre fram skall närmare motiveras, att utvidgad hjälp till barnen i de fattigare familjerna skulle medföra en betydande sank-

16 ning i den även i vårt land avsevärda dödligheten under första levnadsåret. En sådan hjälp skulle därför även vara av direkt befolkningskvantitativ betydelse. Nationernas Förbunds sammansatta expertkommitté. Den tidigare berörda åsiktsförskjutningen inom hygieniskt sakkunniga kretsar kommer till mycket tydligt uttryck i nästan varje modernt näringshygieniskt arbete, b l å n a annat i England har under senare år förekommit en synnerligen intensiv diskussion varvid frågan om den nuvarande folkkostens tillrackhghet och behovet av omfattande åtgärder i syfte att genom förbättring av näringstillförseln åstadkomma en höjning av folkhälsan undersökts frän nyare naringshygieniska synpunkter. Befolkningskommissionen vill har hanvisa till de särskilt auktoritativa uttalanden, som återfinnas i publikationerna frän Nationernas Förbunds hälsovårdssektion och från den sammansatta expertkommitté i näringsfrågan, som i augusti 1935 tillsattes av Nationernas Förbund, och som nyligen offentliggjort den slutliga och sammanfattande delen av sitt betänkande. 1 Kommissionen h a r så mycket större skal att hanvisa till dessa publikationer, som de icke endast giva en auktoritativ sammanfattning av de näringshygieniska utgångspunkterna för kommissionens förslag utan dessutom även i övrigt giva uttryck för kommissionens uppfattning i näringsfrågan och näringspolitiken. De giva dessutom vid handen, att kommissionens förslag i detta betänkande helt ansluter sig till de rekommendationer, som avgivits av denna expertis. Kommissionen återkommer i fortsättningen till dessa praktiska rekommendationer från Nationernas Förbunds hälsovårdsorganisation samt trän dess sammansatta expertkommitté. Utlåtandena från den sistnämnda hava sitt särskilda intresse bland annat av det skälet, att i denna kommitté inga representanter icke bara för näringshygienisk utan även for nationalekonomisk och jordbruksekonomisk sakkunskap. Den har dessutom samarbetat med internationella lantbruksinstitutet i Rom samt internationella arbetsbyrån I detta kapitel gäller det emellertid närmast att återgiva de nämnda arbetenas formuleringar av de näringshygieniska utgångspunkterna för frågans behandling. „_,.«, « « i * -PXI I hälsovårdsorganisationens arbete om näring och folkhalsa uttalas 101jande: För trettio år sedan troddes det allmänt, att människornas näringsbehov är tillfredsställt så länge som de hava nog att äta; varje sjukdom och hälsobrist, som personer, vilka icke voro direkt hungriga, kunde lida av, tillskrevs andra orsaker än kosten. Vi veta nu, att kostens tillräcklighet beror på förhandenvaron av ett avsevärt antal faktorer, och att ren kvantitativ tillräcklighet kan förekomma sida vid sida med en hel serie av kvalitativa brister, av vilka var och en kan medföra de mest allvarliga fysiska verkningar. 1 sitt slutbetänkande uttalar d e n sammansatta kommittén följande: För det första befanns det, att ett antal sjukdomar, vilkas orsaker hittills varit okända eller blott anade, berodde på felnäring. Rachitis med dess skelettdeformii League of Nations: Et. Burnet and W. R. Aykroyd: Nutrition and public health. (Quaterly BullethTof the Health organization. Vol. IV. No. 2, June 1935) - The problem of nutrition Volume I Interim report of the mixed committee on the problem of nutrition. Volume II. ReDort on the physiological bases of nutrition drawn up by the technical commission of the health committee. Volume III. Nutrition in various countries. Volume IV. Statistics of food production, consumption and prices, documentation prepared by the international msttute of agriculture Geneve 1936. — Final report of the mixed committee of the League of Nations on the relation of nutrition to health, agriculture and economic policy. Geneve 1937. 2 A. a. sid. 5 ff.

17 teter, ett av den västerländska civilisationens gissel, och beri-beri, en plåga för de risätande länderna i österlandet, konstaterades hava sitt ursprung i kosten och vara lätta att förekomma. På liknande sätt visades det, att skörbjugg, som under långa resor åstadkommit så stora förluster på handelsskepp, också kunde förekommas och botas genom användandet av den rätta kosttypen. Listan har raskt utökats, och det är nu känt, att många vanliga defekter i benstrukturen, vilka ofta medföra frakturer, och vilka icke lätt giva sig tillkänna vid vanliga undersökningar, bero på felaktig föda, särskilt i barnaåldern. Tändernas struktur och anordning och käkarnas utveckling befunnos bero på kosten under den tidigare delen av livet, och förekomsten av tandsjukdomar kunde sättas i tydligt samband med denna bristfälliga struktur. Den havande eller ammande kvinnan giver till barnet ämnen från sin egen kropp, varför dessa perioder medföra särskilda krav på en god näring, om kvinnans hälsa skall bibehållas. Det blev också uppenbart, att otillfredsställande näring ofta minskade individernas motståndskraft mot infektioner, så att riktigt närda barn eller vuxna antingen helt och hållet undgå vissa typer av infektion eller undvika att duka under för de allvarligare komplikationer, som ibland följa. Sålunda befanns motståndskraften mot många av barnaålderns allvarliga infektioner, däribland tuberkulos, vara beroende av kosten. Vissa ögonsjukdomar, såsom t. ex. nattblindhet, visades också bero på näringsförhållandena och kunde lätt förekommas och botas. Det blev i själva verket klart, att många av kroppens organ kunde bliva bristfälliga i sin struktur och att ett stort antal hälsobrister inträda vid ett kosthåll, som hittills hade betraktats såsom tillfredsställande. Förståelsen för dessa fakta gjorde det möjligt att indela födoämnena i två huvudgrupper: födoämnen, som huvudsakligen äro energigivande, såsom sädesslag, fett, socker e t c , samt skyddsfödoämnen rika på vitaminer och mineralämnen, sådana som mjölk, grönsaker, rå frukt, torskleverolja etc. En tillräcklig mängd av båda dessa slag av födoämnen befanns vara nödvändig för att tillförsäkra ett optimalt hälsotillstånd, fysisk utveckling och motståndskraft mot sjukdomar. Världskriget gav en slående demonstration av verkningarna av ett försämrat kosthåll, när andra faktorer (bostadsförhållanden, hälsovård, medicinsk kunskap etc.) förbliva praktiskt taget oförändrade. Det allmänna dödstalet och framförallt dödstalet för tuberkulos — ett ännu mera känsligt mått på näringsförhållandena — steg i alla länder (krigförande och andra), där befolkningen utsattes för livsmedelsrestriktioner. Den största stegringen inträffade vid de tider och på de orter, där restriktionerna voro strängast. Vad Tyskland beträffar, steg dödstalet för tuberkulos i Berlin från 1914 till 1918 med så mycket som 65 %, medan det i jordbruksstaten Bayern ökades med blott 23 %. I Roubaix och Tourcoing, två industristäder i det ockuperade Nordfrankrike, stego talen med respektive 101 och 183 %. En ytterligare illustration giva verkningarna av krigstidens födoämnesbrist på barnen. Deras speciella näringsbehov för tillväxten göra dem särskilt känsliga för näringsbrister. Uteblivandet av normal tillväxt kan lätt mätas. Så har gjorts i fråga om skolbarnen i Berlin. De, som föddes och uppväxte under kriget, blevo avgjort hämmade i sin utveckling. Sålunda voro de barn, som föddes 1918 och började skolan 1925, 2 till 2 V2 tum (5—6*5 cm) kortare och 2 till 3 engelska pund (1 till 1 V2 kg) lättare än de, som började skolan 1933. Skillnaden var ännu större i fråga om barn, som lämnade skolan (i 13—14-årsåldern), och uppgick från 2 V2 till 3V4 tum (6 till 8 cm) i längd och från 8 till 12 engelska pund (4 till 5-5 kg) i vikt. Ytterligare erfarenhet har vunnits genom nyare experiment, vilka utvisa den snabba ökning i längd och vikt, som uppkommer hos barn genom att utöka deras 2—378846.

18 vanliga kost med en skolmåltid eller till och med bara med ett glas mjölk om dagen. Sålunda konstaterades i en internatskola för pojkar nära London en ökning på 7 engelska pund (mer än 3 kg) i vikt och 2'63 tum (6'7 cm) i längd på ett år för de gossar, som fingo en halv liter mjölk dagligen utöver den vanliga kosten; 1 de pojkar, som icke erhöllo denna extra mjölk, ökade endast 3*89 pund (1*7 kg) i vikt och 1*84 tum (4*7 cm) i längd under samma tid. Mjölken medförde sålunda en extra ökning av 43 % i längd och 81 % i vikt. På liknande sätt medförde en mjölktilldelning två gånger dagligen till skolbarn i Paris under sex månader en extra ökning på 40 % i vikt för pojkar och 65 % för flickor i förhållande till barn, som icke erhöllo denna extra mjölk (1*67 kg mot 1*19 kg för pojkar och 1*63 mot 0'99 kg för flickor). Många liknande experiment kunna anföras från Japan, Nya Zeeland, Norge, Skottland, Förenta Staterna etc. W . R. A y k r o y d , f ö r u t v a r a n d e m e d l e m av N a t i o n e r n a s F ö r b u n d s h ä l s o v å r d s s e k t i o n s a m t d i r e k t ö r för ett institut för n ä r i n g s u n d e r s ö k n i n g a r i Indien, återgiver i ett a r b e t e 2 b l a n d a n n a t vissa b e l y s a n d e u n d e r s ö k n i n g a r r ö r a n d e v e r k n i n g a r n a av d e olika k o s t h å l l e n h o s vissa i n d i s k a s t a m m a r . I ett slående experiment uppfödde Mc Carrison råttor på koster liknande dem, som voro vanliga bland vissa indiska stammar — siker, pataner, maharattaner, kanareser, bengaler och madrasser. Av dessa hade sikerna den bästa fysiken, madrasserna den sämsta. Det befanns, att utvecklingen av de experimentdjur, som uppföddes på dessa olika koster, mycket nära överensstämde med respektive stammars. Genomsnittsvikten för den grupp, som uppföddes på »sik-kost», var efter sex månader 235 g mot 155 g för den grupp, som uppföddes på »madrasser-kost». De övriga stammarnas koster åstadkomnio utvecklingsgrader däremellan, vilka grovt överensstämde med dessa stammars fysiska utveckling. Det är ett rimligt antagande, att det är på grund av den bättre kosten, som siken är längre och starkare än bengalen och madrassen. Japanerna äro ett småväxt folk, ehuru nu ständigt växande i längd, allteftersom levnadsstandarden och kosthållet i Japan förbättras. (Fiskerinäringens utveckling under senare år i Japan har varit utomordentlig.) Det har observerats, att barn till japaner och kineser, som emigrerat till Amerika, bliva större med varje ny generation. Amerika är ett av världens mest välnärda länder, och även orientaliska emigranter få del av smulorna från den rike mannens bord. Det kan råda föga tvivel om att den hastiga förbättringen i fysiken till väsentlig del beror på kosthållet. Mjölk konsumeras i Kina och Japan praktiskt taget icke alls efter avvänjningen. Den välnärda människan, särskilt den, vars kost är rik på mjölkprodukter, tenderar att bliva lång, rak och välväxt. Å andra sidan synes en kost, som är rik på mjöl och gryn men fattig på skyddsfödoämnen, utveckla en undersätsig, klumpig typ av män och kvinnor. I England äro pojkar vid »public schools» 3 flera tum längre än pojkar, tillhörande de fattigare klasserna, och betydligt mera välbyggda. Ehuru sådana faktorer som arv och fysisk fostran delvis medverka till åstadkommandet av dylika olikheter, utgör kosten sannolikt den viktigaste faktorn. I den s a m m a n s a t t a k o m m i t t é n s s l u t b e t ä n k a n d e återgives följande tabell, u t v i s a n d e l ä n g d och vikt för fjortonåriga s k o l b a r n i Norge i s t a t l i g a och privata skolor: 1 Enligt vad den förut nämnde författaren Aykroyd uppgiver (Human Nutrition and Diet, London 1937), var denna vanliga kost dock en god sådan; den betecknas såsom >god, enkel, hälsosam kost>. 2 A. a. sid. 137 ff. 8 De engelska internatskolorna för överklassens och den högre medelklassens barn.

19 G os s a r År

1920 1925 1930 1935

längd i cm

F 1i e k o r

vikt i kg

längd i cm

vikt i kg

statliga skolor

privata skolor

statliga skolor

privata skolor

statliga skolor

privata skolor

statliga skolo i

privata skolor

148-2 150-5 153-1 155-0

153-5 155-9 157-4 162-7

38-5 40-0 42-6 43-6

42-4 43-8 45-5 50-0

150-6 152-4 154-9 157-3

154-9 155-9 158-5 161-2

41-8 42-4 45-5 47-3

44-9 45-9 4S-2 50-1

I k o m m e n t a r e n till d e n n a tabell b e t o n a r k o m m i t t é n , a t t såväl d e n avsev ä r d a s t e g r i n g e n i siffrorna från 1920 till 1935 s o m d e tydligt f r a m t r ä d a n d e s k i l l n a d e r n a m e l l a n statliga och p r i v a t a skolor v ä s e n t l i g e n s a m m a n h ä n g a m e d n ä r i n g s f ö r h å l l a n d e n a — alltså dels f ö r b ä t t r i n g e n i dessa s e d a n tidig a r e a r , dels d e n olikhet, s o m h ä r u t i n n a n förefinnes m e l l a n s k i l d a socialklasser. K o m m i t t é n u t t a l a r v i d a r e : Det förhållandet, att förbättringar i längden fortfarande äga r u m i ett antal länder och att en stor del av rekryterna fortfarande kasseras på grund av fysiska defekter, utvisar, att det, trots gjorda framsteg, dock fortfarande finnes plats för förbättringar. Vidare visar en granskning av dödsstatistiken i olika länder stora skillnader i dödstal såväl mellan skilda länder som mellan rikare och fattigare distrikt i ett och samma land. Sålunda äro t. ex. dödstalen i Nya Zeeland och Nederländerna mindre än en tredjedel av motsvarande tal i vissa länder i Sydamerika, Afrika och Asien. I vissa städer, såsom London, Berlin och Paris äro de allmänna dödstalen i fattigare distrikt 50 % högre än i mera välbärgade, medan tuberkulosdödligheten ofta är fyra gånger högre i de förra distrikten än i de senare och motsvarande proportion i fråga om barnadödligheten förhåller sig som 2 till 1 På samma sätt är det korrigerade* allmänna dödstalet i ett arbetslöshetsområde (depressed area) sådant som Merthyr Tydfil (Syd-Wales) 166 % högre än i ett sådant välbärgat distrikt som Epsom och Ewell. 2 Utan tvivel skulle en förbättring i de sociala förhållandena och särskilt i befolkningens näringsförhållanden i dessa fattiga länder, städer och distrikt medföra en avsevärt ökad hälsa och spara många liv. Möjligheten a t t g e n o m f ö r b ä t t r a d n ä r i n g å s t a d k o m m a en h ö j n i n g a v h ä l sotillståndet ä r e m e l l e r t i d icke b e g r ä n s a d e n b a r t till s k o l b a r n . K o m m i t t é n u n d e r s t r y k e r a t t d y l i k a möjligheter förefinnas i fråga o m e t t flertal å l d e r s klasser o c h b e f o l k n i n g s g r u p p e r , s a m t u p p t a g e r varje s å d a n g r u p p till speciell b e h a n d l i n g . I det följande citeras vissa av dessa i m e r a s y s t e m a t i s k form ramiagda uttalanden rörande d e näringshygieniska förhållandena för olika kategorier a v m ä n n i s k o r . Havande och ammande kvinnor. I fråga o m h a v a n d e o c h a m m a n d e k v i n n o r f i a m h a l l e r k o m m i t t é n b l a n d a n n a t följande: Det finns goda skäl att antaga, att en stor del av de sjukdomar och hälsobrister som aro förenade med barnafödande, och de höga dödstalen för havande kvinnor skulle kunna betydligt minskas genom förbättrad näring för dessa kvinnor Under havanceskaps- och amningstiden måste modern icke endast tillföras de närings» Del korrigerade dödstalet är ett tal, som beräknats under vederbörligt hänsynstagande till olikheterna i befolkningens ålderssammansättning. in^nbu^anae un i ^ Be, f k !if t , p å , S r u n d v a l a v siffrorna i »The Registrar-General's Statistical Review of Eneg land anl Wales for the Year 1935>, del. I, H. M. Stationary Office, London, 1936

20 ämnen, som äro nödvändiga för hennes egen hälsa, utan därjämte alla de viktiga ämnen, som erfordras för fostrets utveckling och växt. Otvivelaktigt är den moderna kosten ofta otillräcklig i fråga om vissa ämnen och medför därför mycken ohälsa för modern samt otillräcklig utveckling och förminskad motståndskraft för fostret och barnet. En av de vanligaste bristerna i den moderna kulturkosten är en otillräcklig mängd av mineralämnen, vilket medför störningar i kalkomsättningen, så att modern avstår kalksalter från sin egen benstomme till det växande f o s t r e t . . . Detta framgår tydligt av den ökade tendensen till tandröta hos kvinnor under dessa perioder. Andra smärtsamma åkommor under havandeskap, vilka synas bero på bristande kalktillförsel, utgöras av ömhet och svaghet i musklerna och därav följande oförmåga att utföra vanliga dagliga sysslor — en oförmåga, som vanligen icke häves genom vila under dagen och natten — samt vidare i oförmåga att sitta eller ligga länge i samma ställning, ett tillstånd, som ofta är förenat med intermittent muskelkramp, vilken kan bliva tämligen svår. Ett annat ämne, som ofta förekommer i otillräckliga mängder i havande kvinnors kosthåll, är järn, som moderorganismen måste tillföra fostret i tämligen stor mängd. En stor del kvinnor i giftasvuxen ålder lider av enkel anämi, och detta tillstånd förvärras av havandeskap och amning. En vid ett sjukhus i London utförd undersökning visar sålunda, att avsevärt mer än 50 % av de ammande mödrarna hade en hämoglobinhalt i blodet, understigande 80 %. Denna vanliga brist kan hävas antingen genom att järnsalter tillföras under havandeskapet eller, ännu bättre, genom tillförsel av järnrika födoämnen, såsom kött, äggula och grönsaker. Det är väl känt, att brist på jod i den havande kvinnans föda kan vara av stor betydelse. Endast små mängder av jod äro nödvändiga för att tillgodose fostrets behov under dessa perioder. . ., men vanliga födoämnen hava en så otillräcklig jodhalt, att det ofta är omöjligt att ens garantera dessa små mängder . . . Vad naturliga födoämnen beträffar, utgör havsfisk den enda rika jodkällan, och, om sådan kan erhållas, böra alla havande kvinnor erhålla havsfisk en eller två gånger i veckan. Det är tydligt, att vitaminerna vanligen förekomma i otillräckliga mängder i den havande kvinnans kost. Den vanligaste bristen gäller vitamin D; även vitamin A och C förekomma ofta i otillräcklig mängd. Dessa näringsbrister kunna, utom i fråga om vitamin D, lätt botas genom att i kosten införas sådana skyddsfödoämnen som mjölk, ägg, grönsaker och frukt. Där brist på solsken råder, kan vitamin D erhållas i riklig mängd genom tillförsel av torskleverolja eller genom något Dvitaminpreparat. Spädbarn. I fråga o m s p ä d b a r n e n s u p p f ö d n i n g b e t o n a r k o m m i t t é n i första h a n d b r ö s t u p p f ö d n i n g e n s ö v e r l ä g s e n h e t ö v e r d e n artificiella k o s t e n och belyser detta g e n o m viss statistik r ö r a n d e s p ä d b a r n s d ö d l i g h e t e n . I övrigt uttalas b l a n d a n n a t f ö l j a n d e : Vid bröstuppfödning under goda förhållanden är behovet av att giva barnen kompletterande näringsmedel minskat. I flertalet fall är det dock rådligt att tillföra torskleverolja för att giva barnen ett tillskott av A- och D-vitaminer samt jod, ävensom någon form av C-vitamin såsom- apelsinsaft. Där sådan icke kan erhållas, duger saften av skrapad rå potatis, kål, morötter och rovor lika bra. Vid födelsen hava barnen ett betydande järnförråd i levern, och under amningsperioden förbrukas så småningom detta förråd, så att hämoglobinhalten i blodet minskas från 100 % vid födelsen till 70 % vid tre månaders ålder. Detta kan betraktas såsom en fysiologisk typ av anämi, som förekommer hos praktiskt taget alla barn, såväl bröstuppfödda som artificiellt uppfödda, låt vara att nedgången är starkare och återhämtningen under följande månader mindre för artificiellt upp-

21 födda än för bröstuppfödda barn. Tillförsel av järn till dessa barn ökar hämoglobinlhälten till 77 % eller mera under tiden från den femte till den tolfte månaden. För obehandlade barn sjunker hämoglobinvärdet från 70 % i femte eller sjätte månaden till 65 % vid 12 månaders ålder. Det h a r också visats, att barn med håg hämoglobinhalt i blodet hava mycket högre sjukdomsfrekvens, beroende på infektioner, än de som erhålla järn. Barn i förskoleåldern. I fråga o m n ä r i n g s f ö r h å l l a n d e n a för b a r n i förs k o l e å l d e r n u t t a l a r k o m m i t t é n b l a n d a n n a t följande: I rejgel bruka de mödra- och barnavårdande institutionerna ännu icke följa barnen längre än till slutet av det andra året, och det föreligger följaktligen en lucka i hälsovårdstillsynen mellan spädbarnsstadiet och skolåldern. Likväl är detta den tid, dåi missbildningar av benstommen, tandsjukdomar och förändringar i svalget bruka uppträda. De upptäckas av skolläkaren, men det är då för sent att förekommia och, i vissa fall, att bota dem. Det är önskvärt, att dessa orsaker till kronisk ohälsa så långt som möjligt motverkas genom att barnen tillföras en förbättrad kost i dessa tidigare åldrar såväl genom utveckling av de sociala institutionerna och anordningarna för spädbarnsvård som genom utsträckning av skolläkarinstitutionen nedåt till dessa åldrar samt genom att öka kunskaperna och de ekonomiska förutsättningarna hos fattiga föräldrar att giva sina barn bättre föda. När barnen vid fem års ålder inträda i skolan, uppvisa flera någon form av fysiska hälsobrister, och, även om det icke finnes något bevis för att alla dessa brister skulle hava kunnat undvikas genom förbättrad näring, tyder dock mycket på, att många av dem icke skulle hava utvecklats under bättre näringsförhållanden. Vid en nyligen utförd undersökning (1931) i londonskolor fann man, att bland barn i femårsåldern förefunnos 67 till 88 % fall av sjukliga benförändringar, 67 till 82 % (alltefter symtomens gravhet) av adenoida vegetationer, förstorade och infekterade mandlar och andra svalgsjukdomar, varjämte 88 till 93 % hade missbildade eller karierade tänder. Det är påtagligt, att den bristfälliga benbildningen och mycket av tandsjukdomarna bland dessa barn skulle hava kunnat undvikas, om deras föda innehållit stora mängder skyddsfödoämnen, t. ex. mejeriprodukter, och i gengäld mindre bröd och andra cereala produkter. Hur allvarliga och omfattande bristerna i uppfödningen av barn i denna ålder kunna vara, framgår av följande exempel: år 1921 befanns, att av 6 015 barn i förskoleåldern i en stad i Förenta Staterna 90 % erhöllo en näring, som var otillräcklig enligt vanliga standardkrav, att vidare 57 % aldrig fingo färsk mjölk, 16 % icke mjölk av något slag, 59-5 % icke ägg, 60 % praktiskt taget icke frukt, 50 % icke andra grönsaker än potatis . . . Är det förvånande, att så många barn vid början av sin skoltid förete kroppsliga defekter och andlig slöhet? Det är just vid denna ålder, som det föreligger stort behov av att på den högsta möjliga nivå uppehålla barnens motståndskraft mot de förödande verkningarna av de infektionssjukdomar, för vilka de äro utsatta, t. ex. mässling och scharlakansfeber. Särskilt gäller detta följdsjukdomar till dessa sjukdomar såsom lunginflammation, sjukdomar i mellanörat och njurinflammationer. Om dessa sjukdomar icke hava dödlig utgång, lämna de ofta barnen med någon kronisk defekt, som skadar dem för livet. Det är t. ex. vid denna ålder, som dövhet ofta uppkommer såsom följd ä v e n öroninflammation efter mässling eller scharlakansfeber. För barn under tre års ålder är mässling en särskilt dödlig sjukdom; det är troligt, ehuru ej säkert, att de höga dödstalen vid denna och högre åldrar kunde sänkas genom bättre näring åt sådana barn. Skolbarnens näringsförhållanden. Att det i fråga o m s k o l b a r n finnes g o d a f o r u t s ä t t n i n g a r för en f ö r b ä t t r i n g av hälsotillståndet g e n o m tillförsel a v r i k ligare och l ä m p l i g a r e s a m m a n s a t t n ä r i n g , h a r i viss m å n å d a g a l a g t s g e n o m

22 r e d a n inledningsvis c i t e r a d e e r f a r e n h e t e r o c h u t t a l a n d e n . I d e n m e r a s y s t e m a t i s k a r e d o g ö r e l s e n för n ä r i n g s f ö r h å l l a n d e n a i n o m o l i k a å l d r a r f r a m l ä g ger k o m m i t t é n ytterligare en del s y n p u n k t e r p å d e t t a ä m n e : I de tidigare skolåren utgöra många barn redan »skadade varor». De förete ofta tecken på föregående bristfällig näring och brist på omvårdnad i form av missbildningar av benen i lemmar, bröst och huvud, dålig tandstruktur, ofta förenad med tandröta, högre eller lägre grad av dövhet, öroninflammation, inflammerade mandlar och körtlar samt struma. Dessa sjukdomstecken bruka emellertid, från nuvarande medicinsk synpunkt, icke i allmänhet betraktas såsom uttryck för undernäring, och det föreligger beträffande vissa av dem, såsom öroninflammation och inflammerade mandlar, i själva verket inga avgörande bevis för alt de kunde hava förekommits genom riklig kost under de tidigare åren, ehuru detta dock är troligt. Mellan 20 och 30 % av skolbarnen befunnos vara undernärda i de fattigare kvarteren i Paris. I några fall var det enda mål, som barnen erhöllo under dagen, det, som de fingo genom skolbespisningen. Dylika fall uppgivas vara lika vanliga i Jugoslavien. I Polen äro enligt en nyare uppskattning 25 % av skolbarnen i vissa områden dåligt närda, 7 % hotas av tuberkulos, medan åtminstone 50 % borde erhålla tilläggsmåltider (enligt handlingar, som den sammansatta kommittén erhållit). I Förenta Staterna voro år 1933 7V2 miljon skolbarn undernärda enligt vad statssekreteraren för jordbruksdepartementet uppgivit. K o m m i t t é n a v s l u t a r sin r e d o g ö r e l s e för s k o l b a r n e n s n ä r i n g s f ö r h å l l a n d e n genom att framhålla följande: Obligatorisk undervisning har allmänt införts i hela den civiliserade världen. Det erkännes, att ett stort antal skolbarn icke psykiskt och fysiskt äro i stånd att utnyttja dessa möjligheter, som erbjudas på grund av den allmänt erkända sociala skyldigheten att bereda varje människa undervisning. Borde det icke vara lämpligt att göra sådana barn fysiskt och psykiskt mera ägnade att fullt tillgodogöra sig denna undervisning genom att se till att deras näringsbehov fullständigt täckas? Ungdomen. B e t r ä f f a n d e s a m b a n d e t m e l l a n n ä r i n g och h ä l s a för b a r n över d e n o b l i g a t o r i s k a s k o l å l d e r n u t t a l a r k o m m i t t é n b l a n d a n n a t : Ungdomens näringstillstånd är mycket mindre noggrant känt än skolbarnens. Alla sakkunniga äro emellertid ense om, att vi här i normala fall möta en av de mest kritiska perioderna. På grund av den hastiga tillväxten i denna ålder är riklig och effektiv näring särskilt betydelsefull och likväl är detta en period, då staten upphör att visa sitt moderliga intresse för ungdomens kroppstillstånd. Det är tydligt, att även när barn vid 14 eller 15 års ålder erhålla en bra anställning och befinna sig vid god hälsa, kunna de vid 18 års ålder bliva sjukliga, väsentligen beroende på otillräcklig och olämplig näring under mellanliggande period. Det är vid denna ålder, som de allvarligaste fallen av lungtuberkulos inträffa. Varje tuberkulosspecialist är övertygad om, att tuberkulosens uppträdande före det tjugonde året kan tillskrivas tvenne huvudorsaker: för hårt arbete och undernäring. Trots att den allmänna tuberkulosfrekvensen i många länder varit sjunkande under de senaste hundra åren och särskilt under de senaste trettio åren, är det ett beklagligt faktum, att denna nedgång icke varit lika framträdande i fråga om ungdomen. Unga kvinnor hava i själva verket i några länder företett ökad tuberkulosfrekvens. Detta förhållande har på sina håll tillskrivits »den slanka iinjen», medan man på andra håll sett orsaken i de större utgifter, som dikteras av de moderna klädesvanorna, vilka lämna alltför litet pengar över till inköp av riktig mat.

23 Yngre militärer. De l ä k a r u n d e r s ö k n i n g a r , som f ö r e t a g a s vid i n s k r i v n i n g en a v v ä r n p l i k t i g a , giva möjlighet a t t i n å g o n m å n b e d ö m a h ä l s o t i l l s t å n det f o r u n g a m ä n i 2 0 - å r s å l d e r n . R e s u l t a t e n av d e s s a u n d e r s ö k n i n g a r h a v a f ö r a n l e t t k o m m i t t é n till följande u t t a l a n d e : Att en del av männen frikallas på grund av olämplighet utgör icke något bevis för attt undernäring skulle vara den enda orsaken, men militärläkare bruka i själva verket på grundval av sin kännedom om förhållandena försäkra, att dålig näring utgör en av huvudorsakerna. I Belgien konstaterades år 1931 såsom ett resultat av en undersökning av 49 000 rekryter, att den fysiska lämpligheten hade minskats sedan förkrigstiden, och bland orsakerna härtill (ökat skolarbete, arbetslöshet, överdriven sportslig rekordjakt) ansågos barnens bristfälliga näring under kriget och ökningen i matsmältningsorganens sjukdomar vara de viktigaste. I Danmark föreledde en tredjedel av rekryterna en kombination av symtom, som är känd under beteckningen »danska sjukan» (plattfot, åderbråck, smärtor i extremiteterna och k r a m p i vådorna). I Finland bliva trots den mycket höga idrottsliga nivån 21 % av rekryterna frikallade, och läkarna tillskriva detta den allmänt dåliga näringen i de fattigare klasserna. I Polen, där det finns mängder av vittnesbörd om den dåliga näringens oerhörda omfattning, är proportionen av frikallade rekryter synnerligen hög. Det är skada, att icke läkarundersökningarna av värnpliktiga bliva bättre utnyttjade såsom ett medel för undersökning av näringstillståndet. Vuxna. I f r å g a o m n ä r i n g s b r i s t e r för v u x n a k o n s t a t e r a r k o m m i t t é n , a t t dessa i m y c k e t stor u t s t r ä c k n i n g s a m m a n h ä n g a m e d a r b e t s l ö s h e t e n . O m arb e t s l ö s h e t icke ö k a t u n d e r n ä r i n g e n i så stor u t s t r ä c k n i n g , s o m k u n n a t förväntas, b e r o r d e t t a p å d e n hjälp, s o m l ä m n a t s de arbetslösa. K o m m i t t é n a n s e r d o c k i c k e , att d e n n a h j ä l p alltid varit tillräcklig för a t t h e l t e l i m i n e r a riskern a f o r en f ö r s ä m r i n g i n ä r i n g s t i l l s t å n d e t . Särskilt a l l v a r l i g a ä r o d e risker, s o m b a r n till a r b e t s l ö s a k u n n a u t s ä t t a s för. H ä r v i d l a g h ä n v i s a s till vissa,' s e d a n m e r ä n två å r b e d r i v n a o m f a t t a n d e u n d e r s ö k n i n g a r i A m e r i k a : Sålunda befanns enligt undersökningen för New York City, att procenten skolbarn med dåligt näringstillstånd ökades från 16 % 1929 till 29 % 1932 i Manhattan och från 13 till 23 % i Bronx. I Filadelfia steg siffran bland barn under sex år, undersökta vid kommunala hälsovårdscentralen, från 11 % (1928 1930) till 24 % (år 1932). ' Hos vuxna kvinnor framträder en av de allvarligaste av rachitis förorsakade skadorna, låt vara att orsaken härtill ligger under de yngre levnadsåren. Vad som här åsyftas, är förträngt bäcken eller »rachitisbäcken», en åkomma, som mycket ofta påträffas bland kvinnor i industricentra. Bäckenets ringa storlek och missbildade form förhindrar hos sådana kvinnor lätta nedkomster. Barnafödande kräver under sådana omständigheter oftare kirurgiskt ingripande, och detta innebär icke bara svårare kval för modern utan också att dessa kvinnor utsättas för en större risk tor barnsängsfeber, en av de vanligaste orsakerna till död efter förlossning . . . Vid varje försök att reducera detta missförhållande är det säkerligen av väsentlig betydelse att tillförsäkra kvinnorna ett fullt utvecklat och välformat bäcken genom att giva dem tillräcklig kost under barna- och ungdomsåren. I industricentra utgör tuberkulosen trots en sjunkande tendens dock fortfarande en av de stora dödssjukdomarna. Det må också ihågkommas, a t t . . . nedgången är mycket mindre för vuxna än för barn . . . Bronchitis är liksom tuberkulos en sjukdom, som inom de fattigare klasserna oftare har dödlig utgång, än vad fallet är inom de mera välbärgade befolkningslagren . . . Även här är det sålunda möjligt, att en ökning i konsumtionen av skyddsfödoämnen, särskilt bland de fattiga, skulle sänka sjukdomsrisken och dödstalen . . .

24 De näringshygieniska optimikraven. I k o m m i t t é n s s l u t r a p p o r t ä g n a s ett särskilt kapitel åt de n ä r i n g s h y g i e n i s k a k r a v , s o m enligt m o d e r n a e x p e r t e r s uppfattning böra ställas på kosten. Ett u t d r a g u r detta kapitel meddelas h ä r nedan: Vid bestämmandet av standardkraven på näringen ägnade gångna tiders näringsfysiologer i allmänhet uppmärksamheten åt minimifordringarna. Detta var regeringarnas och förvaltningarnas vanliga utgångspunkt, då de hade att bestämma portionsstorleken för olika arbetargrupper eller att föda stora mängder av soldater och civila under krigstid, och då det gällde att hjälpa arbetslösa och deras familjer under industriella depressionsperioder. Tanken på en optimal kost har å andra sidan utvecklats och ställts i förgrunden av den moderna vetenskapen. En optimal kost är en sådan, som möjliggör full utveckling av individen, så att han kan vara effektiv utan att mattas ut samt blir motståndskraftig mot sjukdomar. Många av de välkända vitaminbristsjukdomarna — sådana som skörbjugg, rachitis, beri-beri, pellagra — förorsakas av svår, långvarig brist på den ena eller den andra av de viktiga skyddsvitaminerna. Bortsett från rachitis äro de lyckligtvis ganska sällsynta i tempererade områden . . . Mycket vanligare äro de latenta tillstånd av bristfällig näring, vilka icke behöva medföra några synbara sjukdomar — tillstånd, som kunna beskrivas såsom förtillstånd till skörbjugg, benmjukhet, pellagra, beri-beri och t a n d r ö t a . . . De möjligheter, som ligga framför den förebyggande näringsmedicinen, äro grundade på kunskapen om att dessa tillstånd existera, och på insikten om nödvändigheten av alt arbeta för uppnående av en optimal i ställei för en minimal näring. I detta sammanhang har det konstaterats, att näringsforskningen kommer att utöva ett större inflytande inom den förebyggande medicinen genom att öka den mänskliga rasens vitalitet med allt vad detta innebär, än genom att förekomma utpräglade »bristsjukdomar». Betydelsen av detta förhållande har ännu icke fullt ut inselts. I flertalet fall förstöres individens hälsa icke så mycket genom svåra sjukdomsattacker (vilka mera hava karaktär av olycksfall) som genom de så småningom framträdande följderna av vissa ständigt verkande men okända faktorer, bland vilka den dåligt sammansatta kosten utgör en av de viktigaste . . . Vidare påverkar kosten i hög grad den hastighet, med vilken organismen åldras och därmed även livslängden . . . I k o m m i t t é n s s l u t b e t ä n k a n d e m e d d e l a s ä v e n vissa h å l l p u n k t e r för v a d d e n o p t i m a l a kosten b ö r i n n e h å l l a . H ä r v i d följes det p r e l i m i n ä r a b e t ä n k a n d e o m n ä r i n g e n s fysiologiska g r u n d e r , s o m t i d i g a r e u t a r b e t a t s av d e n s. k. tekn i s k a k o m m i s s i o n e n . Det b e t o n a s , att det dels gäller att tillfredsställa k r o p pens energibehov, dels b e h o v e t av s k y d d s f ö d o ä m n e n . I f ö r s t n ä m n d a avsee n d e r ä k n a r k o m m i t t é n m e d ett » n o r m a l b e h o v » av 2 400 k a l o r i e r p e r d y g n för en v u x e n m a n , s o m icke utför n å g o t a r b e t e , s a m t m e d ett visst efter a r b e tets a r t v a r i e r a n d e tillskott, till e x e m p e l 100 k a l o r i e r p e r a r b e t s t i m m e . H ä r vid r ä k n a s m e d s. k. n e t t o k a l o r i e r , det vill säga m e d den e n e r g i m ä n g d , s o m f ö d a n k a n giva, n ä r d e n u p p t a g i t s av k r o p p e n . Med h ä n s y n till f ö r e k o m m a n d e förluster vid m a t l a g n i n g , s e r v e r i n g och m a t s m ä l t n i n g skulle den inköpta födans kalorimängd behöva vara högre.1 F ö r k v i n n o r anses k a l o r i b e h o v e t i g e n o m s n i t t v a r a n å g o t l ä g r e m e d h ä n 1 Vid beräkningar rörande antalet familjer med »underoptimal» kaloritillförsel, som meddelas i bilaga 1, har man utgått från ett optimalkrav på 3 000 brullökälovier för vuxen man med »medeltungt» arbete. Näringsvärdet har här beräknats på de inköpta varukvantiteterna. — Skillnaden mellan netto- och bruttokaloribehovet brukar angivas till högst 10 % men varierar givetvis avsevärt efter graden av ekonomisk omsorg vid matlagning m. m.

25 syn b l a n d a n n a t till d e r a s lägre k r o p p s v i k t . B a r n e n s k a l o r i b e h o v b r u k a r u t t r y c k a s i vissa efter å l d e r n v ä x l a n d e delar av d e n v u x n e m a n n e n s b e h o v . 1 I ifråga o m äggvita, m i n e r a l ä m n e n och v i t a m i n e r gives i s l u t b e t ä n k a n d e ! i n g e n k v a n t i t a t i v u t f o r m n i n g av d e o p t i m a l a k r a v e n . 2 D ä r e m o t m e d d e l a s e n u t f ö r l i g b e s k r i v n i n g av de olika s k y d d a n d e f ö d o ä m n e n a s betydelse u r o l i k a s y n p u n k t e r . Ur d e n n a redogörelse m å f ö l j a n d e u t d r a g g ö r a s : Behovet av mjölk i människans kost. .. Modern vetenskaplig forskning har helt och hållet bekräftat de empiriska slutsatser, som dragits av erfarenheten i fråga om mjölkens värde i kosthållet för människan. Mjölken, som är avsedd att tillföra fullständig näring åt däggdjurens ungar, innehåller ju alla de ämnen, som erfordras för en tillräcklig näring, kombinerade i en lämpligt avvägd blandning bestående av: 1) äggvita av god kvalitet, 2) fett, 3) kolhydrater, 4) mineralämnen och 5) vitaminer. Bland alla näringsmedel, som vi förfoga över, år mjölken sålunda det, som kommer närmast idealet för ett fullvärdigt och fullkomligt födoämne, och intet annat särskilt livsmedel år känt, vilket ensamt skulle kunna användas såsom en ersättning.3 Om så icke hade varit förhållandet, skulle mjölken för länge sedan hava försvunnit från de civiliserade folkens kosthåll särskilt för stadsbornas del. Ty mjölken är icke bara det mest näringsrika utan vid vissa tillfällen också det mest besvärliga och kan ibland bliva ett farligt livsmedel, emedan dess höga näringsvärde också gör mjölken till en utmärkt härd för andra organismers tillväxt, däribland bakterier. Mjölken är med andra ord icke hållbar, och det erfordras en invecklad organisation för att den regelbundet skall kunna nå konsumenten i färsk form. Bortsett från de bakterier, som åstadkomma, att mjölken blir sur och skämd, kan mjölken också utgöra ett medel för att sprida bestämda sjukdomsalstrande bakterier, vilka medföra t. ex. tuberkulos, difteri, tyfus och scharlakansfeber. Skälet att vi trots dessa olägenheter fortsätta att låta mjölken ingå i vår kost är att dess värde år unikt. Det är visserligen sant, att det är möjligt att åstadkomma en fullt tillräcklig kost, utom för spädbarn och småbarn, utan att använda mjölk. Detta framgår exempelvis av den fysiska överlägsenheten hos folk på vissa öar i Stilla havet, när de levde under primitiva förhållanden. De åto en mängd vegetabiliska födoämnen, kompletterade med fisk, sköldpaddor, skaldjur och dylikt. Men sådana livsmedel, som voro tillgängliga för dem, stå icke de folk till buds, som leva på de i Europa och Amerika producerade jordbruksalstren. Mjölkens näringsvärde. — 1) Äggvitan, som ingår i mjölken, lactalbumin och kasein, äger ett högt näringsvärde, eftersom de aminosyror, av vilka den är uppbyggd, göra den särskilt lämpad för att tillgodose de ungas växt likaväl som att vidmakthålla den vuxna människokroppen. 2) Kolhydrater ingå i mjölken i löslig form (mjölksocker). 3) Fettet i mjölken förekommer i en emulsion av olika fetter med låg smältpunkt. Mjölkfettet, utskilt som smör, är det mest lättsmälta och tillfredsställande fett, som vi känna, och utgör därjämte en källa för A- och D-vitaminer. 1 Exempel på s. k. konsumtionsenhetsskalor, vilka uttrycka kvinnornas och barnens kaloribehov i förhållande till den vuxne mannens, lämnas i bilaga 1. 2 I det av Nationernas Förbunds hälsovårdsorganisation tidigare utgivna arbetet om näring och folkhälsa, vilket författats av Et. Burnet och W. R. Aykroyd, meddelas däremot vissa sådana uppgifter. Sålunda angives dagsbehovet för en vuxen man till 70—100 g äggvita, 15 mg järn, 0*68 g calcium, 4 200 s. k. internationella enheter A-vitamin, 300 internationella enheter Bivitamin samt 50 mg ascorbinsyra (C-vitamin). I huvudsak samma krav hava kommit till användning vid de i bilaga 1 anförda beräkningarna rörande antalet familjer med i olika avseenden >underoptimal> konsumtion. 3 Kursiverat i originalet

26 4) Mineralämnen: Komjölk är ett av de saltrikaste födoämnena; den är speciellt rik på kalksalter och fosfater. Dessa två mineralämnen utgöra nödvändiga beståndsdelar av varje cell i kroppen, varför en tillräcklig tillförsel i alla åldrar är nödvändig för hälsans bibehållande. Kalkmängden i komjölk (1'5—2 delar per 1 000) motsvaras endast av den, som ingår i vissa grönsaker. I mjölk finnes emellertid kalk i en form, som är särskilt lätt att absorbera. 5) Vitaminer: Ehuru komjölkens näringsvärde i viss utsträckning beror på kons föda och skötsel, är likväl kvaliteten och halten av äggvita, kolhydrat, fett och mineralämnen anmärkningsvärt konstant, oavsett ganska betydande växlingar i kons föda. I fråga om vitamininnehållet förekomma emellertid större växlingar, och i detta avseende uppnås det högsta värdet endast av mjölken hos sådana kor, som erhålla solbelysning och en naturlig kost, bestående av färskt grönt gräs — det vill säga på sommarbete. Icke desto mindre förblir vintermjölken även ur denna synpunkt ett värdefullt födoämne. Det är dock sant, att mängden av det antirachitiska D-vitaminet, som är så viktigt för det växande barnet, förekommer i mycket minskad utsträckning i vintermjölken. D-vitaminet, vars fysiologiska funktion är att garantera kroppens absorption av de kalksalter och fosfater, som ingå i födan, fungerar emellertid med mycket större ekonomi, när dessa salter i riklig mängd ingå i kosten. Av denna anledning är därför en riklig tillgång på mjölk särskilt nödvändig under vintern, då det växande barnet på grund av brist på solsken icke förmår att självt uppbygga Dvitamin, ty de sålunda tillförda salterna komma att stegra verkan av den minskade mängden av D-vitamin, som finnes i mjölken och andra födoämnen. Mjölkäggvitans sammansättning är särskilt lämpad för den unga organismens vidmakthållande och tillväxt och har en bestämd kompletterande funktion i förhållande till de cerealier, som hava ett lägre näringsvärde. I den tekniska kommissionens betänkande gillas den utveckling, som framträtt i vissa länder, att öka mjölkkonsumtionen till så mycket som en liter per dag för havande och ammande kvinnor och att föreskriva jämförelsevis stora mängder för barn och ungdom i olika åldrar. För dessa grupper rekommenderas starkt distribution av kostnadsfri eller billig mjölk. Vidare framhålles näringsvärdet hos skummjölken, vilken, ehuru den förlorat sitt fett och sina fettlösliga vitaminer, behåller många andra värdefulla näringsämnen. Därför beklagas det i många länder vanliga sättet att låta detta värdefulla födoämne gå till spillo. Bland andra mjölkprodukter märkes ost, som innehåller mjölkäggvita samt en stor del av kalksalterna och vitaminerna, medan smör är det mest näringsrika fettet i det moderna kosthållet. ÄggÄgg äro viktiga, emedan de innehålla god äggvita och värdefulla mineralämnen, däribland järn; det fett, som ingår i äggulan, innehåller de flesta vitaminer i riklig mängd, särskilt B-vitaminet och även det antirachitiska D-vitaminet, vilket eljest förekommer sparsamt i födoämnen. Kött. Köttet har ett särskilt värde såsom källa till äggvita och järn. Dess popularitet beror i första hand på dess aptitretande och stimulerande egenskaper; men från näringssynpunkt är äggvitan i det vanliga muskelköttet underlägsen den i ägg eller mjölk. Körtelvävnaderna — lever, njure, bräss, (bukspottkörtel) — tillhöra å andra sidan i fråga om äggvitans beskaffenhet samt mineralämnes- och vitamininnehållet de mest näringsrika födoämnen, som vi förfoga över. De äro också rika på ett ämne, som stimulerar bildandet av röda blodkroppar i benmärgen.

27 Gröna

bladgrönsaker.

Gröna bladgrönsaker äro rika på B- och A-vitaminer; de tillhöra också de rikaste källorna för det antiskorbutiska C-vitaminet. Eftersom detta vitamin är känsligt för värme, ligger näringsvärdet hos råa bladgrönsaker i öppen dag. Den rikliga tillgången på mineralämnen och vitaminer i gröna vegetabilier och den särskilda beskaffenheten av den däri ingående äggvitan, som visserligen förefinnes i blott små kvantiteter, giver dem ett högt värde särskilt såsom kompletterande födoämnen vid en kost, som innehåller cerealier. På samma sätt som bristerna i en cereal kost hos boskapsskötande folk korrigeras genom mjölk och mjölkprodukter, kan under andra förhållanden en korrektion uppnås genom gröna bladgrönsaker. Så t. ex. motverkas i de tätt befolkade delarna av södra Kina, där animala livsmedel icke kunna produceras, bristerna i riskosten i stor utsträckning genom den rikliga tillgången på grönsaker. Frukt. Fruktens särskilda näringsvärde beror på dess höga halt av C-vitamin (ascorbinsyra). Olika frukter variera i hög grad i fråga om C-vitaminhalten; de rikaste äro citrusfrukterna (t. ex. apelsiner och citroner). Tomater äro också värdefulla. Druvor äro förhållandevis fattiga på C-vitamin. C-vitaminet förstöres lätt genom värme, varför fruktsylter och moser vanligen icke innehålla något C-vitamin. Det är emellertid möjligt, att inkokt frukt kan äga ett näringsvärde, beroende på sin mineralhalt. Apelsiner äro rika på kalksalter. medan druvor äro rika på järn. . . . Frukter med gul färg — t. ex. apelsiner och tomater — utgöra ofta viktiga källor till A-vitamin, beroende på sin karotinhalt. Torskleverolja

och andra

fiskleveroljor.

Torskleveroljans betydelse såsom källa till D-vitamin för små barn och växande barn, särskilt för dem, som leva under sådana klimatiska, sociala o. d. förhållanden, att tillgången på solljus är begränsad, understrykes i den tekniska kommissionens betänkande. Den utgör också en värdefull tillgång till jod och A-vitamin. I k o m m i t t é n s s l u t b e t ä n k a n d e u t t a l a s b l a n d a n n a t ä v e n följande a n g å e n d e de energigivande födoämnenas näringsvärde: Cerealier. Cerealier utgöra synnerligen lämpliga och goda livsmedel med högt näringsvärde, och hava under århundraden utgjort grundfödan i de stora kulturerna i Asien och Medelhavsbäckenet. Deras värde är självklart; särskilt i Europa har emellertid, delvis beroende på den ökade tillgången på skyddsfödoämnen, förbrukningen av dessa födoämnen tenderat att minska utom vid tungt kroppsarbete och vid begränsade inkomster. Samtidigt hava cerealierna mer och mer allmänt börjat konsumeras i starkt finsiktad form. I betänkandet föreslås, att brödet bör givas en mera skyddande karaktär genom att man så mycket som möjligt lät de speciella näringsfaktorer, särskilt B-vitamin, som ingå i skalen och groddarna, stanna kvar i mjölet. Denna rekommendation, framställd vid en tidpunkt, då frågan om olika brödsorter diskuteras i varje europeisk! land, är av stor betydelse av såväl ekonomiska som hygieniska skäl. Socker. Under de senaste 30 åren har socker blivit en av de billigaste kaloriformerna, och konsumtionen därav har mångdubblats i många europeiska länder, särskilt bland fattigare befolkningslager. I England har man beräknat, att en femdubbling i den genomsnittliga konsumtionen har ägt rum under de senaste 100 åren. Raffinerat

28 socker giver liksom finsiktade cereala produkter energi utan några skyddsämnen. En överdriven sockerhalt i kosten är särskilt skadlig för barnen, vilkas smak för socker står utom all proportion till detta livsmedels näringsegenskaper. Potatis. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt värdet av potatis såsom ett livsmedel, som är rikt på kalorier och stärkelse och särskilt ägnat att ersätta socker och mjöl i den moderna europeiska kosten. Införandet av socker och vitt mjöl till i avlägsna områden boende befolkningar har åtföljts av uppträdandet av tidigare icke förekommande tandsjukdomar. Sådana exempel påträffas bland invånarna på Island, bland eskimåerna och indianstammarna i Alaska och västra Canada och bland befolkningen i norra Skandinavien. En stor halt av potatis i kosten medför ingen sådan disposition till tandsjukdomar, som fallet är med cerealier. Folk, som äro relativt fria från tandsjukdomar och samtidigt hava en hög potatiskonsumtion, påträffas på vissa öar bland Hebriderna, på finska landsbygden och i Polen samt på Tristan da Cunha, på vilken ö potatisen för närvarande utgör en stor del av födan, och där tandröta är en sällsynthet. Potatis utgör också en värdefull källa till järn och C-vitamin och är i sistnämnda avseende av särskilt värde, eftersom den behåller en stor del av sitt C-vitamininnehåll efter kokning. De skyddande och de energigivande livsmedlens relativa dyrhet. Den föregående, på auktoritativa sakkunnigeutlåtanden från Nationernas Förbunds expertkommitté uppbyggda framställningen har bland annat visat, hurusom den moderna näringsläran påyrkar, att skyddande födoämnen givas ökad plats i det västeuropeiska kosthållet på bekostnad av enbart energigivande sådana. Detta krav inför helt nya synpunkter på hela l i v s m e d e l s e k o n o m i e n , ty de skyddande födoämnena höra i allmänhet till de mera arbets- och kostnadskrävande, medan de enbart energigivande i regel äro billigare. Det är — vid sidan av den ofta bristfälliga näringshygieniska insikten — detta förhållande, som gör, att risken för otillräcklig näring i fattiga eller barnrika familjer ter sig större, när näringsstandarden bedömes från moderna näringshygieniska utgångspunkter, än när man, såsom förr, i första hand räknade med kaloribehovet och bortsåg från behovet av skyddsfödoämnen. Följande ur Sociala meddelanden hämtade sifferuppgifter, avseende samtliga socialstyrelsens 49 ombudsorter tillsammantagna år 1936, giva ett mycket starkt intryck av variationerna i dyrheten mellan olika födoämnen. De olika födoämnena äro, som synes, ordnade i fallande skala efter kostnaden per 10 000 kalorier. Det är emellertid att märka, att de olika varornas placering på skalan något förskjutes från det ena året till det andra. Vidare gäller, att säsongvaror såsom ägg och äpplen få en alltför ofördelaktig placering, eftersom man utgått från årsmedelpriserna. och vid beräkningen av dessa icke tagit hänsyn till det förhållandet, att den största försäljningen äger rum vid den tid på året, då priserna äro lägst. Det är dock tydligt, att variationerna i förhållandet mellan kalorivärde och pris äro avsevärda. Kostnaden per 10 000 kalorier är för gädda ungefär 50 gånger större än för sammalet rågmjöl och för tomater 85 gånger större. Utgår man från att kaloribehovet för en vuxen man med »medeltungt» arbete är 3 000 kalorier per dag, och gör man det tankeexperimentet, att han skulle kunna tillfredsställa hela detta dagsbehov genom att äta enbart sami Soc. medd., årg. 1937, sid. 281 ff. I fråga om apelsiner, bananer, vitkål, morötter och tomater, för vilka dylika siffror hittills icke publicerats, hava uppgifterna lämnats av socialstyrelsens fjärde byrå. I fråga om morötter och tomater avse uppgifterna endast 15 ombudsorter.

29 K a l o r i v ä r d e , å r s m e d e l p r i s (öre) o c h k o s t n a d p e r 10 000 b r u t t o k a l o r i e r ( ö r e ) f ö r v i s s a v i k t i g a r e l i v s m e d e l å r 1936. Varuslag (Kvantiteten är 1 kg, när ej annat angives) Sammalet r å g m j ö l . . . . Rågsiktmjöl Havregryn Vetemjöl Bitsocker Risgryn Gula ärter Potatis (5 1.) Hårt, grovt spisbröd.. Mjukt rågbr., grovbröd

Antal Pris brutto- Pris per kalorier per 10 000 per en- enhet kalohet

Bordsmargarin Bruna bönor Separerad mjölk (1.) .. Sötlimpa Vetebröd med vatten .

3 530 3 530 3 840 3 530 4 090 3 500 3 380 3150 3 660 2 720 7 940 3 380 340 2 720 2 650

Katrinplommon Vetebröd med mjölk . Oskummad mjölk (1.). Mejerismör Salt sill

2 720 2 700 670 7 870 2120

41 42 45 60 45

71 96 96 110 115 117 124 143 1H4 165

133 62 7 59 73 85 86 22 263 71

25 34 37 39 47

Varuslag (Kvantiteten är 1 kg, när ej annat angives) Salt fläsk Färsk sill Färskt fläsk Helfet ost Färsk strömming

Antal Pris per brutto- Pris 10 000 kalorier per per en enhet kalorier het 200 61 196 189 57

392 421 426 496 509

Morötter Fårkött, s t e k . . . . Vitkål Nötkött, stek Gödkalvstek

5100 1450 4 600 3 810 1120 480 2 09t) 300 1630 1900

28 217 33 193 232

583 1038 1 100 1184 1221

168 183 206 217 275

Ägg (tjog) Torsk Äpplen Apelsiner (duss.). Bananer

1460 620 510 600 680

204 89 94 115 146

1397 1435 1843 1917 2 147

313 319 328 334 335

Gädda Tomater

450 300

159 181

3 533 6 033

målet rågmjöl, enbart gädda eller enbart tomater, skulle det i förra fallet kräva en dagskostnad av 21 öre, i de senare fallen över 11 kronor (gädda) respektive 18 kronor (tomater). Gällde det för människan enbart att tillfredsställa kaloribehovet, skulle detta otvivelaktigt kunna ske till mycket låg kostnad. Tabellen utvisar emellertid, att särskilt värdefulla skyddsfödoämnen i regel höra till de dyrare. Det billigaste av skyddsfödoämnena, som upptagits i tabellen, är potatis. Övriga skyddsfödoämnen äro väsentligt dyrare — separerad mjölk är sålunda ungefär dubbelt så dyr som genomsnittet för de sju billigaste, nästan enbart kalorigivande födoämnena. Oskummad mjölk och smör äro mer än tre gånger, färsk sill fyra gånger, helfet ost och färsk strömming fem gånger, nötkött tolv gånger, ägg fjorton och äpplen, apelsiner och bananer aderton till tjugo gånger samt tomater sextio gånger dyrare. Det bör emellertid erinras om, att tillagningskostnaden icke inbegripes i de angivna siffrorna. Hade denna beaktats, skulle kostnadsskillnaderna sannolikt hava tett sig något mindre, ty för de billigaste livsmedlen är tillagningskostnaden relativt stor, medan återigen vissa av skyddsfödoämnena såsom smör, mjölk, ost och frukt väsentligen förtäras i rå form. Sockret skulle — när det icke ingår i matlagningen — hava flyttats ned på skalan. Till undvikande av missförstånd må slutligen understrykas, att det endast är förhållandet mellan pris och ica/onvärde, som åskådliggöres i tabellen. Tages hänsyn icke endast till kostens kalorivärde utan även till dess halt av skyddsämnen, bliva kostnadsskillnaderna mindre. Detsamma gäller i ännu högre grad, om även dess smakegenskaper beaktas.

so

Kap. III. N ä r i n g s s t a n d a r d e n i Sverige. De vittnesbörd om behovet av en förbättrad folknäring, som i det föregående meddelats, äro väsentligen grundade på iakttagelser från länder, tillhörande den västeuropeisk-amerikanska kulturkretsen, där dock näringsförhållandena säkerligen äro avsevärt bättre än i flertalet andra länder. Till speciellt svenska förhållanden har emellertid Nationernas Förbunds expertkommitté endast i obetydlig utsträckning tagit hänsyn i de här citerade uttalandena. Den frågan reser sig då, huruvida även i vårt land förefinnes behov av mera avsevärda förbättringar i fråga om näringsstandarden. Befolkningskommissionen får i detta avseende hänvisa till den av sekreteraren i kommissionens delegation för utredning av näringsfrågan utarbetade redogörelsen för »Svenska folkets näringsförhållanden», som bilagts detta betänkande (Bil. 1, sid. 3* ff.). I denna redogörelse hava sammanställts ett stort antal utlåtanden från provinsialläkare och andra ortskunniga personer, vidare vissa resultat av olika läkarundersökningar avseende bland annat skolbarnens närings- och hälsostandard, samt slutligen resultaten av de av socialstyrelsen på grundval av insamlade hushållsböcker utförda undersökningarna om livsmedelskonsumtionen. Härtill ansluta sig vissa av delegationens näringshygieniske expert, laborator Ernst Abramson, utförda utredningar rörande näringsvärdet av den kost, som de av socialstyrelsen undersökta familjerna åtnjuta. Med hänsyn till att sålunda ett tämligen omfattande material återgives i nämnda bilaga, kan befolkningskommissionen i detta sammanhang inskränka sig till att understryka enstaka huvudresultat av de där sammanställda utredningarna. Socialstyrelsens undersökningar. Vad först de på socialstyrelsens hushållsbokmaterial grundade statistiska undersökningarna beträffar, visa dessa med stor tydlighet, hurusom barnantalet i familjerna utövar en mycket betydande inverkan på livsmedelskonsumtionen, i själva verket en mera betydande än inkomsten. Detta är desto mera beaktansvärt, som familjerna i det längsta hålla livsmedelsstandarden uppe genom att ägna en allt större andel av inkomsten åt täckningen av näringsbehovet, när barnantalet blir större eller inkomsten mindre. Medan barnlösa familjer i städerna enligt föreliggande uppgifter giva ut i genomsnitt 27 % av inkomsten för livsmedel, ägna hushåll med 3 eller flera minderåriga barn 35 °/o av inkomsten åt samma ändamål. För barnrika stadsfamiljer med under 3 000 kronor i inkomst stiger siffran till 46 % och för flerbarnsfamiljer i länt- och skogsarbetarklassen med under 1 500 kronor i inkomst till 59 %>. I förhållande till familjens storlek bliva dock de absoluta livsmedelsutgifterna väsentligt mindre i barnrika familjer än i »barnfattiga» och barnlösa. I städerna giva sålunda barnlösa familjer ut 545 kronor per år och vuxen man för livsmedel, medan motsvarande medelsiffra för familjer med 3 eller flera minderåriga barn utgör 368 kronor per år och vuxen man (barnen räknas härvid såsom vissa bråkdelar av den vuxne mannen enligt den s. k. ame-

31 rikanska konsumtionsenhetsskalan). Sistnämnda belopp ligger i närheten av det minimibelopp, som, även under förutsättning av god näringshygienisk insikt, erfordras för åstadkommande av en näringshygieniskt fullvärdig kost. För de större stadsfamiljer, som hava mindre än 3 000 kronor i inkomst, uppgår den genomsnittliga livsmedelsutgiften per år och konsumtionsenhet till föga över 300 kronor och för stadsfamiljer med 4 eller flera barn i motsvarande inkomstklass stannar siffran vid ett så lågt värde som 250 kronor per år och konsumtionsenhet. Landsbygdshushåll med 3 eller flera minderåriga barn samt med under 1 500 kronor i årsinkomst hava en hvsmedelsutgift av omkring 230 kronor per år och konsumtionsenhet. Det ar att märka, att samtliga dessa siffror beräknats på grundval av den s. k. amerikanska konsumtionsenhetsskalan, vilken undervärderar barnens konsumtionsbehov. En beräkning grundad på en ur näringshygienisk synpunkt riktigare konsumtionsenhetsskala skulle sålunda hava givit lägre siffror till resultat. Det bör vidare observeras, att de angivna siffrorna utgöra medeltal, kring vilka avsevärda individuella variationer förekomma. Det existerar sålunda säkerligen ett betydande antal barnrika familjer, vilkas livsmedelsutgifter te sig otillräckligare, än vad som framgår av de angivna siffrorna. Det är härvid dessutom att märka, att undersökningsresultaten vunnits på grundval av ett material, inom vilket de allra lägsta inkomstgrupperna äro underrepresenterade; vad städerna beträffar, äro sålunda inkomsttagare med under 2 000 kronor i inkomst nästan icke alls företrädda i detsamma. Även såsom »normalvärden» betraktade ligga sålunda de anförda medeltalen för hö«t och befolkningskommissionen finner det därför sannolikt, att antalet barnrika familjer, som kommer under de angivna genomsnittliga livsmedelsutgifterna i respektive fall, är större än det antal familjer, som kommer däröver. Barnrika familjer samt övriga större hushåll (om 5 eller flera personer), vilka även förete låga livsmedelsutgifter per konsumtionsenhet, hava ett sammanlagt medlemsantal av bortåt 3 miljoner personer och omfatta sålunda nära hälften av landets hela folkmängd och säkerligen väsentligt mer än hälften av de minderåriga barnen. På grund av bristerna i inkomststatistiken vågar befolkningskommissionen icke avgöra, hur stor del av denna grupp som underskrider förut angivna inkomstgränser (3 000 kronor i städerna och 1500 kronor på landsbygden). Det förtjänar emellertid nämnas, att över hälften av de familjer, som hava 3 eller flera minderåriga barn, enligt föreliggande folkräkningsuppgifter har inkomster understigande dessa belopp. I verkligheten torde dock proportionen av dylika låga inkomsttagare vara något mindre för dessa barnrika familjers del. övriga större hushåll leva enligt taxeringsuppgifterna på en icke oväsentligt högre genomsnittlig inkomststandard än de här såsom barnrika betecknade familjerna. Befolkningskommissionen finner det dock sannolikt, att hela medlemsantalet i de hushall, som på grund av såväl familjens storlek som inkomstens knapphet leva pa en enligt förut angivna siffror starkt begränsad livsmedelsbudget, uppgår till åtskilliga hundratusental och möjligen närmar sig en miljon. Det kan i alla händelser om dessa barnrika familjer med inkomster understigande 1 500 respektive 3 000 kronor icke sägas, att kosten, utan uppoffring av andra väsentliga sociala och hygieniska intressen, skulle kunna förbättras därigenom, att utgifternas fördelning på olika huvudposter inom den totala familjebudgeten gjordes mera rationell, och att en större andel av inkomsten därvid ägnades åt täckningen av livsmedelsbehovet. De föreliggande uppgifterna utvisa^ tvärtom, att den övriga behovstäckningen är synnerligen knapp — t. o. m. så knapp, att exempelvis bostadsstandarden för dessa familjer pressats ned till en nivå, som i ett stort antal fall måste ligga väsentligt under det

32 hygieniskt önskvärda. Detta utesluter naturligtvis icke, att olämpliga konsumtionsvanor i dessa familjer ytterligare öka risken för att kosten icke blir näringshygieniskt tillfredsställande. v En granskning av den genomsnittliga förbrukningen av olika livsmedel inom olika familjetyper bekräftar ytterligare, att näringen försämras med ökat barnantal. Försämringen tager sig i första hand uttryck dan, att de barnrika familjerna få en enformigare och mera vitaminfattig kost an de övriga Även rent kvantitativt bliva emellertid de barnrika familjerna sämre tillgodosedda än de övriga. Räknat per konsumtionsenhet ar nämligen konsumtionen lägre i de barnrika familjerna än i de övriga i fråga om samtliga viktigare livsmedel utom — i vissa fall — bröd. Detta galler trots att de barnrika familjerna hålla uppe kalorivärdet hos kosten saval genom att agna en särskilt stor andel av inkomsten åt täckning av livsmedelsbehovet som genom att inrikta sig på ensidiga och billiga födoämnen. Näringsrådets undersökningar. De av laborator Abramson utförda näringshygieniska analyserna på socialstyrelsens material — vilka helt och hållet begränsats till städer och stadsliknande samhällen — utvisa i första hand, att den g e n o m s n i 111 i g a förbrukningen uppfyller alla väsentliga narmgshygieniska krav, men att variationerna omkring genomsnittsvärdena aro högst betydande, och att följaktligen ett stort antal familjer icke erhåller den näringshygieniskt önskvärda kosten. Det förhallandet, att genomsnittstalen te sig fullt tillfredsställande, utgör en förklaring till att de förefintliga näringsbristerna tidigare ofta undervärderats; det har nämligen anda intill senaste tid varit en vanlig brist vid administrativ-statistiska undersökningar, att alltför stort avseende fästs vid medeltalen, och att de betydelsefulla individuella variationerna omkring desamma icke tillbörhgen beaktats Av samtliga undersökta familjer beräknas icke mindre än 22 °/o komma under det optimala i fråga om kalorimängden och 55 °/o i fråga om järnmängden, medan däremot motsvarande tal för äggvita, calcium och losior stanna vid 6—15 °/o. I fråga om olika slag av vitaminer uppskattas — enligt en mindre exakt metod — antalet familjer med »underoptimal» konsumtion 1

Dessa beräkningar giva dock endast en ungefärlig föreställning om konsumtionsbristernas omfattning. För det första omfattar det till grund for beräkningarna liggande materialet endast 1 245 hushall. Vidare aro a ena sidan de små familjerna — som emellertid ur de synpunkter, som kommissionen här anlägger, äro av mindre intresse — och a andra sidan — vilket h ä r är väsentligt viktigare — inkomsttagare med under 2 000 kronor i inkomst starkt underrepresenterade. Dessutom kan man pa nanngshygienens nuvarande ståndpunkt icke fullt exakt fixera de normala >>optimalbehoven», och slutligen har man icke kunnat taga hänsyn till de betydande individuella variationer i livsmedelsbehoven, som de olika familjerna sinsemellan förete. Det bör under alla förhållanden understrykas, att det icke är minimibehoven utan i stället det näringshygieniskt mest önskvärda, som man vid beräkningarna utgått ifrån. . ^ En närmare studie av de meddelade undersökningsresultaten utvisar, att den »underoptimala» konsumtionen i första hand framträder i de barnrika familjerna. Redan kalori- och äggvitetillförseln visar tydlig tendens att vara lägre i barnrika familjer än i barnfattiga — en tendens, som är alldeles speciellt tydlig i fråga om den del av denna konsumtion, som härstammar från animaliska produkter. Av de familjer, som hade 4 eller flera barn, var det 37 %, som icke kommo upp till optimal kaloritillförsel. Samma tendens

gör sig även gällande i fråga om mineralämnena, och i fråga om A- och Cvitarniner är den alldeles speciellt tydlig. Däremot framträder endast i vissa speciella fall något mera tydligt samb a n d mellan inkomst och näringsstandard. Barnantalet betyder sålunda mera för näringsstandarden än själva inkomsten. Till en del förklaras dock detta undersökningsresultat därav, att i undersökningen knappast ingå familjer med under 2 000 kronor i inkomst. Detta belopp torde nämligen vara tillräckligt för en barnlös familj, som lever sparsamt och inriktar sin livsmedelskonsumtion på ett rationellt sätt. I fråga om de här undersökta familjerna blir det sålunda ett relativt naturligt förhållande, att barnantalet kommer att framstå såsom den väsentliga orsaken till eventuella brister i näringsstandarden. Vid sidan härav märkes en annan synnerligen viktig faktor: den bristande upplysningen. Att denna spelar en stor roll antydes bland annat av det förhållandet, att även i familjer, vilka med hänsyn till ringa medlemsantal och någorlunda god inkomst åtnjuta ett relativt högt välstånd, icke mindre än 10 °/o uppvisa en kaloritillförsel, som understiger det optimala. Läkarutlåtanden om befolkningens närings- och hälsostandard. Det är även av intresse att taga del av de läkarundersökningar, utlåtanden från provinsialläkare o. d., som sammanställts i bilaga 1. Detta material giver på åtskilliga punkter en värdefull komplettering till den statistiska analysen. Sålunda erhålles här en mera levande bild av de ofta dåliga konsumtionsvanorna och av bristerna i spädbarnsuppfödningen. Vidare framgår, att skolgången ofta tenderar att starkt skärpa de näringshygieniska missförhållandena, och därjämte erhålles en viss föreställning om sambandet mellan näringsstandard och hälsotillstånd. Däremot gå läkarutlåtandena blott i enstaka fall in på den ekonomiska och sociala bakgrunden till de förefintliga missförhållandena. I fråga om s p ä d b a r n s u p p f ö d n i n g e n påpekas, att trots vissa mycket påtagliga förbättringar, dock fortfarande flerstädes stora missförhållanden råda. Sålunda förekommer ofta flaskuppfödning utan bärande skäl. Den naturliga uppfödningen blir med andra ord icke sällan bland annat av rena bekvämlighetsskäl för tidigt avbruten. I andra fall utsträckes den däremot under för lång tid, vilket ej sällan beror på föreställningen om amningens antikonceptionella verkan. Det händer sålunda, att barnen få bröstuppfödning in på andra året, såsom »tillägg» ännu längre. Vid flaskuppfödning användas ofta felaktiga mjölkblandningar. Särskilt vanligt är, att övergången från bröstuppfödning sker alltför tvärt, och att barnen därvid genast erhålla de vuxnas kost. Att spädbarn få kaffe, är icke någon sällsynthet, övergödning av spädbarn är också en ofta återkommande företeelse. Många anse, att barnen icke äro friska, om de ej äro överfeta. Dylika om bristande upplysning och noggrannhet vittnande fel i spädbarnsuppfödningen sättas icke sällan i samband med vissa brister i spädbarnens hälsotillstånd, såsom rachitis och otillfredsställande tandstruktur. I fråga om s k o l b a r n e n s näringsförhållanden framträda enligt föreliggande utlåtanden och undersökningar ofta betydande brister, vilka dels bero på förhållanden i hemmen (fattigdom eller arbetslöshet i förening med barnrikedom, bristande upplysning i näringshygieniska frågor, okunnighet i matlagning o. d.) och dels på de svårigheter, som vållas av själva skolarbetet samt de ofta långa skolvägarna. Befolkningskommissionen vill i detta sammanhang hänvisa till en i bilaga 4 återgiven tabellarisk översikt över dessa förhållanden. Det framgår härav, att för 8 000 folkskolebarn på landsbygden skolvägen uppgår till 5 km eller 3—378846.

34 däröver, utan att några anordningar i form av skolskjuts, skolbespisning e. d. vidtagits. Dessutom finnas 10 000 barn med lika långa skolvägar vid sådana skolor, där dylika anordningar vidtagits; man vet dock icke med säkerhet, huruvida samtliga dessa barn fått gagn därav. En av provinsialläkare A. F. Sasse utförd undersökning rörande 805 folkskolebarn vid Hemse provinsialläkardistrikt på Gotland utvisar, att 40 % av barnen på morgonen endast erhöllo kaffe och bröd och nära 2 °/o intet morgonmål alls eller endast s. k. silverte. Till frukost erhöllo 33 °/o lagad mat, 19 °/o mjölk och bröd, 47 °/o smörgås och 1 °/o kaffe och bröd. Icke mindre än 20 °/o av barnen erhöllo först på kvällen dagens första mål av lagad mat. En undersökning rörande 21 741 värmländska folkskolebarn giver liknande resultat. Bland annat befanns, att 46 °/o av barnen först efter hemkomsten från skolan erhöllo lagad mat. Sambandet mellan skolbarnens kost och deras hälsotillstånd belyses genom följande uttalande av medicine doktor Anders Kristensson, som utfört en undersökning, avseende 1 600 folkskolebarn inom Uppsala provinsialläkardistrikt: Vad först barnens a l l m ä n n a h ä l s o t i l l s t å n d beträffar, torde man kunna påstå, att en alliför stor del av dem erbjöd bilden av b l e k a , k l e n a o c h u n d e r n ä r d a b a r n . Detta är ju ett förhållande, som i första ögonblicket är ägnat att förvåna, när man tänker på de i regel goda yttre naturförhållanden, under vilka barnen växa upp. Det är ju här icke fråga om de trånga grändernas och de mörka bakgårdarnas barn utan om barn, som ha utmärkt riklig tillgång till sol och luft samt friluftsliv. Ovan har påpekats några av de faktorer, som kunna antagas ha betydelse för detta barnens mindre goda hälsotillstånd (lång skolväg, dålig matordning). Helt visst spelar i många fall in även konstitutionella moment, men jag har den uppfattningen, att de yttre faktorerna äro de, som hos barnen influera mest i detta avseende. Utom ovan nämnda förhållanden kan helt visst ett för tidigt ianspråktagande av barnens arbetskraft till olämpligt (t. ex. tungt) arbete medverka till framkallandet av de deformiteter, som ofta kunde konstateras. Särskilt vanlig syntes plattfoten vara, vilken belastningsdeformitet icke gör sin bärare lämplig vare sig för långa skolvägar eller för tyngre arbete. Till dessa allmänna klenhetssymptom skulle jag vilja räkna även tandrötan, vars förekomst och utbredning är synnerligen stor. Då denna sak redan förut av talrika hygienens förespråkare är grundligt ventilerad, skall jag i detta samband nöja mig med ett påpekande. Allt som allt torde det kunna anses vara konstaterat, att barnens allmänna hälsotillstånd icke är tillfredsställande utan visar brister, som i huvudsak kunna förklaras genom bristande hygien i fråga om nutrition. Att dylika barn icke på ett avsett sätt kunna tillgodogöra sig den undervisning, som bestås dem, är lätt att inse. Enda botemedlet mot dessa missförhållanden och följderna därav är en sakkunnig och oförtruten upplysning, avsedd för hemmen samt förbättrande av barnens kost i enlighet med vad som förut blivit anfört. Vid en i Göteborgs och Bohus län företagen undersökning av 2 341 folkskolebarn för upptäckande av tuberkulos befanns, att 49 °/o av barnen erhöllo ingen eller högst två glas mjölk om dagen, vilket betecknades såsom otillräckligt, att 35 °/o erhöllo otillräckligt med potatis (mindre än fyra potatisar per dag), vilket med hänsyn till den obetydliga frukt- och grönsaksdieten ansågs innebära, att kosten hade för låg halt av C-vitaminer, samt slutligen att 29 °/o av barnen erhöllo 3 eller flera koppar kaffe per dag. Det konstaterades även, att mjölkkonsumtionen var lägre och kaffekonsumtionen väsentligt högre i sådana distrikt, som uppvisade särskilt stor tuberkulosfrekvens.

35 Befolkningskommissionen vill även fästa uppmärksamheten på följande uttalande, som återfinnes i redogörelsen för den förut nämnda läkarundersökningen rörande uppländska folkskolebarn: »Det dyrbara människomaterial, Siom landsbygdens folkskolebarn utgöra, är i fråga om hälsovård försummiat på ett sätt, som icke längre kan få fortgå. Då ovanstående erfarenheter kunna göras i ett landområde intill vår äldsta lärdomsstad, där sjukvård, utan kostnad för medellösa och mindre bemedlade, erhålles på sjukhius och polikliniker, . . . inses lätt, huru förhållandena skulle vara på andra ställen.» I fråga om särskilt den v u x n a befolkningens näringsförhållanden föreligga lutförliga läkarundersökningar i övre Norrland vid den i samarbete med medicinalstyrelsen bedrivna s. k. norrlandsundersökningen. Särskilt i kustlandet befinnes befolkningen i mycket stor utsträckning leva på en ensidig s. k. mjöhnjölkkost. Denna består i fråga om 18 % av 551 undersökta vuxna män och 3(0 °/o av 664 undersökta kvinnor av smör, bröd, mjölk, mjöl- och grynrätter samt potatis, varjämte vanligen något strömming ätes till morgonmålet, medan kött eller fisk eljest icke förekommer mer än högst en gång i veckan; färska grönsaker eller frukt saknas i dessa fall helt och hållet i kosten. Skogsarbetarna leva i stor utsträckning på en tämligen enformig s. k. fläskkost; denna ar dock vanligen numera något mera omväxlande än tidigare. Skogsarbetarnas näringsförhållanden vid längre tids vistelse i skogarna äro dessutom i färd att starkt förbättras, allteftersom förläggningsförhållandena bliva mera gynnsamma och maten tillredes av särskilda kockor. Dessa högst betydelsefulla reformer i skogsarbetarnas livsföring hava dock ännu icke blivit allmänt genomförda. Den förut omnämnda ensidiga mjölmjölkkosten sättes i norrlandsundersökningen i samband med vissa sjukdomstillstånd. Sålunda medför den ofta sänkt grundomsättning samt en hög frekvens av achylier och anämier. Givetvis förekommer denna mjölmjölkkost icke endast i fråga om vuxna utan, såsom i utredningen särskilt ådagalägges, även i fråga om barn. Den typiska mjölmjölkkosten synes vara mera ovanlig i landets mellersta och södra delar, men även här är folknäringen likväl alltför ofta synnerligen enformig. Bland annat klagas i läkarutlåtandena över befolkningens benägenhet att använda mjöl i finsiktad form. Kaffemissbruket är också flerstädes synnerligen omfattande, låt vara icke i samma grad som i vissa trakter av Norrland, där enligt norrlandsundersökningen 1 0 % av 2 639 skolbarn förtärde minst 4 koppar dagligen och 6 % minst 7 koppar. Särskilt svåra förhållanden synas råda i de s. k. arbetslöshetsöarna. Följande meddelande från Göteborgs och Bohus län är belysande: »En 18-årig yngling, som led av hemeralopi ? P P f av 0 ' a t * f o d a n [ hemmet (en stenhuggarfamilj) utgjordes av kaffe och bröd bade frukost, middag och kväll, men medgav att orsaken utom fattigdom (fadern tjänade 80 kr. per månad), var att modern saknade förmåga att laga mat. Obligatoriska skolkökskurser för landsbygdens flickor äro nödvändiga » Ett meddelande från Blekinge län lyder: »Under året utförda skolundersökningar ha visat, att tillståndet särskilt bland barnen under nuvarande arbetslöshet och nödtillstånd bland de mindre jordbrukarna är mindre gott och att undernäring bland barnen är allmän. Uppfödning av barnen med katte och smörgås är vanlig, emedan man 'ej har råd att köpa mjölk'. Särskilt i skargården är obenägenheten stor att ha lagad mat. Scolios och andra ryggradsdeformiteter äro en mycket vanlig svit av denna felaktiga barnupptodning. Avenså finns det många gamla, som inte på åratal ätit ett ordentligt mal lagad mat.» Ett annat uttalande från samma håll: »Fall av undernäring och allman kraftnedsättning på grund av fattigdom och bristfällig näring äro

36 allmänt förekommande. Särskilt mjölkbristen ibland jordbruksarbetarna och i dagsverkshemmen är påtaglig.» Dessa sista uttalanden hänföra sig väsentligen till förhållandena under senaste arbetslöshetskris, och det är sannolikt, att situationen nu i dessa speciella tall ter sig ljusare. Den föregående framställningen har emellertid, enligt vad befolkningskommissionen finner, till fullo ådagalagt, att förhållandena flerstädes äro så allvarliga, att de påkalla omedelbara och verksamma åtgärder. Speciellt gäller detta i fråga om barnen, såväl spädbarn, förskole- som skolbarn.

37 Kap. IV.

B e d ö m a n d e t a v de n ä r i n g s h y g i e n i s k t m o t i v e r a d e reformerna ur jordbruksekonomisk synpunkt.

Uppgiften för undersökningen i detta kapitel. Innan befolkningskommissionen övergår att i nästföijande avdelning framlägga sina förslag till statsåtgärder i syfte att bättre säkerställa näringsstandarden, vill kommissionen i detta kapitel kortfattat behandla de förutsättningar härför, som produktionsutvecklingen inom jordbruket — inklusive trädgårdsodlingen — erbjuder. Näringsfrågan är visserligen i första hand en konsumlionsfråga, vid vars behandling det gäller att först studera den faktiska livsmedelskonsumtionens volym och inriktning inom familjer med olika barnantal och tillhörande olika inkomst- och socialklasser samt att därefter ur näringshygieniska synpunkter bedöma, huruvida denna konsumtion är kvantitativt och kvalitativt tillräcklig. Men näringsfrågan är samtidigt en produktionsfråga av utomordentlig nationalekonomisk betydelse. Livsmedelskonsumtionen bestämmer nämligen avsättningsmöjligheterna för jordbruket. Varje åtgärd till stegring av livsmedelskonsumtionen eller till inriktning av denna konsumtion på de mera kostsamma skyddsfödoämnena innebär således stegrad total efterfrågan på jordbruksprodukter och ökad jordbruksinkomst. Såsom förhållandena för närvarande ligga till, måste varje sådan åtgärd innebära en avsättningsökning, som därtill nästan helt och hållet förbehålles det svenska jordbruket. De frågor, som därför resa sig, äro, o huruvida produktionsförutsättningarna inom det svenska jordbruket äro sådana, att en dylik avsättningsökning utan olägenhet är möjlig att tillgodose genom inhemsk produktion samt huruvida ifrågavarande avsättningsökning rent av bildar ett önskligt inslag i jordbrukspolitiken. Svaret på dessa frågor är av utslagsgivande betydelse vid bedömandet ur nationalekonomiska synpunkter av de i nästa avdelning framlagda förslagen och särskilt vägande ur samma synpunkter av de med föreslagen förbundna statsfinansiella kostnaderna. Nationernas Förbunds sammansatta expertkommitté. Även i nu ifrågavarande hänseende kan befolkningskommissionen stödja sig på den sammansatta expertkommitténs ovan ofta anförda slutbetänkande i näringsfrågan. Kommittén framhåller således i sagda betänkande först allmänt: Ett framgångsrikt genomförande av de här framställda önskemålen i näringshänseende skulle innebära en avsevärd förändring av livsmedelskonsumtionen i alla länder Denna förändring kan naturligtvis icke äga rum på en dag; den kommer att ske gradvis och — helst — genom en kontinuerlig rörelse i takt med att de nya näringmygieniska insikterna vinna spridning i allt bredare folklager, i takt med den allmänna levnadsstandardstegringen och med de särskilda åtgärder, som staten eller enskilda organisationer komma att tillgripa för att förbättra näringsförhållandena :'ör särskilda delar av befolkningen. Men även om förändringarna av näringsfirhållandena ske successivt, kunna de likafullt hava djupgående verkningar, och det är därför nödvändigt att undersöka jordbrukets möjligheter att anpassa sig till de efterfrågeförändringar, som bliva resultaten av ett mera allmänt genomfö-

38 rande av en konsumtionsstandard mera i nivå med den moderna vetenskapliga näringsfysiologiens krav. Ingen kan önska, att denna näringsreform skulle bringa in nya element av instabilitet och felanpassning i en värld, där det redan förut finnes alldeles för mycket därav; minst av allt vore det önskligt att införa instabilitetsfaktorer inom jordbruket, som just nu befinner sig i ett tillstånd av begynnande återhämtning från långa, svåra depressionsår. Kommittén påpekar i detta samband, att vissa betydande konsumtionsförändringar redan skett — konsumtionen av frukt, grönsaker och mejerivaror har således nästan överallt visat en tydlig tendens att stiga, medan konsumtionen av brödspannmål tenderat att sjunka och likaså, i länder dar den allmänna konsumtionsnivån legat relativt högt, konsumtionen per huvud av kött. »Från denna synpunkt», säger kommittén, »gå förändringarna lyckligtvis huvudsakligen i rätt riktning.» De, som hava att tillvarataga jordbrukarnas intressen, kunna emellertid med rätta begära, framhåller kommittén, att det skapas full klarhet om konsekvenserna för jordbruket av narmgsreformerna, samt vidare att, då åtgärder vidtagas för att förbättra näringsförhållandena, beaktande skänkes jordbrukets möjligheter att anpassa sig efter dessa förändringar i efterfrågans storlek och inriktning, som bliva ett resultat av nyssnämnda åtgärder. Kommittén understryker därvid följande två huvudsynpunkter: Den första är, att de näringspolitiska åtgärderna icke förutsätta en ögor.blicklig transformation av den rådande strukturen inom de nationella jordbrukssjstemen. De förändringar i efterfrågan, som uppkomma, måste med nödvändighet blWa långsamma och gradvisa. Den andra huvudsynpunkten är, att, allteftersom näringspolitiken tränger fram mot sitt mål, vilket är en tillräcklig och lämpligt sammansatt kost för alla, så blir resultatet en ökning i efterfrågan på alla slags jordbruksprodukter. Avsättningen av vissa slags livsmedel kommer utan tvivel att draga större gagn än andra; och det är sannolikt, att efterfrågan på skyddsfödoämnen kommer att stiga hastigare än efterfrågan på sådana livsmedel, som huvudsakligen konsumeras på grund av sitt höga energivärde. Kommittén tänker då på världen i dess helhet. I de länder, där konsumtionsstandarden redan är förhållandevis hög, kommer en framgångsrik reformverksamhet på näringsområdet att innebära en relativt starkare stegring i efterfrågan på skyddsfödoämnen. »Det jordbrukspolitiska anpassningsproblemet i dessa länder kan därför betraktas såsom ett problem om hur en gradvis skeende förskjutning av jordbruksproduktionens inriktning till en större avsättning av skyddsfödoämnen skall kunna äga rum.» Kommittén understryker därvid särskilt, att många av dessa livsmedel på grund av ringa hållbarhet överhuvud taget icke lämpligen kunna importeras. Med hänsyn härtill är det kommitténs uppfattning, att en stegring av denna konsumtion måste bliva beroende av den inhemska produktionen. Kommittén, som i detta sammanhang ingår på en hel serie av de problem, som uppstå i samband med jordbrukets anpassning till konsumtionen vid en förbättrad näringsstandard, framhåller till slut sammanfattningsvis följande: Hela världens jordbruk och likaså de nationella jordbrukssystemen var för sig måste komma att göra vinning genom påskyndandet av utvecklingen fram till en höjd näringsstandard. Den kvantitativt och kvalitativt förbättrade kost, som näringspolitiken har att söka uppnå, innebär en stegring i efterfrågan på aila slags jordbruksprodukter. Överallt finnes bland konsumenterna ett latent beho\ av tillskott av livsmedel i syfte att säkra en optimal hälsostandard; överallt bland producenterna finnes samtidigt kapaciteten att tillfredsställa dessa latenta behov, pet är visserligen icke möjligt att med större säkerhet uppskatta, hur efterfrågan på varje

39 särskild jordbruksprodukt kommer att påverkas. I vissa länder, där den reala inkomststandarden är låg, kommer kostförbättringen huvudsakligen att taga formen av en ökad konsumtion av livsmedel med högt energivärde. I andra, där inkomststandarden är hög, kommer tyngdpunkten att ligga mera på skyddsfödoämnena. Men även i sistnämnda länder visa nyligen utförda studier, att avsevärda delar av befolkningen för närvarande icke få konsumera tillräckligt ens av de energigivande livsmedlen, och att således det finnes ett latent, icke tillfredsställt behov av dessa liksom av skyddsfödoämnena. I dessa länder, där tyngdpunkten dock ligger på den kvalitativa sammansättningen av livsmedelsbudgeten, måste en förbättrad näringsstandard förutsätta en stegrad förbrukning av animala produkter. Detta förutsätter emellertid i sin tur en ökad åtgång av spannmål och andra vegetabiliska produkter att användas såsom fodermedel. Det är därför klart, att alla huvudgrenar i jordbruket komma att gynnas av de åtgärder, som vidtagas för att föra befolkningens näringsstandard närmare de normer, som föreskrivas av den moderna fysiologien. De jordbruksprodukter, vilkas konsumtion visar en stigande rörelse, äro tydligen de kostsammare produkterna. Dessa produkter giva producenten en högre avkastning per enhet av jord och kapital än de blott energigivande produkterna. Så är särskilt fallet där större delen av jordbruksjorden är fördelad på små ägoenheter, som icke lämpa sig för de mekaniserade, kostnadssparande produktionsmetoderna i den utomeuropeiska extensiva spannmålsodlingen. Dessa bondebruk äro å andra sidan väl lämpade för animal produktion och för den mera intensiva odlingen av frukt och grönsaker. Den mera mångsidiga produktion, som skulle bliva följden, och redan blivit följden av de nationella jordbrukssystemens anpassning till den nya konsumtionsutvecklingen innebär ej blott en inriktning av produktionen på de mera värdefulla produkterna. Lika betydelsefullt är det förhållandet, att denna omläggning innebär en riskfördelning och följaktligen en ökad ekonomisk stabilitet i jordbruket. Ett mycket framträdande drag i de senaste årens utveckling har varit den stadighet, varmed konsumtionen av frukt och grönsaker i de flesta länder stegrats även under de värsta depressionsåren. Jordbruket kan vänta även andra fördelar av en förändring i riktning mot bättre näringsförhållanden. I de flesta västeuropeiska länder betraktas utflyttningen från jordbruket med åtskillig oro och det finns en vida spridd önskan att kunna hindra denna flyttning av unga personer från land till stad. Produktionen av mejerivaror och av frukt och grönsaker kräver emellertid mera arbete per enhet av land än spannmålsproduktionen. De flesta spannmålsarter kräva, sedan en gång sådden ägt rum, blott föga arbete före skörden. Vid animal produktion sysselsattes däremot arbetskraft oavbrutet i utfodring, mjölkning o. s. v. Grönsaksodling kräver också mycket arbete. Ett mera blandat jordbruk är därför synnerligen väl anpassat för det familjebondebruk, som är så vanligt i många delar av världen, och en politik, som, där de tekniska förutsättningarna därför finnas, uppmuntrar och underlättar övergången till denna produktionsform, tjänar det ytterligare syftet att göra det möjligt för en större mängd av befolkningen att vinna försörjning och förtjänst ur jordbruket. Kommittén g å r d ä r e f t e r över till f r å g a n o m s a m b a n d e t m e l l a n k o n s u m tionen av j o r d b r u k s p r o d u k t e r o c h d e r a s pris. Den u p p v i s a r g e n o m vissa exempel, att k o n s u m t i o n s v o l y m e n s p r i s k ä n s l i g h e t och ä v e n dess b e r o e n d e a v i n k o m s t h ö j d e n ä r väsentligt s t ö r r e f ö r s k y d d s f ö d o ä m n e n a ä n för d e b l o t t energigivande livsmedlen. I fråga o m p r i s k ä n s l i g h e t e n f r a m h å l l e s , att en

40 s ä n k n i n g a v p r i s e n p å s p a n n m å l s p r o d u k t e r icke k a n v ä n t a s m e r a väsentligt stegra k o n s u m t i o n e n av d e s s a p r o d u k t e r ; s n a r a r e ä r det att f ö r v ä n t a , att den g e n o m en s å d a n p r i s s ä n k n i n g frigjorda k ö p k r a f t e n s k a l l f i n n a s å d a n a n v ä n d n i n g , att e n s t e g r a d k o n s u m t i o n av s k y d d s f ö d o ä m n e n möjliggöres. E n s ä n k n i n g av p r i s e n å d e s e n a r e k a n d ä r e m o t f ö r v ä n t a s m e r a a v s e v ä r t stegra efterfrågan av dessa. I f r å g a o m l i v s m e d e l s f ö r b r u k n i n g e n s s a m b a n d m e d i n k o m s t e n s storlek, y t t r a r k o m m i t t é n b l a n d a n n a t f ö l j a n d e : Detta faktum, att efterfrågans priskänslighet i fråga om skyddsfödoämnena är större i de lägre inkomstlagren, samt vidare det förhållandet, att det just är i dessa folklager, som faran för en bristfällig näringsstandard är störst, leda till den slutsatsen, att möjligheten av en prisdiskriminering i syfte att stimulera konsumtionen i särskilda befolkningsskikt borde tagas under övervägande. Det kan förhålla sig så, att en liten sänkning av det allmänna mjölkpriset icke skulle leda till en avsevärd konsumtionsstegring, men att en något större prissänkning, som inskränktes till en mindre del av marknaden, där mjölkkonsumtionen är särskilt otillräcklig, skulle bringa ett bättre resultat till samma, eller rentav lägre kostnad för producenterna eller staten. Dylika överväganden hava lett myndigheterna i många länder att tillhandahålla mjölk till mycket reducerade pris åt skolbarn, havande kvinnor, ammande mödrar eller åt arbetslösa. K o m m i t t é n k o n s t a t e r a r , att k o n s u m e n t e r n a av s m ö r i vissa s m ö r e x p o r t e r a n d e l ä n d e r i viss u t s t r ä c k n i n g fått subsidiera k o n s u m t i o n e n av s m ö r i E n g l a n d och u t t a l a r i d e t t a s a m b a n d f ö l j a n d e : Det har ovan konstaterats, att efterfrågan på smör är priskänslig och att konsumtionen stegrats mycket avsevärt i länder, där priset hållits förhållandevis lågt. Den nya näringsfysiologiska vetenskapen tillägger konsumtionen av mjölk och mejeriprodukter en särskild betydelse. Det är då klart, att en politik, som innefattar tunga importavgifter i de importerande länderna och exportpremier, finansierade genom en beskattning av den inhemska konsumtionen, i de exporterande länderna, direkt motverkar den eftersträvade konsumtionsökningen. Den frågan bör ställas, huruvida icke de summor, som betalas för att understödja exporten från vissa länder, med större utbyte — åtminstone ur näringshygienisk synpunkt — kunde användas för att understödja den inhemska konsumtionen av mjölk och/eller smör. A l l m ä n t s a m m a n f a t t a r k o m m i t t é n sina s y n p u n k t e r p å följande s ä t t : Det kan icke bliva understruket för kraftigt, att statsmakterna, då de draga upp linjerna för den kommersiella och allmänt ekonomiska politiken, borde giva tillbörlig vikt åt dessa näringshygieniska hänsyn. Om de icke alltid handlat härefter i det förflutna, beror detta åtminstone delvis på det förhållandet, att betydelsen av en tillräcklig och lämplig näring såsom en faktor, vilken utövar inflytande på hälsa och arbetseffektivitet, icke varit tillräckligt insedd. Med den kunskap härutinnan, som under senare decennier vunnits, är det nu uppenbart, att ohjälplig skada kan uppkomma genom näringsbrister, och man må hoppas, att denna kunskap kommer att påverka statsmakterna mera än hittills, när de överväga sådana åtgärder, vilkas verkan är att stegra livsmedelsprisen för konsumenterna och därigenom inskränka deras konsumtion. Om hänsyn till näringshygieniska önskemål hållas i minnet, bör det vara möjligt att utfinna metoder, genom vilka jordbruket kan stödjas utan att en skadlig verkan för konsumtionsnivån uppkommer. De lämpliga metoderna bero på förhållandena i varje särskilt fall, och det är icke möjligt att här giva konkreta anvisningar. Ur näringshygienisk synpunkt framstår det naturligt, att åtgärder i syfte att vidga konsumtionen böra föredragas framför åtgärder i syfte att begränsa importen eller pro-

41 auktionen. Genom det förstnämnda slaget av åtgärder — vilka i vissa fall kunna innebära en subsidiering av den inhemska konsumtionen finansierad genom allmän statsbeskattning — kan det befinnas möjligt att stödja både produktionen och konsumtionen av skyddsfödoämnen. På så vis kan jordbruket bringas till en utveckling som harmonierar med det förlopp, som konsumtionen bör följa — till fördel för både producenterna och konsumenterna. I synnerhet bör uppmärksamheten fästas vid möjligheten att fördela vissa födoämnen gratis eller till nedsatt pris till särskilda lager inom befolkningen, t. ex. genom utdelning av mjölk till skolbarn, havande kvinnor och ammande mödrar. Denna möjlighet är särskilt viktig, då mjölk har ett enastående näringsvärde och då vidare mjölk icke kan ingå i mera betydande utsträckning i den internationella handeln och följaktligen icke importeras. Här sammanlöpa på ett tydligt sätt de näringshygieniska och de jordbrukspolitiska intressena, och det vill synas, som om många länder borde bättre utnyttja detta förhållande vid uppläggningen av sin jordbrukspolitik. Det som gäller om mjölk gäller i endast obetydligt lägre grad även om andra nyttigheter, såsom färsk frukt och grönsaker. Ett understödjande av konsumtionen möter visserligen större tekniska svårigheter i dessa fall, men i det föregående hava exempel givits, vilka visa, att problemet dock kan bemästras genom vissa metoder. Det är uppenbarligen omöjligt att här framställa bestämda rekommendationer; det må vara tillräckligt att uttrycka den uppfattningen, att problemet, hur jordbruket skall kunna stödjas på sådana vägar, som icke äro skadliga för näringsstandarden, är av beskaffenhet att göra det värt de allra mest allvarliga överväganden från regeringarnas sida. Kommittén framhåller även näringsfrågans samband med den allmänna inkomstnivån, speciellt arbetslönenivån, och diskuterar olika åtgärder att hålla denna uppe. Den framhåller emellertid, att åtgärder som på ett mera direkt sätt angripa problemet om näringsbrister i förbindelse med låga inkomster måste övervägas. — »I de fall», framhåller kommittén, »då sådana åtgärder äro praktiskt genomförbara, såsom t. ex. genom utdelning av mjölk till havande och ammande mödrar samt tillhandahållande av mjölk eller måltider till skolbarnen i skolorna, utgöra de en särskilt effektiv metod att bekämpa faran av brister i näringsstandarden.» De nedan avhandlade näringsreformerna sedda ur synpunkten av det svenska jordbrukets intressen. De nyss återgivna principiella uttalandena av Nationernas Förbunds sammansatta expertkommitté äro, som flerstädes av kommittén framhålles, icke avsedda att komma till omedelbar tillämpning i varje särskilt land; därtill äro jordbruksförhållandena alltför växlande i de olika länderna. Kommittén understryker även önskvärdheten av att, då näringsfrågan kommer till behandling i ett visst land, de därstädes rådande jordbruksekonomiska förutsättningarna klarläggas. Endast härigenom kan man vid näringsreformernas planläggning taga erforderlig hänsyn till de jordbruksekonomiska synpunkterna och intressena. För detta ändamål har befolkningskommissionen låtit verkställa vissa undersökningar. Således har kommissionens ledamot, herr Myrdal, utarbetat en översiktlig analys av det jordbrukspolitiska problemet i Sverige på något längre sikt. Denna undersökning, som finnes fogad till förevarande betänkande såsom bilaga 2, bygger på vissa statistiska beräkningar och uppskattningar, gjorda i en utredning om den svenska jordbruksproduktionens omfattning och utvecklingsmöjligheter, författad av amanuensen hos statens jordbruksnämnd Gunnar Lange och såsom bilaga 3 fogad vid betänkandet. Kommissionen har för sin del icke ansett nödigt att i förevarande betänkande i näringsfrågan taga ståndpunkt till de i dessa bilagor framlagda utredningarna, vilka omspänna ett mycket större problemkomplex, men vill

42 hänvisa till vissa där framförda allmänna synpunkter, vilka äga påtaglig betydelse för de h ä r föreslagna och diskuterade näringshygieniska åtgärdernas motivering ur jordbruksekonomiska synpunkter. Det råder sålunda uppenbarligen en växande spänning mellan jordbrukets produktionsmöjligheter och den faktiska livsmedelsförbrukningen inom landet. För att uppehålla jordbrukets lönsamhet har det bland annat visat sig nödvändigt att genom subventionerad export av smör och andra skyddsfödoämnen från hemmamarknaden avlasta ett produktionsöverskott, vilket å denna marknad icke skulle hava fått avsättning till de priser, man velat upprätthålla. Denna spänning mellan jordbrukets produktionsmöjligheter och livsmedelsförbrukningen kan väntas bliva skärpt. Sannolikt kommer nämligen jordbruksproduktionen inom riket att ytterligare stegras. Förbrukningen inom landet kan å andra sidan vid de genom jordbruksregleringen uppehållna priserna på jordbruksprodukter knappast väntas förutan särskilda åtgärder visa en fortsatt stegring motsvarande den, som ägt rum under de senaste åren; dessa år hava ju karakteriserats av en utveckling från djup depression till högkonjunktur. Skulle en ny ekonomisk depression inträda, kan till och med en viss konsumtionsnedgång befaras följa. Dessutom har man att räkna med risken för att jordbruksprodukternas prisnivå å världsmarknaden vid en konjunkturnedgång åter skall bliva vikande. Den subventionerade exporten komme i sådant fall att möta större svårigheter och draga större kostnader, allrahelst om det av spänningen mellan produktionen och den inhemska konsumtionen bestämda exportbehovet samtidigt skulle stiga. Med hänsyn till dessa framtidsutsikter måste det — oavsett skilda uppfattningar angående möjligheten av att i framtiden upprätthålla den svenska regleringspolitiken på jordbrukets område i sin nuvarande allmänna gestaltning — framstå såsom ett viktigt intresse för det svenska jordbruket, att inga rimliga åtgärder lämnas oförsökta, som kunna uppehålla och stegra den inhemska förbrukningen av livsmedel, särskilt förbrukningen av de dyrbarare skyddsfödoämnena. Av betydelse i detta sammanhang är jämväl, att jordbruksregleringen — på sätt närmare klarlägges i bilagorna 1 och 3 — hårdare trycker de fattiga och barnrika familjerna bland konsumenterna, vilka använda en relativt större del av sina inkomster till inköp av livsmedel. Denna tendens hos jordbruksstödets konsumtionsfördyrande verkan blir i särskild grad skärpt genom margarinaccisen, eftersom margarin framför allt konsumeras av dessa fattiga och barnrika familjer. Då dessa familjers konsumtion är lägre och i fråga om de dyrbarare skyddsfödoämnena väsentligt lägre än andra familjers, representera de ur jordbruksekonomisk synpunkt en »konsumtionsreserv». Varje åtgärd från det allmännas sida, som främjar dessa familjers livsmedelskonsumtion, stegrar därför jordbrukets avsättning av sina produkter. Särskilt fördelaktig ur jordbrukets synpunkt är därvid en stegring av efterfrågan på skyddsfödoämnen, vilka dels äro förhållandevis dyrbara, dels i flera fall förete ett relativt stort produktions- och exportöverskott. Den nationalekonomiska innebörden av de i nästa avdelning föreslagna åtgärderna. De i nästa avdelning föreslagna och diskuterade åtgärderna höra till den del av socialpolitiken, som genom sin familjesociala inriktning på det uppväxande släktet har en ej blott, och ej ens huvudsakligen, på avhjälpandet av svårartade akuta nödtillstånd inriktad utan därjämte en förebyggande, på uppehållandet av barnens och de ungas framtida hälsa och växtkraft inriktad verkan. Åtgärderna tillhöra typiskt den ej endast symtomatiska utan profylaktiska socialpolitiken. Ur den nationella hushållningens

43 synpunkt böra de därmed förbundna kostnaderna betraktas såsom en i n v e s t e r i n g i folkets, och närmast den uppväxande generationens, hälsa samt livs- och arbetsduglighet. Ur enahanda samhällspolitiska synpunkter bliva dessa investeringar räntabla, i samma mån som befolkningens kvalitet därigenom i framtiden stegras. Med hänsyn till vad i förevarande kapitel nyss berörts och i bilagorna 2 och 3 närmare utvecklats bör här vidare följande erinran göras. Förhandenvaron av en överproduktion, som nu blott med stora kostnader kan undanskaffas från hemmamarknaden, och hotet om en i framtiden vidgad spänning mellan produktions- och konsumtionsutvecklingen innebära, att den r e a l a k o s t n a d e n för denna investering icke på långt när motsvarar den stats- och kommunalfinansiella kostnaden. Det nu sagda gäller i all synnerhet i den mån en ökad export eljest skulle komma att visa sig möta hinder eller medföra för hela exportvolymen sänkta exportpris. Vad den rent finansiella kostnaden beträffar, är således att märka, att denna endast delvis kan bokföras på befolknings- och socialpolitikens konto. Det, som här föreslås, innebär ur jordbruksekonomisk synpunkt endast, att en viss — närmast ur närings- och allmänna familjesociala och befolkningspolitiska synpunkter motiverad — metod för »undanskaffandet» av ett produktionsöverskott skall väljas. Då emellertid undanskaffandet av detta produktionsöverskott, vare sig det skall ske utomlands eller inom landet, under alla förhållanden kan förväntas draga kostnader, är det endast den extrakostnad, som direkt föranledes av den föreslagna metoden, som kan anses vållad av de närings- och befolkningspolitiska åtgärderna. Vad ur jordbruksekonomisk synpunkt framhållits om den ur här betydelsefulla samhällspolitiska synpunkter bestämda reala kostnaden för åtgärderna — vilken av nyss angivna grund är väsentligt lägre än den finansiella — gäller dock blott till den del dessa åtgärder innebära en konsumtionsökning. Till den del en konsumtionsökning icke kommer till stånd, utan de till nedsatt pris eller kostnadsfritt tillhandahållna livsmedlen endast ersätta även eljest konsumerade, är den reala innebörden av åtgärderna en o m f ö r d e l n i n g mellan medborgarna i landet av en viss del av kostnaden att uppföda barn, så att familjer med barn och särskilt sådana med flera barn få vissa av sina barnkostnader avlyftade och lagda på familjer utan eller med ringa försörjningsbörda. Nationalekonomiskt kan ej heller denna del av den finansiella kostnaden anses vara en ny real börda på folkhushållningen.

ANDRA

AVDELNINGEN.

Kommissionens förslag. Kap. V. I n l e d a n d e s y n p u n k t e r . Vissa allmänna anmärkningar. Då befolkningskommissionen nu övergår till att framlägga sina förslag till samhälleliga åtgärder i näringsfrågan, vill den först erinra om den begränsning av den praktiska problemställningen till att i första hand gälla barnen, mödrarna och familjerna, som i inledningen till förevarande betänkande angavs och motiverades (ovan sid. 12). Kommissionen vill genom denna begränsning naturligen icke hava sagt, att icke brister i näringsstandarden föreligga även i andra fall, t. ex. i fråga om vissa lågt avlönade grupper av skogsarbetare, särskilt sådana som hava arbetsförläggning utom hemmet, samt vidare i fråga om arbetslösa personer och fattiga åldringar. Utan att i detta betänkande gå närmare in på dessa vid sidan av huvudämnet liggande spörsmål må kommissionen likväl erinra om följande förhållanden. Vad gäller skogsarbetarna har näringsfrågan som bekant framgångsrikt angripits i samband med främjandet av förbättrade förläggningsförhållanden i allmänhet och särskilt anställandet av kockor — en anordning, vars utbredning enligt vad allmänt anses synes böra ytterligare främjas. — Skogsarbetarnas liksom övriga lågt avlönade arbetargruppers näringsfråga ingår i övrigt i det allmänna problemet om, huruledes mera tillfredsställande ekonomiska villkor skola kunna tillförsäkras dem. — De arbetslösas näringsfråga är likaledes blott en sida av det allmänna arbetsmarknadsproblemet om, hur å ena sidan arbete och utkomst i högre grad skola kunna tryggas åt medborgarna och hur, om likväl arbetslöshet inträffar, de därav drabbade skola kunna hjälpas. Det är givetvis angeläget, att de näringshygieniska synpunkerna levandegöras även i arbetslöshetspolitiken, och att hjälpen åt de arbetslösa icke endast utmätes efter arbetsmarknadssynpunkt utan också under beaktande av de allvarliga befolkningshygieniska risker, som en av arbetslöshet föranledd nedpressning av näringsstandarden kan medföra, särskilt i barnrika familjer. Kommissionen vill även erinra om det kända förhållandet, att jordbruket i hela världen under den senaste lågkonjunkturen på en gång utsattes för en av den tekniska utvecklingen betingad överproduktionskris och en av den industriella depressionen förorsakad avsättningsminskning i fråga om speciellt mera högvärdiga och näringshygieniskt till den s. k. skyddskosten hörande produkter. Med hänsyn til de fortsatta och i vårt land i hög grad skärpta överproduktionstendenser, vilka — såsom i första avdelningen närmare berördes — kunna befaras göra sig gällande inom den närmaste framtiden, är det av vikt även ur jordbruksekonomiska synpunkter, att dylik av arbetslöshet och inkomstminskning orsakad periodisk nedgång i avsättningen av jordbruksprodukter om möjligt förhindras eller åtminstone försvagas. — Åldringarnas näringsfråga är pi liknande sätt väsentligen en fråga om pensionsförsäkringens och unders.öds-

45 verksamhetens tillräcklighet för levnadsstandardens uppehållande. — För alla folkgrupper är näringsfrågan i hög grad en upplysningsfråga. — Vad gäller kosthållet på sjukhus och andra allmänna anstalter, bör en fortsatt kraftig reformverksamhet vara säkrad, då bestämmandet över detta kosthåll ligger i de samhälleliga organens hand. Kommissionen har icke velat förbigå näringsfrågans olika samband med övriga samhällsproblem i skilda fall, men vill samtidigt starkt betona det allmännas särskilda intresse i och ansvar för, att det uppväxande släktet inom folket får sig tillförsäkrat en i högsta grad hälso- och utvecklingsbefrämjande näringsstandard. Den skada barnen och den uppväxande ungdomen kunna taga av dåliga näringsförhållanden är för det första mera ödesdiger, än den skada vuxna personer kunna lida. Genom de undersökningar, som framlagts i första avdelningen, har det vidare ådagalagts, att det även är familjer med barn, som vanligast och mest allvarligt förete brister i näringsstandarden, beroende på dessa familjers större ekonomiska trångmål. På grund av den starka konservatismen i smakvanorna äro ävenledes samhällets möjligheter att på lång sikt mera grundväsentligt förändra befolkningens näringsstandard i särskild grad knutna till en påverkan av insikter, inställningar och vanor i barn- och ungdomsåren. Av dessa trenne skäl är det kommissionens uppfattning, att reformer, som taga sikte på det uppväxande släktet och som i sig förena element av å ena sidan ekonomiskt bistånd åt familjerna och å andra sidan uppfostran i näringshänseende, äro högeligen påkallade av viktiga intressen. Härtill kommer det i inledningen framhävda, för kommissionens hela arbete grundläggande direktivet, att utreda och framlägga förslag till socialpolitiska åtgärder, som »ha den innebörden, att de nedbringa de enskilda familjernas merkostnader för uppfödning, fostran och vård av barn» och som tillsammantagna skapa en sådan »ordning, enligt vilken barnen icke i samma grad som nu bliva en tyngande ekonomisk börda för föräldrarna». Kommissionen vill härtill anmärka, att denna grundsats, om den fullföljdes, skulle föra mycket längre även i näringsfrågan än till de förhållandevis blygsamma utjämningsförslag, som nedan framläggas. Den skulle i själva verket närmast tala för att samhället övertoge en väsentlig del av livsmedelskostnaden för barnen samt därvid sökte höja speciellt de barnrika familjernas näringsstandard till en nivå, som även ur andra än strängt hygieniska synpunkter vore mera jämförbar med den i smärre familjer Vanliga standarden. Först därigenom skulle i fråga om livsmedelsförsörjningen vara ernådd en verklig utjämning av levnadsvillkoren mellan familjer med och utan barn och familjer med olika barnantal. Kommissionen, som till fullo inser, att de familjesociala reformerna på varje särskilt område måste gå gradvis fram — bland annat med beaktande av att de svåraste missförhållandena på olika områden först måste jämsides avvecklas — har i det följande icke ställt andra förslag, än sådana som i och för sig äro starkt motiverade av rent befolkningskvalitativa och här närmast näringshygieniska skäl. Den nyss angivna och i princip numera allmänt medgivna familjesociala synpunkten om behovet av en utgiftsutjämning familjerna emellan efter deras försörjningsbörda kommer då blott in såsom ett stödjande ytterligare skäl till de närmast framförda näringshygieniska skälen. Såsom i inledningen redan påpekats, sammanlöpa nämligen de befolkningskvantitativa och de befolkningskvalitativa synpunkterna, varvid den befolkningskvantitativa synpunkten i och för sig alltid talar för minst den, och åtskilligt över den, utjämning mellan familjerna, som kommer till stånd genom de barnavårdsreformer, vilka primärt motiveras av hänsyn till befolkningskvaliteten.

46 Vad förslagets betydelse ur rent befolkningskvantitativ synpunkt beträffar, vill kommissionen ytterligare understryka följande viktiga och ofta förbisedda sakförhållande. Ovan har talats om den indirekta verkan, som de föreslagna åtgärderna — tillsammantagna med andra liknande åtgärder — skulle kunna erhålla genom att åtminstone delvis eliminera det ekonomiska motivet för barnbegränsning. Härtill kommer nu dessutom den direkta befolkningskvantitativa verkan, som åtgärderna kunna erhålla därigenom att de möjliggöra, att tusentals barn, särskilt spädbarn, årligen räddas till livet. I nästa kapitel vill kommissionen närmare diskutera denna väsentliga fråga. Mera allmänt vill kommissionen vidare framhålla, att de nedan föreslagna och diskuterade åtgärderna ur principiellt nationalekonomiska synpunkter hava den karaktären, att de antingen innebära endast en omfördelning av kostnader mellan medborgare i samhället, närmast mellan sådana som hava och sådana som icke hava barn att sörja för, och således icke utgöra en ytterligare real börda på folkhushållningen, eller — nämligen i den m å n de leda till en stegrad konsumtion — innebära en sådan konsumtionsstegring, som samhälleligt sett av i första avdelningen angivna näringshygieniska skäl måste betraktas såsom en mycket räntabel investering, en investering i den uppväxande generationens hälsa och utvecklingsduglighet. Den sistnämnda synpunkten vinner starkt i tyngd, då, såsom i första avdelningen visades, denna konsumtionsstegring kan tillfredsställas genom att redan förhandenvarande och i närmaste framtid än mer hotande produktionsöverskott inom det svenska jordbruket tillvaratages för inhemsk förbrukning, vilket betyder, att den finansiella kostnaden för här ifrågavarande näringsreformer icke heller för den del, som svarar till en genom dem orsakad konsumtionsökning, har sin motsvarighet i en lika stor börda för samhällshushållningen. En dylik finansiell kostnad kommer för övrigt att belasta statsfinanserna, oavsett om produktionsöverskottet på föreslaget sätt nyttiggöres eller icke, och den bör därför rätteligen åtminstone icke helt bokföras på socialpolitikens och de näringshygieniska ingripandenas konto. Om dylika ingripanden icke företagas, måste nämligen produktionsöverskottet på annat sätt undanskaffas, vilket icke kan ske utan belastning av de offentliga finanserna. Befolkningskommissionens förslag. Befolkningskommissionen föreslår och diskuterar i detta betänkande fyra olika slag av åtgärder av följande innebörd: 1) att v i d a v l ä k a r e k o n s t a t e r a t b e h o v v i s s a s k y d d s f ö d o ä m n e n o c h l ä k e m e d e l (vitamin- och mineralämnesrika sådana) skola tillhandahållas havande och ammande kvinnor samt spädbarn och barn i förskoleåldern; läkemedlen skulle därjämte i motsvarande fall utdelas till skolbarn; 2) att skolbarnen varje skoldag på det allmännas bekostnad skola erhålla en efter vissa näringshygieniska regler sammansatt s k o l m å l t i d ; denna anordning skulle till en början endast gälla en femtedel av barnen i folkoch fortsättningsskolorna; verksamhetens fortsatta utveckling skulle bliva beroende av en avvägning mellan behov och finansiella resurser; 3) att frågan om beviljandet av p r i s r a b a t t e r å viktigare s k y d d s f ö d o ä m n e n å t f a m i l j e r m e d b a r n snarast upptages till utredning; riktlinjer för en sådan utredning hava av kommissionen utarbetats; 4) att det allmänna skall medverka till en effektivisering av u n d e r v i s n i n g s - o c h u p p l y s n i n g s a r b e t e t i näringsfrågan enligt vissa av kommissionen angivna riktlinjer, vilka böra upptagas till övervägande vid en fortsatt utredning.

47 Förslagen böra bedömas ur den synpunkten, att de äro avsedda att såsom delar av ett helt inbördes komplettera varandra. Skolmåltiden kan rent distributionsmässigt sägas utgöra den form för hjälp till förbättrande av näringsstandarden, som lättast gives en fullt rationell karaktär, då den kan direkt infogas i den bestående skolorganisationen. Men denna hjälpform är enligt kommissionens mening icke ensam tillräcklig, eftersom det endast är barnen i skolåldern, som härigenom nås. Redan före denna ålder kunna barnen hava tagit skada på grund av felnäring, och av denna anledning är det av om möjligt ännu större betydelse, att förekommande näringsbrister på foster-, spädbarns- och småbarnsstadiet i görligaste mån förebyggas och botas. Genom det första förelaget härovan skulle dylika näringsbrister kunna förebyggas eller hävas, i den mån behov därav framträder vid medicinsk undersökning. Motsvarande åtgärder skulle även företagas i fråga om skolbarn i de fall, då vid läkarundersökning befinnes, att näringsbristerna blivit av så allvarlig natur, att den hjälp, som lämnas genom skolbespisningen icke är tillfyllest. I den mån dessa åtgärder komma redan havande och ammande kvinnor till godo, böra de bidraga till att skapa sundare och lyckligare familje- och hemförhållanden samt vidare till att förhindra sådan kraftnedsättning i samband med barnsbörd, som även kan föranleda, att icke flera barn födas. Icke ens med denna komplettering te sig emellertid de föreslagna åtgärderna tillräckliga. Erinras bör således, att nämnda åtgärder för att nå full effekt böra hava karaktären av förebyggande åtgärder. De böra alltså insättas redan vid en tidpunkt, då det ofta icke är möjligt att genom medicinsk undersökning av människorna själva konstatera förekomst av näringsbrist. Allmänt taget talar den förebyggande synpunkten för att de genom kravet på av läkare konstaterat behov strängt begränsade åtgärderna enligt det första förslaget fullständigas genom mera vitt syftande åtgärder, motiverade av det omdöme om risk för skador, man erhållit genom verkställda undersökningar av kostens sammansättning i olika socialklasser och familjetyper samt vederbörandes levnadsförhållanden. Blott genom en sådan utsträckning av hjälpen når verksamheten en omfattning, som kan säkra en högre verkningsgrad i det förebyggande syftet. Till denna förebyggande synpunkt kommer dessutom den ovan redovisade botande. Avsevärd tid måste nämligen förflyta, innan alla barn inom eller under skolåldern komma under den avsedda hälsokontrollen. Det är vidare enligt kommissionens mening önskvärt, att hjälpen starkare graderas efter barnantalet, än vad som med de båda förut nämnda åtgärderna är möjligt. Av dessa skäl borde enligt det tredje förslaget övervägas, huruvida icke, särskilt åt barnrika familjer, borde utgå vissa speciella prisrabatter å viktigare skyddsfödoämnen. Dessa rabatter skulle även motiveras av det skälet, att man med hänsyn till den överhängande faran för omfattande framtida överproduktion inom jordbruket knappast i längden torde kunna hålla jordbruksprodukternas priser och jordbrukets räntabilitet uppe på önskad nivå, därest jcke särskilda anordningar vidtagas för åstadkommande av stegrad efterfrågan på livsmedel i sådana fall, då efterfrågan kan antagas vara i särskild grad priskänslig. Det fjärde förslaget skulle även motiveras av det inledningsvis berörda förhållandet, att förefintliga näringsbrister i stor utsträckning bero på bristande näringshygienisk upplysning. I det följande behandlas de fyra olika förslagen vart och ett för sig i kapitlen VI till IX. I kap. X meddelas utkast till författningar jämte specialmotivering för de i kap. V och VI framlagda förslagen.

48 Kap. VI. T i l l h a n d a h å l l a n d e av s k y d d s f ö d o ä m n e n s a m t v i t a m i n och m i n e r a l ä m n e s r i k a l ä k e m e d e l vid av läkare k o n s t a t e r a t behov hos havande och ammande kvinnor samt barn i s p ä d b a r n s - , f ö r s k o l e - och s k o l å l d e r n . Hälsoskador till följd av näringsbrister bos havande och ammande kvinnor, spädbarn och småbarn. Redan den föregående framställningen samt de i bilaga 1 sammanställda uppgifterna hava tydligt visat, att kvantitativa och i synnerhet kvalitativa brister i näringen äro i särskild grad skadliga för hälsotillståndet och utvecklingen under i synnerhet de tidigaste barnaåren. Vidare har klarlagts, att de hälsorisker, som havande och ammande kvinnor utsättas för, sannolikt menligt inverka på de ammade barnen och möjligen även på fostren, men därjämte även, oavsett dessa direkta verkningar på foster och barn, hava en allvarlig befolkningspolitisk och befolkningshygienisk innebörd. Det har vidare framgått, att dessa närings- och hälsobrister i hög grad uppmärksammats i Nationernas Förbunds sammansatta expertkommittés slutbetänkande, där behovet av att mödrar och barn erhålla ökad mängd av skyddskost samt i vissa fall utöver kosten särskilt tillföras vissa vitaminer och mineralämnen starkt understrukits (se ovan sid. ^g 23) Till komplettering av den förut anförda motiveringen för att speciella åtgärder vidtagas till skydd för mödrars och barns näringsstandard, vill befolkningskommissionen anföra följande. Vid mottagningar för mödrar, spädbarn, småbarn och skolbarn iakttager läkaren icke som undantag utan som regel hos en del av de undersökta personerna sjukliga rubbningar, vilka orsakats av en icke fullvärdig kost. Bland sådana rubbningar må särskilt framhållas blodbrist och engelska sjukan, vilka dels själva som en väsentlig orsak hava brister i kosten, dels i sin ordning giva upphov till fortsatta rubbningar t. ex. i form av nedsatt motståndskraft mot infektioner o. d. Dessa senare förvärra sedan ofta ytterligare grundåkomman. „ I vårt relativt solfattiga och i vissa delar av landet stränga klimat med åtföljande svårighet för utevistelse, särskilt för de späda och små barnen, äro stora grupper av barn, i synnerhet vintertiden, även vid i övrigt fullvärdig kost under alla förhållanden i behov av särskild vitamin- och i viss utsträckning även mineralämnestillförsel för att undgå nämnda åkommor. Detta gäller sålunda alla för tidigt födda barn, vidare i varje fall ett stort antal barn under avvänjningsperioden samt, försiktigt uttryckt, flertalet barn, som icke uppfödas med modersmjölk. Betydelsen av, att ingenting försummas ifråga om späd- och småbarnens behov av näringsämnen, framgår bland annat därav, att verkningarna av skador, som uppkomma genom ett eftersättande av dessa behov, kunna sträcka sig långt fram i tiden. Sålunda kan en naturlig förlossningo försvåras eller rent av omöjliggöras genom utav bristfälliga näringsförhållanden under den tidigaste barndomen hos kvinnan förorsakade rachitiska förändringar i bäckenet. I samma mån som av bristfällig näring beroende sjuk-

49 domar icke kunnat förhindras, stegras givetvis betydelsen av deras rättidiga botande genom en riktig kost samt vitamin- och mineralämnestillförsel medelst därför lämpade läkemedel. Vad mödrarna beträffar, ställa såväl havandeskapet som amningen betydande krav på den kvinnliga organismen. Även för dem kan särskild vitamin- och mineralämnestillförsel utöver kosten vara nödvändig för att förhindra i första hand blodbrist, möjligen även utbredd tandkaries och även a n d r a sjukliga symtom. Enligt under senare år företagna undersökningar förorsakas den barnsängsfeber, som har ansvaret för en icke ringa del av barnsängsdödligheten, ej sällan av en s. k. hämatogen infektion från en förhandenvarande eller avlupen svalginfektion. Då motståndskraften mot smitta och särskilt mot slemhinneinfektioner samt dessas begränsning till utgångspunkten säkerligen till icke ringa del är avhängig av näringstillståndet, understrykes ytterligare födans betydelse för den havande kvinnan. Vikten av en på allt sätt fullvärdig näring för havande kvinnor och digivande mödrar för att i görligaste mån undgå sjukdomstillstånd torde icke behöva ytterligare framhävas. Självfallet äro snabba, kraftiga åtgärder såväl beträffande kost som nyssnämnda läkemedel av, om möjligt, ännu större vikt vid redan utbruten sjukdom för att förhindra ytterligare förstörelse och svårare följder. Kommissionen vill i detta sammanhang vidare framhålla, att, även där mödrarna icke direkt lida men till sin hälsa i trängre mening, så är det i de mindre bemedlade samhällsklasserna mycket vanligt, att kvinnorna redan efter ett par barnsbörder mista sin ungdomlighet, i en grad som icke har sin motsvarighet inom de högre samhällsklasserna. Detta förhållande — som i svårare fall närmar sig den företeelse, som i den socialpolitiska litteraturen går under benämningen »utsläpade mödrar» — har givetvis många orsaker, främst måhända att dessa kvinnor alltför mycket tryckas av omsorger och arbetsplikter under barnsängstiden samt tiden närmast därefter. Det måste emellertid framhållas, att näringsbrister under havandeskaps- och amningstiden höra till orsakerna till detta ur olika synpunkter synnerligen beklagliga förhållande. Brister i näringstillförseln under havandeskaps- och amningstiden äro emellertid av betydelse ej blott för kvinnans egen hälsa och välbefinnande. Även för fostrets utveckling och vidare öde kan den havande kvinnans kost vara av betydelse, låt vara att andra faktorer här sannolikt spela en i regel större roll. Brister i näringen kunna sålunda i vissa fall leda till havandeskapets avbrytande eller dödföddbörd. Kommissionen hänvisar här till den av docenten Per Wetterdal författade, såsom bilaga 3 till kommissionens betänkande i sexualfrågan (Stat. off. utr. 1936: 59) fogade utredningen om den spontana aborten. Av denna utredning framgår, att sådan abort, som likväl oftare har andra orsaker, ingalunda är en ovanlig företeelse. Vidare torde numera få anses konstaterat, att brister i kosten hos modern kunna giva anledning till medfödd svaghet och dålig utveckling hos barnet samt vara anledning till en ökad s. k. tidigdödlighet. Brister i näringstillförseln under havandeskapet kunna även medföra en långsam förlossning med de ökade risker, som därav följa både för moder och barn. Ytterligare är att tillägga, att moderns mjölktillgång och möjlighet att amma sitt barn också kan taga intryck av den kost hon åtnjuter. Bröstuppfödningens stora betydelse för barnets hälsa är numera en allmänt erkänd sak och behöver här ej ytterligare utvecklas. Ett tydligt indicium på levnadsförhållandenas betydelse för spädbarnsdödligheten erbjuda de av befolkningskommissionen i andra kapitlet berörda resultaten av Edins och Rietz' undersökningar rörande dödligheten i olika 4—378846.

50 inkomstklasser för under åren 1918—1922 födda spädbarn i Stockholm med förorter. 1 Dessa undersökningsresultat skola numera utförligt refereras. I följande tablå meddelas en något fullständigare sammanfattning av ifrågavarande undersökningsresultat: Familjer, där faderns inkomst var (kronor)

Under första levnadsåret avlidna barn per 1 000 barn i åldern under 1 år därav: avlidna under första levnadsmånaden. > 2-12 Dödfödda barn per 1 000 levande födda

under 4 000

4 000— 6 000

48-9 24-0 24-9 175

38-3 15-1 23-2 15-8

Samtliga inkomst6 000— 10 000 grupper 10 000 och däröver 31-9 19-7 12-2 13-0

14-3 11-4 2-9 8-8

36-7 18-0 18-7 15-1

Tablån utvisar i första hand, att hälften av spädbarnsdödligheten — det vill säga av dödligheten under det första levnadsåret — faller på der. första levnadsmånaden. Det kan tilläggas, att redan de två första veckorna svara för icke mindre än en tredjedel av hela dödligheten under första levnadsåret. Vidare befinnes emellertid, att spädbarnsdödligheten i den lägsta inkomstklassen var mer än tre gånger större än i den högsta. Särskilt anmärkningsvärt är, att denna skillnad visar sig vara speciellt utpräglad ifråga om dödligheten i den andra till och med den tolfte levnadsmånaden; härvidlag var nämligen dödligheten nästan tio gånger högre i den lägsta inkomstklassen än i den högsta. Detta förhållande stärker intrycket av att spädbarnsdödligheten åtminstone icke väsentligen utgör någon biologiskt nödvändig företeelse, utan att den i första hand är beroende av moderns levnadsbetngelser och barnets omvårdnad. Det förtjänar i detta sammanhang anföras, vad Rietz i sin undersökning uttalar om dessa förhållanden: »Såväl den procentuellt stora nedgången i dödligheten under den andra hälften av den första levnadsmånaden som fördelningen efter dödsorsaker, tyda på att yttre faktorer såsom vård och näring utöva ett utomordentligt stort inflytande på dödligheten redan från och med den tredje levnadsveckan.» Även den omständigheten, att dödligheten i första levnadsåret är bortåt 50 °/o högre bland utomäktenskapliga barn (65*7 per 1 000 år 1934) än bland barn inom äktenskapet (440 °/o), kan i viss mån anses ytterligare bestyrka denna uppfattning, enär det är känt, att dessa barn och deras mödrtr i allmänhet leva under svårare ekonomiska villkor. I Stockholm äro ungefär en femtedel av alla årligen födda barn utomäktenskapliga; av de spädbarn som avlida under de sex första levnadsmånaderna, äro en tredjedel föddi utom äktenskapet. Räknat i absoluta tal dö numera i Sverige årligen omkring 4 00) barn före det första levnadsårets utgång, vilket är betydligt mera än hela det sammanlagda antalet i åldersgrupperna 1—15 år avlidna (c:a 2 50(). Beräknat per 1 000 barn i åldern under ett år blir siffran (år 1934) 47*2. Utgår man ifrån såsom ett önskemål, att detta tal borde kunna reduceras led till den nivå, som framträdde inom den högsta inkomstklassen enligt den här 1 Einar Rietz: Sterblichkeit und Todesursachen in den Kinderjahren, Uppsala 193C sid. 94. Se ovan sid. 15. — Det må erinras om att levnadskostnaderna under åren 1918—19221 genomsnitt lågo närmare 60 % högre än för närvarande, och att sålunda en inkomst av 3 80) kronor vid nuvarande levnadskostnader har ungefär samma reala köpkraft som en inkomst av 6 000 kronor under perioden 1918—1922. Man bör även hava den knappa livsmedelstillgången under den tidigare delen av denna period i minne.

51 citerade undersökningen för Stockholm år 1918—1922 — ett önskemål som på något längre sikt icke borde vara helt ouppnåeligt, allrahelst som enligt sakkunniga barnläkares utsago även inom denna inkomstklass understundom oförstånd visas i spädbarnens vård — skulle detta innebära, att antalet årligen avlidna spädbarn skulle kunna minskas med bortåt 3 000. Antagandet att dessa spädbarn, som sålunda borde kunna räddas till livet, skulle representera ett genomsnittligt sämre arvsbiologiskt urval än de övriga, har hittills icke kunnat bestyrkas genom vetenskapliga undersökningar. Dessutom borde genom förbättrad omvårdnad av mödrarna antalet spontana aborter och dödföddbörder icke obetydligt kunna reduceras. Av ovanstående tablå framgår, att frekvensen av dödfödda barn var ungefär dubbelt så hög i den lägsta inkomstklassen som i den högsta. Minimisiffran — 8'8 dödfödda per 1 000 levande födda — var vidare ungefär tre gånger lägre än det allmänna genomsnittet för hela landet under senare år, vilket utgjort omkring 27 per 1 000 levande födda barn. Då antalet dödfödda barn under senare år uppgått till omkring 2 300, skulle sålunda en reduktion av detta tal med minst 1 500 barn vara tänkbar. Även bortsett från den möjliga minskningen av spontana aborter skulle alltså omkring 4 500 barn årligen kunna räddas till livet. Dessa uppskattningar äro givetvis endast avsedda att angiva den ungefärliga storleksordningen av det antal liv, som skulle kunna bevaras. Kommissionen har med dessa påpekanden velat påminna om det förhållande, som så ofta förbises i befolkningsdiskussionen, nämligen att en förbättrad mödra- och barnavård har en alldeles icke oväsentlig direkt befolkningskvantitativ betydelse vid sidan om sin primärt befolkningskvalitativa uppgift. Kommissionen är emellertid härvid väl medveten om att den befolkningskvantitativa effekten åtminstone icke med säkerhet kan direkt mätas efter nedbringandet av spädbarnsdödligheten. Det är nämligen sannolikt, att ett spädbarns frånfälle i den ena eller den andra riktningen k a n påverka det fortsatta barnafödandet inom en familj. De ovan angivna övernormala dödstalen inom fattigare befolkningslager äro givetvis icke enbart betingade av näringsförhållandena utan bero dessutom av ett flertal andra faktorer. Inom de fattigare klasserna framträda sålunda de sämsta bostadsförhållandena. Omvårdnaden av spädbarnen blir också där sämre dels på grund av lägre grad av upplysning i hithörande frågor, dels därför att mödrarna äro mera arbetstyngda och hava mindre arbetshjälp. I de fattigare inkomstlagren stå vidare överhuvud taget den allmänna hygienen på en lägre nivå, vartill kommer, att läkarkonsultationer här alltjämt äro väsentligt mindre vanliga än i de mera bemedlade klasserna. Särskilt i fråga om landsbygdens fattigare befolkning torde dylika förhållanden hava stor betydelse för spädbarnsdödligheten. Det är dessutom att märka, att speciellt sjukliga föräldrar ofta just på grund av sin sjuklighet nedsjunkit i de lägre inkomstklasserna. Orsakssammanhanget är med andra ord icke helt och hållet enkelriktat på så sätt, att det uteslutande skulle vara de av låg inkomst vållade bristerna i näringsstandard, bostadsstandard eller allmän hygien, som åstadkomma den högre sjukligheten och dödligheten, utan det kan till någon del också vara så, att det tvärtom är levnadsstandarden, som betingas av hälsotillståndet. Allt detta motsäger emellertid icke, att näringsförhållandena dock måste antagas spela en i många enskilda fall synnerligen betydelsefull roll i dessa sammanhang. I arbetet att uppnå en enligt kommissionens mening möjlig avsevärd reduktion i antalet årligen avlidna spädbarn måste därför en förbättring av näringstillståndet för havande och ammande kvinnor samt för spädbarnen själva ingå såsom ett viktigt led.

52 Vad här är sagt om spädbarnens dödlighet gäller även om småbarnens dödlighet och sjuklighet. Dödligheten under småbarnsåldern är visserligen så mycket lägre än spädbarnsdödligheten, att siffrorna för under andra året döda barn, ehuru i och för sig höga nog, i jämförelse med spädbarnsdödligheten må synas små. Men även om småbarnen, då de stå på bristfällig kost, hava en större motståndskraft mot olika skador och oftare än spädbarnen övervinna sådana skador, vilka därför för deras del sällan få ödesdigra följder, reagera de dock med allehanda tecken å ohälsa. Dessa barn mellan spädbarns- och skolåldern äro till den grad försummade i den offentliga barnavården, att man icke ens underkastat dem några mera omfattande direkta undersökningar; man har därför särskild anledning att i fråga om dessa »förskolebarn» tala om »den försummade åldern». Denna brist i den offentliga hälsokontrollen är icke något för Sverige utmärkande utan utgör tvärtom ett i internationella sakkunnigekretsar mycket uppmärksammat förhållande, vilket även tydligt framgår av i första avdelningen citerade uttalanden ur Nationernas Förbunds sammansatta expertkommittés slutbetänkande. Det förhållandet, att det sålunda åtminstone hittills knappast förelegat några på ett stort statistiskt material grundade direka vittnesbord om omfattande hälsobrister för just dessa barn, kan emellertid, såsom förut framhållits, icke anses ådagalägga, att de, till skillnad mot spädbarnen och skolbarnen, skulle representera en särskild »hälsoålder». Mot ett dylikt antagande tala resultaten av de undersökningar, som pa skilda håll i vårt land gjorts av folkskolebarnen vid inträde i skolan. Dessa undersökningar — som för närvarande beröra 28 °/o av landsbygdens och 62 % av städernas folkskolor och av vilka några refererats i bilaga 1 — hava enstämmigt uppvisat, hurusom ett icke ringa antal av dessa 6- och 7-åringar företer ofta bestående men, som måste föras tillbaka till en oriktig uppfödning. Det kan givetvis icke förutsättas, att ifrågavarande hälsobrister skulle hava uppstått just vid inträdet i skolan, utan de måste anses hava förvärvats under föregående utvecklingsstadier, det vill säga antingen under fosterstadiet och spädbarnsstadiet, varvid de under de följande åren förvärrats eller åtminstone icke läkts i den utsträckning, som vid ett näringshygieniskt mera tillfredsställande kosthåll varit möjligt, eller också under de egentliga förskoleåren. De erforderliga skyddsfödoämnena och läkemedlen. För att förebygga eller häva här ifrågavarande, genom läkarundersökning konstaterade, näringsbrister erfordras först och främst, att vederbörande mödrar och barn erhålla ökade mängder av skyddsfödoämnen. Härigenom säkrar man i största allmänhet tillförseln av för ändamålet nödvändiga näringsämnen. I vissa fall, bland annat när symtom på bristsjukdom äro mera utpräglade måste läkningen påskyndas genom intagande av speciella läkemedel, vilka i koncentrerad form innehålla i respektive fall erforderliga ämnen (vitaminer av olika slag och mineralämnen). Vissa av dessa läkemedel bora tagas regelbundet av alla personer, som hava särskilt stort behov därav. Detta gäller t ex för många havande och ammande kvinnor, vilka under den mörka årstiden hava behov av fiskolja eller fiskoljepreparat; dessa preparat innehålla i främsta rummet A- och D-vitaminer. Gjorda undersökningar framhäva betydelsen av en sådan tillförsel för mödrar både under graviditet och efter förlossning. I vissa fall erfordras sådana läkemedel, som innehålla C-vitamin (ascorbinsyra), järn, kalk, fosfor och jod. Det motsvarande gäller vissa spädbarn, särskilt de spädbarn, som icke uppfödas med modersBehovet av tillskott utöver kosten i form av läkemedel beror dels på rubbningens grad och dels i vissa fall på individuella förhållanden hos personen

53 i fråga. Det torde vara en allmänt omfattad mening, till vilken även kommissionen vill ansluta sig, att till förebyggande av näringsbrister i första hand skyddsfödoämnen böra användas och först i andra hand speciella läkemedel. Kommissionen vill särskilt framhålla, att ett behov av extra tillförsel av Cvitamin ofta kan tillgodoses på den förra vägen; svårare är detta om t. ex. brist föreligger av D-vitamin eller jod. Principerna för hjälpens anordning. De hälsofaror på grund av bristfällig näring, som ovan ur medicinska synpunkter belysts, hava givetvis, såsom även antytts, en mycket betydelsefull social och ekonomisk sida. I själva verket är det ej möjligt att avskilja den medicinska synpunkten från den sociala. Till stor del är det således kvinnor och barn, tillhörande de fattigare klasserna, vilka komma att tillfogas hälsoskador på grund av bristfällig näring. o Det kunde ur denna synpunkt vara näraliggande att giva det allmännas hjälpåtgärder till säkrande av mödrars och barns näringsstandard en i själva dess anordning direkt markerad social karaktär genom att göra hjälpens utgående begränsad av enbart förhandenvaron av viss låg inkomststandard. Befolkningskommissionen har emellertid efter ingående överväganden valt att i stället låta hjälpens utgående bliva beroende av ett av läkare vid medicinsk undersökning konstaterat behov. Härigenom har verksamheten direkt kunnat inordnas i samhällets hälsovård, närmast såsom ett led i den förebyggande mödra- och barnavården. Då de institutioner, som uppbära denna verksamhet (varom mera nedan), huvudsakligen besökas av blott de mindre bemedlade klassernas mödrar, och då, såsom ovan nämnts, det i varje fall framför allt är dessa, som vid undersökning visa behov av ytterligare näringstillförsel, har — även utan införandet av inkomstgräns, vilket är en särskild fråga (se därom nedan) — den sociala synpunkten likväl redan vunnit beaktande, så långt som ett medicinskt behov föreligger jämsides med det sociala. Det har givetvis för kommissionen varit uppenbart, att, då hjälpens utgående gjorts beroende av förhandenvaron av ett på medicinska grunder konstaterat behov, så har därmed en stark begränsning av verksamheten genomförts, vilket ur vissa synpunkter kan framstå såsom en svaghet i förslaget. Det torde således hava framgått redan av det föregående, att ett dylikt behov vanligen blott kan konstateras föreligga, dels då hälsoskada på grund av bristfällig näring redan framträtt, dels ock mera allmänt hos havande kvinnor, ammande mödrar och vissa grupper av spädbarn. I den rent förebyggande hälsovården av småbarnen och skolbarnen torde denna hjälpform på grund av ifrågavarande begränsning blott bliva av mindre betydelse, åtminstone intill dess den medicinska forskningen på hithörande område hunnit längre, än den hittills gjort. Kommissionen vill emellertid här påminna om, att för skolbarnen anordnandet av en allmän skolmåltid enligt det förslag, som i nästa kapitel framlägges, i det väsentliga måste sägas fylla önskemålet om förebyggande näringsåtgärder för denna barnaålders del. I fråga om skolbarnen torde det därför vara tillfyllest att därutöver medgiva tilldelning av vitamin- och mineralämnesrika läkemedel blott vid framträdande och på medicinska grunder konstaterbart behov, närmast då hälsoskada yppar sig. Det system för prisrabatter å skyddsfödoämnen för familjer med barn, som diskuteras nedan i åttonde kapitlet, får betydelse i den förebyggande hälsovården för alla barnaåldrar, även småbarnsåldern. Såsom redan flerstädes framhållits, böra kommissionens i detta betänkande framställda förslag ses såsom delar i ett enhetligt helt. För den genom kravet på av tjänsteläkare konstaterat behov genomförda begränsningen talar vidare, att, såsom redan påpekats, verksamheten där-

54 igenom kunnat omedelbart inordnas i samhällets förebyggande mödra- och barnavård. Genom att hjälpen så anknutits till en läkarordination, vinias de bästa garantier, att den kommer att ej blott få en ekonomisk och direct näringsfysiologisk utan därjämte en hälsofostrande betydelse. Det må till slut anföras, att, även om kravet på medicinskt konstaterat behov allmänl taget utgör en begränsning av verksamheten, så innebär verksamhetens överlämnande till vårdcentralernas och -stationernas läkare, att hjälpen i v a r e särskilt fall kan såväl kvantitativt som kvalitativt på ett fullt ändamålsenligt sätt anpassas efter patientens individuella, med konstitution, arbetsförhållanden och övriga sociala omständigheter varierande behov. På grund av behovet av en sådan anpassning efter de individuella förhållandena och även med hänsyn till den pågående snabba utvecklingen inom den medicinska vetenskapen anser kommissionen det oriktigt att i forfattningen söka angiva arten och mängden av de näringsmedel, som kunna komma i fråga. De föreskrifter härutinnan, som kunna befinnas erforderliga, synas lämpligen kunna utfärdas av medicinalstyrelsen. Härigenom vinnas, att dessa föreskrifter lättare kunna tid efter annan ändras, i den mån som detta motiveras av inom denna verksamhet vunna praktiska erfarenheter eller av nya medicinska rön och framsteg. De institutioner, som böra uppbära verksamheten. Innan befolkningskommissionen övergår till att närmare redogöra för sitt förslag angående, hur man på lämpligt sätt synes böra, vid av läkare konstaterat behov, ltdela dylika skyddsfödoämnen och läkemedel, vill kommissionen erinra om ttt det för närvarande existerar vissa enskilda institutioner, vilka till någon del arbeta för ifrågavarande ändamål. De alltsedan början av 1900-talet i vissa städer efter franskt mönster organiserade s. k. m j ö l k d r o p p a r n a , vilka utgöras av särskilda föreningar, som stundom åtnjuta kommunalt understöd, hava sålunda, speciellt i fråga om flaskbarn, haft mjölkutdelning på sitt program. Under senare år har man allmänt sökt övergå från direkt mjölkutskänkning till utlämning tv anvisningar å lämpliga försäljningsställen, varjämte understöd i olika former lämnats till ammande mödrar — detta bland annat för att motverka, att hjälpen icke uppmuntrar till alltför tidigt avbrytande av digivningen (ampremier). Vid sidan av denna verksamhet hava mjölkdropparna utövat en rält omfattande konsulterande verksamhet på spädbarnsvårdens område. De hava därmed utvecklat sig till mödra- och barnavårdscentraler av den typ, som numera efter hand skola allmänt inrättas enligt beslut av 1937 års ritsdag. För erhållande av mjölk har stundom krävts, att barnen exempelvis var fjortonde dag skulle uppvisas för undersökning. Genom ovannämnda riksdagsbeslut föregående år om statsbidrag til den förebyggande mödra- och barnavården h a r hela denna fråga kommii i ett annat läge. Syftemålet med den genomförda reformen är, att över heh landet landstingen och de städer, som icke deltaga i landsting, med hjälp av statsbidrag skola inrätta m ö d r a - o c h b a r n a v å r d s c e n t r a l e r , respektive m ö d r a - o c h b a r n a v å r d s s t a t i o n e r (Sv. förf.-saml. 1937: 745). Inom den närmaste framtiden kommer således ett nät av sådana organ för hälsokontrollen över mödrar och barn att växa fram. De mjölkdroppar och andra liknande institutioner, som nu förekomma, kunna antagas efter hand bliva infogade såsom led i denna nya organisation; forslag om en sådan omläggning för mjölkdropparna i Stockholm lär, enligt vad kommissionen erfarit, redan föreligga. Då kommissionen sökt ett hälsovårdsorgan för statlig verksamhet till för-

55 bättring av mödrarnas och barnens näringsstandard, har den, såsom redan berörts, funnit detta organ i det framväxande systemet av mödra- och barnavårdscentraler och -stationer. Uppgiften för dessa institutioner är enligt utfärdade direktiv i första hand av övervakande och rådgivande art. På dem ankommer sålunda den förebyggande hälsovården i fråga om mödrar, spädbarn och småbarn. Den ena sidan av den verksamhet, som, vad spädbarnen beträffar, förekommer vid mjölkdropparna, kommer alltså i framtiden att knytas till dessa mödra- och barnavårdscentraler och -stationer. Det konsulterande arbetet vid vårdcentralerna och vårdstationerna kommer, förutom vissa allmänna anvisningar rörande spädbarnsvård och dylikt, till väsentlig del att avse just dietiska föreskrifter samt ordinationer av h ä r åsyftade vitamin- och mineralämnesrika läkemedel. Verksamheten vid dessa vårdcentraler och -stationer kan knappast komma att vinna full effektivitet i de talrika fall, då dietföreskrifter och ordinationer av näringstillskott i form av läkemedel icke kunna följas på grund av att vederbörande icke hava råd därtill, eller då ordinationerna, med hänsyn till klientelets ekonomiska förhållanden, måste inriktas på billigare och mindre verksamma födoämnen och läkemedel. Genom en reform, som möjliggjorde, att ändamålsenliga näringsmedel ej blott kunde ordineras utan även kunde kostnadsfritt ställas till förfogande genom mödra- och barnavårdscentralerna och -stationerna, skulle också åstadkommas, att dessa nya institutioner erhålla ökad popularitet, vilket skulle betyda, att de skulle komma att i större utsträckning anlitas särskilt av fattigare mödrar. Redan önskemålet, att mödra- och barnavårdscentralerna måtte få ett så stort klientel som möjligt samt även i övrigt måtte fungera på ett möjligast effektivt sätt, synes sålunda motivera, att arbetet med höjande av näringsstandarden hos mödrar och barn, hos vilka ett av läkare konstaterat behov av särskild hjälp framträtt, i främsta rummet anknytes till densamma. Mödra- och barnavårdscentralernas och -stationernas verksamhet kan komma att bliva av mycket olika omfattning. Enligt av medicinalstyrelsen utfärdade normalinstruktioner kan verksamheten sålunda, vad angår vården av barnen, organiseras efter tre olika alternativ, nämligen så, att den avser vården av 1) endast barn under 1 års ålder, 2) barn under ett år samt därjämte sådana barn, som före ettårsåldern åtnjutit vård vid vårdcentral eller •station, samt slutligen 3) alla barn under skolåldern. Kommissionen befinner sig i överensstämmelse med sina tidigare gjorda principuttalanden 1 och med en enig sakkunnig opinion, då den anser, att det ligger i linje med hela denna reform, att mödra- och barnavårdscentralerna och -stationerna inom en snar framtid ej blott komma att geografiskt utbredas att alltmera omfatta hela vårt land, utan även, att de komma att behålla sitt barnklientel över spädbarnsstadiet, och alltmer uppemot skolstadiet, där skolläkarvården är avsedd att taga vid. Dessa institutioner skulle enligt förevarande förslag efter hand även erhålla befattning med näringsförhållandena för barn upp genom hela småbarnsåldern. Såsom förut framhållits, synes emellertid motsvarande hjälp mot näringsbrister även i viss utsträckning böra lämnas åt skolbarn. För dessa skulle visserligen hjälp lämnas i annan ordning, nämligen genom anordnande av skolmåltider — enligt förslag, som framföres i nästa kapitel — och av denna anledning borde härvidlag något större behov av särskild utdelning av 1 Betänkande angående förlossningsvården och barnmorskeväsendet samt förebyggande mödraoch barnavård (Stat. off. utr. 1936:12, sid. 57) samt skrivelse till statsrådet och chefen för kungl. socialdepartementet den 30 oktober 1936.

56 skyddsfödoämnen icke föreligga. Dock är att märka, att utbyggandet av skolmåltidsorganisationen enligt nämnda förslag kan komma att taga avsevärd tid i anspråk, och det kunde därför synas föreligga skäl för att utdelning av skyddsfödoämnen till särskilt behövande barn komme till stånd inom de skoldistrikt, där skolbespisning tills vidare icke anordnats. Kommissionen anser emellertid, att skolmåltiden utgör den distributionsmässigt lämpligaste formen för utdelning av skyddskost till skolbarn, och alt strävandena att utöka halten av skyddsämnen i skolbarnens kost därför uteslutande böra inriktas på en utveckling av skolmåltidsorganisationen. Däremot föreligger utan tvivel skäl för att skolbarnen vid av läkare konstaterade behov utöver skolmåltiden erhålla sådana speciella vitamin- och mineralämnesrika läkemedel, som i vissa fall kunna erfordras för att påskynda läkningen av uppkomna näringssjukdomar. I detta fall bör anordningen lämpligen anknytas till skolläkarorganisationen, i den mån denna blir genomförd. 1 På samma sätt som arbetet vid mödra- och barnavårdscentralerna bör få en starkare hygienisk effekt, genom att dessa sättas i stånd att utdela billiga skyddsfödoämnen och vissa vitamin- och mineralämnesrika läkemedel, bör också skolläkarvården bliva i stånd att fungera på ett mera tillfredsställande sätt, om det möjliggöres, att skolläkarnas ordinationer kunna efterföljas även i de fall, då föräldrarnas ekonomiska villkor eljest skulle lägga hinder i vägen. Kommissionen vill i detta sammanhang betona vikten av att skollåkarna vid konstaterandet av sådana näringsfel liksom vid andra sjukdomsanledningar, före ordinationen sätta sig i förbindelse — själva eller genom skolsköterskan — med barnets hem och med eventuellt anlitad läkare. Ordinationer i skolan böra givetvis icke under några förhållanden göras utan en föregående undersökning, varvid ju skolläkaren även är i tillfälle att giva föräldrarna behövliga råd. De kvinnor och barn, som böra åtnjuta hjälp. Befolkningskommisionen har redan i det föregående angivit skälen, varför här ifrågavarande verksamhet bör anknytas till samhällets förebyggande mödra- och barnavård samt hjälp utgå blott vid av läkare konstaterat behov. Den frågan reser sig härefter, huruvida utöver nyssnämnda starka begränsning jämväl en begränsning efter inkomststreck bör stadgas. Spörsmålet är således, om här ifrågavarande skyddsfödoämnen och läkemedel skola utdelas till alla mödrar och barn oavsett familjernas ekonomiska villkor, om blott det medicinska behovet är konstaterat, eller om en viss inkomstgräns — som då givetvis skulle differentieras efter barnantalet inom familjerna — för denna hjälp bör fastställas. Kommissionen h a r redan i det föregående varit i tillfälle att giva uttryck åt den uppfattningen, att den förra principen är den mest lämpliga. Det bör här ånyo påminnas om att ett på medicinska grunder konstaterat behov i första hand kan förväntas framträda inom de mindre bemedlade klasserna. De barn i förskoleåldern och i skolåldern, hos vilka ett på medicinska grunder konstaterbart behov av dylika näringsmedel föreligger, torde till alldeles övervägande del tillhöra fattigare familjer. I fråga om havande och ammande mödrar samt spädbarn torde dock behovet vara mera allmänt, men även härvidlag torde en inkomstgräns utöver den medicinska behovsgränsen bliva av föga praktisk betydelse, då klientelet vid mödra- och barnavårdscentralerna knappast i någon nämnvärd utsträckning kan förväntas komma att inbegripa mera bemedlade befolkningsgrupper. 1

Se nedan sid. 101 och där given referens till betänkande i saken av medicinalstyrelsen.

57 Det sagda innebär, att den besparing, som skulle vinnas, genom att hjälpen icke lämnades åt de fåtaliga bemedlade mödrar och barn till bemedlade föräldrar, som skulle komma i fråga, av dessa orsaker bleve synnerligen obetydlig. Den skulle dessutom i huvudsak endast bliva skenbar, eftersom den mera noggranna inkomstprövning, som en dylik begränsning skulle nödvändiggöra, komme att draga vissa kostnader och därtill väsentligt komplicera organisationen av hela anordningen. Kommissionen vill i detta samm a n h a n g erinra om att den väsentligt dyrare konsultationsverksamheten vid vårdcentralerna och -stationerna är helt kostnadsfri, samt att den är tillgänglig för alla inkomstgrupper. Härtill komma de allmänna synpunkterna, att en dylik hjälp, så vitt möjligt, icke ens bör erhålla skenet av att utgöra en form för fattigvård, samt att det av befolkningspolitiska skäl i och för sig ter sig önskvärt, att barnkostnaden begränsas inom alla familjer. När beaktandet av dessa önskemål icke föranleder några mera avsevärda extrakostnader, synes desto mindre anledning föreligga att icke tillgodose desamma. Skulle en viss inkomstgräns likväl införas, borde i så fall förslaget innebära, att här ifrågavarande hjälp begränsades till familjer, där mannens och hustruns sammanlagda inkomst (eller moderns respektive faderns inkomst i fråga om barn till änkor, änklingar eller ogifta mödrar) understege 3 000 kronor i beskattningsbart belopp. Detta alternativa förslag vill kommissionen motivera genom en hänvisning till det förhållandet, att denna inkomstgräns — mot kommissionens förslag — redan godtagits av statsmakterna i fråga om beviljande av moderskapspenning (Sv. förf.-saml. 1937: 338). På grund av nyss antydda förhållanden finge en sådan inkomstgräns emellertid i huvudsak endast formell betydelse, ty enligt i Kungl. Maj:ts proposition nr 1937: 38 anförd beräkning skulle endast omkring 8 °/o av mödrarna komma över denna inkomstgräns; av dessa torde endast en mindre del komma att anlita h ä r ifrågavarande institutioner. Med hänsyn härtill förutsätter kommisionen, att de hjälpbeviljande organen (varom mera nedan) icke borde åläggas företaga någon mera ingående inkomstprövning. Denna borde lämpligen utföras så, att vederbörande organ i de fall, då det förefaller tvivelaktigt, huruvida det beskattningsbara beloppet understiger 3 000 kronor, ålade den hjälpsökande att genom företeende av senaste debetsedel ådagalägga, att inkomsten understiger det nämnda beloppet. Att man vid fastställandet av en inkomstgräns borde utgå från det beskattningsbara beloppet i stället för från den totala inkomsten, motiveras i detta såsom i andra liknande fall av det förhållandet, att icke endast själva inkomsten utan — till följd av barnavdragsbestämmelserna — även barnantalet inom familjerna härigenom komma att i viss mån beaktas. Detta synes emellertid under alla förhållanden endast böra gälla om den utdelningsverksamhet, som skulle ifrågakomma genom vårdcentralernas och -stationernas medverkan. Däremot synes inkomstgräns icke böra tilllämpas i fråga om den tämligen obetydliga utdelning av speciella läkemedel till skolbarn, som skulle förekomma efter ordination av skolläkare. Med hänsyn till att skolbespisningen i enlighet med i nästa kapitel framlagt förslag kostnadsfritt skulle erhållas av alla barn, oavsett föräldrarnas ekonomiska villkor, torde nämligen konsekvensen fordra, att även denna kompletterande hjälpanordning kunde komma alla barn, som därav hava behov, till godo. Hjälpen bör vara kostnadsfri. Härnäst reser sig den frågan, huruvida de erforderliga näringsmedlen böra utdelas helt kostnadsfritt, eller om det

58 allmänna bör inskränka sig till att finansiera en viss mera avsevärd prisnedsättning å de behövliga varorna. För det senare alternativet tala givetvis statsfinansiella skäl. Å andra sidan är att märka, att här ifrågavarande födoämnen och läkemedel i allmänhet skulle utdelas för viss kortare tidsintervall om t. ex. en månad, och att det för varje sådant tidsavsnitt i de enskilda fallen i allmänhet endast skulle bliva fråga om relativt små belopp på några få kronor eller ännu mindre. Hjälpen skulle därför i regel komma att te sig alltför ringa i förhållande till de organisativa anordningar, som den nödvändiggör, därest den endast toge formen av vissa prisrabatter. Det är ju dessutom här endast fråga om sådana fall, då ett av läkare konstaterat behov gör sig gällande. Det förtjänar i detta sammanhang nämnas, att skolbespisningen, enligt i nästa avsnitt framlagt förslag, skulle komma att bliva helt kostnadsfri, oavsett medicinskt konstaterat behov, för samtliga barn vid de skolor, där denna anordning överhuvud införts. I konsekvens härmed synes även den till särskilt ömmande fall begränsade hjälp, som enligt förevarande förslag skulle under tjänsteläkares kontroll lämnas, böra göras helt avgiftsfri — ja, i detta fall föreligger enligt kommissionens uppfattning till och med starkare skäl för en genomförd gratisprincip än i fråga om skolmåltiden. Hjälpens anordning. Befolkningskommissionen övergår nu till frågan om utdelningens anordning. Det kan givetvis icke bliva fråga om att vårdcentralerna skulle direkt utdela ifrågavarande näringsmedel. Beträffande vissa särskilt vanliga, vitamin- och mineralämnesrika läkemedel skulle detta visserligen vara tekniskt möjligt; däremot vore något sådant icke tänkbart i fråga om skyddsfödoämnena. Av dessa anledningar synes m a n — utom i vissa fall vid skolorna — böra använda sig av ett k o r t - e l l e r k u p o n g s y s t e m . Korten utdelas, efter anvisning av vederbörande vårdcentral eller vårdstation, av barnavårdsnämnd. De mottagas av varuleverantörerna såsom likvid, varefter de inlösas av kommunerna, vilka därefter av staten erhålla ersättning för större delen av de härigenom åsamkade utgifterna. Beträffande de olika enskildheterna i en dylik anordning möter en rad praktiska problem, som måste upptagas till en diskussion. Kommissionen förutsätter, att medicinalstyrelsen anbefalles att utfärda närmare instruktioner rörande hela denna verksamhet, där bland annat föreskrifter lämnas om de varor och läkemedel, som kostnadsfritt kunna utdelas, och om de behov, som skola konstituera anledning till ordination. I det följande diskuteras blott de organisativa sidorna av verksamheten. Det är utan tvivel tänkbart, att ett dylikt kortsystem kan giva anledning till missbruk, därigenom att korten i viss mån få karaktären av reda pengar och av denna anledning kunna användas till inköp av andra produkter, än vad som avsetts, eller eventuellt försäljas till andra personer. Missbruk av dylik art lära sålunda hava förekommit bland annat inom fattigvårdsväsendet, där ett likartat kort- eller kupongsystem i viss utsträckning användes. Sådana tendenser lära också hava undantagsvis framträtt i Danmark, där, såsom i åttonde kapitlet av denna avdelning närmare beskrives, en tämligen omfattande utdelning av vissa livsmedel — ehuru utan hälsovårdsmyndighetens medverkan — förekommer. Härvid användes nämligen i stor utsträckning ett kortsystem av samma art som det här föreslagna — sålunda med inlösning av korten genom kommunerna, vilka därefter erhålla ersättning av statskassan. Enligt vad kommissionen erfarit av danska stats- och kommunaltjänstemän, vilka studerat det praktiska utfallet av dessa anordningar, synas dessa missbruk dock, såsom redan antytts, hava tämligen ringa omfattning och torde i huvudsak vara begränsade till Köpenhamn.

59 Å övriga orter medför redan den ingående inbördes personkännedomen, att eventuellt förekommande missbruk mycket lätt skulle upptäckas, varför anordningen — trots dess i jämförelse med här ifrågavarande förslag tämligen oreglerade karaktär — i det hela anses fungera på ett tillfredsställande sätt. Det är dessutom att märka, att dylika missbruk enligt gällande danska bestämmelser medföra bötesstraff för såväl handlanden som köparen. Det viktigaste skälet för att faran för missbruk av den av kommissionen här föreslagna hjälpformen knappast kan anses vara mera allvarlig, är emellertid, att det i de enskilda fallen endast blir frågan om tämligen begränsade belopp, vilka det knappast skulle löna sig att använda på ett icke avsett sätt. Den största risken torde icke ligga däri, att korten försäljas; för att köparen skulle hava någon fördel därav, måste han betala mindre folkorten, än vad dessa äro värda, vilket betyder att säljaren går miste om en del av valutan. Den allvarligaste faran ligger i att korten användas till inköp av andra varor, än vad som avsetts, men härvid är att märka, att vederbörande köpare vid ordinationen å vårdcentralen bör hava övertygats om att de ordinerade näringsmedlen äro verkligt nödvändiga för botande eller förebyggande av hälsobrister. Vad distributörerna beträffar, utgår kommissionen från att dess komma att lämna sin lojala medverkan. I fråga om apotekarna bör en dylik medverkan vara säkrad redan av den anledningen, att dessa genom sin utbildning och med hänsyn till den statliga regleringen av apotekshandeln i viss mån kunna sägas utgöra en statstjänstemannakår. Även inom det egentliga detaljhandelsyrket råder en utpräglad ansvarskänsla, vilken bör utgöra en borgen för att missbruk komma att höra till undantagen. Kommissionen anser dock, att det kan starkt ifrågasättas, huruvida icke missbruk bör medföra s t r a f f a n s v a r . Detta problem synes emellertid bora upptagas till övervägande i ett vidare sammanhang, eftersom utdelning av matkuponger och livsmedelskort förekommer även i annan verksamhet än i den här förevarande, t. ex. i fattigvården och tuberkulosvården. Kommissionen vill därför icke framlägga förslag om några speciella straffbestämmelser vid missbruk av enbart här föreslagna hjälpanordningar. I detta samband möter även problemet, huruvida icke fortsatt hjälp skulle indragas i de fall, då missbruk förekommit. Kommissionen anser emellertid, att det i princip icke skulle vara riktigt att verkställa dylik indragning av kort, därest detta skulle få karaktär av straff. Hjälpen avser ju i första hand barnen, under det att skulden till missbruket vanligen skulle ligga hos föräldrarna. Av rent praktiska skäl är det dock ofta motiverat, att kortutdelningen för en tid inhiberas; så länge de hjälpbeviljande organen hava skäl att antaga, att korten icke användas för avsett syfte, är det ju meningslöst att lämna ut några kort. Indragning av kort bör sålunda i vissa fall förekomma, men icke såsom straff utan endast för undvikande av att kostnader för icke avsedda ändamål ådragas samhället. Om leverantör gör sig skyldig till missbruk, bör avtalet med honom hävas och avtal med annan leverantör träffas. Även beträffande korten synas n ä r m a r e instruktioner böra meddelas av medicinalstyrelsen. Kommissionen finner det lämpligt, att korten upptaga en tryckt talong med bland annat uppgift om namnet å den eller de personer, som äga utfå varorna, samt eventuellt om inköpsställe. Vid denna talong äro fastade kuponger, vilka kunna frånskiljas och överlämnas vid inköpen av varorna. Å kupongerna angives vid kortens utlämnande varuslaget, värdet samt den tid (t. ex. vecka eller månad), under vilken kupongen är giltig. I fråga om

GO

sådana varor, som behöva ordineras särskilt ofta, böra även kupongerna innehålla tryckt text; i andra fall böra de endast hava karaktär av formulär för ifyllande av vederbörliga uppgifter. Antalet kuponger skall givetvis avpassas efter antalet under kortets giltighetstid erforderliga inköp; i de fall, då endast ett inköp erfordras, behöves sålunda endast en kupong. Det hade givetvis varit önskvärt, att kupongerna, förutom varuslag och värde, även innehållit uppgift om varukvantiteten. Ty ordinationen avser ju städse en viss kvantitet av en vara. Ur kontroll- och redovisningssynpunkt är emellertid uppgiften om värdet fullständigt nödvändig, och då man med hänsyn till möjligheten av prisförändringar under kortens giltighetstid knappast kan låta kupongerna innehålla såväl kvantitets- som värdeuppgifter, hava de förra uppgifterna utelämnats. Detta betyder, att kvantiteten stundom kan bliva något mindre eller större, än vad som vid ordinationen avsetts, eller att köparen vid eventuell prisstegring k a n få lägga till en mindre slant. Denna olägenhet torde emellertid komma att bliva av mycket begränsad betydelse. Av vikt för förebyggande av missbruk — och även med hänsyn till nyssnämnda förhållande — är, att de vid varje särskilt tillfälle utlämnade korten avse en så kort tidsperiod, att det värde, som de representera, icke når den storlek, att någon nämnvärd frestelse till missbruk uppkommer. Giltighetstiden måste för det första begränsas efter ordinationstiden, vilken bestämmes efter behovets varaktighet samt med hänsyn till att vederbörande mödrar och barn kunna behöva underkastas förnyade undersökningar. I de fall, då ordinationstiden är av längre varaktighet och »kortvärdet» för hela denna tid är mera betydande, böra barnavårdsnämnderna i allmänhet blott utlämna kort för viss del av ordinationstiden, exempelvis endast månadsvis. Härvidlag kunna några fasta regler dock knappast utarbetas, ty förhållandena te sig olika i olika fall. Korten utställas av barnavårdsnämnderna, sedan från vederbörande vårdcentral eller -station inkommit särskild anvisning härom, upptagande patientens, respektive familjeföreståndarens namn och adress, ordinationstid, ordinerat varuslag och kvantitet därav; dylik anvisning kan antingen översändas direkt från centralen respektive stationen eller också överbringas genom patienten eller dennes företrädare. I vanliga fall torde korten kunna per post översändas till patientens familj. Personlig inställelse skulle sålunda endast krävas, när barnavårdsnämnderna anse skäl föreligga för närmare prövning. De kommunala organen böra emellertid lämnas stor frihet att själva utfinna de former för kortutdelningen, som passa för de lokala förhållandena, och som kunna befinnas på en gång smidiga och betryggande. Skulle personlig inställelse krävas, bör det tillses, att mera avlägset boende personer icke alltför ofta behöva besöka barnavårdsnämnderna för erhållande av kort, ty i så fall kunde resekostnaderna eventuellt helt uppsluka den besparing, som korten skulle möjliggöra. Olägenheten härav kunde dock minskas genom olika anordningar, som i varje särskilt fall kunna prövas lämpliga — exempelvis genom att barnavårdsnämndernas enskilda medlemmar, vilka kunna vara bosatta inom olika delar av kommunerna, finge i uppdrag att utlämna kort, eller genom att andra lämpliga personer, t. ex. distriktssköterskor och barnmorskor anlitades för ändamålet. Kommissionen påpekar, att ett dylikt delegerande av särskilda uppgifter till enskilda ledamöter av nämnder eller till lämpliga personer utom nämnderna är ett särskilt i fattigvården och barnavården mycket allmänt utnyttjat förfarande, vilket i praktiken visat sig fungera väl. I det praktiska arbetet vid vårdcentralerna och vårdstationerna kommer

61 det att giva sig självt, att anvisning å kort för tilldelning av visst näringsmedel icke utlämnas till person, i vars familj produktion till avsalu eller eljest i tillräcklig mängd eller försäljning av samma näringsmedel regelmässigt förekommer. Kommissionen förutsätter, att från början ett ordnat och intimt samarbete kommer till stånd mellan den medicinska och sociala myndigheten. Vid de med olika leverantörer träffade avtalen böra barnavårdsnämnderna givetvis söka utverka särskilda prisrabatter. Kommissionen föreställer sig dock icke, att några större besparingar härigenom i allmänhet kunna ernås. Huvudvikten bör läggas på att de levererade varorna bliva av fullgod beskaffenhet, samt att sådana leverantörer utväljas, vilka icke behöva befaras göra sig skyldiga till missbruk. På landsbygden kunna skyddsfödoämnen givetvis icke alltid hämtas från butiker; ofta måste därför mejerier eller enskilda lantbrukare utväljas till leverantörer. Beträffande mjölken bör tillses, att denna blir av fullgod beskaffenhet. Den bör sålunda, om möjligt, härstamma från mejerier, vilka tillämpa pastöriseringsmetoden, eller från gårdar, vilkas kreatursbesättningar äro underkastade klinisk tuberkuloskontroll eller tuberkuloskontroll med tuberkulin. Någon bindande föreskrift härom torde dock icke kunna ifrågakomma, då tillgång till dylik mjölk icke förefinnes å alla platser. Kommissionen föreställer sig emellertid, att tjänsteläkarna komma att hava sin uppmärksamhet riktad på detta problem samt lämna de närmare anvisningar, som i olika fall kunna befinnas lämpliga. Vid utdelningen av läkemedel till skolbarn synes i allmänhet ett enklare tillvägagångssätt kunna komma till användning. Vad först beträffar de skolor, där skolbespisning anordnats — vare sig med eller utan statsbidrag — erbjuder sig ju möjlighet till en enklare och med hänsyn till risken av missbruk mera betryggande anordning, nämligen att de speciella läkemedel, vilka skulle erfordras vid fall av mera utpräglade näringsbrister, direkt utdelas i samband med skolmåltiden. Samma metod torde jämväl ofta kunna komma till användning vid skolor, där skolbespisning icke förekommer. Särskilt i de fall, då barnen vanligen intaga medförd matsäckskost i skolan, ter den sig som den lämpligaste. I övriga fall få kort användas, vilka då böra kunna utlämnas på sätt barnavårdsnämnderna finna lämpligt. Såsom förut nämnts, böra kommunerna äga att i efterskott av statsmedel erhålla viss ersättning för de utlägg, som genom de här föreslagna anordningarna åsamkas dem. Staten synes dock icke i regel — annat än i fråga om de vid skolorna utdelade läkemedlen — böra ikläda sig hela kostnaden, eftersom detta skulle innebära, att de kommunala myndigheterna icke erhölle något ekonomiskt intresse av att bekämpa eventuellt förekommande missbruk. Ä andra sidan bör statsbidraget vara relativt högt; även om det i varje enskild kommun endast blir fråga om jämförelsevis små belopp, bör finansieringen av en anordning av den här föreslagna typen, med hänsyn till olikformigheten i kommunernas skattebelastning m. m., principiellt i första hand åvila staten (se rörande denna principfråga nedan sid. 105 f.). Då det ur alla synpunkter lämpligaste systemet för statsbidrags beräknande, nämligen ett till beloppet fast bidrag sådant som kommissionen nedan föreslår i fråga om skolmåltidens finansiering (se därom nedan sid. 106 f.), i detta fall på grund av ordinationernas differentiering icke är användbart, föreslår kommissionen i stället ett procentuellt bidrag. Rörande själva procentsatsen hava delade meningar gjort sig gällande inom kommissionen — det har i huvudsak varit siffrorna 80 och 90 °/o, som diskuterats — då det givetvis varit svårt att förena de båda stridiga önskemålen om att bördan för kommunerna borde vara så ringa som möjligt men samtidigt så stor, att kommunernas intresse av nödig finansiell kontroll bevarades. Kommissionen har

62 därför icke velat taga slutlig ståndpunkt till denna fråga. I fråga om kommuner, vilka dels hava särskilt högt skattetryck, dels relativt många barnrika familjer, dels slutligen visat sig kunna sköta denna verksamhet på ett fullt tillfredsställande sätt, skulle emellertid statsbidraget kunna ökas intill hela kostnaden för inlösen av kuponger. Det bör understrykas, att denna specialregel — därest den överhuvud godtages — endast bör tillämpas i fråga om de kommuner, vilka samtidigt uppfylla alla de tre nämnda villkoren. Vidare böra vid beräkningen av statsbidragen endast kommunernas utgifter för inlösen av kuponger medräknas; administrationskostnaderna få sålunda helt täckas av kommunala medel. Vad verksamheten vid skolorna beträffar, synes knappast motiv föreligga för någon begränsning av statsbidraget; i detta fall synes nämligen risken för missbruk vara väsentligt mindre. Barnavårdsnämnderna böra efter utgången av varje kalenderår till länsstyrelserna insända sina rekvisitioner å statsbidrag. Härvid bifogas aila verifikationer. Länsstyrelsen äger även infordra inlösta kuponger. Eftersom dessa kuponger jämväl upptaga värdet av de utlämnade förnödenheterna, bör kontrollen av medelsrekvisitionen bliva jämförelsevis enkel. Kupongerna böra — liksom verifikationerna — av länsstyrelserna återsändas till de kommunala organen, vilka kunna hava behov av dem vid det k o m m u n d a revisionsarbetet. Från skolstyrelserna, respektive skolråden, insändas rekvisitionerna med åtföljande verifikationer till länsstyrelserna efter utgången av var.e läsår och samtidigt med rekvisitionerna å statsbidrag till skolbespisningen — i den mån sådan förekommer (jfr efterföljande kapitel). Kostnadskalkyl. Befolkningskommissionen är icke i stånd att meddela någon närmare beräkning av de totala kostnaderna vid en fullt ger om förd organisation enligt förevarande förslag. Det föreligger nämligen inga utgångspunkter för någon ens ungefärlig uppskattning av antalet barn i olika åldrar, hos vilka av läkare konstaterat behov av hjälp enligt detta förshg föreligger. Endast i ett avseende kan en grov överslagsberäkning av kostnadans allmänna storleksordning verkställas: det gäller den hjälp, som skulle utgå till havande och ammande kvinnor samt spädbarn. I detta avseende torie man nämligen kunna tala om ett mera vanligt — men dock icke helt allnänt — behov av att kosten i sjukdomsförebyggande syfte förstärkes mel vissa skyddsfödoämnen samt vitamin- och mineralämnesrika läkemedel. Nan har alltså i första hand att utgå från antalet barnsbörder, vilket kan anslås till drygt 85 000 per år. Härav bortfaller emellertid åtminstone hälfter, beroende på att hjälpbehovet icke torde vara allmänt, vartill kommer att mödraoch barnavårdscentralerna och -stationerna, även om de bliva fulhtändigt utbyggda, dock knappast inom överskådlig framtid komma att anitas av hela befolkningen. Med hänsyn härtill utgår kommissionen vid denra överslagsberäkning från att hjälpen, vid en fullt genomförd organisation knappast skulle avse mer än högst 40 000 barnsbörder — en siffra, son dock är att anse blott såsom en grov approximation. För dessa 40 000 fall skulle i första hand erfordras viss förstärkning i mödrarnas kost under havandeskaps- och amningstiden. Det viktigaste är härvid en riklig mjölkdiet — ungefär en liter mjölk till och i mäter under (5 månader och en halv liter under 6 månader. Vid ett riksmedelpris a* 20 öre per liter skulle kostnaden per fall uppgå till omkring 50 kronor. Dtssutom skulle under loppet av ett år erfordras ett extra tillskott av i geromsnitt högst ett halvt kilo smör per månad samt något ost. Den sammanlagda kostna-

63 den för dessa varor kan beräknas till omkring 20 kronor per fall. Då dylika mejerivaror icke lämpligen böra utdelas till producenthushåll — såsom sådana böra dock, i fråga om smör och ost, icke räknas de lanthushåll, vilka ej själva tillverka dessa varor utan endast leverera produktmjölk till mejerier —, och då åtskilliga havande och ammande kvinnor, utan att någon hjälp erfordras, i tillräcklig utsträckning konsumera mjölk och smör, skulle det totala kostnadsbeloppet härför säkerligen kunna begränsas till väsentligt mindre än 2 miljoner kronor. Slutligen erfordras något speciellt G-vitaminrikt födoämne; håller man sig härvid till billigare sådana, exempelvis en lämplig kvalitet av nyponmust, synes kostnaden kunna begränsas till högst 5 kronor per år. Beträffande de vitamin- och mineralämnesrika läkemedlen är det tveksamt, huruvida sådana normalt äro av behovet betingade. Såsom förut framhållits, böra skyddsfödoämnen städse i första hand anlitas, men i åtskilliga fall erfordras därjämte vissa läkemedel. Den genomsnittliga kostnaden torde dock knappast överskrida 5 kronor. Utöver den nyss angivna totalkostnaden för mjölk och mejeriprodukter skulle sålunda tillkomma ett belopp av omkring en halv miljon kronor, varför hela kostnadsbeloppet för de havande och ammande kvinnorna skulle röra sig omkring 2 miljoner kronor eller möjligen något däröver. Vad spädbarnen beträffar, erfordras i första hand mjölktilldelning till flaskbarnen. Enligt från Stockholms mjölkdroppeförening meddelad upplysning skulle 6 °/o av alla vid denna institution inskrivna 6-månaders spädbarn hava erhållit uteslutande flaskuppfödning, 54 °/o blandad bröst- och flaskuppfödning och 40 % enbart bröstuppfödning. Det är att märka, att verksamheten vid Stockholms mjölkdroppar berör 57 °/o av alla stadens spädbarn. Enligt sakkunnigas mening är proportionen av flaskbarn i landsorten snarare större än i Stockholm. Emellertid synes icke skäl föreligga att i detta sammanhang räkna med något visst belopp för mjölk åt spädbarn i diåldern, ty genom flaskuppfödningen begränsas moderns mjölkbehov och de härför erforderliga kostnaderna kunna sålunda anses redan i det föregående hava blivit medräknade. Däremot bör man medräkna den mjölktilldelning, som erfordras under de c:a 4 månader, som efter den normala amningstidens utgång återstå av det första levnadsåret (vad barn i åldern över ett år beträffar, må erinras om att de i förevarande endast partiella kalkyl medvetet lämnas åsido). Utgår man härvid från ett behov av en halv liter per fall, skulle kostnaden bliva 12 kronor per barn eller sammanlagt mindre än en halv miljon kronor. Av speciella läkemedel erfordras för spädbarnen i allmänhet endast något fisklcverolja, som gives droppvis. För tidigt födda spädbarn, vilka i Stockholm utgöra ungefär 8 °/o av samtliga, och fcven av andra anledningar klena spädbarn erfordra dock större mängder av olika vitamin- och mineralämnesrika läkemedel, men genomsnittskostnaden torde dock icke uppgå till högre belopp än 5 kronor per barn. För detta ändamål skulle sålunda erfordras ungefär 200 000 kronor. Den sammanlagda kostnaden för de 40 000 barnsbörderna skulle sålunda uppgå till 2 l/t å 3 miljoner kronor. Härtill kommer så kostnaden för övriga barn i förskole- och skolåldern, som icke ens tillnärmelsevis kan uppskattas, men som kan röra sig om ett liknande belopp. Av dessa kostnader skulle den övervägande delen bäras av statsverket. Det är emellertid tydligt, att de här framlagda kostnadskalkylerna i enskildheter äro mycket vaga och osäkra. Kommissionen håller dock före, att de angiva den sannolika övre gränsen för den totala kostnaden vid en fullt utbyggd organisation enligt förevarande förslag. Om någon omedelbar full utbyggnad av verksamheten kan det dock icke bliva tal. Tvärtom måste anordningarna till en början få en mycket blyg-

04 sam omfattning. Den viktigaste delen av organisationen skulle nämligen anknytas till mödra- och barnavårdscentralerna och -stationerna, vilka emellertid först nu börjat utbyggas. Enligt av svenska landstingsförbundet inhämtade upplysningar skulle sålunda endast tre landsting, nämligen Östergötlands, Skaraborgs och Västernorrlands under år 1937 hava fattat beslut om anordnande av vårdcentraler och -stationer, och icke ens inom dessa landstingsområden synes organisationen bliva fullständigt utbyggd under loppet av år 1938. Anledningen härtill torde emellertid vara den, att medicinalstyrelsens normalinstruktioner först kort före höstens landstingssammanträden förelågo i utarbetat skick, varför ärendet i allmänhet icke hunnit inom landstingen förberedas före sammanträdena. Flertalet landsting synes hava haft frågan uppe till behandling och hänskjutit densamma till närmare utredning, varför det kan förväntas, att positiva beslut i frågan komma att på ett flertal håll fattas under loppet av år 1938. Det är dock icke sannolikt, att organisationen kommer att bliva fullständigt genomförd ens vid början av budgetåret 1939/40, d. v. s. vid den tid, då förevarande förslag av kommissionen, därest det godtages av statsmakterna, tidigast skulle kunna genomföras. Även om samtliga landsting skulle hava börjat organisera vårdcentraler och -stationer — vilket redan detta är i någon mån osäkert —, kan verksamheten dock vid denna tid i flera hänseenden vara ofullständig. Sålunda behöva vårdcentraler icke omedelbart anordnas inom samtliga delar av respektive landstingsområden. Dessutom föreligger den möjligheten, att verksamheten särskilt i början i flertalet fall begränsas på sådant sätt, att barn över ett års ålder icke erhålla någon vård vid dessa institutioner. Med hänsyn till dessa förhållanden föreslår kommissionen, att statsbidraget till här ifrågavarande verksamhet under budgetåret 1939/40 beräknas till 500 000 kronor. Kommissionen föreslår, att detta anslag gives förslagsanslags karaktär. Organisationens inordnande i den samhälleliga mödra- och barnavården och det uppställda kravet på ett i varje enskilt fall av tjänsteläkare konstaterat behov torde hålla verksamheten inom en mycket trång ram, som endast utvidgas i den mån mödra- och barnavårdsverksamheten utvidgas.

65 Kap. VII. F ö r s l a g o m a n o r d n a n d e a v s k o l m å l t i d e r . Allmänna synpunkter. I fråga om barnen i skolåldern föreligga större möjligheter än i fråga om övriga mindre barn att på ett praktiskt tillfredsställande sätt ordna en verksamhet, som tryggar deras näringsstandard. Under större delen av året deltaga ju dessa barn i ett skolarbete, som sträcker sig över den tid på dagen, då de böra hava ett av dagens huvudmål. Om barnen genom det allmännas försorg under denna tid erhålla ett dylikt huvudmål, vinnes ju full säkerhet för att hjälpen verkligen kommer barnen tillgodo samt att måltiden får den sammansättning, som ur näringshygieniska synpunkter är den förmånligaste. Det har länge varit ett önskemål, att en dylik huvudmåltid skulle, på det allmännas bekostnad, tillhandahållas skolbarnen. Ansatser till en utveckling i denna riktning hava också förekommit såväl i vårt land som utomlands. Att frågan om införande av skolmåltider i internationella sakkunnigekretsar betraktas såsom synnerligen aktuell, framgår av följande uttalande i Nationernas Förbunds sammansatta kommittés slutbetänkande: Vi hava redan i det preliminära betänkandet hänvisat till betydelsen av en riktig näring såväl under skolåren som under den tidigare barndomen. Vi påpekade, att, ehuru obligatorisk undervisning allmänt införts i hela den civiliserade världen, stora mängder skolbarn icke voro psykiskt och fysiskt i stånd att draga full fördel av densamma. Vi ifrågasatte därför, huruvida det icke, såsom en konsekvens av anordnandet av undervisning, också borde vidtagas åtgärder för att tillförsäkra sådana barn en full tillfredsställelse av näringsbehoven, så att de psykiskt och fysiskt skulle bliva mera i stånd att utnyttja den lämnade undervisningen. Vi önska. . . speciellt fästa uppmärksamheten på det förhållandet, att skolbarnens kost i åtskilliga länder kompletteras genom regelbundet anordnande av fria eller billiga skolmåltider. Oslofrukosten utgör ett välkänt exempel: denna måltid består av olagad skyddskost och serveras barnen före dagens arbete. Kostnaden iör denna form av kompletterande näring är låg, och dess verkningar förefalla vara synnerligen tillfredsställande. Befolkningskommissionen vill här inskränka sig till att anföra enstaka exempel på den i f r ä m m a n d e l ä n d e r förekommande skolbespisningen. I England har alltsedan år 1906 förefunnits en kommunalt organiserad skolbespisning, vilken läsåret 1935/36 omfattade 486 000 skolbarn, varjämte sedan 1934 organiserats en statligt understödd mjölkutdelning omfattande 2 ZU miljoner barn. Såsom tidigare påpekats, pågår för närvarande i England en synnerligen livlig diskussion rörande de omfattande näringshygieniska brister i folkkosten, som man anser sig hava konstaterat, och om botemedlen däremot. En utveckling av skolmåltidsorganisationen hör till de av många sakkunniga särskilt rekommenderade åtgärderna. I detta sammanhang vill befolkningskommissionen särskilt rikta uppmärksamheten på frågans läge i Danmark. Här hade redan sedan lång tid 5—378846.

tillbaka förekommit vissa privata initiativ till åstadkommande av skolmåltider, när frågan på 1890-talet bragtes före i riksdagen. År 1902 erhöllo kommunerna rätt att organisera skolbespisning vid sådana skolor, där skolköksundervisning förefanns, samt att understödja privata sammanslutningar, vilka anordnade skolmåltider. Den år 1919 tillsatta stora skolkornmissionen, som hänvisade till »Betydningen af, att de skolesogende Born er tilstrsekkeligt ernserede og ikke sidder sultne i Skolerne, idet man er klar over, at Udbyttet af Skoleundervisningen derved i vaesentlig Grad forringes», föreslog, att barn till behövande föräldrar obligatoriskt skulle erhålla skolmåltid. Detta förslag föranledde emellertid ingen åtgärd. I 1933 års lag om »offentlig Forsorg» återupprepas sålunda väsentligen de äldre bestämmelserna. I ett år 1937 antaget tillägg göres dock skolbespisning obligatorisk för barn, som lida av otillräcklig näring — dock utan upphävande av de äldre bestämmelserna, som endast göra kommunerna berättigade att på eget fritt initiativ anordna skolmåltider. Skolmåltiden bekostas väsentligen av kommunerna. Staten anslår dock årligen ett belopp på 100 000 kronor, ur vilket utgår bidrag, uppgående till högst en tredjedel av kommunernas kostnader. Under läsåret 1935/36 omfattade skolbespisningen nära 21 000 barn i städerna. Rörande verksamhetens omfattning på landsbygden synas inga fullständiga uppgifter föreligga. Redan dessa uppgifter vittna om att skolmåltiden i Danmark sedan lång tid tillbaka tett sig såsom en synnerligen aktuell fråga. Detta intryck understrykes emellertid av det förhållandet, att nyligen två olika danska utredningskommissioner, nämligen dels den förut nämnda »Kommissionen til Droftelse af Skolens . . . hygiejniske Forhold og Opgaver», dels den danska befolkningskommissionen ingående arbetat med frågan om anordnande av en mera omfattande skolbespisning. Den förstnämnda kommissionens förslag har karaktär av en allmän rekommendation, vari direkt hänvisas till befolkningskommissionens arbete. Ur motiveringen för denna rekommendation må följande anföras: Som tidligere fremhaevet sidder Skolen inde med enestaaende Muligheder for at gore en generel Indsats paa et saadant Omraade, idet den er Samlingssledet for hele Befolkningen inden for den skolepliktige Ålder fra det 7. til det 14. Aar. Uanset Betydningen af Radio og andre möderne Meddelelsesmidler har Samfundet derfor stadigvaek i Skolen sit vigtigste Redskab til at faa hele den opvoksende Slsegt i Tale. Sporges der herefter om, hvorvidt Skolen har et Kald specielt paa det ernaeringshygiejniske Omraade, maa Svaret blive et ubetinget Ja. Den skolepliktige Ålder er for det förste en legemlig Vcekstperiode, hvor det er af saerlig stor Betydning, at der tilfores Legemet de Ernaeringsstoffer, som betinger dets sunde Opbygning og sikrer det bedst muligt mod Sygdomsangreb senere i Livet, nemlig de Stoffer, som Prof. Schiotz har kaldt Sikringskosten, altsaa de vitamin- og mineralrige Naeringsmidler; men da Hjemmene i alt for ringe Grad — hvad enten dette nu skyldes manglende Forstaaelse eller svigtende ekonomiske Evner — har dette fundamental Hensyn for 0je ved Valget af Bornenes Kost, er det klart, at Skolen afhjaelper en Mangel, hvis den paatager sig den Opgave i hvert Fald i et vist Omfång at forsyne Bornene med disse vigtige Naeringsmidler. Men den skolepligtige Ålder er dernaest en aandelig Vcekstperiode, hvor Karakteren i saerlig Grad er modtagelig for Paavirkning og Bibringelse af Vaner. Geres Bornene i denne Ålder fortrolige med Anvendelsen af sunde Naeringsmidler — samtidig med at man soger at bibringe dem Forslaaelsen af Betydningen af en hensigtsmaessig Kostsammensaetning — er hermed skabt Vaner og en Erkendelse, hvis Betydning for den almindelige Folkesundhed er uoverskuelig. Ogsaa her er Sandheden imidlertid den, at Hjemmene i stort Antal helt eller delvis läder denne Opgave ligge, og derfor kaldes derpaa Skolens Hjaelp til dens Lösning.

67 Kommissionen kan derfor ikke indtraengende nok betone Nytten af en Skolebespisning, men vel at maerke en Skolebespisning af en helt anden Karakter end den nuvaeirende, der er bestemt af sociale, ikke af ernaeringshygiejniske Hensyn. Fremtidens; Skolebespisning maa traede i Ernaeringshygiejnens Tjeneste, og derfor maa den först och fremmest vaere kvalitativt beslemt og tilstraebe at give Bornene det alsidige Grundlag, som er absolut nodvendigt i Vaeksttiden, hvis Legemsudviklingen skal blive sund og kraftig, hvis Taenderne skal kunne bevares hele og friske, og hvis Modstandskraften mod Sygdomsangreb skal blive den störst mulige. Dernaest maa Skolebespisningen omfatte a l l e Born i Skolen, idet den Omstaendighed, at et Barn faar tilstraekkeligt at spise hjemme, ingenlunde er ensbetydende med, at det faar den rette Ernaering, og det bor vaere Skolens Opgave at medvirke til, at dette er Tilfaeldet med alle Born. S å s o m i annat s a m m a n h a n g p å p e k a s , tager den danska skolkommissionen i s i n a förslag ä v e n h ä n s y n till d e s ä r s k i l d a b e h o v i fråga o m lokaler och a n d r a p r a k t i s k a a n o r d n i n g a r , s o m en a l l m ä n , obligatorisk skolbespisning k a n k o m m a att m e d f ö r a . I n o m d e n d a n s k a b e f o l k n i n g s k o m m i s s i o n e n h a r e n s ä r s k i l d delegation u t a r b e t a t ett u t k a s t till förslag o m a l l m ä n t a n o r d n a n d e a v k o s t n a d s f r i a skolm å l t i d e r , vilket förslag v a r i t för d e n s v e n s k a k o m m i s s i o n e n tillgängligt. Ä v e n i Sverige h a r s k o l f r u k o s t e n s e d a n l ä n g e tett sig s å s o m e n a k t u e l l fråga, o c h n u m e r a r e k o m m e n d e r a s d e n a l l t m e r a energiskt av f ö r e t r ä d a r e för d e n h y g i e n i s k a s a k k u n s k a p e n . S å l u n d a u t t a l a s följande i den s. k. n o r r l a n d s u t r e d n i n g e n , vilken u t f ö r t s i s a m a r b e t e m e d m e d i c i n a l s t y r e l s e n : 1 Då det emellertid framgår av de utförda kostundersökningarna, att brister i kosthållet förefinnas ej blott inom de fattigaste befolkningslagren, bjuder sig ur hälsovårdssynpunkt osökt den frågan, om det icke vore tillrådligt att åtminstone under en följd av år framåt, till dess vikten av ett ändamålsenligare kosthåll blivit allmänt insedd och hemmen inrättat sig därefter, genom skolbespisning av samtliga barn framför allt i landsbygdens skolor . . . medverka till rationaliseringen av barnens koststandard och därmed indirekt även åtminstone i någon mån av hemmens. Med hänsyn till den förhandenvarande kraftiga maningen att iakttaga sparsamhet öppnar sig vid organiserandet av en dylik skolbespisning den frågan, om förmånen bör komma alla barn . . . till del. Det konsekventaste härvid vore att avskilja de barn, som icke företedde några tecken på ifrågavarande brister i födan. Här möta vi emellertid stora praktiska svårigheter. Det är nämligen först, när dessa bristfälligheter i kosten blivit höggradiga, som symtom uppstå, vilka äro lätt påvisbara vid sådana undersökningar som skolundersökningar. I de andra fallen däremot, där vitaminbristen av ena eller andra här ifrågakommande slag är av mindre grad och följdtillståndet är latent, finnas åtminstone enligt flertalet forskares åsikt inga praktiska undersökningsmetoder, ägnade att med tillförlitlighet och lätthet angiva detta förhållande. Denna väg att genom konstaterande av ett föreliggande behov av komplettering av hemmakosten begränsa skolbespisningens omfattning synes därför för närvarande ej framkomlig. Under sådana omständigheter tala starka skäl för att skolbespisningen får komma praktiskt taget samtliga skolbarn tillgodo. . . . Vi kunna icke heller underlåta att framhålla, att en åtskillnad i förevarande hänseende mellan skolbarn från fattiga och mindre bemedlade hem samt bättre ställda sådana har sina stora avigsidor. 1 En socialhygienisk undersökning i Västerbottens och Norrbottens län, utförd med stöd av Kungl. Medicinalstyrelsen under åren 1929—1931. Lund 1934. Sid. 125 ff.

68 S å s o m förut a n t y t t s , h a v a också s e d a n l å n g tid t i l l b a k a vissa ansateer till s k o l b e s p i s n i n g f ö r e k o m m i t ä v e n i v å r t l a n d . I b i l a g a 4 l ä m n a s en detaljer a d redogörelse för skolbespisningens o m f a t t n i n g och k a r a k t ä r u n d e r seniare år. Denna redogörelse utvisar bland a n n a t följande. Under läsåret 1930/31 förefanns skolbespisning vid 194 skoldistrikt av samtliga 2 463 och omfattade nära 23 000 skolbarn. År 1935/36 hade 270 skoldistrikt anordnat skolbespisning för bortåt 36 000 barn. ökningen, som i första hand länför sig till landsbygden, synes delvis bero på den ökade aktualitet, som frågan under de mellanliggande depressionsåren erhållit på grund av det nödtillstånd, son den omfattande arbetslösheten flerstädes åstadkommit, och som bland annat föranlett Röda korset för ändamålet insamla och till särskilt nödställda kommuner utdela penningmedel; på vissa håll, där dylik verksamhet förekommit under de svåraste depressionsåren, hade den emellertid med hänsyn till det förbättrade, konjmkturläget sedermera nedlagts. Anmärkningsvärt är, att skolbespisningen har väsentligt mindre omfattnng på landsbygden, där läsåret 1935/36 endast något över 11 000 barn eller 2"6 % av samtliga erhöllo dylik bespisning, än i städerna (över 24 000 barn eller 15 %). På landsbygden måste nämligen behovet anses vara större, eftersom folkkosten här är mera ensidig, den näringshygieniska upplysningen står på ett lägre plan, de barnrika familjerna såväl absolut som relativt äro flera, samtidigt som de långt skolvägarnas problem ju i första hand berör landsbygden. Det framgår sålunla, att vägen till skolan för 15 000 skolbarn på landsbygden uppgår till minst 5 1m; av dessa tillhöra 8 000 sådana skolor, där varken skolskjutsar, skolbespisning eller skolinackordering förefinnas. Det övervägande flertalet skolbarn på landsbygden hava så lång skolväg, att de i varje fall icke hinna hem under frukostrastei utan äro hänvisade till att stanna i skolan och där förtära matsäckskost (smörgåsar o. d.). I övrigt synes emellertid verksamheten vara särskilt omfattande i vissa av de landsdelar, där det största behovet torde framträda. På landsbygden var det sålunda i Norrbottens, Västernorrlands samt Göteborgs och Bohus län, som intalet i bespisningen deltagande barn nådde högst. I regel omfattar skolbespisningen icke samtliga barn vid respektive skolo: utan endast sådana barn, som anses hava särskilt stort behov därav beroende på Arbetslöshet, låg inkomst eller barnrikedom i hemmen, långa skolvägar, vid läkarundersökning konstaterad klenhet eller undernäring etc. Det finns dock exempel på att samtliga barn, som så önska, få deltaga i skolmåltiden, antingen gratis elltr mot en viss avgift, som beräknas efter kostnaderna. Skolmåltidens sammansättning är synnerligen växlande. Stundom består den endast \ mjölkutskänkning, i andra fall serveras mjölk och smörgås, gröt och mjölk eller välling och smörgås. Dylika måltidsformer äro särskilt vanliga på landsbygden. I städerna förekommer däremot oftast lagad mat. Att döma av en sirskild enquéte, som befolkningskommissionen företagit, och som avser förhållandena under läsåret 1936/37, synes det sällan eller aldrig inträffa, att skolmåltiden i alla avseenden fullt uppfyller samtliga de näringshygieniska krav, som enligt kommissionens mening böra ställas på en huvudmåltid. Kvantitativt är kosttn visserligen ofta fullt tillfredsställande, men ur kvalitativ synpunkt, d. v. s. i fråga om halten av mineralämnen och vitaminer, synes det nästan alltid brista på åtminstone någon punkt — i varje fall, om man ställer kravet, att skolmåltiden bör ntutralisera de hygieniska skadeverkningarna av de kvalitativa brister, som i stor utsträckning utmärka den kost, som barnen erhålla i hemmen. I vissa fall når dock den förekommande skolbespisningen i det allra närmas:e upp till önskvärd standard, och den torde oftast åtminstone åstadkomma en avsevärd förbättring i skolbarnens näringsförhållanden. Härom vittna de uttalanden angående gjorda erfarenheter, som vid den nyssnämnda enquéten inkommit till befoltnings-

69 kommissionen. Sålunda talas stundom om stark viktökning för barn, som deltaga i bespisningen; i ett fall har lämnats siffermässiga belägg på denna viktökning, vilka kommissionen redan i annat sammanhang återgivit. Typiskt för de mera allmänna erfarenheterna är följande uttalande från Bollnäs skoldistrikt: »Skolbespisningen h a r visat sig utfalla till full belåtenhet för föräldrar, barn och lärare. Barnen bliva mera pigga och vakna, få lättare att lära och följa med sin klass än förut samt det viktigaste av allt; de få mera lust att infinna sig i skolan, när något gott väntar dem. Under denna termin, som bespisningen ägt rum, har intet barn skolkat från skolan (förut har det varit ganska allmänt), varför min önskan är, att skolbespisning måtte bli anordnad vid alla skolor.» Den hittillsvarande skolbespisningen har finansierats med dels kommunala dels enskilda medel. Bland de olika enskilda institutioner, som främjat anordnandet av skolbespisningen, märkes i första hand Röda Korset. Dess hjälpverksamhet på detta område har emellertid under senare år starkt begränsats med hänsyn till den förbättring i arbetslöshetssituationen, som det nuvarande konjunkluruppsvinget medfört. Kostnaderna för barnbespisningen variera synnerligen starkt, i första hand efter skolmåltidens sammansättning och karaktär. I tvenne fall, då måltiden i det allra närmaste uppfyllde de näringshygieniska krav, som enligt kommissionens uppfattning böra ställas på densamma, utgjorde själva matkostnaden 18 respektive 30 öre per barn och dag. I de nordligaste länen synas matkostnaderna vara rätt väsentligt högre än på andra håll. Förutom själva livsmedelskostnaden märkes dels kostnaden för arbetshjälp, vilken vanligen varierar mellan en tredjedel och hälften (stundom dock två tredjedelar eller mera) av matkostnaden dels lokal- och inventariekostnaden, för vilken i allmänhet inga fullständiga uppgifter föreligga. Lokalproblemet har, särskilt på landsbygden, ofta lösts genom mer eller mindre provisoriska anordningar. I en del fall finnas vissa »överskottsutrymmen», t. ex. å vinden, vilka kunnat utnyttjas för ändamålet, i andra fall användes lärarens kök för matlagningsändamål och klassrummet såsom måltidsrum. Speciellt i städerna hava emellertid ofta särskilda för ändamålet avsedda lokaler fått inredas. Det förhållandet, att bespisningen vanligen endast omfattat en del av barnen vid respektive skolor, har givetvis underlättat lokalproblemels lösning. G e n o m b e s l u t av 1937 å r s r i k s d a g h a v a a n s l a g i t s 200 000 k r o n o r i s t a t s m e d e l till u n d e r s t ö d j a n d e a v s k o l b e s p i s n i n g u n d e r l ä s å r e t 1937/38. R ö r a n d e t i l l k o m s t e n av d e t t a b e s l u t vill k o m m i s s i o n e n , till e r i n r a n , a n f ö r a f ö l j a n d e . Den till grund för beslutet liggande kungl. propositionen (nr 1, femte huvudtiteln, punkt 172) föranleddes närmast av vissa framställningar från länsstyrelserna i Västerbottens samt Göteborgs och Bohus län (av den 17 mars respektive den 20 april 1936). Från Västerbottens län framhölls, att ett stort antal barnrika familjer fick leva på alldeles otillräckliga inkomster. Av denna anledning hemställdes, att ett belopp av 100 000 kronor ur arvsfonden ställdes till länsstyrelsens förfogande i och för fördelning bland nödställda familjer, i huvudsak i enlighet med »hjälptill-självhjälp-principen». Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län pekade på det särskilt i länets stenhuggeriområden framträdande behovet av dels skolbarnsbespisning, dels förbättrad näringsstandard hos barn i förskoleåldern samt refererade de gynnsamma erfarenheter, som redan vunnits genom den hittillsvarande bespisningsverksamheten. Med hänsyn härtill hemställde länsstyrelsen om statsanslag för fortsatt bedrivande av dylik verksamhet ävensom för säkerställande av småbarnens näringsbehov. Beträffande sistnämnda framställning inhämtades utlåtande från bland annat Röda korset och socialstyrelsen, överstyrelsen för Röda korset tillstyrkte på det livligaste den av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län gjorda framställningen,

70 medan däremot socialstyrelsen ställde sig mera tveksam bland annat med hänsyn till att den förebragta utredningen syntes väl knapp. Därjämte betonades, att ett eventuellt näringsfysiologiskt behov knappast i första hand vore förorsakat av arbetslösheten inom Göteborgs och Bohus län, eftersom dagsinkomsterna för statliga reservarbetare från Göteborgs och Bohus län icke ställde sig avsevärt lägre än motsvarande inkomster för sysselsatta arbetare inom länets stenhuggeriindustri och högre än för länt- och skogsarbetare. Av denna anledning kunde en dylik hjälp bliva i viss mån prejudicerande för omfattande anspråk på statlig medverkan i liknande avseende, oavsett om jämförbara arbetslöshetsförhållanden förefinnas eller icke. Kungl. Maj:t uppdrog emellertid åt medicinalstyrelsen att överväga i vilken utsträckning åtgärder av det slag, som påyrkats av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, kunde anses av behovet påkallad samt att inkomma med förslag till lämpliga åtgärder. Med anledning härav inhämtade medicinalstyrelsen utlåtanden från samtliga länsstyrelser, vilka i sin tur hörde vederbörande landsfiskaler samt förste provinsialläkare. Vissa av dessa yttranden återgivas i bilaga 1 till detta betänkande. Det framgår härav, att de lokala myndigheterna i de områden, där arbetslöshet i större omfattning förekom, ävensom i övre Norrland, ofta ansågo skolbespisning behövlig, medan de däremot i trakter, där god sysselsättning rådde, vanligen icke räknade med något dylikt behov. Härvid är dock att märka, att den till dessa myndigheter riktade frågan avsåg, huruvida på grund av arbetslöshet eller dylikt s ä r s k i l d a skäl förefunnes å vederbörande platser för anordnande av skolbespisning eller företagande av andra åtgärder. Vissa remissinstanser ansågo emellertid erforderligt att gå utanför den angivna frågeställningen, i det de påpekade, att även oavsett arbetslöshet och dylika speciella omständigheter förefanns ett av fattigdom, barnrikedom eller bristande upplysning betingat behov av förbättrad näringsstandard för många barn. Medicinalstyrelsen framhävde starkt dessa uttalanden om att frågan om anordnande av barnbespisning i arbetslöshetsdistrikt endast vore en detalj i ett större sammanhang, nämligen botandet av bristerna i barnens kost i stora delar av landet, oberoende av arbetslöshet och direkt nödtillstånd. Styrelsen ansåg sig dock icke i stånd att för det dåvarande framlägga något utarbetat förslag avseende detta större problem utan inskränkte sig till att föreslå sådana åtgärder, som kunde förhindra, att arbetslöshet och nöd genom påverkan på näringstillståndet orsakade skada å folkhälsan. För detta ändamål hemställdes, att Kungl. Maj:t skulle föreslå riksdagen att för budgetåret 1937/38 anvisa ett reservationsanslag å 300 000 kronor, varav 200 000 kronor till skolbarnsbespisning, 50 000 kronor till bespisning av barn i förskoleåldern och 50 000 kronor för annan hjälp, varjämte vissa åtgärder borde vidtagas till intensifiering av upplysningsverksamheten i näringsfrågan. över detta förslag yttrade sig statens fattigvårds- och barnavårdsinspektör, som i viss utsträckning tillstyrkte statshjälp för anordnande av skolbespisning samt ökad upplysningsverksamhet. Skolöverstyrelsen uttalade den uppfattningen, att det mångenstädes skulle vara till gagn, om statsbidrag kunde lämnas för åtgärder till upphjälpande av kosten åt vissa barn såväl före som efter inträdet i skolåldern, och tillstyrkte i enlighet härmed, att anslag ställdes till förfogande, när verkligt behov förelåge. I propositionen upptogs endast förslaget om ett statsunderstöd å 200 000 kronor till understödjande av skolbespisning inom de delar av landet, där den kvarstående arbetslöheten var anmärkningsvärt hög. Riksdagen beslöt också i enlighet härmed. Dock skulle statsanslaget icke belasta skattebudgeten utan utgå av före den 1 juli 1935 influtna margarinaccismedel. Bestämmelserna angående statsbidrag till skolmåltider innehållas i Sv. förf.-saml. nr 1937:267. Häri stadgas, att skoldistrikt å landsbygden, vilket under redovis-

71 ningsiåret 1937/38 anordnar skolbarnsbespisning, må kunna tillerkännas statsbidrag till bestridande av de därmed förenade kostnaderna, under förutsättning att inom distrLktet behov av sådan bespisning ävensom av statsbidrag därtill föreligger med hänsyn till rådande arbetslöshet eller annan därmed jämförlig omständighet. Statsbidrag må som regel utgå med högst 50 % av skoldistriktets utav vederbörande länsstyrellse godkända verkliga kostnader för bespisningen. Där särskilda förhållanden därtilil föranleda, må länsstyrelsen medgiva högre statsbidrag, dock högst 80 % av sagda kostnader. Skoldistrikt, som tillerkänts statsbidrag, har att tillse, att samtliga Ibarn vid skola, där statsunderstödd skolbarnsbespisning är anordnad, bliva i tillfällle att, såvida hinder ej möter, varje läsdag kostnadsfritt erhålla en måltid under den tid, bespisningen pågår vid skolan. Vidare skall bespisningen anordnas i överensstämmelse med de anvisningar i ämnet, som i samråd med skolöverstyrelsen må utfärdas av medicinalstyrelsen.1 Statsanslaget har fördelats på följande län: Göteborgs och Bohus län 60 000 kronor, Värmlands län 5 000 kronor, Västernorrlands län 45 000 kronor, Jämlands län 1 000 kronor, Västerbottens län 19 000 kronor och Norrbottens län 70 000 kronor. I statsverkspropositionen till 1938 års riksdag har Kungl. Maj:t äskat ett anslag å 300 000 kronor för bidrag till skolbarnsbespisning under budgetåret 193&/39. Sammanfattande motivering för införande av skolmåltid. Den föregående framställningen har så utförligt framhävt den näringshygieniska motiveringen för en statsunderstödd skolmåltid, att befolkningskommissionen halkan inskränka sig till att sammanfattningsvis understryka vissa huvudpukter i densamma. Det må sålunda framhållas, att skolarbetet och färden till och från skolan i regel taga i anspråk en så betydande del av dagen, att barnen under denna tid äro i behov av en huvudmåltid. För barn, som ej hava så lång skolväg och i sitt hem under måltidsrasten kunna erhålla en lämplig måltid, är detta behov vanligen fyllt. Ofta blir emellertid även i sådant fall måltiden otillräcklig, vare sig detta beror på fattigdom i hemmet, bristande tid att iordningställa densamma eller bristande insikt i fråga om kostens lämpliga sammansättning och beredning. Det stora flertalet barn på den svenska landsbygden äro emellertid hänvisade till att äta medhavd kost. Kommissionen vill här påpeka, att av 435 000 i rikets landsbygdsskolor år 1935 undervisade lärjungar omkring 160 000 barn hade en skolväg, som översteg 2 km; även en väsentligt kortare vägsträcka gör det omöjligt för barnen att hinna hem under frukostrasten. I vanliga fall kan en medhavd matsäck ej sägas utgöra en tillfredsställande huvudmåltid. Även om matsäcken skulle vara tillräckligt riklig och ur näringshygienisk synpunkt lämpligt sammansatt, vilket ingalunda alltid är fallet, föreligger risk, att den icke helt fortares. Om skolvägen hem därtill är särskilt lång, så att barnen vid hemkomsten äro trötta och aptitlösa, eller om arbetsförhållandena i hemmet äro sådana, att lagad mat icke står till reds vid barnens hemkomst, betyder detta, att de först mot kvällen få ett riktigt huvudmål. Skolmåltiden har allmänt den uppgiften att säkra skolbarnens behov av tillräcklig näring och framförallt av i kvalitativt hänseende riktigt sammansatt föda. Skolmåltiden bör sålunda hava till särskild uppgift att i görligaste mån motverka förefintliga brister i fråga om skolbarnskostens halt av skyddsfödoämnen. Genom skolmåltiden bör man vidare kunna hos barnen utveckla 1 Dessa anvisningar hava utkommit under titeln: Medicinalstyrelsens råd och anvisningar för anordnande av skolbamsbespisning (Meddelanden trån Kungl. Medicinalstyrelsen nr 821

72 sunda näringshygieniska vanor och därmed indirekt även påverka föräldrarna i detta hänseende. Vid sidan av de näringshygieniska vinsterna av skolmåltidens införande skulle åtskilliga andra fördelar för skola och hem därjämte vinnas. Genom att skolan övertoge ansvaret för den måltid, barnen under alla förhållanden böra hava under skoltiden, skulle denna på ett lämpligare sätt kunna infogas i skolarbetet, eftersom måltidsrastens längd då kan bestämmas utan hänsyn till barnens skolväg och hemmens måltidsförhållanden. I de hem, som äro skolan så närbelägna, att barnen nu kunna komma hem och äta frukost, skulle vidare en väsentlig avlastning i hushållsarbetet uppkomma. Detsamma gäller i de fall, då barnen omedelbart vid hemkomsten från skolan böra erhålla en måltid med lagad mat, emedan de icke förut under dagen erhållit något huvudmål; detta medför givetvis ofta extra arbete, eftersom familjens vuxna medlemmar vanligen först ett par timmar senare komma hem för intagande av måltid. Om husmodern med hänsyn härtill låter barnen vänta, tills de vuxna familjemedlemmarna kommit hem, innebär detta å andra sidan ofta, att de näringshygieniska olägenheterna av nuvarande förhållanden ytterligare ökas. För de husmödrar, som icke hava hembiträde — och till dessa hör det stora flertalet husmödrar — är det överhuvud taget en stor arbetsbörda att hålla mat färdig vid olika tidpunkter för familjens olika medlemmar; de skulle i vanliga fall väl behöva förmiddagen fri för inköp och annan hemorganisation samt för någon vila. Den onödigt stora arbetsbördan bidrager säkerligen ofta till det ovan påpekade förhållandet, att hemmen icke alltid förmå giva barnen tillfredsställande näring. För alla hem skulle en fri skolmåltid slutligen innebära en kostnadsbesparing. Göres det gällande, att denna besparing är ringa, emedan skolkosten i hemmet drager så liten kostnad, bör det påminnas om, att så icke kan vara fallet annat än under förutsättning, att barnen få en kvantitativt och kvalitativt undermålig måltid, vilket betyder, att skolmåltidens införande under sådana förhållanden är ett desto viktigare näringshygieniskt intresse. Emot dessa ovedersägliga fördelar för barnen själva och deras mödrar av införandet av en skolmåltid har någon gång anförts även vissa nackdelar, vilka emellertid enligt kommissionens mening icke äro för handen, om skolmåltiden får en ändamålsenlig anordning. Då det sålunda framhållits, att barnen genom att få gå hem under måltidsrasten komma ut i friska luften och få motion, bör därtill anmärkas, att en rast för lek och motion givetvis alltid bör anordnas i direkt anslutning till skolmåltiden. De hälsorisker, som vidare ibland påståtts uppkomma genom den gemensamma måltiden, äro, i allt fall om ordning och renlighet iakttagas vid matlagning, servering och diskning, betydligt överdrivna. Det bör vidare ånyo erinras om att större delen av landsbygdens barn redan nu intager en motsvarande måltid i skolan under vanligen sämre hygieniska villkor än de, som efter skolbespisningens genomförande skulle komma att råda. Då kommissionen så framhållit de allmänna skälen för en skolmåltid under praktiskt taget alla förhållanden, har den icke förbisett, att dess införande är särskilt påkallat i vissa fall. Detta gäller naturligtvis främst barn från fattiga hem, där ekonomiska svårigheter trycka ned näringsstandarden. Det gäller vidare alla de barn, som hava en så lång skolväg, att de icke kunna gå hem och äta under måltidsrasten. Av dessa skäl är önskemålet om en skolmåltids införande särskilt angeläget på landsbygden och mera angeläget i fattiga trakter än i mera välbärgade. Skall skolmåltiden göras tillgänglig för alla barn eller med viss behovsbegränsning? Det är befolkningskommissionens uppfattning, att, när i ett

--

73 skoldistrikt skolmåltid införes, skall den göras tillgänglig för alla barn, oavsett föräldrarnas ekonomiska villkor. Denna princip har även stadfästs i reglerna för statsbidrag till anordnandet av skolbarnsbespisning i den provisoriska form och utsträckning, som godkändes vid riksdagen 1937. I § 6 av Kungl. Maj:ts kungörelse i ämnet den 28 maj 1937 stadgas således det villkoret, att samtliga barn vid skola, där statsunderstödd skolbarnsbespisning är anordnad, bliva i tillfälle att, såvitt särskilt hinder ej möter, varje läsdag erhålla en måltid under den tid, bespisningen pågår vid skolan. Fö>r ett fasthållande vid denna princip tala enligt kommissionens uppfattning flera skäl. Det främsta skälet är näringshygieniskt: även barn till föräldrar, som icke kunna sägas vara obemedlade eller fattiga, äro ofta u n d e r n ä r d a eller felnärda och i behov av skolmåltid. Det bör här ånyo erinras om att det stora flertalet skolbarn på Sveriges landsbygd hava så lång skolväg, att de icke kunna hinna hem under måltidsrasten utan nu få nöja sig m e d en ofta ofullständig medhavd måltid. Även den rationaliserande verkan för skolarbetets ordnande, som skolmåltiden kan väntas hava, förutsätter, att den är tillgänglig för hela klasserna. Också i bemedlade familjer föreligger behov av att hemarbetet underlättas. Kommissionen vill slutligen framhålla, att skolan såsom demokratisk institution kräver, att det i själva skollivets anordning icke göres skillnad mellan barnen efter föräldrarnas ekonomiska villkor. Skolmåltiden bör enligt kommissionens mening befrias från varje understöds- och fattigvårdskaraktär och såsom en del av den allmänna skolhygienen infogas i den reguljära skolorganisationen, som bör vara lika för alla. Mera rationellt kunde det — åtminstone vid första påseende — förefalla vara, om deltagandet i skolmåltiden gjordes beroende av det näringshygieniska behovet. Vid närmare eftertanke visar sig emellertid också denna utgångspunkt för en kategoriklyvning vara olämplig. Även om vi inom den närmaste framtiden få en fullt genomförd skolläkarorganisation, skulle det ändock icke vara möjligt, att i alla särskilda fall konstatera förefintligheten av en mer eller mindre utpräglad undernäring. Såsom framgått av den föregående redogörelsen äro nämligen de av näringsfel orsakade hälsobristerna ofta av sådan natur, att de icke vid undersökning giva sig tillkänna, förrän de blivit mera framträdande — och då är redan den bästa tiden för deras botande försutten. Kommer härtill den viktiga förebyggande synpunkten, vilken innebär, att näringen bör hållas sådan, att dylika hälsoskador aldrig uppkomma. De kvalitativa bristerna i den svenska folkkosten äro så allmänna, att en dylik kategoriklyvning allvarligt skulle äventyra möjligheten att förebygga sådana skador hos skolbarnen. Det skulle dessutom te sig tämligen egendomligt, om barn av välbärgade föräldrar, som icke förstått att giva sina barn lämplig näring, skulle hava företräde framför barn till mindre bemedlade föräldrar, vilka trots begränsade inkomster lyckats åstadkomma en någorlunda god kost. Det kan emellertid i detta sammanhang ifrågasättas, huruvida det icke under en övergångstid borde göras ett visst undantag från den av befolkningskommissionen här angivna regeln. Såsom framgår av bilaga 4, är den av kommuner och enskilda finansierade skolbarnsbespisning, som nu förekommer vid vissa skolor, i allmänhet begränsad till sådana barn, vilka anses vara i särskilt stort behov därav antingen på grund av föräldrarnas ekonomiska villkor, vid läkarundersökning konstaterade näringsbrister eller långa skolvägar. Om dessa kommuner icke omedelbart se sig i stånd att organisera en skolbarnsbespisning efter de grunder, som här av kommissionen föreslås, kunde det dock te sig motiverat, att de tills vidare kunde erhålla statshjälp till den redan tidigare införda partiella skolbarnsbespisningen.

74 Vid närmare eftertanke förefaller emellertid en dylik avvikelse från huvudregeln icke vara tillrådlig. Det skulle nämligen härigenom kunna riskeras, att det gamla systemet konserverades. Beviljandet av statsbidrag i dylika fall och på dylika villkor skulle huvudsakligen innebära, att kostnaderna för den nuvarande skolbarnsbespisningen överflyttades från kommuner och enskilda institutioner till staten, utan att skolmåltidsorganisationen i nämnvärd grad utbyggdes. En sådan kostnadsöverflyttning kan emellertid endast förordas, när densamma har en skatteutjämnande verkan. I detta fall skulle emellertid resultatet vanligen bliva alldeles motsatt. Den nu förekommande skolbarnsbespisningen har nämligen sin största omfattning i större och medelstora städer, vilka i allmänhet kunna förutsättas vara i stånd att, såsom hittills, med egna medel finansiera en dylik partiell skolbespisning. På landsbygden är visserligen den nu förekommande skolbarnsbespisningen till stor del koncentrerad till arbetslöshetscentra och andra distrikt, där behovet torde vara särskilt betydande, men h ä r synes just detta framträdande behov böra motivera, att den partiella skolbarnsbespisningen snarast möjligt utbytes mot en allmän organisation enligt de riktlinjer, som kommissionen i förevarande betänkande angiver. Så torde för övrigt redan i viss utsträckning hava skett genom de statsanslag, som beviljades av 1937 års riksdag. Det förtjänar i detta sammanhang uppmärksammas, att den hittillsvarande skolbarnsbespisningen till viss del finansierats genom privata medel. Därest skolbarnsbespisning införes enligt de grunder, som kommissionen h ä r föreslår, kunna dylika medel, i den mån de fortfarande bliva tillgängliga för ändamålet, användas för att nedbringa den del av kostnaderna, som faller på kommunerna. I regel torde emellertid vederbörande institutioner och enskilda personer föredraga att reservera dylika medel för annan behövlig socialhygienisk eller liknande verksamhet. Skall skolmåltiden vara avgiftsfri? Vid diskussionen om skolmåltiden bör man göra skillnad mellan å ena sidan den nyss behandlade frågan, om skolmåltiden skall göras tillgänglig för alla barn eller blott för ur ekonomisk eller näringshygienisk synpunkt behövande barn, och å andra sidan frågan, om skolmåltiden skall lämnas avgiftsfri eller om barn till bemedlade föräldrar blott mot viss avgift skola tillåtas deltaga i skolmåltiden. Den ståndpunkt kommissionen nyss intagit till den förstnämnda frågan behövde icke utesluta, att bemedlade föräldrar ålades en viss avgift för sina barns skolmåltider. Emellertid anser kommissionen, att skolmåltiden ej blott skall vara tillgänglig för alla barn utan även avgiftsfri. Även i detta avseende överensstämmer kommissionens yrkande med reglerna för den skolbarnsbespisning, vartill riksdagen år 1937 anslog medel. I den nyss anförda kungörelsen i ämnet stadgas nämligen ej blott, att måltiden skall göras tillgänglig för alla barn utan dessutom att detta skall ske kostnadsfritt. Kommissionen vill här hänvisa till att den i sina direktiv fått anvisning att utgestalta sådana socialpolitiska åtgärder, som samtidigt med att barnavården kvalitativt höjes, allmänt lätta barnkostnaderna i familjerna och fördela dessa kostnader på hela folket efter skatteförmåga, ej efter barnantal. Denna utjämning är ju själva innebörden av den familjesociala reformverksamhet, kommissionen har till uppgift att förbereda. Kommissionen vill tillfoga, att särskilt vad gäller allt, som hör skolan till, har denna princip i vårt land gamla traditioner. Att folkskolundervisningen skall vara kostnadsfri, är en grundsats, som alltid iakttagits. Vi hava allmän skolplikt, och hela den skolhygieniska verksamhet, som i likhet med skolmåltiden går ut på

75 att sörja för att barnen under bästa hygieniska villkor, d. v. s. med minsta skada och största utbyte, skola kunna tillgodogöra sig undervisningen, bör enligt kommissionens mening ställas såsom ett det allmännas, emot den enskildes skolplikt svarande, åtagande. Till dessa allmänna överväganden kommer så en viktig praktisk synpunkt. Därest särskilda avgifter uttoges, skulle dessa komma att täcka en förhållandevis så ringa del av de totala utgifterna, att de nyss anförda synpunkterna måste anses väga mycket tungt; de uttagna avgifterna skulle därtill icke i sin helhet vara en verklig besparing för stat och kommun, enär upptagandet och redovisningen av sådana avgifter ökade kostnaderna för bokföring och dylikt. Det kan nämligen under inga förhållanden bliva fråga om att uttaga en avgift, som täckte hela kostnaden för skolmåltiden. Detta skulle nämligen förutsätta, att skolmåltiden gjordes obligatorisk i den meningen, att varje barn skulle åläggas att deltaga i densamma — något som kommissionen emellertid finner vara olämpligt. Få emellertid föräldrarna fritt bestämma, huruvida de vilja låta sin barn deltaga i skolmåltiden, skulle en eventuell avgift i kanske flertalet fall verka avskräckande, om den väsentligt överstege de kostnader, som barnens skolmåltid under nuvarande förhållanden betingar, d å den tillhandahålles genom hemmens försorg. Den skulle dessutom verka mest tillbakahållande i de familjer, vilkas barn få medföra en otillräcklig och därför billig matsäckskost till skolan. Det kunde därför befaras, att just de barn, som bäst behövde skolmåltiden, av föräldrarna icke tillätes att deltaga i densamma. Med hänsyn härtill skulle en eventuell avgift knappast kunna sättas till högre belopp än 10 ä 15 öre per barn och dag. Avgiften skulle dessutom blott upptagas av en del av barnen. Härvid skulle man icke endast hava att utgå från föräldrarnas inkomst utan också från deras barnantal, eftersom detta givetvis påverkar familjernas ekonomiska läge. Ungefär 40 % av alla minderåriga barn tillhöra familjer med minst 3 barn under 16 år. Av dessa barn synas endast i ett fåtal fall särskilda avgifter böra uttagas. Det bleve sålunda i huvudsak blott barn från bemedlade ett- och tvåbarnsfamiljer, som skulle komma att betala de nämnde blygsamma avgifterna. Deras bidrag till kostnaderna måste bliva tämligen begränsade. Även om 30—40 % av samtliga skolbarn betalade dylika avgifter, skulle summan av desamma knappast kunna uppgå till mer än omkring en tiondel av de totala kostnaderna. Vid de särskilda skolorna bleve de genom dessa bidrag influtna beloppen synnerligen små, men de skulle dock förorsaka arbete och kostnader på grund av bokföringen samt arbetet med utrönandet av föräldrarnas ekonomiska villkor. Vid den praktiska tillämpningen skulle det säkerligen te sig uppenbart, att det vore administrativt enklare och billigare att helt och hållet upptaga dessa avgifter skattevägen. I vilka skolor bör skolmåltid införas? Den frågan ställer sig härefter, i vilka olika slag av skolor skolmåltiden bör införas. Enligt kommissionens uppfattning böra i första hand barn i skolor, för vilka skolplikt föreligger, nämligen folkskolan och den såsom heldagsskola organiserade obligatoriska fortsättningsskolan, givas rätt att kostnadsfritt erhålla en måltid dagligen under den tid skolarbetet pågår. Le privata skolorna hava i Sverige icke den omfattning och den ställning i skolväsendet, att införandet av en samhälleligt finansierad skolmåltid i dem är påkallad. Vad gäller olika slag av storbarnkammare — barnkrabbor, lekstugor, barnträdgårdar — är samhällets ställning till dessa in-

76 stitutioner för småbarnsvård för närvarande föremål för utredning inom kommissionen. I det förslag i detta ämne, som kommissionen kommer ttt senare framlägga, skall ståndpunkt även tagas till h ä r ifrågavarande ;pörsmål. Det återstående problemet att här behandla gäller således i detta sammanhang, om skolmåltid skall införas även vid folkskolans icke obligatoriska påbyggnader samt vid läroverk och motsvarande u n d e r v i s n i n g s a n s t a l t . Starka skäl föreligga onekligen för en utsträckning av reformen ävtn till dessa slag av skolor. Problemet om »skolbarnens måltidstimmar» terderar givetvis att bliva särskilt svårartat i de hem, där barnens skolgång ubträckes över en längre följd av år, än vad skolplikten föreskriver. I synierhet på den svenska landsbygden hava barnen även i dessa skolor ofta sirskilt långa skolvägar och äro liksom i folkskolan hänvisade till att förtära medhavd matsäck, vilket medför desto större hälsorisker som skolgången upptager en relativt större del av deras liv. Ibland resa de dagligen med järnväg eller buss mellan sina hem och skolsamhället. I andra fall äro de inackorderade i skolsamhället, vilket dock icke alltid betyder, att de eihålla fullt tillfredsställande kost. Denna fråga har sannolikt under senare år erhållit väsentligt ökad betydelse. Förbättringen av kommunikationerna har nämligen dels åstackommit ökade möjligheter för ungdom på landsbygden att besöka städerna* skolor, dels medfört, att dylika barn från landsbygden, vilka idka studier vid undervisningsanstalter i städerna, oftare än förr kunna bo hemma ho< sina föräldrar. Mot dessa fördelar stå emellertid, såsom nyss antytts, åtsMlliga nackdelar. Dessa åskådliggöras på ett mycket belysande sätt genom en av docenten, med. doktorn Urban Hjärne nyligen företagen undersökning vilken publicerats i Svenska läkartidningen (årg. 1938, nr 1, sid. 22 ff). Denna undersökning avser förhållandena vid Uppsala högre allmänna länverk vårterminen 1937. Av samtliga 855 lärjungar betecknas 118 såsom »resmde», d. v. s. de hade att dagligen resa till och från staden med järnväg, buss o. d Av dessa 118 elever utfrågades 117 angående sina förhållanden. Det befanns hirvid, att avståndet till buss- eller järnvägsstation i 15 fall uppgick till 3 km eller diröver — i enstaka fall till 6—7 km. Restiden för enkel färd med buss eller järnvåg tog för 13 av eleverna minst 1 timme i anspråk. I regel åto eleverna en första frukost (smörgås och mjölk, choklad e. d.) hemma före avfärden, men i några fall erhölls ingen måltid på morgonen. Vanligen syntes dessutom tiden mellan uppstigandet och avfärden med tåg- eller busslägenhet alltför knapp, för att måltiden skulle kunna bliva fullt tillfredsställande. Måltiden under frukostrasten intogs av 54 elever i skolans frukostrum. Denna måltid bestod vanligen av smörgåsar, eventuellt med pålägg, samt kaffe, té eller mjölk. Av de övriga åto flertalet på matservering eller i familj och erhölo då vanligen gröt, smörgås och varmrätt. Det kunde icke sällan förekomma, att eleverna efter skolarbetets slut fiigo i staden vänta några timmar på tåg eller busslägenhet för hemfärden. I 2; fall kunde middag i hemmet erhållas tidigast kl. 18 och i 1 fall först kl. 20. Tiden mellan frukostrasten (kl. 11) och middagen betecknas såsom i regel alltför lång. Särskilt otillfredsställande anses förhållandena vara för de elever, som i skolans frukostrum intogo matsäckskost, och som sålunda först mot kvällen fingo digens första ordentliga mål av lagad mat. De långa res- och väntetiderna bidrogo också i åtskilliga fall till att lärjungirnas sömntid på ett skadligt sätt begränsades. Det är rent allmänt ett betydelsefullt önskemål, att den högre utbildningen i ökad grad göres tillgänglig även för barn från mindre bemedlade hem, och alla åtgärder, som kunna förbilliga skolgången, äro därför enligt

77 kommissionens mening välmotiverade. Under nuvarande förhållanden är ju särskilt landsbygdens befolkning missgynnad beträffande möjligheterna att giva barnen en fortsatt utbildning över folkskolan. Detta förhållande hade ocks.å starkt understrukits i tvenne likalydande motioner till 1937 års riksdag (1:160 och 11:394), vari hemställdes om utredning angående åtgärder till underlättande av möjligheterna för barn att besöka undervisningsanstalt å a n n a n ort. Denna hemställan återupprepades av riksdagen i en skrivelse (nr 444), vari bland annat erinrades om att skolöverstyrelsen ingivit förslag om inrättande av skolinternat vid Strängnäs läroverk. I anledning härav anbefallde Kungl. Maj:t den 30 september 1937 skolöverstyrelsen att dels verkställa undersökning, huruvida och under vilka förutsättningar statsbidrag måtte utgå till bestridande av kostnaderna för lärjungars från landsbygden vistelse vid allmänna läroverk och vissa andra offentliga läroanstalter, dels ock till Kungl. Maj:t inkomma med utredning i detta hänseende samt med förslag till de åtgärder, som i anledning härav måtte befinnas erforderliga. Kommissionen har icke anledning att i detta sammanhang närmare ingå på sistberörda problemkomplex, som ju inbegriper väsentligt mera än skolbarnens näringsfråga, men kommissionen anser sig dock hava anledning att uttala den uppfattningen, att detta uppslag från de allmänna synpunkter, som kommissionen har att bevaka, ter sig synnerligen behjärtansvärt. Kommissionen vill dessutom i detta sammanhang hävda, att en kostnadsfri skolmåltid i sin mån skulle bidraga till att förbättra här ifrågavarande förhållanden och i icke obetydlig grad bidraga till att minska skolkostnaderna för sådana familjer, vilkas barn besöka läroanstalter å annan ort än hemorten. Den begränsning, som man kan vilja genomföra i fråga om tillgången till högre utbildning, bör icke göras efter ekonomiska linjer eller efter hemmens belägenhet i förhållande till skolorna utan med hänsyn till barnens flit och fallenhet. Kommissionens näringshygieniske expert, laborator Abramson, har på grund av de anförda skälen ansett, att möjligheten att erhålla statsbidrag för anordnande av skolmåltid bör utsträckas till även andra skolor än folkoch fortsättningsskolorna. Enligt herr Abramsons uppfattning bör nämligen avgörande vikt fästas vid det näringshygieniska behovet, som i fråga om en del elever vid läroverk och liknande undervisningsanstalter kan vara mera framträdande än för många folkskolebarn. Då emellertid kommissionen, som nedan skall närmare utvecklas, icke anser sig kunna föreslå ett omedelbart genomförande av skolmåltid ens i landets samtliga folk- och fortsättningsskolor på landsbygden, där dock det näringshygieniska behovet av en dylik anordning i s t o r t s e t t kan sägas vara större än på andra håll, anser sig kommissionen i trots av de skäl, som ovan anförts, icke kunna förorda, att skolbarnsbespisning efter samma grunder som vid folk- och fortsättningsskolorna omedelbart anordnas vid läroverk och dylika undervisningsanstalter. Kommissionen anser dock att, när skolmåltidsorganisationen en gång blivit mera allmänt genomförd i folk- och fortsättningsskolor, tiden bör vara inne att upptaga frågan, huruvida icke även läroverk och liknande undervisningsanstalter skola inbegripas i ifrågavarande organisation. Skolbarnsbespisningens anpassning till de vid olika skolor skiftande förhållandena. Förutsättning om kommunalt initiativ. Vid organiserandet av en statsunderstödd skolbarnsbespisning måste hänsyn tagas till de vitt skilda förhållanden, som råda i olika skoldistrikt och inom olika skolområden. Det är nämligen ett önskemål, att organisationen anpassas efter de lokala förut-

78 s ä t t n i n g a r n a och b e h o v e n . E n o r g a n i s a t i o n , s o m l ä m p a r sig för s t ä d e r n a s o c h d e t ä t t b e b y g g d a s a m h ä l l e n a s skolor, k a n för avlägset b e l ä g n a l a n d s b y g d s s k o l o r a v lägre s k o l f o r m v a r a omöjlig a t t t i l l ä m p a . Till belysande av de organisatoriska svårigheter, som äro förknippade med en lösning av frågan om anordnandet av en skolmåltid i rikets samtliga folkskolor, lämnas nedan en summarisk redogörelse för folk- och fortsättningsskolans organisation. Den allmänna barnundervisningen i riket meddelas enligt folkskolestadgans § 1 i folkskolan, som omfattar småskola, där den grundläggande undervisningen meddelas, och egentlig folkskola, där undervisningen fullföljes och avslutas. Där barnantalet är litet, må den grundläggande undervisningen jämväl meddelas i den egentliga folkskolan. Enligt folkskolestadgans § 3 må, där någon del av ett skoldistrikt har så avskilt läge, att dithörande barn ej lämpligen kunna hänvisas till folkskola, belägen i annan del av skoldistriktet, och därjämte antalet skolpliktiga barn är så litet, att särskild folkskola för dem ej skäligen kan upprättas, för dessa barn mindre folkskola inrättas. I mänga skolor bevista icke samma årsklasser skolan varje dag, den är i verksamhet under läsåret, och i andra fall deltaga icke samma årsklasser i undervisningen under de timmar, då undervisningen under dagens lopp fortgår. För att vinna överskådlighet över dessa förhållanden har man infört begreppen läraravdelning och undervisningsavdelning. Med läraravdelning avses de barn, vilkas undervisning tager en lärare i anspråk, om läraren har full tjänstgöring. Med undervisningsavdelning åter menas en avdelning barn, som, oavsett om de tillhöra en eller flera årsklasser, på samma timmar hava sin huvudsakliga undervisning av samma lärare. En läraravdelning kan således bestå av två eller undantagsvis av flera undervisningsavdelningar. Undervisningsplanen upptager två slag av skolformer, dels huvudformer och dels undantagsformer. Huvudformerna avse skolor med heltidsläsning, i vilka barnen erhålla undervisning hela den stadgade årliga lärotiden och där undervisningen på folkskolestadiet bestrides av lärare, som avlagt folkskollärarexamen. Undantagsformerna åter utgöra dels folkskolor med halvtidslåsning, i vilka barnen i regel erhålla undervisning blott hälften av den stadgade årliga lärotiden och vilka få förekomma endast, där heltidsläsning på grund av gles befolkning och långa skolvägar icke kan anordnas, dels mindre folkskolor, i vilka undervisningen på såväl småskole- som folkskolestadiet helt och hållet bestrides av lärare med småskollärarexamen. Folkskolorna omfatta, vare sig de äro heltidsläsande eller halvtidsläsande, sex eller sju årsklasser, därav småskolestadiet första och andra årklassen och folkskolestadiet de följande klasserna. Stundom förekomma tre årsklasser i småskolestadiet. Vid de mindre folkskolorna omfattar småskolestadiet antingen de två eller tre lägsta årsklasserna och folkskolestadiet de följande klasserna. För folkskolor med heltidsläsning upptager undervisningsplanen följande huvudformer: 1) Varje klass utgör minst en läraravdelning, som på samma gång utgör en undervisningsavdelning, och benämnes denna skolform A-formen samt betecknas med A, småskolestadiet ensamt med a. 2) Två eller flera klasser bilda gemensamt en läraravdelning, vilken också utgör en undervisningsavdelning. Dessa skolformer benämnas B-former och betecknas med B; småskolestadiet ensamt, om det utgör en enda läraravdelning, med b; och öm det utgöres av två läraravdelningar liksom vid A-formen med a. B-formerna äro av följande huvudslag: a) Småskolestadiet bildar en eller två läraravdelningar och folkskolestadiet två läraravdelningar, av vilka senare den ena omfattar tredje och fjärde klasserna, den

79 andra de följande klasserna, och benämnes denna skolform första B-formen samt betecknas med B 1. b) Småskolestadiet och folkskolestadiet bilda var sin läraravdelning, vilken skolform benämnes andra B-formen och betecknas med B 2. c) Småskolestadiet och folkskolestadiet tillsamman bilda en läraravdelning och nybörjare intagas blott vartannat år, så att läraravdelningen kommer att omfatta ena året endast första, tredje och femte samt, där sådan förekommer, sjunde klassen och det andra året endast andra, fjärde och sjätte klasserna. Denna skolform benämnes tredje B-formen och betecknas med B 3. Av folkskolor med halvlidsläsning upptager undervisningsplanen följande huvudslag: 1) Småskolestadiet bildar en läraravdelning, fördelad på två undervisningsavdelningar, och folkskolestadiet likaledes en läraravdelning, fördelad på två undervisningsavdelningar, vilken skolform benämnes första C-formen och betecknas med C 1. 2) Småskolestadiet och folkskolestadiet tillsamman bilda en läraravdelning, fördelad på två undervisningsavdelningar, den ena omfattande småskolestadiet och den andra folkskolestadiet, vilken skolform benämnes andra C-formen och betecknas med C 2. 3) Småskolestadiet bildar en läraravdelning och folkskolestadiet en annan läraravdelning, varje läraravdelning fördelad på två undervisningsavdelningar, vilka undervisas på skilda stationer (flyttande folkskolor). Denna skolform benämnes tredje C-formen och betecknas med C 3. Vid de mindre folkskolorna bilda skolornas årsklasser tillsammans en undervisningsavdelning med heltidsläsning eller ock två undervisningsavdelningar med halvtidsläsning. Hithörande skolformer, som benämnas D-former och betecknas med D, äro av följande huvudslag: 1) Skolor med heltidsläsning, i vilka nybörjare intagas blott vartannat år, så att läraravdelningen ena året kommer att omfatta endast första, tredje och femte samt, där sådan förekommer, sjunde klassen och andra året endast andra, fjärde och sjätte klasserna, och benämnes denna skolform första D-formen samt betecknas med D 1. 2) Skolor med halvtidsläsning och med två undervisningsavdelningar, den ena omfattande småskolestadiet och den andra folkskolestadiet, vilken skolform benämnes andra D-formen och betecknas med D 2. 3) Skolor med halvtidsläsning och med två undervisningsavdelningar, vilka undervisas å .skilda stationer (flyttande mindre folkskolor). Nybörjare intagas blott vartannat år, så att undervisningsavdelningen å vardera stationen omfattar ena året endast första, tredje och femte samt, där sådan förekommer, sjunde klassen och andra året endast andra, fjärde och sjätte klasserna. Denna skolform benämnes tredje D-formen och betecknas med D 3. Beträffande undantagsformerna kan, såsom ovan nämnts, småskolestadiet, där förhållandena sådant påkalla, utsträckas att omfatta tre läsår, under vilka alltså blott den för småskolestadiet avsedda lärokursen genomgås. Denna anordning må dock förekomma endast, för så vitt skolkursen i sin helhet är sjuårig, så att folkskolestadiet i varje fall kommer att omfatta minst fyra läsår. Genom kungl. kung. den 29 juni 1921 hava vissa modifikationer vidtagits i undervisningsplanen. Beträffande undervisningen i hushållsgöromål föreskriver sålunda kungörelsen, att, därest för lärjungar i folkskola sådan undervisning är anordnad enligt de för erhållande av statsbidrag härtill stadgade grunder, för de lärjungar, som deltaga i undervisningen, nedsättning må kunna ske uti den i undervisningsplanen fastställda tiden för övriga ämnen med ett timtal motsvarande det, under vilket de deltaga i sagda undervisning, dock med sammanlagt högst 170 timmar för läsår. Härigenom

80 må likväl ingen minskning äga rum i den vederbörande lärare eljest åliggarde undervisningsskyldigheten. I sådana heltidsläsande skolor, där i regel två eller flera årsklasser sammanhållas vid undervisningen, må enligt kungörelsen, därest skolvägarnas längd eller andra särskilda förhållanden av motsvarande betydelse sådant föranleda, för beredande av ledighet en dag i veckan för vardera av de avdelningar, på vilka lärjungarna i regel äro vid undervisningen fördelade, det för de olika klasserna fastställda sammanlagda antalet undervisningstimmar i veckan kunna minskas med fem, deck under förutsättning att antalet föreskrivna lärartimmar därigenom ej minskas. Läraravdelningarnas och lärjungarnas fördelning på olika skolformer vid slutet tv vårterminen 1934 framgår av följande tabell. För nomadundervisningen stadgas, att barn till lappar, som själva eller genom medlemmar av sitt hushåll driva fjällrenskötsel eller biträda i sådan skötsel, undervisas i för dem särskilt avsedda s. k. nomadskolor, inrättade till det antal Kungl. Maj:t bestämmer. Den årliga lärotiden utgör minst 17 2/7 veckor men må k m n a utsträckas till 34 4 /7 veckor. Den obligatoriska fortsättningsskolan är enligt gällande fortsättningsskolestadga tvåårig och omfattar årligen lägst 180 timmar och högst 270 timmar. I skolcistrikt, som vid folkskola, tillhörande någon av folkskolans huvudformer, anordmt obligatorisk sjunde årsklass, må efter medgivande av skolöverstyrelsen fortsättningsskola kunna omfatta en årsklass med lägst 180 timmar. Samma bestämmelse gäller halvtidsläsande folkskola med obligatorisk åttonde klass. Vid halvtidsläsande skola med obligatorisk sjunde klass kan fortsättningsskolan efter medgivaide av skolöverstyrelsen omfatta endast en årskurs med minst 270 undervisningstimnar. Allt efter olika orters särskilda förhållanden och behov samlas kursen på ett mindre antal veckor årligen med ett större antal timmar i veckan, dock ick« överstigande 30, och fortgår i följd eller fördelas på två terminer eller utbredes kursen över en längre tid av året, vare sig lärjungarna sysselsättas en hel arbetsdag i veckan eller veckans undervisningstid fördelas på två eller flera dagar med miist två timmar varje dag, förlagda till morgon- och förmiddagstimmarna eller till dt tidiga eftermiddagstimmarna eller till aftonen. Slutligen kombineras i vissa skoldistrikt dessa båda anordningar, så alt under en del av arbetsåret lästiden är mera >amlad och under den övriga delen mera utbredd. Fortsättningsskolans undervisningstid får dock icke inkräkta på den för folkskolan stadgade undervisningstiden eler utsträckas till senare tid på dagen än kl. 20. Lärjungar, som avgått från mindre folkskola eller som utan fullständigt avgångsbetyg avgått från egentlig folkskola, åtnjuta motsvarande undervisning i ersätningsskola. S o m f r a m g å r av d e n n a redogörelse, finnes i n o m v å r t l a n d ett stori a n t a l r ä t t o l i k a s k o l t y p e r . F ö r u t s ä t t n i n g a r n a i s k i l d a s k o l d i s t r i k t i fråga o m l ä m p liga l o k a l e r o c h p e r s o n a l ä r o ä v e n l e d e s i h ö g g r a d v ä x l a n d e . Av desia o c h a n d r a s k ä l b ö r stor frihet l ä m n a s för d e e n s k i l d a k o m m u n e r n a a t t efter ort e n s f ö r h å l l a n d e n p r a k t i s k t o r d n a s k o l m å l t i d e n — tillsvidare ofta pt ett i o l i k a h ä n s e e n d e n m e r a p r o v i s o r i s k t sätt — blott vissa fastställda m i n i n i k r a v uppfyllas, v a r o m mera nedan. Det m å s t e vid o r g a n i s a t i o n e n s u t b y g g a n d e ö v e r h u v u d taget v a r a till fördel a t t d e e n s k i l d a s k o l d i s t r i k t e n s i n t r e s s e och initiativ b e v a r a s . M e d a n h d n i n g h ä r a v t e r det sig föga l ä m p l i g t a t t å l ä g g a s a m t l i g a k o m m u n e r att, u t a i h ä n s y n till o m f ö r u t s ä t t n i n g a r h ä r f ö r ä r o t i l l f i n n a n d e s eller e j , omedelbart gen o m f ö r a en fullständig s k o l m å l t i d s o r g a n i s a t i o n . H e l a a n o r d n i n g e n skulle s ä k e r l i g e n h ä r i g e n o m , å t m i n s t o n e u n d e r d e n första tiden, lätteligen t u n n a b l i v a o v ä l k o m m e n för åtskilliga l o k a l a s k o l m y n d i g h e t e r . M e d hänsyn till flera o l i k a o m s t ä n d i g h e t e r k u n d e det b e f a r a s , att organsatio-

81 Lärar»avdelningarnas och lärjungarnas fördelning på olika skolformer vid slutet av vårterminen 1934. Hela riket

Läraravdelning

Heltidsläsande folkskolor. Läraravdelningen omfattar 1 årsklass av småskolestadiet 88 021 2 årsklasser av > 81371 3 > > > 230 1 årsklass av folkskolestadiet 179 203 2 årsklasser av > 101940 3 > » » 9 248 4 » > > 82 564 hela småskolestadiet och 1 årsklass av folkskolestadiet 2 455 2 årsklasser av > 1437 4 » > » 15 505 folkskolans högre avdelning 5 710 hjälpklasser 7 248

Flyttande. Läraravdelningen omfattar småskolestadiet folkskolestadiet små- och folkskolestadiet . . Mindre folkskolor. Heltidsläsande. Läraravdelningen omfattar små- och folkskolestadiet folkskolestadiet Halvtidsläsande. Läraravdelningen omfattar små- och folkskolestadiet Flyttande. Läraravdelningen omfattar små- och folkskolestadiet.... Samtliga Därav heltidsläsande folkskolor halvtidsläsande folkskolor . . mindre folkskolor Av lärjungarna tillhörde småskolestadiet folkskolestadiet folkskolans högre avdelning. hjälpklasser 6—378846.

Medeltal lärAntal jungar lärlärarper avdeljungar läraravningar delning

Antal lärjungar

Halvtidsläsande folkskolor. Fasta. Läraravdelningen omfattar småskolestadiet folkskolestadiet små- och folkskolestadiet . .

Landsbygd

4 081 5 433 16 6 242 3 963 289 3 050

21-6 150 14-4 28-7 25-7 32-0 27-1

39 568 79 938 230 72 957 100 253 9 066 81644

181 119 858 192 431

136 12-1 181 29-7 168

8 692 19433 8 379

427 485 311

508 Procentfördelning %

8-4 17-0

Städer

Antal lärjungar

Procentfördelning %

28-3 08

15-5 213 1-9 17-3

48 453 1433 — 106 246 1687 182 920

2 410 1419 15 392 294 470

0-5 03 33 01 0-1

45 18 113 5416 6 778

0-0 00 01 3-2

20-4 40-1 26-9

8 692 19 433 8 379

1-9 4-1 1-8

—

—

15-9

0-1

18-1

0-0

—

—

21 320 115

1474 6

145 19-2

21276 115

4-5 00

5 436 —

228 —

23-8 —

5 436 —

1-2 —

—

—

3 476 642 436

20-8

3 467

—

.—

27 993

22-9

lOO-o

574 932 37157 30 347

24 855 1263 1875

23-1 29-4 16-2

403 641 37157 30 303

857 7-9 6-4

171 291

100-0

199 102 430376 5 710 7 248

— — — —

— .— —

149 145 321192 294 470

31-6 682 0-1 0-1

49 957 109184 5416 6 778

29-2 637 3-2 3-9

~~

o-o

62-0 1-0 0-1 05

4o

82 nen icke komme att genomföras på så ekonomiskt och rationellt sätt, som skulle vara önskvärt. Av naturliga skäl skulle kommunerna sannolikt ställa större anspråk på statens finansiella medverkan; dessutom skulle ett förhastat genomförande av organisationen göra det omöjligt att på ett rationellt sätt samordna de byggnadsbehov, som skolmåltiden i vissa fall kunde tänkas föranleda, med andra lokala utvidgningsbehov, vilket lätt kunde verka i kostnadsstegrande riktning. I de fall, då förutsättningarna för anordnande av skolmåltid äro mindre goda, är det såväl ur ekonomisk som andra synpunkter lämpligast att låta skolmyndigheterna efter hand söka åstadkomma bättre förutsättningar för anordnande av skolmåltiden. Av dessa skäl är kommissionen icke beredd att nu föreslå ett allmänt och obligatoriskt genomförande av skolbarnsbespisning. Kommissionen föreslår i stället, att anordnandet av skolbarnsbespisning göres beroende av kommunalt initiativ samt att statsanslaget för ändamålet under första året så begränsas, att det blott räcker för en femtedel av skolbarnen i landet. Denna partiella organisation har så konstruerats, att den med tiden skall kunna ytterligare utbyggas. Takten för det fortsatta utbyggandet skulle dock av naturliga skäl bliva beroende av statsmakternas beslut varje år, varvid hänsyn givetvis måste tagas dels till de praktiska erfarenheterna av verksamheten och till intensiteten i de utbyggnadsbehov, som kunna göra sig gällande, dels till de finansiella resurserna. Kommissionen har emellertid utgått ifrån att denna utveckling bör fortgå ända tills organisationen blivit fullt allmänt genomförd. Kommissionen förutsätter därvid, att skolöverstyrelsen efter samråd med medicinalstyrelsen utfärdar en redogörelse i ämnet, ägnad att fästa skoldistriktens uppmärksamhet på betydelsen av de nya möjligheter, som genom statsanslaget öppnas för införandet av en skolmåltid. Kommissionen förutsätter vidare, att nämnda myndigheter instruera folkskolinspektörerna och tjänsteläkarna att genom lämplig upplysningsverksamhet arbeta i samma syfte. Under dessa förutsättningar och om, såsom kommissionen nedan föreslår, staten på sig tager den största delen av kostnaden, torde lokala initiativ icke utebliva. Regler måste tvärtom utarbetas för den gallring, som kan bliva följden av att ansökningar ingivas i större utsträckning än som svarar till statsanslaget. I första hand borde man härvid söka utgå från en på d i r e k t a u n d e r s ö k n i n g a r av b a r n e n s n ä r i n g s f ö r h å l l a n d e n o c h h ä l s o t i l l s t å n d grundad uppfattning om den objektiva behovsgraden. En sådan prövning kan emellertid möta vissa praktiska svårigheter. Dessa torde emellertid komma att minskas, i den mån som skolläkarinstitutionen blir mera allmänt genomförd. Även när så blivit fallet, är det dock icke säkert, att dessa undersökningar komma att bliva tillräckligt djupgående, för att man enbart skall kunna lita till desamma. Därför måste man, åtminstone under en övergångstid, dessutom utgå från sådana objektiva fastställbara ekonomiska och sociala förhållanden, som kunna antagas påverka näringstillståndet, och som därför kunna förväntas — låt vara indirekt — angiva det objektiva behovet av förbättrad näring. Bland dessa faktorer märkes främst förekomsten av mera omfattande a r b e t s l ö s h e t eller annan mera väsentlig inskränkning i befolkningens försörjningsmöjligheter. Därjämte bör hänsyn tagas till antalet familjer med av andra anledningar särskilt l å g i n k o m s t . Inkomstförhållandena måste emellertid städse betraktas i sitt samband med familjernas storlek och barnantal — en faktor, som ofta är av större betydelse för näringstillståndet än inkomsten i och för sig. Av denna anledning förtjänar det relativa a n t a l e t b a r n r i k a f a m i l j e r att

noga beaktas. Vad skolbarnens näringsförhållanden beträffar, är dessutom skolvägens längd av mycket stor betydelse; det relativa a n t a l e t skolb a r n m e d s ä r s k i l t l å n g s k o l v ä g hör sålunda till de faktorer, som vid fördelningen av statsbidragen böra särskilt uppmärksammas. De ekonomiska förhållandena hava emellertid i detta sammanhang dessutom en annan betydelse än den att tjänstgöra såsom indirekta mått på behovet av förbättring i barnens näringsförhållanden. Vid fördelningen av statsbidragen bör nämligen icke endast hänsyn tagas till behovet av skolbarnsbespisning i och för sig utan även till behovet av att statsbidrag utgår till dylik bespisning. Av denna anledning måste beaktas huruvida, med hänsyn till det kommunala s k a t t e t r y c k e t , kommunerna kunna antagas äga finansiella resurser att på egen bekostnad anordna skolbarnsbespisning. Slutligen bör stort avseende fästas vid kommunernas möjligheter att på ett tillfredsställande sätt anordna skolbarnsbespisning. Av särskild vikt i detta sammanhang är förekomsten av s k o l l ä k a r v å r d ; härigenom skapas nämligen ökade möjligheter för att anordningen blir ur näringshygieniska synpunkter lämpligt utformad och för att den blir rationellt inpassad i den övriga skolhygieniska verksamheten. Flertalet av de omständigheter, till vilka hänsyn vid beviljandet av statsbidrag skulle tagas, hava den innebörden, att landskommunerna i allmänhet böra erhålla företräde framför städerna. Detta förhållande vill befolkningskommissionen särskilt understryka. Landskommunerna hava dels större behov av att skolbarnsbespisning överhuvud anordnas (längre skolvägar, större antal barnrika familjer, lägre levnadsstandard och lägre grad av näringshygienisk upplysning), dels också i stort sett sämre finansiella förutsättningar än städerna och därför större behov av att för ändamålet erhålla hjälp av staten. Det torde böra lämnas den om statsbidrags utfående beslutande myndigheten — enligt kommissionens förslag i det följande länsstyrelsen — viss frihet att inom ramen av dessa allmänna principer självständigt bedöma frågan, i vilken ordning olika skoldistrikt böra givas inbördes företräde. Kommissionen utgår likväl ifrån att kommun, som en gång fått statsbidrag för skolbarnsbespisning, skall för framtiden få påräkna denna förmån för sina skolbarn, om skolmåltidens anordning icke givit anledning till allvarligare anmärkning. I normala fall bör skoldistrikt för att tillgodonjuta statsanslag för skolbarnsbespisning tillhandahålla barnen en skolmåltid varje dag, undervisning pågår. Länsstyrelsen bör dock givas rätt att, om skäl föreligga, dispensera visst skoldistrikt från denna plikt i fråga om viss mindre del av läsåret. Skolmåltidens förläggning i skolschemat. Som av vad tidigare anförts framgår, skall den av befolkningskommissionen föreslagna skolmåltiden hava karaktären av en skyddsmåltid, som kompletterar hemkosten på sådant sätt, att garantier erhållas för att barnen under skolåldern tillföras tillräckliga mängder av födoämnen, vilka innehålla för barnens hälsa och utveckling nödvändiga beståndsdelar (framförallt vitaminer och mineralämnen). Det synes mest ändamålsenligt, att skolmåltiden förlägges till den tidpunkt på dagen, som visat sig vara den lämplieaste för intagande av den medförda matsäcken eller för måltid i hemmet, där så låter sig göra. Inom flertalet skoldistrikt i landet torde måltidsrasten i folkskolorna vara förlaad efter andra eller tredje undervisningstimmen, d. v. s. viss tid mellan kl. 10 fm. och kl. 12 m. Ehuru skoldistrikten med hänsyn till lokala förhållanden böra få en viss frihet att bestämma tidpunkten för skolmåltidens förläggning, anser sig befolkningskommissionen böra uttala, att måltidens förläggning icke utan

84 särskilda skäl alltför mycket bör förskjutas från den ovan angivna tiden. För denna förläggning talar även det viktiga skälet, att skolmåltiden, om den skall erhålla större betydelse för barnens näringsförhållanden, bör hava karaktär av en huvudmåltid; detta skulle emellertid knappast vara tänkbart, om den exempelvis serverades före skolarbetets begynnelse. Kommissionen har härvid uppmärksammat, att skolmåltiden i våra grannländer stundom förlagts till tiden före undervisningens början. Att kommissionen för Sveriges vidkommande icke vill förorda skolmåltidens förläggning till tiden före undervisningens början, beror främst på det förhållandet, att skolmåltiden i så fall icke bleve en huvudmåltid, som verkligen ersatte matsäcken. I Sverige gör vidare skolvägarnas längd för ett mycket stort antal lärjungar det önskvärt, att barnen, redan innan de begiva sig till skolan, erhålla någon mat. Förhållandena i Sverige och Danmark äro i detta avseende olikartade. För närvarande torde det i vårt land vara regel, att barnen, innan de begiva sig till skolan, i hemmet erhålla en morgonmåltid. Denna måltids beskaffenhet torde emellertid ofta vara i hög grad otillfredsställande, såsom också framgår av vissa i tredje kapitlet samt i bilaga 1 anförda uppgifter. En lösning av skolmåltidsproblemet efter de linjer kommissionen uppdragit förutsätter därför, att från skolans sida en upplysningsverksamhet igångsattes, genom vilken hemmens uppmärksamhet fästes på betydelsen av, att barnen även i hemmen erhålla en ur näringshygienisk synpunkt lämpligt sammansatt föda, och att också dagens första mål mera allmänt blir av tillfredsställande art (gröt, välling, mjölk och smörgås e. d.). Om skolbarnen i Sverige, enligt vad som förut anförts, i allmänhet och särskilt på landsbygden i första hand hava behov av en skolmåltid mitt på dagen, kunde det, med hänsyn till det nyss sagda, möjligen diskuteras, huruvida icke därjämte borde anordnas en mindre morgonmåltid för sådana barn, som icke erhålla tillräcklig föda före skolarbetets begynnelse. En sådan anordning skulle säkerligen i många enskilda fall förefalla önskvärd. Kommissionen anser dock, att en dylik utbyggnad av den statsunderstödda skolmåltidsorganisationen icke bör ifrågakomma, förrän skolbarnsbespisningen blivit allmänt genomförd; om det under utbyggnadstiden med statsmedel anordnades två skolmåltider vid vissa skolor, samtidigt som andra skolor icke alls erhölle del av denna hjälp, skulle detta knappast te sig rättvist. Det bör sålunda helt och hållet ankomma på kommunerna att härutinnan på egen bekostnad komplettera anordningarna i de fall de finna detta av behovet påkallat. Tiden för måltiden skall vara så avpassad, att barnen utan jäkt kunna förtära maten samt även hava tillfälle till lek eller annan rekreation under måltidsrasten. Det bör särskilt uppmärksammas, att barn, som exempelvis övervägande levt på kaffediet, enligt vad redan gjorda praktiska erfarenheter givit vid handen, i början kunna hava svårt att intaga den vid skolmåltiden serverade födan. Det förhållandet, att skolmåltiden avsiktligt sammansäites på annat sätt än den i hemmen vanliga kosten (jfr nedan), kan nämligen tänkas medföra vissa övergångssvårigheter, i det att barnen erhålla en kost, som de icke äro vana vid, och som därför kanske i början icke är anpassad efter deras smakvanor. Dessa övergångssvårigheter — som givetvis återkomma med varje årskull av »nya» barn och eventuellt i viss mån i bör.an på varje läsår även i fråga om de barn, som tidigare deltagit i skolbespisningen — böra genom insiktsfull handledning från ledningens sida varsamt avvecklas. I de fall, där utspisningen med hänsyn till barnantalet och tillgången pa lämpliga lokaler måste försiggå i olika skift och barnen sålunda fördelas på skilda matlag, bör hänsyn härtill tagas vid bestämmandet av måltidsrastens

85 längd. Önskvärt vore, att måltidsrasten för varje barn omfattade minst 45 minmter. Umder måltiden böra god ordning och gott bordsskick upprätthållas. Före densiamma böra barnen tvätta händerna. Skolmåltidens sammansättning. I fråga om skolmåltidens sammansättning vill befolkningskommissionen hänvisa till det inom kommissionens med biträde av dr. phil. E d i t h K l a r i n utarbetade förslag till matordning vid skolmåltider, vilket såsom bilaga 5 fogats till detta betänkande. Här återfinnas dels vissa principiella synpunkter på detta problem, dels ett antal recept på lämpliga typmåltider. I det följande diskuteras de förutsättningar, vilka varit vägledande vid utarbetandet av detta förslag. Såsom förut antytts, bör skolmåltiden givas karaktär av en huvudmåltid. Härför tala åtskilliga skäl. För det första är skolarbetet förlagt till en tid på dagen, då folk i allmänhet brukar intaga ett av dagens huvudmål, för det a n d r a upptager skolarbetet som regel en betydande del av dagen, särskilt när den tid, som åtgår under vägen till och från skolan, medräknas. Enbart dessa omständigheter utgöra enligt kommissionens mening tillräcklig motivering för att måltiden gives nämnda karaktär. Kommissionen vill i detta sammanhang dessutom peka på det näringshygieniskt viktiga kravet, att dagens egentliga lagade måltid, som kräver ett tämligen långvarigt matsmältningsarbete, ej serveras på kvällen och kort före sänggåendet. Denna synpunkt är särskilt vägande för barn med lång skolväg. Härtill kommer, att man endast genom att utspisa ett verkligt huvudmål har förhoppning om att på ett mera verksamt sätt neutralisera de mycket vanliga, av fattigdom eller okunnighet vållade kvantitativa och särskilt kvalitativa bristerna i den kost, som barnen erhålla i hemmen och att i nämnvärd grad nedbringa familjernas — och särskilt de barnrika familjernas •— kostnader för barnen. Även den omständigheten, att skolmåltiden bör underlätta hemarbetet, talar för att densamma blir någorlunda riklig. I annat fall skulle nämligen barnen omedelbart efter hemkomsten från skolan hava behov av en ny huvudmåltid. Antingen få de då en sådan, vilket i kanske flertalet fall blir betungande för hushållsarbetet, i det att de vuxna familjemedlemmarna äta vid en senare tidpunkt, eller också få de vänta, tills de vuxna intaga sin måltid, vilket betyder, att de kunna få gå hungriga under åtskilliga timmar, överhuvud taget skulle olägenheterna av nuvarande förhållanden till stor del kvarstå, om skolmåltiden endast bleve ett mindre mellanmål, och det skulle under sådana förhållanden knappast te sig motiverat, att det allmänna härvidlag iklädde sig några finansiella förpliktelser. Nyttan av en sådan mindre skolmåltid torde knappast motsvara kostnaden — och detta så mycket mera, som kostnaden åtminstone icke alltid torde ökas i samma proportion som måltidens riklighet, emedan vissa utgifter för lokaler och administration äro oberoende av portionens storlek. Om man sålunda utgår ifrån att skolmåltiden bör hava karaktär av en huvudmåltid, synas följande krav böra uppställas: 1) Födans k v a n t i t e t , det vill säga dess kaloriinnehåll, bör så beräknas, att barnen kunna äta sig mätta. För att härvidlag erhålla en beräkningsgrund synes man böra utgå från det genomsnittliga dagsbehovet för barn i åldern 7—14 år. I bilaga 5 har man utgått ifrån att detta utgör omkring 2 400 bruttokalorier. 1 Med hänsyn till dels att antalet måltider under dagen i många fall ej kan bliva mer än 1 Att kalorimängden räknas brutto, innebär, att avdrag icke göres för svinn vid matlagning servering och matsmältning.

8G tre och att man till och med har anledning att söka motverka, att näringsbehovet tillfredsställes genom alltför många småmål och få huvudmål, dels måltidens förläggning på dagen, synes minst en tredjedel och helst mer än en tredjedel av detta kaloribehov böra täckas genom skolmåltiden. Med hänsyn härtill har kommissionen räknat med att måltiden i g e n o m s n i t t bör innehålla 1 000 bruttokalorier. Kommissionen vill dock påpeka, att vissa författare på området angiva dagsbehovet av kalorier för barn i 7—14-årsåldern till något lägre värde, exempelvis 2 200 kalorier. Följes denna uppskattning, synes den genomsnittliga kalorihalten i skolmåltiden böra fastställas till ungefär 900 kalorier. Kommissionen har dock i sina kalkyler ansett sig böra stanna vid den ovan angivna siffran, emedan denna enligt föreliggande erfarenheter synes bäst angiva den kalorimängd, som erfordras, för att barnen skola äta sig mätta. Den av professor Schiotz sammanställda oslofrukosten innehöll sålunda ursprungligen 1 100 kalorier (sedermera har denna måltid visserligen, enligt av laborator Abramson inhämtad uppgift, begränsats till 714—763 kalorier, varvid emellertid må påpekas, att skolmåltiden i Oslo serveras före skolarbetets början, då barnen icke kunna hava full aptit, vilket betyder, att denna måltid icke kan vara jämförlig med det här föreslagna huvudmålet), och samma kalorivärde uppnås också i medeltal vid de betalda skolmåltider, som i vissa stockholmsskolor serveras till flickor i 12—17-årsåldern. Även vissa skolmåltider, som redovisas i redogörelsen för den vid svenska folkskolor förekommande skolbespisningen (bil. 4) uppnå högre kalorivärden än 1 000. Dessa måltider torde emellertid å andra sidan hava större kalorihalt, än vad som i genomsnitt erfordras för barn i 7—14-årsåldern; vad oslofrukosten beträffar, är sålunda att märka, att barnen icke alltid förtära hela den beräknade portionen. Kommissionen önskar emellertid framhålla, att dess ståndpunktstagande i frågan icke får anses mera definitivt, än att man givetvis skall noggrant följa, vad forskningen och den praktiska erfarenheten under den närmaste tiden komma att utvisa. Kommissionen utgår sålunda ifrån att den ytterligare erfarenhet, som kan komma att vinnas, innan den här föreslagna anordningen föres ut i livet, vederbörligen beaktas. Det bör under alla förhållanden understrykas, att det här endast är fråga om g e n o m s n i t t l i g a kalorivärden, vilkas enda uppgift är att utgöra en lämplig beräkningsgrund för fastställande av födoämneskvantiteterna för ett större antal barn med någorlunda normal åldersfördelning. De böra sålunda icke betraktas såsom normer vid utmätandet av portionerna i de individuella fallen. Vissa barn kunna behöva mera och andra barn mindre än 1 000 kalorier, och de enskilda portionerna böra i görligaste mån anpassas härefter. Om endast småskolebarn deltaga i måltiden, bör även den genomsnittliga kalorimängden hållas lägre än 1 000 kalorier; om å andra sidan inga småskolebarn deltaga, bör kalorihalten vara högre. I efterföljande tabell angives det genomsnittliga näringsvärdet per dag av de 21 veckomatsedlar (A—U), som framläggas i bilaga 5. I den d ä o å följande tabellen meddelas motsvarande uppgifter om näringsvärdet hos kosten enligt samma matsedlar, sedan viss reduktion — ned till 900 kalorier — i fråga om särskilt kalorihaltiga födoämnen av mindre betydelse i skyddshänseende företagits. Kostnaden, som beräknats på grundval av detaljpriserna i Stockholm år 1936, sänkes härigenom från 31 öre till 30 öre per barn och dag. 2) I fråga om födans k v a l i t e t böra betydligt högre krav stälks än i fråga om kvantiteten. De i första avdelningen och bilaga 1 refererade un-

87 Medelvärde per dag av de i bilaga 5 återgivna veckoförslagen till skolmåltiderna.

\ eckoförslag 1

Förslag » > > >

A B C D E

> > » * >

F G H I J

> »

K L

i

M

> >

N O

>

P Q R S T U

> > >

Summa Medeltal per person

Kalorier

Äggvita g

Calcium g

Fosfor g

Järn mg

31-9 32 1 32-0 35-8 33-6

0-75 071 0-64 0-62 0-66 0-66 0-61 0-58 0-61 0-57

0-7* 0-77 0-74 0-78 077

B, I. E.

B, 2 S.-B.

C mg

5-6 5-9 5-8 65 6-0 6-7 6-1 5-8 60 6-1

4199 3 228 2 899 4 049 2 268

199 186 196 184

4 552 4 387 2 996 3 673 1580

201 171 196 189 145

3 960 2 876 2 634 2 063 2 922 38*8 3 201 2 308 3158 2 410 3 346

182 166 168 163 162 170 179 171 162 182 126

2*9 257 269 251 247 289 269 241 248 233 300 275 294 266 283 295 293 346 293 325 302 5865

31 41 23 44 39 32 37 40 54 32 78 33 46 50 51 34 45 52 37 39 42 880

30 31 32 30 31 30 31 30 30 30 31 30 31 31 34 32 34 35 31 33 34 661

»279

35-7 363 3*0 361 37-9 41-4

0-53 054 0-51 0-53 0-51 0-48 0-48 0-53 0-52 0-50 0-56

12-09

0-77 8-1 0-70 6-5 0-76 7-2 073 frfl 7-4 0-7(1 0-73 8-2 0-73 69 0-72 7-6 0 72 17-0 0-79 8-2 7-6 0-77 15-61 151-8

0-58

0-74

077 0-68 0-71 0-72 0-77

Pris öre 3

A I. E.

1001 1023 1017 1015 1023 1007 1007 1011 1042 998 965 1006 993 1000 97ö 990 1040 972 994 986 999 21067

33i 30-8 31-2 32-4 38-0 42-4 34-0 37-2 35-0 34-8

\ i t am i n e r

7-2

17b

Förklaring Ull ovanstående t abell. A Oslofrukost m. apelsin I Choklad på mjölk E Göteborgsfrukost Göteborgsfrukost Får i kål Tisdagssoppa Oslofrukost m. morot Lök- och potatispuré Göteborgsfrukost Oslofrukost m. apelsin Blandad fruktkräm Risgrynsgröt Göteborgsfrukost Oslofrukost m. apelsin Nyponsoppa Oslofrukost m. morot Korngrynssoppa m. fru kt Oslofrukost m. morot B Oslofrukost m. apelsin F Havregrynsgröt J— L Olika måltider under en Blandad fruktkräm Göteborgsfrukost 3-veckorsperiod vid skoGöteborgsfrukost Leverstuvning lor på landet med möjKall äggmjölk Tomatsoppa ligheter till enkel matOslofrukost m. morot Oslofrukost m. morot IHgUUlg. Nyponkräm Fruktsoppa C Oslofrukost m. apelsin M-O Olika måltider under en G Gröt m. aprikoser Gröt av krossade havregryn Göte b o rgsf ru kost 3-veckorsperiod vid skoGöteborgsfrukost Fläskkött och rötter lor på landet med goda Fruktmos Äggmjölk, varm möjligheter till matlagn. Oslofrukost m. morot Grönkålssoppa m. ägg Kall äggmjölk P—R Olika maltider under en Oslofrukost m. morot 3-veckorsperiod vid skoD Havrevälling m. russin H Rågmjöls-, kornmjöls- eller lor Då landet med goda Göte bo rgsf rukost grahamsgröt möiliaheter till matlagn. Kött och rötter Göteborgsfrukost Grön eller gul ärtpuré Skånsk kålsoppa S—U Olika måltider under en Nyponkräm Gröt av krossade havrej:>ryn 3-veckorsperiod vid skoOslofrukost m. morot Morotspuré lor i stad med möjlighet Oslofrukost m. apelsin till matlagning. 1

Jfr bilaga 5. — 2 Detta v ärde är för lågt, emedan upp gift om halten av B,-vitamin saknas för vissa födoämnen — s Bej •äknat Då grun dval a^ T detalj Driser i St ockh. å r1936.

88 Medelvärde" per dag av veckoförslagen, sedan' kalorihalten i måltiderna reducerats till 900 kalorier.

Veckoförslag

ÄggKalorier vita g

Cal-

g

Vitaminer Fosfor Järn

g

mg

Pris

öre

S.-B.

C mg

161 148 158 152 145

284 253 264 247 243

31 41 23 44 45

27 28 29 27 30

4 552 4 387 2 996 3 673 1580

168 142 158 151 129

284 267 236 243 230

32 37 40 54 39

28 29 27 28 30

164 149 151 141 145

297 273 292 263 280

A

B,

B,

I. E.

I. E.

4-5 4-8 47 5-5 frO

4199 3 227 2 899 4 049 2 268

5-6 5l 4-7 4-1 5-3

Förslag A > B G D > E

867 889 883 898 902

27-3 27-4 27-3 31-7 32-7

0-73 0-69 0-fU 0-60 0-G3

F G H I J

884 897 877 908 923

28-9 26-9 26-6

0-64 0-59

279 355

0-59

0-61 0-63 0.64

072 K L M N O

898 929 917 911 899

36-2 31-4 37-9 31-9 32-2

0-51 0-52 0-49 0.52 0-50

0-65 0-72 0-67 0-65

7-2 57 6-4 5'7 6-6

3 960 2 876 2 634 2 063 2 922

78 33 46 50 51

30 29 30 29 33

P Q R S T U

926 951 916 922 936 934

33-6 33-3 36-1 33-9 36-2 39-2

0-47 0-46 0-52 0-51 0-49 0-55

0-69 0-68 0-68

7-5 6-2 6-9

067 076 073

16-2

Summa

674 i

1174 14-35

132 2

3 888 157 293 34 3 201 157 290 45 2 308 160 344 52 3158 149 291 37 2 410 172 304 39 3 346 114 300 42 66 597 3171 5 778 893

31 32 33 30 32 33 625

Medeltal per person och dag

0-56

> > > > > > » »

0-70 0-69 0-66

071 0.69

0-68

7-7 6-8

6-3

dersökningarna hava nämligen visat, att den kost, som barnen erhålla i sina hem, företer väsentligt större brister i fråga om tillförseln av exempelvis järn och vissa vitaminer än i fråga om kalorivärdena. Dagsbehovet av äggvita, mineralämnen och vitaminer bör därför tillfredsställas i större utsträckning än kaloribehovet. På grund av de vanligen tillgängliga födoämnenas sammansättning samt även av vissa smak- och kostnadsskäl kan man dock icke driva kraven på måltidens halt av skyddsfödoämnen alltför långt. Kommissionen har därför stannat vid att föreslå en g e n o m s n i t t l i g h a l t p e r dag av s k y d d s f ö d o ä m n e n m o t s v a r a n d e m i n s t 5 0 °/o a v b a r n e n s d a g s b e h o v , dock att dagsbehovet av G-vitamin synes böra till större delen och behovet av A-vitamin helt täckas genom skolmåltiden; i fråga om dessa ämnen synes nämligen tillförseln vara synnerligen försvårad för familjer med svag ekonomi, särskilt i landets nordliga delar. Det genomsnittliga dagsbehovet av mineralämnen och vitaminer kan för barn i åldern 7—14 år uppskattas till följande värden: äggvita 64 g, calcium 1 g, fosfor 1 g, järn 10—12 mg, A-vitamin 3 000 internationella enheter, Bi-vitamin 300 internationella enheter, B 2 -vitamin 650 Sherman-Bourquin-enheter, C-vitamin 50 mg ascorbinsyra. Även härvidlag är det uppenbarligen fråga om medeltal, som endast hava karaktär av allmänna beräkningsgrunder, som icke få vara bestämmande vid utportioneringen till barnen i de enskilda fallen.

89 3) Måltiden bör vara smaklig. Någon del av födan bör under den kalla årstiiden vara varm. Matlagningen måste vara så enkel som möjligt. D<et gäller här att träffa ett val mellan de olika typer av skolmåltider, som kunnia tänkas. Två extrema typer hava redan använts i praktiken. Den ena typen är den, som förekommer vid den vanliga skolbespisningen i t. ex. Stockholm: två rätter lagad mat, till vilka ingen mjölk och intet smör, ofta icke ens bröd serveras. Denna typ av skolmåltid drager abnormt hög tilllagningskostnad; för att dess pris likväl skall hållas nere, sparas på materielkostnaden, vilket medför ett relativt lågt kalorivärde och framför allt en låg Jhalt av skyddsämnen. Om en måltid av denna typ skall uppfylla de under 1) och 2) här ovan angivna kraven, måste den bliva onödigt dyr. Redan av detta skäl är den olämplig. Den har dessutom, med hänsyn till avsaknaden av smör och mjölk, karaktär av en sådan middagsmåltid, som barnen sannolikt ofta få efter skolarbetets slut. Den andra extrema typen av skolmåltid är den s. k. oslofrukosten, bestående av mjölk, smör, bröd, ost eller mesost och rå morot (el. apelsin). Denna måltid kan så sammansättas, att den uppfyller de under 1) och 2) anförda kraven. Den erfordrar ingen matlagning. Man k a n få den delvis varm genom att värma mjölken (vilken härvid dock icke bör bringas att koka). Om samtliga ingredienser äro av god kvalitet, är denna måltid välsmakande. Den ställer sig emellertid förhållandevis dyrbar, och den utestänger från skolmåltiden vissa värdefulla födoämnen såsom kött, lever, ägg och grönsaker (bortsett från den eventuella moroten). Om den förekommer varje skoldag under året, kan den dessutom bliva så enformig, att barnen ofta endast till en del äta upp portionen, vilket innebär, att de icke erhålla hela det erforderliga näringstillskottet. Med hänsyn tagen till nu anförda synpunkter finner befolkningskommissionen, att skolmåltiden helst bör innehålla en enkel lagad — gärna varm — maträtt, vartill i regel bör serveras mjölk, bröd, smör och i vissa fall ost. Det är i första hand måltider av denna typ, som rekommenderas i bilaga 5. Kommissionen vill emellertid framhålla, att även oslofrukosten utgör en ur rent näringshygienisk synpunkt tillfredsställande skolmåltid. I de fall, då svårigheten att anskaffa arbetskraft för matlagning o. d. eller lämplig matlagningslokal gör det omöjligt att servera lagad mat, har man alltså här en ur flertalet synpunkter fullgod ersättning. Mjölken bör emellertid under den kalla årstiden serveras uppvärmd, och vidare bör omväxling mellan mjölk och aggmjölk (se bilaga 5) förekomma. I den mån så ske kan, bör man emellertid söka undvika att servera oslofrukost varje läsdag under skolåret. Sannolikt förekommer det åtskilliga fall, då man med hänsyn till tillgången på lokaler och arbetskraft visserligen icke har möjlighet att dagligen utspisa lagad mat men dock är i stånd att giva lagad mat under vissa av veckans dagar. I sådana fall bör oslofrukosten icke förekomma oftare, än vad som är nödvändigt. Så kunde t. ex. oslofrukost serveras under tre av veckans dagar, medan man under övriga dagar gåve barnen en måltid, vari lagad mat inginge. Med hänsyn till de skiftande förutsättningarna bör sålunda även i detta hänseende en ganska betydande frihet givas åt kommunerna att i samråd med vederbörande tjänsteläkare och eventuellt folkskolinspektör avgöra vad som i varje särskilt fall är det mest lämpliga. De i bilaga 5 föreslagna måltiderna — vilkas genomsnittliga näringsvärde angives i tabellen å sid. 87 — hava givetvis icke obligatorisk karaktär utan äro endast avsedda såsom exemplifierande rekommendationer. I de fall, då dessa rekommendationer icke i detalj följas, bör dock särskilt i fråga om halten av skyddsfödoämnen den

90 näringshygieniska standard, som de markera, städse upprätthållas. Kommissionen återkommer i annat sammanhang till frågan om, hur kontrollen av skolmåltidens standard bör organiseras. Lokalfrågan. Bortsett från själva finansieringen torde det knappast vara något problem, som vållar så stora svårigheter vid anordnandet av en mera omfattande skolbespisning som lokalfrågan. Visserligen synes denna fråga i allmänhet icke hava tett sig mera svårlöst vid den hittillsvarande skolbarnsbespisningen (jfr bil. 4), men detta beror därpå, att tidigare i allmänhet endast en del av barnen vid respektive skolor deltagit i bespisningen. I vissa fall är orsaken därjämte den, att skolmåltiden haft karaktär av ett mindre mellanmål. Skall bespisningen omfatta samtliga barn vid en skola och dessutom städse hava karaktär av en huvudmåltid, blir lokalproblemet betydligt mera brännande. Denna fråga har stor finansiell räckvidd, varom följande uppgifter om skolbyggnadsverksamhetens omfattning under senare år giva en viss antydan. Enligt Sveriges officiella statistik funnos vårterminen 1916 sammanlagt 22 079 klassrum, varav dock endast 18 615 tillhörde skoldistrikten. Enligt beräkningar av folkskolesakkunniga (stat. off. utr. 1934:47) uppskattades vid slutet av år 1934 antalet skoldistrikten tillhöriga klassrum till 26 012. Under åren 1916—1934 hade alltså tillkommit 7 397 klassrum. De sakkunniga framhöllo, att byggnadsverksamheten på folkskoleväsendets område sedan den 1 jan. 1916 i själva verket haft en ännu större omfattning, än vad siffrorna för det totala klassrumsbeståndet giva vid handen, beroende på att äldre otjänliga lokaler i avsevärd omfattning ersatts med nya. Av de sakkunnigas utredning framginge, att under tiden 1916—1934 uppförts 9 335 nya klassrum samt 4 753 gymnastikrum, slöjdrum, skolkök, naturkunnighetsrum och teckningsrum ävensom vissa andra utrymmen såsom lokaler för skolbad, barnbespisning, lakar- och tandvård, samlingsrum o. s. v. till ett antal av sammanlagt 1 089. Kostnaden för uppförandet av dessa lokaler uppskattades till i runt tal 150 miljoner kronor. Sedan dessa beräkningar gjordes, har byggnadsverksamheten på detta område tagit en oanat stor omfattning. Man torde kunna räkna med, att under de närmaste åren komma att uppföras skollokaler till ett belopp av inemot 10 miljoner kronor årligen. Även om detta belopps storlek är beroende på, att många skoldistrikt i och med de nya bestämmelserna om statsbidrag till skolhusbyggen forcerat sina byggnadsplaner, torde man även för framtiden få räkna med, att stora summor nedläggas på byggande av skolhus. Förutsätter man nu, att denna omfattande skolbyggnadsverksamhet skulle ytterligare utökas på så sätt, att vid alla skolor skulle — utöver de lokaler, som erfordras för tillgodoseende av de pedagogiska och skolhygieniska behov, vilka man hittills räknat med — byggas särskilda matlagnings- och serveringslokaler, skulle organiserandet av skolmåltiden bliva så dyrbar, att den största tveksamhet med all rätt skulle göra sig gällande i fråga om hela detta projekt. Beträffande de kostnader, som själva födoämnena representera, gäller ju, att dessa direkt komma barnen till godo samt verka sänkande på föräldrarnas hushållskostnader. De medföra dessutom en ökad efterfrågan på produkter från det inhemska jordbruket och trädgårdsodlingen, vilket ur nationalekonomisk synpunkt innebär, att ett existerande produktionsöverskott blir på ett för hela nationen synnerligen värdefullt sätt tillvarataget. Men skall det därutöver vid alla skolor byggas kök och matsalar enbart för detta ändamål, får frågan ett större och allvarligare perspektiv ur ekonomiska hushållningssynpunkter. Detta gäller även, om det förutsattes, att alla nybyggnadsplaner vederbörligen granskas i skolöverstyrelsen, som härvid tager hänsyn till den framtida minskning i behovet, som kan

91 bliva en följd av barnantalets nedgång, förestående sammanslagningar av skolor o. d. , , Det är emellertid icke befolkningskommissionens mening, att det ior skolmåltiden överallt erfordras nya lokaler, vilka enbart skulle a n v ä n d ^ for detta ändamål. Kommissionen hyser tvärtom den uppfattningen, att frågan i flertalet fall — åtminstone på landsbygden och i mindre städer — kan lösas med väsentligt mindre finansiella uppoffringar, än vad en fullständig nybyggnad av kök och matsalar skulle kräva. För denna uppfattning tala åtskilliga skäl. . För det första: även om det är önskvärt, att i skolmåltiden ingår lagad mat, är detta dock icke nödvändigt. De betänkligheter, som i det föregående anförts mot oslofrukosten — särskilt, att densamma i längden lätt blir enformig — äro icke av näringshygienisk natur. Enligt regeln att det bästa icke bör vara det godas fiende, anser kommissionen, att en oslofrukost i de fall, då lokalförhållandena förbjuda upptagandet av lagad mat på matsedeln, givetvis är bättre än ingen skolmåltid alls. För oslofrukosten erfordras ingen större matlagningslokal — endast ett mindre pentry eller en spis for uppvärmning av mjölk, choklad, äggmjölk o. d. under den kalla årstiden. Såsom serveringslokal kan män, i brist på bättre, använda klassrummet eller eventuellt kapprummet, där delta är rymligt; även under nuvarande förhållanden brukar kapprummet icke sällan utnyttjas såsom frukostrum. Vidare innehålla åtskilliga skolhus på landsbygden vissa »överskottslokaler», vilka till en relativt låg kostnad skulle kunna iordningställas för här ifrågavarande ändamål. Särskilt förefinnas ofta oinredda vindsvåningar. 1 vissa fall kunna dylika överskottsutrymmen förefinnas i närbelägna kommunala byggnader. Stundom torde förhyrda lokaler kunna användas, eller också kunna barnen »matinackorderas» i någon närbelägen bondgård, varvid såväl lokal- som arbetskraftsproblemen erhålla sin lösning (se härom bilaga 4). Dessa båda utvägar böra dock endast användas provisoriskt, såvida icke de träffade hyres- och inackorderingsavtalen äro särskilt förmånliga. For det tredje kan det åtminstone i fråga om mindre och medelstora skolor icke betecknas såsom nödvändigt och i många fall icke ens såsom önskvärt, att vissa lokaler användas enbart för skolmåltiden. Kommissionen vill här erinra därom, att det i våra dagar från olika håll reses krav på nya utrymmen inom skollokalerna. Utöver klassrum, specialrum för olika undervisningsgrenar, lärarrum, lokaler för gymnastik, slöjd och skolkök, krävas i många fall utrymmen för skolbad, barnbespisning, läkarundersökning och tandvård. I fråga om vissa av dessa behov förhåller deto sig otvivelaktigt så, att de i lokalt hänseende icke kunna samordnas med några andia. Sålunda kan av hygieniska skäl lokal för manlig slöjd i varje fall knappast användas såsom utspisnings- eller matlagningslokal. Men i andra fall ter det sig icke bara såsom möjligt utan i många fall såsom en ekonomis* nödvändighet, att de olika behoven samordnas, och att sålunda de lokaler, som erfordras för skolbarnsbespisningen, även användas för andra ändamål. Sålunda torde stundom gymnastiksalen, där sådan finnes, i mindre ska a kunna utnyttjas såsom ulspisningslokal, varvid dock i allmänhet bör tillses, att barnen under måltiden äro iklädda gymnastikskor. I andra fall torde skolkökslokalerna kunna utnyttjas för ändamålet. Kommissionen återkommer längre fram till denna fråga om hur de olika skolhygieniska och pedagogiska behoven böra i lokalt hänseende samordnas, l e t bör emellertid i detta sammanhang starkt understrykas, att lokalprobJemet ter sig helt olika i större och i mindre skolor, och att det väsentligen av denna anledning i regel har en annan karaktär i städerna än på

92 landsbygden. I de minsta landsbygdsskolorna m e d endast något 10-tal skolbarn kan det knappast under några förhållanden bliva fråga om att anskaffa särskilda lokaler för ändamålet. Sådana äro också i dylika fall i mindre grad påkallade av behovet. Här får det alltså bliva regel, att måltiden intages i klassrummet eller i kapprummet samt att det dessutom iordningställes ett pentry eller en spis, där uppvärmning av mjölk o. d. och stundom även matlagning kunna försiggå. Detta minimikrav bör nämligen under alla förhållanden tillgodoses — om icke omedelbart, så dock efter hand. Vid de större skolorna, särskilt i städerna, erfordras däremot särskilda lokaler, vilka dock i viss, men sannolikt i mindre utsträckning än på landsbygden kunna utnyttjas för andra ändamål än skolmåltiden. Här tendera sålunda kostnaderna för lokalerna att bliva relativt höga. Å andra sidan blir på grund av det större barnantalet en större specialisering av lokalerna ekonomiskt motiverad därav, att dessas användningstid kan höjas genom att flera skolavdelningar i tur efter varandra använda dem. Stadskommunerna äro i allmänhet även ekonomiskt mera bärkraftiga. Det ovan anförda synes kommissionen tydligt utvisa, att det icke kan och heller icke bör utarbetas några enhetliga och stela regler för lösningen av det lokalproblem, som skolmåltiden reser. Förhållandena äro så olikartade, att man i första hand bör lita till de olika kommunernas förmåga att »laga efter lägligheten». Denna uppfattning bekräftas också av den undersökning rörande den redan nu förekommande skolbarnsbespisningen, som meddelas i bilaga 4. Den omständigheten, att införandet av skolmåltid under en längre tid framåt blir väsentligen beroende av det kommunala initiativet, synes utgöra en garanti för att kommunerna komma att finna med sin fördel förenligt att söka utnyttja de förhandenvarande förutsättningarna till en möjligast billig och rationell lösning av det här ifrågavarande lokalproblemet. Vare sig lokalen är av enklare eller mera påkostad beskaffenhet, är det av vikt, att det blir möjligt för barnen att där intaga sin måltid under ordnade förhållanden. Som regel böra därför skoldistrikten anskaffa bord samt vidtaga anordningar för att barnen vid måltiden få sittplats kring bord. Användes klassrummet såsom bespisningslokal, kan det dock bliva praktiskt nödvändigt, att pulpeterna begagnas såsom matbord. Härvid förutsattes, att vaxduk användes. Önskvärt vore dessutom i dylika fall, att pulpeterna åtminstone efter hand kunde utbytas mot sådana fristående bord och stolar, vilka redan nu vid en del modernare skolor användas vid undervisningsarbetet. När gymnastiksalen får utgöra bespisningslokal, kan möbelfrågan möta vissa svårigheter, eftersom möblerna i allmänhet icke gärna kunna transporteras till och från gymnastiklokalen vid varje måltid. Man synes dock härvid kunna tänka sig, att det exempelvis användes bord och stolar, som kunna sättas i varandra och som alltså, när de icke begagnas, kräva ett minimum av utrymme. Som ett för framtiden oeftergivligt krav vid nybyggen av skolhus måste enligt kommissionens mening dock uppställas, att i skolan finnas anordningar, som möjliggöra, att samtliga barn före skolmåltidens intagande kunna åläggas att tvätta händerna. Ur såväl hygienisk som folkuppfostrande synpunkt är denna anordning starkt motiverad. Den erfordras för övrigt icke endast vid de skolor, där skolbarnsbespisning förekommer. Även om barnen endast hava den medhavda matsäcken att förtära, är det lika angeläget, att de i detta avseende lära sig iakttaga enklare hygieniska regler — ja, det är angeläget till och med, om de icke alls förtära någon mat i skolan. Det förtjänar i detta sammanhang anmärkas, att den Danska »Kommission til Dreftelse af Skolens . . . hygiejniske Forhold og Opgaver», vars betänkande

9:) redan ovan berörts, nyligen föreslagit, att i varje förstuga i danska skolor skola finnas tvättanordningar i erforderlig utsträckning, samt att tvål, nagelboirstar och handdukar utan avgift skola tillhandahållas lärjungarna. 1 De anordningar, som kommissionen enligt det föregående tänkt sig, synas i stort sett vara av enklare beskaffenhet än de, som föresvävat de danska förslagsställarna i ämnet. Den nyssnämnda danska skolhygieniska kommissionen rekommenderar sålunda i första hand inrättandet av särskilda matsalar för ändamålet. I de fall, då sådana icke kunna inrättas, godtager den dock användandet av förstugor, gymnastiksalar och klassrum. Befolkningskommissionen vill särskilt understryka, att de svårigheter, som lokalproblemet på åtskilliga håll kan komma att bereda, icke äro av den natur, att möjligheten att anordna skolbarnsbespisning enligt förevarande förslag skulle äventyras. För det första skulle ju enligt det föreliggande förslaget skolmåltiden till en början endast genomföras partiellt samt bliva beroende av lokala initiativ. Man kan härvid utgå ifrån, att kommunernas benagenhet att anordna skolbarnsbespisning och för detta ändamål ansöka om statsbidrag blir beroende icke endast av behovet (arbetslöshet, låga familjeinkomster, otillräcklig näringsstandard hos barnen etc.) utan även av möjligheten att förfoga över lämpliga lokaler. Om det sålunda på vissa håll blir svårt att omedelbart organisera en skolmåltid för samtliga barn, är detta ju icke något skäl för att skolmåltid icke skulle anordnas vid de skolor, där goda forutsättningar i lokalt hänseende redan äro tillfinnandes. Kommissionen vill i detta sammanhang erinra om, att den vid sitt ställningstagande till frågan, huruvida skolmåltiden redan från början borde bliva allman och obligatorisk eller endast genomföras i de kommuner, vilka själva taga initiativ därtill, bland annat just haft dessa olikartade förutsättningar i lokalt hänseende i tankarna. För det andra förutsätter kommissionen, att även vid de skolor, där skolbespisning med hänsyn till lokalförhållandena eller av andra skäl icke omedelbart införes, det lokalbehov, som skolbarnsbespisningen kan komma att medtora, nar den i framtiden införes, vederbörligen beaktas, då av andra anledningar planer for ny- och ombyggnader uppgöras. Denna svnpunkt är av väsentlig betydelse bland annat med hänsyn till de byggnadsbehov, som mom den närmaste framtiden komma att aktualiseras på grund av det sjunde skolåret. Hela grundtanken i kommissionens förslag om en småningom iramvaxande skolmåltidsorganisation motiveras även av detta förhållande att det härigenom blir större möjligheter att efter hand — och i samband med tillgodoseendet av andra behov — anpassa de lokala förutsättningarna efter de krav, som skolmåltiden betingar. Även oavsett att det härigenom blir större mojligheter att i lokalt hänseende samordna de olika behoven, bör redan den omständigheten, att a n t a l e t byggnadsföretag begränsas, verka i kostnadssänkande riktning. För det tredje kan man, åtminstone till en början, också vid något större skolor nöja sig med relativt enkla anordningar av det slag, som i det föregående ansetts kunna vara tillräckliga vid mindre skolor. Även vid de något större skolorna synes man sålunda under den första tiden kunna låta klassrummet utgöra bespisningslokal. Som det flera gånger redan har påpekats ar det icke nödvändigt, att bespisningen inbegriper lagad mat; om oslolrukosten också icke i längden väcker tillfredsställelse, är den dock åtminstone såsom övergångsform till en skolmåltid av annan art i hög grad at^rekoinmendera. Att man till en början begränsar sig till mera provisouiske B Forto!!! n L n ? J J e t &f i^T^JT **! D r e f t e l s e a f S k o l e n s navnlig Folkeskolens hvgiejuiske Forhold og Opgaver. 1 Del. Skolebygninger og Skolens indre Forhold. Köpenhamn "1937.

94 riska anordningar, behöver för övrigt icke ens betraktas såsom em nödfallsutväg; de därigenom vunna erfarenheterna kunna tvärtom vara synnerligen nyttiga och kanske rentav nödvändiga för den kommande defimjtiva lösningen av lokalfrågan, vilken just därigenom kan bliva på en gång mera ekonomisk och mera rationell, än vad som blivit fallet, därest m a n omedelbart sökt anskaffa särskilda kök och matsalar. Å andra sidan ligger redan i det ovan sagda, att behovet av särskilda lokaler kommer att ökas, allt eftersom organisationen växer ut, och detta av två olika skäl. För det första anmäler sig så småningom ett behov a t t ersätta de nyss antydda provisoriska anordningarna med mera definitiva sådana. För det andra kommer skolbarnsbespisning efter hand att införas även i sådana skoldistrikt, där lokalfrågan ter sig särskilt svårlöst. Bland a n n a t kommer den statsunderstödda skolbarnsbespisningen längre fram även att införas i städerna, vilka under den första tiden sannolikt endast i begränsad utsträckning kunna få del av det i början relativt knappa statsanslaget; det förutsattes ju, att fördelningen av detsamma skall ske under hänsynstagande till det större behovet och de sämre finansiella förutsättningarna i landskommunerna. Om man sålunda under den första tiden kan taga lokalproblemet mera med ro, måste man likväl, enligt kommissionens uppfattning, bereda sig på, att detsamma längre fram kommer att bliva mera trängande. Kommissionen utgår ifrån att skoldistrikten böra kunna erhålla s t a t s b i d r a g t i l l l o k a l e r , vilka helt eller delvis äro avsedda för skolbarnsbespisning. Några nya bestämmelser synas emellertid härvidlag icke nödvändiga. Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 9 mars 1936 (nr 45) torde sålunda statsbidrag kunna beviljas för dylika lokaler till samma belopp som för övriga — nämligen med tre fjärdedelar av kostnaden, därest denna överstiger 5 000 kronor, och eljest med hälften av kostnaden. Dock fordras härvidlag särskild prövning. Enligt rådande praxis har dock bidrag till skolbespisningslokaler hittills endast i undantagsfall beviljats. Denna praxis synes emellertid nu böra brytas. Med hänsyn till nyss anförda synpunkter torde dock under de allra närmaste åren stor försiktighet böra iakttagas. Särskilt torde återhållsamhet vara av nöden, då det gäller bidrag till lokaler för en skolbarnsbespisning, som anordnats med kommunala eller enskilda medel och som endast omfattar en mindre del av barnen vid respektive skolor. Skulle ett skoldistrikt med dylik anordning erhålla statsbidrag till lokaler för bespisningsändamål och sedan längre fram erhålla statsbidrag till en skolbarnsbespisning, som enligt vanliga regler skulle göras allmän, kunde för detta ändamål rymligare lokaler erfordras, vilket skulle innebära behov av ytterligare nybyggnader, varigenom kostnaden kunde bliva högre, än om detta av skolbarnsbespisningen vållade byggnadsbehov blivit i ett sammanhang tillgodosett. Den i författningen föreskrivna särskilda prövningen torde emellertid utgöra en borgen för att nödig försiktighet också kommer att bliva iakttagen. Det är dessutom att märka, att alla skolbyggnadsföretag, för vilka kostnaden överstiger 10 000 kronor, skola prövas av Kungl. Maj:t, som härvid hör skolöverstyrelsen. I ett avseende kunde dock en ändring av de nuvarande statsbidragsbestämmelserna övervägas. Enligt dessa kan nämligen bidrag icke beviljas för anordnande av brunn eller för framdragande av ledningar till skolhusbyggnader. Med hänsyn till att anordnandet av skolmåltider av flera olika skäl kommer att öka behovet av en god och bekväm tillgång på vatten inom skolorna, kunde det synas erforderligt, att statsbidrag även kunde beviljas för dylikt ändamål. Då det här gäller en detaljfråga, vill kommissionen emellertid icke göra något bestämt yrkande.

95 I detta sammanhang vill kommissionen framlägga förslag om upptagandet av en ny utredning, vilken synes böra hänskjutas till särskilda sakkunniga. Denna utredning är icke endast motiverad av det förslag, som kommissionen i detta betänkande framlägger, utan den synes även alldeles oavsett detta förslag böra omedelbart företagas. Det här framlagda projektet om en statsunderstödd skolmåltid giver frågan endast ytterligare aktualitet och ökar angelägenheten av att utredningen snarast kommer till stånd. Det har av det föregående framgått, att det lokalproblem, som anordnandet av skolbespisning reser, vidgar sig till ett a l l m ä n t skollokalsproblem, eftersom det i mycket stor utsträckning blir en fråga om hur detta speciella behov, för vinnande av större ekonomi, bör i lokalt hänseende samordnas med andra pedagogiska och skolhygieniska behov. Redan i fråga om dessa »andra» behov föreligga starka ekonomiska skäl till att de i görligaste mån bliva i lokalt hänseende sinsemellan samordnade. Kommissionen har i det föregående antytt vissa möjligheter, som i detta avseende kunna finnas. Även om man till en början torde kunna i rätt stor utsträckning lita till de möjligheter att härutinnan »laga efter lägligheten», som de lokala skolorganen kunna utfinna, under vederbörlig kontroll från de statliga myndigheternas sida, blir det, allteftersom lokalfrågan i och med skolmåltidsorganisationens framväxt får alltmera ökad aktualitet, i längden nödvändigt, att hela detta problemkomplex i ett större sammanhang tages upp till en mera principiell granskning ur pedagogiska, skolhygieniska, skolbyggnadstekniska och — icke minst — ekonomiska synpunkter. En dylik utredning synes vara desto mera påkallad, som de »Normalritningar till skolanläggningar för folkskolan jämte anvisningar och beskrivningar» (Göteborg 1920), som genom ecklesiastikdepartementets försorg på sin tid utarbetades av inom departementet tillkallade sakkunniga, numera äro i vissa hänseenden föråldrade. Problemet aktualiseras dessutom genom de ökade lokalbehov, som det sjunde skolåret kommer att inom den närmaste framtiden medföra. För övrigt synes enbart den omständigheten, att en väsentlig del av skolbyggnadskostnaderna numera åvilar statsverket, göra en sådan utredning erforderlig, så mycket mera som det enligt dessa bestämmelser åligger skolöverstyrelsen att, efter hänvändelse från skoldistrikt, som med statsbidrag ämnar uppföra skolhusbyggnad, tillhandagå med lämpliga skissritningar samt råd och upplysningar — en omständighet, som givetvis innebär, att skolöverstyrelsen för detta ändamål har behov av nya normalritningar. Beträffande de k o s t n a d e r , som staten kan komma att åsamkas, om statsbidrag i fortsättningen skall utgå jämväl till sådana lokaler, vilka erfordras med hänsyn till skolbarnsbespisningen, kan befolkningskommissionen icke anföra några beräkningar. Såsom förut framhållits, äro förutsättningarna så olikartade i flera hänseenden — sålunda i fråga om behovet av dylika lokaler, i fråga om arten och omfattningen av de byggnadsarbeten, som kunna bliva erforderliga, i fråga om möjligheterna att för skolbespisningen utnyttja lokaler, som ändock skola byggas för andra ändamål, och vilkas byggnadskostnader sålunda icke helt böra föras på skolbarnsbespisningens konto —, att det ter sig fullständigt omöjligt, i varje fall utan en ingående inventering av lokalbeståndet i samtliga skolor, att utföra även den mest ungefärliga kalkyl. Det enda, som kan sägas, är, att dessa kostnader sannolikt bliva obetydliga under den första tiden, men att de senare tendera att växa, dels beroende på att skolbarnsbespisning enligt här framlagda förslag skulle efter hand införas vid allt flera skolor, dels med hänsyn till att det därvid längre fram ofta blir fråga om skolor med sämre förutsättningar

9G i lokalt hänseende och slutligen av det skälet, att de mera provisoriska anordningar, som förekommit under den första tiden, efter hand böra ersättas med permanenta sådana. Tillredning och servering. För tillredning av skolmåltiden, servering, diskning och städning av måltidsrummet bliva skoldistrikten i regel nödsakade att anlita särskild arbetshjälp. Förhållandena i olika skolor äro så olikartade, att några för hela landet likartade bestämmelser rörande arbetshjälpen icke kunna ifrågakomma. Vid många ensligt belägna skolor m e d ett ringa lärjungeantal och endast en eller två lärarkrafter kan ordnandet av denna fråga komma att erbjuda vissa svårigheter. Stundom torde — åtminstone då det är fråga om måltid, som består av icke lagad mat — en lärare (lärarinna) eller hustrun till en lärare vara villig att mot särskild ersättning åtaga sig ansvaret för måltidens tillredning och servering. I a n d r a fall torde skolans vaktmästare eller dennes hustru kunna visa sig lämplig för uppgiften. I viss — ehuru sannolikt mycket ringa — utsträckning torde skolköksundervisningen kunna underlätta anordnandet av skolmåltider. ^ I regel är emellertid skolköksundervisningen i de skolor, där detta skulle låta sig göra, koncentrerad till en kort tid under läsåret och förlagd till fortsättningsskolan. Då yrkesbestämd undervisning för flickor i anslutning till husligt arbete pågår samtidigt med någon annan fortsättningsskolundervisning, torde, i den mån de lokala förutsättningarna härför föreligga, skolkökslärarinnan kunna anförtros anordnandet av den gemensamma skolmaltiMed hänsyn till att matlagning, servering och diskning ofta kunna förväntas draga kostnader uppgående till omkring en tredjedel av råvarukostnaden (jfr bil. 4), kunde det te sig såsom en lockande tanke, att barnen själva finge i viss utsträckning deltaga i dessa göromål. Ett viktigare skäl för en sådan anordning är dock det socialpedagogiska: icke blott flickorna utan även pojkarna kunna ofta hava enbart gagn av att få tränas i ett organiserat samarbete kring en praktisk uppgift. Skolarbetet innehåller, enligt vad ofta påpekats alltför litet av dylik praktiskt fostrande verksamhet: barnen fostras över hövan att »reagera» men icke att »agera». Ute i livet hava barnen nytta både av en större samarbetsförmåga överhuvud taget och av de särskilda praktiska färdigheter, som härigenom kunde förvärvas. Själva skolköksundervisningen skulle visserligen icke härigenom onödiggoras, eftersom det endast bleve fråga om tillredning av vissa speciella, enklare maträtter eller iordningställandet av s. k. oslofrukost, men anordningen skulle dock i viss mån sägas realisera en del av »arbetsskoleidén». m # Vad gäller det ekonomiska skälet för barnens medverkan vid bespisningen, vill det emellertid synas, som om en dylik anordning i allmänhet icke skulle medföra någon nämnvärd ekonomisk besparing. Den, som skulle hava tillsyn över det hela, skulle säkerligen många gånger finna, att hon sjaly skulle kunna göra arbetet fortare och bättre samt med mindre förluster i form av sönderslaget glas och porslin, än om hon hade att instruera och övervaka barnen. Sådant arbete, som kunde leda till att barnen smutsade ned sina kläder, såsom städning av lokalen efter maltiden, skulle om betrvggande anordningar (t. ex. städdräkt) icke vidtoges, kunna väcka opposition hos föräldrarna, något som tidigare erfarenheter tydligt visat Befolkningskommissionen vill därför icke, trots de socialpedagogiska skalen generellt rekommendera, att arbetet med måltidens tillredning servering och dylikt i större utsträckning anförtros åt barnen. Dar sa befinnes lämpligt, synes dock detta sätt att åtminstone delvis lösa frågan om arbetshjälp kunna komma i fråga. Mycket beror här pa de personliga förut-

97 sättningarna hos dem, som skola hava h a n d om skolmåltidens anordning. I övrigt larer det i första hand bliva vid skolor med mycket ringa lärjungeantal dar lagad mat icke serveras, som barnen i någon mera nämnvärd utsträckning skola kunna tänkas hjälpa till. I varje fall böra likväl barnen icke vänjas vid att bliva alltför mycket uppassade vid måltiderna. Så till exempel bora de läras att själva breda sina smörgåsar (i vissa skolor, vilkas skolbespisning under kommissionens arbete studerats, har frånvaron av smör och bröd vid måltiden motiverats med att barnen icke kunde anförtros att själva breda smörgåsar; ett betraktelsesätt, som är rakt motsatt det enligt kommissionens mening pedagogiskt riktiga). — I de fall, då barnen biträda vid arbetet, blir det vanligen endast de äldre barnen, som kunna komma i traga. Härvid bor tillses, att samtliga äldre barn i tur och ordning anförtros denna uppgift, samt att denna icke alltför mycket inkräktar på deras fritid. Undervisningsarbetet får naturligtvis icke härigenom lida något obehörigt inträng. Anordningar av nyss antydd art torde likväl komma att tillhöra undantagen bom regel måste i alla händelser annan arbetshjälp anskaffas. Det bör tillkomma vederbörande kommun att på eget ansvar träffa den lämpliga anordningen. Vissa exempel på olika möjligheter vid mindre skolor hava ovan givits; även andra anordningar äro tänkbara. Då man emellertid nödgas räkna med att fackutbildad personal endast kommer att anställas vid de största skolorna, är det av stor betydelse, att lättfattliga och jämförelsevis utförliga rad och anvisningar för anordnande av skolbarnsbespisning — innehållande jämväl recept på goda, billiga och ur näringssvnpunkt tillfredsställande maträtter — kostnadsfritt ställas till skoldistriktens förfogande. Kommissionen hänvisar beträffande denna fråga till bilaga 5. Anordningarna vid tillagandet av en skolmåltid måste te sig helt olika vid olika skolor. Främst inverkar här, om i måltiden skall ingå någon varmratt eller ej. Men också tillgängliga arbetslokaler, tillgången av rinnande vatten, avloppsledningar, köksanordningar m. m. göra arbetet så olikartat, att några beräkningsgrunder för kostnaden per barn och måltid äro svåra att fastställa. Varje skoldistrikt torde vart och ett inom sitt område bäst kunna överblicka denna fråga, bedöma behovet av arbetshjälp, dennas skäliga avlöning och med anställningsförhållandena i övrigt förknippade frågor. De i detta betänkande föreslagna formerna för utmätandet av statsbidrag till skolbespisning äro också så konstruerade, att kommunerna få intresse av att iakttaga största möjliga sparsamhet. Kommissionen vill här till sist understryka en viktig hygienisk synpunkt, nämligen den, att betryggande anordningar vidtagas för motverkande av smittorisker. Det bör sålunda genom läkarundersökning tillses, att personalen icke är smittoförande samt vidare, att barnen icke heller utsättas för smitta frän sjuka kamrater. Det är likaledes av vikt, att exempelvis diskningen skotes pa sådant sätt, att spridandet av smittofrön förhindras. Kommissionen ltgår ifrån att dessa och liknande problem vederbörligen beaktas i de anvisningar rörande skolbespisningen, som skolöverstyrelsen, i samråd med medicinalstyrelsen, synes böra utarbeta. Organisationen. Befolkningskommissionen har hyst stor tveksamhet beträffande problemet, huruvida skolöverstyrelsen eller länsstyrelsen bör anförtros uppdraget att pröva kommunernas ansökningar om statsbidrag för anorJnandet av skolmåltid. I :egel bör frågan om dylik ansökan uppkomma såsom ett realspörsmål blott en gång för varje kommun, då ju kommissionen utgått ifrån att kom7-378846.

98 mun, som en gång fått statsbidrag, skall få behålla det för efterföljande år, därest den ej låtit sig komma mera allvarliga försummelser vid verksamhetens bedrivande till last. Vid första ansökningen måste emellertid, med hänsyn till statsanslagets begränsning, en ömtålig fråga om kommunens företrädesrätt framom andra kommuner, vilka jämväl ansökt, prövas och avgöras. För uppgiftens överlämnande till skolöverstyrelsen talar allmänt det skälet, att den högsta skolmyndigheten därigenom direkt får bära ansvaret för verksamhetens framväxande. Dess direktivgivande, ledande och kontrollerande arbete borde därigenom bliva effektivare. Detta skäl är givetvis särskilt vägande vid denna nya verksamhets begynnelse, innan mera fasta former ännu utbildat sig. För valet av det andra alternativet talar i första hand det förhållandet, att utbetalandet av statsanslaget under nuvarande förhållanden näppeligen kan åläggas skolöverstyrelsen utan måste åvila vederbörande länsstyrelse. Då viss kontroll över verksamheten måste samordnas med anslagets utbetalande, är det i och för sig ur enhetlighetssynpunkt lämpligt att låta samma organ även pröva och bevilja de ursprungliga ansökningarna om statsbidrag. I samma riktning talar det förhållandet, att i länsstyrelserna vanligen finnes en ingående kännedom om länets kommuner, särskilt i de hänseenden, som enligt kommissionens mening böra vara avgörande för deras inbördes företrädesrätt till statsbidrag. Kommissionen har slutligen stannat vid att föreslå vederbörande länsstyrelse såsom ej blott utbetalande utan även bidragsbeviljande organ. Kommissionen vill likväl framhålla, att denna fråga kommer i ett helt annat läge och måste bedömas från andra utgångspunkter, om skolöverstyrelsen skulle komma att utrustas med en skolhygienisk avdelning under ledning av en skolöverläkare, och än mer, om den skolkamerala verksamheten skulle komma att centraliseras inom skolöverstyrelsen, tvenne spörsmål, som enligt vad kommissionen inhämtat, för närvarande övervägas av de sakkunniga, som tillkallats för utredning av skolöverstyrelsens omorganisation. Kommissionen vill jämväl anmärka, att, även om dessa betydelsefulla exekutiva funktioner och därmed en väsentlig del av den omedelbara kontrollen över den framväxande skolbarnsbespisningsverksamheten läggas i länsstyrelsernas hand, skolöverstyrelsens allmänna, direktivgivande översyn över verksamheten ingalunda blir överflödig. Då prövningen av kommunernas ansökningar skall verkställas av länsstyrelserna, måste statsanslaget, som tänkts vara ett reservationsanslag, av en central myndighet fördelas mellan länen. Denna fördelning, som skall göras efter i tillämpliga delar enahanda grunder som mellan kommunerna och som bör grundas på en sammanställning av de i olika län ingivna ansökningarna, — samt på eljest tillgängliga uppgifter om de olika länens förhållanden i här förevarande hänseenden — synes icke kunna delegeras utan bör förbehållas Kungl. Maj:t. Om skolöverstyrelsens yttrande därvid inhämtas, kommer skolöverstyrelsen på denna väg att varje år få en överblick över verksamhetens tillväxt. Enligt förevarande förslag skulle skolmåltider med statsbidrag anordnas på kommunernas egna initiativ. Detta initiativ bör enligt det föregående taga formen av en ansökan om statsbidrag enligt de grunder, som angivas i författningen om statsbidrag till skolmåltider. Sådan ansökan skall, enligt vad nyss sagts, riktas till länsstyrelsen, som har att i ärendet fatta beslut. Härvid bör emellertid länsstyrelsen även hava tillgång till skolläkarens — eller, om sådan icke finnes, tjänsteläkarens — samt folkskolinspektörens uppfattning i ärendet. För att onödig omgång med remisser skall undvikas,

99 föreslår befolkningskommissionen, att skolstyrelsen eller skolrådet själv skall hava att inhämta yttrande från skol- respektive tjänsteläkare, vilket yttrande bifogas ansökningen, som därefter översändes till folkskolinspektören, vilken sedan med eget yttrande vidarebefordrar densamma till länsstyrelsen. I praktiken innebär denna anordning, att ansökningen vanligen kommer att utarbetas gemensamt av den lokala skolmyndigheten och vederbörande skoleller tjänsteläkare. Detta är av stor betydelse, ty i och med att själva planläggningen av skolmåltidsorganisationen redan från början verkställes i samråd med skol- eller tjänsteläkare, bör erhållas en betryggande garanti for, att de hygieniska synpunkterna bliva på ett tillbörligt sätt beaktade. Ansökningshandlingen bör dels innehålla en utförlig motivering för ansökningen i form av uppgifter angående sådana förhållanden, vilka äro av betydelse för avgörandet av eventuell förtursrätt (uppgifter om förekomsten av arbetslöshet inom kommunen, om barnens hälso- och näringstillstånd, skolvägarnas längd, antalet barnrika familjer, skattetrycket inom kommunen etc; jfr ovan sid. 82 f.), dels en noggrann plan för hela skolmåltidsorganisationen. Härvid bör bland annat angivas, huru många barn bespisningen skulle komma att omfatta, antalet bespisningsdagar under läsåret, uppgifter om planerad bespisningsordning (matsedlar med kvantitetsuppgifter, vilka dock kunna varieras efter växlingarna i livsmedelstillgången och livsmedelspriserna ), hur man ämnar söka lösa lokalproblemet samt huruvida särskild arbetskraft skall för ändamålet anställas. Dessutom skola specificerade kostnadskalkyler bifogas. I vissa särskilda fall kan ansökan om statsbidrag för anordnande av skolmåltider begränsas till att endast avse viss del av ett skoldistrikt, d. v. s. viss eller vissa skolor. Detta gäller exempelvis, när inom distriktet stort behov av skolbespisning förefinnes, men det av tekniska skäl — t. ex. brist på lampliga lokaler — är omöjligt att omedelbart och på en gång anordna en välorganiserad skolbespisning vid alla skolor inom distriktet. Det normala b ° r emellertid vara, att organisationen omedelbart omfattar hela distriktet. öitalles ansökan av länsstyrelsen, sänder denna meddelande därom till skoldistriktet; även skolöverstyrelsen, skolläkaren (tjänsteläkaren) och skolinspektören skola underrättas om beslutet. Till dylikt bifall kan länsstyrelsen foga vissa smärre förbehåll, innefattande ändringar i planen för organisationen. Dessa förbehåll skola även meddelas till skolläkaren (tjänsteläkaren) och skolinspektören. Skulle mera omfattande ändringar vara erforderliga, bör länsstyrelsen icke bifalla ansökan utan att först hava införskaffat besked om att kommunen ar villig att även efter dessa ändringar anordna skolbarnsbespisnmg. — Over länsstyrelsens beslut om beviljande av statsbidrag må klagan icke föras. Sådan ansökan, som här omtalats, behöver emellertid i regel endast ingivas for det första år, som skolmåltid anordnas inom ett visst distrikt. Skulle undantagsvis skolmåltidsorganisationen i första'hand endast hava genomförts mom en del av ett distrikt, erfordras dock särskild ansökan, när kommunen önskar genomfora densamma inom hela distriktet. Såsom framgår av den föregående framställningen, bör nämligen statsbidrag allt framgent tillerkännas skoldistrikt, som en gång erhållit sådant bidrag — såvida icke länsstyrelsen i undantagsfall finner särskilt skäl föreligga för att statsbidrag icke i fortsättningen ma utgå — vilket gör förnyade ansökningar om statsbidrag onödiga. Under de följande åren har skolstyrelsen (skolrådet) sålunda endast att efter slutet av varje läsår till länsstyrelsen insända rekvisition å statsmedel. „™!JJ Ö r e k 0 n i 1 - n i a n 1 < ? e f a l 1 b e h ö v e r h ä r v i d endast hänvisas till olika littera i de anvisningar med skolöverst relsen ! s a m r å d m e d bö? rtaiXa aS P ned a anT a t r ä t t e r "^ m ' ' ^ y medicinalstyrelsen

100 Sådan rekvisition, som ingives efter slutet av varje läsår, bör åtföljas av redogörelse för verksamhetens omfattning, karaktär och ekonomi. Rekvisitionen skall vidare åtföljas av yttrande av skolläkaren (tjänsteläkarer.), för att denne skall beredas tillfälle att framföra eventuella anmärkningar rörande verksamhetens anordning. Läkaren skall även intyga, att för skolbespisningen under kommande läsår upprättats erforderliga måltidsplaner, v i k a av honom granskats och godkänts. Med detta yttrande ingives rekvisi.ionen till folkskolinspektören, vilken med eget yttrande vidarebefordrar densamma till länsstyrelsen. Därest det av rekvisitionshandlingarna skulle framgå, att verksamheten dittills icke bedrivits efter avsedda principer eller att väsentliga erinringar kunna göras mot exempelvis bespisningsplanen för kommande läsår, bor anmälan härom göras av läkaren eller inspektören i deras yttrande.^ Länsstyrelsen har i anledning av sådan anmärkning att söka åstadkomma ändring i förhållandena eller eventuellt för framtiden återkalla beslutet om beviljandet av statsbidrag. Äro anmärkningarna av mindre vikt, har givetvis vederbörande läkare eller inspektör rätt och plikt att under hand och innan han slutligt formulerar sitt yttrande söka åvägabringa rättelse. Samarbete nellan dessa båda instanser bör givetvis eftersträvas. Gå anmärkningarna ^utlåtandena till länsstyrelsen ut på att skolbarnsbespisningen under föregående läsår i kvantitativt eller kvalitativt hänseende icke uppnått avsedd standard, k a n länsstyrelsen fatta beslut om viss reduktion av statsbidraget eller, i svårare fall, om att statsbidraget icke må utbetalas. Med hänsyn till att skolöverstyrelsen har behov att följa verksamhetens utveckling, böra skolstyrelserna eller motsvarande organ årligen till skolöverstyrelsen insända vissa uppgifter rörande verksamhetens omfattning ekonomi och karaktär. Dylika uppgifter bliva i särskild grad erforderliga, da det enligt förslaget förutsattes, att riksdagen under en längre följd av ar skulle hava att årligen taga ställning till frågan om en eventuell utvicgning av organisationen. Det blir då givetvis desto angelägnare, att statsmakterna få tillgång till centralt insamlade uppgifter angående den hittillsvarande verksamhetens resultat. Kommissionen föreställer sig, att dessa uppgilter lämpligast inhämtas i samband med de statistiska upplysningar angående skolornas verksamhet, som årligen skola insändas till skolöverstyrelsen; de kunna lämpligen utgöras av dubbletter till de redogörelser, som insändas till lansstyrelserna. Redan under nuvarande förhållanden brukar skolöverstyrelsen vart femte år införskaffa vissa uppgifter om skolbespisningen. Dessa uppgifter bliva i ökad grad behövliga, när denna bespisning skall bekostas av statsmedel, och de synas sålunda böra insamlas årligen samt dessutom yara något mera specificerade. Bland annat bör skolöverstyrelsen enligt fastställt formulär infordra uppgift om den under föregående lasar tillämpade bespisningsordningen (matsedlar med kvantitetsuppgifter). Själva det lokala anordnandet av skolmåltiden ankommer sålunda pa skolstyrelsen eller skolrådet. Den dagliga lokala kontrollen utföres i första hand av lärarna. .„•• „ . Utan att i detta hänseende föreslå några föreskrifter, vill befolkningskommissionen rekommendationsvis uttala, att det i flertalet kommuner måste komma att framstå lämpligt, att skolstyrelsen eller skolrådet uppdrager den löpande översynen av verksamheten vid viss skola åt en eller flera personer inom eller utom skolstyrelsen eller skolrådet. Dessa tillsyningsman (eller tillsyningsråd) svnas företrädesvis böra väljas bland intresserade modrar till barn i skolan'eller bland i det socialhygieniska arbetet verksamma kvinnor, exempelvis barnmorskor, sjuksköterskor och lärarinnor. Det synes i allt fall kommissionen av en utomordentlig betydelse for en lycklig ut-

101 vecklmg av här ifrågavarande verksamhet, alt den speciella sakkunskap, som oftare finnes hos kvinnor än män, och det särskilda intresse, som k a n påräknas hos barnens mödrar, tillvaratages för uppgiften. Kontrollen. Angående den lokala kontrollen av organisationen i materiellt och ekonomiskt hänseende har tidigare talats. Befolkningskommissionen övergår nu till närmare behandling av frågan om den kontroll, som:bör utövas over de kommunala organens verksamhet. Vissa sidor av denna kontrollverksamhet hava ävenledes redan berörts i det föregående. Ifrågavarande kontroll har tre olika sidor: den hygieniska, den pedagogiska och den ekonomiska. För dessa ändamål erfordras delvis olika organ. Den h y g i e n i s k a kontrollen ankommer i första hand på vederbörande skollakare eller tjänsteläkare. Såsom tidigare nämnts, bör denne i första hand medverka vid själva planläggningen av skolmåltidsorganisationen; Därefter bör han i görligaste mån söka följa verksamheten och rikta skolstyrelsens (skolrådets) uppmärksamhet på förefintliga brister i anordningarna. Därest rättelse härvid i c ke uppnås, h a r läkaren att anmäla förhållandet till folkskolinspektören eller länsstyrelsen. I allmänhet kan denna hygieniska kontroll förväntas bliva mest verksam; när den handhaves av skollakare. Denne kommer nämligen i kontakt med skolans verksamhet på helt annat sätt, än vad en tjänsteläkare kan förväntas göra. Vid sina undersökningar av skolbarnen blir han vidare i tillfälle att konstatera förefintliga brister i barnens näringstillstånd. De råd och anvisningar, som han med utgångspunkt från dessa erfarenheter k a n giva, böra bliva särskilt värdefulla. Det är under sådana förhållanden enligt kommissionens mening att beklaga, att någon genomförd skolläkarorganisation icke förefinnes För skolläkarvård utgår statsanslag endast till de allmänna läroverken, folkskoleseminanerna och småskoleseminarierna, medan det för folkskolornas skolläkarvård icke utgår statsanslag med undantag av ett årligt statsbidrag för undersökning av vissa skolbarn i de nordliga gränstrakterna. Däremot företinnes enligt från medicinalstyrelsen inhämtad uppgift av kommunerna och landstingen finansierad skolläkarvård i 62 % av städernas och 28 °/o av landsbygdens skolor. I flertalet fall är det vederbörande tjänsteläkare, som tjänstgjort såsom skollakare. Dessa kommunala initiativ vittna om att man flerstädes ute i kommunerna känt ett behov av skolläkarvård även för folkskolornas del — ett behov, som enligt kommissionens mening kommer att i * \ . < ? a r e S t k o m m i s s i o n e n s förslag om anordnande av skolmåltider med statsbidrag kommer att godtagas. Det är med hänsyn till detta förhållande som kommissionen velat tillerkänna de kommuner, vilka infört skolläkarvård vid folkskolorna, ett visst företräde vid beviljandet av statsbidrag till skolbespisning. Befolkningskommissionen vill i detta sammanhang erinra om att medicinalstyrelsen i skrivelse till Konungen den 3 % 0 1937 ingivit förslag om statsbidrag till anordnande av skolläkarvård vid folk- och fortsättningsskolor I denna skrivelse åberopas en likartad framställning från skolöverstyrelsen av den 2 september 1931; båda de på området sakkunniga centrala myndigheterna aro sålunda ense om detta förslag. Såväl ur mera allmänna svnpunkter som med hänsyn till de speciella behov, som anordnandet av skolmåltid kan medföra, vill kommissionen varmt tillstyrka ifrågavarande förslag Antagandet av detsamma utgör dock ingen nödvändig förutsättning för anordnandet av statsunderstödd skolbespisning enligt de grunder, som kommissionen har tänkt sig. Om förslaget emellertid antages, och en någorlunda fullständig skolläkar-

102 organisation efterhand sålunda genomföres, blir det i allmänhet skolläkarna, som få till uppgift att utöva den egentliga hygieniska kontrollen. Tjänsteläkarna böra dock alltid hava skyldighet och befogenhet att, i mån av behov, utöva en viss allmän översyn. Det bör här påpekas, att för hela landsbygden tjänsteläkaren är avsedd att jämväl vara skolläkare. Jämsides med den hygieniska kontrollen av skolmåltiderna — övervakning av måltidernas sammansättning, måltidslokalernas beskaffenhet o-ch dylikt — böra skolmåltidernas verkningar på barnens hälsotillstånd noggrant följas. Även om skolläkare icke finnes, borde åtminstone regelbundna mätningar och vägningar av barnen kunna komma till stånd. Vid en genomförd skolläkarorganisation kunna dessa undersökningar av verkningarna bliva särskilt belysande. För vinnande av nödig enhetlighet synes emellertid denna hygieniska kontroll böra erhålla en viss topporganisation. Enligt vad befolkningskommissionen redan antytt, vore det mest rationella, om vid skolöverstyrelsen kunde inrättas en särskild hygienisk avdelning under ledning av en s k o l ö v e r l ä k a r e . En sådan avdelning är ett trängande önskemål med hänsyn till såväl skolmåltidsorganisationen som skolläkarvården — därest en genomförd dylik organisation kommer till stånd —, varjämte även övriga sidor av skolhygienen göra en dylik organisation behövlig. Därest skolöverstyrelsen icke på detta sätt utrustas med erforderlig hygienisk expertis, blir det omöjligt för skolöverstyrelsen att själv svara för behövlig hygienisk översyn, utan blir överstyrelsen i sådant fall hänvisad till att härvidlag söka samarbete med medicinalstyrelsen. Vid skolöverstyrelsens granskning böra även de förut omnämnda uppgifterna om kostens sammansättning (matsedlar med kvantitetsuppgifter) utnyttjas. Härav bör i allmänhet omedelbart framgå, huruvida skolkosten i huvudsak varit av den karaktär, som förutsatts vid beviljandet av statsbidragen. I tveksamma fall bör näringsvärdet av den utspisade kosten noggrant beräknas. Därest skolöverstyrelsen icke skulle förfoga över för detta ändamål erforderlig expertis, bör den härvidlag söka samarbete med statens institut för folkhälsan eller — om detta institut icke kommer till stånd — med näringsrådet. Till ledning för den hygieniska uppläggningen av skolmåltidsorganisationen, bör skolöverstyrelsen i samråd med medicinalstyrelsen utarbeta vissa anvisningar innehållande dels allmänna föreskrifter i ämnet, dels ett urval av lämpliga matsedlar jämte tillhörande beskrivningar och kvantitetsuppgifter. Förslag till dylika matsedlar lämnas i bilaga 5. Skolmåltiden bör givetvis anordnas så, att den på lämpligt sätt inpassas i skolarbetet. Den granskning av organisationsplanen, som folkskolinspektören har att verkställa vid sitt yttrande över ansökan om statsbidrag till skolmåltider, bör bland annat avse tillvaratagandet av dessa p e d a g o g i s k a synpunkter. Vid sina inspektionsresor få folkskolinspektörerna ytterligare tillfälle att ur dylika synpunkter kontrollera skolbarnsbespisningen. Emellertid synas folkskolinspektörerna icke böra begränsa sin kontrollverksamhet enbart till det rent pedagogiska. Särskilt i de fall, då skolläkare icke finnes, och den hygieniska kontrollen sålunda ankommer på vederbörande tjänsteläkare, vilken sannolikt ofta icke medhinner så ingående och täta inspektioner, som skulle yara önskvärt, blir det till stort gagn, om även folkskolinspektörerna vid sina — vid varje enskild skola dock tyvärr mycket sällan återkommande — besök ägnade uppmärksamhet också åt frågan, huruvida skolmåltidens beskaffenhet i stort sett k a n anses motsvara de krav, som uppställts vid be-

103 viljandet ay statsbidraget. Det kan givetvis härvid icke begäras, att folkskolinspektoren skall närmare bedöma måltidens näringshygieniska värde men svårare missförhållanden kunna dock vid en dylik granskning upptäckas och påtalas Ar folkskolinspektören tveksam, huruvida skolmåltiden fyller de uppställda näringshygieniska kraven eller ej, bör h a n anmoda skolläkaren respektive tjänsteläkaren om att företaga närmare undersökning Överhuvud taget förutsattes, att ett nära samarbete i dessa frågor utvecklas mellan folkskolmspektörerna och vederbörande läkare Den e k o n o m i s k a kontrollen ankommer p å länsstyrelserna. Därest sko barnsbespisning med statsunderstöd förekommit under ett föregående år skola de, såsom redan sagts, vid medelsrekvisition från skoldistrikten erhålla vissa uppgifter om verksamhetens såväl materiella som ekonomiska sida, vilka bora vara agnade att möjliggöra ett allmänt bedömande av h u r ekonomien blivit skott Även folkskolinspektörerna få tillfälle att på grundval a r n n T m a „ m a t e n " u t f ? r a e n d y l i k g ^ ^ n i n g . Däremot synes icke någon § S E ™ £ ^ / ? k , e n s k a P e r o c h dylikt behöva utföras av statliga organ. Reglerna for statsbidragen, varom mera i ett senare sammanhang, äro nämligen konstruerade pa sådant sätt, att de lokala myndigheterna måste bliva starkt intresserade av att nödig sparsamhet iakttages Även skolöverstyrelsen erhåller årligen tillgång till dylika uppgifter angående verksamhetens ekonomiska sida. P å grundval av dessa uppefter synes överstyrelsen årligen böra utarbeta en tabellarisk översikt över topfaS-

Ur ™ Ä n " m 0l £\ d if rikt . d.dS t0talt ' dels ? e r b a r n och

förekomsten av stapSSSdSi vårare misshushå/L

^^t^^^^T^^

Kostnadskalkyler. Någon exakt beräkning av den totala kostnaden för skolbespisningen synes icke kunna åstadkommas. Det är endast en del kostnadsposter, vilka tillsammantagna dock representera huvudparten av kosta n d f a ^ ^ i t 5 ? 1 ? T w ^ t i l l f ö r l i ^ h e t k u n n a uppskattas, medan däremot kunna 2 lokalkostnaden, av förut angivna skäl icke ens tillnärmelsevis Ä r r t S S S gl a VB e i o nl k n ms ga ms kmo ai nn m i s s i o n e n vill emellertid söka beräkna storla da n Ä E r •* T . S summan av de kostnadsposter, som i någon m a n kunna angivas - sålunda främst livsmedels- och arbetskostnaden —, for att därefter overga till den praktiskt betydelsefulla frågan om storleken av den kostnadsdel, som staten synes böra åtaga sig först l i v s m e d e l s k o s t n a d e n beträffar, framgår av den tabell som meddelats i samband med redogörelsen för skolmåltidernas sammansätt0 a s . ™ 1 1 ..Sld- 8?)> att den genomsnittliga kostnaden per barn och dag upph n U - P IQSR 6 * ^ ^ ^ U t g å r ^ n å r s m e d e l t a l e n för detalj priserna i Stocknolm ar 1936. Att döma av socialstyrelsens livsmedelsindex hade livsmedelssn!tiTf n fn Vld U iQ ga Å g ! n Z 1 9 3 7 , s t i 8 i t m e d n ä r a 7 °/o i förhållande till genomsnittet for ar 1936. Å andra sidan ar att märka, att man vid skolbespisningen i allmänhet icke behöver räkna med dessa detaljpriser utan i stället med särskilda j upphandhngspnser, vilka speciellt i större orter böra väsentligt under« 8 ? f uljp"se™a^ e d hänsyn härtill h a r näringsrådet på kommissionens föranstaltande foretagit en omräkning av de i nyssnämnda tabell angivna kostnaderna med utgångspunkt från de upphandlingspriser, som förekommit vid sinnessjukhusen under perioden juni—november 1937. Enligt denna beräkning, som måst göras tämligen summarisk, skulle genomsnittskostnaden tor matvaror per barn och dag uppgå till omkring 25 öre. Tages hänsvn till vissa förluster vid matens tillredning, stiger beloppet till cirka 27 öre Kommissionen har även varit i tillfälle att taga del av de upphandlingspriser, som förekommit vid skolbespisningen i Stockholm under läsåret 1936/

104 37. Dessa ligga på en något högre genomsnittlig nivå än sinnessjukhusens upphandlingspriser, men skillnaden är i allmänhet icke mera betydande. Kommissionen vill emellertid utgå från sjukhuspriserna, vilka representera ett större undersökningsmaterial. Nu är att märka, att sinnessjukhusen äro belägna i städer, och att livsmedelspriserna på landsbygden ligga piå en något lägre nivå. På landsbygden torde man emellertid knappast kunna uippnå så stora rabatter på detaljpriserna som i städerna och i all synnerhet icke så stora rabatter, som sinnessjukhusen erhålla. Av denna anledning synes man icke böra taga någon större hänsyn till detta förhållande, att den allmänna nivån för livsmedelspriserna är något lägre på landsbygden. Man synes sålunda kunna utgå ifrån att den genomsittliga matkostnaden för en skolmåltid av den karaktär, som kommissionen vill rekommendera, enligt 1937 års priser skulle uppgå till något över 25 öre per barn och dag. Beträffande a r b e t s k o s t n a d e n är det svårare att erhålla någrai ens ungefärliga siffror. Härvidlag kan endast hänvisas till de i bil. 4, tab. 4 meddelade uppgifterna rörande arbetskostnaden vid den hittills förekommande skolbespisningen. Som synes, äro dessa kostnader högst varierande. I de fall, då lagad mat förekommer, variera de i allmänhet mellan 5 och 17 öre per barn och dag. De högre beloppen förekomma vanligen vid sådana skolor, där två rätter lagad mat serveras vid varje måltid, något som emellertid icke ur näringshygieniska synpunkter förefaller vara erforderligt och just u r arbetsekonomisk synpunkt ter sig oförmånligt. Räknar man med att den mindre arbetskrävande oslofrukosten i viss utsträckning kommer till användning, synes en genomsnittlig kostnad av något under 10 öre relativt rimlig. Lägges så härtill den relativt obetydliga årskostnaden för inventarier och diverse, kommer man till ett sannolikt genomsnittsbelopp av 10 öre per barn och dag för samtliga poster utom mat och lokaler. Bortsett från lokalkostnaden skulle skolbarnsbespisningen sålunda med nuvarande priser kosta drygt 35 öre per barn och dag. Den närmaste uppgiften blir då att sätta denna siffra i relation till barnantalet och antalet bespisningsdagar per år. Härvid gäller det att dels räkna med det antal barn, som omedelbart skulle erhålla skolmåltid, dels det antal, som skulle inbegripas av organisationen, när denna blivit fullständigt genomförd. Antalet folkskolebarn under läsåret 1939/40 synes kunna grovt uppskattas till c:a 550 000. Om bespisningen under det första året skulle omfatta en femtedel av dessa barn, erhålles en siffra på c:a 110 000. Härtill komma barnen i fortsättningsskolorna, vilka år 1935 utgjorde 164 000 och till läsåret 1939/40 sannolikt icke komma att hava ökat i antal. Lästiden för dessa barn är emellertid begränsad till 180 å 360 timmar per år och torde i genomsnitt utgöra 200 timmar, motsvarande ungefär en femtedel av den normala lästiden per år. Antalet barn i fortsättningsskolorna skulle sålunda komma att motsvara c:a 33 000 under hela året deltagande skolbarn; tages en femtedel av detta antal, erhålles siffran 6 600. Det är emellertid härvid att märka, att endast barn i de fortsättningsskolor, vilka hava heldagsundervisning, skulle erhålla skolmåltid. Medräknas fortsättningsskolornas barn, synes därför den förut angivna siffran endast böra höjas till 115 000. Beträffande antalet bespisningsdagar under året är det svårare att få en någorlunda exakt siffra. På landsbygden, som under det första året kan beräknas till övervägande del komma i åtnjutande av statsstöd för anordnande av skolbespisning, är det endast ett par procent av lär ar avdelningarna, som hava en lästid överstigande 36 veckor. Även om man utgår ifrån att lästiden inom den närmaste framtiden kommer att ökas även på landsbygden, och att även en del städer redan under den första tiden kommer med i skolmåltidsorganisationen, synes man knappast kunna räkna med högre genom-

105 snitthg lästid för de i bespisningen deltagande barnen än 35 läsveckor; det ä r nämligen att märka, att det fortfarande torde finnas 30 000—40 000 skolbarn med halvtidsläsning. Borträknas helgdagarna samt vissa särskilda lovdagar, blir antalet läsdagar per år ungefär 200 eller något därunder. Antalet bespisningsdagar torde bliva något lägre, eftersom det förutsatts, att skolorna i viss utsträckning skola kunna erhålla dispens för anordnande av skolbespisning under viss mindre del av läsåret. Utgångspunkterna för beräkningen bliva sålunda dessa: kostnaden per barn och dag utgör drygt 35 öre, antalet under det första året deltagande skolbarn blir 115 000 och dessa bespisas under i genomsnitt ej fullt 200 dagar av läsåret 1939/40. Under dessa antaganden erhålles en sammanlagd kostnad (exklusive lokalkostnaden) av något över 8 miljoner kronor. Svårare är givetvis att uppskatta de totala kostnaderna, när organisationen •blivit fullt genomförd inom hela folkskoleväsendet. I fråga om kostnaden per barn och dag får man härvid nöja sig med att utgå från de efter nuvarande förhållanden beräknade siffrorna. Vad barnantalet beträffar, vet man däremot, att vissa förskjutningar komma att inträffa, vilket gör, att totalkostnaden, även under förutsättning av oförändrade priser, kommer att ställa sig olika vid olika tidpunkter i framtiden. Gör man emellertid det tankeexperimentet, att hela organisationen skulle vara fullt genomförd inom 10 år eller närmare bestämt läsåret 1947/48, torde den totala kostnaden, vid nuvarande priser, komma att ställa sig ungefär, som följande kalkyl utvisar. Enligt av professor F. J. Linders i Betänkande med utredning och förslag angående folk- och småskoleseminariernas organisation m. m. (Stat. off. utr. 1935:44) framlagda beräkningar skulle antalet folkskolebarn vid oförändrat antal skolår under 5-årsperioden 1946—1950, under vilken organisationen skulle bliva fullständigt genomförd, komma att uppgå till i genomsnitt 435 000. Härvid måste emellertid å andra sidan hänsyn tagas till att den genomsnittliga undervisningstiden per folkskolebarn kommer att ökas med c:a 10 % med hänsyn till genomförandet av det sjunde skolåret samt medQ ytterligare c:a 5 % med hänsyn till ytterligare förlängning i lästiden per ar. I motsatt riktning verkar emellertid den omständigheten, att ett ökat antal barn kommer att inträda i högre skolor. Summeras dessa motverkande tendenser, vill det synas, som om den totala kostnaden vid en fullt genomförd skolbespisning, under förutsättning av nuvarande priser, skulle ställa sig ungefär 15 °/o lägre år 1947/48, än vad en motsvarande fullt utbyggd organisation skulle kosta 1939/40. I enlighet harmed anser sig kommissionen kunna uppskatta hela kostnaden (bortsett frän lokalkostnaden) för en efter en tioårsperiod fullständigt genomförd skolmaltidsorganisation enligt förevarande förslag till omkring 34 miljoner kronor. Den finansiella avvägningen mellan stat och kommun. Ovan anförda beräkningar avse de totala kostnaderna, så långt dessa överhuvud taget kunnat uppskattas. Befolkningskommissionen övergår nu till frågan om huru dessa kostnader skola fördelas mellan stat och kommun. Ett specialfall av denna fråga har redan i det föregående berörts. På tal om lokalproblemet (sid. 94) har nämligen kommissionen påpekat, att statsbidrag för sådana byggnadsbehov, vilka kunna föranledas av skolbespisningen torde kunna utgå redan enligt nu föreliggande bestämmelser (S. F . 1936:45), men att viss ändring i hittills tillämpad praxis härvidlag synes vara påkallad. I övrigt vill kommissionen beträffande detta problem framhålla följande. Av flera olika skäl anser kommissionen önskvärt, att staten ikläder sig

106 en jämförelsevis betydande del av de totala kostnaderna. Detta äir för det första önskligt med hänsyn till skillnaderna i skattetryck mellan olika kommuner. Just nödvändigheten att åstadkomma en skatteutjämning har ju till stor del motiverat, att staten under senare år från kommunerna övertagit finansieringen av åtskilliga olika uppgifter, som tidigare helt åvilat kommunerna. Det är då desto starkare skäl, att staten ikläder sig en större del av bördan för nya sociala åtgärder. Hela skolbespisningsfrågan är för övrigt såtillvida av mera statligt an kommunalt intresse, som ju endast en del av barnen komma att i egemskap av vuxna tillhöra den kommun, där de växa upp. Om kostnaderna i större utsträckning lades på kommunerna, skulle detta därför bland annat innebära en ytterligare ökning av de ekonomiska bördor, som landsbygden får vidkännas i och för fostran av den ungdom, som sedermera överflyttar till Härtill kommer, att organisationens genomförande skulle i hög grad äventyras, om kommunerna finge bära en alltför stor del av den finansiella belastningen. Detta förhållande är desto mera betydelsefullt, som det härvid skulle vara sådana kommuner, som hava det mest betungande skattetrycket, som skulle finna det svårast att införa skolbespisning. Och dessa kommuner med redan nu tung finansiell belastning sammanfalla till stor del med dem, som hava det största behovet av att skolmåltid införes. Sålunda ä r behovet i allmänhet större för landskommuner än för stadskommuner; det ar vidare särskilt stort i arbetslöshetscentra och i skogskommuner, ävensom i vissa kommuner i övre Norrland. I alla dessa kommungrupper ar skattetrycket vanligen högre än på andra håll, vilket delvis är ett resultat a v det förhållandet, att befolkningen är fattig och sålunda även i särskilt stort behov av den här föreslagna hjälpen. Ett högt statsbidrag är slutligen motiverat av det skälet, att kommunerna utan alltför stor uppoffring skola kunna hålla skolmåltiden pa en hog naringshvgienisk standard. Vore statsbidraget ringa, kunde befaras, att särskilt de ekonomiskt sämst ställda kommunerna sökte i besparingssyfte giva barnen en skolmåltid, som icke vore tillräcklig för åstadkommande av sa stor höjning i barnens näringsstandard, som speciellt i dylika fattigare trakter skulle vara erforderlig. .. , Å andra sidan skulle det icke vara tillrådligt att lata staten övertaga hela kostnaden för skolmåltiderna. Enligt vanliga regler för en verksamhet, som helt skötes av kommunerna, och vars resultat i materiellt och ekonomiskt avseende måste bliva väsentligen beroende av det intresse, som de kommunala organen nedlägga på densamma — låt vara att även den statliga kontrollen kommer att hava en viss betydelse — ä r det även har nödvändigt, att kommunerna i hög grad göras ekonomiskt medansvariga Möiligheten att lösa konflikten mellan dessa tvenne önskemal beror i hog grad på formen för statsbidragets utmätande. Enligt nu gällande, provisoriska bestämmelser skall statsbidraget utgå med en viss procent (i .normala fall högst 50 % , i undantagsfall enligt särskilt medgivande högst 80 /o) av de verkliga kostnaderna. En dylik grund för beräkningen av statsbidraget vore givetvis även tänkbar i här ifrågavarande organisation Härvid borde emellertid lokalkostnaden undantagas, eftersom staten, enligt forevarande förslag, i särskild ordning skulle medverka vid dess bestridande. Kommissionen finner dock, att en dylik V p ^ ^ f ^ ^ ^ ^ ^ dast bör användas, när det av praktiska skäl ar omöjligt att tillämpa en statsfinan^lS mera betryggande regel I detta fall ^ g ? * ^ * * ^ annan möjlighet. Kommissionen vill sålunda föreslå, att statsbidraget skall u?gåmed v i s s t b e l o p p p e r b a r n o c h b e s p i s n i n g s d a g . Det-

107 ta belopp bör täcka större delen av kostnaderna, men det får givetvis icke vara så högt, att det kan riskeras, att statsbidraget överstiger de sammanlagda kostnaderna för livsmedel, inventarier samt inköps-, matlagnings-, serverings-, disknings- och städningsarbete. Härigenom vinnes, att kommunerna få samma intresse av att iakttaga nödig sparsamhet, som om de själva helt och hållet fått bekosta skolmåltiden. Detta innebär bland annat, att den ekonomiska kontrollen från de statliga organens sida avsevärt förenklas. Å a n d r a sidan kunde det möjligen synas föreligga något större fara för att de kommunala organen samtidigt även skulle kunna föranledas att sänka skolmåltidens standard under avsedd nivå, än om statsbidraget utginge med en viss, högre procent av de verkliga kostnaderna. En dylik bidragsregel skärper sålunda angelägenheten av att skolmåltidernas beskaffenhet kontrolleras. F a r a n av att måltiderna bliva otillräckliga ur kvantitativ eller kvalitativ synpunkt torde dock i allmänhet icke vara mera betydande. Utom de olika kontrollinstanser, som i det föregående omnämnts — lärare, skolinspektörer och läkare — h a r man härvid även att räkna med föräldrarnas kritik. Med en så enkel bidragsregel, som här angivits, blir det för föräldrarna tämligen lätt att bilda sig ett omdöme om i vad mån barnen verkligen få full valuta för de medel, som staten för ändamålet utanordnar. Om statsbidraget holies någorlunda högt, bleve det i många fall dessutom endast en relativt obetydlig besparing av kommunala medel, som skulle kunna åstadkommas genom att skolkosten holies sämre, än vad som här avsetts. Vad, som i första hand är av betydelse för uppehållande av måltidens standard, är statsbidragets storlek — icke metoden för dess utmätande. Den angivna regeln behöver emellertid i ett viktigt avseende förtydligas. Såsom den i det föregående uttryckts, kan den innebära, att statsbidrag skall u t g å m e d visst belopp antingen per faktiskt utspisad måltid (portion) eller i förhållande till det antal måltider, som erhålles, när antalet utspisningsdagar multipliceras med antalet i måltiderna deltagande barn. Sistnämnda beräknade antal måltider bör i regel överstiga det faktiska, beroende på att barnen stundom kunna vara frånvarande på grund av sjukdom eller av andra anledningar. Enligt kommissionens mening bör man utgå från det faktiska antalet måltider. Visserligen kan detta innebära, att något större kostnader läggas på kommunerna, eftersom icke alla livsmedel kunna förvaras från den ena dagen till den andra, varför vissa förluster på grund av barnens opåräkiiiide frånvaro äro oundvikliga. Å andra sidan skulle det te sig orimligt, om skolbarnen på grund av mera omfattande och långvariga epidemier i större utsträckning skulle vara frånvarande, och staten därvid skulle komma att ekonomiskt bidraga till ett mera avsevärt antal »luftmåltider». Opåräknad frånvaro från måltiderna torde emellertid kunna förekomma även av andra anledningar än sjukdom. Det är sålunda tänkbart, att vissa barn avstå från att deltaga, när den mat, som bjudes, icke passar deras smak. Sådana barn, som i detta avseende visa uppenbart självsvåld, böra kunna helt utestängas från rätten att deltaga i skolmåltiden under återstående delen av terminen. Då det här sålunda rör sig om en lokal kontroll- och disciplinfråga, synes statsverket icke böra belastas med några kostnader på grund av dylikt missbruk. När skolstyrelserna insända medelsrekvisitioner till länsstyrelserna, böra de sålunda lämna uppgift om det totala antalet faktiskt utspisade måltider (portioner); för kontrolländamål uppgives därjämte antalet bespisningsdagar samt antalet i bespisningen deltagande barn.

108 I ett avseende medför den av befolkningskommissionen här föreslagna bidragsregeln en viss komplikation. När statsbidraget utgår med viss procent av de totala kostnaderna, löses automatiskt problemet om dess differentiering efter de lokala variationerna i livsmedelspriser och andra kostnader. Skola bidragen utgå med visst belopp per barn och dag, måste däremot nämnda prisvariationer i särskild ordning beaktas. Någon direkt belysning av hur de lokala kostnadsvariationerna ställa sig, är tyvärr omöjligt att åstadkomma. Vad själva livsmedelspriserna beträffar, kan en viss föreställning dock erhållas av vidstående tabell, vilken återgiver, huru samtliga orter fördela sig efter livsmedelskostnaden i ett s. k. normalhushåll (man, hustru och 2—3 minderåriga barn) på en viss levnadsstandard enligt de uppgifter, som socialstyrelsen år 1934 inhämtade till 1935 års dyrortsgruppering. 1 Enligt dessa uppgifter förefinnas sålunda rätt avsevärda skillnader i^livsmedelspriserna mellan olika orter. Spännvidden mellan billigaste och dyraste ort (c:a 780—1 320 kronor) uppgår sålunda till ej fullt 70 °/o av det Jagre värdet. Dock förmärkes en ganska tät anhopning av orterna omkring 1 000kronorsgränsen. Bortses från de båda fjärdedelar av orterna, for vilka de högsta respektive de lägsta livsmedelskostnaderna redovisats, befinnas gransvärdena för den återstående »mellersta hälften» ligga mellan 914 och 1 023 kronor. Livsmedelsprisernas lokala variationer äro i alla fall väsentligt mindre än hyrornas och skatternas, och därför framträda också större växlingar i de totala levnadskostnaderna än i fråga om livsmedelspriserna. Sammanräknas alla de poster i budgeten, som socialstyrelsen i detta sammanhang undersökt (kostnaden för livsmedel, bostad, bränsle och lyse, skatter, skolagning och såpa), befinnes denna summa variera mellan extremvärdena 1 410 och 2 710 kronor; spännvidden motsvarar sålunda härvidlag över 90 /o av det lägre värdet, och för den »mellersta hälften» av orterna ligga talen mellan 1 617 och 1 828 kronor. Om de här redovisade livsmedelspriserna sålunda variera i ratt väsentligt mindre grad än de totala levnadskostnaderna, torde de upphandlingspriser, som man vid skolbespisningen har att räkna med, säkerligen förete ännu mindre lokala variationer. Det bör nämligen understrykas, att tabellens uppgifter grundats på detaljpriser. Dessa skilja sig särskilt i städerna i hög grad från partipriserna; i landskommunerna är däremot skillnaden mellan detalj- och partipriser ofta mindre markerad. I de fall, då naturahushållningen fortfarande har stor utbredning, och detaljhandeln därför är relativt obetydlig i fråga om vissa livsmedel, förefinnes ofta ingen enhetlig detaljprisbildning; i den mån utbildade detaljpriser å livsmedel förekomma, är marginalen gentemot partipriserna ofta mera begränsad än i städerna. Redan av denna anledning torde upphandlingspriserna på landsbygden komma att i mindre utsträckning än i städerna understiga detaljhandelsprisnivån. Härtill kommer, att upphandlingen i de enskilda landskommunerna kommer att omfatta väsentligt mindre kvantiteter än i städerna. Av dessa tvenne skäl torde de lokala kostnadsvariationerna mellan land och stad i fråga om livsmedel bliva svagare, än vad fallet är med de livsmedelskostnader, som redovisats i tabellen. Vad arbetskostnaden beträffar, är det ju givet, att man på landsbygden har att räkna med väsentligt lägre arbetslöner än i städerna. Arbetskostnaden kan dock i varje fall ej förväntas bliva i samma mån lägre som själva lönesatserna, ty sannolikt kommer arbetskraften ofta att bliva vida sämre 1

Sammanställningen är hämtad ur en av aktuarien Sven Bouvin på grundval av socialstyrelsens material utarbetad redogörelse för 1936 års lönekommitté, vilken av nämnda kommitté benäget ställts till befolkningskommissionens förfogande.

109 O r t e r n a s f ö r d e l n i n g efter l i v s m e d e l s k o s t n a d e n p e r n o r m a l h u s h å l l . Antal orter, där livsmedelskostnaden per år och normalhushåll utgjorde (kronor): Ortstyper och landsdelar under 850 I. Ortstyper. Städeir, köpingar och municipalsam häl len med . . invånare .över 100 000 20 <0O0—100 000 10(000— 20 000 5«000— 10 000 uinder 5 000 Den egentliga landsbygdens jordbrukskommuner blandade kommuner indlustrikommuner särorter 1 Samtliga städer, köpingar och municip alsamhällen Egentliga landsbygden //. Landsdelar.2 Östra Sverige Småland och öarna Södra Sverige Västra Sverige Norra Sverige Hela riket

850— 950

950- 1050- 1150- 1250 o där1050 1150 1250 över

Samtliga orter

1 8 7 25 138

2 7 11 12 80

4 2 10

3 15 23 39 298

914 298 106 126

390 217 190 352

57 45 57 232

12 5 3 64

1438 573 357 802

1 74

67 1444

179 1149

112 391

16 84

3 28

378 3170

32 8 35

203 402 328 574 4

385 98 194 407 244

124 3 5 64 307

65 8 1

31 31

717 535 535 1080 681 3 548

1 Med särorter menas sådana icke-municipala delar av en landskommun, vilka hava väsentligt avvikande levnadskostnader än övriga delar av kommunen, och av denna anledning behandlats såsom självständiga enheter vid dyrortsgrupperingen. — 2 Härvid sammanföras Stockholms stad och län samt Uppsala, Södermanlands, Östergötlands och Västmanlands län till östra Sverige, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Gotlands län till Småland och öarna, Blekingo, Kristianstads och Malmöhus län till södra Sverige, Hallands, Göteborgs och Bohus, Alvsborgs, Skaraborgs, Värmlands och Örebro län till västra Sverige samt Kopparbergs län och Norrland till norra Sverige.

utnyttjad, detta så mycket mera som man på landsbygden knappast torde kunna åstadkomma någon mera genomförd uppdelning av arbetet i olika specialiteter och dessutom icke i samma utsträckning som i städerna kan komplettera köksutrustningen med olika arbetsbesparande anordningar. Likväl komma givetvis vissa kostnadsskillnader att förefinnas dels mellan land och stad, dels mellan olika landsdelar. Enligt kommissionens mening synes man dock icke böra införa någon mera komplicerad metod för avvägningen av statsbidragen efter dessa kostnadsdifferenser. Detta skulle för det första förutsätta en dyrortsgruppering av helt ny karaktär. Den vanliga dyrortsgrupperingen kan givetvis icke tillämpas, eftersom den avser helt andra förhållanden (levnadskostnaden för ett »normalhushåll» på en viss levnadsstandard). Icke heller kan man utgå från en ny dyrortsgruppering grundad enbart på livsmedelsposten i socialstyrelsens nuvarande gruppering. Bortsett från det att dessa uppgifter avse detalj priserna, och att även andra kostnader än livsmedelspriserna borde beaktas, är att märka, att dyrortsgrupperingsområdena icke sammanfalla med skoldistrikten.

110 Livsmedelskostnaden per normalhushåll i olika län enligt till 1934 års dyrortsgruppering inhämtade uppgifter. Indextal (samtl. orter = 100)

Absoluta tal (kronor)

SamtSamtStäder, liga Jord- Blan- Indu- Städer, liga Jord- Blan- Indu- köp. köp. bruks- dade strioch komoch kom- bruks- dade striko m- kom- kommuner kom- kom- kommuner muner muner muner mun.- och muner muner muner miun.- och samh. orter samh. orter

Län

Stockholms st Stockholms län

Kalmar Gotlands

•> »

Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län . . . . Skaraborgs » .... Värmlands > .... Örebro > .... Västmanlands » .... Kopparbergs > .... Gävlehorgs » Västernorrlands » .... Jämtlands > .... Västerbottens » .... Norrbottens > .... Hela riket

961 965 977 926 894 870 918 890 931 897 931 908 918 903 899 971 945 961 1016 1030 1034 1066 1118 1135 942

1033 980 993 946 917 887 927 917 940 904 957 938 961 942 916 989 967 968 1041 1033 1077 1066 1056 1154 974

1062 1003 1013 1005 937 916 944 937 985 932 960 953 1022 997 983 1024 994 990 1020 1040 1085 1149 1076 1206 1023

1144 1096 1039 1049 1026 982 951 995 991 995 940 991 1005 1019 1003 971 1043 1015 1013 1066 1082 1119 1149 1119 1166

1144 1056 996 1012 981 937 899 945 920 965 916 972 948 1004 959 926 1004 986 987 1035 1048 1075 1087 1092 1163

95 96 97 92 89 86 91 88 92 89 92 90 91 89 89 96 94 95 101 102 102 106 111 112 93

102 97 98 94 91 88 92 91 93 90 95 93 95 93 91 98 96 96 103 102 107 106 105 114 96

105 99 100 100 93 91 93 93 98 92 95 94 101 99 97 101 98 98 101 103 107 114 107 119 101

113 109 103 104 102 97 94 99 98 98 93 98 100 101 99 96 103 100 100 106 107 111 114 111 115 102

113 105 99 100 97 93 89 94 91 96 91 96 94 99 95 92 99 98 98 102 104 106 108 108 115 100

Härtill kommer, att det enligt befolkningskommissionens mening icke utan vidare är givet, att man vid den lokala avvägningen av statsbidragen enbart skall utgå från kostnadsvariationerna. Det kan också vara anledning att åtminstone i någon mån beakta olikheten i behov och i finansiella resurser. Om kostnaderna på landsbygden bliva lägre än i städerna, gäller å andra sidan, att landskommunerna av flera olika skäl (lägre levnadsstandard, större antal barnrika familjer, lägre grad av näringshygienisk upplysning, längre skolvägar) hava större behov, och att de samtidigt tyngas av högre kommunal utdebitering. Av dessa anledningar ter det sig för kommissionen ingalunda omotiverat, att landskommunerna erhålla något större relativ hjälp än städerna. Den enklaste formen för en dylik differentiering av bidragen efter behov och finansiella resurser vore, om skillnaden i kostnad mellan stad och land i c k e beaktades. Därest tveksamhet skulle yppa sig i fråga om lämpligheten av en dylik princip att — räknat efter köpkraften — giva något större bidrag åt landsbygden än åt städerna, bör erinras om att kostnadsskillnaden mellan land och stad av förut angivna skäl vanligen icke torde bliva alltför betydande. Däremot komma sannolikt väsentliga skiljaktigheter att framträda mellan olika landsdelar. Såsom framgår av den ovan meddelade översikten av livs-

Ill medelskostnadens genomsnittliga höjd enligt socialstyrelsens uppgifter, synas livsmedelspriserna i detaljhandeln ligga 27 °/o högre i det dyraste länet (Norrbottens) än i det billigaste (Kronobergs). Livsmedelskostnaden i samtliga stader och stadsliknande samhällen ligger däremot endast 10 % over nivån i jordbrukskommunerna, 5 % över nivån i de »blandade» kommunerna samt 1 % högre än i landsbygdens industrikommuner. O m statsbidragen sålunda enligt kommissionens mening icke böra differentieras efter de i regel relativt obetydliga kostnadsskillnaderna mellan stad och land, bor däremot viss hänsyn tagas till de mera avsevärda prisdifferenserna mellan olika landsdelar — detta så mycket mera, som just de landsf* t Tu • a v a d e h ö ^ s t a Priserna, samtidigt hava det största behovet av att skolbespisning införes och dessutom till stor del lida under högt kommunalt skattetryck. Denna differentiering bör emellertid göras möjligast enkel och endast innebära, att ett visst högre belopp per barn och dag utgår till kommuner belägna i landets nordliga delar. Med utgångspunkt från dessa överväganden vill kommissionen föreslå följande regler for statsbidragen. När måltiden under flertalet av veckans dagar inbegriper lagad mat, utgår statsbidraget med 25 öre per barn och dag Detta innebar, att staten ungefärligen betalar själva matkostnaden, medan kommunen däremot får svara för kostnaden för arbetskraft, inventarier och övriga utgifter (samt en del av lokalkostnaden). När skolmåltiden under högst hälften av veckans läsdagar består av oslofrukost eller eljest icke inbegriper lagad mat (hit räknas icke gröt eller välling), utgår statsbidraget med 5 ore lägre belopp eller med 20 öre. Denna nedsättning är visserligen icke motiverad med hänsyn till själva matkostnaden, vilken vid oslofrukost ar ungefar densamma som vid lagad mat, utan av det förhållandet, att arbetskostnaden blir lägre, när lagad mat icke ingår i måltiden. I fråga om norrlandslänen samt Kopparbergs län utgå statsbidragen med 5 ore högre belopp än nu sagts — sålunda med 30 öre, när lagad mat vanligen ingår i måltiden, och med 25 öre, när den i regel består av oslofrukost eller liknande. Kommissionen har icke förbisett, alt metoden att på detta sätt gå efter lansgranserna kan förefalla vara väl grov. Det kan därför ifrågasättas huruvida man icke lämpligen borde exempelvis uppdela de södra norrlandslanen samt Kopparbergs län och härvid gå efter förhållandena i de enskilda kommunerna. En dylik differentiering kunde i så fall lämpligen utföras inom socialstyrelsen. Med hänsyn till de stora praktiska svårigheter, som möta vid varje slag av »dyrortsgrupperingsarbete», har kommissionen dock velat stanna vid ovan angivna enkla regel. I ett avseende vill kommissionen dock föreslå en komplettering av densamma. I de kommuner, där den finansiella belastningen är synnerligen tung och samtidigt livsmedelspriserna särskilt höga och dessutom skötseln av skolbarnsbespisningen fullt tillfredsställande, föreslår således kommissionen att Kungl. Maj:t på ansökan av länsstyrelse måtte undantagsvis kunna bevilja en förhöjning av statsbidraget med ytterligare intill 5 öre, sålunda till högst 30 öre för lagad mat och 25 öre för oslofrukost samt i norrlandslänen och Kopparbergs län till högst 35 respektive högst 30 öre. Härvid bör noga tillses, att alla de tre angivna grunderna för dylik förhöjning skola föreligga. Vad Norrland och Kopparbergs län beträffar, bör iakttagas att livsmedelspriserna även för norrlandsförhållanden skola te sig höga. Med hansyn till att prisnivån å livsmedel för närvarande är rörlig kunde ayen diskuteras, huruvida de angivna statsbidragen lämpligen borde justeras vid mera märkbara förändringar i livsmedelspriserna. Man kunde härvid tanka sig följande bestämmelse. Skulle socialstyrelsens livsmedelsindex

112 t. ex. för perioden september 1939—april 1940 hava förändrats med mera än 5 °/o i förhållande till medeltalet för kalenderåret 1937, borde de ovan föreslagna grundbeloppen, nämligen 20 öre för oslofrukost och 25 öre för lagad mat samt respektive 25 och 30 öre för norrlandslänen justeras ii förhållande till denna förskjutning, dock med frånräknande av de decimaler å öretalen, som k u n n a erhållas vid en med hjälp av livsmedelsindex p å angivet sätt verkställd omräkning. P å samma sätt borde grundbeloppen för följande läsår justeras i förhållande till prisnivån under kalenderåret 1937. Därest bidragen redan under föregående läsår förändrats, borde dock ny förändring icke företagas, med mindre att livsmedelsindex sedan senast företagen justering höjts eller sänkts med minst 5 % . Kommissionen finner emellertid, att en dylik bestämmelse knappast ter sig nödvändig, eftersom grunderna för beräkningen av statsbidragen kunna upptagas till förnyat övervägande vid varje riksdag i samband med beslut om anslag för ändamålet. Det är givetvis svårt att angiva hur högt det genomsnittliga statsbidraget per barn och dag med dessa bestämmelser kommer att bliva. Detta beror väsentligen dels på hur vanlig oslofrukosten kommer att bliva, dels p å hur stor andel av bidragen, som kommer att gå till Norrland. Vid ett genomsnittligt bidrag av 25 öre, vilket skulle förutsätta, att dessa båda faktorer vägde ungefär jämnt — samt de på särskild ansökan beviljade förhöjningarna i bidragen, såsom h ä r förutsatts, endast undantagsvis förekomme —, skulle det totala statsbidraget under budgetåret 1939/40 komma att uppgå till ungefär 5 700 000 kronor. Då det emellertid kan antagas, att Norrland särskilt under det första året kommer att erhålla en relativt betydande del av statsbidraget, vill befolkningskommissionen föreslå, att anslaget för budgetåret 1939/40 beräknas till jämnt 6 miljoner kronor. Detta anslag synes i överensstämmelse med de uppdragna riktlinjerna för verksamhetens gradvisa utbyggande böra erhålla karaktär av reservationsanslag. Statens totala bidrag vid en fullt genomförd allmän skolbespisning skulle — om man utgår från nuvarande priser samt från de förutsättningar rörande barnantal, antal läsdagar per år m. m., som i det föregående antagits komma att gälla efter en tioårsperiod — komma att uppgå till omkring 25 miljoner kronor. I detta belopp ingå dock icke några bidrag till uppförande av lokaler för skolbespisningen.

113 K a p . VIII. S p ö r s m å l e t o m y t t e r l i g a r e å t g ä r d e r för f r ä m j a n d e a v f ö r b r u k n i n g e n a v v i s s a l i v s m e d e l i familjer m e d b a r n . Motiv för frågans utredning. Allmänna synpunkter. Såsom tidigare framhållits, är den hjälp, som åstadkommes genom de föregående båda förslagen, enligt befolkningskommissionens mening icke tillräcklig för att en hygieniskt fullt tillfredsställande näringsstandard skall åstadkommas för alla barn i olika åldrar. Det har sålunda framgått, att förslaget om utdelning av vissa skyddsfödoämnen samt vitamin- och mineralämnesrika läkemedel åt havande och ammande kvinnor samt at barn endast avser sådana fall, då av läkare fastställt behov föreligger. På den medicinska vetenskapens nuvarande ståndpunkt kommer detta krav, såsom i sjätte kapitlet framhållits, att mera begränsa verksamheten, än vad som ej blott ur sociala utan även allmänt näringshygieniska synpunkter i och för sig vore motiverat. Det är vid medicinsk undersökning ofta icke möjligt att objektivt konstatera behov av ytterligare tillförsel av näringsmedel, även om patienten faktiskt står på en så bristfällig näring, att detta förr eller senare kommer att kunna inverka på hälsotillståndet. Med större säkerhet torde vanligtvis sådant behov blott kunna konstateras, då hälsoskada redan uppkommit på grund av den bristfälliga näringen, samt mera allmänt i fråga om havande och ammande kvinnor och vissa grupper av spädbarn. Denna hjälp framstår redan av detta skäl såsom otillräcklig ur sjukdomsförebyggande synpunkt och särskilt för barn över spädbarnsstadiet. Kommer så härtill, att de organ inom den samhälleliga hälsovården, vartill hjälpen knutits, nämligen mödra- och barnavårdscentralerna och -stationerna, först nyligen börjat uppbyggas. Först efter en följd av år kommer denna organisation att vara mera fullständigt utbyggd. Det är visserligen möjligt, att flertalet eller rentav samtliga landsting redan inom det närmaste året komma att inrätta vårdcentraler och -stationer, men även om så sker, är det osäkert, i vad utsträckning hjälpbehövande mödrar och barn omedelbart erhålla gagn av verksamheten. Sålunda är det osäkert, om densamma omedelbart kommer att täcka hela landstingsområdena. Det är dessutom sannolikt, att den på ett flertal håll till en början endast kommer att avse mödrar och spädbarn. Barnen över spädbarnsstadiet komma även p å grund av detta sistnämnda förhållande att i blott lägre grad bliva hjälpta. Det torde slutligen förflyta en viss tid, innan allmänheten vant sig vid att anlita dessa institutioner. Vad gäller barnen i skolåldern, bliva genom skolmåltidens anordnande dessa — ehuru först i den mån organisationen bygges ut att omfatta hela landet — allmänt och på ett mera betryggande sätt skyddade för bristfällig näring. Icke ens skolbarnsbespisningen kan likväl i alla särskilda fall betecknas såsom en alldeles »fullständig» hjälp; det kan nämligen förekomma, att skolbarnen i hemmen erhålla så dålig näring — vare sig nu detta beror på okunnighet eller fattigdom — att deras kost icke når upp till optimal standard ens om de dagligen erhålla en näringshygieniskt lämpligt samman8—37884G.

114 satt huvudmåltid. I verkligheten skulle de likväl icke få denna huvudmåltid under alla dagar av året utan endast under omkring 200 dagar av årets 365. Det synes vidare föreligga behov av, att åtgärderna i näringsfrågan i högre grad böra differentieras efter familjestorleken, än vad som vid utgestaltningen av de båda föregående förslagen varit möjligt. Enligt dessa förslag skulle nämligen hjälpen i stort sett komma att utmätas i ungefärlig proportion till familjernas barnantal, vilket visserligen i och för sig innebär en viss och i själva verket betydande utjämning efter familjestorleken. Med hänsyn till att näringsbristerna äro särskilt framträdande inom de barnrika familjerna, ävensom till det befolkningspolitiska önskemålet om en starkare samhällelig utjämning av barnkostnaderna, synas flerbarnshushållen emellertid böra erhålla mera än en enbart proportionell hjälp. Härtill kommer, att prisregleringen på jordbruksprodukter skapat ett behov av en viss s o c i a l k o m p e n s a t i o n s a n o r d n i n g . Det måste nämligen framstå såsom ett önskemål, att de lägsta inkomsttagarna och de barnrika familjerna icke i samma utsträckning som hittills skola deltaga i uppbärandet av regleringsanordningarna. Av skilda anledningar vilar prisregleringen tyngre på dessa familjegrupper än på övriga familjer. Det skulle vara av stor social betydelse, om detta kunde förhindras. Det bör därför enligt kommissionens mening undersökas, huruvida praktiska möjligheter förefinnas att åstadkomma en sådan kompletterande social kompensationsanordning av mera genomgripande betydelse än den, som de båda förut anförda förslagen representera. De nedan diskuterade åtgärderna synas ur sociala och näringshygieniska synpunkter i och för sig vara starkt motiverade och samtidigt av natur att icke medföra något eftersättande av de jordbrukspolitiska intressena utan tvärtom ägnade att ytterligare främja dessa intressen. Det förhåller sig till och med så, att den jordbrukspolitiska motiveringen är alldeles särskilt betydelsefull just i fråga om de i detta kapitel diskuterade hjälpåtgärderna. Den i huvudsak till vårdcentralerna anknutna hjälpen åt mödrar och barn och likaså skolbarnsbespisningen kunna, även när de blivit fullt utbyggda, endast få en tämligen begränsad verkan på jordbrukets avsättning. Den allmänna storleksordningen av den nettoökning i livsmedelskonsumtionen, som skulle erhållas vid en fullt genomförd skolmåltidsorganisation, torde enligt vissa inom kommissionen verkställda uppskattningar representera ett värde av högst 15 miljoner kronor; från bruttokostnaderna för matvarorna måste nämligen dragas värdet av den, ofta dock mycket otillräckliga, frukost, som skolbarnen nu erhålla. Härtill komma ytterligare några få miljoner på grund av den hjälp, som i framtiden skulle lämnas åt vissa havande och ammande kvinnor samt barn. Dessa siffror motsvara endast ett par procent av jordbrukets totala försäljning, som kan beräknas uppgå till föga mindre än en miljard kronor. Effekten av dessa åtgärder ter sig emellertid avsevärt större, om den jämföres med det i förhållande till marknadens absorptionsförmåga vid gällande pris- och inkomstförhållanden beräknade ö v e r s k o t t e t på jordbruksprodukter. Ur jordbrukspolitisk synpunkt är det ju detta överskott, som motiverar åtgärderna, och det är sålunda i jämförelse härmed, som de jordbruksekonomiska verkningarna i första hand böra värderas. Ur denna synpunkt synas redan de nämnda åtgärderna i framtiden kunna bliva av en viss, icke oväsentlig betydelse för jordbruket, allra helst om åtgärderna, såsom kommissionen närmast tänkt sig, finansieras på den allmänna budgeten. Med hänsyn till den sannolika storleksordningen av det framtida jordbruksekonomiska behovet av en vidgad inhemsk livsmedelsmarknad, vilken

115 belysts genom de i bilagorna 2 och 3 redovisade undersökningarna, måste dock de angivna åtgärderna även med beaktande av sistberörda viktiga sakförhållande te sig otillräckliga. De av kommissionen i förevarande kapitel diskuterade åtgärderna böra under sådana förhållanden hava särskild betydelse u r jordbrukspolitisk synpunkt, i det att dessa kompletterande anordningar synas böra så konstrueras, att den möjligheten föreligger, att de, därest så befinnes nödvändigt eller önskvärt, kunna utbyggas både vad gäller de familjer, som åtnjuta prisrabatter, och de varor, i fråga om vilka prisrabatt utgår, varigenom en mycket avsevärd ökning i avsättningen på livsmedelsmarknaden skulle möjliggöras. Det bör dock icke fördöljas, att det härvid måste bliva fråga om en delvis rätt komplicerad organisation. Men detta behöver icke nödvändigtvis utgöra något argument mot anordningens mera omedelbara genomförande utan kan vid närmare övervägande tvärtom tänkas stärka motiveringen för att den efter verkställd fortsatt utredning snarast, ehuru i begränsad omfattning, föres ut i livet. Just de organisatoriska svårigheterna göra det måh ä n d a desto mera angeläget, att man söker i försiktig omfattning utprova en administrativ apparat, som kan användas, därest och i den mån överproduktionstendenserna inom jordbruket mera allvarligt göra sig gällande. Om man nämligen då icke har en praktisk administrativ erfarenhet att bygga på, blir det sannolikt icke lika möjligt att på ett fullt tillfredsställande sätt lösa det svåra problemet om åstadkommande av erforderlig avsättningsökning på den inhemska marknaden. Ur jordbrukssynpunkt skulle anordningen sålunda i viss grad tillsvidare få karaktären av en b e r e d s k a p s o r g a n i s a t i o n , som ur nämnda synpunkt motiveras av den allvarliga risken, att den pågående produktionsutvecklingen kan erhålla rent destruktiva verkningar på hela jordbruksekonomien — låt vara att åtgärderna därjämte även ur jordbrukspolitisk synpunkt skulle erhålla en viss, ehuru begränsad, omedelbar betydelse. Det bör emellertid understrykas, att den jordbruksekonomiska motiveringen endast stärker den befolkningspolitiska och näringshygieniska, vilken, enligt befolkningskommissionens mening, utgör en i och för sig tillräcklig grund för frågans upptagande till utredning. Kommissionen har, såsom tidigare framhållits, givetvis icke anledning att i detta betänkande ingå p å jordbrukspolitiken i annan mån, än vad som betingas av dess samband med befolknings- och näringsfrågorna. Men detta samband är också synnerligen betydelsefullt, och vill kommissionen hänvisa till vad på tal härom tidigare anförts i fjärde kapitlet. Ehuru kommissionen, såsom förut framhållits, anser det kunna ifrågasättas, huruvida icke det praktiska genomförandet av här diskuterade anordningar bör snarast påbörjas, har kommissionen dock icke velat framlägga något i detalj utarbetat förslag i frågan. Såsom nedan skall visas, representera de här diskuterade åtgärderna visserligen icke en alldeles ny linje i svensk socialpolitik. Frågans n ä r a sammanhang med hela jordbrukspolitiken — sålunda även med de delar av denna, vilka icke hava omedelbar förbindelse med näringsfrågan och vilka icke av kommissionen kunnat upptagas till bedömande i detta sammanhang — synes emellertid motivera, att kommissionen i förevarande betänkande inskränker sig till en förberedande diskussion av problemet, utmynnande i dels förslag från kommissionens sida, att spörsmålet snarast upptages till fortsatt utredning i ett större sammanhang, dels motiv för denna fortsatta utredning. Kommissionen vill därvid erinra om, att i Kungl. Maj:ts proposition nr 284 vid 1937 års riksdag en närmare utredning rörande prisförhållandena inom jord-

116 bruket och i samband härmed en omprövning av jordbrukspolitiken ställts i utsikt. Behovet av en dylik allmän omprövning av jordbrukspolitiken har även understrukits av statens jordbruksnämnd i en till Kungl. Maj:t den 12 januari 1938 ingiven skrivelse med förslag om fortsatta jordbruksregleringsåtgärder. Innan kommissionen ingår på denna diskussion av hur organisationsproblemet synes böra uppläggas ur dels näringshygieniska och socialpolitiska, dels sådana produktionspolitiska synpunkter, som kommissionen ansett sig böra i detta betänkande beakta, synes emellertid lämpligt att hänvisa till vissa utländska erfarenheter samt till frågans tidigare behandling i Sverige. Tidigare erfarenheter och förslag. De här nedan diskuterade åtgärderna till åstadkommande av prisrabatter å livsmedel för barnrika och vissa andra familjer representera givetvis icke något alldeles nytt uppslag. Både i vårt land och i andra länder hava åtgärder av denna eller liknande art sedan länge diskuterats och även i praktiken prövats. Som kommissionen i fjärde kapitlet haft anledning framhålla, har Nationernas Förbunds sammansatta expertkommitté i näringsfrågan rekommendationsvis framfört tanken. Vad gäller i praktiken gjorda erfarenheter, vill kommissionen i första hand rikta uppmärksamheten på de anordningar, som under senare år utvecklats i D a n m a r k , där utdelning av vissa livsmedel gratis eller till nedsatt pris förekommit alltsedan år 1933, då en särskild lag (av den 11 februari) angående utdelning av nötkött antogs. Rörande verksamhetens nuvarande omfattning och karaktär må anföras följande. Utdelningsverksamheten omfattar för närvarande förutom nötkött även fläsk samt från och med den 6 maj 1937 jämväl sötmjölk. De nu gällande bestämmelserna, som avse perioden 1 januari 1938—31 december 1939, återfinnas i »Lov af 22. December 1937 om Fordelning af Okseked, Flaesk og Svinekod til traengende Personer og Hjselp til Inkob af Sodmselk». Enligt denna lag anslås 7 miljoner kronor till utdelning av nötkött, 9 miljoner kronor till utdelning av fläsk och 9 miljoner kronor till främjande av mjölkkonsumtionen. Sammanlagt anslås sålunda 25 miljoner kronor för dessa ändamål under åren 1938 och 1939; per år räknat blir beloppet alltså 12*5 miljoner kronor. Beträffande anordningarna i övrigt gäller, att kommunerna vid utdelning av här angivna livsmedel lämnas betydande frihet att efter eget skön söka utfinna den lämpligaste organisationsformen. De kunna sålunda välja mellan två huvudalternativ. Antingen uppköpa kommunerna själva livsmedel och ombesörja utdelningen — detta får dock ej ske i fråga om mjölk — eller också få vederbörande utbekomma varorna i livsmedelsaffärerna. I det sistnämnda fallet användes i regel kortsystem. I fråga om nötkött och fläsk mottagas korten såsom likvid för hela varuvärdet, det vill säga varorna erhållas gratis; detsamma kan även gälla i fråga om mjölk, men det är också möjligt att låta korten allenast berättiga till inköp till priser, som understiga de vanliga detaljpriserna; korten hava då karaktär av rabattkort. I stället för kortsystem kan vid utdelning av mjölk, särskilt i mindre kommuner, även listsystem användas. Härvid få vederbörande familjer lämna upplysning om, hos vilka handlande de ämna göra sina inköp. Handlandena erhålla därefter en lista över de personer, till vilka de under en viss period kunna leverera mjölk antingen gratis eller till nedsatt pris; å listan angivas även de kvantiteter, som skola utlämnas. Varje gång handlande skall erhålla likvid av kommunen, måste han först enligt fastställt formulär avgiva en förklaring om att han för mottagna kort — eller enligt mottagen lista — levererat visst kvantum av vederbörande livsmedel, samt att han känner det straffansvar, som drabbar honom, i händelse förklaringen skulle

117 vara oriktig. — Anslaget fördelas av socialministeriet i förhållande till kommunernas sammanlagda utgifter för sociala ändamål. Denna hjälp har icke fattigvårds karaktär. Det föreskrives, att den skall lämnas till behövande (trsengende) personer. Lagen giver emellertid ingen mera ingående definition av detta begrepp. I socialministeriets tillämpningsföreskrifter uttalas följande: »Vejledende maa det vsere, at Hensigten med de heromhandlede Foranstaltninger er at fritage de traengende for Byrderne ved den Forhojelse af Priserne paa Oksekod, Svinekod (Flaesk) og Sodmselk der maa antages at vEere en Felge af de til Stötte for Landbruget gennemforte Foranstaltninger.» Det framhålles vidare, att hjälpen icke bör begränsas till sådana personer, vilkas hjälpbehov beror på arbetslöshet, eller som i övrigt mottaga hjälp enligt försörjningslagen. Vid mjölkutdelningen skall särskild hänsyn tagas till antalet hemmavarande barn. Det förtjänar tilläggas, att det årliga belopp om c:a 12'5 miljoner kronor, som den danska staten kommer att under innevarande och nästkommande år ställa till förfogande för detta ändamål, i ett land med Sveriges folkmängd motsvarar ungefär 21 miljoner kronor (räknat efter parikurs). Åtgärder av liknande slag hava även i vårt land diskuterats och också i mindre skala prövats. Den s. k. smör- och margarinkommittén förordade i betänkande år 1934 1 vissa åtgärder för tillhandahållande av konsumtionsmjölk till nedsatta priser för behövande personer, varvid familjeförsörjare och barn ävensom ålderstigna och sjuka främst borde tillgodoses. Däremot syntes enligt nämnda kommitté schablonmässiga regler i fråga om inkomstbelopp och dylikt ej böra eftersträvas. Förbilligandet borde i regel ske i form av rabatter å konsumtionsmjölk enligt ett för ändamålet utarbetat system med rabattkuponger eller dylikt. Administrationen skulle i huvudsak åvila kommunerna. För ifrågavarande ändamål skulle c:a 8 miljoner kronor av margarinaccismedel ställas till förfogande, vilket belopp beräknades förslå till ett förbilligande med 8 öre per liter av c:a 275 000 liter mjölk per dag, motsvarande ungefär 7 2 miljon människors dagsbehov av färsk mjölk. Förslaget motiverades uttryckligen med en hänvisning till behovet av att de livsmedelsfördyrande jordbrukspolitiska åtgärderna kompletterades med en s o c i a l k o m p e n s a t i o n s a n o r d n i n g . Sålunda uttalade smöroch margarinkommittén bland annat följande. Det är givet, att en dylik åtgärd kan framkalla vissa betänkligheter. Den kräver viss apparat, svårigheter kunna möta att rättvist utvälja de konsumenter, som skola komma i åtnjutande av den billigare varan; likaså krävas kontrollanordningar för missbruks förekommande. Saken är dock av den stora vikt och ett så nödvändigt komplement till förslaget om margarinets fördyring, att något i angivna riktning bör göras, vilket ock förutsatts i direktiven för utredningen. Då kommittén, såsom förut anförts, ej ansett sig böra förorda en allmän sänkning av mjölkpriset genom exempelvis mjölkavgiftens borttagande — en åtgärd som eljest varit enkel att genomföra — har kommittén ej kunnat utfinna någon bättre social kompensationsåtgärd, än förbilligande i särskilda fall av konsumtionsmjölk åt de mindre bemedlade. Detta är, såsom kommittén förut antytt, en så viktig angelägenhet, att eljest hysta betänkligheter mot rabattkort o. dyl. fått vika. Genom att hjälpåtgärden begränsas till sådana förbrukare, som kunna anses vara verkligt behövande, torde verksamheten ej heller bliva alltför omfattande samt bör kunna ordnas på ett praktiskt och smidigt sätt. Därvid utgår kommittén från, att verksamheten i de särskilda orterna omhänderhaves av vederbörande kommu1 Betänkande med förslag angående avsättning av smör och andra födoämnen av inhemskt ursprung (Stat. off. utr. 1934: 46).

118 nala myndigheter. Dessa torde inom var sin ort kunna bäst bedöma behovett och lättast verkställa urvalet av dem, som böra ifrågakomma till erhållande av r a b a t tering. Rörande verksamhetens n ä r m a r e bedrivande ansåg smör- och m a r g a r i n k o m m i t t é n f ö l j a n d e k u n n a t j ä n a till ledning för b l i v a n d e b e s t ä m m e l s e r i ämnet: Inom ett för varje ifrågakommande kommun för viss kortare tidrymd — exempelvis halvår — bestämt belopp bör kommunen äga alt, med anlitande av anslag ur förberörda medel, bedriva verksamhet för förbilbgande av konsumtionsmjölk till behövande. Inom kommunen bör verksamheten handhavas av ett för ändamålet utsett särskilt organ. Därvid bör det i huvudsak ankomma på kommunerna och organet att efter behovsprövning bestämma vilka förbrukare, som skola komma i åtnjutande av förmånen. Under alla förhållanden måste därvid iakttagas, att endast sådana personer ifrågakomma, som äro i verkligt behov av hjälp för livsmedlens förbilligande, varvid familjeförsörjare och barn ävensom ålderstigna och sjuka främst böra tillgodoses. Däremot böra ej schablonmässiga regler i fråga om inkomstbelopp o. dyl. eftersträvas. Verksamheten skall i första hand avse nedsättning av priset å konsumtionsmjölk till sådana personer, som nyss åsyftats. Jämväl får kommun lämna bidrag för att mjölk må tillhandahållas till nedsatt pris till sådana allmänna eller filantropiska bespisningsföretag, som uteslutande äro avsedda för de mindre bemedlade samhällslagren och där åtgärden kan tänkas leda till ökad mjölkkonsumtion. Vad sist sagts får, där synnerliga skäl därtill äro, tillämpas även i avseende å barnkrubbor, barnhem o. dyl. Vederbörande kommun bör vara ansvarig för, att verksamheten anordnas så effektivt som möjligt samt att den äger rum under erforderlig kommunal kontroll. Särskild bokföring över havda utgifter för förbilligandet bör fordras. Kommunen torde själv böra ansvara för alla med verksamheten förenade förvaltningskostnader, med det undantag dock att särskilt skattetyngda kommuner, där stort behov av hjälpverksamhet tillika föreligger, må efter beslut av Kungl. Maj:t av förenämnda medel kunna erhålla skäligt bidrag till sina utgifter för skrivning, trycksaker, annonser, porton och skrivmaterial. Förbilligandet bör i regel ske i form av rabatter å konsumtionsmjölk enligt ett för ändamålet utarbetat system med rabattkuponger eller dylikt. De, som vilja ifrågakomma till erhållande av berörda förmån, böra ansöka härom hos det kommunala organet, som tid efter annan avgör, vilka som skola erhålla rabatt samt antalet kuponger för viss tid. I särskild ordning böra kommunerna erhålla handledande anvisningar om verksamhetens närmare ordnande i praktiken. Kommun, som önskar erhålla statsanslag för ifrågavarande verksamhet, torde inom viss tid härom böra till Kungl. Maj:t göra ansökan enligt fastställt formulär. Vid ansökningen bör fogas a) plan för de tillämnade anordningarna jämte kostnadsberäkning, b) uppgifter och, i förekommande fall, bevis om de medel, som av kommunen själv eller eljest tillhandahållits för ändamålet, c) sådana upplysningar om kommunens ekonomiska och sociala förhållanden och rörande hjälpbehovet, som må erfordras för bedömandet av ansökningen, samt d) redogörelse för planerade organisations-, bokförings- och kontrollanordningar. Ärendenas förberedande centrala handläggning, så ock ledningen över kommunernas hithörande verksamhet, granskning av kommunernas redovisningar m. m., torde kunna ske genom en särskild, i anslutning till social- eller jordbruksdepartementet arbetande nämnd. Kostnaderna för nämndens verksamhet torde böra bestridas av förevarande medel. Kommun, åt vilken beviljats statsanslag av nu förevarande art, bör äga rätt att efter avlämnande av viss slutredovisning rörande tidsperiodens hithörande verk-

119 samhet, utfå så stor del av anslaget, som motsvarar kommunens vederbörligen havda utgifter för ändamålet. Särskilt skattetyngda kommuner, som därav äro i behov, naå kunna utbekomma statsanslag helt eller delvis i förskott. Kommun, som tilldelats anslag, som här avses, bör givetvis vara underkastad den kontroll från statens sida, som Kungl. Maj:t må föreskriva. V a d s m ö r - o c h m a r g a r i n k o m m i t t é n s å l u n d a a n f ö r t , h a r icke f ö r a n l e t t n å g o n K u n g l . Maj:ts eller r i k s d a g e n s å t g ä r d . S å s o m t i d i g a r e a n t y t t s , h a r e m e l l e r t i d en l i k n a n d e u t d e l n i n g av livsmedel, e h u r u i m i n d r e skala, u n d e r senare år bedrivits även i vårt land. Rörande d e n n a v e r k s a m h e t vill k o m m i s s i o n e n , till e r i n r a n , a n f ö r a f ö l j a n d e . Under år 1933 lät Kungl. Maj:t på hemställan av svenska spannmålsföreningen av statens lager utlämna mjöl, motsvarande 16 500 deciton brödsäd till en beräknad kostnad av 20 kronor per deciton till nödlidande i Norrland, Göteborgs och Bohus län samt inom Blekinge och Gotlands län. För täckande av de härav vållade kostnaderna beviljade 1934 års riksdag ett anslag av 330 000 kronor. Vid 1934 års riksdag yrkade Kungl. Maj:t ytterligare, att riksdagen för utdelning av mjöl till nödlidande under nästkommande budgetår måtte anslå 1 miljon kronor av margarinaccismedel. Bemyndigandet borde även gälla, om anledning därtill förelåge, utdelning av nötkött. Anslagsäskandet bifölls av riksdagen. År 1935 anslog riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag för budgetåret 1935/36 likaledes 1 miljon kronor för gratisutdelning efter enahanda grunder som tidigare. Detta anslag skulle utgå av den 30 juni kvarvarande margarinaccismedel, vilka uppgingo till 3 miljoner kronor. Vid 1936 års riksdag anslogs återstoden av före 1 juli 1935 influtna margarinaccismedel, som vid utgången av budgetåret 1935/36 sålunda uppgingo till 2*5 miljoner kronor för ifrågavarande ändamål. Endast en del av detta belopp togs i anspråk under föregående budgetår och resten har på beslut av 1937 års riksdag anslagits för budgetåret 1937/38. Härvid uttalades även att i främsta rummet mjöl och smör skulle distribueras gratis, men även andra inhemska förnödenheter som fisk och frukt borde ifrågakomma för utdelning gratis eller till nedsatt pris. Skulle nyssnämnda medel ej visa sig tillräckliga, kunde någon del av de margarinaccismedel, som inflyta under innevarande budgetår, dock högst 500 000 kronor, få användas för samma ändamål. S a m m a n l a g t h a v a s å l u n d a s e d a n 1933 a n s l a g i t s i r u n t t a l 5*5 m i l j o n e r k r o n o r för i f r å g a v a r a n d e ä n d a m å l . D e t t a b e l o p p t o r d e o c k s å i det n ä r maste hava förbrukats. Beträffande administrationen av utdelningsverksamheten föreligga inga närmare bestämmelser. Fördelningen av ifrågavarande anslag verkställes av Kungl. Maj:t efter ansökan från kommun eller allmännyttig stiftelse (t. ex. Frälsningsarmén), som vanligen ingives till vederbörande länsstyrelse, vilken med eget yttrande vidarebefordrar densamma till Kungl. Maj:t; någon gång lära ansökningar direkt ingivas till Kungl. Maj:t, som då inhämtar yttrande däröver från länsstyrelserna. Vid fördelningen av beloppen utgår Kungl. Maj:t från uppgifterna om skattetryck, arbetslöshet och dylikt inom de kommuner, från vilka hemställan om utdelning ingått. Några uppgifter om efter vilka grunder vederbörande kommuner, stiftelser och dylikt fördela livsmedlen, inhämtas icke, och verksamheten kontrolleras heller icke på annat sätt. Ofta lära livsmedlen utdelas vid jultiden. Kungl. Maj:t giver vederbörande utdelningsorgan (t. ex. kommun) anvisning på, varifrån livsmedlen skola hämtas (t. ex. viss kvarn). Det föreskrives, att leverantören i fråga om smör skall tillämpa riksnoteringen samt i fråga om övriga livsmedel gängse partipris. Statens jordbruksnämnd attesterar räkningarna, vilka därefter insändas till statskontoret, som utanordnar medlen.

120 Distributionen av frukt under hösten 1936 till olika kommuner uppdrog Kungl. Maj:t åt riksförbundet Svensk frukt. Från länsstyrelserna erhöll riksförbundet adressuppgifter på de kommunala organ och myndigheter, till vilka frukt skulle sändas och vilka sedan handhade den direkta utdelningen till konsumenterna. Genom riksförbundets försorg samlades frukten in, förpackades och transporterades på järnväg till vederbörande kommunala organ. Från riksförbundets sida har framhållits, att nämnda gratisutdelning medförde svårigheter för den normala avsättningen av frukt i Norrland. Enligt uppgift försäljas genom riksförbundets försorg inalles 4 å 4'5 miljoner kg frukt per är, varav närmare hälften i Norrland och resten huvudsakligast i Göteborg och Stockholm. I Norrland försäljas under hösten normalt 50 000 till 60 000 kg per dag. 1936 års gratisutdelning, som sammanlagt omfattade 200 000 kg och pågick 4 till 5 dagar, anses under flera veckor hava medfört en avsevärd minskning i den normala försäljningen, som aldrig uppnådde lika höga siffror som under föregående år. Med hänsyn härtill avstyrkte riksförbundet hösten 1937 gratisutdelning av frukt under de första höstmånaderna, då frågan på nytt aktualiserades till följd av de omfattande höststormarna, vilka i stora delar av landet åstadkommo betydande ödeläggelse och ställde trädgårdsodlarna inför det svåra problemet att erhålla avsättning för avsevärda mängder av värdefull fallfrukt. Däremot har man ej velat motsätta sig dylik gratisutdelning vid jultiden eller under våren, enär en sidan anordning ej skulle menligt inverka på avsättningsmöjligheterna för fruk:odlarna. Vidare har man erhållit anslag av margarinaccismedel för tillverkning och gratisutdelning inom fattiga kommuner av äppelmos, vilket enligt riksförbundets mening skulle kunna ske vid vilken tidpunkt på året som helst. Det har även framhållits, att åvägabringandet av en ökad fruktsaftkonsumtion skulle vara en i hög grad angelägen uppgift och till stort gagn för vårt lands fruktodlare. Vissa kommuner hava även på eget initiativ och på egen bekostnad, särskilt under de gångna arbetslöshetsåren, bedrivit en mer eller mindre omfattande utdelningsverksamhet av livsmedel. Sålunda hava arbetslösa och fattigvårlsunderstödda personer erhållit kort eller kuponger, vilka berättigat dem till att kostnadsfritt eller till särskilt låga priser erhålla livsmedel i butiker, med vilka de kommunala myndigheterna hava träffat avtal. Huvudlinjer i organisationsproblemets uppläggning. De problem, som befolkningskommissionen i det följande kommer att diskutera, a\se dels anordningarnas omfattning och dels deras organisatoriska utformning. Dessa tvenne problemkomplex äro på ett sätt nära sammanhängande med varandra. Såsom redan antytts, komma utan tvivel vissa praktiska svårigheter att möta vid genomförandet av de här diskuterade anordningarna. Detta manar, särskilt i början, till viss försiktighet. Åtgärdernas omfattning bör därför vid själva starten av verksamheten vara begränsad. Det vidare utbyggandet får sedan bliva beroende av vunna praktiska erfarenhe:er och av de möjligheter, som kunna yppa sig, att med ledning av desamma förbättra åtgärdernas tekniska utformning. En på detta sätt långsam: framväxande verksamhet bör enligt all erfarenhet bliva väsentligt mera effektivt administrerad än en från början mera fullständigt utbyggd anordning och bör av denna anledning bliva av i längden större värde u r alla synpunkter, såväl närings- och socialpolitiska som jordbrukspolitiska. Ur rent jordbrukspolitisk synpunkt torde behovet av en mera omfattande avsä.tningsökning icke bliva lika framträdande under den allra närmaste framtiden, som vad fallet kan bliva längre fram i tiden. Vad angår åtgärdernas omfattning, gäller det i första hand att överväga, vilka b e f o l k n i n g s g r u p p e r , som böra få del av den här diskuterade hjälpen. I nära samband med denna fråga står spörsmålet, huruvida stats-

121 understöd till prisrabatter omedelbart bör lämnas åt alla kommuner i riket, eller om, åtminstone i början, en viss » b e h o v s p r ö v n i n g » a v k o m m u n e r n a liknande den, som i det föregående föreslagits i fråga om skolbarnsbespisningen, skall tillämpas. En annan viktig fråga i detta sammanhang är, vilka f ö d o ä m n e n , som skola ingå i rabattverksamheten — ett spörsmål, som måste behandlas ur såväl näringshygieniska som jordbruksekonomiska och även ur organisationstekniska synpunkter. Därnäst framträder problemet om, hur stora p r i s r a b a t t e r n a och de r a b a t t e r a d e k v a n t i t e t e r n a böra vara. Härmed har man redan kommit in på spörsmålet om åtgärdernas utformning, vilket sedan belyses ur ytterligare andra synpunkter. Med hänsyn till kravet på att åtgärderna till en början begränsas, är det kommissionens avsikt att — så långt detta vid en förberedande granskning av frågan varit möjligt — på varje särskild punkt i diskussionen av åtgärdernas omfattning söka angiva vilka behov, som te sig särskilt angelägna, och som därför i första hand synas böra uppmärksammas vid utarbetandet av ett mera definitivt förslag. Vilka befolkningsgrupper böra åtgärderna avse? Beträffande den första av de nyss angivna frågorna reser sig problemet, huruvida hjälpen lämpligen bör direkt utmätas efter inkomstförhållandena. Härvid borde dock icke enbart den absoluta familjeinkomsten vara avgörande utan även familjernas storlek och barnantal. Inkomststrecken skulle med andra ord graderas efter medlemsantalet och särskilt barnantalet i familjerna. Eventuellt kunde även hjälpens omfattning differentieras efter dessa faktorer, så att de allra fattigaste och barnrikaste familjerna fingo en större hjälp än de övriga hushåll, vilka skulle erhålla del av hjälpen. Ett dylikt system föreslås också av befolkningskommissionen i dess Betänkande angående barnbeklädnadsbidrag m. m. Det torde dock knappast vara utan vidare givet, att en sådan metod för hjälpens avgränsning skulle vara den i detta fall mest lämpliga. När det gäller näringsstandarden, utgöra nämligen familjernas storlek och barnantal, som förut nämnts, en viktigare faktor än inkomsten, vilket framgår av det i bilaga 1 ingående referatet av vissa inom näringsrådet företagna undersökningar. Redan det förhållandet, att näringsfrågan är av väsentligt större befolkningshygienisk vikt än klädesfrågan, och att vidare möjligheterna att med näringshygieniska medel på längre sikt åstadkomma en höjning av folkhälsan och ett stärkande av befolkningskvaliteten speciellt anknyta sig till de familjer, som fostra minderåriga barn, kan motivera, att hjälpen i första hand utmätes efter barnantalet. Det bör i detta sammanhang också ihågkommas, att de här ifrågasatta åtgärderna skulle hava karaktären av en sådan komplettering till de föregående, som bland annat speciellt motiveras med hänsyn till behovet av att den sammanlagda effekten av de olika näringshygieniska åtgärderna i högre grad differentieras efter barnantalet. Om de här diskuterade åtgärderna sålunda inriktas på de barnrika familjerna — varmed här förstås familjer med 3 eller flera hemmavarande barn under 16 år, vilket är den definition, som också lagts till grund för de statliga åtgärderna till förbättring av flerbarnshushållens bostadsförsörjning — har man emellertid redan i och med detta fått in ett viktigt ekonomiskt element. Verkställda statistiska undersökningar, vilka refererats dels i bilaga 7 till befolkningskommissionens betänkande i sexualfrågan, dels i det förutnämnda betänkandet angående barnbeklädnadsbidrag, utvisa, att familjer med flera minderåriga barn icke hava högre utan i stort sett något lägre

122 totalinkomster än »barnfattiga» familjer. Per konsumtionsenhet räknat blir inkomstnivån i de barnrika familjerna därför väsentligt lägre än i de barnlösa och barnfattiga. Om hänsyn på detta sätt tages till konsumtionsbehovet, kunna alla barnrika familjer, som icke tillhöra den synnerligen fåtaliga högre medelklassen och överklassen, betecknas såsom mindre bemedlade. Därest verksamheten sålunda speciellt inriktades p å barnrika familjer, vore det därför, kvantitativt sett, av föga betydelse, om något inkomststreck infördes eller icke. Det måste nämligen i så fall bliva fråga om en relativt högt belägen inkomstgräns. Om mindre än 10 °/o av hela antalet familjer hava över 3 000 kronor i beskattningsbart belopp, måste motsvarande proportionstal för de barnrika familjerna vara ännu lägre. Ett dylikt inkomststreck saknar sålunda större finansiell betydelse. Värdet av ett lägre inkomststreck kan av förut angivna skäl i hög grad diskuteras. Genom slopandet av inkomststreck vunnes vidare en avsevärd förenkling i administrationen, vilket borde verka så mycket förbilligande, att den teoretiska merkostnaden i praktiken komme att bliva än mera obetydlig. Det bör i detta sammanhang också övervägas, huruvida icke en inkomstprövning i detta fall skulle behöva vara kontinuerlig; det kan nämligen knappast i detta fall bliva frågan om några årliga engångsbidrag av den art, som förslaget om beklädnadshjälp i praktiken förutsätter, utan — av skäl, som nedan skola närmare klargöras — om mindre bidrag, vilka utlämnas för väsentligt kortare perioder. Detta förhållande kunde befinnas öka angelägenheten av att reglerna för hjälpbehovets fastställande göras så enkla som möjligt. En mera ingående behovsprövning skulle dessutom psykologiskt försvåra genomförandet av en prisdifferentiering på jordbruksprodukter. Vidare kunna de administrativa svårigheter, som en dylik prisdifferentiering kan vålla, tänkas stärka motiveringen för att hjälpen utmätes efter enkla och för allmänheten lätt begripliga grunder. — Det må i detta sammanhang erinras om att smör- och margarinkommittén i sitt ovan refererade förslag utgått ifrån, att individuell behovsprövning i görligaste mån borde undvikas. Den i alla händelser obetydliga merkostnad, som vållas av att även bemedlade barnrika familjer skulle kunna få del av hjälpen, kan dessutom vara näringshygieniskt motiverad. De i bilaga 1 refererade undersökningarna utvisa nämligen, att även relativt välsituerade hushåll, särskilt då de äro barnrika, icke sällan leva på en otillfredsställande näringsstandard. Denna omständighet kan visserligen icke i och för sig anses konstituera ett hjälpbehov, ty härvidlag är det uppenbarligen fråga om sådana näringsbrister, vilka i huvudsak vållas av bristande upplysning och dåliga konsumtionsvanor. Detta hindrar emellertid ej, att det är värdefullt, om man genom en förenkling av administrationen också erhåller en ökad näringshygienisk effekt. Härtill kommer så slutligen den allmänna befolkningspolitiska motiveringen, vilken går ut på, att barnkostnaderna böra begränsas inom alla inkomstklasser. Det beror på en felsyn, när det i den populära diskussionen stundom uttalas, att denna motivering skulle innebära kravet på en a l l m ä n höjning av särskilt de mindre bemedlades levnadsstandard. En sådan allmän levnadsstandardstegring måste motiveras ur helt andra synpunkter, däribland de befolkningskvalitativa. Det befolknmgskvantitativa argumentet däremot motiverar en sådan omfördelning av barnkostnaderna inom varje enskild inkomstklass, att barnen icke för den enskilda familjen komma att representera samma ekonomiska börda som hittills. Detta argument har giltighet, vare sig den allmänna levnadsstandarden är hög eller låg.

123 Den sist anförda motiveringen för att ingen inkomstprövning bör förekomma, h a r dock huvudsakligen endast principiell innebörd. I praktiken torde nämligen de här diskuterade åtgärderna icke i någon nämnvärd grad k o m m a de bemedlade familjerna tillgodo — helt enkelt därför att de äro av den art, att dessa familjer sannolikt icke i något större antal fall komma att anlita dessa hjälpanordningar. Detta betyder, att den merkostnad, som skulle vållas av att någon inkomstprövning icke tillämpades, i ännu högre grad bleve fiktiv, än vad som redan kan synas av det förut anförda. En allvarlig olägenhet av att inkomsten icke beaktades, kunde dock synas ligga däri, att sådana familjer, vilka icke äro barnrika, men som på grund av fattigdom leva på en otillfredsställande näringsstandard, icke skulle erhålla del av hjälpen, ifall denna helt begränsades till de barnrika familjerna. Denna omständighet torde dock icke nödvändiggöra införandet av inkomststreck. Det finnes nämligen möjlighet att på ett vida enklare sätt än genom särskild inkomstprövning — vilken ju såsom redan anförts av praktiskt administrativa och psykologiska skäl helst bör undvikas — fastställa och i verksamheten inbegripa det övervägande flertalet av de fall, som härvid skulle komma i åtanke. I första hand torde härvid böra undersökas, huruvida icke vissa grupper av ett- och tvåbarnsfamiljer borde erhålla del av denna hjälp. Det kunde därutöver tänkas, att även vissa hushåll utan barn, vilka leva på sådan standard, att de kunna anses representera ett hjälpbehov, borde inbegripas. Sålunda kunde övervägas, huruvida icke fattiga åldringar — till exempel sådana, som åtnjuta tilläggspension, vilket innebär, att deras behov i annan ordning prövats — ävenledes borde erhålla del av denna hjälp. Kommissionen har emellertid icke ansett sig böra närmare ingå på denna fråga än genom påpekandet av möjligheten att inbegripa även dessa åldringar i hjälpverksamheten. Inskränkes sålunda uppmärksamheten till familjer med minderåriga barn, bör det underkastas prövning, huruvida — utöver de hushåll, som hava 3 eller flera barn under 16 år — följande grupper böra inbegripas i hjälpanordningen: 1) änkor med 1—2 hemmavarande barn under 16 år; 2) invalider med 1—2 hemmavarande barn under 16 år; 3) ogifta mödrar med 1—2 hemmavarande barn under 16 år; 4) fattigvårdsunderstödda föräldrar med 1—2 hemmavarande barn under 16 år och 5) arbetslösa med 1—2 hemmavarande barn under 16 år. Beträffande den första av de ovan upptagna grupperna eller änkor med minderåriga barn gäller, att de enligt allmän erfarenhet i stort sett leva på en mycket låg ekonomisk standard. Enligt förutnämnda bilaga till kommissionens betänkande i sexualfrågan skulle sålunda änkor med barn år 1930 endast till 12 % hava haft mer än 2 000 kronor i taxerad »återstående» inkomst. Även om de till grund för denna beräkning liggande inkomstuppgifterna ofta äro för låga, torde utan vidare kunna förutsättas, att det endast är ett ringa fåtal änkehushåll, som kunna betecknas såsom bemedlade. En i genomsnitt ännu lägre standard utmärker de ofullständiga familjer, som bestå av ogifta mödrar med barn. Även invalider med barn leva merendels på en låg levnadsstandard. Den fjärde och femte gruppen utgöras uteslutande av sådana familjer, vilkas hjälpbehov i annan ordning prövats. Att fattigvårdsunderstödda familjer vanligen hava behov av här avsedd hjälp, behöver knappast närmare dokumenteras. Detsamma torde gälla om åtminstone de arbetslösa famil-

124 jer, vilkas huvudförsörjare under en tid av minst en månad varit anmäld såsom arbetslös hos vederbörande arbetslöshetskommitté och därvid befunnits vara i behov av hjälp. En dylik hjälp till de arbetslösa skulle, vilket i detta samband må påpekas, vara i särskilt hög grad ägnad att motverka den försämring av näringsstandarden, som kan befaras inträda under depressionstider, och samtidigt bidraga till att förhindra den ur jordbruksekonomisk synpunkt så ytterst farliga sammankrympning av livsmedelsavsättningen, som till stor del just genom av arbetslöshet orsakat inkomstbortfall kar. väntas inträda vid en ekonomisk kris. Olika förhållanden — de fasta kostnadernas allt större roll i jordbruksproduktionen, egenhushållningens tillbakaträngande för saluproduktionen, den särskilt konjunkturkänsliga animaliska produktionens växande betydelse samt, icke minst, den ökade skuldsättningen — tendera otvivelaktigt att oavbrutet öka jordbrukets beroende av de industriella konjunkturerna. Det kommer sålunda i framtiden att bliva än mera angeläget än hittills att vidtaga speciella åtgärder för att hålla avsättningen på jordbruksprodukter uppe under allmänna ekonomiska krisperioder — detta så mycket mera, som den allmänna tendensen till överproduktion just under dylika perioder kan väntas giva sig särskilt starkt till känna. Trots att det sålunda kan te sig i hög grad önskvärt, att de nämnda grupperna inbegripas i den här berörda hjälpverksamheten, torde det dock icke vara utan vidare givet, att denna verksamhet o m e d e l b a r t skulle utsträckas till att även omfatta alla dessa grupper. Det finns utan tvivel skäl för övervägande av frågan, huruvida man icke vid den begränsning av verksamheten, som bör tillämpas vid dess påbörjande, bör utesluta åtminstone vissa av de nämnda kategorierna. Sålunda bör man noga beakta, i vad mån olika befolkningsgrupper i annan väg erhålla hjälp från det allmänna. Vad först de mindre bemedlade änkehushållen beträffar, bör genom den nya lagen om barnbidrag (S. F. 1937: 382) en icke oväsentlig förbättring i deras levnadsstandard åstadkommas. I och för sig äro visserligen barnbidragen icke synnerligen höga. Änkor med två minderåriga barn erhålla sålunda i de fall, då inkomsten understiger 600 kronor i ortsgrupp I och 1 000 kronor i ortsgrupp III, respektive 420 och 630 kronor per år. Dessa bidrag reduceras därefter successivt med ökad inkomst på sådant sätt, att änkor med respektive 1 200 och 1 900 kronor i inkomst icke alls erhålla några barnbidrag. Likväl draga dessa barnbidrag så höga kostnader, att det, såsom i kommissionens betänkande angående barnbeklädnadsbidrag m. m. ådagalägges, knappast för det närvarande förefinnes några finansiella möjligheter att bereda alla andra behövande familjer — och därvid särskilt de barnrika familjerna — några efter liknande grunder beräknade förmåner. Vad som här anförts om änkor med barn, gäller även om invalider med barn, vilka erhålla bidrag enligt liknande grunder, samt om sådana ogifta mödrar med barn, vilka erhålla hjälp enligt lag om förskottering av underhållsbidrag till barn. Det lärer här böra ytterligare framhållas, att dessa bidrag icke äro så höga, att de i och för sig motivera, att dessa grupper av ofullständiga familjer ej skulle inbegripas i den här föreslagna hjälpanordningen. Å andra sidan äro de dock onekligen av karaktär att starkt reducera de betänkligheter, som man eljest kunde hysa gentemot tanken att — låt vara blott under en övergångstid — utesluta dem från här förevarande hjälpverksamhet. Frågan bör emellertid underkastas särskild prövning. Härvid bör bland annat uppmärksammas, att ogifta mödrar med barn, som hava okänd fader, hittills icke erhållit del av sådan hjälp, som utgår till änkor m. fl. Detsamma

125 gäller om ä n k l i n g a r med barn. Dessa kunna möjligen i viss utsträckning a v detta skäl vara förtjänta att i denna nya hjälpverksamhet givas visst företräde. Vad de fattigvårdsunderstödda beträffar, bör övervägas, huruvida risk föreligger, att hjälpen icke blir fullt effektiv, av den grund att fattigvårdsmyndigheterna kunna föranledas att med hänsyn till dessa prisrabatter begränsa den hjälp, som utgår av kommunala medel. Anordningen skulle sålunda i detta fall — bortsett från alt livsmedelskonsumtionen något ökades, eventuellt på bekostnad av annan konsumtion — i huvudsak endast tjäna till att åstadkomma en tendens till utjämning i kommunernas finansiella bördor. En dylik utjämning är visserligen i och för sig högeligen önskvärd, men det torde dock ligga närmare tillhands att på andra vägar söka åstadkomma en sådan. I fråga om de arbetslösa föreligger åtminstone icke i samma grad någon betänklighet av denna art mot att låta dem erhålla del av hjälpen. Det är emellertid att märka, att verksamhetens omfattning icke låter sig beräkna, därest de arbetslösa medtagas i anordningen. Detta synes dock icke utgöra något skäl av utslagsgivande betydelse, ty, om det befinnes lämpligt att med hjälp av de här föreslagna åtgärderna försvaga den sänkning i näringsstandarden och den nedgång i den inhemska avsättningen på jordbruksprodukter, som kunna befaras inträda under lågkonjunkturer, måste detta nödvändiggöra, att statens utgifter för ändamålet få variera i omvänd proportion mot konjunkturerna. Det kunde emellertid möjligen diskuteras, huruvida det icke vore klokt att vid själva starten av verksamheten undvika dylika komplikationer. Med hänsyn till arbetslöshetens för närvarande relativt ringa omfattning ter det sig heller icke lika nödvändigt att omedelbart taga hänsyn till det hjälpbehov, som arbetslösheten konstituerar. Skulle emellertid arbetslösheten undergå en mer betydande stegring, ökas givetvis angelägenheten av att även de arbetslösa erhålla del av denna hjälp. Oavsett hur verksamheten ur nyss angivna synpunkter begränsas, måste en ytterligare begränsningslinje upptagas till ingående prövning. Av praktiska skäl torde det nämligen i detta fall, liksom i fråga om den hjälp, som skulle utgå vid av läkare konstaterat behov enligt i sjätte kapitlet framlagt förslag, ofta bliva nödvändigt att utesluta de h u s h å l l , v i l k a s j ä l v a producera livsmedel till a v s a l u eller bedriva försäljning av livsmedel. Denna begränsning kan dock synas innebära en orättvisa. Det bör emellertid härvid uppmärksammas, att avsikten med åtgärderna är att söka åstadkomma en ökning av livsmedelsförbrukningen. En dylik konsumtionsökning torde emellertid i fråga om producenthushållen åtminstone icke alltid kunna i dylik väg åstadkommas genom här diskuterade anordningar. Åtgärderna skulle till väsentlig del endast resultera i, att producenthushållen inköpte mera livsmedel utifrån men i gengäld sålde mera av sina produkter på marknaden. Det bör i detta sammanhang också uppmärksammas, att landsbygden och därmed i viss mån även jordbrukarbefolkningen skola komma i första hand i fråga om den statsunderstödda skolbarnsbespisningen. Det torde böra ankomma på vederbörande hjälputdelande organs bedömande att avgöra, huruvida ett visst hushåll är att betrakta såsom producent- och försäljningshushåll eller ej. Såsom allmän regel bör härvid gälla, att prisrabatter icke böra beviljas åt en familj, som normalt producerar de livsmedel, det gäller, i en omfattning, som normalt möjliggör försäljning. Härav följer, att exempelvis skogsarbetarfamiljer med egen jord, vilka icke

126 producera för marknaden, borde få del av här ifrågavarande hjälp. I vissa andra fall kan avkortad hjälp te sig motiverad. Detta gäller exempelv/is, om rabattverksamheten avser flera olika slag av livsmedel (jfr nedan), o c h produktionen eller försäljningen inom hushållet endast avser vissa av dessa livsmedel. Det kunde även diskuteras, huruvida prisrabatter böra beviljas åt löntagarfamiljer, vilka åtnjuta naturaförmåner i form av livsmedel. Även h ä r vidlag torde nyss anförda regler kunna tjäna till ledning. Då en statare vanligen endast torde erhålla mjölk, spannmål och potatis såsom n a t u r a förmåner, borde det icke möta hinder, att han erhölle prisrabatter å s m ö r . Om lönestaten för en arbetare inbegriper mjölk, men icke i sådana kvantiteter, som kunna anses vara tillräckliga med hänsyn till familjens storbek, synes avkortad hjälp mycket väl kunna komma i fråga. Såsom tidigare antytts, bör det även underkastas prövning, huruvida verksamheten omedelbart bör avse hela riket eller endast v i s s a s ä r s k i l t b e h ö v a n d e k o m m u n e r . Även en dylik begränsning kunde m å h ä n d a synas innebära en viss orättvisa, eftersom även välställda kommuner k u n n a hava innevånare, vilka äro lika behövande som den fattigare befolkningen i kommuner med svag ekonomi. Å andra sidan äro kommuner med bättre finansiell ställning mera i stånd att själva sörja för sina fattiga, vilket, o m icke helt, så dock i väsentlig grad minskar betänkligheterna mot en dylik kategoriklyvning under en övergångstid. Enligt kommissionens mening bör denna fråga bliva helt beroende av hur åtgärderna i övriga avseenden begränsas. Om exempelvis samtliga de ovan angivna befolkningsgrupperna medtagas i verksamheten, och denna dessutom kommer att avse flera olika slag av födoämnen, torde det knappast finnas finansiella möjligheter att omedelbart utsträcka denna verksamhet till hela riket. Otvivelaktigt skulle man genom att på detta sätt utsträcka åtgärdernas omfattning i andra h ä n seenden men begränsa antalet av de kommuner, som gjordes delaktiga av hjälpverksamheten, erhålla mera fullständiga erfarenheter, som kunde tjäna till ledning för åtgärdernas fortsatta utbyggande. Å andra sidan skulle man härigenom få mera svårt att hålla detta fortsatta utbyggande av verksamheten inom lämpliga gränser. Kommissionen vill här icke taga närmare ställning till detta problem. Såsom nedan skall påvisas, vore en begränsning efter kommunernas förhållanden visserligen bättre än exempelvis en reduktion av prisrabatterna eller av de rabatterade kvantiteterna, men däremot kan icke utan vidare undersökning hävdas, att den vore bättre än en begränsning av de befolkningsgrupper, som böra erhålla del av hjälpen, eller av antalet varuslag, som medtagas i anordningen. Synpunkter på urvalet av de slag av livsmedel, å vilka prisrabatter borde utgå. De inhemska skyddsfödoämnen, som skulle kunna tagas med i den här ifrågavarande anordningen, äro följande: mjölk, smör, ost, nötkött, fläsk, ägg, frukt, grönsaker samt fisk. Då det gäller att taga ställning till vilka av dessa varor, som lämpligen böra medtagas, få de jordbruksekonomiska synpunkterna icke lämnas åsido. Produktionsbetingelserna i jordbruket äro av största betydelse vid bedömande av de samhällsekonomiska och därmed även, såsom tidigare påvisats, av de statsfinansiella kostnaderna. Det bör sålunda i detta sammanhang erinras om att det i fråga om smör, mjölk, nötkött, fläsk och ägg föreligger ett större eller mindre exportbehov — härvid underförstås givetvis, att mjölken icke kan exporteras, förrän den förädlats till smör eller eventuellt ost. Exportbehovet av smör uppgår till icke mindre än 40 °/o av

127 den inhemska förbrukningen av mejerismör. Beträffande övriga varor hänvisas till de i bilagorna 2 och 3 anförda uppgifterna. Det ä r emellertid icke endast förekomsten av ett exportbehov, som k a n anses mäta den jordbruksekonomiska angelägenhetsgraden av en ökning i den inhemska avsättningen. Så kunde exempelvis också en utvidgad inhemsk marknad för frukt och grönsaker te sig såsom ett synnerligen viktigt jordbrukspolitiskt önskemål — bland annat därför att en dylik avsättningsökning kunde bidraga till en sådan ändring i produktionsinriktningen inom jordbruket, att exportbehovet för ovan uppräknade varor mer eller mindre reducerades. Vid dessa överväganden borde dock upptagas till prövning, huruvida det icke härvidlag låge närmare till hands att åstadk o m m a en ökad avsättning på den inhemska marknaden i annan väg, nämligen genom ytterligare begränsning i fråga om importen av sådana frukter och grönsaker, vilka icke hava något större skyddskostvärde. Såsom framgått av i inledningen citerat utlåtande av Nationernas Förbunds sammansatta expertkommitté, höra exempelvis vindruvor knappast till de mera värdefulla skyddsfödoämnena. Sett ur näringshygienisk synpunkt skulle det främst vara konsumtionen av mjölk, smör, ost, ägg samt frukt och grönsaker, som skulle behöva stegras. Beträffande kött och fisk är behovet icke lika utpräglat, eftersom dessa födoämnen i första hand täcka äggvitebehovet, som i varje fall är bättre tillgodosett än behovet av mineralämnen och vitaminer. När det gäller en verksamhet av i stort sett oprövad art, är det emellertid icke endast de näringshygieniska och jordbruksekonomiska synpunkterna, som böra beaktas. Det gäller att också taga hänsyn till de administrativa svårigheterna, vilka kunna befinnas ställa sig väsentligt olika i fråga om olika varor. Härvid måste noga uppmärksammas, vad de föreslagna åtgärderna ytterst böra åsyfta. Såsom förut antytts, skulle avsikten med hela verksamheten vara att åstadkomma en k o n s u m t i o n s ö k n i n g i fråga om de rabatterade varorna, varvid utgångspunkten är, att en sådan konsumtionsökning är önsklig både av näringshygieniska och jordbrukspolitiska skäl-o Detta mål är emellertid icke utan vidare givet; det kunde möjligen också diskuteras, huruvida man icke skulle vilja åstadkomma en viss minskning av de samlade livsmedelsutgifterna för familjer med barn för att därigenom för dessa familjer möjliggöra en i övriga avseenden förbättrad behovstäckning. Kommissionen anser emellertid, att detta senare mål icke i första hand bör eftersträvas på denna väg. Detta skulle för det första innebära ett uppgivande av de näringshygieniska intressena — som kommissionen i detta betänkande har att bevaka — ävensom av de jordbrukspolitiska strävandena. Det skulle därjämte, av skäl som tidigare antytts, och som utförligare behandlats i kommissionens betänkande angående barnbeklädnadsbidrag m. m., utgöra ett tämligen irrationellt socialpolitiskt ingrepp, eftersom ingen garanti föreligger för att de medel, som härigenom skulle göras tillgängliga för övriga utgifter, komma att i första hand användas för de behov, som ur socialhygienisk synpunkt böra tillfredsställas i ökad utsträckning. Om exempelvis bostadsstandarden behöver höjas, sker detta säkrast, bäst och billigast genom direkta åtgärder inom ramen för bostadspolitiken. Strävandena att underlätta livsmedelsförsörjningen böra därför så avvägas, att de verkligen medföra en höjning av näringsstandarden. Ett rabattsystem av här ifrågavarande art borde alltså, enligt kommissionens mening, helst konstrueras på sådant sätt, att familjernas totala utgiftssumma lör d e rabatterade livsmedlen varken ökas eller minskas, vilket skulle betyda, att den faktiska konsumtionen stegrades med samma belopp, som motsvarar det allmännas kostnader för betalningen av prisrabatterna.

128 På grund av de individuella variationerna i konsumtion och smakvanor är det dock icke möjligt att uppgöra något system, som i alla enskilda fall erhåller exakt denna verkan, och dessutom kunna vissa praktiska överväganden av annan art i olika fall motivera en viss jämkning. Men m a n synes dock, så långt sig göra låter, söka nå just en sådan effekt. Med hänsyn till kravet på att åtgärderna böra medföra en konsumtionsstegring, bör bland annat övervägas, huruvida den omständigheten, att kvalitetsbestämningen i fråga om vissa varor erbjuder större eller mindre svårigheter, kan anses motivera, att de icke alls eller endast i andra hand medtagas i anordningen. Det kunde sålunda möjligen tänkas föreligga viss risk för att en prisrabatt på k ö t t icke helt och hållet åstadkomme en stegring i förbrukningen utan åtminstone delvis ledde till att konsumtionen inriktades på dyrare och mera smakliga kvaliteter. Härmed har i allmänhet icke vunnits någon nämnvärd näringshygienisk förbättring och måhända heller icke alltid någon ur jordbruksekonomisk synpunkt fördelaktig ökning av avsättningen. Det är dock ingalunda säkert, att verkningarna i praktiken skulle gå i dylik riktning; det kan nämligen tänkas, att de familjer, som h ä r skulle hjälpas, vanligen i större utsträckning eftersträva en ökning av kvantiteten än av kvaliteten. Beträffande f l ä s k behöver denna speciella synpunkt — även om den överhuvud anses böra beaktas — icke medföra några större betänkligheter. Härvidlag möter nämligen kvalitetsbestämningen väsentligt mindre svårigheter. Denna vara har emellertid i allmänhet lägre »skyddskostvärde» än nötkött och hör sålunda till de födoämnen, som icke i första hand kunna rekommenderas u r näringshygienisk synpunkt. G r ö n s a k e r o c h f r u k t hava, såsom ovan påpekats, i allmänhet ett väsentligt högre näringshygieniskt värde än kött och fläsk. I fråga om dessa varor gäller emellertid i huvudsak, vad som anförts om kött. I de fall, då lätt fixerbara kvaliteter förekomma, kan det endast bliva fråga om förhållandevis små kvantiteter, vilket betyder, att resultaten måste komma att te sig jämförelsevis obetydliga i förhållande till de administrativa anordningarna. Vad ä g g beträffar, gäller intet av de förut anförda skälen för att de icke skola medtagas. De hava ett betydande näringshygieniskt värde, och kvalitetsbestämningen bör i detta fall icke heller vålla några svårigheter. Det bör emellertid å andra sidan beaktas, att ägg tillhöra de dyrare livsmedlen, varför den näringshygieniska effekten i detta fall måhända icke skulle bliva så stor i förhållande till kostnaderna. Hänsyn bör även tagas till de komplikationer i den praktiska utformningen av anordningarna, som kunde vållas av att äggtillgången och äggpriserna förete avsevärda säsongväxlingar och som för övrigt även göra sig gällande i fråga om grönsaker och frukt. Skulle ägg medtagas — och det motsvarande gäller också nyssnämnda andra varor — synas prisrabatterna endast böra avse de tider, d å tillgången är god. Då det emellertid med hänsyn till familjernas behov icke föreligger något skäl för att prisrabatter endast utgå under vissa säsonger, borde i så fall övervägas, huruvida icke motsvarande rabatter under andra tider borde lämnas för annat varuslag, exempelvis kött eller ost. I fråga om mjölk och mejerivaror är en konsumtionsökning högeligen önskvärd såväl ur näringshygienisk som jordbruksekonomisk synpunkt; det är ju i fråga om smör, som det största exportbehovet föreligger. Beträffande o s t möter dock kvalitetsbestämningen åtminstone vissa svårigheter. Det bör å andra sidan uppmärksammas, att ostkonsumtionen i Sverige är förhållandevis begränsad, varför det kunde förefalla synnerligen önskvärt, att konsumtionen av denna vara stimulerades.

129 Såvitt nu kan förutses, kommer det emellertid sannolikt vid mera ingående undersökning att befinnas, att m j ö l k och s m ö r framför andra varor böra medtagas i det här diskuterade prisrabattsystemet. I fråga o m dessa födoämnen har man sålunda icke att räkna med några sådana svårigheter i fråga om kvalitetsbestämningen, vilka enligt det föregående möjligen skulle kunna förtjäna beaktande. Därest det vid den här föreslagna utredningen befinnes, att man, åtminstone under verksamhetens begynnelse, bör starkt begränsa antalet varuslag, som medtagas i prisrabattsystemet, torde frågan närmast bliva den, huruvida både smör och mjölk skola medtagas eller endast endera av dessa båda varor och i så fall vilkendera. För den händelse att ett val mellan dessa båda viktiga födoämnen — med hänsyn till de inledningsvis anförda motiven för att verksamheten vid själva starten gives en möjligast begränsad omfattning — skulle bliva aktuellt, torde bland annat följande synpunkter böra beaktas. Då verksamheten till väsentlig del skulle avse barnrika familjer, kunde det i första hand synas givet, att mjölk borde föredragas framför smör. Särskilt för familjer med mycket små barn kunde en mjölkrabattering te sig mera förmånlig än en smörrabattering. Det bör emellertid i detta sammanhang ihågkommas, att barn i spädbarns- och förskoleåldern, vid förefintligt behov, skulle kunna erhålla kostnadsfri mjölk enligt av kommissionen i sjätte kapitlet framlagt förslag. Vad skolbarnen beträffar, torde skolbespisningen komma att medföra en viss ökning i mjölkkonsumtionen. Ett annat argument för föredragande av mjölk kunde tänkas ligga däri, att faran för missbruk i detta fall kunde te sig mindre än i fråga om smör. Det vore nämligen mycket lättare för familjerna att i vinstsyfte återförsälja rabatterat smör än rabatterad mjölk. Det är dock ingalunda säkert, att missbruk av detta slag skulle komma att få någon mera betydande utbredning. Såsom kommissionen i tidigare sammanhang påpekat, synes nämligen den allvarligaste faran ligga däri, att familjerna använde den extra köpkraft, som genom rabattsystemet ställes till deras förfogande, för inköp av andra varor, än vad som avsetts. Ett dylikt missbruk kan visserligen försvåras därigenom att det förutsätter medverkan även från handlandens sida. Men i den mån möjlighet därtill föreligger, torde de familjer, som önska på obehörigt sätt utnyttja anordningen, i allmänhet föredraga denna utväg, eftersom den är bekvämare och dessutom giver dem möjlighet att erhålla full valuta för hela rabatten, vilket däremot i allmänhet icke skulle bliva fallet vid återförsäljning. Med hänsyn härtill förefaller det tvivelaktigt, om faran för missbruk verkligen skulle vara avsevärt större för smör än för mjölk. — Beträffande den allmänna sidan av detta problem om möjligheten av missbruk vill kommissionen hänvisa till vad som därom i liknande sammanhang anförts i sjätte kapitlet samt nedan (sid. 133) ytterligare understrukits. Särskilt viktigt i detta sammanhang är, att mjölkkonsumtionen i Sverige, utom i de allra fattigaste befolkningslagren, ligger på en så hög genomsnittlig nivå, att det kan ifrågasättas, huruvida någon mera betydande allmän stegring av densamma kan åstadkommas. Detta spörsmål bör i varje fall underkastas närmare undersökning, innan ställning tages till förmån för mjölken. Mjölkkonsumtionen företer vidare väsentligt svagare variationer efter inkomst och barnantal, än vad fallet är med smörförbrukningen (jfr bil. 1). I fråga om smöret har man nämligen att räkna med det konkurrerande margarinet, som speciellt konsumeras i fattiga och barnrika familjer. I fråga om denna vara vill det därför förefalla, som om väsentligt större möjligheter att uppnå en mera avsevärd konsumtionsstegring skulle föreligga. 9—378846.

130 Just det förhållandet, att de barnrika och fattiga familjerna i särskild grad få betala margarinaccisen, synes för övrigt göra det naturligt, att i första hand smör — som ju icke är något annat än »koncentrerad mjölk» — erbjudes dessa familjer till ett pris understigande det vanliga marknadspriset. Hela fettregleringen kommer för dessa familjer att framstå i helt annan dager, om fördyringen av margarinet kompletteras med en smörförbilligande anordning. Det synes vidare böra övervägas, huruvida man icke i fråga om smör kunde i väsentlig utsträckning komma ifrån den ovan diskuterade begränsning av verksamheten, vilken skulle ligga däri, att producenthushåll icke borde erhålla del av denna hjälp; ifrågavarande begränsning kunde, såsom förut antytts, möjligen anses innebära en viss orättvisa. Det är ju endast en mindre del av jordbrukarna, som själva producera smör. Det är visserligen sant, att mejerileverantörerna erhålla viss rabatt av mejerierna vid s. k. smöråtertagning för egna behov, men dessa rabatter bruka röra sig omkring endast 35 å 40 öre per kg, medan de smörrabatter, som skulle förekomma vid här förevarande hjälpanordning, av i det följande angivna skäl kunna komma att sättas till minst det dubbla. Det vill sålunda förefalla, som om smör skulle vara den vara, som vid närmare övervägande sannolikt i första hand skulle komma i åtanke vid en utredning om ett prisrabattsystem å skyddsfödoämnen. Den hittills förda diskussionen h a r utgått från den förutsättningen, att rabattverksamheten borde avse sådana varor, för vilka det såväl ur näringshygienisk som jordbruksekonomisk synpunkt föreligger ett normalt behov av konsumtionsökning. Vid en blivande utredning i ämnet kan det emellertid därutöver tänkas bliva anledning att undersöka problemet om huruvida icke särskilda anordningar borde vidtagas för ett socialpolitiskt och näringshygieniskt nyttiggörande av sådana t i l l f ä l l i g a ö v e r s k o t t å jordbruksprodukter, vilka tendera att helt förstöra marknaden å vissa jordbruksprodukter och därför på något sätt måste omedelbart undanskaffas. Kommissionen vill emellertid icke taga närmare ställning till detta praktiskt betydelsefulla men också svårlösta organisationsproblem än genom detta påpekande om dess existens. Hur stora böra prisrabatterna vara och vilka kvantiteter böra de avse? Vid den praktiska utformningen av anordningen möter först denna principiellt viktiga fråga: böra prisrabatterna vara mera betydande och i gengäld de kvantiteter, för vilka rabatterna beviljas, mindre, eller böra omvänt mindre rabatter beviljas å större kvantiteter? Ett specialfall av det första alternativet vore, om man överhuvud taget icke uttoge några priser alls utan utdelade livsmedlen gratis. Detta skulle emellertid i längden — vid en tillfällig gratisutdelning torde förhållandet däremot ofta vara annorlunda — huvudsakligen få den effekten, att familjernas livsmedelskostnader begränsades, och sålunda endast i mindre mån att deras konsumtion av livsmedel ökades. Av statsfinansiella skäl skulle det nämligen vara ogörligt att genom gratisutdelning täcka både hela deras nuvarande konsumtion av här ifrågavarande livsmedel och därutöver åstadkomma en ökning i förbrukningen. Om man av finansiella skäl begränsade gratisutdelningen till de mängder, som kunde anses motsvara en önskvärd konsuntionsökning, skulle, som nyss antyddes, denna konsumtionsökning sann> likt endast till viss, m å h ä n d a mindre del komma till stånd, utan bushållen skulle i huvudsak endast göra en besparing, som ginge in i den allmänna buigeten. Visserligen skulle en viss andel av även denna besparing sannoliit

131 k o m m a livsmedelsförsörjningen tillgodo, men denna andel skulle antagligen i genomsnitt högst motsvara den proportion, som livsmedelsposten nu utgör av den totala familjebudgeten; det är dessutom föga troligt, att ens denna obetydliga ökning i livsmedelskonsumtionen annat än till en del skulle falla på skyddsfödoämnena. Detsamma gäller, ehuru sannolikt i något mindre grad, om systemet med höga prisrabatter och små livsmedelskvantiteter. Av denna anledning förefaller det kommissionen sannolikt, att företräde kommer att givas åt den motsatta metoden: stora kvantiteter och icke alltför stora prisrabatter. I fråga om smör torde dock rabatten icke kunna alltför mycket begränsas. För att en mera märkbar effekt på konsumtionen skall ernås, kan det nämligen befinnas nödvändigt, att den icke väsentligt understiger prisskillnaden mellan mejerismör och margarin av billigaste sort. Denna prisskillnad uppgår för närvarande till mer än kronor 1: 50 per kg. Om ett smörrabattsystem kommer till stånd, torde rabatternas storlek emellertid icke kunna lixeras för längre tid utan torde tid efter annan få ändras efter förskjutningarna i detta prisförhållande. För andra varor än smör skulle prisrabatterna sannolikt i allmänhet kunna hallas relativt lägre. För dessa andra födoämnen gäller det nämligen icke att komma ned i närheten av prisnivån för ett bestämt konkurrerande varuslag, utan här torde man med större skäl kunna räkna med att även en mera begränsad rabatt kan medföra en viss konsumtionsökning — åtminstone försåvitt icke de i det föregående anförda speciella skälen mot ett dylikt antagande göra sig gällande. Även på dessa övriga varuslag torde det befinnas lämpligast att låta rabatterna utgå med visst belopp per mängdenhet och sålunda icke med viss procent av priset. Om rabatterna beräknades procentuellt, skulle nämligen kostnaderna icke på förhand kunna angivas. Det torde vara skäl att även något närmare ingå på de principfrågor, som kunna resa sig vid bestämmandet av de r a b a t t e r a d e kvantitetern a. För att närmare illustrera denna diskussion meddelas vissa sifferexempel; dessa äro också av praktisk betydelse för de förberedande kostnadsk a l k y l e r , s o m avslutningsvis meddelas för att underlätta ett ställningstagande till frågan om en eventuell fortsatt utredning. Såsom förut framhållits, torde det komma att befinnas mest ändamålsenligt att lata prisrabatterna utgå å hela den kvantitet av vederbörande vara som familjerna anses böra konsumera. Vad smör beträffar, erbjuder sig en utgångspunkt i den nuvarande sammanlagda förbrukningen av smör och margarin. Skälet härtill är framför allt det, att denna sammanlagda fettkonsumtion, åtminstone vad angår städerna — för vilka de säkraste konsumtionssiffrorna föreligga — endast uppvisar relativt små variationer mellan olika familjetyper och inkomstklasser; småhushåll om 2 personer förete dock en icke oväsentligt högre genomsnittsförbrukning än andra hushållstyper, och vidare kan tänkas, att de allra fattigaste familjerna — med under 2 000 kronor — förete en lägre sammanlagd fettförbrukning än övriga 1 fråga om hushåll med 3 eller flera minderåriga barn i städer och industriorter uppgick smorkonsumtionen åren 1932/33 till ej fullt 42 kg per år och margarinkonsumtionen till drygt 56 kg. Den sammanlagda förbrukningen utgjorde sålunda omkring 100 kg. För hushåll med 1—2 minderåriga barn uppgick motsvarande siffra till omkring 65 kg per år Med hänsyn till den väsentliga ökning i smörförbrukningen'som enligt bilaga 3 agt rum sedan 1932/33, kan dock ifrågasättas, huruvida dessa siff ror lämpligen kunna väljas till utgångspunkt för en anordning, som är avsedd att åstadkomma en ytterligare stegring i förbrukningen. Det är emel

132 lertid att märka, att denna allmänna konsumtionsökning endast i n i n d r e grad torde hava berört de i socialstyrelsens undersökning ingående familjerna, eftersom ingen av dessa led av arbetslöshet. Deras konsumtiomsiffror torde också av den anledningen hava legat högre, än vad som sparade mot genomsnittet inom hela befolkningen, eftersom de endast i enstaka fall h a d e inkomster under 2 000 kronor. Det är vidare att märka, att iettförbrukningen i dessa stadsfamiljer synes hava varit högre än för de uigefär samtidigt undersökta lanthushållen. Det torde sålunda kunna anföias skäl för att man vid fastställandet av den rabatterade mängden i försti h a n d utgår från de angivna konsumtionssiffrorna 100 kg per barnrik fanilj och 65 kg per hushåll med 1—2 barn. Det är dock ovisst, huruvida familjerna böra konsumera hela denna fettmängd i form av smör. Det kan nämligen vara anledning att tiga hänsyn till det förhållandet, att smöret vid stekning förlorar åtminstone det väsentliga av sina näringshygieniska företräden framför margarin. Det skulle innebära, att man endast borde söka avsevärt begränsa margtrinförbrukningen inom de barnrika familjerna — icke helt utplåna densamma. Rabatten kunde sålunda exempelvis avse omkring 80 °/o av hela den angivna genomsnittsförbrukningen av smör och margarin. Med utgångspunkt härifrån kunde man —om differentieringen efter familjetyp icke göres alltför ingående — tänka sig följande relativt j ä m n a veckokvantiteter: för familjer med 1—2 barn under 16 år 1 kg, för familjer Detta m e ( j 3—4 barn 1*5 kg och för familjer med 5 eller flera barn 2 kg. skulle enligt föreliggande uppgifter betyda, att den nuvarande smörkonsumtionen i stadsfamiljer med 1—2 barn skulle ökas med omkring 40 °/o och i barnrika familjer ungefär fördubblas. Enligt här diskuterade linjer skulle man sålunda i fråga om smörförbrukningen söka utjämna de olikheter, som nu föreligga mellan olika familjetyper och inkomstklasser. Beträffande mjölk kan man emellertid knappast välja en liknande utgångspunkt för fastställandet av den rabatterade kvantiteten, eftersom olika familjetyper och inkomstklasser härvidlag icke förete så utpräglade skillnader. Den nuvarande mjölkkonsumtionen i städerna uppgår enligt socialstyrelsens uppgifter till ungefär 2 / 3 liter per dag och konsumtionsenhet. Det torde ur näringshygieniska synpunkter icke vara önskvärt, att denna konsumtion allmänt ökas till mera än ungefär 0*8 liter per konsumtionsenhet och dag. Med utgångspunkt härifrån kunde följande summariska dagskvantiteter diskuteras: Familjer med 1 barn under 16 år 2*0 liter » » 2 » » 16 » 2'5 » » » 3 » » 16 » 3'0 » » » 4 » » 16 » 3'5 » » » 5 » » 16 » 4-0 » o. s. v. Enligt detta torde konsumtionsökningen i de hjälpta stadshushållen komma att i genomsnitt röra sig omkring 20 °/o. Den här förda diskussionen torde hava angivit motiveringen för det tidigare anförda uttalandet, att man vid en begränsning av verksamheten torde böra anlita andra utvägar än en alltför stark reduktion av rabatter och rabatterade kvantiteter. En dylik reduktion kunde nämligen lätt äventyra hela syftet med verksamheten, vilket skulle vara att åstadkomma en ökning av konsumtionen, som ter sig någorlunda betydande i förhållande till de finansiella uppoffringarna.

133 Organisation och finansiering. Kommissionen har icke ansett det tillh ö r a sin uppgift att ingå på någon mera utförlig diskussion av de organisationsproblem, som kunna resa sig vid en anordning av förevarande natur. Det torde kunna antagas, att man kan finna det ändamålsenligt att i tilllämpliga delar utforma åtgärderna efter mönster av den utdelningsverksamhet, varom förslag lämnats i det sjätte kapitlet. Dock blir det här givetvis icke fråga om något samarbete med vårdcentralerna; verksamheten administreras i sin helhet av lämpligt kommunalt organ. Därest särskild ny behovsprövning icke anses böra förekomma, torde barnavårdsnämnden utgöra den myndighet, som närmast kunde komma i fråga. Vid frågans övervägande måste naturligtvis även r i s k e n f ö r m i s s b r u k beaktas. Möjligheten att genomföra en anordning av här diskuterad n a t u r blir säkerligen till väsentlig del beroende av i vad mån dylika risker k u n n a i rimlig grad begränsas. De i annat sammanhang i sjätte kapitlet anförda danska erfarenheterna synas tyda på att möjligheter härtill borde förefinnas. I rikets smärre kommuner torde redan den intima inbördes personkännedomen åstadkomma en effektiv kontroll. I de större kommunerna k a n man givetvis icke räkna med denna faktor, men här finnes å andra sid a n möjlighet att utveckla en mera effektiv administrativ kontrollapparat. Hänsyn till detta problem måste bland annat tagas vid den finansiella avvägningen mellan stat och kommun, som längre fram kommer att beröras. Även om allmänna skäl kunna anföras för att staten bör helt bekosta denna verksamhet, måste önskemålet ur här ifrågavarande synpunkt, att kommunen göres ekonomiskt intresserad i densamma, i och för sig tala för att viss mindre del av kostnaden lägges å kommunen. Såsom tidigare upprepade gånger framhållits, ligger den allvarligaste far a n sannolikt däri, att korten användas för inköp av icke avsedda varor; å andra sidan förutsattes för dylikt missbruk medverkan även av handlanden eller av dennes biträden. Risken för att korten eller de rabatterade varorna försäljas får emellertid icke därför lämnas ur sikte. Dessa frågor äro av större betydelse i förevarande sammanhang än i fråga om de i sjätte kapitlet föreslagna hjälpanordningarna för vissa mödrar och barn — detta därför att det här sannolikt kommer att bliva fråga om mera omfattande åtgärder. Vid frågans fortsatta utredning torde det kunna visa sig lämpligt att använda r a b a t t k o r t s y s t e m . Det är visserligen sant, att en dylik anordning hos mången skulle komma att väcka oangenäma minnen från krigsåren. Det bör emellertid understrykas, att det råder en väsentlig skillnad mellan en ransoneringsanordning vid brist på livsmedel och ett rabattkortsystem, som tvärtom är avsett att fördela ett överflöd, och att det senare sannolikt kommer att uppfattas på helt annat sätt än det förra. Korten böra utlämnas för viss kortare tid, exempelvis en fyraveckorsperiod — detta för undvikande av att det på en gång utlämnade kortvärdet skulle bliva alltför betydande, vilket kunde föranleda risk för missbruk. I övrigt har kommissionen icke ansett nödigt att ingå på och taga ställning till de organisatoriska detaljerna. För en belysning av hur den lokala administrationen av ifrågavarande anordning kunde tänkas bliva gestaltad hänvisas till en av t. f. sekreteraren Richard Sterner på grundval av inom den för näringsfrågans utredning nedsatta delegationen genomförd diskussion utarbetad redogörelse, innehållande »P. M. med vissa synpunkter- på frågan om organisationen av ett system med prisrabatter å skyddsfödoämnen», vilken såsom bilaga 6 fogats till detta betänkande.

134 Vad f i n a n s i e r i n g e n beträffar, tala såväl näringshygieniska s<om socialpolitiska synpunkter för att kostnaden till huvudsaklig del bör läggas på statsverket. De skäl härför, som framförts beträffande övriga i detta betänkande framlagda förslag, synas även i detta fall äga tillämpning; samtidigt måste emellertid hänsyn tagas till vad som nyss anförts angående Ibehovet av ett lokalt intresse i den kontroll, som erfordras med hänsyn till risken för missbruk. — Det bör vidare övervägas, huruvida icke statsbidragen böra finansieras genom margarinaccismedel, i den mån möjlighet härtill förefinnes. Det förtjänar härvid anmärkas, att den minskning i margarinförbrukningen, som skulle inträda, därest ett smörrabattsystem av här skisserad natur genomfördes, icke skulle bliva så betydande, att någon m e r a avsevärd minskning i margarinaccismedlen skulle bliva följden. Därest verksamheten icke omedelbart skulle omfatta samtliga kommuner, erfordras givetvis ett särskilt ansökningsförfarande från kommunernas sida. För det fall, att ansökningar om statsbidrag skulle inkomma till större belopp, än vad som svarar mot fastställt statsbidrag, måste då ett urval bland de sökande kommunerna verkställas. Detta urval lärer då böra verkställas efter i tillämpliga delar liknande grunder, som kommissionen föreslagit i fråga om statsbidrag till skolbespisning. Kostnadskalkyler. Såsom förut angivits, vill kommissionen, för underlättande av ställningstagande till frågan om en eventuellt fortsatt utredning, meddela några kostnadskalkyler, vilka grundats på vissa antaganden rörande åtgärdernas omfattning. Dessa antaganden hava valts så, att beräkningarna skola bliva relativt enkla. De hava sålunda icke karaktär av något förslag om åtgärdernas utformning. I fråga om s m ö r r a b a t t e r i n g e n förutsattes följande: hjälpen lämnas till alla barnrika familjer i hela landet, vilka icke själva producera smör i tillräcklig mängd. Dessa familjer erhålla 1*6 kg i veckan, om 3—4 b a r n finnas, och 2 kg, om barnantalet överstiger 4. Prisrabatten utgör 1: 25 kronor pr kg utom för sådana hushåll, vilka av mejerier erhålla särskild rabatt vid smöråtertagning. Dessa producenthushåll erhålla 90 öre. Hela antalet familjer med 3 eller flera minderåriga barn utgör ungefär 160 000. Härav bortfalla en del hushåll, som producera landssmör eller som försälja smör, samt vidare en del bemedlade hushåll. Siffran synes med hänsyn härtill kunna reduceras till högst 150 000. Det antages, att omkring 30 000 av dessa hushåll utgöras av mejerileverantörer. Detta betyder, att den genomsnittliga prisrabatten skulle utgöra ungefär 1: 20 kronor. Den genomsnittliga årskvantiteten för varje barnrik familj kan beräknas till 84 kg, och den totala rabattkvantiteten skulle utgöra nära 13 miljoner kg. Av denna kvantitet torde, grovt räknat, hälften representera en verklig konsumtionsökning. Hela rabattbeloppet skulle uppgå till i medeltal 100 kronor per familj och år. Det totala beloppet för samtliga hjälpta familjer skulle bliva 15 miljoner kronor. Härtill komma vissa administrationskostnader. I fråga om m j ö l k synes rabatten av förut angivna skäl kunna hållas relativt lägre — möjligen så lågt som vid 6 öre per liter. Den rabatterade kvantiteten skulle utgöra 3 liter för familj med 3 barn, 3"5 liter för familj med 4 barn, 4 liter för familj med 5 barn o. s. v., vilket — enligt föreliggande uppgifter om familjernas fördelning efter barnantal — motsvarar ett genomsnitt per barnrik familj av nära 3*5 liter per dag eller drygt 1 200 liter per år.. Av denna hjälp skulle de barnrika jordbrukarhushållen, vilka enligt i Folkräkningen 1935/36, del III, lämnade uppgifter torde kunna beräknas utgöra omkring 40 000, icke erhålla del. Frånräknas vidare en del mjölk-

135 handlande samt sådana bemedlade familjer, vilka icke bry sig om att utnyttja hjälpen, kommer man ned till omkring 110 000 familjer. Den totala rabatterade kvantiteten skulle då uppgå till omkring 130 miljoner liter och hela rabattbeloppet till 8 miljoner kronor. Kostnaden blir sålunda väsentligt lägre än för smör, men samtidigt blir den konsumtionsökning, som genom anordningen åstadkommes, icke endast absolut taget utan även i förhållande till kostnaden avsevärt mindre. Om ett dylikt prisrabattsystem för smör och mjölk skulle utsträckas till a n d r a familjegrupper än enbart flerbarnshushållen, komme kostnaden sannolikt att ökas med ytterligare något tiotal miljoner kronor. Ännu starkare skulle ökningen bliva, om även andra slag av födoämnen, t. ex. kött, fläsk, ost, ägg, grönsaker och frukt medtoges i anordningen, och denna samtidigt finge omfatta hela landet. Man skulle då snabbt komina upp till ett belopp av 100 miljoner eller däröver. En dylik siffra ter sig givetvis avskräckande. Det må emellertid erinras om att den belastning på konsumenterna, som åstadkommes genom nuvarande jordbruksreglering, rör sig omkring 200—300 miljoner kronor per år. Kommissionens yrkande. Såsom tidigare framhållits, har kommissionen här endast velat giva en uppläggning av förevarande problem. Kommissionen vill sålunda endast föreslå, att spörsmålet om åstadkommande av ett prisrabattsystem av här skisserad natur snarast upptages till fortsatt övervägande, eventuellt i samband med en kommande allmän utredning om jordbrukspolitiken samt att därvid beaktas dels de finansiella möjligheter, som kunna föreligga för en dylik anordning, dels de synpunkter på behovet därav samt på organisationsproblemets natur, som av kommissionen i detta betänkande anförts.

136 Kap. IX.

B e h o v e t av e n förbättrad u p p l y s n i n g s - o c h u n d e r v i s n i n g s v e r k s a m h e t i näringsfrågan.

Näringsupplysningens betydelse. Det har tidigare upprepade gånger framhållits, att även om inkomsten — eller rättare förhållandet mellan inkomst och familjestorlek — spelar en mycket betydande roll vid valet av födoämnen, är den dock icke den enda betydelsefulla faktorn. Det är tydligt, att man med ett visst belopp tillgängligt för inköp av födoämnen k a n hushålla sämre eller bättre i den meningen, att det näringsfysiologiska resultatet kan bliva högst olika. Inom alla befolkningslager finnes otvivelaktigt ett behov av näringspropaganda och näringsupplysning. Befolkningskommissionen är sålunda angelägen att framhålla, att strävandena att åstadkomma en förbättrad kost måste inrikta sig såväl på de ekonomiska som på de pedagogiska åtgärderna. Det vore oriktigt att ensidigt inrikta sig på endera. I sin slutrapport visar Nationernas Förbunds sammansatta kommitté med ett par exempel, hurusom antingen okunnighet om näringens betydelse för hälsan eller om principerna för sammansättningen av en riktig kost motarbetar rationella kostvanor även i sådana länder, där de största framstegen gjorts. Sålunda framhålles bland annat följande. Ett belysande fall utgör användningen av vitt bröd. Under de senaste femtio åren h a r förbrukningen av finmalet vitt bröd ökat i alla västerländska stater; i vissa av dem har till och med konsumtionen av grovt bröd ansetts utgöra ett tecken p å en social mindervärdighet. Förmalningsprocesserna hava av detta och andra skäl (t. ex. det förhållandet att vitt mjöl håller sig bättre än mindre fint målet) förändrats för att från kornet avskilja allt, som kunde giva brödet en mörk färg eller ett grovt utseende. För dem, som k u n n a skaffa sig en riklig kost, är ett överskott p å gröna grönsaker, färsk frukt och mjölk viktigare, då de giva mera mineralämnen än vetekli och vetegroddar. Men när kosthållet befinnes vara undermåligt, äro mineralämnen i regel bland de viktiga näringsbeståndsdelar, som falla under standarden; fasthållandet vid vitt bröd förhindrar, att den totala mirieraltillförseln blir så hög, som den kunde vara vid samma utgiftsnivå. Det kan vara av intresse att erfara, att i Förenta Staterna, som resultat av upplysningsverksamheten, framträtt en motsatt tendens — alltså från det fina vita brödet till bröd av grovmalet vete. Kött utgör en a n n a n illustration till uppfostrans betydelse. Sedan kriget hava husm ö d r a r n a i västerns länder haft en tendens att använda »fina» bitar av kött, lämpliga för griljering eller hastig stekning, och undvika vad de anse »sämre» bitar, lämpliga för att stuva eller koka. Näringsvärdet hos dessa senare är i många fall icke mindre än hos »fina». Denna utveckling beror delvis på en ökad smak för stekar och kotletter och dels på att deras tillagning kräver ett minimum av tid.

Det är klart, att man även i detta fall med samma penningutgift lätt skulle kunna få en kost med högre näringsvärde, om inköpen av kött ej koncentrerades till »fina» bitar. Kommissionen vill dock i detta sammanhang framhålla, att den snabbare och enklare tillagningen av vissa »finare» och dyrare köttsorter många gånger måste anses medföra såväl ekonomiska som näringsfördelar med hänsyn till den arbetsbesparing, som deras användande medför — en arbetsbesparing, som ekonomiskt och därigenom även näringsfysiologiskt kan medföra verkningar på familjens hushållning.

137 Även följande uttalande av den sammansatta kommittén må i detta samm a n h a n g anföras. Som ett sista exempel p å de sakliga verkningarna av fördomar och okunnighet på kostvanor förtjänar skummjölken att omnämnas. Före kriget förbrukades avsevärda kvantiteter skummjölk av industriarbetarbefolkningen i E u r o p a s städer. Efter kriget konsumeras m e r a o s k u m m a d mjölk och detta är naturligtvis mycket bra. Men det synes hava uppstått en fördom mot skummjölk i många länder, vilken h a r lett till en minskning av dess konsumtion även hos sådana, som icke hava r å d att skaffa sig den dyrare o s k u m m a d e mjölken. I Sverige visa t. ex. socialstyrelsens hushållsundersökningar, att medelkonsumtionen av o s k u m m a d mjölk steg i industriorter och städer från 194 till 223 liter per konsumtionsenhet mellan 1914 och 1933 — en ökning på 29 liter — medan medelkonsumtionen av skummjölk sjönk från 68 till 8 liter — en minskning på 60 liter. Detsamma är fallet i a n d r a länder. Det är högeligen önskvärt, att konsumtionen av o s k u m m a d mjölk ökar och m a n bör göra allt därför. Men olyckligtvis h a r fördomen mot skummjölk i vissa fall lett till en reduktion av den totala mjölkkonsumtionen. Mjölkens speciella näringsvärde ligger i dess mineral- och äggviteinnehåll, vilket icke på något sätt reduceras genom borttagandet av smörfettet.

Kommissionen vill understryka, att det härvid givetvis icke är fråga om att skummjölksförbrukningen skulle ökas på bekostnad av konsumtionen av oskummad mjölk. Den utsträckning, i vilken upplysning kan påverka konsumtionen av flertalet viktiga skyddsfödoämnen, belyses av den av näringsrådet utförda undersökningen över de mycket stora skillnaderna i konsumtionen mellan enskilda familjer tillhörande samma familjetyp och inkomstgrupp. Så snart så betydande variationer förekomma, är det uppenbart, att ett vidsträckt utrymme finnes för påverkan av konsumtionen genom propaganda och upplysning. Såsom redan tidigare påpekats, framgår av det i bilaga 1 meddelade referatet av denna undersökning, att även familjer, som med hänsyn till ringa medlemsantal eller låg inkomst åtnjuta en relativt god ekonomisk standard, till ungefär en tiondel förete underoptimal kaloritillförsel. Nationernas Förbunds sammansatta kommitté åberopar i detta sammanhang en av H. Stiebeling utförd undersökning i U. S. A., där kosten hos 900 familjer, som levde på olika utgiftsnivå för sin föda, betygsattes efter sin beskaffenhet u r näringssynpunkt med A, B och C, varvid A betecknar god, B någorlunda tillfredsställande och C otillfredsställande kost. Dessa undersökningsresultat, jämte kommitténs därtill fogade kommentar, återgivas här nedan: Familjer, där livsmedelskostnaden per konsumtionsenhet 1 och vecka utgjorde (dollars):

Antal familjer

kogten

1-33—1-90 2-67—3-32 4-00—4-66

333 459 108

4 35 77

därav

(J %) f a m i l j e r tmhörd

där t

Jt

^

A

B

C

35 59 20

61 6 3

Det är tydligt, att det vid en högre nivå på utgifterna för födoämnen per konsumtionsenhet finns en tendens till förbättring av kostens kvalitet. I den lägsta utgiftsgruppen betecknas ända till 61 % av kosterna som otillfredsställande; men eftersom 35 % av dem, som giva ut lika mycket på föda, kunna placeras i klass B, måste det tagas för givet, att det icke behöves någon större skicklighet eller förmåga för att få en tämligen tillfredsställande kost p å den utgiftsnivån. Med a n d r a ord: om de 61 procenten i klass C finge lära sig, h u r de 35 procenten i klass B fördelade sina födoämnesutgifter, skulle de sannolikt få en tillfredsställande kost även utan ökning i inkomsten. Det faktum, att blott 4 % av kosterna i den lägsta intomstgruppen n å A-standarden, tyder p å att det n ä r m a s t erfordras en exceptionell : Härvid användes en speciell konsumtionsenhetsskala, vars närmare innebörd här icke torde betöva angivas.

138 skicklighet i hushållningen härför; det ä r dock troligt, att om de sattes få s-påret, åtminstone några av dem, som endast n å B-kosten, skulle bliva i stånd att iå A-kost genom upplysning i fråga om ekonomi och näringslärans principer. I de båda a n d r a inkomstgrupperna synes det icke finnas något skäl, varför icke alla skulle k u n n a uippläras så, att de nådde A-standarden; i vart fall kan det förhållandet, att re;pektive 6) % och 3 % tillhöra C-klassen i de två högsta inkomstgrupperna, endast bero p å okun.nighet och icke på begränsning av de ekonomiska möjligheterna.

Liknande iakttagelser hava gjorts även i andra länder. Innan själva näringsupplysningen behandlas, vill kommissionen närmiast ingå på den därmed nära sammanhängande frågan om n ä r i n g s f o r s k n i n g e n . Såväl för upplysningsarbetet i näringsfrågan som f3r närinigsoch jordbrukspolitiken är det av väsentlig betydelse, att mera ingående k ä n nedom om de faktiska konsumtionsförhållandena erhålles, än val som m e d hittills utförda undersökningar varit möjligt. — Därefter följer en redogörelse för den n u v a r a n d e n ä r i n g s u p p l y s n i n g e n . Met bakgriunden av denna framställning kommer kommissionen så till sist a t precisera sina f ö r s l a g i upplysningsfrågorna. Dessa förslag äro emellertid icke i detalj utarbetade. Detta hade nämligen bland annat förutsatt ir.gående pedagogiska och skoltekniska överväganden, som kommissionen icke ansett tillhöra sin uppgift att ingå på, utan dessa överväganden synas lämpligen böra hänskjutas till särskilda sakkunniga. Kommissionen har därför i detta kapitel, liksom i det närmast föregående, inskränkt sig till en »ramutredning», där de olika utredningsbehoven utpekas och motiveras. Behovet av ytterligare utredningar om näringsförhållandena För att man skall kunna bedriva en framgångsrik upplysningsverksamhet, är det å ena sidan nödvändigt att veta, huru de faktiska näringsförhållandena gestalta sig inom olika sociala och ekonomiska grupper av befolkningen, och å andra sidan hur en optimal kost bör vara beskaffad med särskild hänsyn tagen även till för Sverige säregna förhållanden. Såsom framgår av vad tidigare anförts, är vår kännedom om den svenska befolkningens näringsförhållanden trots allt i betydliga avseenden ofullständig. En viktig uppgift är därför att genom ändamålsenligt anordnade undersökningar anskaffa för sådan kännedom erforderligt material. Socialstyrelsens levnadskostnadsundersökningar hava, såsom de hittills utförts, väsentligen haft till uppgift att utgöra en grund för dyrortsgrupperingsarbetet samt för styrelsens övriga levnadskostnadsstatistik. Endast som en biprodukt har man samtidigt erhållit material, som möjliggjort studium av kostförhållandena i begränsad omfattning. En dylik anordning av dessa undersökningar kunde möjligen tidigare te sig motiverad, eftersom man förut icke trott sig hava anledning att under normala tider befara några mera omfattande näringsbrister. Med de krav på folknäringen, som den moderna näringsfysiologien ställer, framstår det emellertid som ett oavvisligt behov, att dessa undersökningar i första hand utnyttjas för ett intensivt studium av livsmedelsförsörjningen. Det förefaller också kommissionen sannolikt, att det väl skulle låta sig göra att vid planläggningen och bearbetningen av här ifrågavarande undersökningar i högre grad än hittills varit fallet, tillgodose näringsforskningens behov. Ett viktigt önskemål härvid är, att redan vid undersökningarnas förberedande näringsfysiologisk sakkunskap beredes tillfälle medverka. I framtiden torde detta bäst åstadkommas genom samverkan mellan socialstyrelsen och statens institut för folkhälsan. Härvid bör bland annat beaktas nödvändigheten, att kommande undersökningar utsträckas till att omfatta även andra än tidigare undersökta befolkningslager, i synnerhet sådana med lägre inkomster.

139 Undersökningarnas hittillsvarande begränsning till att i huvudsak endast omfatta familjer med någorlunda »normala» inkomster är nämligen helt och hållet betiingad av den omständigheten, att det i första hand gällt att erhålla en grundval för dyrortsgrupperingsarbetet och för övrig levnadskoslnadsstatistik. Ur näringshygienisk och social synpunkt är det emellertid icke endast av intresse att erhålla k u n s k a p om »normala» förhållanden, utan det blir ur dessa synpunkter i högsta grad angeläget att därjämte kunna studera konsumtionen i fattigare familjer. Bland a n n a t skulle en studie av fattigvårdsklientelets livsmedelsförbrukning på ett för det praktiska socialvårdsarbetet betydelsefullt sätt tjäna till att belysa resultatet av den nuvarande hjälpverksamheten. De undersökningar, som hittills i större skala utförts i vårt land, hava varit av intensiv karaktär, det vill säga livsmedelskonsumtionen har i detalj följts under ett helt år. Helt visst äro sådana undersökningar av synnerligen stort värde. En olägenhet med dessa undersökningar är emellertid, att de bliva relativt kostsamma och tidskrävande och av denna anledning måste begränsas till några få tusen familjer. Det blir då synnerligen svårt att avgöra, i vad mån de erhållna undersökningsresultaten kunna anses representativa för den totala befolkningen. Även om olika inkomstklasser, yrkesgrupper och familjetyper blivit företrädda i någorlunda samma proportioner som inom befolkningen i dess helhet — vilket hittills icke varit fallet — komma de undersökta hushållen dock alltid att i så måtto utgöra ett ensidigt urval, som endast sådana familjer, som kunna förmås att under ett helt år föra synnerligen detaljerade hushållsböcker, och som därför kunna förväntas avsevärt höja sig över genomsnittet i fråga om ekonomisk förtänksamhet och hushållningsförmåga, kunna ingå i undersökningarna. Den kvantitativa begränsningen i undersökningarna blir särskilt allvarlig, då det gäller att utreda förhållandena inom olika delgrupper av hela materialet. Fördelas detta på en gång efter familjernas storlek och barnantal, deras inkomstförhållanden, familjeföreståndarens yrke o. s. v. — något som är fullständigt nödvändigt, för att dessa faktorers betydelse för näringsstandarden skall kunna utrönas —, bliva åtskilliga av dessa delgrupper så små, att de erhållna undersökningsresultaten i större eller mindre grad k o m m a att påverkas av tillfälligheter. Det kan under sådana förhållanden starkt ifrågasättas, huruvida icke dessa intensiva men på ett begränsat material inriktade undersökningar böra kompletteras med extensiva sådana, vilka grundas på uppgifter från ett större antal familjer. Dessa senare utredningar skulle då endast avse kortare perioder på omkring 14 dagar till en månad, vilka skulle förläggas till var och en av de fyra årstiderna. Det blir härigenom möjligt att få med även sådana familjer, vilka icke kunna förmås att föra hushållsbok under längre tid. Dessa extensiva undersökningar komma icke bara i och för sig själva att äga ett betydande värde, utan de kunna dessutom tjäna till att giva en nödvändig bakgrund åt de intensiva men kvantitativt begränsade undersökningarna. Det blir härigenom i högre grad möjligt att bedöma vilken grad av allmängiltighet, som bör tillmätas resultaten av sistnämnda undersökningar, vilket betyder, att väsentligt säkrare slutsatser kunna dragas av desamma. Det förfaller därjämte angeläget, att alla undersökningsresultat sammanställas med tillgängliga uppgifter om befolkningens fördelning på inkomstklasser och familjetyper samt att undersökningsmaterialet grupperas på sådant sätt, att det i görligaste mån blir jämförbart med dessa från annat håll hämtade uppgifter. Dylika sammanställningar äro dels nödvändiga för att kontrollera materialets representativitet, dels — för det fall att representativiteten icke skulle bliva fullständig — för att skänka en uppfattning om i vad mån resultaten i den ena eller den andra riktningen avvika från de resultat, som en helt representativ undersökning skulle hava givit. I detta sammanhang förtjänar understrykas, att materialets gruppering på olika

140 familjetyper är viktigare än någon annan gruppering, eftersom familjeres medlems- och barnantal är av större betydelse för näringsstandarden än inkonsten och yrket. Av denna anledning bör bearbetningen redan från början inrikta* p å ienskilda, konkreta familjetyper. Den hittills förhärskande metoden att berama konsumtionen per »normalhushåll» — ett i hög grad konstruerat statistiskt begrepp — bör så mycket som möjligt skjutas i bakgrunden. Vid yrkesgrupperiigen b ö r framför allt arbetets art och beskaffenhet beaktas, eftersom dessa förhålanden i hög grad influera på näringsbehovet. Det är därför olämpligt att, såsom hittills i viss mån skett, fästa särskild vikt vid anställningsförhållandets karaktär vid materialets uppdelning på »arbetare» och »tjänstemän»; i första hand gälle- det att särskilja kroppsarbetare från övriga arbetstagare. Vidare är det av största vikt, att bearbetningarna icke enbart inriktas jå medeltalsberäkningar. På grund av de stora variationer i livsmedelsförbruknirgen, som förekomma även inom enskilda inkomst- och familjetyper, hava medelalen vid sådana undersökningar, som det h ä r är fråga om, endast ett mycket jegränsat värde. Den genomsnittliga förbrukningen är, såsom tidigare framhållit;, nästan alltid tillfredsställande — utom i större familjer tillhörande lägre inkonstklasser. Men medeltalen utgöra endast statistiska konstruktioner; även om de U sig tillfredsställande, utesluter detta icke, att många enskilda familjer hava tn sämre näringsstandard, än vad som är önskvärt. Bland annat av denna anlednhg är det angeläget, att även variationerna omkring medeltalen undersökas. Detta krav på att undersökningarna böra närmare belysa frekvensen av sådana familjer, som hava ur näringshygienisk synpunkt otillfredsställande li/smedelskonsumtion, ökar betydelsen av att de intensiva undersökningarna konpletteras genom på ett större material inriktade extensiva utredningar. Av mycket stor betydelse skulle även vara, om de undersökningar, son i framtiden komma att utföras över livsmedelsförbrukningen, kunde kombimras med undersökningar över familjernas hälsotillstånd och fysiska standard. Då detta hittills ej varit fallet, är det mycket svårt att bilda sig någon mera ingående uppfattning om sambandet mellan konsumtionsvanorna i fråga om livsmede. och det fysiska tillståndet i olika åldrar. E n närmare kännedom om dessa förhålanden är emellertid av vikt för strävandet att åstadkomma en rationell näringshygen i landet. Vilka medicinska undersökningar, som i detta sammanhang böra röretagas, kan här ej särskilt specificeras. E n särskild teknisk kommission inom Nationernas Förbunds hälsoorganisation är för närvarande sysselsatt med studier av metoder för att undersöka näringstillståndet hos en befolkning speciellt med Mnsyn till barnen. Beträffande de senare torde registrering av längd och vikt, tändernas beskaffenhet, antalet frånvarodagar från skolan, sjukligheten under året m m. vara nödvändig och samtidigt möjlig att utföra. Näringsläran i s k o l o r n a s biologiundervisning. B e f o l k n i n g s k o m m i s s i o n e n ö v e r g å r n u till a t t l ä m n a en k o r t f a t t a d redogörelse för d e n n u v a r a n d e n ä r i n g s u p p l y s n i n g e n . I f ö r s t a h a n d gäller det h ä r v i d att u p p m ä r k s a m m a den vid s k o l o r n a m e d d e l a d e u n d e r v i s n i n g e n i n ä r i n g s l ä r a . I alla s k o l o r m e d d e l a s t e o r e t i s k u n d e r v i s n i n g i d e t t a ä m n e i s a m b a n d m e d b i o l o g i u n d e r v i s n i n g e n . V a d f o l k s k o l o r n a beträffar, s t a d g a s s å l u n d a i u n d e r v i s n i n g s p l a n e n för ä m n e t n a t u r k u n n i g h e t b l a n d a n n a t följande: »Den egentliga u n d e r v i s n i n g e n i h ä l s o l ä r a b ö r d o c k t a g a s för sig och förläggas så l å n g t m o t s k o l t i d e n s slut s o m m ö j l i g t , och b ö r h ä l s o l ä r a d ä r v i d b e h a n d l a s f r å n vissa e n h e t l i g a s y n p u n k t e r . . . S å s o m en s å d a n e n h e t l i g s y n p u n k t m å s ä r s k i l t f r a m h å l l a s d e n s u n d a l e v n a d s o r d n i n g e n , t. ex. i fråga o m m a t och dryck ...» I u n d e r v i s n i n g s p l a n e n för l ä r o v e r k e n föreskrives i f r å g a o m underv i s n i n g e n i biologi m e d h ä l s o l ä r a b l a n d a n n a t , a t t d e n n a b ö r »bibringa lär-

141 jungarna . . . kunskap om . . . människans . . . byggnad och livsyttringar . . . ävensom att lämna vägledning för ett sunt levnadssätt.» Kommissionen har tagit del av de redogörelser för näringslärans grunder, som ingå i ett par av de vid folkskolorna och läroverken använda läroböckerna i biologi, och därvid funnit dessa redogörelser i stort sett tillfredsställande. Till vissa anmärkningar, som dock kunna riktas mot de i läroverken förekommande läroböckerna, vill kommissionen i ett senare sammanhang återkomma. I de metodiska anvisningarna till undervisningsplanen för rikets allmänna läroverk anföres i fråga om näringsläran bland annat följande: Behandlingen av hälsoläran kan ske antingen i lämplig anslutning till de olika organen eller såsom en samlad framställning i omedelbar följd efter den anatomisk-fysiologiska kursen. Uppenbarligen är det nödvändigt att koncentrera framställningen av hälsoläran till viktiga kapitel, bland vilka —• frånsett alkoholspörsmålet, som avhandlas i det följande — särskilt m å n ä m n a s : vår föda, bostadens hygien, de för individen och ur social synpunkt viktigaste sjukdomarna samt medlen för deras bekämpande.

Dessa anvisningar avse realskolans högsta klass, ring I 4 och krets 3. 1 det differentierade gymnasiet synes födoämneshygienen ej ägnas särskild uppmärksamhet. Människans ämnesomsättning synes vara avsedd att behandlas ur rent fysiologiska synpunkter. I fråga om valet av uppgifter för enskilt arbete lämna anvisningarna inga uppslag i fråga om näringshygienen eller kosten. Det kan överhuvud taget starkt ifrågasättas, om icke de metodiska anvisningarna borde starkare understryka vikten av att födans normala sammansättning och därmed sammanhängande problem beaktas i biologiundervisningen. — Kommissionen skall längre fram återkomma till frågan om näringslärans ställning i biologiundervisningen. Skolköksundervisningen. Medan den teoretiska undervisning i näringslärans grunder, som sålunda gives i samband med biologiundervisningen, är allmän, är det däremot endast en del av skolbarnen, som deltager i den praktiska utbildning, som gives i och med skolköksundervisningen. Denna är för det första nästan uteslutande begränsad till kvinnliga elever. Men icke heller i fråga om dessa är den allmän. Kommissionen hänvisar i första hand till följande tablå, som återgiver antalet skoldistrikt och skolor, där undervisning i hushållsgöromål meddelas: Antal skoldistrikt, där skolköksundervisning är (Uppgifter från år 1934—1935) Vid folkskolor » fortsättningsskolor » »vandrande» skolkök Antal övriga skolor, där skolköksundervisning (Uppgifterna gälla år 1935—1936) Statsunderstödda privatläroverk Statens normalskola för flickor Kommunala flickskolor Kommunala mellanskolor Samrealskolor och högre allmänna läroverk

anordnad. 116 distrikt 1 211 » 62 » meddelas. 57 1 21 14 17

142 Yrkesbestämda högre folkskolor med husligt arbete Andra högre folkskolor med undervisning i hushållsgöromål . Folkhögskolor Folk- och småskoleseminarier . Kommunala skolor för yrkesundervisning i hushållsgöromål . Statsunderstödda enskilda hushålls- och husmodersskolor samt yrkeskurser i hushållsgöromål Lanthushållsskolor Skolköks- och lanthushållsseminarier .

16 16 3J9 13 58 22 39 5

Vad gäller folk- och fortsättningsskolorna, visar det sig, att skolköksundervisning endast förekommer inom ungefär hälften av landets bortåt 2 500 skoldistrikt. Icke heller vid övriga skoltyper är denna undervisning allmän. Sålunda förekommer sådan undervisning endast vid 17 läroverk och realskolor. Hela antalet statliga läroverk och realskolor utgör emellertid 137, och av dessa äro endast 15 rena gosskolor. Till komplettering av dessa summariska uppgifter vill kommissionen meddela följande data rörande omfattningen av undervisningen i hushållsgöromål inom olika skolformer. Vad först den egentliga folkundervisningen beträffar, är skolköksundervisningen koncentrerad till fortsättningsskolorna — detta därför, att dylik undervisning förutsätter en viss mogenhet hos eleverna. I fråga om de egentliga folkskolorna uppgick statsanslaget för ändamålet under budgetåret 1936/37 endast till 344 000 kronor. Även vid de högre folkskolorna förekommer i begränsad omfattning undervisning i hushållsgöromål. För å r 1932 torde statsunderstöd hava lämnats till 23 högre folkskolor med ett sammanlagt belopp av något mer än 37 000 kronor. Trots att fortsättningsskolorna sålunda skulle uppbära huvudansvaret för folkundervisningen i hushållsgöromål, är denna undervisning ej heller vid dessa skolor obligatorisk. I 1918 års stadga för fortsättningsskolan är föreskrivet, att undervisning i hushållsgöromål bör, där icke särskilda förhållanden föranleda undantag, förenas med arbete i skolkök och bestridas av för uppgiften utbildade lärarinnor. Skolöverstyrelsen har utgivit exempel på undervisningsplaner för fortsättningsskolor, och i dessa är vid en 360-timmars fortsättningsskola ämnet hushållsgöromål inlagt med 180 timmar och i en 540-timmars fortsättningsskola med 270 timmar. Undervisningen i hushållsgöromål för flickor i fortsättningsskola synes att döma av en av hembiträdesutredningen gjord specialundersökning hava mycket olika omfattning i olika län. 1 Vad först landsbygden beträffar, undervisades läsåret 1929/30 i första årskursen 34*9 % av de i fortsättningsskola deltagande flickorna och i andra årskursen 43*2 %. Inom Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs och Skaraborgs län undervisades mindre än 10 % av flickorna i hushållsgöromål, under det att i Blekinge län 82*7 % i första och 87'2 % i andra årskursen samt i Norrbottens län 69*8 % i första årskursen och 74'7 % i andra årskursen undervisades i ämnet. Vad städerna beträffar, undervisades 83*4 % av flickorna i första årskursen och 88*2 % i andra årskursen i husligt arbete. I åtskilliga städer synas samtliga i fortsättningsskolan deltagande flickor hava undervisats i hushållsgöromål. Så var fallet med städerna i Uppsala, Kronobergs, Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Under de senaste nio åren har emellertid undervisaingen i husligt arbete i fortsättningsskolan bedrivits i ökad omfattning. Om vissa i propositionen nr 99 till 1 Hembiträdesutredningens betänkande 1. Betänkande med förslag i fråga om utbildningen av hembiträden. (Stat. off. utr. 1937:16).

143 1936 å r s riksdag angående obligatorisk sjuårig folkskola m. m. meddelade uppgifter sammanställas med resultaten av den av hembiträdesutredningen gjorda undersökningen, erhållas följande resultat. Läsåret 1927/28 undervisades av 69 137 fortsättningsskolpliktiga flickor 25 701 i husligt arbete eller 37 %. Motsvarande siffror för läsåret 1929/30 voro 74 401 och 34 646 eller 47 %, och för läsåret 1932/33 71056 och 37 983 eller 53 %. — Beträffande de kostnader, som åvila statsverket för ifrågavarande undervisning, hava exakta uppgifter icke stått att erhålla. Enligt en i statsutskottets utlåtande nr 8 vid 1933 års riksdag meddelad uppgift uppgick det dåvarande antalet undervisningstimmar i husligt arbete vid fortsättningsskolan till i runt tal 222 500; då statsbidraget för varje undervisningstimme utgick med 2 kronor vid nämnda tidpunkt, skulle alltså i runt tal 445 000 kronor hava utgått av fortsättningsskoleanslaget för ifrågavarande undervisning. E j h e l l e r vid k o m m u n a l a m e l l a n s k o l o r , k o m m u n a l a flickskolor, h ö g r e f l i c k s k o l o r s a m t h ö g r e goss- och s a m s k o l o r f ö r e k o m m e r o b l i g a t o r i s k u n d e r v i s n i n g i h u s h å l l s g ö r o m å l . S å s o m f r a m g å t t a v t i d i g a r e l ä m n a d e uppgifter, f ö r e k o m m e r d o c k dylik u n d e r v i s n i n g i viss u t s t r ä c k n i n g vid d y l i k a u n d e r v i s n i n g s a n s t a l t e r . E n l i g t en a v s k o l ö v e r s t y r e l s e n m e d d e l a d uppgift, som återgivits i h e m b i t r ä d e s u t r e d n i n g e n , s k u l l e u n d e r k a l e n d e r å r e t 1932 h a v a för ä n d a m å l e t u t b e t a l a t s i s t a t s u n d e r s t ö d n ä r m a r e 70 000 k r o n o r . M å l e t f ö r s k o l k ö k s u n d e r v i s n i n g e n ä r enligt u n d e r v i s n i n g s p l a n e n för r i k e t s folkskolor a t t » b i b r i n g a l ä r j u n g a r n a g r u n d l ä g g a n d e insikt o c h f ä r d i g h e t i d e i n o m ett h e m v a n l i g e n f ö r e k o m m a n d e h u s h å l l s g ö r o m å l e n , v ä n j a d e m vid o r d n i n g , r e n l i g h e t och s p a r s a m h e t o c h s å m e d e l s t u t v e c k l a d e r a s p r a k t i s k a b e g å v n i n g s a m t h o s d e m v ä c k a a k t n i n g o c h h å g för h u s l i g t arbete.» A n g å e n d e k u r s e n angives s o m a l t e r n a t i v I : Arbete i skolköket, omfattande matlagning, bakning och inläggningar samt rengöringssysslor, dukning och uppassning. I anslutning härtill särskild undervisning avseende köksinventarierna och deras vård, bränsle och bränslebesparing, vattnets användning i köket, födans betydelse för vår kropp samt våra näringsämnen och våra vanligaste födoämnen, småbarnskost, städning och rengöring, enkla beräkningar och enkel bokföring i samband med arbetet i skolköket, det husliga arbetets betydelse och den unga flickans val av yrke. Därutöver meddelas bland annat följande anvisningar: Undervisning i hushållsgöromål torde helst böra utsträckas över låsåret med en dags skolköksarbete i veckan för varje avdelning. Med en sådan anordning kan denna undervisning lättare sättas i förbindelse med undervisningen i andra ämnen, varjämte lärjungarna hinna utvecklas mera under kursen och därigenom vinna större förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen än under en mera samlad kurs. En dags skolköksarbete i veckan torde också bäst motsvara barnens kroppskrafter vid denna ålder. Matlagningen och bakningen böra avse beredning av enkel, smaklig och närande kost till billigt pris. Traktens egna produkter böra, i så stor utsträckning som finnes lämpligt, få komma till användning. Köksväxter böra kunna erhållas från skolträdgården, där sådan finnes. Barnens uppmärksamhet bör fästas på de under olika årstider växlande priserna, och vid valet av maträtter i skolköket bör hänsyn tagas till dessa växlingar. Inläggningarna böra avse, dels att besparingar må kunna göras i hushållet, dels att bereda tillgång på födoämnen ur växtriket till billigt pris även under vintern. Till inläggning böra därför särskilt ifrågakomma sådana varor, som erhållas billi-

144 gare, om de köpas i större mängd eller under någon viss tid av året. Nässlor, bär, svamp och dylikt torde lärjungarna i vissa fall själva kunna insamla för ändamålet. Tiden för den teoretiska undervisningen torde böra begränsas till 30 a 45 minuter av den till undervisningen i hushållsgöromål för varje gång anslagna tiden. De enkla beräkningar, som tillhöra skolkökskursen, böra sättas i omedelbart samband med lärjungarnas arbete i skolköket och kunna omfatta t. ex. kostnaden för olika maträtter, inköpspris under olika årstider och därav beroende besparingar i hushållsutgifterna, matordningar till visst pris för vecka, fördelning och användning av en viss bestämd inkomst o. s. v. Vid beräkningen av middagskostnaden bör särskild uppmärksamhet ägnas åt lärjungarnas övande i att med ledning av de använda varornas priser för kg eller liter raskt och säkert räkna ut priset på de olika mängderna. Såsom en slutlig sammanfattning av det, som eleverna under arbetets gång praktiskt inhämtat, bör komma en enkel muntlig framställning om det husliga arbetets betydelse. Härvid torde särskilt beaktas sådana synpunkter som hemmets ekonomi, hemmets trevnad och familjemedlemmarnas hälsa. Likaledes böra några jämförelser anställas mellan husligt arbete såsom förvärvsarbete och annat förvärvsarbete, som i allmänhet brukar väljas av folkskolans kvinnliga lärjungar. Vid dessa jämförelser kunna exempelvis följande synpunkter komma i betraktande: det inflytande olika slag av arbeten utöva på den arbetandes hälsa, deras ekonomiska värde samt betydelsen av grundlig utbildning såsom en viktig förutsättning även för en bättre ekonomisk uppskattning av det husliga arbetet. I u n d e r v i s n i n g s p l a n e n för r i k e t s a l l m ä n n a l ä r o v e r k säges o m u n d e r v i s ningen i hushållsgöromål i realskolan följande: 1. Mål. Undervisningen i hushållsgöromål har till uppgift att bibringa lärjungarna grundläggande kunskaper och någon färdighet i de inom ett hem vanligen förekommande hushållsgöromålen, att därvid genom uppövande av deras ordningssinne, händighet, raskhet och rådighet i arbetet utveckla deras praktiska begåvning samt väcka aktning och håg för husligt arbete. 2. Kurs. Klass 4 5 och 3 4 (4 timmar). Matlagning m. m.: tillagning av enklare maträtter; konservering och bakning; dukning och uppassning m. m.; rengöringsarbeten. Närings- och födoämneslår a: ämnesomsättningen, våra näringsämnen och de viktigaste födoämnena, deras sammansättning och näringsvärde samt kännetecknen på god och dålig vara. Njutningsmedlen: betydelsen av en sund kost för motarbetande av kaffe- och alkoholmissbruk. Hemvård: köksinventarierna och deras vård; bränsle och bränslebesparing; de dagliga sysslorna i köket. Hushållsekonomi: beräkning av måltidskostnaden och andra enkla beräkningar; de viktigaste utgiftsposterna i ett hem. I d e m e t o d i s k a a n v i s n i n g a r n a till u n d e r v i s n i n g s p l a n e n för r i k e t s a l l m ä n n a läroverk framhålles bland annat, att de praktiska övningarna i hushållsgörom å l s k o l a o m f a t t a e n d a s t e n k e l m a t l a g n i n g , b a k n i n g och k o n s e r v e r i n g s a m t d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e a r b e t e n . Varje a r b e t s d a g b ö r inledas m e d en teoretisk l e k t i o n i f ö d o ä m n e s l ä r a , b e g r ä n s a d till 2 0 — 2 5 m i n u t e r , v a r e f t e r följa k o r t f a t t a d e a n v i s n i n g a r r ö r a n d e d a g e n s a r b e t e ( r e c e p t g e n o m g å n g ) . Slutligen skall priset för m å l t i d e n u t r ä k n a s g e m e n s a m t . D e n t e o r e t i s k a u n d e r v i s n i n g e n i h u s h å l l s e k o n o m i b ö r h u v u d s a k l i g e n avse a t t giva l ä r j u n g a r n a övning i u t f ö r a n d e t av e n k l a h u s h å l l s b e r ä k n i n g a r , a v s e e n d e m i d d a g s k o s t n a d e n , u p p g ö r a n d e t av förslag till m a t s e d l a r för e n v e c k a m e d p r i s r ä k n i n g a r , fördelninge n a v e n viss å r s i n k o m s t p å d e viktigaste u t g i f t s p o s t e r n a i ett h e m m. m . Det f r a m h å l l e s även, a t t d e e k o n o m i s k a s y n p u n k t e r n a h ö r a till d e viktigaste vid

145 dent teoretiska undervisningen och böra beaktas såväl i födoämnesläran som i hushållsekonomien, särskilt vid den gemensamma kostnadsberäkningen av målltiden i skolköket. Slutligen angiva anvisningarna, att det vid undervisningen gives tillfälle att bibringa lärjungarna förståelse för sammanhanget mellan de enskilda hemmens och landets ekonomi samt intresse för att söka medverka till att det allmänna välståndet förbättras, varvid även kan påvisas vikten av att göra förståndiga inköp och att föredraga inhemsk vara framför utländsk. Enligt kommissionens mening hava i dessa anvisningar ej i tillräcklig utsträckning beaktats de näringshygieniska sidorna av problemet. Även sociala och mera vidsträckta ekonomiska synpunkter torde böra komma mera i förgrunden. Det torde sålunda vara ändamålsenligt, att måltidens sammansättning beräknas med utgångspunkt från ett härför tillgängligt belopp och ej, som anvisningarna angiva, att priset för måltiden uträknas i efterhand. Lektionerna böra även utnyttjas till att under genomgång av näringshygieniskt riktigt sammansatta matsedlar bedriva en ändamålsenlig propaganda för en sund folknäring. Vid folkhögskolorna bedrives sedan åskilliga år undervisning i hushållsgöromål för kvinnliga elever, och statsunderstöd utgår för sådan undervisning efter skolöverstyrelsens beprövande. Enligt en av skolöverstyrelsen till hembiträdesutredningen lämnad uppgift hade till sagda undervisning för budgetåret 1932/33 beviljats sammanlagt något mer än 56 000 kronor/fördelade på 46 olika kurser. Yrkesundervisningen. I det föregående har redogjorts för den nuvarande näringsundervisningen vid vanliga skolor. Kommissionen övergår nu till den praktiska och teoretiska utbildning i näringsfrågan, som lämnas vid olika undervisningsanstalter för speciella yrken, såsom husmödrar, hembiträden, skolkökslärarinnor, läkare, sjukvårdspersonal, restaurangpersonal m. fl. Yrkesundervisning i husligt arbete äger rum dels vid statsunderstödda kommunala anstalter, hushållsskolor och husmodersskolor, dels vid anstalter, som arbeta utan statsunderstöd. Den kommunala yrkesundervisningen är reglerad genom stadgan av den 4 november 1921 (nr 706). Enligt denna stadga uppdelas undervisningsanstalterna i två huvudgrupper, lärlingsskolor och yrkesskolor. L ä r l i n g s s k o l o r n a hava till ändamål att bereda den ungdom, som avslutat folkskolans kurs, tillfälle att samtidigt med att den förvärvar den praktiska yrkesfärdigheten genom arbete, bland annat i husliga sysslor, inhämta de för ett framgångsrikt arbete inom arbetsområdet grundläggande teoretiska kunskaper och i särskilda fall praktiska färdigheter, som icke kunna förvärvas genom deltagande i arbetet utanför skolan. Läroämnena i lärlingsskolans yrkesavdelning för husligt arbete äro praktiskt hushållsarbete, hushållslära och hälsovård, samtliga obligatoriska. Åt ämnet praktiskt hushållsarbete skall ägnas minst 2/3, högst 3/4, åt ämnena hushållslära och hälsovård tillsammans minst V4 högst Va av den för de obligatoriska läroämnena fastställda undervisningstiden, som för varje arbetsår omfattar minst 300 undervisningstimmar. Undervisningen i lärlingsskolan är ordnad på två årskurser. I dessa skolor gives redan i viss omfattning undervisning i hushållsgöromål åt gossar. Y r k e s s k o l a n har till ändamål att bereda inom husligt arbete sysselsatta personer med god praktisk yrkeserfarenhet tillfälle att vidga och fördjupa den utbildning, vartill grunden lagts i lärlingsskolan. Yrkesundervisningen i husligt arbete uppvisar en mängd olika kurstyper. Den vanligaste typen synes vara en under längre tid spridd undervisning. Därjämte finnas 10—378846.

146 mera koncentrerade kurser med ett större antal veckotimmar, av vilka några äro angivna som husmoderskurser, andra som hembiträdeskurser. I 1921 ås stadga för den kommunala yrkesundervisningen har även lämnats föreskrifter om h u s h å l l s s k o l o r . Dessa hava till ändamål att i form av en samlad lärokurs meddela unga kvinnor, som äro sysselsatta med husligt arbete och som icke varit i tillfälle att genomgå för deras yrke avsedd lärlingsskola och yrkesskola, en på fortsättningsskolans kunskapsmått byggd någorlunda fullständig husmodersutbildning. Lärokursen omfattar ett arbetsår om i regel 30 veckor med högst 40 timmar i veckan; dock kunna även kortare kurser anordnas med avseende på vissa grenar av det husliga arbetet. För närvarande torde endast en hushållsskola av denna typ finnas i landet, nämligen Maria Kronbergs stiftelses hushållsskola i Falun. Vad d e s . k. h u s m o d e r s s k o l o r n a beträffar, äro bestämmelser meddelade i kungörelsen den 4 november 1921 (nr 707). Reglemente och undervisningsplan för dessa skolor skola underställas skolöverstyrelsen för godkännande. Slutligen torde till yrkesskolorna även böra hänföras l a n t h u s h å l l s s k o l o r n a , vilka meddela såväl praktisk som teoretisk undervisning, det sistnämnda även i näringslära. 1936 års lantbruksundervisningskommitté har nyligen framlagt ett betänkande (Stat. off. utr. 1937:33) med förslag angående den fasta lantbruksundervisningens ordnande. Häri föreslås bland annat, att kurserna vid de 39 lanthushållsskolorna skola vara antingen halvåriga eller ettåriga. För närvarande omfatta kurserna vid vissa av dessa skolor endast 3^2 månad, vilket betecknas såsom mindre tillfredsställande. Den ovan vid olika tillfällen åberopade hembiträdesutredningen föreslog inrättandet av en statens h e m b i t r ä d e s s k o l a med ett antal olika kurser för olika ändamål. Normalutbildningen skulle omfatta antingen en sexmånaders yrkeskurs i hushållsarbete eller en ett-årig sådan. För utbildning av kokerskor i hem föreslås en fyra-månaders kokerskekurs. För kompetens som husa skulle givas en tre-månaders yrkeskurs i hussysslor. Därjämte föreslås en sex-månaders barnsköterskekurs och en yrkeskurs för högre kvalificerad hemhjälp (giver kompetens såsom hemföreståndarinna). Dessutom föreslås kortare kompletteringskurser i barnavård, i hemmets ekonomi, i hemsjukvård och dietmatlagning samt i hemsömnad. Utredningen har även uppgjort timplaner och studieplaner för de olika kurserna. Det är tills vidare ovisst, huruvida förslaget skall komma till utförande. Under tiden har Stockholms stad inrättat en särskild hembiträdesskola i mindre omfattning. För utbildning av r e s t a u r a n g p e r s o n a l finnes en privat restaurangskola i Stockholm, vars ekonomi garanteras av arbetsgivare inom branschen. Kursen är ettårig (8—10 undervisningstimmar i veckan) och förenad med praktisk tjänstgöring å restauranger, till vilka eleverna hänvisas. I undervisningen ingår ämnet »varukännedom», som även innefattar grunderna i näringsläran. Utbildning av s k o l k ö k s l ä r a r i n n o r bedrives vid statens skolköksseminarium i Stockholm, Göteborgs skolköksseminarium, som upprättats av Göteborgs allmänna folkskolestyrelse, Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, skolköksseminariet vid Ateneum för flickor i Stockholm samt vid Fredrika Bremer-förbundets lanthushållningsseminarium i Rimforsa. Vid statens skolköksseminarium omfattar kursen 3 terminer, vid övriga undervisningsanstalter är kursen tvåårig utom vid fackskolan i Uppsala, som har en kurs för skolkökslärarinnor om 3 terminer, en lärarinnekurs i huslig ekonomi och handarbete om 5 terminer samt en lärarinnekurs i huslig ekonomi med lanthushåll om 2 år. Undervisningen omfattar olika praktiska och teoretiska ämnen, däribland närings- och födoämneslära, hälsolära o. d.

147 E n särställning bland de yrkesgrupper, vilkas undervisning i näringslära i detta sammanhang bör beröras, intaga läkare och sjukvårdspersonal. Den allmänna undervisning i näringslära, som gives åt blivande l ä k a r e , är av naturliga skäl väsentligt mera ingående och vetenskapligt lagd, än vad fallet är i fråga om här förut omnämnda yrkesgrupper. Det förtjänar dock anmärkas, att denna undervisning är splittrad på flera olika ämnen. Sålunda behandlas matsmältningens och ämnesomsättningens kemi väsentligen vid undervisningen i medicinsk kemi, ämnesomsättningen, dess storlek och förhållanden under olika yttre och inre omständigheter, inom fysiologien; vid undervisningen i detta ämne meddelas även vissa praktiska synpunkter på näringsläran — så lämnas exempelvis vissa uppgifter om koststater o. d. Vid undervisningen i pediatrik behandlas frågor rörande barnuppfödning samt även i viss utsträckning blivande mödrars och ammande kvinnors föda. I hygienundervisningen beröres förnämligast kontrollen av födoämnen, dricksvattensproblem m. m. Även inom andra ämnesgrenar torde speciella delar av näringsfrågorna behandlas, men ingenstädes erhåller den blivande läkaren en sammanfattning av hela näringsproblemet ur medicinska synpunkter sett mot bakgrunden av sociala förhållanden. En undervisning i folknäringens problem saknas med andra ord fullständigt. Även om den mera begränsade utbildning i näringslära, som meddelas åt blivande t a n d l ä k a r e , gäller, att densamma icke är av tillräckligt enhetlig karaktär. Utbildningen av s j u k s k ö t e r s k o r och d i s t r i k t s s k ö t e r s k o r inbegriper grunderna av näringsläran ävensom i regel praktisk undervisning i matlagning. De använda läroböckerna torde dock vara i behov av omarbetning, ^ vartill även anslag begärts. Själva undervisningen torde emellertid stå på ett högre plan än läroböckerna, och den synes också vara i färd med att alltmera utvecklas till det bättre. Också i fråga om b a r n m o r s k e u t b i l d n i n g e n gäller, att den använda läroboken icke motsvarar den undervisning, som gives. Numera erhålla blivande barnmorskor en klar inblick i den riktiga näringens betydelse för fosterutvecklingen och för de havande kvinnorna och även grunderna i spädbarnsuppfödningen. En bättre utbildning i näringshygien skulle dock barnmorskorna erhålla, därest det i kommissionens betänkande angående förlossningsvården och barnmorskeväsendet (Stat. off. utr. 1936: 12) framlagda förslaget om en grundläggande sjuksköterskeutbildning för barnmorskor komme till utförande. För e k o n o m i p e r s o n a l v i d s j u k h u s o c h l a s a r e t t är särskild utbildning i allmänhet icke obligatorisk. Såsom ekonomiföreståndarinnor anställas emellertid numera endast personer, som erhållit utbildning vid skolköksseminarium, varjämte s. k. dietassistenter hava genomgått en särskild privat dietkurs i Stockholm. Sysslomännen hava i flera fall erhållit intendentutbildning vid försvarsväsendet. Därjämte är att märka, att sjukhuskosten övervakas av vederbörande chefsläkare. Det må i detta sammanhang anföras, att en inom näringsrådet nyligen företagen undersökning blottat vissa brister i sjukhuskosten. Dessa brister, som numera i allmänhet torde vara i färd ( m e d att avhjälpas, torde dock till väsentlig del bero på ekonomiska förhållanden, i det att de anslagsbeviljande myndigheterna icke tagit eller icke ansett sig kunna taga full hänsyn till moderna näringshygieniska krav. Liknande förhållanden torde i allmänhet gälla i fråga om e k o n o m i p e r s o n a l v i d ö v r i g a a n s t a l t e r . Ekonomiföreståndarinnor vid försvarsväsendets regementen och kårer hava numera i allmänhet undergått utbild-

148 ning vid skolköksseminarier, och kosten kontrolleras av militärläkare. Det torde emellertid böra underkastas närmare undersökning, huruvida icke större plats borde givas åt undervisningen i näringslära vid utbildningen av militär intendenturpersonal. övrig upplysningsverksamhet. Vid sidan av den undervisning, som lämnas vid fasta undervisningsanstalter, förefinnes även en omfattande undervisnings- och upplysningsverksamhet, som meddelas vid tillfälliga kurser eller under andra former. Sålunda hava, enligt från svenska landstingsförbundet inhämtade upplysningar, landstingen eller hushållningssällskapen, vanligen i samarbete med varandra, inom 15 län anordnat a m b u l e r a n d e s k o l k ö k s k u r s e r för vuxna och ungdom över skolåldern eller anställt h e m k o n s u l e n t e r . Till denna verksamhet hava landstingen under år 1936 anslagit nära 30 000 kronor att i huvudsak utgå under år 1937, vartill komma bidrag från hushållningssällskapen, ävensom i ett par fall vissa mindre statsbidrag. Hemkonsulentverksamheten omfattar enligt föreliggande uppgifter endast 5 län. För utredning av frågan om behovet av hemkonsulenter samt statens medverkan för anställande av hemkonsulenter och för övrig upplysningsverksamhet bland landsbygdens kvinnor har enligt Kungl. Maj:ts beslut den 18 juni 1937 tillkallats särskilda sakkunniga (1937 års hemkonsulentutredning), vilka den 20 januari 1938 framlagt »Förslag rörande statens medverkan för anställande av hemkonsulenter å landsbygden» (i stencil). Enligt detta förslag skulle varje hushållningssällskap få med statsbidrag anställa en hemkonsulent, dock att inom Norrbottens och Västerbottens hushållningssällskapsområden skulle anställas tvenne konsulenter; hela antalet hemkonsulenter skulle sålunda uppgå till 28. De med statsbidrag anställda hemkonsulenterna borde hava genomgått dels lanthushållningsseminarium dels särskilt för detta ändamål anordnad utbildningskurs. En omfattande upplysningsverksamhet i näringsfrågan meddelas av olika ideella och e k o n o m i s k a organisationer. Sålunda upptaga folkbildningsförbundets och samverkande bildningsförbundens föreläsningskataloger åtskilliga föredrag om näringshygieniska frågor. Röda korset har arbetat mycket för näringsupplysningen, bland annat genom spridandet av olika småskrifter i ämnet. En annan institution, som medverkat i detta ärende, är mjölkpropagandan, som ekonomiskt bidragit till anordnandet av åtskilliga upplysningsföredrag. En betydande insats h a r även gjorts av h u s m o d e r s f ö r b u n d e t , som upptagit propaganda- och upplysningsverksamhet i näringsfrågan på sitt program. Av Nordens husmodersförbund utbildade s. k. barnavårdssystrar hava lett särskilda barnavårdskurser, varvid bland annat undervisning om späd- och koltbarnens rätta kost lämnats. Även vid andra av förbundet leida studiekurser hava näringsfrågorna beaktats, varjämte inom föreningarna talrika andra föredrag ävensom studiecirklar i hithörande frågor anordr.ats. Vidare hava broschyrer och upplysningsskrifter i ämnet spritts; näringsfrågorna behandlas ofta i förbundets tidskrift. Denna verksamhet h a r er.ligt förbundets uppfattning också visat sig fruktbringande, åtminstone i fråga om barnens kostförhållanden. Däremot har det visat sig svårt att ås.adkomma ändring i de vuxnas kostvanor. Även inom k o n s u m e n t k o o p e r a t i o n e n — kooperativa förbundet, konsumentföreningarna samt de s. k. kooperativa grupperna — har på detta område utvecklats en betydande verksamhet. Förbundets förlag har sålmda bland annat utgivit flera småskrifter i näringsfrågan och planerar för när-

149 varande en serie skrifter i varukunskap för husmödrar, varvid de olika livsmedlens värde ur närings- och hälsosynpunkt skall framhävas. Näringshygieniska ämnen avhandlas även i förbundets veckotidskrift. Ett betydande antal studiecirklar, som anordnats dels av de s.. k. grupperna, dels av olika konsumentföreningar, har ägnat sig åt näringsfrågan, varjämte i olika samband anordnats enskilda föredrag härom. Förbundets korrespondensinstitut har även låtit utarbeta en korrespondenskurs i ämnet. Av viss betydelse äro vidare de föredrag i näringsfrågan, som anordnats av R a d i o t j ä n s t . Dessa hava i regel varit fristående föredrag i Radiotjänsts ordinära föredragsverksamhet, men dessutom hava vid enstaka tillfällen vissa serieföredrag förekommit. I de varje söndag återkommande föredrag, som speciellt riktas till lantbrukare, ävensom i de för hemmavarande husmödrar avsedda sändningarna på förmiddagarna, hava näringsproblemen ävenledes behandlats. Till en mera planmässigt upplagd, regelmässig och för ifrågavarande viktiga upplysningsuppgift fullt ändamålsenligt tillrättalagd verksamhet har Radiotjänst ännu icke hunnit. — Säkerligen har den i t i d n i n g s - o c h t i d s k r i f t s p r e s s e n bedrivna upplysningsverksamheten haft en mera betydande effekt. Reformbehov i fråga om näringsupplysningen. Det kunde möjligen av den föregående redogörelsen synas, som om behovet av näringsupplysning i vårt land skulle vara ganska väl tillgodosett, varför det knappast skulle tillhöra de mera angelägna uppgifterna att genom särskilda statsåtgärder söka åstadkomma någon effektivisering av undervisnings- och propagandaverksamheten i näringsfrågan, helst som utvecklingen ändå tydligen går i riktning mot en ytterligare intensifiering av denna verksamhet. Befolkningskommissionen kan emellertid icke dela en dylik uppfattning. Det förhållandet, att bristerna i näringsstandarden i så stor utsträckning befunnits bero på ofullkomlig näringsupplysning, visar tydligt, att på detta område ännu finnes mycket att göra, och att den pågående utvecklingen bör påskyndas. Den moderna näringslärans grundsatser äro ännu så pass nya, att det är fullt förklarligt, om de ännu icke kommit att tillämpas inom hela den del av befolkningen, för vilken ekonomiska förhållanden icke lägga hinder i vägen. Men just detta förhållande skärper behovet av en förbättrad folkupplysning. Om en dylik intensifierad upplysningsverksamhet icke kan nå så stora resultat i fråga om den vuxna befolkningen, är det desto mera angeläget, att åtminstone den uppväxande ungdomen i görligaste mån påverkas, ty när denna ungdom väl vuxit upp, äro möjligheterna i fråga om densamma väsentligen försuttna. Den omständigheten^ att upplysningsbefrämjande åtgärder först på längre sikt kunna erhålla någon mera betydande verkan, ökar med andra ord angelägenheten av att de snarast företagas. Det bör dessutom ihågkommas, att åtgärder till förbättring av undervisningen och upplysningsarbetet i näringsfrågan, även om de draga vissa kostnader, dock måste te sig jämförelsevis billiga i förhållande till den verkan på näringsstandarden och folkhälsan, som de på längre sikt kunna väntas medföra. Redan i den föregående framställningen hava på vissa punkter antydningar lämnats om olika luckor eller förbättringsbehov i den nuvarande näringsupplysningen. Kommissionen övergår nu till att närmare precisera de viktigaste av dessa förbättringsbehov. En viss kunskap i näringsfrågor bör till en början ingå i den hygieniska och sociala a l l m ä n b i l d n i n g , som det i första hand är skolans och den folkliga bildnings verksamhetens uppgift att lämna till medborgare i all-

150 mänhet. För personer, som i sitt yrkesarbete äro verksamma med matlagning eller med rådgivning i fråga om matlagning eller diet, kräves därtill utöver allmänbildningen en på dess grund byggd speciell y r k e s u n d . e r v i s n i n g . Den största samhällsgrupp, som behöver en efter sina intressen tillrättalagd yrkesundervisning i näringsfrågor, utgöres av husmödrar och hembiträden. Vad först gäller allmänbildningen i näringsfrågor, bör denna, som redan sagts, grundläggas i s k o l a n . Kommissionen, som erinrar om att frågan om skolköksundervisningens reformering för närvarande är föremål för utredning inom skolöverstyrelsen, vill i detta sammanhang inskränka sig till att uttala vissa önskemål beträffande den omläggning av skolköksundervisningen, som ur näringshygieniska och familjesociala synpunkter synes böra övervägas i syfte att göra denna undervisning mera ägnad att fylla sitt ändaVid denna omläggning är det enligt kommissionens mening viktigt att fasthålla kravet, att undervisningen skall tjäna ett a l l m ä n b i l d n i n g s s y f t e . Söker man inom folk- och fortsättningsskolans ram utveckla skolköksundervisningen till ett slags yrkesundervisning i matlagning, kan det befaras, att denna undervisning snedvrides och därvid bland annat blir otillräcklig i allmänbildningshänseenden utan att bliva på något sätt tillräckligt underbyggd eller utbyggd såsom yrkesundervisning. Ett sådant strävande motverkar för övrigt önskemålet att göra denna näringsundervisning allmän. Kommissionen vill framhålla, att skolundervisningen i näringsfrågor med desto större trygghet kan hållas på allmänbildningsplanet, i den mån, såsom kommissionen nedan föreslår, rikligare möjligheter på ett senare åldersstadium ställas öppna att erhålla dels huslig yrkesutbildning, dels praktiska kurser för dem, som från annat yrke övergå eller jämsides med annat yrke skola uppehålla ett ansvar för hushåll och barn. Först på ett senare åldersstadium blir en dylik utbildning fullt effektiv. För att skolköksundervisningen skall kunna bliva vad den såsom en grundläggande allmänbildning bör vara, ligger det vikt uppå att denna undervisning dels i högre grad samordnas med övrig undervisning i f a m 11 j ek u n s k a p , dels gives sådan inriktning, att de n ä r i n g s h y g i e n i s k a synpunkterna erhålla en mera dominerande plats i dess praktiska utformning I förra hänseendet vill kommissionen under allmän hänvisning till de önskemål i fråga om familjekunskapens tillgodoseende i skolundervisningen, som kommissionen framlagt i sitt betänkande i sexualfrågan, särskilt påpeka att barnavården icke ens till fördel för matlagningen bor helt forsummas i skolan. En samordning till familje- och hushållskunskap gor även undervisningen mera fullständig och rationell även i de enskilda delarna av en sådan utbildning och fostran. I senare hänseendet vill kommissionen tor sin del giva uttryck åt den uppfattningen, att under nuvarande förhållanden en alltför stor uppmärksamhet ägnas åt undervisningen i kakbak eller tillagning av näringshygieniskt skäligen oviktiga även om ej olämpliga maträtter. Med fördel torde den praktiska åskådningsundervisningen kunna koncentreras till inlärandet av tillagningen av ett mindre antal särskilt lampliga typBeträffande den teoretiska utbildningen bör dock även övervägas, i vad mån denna icke helt bör lämnas i samband med biologiundervisningen, dit den logiskt hör hemma. Denna undervisning synes böra meddelas pa ett jämförelsevis sent stadium. Skolköksundervisningen torde dock böra följa ännu Av vikt är att en noggrann översyn av samtliga använda läroböcker företages. Det kan vara anledning påpeka, att vissa vid skolköksundervisnmgen

151 a n v ä n d a kokböcker fortfarande innehålla näringshygieniskt olämpliga föreskrifter angående matlagningen, vilka fått kvarstå oförändrade från en tid, då Ihelt andra uppfattningar om näringsbehoven voro rådande. Vad beträffar de på det högre skolstadiet använda läroböckerna, är att märka, att dessa icke lämna någon för elevernas livsföring tillräckligt vägledande framställning av hälsoläran. Här saknas nämligen i stort sett alla värdeomdömen om vad som är lämpligt eller olämpligt. E n dylik översyn av läroböckerna, vilken helst bör vara kontinuerlig, torde lämpligen kunna utföras i samråd med statens institution för folkhälsan. — Såsom tidigare framhållits, torde även de av skolöverstyrelsen utfärdade metodiska anvisningarna till undervisningsplanen för läroverken böra upptagas till granskning. Av stor betydelse är, att skolmåltiden utnyttjas såsom ett led i den näringshygieniska skolpropagandan. Det är även ur denna synpunkt angeläget, att skolmåltiden såvitt möjligt innehåller en lagad rätt, som kan användas såsom åskådningsmaterial vid spridandet av kunskap om rationell matlagning. Man bör då och då förklara för barnen, hur dagens skolmåltid är sammansatt och tillagad och angiva skälen för att den är en hälsomåltid. Det kan vidare ifrågasättas, huruvida staten icke borde bidraga till framställandet av en upplysningsfilm i näringsfrågan. En dylik film skulle kunna användas såväl i skolarbetet som i upplysningsverksamheten utanför skolorna. Det vore vidare ett viktigt önskemål, att regelbundna inspektioner av skolkök sunder visningen anordnades. Betraktas näringsundervisningen i skolorna såsom en rationellt upplagd beståndsdel av den allmänbildning, som m a n åsyftar att alla medborgare böra äga, är det även naturligt, att den göres a l l m ä n t t i l l g ä n g l i g . Den bör sålunda meddelas vid samtliga skolor. Detta behöver dock icke innebära, att den måste meddelas även i folkskolorna; den nuvarande anordningen att förlägga skolköksundervisningen till fortsättningsskolorna kan givetvis te sig motiverad även när denna omlägges till en familje- och hushållskunskap. Vidare bör undervisningen göras tillgänglig ej blott för flickorna utan även för pojkarna. Detta krav är h ä r motiverat ur hygienisk allmänbildningssynpunkt. Kommissionen vill emellertid härtill lägga ytterligare tvenne viktiga skäl. Genom en dylik i och för sig motiverad anordning bör den alltjämt i vida kretsar rådande missaktningen för husligt arbete och föreställningen, att detta arbete endast hör kvinnorna till, kunna effektivt motverkas; i den mån man praktiskt kunnat pröva en sådan skolköksundervisning även för pojkar, hava dessa även visat intresse och duglighet. Skolköksundervisningen är vidare icke mera omfattande — och har av kommissionen ej heller tänkts bliva mera omfattande — än att även männen i sitt framtida liv skola hava nytta av densamma. Man får härvid bland annat hava i minne, att ett stort antal män för betydande tider lever som ungkarlar med självständiga hushåll. Kommissionen vill i detta hänseende ytterligare hänvisa till vad den i sitt betänkande i sexualfrågan härom anfört: Dessa familjekunskaper böra lämnas barnen oavsett kön. Det sista gäller även skolans undervisning i hushållning och barnavård. I all synnerhet då skolans undervisning i dessa ämnen med nödvändighet måste bliva begränsad, hava även gossarna och ynglingarna praktiskt bruk för dem. Dessutom menar kommissionen rent principiellt, att, om m a n som kommissionen anser det vara ett viktigt intresse att stärka familjens ställning i de ungas sinnen — att utvidga deras familjekunskaper och i positiv riktning påverka deras familjeinställning — är det oriktigt att undantaga gossarna och ynglingarna. Kommissionen hyser den uppfattningen, att ett av de mest oroande tecknen i familjens utveckling allt ifrån industrialiseringsperiodens början är mannens och faderns avkoppling

152 från familjens liv. Kommissionen förmenar, att även i den moderna familjen — och icke minst i den m o d e r n a familjen, där hustrun ofta, åtminstone vid äktenskapets början, har yrkesarbete — ställer en konfliktfri hemgemenskap stora krav på m a n n e n s faderns deltagande i familjens dagliga hushållning. Det existerar på detta område inom alla samhällsklasser i stor utsträckning skeva vanor och föreställningssätt, vilka utgöra en fara för familjegemenskapen. De härstamma från det individualistiska 1800-talets övergångsperiod och underhållas genom en oriktig uppfostran av gossarna och ynglingarna, vilken stundom ej blott gör dem mindre lämpade för familjeliv under moderna förhållanden utan även hos dem underhåller ett förakt för hemmets sysslor.

Även y r k e s u n d e r v i s n i n g e n torde böra upptagas till omprövning i detta sammanhang. Beträffande h e m b i t r ä d e n a s och h u s m ö d r a r n a s utbildning hava redan vissa önskemål framställts, dels avseende yrkesutbildning i egentlig mening och dels avseende vissa praktiska kurser, närmast för unga kvinnor, som stå i begrepp att gifta sig. Denna utbildning, som givetvis icke blott bör innefatta matlagning utan familj e- och hushållskunskap i allmänhet, särskilt barnavård, kan ofta med fördel förläggas till kvällarna. Då denna art av utbildning sättes in i ett mera moget åldersstadium och just vid en tidpunkt, då eleverna hava praktiskt bruk för sina kunskaper, är det givet, att undervisningen blir i högre grad effektiv, än någonsin en dylik undervisning på skolstadiet kan bliva. Om en tillräckligt utbyggd organisation av sådan yrkesutbildning och sådana praktiska kurser kommer till stånd — och kommissionen anser detta önskemål särskilt viktikt — kan såsom redan erinrats på det tidiga barndomsstadiet i skolan undervisningen göras mera allmän och mindre omfattande. Av vikt är vidare särskilt utbildningen av s k o l k ö k s l ä r a r i n n o r . Det bör sålunda upptagas till övervägande, huruvida densamma bör i större utsträckning inriktas på tillämpad näringshygien, även om detta skulle föranleda någon minskning i antalet inlärda maträtter. Lärarinnan bör nämligen i första hand vara utbildad för att meddela undervisning om hur man inom olika välståndsgrupper, under olika sociala förhållanden, i familjer av olika sammansättning, vid olika arbetsförhållanden o. s. v. skall kunna utnyttja till buds stående ekonomiska tillgångar för att erhålla en ur näringssynpunkt så tillfredsställande kost som möjligt. Kommissionen vill i detta sammanhang hänvisa till vad som av 1936 års lantbruksundervisningskommitté uttalats angående lanthushållningsseminarierna: Emellertid h a r kommittén det intrycket, att hela frågan om lanthushållslärarinneutbildningen lämpligen borde inom den närmaste framtiden göras till föremål för särskild utredning. Enligt kommitténs uppfattning äro delvis ganska ingripande reformer i denna utbildning av behovet påkallade. Bland annat synes det vara önskvärt, att eleverna vid lanthushållningsseminaricrna i allmänhet ägde ett bättre teoretiskt underlag för studierna. Vidare synes den praktiska förutbildningen böra vara så planlagd, att garantier finnas för kunnighet i allehanda praktiska arbeten, omfattande tillräcklig tid för övning i husdjursskötsel och särskilt smådjursskötsel, i trädgårdsskötsel och lanthushåll m. m. Praktiken i lanthem — helst elevgårdar under kontroll — bör om möjligt åtminstone delvis avse verklig bondgård, där husmodern själv deltager i allt arbete. Själva seminarierna torde behöva bättre utrustas med undervisningsmaterial, laboratorier och bibliotek. Undervisningen torde behöva i viss utsträckning omläggas efter nya principer, t. ex. med tillämpad näringslära i matlagningen och med hänsyn m e r a ttgen till möjligheterna att vid låga inkomster skaffa en fullvärdig kost. I de flesta ämnen torde en grundligare teoretisk undervisning vara påkallad. Möjligen kan tid härför vinnas genom avlastning av en del praktiskt arbete, som lämpligen kan överflyttas till förutbildningen. Möjligt är, att här ifrågasatt utredning lämpligen bör sammanföras med en utredning om skolkökslärarinneutbildningen. . .

Vad l ä k a r u t b i l d n i n g e n beträffar, har förut en antydan lämnats om behovet av att undervisningen i näringshygien meddelas från mera samlande

153 och enhetliga utgångspunkter och med beaktande av sociala och ekonomiska förhållanden. Detta problem synes lämpligen böra upptagas till prövning i samband med en grundlig utredning om omläggning av hela läkarutbildningen, som synes vara påkallad med hänsyn till det från flera håll omvittnade behovet av att denna utbildning i ökad utsträckning inriktas på de socialhygieniska problemen. — Även tandläkarnas utbildning i näringshygien torde vara förtjänt att underkastas förnyad prövning. Vid sidan av själva undervisningsarbetet synes även den a l l m ä n n a p r o p a g a n d a n genom statliga åtgärder böra intensifieras. Det kan sålunda ifrågasättas, huruvida staten icke bör medverka till utarbetandet av flygskrifter. I dessa bör huvudvikten icke läggas vid i allmänna ordalag framförda deklarationer om näringens betydelse utan i stället vid rent praktiska anvisningar — exempelvis förslag till matsedlar till olika prislägen, särskilt de lägsta, och för familjer med olika sammansättning och levnadsförhållanden. Även anslag och affischer med kortfattade råd torde kunna åstadkomma en god verkan. Med denna metod har ju den bakteriella hygienen sedan länge arbetat. Det gäller här att med tiden söka lära människor att betrakta användandet av oriktig näring med samma ögon, som m a n redan betraktar vissa andra hygieniska ovanor. Vidare synes radiopropagandan böra effektiviseras. Huvudvikten bör därvid läggas på meddelandet av korta praktiska råd. Dessa anvisningar böra givas en mera intresseväckande och stimulerande form än de vanliga radioföredragen. Skolorna böra i sitt upplysningsarbete även söka nå hemmen, exempelvis genom att låta skolbarnen taga med sig hem korta råd och anvisningar, vilka utarbetats under hänsynstagande till familjernas ekonomiska resurser och sociala ställning. Såsom tidigare antytts, bör därjämte övervägas, huruvida staten icke bör medverka till utförandet av kortfilmer med näringspropaganda samt till anordnandet av utställningar. Kommissionen vill till sist understryka behovet av att s k a d l i g n ä ringspropaganda m o t v e r k a s . Den vilseledande reklamverksamhet, som numera bedrives för vissa vitaminiserade födoämnen samt näringspreparat, torde sålunda genom lagstiftningsåtgärder böra stävjas. Kommissionen vill beträffande denna fråga erinra om att livsmedelslagstiftningssakkunniga nyligen framlagt betänkande med förslag till lagstiftning om vitaminiserade livsmedel (Stat. off. utr. 1937: 51). Detta förslag berör emellertid endast vissa delar av här ifrågavarande problem, vilket sålunda synes i behov av ytterligare överväganden. Kommissionens yrkande. Med hänvisning till det förut anförda får kommissionen sålunda föreslå, att frågan om en förbättrad upplysnings- och undervisningsverksamhet i näringsfrågan på de vägar, som kunna befinnas vara för ändamålet lämpliga, upptages till utredning, i den mån så icke redan skett, samt att därvid de av kommissionen här ovan framlagda synpunkterna tagas under övervägande.

154 Kap. X.

Författningsutkast jämte s p e c i a l m o t i v e r i n g .

I syfte att giva de i kap. VI och VII framlagda förslagen en mera systematiserad formulering har befolkningskommissionen låtit utarbeta efterföljande utkast till författningar i dessa frågor. I de fall, då av kommissionen angivits olika alternativ för en specialfrågas lösning, har i utkastet endast upptagits ett av dessa alternativ. Utkast till Förordning angående tillhandahållande i vissa fall av näringsmedel åt kvinnor och barn. Härigenom förordnas som följer: 1 §• I de fall och under de villkor, här nedan stadgas, skola havande och ammande kvinnor samt spädbarn och andra barn, som icke uppnått skolåldern, kostnadsfritt tillhandahållas näringsmedel. Med näringsmedel förstås i denna förordning skyddsfödoämnen samt vitamin- eller mineralämnesrika läkemedel. 2 §.

Befinnes vid undersökning, företagen å mödravårdscentral, barnavårdscentral, mödra- och barnavårdscentral eller mödra- och barnavårdsstation av därstädes tjänstgörande läkare, att för botande eller förebyggande av näringsbrist hos kvinna eller barn föreligger behov av näringsmedel, har läkaren att därom utfärda anvisning (näringsmedelsanvisning), ställd till barnavårdsnämnden i den kommun, där kvinnan eller barnet stadigvarande vistas. Näringsmedelsanvisning skall innehålla uppgift om den näringsbehövandes namn och adress, det ordinerade näringsmedlets benämning och kvantitet samt giltighetstiden för ordinationen. 3 §.

Barnavårdsnämnd, å vilken näringsmedelsanvisning är ställd, skall, efter därom gjord framställning, tillhandahålla kort (näringsmedelskort) åt vederbörande, medförande rätt att mot avlämnande av kortet vidfogade kuponger å ett eller flera försäljningsställen avgiftsfritt utbekomma i anvisningen angivna näringsmedel eller vissa av dem. Näringsmedelskort skall innehålla uppgift om den berättigades namn och adress samt det eller de försäljningsställen, varest kortet må begagnas, varjämte å varje kupong skall angivas varuslaget, det värde, kupongen skall äga vid inköp, samt kupongens giltighetstid.

155 Efter beslut av barnavårdsnämnden m å den befattning med ifrågavarande ärenden, varom i första stycket sägs, utövas jämväl av ledamot i nämnden eller av annan därtill skickad person. 4 §.

Näringsmedelskort å skyddsfödoämnen må utlämnas allenast i den mån de i varje fall ordinerade födoämnena icke i tillräcklig mängd produceras vid egen eller arrenderad jordbruksfastighet eller eljest utan särskild betalning tillkomma vederbörande. Missbrukas utlämnat kort, äger barnavårdsnämnden att för viss tid, högst ett år, avstänga vederbörande från bistånd enligt denna förordning. 5 §. Kommun har att för viss tid, högst ett år, träffa avtal med olika näringsidkare angående sådana leveranser, som avses i 3 §. Begagnade kuponger till näringsmedelskort inlösas av vederbörande kommun månadsvis i efterskott. 6 §.

De i 2 § omförmälda centralerna och vårdstationerna skola för varje månad, senast en vecka efter utgången av månaden, till de olika barnavårdsnämnderna översända en i två exemplar upprättad förteckning, upptagande namn och adress å dem, för vilka under månaden utfärdats näringsmedelsanvisning, ställd till vederbörande barnavårdsnämnd, ävensom uppgift om det huvudsakliga innehållet i anvisningen. 7 §.

Kostnaderna för inlösen av kuponger till näringsmedelskort bestridas till . . . . procent av statsverket och till återstående del av vederbörande kommun; dock att Konungen må, där särskilda förhållanden inom viss kommun sådant påkalla, medgiva, att nämnda kostnader skola till större del eller i allo gäldas av statsmedel. 8 §.

Rekvisition å statsbidrag göres hos länsstyrelsen i efterskott för kalenderår senast den 1 mars därpå följande år. Vid rekvisitionen skola fogas: a) det ena exemplaret av de i 6 § omförmälda förteckningarna, avseende ifrågavarande år, varvid beträffande varje däri upptagen person skall angivas, huruvida framställning gjorts om utbekommande av näringsmedelskort samt, om så varit fallet, huruvida och i vad mån framställningen bifallits; b) utdrag ur sådana förteckningar för tiden före ifrågavarande år, upptagande de personer, vilka under sistnämnda år gjort framställning om utbekommande av näringsmedelskort, därvid beträffande varje person skall angivas, huruvida och i vad mån framställningen bifallits; samt c) behöriga verifikationer i huvudskrift. Länsstyrelsen må från kommunen infordra de kuponger, för vars inlösen statsbidrag äskas. Efter granskning av rekvisitionen och därtill hörande handlingar h a r länsstyrelsen att till vederbörande utanordna för ändamålet godkänt belopp.

9 g. Medicinalstyrelsen har att utfärda närmare bestämmelser angående de behov, som böra föranleda näringsmedelsanvisning, samt de näringsmedel,

156 som i regel böra ordineras. Vidare tillkommer det medicinalstyrelsen att fastställa formulär till näringsmedelsanvisning, näringsmedelskort, förteckning, varom i 6 § förmäles, samt rekvisition å statsbidrag. 10 §. över barnavårdsnämnds beslut i ärende enligt denna förordning må den, som beslutet rörer, anföra besvär hos länsstyrelsen inom trettio dagar från det han av beslutet erhållit del. 11 §• Klagan över länsstyrelses beslut i ärende enligt denna förordning föres hos Konungen i vederbörande statsdepartement före klockan tolv å trettionde dagen efter den, då klaganden erhöll del av beslutet. 12 §. Konungen har att meddela de särskilda föreskrifter, som i övrigt finnas erforderliga för tillämpningen av denna förordning. Denna förordning träder i kraft den

Utkast till Förordning angående tillhandahållande i vissa fall av läkemedel åt skolbarn. Härigenom förordnas som följer: Finner skolläkare vid undersökning av barn i folk- eller fortsättningsskola att för botande av näringsbrist hos barnet är erforderligt, att detsamma intager vitamin- eller mineralämnesrika läkemedel, skall läkaren tillställa skolstyrelsen (skolrådet, folkskolestyrelsen, fortsättningsskolestyrelsen) anvisning därom enligt formulär, som fastställes av medicinalstyrelsen. Medicinalstyrelsen har att utfärda närmare bestämmelser angående de behov, som böra föranleda anvisning om läkemedel, samt de läkemedel, som i regel böra ordineras. Skolstyrelsen skall tillse, att de läkemedel, varom anvisning meddelats, på lämpligt sätt tillhandahållas vederbörande skolbarn. Kostnaderna för anskaffande av läkemedel enligt denna förordning bestridas av statsmedel men skola, i den mån så erfordras, förskjutas av skoldistriktet. Utbetalning av statsmedel för ändamålet sker för varje läsår i efterskott. Rekvisition å statsmedel skall, åtföljd av behöriga verifikationer i huvudskrift, efter utgången av läsåret ingivas till vederbörande länsstyrelse, som har att efter granskning av rekvisitionen och därvid fogade handlingar till vederbörande utanordna godkänt belopp. Denna förordning träder i kraft den

157 Utkast till Kungörelse angående statsbidrag till skolbarnsbespisning. Härigenom förordnas som följer: Allmänna bestämmelser. 1 §• Skoldistrikt må, under de villkor här nedan stadgas, kunna erhålla bidrag av statsmedel till bestridande av kostnaderna för anordnande av skolmåltid åt b a r n e n i distriktets folk- och fortsättningsskolor eller i någon eller några av dem. Angående bidrag av statsmedel till inrättande av lokaler för skolbarnsbespisning, där sådana befinnas erforderliga, är särskilt stadgat.

2§. Bidrag av statsmedel till skolbarnsbespisning beviljas, i den mån av Kungl. Maj:t för varje län fastställt belopp därtill förslår, av vederbörande länsstyrelse i den ordning nedan stadgas.

3§. Vid bestämmande av företrädesrätten för ett skoldistrikt i förhållande till andra till erhållande av statsbidrag enligt denna kungörelse skola, där icke annat följer av 16 §, särskilt beaktas följande förhållanden inom distriktet, nämligen a) .skolbarnens näringsförhållanden; b) antalet familjer med på grund av arbetslöshet eller av annan anledning låg inkomst; c) antalet barnrika familjer; d) antalet barn med lång skolväg; e) det kommunala skattetrycket; samt f) vidtagna eller planerade åtgärder till främjande av den allmänna hygienen bland skolbarnen. Bespisningen.

4§. Statsunderstödd skolbarnsbespisning skall äga rum under hela läsåret, dock att länsstyrelsen äger, om särskilda skäl därtill föranleda, befria skoldistrikt från skyldighet att anordna bespisning under viss mindre del av läsaret. 5§. Samtliga barn vid skola, där statsunderstödd skolbarnsbespisning är anordnad, skola bliva i tillfälle att, såvitt särskilt hinder ej möter, varje läsdag kostnadsfritt erhålla en måltid under den tid, bespisningen pågår vid skolan. Med läsdag förstås i denna kungörelse varje dag, under vilken undervisning pågår i mer än tre lärotimmar.

6§. Skolmåltiden skall utgöra ett av dagens huvudmål. Den bör vara tillfredsställande såväl ur näringshygienisk synpunkt som u r smaksynpunkt, varjämte, under den kalla årstiden, åtminstone någon del av födan bör vara varm. Där icke annat påkallas av ortsförhållandena, bör måltiden förläggas mellan klockan 10 förmiddagen och klockan 12 middagen. För bespisningen m å barnen, om så erfordras, indelas i skilda matlag. Barnen skola före måltiden beredas tillfälle att tvätta händerna. Under måltiden skola barnen iakttaga ordning och gott bordsskick. Måltiden och därmed förenade bestyr må icke inkräkta på den tid, som är anslagen för undervisningen. Ej heller må barnen betagas skälig tid för vila och förströelse. Bespisningen anordnas i övrigt i överensstämmelse med de allmänna anvisningar i ämnet, som i samråd med medicinalstyrelsen må utfärdas av skolöverstyrelsen, ävensom i enlighet med de särskilda villkor och bestämmelser, som i den ordning nedan stadgas må varda meddelade av vederbörande länsstyrelse. Statsbidragets storlek. 7 §•

Statsbidrag till skolbarnsbespisning utgår med följande belopp för barn och bespisningsdag, nämligen i skoldistrikt inom Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs och Kopparbergs län när lagad mat ingår i måltiden under flertalet av veckans läsdagar 30 öre, när så icke är fallet 25 » , i skoldistrikt inom annan del av riket när lagad mat ingår i måltiden under flertalet av veckans läsdagar 25 » , när så icke är fallet 20 » . Till lagad mat räknas i detta sammanhang icke gröt eller välling. 8 §. Därest med hänsyn till inom visst skoldistrikt rådande särskilda förhållanden så finnes påkallat, kan Kungl. Maj:t, efter därom av vederbörande länsstyrelse gjord framställning, besluta att inom det distrikt statsbidrag till skolbarnsbespisning skall utgå, förutom med det i 7 § angivna beloppet, med ytterligare intill 5 öre för barn och bespisningsdag. Förfarandet i ärenden angående statsbidrag m. m. 9§. Skoldistrikt, som önskar erhålla statsbidrag enligt denna kungörelse under stundande läsår, skall, där icke annat följer av 16 §, före den 1 juni det år, varunder läsåret tager sin början, till statens folkskolinspektör ingiva skriftlig, till vederbörande länsstyrelse ställd ansökning. Ansökningen skall innehålla dels uppgifter i de avseenden, som omförmälas i 3 §, dels ock utförlig plan för den tillämnade skolmåltidsorganisationen, där-

159 vid skall angivas huru många barn bespisningen beräknas komma att omfatta, ungefärliga antalet bespisningsdagar under läsåret, bespisningsordningen, sättet för tillhandahållande av erforderliga lokaler samt huruvida särskild arbetskraft skall för ändamålet anställas. Därest bespisningen icke skall avse samtliga skolor inom distriktet, skall anledningen därtill uppgivas. Vid ansökningen skola fogas dels specificerade kostnadskalkyler, dels ock yttrande från skol- eller tjänsteläkare. 10 §. Sedan ansökning, som i 9 § sägs, inkommit till folkskolinspektören, skall denne efter erforderlig utredning snarast möjligt och senast den 15 juni jämte eget yttrande till länsstyrelsen insända ansökningen med därtill hörande handlingar. 11 §• Länsstyrelsen skall senast den 1 därpå följande juli, sedan samtliga till länsstyrelsen inkomna ansökningar förberedande granskats och erforderlig ytterligare utredning verkställts, till skolöverstyrelsen insända till Kungl. Maj :t ställd framställning angående fastställande av det belopp, inom vilket statsbidrag till skolbarnsbespisning må av länsstyrelsen beviljas. Härvid skall i förekommande fall angivas sammanlagda beloppet av de statsbidrag, som på grund av 16 § skola utgå till skoldistrikt inom länet. Skolöverstyrelsen har att så snart ske kan med eget utlåtande överlämna sådan framställning till Kungl. Maj:t. 12 §. Sedan Kungl. Maj:t fastställt det belopp, inom vilket statsbidrag må av länsstyrelsen beviljas, har länsstyrelsen att meddela beslut i anledning av de från de särskilda skoldistrikten inkomna ansökningarna. Vid beviljande av statsbidrag enligt denna kungörelse äger länsstyrelsen bestämma de närmare villkor, varunder statsbidraget må åtnjutas. Därest mera väsentlig ändring påkallas i den av skoldistrikt föreslagna organisations- och bespisningsplanen, må länsstyrelsen, innan beslut efter vad nu sagts meddelas, lämna skoldistriktet tillfälle att yttra sig i ärendet. 13 §. Senast den 1 augusti näst efter utgången av läsår, beträffande vilket statsbidrag beviljats, har skoldistriktet att till statens folkskolinspektör ingiva skriftlig, till länsstyrelsen ställd rekvisition å de belopp, vilka i anledning av skolbarnsbespisningen skola enligt de i denna kungörelse angivna grunderna utgå till skoldistriktet. Vid rekvisitionen skola fogas: a) redogörelse för den under läsåret bedrivna skolbarnsbespisningen med särskilt angivande av, bland annat, huru många barn bespisningen omfattat, antalet bespisningsdagar för varje barn samt den tillämpade bespisningsordningen; b) organisations- och bespisningsplan för nästkommande läsår; samt c) yttrande av skol- eller tjänsteläkaren över de under a) och b) angivna handlingarna. Den i nästföregående stycke under a) omförmälda redogörelsen skall vara avfattad enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär; och skall skoldistriktet, i samband med det årliga översändandet till skolöverstyrelsen av före-

160 skrivna statistiska uppgifter från distriktet, jämväl tillställa överstyrelsen avskrift av n ä m n d a redogörelse. 14 §. Sedan de i 13 § första och andra stycket angivna handlingarna blivit av folkskolinspektören granskade, har denne att utan dröjsmål insända dem jämte eget yttrande till länsstyrelsen. 15 §. Har skoldistrikt under tilländalupet läsår i väsentlig mån eftersatt de för skolbarnsbespisningen givna föreskrifterna, äger länsstyrelsen dels bestämma, att statsbidrag icke skall utgå för nämnda läsår eller att det skall utgå allenast med jämkat belopp, dels ock, om särskilda förhållanden sådant påkalla, med verkan från och med nästkommande läsår återkalla beslutet om beviljande av statsbidrag. Belopp, som enligt vad ovan sagts tillkommer skoldistrikt av statsmedel, skall så snart ske kan av länsstyrelsen utbetalas till distriktet. 16 §. Skoldistrikt, som beviljats statsbidrag enligt denna kungörelse, äger, därest icke beslutet härom enligt 15 § första stycket återkallats, utan ny ansökning uppbära sådant bidrag jämväl för kommande läsår, dock att, om distriktet önskar åtnjuta bidrag till flera skolor än tidigare, särskild ansökan skall göras i enlighet med vad ovan finnes föreskrivet. 17 §. Vederbörande länsstyrelse äger, där innehållet i de länsstyrelsen enligt 14 § tillhandakomna handlingarna sådant föranleder eller anledning därtill eljest förekommer, föreskriva om ändring i de jämlikt 12 § uppställda villkoren för rätt att åtnjuta statsbidrag ävensom uppställa de ytterligare villkor, som av omständigheterna påkallas. 18 §. Länsstyrelses beslut, varigenom statsbidrag beviljats, ävensom beslut, varom i 15 § första stycket och 17 § sägs, skola tillställas, förutom skoldistriktet, jämväl skolöverstyrelsen, folkskolinspektören samt skol- eller tjänste1 ö 1^ o T*PTI

Över länsstyrelses beslut i ärende rörande denna kungörelse må klagan ej föras. Tillsyn över bespisningen. 19 §. Finner skolöverstyrelsen av de överstyrelsen jämlikt 13 § tredje stycket tillhandakomna redogörelserna eller eljest framgå, att skolbarnsbespisningen inom visst distrikt giver anledning till erinran, skall överstyrelsen därom underrätta vederbörande länsstyrelse. Jämväl i övrigt må skolöverstyrelsen giva länsstyrelserna del av vad överstyrelsen funnit böra beträffande skolbarnsbespisningen iakttagas. 20 §. Folkskolinspektören ävensom skol- eller tjänsteläkaren skola öva uppsikt över skolbarnsbespisningens handhavande. Föreligger anledning till erinran och vinnes icke efter tillsägelse rättelse, må hänvändelse ske till länsstyrelsen. Denna kungörelse träder i kraft den . . .

161 S p e c i a l m o t i v e r i n g till författningsutkasten. Utkastet till förordning angående tillhandahållande i vissa fall av näringsmedel åt kvinnor och barn. 1 §• Enligt andra punkten i paragrafen omfattar hjälpen endast vissa födoämnen och läkemedel, varom anvisningar komma att utfärdas av medicinalstyrelsen (9 §). 2 §. Denna paragraf innebär vissa inskränkningar i rätten till förmånen i fråga. Sålunda kan densamma endast erhållas genom förmedling av mödraoch barnavårdscentral eller -station. Vidare uppställes det villkoret att å vårdcentralen eller -stationen tjänstgörande läkare skall hava funnit, att behov av näringsmedel föreligger för kvinnan eller barnet. Om läkare på medicinska grunder konstaterat, att så är fallet, utfärdar han en näringsmedlelsanvisning till vederbörande barnavårdsnämnd. Tjänsteläkare äro alltså icke redan i denna sin egenskap behöriga att utfärda näringsmedelsanvisning. Närmare bestämmelser angående de behov, som böra föranleda näringsmedelsanvisning, skola meddelas av medicinalstyrelsen (9 §). 3§. H a r näringsmedelsanvisning utfärdats, ankommer det å det kommunala organet, barnavårdsnämnden, att tillhandahålla vederbörande näringsmedelskort, berättigande till de ordinerade näringsmedlen eller vissa av dem. Barnavårdsnämnden har därvid att, med utnyttjande av sin ortskännedom, tillse att näringsmedelskort icke, i strid mot bestämmelsen i 4 § första stycket, utlämnas till lantbrukarhushåll, där skyddsfödoämnen i tillräcklig mängd produceras vid gården, eller till med dem likställda hushåll. Understundom torde det visa sig lämpligt, att mödra- och barnavårdscentralen eller -stationen låter den hjälpsökande själv inställa sig inför barnavårdsnämnden för att, under företeende av näringsmedelsanvisningen, anhålla om näringsmedelskort. Som regel synes emellertid centralen eller stationen kunna översända näringsmedelsanvisningen direkt till barnavårdsmyndigheten. Även i detta fall kan denna påkalla personlig inställelse av den hjälpsökande, men vanligen torde denne kunna erhålla beviljat näringsmedelskort till sig översänt per post. Personlig inställelse kan, enligt det sista Stycket av paragrafen, även ske hos enskild ledamot av nämnden eller hos annan lämplig person, t. ex. barnmorska, distriktssköterska o. dyl. befattningshavare, åt vilken nämnden i detta hänseende överlåtit sin beslutanderätt i fråga om viss del av kommunen.

4§. Beträffande första stycket hänvisas till vad som anförts under 3 §. Tilläggas må allenast, att vederbörandes egna resurser att utbekomma erforderliga födoämnen ibland kunna föranleda icke ett helt bortfallande av rätten till näringsmedelskort, utan allenast vissa reduktioner i denna rätt. I fråga om den i andra stycket av paragrafen lämnade möjligheten att vid missbruk för viss tid avstänga vederbörande från bistånd enligt förordningen må anmärkas, att det h ä r icke rör sig om någon egentlig straffåtgärd. Den näringsbehövande — spädbarnet — kan vara helt utan skuld till missbruket, 11—378846.

162 men näringsmedelskorten måste icke förty indragas, om det visar sig att vederbörande — målsmannen — missbrukat dem så att rimlig säkerhet för atl näringsmedlen komma till avsedd användning icke längre är förhanden.

5§. I leveransavtal torde böra anmärkas, att, därest leverantör uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet medverkat till missbruk av näringsmedelskort, avtalet må av kommunen omedelbart hävas utan rätt för leverantören att i anledning därav njuta ersättning. Vid inlösen synes leverantören lämpligen böra tillställa kommunen en kvitterad räkning, vilken sedermera kan av kommunen användas såsom verifikation vid rekvisition av statsbidrag för verksamheten. 6§. De i denna paragraf omförmälda förteckningarna äro avsedda att fylla en kontrollfunktion. Det ena exemplaret skall — sedan det försetts med vissa kompletterande anteckningar — översändas till länsstyrelsen (8 §). 7§. Förhöjning av statsbidraget bör kunna medgivas därest följande tre villkor äro samtidigt uppfyllda, nämligen att det kommunala skattetrycket är högt, att det relativa antalet barnrika familjer i kommunen är stort samt att kommunen på ett tillfredsställande sätt handhaft verksamheten enligt förordningen. Med hänsyn till det sistnämnda villkoret torde förhöjt statsbidrag icke i något fall böra ifrågakomma under det första verksamhetsåret. 8§. Verifikationerna ävensom ev. infordrade kuponger böra av länsstyrelsen återställas till kommunen i samband med utbetalandet av statsbidraget. Utkastet till förordning angående tillhandahållande i vissa fall av läkemedel åt skolbarn. Det närmast föregående författningsutkastet avsåg, förutom vissa kvinnor, endast barn i förskoleåldern. Det nu ifrågavarande författningsutkastet avser däremot allenast barn i skolåldern. Vid av skolläkare konstaterat behov hos skolbarn av vissa läkemedel skall barnet gratis tillhandahållas dem genom skolstyrelsens försorg. Tillhandahållandet torde kunna ske på det sätt som, i överensstämmelse med läkarordinationen, i varje fall ställer sig lämpligast. Sålunda kunna läkemedlen ibland inköpas av skolstyrelsen och tillhandahållas barnet i skolan, kanske i samband med skolmåltiden. I andra fall torde det visa sig lämpligt att framgå på ett sätt, liknande det som är avsett att vinna tillämpning enligt den ifrågasatta förordningen angående näringsmedel, nämligen att tillställa barnet eller dess målsman en handling, berättigande till inköp av läkemedlet å ett eller flera försäljningsställen (apotek, kemikalieaffärer e t c ) . I detta sammanhang må erinras om nödvändigheten av kommunikation i ärenden av ifrågavarande beskaffenhet mellan skolläkaren resp. skolstyrelsen, å ena sidan, och barnets målsman å den andra. Kostnaderna för anskaffandet av läkemedlen bestridas helt av statsmedel men skola, i den mån så erfordras, förskjutas av skoldistriktet. I sistnämn-

163 da hänseende m å påpekas, hurusom skolstyrelsen kan träffa avtal med apotek, kemikalieaffärer etc. om betalning för varje läsår i efterskott. Räkningen å läkemedlen torde i sådant fall kunna översändas till länsstyrelsen med begärain om beloppets utbetalande direkt till vederbörande näringsidkare.

Utkastet till kungörelse angående skolbarnsbespisning. 1§. Med den i andra stycket av denna paragraf lämnade hänvisningen avses kungörelsen den 6 mars 1936 angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet.

2§. De n ä r m a r e reglerna angående den formella behandlingen av ärenden rörande statsbidrag till skolbarnsbespisning givas i 9—18 §§. Enligt dessa paragrafer skall i huvudsak gälla följande. Ansökan från skoldistrikt om statsbidrag ingives till vederbörande länsstyrelse, som i sin tur har att för hela länets räkning göra framställning till Kungl. Maj:t. Vid denna framställning torde länsstyrelsen lämpligen foga en i tabellarisk eller annan form gjord sammanställning, upptagande de skoldistrikt, vilkas ansökningar länsstyrelsen vid en preliminär granskning av handlingarna funnit kunna enligt författningen bifallas. Dessa skoldistrikt böra upptagas i ordningsföljd, allt efter distriktens olika behov, beräknat med ledning av reglerna i 3 §. Länsstyrelsernas framställningar ingivas till skolöverstyrelsen, som efter en jämförelse mellan de olika länens behov — 3 § torde även därvidlag komma att tjäna till ledning — avgiver förslag till Kungl. Maj:t angående fördelningen mellan länen av det för ändamålet tillgängliga anslaget. Sedan Kungl. Maj:t därefter fastställt statsbidragsbeloppen för de olika länen, ankommer det på länsstyrelsen att inom den sålunda givna ramen besluta, vilka skoldistrikt som skola äga rätt till statsbidrag. Skoldistrikt, som en gång tillerkänts statsbidrag, bör i allmänhet jämväl i fortsättningen kunna räkna med sådant bidrag. Härav följer att länsstyrelsen, därest skoldistrikt tidigare åtnjutit statsbidrag, har att taga särskild hänsyn därtill; dylika skoldistrikt måste i länsstyrelsens tabellariska uppställning intaga en särskilt gynnad ställning »ovanför strecket». 3 §. Denna paragraf innehåller, såsom redan vid 2 § antytts, vissa normer för bestämmandet av förtursrätten mellan olika skoldistrikt — och därmed också mellan de särskilda länen — till erhållande av statsbidrag. Den i paragrafen gjorda uppräkningen av olika beaktansvärda omständigheter är icke avsedd att vara fullständig. Den viktigaste faktorn är givetvis barnens näringsförhållanden. Dessa böra i första hand utrönas genom läkarundersökningar av skolbarn. Sådana läkarundersökningar förekomma emellertid ännu icke inom samtliga skoldistrikt, och, där de förekomma, kunna eventuella näringsbrister stundom icke upptäckas i dylik väg. Dessa brister giva sig nämligen icke alltid tillkänna, förrän de nått ett mera akut stadium, d. v. s. när den bästa tiden för deras botande redan är försutten. Av dessa anledningar måste stor vikt läggas vid de underliggande sociala och andra faktorer, vilka angivits under b), c) och d). Det är härvid icke endast det relativa antalet familjer med särskilt låg familjeinkomst, som bör beaktas.

164 Familjeinkomsten får nämligen icke ses isolerad utan måste sammanställas med familjernas medlemsantal och särskilt med antalet minderåriga b a r n i familjerna. Även det relativa antalet barn med särskilt lång skolväg kan antagas vara av betydelse för näringstillståndet inom skoldistriktet och kan därför motivera anordnande av skolmåltider. De under e) och f) angivna omständigheterna hava en mera självständig betydelse. Det kommunala skattetrycket är avgörande för kommunernas möjligheter att utan statshjälp anordna skolbarnsbespisning. Förekomsten av skolläkarvård (mom. f) kan tänkas innebära, att skolbarnsbespisningen kan anordnas på ett hygieniskt mera tillfredsställande sätt, än vad eljest i regel skulle vara möjligt. 4 §. Befrielse från skyldigheten att anordna bespisning kan understundom tänkas vara påkallad i fråga om den tidigare delen av höstterminen och den senare delen av vårterminen. I fråga om skolor, där undervisning pågår under juni och augusti, bör länsstyrelse mera allmänt kunna meddela befrielse från skyldighet att under dessa perioder anordna skolbarnsbespisning. I övrigt bör emellertid skolbarnsbespisningen som regel äga rum under hela läsåret. 6 §. Vid s. k. oslofrukost bör mjölken vintertiden lämpligen serveras varm. Den för utspisningen anslagna tiden bör icke göras för knapp (se sid. I den mån så befinnes lämpligt kunna barnen, särskilt de äldre, anlitas såsom biträde vid tillagning och servering av måltiden, ävensom vid diskning och städning av måltidsrummet. Härom hänvisas till vad som anförts å sid. 96 f. i betänkandet. 8 §. Enligt denna paragraf kan Kungl. Maj:t i särskilda fall besluta om viss höjning av de i 7 § angivna beloppen. En sådan höjning skall emellertid vara särskilt påkaliad med hänsyn till såväl skattetrycket som livsmedelspriserna inom skoldistriktet och bör dessutom endast medgivas under förutsättning att skoldistriktet visat sig kunna sköta verksamheten på ett tillfredsställande sätt; detta innebär, att beslut om förhöjning icke kan fattas, förrän skolbarnsbespisning bedrivits under någon tid. Det är vidare att märka att hänsyn till de i regel högre livsmedelspriserna i norrlandslanen och Kopparbergs län redan i viss mån beaktats vid den i 7 § gjorda bestämningen av statsbidragsbeloppen. För att utröna huruvida förutsättningar föreligga för en tillämpning av 8 § kan sålunda icke jämförelse göras emellan t. ex. ett norrlandsdistrikt och ett distrikt från södra delen av landet. 9—12 §§. Beträffande huvudinnehållet i dessa paragrafer hänvisas till vad som anförts ovan under 2 §. I fråga om 12 § må allenast tilläggas att, därest mera väsentlig ändring påkallas i den av skoldistriktet föreslagna orgamsationsoch bespisningsplanen, länsstyrelsen bör söka snarast möjligt frän vederbörande skoldistrikt inhämta klart besked, huruvida distriktet vill anordna bespisning under de av länsstyrelsen föreskrivna villkoren. Om sa icke ar fallet, bör ju nämligen statsbidragsbeloppet kunna komma ett annat skoldistrikt tillgodo.

165 13 §. I andra stycket av denna paragraf föreskrives att vid medelsrekvisition skola fogas årsredogörelse, organisations- och bespisningsplan för nästkommande läsår samt yttrande av skol- eller tjänsteläkaren. Genom dessa handlingar sättes länsstyrelsen i stånd att bedöma dels i vad mån bespisningen under det gångna läsåret handhafts i enlighet med givna föreskrifter, dels ock huruvida nya föreskrifter erfordras för det kommande läsåret samt, i fall av allvarlig vanskötsel, huruvida beslutet om beviljande av statsbidrag skall återkallas. Därest den under visst läsår begagnade organisations- och bespisningsplanen är avsedd att vinna tillämpning även under det kommande läsåret, kan givetvis en enkel hänvisning därom ersätta den under b) angivna handlingen. 15 §. Det skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke skoldistrikt, som beviljats statsbidrag enligt kungörelsen, borde kunna utbekomma åtminstone en del av bidraget under det löpande läsåret. De kommunala enheterna påläggas nämligen en icke obetydlig börda därigenom att de i olika angelägenheter nödgas förskjuta belopp som skola utgå av statsmedel. Med hänsyn särskilt till den ökade kontrollmöjlighet, som ernås vid en betalning av statsbidraget i efterskott, torde emellertid åtminstone tills större erfarenhet vunnits å området en sådan betalningsanordning böra tillämpas. 17 §. Hinder föreligger icke för länsstyrelsen att även under pågående läsår, därest anledning därtill förekommer, lämna nya eller ändrade föreskrifter beträffande skolbarnsbespisningen. 18 §. Det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke åtminstone beslut, varigenom nya villkor uppställas eller statsbidrag reduceras eller indrages, skulle kunna få överklagas. Emellertid synes man kunna utgå ifrån att länsstyrelserna vid behandlingen av dylika ofta mycket grannlaga spörsmål komma att framgå med all önskvärd varsamhet. Besvärsrätt har därför generellt uteslutits. 19 §. De skolöverstyrelsen jämlikt 13 § tillhandakomna årsredogörelserna från de o.iku skoldistrikten torde erbjuda ett rikt jämförelsematerial, varur icke oväsentliga slutsatser kunna dragas rörande sättet för handhavandet av bespisningen inom de särskilda distrikten. 20 §. Därest hänvändelse sker till länsstyrelsen från läkarens sida, torde regelmässigt folkskolinspektörens yttrande böra inhämtas.

166 Reservation av herr

Magnusson:

Då befolkningskommissionen i de samtidigt avgivna betänkandena i näringsfrågan och om barnbidrag framfört mycket stora och vittomfattamde förslag, vilka ställa stora krav främst på statens men även på kommunernas ekonomi, är det av vikt att samtidigt och jämsides bedöma samtliga förslag för att ernå en uppfattning, huruvida deras genomförande i av kommissionen föreslagen omfattning är förenlig med en sund samhällsekonomi eller om en viss begränsning bör iakttagas och i sistnämnda fall söka avgöra, dels vilken eller vilka av de föreslagna åtgärderna, som böra givas företräde, dels i vilken omfattning dessa kunna begränsas utan att deras syfte förfelas. Det är med särskilt aktgivande på dessa synpunkter, jag nödgas anmäla en från kommissionens flertal i väsentliga avseenden avvikande uppfattning. Vid ett sådant bedömande bör därjämte beaktas de betydelsefulla och kostnadskrävande sociala åtgärder i befolkningsvårdande syfte, vilka, delvis på grund av framställningar från befolkningskommissionen, under de senaste åren genomförts och som draga avsevärda och under lång tid framåt automatiskt stigande kostnader. Härvid må erinras bl. a. om den under utbyggnad varande förlossningsvården och omorganisationen av barnmorskeväsendet, statsbidragen till förebyggande mödra- och barnavård, besluten om moderskapspenning och mödrahjälp och om bosättningslån, besluten om barnbidrag, om förskottering av underhållsbidrag för barn, om kommunala pensionstillskott jämte de betydande anslagen till bostadsförbättringar m. m., vilka samtliga verka i angivna riktning. Att under sådana förhållanden gå in för maximikrav, som ställa nya stora finansiella krav på framtiden, synes mig icke riktigt eller försvarbart, och kan dessutom leda därhän, att vi inom en kanske rätt nära framtid komma att sakna ekonomiska möjligheter att fullfölja besluten med därur härflytande villervalla och svårigheter såväl för socialvården som för de hjälpbehövande samt risker för dess bärande underlag, samhällsekonomien. Ur dessa synpunkter har jag icke i full omfattning kunnat biträda majoritetens inställning till de föreliggande problemen. Vid ett övervägande om angelägenhetsgraden mellan de i de båda föreliggande utlåtandena framförda förslagen måste jag för min del såväl ur befolkningspolitiska som allmänt sociala och humanitära synpunkter giva bestämt företräde åt hjälpen för de barnrika familjerna, samtidigt som jag beklagar, att detta syfte blivit delvis förvanskat genom förslaget, att hjälpen skall utsträckas att omfatta även de icke barnrika (barnfattiga) familjerna. Befolkningskommissionens påpekanden angående rådande missförhållanden på det näringsfysiologiska området inom vårt folk saknar enligt min uppfattning ingalunda fog. Det framgår av kommissionens exemplifiering, vilken bestyrkes av allmän erfarenhet, att på detta område mycket oför-

167 stånid gör sig gällande, vilket antingen härrör sig ur bristande kunskap om hithörande ting eller, i vissa fall, ur oförmåga på grund av ekonomiska skäl att ställa sig en rationell hushållnings krav till efterrättelse. D-et synes mig emellertid, som om kommissionen i en allt för hög grad visa t en böjelse att i dessa avseenden ur olika undersökningar om närings- och hälsotillståndet vilja utläsa mera än vad de berättiga till. Det förhåller sig, enligt min mening, näppeligen så, att vårt folks möjlighet till försörjning vad de dagliga livsmedlen angår är så ringa, som kommissionen vill hävda. Huvudintrycket efter en läsning av betänkandet blir, att större delen av vårt folk för en tillvaro på svältgränsen och att statistikens sifferkolonner beträffande »undernärda» barn etc. t. ex. vore ägnade att bekräfta en dylik pessimistisk syn på problemet. Det svenska problemet i dessa avseenden ligger dock helt annorlunda till än t. ex. i Tyskland, där en synnerligen genomgripande social verksamhet under de senaste åren satt in, syftande till att reparera de svåra följderna av världskrigets avspärrning samt den långvariga ekonomiska krisens verkningar. Vårt land har emellertid, dessbättre, icke motsvarande ödeläggelse av folkmaterialet som bakgrund för ingripanden. Vår uppgift synes mig därför vara av en betydligt mera begränsad natur och ingalunda kräva åtgärder av den omfattning, som kommissionen föreslår. Visserligen kan statistiken angående kroppskonstitutionen hos det växande släktet giva anledning till viss betänksamhet men jag finner det vara angeläget att icke därur draga alltför vittgående slutsatser. Det bör observeras, att undervikt icke under alla förhållanden är liktydig med undernäring. Ej heller får allt för stor betydelse tillmätas en något större kroppslängd. Dylika rätt oväsentliga faktorer ha i kommissionens utlåtande tillmätts alltför stor betydelse. Oförnuftet i näringsfysiologiskt hänseende kan emellertid spåras långt in i de kretsar, om vilka man med visshet vet, att deras ekonomiska förhållanden ej skulle lägga hinder i vägen för tillämpandet av andra metoder både då det gäller födans kvalitet, kvantitet och rationella sammansättning. Mig synes, att synpunker av denna art hava mycket vidsträckt giltighet och att det i dylika fall är både viktigare och billigare att gå in för rationell undervisning än kostsamma och ekonomiskt omotiverade understöd. Lantarbetarefamiljen representerar t. ex. ett befolkningsskikt med relativt låg inkomst men torde i många fall icke sakna tillräckligt med födoämnen, knappast heller tillgång till erforderliga skyddsfödoämnen, men det kommer i detta fall helt säkert mera an på bristande upplysning om grunderna för en rationell hemvård hos husmodern i familjen och på brister i födans tillagning och sammansättning. Detta utesluter visserligen icke, att understöd av föreslagen art kunna gagna familjen och höja dess dietförhållanden men med kännedom om de livsvillkor, som utmärka denna samhällsklass, veta vi, att den har så gott som alla ingredienserna för en förnuftig dietordning antingen ingående i sin lön (»staten») eller i form av kostnadsfria möjligheter (bärplockning, trädgårdsland o. s. v.) mera eller mindre närliggande. Att under havandeskapet få landsbygdens kvinnor att mera ty sig till förtäring av mjölk och att tillgodogöra sig t. ex. den nyponmust, som kommissionen anbefaller (Bet. Avd. II, sid. 63), är, enligt mitt sätt att se, mera en fråga om näringsfysiologisk upplysning än om oförmåga av ekonomiska skäl, för vilken skull statsmakternas ingripande på ett direkt sätt påkallas. Deras initiativ och stöd påkallas emellertid för att få i gång en uppfostran av det växande släktets blivande husmödrar. Det är också min, liksom kommissionens mening, att man mest har att ställa sina förhoppningar till en propaganda bland den kvinnliga ungdomen.

168 Detta innebär på sitt sätt att gå till roten med problemet och den bästa garantien att nå framtida resultat. »Konservatismen i matvanorna är», som kommissionen uttalar (Bet., Avd. I. sid. 12), »så stor, att möjligheterna att genom upplysning och annan påverkan mera grundväsentligt förändra människornas kostvanor i viss grad inskränka sig till den unga familjegrundande generationen och till uppväxande barn och ungdom». Man skulle möjligen u r kommissionens eget material kunna erhålla belägg för, att denna min uppfattning står i överensstämmelse med vad erfarenheten hittills lärt oss. Kommissionen skriver (Bet., Avd. I, sid. 35) på tal om den s. k. norrlandsundersökningen, att »skogsarbetarna i stor utsträckning leva på en tämligen enformig s. k. fläskkost; denna är dock vanligen numera något mera omväxlande än tidigare. Skogsarbetarnas näringsförhållanden vid längre tids vistelse i skogarna äro dessutom i färd att starkt förbättras, allteftersom förläggningsförhållandena bliva mera gynnsamma och maten tillredes av särskilda kockor.» Detta betyder alltså, att det näringsfysiologiska betraktelsesättet hållit sitt intåg på skogsarbetarens arbetsplats, och att denne nu inom ramen för samma inkomststandard erhåller en sundare och säkert även rikligare näring. Denna alltjämt fortgående utveckling ligger i linje med den önskan om upplysning beträffande de näringsfysiologiska sammanhangen, vilken enligt min mening är av central betydelse, då det gäller att få till stånd en lösning på de problem, vilka behandlas i kommissionsbetänkandet, men icke till varje pris efter de mest tillkrånglade metoderna utan efter mera enkla. Det uttalande om, att »obligatoriska skolkökskurser för landsbygdens flickor äro nödvändiga», vilket återfinnes i kommissionens diskussion (Bet., Avd. I, sid. 35), finner jag berättigat och kan utsträckas till att gälla hela landet. I detta sammanhang förtjänar en vid årets riksdag väckt motion i syfte att erhålla förbättrad utbildning i hemvård (F. K.: 124; A. K.: 178) att uppmärksammas. Kommissionen h a r vidare genomgående ställt sig avvisande till behovsprövningens princip i förhållande till av densamma på olika områden föreslagna åtgärder. Det är mig av flera skäl icke möjligt att godtaga ett dyligt betraktelsesätt. Hjälp bör efter läkares prövning lämnas men den bör icke givas kostnadsfritt annat än i de fall, då en undersökning av de ekonomiska förhållandena berättigar härtill. I annat fall omöjliggöres måhända att i vidaste utsträckning tillämpa hjälpåtgärderna, där de verkligen äro av behov. Kommissionen säger sig vilja förorda sitt system med hänsyn till att all »understöds- och fattigvårdskaraktär» bör avlägsnas från detsamma. Det synes mig, som om detta i sig tilltalande syfte kunde nås genom enklare och mindre kostsamma medel, genom bestämmelsernas infogande i de lagar, som beröra skolorganisationen, det sociala lagstiftningsområdet, genom upplysning och propaganda e. d. Det synes mig för övrigt att hittills vunnen erfarenhet icke vittnar om någon falsk blygsamhet, då det gällt att tillgodogöra sig de förmåner, som genom statens försorg kunnat erhållas. Det mått av självansvar för individ och familj, utan vilket intet samhälle i längden kan bestå, måste av staten bibehållas som en moralisk grundsats, befrämjas och icke utplånas hos dem, som hittills visat sig vara i stånd att sörja för sin utkomst. Även den statsfinansiella hänsynen pekar i samma riktning. Även i fråga om så behjärtansvärda samhälleliga uppgifter som barnavården föreligger anledning att handla efter råd och lägenhet. Då ett genomförande av skolmåltider i av kommissionen föreslagen utsträckning med avgiftsfri skolmåltid för alla folkskolebarn som slutmål, vartill komma kostnader för kostnadsfri tilldelning av skyddsfödoämnen, medicin m. m., skulle betinga större kostnader än samhället rimligen kan påtaga sig, synes mig ett framgående efter ett från början begränsat program vara välbetänkt. Det kan på

169 goda grunder antagas, att kommissionens kostnadsberäkningar, som beträffande i näringsbetänkandet framförda förslag uppgår till ej mindre än omkring 30 milj. ensamt för statsverket, häri dock icke inbegripet lokalkostnader, äro hållna i underkant. Därtill komma de säkerligen mycket betydande kostnaderna för skoldistrikten. Då emellertid detta förslag vid bedömandet av samhällets förmåga att bära kostnaderna icke får betraktas isolerat utan i vart fall bör ses i samband med förslaget om barnbidrag må erinras, att till nyssnämnda 30 miljoner plus lokalkostnader och skoldistriktens kostnader måste läggas omkring 30 miljoner kronor för barnbidragen, sålunda tillsammans mer än 60 miljoner, siffror som nästan svara mot hela vår statsbudget för c:a 40 år tillbaka, och som ovillkorligen mana till eftertanke, så mycket hellre, som härtill i en framtid kan komma de mycket stora men endast antydda kostnaderna för prisrabatter å skyddsfödoämnen åt familjer med barn. Visserligen har kommissionen erinrat om det till synes självklara faktum, att »verksamhetens fortsatta utveckling (fram till allmän skolmåltid) skulle bliva beroende av en avvägning mellan behov och finansiella resurser». En sådan avvägning är verkligen så nödvändig, att den bort ske redan inom kommissionen. Under inga förhållanden kan det vara välbetänkt att låta avvägningen helt bli beroende av senare mötande fakta. Beträffande kommissionens förslag att vid av läkare konstaterat behov vissa skyddsfödoämnen och läkemedel (vitamin- och mineralämnesrika sådana) skola tillhandahållas havande och ammande kvinnor samt spädbarn och b a r n i förskoleåldern; läkemedlen skulle därjämte i motsvarande fall utdelas till skolbarn (Bet. Avd. II, sid. 46), finner jag skäl till följande närmare erinringar. I överensstämmelse med de allmänna synpunkter beträffande vikten av att vid den allmänna understödsverksamheten kravet på individens ansvarskänsla och vilja till egna insatser befrämjas, finner jag vid ett ståndpunktstagande rörande dessa problem att i samma mån, som man i många avseenden har anledning att behjärta kommissionens syfte, man också måste ställa sig tvekande eller avvisande beträffande vissa av dess konklusioner och förslag till hjälpsystemets utformning. Det ligger å ena sidan — såsom jag tidigare hävdat — ett stort värde däri, att kunskap om de s. k. skyddsfödoämnena sprides i allt vidare kretsar och att likaså genom läkares försorg anvisande av läkemedel i vissa fall äger rum. En verksamhet av denna art tillhör å andra sidan, enligt mitt sätt att se, i väsentlig mån, den »effektivisering av undervisnings- och upplysningsarbetet», för vilken kommissionen uttalat sig (Bet. Avd. IL, sid. 136 ff) och vilken sammanfaller med min tidigare anförda uppfattning om dessa ting. Kommissionen har emellertid för sin del intagit den ståndpunkten, att hänvisningen borde kombineras med kostnadsfri hjälp, att denna — i princip — borde »utgå till alla mödrar och barn oavsett familjernas ekonomiska villkor, om blott det medicinska behovet är konstaterat» (Bet. Avd. II, sid. 56). En dylik inställning till problemet vore på sitt sätt förklarlig och försvarlig, om det härvidlag gällde utgifter av en storleksklass, vilka kunde bedömas såsom för familjer med begränsade inkomster särskilt tyngande eller rent av omöjliga att bära. En övertygande argumentering har dock kommissionen enligt min mening i detta avseende icke åstadkommit. I all synnerhet gäller detta beträffande de till gratisutdelning föreslagna läkemedlen, t. ex. den av kommissionen förordade nyponmusten å fem kr. p r år och fall (Bet. Avd. II sid. 63). Även den pr år och fall till 70 kr. uppskattade kostnaden för ökad konsumtion av smör och mjölk för kvinna under havandeskapet synes kunna bäras av det övervägande flertalet familjer. Den komme att med 5'83 kr. pr månad under havandeskapsåret — enligt

170 kommissionens beräkningar — tynga respektive hushållsbudget. Tillägiges kostnaden för den nyss nämnda nyponmusten (G-vitamin), blir s a m m a kostnad 625 kr. pr månad. Det kan diskuteras huruvida tillräckliga s.käl föreligga att för avlyftandet från den enskilde individen av bördor av denna storleksklass igångsätta den ganska omfattande byråkratiska apparat, s;om av kommissionen diskuteras och förordas och än mera att utsträcka denna till icke direkt behövande familjer. (Bet. Avd. II, sid. 58—60). Det må i detta sammanhang påpekas, att vitaminforskningen ännu icke nått så slutgiltiga resultat, att man med önskvärd säkerhet kan konstatera vitaminhalt eller art av vitaminer. Likaså utbjudas så många tvivelaktiga vitaminhaltiga läkemedel och födoämnen, att en synnerligen noggrann kontroll erfordras. Kommissionen anser, att faran för missbruk av här föreslagna hjälpform »knappast kan vara mera allvarlig» och hänvisar som stöd härför bl. a. till i Danmark vunnen erfarenhet, där dock missbruk medför bötesansvar för såväl köpare som säljare. Samtidigt avstår dock kommissionen att för vårt land föreslå några straffbestämmelser mot missbruk. Man k a n dock antaga, att den ringa omfattningen av missbruk i Danmark till en del beror just på straffbestämmelserna. I sitt betänkande om barnbidrag påtalar kommissionen med rätta den nu rådande villervallan och bristen på såväl samhörighet som avgränsning inom den mångskiftande sociala hjälpverksamheten och påkallar åtgärder för dessa bristers avhjälpande. H ä r föreslagna hjälpverksamhet ingriper emellertid på förutvarande hjälpverksamhet och är därigenom ägnad att öka oredan. Det kan icke vara lyckligt eller folkuppfostrande att ge möjlighet till att erhålla hjälp hos ett flertal ej samrådande eller samarbetande organ, kommissionen går det oaktat in för ett dylikt system. För undvikande av missförstånd tillåter jag mig ytterligare i samband härmed framhålla, att jag till fullo inser att i en del fall, om vilkas förekomst vederbörande läkare har möjlighet att hålla sig underrättad, hjälp på sätt, som av kommissionen skisserats, är både högst önskvärd och berättigad med hänsyn till dels moderns och barnets hälsa, dels samhällets intresse härutinnan. Det synes mig dock att dylik hjälp kan beredas inom nuvarande hjälpformer och deras organ och att det i dessa avseenden kan vara lämpligt att undersöka härutinnan förefintliga möjligheter. De av kommissionen omnämnda mödra- och barnavårdscentralerna, vilka enligt beslut av 1937 års riksdag efter hand komma att inrättas över hela riket, synas mig i viss mån lämpade för sådan uppgift. Jag ansluter mig alltså härvidlag till kommissionens önskemål att vidare utveckla dessa institutioner men med den begränsning av deras verksamhet till verkligt behövande, vilken här angivits såsom mest ändamålsenlig och svarande mot dagens praktiska behov. Det synes mig vara ytterligt svårt att få den ståndpunkten nöjaktigt motiverad, att man finge hjälpåtgärdernas prägel av hjälp avlägsnad, om man ginge in för principen att göra dem tillgängliga för alla, oavsett behovet. Ett förfaringssätt av denna natur skulle även innebära risker att, som tidigare framhållits, vedervåga den hjälp till i verklig mening behövande, som statsmakterna böra vara beredda att lämna. Detta bör framför allt ses ur synpunkten, att statens förmåga i dessa avseenden kan väntas fluktuera med växlande ekonomiska konjunkturer. J u mindre ekonomiskt ansvar, staten på detta område ikläder sig, desto större möjligheter äger den, att, h u r än situationerna förbytas, kunna fullgöra sina utfästelser och åtaganden. Jag har alltså i denna del måst anmäla en från kommissionens majoritet väsentligt avvikande mening. *

171 I kapitlen VII och VIII föreslår kommissionen att skolbarnen varje skoldag på det allmännas bekostnad skola erhålla en 'efter vissa näringshygieniska regler sammansatt skolmåltid och att frågan om beviljandet av prisrabatter å viktigare skyddsfödoämnen åt familjer med barn upptages till utredning. Kommissionen förklarar sig även i dessa hänseenden vara av den uppfattningen, att, »när i ett skoldistrikt skolmåltid införes, skall den göras tillgänglig för alla barn, oavsett föräldrarnas ekonomiska villkor» (Bet. Avd. IL, sid. 72—73). Skolmåltiden förutsattes likaså vara avgiftsfri (ib., sid. 75). Föräldrar skulle emellertid äga att »fritt bestämma, huruvida de vilja låta sina barn deltaga i skolmåltider» (ib., sid. 75). En av orsakerna till, att kommissionen motsätter sig avgifters erläggande i samband med skolmåltidens anordnande säges vara, att de inflytande beloppen bleve ganska små, enär avgifterna måste sättas låga, och att därför kostnaderna »på grund av bokföringen samt arbetet med utrönandet av föräldrarnas ekonomiska villkor» bleve för stora. Kommissionen uttalar vidare, att den föreslagna skolmåltiden borde förbehållas »barn i skolor, för vilka skolplikt föreligger, nämligen folkskolan och den såsom heldagsskola organiserade obligatoriska fortsättningsskolan» (ib., sid. 75). »Folkskolans icke obligatoriska påbyggnader», privatskolor samt »läroverk och motsvarande undervisningsanstalter» undantagas. Tiden är, enligt kommissionens mening, ännu icke mogen för att utsträcka omvårdnaden även hit. Det borde enligt min uppfattning ha övervägts, huruvida icke ett framgående efter behovslinjen skulle möjliggjort ett inrymmande även av denna grupp. Med de starka hänsyn jag ägnat de samhällsekonomiska faktorerna och då kommissionen icke velat gå in för behovsprövning, h a r jag saknat möjlighet att på denna punkt framställa något yrkande. Men det är däremot svårt att förstå, att kommissionen, som eljest icke ryggat tillbaka av kostnadsskäl, kunnat avstå från att vidga skolmåltidssystemet till att omfatta även de nu undantagna kategorierna. Ur rent medicinskt principiella utgångspunkter kunna starka skäl anföras mot nuvarande uppläggning av problemet, enär det är nogsamt bekant, att det klientel elever, som besöker de nu undantagna kategorierna av läroanstalter, i mycket stor utsträckning stamma ur samma befolkningsskikt, som sända sina barn till skolor, för vilka skolplikt råder. Detta förhållande gör sig särskilt gällande i stora städer och större samhällen. Därest kommissionen i sitt utlåtande tagit hänsyn till ekonomiska realiteter och full hänsyn till de anförda näringshygieniska kraven, hade det emellertid, enligt min mening, varit riktigare yrka på ett system, som möjliggjorde hjälp åt de v e r k l i g t b e h ö v a n d e inom a l l a skoltyper i enlighet med läkarevetenskapens anvisning och efter en utan större möda införskaffad upplysning om vederbörande målsmäns ekonomiska förhållanden. Mig veterligt har t. ex. systemet med nedsatt terminsavgift i skolor, där sådant tillämpas, icke visat sig vara vare sig särskilt betungande för skolornas administrativa ledning eller åsamkat de elever, som blivit föremål för denna sociala hänsyn, några personliga obehag från vare sig lärares eller kamraters sida. En behovsprövning låter sig säkerligen utan allt för stor möda genomföra. Jag kan vidare visserligen biträda kommissionens uttalande, »att det vore administrativt enklare och billigare att helt och hållet upptaga dessa avgifter för (skolmåltiden) skattevägen» utan att därför medgiva riktigheten att göra skolmåltiden avgiftsfri annat än för barn från mindre bemedlade hem. Den »enklare vägen» är ej alltid den bästa. I detta fall synes det vara väl befogat, att de mera välsituerade få erlägga en avgift, som svarar

172 mot självkostnaden. Att därvid bestämma någon viss inkomstgräns synes mig emellertid mindre lämpligt, emedan därav kunde följa, att det ensamma barnet från en familj med t. ex. 2 900 kronors inkomst finge fri måltid men de tre barnen från familjen med 3 000 kronors inkomst finge betala. En behovsprövning med särskild hänsyn till barnantalet synes mig i detta fall riktig. Då jag sålunda anser det motiverat att låta statsmakterna träda hjälpande till, där ett verkligt behov föreligger, understryker jag vikten av sistnämnda. Om så ej sker, bedrives ett förslösande av möjligheterna att räcka en hjälpande hand över en mera utsträckt linje, ett tillvägagångssätt, om vars »demokratiska» innebörd vissa tvivel kunna framställas. Jag vill emellertid både med hänsyn till den nödvändiga kostnadsbegränsningen och landsbygdens större behov instämma i kommissionens förord för, att »landskommunerna i allmänhet böra erhålla företräde framför städerna. Landskommunerna hava», fortsätter kommissionen, »dels större behov av att skolbarnsbespisning överhuvud anordnas (längre skolvägar, större antal barnrika familjer, lägre levnadsstandard och lägre grad av näringshygienisk upplysning), dels också i stort sett sämre finansiella förutsättningar än städerna och därför större behov av att för ändamålet erhålla hjälp av staten». Detta resonemang, som föres under förutsättning, att »första året statsanslaget för ändamålet så begränsas, att det blott räcker för en femtedel av skolbarnen i landet», varigenom alltså ett visst tvång till fördelning inom kommunerna uppstår, synes mig bärkraftigt. Det förefaller mig t. o. m. vara värt ett övervägande, huruvida icke det föreslagna systemet i början bör företrädesvis inriktas på att gälla för landsortskommuner med långa skolvägar, enkannerligen Norrland — i sådant fall tillgängligt för alla barn, men avgiftsfri endast efter behovsprövning och med särskild hänsyn tagen till barnantalet, så att i dylika kommuner tillfälle beredes erhålla en lämplig måltid under lästiden — och att det i städerna inskränktes till dels de fall, då särskilda hänsyn böra tagas, arbetslöshet m. m., och dä läkare, liksom i landsbygdskommunerna, i samband med förhållanden av ekonomisk art i hemmen påkalla ett ingripande. Det bör i detta sammanhang påpekas, att en viss differentiering av statsbidraget torde vara lämplig. Att låta detta generellt utgå till täckande av hela kostnaden för maten skulle innebära ett onödigt gynnande av en del välsituerade kommuner, som förmå själva bära en avsevärd del av denna kostnad och skulle dessutom göra statsbidraget mera otillräckligt. Då enligt min uppfattning tilldelning av statsbidrag bör ske ganska restriktivt, och därjämte anordnandet av lokaler och personal m. m. tager avsevärd tid, lär icke på långt när så stort anslag som av kommissionen föreslagna, under första året 6 miljoner kronor, vara erforderligt. Det gäller också att i detta fall pröva sig fram. Kommissionens kostnadsberäkningar äro tämligen obestämda och enligt min mening hållna i underkant. Jag tillåter mig härutinnan fästa uppmärksamheten vid det förhållandet, att kommissionen i sitt betänkande icke kunnat giva annat än vaga uppgifter beträffande kostnaderna för l o k a l f r å g a n s ordnande under förutsättning att alla elever i resp. skolor medtagas vid skolmåltidens intagande. För landskommunerna antydas olika möjligheter att lösa detta problem. »Vid de större skolorna, särskilt i städerna», säges det, »tendera kostnaderna för lokalerna att bliva relativt höga.» Detta förhållande och andra därmed sammanhängande problem — anskaffning av möbler, matlagningsutensilier, spisutrustningar m. m. — förtjänar att beaktas, enär utgifter av denna art bke inneslutas i de slutsummor för skolmåltidens kostnader, vilka av komrais-

173 sionen redovisas. Kommissionen erkänner själv (Bet. Avd. IL, sid. 95), att »dessa kostnader sannolikt bliva obetydliga under den första tiden, men att de senare tendera att växa, dels beroende på att skolbarnsbespisning enligt här framlagda förslag skulle efter hand införas vid allt flera skolor, dels med hänsyn till att det därvid längre fram ofta blir fråga om skolor med sämre förutsättningar i lokalt hänseende och slutligen av det skälet, att de mera provisoriska anordningar, som förekommit under den första tiden, efter hand böra ersättas med permanenta sådana». Den marginal för ytterligare kostnadsökningar, det här gäller, för att helt få kommissionens förslag realiserat, har, som sagts, icke beräknats, endast antytts. Det finns grundad anledning att befara, att den kan dölja många överraskningar på det ekonomiska området, även om statsbidraget här enligt kommissionens förslag bör »utgå efter enahanda grunder som för byggnader med enbart pedagogiska ändamål». Detta betyder alltså, att både stat och kommun få vidkännas byggnadskostnaderna. Beträffande kommissionens »dolda kostnader» för ett genomförande av dessa förlag finnes också anledning att påpeka nödvändigheten av s k o l l ä k a r o r g a n i s a t i o n e n s u t b y g g n a d samt även förstärkningen av l ä n s s t y r e l s e r n a s p e r s o n a l , vilken torde bliva ofrånkomlig, om denna skall utnyttjas för den »ekonomiska kontroll», varom kommissionen talar (Bet. Avd. II. sid. 103), i all synnerhet som kommissionen i andra sammanhang påpekat, att de nuvarande tjänstemännen, som ha att handlägga ärenden av besläktad natur, redan äro över hövan betungade. Den form av kontroll, som kommissionen lägger i länsstyrelsernas händer, synes mig dessutom — det ligger i sakens och all erfarenhets natur — bliva av huvudsakligast formell art, en papperskontroll, som vid sin sida kräver ytterligare organ för att bliva verksam och effektiv. Det synes mig alltså, som sagt, att de belopp för kostnaderna, inför vilka kommissionen stannat, icke vore tillförlitliga eller ägnade att utan vidare utredning läggas till grund för igångsättande av ett så vittomspännande projekt. Kommissionen har i samband med viss utanför dess egentliga uppdrag utförd utredning angående spörsmålet om åtgärder för främjande av förbrukningen av vissa livsmedel (kap. VIII) skisserat ett system med prisrabatter m. m. samt gjort vissa uttalanden angående aktuella jordbruksekonomiska spörsmål, som dock utmynnar i ett vagt utformat förslag om fortsatt utredning. Frågan har ytterligare behandlats i ett till föreliggande betänkande fogad bilaga, författad av kommissionens ledamot, herr Myrdal. Då jag finner det obehövligt att här ingå på någon granskning av detta avsnitt, har jag endast ansett mig böra uttala, att jag icke är delaktig i en hel del däri framförda uttalanden och förslag eller i kommissionens yrkande.

BILAGOR

3*

Bilaga

1,

Svenska folkets näringsförhållanden av RICHARD STERNER. Det kunde synas vara en relativt enkel sak att åstadkomma en någorlunda tillförlitlig och allsidig beskrivning av folknäringen i Sverige. I själva verket hör emellertid en sådan uppgift ingalunda till de lättaste. Olika landsdelar, socialgrupper och familjetyper förete sinsemellan så betydande skillnader, att det möter stora svårigheter att erhålla en samlad överblick. Födan representerar visserligen den viktigaste enskilda posten inom konsumtionen, men den är dock väsentligt vanskligare att studera, än vad fallet är med vissa andra sidor av levnadsförhållandena, exempelvis bostadsstandarden. Att konstatera hur stort bostadsutrymme en familj förfogar över, eller hur lägenheterna äro beskaffade ur kvalitativ synpunkt, är en relativt enkel uppgift jämfört med den att undersöka storleken och sammansättningen av familjernas livsmedelskonsumtion. Även om man tillnärmelsevis känner produktionen och importen av viktigare livsmedel, kunna dessa uppgifter på sin höjd endast giva en uppfattning om den genomsnittliga förbrukningen per familj av olika födoämnen — icke om de betydelsefulla skiljaktigheterna mellan olika socialklasser o. d. För ett mindre urval av familjer känner man dessutom storleken av livsmedelsinköpen eller livsmedelsförbrukningen inom de enskilda hushållen, men man kan icke i detalj följa, hur de inköpta livsmedlen utnyttjas, d. v. s. till vilka maträtter de användas, hur stort »svinnet» vid tillagningen är, i vad mån matlagningen i övrigt är rationell, och i vad mån kroppen tillgodogör sig den intagna födan. Och om man också kände alla dessa faktorer, skulle man ändock icke hava någon full visshet om huruvida kosten i de enskilda fallen vore ur alla synpunkter tillräcklig eller ej, ty allt efter kroppsvikt, konstitution och sysselsättning varierar det individuella livsmedelsbehovet i så hög grad, att det, som är mer än tillräckligt för den ene, är alldeles för litet för den andre. De försök, som göras att med hjälp av olika s. k. konsumtionsenhetsskalor (varom mera nedan) taga hänsyn till dylika förhållanden, representera icke någon fullt tillfredsställande lösning av detta problem, eftersom de endast beakta olikheterna mellan skilda åldrar (samt i viss mån mellan skilda kön) men däremot icke de individuella variationerna i livsmedelsbehovet inom de enskilda åldersklasserna. Med hänsyn till att man sålunda i alla händelser icke kan erhålla någon fullt uttömmande kännedom om näringsförhållandena i vårt land allenast på grundval av dylika statistiska undersökningar, inledes framställningen med en på mera konkreta beskrivningar eller mera speciella utredningar grundad översikt, vilken torde giva en viss inblick i själva problemen. I andra hand meddelas resultaten av vissa inom socialstyrelsen utförda bearbetningar av de till hushållskostnadsundersökningarna 1932/34 inkomna hushållsböckerna. I en tredje avdelning återgives en inom näringsrådet företagen näringshygienisk analys av samma material. 12—378846.

4* I.

Kostvanor

och

näringsbrister enligt av läkare och beskrivningar och undersökningar.

a n d r a utförda

Materialet. De i huvudsak mera beskrivande uppgifter, som meddelas i detta avsnitt, äro väsentligen hämtade ur följande källor: provinsialläkarnas årsberättelser åren 1930—1935, utlåtanden från länsstyrelser, provinsialläkare, landsfiskaler och andra ortskunniga personer vid en av medicinalstyrelsen år 1936 företagen enquéle, vissa av kommunalmän o. d. författade redogörelser till en av socialstyrelsen år 1935/36 företagen undersökning rörande skogsarbetarnas arbets- och levnadsförhållanden, den med stöd av medicinalstyrelsen åren 1929/31 utförda s. k. norrlandsundersökningen, 1 ävensom vissa undersökningar om folkskolebarnens näringsförhållanden, vilka företagits av professor G. F. Göthlin, med. dr Anders Kristensson, provinsialläkare A. F. Sasse, med. dr Erik Forsgren m. fl.2 Dessutom refereras i provinsialläkarberätlelser o. d. vissa andra läkarundersökningar avseende skolbarn. Det torde vara anledning att något beröra beskaffenheten hos vissa av dessa källor. Till medicinalstyrelsen insända förste provinsialläkarna årligen rapporter rörande hälsotillståndet inom sina distrikt, vilka publiceras genom medicinalstyrelsens försorg. Dessa rapporter innehålla, förutom förste provinsialläkarnas egna iakttagelser, sammanställningar av yttranden från provinsialläkarna. De problem, som beröras i dessa rapporter, äro av mycket skiftande karaktär, allt efter de olika problemens betydelse inom skilda distrikt eller efter det intresse, som vederbörande tjänsteläkare, stundom kanske av mera tillfälliga anledningar, kommit att ägna åt förhållandena. Vissa iakttagelser återkomma emellertid ständigt år efter år inom olika landsdelar, och man möter sålunda här problem, vilka synas hava en mera allmängiltig betydelse. Stundom äro uppgifterna grundade på systematiska undersökningar rörande exempelvis skolbarnens hälsotillstånd och dietvanor, men i allmänhet synas de endast giva uttryck för den allmänna erfarenhet, som vunnits under utövande av praktisk medicinsk verksamhet. I samband härmed står, att den sociala och ekonomiska bakgrunden till de rådande näringsförhållandena endast sällan beröres i dessa uttalanden. Sambandet mellan näringsstandarden och de sociala förhållandena ägnas däremot större uppmärksamhet i den på medicinalstyrelsens föranstaltande under sommaren 1936 företagna enquéten. Denna tillkom med anledning av en remiss från Kungl. Maj:t, som inhämtade bl. a. medicinalstyrelsens yttrande över vissa av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län den 17 mars resp. den 20 april 1936 ingivna framställningar om statlig hjälp till nödlidande barnrika familjer. Medicinalstyrelsen föranleddes härav att infordra yttranden från samtliga länsstyrelser, vilka i sin tur hörde vederbörande landsfiskaler och förste provinsialläkare; i vissa fall inhämtades dessutom yttranden från kommunalnämnder, fattigvårdsstyrelser o. a. institutioner. 1 En socialhygienisk undersökning i Västerbottens och Norrbottens län, utförd med stöd av Kungl. Medicinalstyrelsen under åren 1929—1931. Lund 1934. 2 Undersökningar över hudkapillärernas hållfasthet och indirekt över C-vitaminstandirden hos skolbarn i Norrbottens län norr om polcirkeln av professor G. F. Göthlin m. fl., Nordisk medicinsk tidskrift, årg. 1932, sid. 281 ff. — Översikt av läget i fråga om folkskolebtrnens näringsförhållanden i de skandinaviska länderna av med. dr Anders Kristensson (i manustript). — Några erfarenheter vunna vid läkarundersökningar av skolbarn för upptäckande av tuberkulos av med. dr Erik Forsgren, Svenska nationalföreningens mot tuberkulos kvartalstidskrift, årg. 1936, sid. 36 ff.

5* Den fråga, som riktades till länsstyrelserna, gällde, i vilken utsträckning åtgärder av den innebörd, som avsåges i den av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län gjorda framställningen (anordnande av statsunderstödd skolbespisning ävensom åtgärder till motverkande av undernäring hos barn i förskoleåldern), kunde anses vara av behovet påkallade inom landsdelar, där med hänsyn till arbetslöshet eller andra omständigheter befolkningens försörjningsmöjligheter väsentligen begränsats. Det gällde sålunda att utröna inom vilka distrikt förelåge sådana ekonomiska och sociala förhållanden, att inom desamma s ä r s k i l d anledning att företaga dylika åtgärder förefunnes. Under sådana förhållanden är det föga förvånansvärt, att flertalet remissinstanser uttalade den uppfattningen, att behov att anordna skolfrukost eller dylikt icke förefunnes inom deras distrikt — detta ofta under hänvisning till det förhållandet, att det för närvarande icke förefanns någon nämnvärd arbetslöshet inom området, eller att de ekonomiska förhållandena under nuvarande högkonjunktur och högsäsong (enquéten verkställdes under sommaren 1936) även i andra avseenden tedde sig jämförelsevis förmånliga. Stundom påpekas emellertid, att dylikt behov skulle kunna uppkomma vid ökning i arbetslösheten, eventuellt redan i samband med den väntade säsongavmattningen under den instundande vintern. Från mera arbetslöshetsbetonade distrikt (stendistrikten i Blekinge län samt Göteborgs och Bohus län, sågverksdistrikten i Västernorrlands län etc.) ansågos återigen dylika behov mycket ofta föreligga. Dessutom gingo åtskilliga provinsialläkare och landsfiskaler något utanför den angivna frågeställningen, i det att de påpekade, att det oavsett förekomsten eller avsaknaden av arbetslöshet o. d. alltid förefunnes vissa näringsbrister hos befolkningen och särskilt hos barnen, vilka betingades av barnens långa skolvägar, olämpliga kostvanor, befolkningens fattigdom inom vissa samhällsklasser, barnrikedom inom en del familjer o. d. Av de övriga källorna må särskilt den i samarbete med medicinalstyrelsen utförda s. k. norrlandsundersökningen beröras. Det hade sedan länge uppmärksammats, att vissa mag- och andra sjukdomar, vilka kunde sättas i samband med dåliga näringsförhållanden, i särskilt hög grad förekommo inom vissa delar av Norrland. Med utgångspunkt i dylika iakttagelser företog överläkaren vid Umeå lasarett, med. dr M. Odin, från år 1924 vissa undersökningar om sambandet mellan dessa sjukdomstillstånd och befolkningens kostförhållanden. Dessa och andra utredningar föranledde medicinalstyrelsens dåvarande chef, generaldirektör Nils Hellström, att intressera sig för frågan och medverka till uppläggningen av en mera omfattande undersökning, vilken bekostades av pensionsstyrelsen, vissa stiftelser, bolag och enskilda personer. Det hade varit önskvärt, att den efterföljande framställningen helt och hållet kunnat disponeras från rent sakliga synpunkter. Detta skulle emellertid ha inneburit, att de från olika källor hämtade citaten skulle ha fått sönderstyckas, eftersom flera av dessa citat beröra olika delar av ämnet. Av denna anledning disponeras den efterföljande framställningen i huvudsak efter materialets karaktär — dock med vissa avvikelser. Först meddelas en redogörelse för kostvanorna, särskilt i Norrland, dels på grundval av uppgifter i den s. k. norrlandsutredningen, dels enligt uppgifter, som inhämtats vid av socialstyrelsen och medicinalstyrelsen företagna undersökningar rörande skogsbefolkningens näringsförhållanden. Därefter refereras norrlandsutredningens resultat i fråga om sambandet mellan näringsförhållandena och befolkningens hälsotillstånd. På detta följer en sammanfattning av de i provinsialläkarberättelserna ingående upplysningarna om befolkningens allmänna närings- och hälsostandard inom olika landsdelar. På grundval av samma material belysas därefter bristerna i spädbarnsuppfödningen samt i skolbarnens näringshy-

*3*

gieniska förhållanden. Härtill ansluter sig en sammanställning av vissa speciella läkarundersökningar rörande skolbarnens kost och hälsotillstånd; bland dessa undersökningar märkes även en av medicinalrådet John Byttner utförd utredning,, vilken ingår i norrlandsundersökningen. Till sist citeras vissa uttalanden i de remissyttranden, som under sommaren 1936 inhämtades av medicinalstyrelsen med anledning av förslaget om skolbespisning i vissa nödställda områden. Kostvanor inom olika landsdelar enligt norrlandsundersökningen. Av d<enna norrlandsundersökning framgår bl. a., att kosten i övre Norrland i huvudsak kan indelas i tre olika huvudtyper, nämligen dels den s. k. mjölmjölkkosten, som förekommer framför allt hos lantbrukarbefolkningen och mest i kustlandet, dels fdäskkoslen, huvudsakligen använd av skogsarbetare, samt slutligen den blandade kosten, som är den vanliga i mera tätt bebyggda orter, såsom industrisamhällen och städer. Mjölmjölkkosten »består i sin mest extrema form av mjöl, mjölk, potatis och något smör. Mjölet utgöres som regel av finsiktat korn- och vetemjöl, brödet av fint hårl kornbröd, s. k. tunnbröd. Dessutom ingår . . . som regel till frukost en ringa mängd kokt salt strömming samt vanligen om söndagarna fruktsoppa, kokt på torkad frukt.» Fläskkosten »består till väsentligaste delen av fläsk, det feta amerikanska och del magra hemmafläsket i ungefär enahanda omfattning. Dessutom ingår . . . i stor utsträckning mjöl, som regel finsiktat vetemjöl, bröd, som regel grovt, hårt, samt mera oregelbundet potatis, mjölk och smör.» Den blandade kosten »är betydligt mera omväxlande och innehåller kött, fisk, potatis, mjölk och mjölrätter.» Inom dessa tre olika huvudgrupper förefinnas emellertid talrika variationer och övergångar. Sålunda förekommer en särskilt extrem form av mjölmjölkkost, där alla dagens måltider enbart bestå av på mjöl och mjölk tillagade rätter, såsom gröt, vällingar, klimpmjölk, pannkakor samt vidare bröd, smör och potatis. Även om något strömming fortares till morgonmålen, hänföres emellertid kosten till den mera extrema mjölmjölktypen. Om kött- och fiskmålen, förutom morgonströmmingen, förtäras 2—3 gånger per vecka, talas däremot om en mindre extrem form av mjölmjölkkost. På samma sätt skiljer man i norrlandsutredningen mellan en mera och en mindre extrem form av fläskkost. Den senare utmärkes av, att fläsk visserligen fortares både en och två gånger om dagen, men att därtill komma vissa kvantiteter av kött, korv, ost, potatis och mjölk. Kosten indelas vidare efter halten av C-vitaminrika födoämnen. I detta avseende anses mjölmjölkkosten i stort sett vara fläskkosten överlägsen. Det viktigaste tillskottet av C-vitaminet erhålles emellertid genom färsk frukt och grönsaker. I flertalet fall förekomma dessa ingredienser aldrig eller högst en gång i månaden. Rätt ofta användas färsk frukt och grönsaker 2—4 gånger i månaden, medan mera regelbunden användning därav — två eller flera gånger i veckan — är synnerligen sällsynt. Följande konkreta exempel på en mera utpräglad mjölmjölkkost anföres i norrlandsutredningen: frukosten består alla dagar i veckan av smör, bröd och mjölk; 4—5 dagar i veckan förekommer därjämte kokt strömming samt lika ofta potatis. Till middagen ätes likaledes alla dagar smör, bröd och mjölk; 2—3 gånger i veckan serveras välling och en gång i veckan pannkaka; vidare förekommer 2—3 gånger i veckan till middagen s. k. bryta, d. v. s. mjölk, vari lagts tunnbröd, som brutits i små bitar. Kvällsvarden består alla dagar av smör, bröd, mjölk och gröt, vilken senare kokas omväxlande på vetemjöl och på kornmjöl. Kaffekonsumtionen uppgår till 5—6 koppar per dag, varav 1—2 koppar intagas på fastande mage på morgonen.

7* På fläskkost anföres följande exempel: frukosten består alla dagar av smör, bröd och jfläsk. Till middagen serveras bröd samt 4 dagar i veckan fläsk, en dag kött, 4 dagar potatis och en dag saft- eller fruktmat. Även till kvällsvarden serveras varjei dag bröd, vartill under 4—5 dagar i veckan förekommer mjölk (därav 2 gånger tätmjölk), under lika många dagar vetemjölsgröt samt ävenledes under 4— 5 dagar välling; 2—3 gånger i veckan serveras till kvällsvarden fläsk, antingen stekt eller i form av s. k. kolbullar. Kaffekonsumtionen uppgår till 10 koppar per dag, därav 2 koppar på fastande mage. På mera blandad kost gives följande exempel: frukosten består alla dagar av smör, bröd och mjölk, 2—3 gånger i veckan ingår dessutom gröt, 1 gång sill, 1—2 gånger annan fisk, 1—2 gånger fläsk, 1—2 gånger kött, 3—4 gånger potatis och 2—3 gånger ägg. Middag: varje dag bröd, därtill 1—2 gånger i veckan fisk, 1 gång fläsk, 4—5 gånger kött, 6—7 gånger potatis, 2—3 gånger saft- och fruktmat (rå eller mosad frukt), 2—3 gånger grönsaker och 1 gång plättar. Kvällsvard: alla dagar smör, bröd, mjölk och ost, därtill under 3—4 dagar gröt (av havregryn eller rågmjöl) och 3—4 dagar te. Kaffekonsumtion: 4—5 koppar per dag, därav 1—2 koppar på fastande mage. I t a b . 1 lämnas en översikt beträffande utbredningen av dessa olika kostformer bland 551 manliga och 664 kvinnliga patienter vid Umeå lasarett (huvudsakligen besökare av polikliniken), vilka fått ifylla särskilda kostkort, utvisande sammansättningen av den föda de bruka intaga vid hemmavistelsen. Det visar sig, att drygt en tredjedel (35'2 %) av de manliga och nära hälften (48-2 %) av de kvinnliga patienterna leva på en mer eller mindre utpräglad mjölmjölkkost, samt att i dessa fall endast sällan förekommer något tillskott av färsk frukt och grönsaker. Icke mindre än 17*8 % av de manliga och 29"5 % av de kvinnliga uppgiftslämnarna förtärde bortsett från ev. »morgonströmming» kött eller fisk högst en gång i veckan och erhöllo dessutom varken färsk frukt eller grönsaker. Fläskkosten förekom i fråga om 67 % av de manliga och 0'2 % av de kvinnliga patienterna. Drygt hälften av samtliga personer (58*1 % av männen och 51'G % av kvinnorna) åtnjöt emellertid en mera blandad kost, vari emellertid endast mera sällan ingingo några större mängder av grönsaker och färsk frukt. Det var i allt icke mindre än 72'2 % av de manliga patienterna och 66'9 % av de kvinnliga, som aldrig regelbundet erhöllo grönsaker och frukt, och endast i ett par procent av fallen förekom konsumtion av sådana födoämnen mer än en gång i veckan. Givetvis kan detta undersökningsmaterial knappast betraktas såsom fullt representativt for hela befolkningen i övre Norrland, men det förefaller dock, som om det skulle kunna giva en viss föreställning om de olika kostformernas utbredning. I norrlancisundersökningarna ingå även vissa i Västerbotten utförda s. k. bygdeundersökningar, vilka giva i stort sett liknande resultat. Enligt dessa var mjölmjolkkosten vanligast i kustdistrikten, där 59 % av 305 tillfrågade personer åtnjoto dylik näring, och minst vanlig i de inre skogsdistrikten (31 % av 364 fall) samt i fjälldistrikten (32 % av 328 fall). I fjälldistrikten var i gengäld fläskkosten ? 7 S l ° i n T I i g a r e ( 3 3 % ) l 1 Ö V F i g a d i 5 t r i k t ö v e r e n s s t ä m d e fläskkostens utbredning (7—10 %) mera med den, som konstaterats vid sjukhusundersökningen. Av samtliga 1 144 i dessa bygdeundersökningar ingående personer var det ingen enda som förtärde färska grönsaker och frukt oftare än en gång i veckan, och i 91 % av tallen förekom överhuvud taget ingen regelbunden konsumtion av dessa födoämnen. I Norrbotten te sig förhållandena något förmånligare att döma efter de bygdeundersokningar (avseende 1 280 personer), som citeras för detta landskap I Arjeplog förekom mjölmjölkkost i 36 % av fallen och fläskkost 1 2 %, men i Jukkas-

8* T a b . 1.

P a t i e n t e r v i d U m e å l a s a r e t t , f ö r d e l a d e efter k o s t e n s s a m m a n s ä t t n i n g (vid h e m m a v i s t e l s e ) . K vinn o r

Män K o s t f o r m e r

Antal

Antal Personer med mjölmjölkkost kött eller fisk högst en gång i veckan > utan färsk frukt eller grönsaker färsk frukt eller grönsaker högst en gång i veckan . kött eller fisk 2—3 gånger i veckan x utan färsk frukt eller grönsaker färsk frukt eller grönsaker högst en gång i veckan .

107 98 9 87 71 16

19-4 17-8 1-6 15-8 12-9 2-9

206 196 10 114 89 25

31-0 29-5 15

Summa personer med mjölmjölkkost

48-2

utan färsk frukt eller grönsaker färsk frukt eller grönsaker högst en gång i veckan .

169 25

30-7 4-5

285 35

42-9 5-3

Personer med blandad kost kött eller fisk 4—5 gånger i veckan utan färsk frukt eller grönsaker färsk frukt eller grönsaker högst en gång i veckan . kött eller fisk mer än 5 gånger i veckan färsk frukt eller grönsaker högst en gång i veckan . i » > » 2 eller flera ggr i veckan

300 192 108 20 7 13

54-4 34-8 19-6 3-7 1-3 2-4

314 158 156 29 14 15

47-3 23-8 23-5 4-3 2-1 2-2

Summa personer med blandad kost

ffil-6 23-8 25-6 2-2

17-2

1134 3-8

utan färsk frukt eller grönsaker färsk frukt eller grönsaker högst en gång i veckan . . > > > » 2 eller flera ggr i veckan

192 115 13

581 34-8 20-9 2-4

Personer med fläskkost, mera enformig, utan färsk frukt eller grönsaker mindre enformig, utan färsk frukt eller grönsaker .. Summa personer med fläskkost

4 33

0-7 6-0

0-2

0-2

100-0 72-2 25-4 2-4

661 444 205 15

100-0

398 140 13

Samtliga personer utan färsk frukt eller grönsaker färsk frukt eller grönsaker högst en gång i veckan . . . » » > » 2 eller flera ggr i veckan . . 1

158 170 15

66-9 30-9 2-2

Förutom ev. >morgonströmming>.

j ä r v i o c h ö v e r t o r n e å v a r m j ö l m j ö l k k o s t e n s u t b r e d n i n g v ä s e n t l i g t m i n d r e (12— 13 %) o c h f l ä s k k o s t f ö r e k o m i c k e alls b l a n d d e u n d e r s ö k t a fallen. Även h ä r b e f a n n s e m e l l e r t i d , a t t 9 0 % av d e u n d e r s ö k t a p e r s o n e r n a a l d r i g r e g e l b u n d e t förtärde färska grönsaker och frukt. L i k n a n d e i n t r y c k ge vissa b l a n d s k o l b a r n f ö r e t a g n a k o s t u n d e r s ö k n i n g a r . Fläskk o s l e n ä r d o c k t ä m l i g e n s ä l l s y n t i d e t t a m a t e r i a l , m e n i g e n g ä l d v i s a d e sig mjölmjölkkosten vara desto vanligare. Den förekom sålunda även i inlandsdistrikten i 60 % a v de u n d e r s ö k t a fallen, vilket f ö r k l a r a s av a t t b a r n e n i s t o r u t s t r ä c k n i n g l e v a p å d e n t o r r s k a f f n i n g d e m e d t a g a till s k o l o r n a . Blott 20 % a v d e u n d e r s ö k t a b a r n e n förtärde grönsaker och frukt någon enda gång i veckan, och dessa b a r n tillhörde huvudsakligen städer och industrisamhällen. I fjäll- o c h s k o g s d i s t r i k t e n s y n a s d e s s a i n g r e d i e n s e r så gott s o m f u l l s t ä n d i g t s a k n a s i s k o l b a r n e n s k o s t . Att d e s y d l i g a d e l a r n a av l a n d e t i s t o r t sett förete m e r a o m v ä x l a n d e k o s t f o r m e r , a n t y d e s g e n o m d e n s a m m a n s t ä l l n i n g , s o m gjorts i t a b . 2 r ö r a n d e n ä r i n g s f ö r h å l l a n -

9* TaJ>. 2. Patienter vid Lunds lasarett, fördelade efter kostens sammansättning (vid hemmavistelse). Antal patienter K o s t f o r m e r

Personer med mjölmjölkkost kött eller fisk högst en gång i veckan * utan färsk frukt eller grönsaker färsk frukt eller grönsaker högst en gång i veckan kött eller fisk 2—3 gånger i veckan * utan färsk frukt eller grönsaker färsk frukt eller grönsaker högst en gång i veckan Summa personer med mjölmjölkkost

utan färsk frukt eller grönsaker färsk frukt eller grönsaker högst en gång i veckan > » > » 2 eller flera gånger i veckan Summa personer utan färsk frukt eller grönsaker färsk frukt eller grönsaker högst en gång i veckan » » > » 2 eller flera gånger i veckan 1

%

41 24 17 47 19 28

2-2 1-3 0-9 2-5 l-o 1-5

utan färsk frukt eller grönsaker färsk frukt eller grönsaker högst en gång i veckan Personer med blandad kost, kött eller fisk mer än 5 ggr i veckan

absoluta tal

43 45 ..

4-7

2-3 2-4 953

507 855 404

27-4 46-1 21-8

550 900 404

297 485 21-8

Förutom ev. »morgonströmming>.

dena vid hemmavistelse för 1 854 patienter vid Lunds lasarett. Knappast 5 % av dessa personer förtärde mjölmjölkkost och drygt 95 % åtnjöto blandad kost. Det var vidare i mindre än en tredjedel (29*7 %) av samtliga fall, som ingen regelbunden konsumtion av färska grönsaker och frukt förekom, och i drygt en femtedel (21 "8 %) av fallen förtärdes dessa födoämnen minst två gånger i veckan. Ännu förmånligare förhållanden visar en i samband med norrlandsundersökningen företagen utredning om kostförhållandena för industribefolkningen i Älvsborgs län. I icke mindre än 47 % av de undersökta fallen förtärdes här grönsaker och frukt minst två gånger i veckan. Även k a f f e f ö r b r u k n i n g e n synes vara väsentligt mera omfattande i Norrland än inom övriga landsdelar. Av 1 585 i den s. k. bygdeundersökningen för Västerbotten ingående personer förtärde 28"4 % högst 4 koppar kaffe per dag, 50'5 % 5—8 koppar, 17-3 % 9—12 koppar och 3'5 % mer än 12 koppar. Av 2 793 patienter vid Umeå lasarett brukade vid hemmavistelse 9 % förtära 9—12 koppar och 2 % mer än 12 koppar. Av 2 504 norrländska skolbarn förtärde 5 % 4—7 koppar och 6 % mer än 7 koppar per dag. Vid undersökning av kostförhållandena för patienter vid Lunds och Borås lasarett påträffades inga fall, där konsumtionen översteg 12 koppar per dag och endast 2—3 % fall, där densamma uppgick till 9—12 koppar. Enligt företagna stickprovundersökningar synes mjölmjölkkosten även ur rent kvantitativ synpunkt ofta vara mindre tillfredsställande. Sålunda hava kalorivärden understigande 2 000 per dag i några fall iakttagits. Dessa undersökningar i norrlandsutredningen hava dock så ringa omfattning, att de icke kunna anses representativa. Det är emellertid anmärkningsvärt att vid vägning av 500 pa-

10* tienter vid Umeå lasarett befunnits, att personer med mjölmjölkkost i medceltal vägde 2 kg mindre än personer med blandad kost, och detta gällde i stort sett även vid jämförelser inom varje särskild åldersgrupp. I fråga om skogsarbetare är emellertid födans kalorihalt väsentligt högre. I allmänhet synas sålunda kalorivärdena röra sig omkring 4 000—6 000, ett undersökningsresultat, som bekräftas genom en av socialstyrelsen och medicinalstyrelsen företagen undersökning för åren 1929/30. 1 Enbart fettmängden går enligt diessa undersökningar ofta upp till sådana tal som 2 000—4 000 kalorier per dag. D»etta beror emellertid på att livsmedelsbehovet mycket starkt ökas vid detta tumga kroppsarbete. Näringsförhållandena i skogsbygderna enligt av socialstyrelsen inhämtade lokalbeskrivningar. Vid den av socialstyrelsen nyligen utförda skogsbygdsundersökningen inhämtades under år 1936 vissa s. k. lokalbeskrivningar från en del skogskommuner. Dessa beskrivningar, som utarbetats av personer, som särskilt för ändamålet utsetts av de kommunala myndigheterna, giva en ofta mycket målainde bild av näringsförhållandena. I det följande citeras vissa av dessa uttalanden, vilka i hög grad bekräfta det intryck, som den föregående framställningen givit. Icke minst förtjäna här beaktas de vittnesbörd om den betydande förbättring, som inträder i skogsarbetarnas kost i och med den pågående övergången till gemensamma hushåll vid skogsarbetet. Nordmark. (Värmlands län.) »Skogsbon, jordbrukaren, arrendatorn och torparen leva till stor del av den mjölk ladugården avkastar. Smör och ost tillverkas av mjölken, och sommartid filas den även till filbunke, som, då skördearbetet är som mest brådskande, tillsammans med smörgås, får utgöra både frukost och middag samt kvällsmåltid. Under sommaren är ägg ofta använda som rätt i hushållet, emedan dessa äro lätta att tillreda, då arbetet på åkern även ofta kräver kvinnornas hjälp. På hösten i oktober eller i november slaktas merendels en gris och i en del fall även ett nötkreatur. Köttet och fläsket saltas in och får utgöra sovel under det kommande året. Det som är kvar på våren enrisrökes. Bröd bakas av råg eller vete, som skördas å egendomen. I de flesta fall är dock ej brödsäden tillräcklig för hushållets behov, ty en del måste även inköpas från handelsbutikerna. Förutom mjöl och bröd inköpes även kaffe, socker, gryn och sill samt en del andra för mathållningen nödvändiga varor, såsom salt, kryddor m. m. Butikerna äro i liten utsträckning försedda med färskvaror. Som av ovanstående framgår, är mathållningen mycket ensidig för såväl skogs- som industriarbetarna. Förutom fisk som ibland förekommer i de hushåll, där sjö finns i närheten, utgöres maten av salt kött, fläsk och sill samt potatis, välling, filbunke, gröt samt pannkaka med sylt. Kaffe är en mycket viktig dryck, det drickes nämligen tre gånger dagligen, ibland även oftare. Dessutom förekommer som dryck mjölk, sommartid köpes även svagdricka, dock i mindre omfattning.» » . . . Nämndemannen och handelsföreståndaren Gunnar Pettersson i Motjärnshyttan, vilken är mycket väl känd med skogsbygdens folk och förhållandena i skogstrakterna har på min begäran framhållit sina synpunkter i ett brev, som jag återgiver ordagrant och som har följande lydelse: ' . . . Om jag skulle börja med matfrågan så vet du nog förut att skogsarbetarna och deras familjer ej ha råd till någon nämnvärd omväxling i dieten, men de skulle nog kunna komma i åtnjutande av mera omväxling, om de förstode saken bättre. Här behövs mera upplysning... Kaffet intar en allt för dominerande plats i skogsarbetarnas hushåll. Dagen börjas med kaffedrickning på fastande mage, sedan tar de som skola till skogen på arbete sin matsäck innehållande i de flesta fall smörgåsar och termosflaskan med kaffe, varav sedan ätes frukost och middag, sedan vid hemkomsten från skogen kanske det ser1 Stat. off. utr. 1933:38: Kungl. Socialstyrelsens utredning och förslag rörande förbättrande av skogs- och flottningsarbetarnas provianterings- och matlagningsförhållanden under vistelsen i skogarna samt Kungl. Medicinalstyrelsens undersökning rörande de dietiska och hygieniska förhållandenas inverkan på skogsarbetarnas hälsotillstånd. Stockholm 1933.

11* veras kaffe en gång till, innan dagens första ordentliga mål m a t kommer på bordet. Detta är ju alldeles bedrövligt till mathållning för k a r l a r som arbeta tungt hela dagen. Grönsaker förekommer nog ytterst sparsamt i skogsarbetarnas hushåll beroende dels på att i synnerhet de äldre ej tycker om sådan mat, dels på att en hel del ej odla grönsaker själva, och att köpa i någon n ä m n v ä r d utsträckning blir för dyrbart. Undantag finnes ju, och bland de yngre synes det vara något annorlunda. Skolbarnens uppgifter till lär a r n a synes tyda på att de i ringa omfattning börja sin dag med kaffe utan förtär mjölk och ordentlig mat på morgonen . . .'.» Lillhärdal. (Jämtlands län.) »Beträffande mat, dryck, kläder och bostäder bibehållas bland den infödda befolkningen i viss mån de gamla sederna, ehuru ifråga om mat och kläder, dessa attribut numera huvudsakligen utgöres av 'köpvaror' i stället för förr av hemmaproduktion. Levnadsvanorna äro enkla inom alla befolkningsgrupper. F ö d a n är enkel men riklig och n ä r a n d e : fläsk, korv, potatis, bröd, ost, torkad frukt och mjölk äro de matvaror, som konsumeras mest inom alla befolkningsgrupper. Det kan anmärkas, att även i bondehushållens kosthåll ingår mera inköpta specerier än egna alster, däribland även bröd, i motsats till vad förhållandet är inom rena jordbruksbygder, där den egna produktionen dominerar på matbordet. På grund av denna begränsade hemmaproduktion, samt då orten dessutom är att hänföra till dyrort, bliva levnadskostnaderna relativt höga. Vid arbete i skogen beräknas levnadskostnaderna i allmänhet uppgå till 1:80 å 2 : 2 5 kr. per dag och person, såväl vid kockhushåll som utan. Familjerna hemma få emellertid klara sig med betydligt mindre. 75 öre per dag och hushållsmedlem hava livsmedelskostnaderna visat sig uppgå till för de flesta inom grupp III. 1 . . . . . . F ö d a n s behandling och tillredning sker i stor utsträckning efter föråldrade, enkla metoder, vilka icke u t m ä r k a sig för stor renlighet. Kött, som skall torkas t. ex., upphänges helt enkelt bart i taket ovanför kokspiseln, där det i flera veckor får hänga utsatt för d a m m och annan orenlighet. I och med skolkökskursers anordnande de senare åren h a r emellertid en märkbar förbättring inträtt i dessa a v s e e n d e n . . . . . . D e t torde säkerligen vara få skogsbygder, där systemet med 'kockhushåll' så fullständigt slagit igenom och så allmänt omhuldas och lovordas, som här i Lillhärdal. P å grund av en eller annan anledning kan det ju förekomma arbetslag utan kockhushåll, såsom när det är fråga om kortvarigare arbete, eller arbete med manskapet så spritt, att antalet deltagare blir otillräckligt, varigenom hushållet fördyras. De senaste 5 å 6 åren beräknas minst 75 % av arbetarna vid vinteravverkningarna ha deltagit i kockhushåll. Sommararbetena äro ju av sådan beskaffenhet, att det i regel icke lönar sig med dylika anordningar. Under normala förhållanden b r u k a omkring 20 stycken kockhushåll, omfattande en manskapsstyrka av mellan 300 å 400 man, vara i verksamhet vintertid inom socknen. Den som sett — och känt — olika kojinteriörer — resp. odörer — tiden före den nya hushållsordningens anordnande, kan ej underlåta att beklaga dem, som ännu måste leva och arbeta under sådana förhållanden. Och detta är det så gott som enhälliga omdömet även bland arbetarna själva, vilka för länge sedan äro på det klara med, att alldenstund levnadskostnaderna icke bliva högre genom kockhushåll, så uppstår därigenom inga som helst nackdelar, men däremot en hel del för en dräglig tillvaro betydelsefulla fördelar, såsom trevnad, renlighet, bättre vila, bättre mat och följaktligen bättre hälsotillstånd och större arbesförmåga.» Birtråsk. (Västerbottens län.) Mat och dryck. »Hemmansägare och lägenhetsinnehavare, vilks ha ordnat hushåll, och under liden för jordbuket kunna intaga sina måltider i hemmet, ha givetvis större möjligheter att erhålla smakligt tillredda måltider, med i huvudsak användande av jordbruksprodukter från eget hemman, än vad som kan ifrågakomma vid nstelse utom hemmet under drivningssäsongen eller vid annat arbete. Dock leva bönderna enkelt och sobert, vilket bl. a. yttrar sig i att stor sparsamhet inom hushållet iakttages med smör och fläsk för att öka kontantinkomsten genom försäljning. I fråga om dess» förbrukningsartiklar är skogsarbetaren relativt bättre ställd, då de tämligen rikligt måste förekomma vid provianteringen. Även de lantarbetare, som ha kosthåll från arbasgivaren, kunna sägas ha matfrågan drägligt ordnad. Dock återstår ännu möjligheter att öka levnadsstandarden inom samma kostnadsram genom större variationer i kostiållet och bättre tillredningssätt. Skolkökskurserna ha härvid en stor mission att fylla Den ökade trädgårdsskötseln bidrager även att förverkliga önskemålet OTI större dietTariation. 1

Gifta skogsarbetare.

12* För de icke jordägande arbetargrupperna samt torpare och en del småbrukare ävensom för de skogs- och lantarbetare, som nödgas hålla sig med egen kost, står matfrågan i stort sett i ett sämre läge, och man måste mången gång förundra sig över, att så stora arbetsprestationer kunna utföras med så svagt kosthåll, som understundom förekommer, dalman huvudsakligen stöder matlagningen på potatis, kornmjöl och bröd. I det ordinära kosthållet utgöra gröt, pannkakor, palt, fläsk, korv, potatis samt kaffe och separerad mjölk en integrerande del av födan. Blandad frukt börjar alltmer användas. Kött och grönsaker äro rena lyxartiklar, varemot fisk ofta tages av egen fångst. En mycket vanlig rätt är även 'bryta', som består av kornmjölsbröd uppblött i skummjölk ('karusellmjölk'). En skogsarbetare äter i regel 4 mål om dagen, t. ex. — utom kaffe — bryta före den tidiga avresan till skogsarbetet (kl. 6 a 7), medförd proviant och kaffe under middagsrasten i skogen, pannkaka o. d. vid återkomsten till sitt logi (omkr. kl. 17) samt före sängdags en tallrik gröt av kornmjöl eller annat slag . .. . . . På grund av den täta bebyggelsen vållar provianteringen, i de fall där arbetarna icke äro inackorderade i kosten, inga svårigheter. Då jordbruks- och skogsbruksarbetet i stor utsträckning skötes med gemensam arbetskraft, har skogsarbetarnas ordinära matordning redan vidrörts i samband med befolkningens allmänna levnadsstandard. För flottningsarbetarna gäller i regel samma matordning. Den tättbefolkade bygden, genom vilken flottlederna löpa, gör att de hinna söka sitt nattlogi i gårdarna och endast behöva medföra ett mål mat under arbetet. Vid logi i kronostugorna ha arbetarna på senare tid börjat använda 'kocka' (i regel någon av de arbetandes anförvanter) vid det gemensamma hushållet, ehuru kronostugorna icke från början äro byggda med tanke på särskild plats för 'kockan' utan dylik måste anordnas provisoriskt (genom förhängen o. d.). Fördelarna med anställandet av husföreståndarinna äro påtagliga: minskade hushållsutgifter genom mera ekonomisk hushållning, bättre mathållning och inbesparad tid, som kan ägnas att öka arbetsförtjänsten.» Arvidsjaur. (Norrbottens län.) ». .. Det råder, särskilt i fråga om mat och dryck, en stor likhet mellan alla familjer. Födan är ensidigt bestående av mjöl- och mjölkmat. I regel är det endast ett mål om dagen som är baserat på fisk, kött eller andra animaliska födoämnen. Matordningen är i allmänhet följande: 1—2 koppar kaffe vid uppstigandet, en första frukost vid 7-tiden, bestående av mjölk och bröd eller kall gröt. Kl. 11, dagens huvudmål, med potatis och salt eller färsk fisk, kött eller annat sovel. Ofta palt eller pannkaka. Middagen kl. 4 består av filbunke och bröd eller någon välling, gröt till kvällsvard vid 8-tiden. Smör och bröd vid alla mål, drycken är separerad mjölk eller kärnmjölk. Ofta drickes kaffe mellan varje mål, 8—10 koppar per dag. De dagar 11-målet består av palt eller pannkaka, blir således alla maträtterna grundade på mjöl och mjölk. Denna ensidiga föda har många gånger dragits fram av olika läkare som en allvarlig fara för folkhälsa och folkkraft. Huruvida en sådan föreligger beror helt och hållet på hur mathållningen är genomförd, huru stor plats som beredes åt de viktiga vitaminkällorna potatis och grönsaker, mjölkens innehåll av kalk- och fosforsalter m. m. Kanske var denna mjölkmat och mjölmat lämpligare sammansatt i gamla tider, då det hemmaida mjölet var grövre och sammalet, så att sådornas stora mineralförråd kom kroppen till godo. I samband härmed måste påpekas den stora indirekta nytta kalkningen gör på myrjordarna, då därigenom beredes ett allsidigare foder, som gör mjölken mera saltrik och därmed återverkar på det allmänna hälsotillståndet. Födan är hållen efter här anförda exempel vid de flesta jordbrukarhem. Vid mera ofullständiga och fattiga jordbruk är den antingen lika ensidig men därtill även knapp, eller också, om inkomsterna räcka därtill, mera baserad på inköpta matvaror, fläsk, korv m. m.. . . . .. Provianteringen och mathållningen vid skogsarbeten av olika slag har varit och är ännu till större delen att leva på matsäck och torrskaffning. Vid alla skogsarbeten sommartid och på enskilda skogar och nära hemmanet belägna avverkningar vintertid lever arbetaren på egen kost. Det är skogsarbetarens traditionella mat: fläsk, korv, palt, kolbullar, makaroner och först och sist kaffe. Gemensamt hushåll förekommer vid större skogsavverkningar, som ligga så avlägset, att det ej går att bo i hemmet, vid andra företag av fast form där mest lösarbetare äro sysselsatta, såsom reservarbeten samt en del väg- och järnvägsarbeten. Något mer än hälften av skogsarbetarna vid allmänna avverkningar ha gemensamma hushåll eller ungefär i samma utsträckning som det finnes nya, goda skogshärbärgen.

13* Erfarenheterna äro de allra bästa. Man hör ofta sägas av dem som en vinter provat vara med i ett kocklag, att de aldrig skola gå ut i skogsarbete vintertid mera, om de måste återgå till att leva på matsäck. Det finns helt enkelt ingen likhet mellan den trevnad och trygghet, som ligger i att vara kvitt matbekymren och den olustiga känsla, som den självhushållande har i den ständigt återkommande påminnelsen om att 'vara utan mat igen'. Det betyder ofantligt mycket i arbetslust och arbetskraft att utan besvär och bekymmer få gå till dukat bord och njuta av god och riklig föda. Till ytterligare fördel bli de gemensamma hushållen därigenom att de förbilliga matomkostnaderna. Kostnaderna per dag bruka variera mellan 1:25 och 2 : — och hålla sig mest vid 1:60 per dag. De gemensamma hushållen äro de bästa förändringar som inträtt i skogsarbetarnas villkor under senare tid. Arbetaren vinner i fråga om trevnad, arbetskraft och kostnader och lär sig dessutom betydelsen och fördelarna av gemensamhet och ömsesidig hjälp.» Malung. (Kopparbergs län.) »I fråga om allmän levnadsstandard kan man draga en bestämd gräns mellan de skogsarbetare, som äro enbart hänvisade till skogsarbete för sin utkomst och som till allra största delen bebo utkanterna av kommunen, och övriga socialgrupper, skogsarbetare med biförtjänster inberäknade. Den senare gruppens levnadsstandard är hög, medan den för sin utkomst till enbart skogsarbete hänvisade med sina låga inkomster bringas till ett relativt sparsamt levnadssätt... I fråga om mat och dryck måste man nog säga, att sparsamhet ej iakttages. Brödet bakar man vanligen själv men nöjer sig i regel endast med de bästa kvaliteterna på mjöl. Även rågbrödet får gärna en tillsats av vetemjöl. Sill och potatis är den vanliga frukostmaten men i övrigt är kött i en eller annan form nästan daglig kost. Som måltidsdryck förekommer i de flesta fall mjölk eller svagdricka. Kaffe fortares tre gånger dagligen, på morgonen före frukosten, på förmiddagen och på eftermiddagen. För att få det till synes nödvändiga förmiddags- och eftermiddagskaffet medför skogsarbetaren sin thermosflaska i ryggsäcken .. . . . . Skogs- och flottningsarbetaren provianterar å sin hemort eller i närmaste butik, ofta på kredit, i regel för en eller två veckor. Särskilda proviantskjutsar förekomma sällan, men skickar t. ex. huggarna sin proviant oftast med körarna. Skogsarbetaren sköter själv om såväl sin proviantering som sin matlagning, vilken därför också blir av det enklaste slaget. Gemensamma hushåll med s. k. 'kockor' har hittills ej förekommit vid andra arbeten än större damm- och vägbyggnader, alltså ej vid skogs- och flottningsarbeten. Erfarenheterna från de gemensamma hushållen vid dessa dammbyggnads- och vägarbeten äro emellertid enbart goda, likaså erfarenheterna från sådana gemensamma hushåll under skogsarbete i angränsande kommuner. Både ur kostnadssynpunkt, hälso-, hygien- och bekvämlighetssynpunkt ha de gemensamma hushållen visat sig fördelaktiga. Genom den bättre lagade maten, den för matlagningen inbesparade tiden och den större bekvämligheten genom att 'kockan' kan laga och torka kläderna etc, allt detta gör, att arbetaren kan prestera ett bra mycket bättre arbete än när han själv skall ombestyra dessa saker. Han har också mycket större möjligheter att hålla sin kropp fri från de sjukdomar, som ofta lura på honom, såsom förstörd mage, reumatism m. m.» I detta sammanhang må även anföras ett citat ur en av tvenne läkare, T. Blom och Stig Lindgren, sammanställd redogörelse för skogsarbetarnas kostförhållanden, vilken ingår såsom bilaga i medicinalstyrelsens förutnämnda utredning av år 1930. Det förtjänar anmärkas, att förhållandena sedan denna tid säkerligen förbättrats, främst såsom följd av att de gemensamma hushållen fått ökad utbredning. »Den sedan gammalt omryktade kategorien av skogsarbetare, som uteslutande levde på fläsk, bröd och mjöl, är nu alldeles försvunnen, åtminstone i Västerbotten. I Norrbotten påträffas dock fortfarande kojor, där kosthållet tack vare provianteringssvårigheter ännu är mycket ensidigt, framförallt är potatis- och mjölktillgången där på en del håll sämre än i Västerbotten. Det feta, amerikanska fläsket utgör för de allra flesta skogsarbetare huvudnäringen. Detta s ekes vanligen och ätes med bröd och ofta med potatis. Mer sällan fortares det rått och ännu ovanligare kokt. Kolbullar kan ej sägas dominera matsedeln, i genomsnitt gräddas de blott ett par gånger i veckan. De tillagas så att fläsk först stekes i en panna, tills 30—40 gram flott erhållits. Därefter tagas fläskbitarna ur pannan, och en lagom tjock smet aT vetemjöl och vatten hälles i pannan, varefter kolbullen sedan gräddas på bägge sidor i den rikliga flottyren. Färdig påminner den sålunda mycket om en pannkaka, och den fortares med socker. Väl gräddad är den rent av välsmakande.

14* E n a n n a n specifik rätt är palt. Härvid röres en tjock smet av mjöl och vatten (mjölpalt) ibland med tillsats av blod (blodpalt) eller mosad potatis (potatispalt), vilken formas till n ä r a knytnävstora bollar och sedan kokas. I paltens mitt bakas ofta fläsktärningar in. Det är huvudsakligen norrbottningarna, som tillaga denna rätt. Av bröd användes köpt grovt rågbröd mer än det hembakade brödet. Även mjukt rågbröd och veteskorpor förekomma i vissa kojor. Bondsmör eller margarin, goda kvalitetsmärken, medföra praktiskt taget alla, oftast användas bådadera omväxlande. Mjölk, både som sötmjölk och filmjölk ( = långmjölk, tätmjölk) söka arbetarna alltid anskaffa. I bättre belägna kojor anskaffas mjölk 2 gånger i veckan, i mer svårtillgängligt belägna var 14:e dag. Den söta mjölken håller sig sedan god 3—4 dagar, filmjölken ett par veckor. I ingen av de undersökta kojorna i Västerbotten saknades mjölk, ett ringa fåtal begagnade d ä r aldrig mjölk. I Norrbotten hade däremot blott hälften tillgång till mjölk. 3—4 liter mjölk i veckan är en genomsnittskonsumtion. Gröt på vetemjöl kokas ofta till kvällarna. Somliga koka havregrynsgröt, a n d r a förtära havregrynen uppslammade i söt- eller filmjölk. Sill, norsk slofetsill eller strömming, medföres på flera håll. Kött, antingen nöt- eller renkött, färskt, fruset eller lätt rökt steka eller koka många 1—2 gånger i veckan. I synnerhet i Norrbotten spelar renköttet en avsevärd roll i provianten, och det är ingalunda ovanligt, att det användes både 1 och 2 gånger om dagen. Därvid stekes det ofta tillsammans med fläsket. Ost, helfet mejeriost, förekommer framförallt i Västerbotten överallt. Falukorv, stekt, begagna många i lika stor utsträckning som fläsk. Potatis. Av de i Västerbotten undersökta medförde 89 potatis. 1 Många av dessa förtärde potatis ett p a r gånger dagligen, andra ett par gånger i veckan. I Norrbotten är bristen p å potatis större, blott något över hälften av arbetarna hade där potatis. Torkad frukt, kokad till krämer, användes ej heller i så ringa omfattning, som väntat var. 3/4 av de undersökta i Västerbotten, något mindre antal i Norrbotten, kokade fruktk r ä m någon gång per vecka. Rå frukt förekommer ej i kojorna, men propagandan för färsk frukt har ej varit utan effekt, ty vid sina besök på marknader eller dylikt bruka skogsarbetarna ofta köpa sig några apelsiner eller bananer. Kaffekonsumtionen är avsevärd. 6—12 koppar per dag är den vanliga ransonen. De kaffekvaliteter, som begagnas, äro mycket olika. Vissa köpa gott, rostat kaffe, andra köpa billigt, orostat kaffe, som de själva rosta. Därvid brännes det alldeles för hårt. Sumpkokning är mycket vanlig, kaffepannan står jämt på eldhärden, varannan gång den uppvärmes, kokas enbart på den gamla sumpen, varannan gång påmales nytt kaffe. Så fortsätter man, tills sumplagret blivit nog högt att nå till pipen, varvid sumpen slås bort, och pannan nödtorftigt sköljes ur. Matlagningen sker på de flesta håll individuellt, eller ock laga två, tre arbetare maten tillsammans. Detta medför många olägenheter. Då de trötta och hungriga komma från arbetet, finnes ingen mat i ordning. Kaffepannan däremot står alltid till hands, och därför taga de sig först av allt en eller ett par koppar kaffe. Först därefter börja de laga sig ordentlig föda. Många gånger nöja de sig med födan utan tillagning. I kojor med stor beläggning blir detta ofta nödtvunget, då det, i synnerhet om morgnarna, då alla samtidigt skola laga sin föda, ej blir plats för alla kring eldpallen. Alla dessa olägenheter undvikas på de ställen, där en kooperativ matlagning med hushållerska införts. Födan blir där anrättad på ett helt annat och lyckligare sätt, matsedeln kan hållas mer omväxlande, och kaffemissbruket bekämpas effektivt. Så äro också alla arbetare, som försökt denna anordning, synnerligen belåtna med densamma. Ett risst motstånd mot den kooperativa idén, möter emellertid från vissa arbetares sida, nämligen från dem, som taga största delen av sin proviant hemifrån och därför frukta, att ett kooperativt system skulle ställa sig dyrare. Detta är dock en felkalkyl, då den proviant, de själva medföra och leverera till laget, räknas dem till godo efter gängse marknadspris. Det är nämligen inte blott det, att maten blir bättre och mera omväxlande, och att de själva slippa all betungande matlagning, utan den kooperativa anordningen stiller sig dessutom billigare. Samtliga arbetare, som tillfrågas, uppge nämligen, att maten kcstar dem omkring 2: 50 per dag och ofta mer, d å de själva hålla sig kosten. Det förstår n a n lätt, d å m a n ser h u r mycket proviant, som förfares och kastas bort vid det individuella kosthållet. Vid de kooperativa lagen håller sig däremot priset under 2 kr. Detta erk ä n n a också alla som försökt bägge delarna.» 1

Undersökningen berörde 100 personer i Västerbottens län.

15* S a m b a n d e t mellan kostförhållandena och hälsotillståndet enligt norrlandsu n d e r s ö k n i n g e n . Vid norrlandsundersökningen ägnades särskild uppmärksamhet åt frågan, i vad mån näringsförhållandena påverkade befolkningens hälsotillstånd. Man ansåg sig härvid kunna konstatera, att särskilt mera ensidig mjölmjölkkost medförde ett relativt stort antal fall av n e d s a t t ä m n e s o m s ä t t n i n g , vilket bl. a. tillskrevs allmän undernäring samt äggvitefattigdom hos födan. Vidare konstateras, att fall av n e d s a t t m a g s a f t a v s ö n d r i n g äro betydligt vanligare i övre Norrland än i landets sydligare delar, samt att de äro särskilt vanliga bland personer med mjölmjölkkost. Av 514 undersökta personer med mjölmjölkkost befunnos sålunda 55 % hava nedsatt magsaftavsöndring, medan motsvarande siffra för personer med blandad kost var 18 % (av 663 fall) och för personer med fläskkost 21 % (av 38 fall). Högst var siffran för personer med särskilt ensidig mjölmjölkkost utan tillskott av grönsaker och frukt (68 % av 294 fall). Det framgår vidare, att fall av nedsatt magsaftavsöndring äro särskilt vanliga bland kvinnor, vilket konstateras bero på det förhållandet, att kvinnorna i större utsträckning än männen leva av mjölmjölkkost. Det visar sig också, att den betydande kaffeförbrukningen i övre Norrland i hög grad bidrager till denna funktionsrubbning. En annan intressant iakttagelse är, att t ä n d e r n a i stort sett synas vara något sämre hos personer, som leva av mjölmjölkkost, än hos personer med blandad kost. Å andra sidan förefaller frekvensen av m a g s å r vara mindre vanlig hos personer med mjölmjölkkost än hos personer, som leva av blandad kost. Fall av undernormala mängder av b l o d f ä r g ä m n e (hämoglobin) äro återigen vanligare hos personer med mjölmjölkkost, vilket delvis tillskrives den nedsatta magsaftavsöndringen. De äro även vanligare i övre Norrland än i landets sydligare delar. Sammanfattningsvis framhålles i norrlandsutredningen bl. a. följande: >Vid kostvägningar i hem med ensidig lactocereal kost och kompletterande dylika undersökningar beträffande patienter på Umeå lasarett, sammanlagt avseende 45 personer tillhörande nämnda grupp har en synnerligen låg kalorittillförsel iakttagits. Större delen av dessa1 undersökta stå på kalorisk undernäring med en kaloritillförsel mindre än 2 000 per dag. Medelvärdet utgör för män 2 854, för kvinnor 1 633. . . . Den kaloriska undernäringen i förening med den låga äggvitetillförseln förklarar den sänkta grundomsättningen och även den påverkan på körtlarna med inre sekretion, som kunnat påvisas. Den ger däremot knappast förklaring till den stora achyli- eller anämifrekvensen, om också undernäring ofta åstadkommer en lätt anämi, som framgår av vissa andra undersökningar. Undernäringen förekommer ej hos den del av befolkningen, där mera kött ingår i födan. För personer, som leva på blandad kost, uppgår kaloritillförseln enligt kostvägningar på Umeå lasarett till omkring 3 000 kalorier per dag. Undernäringen bör väl också därför anses som ett den ensidigt lactocereala kosten åtföljande symtom. Den dagliga äggvitetillförseln är som nämnts hos denna kostgrupp påfallande låg. Den understiger ej sällan betydligt 1 gr. per kg. kroppsvikt, vilket ofta anföres som den minsta mängd en människa behöver. Det har redan flera gånger påpekats, att hos befolkningsgrupper, där animal äggvita ingår i kosten, förekommer ej de nämnda symtomen i större utsträckning. Vidare botas achylierna i stor procent, hämoglobinvärdena stiga, låt vara långsamt, undernäringen utjämnas och grundomsättningen når normala värden, om den ensidigt lactocereala kosten utbytes mot en blandad kost. Ännu hastigare förbättras anämierna vid användning av järnhaltigt läkemedel. Detta sker så gott som undantagslöst. Det är emellertid påfallande, att denna förbättring ofta gör halt vid ett Hb-värde av omkring 80 % och ett värde på de röda blodkropparna av omkring 4 milj. eller något mer. Det är mycket svårt, att medelst enbart järnmedikation nå över detta värde, i motsats till vad som är förhållandet vid den rent achyliska anämien. Den relativt gynnsamma effekten på anämierna med järntillförsel och den ringa 1

En person i lätt arbete behöver omkring 2 500 kalorier per dag, en i tungt arbete 4 000 eller mera.

16* järnhalten i födan, vilken för m ä n beräknas till 17-5 och för kvinnor till 11 mgr. per dag, och vidare det genom achylin försvårade tillgodogörandet av det med födan tillförda järnet, gör det klart, att anämin till väsentlig del är förorsakad av brist på j ä r n . Äveji en annan faktor än järnet spelar emellertid in för anämins uppkomst, vilken, som n ä m n t s , ej fullständigt botas genom tillförsel av järn och även till sin natur skiljer sig från järnbristanämierna. Några hållpunkter på saltbrist, framför allt kalk- och fosforsalter, ha ej kunnat påvisas. E n ökad mängd j ä r n inverkar ej heller m ä r k b a r t på achylin, undernäringen eller den sänkta grundomsättningen. E n annan orsak än järnbrist måste vara förhanden för uppkomsten av dessa rubbningar. . . . Den frågan uppställer sig då, huruvida ej förklaringen är att söka i en brist på vitaminer. Att en fullständig brist på vitaminer ej föreligger, gör det förklarligt och k a n s k e också väntat, att uttalade symtom på bristsjukdom (hypovitaminos) sällan förekommer i norrlandsmaterialet. Av sådana sjukdomar hava hos vuxna endast iakttagits 6 fall av skörbjugg. Av dessa utgjordes 3 av skogsarbetare, som levde på matsäck. De andra 3 voro lärarinnor, som på grund av tarmbesvär ordinerats diet. Fallens art synes ge en fingervisning, inom vilka kostgrupper brist på C-vitaminer framför allt är att finna. Kustbefolkningens kost med dess relativt rika halt av potatis och mjölk, vilka födoämnen framför allt sommartid innehålla rikligt med C-vitamin, bör åtminstone denna tid skydda för skörbjugg. Dock visa kostvägningarna, att även bland kustbefolkningen tillförseln av C-vitaminhaltiga födoämnen, spec, mjölk och potatis, i vissa fall blir knapp. I skogsarbetarbefolkningens kost minskas mjölk- och potatismängden i födan ej sällan än mera och C-vitaminhalten blir, som beräkningar ur de gjorda kostvägningarna visa, ej sällan knapp. Bland skogsarbetarna ha vi därför skäl att finna och påträffa också fall av skörbjugg. Jag ingår här ej n ä r m a r e p å denna fråga, då den för achyli- och anämifrekvensen i kustområdet ej spelat någon roll. Undersökning av tänderna och tandköttet, vilka frågor docenten Westin kommer att utveckla, överensstämmer väl med de kliniska undersökningarna på denna punkt. Annorlunda är det vintertiden. Då löper säkerligen även den befolkningsgrupp, som lever på den ensidiga lactocereala kosten i större utsträckning fara att få för litet C-vitamin . . . Såvitt kunnat bedömas innehålla de olika kostgrupperna tillräckligt med A-vitamin. I allmänhet användas i samtliga kostgrupper och framför allt inom den ensidigt lactocereala färsk mjölk och som regel även natursmör, rika p å A-vitamin, i tillräcklig mängd för att förekomma en A-hypovitaminos. För en A-hypovitaminos betecknande ögonsymtom hava icke iakttagits. Vi hava ej heller kunnat påvisa en större känslighet för infektioner i denna kostgrupp, vilket också b r u k a r u t m ä r k a brist på A-vitamin. Kostens sammansättning, framför allt den ensidigt lactocereala med dess rika halt av cerealia, speciellt korn- och vetemjöl, som i viss m å n motverkar D-vitaminet såtillvida, att med ökning av cerealiehalten större mängd D-vitamin är behövlig, erbjuder möjlighet för uppkomsten av sjukdomstillstånd, beroende av brist på denna vitamingrupp, detta så mycket mera som mjölk- och smörmängden i födan inom den lactocereala kostgruppen ofta är oväntat liten, som Werdinius' kostvägningar visat. Enligt dessa utgjorde den dagligen förtärda mjölkmängden för m ä n i genomsnitt 1 liter, minst 697 och högst 1 398 kbcm. För kvinnor utgjorde medelvärdet 603 kbcm, minimum 488, m a x i m u m 769 kbcm. F ö r barn var medelmängden 948, minsta mängden 450 och högsta 1 289 kbcm. Därtill kom, att den förtärda mjölken var lätt s k u m m a d och den dagliga smörransonen (bortsett från det i mjölken ingående smörfettet) oftast var mindre än 20 gr. Rachitis (»engelska sjukan») uppges också av i undersökningen deltagande tjänsteläkare i Västerbotten som synnerligt allmänt förekommande. Så meddelas från bygde- och skolundersökningarna att i vissa distrikt rachittecken kunna påvisas i 33—67 % av barnen. De klimatiska förhållandena, kölden och det långa vintermörkret, göra också, att barnen till större delen av året måste vistas inomhus. Anmärkningsvärt är, att D-hypovitaminos i form av rachitis i senare åldrar och denna närstående sjukdomar i bensystemet (osteoporos och osteomalaci) ej ha iakttagits hos vuxna. Det dåliga tandtillståndet hos vuxna, som framför allt iakttages i samband med den lactocereala kosten, kan kanske tala för en D-hypovitaminos en fråga, som tandundersökningen n ä r m a r e utreder. En D-hypovitaminos k a n emellertid ej förklara övriga symtom, som tillhöra mjölkmjölkosten. Återstår så frågan om en B-hypovitaminos, varefter de hos människa k ä n d a bristsjukd o m a r n a äro avhandlade. Vid en generös beräkning av B-vitaminhalten i den ensidigt lactocereala kosten nå vi möjligen det enligt tillgängliga litteraturuppgifter erforderliga värdet, i den mån detta är känt, men ej högre. Därtill k o m m e r emellertid, att större delen av kaloritillförseln sker i form av finsiktade cerealia, vilket ökar behovet av B-vitaminer. Brödet utgöres av ojäst, finsiktat tunnbröd. Kött, inälvor, ägg och grönsaker, ämnen rika p å B-rita-

17* min, ingår ej heller i kosten. B-vitamintillförseln sker till väsentlig del i form av mjölk. Även mjölkmängden är ofta knapp. Betingelserna för en B-hypovitaminos äro således förhanden. Vid brist på vitamin tillhörande B-gruppen uppträder som regel symtom på rubbning i ämnesomsättningen. Undernäring, sänkt grundomsättning, nedsättning och förändring av sköldkörtelns funktion äro vanliga symtom vid en B-hypovitaminos. Minskning i magsaftsekretionen och tarmsymtom i form av förstoppning beroende av en svaghet i tarrnmuskulaturen äro ävenledes förhanden, framför allt hos försöksdjur ...» I ett senare sammanhang komma vissa i norrlandsundersökningen ingående uppgifter angående sambandet mellan näringsförhållandena och kroppsvikten för skolbarn att anföras. Näringstillståndet inom olika landsdelar enligt provinsialläkarberättelserna. Den föregående framställningen har väsentligen framhävt de näringsbrister, som förekomma hos befolkningen i övre Norrland. Det vore emellertid ett misstag att tro, att dylika missförhållanden enbart skulle förekomma i denna landsdel. Det oberättigade i ett dylikt antagande understrykes nedan i norrlandsutredningen: »Då några likartade undersökningar icke föreligga från andra delar av vårt land, är det förhastat draga den slutsatsen, att de rådande bristfälligheterna i gemen skola vara särskilt framträdande för övre Norrland.» Att även andra landsdelar kunna uppvisa mindre gynnsamma näringsförhållanden, framgår också bl. a. av provinsialläkarberättelserna, där dessutom sambandet mellan näringar och det allmänna hälsotillståndet ofta inskärpes. Man finner dock, att uttalandena om olika näringsbrister oftast komma från arbetslöshetsdistrikten samt från vissa norrlandslän. I första hand återgivas vissa uttalanden rörande befolkningens allmänna näringstillstånd. I ett efterföljande avsnitt citeras några av de mycket oftare återkommande redogörelserna för bristerna i barnens näringsstandard. 1 I berättelsen från Södermanlands lån citeras följande uttalande från Valla: »Benägenhet att endast använda siktat mjöl samt ett börjande förakt för den salta sillen, för stort utrymme för mjölrätter och bakverk i skolköksundervisningen.» (1935.) I berättelserna för Blekinge län återgivas bl. a. ett par uttalanden från Karlshamns distrikt: »Under året utförda skolundersökningar ha visat, att tillståndet särskilt bland barnen under nuvarande arbetslöshet och nödtillstånd bland de mindre jordbrukarna är mindre gott och att undernäring bland barnen är allmän. Uppfödning av barnen med kaffe och smörgås är vanlig, emedan man 'ej har råd att köpa mjölk'. Särskilt i skärgården är obenägenheten stor att ha lagad mat. Scolios och andra ryggradsdeformiteter är en mycket vanlig svit av denna felaktiga barnuppfödning. Ävenså finnes det många gamla, som inte på åratal ätit ett ordentligt mål lagad mat.» (1932.) — »Fall av undernäring och allmän kraftnedsättning på grund av fattigdom och bristfällig näring äro allmänt förekommande. Särskilt mjölkbristen ibland jordbruksarbetarna och i dagsverkarehemmen är påtaglig.» (1935.) Från Malmöhus län skrives: »Provinsialläkaren i Löberöd avger som totalomdöme över sina skolundersökningar, att materialet är synnerligen gott, att kvarstående förändringar av genomgången rachitis förekommer i ett synnerligen fåtaligt antal fall samt att skrofulos är sällsynt. Han påpekar vidare, att barnen i allt för stor utsträckning erhålla kaffe och smörgås på morgnarna före skolgången. Undernärda barn ha dock endast i några fall påträffats.» (1932.) Förste provinsialläkaren i Göteborgs och Bohus lån anför följande uttalanden: Lysekils distrikt: »Kaffemissbruk är vanligt. En 18-årig yngling, som led av hemeralopi, uppgav, att födan i hemmet (en stenhuggerifamilj) utgjordes av kaffe och bröd både frukost, middag och kväll, men medgav, att orsaken utom fattigdom (fadern tjänade 80 kr. pr månad) var, att modern saknade förmåga att laga mat. Obligatoriska skolkökskurser för landsbygdens flickor äro nödvändiga.» (1930.) — Hälleviks distrikt: »Befolkningen äter nästan 1

Rapportåret angives inom parentes efter varje uttalande.

18* uteslutande bröd av finsiktat mjöl. Sammalet mjöl och hårt bröd borde användas mera. I fisklägena få b a r n e n oftast kaffe i stället för mjölk. Ensidig näring: kaffe, fisk och potatis bidraga till försämrad motståndskraft mot bl. a. tuberkulos och tandröta. Personer över 20 år hava oftast löständer.» (1932.) — Sotenäs distrikt: »Vid u n d e r året r å d a n d e nödtid inom stenindustrien har födan på många håll varit knapp och ensidig. Otvivelaktigt h a r depressionstiden medfört en allmän nedsättning av näringstillstånd hos stenindustribefolkningen.» (1932.) — Lysekils distrikt: »Arbetslösheten h a r givetvis satt sin dystra prägel på befolkningens, särskilt stenhuggarnas levnadsförhållanden. Anmärkningsvärt är dock, i h u r u ringa grad detta givit sig tillkänna vid t. ex. besök i hemmen, vilka fortfarande i allmänhet göra ett vårdat intryck. Barnen se ännu ej svältfödda ut, de få nog först och främst sitt och de äldre, få så att säga dra åt svältremmen. Någon klagan hör m a n ej, det resoneras lugnt om de dåliga tiderna och m a n får intryck av ett sunt och segt släkte, som är väl värt, att allt göres, vad göras kan, för att hjälpa dem i deras kamp för tillvaron.» (1932.) — Fjällbacka distrikt: »Vid undersökning av barnens tänder i första klassen i Hamburgsunds skola konstaterades en osedvanlig kariös förödelse bland 7—8åringarnas tänder. Enligt min åsikt måste detta bero, åtminstone delvis, p å för liten mjölkkonsumtion. I skärgårdssamhällena (Hamburgsund, Tegelstrand, Heestrand) är mjölktillförseln ganska dålig. P å mina uppmaningar att förtära mera mjölk får jag ofta det svaret, att kaffe är det enda den fattige k a n kosta på sig.» (1934.) F r å n Arvika i Värmlands län meddelas: »Barnen uppfödas i regel väl och mera uttalade uppfödningssjukdomar äro sällsynta. F r u k t ingår nu nästan alltid och i riklig mängd i barnens diet, även i de fattiga hemmen. Detta som en följd väl ej av medicinskt upplysningsarbete utan av reklamen för frukt och vitaminer ur ren affärssynpunkt.» (1934.) Örebro län: »Åtskilliga tjänsteläkare anse sig fortfarande böra påpeka det starka kaffemissbruket, särskilt i fattigare hem, liksom den på landsbygden svårt försummade tandvården, men medgiva, att även h ä r u t i n n a n en bättring inträtt.» (1935.) Västmanlands län: »Det förtäljes att m a n numera anser grönsaker och frukt vara mat och ej enbart njutningsmedel.» (1933.) Kopparbergs län: »Okunnigheten i matlagningskonsten är överraskande stor. Följden h ä r a v visar sig i de mycket ofta förekommande magsjukdomarna, som tyckas vara vanligast hos medelålders och äldre kvinnor.» (1930.) — »Härifrån (Sunnansjö) klagas även över att kaffemissbruket är mycket utbrett även bland skolbarnen. Okunnighet och bristande förståelse för matlagningens hygieniska betydelse äro ofta överraskande stora. En följd h ä r a v blir enformighet i kosthållet, särskilt framträdande i grov- och skogsarbetarnas matsäckskost. Hos dessa äro också kronisk gastrit och achyli mycket vanliga åkommor, framför allt uppåt medelåldern.» (1933.) Gävleborgs lån: »Provinsialläkaren i Edsb}ms distrikt påtalar det fortfarande florerande kaffemissbruket, omnämner t. o. m. en särskild förgiftningsform, av hans sagesman kallad 'kaffedarr' och yttrande sig i allmän svaghetskänsla, blekhet och svettning samt skakning och darrning huvudsakligen i a r m a r n a . Den uppträder framför allt efter förtärande av 'slätt' kaffe utan bröd i n ä m n v ä r d mängd med omedelbart efterföljande hårt kroppsarbete och uppgives bättra sig snabbt efter förtärande av bröd. Även från flera a n d r a distrikt framhålles såväl kaffemissbruk som fortfarande snustuggning med därav följande m a g å k o m m o r etc. Hembränning i flera distrikt.» (1934.) Jämtlands län: »Den bristande insikten i matlagningskonsten i förening med dei ensidiga födan torde förklara den ytterst vanligen förekommande m a g k a t a r r e n . . . Den omåttliga kaffekonsumtionen bidrager i sin tur till ett försämrat hälsotillstånd. Skogsarbetarnas hygieniska villkor — icke minst vad kosthållet beträffar — lämna alltjämt mycket övrigt att önska, även om förhållandena avsevärt förbättrats de senare åren genom anställande av kvinnliga kockar i de flesta timmerkojor. Svårigheten att till överkomligt pris erhålla grönsaker och frukt och den därav betingade fullständiga frånvaron av dessa vktiga beståndsdelar i befolkningens näring är säkerligen en viktig faktor att r ä k n a med vid bedöm a n d e t av ödemarksbebyggarnas hälsotillstånd.» (1930.) — »Kaffemissbruket bland småbarn, skolbarn och i äldre årsklasser är en allvarlig företeelse. En provinsialläkare omn ä m n e r de klena barn, som föräldrarna ofta tro vara blodfattiga och nervösa, men dir orsaken till sjukdomen är att barnen icke få ordentlig föda utan i stället njutningsnedlet kaffe. Han säger: 'Det är ej ovanligt, att hos dessa b a r n se utpräglade förgiftningai med kaffe.'» (1931.) »För litet frukt-, grönsaker och färskmat i folkkosten. Fortfarande utbrett kaffemissbruk, även bland ungdom och barn. Den r å d a n d e arbetslösheten och därav framkillade

19* svåra ekononomiska läge för befolkningen h a r medfört en mer än vanligt ensidig och k n a p p kost för många, men någon direkt svält har ej kommit till min kännedom. Olämpliga näringsförhållanden torde vara en viktig orsak till den vanliga förekomsten av sjukd o m a r i digestionsapparaten, särskilt: kronisk enterit, obstipation, achyli med anämi, sur gastrit samt alveolarpyorrhoé och tandröta. Det är blott ett fåtal vuxna personer inom distriktet, som ej lida av pyorrhoé eller blivit helt tandlösa därav. Många h a ej heller råd att anskaffa proteser. F ö r dem som ännu ha skogsarbete, blir kosten i kojorna svårfördraglig, även om kokerskor numera vanligen sköta mathållningen.» (1932.) »Här framhålles att födan ofta är för ensidig, många gånger ej beroende på ekonomiska skäl u t a n på bristande intresse eller okunnighet från h u s m ö d r a r n a s sida. Grönsaker användas för litet inom hushållen. Skolornas hushållskurser h a h ä r sin plats att fylla.» (1933.) »Från skogsdistrikten framhålles h ä r det h å r d a livet i skogarna vintertid med kalla, dragiga kojor, ensidig kost med kaffemissbruk. F r å n Svegs distrikt anföres att neurastheni är påfallande vanlig och likaså rheumatiska åkommor bland männen, beroende på bristande hygien samt även kroniska magkatarrer med sekundäranämier beroende p å det h å r d a livet i skogarna, ensidig föda och kaffemissbruk.» (1935.) F r å n Västerbottens län åberopas bl. a. följande uttalanden: Bjurholm: »Kaffe fortares alla tider på dagen, gärna omedelbart före måltid och får alltför ofta ersätta lagad mat. Snustuggning och cigarrettrökning förekommer mer ä n önskvärt. Den allmänna depressionen h a r gjort sig k ä n n b a r t gällande. Nöd i egentlig mening torde vara mer ovanlig, men fall av undernäring träffar m a n oftare än förr. Rädslan för utgifter visar sig ej minst däruti, att m a n i det längsta d r a r sig för besök hos läkare och på apotek. Man torde utan överdrift kunna säga, att en ej så liten del av befolkningen befinner sig vid svältgränsen.» (1932.) Byske: »Bristen genom industriens nedläggning samt därmed följande avsevärt minskade skogsavverkningar och i samband därmed älvflottningar har bidragit till den försämrade ekonomien hos stora delar av socknens befolkning. Härigenom ha familjer i stor utsträckning varit nödsakade att till föda använda de produkter, som de tilläventyrs k u n n a t erhålla från sina många gånger små jordlotter. Sammanställes detta med det förhållandet, att kunskapen om tillredning av lämplig föda på sina håll är mycket dålig, är det lätt att förstå att befolkningens näring lämnar mycket övrigt att önska. Speciellt h a r fara förelegat för barnen att erhålla föda, som varken kvantitativt eller kvalitativt varit av tillfredsställande beskaffenhet.» (1932.) T ä r n a : »Trångboddheten, som fortfarande är tämligen stor och utbredd och den ofta ensidiga kosten medför framför allt hos barnen, särskilt under de första levnadsåren, ett sjukligt utseende och minskad motståndskraft mot infektion.» (1935.) Byske: »Sedan barnen lämnat spädbarnsåldern, inträder ett missförhållande i uppfödningen genom en alltför ensidig mjölmjölkkost. Delta förhållande torde betingas dels av rådande allmän fattigdom, dels av brist på vegetabilier framför allt grönsaker och p å bristande kännedom om dessa ämnens betydelse. Detta ensidiga kosthåll torde även bidraga till den allmänna utbredningen av tandcaries, som börjar så fort mjölktänderna bryta fram och sedan fortsätter, då de permanenta tänderna komma, varför m a n ofta hos ungdom i konfirmationsåldern finner tänderna så förstörda, att de måste plockas ut för att ersättas med löständer. Denna ensidighet i kosthållet under ungdomsåren torde även nedsätta den allmänna motståndskraften mot tuberkulos och därigenom utgöra en bidragande orsak till denna sjukdoms stora utbredning. Även torde ensidigheten i kosten med de stående rätterna, palt och pannkaka, orsaka de mycket vanliga tarmrubbningarna, som bland befolkningen går under namnet 'gaasen'.» (1935.) Utförliga redogörelser föreligga för Norrbottens län: Gällivare: »Kaffe missbrukas fortfarande, särskilt i byarna, men missbruket tycks vara på återgång. Konsumtionen av r å frukt särskilt apelsiner, äpplen och bananer h a r tack vare riklig tillgång och prisbillighet ökat.» (1930.) överkalix: »Kosten är i allmänhet alltför ensidig. Den består huvudsakligen av mjölkmat och mjölrätter, salt strömming och sill, potatis och salt fläsk samt s. k. norrlandspalt. Färsk fisk och färskt kött användes alltför litet. Kaffe konsumeras i stora kvantiteter. Grönsaker, såsom spenat, morötter, blomkål m. m. användes knappast alls. Det anses som gräs och är sålunda ej människoföda.» (1930.) Ntderkalix: »Propagandan för blandad kost med frukt i möjlig utsträckning h a r haft ett gott resultat, och de mag- och t a r m r u b b n i n g a r jag skrivit p å kostens konto äro icke p å långt när så allmänna som förr.» (1930.) Arjeplog: »Genom förbättrade kommunikationer och förbilligade födoämnen har födan blivit mera omväxlande. Särskilt h a r frukt konsumerats i betydligt större mängder. Kaffe 13— 37884G.

20* och tobak missbrukas höggradigt. Dock h a r te blivit en mera vanlig dryck. Spritmissbruket synes vara något mindre.» (1930.) Arvidsjaur: »Grönsaker och frukt förekomma sällan. Under arbetet i skogarna lev:a arbetarna mest p å torrskaffning, bestående av amerikanskt fläsk, salt sill, bröd och kaiffe.» (1930.) H ä r a d s : »Spritmissbruk förekommer h ä r och var. De så allmänt förekommande magsjukdomarna få nog till rätt stor del skrivas på kaffemissbrukets konto samt på dem ensidiga frukt- och grönsaksfattiga dieten. De skolkökskurser, som anordnats i flera skolor, böra med tiden åstadkomma förbättring härutinnan.» (1930.) överkalix: »Kosten är ute i b y a r n a alltför ensidig, huvudsakligast bestående av mjölk, mjölrätter, potatis, salt strömming, salt fläsk. Färsk fisk har dock sista året kommiit till ökad användning, då den nu saluföres av kringresande handlare. Även frukt och grönsaker finnes n u att få i de större byarna. Kaffe konsumeras i stora kvantiteter. Sprit missbrukas huvudsakligen vid marknaderna.» (1931.) Arvidsjaur: »Grönsaker och frukt synes börja användas mer än förr. Under arbetstiden i skogarna har arbetaren förut levt mest på torrskaffning, bestående av a m e r i k a n s k t fläsk, salt sill, bröd och kaffe. En förbättring har här inträtt. Ett stort antal skogsarbetare äro nu sammanslutna i ordnade matlag, som ha anställd kokerska. H e m b r ä n n i n g är vanlig.» (1931.) I b e r ä t t e l s e r n a för å r e n 1932—1934 m e d d e l a r f ö r s t e p r o v i n s i a l l ä k a r e n i l ä n e t bl. a. f ö l j a n d e : »Det klagas från ett flertal distrikt över kostens ensidighet. I Överkalix har m a n mera börjat använda färsk fisk. I Råneå har kokkonsten gått framåt på sista tiden. E n del timmerkojlag där hava nu kök med egen kock, enahanda är förhållandet i Arvidsjaur. I H a p a r a n d a distrikt ingå grönsaker och frukt i allmänhet ej i koslen. I Gällivare distrikt h a r konsumtionen av frukt ökat, tack vare prisbilligheten. I de större byarna i överkalix k a n numera frukt och grönsaker erhållas. I Arjeplog tillvaralagas ortens bär väl och ingå till stor del i kosten, men än köpes i alltför stor omfattning torkad frukt. I Arvidsjaur användes mer frukt och grönsaker än förut.» (1932.) »Från flera distrikt påtalas den alltför ensidiga kosten med brist på grönsaker och frukt. Dock är en förbättring härutinnan skönjbar. Provinsialläkaren i Haparanda p å p e k a r i samband h ä r m e d skolkökskursernas stora betydelse. Inom Vittangi har förbrukningen av salt fisk och torrkött minskat sedan möjligheterna att skaffa färska matvaror blivit större. Kaffemissbruket är fortfarande mycket utbrett, dock har m a n på många ställen inom Gällivare och Arjeplogs distrikt börjat använda te. I Arjeplog h a r karamellätandet bland barnen antagit oroväckande proportioner. I allmänhet anmärkes på att flaskuppfödning är allt för vanlig och att, i de fall b a r n e n ammas, digivningen varar allt för länge, ofta upp till 2- a 3-årsåldern. Inom Kiruna distrikt är övergödning vanlig särskilt i fråga om finnbefolkningens barn. Inom Vittangi distrikt är rachitis allmän hos nybyggares b a r n men betydligt mindre ofta förekommande hos lappbarn, tydligen beroende på att dessa vistas mera ute.» (1933.) »I Överkalix distrikt är kosten ute i skogsbyarna allt för ensidig, huvudsakligen bestående av mjölk, mjöl- och grynrätter, potatis, salt fläsk och salt strömming. Färsk fisk, grönsaker och frukt ha de senare åren allt mera börjat användas i de större och centralare byarna. Kaffe dricks alltjämt för mycket. Hembränning förekommer sannolikt i mycket ringa utsträckning i distriktet. Stora mängder potatis h a r förstörts av potatissjuka. I Råneå distrikt anlitas kockor alltmer för matlagning till skogs- och vägarbetare. Hallon och röda vinbär, som växa bra här uppe, borde odlas i större utsträckning. F r å n Bodens distrikt påtalas den tilltagande cigarrettrökningen bland ungdomen. F r å n Arjeplogs distrikt meddelas att kaffemissbruket naturligtvis ännu förekommer, men att det synes vara i avtagande. Man övergår allt mer till te särskilt i de hem, där m a n har den alls icke föraktliga lusten att vilja vara litet förmer. Snustuggningen är allmän, men torde likväl vara i avtagande, enär de yngre årsklasserna reagera mot detta snuskiga bruk. Däremot synes tobaksrökningen, särskilt cigarrettrökningen, vara i tilltagande, framför allt bland de unga, som icke äro manliga nog att motstå lusten att vara karlaktiga genom att röka. De allra yngsta bestå sig med egen last: karamellätandet, som florerar högst betänkligt. Tillförseln av färsk frukt och grönsaker ökas mycket. F ö r endast ett tiotal år sedan voro dessa varor mycket sällsynta, men nu äro de hem få, där frukt och grönsaker icke användas i någon form. Ortens egna bär tillvaratagas allmänt, men tillgången är mycket ojämn. De vitaminrikaste bären, hjortronen, visa särskilt högst växlande mängd. Någon matbrist torde ej alls hava förelegat under året. Men däremot tillvaratages ej tillräckliga födoämnen som sig bör. Särskilt på platserna för de stora renslakterna gå mängder av nyttiga och goda matva-

21* ror till spillo. Av inälvorna, som utgöra en för befolkningen tjänlig föda, gå stora delar av mat till rävfarmerna såvida de alls tillvaralagas. Blodet uppsamlas icke på långt när i den utsträckning, som är önskvärt. Bakningen av paltbröd har mycket kommit i glömska, men skall nu återupptagas, då denna rätt synes särskilt lämplig för skogsarbetarna. Ett annat sätt att förtära blodet, nämligen genom dess uppsamlande i renens magsäck, intorkande, och vid användningen kokande tillsammans med den sönderklippta magsäcken, har också till stor del upphört. Fråga är emellertid om ej just denna rätt torde hava stor betydelse för blodbildningen. Försök skall göras att använda denna rätt vid anämier. Lyckligtvis har mål bestående av kaffe och smörgås icke vunnit burskap på orten. Man vill hava ordentligt lagad mat och som helhetsomdöme kan sägas att befolkningen består sig en god, omväxlande och närande föda. Från Kiruna påtalas, att mjölken, som blir 36 tim. gammal innan den utminuteras, är mycket litet hållbar, särskilt sommartiden. Under omkring en månads tid i somras var mjölk och grädde från Bodens mejeri sura vid ankomsten till Kiruna.» (1934.) Brister i spädbarnsuppfödningen. Bortsett från klagomålen över tobaks- ocb sprit missbruk finns det inga anmärkningar rörande näringsförhållandena som så ofta återkomma i provinsialläkarberättelserna som de rörande brister i spädbarnsuppfödningen. Här nedan citeras några av dessa uttalanden. Det förtjänar uppmärksammas, att dessa — lika väl som de i föregående avsnitt citerade — i flera fall giva uttryck för en pågående förbättring av förhållandena. Uppsala län: »En förbättring av spädbarnsvården har fortfarande kunnat iakttagas, varför, såsom en provinsialläkare anför, näringsrubbningarna hos spädbarn blivit relativt sällsynta. Från ett distrikt påpekas mödrarnas tilltagande oförmåga att ge barnen bröstnäring, och från ett annat håll framhålles, att de vanliga anmärkningarna mot den artificiella födan och för föräldrarnas rädsla att låta barnen få frisk luft kvarstå.» (1932.) — »Ett par provinsialläkare säga dock, att digivningen ofta avbrytes alltför snart. Provinsialläkaren i Lövsta distrikt anför följande: 'Enligt en preliminär undersökning under året uppfödas ungefär Vs av spädbarnen med flaska, de flesta utan bärande skäl, ungefär 1U få blandad uppfödning och övriga spädbarn enbart bröstet. . . Översödnine av spädbarn förekommer ofta'.» (1934.) Södermanlands län: »Provinsialläkaren i Valla påtalar den svnneiiigen allmänna förekomsten av 'vitaminbristskador', beroende därpå, att 'befolkningen vid spädbarnens uppfödning använder så gott som uteslutande denaturerad föda'.» (1930.) — »Provinsialläkaren J. Thorsson i Valla anför följande: 'Undertecknad har fortsatt sina försök med fosforfiskolja och råkost hos havande kvinnor och hos barn från tre veckors ålder upp till 14-årsaldern, särskilt under den mörka årstiden, med så stor framgång, att jag kommit till den åsikten, att de i vårt klimat helt enkelt ej kunna undvara en sådan behandling. Särskilt har denna visat sig oundgänglig för danandet av normalt skelett och normala tänder och torde vara den viktigaste metoden för att utrota tandrötan. En sådan tandvård torde bli bade den billigaste och effektivaste. För att fullt kunna genomföra en sådan behandling ar en allmänt genomförd barnvårdskontroll nödvändig och borde genom statsmakterna snarast genomföras'.» (1931.) Östergötlands län: »Municipalläkaren i Åtvidaberg anser beträffande barnavården att spadbarnen i allmänhet lida av följder efter flaskuppfödning och i övrigt olämplig näring i hemmet; mödrarna äro ofta även klena från barndomen. Nämnde läkare anför härom: Kacliitis och tandröta äro starkt framträdande hos nästan alla barn. Skrofulos och allm an . g e n h e t ä r o mycket vanliga. Spasmofili är ej så ovanligt förekommande. Dessa missförhållanden skulle kunna förbättras om mödrarna hade skyldighet eller rättighet att under grosjiessen och barnets två första levnadsår ev. gratis två gånger årligen besöka tjänstelakaren for erhållandet av diet och regimföreskrifter, gärna uppsatta på tryckta blanketter. Man far ju räkna med att barnens tandutveckling och framtida kroppsutveckling grundlagges redan under fosterlivet och att dessa i viss grad kunna påverkas utav moderns och senare utav de första levnadsårens diet och vitamintillförsel. Denna uppfattning har jag kommit till bland annat efter en sedan tre år tillbaka genomförd undersökning med efterföljande kontroll av alla i kommunens skolor nyinskrivna barn. Kaffemissbruket påtalas. Intet ovanligt att till och med spädbarn få sin beskärda del av den omtyckta drycken. Den stegrade förbrukningen av tobak, särskilt i form av cigarretter, torde bora motarbetas . . . Ett par provinsialläkare påtala med skärpa det menliga inflytandet pa barnens hälsotillstånd på grund av de långa skolvägarna, vilket förhållande

22* ytterligare accentueras sedan en del halvtidsläsande skolor ändrats till heltidsläsande; 'skolskjutsarna måste utökas'. F ö r d o m a r och fel vid späda barns uppfödande och vård: Omdömet är oenhetligt. Medan provinsialläkaren i Valdemarsvik anför att barnavården är påfallande god och som enda a n m ä r k n i n g påtalar benägenheten att gärna övergöda barnen, och extra provinsialläkaren i Finspång anser att spädbarnsvården alltmer har förbättrats i det att m ö d r a r n a fått klart för sig grönsakernas betydelse för barnen ävensom betydelsen av sol och frisk luft, framhålla andra tjänsteläkare att spädbarnsvården, särskilt bland den j o r d b r u k a n d e befolkningen uppvisar påtagliga brister. Sålunda är det ett allmänt fel, att man allt för sent övergår till blandad kost. I många fall får barnet bröstet in p å a n d r a året, som 'tillägg' ä n n u längre. E n provinsialläkare anser detta senare förhållande vara beroende på tron, att digivningen skulle förhindra ny konception. Å andra sidan vänjer modern alltför tidigt av barnen, oftast då av bekvämlighetsskäl. Det synes därjämte ingalunda ovanligt att även spädbarnen få sin del av 'kaffetåren'.» (1931.) Kronobergs län: »De flesta tjänsteläkare anse, att spädbarnsuppfödningen stadigt förbättras, ehuru m a n alltjämt möter företeelser som för tidigt avbruten eller för länge utsträckt naturlig uppfödning, och ensidig mjölkdiet långt in på andra levnadsåret.» (1934.) F r å n Gotlands län citeras bl. a. uttalanden, som ingått från följande distrikt: Slite distrikt: »Under året har i Slite öppnats en barnavårdscentral för rådgivning i barnavårdsfrågor. Liksom förut äro tetani och rachitis ej ovanliga: den förra sjukdomen behandlas fortfarande med slagvatten o. dyl. Konstgjord spädbarnsuppfödning förekommer fortfar a n d e i rätt stor utsträckning. Större intresse för den allmänna hälsovården i skolorna saknas.» Klintehamns distrikt: »Under året har jag i praktiken påträffat 4 fall på grund av felaktig uppfödning höggradigt atrofiska spädbarn. Gingo raskt till full hälsa efter lämplig kost.» (1934.) F r å n Blekinge län återgivas bl. a. följande uttalanden: Eringsboda: »Trots upplysningsverksamhet och givna råd synes ännu en del m ö d r a r vilja uppföda och vårda sina spädb a r n efter eget förstånd och gamlas råd. Ett barn anses av många ej vara friskt om det ej är 'smällfelt'. Därför hör man ofta, då bröstbarn ej öka i vikt efter moderns önskan, att barnet fått för litet mat — att modern ej har nog mat åt barnet — och så sätter m a n till komjölk till barnets diet. Barnet ökar kanske i vikt till moderns belåtenhet och därav sluter modern, att komjölken är nyttig för barnet — att det är onödigt att besvära sig med att ge di, då man har så mycket annat att göra etc. och så avvänjes barnet för tidigt. Som regel ha dock m ö d r a r n a skaffat sig upplysning om barnens vård och uppfödande och söka sköta barnen därefter. Digivningen sker likväl ofta oregelbundet.» (1931.) — Eringsboda: »En alltjämt ökad förbättring av spädbarnsvården, så att svårare näringsrubbningar numera förekomma i ringa utsträckning. De blivande m ö d r a r n a söka sig gärna till provinsialläkaren för att låta undersöka sig och för att inhämta upplysningar om h u r u de lämpligast skola sköta sig under havandeskapet och för att erhålla r å d för barnets uppfödning och vård.» (1935.) Kristianstads län: »Fördomar och fel vid späda barns uppfödande. Endast från ett par distrikt hava några anföranden gjorts. Det framgår, att vården av späda barn gjort framsteg, fast brister givetvis förefinnas, t. ex. amning in på andra levnadsåret samt för tidigt insättande av starka mjölk- och mjölvällingar. Vidare framhålles kaffemissbruket i skolåldern.» (1934.) Malmöhus län: »Stadsläkaren i Landskrona a n m ä r k e r att därvarande spädbarnscenlral fortfarande beklagar sig över att den fattigare befolkningen så litet besöker densamma under det att de mera välsitucrade i mycket stor utsträckning begagna sig av de fördelar, som h ä r bjudes. — Förste stadsläkaren i Trälleborg säger: 'Uppfödningsfel och därav hårrör a n d e sjukdomstillstånd ha de senare åren minskat avsevärt i frekvens och höra n u n e r a till rena sällsyntheterna.'» (1935.) Hallands län: »Från ett distrikt anföres att spädbarnsvården under de senare åren avsevärt förbättrats, vilket haft till följd en påtaglig nedgång i antalet fall av rachitis och framför allt spasmofili. F r å n ett a n n a t distrikt framhålles, att digivningen i mycket stor utsträckning synes avbrytas redan efter någon månad, beroende på att modern på giund av förvärvsarbete är förhindrad a m m a sitt barn. F r å n ett tredje distrikt anföres att en del mödrar synas sakna tillräcklig kunskap om förmågan och fördelen av att a m m a sina b a r n ; många begå fel beroende p å g a m m a l slentrian.» (1935.)

23* Västmanlands län: »Provinsialläkaren i Ramnäs har tyckt sig förmärka att ytterst få mödrar, särskilt bland dem som förlösts utom h e m k o m m u n e n på anstalt, finnas som ej efter någon m å n a d använda flaska vid uppfödandet av spädbarn. Mödrar, som förlösts i hemorten a m m a oftare sina barn tillräckligt länge.» (1933.) Kopparbergs län: »Provinsialläkaren i Mora framhåller, att det är påtagligt alt moderna principer angående späda barns uppfödande blivit alltmer tillämpade, särskilt då att vitaminbehovet tillfredsställes genom givandet av frukt samt rot- och grönsaker till de späda barnen. Rachitis förekommer därför allt mera sällan, och d å i mildare former. P r o vinsialläkaren i Sunnansjö anför, att spädbarnsuppfödandet alltjämt lämnar mycket övrigt att önska. Övergödning förekommer ej sällan, utom bröstmjölken få b a r n e n från 1—2 mån. ålder extra mjölk i flaskor. Mjölkblandningarna tillredas mer eller mindre slumpvis. Mycket vanligt är, att barnen få tjock välling, s. k. havremust.» (1932.) Gävleborgs län: »Provinsialläkaren i Bollnäs anför: 'Det är påtagligt att de populära broschyrer med anvisning och råd för späda barns uppfödning och vård, som n u m e r a allmänt utdelas till barnaföderskor, gjort stor nytta. Dock påträffas allt för ofta äldre spädbarn med protraherad digivning eller eljest för ensidig kost. Likaledes påträffas ofta nog flaskbarn, som uppfödas med outspädd komjölk eller mjölkblandning, tillagade på en höft.'» (1932.) Jämtlands län: »Spädbarnsvården, särskilt inom länets mera avlägset belägna delar, synes lämna en hel del övrigt att önska. Digivningen avbrytes i regel för tidigt. Å a n d r a sidan anföres från ex. Sveg att förlängd dylik, upp till det barnen äro ett år även förekommer. Att även spädbarnen böra ha bestämda måltidstimmar ägnas ej tillräcklig omsorg. Vid uppfödning med komjölk användes ofta felaktiga mjölkblandningar.» (1933.) Norrbottens lån: »Här (i Arvidsjaur) anmärkes, att måltiderna äro oregelbundna, digivningen för protraherad, ända till 3-årsåldern. Uppfödning med komjölk äger r u m i för stort antall fall, mjölkblandningarna äro olämpligt sammansatta. I Älvsby händer det, att barn under ett år utspisas med salt sill och fläsk.» (1932.) — »I Vittangi distrikt göra felaktig uppfödning och ensidig kost alltjämt rachitis till en vanlig företeelse bland den bofasta befolkningens barn. Digivning långt över första levnadsåret förekommer. Upplysningsverksamheten börjar dock så småningom b ä r a frukt och orsaka någon förbättring. Från Övertorneå distrikt säges, att så länge modern har de minsta barnen i sin bädd under natten kan det icke bli tal om avvänjning i rätt tid; de små dia då och då under natten m e d a n modern sover.» (1934.) Skolbarnens näringsförhållanden enligt provinsialläkarrapporterna. Näst sprit- och t o b a k s m i s s b r u k e t s a m t b r i s t e r n a i s p ä d b a r n s v å r d e n ä r d e t s k o l b a r n e n s n ä r i n g s f ö r h å l l a n d e n , s o m b e r ö r a s i de d e l a r av p r o v i n s i a l l ä k a r r a p p o r t e r n a , s o m a v se det n ä r i n g s h y g i e n i s k a t i l l s t å n d e t . H ä r n e d a n å t e r g i v a s n å g r a a v d e s s a u t t a l a n d e n . I efterföljande a v s n i t t k o m m a s e d a n a t t c i t e r a s vissa u p p l y s n i n g a r o m s a m m a förhållunden, vilka h ä m t a t s från a n n a t material. Från Östergötlands lån citeras följande uttalande av provinsialläkaren i Stegeborg: »Barnens å landsbygden ofta omåttligt långa väg till skolorna tarvar u p p m ä r k s a m h e t från såväl de medicinska som skolmyndigheternas sida. En nutida situationsbild, som m a n a r till reflexioner är följande: Ett 7 å 8 års b a r n skall 2 gånger om dagen gå cirka 7 å 8 kilometer lång väg till skolan. Vinlertiden måste det gå hemifrån, innan det är ljust, och många gånger k o m m e r det hem, först sedan det mörknat. Med matlusten såväl strax barrjet stigit upp, som d å det trött kommer hem, är det dåligt beställt, och i skolan förtär det smörgåsar och mjölk. Kanske har väder och väglag varit uselt och kläder och skodon äro våta, så att de endast bristfälligt hinna torka, tills barnet nästa d a g åter skall i skolan.» »Nuvarande anslag till skolskjutsars a n o r d n a n d e räcker på långt n ä r ej till för avhjälpande av nuvarande systems brister», tillägger förste provinsialläkaren. (1930.) Förste provinsialläkaren i Jönköpings län återger ett yttrande från Vrigstads distrikt: »I vissa delar av distriktet äro skolvägarna långa (5—7 k m ) , vilket i s a m b a n d med brist p å ordr.ade måltider för dessa barn under skolgången k a n menligt inverka p å deras hälsa och krafter.» (1932.) I berättelserna för Blekinge län citeras följande uttalanden: Karlskrona: »Barnbespisningen i skolorna har fortfarande visat sig slå väl ut dels ur näringssynpunkt dels ur

24* uppfostringssynpunkt så ock genom i samband med bespisningen stående läkfrumdersökning, som kommit p å spåren ocb till behandling befordrat åtskilliga sjukdomar ochi utvecklingsfel.» (1933.) — Jämshög: »Kaffemissbruket om morgnarna hos s k o l b a r n e n florerar nog ännu och torde väl vara ganska svårt att utrota åtminstone inom d e n fattigare befolkningen, där ofta nog ekonomiska svårigheter lägga hinder i vägen för e n l ä m p ligare diet. Emellertid har den uppfostrande betydelsen av Röda Korsets skclbespis.ning visat sig genom att förhållandena i detta hänseende dock betydligt förbättrats.» (1935.) Kristianstads län: »I detta sammanhang måste framhållas kaffemissbruk i s k o l b a r n s åldern, d å barnen i de allra flesta fall på morgnarna före skolgången som n o r g o n m å l endast erhålla kaffe och smörgåsar, mycket sällan annan föda.» (1932.) Göteborgs och Bohus län: »Man kan väl icke annat fin anse, att skolvägar på 3 till 5 km. för 7 till 9-åringar äro alldeles för långa. Det blir för dessa småttingar en laglig promenad på 6 till 10 km., och vägarna, som dessa barn från avsides liggande torp- och småbrukarlägenheter hava att gå, äro ej de bästa, stigar över ljung-, berg- och mossmarker. Barnen ha en till två timmars väg till skolan, dit de framkomma uttröttade samt vid vått och snöigt väder tillika genomvåta. Så skola de deltaga i fem timmars uadervisning och sedan gå sin långa väg hem igen. Barnen få så gott som hela dagen leva p å smörgåsar, ty innan de tidigt på morgonen giva sig av hemifrån, är tiden ofta knapp och matlusten dålig, och då de hemkomma från skolan äro de ofta alltför uttröttade för att k u n n a förtära något nämnvärt.» (1930.) — Provinsialläkaren i Sotenäs distrikt meddelar: »Kaffemissbruk förekommer alltjämt även bland skolbarn och mindre barn. — Bespisning avskolbarn hade genom Svenska Röda Korsets försorg anordnats i Berfendals, Tossene, Askums och Malmöns kommuner. Dylik bespisning torde ha betydelse icke b b t t för höjande av barnens näringstillstånd och allmänna befinnande utan även för deras fostran till sunda dietvanor.» (1934.) I rapporterna från Skaraborgs län återfinnas bl. a. följande uttalanden från tvenne olika distrikt: Skönnerud: »I skolhusen är vattendrickningsfrågan icke tillfredsställande ordnad, även framhålles behovet av frukostlokal. Barnen få förtära sin mat i den ofta rätt så osnygga lamburen bland en massa ofta våta kläder, som å s t a d k o m m a dålig luft. De flesta b a r n gå till skolan på endast kaffe och smörgås och få sitt första mål lagad mat först efter skolans slut, kl. 3 eller ännu senare.» (1931.) Skövde: »Kaffe drickes dock i för stor mängd och med olämplig tillredning. Barnen få ofta kaffe på fastande mage innan de gå till skolan på morgonen. Tiderna för måltiderna passa ej bra med barnens skolgång, varför dessa i för stor utsträckning få bli utan lagad mat. Måltiderna se ibland ut som för ett barn från Våmbe kommun: kl. 7-30 kaffe med dopp, frukostrasten smörgås och mjölk. » 2-30 smörgås med mjölk (varm mat lagades åt fadern till kl. 1). » 5*30 kaffe med dopp. Kvällsvard vann, lagad mat.» (1934.) Gävleborgs län: »Provinsialläkaren i Edsbyn påtalar att skolbarnen mången gång belastas för hårt, att de hinna äta för litet lagad mat förrän långt fram på eftermiddagen, att de ofta ha lång skolväg under ofta besvärliga klimatiska förhållanden. Det är tydligt, säger han, att landsbygdens barn icke få en halso- och sjukvård som svarar mot de höga krav samhället ställer på deras skolgång och det synes honom angeläget att dessa frågor lösas före någon förlängning av skoltiden.» (1U35.) Jämtlands län: »Här påtalas den olämpliga diet, som ofta föres; skolbarn få ej lagad mat förrän sent p å dagen sedan skolan slutat. Barnen tillåtas äta för mycket snask, vilket förstör aptiten och dessutom inverkar skadligt på deras hälsotillstånd.» Västerbottens lån: »Provinsialläkaren i Jörn framhåller, att skolbarnen ej få tillräcklig tid till frukostrast. Som ett minimum framställes fordran å en timme för ändamålet.» (1933.) — Åsele: »Åtskilliga förhållanden vid ett flertal av distriktets skolor äro skadliga för barnens hälsa. Sålunda äro kapprummen icke uppvärmda. Frukostrasten är för kort, varav följer, att ett stort antal av barnen måste förtära medförd matsäck, varvid ej finnes möjlighet till att ens uppvärma medförd mjölk. Därtill får måltiden intagas i det ovädrade eller åtminstone otillräckligt luftade klassrummet.» (1934.) Skolbarnens n ä r i n g s - o c h hälsotillstånd enligt vissa speciella l ä k a r u n d e r s ö k n i n g a r . I d e n f ö r u t n ä m n d a av m e d . dr A n d e r s K r i s t e n s s o n u t a r b e t a d e r e d o g ö r e l s e n för f o l k s k o l e b a r n e n s n ä r i n g s f ö r h å l l a n d e n å t e r f i n n a s r e s u l t a t e n a v t v e n n e s k o l u n d e r s ö k n i n g a r , d e n e n a u t f ö r d å r 1934 av K r i s t e n s s o n själv i n o m U p p s a l a

25* provinsialläkardistrikt, den andra s a m m a år utförd av provinsialläkare A. F. S a s s e i H e m s e distrikt, Gotlands län. Resultaten av den senare undersökningen, vilken avser 22 skolor o c h 805 barn i n o m H e m s e provinsialläkardistrikt, h a v a sammanställts i efterföljande tab. 3. T a b . 3.

N ä r i n g s f ö r h å l l a n d e n m . m. f ö r 805 f o l k s k o l e b a r n i n o m H e m s e l ä k a r d i s t r i k t å r 1934.

Antal barn

Antal barn Kostförhållanden m. m.

Kostförhållanden m. m.

absoluta tal

' välling el. lagad mat Barn, som mjölk och bröd. . före skol- < choklad och bröd gången kaffe och bröd . . finso silverte ingenting

216 154 99 322 8 6

26-9 19-1 12-3 40-0 1-0 0-7

Barn, som intogo fru kosten

296 509

36-8 63-2

[ lagad mat Barn till frukosten J mjölk och bröd. smörgas erhöllo kaffe och bröd . . ' lagad mat mjölk o. bröd el. Barn, som smörgås vid hemkomsten från < kaffe och bröd .. te skolan erchoklad höllo ingenting

266 156 375 8

330 19-4 46-6

54-4

45 290 1 4 27

' lagad mat mjölk o. bröd el. smörgås kaffe och bröd ., te ingenting , ej uppg

5-6 36-0 0-1 0-5 3-4 84-7

4 11 3 4 101

0-5 1-4 0-4 0-5 12-5

Barn, som senare på dagen erhöllo 1

\hcmma i skolan

•ro

provinsial-

Barn, som er- j höllo dagens I på kvällen första mål av | tidigare lagad mat J Barn, som er-1 Q höllo vidstå- I ^J_2 ende antal \ o_"^'' koppar kaffe 5 e l . "flérä"'.'.'.'.'.'. per dag J Barn, som er- i 0 höllo vidstå- I 1—2 ende antal l 3—4 glas dricka 5 el. flera per dag { ej uppg Barn, som I erhöllo frukt 1 .. dagligen \ ej erhöllo frukt..

absoluta tal

162 643

20-1 79-9

401 311 79 14

49-8 38-7 9-8 1-7

65 414 179 47 100 394 411 702 103

8-1 515 22-2 5-8 12-4

Barn, som f före kl. 8 gingo till { kl. 8—9 sängs l kl. 9—10 Barn med egen sängplats

147 602 56

48-9 51-1 87-2 12-8 18-2 748 7-0

50-9

Barn, som f e n k a m m t dela sang- < t v å k a m r a t e r . . .. plats med { Samtliga barn

390 5

48-5 0-6

100-0

Barn, som dagligen

/ erhöllo potatis . . \ ej erhöllo potatis

Under 3 månader.

Det torde k n a p p a s t vara behövligt att särskilt understryka alla de undersökningsresultat, s o m k u n n a utläsas ur tabellen. B l a n d de mera frapperande resultaten märkes det förhållandet, att en femtedel av de undersökta barnen först på k v ä l l e n erhöll lagad mat, o c h att en åttondel av barnen icke dagligen fick potatis. Ett förhållande, s o m också är av intresse — e h u r u det icke direkt hör till det här avhandlade ämnet — är att föga mer ä n hälften av barnen under natten sov i egen säng, och att det t. o. m. i enstaka fall k a n f ö r e k o m m a att tre barn ligga i s a m m a bädd. Dr K r i s t e n s s o n s synnerligen belysande utredning rörande uppländska skolbarns hälso- o c h näringsstandard återgives här n e d a n in extenso:

26* »Under en del av innevarande höst (år 1934) — november och en del av december månader — har jag i egenskap av dispensärläkare i Uppsala provinsialläkardistrikts båda dispensärer utfört undersökningar av mer än 1 600 folkskolebarn i åldern 7—13 år i de flesta av skolorna uti n ä m n d a distrikt. Arbetet har utförts av mig med biträde a v leg. läkaren Arnold Aronsson, dispensärsköterskorna i dispensärdistrikten samt en extra sköterska. Undersökningarna hava haft till h u v u d ä n d a m å l att giva en uppfattning om, i vilken utsträckning barnen i dessa skolor reagerat för tuberkulin, alltså deras nedsmittning med tuberkulos. Undersökningen har utgjort ett viktigt led i dispensärernas k a m p mot tuberkulosen. Då emellertid undersökningen lagts på en bredare bas genom utförandet av en del andra undersökningar, såsom vägning, mätning, fysikalisk undersökning m. m., har jag också fått en viss uppfattning om hälsotillståndet i allmänhet bland landsbygdens folkskolebarn. Jag har också iakttagit en hel del förhållanden, som givit mig ett livligt intryck av, att det icke är bra, som det är, med dessa barns hälso- och sjukvård. Tillståndet synes mig påkalla vidtagandet av vissa åtgärder, till vilka jag här nedan återkommer. Vad skolorna såsom sådana beträffar (belägenhet, byggnadssätt, disposition, inredning, ventilation, luftkub m. m.) har jag ingen anledning att ingå på, i vad m å n brister k u n n a finnas. Några mera påfallande hälsovådliga missförhållanden torde icke k u n n a framdragas i dessa hänseenden. Rörande belysningen l ä m n a d e däremot ett flertal skollokaler övrigt att önska. Det m å visserligen påpekas, att mina undersökningar pågingo under en relativt mörk årstid, och intrycket är väl därför adekvat för hela skoltiden. Men då undervisningen pågår i ett flertal skolor under hela vintern med ett mindre uppehåll vid jul-nyårstiden (obs. forlsättningsskolorna!), så synes mig en förbättring av belysningsförhållandena vara av behovet påkallad. Belysning med fotogenlampor av gammal modell kan icke vara varken tillräcklig eller tidsenlig. I en skola där elektriskt ljus var inmonterat, voro de vid tillfället använda lamporna av en synnerligen låg ljusstyrka. I en del skolor skulle belysningsfrågan kunna lösas p å ett idealiskt sätt genom inledande av elektriskt ljus, då belysningsledningar gingo ej långt från skolhusen. I ett fall hade elektriskt ljus inletts i kyrkan, under det att skolan, som låg omedelbart intill kyrkan, icke hade samma förmån (obs. skillnaden i tid för användningen av skol- och kyrklokaler). Tillräckligt ljusa skollokaler är icke blott av pedagogisk betydelse utan har även en viktig hygienisk sida. Att synorganen icke må väl av att under längre tid arbeta under dåliga ljusförhållanden, behöver icke n ä r m a r e motiveras. Däremot förtjänar det påpekas, att läsning och skrivning m. m. i bristfällig belysning medför, att ögonen måste föras närmare boken (eller motsvarande). Följden härav blir en dålig hållning av såväl ryggrad som bröstkorg. Blir denna dåliga kroppsställning upprepad längre perioder dag efter dag, år efter år, så finnes det stor risk för, att den dåliga hållningen skall fixeras uti det hos barnen växande och därvid mera lätt modifierbara skelettet än hos vuxna personer. Andning och hjärtverksamhet kunna icke fortgå på ett normalt sätt under en dylik hopsjunken kroppsställning. Det bör således sörjas för en tillräckligt kraftig belysning i skolrummen. Ett stort steg i den riktningen vore, om skollokalerna målades i ljusa och glada färger. Fönster borde anbringas i ökad utsträckning (denna möjlighet syntes icke alltid vara fullt utnyttjad!). Vid anbringandet av elektriska ljuskällor måste man hava sin uppmärksamhet riktad på att modern armatur k o m m e r till avändning, så att icke en olämplig bländningsverkan och en störande skuggbildning uppslår genom alltför skarpa och olämpligt uppsatta ljuspunkter. Uppvärmningen av skollokalerna är på många håll mindre tillfredsställande. Utom det, att tillräckligt hög rumstemperatur vid kall väderlek icke kan erhållas i alla lokaler (i en skola kunde vid måttlig kyla endast 12° temperatur uppnås!), så var värmekällan, i regel en järnkamin, placerad på olämpligt sätt. Den delen av skolbarnen, som sutto närmast kaminen, hade det på sin ena sida mycket hett, de barn, som sutto längst ifrån kaminen, hade icke tillräcklig värme. E r k ä n n a s må, att värmefrågan är svår att lösa. Men jag har det bestämda intrycket, att de värsta olägenheterna med enkla medel (t. ex. skärmar) skulle kunna undanröjas. Kakelugnar torde vara den värmekälla, som giver den behagligaste och sundaste värmen. Det är icke likgiltigt ur hälsovårdssynpunkt, huru uppvärmningen i skolorna är anordnad, även om vetenskapliga bevis härför icke kunna framläggas. Att det ur undervisningssynpunkt icke är fördelaktigt med en olämplig temperatur i skollokalen, är helt visst varje lärares erfarenhet. Ett ofrånkomligt och svårlöst problem för en del av landsbygdens skolbarn är den långa skolvägen. Även om m a n härvidlag icke kan k o m m a ifrån en viss grad av kompromiss och medgiva en rätt så dryg skolväg, så synes det dock vara så, att på en del ställen skolvägens längd överstiger det, som m a n rimligen k a n fordra. Att friska barn i de högre folkskoleklasserna må kunna tillåtas hava 5 k m eller mera till skolan, det kan

27* ju accepteras, om vägen är lämplig. Detla är dock långt ifrån fallet på landsbygden, där h e m m e n ofta äro belägna avsides från de stora, väl underhållna och vintertid plogade vägarna. Annat blir förhållandel med klena och av en eller annan anledning lytta barn. Så fanns t. ex. i en skola ett b a r n med en partiell pares i ena benet efter barnförlamning, vilken, enligt vad som uppgavs, fick använda tre timmar för att k o m m a hem efter skolans slut. Detta måste anses som ett missförhållande. Likaså är det ett missförhållande att småskolebarnen dagligen få tillryggalägga en å en och en halv mil eller mera om dagen i skolväg. Någon generell lösning av detta problem, passande för varje skola, är icke möjlig. Utan måste de lokala förhållandena indicera de i varje fall lämpligaste åtgärderna. Den långa skolvägen har kanske sin största betydelse däruti, att den i så hög grad inverkar på barnens matförhållanden. Jag är övertygad om, att en stor del av den klenhet, blekhet och undernärdhet, som kunde konstateras bland de undersökta folkskolbarnen, får sin naturliga förklaring just i den genom en lång skolvägs inflytande otillfredsställande matordningen. Tidigt på morgonen måste barnen upp. Lagad mat finnes väl sällan i h e m m e n vid denna tid på dagen (kl. 7—8), utan det blir väl i regel smörgås, kaffe, choklad, mjölk, gröt och mjölk, välling eller liknande, som bjudes barnen före avfärden till skolan. I matsäcken, som skall förtäras i skolan under långa rasten, lägges också, sannolikt i regel, smörgås såsom huvudbeståndsdel. Denna matsäck fortares i skolan s å gott som alltid utan tillgång till möjlighet att u p p v ä r m a ev. medförd mjölk eller annan dryck. Ej heller kan uppvärmning av medförd kall, lagad mat ordnas. Först efter h e m k o m s t e n från skolan, då barnen äro trötta såväl andligen som kroppsligen, kunna de få den första egentliga måltiden under dagen. Det är icke svårt att förstå, att en dylik matordning icke är den för denna ålder lämpliga. Barnen växa under skoltiden betydligt. Deras k r o p p behöver under denna tid mycket näring för att d e n s a m m a under tillväxten skall erhålla den stadga, som den bör ha. Bristfällig näring under denna för organismens utveckling betydelsefulla tid torde medföra oöverskådliga vådor för barnen. Icke blott nedsatt motståndskraft mot infektioner av alla slag, som just under skoltiden äro så vanliga, blir följden, utan även en kroppslig svaghet, som under övriga o g y n n s a m m a förhållanden kan lägga grunden till bestående fel i form av deformiteter m. m. Man torde också utan överdrift k u n n a påstå, att u n d e r n ä r d a och trötta b a r n icke p å n o r m a l t sätt kunna tillgodogöra sig undervisningen, så som ett utvilat och välnutrierat b a r n k a n göra det. Utan tvekan skulle m a n k u n n a göra det påståendet, att det finnes ingen så talrik befolkningsgrupp i vårt land, som h a r det så dåligt ställt i fråga om mathygienen som just dessa folkskolebarn på landsbygden med lång skolväg. Medlet mot dessa a b n o r m a förhållanden synes mig vara endast ett: anordnandet genom skolmyndigheternas försorg av en måltid i skolan eller dess närhet. De av barnen till skolan medförda födoämnena, oftast smörgåsar och mjölk, kunde h ä r omhändertagas, värmas, om så erfordras, och ev. utfyllas med a n d r a näringsämnen i anslutning till sammansättningen av den s. k. Oslofrukosten, etc. Ytterligare mycket skulle k u n n a framdragas beträffande dessa nu n ä m n d a förhållanden i distriktets folkskolor. Emellertid m å det anförda vara nog, då avsikten endast varit att giva en orientering i stort över föreliggande problem. Jag övergår i stället till att giva en översikt av iakttagelserna vid undersökningen av skolbarnen. Vad först barnens allmänna hälsotillstånd beträffar, torde m a n k u n n a påstå, att en alltför stor del av dem erbjöd bilden av bleka, klena och undernärda barn. Detta är ju ett förhållande, som i första ögonblicket är ägnat att förvåna, n ä r m a n tänker på de i regel goda yttre naturförhållanden, under vilka barnen växa upp. Det är ju här icke fråga om de trånga grändernas och de mörka bakgårdarnas b a r n utan om barn, som ha utmärkt riklig tillgång till sol och luft samt friluftsliv. Ovan har påpekats några av de faktorer, som kunna antagas ha betydelse för detta barnens mindre goda hälsotillstånd (lång skolväg, dålig matordning). Helt visst spelar i många fall in även konstitutionella moment, men jag h a r den uppfattningen, att de yttre faktorerna äro de, som hos barnen influera mest i detta avseende. Utom ovan n ä m n d a förhållanden k a n helt visst ett för tidigt ianspråktagande av b a r n e n s arbetskraft till olämpligt (t. ex. tungt) arbete medverka till framkallandet av de deformiteter, som ofta kunde konstateras. Särskilt vanlig syntes plattfoten vara, vilken belastningsdeformitet icke gör sin b ä r a r e lämplig vare sig för långa skolvägar eller för tyngre arbete. Till dessa allmänna klenhetssymtom skulle jag vilja r ä k n a även tandrötan, vars förekomst och utbredning är synnerligen stor. Då denna sak redan förut av talrika hygienens förespråkare är grundligt ventilerad, skall jag i detta samband nöja mig med ett påpekande. Allt som allt torde det k u n n a anses vara konstaterat, att barnens allmänna hälsotillstånd icke är tillfredsställande u t a n visar brister, som i huvudsak kunna förklaras genom bristande hygien i fråga o m nutrition. Att dylika

28* b a m icke på ett avsett sätt kunna tillgodogöra sig den undervisning, som bestås deim, är lätt att inse. E n d a botemedlet mot dessa missförhållanden och följderna därav äir en sakkunnig och oförtruten upplysning, avsedd för hemmen samt förbättrande av barmens kosl i enlighet med vad som förut blivit anfört. Utav direkta sjukliga förändringar, som kunde påvisas, gjorde sig ett par h u d s j u k d o m a r särskilt starkt m ä r k b a r a : pruritus och impetigo. Pruritus i mer eller mindrce uttalad form var en å k o m m a mer vanlig än väntat var. Sjukdomen är ju icke s m i t t s a m , men medför för b a r n e n en hel del obehag i form av klåda, variga infektioner mi. m. Sjukdomen är i viss m å n tillgänglig för behandling, varför det är av vikt, att den s j u k e får tillfälle att k o m m a i åtnjutande av dylik. Impetigo, orsakad av varbakterier, är däremot en smittosam sjukdom, som sprides från person till person genom direkt k o n t a k t eller genom med smittämnet besudlade föremål (t. ex. drickskärl!). Denna h u d s j u k d o m påträffades i ett flertal skolor. I ett par av dessa hade den en stor utbredning fc)land b a r n e n och hade enligt uppgift förekommit bland skolbarnen under flera år. Hois en del av de med sjukdomen behäftade hade den med avseende p å utbredning och intemsitet nått rent fantastiska former. Sjukdomen är lätt tillgänglig för en enkel terapi, v:arför dess diagnosticerande och omhändertagande är av stor vikt. Endast genom en samering av hela skolan samt även av ev. nedsmittade hem k a n m a n h a utsikt att utrota .-sjukdomen. Syn- och hörselorganen hava icke underkastats någon ingående prövning. Efter resp. lärares påpekande samt p å grund av vid den allmänna undersökningen gjorda rön hava dock tillräckliga erfarenheter erhållits som grund för det påståendet, att inom detta omr å d e en hel del nytta k a n göras av sakkunnig person. E n till följd av refraktionsfel nedsatt synskärpa kan oerhört försvåra tillgodogörandet av undervisningen. I regel äro dessa fel lätta att avhjälpa. Hörselnedsättning, beroende på vaxproppar eller på av a d e n o i d a vegetationer underhållen tubarkatarr, k a n lätt och effektivt avhjälpas. Även inflammatoriska mellanöronprocesser torde i regel i denna ålder vara tillgängliga för konservativ behandling, ofta med gott resultat i fråga om hörselförmågan. Huvudsaken ä r , att å k o m m a n diagnosticeras p å ett tidigt stadium och att behandlingen i dess fall tidigt k o m m e r till utförande. I detta sammanhang skulle jag även vilja o m n ä m n a förekomsten av ozaena, som konstaterats i några fall. Dessa sjuka förpesta luften i de rum, d ä r de vistas. Det var också lärarnas klagomål, att på vintern, när ventilationen icke k u n d e hållas så kraftig, som under den varma tiden av året, medförde dessa sjuka hart när olidliga förhållanden. Även om sjukdomen såsom sådan är svår att bota, så t o r d e m a n med nuvarande behandlingsmetoder dock nå tillfredsställande resultat i fråga om den vedervärdiga lukten. Utav inre organ, som undersökts, förefaller det som skulle hjärtat ofta vara afficierat. Ett rel. stort antal hjärtfel hava konstaterats. I en skola t. ex. påträffades bland dess 38 b a r n icke mindre än fyra otvetydiga klaffel, och tre b a r n erbjödo fysikaliska hjärtfynd, som gjorde förekomsten av klaffel mycket sannolik. De påvisade hjärtfelen voro i regel okända för såväl föräldrar, lärare och barn och utgjorde således tillfälliga fynd vid undersökningen. Även om hjärtfelen icke medfört subjektiva symtom av påfallande intensitet, så k a n det ju icke vara likgiltigt för ett sjukt organ att dagligen överansträngas med gymnastik, lång skolväg, arbete i hemmet etc. E n tidig diagnos i dylika fall bör k u n n a leda till vidtagandet av åtgärder, som k u n n a skona hjärtat. Det är otvetydigt, att en skonsamhet i denna ålder bör underlätta en ev. läkning av klaffelet med utsikter till g y n n s a m m a r e funktion, än om hjärtat dagligen tvingas arbeta vid gränsen av sin förmåga. Ett tidigt konstaterande av hjärtfelet kan också giva anledning till ett tidigt val av lämplig levnadsbana. I övriga organsystem h a r vid undersökningarna påträffats enstaka sjukdomar av i regel mindre betydelse och av efter allt att döma ofarligt slag. Påpekas bör dock, att urinundersökning (prov p å äggvita och socker) icke utförts, varför förekomsten av diabetes och njursjukdomar icke kan bedömas. Påtagliga symtom av sjukdomar i nervsystemet hava icke varit vanliga. En sjukdom förtjänar att i detta sammanhang särskilt understrykas, nämligen imbecillitas. Det är klart, att gränsen mellan psykiskt normala och icke-normala b a r n är tämligen flytande, och att avgörandet i många fall är ytterst vanskligt. Helt visst b ö r m a n vid bedömandet av dessa barn gå fram med stor försiktighet för att icke i onödan oroa anförvanter etc. I en del vid undersökningarna observerade fall var det dock påfallande, att rent imbecilla barn bevistade skolorna. Detta förhållande måste ur m å n g a synpunkter anses vara förkastligt såväl ur medicinsk som pedagogisk synpunkt. Orsaken till denna de imbecilla barnens förekomst bland de n o r m a l a barnen har befunnits vara yttre sociala faktorer. Vad slutligen beträffar d e t egentliga syftemålet med undersökningen, utforskandet av

29* förehomsten av tuberkulinpositiva barn, så kan jag redan på undersökningens nuvarande ståndpunkt säga, att den varit av det största värde icke blott vetenskapligt utan än mer praktiskt. Man kan icke nog uppskatta den betydelse det har att på detta sätt få kännedom om de tuberkulinpositiva barnen. Därigenom kan barnen tidigt bliva ställda under observation. Smittospridnmg i skolorna kan förhindras i viss mån. För det praktiska dispensärarbetet mot tuberkulosen kan man genom dessa undersökningar erhålla upplysning om var inom distriktet smittokällorna finnas. Denna kännedom medför, att tuberkuloskampen kan inriktas på bestämda mål, och man kan hoppas, att med tiden nå en sanering av skolområdet. Jag skall icke närmare ingå på dessa förhållanden här, då de komma att bli föremål för ingående bearbetning och redogörelse på annan plats. Under hänvisning till vad ovan blivit anfört, utgörande det viktigaste av vid undersökningarna av folkskolebarn gjorda erfarenheter i fråga om hälsotillstånd och hälsovård, får jag vördsamt fästa uppmärksamheten på konstaterade missförhållanden. Det dyrbara människomaterial, som landsbygdens folkskolebarn utgör, är i fråga om hälsovård försummat på ett sätt, som icke längre kan få fortgå. Då ovanstående erfarenheter kunna göras i ett landområde intill vår äldsta lärdomsstad, där sjukvård, utan kostnad för medellösa och mindre bemedlade, erhålles på1 sjukhus och polikliniker, vilka sjukvårdsanstalter ligga på mycket måttligt avstånd ( /2—3 mil) och på en plats med synnerligen goda kommunikationer, så inses lätt, huru förhållandena skola vara på andra ställen, där möjligheterna för erhållande av god och billig sjukvård ej äro så gynnsamma. Följderna av denna otillfredsställande sjukvård och hälsovård äro, att sjukdomar, som i ett tidigt stadium äro tillgängliga för behandling, få tillfälle att utveckla sig och sätta bestående skador i organismen. Vad detta betyder för individ och samhälle är lätt att inse utan mera vidlyftiga argument. Det synes mig vara ofrånkomligt att åtgärder vidtagas för att få en ändring till det bättre till stånd. Vilken väg, man härvid bör gå, är redan visat i fråga om de större städernas barn. Städernas skolor såväl statliga som kommunala hava ofta skolläkare, ibland även skoltandläkare och i vissa fall även skolsjuksköterska. Detta är ju den idealiska utvecklingen och torde hava medfört betydande nytta för skolbarnen i flera avseenden. Det förefaller därför, som skulle inrättandet av skolläkarebefattningar även på landsbygden vara den mest ändamålsenliga lösningen av folkskolebarnens på landsbygden hälso- och sjukvårdsfråga. Endast härigenom skulle man få en garanti för en sakkunnig och rationell hälsovård för landsbygdens barn. Stora och intressanta uppgifter vänta en sådan läkare, och hans arbete skulle utan tvivel inom kort nå en hög uppskattning. För lärarpersonalen skulle skolläkaren bli ett välkommet och gott stöd i många svåra situationer. Huru denna folkskoleläkareinstitution närmare bör organiseras och finansieras, skulle här bliva för vidlyftigt att ingå på. Därtill fordras detaljerade upplysningar av mångahanda art. Men det är min bestämda uppfattning, att frågan om inrättandet av läkarebefattningar för landsbygdens folkskolor icke längre kan och i varje fall icke bör skjutas åt sidan. Det kapital, som nedlägges på förbättrandet av barnens hälsotillstånd och på förebyggandet av deras sjukdomar, är ett kapital, som framtiden kommer att i oanad grad förränta.» Av visst intresse för bedömande av sambandet mellan näringsförhållandena och hälsotillståndet hos skolbarnen är även en av professor C. F. G ö t h 1 i n, amanuens K. O. G e d d a och med. kand. G. F a l k utförd undersökning rörande förekomsten av bristande C-vitamintillförsel hos folkskolebarn i Norrbottens län, norr om polcirkeln. 1 Dessa undersökningar utgå från den på experimentella undersökningar grundade iakttagelsen, att hudkapillärernas hållfasthet utgör en approximativ indikator på den enskilde individens C-vitaminstandard. I undersökningsberättelsen meddelas bl. a. följande tablå, där frekvensen av otvivelaktigt C-vitaminundernärda barn inom oblka skolor jämföras med barnens genomsnittliga förbrukning av mjölk och potatis, vilka födoämnen utgöra deras viktigaste C-vitaminkällor: 1 Undersökningar över hudkapillärernas hållfasthet och indirekt över C-vitaminstandarden hos skolbarn i Norrbottens län norr om polcirkeln, Nordisk medicinsk tidskrift, årg. 1932, sid. 281 ff.

30*

S k o l o r

Landsj ärv Bränna-Gyljen Abisko Paittasjärvi .. Svappavaara ..

Mjölkkonsumtion per dag

2-9 glas 37 > 3-2 > 8-0 > 6-2 >

Procent Antal konsumotvivelaktigt merade pota- C-vitaminuntisar per dernärda dag barn 4*3 potatisar 5-2 > 4-3 2-2 > 5-0

21-4 14-3 21-5 6-2 5-9

D e t v i s a r sig s å l u n d a , a t t e n d a s t r i n g a C - v i t a m i n u n d e r n ä r i n g f ö r e k o m m e r i d e s k o l o r , d ä r m j ö l k k o n s u m t i o n e n ä r h ö g , u n d e r det att i de t v å s k o l o r , s o m u p p v i s a d e n m i n s t a m j ö l k f ö r b r u k n i n g e n , p å t r ä f f a t s tydlig u n d e r n ä r i n g i fråga o m C-vitamin h o s m e r ä n e n f e m t e d e l av b a r n e n . Att m ä r k a ä r , att alla b a r n , s o m v o r o eller k o r t före u n d e r s ö k n i n g e n varit sjuka, uteslutits från dessa beräkningar. Materialets k v a n t i t a t i v a o m f a t t n i n g (14—28 b a r n p e r skola) ä r e m e l l e r t i d s å b e g r ä n s a d , att m ö j l i g h e t e n av att h e l a r e s u l t a t e t skulle b e r o p å en tillfällighet i c k e k a n avvisas sås o m obefintlig. Även m e d h ä n s y n t a g e n till d e t t a f ö r h å l l a n d e ä r det e m e l l e r t i d a n m ä r k n i n g s v ä r t , a t t vid vissa s k o l o r så h ö g a f r e k v e n s e r C - v i t a m i n u n d e r n ä r i n g k u n n a t k o n s t a t e r a s . E t t l i k n a n d e r e s u l t a t e r h ö l l s v i d en i s a m m a t i d s k r i f t s u p p s a t s r e f e r e r a d u n d e r s ö k n i n g b e r ö r a n d e 36 f o l k s k o l e b a r n i R a s b o k i l s s o c k e n i U p p s a l a l ä n ; av dessa b a r n b e f u n n o s 19 % förete »otvivelaktigt u n d e r n o r m a l C - v i t a m i n s t a n d a r d » . E n av fil. d r l e k t o r n J. W i n t z e 11 m e d a n v ä n d n i n g av s a m m a m e t o d företagen u n d e r s ö k n i n g r ö r a n d e 616 elever vid s e m i n a r i e t i L u l e å s a m t vid f o l k s k o l o r i L u l e å o c h vissa l a n d s k o m m u n e r i N o r r b o t t e n s ö d e r o m p o l c i r k e l n 1 gav e m e l l e r t i d ett m e r a f ö r m å n l i g t r e s u l t a t : e n d a s t 4 % av b a r n e n f ö r e t e d d e t e c k e n p å otvivelaktig C-vitam i n b r i s t . D e t ä r e m e l l e r t i d a t t m ä r k a , a t t vid alla d e s s a u n d e r s ö k n i n g a r r e d o v i s a t s e n s t o r d e l s. k. g r ä n s f a l l ; d e s s a h a t. o. m . v a r i t flera g å n g e r t a l r i k a r e ä n antalet b a r n m e d otvivelaktig C-vitaminbrist. S y n n e r l i g e n b e l y s a n d e ä r o de u n d e r s ö k n i n g s r e s u l t a t , s o m m e d . d r E r i k Forsg r e n , S v e n s h ö g e n s s a n a t o r i u m , u p p n å t t v i d vissa i Göteborgs o c h B o h u s län u t f ö r d a u n d e r s ö k n i n g a r av s k o l b a r n för u p p t ä c k a n d e av t u b e r k u l o s . 2 Av 2 234 å r 1933 u n d e r s ö k t a b a r n b e f u n n o s 372 eller 16*7 % v a r a t u b e r k u l i n p o s i t i v a , o c h b l a n d 6 270 b a r n , vilka u n d e r s ö k t e s u n d e r å r 1934, k o n s t a t e r a d e s s a m m a f ö r h å l l a n d e i f r å g a o m 968 eller 15'4 % . Med u t g å n g s p u n k t f r å n dessa s k o l u n d e r s ö k n i n g a r u p p s p å r a d e s å t s k i l l i g a a n d r a t u b e r k e l f a l l b l a n d de s j u k a b a r n e n s s y s k o n . Det k u n d e s å l u n d a fastslås, att » t u b e r k u l i n u n d e r s ö k n i n g a r n a a v s k o l b a r n ä r o en slagruta för u p p d a g a n d e av t u b e r k u l ö s a h e m o c h d ä r i g e n o m ä g n a d e a t t vidga d i s p e n s ä r e r n a s verksamhetsfält». I u n d e r s ö k n i n g s b e r ä t t e l s e n k o n s t a t e r a s , att 1 0 — 2 0 % av d e p å Svenshögens s a n a t o r i u m i n k o m n a patienterna företedde tecken p å C-vitaminbrist under den v e g e t a t i o n s f a t t i g a delen av året, d. v. s. v å r e n o c h f ö r s o m m a r e n . Företagna und e r s ö k n i n g a r a v p a t i e n t e r n a s n ä r i n g s f ö r h å l l a n d e n visade, att dessa ofta l ä m n a d e m y c k e t övrigt att ö n s k a . B l a n d de m e s t f r a m t r ä d a n d e b r i s t e r n a m å n ä m n a s allt för l å g k o n s u m t i o n av m j ö l k o c h av C - v i t a m i n h a l t i g a p r o d u k t e r s a m t ett i m å n g i fall 1 Joh. Wintzell: En belysande C-vitaminundersökning i södra Norrbotten. Social-Medcinsk tidskrift, årg. 1934, sid. 8 ff. 2 Några erfarenheter vunna vid läkarundersökningar av skolbarn för upptäckande av uiberkulos av med. dr Erik Forsgren, Svenshögens sanatorium. Svenska nationalföreningen; mot tuberkulos kvartalstidskrift, årg. 1936, sid. 36 ff.

31* horrilbelt kaffemissbruk (1 V2 liter per dag och person är ingen sällsynthet). Med hänsym till dessa erfarenheter tedde det sig nödvändigt att vid skolbarnsundersökningaLrna även ingå på näringsförhållandena. Det befanns därvid, att 49 % av de 2 341 år 1933 undersökta skolbarnen erhöllo ingen eller högst 2 glas mjölk per dlag, vilket betecknades såsom otillräckligt. I ett distrikt uppgick denna siffra till 7 3 %. Vidare deklarerade 35 % av barnen en otillfredsställande potatiskonsumtion (mindre än fyra potatisar per dag). Dagskonsumtionen av kaffe uppgick för 29 %, av barnen till tre eller flera koppar per dag; i ett distrikt var siffran 57 %. Talrika barn företedde också tecken på bristfällig näring och kaffeförgiftning, vilket b l . a. resulterade i att barnen blevo överstimulerade och av denna anledning gingo alltför sent i säng. Vid en år 1935 företagen skolbarnsundersökning befanns, att tuberkulosfrekvensen fiör skolbarnen i olika distrikt varierade i enlighet med näringsstandarden. FörhålJaindet bestyrkes genom följande siffror avseende näringsförhållandena för skolbarn i tvenne socknar, varav den ena, som är belägen i »stenriket» i norra Bohuslän, under perioden 1926—1927 hade en tuberkulosdödlighet av 2 per 1 000 invånare, medan den andra, belägen söder om Göteborg, hade en tuberkulosdödlighet av kaiappt 1 per 1 000 invånare:

Socken belägen i

Norra Bohuslän Söder om Göteborg 1

Antal undersökta skolbarn

Därav (i %) skolbarn med en daglig konsumtion av

0—2 glas

3 glas

*324 207

41-4 232

12-0 16-9

mjölk uppgående till

kaffe uppgående till

4 el. fl. 0 kopp glas 46-6 59-9

4-6 31-9

1—2 koppar

3 el. fl. koppar

67-4 66-7

28-0 1-4

I fråga om kaffekonsumtumen avse uppgifte rna 322 ]aarn.

Resultaten äro visserligen grundade på ett begränsat material, men undersökaren tillmäter dem dock symtomatisk betydelse, särskilt som de fullt överensstämma med de erfarenheter, som erhållits vid tidigare undersökningar. En av medicinalrådet J o h n B y t t n e r utförd skolbarnsundersökning, vilken ingår i norrlandsutredningen, utvisar bl. a., att icke mindre än 524 skolbarn, eller 12-G % av 4 365 undersökta, enligt undersökarnas uppfattning företedde dåligt näringstillstånd. Vidare befanns att 887 barn, eller 19'9 % av 4 454 i detta avseende undersökta skolbarn, voro underviktiga i den meningen, att kroppsviktens förhållande till längden icke bara understeg den genomsnittliga längdviktsrelationen utan även den s. k. normala avvikelsen nedåt från denna relation. Sambandet mellan näringstillståndet och den relativa kroppsvikten återspeglas i följande tablå, vilken inbegriper 4 322 barn, för -vilka uppgifter i båda de nämnda avseendena erhållits: Barnens näringstillstånd

Gott Ordinärt Dåligt

Därav (i %) Antal barn över- normal- underviktiga viktiga viktiga 1575 2 224 523

25-4 6-6 1'6

66-2 73-0 44-9

8-4 20-2 53-5

Barnens relativa vikt

Överviktiga .. Normalviktiga Underviktiga..

Antal barn

553 2 901 868

Därav (i %) barn, vilkas näringstillstånd betecknades såsom gott

ordinärt

dåligt

72-3 35-9 15-3

26-2 56-0 52-4

1-5 8-1 32-3

32* Det bör anmärkas, att de här återgivna uppgifterna om barnens näringstillstånd avgivits av läkare, vilka undersökt varje särskilt barn. De äro dock av i viss mån subjektiv karaktär. Det framgår emellertid, att ett tydligt samband förefinnes mellan dessa omdömesuppgifter och den på objektiva mätningar grundade fördelningen av barnen efter förhållandet mellan deras kroppsvikt och längd. I detta sammanhang må även citeras, vad som i norrlandsundersökningen framhålles angående behovet av skolmåltid: »Ej minst med hänsyn till att denna undersökning ådagalagt vissa typiska brister i fråga om både mängden och sammansättningen av norrlandsbefolkningens kost måste jämväl uppmärksamheten fästas på den möjlighet till förändring och förbättring avkosthållet, som kan vinnas genom skolorna. På sina håll har man redan gått in för viss form av barnbespisning i skolorna, närmast då med sikte på de fattigaste barnen. Då det emellertid framgår av de utförda kostundersökningarna, att brister i kosthållet förefinnas ej blott inom de fattigaste befolkningslagren, bjuder sig ur hälsovårdssynpunkt osökt den frågan, om det icke vore tillrådligt att åtminstone under en följd av år framåt, till dess vikten av ett ändamålsenligare kosthåll blivit allmänt insedd och hemmen inrättat sig därefter, genom skolbespisning av samtliga barn framför allt i landsbygdens skolor — de i skolhem och arbetsstugor omhändertagna dock undantagna — medverka till rationaliseringen av barnens koststandard och därmed indirekt även åtminstone i någon mån av hemmens. Vi inse mer än väl, att en sådan tanke skall bli svår att förverkliga. Både ekonomiska och organisatoriska skäl kunna anföras häremot. Spörsmålet synes oss emellertid vara av alltför stor betydelse för alt utan ingående övervägande avvisas. Vissa distrikt ha som nyss nämnts för övrigt redan ådagalagt, att tanken icke är orimlig eller omöjlig att förverkliga. Syftemålet med skolbespisningen vore, såsom undersökningen ådagalagt, att tillgodose vissa brister i hemmahushållet beträffande vitaminhalten (C-vitaminer i främsta rummet samt B- och D-vitaminer) och icke endast att fylla ut dess kalorivärde. Med hänsyn till den förhandenvarande kraftiga maningen att iakttaga sparsamhet öppnar sig vid organiserandet av en dylik skolbespisning den frågan, om förmånen bör komma alla barn — med vissa ovan angivna undantag — till del. Det konsekventaste härvid vore att avskilja alla de barn, som icke företedde några tecken på ifrågavarande brister i födan. Här möta vi emellertid stora praktiska svårigheter. Det är nämligen, när dessa bristfälligheter i kosten blivit höggradiga, som symtom uppstå, vilka äro lätt påvisbara vid sådana undersökningar som skolundersökningar. I de andra fallen åter, där vitaminbristen av ena eller andra här ifrågakommande slag är av mindre grad och följdtillståndet är latent, finnas åtminstone enligt flertalet forskares åsikt inga praktiska undersökningsmetoder, ägnade att med tillförlitlighet och lätthet angiva detta förhållande. Denna väg att genom konstaterande av ett föreliggande behov av komplettering av hemmakosten begränsa skolbespisningens omfattning synes därför för närvarande icke framkomlig. Under sådana omständigheter tala starka skäl för att skolbespisningen får komma praktiskt taget samtliga skolbarn tillgodo. Frågan om del härvid kan befinnas ur ekonomisk synpunkt behövligt alt pålägga en viss avgift i de fall, där dylik utan svårighet kan utgå, lämnas här åsido. Vi vilja emellertid härvid ånyo erinra om att åtminstone för stora delar av övre Norrland även den ekonomiskt något så när välsituerade befolkningen i sitt hälsotillstånd bär vissa tecken på att dess föda ej är rationellt sammansatt, något som tyder på, att behovet av skolbespisning icke följer hemmens ekonomiska standard. Vi kunna icke heller underlåta att framhålla, att en åtskillnad i förevarande hänseende mellan skolbarn från fattiga och mindre bemedlade hem samt bättre ställda sådana har sina stora avigsidor. Självfallet bör^ del icke vara något tvång för de barn, vilkas föräldrar icke så önska, att intaga någon måltid i skolan.» Barnens näringsförhållanden enligt remissutlåtanden av år 1936. I viss mån belysande äro även flera av de remissutlåtanden, som föranleddes av medicinalstyrelsens förutnämnda hänvändelse till länsstyrelserna med anhållan om yttrande angående huruvida anordnande av barnbespisning eller andra liknande åtgärder vore inom vederbörande områden påkallade med hänsyn till rådande arbetslöshet eller andra omständigheter, varigenom befolkningens försörjningsmöjligheter väsentligen begränsats. Såsom förut framhållits, ha flertalet yttranden med gnled-

33* ning av denna hänvändelse inkommit från landsfiskaler, vilka givetvis icke kunna ha v:arit skyldiga att grunda sina omdömen på mera ingående näringshygieniska överväganden, men som å andra sidan varit i besittning av en betydande kännedom om de lokala förhållandena Det har förut även betonats, att remissinstansernas u p p m ä r k s a m h e t genom själva frågeställningen inriktats på de särskilda behov av skolbespisning eller andra åtgärder, som vållats av arbetslöshet eller liknande omständigheter av icke normal beskaffenhet. När flertalet landsfiskaler inom de distrikt, där ingen större arbetslöshet varit rådande, ansett att behov av särskilda statliga åtgärder icke förelegat, kan detta sålunda ofta hava berott på frågeställningens beskaffenhet; det är dock givetvis möjligt, att svaret i åtskilliga av dessa fall skulle hava blivit detsamma, även om frågan avsett förefintligheten av ett mera allmänt och av »normala» förhållanden betingat behov av statliga åtgärder. I de mera utförliga svaren av denna typ påpekas ofta, att det visserligen inom vederbörande distrikt finnes en del familjer, vilka på grund av barnrikedom eller andra skäl kunna antagas lida av en otillfredsställande näringsstandard, men att dessa familjer alltid i tillräcklig utsträckning hjälpas genom fattigvården. Det är emellertid anmärkningsvärt, att även vissa landsfiskaler ansett, att svaren icke kunnat bliva fullt tillfredsställande, därest man helt utgått från den angivna frågeställningen, i det att även i de fall, då arbetslöshet eller liknande förhållanden icke förelegat, kunnat konstateras förefintligheten av ett omfattande hjälpbehov. De hava av denna anledning medvetet gått utanför den förelagda frågan. Så är exempelvis fallet i fråga om det första av de uttalanden, som här nedan citeras. Det bör understrjdtas, att urvalet av de svar, som i det följande återgivas, i så måtto är ensidigt, som viss övervikt givits åt de uttalanden, som gått ut på att visst hjälpbehov förelegat. Detta motiveras främst av det förhållandet, att man av nyss anförda skäl i allmänhet icke kan veta något om de övriga svarens värde för en belysning av det problem, som förevarande utredning i första hand inriktats på, nämligen omfattningen av samtliga näringsbrister, oavsett om dessa bero på arbetslöshet, annan ekonomisk nöd eller dåliga konsumtionsvanor. Dessutom äro de svar, där hjälpåtgärder påyrkas, vanligen väsentligt mera utförliga än de övriga, vilka i flertalet fall endast innehålla avslyrkanden utan någon närmare motivering. Landsfiskalen i V lie råkers distrikt, Uppsala län: ».... Kan man sålunda känna sig övertygad att här om någonsin ett statsingripande vore på sin plats, framstår det spörsmålet, huruvida medlen skola användas inom Riket allenast där genom arbetslöshet ett nödläge skapats, på grund varav det befunnits att hemmen icke mäkta ordna med barnens utspisning på ett tillfredsställande sätt, eller om hjälpåtgärderna skola avse hela landet, var helst det av erfarenheten bestyrkta behovet yppar sig oavsett om grunden till detsamma är arbetslöshet eller något annat. Skall den förstnämnda synpunkten dominera, får undertecknad framhålla, alt något bidrag f. n. icke torde kunna ifrågasättas i avseende å kommunerna inom Ulleråkers landsfiskalsdistrikt, alldenstund härstädes all arbetslöshet numera upphört... Skall man åter taga den andra synpunkten i betraktande och främst låta behovsprincipen gälla, då blir förhållandet ett annat. Känt är nämligen, att, särskilt bland lantarbetarna, statfolket med deras ofta stora barnskaror, ekonomien är sådan, att man många gånger måste tala om barnens undernäring. När man träder in i dessa statarhem, göra barnens ofta glåmiga, bleka ansikten med den glanslösa blicken och deras slöa utseenden ett beklämmande intryck. 'Kosten' de erhålla, består mången gång kanhända^ oftast — under dagen allenast av kaffe, någon bullskiva, potatis samt en sillbit. Det råder intet tvivel om, att här en utspisning i enlighet med den särskilt rekommenderade s. k. Oslo-frukosten skulle göra den bästa verkan .. . Nöd är ett mångtydigt begrepp och bottnar ej allenast i arbetslöshet, ehuru sådan är ägnad att mera markera ett svårare läge inom en kommun. Vad undertecknad velat framhålla, är sålunda, att inom härvarande trakter råder ett av annan anledning framkallat permanent tillstånd, som ur folkhälsans synpunkt med visshet kan antagas inne-

34* bära lika ödesdigra verkningar. Att det sedermera finnes även andra kategorier inom andra delar av landet, som i likhet med statfolket inom vissa delar av uppländska landsbygden, kräva hjälp till stöd för de barnrika, fattiga hemmens möjligheter att bereda barnen en tillräcklig och n ä r a n d e kosthållning, kan ej heller f ö r n e k a s . . . » Landsfiskalen i Dannemora distrikt, Uppsala län: »Inom Dannemora landsfiskalsdistiikt har arbetslösheten tidigare inom vissa grenar av näringslivet varit rätt så stor, men m a n kan knappast säga, att något sådant nödläge förekommit, som omföimäles i länsstyrelsernas i Västerbottens och Göteborgs och Bohus läns underdåniga skrivelser. Då arbetslösheten n u m e r a inom detta distrikt genom det förbättrade konjunkturläget upphört eller åtminstone endast tidvis förekommer i ringa omfattning, anser jag, alt några särskilda åtgärder i ovannämnda syfte ej kan anses erforderliga beträffande delta cistrikt.» Landsfiskalen i Älvkarleby distrikt, Uppsala lån: »Älvkarleby k o m m u n h a r i likhet med övriga sågverksdistrikt längs Norrlandskusten drabbats särskilt hårt av arbetslösheten på grund av rationaliseringen inom sågverksindustrien och inom kommunen finnas nu många arbetslösa, som aldrig torde k u n n a få anställning inom sitt tidigare yrke. Under de senaste fem åren hava omfattande statskommunala och rent k o m m u n a l a arbeten bedrivits för att lindra nöden, och alla de arbetsobjekt, som lämpa sig för dylika arbeten, äro nu i det närmaste förbrukade. En stor del av de arbetslösa hava egna bostäder och en tydlig obenägenhet ltt söka arbetstillfällen på annat håll torde nog kunna konstateras. Det torde därför vare troligt, att undernäring i rätt stor utsträckning förekommer särskilt bland skolbarnen bland annat även beroende på alt frukosten vid de flesta av kommunens skolor är endast en halv timme. Ett behov av barnbespisning föreligger otvivelaktigt, och Första majblommars lokalkommitté har under en följd av år anordnat frukostbespisning för 10 å 12 Larn vid ö s t a n å skola. P å grund av de begränsade medlen har denna bespisning icke k m n a t få den omfattning, som varit önskvärd En barnbespisning med bidrag av statsmedel i enlighet med den plan, som avgivits av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus läi, torde utgöra den bästa lösningen av denna fråga.» Landsfiskalen i Älmhult, Kronobergs län: »Förhållandena inom socknarna Virestad och Stenbrohult samt Älmhults köping i detta distrikt kunna icke sägas vara av den beskaffenhet, att befolkningens försörjningsmöjligheter med hänsyn till arbetslöshet eller andra omständigheter kunna anses hava blivit väsentligt begränsade. Vidkommande däremot den tredje socknen inom distriktet, nämligen Härlunda, förefaller det, som om förhållandena vore något annorlunda. Här synas försörjningsmöjligheterna i viss utsträckning vara begränsade. Visserligen är den officiella arbetslösheten åtminslone för närvarande icke stor, men likväl lever en icke obetydlig del av befolkningen under synnerligen fattiga omständigheter. I barnrika familjer råder det icke sällan nöd. Ofta förekommer sjukdom (tuberkulos är ganska spridd i socknen). Den del av befoluiingen, som här är fråga om, tillhör den lantbrukande; lantbruken äro i regel mycket små och lämna så liten avkastning, alt familjen icke kan draga sig fram d ä r p å . Därest bidrag för avhjälpande av ovan relaterade missförhållanden skulle kunna ifrågakomma för n ä m n d a k o m m u n s vidkommande, synes mig detta synnerligen behjär.ansvärt. Formen för en sådan hjälp skulle enligt min uppfattning vara lyckligast funnen på sätt n ä r m a r e framgår av länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus län förenämnda skrivelse (barnbespisning).» Förste provinsialläkaren i Kalmar län: »Provinsialläkaren i Högsby har funnit det sannolikt, att därvarande stenindustriområde h a r visst behov av dylik barnbespisnng, särskilt med hänsyn till förekomsten av b a r n r i k a familjer bland stenhuggarbefolknhgen. I likhet med fattigvårdsstyrelsens i Döderhult ordförande framhåller h a n dock, att arbetsförhållandena inom Döderhults k o m m u n , där stenhuggerierna äro belägna, numera synas hava förbättrats. Provinsialläkaren i Mörtfors framhåller p å vissa anförda skäl: 'Någon anledning alt lägga arbetslösheten inom stenhuggeridistriktet till grund för extra barnbespisning inom detsamma synes alltså ej föreligga, hur önskvärd en rationellt ordnad barnbespisning än vore ur a n d r a synpunkter . . . ' Även om förhållandena under senaste tider, särskilt under innevarande år, förbättrats, synes m a n ur hälsovårdssynpunkt vara berättigad att räkna med, att den långvariga arbetslösheten med ty åtföljande undernäring och otillfredsställande levnadsstandard varit ägnad att skadligt inverka på hälsan hos de uppväxande barnen. De skador, som alstrats gen o m en flerårig arbetslöshet, kunna icke utan vidare anses reparerade i och med att viss lättnad beträffande försörjningsmöjligheterna börjat skönjas . . . »

35* Förste provinsialläkaren i Gotlands län: »Av en utredning rörande skolhygieniska spörsmål vid skolor på landsbygden, som verkställdes 1912—1913 av särskilda kommitterade i n o m svenska provinsialläkarföreningen, framgår bl. a., att antalet u n d e r n ä r d a b a r n i riket innder då ifrågavarande år uppgick till 9 % av de undersökta b a r n e n (inalles 4 423 u n d e r s ö k t a barn) . . . F ö r ätit i någon m å n i siffror få en uppfattning om barnens hälsotillstånd p å Gotland i våra d a g a r får jag framlägga följande siffror från mina undersökningar dels vid Visby högre a l l m ä n n a läroverk och dels bland skolbarnen inom Visby provinsialläkardistrikt under år 1935. Vid Visby läroverk undervisades vårterminen 1935 294 barn; av dessa barn visade 13 svag kroppsutveckling och 10 barn hade under terminen företett mindre gott allmänt hälsotillstånd. Några utpräglat u n d e r n ä r d a b a r n funnos icke. Inom Visby provinsialläkardistrikt, där befolkningen till största delen utgöres av jordbrukare, undersöktes år 1935 inalles 355 skolbarn (171 gossar och 184 flickor). Allmäntillståndet var mindre gott hos 64 b a r n (29 gossar och 35 flickor). 3 anmärkningsvärt u n d e r n ä r d a b a r n anträffades. Sammanställningarna här ovan tala sitt eget tydliga språk och göra kommentarer nästan onödiga. Jag anser mig dock böra framhålla, att vad som här framlagts i siffror, säkerligen ej är u t m ä r k a n d e endast för detta län. Min egen erfarenhet från a n d r a håll styrker detta, och undersökningar — delvis av liknande natur — från rikets a n d r a delar visa snarlika förhållanden. Orsakerna till det relativt stora antalet klena b a r n ä r o flera. Jag vill särskilt framhålla, a t t barnets normala näringsförhållanden röner intrång av skolarbetet, särskilt om skolarbetet försiggår i olämpliga skollokaler. Det finnes på en del håll missförhållanden beträffande skolorna, deras uppvärmning, belysning, dricksvattenanordningar, golvbeskaffenhet, avträden, skolbänkarna, skolsalarna och k a p p r u m m e n , avsaknad av skolbad och torkningsanordningar för skodon och kläder m. m. Även lång skolväg torde ogynnsamt inverka p å barnens näringsförhållanden. Andra orsaker äro att finna i att skolbarnen i stor utsträckning endast erhålla kaffe innan de begiva sig till skolan och att flera av dem få sitt första mål lagad varm mat för dagen först efter hemkomsten från skolan. Flera av barnen tvingas förtära sin frukost i skolan, varvid skolsalen eller korridoren får tjänstgöra som m a t r u m ; på flera håll saknas någon anordning för barnen att erhålla någon varm dryck till frukosten . . . Det ä r sålunda bl. a. av största vikt, att skolbarn erhålla en efter deras behov avpassad föda samt att denna är på lämpligt sätt sammansatt och i kroppen normalt omsättes. Ej sällan lägger fattigdom hinder i vägen för skolbarnen att erhålla lämplig näring, m e n ofta är det okunnighet i hemmen, som orsakar att barnens föda blir på ett eller a n n a t sätt underhaltig. En god undervisning i huslig ekonomi för de äldre skolbarnen, en allt mera utbredd skolköksverksamhet, hushållskurser o. s. v., är väl särskilt de medel, som med tiden skola r å d a bot för denna o k u n n i g h e t . . . . . . Tydligtvis böra alla undernärda barn, oavsett föräldrarnas ekonomiska villkor, komma i åtnjutande av sådan bespisning i skolorna. F ö r de mera burgna kan ju möjligtvis ersättning utkrävas. Även för b a r n under skolåldern bör i lämpliga fall mjölkbespisning anordnas. . . . En approximativ beräkning av kostnaderna för skolbarnsbespisning inom Gotlands län skulle bliva ungefär följande: Inom Gollands län torde finnas ungefär 5 000 skolpliktiga b a r n . . . Därest resultatet av den här ovan o m n ä m n d a undersökningen bland skolbarnen inom Visby provinsialläkardistrikt, som undertecknad verkställde år 1935, skulle k u n n a antagas vara giltigt för samtliga skolbarn å länets landsbygd, skulle inemot 18 % av skolbarnen på grund av mindre gott allmäntillstånd vara i behov av skolbespisning, d. v. s. ungefär 900 barn. Därest dessa b a r n skulle bespisas under 180 dagar med en s. k. Osloportion skulle 162 000 sådana portioner vara erforderliga. Beräknas varje portion till 0-30 kr., skulle kostnaden bliva för länet ungefär 48 600 kr. per år. Den här beräknade kostnaden måste anses stå i överkant.» Provinsialläkaren i Slite, Gotland: ». . . En känd sak är ju, att arbetslösheten varje vinter ligger som ett hot över industrikommunerna h ä r u t e : Bunge, Rute, Fleringe, Lärbro, Hellvi och Slite. Men även i angränsande socknar, såsom framför allt Hangvar finnes en stor skara verklig proletärbefolkning, som omedelbart efter arbetsnedläggelsen vid industrierna icke vet var brödet för morgondagen skall tagas. I trånga, ålderdomliga och osunda bostäder framleva de sitt liv, alltid vid e x i s t e n s m i n i m u m . . . Liksom Västerbottens fattigbefolkning försörjer sig p å ripjakt vintertid få deras motsvarigheter i Hangvar försöka få ihop några ören på strömmingsfiske, men även den födkroken börjar genom 'rationaliseringen', d. v. s. omläggningen i stordrift med inkomsten hopad på en h a n d 14—378846.

36* kringskäras. När driften vid stenbrotten börjar och pågår några m å n a d e r sommartid (i allmänhet tre å fyra månader) ligga arbetarna efter med skatter, med skulder hos handlandena i byarna m. m., så att inkomsten, som eljest skulle väl räcka till, smälter ihop och hindrar föräldrarna att ge sina b a r n en ändamålsenlig f ö d a . . . F ö r övrigt h a de undersökningar jag haft tillfälle att utföra h ä r i skolorna på n o r r a Gotland varit tillräckligt upplysande över den dietföring som praktiseras. Det är mycket sällsynt, att skolbarnens diet är ändamålsenlig, men detta beror icke så mycket på fattigdom som p å ingrott förtroende till kaffet och oförmåga hos kvinnorna att laga ett ordentligt mål mat. I många fall lägger säkerligen fattigdomen hinder i vägen och detta är just hos arbetarbefolkningen, som i en stor procent är ganska upplyst i hygieniska frågor . . . » Förste provinsialläkaren i Blekinge län: »Tvivelsutan finnas områden även inom Blekinge län, där på grund av barnens undernäring ett ganska stort behov av barnbespisning föreligger. Särskilt gäller detta skogsbygderna och stenhuggeridistrikten. I skogsbygdern a gör sig detta behov gällande huvudsakligen på grund av den härstädes r å d a n d e fattigdomen samt befolkningens vana att livnära sig huvudsakligen på smör, bröd och kaffe. I stenhuggeridistrikten torde behovet i första hand bero på r å d a n d e arbetslöshet men därj ä m t e även här på den ensidiga smörgås-kaffedieten. Anslag av statsmedel för barnbespisning inom Blekinge län synes mig därför i hög grad önskvärt. Vad länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anfört r ö r a n d e barnbespisningens betydelse för tuberkulosens hejdande och bekämpande vilar visserligen av dess skrivelse att d ö m a mest på lösa antaganden men synes ju icke osannolikt, att barnbespisningen har en viss och kanske även ganska stor betydelse även ur n ä m n d a synpunkt. Det bör emellertid framhållas att tuberkulosdödligheten under åren 1931—1934 genomgående varit högre inom Blekinge än Göteborgs och Bohus län. Gäller det sålunda tuberkulosens hejdande och bekämpande genom barnbespisning, torde Blekinge län k u n n a göra minst lika stora anspråk på statsbidrag som Göteborgs och Bohus län. Skolbarnens bespisning torde såsom föreslagits böra ske genom Svenska Boda Korset, som på detta område besitter den största erfarenheten. Emellertid synes det mig, att den av länsstyrelsen i Göteborg beräknade kostnaden av 30 öre pr matportion borde kunna väsentligt nedbringas. Inom Blekinge län finnes numera en ganska stor erfarenhet på barnbespisningens område. Utspisningen härstädes har skett huvudsakligen i form av grötbespisning, varvid portionen utgjorts av havregrynsgröt och 1 / 3 liter mjölk samt rikligt med socker. Med denna utspisning hava kostnaderna kunnat hållas under 10 öre pr portion. Då barnens huvudsakliga kost i de fattiga och mindre bemedlade hemmen å länets landsbygd i regel utgöres av smörgås och kaffe, har det synts principiellt felaktigt att ytterligare uppmuntra smörgåsätandet på s. k. lagad mats bekostnad. Å andra sidan har grötbespisningen, frånsett att den enligt min och andra läkares erfarenhet på området varit synnerligen effektiv för bekämpande av undernäring hos skolbarn, medfört att gröt n u m e r a blivit en bland barnen mycket omtyckt maträtt, som på grund härav gjort sitt inträde i många hem, där n ä m n d a maträtt förut aldrig kommit till användning. Visserligen har ett och annat barn i början vägrat äta gröt, men sedan m a n gått till väga så, att under första veckan serverats ett minimum gröt men rikligt med mjölk och socker och man sedan så småningom ökat själva grötportionen, har motvilja mot gröt, då sådan förefunnits, hastigt övervunnits. Den s. k. Osloportionen anser jag, vad Blekinge vidkommer, föga lämplig. Liksom hittills bör grötbespisning med beaktande, att mjölk- och sockerportionen blir tillräckligt stor, även framdeles bli den utspisningsform, som inom Blekinge län bör komma till användning, eventuellt kombinerad med en morot om dagen och en halv apelsin tvä dagar i veckan. E n sådan matordning torde, även om mjölkportionen höjes till 1/p liter, nedbringa priset med 50 procent i jämförelse med Osloportionen och sannolikt visa sig lika effektiv, och kanske ännu effektivare...» Sturkö arbetslöshetskommitté, Blekinge län: » . . . V a d det beträffar Sturkö koramun och dess arbetare äro flertalet i arbete nu med huggning av statsbeställningen. Antalet a n m ä l d a arbetslösa uppgår för n ä r v a r a n d e till 20, därav 10 familjeförsörjare. Då vi nu h a nästan alla våra arbetare i arbete kunde det se ut som någon hjälp för Sturkös del vore överflödig. Så är dock icke förhållandet. Dessa arbetare ha i fem år nästan hela tiden varit arbetslösa, varför stor fattigdom råder i deras hem, och förtjänsten inom stenhuggeriet är den sämsta tänkbara. Undertecknad skulle med detta vilja ansluta sig till vad länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län h a r föreslagit nämligen barnbespisning.»

37* Landsfiskalen i Mörrums distrikt, Blekinge län: »Mörrums kommun, som är ett av länets s t ö r r e stenhuggeridistrikt, h a r under senare år lidit svårt av arbetslösheten. För tillfället äro cirka 110 stenhuggeriarbetare sysselsatta med effektuerandet av statsbeställningar å slen. Löneförhållandena hava ej maximerats, då det f. n. även hugges sten för privat försäljning (export). Enligt inhämtade uppgifter kan en fullt arbetsför och yrkeskunnig arbetare k o m m a upp till en månadsinkomst av cirka 130 kronor. De flesta vid dessa arbeten sysselsatta k o m m a dock aldrig upp till denna inkomst. Medeltalet torde ligga mellan 60—80 kronor pr m å n a d . . . F ö r u t o m de nyssnämnda stenarbetarna torde inom k o m m u n e n f. n. vara anmälda arbetslösa cirka 150 st. man. Utav dessa ä r o endast ett mindre antal placerade vid arbetslöshetskommissionens reservarbeten, där löneinkomsten ej torde överstiga 70 k r o n o r pr månad. De h ä r ovan angivna lönerna kunna — n ä r det gäller b a r n r i k a familjer —• ju k n a p past t ä n k a s medgiva en ur näringsfysiologisk synpunkt nöjaktig försörjning åt barnen i uppväxtåldern . . . Med anledning av vad här ovan anförts, får jag vördsamt tillstyrka, att den barnbespisning, v a r o m h ä r är fråga, a n o r d n a s . . . inom Mörrums kommun.» Landsfiskalen i Ekebij distrikt, Malmöhus län: »De förhållanden, som r å d a i dessa trakter, motsvara naturligtvis ej ens tillnärmelsevis de i Västerbottens läns fjälltrakter och Bohusläns stenhuggeridistrikt rådande. Då emellertid det skäl, som skulle k u n n a föranleda anordnandet av barnbespisning, understödd av statsmedel, är omtanken om barnets hälsa och framtida utveckling, torde det vara betydelselöst, om förefintligt behov uppkommit genom arbetslöshet, genom föräldrars sjukdom eller frånfälle eller av a n d r a orsaker. Barn, som icke erhålla vare sig tillräcklig eller lämplig näring, finnas säkerligen inom varje del av vårt land. Det vore m å h ä n d a icke riktigt att a n o r d n a ifrågasatta hjälpaktioner blott inom vissa delar av landet endast därför, att på en plats ett stort antal b a r n behöva hjälp. Ett b a r n lider säkerligen lika stor skada i förhållanden, som här avses, även om det i orten icke har många olyckskamrater. Nöden är visserligen mera iögonfallande i de fall, där ett stort antal barn behöva hjälp, men skälet för hjälpåtgärderna är ju icke, att nöden skiner i ögonen utan endast att den finnes. Det är ju även ett faktum, att lantarbetarna här i orten i regel hava lägre inkomster än stenhuggarna i Bohuslän, och det förtjänar även anmärkas, att fabriksarbetarna i Ekeby u n d e r åren 1931 och 1932 p å grund av inskränkningar i driften vid Skrombergaverken endast hade arbete fyra dagar i veckan, därvid veckoavlöningen ej uppgick till 30 kronor (för daglönare 20-80 k r o n o r ) . Visserligen är det sant, att fattigvården här på grund av lättare bördor förr k a n träda emellan, men det är allmänt bekant, såväl att fattigvårdssamhällena endast i yttersta nödfall lämna hjälp, som ock att sådan hjälp icke gärna begäres eller mottages. Inom Kågeröds socken h a r för ett par år sedan under två skolterminer anordnats bespisning av vissa b a r n under skolans l u n c h r a s t . . . Bespisningen omfattade endast ett fåtal barn, beträffande vilka, på grund av fattigdom och föräldrars oförmåga att draga försorg om dem, behov förelåg. Det gjordes därvid den erfarenheten, att barnbespisning av sådan art för att bli effektiv icke kan omfatta endast barn i skolåldern. Därest ett b a r n under åren före skolgången redan blivit i viss grad undernärt, torde det vara ganska svårt att under skolåren åstadkomma verklig bättring.» Förste provinsialläkaren i Göteborgs och Bohus län: » . . . Det synes klart framgå . . ., alt den under åren 1934—1936 bedrivna skolbarnsbespisningen inom länets stenhuggeriområden varit till mycket stor nytta för b a r n e n från där boende mindre bemedlade familjer. Man torde säkerligen även våga uttala, att skolbarnens hälsotillstånd härigenom i hög grad förbättrats och deras motståndskraft mot särskilt infektionssjukdomar — med efterföljande svaghetstillstånd — ökats. Betydelsen för folkhälsans höjande av att genom bespisningen äga möjlighet lära och vänja b a r n e n — samt föräldrarna — att använda en från hygienisk synpunkt tillfredsställande kost torde ej heller k u n n a överskattas. Så vitt jag vet, råder inom länet endast en mening om att ett stort behov förefunnits för skolbarnsbespisningen samt att med verksamheten avsett resultat v u n n i t s . . . » Provinsialläkaren i Fjållbacka, Göteborgs och Bohus län: » . . . D e n skolbarnsbespisning, som sedan år 1934 bedrivits inom distriktet h a r emellertid varit till stor nytta dels emedan många allmänt klena b a r n från mindre bemedlade hem dagligen erhållit ett mål stärkande föda, dels (och enligt min mening framför allt) emedan denna bespisning varit ett utmärkt propagandamedel för m j ö l k k o n s u m t i o n e n . . . » Provinsialläkaren i Håbg distrikt, Göteborgs och Bohus län: » . . .Själv h a r jag vid mina skolbarnsundersökningar i stenhuggerisocknarna samt vid mina mottagningar och besök

38* i hemmen k u n n a t konstatera undernäring och olämplig näring å ett stort antal b a r n i såväl skolåldern som under densamma. Likaså har jag tydligen kunnat iakttaga g o d a verkningar av skolbarnsbespisningen . ..» Dispensärledaren i Göteborgs och Bohus län: » . . . Den relativt höga dödligheten ä tuberkulos samt den relativt stora sjukligheten bland barnen i samma sjukdom inom vissa delar av Bohuslän, särskilt stenhuggeridistrikten i länets n o r r a del, utvisar att befolkningen inom n ä m n d a områden har en relativt liten motståndskraft mot denna sjukdom. Detta fenomen förklaras bäst med kännedom om de synnerligen otillfredsställande näringsförhållanden, som r å d a bland stor del av befolkningen inom n ä m n d a områden. Som antagliga orsaker till den bristfälliga näringen m å anföras följande: 1) Små inkomster som följd av rådande arbetslöshet särskilt kännbar i de många fall, då familjen splittrats genom att familjefadern måste vistas p å nödhjälpsarbete borta från hemmet. 2) Eventuellt dåliga distributionsförhållanden särskilt beträffande det viktigaste av våra födoämnen, mjölken, som i stor utsträckning via mejerierna dragés ifrån landsbygden till städerna eller till export i form av smör. 3) Oförstånd, okunnighet och gamla inrotade ovanor med avseende på kosten. . . . En särskilt lämplig form är barnbespisningen av följande skäl: 1) Den är mycket billig i förhållande till den stora nytta den gör; 2) Den är n ä r det gäller skolbarnsbespisning mycket lämplig ur distributionssynpunkl; 3) Den är ägnad att giva de nödlidande barnen en biologiskt fullgod, hälsosam föda och förebygga sådan näringsbrist, som enligt erfarenheten nedsätter motståndskraften mot sjukdomar. Såsom av ovanstående torde framgå rör det sig h ä r icke blott om en 'behjärtansvärd' välgörenhet utan om ett klart upplagt socialhygieniskt och biologiskt problem; det gäller att genom förnuftiga åtgärder höja befolkningens motståndskraft mot sjukdomar och skapa ett möjligast friskt och sunt uppväxande s l ä k t e . . . » Landsfiskalen i Kville distrikt, Göteborgs och Bohus län: » . . . Mjölk ingår i alltför ringa del i den dagliga kosten trots att väl mjölken knappast k a n anses vara dyrare än kaffet, som, tillsammans med bröd, potatis och fisk för mången familj utgör den huvudsakligaste födan. E n utspisning av sådan kost, som länsstyrelsen föreslagit, torde således, frånsett den rena hjälpverksamheten, vara av stor betydelse även ur den synpunkten, att barnen vänjes vid sundare dietvanor. Att behov av hjälp till lindrande av nöden bland den fattigare befolkningen i dessa bygder föreligger, därom torde icke r å d a något tvivel, och envar, som på n ä r a håll fått bevittna den nöd och de umbäranden den fattigare befolkningen fått genomgå, hälsar givetvis varje initiativ, ägnat att lindra och avhjälpa svårigheterna, med glädje och t a c k s a m h e t . . . » Landsfiskalen i Tanums distrikt, Göteborgs och Bohus län: » . . . Ä v e n om den största nöden inom stenhuggeridistrikten k u n n a t hållas från dörren genom anordnade reservarbeten av olika slag, är det uppenbart, att i en familj med småbarn och i synnerhet där antalet sådana ä r stort, kosten åt dessa barn icke kan anpassas så, att barnen få den motståndskraft mot sjukdom, särskilt då tuberkulosen, som varje ansvarskännande medborgare måste anse vara av synnerlig vikt att bibringa dem. E h u r u förtjänsten vid reservarbetena icke i och för sig kan synas så synnerligen låg, måste m a n emellertid taga i betraktande, att en långvarig arbetslöshet för flertalet hjälpbehövande medfört stora skuldsättningar av olika slag, svårigheter att gälda amorteringar å lån o. d., och till det dagliga brödet blir det kanske ej så mycket över. Detta måste som en följd medföra, att en för barnen så viktig produkt som mjölk, i många fall ej kan inköpas till erforderlig m ä n g d . . . » Förste provinsialläkaren i Ålvsborgs län: » . . . får jag härmed anföra, att för närvarande ingen sådan arbetslöshet kan sägas föreligga inom länet, att möjlighet till inkomstbringande sysselsättning saknas, och att på grund därav nöd i n ä m n v ä r d utsträckning råder inom någon del av länet. De ifrågasatta åtgärderna synas därför — ur den anförda synpunkten — just nu x k e k u n n a sägas vara påkallade. Frågan om bidrag ur arvsfonden till barnbespisning torde emellertid ur a n d r a synpunkter kunna vara värd en undersökning. Jag tänker därvid n ä r m a s t p å det ofta påpekade förhållandet, att en i hemmet lämnad ensidig eller felaktigt sammansatt kost kan medföra rubbningar i barnens kroppsutveckling eller hälsotillstånd. Även torde den av skolväsendet betingade måltidsordningen — särskilt p å landsbygden med de långa avstånden till skolorna — ha ett olämpligt inflytande i samma hänseende. En bespisning av skolbarnen med åtminstone ett mål om dagen med en lämpligt s a m m a n s a t t kost skulle otvivelaktigt h a ett mycket stort värde för att avhjälpa dessa missförhållanden.»

39* Förste provinsialläkaren i Värmlands län hänvisar i utlåtande bl. a. till vissa av honom företagna undersökningar rörande skolbarn, vilka publicerats i Röda Korsets tidskrift årgång 1935:12 samt i Svenska läkartidningen årgång 1935:37. Den senare utredningen avser kostförhållandena för 21 741 skolbarn. Av dessa erhålla 37 % kaffe med dopp före skolgången och 0-5% t. o. m. endast kaffe utan dopp. Vidare framgår, att blott 17 % äta h e m m a u n d e r frukostrasten, och att 75 % förtära matsäckskost i skolan under frukostrasten, varvid denna kost endast i 1-5 % av fallen innehåller varm, lagad mat. I fråga om 46 % av b a r n e n gäller, att de erhålla sitt första mål lagad mat först efter hemkomsten från skolan, och 42 % få först när de komma hem från slöjdundervisningen lagad mat. Endast i 3 % av fallen finnes särskilt m a t r u m i skolan, i 13 % användes skolsalen såsom m a t r u m och i flertalet fall eller 75 % får korridoren tjänstgöra såsom sådant. Vid den förra utredningen, vilken avsåg hälsotillståndet för c:a 300 skolbarn, konstaterades bl. a. följande: Allmäntillståndet mindre gott hos Blodbrist hos Kroppsutveckling mindre god el. dålig hos Hållningsfel och lyten hos Hjärtsjukdomar hos Ögonfel av nämnvärd art hos

20 % o % 18 % 52 % 4 % 10 %

Landsfiskalen i Lindes distrikt, Örebro län: ». . . Beträffande Lindes distrikt anser jag . . ., att någon bespisning därstädes icke kan anses behövlig. Beträffande Ramsbergs socken torde däremot a n d r a förhållanden råda. Denna glest befolkade skogsbygd bebos till stor del av fattigt folk med små utkomstmöjligheter. Under särskilt snörika vintrar, till exempel sistförflutna vinter, omöjliggöres även all skogshuggning, varigenom mångas utkomstmöjligheter ytterligare försämras, vilket givetvis även går ut över b a r n e n i form av otillfredsställande föda. Härtill kommer, att en stor del av barnen på grund av de långa avstånden hava upp till sex å sju kilometer till skolan. Till flertalet skogstorp och andra mindre byar finnas ej heller ordentliga vägar, utan barnen äro vintertid hänvisade till att å skidor ta sig fram till s k o l a n . . . » Landsfiskalen i Grimstens distrikt, Örebro län: ». . . Såvitt känt är eller utrönas kunnat, föreligger icke sådan arbetslöshet inom distriktets kommuner, att anledning förefinnes, att på grund därav anordna skolbarnsbespisning. Emellertid förefinnes här i orten som annorstädes en del familjer, som p å grund av sjukdom, dålig ekonomi eller flera skolpliktiga barn, hava det svårt att på lämpligt sätt förse de skolpliktiga barnen med den nödtorftiga kost, som oundgängligen kräves. Barnen å landsbygden hava i flera fall rätt långa skolvägar, varför dessa barn i regel medföra någon matsäck, oftast bestående av en flaska mjölk samt smörgåsar. Endast de barn, som äro boende i närheten av skolan (kanske 10—15 %) k u n n a under dagen hinna hem och få någon lagad mat under skoldagen. För barnen i småskolan, där lästiden icke torde vara längre än 4 timmar, blir bortovaron från hemmet kanske omkring 5 timmar per skoldag. För de äldre barnen, som hava flera lästimmar i skolan per dag, blir bortovaron från hemmet — där skolvägen ej är ovanligt lång — omkring 8 timmar. Det är därför uppenbart, alt tillgång till ett mål mat (matsäck) är av synnerligen stort behov för dessa barn. En matrast om cirka 40 minuter är därför anslagen mitt på dagen. Även om den av barnen medförda matsäcken i lyckligare fall får anses tillräcklig, är det uppenbart, att en del barn från fattiga eller i en del fall kanske misskötta hem icke kunna erhålla tillräcklig eller lämpligt sammansatt matsäck. Själva matstället i skolorna, oftast ett klädrum utan bord, torde ej heller vara så särskilt väl lämpat för intagande av medförd matsäck. Att där i trängsel och utan några som helst anordningar förtära matsäcken, som även under vintertiden måste intagas kall, är givetvis förenat med såväl besvir som obehag. I en del skolor finnas visserligen anordningar för uppvärmning av mat, men säkerligen kommer dylika anordningar sällan till användning. Följden härav blir i regel, att barnen, som givetvis för lek eller andra bestyr icke vilja bortsätta allt för lång tid för intagandet av matsäcken, oftast 'slänga' i sig matsäcken eller någon del av denna. För de b a r n från fattiga hem, som kanske icke medföra annat än en smörgås, ligger det nära till hands att antaga, att undernäring uppstår. F r å n föräldrahåll har därjämte framförts, att även om deras b a r n få ordentlig mat med sig, denna oftast är n e d hem. E i u r u jag icke har möjlighet att helt överblicka alla faktorer, som här böra komma under övervägande, anser jag förhållandena sådana, att något måste göras för anordnande av Siolbarnsbespisning vid skolorna å landet för de barn, som p å grund av fattiga hem,

40* lång skolväg eller av a n n a n anledning sakna möjligheter att intaga ett n ä r a n d e mail under skoldagen i skolan. Kommer sådan utspisning till stånd, vilket är att hoppas, torde bestämmelserna icke böra göras snävare än att möjlighet beredes för föräldrar, soma så hava möjlighet och det önska, att få ersätta skolans självkostnadspris för tillhandahållen matportion åt sina b a r n . . . » Länsstyrelsen i Kopparbergs län: » . . . M e d nu rådande i allmänhet goda arbetslilllgång inom länet synes icke anordnande av barnbespisning vara påkallad ur arbetslöshetssynpunkt. I likhet med förste provinsialläkaren anser länsstyrelsen att verkligt behov av Ibarnbespisning likväl förekommer inom vissa delar av länet, och det skulle otvivelaktigt vara betydelsefullt för barnens sunda utveckling och hälsotillstånd, om barnbespisning k u n d e a n o r d n a s inom alla kommuner för barn från ekonomiskt svaga familjer. Vid övervägande av denna fråga bör även beaktas verkningarna av de åtgärder, som redan vidtagits eller k o m m a att vidtagas för indragning av skolor med ett ringa antal barn. Barnen från dessa skolor få då i regel längre skolväg och kunna icke besöka hemmet för intagande av någon måltid under dagen. F ö r dessa barn och för alla b a r n med lång skolväg föreligger enligt länsstyrelsens mening behov av skolfrukost med varm mat och mjölk för alla barn. Det största behovet av barnbespisning gör sig gällande inom länets skogsbrukskommuner. I skogsbygderna h a barnen ofta lång väg till skolan, de få stiga upp tidigt på morgonen och k o m m a sent på dagen åter till hemmet. Dessa barn k o m m a i allmänhet från ekonomiskt svaga eller fattiga hem, och deras skolmatsäck är ofta synnerligen torftig och även ibland obefintlig. För dessa b a r n skulle även den enklaste skolmåltid vara synnerligen välbehövlig. Skogsbygdens befolkning har det i allmänhet ekonomiskt bekymmersamt. Även om det icke råder arbetslöshet äro likväl skogsarbetarnas årsinkomster så knappa och familjerna så barnrika, att brist ofta är rådande i hemmen. Den stora betydelsen skolbespisning skulle ha för barnens hälsa och utveckling har påvisats av förste provinsialläkaren och synes länsstyrelsen ligga i öppen dag. Kommunerna äro likväl i allmänhet så betungade av utgifter för olika ändamål, att man icke kan påräkna, att d e ensamma skola påtaga sig kostnader för anordnande av barnbespisning. Därtill kommer, att m a n i allmänhet icke fått ögonen öppna för denna frågas betydelse. Enligt länsstyrelsens mening skulle det vara av allra största betydelse, om staten lämnade bidrag till barnbespisningsverksamhet...» Förste provinsialläkaren i Kopparbergs län: » . . . För det svenska folket med dess sjunkande och låga nativitet spelar omvårdnaden av barnmaterialet den största v i k t . . . Denna barnbespisning är ju av den allra största vikt, om icke allvarliga vådor för det uppväxande släktets framtida hälsa skola r i s k e r a s . . . Men dessa viktiga saker, barnbespisning, torra skor, minskad skolväg, skolläkare, gymnastik etc. skola ej genomföras blott i de kommuner, som ha råd att hålla sig detta, de måste bliva en hela folkets egendom. De måste lagstadgas . . . Men naturligtvis skall hjälpen ej sträcka sig blott till de skolpliktiga barnen, även barnen under skolåldern måste på lämpligt och effektivt sätt understödjas . . . » Ordföranden i Järna folkskolestyrelse, Kopparbergs län: » . . . D e t senaste decenniet har kännetecknats av allt svårare läge för skogsarbetare- och skogsköraredistrikten. ^ Ett flertal av dessa bygders befolkning lever numera under svältgränsen, även i de många fall, n ä r m a n av en mycket legitim ambition inte anropar det allmänna om hjälp utan tvärtom söker dölja sina svårigheter, t. ex. genom att hålla barnen klädda 'som alla andra'. Ofta torde det ske på matens bekostnad. Särskilt svårt utsatta torde finnmarksbygderna vara, där m a n inte längre har just andra resurser för kontantförvärv än de jämförelsevis oberäkneliga lingonskördarna i skogen. Konstgreppet att genom kaffedrickning döva hungerkänslan torde inte vara alltför okänt i många hem. Vid skolavslutningarna har jag under de senare fem åren lagt märke till att tecknen på undernäring eller otjänlig bespisning blivit tydligare och mer och mer hotande. För skogsarbetaredistrikten är det inte för tidigt, att saken ägnas uppmärksamhet.» Landsfiskalen i Hanebo distrikt, Gävleborgs län: » . . . O a k t a t Kungl. Maj:t förklarat sig finna medel ur arvsfonden icke böra anvisas för beredande av ökade utkomstmöjligheter åt nödställda barnrika familjer synes mig kunna ifrågasättas, huruvida icke en utredning angående de b a r n r i k a familjerna och deras existensförhållanden vore önskvärd. Även om matbrist och verklig nöd icke anses kunna förekomma i ett ordnat samhälle med dess välgörenhetsinrättningar och fattigvård, är det uppenbart, att många barnrika familjer icke nås och alt den fattigvård som utdelas många gånger icke är nog for

41* att fylla behovet. I och med arbetslöshet stiga fattigvårdskostnaderna. För skattetyngdia k o m m u n e r skulle det därför vara ett värdefullt tillskott om lättnad kunde beredas åtmimstone för de b a r n r i k a familjerna, som äro i behov av hjälp från det allmänna.» Landsfiskalen i Mo distrikt, Gävleborgs lån: » . . . N å g r a åtgärder för barnbespisning gen o m det allmänna vill jag icke föreslå. Räcka föräldrarnas inkomster till barnens försörjning och beredas föräldrarna utkomstmöjligheter, så bliva barnen bäst bespisade och då ingjutes icke i barnen en s. k. 'understödstagaranda' redan från barndomen. Vad speciellt detta senare är värt för samhället torde vara uppenbart. Barn skola uppfostras att lita p å sig själva och icke på samhället. Hjälp hellre föräldrarna att k u n n a hjälpa barnen till dess de k u n n a försörja sig själva. Beträffande de åtgärder jag skulle vilja föreslå till höjande av barnrika familjers på landet levnadsstandard, så vore det anskaffande åt dem av mindre jordbruk, s. k. s m å b r u k a r h e m . . . Dessutom bör b a r n r i k a familjer helt och hållet befrias från s k a t t e r . . . Vad är det för mening i att kräva kontanter av e n familj som lever under existensminimum och som vissa tider måste hjälpas med kontamta fattigvårds- eller a r b e t s l ö s h e t s u n d e r s t ö d . . . » Länsstyrelsen i Västernorrlands län: »Länsstyrelsen vill till en början framhålla, att frågan om behovet av en statsunderstödd barnbespisning måste grundas på en omfattande och allsidig utredning. Det material länsstyrelsen har till sitt förfogande för b e d ö m a n d e av behovet av den ifrågasatta bespisningen inom detta län kan endast delvis giiva någon ledning för angivande av de kommuner, där sådan bespisning bör anordnas eller där bespisning i första hand bör k o m m a i fråga. Emellertid vill länsstyrelsen, för d e n händelse statsbidrag för angivet ändamål anses böra utgå, redan nu framhålla, att detta län med en trots uppåtgående konjunktur alltjämt omfattande arbetslöshet och med hög tuberkulosdödlighet h ö r till de län, som i främsta r u m m e t borde bliva delaktiga av ett sådant a n s l a g . . . . . . Vid angivande av behovet av en statsunderstödd barnbespisning k a n man givetvis i första h a n d peka p å de kommuner, vilka hårdast drabbats av den ekonomiska krisen med därav orsakad arbetslöshet och låg levnadsstandard. Vidare torde inom vissa delar av länet den genomsnittliga arbetsinkomsten vara så låg, att den ej, i synnerhet i familjer med flera barn, medger att barnen erhålla tillräckligt av de ur näringsfysiologisk s y n p u n k t erforderliga födoämnena. Men därjämte m å framhållas, att särskilt inom mera avlägset belägna trakter barnen på grund av slentrian eller bristande upplysning om h i t h ö r a n d e förhållanden erhålla en kost, som icke kan anses tillfredsställande ur nyss angiven synpunkt, även om detta skulle vara möjligt med h ä n s y n till hemmens ekonomi. . . . Skolbarnsbespisning, om ock i begränsad omfattning, har sålunda förekommit eller förekommer i länet, men man torde icke utan vidare få utgå ifrån att sådan bespisning alltid anordnats just i de kommuner, där behovet därav varit s t ö r s t . . . . . . Den ifrågasatta bespisningen bör, enligt länsstyrelsens mening, icke få inverka p å tilldelandet av fattigvård eller därmed jämförligt understöd. I motsatt fall skulle föga vara vunnet. Emellertid torde härvidlag vissa svårigheter yppa sig, även om uttrycklig föreskrift i angivet syfte lämnas. . . . Förevarande fråga bör givetvis ses i s a m m a n h a n g med övriga spörsmål rörande bef o l k n i n g s p r o b l e m e t . . . Det synes länsstyrelsen, särskilt i tider som de nuvarande, med alltmer sjunkande nativitet vara en samhällelig angelägenhet av största vikt att åtgärder — även om de skulle medföra betydande ekonomiska uppoffringar — vidtagas för folkmaterialets bevarande och s t ä r k a n d e . . . » Landsfiskalen i Borgsjö distrikt, Västernorrlands lån: » . . . I f r å g a v a r a n d e hjälpverksamhet synes mig vara synnerligen behjärtansvärd, och inom åtminstone en grupp av distriktets befolkning k a n enligt min uppfattning behov av statsunderstödd barnbespisning sägas föreligga. Denna grupp, som omfattar skogsarbetarna, består av ett stort antal familjeförsörjare med i många fall flera minderåriga b a r n och torde av den kroppsarbetande befolkningen här på orten ha det ekonomiskt sämst lottat. Enligt uppgift hålla sig skogsarbetarnas inom Haverö socken inkomster i allmänhet mellan 800—1500 kronor och inom Borgsjö socken omkring 900—1400 kronor per å r . . . » Landsfiskalen i Alnö, Västernorrlands lån: ». . . Alnö k o m m u n är om någon en kommun, d ä r befolkningens utkomstmöjligheter i hög grad begränsats genom arbetslöshet, och torde ur denna synpunkt vara en av de h å r d a s t drabbade i länet. Orsaken härtill är ' s å g v e r k s d ö d e n ' . . . Betecknande är, att av öns befolkning, som uppgår till icke fullt 7 000 personer, under en tidsperiod sistförflutna vintern omkring 475 personer erhöllo kontant arbetslöshetshjälp. Härvid är att m ä r k a , att ifrågavarande understödstagare icke

42* tillhörde dem, som under säsongen maj—december sysselsättas vid sågverksindusstrien. Sistnämnda arbetare erhålla i regel icke något understöd under den lid sågverksdtriflen ligger nere, utan äro under denna tid hänvisade att leva p å sparade medel av dem förtjänst mellan 1 000—1 500 kronor, som intjänats under arbetssäsongen maj—december . . . Genom den i synnerhet vintertid r å d a n d e arbetslösheten hava givetvis ett mycket storl antal föräldrar små möjligheter att ge sina b a r n riklig och n ä r a n d e föda, detta unde:r den tid p å året, då mörkret och kylan gör, att barnens motståndskraft mot s j u k d o m a r är mindre än e l j e s t . . . » Landsfiskalen i Tåsjö distrikt, Västernorrlands län: »Inom detta distrikt är en del aiv befolkningen till sin försörjning hänvisad endast till skogsarbeten under v i n t e r m å n a d e r n a , varför försörjningsmöjligheterna för denna del av befolkningen äro väsentligen begränsade. För minst 50 familjeförsörjare inom k o m m u n e n hålla sig inkomsterna i allm;änhet omkring 400—800 kronor årligen. Antalet minderåriga b a r n uppgår i stort antal av dessa familjer till 5, 6 eller 7. Åtgärder äro nödvändiga för beredande av hjälp åt dessa ifamiljer, som leva i ytterst små ekonomiska förhållanden, så alt barnen i görligaste m å n skyddas för undernäring . . . » Landsfiskalen i Själevads distrikt, Västernorrlands län: »Vad detta distrikt beträffar, kan man för närvarande icke tala om nödläge i n ä m n v ä r d mån, och arbetslösheten inom dislriktet är mycket liten . . . . . . Ur rent allmännyttig synpunkt kan sägas, att arvsfondens medel näppeligen kunna användas bättre än på i förslaget angivet sätt. Jag hyser av erfarenhet den åsikten, alt det ganska betydande kontanta understöd, som då och då tilldelas barnrika familjer, icke alltid kommer till största möjliga nytta. Att till fromma för det uppväxande släktets fysiska hälsa förebygga i svårare fall undernäring och i andra fall vådan a v den 'kaffe och smörgås'-diet, som så ofta är förhärskande bland i synnerhet landsbygdens barnrika familjer, är däremot en god kapitalplacering, som i sinom tid säkerligen giver avkastning i form av minskade kostnader för sociala välfärdsanordningar. Betecknande för den ringa förståelse flera föräldrar hysa för betydelsen av ordentlig mat åt b a r n e n är det förhållandet, att skolbarnens enda 'matsäck' ofta utgöres av en 25-öring fö>r inköp av kakor och snask hos någon skolan närliggande bageributik. Även om d e l t a förhållande icke pekar på direkt ekonomiskt nödläge, så blottar det dock behovet av åtgärders vidtagande för åstadkommande av ändring. Genom att vid elt eventuellt realiserande av förevarande förslag icke draga gränsen alltför snäv mellan nödläge och icke nödläge skulle man vinna dubbla syften, nämligen dels avhjälpa det skriande behovet av sund och n ä r a n d e föda, dels ock skapa förståelse för behovet av sådan föda i de fall, där icke nödläge men okunnighet eller slentrian dikterat försummandet av b a r n e n s näringsbehov.» Landsfiskalen i Björna distrikt, Västernorrlands län: » . . . D e t råder inte tvivel o m alt ett ordentligt mål mat under middagsrasten skulle behöva tilldelas ännu många fler barn från fattiga eller mindre väl skötta hem, men k o m m u n e r n a s kostnader för understödsändamål äro så stora, att m a n icke k a n fordra kommunalt ingripande i andra fall än där direkt nödläge föreligger. Med tanke på å ena sidan den jämförelsevis obetydliga kostnaden och å a n d r a sidan dess otvivelaktigt synnerligen stora värde, är det nästan förvånande, att bespisning av behövande skolbarn icke redan kommit i gång i långt större omfattning här i landet an som s k e l t . . .» Förste provinsialläkaren i Västerbottens län: » . . . I n o m dispensären ha vi varit tvungna att gå ifrån allt vad kontanta understöd heta och ge endast understöd i form av mjölk eller matvaror, vilka fås på särskilt angivna ställen och till en viss bestämd mängd. På så sätt h a vi ansett oss göra den största och säkraste nyttan. Då det gäller den föreslagna barnbespisningen anser jag, att den s. k. Osloportionen i skolorna är en utmärkt form av näringsbidrag till behövande skolbarn. Det svåraste är kanske att dra gränserna mellan barn, som skola få bidragen och dem, som inte skola få dem. Det gäller nog då att ha vida indikationer i stället för tvärt o m . . . Detta gäller alltså barn i skolan. Men det har påpekats, att i de fattiga hemmen också finnas barn, som ej gå i skolan, men som dock äro i lika stort behov av hjälp som skolbarnen. Det har uttalats farhågor för att ett bespisningsunderstöd i hemmet ej säkert skulle komma just barnen tillhanda. Men jag tror inte att det är så farligt. Under alla förhållanden kommer ju mjölken eller matvarorna som ett välkommet tillskott till ett magert kosthåll. . . . Dessutom skulle jag . . . vilja föreslå, alt så stort bidrag som möjligt lämnades ur

43* arvsfonden till drift av s o m m a r k o l o n i e r . . . dispensärens barnkoloni är den form av hjälp, d ä r man gör den allra största nytta. Och denna form av hjälp uppskattas av allm ä n h e t e n till den grad, att vi ha stort bry att välja de lämpligaste barnen bland alla, som vilja k o m m a med. För några år sedan fick vi riktigt krusa för att k u n n a få tillräckligt antal b a r n till kolonien. Erfarenheten har visat allmänheten, att barnen må bra på vår k o l o n i . . . » Landsfiskalen i Maldträsk, Västerbottens län: »Flertalet av befolkningen inom lappm a r k e n kan icke erhålla sitt uppehälle från j o r d b r u k e n utan måste genom a n d r a förvärvsarbeten söka erhålla tillräckliga inkomster och är då huvudsakligen hänvisad till skogs- och v ä g a r b e t e n . . . Sistliden vinter kunde visserligen, på grund av de onormala snöförhållandena, så gott som alla beredas arbete men trots höjda arbetspriser blev dagsinkomsten för de flesta låg. P å grund av de förbättrade flottlederna sysselsättas n u m e r a endast ett fåtal personer under vårarna i dylika arbeten, varför flertalet måste gå u l a n arbete från mitten av april till i mitten av juni, då skogs- och vägarbeten b r u k a påbörjas. Arbetsvilligheten är i allmänhet mycket stor . . . . . . Å de små j o r d b r u k e n födas i allmänhet endast ett par kor, som vintertid äro rätt u n d e r n ä r d a , då många ännu icke insett, att det är bättre giva en ko ordentlig och riklig i ö d a än att halvt svältföda två. Familjerna bliva därför under en del av året så gott som utan mjölk. Även om sådan finnes att köpa hos någon — mången gång avlägset boende — granne, anskaffas ändå minsta möjliga mängd, enär härför erforderliga kontanter anses bättre behövas för a n d r a inköp. Under sådana förhållanden få naturligtvis b a r n e n icke den kost de borde hava. Även om familjefadern sänder hem pengar, så att det nödvändigaste kan inköpas, blir nog kosten mycket enformig och sämre än nödvändigt, då h u s m ö d r a r n a ofta hava en otroligt dålig k ä n n e d o m om matlagning och dylikt. Om familjen icke är nödsakad sälja den eller de kalvar och småkreatur, som fås under året, för betalning av skulder, kan h u s m o d e r n ofta icke tillvaralaga de erhållna produkterna. Räntan från djuren lär mera sällan tillvaratagas och endast i bästa fall nedsaltas något av köttet. Annan tillagning av detta än kokning förekommer endast undantagsvis, och sedan köttet snart nog är slut, får familjen omväxla med gröt, mjölpalt, p a n n k a k o r och potatis samt amerikanskt fläsk. P å grund av avstånden mellan gårdarna och b y a r n a k u n n a en stor del av skolbarnen icke få någon lagad mat mellan kl. 7-30 å 8-tiden på morgonen och kl. 4 å 4-30-tiden på aftonen utan medföra såsom mellanmål smörgåsar (oftast margarin i stället för s m ö n och kall p a n n k a k a eller dylikt. P å grund av de oftast stora familjerna räcker icke mjölken till så att skolbarnen i allmänhet icke få någon sådan med i m a t s ä c k e n . . . » Förste provinsialläkaren i Norrbottens län: » . . . Samtliga tjänsteläkare inom de kommuner, där barnbespisning är eller varit anordnad, framhålla denna verksamhels stora betydelse. Där skolbarnen på detta sätt utspisats, har m a n kunnat konstatera en påtaglig förbättring i deras allmäntillstånd med ökade möjligheter att följa arbetet i skolan .. .-» Statens fattigvårdsoch barnavårdskonsulent i nionde distriktet: » . . . D e t kan icke bestridas, att betydande antal barnrika familjer p å grund av arbetstillfällenas fålalighet och därav förorsakad låg inkomst nödgas leva på en standard, som måste anses ligga vid eller under existensminimum. Särskilt är detta fallet i sådana kommuner, där bebefolkningen för sin utkomst huvudsakligen är hänvisad till skogs- och flottningsarbete . . . . . . Under de senaste åren har inom Norrbottens län bedrivits en rätt omfattande barnbespisningsverksamhet. Denna hjälpverksamhet, som i regel ordnats så, att skolbarnen beretts en måltid varje dag, h a r vunnit allmän uppskattning såsom varande en mycket god form av hjälp för barnen. Någon verklig kontroll över verksamhetens verkningar (förbättrat hälsotillstånd, viktökning o. d.) har väl näppeligen förekommit, men allmänt uti k o m m u n e r n a vitsordas, att verksamheten varit välsignelsebringande. Verksamheten har. som ovan antytts, varit begränsad till skolbarnen, men synes önskvärt, alt densamma skulle k u n n a utsträckas till att omfatta även yngre barn, som ej börjat skolan . ..» Provinsialläkaren i Håkansö distrikt: »...Befolkningen här är till stor del utsatt för temporär arbetslöshet under höst-, vinter- och v å r m å n a d e r n a och lever för övrigt till största delen i små ekonomiska omständigheter, varigenom familjeförsörjarnas möjligheter att förse barnen med god och n ä r a n d e föda begränsas. Man ser relativt ofta b a r n i ej fullgott näringstillstånd. Även den stora tuberkulosfrekvensen gör, att barnen bör befinna sig i så gott näringstillstånd som möjligt. Därför vore det synnerligen önskvärt, om barnbespisningen kunde utökas kraftigt. Beträffande organisationen av densamma synes det lämpligast att först och främst utöka skolbarnsbespisningen.»

44*

II. Socialstyrelsens medeltalsberäkningar rörande livsmedelskonsumtionen. Materialet, dess omfattning och representativitet. I det följande återgivas några av de viktigaste undersökningsresultaten, som åstadkommits genom socialstyrelsens bearbetningar av det till de s. k. hushållskostnadsundersökningarna 1932/34 insamlade primärmaterialet. Härvid fästes uteslutande avseende vid de bearbetningar, som inom socialstyrelsen på befolkningskommissionens föranstaltande företagits rörande förhållandena för olika familjetyper. Dessa undersökningar hava emellertid i huvudsak endast resulterat i medeltalsberäkningar. Sådana kunna visserligen i och för sig hava ett betydande intresse, men det bör dock ihågkommas, att medeltalen dölja de avsevärda individuella variationer, som kunna förekomma inom varje särskild typ av hushåll. Om livsmedelskonsumtionen inom några hushåll tillhörande en viss grupp är större, än vad som ur näringshygienisk synpunkt är nödvändigt, kan medelkonsumtionen för gruppen te sig fullt tillfredsställande, även om inom gruppen finnas flera enskilda familjer, inom vilka livsmedelsförbrukningen understiger det näringshygieniskt önskvärda. De individuella variationerna erhålla emellertid en viss belysning i efterföljande kapitel, där huvudresultaten av den inom näringsrådet företagna näringshygieniska analysen av socialstyrelsens material återgivas. Socialstyrelsens undersökningar rörande förhållandena inom olika familjetyper avse sammanlagt 1 761 hushåll, därav 399 länt- och skogsarbetarhushåll, 254 småbrukar- och hemmansägarhushåli samt 1 108 arbetar-, lägre tjänstemanna- och medelklasshushåll i städer och industriorter. Materialet är sålunda synnerligen begränsat. Det brister dessutom i fråga om representativitet i vissa viktiga hänseenden. Sålunda äro de större och barnrika familjerna företrädda i starkare proportion, än vad som svarar mot dessa familjers betydelse inom befolkningen i dess helhet; detta utgör dock i förevarande sammanhang icke någon mera allvarlig olägenhet, eftersom det i detta betänkande i första hand gäller barnens näringsförhållanden. Mera beklagligt är, att de lägsta inkomstskikten i stort sett äro underrepresenterade; däremot äro de viktigaste inkomstklasserna i städerna (3 000—4 000 kr.) och på landsbygden (1 500—2 000 kr.) särskilt väl företrädda i undersökningen Man finner sålunda, att familjer med 3 eller flera barn under 15 år utgöra nära en fjärdedel av samtliga undersökta; av det totala beståndet av svenska hushåll är det emellertid mindre än en tiondel, som har så många minderåriga barn. Vidare ingå inga enpersonshushåll i undersökningen. I städer och industriorter är det endast några enstaka undersökta familjer, som ha mindre än 2 000 kr. i årsinkomst, men enligt bostadsräkningen 1933 skulle familjeinkomsten i något mer än en femtedel av alla bostadshushåll i 34 landsortsstäder understiga nämnda inkomstgräns. Enligt 1935 års folkräkning hade samma proportion av de efter år 1900 ingångna, bestående sladsäktenskapen mindre än 2 000 kr. i sammanlagc inkomst för mannen och hustrun; för änklings- och änkehushåll är frekvensen av dylika låga inkomster ännu högre. Vidare hava de av socialstyrelsen undersökta hushållen i städer och industriorter endast till en femtedel mindre än 3 000 kr., medan denna inkomstgräns enligt bostadsräkningen 1933 och folkräkningen 1935 skulle underskridas i fråga om halva antalet stadsfamiljer. Samtidigt äro emdlertid även stadshushåll med över 10 000 kr. i årsinkomst något underrepresenterade i socialstyrelsens material. Då dessa hushåll äro relativt fåtaliga, och dessitom inkomstvariationerna för familjer över eller omkring 10 000-kronorsstrecket kiappasl kunna hava någon betydelse för kostens näringshygieniska värde, är detta sistnämnda förhållande dock av ringa vikt.

45* Av de bestående äktenskapen på landsbygden hade enligt 1935 års folkräkning hälften under 1 500 kr. i sammanlagd inkomst för mannen och hustrun, och två tredjedelar mindre än 2 000 kr. Av de i socialstyrelsens undersökning ingående landsbygdshushållen hade endast något mer än en fjärdedel mindre än 1 500 kr. Den för landsbygden särskilt betydelsefulla inkomstklassen 1 500—2 000 kr. är däremot så väl företrädd i undersökningen, att den totala frekvensen av familjer med under 2 000 kr. något överstiger två tredjedelar och sålunda ligger i närheten av den enligt folkräkningsuppgifterna allmänna genomsnittssiffran för bestående äktenskap. I fråga om dessa jämförelser bör emellertid ihågkommas, att såväl bostadsräkningen som folkräkningen stödja sig på taxeringsuppgifter, som i fråga om folkräkningen dessutom endast avse den återstående inkomsten, vilket innebär, att kommunalskatt, vissa försäkrings- och pensionsavgifter samt en del andra dylika poster äro fråndragna, medan de återigen medräknats i hushållskostnadsundersökningens inkomstsiffror. Det förtjänar också erinras om att fattigvårdsunderstöd samt vissa andra speciella inkomstarter icke upptagas till taxering och sålunda icke inbegripas i folkräkningssiffrorna. Denna omständighet torde emellertid näppeligen i någon nämnvärd grad påverka de här gjorda jämförelserna, ty i huvudsak är det endast antalet familjer med under 1 000 kr. i inkomst, som härigenom kommer att något överskattas, och endast i ringa grad antalet familjer med under 1 500 resp. 2 000 kr. i inkomst. I stort sett gäller dock, att folkräkningens inkomstsiffror ligga för lågt, och detta särskilt i fråga om landsbygden, där inkomsterna i mycket stor utsträckning hava naturakaraktär, varjämte en betydande del av yrkesutövarna är självständiga företagare inom jordbruk, vilket ytterligare försvårar en riktig uppskattning av nettointäkten. Dessa förhållanden borde sålunda medföra, att de lägsta inkomstklassernas underrepresentation i hushållskostnadsundersökningen åtminstone icke är så stor, som den nyss anförda jämförelsen med folkräkningsuppgifterna synes giva vid handen. Samtidigt finnes emellertid i fråga om städerna en omständighet, som verkar i motsatt riktning. Endast något mer än en tiondel av de undersökta stadshushållen bor sålunda i Stockholm, som enligt 1930 års folkräkning dock svarar för en fjärdedel av det totala hushållsbeståndet i städer, köpingar och municipalsamhällen; å andra sidan komma 28 % av de i hushållskostnadsundersökningen för städer och industriorter ingående familjerna på köpingar och municipalsamhällen, där emellertid enligt folkräkningen endast 14 % av alla stadshushåll äro bosatta. Då inkomstnivån givetvis sjunker med ortsstorleken, innebär detta, att hushållskostnadsundersökningen, därest den inom varje särskild ortstyp varit representativ i inkomstavseende, i det hela borde hava uppvisat en större proportion av låga inkomsttagare, än vad som svarar mot dessa inkomsttagares allmänna numeriska betydelse inom det totala beståndet av hushåll. Med andra ord: de mindre och billigare orternas överrepresentation och de större och dyrare orternas underrepresentation betyder, att de i hushållskostnadsundersökningen ingående famil, erna hava något högre real köpkraft, än vad de råa siffrorna synas giva vid handen; när så många familjer från de billigare småorterna beröras av undersökningen, är det desto mera anmärkningsvärt, att 2 000-kronorsgränsen endast i ett par fall underskrides. Med hänsyn till osäkerheten i folkräkningsuppgifterna kunde det synas önskvärt att med ledning av andra inkomstuppgifter verifiera de gjorda iakttagelserna. Tyvärr föreligga emellertid inga i fråga om städer och industriorter för ändamålet fullt lämpliga andra inkomstuppgifter. Lönestatistiken för industrien innehåller sålunda

46* endast medeltalsuppgifter, vilka ju icke kunna giva någon ledning vid bedömandet av antalet låga inkomsttagare. Det befinnes visserligen, att den genomsnittliga årslönen för vuxna manliga industriarbetare med praktiskt taget full sysselsättning hela året (2 612 kr. inkl. förmåner) med några hundratal kronor understiger mannens huvudinkomst i av hushållskostnadsundersökningen berörda arbetarhushåll i städer och industriorter (2 946 kr. inkl. förmåner), men denna skillnad är icke större, än att den helt kan förklaras därav, att de i hushållskostnadsundersökningen ingående familjeförsörjarna i allmänhet befinna sig i ungefär de åldrar, då löneinkomsterna bruka nå högst, medan lönestatistiken i relativt större utsträckning inbegriper yngre och äldre arbetare, vilka mera sällan komma upp i toppförtjänster. 1 Härav får emellertid icke dragas den slutsatsen, att denna lönestatistiska jämförelse skulle ådagalägga, att hushållskostnadsundersökningen, åtminstone för familjeförsörjare inom stadsarbetarklassen, vore fullt representativ i inkomstavseende. Det är nämligen ett ingalunda ovanligt förhållande, att medelinkomsten för ett mellanskikt inom en befolkning — vilket de av hushållskostnadsundersökningen berörda familjerna ju i hög grad utgöra — rätt nära sammanfaller med det allmänna medeltalet för den totala befolkningen. En närmare granskning av lönestatistiken visar emellertid omedelbart, att det i städer och industriorter måste finnas ett icke ringa antal arbetare med under 2 000 kr. i inkomst — även bland dem, som äro fullt sysselsatta. I efterföljande tab. 4 återgivas medelårsförtjänsten för vuxna manliga industriarbetare inom vissa näringsgrenar med särskilt låga löner. Som synes äro uppgifterna specificerade efter dyrortsgrupp; härvid hava de två lägsta dyrortsgrupperna, vilka till huvudsaklig del inbegripa ren landsbygd, uteslutits. T a b . 4. L ö n e i n k o m s t p e r å r (kr.) för v u x n a m a n l i g a a r b e t a r e m e d full (eller n ä s t a n full) s y s s e l s ä t t n i n g i n o m v i s s a n ä r i n g s g r e n a r o c h d y r o r t s g r u p p e r å r 1933.*

Näringsgrenar

Antal arb., för vilka uppg. erhållits inom dyrortsgrupp **

Löneinkomst per år (kr.) inom dyrortsgrupp

D Gruvor och anrikningsverk Byggnadsämnesindustrier Sågverk och hyvlerier .. Snickeri- och möbelf. . . Spinnerier och väverier Tändsticksfabriker

1363 626 2 023 1534 171 119 273 71 4 893 3 021 1162 304 216 1209 692 701 466 606 943 1568 3172 1101 1240 475 1136

1608 1848 1 980 1742 1945 1304

3 707 1 599 2116 1976 2 082 1491

2 410 2 279 1771 1930 1871 2116 2 171 2 261

2 637 2 264 2 692 2 371 2 503

* Statistisk årsbok, årg. 1935, sid. 236 o. f. — Uppgifterna äro beräknade på sådant <ätt att förekomsten av arbetslöshet i egentlig mening icke kunnat inverka pa lönesiffrorm; i vissa fall (t. ex. tändsticksfabriker) kan däremot korttidsarbete hava inverkat i sänkande riktning på de beräknade medeltalen. ** Den lönestatistiska redovisningen är icke fullständig. I genomsnitt omfattar densanma c:a 60 % av industriens arbetare, men för enskilda näringsgrenar kan redovisningsfrekversen vara högre eller lägre.

Givetvis ingå bland dessa arbetare även icke-familjeförsörjare, och familjeförsörjarlönerna kunna sålunda antagas ligga på en något högre genomsnittlig liva. 1 Angående förhållandet mellan inkomst och ålder för vissa grupper av arbetstagare jir befolkningskommissionens betänkande i sexualfrågan, bil. 7, sid. 222 o. f. (stat. off. utr. 193«: 59).

47* I åtskilliga individuella fall kunna dock också familjeförsörjare få åtnöja sig med ändå lägre löner, än vad tabellen utvisar. Även inom de i tabellen icke redovisade yrken, vilka uppvisa högre medellöner, finnes säkerligen ett flertal familjeförsörjare med inkomster under 2 000 kr. Att de lägsta inkomstklasserna blivit underrepresenterade i stadsmaterialet, bekräftas slutligen genom en bostadsstatistisk jämförelse. Av de i hushållskostnadsundersökningen ingående familjerna i städer och industriorter bodde 35 % i lägenheter om högst 1 r u m och kök. Dessa lägenhetsgrupper svara emellertid för icke mindre än c:a 50 % av det totala bostadsbeståndet inom samtliga städer och köpingar samt municipalsamhällen. Denna skillnad beror visserligen också på att de barnrika familjerna blivit överrepresenterade i hushållskostnadsundersökningen men denna förklaring täcker icke hela differensen. Av alla hushåll med 3 eller flera b a r n under 15 år i städer och stadsliknande samhällen bo nämligen c:a 40 % i lägenheter om högst 1 rum och kök, och för flerbarnsfamiljerna inom arbetarklassen uppgår motsvarande tal till c:a 50 %. Hushållskostnadsundersökningen omfattar ju dock icke uteslutande sådana barnrika familjer, vilka, såsom förut nämnts, utgöra ungefär en fjärdedel av samtliga undersökta. För landsbygdens del föreligga delvis bättre möjligheter att med ledning av annan inkomststatistik kontrollera riktigheten av det intryck, som folkräkningsuppgifterna givit. För i hushållskostnadsundersökningen ingående statarhushåll utgjorde mannens huvudinkomst 1 549 kr. (inräknat naturaförmåner), medan medellönen enligt den årliga lönestatistiken utgjorde 1 208 kr. för statavlönade körkarlar och 1 300 kr. för statavlönade kreatursskötare. I detta fall betyder det icke så mycket, att uppgiften för hushållskostnadsundersökningen avser familjeförsörjare; ty statarlöner äro ju i allmänhet familjeförsörjarlöner. Skillnaden kan icke heller annat än möjligen till en del förklaras av att naturaförmånerna uppskattats olika. Den kontanta inkomsten utgjorde nämligen enligt hushållskostnadsundersökningen 830 kr. men enligt lönestatistiken 615 kr. för statavlönad körkarl och 706 kr. för kreatursskötare. Enligt en av socialstyrelsen företagen specialundersökning för år 1936 — då lantarbetarlönerna dock redan något stigit sedan 1933 — uppgick medellönen för statare till 1 408 kr. 1 Toppförtjänsten nåddes enligt denna undersökning i åldern 45—49 år, då emellertid medellönen blott var c:a 5 % högre eller 1 471 kr. Denna specialundersökning är av särskilt intresse, emedan den belyser lönevariationerna inom jordbruket. Det synes härav framgå, att hushållskostnadsundersökningen just i fråga om frekvensen av låga inkomsttagare avviker ännu starkare från det allmänna läget än i fråga om medelinkomsterna. Av de i hushållskostnadsundersökningen ingående länt- och skogsarbetarhushållen har endast 1 % mindre än 1 000 kr. i årsinkomst och drygt 25 % 2 000 kr. och däröver. Av de i den nämnda specialundersökningen ingående nära 17 000 arbetarna hava emellertid 17 % en lön under 1 000 kr. och knappt 4 % 2 000 kr. och däröver. Denna avvikelse är alltför stor för att annat än till mindre del kunna förklaras därav, att det i sistnämnda fall endast är fråga om individualinkomster, medan hushållskostnadsundersökningens siffror här gälla den samlade familjeinkomsten. Såväl i fråga om städer som landsbygd finnas slutligen tvenne omständigheter, som medverka till att de lägsta inkomstklasserna måste bliva företrädda i svagare proportion än inom det totala hushållsbeståndet. För det första omfattar hushållskostnadsundersökningen nästan uteslutande fullständiga familjer, där såväl man som hustru finnas. Familjer bestående av änkor, änklingar och ogifta personer med 1 Betänkande med förslag till lag om minimilöner för lantarbetare (stat. off. utr. 1937:21), sid. 81 o. f.

48* barn, vilka i proportionsvis betydligt större utsträckning tillhöra de lägsta inkomstklasserna, äro sålunda knappast alls företrädda. Vidare ingå överhuvud nga arbetslösa och knappast alls några lattigvårdsunderstödda familjer i de bearbetningar, som här i första hand komma att citeras. De arbetslösa familjerna hava Tämligen helt uteslutits från huvudbearbetningen och underkastats en speciell undersökning, som längre fram (sid. 68*, not) kommer att beröras. Utom de förut nämnda bristerna i representativiteten finnes ytterligare en av stor betydelse: det förhållandet, att undersökningen grundats på under ett helt år efter ett mycket detaljerat schema förda hushållsböcker, innebär, att densamma begränsats till familjer, vilkas karaktär och intresse för den egna ekonomien samt vilkas allmänna skötsamhet och förmåga i ekonomiska och andra ting säkerligen vida höja sig över det genomsnittliga. Detta innebär, alt de undersökta familjerna kunna förväntas inrikta sin konsumtion på ett mera rationellt sätt än Tad som är normalt, samt att de även i övrigt få inkomsterna att bättre räcka till. Livsmedelsutgifterna inom olika hushållstyper. I tab. 5 belysas framför allt livsmedelsutgifterna 1 inom olika hushållstyper för såväl länt- som stadshushåll. Härvid användes den mest summariska av de båda familje- eller hushållstypsgrupperingar, som kommit till användning vid denna på befolkningskommissionms föranstaltande utförda specialundersökning inom socialstyrelsen. Grupperingen (benämnd familjegruppering b) har följande innebörd: Småhushull = hushåll om 1 vuxen och 0—2 barn under 15 år eller 1 vuxna utan barn (det är praktiskt taget enbart den sistnämnda hushållstypen, son ingår i denna grupp); Medelstora däröver;

hushåll

utan barn =

sådana om 3—4 personer i åldern 15 år eller

Medelstora hushåll med barn = sådana om 2 vuxna och 1—2 barn unde: 15 år; Större hushåll med 0—2 barn = sådana om 3—4 vuxna och 1—2 b a n under 15 år eller 5 el. fl. vuxna med 0—2 barn; Större hushåll med 3 el. fl. barn — samtliga hushåll med minst 3 b a n under 15 år. Trots att hushållsgrupperingen är ytterst summarisk, är antalet hushåll incm flera inkomst- och familjegrupper mycket begränsat. I de fall, då antalet uncerstiger 5, hava inkomst- och utgiftsbeloppen icke utsatts. Även i åtskilliga andra fall kunna dock talen vara i hög grad påverkade av tillfälligheter. Man märker enellertid, att »gången» i siffrorna i allmänhet ter sig tämligen regelbunden och likar.ad, när man jämför de tre grupperna lantarbetar-, jordbrukar- och stadshushåll. Ibland framträda dock en del avvikelser, särskilt i fråga om landsbygden. I detU fall är ju materialet i särskild grad sönderdelat, eftersom tvenne yrkesgrupper specialredovisats. Härtill kommer, att naturahushållningen på landsbygden åstadkommit vissa rätt allvarliga bokföringssvårigheter, varjämte det förhållandet, att let ofta är svårt att exakt skilja mellan människornas och djurens förbrukning i «tt lanthushåll, skapat ytterligare felkällor. Studeras tabellen med en viss försktighet, synas dock åtskilliga värdefulla slutsatser kunna dragas. I tabellens tredje avdelning återgives livsmedelsutgiften per familj. Denna varierar givetvis med familjens storlek, men icke i samma utsträckning scm konsumtionsbehovet. Detta framgår också av den femte avdelningen av tabelen. där 1

Här hava även utgifterna för tobak och alkoholhaltiga drycker medräknats.

49* livsmedelsutgiften beräknats per konsumtionsenhet, d. v. s. per »vuxen man». 1 Det visar sig här, att småhushållen i städerna giva ut 545 kr. per konsumtionsenhet, de medelstora hushållen 455 kr. och de större hushållen om (i regel) 5 eller flera personer 368—391 kr. De större stadshushåll, som hade mindre än 3 000 kr. i inkomst, måste begränsa sina livsmedelsutgifter till föga över 300 kr. per konsumtionsenhet, vilket även med de låga livsmedelspriser, som voro rådande vid tiden för undersökningens verkställande, måste anses hava legat i farlig närhet av minimikostnaden för åstadkommande av en näringshygieniskt fullvärdig standard. Det bör härvid ihågkommas, att undersökningen dock knappast inbegriper några familjer med under 2 000 kr. i inkomst samt vidare, att det redan bland dessa undersökta större familjer säkerligen finnes flera enskilda fall, då livsmedelsutgiften var ännu lägre. Det bör dessutom betonas, att, om en fullgod standard också skulle kunna åstadkommas för 300 kr. per konsumtionsenhet, detta dock förutsätter en så god hushållsförmåga och en så betydande näringshygienisk insikt, att det knappast kan förväntas, att dessa villkor skola vara uppfyllda annat än inom en del av dessa familjer. Enligt folkräkningen 1935 har mer än hälften av alla bestående stadsäktenskap med minst 3 minderåriga barn under 3 000 kr. i årsinkomst, och bland de — låt vara fåtaliga — barnrika änke- och änklingshushållen, är proportionen av dylika lägre inkomsttagare ännu högre. Hela antalet barnrika familjer i städer, köpingar och municipalsamhällen har i 1933 års bostadsräkning 2 beräknats utgöra 45 000 men är f. n. säkerligen något lägre. Antalet »större hushåll med 0—2 barn» är enligt samma källa nära tre gånger så stort. Hela antalet större hushåll i städer och stadsliknande samhällen utgör sålunda c:a 150 000 och det totala medlemsantalet i dessa hushåll något sådant som 800 000 personer. Av dessa skulle alltså en mycket betydande del tillhöra hushåll, där inkomsten understiger 3 000 kr., och där livsmedelsutgifterna sålunda genomsnittligt ligga i närheten av eller under minimigränsen för det näringshygieniskt erforderliga. Denna del utgör dock mindre än hälften. Dels har man att räkna med att folkräkningsuppgifterna ligga för lågt, dels vet man av bostadsräkningen, att inkomststandarden inom den sistnämnda gruppen av större hushåll är rält väsentligt högre än inom familjer med 3 eller flera minderåriga barn. Under alla förhållanden finnas dock åtskilliga tiotusental större stadsfamiljer med mindre än 3 000 kr. i inkomst, och medlemsantalet i dessa familjer kan räknas i hundratusental. Ytterligare specialuppgifter för stadshushållen meddelas i tab. 6, där en mera detaljerad hushållstypsfördelning lagts till grund för redovisningen. 3 Denna hushållsgruppering går ut dels från det totala barnantalet (inkl. de barn, som äro över 15 år), dels från det äldsta barnets ålder. Ser man nu på uppgifterna för de familjer, som ha 4 eller flera barn samt en inkomst under 3 000 kr. befinnes, att livsmedelsutgiften per konsumtionsenhet endast utgör 250 kr. Och i de — låt vara i materialet svagt företrädda — familjer inom denna grupp, där äldsta barnet är minst 15 år, uppgår livsmedelsutgiften till endast 217 kr. Även inom in1 Härvid användes den amerikanska konsumtionsenhetsskalan, vilken dock (jfr nedan sid. 62*) anses undervärdera barnens relativa konsumtionsbehov. Enligt den amerikanska konsumtionsenhetsskalan betraktas vuxen man såsom hel konsumtionsenhet, vuxen kvinna såsom 0"9 konsumtionsenheter samt barn i åldern 0 — 3, 4—6, 7—10 och 11—14 år såsom resp. 0'15, 0*40, 0-75 och 0-90 konsumtionsenheter. *• Sveriges officiella statistik: socialstatistik. Allmänna bostadsräkningen år 1933 och därmed sammanhängande undersökningar, sid. 112 o. f. 3 Även för landsbygdshushållen föreligga bearbetningar på grundval av denna särskilda familjetypsindelning. Då denna gruppering emellertid innebär en ytterligare sönderdelning av materialet, komma uppgifterna stundom att avse så små grupper, att ett återgivande av desamma icke ansetts lämpligt i detta sammanhang.

50* T a b . 5. I n k o m s t e r , l i v s m e d e l s u t g i f t e r

o c h a n d r a utgifter i h u s h å l l m e d o l i k a Anm.

Barn = p>erson

Länt- och skogsarbetarhushåll Hushållstyper

I. Antal hushåll småhushåll medelstora hushåll, större hushåll med.

lutan barn \med barn 10—2 barn " ' \ 3 el. fl. barn

II. Familjeinkomst, kr. småhushåll

IV. Den för annat än livsmedel disponibla familjeinkomsten, kr. småhushåll lutan barn medelstora hushåll ' ' i med barn |0—2 barn större hushåll med * '{3 el. fl. barn

medelstora hushåll större hushåll med

per

15002 000

2 000 o. däröver

12 3 79 4 27

3 4 77 17 74

3 6 30 25 35

1707 1780 1702

2 280 2 379 2 459 2 379

834 995 931

1122 1051 1260 1289

873 785 771

1158 1328 1199 1090

309 226 227

351 339 286 263

48-9 55-9 54-7

49-2 44-2 5L2 54-2

1283 1315 618 678 794

553 605 551

konsumtionsen325 lutan barn ' ' \ m e d barn 10—2 barn ' ' \ 3 el. fl. barn

VI. Livsmedelsutgift i: av familjeinkomsten småhushåll (utan barn medelstora hushåll ' [med barn 10—2 barn större hushåll med ' 13 el. fl. barn 1

under 1500

lutan barn \med barn |0—2 barn större hushåll med \ 3 el. fl. barn III. Livsmedelsutgift per familj, kr. småhushåll lutan barn medelstora hushåll (med barn 10—2 b arn an större hushåll med •\3 el. fl. biarn medelstora hushåll

V. Livsmedelsutgift het, kr. småhushåll

med en inkomst av (kr.)

261 199 52 52 59

På grund av vissa bearbetningstckniska skäl ligga dessa tal alltför lågt för att kunna

komstklassen 3 000—5 000 kr. är livsmedelsutgiften per konsumtionsenhet för familjer med 4 eller flera barn mycket låg (306 kr.). På landsbygden utgiva småhushållen enligt tab. 5 323—362 kr. per år och konsumtionsenhet för livsmedel, de medelstora hushållen 286—323 kr. och de större 229—256 kr. I den lägsta inkomstklassen (under 1 500 kr.) rör sig de större hushållens livsmedelsutgift omkring 200 kr. per konsumtionsenhet. På grundval av vissa i samband med folkräkningen 1935/36 utförda partiella specialundersökningar kunna samtliga hushåll med minst 3 minderåriga barn på landsbygden (exkl. munici-

51* sammansättning i städer och på landsbygd enligt familjegruppering b. under 15 år. Jordbrukarhushåll

Hushåll i städer och industriorter

med en utgift av (kr.)

med en inkomst av (kr.)

under 1500

15002 000

2 000 o. däröver

Samtliga

13 9 14 5 9

11 12 31 22 24

2 17 11 34 40

1124 1380 1600 »1049 1389

1874 1691 1878 1 999 1851

511 684 627 >473 749

under 3 000

3 000— 5 000

5 000 o. däröver

Samtliga

26 38 56 61 73

19 10 125 19 41

32 44 326 94 114

12 16 130 63 63

63 70 581 176 218

3 080 2 399 3 007 2 465

1531 2242 1912 2 478 2130

2 559 2 615 2 655 2 705 2 647

3 828 3 788 3 837 4 003 3 879

6 211 7 267 6 705 6 412 7 338

3 899 4416 4 225 4 725 4 647

621 852 775 907 877

1022 896 1286 1184

582 888 764 1078 1029

847 1069 1012 1180 1205

1040 1305 1247 1511 1555

1325 1709 1588 1972 2 010

1036 1363 1273 1640 1620

613 696 973 ^576 640

1253 839 1103 1092 974

2 058 1503 1721 1281

949 1354 1148 1400 1101

1712 1546 1643 1525 1442

2 788 2 483 2 591 2 492 2 325

4 886 5 558 5 117 4 440 5 329

2863 3053 2952 3085 3027

300 236 241 215 214

345 284 277 227 219

300 309 262 237

323 286 273 245 229

446 369 389 303 301

547 435 445 369 346

697 570 567 448 - 447

545 454 455 391 368

45-5 49-6 39-2 45-1 53-9

33-1 50-4 41-3 454 47-4

33-2 37-4 42-8 48-0

380 39-6 39-9 435 48-3

33-1 40-9 381 436 45-5

27-2 34-4 32-5 378 40-1

213 23-5 23-7 30-7 27-4

26-6 309 301 347 34-9

anses vara r spresentativa för denna { ?rupp.

palsamhällen) uppskattas till något sådant som 120 000 och det totala antalet större hushåll till över 300 000 med sammanlagt över 2 miljoner medlemmar. Även om man, av samma skäl som förut anförts, inte heller i detta fall vågar följa folkräkningen, enligt vilken väsentligt mer än hälften av de barnrika lantäktenskapen kommer under 1 500 kr. i sammanlagd inkomst för mannen och hustrun, måste dock inses, att det är en mycket betydande del av dessa hushåll och av medlemmarna inom desamma, som får åtnöja sig med en på angivet sätt sammanpressad livsmedelsbudget. 15—378846.

52* Hela medlemsantalet inom de båda grupperna av större hushåll utgör sålunda bortåt 3 miljoner personer eller icke mycket mindre än hälften av landets folkmängd och säkerligen väsentligt mer än hälften av alla minderåriga barn. Av dessa personer tillhöra åtskilliga hundratusental och möjligen någon miljon sådana familjer, vilkas genomsnittliga livsmedelsutgift per år och konsumtionsenhet enligt hushållskostnadsundersökningarna rör sig omkring 300 kr. i städerna och 200 kr. på landsbygden. Härtill komma så medlemmarna i de medelstora och smärre familjer, vilkas livsmedelsbudget är på liknande sätt begränsad, ehuru detta icke kan framgå av tabellen, dels emedan denna endast återger medeltalsuppgifter, dels emedan familjer med särskilt låga inkomster äro underrepresenterade i hushållskostnadsundersökningens material. Det bör emellertid betonas, att dessa genomsnittliga utgiftsbelopp för livsmedel endast ligga vid gränsen av det näringshygieniskt erforderliga, och att det givetvis också förekommer enskilda fall bland dessa större familjer med under 3 000 resp. under 1 500 kr. i inkomst, då livsmedelsutgiften ej oväsentligt överstiger 300 resp. 200 kr. per konsumtionsenhet. Å andra sidan förtjänar ytterligare understrykas, att ett material, där de lägsta inkomstklasserna icke varit underrepresenterade, skulle hava givit lägre medelvärden för livsmedelskonsumtionen inom dessa inkomst- och familjegrupper, och att det därför med största sannolikhet inom dessa grupper är vanligare, att livsmedelskonsumtionen är ännu mera sammanpressad. Det bör vidare erinras om att även något högre utgiftsbelopp bliva otillräckliga i de talrika fall, där hushållsamheten och den näringshygieniska insikten icke äro tillfyllest. Kostens näringshygieniska värde behandlas emellertid utförligare i ett efterföljande kapitel. Här må i första hand uppmärksamheten riktas på det förhållandet, att de stora och barnrika familjerna giva ut väsentligt mindre per konsumtionsenhet, än vad fallet är med de barnlösa och barnfattiga. Hushåll bestående av barnlösa makar giva sålunda genomgående ut 40—60 % mera för livsmedel, än vad familjer med minst 3 barn under 15 år kunna kosta på sig. Detta gäller genomgående inom samtliga inkomstklasser. En höjning av dessa barnrika familjers livsmedelsutgifter i denna proportion skulle representera ett värde, vars allmänna storleksordning kan angivas till något sådant som 100 milj. kr. per år — en siffra som dock icke utgör något mått på enbart den näringshygieniskt bestämda underkonsumtionen; den angiver med hur mycket de barnrika familjernas konsumtion skulle stiga för att komma upp till samma standard såväl ur näringshygienisk synpunkt som med hänsyn till födans smaklighet som den kost de barnlösa småfamiljerna leva på. Den sista avdelningen i tab. 5 belyser det förhållandet, att livsmedelsutgifternas andel av inkomsten visar utpräglad tendens att vara högre i stora familjer än i små och likaledes att vara högre ju lägre inkomsten är. På landsbygden förefalla emellertid olikheterna vara något mindre än i städerna; att de olika inkomstklasserna här icke synas uppvisa så stora olikheter förklaras dock åtminstone delvis därav att inkomstskalan är mera sammanpressad, samt att inkomstintervallerna icke äro jämförbara med dem, som använts för städernas del. De högsta livsmedelsprocenterna framträda givetvis för barnrika familjer i de lägsta redovisade inkomstklasserna. Flerbarnsfamiljer i städerna med under 3 000 kr. i inkomst måste sålunda reservera 46 % av inkomsten för livsmedel. För flerbarnsfamiljer inom jordbrukarfamiljer med mindre än 1 500 kr. i inkomst är motsvarande tal 54 % och för flerbarnsfamiljer i lantarbetarklassen så högt som 59 %. Dessa höga tal te sig särskilt anmärkningsvärda med hänsyn till det förhållandet, att ifrågavarande familjegrupper, trots de uppoffringar i fråga om övrig

53* konsumtion, som dessa »livsmedelsprocenter» vittna om, likväl uppvisa de lägsta livsmedelsutgifterna per konsumtionsenhet. Ett direkt uttryck för sammanpressningen av den övriga konsumtionen inom de barnrika familjerna giver tabellens fjärde avdelning. Dessa uppgifter äro särskilt värda att observeras med hänsyn till frågan om i vad mån eventuella brister i livsmedelsförsörjningen kunna botas enbart genom en övergång till mera rationella konsumtionsvanor. Om näringsbrister vållas av dåliga konsumtionsvanor, kan detta nämligen bero på två skilda förhållanden — antingen att den övriga konsumtionen i obehörig utsträckning får inkräkta på livsmedelskonsumtionen, eller att ur näringshygienisk synpunkt mera värdefull valuta skulle hava kunnat erhållas för den del av inkomsten, som ägnas åt täckning av livsmedelsbehovet. Det är den förstnämnda sidan av detta problem, som belyses genom uppgifterna i tabellens fjärde avdelning. Vi finna nu av tabellen, att barnrika lantarbetarfamiljer i den lägsta inkomstklassen få över 551 kr. för andra ändamål än livsmedel, jordbrukarna i samma inkomstklass få över 640 kr. och stadshushåll med under 3 000 kr. i inkomst 1 442 kr. Härvid är att märka, att dessa familjer, om trångboddhet skall förhindras, böra bo i lägenheter om minst 2 rum och kök och ofta i lägenheter om minst 3 rum och kök. Medelhyran för tvårumslägenheter utan centralvärme uppgick enligt 1933 års bostadsräkning för 243 städer och stadsliknande orter i landsorten till 538 kr. samt för motsvarande lägenheter om 3 rum och kök till 783 kr. Medräknas Stockholm — som ju dock är tämligen svagt representerat i hushållskostnadsundersökningen — stiga talen till 623 och 918 kr. Då är att märka, att vid beräkningen av dessa medeltal även inbegripits hyreslägenheter av undermålig beskaffenhet. Motsvarande hyresmedeltal för enbart bostadshygieniskt fullvärdiga lägenheter skulle säkerligen hava legat märkbart högre. Vid en fullvärdig bostadsstandard skulle hyran sålunda tagit i anspråk över en tredjedel och ofta bortåt två tredjedelar av det för andra utgifter än livsmedel disponibla inkomstbeloppet i de barnrika stadsfamiljerna, som hava mindre än 3 000 kr. i inkomst. I verkligheten är emellertid bostadsstandarden i dessa familjer i oerhörd utsträckning icke fullvärdig. Av 1933 års bostadsräkning framgår tydligt, att hyresutgiften i stort sett icke ökas med barnantalet annat än i de familjer, som hava över 5 000 kr. i inkomst. Detta resulterar i att flerbarnsfamiljerna icke anpassa bostaden efter familjens behov, vilket i sin tur innebär, att de i betydande utsträckning lida av höggradig trångboddhet och dessutom oftare än andra familjer bo i undermåliga lägenheter. För de i hushållskostnadsundersöknmgen ingående barnrika stadsfamiljerna, som hade mindre än 3 000 kr. i inkomst var medelhyran heller inte högre än 316 kr., vilket tydligt visar, att deras bostadsstandard i stort sett måste hava varit otillfredsställande. På landsbygden rör sig den för andra utgifter än livsmedel disponibla familjeinkomsten i hushåll med minst 3 minderåriga barn omkring så låga tal som 800— 1 100 kr. samt i de fall, då totalinkomsten understiger 1 500 kr., omkring 550— 640 kr., naturaförmånerna inräknade. Det säger sig självt, att det åtminstone i sistnämnda fall knappast är möjligt att ytterligare sammanpressa dessa »övriga * poster for att därigenom bereda större plats för livsmedelsbudgeten. Att exempelvis bostadsstandarden även på landsbygden i betydande utsträckning är alltför lå* och detta särskilt för de barnrika familjerna, framgår tydligt av den specialunder* soknmg rörande bostadsförhållandena inom 100 mera jordbruksbetonade landskommuner, som utförts i samband med folkräkningen 1935/36. Denna utvisar bl. a., att 38 % av flerbarnsfamiljerna inom dessa kommuner bo i lägenheter med mer än 2 personenheter per rumsenhet, samt att omkring 20 % bo i lägenheter

54* T a b . 6.

I n k o m s t e r , l i v s m e d e l s u t g i f t e r o c h a n d r a utgifter för f a m i l j e r (i s t ä d e r Hushåll med en inkomst av under 3 000 kr. där äldsta barnet (barnen) är

Samtliga (inkl. barnlösa)

under 7 år

7—14 år

49 21

30 52 10

9 19 5

19 88 92 15

2 663 2 646

2 699 2 632 2 645

2 653 2 673 2 593

2 560 2 674 2 644 2 628

2 658

2 655

2 656

2 648

969 1048

1040 1109 1266

1083 1170 1214

847 1005 1108 1248

1052 IV. Den för annat än livsmedel L ' ' disponibla ink. (kr.) i hushåll-! o ^ g ' ' med barn | 4 e l jj*

1694 1598

Samtliga

1659 1523 1379 1552

1570 1503 1379 1502

V. Livsmedelsutgift per k o n s u m - L ' ' tionsenhet (kr.) i hush, med »2—3 barn U el. fl.

461 403

387 308 217

416 417 335 250

Samtliga

371 326 269 329

36-4 39-6

38-5 42-1 47-9

40-8 43-8 46-8

33-1 376 41-9 475

37-4

41-5

43-4

39-7

15 år o. däröver

|0 I. Antal hushåll med

barnJglli}"

14 el. fl. Samtliga |0 II. Familjeinkomst (kr.) i hushåll 11 med . . . . barn ]2—3 . . U el. fl. Samtliga [0 III. Livsmedelsutgift per fam. (kr.) 11 i hushåll med barn 12—3 . . 14 el. fl. Samtliga

|0 VI. Livsmedelsutgift i % av fam.-II ink. i hush, med . . . . barn . .|2—3 . . 14 el. fl. Samtliga

1713 1669 1537 1380 1596

vilka a v f o l k r ä k n a r n a b e t e c k n a t s s å s o m f ö r f a l l n a . Vid d e n f ö r r a av dessa b e r ä k ningar hava dock b a r n e n endast räknats såsom halva personenheter, liksom köken räknats såsom halva rumsenheter. I tab. 7 specificeras alla utgifter u t o m l i v s m e d e l s u t g i f t e r n a för f a m i l j e r rred 3 eller flera m i n d e r å r i g a b a r n s a m t m e d e n f a m i l j e i n k o m s t a v u n d e r 3 0 0 0 k r . i städ e r n a o c h u n d e r 1 500 k r . p å l a n d s b y g d e n . T a b e l l e n giver ett s t a r k t i n t r y c k a v o m ö j l i g h e t e n a t t i dessa f a m i l j e r — u t a n u p p offring a v a n d r a viktiga h y g i e n i s k a o c h k u l t u r e l l a v ä r d e n — å s t a d k o m m a r å g o n ö k n i n g av l i v s m e d e l s k o n t o t g e n o m y t t e r l i g a r e s a m m a n p r e s s n i n g a v de h ä r redovisade p o s t e r n a . I ett s t o r t a n t a l fall s k u l l e d e s s a p o s t e r i stället b e h ö v a ökas. Av förut a n g i v n a s k ä l gäller d e t t a icke m i n s t o m b o s t a d s p o s t e n . O m d e n n a stiger föl-

55* och imdustriorter) med olika sammansättning enligt familjegruppering a. Husshåll med en inkomst av 3 000—5 000 kr. däir äldsta barnet (barnen) är under 7 ån-

7—14 15 år o år däröver

Hushåll med en inkomst av 5 000 kr. o. däröver

Samtdär äldsta barnet liga (barnen) är (inkl. barn- under 7—14 15 år o lösa) 7 år år däröver

Samtliga (inkl. barnlösa)

Samtliga hushåll där äldsta sarnet (barnen) är

Samtliga (inkl. under 7—14 15 år o. barn7 år år däröver lösa)

881 3:3

92 184 20

27 96 45

32 200 313 65

40 24

24 80 16

11 48 29

12 75 152 45

170 78

146 316 46

47 163 79

63 363 557 125

7 051 6 553

6 444 7 212 6811

7 039 6 285 6 730

6 211 6 855 6 815 6 758

4 279 4 004 4 264 4 527 4 551

4 307 4 515 4 880

3899 4172 4 486 4 758

3 88:9 3 62:9

3 792 3 894 3 695

3 745 3 995 3 941

3 828 3 825 3 897 3 866

3 849

3 941

3 866

6 864

7 005

6 526

6 791

4 581

1188 1487 1728 1504

1040 1228 1382 1658

1594 1685

1415 1793 1959

1639 1818 2 287

1325 1543 1784 2170

1206 1290

1247 1433 1609

1274 1547 1901

1036 1231 1446 1794

1 740

5 457 4 868

5 029 5 419 4 852

5 400 4 467 4 443

3 073 2 757 2 974 3 094 2 942

3 033 2 968 2 979

2863 2 941 3 040 2 964

2 983

115-8 1155

1271 1368 1500

2 731 2 474

2 521 2 526 2195

2 557 2 508 2 213

2 788 2 597 2 515 2 207

2 657

2 502

2 436

2 524

5 236

5 265

4 576

4 886 5 312 5 031 4 588 5 029

526 462

471 391 313

440 391 303

547 490 396 306

693 624

524 498 400

585 478 381

697 617 507 387

548 496

462 409 335

455 407 328 383

29-8 31-8

335 351 40-6

31-7 37-2 43-8

27-2 321 35-5 42-9

22-6 25-7

22-0 24-9 28-8

23-8 28-9 34-0

21-3 22-5 26-2 321

28-2 30-3

31-1 31-7 35-4

29-6 34-3 39-0

266 29-5 32-2 377

30-8

38-2

34-7

23-7

24-8

25-9

28-8

545 496 418 330

jer emellertid också en ökning av bränsle- och lyseposterna. En dylik ökning skulle i åtskilliga fall vara motiverad, redan om det nuvarande bostadsutrymmet icke ökades, ty synnerligen ofta blir detta bostadsutrymme icke rationellt utnyttjat, bland annat just av den anledningen, att de boende tvingas att spara på bränsleutgifterna; på landsbygden är en stor del av boningsrummen t. o. m. i avsaknad av varje uppvärmningsanordning, vilket ofta rent av omöjliggör ett rationellt utnyttjande av bostäderna. Enbart ett eliminerande av den ytterligare skärpning av trångboddheten, som åstadkommes genom finrumssystemet, skulle sålunda leda till ökade bränsleutgifter. Ännu större skulle denna ökning bliva, om själva bostadsutrymmet för de barnrika familjerna bättre anpassades efter deras behov. De återstående posterna äro så små, att det egentligen icke erfordras något sär-

56* T a b . 7. Utgifter f ö r a n d r a ä n d a m å l ä n l i v s m e d e l i m i n d r e b e m e d l a d e m e d 3 e l l e r f l e r a b a r n u n d e r 15 å r .

huishåll

Hushåtll i Länt- o. Jordbrukarskogsarbetar- hushåll m. städer c», industriorter hushåll m. under m. unider under 1 500 kr. 3 000 kr. 1500 kr.

Andra utgifter än livsmedel, kr.

Bostad Bränsle och lyse Kläder och skodon Skatter (inkl. allm. pensionsavgifter) Inventarier Förenings- och försäkringsavgifter Barnens undervisning Tidningar Böcker Skrivmaterial, porto, telefon Rengöringsmedel, tvätt Kroppsvård Sjukvård Arbetshjälp i hemmet Gåvor Nöjen och förströelser Resor Övriga utgifter Summa

151 81 156 25 37 44 5 9 1 5 14 4 23 4 4 5 18 20

177 83 120 82 21 40 3 9 2 6 11 4 12 0 9 4 5 11

31(8 120 34(6 97 108 164 7 28 5 7 27 2(3 45 3 3(3 27 3(3 45 1420

skilt u t p e k a n d e a v det h y g i e n i s k t o c h k u l t u r e l l t o l ä m p l i g a i att y t t e r l i g a r e n e d p r e s sa d e m . Det m å e m e l l e r t i d n ä m n a s , a t t b e f o l k n i n g s k o m m i s s i o n e n i ett s a m t i d i g t m e d detta b e t ä n k a n d e utarbetat B e t ä n k a n d e angående b a r n b e k l ä d n a d s b i d r a g m . m. b e r ä k n a t m i n i m i k o s t n a d e n för å s t a d k o m m a n d e av e n d o c k i c k e alltför riklig b e k l ä d n a d åt b a r n i å l d e r n 7—16 å r till 70 å 90 k r o n o r p e r å r . 1 Med h ä n s y n till d e b e s p a r i n g a r , s o m k u n n a v i n n a s bl. a. g e n o m m y c k e t o m s o r g s f u l l v å r d av k l ä d e r n a , h a r k o m m i s s i o n e n i n ä m n d a b e t ä n k a n d e föreslagit b e k l ä d n a d s b i d r a g å 65 k r . för b a r n i åld e r n 7—16 å r s a m t å 45 k r . för m i n d r e b a r n ; h ä r v i d f ö r u t s a t t e s , a t t f a m i l j e r n a s k o l a av sina övriga inkomster k u n n a komplettera b a r n e n s klädesutrustning. För e n hel familj m e d 3 m i n d e r å r i g a b a r n k a n d e n t o t a l a m i n i m i k o s t n a d e n för en h y g i e n i s k t t i l l f r e d s s t ä l l a n d e b e k l ä d n a d s å l u n d a k n a p p a s t u p p g å till m i n d r e b e l o p p ä n 350 å 400 k r o n o r , vilket överstiger ä v e n d e n h ö g s t a av de i t a b . 7 a n g i v n a siffrorna, v i l k a dock även inbegripa ä n n u större familjer. Det b ö r e m e l l e r t i d i d e t t a s a m m a n h a n g b e h å l l a s i m i n n e t , att de h ä r r e d o v i s a d e f a m i l j e r n a , m e d h ä n s y n till själva u r v a l s m e t o d e n , m å s t e a n t a g a s förete en v ä s e n t ligt h ö g r e g r a d av e k o n o m i s k f ö r m å g a o c h f ö r t ä n k s a m h e t , ä n v a d s o m m o t s v a r a r d e t a l l m ä n n a g e n o m s n i t t e t . Det k a n d ä r f ö r givetvis i c k e f ö r n e k a s , att det k a n finn a s en del familjer, vilka ä g n a en s t o r d e l av i n k o m s t e n åt t ä c k n i n g av vissa m i n d r e väsentliga b e h o v , s a m t i d i g t s o m l i v s m e d e l s p o s t e n h å l l e s p å en otillräcklig n i v å . I d y l i k a fall k a n e m e l l e r t i d f ö r h å l l a n d e t å t m i n s t o n e i c k e u t a n v i d a r e u p p f a t t a s så, a t t det för d e n n a m e r eller m i n d r e u t p r ä g l a d e l y x k o n s u m t i o n a n v ä n d a b e l o p p e t 1 För barn i åldern 7—16 år räknas härvid med följande klädesbehov: a) överkläder: vartannat år en överrock för pojkar och en kappa för flickor och vartannat år en kostym för pojkar och två klänningar för flickor (årskostnad 25 å 38 kr.); b) underkläder: för pojkar 4 par strumpor, 2 par kalsonger, 2 skjortor (årskostnad 22 kr.); för flickor 4 par strumpor, 4 linnen, 2 livstycken, 2 par benkläder, 1 underklänning (årskostnad 28 kr.); c) 2 par skor (årskostnad 20 kr.); 1 mössa eller hatt (årskostnad 2—3 kr.). Någon kostnad för sko-och beklädnadsreparationer medräknas icke.

57* restlöfst borde reserveras för en förbättring i livsmedelsstandarden. Samtidigt som dennai är alltför låg, kunna nämligen också andra behov vara tillgodosedda i otillräckliig utsträckning, och det är t. o. m. sannolikast, att denna form av dåliga konsumtionsvanor icke i första hand äventyrar livsmedelsstandarden utan i stället exempelvis bostadsstandarden. Det är ju dock så, att det i allmänhet är livsmedelsbehovet, som först och främst tillgodoses, vilket framträder i det förhållandet, att den s.. k. livsmedelsprocenten uppvisar väsentligt mera utpräglade variationer efter inkonnst och barnantal i familjerna, än vad fallet är med »hyresprocenten», d. v. s. med hyrornas andel i inkomsten. Av de senaste årens bostadsundersökningar har också framgått, att även familjer med relativt höga inkomster kunna lida av dåliga bostadsförhållanden, och att detta framträder såväl i städerna som på landsbygden. Deit går sålunda inte alltid att säga, att en alltför låg livsmedelspost skulle kunna bringias upp till önskvärd nivå enbart därigenom att en eventuell lyxkonsumtion eliminerades. Något sådant kan endast uttalas, när det belopp, som ägnas åt den mii)dire nödvändiga konsumtionen, är tillräckligt för att täcka bristerna i fråga om samtliga de utgiftsposter i budgeten, vilka understiga den ur hygieniska synpunkter bestämda minimikostnaden för tillfredsställande av vederbörande behov. Det synes föreligga skäl att antaga, att bostadsposten oftare än livsmedelsposten beskäres på grund av lyxkonsumtion. Dessa anmärkningar hänföra sig endast till den ena av de förutnämnda båda formerna av olämpliga vanor i fråga om livsmedelsförsörjningen. Den andra formen därav, d. v. s. det förhållandet, att livsmedelskonsumtionens inriktning ofta är hygieniskt otillfredsställande, belyses dels av i föregående avdelning refererade undersökningar och utlåtanden, dels i den av näringsrådet företagna undersökning, som i ett senare sammanhang återgives. Förbrukningen av vissa livsmedel. I tab. 8 redovisas förbrukningen per familj av vissa livsmedel inom olika familjetyper och inkomstklasser. Liksom i föregående tabeller specialredovisas även länt- och skogsarbetarfamiljer, jordbrukarfamiljer samt hushåll i städer och industriorter. Redan en hastig blick på tabellen giver vid handen, att folknäringen på landsbygden är väsentligt ensidigare och har en starkare dragning åt mjölmjölkkosten, än vad fallet är i städerna. Mjölkonsumtionen är sålunda två å tre gånger större än i städerna, och denna skillnad förklaras endast till ringa del av det förhållandet, att landsbygdsbefolkningen blott i obetydlig utsträckning inköper färdigbakat bröd. Även mjölkkonsumtionen är väsentligt mera omfattande på landsbygden, och detsamma gäller om förbrukningen av potatis. I gengäld konsumeras på landsbygden mindre kött och fläsk än i städerna samt väsentligt mindre ägg, färska grönsaker och rotfrukter samt frukt och bär. I lantarbetarhemmen är vidare smörkonsumtionen och delvis även margarinförbrukningen mindre än i städerna. Bortsett från mjölken och potatisen är lantbefolkningens livsmedelsförbrukning sålunda i väsentligt mindre utsträckning än stadsbefolkningens inriktad på mera vitaminhaltiga födoämnen. Med hänsyn till att det övervägande flertalet barn rika familjer tillhör landsbygden äro dessa förhållanden icke minst ur befolkningshygienisk synpunkt värda beaktande. Jämför man de olika familjetyperna inom varje särskild huvudgrupp, befinnes, att konsumtionen i de flesta fall ökas med familjestorleken — ett resultat av det förhållandet, att den andel av familjeinkomsten, som ägnas åt täckning av livsmedelsbehovet, tenderar att stiga med familjernas medlemsantal. Men i vissa fall konsumera de större familjerna endast obetydligt mera än de små, och stundom framträder knappast alls någon mera påtaglig skillnad i dylik riktning. Inom de lägsta inkomstklasserna av lantarbetar- och stadsfamiljer förbruka de barnrika familjerna

58* Tab. 8.

Årsförbrukningen

per

f a m i l j av v i s s a l i v s m e d e l i n o m o l i k a fanniljeLänt- och skogsarbetarhushåll med en inkomst av (kr.)

Varuslag och familjetyp

under 1500 Kött och fläsk, kg: småhushåll medelstora hushåll större hushåll med Mjölk och grädde, Z 2 : småhushåll , , . . , .„ medelstora hushall i u-n J större hushall med Smör, kg: småhushåll medelstora hushåll , , .,, . större hushall med Margarin, kg: småhushåll medelstora hushåll större hushåll med Ägg, styck :^ småhushåll medelstora hushåll större hushåll med Mjöl, kg: småhushåll medelstora hushåll större hushåll med

större hushåll med

94-8 108-5

896-1 1160-7

1650 143-3 172-2 205-0

1105-5 1 486-2 1 312-4

1 326-6 1 088-8 1 596-0 1 572-9

23-0 26-0 20-1

47-5 42-0 48-5 36-0

30-9 34-4 430

22-6 28-9 36-4 50-1

550 487 480

671 596 579 617

397-9 595-6 556-2

486-8 3641 539-0 641-9

27-8 55-6 34-8

16-8 54-8 77-2 49-0

454-9 668-5 703-1

515-3 541-3 694-8 738-3

18-9 17-9 16-6

29-7 18-3 15-4 26-7

73-4 60-7 69-6

115-8 85-1 94-8 113-9

235 {)£*" £*£ (0—2 barn JO—2 •\3 el. fl. barn

21-4 26-7 219

futan barn "\med barn 10—2 barn •13 el. fl. barn

25-3 31-8 256

(utan barn "I med barn 10—2 barn ' \ 3 el. fl. barn

365 343 301-5

futan barn •\med barn <0—2 barn •\3 el. fl. barn

336-7 563-5 33-2

futan barn ' ' ' ' l med barn /O—2 barn \ 3 e l . fl. barn

24-8 25-9 335-9

futan barn medelstora hushåll ' ' ' ' \med barn u 1.A11 A i°—2 b a r n större hushall med | 3 d fJ b a r n Färska grönsaker och rotfrukter, kg: småhushåll medelstora hushåll "(med barn

418-7

{3~L f Jab™m

12-8

Frukt och bär, kg: småhushåll i i 4. v, UMI medelstora hushall större hushåll med

116-5 156-6 149-4

598-8 /utan barn |med bam |0—2 barn ^ d fl b a m

Potatis, kg: småhushåll

större hushåll med

2 000 o. däröver

81-2 futan barn \med barn JO—2 barn \ 3 el. fl. barn

Bröd, kg: småhushåll medelstora hushåll

15002 000

629-4 11-5 12-7

39-5 futan barn jmed {3~1#

50-3

barn

Q*^

43-5

74-0 79-4 654 76-3 75-8

Jfr noten till tab. 2. — * En liter skummjölk har ansetts motsvara 0'6 liter oskummad

59* typen* enligt socialstyrelsens konsumtionsundersökningar 1932/1934. Jordbrukarhushåll

Hushåll i städei o. industriorter

med en utgift a\ (kr.)

med en inkomst ;iv (kr.) Samtliga

under 3 000

3 000— 5 000

5 000 o. däröver

Samtliga

97-3 1349 127-9 183-1 1738

104-5 134-4 127-5 161-1 151-7

110-5 168-3 137-9 181-6 177-1

123-8 188-7 151-4 222-0 2170

1112 1680 138-6 193-9 183-8

1 303-1 1 277-5 1 762-9 1 948-4

755-9 1237 2 1147 7 1587-5 1684 9

527-3 796-4 721-5 883-6 959-6

483-7 782-7 742-1 1 030-0 1100-3

448-5 717-7 717-1 1 026-4 1 244-7

490 2 769-6 732-1 1012 9 1115 4

31-8 35-7 46-8 48-9 51-2

47-8 47-7 59-3 54-7

304 399 435 52-8 52-7

28-9 32-8 31-6 43-5 290

31-6 44-6 36-7 43-5 37-9

38-7 46-3 44-2 60-6 56-5

32 l 433 37-3 496 41-6

3-4 8-9 9-0 »1-4 3-2

7-5 3-4 5-1 5-7 9-2

7-2 7-1 18-4 20-8

5-7 6-3 6-5 12-0 148

20-4 32-4 30-2 30-6 52-3

16-9 28-6 28-3 50-2 57-5

16-1 28-4 24-4 43-1 53-9

17-8 29-1 27-9 455 55 5

381 353 560 J 504 417

411 602 589 701 658

801 557 857 743

415 631 575 780 675

560 685 655 748 692

564 779 704 940 892

707 913 874 1152 1134

589 796 732 995 924

311-4 404-1 387-1 > 338-0 568-3

258-6 472-3 449-5 605-9 560-3

604-6 445-2 698-2 733-1

28(5-2 5143 4332 637-2 6558

112-2 225-8 145-7 243-7 308-5

82-7 165-2 138-4 268-0 251-3

55-0 118-9 101-1 223-8 254-3

86-3 1633 1316 249-6 2629

4-8 10-0 7-8 56

16-1 6-8 12-3 18-9 25-8

11-9 14-2 24-3 33-7

119 9-8 115 215 27-7

79-0 82-7 119-8 116-4 139-9

90-8 144-0 123-0 155-1 199-3

111-3 173-4 144-0 225-1 174-0

911 142-0 127-0 176-0 180-9

346-6 524-6 511-0 »81J-6 617-2

277-9 665-9 530-4 668-1 614-7

562-7 462-4 823-0 830-2

347-4 589-3 5106 721-9 733-0

248-2 395-3 307-8 445-6 475-8

190-9 330-9 299-6 440-9 430-3

187-5 277-6 267-9 396-3 426-8

207-5 327-9 2942 425-5 4378

9-8 47-4 18-8 1 19-1 25-4

22-8 283 24-8 39-7 21-6

33-4 34-8 55-7 45-4

15-2 350 25-5 465 350

27-1 50-5 37-4 45-7 32-5

43-1 50-0 42-5 49-8 49-5

54-5 75-1 64-8 75-9 79-5

40-4 55-8 46-4 58-8 55-0

96-6 82-3 92-6 l 58-0 109-4

84-1 137-3 91-6 122-1 83-7

172-3 118-0 187-3 130-3

88-5 1399 97-5 1518 1124

89-7 96-2 97-4 105-4 109-3

96-2 117-4 118-6 145-9 135-0

129-7 162-7 154-7 198-9 214-2

100-6 124 7 1220 160-6 153-0

umder 1 500

1500— 2 000

2 000 o. däröver

88-9 107-4 98-0 1 70-0 119-8

105-5 138-8 126-8 154-2 145-6

146-3 164-4 221-3 203-1

631-9 926-9 1139-5 1 657-3 1 307-6

838-2 1 362-9 1101-3 1 549-5 1 389-1

24-5 31-0 32-4 *26"8 47-9

»n-8

|

mjölk och er i liter grädd i 3 liter osk ummad mjöl k.

60* Tab. 9. Å r s f ö r b r u k n i n g e n p e r k o n s u m t i o n s e n h e t a v v i s s a l i v s m e d e l i n o m o l i k a f a m i l j e t y p e r e n l i g t s o c i a l s t y r e l s e n s k o n s u m t i o n s u n d e r s ö k n i n g a r 1932/1934.

Hushållstyper

Länt- och skogsarbetarhushåll. småhushåll J i * v, u (utan barn medelstora hush.<| med b a r n

Färska grön- Frukt Kött Mjölk PotaMaroch saker och Smör Ägg Mjöl Bröd tis och garin st. o. rot- bär ka kg fläsk grädde ka kg frukter kg kg 1 kg ka

148-1 19-1 193-1 155-6 6-5 156-4 135-7 11-4 167-9 126-0 15-5 161-8 134-8 8-5 162-2

12-2 7-7 6-0 3-7 4-3

38-9 25-6 24-2 17-3 17-6

193-0 190-1 182-4 164-1 162-9

8-4 11-3 9-1 10-6 7-8

49-2 45-1 34-8 34-5 25-0

47-9 109-0 45-5 105-1 46-4 107-4 40-8 98-6 40-6 98-6

21-2 17-8 17-0 135 12-3

52-9 39-9 44-5 37-2 34-4

49-1 48-6 41-3 38-1 36-2

3339 390-8 375-6 336-4 313-9

15-8 13-6 9-4 8-7 5-9

10-4 8-0 9-9

191 195 177 117 114

„ . . JO—2 barn större hush, med j 3 d f l b a r n

54-1 43-ö 45-7 41-6 38-6

419-9 399-1 409-9 360-8 374-4

16-9 12-9 15-5 12-0 11-7

3-2 2-0 2-3 2-7 3-3

231 159-0 204 165-9 205 154 177 144-8 150 145-7

Hushåll i städer och industrisamhällen. småhushåll . . . utan barn medelstora hush med barn JO—2 barn b större hush, med \ 3 el. fl. barn

58-5 53-8 50-7 45-0 41-3

257-5 246-5 267-3 234-8 250-7

16-9 13-9 13-6 11-5 9-4

9-4 9-3 10-2 10-5 12-5

309 255 267 231 208

._ . , J / 0 — 2 barn större hush. med<g e l f l b a r n Jordbrukarhushåll. småhushåll , / u t a n barn medelstora hush.<[ m e d b a m

8-7 7-0

45-3 52-3 48-0 57-8 59-1

6-6 3-2 4-1 4-9 6-2

sålunda näppeligen m e r a smör än de barnlösa; i gengäld är dock deras m a r g a r i n k o n s u m t i o n s t ö r r e . Även i f r å g a o m f ä r s k a g r ö n s a k e r o c h r o t f r u k t e r s a m t f r u k t o c h b ä r ä r k o n s u m t i o n e n i b a r n r i k a familjer t i l l h ö r a n d e d e l ä g r e i n k o m s t k l a s s e r n a k n a p p a s t s t ö r r e ä n i n o m vissa t y p e r m e d e l s t o r a o c h s m ä r r e familjer. Överhuvud t a g e t v i s a r k o n s u m t i o n e n a v m e r a d y r b a r a f ö d o ä m n e n s v a g a r e t e n d e n s a t t stiga m e d familjernas medlemsantal i n o m de lägre inkomstklasserna ä n inom de högre. E n d y l i k t e n d e n s s y n e s s å l u n d a f r a m t r ä d a ä v e n i fråga o m k ö t t o c h fläsk, m j ö l k o c h — å t m i n s t o n e i s t ä d e r n a — i f r å g a o m ägg. E m e l l e r t i d b ö r m a n v i d e n d y l i k j ä m f ö r e l s e m e l l a n olika f a m i l j e t y p e r ä v e n t a g a h ä n s y n till v a r i a t i o n e r n a i k o n s u m t i o n s b e h o v e t . Med h ä n s y n h ä r t i l l å t e r g i v e s i t a b . 9 f ö r b r u k n i n g e n p e r k o n s u m t i o n s e n h e t eller p e r »vuxen m a n » 1 av olika föd o ä m n e n . D e n n a s a m m a n s t ä l l n i n g m å e m e l l e r t i d m e d d e l a s m e d viss r e s e r v a t i o n ; f ö r h å l l a n d e t ä r n ä m l i g e n det, att d y l i k a k o n s u m t i o n s e n h e t s s k a l o r v a n l i g e n h ä n f ö r a sig till d e n t o t a l a l i v s m e d e l s f ö r b r u k n i n g e n o c h s å l u n d a m . a. o. a n g i v a , h u r u stort d e t a l l m ä n n a l i v s m e d e l s b e h o v e t för t. ex. ett b a r n i viss å l d e r ä r i f ö r h å l l a n d e till e n v u x e n m a n s k o n s u m t i o n s b e h o v . I fråga o m de e n s k i l d a f ö d o ä m n e n a (t. ex. mjölk eller k ö t t ) k a n e m e l l e r t i d k o n s u m t i o n s b e h o v e t v a r i e r a m e d å l d e r n p å ett a n n a t s ä t t ä n d e t t a a l l m ä n n a l i v s m e d e l s b e h o v . T a b e l l e n k a n s å l u n d a e n d a s t i g r o v a d r a g återgiva, h u r f ö r h å l l a n d e t m e l l a n l i v s m e d e l s b e h o v o c h k o n s u m t i o n a v olika f ö d o ä m n e n ställer sig i n o m d e s k i l d a f a m i l j e t y p e r n a . H ä r t i l l b i d r a g e r ä v e n , a t t d e n h ä i a n v ä n d a s. k. a m e r i k a n s k a k o n s u m t i o n s e n h e t s s k a l a n , s å s o m f ö r u t n ä m n t s , u n d e r v ä r derar barnens näringsbehov. Själva d e n h u v u d t e n d e n s , s o m f r a m t r ä d e r i t a b e l l e n , ä r e m e l l e r t i d så s t a r k t m a r k e r a d , a t t d e n s a m m a n ä p p e l i g e n k a n b o r t f ö r k l a r a s m e d h ä n v i s n i n g till d y l i k a för1

Jfr noten å sid. 49*.

•61 hållanden. I fråga om nästan alia här redovisade livsmedel är förbrukningen per konsumtionsenhet väsentligt lägre i de större och barnrika familjerna än i de mindre och barnfattiga eller barnlösa. Detta gäller i stort sett även i fråga om mjölk — låt vara att tendensen i detta fall ter sig något mera obestämd än i flertalet övriga fall. Härvidlag bör emellertid dessutom ihågkommas, att konsumtionsenhetsberäkningen i detta fall måste antagas i särskild utsträckning undervärdera de barnrika familjernas relativa konsumtionsbehov. Starkast utpräglad är tendensen i fråga om kött, smör, ägg, färska grönsaker och rotfrukter samt frukt och bär. Även i fråga om bröd gör sig samma tendens i viss mån gällande, men detta förklaras åtminstone i fråga om städerna därav, att familjernas brödbehov i ökad utsträckning tillfredsställes genom hembak i den mån som familjestorleken ökas. Medräknas mjölkonsumtionen, ter sig sålunda de barnrika familjernas brödförbrukning, i varje fall i städerna, såsom större än de barnfattigas. På landsbygden synes emellertid även mjölförbrukningen i stort sett vara mindre i de större hushållen än i de mindre. Med hänsyn till de i detta fall mycket höga förbrukningssiffrorna på landsbygden behöver måhända dock icke alltför stor vikt fästas vid detta förhållande. Det allmänna intrycket av förbrukningssiffrorna blir sålunda detta: trots att de barnrika familjerna söka hålla uppe sin livsmedelsstandard genom att för densamma reservera en så stor del av inkomsten, att den övriga konsumtionen i synnerligen många fall måste på ett obehörigt sätt eftersättas, blir deras födoämnesbehov dock i de flesta avseenden redan ur rent kvantitativ synpunkt sämre tillgodosett än de barnlösa och barnfattiga familjernas, framför allt blir emellertid deras kosthåll väsentligt mera ensidigt, än vad som är vanligt i smärre och medelstora hushåll. Sistnämnda förhållande betingas dels därav, att de barnrika familjerna väsentligen tillhöra landsbygden, där kosten i stort sett är betydligt mera enformig än i städerna, dels därav, att det även när landsbygden undersökes för sig och städerna för sig, kan konstateras en tydlig tendens till ökad ensidighet i kosthållet, allt eftersom familjernas medlemsantal ökas. Den minsta omväxlingen i dieten framträder inom de barnrika familjer, som tillhöra landsbygdens lägsta inkomstgrupper.

III. Några huvudresultat av näringsrådets analys av socialstyrelsens hushållsboksmaterial för städer och industriorter. Såsom förut nämnts, hava på grundval av socialstyrelsens budgetmaterial för städer och industriorter inom näringsrådet företagits vissa undersökningar angående den svenska folkkostens näringsvärde. Ifrågavarande undersökningar hava utförts under ledning av näringsrådets sekreterare, docent E r n s t A b r a m s o n , vilken i egenskap av näringshygienisk expert inom befolkningskommissionens delegation för utredning av näringsfrågan, ställt resultaten av desamma till kommissionens förfogande. Dessa bearbetningar utvisa i första hand, att den genomsnittliga livsmedelsförbrukiringen inom de 1 245 stadshushåll, som bearbetningen omfattar, väl tillfredsställer de näringshygieniska krav, som bruka uppställas i fråga om mängden av kalorier, äggvita, calcium, fosfor och järn samt A-, B ^ , B 2 - och C-vitaminer. Det är emellertid icke blott den genomsnittliga förbrukningen, som är av intresse, ty de olika familjerna uppvisa sinsemellan betydande individuella variationer i fråga om näringstillförseln. Trots genomsnittsvärdenas tillfredsställande höjd kommer därför lvsmedelsförbrukningen i ett icke obetydligt antal familjer att i olika hänseenden understiga den näringshygieniska idealstandarden.

62* Vid d e s s a b e r ä k n i n g a r h a r n ä r i n g s r å d e t i första h a n d u t g å t t f r å n d e n a m e r i k a n s k a k o n s u m t i o n s e n h e t s s k a l a n , b e r o e n d e p å att d e n n a legat till g r u n d för s o c i a l s t y r e l s e n s b e a r b e t n i n g a r , v i l k a h ä r u t i n n a n i viss m å n b u n d i t d e n f o r t s a t t a a n a l y s e n . Dett h a r emellertid u p p r e p a d e gånger framhållits, att denna skala u n d e r v ä r d e r a r b a r n e m s relativa k a l o r i b e h o v . I d e n m å n b e r ä k n i n g a r n a h ä n f ö r a sig till ä g g v i t a o c h m i n e r a l ä m n e n , k a n d e n n a u n d e r v ä r d e r i n g bliva ä n n u s t ö r r e , e m e d a n d e s s a ä m n e n ä r o av s ä r s k i l d b e t y d e l s e för k r o p p s v ä x t e n . Av d e s s a a n l e d n i n g a r r ä k n a r n ä r i n g s r å d e t a l t e r n a t i v t m e d vissa a n d r a k o w s u m t i o n s e n h e t s s k a l o r , n ä m l i g e n dels en för k a l o r i e r o c h v i t a m i n e r , dels en för ä g g v i t a ; d e n s e n a r e a n v ä n d e s ä v e n vid s t u d i e t av c a l c i u m - , fosfor- o c h j ä r n f ö r b r u k n i n g e m . I f ö l j a n d e t a b l å j ä m f ö r a s dessa b å d a s k a l o r m e d d e n a m e r i k a n s k a : Amerikanska Skala för kalo- Skala för äggkonsumtions- rier, vitaminer vita, calcium, fosfor och järn o. s. v. enhetsskalan

,

>

>

l-oo 0-90 0-15—0-40 0-75—0-90 0-90—1-00

7—14 »

l-oo 0-90 0-43 080 0-95

1-00 0-90 0-60 l-oo 1-20

I t a b . 10 å t e r g i v a s d e g e n o m s n i t t l i g a f ö r b r u k n i n g s s i f f r o r n a för s a m t l i g a u n d e r s ö k t a f a m i l j e r dels enligt d e n a m e r i k a n s k a k o n s u m t i o n s e n h e t s s k a l a n , dels e n l i g t n y s s n ä m n d a b å d a s k a l o r ; dessa siffror b ö r a j ä m f ö r a s m e d d e i t r e d j e k o l u m n e n T a b . 10.

Genomsnittskonsumtion, optimal konsumtion samt frekvensen av familjer med underoptimal konsumtion inom hela materialet. Genomsnittlig förbrukning per dag och konsumtionsenhet enligt spec, enligt amerikanska kalori- och äggviteskalor etc. skalan

Kalorier (brutto) 1 . Äggvita Calcium Fosfor Järn A-vitamin 8 Bi-vitamin 3 B2-vitamin 4 C-vitamin 6 ,

3 514 98 g 1-2 g 1-85 g 17 mg

3 358 84 g 1-0 g 1-58 g 15 mg 4 497 320 673 62

Näringshygieniska optimalkrav

3 000 70 g 0-68 g 1-32 g 15 m^ 4 000 300 650 50

Proc. antal familjer med underoptimal förbrukning vid beräkning enligt enligt amerikanska kalori- resp.2 äggviteskalan skalan 15 3 2 5 23

22 14 6 15 55 (27) (36) (43) (14)

1 Att man räknar med fcrizMokalorier innebär, att man utgår från de inköpta livsmedlens näringsvärde och sålunda icke företager någon reduktion med hänsyn till de förluster, som förekomma vid matlagning, servering och matsmältning. — 2 Dessa siffror äro ej grundade på direkt observation. Den egentliga undersökningen av familjernas fördelning efter tillförseln av olika näringsämnen har nämligen verkställts endast med utgångspunkt frän den amerikanska skalan. De härigenom funna spridningsvärdena hava därefter applicerats pa de medeltal, vilka beräknats med utgångspunkt från kalori- och äggviteskalorna. Vad det för kaloritillförseln anförda frekvenstalet beträffar, har denna omständighet dock ringa betydelse. I fråga om vitaminer hava de individuella variationerna i tillförseln icke i något hänseende kunnat beräknas (jfr nedan sid. 63* ff). Härvid har man utgått från de för mineralämnen funna spridningsvärdena, vilka applicerats på medeltalen. — 3 Internationella enheter. — ' Sherman-Bourquin-enheter. — B Mg ascorbinsyra.

63* återgivna värdena för den näringshygieniskt optimala konsumtionen. I den sista kolummen meddelas uppgift om det procentuella antalet familjer, vilkas konsumtion under-stiger dessa optimala krav. Det är sålunda icke mindre än 22 % av de undersökta familjerna, som komina under de näringshygieniska kraven i fråga om kaloriförbrukningen. Vidare skulle drygt hälften (55 %) av familjerna förete underoplimal järnkonsumtion. I fråga om äggvitetillförseln uppgår motsvarande tal till 14 % och i fråga om fosfortillförseln tiill 15 %. Däremot skulle antalet familjer med underoptimal calciumkonsumtion endasit utgöra 6 %. I fråga om calcium anses emellertid även den i detta sammanhang använda äggviteskalan undervärdera de halvvuxna barnens av själva växandet betingade behov. Vissa författare uppskatta därför calciumbehovet betydligt högre. Sålunda anser Leith, 1 att detta behov växer från 0'90 g per dag för barn i åldern 0'5—9 år till 1-94 g för barn i åldern 15—16 år för att därefter så småningom avtaga till 0-55 g för personer i åldern 24 år och däröver (för ammande och havande kvinnor dock 2-00 g ) . Om man med utgångspunkt från dessa uppgifter konstruerar en särskild konsuimtionsenhetsskala för calcium, befinnes medelkonsumtionen per dag och konsumtiionsenhet utgöra endast 0'70 g, vilket nära motsvarar det optimala standardkravet. Under förutsättning av att hushållen fördela sig jämnt omkring medeltalet, skulle detta innebära, att omkring hälften av familjerna företedde underoptimal konsumtion i fråga om calcium. Då de antaganden rörande calciumbehovet inom olika åldrar, vilka lagts till grund för sist nämnda uppskattning, dock icke kunna anses vara allmänt godtagna inom den näringshygieniska vetenskapen, torde man dock knappast böra räkna med förefintligheten av en så stor frekvens av underoptimal calciumkonsumtion. Men så mycket är i alla händelser klart, att calciumbehovet — trots den i Sverige relativt höga mjölkkonsumtionen — icke kan anses vara tillgodosett i den utsträckning, som angives i tab. 10, och att man därför även i detta avseende har att räkna med näringsbrister av i varje fall icke negligerbar omfattning. I fråga om konsumtionen av äggvita och mineralämnen är emellertid ytterligare att märka, att de uppväxande barnen med skäl kunna befaras hava större underkonsumtion, än vad som kunde synas av här anförda överväganden och uppgifter. Även om den totala förbrukningen av t. ex. äggvita och mineralämnen är tillfredsställande inom en viss familj, är det nämligen icke säkert, att den inom familjen fördelas efter de olika familjemedlemmarnas relativa behov. Det föreligger nämligen starka skäl för den uppfattningen, att kosten i allmänhet fördelas mellan familjemedlemmarna efter kaloribehovet. Känslan av hunger och mättnad utgör nämligen härvidlag icke någon säker vägledare. Kosten torde med andra ord mycket ofta fördelas mellan familjemedlemmarna efter kaloribehovet, även när en annan fördelningsgrund skulle ha varit erforderlig. Varken föräldrarna eller barnen kunna annat än i undantagsfall förväntas besitta sådan näringshygienisk insikt, att de i medvetande om att barn i halvvuxen ålder erfordra en större halt av äggvita och mineralämnen i kosten, än vad fallet är med personer i högre ålder, söka korrigera sådana fel i kostens sammansättning för barnen. Dessa brister i fråga om tillförseln av äggvita och mineralämnen kunna därför befaras vara desto större för barn i de familjer, där icke ens den genomsnittliga konsumtionen per familjemedlem i fråga om dessa näringsmedel når upp till optimal standard. I fråga om vitamintillförseln har frekvensen av familjer med underoptimal konsumtion icke kunnat beräknas på grundval av några undersökningar om de individuella växlingarna i vitamintillförseln — detta beroende på att vitaminhalten i varje särskilt livsmedel varierar oerhört allt efter de olika betingelserna vid livs1

I. Leith i Nutrition Abstracts and Reviews, vol. 6, sid. 574.

64* medelsproduktionen och matlagningen. Däremot har den genomsnittliga vitamin tillförseln beräknats, ty vid en dylik beräkning har den nämnda felkällan icke ansetts hava samma betydelse. Det visar sig, att dessa genomsnittstal för Bi-, B 2 - och C-vitaminer ligga endast obetydligt över normen, vilket synes tyda på att en tämligen stor del av de enskilda familjerna kommer under densamma. Med utgångspunkt från dessa medeltal samt under antagande att variationerna omkring desamma överensstämma med dem, som iakttagits i fråga om mineralämnen, har ett försök gjorts att beräkna antalet familjer med underoptimal vitamintillförsel. Dessa siffror få givetvis upptagas med reservation. Det finnes emellertid all anledning att godtaga deras vittnesbörd om att det — bortsett från vad som nyss anförts angående konsumtionen av järn (och calcium) — särskilt är i fråga om vitaminhalten, som den svenska folkkosten uppvisar brister. Det kommer längre fram att närmare ådagaläggas, att dessa konsumtionsbnster i första hand måste beröra större och mera barnrika familjer. Detta betyder, att procenttalen skulle tett sig högre, om man räknat efter antalet personer i stället for efter antalet familjer. Det må emellertid erinras om vad som inledningsvis framhållits, nämligen att de näringshygieniska standardkrav, som ligga till grund för beräkningen av dessa procenttal, icke hava den allmängiltighet, som dessa beräkningar egentligen skulle kräva, d. v. s. att själva livsmedelsbehovet uppvisar betydande individuella variationer, vilka väsentligen betingas av kroppsstorleken och arbetets karaktär. När det exempelvis av det föregående framgått, att skogsarbetare — vilka dock icke äro företrädda i materialet till den här refererade undersökningen — ofta förbruka så höga kalorimängder som 4 000—6 000 per dag, måste detta åtminstone till en del bero på att det tunga arbetet i skogarna och de svåra klimatiska förhållanden, under vilka detta arbete utföres, medföra en betydande stegring av kaloribehovet. Skulle de förbruka blott 3 000 kalorier per dag eller blott något däröver, skulle ofta energitillförseln vara för liten. Det motsvarande gäller andra arbetare med tungt arbete. Å andra sidan är det mycket väl tänkbart, att flera av de familjer, som förbruka mindre än 3 000 kalorier per konsumtionsenhet och dag, i verkligheten erhålla en, med hänsyn till kalorimängden, fullt tillräcklig kost. Härtill kommer, att dessa näringshygieniska standards, även såsom »normalstandards» betraktade, knappast kunna sägas vara med full säkerhet bestämda. Kaloribehovet angives sålunda till något olika värden av olika författare på området, allt efter karaktären av det material, på vilket de baserat sina slutsatser. Järnbehovet har av Sherman nyligen angivits till 12 mg i stället för tidigare 15 mg; från denna utgångspunkt skulle en väsentligt mindre del av hushållen än 55 % komma under standardkraven. Härvid bör emellertid beaktas, att de äldre undersökningar, varifrån vi här hava utgått, även räknade med något högre värden å födoämnenas jarnhalt Hade man i förevarande undersökning utgått från de nyare, lägre analysvardena, skulle man sålunda även med utgångspunkt från det till 12 mg reducerade standardkravet hava kommit till en hög siffra för antalet familjer med underoptimal järnkonsumtion. Det bör emellertid i detta sammanhang uppmärksammas, att icke alla familjer, som angivits uppvisa brister i fråga om kaloritillförseln, ingå exempelvis bland dem, som förete brister i fråga om järntillförseln. En del hushåll kan med andra ord tänkas komma under standardkraven enbart i fråga om kalorier, andra enbart i fråga om järnkonsumtionen etc. Det finnes sålunda skäl att förvänta, att det totala antalet hushåll, vilkas näringsämnestillförsel icke är tillfyllest i alh avseenden överstiger de högsta i tablån redovisade procenttalen. I allmänhet ar det dock så, att olika näringsbrister förekomma tillsammans, i det att det övervägande

65* flertallet familjer med underoptimal kaloritillförsel samtidigt företer underoptimal förbnukning i fråga om järn samt i fråga om vitaminer av olika slag. Det bör slutligen erinras om, att siffrorna endast hänföra sig till de 1 245 hushåll, som ingå i undersökningen, och att beträffande detta undersökningsmaterial gälla alla de anmärkningar i fråga om brister i representativiteten, vilka tidigare anförts. Det förhållandet, att de barnrika familjerna blivit överrepresenterade vid undersökningen, måste givetvis verka i den riktningen, att konsumtionsbristerna framträda såsom mera omfattande, än vad som svarar mot förhållandena inom befolkningen i dess helhet. Denna omständighet har emellertid i förevarande samm a n h a n g knappast något förstahandsintresse, eftersom det här särskilt gäller att studera flerbarnshushållens näringstillförsel. Undersökningens begränsning i övriga avseenden förtjänar däremot även ur denna synpunkt beaktande — alltså det förhållandet, att familjer med under 2 000 kr. i inkomst, fatligvårdsunderstödda familjer och familjer, som beröras av arbetslöshet, icke alls eller endast i mycket obetydlig utsträckning äro företrädda, vidare själva metoden för insamling av uppgifter, vilken medfört ett ensidigt urval av familjer med övernormal ekonomisk förmåga och karaktär, och slutligen den viktiga omständigheten, att landsbygden, som dock konstaterats hava ett betydligt mera ensidigt kosthåll än städerna (vilket innebär, att visserligen icke kalorimängden men däremot skyddskosten i större utsträckning kan befaras vara otillräcklig), icke alls medtagits vid denna specialbearbetming. I det följande lämnas några uppgifter till närmare bedömning av födans näringshygieniska värde ur var och en av de förut angivna synpunkterna. Vid börja med kaloritillförseln. I tab. 11 återgivas dels den genomsnittliga kalorimängden per konsumtionsenhet och dag, dels frekvensen av familjer med mindre än 3 000 kalorier inom olika s. k. välståndsgrupper. Denna gruppering utgår från inkomsten per konsumtionsenhet, vilket innebär, att såväl familjestorlekens som familjeinkomstens inflytande på ekonomien beaktas vid grupperingen. Tab. 11. Kaloritillförseln inom olika välståndsgrupper av arbetar- och lägre tjänstemannahushåll. 1 Familjer med en inkomst per konsumtionsenhet 2 av . . . kr. Under 700700 950

Samtliga 950- 1200- 1450- 1700 o. famil1200 J 450 1700 däröver jer

Antal familjer 77 284 221 därav (i %) med mindre än 3 000 kal. per 2 dag och konsumtionsenhet 45-5 12-0 20-4 Genomsnittlig kaloriförbrukning per dag och 2 konsumtionsenhet 3 080 3 330 3 510 1 2

10-5

8-3

9-1

15-4

3 630 3 720

3 790

3 520

Denna redovisning inbegriper sålunda i(:ke met ielklasfc hushåll en (195 st.) Amerikanska konsumtionsenheter.

Frekvensen av de familjer, som komma under standarden, uppvisar sålunda väsentligt större variationer än medelkonsumtionsvärdena — ett förhållande, som i och för sig är alldeles naturligt, men som dock är värt alt behålla i minnet. Bortåt hälften av hushållen i den lägsta välståndsgruppen har en konsumtion, understigande normen (hade beräkningen utgått från den mera rättvisande kaloriskalan i stället för från den amerikanska skalan, skulle proportionstalet hava blivit väsentligt högre), medan motsvarande proportion för de tre högsta grupperna utgör om-

66* kring en tiondel. Det är emellertid anmärkningsvärt, att det i dessa högre välståndsgrupper överhuvud taget förekommer några fall av underoptimal kaloritillförsel. I den mån detta förhållande icke beror på att kaloribehovet för ifrågavarande familjer är mindre, än vad som svarar mot den valda normen, måste det här vara fråga om en underkonsumtion, som icke vållas av ekonomiska förhållanden. När »välståndets» inflytande på kalorimängden på detta sätt studeras, bör emellertid ihågkommas, att det är tvenne skilda faktorer, som här sammanfattats under denna term, nämligen dels familjeinkomsten och dels familjernas storlek och barnantal. Detta betyder, att de större och barnrika familjerna komma att koncentreras till de lägre välståndsgrupperna, medan de mindre familjerna dominera i de högre. Sålunda befinnes, att det genomsnittliga antalet konsumtionsenheter per hushåll uppgår till icke mindre än 5'52 i den lägsta gruppen mot endast 2*42 i den högsta. Under sådana förhållanden blir det av intresse att söka utröna de båda nämnda faktorernas inbördes betydelse. En viss uppfattning härom giver tab. 12, där den genomsnittliga kaloritillförseln per konsumtionsenhet och dag ävensom frekvensen av familjer med underoptimal konsumtion angivas dels för olika inkomstklasser (räknat efter den totala familjeinkomsten) och socialgrupper, dels inom dessa för familjer med olika barnantal. Denna sönderdelning av materialet medför, att antalet familjer inom vissa grupper blir synnerligen begränsat, vilket förklarar vissa oregelbundenheter i serierna. Läses tabellen med försiktighet, synes emellertid en hel del värdefulla slutsatser kunna dragas. Sålunda framgår, att kaloritillförseln varierar mera efter barnantal än efter inkomst. Tendensen hos kalorimängden att sjunka med ökat barnantal är visserligen icke alldeles regelbunden, och detsamma gäller om den benägenhet att stiga med ökat barnantal, som frekvensen av familjer med underoptimal konsumtion uppvisar, men båda dessa tendenser framträda dock med väsentligt större tydlighet än motsvarande variationer efter inkomst och social ställning. Antalet barnlösa familjer med underoptimal kaloritillförsel utgör sålunda 10 %, medan motsvarande siffra för familjer med 4 eller flera barn uppgår till 37 %. Av de olika inkomstklasserna kunna de lägre t. o. m. stundom inbegripa en något mindre proportion av familjer med underoptimal kaloritillförsel än de närmast högre. Det är endast i fråga om stora och barnrika familjer, som kaloritillförseln i mera märkbar grad befinnes vara beroende av inkomsten. Familjer med under 3 000 kronor i inkomst samt med 4 eller flera barn skulle sålunda i halva antalet fall (49 %) erhålla mindre än 3 000 kalorier per konsumtionsenhet och dag. Ytterligare belägg för detta förhållande, att barnantalet spelar större roll än den absoluta inkomsten, giver tab. 13. Här redovisas tre olika familjetyper, vilka skilja sig åt genom barnantal och total familjeinkomst, men samtidigt hava nästan exakt samma inkomst per konsumtionsenhet och sålunda kunna sägas leva på ungefär samma standard. Trots detta befinnes, att tillförseln av olika näringsämnen något minskas med familjernas storlek. Detta synes bero på att de större familjer, som uttagits för denna specialstudie, och som ju hava högre total familjeinkomst, söka inrätta sin livsföring mera »ståndsmässigt», vilket medför dels att livsmedelsprocenten blir något lägre, dels att även kostnaden för 10 000 kalorier blir något högre än inom övriga i tab. 13 redovisade familjetyper. Att det näringshygieniska värdet av livsmedelskonsumtionen varierar med barnantalet i så hög grad, som tab. 12 utvisar, skulle sålunda till någon del kunna tänkas bero på att familjerna i det längsta söka uppehålla den för varje inkomstklass typiska, allmänna livsföringen, även när familjeekonomien tynges av ett större barnantal, och även om de näringshygieniska intressena härigenom i någon mån åsidosättas.

67* T a b . 12. U n d e r s ö k t a familjer, f ö r d e l a d e e f t e r s o c i a l s t ä l l n i n g , b a r n a n t a l o c h fam i l j e i n k o m s t ä v e n s o m kaloritillförsel p e r konsumtionsenhet och dag i n o m olika social-, familje- o c h i n k o m s t g r u p p e r .

Lägre Artjänste- Medel- Samtbetar- mannaklass- liga familfamil- familfamiljer jer jer jer

Barnantal

I. A n t a l undersökta familjer med 0» barn 1

>

....

2 > 25—3 barn 1 31 barn 4 el. fl. barn

'.'.'.'.'.'.'.'.'.'.'.'.'.'..'.

Samtliga familjer 2

27 158 112 50 55 56 526

II. Total kaloritillförsel per konsumtionsenhet och dag i familjer med 0 barn 3 799 1 > 3 592 2 > 3 386 2—3 barn 1 ',[, 3 233 3 barn 3 378 4 el. fl. barn 3134 Samtliga familjer 2 3413 III. Animaliska kalorier per konsumtionsenhet och dag i familjer med 0 barn 1755 1 > 1639 2 > 1507 2—3 barn 1 [.'. 1418 3 barn 1471 4 el. fl. barn 1273 Samtliga familjer 2 1516 IV. Proc. antal familjer med underoptimal konsumtion 3 bland sådana med 0 barn 1

>

2 » 2—3 barn 1 3 barn 4 el. fl. barn

\

Samtliga familjer 2 UPP

lnbe

er

7 13 21 31 22 38 19

därav arbetar- och lägre tjänstemannafamiljer med en familjeinkomst av (kr.) under 3000- 5 000 3 000 5 000 däröver

25 151 126 79 47 49

11 54 50 11 27 20

63 363 288 140 129 125

19 88 47 18 27 15

28 197 167 79 64 65

5 24 24 32 11 25

3 514 3 466 3 354 3 248 3 233 3136

3 666 3 483 3 366 3 226 3348 3149

3 658 3 253 3 344 3 053 3 469 3 225 3 273

3 732 3 568 3 848 3 592 3 499 3 543 3 299 3 395 3 352 3 066 3 250 3 304 3 287 3 315 3 350 3 008 3129 3 211 3358 3 249 3369 3379

1656 1613 1515 1457 1397 1351

1704 1496 1534 1314 1572 1386

1709 1604 1516 1431 1468 1322

1677 1613 1523 1445 1428 1305

1829 1672 1548 1502 1544 1393

1484 1510 1442 1511

15 17 23 30 31 38

10 29 M

1711 1540 1458 1303 1415 1166

10 17 22 31 24 37

27 49

13 26

13 16 21 29 25 39 23

26 23 32 19

-i-v? £ 1 ^ i g " P Jamiljer med två eller tre barn, vilka av vissa bearbetningstekhorthS™ * S W ' 1 ? p å d e S r u P P e r ' t m vilka de i denna redovisning rätteligen S J f 7 H: 1Bl f a m i l J e r m e d blandad sammansättning, vilka icke medtagits i specialredovisnmgen efter barnantal. - Medeltalen för samtliga familjer äro genom s k standardrakning korrigerade med hänsyn till den olikartade fördelningen på familjetyper inom olika inkomstklasser. - » För de grupper, inom vilka det totala antalet familjer understiger BO, äro procenttalen ej angivna. För övrigt äro procenttalen icke grundade på direkt observation i varje enskilt fall utan beräknade på grundval av medeltalen samt vissa observationer angående variationerna omkring desamma. 16—378846.

68* T a b . 13.

K o n s u m t i o n e n p e r k o n s u m t i o n s e n h e t (enligt k a l o r i s k a l a n 1 ) i n o m t r e olika familjetyper m e d olika barnantal m e n ungefär s a m m a inkomst per konsumtionsenhet.

Familjer utan barn, fam.-ink. under 3 000 kr.

Antal familjer Familjeinkomst, kr Antal konsumtionsenheter per fam.3 Inkomst per konsumtionsenhet Livsmedelsutgift per konsumtionsenhet, kr. Livsmedelsutgift i % av familjeinkomst . . Kostnad per 10 000 kalorier, kr Kalorier (i allt) därav animaliska kalorier Äggvita (i allt), g därav animalisk äggvita, g Fett (i allt) g därav mjölkfett, g Kolhydrater, g Calcium, g Fosfor, g Järn, mg

19 2 559 1-9 1347 418 31-0 2-98 3 732 1711 100 62 146 65 461 1.27 1-90 18

Familjer med Familjer 2—3 barn, varmed 2 barn av minst ett under 7 år, 15 år eller därfam.-ink. över, fam.-ink. 3 0 0 0 - 5 000 5 000 kr. eller kr. däröver

3 640 2-8 1300 373 28-7 305 3 393 1575 97 60 134 62 420 1-29 T89 17

32 5 750 4-1 1401 396 28-3 3-20 3 304 1502 94 57 130 58 393 1-07 1-70 16

1 Även tillförseln av äggvita och mineralämnen är sålunda i detta fall beräknad enligt kaloriskalan. — 2 Redovisningen inbegriper endast arbetar- och lägre tjänstemannafamiljer. — 3 Amerikanska konsumtionsenheter.

D e n o j ä m f ö r l i g t v i k t i g a s t e a n l e d n i n g e n till a t t n ä r i n g s t i l l f ö r s e l n enligt t a b . 12 i så r i n g a g r a d s y n e s v a r a b e r o e n d e a v f a m i l j e i n k o m s t e n , ligger e m e l l e r t i d i m a t e r i a l e t s b e g r ä n s n i n g . S å s o m f ö r u t a n t y t t s , i n b e g r i p e r u t r e d n i n g e n e n d a s t 4 h u s h å l l (0'3 %) m e d u n d e r 2 000 k r o n o r i f a m i l j e i n k o m s t o c h b l o t t 58 familjer (4'7 %) m e d m i n d r e ä n 2 500 k r o n o r . S i s t n ä m n d a i n k o m s t förefaller v a r a fullt t i l l r ä c k l i g för u p p n å e n d e av e n fullvärdig n ä r i n g s s t a n d a r d i n o m e n liten f a m i l j . Det b l i r d å e n t ä m l i g e n självklar konsekvens, att de inom detta undersökningsmaterial konstaterade näringsb r i s t e r n a i första h a n d f r a m s t å s å s o m b e t i n g a d e av f a m i l j e r n a s s t o r l e k — i d e n m å n d e i c k e b e r o p å d å l i g a k o n s u m t i o n s v a n o r , vilket v ä l får a n s e s v a r a fallet i fråga o m d e för u n d e r s ö k t a m i n d r e f a m i l j e r k o n s t a t e r a d e n ä r i n g s b r i s t e r n a . Hade d ä r e m o t i n k o m s t t a g a r e m e d u n d e r 2 000 k r o n o r v a r i t f ö r e t r ä d d a i m a t e r i a l e t i s a m m a p r o p o r t i o n s o m i n o m det t o t a l a b e s t å n d e t av s t a d s f a m i l j e r , s k u l l e säkerligen ett betydligt s t a r k a r e s a m b a n d m e l l a n i n k o m s t o c h k a l o r i t i l l f ö r s e l k u n n a t påvisas.1 1 I detta sammanhang må anföras vissa uppgifter om sambandet mellan arbetslöshet och kaloritillförsel enligt en av socialstyrelsen företagen specialundersökning för 109 hushall i stader och industriorter, vilka i större eller mindre grad berörts av a r b e t s l ö s h e t . Medelmkimsten för dessa arbetslösa utgjorde 2 568 kr. per normalhushåll (om 3"3 konsumtionsenheter — amerikanska — d. v. s. per familj om man, hustru och 2—3 minderåriga barn) mot 3 493 kr. for 526 icke arbetslösa arbetarhushåll. Familjer, som under året berörts av arbetslöshet under mindre än 4 månader, hade 2 669 kr. i medelinkomst, sådana med arbetslöshet under 4—8 månader 2 584 kr. och sådana med minst 8 månaders arbetslöshet 2109 kr. Kaloritiliorselri per (amerikansk) konsumtionsenhet utgjorde i dessa tre fall resp. 3 430, 3 280 och ö loO mot 3 500 för icke arbetslösa arbetare.

69* T a b . 14.

T i l l f ö r s e l n av fett o c h k o l h y d r a t p e r k o n s u m t i o n s e n h e t o c h d a g i n o m olika familjetyper, socialklasser och inkomstgrupper.

Familjer med . . . barn

I. Fettförbrukning (total) i g per konsumtionsenhet och dag i familjer med 0 barn 1

»

2 > 2— 3 barn 1 3 barn 4 el. fl. barn Samtliga familjer II. Förbrukning av mjölkfett i g per konsumtionsenhet och dag i familjer med 0 barn 1 > - 3 barn 1 .. barn el. fl. barn Samtliga familjer III. Förbrukning av kolhydrat i g per konsumtionsenhet och dag i familjer med 0 barn 1

»

2 » 2—3 barn 1 3 barn 4 el. fl. barn Samtliga familjer

Lägre Ar- tjänste- Medel- Samtbeta r- manna- klass- liga famil- famil- famil- familjer jer jer jer

därav arbetar- och lägre tjänstemannafamiljer med en familjeinkomst av (kr.) under 3000- 5 000 o samt3 000 5 000 däröver liga

150 142 130 123 128 111

145 141 130 128 120 118

154 132 135 116 135 123

149 140 131 125 127 116

146 142 124 112 120 102

147 141 131 127 124 112

159 146 136 130 132 125

148 141 130 126 124 114

71-3 62-2 54-1 60-0 50-0 41-8

65-4 62-3 57-9 53-0 48-3 43-6

70-9 62-7 64-2 60-4 622 52-3

69 0 62-3 57-6 56-0 52 2 44 2

65-3 60-0 51-8 48-1 46-7 35-6

67-8 62-9 56-8 56-5 48-5 42-0

68-5 62-3 56-0 55-6 49-2 42-7

56-9

51-9

56 3

83-5 64-8 59-6 57-5 59-1 47-5 60-2

55-8

459 427 416 403 421 413 419

401 405 412 392 406 402

413 373 394 369 415 406

428 409 410 394 414 407

461 435 417 395 421 390

390 394 395 393 402 399

432 417 413 396 414 408

416 411 416 397 414 415 410

1 Denna grupp inbegriper familjer med två eller tre barn, vilka av vissa bearbetningstekniska skäl icke kunnat uppdelas på de grupper, till vilka de i denna redovisning rätteligen bort höra. Av visst intresse är också att jämföra uppgifterna i tab. 12 för de olika socialklasserna — arbetarhushåll, lägre tjänstemannahushåll o c h medelklasshushåll. Det visar sig, att det i n o m de barnlösa o c h barnfattiga grupperna är arbetarfamiljerna, s o m u p p n å de högsta kaloritalen, m e d a n däremot m e d e l k l a s s h u s h å l l e n ofta k o m m a lägst på skalan. I n o m medelklassen visar emellertid kaloritillförseln något svagare tendens att m i n s k a s m e d ökat barnantal, o c h de barnrika medelklassfamiljerna l o m m a därför att uppvisa något högre kalorital ä n motsvarande arbetar- o c h lägrt tjänstemannafamiljer. D o c k ter sig sambandet m e l l a n barnantal o c h kaloritillfcrsel även i medelklassen synnerligen utpräglat, vilket är desto m e r a anmärkningsvärt, s o m dessa medelklassfamiljer till 93 % h a v a en i n k o m s t av 5 000 kronor eller däröver o c h till 49 % nå u p p till 7 000 kronor eller mera. Det förtjänar

70* T a b . 15.

Ä g g v i t e f ö r b r u k n i n g e n (g) p e r k o n s u m t i o n s e n h e t o c h dag i n o m o l i k a familjetyper. 1

Familjer med . . . barn

I. Äggviteförbrukning (total) per konsumtionsenhet och dag i familjer med 0 barn 1

»

2 > 2—3 barn 2 3 barn 4 el. fl. barn Samtliga familjer II. Förbrukning av animal äggvita per konsumtionsenhet och dag i familjer med 0 barn 1 > - 3 barn2... barn el. fl. barn Samtliga familjer

Lägre Ar- tjänste- Medel- Samtbetar- manna- klass- liga famil- famil- famil- familjer jer jer jer

därav arbetar- och liägre tjänstemannafamiljier med en familjeinkomst av (kr.) under 3000- 5 000 o. samt3 000 5 000 däröver liga

104-2 101-2 95-2 93-5 94-9 89-3 95-4

98-6 97-8 93-5 90-2 92-5 87-0

90-0

96-5 96-0 94-1 89-6 91-9 87-2 931

639 60-2 57 1 52-6 55-2 48-2

61-7 60-5 54-0 47-9 53-3 40-6

622 60-0 56-8 52-3 53.2 47-6

63-0 60-6 56-5 52-8 53-5 47-9

52-6

70-3 65-8 60-1 56-6 55-5 52-0 59-7

99-6 96-5 93-9 89-9 93-9 87-2

99-7 99-4 91-2 86-8 92-6 80-0

92-5

103-5 90-4 95-0 85-0 98-8 88-7 92-0

93-3

60-6 60-5 569 53-5 51-5 50-3

67-9 58-2 592 50-0 60-9 50-1

55-91 56-1

57-0

102-1 99-0 93-5 89-9 94-6 85-9

94-7 965 93-7 90-6 89-8 88-1

04-1

65-0 60-7 56-2 5V8 55-1 456

93-4

1 Dessa siffror äro beräknade enligt den s. k. kaloriskalan, varför förhållandena för de barnrika familjerna te sig förmånligare, än vad som svarar mot det verkliga läget. — 2 Denna grupp inbegriper familjer med två eller tre barn, vilka av vissa bearbetningstekniska skäl icke kunnat uppdelas på de grupper, till vilka de i denna redovisning rätteligen bort höra. e m e l l e r t i d f r a m h å l l a s , a t t e n del av s k i l l n a d e n i k a l o r i t a l m e l l a n olika f a m i l j e t y p e r k a n b e r o p å det f ö r h å l l a n d e t , att de i n k ö p t a l i v s m e d l e n bliva s ä m r e u t n y t t j a d e , d. v. s. a t t s v i n n e t b l i r s t ö r r e i s m å f a m i l j e r n a ä n i d e s t ö r r e h u s h å l l e n , d ä r dels m å l t i d s r e s t e r n a b ö r a b l i v a r e l a t i v t m i n d r e , dels ett s t a r k a r e t v å n g till s t r ä n g h u s h å l l n i n g föreligger. D e n t r e d j e a v d e l n i n g e n i t a b . 12 å t e r g i v e r s t o r l e k e n av d e n kaloritillförsel, s o m h ä r s t a m m a r f r å n a n i m a l i s k a livsmedel. D e n n a b e f i n n e s v a r i e r a i m ä r k b a r t s t ö r r e u t s t r ä c k n i n g ä n d e n t o t a l a k a l o r i t i l l f ö r s e l n , vilket s t å r i god ö v e r e n s s t ä m m e l s e m e d vad s o m tidigare sagts o m den större enformigheten i kosthållet i h u s h å l l m e d s t ö r r e b a r n s k a r o r eller l ä g r e i n k o m s t . I t a b . 14 belyses k o n s u m t i o n e n av fett o c h kolhydrater i n o m olika f a m i l j e t y p e r , i n k o m s t k l a s s e r etc. D e t v i s a r sig, att f e t t k o n s u m t i o n e n företer b e t y d l i g t s t a r k a r e m i n s k n i n g m e d ö k a t b a r n a n t a l o c h ä v e n m e d s j u n k a n d e i n k o m s t , ä n v a d fallet är med kaloriförbrukningen. D e t t a gäller ä v e n o m d e n speciellt v ä r d e f u l l a k o n s u m t i o n e n av mjölkfett. I s t o r t sett gäller ä v e n h ä r , att k o n s u m t i o n e n s b e r o e n d e av i n k o m s t e n ä r s ä r s k i l t s t a r k i n o m de b a r n r i k a h u s h å l l e n . I m o t s a t s till e x e m p e l v i s f e t t f ö r b r u k n i n g e n företer k o n s u m t i o n e n av k o l h y d r a t e r k n a p p a s t n å g r a s ä r s k i l t u t p r ä g l a d e s y s t e m a t i s k a t e n d e n s e r . D e t gäller i v a r j e fall i c k e g e n o m g å e n d e , a t t d e n ä r l ä g r e i d e b a r n r i k a f a m i l j e r n a ä n i de b a r n l ö s a o c h

71* Tab. 116.

Förbrukningen av vissa mineralämnen per konsumtionsenhet och dag inom olika familjetyper. 1 Lägre ArMedel- S a m t tjänstebetarklassliga mannafamilfamil- familfamiljer jer jer jer

Familjer med . . . barn

I. C a l c i u m f ö r b r u k n i n g mied 1

»

a

»

Samtl. fam. (g)

i

>

72 > !2—3 b a r n -

Samtl. fam. III. J ä r n f ö r b r u k n i n g med 1

»

a

»

familjeinkomst a v (kr.)

under 3 000

3 000- 5 000 o. s a m t 5 000 d ä r ö v e r liga

(mg)

i

1-26 1-20 1-18 1-09 1-17 1-07

1-13 117 1-20 1-08 1-09 110

118 1'06 1-16 1-04 1-23 1-10

1-19 1-17 118 1-08 1-16 1-08

1-27 1-24 1-19 1*04 1-17 0-95

1-18 1-18 1-19 1-09 1-11 111

1-01 1.10 1-18 1-07 1-16 1-07

1-20 1-19 1-19 1-08 113 1-08

1-16

1-13

1-10

1-14

1-13

1-16

1-11

1-15

1-91 1-86 1-80 1-70 1-80 1-66

1-74 1-74 1-80 1-69 1-72 1-70

1-86 1-65 1-77 1-60 1-87 1-69

1-84 1-78 1-79 1-69 1-79 1-68

1-90 177 1-78 1-70 1-78 1-61

1-78 1-81 1-81 1-70 1-76 1-70

1-75 1-83 T77 1-70 1-77 1-68

1-83 1-80 1-80 1-70 1-77 1-68

1-79

1-73

1-70

1-77

1-70

1-77

1-75

1-77

18-1 17-5 16-2 15-7 16-3 14-6

16-9 17-0 16-4 15-8 15-8 15-4

18-8 15-8 16-4 15-2 16-8 15-3

17-8 17-0 163 157 162 15-0

18-1 17-5 15-9 15-8 16-1 135

17-0 17-0 16-4 15-6 16-0 15-2

18-0 17-8 16-6 16-2 16-0 15-2

17-6 17'2 16-3 157 16-0 15-0

16-0

fam.

0 barn 1

mec en

(g) i f a m .

<2—3 b a r n 2

II. Fosforförbrukning lmed

d ä r a v a r b e t a r - o. lägre tjänstemannafamiljer

fam.

2—3 b a r n 2

Samtl. fam. 1

Dessa siffror ä r o b e r ä k n a d e m e d u t g å rlgspunkl f r å n J kaloris kålan > och t e sig därf< ir förm a n l i g a r e , ä n v a d s o m s v a r a r m o t v e r k l i g a förhål a n d e t . 1 2 D e n n a g r u p p i n b e g r i p e r fami] jer m e d t v å e^ ler t r e b a r n , / i l k a a v vissa b e a r b e t n i n g s t e k n i s k a skäl i c k e k u n n a t u p p d e l a s p å d(i g r u p p er, t i l l i/ i l k a d i i d e n n a red(»visning r ä t t e ligen b o r t h ö r a .

barnfattiga, eller att den ökas med inkomsten. Här kämpa tydligen tvenne motsatta tendenser mot varandra, nämligen dels konsumtionens allmänna benägenhet att variera med välståndet, dels det förhållandet, att familjer, som på grund av låg inkomst eller stort barnantal hava svårt att erhålla tillräcklig näring, tvingas att inrikta sig på en särskilt billig, d. v. s. speciellt kolhydratrik kost. Denna sistnämnda tendens verkar därhän, att kolhydratförbrukningen är större inom arbetarklassen och den lägre tjänstemannaklassen än inom medelklassen. Åggviteförbrukningen återigen företer, såsom framgår av tab. 15, mycket markerade variationer med inkomst och barnantal, och alldeles särskilt gäller detta i fråga om den värdefulla animaliska äggvitan. Och likväl giver tabellen icke någon uttömmande bild av hur äggvitekonsumtionen sjunker med ökat barnantal, ty till grund för dessa beräkningar har lagts den s. k. kaloriskalan, vilken i detta fall

72* Tab. 17. Vitaminförbrukningen per konsumtionsenhet och dag inom olika familjetyper och inkomstklasser. F a m i l j e t y p e r

Utan barn

1 barn under 7 år

1 barn 7—14 år

2—3 barn under 7 år

2-3 2 - 3 4 el. fl. 4 el. fl. Samt1 liga barn barn barn barn det (de) barn det (de) famildet (de) det (de) 15 år äldsta äldsta jer äldsta äldsta eller 7—14 15 år el. 7—14 15 år o. däröver år däröver däröver år

A-vitamin, under 3000 kr. 4 874 3 000-5 000 > 5 560 5 000 o. däröv. 5 789 Samtl. fam. 5 39?)

5 099 5 055 5 453 5152

4 503 4 725 5 064

4 077 4 562 5 402

4 558 4 952 5 420

3 962 4 068 5 030

3 499 4 072 4 720

4 737

4 687

4195 303 307 292

Inkomstklasser

Bi-vitamin, under 3 000 kr. 3 000-5 000 » 5 000 o. däröv.

360 337 315

359 341 309

342 332 294

347 336 342

389 328 318

Samtl. fam.

319 313 319 316

755 720 655 719

751 725 668

799 651 631

725 728 742

737 674 618

71 72 75 72

65 71 75

64 65 65

65 B2-vitamin, under 3000 kr. 3 000-5 000 » 5 000 o. däröv. Samtl. fam. C-vitamin, under 3 000 kr. 3 000-5 000 » 5 000 o. däröv. Samtl. fam.

2 731 3 383 4125 3 512

2 579 3 215 3 853

4131 4 374 5 017

4 497

260 301 282

301 274 306 292

328 320 308 320

659 620 686

605 643 624

568 580 674

479 624 586

684 658 658

60 62 72

73 62 70

53 56 59

48 46 57

44 51 54

55 58 68 60

58 61 67 62

undervärderar de barnrika familjernas relativa konsumtionsbehov. Utgår man från den speciella »äggviteskalan», visar en alternativ beräkning av näringsrådet, att äggvitekonsumtionen sjunker från 99'8 g i barnlösa hushåll till 73—76 g i hushåll med 4 eller flera barn, d. v. s. ungefär dubbelt så mycket som enligt den i tab. 14 anförda beräkningen. Av de särskilt barnrika familjerna kan sålunda en väsentlig del antagas komma under optimalstandarden. Att döma av tab. 16 skulle den genomsnittliga förbrukningen av calcium, fosfor och järn förete icke alltför starka variationer efter inkomst och barnantal. Frekvensen av familjer med underoptimal konsumtion av järn samt i viss mån även av fosfor synes däremot, att döma av vissa beräkningar, vilka här icke presenteras, vira i hög grad beroende av familjestorleken. Även i detta fall utvisa de i tabellen återgivna siffrorna mera förmånliga förhållanden för de större familjerna, än vad som svarar mot det verkliga läget, beroende på att kaloriskalan och icke äggvite- och mineralämnesskalan lagts till grund för beräkningarna. En alternativ beräining av näringsrådet enligt sistnämnda skala utvisar också, att fosfortillförseln miiskas från 1*84 g per konsumtionsenhet i barnlösa familjer till 1*41 å 1'47 g för faniljer med 4 eller flera barn, och att järnförbrukningen i motsvarande fall blir resp 17*8 och 12'0 mg. Vad calciumkonsumtionen beträffar, bli siffrorna för de angivna faniljetyperna resp. 1*19 g och 0*88 å 0*94 g, men i detta fall giver, såsom förut framhillits, även äggviteskalan ett alltför förmånligt utslag för de barnrika familjerna* del,

73* Tab. 18. Proc. antal familjer med underoptimal vitamintillförsel inom olika inkomstklasser. 1 Inkomstklasser

A-vitamin

B^vitamin

B a -vitamin

C-vitamin

Under 3 000 kr 3 000—5 000 kr 5 000 kr. o. däröver Samtliga familjer

43 32 12

32 36 44

39 44 47

21 36 8

1 Redovisningen inbegriper en dast arbetar- och lägre tjänstemannahushåll.

varför skillnaden sålunda rätteligen är ännu större. Antalet barnrika familjer med underoptimal calciumtillförsel måste sålunda antagas vara tämligen betydande. — Härtill kommer så det förut påpekade förhållandet, att barnen kunna antagas lida av ännu större näringsbrister i dessa avseenden, än vad fallet är med övriga familjemedlemmar. I fråga om vitaminförbrukningen har, såsom förut framhållits, det icke ansetts möjligt att genom direkt observation fastställa omfattningen av eventuella näringsbrister. Att den genomsnittliga vitaminförbrukningen emellertid varierar mycket starkt med barnantalet, framgår med all tydlighet av tab. 17. Här har en något mera specificerad familjetypsfördelning lagts till grund för redovisningen än i föregående tabeller. Som synes, indelas här familjerna dels efter barnens antal, dels efter deras ålder, och därefter hava familjerna ordnats i stigande skala efter antalet konsumtionsenheter per familj. Det är särskilt förbrukningen av A- och C-vitaminer, som varierar med barnens antal och ålder på sådant sätt, att de barnrika familjerna få nöja sig med ungefär 2 /3 av den vitaminmängd per konsumtionsenhet, som förbrukas inom de barnlösa hushållen. Ja — av A-vitaminet få flerbarnshushåll med under 3 000 kronor i inkomst föga mer än hälften så stor mängd som barnlösa familjer inom samma inkomstklass. I motsats till förbrukningen av Bi- och B2-vitaminer företer också konsumtionen av C- och (i ännu högre grad) A-vitaminer starka variationer med inkomsten. Särskilt i fråga om A-vitaminet ligga genomsnittstalen för vissa grupper av barnrika familjer under den näringshygieniska normen (4 000 enheter), och speciellt gäller detta om barnrika familjer i de lägre inkomstklasserna. Även i fråga om Bi-, B 2 - och C-vitaminer ligger ett par av medeltalen för de barnrika, fattigare familjerna under normerna (resp. 300, 650 och 50 enheter; jfr sid. 62*). Att frekvensen av familjer med underoptimal förbrukning av A- och C-vitaminer mycket starkt varierar med inkomsten, framgår av de uppgifter, som meddelas i tab. 18. Det bör emellertid anmärkas, att det här icke är fråga om direkt observerade värden utan endast om frekvenstal, som beräknats med utgångspunkt från medeltalen samt från vissa antaganden om de individuella variationerna omkring desamna.

74*

Bilaga

2.

Översiktlig analys av det jordbrukspolitiska problemet i Sverige på något längre sikt av GUNNAR MYRDAL. I efterföljande kortfattade framställning av det jordbrukspolitiska problemet åsyftas icke fullständighet. Avsikten är i stället att i direkt anknytning till det aktuella läget och de aktuella tendenserna ge problemets kärna. Med förbigående av många andra synpunkter inriktas analysen på j o r d b r u k e t s t o t a l a n e t t o i n t ä k t och på de tvenne huvudfaktorer, som bestämma denna nettointäkt: p r o d u k t i o n s v o l y m e n och p r o d u k t p r i s e n . För noggrannare redovisning av utvecklingen i fråga om båda dessa faktorer hänvisas allmänt till amanuensen Langes inträngande undersökning nedan i bilaga 3. Den internationella handelsbalansen i a v s e e n d e å det svenska jordbruket. Vårt land är nu mer än självförsörjande i fråga om jordbruksprodukter. Det förekommer visserligen en mindre import huvudsakligen av spannmål samt framför allt av fodermedel. Men å andra sidan föreligger ett stort exportöverskott av smör, kött, fläsk och ägg. De varor, som exporteras, äro genomgående mera kostsamma och arbetskrävande. Detta betyder, att jordbrukets ekonomi och dess möjligheter att sysselsätta arbetskraft i desto högre grad bero av exportmöjligheterna. I fråga om de större huvudgrupperna av jordbruksprodukter kan det nuvarande läget närmare karakteriseras på följande sätt. Vid normalt skördeutfall föreligger på den svenska marknaden ett årligt överskott av kvarnduglig brödsäd på omkring 50 000 ton vete och ungefär lika mycket råg, motsvarande 10 % respektive 20 % av den inhemska förbrukningen för mänskliga behov. Detta överskott h a r emellertid beräknats under förutsättning, att en årlig import av omkring 40 000 ton utländskt vete är erforderlig för upprätthållande av nuvarande mjölkvaliteter. Av majs och oljekakor samt vissa andra fodermedel förekommer import, som vid normal fodersädes- och höskörd kan uppskattas till 5 å 6 % av fodervärdet i den totala stallfodringen. Om hänsyn tages till äggvitehalten i fodret, höjes emellertid denna siffra avsevärt, närmare bestämt till omkring 15 %. F ö r animaliska produkter föreligger ett mycket betydande exportöverskott. För smör uppgår det till c:a 40 % av den inhemska förbrukningen av mejerismör, motsvarande 1 / 3 av den totala smörkonsumtionen i vårt land. För fläsk kan exportöverskottet uppskattas till omkring 10 % av den inhemska förbrukningen, för nötkött till omkring 2 % samt för ägg till c:a 10 % av konsumtionen inom landet. Som en sammanfattning av jordbrukets ställning i det svenska folkhushållet kan nämnas, att år 1935, som kan anses ha varit ett efter nuvarande förhållanden normalt skördeår uppvisade jordbruket, om hänsyn även tas"till införseln av fodermedel, ett e x p o r t ö v e r s k o t t , som kan uppskattas till 233 miljoner skördeenheter. Det erinras ånyo om att de importerade skördeenheterna genomsnittligt sett ha ett väsentligt lägre värde än de exporterade. Om handelsbalansen skulle uppskattas i en ur jordbruksekonomisk synpunkt mera real värdeenhet än skördeenheter, bleve exportöverskottet väsentligt högre. Av allra största betydelse vid bedömandet av de inom det svenska jordbrukets ekonomi förhärskande u t v e c k l i n g s t e n d e n s e r n a är följande sakförhållande. Vid tiden för den nuvarande jordbrukspolitikens tillkomst, säg år 1929, var

75* den iinternationella handelsbalansen i avseende å det svenska jordbruket väsentligt annorlunda. Detta gäller främst brödspannmål. Det förelåg nyssnämnda år ett importöverskott, som för vete uppgick till 204 000 ton och för råg till 93 000 lon. För vissa fodermedel, särskilt majs, var likaså importen före tillkomsten av de nuvar a n d e stödanordningarna för jordbruksnäringen avsevärt större, än vad som numera är mormalt. Handelsbalansen, kalkylerad på samma sätt som för år 1935, uppvisade i medeltal för åren 1926—30 — tvärtemot vad som nu är förhållandet — ett imp» o r t ö v e r s k o t t av 402 miljoner skördeenheter. Den här gjorda sammanställningen visar, hur jordbruksproduktionen nu tränger betydligt hårdare på de, låt v a r a elastiska, gränser, som handelsbalansen markerar. D e n under krisåren förda jordbrukspolitiken. Den under kristiden så småningom utbyggda jordbrukspolitiken har som bekant haft följande allmänna innebörd.. Fö>r det första har genom i m p o r t r e g l e r i n g a r avsättningen på hemmamarknaden allt fullständigare förbehållits det svenska jordbruket. Fc.r det andra ha jordbruksprodukternas pris på hemmamarknaden uppehållits ej blott genom avstängningen av utländsk import utan även genom l a g r i n g och framför allt genom d u m p i n g utomlands, d. v. s. genom ekonomiskt stöd av export till lägre pris än det å hemmamarknaden rådande. Genom undanskaffandet på dessa vägar av en del av saluproduktionen från den monopoliserade hemmamarknaden ha under senare år prisen inom landet kunnat först uppehållas och sedermera så väsentligt stegras från bottennivån, att, trots de med exporten förbundna kostnaderna, jordbrukets inkomstnivå kunnat kraftigt höjas. Amanuensen Lange beräknar, att jordbruket genom denna regleringsverksamhet årligen tillföres en merinkomst på omkring 300 miljoner kronor. Exportstödet och lagringskostnaderna ha f i n a n s i e r a t s dels genom avgifter och skatter, som, tekniskt sett, mera direkt åvilat konsumenterna (margarinaccisen och veteavgiften), dels genom avgifter, som närmast ålagts producenterna (mjölkavgiften, oljekaksskatten, införselavgifterna å fodermedel). Ur nationalekonomisk synpunkt äro samtliga de avgifter, som pålagts jordbruksprodukterna, av natur att antingen minska jordbrukarnas nettointäkter vid givna konsumtionskostnader eller att stegra konsumtionskostnaderna vid givna nettointäkter för jordbrukarna, beroende på hur man ser på saken. Frågan, huruvida dessa avgifter i sista hand belasta konsumenterna eller producenterna, kan således icke ges ett teoretiskt entydigt svar. Ej blott samtliga dessa avgifter utan hela jordbrukspolitikens prisuppehållande och senare prisstegrande verkan kan sägas drabba konsumenterna, men blott om man utgår från de pris, som eljest skulle ha rått. — Margarinaccisen är naturligtvis en direkt konsumtionsskatt. Genom den har man emellertid dessutom åsyftat att hålla tillbaka margarinkonsumtionen inom landet till omedelbart gagn för den inhemska avsättningen av smör. Genom avgifterna å fodermedel har ävenledes åsyftats ej blott en statsinkomst för jordbruksregleringens finansiering utan dessutom eftersträvats att minska användningen av utländska foderslag och hålla tillbaka animalieproduktionen. Beträffande de b e l o p p , som influtit av nu nämnda inkomstkällor, må nämnas följande. Införselavgiften å majs inbringade under budgetåret 1935/36 1-4 miljoner kronor och under budgetåret 1936/37 6*1 miljoner kronor. Inkomsterna av oljekaksskatten utgjorde 10"4 miljoner kronor respektive 9'2 miljoner kronor. I mjölkavgiftsmedel beräknas vid en mjölkavgift av 2 öre per liter numera inflyta närmare 60 miljoner kronor per år. Fr. o. m. 1 januari 1938 uttages mjölkavgift med 1 öre för kilogram. Inkomsterna av margarinaccisen, som vid nuvarande för-

76* säljning och den numera höjda accissatsen — 45 öre per kg — beräknas uppgå till 20 å 25 miljoner kronor årligen, utgjorde budgetåret 1935/36 15-4 miljoner kronor och budgetåret 1936/37 14'3 miljoner kronor. Veteavgiften slutligen kan vid ett avgiftsbelopp av kronor 1: 50 per deciton förväntas inbringa 6 miljoner kronor. Tullen å brödspannmål, som användes för stödjande av exporten, ger omkring 1*5 miljoner kronor per år. Genom samtliga avgifter och acciser kan sålunda beräknas inflyta ett belopp av omkring 100 miljoner kronor årligen, därest mjölkavgift uttages med 2 öre för kilogram. Vid ett mjölkavgiftsbelopp om 1 öre för kilogram inflyta inalles omkring 70 miljoner kronor. Dessa medel användas i första hand för bestridande av kostnaderna för export och lagring (se om dessa kostnader nedan); i andra hand finansieras därigenom viss prisutjämning mellan olika producenter inom landet. För mjölk, som användes för smör- och ostframställning, utgår sålunda till vissa lantbrukare särskilt s. k. prisutjämningsbidrag. Kostnaderna för denna verksamhet bestridas av i huvudsak kvarvarande medel från magarinaccisen, oljekaksskatten och mjölkavgiften, sedan kostnaderna för smörexporten täckts. I fråga om b r ö d s p a n n m å l tedde sig till en början förutsättningarna för en prisstödjande politik genom i huvudsak enbart hemmamarknadens monopolisering särskilt gynnsamma. Det förelåg ju, såsom ovan berörts, ett relativt stort importöverskott. Den s. k. inmalningsprocenten kunde även ursprungligen år 1930 fastställas så lågt som till 60 % för vete och 70 % för råg. Dels till följd av den pågående stegringen i produktiviteten, dels till följd av särskilt gynnsamma skördar under åren 1932—1935 måste emellertid procentsatserna under större delen av denna period höjas till 90 % för vete och 98 % för råg. Trots det skärpta inmalningstvånget uppkommo dock överskott av kvarnduglig brödspannmål på den inhemska marknaden. Dessa överskott utgjorde sammanlagt för vete och råg skördeåret 1932/33 (1 sept. 1932—31 aug. 1933) 142 000 ton, 1933/34 236 000 ton, 1934/35 276 000 ton och 1935/36 38 000 ton. De ha genom statens försorg uppköpts och — om man undantar 55 000 ton, som försålts för förmalning under skördeåret 1936/37 — härefter lagrats eller försålts till underpriser för foderändamål (efter denaturering) och för export. Statens brödsädeslager beräknas vid utgången av skördeåret 1936/37 (31 augusti) uppgå till omkring 85 000 ton sammanlagt för vete och råg. De totala förlusterna av denna verksamhet uppskattades vid slutet av budgetåret 1936/37 ha utgjort 93 miljoner kronor. Dessa förluster ha belastat våra statsfinanser. De beräknas vara fullständigt täckta vid utgången av innevarande budgetår. Beträffande kostnaderna för exporten av s m ö r och vissa andra m e j e r i p r o d u k t e r må hänvisas till efterföljande tablå, som sammanställts bl. a. med ledning av uppgifter i statens jordbruksnämnds verksamhetsberättelser. S m ö r År

1933 1934 1935 1936 19371 1

Ost

Pristillägg

Exportkvantitet ton

totalt 1000 kr.

öre per kg

17127 23 202 20 257 19108 23 525

9 652 26 743 14 856 9 674 17 200

56-3 120-5 73-3 50-5 73-1

Preliininära up pgifter.

Kondenserad mjölk

Exportkvantitet ton

Pristillägg totalt 1 000 kr.

Exportkvantitet ton

Pristillägg totalt 1 000 kr.

314 91 102 215

47 36 30 43

175 121 136 128

27 12 9 6

77* Trots en mycket kraftig produktionsstegring, varom mera nedan, har således tills vidare smörexporten kunnat försiggå till en subventionskostnad, som åren 1935 och 1936 varit sjunkande och även för det löpande året ej kommer ända upp till kostnaden för år 1934. Förklaringen ligger huvudsakligen dels i m a r g a r i n b e s k a t t n i n g e n , dels i tvenne andra faktorer, vilka båda ha sin viktigaste grund i den u n d e r de senare åren rådande konjunkturutvecklingen från djupaste depression till starkt markerad högkonjunktur, nämligen k o n s u m t i o n s s t e g r i n g e n inom landet och p r i s u p p g å n g e n utomlands. Vad först beträffar den år 1933 införda, sedan dess höjda margarinaccisen — den fastställdes ursprungligen till 20 öre per kg och uppgår numera till 45 öre per kg — h a r den, som redan antytts, haft till syfte att ej blott skaffa inkomster för jordbruksregleringens finansiering utan även att relativt begränsa margarinförbrukningen för att öka utrymmet för smörförsäljningen inom landet. Dess verkan i sistnämnda avseende framträder med viss tydlighet i förbrukningssiffrorna. Medan smörkonsumtionen från år 1933 till år 1936 — trots att priset i detaljhandeln samtidigt ökades med 8 % — stegrats med 27 %x har margarinkonsumtionen under samma tidsperiod blott stegrats med 10 %. Räknat i absoluta tal stegrades förbrukningen av mejerismör från 39 000 ton år 1933 till 48 000 ton år 1936. Den totala fettförbrukningen (mejerismör plus margarin) ökades från 83 000 ton till 104 000 ton. Då smörkonsumtionen stegrats så kraftigt och, trots margarinaccisen, även margarinförbrukningen uppehållits och till och med något stegrats, ligger förklaringen härtill, som redan nämnts, huvudsakligen i den betydande inkomstökning, som blivit en följd av den kraftigt stigande konjunkturen. Den andra konjunkturfaktorn är prisuppgången utomlands och närmast i England. Dess samband med den under senare år tillfälligtvis rådande konjunkturutvecklingen är lika uppenbar. Medan partipriset på svenskt smör i England (manchesternoteringen) år 1934 utgjorde 162 öre per kg, hade samma pris år 1936 stigit till 215 öre per kg. Däri ligger förklaringen till att exportkostnaden år 1936 reducerats till tredjedelen av motsvarande kostnad år 1934, trots att den exporterade smörkvantiteten under samma period endast minskat med 8 %. Beträffande ö v r i g a a n i m a l i s k a p r o d u k t e r må här under hänvisning till bilaga 3 endast anföras följande data: Bacon År

1934 1935 1936 19372 1

Levande svin

Pristillägg Export ton

12 894 13102 12 816 13 300

öre per totalt 1000 kr. kg - 3 089 1151 862 1206

-23-7 8-8 6-7 9-1

Export ton1

2 326 3 300

Pristillägg 1000 kr.

434 538

Nötkreatur

Ädcf

Export ton1

Pristillägg 1000 kr.

Export milj. st.

Pristillägg 1 000 kr.

4 237 3 989 4 427 4 770

713 742 226 73

53 54 47 71

326 705 761 800

Levaride vikt. — 2 Prel iminära 1 al.

För år 1934 redovisas ett negativt pristillägg å bacon. Detta förklaras därav, att prisen på den engelska marknaden voro högre än i Sverige, överprisen på den 1 Denna siffra torde dock vara något för hög beroende på att hänsyn icke kunnat tagas till den nedgång i landssmörproduktionen, som sannolikt inträtt.

78* kontingenterade baconexporten till England användas till finansiering av slaktdjursregleringen. En icke oväsentlig betydelse i den förda jordbrukspolitiken har tillkommit de åtgärder, som avsett att förminska och fördyra importen av u t l ä n d s k a f o d e r m e d e l . Med dessa åtgärder har, såsom redan nämnts, även åsyftats en stegring av produktionskostnaderna och därigenom en produktionsbegränsning inom sekundärproduktionen, närmast inom den produktion av animalier, vilken försiggått med stöd av inköpt foder; samtidigt har man avsett att motverka den tendens till förskjutning av produktionsinriktningen, som annars skulle orsakats av spannmålsregleringen. År 1933 infördes sålunda skatt å oljekakor och vissa andra liknande fodermedel och år 1934 härjämte införselavgifter på havre, majs och andra hithörande foderslag. Som i bilaga 3 närmare utvecklats, har fodermedelsregleringen haft större verkan endast i fråga om fläskproduktionen och möjligen äggproduktionen, men betydligt mindre för produktionen av nötkött och mejerivaror. Det är likväl påtagligt, att, om ej denna politik förts, skulle sannolikt ej blott fläskproduktionen utan såväl koantalet som mjölkavkastningen per ko och således även exportöverskottet av mejeriprodukter ha kraftigt stegrats. Produktionsvolymens utveckling inom det svenska jordbruket under senare år. Den framtida produktionsutvecklingen. Beträffande den under senare tid rådande produktionsutvecklingen inom jordbruket hänvisas till kap. 6 i amanuensen Langes undersökning. Som närmare framgår av uppgifterna i detta kapitel, ha skördarna av brödspannmål sedan slutet av 1920-talet ökat med inemot en femtedel. Därvid är att märka att, relativt sett, rågodlingen till följd av de ändrade konsumtionsvanorna gått starkt tillbaka till förmån för veteodlingen. Mjölkproduktionen har under samma tid stigit med mer än en sjundedel. Fläskproduktionen har, bortsett från kortvariga variationer, närmast stått konstant. Som redan antytts, har man emellertid vid bedömandet av produktionsutvecklingen för animaliska produkter under senare år att ihågkomma, att de införda importavgifterna på fodermedel kunna antagas i viss mån ha försvagat den produktionsökning, som eljest skulle kommit till stånd, kraftigast för fläsk men även i någon mån för mejerivaror samt ägg. Å andra sida må erinras, att produktionen i jordbruket nu såsom tidigare i viss grad beror av tillförsel från utlandet av k o n s t g ö d s l i n g s m e d e l ; det var i hög grad en hämmad tillförsel av utländska gödslingsämnen, som under världskriget gav upphov till våra näringsbekymmer. Anledning att antaga en inskränkning av importmöjligheterna i fråga om gödslingsmedel kan knappast anses föreligga i annat fall än vid krig; de metoder, som erbjuda sig att minska denna fara, äro utvidgad inhemsk produktion av gödslingsämnen och uppläggande av lager av sådana. Frågan om lämpliga åtgärder att möta en krigsfara är emellertid ett alldeles särskilt problem, som här icke skall behandlas. De förändringar, som ett krig skulle medföra, kunna för övrigt icke — annat än möjligen efter mycket ingående överväganden — bedömas. I stort sett och på längre sikt torde ett krig utom landet dock endast åstadkomma ett kortare eller längre avbrott i den pågående produktionsutvecklingen. För bedömandet av den f r a m t i d a utvecklingen av jordbruksproduktionen — ett bedömande, som lämpligen icke bör sträcka sig över en längre tidrymd än 10 —15 år — är det av intresse att något närmare skärskåda de särskilda faktorer, som kunna antagas vara av betydelse. Till dessa för produktionsutvecklingen mera betydelsefulla faktorer höra icke

79* ägoföirdelningen samt odlings- och arealförhållandena. Av allra största vikt äro därermot de faktorer, som sammanfattningsvis kunna karakteriseras såsom jordbrukets pågående i n d u s t r i a l i s e r i n g och r a t i o n a l i s e r i n g . I bilaga 3 framhålles., att produktivitetsstegringen, som bland annat tagit sig uttryck i en avsevärd höjning av hektarskördarna och en betydande ökning av mjölkavkastningen per k o , beror på rationaliseringen och mekaniseringen av bruksmetoderna, det intensiva växtförädlings- och avelsarbetet samt på överflyttandet av vissa av jordbruksproduktionens för- och slutstadier till industrien. Det betonas också i nämnda bilagai, att dessa utvecklingstendenser i närvarande tid framträda med oavbrutet stigande styrka — jordbrukets saluöverskott beräknas sålunda sedan 1929 ha stigit med 25 %. Under den närmaste framtiden finns det anledning att anta, att stegringstendenserna rentav skola göra sig mera gällande än tidigare. Man kan i alla händelser icke spåra ett avsaktande i produktionsutvecklingen. H e k t a r s k ö r d a r n a av spannmål ha stigit från 14*6 dt åren 1871—1875 till 16-5 dt åren 1921—1925 och 19'6 dt åren 1931—1935. För sockerbetor var stegringen i särskild grad koncentrerad till det senaste årtiondet. Under perioden 1901 —1905 uppgingo hektarskördarna sålunda till 268 dt, under åren 1921—1925 till 276 d t och under perioden 1930—1935 till 346 dt. I fråga om m j ö l k a v k a s t n i n g e n p e r k o har en ännu mera väsentlig ökning inträtt. Den utgjorde vid slutet av 1800-talet något mera än 1 000 liter men beräknas för närvarande till omkring 2 400 liter. Att gränsen ännu icke på långt när kan vara nådd, antydes av det förhållandet, att medelmjölkmängden för kontrollerade besättningar enligt kontrollföreningarnas statistik år 1934 uppgick till bortåt 3 600 liter. Beräknat p e r p e r s o n av jordbrukarbefolkningen har enligt vissa kalkyler den vegetabiliska jordbruksproduktionen sedan början av 1890-talet till slutet av 1920-talet stigit med omkring 60 % och den animaliska med ungefär 110 %. Belysande för den pågående m e k a n i s e r i n g e n är, att värdet av inom landet försålda lantbruksmaskiner, traktorer, mjölkmaskiner och mjölkskumningsmaskiner, vilket på grund av lågkonjunkturen sjönk från 25 miljoner kronor år 1929 till 8 miljoner kronor år 1932, sedermera åter stigit och år 1936 uppgick till 31 miljoner kronor — sålunda icke obetydligt mera än toppsiffran före depressionen, allrahelst om skillnaden i prisnivå mellan de båda åren beaktas. Den även under senare år betydande stegringen i jordbrukets intecknade gäld bestyrker ytterligare, att mekaniseringen och rationaliseringen fortgå med stor intensitet. Mekaniseringen verkar icke endast direkt produktivitetshöjande utan medför även indirekt en relativ ökning av saluöverskottet, eftersom foderbehovet härigenom reduceras. Ett liknande resultat ge strävandena att nedbringa antalet djur, som hållas för avel. Produktivitetsstegringen betingas bland annat även av den stegrade yrkeskunnigheten inom jordbrukarbefolkningen samt den särskilt under senare år hastiga utvecklingen inom j o r d b r u k s k o o p e r a t i o n e n , vilken ytterligare främjats genom de statliga regleringsanordningarna. Dessa faktorer verka nämligen därhän, att jordbrukstekniska landvinningar numera vinna väsentligt snabbare spridning, än vad som tidigare var fallet, och göras tillgängliga även inom det mindre jordbruket. Såsom förut nämnts, ha vissa förstadier inom livsmedelsproduktionen, bland annat tillverkning och reparation av maskiner och redskap, alltmera överflyttats från jordbruket till industrien. Ännu viktigare är, att även slutstadierna inom jordbruksproduktionen i n d u s t r i a l i s e r a s . Handelskvarnarnas förmalning av vetemjöl har fördubblats sedan slutet av 1890-talet till början av 1930-talet, bageriernas

80* produktion har nästan tjugodubblats — vilket dock icke innebär någon överflyttning av arbete uteslutande från jordbruket — mejeriernas mjölkinvägning har trefaldigats och charkuteriernas produktion har mer än femtonfaldigats. Ej heller på detta område har utvecklingen avmattats. Samtidigt härmed ha vissa arbetsuppgifter, som icke direkt tillhöra jordbruket men som dock givit sysselsättning åt jordbrukarbefolkningen, i växande utsträckning överflyttats till självständiga yrkesgrupper. Hit hör sålunda v ä g a r b e t e t . Även h e m s l ö j d e n s tillbakagång är i detta sammanhang av betydelse. Vid bedömandet av den framtida produktionsutvecklingen inom jordbruket blir jämsides med den rationaliseringsprocess, som ovan i sina allmännaste drag skildrats, jämväl b e f o l k n i n g s u t v e c k l i n g e n av den allra största vikt. Alltsedan 1880-talet har ju jordbrukarbefolkningen i Sverige minskats ej blott relativt (från 67-9 % år 1880 till 39-4 % år 1930) utan även absolut (från 3 102 000 till 2 417 000 personer). Under samma period har även antalet personer i jordbruket, som tillhöra de a r b e t s f ö r a å l d r a r n a , kraftigt minskats. Under 1920-talet har emellertid tillbakagången i den manliga arbetsföra jordbrukarbefolkningens numerär i det närmaste upphört, fastän hela jordbrukarbefolkningens antal fortsatt att kraftigt minskas. Skiljaktigheten i utvecklingen mellan hela befolkningen och den delmassa därav, som utgör arbetsföra män, beror huvudsakligen på att åldersfördelningen inom jordbrukarbefolkningen icke håller sig stabil utan avviker — på ett från tidpunkt till tidpunkt växlande sätt — från den stabila typen på grund av dels förändring av fruktsamheten och dels den inre och den yttre omflyttningen, vilken ju direkt berör särskilt vissa åldersklasser. Docenten vid Stockholms högskola Alf Johansson har — närmast för bostadssociala utredningen — gjort vissa synnerligen intressanta statistiska prognoser, som äro refererade i bilaga 3. Genom dessa beräkningar av den framtida befolkningsutvecklingen har först och främst ådagalagts, att den t o t a l a folkmängden inom jordbruket med all sannolikhet kommer att fortsätta att sjunka. Så blir fallet vid alla slags mera rimliga antaganden beträffande den inre omflyttningen i landet samt även om nativiteten inom jordbrukarbefolkningen skulle komma att hållas uppe och till och med om den rentav skulle stiga; folkminskningen inom jordbruket blir naturligtvis än kraftigare, om nativiteten, såsom troligt är, skulle fortsätta sitt fall. Av docent Johanssons beräkningar framgår emellertid vidare — vilket är det nya och intressanta — att medan jordbrukarbefolkningens totalmängd kommer att fortsätta att minska, så kommer däremot med all sannolikhet d e n d e l m a s s a av j o r d b r u k a r b e f o l k n i n g e n , som u t g ö r e s av m ä n i a r b e t s f ö r å l d e r under närmaste 10-årsperiod att hållas uppe eller måhända rentav i någon mån att stegras. Vi befinna oss i sistnämnda hänseende just nu i ett synnerligen egenartat, kortvarigt övergångsläge med en särskilt stark ansvällning av de arbetsföra åldrarna inom jordbrukarbefolkningen. Efter 15—25 år skulle därefter inträda en mycket kraftigare folkminskning inom jordbruket. Denna folkminskning kommer att bli särskilt kraftig, om under trycket av det starka arbetsutbudet inom jordbruket under den närmaste tioårsperioden en stark utflyttning från denna näring kommer att fortsätta under mellantiden. Denna avfolkning kommer då att särskilt gå ut över antalet personer i de yngre, arbetsföra åldersklasserna. Under den allra närmaste tioårsperioden kommer emellertid antalet män i arbetsför ålder, som sagt, att hållas uppe och möjligtvis t. o. m. något öka, även om en utflyttning av samma betydande storleksordning som under perioden 1920—1930 skulle äga rum. Det är härvid att märka, att det är de arbetsföra männen, som utföra det huvudsakliga produktiva arbetet inom jordbruket.

81* Anltoges det, att man av hänsyn till jordbrukarbefolkningens framtida utveckling sökte eftersträva att nu minska utflyttningen från jordbruket, skulle, då denna utflyttning huvudsakligen gör ingrepp i de yngre arbetsföra åldersklasserna, antalet män i arbetsför ålder under den närmaste tioårsperioden stegras än kraftigare. Det bör i detta sammanhang påpekas, att den arbetsföra befolkningens utveckling under en framtida period av intill 15—20 år samt denna utvecklings samband med omflyttningen är oberoende av den ovissa nativitetsutvecklingen. Den är därför möjlig att beräkna med en förhållandevis stor säkerhet. Ur synpunkten av jordbrukets produktions- och avsättningsförhållanden leda dessa utsikter ifråga om befolkningsutvecklingen inom jordbruket till följande slutsatser. Dem sannolika, kraftiga minskningen av jordbrukarbefolkningen såsom helhet måste under den närmaste tioårsperioden liksom hittills innebära en tendens till en l ä g r e e g e n f ö r b r u k n i n g av jordbruksprodukter, än om jordbrukarbefolkningen vore konstant — låt vara att denna tendens i någon mån motverkas därav, att en större del av denna befolkning kommer att utgöras av personer i arbetsför ålder. Detta betyder ur jordbruksproduktionens synpunkt, att behovet av avsättning utom jordbrukarbefolkningen även av detta skäl blir växande. Det förhållandet åter, att härefter den manliga arbetsföra delen av jordbrukarbefolkningen under en tioårsperiod kommer att uppehållas och möjligtvis stegras, kommer å andra sidan att innebära en tendens till ökad produktion, eller rättare sagt — då produktionstrenden även av andra skäl och även vid en fortsatt minskning av de arbetsföra åldersklasserna med all säkerhet skulle vara kraftigt stigande — en f ö r stärkning av den även eljest påräknade produktionsstegringen. I jämförelse med andra ovan berörda orsaker till produktionsstegring är sistnämnda orsak visserligen av relativt begränsad vikt. Dess förhandenvaro betyder likväl, som nedan skall utvecklas, att den någon gång framkastade tanken, att en överproduktion inom jordbruket skulle kunna mötas genom — automatiskt skeende eller av vissa samhällsåtgärder stimulerade — mera omfattande arbetskraftsöverflyttningar från jordbruket till industrien icke framstår såsom betydelsefull eller ens rimlig. Följande erinran bör här göras. Även om vi av de skäl, som ovan givits, ha att räkna med ett inom den närmaste framtiden framträdande överskott på arbetskraft inom jordbruket taget såsom helhet, så kan likväl betydande brist på arbetskraft, åtminstone temporärt, komma att råda inom vissa geografiska distrikt och vissa jordbruksyrken. Härvid komma närmast lantarbetarna i åtanke. Det kommer måhända även i fortsättningen att finnas flera jordbruksföretagare, som önska sysselsätta lejd arbetskraft, än vad det finns lantarbetare, som söka arbete, och detta förhållande kommer då att bilda grundvalen för en fortsatt uppgång av lantarbetarlönerna inom de delar av jordbruket, som bero av lejd arbetskraft. Den företagande arbetskraften är nämligen mindre »flyttbar» än den löntagande. Men detta innebär ingen motsägelse av satsen, att hela den arbetsföra jordbrukarbefolkningen — som till sin större del består av företagarna och medlemmarna av deras familjer — kan bli så stor i förhållande till efterfrågan på jordbruksprodukter, att ökade svårigheter att bereda denna totala jordbrukarbefolkning lönande sysselsättning uppstå. Påfrestningen på jordbrukspolitiken. Hur glädjande än i och för sig en produktionsstegring inom det svenska jordbruket måste synas vara, är det givet, att

82* här nyss antydda förhållanden måste komma att sätta den nu förda jordbrukspolitiken på synnerligen hårda prov. Denna jordbrukspolitik har åsyftat och åsyftar att uppehålla prisen på jordbruksprodukter och därmed räntabiliteten inom jordbruksföretagen. Syftet har ytterst varit att skydda levnadsstandarden för jordbrukarbefolkningen. Den undersökning rörande levnadsstandarden i svenska familjer, som publicerades i befolkningskommissionens betänkande i sexualfrågan (Stat. off. utr. 1936:59), har tydligen visat, h u r låg och, i jämförelse med övriga folklager, väsentligt lägre den ekonomiska standarden ligger på den svenska landsbygden. Denna undersökning har därmed givit ökad tyngd åt de sociala strävanden i svensk ekonomisk politik att uppehålla jordbrukarbefolkningens inkomstnivå, vilka i den förda jordbrukspolitiken tagit sig uttryck. Ur denna sistnämnda socialpolitiska synpunkt om jordbrukarbefolkningens levnadsvillkor få förvisso icke frågorna om f ö r d e l n i n g e n av inkomsterna mellan olika yrkesgrupper och socialklasser i n o m jordbrukarbefolkningen och mellan olika geografiska distrikt av landet lämnas ur sikte. Dessa fördelningsfrågor inom jordbruket äro i själva verket intimt förbundna med allehanda särproblem i fråga om jordbrukshjälpens praktiska anordning. Den ram, varinom dessa frågor måste behandlas, är dock ytterst den s a m l a d e i n t ä k t , som flyter till jordbruksnäringen som helhet. Denna samlade intäkt bestämmes — vid given produktionsteknik — i sin tur av tvenne faktorer: den a v s a t t a k v a n t i t e t e n av jordbruksprodukter och de erhållna p r o d u c e n t p r i s e n . I denna översiktliga analys lämnas de i och för sig synnerligen viktiga spörsmålen om hur den samlade jordbruksintäkten fördelas inom jordbrukarbefolkningen därhän. Föremål för behandling är enbart frågan om storleken av den samlade intäkten, och därvid blir egentligen uppmärksamheten fäst blott vid de nyssnämnda två faktorerna, varav denna totalintäkt beror. Det problem, som här måste ställas, blir följande. Om det antages, att produktionen kraftigt stiger, h u r s k a l l d e t d å b l i m ö j l i g t a t t v i n n a a v s ä t t n i n g för en i m o t s v a r a n d e grad ökad mängd jordbruksprodukter till pris, som göra jordbruksnäringen i önskad grad lönsam? Åtskilliga till dels redan berörda förhållanden måste vid denna frågas bedömande bringas i förnyad erinran. Å ena sidan bör framhållas, att vid ökad avsättning samma lönsamhet kan uppehållas vid något lägre pris än vid oförändrad avsättning. Denna allmänna sats är självklar. Totalinkomsten beror inte bara på prisen utan även på den avsatta kvantiteten. Även om en viss prissänkning uppkommer vid avsättningen av den växande produktionen, kan, om prissänkningen icke är för stor, jordbruksdriftens räntabilitet behållas oförändrad. Orsaken härtill är i sista hand, att vid den förutsedda ökningen av produktionen produktionskostnaderna per produktenhet kunna väntas bli sänkta; en sådan verkan är åtminstone avsedd vid den rationalisering, som pågår. Storleken av der. vid oförändrad räntabilitet möjliga prissänkningen beror således på hur produktionskostnaderna komma att utveckla sig vid fortsatt rationalisering av jordbruksdriften. Man måste här erinra sig, att den ökade produktmängden icke kan förväntas komma till stånd utan ytterligare produktionskostnader. Rationaliseringen i jordbruket tömmer med all sannolikhet i framtiden liksom hittills att i mycket väsentlig grad ha karaktär av en ökad kapitalinvestering i jordbruket, vilken drar ökade kostnader för kapitalränta och amortering. Detta betyder, att denna — låt vara ökade —

83* totala produktionen sannolikt kommer att ha att bära ökade totalkostnader, eftei som framdeles, i motsats till vad tidigare varit fallet, den arbetsföra manliga befolknimgen kommer att uppehållas och eventuellt stegras i stället för att minskas. Detta förhållande är nämligen ej blott, såsom nyss berörts, en viktig delorsak tilll den väntade produktionsstegringen utan innebär samtidigt, att den sysselsatta arbetskraft, som skall — direkt eller indirekt — finna sin inkomst eller lön ur produktionsresultatet, icke som före 1920-talet kommer att vara i minskande. Med viss reservation kan följande generaliserande slutsats dras. Skola arbetsinkomsterna icke sänkas eller arbetskraften bli arbetslös, kan, vid uppehållen räntabilitet inom jordbruket, produktprisen icke få sjunka i samma takt som avsättningen stiger. F r å g a n blir då, i vad mån jordbruket kan påräkna avsättning för en väsentligt stegrad produktion utan alltför stor prissänkning. Såsom omständigheter, vilka försvåra avsättningsläget, må dock här anföras, att produktionen redan nu på ett mycket kraftigare sätt än vid regleringarnas införande Iränger mot marknadsutrymmets begränsning. Produktionsstegringen har hittills tall stor del kompenserats dels av ett importöverskott, som kunnat minskas, dels av en stark konsumtionsökning, beroende på konjunkturuppgången inom landet, dels av en internationell prisuppgång, som möjliggjort export utan större prisförluster. I m p o r t ö v e r s k o t t e t är nu i huvudsak fyllt och mer än fyllt. Genom importbegränsning kan ett vidgat avsättningsutrymme ej längre beredas i nämnvärd grad. K o n s u m t i o n s ö k n i n g e n har, såsom även berörts, haft betydelse för den animaliska produktionen överhuvud taget och särskilt smörproduktionen. Dessvärre måste man vid verklighetstrogen betraktelse utgå ifrån att konsumtionsökningen skall upphöra eller kanske till och med förbytas i sin motsats vid inträffande konjunkturnedgång. Ett avbrott i konjunkturutvecklingen skulle alltså aktualisera en hittills dold och ackumulerad spänning mellan produktion och konsumtion. Läget kunde därvid bli desto svårare, då ett sådant konjunkturavbrott knappast skulle avsevärt försvaga själva produktionsstegringen i jordbruket. Vad slutligen gäller den tredje av de nyssnämnda faktorerna, nämligen den internationella p r i s u p p g å n g e n , måste man dessvärre ävenledes1 räkna med möjligheten eller rent av sannolikheten av ett bakslag. De under senare år stegrade prisen på jordbruksprodukter på världsmarknaden ha sin förklaring i två olika omständigheter. För det första ha världsskördarna under en följd av år varit små, dels till följd av produktionsbegränsningar, vilka införts i vissa länder som ett led i jordbrukspolitiken och stödåtgärderna för lantbruket, dels till följd av ogynnsamma skörderesultat. För det andra sammanhänger prisuppgången med högkonjunkturen. Vad den första av dessa orsaker beträffar, synes redan hösten 1937 en viss förändring ha inträtt. Produktionsbegränsningarna ha flerstädes ej kunnat upprätthållas, och skördeavkastningen blev för 1937 års skörd på många håll i världen, bland annat i Amerikas Förenta Stater, så gynnsam, att världens samlade spannmålsförråd av vete för innevarande skördeår synes nära nog ha överskridit 1929 års nivå. Att detta ej kan utläsas av prisutvecklingen för brödsäd på världsmarknaden under hösten 1937, då prisen i allmänhet legat högt, torde bero därpå, att efterfrågan tillfälligtvis varit onormalt stor till följd av skärpningen i det internationella politiska läget och kravet i alla länder på ökad krigsberedskap. Det nuvarande prislägets tillfälliga karaktär belyses i en av the Wheat Advisory Committee i januari 1938 publicerad redogörelse för utsikterna på världsmarknaden för spann17—378846.

84*

mål. Det framhålles, att ett gynnsamt skörderesultat år 1938/39 sannolikt skulle medföra en t. o. m. allvarligare överproduktionssituation än under åren 1^928/29, och att prisläget således är synnerligen labilt. I fråga om den andra faktorn, högkonjunkturen, föreligger som bekant risk för ett konjunkturavbrott, vilket i och för sig skulle tendera att medföra sjunkande pris utomlands även på lantbruksprodukterna. Vad särskilt gäller möjligheterna för svensk jordbruksproduktion att vinna ökad l ö n s a m a v s ä t t n i n g u t o m l a n d s , må i detta sammanhang erinras om de i bilaga 3 närmare utförda betraktelserna. Av dessa framgår, att vi under för närvarande och under överskådlig framtid rådande förhållanden näppeligen varken i England eller Tyskland kunna räkna med bestånde avsättningsmöjligheter för svenska jordbruksprodukter utan oproportionerliga kostnader. Även en s u b v e n t i o n e r a d e x p o r t måste således väntas möta vissa avsevärda svårigheter. Dessa svårigheter stegras givetvis, om på grund av en ytterligare produktionsstegring, som icke kompenseras av en motsvarande konsumtionsstegring inom landet, behov kommer att föreligga att i betydlig grad öka denna dumpingexport. Det må i detta sammanhang ytterligare påpekas, att de villkor, varunder vår export av jordbruksprodukter arbetar på den engelska marknaden, äro sådana, att varje exportökning, i all synnerhet om den icke äger rum långsamt och efter noggrann marknadsbearbetning, visat tendens att sänka priset över hela linjen på den svenska produkten. Under sommarmånaderna, då exporten av svenskt smör är särskilt stor, ligger sålunda — för att här välja ett lättillgängligt exempel pä detta allmänna förhällande —• priset på svenskt smör i England i allmänhet lägre i förhällande till prisen på andra smörsorter, än vad som är fallet under övriga delar av året. Exportsubventionen tenderar därför att växa icke endast absolut taget utan även i förhållande till exportkvantiteten — det sista beroende på att utförseln måste söka sig till nya och mera svårbearbetade marknader eller på att de gamla marknadernas absorptionsförmåga alltför intensivt utnyttjas. En utvidgning av den subventionerade exporten av svenska jordbruksprodukter på utländsk marknad möter även vissa a n d r a s v å r i g h e t e r a v k o s t n a d s karaktär. En exportsubvention av viss höjd blir naturligtvis desto mindre tyngande för konsumenterna och producenterna, ju mindre del av hela produktionen, som skall undanskaffas från hemmamarknaden. Stiger med produktionen och saluöverskottet denna relation, stiger även den del av överpriset på hemmamarknaden, som betalas av konsumenten men icke kommer producenten till godo, utan som försvinner såsom exportsubvention. Därmed stiga även med all säkerhet de p s y k o l o g i s k a och p o l i t i s k a s v å r i g h e t e r n a att bevara enigheten inom folket om jordbrukspolitiken. Beaktande måste härvid skänkas det genom budgetstatistiken belysta, faktiska förhållandet, att finansieringen av ett jordbruksstöd, vilket åvägabringas genom uppehållna pris på jordbruksprodukterna, alltid måste drabba de mindre bemedlade konsumentlagren förhållandevis hårdare. Livsmedelspostens relativa andel av hela familjebudgeten stiger nämligen med fallande inkomst och stigande barnantal (se i bilaga 1). Denna kraftigt regressiva tendens vid jordbruksstödets uppbärande blir, som redan påpekats, särskilt förstärkt genom margarinaccisen. Margarin förbrukas mest av de fattiga och barnrika familjerna. Oaktat allt detta har som bekant jordbrukspolitiken kunnat genomföras under mycket stor enighet och positiv förståelse även från de breda konsumentlagren. Om emellertid på grund av den stegrade spänningen emellan produktions- och konsumtionsutvecklingen behovet av icke lönsam exportavlastning från hemmamarknaden och följaktligen av exportsubvention skulle väsentligt stegras, måste, av

85* h ä n s y n bland annat till att så stora grupper av mindre bemedlade svenska familjer — eniligt kommissionens undersökningar särskilt de barnuppfödande familjerna — icke ffå sina behov fullt tillgodosedda, mycket stora vanskligheter uppkomma att samla den allmänna meningen i landet kring godkännandet av en sådan politik. Vi Ikunna sammanfatta det sagda i den slutsatsen, att en ökad dumpingexport av jordbruksprodukter i skilda hänseenden möter mycket allvarliga svårigheter. Stumdom har inför utsikterna till en vidgad spänning mellan produktions- och konsuimtionsutvecklingen framkastats den tanken, att man i så fall finge inrikta sig på em h a s t i g a r e u t f l y t t n i n g från jordbruket. Main har emellertid därvid att ihågkomma, att möjligheterna att ta emot en större' inflyttning till stadsmannanäringarna äro betingade av dessa näringars utveckling och konjunkturer. På grund av den pågående starka rationaliseringen inom dessa näringar stiger inom dem arbetsefterfrågan icke på långa vägar i takt med produiktionsstegringen. Men även om de icke-agrikulturella näringarnas nyrekryteringsförmåga i och för sig skulle vara relativt mycket stor, begränsas likväl den möjliga utvidgningen av utflyttningen från jordbruket av att den arbetskraft, som överhuvud taget kan byta yrke, huvudsakligen måste befinna sig i de allra yngsta arbetsföra åldersklasserna. Av personerna i dessa åldrar är emellertid en mycket stor del bunden vid jordbruksnäringen av olika orsaker, t. ex. därför att de skola överta jordbruk. Flyttningsberedskapen inom dessa åldrar måste t. o. m. väntas i någon mån avtaga, eftersom det såsom en följd av barnkullarnas minskning även i jordbrukarfamiljerna blir en större del av barnen, som bindes genom utsikten att få övertaga ett fäderneärvt ställe. Det innebär av dessa skäl en felsyn på de faktiska förhållandena, då man ibland föreställt sig, att en mycket mera hastig utflyttning än den hittillsvarande överhuvud taget skulle vara möjligt (antaget att den nu skulle vara önsklig). Man har, när man talat om en sådan »anpassning», tänkt sig arbetskraften tämligen rörlig och menat, att, om jordbruksproduktionen blir för stor, så får jordbruket inskränkas genom en lämplig utflyttning av arbetskraft frän denna näring. Vanligen har man därvid föreställt sig, att en sådan process tämligen automatiskt skulle komma igång på grund av de försämrade ekonomiska villkor, som jordbruket kunde bjuda. Arbetskraft hör enligt den erfarenhet, som numera vunnits, till de mest trögrörliga av alla produktionsfaktorer. Själva utgångspunkten för varje realistisk diskussion av jordbrukspolitikens framtidsproblem måste således vara insikten, att vi ha en viss jordbrukarbefolkning — över 2 miljoner människor — som blott relativt långsamt kan antas bli minskad och som därför måste ges sin utkomst i jordbruket. De här angivna begränsande faktorerna äro regelbundet för handen, och de ha allmänt den innebörden, att utflyttningen frän jordbruket icke kan stegras mer än i viss grad. Kommer nu härtill, att i n ä r v a r a n d e l ä g e åldersfördelningen inom jordbrukarbefolkningen är sådan, att mera tillfälligtvis — under de närmaste 10—15 aren — den arbetsföra manliga befolkningen, som ju är den avgörande faktorn ur produktionssynpunkt, kommer att uppehållas även vid en förhållandevis mycket stor utflyttning från jordbruket. Tanken, att överproduktionstendensen inom jordbruket under denna närmaste tidsperiod skulle kunna i väsentlig grad hävas genom arbetskraftsavgäng från jordbruksnäringen, ter sig sålunda av två skilda anledningar orimlig. Det må här ytterligare påpekas, att alla åtgärder frän statsmakternas sida att minska utflyttningen från jordbruket måste i viss mån, därest de bli resultatrika, öka behovet av avsättning av jordbruksprodukter och således accentuera det här behandlade överproduktionsproblemet.

86* Till slut må här framhållas, att statliga åtgärder till p r o d u k t i o n s b e g r ä n s n i n g heller icke äro möjliga att tillämpa för att bemästra detta problem — i alla händelser icke i den utsträckning, som vore erforderlig. En d i r e k t produktionsbegränsning — av innebörd att staten skulle lagstiftningsvägen eller medelst påtryckning genom jordbruksorganisationerna inskränka de enskilda jordbrukarnas möjligheter att odla sin jord och bedriva sin boskapsskötsel på det mest avkastningsgivande sättet — skulle i vårt land med dess individualistiska bondekultur för visso möta ett oövervinneligt motstånd från jordbrukarbefolkningens egen sida. De åtgärder av dylik art, som i Amerikas Förenta Stater och annorstädes tidvis genomförts, äro därför icke möjliga att omplantera i Sverige. En i n d i r e k t produktionsbegränsning däremot, som åstadkommes genom statsåtgärder, vilka inriktas på att genom statsåtgärder stegra produktionskostnaderna i viss produktion, är visserligen möjlig. Vad gäller sekundärproduktionen av animaliska produkter, har den redan i viss grad förverkligats. Genom regleringen av fodermedelsprisen har fläskproduktionen nedbringats. Men då mjölkproduktionen trots fördyringen av oljekaksfodret stigit, synas utsikterna att på dessa vägar ytterligare inskränka animalieproduktionen ganska begränsadse. Emot varje form av produktionsbegränsning måste allmänt framhållas följande. En produktionsbegränsning har till själva sin natur den olägenheten ur vissa samhällspolitiska synpunkter, att det icke kommer att produceras så mycket, som skulle kunna produceras med den jord och den arbetskraft, som stå till buds inom det svenska jordbruket. Och när mängden av den saluförda produktionen minskar, så måste också prisen hållas högre, än som vore nödvändigt vid en större produktion — om den kunde avsättas — för att uppnå en viss lönsamhet i jordbruket. Produktionsbegränsningen står vidare med nödvändighet i strid med strävandet att genom anspänning av den egna kraften höja produktionen och avkastningen. Denna strävan lever i varje idog och skicklig yrkesidkare och den ger pulsen åt hela vårt moderna, framåtskridande näringsliv. Man skapar en olidlig atmosfär i en näring och dödar ovanskliga värden även av personlig art, om man länkar den in på produktionsinskränkningens väg. En sådan näring mister bland annat i möjligheter att hos sig behålla de dugligaste, handlingskraftigaste och mest framåtsträvande unga människorna. Så skulle framför allt bli fallet, om man sökte nedhålla produktionen genom att lägga hinder i vägen för den pågående rationaliseringen. Vid en sådan politik vore det vidare svårt att tillgodose det trängande behovet av höjd levnadsstandard för vår jordbrukarbefolkning. Levnadsstandardstegringen är nämligen i modern tid städse nära betingad av den tekniska utvecklingen. En produktionsbegränsning, som icke innebure ett hinder för det tekniska framåtskridandet, skulle i stället desto kraftigare minska jordbruksnäringens förmåga att ge sysselsättning och försörjning åt arbetskraft överhuvud, och bleve således en ytterligare pådrivande kraft i jordbrukets avfolkning. Det jordbruksekonomiska behovet av en konsumtionsökning inom landet. Av den i närmast föregående avsnitt lämnade redogörelsen för det trångmål, vari den under krisen genomförda jordbrukspolitiken inom kort kan befaras kcmma på grund av produktionsutvecklingen, och för de vanskligheter av olika slag. som därvid måste komma att möta försöken att bemästra jordbrukets avsättnings- och räntabilitetsproblem genom subventionerad export, stimulerad utflyttning från jordbruket eller produktionsbegränsning, bör den slutsatsen dragas, att det är ett det svenska jordbrukets livsintresse, att i n g a a n s t a l t e r l ä m n a s o f ö r s ö k t a , s o m k u n n a v ä n t a s l e d a t i l l en s t e g r i n g av den inhem-

87* ska konsumtionen. Jordbrukets läge kommer att bli svårt, ä v e n om s å d a n a a n s t a l t e r v i d t a g a s , men s v å r a r e om de u n d e r l å t a s . Frågan blir därför härnäst, hur det skall bli möjligt att få till stånd en sådan konsumtionsstegring. Före behandlingen av detta spörsmål må erinras om vissa i betänkandets kapitel 3 och i bilagorna 1 och 3 närmare utvecklade förhållanden. Någon latent konsumtionsreserv av större omfattning i fråga om brödspannmål och potatis torde icke föreligga. På något längre sikt har man tvärtom, allrahelst om en kraftig utveckling mot förbättrade näringsförhållanden inom befolkningen skulle äga rum, att räkna med en viss nedgång av förbrukningen av dessa livsmedel. Däremot förefinnes inom vår befolkning en stor konsumtionsreserv, vad gäller de kostsammare a n i m a l i s k a produkterna samt frukt o c h g r ö n s a k e r . Denna konsumtionsreserv är måhända mindre stor, om man uppåt begränsar den till vad ur strängt näringshygieniska synpunkter framstår oundgängligen erforderligt. Definieras emellertid denna konsumtionsreserv ur den ekonomiska synpunkt, som med hänsyn till jordbrukets avsättningsförhållanden är den betydelsefulla — därvid antagande göres, att den mindre kostnadssumma för livsmedel, som familjer med lägre inkomst och större barnförsörjningsbörda uppvisa, är ekonomiskt motiverad, så att dessa familjer i och för sig gärna skulle vilja lägga sin livsmedelskonsumtion på lika hög kostnadssumma per konsumtionsenhet som övriga familjer — blir den så definierade konsumtionsreserven betydligt större. Den måste då, som även i bilaga 3 antydes, räknas i hundratals miljoner kronor. Den oavbrutet försiggående stegringen av levnadsstandarden är i så måtto gynnsam för jordbruket, att en omläggning av konsumtionsinriktningen nu sker från de billigare och mindre arbetskrävande produkterna — framför allt brödsäd — till de dyrbarare och mera arbetskrävande skyddsfödoämnena, framförallt mejerivaror och trädgårdsalster. När jordbrukspolitikens stora svårighet just är ett överkapacitets-, ett överproduktionsproblem, är detta ur jordbrukets synpunkt en gynnsam utveckling. En stegring av konsumtionsvolymen och en förskjutning av konsumtionen till att alltmera gälla de dyrbarare skyddsfödoämnena, särskilt mejerivaror och trädgårdsalster, sker i viss mån av sig själv, i den mån inkomstnivån och levnadsstandarden inom befolkningen stiga och upplysningen i näringsfrågor förbättras. En stigande real inkomstnivå inom de icke-agrikulturella yrkena är därför under nuvarande produktionsutveckling i alldeles särskild grad även ett jordbrukarintresse. Ett studium av tillgängliga uppgifter över konsumtionen i olika inkomstklasser och familjetyper visar emellertid, att den del av inkomsten, som kommer till användning för inköp av livsmedel, avtar med inkomstens storlek. 1 Blott en mindre och med inkomsten sjunkande del av inkomststegringen kommer således jordbruket tillgodo. Med hänsyn vidare till den relativt måttliga realinkomststegring, som vi för Sveriges del sannolikt kunna påräkna under det närmaste decenniet, torde den slutsatsen böra dras, att den så att säga a v s i g s j ä l v s k e e n d e l e v nadsstandardstegringen knappast kan antas vara tillräcklig för att möta den för f r a m t i d e n v ä n t a d e ö v e r p r o d u k tionen inom jordbruket. I Sverige befinna vi oss för närvarande (årsskiftet 1937/38) i en utpräglad hög1 Detta förhållande grundar sig på den omständigheten, att en övre gräns för den möjliga livsm»delskonsumtionen existerar — en gräns, som dock såtillvida är elastisk, som livsmedelspöstei vid högre inkomst kan ökas genom övergång till dyrbarare födoämnen.

88* konjunktur med bland annat mycket ringa arbetslöshet. De allra sista årens s.tarka konsumtionsökning kan därför icke väntas obruten fortsätta, utan måste tväirtom vid vikande konjunktur antas avstanna och måhända bytas i en viss nedtgång. Såsom ovan berörts, måste en konjunkturvändning aktualisera den så smånimgom ackumulerade men tills vidare delvis dolda spänningen mellan produktions- och konsumtionsutvecklingen. En rationell propaganda för bättre kostvanor kan antas ha viss verkam på konsumtionens volym och inriktning. Jordbruksorganisationernas insats huärutinnan blir förvisso icke förspilld ur jordbrukspolitisk synpunkt; att den även, r ä t t inriktad, kan ha en näringshygienisk betydelse, gör den dubbelt prisvärd. Diet är emellertid ofrånkomligt — en uppfattning, vilken icke torde strida mot jordbruksorganisationernas egen — att propagandans makt vid varje given inkomstnivå är relativt begränsad. Förutsättningen i det nyss genomförda resonemanget har varit den, att prisen på jordbruksprodukter hållas uppe vid ungefär nuvarande relativa höjd. Ett radikalmedel att ernå en stegrad inhemsk produktion vore emellertid en s ä n k n i n g a v prisen på j o r d b r u k s p r o d u k t e r . Tekniskt är en sådan prissänkning mycket lätt att åvägabringa. Man behöver blott avveckla jordbruksregleringarna i tillräcklig grad. Av vissa uppgifter i bilaga 3 göres sannolikt, att efterfrågan särskilt på de mera kostsamma skyddsfödoämnena är förhållandevis priskänslig. Vid sänkning av producentprisen sjunka, såsom redan anmärkts, jordbrukets intäkter ej fullt i samma grad, enär avsättningsvolymen — just i mån av priskänsligheten — utvidgas. En viss räntabilitet i jordbruket kan givetvis uppfyllas vid lägre producentpris, om avsättningen tillräckligt ökas. Jordbrukarna äro ju ej intresserade i höga pris på jordbruksprodukter i och för sig utan begära blott, att deras näring skall löna sig, vilket ej är alldeles samma sak. I det hela torde dock priskänsligheten icke vara så stor, att avsättningsökningen vid allmän prissänkning mera avsevärt kompenserar inkomstminskningen. Det framstår därför sannolikt åtminstone för den närmaste tiden, att vid tillbörligt hänsynstagande till jordbrukets räntabilitet och den därav beroende levnadsstandarden för jordbrukarbefolkningen — vilken i stora delar av denna befolkning enligt befolkningskommissionens undersökningar är mycket låg — en prissänkningspolitik icke kommer att för statsmakterna framstå tillrådlig. Ifall levnadsvillkoren för de stora, mindre bemedlade skikten inom jordbrukarbefolkningen skola kunna förbättras i fråga om bostäder, föda, beklädnad, bildningsmöjligheter o. s. v., vilket enligt en i vårt land mycket allmänt omfattad mening är ett trängande önskemål, kan det, då, såsom redan anförts, ramen härför i sista hand är jordbrukets samlade inkomstvolym, tvärtom komma att visa sig erforderligt att söka åvägabringa en viss relativ prisstegring på jordbrukets produkter. En omständighet, värd att i detta sammanhang tillmätas väsentlig betydelse, är följande. Bestämmande för konsumenternas efterfrågan äro konsumentprisen. Vid bibehållande av nuvarande principer för prisbildningn på livsmedel skulle emellertid en sänkning av dessa pris, därest distributionskostnaderna vore oförändrade, förutsätta en procentuellt betydligt starkare sänkning av de för jordbrukets lönsamhet betydelsefulla producentprisen. Detta är ett ytterligare skäl, på grund varav det måste antas, att en ur avsättningssynpunkt tillräckligt utvidgad konsumtion, ernådd genom allmän prisnedsättning, skulle förutsätta, att denna prisnedsättning gjordes så stor, att prisläget bleve ruinerande lågt för jordbrukarklassen. Om således av angivna skäl en allmän prissänkning i syfte att stegra avsättningen

89* på jordbruksprodukter näppeligen kan utan vidare tillstyrkas, bör likväl därtill tilläggais tvenne synnerligen viktiga erinringar. Jordbrukspolitikens här avhandlade dilemma kan, om det icke löses på annat sätt, i e n nära framtid — måhända särskilt under trycket av en allmän industriell depression — bli så allvarligt, att d e t n u v a r a n d e s y s t e m e t f ö r j o r d b r u kets stöd kan brista inför överbelastningen. Det kan komma att visa sig, att ingen annan utväg står till buds än ett uppgivande av prisregleringen eller viktiga delar därav trots de svåra verkningarna för jordbrukarbefolkningen, som därav måste bli följden. Den andra synpunkten gäller betydelsen av, att p r i s p o 1 i t i k e n s v e r k n i n g a r f ö r a v s ä t t n i n g e n s s t o r l e k aldrig släppas ur sikte vid de tid efter ainnan försiggående justeringarna av jordbrukspolitiken. En viss sänkning av livsmedelsprisen utan skadeverkningar för jordbrukets lönsamhet — respektive en stegring av jordbrukets lönsamhet vid oförändrade detaljpris — kunde givetvis ernås, ifall genom fortsatt r a t i o n a l i s e r i n g a v d i s t r i b u t i o n s p r o c e s s e n en minskning av spänningen mellan konsumentpris och producentpris kunde åvägabringas. Icke minst ur konsumtions- och avsättr.-ingssynpunkt är därför den pågående reformverksamheten på detta område av stor betydelse. Tänkbart vore vidare givetvis att helt eller till viss del ersätta det nuvarande jordbruksstödet, som ju är ett prisstöd och som tar sig uttryck i uppehållna produktpris, med ett system av p r o d u k t i o n s p r e m i e r eller produktionskostnadssubventioner. Genom att sänka prisen och avpassa produktionsslödet på motsvarande sätt som nu prisstödet kan man förhindra en icke önsklig förändring i produktionens volym eller inriktning. På grund av de lägre prisen skulle emellertid konsumtionen och avsättningen stegras, och produktionen skulle sålunda erhålla ett nytt utrymme för ökning i vissa riktningar. På grund härav skulle i själva verket vid given lönsamhet i jordbruket prisen kunna sänkas mer och väsentligt mer, än som motsvarar den nämnda produktionssubventionen. Med hänsyn till att, såsom redan erinrats, livsmedelskostnaderna utgöra en desto större del av varje familjebudget, ju mindre familjeinkomsten och ju större barnantalet är, skulle ett sådant stödsystem dessutom vara ur vissa sociala synpunkter att bestämt föredra. Emellertid representerar det väl huvudsakligen tills vidare en blott teoretisk möjlighet utan för närvarande större praktisk betydelse. En svårighet bland andra vid ett sådant system vore finansieringen, som då skulle gå över den allmänna budgeten. Det är visserligen sant, att även det nuvarande jordbruksstödet måste finansieras. Men detta sker på ett indirekt och för konsumenterna ej så märkbart sätt. Även om denna linje icke för närvarande är framkomlig, bör det likväl understrykas, att allt stöd, som ges jordbruksnäringen i form av nedsatta produktionskostnader — t. ex. genom lägre skuldräntor — har denna ur angivna sociala synpunkt gynnsammare verkan att medge en större konsumtion, än som vore möjlig, om motsvarande hjälp gåves genom uppehållna produktpris (respektive att innebära en mindre hård merbelastning av de fattiga och barnrika familjerna). Metoden kan i framtiden bli av ökad aktualitet och praktisk betydelse, om prisstödet skulle visa sig svårt att i nuvarande omfattning vidmakthålla på grund av produktionsökningen. Andra vägar att nå stegrad konsumtion av livsmedel. Då en utvidgning av den inhemska konsumtionen är nära nog ett jordbruksekonomiskt livsvillkor och

90* då möjligheterna att ernå en sådan genom en allmän prissänkning eller på vissa i samband därmed diskuterade vägar framstå synnerligen begränsade, måste ett mycket allvarligt beaktande skänkas medlen att på andra vägar genomföra en komsumtionsutvidgning. En sådan möjlighet består — såsom även framhålles i Nationernas Förbunds sammansatta expertkommittés slutbetänkande — i en p a r t i e l l prissänkning, inskränkt till den del av avsättningsmarknaden, där efterfrågan är särskilt priskänslig. Så är förhållandet inom de familjer, där på grund av låg inkomstt och stort barnantal livsmedelskonsumtionen nu är sammanpressad, och därvid särskilt sammanpressad vad gäller de kostsamma skyddsfödoämnena, mejerivaror ochi animaliska produkter överhuvud samt trädgårdsalsler. En sådan partiell prissänkning kan, i den mån konsumtionen i dessa familjer verkligen på grund därav stiger, betraktas såsom en »inomlandsdumping», varigenom på samma sätt som genom subventionerad export ett produktionsöverskott avföres från den normala marknaden. Med hänsyn till de familjesociala och befolkningskvalitativa verkningarna av att livsmedelskonsumtionen i de fattiga och barnrika familjerna stegras, måste den under eljest likadana förhållanden betraktas såsom i hög grad överlägsen den nu praktiserade utomlandsdumpingen. Undantages på detta sätt från plikten att bära jordbruksstödet de mest behövande familjerna och främst de barnrika familjerna, vilka i stor utsträckning vid nu rådande pris icke få sina livsmedelsbehov fullt tillfredsställda, skulle även en ny. nationellt och socialt fastare rotad grundval för vår jordbrukspolitik ha skapats. Införes sålunda i jordbruksregleringen en partiell prissänkning, som inskränkes till de fall, då efterfrågan kan antas vara särskilt priskänslig, kunna de jordbrukspolitiska åtgärderna tänkas så avvägda, att jordbrukarna på en gång erhålla stor avsättning och relativt höga genomsnittspris. Eftersom normalprisen endast gälla för de familjer, vilkas efterfrågan endast i ringa grad är elastisk och beträffande vilka inga svårare sociala betänkligheter gentemot nu genom jordbruksregleringen genomförda och eventuellt framdeles erforderliga ytterligare prishöjningar göra sig gällande, kunna dessa normalpris hållas på en högre nivå, än vad som eljest skulle ha tett sig lämpligt eller politiskt möjligt. Denna synpunkt är av särskild vikt från jordbruksekonomisk synpunkt i betraktande av vissa möjligheter och sannolikheter, som ovan berörts. Det är således möjligt att av hänsyn till den allmänt omfattade meningen, att levnadsstandarden för stora skikt inom jordbrukarbefolkningen behöver stegras •— och måhända just i samband med statliga åtgärder i sådant syfte — prisen på jordbruksprodukter kunna behöva ytterligare stegras. In i det sista ha jordbruksregleringen förskjutits i denna riktning. Produktionsutvecklingen har vidare den tendensen, att den kan befaras framdriva ett behov av ytterligare ökad export för hemmamarknadens avlastning. I synnerhet om prisen på den internationella markna den då skulle vara vikande, men även eljest, skulle redan för uppehållande av nuvarande lönsamhet i jordbruket och nu förhärskande levnadsstandard för jordbrukarbefolkningen nödvändigheten av stegrade konsumentpris därvid kunna bli oavvislig. Det vore under sådana, alldeles icke osannolika omständigheter dubbelt betydelsefullt, att ett system utprövats, genom vilket åtminstone de mest behövande och särskilt de barnrika familjerna kunde undantas från bördan av jordbruksstödet och genom vilket samtidigt i viss mån själva behovet av icke lönsam export kunde förminskas på grund av konsumtionsutvidgning. I detta samband bör särskilt följande framhållas. Margarinkonsumtionen har relativt tillbakahållits genom beskattning, för att smörkonsumtionen desto mera skulle kunna utvidgas. De genom margarinaccisen influtna medlen ha vidare an-

91* vänts bland annat för exportsubvention i syfte att pressa upp smörpriset. Margarinbesskattningen drabbar på båda vägarna särskilt de mindre bemedlade familjerna och i synnerhet de barnrika. Detta förhållande belyses på ett slående sätt av de uppgifter om konsumtionen av margarin och smör i olika familjetyper, som meddielas i bilaga 1. Det: vore icke orimligt, om till en början denna margarinbeskattning, som uttas s,å väsentligt från de fattigare lagren, komme att användas för en partiell prissänkning inom landet i stället för utom landet. Framför allt måste möjligheten av etlt fortsatt undanträngande i det svenska jordbrukets intresse av margarin till förmän för smör — en möjlighet till avsättningsutvidgning för jordbruket, som icke är föraktlig, då margarinförbrukningen för närvarande uppgår till närmare 60 000 ton p.er år — i hög grad framstå betingad av att en dylik social kompensation kommer ttill stånd. I princip av från jordbruksekonomisk synpunkt enahanda natur och verkan äro de förslag om kostnadsfri skolmåltid åt skolbarn samt tillhandahållandet av skyddsföda på läkares ordination vid mödra- och barnavårdscentraler och -stationer, som av btefolkningskommissionen framläggas. Även här uppkommer — vid sidan av de p r i m ä r t motiverande näringshygieniska verkningarna — en ökning av efterfrågan på jordbruksprodukter. Sammanfattning av Jordbruksekonomiska slutsatser. Det ovan sagda kan samnaanfattas på följande sätt. Det råder redan en stark spänning mellan jordbrukets produktionsmöjligheter och den faktiska livsmedelskonsumtionen. Denna spänning har under senare år ökats och kan på vissa angivna grunder befaras bli ytterligare ökad i en nära framtid. Den nu förda jordbrukspolitiken kommer då att bli utsatt för svåra påfrestningar. Möjligheterna att övervinna dessa svårigheter genom ökad subventionerad export, genom stimulerad utflyttning från jordbruket och genom produktionsinskränkning äro begränsade eller obefintliga. F ö r rätt breda folklager föreligga samtidigt vissa näringsbrister, bestående av för liten livsmedelskonsumtion, i synnerhet för liten konsumtion av de kostsamma skyddsfödoämnena. Varje förbättring av näringsförhållandena i dessa folklager kommer att innebära en stegring av den efterfrågade livsmedelsvolymen och särskilt av dess värdevolym. P å grund av den latenta överproduktionen inom det svenska jordbruket förhåller det sig ej blott så, att en dylik efterfrågeökning kan tillfredsställas utan några svårigheter för produktionen. Den är rentav i hög grad önsklig även och icke minst ur jordbruksekonomisk synpunkt. Då svårigheterna att på annat sätt vinna avsättning för jordbruksproduktionen äro stora och till tendensen växande, måste det hart när befinnas vara ett livsintresse för jordbruket, att den inhemska konsumtionen utvidgas. Åtgärder i syfte att nå en konsumtionsutvidgning äro med andra ord ett gemensamt intresse för de familjer, som nu få försaka och vilkas barn ofta lida hygieniska faror, och för jordbrukarbefolkningen, vilkens levnadsvillkor hotas av den växande överproduktionens faror. Om vederbörliga hänsyn tas till önskemålet att uppehålla och stegra levnadsstandarden inom jordbrukarbefolkningen, särskilt de mindre bemedlade skikten därinom, är möjligheten att nå ökad avsättning för jordbruksprodukter genom allmän prissänkning knappast att räkna med. Snarare ligger det inom möjligheternas gräns, att prisstegringar ur denna synpunkt i och för sig komma att te sig påkallade. Under sådana förhållanden måste de i betänkandet föreslagna åtgärderna, som innebära partiell prissänkning på sådan del av marknaden, där efterfrågans

92* priskänslighet är stor, samt kostnadsfritt tillhandahållande av livsmedel, framstå förmånliga ur jordbruksekonomisk synpunkt, i samma mån den samlade efterfrågan därigenom ökas — så bortsett från de åtgärderna primärt motiverande näringshygieniska, familjesociala och befolkningspolitiska skälen. Särskilt om det inträffar en depression, som åtföljes av prisfall på jordbruksprodukter på den utländska marknaden samt inkomst- och konsumtionsminskning inom landet, kan med nuvarande produktionsutveckling i en mycket nära framtid påfrestningen på jordbrukspolitiken bli så svår, att den brister. I en sådan situation föreligger med andra ord en särskilt överhängande risk för att hela jordbruksregleringen eller viktiga delar av densamma måste uppges, trots de farliga verkningarna för jordbrukarklassens levnadsstandard, som bli följden. Då de konsumtionsstegrande näringsreformerna i sin mån minska denna påfrestning, stå de i viss mån såsom alternativ till en sådan möjlig bristning, för vilken faran ju blir större, om de underlåtas.

93*

Bilaga

3.

Den svenska jordbruksproduktionens omfattning och utvecklingsmöjligheter av GUNNAR LANGE.

Kap. 1. Inledning. Problemställningen. Den senaste jordbrukskrisen och de därav föranledda statliga stödanordningarna hava under senare år givit anledning till en synnerligen intensiv jordbrukspolitisk diskussion. De härvid framträdande meningsskiljaktigheterna synas i huvudsak bero på två speciella — delvis sammanhängande — omständigheter. Dels göra sig av naturliga skäl olika värderingar gällande i fråga om vilken ställning jordbruket lämpligen bör intaga inom landets näringsliv, dels råda delade meningar om de faktiska utvecklingstendenserna inom jordbruket. Meningsskiljaktigheterna äro sålunda endast delvis av subjektiv karaktär; en sammanfattande och översiktlig analys av de föreliggande utvecklingstendenserna synes därför ägnad att skapa ökad klarhet i diskussionen. En dylik analys av jordbruksproduktionens läge och utveckling synes bland annat vara av värde, då det gäller att bilda sig ett omdöme om våra reala resurser för en socialpolitik, som inriktas på en förbättrad livsmedelsförsörjning. De i bilaga 2 refererade undersökningarna hava tydligt visat, att särskilt de barnrika och övriga större familjerna mycket ofta lida av näringsbrister. Redan av rent näringshygieniska skäl skulle en icke oväsentlig konsumtionsstegring sålunda vara erforderlig. Skulle man sträcka sig längre och söka bringa upp de barnrika och övriga större familjernas kosthåll till en standard, som icke endast vore näringshygieniskt tillfredsställande utan dessutom även ur ren smaksynpunkt vore likvärdig med den inom barnlösa hushåll vanliga kosten, skulle en mycket betydande konsumtionsstegring erhållas. I en till befolkningskommissionens betänkande i sexualfrågan fogad bilaga av t. f. aktuarien Richard Sterner 1 rörande levnadsstandarden i svenska familjer uppskattas värdet av den ökning, som konsumtionen inom familjer med tre eller flera barn under 15 år skulle undergå, därest livsmedelsstandarden inom dessa familjer vore densamma som inom småfamiljerna, till närmare 100 miljoner kronor årligen. På samma sätt kan beräknas, att motsvarande »konsumtionsreserv» inom övriga större hushåll om 5 eller flera personer representerar ett värde av omkring 200 miljoner kronor. Även inom smärre familjer, tillhörande de minst bemedlade befolkningsgrupperna, finnes otvivelaktigt utrymme för en ökning i livsmedelsförbrukningen; detta utrymme kan antagas vara desto större, som dessa fattiga småhushåll äro mycket talrika. De nyss anförda uppgifterna angiva visserligen endast den allmänna storleksordningen av ifrågavarande företeelse, men det är i alla händelser tydligt, att en outnyttjad »konsumtionskraft» av betydande dimensioner föreligger. Såsom förut 1

Stat. off. utr. 1936:59 Bilaga 7 sid. 243.

94* antytts, bör härvid uppmärksammas, att ett socialpolitiskt program, som syfhar till en höjning av livsmedelskonsumtionen, samtidigt även utgör ett program för produktionen. I Nationernas Förbunds blandade expertkommittés slutbetänkamde i näringsfrågan 1 framhålles också, att en förbättring av näringsstandarden betyder en ökning av efterfrågan på födoämnen och måste övervägas jämväl med beaktande av betingelserna för jordbruksproduktionen. I berörda betänkande betonas vidare, att en betydande del av de födoämnen, som ingå i skyddskosten, ej tål längre transporter utan måste produceras i nära anslutning till konsumtionsorten. Möjligheterna alt åvägabringa en förbättrad näringsstandard äro med hänsyn härtill för vårt land främst avhängiga av det inhemska jordbrukets produktionsbetingelser. Problemet för efterföljande utredning blir därför att undersöka, i vilken utsträckning förhållandena inom den svenska jordbruksnäringen (fisket lämnas här åisido) möjliggöra, att livsmedelskonsumtionen höjes till en ur näringshygieniska eller andra synpunkter definierad »ideal» standard. Betraktas frågan ur jordbrukssynpunkt, kan problemställningen i stället uttryckas på följande sätt: är en höjning av den genomsnittliga livsmedelskonsumtionen erforderlig, för att jordbrukarbefolkningens reala inkomstnivå skall kunna uppehållas? Plan för undersökningen. En diskussion av den angivna frågeställningen måste först och främst grundas på kännedom om produktionens aktuella läge och utveckling inom jordbruksnäringen under senare år. I viss utsträckning ä r o naturligtvis dessa förhållanden allmänt kända, men en översiktlig redogörelse härför torde likväl vara motiverad i detta sammanhang. I anslutning till den redogörelse, som följaktligen i fortsättningen skall givas för det svenska jordbruket, skall till en början speciell vikt läggas vid de faktorer, som konstituera utvecklingen på längre sikt. Särskilt må här b e f o l k n i n g s u t v e c k l i n g e n framhållas. Denna är nämligen av avgörande betydelse för jordbrukarbefolkningens egen konsumtion av livsmedel och inverkar härigenom på saluöverskottets storlek samt bestämmer dessutom tillgången på arbetskraft inom jordbruket. En faktor av större betydelse är den pågående r a t i o n a l i s e r i n g e n inom jordbruksdriften och industrialiseringen av hela livsmedelsproduktionen, övriga hithörande faktorer äro arealförhållandena och ägaregrupperingen inom jordbruket samt andelsrörelsen och monopoliseringstendenserna på den inhemska livsmedelsmarknaden. Efter denna allmänna översikt följer en mera ingående redogörelse för produktionsutvecklingen under den senaste jordbrukskrisen, varvid bland annat p r o d u k tionens korttidsvariationer och förändringarna i a v s ä t t n i n g s f ö r h å l l a n d e n a belysas. Härvid anföras vissa beräkningar av produktionsvolymens och s a l u ö v e r s k o t t e t s storlek, som tidigare endast företagits för ett fåtal av jordbrukets produktionsgrenar samt för vissa år. Då det härvidlag sålunda är fråga om förhållanden, som förut ej varit statistiskt kända, måste redogörelsen för tillvägagångssättet vid företagna uppskattningar och beräkningar göras tämligen utförlig, vilket givetvis kommit att tynga framställningen. — Även t r ä d g å r d s o d l i n g e n skall i detta sammanhang i korthet behandlas. Nästa avdelning ägnas åt u t r i k e s h a n d e l n , som givelvis är av viss betydelse dels för vår försörjning med vissa livsmedel och jordbruksförnödenheter, dels för avsättningen av våra jordbruksprodukter. I anslutning härtill komma inträffade förskjutningar mellan jordbrukets olika produktionsgrenar att analyseras. Särskilt förhållandet mellan vegetabilisk och animalisk produktion förtjänar härvid att upp1 Nutrition. Final Report of the Mixed Committee of the League of Nations on the relation of nutrition to health, agriculture and economic policy sid. 44 ff.

95* märksammas, bland annat nr den synpunkten, huruvida en ökning av animalieproduktionen kan åstadkommas enbart på grundval av en förändring av den inhemska foderproduktionen, eller om en dylik produktionsökning härjämte förutsätter en stegring av foderimporten. I efterföljande avsnitt av undersökningen belyses först p r i s u t v e c k l i n g e n under jordbrukskrisen. Mot bakgrunden av en kortfattad redogörelse för de j o r db r u k s p o l i t i s k a s t ö d å t g ä r d e r n a undersökas sedan korttidsverkningarna av dessa åtgärder dels för inkomstutvecklingen inom jordbruket, dels för den icke jordbrukande befolkningens levnadsstandard och livsmedelsförbrukning. Slutligen skola, mot bakgrunden av en redogörelse för förhållandena på utlandsmarknaderna för svenska jordbruksprodukter och produktionstendenserna inom jordbruket, verkningarna på längre sikt av de senaste årens jordbrukspolitik diskuteras. Det måste inledningsvis betonas, att det statistiska material, som den efterföl jande framställningen bygger på, i många fall är ofullständigt och bristfälligt. Detta medför i sin tur att de resultat, som framkomma, måste tolkas med viss försiktighet. Det kommer emellertid å andra sidan att framgå, att olika material ofta inbördes stödja varandra. I detta sammanhang skall materialets beskaffenhet, använda beräkningsmetoder o. d. ej närmare diskuteras, utan detta sker i anslutning till de olika uppgiftsserierna samt — i de fall då dessa tekniska problem erfordra en mer vidlyftig diskussion — efter den egentliga texten i denna promemoria. I enlighet med den plan för undersökningen, som ovan skisserats, skall närmast befolkningsutvecklingen inom det svenska jordbruket rekapituleras. Härvidlag föreligger en fast statistisk grundval i vår befolkningsstatistik.

Kap. 2. Befolkningsutvecklingen. Jordbrukarbefolkningens storlek förr och nu. Under 1700-talet och fram till mitten av 1800-talet utgjorde jordbrukarbefolkningen praktiskt taget oförändrat 80 % av hela rikets folkmängd, som från 1750 till 1840 ökade med 1-4 miljoner. Av denna befolkningstillväxt hänförde sig icke mindre än 1*1 miljoner till de folkgrupper, som fingo sin utkomst av jordbruk med binäringar. Såsom framgår av efterföljande tab. 1, fortsatte den jordbrukande befolkningens numerär att stiga jämväl efter 1840-talet, ehuru i långsammare tempo. Tab. 1. Folkmängden i riket och i jordbruk med binäringar.

År

1751 1840 1870 1880 1890 1900 1910 1920 1930

Hela folkmängden i 1 000-tal personer 1786 3139 4169 4 566 4 785 5136 5 522 5 904 6142

Därav inom jordbruk och binäringar 1 000-tal personer

%

1425 2 539 3 017 3107 2 973 2 828 2 697 2 596 2 417

79-8 80-9 72-4 67-9 62-1 55-1 48-8 44-0 39-4

96* Enligt ovanstående sammanställning, där grupperna »husligt arbete» och »f. d. yrkesutövare» utportionerats på övriga huvudgrupper av yrken, är det först efter 1880 som jordbrukarbefolkningens absoluta numerär börjar gå tillbaka. Allttsedan 1840 hava övriga folkgrupper tillvuxit starkare än jordbrukarbefolkningen. Efter 1880 karakteriseras befolkningsutvecklingen i ännu högre grad av näringslivets industrialisering och samhällets övergång från naturahushållning till kapitalistisk marknadshushållning. Samtidigt som rikets folkmängd från 1880 till 1930 vuxit med närmare 1*6 miljoner, har jordbrukarbefolkningens storlek nedgått med 7*00 000 personer. Sistnämnda år är det antal personer, som får sin försörjning i jordbruk och binäringar, t. o. m. mindre än 1840, trots att hela folkmängden sedan dess i det närmaste fördubblats. Under årtiondet 1920—30 minskades den egentliga jordbrukarbefolkningen — antalet personer, som hänföras till skogsbruk och fiske, har härvid frånräknats — från 2 043 000 till 1906 000 och motsvarade ar 1930 endast 32-7 % av hela rikets folkmängd. En befolkningsgrupps tillbakagång i förhållande till övriga folkgrupper inom ett land kan antingen förorsakas av att födelseöverskottet (födda—döda) är lågt, eller också kan den bero på mobiliteten. I det följande undersökas dessa båda faktorer var och en för sig. Nativitetsutvecklingen. Tyvärr föreligger icke någon officiell statistisk redovisning av den demografiska utvecklingen inom olika yrkesgrupper. I anslutning till en vid Stockholms högskolas socialvetenskapliga institut företagen, ännu ej publicerad undersökning rörande den inrikes omflyttningen, dess karaktär och orsaker, har emellertid företagits en utredning om nativitetsutvecklingen inom olika kommungrupper (av vilka de »övriga» kommunerna närmast motsvara, vad som i folkräkningsberättelserna betecknas såsom industrikommuner på landsbygden), varav vissa allmänna slutsatser kunna dragas. Huvudresultaten av denna undersökning hava sammanfattats i tab. 2. Tab. 2. Nativitet och födelseöverskott inom olika kommuntyper. N a t i v i t e t (per 1 000 invånare) År

1895 1900 1905 1910 1915 1920 1925 1930

F ö d e l s e ö v e r s k o t t (per 1 000 invånare)

Jordbrukskommuner

Blandade kommuner

övriga kommuner

Städer

26-09 24-76 2318 23-04 21-59 24-04 18-93 17-39

27-17 26-87 25-23 24-45 21-64 24-06 18-75 16-56

30-78 31-38 28-76 26-92 22-43 25-17 18-13 15-92

26-84 26-82 25-99 2443 20-17 2100 14-66 12-43

Jordövriga bruks- Blandade kommu- kommukommuner ner ner 11-28 7-73 7-14 8-36 5.41 9-48 6-21 4-70

12-26 9-96 9-42 10-70 6-08 10-14 6-46 5*49

15-81 15-14 14-24 13-84 8-74 12-51 7-23 5-04

Städer

10-42 9-92 10-19 1018 6-80 8-75 3-52 1-28

Nativitetens tendens att genomgående vara lägre i mera industrialiserade kommuner och orter än inom de egentliga jordbrukskommunerna är sålunda en företeelse, som endast är ett eller annat årtionde gammal; tidigare rådde delvis motsatt förhållande. Det vill härav synas, som om jordbrukarbefolkningens relativa tillbakagång under tidigare år till någon del skulle bero på, att födelseöverskottet varit lägre inom

97* jordbruket än inom övriga näringsgrenar. Utflyttningen från jordbruket får dock antag.as utgöra den väsentliga anledningen till denna relativa tillbakagång. Den absoliuta minskningen i jordbrukarbefolkningens numerär beror helt och hållet på utflyttningen. Mobiliteten. I Stockholms högskolas ovannämnda omflyttningsundersökning konstateras, att utflyttningen varit störst från kommuner, där jordbruksnäringen dominerar. I Norrland befinnas även skogskommuner hava mindre utflyttning än de rena jordbrukskommunerna. Den allra starkaste utflyttningen förete de bygder, där storjordbruket dominerar, medan däremot småbrukarbygderna uppvisa svagare flyttningsfrekvens. Detta tyder på att mobiliteten är större bland lantarbetarna än bland de självägande jordbrukarna. Utflyttningen från jordbruket har medfört betydande förskjutningar i åldersfördelningen och könsproportionen (antalet kvinnor på 1 000 män) inom jordbrukarbefolkningen. Dessa förändringar, som äro av stor betydelse för arbetskraftstillgången inom jordbruket, belysas genom vissa i 1930 års folkräkning ingående uppgifter om den inrikes omflyttningen under åren 1926—1930. Det visar sig sålunda, att den starkaste utflyttningen från landsbygden (vilken kan anses i någon mån representera den egentliga jordbrukarbefolkningen) framträder inom åldersgruppen 20—35 år. För kvinnorna, som överhuvud taget uppvisa en större mobilitet än männen, år omflyttningen även betydande i åldern 15—20 år. För männen föreligger också en förhållandevis stark omflyttningsfrekvens i åldern 35—40 år. Det är sålunda personer i arbetsför ålder, som flytta mest. På grundval av samma folkräkningsuppgifter hava i syfte, som senare skall nämnas, för den s. k. bostadssociala utredningens räkning vissa beräkningar företagils av docenten A. Johansson i samarbete med t. f. aktuarien i socialstyrelsen G. Hävermark rörande ålderssammansättningen bland dem, som flyttat från landsbygden till andra näringsgrenar (rättare sagt utflyttningsöverskottet). Resultaten härav framgå av efterföljande sammanställning, (tab. 3) där de från landsbygden utflyttade personerna fördelats i promille på olika åldersgrupper. Tab. 3. Åldersfördelningen inom landsbygdens utflyttningsöverskott (i promille). Ålder

Män

Kvinnor

0—15 15—20 20-25 25—30 30-35 35-40 40—45

0 110 225 220 150 100 75

0 150 300 210 110 75 50

Ålder 45-50 50-55 55-60 60—65 65Summa

Män

Kvinnor

50 35 25 10 0 1000

40 30 25 10 0 1000

Såväl för män som kvinnor voro sålunda åldrarna 20—25 talrikast representerade bland dem, som flyttade från jordbruket, och därnäst åldrarna 25—30 år. Vad könsproportionen beträffar, äro kvinnorna i jordbruket underrepresenterade i jämförelse med vad som är förhållandet inom övriga yrkeskategorier. Att döma av folkräkningsuppgifterna har antalet kvinnor inom jordbrukarbefolkningen i åldern 15—40 år på 1 000 män i samma ålder gått starkt tillbaka under de senaste decennierna, vilket givetvis sammanhänger med den ovan konstaterade större utflyttningen bland kvinnorna.

93* Jordbrukarbefolkningens åldersfördelning. Åldersfördelningen inom den lotala befolkningen, tillhörande olika huvudgrupper av näringar, framgår av följande, på 1930 års folkräkning grundade sammanställning, där I betecknar jordbruk med binäringar, II industri och hantverk, III handel och samfärdsel samt IV allmän tjänst och fria yrken. Tab.

4. Befolkningens procentuella fördelning efter ålder och kön inom huvudgrupper av yrken år 1930. N ä r i n g s

Kön och ålder

g r u p p e r

Samtliga näringar

I

II

III

IV

0—15 15-20 20-50 50—60 60—

27-01 10-45 38-01 9-62 14-91

25-43 8-64 47-04 9-20 9-69

23-68 9-23 48-9 4 9-36 8-79

24-25 7-36 46-87 9-18 12-34

25-72 9-41 43-65 9-40 11-82

Summa

100-00

100-00

lOO-oo

100-00

0—15 15—20 20—50 50—60 60-

27-17 9-51 36-97 9-95 16-40

25-17 8-15 44-59 9-54 12-55

19-47 9-35 50-61 9-44 11-13

14-74 6-62 55-29 9-96 1339

23-98 8-78 43-74 9-71 13-79

Summa

100-00

lOO-oo

100-00

100-00

100-00

Män.

Kvinnor.

För den manliga befolkningen äro sålunda åldrarna 20—50 år i hög grad underrepresenterade inom jordbruket, som i gengäld uppvisar en starkare frekvens i de högsta och lägsta åldersgrupperna. Samma skillnad, ytterligare markerad, föreligger i fråga om den kvinnliga befolkningen. Inom jordbruket är det gott om barn och åldringar men ont om folk i de arbetsdugligaste åldrarna i jämförelse med övriga områden av det svenska näringslivet. De anförda uppgifterna gälla som sagt år 1930. För att belysa förskjutningarna i antalet män och kvinnor inom olika åldersgrupper hava i nedanstående tablå sammanställts uppgifter över antalet personer i jordbruk och boskapsskötsel (fisket och skogsbruket frånräknade) enligt 1920 och 1930 års folkräkningar. Tab.

5. Antalet personer inom jordbruk och boskapsskötsel i olika åldrar. Å l d e r s g r u p p e r

Kön och redovisningsår

Samtliga

0—15 år

15—25 år

25—50 år

50 år och däröver

347 089 283 193

206 480 197 476

297 104 299 643

216 745 237 759

1 067 418 1018 071

328 605 269 545

163 416 150 361

283 120 274 565

200 699 201 212

975 840 895 683

Män. 1920 1930 Kvinnor. 1920 1930

99* Dessa siffror tyda på att befolkningsutvecklingen inom jordbruket under senare år medfört en icke oväsentlig förändring, vilken synes värd att noga uppmärksammas. Antalet män i åldern 15—25 år har nämligen från 1920 till 1930 endast reducerats med omkring 9 000, medan motsvarande antal i åldern 25—50 år till och med ökat med inemot 3 000. Detta torde väsentligen bero på emigrationens upphörande. Däremot har även under 1920-talet antalet kvinnor i de arbetsdugligaste åldrarna gått starkt tillbaka. — Det blir längre fram anledning att återkomma till dessa utvecklingstendenser. Tillgången på arbetskraft. Det har redan påpekats, att befolkningens åldersfördelning måste vara av grundläggande betydelse för tillgången på arbetskraft. Jordbrukets arbetskraft rekryteras i relativt större utsträckning, än vad som är förhållandet för övriga näringsgrenar, från de högsta och lägsta, d. v. s. från de minst produktiva åldrarna bland befolkningen. I mindre utsträckning än inom industri och handel finnas möjligheter för jordbruket att erhålla arbetskraft i de arbetsdugligaste åldrarna. I synnerhet är tillgången relativt liten inom jordbruket på kvinnlig arbetskraft i åldern 20—50 år. Den relativt ringare tillgången på arbetskraft i arbetsför ålder inom jordbruket kan hava förorsakats antingen av jordbrukets egen utveckling och skulle sålunda hava kommit till stånd på grund av minskad efterfrågan på arbetskraft inom jordbruket eller av förhållandena inom andra områden av näringslivet. För den sistnämnda möjligheten tala resultaten av socialvetenskapliga institutets ovannämnda undersökning. Denna utvisar nämligen, titt växlingarna i utflyttningens storlek variera med industrikonjunkturen. Icke produktionsutvecklingen inom jordbruket utan förhållanden inom andra näringsgrenar hava bestämt omfattningen av utflyttningen från jordbruket och härmed tillgången på arbetskraft i de arbetsdugligaste åldrarna inom modernäringen. Med andra ord: det är icke så, att jordbruket »stöter ifrån sig» arbetskraft, i den mån som denna exempelvis genom rationaliseringsåtgärder frigöres, utan det är i stället så, att övriga näringsgrenar »suga till sig» arbetskraft från jordbruket, i den mån som det passar dem. Att tidvis betydande svårigheter härigenom kunna hava uppstått för lantbruket är troligt. Det är i varje fall ej osannolikt, att åtminstone lokalt i vissa konjunkturskeden brist på arbetskraft varit rådande. Konkurrensen om arbetskraft mellan olika näringar har tidvis skärpts och detta har knappast lämnat arbetslöner och därmed produktionskostnader inom jordbruket oberörda. Sett på längre sikt torde emellertid rationaliseringen — vilken längre fram kommer att närmare beröras — sannolikt hava medfört en minskad efterfrågan på arbetskraft. Detta antagande motsäges åtminstone icke av uppgifterna om den allmänna löneutvecklingen inom jordbruket. Lönenivån för lantarbetare har nämligen under 1920-talet endast tillfälligt och obetydligt stigit, medan reallönerna för industriarbetare undergått en betydande, kontinuerlig stegring under senare delen av decenniet. En annan följd av de demografiska förändringarna, som i detta sammanhang ej kan förbigås, är, att den absoluta tillbakagången i jordbrukarbefolkningens numerär måste tendera att minska totalkonsumtionen av jordbruksprodukter hos producenterna. Detta har i sin tur medfört behov av nya avsättningsmarknader och skärpt konkurrensen på de tidigare. I senare sammanhang skola vi återkomma till dessa omständigheter. Yrkesutövarna inom jordbruket. Innan översikten över den hittillsvarande befolkningsutvecklingen avslutas, torde även en redogörelse för antalet yrkesutövare böra givas. Härigenom synes en mera differentierad kännedom om arbetsförhål18—378846.

100* landena inom jordbruket kunna erhållas, än vad de tidigare lämnade uppgifterna över förändringarna i den totala folkmängden giva. Dessvärre äro emellertid möjligheterna till temporära jämförelser härvidlag delvis begränsade. Först för år 1920 föreligger överhuvud taget någon redovisning av antalet yrkesutövare.^ Vidare kan en jämförelse mellan uppgifterna och yrkesutövarna i 1920 och 1930 års folkräkningar bliva missvisande, emedan redovisningsgrunderna ändrats i vissa avseenden. Tab. 6. Antalet manliga yrkesutövare. Ökning eller minskning

Närings- och yrkesgrupper

1930 I. Jordbruk med binäringar A. Jordbruk med boskapsskötsel Därav: Gods- och hemmansägare Arrendatorer och brukare Jordtorpare Medhjälpande familjemedlemmar övriga jordbruksarbetare Trädgårdsodlare, -mästare och -arbetare B. Fiske C. Skogsbruk II Industri och hantverk III Handel och samfärdsel IV. Allmän tjänst och fria yrken V. Husligt arbete VI. F. d. yrkesutövare och övriga

807 700 715 800

799 300 697 000

-

8 400 18 800

214 700 43 600 33 700 167 400 188 100 10 800 15 500 76 400 655 600 261 200 81 100 3100 171 700 1980400

220 700 51600 17 000 158 100 177 800 18 800 13 700 88 600 741100 339 700 95 100 3 300 166 000

+

+ + + + + -

6 000 8 000 16 700 9 300 10 300 8 000 1800 12 200 85 500 78500 14 000 200 5 700

+ 164200

Samtliga yrkesutövare

+

Antalet manliga yrkesutövare i jordbruk och boskapsskötsel har sålunda från 1920 till 1930 minskats med 18 800 personer, samtidigt som det totala antalet yrkesutövare i riket ökat med sammanlagt 164 000 personer. Det bör särskilt uppmärksammas, att tillbakagången helt hänför sig till lantarbetare och närstående yrkesgrupper, medan däremot jordbruksföretagare — gods- och hemmansägare, arrendatorer och brukare — ökat i antal, delvis till följd av den under 1920-talet pågående egnahems- och kolonisationsverksamheten. Även antalet trädgårdsarbetare har stigit mellan de två folkräkningstillfällena, vilket sammanhänger med trädgårdsodlingens ökade omfattning under ifrågavarande period. För de kvinnliga yrkesutövarna synes utvecklingen hava gått i samma riktning som för de manliga yrkesutövarna, vilket tab. 7 utvisar. Tab. 7. Antalet kvinnliga yrkesutövare. Närings- och yrkesgrupper

Därav:

Samtliga yrkesutövare

ökning eller minskning

251 000

242 000

-

23 600 189 000 18 000 153 000 110 000 64 000 191 000 197 000 966000

29100 164 400 28 800 186 000 171000 89 000 206 000 198 000 1092 000

+ 5500 — 24600 + 10800 + 33000 + 61000 + 25000 + 15000 + 1000

+ 126000

101* Av visst intresse äro även de i tab. 8 sammanställda uppgifterna om åldersfördelningen för manliga och kvinnliga yrkesutövare inom jordbruk med boskapsskötsel. Tab. 8. Yrkesutövarna i jordbruk med boskapsskötsel, fördelade efter ålder 1920 och 1930. Å l d e r s g r u p p e r

Därav Hela i åldern antalet 2 0 - 5 0 år

0—15 1 5 - 2 0 20—25 25—30 30—40 40—50 5 0 - 6 0 60—70

70-

2 895 114 931 86 283 65 331 116 535 114119 101 568 77128 2 044 104 461 84 533 66 978 118 487 109 593 102 203 72 056

37 013 715 803 382 268 36165 696 520 379 591

2 470 1658

7 976 247 636 128710 9102 239 058 123 588

Män. 1920 1930 Kvinnor. 1920 1930

81312 53114 28 249 74 919 47 512 26 894

28 670 28882

18 677 20 300

16 499 12 669 17 705 13 086

I detta fall framträder en viss nedgång i antalet män, tillhörande åldersgruppen 20—50 år. Denna nedgång är emellertid ytterst obetydlig, och sammanställningen synes sålunda bekräfta uppfattningen om att tillbakagången i den manliga arbetsföra jordbrukarbefolkningens numerär börjat stagnera. Den sannolika befolkningsutvecklingen i framtiden. Med hänsyn till behovet av att erhålla åtminstone vissa utgångspunkter för en diskussion av jordbrukets vidare utvecklingstendenser, synes det lämpligt att något ingå på de närmast förestående förändringarna inom jordbrukarbefolkningen. Just i fråga om befolkningsutvecklingen föreligga nämligen särskilt goda möjligheter att bedöma den närmaste framtiden. Dock är det givetvis även i fråga om de demografiska förhållandena förenat med stora svårigheter att undersöka framtidsutsikterna. Delvis torde emellertid de invändningar, som i den populära diskussionen rests mot prognostiska beräkningar, berott på direkta missförstånd. Man har helt enkelt trott att sådana förutsägelser haft karaktären av »profetior», som helt och hållet bero av vissa godtyckliga antaganden om bland annat nativitetsutvecklingen. I första hand äro emellertid dessa prognoser — då de avse de närmaste decennierna — grundade på kännedom om redan födda årsklasser, vilka successivt framskrivas. 1 Docenten Alf Johansson har i samarbete med t. f. aktuarien i socialstyrelsen G. Hävermark verkställt omfattande statistiska undersökningar av den svenska befolkningsutvecklingen i framtiden. Ursprungligen verkställdes dessa utredningar för den s. k. bostadssociala utredningens räkning. Efter framställning från 1936 års egnahemsutredning har en specialredovisning företagits jämväl för jordbrukarbefolkningen, och det är resultaten härav, som ligga till grund för den följande diskussionen av den framtida befolkningsutvecklingen inom det svenska jordbruket samt röljderna härav för produktions- och inkomstutvecklingen inom jordbruket. I denna utredning har man på grundval av hittillsvarande faktiska förhållanden formuerat vissa alternativa antaganden om den framtida fruktsamheten och omflyttningen. Vad gäller fruktsamheten, har man för landsbygdsbefolkningen som helhet rört sig med tre alternativ, nämligen 1) att fruktsamheten sjunker fram till _* At. rent principiellt inga invändningar kunna resas mot prognostiska kausalanalyser framhålles ned skärpa av herr Myrdal i en bilaga till befolkningskommissionens Betänkande i sexualfrågan Stat off. utr. 1936: 59 sid. 150).

102* 1950 till den nivå, som för närvarande är rådande i städerna, motsvarande ett reproduktionstal av 500, och därefter är oförändrad, 2) att fruktsamheten är oförändrad eller rättare sagt stegras till en nivå, som motsvarar reproduktionstalet 1 000 samt 3) att fruktsamheten stegras fram till 1950 då reproduktionstalet blir 1 250. Med ledning av resultaten av docenten K. A. Edins undersökningar rörande fruktsamheten inom olika yrkesgrupper av befolkningen har jordbrukarbefolkningens fruktsamhet beräknats förhålla sig till fruktsamheten inom den övriga landsbyggdsbefolkningen som 100 till 80. Vart och ett av dessa antaganden har sedan kombinerats med olika tänkbara alternativ beträffande utflyttningens storlek. I detta sammanhang komina följande fyra flyttningsalternativ att redovisas: 1) ingen utflyttning äger rum från jordbruket, 2) jordbrukets flyttningsförlust uppgår till 10 000 män och 20 000 kvinnor för varje kommande femårsperiod, 3) flyttningsförlusten utgör 30 000 män och 50 000 kvinnor per femårsperiod, 4) nettoutflyttningen utgör 50 000 män och 80 000 kvinnor från jordbruket under varje femårsperiod. Alternativ 3 svarar närmast mot den faktiska utflyttningen under perioden 1925 —1935, som dock varit något högre. Antalet utflyttade män och kvinnor har fördelats på olika åldrar i enlighet med de i tab. 3 (sid. 97*) sammanställda folkräkningsuppgifterna. Dödligheten har slutligen antagits motsvara dödligheten enligt »tab. R 32». Genom den inbördes kombinationen av de olika fruktsamhets- och flyttningsantagandena erhållas 12 alternativ för den framtida befolkningsutvecklingen inom jordbruket. Om dessa olika alternativ uttalar bostadssociala utredningen följande: »Hypoteserna rörande de olika faktorerna i befolkningsutvecklingen hava formulerats på sådant sätt, att de inbördes kombinerade bilda liksom ett nät lagt över alla de möjligheter för den kommande utvecklingen, som äga någon beaktansvärd grad av sannolikhet.» 1 I efterföljande tabeller hava huvudresultaten av de nu berörda befolkningsprognoserna, vad beträffar jordbrukarbefolkningen, sammanställts. Det är egentligen endast beräkningarna för de närmaste två decennierna, som förtjäna större intresse. Hur utvecklingen kommer att gestalta sig om 30—40 år, är naturligtvis ytterst svårt att förutsäga. Prognoser, som sträcka sig över så lång tidrymd, kunna blott anses illustrera styrkan av de antagna befolkningsfaktörernas verkningar men äga knappast någon större grad av sannolikhet. Nära nog meningslöst torde det vara att på dylika prognoser grunda analyser av produktionsförhållanden m. m. i framtiden. Däremot torde, som ovan framhållits, beräkningarna för de närmaste 15 a 20 åren onekligen giva en ganska säker grund för bedömandet av framtidsutsikterna, eftersom beräkningarna härvidlag, som likaledes ovan framhållits, huvudsakligen innebära ett framskrivande av redan kända årsklasser. I fråga om jordbrukarbefolkningens totala storlek utvisar undersökningen i första hand, att denna icke kan undgå att minskas annat än under förutsättning, att fruktsamheten stegras (alt. 2 och 3) och att samtidigt ingen eller endast ringa utflyttning sker. Även under dessa förutsättningar, vilka måste betraktas som i hög grad osannolika, skulle folkmängden under de närmaste decennierna blott tillväxa mycket långsamt. Utgår man från det antagande, som närmast synes motsvara fruktsamhetsutvecklingens nuvarande riktning, nämligen alternativ 1 (enligt vilket fruktsamheten successivt går tillbaka och 1950 sjunkit ned till den nivå, som för närvarande är rådande i städerna), erhålles en annan bild. Även om jordbrukets flyttningsförlust endast utgjorde 10 000 män och 20 000 kvinnor för varje femårsperiod, skulle folkmängden reduceras redan under de närmaste fem åren. År 1955 skulle 1 Betänkande med förslag rörande lån och bidrag av statsmedel till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer i egnahem m. m. (Stat. off. utr. nr 1937: 43).

103* Tab. 9. Det beräknade antalet personer i olika åldrar (i 1 000-tal) nedanstående år. M

ä

n

K v i n n o r

År 0—15 15—20 20—50 50—60 60—

A. 1935 1940 1945 1955 1965 1975

255 223 198 151 134 109

99 95 81 64 45 45

399 437 471 496 439 344

Hela 0—15 15—20 20—50 50—60 6 0 antalet

Hela antalet

Fruklsamhetsallernaliv 1 (se ovan). a) Ingen utflyttning. 101 99 99 106 150 163

161 166 167 167 183 216

1015 1020 1016 984 951 877

245 215 190 145 129 105

88 91 78 61 44 43

350 378 409 439 417 332

97 98 100 98 116 152

152 160 164 172 174 189

932 942 941 915 880 821

1935 1940 1945 1955 1965 1975

h ) Jordbrukets flyttningsförlust 10 000 män och 20 000 kvinnor per femårsperiod. 255 399 99 101 1015 161 245 88 350 97 152 223 94 429 98 166 1010 215 88 362 97 159 196 80 455 97 167 995 189 75 375 97 163 141 63 465 101 165 935 136 58 375 92 168 117 41 398 141 167 864 113 38 331 100 165 89 38 293 147 204 771 86 35 235 169 120

932 921 899 829 747 645

1935 1940 1945 1955 1965 1975

c) Jordbrukets flyttningsförlust 30 000 män och 50 000 kvinnor per femårsperiod. 255 99 399 101 161 1015 245 88 350 97 152 223 92 412 97 166 990 215 83 339 95 159 194 77 421 95 166 953 186 71 326 94 162 126 61 402 93 162 844 121 54 82 279 163 92 34 317 121 157 721 89 28 201 77 151 59 27 198 114 180 578 57 22 90 72 139

932 891 839 699 546 380

1935 1940 1945 1955 1965 1975

cl) Jordbrukets flyttningsförlust 50 000 män och 80 000 kvinnor per femårsperi 3d. 255 99 399 101 161 1015 245 88 350 97 152 932 223 90 396 96 165 970 215 79 315 94 159 862 190 75 387 92 165 909 183 66 276 90 161 776 110 58 340 85 158 751 106 49 182 72 158 567 66 26 235 102 146 575 64 19 71 54 138 346 29 16 102 82 156 385 28 9 1 25 110 173 B.

Fruktsamhetsalternativ

2 (se ovan).

a) Ingen utflyttning. 1935 1940 1945 1955 1965 1975

1935 1940 1945 1955 1965 1975

255 239 245 277 284 284

99 95 81 80 91 93

399 437 471 496 485 478

101 95 99 106 150 163

161 159 167 167 173 216

1015 1025 10153 1126 1183 1234

245 231 236 267 274 274

38 91 78 77 88 90

350 378 409 439 461 462

97 98 100 98 116 152

152 160 164 172 174 189

1)) Jordbrukets flyttningsförlust 10 000 män och 20 000 kvinnor per femårsperi j d . 399 101 245 161 1015 88 255 99 350 97 152 239 94 429 98 166 1026 231 88 362 97 159 242 80 455 97 167 1041 233 75 375 97 163 256 78 465 101 165 1065 247 74 375 92 168 250 83 442 141 167 1083 241 79 373 100 165 240 81 418 147 204 1090 231 76 356 120 169

932 958 987 1053 1113 1167

932 937 943 956 958 952

104* Tab. 9 (forts.). Det beräknade antalet personer i olika åldrar (i 1000-tal]) nedanstående år. M ä n

K

v

n

n

o

r

År 0—15 15—20 20—50 50—60 60—

1935 1940 1945 1955 1965 1975

Hela antalet

0—15 15—20 20—50 50—60 60—

Hela antalet

c) Jordbrukets flyttningsförlust 30 000 män och 50 000 kvinnor per femårsperiod. 399 101 161 1015 99 245 88 350 97 255 152 239 92 412 97 166 1006 231 83 339 95 159 236 77 421 95 166 995 227 71 326 94 162 226 46 402 93 162 929 218 69 279 82 163 198 71 357 121 157 904 191 64 241 77 151 174 61 308 114 180 837 168 55 196 72 139

932 907 880 811 724 630

d) Jordbrukets flyttningsförlust 50000 män och 80 000 kvinnor per femårsperiod. 1935 1940 1945 1955 1965 1975

255 239 231 195 147 108

99 90 75 74 58 42

399 396 387 340 273 197

101 96 92 85 102 82 C.

1935 1940 1945 1955 1965 1975

255 242 259 326 347 368

99 95 81 82 110 113

399 437 471 496 498 528

161 165 165 158 146 156

1015 986 950 852 726 585

Fruktsamhelsalternaliv

101 99 99 106 150 163

245 231 222 188 141 105

88 79 66 65 50 34

350 315 276 182 108 39

97 94 90 72 54 24

152 159 161 157 138 110

932 878 815 664 491 312

350 378 350 439 473 510

97 98 99 98 116 152

152 160 164 172 174 189

932 9(50 940 1102 1203 1315

3 (se ovan).

a) Ingen utflyttning. 1015 161 245 166 1 039 233 167 1077 249 167 1177 314 173 1278 334 216 1888 355

88 91 78 79 106 109

b) Jordbrukets flyttningsförlust 10 000 män och 20 000 kvinnor per femårsperiod. 1935 1940 1945 1955 1965 1975

255 242 255 302 305 314

99 94 80 81 101 98

399 429 455 465 454 464

101 98 97 101 141 147

161 166 167 165 167 204

1015 1029 1054 1114 1168 1227

245 233 245 290 294 302

88 88 75 76 95 93

350 362 375 375 384 399

97 97 97 92 100 120

152 159 163 168 165 169

932 939 9Ö5 1001 1038 1083

c) Jordbrukets flyttningsförlust 30 000 män och 50 000 kvinnor per femårsperiod. 1935 1940 1945 1955 1965 1975

255 242 248 265 243 232

99 92 77 79 86 75

399 412 421 402 369 347

101 97 95 93 121 114

161 166 166 162 157 180

1015 1009 1007 1001 976 948

245 233 238 255 234 223

88 83 71 72 79 68

350 339 326 279 251 234

97 95 94 82 77 72

152 159 162 163 151 139

932 909 891 849 792 736

d ) Jordbrukets flyttningsförlust 50 000 män och 80 000 kvinnor per femårsperiod. 1935 1940 1945 1955 1965 1975

255 242 241 228 180 150

99 90 75 77 72 53

399 396 387 340 283 231

101 96 92 85 102 82

161 165 165 158 146 156

1015 9S9 960 888 783 672

245 233 232 219 174 145

88 79 66 67 62 44

350 315 276 182 118 71

97 94 90 72 54 24

152 159 161 157 138 110

932 880 825 897 546 394

105* antaleit m ä n och kvinnor i jordbruket hava sjunkit med sammanlagt nära 200 000. Om utflyttningen de närmaste åren antages hava samma omfattning som under tioårsperioden 1925—1935, vilket ungefärligen betyder, att man utgår från det tredje flyttningsantagandet (litt. c i tabellen), måste redan under innevarande femårsperiod en betydande nedgång komma att inträffa i jordbrukarbefolkningens numerär. Mellan 1935 och 1940 skulle under de sistnämnda förutsättningarna folkminskningen utgöra 25 000 män och 41 000 kvinnor. För de härpå följande fem åren skulle motsvarande tal uppgå till 37 000 män och 52 000 kvinnor. Man torde sålunda med största sannolikhet kunna förvänta en växande avfolkning under de närmaste 10 till 15 åren. I anslutning härtill torde man ifråga om jordbruksnäringens utveckling i framtiden kunna draga följande slutsatser. Befolkningsminskningen inom jordbruket måste tendera att reducera jordbrukarbefolkningens egenkonsumtion och därigenom öka saluöverskottet på jordbruksprodukter. Då minskningen i jordbrukarbefolkningen liksom hittills kan förväntas vara ojämnt fördelad i lokalt hänseende, kan ökningen i det relativa saluöverskottet bliva synnerligen stark inom vissa områden, där konkurrensen mellan producenterna i särskild grad kommer att skärpas. Även om konkurrensen mellan producenterna i framtiden skulle komma att upphävas genom andelsorganisationernas växande inflytande måste befolkningsminskningen inom jordbruket dock medföra ökade avsättningssvårigheter. Då det gäller att bedöma utvecklingen av tillgången på arbetskraft inom jordbruket, måste analysen inriktas på de arbetsföra åldrarna, för vilka särskilt säkra uppgifter föreligga, eftersom nativitetsantagandena härvidlag icke spela någon roll — i varje fall icke om man begränsar sig till de två närmaste decennierna. Härvidlag utvisar undersökningen, att de utvecklingstendenser, som, enligt vad som tidigare konstaterats, framträtt under 1920-talet, komma att göra sig gällande även under den närmaste framtiden. Om man tager i betraktande det alternativ, som betecknats som det mest sannolika, nämligen att nettoutvandringen från jordbruket per femårsperiod utgör 30 000 män och 50 000 kvinnor, finner man, hurusom åldrarna 20—50 år för såväl män som kvinnor komma att öka i relativ betydelse. År 1935 har beräknats, att end? st 39*3 % av alla män och 37*6 % av alla kvinnor befunno sig i dessa åldrar. År 1945 utgöra motsvarande tal 44-2 % resp. 38-9 % och 1955 47-6 % och 39-9 %. Av ännu större intresse är, att även det absoluta antalet män i åldern 20—50 år under angivna förutsättningar skulle stiga. År 1940 skulle sålunda inom jordbruket finnas 412 000 och 1945 421 000 män i åldrarna 20—50 år mot 399 000 1935. Därefter skulle dock antalet män i dessa åldrar på nytt gå tillbaka. Endast under förutsättning att jordbrukets flyttningsförlust uppgick till 50 000 män (och 80 000 kvinnor), skulle tillbakagången bland den manliga befolkningen inträda redan före 1940. Men denna hypotes måste också anses mycket osannolik. Det stegrade rationaliseringstempot inom industrien och handeln måste sannolikt leda till att sysselsättningen växer långsammare i förhållande till produktionsutvecklingen än tidigare. Av denna anledning torde snarast en avtagande utflyttning från jordbruket få anses sannolikare än en tilltagande. Dessa undersökningsresultat synas värda att särskilt uppmärksammas. Det bör understrykas, att de stödjas av det förhållandet, att dessa utvecklingstendenser redan gjort sig gällande under 1920-talet. Det förefaller i alla händelser tydligt, att man icke för den närmaste framtiden kan räkna med någon nämnvärd nedgång i den manliga, arbetsföra jordbrukarbefolkningens numerär. Den kvinnliga befolkningen i motsvarande åldrar kommer däremot icke att utvecklas på samma sätt. övervägande skäl synas tvärtom härvidlag tala för en fort-

106* satt tillbakagång. Det kan i detta sammanhang påpekas, att, därest utflyttmingen vore lika omfattande som före 1935, skulle antalet kvinnor i åldrarna 20—£50 år reduceras med 24 000 redan till år 1945. Under alla omständigheter torde kvhnnorna komma att bliva ytterligare underrepresenterade inom jordbrukarbefolkningen. Disproportionen mellan könen kommer att förstärkas. Sammanfattning. Sedan 1920 hava inträtt vissa anmärkningsvärda förändlringar i jordbrukets demografiska utveckling. I och med emigrationens upphöirande har den manliga befolkningen, tillhörande de arbetsföraste åldrarna inom jordbruket, upphört att minskas, samtidigt som nedgången i den totala jordbrukarbefolkningens numerär — och även i antalet kvinnor i arbetsför ålder — fortsatt. Av en särskild undersökning framgår, att dessa utvecklingstendenser med största sannolikhet komma att göra sig gällande det närmaste årtiondet. Befolkningsutvecklingen inom jordbruket har givetvis haft — och kommer även i framtiden att få — betydelsefulla konsekvenser för produktionsutvecklingen. Den absoluta tillbakagången i jordbrukets folkmängd tenderar att minska jordbrukarbefolkningens egenkonsumtion av livsmedel, vilket måste skärpa konkurrensen på avsättningsmarknaderna. Man har härvid att samtidigt räkna med det förhållandet, att den manliga befolkningen i de arbetsföra åldrarna upphört att minska och snarast tenderar att öka. Det är föga troligt, att den nu berörda tendensen till slkärpt konkurrens på arbetsmarknaden kan upphävas av den väntade tillbakagången bland kvinnorna i åldrarna 20—50 år, eftersom arbetsuppgifter och arbetsområden för män och kvinnor ej heller inom jordbruket äro gemensamma. För vissa arbeten efterfrågas endast manlig arbetskraft, för andra endast kvinnlig. Någon genomgripande förändring härutinnan synes ej trolig. Befolkningsutvecklingen inom jordbruket synes sålunda komma att medföra en ökning i jordbrukets saluöverskoti och därmed möjliggöra — eller t. o. m. nödvändiggöra — en ökning i den genomsnittliga livsmedelskonsumtionen.

Kap. 3.

Arealförhållanden.

Vid sidan av jordbrukets befolkningsförhållanden är landarealens fördelning på olika ägoslag av grundläggande betydelse för våra produktionsresurser, och förändringarna häri måste därför beaktas vid ett bedömande av livsmedelsproduktionens långtidsförändringar. Möjligheterna till tillförlitliga temporära jämförelser äro emellertid huvudsakligen begränsade till det senaste årtiondet. 1 Härvidlag hänvisas till tab. 10, där vissa huvuduppgifter ur 1927 och 1932 års allmänna jordbruksräkningar och lokalundersökningarna 1913—20 hava sammanställts. Vad först arealen för trädgård beträffar, måste den i tablån framträdande nedgången, särskilt beträffande perioden 1927—1932, betecknas som skenbar; den beror säkerligen endast på materialets ofullständighet. Däremot synas uppgifterna över åkerarealen på ett någorlunda riktigt sätt åskådliggöra utvecklingens gång. Efter kriget blevo icke obetydliga åkerarealer igenlagda till ängar eller betesmarker, vilket framträder i den starka nedgången i förstnämnda ägoslag mellan 1913— 20 och 1927. Sedan 1927 hava i motsats härtill vissa nyodlingar företagits. Åkern, som numera upptager 9'1 % av hela landarealen, har sålunda undergått en ökning 1 Uppskattningar av jordbruksarealerna för tidigare år hava företagits bl. a. av tull- och traktatkommittén.

107* Tab. 10. Markarealens fördelning på ägoslag i 1 000 hektar. Ä

g

o

s

1 a

Köksvräxtodling och fruktträdgård Åker Slåtteräng

24 584 11682

39 3 716 526 31 711 21 747 14 284

32 3 725 422 58 611 22 243 13 933 41024

1913—20

g

50 3 820 1 923

Skogsmark Övrig mark Hela landarealen

med c::a 9 000 hektar mellan 1927 och 1932, motsvarande 0-2 %. Denna utvidgning, som delvis ägt rum på bekostnad av ängsarealerna, faller helt på Norrland, medan för riket i övrigt snarare en viss tillbakagång förmärkes. Belysande för utvecklingen härvidlag torde jämväl de vid jordbruksräkningarna insamlade uppgifterna över nyodlingarna vara. Mellan åren 1922 och 1927 lades sålunda i hela riket 23 000 hektar förut obrukad jord under plogen, mellan 1927 och 1932 16 000 hektar. I båda fallen hänförde sig icke mindre än hälften av nyodlingarna till Norrland. Förändringarna i åkerarealens storlek äro sålunda föga anmärkningsvärda. Även i fråga om övriga ägoslag äro förskjutningarna jämförelsevis begränsade. Vid en diskussion av det svenska jordbrukets närmaste framtidsutsikter torde man därför kunna bortse från de förändringar, som direkt föranledas av förskjutningar i ägofördelningen. Det är endast under förutsättning av statliga tvångsåtgärder för nedläggning av jordbruk och reduktion av odlade arealer — liknande dem som förekommit i U. S. A. — som dessa faktorer kunna spela någon nämnvärd roll. En sådan politik torde dock i vårt land vara psykologiskt svårgenomförbar, och denna eventualitet synes därför kunna lämnas åsido.

Kap. 4. Brukningsdelarnas fördelning på storleksgrupper och betydelsen härav för produktionsutvecklingen inom jordbruket. Bland de faktorer, som bestämma produktionsutvecklingen inom jordbruket på längre sikt, märkes även den s. k. ägaregrupperingen, varmed avses brukningsdelarnas eller åkerarealens fördelning efter brukningsdelarnas storlek. Företagna undersökningar utvisa, att ur produktivitetssynpunkt och även beträffande produktionsinriktning betydande olikheter föreligga mellan små och stora gårdar. Enligt en av t. f. överdirektören E. Höjer företagen undersökning 1 synes sålunda produktiviteten i allmänhet vara högre vid de större brukningsdelarna än vid de mindre. Allmänt känd är också animalieproduktionens dominerande roll vid de mindre gårdarna. Med hänsyn härtill kan förmodas, att förskjutningar i den totala åkerarealens fördelning på olika storlekskategorier av brukningsdelar även sätta spår på produktionens utveckling. En sammanfattande översikt av ägaregrupperingen meddelas i tab. 11, som utvisar, att antalet brukningsdelar i hela riket mellan 1919 och 1927 reducerades med inemot 400. Denna obetydliga nedgång hänför sig väsentligen till de minsta och de 1

Det större och det mindre jordbrukets produktivitet.

Sthlm. 1916.

108* Tab. 11. Brukningsdelarna och åkerarealens fördelning på olika storlekskilasser av Jordbruk. Åkerarealen fördelacd (i %) efter brukningsdelarnas storlek

Antalet brukningsdelar Areal i ha

procenttal

absoluta tal 1919

0-26— 1 1— 2 2— 5 5— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

56 232 64 556 115 947 9a 857 61707 18 069 11459 5 355 2 576

13-12 15-06 27-04 21-66 14-39 4-21 2-67 1-25 0-60 100-00

13-14 14-90 27-55 22-13 13-95 4-01 2-53 1-21 0-58 100-00

1406 14-23 27-18 22-36 13-89 4-01 252 119 0-56 100-00

1-11 2-84 11-42 19-00 22-96 1140 11-14 953 11-60

1-13 2-75 11-33 19-25 22-91 11-44 11-20 9-38 10-61

428 758

60 258 60 980 116515 95 848 59 524 17 176 10 821 5100 2 395 428617

1-00 2-67 10-62 17-98 23-06 11-72 11-60 9-67 11-68

Samtliga

56122 63 635 117 678 94 533 59 59.S 17114 10 813 5195 2 469 427 152

lOO'OO

100-00

100-00

största storleksgrupperna av jordbruk. Däremot utökades antalet gårdar mellan 2 och 10 hektar ej oväsentligt. Efter 1927 har utvecklingen i viss mån gått i a n n a n riktning. Mellan nyssnämnda år och fram till 1932 steg antalet brukningsdelar med närmare 1 500. Härvidlag faller ökningen huvudsakligast på de minsta storlekskategorierna av jordbruk, vilkas antal stigit med omkring 4 000. Men även inom gruppen med 5—10 hektar åker har i allmänhet antalet gårdar tilltagit. Inom övriga storleksgrupper framträder däremot en viss tillbakagång. Den nu berörda förändringen synes nära sammanhänga med egnahems- och kolonisationsverksamheten i de nordligaste delarna av landet. Bland annat hava kolonisationsområden utlagts å myrmarker, lämpliga för smärre jordbruk. Enligt jordbruksnämndens norrlandsutredning 1 beräknas sålunda 700 dylika kolonat hava upplåtits, varav 475 för närvarande äro bebodda. För perioden 1919—1932 som helhet betraktad kan sägas, att antalet brukningsdelar föga förändrats. Den, räknat efter åkerarealer, relativt största förskjutningen hänför sig till gårdar om 2—5 hektar åker, vilka år 1919 upptogo 17*98 % och år 1932 19*25 % av den totala åkerarealen. Det finnes knappast heller anledning förmoda, att några mera väsentliga förskjutningar i detta avseende komma att inträda under den närmaste framtiden. Vissa smärre ändringar kunna dock förväntas såsom en följd av olika statsåtgärdei. Kolonisationsverksamheten kommer sålunda sannolikt ännu någon tid att fortsätta, vilket också innebär en långsamt växande odlingsareal för hela riket. I detta sammanhang förtjänar även erinras om den av statsmakterna under senare år bedrivna jordpolitiken, varvid bland annat tillskapats s. k. arbetarsmåbruk och arrendeegnahem. Vid mitten av 1936 beräknades sålunda, att sammanlagt 6 000 arbetarsmåbruk och 400 arrendeegnahem tillkommit. Utvecklingen synes därför även för en överskådlig framtid gå i riktning mot ett ökat antal brukningsdelar dels till följd av kolonisationsverksamheten, dels till följd av jordstyckningspolitiken. En fortsatt tillbakagång av antalet större gårdar är vidare sannolik. Däremot är det icke lika säkert, att de minsta brukningsdelarna komma att öka i samma takt som tidigare. I allt större utsträckning har man börjat inse vådan av en för långt driven jordstyckning. Komplettering av ofullständiga jordbruk är en fråga, som med säkerhet kommer att stå på dagordningen den närmaste framtiden. Detta problem 1

Utredning rörande jordbrukets läge i Norrland (Stat. off. utr. 1937:9).

109* har också hänskjutits till en särskild kommitté för utredning. Från och med budgetåret 1927—28 hava statsbidrag beviljats till nyodlingar för förbättring och ändamålsenlig utveckling av sådana ofullständiga jordbruk, som på grund av för liten åkerareal ej giva brukaren tillräcklig utkomst. Såsom villkor för erhållande av statsbidrag gäller bl. a., att fastighetens åkerareal ej får överstiga 10 hektar inklusive det område, som ifrågasattes för uppodling. — 1936 års utredning angående beredskapsarbeten har vid inventering av möjliga beredskapsarbeten 1937—46 kommit till det resultatet, att 63 500 hektar skulle kunna uppodlas under den ifrågavarande perioden med ett beräknat antal dagsverken av 6 373 000.* Med hänsyn till vad nu framhållits, synes det troligt, att en växande andel av den odlade och odlingsbara jorden i riket kommer att hänföras till små bondgårdar, om man med denna beteckning avser brukningsdelar mellan 5 och 20 hektar. Denna utveckling torde i någon mån bidraga till, att den animaliska produktionen ökas på bekostnad av den vegetabiliska.

Kap. 5. Livsmedelsproduktionens rationalisering och industrialisering. Den allmänna produktionsutvecklingen. Sedan industrialismens genombrott i Sverige har den svenska livsmedelsproduktionen undergått en utomordentligt stark ökning. Från början av 1870-talet till slutet av 1920-talet beräknas sålunda den vegetabiliska jordbruksproduktionen, mätt i skördeenheter, hava stegrats med 70 % och den animaliska, mätt i kalorier, med 190 % eller nära nog trefaldigats. 2 Samtidigt har trädgårdsodlingen utvecklats från en obetydlig bisyssla vid sidan av jordbruket till en självständig näringsgren. Dessa företeelser belysas närmare i tab. 12, där uppgifter över arealförhållanden, skördeavkastning och animalisk produktion sammanställts. Vad de förstnämnda uppgifterna beträffar, har det ej ansetts tillfyllest med uppgifter endast över den odlade jordens förändringar. Sifferuppgifterna över åkerarealens storlek giva nämligen i viss mån en skev föreställning om växtproduktionens utveckling, eftersom ängsmarkerna, som ovan påpekats, utvecklats i annan riktning. Riktigast synes därför vara att angiva sammanfattningstal, som inrymma såväl åker- som ängsarealer, vilket även skett i denna sammanställning. Härvid hava ängsmarkerna reducerats med hänsyn till avkastningen i enlighet med i de allmänna jordbruksräkningarna närmare angivet tillvägagångssätt. 3 Varje hektar ängsmark har för åren före 1927 ansetts motsvara 0i5 hektar åker. Vac den vegetabiliska produktionen beträffar, befinnes, att den totala avkastningen av åker och äng ökat i starkare grad än arealerna. Ännu tydligare är detta förhållande i fråga om brödsädsproduktionen. Medan skördeavkastningen för vete och rig tillhopa nära nog fördubblats sedan 1871—75, har den odlade arealen för brödsid endast ökat med ej fullt 20 %. Sedan början av världskriget hava brödsädsslördarna ökat med 25 %, medan arealerna samtidigt gått tillbaka. Även om ökningen av den vegetabiliska produktionen varit betydande, överträffas den d)ck av ökningen av den animaliska produktionen. Köttproduktionen har sedan 1 Betänkande med utredning och förslag rörande beredskapsarbeten (Stat. off. utr. 1937:26 sid.8 111—112). Eiligt Sveriges jordbruk av E. Höjer. 3 Se härom 1932 års jordbruksräkning sid. 17.

110* Tab. 12. översikt över årsproduktionen av jordbruksalster. Därav areal

År

Jordbruksareal 1000 ha

1871-75 1911-15 1926—30 1931—35

2 937 3 890 *3 913 2 3 904

brödsäd 1000 ha

Total skörd milj. skördeenheter

Skörd av brödsäd 1000 ton

417 503 l 508 2 490

4 953 7 740 8 564 9 847

580 853 916 1078

Antal 1000 st.

1265 1837 J 1874 2 1925 4

Antal svin 1000 st.

FläskMjölkKöttproduk- produk- produktion tion tion 1000 1000 Ii 000 ton ton lon

3 383 "951 1 1387 2 1 495

Egeritligen 1927. — 2 E gentligen 1932. — 1 Egentligen 1871. --

86 136 114 2 112 1

34 107 141 2 184 1

1340 3 320 4077 4 637

Egentligen 1911.

slutet av 1800-talet stegrats med 40 %, fläskproduktionen har mer än femfaldigats och mjölkproduktionen trefaldigats. Det är fullkomligt tydligt, att denna väsentliga produktionsökning i första hand beror på stegrad produktivitet. Denna produktivitetsstegring är ett uttryck dels för användandet av rationellare och mera mekaniserade brukningsmetoder, lämpligare utsäde och ett intensivare avelsarbete, dels för livsmedelsproduktionens industrialisering, vilken innebär, att vissa slutstadier av produktionen överflyttats till industrien. Dessa faktorer och deras verkningar belysas närmare i den följande framställnLngen. Avkastningen per produktionsenhet. Av tab. 13 framgår, att h e k t a rs k ö r d a r n a i genomsnitt för hela riket oavbrutet stigit under de senaste 60 åren. (Under kriget ägde dock en tydlig tillbakagång rum.) Denna stegring beror säkerligen till betydande del på växtförädlingsarbetet. Sannolikt har dock skötseln av åkern spelat en ännu större roll. Dräneringen av jorden har blivit fullständigare, gödslingen bedrives rationellare. Att emellertid ännu stora möjligheter föreligga att på denna väg förbättra resultaten av växtodlingen, är allmänt omvittnat. Under senaste kris vidtogo statsmakterna i och för arbetslöshetens bekämpande olika åtgärder för att bereda ökade arbetstillfällen inom jordbruket. I detta syfte anvisades anslag för gödselstadsanläggningar samt täckdiknings- och torrläggningsarbeten. Enligt 1936 års utredning angående beredskapsarbeten 1 har vid dylika företag beretts arbete, motsvarande sammanlagt 3 937 000 dagsverken. I nämnda utredning beräknas, att under 1 O-årsperioden 1937—46 skulle för anläggning av 88 900 gödselstäder kunna beredas arbete, motsvarande 4-9 miljoner dagsverken, samt för torrläggning av försumpade marker för jordbruksändamål ytterligare 4-5 miljoner dagsverken. 2 Vidare beräknas, 3 att en sysselsättning, motsvarande 13-7 miljoner dagsverken, med fördel skulle under en eventuell framtida kris kunna beredas i täckdikningsföretag, vilka skulle omfatta en areal av 390 000 hektar, motsvarande c:a 10 % av den nuvarande åkerarealen. Härutöver räknas med vissa stenröjningsoch betesförbättringsarbeten. De sistnämnda skulle omfatta 158 000 hektar, motsvarande över 20 % av rikets nuvarande betesmarker. Vad nu anförts tyder på, att möjligheterna att stegra resultaten av växtodlingen ännu i stor utsträckning äro outnyttjade. Utvecklingen synes också gå i riktning mot en avsevärd ökning av den odlade jordens avkastning per arealenhet. På liknande sätt gäller, att den ännu större stegringen i animalieproduktionen en1 Stat off. utr. 3 a. a. s. 101. 3

a. a. s. 105.

1937: 26, sid. 98.

Ill* Tab. 13. Skörd i deciton per hektar åren 1871—1935. Växtslag

1871—75

1901—05

1911—15

1921—25

1926—30

1931—35

14-G 13-8 13-0 14-8 13-7

173 14-4 12-0 14-3 133 268 89 28 10

21-1 15-9 14-8 17-9 161 298 110 33 12

21-7 16-4 15-0 17-0 16-5 276 113 33 12

22-1 16-4 16-8 18-2 17-8 283 115 38 11

24-2 19-4 17-7 19-8 19-6 346 139 35 12

Höstv etc Höstråg Korn Sockerbetor Potatis Vallhö Ängshö

79 30

:

dast delvis åvägabringats genom en stegring av djurantalet. Belysande härvidlag är, att m j ö l k a v k a s t n i n g e n p e r k o sedan slutet av 1800-talet mer än fördubblats. I slutet av föregående sekel uppgick den genomsnittliga mjölkmängden per ko till något mer än 1 000 liter årligen. För närvarande beräknas motsvarande tal utgöra 2 400 liter. Att denna stegring i produktiviteten gjort sig gällande även under de senaste åren är tydligt och skall i ett senare sammanhang närmare beröras. Beträffande mjölkproduktionen kan redan här förutskickas, att resultaten av kontrollföreningarnas verksamhet tyda på en fortgående stegring av medelavkastningen per ko. Enligt kontrollföreningarnas verksamhetsberättelser utgjorde medelmjölkmängden för kontrollerade besättningar 1924 3 209 liter, 1927 3 362 liter och 1934 3 566 liter. Den nu berörda produktionsökningen har kommit till stånd, samtidigt som jordbrukarbefolkningens storlek gått tillbaka, vilket måste innebära, att rationaliseringstempot varit högt uppdrivet. I syfte att närmare belysa rationaliseringen hava i anslutning till arbetslöshetsutredningen 1 vissa beräkningar företagits över j o r d bruksproduktionens s t o r l e k p e r p e r s o n av jordbrukarbefolkningen vid vissa tidpunkter. Årsproduktionen per person har härvid satts lika med 100 för perioden 1891—95. Sammanställningen, som förtjänar återgivas i sin helhet, har följande utseende: Tab. 14. Index över produktionen av Jordbruksprodukter per person av jordbrukarbefolkningen.

1 Å r

Vegetabilisk produktion

Animalisk produktion

1891—95 1901—05 1911—15 1921—25 1926—28

100 108 142 149 160

100 133 »171

1911 —

1927.

Sedan 1890-talets början har produktionen per person av jordbrukarbefolkningen sålunda ökat med 60 % för växtprodukter och med 112 % för djurprodukter. Mekaniseringen. Kännedom om arbetarantalets förändringar vid gårdar av olika storlek skulle givetvis vara i hög grad önskvärd för en grundligare diskussion av 1

Arbetslöshetens storlek, karaktär och orsaker (Stat. off. utr. 1931: 20).

112* jordbrukets rationalisering och mekanisering. De uppgifter, som föreligga härvidlag, äro emellertid synnerligen bristfälliga. Först vid 1932 års jordbruksräkning hava mera noggranna uppgifter över a n t a l e t s y s s e l s a t t a p e r s o n e r införskaffats. För år 1919 företog dock Tull- och traktatkommittén en uppskattning av antalet sysselsatta personer vid jordbruk i södra och mellersta Sverige. Uppgifterna äro emellertid tydligen ej jämförbara med dem, som återfinnas i 1932 års jordbruksräkning. Däremot synes man på grundval av dessa uppgifter kunna draga vissa slutsatser beträffande inom vilka storleksgrupper av jordbruk, som tillbakagången i antalet sysselsatta varit relativt starkast. Tab. 15. Antalet sysselsatta personer på 100 hektar åker vid brukningsdelar av olika storlek efter åkerarealen.

Storleksgrupp efter åkerareal

2— 5 ha 5— 10 > 10— 20 > 20— 30 > 30— 50 » 50—100 > över 100 >

Slättbygder

Skogsbygder

Södra och mellersta Sverige

Södra och mellersta Sverige

70 45 35 31 33 42

33 22 16 13 10 9

137 81 52 40 37 39 45

67 39 26 18 14 11 11

Antalet sysselsatta per 100 hektar åker har sålunda reducerats relativt starkast för de största kategorierna av jordbruk. Detta gäller för såväl slätt- som skogsbygderna i mellersta Sverige. Den härvidlag framträdande tendensen överensstäm mer tydligt med uppgifterna om befolkningsutvecklingen. I anslutning till redogörelsen för de demografiska förändringarna har ju konstaterats, att utflyttningen varit mer omfattande från bygder, där storjordbruket dominerar, än från bygder med små och medelstora jordbruk. Jämväl efter 1932 synes antalet i jordtruket sysselsatta personer hava gått starkare tillbaka bland de större gårdarna än bland de mindre, vilket yttrat sig i tidvis och lokalt, bl. a. i Skåne och Mälarlänen. uppkommande brist på lantarbetare. Att döma av de nu anförda uppgifterna synes rationaliseringstempot hava varit högst uppdrivet bland de största storleksgrupperna av jordbruk, vilket även erfarenhetsmässigt kan konstateras. Ett uttryck för utvecklingen härvidlag synes jämväl kunna erhållas genom en sammanställning av antalet d r a g a r e — ^uxna hästar och oxar — vid brukningsdelar av olika storlek. Härvidlag hänvisas till tab. 16, som innehåller uppgifter om antalet hästar och oxar per 100 hektar åker enligt resultaten av de allmänna jordbruksräkningarna. För de minsta storleksgrupperna av jordbruk har antalet dragare i icke obeydlig grad ökats i förhållande till åkerarealen, för övriga brukningsdelar är i stället nedgången starkare än den genomsnittliga. F ö r jordbruk över 10 hektar är <enna tillbakagång i antalet dragare starkare ju större jordbruken äro, vilket som sagt delvis måste tolkas som ett uttryck för styrkan i rationaliseringstempot. Det absoluta antalet dragare inom hela jordbruket har minskats från 581 000 år 1917 til! 544 000 år 1932. Av intresse torde det i detta sammanhang vara att taga del av en nyligen före-

113* Tab. 18.

Antalet vuxna hästar och oxar på 100 hektar åker inom olika storleksgrupper (efter åkerarealen i hektar) av Jordbruk.

Storheksgrupper (efter åkerareal)

1932 Storleksgrupper (efter åkerareal)

0-26— 1 1— 2 2— 5 5— 10 10— 20 20— 30

7-2 9-2 19-4 19-7 15-6 139

8-9 10-8 19-2 18-2 15-2 13-3

30— 50 50—100 över 100 Samtliga

12-3 10-5 9-6 145

11-7 9-8 8-8 142

tagen undersökning rörande förekomsten av t r a k t o r e r i det svenska jordbruket. I samband med 1927 års brödsädsinventering företog statistiska centralbyrån på begäran av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap en räkning a v vid lantbruket befintliga traktorer, vilken omfattade Svea- och Götaland men ejj Norrland. Enligt berörda undersökning utgjorde det totala antalet traktorer i dessa delar av landet 9 009. På ej mindre än 294 gårdar fanns mer än en traktor. Beträffande fördelningen av antalet traktorer på olika storleksgrupper av jordbruk må hämvisas till följande sammanställning. o/ 7»

Föreningar Brukningsdelar om 2— 5 ha > > 5— 10 » > » 10— 20 » » » 20— 30 » > » 30— 50 > » » 50—100 > > > över 100 »

3 2 3 8 11 23 27 23 Samtliga 100

J ä m n t hälften av samtliga traktorer förefinnes sålunda vid jordbruk med över 50 hektar åker och nära tre fjärdedelar vid jordbruk över 30 hektar. Av hela antalet traktorer utgjorde 3 °/o föreningstraktorer, vilka företrädesvis återfinnas i Malmöhus' och Gotlands län. Den traktorbrukade arealen visade sig vidare vara störst i Uppsala län, där den utgjorde 38 °/o av totalarealen, närmast följt av Västmanlands och Östergötlands län. Det lägsta procenttalet uppvisade Kronobergs län med 1-5 %. Län med stort antal traktorer i förhållande till åkerarealen uppvisade i allmänhet ett ringa antal hästar. Givetvis sammanhänger förekomsten av traktorer med naturförhållanden, brukningsintensitet m. m. f vissa skogsbygder torde exempelvis hästarna ej utan olägenhet kunna ersättas med traktorer. I allmänhet synes dock traktorförekomsten kunna tagas såsom indikator på rationaliseringsgraden inom jordbruket. Av tab. 17, där vissa ytterligare resultat av nämnda utredning sammanställts, framgår, att den traktorbrukade markytan vid de minsta brukningsdelarna i Sveaoch Götaland endast utgör 0-2 % av hela åkerarealen, medan för gårdar med över 100 hektar åker motsvarande tal är 77i %. Det allmänna genomsnittstalet för de två nyssnämnda landsdelarna uppgår till 19o %. Det är framförallt efter världskriget, som produktionsprocessen inom det svenska jordbruket börjat att snabbt mekaniseras. Belysande härvidlag är också den utveckling e l e k t r i f i e r i n g e n på landsbygden undergått, delvis med stöd av beviljade statsanslag. Vissa uppgifter ur en i anslutning till den s. k. »mammut-

114* Tab. 17. översikt över förekomsten av traktorer och hästar i Svea- o<ch Götaland.

Storleksgrupp

Antal traktorer per 1 000 ha åker tillh. gårdar m. traktorer

Antal traktorer Antal vuxna hästar Hektar åkejr med per 1 000 ha åker per 1 000 ha åker traktorer i % av (samtliga gårdar) (samtliga gårdar) hela åkerairealen

285-5 133-9 67-4 40-3 25-2 13-5 6-8 145

2— 5 ha ""5—10 » 10— 20 > 20— 30 • » 30— 50 •» 50—100 ;» över 100 |» Samtliga

0-6 0-5 0-9 2-4 5-1 7-0 5-2

183-7 182-7 150-0 131-8 ' 116-5 96-3 86.3 1385

2-8

0-23 0-41 l-4t 5-9» 20-3! 52 l 77-4i 19-0)

utredningen» av överdirektör W. Borgquist utarbetad P. M. rörande de fortsatta elektrifieringsmöjligheterna inom Sverige torde i detta sammanhang förtjäna anföras. 1 Enligt berörda P. M., där åtskillnad göres mellan s. k. borgerliga behov och industriell förbrukning, konsumerades för de borgerliga behoven — däribland också jordbruket, hantverket och mindre industrier upptagits — årligen 24(0 miljoner kWh år 1920 och 950 miljoner k W h år 1934, motsvarande 9 % respektive 16 % av den totala kraftproduktionen i riket. En betydande del av denna ökning har troligen kommit på jordbruket. Rationaliseringens omfattning växlar från år till år. Som ovan framhållits, är rationaliseringstempot inom jordbruket i hög grad beroende av arbetskraftstillgången. Enbart av denna anledning kan man förvänta en starkare mekanisering av driften under högkonjunkturer. Dessa förhållanden belysas i viss mån a v de i tab. 18 sammanställda uppgifterna, som av konjunkturinstitutet hämtats ur industri- och handelsstatistiken. Tab. 18. Värdet i milj. kronor av vissa årligen inom landet försålda jordbruksmaskiner. 1929

1936 2

14-2

13-1

11-1

6-9

6-3 l-l 0-5

7-3 1-0 0-7

MjölkskumningsmaskinerJ

8-7 1-3 0-3 0-7

25-3

20-0

7-9

9-0

16-7 3-5 1-6 2-7 24-5

20-7 5-1 1-9 3-0

Summa

12-0 1-9 0-9 l-o 15-8

i

Traktorer

1 Ej redovisat. —

i

307 Pr jliminär ilppskattning.

Då hänsyn ej tagits till förändringen i lagerhållningen, måste uppgifterna an-ses något osäkra såsom mått på nyinvesteringarna av maskiner och redskap i jordbruket. Så mycket synes i varje fall vara säkert, att en betydande nedgång inträffade under krisen 1931 och 1932, men att härefter ånyo en stark ökning ägde rum. Värdet av investerade jordbruksmaskiner torde redan 1935 nära nog hava uppnått 1929 års nivå för att år 1936 överskrida denna nivå med c:a 25 %. Det förefaller 1

Stat. off. utr. 1935:66.

115* sannolikt, att rationaliseringen av jordbruksdriften kommer att fortsätta åtskillig tid framåt. Härför tala flera omständigheter. Dels torde icke det svenska jordbruket ännu på länge hava uttömt de tekniska möjligheter till rationalisering, som löreligga, dels råder på vissa håll för närvarande stark brist på arbetskraft, och dels hava slutligen arbetskostnaderna under de senaste åren varit stigande inom jordbruket till följd av höjda löner och reducerad arbetstid. Jordbrukets skuldsättning. Det torde i detta sammanhang också vara lämpligt att ingå på den finansiella sidan av rationaliseringsprocessen, dels därför att man härigenom erhåller ytterligare belägg på rationaliseringens intensitet, dels därför att dessa förhållanden även ur andra synpunkter kunna vara av intresse. I viss utsträckning torde rationaliseringen inom jordbruket hava finansierats av företagarnas egna medel, men i huvudsak har sannolikt mekaniseringen av driften möjliggjorts genom främmande kapital. Delvis till följd härav uppvisar det svenska jordbruket en starkt stegrad skuldsättning och har härigenom kommit i ökat beroende av samhällsklasser utanför jordbruket. Det bör emellertid betonas, att rationaliseringen av driften visst icke utgör den enda orsaken till den ökade skuldsättningen, övriga orsaker till jordbrukets skuldsättning skola dock i detta sammanhang lämnas åsido. I en nyligen publicerad utredning rörande frågan om åtgärder till förhindrande av överdriven skuldsättning 1 framhålles bl. a., att uppgifterna över den intecknade gälden otvivelaktigt i viss mån återspegla jordbrukets skuldsättning, ehuru dessa uppgifter även avse annan fast egendom å landet än jordbruk och efter 1913 inkludera icke blott fastigheter i enskild utan även i bolags och andra samfälligheters ägo. Det har sålunda befunnits, att jordbrukets — häri inräknade även jordegendomar i aktiebolags ägo — sammanlagda skuldsumma för år 1933 kan uppskattas till 2 700 miljoner kronor, 2 motsvarande c:a 54 % av hela den å landsbygden intecknade gälden vid slutet av nyssnämnda år. I tab. 19 hava uppgifter över den intecknade gälden under vissa år sammanställts. Beloppen hava härvid reducerats till 1913 års penningvärde. Tab. 19. Intecknad gäld å landsbygden vid slutet av nedanstående år. Å r 1913 1922 1928 1934 1935

Intecknad gäld i 1913 års penningvärde i I % av taxeringsvärde milj. kr. 2 287 2 295 2 804 3 239 3 423

47-6 46-0 47-4 48-8 51-9

Under krigsåren synes den intecknade gälden å landsbygden ej hava ökat nämnvärt, medan däremot under 1920-talet en tydlig stegring ägt rum, som fortsatt med synnerlig styrka jämväl under innevarande decennium. Att döma av dessa uppgifter som, med hänsyn till vad ovan sagts, givetvis måste tolkas med stor försiktighet, synes jordbrukets skuldsättning aldrig hava varit större än under de 1 Bttänkande med förslag till vissa lagstiftningsåtgärder till motverkande av överdriven skuldsittning inom jordbruket (Stat. off. utr. 1937:14, sid. 41 och 45). 2 Jcrdbrukets skuldsättning år 1933 av Statistiska Centralbyrån. 19—378846.

116* senaste åren. ökningen mellan 1934 och 1935 tyder på, att rationaliseringsprocessen fortsatt med oförminskad styrka efter den senaste krisen. Av visst intresse skulle onekligen i detta sammanhang vara att erhålla uppgift om, hur jordbrukets skuldsumma fördelade sig på olika kategorier av kreditorer. Den kännedom man härvidlag kan nå, är emellertid i hög grad ofullständig. I jordbruksnämndens utredning rörande det norrländska jordbruket har nedanstående beräkning företagits över fördelningen av jordbrukets skuldsumma på olika kreditanstalter inom hela riket. Denna torde åtminstone i någon mån giva en föreställning om dessa förhållanden. Hypoteksbanker och hypotekskassor 430 milj. kr. Sparbanker 600 » » Affärsbanker 300 » » Gentralkassor för jordbrukskredit 70 > » Egnahemslån 210 » > Övriga lån och skulder 1 090 » » Summa 2 700 > » Affärsbankernas direkta inflytande över jordbrukskrediten är sålunda ganska litet. Man bör också observera den mycket betydande posten »övriga lån och skulder», som inkluderar lån av släktingar, växellån m. m. Då rationaliseringen i allmänhet varit starkast på de största gårdarna, kan också förväntas, att dessa gårdar uppvisa en mera omfattande skuldsättning än övrigo brukningsdelar. Vissa resultat av den i anslutning till jordbrukskreditutredningen företagna undersökningen av jordbrukets skuldsättning 1 peka också i denna riktning. I tab. 20 angivas skulderna för jordbrukets behov på 1 000 kronor taxerat jordbruksvärde. Redovisningen omfattar endast gårdar, som brukas av ägaren. Tab. 20.

Skulder för Jordbrukets behov på 1000 kr. taxerat jordbruksvärde.

Självägande jordbrukare i

Högst 5 000

5 0 0 0 - 10 0 0 0 - 25 000— 50 000— ö v e r 100 000 100 000 10 000 25 000 50 000

Samtliga

Södra och mellersta Sveriges slättbygder Södra och mellersta Sveriges

611-5

652-9

585-7

632-2

728-5

651-0

Norra Sverige

629-3 708-0 6515

560-5 583-5 594 2

486-5 463-9 5246

544-3 424-0 588-7

702-1 561-6 7167

767-1 699-0

544-5 548-1

798-1

595-6

Hela riket

Skuldsättningen förefaller sålunda vara starkast på slättbygderna i södra och mellersta Sverige och därför de största storleksgrupperna av jordbruk, vilket i någon mån torde återspegla olikheter i rationaliseringens omfattning. I viss mån synes tendensen vara en annan i Norrland, vilket torde sammanhänga med det norrländska jordbrukets säregna karaktär. Livsmedelsindustrierna. Hittills har emellertid endast den ena sidan av livsmedelsproduktionens rationalisering och industrialisering behandlats, nämligen mekaniseringen av den egentliga jordbruksproduktionen. Den andra sidan är livsmedelsindustriens framväxande. För drygt en mansålder sedan ombesörjdes praktiskt taget hela livsmedelsproduktionen direkt i anslutning till jordbruket. Jordbrukets saluartiklar utgjordes på den tiden i stor utsträckning av smör och ost, kött 1

Jordbrukets skuldsättning år 1933

117* och fläsk samt understundom även mjöl, medan numer de viktigaste saluartiklarna äro spannmål, mjölk och slaktdjur. Förädlingen av råvarorna i synnerhet i fråga om animalieproduktionen skedde sålunda tidigare huvudsakligen inom jordbruket. Här kärnades smöret och slaktades och styckades kreaturen. Flera gårdar hade härjämte egna kvarnar för framställning av mjöl till människoföda. Industrialiseringen har emellertid medfört, att produktionsprocessen utökats med nya led, och nya produktionsgrenar uppstått. I fråga om livsmedelsproduktionen medförde den ökade arbetsfördelningen nya industrier, skilda från jordbruket, för förädling av jordbruksproduktionens råvaror. Följande översikt (tab. 21) över produktionens kvantitet (i 1 000 ton) eller värde (i miljoner kronor) inom vissa livsmedelsindustrier giver onekligen ett starkt intryck av den synnerligen snabba utveckling, som härvidlag ägt rum sedan slutet av 1800-talet i vårt land. Tab. 21. översikt över årsproduktionen inom vissa livsmedelsindustrier. Kvarnindustrier Årligen vetemjöl rågmjöl 1000 ton 1 000 ton 1896—1900 1911—1915 1926—1930 1931—1935 1

145 243 287 297

156 155 155 122

Bagerier

havrevärde gryn 1 000 ton milj. kr. 3 19 23 24

68 124 172 132

Sockerindustrier

Charkuterier

Mejerier

bröd o. prod, av invägd raff. värde kex milj. kr. mjölk milj. kr. socker 1 000 ton milj. ton 5 29 91 90

80 130 193 234

3 12 45 48

*741 1214 1864 2 269

1895.

Flertalet av dessa sifferserier tyder på en mycket väsentlig stegring i den inhemska livsmedelsindustriens produktion sedan slutet av 1800-talet. För kvarnprodukter har denna produktionsökning i icke ringa mån skett på bekostnad av importen. Det är endast i fråga om rågmjöl, som någon dylik ökning icke framträder, men detta beror helt på ändring i konsumtionsvanorna. Att värdesiffrorna i vissa fall utvisa nedgång under senare år, sammanhänger med att de icke kunnat reduceras till enhetligt penningvärde; hade dylik reduktion kunnat företagas, skulle de hava visat nästan genomgående stigande tendens. Mejeriproduktionens industrialisering har till väsentlig del tagit sig uttryck däri, att större företagstyper vunnit på bekostnad av mindre. Enligt den officiella mejeristatistiken uppgick år 1895 antalet andelsmejerier till 322, antalet gårdsmejerier till 614 samt antalet gårdsuppköpsmejerier till 328. År 1935 voro motsvarande antal 723 andelsmejerier, 95 gårdsmejerier och 59 gårdsuppköpsmejerier. De stora mejerierna hava sålunda sedan slutet av 1800-talet mer än fördubblats i antal, småmejerierna i stället gått så starkt tillbaka, att det totala antalet mejerier i riket mellan 1895 och 1935 reducerats från 1 793 till 1 392. Belysande för utvecklingen härvidlag äro slutligen också uppgifterna över antalet mejerileverantörer, som ökat från 38 000 år 1890 till 162 000 år 1935. Sedan jordbrukskrisens början har en snabb utbyggnad av livsmedelsindustrierna ägt rum i vårt land. Nya mejerier hava upprättats, nya slakterier och charkuterifabriker med moderna frysanordningar hava anlagts under de senaste åren. De äldre företagen hava moderniserats och kapaciteten utbyggts. I växande utsträckning hava livsmedelsindustrierna övertagit jordbruksproduktionens uppgift att förädla råvarorna. Denna utveckling pågår med oförminskad styrka den dag som är.

118* Andelsrörelsen. Den nu i största korthet rekapitulerade utvecklingen inom livs medelsproduktionen är naturligtvis på intet sätt säregen för vårt land. Inom alla länder, där animalieproduktionen undergått en liknande stegring som i Sverige, har industrialiseringsprocessen medfört nya industrigrenar för förädling av jordbruksprodukterna. Vad som skiljer den svenska utvecklingen från utvecklingen exempelvis i Danmark i detta hänseende är, att de danska jordbrukarna själva redan från början i stor utsträckning fingo kontrollen över jordbruksprodukternas förädling och marknadsförande. Redan under den svåra kris, som drabbade den europeiska spannmålsodlingen på 1880-talet, organiserade sig Danmarks jordbrukare i ekonomiska andelsföreningar på mejerihanteringens och slaktdjursproduktionens område. Livsmedelsindustrierna kommo sålunda att redan från begynnelsen ägas och drivas av jordbrukarna. I Sverige har detta ursprungligen ej varit förhållandet i tillnärmelsevis samma omfattning. Ännu för ett decennium sedan hade den ekonomiska föreningsrörelsen, om man bortser från förhållandena på mejerihanteringens område, vunnit en ganska ringa anslutning, och det är först efter 1930, som producentkooperationerna på allvar bryta igenom. Till denna utveckling hava statsmakterna bidragit genom att giva producentsammanslutningarna en betydelsefull uppgift i handhavandet av regleringsanordningar samt genom att lämna direkta anslag för organisationsändamål. De i det följande lämnade närmare uppgifterna om jordbrukskooperationernas utveckling under senare år äro hämtade dels ur ett föredrag av agronom G. R. Ytterborn vid Kungl. Lantbruksakademiens sammankomst den 15 mars 1937, dels ur fil. lic. M. Bonows arbete Kooperationen och folkförsörjningen, och dels slutligen ur den officiella statistiken. Den ekonomiska föreningsrörelsen på mejerihanteringens område har ganska gamla anor. Redan i slutet av 1800-talet funnos i vårt land ej så få andelsmejerier. Sedan 1932 äro dessa sammanslutna i en riksorganisation svenska mejeriernas riksförening, som direkt bildats med stöd av staten och utrustats med vissa självständiga uppgifter vid mjölkregleringens utformning. Vad gäller andelsrörelsens utveckling inom mejerihanteringen må hänvisas till efterföljande sammanställning (tab. 22). Tab. 22. Översikt över mejerihanteringen. Antal mejerier År Totalt 1920 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935

1474 1664 1600 1551 1516 1492 1429 1392

Andelsmejerier

565 707 715 720 717 732 730 723

Leverantörer (i 1 000-tal) Totalt

Andelsmejerier

142 145 148 150 152 155 162

99 89 106 109 115 120 128

Mjölkmängd i 1 000 ton Totalt

Andelsmejerier

968 1989 2 112 2165 2157 2146 2 218 2 285

655 1411 1541 1580 1600 1693 1742 1816

Av tabellen framgår, att andelsmejerierna numera mottaga större delen av mejerimjölken i landet. För närvarande torde närmare 60 % av det totala saluöverskottet av mjölk gå till andelsmejerierna. Antalet privata mejerier har gått tillbaka och likaså antalet leverantörer till dessa mejerier. Att även antalet andelsmejerier under de senaste åren reducerats, sammanhänger med den rationalisering, som under senare år gjort sig gällande inom föreningsrörelsen. En hel del mindre mejerier har

119* därför, som förut nämnts, nedlagts, samtidigt som mjölkinvägningen delvis till följd härav stegrats vid de större mejerierna. Det kan vidare påpekas, att det övervägande antalet av andelsmejeriernas leverantörer enligt mejeristatistiken 1935 utgjordes av bönder med 4—30 kor. Det är också huvudsakligast bland de mindre och medelstora jordbrukarna, som andelsmejerierna rekryterat under senare år. Andelsorganisationerna på slaktdjursproduktionens område äro av betydligt yngre datum än andelsmejerierna. Ännu vid mitten av 1920-talet torde ej mera än 40 % av den besiktigade svinslakten och 3 å 4 % av nötkreatursslakten hava gått genom de kooperativa slakteriorganisationerna. Antalet medlemmar uppgives 1933 hava utgjort c:a 40 000, 1934 85 000 och 1936 198 000. Under de tre sistförflutna åren har medlemsantalet sålunda i det närmaste femfaldigats. Följande uppgifter (tab. 23), hämtade ur agronom Ytterborns ovannämnda föredrag, belysa slakteriföreningarnas utveckling i övrigt under åren 1935 och 1936. Tab. 23. Tillförseln av slaktdjur till slakteriföreningarna i % av den totala tillförseln av besiktigade slaktdjur åren 1935 och 1936. K r e a t u r s s l a g Storboskap . . . Större kalv . . . Mindre kalv . Får och lamm

490 47-6 57-4 524

59-3 500 61-1 53-9

De lokala slakteriföreningarna äro anslutna till riksorganisationen Sveriges slakteriförbund, som färdigbildades 1933 och från och med 1934 ombesörjer försälja ningen av de överskottskvantiteter, som uppkomma hos de lokala organisationerna. Den äldsta jordbrukskooperativa riksorganisationen, nämligen svenska lantmännens riksförbund, arbetar på spannmåls- och foderhandelns område. Denna organisation grundades redan år 1905 som en överorganisation för l a n t m a n n a - och centralföreningarna. Omfattningen av ifrågavarande organisations verksamhet belyses av tab. 24. Tab. 24. Centralföreningarnas medlemmar och omsättning. Årligen 1913—15 1921—25 1926—30 1931—35 1935

Medlemmar och kunder

Åkerareal 1000 ha

67 000

776 000

81000 93 000 100 000

841 000 1248000 1400 000

Omsättning milj. kr.

51 54 55 83

Den åkerareal, som äges av centralföreningarnas medlemmar och kunder, representerar sålunda numera c:a 35 % av rikets totala åkerareal. Medlemsantalet uppgives hava stigit från 29 000 år 1930 till 43 000 år 1936. För 1935 har beräknats, att centralföreningarnas inköp av fodermedel representerade 25 % och deras inköp av konstgödsel 34 % av den totala omsättningen av dessa varor i landet. Spannmålsförsäljningen uppgives samtidigt hava motsvarat 30 % av all handel med svensk spannmål.

120* Bland övriga jordbrukskooperativa avsättningsorganisationer må särskilt nämnas ä g g c e n t r a l e r n a och f r u k t f ö r s ä l j n i n g s f ö r e n i n g a r n a . De förstnämnda funnos lokalt redan före krisen och hava i stor utsträckning aislutits till den 1933 bildade riksorganisationen svenska ägghandelsförbundet. Detta har till uppgift att ombesörja försäljningen av ägg, som icke kunna avyttras genom de lokala föreningarna inom deras verksamhetsområden. Ägghandelsförbundets utveckling under de senaste åren framgår av följande uppgifter. T a b . 25. Omsättningen inom äggcentraler anslutna till svenska ägghandelsförbundet Å r

Omsättning i milj. kr.

Därav export i milj. kg.

I % av den totala exporten

1933 1934 1935 1936

3-6 4-9 6-1 6-4

o-i 11 1-6 18

19-7 37-3 48-3 50-0

Omsättningen inom ägghandelsförbundet uppskattas för närvarande till 25 % av jordbrukets saluöverskott av ägg. Beträffande fruktförsäljningsorganisationerna må endast framhållas, att de lokala föreningarna år 1934 räknade sammanlagt 41000 medlemmar. Riksförbundet svensk frukt, som bildades samma år, uppgives under 1936 hava ombesörjt försäljningen av 28 miljoner kg. frukt. Vid sidan av dessa inköps- och försäljningsorganisationer hava av ålder även på andra områden ekonomiska intressesammanslutningar funnits bland vårt lands jordbrukare. I någon mån har såLunda jordbrukets kreditväsen organiserats på kooperativ basis. För kapitalanskaffning och kreditförmedling inrättades på statsmakternas initiativ år 1915 en j o r d b r u k s k a s s e o r g a n i s a t i o n för Sverige. Ursprungligen uppbyggdes denna organisation i två led, lokala jordbrukskassor och centralkassor. För bildande av jordbrukskassa erfordras numera, att 15 medlemmar besluta teckna andelar och samtidigt ikläda sig viss ansvarighet för de lån, som kassan upptager. Jordbrukskassorna äro sammanslutna i centralkassor. På förslag av jordbrukskreditutredningen genomfördes efter beslut av 1930 års riksdag en genomgripande omorganisation av jordbrukskasserörelsen, varvid bland annat ett centralt organ för rörelsen i dess helhet bildades, nämligen svenska jordbrukskreditkassan. Hur jordbrukets kooperativa kreditorganisationer utvecklats, framgår närmare av följande sammanställning (tab. 26): Tab. 26. Jordbrukskasserörelsen 1916—36. Årligen

Antal medlemmar

Lokala kassor

Inlåning milj. kr.

Utlåning milj. kr.

1916/20 1921/25 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

2 794 6168 14 081 19 428 32 939 46 596 59 267 73 071 84148

85 131 187 279 460 604 699 771 789

l-o 31 7-4 8-1 9-2 12-1 17-9 23-0 31-9

1-3 7-7 153 18-1 24-2 36-3 435 56-8 72-6

121* Även härvidlag är det tydligt, att föreningsrörelsen först under innevarande decennium på allvar skjutit fart. I förhållande till jordbrukets totala skuldsumma, som, enligt vad ovan framhållits, för närvarande torde kunna uppskattas till närmare 3 miljarder kronor, förmedla jordbrukskassorna dock ännu en försvinnande liten del av jordbrukets krediter. Bland övriga lantmannasammanslutningar av kooperativ karaktär må särskilt nämnas a v e l s - o c h k o n t r o l l f ö r e n i n g a r n a , som i synnerhet för nötboskapsavelns och mjölkproduktionens utveckling, varit av genomgripande betydelse, Följande sammanställning (tab. 27) må tjäna som illustration härtill. Tab. 27. översikt över kontrollföreningarnas verksamhet. Årligen

Antal besättningar

1913/15 1921/25 1926/30 1931/35 1935

11379 8115 13 581 17 963 19183

Mjölkmängd i kg per ko 211000 174 0U0 256 000 304 000 318 000

2 918 3185 3328 3 539 3 587

Som framgår av ovanstående tal, har mjölkavkastningen för de till kontrollföreningarna anslutna nötkreatursbesättningarna undergått en oavbruten stegring efter kriget. Den nu lämnade summariska översikten över jordbrukskooperationerna giver vid handen, att föreningsrörelsen utvecklats oerhört raskt under innevarande decennium, vilket emellertid ingalunda innebär, att gränsen för andelsrörelsens inflytande på livsmedelsmarknaden nåtts. Särskilt stora möjligheter till ökad anslutning synas föreligga på slaktdjurs-, ägg- och spannmålsproduktionens områden, där föreningsrörelsen ej intager tillnärmelsevis samma ställning som ifråga om mejerihanteringen. Sammanfattning och slutsatser. Den föregående framställningen har belyst produktivitetsstegringen inom jordbruket, som bland annat tagit sig uttryck i en avsevärd höjning av hektarskördarna och i en betydande ökning av mjölkavkastningen per ko. Denna produktivitetsstegring beror på rationaliseringen och mekaniseringen av bruksmetoderna, det intensivare växtförädlings- och avelsarbetet samt på överflyttandet av vissa av produktionens slutstadier från jordbruket till industrien; även vissa förstadier inom livsmedelsproduktionen, främst tillverkning och reparation av maskiner och redskap samt framställningen av vissa slag av gödsel och foder överföras i växande utsträckning till industrien. Samtidigt som den arbetsföra jordbrukarbefolkningen i det närmaste upphört att minska och — vad männen beträffar — snarast visar någon tendens att öka, inträder sålunda en avsevärd minskning i behovet av arbetskraft inom jordbruket. Härtill bidrager även, att vissa arbetsuppgifter, som icke direkt tillhöra livsmedelsproduktionen, men som dock tidigare givit jordbrukarbefolkningen mycken sysselsättning, alltmera börjat erhålla en självständig och från jordbruket skild ställning. Hit hör bland annat vägväsendet, som tidigare åvilat de enskilda gårdarna, men som under 1920-talet börjat direkt administreras av vägförvaltningarna, vilka i allt större utsträckning använda särskilt anställda yrkesarbetare för detta ändamål. Hemslöjdens tillbakagång medför likaledes, att jordbrukarbefolkningens sysselsättningsmöjligheter minskas. Det förefaller knappast sannolikt, att övriga för jordbrukarbefolk-

122* ningen betydelsefulla produktionsområden, av vilka skogsbruket är den viktigaste, i gengäld komma att erbjuda densamma mera arbete. Det förtjänar här påpekas, att skogsavverkningarna under nuvarande högkonjunktur allmänt anses hava större omfattning, än vad som svarar mot normal återväxt. Dessa utvecklingstendenser framträda i våra dagar med alldeles särskild styrka och torde sålunda i framtiden komma att göra sig mera gällande än tidigare. Till detta bidrager bland annat den just nu särskilt snabbt framväxande ekonomiska föreningsrörelsen. Denna giver nämligen möjlighet till förbättrad information, vilket betyder, att jordbrukarna snabbare än förr komma att tillgodogöra sig såväl jordbruksforskningens senaste rön som de praktiska erfarenheter, som på andra håll vunnits inom jordbruket. I samma riktning verkar den förbättrade yrkesutbildningen. En annan konsekvens av mekaniseringen av driften inom jordbruket är, att antalet dragare, särskilt hästar, nedbringas, varigenom foderbehovet reduceras, vilket i och för sig tenderar att öka saluproduktionen av livsmedel. Från 1927 till 1932 minskades sålunda antalet hästar med 8 500 och oxar med 7 200. Till följd av denna nedgång kan beräknas, att år 1932 åtgingo cirka 46 miljoner skördeenheter mindre för dragdjurens behov än 1927, motsvarande över 2 % av den totala skörden av vallhö i riket. 1 (Att denna nedgång i häslantalet icke uteslutande kan hänföras till jordbruket, utan att motoriseringen nch transportväsendets effektivisering medfört el t minskat behov av hästar även på andra områden av näringslivet, är i detta sammanhang av underordnat intresse.) Likartade följder kommer avelsföreningarnas verksamhet att hava, eftersom anialet djur, som hållas för avel, nedbringas i förhållande till de produktiva djuren, vilket bl. a. de senaste årens tillbakagång i galtantalet belyser. Den stegrade rationaliseringen av jordbruksproduktionen kan också komma att öka jordbrukets skuldsättning. Det är i varje fall sannolikt, att de fasta kostnaderna komma att representera en växande andel av de totala produktionskostnaderna i framtiden. Företagarna i jordbruket måste på grund härav på ett allvarligare sätt än tidigare beröras av växlingarna i avsättningsförhållanden och priser. Industrikonjunkturerna kunna därför, ju längre tiden lider, förväntas få kännbarare verkningar för jordbrukarbefolkningens inkomster.

K a p . 6.

översikt över jordbruksproduktionens utveckling under senare år.

Den närmast föregående framställningen har endast berört de strukturella förändringarna inom jordbruksproduktionen eller med andra ord de faktorer, som bestämma utvecklingen på längre sikt. I enlighet med den inledningsvis framlagda planen för undersökningen skall nu en mera ingående redogörelse lämnas för växlingarna i produktionsvolym och saluöverskott under de senaste åren. D e n cereala produktionen. Brödsädsproduktionen har, som ovan framhållits, stegrats starkt under innevarande decennium. Denna ökning hänför sig huvudsakligast till veteproduktionen, medan rågproduktionen tvärtom minskats. Det är dock tydligt, att rågproduktionen ej gått tillbaka lika starkt som konsumtionen avtagit. — Förbrukningen av brödsäd för människoföda har av allt att döma varit ganska växlande under den tidrymd, varom här är fråga. Någon allmänt sjunkande 1

Härvid har antagits att hästarna utfodras med 4 och oxarna med 7 foderenheter per dag.

123* tendens under de senaste sju åren kan, som i det följande skall visas, i varje fall ej utläsas av produktionsuppgifterna. Detta förhållande synes onekligen ganska anmärkningsvärt, eftersom man i länder med stigande näringsstandard under de senaste decennierna i regel kunnat påvisa en betydande tillbakagång i hushållsförbrukningen av bröd, mjöl och övriga cereala produkter. Enligt socialstyrelsens hushållskostnadsundersökningar skulle också en dylik utveckling hava ägt rum i vårt land under åren 1923—1933. Att denna utveckling icke fortsatt under de senaste åren, kan möjligen förklaras av att vete- och rågkonsumtionen i Norrland stigit på bekostnad av kornförbrukningen. Det är emellertid ännu icke möjligt att närmare utröna orsakerna till dessa förhållanden. På grundval av skördestatistiken, uppgifter om kvarnarnas förmalning, lagerhållning samt de statliga organens, ursprungligen svenska spannmålsföreningens sedermera svenska spannmålsbolagets inköp, försäljning och lager meddelas i tab. 28 en översikt över brödsädsskördarnas storlek och användning under varje skördeår (1 september till 31 augusti) från och med skördeåret 1930. Vad förmalningen beträffar, må anmärkas, att det endast är för handelskvarnar, som exakta uppgifter kunna erhållas. Förmalningen vid tullkvarnarna har uppskattats till 70 000 ton för vete (1931 63 000) 1 och 100 000 ton för råg (1931 90 000 ton). 2 Vid beräkningen av förbrukningen har hänsyn ej tagits till den ganska obetydliga importen av vetemjöl, rågmjöl och vetegryn. Tab. 28. Brödsädesskördens storlek och användning (ton) skördeåren 1930—31 till och med 1936—37. S k ö r d e å r e t Skördens användning

1930—31 1931-32 1932-33 1933—34 1934—35 1935—36 1936-37»

Vete. 655 223 64 259 69 269 660 233 475 920 184 313 115 044

716 796 756 783 61 241 57 444 48 317 40 231 703 872 739 570 476 609 478 639 227 263 260 930 178 946 220 700

642 562 585 810 59 362 62 376 47 633 52 886 630 849 576 320 483 549 496 948 147 300 79 372 99 677 27 686

283126 432 745 41204 44 408 2 659 69 352 311 274 400 996 236 457 221 946 74 817 179 050 5 465 176 391

462 687 516 947 45 504 43 978 1106 1059 419 289 472 969 218 234 222 489 201 055 250 480 189 914 249 421

429 344 352 860 41603 41606 7 281 1051 388 789 318 538 228 971 234 153 159 818 84 385 158 767 77104

463 573 566 600 60155 58 228 126 275 197 887 603 232 Skörd + import—utsäde . . . 632 720 504 000 Förmalt till människoföda 46H 079 164 641 99 232 38 366 - 98 655 Råg. 436 448 44 141 22 581 Import Skörd + import—utsäde . . . 414 788 Förmalt till människoföda 232 157 182 631 överskott 160 050 Totalskörd

1 Preliminär uppskattnirig-

Tillbakagången i importen av vete och råg är iögonfallande. Medan under fölegående decennier ett betydande importöverskott förelegat, synes vårt land numer vara mer än självförsörjande i fråga om dessa varor. Under perioden 1930—1937 1 Under åren 1935—36, för vilka genom statens jordbruksnämnds försorg fullständiga uppgifter om tullförmalningen införskaffats, utgjorde denna 70 056 ton. 2 I övrigt kan hänvisas till statens spannmålsnämnds verksamhetsberättelse för år 1934 (Stat. off. utr. 1935:30 sid. 12 ff).

124* — beträffande vete dock med undantag av skördeåret 1931 — har varje år ett avsevärt överskott av inhemsk skörd, utöver vad som förbrukas i hushållen och användes som utsäde, förelegat. Under dylika omständigheter kan ifrågasättas, varför tillstånd till införsel överhuvud taget lämnas, när importen dock regleras av staten. Det bör emellertid observeras, att av jordbrukarna utfodras betydande kvantiteter av egen brödsädesskörd, vilka inkluderas i uppgifterna rörande överskottet i tab. 28. De överskott, o>om förelegat på marknaden, äro till följd härav avsevärt mindre än de nyssnämnda siffrorna låta förmoda. Följande uppgifter, vilka sammanställts på grundval av växlingarna i lagerhållning, försäljning och inköp hos kvarnarna och de statliga organen, belysa närmare de egentliga marknadsöverskotten resp. underskotten av brödspannmål. Tab. 29. Marknadsöverskott resp. -underskott av kvarnduglig inhemsk brödspannmål (ton) under senaste skördeår. 1930 Vete Råg Summa brödsäd

35 349 -18 632 29 044 -22 761 64393 -41393

97188 44 889

155192 81287 236479

163112 113 351

25189 -32 000 12 349 -23 000 37 538 -55090

1936 Det enligt tab. 29 kalkylerade överskottet av vete överstiger sålunda importen (enligt tab. 28) endast under tre av de sju här diskuterade skördeåren, nämligen 1932, 1933 och 1934. För råg föreligger ett dylikt överskott utöver importen under fem av de här ifrågavarande skördeåren. Men det bör vidare beaktas, att för upprätthållande av de mjölkvaliteter, som för närvarande tillhandahållas på den svenska marknaden, är en årlig import av utländsk spannmål på omkring 40 000 ton erforderlig, därest den inhemska skörden är av god kvalitet; eljest erfordras större import. Under sådana omständigheter är tydligt, att ett betydande överskott förelegat av såväl vete som råg för perioden 1930—37 som helhet betraktad. Sammanlagt kan överskottet av kvarnduglig brödsäd för hela perioden uppskattas till grovt räknat 275 000 ton, varav 145 000 ton vete och resten råg. 1 I anslutning till en längre fram meddelad redovisning av foderförbrukningen skall användningen av det. nyssnämnda överskottet av kvarnduglig brödsäd närmare diskuteras. Redan här kan emellertid förutskickas, att vissa partier exporterats, andra denaturerats och utförsålts till foder samt slutligen vissa kvantiteter bibehållits i lager. Ett studium av produktion och förbrukning av brödsäd ådagalägger sålunda först och främst vårt lands förmåga att under normala skördeförhållanden vara självförsörjande i fråga om vete och råg. Med de nuvarande odlingsarealerna bibehållna synes härutöver vid normala skördeförhållanden ett årligt överskott — utöver utfodringen — uppkomma av kvarnduglig vara, som i genomsnitt uppgår till omkring 50 000 ton vete och ungefär lika mycket råg. Den inhemska hushållsförbrukningen skulle alltså utan tvivel kunna stegras inom ramen av den nuvarande brödsädsproduktionen. Det synes vidare föreligga vissa förutsättningar att på bekostnad av brödsädsodlingen i någon mån utöka animalieproduktionen, utan att vårt lands möjligheter till självförsörjning i fråga om brödsäd äventyras. Med en normal hektarskörd av 25 dt vete och 20 dt råg skulle, 1 I tidskriften Lantmannen n:ris 40 och 41, årg. 1937, hava dessa frågor varit föremål för behandling i en artikel av förste aktuarien hos statens jordbruksnämnd E. Carlsson.

125* för att överskottet av kvarnduglig brödsäd skulle neutraliseras, erfordras en inskränkning av vetearealerna med c:a 20 000 hektar och av rågodlingarna med omkring 25 000 hektar. Det bör emellertid betonas, att detta resonemang gäller endast under förutsättning att förbrukningen av konstgödsel kan upprätthållas i sin nuvarande omfattning. I annat fall skulle risken för försämrade avkastningsresultat vara betydande. Den nedgång i skörderesultaten, som ägde rum under världskriget, anses sålunda framförallt hava förorsakats av de minskade möjligheter till rationell gödsling av jorden, som härunder uppkommo till följd av att konstgödselimporten reducerades. Om den cereala produktionen icke anpassas efter konsumtionen måste, därest stödet åt spannmålsodlingen skall upprätthållas i nuvarande omfattning, statens förluster även i framtiden bliva avsevärda. Det kan i detta sammanhang erinras om, att produktions-»trenden» (långtidsförändringarna) går i riktning mot stegrat avkastningsresultat av växtodlingen, medan konsumtionen på lång sikt retarderar. — Sambandet mellan produktionsutveckling och statliga regleringsanordningar behandlas i ett följande avsnitt av undersökningen, varför den närmare diskussionen av orsakerna till och verkningarna av brödsädsproduktionens utveckling uppskjutes. Potatisproduktionen. Beträffande en annan viktig vegetabilisk jordbruksprodukt, nämligen potatisen, hänvisas till efterföljande tabellöversikt. Tab. 30. Skörd och importöverskott av potatis (i 1000 ton) under nedanstående skördeår. A n v ä n d n i n g Skörd Utsäde Skörd—utsäde Importöverskott 1

1759 241 1518 15

1482 251 1231 5

2123 240 1883 0-5

2 031 240 1791 0-6

1979 235 1744 6

1757 243 1514 5

1826 J 240 1586 6

Preliminär uppskattning.

För potatis har i allmänhet den inhemska produktionen varit tillräcklig för tillgodoseende av behovet. I genomsnitt under åren 1925—29 importerades 11 000 ton potatis årligen. Någon ökning av importöverskottet synes sålunda icke hava ägt rum under innevarande decennium. Möjligheter att statistiskt belysa saluproduktionens storlek föreligga i detta hänseende ej. På grundval av socialstyrelsens hushållskostnadsundersökning för 1932/34 kan dock hushållsförbrukningen i städerna och på den agglomererade landsbygden beräknas utgöra omkring 340 000 ton och på den egentliga landsbygden ungefär 440 000 ton årligen. 1 Användningen av fabrikspotatis vid brännerier och stärkelsefabriker synes normalt uppgå till omkring 180 000 ton årligen. Sammanlagt skulle sålunda för olika mänskliga behov förbrukas omkring 960 000 ton, varav saluöverskottet, då vissa hushåll även på den egentliga landsbygden ej odla potatis i tillräcklig utsträckning för tillgodoseendet av det egna behovet, utan köpa någon del av årskonsumtionen på marknaden, kan uppskattas till 550 000 ton. Det ligger i sakens natur, att de nu anförda uppgifterna äro synnerligen osäkra. I varje fall måste förändringarna under den period, varom här är fråga, hava varit små. 1 Denna beräkning har grundats på uppgifterna för de enskilda familjetyperna samt på de i 1933 års bostadsräkning och i 1936 års speciella bostadsundersökning för landsbygden (vilken ingår i 1936 års folkräkning) ingående uppgifterna om frekvensen av olika hushållstyper.

126* Jämföras de nyss lämnade uppgifterna över den totala förbrukningen av potiatis för mänskliga behov med de tidigare återgivna över skörd och importöverskott, kan konstateras, att utöver utsädet och förbrukningen ett betydande överskott föreligger för samtliga redovisade år. Denna överskottskvantitet, som är av sådan storleksordning, att den ej kan förklaras av felkällor i material och beräkningar, representerar sannolikt den del av potatisskörden, som kommit till användning som kreatursfoder. Det vill synas, som om utfodringen med potatis hos jordbrukairna varit synnerligen växlande under olika år. Maximum nås under skördeåret 1932— 33, då den, förutsatt att de ovan företagna kalkylerna äro någorlunda riktiga, u p p gick till över 900 000 ton, och minimum skördeåret 1931—32, då den, på s a m m a sätt beräknad, utgjorde omkring 270 000 ton. Variationerna i utfodringen sammanhänga tydligen närmast med växlingarna i skördens storlek och kunna k n a p past förklaras av kreatursbestånöets utveckling. Härtill skola vi dock i ett senare sammanhang återkomma. Sockerbetsproduktionen. För sockerbetor har produktionsstegringen vari! starkt markerad under innevarande decennium. Medan en normal hektarskörd under senare delen av 1920-talet utgjorde 250 deciton, torde motsvarande tal för närvarande uppgå till 350 deciton. Samtidigt hava även arealerna utökats under senare år. Följande uppgifter belysa närmare sockerbetsproduktionens utveckling och dess betydelse för landets sockerförsörjning. Tab 31. Betesskörd och sockerimport under nedanstående skördeår.

Skörd av betor, 1 000 ton Import av råsocker

1215 90

876 92

1554 28

1839 11

1862 5

1866 5

1800 10

Praktiskt taget hela betesskörden användes i sockertillverkningen. Importen av råsocker har, som framgår av de ovanstående uppgifterna, starkt nedbringats till följd av regleringsanordningarna för sockerbetsodlingen, och den inhemska produktionen har i gengäld utökats. Exporten är obetydlig. Enligt 1934 års spannmålsutredning 1 utgjorde importen av råsocker i medeltal per år för perioden 1926 —30 108 514 ton, men uppgår för närvarande vid normal skörd ej ens till 10 000 ton. I förhållande till råsockerhalten i den inhemska betesskörden, som för år 1934 uppskattats till 273 000 ton och för år 1935 till 294 500 ton, är importen försvinnande liten. Det importerade rörsockret användes numer uteslutande för sirapstillverkning och är i själva verket endast orsakai av sockerbolagens strävan att upprätthålla kvaliteten på sirap, och ej av att den inhemska sockerproduktionen är otillräcklig. Tvärtom synes under de senaste åren ett betydande överskott avinhemskt socker ha lagrats. Även beträffande socker är den inhemska produktionen mer än tillräcklig för att täcka landets behov vid nuvarande sockerkonsumtion. Den ökning, som kan konstateras i sockerförbrukningen under de senaste åren, sammanhänger otvivelaktigt med konjunkturutvecklingen, som troligen medfört en ökning i hushållsförbrukningen av socker och framförallt i konsumtionen av sötsaker, konfektyrer, karameller m. m. Havre- och kornproduktionen. I fråga om havre, korn, ärter och bönor kan totalproduktionens storlek erhållas ur den officiella skördestatistiken. Svårare är 1 Betänkande med förslag angåendk åtgärder för spannmålsodlingens stödjande (Stat. off. utr. 1935: 1).

127* att beräkna hur stor del av skörden, som förbrukas inom hushållen, och hur stor del, som utfodras av jordbrukarna. Beträffande h a v r e vet man, att förmalningen vid grynkvarnarna uppgår till 40 000 å 50 000 ton årligen, motsvarande endast c:a 4 % av den totala havreskörden i riket. Några förändringar i detta hänseende torde näppeligen hava ägt rum under senaste åren. Med hänsyn härtill kunna möjligen följande siffror över importöverskottet under olika skördeår tjäna som ledning vid bedömande av förskjutningarna i förbrukningen av inhemsk vara. 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 Importöverskott (1 000) t o n . . . 52 67 38 23 39 5 28 Större delen av denna import Kommer till användning vid grynkvarnarna. Före regleringsanordningarnas tillkomst baserades havregrynstillverkningen sålunda så gott som uteslutande på utländsk havre. Genom regleringsåtgärderna, som bl. a. innebära att användningen av utländsk havre begränsas, hat- svensk havre, när havreskörden är tillräcklig och av god kvalitet, blivit den viktigaste råvaran vid gryntillverkningen. Vad gäller k o r n , föreligga ännu mindre möjligheter att bedöma skördens fördelning på hushållskonsumtion och utfodring. Det kan dock påpekas, att skördeutvecklingen för korn varit motsatt veteproduktionens utveckling. Visserligen hava även för korn hektarskördarna stegrats under 1930-talet, men, då arealerna samtidigt minskats, äro totalskördarna numera 20 till 25 % mindre än för ett tiotal år sedan. Den ovan berörda ökningen av veteförbrukningen synes ju också tyda på en pågående reduktion av hushållens kornförbrukning. Det kan slutligen nämnas, att skörden av ä r t e r företer en liknande utveckling som kornskörden. Kreatursbeståndet. Utgångspunkten för en redogörelse för animalieproduktionens utveckling synes lämpligen böra väljas i en översikt över kreatursbeståndets förändringar. Härvidlag hänvisas till tab. 32, som återgiver antalet husdjur av olika slag under åren 1927—1936. Uppgifter härom föreligga först och främst i de allmänna jordbruksräkningarna 1927 och 1932. För mellanliggande år liksom ockTab. 32. översikt över kreatursbeståndet i riket åren 1927—1936. Husdjur i 1 000-tal

1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

620 619 617 615 613 612 611 604 611 616 2 899 2 903 2 907 2 911 2 915 2 920 2 890 2 890 2919 2 951 1874 1884 1894 1904 1914 1925 1921 1930 1926 1921 1389 1495 1563 1456 1293 1322 708 660 612 564 516 468 460 452 444 429 59 53 50 66 63 56 8 219 6 852 3 725 Summa nötkreatursenheter.. 3 719 så för åren efter 1932 innehålla de s. k. representativa jordbruksräkningarna vissa summariska uppgifter, vilka emellertid för åren 1928—1931 giva en missvisande bild av utvecklingen — ett förhållande, som ådagalägges genom en jämförelse mellan den allmänna och den representativa jordbruksräkningen för år 1932. Av denna anledning har kreatursantalet för åren 1928 till och med 1931 beräknats medelst interpolation utifrån uppgifterna för 1927 och 1932. Däremot hava för efterföljande år de på representativundersökningarna grundade uppgifterna kunnat användas, eftersom primärmaterialet till dessa undersökningar insamlats enligt en mera betryggande metod. — Uppgifterna för svinbeståndet äro grundade på svinräkningarna.

128* Antalet nötkreatur i medeltal per brukningsdel var enligt jordbruksräkningarna 7'3 såväl år 1927 som år 1932. Icke heller antalet kor per brukningsdel har förändrats nämnvärt, ökningen av koantalet i riket sammanhänger sålunda med stegringen i antalet brukningsdelar och utvidgningen av den odlade jorden. Tab. 33 återgiver kreatursantalet per 100 hektar åker inom olika storleksgrupper av jordbruk. Det befinnes, att det mindre jordbruket företer tillbakagång i fråga om kor och svin. Det större jordbruket uppvisar däremot högre antal svin per arealenhet samt i det närmaste oförändrat koantal. Mot bakgrunden av denna redovisning av kreatursbeståndet meddelas i det löljande vissa uppgifter om mjölk- och köttproduktionen. Tab. 33. Antalet husdjur p e r 100 h e k t a r åker. Brukningsdelar med . . ha åker 0-26—

1 ha

1—

2 >

2— 5 > 5— 10 > 10— 20 » 20— 30 > 30— 50 > 50—100 > Över 100 > Samtliga

Kor

Svin

Nötkreatursenheter

Höns

135-6 103-7 77-2 58-5 46*4 38-7 35-1 33-0 32-6 504

1173 933 73-4 58-5 46-7 38-7 34-9 31-8 31-4

72-6 49-4 4S-4 40-0 38-3 35-6 30-7 22-8 22-5

65-8 42-4 379 38-5 40-3 38-5 34-5 27-4 29-0

995-0 467-9 299-1 221-7 173-4 131-6 100-4 66-5 57-1

194-2 155-1 138-3 114-8 96-2 84-8 77-3 69-3 67-4

161-8 134-7 125-5 109-9 94 5 83-7 76-3 67-4 66-4

49-3

38-3

811-9 424-4 2B7-2 191-1 145-6 112-1 85-2 57-4 51-8 184-4

lOOl

95-4

Mjölkproduktionen. I anslutning till redogörelsen för livsmedelsproduktionens industrialisering framhölls, att mjölkavkastningen per ko undergått en markant stegring efter kriget. Medelmjölkmängden per år för samtliga kor i riket uppskattas enligt en av t. f. byrådirektören i lantbruksstyrelsen K. F. Svärdström författad redogörelse för mjölkproduktionen i riket för 1928—29 till 2 207 kg och för 1935 —36 till 2 414 kg. 1 Den totala mjölkproduktionen kan beräknas såsom produkten mellan de sistnämnda uppgifterna och de i tab. 32 meddelade uppgifterna om antalet kor. Resultaten av denna beräkning hava sammanställts i tab. 34. Tab. 34. Mjölkproduktionen i riket 1927—1936. 1927

1935 M936

Total mjölkmängd i 1000 3 949 4 158 4 444 4 529 4 522 4 536 4 608 4 658 ton Mjölkmängd per ko i kg. 2 h i 7 2 207 2 346 2 378 2 362 2 357 2 399 2 414

4 649 4649 2 414 2420

1933 Preliminära uppskattningai

Sedan år 1927 synes den totala mjölkproduktionen hava ökats med 700 000 ton. Det är dessutom att märka, att mjölkens fetthalt säkerligen stigit under denna period; härtill har ingen hänsyn tagits vid beräkningarna. Uppgifterna i tabellen aro dock i viss mån osäkra. I all synnerhet gäller detta för siffrorna över mjölkpro1 Marknadsundersökningar 1. Meddelanden* från Kungl. Lantbruksstyrelsen nr 306, nr 1 år 1937.

129* auktionen för åren 1928—1931, eftersom beräkningarna för dessa år måst baseias på ej fullt exakta uppgifter om kreatursbeståndet. Å andra sidan bör betonas, att variationerna i produktionen framförallt förorsakats av växlingar i mjölkavkastningen per ko och mindre av förändringar i kreatursbeståndet, som för de år, varom här är fråga, undergått rätt små förskjutningar. Den närmaste uppgiften är nu att beräkna s a l u ö v e r s k o t t e t av mjölk. En del av totalproduktionen förbrukas i jordbrukarhushållen, en annan del utfodras, och resten försäljes till mejerier, direkt till konsumenter eller till mjölkhandlare, antingen i form av mjölk eller av s. k. landssmör, som framställes av jordbrukarna själva. Med hänsyn till att ingen fullständig officiell statistik rörande alla dessa olika poster förefinnes, har beräkningen av det totala saluöverskottet blivit tämligen komplicerad. Med hänsyn härtill synes en utförligare redogörelse för beräkningsmetoden vara på sin plats. Den officiella mejeristatistiken innehåller årsuppgifter om mjölkinvägningen vid rikets mejerier. För åren t. o. m. 1934 hava genom svenska mejeriernas riksförenings försorg åstadkommits vissa mera fullständiga uppgifter om mejeriinvägningen. Årssiffrorna för 1934 och 1935 enligt sistnämnda källa ligga något högre än motsvarande tal enligt den officiella mejeristatistiken. Med hänsyn härtill har en korrektion företagits av mejeristatistikens uppgifter för åren 1927 t. o. m. 1933. De resultat, som härefter erhållas, hava ansetts representera de totala mjölkleveranserna till mejerierna. För åren fr. o. m. 1934 föreligga vidare i svenska mejeriernas riksförenings statistik vissa uppgifter om mejerimjölkens användning. Dessa angiva dels den kvantitet, som av mejerierna försäljes för konsumtionsändamål (s. k. konsumtionsmjölk), dels den mjölkkvantitet, som användes för smör- och ostframställning (s. k. produktmjölk. För perioden 1937—1933 har produktmjölkmängden vid mejerierna beräknats enligt följande formel: tillverkat smör (enligt den officiella mejeristatistiken, vilken i fråga om smör- och ostproduktionen knappast torde giva för låga siffror) X 25 + tillverkad ost (enligt mejeristatistiken) X l l . i Skillnaden mellan de som ovan beräknade mejerileveranserna av mjölk och de på nyssnämnt sätt beräknade produktmjölkmängderna torde motsvara av mejerierna försåld konsumtionsmjölk. Härutöver försäljes, som ovan framhållits, mjölk från jordbruket direkt till konsumenter. Genom svenska mejeriernas riksförening kunna för åren 1934, 1935 och 1936 uppgifter erhållas om den enligt bestämmelserna om mjölkavgift deklarerade mängden av dylik mjölk. Denna kvantitet representerade år 1934 23-8 % av konsumtionsmjölkförsäljningen från mejerierna. För år 1935 var motsvarande tal 21'0 % och för år 1936 18*8 %. Man vet också, erfarenhetsmässigt, att mejerileveranserna ökats bland annat på bekostnad av den till andra än mejerier försålda konsumtionsmjölkmängden. Med hänsyn härtill synes den mjölkkvantitet, som motsvaiar den numera deklarerade mjölken från de s. k. frileverantörerna, böra uppskattas något högre för åren före 1934. I föreliggande undersökning har antagits, att ifrågavarande mjölkmängd för perioden 1927—1934 representerat 25 % av den konsumtionsmjölk, som mejerierna försålt. Härtill kommer ytterligare den icke deklarerade konsumtionsmjölken. Vissa jordbrukare, som försälja konsumtionsmjölk direkt till konsumenter, äro nämligen ej deklarationspliktiga. Denna mjölkkvantitet har i lantbruksstyrelsens ovannämnda marknadsundersökning uppskattats till 75 000 ton. Siffran är givetvis i hög grad godtycklig, men då ingen möjlighet föreligger att på annat sätt erhålla kännedom 1 För halvfet och mager ost, vilka dock representera en mindre del av ostproduktionen, borde rätteligen lägre koefficienter hava använts.

130* om den mjölkkvantitet, varom nu är fråga, har den använts i föreliggande undersökning. Men inte ens härmed har man medräknat hela den mjölkmängd, som bör hänföras till jordbrukets saluöverskott. Man har nämligen också att beakta den mjölk, som användes vid framställningen av försålt landssmör. Smör- och margarinkommittén 1 har uppskattat landssmörsförsäljningen till 5 000 ton, vilket emellertid att döma av inhämtade uppgifter över försäljningen från kooperativa förbundet och konsumtionsföreningarna måste anses för lågt. Ännu mindre antagbar synes den i lantbruksstyrelsens marknadsundersökningar angivna siffran på 4 000 ton vara. I förevarande undersökning har försäljningen av landssmör uppskattats till 6 000 ton per år. Den mjölkmängd, som åtgår för framställningen av nämnda kvantitet, blir 150 000 ton för år räknat. Resultaten av de företagna beräkningarna hava sammanfattats i tab. 35. Det ligger i sakens natur, att dessa uppgifter äro tämligen ungefärliga; den största osäkerheten hänför sig dock till vissa mindre poster i beräkningarna, varför felen i totaluppgifterna knappast torde vara av alltför betydande storleksordning, överensstämmelsen synes också i stort sett vara god med de ovan på annat sätt beräknade mjölkproduktionsuppgifterna. Då beräkningsgrunderna avvika från de, som tillämpats i lantbruksstyrelsens ovannämnda marknadsundersökningar, kunna resultaten givetvis ej absolut taget överensstämma. Däremot synas förändringarna från år till år i stort sett gå i samma riktning enligt båda undersökningarna. Tab. 35. Översikt över saluöverskottet av mjölk och den saluförda mjölkens användning i 1000 ton. Saluöverskottets användning

1935 1936 1937

1927 1928

2 242 2 273 1880 1905 Total produktmjölkmängd 1485 1483 därav genom mejerier.. 1335 1333 Total konsumtionsmjölk757 790 därav genom mejerier.. 545 572

2 519 2 129 1622 1472

2 688 2 306 1829 1679

2 698 2 317 1844 1694

2 669 2 286 1804 1654

2 679 2 304 1855 1705

2 877 2 917 3 079 3199 2 499 2 551 2 721 2 847 2 005 2 025 2159 2 265 1855 1875 2 009 2115

897 657

859 627

854 624

865 632

824 599

Totalt saluöverskott

872 644

892 676

920 712

934 732

Med den ökning mjölkproduktionen undergått kan förväntas, att även saluöverskottet för perioden som helhet betraktad stegrats starkt. Så befinnes också vara fallet. Stegringen är dock långt ifrån kontinuerlig. Den starkaste ökningen undergår den saluförda mjölkmängden mellan 1928 och 1929 samt från 1933 till 1934. Den förstnämnda stegringen svarar mot den ökning, som tidigare konstaterats i mjölkproduktionen, den sistnämnda sammanhänger med den förändring i prisläget, som inträdde 1934, bland annat till följd av regleringsanordningarna. Under de mellanliggande åren har krisen i viss mån satt spår i den kurva, som saluöverskottet beskriver. Åren 1932 och 1933 salufördes något mindre mjölk än år 1930, trots att mjölkproduktionen ökade. Det framgår vidare, att produktmjölkkvantiteten företer andra variationer än konsumtionsmjölkmängden. Den förstnämnda når minimum 1932, under det att konsumtionsmjölkförsäljningen når minimum 1931, stiger under 1932, för att härefter intaga ett nytt minimiläge under 1933. Variationerna i mängden saluförd 1

Betänkande med förslag angående omsättningen av smör och andra fettämnen av inhemskt ursprung.

131* konsumtionsmjölk äro mera oregelbundna än variationerna i produktmjölkmängden, vilket illustreras av följande indexserier över årskvantiteterna, där försäljningen 1927 satts lika med 100. 1928 Produktm j ö l k . . . 999 Konsumtionsmjölk 104-4

104-2

124-2

135'o

136'4

145*4

118-5

112-8

115-2

117'8

121-5

123*4

Förklaringen till de olikheter, som här framträda, måste sökas dels i produktionsutvecklingen, dels i avsättningsförhållandena under den senaste krisen. Till följd av ökningen i den saluförda mjölkmängden starkast framträdande under 1929, föll priset på konsumtionsmjölk i början av 1930 med 1 öre per liter. För att förhindra ett fortsatt prisfall på konsumtionsmjölken ökade mejerierna smör- och osttillverkningen på bekostnad av konsumtionsmjölkförsäljningen. Bestämmande för det pris, som kunde erhållas för smöret, voro före krisen priserna på svenskt smör i England och Tyskland, där normalt betydande kvantiteter svenskt smör avsattes. Ännu vid slutet av 1929 låg utlandspriset på svenskt smör ganska fast. Sannolikt räknade man med, när man ökade smöroroduktionen på bekostnad av konsumtionsmjölkförsäljningen, att exporten skulle kunna utökas, ulan att priserna försämrades. Konjunkturförsämringen utomlands medförde dock redan under 1930 starkt fallande smörpriser, och exporten kunde ej upprätthållas i samma omfattning som 1930. Till följd härav ökades utbudet på den inhemska marknaden, och prisema föllo. Det förtjänar i detta sammanhang nämnas, att den inhemska försäljningen av mejerismör mellan 1929 och 1931 ökade från 24 000 ton till 35 000 ton, medan margarinförsäljningen samtidigt sjönk från 57 000 ton till 51 000 ton. Följden av mejeriernas prispolitik, vilken åren 1930 och 1931 gick ut på att upprätthålla konsumtionsmjölkpriset, blev, att ökningen i saluöverskottet uteslutande användes för smör- eller osttillverkningen, som därjämte utökades på bekostnad av konsumtionsmjölkförsäljningen. Påföljande år genomfördes emellertid en sänkning av konsumtionsmjölkpriset, och försäljningen ökade till följd härav något trots konjunkturförsämringen och reduktionerna i den icke jordbrukande befolkningens inkomster. Att konsumtionsmjölkförsäljningen ånyo avtog under 1933, medan produktmjölkanvändningen ökade, sammanhänger med de statliga regleringsanordningarna, varigenom bland annat en ökning av smör exporten åstadkoms från 1932 till 1933. I ett senare avsnitt av undersökningen skola dessa frågor närmare diskuteras. Här skall blott tilläggas, att ökningen av produktmjölkanvändningen 1933 uteslutande hänför sig till smörexporten. Försäljningen av mejerismör inom landet är praktiskt taget oförändrad, och osttillverkningen går till och med tillbaka. Innan frågan om produktmjölkanvändningen närmare behandlas, bör skillnaden mellan den totala mjölkproduktionen och saluöverskottet, m. a. o. vad som förbi ukas inom jordbruket, i korthet beröras. Denna skillnad, som dels motsvarar vad som förbrukas för konsumtionsändamål inom jordbrukarhushållen, dels vad som utfodras till kreaturen, blir, om man utgår från förut anförda beräkningar: 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 Inom jordbruket förbrukad mjölk 1 707 1 885 1 925 1 841 1 834 1 865 1 929 1 881 1 732 (1 570) Marginalen mellan produktion och saluöverskott, som alltså representerar mjölkförbrukningen inom jordbruket, har sålunda växlat i storlek under de senaste 10 20—378846.

132* åren. Den ovanberörda ökningen i saluproduktionen åren 1927 till 1929 var mindre än produktionsökningen, vilket hade till följd, att förbrukningen inom jordbruket ökade samtidigt med saluöverskottet. Det synes vidare framgå, att ökningen i mjölkförsäljningen efter 1933 delvis gått ut över mjölkförbrukningen inom jordbruket. Nedgången från 1935 till 1936 torde åtminstone i någon mån vara skenbar, vilket betyder, att mjölkproduktionen för det sistnämnda året sannolikt i det föregående uppskattats för lågt. Då alla under perioden framträdande förändringar i saluöverskottet i huvudsak synas kunna förklaras av produktionsutvecklingen och konjunkturförhållandena på avsättningsmarknaden, förefaller det sannolikt, att den inom jordbruket förbrukade mjölkmängden är sekundärt bestämd av dessa faktorer. Jordbrukets egen konsumtion torde med andra ord knappast förete några mera avsevärda självständiga förändringar. På grundval av socialstyrelsens konsumtionsundersökningar har — på liknande sätt som i fråga om potatisförbrukningen — en uppskattning företagits av jordbrukarbefolkningens hushållsförbrukning av mjölk. Man kommer härvid fram till en siffra på 600 000 ton årligen. Härtill böra läggas de mjölkkvantiteter, som användas för framställning av inom jordbruket konsumerat landssmör och landsost. Dessa kvantiteter hava här uppskattats till 200 000 ton mjölk. Den sammanlagda av jordbrukarhushållen konsumerade mjölkmängden skulle sålunda uppgå till 800 000 ton per år. En jämförelse mellan denna sifffra och den ovan sammanställda serien över skillnaden mellan produktion och saluöverskott synes utvisa, att i regel mer än hälften av den mjölk, som åtgår inom jordbruket, användes till utfodring. De senaste årens minskning av jordbrukets mjölkförbrukning har troligen framförallt gått ut över utfodringen. Det synes åtminstone föga sannolikt, även om hänsyn tages till den troligen något minskade landssmörsanvändningen, att själva hushållsförbrukningen inom jordbruket reducerats under sistförflutna år, då mjölkkonsumtionen inom övriga folkgrupper stigit. — Att saluöverskottet av mjölk ökat på bekostnad av utfodringen sammanhänger utan tvivel med den ovan berörda industrialiserings- och rationaliseringsprocessen inom livsmedelsproduktionen. En avgörande betydelse torde härvidlag jämväl böra tillmätas de under senare år starkt förbättrade kommunikationsmöjligheterna. Mjölktransporterna hava effektiviserats, vilket gjort det möjligt för jordbrukare på avsides belägua gårdar att dagligen sända färsk mjölk till mejerier. Utfodringen med sötmjölk var sannolikt tidigare i större utsträckning en nödfallsutväg, sammanhängande med svårigheterna för dessa jordbrukare att transportera mjölken till mejeriföretag. Produktmjölkanvändningen belyses närmare av tab. 36, där uppgifter om tillverkning, exportöverskott (export—import) samt inhemsk försäljning av smör och ost sammanställts. I anslutning härtill synes lämpligt att anföra vissa data angående margarinförsäljningen. För perioden som helhet betraktad har tillverkningen av mejerismör sålunda ökat med c:a 70 %; exporten, som växlat starkt från år till år, var 1937 nära 30 % större än år 1927, och den inhemska försäljningen har fördubblats mellan nyssnämnda år. Även margarin- och ostförbrukningen har ökat starkt under de senaste 10 åren. I någon mån torde denna ökning hava skett på bekostnad av landssmöranvändningen. Hur stor tillbakagången härvidlag än varit, kan den dock ej förklara ökningen i mejerismörförsäljningen, som indicerar en avsevärd konsumtionsökning. Starkast ökade smörkonsumtionen år 1931 i samband med det då inträffade prisfallet. Till följd av konjunkturåterhämtningen 1934—1937 inträdde på nytt en stegring av försäljningen. — Växlingarna i smörkonsumtionen komma i ett senare sammanhang i

133* Tab. 36. Översikt över smör- och ostproduktionens användning (ton). M arga r i n

O s t

M e j e r i s m ö r År

1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1

Tillverkning

Exportöverskott

Inhemsk försäljning

Tillverkning '

Import

Inhemsk försäljning

42 574 41814 48 506 55 364 54 612 52 035 55 736 62 510 63 452 67 168 73 247

18 432 17 493 25 929 26 689 19 560 13 536 17 094 23 200 19 650 18 921 23 535

24142 24 321 23 577 28 674 35 052 38 499 38 642 39 431 43 6H0 48152 49 099

24 539 26 205 30155 26 819 29 859 32142 28 306 31103 31669 37 758 35 444

701 681 644 667 767 474 460 566 1135 1601 1091

44 281 52 913 57 499 54 897 50 945 50 630 50 879 52 831 55 202 56126 58812

Mesost ej inräknad.

anslutning till redogörelsen för verkningarna av vidtagna regleringsåtgärder att närmare analyseras. Av tab. 36 framgår vidare, att en viss utökning av den inhemska konsumtionen kan åvägabringas utan motsvarande ökning av mjölkproduktionen. Under nuvarande produktions- och avsättningsförhållanden uppgår smörexporten till c:a 20 0u0 ton årligen. Detta innebär, att den inhemska smörförbrukningen skulle kunna utökas med omkring 40 % inom den nuvarande produktionsvolymens ram. Någon ostexport förekommer praktiskt taget icke. Importen är också liten i förhållande till den inhemska tillverkningen; den avser dessutom till betydande del s. k. dessertost, vilken näppeligen fyller samma behov som de inom landet framställda ostsorterna. Beträffande margarinförsäljningen må slutligen framhållas, att större delen härav produceras inom landet. Importen är numera obetydlig. Kött- och fläskproduktionen. Beträffande kött- och fläskproduktionens omfattning föreligger ingen fullständig statistik. Av denna anledning bygga de i det följande anförda uppgifterna väsentligen på ungefärliga uppskattningar, vilka i huvudsak inneburit, att vissa av t. f. överdirektören E. Höijer beräknade s. k. >slaktprocenter» — som i ett par fall justerats — applicerats på det i tab. 32 redovisade kreatursbeståndet. De vid beräkningarna använda slaktprocenttalen, som ej inbegripa självdöda djur och ej heller slaktade djur, vilkas kött ej använts för människoföda, hava redovisats i tab. 37, vilken dessutom återgiver den genomsnittliga slaktvikten (enligt Höijers undersökning). 1 Det behöver knappast särskilt framhål1 Köttproduktionens storlek har beräknats på följande sätt. Den i tab. 37 angivna slaktprocenten motsvarar vad som normalt uttages för slakt i ett stationärt kreatursbestånd och har med undantag för kor och gödsvin direkt erhållits ur t. f. överdirektören E. Höijers undersökning. För kor angives utgallringen i nyssnämnda undersökning uppgå till 10-2 %, vilken siffra dock uttryckligen betecknas såsom onormalt låg. I utredning rörande kött- och fläskmarknaden (Stat. off. utr. 1932: 12, sid. 15) betonas, att utgallringsprocenten understundom sättes till 16 å 17 %. I förevarande undersökning har slaktprocenten uppskattats till 14 %. För gödsvin, vilka numera sällan torde uppnå ett års ålder, innan de slaktas, har antagits, att den i undersökningen rörande den animaliska produktionen angivna siffran för relativ årsproduktion av djur, vilken strängt taget inkluderar ökning eller minskning av beståndet, representerar slaktprocenten. Då slaktprocenten angives särskilt för handjur, hondjur och ungdjur av samma krea-

134* Tab. 37. Antal för köttframställning slaktade djur i procent av beståndet samt slaktvikt i kg. D j u r s l a g

Föl Kor .

Baggar

Slaktprocent

Slaktvikt,

1-9 0-7 18-5 31-9 14-0 4-6 18-8 52-9 50-2

273 100 313 303 197 133 53 19 17

D j u r s l a g

kg Tackor Getter

Slaktprocent

Slaktvikt,

24-7 58-1 3-6 18-6 152 15-0 90-8 0-8

17 16 13 5 166 145 81 23

kg

las, att resultaten av dessa beräkningar äro i hög grad osäkra, icke minst med hänsyn därtill, att de uppskattats på grundval av uppgifterna i en undersökning, som företagits för så länge sedan som 1927. Siffrorna i tab. 38 kunna därför endast giva en viss föreställning om köttproduktionens ungefärliga storlek. Tab. 38. Översikt över köttproduktionen i 1 000 ton. K ö t t s l a g Hästkött Nöttkött Kalvkött Fårkött Getkött Fläsk Summa kött och fläsk 1

4-0 64-G 35-5 7-1 0-2 140-2 2516

4-2 64-9 35-7 6-7 0-2 1534

4-2 65-2 35-9 6-3 02 167-0

4-0 4-2 65-8 65-4 36-2 36-1 5-5 5-9 0-2 0-2 182-1 183-9 2939 295-6

3-7 68-7 36-4 4-8 0-2 152-4

2-4 !3-0 3-6 69-5 68-4 66-4 36-5 36-5 36-4 4-1 40 3-8 01 o-i 0-1 179-8 14H-8 141-7 290-1 2614 2537

275-1 278-8

266-0

1936 Preliminära tal.

För nötkött och även i någon mån för kalvkött har en tydlig ökning i produktionen ägt rum, som sammanhänger med de förändringar kreatursbeståndet undertursslag, har en uppdelning av det i tab. 32 redovisade kreatursbeståndet på han- och hondjur samt en beräkning av antalet under året nytillkomna ungdjur varit erforderlig. Vid fördelningen av de äldre djuren på kön har tillvägagångssättet varit följande. Med ledning av resultaten av 1927 och 1932 års allmänna jordbruksräkningar har för mellanliggande och efterföljande år antalet baggar och tackor, getter och bockar, beräknats. Antalet galtar och modersuggor har erhållits direkt ur svinräkningarna. I fråga om nötkreatur innehålla redan de representativa jordbruksräkningarna för åren efter 1932 vissa summariska uppgifter om koantalet. Antalet ungdjur har uppskattats på grundval av i berörda undersökning rörande jordbrukets animalieproduktion anförda uppgifter om antalet nytillkomna eller rättare sagt under året födda ungdjur i förhållande till antalet vuxna hondjur. Man har emellertid icke kunnat nöja sig med att endast applicera »slaktprocenten» på det sålunda beräknade djurantalet. Ty dessa slaktprocentsiffror avse, såsom förut antytts, ett stationärt kreatursbestånd. När, såsom vanligen är fallet, beståndet ökats eller minskats från ett år till ett annat, ugör detta ett tecken på att avgången varit mindre respektive större, än vad man får fram med utgångspunkt från den »stationära» slaktprocentsiffran. Av denna anledning har man, sedan antalet slaktade djur beräknats, härifrån dragit beståndsökningen eller tillagt minskningen. Skillnaden respektive summan har ansetts representera faktiskt under året för köttproduktion uttagna djur. Genom multiplikation med de i tab. 37 angivna genomsnittliga slaktvikterna har antalet slaktade djur därefter omräknats i ton kött och fläsk.

135* gått. Däremot har fläskproduktionen varit i hög grad växlande. Variationerna mellan närliggande år böra dock ej, möjligen med undantag för fläskproduktionen, tillmätas särskild betydelse. Det bör speciellt uppmärksamnias, att uppgifterna for åren mellan 1928 och 1932 i huvudsak uppskattats under antagande om kontinuerliga förändringar i kreatursbeståndet. Utöver de ovan uppräknade köttslagen produceras inom det svenska jordbruket vissa kvantiteter fjäderfäkött. För beräkningen av denna produktion stå endast mycket föråldrade uppgifter till buds. Enligt krigsberedskapskommissionens belänkande 1918, sid. 31, skulle 1/s av hönsstammen utgallras varje år. Slaktvikten uppskattas enligt samma källa till 1 kg per höna. Vidare beräknas att av alla under året födda kycklingar slaktas 3 /s och slaktvikten uppskattas till 0*5 kg. I nyssnämnda betänkande lämnas jämväl för övriga slag av fjäderfä uppgifter, som här använts för uppskattningarna av köttproduktionens storlek. Resultaten framgå av följande siffror: T a b . 39.

P r o d u k t i o n e n a v fjäderfäkött i 1 000 t o n å r e n 1927 o c h 1932. K ö t t

a v

Summa fjäderfä

2-3 1-8 2-5 2-4 1-2

2-7 2-1 2-7 1-3 1-2

100 Beräknad på sätt som ovan angivits skulle den totala köttproduktionen i landet växla mellan 260 000 ton och 300 000 ton årligen. Variationerna äro huvudsakligen att hänföra till fläskproduktionen. Det möter otvivelaktigt betydligt större vanskligheter att beräkna saluöverskottet av kött än av mjölk. Uppskattningen av det förstnämnda saluöverskottet måste grundas på statistiken över antalet varje år besiktigade slaktade djurkroppar. Då endast en del av slakten för avsalu besiktigas, kan någon fullständig kännedom om saluöverskottet av kött och fläsk ej erhållas, men det synes däremot möjligt att med ledning av besiktningsuppgifterna i någon mån bedöma förändringarna i saluöverskottet. Härvid måste emellertid uppmärksammas, att besiktningstvånget under den tid, varom här är fråga, utsträckts till nya orter. För att eliminera denna felkälla har författaren till föreliggande redogörelse i anslutning till en på uppdrag av konjunkturinstitutet verkställd beräkning av jordbrukets försäljningsinkomser företagit en undersökning rörande förändringarna i antalet besiktigade djur från 1929 till 1935 vid de orter, där slakten redan 1929 besiktigades. Med utgångspunkt från de sålunda erhållna uppgifterna om de relativa förändringarna har därefter den totala slakten beräknats för de orter, där besiktningstvång förelåg år 1935. Den felkälla, som ligger däri, att den besiktigade slakten inom varje särskilt område utökats på bekostnad av den övriga s. k. landsslakten, har dock ej kunnat elimineras, varför den stegring, som framträder i nedanstående uppgifter, trots ovannämnda korrektion torde vara större än motsvarande förändringar i den totala slakten för avsalu. Resultaten av beräkningarna framgå av tab. 40. De där anförda viktsiffrorna hava beräknats under antagande att slaktvikten för storboskap utgör 200 kg, tor kalvar 40 kg och för svin 90 kg i genomsnitt per djur.

136* Tab. 40. Beräkning av den besiktigade slakten vid orter, som senast 1935 infört besiktning. Djurslag

19371 Storboskap 1 000 st. 1 000 ton

256 51-2

269 53-8

260 52-0

235 47-0

243 48-6

248 49-6

255 51-0

269 53-8

293 58-6

338 67-6

Kalvar 1 000 st. 1000 ton

665 26-6

688 27-5

696 27-8

663 26-5

674 27-0

666 26-6

663 26-5

697 27-9

770 30-8

850 34-0

Svin 1 000 st. 1 000 ton

1130 101-7

1034 1254 1429 1352 1325 1400 1240 1278 1430 93-1 112-9 119-3 126-0 111-6 115-0 128-6 121-7 128-7

Preliminä ra tal.

Stegringen i storboskaps- och kalvslakten torde av ovan anförda skäl i någon mån vara skenbar. Att en viss ökning av saluöverskottet ägt rum, synas emellertid redan de i det föregående framlagda uppgifterna om den totala köttproduktionen giva vid handen. Den besiktigade svinslakten varierar på ett helt annat sätt. Minimilägen nås härvidlag 1929, 1933 och 1935, maximum 1931 och 1934. Orsakerna till dessa växlingar, som varit föremål för ingående studium i flera sammanhang, skola här ej närmare diskuteras. Den besiktigade slakten av får och getter är så liten i förhållande till totalslakterna, att uppgifterna härvidlag knappast kunna nyttjas för bedömande av växlingarna i saluöverskottets storlek. En mer ingående analys av variationerna i saluöverskott och produktion av slaktdjur, kött och fläsk är ej möjlig på grundval av de ovan framlagda statistiska uppgifterna. Ej heller kan för slaktdjursproduktionen företagas någon fördelning på förbrukning inom och utanför jordbruket, motsvarande den som ovan verkställts i fråga om mjölkproduktionen. I syfte att belysa utrikeshandeln med slaktdjur, kött och fläsk hava följande uppgifter sammanställts i tab. 41. Tab. 41. översikt över Sveriges utrikeshandel med slaktdjur, kött och fläsk. Nötkreatur

Flask

Nötkött

Svin

Fårkött Hästkött Fjäderfäkött.

År

Export 1000 st.

Export 1000 ton

Import 1000 ton

Export 1000 ton

Import 1000 ton

Export 1000 st.

Import 1000 ton

Import 1000 ton

Import 1000 ton

1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937

4-6 5-6 3-5 1-4 0-6 5-5 6-9 5-9 7-8 7-9

2-1 2-1 2-1 0-4 0-1

0-5 0-2 0-4 0-4 0-4 0-2 0.4 1-4 1-6 1-3

22-6 19-7 27-8 29-1 21-4 20-5 19-1 13-2 12-7 13-6

2.0 2-6 2-3 1-4

18.4 122.2 79-0 49-5 0.9 0-2 2-8

0-5 0-4 0-7 0-8 0-6 0-7 0-7 0-9 0-7 0-6

0-7 0-8 1-1 0-9 0-4 0-2 0-2 0-5 0-9 08

02 02 0-3 03 03 0-3 0-3 0-6 0-7 07

o-o o-o o-o o-o i-o

ro 1-6 1-5 3-7 3-1 1-7

o-o

20-6 29-3

137* Av tabellen framgår, att exporten, som för nötkött och fläsk är betydligt stö/re än importen, i allmänhet gått tillbaka sedan slutet av 1920-talet. I efterföljande sammanställning av exportöverskottet för nötkött och fläsk har en omräkning av de enligt tab. 41 angivna uppgifterna över antalet djur företagits. Härvid har med ledning av uppgifter från exportörerna beräknats, att varje exporterat nötkreatur i genomsnitt giver 350 kg kött och varje svin 100 kg fläsk. Tab. 42. Beräknat exportöverskott i 1000 ton av nötkött och fläsk. År

Fläsk

Nötkött

År

Fläsk

Nötkött

1928 1929 1930 1931 1932

24-4 30-1 33-4 326 20-5

32 3-9 2-9 0-5 -0-1

1933 1934 1935 1936 1937

18-9 17-9 10-5 11-7 148

1-7 2-0 0-7 1-1 2-5

Det vill sålunda synas, som om exportöverskottet reducerats starkt sedan periodens början. För fläsk förelåg i slutet av 1920-talet ett exportöverskott, motsvarande vid pass 30 % av det ovan beräknade antalet besiktigade djur och 20 % av den totala fläskproduktionen i riket. År 1936 hade motsvarande tal sjunkit till 10 % resp. 8 %. I förhållande till totalproduktion och beräknad besiktigad slakt är exportöverskottet för nötkreatur och nötkött mindre än exportöverskottet av fläsk. Före 1930 uppgick exporten av förstnämnda varuslag till 7 % av den nyssnämnda besiktningen och 6 % av produktionen och har härefter nedgått till allenast 2 % resp. 1-6 %. För år 1937 redovisas ett i förhållande till produktion och saluöverskott något större exportöverskott av nötkött och fläsk. Ehuru prisutvecklingen för jordbrukets saluartiklar diskuteras först i anslutning till en följande redogörelse för jordbrukskrisens förlopp, kan redan här påpekas, att det med hänsyn till exportens omfattning ligger i öppen dag, alt prisläget på exportmarknaderna för fläsk vid fri prisbildning inom landet måste vara bestämmande för fläskpriset på den inhemska marknaden. För nötkött är exporten så liten, att det måste anses mera osäkert, huruvida prisläget utomlands annat än tillfälligtvis har motsvarande inflytande på det inhemska köttpriset. Det kan slutligen framhållas, att importen av fårkött och hästkött, ehuru den i jämförelse med utrikeshandeln med nötkött och fläsk är kvantitativt obetydlig, dock spelar stor roll för den inhemska förbrukningen av förstnämnda köttslag. År 1928 kan importen av fårkött beräknas hava uppgått till 7 % av den inhemska produktionen och hästköttimporten till 17 %. Medan den inhemska produktionen sedan dess gått tillbaka, har importen ökat. Motsvarande procenttal utgöra numera 17 % resp. 27 %. Importen av fjäderfäkött synes däremot vara ganska obetydlig i förhållande till förbrukningen. Omkring 1930 utgjorde den 2 å 3 % av produktionen inom landet och kan för 1936 uppskattas till högst 6 %. Utöver nu nämnda köttslag produceras även, understundom i anslutning till jordbruket, kaninkött. Av ifrågavarande köttslag torde endast obetydliga kvantiteter konsumeras inom landet. Produktionen synes huvudsakligen vara inriktad på export. Den nu lämnade redogörelsen för kött- och fläskproduktionen giver vid handen, att produktionsutvecklingen till skillnad från mjölkproduktionen endast företer en mycket långsam stegring, som uteslutande kan hänföras till produktionen av nötoch kalvkött. (Härvid h a r dock ej hänsyn tagits till industrialiseringen av slakteriproduktionen, som möjligen har medfört ett bättre tillvaratagande av slaktdju-

138* ren, minskat avfall m. m. och därigenom kan hava verkat i någon mån stegrande på köttproduktionen.) Produktionen av hästkött och fårkött har gått tillbaka. Det synes också ovisst, om man kan tala om någon ökning beträffande fläskproduktionen. Det kan i detta sammanhang påpekas, att växlingarna i fläskproduktionen till sin natur äro kortvarigare och av tillfälligare art än variationerna i produktionen av nöt- och kalvkött. Fläsket är huvudprodukten i svinuppfödningen, medan nöt- och kalvköttet i vårt land har karaktären av biprodukt i mjölkproduktionen. Det kan slutligen framhållas, att exporten av kött och fläsk sedan slutet av 1920-talet i allmänhet reducerats. För fläsk föreligger dock alltjämt ett exportövtrskott, som, därest detta avsattes på den inhemska marknaden, skulle höja konsumtionen av detta varuslag med inemot 10 %. Då nettoexporten av nötkreatur och nötkött knappast utgör 2 % av den inhemska konsumtionen, kan endast en obetydlig ökning av förbrukningen inom landet ske inom ramen av den nuvarande produktionen av nötkött. Äggproduktionen. Som framgår av den ovan lämnade redogörelsen för kreatursbeståndets fördelning på olika storleksklasser av jordbruk, är hönsskötseln i stor utsträckning lokaliserad till det mindre jordbruket. Understundom drivas numera äggproduktion och fjäderfäavel som självständig näringsgren utan direkt anknytning till jordbruket och baseras då så gott som uteslutande på inköpt foder. Det behöver knappast understrykas, att antalet höns, som numera torde växla snabbt från år till år, i huvudsak betingas av relationerna mellan foderpriser och äggpriser. Mera sällan torde priset på fjäderfäkött inverka på hönsbeståndet. Då detta kan variera tämligen starkt, synes det vara en ganska vansklig uppgift att uppskatta äggproduktionens storlek under olika år. Med ledning av uppgifterna om hönsantalet i de allmänna jordbruksräkningarna 1927 och 1932 samt vissa resultat av den ovannämnda undersökningen rörande den animaliska produktionens storlek har emellertid här en ungefärlig beräkning av äggproduktionen företagits. Härvid har antagits, att varje höna i genomsnitt lägger 97 ägg per år samt att 90 % av hönsbeståndet utgöras av värphönor. Under dessa förutsättningar skulle produktionen 1927 hava utgjort 598 miljoner ägg och 1932 717 miljoner ägg. Att döma av uppgifter från på området verksamma organisationer synes äggproduktionen hava stigit jämväl efter 1932. Därest denna stegring varit lika stor som mellan 1927 och 1932, skulle produktionen år 1936 hava uppgått till över 800 miljoner ägg. I ton räknat kan produktionen av ägg i Sverige år 1932 uppskattas till något över 40 000 ton. 1 Härav torde närmare 20 % omsättas genom riksorganisationen på området, svenska ägghandelsförbundet (se ovan). Saluöverskottet av ägg har uppskattats till omkring 30 000 ton. 2 — Exporten av ägg är icke obetydlig. Under viss del av säsongen förekommer emellertid ej sällan nettoimport. Även om hänsyn tages härtill, uppvisar dock vårt land normalt ett exportöverskott av ägg. I övrigt må hänvisas till de i tab. 43 anförda uppgifterna om importen och exporten av ägg i miljoner st. Exportens tillbakagång under de senaste åren torde återspegla en ökning av den inhemska förbrukningen till följd av inkomstförbättringarna under konjunkturupp1 Understundom göres gällande, att äggproduktionen endast uppgår till 35 000 ton, vilket emellertid synes vara resultatet av en för låg uppskattning. En jämförelse mellan äggkonsumtionen beräknad pa grundval av de här framlagda uppgifterna (40 000 ton årligen) och en beräkning av aggförbrukningen på grundval av äggkonsumtionen inom olika familjetvper enligt socialstyrelsens hushallskostnadsundersökningar tyder snarast på, att även om härvid hänsyn tages till att dessa hushåll leva på en högre näringsstandard än motsvarande hushåll genomsnittligen i riket, t. o. m. den i föreliggande undersökning beräknade uppgiften skulle vara for lag. 2 Se exempelvis M. Bonow: Kooperationen och folkförsörjningen, sid. 45.

139* Tab. 43. Översikt över export och import av ägg i miljoner st.

Import Exp.överskott

..

65-7 2-3 63'4

65-2 4-0 61-2

892 4-1 85-1

78-4 7-6 70-8

51-6 23-5 38-0

77-8 3-6 74-2

52-4 3-8 48-6

53-5 O-o 53.5

527 1-3 51-4

44-9 17-2 27-7

71-1 20-2 50-9

svinget. Under slutet av 1920-talet utgjorde nettoexporten av ägg c:a 12 % av produktionen men uppgick 1934 och 1935 endast till 6 å 7 % av årsproduktionen. I förhållande till försäljningen torde äggexporten 1937 hava utgjort 10—15 %. Marginalen för en ökning av den inhemska äggförbrukningen med bibehållen äggproduktion är sålunda rätt obetydlig. överhuvud taget synes det enda område, där en konsumtionsstegring av mer betydande mått kan äga rum med den nuvarande produktionsvolymen oförändrad, vara förbrukningen av mjölk och mejeriprodukter och i någon mån konsumtionen av fläsk. För övriga hithörande jordbruksalster är nettoexporten så liten i förhållande till den nuvarande inhemska förbrukningen, att ett avhjälpande av föreliggande brister i den svenska näringsstandarden erfordrar produktionsutvidgning eller importökning. Fodermedelsförsörjningen. Karakteristiskt för den svenska animalieproduktionen är, att den av ålder nära nog uteslutande är baserad på inhemskt foder. Trots att produktionen, som ovan visats, stigit avsevärt under de senaste tio åren, hava förhållandena härvidlag icke förändrats. Den inhemska foderproduktionens dominerande betydelse för foderförbrukningen innebär ju i första hand större möjligheter att under alla förhållanden upprätthålla animalieproduktionen, än om utfodringen huvudsakligast skedde med importerat kreatursfoder. Vid övervägande av de möjligheter, som stå det svenska jordbruket till buds att utöka den animaliska produktionen, borde frågan, i vilken utsträckning en sådan förändring kan ske, utan att förhållandet mellan import och inhemsk foderförbrukning rubbas, dock givetvis beaktas. Denna fråga sammanfaller ju också till en del med det tidigare, på tal om brödsädesproduktionens utveckling under senare år, berörda problemet om möjligheterna att utöka animalieproduktionen på bekostnad av produktionen av cereala jordbruksalster. Utgångspunkten för en sådan diskussion kan lämpligen väljas i en allmän översikt över foderförsörjningen i vårt land. Till en början må härvid framhållas, att den animaliska produktionen i forna tider grundades så gott som uteslutande på betesgång. Under vintersäsongen erhöllo kreaturen nätt och jämnt tillräcklig fodermängd för att uppehålla livet. Följden var också, att animalieproduktionen huvudsakligast skedde under sommarmånaderna. Med tiden har animalieproduktionen intensifierats, vilket bland annat möjliggjorts genom rationellare och jämnare utfodring. Visserligen har under senare år betesgången börjat allt mer uppmärksammas och betesmarkerna i samband härmed förbättrats. Krigsberedskapskommissionen 1 räknade på sin tid med att betet representerade c:a 20 % av den totala foderförbrukningen i riket. Huruvida någon förskjutning härvidlag ägt rum, är svårt alt avgöra. Under alla omständigheter torde stallfodringen dock fortfarande spela huvudrollen för foderförbrukningen. För svinuppfödningen är den praktiskt laget den enda formen för utfodring. 1

Folknäringen i krig, sid. 54.

140* Då ingen fullständig statistik föreligger, är det icke lätt att erhålla kännedom om den totala förbrukningen av foder. För vissa växtslag är det sålunda förenat med betydande svårigheter att avgöra, hur mycket som förbrukas som människoföda och hur mycket som utfodras. Tillvägagångssättet vid beräkningen av de i det följande framlagda uppgifterna torde därför tarva en utförlig beskrivning. Utfodringen av brödsäd utgöres dels av de kvantiteter, som inom jordbruket utfodras av egen skörd, och dels av de mängder, som genom de statliga regleringsorganen denaturerats och försålts för foderändamål. Utfodringen av egen skörd kan beräknas såsom skillnaden mellan i tab. 28 och tab. 29 angivna överskott. Försäljningen av denaturerad brödspannmål genom de statliga regleringsorganen har sammanlagt för skördeåren fr. o. m. 1933—34 t. o. m. 1935—36 uppgått till 96 000 ton vete och 81 000 ton råg. För beräkningen av vad som utfodrats av havre, korn, potatis och baljväxter, har först en uppskattning företagits av hushållsförbrukningen (samt förbrukningen för industriellt ändamål). Skillnaden mellan å ena sidan skörden, sedan exporten fråndragits och importen tillagts, och å andra sidan den uppskattade hushållsförbrukningen har antagits representera utfodringen. Oljekaksutfodringen har beräknats såsom summan av import och försäljning från svenska fabriker inom landet. Beträffande den inhemska tillverkningen av oljekaksfoder föreligga numera av kontrollstyrelsen inhämtade uppgifter. För åren iöre 1934 har motsvarande försäljning uppskattats på grundval av industristathliken. Eftersom utfodringen av inom landet skördade växtslag kalkylerats för skördeår (1 september—31 augusti), medan industriellt producerade foderslag redovisas för kalenderår, har en transformation av sistnämnda uppgifter nödvändiggjorts. Härvid har antagits, att 1/s av tillverkningen för det kalenderår, under vilket skördeåret tager sin början, och 2/s av tillverkningen under nästkommande kaTab. 44. Översikt över foderförbrukningen (1000 ton) under olika skördeår. S

k

ö

r

d e

å

r

Foderslag a 1930—31 1931—32 1932—33 1933—34 1 9 3 4 - 3 5 1935—36 1936—37

Vete Råg Havre Korn Blandsäd Majs Baljväxter Kli Gröpe Oljekaksfoder Kraftfoder o. andra slag Potatis Ängshö Vallhö Halm Blast Melass Betmassa 1

Preliminära tal.

139 154 993 139 473 268 23 204 22 260 12 3 789 572 592 5 062 3 979 101 39 4 520

118 98 826 125 451 320 25 177 27 203 12 3186 273 635 5135 3 623 79 39 3 484

87 134 1077 126 468 240 19 175 28 204 17 3 351 921 498 5 321 3 992 109 50 5 617

107 132 939 104 425 181 9 193 25 250 15 2 589 829 470 4 443 3 571 111 41 7 834

175 188 1028 118 488 41 18 129 22 233 15 2 969 787 462 4 511 4 236 118 67 8 879

122 183 1044 126 510 61 25 138 25 238 15 2 804 555 540 4 951 3 804 115 67 8 879

94 107 1060 103 494 162 23 161 25 285 15 2 753 632 559 4 780 3 454 120 67 8 880

141* lenderår (under vilket skördeåret slutar) representera under ett skördeår framställda kvantiteter. För skördeåret 1936 och delvis för skördeåret 1935 hava endast preliminära uppgifter kunnat erhållas. Resultaten av beräkningarna meddelas i tab. 44. Utöver de här nämnda foderslagen användas även mjölk, köksavfall och diverse mindre betydande fodermedel. För att i någon mån belysa foderstaternas sammansättning har en omräkning till foderenheter av de ovanstående kvantiteterna företagits, varvid ett uttryck erhålles för de olika foderslagens kvantitativa näringsvärde. 1 I tab. 45 angivas dels den totala kvantiteten foderenheter under olika skördeår, dels i procent härav antalet foderenheter tör olika huvudgrupper av foderslag. Nedgången i foderförbrukningen mellan 1932—33 kan möjligen sammanhänga med den ovan konstaterade tillbakagången i nötkreatursbeståndet. — Kvantitativt sett äro de importerade foderslagen eller foderslagen av utländskt ursprung, som numer huvudsakligast utgöras av majs och oljekaksfoder, av ringa betydelse. År 1934 och 1935 representerade de 5 å 6 % av stallfodret och 1936, som varit mindre gynnsamt skördeår, cirka 8 %. I början av 1930-talet var motsvarande procenttal omkring 10 %. Tillbakagången hänför sig i främsta rummet till majsimporten, som dock ökades under skördeåret 1936—37, samt till införseln av kli. Det kan vidare framhållas, att variationerna i förbrukningen av majs, som har sin huvudsakligaste användning i svinuppfödningen och i någon mån i hönsskötseln, äro motsatta växlingarna i utfodringen med »övrig spannmål» och brödsäd. Skördeåret 1931—32 nådde majsimporten maximum, samtidigt som utfodringen med inhemsk spannmål var mindre än något annat år. Skördeåret 1934—35 inträffar det motsatta förhållandet. Att nedgången i importen är så stark, måste dock delvis ses som en följd av den då tillämpade kvantitativa begränsningen av införseln. Majsens karaktär av ersättningsfoder framträder härmed klart. När svinstammen är oförändrad, betingas majsimportens storlek ytterst av den inhemska spannmålsskördens omfattning. Oljekakor och kli hava sin huvudsakliga användning i mjölkproduktionen. Man skulle med hänsyn härtill möjligen kunna förvänta en samvariation mellan växTab. 45. Foderstaternas sammansättning under olika skördeår räknat efter foderenheter. Foderslag Utfodring i milj. fe .. därav i % Brödsäd Majs Övrig spannmål Kli och gröpe Oljekaksfoder Foderrotfrukter Potatis Hö Halm och blast Övriga foderslag Summa 1

1 Preliminära tal.

Fotnot sid. 142*.

1930—31 1931—32 1932—33 1933—34 1934—35 1935—36 1936—37 » 6 732

6 286

6 452

5 960

6 238

6 350

6 268

4-40 4-22 21-21 2-76 4-64 6-20 2-21 4112 11-98 118 100-00

3-47 5-40 19-96 2-68 3-87 5-57 1-13 44-89 11-68 1-13

3-30 3-77 21-86 2-18 363 546 3-55 42-35 11-98 1-36 100-00

4-05 3-23 21-49 3-03 504 4-79 363 40-44 12-18 1-79

5-89 0-70 2314 2-00 4-48 5-24 3-28 39-12 13-77 2-08 100-00

4-85 1-02 23-49 2-13 4-50 4-86 2-27 42-38 12-16 2-04 100-00

3-23 2-74 23-39 2-46 5-46 4-83 2-62 41-70 11-21 2-36 100-00

100-00

lOOoo

142* T a b . 46.

Foderstaternas sammansättning under olika skördeår räknat efter äggvitehalten.

Foderslag Total äggvitemängd i 1000 ton därav i % Brödsäd Majs Övrig spannmål Kli och gröpe Oljekaksfoder Foderrotfrukter Potatis Hö Halm och blast övriga foderslag Summa 1

1930-31

1931—32 1932

33 1933

34 1934-35 1935—36 1936-37»

4-04 2-62 18-60 388 13-90 2-48 0-79 48 80 374 1-15 100-00

3-20 3 35 17-05 379 1164 223 0-41 53-31 3-62 1-20

3-10 239 1942 359 1111 223 1-31 51-48 3-K3 1-34

369 198 18-74 4-22 14-99 1-90 1-29 47-70 3 81 1-68

5-52 0-44 20-68 2-88 13-69 2-13 1 20 47-25 4-40 1-71

4-42 0-63 20-52 2-98 13-38 1-93 0-81 49-96 3-79 1-63

290 1-65 20-11 337 1592 1-88 0-92 48-14 3-45 1-66

100-00

lOOOO

lOO-oo

lOOOO

100-00

lOOOO

Preliminära tal.

Ungarna i mjölkproduktionen och oljekaksförbrukningen. E n jämförelse mellan u p p g i f t e r n a i t a b . 34 o c h t a b . 44 ö v e r m j ö l k p r o d u k t i o n r e s p e k t i v e o l j e k a k s f ö r b r u k n i n g giver e m e l l e r t i d ej s t ö d å t ett d y l i k t a n t a g a n d e D ä r e m o t s y n e s ett m o t s v a r a n d e förhållande råda mellan variationerna i oljekaksförbrukningen och höanvändningen. s o m n y s s k o n s t a t e r a t s b e t r ä f f a n d e m a j s o c h i n h e m s k s p a n n m å l . D e i t a b . 45 återgivna u p p g i f t e r n a u t v i s a a t t en d y l i k s a m v a r i a t i o n i n å g o n m å n föreligger, ö v e r h u v u d taget synas emellertid variationerna i oljekaksförbrukningen v a r a m i n d r e f r a m t r ä d a n d e än växlingarna i majsimporten, vilket otvivelaktigt samm a n h ä n g e r d ä r m e d , a t t o l j e k a k o r n a i f ö r s t a h a n d a n v ä n d a s för a t t utfylla k r e a t u r e n s äggvitebehov. D e t f ö r t j ä n a r i d e t t a s a m m a n h a n g f r a m h å l l a s , a t t d e i m p o r t e r a d e f o d e r m e d l e n int a g a en m i n d r e u n d a n s k y m d p l a t s i f o d e r s t a t e r n a , o m h ä n s y n tages till d e r a s äggv i t e h a l t . T a b . 46, s o m å t e r g i v e r d e n t o t a l a ä g g v i l e m ä n g d e n i s t a l l f o d r i n g e n o c h d e s s f ö r d e l n i n g p å olika foderslag, b e l y s e r n ä r m a r e d e t t a f ö r h å l l a n d e . 1 E j h e l l e r h ä r v i d l a g h a r h ä n s y n tagits Ull u t f o d r i n g e n av m j ö l k o c h d i v e r s e a n d r a f o d e r m e d e l . B o r t s e s h ä r i f r å n , s y n a s n u m e r a n o r m a l t o m k r i n g 15 % a v k r e a t u r e n s 1 "Vid beräkningen av antalet foderenheter (tab. 45) och äggvitehalten i fodret (tab. 4(>) hava följande reduktionstal. vilka uppskattats på grundval av professor Nils Hanssons sammanställningar över fodermedlens sammansättning och produktionsvärde, applicerats på de i tab. 44 anförda uppgifterna om använd fodermängd:

Foderslag

Vete Råg Havre Korn Blandsäd . . Majs Baljväxter . . Kli Gröpe Oljekaksfoder

Foderenhet per dt

Äggvita i g per foderenhet

Foderslag

101 101 84 100 91 106 100 80 100 120

93 91 92 65 81 62 200 141 141 300

Kraftfoder, andra slag.. Foderrotfrukter Potatis Ängshö Vallhö Halm Blast Melass Sockersnitzel

Foderenhet per dt

Äggvita i g per foderenhel

125 11 26 40 50 20 10 77 91 8

350 40 36 105 120 30 130 8 30 50

143* äggviteförbrukning vid stallfodringen tillgodoses ined utländskt foder. Mätt efter halten av äggvita, synes oljekaksförbrukningen i regel variera i omvänd proportion till höskördarnas storlek. Däremot kan ej någon tendens till minskad förbrukning av oljekaksfoder konstateras, i varje fall ej under de senaste åren. Då man samtidigt vet, att statsmakternas strävanden bland annat gått ut på att med olika åtgärder nedbringa användningen av utländska foderslag och stimulera jordbrukarna att i större utsträckning använda hemmaproducerat foder, förefaller det onekligen ganska anmärkningsvärt, att ingen stadigvarande nedgång i importen kan förmärkas. Detta torde emellertid i huvudsak bero därpå, att mjölkproduktionen intensifierats och till följd härav foderbehovet ökats i starkare grad än produktionen av inhemsk »foderäggvita», som enligt vad de anförda uppgifterna utvisa också stegrats under sistförflutna skördeår. Följande uppgifter om mjölkmängd och foderförbrukning per ko, vilka hämtats ur kontrollföreningarnas på nötboskapsavelns område verksamhetsberättelse, giva starkt stöd åt denna uppfattning. Tab. 47. Mjölkavkastning och foderförbrukning inom kontrollföreningarna. Kontrollår

Mjölkmängd per ko

Foderenheter per ko

1933 1934 1935

3 503 3 566 3 587

2 546 2 571 2 611

Under senare år hava experiment bedrivits i syfte att höja eller möjliggöra ett bättre tillvaratagande av det inhemska kreatursfodrets äggvitehalt. Dessa försök hava även krönts med framgång. Ensilage, konserverat saftfoder, bland annat AIV-foder, hava kommit till ökad användning inom det svenska jordbruket, varjämte tidigare slätter blivit allt vanligare, vilket bl. a. medfört en höjning i det inhemska fodrets äggvitehalt. Genom dylika åtgärder borde behovet av utländskt tillskottsfoder för mjölkproduktionen efterhand minskas. Dessa förhållanden torde dock endast på längre sikt kunna få verkningar på foderstaternas sammansättningar. En omedelbar inskränkning i oljekaksimporten är sålunda knappast tänkbar, därest mjölkproduktionen skall uppehållas, och ännu mindre, om produktionen av mjölk skall höjas. Redan på detta stadium av undersökningen synas slutligen vissa slutsatser kunna dragas i fråga om verkningarna av de statliga regleringsanordningarna på ett område av jordbruksproduktionen. Trots fördyringen av oljekaksfodret har användningen härav ej gått tillbaka utan snarare ökat. Mjölkproduktionen har samtidigt stigit starkt. Även om sålunda regleringen av fodermedelspriserna ej medfört någon minskning av mjölkproduktionen, torde den dock såtillvida hava haft ett visst inflytande som produktionsökningen i någon mån begränsats. I fråga om fläskproduktionen kan en mera påtaglig effekt av fodermedelsregleringen spåras; som tidigare berörts, har nämligen svinbeståndet gått tillbaka. Det ligger onekligen nära tillhands att söka förklaringen till att verkningarna icke blivit desamma i fråga om mjölkproduktionen som för fläskproduktionen i de förändringar, priset på färdigprodukten i förhållande till det reglerade fodermedelspriset undergått under de år regleringsanordningarna varit i kraft. I efterföljande tabell har fläskpriset satts i relation till majspriset under olika år och likaså på samma sätt priset på produktmjölk i förhållande till priset på oljekaksfoder (kraftfoderblandning 46 %).

144* Fläskpris: Majspris . . 8-6 , . 10-2 .. 9*7 .. 8-8 .. 9 l . 6-1 .. 7-4 . 7-7 . 7-7

År

1925—29 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937

pris

. ' £ _ •

foder biandning

0-61 0'69 0-66 0-56 0-63 0-70 0-65 0-65 0-65

En jämförelse mellan å ena sidan relationen fläskpris—majspris och å andra sidan produktmjölkpris—kraftfoderpris giver vid handen att utvecklingen under senare år varit vida gynnsammare för mjölkproduktionen än för fläskproduktionen. Relationen mellan priserna på produktmjölk och kraftfoder är de senaste åren ungefär densamma som före krisen, under det att fläskpriset sjunkit i förhållande till majspriset. Det kan knappast vara några tvivel underkastat, att häri också förklaringen ligger till fläskproduktionens tillbakagång.

Beträffande de möjligheter, som föreligga att utöka den animaliska produktionen på bekostnad av vegetabilieproduktionen, måste till en början en erinran göras om de slutsatser, som dragits på grundval av redogörelsen för brödsädsproduktionens nuvarande omfattning. Därvid framhölls bland annat, att den svenska produktionen av vete och råg vid normalt skörderesultat lämnade ett överskott, utöver vad som förbrukades och utfodrades, av sammanlagt minst 100 000 ton årligen. Som ovan nämnts, har emellertid viss del av ifrågavarande överskott genom de statliga regleringsorganens försorg i realiteten redan kommit till användning såsom foder. Följande uppgifter, som lämnats av svenska spannmålsaktiebolaget rörande spannmålsföreningens och spannmålsbolagets försäljning för export och för foderändamål, torde i detta sammanhang förtjäna anföras. Tab. 48. Försäljning av vete och råg för export och ioderändamål (i ton). E x p o r t

F o d e r

S k ö r d e å r

1933-34 1934-35 1935—36 Summa

vete

råg

vete

råg

20 000 91000 116 000 227 000

18500 77000 39000

34 500 61500

12 200 38 200 30 600

81000 Med hänsyn till dessa sistnämnda fodermängder torde uppgiften över det ovan beräknade överskottet av brödsäd böra något reduceras. Normalt kan förutsättas, att åtminstone c:a 30 000 ton råg av brödsädsöverskottet i form av så kallat rågkraftfodermjöl försäljas som foder. Utöver hushållsförbrukningen och total utfodring skulle sålunda för brödsäd under förutsättning av normala skördar överskottet kunna uppskattas till c:a 70 000 ton årligen, varav omkring 50 000 ton vete och resten råg. Sammanlagt skulle detta överskott motsvara omkring 70 milj. fo-

145* derenheter eller c:a 1 % av den ovan beräknade totala stallfodringen. Detta utvisar, att vissa, men dock mycket begränsade, möjligheter redan nu — d. v. s. även utan en allmän produktionsstegring — föreligga att utöka animalieproduktionen på bekostnad av brödsädesproduktionen, utan att vårt lands förmåga att vara självförsörjande i fråga om brödsäd äventyras. — Förhållandet belyses måhända klarare genom en annan beräkning. Brödsädesarealerna skulle, under angivna förutsättningar, omedelbart kunna inskränkas med 30 000—35 000 hektar till förmån för foderodlingarna. Effekten av en dylik produktionsomläggning kan beräknas motsvara en foderproduktion av omkring 70 miljoner foderenheter. Då den genomsnittliga foderförbrukningen per ko och år torde utgöra omkring 2 000—2 500 foderenheter, skulle produktionsomläggningen möjliggöra en utökning av antalet kor med 30 000—35 000 djur, vilket i sin tur skulle medföra en stegring av mjölkproduktionen med 80 000—100 000 ton. 1 Mjölkproduktionens ökning skulle då utgöra omkring 2 % av den totala produktionen 1936. Då foderstaternas storlek understundom torde vara olämpligt anpassad efter kornas produktionsförmåga, skulle ökningen eventuellt kunna uppgå till närmare 3 %, därest tillskottsfodret användes uteslutande för att driva upp produktionen hos det nuvarande kreatursbeståndet. Hänsyn har ej i någotdera fallet tagits till kornas äggvitebehov, ulan förutsättningen har varit, att fodertillskottet innehåller erforderlig proportion äggvita. Dessa överväganden bestyrka intrycket av att en mera betydande omedelbar stegring i animalieproduktionen endast kan åvägabringas, därest foderimporten ökas. En annan sak är, att man främst på grund av den i kap. 5 berörda pågående produktivitetsstegringen redan inom den närmaste framtiden kan förvänta en allmän ökning av jordbruksproduktionen, vilken sannolikt i särskild grad kommer att beröra framställningen av animaliska produkter. Utrikeshandeln m e d jordbruksprodukter och jordbruksförnödenheter. Ovan har betonats, att vårt land i fråga om försörjningen med jordbruksalster under senare år i stigande grad blivit oberoende av utlandet. För animaliska produkter föreligger fortfarande exportöverskott. Härvidlag kan åtminstone ej i jämförelse med senare delen av föregående decennium någon stadigvarande nedgång konstateras. För cerealier har det importöverskott, som förelåg före jordbrukskrisen, utplånats och till och med övergått till exportöverskott. Som en sammanfattning torde den i tab. 49 meddelade överslagsberäkningen över jordbrukets handelsbalans förtjäna anföras. Den har uppgjorts efter i huvudsak samma grunder, som tillämpades av 1934 års spannmålsutredning 2 vid en liknande uppskattning. Sifferuppgifterna, som bland annat framräknats utifrån ganska godtyckligt valda reduktionstal för antalet skördeenheter av olika varuslag, äro naturligtvis i hög grad osäkra och hava endast anförts för att belysa de temporära förändringarna. Dessa giva vid handen, att en betydande förskjutning inträtt under de senaste åren. Om man tager jordbruksproduktionen såsom helhet i betraktande, föreligger numera ett exportöverskott av ganska betydande dimensioner. Därutöver hava inom landet betydande oförbrukade spannmålsmängder uppköpts och lagrats. Det förtjänar dock ytterligare understrykas, att exportöverskottet endast kan upprätthållas, därest importen av konstgödsel kan fortgå i nuvarande omfattning. Trädgårdsodlingen. I det föregående har, bland annat i anslutning till redogörelsen för befolkningsutvecklingen, framhållits, att trädgårdsodlingen undergått en avsevärd utvidgning sedan världskriget. Det skulle givetvis vara i hög grad önsk1 2

Härvid har räknats med samma genomsnittsproduktion per ko som år 1936. Betänkande med förslag ang. åtgärder för spannmålsodlingens stödjande (Stat. off. utr.1935:1)

146* T a b . 49. S v e r i g e s h a n d e l s b a l a n s m e d a v s e e n d e å j o r d b r u k e t i 1000 s k ö r d e e n h e t e r . (+ angiver exportöverskott, — importöverskott) V a r u s l a g

1911/13

1926/30

193S

1935 Smör Ost Fläsk och svin Nötkreatur o. nötkött Ägg Socker Potatis Vetemjöl Rågmjöl Annat mjöl Vetegryn Havregryn Andra gryn Omalet vete Omalen råg Havre Korn Majs Annan spannmål Hö Halm Kli Oljekakor Annat kreatursfoder

+ 320 670 3 395 + 44 870 + 162 140 + 620 3 476 4 358 7 047 7 862 1275 + 3127 + 392 - 180 971 - 81253 - 43114 + 562 879 615 22 745 724 + + 847 - 35 597 - 164 261 - 18 917

+ 308 325 3 241 + 136 766 + 13100 + 15 310 - 216 962 2 262 9 542 744 22 647 + 944 7 353 - 180 394 - 63 056 - 24 756 + 9 040 - 137 657 9 951 + 2 257 + 464 - 36 715 + 132 034 - 62 909

+ 348 000 2 569 + 124 614 + 16 230 + 14 035 - 13 470 171 151 12 29 212 199 4 680 - 21730 + 74 266 - 18 441 + 580 - 107 185 - 18 325 + 388 + 4 398 - 33146 - 147 333 8 467

+ 294 750 7 945 + 66 115 + 690 + 15 035 - 19 334 1486 115 + 236 33 197 + 149 5 V15 + 79 742 + 29 884 + 3 743 + 142 - 43 090 - 13 891 + 1362 + 7 720 4 230 - 167 792 + 4 614

-

-402039

+ 202 980 2 499 + 142 891 1700 + 20 005 - 177 018 + 925 1105 163 + 339 616 + 1124 5 553 - 170 055 - 47 365 - 18 024 + 820 - 243 709 9 319 + 486 + 609 - 19 010 - 97 902 - 44 629 - 4G8 488

+ 214415

+ 233 368

.

-

,

Summa

94 734

v ä r t att e r h å l l a e n m e r d e t a l j e r a d r e d o g ö r e l s e för t r ä d g å r d s p r o d u k t i o n e n s u t v e c k ling u n d e r s e n a r e å r a n a l o g m e d d e n , s o m l ä m n a t s o v a n i fråga o m j o r d b r u k s p r o d u k t i o n e n i ö v r i g t . S v å r i g h e t e r n a ä r o e m e l l e r t i d t i l l s v i d a r e oöverstigliga p å g r u n d av brist på statistiskt material. F r å g a n om frukt- och trädgårdsodlingens produkt i o n s - o c h a v s ä t t n i n g s f ö r h å l l a n d e n ä r e m e l l e r t i d för n ä r v a r a n d e f ö r e m å l för s ä r skild u t r e d n i n g i n o m en k o m m i t t é , s o m K u n g l . Maj:t t i l l k a l l a d e d e n 13 m a r s 1937. E n l i g t uppgift f r å n d e n n a k o m m i t t é h a r m a t e r i a l i n f ö r s k a f f a t s o c h u n d e r s ö k n i n g a r p å b ö r j a t s , s o m b l a n d a n n a t a v s e a t t belysa t r ä d g å r d s o d l i n g e n s u t v e c k l i n g u n d e r d e s e n a s t e å r e n . I a v v a k t a n p å r e s u l t a t e n av b e r ö r d a u t r e d n i n g skola h ä r e n d a s t i korthet några allmänna påpekanden göras. T r ä d g å r d s o d l i n g e n , s o m ä n n u för n å g o n m a n s å l d e r s e d a n u t g j o r d e e n g a n s k a o b e tydlig bisyssla vid s i d a n av j o r d b r u k e t , h a r u n d e r t r y c k e t av de f ö r ä n d r i n g a r , s o m k o n s u m t i o n s v a n o r n a u n d e r g å t t , u t v e c k l a t s till en n ä r i n g s g r e n , s o m giver f ö r s ö r j n i n g åt e n s t o r b e f o l k n i n g s g r u p p i v å r t l a n d . S y n n e r l i g e n h a s t i g t s y n e s d e n n a utveckling h a v a f o r t s k r i d i t u n d e r i n n e v a r a n d e d e c e n n i u m . Delvis h a r t r ä d g å r d s o d l i n g e n h ä r u n d e r b e v a r a t sin k a r a k t ä r a v b i n ä r i n g vid sidan av det egentliga j o r d b r u k e t . Men t r ä d g å r d s p r o d u k t i o n e n b e d r i v e s n u m e r o c k s å i v ä x a n d e u t s t r ä c k n i n g av självständiga företag. H ä r o m v i t t n a r u p p k o m s t e n a v de s. k. h a n d e l s t r ä d g å r d a r n a , v i l k a fått e n allt m e r ö k a d b e t y d e l s e för p r o d u k t i o n e n o c h a v s ä t t n i n g e n a v f r u k t o c h g r ö n s a k e r . Vissa u p p g i f t e r över t r ä d g å r d s o d l i n g e n s k o n c e n t r a t i o n till de s t ö r r e s t ä d e r n a i 1932 å r s a l l m ä n n a j o r d b r u k s r ä k n i n g giva o c k s å s t ö d å t d e n n a u p p f a t t n i n g . I n ä m n d a j o r d b r u k s r ä k n i n g f r a m h å l l e s i a n s l u t n i n g till en t a b e l l a r i s k översikt bland a n n a t följande:1 »Om man där (i redogörelsen återgiven tabell) betraktar exempelvis förhållandena inom Stockholms stad och län, så visar det sig, att till de undersökta städerna Stockholm och 1 Jordbruksräkningen 1932, sid. 72*.

147* Södertälje med deras förortsområden höra 67-5 % av hela trädgårdsarealen inom Stockholms stad och län, 74-3 % av arealen för de på åkern odlade trädgårdsväxterna och icke mindre än 89-7 % av arealen för trädgårdsväxter under glas, men däremot endast 27*0 % av hela åkerarealen. Inom de båda nämnda städerna med förortsområden uppgick hela den för trädgårdsväxter använda arealen till 5*08 % av åkerarealen, medan motsvarande procenttalet för landsbygdsdelen stannade vid 0-88 %, eller mindre än 1/5 därav. Ungefär liknande äro förhållandena inom övriga undersökta län.» Att möjligheterna att utöka produktionen av frukt och grönsaker äro betydande, ligger i öppen dag och torde ej tarva närmare kommentarer. Här skall endast understrykas, att trädgårdsodlingen i jämförelse med jordbruket är i behov av mycket små arealer. Trädgårdsodlingens framtida utvecklingsmöjligheter äro närmast beroende av avsättningsförhållandena och arbetskraftstillgången. Den senare betingelsen lärer kunna bliva uppfylld i en snar framtid, då, såsom ovan visats, den manliga befolkningen i arbetsför ålder i jordbruket upphört att gå tillbaka, samtidigt som rationaliseringen inom jordbruket tenderar att frigöra arbetskraft. Den förra sammanhänger med de åtgärder, som vidtagas i syfte att höja näringsstandarden hos de breda folklagren. För närvarande är dock den inhemska produktionen av hithörande produkter ingalunda tillräcklig att fylla ens det nuvarande behovet. Ovannämnda frukt- och trädgårdsutredning har låtit verkställa en sammanställning över importen av trädgårdsprodukter, varur vissa uppgifter, som äro belysande för det nuvarande läget, återgivas i tab. 50. Tab. 50. Översikt över årsinförseln av vissa trädgårdsalster (i ton). 1912-14 1924-26 1927-29 1930-32

1936 Färska eller enbart kokade köksdärav lök > vitkål

»

tomater

Sällade eller torkade samt syltade eller konserverade köksväxter

1970 1534 3 13 11 93 32

4 751 3 724 116 16 54 329 155

6 401

7 401

5 896

5 731

4 407 213 7 190 908 914

5 647 3 862 22 2 147 570 824

2 529

3 941 182 15 163 677 591

3 248 22 0-3 95 385 786

3 886 11 0-K 151 439 1141

3 218 379 09 176 342 1311

69 409 60 090 65 529 65 502 19 079 16 768 9 769 12 013 12 865 7049 7 580 4 074 5 455 4 256 14 133 27 075 33 501 34 830 34 998 111*7 12 4d3 7 421 7 314 8 253 1 593 3 205 2 295 2 249 2 351 1433 1990 1671 2 217 4 815

77 991

Färska eller enbart kokade fruk11944 35 952 ter och bär 3109 12 969 därav äpplen 3 821 576 > päron 5 865 9 630 > apelsiner 1096 6 940 » bananer > citroner 826 1344 365 981 Saltade eller torkade och syltade eller konserverade frukter och bär

3 596

7 056

13 870 7 716 35086 10 075 1929 7114

10 073 13 282 11461

"

Denna sammanställning utvisar, att importen av samtliga här nämnda alster undergått en stark stegring sedan åren före världskriget. Den starkaste ökningen företer gruppen »färska eller enbart kokade frukter och bär», som sjufaldigats sedan åren 1912—14. Inom denna grupp är det i första hand apelsiner och bananer, som uppvisa en iögonenfallande importstegring, men även införseln av äpplen har 21—378846.

148* stigit. Anmärkas bör emellertid, att uppgifterna över färska eller enbart kokade frukter och grönsaker understundom inkludera kvantiteter, som ej gå till omedelbar hushållsförbrukning, utan exempelvis omhändertagas av livsmedelsindustrier m. m. Till en betydande del lärer den import, som här föreligger av alster, som produceras även inom den svenska trädgårdsodlingen, äga rum under den tid av året, då ingen eller ringa försäljning av svenska produkter sker. Även om hänsyn tages härtill, förefaller det dock icke omöjligt, att en del av importen av trädgårdsprodukter skulle kunna ersättas med inhemska produkter, utan att den näringshygieniska kvaliteten på förbrukningen av trädgårdsalster sänktes. En viss marginal synes i varje fall vid ett ytligt bedömande föreligga att på bekostnad av förbrukningen av importerade grönsaker och frukter utöka den inhemska trädgårdsodlingen. 1

Kap. 7. Statliga stödåtgärder för jordbruket i Sverige. Vad gäller prisutvecklingen på jordbruksprodukter under krisen samt de statliga regleringsanordningarna för jordbruksproduktionen må här hänvisas till följande redogörelse, vilken hämtats ur en av författaren till denna bilaga utarbetad promemoria, som tidigare publicerats av utredningen rörande lag om minimilöner för lantarbetare. 2 »Beträffande det svenska jordbrukets ekonomiska läge och utveckling före jordbrukskrisen må till en början erinras om att det inhemska prisläget för jordbrukets viktigare saluartiklar under praktiskt taget hela 1920-talet varit direkt beroende av förhållandena på världsmarknaden. Under tiden efter världskriget har nämligen jordbruket utvecklats därhän, att import av brödsäd och fodermedel ägt rum samtidigt som en betydande export skett av smör, slaktdjur, fläsk och ägg. Åren 1929 och 1930 uppgick sålunda importen av vete till ungefär 1 / 3 och av råg till omkring 1/4 av förbrukningen inom landet. Det kan vidare nämnas, att smörexporten år 1929 utgjorde över 40 procent av den totala smörförsäljningen samt att cirka 30 procent3 av saluproduktionen av fläsk exporterades. Till följd av dessa omständigheter har prisläget på den internationella brödsädsmarknaden varit bestämmande för de priser som de svenska spannmålsodlarna erhållit och de priser som utgått till exportörerna av animaliska jordbruksprodukter hava direkt påverkat prisläget för dylika produkter på den inhemska marknaden. På grund av dennas nära beroende av marknadsförhållandena utomlands blevo verkningarna av det prisfall på jordbruksprodukter som ägde rum i och med den internationella jordbrukskrisen mycket snabbt skönjbara i Sverige. Priserna på vegetabiliska jordbruksprodukter gingo starkt tillbaka redan under de sista åren av 1920-talet. Tidigast drabbades sockerbetsodlingen av prisfallet. Från 1924 till 1929 reducerades sålunda betpriset med närmare 60 procent, vilket medförde en minskning av odlingsarealerna och därmed av arbetstillfällena för betarbetarna i södra Sverige. Sedan 1925 ha prisrörelserna även för spannmål varit sjunkande. Åren 1929 och 1930 fick prisfallet på brödsäd en synnerligen våldsam karaktär, vilket hade till följd att spannmålsproduktionens räntabilitet hastigt undergick en stark försämring. Även 1930 var jordbrukskrisen lokaliserad till de större jordbruken i södra och mellersta Sverige, för vilka ett mera betydande saluöverskott av vegetabilier föreligger. De mindre jordbruken torde då knappast ha haft någon känning av krisen. Visserligen kan redan 1929 en viss försämring av priserna jämväl på animaliska produkter konstateras, men samtidigt sänktes också produktionskostnaderna till följd av sjunkande priser på fodermedel, varför animalieproduktionens räntabilitet sannolikt ej för1 Det synes emellertid önskvärt, att man härvid särskilt söker uppmuntra produktionen av speciellt vitamin- och mineralämnesrika grönsaker, frukter och bär. Det är nämligen att märka, att 2 exempelvis olika äpplesorter kunna uppvisa betydande skillnader i fråga om vitaminhalten. Betänkande med förslag till lag om minimilöner för lantarbetare (Stat. off. utr. 1937: 21, sid. 62 ff.). 3 Siffran justerad i föreliggande undersökning på grundval av de resultat, som framkommit i de ovan företagna beräkningarna.

149* ä n d r a d e s i n ä m n v ä r d grad. Prisfallet på spannmål stimulerade emellertid producenterna av b r ö d s ä d att öka animalieproduktionen. En bidragande orsak härtill var utan tvivel de f ö r u t n ä m n d a reduktionerna av fodermedelspriserna. Den förändring i produktionsinriktning från vegetabilisk till animalisk saluproduktion, sona m a n i viss mån k a n tala om u n d e r dessa år, ägde rum samtidigt som en fortgående försämring av avsättningsförhållandena inträffade. Till en början gällde detta exportmarknaderna i Tyskland och England, där krisen inom den industriella produktionen resulterade i minskad efterfrågan på animaliska livsmedel och starkt fallande priser. Under senare delen av 1931 inträdde en försämring även av den inhemska m a r k n a d e n för jordbruksprodukter, och från och med 1932 utsträcktes jordbrukskrisen jämväl till den animaliska produktionen. Prisfallet fick h ä r ett synnerligen våldsamt förlopp. År 1932 hade sålunda smörpriset sjunkit till en nivå, motsvarande endast något mer än 60 procent av 1929 års pris, vilket medförde en sänkning av priset på produktmjölk från cirka 12 till 7 öre per liter. Även äggpriset samt priserna p å nötkreatur och svin reducerades lika starkt. Beträffande producentprisernas utveckling m å i övrigt hänvisas till efterföljande sammanställning över priserna p å viktigare saluprodukter i öre per kilogram. Å r

Vete 1

Produktmjölk 2

Konsumtionsmjölk 3

Ägg

1925—1929 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

22-66 24-98 18-43 19-11 17-70 17-28 16-97 16-69 17-01

11-7 11-8 8-1 6-8 6-1 6-9 8-3 90 97

22 22 21 21 20 20 21 21 22

158 175 125 106 94 90 99 114 127

Kor kl. I 4 Svin kl 64 76 58 48 38 35 46 57 60

110 128 95 59 61 59 56 83 89

(Siffrorna i tablån hava beräknats efter delvis andra grunder i föreliggande undersökning än i den här citerade utredningen.) 1 Lantbrukssällskapets medelnotering. — 2 Beräknat pris för producenter exklusive skummjölksvärde. — 3 Detaljhandelspris efter avdrag av mjölkavgift. — 4 Medelnotering levande vikt vid offentliga slakthus.

Prisrörelsernas bottenläge nåddes sålunda med undantag för brödsäd — på spannmålsproduktionens område hade nämligen statliga stödåtgärder vidtagits redan från och med budgetåret 1930/1931 — i allmänhet 1932/1933 och motsvarade cirka 70 procent av förkrispriserna. Med kännedom om prisutvecklingen p å världsmarknaden är det ytterst sannolikt, att en ytterligare nedgång i priserna skulle inträffat även i Sverige, om statsmakterna ej i detta läge vidtagit några åtgärder i syfte att stödja prisnivån. Det är givetvis förenat med stora svårigheter att exakt angiva det prisläge, som i så fall skulle förefunnits, men en överslagsberäkning ger vid handen, att j o r d b r u k a r n a s bruttoinkomster av försålda jordbruksprodukter vid oförändrad saluproduktion i så fall ej skulle uppgått till 60 procent av motsvarande inkomster i genomsnitt för åren 1925—1929, vilket skulle inneburit en total årlig inkomstminskning av n ä r m a r e 400 miljoner kronor. Att verkningarna av jordbrukskrisen redan i det läge, som faktiskt uppstod, voro synnerligen svåra, framgår exempelvis därav att antalet årligen i k o n k u r s försatta j o r d b r u k a r e fördubblades från år 1930 till 1932. Regleringsåtgärderna för jordbruksnäringens stödjande hava en efter en tillkommit i akuta krislägen. Åtgärder vidtogos inom olika produktionsgrenar, allteftersom det ekonomiska läget så erfordrade, i första hand till förhindrande av ytterligare prisfall, och avsågos vara av mer eller mindre tillfällig art. I främsta r u m m e t hava regleringsanordningarna inneburit att priserna upprätthållits genom att utländsk konkurrens utestängts och den inhemska marknaden förbehållits inhemska produkter. När trots detta ett tillfredsställande prisläge ej uppnåtts, hava åtgärder därjämte vidtagits att genom stöd åt exporten eller på annat sätt minska saluöverskottet på den inhemska marknaden. Stödåtgärderna hava därför haft karaktären av prisregleringar och endast i undantagsfall, såsom beträffande sockerbetsregleringen, har kontroll över produktionsvolymen vidtagits. Något enhetligt system av stödanordningar förefanns ej under de första krisåren. F r å n och med 1934 års riksdag hava däremot beslut om de olika stödanordningarna med un-

150* dantag för sockerbetsregleringen fattats på en gång och i ett sammanhang. Statsmakterna ha därvid med hänsyn till den internationella utvecklingen på jordbruksproduktionens område sökt giva jordbruksstödet en enhetligare och varaktigare utformning samt koordinera regleringsanordningarna i syfte att vidmakthålla den avvägning mellan jordbrukets olika produktionsgrenar, som ansågs råda före krisen. Som mål för jordbrukspolitiken har man uppställt vissa angivna prislägen, vilka i regel satts i relation till medelpriserna 1925—1929. 1936 års riksdag uttalade sig sålunda för att priserna skulle tillåtas variera från en lägsta nivå, som motsvarade 85 % av medelpriserna 1925—1929, till en högsta nivå, som skulle ligga något över de nyssnämnda medelpriserna. 1937 års riksdag har uttalat, att utformningen av regleringsanordningarna borde ske med utgångspunkt från en prisnivå, ungefärligen motsvarande samma medelpriser, samt att priserna borde tillåtas fritt röra sig inom 15 procent under respektive över denna nivå. Krisåtgårderna inleddes med 1929 års beslut om reglering av sockerbetsproduktionen Stödet utgick som förut berörts ursprungligen i form av subvention men har sedermera ändrats därhän, att sockerbolaget tillerkänts införselmonopol på råsocker under förutsättning att de tillämpa vissa för ett år i sänder fastställda priser och bestämmelser i övrigt om inköpskvantiteter av betor. Betodlarna, som sålunda få sälja till sockerbolaget till fastställda priser, äro numera i sin tur skyldiga att tillämpa av staten godkända minimilöner för betarbetarna. Spannmålsregleringen, som beslutades första gången 1930, innebar till en början, att den inhemska marknaden i första hand reserverades för den svenska brödsäden. Kvarnarna hava sålunda ålagts att vid förmalning av vete eller råg använda svensk vara i den utsträckning, som fastställts av staten. Med regleringen av spannmålsimporten har från och med skördeåret 1931 kombinerats skyldighet för staten att genom härför inrättade organ till priser, som fastställdes för varje skördeår, uppköpa all den kvarndugliga inhemska brödsäd, som salubjöds 1 juni—1 augusti. Denna s. k. inlösningsgaranti gällde till och med 1935 års skörd och har härefter ersatts med skyldighet för staten att vid vissa fastställda prislägen stödja priserna genom att företaga uppköp till en viss för år begränsad kvantitet i den fria marknaden, en åtgärd, som emellertid ännu ej behövt tillgripas. En del av det överskott utöver den inhemska förbrukningen som uppkom under de år inlösningsförfarandet var i kraft, har exporterats, en annan del har denaturerats och försålts som fodersäd. Slutligen hava vissa kvantiteter lagrats. De sammanlagda förlusterna för det allmänna på spannmålsregleringen ha beräknats till 93 miljoner kronor, varav 71-5 miljoner kronor i prisfallsförluster och 15-9 miljoner kronor i lagringskostnader. På animalieproduktionens område hava regleringsanordningarna i allmänhet inneburit, att staten reglerat importen och lämnat stöd åt exporten. Genom reglering av foderpriserna har därjämte en någorlunda oförändrad produktionsvolym eftersträvats. Det första beslutet om stödåtgärder fattades 1932 och gällde mjölkproduktionen och tillverkningen av mejeriprodukter. Mjölkregleringen sådan den numera utformats innebär först och främst i regel förbud mot import av mjölk- och mejeriprodukter. Vidare utbetalas pristillägg å exportsmör, motsvarande skillnaden mellan det inom landet fastställda priset och det pris exportörerna erhålla. År 1933 utbetalades i pristillägg för export av smör sammanlagt 9-7 miljoner kronor, 1934 26'7 miljoner kronor, 1935 14-9 miljoner kronor och 1936 9-6 miljoner kronor. Med mjölkregleringen har i övrigt åsyftats att få till stånd en utjämning mellan priset på konsumtionsmjölk och priset på mjölk, som användes för framställning av mejeriprodukter. För detta ändamål uttages avgift å all i riket saluförd mjölk.1 Nämnda avgift uppgår för närvarande till 2 öre för kilogram. Det belopp som härigenom inflyter användes dels till pristillägg å produktmjölk och dels för att tillsammans med margarinaccismedel och en del av de medel som inflyta genom skatt på oljekaksfoder finansiera smörexporten. Priserna på slaktdjursmarknaden hållas sedan 1933 uppe dels genom importrestriktioner och dels därigenom att staten subventionerar exporten och medverkar till en utjämning av priserna på olika marknader så att de svenska fläskexportörerna erhålla samma betalning oavsett på vilken marknad försäljning äger rum. Därest priserna på bacon i England, som under senare år tillämpat kontingentering av baconimporten, överstiga de inhemska fläskpriserna, inbetalas prisskillnaden till en fond, vilken tillsammans med medel som inflyta genom slaktdjursavgifter och avgifter på vissa fodermedel användes att stödja exporten av fläsk, levande svin och nötkreatur till marknader med lägre priser än de inhemska eller vid tidpunkter, då fläskpriset utomlands är lägre än på den svenska 1 Mjölkavgift uppbäres dock ej inom vissa orter och områden och ej heller för mjölk från brukningsdelar, vara regelmässigt hållas högst 2 kor, i den mån mjölken försäljes av producenter direkt till konsumenter.

151* marknaden. Det kan i detta sammanhang nämnas, att år 1934 tillfördes den ovannämnda fonden cirka 3 miljoner kronor i exportprisvinster på bacon. Samma år utbetalades omkring 713 000 kronor för nötkreatursexport. År 1935 utbetalades i pristillägg för export av bacon omkring 1-2 miljoner kronor och för export av nötkreatur cirka 742 000 kronor. År 1936 voro motsvarande utbetalningar 862 000 kronor respektive 226 000 kronor, varjämte för export av levande svin till Tyskland utbetalades cirka 434 000 kronor. Stödåtgärderna för äggproduktionen, vilka tillkommo första gången 1934, ha utformats efter i huvudsak enahanda grunder som slaktdjursregleringen. Importen har begränsats, och exporten lämnats stöd. Kostnaderna för äggexporten belöpte sig under 1934 till cirka 326 000 kronor, under 1935 till 705 000 kronor samt under 1936 till 761 000 kronor. Fodermedelsregleringen, som inleddes med 1933 års beslut om oljekaksskatt, har inneburit för vissa foderslag införandet av import- och försäljningsavgifter, för andra därjämte direkt reglering av införseln och har sålunda medfört högre priser å utländskt kreatursfoder ...» Till komplettering av ovanstående uppgifter må endast under hänvisning till bilaga 2 i fråga om de f i n a n s i e l l a förhållandena tilläggas följande. Inkomsterna av margarinaccisen, som vid nuvarande försäljning och accis — 45 öre per kg — beräknas uppgå till 20 å 25 miljoner kronor, utgjorde för år 1935 16 miljoner och år 1936 15 miljoner kronor. Inkomsterna av oljekaksskatten uppgingo under budgetåret 193536 till 10 miljoner kronor och införselavgifterna för majs och andra hithörande fodermedel under samma budgetår till 1*4 miljoner kronor. I mjölkavgiftsmedel beräknas vid en mjölkavgift av 2 öre per liter numera inflyta närmare 60 miljoner kronor. För närvarande uttages mjölkavgift med 1 öre per liter. Slutligen må framhållas, att statliga ingripanden förekommit även på andra an de ovan nämnda områdena av jordbruksproduktionen. Sålunda är odlingen av fabrikspotatis föremål för en reglering av liknande natur som sockerregleringen.

Kap. 8.

K o r t t i d s v e r k n i n g a r n a a v s t ö d å t g ä r d e r n a för j o r d b r u k s n ä r i n g e n .

I överensstämmelse med den disposition, som inledningsvis framlagts, skola närmast verkningarna på kort sikt av de senaste årens jordbrukspolitik analyseras. Av lättförklarliga skäl kan det ej bliva frågan om en uttömmande och i detalj ingående behandling av hithörande problem utan endast om en exemplifierad redogörelse för hur en dylik analys bör läggas utifrån de synpunkter, som varit vägledande för denna undersökning. Erinras bör också att i det föregående, sid. 143*, verkningarna av regleringsanordningarna i avseende å fodermedelsanvändningen och dess sammanhang med fläsk- och mjölkproduktionens utveckling redan berörts. Till en början böra verkningania av de vidtagna stödåtgärderna för jordbrukarbefolkningens inkomster behandlas. Därefter synes lämpligt att beröra vilka konsekvenser de ovan berörda prisförändringarna haft för den reala inkomstutvecklingen inom övriga näringsgrupper. Det blir med andra ord fråga om att diskutera de reala inkomstöverflyttningar mellan olika befolkningsgrupper, som åstadkommits genom jordbrukspolitiken. Härvid kommer man bland annat in på problemet om förhållandet mellan förändringarna i priserna och förändringarna i konsumtionen. Inkomstutvecklingen inom jordbruket. Vissa uppgifter om prisutvecklingen i fråga om viktigare jordbruksprodukter hava ovan lämnats i samband med redogörelsen för stödåtgärderna. Då prisutvecklingen är av väsentlig betydelse för inkomstförhållandena inom jordbruket, anföras i det följande vissa kompletterande data.

152* Enligt inom jordbruksnämndens kansli upprättad index över producentpriserna, vari priserna på de olika produkterna vägts i förhållande till årsomsättningen 1934, nådde producentprisnivån år L932 ett bottenläge, vilket motsvarade 69 % av medelnivån för åren 1923—1929. Den härpå följande prisstegringen beräknas vid mitten av år 1937 hava höjt producentpriserna till c:a 90 % av sagda medelnivå. 1 Prisnedgången under krisen medförde givetvis en försämring av jordbrukets räntabilitet. Härvid bör emellertid ihågkommas, att samtidigt med producentpriserna även priserna på förnödenheter för jordbruket föllo. Majspriset reducerades t. ex. till hälften och priset på jordnötskakor till c:a 65 % av medelpriserna före krisen. Att döma av lantbrukssällskapets index gingo även priserna på övriga förnödenheter för jordbruket, såsom gödselmedel, maskiner och redskap tillbaka. Däremot är det föga troligt, att jordbrukets låneutgifter, räntor och amorteringar undergått någon nämnvärd sänkning under de egentliga krisåren, eftersom räntenivån först under krisens senare del började falla, och lånen dessutom till stor del voro bundna. Löneutgifterna voro vikande — ehuru ej i samma grad som produktpriserna. Jordbrukets lönsamhet betingas emellertid ej endast av priserna på produkter och produktionsmedel utan även av produktionsvolymen, som undergått stora förändringar under de senaste åren. Av ännu större betydelse är produktionsvolymen i fråga om inkomstutvecklingen för jordbrukarbefolkningen i dess helhet, vilken är av ännu större intresse än räntabiliteten, som endast angår — den i detta fall dock mycket stora — företagarklassen. I det följande skall denna inkomstutveckling för hela jordbrukarbefolkningen n ä r m a r e belysas. Härvid meddelas även vissa specifikationer för företagare och lantarbetare; mellan de olika grupperna av företagare kan däremot ingen åtskillnad göras. Jordbrukets bruttointäkter skulle prinicipiellt kunna beräknas genom en uppskattning av det t o t a l a p r o d u k t i o n s v ä r d e t inom jordbruksnäringen. 2 En dylik uppskattning möter emellertid betydande svårigheter. Dels är det nästan omöjligt att undvika dubbelräkningar p å grund av det förhållandet, att vissa produkter hava karaktär av halvfabrikat, vilka användas i den fortsatta produktionen och sålunda bliva medräknade flera gånger. Det går exempelvis icke att addera hela skördevärdet till värdet av animalieproduktionen, eftersom en del av skörden användes till utfodring och sålunda ingår i sistnämnda post; beträffande den till utfodring använda mjölken skulle det t. o. m. bliva fråga om en »tredubbelråkning». Härtill kommer den omständigheten, att man endast äger mycket ofullständig kännedom om alla de poster, vilka ingå i jordbrukets totalproduktion — bland annat av den anledningen att jordbrukarbefolkningens konsumtion av egna jordbruksalster är synnerligen svår att uppskatta. Av dessa anledningar hava efterföljande beräkningar inriktats på v ä r d e t a v j o r d b r u k e t s s a l u ö v e r s k o t t , som torde variera i relativt något högre grad än den totala bruttoinkomsten. Detta saluöverskott är i det närmaste liktydigt med den kontanta bruttoinkomsten, som givetvis äger ett betydande självständigt intresse. För de år, regleringsanordningarna för jordbruksproduktionen varit i kraft, föreligga för viktigare jordbruksalster för ändamålet erforderliga uppgifter om saluöverskottet eller viss huvuddel därav. På grundval av dessa uppgifter har författaren till denna redogörelse för konjunkturinstitutet verkställt en specialundersökning om jordbrukets försäljningsinkomster under olika år från och med 1929.3 Det ä r dessa undersökningsresultat, som i det följande anföras. 1 Jordbruksnämndens index anföres i tab. 53 sid. 159*. 2 Det bör erinras om att man måste skilja mellan jordbrukets inkomst och jordbrukarbefolkningens. Den senare inbegriper nämligen även inkomst av skogsbruk och andra till jordbruket icke hänförliga produktionsområden, vilka här icke beaktas. 3 Kunjunkturläget hösten 1937. Meddelanden från Konjunkturinstitutet Ser. A: 1 sid. 93 ff., samt tabell XIV sid. 145.

153* T a b . 51. J o r d b r u k e t s f ö r s ä l j n i n g s i n k o m s t e r o c h utgifter i m i l j o n e r k r o n o r . 1929 Varuslag

Jan.- Hela juli året

Försäljningsinkomster Vete Råg Havre Sockerbetor Potatis Konsumtionsmjölk Produktmjölk Mjölk totalt Slaktnöt Kalv Svin Äga

1936 1930 1931 1932 1933 1934 1935

1937 Jan.- Hela Jan.juli året juli

av: 22-0 21-9 10-8

45-8 57-9 60-9 66-9 91 97 37-5 74-7 40-6 87 43-6 38-2 31 25-0 35-6 48-1 44 18-2 35-6 18-7 19-4 13-7 14-9 17-3 15-8 21-4 24 11-3 23-1 13-6 18-2 32-1 21-0 39-4 49-2 45-2 49 50-4 25-0 44 37-6 40-4 40-5 31-1 30-9 39 22-9 42-2 24-6 94 161-9 148-2 145-2 141-1 126-3 130-8 136 86-5 148-0 89-5 117-0 2U1-6 184-9 162-2 143-5 164-6 206-4 221 144-1 249-6 156-1 211-7 363-5 333-1 307-4 284-6 290-9 337-2 358 230-6 397-6 245-6 16-3 30-6 30-4 22-5 18-5 17-3 24-2 32 35-9 20-9 19 18-2 30-4 28-9 22-7 21-3 19-1 22-1 27 25-5 20-1 33 63 106-1 107-6 75-4 74-6 69-5 70-5 92 58 102-5 61-0 22 34-8 39-2 25-3 23-0 22-9 2531 22-6 36-6 26-6 inkomster 408-9 7371 718- 6222 6111 6431 723-0 787-0 4416 477-1 832-3

Summa Utgifter för: Oljekaksfoder m. m. Majs Inkomster ter

Summa utgifter ovanstående utgif

Index för inkomster — ovanstående utgifter Kontant årslön för statavlönad körkarl (kr.) Index för årslöner enligt ovan

37-8 8-5 46-3 3626

66-6 13-5

3915-6

42-4 29-9

80-1 55-3

72-3

657-0 6534 5499 100

633 100

629 100

32-5 24-0 56-5 554 6 84 617 98

33-2 24-1 57-3 585-8 89 615 97

44-6 12-4

55-3 28 6-6 6-3

57-0

54-4 11-9

35-0

48-1 23-1 71-2

66-3

6660 725-1 406-6

405-9 766-0

101 625 99

110 643 102

117 723 115

E n s a m m a n f a t t a n d e ö v e r s i k t a v u t v e c k l i n g e n m e d d e l a s i t a b . 5 1 . Av n a t u r l i g a s k ä l k u n n a s i f f r o r n a i d e n n a t a b e l l e n d a s t g ö r a a n s p r å k p å att å t e r g i v a d e n u n g e färliga s t o r l e k s o r d n i n g e n a v s a l u p r o d u k t i o n e n s v ä r d e o c h f ö r ä n d r i n g a r n a d ä r i . R ö r a n d e t i l l v ä g a g å n g s s ä t t e t vid u t f ö r a n d e t a v b e r ä k n i n g a r n a h ä n v i s a s till s ä r s k i l t tilllägg, s o m m e d d e l a s efter d e n n a r e d o g ö r e l s e . H ä r m å b l o t t b e t o n a s , att r e d o v i s n i n g e n är något ofullständig. S å l u n d a i n g å b l a n d a n n a t i n g a u p p g i f t e r för t r ä d g å r d s o d lingen o c h l a n d s s l a k t e n . T o t a l s i f f r o r n a ligga d ä r f ö r s a n n o l i k t för lågt. De t o r d e d o c k p å ett n å g o r l u n d a r i k t i g t s ä t t i n d i c e r a själva u t v e c k l i n g s g å n g e n . B r u t t o i n t ä k t e r n a p å f ö r s ä l j n i n g e n n å enligt t a b e l l e n m i n i m u m å r 1932, d å ifråg a v a r a n d e i n t ä k t e r s y n a s h a v a r e d u c e r a t s m e d 15 % i j ä m f ö r e l s e m e d å r 1929. S e d a n å r 1932 h a r en s t a d i g v a r a n d e f ö r b ä t t r i n g i n t r ä t t , o c h å r 1936 lågo de b e r ä k n a d e f ö r s ä l j n i n g s i n k o m s t e r n a 15 % h ö g r e ä n 1929 o c h 36 % h ö g r e ä n 1932. E n d a s t i f r å g a o m r å g f ö r s ä l j n i n g a r n a r e d o v i s a s i n t ä k t e r , s o m 1936 m e r väsentligt u n d e r s t i g a 1929 å r s i n k o m s t b e l o p p , h u v u d s a k l i g a s t s a m m a n h ä n g a n d e m e d d e n o v a n berörda tillbakagången i rågodlingarna. Nedgången i jordbrukets försäljningsink o m s t e r f r a m till 1932 ä r s v a g a r e o c h f ö r b ä t t r i n g e n efter 1932 s t a r k a r e ä n p r i s r ö r e l s e r n a u n d e r m o t s v a r a n d e p e r i o d e r , vilket b e r o r p å d e n k v a n t i t a t i v a ö k n i n g e n i s a l u ö v e r s k o t t e t . D e t b ö r d o c k o b s e r v e r a s , a t t 1929, i j ä m f ö r e l s e m e d f ö r e g å e n d e å r , v a r ett g a n s k a o g y n n s a m t å r för d e n v e g e t a b i l i s k a j o r d b r u k s p r o d u k t i o n e n . Det s k u l l e v a r a av b e t y d a n d e i n t r e s s e att f r å n d e s s a b r u t t o i n k o m s t e r d r a g a v ä r det av alla de k o s t n a d s p o s t e r , v i l k a u t b e t a l a s till u t a n f ö r j o r d b r u k e t s t å e n d e be-

154* folkningsgrupper — sålunda utgifter för räntor, maskiner och redskap, konstgödsel, utifrån inköpta fodermedel m. m. På så sätt skulle en uppfattning om jordbrukarbefolkningens nettointäkter av saluöverskottet och förändringarna däri kunna erhållas. Det föreligger emellertid ingen möjlighet att uppskatta alla hithörande kostnadsposter. I tabellen hava endast kunnat införas uppgifter om utgifterna för vissa utifrån inköpta fodersorter, huvudsakligen oljekaksfoder och majs. Om dessa utgifter dragas från bruttointäkterna av försäljningen, befinnes, att bottenläget nås redan år 1931, sålunda något tidigare än enligt de förut angivna bruttosiffrorna (1932). Vidare kan konstateras, att förbättringen i jordbrukets försäljningsinkomster från januari—juli 1936 till motsvarande period 1937 helt uppväges av den stegring, som kostnaderna för inköpta fodermedel kunna beräknas hava undergått. 1 Nettot är t. o. m. något lägre för den sistnämnda perioden än för den förstnämnda. Beträffande en annan väsentlig utgiftspost, nämligen ränteutgifterna, kan blott allmänt sägas, att jordbrukarna, med hänsyn till vad som förut anförts angående lånens bundenhet, först under de allra senaste åren torde hava i större utsträckning kunnat tillgodogöra sig sänkningen i räntenivån. Detta skulle emellertid innebära, att stegringen i nettointäkterna under den senaste tiden skulle vara större, än vad som angives i tabellen. Å andra sidan bör emellertid ihågkommas, att de under senare år starkt ökade nyinvesteringarna torde hava medfört en tendens till ökning i jordbrukets räntebelastning. Hittills anförda uppgifter äro avsedda att i någon mån indicera inkomstutvecklingen för den totala jordbrukarbefolkningen — dock givetvis utan hänsynstagande till inkomster av skogsbruk m. m. Det är emellertid även av intresse att i någon mån söka bedöma olikheterna i inkomstutvecklingen för företagare och arbetare. I tabellen återfinnes en uppgiftsserie, avseende den kontanta årslönen för statavlönade körkarlar enligt socialstyrelsens officiella lönestatistik. Dessa uppgifter utvisa, att lönerna för jordbruksarbetare under krisen endast i mycket ringa grad reducerats. Lönerna nå minimum ett år senare än försäljningsinkomsterna och förete även under den senaste inkomststegringsperioden för jordbruket en karakteristisk eftersläpning. Detta innebär, att nettoinkomsterna för de företagare, vilka sysselsätta lejd arbetskraft, varierat i väsentligt högre grad än jordbrukets enligt ovan definierade nettoinkomster av försäljningen. Det är emellertid osäkert, huruvida detta gäller i fråga om det senaste året. Den mest betydande inkomstförbättringen för arbetarna i jordbruket inträdde nämligen under hösten 1936 i samband med det detta år nyingångna kollektivavtalet. Vidare förtjänar i detta sammanhang erinras om de av 1936 och 1937 års riksdagar antagna bestämmelserna om reglerad arbetstid för lantarbetare. I sitt slutgiltiga utformande beräknas denna lag, som först från och med 1 november 1937 mer allmänt tillämpats, innebära en förkortning av arbetstiden för kreatursskötare med över 16 % och för övriga lantarbetare med omkring 10 %. 2 Här anförda uppgifter och överväganden synas beträffande utvecklingen under de allra senaste åren leda till följande slutsats. Jordbrukarbefolkningens nominella inkomster och i synnerhet dess realinkomster torde under åren 1935—1937 hava ej oväsentligt överskridit 1929 års nivå. Detta gäller såväl i fråga om lantarbetare som företagare inom jordbruket. 1 Till följd av ett gynnsamt skördeutfall och en tydlig prisuppgång under sistlidna höst torde dock även nettosiffran för hela året 1937 komma att överstiga motsvarande tal för år 1936. 2 Se härom utredning rörande kompensation för jordbrukets arbetstidsförkortning (ej publ.). Beträffande kostnadsverkningarna av ovan nämnda förbättringar i lantarbetarnas arbetsvillkor gå meningarna starkt isär. Kostnadsstegringen till följd av arbetstidsförkortningen synes hava uppgått till 4 å 5 % av de totala produktionskostnaderna.

155* Av tab. 51 framgår slutligen, att under år 1929 icke mindre än 76*7 % av de beräknade försäljningsinkomsterna hänförde sig till animalieprodukter. För år 1936 är motsvarande tal 72*8 %. Eftersom sålunda omkring 3 /4 av det svenska jordbrukets försäljningsintäkter hänföra sig till animaliska produkter, 1 måste stödanordningarna för animalieproduktionen vara av vida större betydelse för jordbrukets inkomstutveckling än regleringsanordningarna för vegetabilieproduktionen. Förändringarna i försäljningsinkomsterna äro, såsom nyss antytts, ej enbart betingade av stödåtgärderna för jordbruksnäringen, vilka väsentligen haft karaktären av prisstöd, utan även av variationerna i försäljningsvolymen och prisutvecklingen utomlands. Ett mera renodlat uttryck för enbart jordbrukspolitikens verkningar skulle med hänsyn härtill kunna erhållas, om de faktiska försäljningsinkomsterna för olika produkter varje år kunde jämföras med de intäkter, som skulle influtit under förutsättning, att inga stödåtgärder vidtagits. Härvid skulle man i första hand utgå från de priser, som skulle hava varit gällande, ifall inga regleringsåtgärdei förekommit. Då den inhemska marknaden under denna förutsättning skulle hava varit direkt beroende av utlandet, föreligga vissa möjligheter för en någorlunda realistisk uppskattning av dessa priser. De i det följande anförda uppgifterna bygga också på en dylik metod. Beträffande beräkningsgrunderna må i huvudsak hänvisas till en grundtabell i det efterföljande tillägget. Om ingen jordbruksreglering förefunnits, skulle emellertid icke endast prisnivån utan även försäljningsvolymen hava varit en annan, än den nu faktiskt varit. Det kunde ligga närmast till hands att antaga, att försäljningsvolymen under denna förutsättning skulle hava varit större än för närvarande, eftersom den icke jordbruksidkande befolkningens reala köpkraft i fråga om livsmedel då kunde synas vara högre. Härvid bör emellertid ihågkommas, att även utbudet påverkas av prisnivån. Det har tidigare framgått, att prisstegringen på mjölk sannolikt haft den effekten, att utbudet ökats på bekostnad av förbrukningen inom jordbruket. Om å andra sidan producentpriserna på mjölk tillåtits mera varaktigt sjunka under den nivå, som erfordras för uppehållande av mjölkproduktionens lönsamhet, är det mycket väl tänkbart, att lantbrukarna hade föredragit att slakta ned åtminstone betydande delar av kreatursstammen och därigenom minska mjölkproduktionen. I fall prisfallet icke varit alltför omåttligt, kunde det återigen tänkas, att de åtminstone i vissa enskilda fall kunnat föranledas att i stället utöka produktionen för att genom ökad salumängd kompensera nedgången i prisnivån. Det är sålunda tydligt, att det icke föreligger någon som helst förutsättning att bedöma de salumängder, som skulle hava omsatts på marknaden vid frånvaro av nuvarande jordbruksstöd — detta så mycket mindre, som det ytterligt svåra krisläge, jordbruket under sådana förhållanden utsatts för, kunde haft sekundära verkningar på den icke jordbrukande befolkningens köpkraft. Av denna anledning bortses i följande kalkyler helt från jordbruksstödets verkningar på produktionsvolymen. Vid beräkningen av de »faktiska» försäljningsinkomsterna och vid uppskattningen av de »hypotetiska» försäljningsinkomster, som skulle hava funnits, därest intet prisstöd givits, hava sålunda samma salumängder lagts till grund. Detta betyder, att denna specialundersökning endast belyser jordbruksstödets direkta prisverkningar på försäljningssummorna — ett förhållande, som är värt att starkt understrykas. 1

Då försäljningsintäkterna i fråga om animalieproduktionen kalkylerats förhållandevis lågt, synes siffran i verkligheten ligga ännu högre.

156* Det förtjänar vidare påpekas, att beräkningsmetoden icke varit fullt likartad med den metod, som använts vid de i tab. 51 återgivna beräkningarna av de faktiska försäljningsinkomsternas utveckling. Vid utarbetandet av de sistnämnda uppgifterna har nämligen hänsyn i allmänhet tagits till säsongvariationerna i försäljningsvolym och priser. I de följande kalkylerna, som alltså avse att mer direkt belysa prisstödets inkomstverkningar, hava endast räknats med årskvantiteter och årsmedelpriser, varför siffrorna sålunda icke stämma med de i tab. 51 anförda. Då stödanordningarna för jordbruket beträffande vissa produkter haft verkningar på försäljningens och prisernas säsongrörelser (det kan exempelvis nämnas att skillnaden mellan vår- och höstpriser på brödspannmål i någon mån utjämnats under senare år) hade det naturligtvis varit önskvärt att även vid uppskattningen av skillnaden mellan faktiska försäljningsintäkter och motsvarande intäkter, därest inga regleringsanordningar vidtagits, hänsyn tagits till säsongväxlingarna. 1 Detta skulle emellertid hava gjort beräkningarna avsevärt mera kostsamma och tidskrävande. Det bör slutligen anmärkas, att beräkningarna äro något ofullständiga. För vissa grenar av jordbruksproduktionen, där statliga ingripanden företagits, hava regleringsanordningarnas inkomstverkningar sålunda ej kunnat redovisas i tabellen. Detta är bland annat förhållandet med potatisproduktionen, som, enligt vad tab. 51 utvisar, är av viss betydelse för jordbrukets totala försäljningsintäkter. I fråga om en del andra produktionsgrenar har det dessutom ej varit möjligt att för samtliga år beräkna de prislägen, som skulle inställt sig, därest inga regleringsåtgärder vidtagits. Detta är förhållandet exempelvis i fråga om svinförsäljningen för åren 1933 —34, under vilka stödåtgärderna i viss utsträckning haft karaktären av clearing mellan olika producentgrupper. Troligen hava för de nyssnämnda åren inkomstverk* ningarna av slaktdjursregleringen undervärderats. Resultaten av dessa givetvis synnerligen vanskliga beräkningar hava sammanställts i tab. 52, som innehåller uppgifter om skillnaden (i miljoner kronor) mellan försäljningsinkomsterna vid faktiska och konstruerade prislägen. Av förut anförda skäl benämnes denna skillnad prisvinst. — Uppgifterna utvisa i huvudsak följande. Genom att den inhemska marknaden stängts för import och exporten subventionerats, har ett prisläge inom landet kunnat upprätthållas som från 1929 intill 1936 års utgång tillförsäkrat jordbruket sammanlagt över en miljard kronor i ökade försäljningsinkomster i förhållande till motsvarande inkomster vid samma produktionsvolym men vid det prisläget, som skulle inställt sig, därest ej import- och exportregleringar förefunnits. Även om hänsyn tages till de genom fodermedelsregleringen stegrade kostnaderna för jordbrukarna, kommer man till en hög siffra för det sammanlagda inkomsttillskottet under perioden, nämligen 932 miljoner kronor. Mer än hälften av prisvinsterna hänför sig till mjölkregleringen. I jämförelse härmed är den inkomstökning, som åvägabringats genom regleringsåtgärderna för den vegetabiliska produktionen, obetydlig. För år 1935, som kan anses hava varit ett någorlunda normalt skördeår, uppgår den inkomstökning, som svarar mot det genom stödåtgärderna höjda prisläget på brödsäd, havre och sockerbetor, ej ens till V 3 av motsvarande prisvinst till följd av mjölkregleringen. — Att uppgifterna om skillnaderna mellan de för år 1936 beräknade försäljningsinkomsterna vid faktiska och konstruerade prislägen för vete och råg äro negativa, beror därpå, att priset inom landet på brödsäd detta år skulle varit högre, därest inga regleringsåtgärder utom 1 Den omständigheten, att försäljningen till större delen försiggår under den tid av året, då priserna äro lägst, har sålunda icke beaktats, vilket betyder, att försäljningsinkomsterna beräknats något för högt. Detta gäller emellertid såväl i fråga om de >faktiska> försäljningsinkomsterna som i fråga om de »hypotetiska>, som skulle förelegat, därest intet prisstöd förekommit. Den i tab. 52 redovisade skillnaden mellan dessa belopp torde så tillvida endast i mindre mån påverkas av oegentligheten i beräkningsmetoden.

157* Tab. 52. Beräkning av jordbrukets prisvinster respektive prisförluster på grund av regleringsanordningarna (miljoner kronor). Produktslag

1929 Vete Rås?

1936 Summa

8 0

27 13

17 6

35 14 2 11 65 0 0

19 10 4 12 143 21 31 29

34 17 9 12 154 6 0 28 260

- 3 - 2 4 12 148 22 35 30 246

137 58 19 74 539 49 66 87 1029

10 29

6 Mjölk 9 Summa prisvinster

6 Utgiftsökning för majs och oljeSumma prisvinster minus ovanstående utgiftsökning

2 62

62 17

vanligt tullskydd förefunnits. Av 1936 års skörd förelåg intet överskott utöver förbrukning och utfodring, utan som ovan framhållits, ägde tvärtom en viss försäljning från statens brödsädslager rum, vilket hade till följd att prisstegringarna på den inhemska brödsädsmarknaden dämpades. Förändringar i priser och livsmedelsutgifter. Mellan producenten av en jordbruksprodukt och konsumenten av samma vara äro i regel inskjutna flera led, vart och ett med sitt särskilda prisbildningsmoment. Under sin gång från producenten till konsumenten genomlöper produkten sålunda flera olika marknader, var och en med sitt prissystem. Man kan i regel skilja mellan i huvudsak tre olika grupper av priser, nämligen p r o d u c e n t p r i s e t , d. v. s. det pris, som jordbrukaren erhåller, p a r t i p r i s e t eller priset i grosshandeln och slutligen d e t a l j p r i s e t eller det pris, som konsumenten erlägger. Det är icke ovanligt, att man i diskussionen förbiser skillnaden mellan de båda förstnämnda prisarterna. Mera betydande förändringar i producentpriserna utlösa givetvis förändringar i samma riktning i detaljpriserna, men i regel blir den senare förändringen icke direkt proportionell mot den förra utan relativt svagare. Ett studium av producentprisernas inflytande på detaljpriserna måste grundas på kännedom om det mellanliggande skiktet, distributionen. I ännu högre grad måste mellanskiktet uppmärksammas, när varan på vägen från den ursprungliga producenten till konsumenten underkastas förädling. Som exempel härpå kan nämnas, att förändringarna i bröd- och mjölkpriserna under senare år ej korrespondera mot växlingarna i brödsädspriserna. Under dessa år hava nämligen kvarnarnas mallöner ( = skillnaden mellan partipriserna å mjöl och kli å ena sidan och råvarupriserna å den andra) jämväl undergått betydande förändringar. Vid målsättningen för den jordbrukspolitik, som under senare år förts i vårt land, hava huvudsakligen producentpriserna tagits till utgångspunkt. Den praktiska utformningen av jordbruksregleringarna har däremot väsentligen inriktats på partipriserna. Såsom exempel härpå kan mjölkregleringen nämnas. Med denna åsyftades bland annat ej blott en utjämning av prisskillnaden mellan konsumtionsmjölk och produktmjölk utan även en höjning av jordbrukarnas salupris. För detta ändamål hava partipriserna på smör fastställts av statsmakterna. Med hänsyn härtill vill

158* det synas, som om förändringar i producentpriset absolut taget (men däremot ej procentuellt) borde överensstämma med partiprisets växlingar. Partiprisregleringen borde också medföra en riksenhetligare partiprisbildning. De interlokala partiprisvariationerna skulle med andra ord sammanpressas, skillnaden mellan partipriserna å olika orter för samma vara kunde som en följd av regleringsåtgärderna därför numera förväntas närmare motsvara skillnader i transportkostnader från över- till underskottsområden. Dessa verkningar kunna dock möjligen hava upphävts av en tendens i motsatt riktning. Ovan har framhållits, att den inhemska livsmedelsmarknaden i allt högre grad monopoliserats, delvis till följd av stödåtgärderna under senare år. Det ligger nära till hands att antaga, att härigenom en monopolistisk, interlokal prisdifferentiering med hänsyn till marknadsförhållandena på olika orter kommit till stånd. Att åtminstone i vissa fall utvecklingen gått i denna riktning är obestridligt. I detta sammanhang kan nämnas, att konsumtionsmjölkpriset i Göteborg, sedan distributionen år 1936 koncentrerats till ett företag, som direkt sorterar under jordbrukarnas lokala mejeriorganisation, höjts icke mindre än tre gånger och i början av november månad 1937 ligger på samma nivå som mjölkpriset i Stockholm. Tidigare har alltid priset i Stockholm på konsumtionsmjölk varit högre än motsvarande pris i Göteborg. Med den bristande kännedom man än så länge har om marknadens struktur kan ej sägas, huruvida en monopolistisk prisdifferentierande politik i fråga om partiprisen mera allmänt gjort sig gällande under de år, regleringsåtgärderna för jordbruksproduktionen varit i kraft. Av samma anledning kan icke heller avgöras, vilkendera av de två ovannämnda tendenserna — en riksenhetligare eller en mer differentierad partiprisbildning — som gjort sig starkast gällande. Avsikten har endast varit att giva en antydan om vissa problemställningar, som äro relevanta för ett grundligare klarläggande av jordbrukspolitikens verkningar i fråga om konsumenternas livsmedelsutgifter. För att överhuvud taget en analys av jordbrukspolitikens verkningar på detaljprisen skall kunna verkställas, erfordras undersökningar av distributionskostnaderna och den s. k. mellanhandsmarginalen. Av intresse torde i detta sammanhang vara att taga del av vissa uttalanden av 1936 års lönekommitté, 1 vari på grundval av ett införskaffat prisstatistiskt material, belysande detaljhandelspriserna å c:a 500 olika orter april 1934 och april 1937, bland annat framhålles, att en viss utjämning mellan livsmedelsprisen på olika orter synes hava ägt rum under sistförflutna år. Beträffande detaljhandelsprisen synes sålunda prisbildningen blivit riksenhetligare. Det kan med hänsyn härtill förväntas, att prismedeltal för hela riket numera giva exaktare uttryck åt faktiska prislägen och förskjutningar härvidlag. Som en sammanfattning av prisrörelserna på jordbruksprodukter för hela riket inom olika marknadsskikt hava i tabell 53 tillgängliga indextal över producent-, parti- och detaljhandelspriser sammanställts, varvid de olika indexserierna omräknats till samma basperiod. Då vissa skiljaktigheter i beräknigsgrunderna för de olika indexserierna föreligga, dels i fråga om redovisade varuslag, dels beträffande de vikter varmed prisen på de olika varorna ingå, kan givetvis ej fullständig överensstämmelse mellan förändringarna från år till år i de olika indexserierna förväntas. Förklaringen till olikheterna mellan lantbrukssällskapets och jordbruksnämndens index för producentpriser måste exempelvis åtminstone delvis sökas i nyssnämnda omständigheter. Att skiljaktiga beräkningsgrunder tillämpats härvidlag har synnerligen reella orsaker. Lantbrukssällskapets index skall sålunda åskådliggöra prisförändringarna för den 1

Betänkande med utredning och förslag angående dyrortsgrupperingen. Stat. off. utr. 1937: 32.

159* Tab. 53. Index över producent-, parti- och detaljhandelspriser å jordbruksprodukter och livsmedel i Sverige. Producentpriser

Årligen

1925-29 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1

Lantbrukssällskapets index

Partipriser

Detaljhandelspriser

Jordbruksnämndens index

Index för animaliska livsmedel 1

Index för vegetabiliska Socialstyrelsens index livsmedel 1

Jordbruksnämndens index

Hela året

Hela året

Dec.

Hela året

Dec.

Hela året

Dec.

Hela året

Dec.

Hela året

Dec.

100 81-9 74-7 71-8 71-3 77-8 87-2 90-7 101-4

100 88-1 76-2 72-7 74-1 72-0 72-0 72-7 74.1 80-4

100 86-8 77-2 77-2 77 9 735 76-5 75*7 80-9 85-3

100 96-2 88-4 82-6 80-1 78-1 79-4 83-9 85-9 89-7

100 94-8 86-3 83-0 80-4 78-4 81-0 86-3 86-9 92-8

84-9 75-1 70-7 69-3 73-4 82.3 87-1 93-9

100 94-6 80-4 74-3 69-6 72-3 79-7 85-1 87-2 94-6

77-1 71-5 632 63-9 74-3 81-3 85-4 89-6

100 94-6 83-8 736 68-2 66-9 75-7 82-4 84-5 88-5

88-5 82-0 77-4 761 78-8 83-4 86-9 91.0

85-2 82-1 77-6 77-3 80-8 858 87-8 94 9

Kommersk ollegii inde

totala jordbruksproduktionen medan jordbruksnämndens index är avsett att giva uttryck åt prisförändringarna i fråga om saluöverskottet av viktigare lantbruksprodukter. En jämförelse mellan dessa två indexserier utvisar, att prisfallet under krisen varit betydligt svagare, om man endast tar hänsyn till försäljningen av jordbruksprodukter, än om man tar hela jordbruksproduktionen i betraktande. Till följd härav ligger också jordbruksnämndens index för de senaste åren på högre nivå än lantbrukssällskapets. För jämförelser mellan prisutvecklingen inom olika marknadsskikt torde av lättförklarliga skäl förstnämnda indextal vara lämpligast att välja såsom representativa för producentprisen. F r a m till och med 1934 synas förändringarna i producentprisen (enligt jordbruksnämndens index) och partiprisen (enligt kommerskollegii index för vegetabiliska och animaliska livsmedel) hava varit i stort sett överensstämmande. Stegringen härefter förefaller emellertid hava varit väsentligt starkare för producentprisen, vilket möjligen tyder på en minskning av distributionskostnaderna, antagligen till följd av den i samband med jordbrukarnas föreningsrörelse pågående rationaliseringen av distributionen. Mellan producentprisen och prisen i detaljhandeln framträda ävenledes vissa karakteristiska olikheter. Prisfallet blev sålunda aldrig så djupt i detaljhandeln som för producenterna eller i partihandeln. Under prisstegringsperioden efter krisen ansluta sig detaljhandelsprisen närmast till grosshandelsprisen, och höjningen av konsumentprisen är därför avsevärt mindre än stegringen i producentprisen. Ett exaktare uttryck för förändringarna i detaljhandelsprisen för de varor, som varit föremål för rpgleringsanordningar på jordbrukets område än socialstyelsens ovan anföda index för livsmedel, kan erhållas genom jordbruksnämndens i samma tabell återgivna indextal, avseende hushållsutgifter för ifrågavarande lantbruksprodukter. Prisen hava här vägts efter förbrukningen inom arbetar- och lägre tjänstemannahushåll i städer och industriorter år 1933 enligt socialstyrelsens hushållskostnadsundersökningar. En jämförelse mellan jordbruksnämndens och socialstyrelsens indextal utvisar, att stegringen i de totala livsmedelskostnaderna varit betydligt svagare än steg-

160* ringen i hushållsutgifterna för jordbruksprodukter. Detta innebär att priserna på andra födoämnen än jordbruksalster stigit svagare och i vissa fall till och med sjunkit sedan 1932—1933. Hushållsutgifterna för jordbruksprodukter ligga ännu vid mitten av 1937 lägre än 1929 under förutsättning av oförändrad konsumtion. Härvid är emellertid att märka, att de sist angivna indextalen grunda sig på prismedeltal för hela riket eller rättare sagt på medeltal för 49 ombudsorter, och att det därför med hänsyn till vad ovan sagts beträffande prisspridningen mycket väl kan tänkas, att för den icke jordbrukande befolkningen på vissa orter hushållsutgifterna vid mitten av 1937 ligga högre än 1929, på andra orter lägre i förhållande till 1929, än som framträder i de angivna indextalen, fortfarande givetvis under förutsättning av oförändrad förbrukning. Det förtjänar i detta sammanhang nämnas, att 1936 års lönekommitté i sitt ovannämnda betänkande 1 kunnat påvisa, att livsmedelsutgifterna mellan 1934 och 1937 i allmänhet stigit starkare på orter med låga levnadskostnader än på orter med höga levnadskostnader. Detta förhållande tyder på att hushåll på orter med låga levnadskostnader hava fått sin livsmedelsbudget (i den betydelse, som här inlägges i ordet, nämligen livsmedelsutgifter vid oförändrad konsumtion) ökad starkare, än som framträder i de ovan framlagda indextalen. Befolkningen på de »billigaste orterna» har i allmänhet en lägre levnadsstandard än övriga folkgrupper. Detta gäller exempelvis redan om industriarbetarna, som dock å de billigaste orterna hava nästan dubbelt så höga löner som lantarbetarna. Ur den synpunkt, som här anlagts på hela jordbruksproblemet, måste detta förhållande, att utgifterna för livsmedel stigit starkast inom de områden, där befolkningen har det sämst ställt i ekonomiskt avseende, uppmärksammas, eftersom det kan innebära allvarliga risker för levnadsstandard och folkhälsa. Det bör också betonas, att det ur samma synpunkt ej är de genomsnittliga prisstegringarna, som hava det största intresset, utan i stället de prisstegringar, som drabba befolkningsgrupper, för vilka levnadsstandarden är relativt låg. Det förhåller sig ju vidare så, att livsmedelsförbrukningen av naturliga skäl absolut taget är störst inom de största familjerna. Prisstegringarna på livsmedel måste därför inom samma inkomstgrupp bliva mest kännbara för de stora familjerna med många barn, vilket ur befolkningskvalitativ synpunkt måste anses mindre önskvärt. Med ett exempel skall här endast påvisas, att detta problem vid utformningen av jordbrukspolitiken i fortsättningen svårligen kan negligeras. I en till befolkningskommissionens förevarande betänkande fogad tidigare åberopad utredning rörande svenska folkets näringsförhållanden 2 redovisas livsmedelsutgifter och livsmedelskonsumtion inom olika familjetyper på grundval av socialstyrelsens förutnämnda hushållskostnadsundersökningar omkring år 1933. Med ledning av dessa uppgifter har här den mot prishöjningarna av konsumtionsmjölken — som från augusti 1935 till september 1936 stigit med sammanlagt 3 öre per liter enligt socialstyrelsens detaljhandelspriser i genomsnitt för 49 städer och industriorter i riket — svarande utgiftsstegringen för olika familjetyper beräknats. Denna stegring har också uttryckts i procent av den totala livsmedelsbudgeten inom resp. hushållstyp. Beräkningen återfinnes i tab. 54. Den mot de tre senaste prisstegringarna å konsumtionsmjölk svarande utgiftsökningen (under förutsättning av oförändrad konsumtion) för konsumenterna är enligt uppgifterna i denna tabell ganska betydande. Särskilt stark är denna ökning för de barnrika familjerna. Det bör dock ihågkommas, att länt- och skogsarbetarhushåll i viss utsträckning ej täcka sitt behov av mjölk medelst inköp i den öppna marknaden, varför de i tablån anförda siffrorna över utgiftsökningen äro i viss 1 2

Stat. off. utr. 1937:32. Bil. 1.

161* Tab. 54. Beräknad utgiftsökning till följd av prisstegringen å konsumtionsmjölk från augusti 1935 till september 1937. Länt- och skogsarbetarhushåll Familjekategori kr per år

Småhushåll Medelstora hushåll ( u t a n ^ a r n I^med barn Större hushåll med jjj e] 2 J f ™ , ^

19-04 3635 30-42 44-41 40-49

Hushåll i städer och industriorter

i % av totala livsmedelskr per år kostnader 1933 2-8 3-6 3-8 4-0 41

14-71 23-09 21-96 30-39 33-46

i % av totala livsmedelskostnader 1933 1-4 1-7 1-7 1-9 2-1

mån fiktiva. Den mera realistiska beräkningen för städer och industriorter utvisar emellertid, att de barnrika stadsfamiljerna, såsom en följd av den sedan 1935 inträdda prisstegringen å konsumtionsmjölk, fått vidkännas en utgiftsökning motsvarande drygt 2 % av deras livsmedelsbudget — detta givetvis under förutsättning av oförändrad mjölkkonsumtion. I den gängse jordbrukspolitiska diskussionen förekommer understundom påståendet, att jordbruksregleringarna medfört »inkomstöverflyttningar» till jordbrukarbefolkningen från övriga folkgrupper. Detta ord giver emellertid lätt föreställningen, att den ökning, som jordbrukets totala försäljningsintäkter i jämförelse med 1929 undergått, skulle hava inneburit, att den icke jordbrukande befolkningens realinkomster minskats i förhållande till 1929. Detta har emellertid ej varit förhållandet. Att döma av socialstyrelsens lönestatistik äro exempelvis de reala årslönerna för sysselsatta industriarbetare för år 1936 de högsta som någonsin förekommit i vårt land. Maximilaget under föregående högkonjunktur har för länge sedan överskridits. Tages dessutom hänsyn till den inkomstförbättring, som åstadkommits genom den ökade sysselsättningen, synes icke kunna bestridas, att, samtidigt med ökningen i jordbrukets inkomster, även inkomstnivån inom övriga näringsgrenar undergått en stegring. Detta framgår också av uppgifterna om värdet av industriens saluproduktion, som, mätt i enhetligt penningvärde, år 1936 var 36 % högre än 1929. Även uppgifterna om nationalinkomstens förändringar utvisa, att en inkomststegring inträtt inom alla näringsgrenar i förhållande till år 1929. Man torde överhuvud taget böra undvika begreppet »inkomstöverflyttningar», när man talar om verkningarna av jordbrukspolitiken. Detta begrepp har nämligen statisk innebörd och får sålunda åtminstone icke utan vidare användas i dynamiska sammanhang. Ytterst grundar sig termen på en medveten eller omedveten föreställning om att frikonkurrenspriserna äro de enda »naturliga» och »riktiga», och att sålunda genom jordbruksregleringarna någonting tagits från den icke jordbrukande befolkningen, som rätteligen bort tillkomma densamma. Jordbrukarna skulle emellertid med åtminstone samma rätt kunna hävda, att en produktion till icke lönsamma priser skulle hava inneburit, att de på ett orättmätigt sätt tvungits giva ifrån sig något till andra befolkningsgrupper. Man bör härvid också beakta, att den genom stödåtgärderna åstadkomna inkomstförbättringen för jordbrukarbefolkningen sannolikt medverkat till konjunkturåterhämtningen och därmed till inkomstökningen inom övriga näringsgrenar; detta understryker ytterligare det olämpliga i att i dynamiska sammanhang använda begreppet »inkomstöverflyttningar».

162* Det enda, som i detta sammanhang kan sägas, är, att konsumenterna genom regleringsåtgärderna hindrats att draga omedelbara, fullständiga fördelar av ett fortsatt prisfall på jordbruksprodukter, och att de i förhållande till det i viss mening o n a turliga» bottenläget 1932/33 fått vidkännas ökade livsmedelskostnader. Regleringsanordningarnas inverkan på konsumtionsvanorna. Den effekt, jordbruksstödet haft på konsumtionen, har varit mycket olika i olika fall. Av avgörande betydelse i detta avseende är efterfrågans elasticitet eller priskänslighet. Efterfrågan kan nämligen i vissa fall vara elastisk, vilket innebär, att en viss prisändring utlöser jämförelsevis stora förskjutningar i efterfrågan. Men den kan i andra fall vara oelastisk, vilket betyder, att efterfrågeändringarna äro relativt små i förhållande till prisvariationerna. Vid sidan av denna priselasticitet bör emellertid också den s. k. inkomstelasticiteten uppmärksammas. Härmed avses graden av den ökning eller minskning i konsumtionen av en viss vara, som en given inkomstökning eller inkomstminskning kan utlösa. Detta förhållande kan i någon mån studeras på grundval av uppgifter om konsumtionen vid ett visst tillfälle inom olika inkomstklasser; beträffande somliga varor befinnes konsumtionen inom en viss familjetyp vara ungefär densamma i alla inkomstlagen, beträffande andra produkter visar den sig däremot vara i hög grad beroende av inkomsten. Då det gäller att undersöka utvecklingen under en viss tidsperiod, är det emellertid vanligen nästan omöjligt att göra sig reda för huruvida de inträffade förändringarna i efterfrågan bero på prisförskjutningarna eller på inkomstväxlingarna. Ty nästan alltid äga ju förändringar i båda dessa avseenden rum samtidigt; det är endast i vissa fall och vid vissa tillfällen — t. ex. när en konsumtionsminskning, som kunde tänkas föranledd av en prisstegring, inträffar samtidigt med en inkomstökning — som någorlunda bestämda slutsatser kunna dragas. Dessa svårigheter ökas ytterligare på grund av det förhållandet, att vår konsumtionsstatistik är så otillräcklig. När det alltså är fråga om att bedöma jordbruksregleringarnas verkningar på konsumtionen, kunna dessa verkningar sålunda svårligen särhållas från resultaten av den pågående inkomstökningen. Det torde emellertid kunna sägas, att efterfrågan på flertalet animaliska födoämnen och likaså trädgårdsalster är i hög grad elastisk. Det är därför knappast en tillfällighet, att det starka prisfallet på animaliska jordbruksprodukter i jordbrukskrisens senare skede medförde en betydande stegring i konsumtionen av hithörande livsmedel i vårt land trots inkomstförsämringen till följd av den industriella lågkonjunkturen. I fil. lic. M. Bonows arbete »Staten och jordbrukskrisen» framhålles, att denna utveckling varit synnerligen markant beträffande fettförbrukningen. För att belysa karaktären av det samband, som föreligger mellan pris och konsumtion, anföras i nyssnämnda arbete vissa uppgifter rörande förbrukningen och detaljprisutvecklingen för smör och margarin. 1 Dessa uppgifter hava, efter vissa justeringar samt kompletteringar i fråga om åren 1934—1936, sammanställts i tab. 55. Under de senaste åren har smörförbrukningen fördubblats och margarinkonsumtionen ökat med 40 %. Det bör emellertid ej förbises, att tabellens siffror avse förbrukningen av mejerismör och att ökningen härvidlag i någon mån skett på bekostnad av landssmöranvändningen, som av allt att döma gått tillbaka under senare år. Även om detta beaktas, synes det dock berättigat att draga den slutsatsen, att smörförbrukningen i Sverige ökat starkt under det senaste decenniet, och att denna ökning är mer betydande än den stegring margarinförbrukningen undergått. 1

Staten och jordbrukskrisen, sid. 134.

163* Tab. 55. Inhemsk förbrukning och detaljpriser på smör och margarin 1925—36. Margarin

Mejerismör

År

Inhemsk förbrukning ton

1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937

22 959 23 392 23 604 23 787 22 979 28 004 34 420 37 850 37 943 39 431 43 680 48152 49 099

DetaljIndex Index Detalj- Index Inför den pris på för den pris för hemsk margaininpå smör detaljförrin hemska hemska enligt priser brukförbruk- enligt förbrukSoc. på smör ning Soc. ningen ningen Medd. 1925 = Medd. 1925 = 1925 = ton 100 öre/kg 100 100 öre/kg 100-0 101-9 102-8 103-6 100-0 122-0 149-9 164-9 165-3 171-7 190-3 209-7 213-9

384 337 339 351 339 284 255 235 244 276 268 263 297

100-0 87-8 88-3 91-4 88-3 73-9 66-4 61-1 63-5 71-9 698 68 5 77-3

40 086 42 388 44 281 52 912 57 491 54 926 50 945 50 637 50 884 52 831 55 202 56126 58 812

1000 105-7 110-5 132-0 143-4 137-0 127-1 126-3 1269 1318 137-7 140-0 146-7

178 166 148 140 133 138 129 125 127 141 135 133 148

Index för detaljpriset 1925 = 100

100-0 93-3 83-1 78-7 74-7 77-5 72-5 70-2 71-3 |79-2 75-8 74-7 83-1

Smörpris i % av margarinpris

Smörförbrukning i % av tolal fettförbrukning

215-7 203-0 229-1 250-7 254-9 205-8 197-7 188-0 1921 195-7 198-5 197-8 200-7

365 35-6 34-8 31-0 286 33-8 403 428 427 42-7 44-2 46-2 45-5

Av tablån framgår vidare, hurusom den ökning, fettförbrukningen (smörkonsumtion + margarinkonsumtion) undergick under föregående högkonjunktur, praktiskt taget uteslutande hänförde sig till margarinförbi ukningen. Det ligger onekligen nära till hands att antaga, att detta berodde på förändringarna i relationen mellan smör- och margarinpriset. Från 1925 till 1928 föll detaljpriset på smör med endast 8-6 %, medan margarinpriset reducerades med 12'3 %. Till följd härav stegrades margarinförbrukningen med 32 %, smörförbrukningen blott med 3*6 %. F r å n 1928 till 1932 gick smörpriset starkt tillbaka, under det att margarinpriset reducerades i betydligt svagare grad. Trots konjunkturförsämringen stegrades därför smörförbrukningen, men margarinkonsumtionen gick däremot tillbaka. Under åren 1933 och 1934 höjdes i samband med mjölkregleringen såväl smör- som margarinpriset, och endast en mindre ökning i fettförbrukningen iill följd av konjunkturåterhämtning kan konstateras. Denna stegring fördelar sig ungefär jämnt på smör och margarin. Åren 1935 och 1936 har enligt tabellen en reduktion ägt r u m av smör- och margarinpriset, vilket sammanhänger med utformningen av 1935 års mjölkreglering. Under dessa år inträder också en avsevärd stegring i förbrukningen av framför allt smör men även i någon mån i margarinkonsumtionen. Trots prishöjningen för år 1937, ökade såväl smör- som margarinkonsumtionen, den sistnämnda dock starkast. Att ett tydligt samband föreligger mellan å ena sidan förhållandet mellan smöroch margarinpriset och å andra sidan den relativa förbrukningen av smör och margarin, framgår kanske allra tydligast av de två sista kolumnerna i tab. 55, där detaljpriserna å smör satts i procent av motsvarande priser å margarin, och smörförbrukningen beräknats i procent av den sammanlagda smör- och margarinförbrukningen. När smörpriset stigit i förhållande till margarinpriset, har smörförbrukningen gått tillbaka i jämförelse med margarinförbrukningen; omvänt har mot en reduktion av smörpriset i förhållande till margarinpriset svarat en ökning av den rela22—378846.

164* tiva smörförbrukningen. De enda undantagen inträffa år 1934, då, trots en stegring i smörpriset i förhållande till margarinpriset, ingen nedgång äger rum i den relativa smörförbrukningen, och år 1935, då stegringen i smörpriset åtföljes av en ej oväsentlig stegring i den relativa förbrukningen. Sannolikt sammanhänger detta med inkomstförbättringen för de breda lagren till följd av konjunkturuppsvinget. Det bör emellertid också betonas, att en ej oväsentlig del av ökningen i smörförbrukningen under senare år hänför sig till jordbrukarbefolkningen. Enligt mejeriernas riksförenings statistik uppgick jordbrukarnas smöratertagning under 1935 till 7 937 ton och under 1936 till 9 179 ton. Med den intensiva propaganda, som jordbrukarnas ekonomiska organisationer bedrivit, är det sannolikt att margarinförbrukningen hos jordbrukarna minskat. En analys av förhållandet mellan pris och förbrukning kan givetvis ej uteslutande grundas på ett studium av de årliga variationerna i detaljpriser och omsättning. Det torde för ernående av fullständigare kännedom om sådana förändringar i förbrukningen, som sammanhänga med elasticiteten i efterfrågan, vara nödvändigt att följa variationerna i pris och försäljning månadsvis. Det faller sig även härvidlag naturligt, att förhållandena på mejerihanteringens område göras till föremål för särskilt studium. I enlighet med vad ovan konstaterats, är exempelvis smörförbrukningen särskilt känslig för prisförändringar. I tab. 56 hava, för att i någon män möjliggöra en mer ingående analys av prisets inflytande på konsumtionen på kort sikt, uppgifter över den inhemska försäljningen från rikets mejerier av smör, ost, konsumtionsmjölk och dessutom för margarin, ävensom detaljhandelspriserna för dessa produkter från och med år 1934 sammanställts. Av tabellen framgår emellertid, att något bestämt samband mellan variationerna i pris och efterfrågan icke utan vidare kan konstateras. Visserligen torde i regel mera betydande prisförändringar från en månad till efterföljande månad åtföljas av förändringar i försäljningen i motsatt riktning. Men undantagen från denna regel synas vara allt för många, för att man på grundval av tabellens uppgifter skulle kunna tala om någon generell tendens. Det är möjligt, att detta i någon mån kan sammanhänga med prismaterialets brister, och att man erhållit tydligare utslag, därest studiet av elasticiteten begränsats till en viss delmarknad. Detta möjliggöra emellertid icke de försäljningsstatistiska uppgifterna, i varje fall ej utan en mycket arbetskrävande och tidsödande bearbetning. En tydligare tendens skulle eventuellt framträda, om de av smakvanorna betingade säsongvariationerna ävensom de tillfälliga oregelbundenheterna eliminerades genom beräkning av rörliga tolvmånaders medeltal för konsumtionen eller rättare sagt försäljningen, varefter avvikelserna varje månad från dessa medeltal jämfördes med prisförändringarna. Enklare synes emellertid vara att helt enkelt utvälja vissa perioder efter karaktären av prisrörelserna och för var och en av dessa perioder, vilka sålunda förete en bestämd pristendens, beräkna försäljningens omfattning. En dylik sammanställning har här utarbetats i fråga om smör (tab. 57). Det första skede i prisutvecklingen, som här utväljes, på grundval av uppgifterna i tab. 56, sträcker sig från mars 1934 till juni 1935 och karakteriseras av ett i huvudsak oförändrat smörpris om 276 öre för kg. Härefter inträffar en reduktion av smörpriset, men från och med augusti 1935 t. o. m. september 1936 är priset återigen i huvudsak oförändrat. Detta skede skiljer sig sålunda från föregående skede med fast smörpris därigenom att smörpriset ligger på avsevärt lägre nivå än tidigare eller närmare bestämt vid 259 öre per kg. Det sista skedet slutligen sträcker sig från oktober 1936 till december 1937 och karakteriseras av en uppåtgående prisrörelse. För vart och ett av dessa skeden har härefter den genomsnittliga smörförbrukningen per kalendermånad hos den icke jordbrukande befolkningen

165* Tab. 56. Försäljning av mejeriprodukter och margarin i ton samt detaljpriser öre per kg. Margarin

Mejerismör

Ost

Mjölk Försäljning

Pris

Försäljning

Pris

Försäljning till icke Pris jordtotal brukare

Försäljning

Pris

50 865 48 405 55 304 51 503 56 762 51800 Juli 56 405 55 876 53 594 53 659 Oktober 52 520 December 57 014 Hela året 613 707

21 21 21 21 21 21 21 21 21 21 21 21 21

2 338 2 401 2 600 2 406 2 443 2 614 2 943 3 089 2 652 2 834 2 538 1965 30823

158 162 167 172 175 175 173 173 172 172 172 171 170

3 038 2 598 2 612 3164 2 553 3 057 3 031 3 622 2 558 3185 2 889 3 531 2 993 3 677 2 755 3411 2 725 3 363 2 716 3 289 2 863 3 496 39431 i27 695

274 274 274 275 276 276 276 276 276 276 276 277 276

4152 4 031 4 660 4 253 4 291 4 241 4 687 3 989 4 365 4 905 4 712 4 545 52831

138 138 138 138 138 138 136 146 146 146 146 146 141

21 21 21 21 21 21 21 21 22 22 22 22 22

2 384 2 488 2 713 2 572 2 682 2 575 3 197 3 582 3144 2 836 2413 1798 32 384

172 173 173 174 174 174 175 174 176 180 188 191 177

3 231 2 966 3 261 3 532 3 631 3 749 3 763 4 049 3 890 3 798 3 762 4 048 43680

2 685 2 444 2 670 2 944 2 987 3 052 3 045 3 276 3163 3 079 3 081 3 317 35 743

277 276 275 275 275 276 265 259 259 259 260 260 268

4 249 4 269 4 726 4 745 4 599 4 494 4 277 4 541 4 613 5 283 4 706 4 700 55202

146 146 142 135 133 133 133 133 131 131 131 131 135

22 22 22 22 22 22 22 22 22 22 22 22 22

2 392 2 488 2 861 2 669 2 601 2 835 3 325 3 291 3 397 3 358 2 936 2 345 34 498

192 191 190 191 191 190 188 188 187 188 186 186 1S9

3 563 3 466 3 725 3 834 4 026 4 314 4180 4 662 4 472 3 937 3 880 4 093 48152

2 932 2 830 3 055 3 138 3 251 3 553 3 342 3 790 3 610 3 097 3132 3 243 38973

259 259 258 259 259 258 258 258 260 271 279 280 263

4 520 4 476 4 875 4 868 4 447 4164 4 383 4 602 5 227 4 753 4 874 4 937 56126

130 130 130 130 130 130 130 130 130 140 140 140 133

22 22 22 22 23 23 23 23 24 24 24 24 23

2 749 2 964 2 861 3 165 2 460 2 905 3 445 3 414 3 680 3 335 3171 2 464 36 613

185 183 184 184 184 184 182 181 183 183 183 184 183

3 709 3 338 3915 3 967 4 411 4 345 4 246 4 704 4136 3 976 4 077 4 275 49099

2 978 2 616 3131 3 208 3 563 3 466 3 302 3 762 3 204 3 059 3 250 3 362 38901

281 289 290 290 291 291 293 306 306 306 307 313 297

4 539 4 498 5 231 5 205 4 435 5 208 4109 4 648 5 328 5 057 5164 5 390 58812

140 140 140 145 145 145 145 155 155 155 155 160 148

Å r och m å n a d

1934.

Januari

1935.

53 407 50 895 59 455 57 201 60 324 56 335 57 729 Juli 57 307 Augusti 54 351 55 550 Oktober 54 592 November December 58 399 Hela året 675 545 Januari Februari Mars April Maj

1936.

Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti

57 223 55 226 61 261 59 247 65 072 59 345 61961 59 325 57 365 Oktober 57 658 November 56 437 61460 December Hela året 711580 1937.

Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December

58 711 55 477 62 985 60 958 65 708 60 239 63 943 63 971 58 777 60 717 58190 62 086 Hela året 731 762 1 Avser mars—december.

166* Tab. 57. Månadsmedeltal av förbrukning och pris för smör och margarin.

Perioden omfattar

Antal månader

Prisrörelse för smör

Smörpris öre/kg

mars 1934—juni 1935 augusti 1935—sept. 1936 . . . . oktober 1936—dec. 1937 . . . .

16 14 15

ingen ingen stigande

276 259 293

Månadsförbruk- Margarinningen förbruk- Margarinav smör pris bland icke ning per månad öre/kg jordton brukare ton 2 717 3 244 3 225

4 483 4 600 4 892

141 131 147

beräknats. F ö r samma perioder har på liknande sätt margarin förbrukningen angivits. Av de i tab. 57 återgivna resultaten av dessa beräkningar framgår följande. Från den första perioden till den andra h a r den genomsnittliga smörförbrukningen stigit med 17-4 %, vilket sammanhänger dels med prisnivåns nedgång, dels med konjunkturuppsvinget. Även margarinkonsumtionen h a r stigit men i svagare grad. För den senaste perioden, under vilken högkonjunkturen och stegringen i sysselsättningen inom industrien gjort sig gällande i starkare grad än tidigare, och man av denna anledning under i övrigt oförändrade förhållanden skulle kunna förvänta en ej obetydlig konsumtionsökning i förhållande till föregående period, har till följd av prisstegringarna i stället någon tillbakagång i smörförbrukningen ägt rum. Den ökade fettförbrukningen hänför sig under dessa 15 månader uteslutande till margarinkonsumtionen. Det med 1936 års beslut om mjölkreglering höjda smörpriset har sålunda förhindrat en konsumtionsökning, som annars till följd av inkomstförbättringen skulle inträtt. Härunder har sannolikt bland hushåll, vars inkomster varit oförändrade, i någon mån en övergång från smör- till margarinförbrukning ägt rum. Otroligt är ej heller, att i vissa fall en minskning av den sammanlagda fettförbrukningen i hushållen inträffat som följd av de senaste prishöjningarna. Avsikten med vad ovan framförts har helt enkelt varit att påvisa ett samband mellan pris och efterfrågan på animaliska produkter, som är av genomgripande betydelse, när verkningarna av prisregleringarna för jordbruksprodukter på näringsstandarden bedömas. Med exempel hämtade från smörförsäljningens område har visats, att möjligheterna att tillföra jordbrukarna ökade försäljningsinkomster genom att höja prisen äro starkt begränsade även under synnerligen gynnsamma konjunkturer, därest näringsstandarden hos befolkningen utanför jordbruket skall upprätthållas. Sannolikt är elasticiteten i efterfrågan icke lika utpräglad för alla animaliska produkter. Trots att motsatsen ofta göres gällande i den populära jordbrukspolitiska diskussionen, synes exempelvis elasticiteten i mjölkkonsumtionen i vårt land vara betydligt svagare, åtminstone på kort sikt, än exempelvis elasticiteten i smörefterfrågan. 1 Härvidlag skulle man sålunda hava att göra med prisverkningar av den andra huvudtypen. En prishöjning skulle, som i inledningen till föreliggande avdelning framhållits, utlösa en stegring av utgiftsposten för färskmjölk och härigenom, därest inkomsterna ej förändrats, resultera i konsumtionsinskränkningar för 1 Att priskänsligheten i efterfrågan är ringa, innebär naturligtvis ej att konsumtionen under alla omständigheter och även på längre sikt är i huvudsak oföränderlig, utan endast att prisrörelsen i och för sig omedelbart endast utlöser obetydliga förändringar i efterfrågan. För flera dylika varor kan förbrukningen påverkas på andra vägar än via priserna. För mjölk torde exempelvis en betydande outnyttjad »konsumtionskraft» föreligga, som sannolikt skulle framträda, därest konsumtionsvanorna bland annat genom propaganda och upplysning ändrades. Utvecklingen synes för övrigt redan nu gå i denna riktning.

167* andra varor, häribiand även födoämnen. För ett klarläggande av hithörande verkningar av de senaste årens jordbrukspolitik erfordras dock en grundligare analys av prisstegringarna och förändringarna i inkomster och hushållsutgifter, än här kan göras. Vi få därför nöja oss med att i detta sammanhang hänvisa till det exempel, som ovan sid. 161* anförts beträffande mjölkprisstegringarnas inverkan på budgeten för olika familjekategorier.

Kap. 9. Jordbrukspolitikens långtidsverkningar. Produktionsutvecklingen. Vid en analys av jordbrukspolitikens verkningar på längre sikt måste hänsyn givetvis tagas till jordbruksproduktionens utvecklingstendenser (trenden). En kortfattad rekapitulation av vad som härom anförts i det föregående, torde därför vara på sin plats. Befolkningsutvecklingen, som medför en successiv minskning av jordbrukarbefolkningen, kommer undei de närmaste 10 å 15 åren att i viss mån ändra karaktär — eller rättare, har redan börjat ändra karaktär. Den redan nu framträdande tendensen till stagnation i nedgången i antalet män, tillhörande de mest arbetsdugliga åldrarna, kommer nämligen att göra sig gällande även under den närmaste framtiden; möjligen kommer den manliga arbetsföra jordbrukarbefolkningen t. o. m. att förete en mindre ökning. Samtidigt medför den allmänna minskning i jordbrukarbefolkningens totalnumerär ett stegrat behov av avsättningsmarknader för jordbruket. Förändringarna i ålderstrukturen, som redan under 1920talet medverkat till en dold arbetslöshet inom jordbruket, nödvändiggör, att produktionens omfattning upprätthålles eller, ännu hellre, ökas, för att om möjligt nya arbetstillfällen skola skapas. Om de demografiska faktorerna dock icke i och för sig skulle medföra något mera betydande behov av vidgade avsättningsmarknader för jordbruket, kunna de i alla händelser icke eliminera det avsättningsbehov, som den pågående rationaliseringen och industrialiseringen komma att aktualisera — och måhända redan nu i avsevärd grad skulle hava aktualiserat, om icke det tillfälliga konjunkturläget inom övriga produktionsgrenar medverkat till att skapa en »andhämtningspaus» i jordbrukskrisen. Det kan i varje fall konstateras, att produktiviteten aldrig tillförne stigit starkare än nu. Skörderesultatet förbättras, och animalieproduktionen giver ökad avkastning. Styrkan i produktivitetsstegringen framträder redan i produktionssiffrorna för senare år, vilka utvisa en ökning av produktionsvolymen av hittills oanade mått. Det må här vara tillfyllest med en erinran om den stegring hektarskördar och mjölkavkastning per ko undergått sedan slutet av föregående decennium. Som en sista sammanfattande illustration till trenden i produktionsutvecklingen inom jordbruket kan nämnas, att saluöverskottet för jordbruksprodukter bara sedan 1929 enligt ovan företagna uppskattningar ökat med 20—30 %.± Betonas bör också, att det svenska jordbruket befinner sig i början av detta nya utvecklingsskede. Möjligheterna att stegra produktiviteten och på andra sätt effektivisera produktionen ytterligare äro ännu icke tillnärmelsevis utnyttjade. Det kan i detta sammanhang framhållas, att en höjning av mjölkavkastningen per ko med bortåt 40 % utöver den nuvarande genomsnittsavkastningen i riket kan inom kort vara en realitet. — Mot bakgrund av dessa förhållanden te sig utsikterna att medelst indirekta åtgärder, exempelvis genom beskattning av fodermedelsanvändningen, åvägabringa en produktionsbegränsning, ganska mörka. Erinras bör, att mjölkproduktionen i Sverige ökat under senare år 1 En jämförelse mellan producentprisnivåns och försäljningsinkomsternas förändringar utvisar att försäljningskvantiteten stigit med c:a 25 % sedan 1929.

168* trots regleringen av fodermedelspriserna. Det svenska jordbrukets möjligheter att genom en effektivisering och rationalisering av livsmedelsdistributionen på den inhemska marknaden öka nettoinkomsterna äro å andra sidan mindre nu än i jordbrukskrisens första skede, innan ännu den ekonomiska föreningsrörelsen nått nämnvärd utbredning. Målsättningen i jordbrukspolitiken. Vid en analys av långtidsverkningarna av stödanordningarna för jordbruksproduktionen synes man till en början kunna upptaga målsättningen i jordbrukspolitiken till närmare granskning. Som allmän riktlinje för regleringsanordningarna har, första gången vid 1934 års riksdag, då samtliga stödåtgärder undantagandes sockerbetsregleringen behandlades på en gång och i ett sammanhang, uppställts en prisnivå för saluprodukter och vissa förnödenheter, vilken angivits i visst förhållande till förkrisnivån 1925—29. Valet av denna riktpunkt för jordbrukspolitiken kan ur åtskilliga synpunkter diskuteras, vilka visserligen icke hade så stor omedelbar betydelse vid tiden för den nuvarande jordbrukspolitikens utformning, men som i stället te sig desto mera vägande, i den mån denna jordbrukspolitik förlorat sin karaktär av tillfälligt ingrepp, och sålunda numera måste bedömas med utgångspunkt från långtidsverkningarna. De starka temporära växlingarna i priserna på olika produkter och i relationerna mellan priserna på olika varuslag, som ägde rum under femårsperioden 1925—29, gör det för det första föga lämpligt att tala om en enhetlig »nivå», definierad såsom ett årsmedeltal för priserna under de i perioden ingående åren. För det andra, även om uppställandet av denna nivå eller rättare sagt av vissa medelpriser dikterats av praktiska skäl, närmast för att giva regleringsorganen vissa praktiska handlingsnormer och direktiv vid stödåtgärdernas handhavande, synas utifrån det mål, som eftersträvats, nämligen åvägabringandet av skälig räntabilitet inom det svenska jordbruket, vissa invändningar kunna göras mot formuleringen av det jordbrukspolitiska programmet. Det är sålunda praktiskt taget aldrig utrett och i hög grad diskutabelt, om de medelpriser, utifrån vilka det jordbrukspolitiska programmet angives, överhuvud taget inneburit »skälig räntabilitet». Det måste vidare anses direkt osannolikt, att ett visst prisläge för jordbruksprodukter giver samma räntabilitet för närvarande som för 10 år sedan. Ytterst torde i realiteten uppställandet av vissa fixerade priser vila på ett mer eller mindre omedvetet antagande om möjligheten att bestämma vissa jämviktslägen, vid vilka produktionens omfattning är en gång för alla given. Den ovan skisserade tendensen i produktionsutvecklingen utvisar, alt ett sådant antagande är i hög grad verklighetsfrämmande. Ett regleringssystem, som i huvudsak har karaktären av prisbestämmelser, förutsätter därför att priserna fastställas för kortare perioder och ändras allteftersom konsumtions- och produktionsförhållandena ändras. Det måste med andra ord ske en ständig nyanpassning av priserna i förhållande till produktions- och konsumtionsutvecklingen. Det kan icke sägas, att en dylik anpassning skett under de år regleringsanordningarna för jordbruksproduktionen varit i kraft. De enda förändringar, som vidtagits, hava bestått i successiva höjningar av producentpriserna 1 motiverade utifrån önskemålet att tillföra jordbruket ökade inkomster. I detta sammanhang bör observeras, att Kungl. Maj:t i proposition om stödåtgärder för jordbruksnäringen år 1937, framhållit att en undersökning rörande normerna för regleringsanordningarnas utformning på längre sikt bör komma till stånd, 2 ett önskemål som livligt understrykes i statens jordbruksnämnds skrivelse med förslag om stödåtgärder för jordbruket budgetåret 1938/39. 1 2

Partfpriserna hava någon gång sänkts, såsom i fråga om smör år 1935. Kungl. Maj:ts prop. 1937: 284 sid. 95.

169* Ur två synpunkter innebära vidare långtidsverkningarna av den nuvarande jordbrukspolitiken vissa väsentliga riskmoment. För det första gäller frågan, huruvida ett regleringssystem med fasta priser icke äventyrar en anpassning av produktionens inriktning efter behoven, dels beroende på att produktivitetsförändringarna kunna bliva synnerligen växlande inom olika grenar av produktionen, dels med hänsyn till att behoven själva kunna undergå vissa förskjutningar på längre sikt. För det andra och viktigare: komma avsättningsmöjligheter att föreligga i erforderlig utsträckning för det i framtiden starkt stegrade totala saluöverskottet i fråga om jordbruksprodukter. Även om utifrån dessa två huvudsynpunkter kritik kan resas mot den hittillsvarande jordbrukspolitiken, förnekas härmed icke att systemet med fasta priser eller, vilket är i princip detsamma, fixerade gränser för prisrörelserna representerar en visserligen godtyckligt vald men dock från praktiska utgångspunkter försvarbar norm för tillfälliga ingripanden. Avsikten är ej heller att bestrida, att jordbruksstödets långtidsproblem diskuterats vid regleringsanordningarnas utformning. Tvärtom har exempelvis risken för en felaktig anpassning av brödsädesproduktionen ofta understrukits, såväl i propositioner som utskottsutlåtanden. En helt a n n a n sak är emellertid att utifrån här angivna utgångspunkter, på grundval av förefintlig statistik, undersöka den faktiska utvecklingen och diskutera jordbruksstödets framtidsutsikter. Uppgiften för efterföljande undersökning är med andra ord ej att referera den jordbrukspolitiska diskussionen utan att påvisa, vad som inträffat och kommer att inträffa, därest stödanordningar av hittills tillämpad beskaffenhet i längden upprätthållas. Produktionsinriktningen. Vad den första huvudsynpunkten beträffar, är det givet, att prisregleringarna hava vissa konsekvenser för produktionsinriktningen inom jordbruket, eftersom denna betingas av relationerna mellan priserna på olika produkter. Ett system med fastställda priser eller fastställda gränser för prisrörelserna, innebär otvivelaktigt jämväl ett fixerande av förhållandet mellan priserna på olika saluprodukter inom vissa gränser. Detta har knappast heller förbisetts vid jordbrukspolitikens utformning under senare år. Tvärtom har vid mer än ett tillfälle framhållits, att en sådan avvägning mellan priserna på de olika saluprodukterna, som varit rådande före krisen, borde eftersträvas. 1 Till belysning av prisregleringarnas verkningar i här berörda avseende hava uppgifter beträffande växtodlingens planläggning sammanställts i tab. 58. Tab. 58. översikt över växtodlingen (arealer för olika växtslag i 1000 ha). Areal för Vete Råg S:a brödsäd Havre Korn Blandsäd Vall för höskörd . . . . Foderrotfrukter Summa åkerjord 1

1926/30 1930

1937l

220 278 498

262 241 503

276 207 483

278 212 490

303 226 529

290 236 526

273 228 501

281 215 496

297 212 509

700 135 245 1312 93 3 728

660 132 268 1339 104 3 723

643 126 269 1345 101 3 726

673 111 234 1388 83 3 725

651 105 235 1385 72 3 728

660 100 239 1383 75 3 731

671 105 251 1376 75 3 735

669 103 258 1372 75 3 735

1380 74 3 740

Preliminära uppg ifter.

Se härom Kungl. Maj:ts prop. 1934: 257.

170* Under det senaste decenniet hava starka förskjutningar mellan olika produktionsgrenar inom jordbruket beträffande produktiviteten inträtt. Medan exempelvis hektarskördarna för höstvete från femårsperioden 1926—1930 till femårsperioden 1931—1935 stigit från 22*1 deciton till 24'1 deciton, för höstråg från 16'4 deciton till 19*4 deciton, 1 har motsvarande tal för havre endast ökats från 16'8 deciton till 17-6 deciton och för vallhö till och med reducerats från 38 deciton till 35 deciton. Det naturligaste hade med hänsyn till olikformigheten i produktivitetsutvecklingen varit, att foderproduktionen, som utgör grunden för animalieproduktionen och erhåller sitt värde genom denna, utökats under senare år på bekostnad av brödsädsodlingen. Härtill kommer att konsumtionen av brödsäd i ett land med stigande levnadsstandard avtager, medan förbrukningen av animaliska produkter, frukt och grönsaker ökar. Även ur denna synpunkt borde man sålunda hava anledning att förvänta en minskning av brödsädsodlingen. Av uppgifterna i den nyss anförda tablån kan dock ej en dylik tendens utläsas. Brödsädsarealerna hava växlat från år till år, och för perioden som helhet betraktad kan ej någon tillbakagång konstateras. Detta framgår måhända tydligare, om brödsädsarealerna uttryckas i procent av hela åkerarealen, varvid följande tal erhållas: 1926/30

13-4

13-0

14-2

13-4

13'3

136 Beträffande den starka förskjutning i planläggningen av växtodlingen, som ägt rum mellan år 1932 och 1933, då en utökning av brödsädsarealerna skett huvudsakligast på bekostnad av arealerna för övriga växlslag, må hänvisas till fil. lic. M. Bonows förut anförda arbete, Staten och jordbrukskrisen, där denna fråga ägnas en ingående diskussion. 2 Här skall endast betonas, att denna utökning av arealerna för brödspannmål sammanhänger med stödanordningarna för brödsädsproduktionen, varigenom prisfallet på vete och råg dämpades, under det att animalieprodukternas, priser undergingo starka reduktioner. Tillbakagången i brödsädsodlingen åren 1934 och 1935 torde sammanhänga med den förbättring i priserna på sistnämnda produkter i förhållande till priserna på vete och råg, som ägde rum i samband med jordbruksstödets utformning de båda nyssnämnda åren. Den berörda tillbakagången synes dock hava varit av tillfällig natur. Att döma av ovan anförda preliminära uppgifter beträffande den odlade arealen har ånyo under 1937 en utvidgning av brödsädsodlingen ägt rum, sannolikt till följd av prisutvecklin gen under senare hälften av år 1936, vilken medförde en betydande höjning av priserna på vete och råg, samt av relationen mellan dessa priser och priserna på animalier. Sammanfattningsvis kan understrykas, att prisregleringar, varigenom prisrelationerna mellan olika saluprodukter bestämmas inom snäva gränser, lätt kunna förhindra en anpassning av produktionen till konsumtionens långtidsförändringar, som för ett land med stigande levnadsstandard gå i riktning mot en ökning av animalieförbrukningen och en minskning av bröd- och mjölkkonsumtionen. Redan ett studium av förskjutningarna i jordbruksproduktionens inriktning under senare år utvisar, att risker föreligga, att produktionens anpassning till konsumtionen blir ofullständig. I föreliggande fall har brödsädsodlingen ej anpassats efter olikformigheterna i produktivitetsstegringen, utan de besådda arealerna hava varit större, 1 Det är icke uteslutet, att denna stegring av produktiviteten till viss del orsakats av regleringsanordningarna. Se härom M. Bonow: Staten och jordbrukskrisen, sid. 66. 2 a. a., sid. 64 ff.

171* än som kräves för täckande av förbrukningen av mjöl och bröd, vilket även tagit sig uttryck i ett uppkommande brödsädsöverskott. Även ur en annan synpunkt är denna bristande anpassning av produktionen allvarlig. Hålles brödsädsproduktionen uppe på bekostnad av animalieproduktionen, blir följden, eftersom arbetskraftsåtgången är mindre inom brödsädsproduktionen än inom animalieproduktionen, att efterfrågan på arbetskraft hålles tillbaka. Med hänsyn till önskemålet att bereda arbetstillfällen och utkomstmöjligheter för jordbrukarbefolkningen måste detta inflytande av jordbruksproduktionens inriktning betecknas som i hög grad olyckligt. Konsekvenserna av produktionsökningen. Vad gäller den andra huvudsynpunkten på långtidsverkningarna av jordbrukspolitiken, vilken avser ökningen i det totala saluöverskottet, kan följande framhållas. Trenden i produktionsutvecklingen medför, därest stödanordningarna hava karaktären av reglerade priser, en ökning av exportbehovet. Med exempel hämtade från smörförsäljningens område har nämligen ovan visats, att möjligheterna att höja priserna på den inhemska marknaden, därest konsumtionen skall upprätthållas, äro begränsade. Produktionsökningen kan icke i längden med hänsyn härtill avsättas på den inhemska marknaden, därest priserna upprätthållas, utan måste exporteras. Avgörande för huruvida en ökning av exporten av lantbruksprodukter kan äga rum och vilka konsekvenser en dylik ökning skulle hava i fråga om kostnaderna för exporten är, hur förhållandena på utlandsmarknaderna komma att gestalta sig. De viktigaste avnämarna av svenska lantbruksprodukter äro, som tidigare framhållits, England och Tyskland. I detta sammanhang äro uppgifterna i tab. 59 om hur utförseln av viktigare lantbruksprodukter fördelar sig på de två nu nämnda länderna under senaste tioårsperiod av visst intresse. T a b . 59. Varuslag

E x p o r t e n f r å n S v e r i g e av n e d a n s t å e n d e v a r u s l a g , 1928

17 536 24 940 8 918 12 988 7 990 10 729 22 600 19 665 därav t. Engl. . . 22 074 19 315 65 210 89 248 Ägg, 1 000 st därav t. Engl. . . 60 619 66 257 > > Tyskl... 4 214 22 332 122 18 Svin, 1000 st. 1 . . . . 0-05 3 därav t. Tyskl... 5 6 Nölkreat. 1000 st... 5 5 därav t. Tyskl... 2 091 2142 därav t. Tyskl... 3 22 därav t. Engl. . . > > Tyskl...

26 697 19 578 13 551 17127 14 004 11657 9 045 11810 11235 6 545 3 946 4 768 27 851 29 192 21408 20 552 27 769 29132 21342 20 405 78 429 51 466 77 784 52 408 52129 34147 40 645 24 483 26100 17 252 36 856 27 860 79 49 0-9 0-2 3 1 01 — 3 1-4 0-6 5 3 0-8 0-6 5 2 098 483 92 44

23 202 20 257 19108 23 535 16 340 10 557 8 600 11570 5 878 9 528 10 435 11025 19 097 13 211 12 693 13 609 15 655 12 947 12 666 13190 53 453 52 730 44 885 71078 32 531 34 098 23 738 39 224 20123 19 686 23 345 31634 3 0-04 21 29 2 21 29 — 7 6 8 8 7 6 8 8 38 37 46 999

En stor del a\' svinexporten 1928—31 utgjordes av smågrisar till Danmark.

Vad den engelska marknaden beträffar, må erinras därom, att statsmakternas strävan i detta land gått ut på i första rummet att stegra den inhemska jordbruksproduktionen, i andra rummet, som ett led i imperiepolitiken, giva företrädesrätt för import av jordbruksprodukter åt dominions och kolonierna. Det kan i förbigående nämnas, att det förstnämnda ledet i Englands jordbrukspolitik ursprungligen mindre torde hava dikterats av autarkiska hänsyn för att utvidga krigsbe-

172* redskapen, och mera synes hava föranletts av ett önskemål att skapa arbetstillfällen i största möjliga utsträckning i det nödläge, som uppstod under den senaste krisen. Numera torde de rent försvarspolitiska motiven däremot hava kommit i förgrunden. De omedelbara uttrycken för denna politik hava varit införandet av i vissa fall kvantitativa importregleringar, i andra fall höjningar av tullar och införselavgifter, varvid särskilda nedsättningar tillämpats för imperieländerna. Det kan sålunda nämnas, att kontingenteringsbestämmelser tillämpats för bacon-importen alltsedan november 1932, samt att importrestriktionerna skärpts, allteftersom den inhemska baconproduktionen utökats. På längre sikt synes utvecklingen alldeles tydligt gå i riktning mot en fortsatt stegring av baconproduktionen och som följd därav ytterligare inskränkningar i importen. I fråga om smör har utvecklingen i korthet gestaltat sig på följande sätt. Några åtgärder att begränsa importen hava ej vidtagits. Däremot hava de engelska statsmakterna infört en extra tull på smör från länder utanför imperiet; denna har från och med 18 november 1932 utgått med 15 sh per cwt (28*6 öre per kg). Till följd härav hava naturligtvis priserna på europeiskt smör, däribland svenskt, försämrats i förhållande till priserna på kolonialsmör. Sedan slutet av 1920-talet har också en betydande ökning ägt rum av smörimporten från imperieländerna såväl absolut som relativt i förhållande till den totala smörimporten samtidigt som denna undergått en avsevärd stegring. Åren 1927 och 1928 utgjorde sålunda smörimporten från Nya Zeeland och Australien c:a 35 % av Englands totala smörimport, medan motsvarande tal för år 1936 utgjorde över 50 %. Importen från Sverige har under samma tid nedgått från 4 % till ej fullt 2 % av totalimporten. För Danmark äro motsvarande tal 33 % och 22 %. Båda de sistnämnda länderna hava dock absolut taget ökat sin import av smör till den engelska marknaden. Som man i framtiden kan emotse en avsevärd produktionsstegring i Australien och Nya Zeeland, är det emellertid osannolikt, att smörimporten från länderna utanför imperiet kan stegras annat än tillfälligtvis. 1 — Vad förhållandena på den engelska marknaden för jordbruksprodukter i övrigt beträffar, må hänvisas till tab. 60 över priserna på smör och bacon enligt noteringarna för grosshandeln. Det bör observeras, att smörpriserna vid slutet av 1937 trots högkonjunkturen och prisnivåns förändringar, som under det senaste året haft nästan inflatorisk karaktär, äro väsentligt lägre än under föregående högkonjunktur. Av flera tecken att döma synes uppsvinget i England ej komma att försiggå i lika uppdrivet tempo i fortsättningen. Vid slutet av år 1937 ha tydliga avmattningstendenser förmärkts och en stark tillbakagång under januari 1938 kan också konstateras. I motsats till vad som är förhållandet i fråga om bacon, möter tillsvidare ej hinder för en kvantitativ ökning av den svenska smörexporten till England. En dylik ökning kan emellertid i längden endast ske till väsentligt lägre priser än de, som för närvarande utgå. Icke heller om man ser till förhållandena i Tyskland, synas några utsikter förefinnas att åvägabringa en bestående exportökning för svenska lantbruksprodukter. Den nationalsocialistiska regimen, som infört ett statsmonopol för utrikeshandeln med jordbruksprodukter, har eftersträvat att så snabbt som möjligt göra Tysklands livsmedelsförsörjning oberoende av utlandet. Till följd härav har importen nedbringats. Det kan sålunda nämnas att värdet av livsmedelsinförseln till Tyskland sjunkit mellan 1927 och 1936 från 4-8 miljarder mark till 1-5 miljarder mark. Hittills hava emellertid importrestriktionerna närmast gått ut över jordbrukets råvaror och förnödenheter, fodermedel m. m., medan färdigprodukterna endast i mindre 1 Se härom agronom K. F. Svärdström: Marknadsundersökningar 2. Den engelska smörmarknaden, sid. 10.

173* Tab. 60. Noteringar på smör och bacon på englandsmarknaden i öre/kg. Manchesternotering p å smör Å

Notering 1 på

r svenskt

danskt

1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937

329 314 254 221 214 183 162 201 215 233

342 328 227 233 224 202 192 218 232 247

1937 Jan. Febr. Mars April Maj Juni Juli Aug. Sept. Okt. Nov. Dec.

201 212 220 208 209 215 222 235 252 267 279 276

218 235 242 222 215 223 235 248 264 279 289 293

svenskt bacon

danskt bacon

206 197 161 145 181 198 217

164 195 162 103 106 130 156 156 167 170

174 201 169 110 110 138 164 165 176 178

186 171 191 206 2U9 217 223 228 232 267 252 222

157 151 160 168 168 158 178 191 195 170 166 178

164 160 147 178 178 168 183 195 197 178 176 185

Nya Zeel.

1 1928—1933 Londonnoteringar, 1934—1937 medelt al mellan noteringarna i London och Manchester.

utsträckning utestängts från den tyska marknaden. Trots starkt minskad foderimport har nötkreatursstammen från 1933 till 1936 ökats med 4 %, svinbeståndet med 13 % och antalet får med 10 %. Oväntat dåliga skörderesultat åren 1936 och 1937 hava emellertid medfört att importen upprätthållits i större omfattning än de tyska myndigheterna ursprungligen avsett. I anslutning till den senaste fyraårsplanen för det tyska näringslivet har emellertid från auktoritativt politiskt håll understrukits, att det tyska jordbruket numera nått sådan utveckling, att ytterligare och stadigvarande begränsningar av livsmedelsimporten kunna ske. I detta sammanhang kan också nämnas, att jordbruksminister Darré vid partikongressen i Nurnberg år 1937 enligt pressmeddelanden framhållit, att livsmedelsbehovet år 1927 till 65 % fylldes av inhemsk produktion, medan motsvarande tal för år 1937 stigit till 80 å 85 %. Den nu lämnade redogörelsen giver onekligen vid handen, att det knappast föreligger möjligheter att i framtiden upprätthålla den svenska jordbruksexporten till Tyskland i hittillsvarande omfattning. Ännu mindre synas förutsättningar finnas för en ökning av nämnda export. Det kan naturligtvis tänkas, att i framtiden, liksom förhållandet varit tidigare vid vissa tillfällen, svenska jordbruksprodukter kunna finna avsättning inom andra länder än England och Tyskland. Härvidlag måste man emellertid räkna med att priserna, eftersom helt nya marknader i så fall måste upparbetas, komma att ställa sig väsentligt lägre än de priser, som utgått på hittillsvarande marknader. Kostnaderna för exporten komma med andra ord att stiga betydligt starkare, än som motsvarar den kvantitativa ökningen. Man kommer under alla omständigheter förr eller senare att

174* stå inför en »överproduktion» av jordbruksprodukter, där en jordbrukspolitik efter nuvarande linjer av finansiella skäl ej är möjlig. Enda möjligheten blir i ett sådant läge att tillgripa långt gående produktionsinskränkningar, vilka utifrån de problemställningar, som valts för denna undersökning, ej diskuteras. Att situationen hittills ej ingivit allvarligare farhågor, sammanhänger uteslutande med den gynnsamma konjunkturutvecklingen under de senaste åren. Sammanfattning och slutsatser. Ovanstående i många hänseenden kortfattade undersökning av jordbrukspolitikens långtidsverkningar giver några resultat, vilka avslutningsvis kunna vara värda ett upprepande, eftersom med ledning härav onekligen vissa konklusioner kunna dragas beträffande jordbrukspolitikens framtida utformning ur från näringsfrågans behandling relevanta synpunkter. Redogörelsen utmynnar i följande slutsatser, vilka liksom hela den föreliggande undersökningen vila på den förutsättningen, att krig ej uppkommer. 1 1) Pris- och produktionsutvecklingen för jordbruksprodukter utomlands och i Sverige giver vid handen, att det svenska jordbrukets inkomster i en framtid, som kan överblickas, ej annat än möjligen tillfälligtvis kunna upprätthållas utan statligt stöd. 2) Prisregleringar av hittills tillämpad beskaffenhet förhindra i längden en anpassning av produktionen efter konsumtionens långtidsförändringar, vilken medför att arbetstillfällena inom jordbruket hållas tillbaka. 3) Det nuvarande systemet för jordbruksstödet, en med exportsubventioner förenad prisreglering, torde icke i längden inför den framtida produktionsstegringen kunna bibehållas. Detta förhållande skulle måhända redan nu hava tydligare framträtt mera allmänt, därest icke livsmedelsförbrukningen inom landet tillfälligtvis till följd av det gynnsamma konjunkturläget för närvarande befunnit sig vid en högre nivå, än som svarar mot genomsnittskonsumtionen på längre sikt vid nuvarande prisläge. Produktionstendensen inom jordbruket måste under dessa omständigheter i en nära framtid medföra ett stegrat exportbehov. Utvecklingen på exportmarknaderna återigen utvisar, att inga nämnvärda möjligheter förefinnas att utöka exporten i den utsträckning, som svarar mot den framtida produktionsstegringen, i varje fall ej utan oproportionerliga kostnader. 4) Jordbrukarbefolkningen torde i längden icke kunna genom ytterligare höjningar av saluprisen tillföras ökade inkomster, vilket vore nödvändigt, därest utkomstmöjligheter i samma utsträckning som hittills skola beredas den manliga jordbrukarbefolkningen i arbetsför ålder. Redan under nuvarande synnerligen gynnsamma ekonomiska betingelser för näringslivet i övrigt kunna gränserna för fortsatta prisstegringar, utan att konsumtionen avtager, skönjas. Konsekvensen av det ovan sagda synes bland annat vara följande. Därest inkomstnivån och levnadsstandarden för jordbrukarbefolkningen skola upprätthållas och om möjligt stegras, synes i längden ofrånkomligt, att stödet åt jordbruksnäringen i framtiden utformas efter delvis nya linjer. Ett moment i de hittillsvarande regleringsanordningarna synes jämväl i framtiden kunna bibehållas, nämligen att den inhemska livsmedelsmarknaden förbehålles inhemska produkter, i varje fall där icke särskilda skäl exempelvis av näringshygienisk art tala för en import av vissa synnerligen värdefulla födoämnen. Importregle1 Även om detta antagande kan betecknas såsom i viss mån verklighetsfrämmande med hänsyn till den osäkerhet och spänning, som för närvarande karakterisera det internationella politiska läget, torde det dock vara en nödvändig abstraktion för en undersökning av det svenska jordbrukets framtid, som utgår från ett socialpolitiskt önskemål om en höjning av svenska folkets näringsstandard. Härtill kommer, att ett krig endast innebär ett kortare eller längre avbrott i de utvecklingstendenser, vilka redan nu kunna skönjas.

175* ringarna utgöra ett led i den nuvarande jordbrukspolitiken, vars bibehållande sålunda är klart förenligt med det socialpolitiska önskemålet om en höjd näringsstandard. Problemet förefaller emellertid ej kunna lösas enbart genom att övriga stödanordningar slopas. Härigenom skulle i framtiden priserna till konsumenterna och därmed producentpriserna komma att inställa sig på en nivå, svarande emot den stegring i efterfrågan, som erfordrades för att hela saluöverskottet av jordbruksprodukter skulle avsättas på den inhemska marknaden. Det kan i så fall allvarligt befaras, att prisreduktionerna härvid bleve så omfattande, att jordbrukets nettoinkomster trots avsättningsökningen skulle avsevärt minskas. Ostridigt är nämligen, att priskänsligheten i den totala efterfrågan på livsmedel är ringa och att därför reduktionerna i genomsnittspriserna måste vara större än avsättningsökningen. Det förtjänar i detta sammanhang framhållas, att sänkningar av priserna till konsumenterna under nuvarande prisbildningsförhållanden medföra, därest distributionskostnaderna äro oförändrade, en procentuellt starkare reduktion av producentpriset, liksom även producentprissänkningen resulterar i en starkare procentuell minskning av företagarnas i jordbruket nettoinkomster. Även av en annan anledning synes ett bibehållande av principerna för det nuvarande jordbruksstödet ehuru med en sänkt producentprisnivå ingiva allvarliga betänkligheter. Eftersom produktiviteten stegras hastigare vid de större brukningsdelarna av jordbruk, skulle prissänkningen främst gå ut över det mindre jordbrukets inkomster. Av den självägande jordbrukarbefolkningen skulle, med andra ord, de lägsta inkomsttagarna drabbas hårdast av prisreduktionerna. Redogörelse för tillvägagångssättet vid beräkningarna av jordbrukets försäljningsinkomster samt prisvinster respektive prisförluster genom stödanordningarna. A. Jordbrukets försäljningsinkomster

(tab. 51 sid. 153*).

Till grund för beräkningarna av jordbrukets inkomster på veteförsäljningen ligga dels uppskattningar av salukvantiteterna, dels uppgifter över producentpriser. Salukvantiteterna kunna fr. o. m. skördeåret (1 september—31 augusti) 1930—31 beräknas på grundval av uppgifter över kvarnarnas förmalning och lager samt de statliga organens, Svenska spannmålsföreningens, sedermera Svenska spannmålsaktiebolagets, inköp. Med ledning av skördeuppgifterna och de på nyss nämnt sätt beräknade salukvantiteterna av vete kan kännedom erhållas om de utfodrade kvantiteterna av vete hos jordbrukarna under åren fr. o. m. 1930—31. För skördeåren 1928 och 1929 har härefter salukvantiteten av vete beräknats såsom skillnaden mellan å ena sidan totalskörden, å andra sidan utsädet och utfodringen hos jordbrukarna, uppskattad med tillhjälp av de uppgifter, som ovan framkommit i fråga om utfodringens storlek under åren efter 1930. Företagna inventeringar visa, att omkring hälften av saluöverskottet avyttras före 1 januari varje år. Hälften av saluöverskottet under ett visst skördeår har därför hänförts till det kalenderår, under vilket skördeårets början infaller. Tillvägagångssättet kan exemplifieras på följande sätt. För skördeåret 1936—37 har beräknats, att saluöverskottet av vete utgjorde 411062 ton. Härav ha 205 581 ton hänförts till kalenderåret 1936 (2 halvåret) och 205 581 ton till kalenderåret 1937 (1 halvåret). De mot salukvantiteterna svarande priserna ha erhållits genom lantbrukssällskapets riksnoteringar. Då som regel jordbrukarna ej ha någon spannmål kvar att avyttra under sommarmånaderna, ha noteringarna under sommarmånaderna ej ansetts böra ingå i de beräknade prismedeltalen. För de kvantiteter, som beräknas ha försålts under hösten, har kalkylerats med ett medeltal av priserna under månaderna september t. o. m. december, och för de kvantiteter, som avyttrats under våren, med medeltal av priserna januari t. o. m. april. Som en illustration till tillvägagångssättet kan det ovannämnda exemplet föras vidare. Inkomsterna på veteförsäljningen utgjorde under sista halvåret 1936 produkten mellan salukvantiteten (205 581 ton) och medelpriset september—december (18'H kr./dt). Inkomsterna av rågförsäljningen ha beräknats på enahanda sätt som inkomsterna av veteförsäljningen. Härvid är emellertid att märka, att förmalningsuppgifterna äro osäkrare än för vete, varför resultaten kunna anses något mindre tillförlitliga.

176* id ber , a k n i n g e n av inkomsterna av havreförsäljningen h a r tillvägagångssättet varit följande. Enligt jordbruksutredningen uppgives i allmänhet omkring 200 000 ton havre gå i handeln. En del härav (mellan 40 000 och 50 000 ton) förmales vid grynkvarnarna till manniskofoda och resten utfodras. En del av handelsomsättningen representerar sannolikt handel mellan jordbrukare och borde sålunda ej medräknas vid beräkningen av jordbrukets forsaljningsinkomster. Det föreligger emellertid inga möjligheter att vidtaga en dylik korrektion, utan m a n får nöja sig med den nyssnämnda kvantitetsuppgiften, som ansetts oförändrad u n d e r samtliga år beräkningarna avse. Ingenting tyder heller på att omsättningen förändrats i annan riktning. F r å n den såluda uppskattade kvantiteten har dragits importöverskottet under respektive skördeår, och skillnaden h a r ansetts representera den av j o r d b r u k a r n a försålda kvantiteten, som fördelats på kalenderår efter samma grunder, som tillämpats för vete och råg. Priserna ha beräknats på grundval av lantbrukssällskapets riksnoteringar över vit foderhavre, och tillvägagångssättet h a r i övriet varit detsamma, som ovan angivits för vete och råg. För sockerbetor utgöra försäljningsinkomsterna de i den officiella skördestatistiken uppgivna vardeuppgifterna, vilka av skäl, som ej h ä r n ä r m a r e skola diskuteras, måste anses i hog grad tillförlitliga. Sockerbolagens kontrakt med betodlarna föreskriva i allmänhet full leverans före 1 december varje år, varför inkomsterna i detta hänseende i sin helhet hänförts till det kalenderår, under vilket skördeåret börjar. Inkomsterna av potatisförsäljningen har beräknats med ledning av å sid. 125*, bilaga 3 anförda uppgifter om hushållskonsumtion och vid stärkelsefabriker och brännerier använd råvarumängd. Förbrukningen utanför jordbruket har här uppskattats till omkring 550000 ton. F r å n denna kvantitet har sedan dragits importöverskottet för respektive skördeår, och de sålunda erhållna uppgifterna ha antagits representera salukvantiteten. P å motsvarande sätt som i fråga om spannmålen har salukvantiteten varje skördeår uppdelats på kalenderår. Priserna utgöra medeltal av partiprisnoteringarna i Stockholm (publ. i L a n d t m a n n e n ) . Höstpriset utgör emellertid ett medeltal för månaderna a u g u s t i december (ej endast, som för spannmål, september—december). Jordbrukets inkomster av mjölkförsäljningen hava grundats på de å sid. 130* tab. 35 angivna uppgifterna om saluöverskottet av mjölk och dess fördelning på produktmjölk f..,y

och konsumtionsmjölk.

Produktmjölkpriset

har

erhållits

enligt

formeln

Sm

°^Pns

+

skummjölkspris (2 öre/1) — mejerikostnader (1 öre/1) + prisutjämningsbidrag — mjölkavgift; konsumtionsmjölkpriset h a r uträknas p å följande sätt: Detaljpris (medeltal för 49 orter) — mjölkavgift — försäljningskostnader (4 öre/1). Priserna hava i båda fallen beräknats månadsvis. Då dessa ändrats från m å n a d till månad, har en fördelning på olika m å n a d e r av de enligt ovan beräknade årskvantiterna av mjölk företagits. F ö r 1934, 1935 och 1936 föreligger i Mejeriernas riksförenings statistik jämväl uppgifter över mjölkkvantiteterna månadsvis. På grundval av dessa uppgifter hava två säsongindex upprättats. Det ena angiver produktmjölkkvantiteten, det a n d r a konsumtionsmjölkmängden under varje kalendermånad i procent av årsgenomsnittet. Dessa säsongindex hava applicerats på de nyssnämnda årskvantiteterna. Vid uppskattningen av jordbrukets inkomster på försäljningen av slaktdjur har beräkningen av salukvantiteterna baserats på uppgifterna i tab. 40 sid. 136* över den besiktigade slakten vid orter som senast 1935 infört besiktningstvång. Antalet årligen besiktigade slaktdjur har därefter fördelats p å olika m å n a d e r på grundval av en för åren 1934 1936 med ledning av månadsuppgifter rörande besiktningens omfattning upprättad säsongindex. P å grundval av den ovan sid. 133* anförda undersökningen av den animaliska produktionen, vari bl. a. uppgifter över de genomsnittliga slaktvikterna för olika djurslag beräknats, har försäljningen av slaktdjur omräknats i viktmått. Priserna utgöra noteringarna för kreatur, levande vikt, vid de offentliga slakthusen. De härefter framräknade försäljningsinkomsterna för slaktdjur, storboskap, kalvar och svin, äro sannolikt lägre än de verkliga försäljningsinkomsterna för hithörande saluprodukter. Beträffande ägg föreligga i den officiella statistiken inga som helst uppgifter över produktionens storlek. Tillvägagångssättet vid beräkningarna av saluöverskottet h a r därför varit följande. Med ledning av i Höijers ovannämnda undersökning angiven uppgift över den genomsnittliga äggproduktionen per höns, samt uppgifterna i 1927 och 1932 års allm ä n n a jordbruksräkningar över antalet höns h a r årsproduktionen av ägg 1927 och 1932 beräknats. F ö r mellanliggande år har äggproduktionen beräknats medelst interpolation mellan de två förstnämnda tidpunkterna. Att döma av uppgifter från på området verksamma organisationer synes äggproduktionen ha stegrats även efter 1932. I föreliggande fall h a r antagits, att äggproduktionen efter detta år genomsnittligen för år räknat stigit lika mycket som mellan 1927 och 1932. Vid beräkning av salukvantiteterna har be-

177* G r u n d t a b e l l för b e r ä k n i n g av j o r d b r u k e t s p r i s v i n s t e r r e s p e k t i v e p r i s f ö r l u s t e r .

Vete. Kvantitet, 1 000 ton Faktiskt pris, öre/kg . . , Hypotetiskt pris, öre/kg Råg. Kvantitet, 1 000 ton .. Faktiskt pris, öre/kg . . Hypotetiskt pris, öre/kg

—

313 18-43 16-00

327 19-n 10-88

396 17-40 13-12

544 17-28 10-79

593 16-97 11-28

531 1669 13-07

436 17-01 17-72

257 14-88 15-00

192 16-74 10-00

161 15-76 12-12

238 15-73 9-79

318 15-69 10-28

290 15-59 12-00

223 1592 16-72

—

169 9-39 8-46

181 13-01 8-25

198 12-26 16-19

184 12-65 1063

876 2-22 1-80

1554 2-47 1-80

1839 2-41 1-80

1862 2-42 1-80

1866 2-44 1-80

1800 2'46 1'80

—

865 16-30 15-00

824 1530 14-00

872 15-00 10-oo

892 15-30 1020

920 1610 11-00

—

1804 8-00 7-00

1855 8-90 6-00

2 005 10-30 4-80

2 025 11-00 6-20

2159 11-70 7-00

—

—

49.6 28 28

51-0 38 28

53-8 48 27

58-6 49 28-6

26-6 58 58

26-5 67 58

27-9 89 56

30-8 88 60

119-3 59 59

1260 56 56

111-6 83 55

115-0 89 59

30 99 92

31 114 93

32 127 94

317 17-44 12-01

284 19-08 14-23

43 15-51 8-06

75 15-93 9-03

—

Havre. Kvantitet, 1 000 ton .. Faktiskt pris, öre/kg . . Hypotetiskt pris öre/kg

—

— —

Sockerbetor. Kvantitet, 1 000 ton . . Faktiskt pris, öre/kg . . Hypotetiskt pris, öre;kg

767 2-56 1-80

1215 2-57 1-80

—

—

Konsumtionsmjölk. Kvantitet, 1 000 ton . . Faktiskt pris, öre/kg . . Hypotetiskt pris, öre/kg Produktmjölk. Kvantitet, 1 000 ton . . Faktiskt pris, öre/kg .. Hypotetiskt pris, öre/kg Slaktnöt. Kvantitet, 1 000 ton . . Faktiskt pris, öre/kg , . Hypotetiskt pris, öre/kg Kalv. Kvantitet, 1 000 ton . . Faktiskt pris, öre/kg . . Hypotetiskt pris, öre/kg Svin. Kvantitet, 1 000 ton . . Faktiskt pris, öre/kg . . Hypotetiskt pris, öre/kg

—

—

—

—

— —

— —

—

— —

—

Ägg. Kvantitet, 1 000 ton . . Faktiskt pris, öre/kg .. Hypotetiskt pris, öre/kg Oljekakor. Kvantitet, 1 000 ton . . Faktiskt pris, öre/kg . . Hypotetiskt pris, öre/kg Majs. Kvantitet, 1 000 ton . . Faktiskt pris, öre/kg . . Hypotetiskt pris, öre/kg

—

—

— —

—

—

11-69

293 15-21 11-49

—

—

265 9-09 7-85

107 13-01 9-19

178* räknats, att Vs av årsproduktionen konsumeras inom jordbruket och -U försäljas. Priserna utgöra producentpriset enligt lantbrukssällskapets noteringar. Då äggpriset företer mycket bestämda säsongfluktuationer, h a r en fördelning av årsförsäljningen på olika månader nödvändiggjorts. För detta ä n d a m å l har ett säsongindex konstruerats, på grundval av resultaten av en av äggcentralerna företagen undersökning av handelsomsättningen av ägg år 1933. Detta index har applicerats på de enligt ovan beräknade årskvantiteterna. Då m a n i stor utsträckning fått nöja sig med konstruerade antaganden, är det givet, att resultaten härvidlag måste bliva synnerligen osäkra. Slutligen har även en beräkning företagits av utgifterna för vissa fodermedel. Beträffande oljekaksfoder m. m. ha kvantiteterna erhållits ur handelsstatistikens uppgifter samt uppgifterna i industristatistiken över årstillverkningen av kreatursfoder. Sistnämnda kvantiteter ha säsongvägts på grundval av månadsuppgifter för 1934 t. o. m. 1936 över den inhemska försäljningen av vid kraftfoderfabriker och oljeslagerier tillverkat oljekaksfoder. Priserna äro lantbrukssällskapets riksnoteringar för jordnötskakor (coromandel). För majs ha kvantiteterna erhållits månadsvis direkt ur handelsstatistiken. Prisuppgifterna hava grundats på lantbrukssällskapets riksnoteringar. B.

Prisvinster

och prisförluster

på grund

av regleringsanordningarna

(tab. 52 sid.

157*).

Beräkningen har grundats på kvantitets- och prisuppgifter, vilka redovisas i tablån å sid. 177*.

179*

Bilaga

4.

Förekomsten av skolmåltider samt skolmåltidernas beskaffenhet och finansiering under senare år av RICHARD STERNER. Skolbespisningens omfattning. Då anordnandet av offentliga skolmåltider ända intill innevarande år varit en uppgift, som helt överlåtits åt kommunala och enskilda organ utan något nämnvärt statsstöd, har staten heller icke ansett sig föranlåten att mera i detalj följa utvecklingen av denna verksamhet. Det är sålunda endast vart femte år, som skolöverstyrelsen överhuvud taget inhämtar några uppgifter rörande offentliga skolmåltider, och de uppgifter, som då inhämtas, giva knappast uttömmande besked om verksamhetens organisation, karaktär, finansiering och betydelse. Av denna anledning har befolkningskommissionen enligt särskilt medgivande av Kungl. Maj:t företagit en enquéte för att åstadkomma behövlig komplettering av de upplysningar, som kunnat erhållas från skolöverstyrelsen. För resultaten av denna enquéte kommer längre fram att redogöras. De båda senaste av skolöverstyrelsen företagna undersökningarna rörande skolmåltiderna avse läsåren 1930/31 och 1935/36. Huvudresultaten av dessa undersökningar ha sammanställts i tab. 1. Av denna sammanställning framgår, att skolbespisning år 1930/31 förekom inom 194 av samtliga 2 463 skoldistrikt, samt att antalet i skolmåltider deltagande barn utgjorde 22 742 motsvarande 3*4 % av samtliga folkskolebarn. Verksamheten hade emellertid en väsentligt större utbredning i städerna, där den berörde 10*9 % av folkskolebarnen, än på landsbygden, där motsvarande siffra stannade vid endast 0*8 %. På landsbygden var det endast i Norrbottens samt i Västernorrlands och Stockholms län, som skolbespisningen hade någon mera nämnvärd omfattning. Tab. 1 utvisar vidare, att verksamheten betydligt utvidgats sedan 1930/31. Under läsåret 1935/36 förekom sålunda skolbespisning vid 268 distrikt (av samtliga 2 462) samt berörde 35 570 barn motsvarande 6 % av samtliga (högst 600 000) folkskolebarn, ökningen är särskilt framträdande i fråga om landsbygden, där det bespisade barnantalet nästan tredubblats, under det att städernas stegringstal stannar vid c:a 50 %. Likväl hade verksamheten under läsåret 1935/36 fortfarande betydligt större omfattning i städerna (24 309 barn eller c:a 15 %) än på landsbygden (11 261 barn eller 2-6 % ) . Det är framförallt i Stockholms stad samt i Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Västernorrlands och Norrbottens län, som verksamhetens omfattning ökat. På vissa håll har stegringen emellertid varit ganska måttlig, och exempelvis i Hallands län förmärkes t. o. m. en mindre tillbakagång. Den absolut taget största omfattningen hade verksamheten i Stockholms stad, Göteborgs och Bohus, Malmöhus, Värmlands och Norrbottens län, vilka fem administrativa enheter hysa över 20 000 av samtliga 35 000 i skolbespisningen deltagande barn; de sammanfalla delvis men icke fullständigt med de områden, där man har anledning att vänta, att det största behovet är tillfinnandes. 23—378846.

180* Tab. 1. Förekomsten av skolbespisning inom olika län läsåren 1930/31 och 1935/36. l Antal i skolbespisning deltagar de skolbarn

Antal skoldistrikt med skolbespisning L ä n

städerna landsbygden

summa

1930 1935 1930 -31 -36 -31

1930 1935 -31 -36

Stockholms stad Stockholms län Uppsala > Södermani. > Östergötlands »

1 6 2 4 2

Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge

5 1 4 1 2 2 7 4 3 5

> > » » >

Kristianstads » Malmöhus > Hallands > Göt. o. Bohus » Älvsborgs > Skaraborgs » Värmlands > Örebro » Västmanlands > Kopparbergs » Gävleborgs > Västernorrl. > Jämtlands » Västerbottens > Norrbottens >

1 5 2 4 3 5

— 5 1 3

1935 -36

11 4 5 5

15 9 4 13

1 17 6 9 7

5 2 7 1 3

4 1 5 5 11

10 3 11 2 5

9 12 6 28 11

5 3 3 4 2 3 1 1 1 2

5 4 2 4 3

9 8 4 2 6

6 5 2 23 6 4 21 6 2 6

3 2 1 1 2

2 6 8 10 9

4 9 6 13 10

7 7 7 6 7 14 11 7 6 8 5 7 9 11 11

3 7 4 5 5

— 3 3 2

1 20 11 8 16 9 1 10 6 14

9 25 8 6 9 7 11 7 14 12

städerna

landsbygden 1935 -36

summa 1930 -31

1935 -36

1930 -31

1935 -36

1930 -31

3 794 47« 234 361 944

6 453 283 280 468 1334 656

3 794 6 453 918 986 1201 219 485 499 98 450 566 409 1076 1743 54 675 710 3 99 3 85 353 447 288 83 373 402 124 679 229 188 441 29 2 507 3212 — 182 186 720 609 10 2 605 3 911 6 574 11 95 1003 1135 63 343 351 129 25 422 435 1991 17 744 532 1432 11 15 581 496 285 321 475 504 190 1380 1380 128 582 1066 809 1510 146 183 216 253 327 49» 497 688 848 2180 971 2 328 3879 11261 22 742 35 570

657 96 — 320 362 66 85 80 2 277 253 146 2 507 3183 538 423 3 901 3 969 992 1040 222 280 410 1569 515 68H 570 481 190 183 1252 1190 227 444 70 70 170 190 123 148 18863 24 309

508 251 89 132 18 3 33 17 44 83

1 Uppgifterna för läsare t 1935/36 äro att be trakts såsom preliminära och meddelas därför med viss reserval ion för e^/. kommande usteri ngar. 2 Uppgift för Karlskron a saknas. Fö r denr la sta<I har r äknats med det antal barn (160), som enligt befolfc ningskom missionens ene uéte 1937 i ihämta de uppgifter, deltagit i skolbespisningen under läs året 1936/ 37.

Skolvägar och skolbespisning. Den relativt ringa förekomsten av skolbespisning på landsbygden ter sig särskilt anmärkningsvärd med hänsyn till att behovet av denna verksamhet där måste göra sig gällande i högre grad än i städerna. Utom den omständigheten, att folknäringen där är betydligt enformigare bör i detta sammanhang ihågkommas, att landsbygden svarar för det övervägande flertalet barnrika familjer, vilka ju särskilt ofta bruka lida av brister i näringsstandarden (jfr bil. 1), samt att det ju framförallt är på landsbygden, som man möter d e långa skolvägarnas problem. Med hänsyn härtill har befolkningskommissionen företagit en specialbearbetning av det i skolöverstyrelsen föreliggande skolstatistiska primärmaterialet för läsåret 1935/36 i syfte att söka utröna hur många barn, som hava långa skolvägar, utan att några anstalter träffats för att lindra de skadeverkningar i näringshygieniska och andra avseenden, som kunna följa härav. Resultaten av denna bearbetning ha sammanställts i tab. 2. Denna redovisning utvisar i första hand, att nära 2/z (63*5 %) av barnen ha en

181* sammanlagd skolväg (fram och åter), som understiger 4 km. T. o. m. detta avstånd är emellertid för stort för att barnen skola kunna hinna hem under frukostrasten. I själva verket stannar också det alldeles övervägande flertalet barn på landsbygden kvar i skolan under frukostrasten och förtär därvid medförd smörgåskost. Nära Vs eller bortåt 80 000 barn ha en sammanlagd väg av minst 6 km (fram och åter), och av dessa barn måste enligt de föreliggande uppgifterna mer än 35 000 gå minst 8 km, c:a 15 000 minst 10 km och över 1500 minst 20 km om dagen för att komma till och från skolan. 1 Det är inte alla av dessa barn, som ha förmånen att färdas på riktiga vägar; åtskilliga barn lära sålunda ha att ta sig fram långa vägar på ofta svårframkomliga stigar eller t. o. m. i fullkomligt obanad terräng. Emellertid ha som bekant vissa åtgärder vidtagits för att åtminstone i någon mån förhindra, att de långa skolvägarna vålla alltför stora olägenheter — särskilt i de fall, då de förorsakats av att skolor nedlagts eller sammanslagits. Till dessa anordningar höra dels skolskjutsarna, vartill statsanslag utgår, dels skolbespisningen. Dessutom har en del barn inackorderats i skolhem e. d. i närheten av skolan. I tab. 2 ha nu dessa åtgärder satts i samband med uppgifterna om skolvägarnas längd på så sätt, att barnens fördelning efter våglängden kombinerats med en fördelning efter i vad mån de tillhöra skolor, där dylika anordningar vidtagits. Även förekomsten av skolinackordering har på detta sätt kombinerats med uppgifterna om skolvägens längd, vilket i första hand kunde synas meningslöst, eftersom de inackorderade barnen bo alldeles i närheten av skolan. På grund av missförstånd synes emellertid en del av uppgiftslämnarna ha angivit avståndet till föräldrahemmet även i fråga om vissa av dessa barn, varför det synts nödvändigt att på sätt som skett i tab. 2 även beakta förekomsten av skolinackordering. Av denna sammanställning framgår, att flertalet av de barn, för vilka de allra längsta skolvägarna redovisats, tillhör sådana distrikt, för vilka någon av de här nämnda tre olika slagen av förebyggande anordning vidtagits. Uppgifterna föreligga visserligen icke i sådan form, att man direkt kan avgöra, huruvida dessa anordningar alltid vidtagits just för de barn, som ha de längsta skolvägarna — primäruppgifterna ha nämligen icke givit möjlighet härtill —, men all sannolikhet talar för, att så i alimänhet är fallet. Det torde dock ibland kunna inträffa, att skolbespisning, skolskjutsar o. d. förekomma i relativt mindre utsträckning vid vissa skolor, där en särskilt stor proportion av barnen har långa skolvägar än vid en del andra skolor, där de »medellånga» vägarna dominera. Det föreligger med andra ord icke den garanti för, att dessa anordningar anpassats så rationellt efter behovet, att man utan vidare kan förutsätta, att ölägenheterna av de långa skolvägarna i alla särskilda fall blivit i någon mån neutraliserade vid dessa skolor. Det må i detta sammanhang bl. a. påpekas — vad som längre fram kommer att ytterligare framhävas —, nämligen att skolbespisningen är av mycket olika värde; ej sällan pågår den endast under kortare tid av året, och i vissa fall består den blott i utskänkning av s. k. frukostmjölk. Vad skolskjutsarna beträffar, är att märka, att barnen ju endast transporteras till och från skolan vid skoldagens början och slut och sålunda icke under frukostrasten. De barn, som åtnjuta skolskjuts, få sålunda, i likhet med flertalet övriga barn, vanligen nöja sig med smörgåskost under frukostrasten. Qm man emellertid bortser från alla dylika överväganden och enbart inriktar 1 Dessa siffror torde dock vara något för höga beroende på att uppgifterna i fråga om en del av de barn, som inackorderats i skolhem o. d., synas avse avståndet till föräldrahemmet. Jfr efterföljande text.

182* Tab. 2.

S k o l b a r n p å l a n d s b y g d e n f ö r d e l a d e eliter s k o l v ä g e n s s a m m a n l a g d a längd f r a m o c h i

a) Skolor, där varken inackordering, skolskjutsar el. skolbespisning anordnats b) > » inackordering men ej > > skolskjutsar men ej skolbespisning anordnats c) d) > > skolbespisning men ej skolskjutsar » > > både skolskjutsar och skolbespisning > e) f) » med ofullständiga uppgifter Antal skolbarn med en sammanlagd skolväg fram och åter av km. under 4

4-6

6-8

Stockholms län 7 709 2 494 1441 a) 68 104 232 b) 110 245 685 c) 91 385 4 750 d) 121 291 706 e) f) Summa 14 082 3 519 1831

20 o. ej 8-10 10-12 12-14 14-16 16-18 18-20 där- uppg över

Summa Södermanlands län a) b) c) d) e) f) Summa Östergötlands län a) b) c) d) e) f) Summa Jönköpings län a) b) c) d) e) f) Summa Kronobergs län a) b) c)

14 2 10

99 5 26

958 401

4713 1958 1163 4 25 16 78 292 119 40 470 87 16 239 25

578 276 2 38 24 16 40 27

16 1 7 5

5 739 2 205 1301

685 316

4 855 2 473 1684 37 40 52 118 884 171 74 114 97 16 24 14

928 378 4 13 85 105 50 24

110 33 11

30 3 19 7

5 929 2 795 1929 1U76 511

8132 3 692 2 447 1353 577 8 18 52 296 87 67 45 89 481 150 411 187 150 108 47 26 29 67 468 93

249 1 22 29 18

71 4 11 18 20

9 788 4 209 2 805 1572 706

100 19664

7 771 2 951 2 000 1103 496 4 15 10 20 68 91 133 451 39 37 13 94 11 27 32 127

38 1 13

8 463 3139 2170 1225 533

14547 50 813 183 213 15 15 19 15S21

6 779 2 730 1869 1156 429 3 6 6 15 23 49 40 80 532 125

-

skolskjuts ackorderiug

7 21064 8 846 48 566 674 8 307 38 38 96 10 479

53 10 529 149 1419 378 54 53

3 1 4

därav barn vilka anordi

12 736 470 1268 222 5 277 1313 158

684 260 9 43 71 71 40 11 120 50

Uppsala län a) b) c) d) e) f)

27 7 13

Samtliga barn

79 42 121

188 3

12 529 191

20 16 566 466 876 951 72o 80 80

112 136 248

104 4

108 47 13188 56 885 84

29 3 4 36

SKOLVÄGENS LÄNGD (forts.)

183*

Antal skolbarn med en sammanlagd skolväg fram och åter av km. under 4

4-6

6-8

ob. län (torts.)

Summa lar län

Summa

8 526 3 488 2 009 1052 364 20 32 60 254 57 38 148 152 554 217 27 553 101 54 138 11 23 16 77 27

116 12 20 6 1

62 3 15 4 1

11 6 18

3 1 17

15 643 445 1179 883 156

17 6

9 964 3 927 2 306 1341

3 931 160 149 367 195

914 36 20 91 78

482 35 25 70 23

186 22 33 22 3

72 4 18 27 6

8 9 11

3 18

2 526 1139

inge län 5 601 2 022 1185 46 8 13 313 25 19 861 374 206

549 4

13 7

6 821 2 429 1423

12 20

50 35

20 23

3 27

4802 9585 71 373 1581

145 143 288

4 402

23 4

23 Janstads län 15 709 5 091 2 080 188 887

77 74

47 49

Summa 16 784 5 242 2176 nöhus län 18 657 4 706 1387

9 14

8 11

20 6

4 1

8(57 275

125 24

13 Summa 19 676 4 988 1536 ands län 5114 2 629 1384

83 27

75 15

694 325

209 73

289 168

103 83

o o

5 573 2 819 1494

24 111 356 1042

25509 82

359 Summa

inskolskolskjuts ackor- bespisdering ning

2 230 63 34 125 74

Summa

därav barn för vilka anordnats

7 368 2 875 1957 1212

mds län

Summa

20 o. ej 8-10 10-12 12-14 14-16 16-18 18-20 däröver uppg-

Samtliga barn

45 1

1221 4k>2

26 864

624 293

95 186

184*

SKOLVÄGENS LÄNGD (forts.) Antal skolbarn med en sammanlagd skolväg ]-cm. [ram och åter av under 4

4-6

6-8

20 o. ej 8-10 10-12 12-14 14-16 16-18 18-20 däröver UPPg-

Samtliga barn

därav barn vilka an ord inskolskjuts ackordering i

Göteb. o. Bohus län 6 955 1514 1992 50 14 2 114 71 308 575 3 950 125H 26 7 81

a) b) c) d) e) f)

—

—.

24 235 3

12 36 7

59 1 45 14

—.

—

— — —

— —

—

— — —

—

—. —. — — —

<0 •

— 6 1

11350 67 588 6068 124 2 18199

— —

126 —

•

— 2

— — 4

—

—

—

— —

Summa 11344 2 924 2 647

11073 4 475 2 947 1525 1 13 5 17 298 268 142 977 75 79 337 27

658 2 54 4

259 2 40 9

—

—

—

9 3

—

12 404 4 849 3 307 1699

8 943 4 580 2 612 1254 23 16 12 8 88 77 193 137 79 60 39 108

330 2 46 9

94 3 22

6 4

— —

—

17 873 68 575 295

—

—

— — —

— —

—

—. — — —

—

— —

—

—

—

—

—

—

—

—

— —

—

Älvsborgs län a) b) c^ d) e)

o Summa Skaraborgs län a) b) c) cl) e) fj Summa

—

—

—

—

—

19 5

— 9

— —

2 33 67

— 5

21185 43 1809 538

—

—

— —

— o

—

— —

729 223 72 31 176 81 110 47 10

82 20 57 9 6

29 7 53 3

1 12 23 13

27 2 24 1 9

11 5 2

— 2

— —

— —

12348 145 1850 985 132

10471 164 255 111

— — —

— — 2

9 267 4 812 2 772 1378

— 10

o

5 13 27

8 15

—

1 7

125 11

—

—

—

17 445 1045 2377 1469 47 13

22 396

222 20

— 8

Värmlands län 11050 3 496 1783 139 566 177 1210 428 306 246 164 870 14 12 5

a) b) c) d) e) f)

Summa 13 708 4 352 2 406 1097 Örebro län a) b) c) d) e)

o Summa Västmanlands län a) b) c) d) e) f) Summa Kopparbergs län a) b) c)

—

•

7 525 2 459 1368 20 10 78 251 181 1173 144 515 227 34 20 35

663 20 74 65 20

221 5 59 21

—

71 10 33 7 10

9 326 2 977 1737

6182 2120 1324 2 9 148 48 41 68 5 13 76

557 4 25 6

166 1 38 11

—

—

—. —.

— —

—. —.

— —

6 474 2183 1379

12 877 2 001 190 1162 358 1306

248 33 85

56 34 89

20 23 50

10 12 22

1 6 12

2 3 2

3 27 21

16182 1525 2146

835 35 197

—• 4

—

•

—

— —

—

•

—

149 2

SKOLVÄGENS LÄNGD (forts.)

185*

Antal skolbarn med en sammanlagd skolväg fram och åter av km. under 4

4-6

6-8

20 o. ej 8-10 10-12 12-14 14-16 16-18 18-20 däröver uppg-

xirb. län (forts.) 29 10

11 22

2 Summa

16 095 2 690 1107

894 87 111 38

295 22 102 13

78 21 91 14

30 13 20 2

9 6 13 2

4 3 7 1

136 5

14 990 2 915 865 205 314 1607 111 725 14 Summa

214 20 939

2 14

19218 1238 2285 906 14

73 4 4

14 23661

634 94

278 36 1 2

909 157

317 1066

321 42

769 71 19 10

64 119

18 201 3 545 1130

956 220 265 24 9

361 77 239 10 42

87 51 157 2 12

21 27 30 6 16

1 22 37

2 7 40

2 8 14

32 46

20 124 4 080 1474

4 536 3 043 1534 128 177

25 18

1 12 12

ernorrlands län 13 858 2 770 1843 396 2 606 747 1513 127 304 40 Summa

tlands län

skolinskolskjuts ackor- bespisdering ning

eborgs län

därav barn för vilka anordnats

954 60 72

35 5

732 18

Samt liga barn

5 18063 11 2 694 3 4184 1682 433 371 371 390 27 427 65 91 18

5 839 4 728 2442 280 272 5 81 81 260 13 642

315 6

832 639 407 65 30

257 396 197 55 16

108 183 93 22 12

24 136 71 1 5

11 61 28 4 11

5 18 32

9 418 1973

7 227 1146 5 034 861 3 209 767 229 1153 112 581

317 504 421 120 81

60 298 339 59 71

6 201 174 40 30

9 101 42 29 14

69 54 11 9

63 24 5 2

17 204 3115 1443

5 755 6 485 3 527 2 492 955

280 291 238 135 108

53 127 85 53 49

18 96 37 26 50

3 65 38 43 34

42 103 27 57

19 4 14 9

17 20 10 8

1 233 165 55 153

19 214 2 489 1052

206 767 64 363 34 696 15 818 5 554 1854 564 20 325 3 589 1973 1021 628 344 197 23115 5 872 3 404 2180 13*6 685 519 21391 4 498 2 305 1161 408 201 102 949 3 892 560 427 231 138 111 4 2 Summa 275 492 79275 42938 20607 8 207 3222 1493

195 143 196 44 18

60 96 131 17 11

788 330691 4 597 222 29 337 148 380(56 5 763 452 691 9 403 39 30 279 6 6 521 1074 210 1858 5 11 1031 1037 1552 2234 435931 6848 5955 11261

Summa

.erbottens län

Summa rbottens län

Summa

907 688 416 327 151

25 1 43 19 6

124 32 5 14 175

362 43 50 1

62 95 84 14

8 828 7 631 5176 1716 901 122

1791 111 252 21 178 5

122 377 24374 1154 2180 11 11 17 1 34

7 028 8074 4650 3182 1575 34

74 24 543

400 98 498

1319 206 408 1392 788 277 169

862 2102 2 180

i riket

) )

32 799 430 113 178

186* uppmärksamheten på de skolor, där inga anordningar av här nämnt slag vidtagits, visar sig, att det även där finns ett icke obetydligt antal barn med långa skolvägar, över 8 000 barn vid dylika skolor hade sålunda en sammanlagd väg (fram och åter) av minst 10 km. Över hälften av de 15 000 barn, som hade skolvägar om 10 km och däröver, tillhörde sålunda dessa skolor. Och av de inalles 35 000 barn, som hade minst 8 km att gå fram och åter, hörde 24 000 till skolor, där varken skolbespisning, skolskjutsar eller skolinackordering förekom. Av nyss anförda skäl är det härvid fråga om minimisiffror för det antal barn, som har långa skolvägar, utan att speciella anordningar för mötande av härmed förknippade olägenheter vidtagits. Skolmåltidens karaktär, sammansättning och kostnader. Det har förut på pekats, att skolmåltiden kan ha mycket olika värde. Sålunda gäller, att skolbespisning vid en del skolor, särskilt på landsbygden, endast pågår under viss och stundom ganska obetydlig del av läsåret, antingen beroende på, att densamma närmast har karaktären av ett experiment, eller därför att tillgängliga medel icke räcka till. Vid skolor med varannandagsläsning kan det icke heller förekomma, att barnen varje dag få en skolmåltid, men under de dagar, då skolarbetet icke pågår, förefinnes ju ej heller det behov därav, som skolgången i och för sig själv vållar: det behov, som i många fall betingas av att hemmen även under fridagar kunna ge en olämpligt sammansatt eller eljest bristfällig kost, kvarstår emellertid. Om dessa förhållanden föreligga emellertid endast sporadiska anteckningar i det föreliggande materialet, och det må sålunda räcka med att saken påpekas. Däremot föreligga tämligen ingående uppgifter om skolmåltidens sammansättning. I första hand hänvisas till tab. 3, där barnen på grundval av uppgifter i skolöverstyrelsens material fördelats efter utspisningens allmänna karaktär läsåret 1935/36. Uppgifterna äro icke fullständiga, i del att måltidens sammansättning icke angivits för 2-o % av de barn, vilka deltaga i skolbespisning. Skolmåltiderna ha, som synes, indelats i sex olika huvudtyper, nämligen 1) enbart mjölk eller enbart smörgås (det sistnämnda mera ovanligt); 2) mjölk (choklad) och smörgås; 3) gröt och mjölk eller välling; 4) gröt eller välling och smörgås; 5) oslofrukost (mjölk, smörgås vanl. m. pålägg samt äpple, apelsin eller morot); 6) lagad mat. I några fall har det i viss mån varit en omdömesfråga, till vilken av dessa grupper en viss kost skall hänföras. Det bör dessutom understrykas, att uppgifterna torde vara något ofullständiga. Vidare har vanligen icke i detta material angivits, huruvida margarin eller smör användes till smörgåsen, huruvida mjölken är skummad eller oskummad etc. Man kan under alla förhållanden icke säga, att dessa sex grupper representera en kontinuerlig stegring från det sämre till det bättre. Det är endast fråga om en grov indelning avsedd att ge en allmän uppfattning om förhållandena. Det visar sig nu, att enbart mjölk (el. enbart smörgås) nästan uteslutande förekommer på landsbygden, där 18'6 % av de utspisade barnen erhålla denna mera måttliga förstärkning till den medförda matsäcken. Även »mjölk och smörgås» är vanligast på landsbygden (10*7 %), och detsamma gäller också om »gröt och mjölk eller välling» (15'4 %) samt »gröt eller välling och smörgås» (15*7 %). Tillsammans utgå dessa olika slag av »mjöl-mjölkkost» till 60*3 % av de bespisade landsbarnen, men endast till 19*3 % av stadsbarnen samt till 30*1 % av samtliga bespisade barn.

187* Tab. 3. Skolbarn fördelade efter skolbespisningens karaktär läsåret 1935/36. Antal skolbarn, som erhålla

L ä n

Endast Mjölk Gröt o. Gröt el. mjölk el. (choklad) mjölk el. välling o. endast o. smör- välling smörgås Oslosmörgås gås (ev. (ev. även (ev. m. frukost pålägg (ev. m. m. påägg) e. d.) lägg) pålägg)

6 453

Stockholms stad Stockholms län därav: städer landsbvgd Uppsala län därav: städer landsbvgd Södermanlands län därav: städer landsbygd Östergötlands län därav: städer landsbvgd Jönköpings län därav: städer landsbygd Kronobergs län därav: städer landsbvgd Kalmar län därav: städer landsbvgd

233 233 136 136 10 10 255 39 216 143 105 38 3

386 75 311

165 50 115 53

39 33 6

68 68

556 431 125 15 15

10 10

170 170

545 280 265

60 23 37 6

351 336 15 870 864 6 116 114 2

528 460 68

422 422

16S7 1334 353 705 656 49

3 28 8 20

60 60

75 Blekinge län därav: städer landsbygd

37 99

225 190 35 211

122 104 18 85 85

435 362 73

235 »235

677 277 400 441 253 188

75 369 42 2 327

16 16 70

87 87

70 Malmöhus län därav: städer landsbygd

1043 1043

Hallands län därav: städer landsbygd

186 Göteborgs och Bohus län . . . . därav: städer landsbygd

93 93

913 244 669

Älvsborgs län därav: städer landsbvgd

6453 1141 253 888

140 110 30

6 9

347 118 229

3 Gotlands län därav: städer landsbvgd

Kristianstads län därav: städer landsbygd

Lagad mat

Samtliga barn,för vilka uppgift erhållits

186 41

1658 20 1638

185 166 19 2141 2137 4 423 423 3 697 3 690 7 916 910 6

371 85 286

3205 3180 25 (509 42* 186 6 452 3954 2498 982 910 72

Uppgift om barnantalet ft>r Karlsk röna sakr ias. För c [enna sta d har räl mats mecl det antal (160), som enligt uppgift t ill befolk ningskom missioner s enquete5 1937 ans;ivits erhlilla skolmåltid. a V. t. erhöllo 25 av dessa barn endiist mjölk.

188*

TAB. 3 . SKOLBARNSBESPISNINöENS KARAKTÄR LÄSÅRET 1 9 3 5 / 3 6 (forts.). Antal skolbarn, som erhålla

L ä n

Skaraborgs län därav: städer landsbygd Värmlands län därav: städer landsbygd Örebro län därav: städer landsbvgd Västmanlands län därav:städer landsbygd

Endast Mjölk Gröt el. mjölk el. (choklad) Gröt o. välling o mjölk el. endast o. smörsmörgås smörgås gås (ev. välling (ev. m. (ev. även (ev. m. m. påpålägg ägg) pålägg) lägg) e. d.) 48

25 25

48 100 100

78 78

818 665 153

653 18 18

22 24 24

62 Kopparbergs län därav:städer landsbygd

173 Gävleborgs län därav:städer landsbvgd

117 117

123 118 5 83 27 56 1001 946 55

83 Västernorrlands län därav:städer landsbygd

533 440 93

132 Jämtlands län därav: städer landsbvgd

132 Västerbottens län därav: städer landsbygd

13 13

413 140 273

Norrbottens län därav: städer landsbygd

129 1870 194 1676

171 4884 3 181 1703

Hela riket därav: städer landsbygd 1 2

2 291 270 2 021

Oslofrukost

2142 977 1165

Lagad mat

236 221 15 1021 805 216

2017 1570 447

582 575 7

575 744

l

48 48 28 28

2 857 1073 1784

Samtliga barn, för vilka uppgift erhållits

331 821 10 187 156 31 132 129 3 4 4

309 246 63

496 481 15 504 183 321 1361 1192 169

88 70 18

1505 444 1061 265 70 195

197 50 *147 1937 148 1789 20826 18 284 2 542

623 190 433 2237 148 2089 34870 23979 10891

35 av barnen erh. lagad nlat 4 daj. ar i veck an o. osl ofrukost 2 dagar i veckan. > > 12 > > » > 3 > > 3 > : » 29 av barnen äro helinack orderade.

Oslokost är relativt sällsynt (8'2 % för städer och landsbygd tillhopa). Vanligast är den i Göteborgs och Bohus samt i Malmöhus län. Lagad mat utgår till 59-7 % av samtliga bespisade barn. På landsbygden är siffran blott 23'3 % mot 76*3 % i städerna. En något mera konkret bild av förhållandena lämnar tab. 4, vilken grundats på de enquéteuppgifter, som befolkningskommissionen enligt särskilt tillstånd insamlat under försommaren 1937. Uppgifter till denna enquéte ha inkommit från 78 skoldistrikt, av vilka emellertid 15 meddelat, att skolbespisning där för närvarande icke förekomme; härvid är att märka, att de tillskrivna distrikten utvalts bland så-

189* dana, som enligt uppgifter i skolöverstyrelsens material haft skolbespisning under läsåret 1935/36. I vissa distrikt har sålunda en förut i gång varande skolbespisningsverksamhet nedlagts, eventuellt beroende på att den icke blivit så anordnad, att den väckt tillfredsställelse, eller på att den pågående högkonjunkturen ansetts medföra en minskning av behovet; i många fall har verksamheten finansierats eller understötts av enskilda donatorer och institutioner, vilka ofta torde föranletts härtill av de svårigheter, som vållats genom den föregående arbetslöshetskrisen. Sedan arbetslösheten numera starkt nedgått, har motivet för deras understödsverksamhet försvunnit. 1 Av de 64 skoldistrikt, som insänt svar till befolkningskommissionens enquéte, ha emellertid icke samtliga lämnat så utförliga och fullständiga uppgifter, att de i varje särskilt avseende kunnat användas. Tab. 4 upptager sålunda endast 55 skoldistrikt. Tabellens uppgifter om skolkostens allmänna karaktär bekräfta det intryck av stark olikformighet, som tidigare erhållits. Därutöver ger tabellen en tämligen ingående belysning åt verksamhetens ekonomiska sida. Här meddelas nämligen även uppgifter om den genomsnittliga k o s t n a d e n p e r b a r n o c h d a g dels för kostens ingredienser, dels för det med bespisningen förenade arbetet, ävensom för ev. särskilda matlagnings- och bespisningslokaler, inventarier o. d. Det förtjänar understrykas, att de uppgivna totalkostnaderna säkerligen i många fall äro något lägre än de verkliga. Som synes har nämligen endast ett ringa antal distrikt och skolor uppgivit, att särskilda kostnader förekommit för lokaler, inventarier o. d., vilket icke sällan torde bero på bokföringens karaktär; dessa kostnader förekomma, men bliva likväl icke medräknade (jfr vissa av noterna till tabellen). I andra fall kan det dock antagas, att uppgiften i viss mån motsvarar ett verkligt förhållande. Bespisningen kan nämligen hava en så obetydlig omfattning, i det att den endast omfattar ett obetydligt antal barn eller blott består i mjölkutskänkning e. d., varför ingen lokal utöver den, som barnen normalt använda vid förtärandet av den medförda matsäcken, behöver ifrågakomma. Det kan också förekomma, att ett eller annat »överskottsutrymme» står till förfogande för ändamålet. På liknande sätt kan det ibland förhålla sig i de — väsentligt mera fåtaliga — fall, då inga arbetskostnader uppgivits utgå. När bespisningen har ringa omfattning, behöver arbetet nämligen icke alltid föranleda några utgifter, i det att man stundom kan få arbetskraften gratis (någon lärarinna, städerska e. d.). Dessa frågor belysas närmare genom de uppgifter, som längre fram komma att anföras, beträffande det sätt, på vilket lokal- och personalfrågorna ordnats. Det är under alla förhållanden tydligt, att de här anförda uppgifterna icke alltid ge någon säker bild av, hur kostnaderna komma att gestalta sig vid en skolbespisning omfattande samtliga barn vid resp. skolor. Såsom framgår av tabellen, få nämligen i flertalet fall icke samtliga barn, som så önska, deltaga i skolmåltiden utan endast sådana barn, som ur en eller annan synpunkt anses behövande, vanligen på grund av låg inkomst, arbetslöshet eller stort barnantal i familjerna samt långa skolvägar — i vissa fall med hänsyn till vid läkarundersökningen konstaterad klenhet eller otillfredsställande näringsförhållanden i hemmen. Och i de fall, då bespisningen står öppen för alla barn — stundom mot en viss avgift för dem, som icke anses vara mindre bemedlade —, brukar densamma i regel dock icke omfatta mer än en del av skolans barn. Skulle emellertid samtliga barn deltaga, torde säkerligen kostnaderna för arbetshjälp, lokaler, inventarier o. d. i åtskilliga fall komma att ökas, emedan man då icke längre kan nöja sig med de mera 1 Med hänsyn till denna omständighet har den verksamhet på området, som bedrivits av Röda Korset, på vissa håll avvecklats (jfr nedan).

190* T a b . 4.

S k o l m å l t i d e n s k a r a k t ä r o c h k o s t n a d p e r b a r n o c h dag vid v i s s a folks k o l o r l ä s å r e t 1936/37.

Skolmåltidens karaktär (för flertalet barn) J

Skoldistrikt (Skola)

Kostnad per barn och dag Ev. beta(öre) lande barn materövriga lagn.. maten serv. kost- sum- lägga ma (öre) o. d. nader

Saltsjöbaden

2 rätter lagad mat Gröt, osk. mjölk, smörgås m. pålägg

20 25

15 13

Handen

Gröt eller välling

12 Norrtälje

23 1—2 rätter lagad mat Gröt, osk. mjölk, smör och 18 bröd 8 Lagad mat, smörgås m. på- *25 lägg, banan

3 22 5

45 Stockholm

Uppsala Norrköping

15 18

Eskilstuna

Lagat mat, mjölk

s 26

Dunker Kyrkskolan Nykvarns skola Bråhovda >

Gröt, biandmjölk, ostsmörgås Ej angivet

15 25 25

Årdala

Ej angivet Gröt, välling, köttsoppa e. d., mjölk, bröd, smör eller margarin

14 4

42 Linköping

26 12

Blåvik

1—2 rätter lagad mat, smör, bröd, ost, mjölk

11 14 14 14 13 5 22

3 3 8 3 5 2 —

14 17 22 17 18 7

39 12 11

— 3 14

'39 15 29

Jönköping Östra skolan Västra > Norra > Södra > Sanna skola Kettilstorps skola Nässjö Bottnaryd Fridhem Kalmar Oskarshamn 1

»

»

Välling och smörgås

Mjölk Ej angivet Middagsmål ä pensionat Gröt, osk. mjölk, smörgåsar Varmrätt o. hårt bröd eller välling och smörgåsar

16 I fråga om förekomsten av smör och bröd torde uppgifterna stundom vara ofullständiga. >I det närmaste» alla, som så önska, få deltaga i skolmåltiden. Lördagar dessutom pålägg. * Uppgiften avser de barn, som erhålla middag. Andra barn erhålla i stället frukost, vilken består av oskummad mjölk samt smörgås med pålägg. 5 Härtill vissa kostnader för bränsle och lyse. '• Endast 3 barn deltaga i bespisningen. 7 Alla omkostnader bokföras på skolkökets konto. 8 Endast 2 barn med särskilt lång skolväg erhålla bespisning, vilken består däri, att de före hemfärden erhålla middag å ett pensionat. Fadern betalar 10 % av kostnaden. 9 »Nästan alla» barn få deltaga i måltiden. 2

TAB. 4.

SKOLMÅLTIDENS KARAKTÄR OCH KOSTNAD (forts.).

191*

Få Ev. alla, beta- som lande önska. barn delmat- övriga ersum- lägga taga i lagn., kostmaten serv. nader ma (öre) måltiden? o. d. Kostnad per barn och dag (öre)

Skolmåltidens karaktär (för flertalet barn)

Skoldistrikt (Skola)

Fårö

Välling, smörgås med pålägg

10 Karlskrona

1—2 rätter lagad mat,smörgås

9 4

Varmrätt, mjölk,bröd, morot

4 Ej angivet

6 5

Sölvesborg Lösen Verkö Sibbamåla Kristianstad Tomelilla Malmö

Hälsingborg Allm. avd. Slotts vångssko lan Pålsjöskolan

Halmstad Västra skolan

•>

Nyhems skola Stenstorps skola

»

>

—

•

1 Mjölk, äpple eller apelsin

13 Frukost (smörgås m. pålägg, mjölk, choklad, äpple eller apelsin) eller middag (varmrätt, bröd, margarin)

— —

6 6 48

— Nej — Nej — Nej

2 rätter lagad mat, bröd, stundom frukt Smör, bröd, pålägg, mjölk, choklad, frukt, morötter 2 måltider, l:a frukost med gröt eller välling och smörgås, 2:a frukost med bröd o. margarin o. osk. mjölk

6 Varmrätt, mjölk, smörgås

>

»

>

"

>

>

s

>

>

21 19 19 19 3

5 5 8 7

—

— — — — —

5 Uddevalla

Välling eller choklad och smörgås eller varmrätt

5 Västra Frölunda

Smörgåsar med pålägg, osk. mjölk Oslofrukost

30 17

4 Borås

2 rätter lagad mat, bröd 2

Laholms landsförsam- Mjölk lings skola Välling eller varmrätt med Göteborg smörgås eller oslofrukost

Bottna

—

— i

Lagad mat

Ystad

östra

— Nej — Nej — Nej

Måltid å matservering

Virserum

Frukt, gröt, välling eller köttsoppa m. smörgås eller potatis m. sås, mjölk o. bröd

—

60 19

32 Nej

3 Ja3

35 Nej

27 Nej

26 Nej

34 Ja4

— Nej

26 24 27 26 3

25 25 25 25

—

Nej Nej Nej Nej Ja

25 Ja6

IS

— Nej

— Nej

— Nej

25 Nej

1 Utspisningslokalen donerad för ändamålet. - Maten hämtas fr ån Kristianstads Ångkök. 8 Icke medellösa o zh icke underviktiga barn erh illa endast mjölk, som de f.i betala. * För fysiskt klena barn. 6 »Folkskolestyrels sn upplåter kostnadsfritt lokal er med uppvärmning, belys ning, gas och kokkärl. > 6 »Med få undanta g-»

192*

TAB. 4. SKOLMÅLTIDENS KARAKTÄR OCH KOSTNAD (forts.). Fä Ev. alla, betalande s.om barn önska, mat- övriga delermaten lagn., kost- sum- lägga taga i serv. ma m ålti(öre) den? o. d. nader Kostnad per barn och dag (öre)

Skolmåltidens karaktär (för flertalet barn)

Skoldistrikt (Skola)

Skållerud

Mjölkchoklad el. varm mjölk

1 Skövde

Välling med ostsmörgås eller varmrätt m. mjölk o. bröd

8 Ja

—

—

Ja

— —

20 Ja

1.

Nej

225 Ja2

332 25

— —

Nej Nej

Karlstad

Ej angivet

3 Arvika

Välling o. smörgås, gröt eller varmrätt, stundom mjölk

7 Smörgås med pålägg samt varmrätt och mjölk eller gröt eller mjölkkakao eller välling Samma som i Kyrkroten Ungefär som i Kyrkroten

32 23

—

Välling, choklad eller fruktsoppa och smörgås med pålägg eller varmrätt och bröd Smörgås samt varmrätt med mjölk eller välling, choklad e. d. Gröt, mjölk och smörgås

25 Ja

25 Ja

—

—

—

Nej

Ej angivet

13 20

9 17

7 4

29 37

— —

Nej Nej

24 15 14 14

51 25 27 23

— — — — — -

Nej Nej Nej Nej

Lekvattnet Kyrkrotens skola

Vitkärns skola Mårbackens skola Norra Finnskoga Båtstads skola

Höljes skola Tallåsens skola

—

1 Örebro Västra stadsdelen Adolfsbergsskolan Bespisn. Rudbecksgatan Engelbrektsskolan Olaus Petriskolan Västerås

2 rätter lagad mat eller 1 rätt med mjölk Ej angivet

Falun Stora Kopparberg

Välling och bröd Mjölk eller välling och bröd

17 10 13 9 6

3 Välling, margarin o. bröd e. d. (frukost) el. varmrätt, margarin och bröd (middag) Bomhus folkskola Ung. som i eg. staden Kastets > Välling, bröd, margarin Osk. mjölk, bröd, margarin, Bäckebro » ost d:o Nyvalls » Skogmurs småskola Varm osk. mjölk, bröd Strömsbro folkskola Varmrätt eller välling, bröd, margarin Varm mjölk, bröd Bönans folkskola

21 16 17

7 8 4

28 24 21

17 17 16

4 7 7

2 Gävle Egentliga staden

»

>

»

>

Välling och smörgås

4 4

— — —

" ""

16 16

21 24 23 17

Nej Nej Nej

— — " — —

Nej Nej Nej

—

Nej

Nej Nej Nej

Uppgift om avgil't för betalande barn saknas. 2 Inga barn ha an tagit erbjudandet att mot avg lft få d eltaga i målti den. 8 Den, som sköter mathållningen, har ej mottagit ersätt ning utan i s tället titckt up skommande brist. 4 Särskild kostnad för lokal e. d. bokföres ej.

TAB. 4 .

SKOLMÅLTIDENS KARAKTÄR OCH KOSTNAD (forts.).

193*

Få Ev. alla, betalande som barn önska, delmat- övriga ersum- lägga taga i maten lagn., kostserv. nader ma (öre) måltiden? o. d. Kostnad per barn och dag (öre)

Skoldistrikt (Skola)

Skolmåltidens karaktär (för flertalet barn)

Gröt, ostsmörgås, äpple eller apelsin eller morot

i21

—

»27

—

Ja

Smörgåsar Mjölk, ostsmörgåsar Bröd, margarin, pålägg Smörgåsar Mjölk, ostsmörgåsar

10 17 10

— — —

— — —

10 17 10

— — —

— —

— —

Varmrätt m. bröd el. smörgås

16 15 11

16 15 20

Gröt och smörgås

—

— — — —

Nej Nej Nej Nej Nej Nej Ja2

Gröt och mjölk

8 8 8 8 8 8 8

2 2 2 2 2 2

— — — — — — —

•10 *10 «10 *10 «10 •10

Gröt el. välling med smörgås, ibland pålägg o. morötter

5 Välling, smörgås med pålägg Lagad mal 0

a

Norsjö Bygdeå

Ej angivet Gröt, smörgås m. pålägg eller varmrätt, smör och bröd, mjölk

•

Sävar

Som i Bygdeå

Bollnäs Ljusdal Tegeltjärs skola Holänna skola Kallmyrs > Sunnanås » Klappa > Bäckänge » Östersund Sundsvall Alnö Uslands skola Kyrkskolan Ankarsviks skola Gustavsbergs » Näsets » Hovids > Karlsviks » Umeå Eg. staden Sofiehems o. Sandbacka folkskolor Åsele

Gällivare 7 Gällivare skola Granhults > Purnuvaara > Aijävaara > Sammakko » Niilivaara > Dokkas » 1

»

»

» » > » » »

» » » > » »

» » » » » »

Som i Bygdeå

»

»

»

»

»

i

.> » » > » » » »

» » » »

— — — — —

Ja5 Ja Nej Nej Nej Ja Ja

—

—

Nej

33 35

— — —

Nej Nej

5 5

9 5 6 12 5 5 5

— — — — 4

— —

Nej Nej

34 33 40 35 34 31 44

Ja 3

—

Nej

43 38 46 47 43 36 49

— — — — — — —

Nej Ja Ja Ja Ja Ja Ja

Approximativ uppgift. Dock »endast de i staden hemortsberättigade*. Praktiskt taget alla, som anmälas. 4 »Barnen ha i viss utsträckning själva hållit mj ölk för att hålla kos tnaderr a nere » 5 »Så långt utrymmet medger.» 8 Barn från 16 av distriktets 33 skolor »få ät;i i någon gård i sko] ans nä rhet på skolkassans bekostnad. Därvid erhålla barnen i stor t sett samma slags n lat, soin tillag as för gårdens eget folk». 7 Enligt företagna vägningar företedde nästan samtliga i bespisninjlen del lagande barn viktökning under en observationsperiod av 5—6 'veckor under vårtern unen. För 61 barn av 171 uppgick viktökningen till minst 1 kg undei perioden. Vid Sam makko skola \ ar det 34 barn av 45, som ökade minst 1 kg under perioc en. 2 3

194* provisoriska anordningar, som stundom förekomma, och vidare kan frivillig arbetskraft, överskottsutrymmen o. d. icke i samma utsträckning räcka till. Samtidigt bör emellertid en utökning av verksamheten i andra avseenden ofta kunna medföra ett avsevärt nedbringande av kostnaderna, i det att varorna i större utsträckning böra kunna köpas i parti och sålunda till förmånligare priser. När det förekommer, att kostnaden per barn och dag uppgår till ett så högt belopp som 55—60 öre, kan detta i några fall bero på att bespisningen endast omfattar ett par barn, vilka på skoldistriktels bekostnad äta på en vanlig s. k. matservering; hade verksamheten haft större omfattning, skulle densamma sannolikt ha anordnats på helt annat sätt. I övrigt variera kostnaderna i första hand efter bespisningens karaktär — från t. ex. 3 öre, när enbart mjölk utskänkes, och t. ex. 10—15 öre, när måltiden består av gröt eller välling, till 20—40 öre och stundom ännu mera, när bespisningen inbegriper lagad mat. Särskilt i övre Norrland förekomma ofta höga bespisningskostnader — i regel 35—50 öre per barn och dag. Dessa siffror avse de totala redovisade kostnaderna. För lokaler, inventarier o. d. har, såsom förut nämnts, i regel ingen eller endast obetydlig kostnad redovisats. Arbetskostnaden utgör en synnerligen varierande andel av det hela — i vissa fall en fjärdedel eller mindre men i några fall inemot hälften och stundom t. o. m. däröver. Vid bedömande av själva matkostnaderna bör beaktas, att den karakterisering av måltidens beskaffenhet, som givits i tabellen, är synnerligen grov. Så kan exempelvis beteckningen »lagad mat» såväl kvantitativt som kvalitativt ha mycket olika innebörd. För vissa skoldistrikt ha emellertid vid enquéten så noggranna kvantitetsuppgifter lämnats, att k o s t e n s n ä r i n g s v ä r d e kunnat beräknas. Resultatet av dessa beräkningar, vilka utförts under ledning av docent Ernst Abramson, har sammanställts i tab. 5, i vars sista kolumn införts uppgift om matkostnaden (arbetskostnader o. d. sålunda icke inräknade) per barn och dag. 1 Uppställer man det kravet på en skolmåltid, att densamma skall ha karaktär av ett huvudmål och i denna egenskap bör tillfredsställa åtminstone en tredjedel av barnens dagsbehov i fråga om kalorier, vilket kan antagas röra sig omkring 2 400. bör måltiden sålunda ge minst 800 kalorier. Av samtliga de 70 matsedlar, vilkas näringsvärde beräknas i tabellen, är det endast 26, som uppfylla detta primära krav. Dessa 26 matsedlar ha av docent Abramson underkastats närmare undersökning i fråga om, i vad mån de även tillgodose kravet på att skolmåltiden bör inbegripa lämpliga mängder av skyddskost — sålunda mineralämnen, vitaminer o. d. Härvid har framstått såsom ett önskemål, att skolmåltiderna i detta avseende skulle svara för en större del av dagsbehovet än i fråga om kalorierna, ty i detta avseende föreligger betydligt större risk för, att den kost barnen erhålla hemma, icke fyller måttet. Om man sålunda i fråga om vitaminer och mineralämnen gör anspråk på, att skolmåltiden skall tillgodose hälften av barnens dagsbehov, visar sig, att icke en enda av skolorna uppfyller detta krav. I fråga om 3 av de 26 1 Tabellen innehåller inga uppgifter för Stockholm. Det genomsnittliga näringsvärdet för fyra olika under vårterminen 1937 här använda veckomatsedlar varierade mellan följande tal: kalorier 850—912, äggvita 35-6—37-1 g, fett 17-7—27-7 g, kolhydrater 113— 143 g, calcium 0-36—0*44 g, fosfor 0-64—0-67 g, järn 7-3—17-2 mg, A-vitamin 114—595 internationella enheter, Bi-vitamin 108—127 internationella enheter, B2-vitamin 195—265 Sherman-Bourquin-enheter, C-vitamin 25—41 mg ascorbinsyra. Enligt av doctor phil. Edith Klarin uttalad uppfattning skulle halten av calcium och A-vitamin ha varit för låg i förhållande till kalorimängden. Från och med vårterminen 1938 har emellertid matsedeln förändrats — detta för att kravet på en ökad halt av skyddsfödoämnen skulle tillgodoses.

195* Tab.

5.

Skolmåltidens

Kol- Cal- FosKalo- Agg- Fett hyd- cium for Järn rat rier vita (mg) (g) (g) (g) (g) (g)

Län Skoldistrikt Skola

Stockholms Norrtälje: Vecka I > II > III

n ä r i n g s v ä r d e p e r b a r n o c h dag v i d v i s s a f o l k s k o l o r läså r e t 1936/37. Vitamin A

I)!

län. 491 178 366 539 148 272 2 110 183 306

1151 1170 1203

44 37 47

41 46 39

143 144 158

0-6 0-5 0-6

0-9 0-8 0-9

7-9 9-0

0-4

0-4

2-9

80 173

Dunker: Kyrkskolan

714 26

0-6

0-7

5-1

90 148

Östergötlands län. Linköping: Folkungaskolan . . Linnéskolan Norrköping

717 713 441

20 20 35

28 28 33

89 87 241

0-4 0-4 0-4

05 0-5 0-8

38 3-5 9-9

0-09

2-9

632 572 136 221 724

•JO 19 19 11 23

22 21 16 12 22

85 73 99 17 104

0-6 0-6 0-4 0-4 0-6

0-6 05 0-5 03 0-6

3-6 3-3 4-0 0-8 1-4

578 578 648 578 877

194 193 152 183 196

486 IS

0-2

3-2

432 39 100

1119 858 928

35 28 38

62 28 32

117 116

1-0 0-3 0-5

0-9 0-5 0-7

4-8 5-8 6-8

2 415 127 298 942 121 199 2 475 125 305

1052 1030 1080 1690

37 39 37 48

31 25 30 39

147 149 160 275

0-2 0-5 0-3 0-7

0-7 07 0-7 1-8

8-2 6-7 7-8 12-4

445 110 1537 128 490 120 2 082 171

689 843

22 27

15 36

112 97

04 0-7

0-6 0-7

4-7 4-2

152 437 2103 133 321

Uppsala län. Uppsala Södermanlands

län.

Jönköpings län. Jönköping: Östra folkskolan .. Västra > för Vs av barnen >

J

/g

>

>

Norra folkskolan ., 4 Södra » .. Sanna folkskola Kalmar

län.

Oskarshamn Malmöhus län. Malmö stad Frukost 5 Middag Vecka I » II Hälsingborg: Egentliga staden: Vecka I > II > III Slåttsväng Pålsjö 6 : l:a måltiden . 2:a >

1 Internationella enheter. ' Sherman-Bourquin-enheter. 3 Mg ascorbinsyra. 4 Tillägg till egna smörgåsar. 6 Vissa barn erhålla frukost, andra middag. 6 Varje barn erhåller två måltider.

24—378846.

1096 216 539 1516 98 221 788 113 184

109 277 210 264

196*

TAB. 5.

Län Skoldistrikt Skola

Malmöhus län (forts.): Ystad

SKOLMÅLTIDENS NÄRINGSVÄRDE (forts.)-

KolKalo- Ägg- Fett hyd- Cal- Fos- Järn for rier vita (g) rat cium (mg) (g) (g) (g) (g)

Vit amin A

Bi

B»

C

MatIkostnad i(öre)

0-4

0-7

77 1407 158 348 36

0-2

0o

40 111

761 687 676 934 990 994 547 503 555 761 697 684

28 30 28 37 35 36 19 21 24 28 30 28

31 25 22 30 38 37 13 16 15 31 25 22

89 86 87 121 120 122 77 70 79 89 83 88

0-4 0-2 0-4 0-3 0-3 0-4 0-05 0-05 0-06 0-4 0-3 0-4

0-5 0-5 O.ft 6-8 07 0-7 03 0-3 0-4 06 0-5 0-6

53 5-9 5'7 8-1

434 122 252 541 99 220 679 129 271 589 159 296 448 180 298 442 157 287 9* 75 105 165 104 143 178 H9 153 435 122 252 554 100 221 695 131 277

20 14 34 28 43 23 16 36 18 20 14 35

706 1237

24 44

33 58

73 125

0-6 12

0-6 12

3-1 1180 81 199 7 7-1 2 295 150 314 35

564 629 610

18 20 21

17 23 21

80 81 81

0-2 0-3 0-3

04 0-4 0-4

4-6 5-1 5-2

424 777 814

0-4

0-5

5-3

784 110 145 17

671 627

25 23

25 24

83 77

03 03

0-5 05

52 ll-o

523 102 195 11 599 99 169 13

}a

0-4

0-4

3'6

77 146

0-7

l-o

7-4 1899

19 183

429 405

17 17

13 14

59 49

0-4 0-4

05 04

2-4 2-5

586 81 193 521 74 186

7 6

13 10

0-5

5-1 2 580 43

•

752 752

29 29

40 40

64 64

0-8 0-8

0-7 0-7

4 2 1583 4 2 1583

91 191 91 191

7 7

16 17

Hallands län. Laholms landsförsamling Halmstad: Östra Vecka 1.... > II.... > III.... Västra > I > II.... > III.... Stenstorp » I > II.... > III.... Ny hem > I.... II.... > III....

8-G

7-3 4-8 55 5-7 53 5-9 5-8

t>

I 19

1|

)

1 \ 20

)

Göteborgs och Bohus län. Västra Frölunda Bottna Göteborg: Vecka I II > III

25 30

56 123 19 1 72 167 17 13 86 169 22

i

Älusborgs län. Borås Skaraborgs län. Skövde: Vecka I > II Värmlands

län.

Norra Finnskoga: Tallåsen Lekvattnet:

Kopparbergs län. Stora Kopparberg: Korsnäs-Hälsingstrand Falun Gävleborgs län. Bollnäs: Rickebo Ljusdals socken: Klappa Holänna

TAB. 5.

SKOLMÅLTIDENS NÄRINGSVÄRDE (forts.).

KolKalo- Ägg- Fett hyd- Cal- Fos- Järn vita rat cium for rier (g) (g) (g) (g) (g) (g)

Län Skoldistrikt Skola

197*

Vitamin A

B,

B2

C

22 65 21 4 4 51

Matkostnad (öre)

Gävleborgs län (forts.): Gävle: 1 Middag Vecka I 996 922 » II.... i I I I . . . . 1176 381 Frukost > I .. . . 403 > II.... 364 > III.... Bom hus:* 704 1759 2:u » 648 596 717 743 Skogmurs 815 440 Västcrnorrlands

29 30 40 12 12 12

43 29 43 15 16 14

116 128 148 45 49 45

0-3 0-2 0-5 0-6 03 03

0-6 0-5 0-8 0-3 03 0-3

61 5-8 8-0 0-8 17 1-3

337 126 228 221 72 189 276 153 353 74 52 132 81 52 128 131 58 145

23 61 16 20 21 29 23 16

31 69 37 34 38 19 39 10

78 210 60 49 69 109 88 69

0-5 0-6 0-3 0-6 02 0-7 0-4 0-4

0-5 11 0-4 05 0-2 0-8 0-5 0-5

5-2 13-3 34 3-1 3-7 5-0 5-1 3-1

600 97 947 243 423 74 680 69 611 78 875 130 454 98 438 70

0-6

0-4

f>6

220 6 453 32 154 4 146 5 162 6 292 10 189 9 149 5

h

80 121

823 100 194

16 17 17 17 16 15

län.

Alnö: Karlsvik Ankarsvik Kyrkskolan Gustavsberg Sundsvall

\ |

Norrbottens län. Gällivare:

0-7

Purnuvaara

5-8

1685 133 319

34 43 33 31 40 34 35

360 barn erhålla middag oc:h 110 barn erhål la frukost. 2 62 > > frukost oc h 19 barn midd ag.

måltiderna, nämligen de, som serveras vid Jönköpings norra folkskola, vid Malmö skolor under första veckan samt vid Strömsbro, kommer kosten sålunda under den angivna normen i fråga om samtliga de mineralämnen och vitaminer, vartill hänsyn tagits vid beräkningen, nämligen calcium, fosfor, järn, A-, Bi-, B2- och Cvitaminer; vid övriga skolor uppnås visserligen normen i ett eller flera av dessa fall, medan den däremot i andra avseenden icke uppnås. Vanligast voro bristerna i fråga om B 2 -vitamin (22 av de 26 måltiderna) och därnäst i fråga om A-vitamin (19 måltider), calcium (17), Bx-vitamin (17) och C-vitamin (16). I fråga om fosfor och järn var det däremot blott 6 resp. 8 av de 26 måltiderna, som ej uppnådde normen. I fråga om 3 måltider är det dock endast i ett avseende, som kosten ligger under normen, nämligen vid Slåttsvång i fråga om B 2 -vitamin, i Bottna i samma

198* avseende samt i Bomhus (andra måltiden) i fråga om A-vitamin. Vid Slåttsvång utgjorde matkostnaden 18 öre per barn och vid Bottna 30 öre; vid Bomhus kan den särskilda kostnaden för den andra måltiden icke angivas. Sänker man fordringarna på kvantiteten skyddskost så, att skolmåltiden i detta avseende endast skulle behöva tillfredsställa en tredjedel av barnens dagsbehov, befinnes, att 8 måltider från denna utgångspunkt te sig i samtliga avseenden tillfredsställande. Bland dessa befinna sig de tre nyssnämsda måltiderna. Tyvärr kan specificerad matkostnad icke angivas i något av fallen, utom i de förut nämnda. Det bör understrykas, att dessa beräkningar hänföra sig till de 26 måltider, vilka varit rikligast. De återstående 44 å tab. 5 upptagna måltiderna äro i flertalet fall ännu mera otillfredsställande även i fråga om mängden av skyddskost. Till detta bör emellertid ytterligare anmärkas, att i en del av de fall, då mängden av mineralämnen och vitaminer blivit åtminstone någorlunda tillfredsställande, detta beror därpå, att kostens kalorivärde är större än vad som ovan räknats såsom erforderligt; den ringa proportionen av skyddsämnen i kosten kompenseras nämligen i viss utsträckning därigenom, att måltiden blir så riklig, att den likväl ger åtminstone tillnärmelsevis tillräckliga mängder av mineralämnen och vitaminer. Ett dylikt förhållande kan dock icke betecknas såsom lyckligt, dels därför att det av förut anförda skäl finnes anledning att ställa större krav på skolkostens mineralämnes- och vitaminhalt än på de kalorimängder den ger — varför en hög kalorimängd, som förenas med en endast i någon mån tillfredsställande skyddskosthalt, i varje fall icke kan betecknas såsom en ekonomisk sammansättning av kosten —, dels därför att icke endast mängden av vitaminer och mineralämnen utan även den proportion, vari dessa ingredienser ingå ur kosten, i och för sig äro av betydelse ur näringshygienisk synpunkt. Av denna anledning har docent Abramson beräknat, i vad mån behovet av mineralämnen och vitaminer skulle ha tillgodosetts, därest kosten, med den sammansättning, som faktiskt förekommit, överallt vid dessa 26 skolor, som uppnått minst 800 kalorier, haft ett näringsvärde av 1 000 kalorier. Det visar sig, att skyddskostsmängden under dessa förutsättningar ter sig otillfredsställande i ett något större antal fall än enligt de förut anförda beräkningarna avseende de faktiska förhållandena. Detta betyder, att skyddskosten icke endast till sin absoluta mängd i flertalet fall är otillräcklig i ett eller flera avseenden, utan att den dessutom ofta ingår i alltför små proportioner i skolmåltiderna. Lokal- och arbetshjälpsfrågan. Det har tidigare sagts, att lokalproblemet lösts på ett flertal olika sätt. Ofta måste man — särskilt då bespisningen har större omfattning •—- använda särskilt för detta ändamål reserverade lokaler, men i andra fall, speciellt på landsbygden, nöjer man sig med enklare anordningar. Ej sällan användes sålunda skolrummet eller kapprummet, vilket ibland kan vara tämligen rymligt — sålunda de utrymmen, som normalt användas under middagsrasten, när barnen förtära den medhavda matsäcken. Ibland förekommer något överskottsutrymme antingen i skolhuset eller i någon närbelägen byggnad med kommunalt ändamål (»kommunalrummet», »ålderdomshemmet»); ej sällan äro dylika utrymmen belägna i källarvåningen. Det kan också hända, att utrymmen i lärarens eller städerskans bostad tagas i anspråk. I de fall, då barnen »matinackorderats» i en eller flera närbelägna bondgårdar, erhålla såväl lokal- som arbetshjälpsfrågorna sin lösning på en gång. Följande sammanställning av de erhållna uppgifterna i detta hänseende ger en mera detaljerad bild av hur man i rätt stor utsträckning sökt »laga efter läglig-

199* h e l e n » . I f ö r e k o m m a n d e fall a n g i v e s först m a t l a g n i n g s l o k a l e n o c h s e d a n n i n g s l o k a l e n . Ofta ä r o e m e l l e r t i d dessa g e m e n s a m m a . Stockholms

stad.

bespis-

Särskilda lokaler såväl för matlagning som för utspisning.

Stockholms län. Solna:, särskilda lokaler. Saltsjöbaden: vaktmästarens kök — klassr u m m e t . H a n d e n : skolkökslokalerna. Norrtälje: särskilda lokaler. Uppsala

län.

Uppsala: särskilda

lokaler.

Södermanlands län. Eskilstuna: särskilda lokaler. Dunkers kyrkskola: ett kök i gamla skolhuset — k o m m u n a l r u m m e t . Nykvarns skola: lärarinnans kök. Bråhovda skola: e n närboende hemmansägares kök (hemmansägarehustrun sköter om bespisningen). Årdala: skolans kök, som för ändamålet gjorts särskilt stort, och där även servering sker. Östergötlands län. Norrköping: för lor. Blåvik: ålderdomshemmets kök.

ändamålet

särskilt inredda lokaler

i vissa sko-

Jönköpings län. Jönköpings n o r r a skola: särskilda lokaler. Jönköpings södra skola: provisoriskt kök i bottenvåningen samt särskild sal i bottenvåningen med tillhörande korridor. Jönköpings östra skola: särskild lokal i källarvåningen användes för båda ändamålen. Västra skolan: frukostrummet användes för båda ändamålen. Kettilstorps skola: slöjdsalen — skolsalen. Sanna skola: städerskans kök — tamburen. Nässjö: skolköket — särskild matsal. Kalmar lån. Kalmar folkskolor: skolkök el. särskild matlagningslokal — ledig lärosal el. särskild bespisningslokal. Oskarshamn: hyrd lokal användes för båda ändamålen. Virserum: en »matservering». Gotlands

län.

F å r ö : h e m m a hos de personer, vilka sköta utspisningen.

Blekinge lån. Karlskrona: särskilda lokaler, som donerats för ändamålet. Sibbamåla: lärarinnans kök — skollokalen. Verkö: lärarinnans kök — skollokalen. Sturkö skolor: i en skola användes (för båda ändamålen) kommunalsalen, i en a n n a n folkets hus, i en tredje ett brygghus, i en fjärde samlingsrum i skolan. Kristianstads län. Kristianstad: ångköket — skollokalerna från ångköket till skolorna). Tomelilla: slöjdsalen.

(maten skickas

Malmöhus län. Malmö: särskilda lokaler. I. O. G. T.:s kök samt matsal och kafé.

särskilda

Hälsingborg:

lokaler.

nämligen Ystad:

Hallands lån. Halmstads västra skola: särskilt kök — källarkorridor. Halmstads östra skola: f. d. vaktmästarbostad — »lämpligt r u m i källarvåningen». Nyhems skola: särskilt kök — köket j ä m t e ett särskilt rum. Stenstorps skola: särskilda lokaler. Laholms landsförsamling: skolsalen. Göteborgs och Bohus lån. Göteborg: särskilda lokaler. Uddevalla: källarlokal under skolhuset. Västra Frölunda skoldistrikt: i vissa skolor frukostrummet, i andra korridorer. Bottna: lärarbostadens kök — skolsalen. Älvsborgs

län.

Borås: källarlokaler.

Skaraborgs

län.

Skövde: särskilda lokaler.

Skållerud: skolköket.

Värmlands lån. Karlstad: skolkök, särskilt inrett kök o. vaktmästarkök — skolkök, frukostrum, förhyrd lokal, tamburer. Arvika: folkskolans kök och matsal. Kyrkrolens skola: köket i en f. d. gästgivargård — köket o. en k a m m a r e i d:o. Vitkärn: särskilda lokaler. Mårbackens skola: lärarinnans tjänstebostad. Båtstads skola: städerskans kök eller slöjdsalen — ledigt r u m i skolan. Höljes skola: städerskans kök — ledigt rum i skolan. Tallåsens skola: skolköket — skolkökets matsal. Örebro län. Örebro, bespisningen i västra stadsdelen: särskilt inrett kök — större sal med tambur. Adolfsbergsskolan: en sal i skolhuset med elektr. spis i ett hörn. Bespisningen Budbecksgatan: kök med gasspis — en större sal. Engelbrektsskolan: särskdt inrett kök med ved- o. gasspis — större matsal med tambur. Olaus Petriskolan: särskilt inrett kök med ved- o. gasspis — en f. d. skolsal. Västmanlands lån. Västerås: särskilda bespisningslokaler i tre av skolorna; de bestå av kök, matsal o. tambur. Skinnskatteberg: hemmet hos den kvinna, som sköter om bespisningen.

200* Kopparbergs lån. Falun: särskilda lokaler. Stora Kopparbergs skoldistrikt: matlagningen utlöres i bespisningsrummet där sådant finnes, eller i lärares eller städerskas kök eller i slöjdsal. Bespisningsrum finnas vid tre skolor. I övriga skolor användes lärosal, tambur eller slöjdsal. Gävleborgs län. Gävle egentl. stadens, Bomhus', Kastets och Strömsbro skolor: särskilda lokaler. Bäckebro skola: slöjdsalen. Ny valls skola: vaktmästarens kök — avklädningsrummet. Strömsbro skola: särskilda lokaler. Bönans o. Skogmurs skolor: städerskans kök — avklädningsrummet. Bollnäs: lärarinnans kök — skolans tambur. Holänna skola: lärarnas kök — skolsalen cl. kapprummet. Kallmyrs skola: avklädningsrummet. Klappa skola: ett av köken i tjänstebostäderna — kapprummet. Bäckänge skola: lärarinnans kök — skolans korridor. Jämtlands län. Östersund: arbetsstugans kök — matsalar. Västernorrlands län. Sundsvall: särskilda lokaler. Uslands skola: en f. d. slöjdsal. Kyrkskolan: en ledig skolsal. Ankarsviks skola: förhyrd lokal. Gustavsbergs skola: en ledig skolsal. Näsets skola: lärarens kök, som eljest står ledigt. Hovids skola: en ledig skolsal. Karlsviks skola: förhyrd lokal. Västerbottens län. Umeå egentl. staden: barnensdagsföreningens lokaler. Sofiehems skola: förhyrd lokal. Åsele: enskilda hem, vilka handha skolbespisningen. Norsjö skola: en »matservering». Långträsks skola: privat kök. Bastuträsks skola: privat kök o. privat matsal (hos dem som sköta bespisningen). Långvattnets skola: d:o. Kusfors skola: d:o. Gumboda skola: d:o. Risbergs skola: d:o. Granströms skola: privat kök — skolsalen. Bygdeå skoldistrikt: enskilda hem, där bespisningen omhänderhaves. Norrbottens län. Gällivare, Granhults, Purnuvaara, Äijävaara, Niilivaara, Bokkas skolor: särskilda lokaler. Samakko skola: förhyrd lokal. Arbetet med matlagning, servering, diskning o. d. synes i flertalet fall utföras av särskilt för ändamålet anställda personer. Det kan dock på landsbygden förekomma, att en lärare, lärarinna, vaktmästare eller städerska åtagit sig denna uppgift, som emellertid då merendels torde ha mindre omfattning. I följande sammanställning belysas förhållandena mera i detalj: Stockholms stad. Särskilt för ändamålet anställd personal, kokerskor och köksbiträden. Ledningen handhaves av skolköksinspektrisen med biträde av en assistent. Stockholms län. Solna skola: Särskilt anställd kokerska med biträde. Saltsjöbadens folkskola: Skolans vaktmästare och hans hustru. Handens folkskola: Särskild för ändamålet anställd person. Norrtälje folkskola: En husmor och ett köksbiträde. Uppsala län. Uppsala stads folkskola: För ändamålet särskilt anställd personal. Uppsikten över barnen vid bespisningen utövas av en skolvaktmästare. Södermanlands lån. Eskilstuna folkskolor: Särskilt anställd föreståndarinna jämte biträden. Dunkers kyrkskola: Särskilt för ändamålet anställd person. Nykvarns skola: Lärarinnan. Bråhovda skola: Särskilt för ändamålet anställd person. Årdala skoldistrikt: Särskilt anställd föreståndarinna. Östergötlands län. Linköpings skoldistrikt: Särskilt för ändamålet anställd person. Blåviks skoldistrikt: Sköterskan på ålderdomshemmet. Norrköpings skoldistrikt: Särskilt anställda personer. Jönköpings lån. Jönköpings norra skola: Särskilt för ändamålet anställd person. Jönköpings södra folkskola: Särskilt för ändamålet anställd person. Jönköpings östra folkskola: Två för ändamålet anställda kvinnliga biträden. Jönköpings västra folkskola: Särskilt för ändamålet anställd person. Kettilstorps skola: Städerskan. Sanna skola: Städerskan sköter även frukostbespisningen. Nässjö skoldistrikt: Skolkökslärarinnan med hjälp av barnen. Bottnaryds skoldistrikt: Pensionat. Kalmar lån. Kalmar skoldistrikt: Skolvaktmästarens fru eller vid skolan anställd städerska. Oskarshamns skoldistrikt: Särskilt för ändamålet anställd person. Virserums skoldistrikt: Matservering. Gotlands län. Fårö västra och östra skolor: Särskilt för ändamålet anställda personer.

201* Blekinge län. Karlskrona skoldistrikt: Lärarinnan med hjälp av 3 biträden. Sölvesborgs skoldistrikt: Särskilt för ändamålet anställd person. Sibbamåla skola: Lärarinnans hembiträde. Verkö skola: Lärarinnan. Sturkö skoldistrikt: Särskilt anställda personer med hjälp av barnen. Kristianstads

län.

Kristianstads skola:

Kristianstads Ängkök.

Malmöhus län. Malmö skoldistrikt: Särskilt för ändamålet anställd personal. Hälsingborgs skola: Hälsingborgs Utminuterings- och Utskänknings A/B h a n d h a r middagsbespisningen mot självkostnadspris i en av folkskolan särskilt förhyrd lokal, frukostbespisningen och bespisningen för fysiskt klena barn ombesörjes av anställd personal under överinseende av lärarinna, hjälpklassbespisningen tills vidare av lärarinnorna själva. Slottsvångsskolan: Särskilt anställd personal har biträtt tillsyningslärarinnan. Pålsjö skola: För ändamålet anställd person. Ystads skoldistrikt: Enskild person efter d ä r o m med folkskolestyrelsen träffad överenskommelse. Hallands län. Halmstads Västra folkskola: Särskilt anställd person jämte två biträden. Nyhems skola: Särskilt anställd person jämte ett biträde. Halmstads ö s t r a folkskola: Vaktmästarens fru jämte biträde. Stenstorps folkskola: En kvinnlig vaktmästare j ä m t e ett biträde. Laholms landsf. skoldistrikt: Lärare och lärarinna i resp. skolor. Göteborgs och Bohus lån. Göteborgs skoldistrikt: I allmänhet skolvaktmästarens hustru med ett eller två biträden. Vaktmästaren utövar tillsyn, i den m å n hans tid medgiver och tillsyn är erforderlig. Uddevalla skoldistrikt: 1 föreståndarinna samt 3 kvinnliga biträden jämte 1 manlig kontrollant. Västra Frölunda skoldistrikt: Skolornas vaktmästare. Bottna folkskola: Särskilt anställd person. Bottna övre och Bottna nedre småskolor: Lärarinnan i vardera skolan. Älvsborgs län. Borås skoldistrikt: I tre skolor kokerska med biträde, i en skola kokerska. Skålleruds skoldistrikt: E n lärare med anhörigs hjälp. Skaraborgs län. Skövde stads folkskola: För ändamålet anställd personal. Falköpings folkskola: Arbetsstugan. Värmlands lån. Karlstads skoldistrikt: Skolornas vaktmästare eller någon av dess städerskor. Arvika skoldistrikt: Särskilt för ändamålet anställd person. Frivillig hjälp för serveringen. Kyrkrotens skola: Särskilt för ändamålet anställd person. Vitkärns skola: Särskilt för ändamålet anställd person. Båtstads skola: Skolans städerska. Höljes skola: Skolans städerska. Tallåsens skola: Skolkökslärarinnan med hjälp av barnen. Örebro län. Örebro västra folkskola: En kokerska, 1 biträde, 1 serveringsbiträde 2 timmar dagligen. Adolfsbergsskolan, Örebro: En särskilt anställd föreståndarinna. Budbecksgatan, Örebro: En föreståndarinna (kokerska) och ett biträde. Engelbrektsskolan, Örebro: En föreståndarinna (kokerska), 1 biträde samt 1 serveringsbiträde med tjänstgöring 2 timmar dagligen. Olaus Petriskolan, Örebro: En kokerska och ett biträde. Västmanlands län. Västerås skoldistrikt: Särskilt tillsatta föreståndarinnor. Skinnskattebergs skoldistrikt: Särskilt anställd person. Kopparbergs län. Falu stads skoldistrikt: Särskilt anställd personal. Stora Kopparbergs skoldistrikt: I regel skolans städerska eller vaktmästare (vid en skola f. n. av lärarinnan och vid tvenne skolor av särskilt anställda personer). Gävleborgs län. Gävle skoldistrikt: Särskilt anställd personal. Bickebo skola: Lärarinnan. Tegeltjärs skola: Lärarinnan. Holänna skola: Småskollärarinnans hembiträde och folkskollärarens hustru. Klappa skola: Läraren. Jämtlands

län.

Östersunds skoldistrikt:

Särskilt för ändamålet anställd personal.

Västernorrlands lån. Sundsvalls skoldistrikt: Särskilt anställda personer. Alnö skoldistrikt: Särskilt anställda personer. Västerbottens län. Umeå skoldistrikt: Särskilt anställda personer. 16 skolor inom Äsele skoldistrikt: Enskilda hem. Norsjö skola: Matservering. Långträsks skola: Enskild person. Bastuträsks skola: Enskild person. Långvattnets skola: Enskild person och lärarinnan. Kusfors skola: Enskild person. Gumboda skola: Enskilda personer. Bisbergs skola: Enskild person. Granströms skola: Lärarinnan. Bygdeå skoldistrikt: Enskilda hem under vederbörande lärares kontroll. Norrbottens

län.

Gällivare skoldistrikt:

Särskilt anställd kokerska.

202* Tiden för skolmåltidens intagande. I följande översikt sammanfattas d e vid enquéten erhållna uppgifterna om vid vilken tid på dagen barnbespisningen brukade äga rum: Stockholm:

10-45.

Stockholms län. Solna: 11—1 i skilda lag. Saltsjöbaden: 10*35—11. Handen: 10-40—11-25. Norrtälje: 10-35—12. Uppsala län. Uppsala: 11-15. Södermanlands län. Eskilstuna: 11-25—12-25. Ekensholms skola: 10-15—10-45. D u n k e r s kyrkskola: 10-15—11. Nykvarns skola: 10-15—10-45. Bråhovda skola: 10-15—10-45. Årdala: 11-30. Östergötlands

län.

Linköping: 10—12. Blåvik: 12. Norrköping: 10-40—11-10, 12—13-50.

Jönköpings län. Jönköpings norra skola: 10—11. Jönköpings södra skola: 10—11, 11 —12. Jönköpings östra skola: 10—11. Jönköpings västra skola: 10. Sanna skola: 10. Kettilstorps skola: 11-30—12. Nässjö: 12-30. Bottnaryd: 2. Kalmar

län.

Kalmar: 10-30. Oskarshamn: 12. Virserum: 12.

Gotlands

län. F å r ö : 12.

Blekinge län. Karlskrona: 11-40—1. Sölvesborg: 11—12. Sturkö: Efter 2:a lektionens slut. J ä m s h ö g : 10-10—10-20. Kristianstads

län.

Sibbamåla:

11. Ver k ö : 11.

Kristianstad: 11-45. Tomelilla: 10.

Malmöhus län. Malmö: frukost 9—11, middag 11—13. Hälsingborg: allmänna bespisningen 11—12, klasserna för fysiskt klena b a r n 8-40 och 11-40, hjälpklasserna i början av läsdagen. Ystad: 12. Hallands

lån.

Halmstad: 11. Laholms landsförsamling: 11-30—12.

Göteborgs och Bohus län. Göteborg: växlar mellan 10—12. Uddevalla: 10—1. Västra F r ö l u n d a : frukostrasten. Bottna: 12-15. Älvsborgs

lån.

Skaraborgs

Borås: omkr. 11. Skållerud: 12-35.

lån.

Skövde: 10-30. Falköping: omedelbart efter skolans slut.

Värmlands lån. Karlstad: 11. Arvika: 10-30—12. Kyrkrotens skola: 11-45. Vitkärns skola: 12-10. Mårbackens skola: 11-35. Båtstads skola: 11-35. Höljes skola: 11-30. Tallåsens skola: 11—11-45. Örebro län. Örebro: 11 (dock för en eller a n n a n klass 10 eller 12 beroende av läsliden för dagen). Fellingsbro: vid ankomsten till skolan. Västmanlands

län.

Västerås: 10—12. Skinnskatteberg: 11-30.

Kopparbergs

lån.

Falun: 11—12.

Stora Kopparbergs skoldistrikt: omkring 11.

Gävleborgs län. Gävle, egentliga staden: 10—16. Bomhus skola: 11—12, 1—3. Kastets skola: 11—12. Bäckebro skola: 10-30—11-30. Nyvalts skola: 11—12. Skogmurs skola: 10-30 — 1 1 . Strömsbro skola: 10—12. Bönans skola: 10-30—11-30. Bollnäs: 12. Tegeltjärs skola: 10-45. Holänna skola: 12—12-30. Kallmyrs skola: 11-30. Klappa skola: 10-30—11-15. Bäckänge skola: 11. Jämtlands

län.

Östersund: 10-30.

Väster nor rlands lån. Sundsvall: 10-30—11-15. Uslands skola: 11-30—12-05. Kyrkskolans skola: 11-50—12-25. Ankarsviks skola: 11-30—12. Gustavsbergs skola: 11-55—12-25. Näsets skola: 11-55—12-25. Hovids skola: 11-55—12-25. Karlsviks skola: 11-55—12-25. Västerbottens län. Umeå: 10-30. Åsele: 11 eller 12. Norsjö skola: 11—12. Långträsks skola: 10-45—11-30. Bastuträsks skola: 10-45—11-30. Långvattnets skola: 11-45—12-45. Kusfors skola: 10-45—11-30. Gumboda skola: 10-45—11-30. Risbergs skola: 10-45—11-30. Granströms skola: 10-45—11-30. Bygdeå: frukostrasten, mitt på dagen. Norrbottens lån. Gällivare: 12. Granhults skola: 10-30. Purnuvaara skola: 10-30. vaara: 10-30. Sammakko skola: 10-30. Niilivaara skola: 10-30. Dokkas skola: 10-30.

Äijä-

203* F i n a n s i e r i n g e n . I de undersökta skoldistrikten h a r bespisningen finansierats a n t i n g e n m e d k o m m u n a l a m e d e l eller g e n o m b i d r a g f r å n e n s k i l d a stiftelser (t. ex. R ö d a K o r s e t ) , i n s a m l i n g a r o c h p e r s o n e r . U p p g i f t e r n a h a s a m m a n s t ä l l t s i efterf ö l j a n d e ö v e r s i k t , d ä r k o m m u n a l a a n s l a g b e t e c k n a t s m e d K: Stockholms

stad. K.

Stockholms län. Solnaskolan: K. Saltsjöbadens folkskola: K. Handens folkskola: K. Norrtälje folkskola: K. och Stenbergska fonden (1500 kr. årligen). Uppsala län.

Uppsala stads folkskola: K.

Södermanlands län. Eskilstuna folkskolor: K. Ekensholms skola: Överstinnan v. Stockenström, Ekensholm. Dunkers kyrkskola: Carl Fredrikssons barnahjälpsfond och K. Nykvarns skola: K. och Carl Fredrikssons barnahjälpsfond. Bråhovda skola: K. och Carl Fredrikssons barnahjälpsfond. Årdala skoldistrikt: Greve Ulf Bonde, Olof Eneroth m. fl. Östergötlands och fonder.

län.

Linköpings skoldistrikt: K. Blåviks skoldistrikt: K. Norrköping: K.

Jönköpings län. Jönköpings skoldistrikt: K. och Hayska fonden (c:a 1 000 kr. årligen för samtliga distriktets skolor). Nässjö skoldistrikt: K. Bottnaryds skoldistrikt: K. Kalmar län. Kalmar skoldistrikt: K. och Kalmar Ångkvarn (ränta p å donationen). Oskarshamns skoldistrikt: K. Virserums skoldistrikt: Virserums Välgörenhetsförening, som erhåller anslag från Virserums sparbank. Gotlands lån. F å r ö västra och östra skola: Gamla skolbarnsfonden, P. W. Werkelins skolbarnsfond samt kollekter i F å r ö kyrka. Blekinge län. Karlskrona skoldistrikt: Karlskrona stads allmänna pantlåneinrättning, Karlskrona Röda Korskrets samt enskilda personer. Sölvesborgs skoldistrikt: K. Sibbamåla skola: Röda Korset. Verkö skola: Röda Korset. Sturkö skoldistrikt: Röda Korset. Näbbeboda skola: Röda Korset. Kristianstads lilla-krets.

län.

Kristianstads skola: K. Tomelilla skoldistrikt:

Röda Korsets Tome-

Malmöhus län: Malmö skoldistrikt: K. och O. Perslows fond, C. & H. Olssons fond, Ella Larssons donation, Oscar Lings donation, Anton Thompsons donation, medlemsavgifter och gåvor. Hälsingborgs skoldistrikt: K. Ystads skoldistrikt: K. V. Ingelstads skoldistrikt: Första Majblomman och Röda Korset. Hallands

lån. Halmstads skoldistrikt: K. Laholms landsf. skoldistrikt: K.

Göteborgs och Bohus län. Göteborgs skoldistrikt: K. och Föreningen för barnbespisning och skollovskolonier. Uddevalla skoldistrikt: K. Västra Frölunda skoldistrikt: K. Bottna skoldistrikt: K. (avlöning åt servitris), Göteborgs och Bohus Läns landsting, Röda Korset. Älvsborgs strikt: K.

län.

Borås skoldistrikt:

K. och Mariastiftelsen

i Borås.

Skaraborgs och fonder.

län. Skövde stads folkskola: K. Falköpings folkskola:

Skålleruds skoldi-

Vita-Bandsföreningen

Värmlands län: Karlstads skoldistrikt: K. Arvika skoldistrikt: K. och ränta å fonder samt medel från nöjesmarknad. Kyrkrotens skola: K. och Drottning Astrids minnesfond samt Röda Kors-kretsen, Torsby. Vitkärns skola: K. och Drottning Astrids minnesfond samt ö v r e Fryksdals Röda Kors-krets. Mårbackens skola: K. och fonder. Båtstads skola: K. och Röda Korset, Drottning Astrids minnesfond. Höljes skola: K. och Röda Korset, Drottning Astrids minnesfond. Tallåsens skola: »Fattigas vänner», Majblomman, personliga bidrag. Örebro lån. Örebro skoldistrikt: K. och Fattiga skolbarns bespisning. Fellingsbro skoldistrikt: Adlerska fonden. Västmanlands lån. Västerås skoldistrikt: K. och Wahlbeckska fonden. skoldistrikt: Hisingska donationen.

Skinnskatiebergs

204* Kopparbergs län. Falu skoldistrikt: K. och fonder. Stora Kopparbergs skoldistrikt: K. och O. Everströms donation och Karin Östbergs fond. Gävleborgs län. Gävle skoldistrikt: K. och Gefle stads pantlånekontor samt Katarina Kristina Nordins fond. Bollnäs skoldistrikt: Ungdomens Röda Kors. Ljusdals lands.kommuns skoldistrikt: Föreningen Fattigas vänner. Jämtlands län. Östersunds skoldistrikt: K. och räntan å Borgmästare Stapelmohrs och Direktör Borggrens donationer. Västernorrlands lån. Sundsvalls skoldistrikt: K. och Uno A. Horueys fond. Alnö skoldistrikt: K. och Alnö södra husmodersförening. Västerbottens län. Umeå skoldistrikt: Umeå Barnensdagsförening. Äsele skoldistrikt: K. samt genom av landshövdingen insamlade medel. Norsjö skola: K. och Landshövding Roséns insamling. Långträsks skola: K. Bastuträsks skola: K. och Landshövding Roséns insamling. Långvattnets skola: K. och Landshövding Roséns insamling. Kusfors skola: K. och Landshövding Roséns insamling. Gumboda skola: K. och Landshövding Roséns insamling. Risbergs skola: K. Granströms skola: K. och Landshövding Roséns insamling. Bygdeå skoldistrikt: K. och Landshövding Roséns insamling. Sävars skoldistrikt: K. och insamlade medel. Norrbottens län. Gällivare skoldistrikt: K. och Stålen. Av enskilda institutioner torde R ö d a K o r s e t vara den, som starkast bidragit till skolbespisningen. Rörande omfattningen av dess verksamhet på detta område föreligga följande uppgifter. 1 Med hänsyn till de nödtillstånd, som på flera håll förmärktes såsom en följd av arbetslösheten under senaste lågkonjunktur, igångsatte Röda Korset vid början av år 1933 en omfattande insamling, vilken understöddes av vissa tidningsorgan. Härvid användes bland annat s. k. barnbespisningskort, vilka tillhandahöllos allmänheten i form av inbetalningskort å postgiro om 1:50, 6 : — och 2 4 : — kr., varvid varje sådant kort garanterade givaren, att ett undernärt barn under resp. en vecka, fyra veckor och fyra månader (utom helgdagar) dagligen skulle få ett ordentligt mål lagad mat. Det totala under förra delen av år 1933 insamlade beloppet uppgick till över 600 000 kr. För en del av dessa medel anordnades under vårterminen 1933 bespisning för 17 000 skolbarn huvudsakligen inom Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Blekinge län. Totalkostnaden för denna bespisning uppgick till c:a 400 000 kr. Av återstoden av de insamlade medlen bildades »1933 års barnbespisningsfond», ur vilken under de följande åren anslag beviljats till barnbespisning. Denna fortsatta verksamhet har dock haft en väsentligt mindre omfattning, vilket ansetts motiverat med hänsyn till förbättringen i det ekonomiska läget. År 1936 omfattade den av Röda Korsets överstyrelse understödda bespisningen sålunda 3 200 barn. Under senare :iren har en del av anslagen för ändamålet utgått ur en annan under Röda Korsets förvaltning stående fond »Drottning Astrids minne», som bildades under 1935/36, och som vid utgången av år 1936 uppgick till över 132 000 kr. Barnbespisningsfondens behållning uppgick samtidigt till nära 169 000 kr. Utöver denna hjälp ha även de enskilda Röda Kors-distrikten i viss utsträckning lämnat bidrag till barnbespisning. I detta sammanhang må även erinras om, att 1937 års riksdag anslagit ett belopp av 200 000 kr. att utgå till skolbarnsbespisning under budgetåret 1937/38. Av detta anslag komma, enligt medicinalstyrelsens förslag, 60 000 kr. att gå till Göteborgs och Bohus län, 5 000 kr. till Värmlands län, 45 000 kr. till Västernorrlands län, 1 000 kr. till Jämtlands län, 19 000 kr. till Västerbottens län och 70 000 kr. till Norrbottens län. Statsbidragen utgå med högst 50 %, undantagsvis högst 80 % av skoldistriktens verkliga kostnader för bespisningen. 1

Årsberättelse över Svenska Röda Korsets verksamhet, årg. 1933—1936.

205* S k o l b e s p i s n i n g e n s v e r k n i n g a r . I d e t f ö l j a n d e s a m m a n s t ä l l a s de u t t a l a n d e n , s o m vid e n q u é t e n e r h å l l i t s a n g å e n d e s k o l b e s p i s n i n g e n s v e r k n i n g a r p å b a r n e n s h ä l s o t i l l s t å n d , a r b e t s f ö r m å g a etc.: Stockholms stad: ». . . skolbespisningen varit av mycket stor betydelse med hänsyn till barnens skolgång och fysiska fostran». Norrtälje folkskola (Stockholms län): »Endast goda erfarenheter. Uppskattat av målsmännen. Fyller ett stort behov.» Blåviks kyrkskola (Östergötlands l ä n ) : »Samtliga i bespisningen deltagande b a r n verka mycket friska och välnärda. Så stor andel i detta förhållande har väl ej bespisningen, enär den endast medför 3 måltider pr vecka för varje b a r n (vi ha varannandagslasning). Men givetvis innebär den en viss lättnad för föräldrarna och en viss nytta även for barnens allmänna välbefinnande.» Jönköpings södra folkskola (Jönköpings l ä n ) : »De bästa erfarenheter ha gjorts av skolbespisningen, och önskvärt vore, att vtterligare medel kunde ställas till disposition for dess utökande Inte minst betydelse h a r den för barn med lång skolväg, vilka under alla forhållanden måste äta sin frukost i skolan. Oftast medföras från hemmet endast smörgåsar och finnes mjölk med, måste den ofta förtäras kall till stor nackdel för eleverna särskilt under vintertiden.» Jönköpings östra folkskola (Jönköpings l ä n ) : »Med h ä n s y n till det stora antal b a r n från mindre bemedlade och medellösa hem, som finnas vid denna skola, måste skolbespisningen anses utgöra en mycket viktig del av skolans socialpedagogiska vård. Ytterligare utsträckning av bespisningen till att omfatta samtliga b a r n i skolan, som begära att fa deltaga, vore önskligt, men skall så kunna ske, erfordras bl. a. ökade utrymmen. Detta skulle kräva avsevärda kostnader.» Västra skolan i Jönköping (Jönköpings l ä n ) : »Den är synnerligen behövlig och borde utökas i någon mån.» Sanna skola (Jönköpings l ä n ) : »Frukostbespisningen vid härvarande skola har visat sig vara synnerligen nyttig för framgång i skolarbetet, enär fattiga och kanske i viss m a n undernärda b a r n fått en n ä r a n d e måltid i stället för kaffe och smörgås, som i regel bjudits dem i hemmet.» Sturkö skola (Blekinge l ä n ) : »Bespisningen har visat sig h a en stor uppgift att fylla. Många barn synas friskare och starkare.» ö s t r a skolan, Halmstad (Hallands l ä n ) : »Erfarenheterna h a varit goda. Bespisningen fyller naturligtvis ett behov, och barnen h a gärna deltagit i densamma.» Västra Frölunda skola (Göteborgs o. Bohus län): »Barnbespisningen har visat sig vara synnerligen värdefull för skolarbetet.» Linddalens skola (Älvsborgs l ä n ) : »Enligt skolläkarens utsago har en förbättring i barnens hälsotillstånd inträtt på grund av serveringen. Enligt min mening ligger det största värdet i att barnen i lugn och ro och under hygieniska förhållanden få intaga sin matsäck.» Karlstads skola (Värmlands l ä n ) : »Skolbespisningen synes ha fyllt ett stort behov och har alltid uppskattats av såväl barnen som deras föräldrar.» Norra Finnskoga distrikt (Värmlands l ä n ) : »På de flesta i bespisningen deltagande barnen har större viktökning k u n n a t konstateras än på de barn, som ej deltagit i bespisningen. Då många b a r n endast förtära kaffe och smörgås på morgonen och sedan ej få lagad mat förrän kl. 3, vissa dagar 4-30, h a r bespisningen mottagits med största tacksamhet av såväl barnen, föräldrarna som lärarna.» »Då de flesta b a r n här uppe i skogsbygden ha mycket långa skolvägar (några over h mil) måste de ha matsäck med, och då denna endast utgöres av ett par smörgåsar och i bästa fall en liten butelj mjölk, har barnbespisningen av både föräldrar, b a r n och lärare mottagits med största tacksamhet.» Västerås skola (Västmanlands l ä n ) : »Såväl barnen som deras föräldrar äro glada över frukostmålet och nöjda med matsedeln. Aren 1928—1931 serverades under fem terminer den s. k. Oslo-frukosten, men d å denna kost ej var till belåtenhet och ej ans'ags lämna det goda resultat som därmed avsetts, återtogs den n u v a r a n d e matsedeln.» Stora Kopparbergs skoldistrikt (Kopparbergs l ä n ) : »Skolbespisningen härstädes h a r varit till mycket stort gagn. Under vissa arbetslöshetsperioder h a r den varit rentav nödvändig, ö n s k v ä r t vore, att den kunde kvalitativt förstärkas.»

206* Bollnäs distrikt (Gävleborgs l ä n ) : »Skolbespisningen har visat sig utfalla till full belåtenhet för föräldrar, barn och lärare. Barnen bliva mera pigga och vakna, få lättare att lära och följa med sin klass än förut samt det viktigaste av allt: de få mera lust att infinna sig i skolan, n ä r något gott väntar dem. Under denna termin, som bespisningen ägt r u m har intet b a r n skolkat från skolan (förut har det varit ganska allmänt), varför min önskan är, att skolbespisning måtte bli anordnad vid alla skolor.» Ljusdals landskommun. Holänna skola (Gävleborgs l ä n ) : »Vi ha tidigare år serverat havregrynsgröt samt innevarande års matsedel. Det vore högst önskvärt, att varje b a r n finge ett lagat mål mat i skolan varje skoldag, men att särskild personal därvid finge hand om lagning och servering mot särskild betalning. Att lärarpersonalen varje dag under läsåret kostnadsfritt skall utföra ett dylikt arbete torde vara otänkbart. Arbetstiden per dag är 2 timmar. I trakter med övervägande »fattig» befolkning är bespisningen högst betydelsefull. Det kan uträttas underverk med daglig sådan. Periodisk bespisning anser jag vara tämligen betydelselös.» Klappa skola: »önskvärt med mera regelbunden barnbespisning, helst förlagd till särskilt utspisningsställe.» Sundsvalls folkskolor (Västernorrlands län): »En ganska stor del av våra lärjungar hinna inte hem under frukosten. Dessa få deltaga i bespisningen utan hänsyn till ekonomiska villkor. Det synes mig, att (kostnadsfri) skolbespisning borde anordnas i alla skolor där lärjungarna annars måste leva på torrskaffning.» Alnö distrikt. Hovid skola (Västernorrlands l ä n ) : »Vid skolan förekommer endast s. k. »grötbespisning», havregrynsgröt och söt mjölk. Barnen ha icke tröttnat på den dag efter dag återkommande grötportionen utan ha de med samma iver begett sig till utspisningen den sista dagen som den första.» Asele distrikt (Västerbottens l ä n ) : »Besvärligt att göra rättvist urval bland barnen. Avundsjuka och missnöje bland föräldrar, vars barn ej få bespisning ha förmärkts på en del håll. Barn, som äro 'kinkiga' och äta dåligt hemma, äta duktigt vid skolbespisningen.» Norsjö distrikt (Västerbottens l ä n ) : »Regelbundnare skolgång, bättre hull och vigör hos barnen, även mot slutet av läsåret.» »Bättre skolgång. Barnens allmäntillstånd och vigör bättre än förr. Deras utseende kryare ä n förut.» »Bättre skolgång, barnen vid gott hull och gott allmäntillstånd jämfört mot den tid då de hade matsäck. Vårtröltheten försvunnen. Bättre andlig vigör.» Liknande uttalande för samtliga skolor inom distriktet. Bygdeå distrikt (Västerbottens l ä n ) : »Bespisningen har alltigenom verkat mycket gott på barnen. Samtliga lärare ha framhållit dess stora värde och utan undantag uttalat, att barnen blivit pigga och duktiga genom utspisningen.» Gällivare distrikt (Norrbottens l ä n ) : »Behov av en mera fast anordning av dylik bespisning förefinnas inom skoldistriktet, detta i synnerhet i skogsbyarna inom kommunen.» »Skolbarnsbespisningen är av stor betydelse för barnens hälsa och utveckling, många av barnen ha lång skolväg. Barnen vägdes vid bespisningens början och slut. Så gott som samtliga barn ha ökat i vikt under bespisningstiden.» D e s s a u t t a l a n d e n t o r d e k n a p p a s t e r f o r d r a n å g r a n ä r m a r e k o m m e n t a r e r . Det m å blott tilläggas, a t t för ett s k o l d i s t r i k t n ä m l i g e n Gällivare l ä m n a t s uppgift o m b a r n e n s v i k t ö k n i n g u n d e r en o b s e r v a t i o n s t i d av 5—6 v e c k o r u n d e r v å r e n . D e t visar sig, att b a r n e n i n ä s t a n s a m t l i g a fall f ö r e t e d d e v i k t ö k n i n g . F ö r 61 b a r n a v 171 u p p g i c k d e n n a v i k t ö k n i n g till m i n s t 1 k g . Vid S a m m a k k o s k o l a i Gällivare skold i s t r i k t v a r det 34 b a r n av 45, s o m u n d e r p e r i o d e n ö k a d e m i n s t 1 kg.

207*

Bilaga

o.

Förslag till matordning vid skolmåltider. Dels för att åstadkomma en grundval för kostnadsberäkningarna, dels för att närmare kunna illustrera karaktären av den skolmåltid, som enligt befolkningskommissionens förslag skulle anordnas, har kommissionen låtit utarbeta vissa matsedlar till skolmåltider, vilka i det följande återgivas. Detta arbete, som även inbegriper beräkningar av måltidernas näringsvärde, har på näringsrådets sekretariat utförts av dr. phil. E d i t h K l a r i n . Det här framlagda förslaget till matordning synes kunna läggas till grund för de anvisningar, som enligt kommissionens förslag skulle utfärdas av medicinalstyrelsen. Detta innebär dock icke, att skolorna skulle vara bundna till vare sig det här presenterade urvalet av måltider eller till det urval, som, efter en viss överarbetning av förslaget, kunde komma att införas i medicinalstyrelsens anvisningar. Avsikten med anvisningarna skulle endast vara att för skolorna underlätta anordnandet av skolmåltider samt att angiva den näringshygieniska standard, som måltiderna böra representera. Innan matsedlarna och de därtill hörande näringshygieniska analyserna samt kostnadsuppgifterna meddelas, må vissa mera allmänna råd och föreskrifter rörande måltidernas anordnande lämnas. Erforderliga husgeråd. Följande bruksföremål torde vara nödvändiga för servering och tillagning av enkla skolmåltider. 1. mugg med grepe, rymmande 400 g, 2. tallrik, stor, halvdjup, användbar såväl för soppa som för fast maträtt, 3. matsked, kniv, gaffel, 4. tillbringare, vardera rymmande 2 liter (emalj), o. portionsslev, 6. råkostrivjärn, 7. osthyvel, ställbar, 8. kastrull, rymmande 20 liter (aluminium). Härtill komma vissa redskap för matlagningen, som draga ringa kostnad och äro självklart behövliga (skärbräden, visp, stor kniv, m. fl.). Vid större skolor torde vara lämpligt att anskaffa speciella arbetsbesparande anordningar, som här ej skola närmare beröras. Måltidens servering. Matbordens skivor böra vara av trä, som kan skuras, eller täckta med linoleum eller vaxduk, d. v. s. lätta att rengöra, så att barnen ej behöva särskilt underlag för att breda smörgås. På varje plats dukas med en mugg (i denna kan serveras mjölk, choklad, äggmjölk, välling), en kniv samt, då så erfordras, sked eller gaffel.

208* Bröd, smör och eventuellt ost, mesost, morot, tomat, apelsin sättas fram på förhand (helst på en pappersservett av enklaste slag). Osten kan ligga på en brödbit, likaså smöret. Smörets fördelning på 30 grams portioner torde lättast kunna ske genom att '/« kilo paket delas i två långsmala bitar, som sedan ytterligare delas i fyra stycken; om smörpapperet är graderat, underlättas klyvningen. Osten skares med ställbar osthyvel, skivornas vikt kontrolleras, tills man blir van, med hjälp av en brevvåg. Kall mjölk eller kalla rätter kunna serveras på förhand. Varm mjölk (choklad, äggmjölk, välling) serveras, sedan barnen satt sig, ur en stor tillbringare. På samma sätt serveras — på tallrik — soppor, som äro av likformig konsistens (morotspuré e t c ) . Soppor, innehållande grönsaker eller kött, måste serveras med portionsslev; tallrikarna kringbäras lämpligen av några större barn. Fastare rätter kunna avhämtas av barnen själva. De kunna härvid lämpligen i tur och ordning passera serveringsbordet och erhålla sin tallrik. I allmänhet bör man tillse, att dryck eller rätt, som skall förtäras varm, ej får stå serverad på förhand och hinna kallna. Måltidens tillagning, allmänna synpunkter. 1. Alla råvaror skola vara av fullgod beskaffenhet, när de tagas i bruk. Särskilt må betonas, att mjölken skall vara av god kvalitet och oskummad. Den bör antingen vara pastöriserad eller härstamma från reaktionsfria djur; om så ej är fallet, måste den få ett uppkok, omedelbart innan den serveras. 2. Den största renlighet måste iakttagas av den, som serverar och tillagar maten, så att man ej riskerar, att sjukdomsalstrande bakterier tillföras. Det bör genom läkarundersökning hava konstaterats, att personalen icke lider av smittosamma sjukdomar. 3. Servering och tillagning skola ske så, att måltiden blir smaklig. På detta sätt stimuleras matlusten, vilket innebär garanti för att hela portionen fortares, och att matsmältningen blir tillfredsställande. 4. Tillagningen skall ske så, att mineralämnen och vitaminer ej gå förlorade. En sådan förlust uppkommer framför allt genom att kokvatten slås bort, eftersom mineralämnena och åtskilliga vitaminer äro vattenlösliga. Samtliga här föreslagna maträtter äro därför så beskaffade, att allt kokvatten användes. Det enda undantager gäller potatis, som emellertid skall kokas med skal, varvid förlust av ovannämnda ämnen till kokvattnet ej sker. Under dessa förhållanden betyder det mindre, att man vid kokning i stor skala måste beräkna längre koktid. Det är framför allt urlakningen, som blir fullständigare, ju längre koktiden är. I fråga om födans halt av C-vitamin gäller, att redan en kortvarig kokning — t. ex. 15 minuter — sänker denna halt, sannolikt med minst 10 %; vid längre kokning torde dock icke någon nämnvärd ytterligare minskning av C-vitamin halten inträda. För att minska förlusten av C-vitamin bör en del av de C-vitaminhaltiga grönsakerna i en maträtt tillsättas rå, när rätten är färdiglagad — en metod, som med framgång prövats på t. ex. Garphyttans sanatorium och Stockholms epidemisjukhus. Detaljföreskrifter givas nedan. C-vitaminförlust inträffar även, om frukt eller grönsaker få ligga länge sönderskurna, innan de serveras; detta bör därför så vitt möjligt undvikas. Det mjuka brödet har förutsatts vara delvis bakat av sammalet mjöl. Osten bör vara halvfet.

209* Förslag till veckomatsedlar. De i det följande givna förslagen till skolmåltider äro uppgjorda under förutsättning att det genomsnittliga kaloribehovet per dag för barn i åldern 7—14 år uppgår till 2 400 kalorier. För dagsbehovet av äggvita, mineralämnen och vitaminer räknas med följande genomsnittsvärden: äggvita 64 g, calcium 1 g, fosfor 1 g, järn 10—12 mg, A-vitamin 3 000 internationella enheter, B,-vitamin 300 internationella enheter, B 2 -vitamin 650 Sherman-Bourquinenheter, C-vitamin 50 mg ascorbinsyra. Skolmåltiden är avsedd utgöra en av dagens två huvudmåltider och man har därför givit den en sådan sammansättning, att den i samtliga förslag innehåller i genomsnitt 1 000 kalorier. Vidare tillgodoses dagsbehovet av äggvita, calcium, fosfor, järn, B ^ och B 2 -vitaminer till mer än hälften, dagsbehovet av C-vitamin till fyra femtedelar och dagsbehovet av A-vitamin helt och hållet. Närmare motivering för dessa ståndpunktstaganden lämnas i betänkandet (sid. 85 ff.), där det dessutom (sid. 87) återgives en tabell, innehållande ett sammandrag av samtliga veckomatsedlars kalori-, mineralämne- och vitaminvärden. Här nedan presenteras först (avd. I) en förteckning över lämpliga veckomatsedlar med uppgifter om måltidernas allmänna sammansättning. De olika veckomatsedlarna hava i förteckningen samma bokstavsbeteckningar (A—U) som i den i betänkandet (sid. 87) återgivna sammanfattningstabellen. För varje måltid angives ett visst nummer. I en efterföljande avdelning (avd. II) lämnas sedan kvan titativa uppgifter om ingredienserna i varje måltid samt om måltidernas näringsvärde och matkostnad ävensom vissa anvisningar om tillagningen. Matkostnaden är beräknad på grundval av detaljpriserna i Stockholm är 1936. I praktiken torde man emellertid hava att räkna med särskilda upphandlingspriser. Trots livsmedelsprisernas stegring torde de verkliga matkostnaderna sålunda bliva icke oväsentligt lägre (jfr betänkandet, sid. 103 ff.). Det bör emellertid å andra sidan betonas, att arbets-, lokal- och inventariekostnader icke äro medräknade. Måltidernas sammansättning måste givetvis bland annat anpassas efter matlagningsmöjligheterna, vilka ställa sig mycket olika, allt efter den förekommande utrustningens beskaffenhet och tillgången på lämplig och matlagningskunnig arbetshjälp. I förteckningen över veckomatsedlar fördelas dessa av denna anledning i olika grupper allt efter förekomsten av bättre eller sämre matlagningsmöjligheter. Den första veckomatsedeln (A) är sålunda avsedd för de fall, då inga som helst tillagningsmöjligheter finnas. De maträtter, som här upptagas, äro olika former av s. k. oslo- och göteborgsfrukost. De i den efterföljande beskrivningen anförda uppgifterna giva vid handen, att dessa ur rent näringshygienisk synpunkt äro ungefär likvärdiga med de måltider, i vilka lagad mat ingår. Härvid bör dock beaktas, att dylika oslo- och göteborgsfrukostar lätt bliva enformiga, när de ständigt återkomma på matsedlarna, vilket innebär risk för att portionerna icke fullständigt förtäras, och näringstillförseln därför icke blir den beräknade. Det är dessutom icke minst ur matsmältningssynpunkt av vikt, att barnen få en huvudmåltid med lagad mat mitt på dagen och ej först mot kvällen. Av dessa anledningar bör man överallt, där så låter sig göra, åtminstone söka åstadkomma omväxling i denna diet. I veckoförslagen B—C alternera dessa oslo- och göteborgsfrukostar med sådana rätter, vilka icke behöva tillagas i anslutning till själva serveringslokalen utan kunna transporteras till denna från annan matlagningslokal. Detsamma gäller om vissa andra varma rätter, som lagas i ett kärl — t. ex. fläskkött och rötter (nr 40 i efterföljande matsedelsförteckning), kött och rötter (nr 51) och leverstuvning (nr 53). Dessa kunna sålunda utan alltför stor olägenhet tillagas i närheten avskollokalen och transporteras skyddade mot större värmeförlust. Det är alltså möj-

210* ligt att låta kött, lever och grönsaker ingå i skolmåltiden även i de fall, då man saknar kokmöjlighet i skolan. Förslagen D—I taga sikte på sådana fall, då matlagning i skolan i viss utsträckning kan försiggå, dock icke varje dag, emedan exempelvis arbetshjälpen ej är tillräcklig för detta ändamål. De därefter presenterade veckoförslagen förutsätta, att ordnad matlagning varje dag kan förekomma, antingen enklare sådan (J—L) eller sådan matlagning, som förutsätter goda anordningar (M—U). Inom sistnämnda grupp h a r utskilts en särskild kategori av måltider (S—U), vilken avpassats efter de särskilda förutsättningar i fråga om matlagningsanordningar och födoämnestillgång, som torde komma att bliva utmärkande för stadsskolorna. I allmänhet äro förslagen så uppgjorda, att en viss dag i en vecka utan olägenhet kan utbytas mot samma dag i en annan vecka. Det är icke lämpligt att ändra en maträtts föreslagna sammansättning, eftersom därigenom kan riskeras, att rättens näringsvärde sänkes. De av de föreslagna rätterna, som icke kunna så tilllagas, som här angivits, böra hellre helt utbytas mot andra rätter.

Avd. I. A. A. måndag: tisdag: onsdag: torsdag: fredag: lördag:

Skolmåltider,

Förteckning ö v e r veckomatsedlar. när alla matlagningsmöjligheter

saknas.

mjölk, bröd, smör, mesost, morot (1), mjölk, bröd, smör, ost, morot (2), mjölk, bröd, smör, mesost, apelsin (3), = 1, = 2, = 3.

B och C. Skolmåltider,

när kokspis

ej finnes i anslutning serveras.

till den lokal, där maten

B. måndag: tisdag: onsdag: torsdag: fredag: lördag:

=• 1, blandad fruktkräm med mjölk; bröd, smör, ost (7), = 2, kall äggmjölk med honung och apelsiner; bröd, smör (4), — 3, nyponkräm med mjölk; bröd, smör, ost (10).

C. måndag: tisdag: onsdag: torsdag: fredag: lördag:

= 1, gröt av krossade havregryn, kli och russin med mjölk; bröd, smör (16), = 2, fruktmos och mjölk; bröd, smör, pålägg (9), = 3, = 4.

211* D—I.

Skolmåltider,

D. måndag: tisdag: onsdag: torsdag: fredag: lördag: E. måndag: tisdag: onsdag: torsdag: fredag: lördag: F. måndag: tisdag: onsdag: torsdag: fredag: lördag:

när matlagning

i skolan (i en stor kastrull) i veckan.

kan ordnas 4 dagar

grön eller gul ärtpuré; mjölk, bröd, smör (65), = 2, kött och rötter; mjölk, bröd (51), nyponkräm med mjölk; bröd, smör, ost (10), = 1, havrevälling med russin; bröd, smör, morot. lök- och potatispuré; bröd, smör, ost (68), = 2, får i kål; mjölk, bröd (44), blandad fruktkräm med mjölk; bröd, smör, ost (7), = 3, korngrynssoppa med frukt; bröd, smör, ost (13). tomatsoppa; bröd, smör, ost (72), = 2, leverstuvning; mjölk, bröd (53), havregrynsgröt med äppelmos, citron och mjölk; bröd, smör (15), = 1, fruktsoppa; mjölk, bröd, smör, ost (12).

G.

måndag: tisdag: onsdag: torsdag: fredag: lördag: H. måndag: tisdag: onsdag: torsdag:

grönkålsoppa med ägg; mjölk, bröd, smör, ost (60), = 2, fläskkött och rötter; mjölk, bröd (40), äggmjölk, varm; bröd, smör, morot (5), = 1, gröt med aprikoser och mjölk; bröd, smör (14). morotspuré; bröd, smör, ost (69), = 2, skånsk kålsoppa; mjölk, bröd, smör (70), rågmjöls-, kornmjöls- eller grahamsgröt med lingonsylt och mjölk; bröd, smör (19), = 3, gröt av krossade havregryn, kli och russin med mjölk; bröd, smör (16).

fredag: lördag: I. måndag: choklad på mjölk; bröd, smör, apelsin (6), tisdag: tisdagssoppa; bröd, smör (71), onsdag: = 2, torsdag: risgrynsgröt eller korngrynsgröt med äpplen; bröd, smör, ost (18), 1 fredag: = 1, lördag: nyponsoppa; mjölk, bröd, smör, ost (11). 1

eller blodpudding med lingon; mjölk, bröd, smör, morot (20). 25—378846.

212* J—L.

Skolmåltider

i skolor med möjligheter

till enkel

matlagning.

J. måndag: tisdag: onsdag: torsdag: fredag: lördag:

fläskpannkaka med lingon, vitkålsallad; mjölk, bröd (21), sill och potatis i gryta med lingon och grädde; mjölk, bröd (32), kött och rötter (irländsk stuvning); mjölk, bröd (51), lök- och potatispuré; bröd, smör, ost (68), makaroner med ost, vitkålsallad; mjölk, bröd (23), blandad fruktkräm med mjölk; bröd, smör, ost (7).

K. måndag: tisdag: onsdag: torsdag: fredag: lördag:

fläsk med potatis i form; mjölk, bröd (41), stekt strömming med potatismos; mjölk, bröd (36), leverstuvning; mjölk, bröd (53), skånsk kålsoppa; mjölk, bröd, smör (70), kalvfrikassé med potatis; mjölk, bröd (46), nyponkräm med mjölk; bröd, smör, ost (10).

L. måndag: tisdag: onsdag: torsdag: fredag: lördag:

fläsk, stekt, med stuvad vitkål; mjölk, bröd (43), grönsoppa; mjölk, bröd, smör (63), korvkaka med lingon; mjölk, bröd (22), morotspuré; bröd, smör, ost (69), stuvad strömming med kokt potatis; mjölk, bröd (34), gröt med aprikoser och mjölk; bröd, smör (14).

M—R.

Skolmåltider

i skolor

med goda möjligheter

till

matlagning.

M. måndag: tisdag: onsdag: torsdag: fredag: lördag:

stuvade ärter och morötter; mjölk, bröd, smör, ost (26), jordärtskockspuré med frikadeller; mjölk, bröd, smör (64), pepparrotskött med rötter, sås och potatis; mjölk, bröd (54), grönsakssoppa med lever; mjölk, bröd, smör (61), sillpudding; mjölk, bröd (31), gröt med aprikoser och mjölk; bröd, smör (14).

N. måndag: tisdag: onsdag: torsdag: fredag: lördag:

fläskkött och rötter (finsk stuvning); mjölk, bröd (40), tisdagssoppa; bröd, smör (71), kåldolmar med potatis; mjölk, bröd (48), fisk- och potatissoppa; bröd, smör (58), korvkaka med lingon; mjölk, bröd (22), risgrynsgröt eller korngrynsgröt med äpplen; bröd, smör, ost (18),

O. måndag: tisdag: onsdag: torsdag: fredag: lördag:

pannkaka med sylt av hjortron eller sv. vinbär; mjölk, bröd (24), kokt kålpudding med smält smör och potatis; mjölk, bröd (47), kallops, rödbetor och potatis; mjölk, bröd (45), tomatsoppa eller spenatsoppa; bröd, smör, ost (72), stekt strömming med stuvad grönkål och potatis; mjölk, bröd (35), leverbiff, mald, med lingon och potatis; mjölk, bröd (52).

213* P. måndag: tisdag: onsdag: torsdag: fredag: lördag:

äggröra med stuvade grönsaker; mjölk, bröd (27), grön (eller gul) ärtpuré; mjölk, bröd, smör (65), köttgrotta med kokt potatis; mjölk, bröd (50), får i kål; mjölk, bröd (44), sill, salt, kokt, smör och ägg samt potatis; mjölk, bröd (30), korngrynssoppa med frukt; bröd, smör, ost (13).

Q. måndag: tisdag: onsdag: torsdag: fredag: lördag:

falukorv med potatispuré + en tomat; mjölk, bröd (39), morotspuré; bröd, smör, ost (69), köttbullar med potatis och vitkålsallad; mjölk, bröd (49), soppa på konserverade (eller färska) ärter; bröd, smör (66), kabeljopudding med potatis; mjölk, bröd, smör (29), nyponkräm med mjölk; bröd, smör, ost (10).

R. måndag: tisdag: onsdag: torsdag: fredag: lördag:

fläsk med potatis i form; mjölk, bröd (41), hotch-potchsoppa; mjölk, bröd (67), fläskkött och rötter (finsk stuvning); mjölk, bröd (40), grönkålsoppa med ägg; mjölk, bröd, smör, ost (60), fiskbullar med sås och potatis; mjölk, bröd, morot (28), risgrynsgröt eller korngrynsgröt med äpplen; bröd, smör, ost (18).

S—U. S. måndag: tisdag: onsdag:

Skolmåltider,

huvudsakligen

avsedda för skolor i städer.

torsdag: fredag: lördag:

blodpudding med lingon; mjölk, bröd, smör, morot eller apelsin (20), grönsakssoppa med klimp; bröd, smör, ost (62), falukorv, bräckt, med stuvad potatis samt tomater eller rödbetor; mjölk, bröd (38), köttgrotta med kokt potatis; mjölk, bröd (50), strömming, inlagd, med kokt potatis; mjölk, bröd (33), äggröra med stuvade grönsaker; mjölk, bröd (27).

T. måndag: tisdag: onsdag: torsdag: fredag: lördag:

fiskbullar med sås och potatis; mjölk, bröd, morot (28), tomat- eller spenatsoppa; bröd, smör, ost (72), pölsa, stekt, med potatis och rödbetor; mjölk, bröd (55), köttbullar med potatis och vitkålsallad; mjölk, bröd (49), sillpudding; mjölk, bröd (31), leverbiff, mald, med lingon och potatis; mjölk, bröd (52).

U. måndag: tisdag: onsdag: torsdag: fredag: lördag:

fläskkorv med rotmos; mjölk, bröd (56), grönkålsoppa med ägg; mjölk, bröd, smör, ost (60), kallops, rödbetor och potatis; mjölk, bröd (45), fläsk, stekt, med bruna bönor; mjölk, bröd, rå morot (42), potatisgratin; mjölk, bröd, smör (25), strömming, stekt, med stuvade morötter; mjölk, bröd (37).

214* Avd. II.

Måltidernas sammansättning och tillagning. /.

Mjölk, bröd, smör, mesost, morot. (Modifierad oslofrukost.) Pris per person: 27-9 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: Måltidens näringsvärde per person mjölk 4 000 g kalorier 994 vitaminer: bröd, mjukt 1 0 0 0 » äggvita 29-8 g A 5 390 int. enh. bröd, hårt 400 » calcium 0-70 » B t 200 » » smör 300 » fosfor 0-7 5 » B 2 298 shermanenh. mesost 200 » järn 5-7 4 mg G 23 mg morot 1 000 » 2.

Mjölk, bröd, smör, ost, morot. (Modifierad göteborgsfrukost.) Pris per person: 30"8 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: Måltidens näringsvärde per person: mjölk 4 000 g g kalorier 1 019 vitaminer: bröd, mjukt 1 000 » 36-8 g äggvita A 5 765 int. enh. bröd, h å r t 400 » 0-8 7 » calcium Bx 200 > » smör 300 » 0-8 7 1 fosfor B 2 298 shermanenh ost 300 » 5-57 m g C järn 23 mg morot 1 000 3.

Mjölk, bröd, smör, mesost, apelsin. (Modifierad oslofrukost.) Pris per person: 32M öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: Måltidens näringsvärde per person: mjölk 4 000 g kalorier 990 vitaminer: bröd, mjukt 1 000 » äggvita 29-3 g A 1 442 int. enh. bröd, hårt 400 » calcium 0-6 8 » B x 196 i » smör 300 » fosfor 0-72» B 2 270 shermanenh. mesost 200 » järn 5-48 mg G 46 mg apelsin 750 »

//, Kall äggmjölk med honung och apelsiner; bröd, smör. Pris per person: 33-5 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: ägg, 5 st, 275 g bröd, mjukt 1 000 g mjölk 4 000 » bröd, h å r t 400 » honung 100 » smör 300 i apelsiner 300 >

Måltidens näringsvärde per person: kalorier 980 vitaminer: äggvita 30-9 g A 1 961 int. enh. calcium 0-57 » B x 194 » » fosfor 0-68» B 2 289 shermanenh. järn 5-50 mg G 23 mg

Tillagning: Äggen vispas kraftigt, honungen, den med litet vatten spädda apelsinsaften och mjölken tillsättas under vispning. När så önskas, kan äggmjölken värmas, den får dock icke koka, enär den då skär sig.

215* 5.

Äggmjölk;

bröd, smör,

morot.

Pris per person: 29-6 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: mjölk 4 000 g bröd, mjukt 1 000 g mjöl, vete- 100 o bröd, hårt 400 » socker 80 » smör 300 » salt, 1 tsk. morot 750 » ägg, 4 st. 220 »

Måltidens näringsvärde per person: kalorier 1 022 vitaminer: äggvita 31-9 g A 4 890 int. enh. calcium 0-5 9 » B x 201 » » fosfor 0-7 0 » B , 315 shermanenh. 5-67 mg C 19 mg järn

Tillagning: Vetemjölet utröres i omkring Va 1. mjölk. Den övriga mjölken får koka upp, den kalla redningen nedröres och alltsammans får koka 5—7 minuter. Sockret tillsättes. Äggulorna vispas i en skål och den varma mjölken tillsättes under kraftig vispning. Vitorna slås till skum, som serveras ovanpå äggmjölken. Man kan också vispa gulorna och vitorna tillsammans och därpå under kraftig vispning tillsätta den varma mjölken.

6.

Choklad på mjölk; bröd, smör,

apelsin.

Pris per person: 31-2 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: mjölk 4 000 g bröd, mjukt 1 000 g cacao 75 » bröd, hårt 400 » socker 150 » smör 300 » apelsin 750 »

7.

Blandad

fruktkräm

Måltidens näringsvärde per person: vitaminer: kalorier 1 020 äggvita 29-2 g A 1 503 int. enh. calcium 0-5 8 » B x 199 » » fosfor 0-6 7 » B 2 270 shermanenh. 5-13 mg C 46 mg järn med mjölk;

bröd, smör,

ost.

Pris per person: 30-0 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: blandad, torkad bröd, mjukt 1 000 g frukt 1 300 g bröd, hårt 400 » vatten 2 500 » smör 300 » socker 150 » ost (eller mespotatismjöl 125 o ost) 300 i mjölk 3 000 >

Måltidens näringsvärde per person: kalorier 1 079 vitaminer: äggvita 33-1 g A 1 757 int. enh. calcium 0-7 5 » B x 165 i » fosfor 0-8 3 » B 2 205 shermanenh. järn 5-97 mg C / mg

Tillagning: Frukten tvättas väl och blötlägges över natten. Den påsättes i blötläggningsvattnet och får koka mjuk. Sockret tillsättes. Potatismjölet utröres i litet vatten och nedröres. Krämen får ett uppkok. 1

90 g äpplen 90 » aprikoser 80 » katrinplommon 40 » russin

eller endast aprikoser 300 g, eller färska äpplen 1-5 kg.

216* 8.

Äppelkräm med mjölk; bröd, smör. Pris per person: 33-0 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: Måltidens näringsvärde per person: äpplen, bröd, mjukt 1 000 g kalorier 1102 vitaminer: färska 1 500 g bröd, h å r t 400 » äggvita 32-9 g A l 725 int. enh. vatten 2 500» smör 300» calcium 0-71 » B x 175 » » socker 150 o ost (el. mesfosfor 0-75» B 2 212 shermanenh. potatismjöl 125» ost) 300» järn 5-4 mg C 15 mg mjölk 3 000 » Tillagning: Äpplena skalas, urkärnas och skäras i klyftor. De påsättas i kokande vatten och få koka, tills de äro mjuka. Sockret tillsättes och krämen avredes med det i litet kallt vatten utrörda potatismjölet. 9.

Fruktmos

och mjölk;

bröd, smör,

pålägg.

Pris per person: 40-o öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: fruktmos, bröd, mjukt 1 000 g ex. ä p p e l - 1 000 g bröd, h å r t 400 » mjölk 4 000» smör 300» apelsin 150 » rökt, torkat kött1 250»

Måltidens näringsvärde per person: kalorier 1 069 vitaminer: äggvita 35-o g A l 511 int. enh. calcium 0-55» B x 194 » » fosfor 0-7 o » B 2 275 shermanenh. järn 6-54 mg G 16 mg

Tillagning: Fruktmos (äppelmos) kan antingen köpas färdigt eller beredas på hösten för vinterbehov. Strax före serveringen iröres den pressade saften av en apelsin. Beredning av äppelmos: 10 1. äpplen, 3 dl. vatten, halv vikt socker mot äpplen. Äpplena sköljas och skäras i klyftor. De påsättas i vattnet och få koka, tills äpplena falla sönder och bilda ett mos. Detta passeras och kokas med sockret under omröring, tills det faller i flockar från skeden. Moset hälles varmt upp i kruka och belägges, sedan det kallnat, med ett smält lager paraffin eller med lingonsylt. 10.

Nyponkräm med mjölk; bröd, smör, Pris per person: 29-3 öre.

Måltidens sammansättning, 10 personer: nypon, torbröd, mjukt 1 000 g kade 200 g bröd, h å r t 400» vatten 2 000» smör 300» socker 200» ost (el. mespotatismjöl 100» ost) 300» mjölk 3 000 »

ost.

Måltidens näringsvärde per person: kalorier 1 077 vitaminer: äggvita 32-8 g A 3 050 int. enh. calcium 0-71 » B x 160 » » fosfor 0-75» B 2 182 shermanenh. järn 6-83 mg G 126 mg

Tillagning: Nyponen sköljas och vattläggas några timmar samt påsättas i blötläggningsvattnet. (Färska nypon och nyponmust kokas direkt.) När nyponen äro mjuka, passeras de, vatten och socker tillsättas, det hela får koka upp och krämen redes med potatismjöl. ren- eller hästkött, eller ost, mesost eller leverkorv.

217* //.

Nyponsoppa; mjölk, bröd, smör, ost. Pris per person: 29-2 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: Måltidens näringsvärde per person: nypon 1 300 g bröd, mjukt 1 000 g kalorier 1039 vitaminer: vatten 3 500» bröd, h å r t 400» äggvita 27-4 g A 3 546 int. enh. socker 200 » smör 300 » calcium 0-5 2 » B x 144 -f- » » potatismjöl 75 » ost 200 » fosfor 0-62 » B 2 136 + s h e r m a n grädde, t u n n 200 » mjölk 2 000» järn 7-44 mg enh. C 184 mg Tillagning: Nyponen sköljas, läggas i blöt i kallt vatten och få koka i blötläggningsvatlnet. Nyponen passeras, sockret tillsättes, och soppan avredes med potatismjölet, utrört med litet vatten, varefter den får ett uppkok. 12. Fruktsoppa; mjölk, bröd, smör, ost. Pris per person: 30-7 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: Måltidens näringsvärde per person: blandad bröd, mjukt 1 000 g kalorier 1 027 vitaminer: frukt 2 300 g bröd, h å r t 400» äggvita 30-2 g A 1613 int. enh. vatten 3 500» smör 300» calcium 0-65» B x 156 » » socker 200» ost 300» fosfor 0-75» B 2 169 shermanenh. potatismjöl 5 0 » mjölk 2 000» järn 5-84 mg G 27 mg apelsiner, 3 st. 450 » Tillagning: Frukten tvättas väl. Den blötlägges några timmar och påsättes i blötläggningsvattnet samt får koka tills den är mjuk men ej mosig. Sockret tillsättes; soppan avredes med potatismjölet, som utrörts i litet vatten. Strax före serveringen iröres den pressade saften av apelsinerna. Serveras varm under den kalla årstiden. 13.

Korngrynssoppa med frukt; bröd, smör, ost. Pris per person: 28-9 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: Måltidens näringsvärde per person: 3 krossgryn 125 g citron, 1 st. 200 g kalorier 1034 vitaminer: plommon, bröd, mjukt 1 000 » äggvita 31-1 g A l 735 int. enh. tork. 200» bröd, hårt 400» calcium 0-62» B x 170 » » socker 100» smör 300» fosfor 0-74» B 2 235 shermanenh. vatten 1 5 0 0 » ost 200» järn 5-70 mg G 20 mg mjölk 3 000 » Tillagning: Korngrynen och frukten tvättas var för sig och blötläggas tillsammans över natten. De påsättas i blötläggningsvattnet och få koka mjuka. Strax innan soppan 1 eller motsvarande mängd nyponmust. * 90 g äpplen (motsvarande mängd (1-5 kg) färska äpplen kan användas), 90 » aprikoser, 80 » katrinplommon, 40 » russin. * eller ångpreparerade korngryn.

218* skall serveras, tillsättes mjölken, soppan får koka upp och avsmakas med socker; citronsaften, som kan spädas med litet vatten, tillsättes omedelbart innan soppan serveras. (Obs! Citronsaften får ej koka.) 1A.

Gröt med aprikoser

och mjölk;

bröd,

smör.

Pris per person: 25-8 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: risgryn 400 g mjölk 3 000 g aprikoser, bröd, mjukt 500 » torkade 1 200 » bröd, h å r t 400 » vatten 2 500 » smör 300 » socker 250 &

Måltidens näringsvärde per person: kalorier 991 vitaminer: 23-2 g A 1 475 int. enh. äggvita 0-4 2 > B x 118 » » calcium 0-51» B 2 177 shermanenh. fosfor 5-44 mg C 6 mg järn

Tillagning: Aprikoserna tvättas väl samt läggas i blöt över natten. Risgrynen tvättas och påsättas i kokande vatten. När risgrynen kokat en stund, tillsättas aprikoserna med sitt spad jämte sockret, och gröten får koka färdig (omkring 1 tim.). 15.

Havregrynsgröt

med äppelmos,

citron och mjölk;

bröd, smör.

Pris per person: 28-7 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: äppelmos 300 g havregryn, 300 g citron, 1 st. 2 100 » ångprep. bröd, mjukt 1 000 » vatten 400 » bröd, h å r t salt 1 000 » smör 300 » mjölk mjölk t. serv. 3 000 > 16.

Gröt av krossade

havregryn,

Måltidens näringsvärde per person: vitaminer: kalorier 1 053 32-0 g äggvita A 1 465 int. enh. 0-56 » calcium B x 197 » » 0-74 » B 2 250 sherman fosfor 5-85 m g C 15 mg järn

kli och russin med mjölk;

bröd, smör

Pris per person: 24-9 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: Måltidens näringsvärde per person: havregryn, mjölk 3 000 g kalorier 1 050 vitaminer: krossade 250 g bröd, mjukt 1 000 » äggvita 30-4 g A 1 322 int. enh. kli 130 » bröd, h å r t 400 » calcium 0-4 5 » B a 191 t » russin 235 » smör 300 » fosfor 0-69» B 2 186 shermanenh. järn 6-0 7 mg C 6 mg Tillagning: Russinen tvättas väl och läggas i blöt över natten. Påsättas i blötläggningsvattnet tillsammans med grynen och kliet och få koka ett par minuter, tills anrättningen börjar tjockna. Grytan avlyftes från elden och får stå inlindad i tidningspapper omkring 1 timme. 1

i stället för aprikoser kunna äpplen (torkade 200 g el. färska 1 000 g) användas. * citronen pressas och saften blandas med äppelmoset omedelbart före serveringen.

219* 17.

Havrevälling med russin; bröd, smör, Pris per person: 25-5 öre.

morot.

Måltidens sammansättning, 10 personer: Måltidens näringsvärde per person: havregryn, russin 1 vitaminer: 80 g kalorier 1 027 ångprep. 200 g bröd, mjukt 1 000 » äggvita 29-6 g A 4 379 int. enh. vatten 1 000 » bröd, h å r t 0-54 S> calcium 400 » B x 196 » » mjölk 3 500 » smör 0-7 0 1 300 » fosfor B 2 257 + shermansalt morot järn 5*90 mg enh. 750 » socker 80 » G 18 mg Tillagning: Havregrynen och de tvättade russinen påsättas i vattnet och få koka till en gröt, som spädes med mjölk. Användas torkade päron eller plommon, blötläggas dessa över natten och få koka mjuka i blötläggningsvattnet. Frukten jämte sitt spad tillsättes vällingen före serveringen. När grynen äro mjuka och vällingen färdig att serveras, tillsättes resten av mjölken. Vällingen smaksättes. 18.

Risgrynsgröt

eller korngrynsgröt med äpplen; bröd, smör, Pris per person: 3 l o öre.

ost.

Måltidens sammansättning, 10 personer: Måltidens näringsvärde per person: risgryn 250 g bröd, mjukt 1 000 g kalorier 1 088 vitaminer: äpplen, bröd, h å r t 400 » äggvita 31-7 g A 1 575 int. enh. färska 2 1 000 » smör 300 » calcium 0-61 » B x 170 » i vatten 1 800 > ost 200 » fosfor 0-7 0 » B 202 shermanenh. socker 150 » 12 mg järn 5* 18 mg C mjölk 3 000 » Tillagning: Grynen sköljas och påsättas i vatten. Äpplena tvättas och skäras i bitar. När grynen äro halvkokta, ilägges frukten. Gröten får koka färdig och smaksättes med socker. 19.

Rågmjöls-,

kornmjöls-

eller grahamsgröt med sylt och mjölk; bröd, smör. Pris per person: 26-5 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: Måltidens näringsvärde per person: mjöl, grovt mjölk 3 000 g kalorier 1 032 vitaminer: 26-0 g A 1 275 int. enh. råg330 g bröd, mjukt 1 000 » äggvita 0-4 2 » vatten 2 500 » bröd, h å r t 400 » calcium B x 178 » » 0-63 & B 2 185 shermanenh. salt smör 300 & fosfor lingonsylt 3 300 » järn 5-38 mg G 13 mg citron, 1 st. 4 100 » Tillagning: Vatten och salt kokas upp och mjölet strös i under kraftig vispning. Gröten får under omröring koka 15 minuter. Då avsmakas med mera salt, om så skulle behövas. Strax före serveringen iröres den pressade saften av citron eller apelsin. 1 i stället för russin kunna torkade päron eller katrinplommon användas. * torkade 200 g. I stället för äpplen kunna aprikoser 200 g eller färsk rabarber 800 g användas. Till3 rabarber fordras mera socker. eller hjortronmos eller fruktmos. * eller apelsin.

220* 20.

Blodpudding

med lingon; mjölk, bröd, smör, morot eller apelsin. Pris per person: 27-1 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: Måltidens näringsvärde per person: 1 300 g kalorier 1 058 vitaminer: blod 1 000 g lingon 38-3 g A 4 363 + i n t . enh. äggvita mjölk 400 » 500 » bröd, h å r t 0-54 » B x 121 + » i 300 »> calcium rågmjöl, smör 0-61 » B 2 251 -{-sherman3 000 » fosfor 400 » mjölk grovt 65-5 6 m g järn 2 enh. sirap 100 i morot (el. flottyr 100 » apelsin) 750 » C 19 mg lök 20 » salt Tillagning: Blodet silas och vispas, varefter sirapen och drickat hällas i. Mjölet vispas i, saltet tillsättes. Löken skalas och hackas, fräses i flottyren och nedröres i smeten. Denna hälles i en smord och brödbeströdd form, som fylles till 2 /3, överbindes med smort papper och sättes i kokande vatten samt får koka omkring 2 timmar. Med vispkvist provas om puddingen är färdig. När färdiglagad blodpudding användes, skares denna i skivor, som stekas i fett. 21.

Fläskpannkaka med lingon, vitkälsallad; mjölk, bröd. Pris per person: 31-6 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: Måltidens näringsvärde per person: ägg, 4 st. 220 g vitkål vitaminer: 500 g kalorier 1 002 32-8 g A 1 513 int. enh. mjölk 2 000 » grädde, t u n n 100 » äggvita 0-5 7 » B x 120 » » calcium mjöl, vete- 600 » salt 0-6 3 > B 2 307 shermanenh. fosfor fläsk, saltat 400 » socker 50 » 4-95 mg C 40 mg järn lingon 300 » citronsaft (el. bröd, hårt 400 » ättika) 30 » mjölk 2 000 i Tillagning: Äggen vispas med litet av mjölken, varpå mjölet ivispas. Resten av mjölken tillsättes. Fläsket skares i små tärningar, som brynas i sitt eget fett. Smeten hälies däröver. Pannkakan gräddas i varm ugn. Den serveras med lingon eller ännu bättre med hjortronmos, som icke fått koka. Vitkålsallad: kålen skares i fina strimlor och blandas med salladssåsen. Denna beredes genom att blanda grädden med kryddorna. 22.

Korvkaka med lingon; mjölk, bröd. Pris per person: 30o öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: Måltidens näringsvärde per person: lever, ox500 g lök vitaminer: 100 g kalorier 989 36-0 g A 5 795 int. enh. äggvita späck 200 f> vitpeppar 1/z tsk 0-6 8 » B x 196 » » calcium 100 » korngryn russin 0-89 0 B 2 434 shermanenh. fosfor el. risgryn 500 » flottyr el. 11 mg 9-9 8 m g G järn mjölk 3 000 » smör 20 » sirap 60 » lingon 300 • 400 » salt 25 » bröd, h å r t mjölk 2 000 » 1 eller färdiglagad blodpudding 2 000 g. Fett till stekning 10 g. den höga siffran för järn beror på den höga järnhalten i blodet (i blodpuddingen), Endast en del av detta järn torde vara tillgänglig för kroppen.

221* Tillagning: Av gryn och mjölk kokas en gröt. Levern tvättas och males med späcket samt blandas i gröten. Den fint hackade löken och de tvättade russinen tillsättas. Massan avsmakas med kryddorna och hälles i smord form eller stekpanna och gräddas i varm ugn omkring 40 minuter. Serveras med lingon. 23.

Makaroner med ost, vitkålsallad; mjölk, Pris per person: 26*3 öre.

Måltidens sammansättning, 10 personer: makaroner 800 g vitkål 500 g v a t t e n , salt grädde, t u n n 100 i smör 100» salt mjöl, vete80 » socker 50» mjölk 2 0 0 0 » ättika (el. ciriven ost 200 » tronsaft) 2 brödsmulor msk 30 » (skorpor) 50 » bröd, hårt 400 » mjölk 2 000 »

bröd.

Måltidens näringsvärde per person: kalorier 925 vitaminer: äggvita 36-1 g A l 573 int. enh. calcium 0-75» B x 114 » » fosfor 0-75» B 2 271 shermanenh. järn 4-43 mg C 39 mg

Tillagning: Makaronerna sköljas, läggas i kokande saltat vatten och få koka mjuka. Av smör, mjöl och mjölk göres en sås, som smaksättes med salt. I en smord form läggas varvtals makaroner, ost och sås. överst strös brödsmulor. Formen ställes i medelvarm ugn omkring Va timme. 24.

Pannkaka

med sylt av hjortron eller sv. vinbär; mjölk, Pris per person: 29-8 öre.

Måltidens sammansättning, 10 personer: mjöl, vete- 700 g hjortron 1 500 g ägg, 5 st. 250 » socker 250» mjölk 2 000» bröd, h å r t 400» margarin mjölk 2 000» el. smör 200»

bröd.

Måltidens näringsvärde per person: kalorier 972 vitaminer: äggvita 29-6 g A 1 2 0 8 int. enh. calcium 0-5 6» B x 107 » » fosfor 0-60 » B 2 268 shermanenh. järn 4-64 mg C 23 mg

Tillagning: Äggen vispas med litet av mjölken, varpå mjölet ivispas. Resten av mjölken tillsättes. Pannkakan gräddas i varm ugn. Den serveras med lingon eller ännu bättre med hjortronmos, som icke fått koka. 25.

Potatisgratin; mjölk, bröd, smör. Pris per person: 26-4 öre.

Måltidens sammansättning, 10 personer: Måltidens näringsvärde per person: potatis 2 500 g persilja (om kalorier 1 071 vitaminer: margarin möjligt) 25 g äggvita 31-3 g A 1 6 7 5 int. enh. el. smör 50 » bröd, mjukt 500 » calcium 0-65 » B x 188 » » mjöl, vete75 » bröd, hårt 400» fosfor 0-7 7» B 2 296 shermanenh. salt, 1 msk smör 300» järn 6-14 mg G 35 mg mjölk 2 000 » mjölk 2 000 » ost, riven 100 » — i eller annan sylt när hjortron eller svarta vinbär ej finnas.

222* Tillagning: Potatisen tvättas och skalas samt skares i ganska tunna skivor. Av smör, mjöl, salt och mjölk göres en redning. Potatisen lägges i smord form eller långpanna varvtals med den rivna osten och redningen. Formen, som helst bör vara övertäckt den första halvtimman, får stå omkring en timma i varm ugn. Gratinen serveras överströdd med persilja. 26.

Stuvade

ärter och morötter; mjölk, bröd, smör, ost. Pris per person: 32-5 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: Måltidens näringsvärde per person: morötter 1 000 g morotsspad kalorier 992 vitaminer: saltvatten och ärtäggvita 28-4 g A 5 548 int. enh. ärter, färska spad 500—1 000 g calcium 0-64» B x 163 » » el. (kons.) persilja (om fosfor 0-7o » B 2 2 6 6 - f sherman1 brk 5 0 0 » möjligt) 25» järn 6-0 3 m g enh. margarin bröd, mjukt 500 » C 41 mg el. smör 100 » bröd, hårt 400 » mjöl, vete- 100 » smör 300 » salt, socker (ost) el. mesmjölk 1 500 » ost 200 » mjölk 2 000 » Tillagning: Morötterna skrapas och skäras i bitar, som kokas mjuka i minsta erforderliga mängd saltat vatten. Morötterna kunna även kokas hela utan att skrapas och skinnet avdrages medan de ännu äro varma. Vattnet tillvaratages. Användas färska ärter, kokas de för sig. Av smör, mjöl, mjölk och grönsaksspadet göres en stuvning, som smaksättes med salt och socker. Häri läggas grönsakerna och den hackade persiljan strös över. Ungefär Vio av morötterna (100 g) tages undan före kokningen, rives med råkostrivjärn och tillsättes strax innan stuvningen serveras. 27.

Äggröra

med stuvade grönsaker; mjölk, Pris per person: 27-6 öre.

Måltidens sammansättning, 10 personer: morötter 1 000 g ägg, 10 st. 550 g potatis 2 0 0 0 » mjölk 200» margarin salt el. smör 100 » margarin el. mjöl, vete- 1 0 0 » smör 50» mjölk 1 000 » bröd, mjukt 500 » persilja 10 » bröd, h å r t 400 » salt, socker mjölk 2 000 »

bröd.

Måltidens näringsvärde per person: kalorier 918 vitaminer: äggvita 33-4 g A 5 740 int. enh. calcium 0-54 » B x 196 » » fosfor 0-74» B 2 376 shermanenh. järn 7-34 mg C 41 mg

Tillagning: Morötterna och potatisen borstas och tvättas samt kokas var för sig. Skinnet dragés av, och rotsakerna skäras i bitar. Av smör, mjöl och mjölk göres en stuvning, som smaksättes med socker och salt. Häri värmas morötterna och potatisen.

223* Stuvningen överströs med persilja och serveras med äggröra. Till äggröran sammanvispas ägg och mjölk med litet salt. Smöret smältes i en kastrull eller stekpanna, som ställes över svag eld. Smeten hälles i och efterhand som den stannar lyftes den från botten. Äggröran är färdig, så snart massan stannat, den bör tilllagas omedelbart före serveringen. Vio av morötterna (100 g) tages undan före kokningen, rives med råkostrivjärn och tillsättes strax innan stuvningen serveras.

28.

Fiskbullar

med sås och potatis; mjölk,

bröd,

morot.

Pris per person: 31-0 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: fiskbullar 1 500 g salt, vitpeppar margarin persilja 25 g el. smör 100 » potatis 2 500 » mjöl, vete- 100 » bröd, hårt 500 » mjölk 1 000 » mjölk 2 000 »> spad fr. fiskbullar morot 750 »

Måltidens närin gsvärde per person: kalorier äggvita calcium fosfor järn

822 vitaminer: 34-2 g A 3 625 int. enh. 0'4 9 » B x 145 » » 0-7 5 » B 2 282 shermanenh 8-17 m g C 44 mg

Tillagning: Fiskbullarna värmas i sitt spad. Till såsen fräsas smör och mjöl, mjölken och spadet från fiskbullarna spädas på, och såsen kryddas med persilja, salt och litet vitpeppar. Potatisen tvättas väl, men skalas ej. Den påsättes i varmt saltat vatten och får koka, tills den är genomkokt. Vattnet avhälles väl, locket avtages, och grytan ställes på spisen några ögonblick. Man bör beräkna koktiden så, att potatisen är färdigkokt strax innan den skall serveras. Gammal potatis lägges i kallt vatten några timmar, innan den skall kokas och påsättes sedan i varmt vatten.

29.

Kabel j o pudding

med potatis; mjölk,

bröd, smör.

Pris per person: 27*3 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: kabeljo 800 g 4 ägg potatis, vitpeppar kokt 2 500 » mjölk margarin bröd, h å r t el. smör 200 » smör mjölk

220 g 1 000 i 400 » 200 » 2 000 »

Måltidens näringsvärde per person: kalorier äggvita calcium fosfor järn

971 vitaminer: 43-0 g A 1 565 int. enh. 0-46» B x 132 » » 0-80» B 2 265 shermanenh. 5-78 mg C 29 mg

Tillagning: Kabeljon lägges i vatten några timmar. Den torkas och delas i bitar. Potatisen skalas och skares i skivor. En form smörjes, och häri läggas varvtals potatis, kabeljo och smörklickar. Ägg, mjölk och peppar vispas tillsammans och slås över puddingen, som gräddas i god ugnsvärme 25—30 minuter.

224* 30.

Sill, salt, kokt med smör och ägg samt potatis; mjölk, Pris per person: 26-8 öre.

bröd.

Måltidens näringsvärde per person: Måltidens sammansättning, 10 personer: 1 vitaminer: sill, salt 1 200 g bröd, h å r t 400 g kalorier 1 010 margarin mjölk 3 000 » äggvita 45-3 g A 845 int. enh. el. smör 200 » calcium 0-4 6 » Bi 129 » » B 2 250 shermanenh. ägg, hårdfosfor 0-84 » 29 mg kokt, 2 st. 110 » järn 6-51 mg C potatis 2 500 » Tillagning: Sillen vattlägges över natten, rensas, flås och utskäres i filéer. Dessa läggas bredvid varandra i en kastrull eller långpanna och få koka några minuter. Äggen hårdkokas, hackas och blandas med det smälta margarinet. Potatis se 28. 31. Sill pudding; mjölk, bröd. Pris per person: 29-2 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: 220 g sill, salt V3 ägg» 4 st. per pers. 1 000 g vitpeppar, 1 potatis, /2 tsk 1 000 » halvkokt 2 500 » mjölk lök, gul 100 » till serv.: margarin margarin el. 150 » el. smör 75 » smör 2 400 » persilja (om bröd, h å r t det finns) 25 » mjölk 2 000 »

Måltidens näringsvärde per person: vitaminer: kalorier 1 006 43-0 g äggvita A 1 065 + i n t . enh. 0-4 6 » calcium Bi 133 + » » 0'81 » B 2 265 -f- shermanfosfor 6-6 7 m g järn enh. C 34 mg

Tillagning: Den salta sillen urtages och flås, ryggben och småben borttagas, och sillen vattDen skares sedan i bitar. Potatisen förkokas, skalas och skares i skivor. I en smord form läggas varvtals sill, potatis och lök samt små smörklickar. Persilja, om sådan finnes, strös emellan. Ingredienserna till äggstanningen vispas tillsammans, och äggstanningen slås över. Puddingen gräddas 30—40 minuter. w »es.

32.

Sill och potatis i en gryta med lingon och grädde; mjölk,

bröd.

Pris per person: 28-2 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: Måltidens näringsvärde per person: vitaminer: 500 g kalorier 1 013 1 200 g 3 bröd, hårt 43-9 g äggvita A 710 int. enh. 2 000 » 3 000 » mjölk 0-39 » calcium B x 129 » » 0-82 0 fosfor B 2 217 shermanenh 500 » 7-05 m g G järn 32 mg 200 »

sill, salt potatis vatten grädde lingon 1

Uppgiften avser nettovikten. Bruttovikten är 1 600 g. smält. » Uppgiften avser nettovikten. Bruttovikten är 1 500 g. 2

225* Tillagning: Sillen rensas och vattlägges. Potatisen borstas och tvättas väl. När potatisen är nästan färdigkokt, lägges sillen ovanpå i samma gryta. Man kan även lägga sillen i en form, som ställes ovanpå potatisen i grytan. Grädden och lingonen röras tillsammans och serveras som sås. 33.

Strömming,1

inlagd, med kokt potatis; mjölk, Pris per person: 24*4 öre.

bröd.

Måltidens sammansättning, 10 personer: Måltidens näringsvärde per person: strömming, ättika 21/2 dl 250 g kalorier 966 vitaminer: färsk 1 000 g2 socker 100 » äggvita 40-6 g A 625 int. enh. salt lagerblad calcium 0-4 5 » Bx 136 » » rågmjöl 100 » kryddpeppar fosfor 0-7 4 » B 2 237 shermanenh. flottyr 200 » rödlök, hack. 50 » j ä r n 6-3 5 mg G 29 mg potatis 2 500 » bröd, h å r t 500 » mjölk 3 000 » Tillagning: De stekta, kalla strömmingarna läggas i en kruka varvtals med kryddorna. Ättikan blandas med litet socker och hälles över strömmingarna, som få stå till följande dag. Potatis se 28. 34.

Stuvad

srömming3 med kokt potatis; Pris per person: 26-6 öre.

Måltidens sammansättning, 10 personer: strömming, kryddpeppar, färsk 1 500 g* 20 korn salt persilja (dill margarin när det finns) 25 g el. smör 200 » potatis 2 500 o mjöl, vete- 100 » bröd, hårt 500 » vatten 800 » mjölk 3 000 » mjölk 500 »

mjölk,

bröd.

Måltidens näringsvärde per person: kalorier 993 vitaminer: äggvita 52- 6 g A 713 int. enh. calcium 0-51 » B x 140 » » fosfor 0-85» B 2 265 shermanenh. järn 6-7 4 mg G 34 mg

Tillagning: Strömmingen rensas, sköljes och befrias från ryggbenet. Får rinna av. överströs med salt. Hoplägges och ordnas i rader i en smord gryta. Av smör, mjöl, vatten, mjölk och kryddor göres en sås, som slås över strömmingen. Ett lock pålägges, och anrättningen får stå över svag värme, tills strömmingen är färdigkokt. Persiljan strös över. Potatis se 28. 1 i stället för strömming kan sill användas. 2 Uppgiften avser nettovikten. Bruttovikten 8 i stället för strömming kan sill användas. 4

Uppgiften avser nettovikten.

är omkring 1 500 g.

Bruttovikten är omkring 2 000 g.

226* 35.

Stekt

strömming

med stuvad grönkål

och potatis; mjölk,

bröd.

Pris per person: 24-3 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: strömmii tig 1 000 g salt 100 • rågmjöl 200 i flottyr 2 000 » potatis

500 g grönkål margarin el. 100 » smör 100 » mjöl, vete1 000 » mjölk salt 500 » bröd, h å r t 2 000 » mjölk

Måltidens näringsvärde per person: kalorier 1 015 vitaminer: 42- 7 g A l 820 int. enh. äggvita calcium 0-54= » Bi 135 » »• 0-65» B 2 275 s h e r m a n e n h fosfor järn 7.2 6 mg C 54 mg

Tillä gning: Strömmingen rensas, sköljes samt beströs med salt. Rågmjöl och salt blandas, häri doppas strömmingen och stekes därpå i flottyr. Stuvad grönkål: grönkålen sköljes väl. Bladen repas från stjälkarna och förvällas i litet, lätt saltat vatten omkring 15—20 minuter. Spadet silas från och sparas och kålen hackas eller drives genom köttkvarn. Smör och mjöl fräsas, mjölk och grönkålspad spädas på, och stuvningen får koka några minuter, varefter kålen ilägges. Potatisen borstas och kokas med skal. Vio av grönkålen (50 g) tages undan före kokningen, hackas fint och tillsättes strax innan stuvningen serveras.

36.

Stekt

strömming

med potatismos;

mjölk,

bröd.

Pris per person: 25-4 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: 2

strömming 1 000 g salt 100 » rågmjöl 200 » flottyr

potatis 2 500 g mjölk 600 » salt socker persilja 3 (om det finns) 25 » bröd, h å r t 500 » mjölk 3 000 »

Måltidens näringsvärde per person: kalorier äggvita calcium fosfor järn

vitaminer: A 730 + i n t . enh. 0,5 2 » B x 147 » » 0-80 t> B 2 270 + s h e r m a u 6-55 m g enh. C 34 mg

967 42-6 g

Tillagning: Strömmingen rensas, sköljes samt beströs med salt. Rågmjöl och salt blandas, häri doppas strömmingen och stekes därpå i flottyr. Potatismos: potatisen borstas och kokas med skalen på. Skalas varm och drives genom purépress. Mjölken värmes upp och tillsättes moset tillsammans med socker, salt och persilja, och moset röres kraftigt. 1 Uppgiften 2 Uppgiften 8

avser nettovikten. Bruttovikten är 1 500 g. avser nettovikten. Bruttovikten är 1 500 g. I stället för persilja kunna rårivna morötter blandas i potatismoset.

227* 37.

Stekt strömming1 med stuvade morötter; Pris per person: 29-0 öre.

Måltidens sammansättning, 10 personer: strömming 1 000 g2 morötter 2 500 g salt vatten rågmjöl 100 » salt flottyr 200 » margarin el. bröd, h å r t 500 i smör 100 » mjölk 2 000 » mjöl, vete150 » mjölk 1 500 » persilja (om möjl.) 25 »

mjölk,

bröd.

Måltidens näringsvärde per person: kalorier 978 vitaminer: äggvita 57-1 g A 10 613 int. enh. 0-45 » calcium Bx 145 » » 0-7 7 » fosfor Ba 354 shermanenh järn 6-14 mg G 49 mg

Tillagning: Strömmingen rensas, sköljes samt beströs med salt. Rågmjöl och salt blandas, häri doppas strömmingen och stekes därpå i flottyr. Morötterna tvättas och kokas antingen hela i saltat vatten, varpå skinnet dragés av, och morötterna skäras i bitar, eller morötterna skrapas och skäras i bitar samt kokas i en ringa mängd saltat vatten. En redning göres av mjölk 3 och mjöl, denna hälles över morötterna, resten av mjölken spädes på; stuvningen får koka 5—7 minuter. Den smaksättes med salt, och smöret tillsättes. I stället för stekt strömming kan stekt fläsk serveras. Vio av morötterna (250 g) tages undan före kokningen, rives med råkostrivjärn och tillsättes strax innan stuvningen serveras.

38.

Falukorv,

bräckt,

med stuvad

potatis samt tomater bröd. Pris per person: 30-4 öre.

eller rödbetor;

mjölk,

Måltidens sammansättning, 10 personer: Måltidens näringsvärde per person: falukorv! 1 000 g potatis, kokt 2 500 g kalorier 955 vitaminer: margarin el. flottyr el. äggvita 35-1 g A 743 int. enh. margarin calcium 0-51 » B x 175 » 50 » smör 50 » » rödbetor, fosfor 0-7 3 » B 2 349 shermanenh. mjöl, vete65 » inlagda järn 7-4 6 mg G 38 mg 500 » mjölk 1 500 » bröd, hårt 500 » salt mjölk 2 000 » socker 10 • persilja 35 » Tillagning: Den kokta och skalade potatisen skares i tärningar eller skivor. Smör och mjöl sammanfrasas, mjölken spädes på, och såsen får koka 10 minuter. Potatisen och den hackade persiljan läggas i, och stuvningen avsmakas med kryddorna. Korven skares i skivor och bräckes. Serveras med rödbetor. 1

i stället för strömming kan färsk sill användas. Uppgiften avser nettovikten. Bruttovikten är 1 500 g. om morötterna kokas skrapade användes även morotspadet. 26—378846.

228* 39.

Falukorv

med potatispuré + en tomat; mjölk, Pris per person: 3 1 i öre.

Måltidens sammansättning, 10 personer: falukorv 1 000 g t o m a t 500 g 50 » bröd, h å r t 500 » flottyr 2 500 » mjölk 3 000 i potatis margarin 50 » smör 600 » mjölk salt, socker 40.

Fläskkött

Måltidens näringsvärde per person: kalorier 922 vitaminer: 34-2 g A 1 1 7 5 int. enh. äggvita 0-5 2 » B x 175 » » calcium 0-7 2 » B 2 337 shermanenh. fosfor 40 mg 6-9 2 mg C järn

och rötter (finsk stuvning); Pris per person: 34-2 öre.

Måltidens sammansättning, 10 personer: fläsk, l ä t t salt saltat 1 000 g kryddpeppar potatis 1 500 » persilja (om morötter 1 1 000 » det finns) 25 g vitkål 1 000 > bröd, h å r t 500 » mjölk 2 000 »

bröd.

mjölk,

bröd.

Måltidens näringsvärde per person: kalorier )07 vitaminer: äggvita 28-8 g A 5 060 int. enh. calcium 0-40 » B1 143 » » fosfor 0-57» B 2 290 shermanenh. järn 6-9 5 mg C 97 mg

Tillagning: Fläsket skares i tärningar, vilka påsättas i kokande vatten och få koka omkring 15 minuter. Efterhand nedläggas grönsakerna och rotsakerna, som skurits i bitar. Alltsammans får koka 1/i timme eller tills rotsakerna äro genomkokta men ej lösa. Rätten kryddas, överströs före serveringen med hackad persilja och serveras med sitt spad. Vio av morötterna (100 g) tages undan före kokningen och rives med råkostrivjärn. V20—Vio av vitkålen (50—100 g) tages undan före kokningen och skares mycket fint. Dessa råa grönsaker iblandas strax innan rätten serveras. 41.

Fläsk med potatis i form; mjölk, Pris per person: 30-3 öre.

bröd.

Måltidens sammansättning, 10 personer: Måltidens näringsvärde per person: potatis 2 500 g sidfläsk 800 g kalorier 997 vitaminer: lök 100 » rödbetor, inäggvita 35-1 g A 723 int. enh. mjöl, vete30 » lagda 2 500 » calcium 0-51 » Bi 147 > » salt, vitpeppar bröd, h å r t 400 » fosfor 0-71 » B 2 288 shermanenh. mjölk 1 500 » mjölk 2 000 » 6-5 9 mg G järn 34 mg Tillagning: Den råa potatisen skalas och skares i skivor. Löken skalas och skares likaledes i skivor. Eldfasta formar eller långpannor smörjas. I dessa lägges potatisen varvtals med lök och kryddor. Mjölken hälles över och det i skivor skurna fläsket lägges ovanpå potatisen. Formarna sättas i medelvarm ugn och gräddas ungefär 40 minuter. Serveras med inlagda rödbetor. 1

eller delvis andra grönsaker. • eller tomat 25 g, när den ej kostar mer än 1 krona kilo, eller morotstrimlor 50 g.

229* 42.

Fläsk, stekt, med bruna bönor; mjölk, bröd, rå Pris per person: 31*5 öre.

morot.

Måltidens näringsvärde per person: Måltidens sammansättning, 10 personer: b r u n a bönor 800 g bröd, hårt 400 g kalorier 1 062 vitaminer: vatten mjölk 3 000 » äggvita 46-1 g A 2 525 int. enh. calcium 0-5 9 » B x 86 » » sirap 150 » morötter 500 » fosfor 0-91 » B 2 202 shermanenh. ättika, efter smak järn 11-61 mg G 14 mg potatismjöl 20 » sidfläsk 800 » Tillagning: Bönorna sköljas och läggas att svälla under natten. De påsättas i samma vatten och få sakta koka, tills de äro mjuka. De avsmakas med sirap, ättika och salt samt redas med potatismjöl. Fläsket skares i skivor och stekes. 43.

Fläsk, stekt, med stuvad vitkål; mjölk, Pris per person: 33-7 öre.

bröd.

Måltidens sammansättning, 10 personer: Måltidens näringsvärde per person: fläsk, 1 sid800 g mjöl, vete100 g kalorier 1 023 vitaminer: vitkål 1 500 » mjölk 1 000 » äggvita 30-9 g A l 500 int. enh. salt bröd, mjukt 500 o calcium 0-4 7 » B x 168 » » vatten bröd, h å r t 400 » fosfor 0-5 9 » B 2 291 shermanenh. margarin mjölk 2 000 » järn 5-5 0 mg C 96 mg el. smör 100 » Tillagning: Fläsket skares i tunna skivor, som stekas väl. Kålen, skuren i bitar, lägges i en ringa mängd kokande saltat vatten. Färsk kål behöver endast koka omkring 10 minuter, gammal kål upp till en halvtimme. När kålen är genomkokt, men ej lös eller mosig, hälles en redning av mjölk och mjöl över den, resten av mjölken tillsättes, kålen omröres och får koka. Smaksättes med salt och litet socker. Sist iröres smöret. Serveras med fläsk, stekt i tunna skivor. V20 av vitkålen (75 g) tages undan före kokningen, skares mycket fint och iblandas strax innan stuvningen serveras. 44. Får i kål; mjölk, bröd. Pris per person: 38-2 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: fårkött av salt bringa 1 200 g2 kryddpeppar vitkål 1 500 » bröd, h å r t 500 » potatis 2 500 » mjölk 2 000 » vatten (ej mer än nödvändigt) 1 8

Måltidens näringsvärde per person: kalorier 958 vitaminer: äggvita 39-6 g A l 425 int. enh. calcium 0-39 » B x 160 » » fosfor 0*7 4 & B 2 292 shermanenh. järn 7-45 mg C 117 mg

i stället för fläsk kan falukorv användas. Uppgiften avser nettovikten. Bruttovikten är 1 500 g.

230* Tillagning: Köttet, skuret i bitar, påsättes i vattnet. Skummas och saltas. När köttet börjar bliva mört, tillsättas kålen, skuren i klyftor, samt potatisen. Har man tillfälle koka potatisen för sig, skalas den icke. Man använder då mindre vatten vid kokning av köttet. Rätten serveras i spadet. Kålen kan skäras finare, rätten spädes med mera vatten och serveras som soppa. V20 av vitkålen (75 g) tages undan före kokningen, skares mycket fint och tillsättes strax innan rätten serveras. 45.

Kallops, rödbetor och potatis; mjölk, Pris per person: 45-5 öre.

Måltidens sammansättning, 10 personer: märgpipa 1 500 g1 vatten salt, kryddpepparpotatis 2 500 g korn, lagerblad rödbetor (inmjöl, vete50 » lagda) 500 » flottyr 100 » bröd, hårt 400 » mjölk 3 000 »

bröd.

Måltidens näringsvärde per person: kalorier 919 vitaminer: äggvita 46-7 g A 830 int. enh. calcium 0-4 6 » B x 174 »> » 0-81 » fosfor B 2 448 shermanenh, järn 9-2 4 mg C 32 mg

Tillagning: Köttet skares i bitar, som brynas i flottyr. Mjölet och kryddorna strös över, vattnet hälles på och rätten får sakta koka, tills köttet är mört. Serveras med rödbetor och potatis. Potatis se 28. 46. Kalvfrikassé; mjölk, bröd. Pris per person: 39-7 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: kalvbringa 1 500 g margarin el. 100 g vatten smör 80 » salt mjöl, vetemorötter 1 000 » persilja (om 25 » palsterdet finns) 2 500 » nackor 800 » potatis 500 » bröd, h å r t 2 000 » mjölk

Måltidens näringsvärde per person: kalorier 936 vitaminer: äggvita 51-4 g A 4 450 int. enh. calcium 0-4 3 » B x 130 » » fosfor 0-89» B 2 240 shermanenh. järn 10-16 mg G 76 mg

Tillagning: Köttet sköljes och benen knäckas. Därefter lägges detsamma i kokande saltat vatten och får koka ungefär 1 timme. Rotsakerna, ansade och skurna i stora bitar, iläggas och få koka färdiga med köttet. Mjölet utröres med vatten och redningen nedröres. Frikassén smaksättes. Rikligt med klippt persilja strös över. Potatisen borstas, tvättas och kokas för sig. V10 av morötterna tages undan före kokningen, rives med råkostrivjärn och iblandas strax innan rätten serveras. 1

Uppgiften avser nettovikten.

Bruttovikten är 2 000 g.

231* 4-7. Kokt kålpudding

med smält smör och potatis; mjölk,

bröd.

Pris per person: 32-7 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: vitkål 1 750 g mjölk 500 g färs: salt, vitpeppar målet potatis 2 500 » oxkött 300 » margarin el. målet smör 250 » fläskkött 300 » bröd, h å r t 400 » potatis, kokt 300 » mjölk 2 000 » ägg, 2 st. 100 »

Måltidens näringsvärde per person: kalorier äggvita calcium fosfor järn

913 vitaminer: 33-8 g A 1 902 int. enh. 0-4 6 » B x 190 » » 0-69 » B 2 389 shermanenh 7-5 6 mg C 135 mg

Tillagning: Kålen ansas, skares i bitar, samt förvälles några minuter i kokande vatten. Färsen beredes på vanligt sätt, den bör vara ganska lös. I smorda formar nedläggas varvvis färs och kål. Lock läggas över formarna och dessa ställas i vattenbad i ugn ungefär 1 timme. Puddingen serveras med potatis och smält smör.

48.

Kåldolmar

med potatis; mjölk,

bröd.

Pris per person: 33 i öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: vitkål 1 000 g risgryn 150 » oxkött, ex. märgpipa 600 fläsk, färskt 300 mjölk 500 flottyr 100 salt, vitpeppar

margarin el. 50 g smör 100 » mjöl, vete2 500 » potatis 400 » bröd, h å r t 2 000 » mjölk

Måltidens näringsvärde per person: kalorier äggvita calcium fosfor järn

993 36-8 g

vitaminer: A 1 266 int. enh. 0-4 2 » B x 159 » » 0 - 6 9 )> B 2 358 shermanenh. 7-2 9 mg C 88 mg

Tillagning: Kålbladen lossas försiktigt och läggas i kokande vatten att förvälla några minuter, varpå de läggas upp på duk eller durkslag att avrinna. Risgrynen sköljas och kokas mjuka, varefter de hällas upp att kallna. Av det malda köttet och fläsket göres en färs, risgrynen och kryddorna iblandas. En matsked köttfärs lägges på varje kålblad, som rullas ihop till paket. Dolmarna brynas i fettet, spädas med kålspadet och få sakta steka med slutet lock omkring 1 timme, varunder de då och då skakas om. Dolmarna tagas upp och såsen avredes med det i litet vatten utrörda mjölet. Då såsen kokat upp, ilägges margarinet. 1

Uppgiften avser nettovikten.

Bruttovikten är 800 g.

232* 49.

Köttbullar

med potatis och vitkålsallad; Pris per person: 37-0 öre.

mjölk,

bröd.

Måltidens näringsvärde per person: Måltidens sammansättning, 10 personer: vitaminer: köttfärs 800 g potatis 2 500 g kalorier 1 049 40-0 g A 1029 int. enh. äggvita fläsk 250 » vitkålsallad: 0-4 6 » Bi 167 » » calcium potatis, kokt 200 » vitkål 500 » B 2 357 shermanenh, 0-7 7 1 fosfor mjölk 400 » grädde, t u n n 100 » 8-81 m g G 60 mg järn salt, vitpeppar socker, salt 100 i vitpeppar 50 » flottyr ättika (el. citronsås: saft) 2 msk margarin 400 » 80 » bröd, hårt el. smör 2 000 » mjöl, vete- 100 » mjölk steksky 500 » mjölk vatten Tillagning: Det malda köttet och fläsket blandas med den kokta, söndermosade potatisen samt mjölken, som tillsättes litet i sänder. Färsen smaksättes med kryddorna, formas till bullar, som stekas i flottyr. Vitkålen skares i strimlor. En lag göres av grädde, citronsaft och kryddor och slås över vitkålen. 50.

Köttgrotta

med kokt potatis; mjölk,

bröd.

Pris per person: 40-4 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: Måltidens näringsvärde per person: vitaminer: 2 500 g kalorier 982 potatis färs: äggvita 38-9 g A 2 784 int. enh. innanlår 650 g 1 sås: 0'5 4 » calcium B t 168 » » 250 »> fett av skyn fläsk 0-80 » fosfor B 2 356 shermanenh. potatis, kokt 500 » sky 8-95 m g G mjöl, vete80 » järn 54 mg salt, vitpeppar 40 » mjölk 500 » ägg 10/12 mjölk 650 » vatten 400 » 50 » bröd, h å r t lök 2 000 » mjölk margarin t. lök och form 100 » morötter 500 » palsternackor 300 » Tillagning: Av kött, fläsk, potatis, ägg och kryddor och den brynta löken göres en färs. Morötter och övriga grönsaker förkokas och skäras i bitar. I en smord långpanna lägges ett lager färs, därovanpå grönsaker och därpå åter ett lager färs. Färsen hoptryckes vid sidorna. Långpannan ställes i ugn, färsen öses med grönsaksspadet och får steka färdig. Potatisen kokas för sig på vanligt sätt (28). 1

Uppgiften avser nettovikten.

Bruttovikten är 1 000 g.

233* 51.

Kött och rötter (irländsk köttstiwning); mjölk, bröd. Pris per person: 38-5 öre. Måltidens näring;svärde per person: Måltidens sammansättning, 10 personer: 1 vitaminer: fårkött , hals kålrot 400 g kalorier 915 äggvita 50-8 g A 2 438 int. enh. el. bringa 1 500 g2 potatis 2 000 » 0-40 » calcium Bi 165 » » salt vitpeppar 0'8 6 » fosfor B 2 214 + sherman vatten 1 500 » persilja (om järn 8-24 mg enh. morötter 500 » möjligt) 25 » G 57 mg palsterbröd, mjukt 500 » nackor 200 » bröd, hårt 400 » lök (el. purmjölk 2 000 o jolök) 200 » Tillagning: Köttet skares i bitar och påsättes i vatten. Skummas. Saltas. Rotsakerna och potatisen ansas och skäras i stora bitar. När köttet börjar bliva mört, iläggas rotsakerna och rätten får koka, tills rotsakerna bliva mjuka, men ej mosiga. Rätten serveras med sitt spad. överströs vid serveringen med hackad persilja. Vio av morötter och kålrot (50 + 40 g) tages undan före kokningen, rives på råkostrivjärn och iblandas strax innan rätten serveras. 52.

Leverbiff, mald, med lingon och potatis; mjölk, bröd. Pris per person: 33-8 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: Måltidens näringsvärde per person: oxlever 500 g margarin el. kalorier 979 vitaminer: 42-8 g A 5 711 int. enh. 100 g äggvita flottyr köttrester 750 » calcium 0-5 4 » B x 245 » » mjölk (kokta eller fosfor 0-85» B 2 495 shermanenh, 300 » lingon stekta) el. 2 500 » järn 11-85 mg C 37 mg målet kött 500 » potatis 400 » potatis, rå 750 » bröd, h å r t 3 000 » lök 50 » mjölk salt, vitpeppar Tillagning: Levern, köttet och potatisen malas tillsammans, Löken finhackas och tillsättes jämte kryddorna. Färsen spädes med mjölk. Flottyren upphettas i en stekpanna och häri lägges smeten med en stor sked. När biffarna äro stekta, urvispas pannan med mjölk. Potatis se 28. 53. Leverstuvning; mjölk, bröd. Pris per person: 26-8 öre. Måltidens näringsvärde per person: Måltidens sammansättning, 10 personer: vitaminer: 700 g salt kalorier 915 lever, ox800 » vitpeppar äggvita 37-8 g A 10 701 int. enh. morötter 0-54 o B x 279 » o 800 » potatis 2 500 g calcium kålrötter 0-78» B 2 520 shermanenh. persilja (om fosfor margarin, 12-oi mg C 73 mg det finns) 25 » järn smör el. 200 » bröd, h å r t 500 > flottyr 80 » mjölk 2 000 > mjöl, vetevatten 500 » 1000 » mjölk 1 1

eller oxkött. Uppgiften avser nettovikten. Bruttovikten är 1 800 g.

234** Tillagning: Levern lägges i vatten ett p a r timmar, skares i tärningar, vilka brynas och kryddas. Rötterna ansas och skäras i stora bitar och blandas med levern. Potatisen skalas och skares likaledes i stora bitar. Mjölet strös över stuvningen. Vattnet och mjölken påspädas, varefter stuvningen får sakta koka med tätt slutande lock, tills rotsakerna äro mjuka, men ej mosiga. Rätten smaksättes och överströs med hackad persilja. Vi o av morötterna och V20 av kålrötterna (80 + 40 g) tagas undan före kokningen, rivas på råkostrivjärn och iblandas strax innan rätten serveras. 54.

Pepparrotskött

med rötter, sås och potatis; mjölk,

bröd.

Pris per person: 34*9 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: oxbringa, margarin el. färsk 1 687 g 1 smör 50 g morötter 1 000 » mjöl, vete100 > palsterköttspad nackor 500 » mjölk 500 » vatten salt, socker salt, krydd pepparrot 2 pepparkorn bröd, h å r t 400 » potatis 2 5 0 0 ) mjölk 2 000 »

Måltidens näringsvärde per person: kalorier 944 vitaminer: 51-2 g A 4 614 int. enh. äggvita calcium 0-4 7 » B x 180 » » 0-9 4 » B 2 435 shermanenh. fosfor järn 12-5 mg C 62 mg

Tillagning: Köttet tvättas och påsättes i varmt vatten. Skummas och kryddas. När köttet börjar bliva mört, iläggas de i bitar skurna rotsakerna, och rätten får koka färdig. Till såsen fräsas smör och mjöl, köttspad spädes på. Till sist tillsättes mjölken och såsen smaksättes. 55.

Pölsa, stekt, med potatis och rödbetor; Pris per person: 29-4 öre.

mjölk,

bröd.

Måltidens sammansättning, 10 personer: Måltidens näringsvärde per person: oxkött (rent till stekning: kalorier 1 026 vitaminer: 35-1 g A 653 int. enh. äggvita kött) 350 g flottyr el. 100 g calcium 0-46 » B x 227 + » » bogfläsk, margarin 0-8 3 1 B 2 239 + sherman2 500 » fosfor färskt 350 » potatis järn 8-4 0 mg enh. korngryn 350 1 rödbetor (in500 > G 32 mg vatten lagda) 400 » salt, vitpeppar bröd, hårt 3 000 » lök 50 » mjölk margarin el. smör 20 o Tillagning: Köttet och fläsket få koka mjuka i vatten, upptagas och malas. Korngrynen påsättas i köttspadet, när de äro mjuka, tillsättes den finhackade, brynta löken samt kryddor. När pölsan skall serveras, uppstekes den. 1 Uppgiften avser nettovikten. Bruttovikten är 2 250 g. 2 eller dill.

235* 56.

Rotmos

med fläskkorv;

mjölk,

bröd.

Pris per person: 34-2 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: kålrötter 1 500 g salt, vitpeppar potatis 1 5 0 0 » socker korvspad 500 » fläskkorv 1 000 g margarin bröd, hårt 500» el. smör 3 0 » mjölk 3 000» mjölk 300 »

Måltidens näringsvärde per person: kalorier 956 vitaminer: äggvita 33-4 g A 688 int. enh. calcium 0-5 6 » B 1 199 » » fosfor 0-7 o > B 2 337 shermanenh. järn 5-16 mg C 73 mg

Tillagning: Fläskkorven kokas i kort spad omkring Vz timme. Kålrötterna skalas och skäras i bitar. De påsättas i litet saltat vatten och få koka 1/o timme, varefter den skalade potatisen ilägges och korvspadet tillsättes. När rotsakerna äro mjuka, mosas de sönder; mjölk och smör tillsättas och rotmoset avsmakas. Vso av kålrötterna (75 g) tages undan före kokningen, rives på råkostrivjärn och tillsättes strax innan rätten serveras. 57.

Stångkorv,

special, med potatis; mjölk, bröd, råa morötter. Pris per person: 25-8 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: Måltidens näringsvärde per person: stångkorv 1 000 g bröd, mjukt 500 g kalorier 1 010 vitaminer: margarin bröd, hårt 400» äggvita 26-9 g A 2 645 int. enh. el. flottyr 150» mjölk 3 000» calcium 0-47» B± 204 » » potatis 2 500 » morötter, rivfosfor 0-73» B 2 330 shermanenh. na eller i järn 7-39 mg C 36 mg strimlor 500 » 58.

Fisk- och potatissoppa; bröd, Pris per person: 41-3 öre.

Måltidens sammansättning, 10 personer: fisk (t. ex. salt, vitpeppar kolja el. persilja (om torsk) 1200 g 1 det finns) 25 g potatis 1 5 0 0 » bröd, mjukt 1 000 » lök, gul 250» bröd, h å r t 400» fiskbuljong 1200 » smör 300 » mjölk 2 500 » margarin el. smör 80 »

smör.

Måltidens näringsvärde per person: kalorier 1072 vitaminer: äggvita 45-3 g A 1248 int. enh. calcium 0-41 » B x 184 » » fosfor 0-81 » B 2 192 + s h e r m a n järn 6-06mg enh. C 25 mg

Tillagning: Fisken rensas och sköljes samt skares i små benfria bitar. Huvud och ben ko kas till fiskbuljong. Potatis och lök skalas samt skäras i bitar. Fiskbuljongen silas. I denna kokas potatisen i 5 minuter, varefter lök och fisk tillsättas. Soppan får koka 20 minuter 1

Uppgiften avser nettovikten.

Bruttovikten är 1 850 g.

236* eller tills alltsammans är genomkokt. Då tillsättas mjölk och smör, och soppan avsmakas med salt och vitpeppar. När soppan serveras, tillsättes hackad persilja. 59.

Redd fisksoppa; bröd, smör, Pris per person: 31-0 öre.

Måltidens sammansättning, 10 personer: fiskskrov margarin el. (gärna av sill smör 100 g el. strömming) mjöl, vete80 » vatten mjölk 1000» salt ägg, 2 st. 110» kryddpepparkorn grädde, t u n n 150 » 20 st. persilja 10 » persilja 10 g bröd, mjukt 1 000 » lagerbärsblad bröd, h å r t 400 » lök, gul 100 » smör 300 » s o p p r ö t t e r 1 1 000 » ost 300 »

ost.

Måltidens näringsvärde per person: kalorier 982 vitaminer: äggvita 30-2 g A 3 592 int. enh. calcium 0-54 » B t 137 - j - » » fosfor 0-65» B2 1 2 4 - f s h e r m a n järn 6-24 mg enh. C 29 mg

Tillagning: En god fiskbuljong kokas (V2 timme) av fiskskrov, vatten, lök, persilja och kryddor. Buljongen silas, sopprötterna kokas för sig och skäras i strimlor. Av mjölk och mjöl göres en avredning, som nedröres i buljongen. Soppan får koka. Smöret tillsättes. Ägg och grädde vispas och nedröras i soppan, som därefter ej får koka. Sopprötterna med sitt spad slås i och den hackade persiljan ilägges. V10 av morötterna (50 g) tages undan före kokningen, rives med råkostrivjärn och tillsättes strax innan soppan serveras. 60.

Grönkålsoppa med ägg; mjölk, bröd, smör, Pris per person: 38-7 öre.

ost.

Måltidens sammansättning, 10 personer: Måltidens näringsvärde per person: grönkål 2 800 g ägg, 5 st. 225 g kalorier 1009 vitaminer: spad av k ö t t bröd, mjukt 1 000 » äggvita 34-o g A 3 744 int. enh. (el. 3 jong) 3 500 » bröd, h å r t 400» calcium 0-66» B t 162 » » margarin smör 300» fosfor 0-68» B 2 238 shermanenh. el. smör 100» ost 200» järn 7-05 mg C 54 mg mjöl, vete- 150 » mjölk 2 000 » salt, vitpeppar Tillagning: Kålen sköljes väl. Den males på köttkvarn ett par gånger eller förvälles ett par minuter och hackas fint. Förvällningsvattnet användes i soppan. Buljongmedlel upplöses i varmt vatten och tillsättes grönkålen. I stället för buljongmedel kan köttspad användas. Mjölet utröres i kallt vatten och redningen nedröres i soppan, som får koka 5 min. Soppan avsmakas och serveras med hårdkokta ägg, skurna i klyftor. V10 av grönkålen (80 g) tages undan före kokningen, hackas mycket väl och tillsättes strax innan soppan serveras. Stjälkarna kunna ansas, skäras i bitar och serveras i soppan. 1 ex. morötter 500, palsternackor 400, selleri 100 g. * späda nässlor kunna ersätta kålen.

237* 61.

Grönsakssoppa med lever; mjölk, bröd, Pris per person: 35-4 öre.

Måltidens sammansättning, 10 personer: 200 g makaroner k ö t t s p a d el. buljongtärn. selleri 100 » 500 » 2 500 g lever, ox3 st. 1 25 » 4 000 » persilja vatten bröd, mjukt 500 » salt 500 » 100 i bröd, h å r t lök 300 »> 800 > smör morötter 2 000 » 500 » mjölk kålrötter 800 » potatis

smör.

Måltidens näringsvärde per person 925 vitaminer: 33-3 g A 9 242 int. enh. 0-41 » B x 228 » » 0-6 4 » B 2 357 shermanenh. 46 mg 10-30 mg C

kalorier äggvita calcium fosfor järn

Tillagning: Grönsakerna ansas och skäras i bitar, som få koka ungefär en halv timme, och buljongtärningarna iläggas. Levern vattenlägges en stund, kokas för sig i saltat vatten och skares i små tärningar, som läggas i den färdiga soppan. Persiljan hackas och strös i och soppan avsmakas. Vio av morötterna (80 g) tages undan före kokningen, rives på råkostrivjärn och tillsättes strax innan soppan serveras. 62.

Grönsakssoppa med klimp; bröd, smör, Pris per person: 35-7 öre.

Måltidens sammansättning, 10 personer: klimp: köttspad el. bulmargarin el. jongtärningar 100 g smör (3 st.) 150 » 800 g mjöl, vetemorötter 20 > potatismjöl palsternackor 500 » mjölk 1 500 » kålrötter 40 » 500 » socker salt pur jo el. annan lök 100 » ägg el. selleri 200 » bröd, mjukt 1 0 0 0 » 400 » 500 » bröd, h å r t potatis 300 » smör salt, kryddpepparkorn ost 200 » persilja 30 »

ost.

Måltidens näringsvärde per person: vitaminer: kalorier 1 082 31-5 g A 4 693 int. enh. äggvita 0-56 » calcium B t 176 » » 0-70 » B 2 191 shermanenh, fosfor järn 6-2 3 mg C 42 mg

Tillagning: Grönsakerna ansas och skäras i strimlor eller bitar samt kokas mjuka i spadet. Soppan avsmakas. Till klimpen fräsas smör och mjöl, mjölk påspädes, de uppvispade äggen nedröras och smeten får sjuda. Klimpen smaksättes och upphälles att kallna. Vid serveringen lägges ett par skedblad i varje tallrik. Vio av morötterna (80 g) tages undan före kokningen, rives på råkostrivjärn och tillsättes strax innan soppan serveras. 1

eller buljongtärningar eller sopptärningar + vatten 2 500 g.

238* 63.

Grönsoppa; mjölk, bröd, smör. Pris per person: 35-4 öre.

Måltidens sammansättning, 10 personer: Måltidens näringsvärde per person: köttspad (el. bul- salt, vitpeppar kalorier 1 062 vitaminer: jongtärningar 3 socker äggvita 30-8 g A 3 713 int. enh. st.+vat persilja (om calcium 0-5 3 » B x 194 o » ten) 2 500 g möjligt) 25 g fosfor 0-67» B 2 277 shermanenh. morötter 500 » bröd, mjukt 1 000 » järn 5-7 5 mg C 23 mg potatis 500 » bröd, hårt 400 » purjolök 1 150 » smör 300 » margarin mjölk 2 000 » el. smör 100 »> mjöl, vete- 100 » ägg, 3 st. 165 » mjölk 1 500 » Tillagning: Grönsakerna ansas och skäras i bitar. De påsättas i köttspad eller, om buljongtärningar användas, i vatten. När grönsakerna äro mjuka, men ej mosiga, tillsätt tes resten av köttspadet eller de i varmt vatten upplösta buljongtärningarna. Mjölet utröres i omkring 1J2 1. mjölk, redningen nedröres i soppan, som får koka 5—7 min., resten av mjölken vispas med äggen, dessa jämte smöret tillsättas. Soppan avsmakas med kryddorna. Den får icke koka, sedan äggen kommit i. Hackad persilja strös över soppan vid serveringen. Va av morötterna (100 g) tages undan före kokningen, rives på råkostrivjärn och tillsättes strax innan soppan serveras. 6b.

Jordärtskockspuré med frikadeller; mjölk, Pris per person 36-4 öre.

bröd,

smör.

Måltidens sammansättning, 10 personer Måltidens näringsvärde per person: jordärtrivebröd 50 g kalorier 1 083 vitaminer: skockor 1 000 g potatismjöl 25 » äggvita 35-4 g A 1 416 int. enh. potatis 1 000 » mjölk 300 » calcium 0-49 » B t 196 » » salt salt, vitpepfosfor 0-7 6 » B 2 271 shermanenh. v a t t e n (även det, par järn 8-ii mg C 16 mg som frikadellerna bröd, mjukt 1 000 » kokat i) 3 000 g bröd, h å r t 400 » mjölk 1 000 » smör 300 o frikadeller: mjölk 2 000 » kött, märgpipa 375 &2 Tillagning: Frikadeller: köttet males och en färs beredes av det malda köttet, tillsatt med rivebröd, potatismjöl och mjölk samt salt och vitpeppar. Av färsen formas små bullar, vilka kokas i saltat vatten omkring 10 min. Jordärtskockspuré: de skrapade jordärtskockorna och den skalade potatisen kokas mjuka i saltat vatten, varefter de passeras. Rotsaksspadet, mjölken samt spadet av frikadellerna tillsättas, varefter alltsammans uppvärmes och smaksättes. 1 eller spenat eller andra tillgängliga grönsaker. 1 Uppgiften avser nettovikten. Bruttovikten är 500 g.

239* 65.

Grön (eller gul) ärtpuré;

mjölk,

bröd,

smör.

Pris per person: 25*7 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer:

Måltidens näringsvärde per person:

torra ärter, helst mjölk 1 000 g 400 g bröd, mjukt 1 000 » ?rona morötter 500 » bröd, hårt 400 » lök 150 o smör 300 » v a t t e n 2 000— mjölk 2 000» 3 000 » salt mjöl, vete40 » margarin el. smör 80 »

kalorier 1 059 vitaminer: äggvita 34-8 g A 3 275 int. enh. calcium 0-4 8 » B x 184 > » fosfor 0-72» B 2 256 shermanenh. järn 7-oimgC 15 mg

Tillagning: De torra, gröna ärterna tvättas och läggas i blöt över natten. De påsättas i samma vatten. Morötterna skrapas och löken skalas, varefter de kokas hela tillsammans med ärterna. Då de äro mjuka, tagas de upp och skäras i strimlor. Ärterna passeras, då de blivit mjuka. Mjölet utröres med en del av mjölken och nedröres tillsammans med den övriga mjölken i soppan, som får koka i 5—7 min., smöret tillsättes. Soppan avsmakas. Morot- och lökstrimlorna serveras i soppan. Vs av morötterna (100 g) tages undan före kokningen, rives med råkostrivjärn och tillsättes strax innan soppan serveras.

66.

Soppa på konserverade

(eller färska)

ärter; bröd,

smör.

Pris per person: 33-3 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer:

Måltidens näringsvärde per person:

ärter, konsersalt, vitpeppar verade 500 g socker spad av ärpersilja (om ter, v a t möjligt) 25 g ten 1 000 » bröd, mjukt 1 000 » margarin bröd, hårt 400 » el. smör 100 » smör 300 » mjöl, vete- 150 » mjölk 3 000 » ägg, 2 st. 110 »

kalorier 1 0 0 3 vitaminer: äggvita 29*3 g A 1 495 int. enh. calcium 0-4 4» B t 163 » » fosfor 0-62 » B 2 247 shermanenh. järn 5-8 2 mg G 18 mg

Tillagning: Smör och mjöl fräsas, mjölken tillsättes jämte ärtspadet och vattnet. Ärterna nedröras i soppan, likaså de uppvispade äggen. Soppan får sjuda, men ej koka. Den smaksättes med kryddorna och persiljan.

240* 67. Hotch-potchsoppa; mjölk, bröd. Pris per person: 40-4 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: Måltidens näringsvärde per person: märgpipa 1 313 g 1 salt, vitpeppar kalorier 940 vitaminer: morötter 5 0 0 » margarin el. äggvita 45-2 g A 2 801 int. enh. palsterflottyr 100 g calcium 0-41 » B x 205 » » nackor 2 0 0 » bröd, mjukt 500» fosfor 0-8o » B 2 397 shermanenh. selleri 100» bröd, h å r t 500» järn 10-48 mg C 64 mg kålrötter 250 » mjölk 2 000 » potatis 2 000 » vitkål 300 » Tillagning: Köttet tvättas, knäckes och skares i bitar, lämpliga att servera i soppan. De brynas i margarin eller flottyr, salt och peppar strös över. Kokande vatten hälles på och köttet får sakta koka under lock, tills det börjar bliva mört. Rotsakerna, potatisen och kålen skäras i små bitar och läggas i. Mera vatten hälles på och soppan får koka, tills alltsammans är färdigkokt. Vs av morötterna (100 g) tages undan före kokningen, rives på råkostrivjärn och tillsättes strax innan soppan serveras. 68.

Lök-

och potatispuré; bröd, smör, ost. Pris per person: 27-5 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: Måltidens näringsvärde per person: potatis 1 200 g mjöl, vete40 g kalorier 1056 vitaminer: lök, stor mjölk 2 500» äggvita 31-1 g A 1486 int. enh. gul el. vitpeppar calcium 0-5 7 » B x 179 » » purjolök 300» socker 10» fosfor 0-70» B 2 184 shermanenh. vatten 1 500 » bröd, mjukt 1 000 » järn 5-6 4 mg G 19 mg salt bröd, h å r t 400 » margarin smör 300 » el. smör 100 » ost 200 » Tillagning: Löken och potatisen skalas och skäras i skivor samt kokas i saltat vatten och mosas sönder med potatisstöt. Mjölet utröres i en del av mjölken. Soppan spädes med vatten och den övriga mjölken, redningen iröres, och purén får under omröring koka 5—7 min. Smöret nedröres, soppan smaksättes med kryddorna. 69.

Morotspuré; bröd, smör, ost. Pris per person: 27-9 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: Måltidens näringsvärde per person: morötter 650 g salt efter smak kalorier 976 vitaminer: lök, gul (el. vitpeppar äggvita 30-4 g A 4 064 int. enh. purjolök) 300 » persilja (om calcium 0-60 » B x 181 » » potatis 650» möjligt) 25 g fosfor 0-70» B 2 209 -fshermanmargarin bröd, mjukt 1 0 0 0 » järn 5-63 mg enh. el. smör 40 » bröd, hårt 400 » C 28 mg vatten 1 000 » smör 300 » socker 10 » ost (el. mesmjölk 2 500 » ost) 200 » 1 Uppgiften avser nettovikten. Bruttovikten är 1 750 g.

241* Tillagning: Morötter, lök och potatis skalas, skäras i bitar och kokas mjuka. Kokvattnet tillvaratages. Grönsakerna passeras eller mosas sönder. Kokvattnet och mjölken tillsättas. Soppan får koka upp, smöret tillsättes, och soppan smaksättes. Vio—V5 av morötterna (100 g) tages undan före kokningen, rives på råkostrivjärn och tillsättes strax innan soppan serveras.

70.

Skånsk

kålsoppa;

mjölk,

bröd,

smör.

Pris per person: 36-0 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: vitkål 1 500 g salt kålrot 500» fläskkött, färskt el. morötter 500 » l ä t t saltat 500 g vatten 4 000 » bröd, mjukt 1 000 » kryddpepparbröd, h å r t 400 » korn, 20 st. smör 300 » potatis 500 » mjölk 2 000 »

Måltidens näringsvärde per person: kalorier äggvita calcium fosfor järn

998 vitaminer: 34-6 g A 4 105 int. enh. 0-44 » B x 227 » » 0-67» B 2 298 shermanenh. 6-38 mg C 124 mg

Tillagning: Köttet skares i tärningar, som få koka omkr. 15 min., innan de ansade och i bitar skurna grönsakerna läggas i. Dessa få koka, tills de äro genomkokta, men ej lösa. Soppan smaksättes. V20 av vitkålen (75 g) tages undan före kokningen, skares mycket fint och tillsättes strax innan soppan serveras.

71.

Tisdagssoppa;

bröd, smör.

Pris per person: 30-8 öre. Måltidens sammansättning, 10 personer: fläsklägg, rimmad korngryn vatten morötter purjolök kålrot

potatis 1 000 g 800 g pepparkorn, 80 » 20 st. mjölk 1 500 800 » bröd, mjukt 1 000 200 » bröd, h å r t 400 400 » smör 300

Måltidens näringsvärde per person: kalorier 1 089 vitaminer: äggvita 39-4 g A 4 261 int. enh. calcium 0-35 » B1 220 » » fosfor 0-7 2 » B 2 284 shermanenh. 7-03 mg G 38 mg järn

Tillagning: Det salta fläsket vattenlägges över natten. Korngrynen läggas i kallt vatten att svälla över natten och påsättas i samma vatten jämte fläsket och få koka omkring 1 timme. Kålrot, lök, potatis och morötter ansas och skäras i bitar och läggas i soppan, som får koka, tills alltsammans är mjukt men ej mosigt. Strax innan soppan serveras, tillsättes mjölken och soppan värmes. Vio av morötter och kålrötter (80 + 40 g) tages undan före kokningen, rives på råkostrivjärn och tillsättes strax innan soppan serveras.

242* 72.

Tomatsoppa1 eller spenatsoppa1; bröd, smör, Pris per person: 36-2 öre.

Måltidens sammansättning, 10 personer: t o m a t e r (el. bröd, mjukt 1 000 g spenat) 1000 g bröd, h å r t 400 o mjölk 3 000» smör 300» mjöl, vete- 150» ost 200» margarin el. smör 100 » salt socker 10 »

ost.

Måltidens näringsvärde per person: kalorier 1 033 vitaminer: äggvita 32-2 g A 2 375 int. enh. calcium 0-62» B x 173 » » fosfor 0-7 o » B 2 198 shermanenh. järn 5-14 mg C 29 mg

Tillagning: Tomaterna tvättas och skäras i bitar, som läggas i en smord kastrull. Lock lägges på, kastrullen ställes på svag eld. När tomaterna äro mjuka, passeras de. Mjölet utröres med en del av mjölken. Resten av mjölken kokas upp, och i denna nedröres redningen. Soppan får koka några minuter, de passerade tomaterna tillsättas, och soppan avsmakas. Det är onödigt att låta soppan koka, sedan tomaterna iblandats. När spenat användes i stället för tomater, sköljes spenaten, lägges i en gryta med tätt slutande lock och förvälles i sitt eget spad. Spenaten får koka 5—7 min. Spenaten skares i bitar, och såväl spenat som spenatspad blandas i soppan, strax innan denna serveras. Vio av tomaterna eller spenaten undantages före kokningen, skares eller hackas efter behag och tillsättes strax innan soppan serveras. endast när tomaterna eller spenaten kunna erhållas till lägre pris än 1 kr. Rotsaker (passerade) kunna användas, då tomater och spenat ställa sig för dyra.

243*

Bilaga

6.

P. M. med vissa synpunkter på frågan om organisationen av ett system med prisrabatter å skyddsfödoämnen av RICHARD STERNER. Diskussionens sylte och förutsättningar. I åttonde kapitlet av betänkandet har befolkningskommissionen föreslagit utredning rörande frågan, huruvida det allmänna borde underlätta livsmedelsförsörjningen för familjer med barn genom att anordna ett system av prisrabatter å viktigare skyddsfödoämnen. I samband därmed har kommissionen framlagt motiv för dylik fortsalt utredning, innefattande vissa ledande synpunkter på den allmänna uppläggningen av en offentlig verksamhet av här ifrågavarande art. Det har emellertid ansetts falla utom ramen för ett dylikt förslag till utredning att närmare ingå på de administrativa och organisatoriska sidorna av detta problem. Kommissionen har sålunda icke ansett sig böra ingå på denna tekniska sida av problemet, utan har härvidlag inskränkt sig till vissa allmänna antydningar och i övrigt hänvisat till denna i bilagsform meddelade redogörelse, som väsentligen giver uttryck för vissa inom delegationen för utredning av näringsfrågan förda diskussioner, till vilka kommissionen icke ansett nödvändigt taga närmare ståndpunkt. Det har emellertid förmenats, att en något mera utförlig diskussion av detta delproblem skulle ytterligare underlätta ett ställningstagande i frågan om fortsatt utredning av här förevarande reformprojekt. Möjligheten av att betydande organisatoriska svårigheter kunna vara förenade med en anordning av här ifrågavarande natur synes göra det motiverat, att de praktiska synpunkterna på problemet åtminstone i sina huvuddrag genomtänkas, innan en närmare utredning av frågan sättes i gång. Av denna anledning meddelas i det följande en något mera utarbetad skiss till en organisatorisk och administrativ plan för ett system av prisrabatter å skyddsfödoämnen. För uppläggningen av efterföljande redogörelse äro två olika metoder tänkbara. Den ena skulle innebära, att man på varje särskild punkt sökte dryfta ett flertal olika alternativ utan att taga bestämd ställning till någotdera. Någon fullständig uppräkning av olika möjligheter för lösning av de enskilda delproblemen vore dock knappast möjlig att åstadkomma; vid ett försök i dylik riktning skulle framställningen sannolikt komma att lida av en viss oklarhet. Av denna anledning har i det följande valts en annan metod, nämligen att åtminstone i flertalet fall taga bestämd ställning för ett visst alternativ — nämligen det alternativ, som efter de inom delegationen för utredning av näringsfrågan förda diskussionerna synts lämpligast. Avsikten har emellertid, såsom iörut antytts, endast varit att skissera en plan, som kunde giva närmare underlag för ett omdöme om huruvida ett prisrabattsystem av här förevarande art praktiskt skulle kunna genomföras, och huruvida frågan med hänsyn härtill kan anses värd att upptagas till fortsatt prövning. Den efterföljande uppläggningen av de organisatoriska problemen har vidare grundats på vissa bestämda f ö r u t s ä t t n i n g a r rörande verksamhetens allmänna syfte och inriktning. Dessa förutsättningar angivas här nedan. 27—378846.

244* Av i betänkandet anförda skäl bör verksamheten under den första tiden bedrivas i relativt begränsad omfattning. Först i mån av efterhand vunna praktiska (erfarenheter kan en utveckling av densamma upptagas till övervägande. Till de organisatoriska problem, som då kunna resa sig, vore det meningslöst att här söka taga ställning. Den för den kommande diskussionen betydelsefulla innebörden i denna förutsättning ligger däri, att man i fråga om åtgärdernas utformning icke behöver och icke bör taga hänsyn till sådana behov av nyordning i fråga om de administrativa organen, som vid en mera omfattande verksamhet måhända kunde te sig trängande. Frågan blir alltså närmast den, vilka förutsättningar i fråga om verksamhetens omfattning under den första tiden, som böra väljas. Beträffande avgränsningen av hjälpklientelet antages, att man härvidlag icke använder någon särskild ny inkomstprövning utan i stället utan inkomstprövning uttager vissa bestämda grupper av familjer med barn, vilka i det övervägande flertalet fall kunna antagas vara i behov av här ifrågavarande hälp. Härigenom vinnes en avsevärd organisatorisk förenkling, som särskilt under verksamhetens första, mera experimentbetonade, stadium bör vara av värde. Något ställningstagande till frågan, huruvida samtliga eller endast vissa av de i betänkandet i detta sammanhang (sid. 123 ff.) angivna grupperna — barnrika familjer samt änkor, ogifta mödrar etc. med 1—2 barn — skola medtagas i anordningen torde däremot icke vara erforderligt för den efterföljande diskussionen. Vidare förutsattes, att avsikten med verksamheten är att åstadkomma en ökning i konsumtionen av vissa livsmedel — sålunda åtminstone icke i första hand en minskning i familjernas livsmedelsutgifter (se sid. 127). Denna synpunkt måste bland annat beaktas i fråga om urvalet av de livsmedel, som skola medtagas i anordningen. Av den i betänkandet förda diskussionen framgår, att smör och mjölk böra komma i första hand i en anordning av här ifrågasatt natur. Det synes också framgå, att övervägande skäl tala för att smör bör föredragas framför mjölk — särskilt det skälet, att möjligheten att åstadkomma en i förhållande till kostnaden någorlunda stor konsumtionsökning i det förra fallet torde vara väsentligt större (se sid. 129 ff.). Detta beror därpå, att mjölkkonsumtionen i Sverige i normala fall är förhållandevis hög, medan smörkonsumtionen däremot kan väsentligt höjas i flertalet barnrika och andra sämre ställda familjer, eftersom detta kan ske pä bekostnad av den i dessa familjer stora margarinförbrukningen. Härtill kommer, att man — av i betänkandet anförda skäl — i fråga om smör i väseniligt mindre utsträckning än i fråga om mjölk behöver utesluta jordbrukarhushållen, vilket ju i viss mån kunde te sig såsom en orättvisa. Den efterföljande framställningen utgår sålunda ifrån att verksamheten till en början endast avser smör. Prisrabatten antages motsvara hela eller större delen av skillnaden mellan priset å mejerismör och priset å margarin av billigaste sort — enligt nuvarande förhållanden sålunda exempelvis kronor 1:25 per kg. Den rabatterade kvantiteten förutsattes skola motsvara hela den smörkonsumtion, som de hjälpta familjerna anses böra nå upp till. Om kvantiteten sättes avsevärt lägre, skulle, såsom i betänkandet framhålles, resultatet sannolikt bliva, att konsumtionen av den rabatterade varan icke i nämnvärd grad ökades. Beträffande frågan, huruvida verksamheten omedelbart skall omfatta hela landet eller endast vissa särskilt behövande kommuner, synes icke någon bestämd förutsättning här behöva göras. Båda dessa möjligheter hållas sålunda tills vidare öppna. För det senare alternativet talar bland annat det skälet, att man genom en begränsning i lokalt hänseende får större möjlighet att i andra hänseenden utvidga densamma — så t. ex. i fråga om de medtagna familjegrupperna. Dessutom skulle

245* man härigenom erhålla ökade finansiella möjligheter att snabbt utbygga skolmåltidsorganisationen, vilken rent distributionsmässigt representerar en särskilt lämplig hjälpform. Vid sidan av dessa två möjligheter föreligger en tredje: att hjälpen göres tillgänglig for alla kommuner, men utan skyldighet för kommunerna att införa denna nya anordning. Under förutsättning, att statsbidragen täcka den övervägande delen av kostnaderna, kommer emellertid en dylik lösning antagligen att ganska nära sammanfalla med det första alternativet — alltså att verksamheten allmänt genomföres i hela landet. Det skulle endast bliva fråga om en relativt obetydlig samt av tillfälliga anledningar vållad och därför sannolikt irritationeli lokal begränsning av systemet, varför denna möjlighet här lämnas åsido. D e lokala organen och deras verksamhet. Den lokala administrationen av prisnedsättningar synes böra åvila kommunerna. Den frågan reser sig närmast, vilket k o m m u n a l t o r g a n , nom bör omhänderhava verksamheten. Det kunde synas ligga närmast till hands att anförtro densamma åt fattigvårdsnämnderna. Härigenom skulle dock verksamheten i hög grad komma att givas en annan karaktär, än vad som här förutsatts och i viss grad måhända förfela sitt syfte. Det må vidare erinras därom, att denna hjälp antagits skola utgå utan någon särskild för detta ändamål företagen individuell behovsprövning. Den kommunala prövningen blir ju inskränkt till i första hand fastställandet av familjernas karaktär (flerbarnshushåll, änkehushåll med barn etc.) Den prövning, som det kommunala organet därutöver har att verkställa, är fastställandet av huruvida familjen själv direkt producerar smör eller icke, en uppgift, för vilken fattigvårdsnämnden heller icke framom andra kommunala organ har särskilda förutsättningar att fylla. Med hänsyn till hela verksamhetens plats i den förebyggande familje- och barnavården synes därför lämpligast att uppdraget anförtros åt barnavårdsnämnderna, vilka ju också enligt kommissionens förslag skulle omhänderhava den utdelning av livsmedelskort enligt det första av de i detta betänkande framlagda förslagen och ävenledes vara kommunalt organ för den beklädnadshjälp, varom kommissionen framlagt förslag i sitt betänkande angående barnbeklädnadsbidrag m. m. Rabatterna böra lämpligen lämnas enligt r a b a t t k o r t s y s t e m . Korten utlämnas för viss kortare period, förslagsvis en fyraveckorsperiod — detta av den anledningen, att kortvärdet icke bör bliva alltför betydande, vilket kunde föranleda risk för missbruk; under förutsättning av de rabatter och kvantiteter, som angivas i kostnadskalkylerna i åttonde kapitlet, skulle hela rabattbeloppet per fyraveckorsperiod i genomsnitt för barnrika familjer uppgå till c:a 8 kronor, en summa, som ej lämpligen bör mera avsevärt överskridas. Kortet består av en tryckt talong med vidhäftade tryckta kuponger till det antal, som antalet under perioden lämpliga inköp betingar. Å varje kupong angives den kvantitet av respektive varuslag, det rabattvärde samt den giltighetstid, för vilka kupongen skall gälla. Giltighetstiden för varje kupong begränsas till en vecka, även detta med hänsyn till faran av missbruk. Korten böra genom färgen skilja sig från de kort, som skulle utlämnas enligt förslaget om utdelning av vissa skyddsfödoämnen och dylikt till mödrar, spädbarn med flera. Barnavårdsnämnderna böra noga uppmärksamma, att beviljade ansökningar om prisrabatter icke bliva gällande för längre tid, än vad som betingas av de förhållanden, vilka föranlett ansökningarnas beviljande. Dock böra en gång utdelade kort icke återtagas, ifall exempelvis etl barn i familjen växer ur bidragsåldern och familjen därmed icke längre kommer att tillhöra de kategorier, som skulle erhålla del av denna hjälp.

246* För erhållande av effektivast möjliga kontroll synes nödvändigt att rabattkorten utställas på högst två på korten angivna personer inom varje hushåll. Rabattkorten få ej överlåtas på annan person utan berättiga till inköp endast för de två personer, för vilka kortet är utställt. Liksom i Danmark böra kommunerna i övrigt tillerkännas rätt att efter ortens förhållanden på lämpligaste sätt själva organisera verksamheten under iakttagande av uppdragna riktlinjer. Sålunda kunna kommunerna antingen själva försälja här ifrågavarande livsmedel »i egen regi» eller också träffa avtal härom med lämpliga butiker eller leverantörer. Sistnämnda metod torde emellertid i regel vara att föredraga, eftersom den förra skulle medföra avbräck i de vanliga livsmedelsaffärernas verksamhet. När särskilda förhållanden dock föranleda kommunerna att själva handhava utdelningen, böra livsmedlen rekvireras genom vederbörande riksorganisation å jordbrukets område, vilken på kommunernas bekostnad ombesörjer erforderliga transporter. Kommunerna äga vidare själva avgöra, huruvida de vilja låta varje familj inköpa sina livsmedel i en bestämd affär, eller om konsumenterna skola äga frihet att köpa i alla de affärer, med vilka kommunen i detta avseende träffat avtal. Mot företeende av rabattkort, varvid tillämplig kupong avskiljes, äger köparen erhålla den livsmedelskvantitet, som finnes angiven å kupongen till priser, som med rabattens belopp understiga å orten gällande pris, varom ävenledes på förhand närmare överenskommits med barnavårdsnämnden. Detta behöver ej innebära, att de priser, från vilka rabatterna beräknats, fastställas vid oförändrat belopp för viss tidrymd, utan endast att affärsinnehavaren förbinder sig att ej tilllämpa andra priser för rabattkortinnehavare än för kunderna i gemen. Det ligger ju dessutom i rabattkortinnehavares eget intresse att tillse, att de verkligen erhålla avsedda prisnedsättningar. Affärsinnehavare erhåller från barnavårdsnämnden tid efter annan — dock minst efter varje tillfälle ändring skett — förteckning över de personer, vilka erhållit rabattkort, med uppgift över de kvantiteter, för vilka rabatter beviljats. Affärsinnehavare måste förbinda sig att icke under några omständigheter utlämna andra livsmedel än de, som rabattkorten avse eller till andra personer än dem för vilka rabattkorten gälla och vilkas namn sålunda finnas angivna å korten. Han bör varje vecka insända en räkning till barnavårdsnämnden å det belopp, som han anser sig hava till godo. Denna räkning, som bör innehålla specifikationer rörande storleken av varje persons inköp, bör jämte tillhörande kuponger vara inlämnad till barnavårdsnämnden eller å postkontor vid utgången av den vecka, kupongerna avse eller senast i början av den därpå följande veckan. Barnavårdsnämnden inlöser kupongerna och översänder de medel, som svara mot lämnade rabatter, en gång i månaden senast en vecka efter utgången av den 4-veckorsperiod, för vilken rabattkorten gälla. Vid förekomst av m i s s b r u k böra korten indragas — men icke såsom en straffåtgärd utan därför att allmänna medel icke böra användas för icke avsedda ändamål. Härav följer, att vederbörande böra återfå rätten att erhålla kort, därest rimlig anledning finnes att antaga, att något missbruk icke i fortsättningen skall förekomma. Om en familjefader exempelvis använt korten för inköp av pilsner i en affär, som säljer såväl smör som öl, och det vid företagen undersökning befunnits, att han är i behov av vård å alkoholistanstalt och också vederbörligen förflytats till dylik anstalt, bör familjen givetvis icke i fortsättningen få utsättas för nigra efterverkningar av hans förseelse. Därest affärsinnehavare eller biträde hos denne medverkat vid missbruk, bör avtal med affären omedelbart hävas.

247* I detta samband reser sig frågan, huruvida särskilt s t r a f f a n s v a r bör drabba sådan person, som gjort sig skyldig till missbruk. I det i huvudbetänkandets sjätte kapitel framlagda förslaget om utdelning av vissa näringsmedel till mödrar och barn framhålles, att denna fråga lämpligen bör upptagas till övervägande i samband med motsvarande fråga i annan liknande verksamhet (utdelning av matkuponger genom fattigvårdsnämnder o. d.). Här må blott understrykas, att denna fråga om eventuellt straff har större vikt i förevarande verksamhet, eftersom denna sannolikt skulle erhålla väsentligt större omfattning än den i sjätte kapitlet föreslagna gratisutdelningen. Vid utredning härom bör beaktas den komplikation, som ligger däri, att en affärsinnehavare givetvis icke under alla förhållanden kan anses medskyldig i fråga om förseelse, som hos honom anställd person medverkat till — och omvänt, att en anställd kan hava föranletts till förseelse på grund av att han av arbetsgivaren därtill beordrats. Bland annat med hänsyn till denna komplikation kan det synas olämpligt att utkräva särskilt straff — i varje fall under verksamhetens första tid. F i n a n s i e r i n g e n . Såsom tidigare antytts, böra kostnaderna för här avsedd social hjälpverksamhet i huvudsak åvila statsverket. Till de skäl för en dylik ståndpunkt, som i andra sammanhang anförts i betänkandet — se därom ovan sid. 61 ff. och 105 ff. —, bör i detta fall läggas jämväl verksamhetens särskilt starkt betonade jordbrukspolitiska syftning. I den mån en efterfrågeökning kommer till stånd, är nämligen åtgärden ur jordbruksekonomisk synpunkt att betrakta som en »inomlandsdumping» med enahanda verkan att undanskaffa ett produktionsöverskott som den subventionerade exporten. Till denna del bör verksamheten föras på jordbrukspolitikens konto; jordbrukspolitiken är självklart ett statsändamål. Av skäl, som ävenledes i betänkandet angivits — se ovan sid. 61 ff. och 105 ff. — böra kommunerna, utom kostnader för den lokala administrationen, dock bära viss mindre del av själva subventionskostnaden. Den kommunala andelen av subventionskoslnaden synes i detta fall böra begränsas på samma sätt som vid utdelningen av skyddsfödomedel och vissa läkemedel till havande och ammande mödrar och barn — sålunda till exempelvis 10 a 20 %. Liksom vid nämnda verksamhet synes vidare lämpligt, att Kungl. Maj:t på ansökan av länsstyrelse må kunna medgiva, att kommun, som lider av särskilt betungande skattetryck och har relativt många barnrika familjer samt dessutom visat sig kunna sköta denna verksamhet på ett fullt tillfredsställande sätt, erhåller förhöjning av statsbidraget till 100 % av kostnaden för inlösta kuponger. Statsbidraget bör utbetalas i efterskott efter utgången av varje kalenderår. Länsstyrelsen mottager slutredovisning från kommunerna och utanordnar därefter godkänt belopp. För det fall att verksamheten skall inbegripa även arbetslösa samt fattigvårdsunderstödda, synes lämpligt, att anslaget för ändamålet upptages såsom förslagsanslag. Vid sådant förhållande kunna nämligen kostnaderna icke för varje år med större grad av säkerhet beräknas. Skulle verksamheten till en början begränsas till vissa kommuner, förutsätter detta ett särskilt a n s ö k n i n g s f ö r f a r a n d e . Härvid synes man i tillämpliga delar kunna följa de regler, vilka angivits i fråga om ansökan om statsbidrag till skolbarnsbespisning. Sålunda synes Kungl. Maj:t (socialdepartementet) böra fördela anslagen mellan länen och länsstyrelserna mellan kommunerna. Ansökan ingives till länsstyrelsen, som efter verkställd utredning, varvid kommunerna graderas efter de föreliggande behoven, vidarebefordrar ansökningshandlingarna till Kungl. Maj:t.

248* Vid fördelningen av statsanslagen utgår man från det näringshygieniska tillståndet bland barnen inom kommunerna, i den mån detta kunnat utrönas genom läkarundersökningar av skolbarn e. d., underliggande ekonomiska och familjesociala faktorer (arbetslöshet, låg inkomstnivå, stort antal barnrika familjer) samt den av kommunernas finansiella ställning betingade möjligheten för kommunerna att med egna medel bringa erforderlig hjälp. Kommun, som en gång erhållit statsbidrag, bör i allmänhet kunna påräkna sådant bidrag även i fortsättningen och behöver därför icke insända förnyad ansökan varje år. Om särskilda skäl föreligga, t. ex. att verksamheten skötts på ett otillfredsställande sätt, bör dock hjälp under följande år kunna förvägras. Dylik indragning av fortsatt hjälp kunde möjligen även komma i fråga, ifall hjälpen t. ex. tidigare motiverats av omfattande arbetslöshet, som sedermera starkt nedgått. Härvid bör emellertid förutsättningen under alla förhållanden vara, att det härigenom blir tillfälle att lämna statsbidrag till annan kommun, som har väsentligt större hjälpbehov, men som med hänsyn till statsanslagets begränsning eljest icke skulle kunna erhålla statsbidrag. — Om beslut att indraga fortsatt hjälp bör länsstyrelsen i god tid underrätta kommunen. Ansökningshandlingarna böra bland annat innehålla en beräkning av det antal familjer inom olika barnantalsklasser, som skulle erhålla del av hjälpen, samt av det med hänsyn härtill erforderliga statsbidragsbeloppet. Det kan emellertid ifrågasättas, huruvida dessa beräkningar böra vara för kommunerna bindande, och om de icke kunna erhålla bidrag till högre belopp, därest det visar sig, att den beräknade kostnaden skulle bliva för låg. Förutsättningen för erhållande av statsbidrag bör nämligen vara den, att samtliga familjer, som stadigvarande vistas i kommunen, och som tillhöra de kategorier, som verksamheten skall omfatta, erhålla hjälp. Det kunde dock tänkas, att ansvaret för ett fel i föx utberäkningen helt skulle vila på kommunerna, som sålunda själva skulle få bära en eventuell merkostnad. Detta förefaller dock knappast lämpligt — i varje fall ej, om felet i förutberäkningen beror på en av konjunkturnedgång vållad ökning i arbetslöshets- och fattigvårdsklientelets storlek. Av olika skäl förefaller det naturligt, att statsbidraget finansieras av m a r g a r i n a c c i s m e d e l . Genom att åtminstone en del av dessa medel användes till förbilligande av smör för vissa av de sämst ställda familjerna får denna beskattning såsom jordbrukspolitiskt medel att nedhålla margarinförbrukningen och stödja smörförbrukningen inom landet i själva verket ökad effektivitet. Hela denna åtgärd gives större socialpolitisk balans, då den ej står såsom ensamt margarinfördyrande utan — efter detta komplement — även i viss grad smörförbilligande. Om margarinförbrukningen så minskas, är detta givetvis även ur jordbruksekonomisk synpunkt en fördel. Farhågan att därigenom finansieringsunderlaget för här ifrågavarande smörförbrukningssubvention skulle förminskas, är icke av större betydelse; det är visserligen sant, att särskilt de barnrika familjerna av ekonomiska skäl nu tvingas till en stor margarinförbrukning, men dessa familjer äro i befolkningen för närvarande så fåtaliga, att den nedgång i margarinförbrukningen, som genom en hjälpverksamhet för deras del av här diskuterad art skulle åstadkommas, i varje fall icke torde överstiga 10 % av den totala margarinkonsumtionen. Annorbnda skulle i viss mån situationen ställa sig, om verksamheten utsträcktes till att jänväl omfatta de andra familjetyper, som ovan diskuterats. Om margarinförbruknhgen då minskades mera väsentligt, får man emellertid väga de därigenom uppkommande finansieringssvårigheterna med den bakomliggande, obestridliga fördelen ur jordbruksekonomisk synpunkt, att den inhemska förbrukningen på detta mera väsentliga sätt utvidgades.

249* Sammanfattning. För möjliggörande av en klarare överblick av den här diskuterade organisationsplanen lämnas i det följande en systematiserad sammanställning av detaljerna i densamma. Det antages härvid, att organisationen icke obligatoriskt genomföres i hela landet utan endast i vissa, efter behovsgrunder utvalda kommuner, vilka ansökt om statsbidrag för här ifrågavarande verksamhet. Detta betyder, att kostnaderna hållas väsentligt lägre, än vad de i åttonde kapitlet anförda kalkylerna angiva. — Anordningens vidare utveckling skulle sålunda bliva beroende av en avvägning mellan finansiella resurser, behov och de praktiska erfarenheter rörande dess resultat, som efter hand kunna vinnas. Det antages vidare, att verksamheten till en början endast avser smör samt att den begränsas till vissa bestämda familjegrupper, vilka här icke fullständigt uppräknas. Beträffande övriga förutsättningar hänvisas till föregående framställning. 1. Kommun må, under de villkor här nedan angivas, kunna erhålla statsbidrag till åstadkommande av prisrabatter å smör för barnrika familjer samt för andra familjer med minderåriga barn, där familjeförsörjaren är änka, ogift k v i n n a . . . eller . . . I kommun, som erhållit statsbidrag för åstadkommande av prisrabatter å smör, handhaves nämnda verksamhet av barnavårdsnämnden. 2. Såsom barnrik anses i denna verksamhet familj bestående av, förutom en eller flera vuxna personer, tre eller flera minderåriga barn. Till barn räknas även adoptivbarn, så ock efter prövning av barnavårdsnämnden, fosterbarn, som på grund av släktskapsförhållande eller av liknande anledning försörjes utan ersättning. Såsom minderårigt anses barn, som ej fyllt 16 år. Anm. Den i denna punkt givna definitionen å begreppet barnrik familj är avfattad i nära överensstämmelse med den definition, som återfinnes i kungörelsen den 4 september 1935 om lån och bidrag av statsmedel för främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer, 16 §, ävensom i bostadssociala utredningens betänkande med förslag rörande lån och bidrag av statsmedel till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer i egnahem m. m. (Stat. off. utr. 1937:43). 3. Bidrag av statsmedel till här förevarande ändamål beviljas, i den mån av Kungl. Maj:t för varje län fastställt belopp därtill förslår, av vederbörande länsstyrelse i den ordning nedan föreskrives. 4. Vid bestämmande av företrädesrätten för en kommun i förhållande till andra till erhållande av statsbidrag skola, där icke annat följer av i punkt 14 angiven regel, särskilt beaktas följande förhållanden inom kommunen, nämligen a) barnens näringsförhållanden, b) antalet familjer med på grund av arbetslöshet eller av annan anledning låg inkomst, c) antalet banrika familjer samt d) det kommunala skattetrycket. Anm. Det är i första hand näringstillståndet hos barnen inom kommunen, som får anses angiva den objektiva behovsgraden. Upplysning härom kan lämpligen vinnas genom läkarundersökning av skolbarn eller dylikt. Då emellertid dylika undersökningar icke överallt förekomma och dessutom icke alltid kunna bliva tillräckligt djupgående, måste därjämte de under b)—c) upptagna underliggande faktorerna noga beaktas. Medan de under a)—c) angivna förhållandena skulle mäta behovet av att en verksamhet av här ifrågavarande art överhuvud anordnas, skulle det kommunala skattetrycket fattas såsom uttryck för behovet av att statsbidrag utgår till dylik verksamhet (jfr betänkandet sid. 82 ff.). 5. I kommun, som erhållit statsbidrag till här ifrågavarande verksamhet, skall, med nedan angivna undantag, varje familj, som tillhör de i punkt 1 angivna kategorierna, och som därom hos barnavårdsnämnden gör framställning, av nämnden

250* tilldelas kort, medförande rätt att mot avlämnande av kortet vidfogade kuponger med prisrabatt erhålla följande kvantitet smör i veckan, nämligen ett kilogram, där antalet minderåriga barn i familjer är ett eller två, ett och ett halvt kilogram, där antalet minderåriga barn är tre eller fyra, och två kilogram, där barnen äro fem eller flera. Prisrabatten utgör en krona 25 öre per kilogram. Rabattkort må utlämnas allenast i den mån smör icke i tillräcklig utsträckning produceras inom det egna hushållet eller eljest i tillräcklig mängd utan särskild betalning tillkommer vederbörande. Har erhållen prisrabatt missbrukats, må barnavårdsnämnd bestämma viss tid, högst ett år, under vilken vederbörande skall vara avstängd från hjälp av här ifrågavarande art. Anm. Såsom villkor, för att kommun skall kunna erhålla statsbidrag, bör gälla, att här ifrågavarande hjälp lämnas åt varje familj tillhörande de i punkt 1 uppräknade kategorierna, försåvitt icke de ovan i punkt 5 angivna undantagsbestämmelserna äro tilllämpliga. I de fall, då smör produceras inom hushållet eller eljest utan betalning tillkommer vederbörande, men den tillgängliga kvantiteten anses understiga familjens behov, kan avkortad hjälp komma ifråga. Rabattens storlek bestämmes under hänsynstagande till skillnaden mellan priset ä mejerismör och priset å margarin av billigaste sort. Därest mera märkbar förskjutning i detta prisförhållande inträder, bör rabatten ändras i enlighet härmed. Någon föreskrift om straff vid missbruk har här icke medtagits. Se härom betankandet sid. 59. Indragning av kort räknas nämligen icke såsom straff, utan dylik åtgärd är endast avsedd att förhindra, att allmänna medel användas på icke avsett satt. 6. Där på grund av minskning i familjs barnantal eller av annan anledning prisrabatt skall nedsättas eller bortfalla, må likväl rabattkort, som dessförinnan utbekommits, till fullo utnyttjas. 7. Rabattkort må utställas å högst två till varje familj hörande personer. Korten må ej överlåtas. Rabattkort må icke utlämnas för längre tid än fyra veckor. De korten vidfogade kupongerna skola envar äga en giltighetstid av en vecka. Å varje kupong skall angivas den kvantitet smör, till inköp varav kupongen är bestämd, ävensom kupongens rabattvärde. Anm Barnavårdsnämnden synes böra erhålla frihet att utlämna korten i den ordning nämnden själv finner lämpligast och mest betryggande. Mellan olika tankbara utvägar må givetvis även väljas den, att korten översändas till vederbörande i allmanna posten, därvid mottagningsbevis eventuellt kan krävas. 8. Å rabattkort skall angivas ett eller flera försäljningsställen, varest kortet må utnyttjas. I den mån kommunen ej själv handhaver smörförsäljningen, har kommunen att träffa avtal med olika näringsidkare därom. Begagnade kuponger inlösas av kommunen mot kvitterad räkning månadsvis i pf t cr skott. 9. Statsbidrag till här ifrågavarande verksamhet utgår med . . . procent av kommunens kostnader för inlösen av kuponger till rabattkort; dock att Konungen må, där särskilda förhållanden inom viss kommun sådant påkalla, medgiva, att nämnda kostnader skola till större del eller i allo gäldas av statsmedel. De kostnader, som i övrigt må vara förbundna med verksamheten, skola gäldas av kommunen. Anm Förhöjning av statsbidraget bör kunna medgivas, därest följande tre villkor äro samtidigt uppfyllda, nämligen att det kommunala skattetrycket är högt, antalet barnrika familjer stort, samt att kommunen visat sig kunna handhava verksamheten pa elt tillfredsställande sätt. Med hänsyn till sistnämnda villkor kan förhöjt statsbidrag icke i något fall ifrågakomma under det första verksamhetsåret.

251* 10. Kommun, som önskar erhålla statsbidrag till här förevarande verksamhet, skall, därest icke annat följer av i punkt 13 angivna regler, före den 1 september det kalenderår, varunder verksamheten skall bedrivas, till vederbörande länsstyrelse ingiva skriftlig ansökan. Ansökan skall innehålla dels uppgifter i de avseenden, som omförmälas i punkt 4, dels ock utförlig plan för verksamhetens anordnande, därvid skall angivas, hur många familjer inom olika barnantalsklasser verksamheten beräknas komma att omfatta, de väntade kostnaderna för inlösen av rabattkuponger samt vilka åtgärder, som kommunen ämnar företaga för förhindrande av missbruk. 11. Länsstyrelse skall senast den 1 därpå följande oktober, sedan samtliga till länsstyrelsen inkomna ansökningar förberedande granskats, och erforderlig ytterligare utredning verkställts, till Kungl. Maj:t (socialdepartementet) insända framställning å det belopp, inom vilket statsbidrag för detta ändamål må av länsstyrelsen beviljas. Härvid skall i förekommande fall angivas sammanlagda beloppet av de statsbidrag, som på grund av punkt 13 skola utgå till kommuner inom länet. Anm. Statsbidragen fördelas av Kungl. Maj:t mellan länen och av länsstyrelserna mellan kommunerna. Länsstyrelsen synes dock i sin framställning till Kungl. Maj:t böra gradera kommunerna efter deras behov av statsbidrag till förevarande verksamhet. Härvid upptagas de kommuner, som under föregående år erhållit statsbidrag och som av denna anledning enligt punkt 13 i allmänhet skola erhålla statsbidrag framför andra kommuner, »ovanför strecket». 12. Sedan Kungl. Maj:t fastställt det belopp, inom vilket statsbidrag må av länsstyrelsen beviljas, har länsstyrelsen att meddela beslut i anledning av de från de särskilda kommunerna inkomna ansökningarna. Anm. Därest verksamheten skall omfatta samtliga arbetslösa och fattigvårdsunderstödda familjer med minderåriga barn och detta klientel skulle komma att under året starkt ökas på grund av stegrad arbetslöshet inom kommunen, må denna, efter särskild prövning, kunna få åtnjuta statsbidrag till högre belopp, än vad som i denna ordning beviljats. 13. Kommun, som beviljats statsbidrag till förevarande verksamhet, må, där icke annat följer av punkt 14, utan ny ansökning uppbära sådant bidrag även för kommande kalenderår. 14. Har kommun under tilländalupet år i väsentlig mån eftersatt de för denna verksamhet givna föreskrifterna och icke, i den mån så varit möjligt, förhindrat missbruk av dessa hjälpanordningar, äger länsstyrelsen dels bestämma, att statsbidrag icke skall utgå för nämnda år eller att det skall utgå med allenast jämkat belopp, dels ock, om särskilda förhållanden sådant påkalla, med verkan från och med nästkommande år, återkalla beslut om beviljande av statsbidrag. 15. Rekvisition å statsbidrag göres hos länsstyrelsen i efterskott för kalenderår och skall vara åtföljd, förutom av behöriga verifikationer i huvudskrift, jämväl av en redogörelse över den under året bedrivna verksamheten. Länsstyrelsen må från kommun infordra de rabattkortkuponger, för vars inlösen statsbidrag äskas. Formulär till rekvisition och redogörelse fastställes av Kungl. Maj:t. Efter granskning av rekvisitionen och de därvid fogade handlingarna har länsstyrelsen att till vederbörande utanordna för ändamålet godkänt belopp.

28—378846.

Statens offentliga utredningar 1938 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer 1 den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning.

Rättsskipning.

Fångvård.

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning.

F a s t egendom. J o r d b r u k med b i n ä r i n g a r . Betänkande med utredning och förslag rörande pr duktions- och avsättningsförhållandena inom trä gårdsnäringen. [5]

Vattenväsen. Skogsbruk.

Bergsbruk.

Industri. Byggnadsindustrien i Sverige. 2. Arbetsgivares och le tagares inkomster. [3J 3. Arbetslöshetens .omfattni och växlingar. [4]

Kommunalförvaltning

H a n d e l och sjöfart. Statens och k o m m u n e r n a s finansväsen.

Kommunikations väsen. Politi. Betänkande ang. omorganisation av polisskolan i Stockholm m. m. [1] Bank-, kredit- och penningväsen.

F ö r s ä k r i n g s väsen.

Nationalekonomi och socialpolitik. Betänkande i näringsfrågan. [6] Betänkande ang. barnbeklädnadsbidrag m. m. [7]

K y r k o väsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Förslag till revision av den svenska kyrkohandboken.

Hälso- och sjukvård.

F ö r s vars vilsen.

Allmänt näringsväsen. .

Utrikes ärenden. Internationell r ä t t .

Marcus Boktr.-A.-B., Sthlm 37884(