Betänkande om skolmåltiderna

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

A STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 4 5 : 47 SOCIALDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE OM

SKOLMÅLTIDERNA A V G I V E T AV

1941 ÅRS BEFOLKNINGSUTREDNING

S T O C K H O L M 19 4 5

Statens offentliga utredningar 1945 Kronologisk B e t ä n k a n d e m e d förslag till u t l ä n n i n g s l a g och lag ang å e n d e o m h ä n d e r t a g a n d e av u t l ä n n i n g i a n s t a l t eller förläggning. N o r s t e d t . 169 s. J u . B e t ä n k a n d e m e d förslag till o r g a n i s a t i o n av en luftf a r t s s t y r c l s e Dl. m . N o r s t e d t . 68 s. K. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e s ä r s k i l d a å t g ä r d e r vid återförandet till civil v e r k s a m h e t av till b e r e d s k a p s t j ä n s t g ö r i n g i n k a l l a d p e r s o n a l . Hseggström. 74 s. F ö . B e t ä n k a n d e a n g å e n d e den h u s l i g a u t b i l d n i n g e n . Beckm a n . 167 s. S. B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e yrkesu t b i l d n i n g av sjöfolk av m a n s k a p s g r a d s a m t å t g ä r d e r till h ö j a n d e av sjöfolkets a l l m ä n n a och m e d b o r g e r l i g a b i l d n i n g . I d u n . 370 s. E . U t r e d n i n g r ö r a n d e den t e k n i s k t v e t e n s k a p l i g a forskn i n g e n s o r d n a n d e . 7. F ö r s l a g till å t g ä r d e r för livsmed e l s f o r s k n i n g e n s o r d n a n d e . Hseggström. 150 s. H. Betänkande rörande Sveriges smalspåriga järnvägar. Del 1. A l l m ä n n a s y n p u n k t e r . I d u n . 10!) s. K. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e Sveriges s m a l s p å r i g a j ä r n v ä g a r . Del 2. B l e k i n g e n ä t e t s j ä r n v ä g a r . I d u n . 124 s. 1 p l . K. P r o m e m o r i a m e d förslag till a r r e u d e b e s t ä m m e l s e r för k o m m u n a l j o r d . M a r c u s . 56 s. J o . B e t ä n k a n d e och förslag r ö r a n d e effektivisering av s k y d d s h e m s e l e v e m a s e f t e r v å r d m . m . M a r c u s . 158 s. S. Utredningar angående ekonomisk efterkrigsplanering. 8. F r a m s t ä l l n i n g a r och u t l å t a n d e n f r å n k o m m i s s i o n e n för e k o n o m i s k e f t e r k r i g s p l a n e r i n g . 2. B e t ä n k a n d e m e d förslag t i l l vissa å t g ä r d e r i syfte att u n d e r d e p r e s s i o n s t i m u l e r a a v s ä t t n i n g e n av v a r a k t i g a k o n s u m t i o n s v a r o r m . ni. M a r c u s . 153 s. F l . I n v e s t e r i n g s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e m e d förslag till i n v e s t e r i n g s r e s e r v för b u d g e t å r e t 1945/46 av statliga, k o m m u n a l a och s t a t s u n d e r s t ö d d a a n l ä g g n i n g s a r b e t e n . M a r c u s , v i i j , 350 s. F i . Bilagor till i n v e s t c r i n g s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e med förslag till i n v e s t e r i n g s r e s e r v för b u d g e t å r e t 1945/46 av statliga, k o m m u n a l a och s t a t s u n d e r s t ö d d a a n l ä g g n i n g s a r b e t e n . M a r c u s . 83 s. F'i. S o c i a l p o l i t i k e n s e k o n o m i s k a v e r k n i n g a r . Av C. Welinder. B e c k m a n . 113 s. S. S t a d s p l a n e u t r e d n i n g e n 1942. 3. F ö r s l a g till byggnadslag m . m . V. P e t t e r s o n . 646 s. J u . B e t ä n k a n d e m e d förslag till n y o r g a n i s a t i o n av kyrkomusikerbefattningarna m. m. Del 1. Hseggström. 208 s. E . S t a t s m a k t e r n a och f o l k l m s h å l l n i n g e n u n d e r den till följd av s t o r m a k t s k r i g e t 1939 i n t r ä d d a k r i s e n . Del 5. Tiden j u l i 1943—juni 1944. I d u n . 484 s. F o . N o r m a l b r a n d o r d n i n g för s t ä d e r , k ö p i n g a r och m u n i c i pal s a m h ä l l e n . N o r s t e d t . 21 s. K. N o r m a l b r a n d o r d n i n g för l a n d s k o m m u n e r . Alternativ 1. F ö r k o m m u n e r m e d b y g d e b r a n d f ö r s v a r e t och skogsb r a n d f ö r s v a r e t s a m o r d n a d e . N o r s t e d t . 21 s. K. N o r m a l b r a n d o r d n i n g för l a n d s k o m m u n e r . Alternativ 2. F ö r k o m m u n e r , i vilka s k o g s b r a n d f ö r s v a r e t o r d n a t s för sig. N o r s t e d t . 22 s. K. B e t ä n k a n d e och förslag r ö r a n d e u p p l y s n i n g s v e r k s a m h e t om och i n o m försvaret. Katalog- o. Tidskriftstryck. 142 s. FÖ. U n g d o m e n och nöjeslivet. Ungdomsvårdskommitténs b e t ä n k a n d e del 3. Hseguström. 371 s. J u . S o c i a l v å r d s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e . 10. Statistisk u n dersökning angående fol:pensionärernas bostadsförh å l l a n d e n m . m . B e c k m a n . 108 s. S. Betänkande angående grundpenningväsendet. Marcus. 64 s. H. B e t ä n k a n d e och förslag a n g å e n d e s t a t s b i d r a g till byggn a d e r för f o l k s k o l e v ä s e n d e t . Hseggström. 83 s. E . K o m m i t t é n s för p a r t i e l l t a r b e t s f ö r a b e t ä n k a n d e n . Bil a g a n r 1. E i k t l i n j e r för s k a p a n d e av s o c i a l v ä s e n d e t s f o r s k n i n g s o r g a n i s a t i o n . Av H j . C e d e r s t r ö m . I d u n . xx 296 s. i p l . S.

förteckning; 27. 1944 å r s u p p b ö r d s b e r e d n i n g s b e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g till o m l ä g g n i n g av u p p b ö r d e f ö r f a r a n d e t . M a r c u s . 589 s. Fi. 28. S t r a f f r ä t t s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e m e d förslag till ändr i n g a r av strafflagen för k r i g s m a k t e n i vad d e n b e r ö r b r o t t m o t s t a t e n och a l l m ä n h e t e n N o r s t e d t . 86 s. J u . 29. S t r a f f r ä t t s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e m e d förslag till ändr a d l a g s t i f t n i n g o m ä m b e t s b r o t t av p r ä s t . N o r s t e d t 26 s. J u . 30. U t r e d n i n g a r a n g å e n d e e k o n o m i s k e f t e r k r i g s p l a n e r i n g . 9. F r a m s t ä l l n i n g a r och u t l å t a n d e n från k o m m i s s i o n e n för e k o n o m i s k e f t e r k r i g s p l a n e r i n g . 3. B e t ä n k a n d e ang å e n d e den svenska h a n d e l s p o l i t i k e n efter k r i g e t m . m . M a r c u s . 124 s. F i . 31. U t r e d n i n g a r a n g å e n d e e k o n o m i s k e f t e r k r i g s p l a n e r i n g 10. S y s s e l s ä t t n i n g s u n d e r s ö k n i n g a r . M a r c u s . 224 s. Vi. 32. B e t a n k a n d e a n g å e n d e d y r o r t s g r u p p e r i n g e n . Hseggström. 400 s. F i . 33. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e y r k e s u t b i l d n i n g e n i N o r r l a n d . Sv. T r y c k e r i AB. 304 s. J o . 34. B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e k o m m i s s i o n ä r s v ä s e n d e t v i d s t a t e n s f ö r v a l t n i n g s m y n d i g h e t e r m . m . V. P e t t e r s o n . 160 s. S. 35. 1944 å r s s k a t t e s a k k u n n i g a . 1. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g a n g å e n d e vissa s p ö r s m å l på den a l l m ä n n a k o m m u n a l b e s k a t t n i n g e n s o m r å d e . V. P e t t e r s o n . 231 s. F i . 36. U t r e d n i n g a r a n g å e n d e e k o n o m i s k e f t e r k r i g s p l a n e r i n g . 11. F r a m s t ä l l n i n g a r och u t l å t a n d e n från k o m m i s s i o n e n för e k o n o m i s k e f t e r k r i g s p l a n e r i n g . 4. B e t ä n k a n d e ang å e n d e vissa a r b e t s m a r k n a d s f r å g o r m . m . Marcus. 91 s. F i . 37. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e r e v i s i o n av k o m m u n a l a f o n d b i l d n i n g s l a g e n m . m . Hseggström. SO s. F'i. 38. K o m m u n i n d e l n i n g s k o m m i t t é n . 2. B e t ä n k a n d e m e d förslag till r i k t l i n j e r för en r e v i s i o n av r i k e t s i n d e l n i n g i borgerliga p i i i n ä r k o m m u n e r . Hseggström. 346 s. S. 39. K o m m u n i n d e l n i n g s k o m m i t t é n . 3. B i l a g o r till k o m m u n i n d e l n i n g s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e m e d förslag t i l l riktlinjer för en r e v i s i o n av r i k e t s i n d e l n i n g i b o r g e r l i g a p r i m ä r k o m m u n e r . Hseggström. 124 s. S. 40. U t r e d n i n g r ö r a n d e den t e k n i s k t - v e t e n s k a p l i g a forskn i n g e n s o r d n a n d e . 8. Slutbetänkande, m e d u t r e d n i n g o m s i l i k a t k e m i s k forskning och l ä d e r f o r s k n i n g m . m . Hseggström. 94 s. JI. 41. 1941 års r e u m ä t i k e r v å r d s s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e . Del 3 . U t r e d n i n g om r e u m a t i k e r v å r d e n s u t b y g g a n d e och vidt a g a n d e i övrigt av å t g ä r d e r för de r e u m a t i s k a sjukd o m a r n a s b e k ä m p a n d e . I d u n . 194 s. S. 42. U t r e d n i n g a r a n g å e n d e e k o n o m i s k e f t e r k r i g s p l a n e r i n g . 12. F r a m s t ä l l n i n g a r och u t l å t a n d e n från k o m m i s s i o n e n för e k o n o m i s k e f t e r k r i g s p l a n e r i n g . 5. B e t ä n k a n d e ang å e n d e ö v e r v a k n i n g av k o n k u r r e n s b e g r ä n s a n d e föret e e l s e r i n o m n ä r i n g s l i v e t . M a r c u s . 175 s. F i . 43. 1940 å r s s k o l u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e n och u t r e d n i n g a r . Bilaga 5. S k o l u n g d o m e n s v ä g l e d n i n g t i l l u t b i l d n i n g och y r k e . Av E . N e y m a r k . I d u n . 277 s. E . 44. 1940 å r s s k o l u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e n och u t r e d n i n g a r . Bilaga 4. Lärj n n g u r v a l e t till s t u d i e l i n j e r m e d den n u v a r a n d e r e a l s k o l a n s m å l . Av E . D a h r . I d u n . 123 s. E . 45. 1940 å r s s k o l u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e n och u t r e d n i n g a r . 5. Skolans b e t y g s s ä t t n i n g . I d u n . 89 s. E . 40. S o c i a l v å r d s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e . 11. U t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e r e v i s i o n av l a g e n o m f o l k p e n s i o n e r i n g . V. P e t t e r s o n . 296 s. S. 47. B e t ä n k a n d e o m s k o l m å l t i d e r n a . ' B e c k m a n . 322 s., 1 bil. S.

inm Om särskild t r v c k o r t ej a n g i v e s , är t r y c k o r t e n S t o c k h o l m . B o k s t ä v e r n a med fetstil utt'ora b e g y n n e l s e b o k s t ä v e r n a till d e t d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket u t r e d n i n g e n avgivits, t. ex. E. = e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t . J o . = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . E n l i g t k u n g ö r e l s e n den 3 febr. 1922 a n a . s t a t e n s offentlica u t r a a m n a a r s y t t r e a n o r d n i n g (nr 98) u t g i v s s u t r e d n i n g a r n a i o m s l a g m e d e n h e t l i g färg för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R

1945:47

SOCIALDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE OM

SKOLMÅLTIDERNA A V G I V E T AV

1 9 4 1 ARS

BEFOLKNINGSUTREDNING

STOCKHOLM 1945 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI ("1630 4 5 ;

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

Skrivelse till Konungen

5 Kap.

Inledning 1. Statsmakterna och skolbarnsbespisningen 2. De politiska partierna och skolbarnsbespisningen 3. Befolkningsutredningens undersökningar beträffande skolbarnsbespisningen

9 9 14

1.

15 Kap.

2.

Skolbarnsbespisningen i vissa främmande länder

17 Kap.

3.

Befolkningskommissionens förslag av 1938 om anordnande av skolmåltider

21 Remissyttranden om skolmåltider

29 Kap.

4.

över befolkningskommissionens förslag av 1938

Kap.

5.

Skolbarnsbespisningens hittillsvarande omfattning och k a r a k t ä r . . 1. Folkskolan 2. Högre skolor

58 58 67

Kap.

6.

Behovet av skolmåltider 1. Folkskolan 2. Högre skolor Skolmåltiderna och näringsstandarden Skolmåltiderna och husmödrarnas arbetsbörda Skolmåltiderna, skolan och hemmen Erfarenheter av skolmåltiderna

70 70 83 88 100 102 103

Kap.

7.

Skolmåltider öppna för alla

105 Kap.

8.

Fria skolmåltider

114 Kap.

9.

Lokaler för skolmåltiderna 1. Folkskolan

128 128

2.

134 Högre skolor

Kap. 10.

Lokalernas inredning och utrustning

153 Kap. 11.

Personal till skolmåltiderna

157 Kap. 12.

Skolmåltidernas sammansättning och anordnande 166 1. Näringshygieniska krav på skolmåltiden 166 2. De nuvarande skolmåltiderna ur näringshygienisk synpunkt 167 3. Olika förslag till skolmåltider 174 4. Befolkningsutredningens förslag till utformning av skolmåltiden 176 Skolmåltiderna och skolköksundervisningen. Skolträdgårdsverksamheten 183

Kap. 13. Kap. 14.

Frukostrastens längd

4 Sid.

Kap. 15.

Kontroll och organisation

187 Kap. 16.

Statsbidragssystemet för skolmåltiderna 1. Nuvarande kostnadsfördelning 2. Allmänna synpunkter 3. Befolkningsutredningens förslag 4. Övervägt bidragsalternativ 5. Vissa detaljspörsmål 6. Frågan om övergångsformer 7. Sammanfattning

191 191 191 197 200 203 205 206

Kap. 17.

Statsbidragssystemet för skolmåltidslokaler och inventarier 1. Skolmåltidslokaler 2. Inventarier i skolmåltidslokalerna

209 209 212

Kap. 18.

Det administrativa förfarandet kring statsbidragen 1. Gällande bestämmelser 2. Befolkningsutredningens förslag

214 214 214

Kap. 19.

Kostnadskalkyler 1. Folkskolan 2. Högre skolor

220 220 225

Kap. 20.

Sammanfattning

229 Förslag till kungörelse angående statsbidrag till anordnande av skolbarnsbespisning Förslag till kungörelse angående statsbidrag till anordnande av elevbespisning Särskilt y t t r a n d e av riksdagsman, lektor Erik Arrhén Särskilt y t t r a n d e av skolöverläkaren, docenten C. AV. Herlitz Bilagor:

1.

2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9.

243 247 253 254

Tabeller belysande skolbarnsbespisningens omfattning och karaktär samt därmed sammanhängande problem inom folkskolan läsåret 1942/43 och höstterminen 1943 259 Skoldistriktens svar på frågan varför icke alla barn u t n y t t j a t en skolmåltid öppen för alla 276 Inventarieförteckning för skolbarnsbespisning 282 Skolkökslokaler och skolmåltider. Av f. folkskolinspektören Fritz Bäckström 287 Tabeller belysande befolkningsutredningens förslag till statsbidragssystem jämte olika alternativ till detta 291 Utkast till övergångsbestämmelser till kungörelsen angående statsbidrag till anordnande av skolbarnsbespisning 315 Utkast till övergångsbestämmelser till kungörelsen angående statsbidrag till anordnande av elevbespisning 316 Förslag till olika formulär 317 Kartogram över andelen bespisade och icke bespisade folkskolebarn länsvis hösten 1943.

TILL K O N U N G E N .

I direktiven för befolkningsutredningens arbete erinrades bland annat om att vissa av befolkningskommissionens under åren 1935—1938 avgivna förslag icke föranlett åtgärder och att en översikt av dessa förslag borde utarbetas

6 samt en granskning och genomarbetning därav ske i syfte att möjliggöra en behandling av de förslag, som syntes praktiskt genomförbara. Med anledning av vad departementschefen sålunda anfört har till befolkningsutfedningen överlämnats befolkningskommissionens den 31 januari 1938 avgivna betänkande i näringsfrågan (SOU 1938: 6) samt däröver avgivna remissyttranden. Befolkningsutredningen har i slutet av 1943 till behandling upptagit det i ovannämnda betänkande framlagda förslaget om anordnande av skolmåltider särskilt med hänsyn till skolmåltidernas framtida utformning, omfattning och rationella anordnande. För att tillföra utredningen största möjliga sakkunskap tillsattes en särskild s. k. socialpedagogisk delegation i november 1943. Till ledamöter av denna delegation kallades ledamoten av riksdagens första kammare, folkskolläraren Lars V. Linden, ordförande, filosofie magistern, fru Carin Boalt och skolöverläkaren, docenten C. W. Herlitz. Delegationen påbörjade sitt arbete i december 1943 med vissa preliminära diskussioner angående skolmåltidernas utformning. Delegationen fann, att de olika med skolmåltiderna sammanhängande problemen borde bli föremål för en omfattande statistisk undersökning inom landets alla skoldistrikt, och efter givet bemyndigande av Kungl. Maj:t verkställdes våren 1944 en sådan. Sedan denna undersökning färdigställts i juni samma år, tillkallades som ledamöter av den socialpedagogiska delegationen ytterligare följande personer: ledamoten av riksdagens första kammare, lektorn Erik Arrhén, f. folkskolinspektören F. E. Bäckström, ledamoten av riksdagens andra kammare, överläraren Hildur Nygren, ledamoten av riksdagens första kammare, agronomen Ivar Persson, ledamoten av riksdagens andra kammare, sekreteraren Adolf V. "VVallentheim. Delegationens egentliga arbete påbörjades i juli 1944. Vid utarbetandet av de föreliggande förslagen om skolmåltider, särskilt beträffande statsbidragssystemets framtida utformning, har såsom expert anlitats taxeringsrevisorn Oscar Östman. De olika statistiska undersökningar, vilka refereras i betänkandet, ha utförts och bearbetats av Stockholms stads statistiska kontor under ledning av aktuarien Wilhelm Romberg, vilken även i övrigt biträtt vid utformandet av förslagen. Samråd beträffande olika delar av betänkandet har ägt rum med följande personer: skolköksinspektrisen vid Stockholms folkskoledirektion, fröken Ellen Enström, löjtnanten vid Kungl. arméförvaltningens intendenturavdel ning Bertil Eriksson, folkskollärarinnan Ebba Hinde-Wennhagen, Rebbelberga, rektorn vid Ateneums skolköksseminarium Greta Kastman, folkskolläraren S. R. Kärrlander, Undrom, f. folkskolinspektören E. Moberger, Västervik, överläkaren Folke Möller, Sollefteå, konsulenten i Kungl. skolöverstyrelsen, fröken Ebba Virgin. Delegationen har tagit del av dels en från Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund till befolkningsutredningen i mars 1943 överlämnad undersökning rörande anordnandet av skolmåltider, vilken verkställts inom förbundets kvinnoklubbar dels en skrivelse av den 25 oktober 1945 från svenska barn-

7 läkarförbundets styrelse till förmån för bibehållande av behovsprövningen vid skolmåltiderna. Delegationen har dessutom varit i tillfälle att taga del av de erfarenheter, som framkommit vid den av kommittén för folkhälsa och folknäring i Västernorrlands län anordnade försöksverksamheten med skolbarnsbespisning vid ett par folkskolor i Västernorrland vårterminen 1943 — vårterminen 1945. Frågan om skolmåltidslokalernas inredning, planmässiga disposition, kökens organisationsproblem etc. är föremål för en särskild undersökning inom befolkningsutredningen genom de som experter tillkallade arkitekterna Carl-Axel Acking, Curt Björklund, Sven Hesselgren, Göran Stendahl och Helge Zimdahl i samråd med ovannämnda fru Boalt och fröken Enström. Det material, som framkommer vid denna undersökning, kommer att publiceras i särskild ordning. Under september—oktober 1945 ha socialpedagogiska delegationens utredningar och förslag upptagits till prövning av befolkningsutredningen. I befolkningsutredningens överläggningar ha deltagit förutom socialpedagogiska delegationens ledamöter även utredningens delegation för hem- och familjefrågor, bestående av fru Signe Höjer, fröken Karin Collin, inspektrisen Ingrid Osvald, filosofie doktorn Hanna Rydh, fru Annie "Wallentheim samt fru Gertrud Wiklund. Resultaten av dessa gemensamma överläggningar utgöras av föreliggande betänkande. Utredningens ordförande, undertecknad Erlander, har icke ansett sig böra ta ställning till i betänkandet framlagda förslag. Avvikande meningar ha redovisats av ledamöterna i den socialpedagogiska delegationen Arrhén och Herlitz. Som sekreterare vid betänkandets utarbetande har politices magistern Göran Tegnér tjänstgjort. 1941 års befolkningsutredning ber härmed få överlämna betänkande om skolmåltiderna. Stockholm den 16 november 1945. Underdånigst TAGE E R L A N D E R CURT GYLLENSWÄRD

ALF JOHANSSON

STEN WAHLUND

För socialpedagogiska delegationen LARS V. LINDEN / Göran

Tegnér.

9 K A P I T E L 1. Inledning. 1. Statsmakterna och skolbarnsbespisningeii. Skolbarnsbespisning har på sina håll förekommit sedan ganska länge i vårt land. Det omtalas sålunda, att barnbespisning inom folkskolan förekom så tidigt som 1845. Först i slutet av 1800-talet kunde man dock iakttaga ett allmännare intresse för denna verksamhet. I allmänhet har det varit städerna, som gått i spetsen och bespisningen har där i regel ordnats antingen av enskilda föreningar (t. ex. Röda Korset) eller av de kommunala myndigheterna. Staten liar först från och med budgetåret 1937/38 börjat anvisa bidrag till anordnande av skolbarnsbespisning. På femte huvudtiteln i 1937 års statsverksproposition uppfördes då ett anslag »Bidrag till anordnande av skolbarnsbespisning» på 200 000 kronor, närmast föranlett av framställningar från ett par länsstyrelser. Departementschefen fann också »frågan om statliga åtgärder för främjande av en rationell skolbarnsbespisning» vara »ur principiell synpunkt av stor räckvidd» och hänvisade i övrigt till de förslag i ämnet, som befolkningskommissionen kunde väntas avge. De framställningar, socialministern närmast stödde sig på, begränsade emellertid frågan till att gälla »att i de av krisen svårast hemsökta delarna av landet provisoriskt medverka i en viktig och behjärtansvärd social hjälpaktion». Riksdagen beviljade de äskade medlen och framhöll tillika, att eventuellt anslag under kommande budgetår borde upptagas å åttonde huvudtiteln. Bestämmelserna angående statsbidraget meddelades i kungörelsen S F S 267/1937. Enligt denna kungörelse kunde skoldistrikt på landsbygden, som anordnade skolbarnsbespisning, tillerkännas statsbidrag till bestridande av de därmed förenade kostnaderna, under förutsättning att inom distriktet behov av sådan bespisning ävensom av statsbidrag därtill förelåg med hänsyn till rådande arbetslöshet eller annan därmed jämförlig omständighet. Statsbidrag kunde som regel utgå med högst 50 % av skoldistriktets utav länsstyrelsen godkända verkliga kostnader för bespisningen. Då särskilda förhållanden därtill föranledde, kunde bidraget utgå efter ett högre procenttal, dock högst med 80 % av kostnaden. Det tillkom Kungl. Maj:t att fatta beslut om fördelningen av anslaget mellan de olika länen. Länsstyrelsen i sin tur bestämde, med Adlken procent av kostnaden statsbidraget skulle utgå. Skoldistrikt, som tillerkänts statsbidrag, hade enligt 6 § att bland annat tillse, att samtliga barn vid skola, där statsunderstödd skolbarnsbespisning var anordnad, om möjligt varje läsdag kostnadsfritt erhöllo en måltid under den tid, bespisningen pågick vid skolan. I skrivelse den 30 augusti 1937 hemställde skolöverstyrelsen, att anslaget

10 för skolbarnsbespisningen för budgetåret 1938/39 måtte uppföras med 250 000 kronor. Chefen för ecklesiastikdepartementet föreslog därefter i statsverkspropositionen till 1938 års riksdag ett anslag på 300 000 kronor, vilket riksdagen också biföll. I januari 1938 avlämnade befolkningskommissionen sitt förut omnämnda betänkande i näringsfrågan, vari bland annat ingick ett förslag om en väsentlig utbyggnad av skolbarnsbespisningen, syftande till allmänna, fria skolmåltider. Förslagets närmare utformning samt remissyttrandena framgå av kap. 3 och 4. Befolkningskommissionens förslag om skolmåltider kom emellertid aldrig att framläggas för riksdagen. I 1939 års statsverksproposition, åttonde huvudtiteln, framhöll dock chefen för ecklesiastikdepartementet, att han ville giva sin anslutning »till de synpunkter, som varit för befolkningskommissionen vägledande vid utformandet av det föreliggande förslaget». Han påpekade vidare, att »en konsekvent genomförd skolbarnsbespisning ter sig som ett önskemål icke blott för folkskoleväsendet utan även — och framför allt — från allmänna sociala utgångspunkter. Tiden är emellertid ännu icke inne för ett ställningstagande till de svårlösta och ekonomiskt vittsyftande spörsmål, som äro förknippade med nämnda förslag. Det synes lämpligt att inhämta ytterligare någon tids erfarenhet av den nu gällande ordningen, innan — efter den överarbetning av det föreliggande förslaget, som kan befinnas erforderlig — mera definitiva åtgärder vidtagas». Departementschefen fann vidare, att de nuvarande bestämmelserna borde underkastas viss omarbetning i syfte att erhålla en klarare karakteristik av de förhållanden, som böra konstituera rätt till statsbidrag. Han hemställde slutligen bland annat »för att bereda möjligheter till att snabbare än den nuvarande anslagsramen medger inhämta praktiska erfarenheter rörande skolbarnsbespisningen» om en anslagshöjning med 200 000 kronor till 500000 kronor, vilken hemställan riksdagen även biföll. Den kungörelse, som utfärdades efter detta — S F S 170/1939 — preciserade närmare förutsättningarna för statsbidrag. Medan 1 § förut hade innehållit den bestämmelsen, att skoldistrikt på landsbygden kunde tillerkännas statsbidrag »under förutsättning att inom distriktet behov av sådan bespisning ävensom av statsbidrag därtill föreligger med hänsyn till rådande arbetslöshet eller annan därmed jämförlig omständighet» kom paragrafen nu att som förutsättningar för statsbidrag angiva »dels att inom distriktet behov av sådan bespisning föreligger med hänsyn till arbetslöshet, antalet barnrika familjer med särskilt låg inkomst, antalet barn med långa skolvägar eller annan därmed jämförlig omständighet, dels ock att distriktet med hänsyn till det kommunala skattetrycket är i behov av statsbidrag till bestridande av nämnda kostnader eller på grund av särskilda omständigheter finnes böra erhålla sådant bidrag». Samtidigt ändrades kungörelsen därhän, att det förut stipulerade villkoret för statsbidrags erhållande — nämligen att samtliga barn i skolan deltogo i bespisningen — uppmjukades så, att Kungl. Maj:t på framställning av vederbörande länsstyrelse skulle kunna tilldela skoldistrikt statsbidrag utan hinder

11 av, att bespisningen icke anordnades i sådan omfattning. Syftet härmed var att åstadkomma en friare behovsprövning inom ramen av tillgängliga anslagsmedel. I 1940 års åttonde huvudtitel föreslogs under inflytande av det statsfinansiella läget men även av det skälet att »vissa reservationer från tidigare budgetår kunna stå till förfogande vid utdelningen av statsbidrag för budgetåret 1940/41» en sänkning av anslaget till 400 000 kronor. En motion i andra kammaren (nr 107, herr Viklund m. fl.) hemställde om oförändrat anslag med bland annat följande motivering: »Att statsmakterna under rådande förhållanden äro nödsakade att nedskära sin bidragsverksamhet på olika områden, ter sig för var och en helt naturligt. Men trots insikten om nödvändigheten härav torde det kunna sägas, att besparingsåtgärder, som i detta fall föreslagits, röra ett synnerligen ömtåligt område. Sedan numera erfarenhet allmänt vunnits angående skolbarnsbespisningens betydelse, råder bland såväl föräldrar som lärare och läkare en odelad mening, att statsmakterna genom bidrag till denna verksamhet möjliggjort en av de allra värdefullaste sociala åtgärder. Den måltid av närande och varm mat, som genom skolbarnsbespisningen under en längre sammanhängande tid kunnat beredas skolpliktiga barn från barnrika familjer med knappa inkomstförhållanden samt barn med långa skolvägar, har nämligen haft den största betydelse för både resultatet av barnens skolarbete och deras hälsotillstånd. Samtidigt har verksamheten givetvis inneburit en värdefull och behövlig ekonomisk hjälp för hemmen, där försörjningsfrågan vållar bekymmer, liksom också mödrarna härigenom beretts en icke ringa lättnad i sitt arbete och sina omsorger.» Riksdagen lämnade dock motionen utan avseende och gick med på anslagssänkningen. Den kungörelse (SFS 185/1940), som nu utkom—• och som efter ett uttalande av 1940 års lagtima riksdag icke som förut fick sin giltighet tidsbegränsad till ett bestämt budgetår — stadgade även, att länsstyrelse ägde föreskriva eller medgiva undantag från villkoret, att samtliga barn skulle deltaga i bespisningen. I 1941 års åttonde huvudtitel bibehölls anslaget oförändrat med 400 000 kronor på grund av befintliga reservationer, uppgående till 150 000 kronor, på föregående års anslag, och departementschefen förutsatte, att understödsverksamheten kunde »i skälig omfattning utvidgas, även om någon anslagshöjning för nästa budgetår icke kommer till stånd». I anslutning härtill framhöll han vidare: »Så begränsade som de tillgängliga anslagsmedlen dock bliva, är det av den största vikt, att bespisningen anordnas så rationellt som möjligt och att endast de barn, som verkligen äro i behov av ifrågavarande skolmåltider, bli delaktiga i den statsunderstödda skolbarnsbespisningen.» Departementschefen fann det dock ådagalagt, att »en väsentlig utökning av den statliga understödsverksamheten mångenstädes är önskvärd. Särskilt gäller detta i fråga om västkustlänen och de nordligare länen. Att kommunernas intresse för skolbarnsbespisningen påtagligt stegrats framgår av

12 de sökta bidragsbeloppens starka ökning. Utredningsmaterialet synes också utvisa, att skolbarnsbespisningen, vilken ju för närvarande i viss mån har karaktären av försök, medfört en glädjande förbättring av skolbarnens allmänna hälsotillstånd och även av deras förmåga att tillgodogöra sig undervisningen. Bespisningen motverkar de särskilt för barnen menliga följderna av sänkt levnadsstandard och minskad tillgång på livsmedel. Såsom speciellt från Norrbottens län framhållits, har den fortgående rationaliseringen inom skolväsendet medfört en stark ökning av antalet barn, som måste dagligen äta ett mål i skolan. Från läkarhåll vitsordas allmänt såsom ur näringssynpunkt olämpligt, att barnen äro helt hänvisade till den kost, de själva medföra.» En motion i andra kammaren (nr 75, fru Västberg m. fl.) förordade en höjning av anslaget från 400 000 kronor till 1 000 000 kronor. Riksdagen avslog dock motionen och biföll Kungl. Maj:ts anslagsäskande. Vid 1942 års riksdag skedde en väsentlig höjning av anslaget. I en kungl. proposition (nr 169/1942) hemställde chefen för ecklesiastikdepartementet om en höjning av anslaget till 1 000 000 kronor. Som grund för departementschefens hemställan låg en av dåvarande undervisningsrådet J. Weijne utarbetad promemoria angående åtgärder för rationalisering av den statsunderstödda skolbarnsbespisningen och därmed sammanhängande frågor. Utredningsmannen hade närmast haft till uppgift »att söka skapa garantier för att de anslagsmedel, som kunde komma att ställas till förfogande för ändamålet, skulle komma att utnyttjas på effektivaste sätt och användas för att i första hand tillgodose det mest trängande behovet». Utredningsmannen kom härvid till den slutsatsen, att statsbidragsbestämmelserna borde undergå vissa modifikationer, vilka borde »i icke oväsentlig grad främja en utvidgning och effektivisering av skolbarnsbespisningen och sålunda medverka till att utvinna största möjliga resultat av anslagsmedlen». De undersökningar, som utredningsmannen gjort, och däröver avgivna yttranden fann departementschefen »ha bekräftat min uppfattning, att en väsentlig höjning av ifrågavarande anslag torde vara ofrånkomlig». Riksdagen biföll också Kungl. Maj:ts anslagsäskande. Den kungörelse, som utfärdades angående statsbidrag till anordnande av skolbarnsbespisning (SFS 262/1942) och som ännu är gällande, företer därefter väsentliga förändringar i jämförelse med tidigare. Sålunda kan statsbidrag i undantagsfall, efter medgivande av länsstyrelsen, även utgå för kostnader för i skolbarnsbespisningen deltagande barn, vilka icke uppnått den för skolgång bestämda åldern. Vid statsunderstödd skolbarnsbespisning enligt denna kungörelse skall bland annat iakttagas, att bespisningen i första hand bör stå öppen för barn med lång skolväg, klena eller sjuka barn, barn från hem med svag ekonomisk ställning samt barn, vilka eljest icke kunna under frukostrasten erhålla en ur näringssynpunkt fullgod måltid i sina hem. Vidare gäller, att skolmåltid skall tillhandahållas kostnadsfritt eller mot avgift, som icke får överstiga skoldistriktets självkostnad för måltiden. Av-

13 gift må upptagas, då målsman för barn, som deltager i bespisningen, befinnes utan svårighet kunna erlägga avgiften. Vid 1943 års riksdag skedde åter en anslagsökning, denna gång betydligt kraftigare. I proposition nr 206 hemställde sålunda chefen för ecklesiastikdepartementet om att anslaget till bidrag för anordnande av skolbarnsbespisning måtte höjas från 1 000 000 kronor till 2 250 000 kronor. Till grund för detta anslagsäskande låg en hemställan från skolöverstyrelsen om en anslagshöjning med 500 000 kronor till 1 500 000 kronor. Denna framställning underställdes 1941 års befolkningsutredning för yttrande, varefter befolkningsutredningen i sin tur föreslog, att anslaget måtte uppföras med 2 750 000 kronor. Befolkningsutredningen hade företagit en särskild utredning rörande omfattningen av den skolbarnsbespisningsverksamhet, som — med eller utan statsunderstöd — ägt rum under läsåret 1940/41, och hade därjämte inhämtat särskilda uppgifter rörande den statsunderstödda bespisningsverksamheten under läsåret 1941/42. Därav fann befolkningsutredningen, att behovet av skolbarnsbespisning väsentligt ökat, och dess promemoria utmynnade i en framställning om nyss nämnda anslagshöjning. Departementschefen ansåg för sin del, att det aktuella behovet av bespisning inom sådana distrikt, där påtagligt intresse för saken kommit till uttryck, kunde tillgodoses med ett anslag på 2 250 000 kronor, vilket belopp han hemställde, att riksdagen måtte bevilja. Höjningen motiverades av önskemålet, att skoldistrikten skulle få en större del av sina kostnader för bespisningen täckt samt erhålla möjlighet att öka antalet bespisningsdagar. Därjämte avsågs att stimulera intresset för- verksamheten i skoldistrikt, där skolbarnsbespisning ännu icke förekom. Samtidigt ville departementschefen — sedan 1942 års riksdag ifrågasatt, huruvida icke stadskommuner, som fyllde de i bidragskungörelsen angivna förutsättningarna, även borde kunna ifrågakomma till erhållande av statsbidrag och en motion i andra kammaren 1943 (nr 104) påyrkat detsamma — medgiva, att »även städer på samma villkor som landskommuner skola kunna från och med nästa budgetår komma i åtnjutande av statsbidrag till skolbarnsbespisning». Riksdagen biföll departementschefens hemställan. 1944 års riksdag beviljade samma anslag. I 1945 års statsverksproposition, åttonde huvudtiteln, föreslogs en anslagshöjning med 750 000 kronor till 3 000 000 kronor. Departementschefen stödde sig i sin hemställan på en framställning från skolöverstyrelsen, där överstyrelsen bland annat påpekat följande: »Skolbarnsbespisningen är i nuvarande försörjningsläge en fråga av betydande social vikt. Då det vidare kan förmodas, att den stundande fredskrisen kommer att medföra ett ytterligare behov av understöd till bespisningen, anser överstyrelsen det för sin del ofrånkomligt att anslaget — — — höjes för nästkommande budgetår — . Överstyrelsen anser sig icke böra föreslå ett lägre anslag för nästkommande budgetår än 3 000 000 kronor.» Riksdagen biföll departementschefens hemställan.

14 Skolöverstyrelsen har i sina petita för budgetåret 1946/47 hemställt om en höjning av anslaget till anordnande av skolbarnsbespisning med 1 000 000 kronor till 4 000 000 kronor. Slutligen kan nämnas, att statsbidrag även utgått till en av kommittén för folkhälsa och folknäring i Västernorrlands län med bidrag från landstinget anordnad försöksverksamhet med skolbarnsbespisning. Denna verksamhet har ägt rum vid ett par folkskolor under tiden vårterminen 1943—vårterminen 1945. Försöksverksamheten har numera avslutats. (Se vidare härom s. 168.) Skolbarnsbespisningen 1937—1946. Budgetår

Anslag

Statens nettoutgifter B elopp

1937/38 1938/39 15)39/40 1940/41 1941/42 1942/43 1943/44 1944/45 1945/46

200 000 300 000 500 000 400 000 400 000 1000 000 2 250 000 2 250 000 3 000 000

i

Begärda statsbidrag

k r o n e r

149 793 208 709 446 789 495 958 602 141 841163 1 742 841

535 000 700 000 1000 000 drygt 1 289 791 1 866 880 2 700 000 3 260 000 4 158 440

2. De politiska partierna och skolbarnsbespisningen. De politiska partierna ha i sina program eller andra offentliga uttalanden visat intresse för anordnande av skolmåltider, sökt klargöra denna verksamhets betydelse för såväl skolan som hemmen samt hävdat vikten av en ytterligare utbyggnad därav. I den för det socialdemokratiska partiets politik normgivande programskriften »Arbetarrörelsens efterkrigsprogram. De 27 punkterna med motivering» (Stockholm 1944) heter det: »Vid sidan av de åtgärder, som går ut på att förbättra levnadsstandarden, erfordras i hälsoarbetet speciella åtgärder av olika slag. Sålunda bör programmet om fria skolmåltider åt alla skolbarn efterhand bli fullständigt genomfört. I det fallet ligger vi efter i utvecklingen jämfört med flera andra länder. Den fria skolmåltiden är av särskild betydelse på landsbygden, där fortfarande många barn har så långa skolvägar, att de inte hinner hem på frukostrasten och får leva på matsäckskost ända tills de kommer hem sent på eftermiddagen. Skolmåltiden lättar arbetsbördan i barnrikehemmen, hjälper de förvärvsarbetande mödrarna och den förbättrar på ett påtagligt sätt många barns allmäntillstånd och förmåga att tillgodogöra sig undervisningen.» Det kan vidare nämnas, att socialdemokratiska kvinnoförbundet genom sina lokalavdelningar år 1942 företog en undersökning angående anordnandet av skolmåltider.

15 Högern har icke mera deciderat uttalat sig angående behovet av skolmåltider; i den av riksdagsman, lektor Erik Arrhén författade, av Högerns riksorganisation utgivna skriften »Befolkningsfrågan är vår ödesfråga» (Stockholm 1944) säges dock: »En fråga, som både för barnen och hemmen är av mycket stor betydelse, utgör vidare skolbarnsbespisningen . Även denna åtgärd tar dels sikte på barnens, dels mödrarnas bästa. För barnen är det av vikt att under skoltiden erhålla lagad mat. För mödrarna minskas arbetet i hemmet, vilket, särskilt för landsbygdskvinnorna, är av betydelse.» Bondeförbundets »Handlingsprogram för landsbygdspartiet bondeförbundet, antaget vid förbundsstämman 1944» innehåller icke något direkt uttalande om behovet och värdet av skolmåltider, men programmet uttalar om befolkningspolitikens mål, att det bör »syfta till att effektivt lätta försörjningsbördan för de barnrika familjerna». Man har dock i andra sammanhang från bondeförbundshåll kraftigt understrukit värdet av skolmåltiderna. Folkpartiet uttalar i sin programskrift »Efterkrigstidens samhälle» (Stockholm 1944): »Till vården om barnen hör också en åtgärd, som införts på åtskilliga håll, nämligen den fria skollunchen. Det är värdefullt att barn med relativt lång skolväg slippa ifrån frukostjäktet. Det är också värdefullt, att barn med mycket lång skolväg få ett ordentligt lagat mål i stället för den medförda kalla matsäcken. Och det är synnerligen angeläget, att barn från hem, där husmodern är arbetstyngd och resurserna små, få ett gott och rikligt mål mitt på dagen. För att tillgodose dessa ändamål bör den fria skollunchen införas i mycket större utsträckning än nu. För ett sådant tillvägagångssätt talar också den allmänna och välbehövliga lättnad i husmoderns arbetsbörda, som då skulle komma till stånd.» Kommunistiska partiet har vid flera tillfällen officiellt krävt införandet av fria skolmåltider till alla skolbarn. 3. Befolkningsutredningens undersökningar beträffande skolbarnsbespisningen. Befolkningsutredningen har alltsedan början av sitt arbete betraktat frågan om skolbarnsbespisningen såsom en fråga av stor social- och befolkningspolitisk räckvidd. Kungl. Maj:t överlämnade också till utredningen befolkningskommissionens betänkande i näringsfrågan av 1938 med det däri ingående förslaget om skolmåltider för översyn och omarbetning. I utredningens arbete att genom skilda åtgärder söka lätta barnfamiljernas försörjningsbörda, underlätta husmödrarnas arbete, höja barnfamiljernas standard och stärka det uppväxande släktet ha skolmåltiderna framstått som en synnerligen viktig samhällets åtgärd. Som ett led i detta arbete har utredningen med stor tillfredsställelse hälsat de väsentliga anslagshöjningar, som för skolbarnsbespisningens del ägt rum de senaste åren. I enlighet med sitt uppdrag har befolkningsutredningen upptagit frågan om skolmåltidernas utformning, omfattning och rationella anordnande till behandling samt för ändamålet i slutet av 1943 tillsatt en särskild socialpedago-

K; gisk delegation, vilken handhaft denna fråga liksom ock de andra förslag till socialpedagogiska åtgärder, som kunna anses motiverade i syfte att göra skolan till ett kraftcentrum även i hälso- och socialvårdens tjänst, Jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj:t våren 1944 har en särskild statistisk undersökning verkställts i landets alla skoldistrikt för att få belysta bland annat bespisningens omfattning och kostnader samt kostsammansättningen, lokalbehov och personalfrågor etc. Undersökningen åsyftade även att få en ungefärlig uppfattning om vad som återstår att göra. 1 februari 1944 utsändes sålunda till landets samtliga folkskolestyrelser (skolråd) ett frågeformulär, som efter ifyllning skulle insändas till vederbörande folkskolinspektör, vilken efter kontroll och granskning skulle vidarebefordra det till utredningen. Därjämte uppmanades landets folkskolinspektörer att inkomma med sina särskilda synpunkter på skolmåltiderna. Då icke alla folkskolinspektörer togo tillfället i akt att inkomma med egna yttranden och det för utformandet av förslagen ansågs vara av vikt, att samtliga inspektörer kunde redovisa sin ståndpunkt till vissa principfrågor angående skolmåltiderna, utsändes i september 1944 en cirkulärskrivelse lill landets folkskolinspektörer med anhållan om deras svar å vissa i skrivelsen angivna principfrågor. I september 1944 utfördes vidare en statistisk undersökning angående behovet av skolmåltider samt därmed sammanhängande problem i landets högre allmänna läroverk, realskolor, kommunala mellanskolor och flickskolor, praktiska mellanskolor, tekniska läroverk, handelsläroverk samt kommunala anstalter för yrkesundervisning.

Befolkningsutredningen kommer i de följande kapitlen att redogöra för dessa undersökningars och enquéters resultat och de förslag till åtgärder, som utredningen på grundval härav anser sig böra förorda. Innan så sker, anser utredningen det dock vara lämpligt och av intresse, att skolbamsbespisningens omfattning och karaktär i vissa främmande länder klargöras. En redogörelse kommer även att lämnas för befolkningskommissionens förslag om skolmåltider och däröver avgivna remissyttranden.

17 K A P I T E L 2. Skolbarnsbespisningen i vissa främmande länder. Bland våra nordiska grannländer har skolbarnsbespisningen nått sin största omfattning i Finland. Här blev på grund av den glesa bebyggelsen, det ringa antalet skolor och de långa avstånden mellan hem och skola frågan om anordnande av barnbespisning tidigt aktuell. Den finska riksdagen har vid flera tillfällen hemställt om en allmän lösning av frågan om skolmåltider. Skolmyndigheterna och lärarkåren liksom även läkarna ha i Finland städse enhälligt uttalat sig för allmän skolbarnsbespisning. Från pedagoger och militärer ha samstämmigt framhållits, att avsaknaden av en regelbunden skolmåltid vore till skada icke blott under skoltiden utan även långt fram i den ålder, då barnen blivit fullvuxna. En år 1936 tillsatt folkskolekommitté, vars arbete på grund av kriget ännu ej kunnat slutföras, föreslog år 1939 ett successivt införande av obligatoriska skolmåltider. I februari 1943 avlät regeringen till riksdagen en proposition i frågan. Sedan denna godkänts av riksdagen, utfärdades clen 30 juli 1943 en lag, som innehöll stadganden om allmän barnbespisning. Redan dessförinnan hade dock betydande resultat uppnåtts på kommunalt initiativ. Sålunda var våren 1943 barnbespisning anordnad i hälften av de finska skolorna. Bestämmelserna om skolbarnsbespisningen i Finland ha byggts in i den bekanta finska lagen angående kostnaderna för folkskoleväsendet. Denna har gjort det möjligt för skoldistrikten att med statsbidrag ordna praktiskt taget allt, som kan ha betydelse för skolbarnens hälsa och utveckling. Landskommunerna erhålla 2k av sina sammanlagda kostnader i statsbidrag, medan städerna få ett till högst 440 mark per barn och år fixerat belopp. Detta gör, att landskommunerna komma i en särskilt gynnad ställning i fråga om de socialpedagogiska åtgärderna. Enligt de gällande stadgandena skall elev i folkskolan genom kommunens försorg erhålla en avgiftsfri måltid för varje hel skolarbetsdag. Eleven är skyldig att utom skolans arbetstid i skälig mån utföra arbete för odling och insamling av födoämnen till skolköket, och lärare i folkskolan är skyldig att leda denna barnens verksamhet. Obligatorisk barnbespisning skall införas successivt under loppet av fem år, räknat från ingången av höstterminen 1943. För att underlätta reformens genomförande i städerna har stadgats, att måltiden till en början skall vara avgiftsfri endast för mindre bemedlade elever. Antalet avgiftsfria måltider skall sedan gradvis ökas så, att från och med ingången av 1948 alla elever erhålla avgiftsfri bespisning. Finland har genom denna lag blivit det första land i världen, som infört obligatorisk skolbarnsbespisning — förklaringen ligger väl delvis däri, att staten till följd av det 2—1630 45

18 svåra livsmedelslaget måst tillse, att barnen få ett ordentligt mål mat om dagen. Redan under läsåret 1943/44 förekom skolbarnsbespisning i över 4 600 folkskolor för ungefär 300 000 elever, d. v. s. omkring 90 % av alla folkskolebarn i landet. Beträffande tillredning etc. kan nämnas, att maten för närvarande tillredes, därest särskilt kök ej finnes inrett, i lärarens kök, i skolans murgryta eller i närbelägna hus. Sedan år 1920 har det varit obligatoriskt att reservera utrymme för skolkök vid uppförande av skolbyggnader. Måltiderna intagas i allmänhet i klassrummet. I nyare, större skolbyggnader — företrädesvis i städerna — finnas särskilda matsalar. Det har dock — framhålles det från finskt håll — visat sig vara lämpligare, att barnen intaga sina måltider i sina klassrum under överinseende av läraren. I mindre skolor tillredes maten av läraren, varvid eleverna i tur och ordning hjälpa till. I större skolor finnes särskild kokerska. Eleverna erhålla dagligen en riklig varmrätt, som emellertid på grund av den nuvarande livsmedelssituationen fått en ganska enkeL karaktär (köttsoppa, ärtsoppa, gröt och mjölk, potatis med sås o. dyl.). I Norge hade skolbarnsbespisningen före kriget framför allt ordnats i skolorna i Oslo. År 1927 föreslog den norske professorn, med. dr Carl Schiötz i Oslo, att den ofta förekommande ensidiga vällingmaten vid barnbespisningar borde utbytas mot mjölk, frukt och smörgåsar. Denna s. k. oslofrukost har sedermera kommit till användning även i vårt land. Det har varit omöjligt att från Norge erhålla utförligare och aktuellare redogörelser för den norska skolbarnsbespisningen. Beträffande skolbarnsbespisningen i Danmark har på hösten 1943 genomförts en större statistisk undersökning för att belysa omfånget och karaktären av skolbarnsbespisningen under läsåret 1942/43. Av denna undersökning framgår, att 47 av Danmarks 1 300 kommuner anordnat skolmåltider under längre eller kortare tid av året. 4 av dessa kommuner hade endast mjölkbespisning. Antalet kommuner med skolbarnsbespisning har icke stigit nämnvärt under senare år. Läsåret 1938/39 var antalet 42 Antalet i skolbarnsbespisningen deltagande barn utgjorde läsåret 1942/43 cirka 37 000, cl. v. s. 8—9 % av hela antalet skolbarn i Danmark. Medelpriset per barn och måltid var 48,8 öre, varav 35, i öre i rena matvarukostnader. De totala utgifterna för den danska skolbarnsbespisningen läsåret 1942/43 utgjorde cirka 2570000 kronor. Blott en ringa del därav — 39000 kronor —- täcktes genom tillskott från föreningar, privatpersoner etc. Statens bidrag till skolbarnsbespisningen utgjorde till och med budgetåret 1940/41 100000 kronor. Efter höjningar av detta belopp utgår det från och med budgetåret 1943/44 med 1,3 miljoner kronor. En tidigare gällande bestämmelse om att skolbarnsbespisning endast fick äga rum under månaderna november—mars slopades 1941.

19 England har intagit en särställning inom clet socialpedagogiska området och har sålunda bland annat varit föregångsland för skolbarnsbespisningen. Alltsedan 1907 ha de lokala skolmyndigheterna där haft möjlighet att anordna skolmåltider. Kort innan andra världskrigets utbrott serverades med stöd av ett 50 % statsbidrag cirka 250 000 skolmåltider varje dag i »elementary and secondary schools». Fram till 1939 var skolbarnsbespisningen huvudsakligen tillgänglig för undernärda barn från fattiga hem eller för barn, som hade svårigheter att komma hem under frukostrasten. I juli 1940 krävde engelska »Board of education» en väsentlig ökning av skolmåltiderna och i oktober 1941 hade antalet dagliga skolmåltider nått siffran 406 000. Vid denna tid framlades ett statligt program, enligt vilket — om möjligt inom ett år — 1 miljon skolmåltider skulle serveras varje dag. Statsbidraget höjdes samtidigt så, att det nu kom att utgöra minst 70 och högst 95 % av kostnaderna. Detta program fullföljdes inom den uppställda tiden och i början av oktober 1942 serverades dagligen 1 miljon skolmåltider. I maj 1943 hade antalet dagliga skolmåltider stigit till över 1 250 000. Med hänsyn till livsmedelsläget och inför ransoneringarnas påfrestningar beslöt man en ytterligare, snabb utbyggnad av skolmåltiderna. Man satte som mål, att 75 % av landets alla skolbarn, d. v. s. 33A miljoner skolbarn av 574 miljoner, skulle få deltaga i skolmåltiderna. Undervisningsministern förklarade samtidigt, att hans mål var att se till, »att en varm måltid snarast möjligt stod till förfogande för praktiskt taget varje skolbarn». För att nå detta mål stadgades, att »Ministry of Works» på rekvisition gratis skulle utlämna servisutrustningar, standardiserade marketenterier, kök, serveringsrum och bespisningslokaler samt att ett 100 % bidrag skulle utbetalas till anläggningskostnaderna, i den händelse den lokala skolmyndigheten föredrog att själv bygga bespisningslokaler. Ytterligare en rad andra åtgärder vidtogos för att snabbt kunna färdigställa bespisningslokaler. Den senaste siffra, som stått att få angående den engelska skolbarnsbespisningens omfattning, är från maj 1944. Vid denna tidpunkt serverades varje dag l,r. miljon skolmåltider, varav 186 000 utan att barnen erlade avgifter. (Avgiften är i regel 5 pence, men där föräldrarna ej ha råd, kunna måltiderna erhållas till ett lägre pris eller helt gratis, beroende på omständigheterna.) Det kan vidare nämnas, att undervisningsministeriet uppmanat de lokala skolmyndigheterna att hålla skolbarnsbespisningen i gång även under ferierna. Härigenom står denna verksamhet öppen för barnen året om utan avbrott. Antalet dagliga skolmåltider i 1939 okt. 1941 okt. 1942 maj 1943 okt. 1943 maj 1944 (Totala antalet skolbarn maj 1945 5 250 000.)

England. 250 000 406000 1000 000 1250 000 1480 000 1500 000

20 Beställning och upphandling av köks- och servisutrustningen sker numera centralt genom »Ministry of Works» och praktiskt taget hela de lokala skolmyndigheternas behov av sådan utrustning tillgodoses detta departement, I skolbarnsbespisningen har man även utnyttjat de folkkök (Emergency CookingDepots), som uppsatts i de bombhärjade distrikten. Dessa folkkök distribuerade sålunda i oktober 1943 cirka 177 000 skolmåltider varje dag i speciella isoleringskärl. Den engelska socialplan, som regeringen framlade i en vit bok i september 1944 och som även antagits av parlamentet, kommer att medföra en fullständig omgestaltning av den engelska skolmåltidsverksamhetens principer. Skolmåltiderna infogas numera medvetet i den allmänna social- och befolkningspolitiken. Hädanefter skola nämligen alla engelska skolbarn gratis erhålla en måltid i skolan varje dag. Kostnaderna härför beräknas årligen uppgå till omkring 1 165 miljoner kronor. Vid sidan av skolmåltidsverksamheten har i England förekommit enbart mjölkbespisning — »the Milk Supply scheme». Denna verksamhet startades 1934. Den mjölkmängd, som utdelas, varierar för närvarande från Ve liter— Vi liter per barn och dag. Antalet barn i Storbritannien, som fick mjölk i skolan, uppgick i mars 1944 till 4,3 miljoner. Den ovan nämnda socialplanen innefattar för övrigt även, att alla barn utom det första i varje familj varje dag gratis skall erhålla en viss kvantitet mjölk. I Tyskland fanns under tiden 1933—1945 ingen statlig och enhetlig reglering av skolmåltidsverksamheten. Denna anordnades efter olika grunder av de kommunala myndigheterna eller de halvofficiella organisationerna, I vissa administrativa områden förekommo skolmåltider t. ex. endast under vintern, medan i andra skolmåltiderna voro inställda under denna tid. Den enda tillgängliga uppgiften om skolmåltidernas omfattning avser 1943, då 23,4 miljoner portioner 1 sägas ha utdelats. På grund av kriget och därmed förenade svårigheter ha några uppgifter om skolmåltider i övriga länder icke stått att erhålla. 1 För jämförelsens skull erinras här om t. ex. antalet utspisade portioner vid Stockholms folkskolor läsåret 1943/44: 1,45 milj.

21 KAPITEL 3. Befolkningskommissionens förslag av 1938 om anordnande av skolmåltider. Befolkningskommissionens förslag om skolmåltider ingick som ett avsnitt i kommissionens betänkande i näringsfrågan (SOU 1938:6), som avgavs till Kungl. Maj:t den 31 januari 1938. Betänkandet var uppdelat på två avdelningar; den första gav en allmän motivering för de förslag, som kommissionen framlade och diskuterade i andra avdelningen. Sedan kommissionen i ett inledningskapitel anfört vissa allmänna synpunkter på befolkningspolitiken samt angivit utredningens ändamål och uppläggning, refererades i det följande kapitlet vissa utredningar om näringsfrågans betydelse ur folkhälsans synpunkt; i detta sammanhang ägnades särskild uppmärksamhet åt en undersökning, som utförts av en genom Nationernas Förbund tillsatt expertkommitté. Härefter redogjorde kommissionen för sin uppfattning om näringsstandarden i Sverige, som i huvudsak grundade sig dels på socialstyrelsens och näringsrådets undersökningar samt på läkarutlåtanden om befolkningens närings- och hälsostandard, dels ock på vissa utförda sammanställningar om näringsförhållandena, I första, avdelningens sista kapitel bedömdes de näringshygieniskt motiverade reformerna ur jordbruksekonomisk synpunkt. I den andra avdelningen föreslog och diskuterade befolkningskommissionen följande fyra olika slag av åtgärder: 1) Vid av läkare konstaterat behov skulle vissa skyddsfödoämnen och läkemedel (vitamin- och mineralämnesrika sådana) tillhandahållas havande och ammande kvinnor samt- spädbarn och barn i förskoleåldern; läkemedel skulle därjämte i motsvarande fall utdelas till skolbarn; 2) Skolbarnen skulle varje skoldag på det allmännas bekostnad erhålla en efter vissa näringshygieniska regler sammansatt skolmåltid; denna anordning skulle till en början endast gälla en femtedel av barnen i folk- och fortsättningsskolorna; verksamhetens fortsatta utveckling skulle bliva beroende av en avvägning mellan behov och finansiella resurser; 3) Frågan om beviljandet av prisrabatter å viktigare skyddsfödoämnen åt familjer med barn skulle snarast upptagas till utredning; riktlinjer för en sådan utredning hade utarbetats av kommissionen; 4) Det allmänna skulle medverka till en effektivisering av undervisningsoch upplysningsarbetet i näringsfrågan enligt vissa av kommissionen angivna riktlinjer, vilka borde upptagas till övervägande vid en fortsatt utredning. Dessa särskilda förslag behandlades i var sitt kapitel, och kommissionen framlade även vissa författningsutkast, Ledamoten av kommissionen herr

22 Magnusson reserverade sig mot vissa delar av kommissionens betänkande och hans reservation ingick i betänkandet. Till betänkandet voro även fogade ett flertal bilagor, varav kan nämnas en analys av svenska folkets näringsförhållanden, en statistisk redogörelse för förekomsten av skolmåltider, deras beskaffenhet och finansiering samt ett förslag till matordning vid skolmåltider. Befolkningskommissionens förslag om skolmåltider framställdes mot bakgrunden av företagna undersökningar om näringsförhållandena i vårt land (refererade i kapitel 6 sid. 88 ff.), vilka enligt kommissionens uppfattning visade, att den faktiska näringsstandarden i stor utsträckning och särskilt i fråga om familjer med barn icke fyllde de krav, som den moderna näringsfysiologiska forskningen ställer på en i högsta grad hälso- och utvecklingsbefrämjande kost. De skador, som därigenom tillfogades befolkningens kvalitet, ansågos vara mycket stora, även om en närmare uppskattning av deras storleksordning icke vore möjlig. Kommissionen framhöll dock, att den uppfattningen torde vara allmän bland näringsfysiologerna, att ett förbättrat kosthåll sannolikt skulle stegra befolkningens hälsa och livsduglighet mer än någon annan särskild reform. Befolkningskommissionen avgav följande sammanfattande motivering för införandet av skolmåltid: >,Det må sålunda framhållas, att skolarbetet och färden till och från skolan i regel taga i anspråk en så betydande del av dagen, att barnen under denna tid äro i behov av en huvudmåltid. För barn, som ej hava så lång skolväg och i sitt hem under måltidsrasten kunna erhålla en lämplig måltid, är detta behov vanligen fyllt. Ofta blir emellertid även i sådant fall måltiden otillräcklig, vare sig detta beror på fattigdom i hemmet, bristande tid att iordningställa densamma eller bristande insikt i fråga om kostens lämpliga sammansättning och beredning.^ Det stora flertalet barn på den svenska landsbygden äro emellertid hänvisade till att äta medhavd kost. Kommissionen vill här påpeka, att av 435 000 i rikets landsbygdsskolor år 1935 undervisade lärjungar omkring 160 000 barn hade en skolväg, som översteg 2 km; även en väsentligt kortare vägsträcka gör det omöjligt för barnen att hinna hem under frukostrasten. I vanliga fall kan en medhavd matsäck ej sägas utgöra en tillfredsställande huvudmåltid. Även om matsäcken skulle vara tillräckligt riklig och ur näringshygienisk synpunkt lämpligt sammansatt, vilket ingalunda alltid är fallet, föreligger risk, att den icke helt fortares. Om skolvägen hem därtill är särskilt lång, så att barnen vid hemkomsten äro trötta och aptitlösa, eller om arbetsförhållandena i hemmet äro sådana, att lagad mat icke står till reds vid barnens hemkomst, betyder detta, att de först mot kvällen få ett riktigt huvudmål. Skolmåltiden har allmänt den uppgiften att säkra skolbarnens behov av tillräcklig näring och framförallt av i kvalitativt hänseende riktigt sammansatt föda. Skolmåltiden bör sålunda hava till särskild uppgift att i görligaste mån motverka förefintliga brister i fråga om skolbarnskostens halt av skyddsfödoämnen. Genom skolmåltiden bör man vidare kunna hos barnen utveckla sunda näringshygieniska vanor och därmed indirekt även påverka föräldrarna i detta hänseende. Vid sidan av de näringshygieniska vinsterna av skolmåltidens införande skulle åtskilliga andra fördelar för skola och hem därjämte vinnas. Genom att skolan övertoge ansvaret för den måltid, barnen under alla förhållanden böra hava

23 under skoltiden, skulle denna på ett lämpligare sätt kunna infogas i skolarbetet, eftersom måltidsrastens längd då kan bestämmas utan hänsyn till barnens skolväg och hemmens måltidsförhållanden. I de hem, som äro skolan så närbelägna, att barnen nu kunna komma hem och äta frukost, skulle vidare en väsentlig avlastning i hushållsarbetet uppkomma. Detsamma gäller i de fall, då barnen omedelbart vid hemkomsten från skolan böra erhålla en måltid med lagad mat, emedan de icke förut under dagen erhållit något huvudmål; detta medför givetvis ofta extra arbete, eftersom familjens vuxna medlemmar vanligen först ett par timmar senare komma hem för intagande av måltid. Om husmodern med hänsyn härtill låter barnen vänta, tills de vuxna familjemedlemmarna kommit hem, innebär detta å andra sidan ofta, att de näringshygieniska olägenheterna av nuvarande förhållanden ytterligare ökas. För de husmödrar, som icke hava hembiträde — och till dessa hör det stora flertalet husmödrar — är det överhuvudtaget en stor arbetsbörda att hålla mat färdig vid olika tidpunkter for familjens olika medlemmar; de skulle i vanliga fall väl behöva förmiddagen fri för inköp och annan hemorganisation samt för någon vila, Den onödigt stora arbetsbördan bidrager säkerligen ofta till det ovan påpekade förhållandet, att hemmen icke alltid förmå giva barnen tillfredsställande näring. För alla hem skulle en fri skolmåltid slutligen innebära en kostnadsbesparing. Göres det gällande, att denna besparing är ringa, emedan skolkosten i hemmet drager så liten kostnad, bör det påminnas om, att så icke kan vara fallet annat än under förutsättning, att barnen få en kvantitativt och kvalitativt undermålig måltid, vilket betyder, att skolmåltidens införande under sådana förhållanden är ett desto viktigare näringshygieniskt intresse. Emot dessa ovedersägliga fördelar för barnen själva och deras mödrar av införandet av en skolmåltid har någon gång anförts även vissa nackdelar, vilka emellertid enligt kommissionens mening icke äro för handen, om skolmåltiden får en ändamålsenlig anordning. Då det sålunda framhållits, att barnen genom att få gå hem under måltidsrasten komma ut i friska luften och få motion bör därtill anmärkas, att en rast för lek och motion givetvis alltid bör anordnas i direkt anslutning till skolmåltiden. De hälsorisker, som vidare ibland påståtts uppkomma genom den gemensamma måltiden, äro, i allt fall om ordning och renlighet iakttagas vid matlagning, servering och diskning, betydligt överdrivna. Det bör vidare ånyo erinras om, att större delen av landsbygdens barn redan nu intager en motsvarande måltid i skolan under vanligen sämre hygieniska villkor än de, som efter skolbespisningens genomförande skulle komma att råda. Då kommissionen så framhållit de allmänna skälen för en skolmåltid under praktiskt taget alla förhållanden, har den icke förbisett, att dess införande är särskilt påkallat i vissa fall. Detta gäller naturligtvis främst barn från fattiga hem, där ekonomiska svårigheter trycka ned näringsstandarden. Det gäller vidare alla de barn, som hava en så lång skolväg, att de icke kunna gå hem och äta under* måltidsrasten. Av dessa skäl är önskemålet om en skolmåltids införande särskilt angeläget på landsbygden och mera angeläget i fattiga trakter än i mera välbärgade.» B e f o l k n i n g s k o m m i s s i o n e n ansåg vidare, a t t skolmåltiden b o r d e göras tillgänglig för alla barn utan någon behovsbegränsning. K o m m i s s i o n e n framhöll härom: »För ett fasthållande vid denna princip tala enligt kommissionens uppfattning flera skäl. Det främsta skälet är näringshygieniskt: även barn till föräldrar, som icke. kunna sägas vara obemedlade eller fattiga, äro ofta undernärda eller felnärda och i behov av skolmåltid. Det bör här ånyo erinras om att det stora flertalet skolbarn på Sveriges landsbygd hava så lång skolväg, att de icke kunna hinna

24 hem under måltidsrasten utan nu få nöja sig med en ofta ofullständig medhavd måltid. Även den rationaliserande verkan för skolarbetets ordnande, som skolmåltiden kan väntas hava, förutsätter, att den är tillgänglig för hela klasserna. Också i bemedlade familjer föreligger behov av att hemarbetet underlättas. Kommissionen vill slutligen framhålla, att skolan såsom demokratisk institution kräver, att det i själva skollivets anordning icke göres skillnad mellan barnen efter föräldrarnas ekonomiska villkor. Skolmåltiden bör enligt kommissionens mening befrias från varje understöds- och fattigvårdskaraktär och såsom en del av den allmänna skolhygienen infogas i den reguljära skolorganisationen, som bör vara lika för alla.» K o m m i s s i o n e n a n s å g även, att skolmåltiden borde vara avgiftsfri, v e r a d e sin s t å n d p u n k t h ä r u t i n n a n p å följande s ä t t :

och moti-

»Kommissionen vill här hänvisa till att den i sina direktiv fått anvisning a t t utgestalta sådana socialpolitiska åtgärder, som samtidigt med att barnavården kvalitativt höjes, allmänt lätta barnkostnaderna i familjerna och fördela dessa kostnader på hela folket efter skatteförmåga, ej efter barnantal. Denna utjämning är ju själva innebörden av den familjesociala reformverksamhet, kommissionen har till uppgift att förbereda. Kommissionen vill tillfoga, att särskilt vad gäller allt, som hör skolan till, har denna princip i vårt land gamla traditioner. Att folkskolundervisningen skall vara kostnadsfri, är en grundsats, som alltid iakttagits. Vi hava allmän skolplikt, och hela den skolhygieniska verksamhet, som i likhet med skolmåltiden går ut på att sörja för att barnen under bästa hygieniska villkor, d. v. s. med minsta skada och största utbyte, skola kunna tillgodogöra sig undervisningen, bör enligt kommissionens mening ställas såsom ett det allmännas, emot den enskildes skolplikt svarande, åtagande. Till dessa allmänna överväganden kommer så en viktig praktisk synpunkt. Därest särskilda avgifter uttoges, skulle dessa komma att täcka en förhållandevis så ringa del av de totala utgifterna, att de nyss anförda synpunkterna måste anses väga mycket tungt; de uttagna avgifterna skulle därtill icke i sin helhet vara en verklig besparing för stat och kommun, enär upptagandet och redovisningen av sådana avgifter ökade kostnaderna för bokföring och dylikt.» R e s e r v a n t e n , h e r r M a g n u s s o n , a n s å g för sin del, att s k o l m å l t i d e n e n d a s t b o r d e förbehållas verkligt b e h ö v a n d e och att b a r n till m e r a välsituerade b o r d e få erlägga en avgift, som svarade mot självkostnaden. B e f o l k n i n g s k o m m i s s i o n e n ansåg, att skolmåltiderna tills vidare endast borde införas i skolor, för vilka skolplikt företage, d. v. s. i folk- och fortsättningsskolor. D e n erkände dock, att s t a r k a skäl talade för en u t v i d g n i n g av verks a m h e t e n till förmån för b a r n i a n d r a skolor. K o m m i s s i o n e n anförde: »Då emellertid kommissionen icke anser sig kunna föreslå ett omedelbart genomförande av skolmåltid ens i landets samtliga folk- och fortsättningsskolor på landsbygden, där dock det näringshygieniska behovet av en dylik anordning i stort sett kan sägas vara större än på andra håll, anser sig kommissionen icke kunna förorda, att skolbarnsbespisning efter samma grunder som vid folk- och fortsättningsskolorna omedelbart anordnas vid läroverk och dylika undervisningsanstalter. Kommissionen anser dock att, när skolmåltidsorganisationen en gång blivit mera allmänt genomförd i folk- och fortsättningsskolor, tiden bör vara inne att upptaga frågan, huruvida icke även läroverk och liknande undervisningsanstalter skola inbegripas i ifrågavarande organisation.»

25 Av h ä n s y n till olika s v å r i g h e t e r - - p r o b l e m e t att anskaffa bespisningslokaler, finansiella h ä n s y n m. m. — föreslog k o m m i s s i o n e n icke ett obligat o r i s k t g e n o m f ö r a n d e av s k o l b a r n s b e s p i s n i n g e n u t a n i stället, a t t skolmåltidsverksamheten borde införas etappvis för olika grupper av kommuner. Man r ä k n a d e med a t t v e r k s a m h e t e n skulle k u n n a u t b y g g a s efterhand, varvid t a k t e n bleve b e r o e n d e av s t a t s m a k t e r n a s b e s l u t varje år, och h ä n s y n k u n d e t a g a s dels till de p r a k t i s k a e r f a r e n h e t e r av v e r k s a m h e t e n och till i n t e n s i t e t e n i de u t b y g g n a d s b e h o v , som k u n d e göra sig gällande, dels till de finansiella r e s u r s e r n a . K o m m i s s i o n e n utgick ifrån att d e n n a utveckling b o r d e fortgå, tills o r g a n i s a t i o n e n blivit fullt a l l m ä n t genomförd. M a n räknade emellertid med, a t t regler m å s t e u t a r b e t a s för den gallring, som k u n d e bliva följden av att a n s ö k n i n g a r ingåvos i större u t s t r ä c k n i n g än som svarade till statsanslaget. K o m m i s s i o n e n anförde h ä r o m : »I första hand borde man härvid söka utgå från en på direkta undersökningar av barnens näringsförhållanden och hälsotillstånd grundad uppfattning om den objektiva behovsgraden. En sådan prövning kan emellertid möta vissa praktiska svårigheter. Dessa torde emellertid komma att minskas, i den mån som skolläkarinstitutionen blir mera allmänt genomförd. Även när så blivit fallet, är det dock icke säkert, att dessa undersökningar komma att bliva tillräckligt djupgående, för att man enbart skall kunna lita till desamma. Därför måste man, åtminstone under en övergångstid, dessutom utgå från sådana objektiva fastställbara ekonomiska och sociala förhållanden, som kunna antagas påverka näringstillståndet, och som därför kunna förväntas — låt vara indirekt — angiva det objektiva behovet av förbättrad näring. Bland dessa faktorer märkes främst förekomsten av mera omfattande arbetslöshet eller annan mera väsentlig inskränkning i befolkningens försörjningsmöjligheter. Därjämte bör hänsyn tagas till antalet familjer med av andra anledningar särskilt låg inkomst. Inkomstförhållandena måste emellertid städse betraktas i sitt samband med familjernas storlek och barnantal — en faktor, som. ofta är av större betydelse för näringstillståndet än inkomsten i och för sig! Av denna anledning förtjänar det relativa antalet barnrika familjer att noga beaktas. Vad skolbarnens näringsförhållanden beträffar, är dessutom skolvägens längd av mycket stor betydelse; det relativa antalet skolbarn med särskilt lång skolväg hör sålunda till de faktorer, som vid fördelningen av statsbidragen böra särskilt uppmärksammas. De ekonomiska förhållandena hava emellertid i detta sammanhang dessutom en annan betydelse än den att tjänstgöra såsom indirekta mått på behovet av förbättring i barnens näringsförhållanden. Vid fördelningen av statsbidragen bör nämligen icke endast hänsyn tagas till behovet av skolbarnsbespisning i och för sig utan även till behovet av att statsbidrag utgår till dylik bespisning. Av denna anledning måste beaktas huruvida, med hänsyn till det kommunala skattetrycket, kommunerna kunna antagas äga finansiella resurser att på egen bekostnad anordna skolbarnsbespisning. Slutligen bör stort avseende fästas vid kommunernas möjligheter att på ett tillfredsställande sätt anordna skolbarnsbespisning. Av särskild vikt i detta sammanhang är förekomsten av skolläkarvård; härigenom skapas nämligen ökade möjligheter för att anordningen blir ur näringshygieniska synpunkter lämpligt utformad och för att den blir rationellt inpassad i den övriga skolhygieniska verksamheten. Flertalet av de omständigheter, till vilka hänsyn vid beviljandet av statsbidrag skulle tagas, hava den innebörden, att landskommunerna i allmänhet böra erhålla företräde framför städerna. Detta förhållande vill befolkningskommissionen sär-

skilt understryka. Landskommunerna hava dels större behov av att skolbarnsbespisning överhuvud anordnas (längre skolvägar, större antal barnrika familjer, lägre levnadsstandard och lägre grad av näringshygienisk upplysning), dels också i stort sett sämre finansiella förutsättningar än städerna och därför större behov av att för ändamålet erhålla hjälp av staten. Det torde böra lämnas den om statsbidrags utfående beslutande myndigheten enligt kommissionens förslag i det följande länsstyrelsen — viss frihet att inom ramen av dessa allmänna principer självständigt bedöma frågan, i vilken ordning olika skoldistrikt böra givas inbördes företräde. Kommissionen utgår likväl ifrån att kommun, som en gång fått statsbidrag för skolbarnsbespisning, skall för framtiden få påräkna denna förmån för sina skolbarn, om skolmåltidens anordning icke givit anledning till allvarligare anmärkning. I normala fall bör skoldistrikt för att tillgodonjuta statsanslag för skolbarnsbespisning tillhandahålla barnen en skolmåltid varje dag, undervisning pågår. Länsstyrelsen bör dock givas rätt att, om skäl föreligga, dispensera visst skoldistrikt från denna plikt i fråga om viss mindre del av läsåret.» Lokalfrågan ansåg kommissionen komma att vålla stora svårigheter vid anordnande av en mera omfattande skolbarnsbespisning. Om särskilda matlagnings- och serveringslokaler skulle byggas vid alla skolor, ansåg kommissionen, att verksamheten skulle bli så dyrbar, att den största tveksamhet med all rätt skulle göra sig gällande i fråga om hela projektet. Kommissionen pekade dock på vissa utvägar, som borde utnyttjas. Den framhöll, att man, då lokalförhållandena icke tilläte lagad mat på matsedeln, kunde ordna enklare skolmåltider (oslofrukost), som endast krävde mindre köksutrymmen och dylikt. Vidare räknades med att åtskilliga skolhus på landsbygden hade vissa »överskottslokaler», vilka till en relativt låg kostnad skulle kunna iordningställas för skolbarnsbespisningen. Förhyrda lokaler borde stundom kunna tagas i anspråk eller också kunde barnen »matinackor deras» i någon närbelägen bondgård. Slutligen betecknades det i fråga om mindre och medelstora skolor såsom icke nödvändigt och i många fall icke ens önskvärt, att vissa lokaler användes enbart för skolmåltiden. Såväl gymnastiksalar som skolkökslokaler ansågos sålunda under vissa förhållanden kunna tagas i anspråk. — Det successiva genomförandet av skolbarnsbespisningen ansågs komma att underlätta anskaffandet av lokaler; provisoriska anordningar av olika slag borde komma ifråga. Kommissionen uttalade sig för att skoldistrikten skulle erhålla statsbidrag till lokaler, vilka helt eller delvis vore avsedda för skolbarnsbespisning, efter samma grunder som för övriga skollokaler. Hela problemkomplexet borde dock göras till föremål för en särskild utredning i samband med en allmän prövning av skolornas behov av olika lokaler. I fråga om skolmåltidens sammansättning hänvisade kommissionen till ett förslag till matordning vid skolmåltiderna, som utarbetats av dr phil. Edith Klarin och i vilket funnos dels vissa principiella synpunkter på detta problem, dels ett antal recept på lämpliga typmåltider. Kommissionen utgick från att skolmåltiden borde ha karaktär av en huvudmåltid, varvid bland annat följande krav uppställdes: 1) födans kvantitet, d. v. s. dess kaloriinnehåll, borde

27 så beräknas, att barnen kunde äta sig mätta; 2) födans kvalitet borde vara så beskaffad, att halten av skyddsfödoämnen per dag motsvarade minst 50 % av barnens dagsbehov, dock att större delen av dagsbehovet av C-vitamin och hela behovet av A-vitamin täcktes genom skolmåltiden; 3) måltiden borde vara smaklig. Någon del av födan borde under den kalla årstiden vara varm. Matlagningen måste vara så enkel som möjligt, I valet mellan olika typer av skolmåltider förordade kommissionen, att skolmåltiden borde innehålla en enkel lagad — gärna varm •—• maträtt, vartill i regel borde serveras mjölk, bröd och smör samt i vissa fall ost. Beträffande personalen vid måltiderna, tillredningen och serveringen framförde kommissionen vissa allmänna önskemål men ansåg, att dessa problem så skiftade från skoldistrikt till skoldistrikt, att det borde ankomma på vederbörande kommun att på eget ansvar träffa de lämpligaste anordningarna. Den statliga ledningen av skolbaryisbespisningsverksamheten ansåg kommissionen kunna läggas antingen hos skolöverstyrelsen eller hos länsstyrelsen. Kommissionen stannade vid att föreslå vederbörande länsstyrelse såsom icke blott utbetalande utan även bidragsbeviljande organ. Det anmärktes emellertid, att, även om dessa betydelsefulla exekutiva funktioner och därmed en väsentlig del av den omedelbara kontrollen över den framväxande skolbarnsbespisningsverksamheten lades i länsstyrelsens hand, skolöverstyrelsens allmänna och direktivgivande översyn över verksamheten ingalunda bleve överflödig. Då prövningen av kommunernas ansökningar skulle verkställas av länsstyrelserna, skulle Kungl. Maj:t fördela statsanslagen mellan länen. Om skolöverstyrelsens yttrande därvid först inhämtades, komme denna myndighet att varje år få en överblick över verksamhetens tillväxt, Kommissionen föreslog, att skolbarnsbespisningen skulle lokalt handhavas av kommunernas folkskolestyrelser eller skolråd, som för den löpande översynen rekommenderades att tillsätta särskilda tillsyningsmän (eventuellt tillsyningsråd), vilka företrädesvis borde väljas bland intresserade mödrar eller i socialt arbete verksamma kvinnor. Kontrollen skulle i hygieniskt avseende utövas av skolans läkare, där sådan funnes, eller eljest av tjänsteläkaren. Som topporganisation över dessa sistnämnda borde inom skolöverstyrelsen inrättas en särskild hygienisk avdelning under ledning av en skolöverläkare. Skolmåltidens inordnande i schemat och i samband därmed tillvaratagandet av pedagogiska synpunkter i allmänhet skulle kontrolleras av skolöverstyrelsen, närmast genom dess folkskolinspektörer. Den ekonomiska kontrollen skulle handhavas av länsstyrelserna. Statsbidraget till skolbarnsbespisningen ansåg kommissionen böra utformas så, att bidraget skulle utgå med visst belopp per barn och bespisningsdag. Detta belopp borde utgöra 25 öre eller 20 öre per barn och dag, beroende på

28 förekomsten av lagad mat vid skolmåltiden. Detta skulle innebära, att staten skulle betala ungefär själva matkostnaden, medan kommunen finge svara för kostnaden för arbetskraft, inventarier och övriga utgifter. I norrlandslänen och Kopparbergs län skulle statsbidragen utgå med 5 öre högre belopp per barn och dag. I kommuner, där den finansiella belastningen vore synnerligen tung och samtidigt livsmedelspriserna särskilt höga, skulle Kungl. Maj:t kunna bevilja ytterligare en förhöjning av statsbidraget med 5 öre. Ansökan om statsbidrag skulle göras hos länsstyrelse, som hade att fatta beslut i ärendet. Därvid borde länsstyrelsen hava tillgång till skolläkarens — eller, om sådan icke funnes, tjänsteläkarens — samt folkskolinspektörens uppfattning i ärendet. Ansökan skulle i regel endast behöva göras för det första år, som skolmåltid anordnades inom ett visst skoldistrikt. När skoldistriktet en gång erhållit sådant bidrag, skulle bidrag efter rekvisition utgå i fortsättningen, såvida icke i undantagsfall särskilda skäl talade mot statsbidrag. Bortsett från lokalkostnaderna beräknade kommissionen, att skolbarnsbespisningen skulle draga en kostnad under första året av drygt 35 öre per barn och dag. Med utgångspunkt från att antalet under första året deltagande skolbarn skulle utgöra 115 000 och att dessa skulle bespisas under i genomsnitt 200 läsdagar, komme den sammanlagda kostnaden (exklusive lokalkostnaderna) att uppgå till något över 8 miljoner kronor, varav det statsanslag, som erfordrades under första året (budgetåret 1939/40), beräknades till 6 miljoner kronor. Den totala årskostnaden (bortsett från lokalkostnader) för en efter en 10-årsperiod allmänt genomförd barnbespisning beräknades till omkring 34 miljoner kronor, varav i statsbidrag 25 miljoner kronor.

29 KAPITEL 4. Remissyttranden över befolkningskommissionens förslag år 1938 om skolmåltider. Över befolkningskommissionens betänkande i näringsfrågan (SOU 1938: 6) anbefalldes följande myndigheter att före den 1 september 1938 (landstingen före den 1 oktober s.å.) avgiva yttranden: socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, statskontoret, skolöverstyrelsen efter hörande av statens folkskolinspektörer och sedan vederbörande lärarorganisationer beretts tillfälle att yttra sig, överståthållarämbetet, sedan stadsfullmäktige i Stockholm beretts tillfälle att yttra sig, länsstyrelserna efter hörande av förste provinsialläkaren i respektive län och sedan dels de kommuner, vilkas hörande kunde vara av intresse, dels också länsbarnavårdsförbundet i respektive län beretts tillfälle att yttra sig, näringsrådet, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd ävensom samtliga landsting. Därjämte bereddes följande institutioner och organisationer tillfälle att yttra sig: svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, svenska landstingsförbundet, överstyrelsen för svenska röda korset, styrelsen för svenska skolläkareföreningen, styrelsen för svenska fattigvårdsoch barnavårdsförbundet, styrelsen för Sveriges husmodersföreningars riksförbund, styrelsen för svenska mejeriernas riksförening, styrelsen för Sveriges slakteriförbund, styrelsen för Sveriges allmänna lantbrukssällskap, styrelsen för riksförbundet landsbygdens folk samt kooperativa förbundet. Samtliga myndigheter och institutioner med undantag för landstingen i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, Gotlands, Hallands, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs och Västernorrlands län avgåvo yttranden över betänkandet. Därjämte avgåvos yttranden på länsstyrelsernas och kommunernas anmodan av ett stort antal tjänste- och skolläkare. I det följande redovisas de meningar, som framkommit i remissyttrandena.

Befolkningskommissionens uppfattning om näringsförhållandena i vårt land delades i huvudsak av ett stort antal remissorgan, ehuru icke utan erinringar och reservationer. Sålunda anförde socialstyrelsen: »Styrelsen kan givetvis icke bestrida, att förekommande näringshygieniska missförhållanden torde vara starkt framträdande samt att mycket borde kunna göras för tillgodoseende av befolkningens behov av ett kosthåll, som i näringsfysiologiskt avseende bättre än hittills motsvarar de anspråk, som den moderna forskningen ställer på en riktigt sammansatt och fullvärdig kost. Härvidlag kräves emellertid icke blott ett fortsatt forskningsarbete och en upplysningsverksamhet på bred front utan även en noggrann kontroll i syfte att förebygga misstag och över-

30 drifter. Av allt att döma kommer det nyupprättade institutet för folkhälsan att på detta område få ett rikt arbetsfält.» Medicinalstyrelsen: »Medicinalstyrelsen anser i likhet med befolkningskommissionen, att vissa brister i folknäringen föreligga inom stora grupper av befolkningen inom olika delar av landet och delar även befolkningskommissionens mening om den stora betydelsen ur folkhälsans synpunkt av reformer, som skulle komma att tillförsäkra en fullvärdig kost, sådan vi numera förstå densamma, åt hela vårt folk, men närmast åt befolkningsgrupper, som mer än andra behöva den, havande och ammande kvinnor, spädbarn, småbarn, skolbarn och andra ungdomar. Styrelsen vill emellertid med hänvisning till senare del av sitt yttrande ännu en gång understryka, vad befolkningskommissionen själv anfört, att även om särskilt provinsialläkarnas rapporter från alla delar av landet äro talande, det tillgängliga materialet icke är så omfattande, som vore önskligt för att därpå basera en noggrannare kännedom om de speciella bristerna i folkkosten i olika delar av vårt land.» M o t d e n n a m e d i c i n a l s t y r e l s e n s u p p f a t t n i n g r e s e r v e r a d e sig m e d i c i n a l r å d e t B y t t n e r och anförde: »Jag har icke av den verkställda utredningen eller av min på andra sätt förvärvade kännedom om rådande förhållanden i vårt land kunnat bliva övertygad, a t t näringsspörsmålet för våra skolbarn är så trängande och möjligheterna för dess rationella lösning så näraliggande, att man är berättigad att på föreslaget sätt lösa detsamma med kostnader för det allmänna av den storleksordning det här är fråga om.» Överståthållarämbetel, som starkt betonade sin anslutning till kommission e n s åsikt om näringens betydelse för folkhälsan, anförde: »För en blivande generation innebär ett genomförande av kommissionens förslag om åtgärder till näringsstandardens höjande, att den redan från fosterlivet till den dag densamma slutar sin obligatoriska skolgång får del av en höjd näringsstandards gynnsamma verkningar. Vad dessa barn beträffar, torde därför otvivelaktigt det kunna förväntas, icke blott att deras motståndskraft mot sjukdomar och tillfälliga umbäranden skall visa sig väsentligt större än den nu levande barnagenerationens utan även att de skola efter slutad skolgång fasthålla vid den diet, som de genom samhällets försorg vant sig vid. Vid detta förhållande bliva, såsom kommissionen framhållit, de med förslagens genomförande förbundna kostnaderna ur den nationella hushållningens synpunkt att betrakta såsom en investering i folkets hälsa samt livs- och arbetsduglighet.» Styrelsen för Uppsala läns barnavårdsförbund anförde i ett yttrande, som även länsstyrelsen i länet åberopade: »I sitt betänkande har kommissionen inledningsvis gjort vissa befolkningspolitiska uttalanden. I anledning härav må det framhållas, att det förefaller föga sannolikt, att de understödsformer, befolkningskommissionen här föreslagit, ehuru de skulle komma att draga mycket betydande kostnader, skulle kunna påverka nativiteten. Efter allt att döma beror det avsiktliga avgörandet huruvida människor vilja skaffa barn till världen eller icke på helt andra bevekelsegrunder än utsikten att, då barnet kommer i skolåldern, få gratismåltider eller att erhålla vissa läkemedel åt barnamodern eller dylikt. Däremot är det åtminstone tänkbart, att spädbarnsdödligheten i någon mån kan påverkas genom tillskott av skyddsnäringsämnen och läkemedel åt behövande mödrar och barn. Även barnens hälsa i de fattigare befolkningsgrupperna torde kunna påverkas genom måltider i skol-

31 åldern. Ur kvalitetssynpunkt skulle åtgärder av sistnämnda slag således kunna få betydelse.» Länsstyrelsen

i Kalmar

län:

»Att de nu framlagda förslagen — till den del de avse att förhindra sjuklighet och dödlighet eller råda bot mot uppkommen sjukdom eller svaghet bland barn och ungdom —- till en viss grad torde kunna främja befolkningens tillväxt finner länsstyrelsen nog antagligt, men huruvida förslagen — även om de insättas i det av befolkningskommissionen angivna sammanhanget —- verkligen kunna vara ägnade a t t leda till en ökad nativitet, finner länsstyrelsen icke vara lika klart. Det måste nämligen erinras, att den sjunkande nativiteten icke synes hava sin grund i blott materiella orsaker utan att även andra omständigheter, såsom bekvämlighet och liknöjdhet, synas spela in. Under de senare åren har ju folkets välstånd över huvud stadigt ökats under det att nativiteten sjunkit allt mer och mer. Vad det främst av allt kommer an på är enligt länsstyrelsens mening att få vårt folk att verkligen fatta och känna sitt ansvar för släktets fortbestånd.» Förste

provinsialläkaren

i Karlstad

framhöll:

»De skäl, som Befolkningskommissionen framför till förbättrande av skolbarnens näringsförhållanden, äro allvarliga och kunna icke motsägas. De styrkas av iakttagelser, som gjorts i skilda delar av riket och av skilda iakttagare. E t t huvudfel beträffande skolbarnens näringsförhållanden är att njutningsmedlet kaffe med eller utan dopp fått ersätta ordentlig mat i ett av huvudmålen, det för barnen viktiga tidiga morgonmålet. Ett annat huvudfel är, att ett mycket stort antal barn få ordentlig föda först vid relativt sen timme på dagen, ofta så sent, att arbetet i skolan då redan är undanstökat. Äter ett annat huvudfel är — och detta gäller icke endast skolbarnen — att födan icke är kvalitativt så sammansatt, som man med hänsyn till nuvarande näringsforskning har anledning att önska. Det är uppenbart, att kosthållet för barnen i huvudsak alltjämt måste bliva en hemmens angelägenhet, även om skolmåltiden kommer att fylla nyssnämnda krav beträffande kalorivärde och skyddsämnesbeståndsdelar. Den omständigheten att man inför en huvudmåltid för barnen i skolan under frukostrasten, upphäver sålunda icke angelägenheten av att barnen på landsbygd och i stad få ett ordentligt huvudmål, innan de begiva sig till skolan, och ytterligare ett efter hemkomsten från skolan. Barnen behöva minst 3 mål dagligen.» Norrbottens

barnavårdsförbund

anförde:

»Att det på inånga håll föreligger behov av en kvalitativt god och närande måltid under skoldagen framgår av kommissionens utredning. Barnen erhålla många gånger en otillräcklig, ensidig och vitaminfattig kost. Detta gäller väl framför allt, där långa skolvägar omöjliggöra för barnen att få lagad mat i hemmet under skolans måltidsrast, vilket är fallet på många platser i Norrbotten. Men hemmets svaga ekonomi, dåliga konsumtionsvanor, beroende på okunnighet och slentrian, ävensom andra ogynnsamma förhållanden i hemmet kunna utgöra hinder för barnen att få den för deras hälsa nödvändiga födan. Det skulle därför otvivelaktigt vara av största betydelse för skolbarnens välbefinnande och arbetsförmåga, om ett ordentligt mål mat kunde beredas barnen i skolan. Vad måltiden beträffar borde även beaktas, att den förlägges till sådan tidpunkt på dagen, att slarvet hos många barn med det första morgonmålet i görligaste mån neutraliseras. Samtidigt som barnavårdens standard genom föreslagna anordningar kvalitativt höjes, skulle därmed även, såsom kommissionen framhåller, åstadkommas någon minskning av familjernas kostnad för barnen. Understöd i denna form kommer

32 barnen restlöst till godo och från det allmännas sida blir det — liksom den avgiftsfria skolgången och skatteavdrag för familjer — ett sätt att understödja utan det vanliga understödets form. Syftet med åtgärderna, att stärka folkhälsan och skänka uppväxande barn och ungdom så goda livsvillkor som möjligt och skapa bättre förutsättningar för deras utveckling, måste anses vara en klok social politik. Att en måltid lagad mat till barnen under skolarbetsdagen bör komma alla barn i skolan till del synes ur sistnämnda synpunkter uppenbart.» Folkskolläkarkollegiet

i Malmö

yttrade:

»Från allmän medicinsk synpunkt är det otvivelaktigt, att en förbättrad näringstillförsel till individer, som äro i behov därav, är det första och viktigaste hygieniska krav, som över huvud taget kan uppställas. Kommissionen bygger sitt förslag om statsunderstödd skolmåltid på det förhållandet, att vid företagna undersökningar icke mindre än 22 % av samtliga undersökta familjer befunnits komma under det optimala i fråga om kalorimängden och att ett ännu större antal erhåller en otillräcklig tillförsel av skyddsfödoämnen och salter. Det är otvivelaktigt, att dessa siffror äro ett i stort sett riktigt uttryck för de verkliga förhållandena. En god överensstämmelse kan också konstateras mellan nyssnämnda siffra av 22 % och förekomsten av undernärda barn i Malmö, som enligt en under innevarande vårtermin företagen utredning visar sig utgöra 21—28 % av barnantalet i folkskolorna.» samt vidare: »Erfarenheterna från Malmö beträffande bespisningsverksamhetens medicinska betydelse visa, att skolmåltiderna otvivelaktigt ofta haft en gynnsam inverkan på näringstillståndet och även allmäntillståndet i övrigt hos i måltiderna deltagande barn. Det bör dock erinras om, att samtliga dessa barn vid bespisningsperiodens början varit undernärda eller åtminstone otillräckligt närda. Även om en skolbarnsbespisning, bestående av en enda måltid, sålunda är av betydelse för undernärda barn, är det säkerligen icke riktigt a t t föreställa sig, att förekomsten av en sådan skolmåltid innebär en garanti för en större eller mera varaktig förbättring av de i måltiden deltagande barnens näringsförhållanden.» Svenska barnläkarförbundet gjorde gällande, att man ur undersökningarna om n ä r i n g s f ö r h å l l a n d e n icke s y n t e s k u n n a utläsa: »att de svenska skolbarnens näringsförhållanden skulle vara mindervärdiga i den utsträckning, som Befolkningskommissionen gör gällande». och anförde vidare: »Ehuru Barnläkarförbundets styrelse är väl medveten om, att missförhållanden beträffande barnens näringsförhållanden förefinnas i vårt land, så kan styrelsen dock icke anse fastslaget, att dessa missförhållanden skulle ha den omfattningen, att de av Befolkningskommissionen framlagda förslagen i sin helhet äro påkallade. Ett statligt ingripande synes kunna och böra begränsas till bekämpande av påvisade missförhållanden.» L i k n a n d e s y n p u n k t e r anfördes av Styrelsen

för Svenska

skolläkareföreningen:

»Det är mycket osäkert, huruvida kostnadsfri skolbespisning och gratis respektive till nedsatt pris tillhandahållna födoämnen och kostnadsfritt utdelade läkemedel komma att medföra en ökning av nativiteten, detta emedan andra än ekonomiska moment antagligen i många fall äro avgörande för födelsebegränsningen i vårt land. Styrelsen för Svenska skolläkareföreningen har för sin del icke kunnat draga så vittgående slutsatser av det material, som kommissionen förebragt, och är

33 därför osäker om, huruvida så omfattande åtgärder som de föreslagna verkligen äro av behovet påkallade i vårt land. Men även om kvalitativa brister i födans sammansättning skulle finnas i den utsträckning, som kommissionen håller före, så kunna de här föreliggande frågorna sannolikt ordnas med mindre utgifter och mindre organisationsanordningar än vad kommissionsförslaget innebär.»

B e h o v e t och värdet av skolbarnsbespisning vitsordades i allmänhet, ehuru v i s s a r e m i s s o r g a n avstyrkte eller ställde sig tveksamma till ett m e r a a l l m ä n t genomfört skolmåltidsprogram. F ö r s l a g e t om allmänna s k o l m å l t i d e r tillstyrktes i h u v u d s a k av b l a n d a n d r a medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen, vissa folkskolinspektörer, styrelsen för Sveriges småskollärarinneförbund, överståthållarämbetet, länsstyrels e r n a i Östergötlands, Kalmar, Älvsborgs, Värmlands, K o p p a r b e r g s , Västern o r r l a n d s och N o r r b o t t e n s län, vissa landsting, ett flertal provinsialläkare, skolläkare och folkskolestyrelser, r i k s f ö r b u n d e t l a n d s b y g d e n s folk, k o o p e r a t i v a f ö r b u n d e t m. fl.

V a d beträffar behovet

av skolmåltider

anförde

Socialstyrelsen:

»Styrelsen hyser för sin del den uppfattningen, att en statsunderstödd skolbarnsbespisning, ändamålsenligt och förnuftigt anordnad, skulle vara av stort värde såsom ett synnerligen verksamt medel till höjande av skolbarnens ofta alltför bristfälliga näringsstandard. De flerstädes rådande missförhållandena på detta område, främst på landsbygden, äro så uppenbara, att det måste anses i hög grad behjärtansvärt, att det allmänna i en eller annan form träder hjälpande emellan. Särskilt bör uppmärksammas, att de mångenstädes stora avstånden mellan hem och skola ofta även i de fall, då ekonomiska svårigheter i hemmet ej föreligga, lägga stora hinder i vägen för ett tillfredsställande ordnat kosthåll för barnen.» Medicinalstyrelsen: »Medicinalstyrelsen finner befolkningskommissionens argumentering trots förut påtalade brister stark nog att motivera införandet av en allmän skolmåltid. Styrelsen vill för sin del sammanfatta denna argumentering sålunda. Samhället ålägger i stor utsträckning barn att vistas i skolan under största delen av året med en ofta lång väg från hemmet och under så pass lång tid av dagen, a t t en måltid ur hälsosynpunkt blir nödvändig under skolvistelsen. Det synes då styrelsen självklart, att samhället bör på ett effektivt sätt underlätta att sådana barn erbjudas en fullvärdig måltid i skolan eller i närheten av densamma. Någon detaljerad analys av näringstillståndet hos dessa skolbarn inom olika delar av landet synes icke böra krävas för en dylik åtgärd. Vidare är samhället intresserat av att barn, som av andra anledningar äro undernärda, få deltaga i en sådan skolmåltid.» Medicinalrådet

Bytt ner a n m ä l d e avvikande m e n i n g :

» jag anser icke, a t t kommissionen visat eller ens gjort sannolikt, att värdet av en allmän gratis tillhandahållen skolmåltid för alla skolbarn u t a n någon behovsprövning är av den betydelse ur hälsosynpunkt, att samhället därpå bör offra minst 30 miljoner kronor per år. Denna min mening bottnar i grundnppfattningen, att utbyggandet av all hälsovård bör ske med ett noggrant avvägande av de föreslagna åtgärdernas sannolika hälsoeffekt .» 3 — 1 6 3 0 45

34 Skolöverstyrelsen

anförde:

»Trots den förebragta utredningens ofullständighet i omförmälda avseende finner sig överstyrelsen, på grund av vad som dock framkommit genom utredningen och i övrigt allmänt kända förhållanden (skolvägarnas längd, barnens otillräckliga måltid före skoldagens början, de gynnsamma erfarenheterna av skolbespisning m. m.), övertygad därom, att det ur näringsfysiologisk synpunkt föreligger behov av att profylaktiska åtgärder snarast möjligt komma till stånd. Onekligen kunna skolmåltiderna medföra vissa olägenheter för skolarbetet, men de fördelar anordningen innebär för barnen, äro dock så betydande, att överstyrelsen icke tvekar att även från denna s y n p u n k t förorda förslaget.» Generaldirektör

Holmdahl

anmälde avvikande m e n i n g och yttrade:

»Behovet av en allmän skoibarnsbespisning i folk- och fortsättningsskolor bör ytterligare klarläggas. Detta kan bäst ske genom en läkarundersökning av alla ifrågavarande skolbarn. Då den obligatoriska läkarundersökningen emellertid är av grundläggande vikt för hälsovården i skolan, och då utredningar och förslag i ämnet sedan länge föreligga, vilka utarbetats och utformats, innan frågan om skolmåltiders införande blivit aktuell, böra åtgärder på grundval av de föreliggande förslagen snarast möjligt vidtagas för åstadkommande av en skolläkarorganisation och för genomförande av obligatorisk läkarundersökning jämväl av folkskolans barn. Att först genomföra en allmän skolbarnsbespisning, som jämväl enligt kommissionens uppfattning kräver viss medicinsk-hygienisk tillsyn och organ för utövande av denna, och sedan den obligatoriska läkarundersökningen och skolläkarorganisationen, det är en bakvänd ordning. När jag i det föregående gjort gällande, att behovet av allmänna skolmåltiders anordnande bör ytterligare klarläggas, så har jag utgått ifrån den som mig synes ganska självklara förutsättningen, att en så omfattande och i skolans arbete så ingripande och kostsam anordning, som det här gäller, icke bör vidtagas, om icke ett påtagligt behov av densamma visar sig föreligga. Kommissionen delar emellertid icke denna uppfattning. Enligt dess mening är uppenbarligen behovssynpunkten i detta sammanhang av underordnad vikt. Tankegången har uppenbarligen varit, att då skolmåltider obestridligen äro av behovet påkallade för vissa grupper av skolbarn, böra de anordnas för alla. Det främsta skälet, som anföres härför, betecknar kommissionen som näringshygieniskt och framhåller, a t t de näringshygieniska och ekonomiska behoven ingalunda alltid sammanfalla. Men det är just det näringshygieniska behovet såsom motiv för en allmän skolbarnsbespisning, som icke blivit klarlagt eller på tillfredsställande sätt styrkt. Men även om skolan kunnat på ett någorlunda betryggande sätt åtaga sig de nya uppgifter, som enligt kommissionens förslag skulle åläggas henne, kan man enligt min mening på goda grunder betvivla det riktiga och lämpliga i att på detta sätt utvidga skolans verksamhet. Statsmakterna böra nämligen enligt mitt sätt att se icke vidtaga åtgärder, som äro ägnade att försvaga föräldrarnas och hemmens ansvar för barnen. Till detta hör i första hand att sörja för de elementära livsbetingelserna för det uppväxande släktet. Där föräldrar och hem icke förmå att fullgöra sina naturliga uppgifter i detta hänseende, där bör det allmänna träda hjälpande in. Likaså där statens egna anordningar kräva som komplement ett övertagande av vissa uppgifter hemmen av denna anledning icke längre kunna fylla. Men där varken den ena eller andra av dessa förutsättningar föreligga, där bör ansvaret för barnen i nu berörda hänseende alltjämt vila på hemmen. J a g kan icke finna annat än att genomförandet av en skolbarnsbespisning utan varje

35 behovsbegränsning hör till de åtgärder, som kan bliva ägnade att försvaga föräldrarnas ansvar för barnen och deras rationella försörjning med sund och närande föda.» Folkskolinspektören i Jämtlands norra inspektionsområde anförde: »Mot kommissionens förslag om anordnande av skolmåltider har jag i princip intet a t t erinra. Både ur sociala och pedagogiska synpunkter är frågan om en ordnad barnbespisning efter de riktlinjer, som kommissionen uppdragit, av den allra största betydelse.» Folkskolinspektören i Västerbottens norra inspektionsområde: »Skolbarnsbespisningen är utan tvivel en av de mest behjärtansvärda hjälpformer. Samstämmiga vittnesbörd från de skolor, där bespisning varit anordnad, säga, a t t barnen blivit starkare och piggare, samt att resultatet av skolarbetet efter en tids bespisning blivit påtagligt bättre.» Folkskolinspektören

i Norrbottens

mellersta

inspektionsområde:

»Det synes mig uppenbart, att ett allmänt införande av skolmåltid skulle för folkskolans arbete medföra betydande fördelar. I de flesta skoldistrikten inom mitt inspektionsområde har under vissa år skolbarnsbespisning förekommit i r ä t t stor omfattning. Erfarenheterna därav ha uteslutande varit goda. Barnen ha varit friskare, och kunskapsinhämtandet har gått lättare.» Folkskolinspektören

i Norrbottens

norra

inspektionsområde:

»Skolbarnsbespisning har särskilt under de senaste läsåren förekommit vid ett r ä t t stort antal skolor inom detta inspektionsområde. Resultatet har så gott som över hela linjen varit synnerligen tillfredsställande, och barnens prestationer i skolan hava i flera fall märkbart ökats.» S t y r e l s e n för Sveriges

srnåskollärarinneförening:

»Då barnen — oavsett om det är fråga om landsbygds- eller stadsbarn — tillbringa en avsevärd del av sin tid i skolan och på väg dit eller därifrån, anser styrelsen införandet av en skolmåltid för alla barn vara mycket behjärtansvärt. Det vore önskvärt, att denna bespisning redan från början kunde komma att omfatta en mycket större procent av landets skolbarn, än vad Befolkningskommissionen vågat räkna med, och fortast möjligt utsträcktes till alla landets folk- och fortsättningsskolor.» Länsstyrelsen i Stockholms län hänvisade i sitt r e m i s s y t t r a n d e till de stora reformer av liknande slag, som nyss genomförts — förebyggande mödra- och b a r n a v å r d , b o s ä t t n i n g s l å n , m o d e r s k a p s p e n n i n g och m ö d r a h j ä l p s a m t k o n t a n t a b a r n b i d r a g u t a n fattigvårds k a r a k t ä r — och ansåg sig därför b e h ö v a a n m ä l a en viss t v e k s a m h e t inför den nya hjälpverksamhet, varom h ä r var fråga: »Denna tveksamhet har vid närmare granskning av kommissionens förslag övergått till starka betänkligheter. Lika viktigt som det framstår att låta det allm ä n n a — stat eller kommun — ingripa hjälpande, där verkligt behov av hjälp föreligger, lika angeläget synes det länsstyrelsen vara att begränsa sådana hjälpåtgärder till det nödvändiga behovet och anordna dem på ett fullt rationellt sätt. Framför allt bör det föreligga övertygande utredning om behovet, och man bör vid prövningen av dylika frågor akta sig för att på grundval av konstruktioner forcera fram ett avgörande. Länsstyrelsens huvudanmärkning mot kommissionens förevarande förslag är just, att de till avsevärd del vila på ren konstruktion. De taga exempelvis icke hänsyn till, att ett konstaterat behov av skyddsfödoämnen och läkemedel kan bero

36 på annat än bristande medelstillgång, utan gå ut på, att det allmänna i samtliga fall, där dylika behov funnits föreligga, skall påtaga sig utgiften för tillgodoseendet av desamma. Icke heller har kommissionen funnit sig hava anledning räkna med, att väl flertalet av de skolbarn, som skulle komma i åtnjutande av de ifrågasatta skolmåltiderna, i sina hem kunna erhålla den fullgoda och rikliga föda, varav de äro i behov. Det synes länsstyrelsen påtagligt, a t t kommissionen genom den generalisering, som sålunda utmärker dess förslag i nyssberörda två punkter, gått utöver vad som är erforderligt och kan anses tillrådligt, Frågans moraliska sida är enligt länsstyrelsens mening av ofrånkomlig betydelse, och det måste ingiva allvarliga farhågor att i socialpolitiskt syfte införa bestämmelser, vilka såsom icke grundade på verkligt behov äro ägnade att uppluckra och avtrubba känslan av och viljan till självansvar och självhjälp.» Länsstyrelsen

i Södermanlands

län:

»Enligt förslaget skulle t. ex. under en längre eller kortare övergångstid komma att inträffa det oegentliga förhållandet att i vissa skoldistrikt alla skolbarn, oberoende av behov, skulle erhålla en avgiftsfri skolmåltid, medan däremot i andra distrikt verkligt behövande barn icke skulle kunna komma i åtnjutande av samma förmån. Skolbarnsbespisningen bör enligt länsstyrelsens förmenande i stället ordnas så, att den i samtliga skoldistrikt kommer endast sådana barn till godo, vilka anses vara i särskilt behov därav på grund av föräldrarnas ekonomiska villkor, långa skolvägar eller vid läkarundersökning konstaterad näringsbrist. Därest barn av sistnämnda båda kategorier komma från välsituerade hem, böra de dock endast mot viss avgift tillåtas deltaga i skolmåltiden.» Länsstyrelsen

i Kalmar

län:

»De skäl, som kommissionen anfört för anordnandet av ifrågavarande måltider anser länsstyrelsen bärkraftiga, och i och för sig vill länsstyrelsen v a r m t förorda, att åtgärder fortast möjligt vidtagas till a t t denna betydelsefulla hjälpform måtte bliva allmänt införd, om finansiella möjligheter därtill givas.» Länsstyrelsen

i Östergötlands

län:

»Vad angår förslaget om fria skolmåltider i folkskolor och fortsättningsskolor vill länsstyrelsen, trots de väldiga kostnader som äro förenade därmed och de praktiska svårigheter som måste möta vid dess genomförande, i princip förorda statsbidrag för anordnande av en daglig måltid i dessa skolor. Det finnes även i de rikare bygderna många barn, som på grund av fattigdom eller bristande arbetskraft i hemmen icke erhålla tillfredsställande föda. I varje fall kan näringsfrågan för de barn, som hava lång väg till skolan, knappast ordnas fullt nöjaktigt annorledes än genom utspisning därstädes. Och det effektivaste sättet att bibringa nationen rationella vanor i näringshänseende är otvivelaktigt att vänja barnen vid sund föda.» Ijäns styr elsen

i Kristianstads

län:

»Av olika skäl kan länsstyrelsen det oaktat icke tillstyrka kommissionens förslag, sådant det nu framlagts. Oerhörda anslag hava redan för sociala ändamål beviljats av statsmakterna, vilka med säkerhet komma att stegras undan för undan. Att nu besluta nya utgifter av den väldiga omfattning kommissionen föreslagit med belopp, vilka icke kunna ens med något så när säkerhet beräknas, anser länsstyrelsen icke tillrådligt.» Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ansåg skolbarnsbespisningen vara d e n m e s t effektiva och i allmänhet också lättast o r d n a d e formen för d e t allm ä n n a s i n g r i p a n d e i näringsfrågan men erinrade, att den dittills b e d r i v n a skolb a r n s b e s p i s n i n g e n noga anpassats efter behovet, särskilt när d e t t a orsakats av

37 arbetslöshet. Efter att ha erinrat om i n n e b ö r d e n av kommissionens framhöll länsstyrelsen:

förslag

»Alla dessa omständigheter medföra, a t t statsbidragen till skolbarnsbespisning enligt förslaget skulle komma att uppgå till högst betydande årliga belopp, och länsstyrelsen ifrågasätter, huruvida nyttan av en bespisning av föreslagen omfattning skulle motsvara kostnaden, eller med andra ord om icke en stor del av dessa medel skulle k u n n a sparas för andra viktiga ändamål, utan att avsikten med skolmåltiderna behövde förfelas. Såsom kommissionen upplagt sitt förslag skulle detta medföra stora ekonomiska förmåner för sådana skoldistrikt, där skolbarnsbespisning redan införts såsom en rent kommunal inrättning, således i främsta rummet större städer. Nära till hands ligger då antagandet, att bespisningen på dessa platser, där som regel en mera allmän skolbarnsbespisning icke är direkt behövlig, skulle komma att utvecklas i onödigt stor omfattning, vilket med hänsyn till statsbidragsrätten kunde bliva till förfång för de angelägnaste behovsfallen.» Länsstyrelsen och fortsatte:

i Älvsborgs

län ansåg b e t ä n k a n d e t i hög grad b e a k t a n s v ä r t

»Det är av mindre vikt, om kommissionens förslag ej får större betydelse —• även vid samordnande med andra åtgärder av materiell art — för främjande av kommissionens svårlösliga uppgift beträffande befolkningsfrågan. Det är ej heller avgörande, om kommissionen gör sig skyldig till överdrifter både vad beträffar omfattningen av nuvarande samhällsbrister och åtgärder för deras avhjälpande. Huvudsaken är den, att kommissionen kraftigt dragit uppmärksamheten till det i hög grad otillfredställande förhållandet, att ett icke oväsentligt antal av landets barn under sin uppväxttid ej erhåller nöjaktig näring. Får detta anses konstaterat och såväl betänkandet som utsagor av erfarna läkare — bland andra av dem, som uttalat sig i av länsstyrelsen överlämnade yttranden — synes icke lämna något utrymme för tvivel, kan man ej frigöra sig från känslan av, att frågorna i det socialpolitiska uppbyggnadsarbetet i vårt land icke blivit upptagna till behandling och lösning i förhållande till deras vikt och betydelse. — — — Reformarbetets gång hade därför bort vara att först fylla det uppväxande släktets nödvändiga behov och sedan se till vilka lättnader, som kunde beredas de vuxna vid deras deltagande i det — det hela uppbärande — produktionsarbetet. Motsatsen har hos oss liksom väl annorstädes ägt rum, så att, när barnens tur nu kommer, de samhälleliga tillgångarna och näringarnas bidragsmöjligheter äro hårt beskurna. Att avvisa hela förslaget som ur kvantitativ befolkningssynpunkt ovidkommande eller helt skylla på föräldrars okunnighet och oaktsamhet går ej. Att åter hänvisa till en förändrad fattigvård är endast att hänvisa till en annan form för det samhälleliga ekonomiska tillskott, som påtagligen kräves.» Länsstyrelsen i Värmland fann förslagen s y n n e r l i g e n b e h j ä r t a n s v ä r d a och h a d e i p r i n c i p intet a t t erinra m o t n ä r i n g s f ö r s t ä r k a n d e å t g ä r d e r i a n g i v e n riktning: »De ifrågasatta åtgärderna komma emellertid, särskilt om de i sin helhet genomföras, att medföra betydande kostnader för det allmänna. Enligt länsstyrelsens mening kommer genomförandet av förslagen följaktligen a t t bero på budgetära förhållanden, som undandraga sig länsstyrelsens bedömande.» Länsstyrelsen

i Västmanlands

län:

»Enligt länsstyrelsens förmenande kan ett genomförande av kommissionens förslag i hela dess vidd medföra den konsekvensen, att föräldrarnas ansvar för det uppväxande släktet avtrubbas, då omsorgen om barnens timliga väl i stor ut-

38 sträckning överflyttas på det allmänna. Därtill komma förutom bekymren för de väldiga kostnaderna de svårigheter i rent organisatoriskt hänseende, som en massutspisning av skolbarn enligt kommissionens förslag givetvis kommer a t t medföra, svårigheter, som i olika hänseenden te sig oproportionerligt stora med tanke på, att det dock är fråga om anordnande av endast en måltid om dagen. Det synes därför kunna ifrågasättas, huruvida det är välbetänkt att giva skolbarnsbespisning sådan omfattning som kommissionen t ä n k t sig. Det förefaller som om, i varje fall till att börja med och till dess vidare erfarenheter vunnits, denna lämpligen borde begränsas till att avse skolbarn i sådana trakter, där antingen befolkningen i det stora hela lever under bekymmersamma ekonomiska förhållanden eller där avstånden från hemmen till skolan för flertalet barn är för stort för att frukostmålet skall kunna intagas i hemmet. Vid sådan begränsning, varvid kostnaderna bliva lättare överkomliga, lärer också böra övervägas huruvida icke skäiigen jämväl barn från andra skolor än folkskolor borde i likartade fall komma i åtnjutande av skolbarnsbespisningen.» Länsstyrelsen

i Gävleborgs

län:

»Vad först angår frågan om skolbarnsbespisning föreligger otvivelaktigt mångenstädes ett stort behov av att ordna sådan. Detta behov gör sig dock mera gällande på den egentliga landsbygden, där barnen ofta ha lång skolväg. I städer och stadsliknande samhällen med sammanträngd befolkning torde barnen däremot mera allmänt kunna intaga sina måltider i hemmet.» Länsstyrelsen

i Norrbottens

län:

»Inom länet har med stöd av särskilda nådiga beslut skolbarnsbespisning med bidrag av statsmedel varit anordnad under våren 1937 i fyra och under läsåret 1937/1938 i fjorton skoldistrikt, där — på grund av låg levnadsstandard och det ur näringsfysiologisk synpunkt otillfredsställande underhåll, som barnen erhålla i hemmen — behov av förbättring av barnens kosthåll starkast framträtt. Resultatet av den sålunda bedrivna verksamheten måste enligt länsstyrelsens mening, vilken bestjTkts av uttalanden av läkare och skolman, betecknas såsom mycket gott, varför länsstyrelsen finner starka skäl tala för verksamhetens fortsatta utveckling.» Svenska

Stadsförbundet:

>.Även den, som principiellt delar kommissionens mening om skolmåltidens betydelse för en bättre folknäring, synes dock hava anledning att icke överdriva denna betydelse. En måltid under 200 dagar av året ger knappast någon garanti för, att undernäring är utesluten. Vetskapen om att skolan delvis övertagit ansvaret för kosthållet torde i ett och annat hem medföra en förslappning av ansvaret och leda till, att ännu mindre uppmärksamhet ägnas åt frågan om barnens utspisning. Den önskvärda omläggning av kosten, om vars innebörd enstämmighet råder, blir knappast garanterad genom skolmåltiden. Även om barnens deltagande i denna icke kan undgå att utöva en viss propaganda i hemmet, saknas där säkert ofta nog förutsättningar för nya impulsers omsättande i verklighet. Att genom skolkökskurser och annan utbildning ävensom på hemmen direkt inriktad propaganda på en gång väcka intresset och möjliggöra praktiska resultat är nog i längden en säkrare framkomlig väg att undvika 'felnäring' än att därvidlag allt för blint lita till skolmåltiden.» Riksförbundet landsbygdens talade den förvissningen:

folk förordade de framlagda förslagen och ut-

»att denna form av omvårdnad om det uppväxande släktet är av en utomordentligt stor betydelse, då det gäller att bevara och stärka barnens hälsa och

39 krafter. De försök med skolbarnsmåltider, som hittills utförts på en del platser, ha ju också till fullo bekräftat, hur värdefull denna verksamhet är, och förbundet vill" därför på det varmaste rekommendera, att kommissionens förslag i detta avsende så snart som möjligt blir förverkligat». Kooperativa

förbundet

framhöll:

»Undersökningar, företagna såväl utomlands som i Sverige på ett rätt om•fattande antal barn, som deltagit i skolbespisning, under jämförelse med^ barn, som icke beretts samma möjligheter, ge uppenbart vid handen, att skolmåltiden haft en synnerligen gynnsam inverkan på barnens allmänna hälsotillstånd. En ytterligare fördel av ett genomfört skolbespisningssystem vore, att härigenom en rationalisering av det nuvarande systemet med ett stort antal olika måltidstimmar inom en och samma familj bleve möjlig, varigenom en avlastning av husmödrarnas hemarbete kunde ske. Med stöd av vad här anförts vill sålunda styrelsen tillstyrka, att de av befolkningskommissionen föreslagna försöken med skolbespisning organiseras i den av kommissionen planerade omfattningen.» E t t flertal provinsial- och skolläkare ansågo behov föreligga av allmänna skolmåltider och b i t r ä d d e därför kommissionens förslag. Förste provinsialläkaren i Uppsala län anförde sålunda: »Både i städer och på landsbygd förekommer dåligt näringstillstånd i viss utsträckning särskilt bland barn, men även bland vuxna. Därför synas de föreslagna åtgärderna för dess upphjälpande fullt berättigade. skolmåltiderna synas vara ägnade att höja folkhälsan och medföra en avsevärd kvalitativ förbättring av folkmaterialet. Jag anser mig därför böra tillstyrka förslagens genomförande i princip i den mån detta blir i ekonomiskt avseende möjligt.» Provinsialläkaren i Växjö distrikt ansåg att en skolmåltid skulle vara av s t ö r s t a b e t y d e l s e för b a r n e n s välbefinnande och arbetsprestationer: »Den skulle tillförsäkra barnen tillräcklig och framför allt en i kvalitativt hänseende riktigt sammansatt föda och skulle ju kunna tänkas fostra barnen till mera sunda näringshygieniska vanor och genom barnen även i någon mån påverka föräldrarna i detta hänseende. Jag vill därför livligt tillstyrka förslaget om skolmåltider. 1 skolmåltiden böra alla barnen deltaga och endast de, som kunde visa, a t t de i hemmet erhölle en näringshygieniskt fullgod måltid, skulle kunna befrias.» Provinsialläkaren

i Ljungby

distrikt:

»Under min tjänstgöring i Norrbotten har jag under ett nödår varit i tillfälle a t t studera verkningarna av den skolfrukost, som vi genom Röda Korsets hjälp kunde ge åt barn från behövande familjer. Att dessa barn under denna bespisningstid blevo bättre närda och även voro psykiskt spänstigare än samma b a r n under ett s. k. normalår, har redan tidigare omvittnats. Ej blott barn med lång skolväg skulle ha n y t t a av en måltid anordnad i skolan, ty även barn med kort skolväg och från bättre bemedlade familjer ha svårt att få tid och lust att äta ett ordentligt mål under skoltid. Ivern både att gå i skolan och att leka gör a t t måltiden ofta får sitta emellan. Och för många barn från bättre situerade familjer skulle det vara av uppfostrande betydelse att få deltaga i en måltid med alla de andra, en enkel, god och ur näringssynpunkt fullviktig måltid. Därest det ur stats- och kommunalfinansiella skäl är möjligt, skulle jag vilja livligt förorda, a t t skolmåltider bleve tillgängliga för alla barn i våra folkskolor såväl i stad som på landet.»

40 Förste provinsialläkaren i Göteborgs och Bohus län fann a t t förslaget om allmänna skolmåltider i stort sett icke syntes giva anledning till erinringar och fortsatte: »Rent principiellt torde det få anses riktigt och rättvist, att, när samhället ålägger barnen skolplikt, samhället även har skyldighet vidtaga åtgärder för att barnens hälsotillstånd icke härigenom blir lidande. Den hygieniska sidan av skolarbetet och därmed sammanhängande förhållanden har tyvärr hittills icke i praktiken rönt nödigt beaktande. Med stöd av mångårig praktisk läkarverksamhet — både som provinsialläkare och skolläkare — vågar jag uttala, att barnen på landsbygden på grund av de långa skolvägarna ofta och under längre tidsperioder erhålla en högst bristfällig — för att icke säga otjänlig kost. Genom förslaget om skolmåltider skulle detta hygieniska missförhållande komma att avsevärt minskas, vilket kan bestyrkas av den ej obetydliga praktiska erfarenhet, som vi härom hava i länet.» Skolläkaren

vid Lysekils

folkskolor:

»Det bestickande i detta förslag, medicinskt sett, är att barnen få lära sig äta sund, varierande, enkel och god kost, som blir dem till nytta icke blott för stunden utan för livet. De missförhållanden, som existera då det gäller barnens utspisning äro icke koncentrerade till den fattigare befolkningen, varför det måste anses värdefullt, att alla barn erhålla den sunda dietiska uppfostran, som säkerligen torde bli följden av den allmänna barnbespisningen. Med detta vill jag ha sagt, att jag betraktar denna barnbespisning önskvärd inte minst som läroämne.» Skolläkaren

vid Strömstads

folkskolor:

»För min del ber jag få ansluta mig till befolkningskommissionens uppfattning, att ett otvetydigt behov av förbättrad näringsstandard för stora delar av vårt folk föreligger, samt att de planerade skolmåltiderna skulle ha en stor uppgift att fylla härvidlag, dels för ett direkt stärkande av hälsotillståndet, dels såsom propaganda för sundare kostvanor. Vid de varje termin återkommande läkarundersökningarna av Strömstads folkskolbarn förefinns ett ej oväsentligt antal elever, hos vilka allmäntillståndet säkerligen väsentligen skulle kunna förbättras genom sundare kost.» Skolläkaren

vid Borås

folkskolor:

»En av staten ordnad barnbespisning i vårt lands folkskolor är ur många synpunkter motiverad. Varken kvalitativt eller kvantitativt är näringsstandarden i stora delar av Sverige fullt tillfredsställande. För skolbarnens hälsa och det uppväxande släktets arbetsduglighet bör samhället alltid vara berett till nödvändiga uppoffringar.» Skolläkaren i Melleruds folkskolor: »Den erfarenhet jag har är att de flesta skolbarnen på den rena landsbygden äro i hög grad undernärda och orsaken härtill ligger som befolkningskommissionen framhåller i det alltid ofrånkomliga faktum att de flesta ha en lång skolväg, vilket orsakar fysisk överansträngning och en för sent på eftermiddagen intagen huvudmåltid. En skolmåltid bör därför vara en huvudmåltid med varm mat, den bör erhållas kostnadsfritt, och Staten bör ikläda sig de största kostnaderna för a t t stimulera kommunerna a t t genomföra den i så stor utsträckning som möjligt.» Skolläkaren

vid Skövde

folkskolor:

»Förslaget, om att skolbarnen varje skoldag skola på det allmännas bekostnad erhålla en efter vissa näringshygieniska regler sammansatt skolmåltid, måste

41 hälsas med den allra största glädje. En dylik måltid kommer att bli av den allra största betydelse för tillvaratagande av det uppväxande släktets hälsomöjlighet. Att den gjorts avgiftsfri och tillgänglig för alla förhöjer avsevärt dess värde. Det synes mig högst önskvärt att den inskränkning, som av statsfinansiella skäl gjorts, så a t t åtgärden till att börja med endast kommer att omfatta Vs av barnen, med det snaraste måtte bortfalla, och att skolmåltiden måtte införas vid alla skolor.» Förste

provinsialläkaren

i Västmanlands

län:

»Erfarenheter från län, där skolbarnsbespisningen varit mera allmän, bekräfta att skolmåltiden har en utomordentligt stor betydelse för barnens näringstillstånd, att den är allmänt uppskattad av såväl barn som föräldrar samt att svårigheter uppstå då det blir fråga att indraga måltiden i en skola där den varit anordnad. Såvitt man per analogiam kan bedöma frågan synes även i Västmanlands län en mera allmänt genomförd skolbarnsbespisning komma att betyda mycket för ett förbättrat närings- och hälsotillstånd hos barnen.» Provinsialläkaren

i Delsbo

distrikt:

»Från medicinsk synpunkt finnes förstås intet att anmärka mot kommissionens förslag. Påtagligaste n y t t a n anser jag att man kommer att få genom skolmåltider för landsbygdens barn.» F r å n vissa provinsial- och skolläkare anmäldes dock avvikande mening beträffande behovet av allmänna skolmåltider. Sålunda anförde t. ex. förste provinsialläkaren i Kristianstads län: »Ingen anledning finnes att anordna fri skolmåltid för de barn, som ej äro i behov därav. Skolorna bruka ligga i samhällscentra och ett flertal barn hava endast några minuters väg hem, där de intaga sina måltider, säkerligen av minst lika god beskaffenhet som kan erbjudas i skolan. Hemmet är dock statens ryggrad och kan ej ersättas med anstaltsbespisning. Eventuella felaktigheter av födan i hemmen böra rättas genom upplysning.» Folkskolläkarkollegiet i Malmö a n s å g det vara u p p e n b a r t , att man icke h a d e rimlig anledning från socialmedicinsk synpunkt att anordna skolmåltid för a n d r a b a r n än dem, som vore i b e h o v därav. Sundhetsinspektören

i Göteborg

fann d e t omöjligt a t t antaga

»att så många av landets skolbarn skulle lida sådan brist på kvalitativ eller kvantitativ näring under sin dagliga skolgång, att det vore motiverat, att samhället försåge alla skolbarn med en daglig kostnadsfri skolmåltid, detta alldeles bortsett från de ekonomiska konsekvenserna för stat och kommun. För Göteborgs vidkommande skulle det betyda att ytterligare cirka 16 400 barn skulle utspisas utöver de 4 600, som för närvarande åtnjuta skolbespisning. Det långt övervägande antalet av städernas skolbarn äta emellertid frukost hemma och i fråga om dessa kan icke med fog göras gällande, att deras näringstillstånd i allmänhet skulle motivera ett så kraftigt ingripande som anordnande av kostnadsfri skolfrukost för dem alla. Därom torde flertalet av i städerna verksamma skolläkare vara fullt ense, ehuru kommissionen ej gör något undantag för denna kanske den största gruppen av skolbarn. Enligt undertecknads uppfattning bör i städerna uttagande av barn till erhållande av skolmåltid ske enligt enahanda principer som i förslag 1 sades, d. v. s. efter socialmedicinska synpunkter, där profylaxen finge största hänsynen. Sålunda på samma vis som uttagning sker till skollovskolonier, specialbehandling (t. ex. ljusbehandling) o. s. v.»

42 F r å g a n , om s k o l m å l t i d e r n a skulle vara tillgängliga för alla utan någon behovs pr övning, såsom k o m m i s s i o n e n förordade, blev föremål för livlig diskussion i ett flertal r e m i s s y t t r a n d e n . I b e f o l k n i n g s k o m m i s s i o n e n s förslag på denna punkt instämde bland andra statskontoret: »Vad först beträffar frågan, huruvida skolbarnsbespisningen skall göras tillgänglig för alla barn oberoende av föräldrarnas ekonomiska standard eller icke, får statskontoret uttala, att — liksom beträffande konsultationsverksamheten vid barna- och mödravårdscentralerna samt barna- och mödravårdsstationerna — anledning knappast föreligger för en begränsning enligt behovsprincipen. Så är ej heller förhållandet i fråga om den för närvarande med bidrag av statsmedel anordnade skolbarnsbespisningen.» Skolöverstyrelsen

anförde:

»Efter mera ingående granskning av problemet vill emellertid överstyrelsen framhålla, att det skulle bliva en synnerligen ömtålig och svårlöst uppgift att med hänsyn till ovan angivna utgångspunkter särskilja barnen i olika kategorier. En sådan anordning vore ägnad att framkalla slitningar mellan skolan och hemmen. Man måste också räkna med att vitt skilda principer för särskiljandet komme att tillämpas vid de olika skolorna eller skoldistrikten, vilket måste betecknas såsom betänkligt, då kostnaderna skulle väsentligen bestridas med statsmedel. Icke sällan komme nog också barn, som verkligen skulle hava stor nytta av skolmåltid, a t t ställas utanför. Överstyrelsen hyser därför den bestämda uppfattningen, att det för barnens sunda utveckling och skolarbetets lugna fortgång vore bäst, om samtliga barn bereddes tillfälle att på samma villkor, alltså avgiftsfritt, deltaga i skolmåltiderna.» Socialstyrelsen

ansåg, i likhet med kommissionen, det vara önskvärt:

»att vid införandet av skolmåltid i ett skoldistrikt, måltiden göres tillgänglig för alla barn, oberoende av föräldrarnas ställning i ekonomiskt avseende. Det synes ej föreligga något bärande skäl för att därifrån utesluta barn från mera välbärgade familjer. Utan tvivel förhåller det sig så, att även sistnämnda barn i många fall kunna vara i behov av mera tillfredsställande måltider än vad som nu ofta kommer dem till del.» Folkskolestyrelsen i Gävle sade sig dela befolkningskommissionens uppfattning på denna p u n k t och fortsatte: »En åtskillnad mellan barnen efter t. ex. föräldrarnas ekonomiska ställning skulle förläna åtgärden karaktär av understöd. En gränsdragning vid visst inkomststreck skulle vidare kunna innebära, a t t den bättre avlönade delen av arbetarklassen och medelklassen ställdes utanför, ehuru densamma skattevägen vore tvungen att bidraga till bestridande av kostnaderna. Folkskolestyrelsen vill slutligen i likhet med befolkningskommissionen framhålla, att folkskolan såsom demokratisk institution kräver, att det i själva skollivets anordning icke göres skillnad mellan barnen efter föräldrarnas ekonomiska villkor. Skolmåltiden bör därför befrias från varje understödskaraktär och såsom en del av den allmänna skolhygienen infogas i den reguljära skolorganisationen, men bör vara lika för alla.» Västerbottens

läns

landsting:

»Landstinget delar kommissionens åsikt att utspisningen av skolbarn icke bör förenas med behovsprövning. Det bör stå alla skolbarn fritt att i skolan intaga sin måltid. En klasskillnad är i detta fall synnerligen olämplig.»

43 Svenska

landskommunernas

förbund:

»Om skolmåltid införes, bör den givetvis, såsom kommissionen framhåller, göras tillgänglig för alla barn, oavsett föräldrarnas ekonomiska villkor. Ehuru vissa invändningar kunna göras mot att den göres avgiftsfri för andra barn än barn till mindre bemedlade eller fattiga föräldrar, vill styrelsen dock förorda kommission e n s förslag i denna del. Till grund härför vill styrelsen framförallt framhålla d e n hälsobringande betydelse en lämpligt sammansatt skolmåltid måste anses hava för det uppväxande släktet, oavsett vilka samhällsklasser det tillhör. En god ekonomi i hemmet utgör icke alltid garanti för att barnen erhålla kvalitativt väl sammansatt och tillagad föda, varför de ifrågavarande socialpolitiska åtgärderna medvetet måste rikta sig icke blott mot de fattiga barnen utan i lika hög grad mot barnen från mera bemedlade hem. Slutligen kan icke överskattas betydelsen av att genom en gemensam under samma villkor tillhandahållen måltid för skolans samtliga barn de sociala ojämnheterna i samhället hållas borta och samhällskänslan tillätes utveckla sig i sund riktning. Med åberopande av vad sålunda anförts vill styrelsen tillstyrka kommissionens förslag om avgiftsfri skolmåltid för alla barn.» Svenska

Landstingsförbundet:

»Vad därefter angår förslaget till fria skolmåltider synes det, särskilt för landsbygdens vidkommande, där skolvägarna ofta äro långa, av behovet påkallat, att barnen dagligen i skolan erhålla en måltid, sammansatt på ett ur näringsfysiologisk synpunkt tillfredsställande sätt. Behovet av dylik måltid synes vara i det närmaste likvärdigt vare sig barnen komma från bemedlade eller mindre bemedlade familjer. Det får alltså även enligt styrelsens mening anses motiverat, att alla barn, oavsett föräldrarnas ekonomiska ställning, beredas möjlighet deltaga i dessa skolmåltider.» N å g r a r e m i s s i n s t a n s e r p å y r k a d e även obligatoriska anförde Njutångers kommunalfullmäktige:

skolmåltider.

Sålunda

»Befolkningskommissionen har föreslagit, att deltagandet i bespisningen skulle bliva frivilligt. Det är vår mening, att ett frivilligt deltagande kommer att underlätta förslagets genomförande men att ett obligatoriskt deltagande skulle stå i full samklang med den obligatoriska skolgången och verka uppfostrande.» Provinsialläkaren

i Åseda

distrikt:

»Anordnandet av skolmåltider är en så omfattande apparat, att har den satts i gång i en skola, bör den gratis åtnjutas av alla barn i denna skola. I detta avseende kan jag ej dela herr Magnussons i övrigt synnerligen beaktansvärda synpunkter. Men dessutom anser jag, att den bör vara obligatorisk för alla barn i en sådan skola. Ordnas av staten hälsovårdande skolmåltider, bör det också vara de enskildas skyldighet att använda sig av dem. Sedan skolmåltider införts, bör medhavandet av matsäck till skolan helt förbjudas, likaså förtärandet av karameller och annat snask under skoltiden.» L i k n a n d e s y n p u n k t e r anfördes av skolläkaren

vid Osby

folkskolor:

»I samband härmed vill jag uttala mina tvivel om lämpligheten av att föräldrarna själva skulle få bestämma huruvida barnen skulle deltaga i skolmåltiden eller icke. Därigenom komme kanske de mest behövande icke i åtnjutande av den förmån som denna måltid skulle utgöra för dem. Vår komplicerade samhällsbyggnad kräver ej sällan personliga eftergifter och uppoffringar och äro vi alla så beroende av varandra att den enskildes bestämmanderätt ibland måste inskränkas. Detta gäller även i fråga om barnens uppfostran och vård. Det är icke

44 längre föräldrarnas privatsak utan även samhället måste få ha sitt ord med här vidlag. Själva skolgången är obligatorisk och varför skulle icke även denna måltid vara det, då den måste anses som ett led i den uppfostran som samhället kostar på barnen för att de så småningom skola bli goda och sunda samhällsmedlemmar.» I a n d r a r e m i s s y t t r a n d e n h ä v d a d e s däremot, a t t s k o l m å l t i d e r n a icke b o r d e göras tillgängliga för alla b a r n utan utgå efter viss behovsprövning antingen a v medicinsk, social eller ekonomisk art. S å l u n d a anförde t. ex. folkskolestyrelsen i Borås: »Emellertid torde det vara obestridligt, att i de fall, där barn bo nära skolan och hemmet i övrigt är så organiserat, att barnen kunna under frukostrasten besöka hemmet och där erhålla ett mål varm mat, detta är den ur både närings- och andra synpunkter lyckligaste anordningen. I en stad eller tätbebyggt samhälle bör därför barnbespisningen inskränkas till sådana elever, som, på grund av stort avstånd mellan skolan och hemmet, föräldrarnas bortovaro på förvärvsarbete eller klen ekonomi i hemmet, äro i särskilt behov av skolans medverkan för erhållande av tillräcklig näring under skoldagen.» Skolläkaren

vid

Örebro

folkskolor:

»Något verkligt behov av att alla barn var skoldag beredas ett huvudmål, kan diskuteras. Där hemmet kan och vill, och genom råd och upplysningar läres att rätt sammansätta barnens måltider, där bör knappast skolan genom kostnadsfria skolmål locka barnen till sig — alltför mycket tenderar väl redan att blott göra hemmet till en liggplats, där familjemedlemmarna om dagen sällan äro samtidigt samlade. Gemensamma måltidstimmar i hemmen borde vara idealet — hemmen och ej skolan det centrala i barnens värld. Behovsprincipen, i den mån häri inbegripes hänsyn till ekonomi, lång skolväg, föräldrarnas yrken m. m., är säkerligen riktigare.» Drätselkammaren

i

Västerås:

»Beträffande härefter förslaget till skolbarnsbespisning vill drätselkammaren erinra om, att befolkningskommissionen utgått ifrån att skolmåltiden skall göras, tillgänglig för alla barn, oavsett föräldrarnas ekonomiska villkor. Även om en dylik princip måhända kan hava sitt berättigande å landsbygden samt i från kringliggande landsbygd inkorporerade delar av städer, där praktiskt taget alla skolbarn intaga ett av dagens huvudmål i form av medförd matsäck, kan drätselkammaren för sin del icke ansluta sig till kommissionens förslag härutinnan, i varje fall icke beträffande städernas skolbarn, av vilka de flesta torde ha tillfälle att under frukostrasten intaga måltid i hemmet. Drätselkammaren finner visserligen, förslaget om anordnande av skolmåltider i princip vara välbetänkt, men anser att en behovsprövning bör äga rum så, att måltid endast skall tillkomma de barn, som ur näringssynpunkt verkligen äro i behov av en ändamålsenlig och ur näringsfysiologisk synpunkt riktigt sammansatt måltid oavsett om ifrågavarande behov har sin grund i brist på medel hos föräldrarna, sjuklighet hos barnen eller andra orsaker.» Folkskolestyrelsen

i Västerås

anförde l i k n a n d e s y n p u n k t e r :

»Då emellertid befolkningskommissionens förslag avser, att bespisning i skolan skall tillhandahållas samtliga barn i folkskolan liksom i fortsättningsskola med heldagsundervisning, oavsett om behov därav föreligger eller ej, synes detta vara att tillgripa större våld än nöden kräver. Syftemålet är väl att trygga barnens behov av tillräcklig och lämplig näring. Härvidlag bör dock åt behovssynpunkten ges en ej blott ekonomisk motivering. Där behov finns, bör detta tillgodoses, oav-

45 sett om behovet har sin grund i fattigdom, lång skolväg, sjuklighet eller andra orsaker. Genom en sådan begränsning undvikas de stora praktiska svårigheter, som en allmän barnbespisning skulle föra med sig, varjämte det allmännas kostnader komme a t t hållas inom rimliga gränser. Särskilt bleve lokalfrågan vid en allmän bespisning utomordentligt svårlöst. Därest sådana anordningar skola träffas, att barnen beredas möjlighet att samtidigt inta skolmåltiden, måste stora och kostTjära byggnader uppföras. Skola barnen åter äta i etapper, torde det ej kunna undvikas, att en del få gå och vänta på sin tur, vilket t. ex. vid otjänlig väderlek kan bli förenat med olägenheter. Skall skolmåltiden fylla sin uppgift bör den tillhandahållas barnen, då de bäst behöva den.» Folkskolläkarkollegiet

i Malmö

anförde:

»Kommissionen har såsom huvudskäl för uppfattningen, att måltiden skulle vara tillgänglig för samtliga barn i folkskolan, anfört, att det icke skulle vara möjligt ens för läkare att i tillfredsställande utsträckning konstatera förefintligheten av undernäring, ävensom att det vore av vikt att förebygga uppkomsten av undernäring. Kommissionens ståndpunkt är i förra fallet säkerligen i hög grad överdriven, enär undernäring eller dåligt hull i regel torde kunna påvisas eller åtminstone misstänkas. Vad beträffar vikten av att förebygga undernäring bör framhållas, att hemförhållandena väl i regel icke bliva försämrade därigenom, att barnen börjat skolan, varför undernäring, då sådan förekommer, vanligen iakttages redan i första klassen men mera sällan i senare skolstadier hos barn, som i första klassen varit fullviktiga. Icke heller synes större värde kunna tilläggas kommissionens uttalande, att det skulle te sig tämligen egendomligt, om barn av välbärgade föräldrar, som icke förstått att ge sina barn lämplig näring, skulle hava företräde framför barn till mindre bemedlade föräldrar, vilka trots mindre inkomster lyckats åstadkomma god kost. Det är självfallet, att skolläkaren och skolsköterskan efter påvisande av dåligt näringstillstånd hos barn, som tillhöra välbärgade familjer, inrikta sig på att komma i kontakt med föräldrarna och att genom lämplig dietförändring i hemmet söka framkalla en förbättring av barnets tillstånd. Säkerligen skulle därvid endast i undantagsfall ifrågasättas, att barnet skulle erhålla skolmåltid. Enligt kollegiets mening har detta argument sannolikt icke något större praktiskt värde än det från annat håll framförda antagandet, att föräldrar avsiktligen skulle minska näringstillförseln till barn, som äro fullviktiga, för att barnen därigenom skulle kunna komma i fråga till en på behovsprövning baserad skolmåltid.»

Befolkningskommissionens förslag om att skolmåltiderna icke blott skulle vara tillgängliga för alla s k o l b a r n u t a n även avgiftsfria för alla, föranledde uttalanden i flertalet avgivna yttranden. E n mot kommissionens uppfattning kritisk hållning kom därvid till uttryck i majoriteten av y t t r a n d e n a . B l a n d de remissinstanser, som b i t r ä d d e kommissionen i h ä v d a n d e av gratisprincipen, m ä r k t e s skolöverstyrelsen (med r e s e r v a t i o n av g e n e r a l d i r e k t ö r Holmdahl): »Skolöverstyrelsen har ansett, att samtliga barn skola äga tillträde till måltiderna samt, om så blir fallet, att måltiderna skola vara avgiftsfria för alla barn. Att särskilja barnen i olika kategorier anses bliva en synnerligen ömtålig och svårlöst uppgift, överstyrelsen h a r i fortsättningen anfört: En sådan anordning vore ägnad att framkalla slitningar mellan skolan och hem-

46 men. Man måste också räkna med att vitt skilda principer för särskiljandet komme att tillämpas vid de olika skolorna eller skoldistrikten, vilket måste betecknas såsom betänkligt, då kostnaderna skulle väsentligen bestridas med statsmedel. Icke sällan komme nog också barn, som verkligen skulle hava stor nytta av skolmåltider, att ställas utanför, överstyrelsen hyser därför den bestämda uppfattningen, att det för barnens sunda utveckling och skolarbetets lugna fortgång vore bäst, om samtliga barn bereddes tillfälle att på samma villkor, alltså avgiftsfritt, deltaga i skolmåltiderna.» M e d a n majoriteten inom socialstyrelsen icke k u n d e tillstyrka kommissionens förslag, a n m ä l d e en minoritet inom socialstyrelsen (generaldirektören H a n s s o n samt byråcheferna H a g m a n och Wangson) sin anslutning till detta och ansåg, att skolmåltiderna borde tillhandahållas alla b a r n kostnadsfritt: »Avgörande för vårt ställningstagande äro därvid näringshygieniska skäl. Kosthållet i en familj är enligt vad erfarenhet visar icke enbart beroende av familjens ekonomi. Även i hem, där de ekonomiska förhållandena äro jämförelsevis goda, kan på grund av olika omständigheter en olämplig matordning råda. De kvalitativa brister, som av befolkningskommissionen konstaterats allmänt vidlåda folkkosten, torde i särskilt hög grad göra sig gällande i fråga om barnens kost. Endast om skolmåltiden avgiftsfritt göres tillgänglig för alla barn erhållas garantier för att deras behov av tillräcklig näring och framförallt av i kvalitativt hänseende riktigt s a m m a n s a t t föda tillgodoses. Vi finna det också, i likhet med kommissionen, olyckligt om det i själva skollivets anordning skulle göras skillnad mellan barnen efter föräldrarnas ekonomiska villkor. — Utöver vad här samt av befolkningskommissionen i övrigt anförts till förmån för att skolmåltiden göres avgiftsfri må ytterligare framhållas en synpunkt som synes värd beaktande. Upptagandet av avgifter för skolmåltiden från vissa lärjungar skulle ej endast medföra, som kommissionen framhållit, ökat uppbörds- och redovisningsarbete utan torde därjämte påkalla en omprövning av frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Skulle en viss avgiftsbetalning efter behovsprövning förekomma, måste denna prövning givetvis företagas av de kommunala myndigheterna. Även om prövningen ägde rum efter vissa av staten angivna regler, avseende barnantal och taxerad inkomst, skulle den i praktiken vara undandragen statens kontroll.» Folkskoledirektionen

i Stockholm

uttalade:

»Beträffande särskilt frågan om allmän avgiftsfrihet vid en utvidgad barnbespisning finner direktionen, a t t de starkare skälen tala till förmån därför. Såsom förut n ä m n t s anser direktionen att det nu för det allmänna närmast kommer an på att lätta föräldrarnas omsorger och kostnader för barnens underhåll. Härtill kommer den omständigheten, a t t ett prövningsförfarande för fri och betald bespisning innebär en förvaltningsapparat, som medför icke oväsentliga kostnader.» Stadsfullmäktige

i

Oskarshamn:

»Enligt kommissionens förslag skall skolbarnsbespisningen vara tillgänglig för alla barn, oavsett föräldrarnas ekonomiska ställning, vilket synes vara välbetänkt och riktigt. Huruvida föräldrarna i mån av förmåga böra bidraga till kostnaderna eller ej är en fråga av statsfinansiell räckvidd och innebörd, varöver folkskolestyrelsen saknar anledning y t t r a sig. Skulle hjälpen icke göras avgiftsfri måste en svårutförbar behovsprövning komma till stånd, vilken säkerligen skulle hindra en popularisering av skolbarnsbespisningen.» Stadsfullmäktige

i

Falun:

»Till Befolkningskommissionens förslag att genomföra fria skolmåltider åt alla skolbarn ansluta sig stadsfullmäktige i princip. Stadsfullmäktige vilja dock erinra,

47 a t t en dylik bespisning omfattande alla skolbarn kommer att medföra förutom stora kostnader även icke oväsentliga organisatoriska svårigheter. Det synes därför stadsfullmäktige lämpligt, att en eventuell lagstiftning ges sådan form, att en behövlig tidrymd fastställes för övergången från nuvarande förhållanden, och att bidrag av statsmedel måtte utgå även om icke alla skolbarn erhålla fri skolmåltid under övergångstiden.» Stadsfullmäktige i Sundbyberg framhöll, u n d e r e r i n r a n att o b e m e d l a d e och m i n d r e b e m e d l a d e föräldrars b a r n b o r d e ha r ä t t a t t gratis e r h å l l a s k o l m å l t i d i s t a d e n , att: »en under hand utbyggd allmänt ordnad skolbarnsbespisning, omfattande samtliga skolans barn och avgiftsfri för alla, synes komma att, om den genomföres på sätt som kommissionen föreslår, helt säkert förbättra barnens hälsa samt att vänja dem vid sund kost, ävenså att underlätta hushållsarbetet i hemmet». Folkskolestyrelsen

i

Gävle:

»I likhet med kommissionen anser även folkskolestyrelsen, a t t skolmåltiden bör vara avgiftsfri. En avgift på t. ex. 10 öre per dag och barn skulle i många fall verka mest tillbakahållande i de familjer, vilkas barn medföra en otillräcklig och därför billig matsäckskost till skolan. Det kunde därför befaras, a t t de barn, som bäst behövde skolmåltiden, av föräldrarna ej skulle tillåtas a t t deltaga i densamma. Om avgiften begränsades till barn från de mera burgna hemmen, skulle man därigenom komma i uppenbar strid med ovan uttalade allmänna princip rörande skolmåltidens ställning inom skolorganisationen. Därtill bör läggas a t t det på så sätt influtna beloppet ofta skulle bliva synnerligen litet, men dock förorsaka arbete och kostnader på grund av bokföringen samt arbetet med utrönandet av föräldarnas ekonomiska villkor. Skolmåltiden bör därför enligt folkskolestyrelsens uppfattning vara avgiftsfri för alla.» E n stor del av de avgivna r e m i s s y t t r a n d e n a k r i t i s e r a d e e m e l l e r t i d p r i n c i p e n , att s k o l m å l t i d e r n a skulle vara avgiftsfria för alla. Socialstyrelsens majoritet anförde sålunda: »Även om den kostnadsbesparing, som skulle ernås genom uttagande i angivna fall av avgifter, icke skulle bliva betydande, är detta knappast något skäl för staten att helt avstå från denna utgiftsminskning. Viktigast är dock, synes det styrelsen, det psykologiska motivet för en behovsprövning på detta område. Det kan ej anses motiverat eller lämpligt, att det allmänna övertager här ifrågavarande kostnader i de fall, då familjeförsörjaren själv utan svårighet kan vidkännas dem. De enskilda medborgarna böra icke i stigande omfattning vänjas vid a t t lita till det allmännas stöd för täckande av sina behov och utgifter av olika slag i stället för a t t i första hand söka med egna krafter sörja för sin och de sinas utkomst. Vid bedömandet av detta spörsmål bör ej heller lämnas u r sikte, a t t skolbarnsbespisningen är avsedd att ingå såsom ett led i hjälpanordningarna till förmån främst för de mindre bemedlade samhällsmedlemmarna. I enlighet härmed synes skolmåltiden, ehuru den göres tillgänglig för alla barn, böra ha formen av gratisbespisning endast i de fall, då detta är motiverat av ekonomiska hänsyn. — Fråga uppstår då, hur en behovsprincip i förevarande fall bör tillämpas. Styrelsen är för sin del icke beredd att härvidlag angiva den övre inkomstgräns för familjeförsörjaren, som bör vara avgörande för rätten att erhålla fri skolmåltid för vederbörande barn. Det vill dock synas som om den vid beviljande av moderskapspenning föreskrivna gränsen — 3,000 kronor i beskattningsbart belopp — är väl hög för att lämpligen komma till användning i här avsedda fall.»

48 Kammarkontoret

i

Stockholm:

»Skolbarnsbespisningen föreslås skola bliva av fakultativ karaktär, men där skolmåltid med statsbidrag av kommunen anordnas, skall deltagandet i densamma stå öppet för alla barn och vara kostnadsfritt för alla. Någon behovsprövning skall således ej äga rum. Enligt kontorets mening tala emellertid starka skäl för att i fråga om den offentliga barnbespisningen tillämpa den här i Stockholm, såsom framgår av folkskoledirektionens yttrande, sedan länge använda metoden, a t t utkräva betalning för skolmåltiden av person, som är försörjningsskyldig för barnet i de fall, då denna är i stånd därtill. Den motivering, som kommissionen anfört för sitt förslag, a t t skolmåltiden skall vara avgiftsfri för alla, oavsett ekonomisk ställning, förefaller icke övertygande. Då kommissionen som skäl för avgiftsfrihet bland annat anför, att summan av de avgifter, som anses kunna ifrågakomma, icke skulle motsvara mer än omkring en tiondel av de vid fullt genomförd allmän skolbespisning till omkring 34 miljoner kronor uppgående kostnaderna, må härtill anmärkas, att detta ingalunda synes kunna betraktas såsom någon betydelselös inkomst för det allmänna.» Länsstyrelsen

i Östergötlands

län:

»Länsstyrelsen kan emellertid icke dela kommissionens mening att skolmåltiderna böra vara fria oberoende av föräldrarnas tillgångar. Att en summarisk behovsprövning i detta avseende skulle framkalla känslor av mindervärdighet hos de barn, vilkas måltider bleve fria, har länsstyrelsen svårt att tro och vill i detta hänseende åberopa erfarenheterna från den fria skolbarnsbespisning, som redan finnes anordnad av åtskilliga kommuner. Den minskning av kostnaderna för det allmänna, som kunde vinnas genom införande av behovsprincipen, är icke obetydlig, och än viktigare är förvisso bibehållandet av den nedärvda uppfattningen a t t föräldrar böra i mån av förmåga själva svara för tillfredsställandet av barnens behov.» Ljäns styr elsen

i Kalmar

län:

»Enligt kommissionens förslag skall skolmåltiden tillhandahållas gratis åt alla barn inom vederbörande skola. I överensstämmelse med den ståndpunkt länsstyrelsen intagit till kommissionens tidigare omförmälda förslag kan länsstyrelsen ej biträda ett sådant förslag. En sak är att skolmåltiden bör stå öppen för alla barn — därom torde någon tvekan ej böra råda — men kostnadsfritt bör detta blott ske vid fall av verkligt behov. Det är ej riktigt att belasta det allmänna med utgifter för hjälp åt sådana, som själva äro i stånd att bekosta vad som med hjälpen åsyftas.» Länsstyrelsen

i Jämtlands

län:

»Att införa kostnadsfri allmän bespisning bör uppenbarligen ske med klok försiktighet och endast i den mån föreliggande förhållanden visa detta vara erforderligt. Så mycket dess mindre böra de fria skolmåltiderna givas en sådan omfattning, som kommissionen ifrågasatt, enär detta skulle innebära deras utsträckande till mycket stora folklager, inom vilka ett mycket betydande antal föräldrar skulle kunna och sannolikt även befinnas villiga att helt eller delvis betala vad måltiderna kosta.» Länsstyrelsen

i Västernorrlands

län:

»Med hänsyn till storleken av de beräknade kostnaderna för en fullt genomförd kostnadsfri barnbespisning anser sig länsstyrelsen dock ej kunna förorda, att förslaget genomföres i den omfattning kommissionen förutsatt. Länsstyrelsen håller sålunda visserligen före, att samtliga barn vid skola, där statsunder-

49 stödd barnbespisning är anordnad, skola bliva i tillfälle att deltaga i bespisningen, men anser, att måltiden bör kostnadsfritt tillhandahållas allenast barn från verkligt behövande hem — trots de skäl, som kunna tala mot ett bibehållande av behovssynpunkten i detta fall.» Gotlands

läns

barnavårdsförbund:

»Styrelsen vitsordar behovet av en skolmåltid, särskilt då det gäller landsbygdens barn. Men styrelsen anser det vara oförenligt med folkets allmänna och önskvärda känsla av självansvar att de, som så vilja och kunna, icke skulle betala självkostnadspriset för sina barns måltid. Även om det fordras en viss takt för att barnen ej skola få känslan av att somliga betala och andra icke, har erfarenhet från skolbespisningen de senare åren på Gotland visat att detta är möjligt. Det kan ej vara riktigt att hjälpa icke behövande med medel, som bättre kunna användas på annat håll.» Svenska

skolläkar ef

öreningen:

>Den, som kan och vill betala, bör göra detta. Med den inställning, som finnes i vida kretsar till allt, som tyder på understöd, kan det förväntas, att en bestämmelse om att dessa måltider obligatoriskt skola vara kostnadsfria sannolikt kommer att föra med sig, att många av de bättre lottade föräldrarnas barn utebli från skolmåltiderna, även om starka skäl kanske talade för lämpligheten av att de deltoge i skolbespisningen. Både i Stockholm och Göteborg deltager ett stort antal betalande barn i skolmåltiderna tillsammans med de kostnadsfritt bespisade och någon olägenhet av det slag, kommissionen befarat, har därstädes icke visat sig.» I vissa y t t r a n d e n framställdes y r k a n d e n om a t t s k o l m å l t i d e r n a icke från b ö r j a n skulle b e g r ä n s a s till b a r n i folk- och f o r t s ä t t n i n g s s k o l a n utan även utsträckas att omfatta de h ö g r e skolornas elever. S å l u n d a anförde Medicinalstyrelsen: »Medicinalstyrelsen delar t. f. professor Abramsons mening, att verksamheten bör komma även övriga skolformer till godo redan från början, om statsbidrag till skolorna på en ort anses böra lämnas. Särskilt i vissa mindre städer äro resorna för barn i allmänna läroverk så långa, att anordnande av ett skolmål förefaller såsom en bjudande nödvändighet. Det synes icke föreligga tillräckliga anledningar att i sådana fall undandraga en skolbespisning i kommunal mellanskola eller allmänt läroverk statligt understöd. Särskilt synes angeläget att även i dessa, skolformer få den allmänna skolmåltiden försöksvis prövad.» Styrelsen

för Uppsala

läns

barnavårdsförbund:

»Beträffande skolbarnsbespisningen synes ej heller böra förbises, att behovet av ordnade skolmåltider säkerligen är lika starkt för en del av de allmänna läroverkens elever och att även bland dem finnas barn, för vilkas föräldrar utgiften för skolmåltid är betungande. Avsevärda grupper av dessa elever resa tidigt på morgonen med bussar eller tåg hemifrån och återvända först sent på eftermiddagen till hemmet. Fysiologiskt lärer väl bristen på näring vara lika betydelsefull för dessa som för folkskolans elever.» Ijänsstyrelsen

i Södermanlands

län:

^Enligt länsstyrelsens uppfattning bör vidare skolbarnsbespisningen omfatta jämväl elever vid läroverk och liknande undervisningsanstalter, enär i många fall ifråga om dessa elever behovet att erhålla en ordnad måltid i skolan kan vara minst lika stort som för många folkskolebarn.» 4 - 1 6 3 0 45

50 Länstyrelsen

i Kalmar

län:

»Enligt kommissionens förslag skulle skolmåltiderna införas etappvis i folkoch fortsättningsskolan. Först sedan skolmåltidsorganisationen blivit mera allmänt genomförd i nämnda skolor, anser kommissionen tiden vara inne att upptaga frågan, huruvida icke även läroverk och liknande undervisningsanstalter skola inbegripas i ifrågavarande organisation. I anslutning härtill vill länsstyrelsen under stryka, att, då läroverksungdomen till stor del kommer från samma befolkningslager som folkskolebarnen, samt en stor del av läroverksungdomen är hänvisad till att dagligen resa till och från skolan eller att vara inackorderad under mången gång mindre gynnsamma förhållanden, det även är angeläget, att det blir ordnat med skolmåltider vid läroverk och liknande skolanstalter.» Förste

provinsialläkaren

i Örebro

län:

»I många fall äro nämligen en del av de allmänna läroverkens elever i ännu större behov än folkskolornas av en ordnad skolmåltid, nämligen de som bo utanför städerna och av vilka många måste stiga upp redan kl. 5 om morgnarna för att med tåg eller buss taga sig in till staden, där de i stor utsträckning äro hänvisade till att leva på matsäck.» Näringsrådet

uttalade följande:

»Enligt näringsrådets mening borde statshjälp även kunna komma ifråga för andra skolformer än dem kommissionen avser. Särskilt vill näringsrådet i anslutning till den särskilda mening, som inom kommissionen avgivits av laborator Abramson, framhålla att, vilket också framgår av utredningen i övrigt, stort behov av skolmåltid torde föreligga för åtskilliga lärjungar vid kommunala mellanskolor. allmänna läroverk och motsvarande undervisningsanstalter, varför sådana skolor böra i vart fall försöksvis medtagas.» Överstyrelsen

för svenska

röda

korset:

»Beträffande frågan i vilka skolor som skolmåltider borde införas, har kommissionen stannat vid att föreslå endast folk- och fortsättningsskolor. Överstyrelsen vill emellertid härvidlag — utan att taga hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna — ifrågasätta huruvida icke även barn inom andra skoltyper borde successivt och på samma villkor som folkskolebarn beredas möjlighet till skolbespisning, alldenstund eleverna i realskolor, läroverk m. fl. numera i stor utsträckning torde rekryteras från samma befolkningsskikt som i folkskolorna.» Svenska

skolläkar ef

öreningen:

»Därest skolmåltiden blir statligt understödd, bör möjlighet lämnas, a t t den, om behov förefinnes, kan införas i alla former av skolor för barn och ungdom. I våra läroverk och högre skolor rekryteras numera i stor utsträckning eleverna från samma hem som folkskolebarnen. Av eleverna äro dessutom ett stort antal bosatta, på den staden omgivande landsbygden och ha att dagligen resa till och från skolan samt att där inta medhavd frukost. De lära uppgå till 10 å 20 % av antalet lärjungar vid de läroverk, där undersökning verkställts.»

D e förslag om skolmåltidernas sammansättning, som k o m m i s s i o n e n framlagt, blevo i a l l m ä n h e t icke föremål för u t t a l a n d e n i de avgivna r e m i s s y t t r a n d e n a .

51 Lokalfrågan ägnades u p p m ä r k s a m h e t i ett mycket stort antal y t t r a n d e n . Medicinalstyrelsen anförde h ä r o m följande: »Vad beträffar lokalfrågan förmenar styrelsen, att med det snaraste en granskning av skollokalernas allmänna anordning bör sättas som villkor för statsbidrag och yrkar, att härvid tillbörlig hänsyn tages till möjligheten att tillgodose behovet av bespisningslokal eller, om barnen anses böra äta i skolsalarna, av ett mindre utrymme för matlagning. Efter att med instämmande hava refererat de goda danska förslagen i ämnet stannar likväl befolkningskommissionen för att icke göra något yrkande ens beträffande vattens inledning i skolbyggnader eller anordnande av brunn vid desamma. Medicinalstyrelsen vill häremot framställa förslaget, att icke blott statsbidrag skall kunna utgå till dessa ändamål utan anordnande av vattentillförsel på sätt som kan godkännas skall vara ett villkor för statsbidrag till skolbyggnad. Samtliga förslag och icke blott de, för vilka kostnaden överstiger 10 000 kronor, böra därför ingå till central granskning, vid vilken även representant för hygienisk sakkunskap bör beredas tillfälle att yttra sig. Styrelsen vill instämma i befolkningskommissionens förslag om uppgörande snarast av nya normalritningar genom byggnadsstyrelsens försorg och tager för givet att härvid nu anförda synpunkter skola bliva beaktade.» Skolöverstyrelsen: ;-Endast i sällsynta undantagsfall torde det vid skolorna finnas särskilda lokaler eller utrymmen, som äro lämpliga eller som utan alltför stora kostnader kunna göras lämpliga att användas såsom bespisningslokaler. Visserligen böra inga överdrivna krav på lokaler och övriga anordningar framställas, men oeftergivligt är dock, att måltiderna beredas och av barnen intagas under förhållanden, som kunna betecknas såsom åtminstone någorlunda tillfredsställande och ägnade att befordra hygieniska och sunda måltidsvanor. Söker man närmare sätta sig in uti, vad det verkligen innebär att vid exempelvis en skola med en lärosal och ett trångt kapprum som enda utrymmen tillreda mat och på en kort frukostrast servera måltider åt ett 20-tal barn eller att vid en skola med inga utrymmen utöver klassrummen, kapprum och en slöjdsal bespisa 50 å 100 skolbarn, så kan man icke undgå att känna sig tveksam angående möjligheten att bemästra svårigheterna. Flerstädes lärer det icke bli möjligt att samtidigt bespisa alla barn vid skolan, utan måste barnen fördelas i grupper, som efter varandra intaga måltiden. Detta torde i en del fall medföra antingen att frukostrasten och därmed skoldagen måste utsträckas eller också att frukostrasten förlägges till olika tider för de olika avdelningarna, vid skolan. Bägge anordningarna ingripa djupt i skolans dagliga arbetsliv och sträcka sina verkningar även till hemmen.» F l e r a folkskolinspektörer framhöllo, att lokalfrågan icke behövde b e d ö m a s så d y s t e r t som i a l l m ä n h e t skett. S å l u n d a framhöll folkskolinspektören i Älvsborgs södra inspektionsområde: »Kommissionens mening, att man icke bör försöka utarbeta några enhetliga och stela regler för lösningen av denna lokalfråga, synes mig riktig. I härvarande inspektionsområde kunna nog skolkökslokalerna i inånga fall användas vid skolbarnsbespisningen. I ett flertal skoldistrikt nyttjas nyssnämnda lokaler för undervisningsändamål endast sex veckor av året. Även vissa andra lokaler i de nuvarande skolbyggnaderna skulle kunna användas vid bespisningen. Lokalfrågan bör därför enligt mitt förmenande i åtskilliga fall kunna lösas utan nybyggnad.» Folkskolinspektören i Nordskånes östra inspektionsområde: »För införande av allmän barnbespisning i skolorna behöver lokalfrågan icke lägga hinder i vägen. I många skolor kan skolköket användas. Det användes i regel endast sex veckor om året och står sedan tomt. Många skolsalar äro byggda

52 för 75—100 barn, i dessa kan bespisningen lätt ordnas, om skolkök saknas. I flera fall kan kapprummet användas för samma ändamål. De nuvarande lärarbostäderna skulle i viss utsträckning med fördel kunna användas. Det har nämligen visat sig, att lärarna hellre mottaga hyresersättning än den tjänstebostad, som skoldistriktet erbjuder dem. Med mycket små kostnader kan i de flesta fall distrikten anordna lokaler för barnbespisning.» Folkskolinspektören

i Östergötlands

västra

inspektionsområde:

»Enligt de sakkunnigas mening är lokalfrågan det problem, som vållar de största svårigheterna vid anordnandet av allmän skolbespisning. Dessa farhågor torde vara något överdrivna. Allt flera skoldistrikt bygga särskilda lokaler, som endast en kort tid av året användas för skolköksundervisningen. Dessa rum kunna i övrigt med fördel apteras för bespisningen och fylla på ett utmärkt sätt alla rimliga fordringar i detta hänseende. Även slöjdsalar och gymnastikrum äro användbara, och där tillräckligt rymliga korridorer och kapprum finnas, kunna även dessa med gott resultat nyttjas.» Folkskolinspektören

i Östergötlands

östra

inspektionsområde:

»Att anordnandet av skolmåltider medför vissa praktiska svårigheter, kan ej förbises. I de mindre, barnfattiga skolorna torde det mången gång bli svårt att få lämplig personal för densamma, och för de större skolorna kan lokalfrågan erbjuda svårigheter. Men dessa torde dock ej behöva bli större, än att förslaget skall kunna genomföras, om i övrigt intresse förefinnes.» Andra inspektörer däremot framhöllo som sin mening, att kommissionen tagit allt för lätt på frågan om lokaler för skolmåltiderna. Sålunda y t t r a d e folie skolinspektör en i Jämtlands norra inspektionsområde: »Om denna lokalfråga på ett tillfredsställande sätt skall kunna ordnas, kommer detta, att medföra betydande utgifter för skoldistrikten. I synnerhet komma givetvis de fattigare kommunerna att dra sig för ifrågavarande utgifter med påföljd att just de skoldistrikt, som kanske bäst vore i behov av ordnad skolbarnsbespisning, gå miste om densamma.» L i k n a n d e synpunkter framfördes av styrelsen för Sveriges folkskollärarförbund: »Styrelsen vill som sin mening framhålla beträffande lokalfrågan att denna även i fortsättningen kommer att utgöra ett allvarligt, nära nog oöverstigligt hinder för utökning av den planerade bespisningsverksamheten och ställa stora anspråk på de lokala skolmyndigheternas tillmötesgående. Tyvärr blir det nog i många fall just de fattiga kommuner, där skolbarnsbespisning bäst skulle behövas, som får de största svårigheterna att lösa lokalfrågan. Inte ens storstäderna har tillräckliga lokalresurser för att genomföra en alla barn omfattande bespisning, varför även dessa städers skolmyndigheter kommer att ställas inför svårlösliga organisationsproblem i detta avseende. Det vill fördenskull synas som om befolkningskommissionen betydligt skulle ha underskattat just svårigheten att överallt —• om också så småningom — skaffa tjänliga tillrednings- och bespisningslokaler, som uppfyller hygieniska anspråk. Befolkningskommissionen har beträffande lokalfrågan bland annat föreslagit att kapprum och skolsalar i vissa fall skulle kunna användas för bespisningsändamål. Förbundsstyrelsen finner denna anordning vara mindre lämplig och oftast rent förkastlig. Kapprummen är i första hand avsedda för barnens ytterkläder. Det torde inte kunna undvikas att luften i dessa lokaler, särskilt vid regnig väderlek, blir mer eller mindre förskämcl. Även vid iakttagande av största försiktighet kan

53 det inte heller undvikas att lera och grus och — vintertid — en del snö följer med barnens skodon in i kapprummen. Under sådana omständigheter kan kapprummet inte anses vara en hygieniskt lämplig utspisningslokal.»

Ä v e n frågorna om anskaffande av personal vid skolbespisningarna samt skolmåltidernas tillagning och servering föranledde uttalanden i flera remissyttranden. Skolöverstyrelsen

anförde följande:

»Anskaffandet av den personal, som erfordras för tillredning av skolmåltiden, servering och diskning m. m. torde mångenstädes komma att bereda skolstyrelserna betydande svårigheter, särskilt vid skolor, som ej äro belägna i samhällen eller eljest å trakter med tätare befolkning. Kommissionens mening, a t t läraren (lärarinnan) skulle i vissa fall kunna åtaga sig ansvaret för måltidens tillredning och servering, kan överstyrelsen icke biträda. Av vad slag måltiden än är, kräver tillredningen och iordningställandet av densamma avsevärd tid och i varje fall en tid, som icke står till lärarens eller lärarinnans förfogande för detta ändamål. Med all sannolikhet skulle lärarinnan nödgas lämna skolbarnen ensamma i klassrummet, medan hon eventuellt med hjälp av någon av barnen tillredde och iordningställde måltiden. Efterarbetet skulle också taga sin tid och inkräkta, på skolarbetet, så vida inte frukostrasten och skoldagen väsentligt utsträcktes. Lärarinnans åtagande att ombesörja skolbarnsbespisningen skulle i en mängd fall föranleda, att skolarbetet bleve försummat. Överstyrelsen vill därför som sin mening uttala, att som allmän regel bör gälla, att tjänstgörande lärare och lärarinnor icke böra få åtaga sig att ombesörja skolbarnsbespisningen. Endast i undantagsfall, då barnantalet är synnerligen ringa och för måltidens tillredning och servering erforderlig arbetshjälp står till förfogande, må ansvaret för bespisningen vid skolan kunna anförtros åt vederbörande lärare (lärarinna), dock för undvikande av missbruk endast efter tillstånd av folkskolinspektören. Icke heller tanken att låta skolkökskurserna påtaga sig besväret med skolmåltiderna kan överstyrelsen biträda. En sådan anordning skulle hindra skolköksverksamheten att fullfölja sin huvuduppgift att meddela allsidig undervisning i hushållsgöromål, och kursernas syfte skulle förfelas.» Folkskolinspektören

i Gästriklands

inspektionsområde:

»Jag tror heller icke det är lyckligt att till någon del alls inblanda skolkökseleverna i barnbespisningen. Låt oss behålla undervisningen i hushållsgöromål som undervisning utan störning av matlagning, servering och diskning för barnbespisningen! Däremot kunna mycket väl de bespisade barnen själva i någon mån biträda för att minska betjäiiingsutgifterna, i de fall då utrustningen är sådan att dessa barn kunna beredas någon sorts arbetsplats t. ex. för diskning och dylikt.» Folkskolinspektören

i Jämtlands

södra

inspektionsområde:

»I fråga om personal för handhavande av skolmåltiden torde det nog i ,ännu större utsträckning, än kommissionen tänkt sig, bli nödvändigt att anlita särskild sådan. Att en lärare eller lärarinna eller en lärares hustru skulle kunna handhava måltiden annat än i rena undantagsfall anser jag uteslutet, även om det gäller icke lagad mat, alldenstund dessa torde behöva måltidsrasten för egen del. Barnens medverkan ifrågasätter kommissionen själv endast i mycket obetydlig utsträckning. Skolkökslärarinnan torde av naturliga skäl icke vara att räkna med. Dels har hon sin undervisning, som i mycket ringa utsträckning torde kunna

54 bringas att sammanfalla med tillredning av måltid åt och diskning efter ett ofta stort antal barn, dels är skolköksundervisningen ofta förlagd till lokaler, som äro förhållandevis sämre än skollokalerna, och dels är denna undervisning ofta centraliserad till ett fåtal av distriktets skolor.» Sveriges

allmänna

folkskollärarförening

förklarade att:

»lärarnas medverkan i fråga om tillredande och servering av skolmåltider endast må, såsom också kommissionen förutsätter, bero av frivilligt åtagande och ej i något avseende få karaktären av åläggande, i all synnerhet som kravet på samlad lästid torde för lärarna i de små landsbygdsskolorna omöjliggöra en dylik medverkan. Det är självklart, att lärarnas bostäder med tillhörande kök ej må kunna utnyttjas för ovanberörda verksamhet.» Gällivare

kommuns

hälsovårdsnämnd

uttalade:

»Vi anse, att skolbarnen — både flickor och pojkar — i den mån de förmå böra få deltaga i arbetet med skolmåltidernas iordningställande, servering, diskning, m. m. sådant. Även om den ekonomiska nyttan därav icke torde komma att visa sig vara av större betydelse, så hoppas vi, att den fostrande betydelsen skall visa sig vara av icke obetydligt värde, ty att barnen i tidiga år få öva sig i att deltaga i organiserat arbete tillsammans med sina skolkamrater, tro vi skall visa sig vara av icke ringa kultiverande värde till glädje och nytta för barnen själva och i framtiden även för samhället. Hälsovårdsnämnden uttalar sig för som önskvärt att minst 50 % bidrag av statsmedel beviljas kommunen till löner åt den personal, som möjligen kommer att visa sig erforderlig att anställa för iordningställande av skolmåltiden, servering, diskning och dylikt.» Beträffande frågorna om ledningen, organisationen och kontrollen m å l t i d s v e r k s a m h e t e n gjordes vissa u t t a l a n d e n i r e m i s s u t l å t a n d e n a . Länsstyrelsen

i Kalmar

av skol-

län framhöll:

»Betydligt enklare vore det, därest hela det av riksdagen beviljade anslaget ställdes till skolöverstyrelsens förfogande samt vederbörande skoldistrikt finge direkt till denna ingiva sina ansökningar ävensom att utbetalningen av de beviljade statsbidragen verkställdes genom samma myndighet. Genom ett dylukt förfarande skulle det bliva obehövligt att först fördela de tillgängliga medlen på de olika länen, varjämte länsstyrelserna skulle undgå en för dem med hänsyn på tillgången på arbetskrafter mycket ovälkommet tillskott i deras arbetsbelastning.» länsstyrelsen

i Malmöhus

län var av liknande mening:

»Länsstyrelsen finner det lämpligare att de funktioner, som tillämnats länsstyrelsen, uppdragas åt skolöverstyrelsen. Denna myndighet torde äga minst lika. stora förutsättningar som länsstyrelsen att pröva såväl behovet överhuvudtaget av skolmåltid inom visst skoldistrikt som den inbördes rangordningen mellan skoldistrikten.» Länsstyrelsen

i Västmanlands

län h a d e dock en annan åsikt:

»I fråga om uppdraget att pröva kommunernas ansökningar om statsbidrag för nu ifrågavarande ändamål synas de av kommissionen anförda skälen för uppdragets överlämnande åt länsstyrelsen vara fullt bärande. Med hänsyn till den ingående kännedom, länsstyrelsen äger om kommunerna och den livliga kontakt, länsstyrelsen har med dessa i samband med den sociala vården i allmänhet, torde i enhetlighetens intresse länsstyrelsen vara väl lämpad för nu ifrågavarande upp-

55 gifter, men anser sig länsstyrelsen dock i detta sammanhang redan nu böra förutskicka, att dessa uppgifters övertagande sannolikt kommer att för länsstyrelsen medföra ökat personalbehov med därav följande ökade kostnader.»

O m statsbidragets storlek och form kommo olika meningar till uttryck, men e n i g h e t förelåg om, att det b o r d e vara relativt högt. Statskontoret k u n d e icke b i t r ä d a k o m m i s s i o n e n s förslag om ett fast bidragper b a r n och måltid utan hävdade: »Tvärtom lärer den av kommissionen föreslagna bidragsregeln komma att medföra vissa komplikationer, särskilt i fråga om bidragets differentiering efter de lokala variationerna i livsmedelspriser. När statsbidraget utgår med viss procent av de totala verkliga kostnaderna, löses däremot problemet automatiskt. Statskontoret anser förty, att någon ändring i sättet för statsbidragets beräknande icke bör vidtagas.» Skolöverstyrelsen

föredrog dock

»det av kommissionen föreslagna betydligt enklare sättet för beräkning av statsbidraget, nämligen att detta fastställes till ett visst belopp för varje måltid» och invände g e n t e m o t det sedvanliga bidragssystemet m e d p r o c e n t på kostnaderna: »För en effektiv kontroll rörande användningen av statsmedel fordras enligt denna anordning icke blott att noggranna och vederbörligen verifierade uppgifter om alla utgifter vid de olika skolorna företes utan även att dessa uppgifter äro så detaljerade, att prisernas skälighet kan bedömas. En sådan kontroll skulle vid utvidgning av bespisningsverksamheten knappast kunna anordnas och den skulle i varje fall bliva synnerligen betungande.» Mot d e n n a s k o l ö v e r s t y r e l s e n s u p p f a t t n i n g reserverade sig sekreterare JLummerliielm och anförde:

G.

»Även i ett a n n a t avseende kan jag ej biträda kommissionens förslag, nämligen i fråga om grunderna för statsbidragens utgående. Kommissionen har — med frångående av beräkning i procent av verkliga totalkostnaden, som användes i fråga om statsbidrag såväl till inackordering av vissa skolbarn som till skolskjutsar — föreslagit ett system med fasta belopp per portion, olika för de nordligare delarna och de övriga samt olika vid lagad mat och icke lagad mat. Enligt detta kommissionens förslag, som synes rätt godtyckligt och föga rationellt, kan hänsyn ej tagas vare sig till lika administrationsutgifter vid avsevärt olika barnantal eller till prisnivån å skilda orter. Med den erfarenhet, jag fått av inackorderingsverksamheten, anser jag ändamålsenligare att jämväl i fråga om skolbarnsbespisning — liksom hittills — beräkna statsbidragen till visst procenttal av verkliga godkända totalkostnaden. I fråga om det procenttal, som bör bestämmas, tillåter jag mig förorda samma som beträffande inackordering och skolskjutsar eller 80 %.»

Beträffande slutligen kostnaderna för skolmåltiderna återgåvos i vissa remissyttranden lokala kostnadsberäkningar. Folk sk ole direktionen i Stockholm anförde sålunda:

56 »En viss hållpunkt för bedömningen av den sannolika frekvensen kan möjligen erhållas däri, att i Oslo rätten till fritt deltagande för samtliga folkskolebarn att erhålla skolfrukost resulterat i att 47,1 % av barnantalet deltager i bespisningen. I det följande har folkskoledirektionen sökt beräkna kostnaderna för allmän skolbarnsbespisning vid Stockholms folk- och fortsättningsskolor efter ett deltagande av alternativt 100 % och 50 % av skolbarnen. Direktionen har vid beräkningarna utgått ifrån att till barnen skulle serveras endast ett mål per dag, att lagad mat skulle i regel ingå i måltiden, och att måltider utan lagad mat skulle förekomma allenast i mindre, ocentralt belägna skolor. Vidare har direktionen räknat med 192 bespisningsdagar, motsvarande det antal, som sedan en följd av år plägat förekomma. Kostnaden per måltid har upptagits till det av kommissionen beräknade och för närvarande av folkskoledirektioiien konstaterade, 35 öre, i vilken summa ingår varu- och personalkostnader samt kostnader för underhåll av inventarier men icke kostnader för lokal, bränsle och lyse. Med dessa förutsättningar och efter nuvarande barnantal skulle per år de totala varu-, personal- och inventariekostnaderna beräknas bliva vid 100procentigt deltagande 1 885 000 kronor och vid 50-procentigt 942 500 kronor. Statsbidraget skulle vid dessa utgifter bliva vid 100-procentigt deltagande omkring 1 365 000 kronor och vid 50-procentigt 682 500 kronor. Kostnaderna för kommunen skulle alltså uppgå vid 100-procentigt deltagande till 520 000 kronor och vid 50-procentigt till 260 000 kronor. Härtill skulle komma lokalkostnaderna samt kostnaderna för anskaffning av inventarier. Vid utvidgning av skolbarnsbespis ningen måste det nu för bespisning disponibla lokalutrymmet väsentligt ökas. Direktionen räknar med att en bespisningslokal skulle maximalt kunna utnyttjas för 4 matlag varje dag. Om alla barn skulle erhålla skolbespisning, torde för utvidgning av de nuvarande bespisningslokalerna, anskaffning av nya lokaler samt lokalernas förseende med kylskåp samt med kokkittlar för ångkokning beräknas en kostnad vid 100-procentig bespisning av 1 160 000 kronor och vid 50-proeentig av 370 000 kronor. Om, som kommissionen räknar med, statsbidrag till anskaffningen skulle kunna erhållas efter de grunder, som nu gälla för uppförandet av lärosalar m. fl. lokaler, synes statsbidraget kunna beräknas till 870 000 kronor vid bespisning av 100-procentigt barnantal och till 277 500 kronor vid bespisning av 50-procentigt barnantal. Kommunens kostnader för lokalanskaffning och lokaiför bättring skulle med nämnt statsbidrag komma att bliva respektive 290 000 och 92 500 kronor.» Göteborgs allmänna folkskolestyrelse gjorde följande beräkningar tor stadens vidkommande: »Under läsåret 1936—1937 åtnjöto 21 183 barn undervisning i klasserna 1 —10 vid Göteborgs folkskolor. Ett genomförande av förslaget om bespisning av samtliga barn vid stadens folkskolor, skulle således komma att ungefärligen omfatta detta barnantal eller i runt tal 21 000 varje läsdag. Kostnaden för maten till en skolmåltid av den standard, som befolkningskommissionen tänkt sig, synes enligt vad skolkökskonsulenten uppgivit icke kunna sättas lägre än till 32 öre pr barn och dag, vartill kommer övriga kostnader för servis, betjäning m. m., vilka kostnader icke torde kunna uppskattas mindre än till 8 öre pr barn och dag eller sammanlagt 40 öre pr barn och dag. Enligt denna beräkningsgrund skulle utgiften pr barn och dag belöpa sig till 8 400 kronor. Om läsåret beräknas omfatta 215 läsdagar och under förutsättning att bespisning äger rum alla läsdagar, skulle sammanlagda kostnaden belöpa sig till 1 806 000 kronor om året. Till bestridande av dessa kostnader är enligt befolkningskommissionens förslag avsett att utgå statsbidrag, som vad Göteborg beträffar skulle komma att utgöra 25 öre för barn och bespisningsdag. Ett tillägg å 5 öre pr barn och be-

57 spisningsdag, som enligt förslaget skulle efter särskilt beslut av Kungl. Maj:t kunna utgå till vissa kommuner, torde för Göteborgs vidkommande näppeligen vara att påräkna. Med ett statsbidrag å 25 öre pr barn och bespisningsdag skulle av statsmedel erhållas ett belopp å 1 128 750 kronor, vadan kommunens nettokostnader skulle utgöra 677 250 kronor pr år. Härifrån bör emellertid avräknas kommunens nuvarande kostnader för barnbespisningen eller i runt tal 113 000 kronor. I stadens folkskolefastigheter finnas för närvarande 21 barnbespisningslokaler, därav åtskilliga av ganska primitiv beskaffenhet. Dessa lokaler utnyttjas redan till yttersta gränsen för den barnbespisning, som för närvarande bedrives, omfattande omkring 4 300 barn pr dag. För den händelse antalet i bespisningen deltagande barn skulle komma a t t uppgå till omkring 21 000 pr dag, följer därav att omkring 80 nya barnbespisningslokaler behövde anskaffas. Byggnadskostnaderna härför äro svåra att uppskatta, men det torde kunna förmodas, att desamma snarare komma att över- än understiga 1 000 000 kronor. Realiserandet av ett dylikt byggnadsprogram kommer givetvis att kräva en avsevärd tidrymd och torde icke kunna helt genomföras utom i samband med tillkomsten av nya skolhusbyggnader.» Folkskolestyrelsen i Sundsvall framhöll, att de flesta k o s t n a d s b e r ä k n i n g a r — även de som kommissionen framlagt — bliva hållna i överkant, ty »även om befolkningskommissionen i sitt betänkande utsagt, att skolmåltiderna skulle vara tillgängliga för alla folkskolans barn, så följde icke därav, att alla barn komma att utnyttja dessa möjligheter, många komme att som hittills låta sina barn intaga frukostmåltiden i hemmet».

58 KAPITEL 5. Skolbarnsbespisningens hittillsvarande omfattning och karaktär. 1. Folkskolan. Den undersökning, som befolkningsutredningen företog våren 1944, omfattade praktiskt taget samtliga skoldistrikt i landet. Endast från 12 distrikt uteblevo svar. Av dessa 12 distrikt återfinnas 11 i de båda skånelänen och 1 i Östergötlands län. För de övriga länen är materialet sålunda fullständigt, (tab. 1 i bil. 1). Enligt tab. 1 funnos i 2 439 skoldistrikt 9 483 folk- och småskolor med 523 418 elever. Det bör emellertid här framhållas, att, när det i undersökningen är fråga om antalet skolor, kunna de lämnade siffrorna icke betraktas som exakta. Detta sammanhänger med det förhållandet, att det till skolstyrelserna utsända frågeformuläret, på grund av de stora variationer, som faktiskt förekomma inom skoldistrikten i fråga om lokalförhållanden, icke kunnat förses med en entydig och för samtliga fall fullt användbar definition av begreppet »skola» i anslutning till den fråga, som avsåg antalet skolor i distrikten. Vid granskningen av de inkomna svaren har eftersträvats att i största möjliga utsträckning åstadkomma likformighet genom jämförelser med svaren på de andra frågorna samt med av vederbörande uppgiftslämnare eller folkskolinspektör gjorda anteckningar och förtydliganden eller i vissa fall genom infordrande av kompletterande uppgifter genom återremisser. Det kan omnämnas, att det av de ursprungliga svaren i vissa fall kunnat utläsas, att vederbörande med »skola» menat t. ex. skolhus, läraravdelning eller skola av viss typ (skolform). Ur bespisningssynpunkt torde i allmänhet »skola» böra definieras såsom skolhus, ehuru med den inskränkningen, att flera i närheten av varandra liggande byggnader givetvis måste betraktas som en skola, liksom även en folk- och en småskola, som äro inrymda i samma byggnad. Trots ovan berörda korrigeringar kvarstå emellertid sannolikt oegentligheter i uppgifterna om antalet skolor, men felmarginalen torde vara liten. De angivna talen böra sålunda betraktas som ungefärliga, vilket dock är tillfyllest med hänsyn till undersökningens uppläggning. Det förhållandet, att antalet skoldistrikt är så stort, leder till betydande svårigheter vid en utbyggnad av skolbarnsbespisningsverksamheten, om man tager i betraktande de väsentliga olikheter, som råda i olika delar av landet, bland annat med hänsyn till de geografiska förhållandena. Dessa förhållanden antydas i tab. 1 i bil. 1, i det att de syd- och mellansvenska länen med större folktäthet uppvisa små distrikt med få skolor, merendels 2—3 per distrikt, medan de mera glest befolkade länen, speciellt cle norrländska, ha stora distrikt med många skolor, i medeltal från 6 upp till 19 skolor per distrikt.

59 Såsom framgår av tab. 4 i bil. 1, återfinnes det övervägande antalet skoldistrikt och skolor på landsbygden. Även antalet skolbarn är större på landsbygden, men övervikten är givetvis icke lika utpräglad. Nedanstående tablå redovisar fördelningen mellan land och stad. skoldistrikt

Landsbygden Agglomererade landsbygdenStäder Distrikt av blandad typ 3 Hela riket

2 163 126 120 30 2 439

A n t a l 1 , ,

,

skolor

elever

8 375 449 552 107 9 483

311614 42 908 163 412 5 484 523 418

I tabellerna 2—7 i bil. 1 redovisas antalet skoldistrikt, vilka ha anordnat skolbarnsbespisning under läsåret 1942/43 eller höstterminen 1943, samt antalet skolor med bespisning i dessa distrikt. När det gäller antalet bespisade barn, avse uppgifterna endast höstterminen 1943. Dessa data presenteras dels fördelade efter län, dels efter distriktens kommuntyper, varvid kommunerna sammanförts i grupper i huvudsaklig överensstämmelse med den indelning, som tillämpades vid 1940 års folkräkning. Beträffande städerna märkes, att dessa uppdelats i fyra storleksgrupper. Följande kommuntyper ha sålunda kommit till användning: A-, B- och C-kommuner äro landskommuner och omfatta sådana, inom vilka befolkningen tillhörande yrkesgruppen jordbruk med binäringar omfattar respektive minst 75 %, 50—75 % och mindre än 50 % av hela befolkningen. I dessa kommuner ingå inga tätorter. D-kommunerna äro landskommuner, där minst '2h av befolkningen bor i tätort, s. k. agglomererad landsbygd. Stadsgruppen omfattar: E städer med mindre än 10 000 inv.; F städer med 10 000—30 000 inv.; G städer med 30 000—50 000 inv. samt H städer med mer än 50 000 inv. Slutligen ha skoldistrikten även fördelats efter skattetrycket i vederbörande kommun uttryckt genom 1942 års hela kommunala utdebitering. Av samtliga i undersökningen ingående 2 439 skoldistrikt ha 323 eller riktigare 332 distrikt, om cle med ofullständiga uppgifter medräknas, redovisat förekomst av skolbarnsbespisning i någon form under läsåret 1942/43. Detta motsvarar 14 % av samtliga. Under höstterminen 1943 var antalet distrikt med bespisning mindre eller 270, d. v. s. nära 11 %4. Denna skillnad i förekomsten av bespisning mellan läsåret 1942/43 och höstterminen 1943 sammanhänger till en del med det förhållandet, att ett antal distrikt funnit det motiverat och rationellt att anordna bespisning endast under vårter1 Antalet avser slutet av höstterminen 1943. - Med agglomererad landsbygd avses landskommuner med tätorter. 3 Med d i s t r i k t av blandad t y p avses skoldistrikt, som omfatta kommuner av mera än en t y p : t. ex. en stads- ocb en landsbygdskommun. 4 Detta liksom liknande procenttal ha beräknats på de i bil. 1 tab. 1 redovisade siffrorna, vilka avse slutet av höstterminen 1943. De förändringar, vilka inträffat under den tid, undersökningen omspänner, torde emellertid icke vara av den storleksordningen, a t t de nämnvärt skulle inverka på procenttalen.

60 minerna. Tab. 6 och 7 giva en viss uppfattning härom, i det de redovisa antalet distrikt med bespisning dels både läsåret 1942/43 och höstterminen 1943, dels endera av dessa tidsperioder. Vid en kompletterande undersökning, som verkställts i fråga om lokalförhållandena i distrikt med bespisning, efterfrågades även i vilken utsträckning skolbarnsbespisiimg var anordnad under vårterminen 1944 i distrikt, vilka redovisat bespisning läsåret 1942/43 men icke höstterminen 1943. Det visade sig härvid, att av de 73 distrikt, från vilka svar ingått, 63 åter anordnat bespisning vårterminen 1944. Skolbarnsbespisningen har förekommit i 1 645 skolor under läsåret 1942/43 och i 1 320 under påföljande hösttermin, d. v. s. i 17 respektive 14 % av samtliga skolor. De distrikt, som anordnat bespisning, ha icke anordnat sådan i alla skolor inom respektive distrikt. För hela riket uppgår antalet skolor, i vilka bespisning förekom, till cirka 70 % av samtliga skolor inom distrikt med bespisning. Under höstterminen 1943 ha nära 81 000 barn eller 15 % av samtliga folkoch småskolebarn deltagit i skolbarnsbespisningen. Det övervägande flertalet av dessa barn eller icke fullt 65 000 ha erhållit gratis bespisning, medan de återstående 16 000 barnen erhållit skolmåltider mot hel eller nedsatt avgift, allt efter för olika distrikt gällande grunder för avgifternas uttagande. De nyss anförda totalsiffrorna för hela riket angiva sålunda, att någon form av skolmåltider anordnats endast för en mindre del av landets folkskolebarn. Såsom framgår av tab. 2—5 i bil. 1 samt texttabellen A, föreligga avse värda regionala olikheter i fråga om förekomsten av skolbarnsbespisning. Bland länen uppvisa de fyra nordligaste, helt naturligt med hänsyn till deras geografiska och sociala struktur, den största bespisningsfrekvensen med mellan 31 och 86 % av distrikten redovisade bespisning läsåret 1942/43. Härnäst kominer en grupp om 6 län med mellan 20- och 30-procentig bespisningsfrekvens, vari ingå Stockholms, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län. I resterande 14 län varierar bespisningsfrekvensen inom distrikten mellan 3 (Skaraborgs län) och 14 % (Örebro län). Eftersom Stockholms stad bildar ett skoldistrikt, måste frekvensen där bedömas efter andra grunder. Höstterminen 1943 äro förhållandena med vissa undantag likartade. Avvikelserna bero bland annat på olikformig minskning i bespisningsfrekvensen. Vad som nyss sagts gäller även i stort sett siffrorna avseende antalet skolor med bespisning. Mätt i relativa antalet bespisade elever ter sig bespisningsfrekvensen något annorlunda, i det att Norrbottens och Västernorrlands län, Stockholms stad samt Stockholms, Göteborgs och Bohus län uppvisa de högsta siffrorna med respektive 62, 41, 38, 32 och 20 % bespisacle elever av samtliga. Antalet betalande elever uppgick höstterminen 1943 i genomsnitt för hela riket till cirka 20 % (tab. A); speciellt stor andel av eleverna var betalande i Stockholms stad samt Stockholms, Älvsborgs, Örebro och Jämtlands län. Då materialet uppdelas efter kommuntypen hos vederbörande skoldistrikt, framgår beträffande antalet distrikt och skolor med bespisning, att detta ökar

61 Tabell A. Procentuella

antalet distrikt och skolor med bespisning samt bespisade elever länsvis. t

3 G

<

Höstterminen 1943

Läsåret 194 2 13

Bespisade elever

L ä n

distrikt ni ed bespisn.

Stockholms stad Stockholms län

Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län K a l m a r län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län

Malmöbus län

Hallands län Göteborgs och Bohus län Alvsborgs län Skaraborgs län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län J ä m t l a n d s län Västerbottens län Norrbottens län Hela

riket

skolor med bespisn.

distrikt med bespisn.

skolor med bespisn.

därav

av samtliga elever

gratis

mot betalning 34 9 64-7 11-3 31-2 5-4

3o 24-4 14-3 11-6 23-6 22-4 38-8 31 8 (52-9) (86-fl)

(85-4^ 23-4 9-9 7 3 12-7 58 18 2-9 11-5 12-4 3'9 10-2 34 34-e 4-9 2-i 16& 145 (i 7 122 11-n 3;-}'7 19-8 26 G 88-9

26 5 5'9 8'7 88 38 2-4 6-4 2-a ,5'0 3'6 3-5 34 17-2 If 5 34 20o 15-9 11-6 25-9 13 8 35" 8 23-4 (32'4) (75-9)

:85-4; 25-2 69 6-fi 10i 38 0'9 2'7 5 3 lo 2'2 8-fi 2-4 24-9 5'8 23 12 7 lin 6-8 13o 7-e 30 5 17i 14-8 74'5

37'S 31 9 7'3 (5-9 7-7 62 1-8 3-9 6-3 2-7 1-7 8-2 3i 20-i 8-o 3 i 11-7 13-8 8'2 11-7 6-o 41-2 15 i 68 62-5

65* i 35-3 8S-7 (58 8 94-c lOO-o 96 5 96-i 100-o 92-2 86-8 91-4 93-5 8ö-7 55'o 86-9 84-4 f.9-2 78-G 634 81-9 91-3 557 9H-9 99 7

40-8 21-4 36'G 18i 8-7 44-3 Ii 0-3

14o

15 5

80s

19 7

23-9 10 c. 10-o 12'2 6 o B-o 7-3 7'8 (22-5) 5'6 4-8 56 25-5 5G

3'5 3'9 7'8 13-2 8 G 6Ö

14-8 45 - o 13i 15 G

med avtagande jordbrukskaraktär för att uppnå de högsta värdena i storstäderna. Lägsta, och högsta procenttal för antalet skolor är för läsåret 1942/43 10 respektive 86. Beträffande antalet skolor med bespisning i procent av antalet skolor i distrikt med bespisning märkes en tendens liknande den, som nyss påvisats. I fråga om antalet bespisade elever äro skillnaderna mellan de olika kommuntyperna icke av samma storleksordning, ehuru tendensen är densamma. Sålunda märkes, att A- och B-kommunerna redovisa de lägsta procenttalen eller B och 8 %. Med något mer än dubbelt så höga värden ligga C-, E-, V- och Ggrupperna samlade på ungefär samma nivå. Det största relativa antalet bespisade elever återfinnes inom D- och H-grupperna med omkring 28 %. Vad beträffar antalet betalande elever är detta lägst på landsbygden och högst, ehuru växlande, i städerna och på den agglomererade landsbygden, vilket ju är naturligt med hänsyn till utformningen av gällande statsbidragsbestäm1 Parentes o m k r i n g procenttal anger a t t detta b e r ä k n a t s på 25—50 fall, under det a t t en punkt anger a t t a n t a l e t understiger 25.

-

QJ

...... •-

^

63 melser. Likaså kan på statsbidragsbestämmelserna återföras det förhållandet, att bespisningsfrekvensen uppvisar en tydlig tendens till ökning med stigande skattetryck. I detta sammanhang förtjänar det slutligen att omnämnas, att andelen betalande elever avtager med ökad utdebitering. Tabell B. Antal skoldistrikt med bespisning- samt antal bespisade elever åren 1930-1943. Antal skoldistrikt L

ä

11 Antal bespisade elever

1930 — 31

1935 — 36

1940 — 41

194'2 — 43

— 31

1 20 11 8 16 9 1 10 6 14 9 12 6 28 11 9 25 8 6 9 7 11 7 14 12 270

1 26 8 8 18 7 4 9 7 10 6 8 7 24 8 6 16 6 5 11 10 23 9 22 21

Hela riket

1 17 6 9 7 10 3 11 2 5 7 7 7 6 7 14 11 7 6 8 5 7 9 11 11 194

1 28 9 11 18 9 5 8 8 10 (9) (13) 6 24 12 7 22 9 8 13 13 26 20 18 25 332

3 794 986 485 450 1076 675 99 353 83 124 229 2 507 720 3911 1003 351 435 532 581 475 1380 809 216 497 971 22 742

Därav landsbygd städer

120 74

190 80

197 83

238 94

3 879 18 863

Stockholms stad . . . . Stockholms län Uppsala län Södermanlands län . . Östergötlands län. . . . Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län . . . . Malmöhus län Hallands län Göteb. och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län. . . . Kopparbergs län . . . . Gävleborgs län Västernorrlands l ä n . . J ä m t l a n d s län Västerbottens län. . . . Norrbottens län . . . .

1935 — 36

194 0 —41

HT 194 3

6 453 1201 499 566 1743 710 447 373 679 441 3 212 609 6 574 1 135 343 1991 l 432 496 504 1 380 1510 253 688 2 328

9 433 2 087 643 849 2 509 1759 210 649 556 925 489 3 822 671 10 102 1544 375 1813 1448 833 1070 1709 6 911 365 2 591 16 297

10 930 6 929 764 1184 1941 1991 ,171 791' 337 432 372j 3 439 '402: (7 548 2 150 596 2 650 2133 1115 2H17 1409 10 538 1 924 1 588 17 828

35 570

69 660

SI 479

11 261 24 309

36 447 33 213

44 798 36 681

I ovanstående tab. B lämnas en sammanställning länsvis av antalet skoldistrikt med bespisning samt antalet i bespisningen deltagande barn under läsåren 1930/31, 1935/36, 1940/41 samt antalet i undersökningen ingående distrikt med bespisning läsåret 1942/43. Dessutom har insatts en kolumn omfattande antalet bespisade elever höstterminen 1943. Sistnämnda siffror äro givetvis icke fullt jämförbara med motsvarande övriga siffror i tabellen, men torde icke desto mindre giva en viss uppfattning om utvecklingstendensen 1 . Tabellen visar, att den under tidigare år konstaterade ökningen av skol1 Skolöverstyrelsen beräknar i sina p e t i t a för budgetåret 1946/47, a t t antalet med statsbidrag bespisade folkskolebarn under budgetåret 1945/46 kommer a t t uppgå till cirka 82 000, varav 9 500 i städerna. Med ledning bland a n n a t härav kan man uppskatta hela antalet för närvarande bespisade folkskolebarn till cirka 110 000.

64 b a r n s b e s p i s n i n g s v e r k s a m h e t e n fortsatt. Ökningen av a n t a l e t distrikt från l ä s å r e t 1940/41 till l ä s å r e t 1942/43 utgör 52 eller 18,5 %. D e n är större p å landsb y g d e n än i städerna. Ökningen av antalet b e s p i s a d e elever, som med h ä n s y n till a t t b e s p i s n i n g förekommit i m i n d r e u t s t r ä c k n i n g h ö s t t e r m i n e n 1943 än läsåret 1942/43, sannolikt är en minimisiffra, uppgick till o m k r i n g 11 800 d. v. s. 17 % eller o b e t y d l i g t m i n d r e än d i s t r i k t s ö k n i n g e n . Även h ä r var ökningen relativt s e t t s t ö r r e p å l a n d s b y g d e n än i s t ä d e r n a . S l u t l i g e n redovisas procenta n d e l e n b e s p i s a d e elever u n d e r de fyra åren i n e d a n s t å e n d e tablå,

A n t a l b e s p i s a d e elever i p r o c e n t —

1930/31

1935/36

1940/41

HT 1943

15 B l a n d de distrikt, som a n o r d n a t s k o l b a r n s b e s p i s n i n g u n d e r läsåret 1942/43, föreligga s t o r a variationer i fråga om antalet b e s p i s n i n g s d a g a r u n d e r läsåret. D e t t a b e l y s e s genom t a b . 8 i bil. 1, där skoldistrikten fördelats efter absoluta a n t a l e t b e s p i s n i n g s d a g a r . Rikssiffrorna uppvisa en i stort s e t t j ä m n förd e l n i n g p å (laggrupperna med o m k r i n g 40 distrikt i varje grupp. T a b e l l e n utvisar, a t t l a n d s b y g d s d i s t r i k t e n i a l l m ä n h e t haft b e s p i s n i n g u n d e r en k o r t a r e del av l ä s å r e t än s t a d s d i s t r i k t e n , i det att av de förra cirka Va och av de senare cirka a.U haft mer än 125 b e s p i s n i n g s d a g a r eller 5 m å n a d e r . Vid en jämförelse mellan d i s t r i k t med och u t a n s t a t s b i d r a g framgår, att av de f ö r s t n ä m n d a 42 % och av de s i s t n ä m n d a 52 % h a d e mer än 125 b e s p i s n i n g s d a g a r u n d e r l ä s å r e t 1942/43, d. v. s. längre b e s p i s n i n g s t i d i distrikt u t a n s t a t s b i d r a g . Överenss t ä m m e l s e n mellan dessa b å d a g r u p p e r i n g a r b e t i n g a s givetvis av, att statsb i d r a g vid undersökningstillfället utgick e n d a s t till l a n d s k o m m u n e r . D å a n t a l e t läsdagar u n d e r läsåret för n ä r v a r a n d e varierar något i olika distrikt, ha l i k n a n d e fördelningar gjorts för antalet b e s p i s n i n g s d a g a r i procent Tabell C. Distrikt med bespisning läsåret 194243, fördelade efter antalet bespisningsdagar i procent. Bespisningsdagar i procent av läsdagar

A n t a l

s k o 1d i s t r i k t

med statsbidrag

utan statsbidrag

med landsbygdskaraktär

med ftggb landsbygd

med stadskaraktär

med blandad kommuntyp

0- 9 10-19 20-29 30-39 40-49 50-59 60- -69 70-79 80—89 90 - 9 9 100

6 10 16 12 17 9 9 7 8 4

11 26 31 26 15 25 27 23 24 7

13 27 39 24 21 16 12 8 9 7

—

4 6

—

0 i

— — —

Samtliga

9S

6 12 17 17 16 1 91

2 3 5 5 6 6 0

6 2 40

Härtill komma 19 distrikt med ofullständiga u[ pgifter.

1 2

— 1 1 6

I allt

17 36 47 38 32 34 36 30 32 11 313 1

65 av antalet läsdagar. Ett sammandrag härav lämnas i tab. C å föregående sida. Denna tabell bekräftar vad som ovan framhållits i fråga om skillnaden mellan landsbygd och städer. För distrikt med bespisning höstterminen 1943 ger en fördelning av distrikten efter bespisningstidens absoluta längd samma resultat. Slutligen lämnas i följande tabell även en fördelning av skoldistrikten efter procentuella antalet bespisningsdagar under höstterminen 1943. Tabell D. Distrikt ined bespisning höstterminen 1943, fördelade efter antalet bespisningsdagar i procent. Bespisningsdagar i pToeent av läsdagar

s k o 1d i s t r i k t

med statsbidrag

utan statsbidrag

med landsbygdskaraktär

med aggl. landsbygd

med stadskaraktär

med blandad kommuntyp

4 12 4 14 7 5 4 6 7 2 65

5 9 10 12 23 25 19 18 25 10

4 15 11 16 16 14 9 7 13 9

3 1 1 4 4 3 4 3 8 2

2 5 2 6 9 13 10 14 11 1

., — __

— —

9 21 14 26 30 30 23 24 32 12

221»

0- 9 10-19 20-29 30-39 40—49 50-59 60-69 70-79 80-89 90-99 100 Samtliga 1

A n t a l

— —

I allt

Härtill komma 49 dist rikt med ofullständiga up pgifter.

De nyss anförda siffrorna vore icke tillfyllest, om icke antalet bespisade elever i de efter antalet bespisningsdagar fördelade skoldistrikten redovisades. En dylik redovisning lämnas i nedanstående tab. E. Tabell E. Antalet bespisade elever höstterminen 1943, fördelade efter antalet bespisniugsdagar i vederbörande skoldistrikt. A ntal bespis ade elever i Antal bespisningsdagar i vederbörande skoldistrikt

15—29 30—44 45—59 60-74 75-89 901

Antal bespisade elever i procent i

landsbygdsdistrikt

aggl. landsbygdsdistrikt

stadsdistrikt

hela riket

landsbygdsdistrikt

4 903 11 755 2 492 4 859 3 449 5 413

1086 3 275 1544 1252 1073 3 863

712 1892 2 248 6 935 5101 18 921

6 701 16 922 6 284 13 046 9 623 28197

14-9 35-s 76 14-8 10-5 16-5

32 871

12 093

35 809

80 773»

aggllandsbygdsdistrikt*

stadsdistrikt

9-o

2-G

8-3

27-i

12-8 10-4 8-9 31-9

53 6-3 19-4 14-2 52-8

21-o 7-8 16-2 11-9 34-9

hela riket

Vid jämförelse nied tab. 3 erinras c m att den na upptar endast di strikt med genomgående fullständiga uppgifter. 5—1C30 45

m Av de 81 000 bespisade barnen ha nära 51 000 eller 63 % haft tillgång till och deltagit i skolbarnsbespisningen under mer än 2 månader av terminen. Det bör dock observeras, att det råder avsevärda olikheter mellan landsbygds- och stadsdistrikt. I de förstnämnda utgör nämligen nyssnämnda relation 42 %, melan den för de sistnämnda uppgår till 86 %. Det bör slutligen påpekas, att drygt hälften av antalet bespisade barn i städerna tillhöra distrikt, som anordnat bespisning under mera än 3 månader av höstterminen 1943. Läsåret 1942/43 uppgingo kostnaderna för skolbarnsbespisningen till sammanlagt ungefär 4 800 000 kronor. Av dessa föllo ungefär 3 077 000 kronor eller 64,i % på kommunerna, 901000 kronor eller 18,8 % på staten, 712 000 kronor eller 14,8 % på avgifter från barnen samt 111 000 kronor eller 2,3 % på föreningar m. m. Höstterminen 1943, då den sammanlagda kostnaden belöpte sig till ungefär 1 850 000 kronor, bidrogo kommunerna med cirka 1 151 000 kronor (62,2% av den sammanlagda kostnaden), staten med cirka 296 000 kronor (16,0 %), barnen (i form av avgifter) med cirka 375 000 kronor (20,3 %) samt föreningar m. m. med cirka 28 000 kronor (1,5%). Kostnaderna beTabell P. Procentuell fördelning länsvis av bespisningskostnaderna efter bidragsgivare i distrikt med bespisning läsåret 1942/43. 1

L ä n Kommunen

74-6 41-2 74-9 80i 91 4 95-9 56-5 71-9 85-o 51-o 84o 93-4 88-2 67-2 71-2 93-7 54-7 72-2 92-G 854 79-4 444 43-9 49-5 52-8

Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län K a l m a r län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län Alvsborgs län Skaraborgs län V ärmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län J ä m t l a n d s län Västerbottens län Norrbottens län Hela riket

64i

o

5 Bespisningskostnad

procent

Staten

Föreningar m. fl.

Avgifter

I allt

la 12-8

le O-s

25-4 56-o lic 18o 42

14-6 0-9

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

0-o 14 8

1-9 4-4 4-1

8-o 4-4 25-2

43-o 17-3 10-o 13-4 55 2-1

ro

18-3

1-8 0-3

32-8

4-2 9-i

36 2-o 52-6 32-o 35-9 45-i 18-8

33 9-5 13-6

2'o 23

0-5 2-8 0-6 10-3 10-5 4-5 10-8 12-6 28-4 63 8'3 18-G 7-4 ll-o 15-2 8-o

67 2

stredos sålunda till största delen eller till ungefär lz av kommunerna, medan staten och elevernas målsmän betalade ungefär lika mycket vardera till den återstående tredjedelen. Statsbidragen äro enligt tab. F mest förekommande och även procentuellt störst i de norrländska länen. Kommunernas procentuella andel i bespisningskostnaderna visar ingen utpräglad regional tendens men blir naturligtvis i motsvarande grad mindre, när statsbidragen öka. Föreningarnas m. fl. samt barnens andel i bespisningskostnaderna växlar. Tabell G. Procentuell fördelning av bespisningskostnaderna efter bidragsgivare i distrikt med bespisning läsåret 1942/43 inom olika kommuntyper. 1

g

Bespisningskostnad i procent

K o ni m u n t y p ' Kommunen

Staten

A B C 1.) E F G H Blandad kommuntyp

43-o 40- s 54-s

50-i 55-7 33-2 21 2

Hela riket Med statsbidrag; Utan statsbidrag 1

50-4

Föreningar m. fl.

I allt

11 l-l 8-9 27-7 6'8 19-4 16i 20-6

5o

100 100 100 100 100 100 100 100 100

14s

1-7

1-c

2-7

22-3

59 2-4

3-o

83-o 75i 82c 79-o

2-o

43G

46 T,

0-7 8-2 5-5 1-8 0-4 49

64l

IS-S

2 3

44-7

52-o

75-o

Avgifter

Se bil. 1, tab. 4 not. 1.

T skoldistrikt av kommuntyperna A och B täcka statsbidragen mer än hälften av kostnaderna (texttab. G). I samtliga övriga distrikt få kommunerna själva stå för huvudparten av kostnaderna. Föreningars m. fl. andel i kostnaderna växla, medan den agglomererade landsbygdens samt de större städernas barn jämförelsevis synas få bidraga mest till kostnadernas bestridande. Som väntat visa sig de kommuner, som ha den minsta utdebiteringen per skattekrona, ha den största kommunala bespisningskostnaden procentuellt sett. Liksom vid uppdelningen av materialet på kommuntyper visa sig även vid klassificeringen på utdebiteringsklasser föreningar m. fl. bidraga till kostnaderna med växlande procentuella andelar. Avgifter av barnen upptagas även mestadels i kommuner med förhållandevis låg utdebitering per skattekrona. 2. Högre skolor. Uppgifter rörande skolbarnsbespisningens tidigare och nuvarande omfattning inom de högre skolorna äro mycket knapphändiga och vaga, kanske del-

68 vis beroende därpå att statsunderstöd hittills icke utgått härför. För att erhålla ett material, vilket skulle kunna klarlägga, i vilken utsträckning dylik bespisning förekommer inom dessa skolor samt därjämte karakterisera det eventuella behovet av sådana anordningar, företog befolkningsutredningen hösten 1944 en undersökning beträffande de högre skolorna. Undersökningen avsåg läget vårterminen 1944 och dess omfattning framgår av följande tablå. Antal utsända formulär

Högre allmänna läroverk Kealskolor Kommunala mellanskolor » flickskolor Praktiska mellanskolor Tekniska läroverk Handelsläroverk Kommunala anstalter för yrkesundervisning

64 78 74 43 17 11 9 181 Samtliga 477

Antal besvarade formulär

64 77 70 42 11 9 8 48 329

Svarsprocenten är som synes god i synnerhet för de fyra förstnämnda skolformerna. Det förtjänar i övrigt att omnämnas, att undervisningens ordnande vid yrkesskolorna i de flesta fall gör hela frågan om särskilda måltider där inaktuell. Följande tablå har sammanställts för att visa hur stor del av samtliga elever i de olika skolorna, som redovisats i detta material. Antal elever Ht 1943 enl. i underStatistisk sökningen årsbok ingående

Högre allmänna läroverk och realskolor Kommunala mellanskolor flickskolor Praktiska mellanskolor Tekniska läroverk Handelsläroverk

55 104 10 667 13 700 5 764 2 391 1 485

54 544 7 751 13 532 2 889 1773 952

Förekomsten av elevbespisning är relativt obetydlig i dessa skolor och det är, enligt vad det inkomna materialet ger vid handen, blott ett fåtal av eleverna, som genom skolans ansträngningar i en eller annan form erhållit skolmåltid. Antalet elever, som därvid erhållit skolmåltid, kan av flera skäl icke angivas, utan man får nöja sig med att konstatera vid hur många skolor skolmåltid över huvud taget förekom. Det har av undersökningen framgått, att — på något undantag när — denna elevbespisning är av helt annan karaktär än den skolbarnsbespisning, som förekommer i folkskolan. När man sålunda på frågan »Har Eder skola an-

69 Skolmåltid h a r förehar icke förekommit i kommit i någon form någon form

Högre allmänna läroverk Kealskolor Kommunala mellanskolor » flickskolor Praktiska mellanskolor Tekniska läroverk Handelsläroverk Kommunala anstalter för yrkesundervisning

20 12 16 13 6 — 1 10

43 64 54 28 5 9 7 34

ordnat skolmåltid i någon form?» svarat jakande, innebär detta ofta, att skolan genom rektor eller annan skolans representant träffat överenskommelse med någon restaurang, mjölkbar eller något kafé att i eller utom skolan tillhandahålla eleverna från vederbörande läroanstalt en måltid till ett visst pris eller ock att möjlighet funnits för eleverna att i skolans ofta provisoriskt anordnade frukostrum värma mjölk, choklad eller dylikt.

70 KAPITEL 6. Behovet av skolmåltider. 1. Folkskolan. Det första problem, befolkningsutredningen haft att pröva, är, huruvida det föreligger behov av ytterligare utbyggnad av skolbarnsbespisningen inom folkskolan. Yid utredningens undersökning av skolmåltiderna våren 1944 uppmanades folkskolinspektörerna att även framliigga sina synpunkter på skolmåltidsverksamheten. 28 av landets folkskolinspektörer tillmötesgingo denna hemställan. Det övervägande flertalet av dessa inspektörer framhävde mer eller mindre starkt, att det föreligger ett uppenbart behov av utbyggnad av skolbarnsbespisningen. Då emellertid icke samtliga inspektörer yttrade sig vid detta tillfälle, tillställde utredningen folkskolinspektörerna i september 1944 en cirkulärskrivelse med bl. a. följande fråga: »Föreligger behov av en utbyggnad av skolbarnsbespisningen inom Edert inspektionsområde?» Av landets 52 folkskolinspektörer ha icke mindre än 46 ansett, att behov föreligger för utbyggnad av skolmåltiderna. 5 ha ansett sådant behov icke föreligga inom deras inspektionsområde, medan 1 icke lämnat något direkt svar på den framställda frågan. Befolkningsutredningen redovisar nedan de synpunkter, som inspektörerna härvidlag framlagt. Folkskolinspektörernas

synpunkter:

Stockholmstraktens inspektionsområde: »Stort behov föreligger av utbyggnad av skolbarnsbespisningen på landsbygden inom Stockholmstraktens inspektionsområde. » Boslagens inspektionsområde: »Något särskilt behov av en utbyggnad av skolbarnsbespisningen inom inspektionsområdet föreligger mig veterligt icke.» Upplands inspektionsområde: »Ja. Det måste anses mycket otillfredsställande, att den uppväxande ungdomen under hela sin skoltid 6—7 timmar per dag, om skolvägen medräknas, och under 6 av veckans 7 dagar få leva på torrskaffning, även om de flesta ha mjölk med att dricka, och detta särskilt, om man betänker, att det i många fall är problematiskt, huruvida barnen i allmänhet få ordentligt lagad mat före skolans början och likaledes vid dess slut. Den årliga lästiden i Upplands inspektionsområde är nu 39 veckor i 82 av samtliga 86 skoldistrikt, och ett 7:e läsår torde i allmänhet vara infört inom ett eller två år i så gott som samtliga. Under sådana förhållanden blir behovet av ett mål lagad mat ännu större. Den allmänna inställningen börjar mer och mer bli den, att allmän skolbarnsbespisning kommer att införas inom de närmaste åren och vid byggnationen tas hänsyn därtill.» Södermanlands östra inspektionsområde: »Ja.» Södermanlands västra inspektionsområde: »Ja.»

71 Östergötlands östra inspektionsområde: »Inom härvarande inspektionsområde är en utbyggnad av skolbarnsbespisningen behövlig.» Östergötlands västra inspektionsområde: »Ja, särskilt i södra delen av inspektionsområdet, där skolvägarna äro långa och ofta besvärliga.» Nordsmålands östra inspektionsområde: »Jag anser det föreligga ett mycket s t a r k t behov av en utbyggnad av skolbarnsbespisningen inom mitt inspektionsområde. Visserligen kan man ej säga, att barnen i någon större utsträckning göra intryck av att vara undernärda. Ekonomien i de breda folklagren är numera dess bättre sådan, att barnen i regel få med sig till matsäck präktiga smörgåsar med pålägg. Men undantag föreligga givetvis. Sämst är det med drycken till matsäcken. De flesta barnen ha nog mjölk med sig, men många ha som måltidsdryck saft eller, i enstaka undantagsfall, kaffe. Ett mål varm mat i skolan skulle vara synnerligen välgörande i hygieniskt avseende, särskilt för de svaga och undernärda barnen. Men även de andra barnen skulle må gott av en skolmåltid. J a g kan därför endast på det kraftigaste understryka önskvärdheten av ett så allmänt införande av skolbarnsbespisningen som möjligt, helst i alla skolorna.» Nordsmålands mellersta inspektionsområde: »Behovet av ökad skolbarnsbespisning vid skolor inom nordsmålands mellersta inspektionsområde är sannolikt från hälsosynpunkt betydligt större än det av skolstyrelser samt även av målsmän och barn ännu uppfattas.» Nordsmålands västra inspektionsområde: utbyggnad av skolbarnsbespisningen.»

»— föreligger

ett avsevärt behov av

Sydsmålands västra inspektionsområde: »Skolbarnsbespisningen har av skoh distrikten i regel icke omfattats med önskvärt intresse. Anledningarna härtill k u n n a vara flera. En av de viktigaste torde dock vara, att skoldistrikten, som äro jämförelsevis små, av ekonomiska skäl icke velat påtaga sig de bördor, som skolbarnsbespisningen krävt och kräver. Behov av utbyggnad av skolbarnsbespisning föreligger, och min varma förhoppning är, att berörda bespisning snart skall k u n n a förverkligas.» Sydsmålands mellersta inspektionsområde: »De flesta av barnen vid skolorna inom Sydsmålands mellersta inspektionsområde hinna icke hem på frukostrasten, och då skolbarnsbespisning endast förekommer i mycket ringa omfattning här, få barnen under dagens lopp icke lagad mat, förrän de komma hem efter skolarbetets slut. En utbyggnad av skolbarnsbespisningen måste därför beträffande detta inspektionsområde anses mycket önskvärd.» Sydsmålands östra inspektionsområde: »Inom inspektionsområdet anser jag behov föreligga för en utbyggnad av skolbarnsbespisningen. Det gäller särskilt sådana landsbygdsskolor, där flertalet barn ha så lång skolväg, att de ej ha möjlighet a t t under skoltiden nå hemmet och erhålla lagad måltid.» Gotlands inspektionsområde:

»Ja.»

Blekinge inspektionsområde: »Behov av en utbyggnad av skolbarnsbespisningen synes mig föreligga inom Blekinge inspektionsområde. Detta gäller särskilt landsbygden, där bespisning förekommer endast i undantagsfall. I samtliga landsbygdsskolor tillämpas s. k. samlad läsdag, vilket medför, att barnen icke kunna deltaga i familjens dagliga huvudmåltid, som i regel intages omkring kl. 12. De få därför i stor utsträckning leva på 'torrskaffning'. Tillhandahållande av ett mål lagad mat i skolan, i vilket ingår behövliga skyddsfödoämnen, skulle därför vara av stor betydelse.»

72 Nordskånes östra inpektionsområde: »Behov föreligger av en utbyggnad av skolbarnsbespisningen inom detta inspektionsområde.» Nordskånes västra inspektionsområde: »Behov av utbyggnad av skolbarnsbespisningen ha icke för mig yppats och jag har icke genom egna iakttagelser kunnat finna, att sådan nu är erforderlig. Utökning synes därför böra anstå, tills initiativ framkommer från skoldistrikten.» Sydskånes östra inspektionsområde: »Såsom förut sagts, torde en utbyggnad av skolbarnsbespisningen i så mått vara behövlig, att barnen kunde tillhandahållas varm dryck till den medförda torrskaffuingen, som i regel är både riklig och närande.» Sydskånes västra inspektionsområde: »Behov av utbyggnad av skolbarnsbespisningen kan anses föreligga inom Sydskånes västra inspektionsområde, dels i några industrisamhällen, dels i vissa skoldistrikt med talrik statarbefolkning.» Hallands södra inspektionsområde: »Den första frågan, huruvida behov av en utbyggnad av skolbarnsbespisningen föreligger inom inspektionsområdet, torde skolläkarna inom området A^ara mera kompetenta att besvara än undertecknad. Några vikttabeller har jag icke tillgång till och behovet är därför svårt att y t t r a sig om. Så vitt jag förstår är näringstillståndet bland barnen i allmänhet gott. Likväl skulle jag önska, att alla barn, som icke ha tillfälle att under frukostrasten besöka hemmet, kunde få smörgåsar och varm mjölk, choklad eller välling i skolan. J a g skulle alltså vilja besvara den framställda frågan med ett 'ja'.» Hallands norra inspektionsområde: »På grund av den fortskridande rationaliseringen av folkskolväsendet indragas skolor med ringa barnantal av svagare form och i anledning härav anordnas skolskjutsar i allt större utsträckning. Barn, som anlita skolskjuts äro i behov av en lagad måltid mitt på dagen särskilt under den kalla delen av året. Behovet av skolmåltider ökar således.» Göteborgstraktens inspektionsområde: Bohusläns inspektionsområde:

»Ja, särskilt på landsbygden.»

»Ja.»

Dalslands inspektionsområde: »Dalslands inspektionsområde utgöres till allra största delen av ren landsbygd. Med u n d a n t a g av staden Strömstad finns endast ett fåtal mindre samhällen av stadsliknande karaktär. Barnen komma i stor utsträckning från jordbrukarhem. De förete inga som helst tecken på undernäring, trots livsmedelsransoneringen. Frånvaron från skolan på grund av sjukdom förekommer i ringa utsträckning. Något påtagligt behov av en utbyggnad av skolbarnsbespisningen inom inspektionsområdet har icke, såvitt jag har mig bekant, framträtt.» Alvsborgs norra inspektionsområde: »Inom Älvsborgs norra inspektionsområde föreligger behov av en utbyggnad av skolbarnsbespisningen.» Alvsborgs södra inspektionsområde:

»Ja.»

Skaraborgs norra inspektionsområde: »Inom Skaraborgs norra inspektionsområde förekommer barnbespisning endast i de tre städerna Lidköping, Mariestad och Skara, och Töreboda köping. Enligt min mening skulle sådan bespisning säkerligen vara behövlig även i åtskilliga rena landsbygdsskolor inom inspektionsområdet. Fattiga hem torde finnas i ungefär samma omfattning i områden med spridd bebyggelse som i tätorter. Därtill kommer att barnen på den rena landsbygden ej så sällan ha långa skolvägar. Att ordna barnbespisning i de mindre skolorna torde dock i praktiken vara förenat med betydande svårigheter.

73 Skaraborgs södra inspektionsområde: »Skolbarnsbespisning för mindre bemedlade barn förekommer sedan många år vid Skövde folkskolor. Anordningen har varit en ren kommunal angelägenhet. Statsbidrag till verksamheten har icke sökts. I någon mindre utsträckning förekommer skolbarnsbespisning även å ett par andra orter inom inspektionsområdet. — Att behov skulle föreligga av anordningens utbyggande h a r jag icke hört talas om, så den saken är mig obekant. Vid inspektionerna, varvid samtliga skolor å landsbygden besökas minst en gång årligen, verka barnen välnärda och välklädda på ytterst få undantag när. Skillnaden mot då jag våren 1928 tillträdde tjänsten och började göra bekantskap med förhållandena är mycket stor. Tilläggas må, att västgötarna i denna del av provinsen äro, frånsett en del rotlösa individer och familjer i städer och samhällen samt ett ringa fåtal ännu kvarvarande ambulerande jordbruksarbetarefamiljer, om jag lärt rätt känna dem, angelägna att stå på egna ben och reda sig själva, således även i fråga om att hålla sina barn med matsäck under dessas skolgång, i de fall dessa ej bo så nära skolorna, att de på matrasten hinna gå hem och äta. — Den under ännu rådande onormala tidsläge flitigt uppammade understödstagarandan synes dess bättre blott i undantagsfall ha hunnit hittills gå på djupet. J a g kan tillägga, att jag har sedan många år med intresse tagit reda på vad skolbarnen ha med såsom matsäck, och ej ens under de knappaste perioderna under de senast gångna åren har jag i landsbygdsskolorna sett a n n a t än präktiga smörgåsar med tjockt pålägg. Vad jag ofta funnit anledning tala med barnen om är att de icke ska till smörgåsarna ha med sockerdricka eller varjeh a n d a saftblandningar utan att skolmatsäcken bör åtföljas av mjölk. Vad som däremot är av betydelse, som bör ordnas, och som nog kräver särskilda åtgärder från statsmakternas sida, det är, som jag i annat sammanhang betonat, att skolorna få för barnens skolmåltider och bordskultur med tillhörande matkultur ändamålsenliga anordningar. Härvidlag brister oerhört mycket. Men det är kanske i förevarande sammanhang en annan historia.» Värmlands västra inspektionsområde: »Denna fråga kan besvaras med ett bestämt ja. Under läsåret 1943/44 förekom barnbespisning inom endast 7 av områdets 41 skoldistrikt. I ett av dessa sju distrikt var bespisningen av synnerligt liten omfattning. Till fem av distrikten utgick statsbidrag. Visserligen utgöres flertalet skoldistrikt av rena landsbygdskommuner med jordbrukande befolkning, men även i dessa distrikt måste bespisning anses vara behövlig. Ett stort antal barn har jämförelsevis långa skolvägar, och även då skolvägarna äro korta, kan bespisning vara önskvärd. Detta gäller t. ex. klena och sjuka barn samt barn från hem med svag ekonomisk ställning liksom ock barn, som icke kunna under frukostrasten erhålla fullgod måltid i hemmet. Att bespisnings verksamheten inom området fått jämförelsevis liten omfattning — erinringar om dess vikt ha vid olika tillfällen gjorts hos skolstyrelserna — beror huvudsakligen därpå, att lämpliga bespisningslokaler i ett stort antal fall saknas.» Värmlands mellersta inspektionsområde: »Försåvitt nu kan bedömas synes skolbarnsbespisningen böra utbyggas inom Värmlands mellersta inspektionsområde. På några orter, där bespisning ännu ej införts, förekomma långa skolvägar, som kunna motivera dess införande. Inom vissa områden med statarbefolkning synes även ytterligare utbyggnad av skolbarnsbespisningen vara påkallad,, enligt vad erfarenheten ger vid handen. Härjämte kan ifrågasättas, om icke de alltmer arbetsträngda mindre lantbrukarhemmen, där i ökad grad jämväl den kvinnliga arbetskraften absorberas för utearbete, påkalla ytterligare bespisning för de skolpliktiga barnen.»

74 Värmlands östra inspektionsområde: »Inom Värmlands östra inspektionsområde förekommer barnbespisning förutom i de båda städerna även i fyra landsbygdsskoldistrikt. I 19 skoldistrikt förefinnes ingen barnbespisning. Givetvis behöver en utbyggnad av skolbarnsbespisningen ske. Med nuvarande bestämmelse om statsbidrags utgående torde skoldistrikten i allmänhet icke vilja anordna skolbarnsbespisning, då det kommer att kräva dryga kostnader. Om staten lämnade större bidrag till denna bespisning än vad som nu vanligen sker, skulle säkert flera skoldistrikt vara villiga att anordna skolbarnsbespisning. Svaret på Eder fråga blir jåkande.» Närkes inspektionsområde: »Enligt min mening föreligger behov av utbyggnad av skolbarnsbespisning, inom härvarande inspektionsområde.» Västmanlands västra inspektionsområde:

»Ja.»

Västmanlands östra inspektionsområde: »Utbyggnad av skolbarnsbespisningen i inspektionsområdet kan anses erforderlig, men den bör begränsas till behovet.» Dalarnas södra inspektionsområde: »Ja, förvisso. De flesta skoldistrikt har icke prövat någon som helst form av skolbarnsbespisning. Inspektören har varit tacksam, om han här och var lyckats åstadkomma lämpligare miljö (eller åtminstone matbord) åt barnen, då de äter sina medhavda smörgåsar och dricker sin mjölk.» Dalarnas östra inspektionsområde:

»Ja.»

Dalarnas norra inspektionsområde: »Skoldistrikten inom Dalarnes norra inspektionsområde ha icke visat något vidare intresse för skolbarnsbespisning. För barn, som ha lång skolväg, föreligger helt naturligt behov av skolbarnsbespisning. Men detta gäller, menar man, endast enstaka barn, och kan lämpligen icke anordnas, då lokal för sådan bespisning saknas. I Häradsbygdens skola, B 1, har på enskilt initiativ skolbarnsbespisning anordnats. Barnen ha smörgåsar med sig men får lagad m a t av olika slag, t. ex. potatisgryns- och mannagrynsvälling, nyponsoppa, rågmjölsgröt, grönsoppa, havregryns- och kornmjölsgröt, ärtsoppa, köttbullar och potatis. Dessutom inköpes mjölk gemensamt för alla barn, som deltaga i bespisningen. Det är dock en del barn, som icke deltaga, men dessa äro få.» Gästriklands inpektionsområde: detta inspektionsområde.»

»Ett avsevärt behov av utbyggnad finns inom

Hälsinglands södra inspektionsområde:

»Ja.»

Hälsinglands norra inspektionsområde: »För Hälsinglands norra inspektionsområde synes mig sådant behov obetingat föreligga.» Medelpads inspektionsområde:

»Ja.»

Ångennanlands södra inspektionsområde: »Beträffande frågan angående utbyggnad av skolbarnsbespisningen inom området så tror jag fullt och fast den är av behovet påkallad. Jag har så nyligen tillträtt min befattning härstädes, så att jag ännu ej känner till huru här förhåller sig. Emellertid har jag ännu ej upptäckt något distrikt, där man på ett något så när hyggligt sätt ordnat frågan och en hel del skoldistrikt har inte ens ägnat en tanke åt att införa skolbarnsbespisning. En rätt så omfattande utbyggnad torde sålunda vara erforderlig.» Ångermanlands norra inspektionsområde:

»Ja.»

Jämtlands södra inspektionsområde: »I J ä m t l a n d s södra inspektionsområde föreligger ett starkt behov av en väsentligt utbyggd och förbättrad skolbarnsbespisning. Denna åsikt omfattas allmänt av skolmyndigheter och föräldrar.»

75 Jämtlands norra inspektionsområde: »Ett tydligt behov av en utbyggnad av skolbarnsbespisningen föreligger inom härvarande inspektionsområde.» Västerbottens södra inspektionsområde:

»Ja.»

Västerbottens mellersta inspektionsområde: »Inom området har skolbarnsbespisning endast förekommit inom två av nio distrikt, nämligen i Bygdeå och Burträsk. I dessa har på grund av kostnaderna och den rätt stora procent av dessa, som distrikten måst vidkännas, bespisningen endast kunnat hållas i gång under begränsad tid av läsåret. Med hänsyn till att vitaminbristen gör sig mest gällande på eftervintern och kosthållet i hemmen vid denna tid blir mindre tillfredsställande, har barnbespisningen varit förlagd till vårterminen. Då skolbarnsbespisningen av lärare, föräldrar och myndigheter samstämmigt förklarats vara av mycket stor betydelse är det uppenbart, att en utbyggnad av verksamheten är önskvärd. Detta gäller en utökning till tiden inom de distrikt, som redan anordnat bespisning, men i ännu högre grad en utsträckning till de distrikt, som ännu icke satt i gång därmed. De stora kostnader, som komma på distrikten, lägga dock hinder i vägen härför. Följden blir, att de fattigare och mest skattetyngda distrikten som ha största behovet av anordningen, få avstå ifrån den, även om de ha att påräkna ett rätt stort procentuellt tillskott i form av statsbidrag. F r å g a n besvaras sålunda utan tvekan med ja.» Västerbottens norra inspektionsområde:

»Ja.»

Norrbottens södra inspektionsområde: » 1 6 av de 7 skoldistrikten inom inspektionsområdet föreligger behov av utbyggnad av skolbarnsbespisningen.» Norrbottens mellersta inspektionsområde: »En utbyggnad av skolbarnsbespisningen kan t ä n k a s omfatta följande alternativ: a) en förlängning av utspisningstiden, b) en utsträckning av bespisningen till att omfatta flera distrikt, flera skolor eller flera lärjungar, c) en utökning av antalet måltider per dag, d) en standardförbättring av de serverade måltiderna. En förlängning av utspisningstiden och en utsträckning av bespisningen till a t t omfatta alla skoldistrikt och alla lärjungar i folkskolan är enligt min mening väl motiverad. En utökning av antalet måltider per dag är i regel icke erforderligt. Standardförbättring av de serverade måltiderna är i vissa fall önskvärd. Under hänvisning till vad här anförts anser jag mig böra besvara frågan jakancle.» Norrbottens norra inspektionsområde: »Ja. Det är önskvärt, att skolbarnsbespisning anordnades även inom Karesuando skoldistrikt. Det kommunala intresset för denna fråga är emellertid härstädes ringa. Möjligheterna att anordna bespisning utredas för närvarande av en lokal kommitté.» Tornedalens inspektionsområde: »Ja. Bespisningen borde omfatta alla barn i samtliga skoldistrikt, med u n d a n t a g av barnen vid arbetsstugorna och skolhemmen, under läsårets samtliga läsdagar.»

Skolstyrelsernas

synpunkter:

V i d b e f o l k n i n g s u t r e d n i n g e n s u n d e r s ö k n i n g våren 1944 framförde även vissa s k o l d i s t r i k t s ä r s k i l d a s y n p u n k t e r p å b e h o v e t av s k o l b a r n s b e s p i s n i n g e n . D e t är h ä r v i d l a g av i n t r e s s e a t t taga del av å s i k t e r n a i d e skoldistrikt, som icke a n o r d n a t b e s p i s n i n g . Av d e s s a 2 083 s k o l d i s t r i k t framförde 760 synp u n k t e r , s o m d i r e k t eller i n d i r e k t gåvo u t t r y c k åt d e r a s principiella syn p å s k o l b a r n s b e s p i s n i n g e n s a m t ofta även frågeställningar av lokal och k o m m u n a l k a r a k t ä r . Av d e s s a s k o l d i s t r i k t k u n n a en t r e d j e d e l b e t r a k t a s som posi-

76 tivt i n s t ä l l d a till s k o l b a r n s b e s p i s n i n g e n . V i d a r e visade en tredjedel ett ind i r e k t i n t r e s s e för skolmåltider, e h u r u de icke k l a r t u t t a l a d e sig för b e h o v e t av s å d a n a i d e r a s distrikt, m e d a n den å t e r s t å e n d e t r e d j e d e l e n ställde sig m e r a negativ till frågan. B e f o l k n i n g s u t r e d n i n g e n vill h ä r m e d n å g r a exemp e l visa, h u r svaren i a l l m ä n h e t avfattats. D e t är u t r e d n i n g e n angeläget a t t u n d e r s t r y k a , a t t d e n u p p f a t t n i n g , som k o m m e r till synes, ofta är — p å g r u n d av k o r t r e m i s s t i d — m e r a e t t u t t r y c k för t. ex. s k o l s t y r e l s e o r d f ö r a n d e n s p e r s o n l i g a u p p f a t t n i n g än för den s a m l a d e s k o l s t y r e l s e n s åsikt. D e t kan icke u n d v i k a s , a t t åtskilliga av s v a r e n i s t o r t s e t t u p p r e p a s a m m a a r g u m e n t för eller e m o t — de u t g ö r a dock ett visst u t t r y c k för h u r m a n p å lokalt k o m m u n a l - och skolhåll b e t r a k t a r p r o b l e m e t . S o m t y p e x e m p e l b l a n d de positivt inställda vill u t r e d n i n g e n anföra följande: »Det vore synnerligen värdefullt om varje barn dagligen kunde få en lagad måltid i skolan. Barnen leva för närvarande i allt för stor utsträckning på torrskaffning, som är tämligen ensidigt sammansatt. Inte ens de barn, som bo i skolans närhet, gå hem för att äta på frukostrasten, enär hemmet har andra måltidstimmar. Vid hemkomsten från skolan få inte heller alla barn lagad mat av samma anledning.» »En del av distriktets skolbarn är från mycket fattiga hem med ej alltid så god matordning, och skulle därför en lagad skolfrukost för dessa barn vara ytterst värdefull. Även för den ojämförligt största delen av distriktets skolbarn, de med långa skolvägar och oftast liten förtäring på morgnarna, bleve skolbespisningen ett tillskott. Endast några få barn bo så nära skolan, att de kunna gå hem under en längre rast, även om denna utsträcktes över 30 minuter, och dessa gå ej heller de alltid hem, på grund av att skolans måltidstid ej sammanfaller med hemmets.» » komma många av barnen till skolan på morgonen utan att ha förtärt annat än 'kaffe och doppa'. Trots lärarnas årligen återkommande uppmaning att äta en ordentlig frukost på morgonen blir detta på många håll försummat. Ibland beror det på slapphet, bekvämlighet eller bristande intresse hos föräldrarna. Men minst lika ofta är nog orsaken den, att modern inte har tid att laga frukost till de barn, som skall till skolan — landsbygdskvinnornas alltför tunga arbetsbörda gör sig således gällande även här. Barnen stanna i skolan i 5 timmar, i 7 om de ha slöjd, och få leva på några torra smörgåsar, en del med någon dryck till, i bästa fall mjölk, som kanske till och med hålles varm i en termosflaska. När de sedan komma hem, finns heller ingen lagad mat förrän vid 18.30-tiden, då de således få sitt första lagade mål mat för dagen. Detta gäller nu dem, som ha det sämst ställt. Under sådana förhållanden är det inte underligt, att man ser så många gråbleka, undernärda barn i landsbygdens skolor.» »Med hänsyn till att ett flertal barn ha lång skolväg, vore det synnerligen önskvärt, om de i skolan finge lagad mat. Många av dem få nu leva på matsäck från klockan 7 på morgonen till klockan 4 e. m. I vissa fall få de vänta ända till klockan 6, då familjeförsörjaren kommer hem, för a t t få middag.» »Anordnandet av skolmåltider skulle innebära en betydande förmån. På grund av skolvägens längd gå de flesta barn så tidigt hemifrån och komma så sent hem att det blir i medeltal 8 timmar varje läsdag mellan barnens första och andra måltid, som består av lagad mat. Att under så lång tid varje dag förtära endast smörgåsar och mjölk (stundom choklad) måste verka h ä m m a n d e på barnens utveckling, så mycket mera som aptiten vid det tidiga morgonmålet i regel ej är så stor. Visserligen är det sällsynt med undernärda eller eljest klena barn

77 i detta skoldistrikt, men de allra flesta är ganska småväxta under skolåren och växa sedan så mycket fortare sedan de slutat skolan.» »I allmänhet anbefalles skolbarnsbespisning, enär den skulle komma att lämna betydande hjälp till de barnrika familjerna.» »Det råder ingen tvekan om, att anordnande av skolmåltider bör på allt sätt främjas. Men det synes, särskilt vad landsbygden beträffar, icke k u n n a genomföras utan statsmakternas verksamma stöd.» »Skolmåltiderna skulle bidraga verksamt till undanröjande av olägenheterna för hemmen med olika måltidstimmar för skilda familjemedlemmar och skulle vara av stort värde framför allt för de skolåkande barnen.» »För barnen från många fattiga och mindre bemedlade hem skulle ett mål lagad mat vara av synnerlig betydelse. Ja, även för barnen från bättre situerade hem skulle lagad mat i stället för de medhavda kalla smörgåsarna bidraga till ökat välbefinnande och bättre hälsa. Dessutom har jag det intrycket att många hem icke kunna ge barnen den föda de behöva på grund av bristande insikt om huru en r ä t t måltid sammanställes för barnen. Kosten är ensidig och olämpligt sammansatt. Här skulle skolfrukosten kunna rädda en hel del barn från näringsfel. Skolfrukosten skulle även kunna få ett utjämnande inflytande på de sociala förhållandena mellan barn från olika hem. Något, som vittnar om olika ställning, är den medhavda matsäcken. De fattiga barnen kan icke undgå att med begärliga blickar se på det välsituerade barnets mat och k ä n n a avund och till och med bitterhet. Vad en sådan känsla från barndomen kan sitta i och skapa framtida men är uppenbart.» »En gemensam varm måltid under skoldagen skulle ju givet ha betydelse för många. I allmänhet äter ju befolkningen på landsbygden ganska ensidigt och skulle en rätt skött utspisning vid skolfrukost kunna bereda en större omväxling i dieten. Icke minst skulle den kunna ha betydelse ur ordningssynpunkt och därför innebära en fostran av barnen, då givetvis en sådan måltid måste kräva ordning.» »Skolmåltider, i dessa tider, skulle fylla ett stort behov och ett önskemål, som snart bör uppfyllas. Många äro de barn från de mindre inkomsttagarnas i hem, som sakna den nödvändiga näringssammansättningen i sin dagliga kost i I såväl hemmet som i matsäcken. Vid skolbesök har jag alltför ofta konstaterat, I a t t barnen endast medföra en rågbrödsbit — inte smör eller pålägg — och att ordnad måltid före skoltiden ej förekommit — oftast har barnet erhållit en kopp kaffesurrogat och bröd. Under sådana förhållanden kan helt naturligt barnet ej tillgodogöra sig undervisningen på r ä t t sätt.» » folkskolestyrelse vill som sin uppfattning uttala, att det vore av stor betydelse för skolbarnens allmäntillstånd, om skolmåltider kunde anordnas.» »Det vore synnerligen lyckligt om det ensidiga matsäcksätandet kunde komma bort. Skolmåltiden får jämte sin huvuduppgift, som här ej behöver betonas, en fostrande betydelse då barnen under måltiden komma under uppsikt och få sitta vid dukat bord. Hemmen få ock en välbehövlig avlastning, vilket på många håll kan öka välviljan gentemot skolans verksamhet. Skolmåltiden tarvar emellertid — liksom alla utspisningar i större skala — omtanke från skolmyndigheters och lärares sida, så att den ej råkar i vanrykte.» »Skolstyrelsen är enig om, att tillhandahållande av skolmåltider är synnerligen önskvärt. Främst med tanke på barnens hälsa och välbefinnande. Skolmåltiden kan ju göras mer närande och välsmakande än medhavd matsäck oftast I blir. Även i sådana fall, då barnen hinna hem på frukostrasten, är nog skol-

78 måltiden a t t föredraga, då de härigenom besparas det jäkt, som färden hem på en oftast kort rast gärna leder till. En viss fostrande betydelse torde väl skolmåltiden också ha, då barnen få slå sig ned vid samma bord och äta av samma mat. Till slut må framhållas den stora lättnad i hemmens såväl arbetsbörda som ekonomi skolmåltiden medför, särskilt för hem med många barn och i små ekonomiska förhållanden, av vilka det finnes åtskilliga på landsbygden.» »Klagomål ha ofta förekommit över att barnen under en stor del av året måste leva på torrskaffning och likaså över att de ofta måste gå i våta kläder (sedan de på färden till skolan blivit våta av regn eller snö). På torrskaffningen tröttna barnen snart. Matsäcken återkommer nästan orörd. Eller också blir den förtärd på ett hafsigt sätt (för att de ska få mera tid till lek). Ordnad bespisning är alltså nödvändig. Likaså är ordnad klädvård nödvändig, eljest bli barnen n ä s t a n permanent snuviga, Vad hjälper det att lästiden utökas och undervisningen förbättras, om elevernas kondition är dålig? Då tillägna de sig icke undervisningen så som de borde. I vårt skoldistrikt med en utdebitering av 2,7 0 för skolan kan icke kommunen bära kostnaderna för socialpedagogiska åtgärder. Därtill måste statsmedel anslås. Det är också hög tid att statsmakterna, som hittills visat en sådan iver att utöva skolplikten (39 veckor, sjuårig skola m. m.) också börja tänka på omvårdnaden om barnen under skoltiden. Före alla reformer och hugskott om reformer, som nu föras fram, bör gå radikala åtgärder för förbättrande av de skolhygieniska förhållandena. Kanske kunde detta minska föräldrarnas stigande missnöje över de ständigt ökade krav, som skolmyndigheter ställa på dem och deras barn.» »Skolfrukost synes särskilt önskvärd, emedan de flesta barnen i ett industrisamhälle icke erhålla lagad mat till frukost, även om rastens längd och skolvägens gör det möjligt för dem att komma hem. De vuxna familjemedlemmarna ha sin frukosttid på helt andra tider än vad som kan passa för skolan.» » •— lagt märke till att barnen trots att de bo på landet verka trötta och bleka, och jag tror att allmäntillståndet skulle förbättras, om de finge något slag av utspisning på frukostrasten.» »Skolmåltider bör anordnas vid varje skola och får i detta hänseende icke landsbygdens skolor tillbakasättas.» »Skolrådet finner att saken är mycket behjärtansvärd. Då det finnes barn som få stiga upp klockan Vi 7 f. m. för att vid 7-tiden bege sig iväg till skolbilen och sedan inte komma hem förrän vid 4-tiden på e. m. är det en naturlig sak att en dylik daglig skolgång i hög grad tär på barnens krafter. Det visar sig också vid skolårets slut att barnen äro trötta och mycket klena. Det kan nämnas att enligt ortens sed äter man middag i hemmen redan vid 12—1-tiden på dagen, vadan barnen ofta få äta uppvärmd mat vid hemkomsten. Skolbarnsbespisning är därför ett steg i rätt riktning.» »Det skulle säkerligen vara av utomordentligt stor betydelse för barnen om skolbespisning skulle kunna ordnas, dels därför att under nu rådande förhållanden få mindre bemedlade barn aldrig någon mathållning under skoltiden och den mat, som de ha med sig, i allmänhet är r ä t t dålig, dels därför att barnen efter slutad skoltid inte genast bege sig hem utan ofta bli gående på hemvägen längre eller kortare tid, varför föräldrarna inte kunna ha maten i ordning när barnen komma hem. Följden blir ju den, att barnen under skoltiden ofta få vara u t a n lagad mat från morgon till kväll. Detta missförhållande skulle åtminstone delvis försvinna om barnen finge lagad mat i skolan.»

79 »Det är givetvis önskvärt att alla skolelever erhöllo en måltid med lagad mat under lektionstiden.» »Givetvis vore det till fördel för barnens hälsa om skolmåltid kunde beredas alla barnen i skolan. Såsom förhållandena i skolorna nu äro, få barnen ej någon s. k. lagad m a t utan få leva vid smörgåsmat. En gång om dagen behöva de varm lagad mat.» ' »Ur hälsosynpunkt vore synnerligen önskvärt, om skolbarnsbespisning kunde anordnas för alla barn.» »Önskvärt vore, om skolbarnsbespisning kunde anordnas i samtliga skolor och för samtliga barn utan kostnad för dessa.» »För husmödrarna, som i regel har det mycket arbetssamt på landsbygden bleve det ytterligare ökat arbete om barnen skulle komma hem på frukostrasten för att få ett särskilt mål. Därför vore det naturligtvis bäst med skolfrukostar för varje skola.» »Frågan om skolmåltider torde vara det spörsmål, som mest bör beaktas vid sociala utredningar av hithörande slag. Om det genom statsbidrag kunde ordnas så, a t t varje barn finge ett mål varm m a t om dagen i skolan, vore nog mycket v u n n e t för barnens hälsa i skolåldern. I synnerhet om barnen därjämte finge en mindre tilldelning av skyddsnäringsämnen t. ex. grönsaker eller frukt.» »Det skulle säkerligen för eleverna i sin helhet vara av betydelse, om för samtliga barn skolbarnsbespisning kunde åstadkommas. Detta med hänsyn till att även om avståndet till hemmet möjliggör för eleven att där intaga sin måltid, hemmets beskaffenhet kan vara sådan och även med visshet i många fall kan sägas vara sådan, att ordnad matlagning icke där förekommer.» »Enär det tyvärr synes vara så att det stora flertalet barn icke erhålla lagad m a t innan de bege sig iväg till skolan, måste det anses som ett oeftergivligt villkor att de erhålla ett mål mat i skolan — detta skulle enligt vårt förmenande vara av vital betydelse för barnens hälsa.» »Frågan om skolbarnens bespisning borde snarligen särskilt för landsbygdens barn få en enhetlig och radikal lösning, så att alla barn som icke hinna hem under matrasten, kunde få en närande och vällagad måltid i skolan. Många barn ha lång skolväg och få kanske sitt första mål lagad mat först kl. 4—5 e. m. Det synes anmärkningsvärt, att icke denna fråga ägnats större intresse från samhällets sida. Visserligen rör det sig om en avsevärd kostnad, men saken är av så vital betydelse, att kostnaden icke borde få hindra en lösning.» »Anordnandet av skolmåltider torde utan vidare få anses vara ett av de viktigaste socialpedagogiska skolproblemen för närvarande, inte minst för barnen på landsbygden med skolskjutsar eller långa vägar att gå.» »Det är, enligt skolstyrelsens mening på tiden att något göres i denna sak, då ett allt för stort antal barn måste leva på torrskaffning i skolan. De cirka 30 elever av distriktets alla barn, som bo så nära skolan att de, mänskligt sett, böra kunna gå hem och äta, hava till största delen ändå så långt till hemmet, att det för dem blir en sådan jäktande rast att det kan ifrågasättas om icke även en del av dessa böra deltaga i de planerade skolmåltiderna. Kostnaderna för bespisningen har av skolstyrelsen beräknats till approximativt 55 öre per barn och dag.» »— — — vore det betydelsefullt för barnens hälsa och av stort värde om skolfrukost kunde anordnas för samtliga skolbarn. Kosten i hemmen är säkert till-

80 räcklig men alltför ensidig och innehåller för lite skyddsfödoämnen. gäller i ännu högre grad om skolmatsäcken.»

Detsamma

»Det torde ej råda någon tvekan om att stora grupper av befolkningen häruppe alltjämt leva under allvarsamma missförhållanden vad födan beträffar. Kosten är knapp och ensidig och ofta illa lagad. En skolbarnsbespisning med ur näringssynpunkt väl sammansatta skolmåltider har ur folkhälsans synpunkt helt visst stor betydelse.» »Frågan om skolbarnsbespisning är så viktig, att den måste med det snaraste lösas. Ingen vuxen människa vill utföra ett dagsverke och samtidigt leva på torrskaffning, men landsbygdens skolungdom nödgas i stor utsträckning göra det.» »Folkskolestyrelsen anser att det skulle vara av största betydelse om skoldistriktets samtliga skolbarn kunde beredas en lagad skolmåltid varje skoldag genom skolans försorg. Det vore bra för barnens allmänna välbefinnande och för skolarbetets resultat. Även ur hemmens synpunkt vore det bra av flera skäl; för många är det ett ekonomiskt bekymmer att ordna en skolmåltid efter tidens krav och de jämförelser barn göra med varandra, och i jordbrukarhemmen skulle det på grund av den stora bristen på kvinnlig arbetshjälp av mödrarna hälsas med tillfredsställelse att icke behöva besväras med läggande av skolbarnens matsäckar varje skoldags morgon.» »Behovet av en allmän utspisning till samtliga barn i skolåldern synes allt mer påtagligt. Särskilt på landsbygden, där barnen i regel ha lång väg till skolan och måste uteslutande leva på medförd matsäck, kan ifrågasättas om detta i längden ej inverkar på barnens hälsotillstånd. För jordbrukarnas barn med kort skolväg, som kunna besöka hemmet under måltidsrasten, är ej heller alla gånger så lämpligt, enär måltiden i hemmet ej sammanfaller med middagsrasten i skolan. För övrigt är jordbrukarhustrun ständigt upptagen med a n n a t arbete så att extra matlagning till skolbarnen blir synnerligen primitiv. Skolmåltid, bestående av lagad mat, bör därför anordnas under hela läsåret för alla skolbarn.» »— — — barnen på allt sätt bör omhuldas under skoltiden, så att de uppväxa till kraftiga och goda medborgare. Till detta torde i hög grad skolmåltider med lagad mat bidraga.» D e negativt inställda s k o l d i s t r i k t e n h a i a l l m ä n h e t icke n ä r m a r e motiverat, varför de a n s e d e t icke föreligga n å g o t b e h o v av s k o l b a r n s b e s p i s n i n g . I m å n g a fall nöja sig s k o l d i s t r i k t e n m e d b l a n k a a v s t y r k a n d e n eller p å p e k a n d e n , a t t frågan s a k n a r all aktualitet. D å d e flesta n e g a t i v a s v a r e n s å l u n d a icke äro så utförliga, k a n en e x e m p e l s a m l i n g icke bli så o m f a t t a n d e s o m beträffande de positiva svaren. »Då inom skoldistriktet icke finnas några särskilt nödställda och ej heller synnerligen långa skolvägar, kan ej skolmåltider här anses nödvändiga.» »1 industrisamhällen där skolvägen ej överstiger 1 km torde det vara mera förmånligt för barnen att få intaga sina måltider i hemmet.» »Enär så gott som samtliga barn, vilka på grund av skolvägens längd ej ha möjlighet att besöka sina hem under frukostrasten, äro från välbärgade lantbrukarhem, där man ger barnen matsäck, vilken är överlägsen den kost, som skolbespisningen kommer att tillhandahålla, synes sådan inom härvarande skoldistrikt vara obehövlig.»

»Lärarpersonal och föräldrar till barn anse att status quo i saken är att föredraga framför nya oprövade reformer på landsbygden. Man måste skona den tyngda statskassan. Och det är en fara att barnen bli alltför mycket daltade med.» »Skolbarnsbespisning anses här fullständigt onödig.» »Hela frågeställningen saknar här aktualitet — säkerligen också anknytning till verkligheten.» »Skolbarnsbespisningen är här fullständigt onödig, enär någon påfallande fattigdom eller brist på mat här icke finnes.» Hela frågeställningen saknar här aktualitet. Hellre skulle vi vilja se motsvarande kostnader reserverade för att få behålla de skolor vi ha. Mindre av sociala nymodigheter och hugskott — mera fördrag med mindre, befintliga skolor. »Något särskilt behov av skolmåltider förefinnas inte då de mest avlägset boende barnen åtnjuter skolskjuts.» »— — —• bör det allmänna ej belastas med utgifter för en sak, som hemmen kunna sköta. Behov av skolbarnsbespisning synes ej här föreligga.» »Utpräglad jordbruksförsamling. Skolmåltider fullständigt onödiga. Barnen reda sig utmärkt med sin matsäck.» »Något borde göras för att nedbringa behovet av skolbarnsbespisning — med åtföljande kostnader och bråk — till ett minimum.» »Har det svenska folket hittills under folkskolans 100-åriga tillvaro kunnat ge sina barn mat, bör det även kunna ske i fortsättningen. Vart tro Herrarna det till sist skall leda med detta löjliga pjoltande med våra barn? andlig spis är nu av nöden.» »Skolbarnsbespisning är obehövlig i denna bygd. Folket vill ej heller veta av detta. Det anser sig ha rättighet att få föda och sköta om sina barn.» E n sammanfattning av här ovan refererade och övriga av skoldistrikten lämnade svar ge vid handen vad beträffar de såsom positiva betecknade, att dessa i huvudsak innehålla följande synpunkter: Som motivering för önskvärdheten av att införa gemensamma skolmåltider anföra skoldistrikten i det övervägande antalet fall, att de långa skolvägarna ofta omöjliggöra för barnen att under frukostrasten hinna hem och äta lagad mat. Detta gör det nödvändigt, att barnen förses med matsäck, bestående av torrskaffning. Enär dennas sammansättning är ensidig, föreligger risk för, att barnens hälsotillstånd blir lidande på att de först efter hemkomsten efter skolans slut för dagen få äta lagad mat — ofta det enda lagade målet under hela dagen. Dylika farhågor ha i en del fall redan framtvingat anordnandet av gemensamma skolmåltider, vid vilka barnen i vissa fall erhålla någon enkel lagad rätt och i andra fall möjlighet att uppvärma medförd mat. I de flesta distrikt, där inställningen till frågan är positiv, ha emellertid försök att lösa problemet hittills ofta strandat på svårigheterna att anskaffa lämplig lokal och arbetskraft eller att ekonomiskt så avväga kostnaderna för bespisningen, att önskvärd anslutning till dessa gemensamma måltider vunnits. För ett rationellt och ekonomiskt för6 - 1630 45

82 svarbart ordnande av saken skulle ofta behövas omfattande och kostsamma om- eller nybyggnader och sannolikt stora personalutgifter. I svaren göres gällande, att enda möjligheten att lösa problemet är, att ett kraftigt statsbidrag ställes till förfogande. Att lägga kostnaderna på kommun eller enskilda anses i de flesta fall olämpligt och omöjligt. I fråga om bespisningens ekonomiska sida framhålles dessutom önskvärdheten av att bespisningen göres kostnadsfri för alla eller lika kostsam för alla, då en differentiering efter behovsprövning dels anses bli ytterligt svår att genomföra, dels kommer att få hela saken att framstå som en ren understödsåtgärd, vilket icke är önskvärt. Skoldistrikten anföra dessutom som motivering för införande av skolmåltider, att dessa skulle innebära en välkommen avlastning för inånga husmödrar, vilka genom sitt arbete i hemmet eller genom yrkesarbete över huvud taget äro förhindrade eller i varje fall ha svårt att komma från för tillagning av en måltid, som i många fall icke skulle infalla, då hemmets övriga ordinarie måltider intoges. Distrikten peka vidare på möjligheten att genom skolmåltider variera barnens ofta ensidiga kost samt på den pedagogiska fostran, som anses ligga i, att barnen vid gemensamma måltider lära sig bordsskick etc. Svar med tveksam inställning grundas i de flesta fall på tvekan om sakens ekonomiska och sociala berättigande, ehuru behovet av skolmåltider ofta erkännes. I flera av dessa svar anses emellertid frågan, även om den i och för sig är betydelsefull, böra underordnas andra problem i detta sammanhang. Vad beträffar de negativt inställda distrikten gör man i huvudsak gällande, att anordningen på grund av korta skolvägar icke är aktuell, att måltiderna i hemmet äro så avvägda, att någon nackdel icke uppstår därigenom att barnen tvingas kvarstanna i skolan över frukostrasten samt att den medförda torrskaffningen i allmänhet är så sammansatt, att den överträffar vad som inom en rimlig kostnadsram anses kunna tillhandahållas genom skolans försorg. Även i de fall, då i svaren spåras en viss förståelse för skolbarnsbespisning, ha de ekonomiska konsekvenserna och svårigheterna att anskaffa personal dikterat den i huvudsak negativa inställningen. Farhågor för att en gemensam och med statens hjälp anordnad skolbarnsbespisning till ingen eller ringa kostnad för barnen skulle uppamma understödstagaranda samt minska hemmens ansvarskänsla i en sak, som mera anses vara en hemmens än en skolans angelägenhet, ha även i flera fall varit utslagsgivande. Utöver det sagda kan vidare framhållas, att en positiv inställning synes föreligga dels i distrikt av industrikaraktär, i vilka kanske främst den förvärvsarbetande kvinnans problem driver fram krav på ett samhällets ingripande och därjämte den allmänna inställningen till åtgärder av social karaktär måhända är en annan än i icke industrialiserade distrikt, dels i mindre bördiga jordbruks- och skogsbrukstrakter, där de långa skolvägarnas

83 problem och den låga levnadsstandarden ofta gör behovet av skolbarnsbespisning mera kännbart. 2. Högre skolor. Dä befolkningsutredningen för att kunna bedöma behovet av skolmåltider inom högre skolformer i sin tidigare omnämnda undersökning formulerade en fråga på följande sätt: »Förefinnes behov av att tillhandahålla skolmåltider i Eder skola?», skedde detta med klar blick för, att svaren som regel icke skulle komma att giva mera än ett ja eller ett nej. Med hänsyn till att frågan om skolmåltider i mycket stor utsträckning gäller ett praktiskt taget nytt eller i varje fall oprövat problem i många av dessa skolor, hade man emellertid anledning förmoda, att det skulle möta stora svårigheter att precisera behovets omfattning. Materialet är därför ofta endast ett uttryck för vederbörande rektors subjektiva inställning till behovet av en elevbespisning. Jakande svar innebära som regel ingenting annat än att vederbörande konstaterat ett behov, medan därmed ingenting sagts om behovets omfattning. Mot bakgrunden av dessa i och för sig självklara konstateranden bör man se nedanstående tablå, som lämnar en procentuell fördelning av ja- och nej svaren vid olika skolor. Föreligger behov av att anordna skolmåltider? S k o l o r

Högre allmänna läroverk Realskolor Kommunala mellanskolor » flickskolor » anstalter för yrkesundervisning

ja

nej

% 91'8 85'1 88'4 78'G 60'0

% 8'2 14*9 11'6 21'4 40'0

Beträffande behovet av skolmåltider vid praktiska mellanskolor, tekniska läroverk och handelsläroverk ha 17 av 37 skolor ansett sådant behov föreligga. Den förekommande kvällsundervisningen vid yrkesskolorna medför som tidigare nämnts, att frågan om skolmåltider där ofta saknar aktualitet. Bland folkskolornas elever har man i gällande statsbidragskungörelse nämnt tre kategorier, vilka var för sig anses vara i särskilt behov av en genom skolan tillhandahållen måltid, nämligen elever från mindre bemedlade eller obemedlade hem, elever med lång skolväg samt sjuka och klena elever. Befolkningsutredningen har vid sin undersökning sökt giva en uppfattning om förekomsten av dessa tre elevkategorier inom övriga skolformer, varvid differentieringen av eleverna efter de två förra elevgrupperna självfallet måst bli mycket summarisk. Klassificering av en elev såsom mindre bemedlad eller obemedlad har skett på grundval av förekomsten av nedsättning i eller befrielse från terminsavgift och i följande tablå sammanfattas för olika skolformer det procentuella antalet elever, som åtnjuta dylika förmåner.

84 Bostadens belägenhet i förhållande till skolan för elever i: Högre allmänna läroverk

Realskolor

Mellanskolor

Flickskolor

Skrivna och bosatta inom skolkommunen. »

utom skolkommunen: i n a c k o r d e r a d e . »

»

resande.

85 Procentuella antalet elever Summa

S k o l o r

Högre allmänna läroverk Realskolor K o m m u n a l a mellanskolor » flickskolor Tekniska läroverk

med hel terminsavgift

med nedsatt terminsavgift

befriade från terminsavgift

60-o 43-i 33-4 67-9 86-4 77-9

28G

38-s 22-3 18-i 3-7

11-4 18-o 44-3 14o 9-9 8-5

13G

100 100 100 100 100 100

Det relativa antalet elever med hel terminsavgift är störst för tekniska läroverk och handeisläroverk. Därnäst komma kommunala flickskolor och högre allmänna läroverk samt sist realskolor och kommunala mellanskolor. Att de sistnämnda skolorna ha så stor procent terminsavgiftsbefriade sammanhänger med att i många kommunala mellanskolor över huvud taget icke uttages någon terminsavgift. Normerna för nedsättning i eller befrielse från terminsavgift äro mycket växlande inom olika delar av landet. För läroverkens vidkommande t. ex. föreskriva gällande stadgar, att nedsättning i eller befrielse från erläggande av terminsavgift må tillkomma elever från mindre bemedlade eller obemedlade hem. Här föreligger sålunda en mycket fri behovsprövning. Det säger sig självt, att denna frånvaro av fasta normer för klassificering av en elev som mindre bemedlad eller obemedlad medför, att anförda siffror icke kunna få vara avgörande i en diskussion om behovet av elevbespisning, där behovet graderas efter elevernas ekonomiska förhållanden. Ungefär varannan elev kommer från hem, för vilka gällande terminsavgifter, låt vara efter mycket växlande bedömningsgrunder, anses vara alltför betungande. De långa skolvägarnas problem kan antydas genom en procentuell fördelning av eleverna i olika skolor efter bostadens belägenhet i förhållande till skolkommunen, vårterminen 1944. Procentuella antalet elever S k o l o r

Höjzre a l l m ä n n a l ä r o v e r k Realskolor Kommunala mellanskolor » flickskolor Tekniska läroverk Handelsläroverk Yrkesskolor (dagelever)

skrivna och bosatta i kommunen

inackorderade

resande

68-o

11-4

20G

7-o

2.S-9 29-1 17-o 8-0 15i 8-7

64-4 78-G

27-i 49-6 66-i

skrivna utom kommunen

6-4 4-4 66-9 353 25-2

Summa

100 100 100 100 100 100 100

Grovt räknat är omkring Va av eleverna i läroverk, realskolor och kommunala mellanskolor bosatt utom den kommun, där skolan är belägen, och av dessa elever är flertalet resande. Av samtliga elever i nyssnämnda

86 skolor ha sålunda mellan 20 och 30 % långa skolvägar, om man därmed förstår, att resande elever icke khnna hinna hem under frukostrasten. Eleverna i kommunala flickskolor äro i större utsträckning bosatta i skolkommunen än eleverna i övriga skolor. Antalet elever med lång skolväg uppgår i dessa skolor till 17 %. Som väntat giva siffrorna vid handen, att majoriteten av eleverna i tekniska läroverk och handelsläroverk är skriven utom skolkommunen och att dessa elever till stor del äro inackorderade. För yrkesskolornas vidkommande äro lärjungarna till 7g från annan kommun, men de äro till största delen inackorderade. Genom att inom var och en av de tre bostadskategorierna räkna ut procentuella antalet elever vid olika skolor, vilka haft hel terminsavgift, finnas möjligheter att i viss utsträckning bedöma elevklientelets struktur. Ifrågavarande tal redovisas nedan. Procentuella antalet elever med hel terminsavgift S k o l o r

Högre allmänna läroverk Realskolor Kommunala mellanskolor » flickskolor Tekniska läroverk Handelsläroverk

skrivna och bosatta i kommunen

inackorderade

resande

a

b

c

63-5 46-2 28-3 68-3 89-8 79-8

60-4 45i 55-1 84-8 84-s 78-o

48-0 35-8 39-9 61-8 89-6 73-6

skrivna utom kommunen

Hela procentuella antalet elever med hel terminsavgift

60-o 43i 334 67-9 86-5 77-9

Vid de högre allmänna läroverken och realskolorna synes icke föreligga någon skillnad mellan kategorierna a och b, d. v. s. de elever, som äro skrivna och bosatta i skolkommunen, och de, som äro skrivna utom skolkommunen men inackorderade. Antalet lärjungar med hel terminsavgift utgör i de högre allmänna läroverken något över 60 %. Bland eleverna med lång skolväg, kategori c, är antalet med hel terminsavgift lägre, eller 48 %. Skillnaden i procenttal mellan kategori a och c är 15,5. Kealskolorna uppvisa samma förhållanden som ovannämnda skolor. Procenttalet elever med hel terminsavgift är emellertid här i allmänhet 14—18 enheter lägre. Skillnaden i procenttal mellan de i skolkommunen bosatta och de resande realskoleeleverna uppgår till 10,4. Orsakerna till de redovisade skiljaktigheterna kunna vara flera. Det är sålunda möjligt, att de resande eleverna i större utsträckning härstamma från hem med objektivt sett lägre ekonomisk standard. Det är likaså möjligt, att själva det förhållandet, att en elev måste resa till och från skolan varje dag, inbjuder till en liberalare behovsprövning. Det föreligger även ett »de långa skolvägarnas problem» bland elever, som äro bosatta i skolkommunerna, vilket framgår av nedanstående tablå.

87 Hela antalet i skolkommunen bosatta elever

Högre allmänna läroverk Realskolor Kommunala mellanskolor flickskolor Tekniska läroverk Handelsläroverk Yrkesskolor

26 105 10 339 4 994 10 642 480 472 4 026 Samtliga 57 058

Antalet elever, som icke anses hinna hem under frukostrasten

1 862 1 285 970 1 652 65 149 530 6 513

Drygt en tiondel av dessa elever har sålunda bedömts stå utan möjlighet att under frukostrasten äta i hemmet. Hit borde slutligen räknas även de, vilka äro inackorderade men icke kunnat erhålla inackordering på rimligt avstånd från läroanstalten. Genom undersökningen har det även varit möjligt att få en viss uppfattning om från huru många olika kommuner de i skolkommunen icke skrivna eleverna komma. Svaren giva som väntat vid handen, att detta antal ofta är mycket stort. Bland 293 läroanstalter ha 80 rekryterat sina elever från mer än 25 kommuner, skolkommunerna oräknade. I fråga om förekomsten av sjuka och klena elever kunna följande siffror anföras, vilka förmodligen delvis innefatta elever, vilka redan äro inräknade i de två andra kategorierna. Antal elever

Läroverk Realskolor Kommunala mellanskolor »

flickskolor

38 411 16 133 7 751 13 532 Samtliga 75 827

Klena enligt skolläkarens uppgift

1 339 489 248 565 2 641

Vid dessa skolor ansågos sålunda drygt 3 % av eleverna såsom klena. Det är att observera, att övervakningen av elevernas hälsotillstånd i de statliga och kommunala läroverken omfattar alla elever. Det ovan refererade enquétematerialet ger enligt befolkningsutredningens mening otvetydigt vid handen, att det beträffande såväl folkskolan som de högre skolorna finnes en stark opinion för behovet av skolmåltider. Materialet synes vidare tydligt visa, att de hittillsvarande statliga åtgärderna på detta område icke varit tillräckliga samt att skolmåltiderna måste byggas ut så att de omfatta alla skolformer och stå till barnens och hemmens förfogande i väsentligt ökad utsträckning. Utredningen vill ytterligare understryka det starka behovet av skolmåltider genom att här i korthet beröra deras betydelse såväl för skolan som för familjerna.

88 Skolmåltiderna och näringsstandarden. En diskussion om skolmåltidernas betydelse i och för förbättring av skolbarnens kost måste självfallet till utgångspunkt taga den aktuella näringsstandarden i landet. Befolkningskommissionen hade i sitt betänkande i näringsfrågan (SOU 1938: 6) en översikt över den dåvarande näringsstandarden i Sverige. Framställningen i detta betänkande grundade sig huvudsakligen på socialstyrelsens hushållsbudgetundersökning 1932/33, på medicinalstyrelsens norrlandsundersökning 1929/31 samt på undersökningar av skolbarnens kost i vissa delar av landet och på rapporter från provinsialläkare m. fl. Det kan i detta sammanhang vara av intresse att något utförligare referera dessa undersökningar, som alltså avse näringsstandarden i början och mitten av 1930-talet. Socialstyrelsens hushållsbudgetundersökning 1932/33 omfattade 1 761 hushåll, därav 399 länt- och skogsarbetarhushåll, 254 småbrukar- och hemmansägarhushåll samt 1 108 arbetar- och tjänstemannahushåll i städer och industriorter. Av denna undersökning framgår, att »barnantalet i familjerna utövar en mycket betydande inverkan på livsmedelskonsumtionen, i själva verket en mera betydande än inkomsten. Detta är desto mera beaktansvärt, som familjerna i det längsta hålla livsmedelsstandarden uppe genom att ägna en allt större andel av inkomsten åt täckningen av näringsbehovet, när barnantalet blir större eller inkomsten mindre. Medan barnlösa familjer i städerna enligt föreliggande uppgifter giva ut i genomsnitt 27 % av inkomsten för livsmedel, ägna hushåll med 3 eller flera minderåriga barn 35 % av inkomsten åt samma ändamål. För barnrika stadsfamiljer med under 3 000 kronor i inkomst stiger siffran till 46 % och för flerbarnsfamiljer i lantoch skogsarbetarklassen med under 1 500 i inkomst till 59 %. I förhållande till familjens storlek bliva dock de absoluta livsmedelsutgifterna väsentligt mindre i barnrika familjer än i »barnfattiga» och barnlösa. I städerna giva sålunda barnlösa familjer ut 545 kronor per år och vuxen man för livsmedel, medan motsvarande medelsiffra för familjer med 3 eller flera minderåriga barn utgör 368 kronor per år och vuxen man (barnen räknas härvid såsom vissa bråkdelar av den vuxne mannen enligt den s. k. amerikanska konsumtionsenhetsskalan). Sistnämnda belopp ligger i närheten av det minimibelopp, som, även under förutsättning av god näringshygienisk insikt, erfordras för åstadkommande av en näringshygieniskt fullvärdig kost. För de större stadsfamiljer, som hava mindre än 3 000 kronor i inkomst, uppgår den genomsnittliga livsmedelsutgiften per år och konsumtionsenhet till föga över 300 kronor och för stadsfamiljer med 4 eller flera barn i motsvarande inkomstklass stannar siffran vicl ett så lågt värde som 250 kronor per år och konsumtionsenhet. Landsbygdshushåll med 3 eller flera minderåriga barn samt med under 1 500 kronor i årsinkomst hava en livsmedelsutgift av omkring 230 kronor per år och konsumtionsenhet.» Den näringshygieniska analysen av materialet från städer och industriorter, som utfördes av näringsrådet, visade »i första hand, att den genomsnittliga förbrukningen uppfyller alla väsentliga näringshygieniska krav, men att va-

89 nationerna omkring genomsnittsvärdena äro högst betydande och att följaktligen ett stort antal familjer icke erhåller den näringshygieniskt önskvärda kosten. Det förhållandet, att genomsnittstalen te sig fullt tillfredsställande, utgör en förklaring till att de förefintliga näringsbristerna tidigare ofta undervärderats; det har nämligen ända intill senaste tid varit en vanlig brist vid administrativ-statistiska undersökningar, att allt för stort avseende fästs vid medeltalen, och att de betydelsefulla individuella variationerna omkring desamma icke tillbörligen beaktats. Av samtliga undersökta familjer beräknas icke mindre än 22 % komma under det optimala i fråga om kalorimängden och 55 % i fråga om järnmängden, medan däremot motsvarande tal för äggvita, calcium och fosfor stanna vid 6—15 %. I fråga om olika slag av vitaminer uppskattas — enligt en mindre exakt metod — antalet familjer med »underoptimal» konsumtion till 14—43 %. — En närmare studie av de meddelade undersökningsresultaten utvisar, att den »underoptimala» konsumtionen framträder i första hand i de barnrika familjerna. Bedan kalori- och äggvitetillförseln visar tydligt tendens, som är alldeles speciellt tydlig i fråga om den del av denna konsumtion, som härstammar från animaliska produkter. Av de familjer, som hade 4 eller flera barn, var det 37 %, som icke kommit upp till optimal kaloritillförsel. Samma tendens gör sig även gällande i fråga om mineralämnena, och i fråga om A- och C-vitaminer är den alldeles speciellt tydlig. Däremot framträder endast i vissa speciella fall något mera tydligt samband mellan inkomst och näringsstandard. Barnantalet betyder sålunda mera för näringsstandarden än själva inkomsten. Till en del förklaras dock detta undersökningsresultat därav, att i undersökningen knappast ingå familjer med under 2 000 kronor i inkomst. Detta belopp torde nämligen vara tillräckligt för en barnlös familj, som lever sparsamt och inriktar sin livsmedelskonsumtion på ett rationellt sätt. I fråga om de här undersökta familjerna blir det sålunda ett relativt naturligt förhållande, atfc barnantalet kommer att framstå såsom den väsentliga orsaken till eventuella brister i näringsstandarden. Vid sidan härav märkes en annan synnerligen viktig faktor: den bristande upplysningen. Att denna spelar en stor roll antydes bland annat av det förhållandet, att även i familjer, vilka med hänsyn till ringa medlemsantal och någorlunda god inkomst åtnjuta ett relativt högt välstånd, icke mindre än 10 % uppvisa en kaloritillförsel, som understiger det optimala.» Läkarutlåtanden om befolkningens närings- och hälsostandard. I befolkningskommissionens betänkande om näringsfrågan framhålles, att olika läkarutlåtanden om närings- och hälsotillståndet på åtskilliga punkter ge en värdefull komplettering till den statistiska analysen. Sålunda erhålles här en mera levande bild av de ofta dåliga konsumtionsvanorna. Vidare framgår, att skolgång ofta tenderar att starkt skärpa de näringshygieniska missförhållandena, och därjämte erhålles en viss föreställning om sambandet mellan näringsstandard och hälsotillstånd. »I fråga om skolbarnens nä-

90 ringsförhållanden framträda enligt föreliggande utlåtanden och undersökningar ofta betydande brister, vilka dels bero på förhållanden i hemmen (fattigdom eller arbetslöshet i förening med barnrikedom, bristande upplysning i näringshygieniska frågor, okunnighet i matlagning och dylikt) och dels på de svårigheter, som vållas av själva skolarbetet samt de ofta långa skolvägarna.» Speciella skolbarnsundersökningar. En av provinsialläkare A. F. Sasse år 1934 utförd undersökning rörande 805 folkskolebarn vid Hemse provinsialläkardistrikt på Gotland utvisar, att 40 % av barnen på morgonen endast erhöllo kaffe och bröd och nära 2 % intet morgonmål alls eller endast s. k. silverté. Till frukost erhöllo 33 % lagad mat, 19 % mjölk och bröd, 47 % smörgås och 1 % kaffe och bröd. Icke mindre än 20 % av barnen erhöllo först på kvällen dagens första mål av lagad mat. En undersökning rörande 21 741 värmländska folkskolebarn giver liknande resultat. Bland annat befanns, att 46 % av barnen först efter hemkomsten från skolan erhöllo lagad mat. Vid en i Göteborgs och Bohus län år 1933 företagen undersökning av 2 341 folkskolebarn för upptäckande av tuberkulos befanns, att 49 % av barnen erhöllo ingen eller högst två glas mjölk om dagen, vilket betecknades såsom otillräckligt, att 35 % erhöllo otillräckligt med potatis (mindre än fyra potatisar per dag), vilket med hänsyn till den obetydliga frukt- och grönsaksdieten ansågs innebära, att kosten hade för låg halt av C-vitaminer, samt slutligen att 29 % av barnen erhöllo 3 eller flera koppar kaffe per dag. Resultatet av medicinalstyrelsens norrlandsundersökning åren 1929/31 sammanfattas av befolkningskommissionen sålunda: »Särskilt i kustlandet befinnes befolkningen i mycket stor utsträckning leva på en ensidig s. k. mjölmjölkkost. Denna består i fråga om 18 % av 551 undersökta vuxna män och 30 % av 664 undersökta kvinnor av smör, bröd, mjölk, mjöl- och grynrätter samt potatis, varjämte vanligen något strömming ätes till morgonmålet, medan kött eller fisk eljest icke förekommer mer än högst en gång i veckan; färska grönsaker eller frukt saknas i dessa fall helt och hållet i kosten. Skogsarbetarna leva i stor utsträckning på en tämligen enformig s. k. fläskkost; denna är dock vanligen numera något mera omväxlande än tidigare. Skogsarbetarnas näringsförhållanden vid längre tids vistelse i skogarna äro dessutom i färd att starkt förbättras, allteftersom förläggningsförhållandena bliva mera gynnsamma och maten tillredes av särskilda kockor. Dessa högst betydelsefulla reformer i skogsarbetarnas livsföring hava dock ännu icke blivit allmänt genomförda. Den förut omnämnda ensidiga mjölmjölkkosten sattes i norrlandsundersökningen i samband med vissa sjukdomstillstånd. Sålunda medför den ofta sänkt grundomsättning samt en hög frekvens av achylier och anämier. > Sammanfattningsvis konstaterade befolkningskommissionen, att »förhållandena flerstädes äro så allvarliga, att de påkalla omedelbara och verksamma åtgärder. Speciellt gäller detta i fråga om barnen, såväl spädbarn, försköte- som skolbarn.» Befolkningskommissionen ansåg sig alltså kunna konstatera allvarliga brister i folknäringen, vilka framträdde starkast i barnrika hushåll.

91 Vidare kunde konstateras, att norrlandskosten företedde vissa typiska brister. Någon jämförelse mellan kosten i de undersökta grupperna av norrlandshushåll och ekonomiskt och socialt jämförbara grupper i övriga delar av Sverige förelåg icke. Ej heller utfördes jämförelser mellan kosten i landsoch stadshushåll. Under de år, då de ovan refererade undersökningarna utfördes, rådde en utpräglad depression, som troligen starkt påverkat kosten. Möjligheterna att bedöma hur kostförhållandena utvecklat sig under senare delen av 1930talet äro tämligen begränsade, då endast ett fåtal undersökningar föreligga. Under krisåren efter 1939 ha däremot företagits ett flertal kostundersökningar. Det är utomordentligt svårt att avgöra, i vad mån konsumtionsförändringar bero på förhållanden, som sammanhänga med bristen på livsmedel, och en jämförelse mellan undersökningar utförda vid olika tidpunkter är vansklig. I det följande gives en översikt över några huvudresultat av de undersökningar, som företagits under åren 1933—1944. Särskild vikt har lagts vid resultat, som belysa barnens, i synnerhet skolbarnens kostförhållanden. I den mån så varit möjligt, ha jämförelser utförts mellan kostförhållandena i städer och tätorter och på landsbygden. Det hade varit av stort värde, om förefintliga undersökningar möjliggjort jämförelser mellan kostförhållandena i olika delar av landet. Detta är tyvärr icke fallet. En viss uppfattning om konsumtionsutvecklingen ge beräkningar över hela befolkningens konsumtion, grundad på produktionsstatistik l . Dylika beräkningar finnas för åren 1934—44. Beräkningar ha utförts av näringstillförseln per individ och dag. Enligt dessa visade kaloritillförseln en tendens till ökning fram till 1939. För krigsåren kan däremot en svag minskning spåras. Denna utgör beräknat från 1939—43 10 96. Äggvitetillförseln synes även ha ökat något under förkrigsåren och minskat under krigsåren, men tendensen till minskning är mindre utpräglad än för kalorierna. De tämligen grova beräkningarna av tillförseln av vitamin A och C tyda pii att A-vitamintillförseln under förkrigsåren 1934—39 var tämligen konstant, medan en utpräglad minskning gjort sig gällande under kriget. C-vitamintillförseln har under hela. 10-årsperioden legat ungefär lika. De genomsnittliga siffrorna för hela konsumtionen ge vid handen, att den beräknade tillförseln av näringsfaktorer tämligen väl skulle motsvara de normer, som uppställts av • Nationernas Förbunds hälsokommitté. Dessa normer, som tillämpas i Sverige vid bearbetning av kostundersökningar, angivas nedan. De måste dock i synnerhet för vitamintillförseln betecknas såsom synnerligen osäkra. Optimal tillförsel av närings Faktorer per dag- och vuxen man. Kalorier

3 000 1

Äggvita g-

Kalk

0-75

Fosfor

l-3 2

Järn mg.

15 Vitamin A

C

IE.

15 mg.

mg-.

4 000

1-6

25—50

Meddelanden från Konjunkturinstitutet Serie A 8 ocli Serie A 11.

92 För att få en uppfattning om spridningen kring ovan angivna på produktionsstatistik grundade genomsnittliga beräkningar får man gå till de kostundersökningar, som utförts under denna tidsperiod och som belysas i det följande. Socialstyrelsens husliållsunder sökning ar. Socialstyrelsen har i samarbete med statens institut för folkhälsan och statens livsmedelskommission sedan 1940' företagit regelbundna kostundersökningar inom 400—500 arbetar- och tjänstemannahushåll och samma antal smäbrukar- och lantarbetarhushåll. Undersökningarna ha omfattat 14-dagarsperioder och utförts för stadshushållen 4 gånger och för lanthushållen 2 gånger årligen *. Under tiden för undersökningarna ha hushållen bokfört förbrukning av livsmedel, matutgifter och matsedel. År 1941 utförde socialstyrelsen en hushållsbudgetundersökning 2 , som omfattade 897 hushåll, däribland arbetar- och tjänstemannahushåll, beredskapshushåll, fattigvårdshushåll, pensionärshushåll samt smäbrukar- och lantarbetarhushåll. Vid denna undersökning bokförde hushållen samtliga inkomster och utgifter under 28 dagar samt lämnade en retrospektiv översikt rörande viktigare ekonomiska data m. m. a) Hushåll i städer och tätorter. Kvartalsundersökningarna under 1940 kunna anses tämligen väl belysa normal konsumtion, då krisens inflytande vid denna tid ännu icke gjort sig gällande i nämnvärd utsträckning. Det synes sålunda befogat att göra vissa jämförelser mellan kostförhållandena i olika hushållsgrupper år 1933 och år 1940. Det visar sig, att en stegring av kostens kvantitativa såväl som kvalitativa näringsvärde hade inträtt. Detta gäller i synnerhet hushall med flera barn. Sålunda tycks tillförseln av A-vitamin och C-vitamin i hushåll med 2—3 barn ha ökat med c:a 30 respektive 20 %. Beträffande A-vitamintillförseln har margarinets vitaminisering spelat en betydande roll. Kristidens inflytande kan följas genom de regelbundna kvartalsundersökningarna. Konsumtionen av matfett, kött, fläsk, vetemjöl, grädde, ägg och sydfrukter har minskat, medan konsumtionen av mjölk, potatis, rotfrukter och grövre spannmålsprodukter visar en utpräglad ökning. Ökningen i konsumtionen av de icke ransonerade varorna, mjölk och potatis, synes vara störst i barnrika hushåll. Dessa omläggningar av konsumtionen ha medfört, att •kostens kaloriinnehåll minskat något, i genomsnitt med c:a 5 %. Tillförseln av äggvita synes ha varit konstant, medan kostens halt av järn, Bi- och Cvitamin ökat. Tillförseln av vitamin A har visat en utpräglad nedgång. Samma utveckling har ägt rum i alla hushållstyper; dock har minskningen beträffande kalorivärde och A-vitamintillförsel varit större i barnfattiga än i barnrika hushåll. Att koststandarden kunnat hållas uppe relativt väl inom barnrika hushåll torde till stor del bero på mjölk- och matfettrabatterna. b) Lanthushåll. För lanthushåll föreligger material, som tillåter en granskning av kostens förändring under kristiden från 1940 1943 inom lant1 De fortlöpande konsumtionsundersökningarna äro publicerade i Sociala meddelanden, skilda nr 1940—44. 2 Hushållsbudgeter och livsmedelskonsumtion i städer och tätorter 1940-1942 av K. Socialst3 r relsen.

93 arbetar- och småbrukarhushåll. Kosten i dessa hushåll har icke förändrats så starkt som kosten i stadshushåll. Inom hushåll av alla storleksgrupper föreligger en minskning av spannmålsförbrukningen samt en ökning av potatisförbrukningen. Kaloritillförseln har minskat något, men tillförseln av järn, A- och C-vitamin utvisar icke någon utpräglad minskning under krisåren. De under krisen fortlöpande kostundersökningarna ha alltså givit vid lianden, att någon större försämring av kostens näringsvärde icke inträtt vare sig i de undersökta stads- eller i lanthushållen. En jämförelse mellan kosten i de undersökta lands- och stadshushållen visar vissa olikheter i kostens utformning. För denna jämförelse lämpa sig undersökningarna under 4:de kvartalet 1940 bäst. Förbrukningen av mjölk, ägg, kött, matfett och spannmålsprodukter var högre i lanthushållen än i stadshushållen. Däremot använde stadshushållen mera fisk, grönsaker, frukt och socker än lanthushållen. Förbrukningen av potatis var ungefär lika stor. Beräkningen av kostens näringsvärde visar, att lanthushållen hade betydligt högre kaloritillförsel per hushåll än stadshushållen, vilket torde bero på det tyngre arbetet. Även tillförseln av mineralsalter och vitaminer synes ha legat högre i lanthushållen än i stadshushållen. Man kan dock icke utan vidare draga den slutsatsen, att kosten för medlemmarna i lanthushållen skulle vara bättre än för stadshushällen. Det höga kaloribehovet hos männen i lanthushållen gör, att undersökningar av denna typ, då endast hushållets totala konsumtion redovisas, giva ytterst osäker grund för bedömning av koststandarden för övriga hushällsmedlemmar. c) Hushåll med understöd av fattigvården. De ovan nämnda undersökningarna ha gällt hushåll med en årsinkomst av c:a 2 000—4 000 kronor. Kostförhållandena torde te sig helt annorlunda för hushåll i sämre ekonomiska omständigheter. Hushall med understöd av fattigvården ha undersökts dels av socialstyrelsen i november 1941 \ dels av aktiv hushållning och statens institut för folkhälsan under hösten 1941 och våren 1942 2. Dessa undersökningar gåvo vid handen, att betydande brister förelågo i kosten. För barnrika hushåll i Stockholm var speciellt tillförseln av animalisk äggvita och järn samt av A-. och Bi-vitamin låg. Denna låga koststandard synes till en del bero på penningknapphet men även i hög grad på olämpliga konsumtionsvanor. Individuella kostundersökningar. Vid de ovan refererade undersökningarna ha livsmedelskonsumtion och kostnader kunnat beräknas endast för hushållet som helhet. H u r konsumtionen fördelat sig på de enskilda hushållsmedlemmarna framkommer icke av dylika undersökningar. E n undersökning av 368 hushåll, omfattande 1 113 personer i städer och samhällen, företogs vintern 1936/37 av kooperativa förbundet. 3 Vid denna undersökning bokfördes hushållsmedlemmarnas individuella konsumtion samt hushållens livsmedelsinköp under 1 vecka. Undersökningen gav en 1 Hushållsbudgeter och livsmedelskonsumtion i städer och tätorter 1940—1942 av K. Socialstyrelsen. 2 Sociala meddelanden nr 1 1942. 3 C. Boalt: E a undersökning av kostvanor. K. F:s förlag 1939.

94 god bild av kostvanor och matordning inom de deltagande hushållen. En jämförelse i fråga om kostens kvalitet för olika åldersgrupper inom socialgrupperna gav vid handen, att kvinnorna hade en kost, som var betydligt underlägsen övriga hushållsmedlemmars. Vidare framgick, att den förvirring, som rådde beträffande mattider, i hög grad ökade arbetet med iordningställandet av maltiderna. Endast i 5 % av de deltagande hushållen med barn åto alla familjemedlemmarna samma slags måltider vid samma tider under hela dagen. Det antal måltider, som husmodern i praktiken iordningställde, var i genomsnitt 7 per dag. Genomsnittliga antalet maltider per dag och familjemedlem var 3,5, alltså endast hälften. Beskaffenheten av morgonmålet undersöktes även. I Stockholm fick 47 % av barnen i arbetarfamiljerna smörgåsmål, 38 % kaffemål samt 15 % grötmål. Av skolbarnen i samhällen fingo 10 % lagad mat, 40 % smörgåsmål och 35 % grötmål. E n individuell kostundersökning av 56 hushåll, omfattande 212 personer, utfördes 1942—43 av Carin Boalt och Yngve Zotterman. 1 I undersökningen, som omfattade 14 dagar, deltogo skogsarbetar-, metallarbetar- och tjänstemannahushåll. Kosten var mycket olika i de skilda individsgrupperna. Kvinnorna uppvisade låg kaloritillförsel, cirka 2200 kalorier, medan männen i skogsarbetarhushållen förbrukade omkring 4 600 kalorier. Tillförseln av äggvita och järn samt vitamin A och Bi läg i kvinnornas kost betydligt under de vedertagna normerna för näringstillförseln. Beträffande barnen synes kalktillförseln ha varit fullt tillfredsställande, medan järntillförseln i många fall icke nådde optimalbehovet. A-vitamintillförseln synes i allmänhet ha legat under optimalbehovet, medan kostens halt av Bi- och C-vitamin tycks ha varit relativt hög. De individuellt beräknade matkostnaderna visade, att i arbetarhushåll småbarnens mat kostade omkring 0: 85 kronor och skolbarnens omkring 1 krona, medan motsvarande tal i tjänstemannahushållen var 1:04 respektive 1: 40. Speciella skolbarnsundersökningar. En undersökning av skolbarnens kostförhållanden, omfattande 21 509 barn, utfördes år 1937—1938 av docent C. W. Herlitz. 2 Materialet till denna undersökning utgjordes av en enquéte bland barnens föräldrar. Denna undersökning möjliggör vissa jämförelser i fråga om kosten å ena sidan mellan barn i högre och lägre skolor och a andra sidan mellan barn i olika delar av landet nämligen Skåne Svealand och Norrbotten. Dagens första måltid bestod för 50 procent av folkskolebarnen av choklad-, te- eller kaffemåltid, medan motsvarande procent för barnen i högre skolor var 69. Gröt eller välling erhöllo 36 procent av folkskolebarnen och 27 procent av barnen i högre skolor. En undersökning av första målets sammansättning i olika delar av landet visade, att mjöl- och grynmat förekom i alla grupperna i lika stor utsträckning, omkring 35 procent. Kaffe synes ha varit vanligare för barnen i södra Sverige. Någon tydligt framträdande skillnad i samman1

C. Boalt och Yngve Zotterman: Kost och ransoner. K. F:s förlag 1944. C. W. Herlitz: Den svenska skolungdomens arbetsbörda och därmed sammanhängande problem. Pedagogiska skrifter, 173 —174, 1941. 2

95 sättningen av dagens andra måltid (då den intogs i hemmet) mellan folkskolebarn och barn i högre skolor synes icke föreligga. I båda grupperna fingo omkring 8/s av barnen lagad mat. Flertalet barn (80—90 procent) fingo alltid samma slags mat till första måltiden. De fall, då lagad mat erhölls först på eftermiddagen, efter skolans slut, utgjorde 35 respektive 37 procent för folkskolans respektive högre skolors elever. • Docent Herlitz sammanfattar sin undersöknings resultat på följande sätt: »Av den undersökning, som utförts, hava icke resultat vunnits av den art, att de kunna anses innebära, att svårare brister i kosten föreligga. Dock äro förhållanden avslöjade, vilka förtjäna att allvarligt uppmärksammas för att om möjligt avhjälpas. Med hänsyn till undersökningsresultatet kunna särskilda önskemål uppställas beträffande skolungdomens kost. Några av de viktigare bland dessa skola här anföras: 1. Första måltiden på morgonen bör vara mera omväxlande itu den nu pä många håll synes vara. Ensidigt användande av vitt bröd till dessa mäl bör undvikas. Första måltiden kan med fördel utökas med någon lättare rätt lagad mat i de fall, där det av olika orsaker icke låter sig göra att giva lagad mat till dagens andra måltid. 2. Dagens andra måltid bör i möjligaste mån utgöras av lagad mat. Ensidig mjölk-mjölnäring för växande ungdom bör undvikas. I de fall, där andra måltiden gives i skolan på det allmännas bekostnad eller med bidrag av allmänna medel, bör den om möjligt bestå av lagad mat, gärna med tillsats av särskilt C-vitaminrikt födoämne såsom frukt, morötter m. m. 3. Över huvud taget bör det i görligaste mån arbetas emot, att som nu alltför ofta är fallet, barnen få sitt första lagade mål först efter skolarbetsdagens slut på eftermiddagen. 4. En kraftig propaganda emot kaffemissbruket bland skolungdomen är alltjämt på sin plats. Bruket av kaffe är mest utbrett i folkskolorna. 5. Det bör tillses, att näringsmedel rika på vitamin D i lämplig mängd få ingå i barnens näring. Sådana näringsmedel äro framför andra ägg, fet fisk, sill, lever. Där man av olika anledningar kan antaga, att sädana födoämnen icke i tillräcklig mängd kunna fä ingå i kosten, bör D-tillförseln på annat sätt säkras (fiskleverolja, solljusbesträlning o. s. v.). 6. Särskild uppmärksamhet bör ägnas tillförseln av vitamin C (nypon, räfrukt, grönsaker, morötter, potatis, rotvegetabilier).» Matsäcksundersökning vid Hallsbergs samrealskola. I en skola, där flertalet elever hade mycket läng restid till skolan, Hallsbergs samrealskola, undersöktes elevernas matsäck i november 1938, april 1939 och september 1939.1 Elevernas ålder var 14—17 år. Beräkningarna av matsäckens näringsvärde gävo vid handen, att kaloriinnehållet för pojkarna låg omkring 1 000 kalorier och för flickorna omkring 800. Aggvitehalten var för pojkarna cirka 35 gram och för flickorna cirka 1 C. Boalt: Sambandet mellan skolbarnens Ej publicerad.

sociala förhållanden och skolprestationer.

96 25 gram. För övrigt synes kostens kvalitet ha varit lika för flickor och pojkar. Tillförseln av vitamin A låg omkring 1 000 I. E. och av C omkring 10 mg. Undersökning rörande näringsförhållanden bland barnen i Stockholms stads folkskolor år 1938. Denna undersökning bearbetades av Stockholms stads statistiska kontor på grundval av ett genom dåvarande överläkaren vid Stockholms folkskolor, David Lindsjö, insamlat enquétematerial. 1 Undersökningen avsäg barn i Stockholms folkskolor år 1938 och grundade sig på uppgifter för 3 530 barn. I materialet ingå huvudsakligen dels måltidsuppgifter för en bestämd dag, dels uppgifter om hur ofta barnen erhållit vissa viktigare födoämnen. Av de erhållna resultaten må framhållas, att morgonmålet i flertalet fall (62 %) utgjordes av choklad, té eller kaffe; av dessa tre drycker var dock choklad utan jämförelse vanligast (49 96). Mjölkmat erhöll drygt en tredjedel av barnen. Till frukost var mjölkmat vanligast (38 %), men äggmat (28 96) och lagad mat (29 96) förekommo i det närmaste lika ofta. Det stora flertalet av barnen (cirka 87 96) erhöll efter skolan två mål, varvid typen »mellanmål + (sen) middag» var inemot 5 gånger så vanlig som typen »(tidig) middag -f kvällsmål». Dagens första mål av annan lagad mat än gröt, välling och ägg erhöll drygt hälften av barnen icke förrän på aftonen, d. v. s. vid dagens sista mål. 3,5 % av barnen erhöllo icke någon lagad mat på hela dagen. De undersökningar, som här refererats angående näringsstandard och kosthåll i vårt land, synas ge vid handen, att vissa icke oväsentliga brister i kosten förekomma ganska allmänt. Skolbarnens kost och kostvanor lämna ännu mycket övrigt att önska. Deras morgonmål kan i de flesta fall icke betecknas som väl sammansatt. Härtill kommer, att en mycket stor del, sannolikt omkring : /s a v a ll skolungdom i riket, får dagens första mål lagad mat först efter skolarbetsdagens slut på eftermiddagen. I många fall torde detta mål också bestå av förut tillagad men uppvärmd mat. Av utredningens undersökningar och av de }7ttranden, som inkommit från de lokala skolmyndigheterna och inspektörerna, framgår tydligt, att det stora flertalet barn på den svenska landsbygden på grund av de långa skolvägarna äro hänvisade till att äta medförd kost. I det förut omnämnda betänkandet i näringsfrågan (SOU 1938: 6) redovisas en undersökning om skolvägens längd för folkskolebarnen på landsbygden. För 1935—36 erhöllos därvid följande siffror: 1 Undersökning rörande näringsförhållanden bland barnen i Stockholms stads folkskolor år 1938. Ej publicerad.

97 TJ C7> J-

k_

r

u

•O

(1) _Q to E U CO

>

£

O

t_

_* : 0 CO H—

' — HBO 4 5

ID K)

98 Skolvägens längd fram och åter

Under 4 km 4—6 » 6—8 8—10 » 10—12 » 12—14 » 14—16 16—18 » 18—20 » 20 km och däröver . Ej uppgivet avstånd

Antal skolbarn

275 492 79 275 42 938 20 607 8 207 3 222 1493 596 315 1552 2 234 Summa 435 931

Det torde vara sannolikt, att dessa siffror fortfarande äro i stort sett giltiga. Men även i städerna — främst i de högre skolorna — finnas stora kategorier skolbarn, som på grund av skolvägarnas längd bli tvungna att i skolan förtära medförd matsäck som ersättning för ett ordentligt mål mat. Enligt en undersökning av skolöverstyrelsen voro under läsåret 1937/38 av samtliga elever i de högre skolorna 26 % på grund av skolvägens längd hindrade att intaga dagens andra mål i hemmet. Vid befolkningsutredningens undersökning vårterminen 1944 av behovet av skolmåltider i de högre skolorna framgick, att 20,6 % av eleverna i de högre allmänna läroverken, 28,9 % av eleverna i realskolorna, 29, i % av eleverna i kommunala mellanskolorna samt 17 % av de kommunala flickskolornas elever voro bosatta utom kommunen och resande. Om dessa förhållanden skriver docent Urban Hjärne i sitt av 1940 års skolutredning publicerade betänkande om »Hygieniska förutsättningar för skolarbetet» (SOU 1943:7) följande: »Resandet till och från skolan visar sig under de senaste åren i mycket stor utsträckning ha medfört förkortning av sömnen, slarv med personlig renlighet, jäkt i arbetet, störning av lektionerna, oregelbundenhet med måltider och för lång tid mellan dessa. Restiderna anges från många håll förvånansvärt långa. Men även när det gäller korta restider på upp till en halvtimme, bör man alltid ta hänsyn till och inräkna väntetider på spårvagnar, bussar och järnvägar. Väntetiderna och restiderna kunna varken räknas som rekreation eller som tid användbar till effektivt läsarbete. Särskilt allvarligt är, att det högsta antalet resande elever synes förekomma i den 4-åriga realskolan och motsvarande skolformer med deras redan förut från olika håll omvittnade pressande arbete. Detta inträffar därtill i åldrarna 13 — 14—15—16 år, under vilken tid pubertetsåldern vanligen infaller.» Vad befolkningsutredningen här särskilt vill uppehålla sig vid är olägenheterna av att så många skolbarn nödgas äta medförd matsäckskost som frukostmål. En matsäck kan naturligtvis, rikligt och riktigt sammansatt och kompletterad med varm dryck, vara näringsfysiologiskt godtagbar som ett förmiddagsmål. Erfarenheten synes dock visa, att matsäcken endast undantagsvis är av

99 fullgod beskaffenhet. Oftast är den ensidigt sammansatt, vare sig detta beror på fattigdom i hemmet, bristande tid att göra i ordning den eller bristande insikt om kostens lämpliga sammansättning och beredning och kan icke anses utgöra en tillfredsställande huvudmåltid. Ett matsäcksätande av ensidig karaktär under längre tider — det fortgår kanske 8—9 månader varje år under en tidrymd av stundom 7—10 år — kan icke anses vara en lämplig form av enda måltid under skolarbetsdagen. En förståndigt sammansatt matsäck kräver vidare mycket arbete av husmödrarna. Husmodern måste välja rätter, som passa, och hela hushållet riktas in på ett annat sätt. Det blir även betydligt dyrare för hemmen att åstadkomma en rationell matsäck. Det är enligt befolkningsutredningens mening icke försvarbart, att landsbygdens skolbarn och städernas resande skolbarn på grund av de långa skolvägarna skola behöva avstå från ett ordentligt mål mat under skolarbetsdagen. Icke heller ur skolans synpunkt kan detta anses tillfredsställande. Utredningen anser det uppenbart, att näringshygieniska skäl starkt tala för att de långväga, nu matsäcksätande skolbarnen genom skolans försorg varje dag tillförsäkras en ordentlig, fullvärdig måltid bestående av varm, lagad mat. En skolmåltid är emellertid ur näringshygienisk synpunkt icke behövlig endast för barn med långa skolvägar. För de klena eller sjuka barnen är en ur näringssynpunkt fullvärdig måltid av särskild vikt. Även för många andra kategorier av barn skulle möjligheten att erhålla en måltid i skolan vara av stort värde. I praktiken har det — såsom ytterligare klargöres på s. 101 — visat sig omöjligt med gemensamma måltidstimmar för barn i olika skolor och klasser samt för småbarn och skolbarn. Svårigheterna att ge barnen ett tillfredsställande frukostmål bliva därför ofta mycket stora alldeles oavsett skolvägens längd, familjens ekonomiska och sociala ställning e t c , även om sådana faktorer självfallet inverka. För familjer med barn i olika åldrar och i olika skolor äro de nu nämnda svårigheterna särskilt kännbara. I dessa för hemmen så ogynnsamma förhållanden ser befolkningsutredningen ett mycket starkt skäl för anordnandet av skolmåltider ; vilka sålunda måste få stor betydelse icke blott för skolbarnen utan indirekt även för småbarnen särskilt i de barnrika familjerna. Det är vidare ett faktum, att den övervägande delen av svenska folket ännu lever under blygsamma, ofta pressande ekonomiska förhållanden, som icke tilllåta någon större valfrihet beträffande vare sig livsmedel eller andra konsumtionsvaror. Det är också i första hand familjerna med barn, som bli tvungna att — just därför att de skaffat sig barn — pressa sin standard. Detta tar sig bland annat uttryck i en kost, som oftast icke uppfyller moderna näringsfysiologiska krav ifråga om sammansättning och halt av skyddsfödoämnen. De förut berörda näringsundersökningarna i vårt land ha också givit belägg för detta. Man kan knappast vänta, att dessa brister i familjernas kosthåll skola kunna avhjälpas enbart genom upplysning etc. Även om en allmän utbildning av kvinnorna i husligt arbete kommer till stånd, på sätt befolkningsutredningen föreslagit (SOU 1945: 4), är det icke sagt, att familjernas kost-

100 håll på ett avgörande sätt förbättras. I många svenska hem komma de ekonomiska resurserna säkerligen ännu för lång tid framåt att vara så begränsade, att en höjning av näringsstandarden icke i mera påtagbar grad är möjlig. I ett sådant läge bör en riklig och riktigt sammansatt skolmåltid innebära ett betydelsefullt stöd åt familjerna och ett viktigt steg för att höja barnens näringsstandard. Det är sålunda tydligt, att det näringshygieniska behovet av skolmåltider i vårt land icke är lokaliserat enbart till landsbygdens skolbarn med långa skolvägar, de resande skolbarnen i städer och samhällen samt de klena och sjuka barnen. Bland stora delar av landets barnfamiljer såväl i stad som på land är näringsstandarden ännu icke sådan, att den garanterar barnen en riktigt sammansatt kost. En avgörande ändring till det bättre härvidlag torde icke vara att förvänta, med mindre samhället aktivt ingriper och med skolmåltider kompletterar hemmens kost. Skolmåltiderna måste därför i framtiden få en betydligt djupare och vidare syftning än hittills och målmedvetet inordnas i samhällets aktiva familj e- och skolpolitik, vars mål är en standardhöjning för barnfamiljerna och det uppväxande släktet. Skolmåltiderna och husmödrarnas arbetsbörda. Om skolmåltider i ökad utsträckning ställas till barnens förfogande, kommer detta att betyda ett icke oväsentligt underlättande av husmödrarnas arbetsbörda och på så sätt medverka till större trivsel och rörelsefrihet för kvinnorna. Den av kooperativa förbundet vintern 1936/37 gjorda undersökningen av 368 hushåll, omfattande 1113 personer i städer och samhällen, visade, såsom förut framhållits, att de olika mattiderna i hög grad ökade arbetet med iordningställandet av måltiderna. Endast i 5 % av de deltagande hushållen med barn åto alla familjemedlemmarna samma slags måltider vid samma tider under hela dagen. Det antal måltider, som husmodern i praktiken iordningställde, var i genomsnitt 7 per dag. Genomsnittliga antalet maltider per dag och familjemedlem var 3,5, alltså endast hälften. E n översikt över olika undersökningsresultat angående husmödrarnas arbetstid visar, att arbetstiden för måltiderna — matlagning och diskning — tar en betydande del av den totala arbetstiden i hemmen i anspråk — i procent av den totala arbetstiden inom de olika hushållskategorierna varierande mellan 28,6 och 52,5. En orsak till detta förhållande är väl, att måltidstimmarna för de vuxna och skolbarnen mera sällan sammanfalla — vilket ofta framhållits vid utredningens enquéter. E n stor del av landets husmödrar — detta gäller särskilt husmödrar på landsbygden — tynges också av en arbetsbörda, som ofta med skäl kan anses orimlig. I städerna ha de förvärvsarbetande gifta kvinnorna stora svårigheter. Det skulle betyda en stor lättnad för många familjer, om deras barn av skolan tillförsäkrades en fullgod måltid. Det är vidare ett faktum, att befolkningsutvecklingen kommer att leda till, att kvinnorna i ökad utsträckning måste tagas i anspråk för arbetsmarknadens behov. Den betydande nativitetsminskningen under 1920- och början

101 av 1930-talet medför avsevärda förändringar inom det totala antalet arbetsföra människor de närmaste årtiondena. Kvinnorna i arbetsför ålder komma att minska betydligt såsom framgår av denna tablå: Antalet kvinnor i åldern: 20-30 år 30-40 år

1940 1950 I960

533000 465 000 404 000

520000 519 000 452 000

I detta läge kommer kvinnornas arbetsinsats att behövas i ökad utsträckning utanför hemmen. En alltför stor bundenhet vid hemmet kommer att hindra många mödrar att då ställa sin arbetskraft i samhällets tjänst. För kvinnornas del driver alltså befolkningsutvecklingen med dess krav på ianspråktagande av reservarbetskraften fram ett behov av en utbyggnad av de samhällets kollektiva föranstaltningar, som gå ut på att underlätta husmödrarnas, särskilt de förvärvsarbetandes arbetsbörda. Skolmåltiderna ha här en stor uppgift att fylla. Det har i detta sammanhang stundom påpekats, att det för hemmen och husmödrarnas del skulle vara ändamålsenligare, om man i städer och tätorter kunde införa gemensamma måltidstimmar. Denna fråga har debatterats i många år och som resultat av motioner i riksdagens båda kamrar vid 1939 års riksdag anhöll riksdagen hos Kungl. Maj:t, »att överståthållarämbetet och länsstyrelserna måtte få i uppdrag att taga initiativ till frivilliga förhandlingar mellan representanter för olika myndigheter och olika parter på arbetsmarknaden samt för husmödrarna i syfte att genom frivilliga överenskommelser uppnå större enhetlighet i fråga om måltidstiderna än den som för närvarande råder». Frågan upptogs 1940 bland annat inom statens informationsstyrelse i samband med sparsamhetspropagandan och dåvarande docenten Karin Kock utarbetade en »promemoria angående införande av gemensamma måltidstimmar». Av promemorian framgår, att i vissa städer överenskommelser redan träffats om gemensamma måltidstimmar. Det påpekas vidare, att i de större städerna kan trafikproblemet under den ifrågasatta måltidsrasten vålla sådana svårigheter, att frågan icke går att lösa. Problemet reduceras ofta till en fråga om gemensamma måltidstimmar för skolorna. Frukostrasterna vid folkskolor och läroverk sammanfalla tyvärr icke alltid. Förslag till större enhetlighet på detta område äro dock att vänta från 1940 års skolutredning. I promemorian framhålles slutligen, att införandet av gemensamma måltidstimmar ställer stora krav på gas- och elektricitetsverken under en kort tidsintervall på förmiddagen. Man måste även ta hänsyn till, att industrien mer och mer elektrifieras, vilket gör det önskvärt, att förbrukningen av elkraft förlägges till sådana tider, då fabrikerna stå stilla. Problemet om gemensamma måltidstimmar synes därför endast kunna lösas lokalt, men med hänsyn till elverkens intressen bör även ett visst

samarbete äga rum mellan närbelägna orter. Frågan bör tagas upp mellan de intresserade parterna: industriföretag, affärer, kontor, skolor, husmödrar, gas- och elektricitetsverk samt i vissa fall även kommunikationsföretag. Ur hemmens och det allmännas synpunkt är det önskvärt, att allt göres, som kan bidraga till en rationalisering av hemarbetet. Ett allmänt införande av gemensamma måltidstimmar i våra städer och tätorter skulle självfallet innebära väsentliga fördelar, men torde möta så stora svårigheter, att problemet endast synes kunna lösas på vissa håll. Behovet av skolmåltider för stora kategorier barn inom städernas folkskolor och högre skolor kvarstår dock av skäl, som förut framhållits, även sedan överenskommelser träffats om införande av en gemensam måltidsrast. Skolmåltiderna, skolan och hemmen. »Skolans förnämsta uppgift är givetvis att meddela sina elever kunskaper och fostran. Det kan därför ytligt sett förefalla litet underligt att tala om 'skolan i socialvårdens tjänst'. Emellertid har man alltmera kommit till den uppfattningen, att skolan — det gäller här främst folkskolan — icke kan vara likgiltig för elevernas välbefinnande i stort. Skolan måste på ett 'totalt' sätt taga hand om de unga. Därvid kommer socialvården att spela en ingalunda obetydlig roll. Redan det förhållandet, att skolan har hand om ungdomen under ett betydelsefullt utvecklingsskede, gör det naturligt, att man med socialvårdande uppgifter söker träffa ungdomen just i skolan. Men härtill kommer en annan mycket viktig motivering för skolans socialvårdande arbete. Det finns nämligen ett klart samband mellan möjligheten att meddela de unga kunskaper och fostran samt deras allmänna välbefinnande. Förr i tiden, när man ägnade mindre uppmärksamhet åt det enskilda barnet, var det ingalunda sällsynt, att ett barn betraktades som obegåvat och efterblivet, trots att den unges oförmåga att reda sig i skolan ingalunda hade sin grund i ett svagt intellekt. Så förekom det rätt ofta, att ett barn led av svag syn eller hörsel utan att läraren kände till detta. Barnet uppfattade inte till fullo vad läraren och kamraterna hade att säga under lektionerna. Eller också kunde eleven inte se vad som skrevs på svarta tavlan och följa med det åskådningsmaterial, som visades framme vid katedern. Andra barn voro undernärda och kunde därför inte tillgodogöra sig undervisningen. Allt nog finns det ett klart samband mellan de socialvårdande åtgärderna och elevernas förmåga att reda sig i skolan.» Det är dåvarande undervisningsrådet Josef Weijne, som i samlingsverket »I socialvårdens tjänst» (Stockholm 1944—1945) på detta sätt tecknat de nya uppgifter, som skolan fått sig ålagda, och han har därmed givit motiveringen och tecknat bakgrunden även till den del av skolans socialpedagogiska verksamhet, som skolmåltiderna utgöra. Befolkningsutredningen är angelägen framhålla, att det är av stort värde, att barnens möjligheter att hålla kontakt med hemmen icke minskas i onödan. Ur denna synpunkt vore det självfallet önskvärt, att, om förhållandena medgåve, barnens frukostmål intoges i hemmen. Enligt utredningens mening kommer det även i fortsättningen att te sig naturligt, att barnen intaga sina frukostmåltider i hemmen, där så ske kan. Utredningen har också följaktligen — såsom närmare framgår av kap. 7 — avböjt införandet av obligatoriska skolmåltider.

103 I det föregående har emellertid visats, att stora kategorier av våra skolbarn icke få tillfälle eller kunna intaga frukostmålet i hemmen. Det är uppenbart, att samhället och skolan här måste träda emellan och påtaga sig ett större ansvar än tidigare för barnens hälsa och allmänna kondition. Den lämpligaste hjälpformen härvidlag är, att skolan garanterar barnen en fullgod måltid under skoldagen. Tillkomsten av skolmåltider är alltså motiverad ur synpunkten att stödja och underlätta hemmens arbete. Utvecklingen av kvinnoarbetet har också bland annat medfört, att åtskilligt, som hemmen tidigare haft att bestyra i fråga om barnens vård och uppfostran, numera överflyttats på skolan. Skolmåltiderna falla också på ett naturligt sätt in i raden av övriga socialpedagogiska åtgärder inom skolans ram såsom skolhälsovård, skoltandvård, skolbad, simundervisning, sommarkolonier, yrkesrådgivning, vilka äro de första uttrycken för den nya skola, som målmedvetet strävar efter att vara även ett kraftcentrum i hälso- och socialvårdens tjänst. Erfarenheter av skolmåltiderna. Erfarenheterna av skolmåltiderna äro hittills, trots att utspisningen stundom skett under mycket provisoriska och otillfredsställande lokalförhållanden och med bristfällig utrustning, gynnsamma. Något siffermaterial, som kan belysa skolmåltidernas direkta inverkan på barnens allmänna kondition, deras fysiska och psykiska tillstånd, föreligger icke och torde väl knappast gå att erhålla. Befolkningsutredningen hänvisar härvidlag endast till de personer och myndigheter, som stått i kontakt med de hittillsvarande skolmåltiderna och som överlag betyga, att införandet av skolmåltider haft ett mycket gynnsamt inflytande på barnens allmänna kondition och skolarbete. Erfarenheterna från den försöksverksamhet, som vt 1943—vt 1945 bedrivits vid ett par folkskolor i Västernorrland (se härom vidare s. 168) under fortlöpande kontroll, äro i detta sammanhang av särskilt intresse. Det är sålunda tydligt, att skolmåltiderna hittills fyllt ett mycket stort behov. Befolkningsutredningen anser emellertid på skäl, som förut anförts, att det ur skilda synpunkter finns behov av en ytterligare utbyggnad av skolmältidsverksamheten. Självfallet måste denna utbyggnad också innebära en kvalitativ förbättring. Redan nu finnes ett starkt intresse för denna verksamhet i många av landets kommuner, varom enbart de belopp, som begäras i statsbidrag, vittna (se s. 14). Det är troligt, att intresset på kommunalt håll skulle ytterligare ökas, i den händelse staten ställde högre anslag till förfogande samt medgav högre statsbidragsprocent. En sådan utbyggnad bör enligt utredningens uppfattning icke endast innefatta de skolformer, som hittills haft rätt att åtnjuta statsbidrag härvidlag, alltså de skolor, för vilka skolplikt föreligger. Befolkningskommissionen anförde 1938 i detta sammanhang i samband med förslaget om allmänna skolmåltider (se s. 24):

104 »Problemet om 'skolbarnens måltidstimmar' tenderar givetvis att bliva särskilt svårartat i de hem, där barnens skolgång utsträckes över en längre följd av år än vad skolplikten föreskriver. I synnerhet på den svenska landsbygden hava barnen även i dessa skolor ofta särskilt långa skolvägar och äro liksom i folkskolan hänvisade till att förtära medhavd matsäck, vilket medför desto större hälsorisker som skolgången upptager en relativt större del av deras liv. Ibland resa de dagligen med järnväg eller buss mellan sina hem och skolsamhället. I andra fall äro de inackorderade i skolsamhället, vilket dock icke alltid betyder, att de erhålla fullt tillfredsställande kost. Det är rent allmänt ett betydelsefullt önskemål, att den högre utbildningen i ökad grad göres tillgänglig även för barn från mindre bemedlade hem, och alla åtgärder, som kunna förbilliga skolgången, äro därför enligt kommissionens mening välmotiverade.» Befolkningskommissionen ansåg sig dock icke kunna förorda ett införande av skolmåltider även i de s. k. högre skolorna. Såsom framgår av s. 49 ansågo emellertid flera remissinstanser, att skolmåltider även inom sådana skolor borde berättiga till statsbidrag. Befolkningsutredningen vill för sin del framhålla, att de betydelsefulla förändringar, som de senaste årtiondena inträffat med avseende på de högre skolornas plats i samhällsorganisationen, göra det till ett naturligt krav, att deras elever erhålla samma sociala och ekonomiska förmåner, som stat och kommun nu bereda eleverna på det obligatoriska skolstadiet. De allt starkare kraven på undervisningsväsendets och utbildningsmöjligheternas demokratisering tala bl. a. för att förmånen av statsunderstödda skolmåltider nu bör utsträckas även till folkskolans icke obligatoriska påbyggnader samt till läroverk och vissa andra undervisningsanstalter. Vid bestämmandet av de läroanstalter, som härvid skulle komma ifråga, har utredningen funnit sig böra anknyta till de bestämmelser, som givits i kungl. kungörelse angående stipendier för bedrivande av högre studier (592/1945). Befolkningsutredningen föreslår därför, att statsbidrag skall utgå för skolmåltider, som anordnas i allmänt läroverk, kommunalt gymnasium, kommunal mellanskola, kommunal flickskola, praktisk mellanskola, högre folkskola, tekniskt läroverk, konstfackskolan med undantag av konstindustriella aftonskolan och teckningslärarinstitutet, bergsskolan i Filipstad, textilinstitutet i Borås med undantag av kursen för textil- och konfektionsingenjörer, Lennings textiltekniska institut i Norrköping, grafiska institutet, statsunderstött handelsgymnasium samt sådan enskild under skolöverstyrelsen eller överstyrelsens för yrkesutbildning inseende ställd läroanstalt, vars bildningsmål är jämförligt med ovannämnda läroanstalters. Kungl. Maj:t bör dock kunna efter särskilt beslut medgiva statsbidrag till skolmåltider även vid andra läro- och undervisningsanstalter.

105 K A P I T E L 7. Skolmåltider öppna för alla. När statsbidrag till skolbarnsbespisning första gången beslutades — 1937 — stadfästes i kungörelsen principen, att skolmåltiden borde göras tillgänglig för alla barn oavsett föräldrarnas ekonomiska villkor (6 § i 1937 års kungörelse, S F S 267/1937). År 1942 företogs en ändring i statsbidragsbestämmelserna i den riktningen, att behovsprövning infördes. Motivet härför torde ha varit, att — med hänsyn till kristidens befarade allvarliga inverkningar på barnen — det ansågs nödvändigt, att de tillgängliga anslagen i första hand disponerades så, att de mest trängande behoven blevo tillgodosedda. Härvidlag fanns ingen annan väg att gå än behovsprövningens. Den undersökning, verkställd av dåvarande undervisningsrådet "Weijne, på vilken Kungl. Maj:ts proposition byggde, syftade därför icke till att söka lösa alla med skolmåltiderna sammanhängande frågor utan till att komma fram med förslag, som i rådande statsfinansiella läge disponerade tillgängliga anslag, så att det största behovet bleve tillfredsställt. Den nuvarande utformningen av statsbidragsbestämmelserna lämnar dock fortfarande stoff för diskussioner. Stundom anföres sålunda, att behovet av skolmåltider är så stort och ur många synpunkter så viktigt, att problemet lämpligast bör lösas på så sätt, att skolmåltiderna göras obligatoriska för alla barn. Man anser, att man icke kommer fram till skolbarnsbespisningen som en verksam profylaktisk hälsovårdsåtgärd, med mindre än att man pålägger samhället kontrollen och ger samhället garanti för att alla komma i åtnjutande av bespisningen. Sådan garanti anses vinnas endast genom obligatoriska skolmåltider. Bespisningen skall enligt denna syn på saken bli icke endast en förmån, som skolan ger sina elever på samma sätt som bänkar att sitta pä, böcker att läsa i och en tavla att skriva pä; den skall också under givna förutsättningar vara en skyldighet. I befolkningsutredningens undersökning våren 1944 förekom det också vissa skoldistrikt, som ansågo, att samhället borde införa den obligatoriska skolmåltiden. Gentemot denna uppfattning står en annan, enligt vilken skolbarnsbespisningen visserligen är en i och för sig viktig social angelägenhet men dock endast är att betrakta som en nödfallsutväg. Man anser, att endast barn, som av klart påvisbara medicinska, ekonomiska eller sociala skäl äro i uppenbart behov av bespisning, böra få deltaga i sådan och att samhällets strävan därför bör vara, att så få barn som möjligt deltaga. Enligt befolkningsutredningens uppfattning kommer man icke till en rationell och godtagbar lösning på någon av dessa vägar. Det synes sålunda som allvarliga invändningar för det första kunna göras mot krav på obligatoriska skolmåltider. Redan i det föregående har framhållits, att det ur

106 samhällets synpunkt icke kan anses önskvärt att i större utsträckning än nödigt bryta kontakten med hemmet. För många barn innebär en måltid i hemmet avgjorda fördelar. Den tillsyn, som en måltid i hemmet möjliggör, måste skattas högt. Kosten kan där också göras mera individualiserad. För många familjer ter det sig vidare naturligt, att barnen äta hemma, varför det icke kan vara lämpligt att söka tvinga barnen att använda sig av en förmån, som de kanske icke önska komma i åtnjutande av. Obligatoriska skolmåltider skulle även omedelbart ställa stora ekonomiska krav på det allmänna. Befolkningsutredningen har i det föregående framfört en rad skäl, som tala för en väsentlig utbyggnad av skolmåltidsverksamheten, och kan därför icke finna, att skolmåltiderna skola som hittills företrädesvis eller uteslutande reserveras för dem, som de olika folkskolestyrelserna — ofta efter skiftande grunder — anse ha behov därav. Enligt utredningens mening är behovet av skolmåltider så stort, att det motiverar en kraftig utbyggnad av skolmåltiderna med syfte att ställa dem till barnens och hemmens förfogande i önskad utsträckning. Detta innebär icke, att befolkningsutredningen anser det i och för sig vara ett trängande önskemål, att så många barn som möjligt deltaga i skolmåltiderna. För utredningen har det endast framstått som nödvändigt, att måltiderna göras tillgängliga för alla, som så önska. Man kan därför icke ange hur stor del av landets skolbarn, som i framtiden kan komma att deltaga i skolmåltiderna efter dessas utbyggnad i landets olika delar. Det har hittills visat sig, att barnens deltagande i hög grad varit beroende av det sätt, varpå bespisningen varit anordnad. Skolmåltiderna ha sålunda mångenstädes propagerat för sig själva. Stundom anföres, att skolornas tekniska resurser — lokaler, personal etc. — icke räcka till för att möjliggöra skolmåltider öppna för alla. Frånsett att befolkningsutredningen anser det självfallet, att man måste räkna med en utbyggnadsperiod, varunder dylika svårigheter få söka lösas successivt, har det emellertid visat sig, att svårigheterna icke äro särdeles stora, där intresse för saken förelegat och där man verkligen givit sig i kast med problemen. Sålunda må framhållas, att det trots stora lokala svårigheter visat sig möjligt att ordna så, att närmare 90 % av skolbarnen i Medelpad för närvarande kunna få deltaga i skolmåltiderna. Från en av kommunerna i Stockholms län — Nacka — rapporteras ett nära 95-procentigt deltagande. I de större skolorna i städerna äro visserligen lokalförhållandena för närvarande ofta icke sådana, att de möjliggöra en bespisning av liknande omfattning. Det är dock troligt, att skolmåltiderna i städerna icke komma att få samma anslutning som t. ex. på landsbygden. Vid den skolbarnsbespisning, som på 1930-talet anordnades i Oslo efter principerna öppen och avgiftsfri för alla barn, visade det sig sålunda, att knappt 50 % av barnen deltogo. Befolkningsutredningen har i detta sammanhang sökt bilda sig en uppfattning om orsakerna till att vissa barn icke deltaga i en skolmåltid, som

107 står öppen för alla. Sommaren 1944 tillställde utredningen sålunda alla de skoldistrikt, som läsåret 1942/43 (höstterminen 1943) anordnat skolbarnsbespisning, ett frågeformulär, varigenom utredningen avsåg att vinna kännedom om vilka möjligheter som funnes att disponera tillräckliga lokaler inom eller utom skolan m. m. vid en allmän skolbarnsbespisning. Frågeformuläret upptog även följande fråga: »Om skolbarnsbespisning varit tillgänglig för alla barn i Edert distrikt men vissa barn ändock icke utnyttjat denna förmån, angiv då vilka orsakerna härtill ha kunnat vara.» E n översikt av det sätt, på vilket denna fråga besvarats, ger vid handen, att sammanlagt 94 av de 293 skoldistrikt, vilka återsänt formuläret, ha besvarat frågan och med några få undantag även uppfattat frågan rätt. Därutöver ha 25 skoldistrikt meddelat, att alla barn ha deltagit i bespisningen, samt 16, att bespisningen icke varit tillgänglig för alla. H u r frågan besvarats av skoldistrikt på landsbygd och i städer m. m. framgår av följande tablå. Frågan Frågan ej besvarad besvarad

Skoldistrikt

Landsbygd Aggl. landsbygd Städer Bl ändad kommuntyp Summa

80 22 55 1 158

61 13 17 3 94

»Bespis»Alla ba ningen ej deltagit» tillgänglig för alla»

Summa

22 2 1

8 1 7

171 38 80 4

293 Skoldistrikten på landsbygden ha i sina svar som regel framhållit, att de barn, som ha sin bostad i skolans omedelbara närhet, hellre gått hem på frukostrasten. Därjämte har man framhållit, att de kontanta avgifterna, oviljan att lämna ransoneringskuponger, skolkostens enformighet m. m. bidragit till' att icke samtliga barn deltagit i skolmåltiderna- Skoldistrikten i städerna ha i ett flertal fall meddelat, att bespisningen icke varit tillgänglig för alla utan att barnen uttagits efter behovsprövning. I övrigt framläggas ungefär samma synpunkter som i landsbygdsdistrikten. [Skoldistriktens svar återgivas i bil. 2. Befolkningsutredningen har även ansett det vara av värde att efterhöra folkskolinspektörernas syn på denna fråga. I utredningens cirkulärskrivelse till folkskolinspektörerna i september 1944 riktades därför följande fråga till dem: »Skall skolbarnsbespisningen stå öppen för alla, som så önska, eller företrädesvis reserveras för de barn, som anses ha behov därav?» Av landets 52 inspektörer ha 43 uttalat sig för principen, att skolmåltiderna skola stå öppna för alla, ehuru några gjort gällande, att, därest tekniska och finansiella svårigheter lägga hinder i vägen, bespisningen i första hand bör reserveras för vissa behövande barn. 9 inspektörer ha mer eller

108 m i n d r e d e c i d e r a t u t t a l a t sig för p r i n c i p e n , a t t m å l t i d e r n a e n b a r t b ö r a vara tillgängliga för vissa b a r n . H ä r n e d a n följa i n s p e k t ö r e r n a s y t t r a n d e n : Folkskolinspektören i: Stockholmstraktens inspektionsområde: »Skolbarnsbespisningen bör enligt min mening stå öppen för alla barn, som ha behov av densamma, d. v. s. utom för behövande barn för alla de barn, som på grund av långa skolvägar m. m. inte k u n n a få lagad mat hemma under skoldagen.» Roslagens inspektionsområde: »Om skolbarnsbespisning ligt min mening stå öppen för alla, som så önska.»

anordnas

bör den en-

Upplands inspektionsområde: »Den bör stå öppen för alla, ty alla barn ha samma behov att få ett mål ordentligt lagad mat, om de inte kunna gå hem på frukostrasten för att äta lagad mat. Dessutom har gemensam måltid en viss socialt utjämnande bety r delse.» Södermanlands behov därav.»

östra inspektionsområde:

»Reserveras för de barn, som anses ha

Södermanlands västra inspektionsområde: »Till en början synes skolmåltid ej böra tillhandahållas alla barn gratis utan företrädesvis reserveras för barn, som anses vara i behov härav.» Östergötlands östra inspektionsområde: för alla, vilkas föräldrar önska sådan.»

»Skolbarnsbespisningen

bör stå

öppen

Östergötlands västra inspektionsområde: »Enligt min mening bör skolbarnsbespisningen stå öppen för alla, som så önska. Annars är risken nära till h a n d s , a t t den får någon slags fattigstämpel över sig.» Nordsmålands östra inspektionsområde: »Det enda principiellt riktiga torde vara, a t t skolbarnsbespisningen står öppen för alla, som önska deltaga. Endast om ekonomiska skäl eller lokalförhållanden eller andra särskilda skäl hindra en sådan anordning, bör skolbarnsbespisningen reserveras för barn, som ha särskilt behov därav. Villkoren för statsbidrag torde böra läggas så, att de befordra tillgången till skolbarnsbespisningen för alla barn. Det torde dock knappast vara välbetänkt att hindra skoldistrikten att, åtminstone tills vidare, genomföra en partiell skolbarnsbespisning, grundad pä behovsprincipen.» Nordsmålands mellersta inspektionsområde: »Enligt min uppfattning bör skolbarnsbespisningen om möjligt stå öppen för samtliga barn, som önska begagna den.» Nordsmålands västra inspektionsområde: >;Skolbarnsbespisningen bör reserveras för de barn, som ha så lång skolväg, att de icke kunna intaga måltid i sina hem på skolans längre måltidsrast.» Sydsmålands västra inspektionsområde: »Därest ekonomiska förhållanden det tilläte, vore det önskvärt, att skolbarnsbespisningen kunde hållas öppen för alla barn. Måste en begränsning ske, då är det särskilt angeläget, att barn från fattiga hem och barn, som hava långa skolvägar, erhålla bespisning.» Sydsmålands mellersta inspektionsområde: för alla, som så önska.»

»Skolbarnsbespisningen

bör sta öppen

Sydsmålands östra inspektionsområde: »Skolbarnsbespisningen, där sådan anordnas, bör stå öppen för alla barn, som önska deltaga.» Gotlands inspektionsområde: Blekinge inspektionsområde: som önska deltaga däri.»

»Skolbarnsbespisningen skall stå öppen för alla.» »Skolbarnsbespisningen

bör stå öppen för

alla,

109 Nordskånes östra inspektionsområde: »Skolbarnsbespisningen alla, som önska begagna sig av den.»

bör stå öppen för

Nordskånes västra inspektionsområde: »Enligt min mening bör skolbarnsbespisningen stå öppen för alla, som önska anlita den.» Sydskånes östra inspektionsområde: »Undertecknad anser, att skolbarnsbespisningen bör stå öppen för alla, som önska begagna sig av densamma.» Sydskånes västra inspektionsområde: »Enligt mitt förmenande borde skolbarnsbespisningen stå öppen för alla, som så önska, men för närvarande synes det på g r u n d av lokalförhållanden och personalsvårigheter bli omöjligt att praktiskt ordna en så omfattande verksamhet, varför den nog till en början måste reserveras för de barn, som äro i trängande behov därav på grund av fattigdom eller långa skolvägar.» Hallands södra inspektionsområde: »Den andra frågan, huruvida skolbarnsbespisningen skulle stå öppen för alla eller endast för behövande barn, får jag tveklöst besvara med att den bör omfatta alla. Härför kunna ju vissa psykologiska skäl åberopas, vilka dock äro alltför väl kända för att här behöva upprepas. Möjligen kan det bli nödvändigt att som övergångsform få reservera bespisningen för de barn, som ha mest behov av förbättring i kosthållet.» Hallands norra inspektionsområde: »Earn, som bo i skolans omedelbara närhet torde i allmänhet icke deltaga i skolmåltiderna. Undantag härifrån komma dock att finnas. Inom inspektionsområdet finnes en omfattande textilindustri. I dessa fabriker arbeta ofta barnens föräldrar — både far och mor — varför barnen icke kunna erhålla någon måltid hemma under den s. k. frukostrasten, ehuru de bo i skolans omedelbara närhet. I vissa fall har fabriksledningen ordnat utspisning för arbetarnas barn. 1 skogsbygdsdistrikten ha de flesta barn så lång skolväg, att de icke hinna hem under frukostrasten. Även dessa barn äro i behov av en måltid under skoldagen. Härtill kommer en kategori barn, som före skolarbetet erhålla i sina hem en ur näringssynpunkt mindervärdig måltid. Då en uppdelning efter bchovsprincipen är synnerligen svår, ja h a r t när omöjligt att genomföra, vill jag för min del förorda, att skolbarnsbespisningen blir öppen för alla.» Göteborgstraktens inspektionsområde: »Öppen för alla, som ej h i n n a hem under frukostrasten och för alla klena barn och för alla barn från mindre bemedlade hem.» Bohusläns

inspektionsområde:

»Skolbarnsbespisningen

bör stå öppen för alla.»

Dalslands inspektionsområde: »I den mån skolbarnsbespisning anordnas vid en skola bör den, såvitt utrymme och anordningar i övrigt för bespisningen det medgiva, stå öppen för de lärjungar i skolan, vilka önska begagna sig av densamma.» Alvsborgs norra inspektionsområde: »Ifrågavarande skolbarnsbespisning bör stå öppen för alla skolbarn, vilkas målsmän göra framställning härom.» Alvsborgs södra inspektionsområde: »I den mån bespisning går att ordna för ett skoldistrikts samtliga barn bör den stå öppen för alla.» Skaraborgs södra inspektionsområde: »Om barn, utan att vara direkt behövande, önska mot avgift deltaga i av skoldistrikten anordnade skolmåltider, bör detta vara dem tillåtet. Det praktiska livets behov äro det väsentliga, Skolbarnsbespisning bör således enligt min mening, där den anordnas, avses dels för barn, som anses därav ha behov, dels för övriga, vilkas föräldrar anmäla dem för deltagande mot skälig avgift, närmast avses därmed självkostnadspris.»

110 Skaraborgs norra inspektionsområde: »Skolbarnsbespisningen bör stå öppen för alla, som så önska. Om alla barn ej kunna emottagas, böra givetvis de mest behövande först komma ifråga.» Värmlands västra inspektionsområde: »Befolkningskommissiouen har i Statens offentliga utredningar, nr 6/1938, anfört åtskilliga skäl, som tala för att skolmåltiden göres tillgänglig för alla barn. Såvitt jag förstår, är detta emellertid för närvarande icke möjligt och torde icke heller bli det inom överskådlig tid. För sådana skoldistrikt som Arvika och Åmåls stad skulle erfordras väldiga utspisningslokaler, även om barnen vid utspisningen uppdelades på två grupper. Som jag ovan nämnt, sakna flertalet skolor på landsbygden för bespisning lämpliga lokaler. I ett stort antal fall äro för övrigt skolhusen i behov av om- eller nybyggnad, och antalet gymnastiksalar är ganska ringa. Om landsbygdsskolorna således mera allmänt skola kunna försättas i fullt tillfredsställande skick och därjämte komma att förses med bespisningslokaler av sådan storlek, att alla barn kunna utspisas, krävas synnerligt stora belopp. Begränsas bespisningen till att omfatta endast de barn, som anses ha behov därav, blir det i icke så få fall möjligt att införa barnbespisning. Främst med hänsyn till de väldiga kostnader — särskilt för lokaler — som en allmän barnbespisning måste medföra, nödgas jag som min mening uttala, att skolbarnsbespisningen bör reserveras för de barn, som äro i behov därav.) Värmlands mellersta inspektionsområde: »Det kan ifrågasättas om icke skolbarnsbespisningen bör stå öppen för alla som önska deltaga däri. Behovsprövning kan i detta fall vara både vansklig och otillförlitlig, särskilt i större skoldistrikt.» Värmlands östra inspektionsområde: Skolbarnsbespisningen får aldrig anordnas på ett sådant sätt, att den skulle få karaktären av någon slags fattighjälp. Bäst vore då, om alla skolbarn utan åtskillnad finge vara med om bespisningen. Detta låter sig väl knappast göra ur kostnadssynpunkt. I så fall återstår väl ej annat än att låta avståndet från hemmet till skolan vara avgörande. Den s. k. matrasten bör vara minst en timme. De barn, som ha över 2 kilometers skolväg kunna lämpligen icke gå hem under matrasten. För dessa barn — och de äro åtminstone på landsbygden i detta inspektionsområde avsevärt många — bör bespisning vara anordnad. Därjämte böra sådana barn, som ha kortare väg till skolan än 2 kilometer men av någon anledning icke kunna gå hem — det kan bero på lyte, både far och mor på förvärvsarbete etc. — givetvis få deltaga i barnbespisningen.» Närkes inspektionsområde:

»Skolbarnsbespisningen bör stå öppen förfalla.»

Västmanlands västra inspektionsområde: »Skolbarnsbespisningen bör stå öppen för alla barn, som önska komma i åtnjutande därav.» Västmanlands östra inspektionsområde: »Frågan kan knappast besvaras entydigt. I allmänhet torde man få anse, att bespisningen bör begränsas och avse de barn, som ha behov därav. Denna synpunkt på frågan torde bli avgörande i ett skoldistrikt av Västerås stads storlek, där barnantalets mängd torde ställa snart sagt oöverkomliga hinder i vägen att anordna skolbarnsbespisning för alla, som till äventyrs ville deltaga däri. Gäller det återigen mindre skolor, låt oss säga en skola med sammanlagt 35 barn, i vilken 25 ha behov av skolmåltid men 10 icke, kan det ju komma på ett ut att anordna bespisning för de 25 eller för samtliga 35.» Dalarnas södra inspektionsområde: >Ja skolbarnsbespisningen bör stå öppen för alla, som önskar begagna sig därav.»

Ill Dalarnas östra inspektionsområde:

»Öppen för alla.»

Dalarnas norra inspektionsområde: »Skolbarnsbespisningen borde nog stå öppen för alla, som så önska, men helt naturligtvis i annat fall anordnas för barn, som har långa skolvägar.» Gästriklands

inspektionsområde:

Hälsinglands deltaga.»

»Bespisningen bör stå öppen för alla.»

södra inspektionsområde:

»Den bör stå öppen för alla, som önska

Hälsinglands norra inspektionsområde: »Skolbarnsbespisningen bör stå öppen för alla barn, som önska deltaga i densamma. Skulle tillgängligt utrymme eller a n n a n omständighet ej medgiva, att alla barn, som önska deltaga, kunna få göra detta, bör bespisningen i främsta rummet vara tillgänglig för de barn, som ha långa skolvägar, färdas till skolan med hjälp av skolskjutsar eller av a n n a t skäl vistas i skolan hela skoldagen utan möjlighet att på a n n a t sätt erhålla måltid med varm, lagad mat.» Medelpads inspektionsområde: »Den bör stå öppen för alla. Måste begränsning ske till följd av lokalbrist eller andra omständigheter är det klart att den företrädesvis skall reserveras för de mest behövande barnen.» Ångermanlands södra inspektionsområde: »Skolbarnsbespisningen skall stå öppen för alla. Någon behovsprövning bör absolut ej förekomma. Jag går så långt, att jag anser skolbarns bespisningen bör vara obligatorisk. Detta utgör enda garantien för att ett barn får ett fullvärdigt lagat mål mat på dagen under skoltiden. Måltiden i hemmet under den s. k. frukostrasten utgöres i regel av en bulle och möjligen ett glas mjölk. Detta gäller även de s. k. bättre mans barnen. Någon anledning att skilja på fattig och rik föreligger ej. J a g anser alla vara lika behövande i detta fall, och då är det också lika naturligt att bespisningen skall vara avgiftsfri för alla.» Ångermanlands

norra inspektionsområde:

»Öppen för alla, som så önska.»

Jämtlands södra inspektionsområde: »Skolbarnsbespisningen, sådan den i framtiden kan ordnas, bör utan tvekan stå öppen för alla barn, som önska deltaga. Då kostnaderna i huvudsaklig grad komma att uttagas av personer med större inkomster, böra ju deras barn rimligtvis få deltaga i bespisningen. Då bespisningen även avser att vänja barnen vid ur näringssynpunkt lämplig föda, bör den ju stå alla barn till buds. Endast under förutsättning att tillräckliga medel ej kunna ställas till förfogande, bör antalet deltagare begränsas till de mest behövande.» Jämtlands norra inspektionsområde: »Skolbarnsbespisningen bör stå öppen för alla, som så önska.» Västerbottens södra inspektionsområde: »Om det vore möjligt att klart skilja på de två kategorierna behövande och icke direkt behövande, så skulle jag rösta för att bespisning företrädesvis reserverades för de barn, som anses vara i behov av densamma. Men då detta inte är möjligt, så anser jag, att den bör stå öppen för alla, som önska den.» Västerbottens mellersta inspektionsområde: »Den tidigare kungörelsen angående statsbidrag till skolbarnsbespisning blev i viss mån normgivande med sin bestämmelse, a t t samtliga barn vid samma skola skulle erhålla bespisning. Då det gällt barn, som bo så nära skola, att de utan olägenhet hinna hem under måltidsrasten och ej tillhöra hem med svag ekonomi, har det dock ansetts lämpligt att utesluta dessa från bespisning. Med hänsyn till de kännbara kostnaderna för bespisningen anser även undertecknad, att denna inskränkning är försvarlig.»

112 Västerbottens norra inspektionsområde: »Skolbarnsbespisningen bör stå öppen för alla, som så önska.» Norrbottens södra inspektionsområde: »Skolbarnsbespisningen bör stå öppen för alla, som så önska. Prövning efter behovsprincipen synes icke i nämnvärd utsträckning ändra antalet deltagande barn.» Norrbottens mellersta inspektionsområde: »Den bör stå öppen för alla barn.» Norrbottens norra inspektionsområde: »Där möjligheter föreligga bör skolbarnsbespisningen stå öppen för alla, som önska deltaga. Detta önskemål har icke kunnat uppfyllas på alla platser. I tätorterna Kiruna, Gällivare och Malmberget är skolbarnsbespisningen öppen endast för dem, som anses vara i mest trängande behov därav. En allmän bespisning för så stora barnantal — det rör sig på de nämnda orterna om 1 000 å 500 barn — kräva stora anordningar. Den trevnad och den ro, som mycket väl kan infinna sig vid måltidsstunderna i en mindre skola, komma att försvinna, då stora barnantal samtidigt utspisas. Vid större skolor torde det därför, därest icke bespisning av barnen i smärre enheter kan anordnas, vara bäst att reservera måltiderna för barn med lång skolväg eller dåliga näringsförhållanden i hemmet.» Tornedalens inspektionsområde: »Bespisningen bör stå öppen för alla, som så önska, både i stad och på landsbygd.» Av dessa yttranden framgår, att den övervägande delen av landets folkskolinspektörer äro av den uppfattningen, att skolmåltiderna böra stå öppna för alla. Utredningen har för sin del också kommit till den uppfattningen, att skolmåltider med statsbidrag inom folkskolan hädanefter böra stå öppna för alla barn, vars föräldrar önska, att barnen skola få deltaga i dem. Detta betyder icke, att en skola för att erhålla statsbidrag måste ha alla barn med i bespisningen. Deltagande i måltiderna bör vara fullt frivilligt, men barnen och familjerna böra veta, att samhället ställer skolmåltider till förfogande för dem, som så önska. Anordnandet av skolmåltider förutsattes som hittills skola ske på kommunalt initiativ. Det kan emellertid under en tid framåt bli nödvändigt att göra avsteg från denna grundprincip om för alla tillgängliga skolmåltider. Det kan tänkas, att så många barn inom en skola omedelbart önska deltaga i skolmåltiderna, att de tekniska resurserna — främst lokaler — icke räcka till. I ett sådant läge bör skolstyrelsen äga rätt att under viss bestämd tid företrädesvis reservera måltiderna för a) barn med lång skolväg, b) klena eller sjuka barn, c) barn från hem med svag ekonomisk ställning samt d) barn, vilka eljest icke kunna under frukostrasten erhålla en ur näringssynpunkt fullgod maltid i sina hem. En sådan rätt att undantagsvis utestänga vissa skolbarn från skolmåltiderna bör endast vara medgiven under en övergångstid, förslagsvis fem år. Meningen är självfallet, att skolstyrelserna skola stimuleras att under denna tid söka bemästra de tekniska svårigheterna, varefter skolmåltiderna böra öppnas även för de barn, som tidigare icke kunnat mottagas. För de högre skolorna föreligger, såsom framgått av föregående kapitel,

113 ett starkt behov av skolmåltider och befolkningsutredningen anser också, att statsunderstödda skolmåltider, öppna för alla elever, som så önska, böra införas i dessa skolor, så snart förhållandena medge. Det har emellertid från skilda håll invänts, att de praktiska svårigheterna skulle vara särskilt stora, när det gäller anordnandet av skolmåltider för de högre skolornas elever. Många av dessa skolor utgöras av mycket stora skolenheter med ett betydande antal elever och deras lokala resurser för socialpedagogiska anordningar äro ofta ännu blygsammare än de, som äro tillgängliga för folkskolorna. Utredningen är visserligen icke helt övertygad \ om dessa invändningars bärkraft men måste å andra sidan konstatera, att erfarenheterna från en skolmåltidsverksamhet, tillgänglig för ett mera betydande antal av de högre skolornas elever, äro mycket små och av sent datum, medan man beträffande folkskolorna kan bygga på erfarenheter sedan flera decennier. Det kan under sådana förhållanden vara lämpligt, att införandet av skolmåltider öppna för alla elever föregås av en försöksverksamhet, som då närmast bör avse att täcka de behov, som från alla håll erkännas vara särskilt angelägna. Under denna försöksverksamhet torde rätten att deltaga i skolmåltiderna kuuna begränsas till vissa kategorier, men givetvis böra de lokala myndigheterna uppmuntras att i så stor utsträckning som möjligt öppna skolmåltiderna för alla elever, som önska deltaga. Enligt utredningens mening böra i varje fall följande elevkategorier inom de högre skolorna få rätt att deltaga i skolmåltiden: a) elever med lång skolväg, b) klena eller sjuka elever, c) elever, vilka äro helt befriade frän terminsavgift eller ha nedsatt sådan, d) elever, vilka eljest icke kunna under frukostrasten erhålla en ur näringssynpunkt fullgod maltid i sina hem.

8— 1630 43

114 K A P I T E L 8. Fria skolmåltider. Befolkningsutredningen vill vid sitt ställningstagande till frågan, om skolmåltiden skall lämnas avgiftsfritt eller om barn till bemedlade föräldrar skola erlägga särskild avgift, inledningsvis erinra om att principen om kostnadsfria skolmåltider varit inskriven i statsbidragskungörelserna åren 1937 — 42. Först 1942 bestämdes i samband med de förut omtalade ändringarna med avseende å behovsprövningen även en ändring beträffande principen om avgiftsfrihet. Enligt 6 § i kungörelsen av 1942 (SFS nr 262/1942) skall skolmåltid nu »tillhandahållas kostnadsfritt eller mot avgift, som icke får överstiga skoldistriktets självkostnad för måltiden. Avgift må upptagas då målsman för barn, som deltager i bespisningen, befinnes utan svårighet kunna erlägga avgiften.» Av den i kap. 5 givna redogörelsen framgick, att det höstterminen 1943 av de 81 000 folk- och småskolebarn, som då deltogo i skolmåltiderna, var 65 000, d. v. s. 80 96, som erhöllo gratis bespisning, medan 16 000 elever erhöllo skolmåltider mot hel eller nedsatt avgift allt efter för olika distrikt gällande grunder för avgiftens uttagande. Det bör dock observeras, att av dessa 20 % betalande hälften tillhörde Stockholms stad och län. Vidare framgick av undersökningen, att avgifter för barnen mestadels upptogos i kommuner med förhållandevis låg utdebitering per skattekrona. De grunder, efter vilka distrikten uttaga avgifter, äro mycket skiftande. Vid befolkningsutredningens undersökning våren 1944 frågades särskilt, efter vilka grunder avgifter uttoges för barnens skolmåltider. De inkomna svaren framgå av nedanstående sammanställning. Efter skolläkarens bedömande. Familjer med minst nedanstående inkomster per månad ha fått betala: Antal barn under 15 år: 1 2 3 4 5 Inkomst kr: 205 250 295 340 385 Fri bespisning har beviljats efter ansökan från målsman. Ansökningarna granskas av ekonominämnden och barnen uttagas efter målsmans beskattningsbara inkomst, personlig kännedom om familjeförhållandena m. m. Alla, som velat, ha mot avgift beretts tillfälle till bespisning. 40 öre för ett barn och 60 öre för två eller flera barn men i regel ha de föräldrar, som haft mer än två barn i skolan, icke behövt betala något. Hänsyn har tagits dels till inkomsten i hemmet, dels till barnskarans storlek inom varje familj. Beroende på föräldrarnas ekonomiska ställning. Barn från obemedlade hem ha helt befriats från avgift. Övriga ha erlagt full avgift. När målsman haft lägre inkomst än sergeants lön. Föräldrarna obemedlade: gratis. Flera syskon i skolan: halv avgift.

115 Efter föräldrarnas ekonomiska förhållanden. Till självkostnadspris av de icke obemedlade. H ä n s y n har tagits till familjens ekonomi. Folkskolestyrelsen har genom beslut fastställt priset per måltid till 35 öre. Barn till inkallade fäder ha i regel fria måltider. Befrielse från betalning av skolmåltider sker efter behovsprövning. Ekonomiska. . Om båda föräldrarna ha förvärvsarbete och hemmets ekonomiska ställning är god, får lärjungen betala. Föräldrarna uppskatta denna anordning. Folkskolestyrelsen har fastställt avgiften till 35 öre för barn från välsituerade hem. Mindre bemedlade och barnrika ha fått befrielse från avgift. Följande normer ha gällt: 1 barn under 15 år: inkomst över 3 300, för varje ytterligare barn höjes gränsen med 300:—. Målsmans ekonomiska ställning. Efter respektive klasslärares bedömande av målsmans ekonomiska möjligheter. De målsmän, som ansågos utan olägenhet kunna betala och som förklarade sig villiga därtill, fingo betala nämnda avgift, som i vissa fall även nedsattes, t. ex. om en familj hade flera barn. Elever från mindre bemedlade hem samt i några fall även elever från barnrika familjer ha ätit gratis, övriga ha betalat. Intet hem betalar för mer än högst 2 barn, övriga barn från samma familj spisa fritt utan behovsprövning. Fri bespisning för andra föregås av behovsprövning efter ansökan. I regel ha alla, som begärt avgiftsfri bespisning för sina barn, beviljats sådan. Under vårterminens 1943 bespisning .betalades: då 1 barn från samma familj deltog, självkostn. pris, » 2 » » » » t 35 öre, » 3 » » » » , 25 öre, allt räknat per barn och måltid. Familj med 1 barn 40 öre, » » 2 » 60 » » » 3 o. fl. » 75 »

för båda, » alla.

För barn med lång skolväg, vilkas föräldrar ha så god ekonomi, att gratis bespisning ej kan tillstyrkas. Barn, som icke uttagits till bespisning och vars föräldrar icke varit obemedlade, ha erlagt avgift. Om mor varit sjuk, bortrest en tid, haft arbete utom hemmet eller dylikt, har avgift utkrävts, om tillgångar funnits. Alla, som haft råd. Självkostnadspris för dem, som ha råd att betala. Barn från hem med j ä m n och god inkomst erlägga 25 öre, motsvarande ungefär halva självkostnadspriset för matvaror, betjäning och dylikt. Barn, vilka ej erhållit rabattkort å matfett 30 öre Familj med 1 barn i skolan med rabattkort 25 » » » 2 » » » » » 20 » » » 3 » » » » » 15 ». Motsvarande knappt halva självkostnadspriset. Fri bespisning har såsom undantagsfall medgivits för barn från familjer med markerat svag ekonomi. 1. barn med lång skolväg, 2. klena barn, 3. de mindre ha företräde före de större = äldre. Målsmännens ekonomi, skolvägens längd, förhållanden i hemmet. Icke obemedlade barn, som på grund av lång skolväg önska begagna bespisningen, betala sin mat.

116 Fri bespisning enl. följande inkomsttablå: 57 kronor i veckan 1 barn i skolan. 60 » » » 1 » » » 1 mindre. 65 » » » 2 » » » 68 » » » 2 » » » 1 » 70 » » » 2 » » » 2 » 75 » » » 3 » » » 80 » » » 3 » » » 2 » 85 » » » 4 » » » Dessutom ha barn med lång skolväg på grund av att de ej fått plats i närmast liggande skola erhållit bespisning gratis. Då barnet icke kan anses tillhöra ett mindre bemedlat hem men har lång skolväg. Självkostnadspris. Avgift uttages av sådana barn, vilkas föräldrar icke är mindre bemedlade men t. ex. arbetar borta båda hela dagen och därför inte kan ordna med måltid mitt på dagen. Vidare få barn med lång skolväg äta mot avgift i sådana fall, då föräldrarna så önskar. Med hänsyn dels till skolvägens längd, dels till målsmans ekonomiska ställning. Efter behovsprövning ha obemedlade och barn med lång skolväg erhållit skolmåltid gratis. Övriga ha betalat 30 öre. 1. behövande barn, 2. klena barn med lång skolväg. Familjens beskattningsbara inkomst. Antal av familjens barn i skolåldern samt skolvägens längd. Även barnens hälsotillstånd. Medellöshet, långa skolvägar, många syskon, husmoderns sjukdom. Efter prövning från fall till fall. På mycket liberala grunder efter lärares prövning. Efter behovsprincipen. De av Kungl. Skolöverstyrelsen meddelade anvisningarna ha i huvudsak följts i berörda avseende. Lika för alla. Alla barn ha fått betala. Alla barn erlägger avgift. Dels efter våglängden, dels efter behovsprövning. Efter prövning i varje särskilt fall ha barnen befriats från avgiften. Av barn tillhörande angränsande skoldistrikt har avgift uttagits. De icke inom distriktet boende fingo betala. Efter beräknad medelkostnad per portion. Genom lärarna mot utlämnande av kuponger 10 st. per gång att avlämna vid deltagande i utspisningen. Barnen ha betalt grynen till havregrynsgröten. Mjölken ha de själva haft med sig hemifrån, likaså socker och salt. Betalning uttages endast för mjölk till oslofrukost. De barn, som själva medföra mjölk för eget behov, x/2 1, betala ingenting, ej heller de barn, som erhålla gröt eller välling. Avgiften har förut varit 45 öre per dag, men sedan vi beräknat att få statsbidrag, har den sänkts. 30 öre anses skäligt och billigt. Då bespisningen är nystartad, uttogs lägsta avgift. Alla, som så önska, erhålla fri grötfrukost. De, som ej önska mat gratis, få betala 15 öre per bespisningsdag. Lika avgift för alla betalande barn. Vårterminen 1938 och läsåret 1939 var barnbespisning anordnad. Då fick »de som kunde» — alltså frivilligt — cirka 80 % betala matens självkostnadspris (15—20 öre per dag).

117 Alla barn ha kunnat betala utom 2 st., som betalat 20 öre per dag. Under förra året erhölls 50 öre per barn och dag, självkostnadspris. Under innevarande läsår önskar ingen betala. Egen mat medsändes barnen. För gröt och mjölk, välling m. m. 25 öre, för gröt och mjölk, välling m. m. samt smörgåsar med pålägg 58 öre. 35 öre per dag för lagad mat, 20 öre för endast välling, 25 öre för mjölk och smörgås, 10 öre för endast mjölk. . För täckning av kostnaderna. Vaktmästarens fru sköter bespisning som egen rörelse och tar skälig vinst för sitt arbete. Självkostnadspris beräknades, men då ett flertal av de anmälda barnen sedan icke spisade, ställde sig kostnaden högre än 10 öre per barn och dag. Självkostnadspris för matvaror. Någon förhöjning på grund av kristidens prisförhöjning har icke skett. Ungefärliga självkostnadspriset. Självkostnadspris. Avgifterna beräknade efter självkostnadspris. Ungefärligt självkostnadspris. Skoldistriktets ungefärliga självkostnadspris för matvarorna. Skolans självkostnadspris något så när. Dessutom har x/2 1 mjölk ä 10 öre sålts till de barn, som medfört egen matsäck. En kostnad väsentligt understigande självkostnadspriset, som är cirka 67 öre. Självkostnadspriset + lön till två föreståndarinnor. Priset får ej överstiga 25 öre per person och måltid. Därför ha vi ett kommunalt förslagsanslag på 300 kronor för år 1943, liksom för år 1944. Kostnader för råvaror och matlagning, beräknad för samtliga skolor efter den skola, där bespisningen varit billigast. Ungefär halva självkostnadspriset. Självkostnadspris för gröt och mjölk. Anslag 120 kronor från Röda Korset användes till dels fri avgift, dels nedsatt, dels till inköp av grönsaker. Barnet betalade direkt till hotellet. Folkskolestyrelsen betalar 1 krona 10 öre per barn och måltid. För att försöka utröna hur landets skoldistrikt ställde sig till frågan om fria skolmåltider, lät utredningen vid sin undersökning rikta en särskild fråga härom till skolstyrelserna. Frågan gavs medvetet en tillspetsad karaktär för att riktigt få opinionen klarlagd. Utredningen erinrar dock om sin tidigare uttalade reservation angående frågor, som kunna giva anledning till subjektiv tolkning. Frågan lydde: »Bör skolmåltid gratis tillhandahållas alla elever?» Som framgår av texttabell H., ansågo cirka 45 % av skolstyrelserna, att alla elever borde tillhandahållas skolmåltider gratis. 18 % hade ingen bestämd uppfattning, medan 37 % ansågo, att skolmåltiden icke borde tillhandahållas gratis. Det absoluta antalet svar redovisas i tab. 9 i bil. 1 fördelade på län och i tab. 10 fördelade på kommuntyper. I Norrbottens och Västernorrlands län anse (se tab. H) 86 respektive 73 % av distrikten, att alla barn böra erhålla bespisning gratis 1 , medan endast respektive 10 och 16 % ha 1 Opinionen för fria skolmåltider tyckes även på andra håll i Xorrland vara ensartad. Sålunda krävdes i ett nummer av Svenska Läkartidningen (nr 7, 1944), som speciellt behandlade näringsstandarden i Xorrland, från läkarhåll »fria skolfrukostar vid alla skolor och för alla barn».

118 motsatt uppfattning. De län, som uppvisa den mest utpräglade negativa inställningen till frågan, äro Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Örebro län, där de jakande svaren utgöra respektive 34, 36, 37 och 38 %, under det att de nekande uppgå till respektive 49, 43, 44 och 46 % av samtliga svar. Av tab. I framgår, att kommuner av ren landsbygdskaraktär i allmänhet vilja ha gratis bespisning, medan detta icke är fallet med den agglomererade landsbygden och städerna. Tabell H. Procentuell fördelning- länsvis av skolstyrelsernas svar på frågan huruvida alla elever böra tillhandahållas skolmåltider gratis. Bör skolmåltider gratis tillhandahållas alla elever? Län

Ja

Nej

Ingen bestämd uppfattnin

Stockholms stad Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

46 48 47 53 33 55 48 48 (51 37 36' 5337' 34' 3658384340557345(50-

38-5 34'i 32-6 31-8 49-2 41o 39-1 176 (36-r.) 41-7 42-8 33-3 43-6 37-7 37-o 8.11 46-o 37-7 41-8 27-6 16-4 37-5 (47-0) (10-3)

15-4 17-ti 19-6 15-6 17-2 3-6 12-7 34i (12-2) 20'8 20-8 13-a 19-1 27-9 26-4 10-o 15-9 18-8 18-2 17-2 10-4 17-2 (2-9) (3-4)

Hela riket

36-8

18ö

Summa

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

119 Tabell I. Procentuell fördelning inom olika kommuntyper av skolstyrelsernas svar på frågan huruvida alla elever böra tillhandahållas skolmåltider gratis. Bör skolmåltider gratis tillhandahållas alla elever? Kommuntyp1

A B . C . D E F G H

Ja

Nej

Ingen bestämd uppfattning

Summa

44-6 46-9 49-6 35-7 17-9 (23-7)

32-5 35-8 34-6 48-4 70-1 (65-8)

22-9 17-2 15-8 15-9 11-9 (10-5)

100 100 100 100 100 100

(43-3)

(50-o)

(6-7)

38-8

100 I t a b . J och K l ä m n a s en s a m m a n s t ä l l n i n g av de d i s t r i k t , i vilka b e s p i s a d e b a r n erhöllo sin s k o l m å l t i d g r a t i s h ö s t t e r m i n e n 1943.

Tabell J. Skoldistrikt med bespisning HT 1943 i vilka alla bespisade elever erhållit gratisbespisning, fördelade länsvis. Län

Stockholms Östergötlands Kalmar

Malmöhus Göteborgs och Bohus Alvsborgs Örebro

Norrbottens Summa 1

Antal distrikt

Antal bespisado barn

5 1 4 10 6 1 4 3 2 3 4 1 9 4 2 12 2 2 7 4 21 8 9 20

805 35 190 1340 1991 85 525 337 307 98 849 103 1404 130 206 1411 216 59 1048 365 9184 783 690 16 789

38 950

Kommuntypsbeteckningarna förklaras i tab. 4 i bil. 1.

alla

120 Tabell K. Skoldistrikt med bespisning HT 1943 i vilka alla bespisade elever erhållit gratisbespisning, fördelade kommiintypsvis. K o ni m II n t y p

Antal distrikt

Antal bespisade barn

A B C D E F G H Blandad kommuntyp . . .

25 29 42 18 15 9 1 2 3

4 254 9 743 10 893 7 578 2 329 1833 750 1 373 197

38 950

Summa

Något mer än hälften av de 270 skoldistrikt, vilka ordnade skolmåltider höstterminen 1943, ställde sålunda dessa gratis till förfogande för alla barn, som deltogo. För den händelse skolstyrelserna ansågo, att gratisbespisning icke borde införas för alla elever, skulle de motivera detta sitt ståndpunktstagande genom att ange de elevkategorier, som borde erhålla skolmåltid kostnadsfritt. De flesta ansågo, att endast sådana barn, som kommo från mindre bemedlade hem eller som hade lång väg till skolan, borde komma i fråga för gratisbespisning. Klena och undernärda barn rekommenderades också för gratisbespisning. En del ansågo, att avgiftsfri bespisning borde tillkomma barn från hem, som erhålla rabattkort eller där föräldrarna äro omhändertagna av fattigvården. I befolkningsutredningens cirkulärskrivelse till landets folkskolinspektöror i september 1944 riktades till dem även frågan: »Skall skolmåltider tillhandahållas alla barn avgiftsfritt eller endast vissa?» Av .landets 52 inspektörer uttalade sig 36 för principen om avgiftsfria skolmåltider för alla, medan 16 ansågo, att avgiftsfria måltider borde stå endast vissa behövande barn till förfogande. Utredningen återger nedan inspektörernas yttranden i denna fråga: Folkskol i nspektö) -en i: Stockholmstraktens inspektionsområde: »Många skäl tala för att bespisningen bör göras avgiftsfri för alla skolans lärjungar. Detta förutsätter dock enligt min mening, att samtliga barn deltaga i bespisningen. Där endast en del av lärjungarna deltaga i bespisningen, bör densamma vara avgiftsfri endast för obemedlade barn. Där avgiftsfri bespisning för alla införes, synes barn, som intager frukost i hemmet böra erhålla ersättning härför, så att inte lockelse föreligger att endast av småsnäla skäl avstå från måltiden i hemmet och allt vad den medför av kontakt med familjen, avkoppling m. m. Den ekonomiska lättnad, avgiftsfri skolbarnsbespisning lämnar familjen, bör icke övervärderas. För en familj med medelgod inkomst och få barn torde kostnaden för denna måltid spela relativt liten roll jämfört med övriga utgifter

121 för barnet. Betydelsen av skolbarnsbespisningen synes i främsta r u m m e t böra ses u r den synpunkten, att de barn, som av olika anledningar inte k u n n a på a n n a t sätt få lagad mat under skoltiden, beredes sådan möjlighet genom skolans försorg.» Roslagens inspektionsområde: »Om skolmåltider allmänt införas, böra de tillhandahållas alla barn avgiftsfritt. Så länge de ej allmänt införts, böra de avgiftsfritt tillhandahållas endast barn, vilkas föräldrar få anses mindre bemedlade.» Upptands inspektionsområde: »Alla. Motivering: Ur skattesynpunkt synes det mig riktigt, att alla får skolfrukosten avgiftsfritt. Det blir också därigenom en mindre komplicerad apparat, och slutligen, vilket är det viktigaste, det är i många fall mycket svårt att k u n n a avgöra, vilka som verkligen behövde h a frukosten gratis och vilka icke. De blygsamma finge sitta emellan.» Södermanlands

östra inspektionsområde:

»Endast vissa.»

Södermanlands

västra inspektionsområde:

»Avgiftsfritt endast för behövande.»

Östergötlands östra inspektionsområde: »Skolmåltider barn avgiftsfritt, ej blott de mindre bemedlades.»

böra tillhandahållas

alla

Östergötlands västra inspektionsområde: »Måltiden bör tillhandahållas alla barn avgiftsfritt. En avgift, hur låg den än är, kommer att avskräcka föräldrarna, särskilt om måltiden genpm sin sammansättning avviker från det A^anliga och därför ej tilltalar barnen på samma sätt som den mat, de äro vana vid i hemmen.» Nordsmålands östra inspektionsområde: »I fråga om avgifterna för skolmåltiderna synes det mig principiellt och praktiskt riktigast a t t inga avgifter av något slag upptagas. Föreliggande utredningsmaterial visar dock, att enligt hittills tillämpad praxis avgifterna spelat en ej obetydlig roll, liksom att den allm ä n n a inställningen inom kommunerna till avgifter av dem, som ha råd att betala, är mycket delad. En allmän och för alla skolbarn fri skolbarnsbespisning är kanske den dyrbaraste av alla våra socialpedagogiska inrättningar vid folkskolorna. Ett förbud mot avgifter skulle därför kanske verka till hinders för skolbarnsbespisningens allmänna införande och således motverka statsmakternas intentioner i detta avseende. Även om avgifter tillåtas, torde utvecklingen r ä t t snart medföra deras avskaffande. Utvecklingen i fråga om fri skolmateriel till alla skolbarn torde i detta avseende kunna anses som förebildlig. Ju rikligare statsbidraget tillmätes, desto fortare torde utvecklingen mot fri måltid för alla gå.» Nordsmålands mellersta inspektionsområde: »Skolmåltider synas mig böra tillhandahållas avgiftsfritt i första hand för barn från obemedlade hem men därjämte även för sådana barn, som ej under frukostrasten hinna intaga lagad måltid i hemmet utan måste stanna i skolan och där förtära m e d h a v d matsäck. Starka skäl synas mig tala för att samtliga barn, som önska erhålla skolmåltid, också få den avgiftsfritt.» Nordsmålands västra inspektionsområde: i punkt 2 n ä m n d a barn avgiftsfritt.»

»Skolmåltider bör tillhandahållas alla

Sydsmålands västra inspektionsområde: »Bäst vore det, att alla barn, som ville deltaga i bespisningen, erhölle skolmåltiderna avgiftsfritt. Om ej detta önskemål kan förverkligas, då böra dock barn från fattiga hem och barn, som hava långa skolvägar, befrias från avgifter. — Många målsmän anse, att barn, som bo i närheten av skolan, ej böra erhålla fria skolmåltider. Nämnda måltider skulle således förbehållas barn, som hava ansträngande och krävande skolvägar att tillryggalägga, samt alla barn från fattiga hem. Man vill göra gäl-

122 lande, att de målsmän, som bo i utkanterna inom ett skoldistrikt, ej böra påläggas skatter, som skola användas för att ytterligare gynna sådana barn och målsmän, som bo i skolornas närhet.» Sydsmålands mellersta inspektionsområde: barn avgiftsfritt.»

»Skolmåltider böra tillhandahållas alla

Sydsmålands östra inspektionsområde: »Någon uppdelning i betalande och ickebetalande bör ej ske, utan alla barnen böra få skolmåltiden gratis.» Gotlands inspektionsområde:

»Alla barn

Blekinge inspektionsområde:

»Bör vara kostnadsfri för alla.»

Nordskånes östra inspektionsområde: barn kostnadsfritt.» Nordskånes giftsfritt.»

västra inspektionsområde:

avgiftsfritt.»

»Skolmåltiderna

böra tillhandahållas alla

»Skolmåltiderna böra tillhandahållas av-

Sydskånes östra inspektionsområde: »Bäst vore, att dryck eller måltid, vilket som serveras, avgiftsfritt tillhandahölles samtliga barn, som deltaga i bespisningen.» Sydskånes västra inspektionsområde: »Skolmåltiderna böra tillhandahållas alla barn avgiftsfritt, ty behovsprövningen är alltid vansklig, och vidare skulle det ju bli ett slags dubbelbeskattning.» Hallands södra inspektionsområde: »Beträffande den tredje frågan anser jag, att alla barn böra avgiftsfritt erhålla skolmåltiderna. Alla målsmän få ju vara med om att betala kostnaderna för barnbespisningen, och alla barn böra därför ha fri tillgång till den. När skolan ger sig in på att bedöma, vilka barn som äro behövande och vilka icke, sker väl undantagslöst misstag, varigenom både barn och föräldrar lida orätt. Samhället har ju också gått in för att ge alla barn lika undervisning oberoende av förmögenhetsställning, och skolbarnsbespisningen är väl närmast att anse som en utbyggnad av principen om fri undervisning åt alla.» Hallands norra inspektionsområde: »I detta sammanhang vill jag hänvisa till departementschefens anförande till statsrådsprotokollet vid anmälan om uppdrag åt s. k. skolmaterielsakkunniga (Statens offentliga utredningar 1939: 17 s. 6). 'Denna princip, att fri undervisningsmateriel skall lämnas samtliga barn inom folkskolan, enär obligatorisk undervisning måste anses förutsätta, att skolmaterielen kostnadsfritt ställes till barnens förfogande, ger jag helt min anslutning. Folkskolans barn böra under, så långt sig göra låter, samma yttre villkor utbildas för att kunna fullgöra sin insats i samhället efter vars och ens fallenhet och förmåga; åt dem alla bör, så vitt det är genomförbart, beredas samma möjligheter att i n h ä m t a denna grundläggande utbildning. Fri skolmateriel bör därför enligt min uppfattning icke utgöra någon särskild förmån, som under vissa förhållanden beviljas barnen, eller såsom nu är fallet, äga karaktären av ett slags individuellt ekonomiskt understöd.' Av samma skäl synas skolmåltider böra tillhandahållas barnen utan kostnad för barnen själva.» Göteborgstraktens inspektionsområde: »Avgifsfritt lade hem och till självkostnadspris åt övriga.»

till alla barn från

obemed-

Bohusläns inspektionsområde: »Skolmåltiderna böra vara avgiftsfria för alla lärjungar, som måste intaga sitt frukostmål i skolan.» Dalslands inspektionsområde: »Nu gällande bestämmelser (6 § av kungl. kungörelsen den 8 maj 1942, nr 262) synas mig väl avvägda, och jag anser ej

123 att någon ändring av bestämmelserna angående uttagande av ersättning i vissa fall för skolmåltid är påkallad.» Alvsborgs norra inspektionsområde: »Skolmåltider tillhandahållas avgiftsfritt åt barn, som därav äro i behov och vilkas målsmän på grund av ekonomiska eller andra omständigheter icke kunna bidraga till kostnaderna för dessa måltider.» . Alvsborgs alla barn.»

södra inspektionsområde:

»Skolmåltiderna

böra

vara

avgiftsfria för

Skaraborgs norra inspektionsområde: »Skolmåltid bör vara avgiftsfri för obemedlade och svagt bemedlade lärjungar men ej för barn från välbärgade hem. Avgiften för de senare skall dock sättas lågt och under inga förhållanden överstiga självkostnadspriset.» Skaraborgs södra inspektionsområde: »Skolmåltider böra avgiftsfritt tillhandahållas endast de barn, som därav prövas vara i behov på grund av hemmets ekonomiska förhållanden eller liknande omständigheter.» Värmlands västra inspektionsområde: »Att folkundervisningen skall vara kostnadsfri, är en grundsats, som alltid iakttagits. Att skolmaterielen också skall vara kostnadsfri synes vara lika väl motiverat, men denna princip har ännu icke genomförts. Då det gäller skolmåltiden, har befolkningskommissionen i ovannämnda utredning framfört starka skäl för att även denna bör vara kostnadsfri. Jag ställer mig emellertid mycket tveksam till denna fråga. Även om barnen icke bevista skola, måste ju föräldrarna vidkännas kostnader för barnens måltider. Att föräldrar och målsmän i god ekonomisk ställning får erlägga en avgift, som motsvarar skoldistriktets självkostnad för måltiden synes mig icke vara orimligt. Givetvis är det förenat med vissa svårigheter att uttaga de barn, som skola erhålla skolmåltiden gratis, och någon kostnad för bokföring m. m. torde jämväl uppstå. Men dessa svårigheter synas icke vara oöverkomliga, och en uppdelning av barnen i betalande och icke-betalande bör därför genomföras. Den sammanlagda kostnaden för det allmänna blir genom en sådan uppdelning lägre, och en utbyggnad av verksamheten torde därför lättare kunna komma till stånd. Enligt min uppfattning böra skolmåltiderna således tillhandahållas avgiftsfritt endast åt vissa barn, d. v. s. barn som av vederbörande skolstyrelse av olika skäl befinnas böra erhålla fria måltider.» Värmlands mellersta inspektionsområde: »Det synes lämpligt att skolmåltiderna tillhandahållas de däri deltagande barnen avgiftsfritt. Vad i föregående svar sagts om behovsprövningens vansklighet gäller även här. Skillnaden mellan behövande och icke behövande bör icke skäligen upprätthållas här.» Värmlands östra inspektionsområde: »Givetvis kan det tänkas, a t t vissa barn, som ha särskilt goda hem, skulle lämna någon ersättning för bespisningen. Men med hänsyn till att man bör hålla på, att barnbespisningen icke skall få karaktär av fattighjälp, anser jag, att någon särskild avgift icke bör tagas av barnen för skolmåltiden. Alla barn böra vara likställda i detta fall. Det måste räknas vara en god demokratisk princip.» Närkes inspektionsområde: »Endast vissa barn böra tillhandahållas tider avgiftsfritt. Hemmens ekonomi bör härvid vara avgörande.» Västmanlands västra inspektionsområde: barn avgiftsfritt.»

skolmål-

»Skolmåltider böra tillhandahållas alla

Västmanlands östra inspektionsområde: »De verkligt behövande böra erhålla skolmåltid kostnadsfritt, övriga böra erlägga en liten avgift. Där skolbarnsbespisningen inom härvarande inspektionsområde förekommer, har det visat sig,

124 synes det, som om skolmåltiden betraktas som en förmån, varför invändningen, att klassificeringen »behövande» och »icke behövande» skulle skapa sociala vådor, icke synes ha något fog för sig. Skolmåltiden torde vara eftertraktad av vida flera än dem, som framför allt äro i behov av densamma.» Dalarnas södra inspektionsområde: »Skolmåltiderna bör tillhandahållas barnen avgiftsfritt efter behovsprövning — detta av ekonomiska skäl. Jag fruktar nämligen, att fria skolfrukostar till alla Sveriges skolbarn skulle medföra så avskräckande kostnader för det allmänna, att det skulle dröja många år ännu, innan rationella åtgärder bleve vidtagna.» Dalarnas östra inspektionsområde:

»Avgiftsfritt för alla barn.»

Dalarnas norra inspektionsområde:

»Skolbarnsbespisningen bör vara

Gästriklands fritt. »

inspektionsområde:

avgiftsfri.»

»Alla barnen böra tillhandahållas mat avgifts-

Hälsinglands södra inspektionsområde: tagande barn.»

»Bör vara

avgiftsfri

för

samtliga del-

Hälsinglands norra inspektionsområde: »Skolmåltiden bör i största möjliga utsträckning tillhandahållas alla barn. Om behovsprövning skall förekomma, bör denna icke ske med hänsyn främst till barnets eller målsmans ekonomi utan i första hand till barnets behov av måltid med hänsyn till omfånget av den tid av dagen, barnet vistas borta från hemmet för deltagande i skolarbetet. Skulle från barn eller dess målsman önskan framkomma att oaktat mindre behov av måltid i skolan ändock få deltaga i bespisningen vid skolan, bör tillstånd därtill lämnas mot avgift, som ej får överstiga självkostnadspriset. Vid inrättande av allmän skolbarnsbespisning torde nämligen till en början en del svårigheter uppstå särskilt med hänsyn till lokaler och biträden för matlagningen.» Medelpads inspektionsområde:

»Alla barn böra erhålla måltiden

avgiftsfritt.»

Ångermanlands södra inspektionsområde: »Någon anledning att skilja på fattig och rik föreligger ej. Jag anser' alla vara lika behövande i detta fall, och då är det också lika naturligt att bespisningen skall vara avgiftsfri för alla.» Ångermanlands norra inspektionsområde: barn avgiftsfritt.»

»Skolmåltider skall tillhandahållas alla

Jämtlands södra inspektionsområde: »Skolmåltiderna böra enligt min meningvara avgiftsfria för samtliga barn. Det synes mig även uttryckligen böra fastställas, att de lärare, som under måltidsrasten ha att övervaka barnbespisningen, äga rätt att kostnadsfritt deltaga i densamma. En liknande princip gäller ju för skolkökslärarinnor.» Jämtlands norra inspektionsområde: »Skolmåltiderna böra tillhandahållas alla barn avgiftsfritt. (Icke heller frivilliga avgifter böra upptagas.)» Västerbottens södra inspektionsområde: »Även i fråga om kostnadsfria skolmåltider eller ej har det sina svårigheter att dela upp målsmännen i betalande och icke betalande. Det finns dock målsmän, som icke vilja veta av kostnadsfri måltid för vederbörande barn. I allmänhet anse nog de lokala myndigheterna, att målsmän, som ha råd att betala, också böra betala. Detta för att nedbringa de allmänna kostnaderna. Därför anordnas också bespisningen, i de fall att sådan förekommer, såsom regel för endast mycket behövande barn. Ett mera klart u n d a n t a g visar Åsele i vad gäller bespisningen vid åtminstone Överrissjö skola, där skolskjutsar förekommer i stor utsträckning. Där bespisas alla

125 Jam, även byns med kort skolväg. Anordningen är utmärkt. Kommunen är ekonomiskt stark, och då går det bra. Även vid kyrkbyns skola har bespisning varit anordnad för alla matsäcksbarn. Lokalutrymmet lägger hinder i vägen för bespisning av alla. Andra ekonomiskt bärkraftiga kommuner finnas inom inspektionsområdet, där barnbespisning emellertid inte alls förekommer. Det beror mycket på överlärarens inställning och intresse till frågan, plus initiativförmåga och -kraft. För min personliga del anser jag, att de målsmän, som så kunna, böra eller skola betala måltiderna. Men jag är medveten om att det är svårt att skilja de två kategorierna åt.» Västerbottens mellersta inspektionsområde: »De ekonomiska förhållandena inom området äro i allmänhet sådana, att det som regel ter sig mindre lämpligt a t t u t k r ä v a kontant ersättning för vissa barn än att låta dem intaga sin måltid i hemmet, då detta ligger i skolans närhet. I de fall, då välbärgade föräldrar i skolans närhet så önska, böra dock deras barn mottagas för bespisning för en ersättning, som motsvarar distriktets självkostnad per barn, övriga kostnadsfritt.» Västerbottens norra inspektionsområde: »Skolmåltiderna böra tillhandahållas alla barn avgiftsfritt.» Norrbottens södra inspektionsområde: »Skolmåltiderna böra vara avgiftsfria, då endast ett ringa fåtal målsmän ha en sådan ekonomisk ställning, att avgift för barnens deltagande i bespisningen kan uttagas.» Norrbottens mellersta inspektionsområde:

»Avgiftsfritt för alla.»

Norrbottens norra inspektionsområde: »Upptagandet av avgifter, enhetliga eller graderade, torde bereda vissa svårigheter av praktisk art, bland a n n a t avvägandet av behovet av fri bespisning eller bespisning mot hel eller nedsatt avgift. Dessa svårigheter kunna dock övervinnas. Tyngre synes mig den omständigheten väga, att man genom en sådan behovsprövning uppdelar barnen efter föräldrarnas förmögenhetsvillkor. Barn äro både känsliga och grymma i det stycket. Det är väl också sannolikt, att den nnderstödstagaranda, som spåras på sina håll, främjas av sådana icke alltid lyckade prövningar av svårbedömda behov.» Tornedalens giftsfritt.»

inspektionsområde:

»Måltiderna

böra tillhandahållas alla barn av-

D e i d e t t a k a p i t e l refererade u n d e r s ö k n i n g a r n a ge s å l u n d a vid h a n d e n , a t t d e t såväl b l a n d s k o l s t y r e l s e r som f o l k s k o l i n s p e k t ö r e r föreligger en vids t r ä c k t o p i n i o n för a t t s k o l m å l t i d e r n a skola vara avgiftsfria. V i d b e f o l k n i n g s u t r e d n i n g e n s s t ä l l n i n g s t a g a n d e till d e n n a viktiga p r i n c i p fråga är d e t n a t u r l i g t , att den erfarenhet, som ligger s a m l a d s ä r s k i l t h o s folks k o l i n s p e k t ö r e r och cle distrikt, som r e d a n i s t ö r r e u t s t r ä c k n i n g infört skolmåltider, gjort s t a r k t intryck p å u t r e d n i n g e n . V i d u t r e d n i n g e n s prövningav d e n n a fråga h a d o c k i n v ä n d n i n g a r framförts m o t p r i n c i p e n , a t t skolmålt i d e r n a skulle v a r a avgiftsfria för alla. E n av d e s s a är av p r i n c i p i e l l art. M a n säger s å l u n d a , a t t b a r n e n s försörjning h e l t b ö r åvila familjen och a t t samhälleliga i n g r i p a n d e n , t. ex. i form av skolmåltider, k o m m a a t t a v t r u b b a k ä n s l a n av e k o n o m i s k t ansvar. K o s t n a d e r n a p e r s e r v e r a d s k o l m å l t i d s ä g a s v a r a så låga, a t t d e t icke i n n e b ä r n å g o n s v å r i g h e t för d e t ö v e r v ä g a n d e antalet familjer a t t erlägga avgifterna för m å l t i d e n . M a n h a r även gjort gäll a n d e , a t t i n f ö r a n d e t av s k o l m å l t i d e r i s t ö r r e skala icke är av s å d a n ange-

126 lägenhetsgrad, att det skulle kunna motivera utgifter av den storleksordning, det här skulle bli fråga om. De anförda skälen skulle motivera, att skolmåltiderna visserligen skulle vara öppna för alla, men att de skulle vara avgiftsfria endast för obemedlade barn. För varje barn borde sålunda ske en ekonomisk prövning. Faran för att en ur skolsocial synpunkt olämplig klassificering av barnen skulle ske genom att några barn åtnjöte fri bespisning och övriga vore betalande, skulle kunna elimineras därigenom, att betalningen erlades på sådant sätt, att barnen vore ovetande om vilka som vore betalande och vilka som erhölle fria måltider. Emot dessa invändningar kan anföras, att ur familjeekonomisk synpunkt de fria skolmåltiderna äro ett led i samhällets strävan att utjämna barnkostnaderna. I den mån man erkänner den principen, att samhället bör från familjen avlyfta en del av de kostnader, som förekomsten av barn för med sig och att detta bör gälla oavsett familjens inkomstnivå, torde icke någon vägande invändning kunna riktas mot att skolmåltiderna bli avgiftsfria för alla barn. Om det med skäl kunde hävdas, att den fria skolmåltiden skulle avtrubba känslan för det ekonomiska ansvaret för barnen, skulle samma kritik träffa även andra stödformer för barnfamiljerna, framför allt alla förslag om barnbidrag. Som ett kraftigt motiv för anordnandet av skolmåltider har tidigare framhållits de svårigheter, som möta i många hem, att ge barnen ett tillfredsställande frukostmål. Skolmåltiderna måste därför få väsentlig betydelse genom att underlätta husmödrarnas arbete och komma icke blott skolbarnen utan även småbarnen, där sådana finnas, tillgodo. Mot fria skolmåltider kan sålunda icke resas den invändningen, att de trots de därmed förbundna kostnaderna blott skulle komma vissa ålderskategorier och kanske icke de mest behövande tillgodo. Den fria skolmåltiden utgör i själva verket en samhällets åtgärd till förmån för de allra flesta av våra barn, framför allt då de ekonomiskt svagast ställda och de barnrika familjernas. För dessas skull anser utredningen det befogat, att samhället påtager sig de ökade kostnader, som den fria skolmåltiden kommer att innebära. Ett införande av ett åttonde skolår samt en eventuell ytterligare utsträckning av den obligatoriska skoltiden kommer vidare att för de enskilda familjerna — särskilt på landsbygden med dess behov av arbetskraft — te sig bekymmersamt, om detta skulle innebära ökade kostnader för skolbarnen i skilda avseenden. Det synes utredningen som om fria skolmåltider härvidlag skulle utgöra ett icke obetydligt stöd för familjerna. Om måltiderna avgifts beläggas för vissa kategorier barn, föreligger risk för att föräldrarna icke låta dem deltaga i skolmåltiden. Det torde vara så, att man ofta icke räknar med kostnaden för matsäcken men däremot skulle fästa stor vikt vid de utgifter, som skolmåltiden kunde komma att medföra. Även om avgiften sattes till självkostnadspris, komme den dock ofta att kännas som en betungande utgift. För en familj med 3 barn, vilka deltoge i 200 skolmåltider, skulle kostnaden vid ett pris av cirka 50 öre per måltid uppgå till 300 kronor per läsår.

127 De erfarenheter, som gjorts beträffande avgifter för skolmåltiderna, äro icke helt entydiga. Sålunda har man på vissa håll — det gäller särskilt storstäderna — ansett sig ha enbart goda erfarenheter av olika system för att uttaga avgifter, medan man på andra betraktat en avgiftsbeläggning av vissa barnkategorier som en för skolan främmande och ur social synpunkt förkastlig åtgärd. Som tidigare framhållits, har befolkningsutredningen i denna fråga tagit särskilt intryck av den erfarenhet, som ligger samlad hos landets folkskolinspektörer och de distrikt, som haft en mera omfattande skolbarnsbespisning. Utredningen har också blivit övertygad om att upptagandet av avgifter av vissa barnkategorier icke är en tillfredsställande lösning. En avgiftsprövning innebär alltid stora svårigheter. Där en sådan för närvarande är införd, fungera skolstyrelserna som socialnämnder med uppgift att uppdela barnen i betalande och icke betalande. En sådan uppdelning medför lätt orättvisor och i varje fall svårlösbara principproblem, något som avspeglas i den rika variation av prövningsgrunder, som förekommer. Att skolstyrelserna på sina håll upptaga avgifter beror till övervägande delen icke på att de betrakta skolmåltiderna endast som en understödsåtgärd utan på att statsbidraget är så ringa, att de för att I kunna ekonomiskt trygga genomförandet av skolmåltiderna äro tvungna att ! lita även till barnens avgifter. Att uttaga avgifter av en del barn, vilkas i föräldrar antagas bättre »ha råd därtill», kan vidare — även om betalningen | sker utan barnens vetskap — befaras medföra risk för att i skolans värld : införes en social och ekonomisk klassuppdelning av barnen, vilket på allt ! sätt måste undvikas. Införandet av fria skolmåltider öppna för alla torde medföra en avsevärd ; ökning av antalet deltagande barn. Om detta skulle inträffa och på vissa håll sålunda relativt få barn därefter komme att intaga sina frukostmåltider i hemmen, kunde fara uppstå, att frukostrasten skulle beskäras ytterligare. Utredningen understryker emellertid längre fram med skärpa nödvändigheten av en tillräckligt lång frukostrast. Efter dessa överväganden har befolkningsutredningen kommit till den ståndpunkten, att skolmåltiderna i princip böra vara fria för de barn, som önska deltaga i dem. Härigenom skulle en betydande social välfärdsanordning tryggas åt landets barnfamiljer och samhället medverka till en omfördelning av barnkostnaderna samt en utjämning av standardskillnaden mellan barnrika och barnfattiga — i överensstämmelse med befolkningspolitikens huvudlinje. Befolkningsutredningen anser, att kommunerna böra stimuleras att snarast möjligt anordna fria skolmåltider öppna för alla. Såsom närmare framgår av kap. 16, föreslår utredningen ett nytt statsbidragssystem med ett statligt normalbidrag på 80 % graderat efter kommunernas skatteunderlag. Om detta förslag realiseras, kommer varje kommun, som anordnar skolmåltider, att få rätt till statsbidrag. Som villkor för att statsbidrag skall utgå bör uppställas, att skolmåltiderna såväl inom folkskolan som de högre skolorna skola vara fria för de deltagande barnen.

128 K A P I T E L 9. Lokaler för skolmåltiderna. Med hänsyn till att det i den allmänna diskussionen ofta gjorts gällande, att bristen på ändamålsenliga lokaler ställer oöverstigliga hinder i vägen för en utbyggnad av skolniåltidsverksamheten, har befolkningsutredningen sökt i görligaste mån kartlägga lokalbeståndet och dess brister. Med ledning härav har utredningen sedan ansett sig kunna angiva några möjliga utvägar till en lösning av lokalproblemet. 1. Folkskolan. I utredningens undersökning våren 1944 efterfrågades särskilt hur många skolor inom skoldistrikten, som förfogade över bespisningslokaler (mer eller mindre ändamålsenliga). Svaren äro kanske icke alltid fullständiga, men giva,dock en ganska god bild av läget. I tab. 11 och 12 i bil. 1 redovisas antalet skolor med bespisningslokaler fördelade efter län och kommuntyp. Av de 1 739 skolorna i de distrikt, där bespisning var anordnad, är det endast 411, som uppgivits ha bespisningslokaler med kök för fullständig matlagning medan 327 endast hade anordningar för uppvärmning av mjölk och dylikt. Detta motsvarar respektive 24 och 19 96. (Se även nedanstående sammanställning.) Skolor med bespisningslokal Kommuntyp

med kök för endast med fullständig uppvärmningsmatlagning möjlighet

A B C D E F G H Blandad kommuntyp. . . .

14-o 10-5 18-i 31-6 40-o 33-6 (68-8) 62 9

17-i 16-i 14c 193 18-8 24-s (47-9) 27-3

Samtliga

18-8

i allt

31-1 26-G

32-7 50-9

58-s 58-4 90-2 424

Dessa procenttal äro endast ungefärliga; det har nämligen visat sig, att även bespisningslokaler i skolor utan bespisning kommit med. Det är dock tydligt, att mer än hälften av de skolor, som haft bespisning, fått tillgripa utrymmen avsedda att tjäna andra funktioner i skolorna, såsom klassrum, kapprum, korridorer och dylikt.

129 De två nordligaste länen äro förhållandevis sämst utrustade med bespisningslokaler av något slag. Samtidigt äro å andra sidan de fullt utrustade bespisningslokalerna minst vanliga i de län, som ha den minsta bespisningsfrekvensen, d. v. s. de tättbebyggda mellan- och sydsvenska länen. Tablån å s. 128 redovisar för olika kommuntyper antalet skolor med bespisningslokaler i procent av antalet skolor med bespisning. Det är utan vidare tydligt, att landsbygdens skolor förfoga över bespisningslokaler i mindre utsträckning än städernas och tätorternas skolor, icke blott kvantitativt utan även kvalitativt. Det blev under utredningsarbetets gång klart, att det var önskvärt att söka erhålla närmare kännedom om lokalförhållandena i skolor tillhörande distrikt, vilka redan anordnat skolbarnsbespisning. Detta kan nämligen icke tillfredsställande utläsas av svaren i det första frågeformuläret. Utredningen utsände därför till vederbörande skoldistrikt ett kompletterande frågeformulär, vari efterfrågades förhållandena icke clistriktsvis utan vid varje skola för sig. Med detta formulär avsågs i första hand att söka utröna, i vilken utsträckning lokalförhållandena utgjorde ett hinder för ordnandet av allmän skolbarnsbespisning i dessa skolor. I formuläret skulle först angivas, om vederbörande skola hade fullständig bespisning, d. v. s. om bespisningen omfattade lagad mat, kött- eller fiskrätter, soppor m. m. E n b a r t mjölk, choklad, välling eller gröt skulle icke räknas som fullständig bespisning. Härefter efterfrågades möjligheterna att disponera tillräckliga bespisningslokaler, med eller utan kök, inom eller utom •skolan, om »fullständig bespisning genomfördes för samtliga barn och statsbidrag meddelades även för lokaler». De inkomna svaren, berörande 2 019 skolor, ha sammanställts i tab. L. Av de 836 skolor, som redan ha fullständig bespisning enligt den ovan angivna definitionen, har, om statsbidrag meddelades även för lokaler och bespisningen omfattade alla elever, flertalet eller 641 ansetts kunna disponera kök för tillredning av skolmåltider. Inga större svårigheter synas föreligga att i sistnämnda skolor anskaffa även särskild bespisningslokal; för icke mindre än 87 % av dem har angivits, att så kan ske. De 195 skolor, som icke uppgivits kunna disponera kök, ha icke heller någon nämnvärd möjlighet att anskaffa särskilda bespisningslokaler. . Bland de 1 183 skolor, som icke hade ordnat fullständig bespisning eller vid vilka bespisning icke alls förekom, äro förhållandena delvis motsatta, i det att bland dessa skolor 63 % icke kunna anskaffa kök och som regel icke heller bespisningslokaler. De skolor, vilka kunna disponera kök, ha i allmänhet även uppgivits kunna ha tillgång till särskilda bespisningslokaler. Då det här är fråga om skoldistrikt, som redan besitta erfarenheter av skolbarnsbespisning i någon form och sålunda äro positivt inställda till en sådan verksamhet, är det sannolikt, att de här anförda siffrorna äro godtagbara. Tab. 13 i bil. 1 redovisar förekomsten av bespisningslokaler (härmed avses •enligt frågeformuläret icke lokaler för skolköksundervisning) i distrikt, vilka 9—1630 45

130 icke redovisat skolbarnsbespisning. Av 2 083 distrikt med 6 984 skolor uppgiva sig 345 distrikt med sammanlagt 1 486 skolor ha tillgång till bespisningslokaler. I dessa distrikt ha 119 skolor kök för fullständig matlagning och 687 uppvärmningsmöjlighet. Det vill dock synas, som om nyssnämnda antal, 119 skolor med kök för fullständig matlagning, icke bör godtagas utan vidare; sannolikt avse en del svar skolkökslokaler. Icke fullt hälften av skolorna i dessa 345 distrikt saknar sålunda helt bespisningslokal med möjlighet att bereda mat. 1 738 distrikt med 5 498 skolor uppgiva sig icke disponera bespisningslokal eller lokal med möjlighet till uppvärmning. Tabell L. Översikt över svaren i det kompletterande frågeformuläret. |

|

t

icke kunna disponera någon bespisningslokal

Summa skolor

Antal skolor, vilka ansetts S

k

o

Med fullständig

l

o

r

endast kapprum, korridor etc.

559 465 53 41

54 42 8 4

28 21 7

641 528 61 52

11 7 1 3

65 32 7 26

119 68 7 41

195 107 15 73

336 245 43 48

92 68 11 V6

11 y i i

439 322 55 62

64 38 1 25

549 421 45 8:3

131 96 7 28

744 555 53 136

2 019

bespisning:

vilka ansetts kunna disponera kök. . landsbygdsdistrikt aggl. landsbygdsdistrikt stadsdistrikt vilka icke ansetts kunna disponera kök landsbygdsdistrikt aggl. landsbygdsdistrikt stadsdistrikt Utan fullständig

kunna disponera särskild bespisningslokal

bespisning:

vilka ansetts kunna disponera kök. . landsbygdsdistrikt Hggl. landsbygdsdistrikt stadsdistrikt vilka icke ansetts kunna disponera kök landsbygdsdistrikt aggl. landsbvgdsdistrikt stadsdistrikt Samtliga

Om man anser sig kunna finna en lösning i lokalfrågan genom att ta i anspråk skolkökslokaler, kunna följande siffror hämtade ur tab. 14 tjäna till vägledning. 1 Fullt utrustade i bruk varande skolkökslokaler förekomma i 10 % av samtliga skolor inom distrikt, som icke anordnat skolbarnsbespisning, och provisoriska skolkökslokaler i likaledes 10 96. Endast 20 % av skolorna i dessa distrikt äga sålunda tillgång till skolkökslokaler i någon form. Denna andel betecknar emellertid sannolikt ett minimum, eftersom 1

Se beträffande frågan om skolmåltider och skolkökslokaler även bil. 4.

frågan torde ha givit anledning till vissa missförstånd. I de distrikt, som i någon skola ha skolkökslokaler, sakna över 3 000 skolor skolkökslokaler. De skoldistrikt, som helt och hållet sakna skolkökslokaler, omfatta omkring 2 500 skolor. Om man granskar uppgifterna rörande de såsom provisoriska skolkökslokaler uppgivna lokalerna, finner man, att 184 äro inrymda i skolsalar, 155 i- föreningslokaler eller kommunalrum, 62 i privata bostäder och 281 i andra utrymmen. De distrikt, som i sina cirka 5 600 skolor sakna tillgång till skolkökslokaler i någon form, ha i tab. 15 fördelats efter möjligheten att anskaffa antingen lämpliga utrymmen inom skolan, som under lästid kunna inredas för tillagning av skolmåltider åt eleverna, eller lämpliga utrymmen, vilka kunna ställas till förfogande i närheten av skolan. I 772 skolor finnes en möjlighet att skaffa lämpligt utrymme inom skolan, varvid i 417 fall det avsedda utrymmet är försett med spis, och i 347 fall har man ansett det möjligt att anskaffa lämpligt utrymme i skolans närhet. För att i någon mån exemplifiera lokalsituationen må redovisas följande summariska urval av de synpunkter, som skoldistrikten framfört: Landsbygdsdistrikt. I nya skolhusbyggnader böra skolkök och utspisningslokaler inredas. Vid några skolor finnas äldre skollokaler, som kunna utnyttjas i detta syfte. Där privata husmödrar åta sig utspisningen, upplåta de även lokaler. Vid skolor på rena landsbygden kan det icke bli fråga om utspisning vid restauranger. Dylika saknas. Statsbidrag till förhyrda lokaler bör utgå, där antalet bespisade barn uppgår till minst 15. Att särskilda lokaler inredas vid skolor, där sådana nu saknas, och att statsbidrag därtill kan erhållas. Därvid böra bestämmelserna vara så utformade, att ej särskilda specialbestämmelser omöjliggöra inredning av eventuellt tillgängliga nu outnyttjade utrymmen. Vid nybyggnader bör utrymme för barnbespisning komma med (skilt från skolköksutryrame). Särskilda matrum skola finnas vid varje skola. Här bör skyldighet föreligga för skoldistrikten att ordna denna fråga. Särskilda statsbidrag böra utgå. Särskilda frukostrum med möjlighet att laga och servera mat i borde anskaffas vid varje skola. De lokaler, som gå att hyra, äro ofta mycket ohygieniska och olämpliga. Lokalen skall kunna användas för exempelvis skolkök och vara ljus, luftig och praktiskt modern. I de flesta skolor på landet av äldre typ saknas skolkökslokaler. Vore det icke skäl i att bygga särskilda sådana lokaler, som därjämte kunna användas vid skolbarnsbespisning? I dessa lokaler borde då givetvis inrättas något litet ram för läkarundersökningar. Lokalerna böra utrustas med erforderliga möbler, stolar och bord, trivsam inredning, tavlor, gardiner, draperier, dukar och dylikt, så att barnen få goda impulser av bords- och hemkultur. Staten bör helt bekosta bespisningslokaler och driften av skolbarnsbespisningen. Fullständig bespisning kan bli möjlig endast genom nya skollokaler. En byggnad för bespisning vid varje skola. Den skulle bliva skoldistriktens sam-

132 lingslokal, studielokal en »spisestuga».

och kombineras

Agglomerevade

landsbygdsdistrikt.

med badanläggning.

Således ej enbart

Lämpliga stolar och matbord helst klädda med linoleum anskaffas centralt av fastställd modell genom serietillverkning av en fabrik. Om ej andra lokaler finnas, böra väl befintliga skyddsrum kunna upplåtas i en ej alltför avlägsen framtid. Behovet av lokaler kan ej fastställas generellt i procent av elevantalet, emedan vid en skola en betydligt större procent av lärjungarna är i behov av att erhålla bespisning än vid en annan. En noggrann prövning av lokalbehovet vid varje särskild skola bör därför företagas, innan storleken av bespisningslokalerna fastställes av vederbörande myndigheter. Så har tidigare icke alltid skett. Dagsljusbelysta bespisningslokaler, vilka äro väl skilda från undervisningslokalerna. Eventuellt förekommande bestämmelser angående lokaler för mindre restauranger och pensionat böra tillämpas beträffande hygien. Lokalerna böra minst utgöras av ett fullt modernt inrett kök, serveringsrum, en eller flera ljusa serveringslokaler, avklädnadsrum och ett rum för personalen. Kök och matsalar böra ligga nära varandra (i samma hus). Kapprum, korridorer och dylikt böra icke ifrågakomma som matsalar.

Stadsdistrikt. Av ekonomiska skäl synes det mig nödvändigt undersöka, huruvida specialsalar, luftskyddsrum och samlingssalar kunna på ett ändamålsenligt sätt utnyttjas såsom matsalar. Om sådana utrymmen kunde effektivare utnyttjas, torde möjlighet skapas för att göra dem rymligare och lämpligare även för den huvudsakliga uppgift, de äro avsedda för. Vid en utbyggnad av skolbarnsbespisningen bör eftersträvas, att densamma även i fortsättningen förlägges till skolornas egna lokaler. I varje fall bör folkskolestyrelsen handhava verksamheten. Varje bespisningsinrättning bör göras så stor, att den medger rationell drift, utan att därför olägenheter åsamkas barnen. På en gång spisande barn (ett matlag) bör icke överstiga 200. Alltför långa vägar för barnen till och från bespisningen undvikas. Köksutrustningen göres modern och ändamålsenlig, köket rymligt och lättarbetat. Matsalen bör vara ljus och hemtrevlig. Vid planering av nya skolor böra även utrymmen för skolbarnsbespisning medtagas. Inser man, av vilken avgörande betydelse det är för barnen att få ett ordentligt mål mat i skolan, skaffar man lokaler. Det är väl icke värre att skaffa bespisningslokaler än andra skollokaler. De trånga skoltomterna kunna icke utnyttjas till nybyggnader av bespisningslokaler, ej heller kunna sådana lokaler anskaffas utanför skolorna. På grund av växande befolkning och ökande barnantal är det nödvändigt att i första hand anskaffa nya undervisningslokaler. Korridorer, kapprum och lärosalar, som kunde tänkas bliva tagna i anspråk för bespisning, torde av hygieniska och praktiska skäl ej komma ifråga. (Svårigheter med avseende på ventilation och möblering.) Om så en nybyggnad skall ske, böra lokalerna ej grävas ned för djupt utan golvet i nivå med markytan. Vidare bör skolsal ej förläggas över (matosen — »kål»); det ha vi fått nog av under långa förmiddagar. Från egentliga skolan skilda lokaler. Folkhögskolans erfarenheter borde man i viss mån kunna draga n y t t a av.

133 De särskilda yttranden, som folkskolinspektörerna avgivit, ha också enstämmigt betonat svårigheterna att överallt anskaffa lämpliga lokaler och påvisat det otillfredsställande i att använda kapprum, korridorer etc. som bespisningslokaler. Utöver vad som redan sagts från skoldistriktshåll ge inspektörernas yttranden i allmänhet icke några nya synpunkter, varför utredningen icke funnit anledning att här utförligt referera yttrandena. • Med utgångspunkt från tab. 13—15 i bil. 1 samt med ytterligare stöd av de synpunkter på lokalfrågan, vilka anförts i folkskolinspektörernas och skolstyrelsernas svar, kan man våga göra följande sammanfattning rörande lokalläget i de distrikt, vilka icke redovisat skolbarnsbespisning läsåret 1942/43 eller höstterminen 1943. Under förutsättning att skolkökslokaler av olika art kunna användas för skolbarnsbespisning utan men för skolans egentliga syfte och vidare, att de utrymmen, vilka enligt tab. 15 kunna åstadkommas, verkligen ha en mot barnantalet svarande kapacitet och fylla åtminstone de mest elementära hygieniska krav, skulle det vara möjligt att utan särskilda kostnader nå ett provisorium i lokalfrågorna (i en del fall kanske en definitiv lösning) i fråga om kanske närmare 3 000 av 7 000 skolor eller ungefär 40 %. Efter ett studium av skolstyrelsernas synpunkter är det måhända icke oberättigat att dessutom framhålla, att svaren i en del fall präglats av en återhållsamhet, vars grunder äro att söka i en naturlig försiktighet inför de ekonomiska konsekvenserna för kommunen, när statens stöd icke är preciserat till sin storlek. Det förefaller icke osannolikt, att lokalmöjligheterna äro bättre än statistiken visar såväl i de distrikt, vilka deklarerat intresse för saken men vilkas syn på lokalfrågans lösning alltför starkt påverkats av att för liten hänsyn tagits till ett statligt ekonomiskt stöd, som i de distrikt, vilkas inställning till skolbarnsbespisningen varit sådan, att några allvarliga försök att planera lokalfrågans lösning över huvud taget icke ägt rum. Då det emellertid å andra sidan synes befolkningsutredningen uppenbart, att man som regel icke i samma lokal bör sammanföra skolköksundervisning och skolbarnsbespisning (se härom ytterligare i kap. 13), har utredningen stannat inför det antagandet, att var tredje skola i de distrikt, där bespisning icke förekommit, äger möjlighet att vidtaga åtminstone provisoriska åtgärder för lokalfrågans lösning. Det har gjorts gällande, att distrikten i sina svar på det utsända frågeformuläret medvetet sökt tolka sina möjligheter alltför gynnsamt och sökt måla förhållandena i alltför ljusa färger. I själva verket — säges det — skulle lokalmöjligheterna vara mycket sämre än vad som framkommit vid undersökningen. Med anledning härav har befolkningsutredningen ansett det angeläget att söka få en mera direkt uppfattning om de förefintliga lokalmöjligheterna än som kunnat erhållas genom de av skoldistrikten lämnade uppgifterna. Utredningen övervägde därför till en början att göra en stickprovsundersökning i praktiskt taget alla län i landet för att vid personliga besök konfrontera de lämnade uppgifterna med verkliga förhållandena. Av kostnadsskäl måste emellertid undersökningen begränsas till

134 5 inspektionsområden i olika delar av landet. Efter givet bemyndigande har utredningens socialpedagogiska delegation företagit studieresor i Upplands, Roslagens, Nordsmålands östra, Göteborgs och Bohus läns samt Medelpads inspektionsområden och har därvid kunnat förvissa sig om att de lämnade uppgifterna i huvudsak överensstämt med de lokala förhållandena. Där så icke ansågs vara fallet, var orsaken ofta, att möjligheterna att anskaffa lokaler för utspisningen underskattats. I betydligt flera skolor än distrikten uppgivit fanns det sålunda goda utrymmen för provisoriska skolmåltidslokaler eller utrymmen, som efter relativt obetydliga reparationer och ombyggnader kunde tjäna som fullgoda måltidslokaler. Möjligheterna för anskaffande av bespisningslokaler samt tillhörande kök syntes mångenstädes vara bättre än vad som angivits vid undersökningen på våren 1944. Det är väl sannolikt, att förhållandena äro likartade i andra delar av landet. Det torde alltså finnas skäl att antaga, att provisoriska skolmåltidslokaler — om vederbörande verkligen ha intresse för skolbarnsbespisningen — kunna inom folkskolan anskaffas i större utsträckning, än vad den statistiska undersökningen från våren 1944 givit vid handen. 2. Högre skolor. Lokalfrågans läge för de högre skolornas del är känd endast till sina huvuddrag. Man kunde kanske förmoda, att för dessa läroanstalter, som äro belägna i städer och tätorter, möjligheterna att anskaffa för elevbespisning lämpliga lokaler skulle vara relativt gynnsamma, framför allt med tanke på större möjligheter till förhyrning. Den under senare år alltmer ökade tillströmningen av elever till dessa skolor har emellertid sannolikt skärpt svårigheterna att inom skolornas egen ram lösa lokalfrågan. Ehuru sålunda en detaljerad kartläggning av förhållandena icke kunnat företagas, kan utredningens undersökning på hösten 1944 om behovet av skolmåltider i de högre skolorna dock lämna vissa hållpunkter för ett bedömande. Med tanke på det stora antalet resande elever vid dessa skolor har undersökningen inriktats på att söka klarlägga icke blott förekomsten av respektive möjligheten att anskaffa lokaler för tillredning och servering av måltider — närmast svarande mot folk- och fortsättningsskolans bespisningslokaler — utan även tillgången på s. k. frukostrum, d. v. s. lokaler av den typ, som elever med lång skolväg bruka få använda för att där intaga matsäcksfrukost. Det visade sig, att såsom frukostrum lämpade lokaler funnos vid mellan Va och 2/;3 av de olika skolorna. Som regel torde deras kapacitet vara relativt liten. I ungefär 1/a av fallen saknas dylika lokaler helt, samtidigt som man förklarat sig icke ha möjlighet att inom skolan eller i skolans närhet anskaffa sådana, I de fall, där man ansett sig kunna anskaffa lokal, har möjligheten förelegat i form av förhyrning eller ifrågasatt nybyggnad. De inkomna uppgifterna ha sammanställts i följande tablå.

135 Lokal lämplig som frukostrum finnes ej S k o l o r finnes

men möjlighet att anskaffa lokal i skolan eller dess närhet finnes

Högre allmänna läroverk Realskolor K o m m u n a l a mellanskolor Kommunala flickskolor P r a k t i s k a mellanskolor Tekniska läroverk Handelsläroverk Kommunala anstalter för yrkesundervisning

40 39 39 26 6 3 6

finnes

2 7 13 3 2 2

22 Summa

ej 20 29 18 12 3 4 2

62 75 70 41 11 9 8

44 Lokaler för tillredning och servering av måltider har man, som väntat, tillgång till i ett något mindre antal fall, varierande för olika slag av läroanstalter från Va till Va. Uppgifter om dessa lokalers kapacitet saknas. Möjligheterna att anskaffa sådana utrymmen inom skola eller i skolans närhet ha bedömts såsom mindre gynnsamma än då det gällt att anskaffa utrymmen för enbart bespisning. Närmare uppgifter om de olika slagen av skolor återfinnas i följande sammanställning. Lok aler för tillredning och servering finnas ej S k o l o r finnas

Högre allmänna läroverk

men möjlighet att anskaffa lokaler i skolan eller dess när hot

Summa

finnes

finnes ej

27 20 26 21 3 2 3

5 16 14 3 2 3 2

30 38 29 17 6 4

62 74 69 41 11 9 8

43 Kommunala anstalter för yrkesunder-

Med denna framställning av lokalfrågans läge inom folkskolan och de högre skolorna har utredningen självfallet icke velat förringa problemets betydelse. Genom de företagna undersökningarna har man visserligen i stora drag fått kännedom om det antal lokaler, som kan anskaffas, men man vet dock ytterst litet om de ifrågavarande lokalernas kapacitet och standard.

136 I diskussionen kring skolornas möjligheter att anskaffa skolmåltidslokaler har frågan om lokalernas beskaffenhet ofta skjutits i förgrunden. Mångenstädes finnas sålunda lediga utrymmen, men fordringarna på utseende och standard ha redan från början satts så höga, att ett utnyttjande av dem i skolmåltidsverksamheten ansetts uteslutet. Man har därvid förbisett, att det vid anordnandet av skolmåltider till en början kan vara nödvändigt att låta själva skolmåltiden bli det primära och att betrakta de former och omgivningar, i vilken den tillagas och serveras, som mindre betydelsefulla. Befolkningsutredningen anser sig med hänsyn till de lokala svårigheterna böra understryka detta, även om det är uppenbart, att skolmåltidernas sociala och pedagogiska värde kommer att minska, om icke en utveckling sker hän mot en bespisning under bättre hygieniska former och i ljusa, trevliga och ändamålsenliga lokaler. Det är i varje fall uppenbart, att man för en mycket lång tid framåt måste räkna med provisoriska skolmåltidslokaler av de mest växlande slag och att man endast vid nybyggnad eller annars i undantagsfall kan ha tillgäng till verkligt ändamålsenliga och moderna skolmåltidslokaler. I de flesta skolor, där man avser att anordna skolmåltider, finnas ofta utrymmen, som provisoriskt kunna tagas i anspråk i avvaktan på att vid eventuell nybyggnad eller större ombyggnad särskild bespisningslokal skall inrättas. Ekonomiska skäl komma sannolikt att göra mänga av dessa provisorier till för lång tid giltiga lösningar, gentemot vilket föga finnes att erinra, så länge lokalerna hjälpligt fylla vissa minimikrav i fråga om hygien och utrymme. Bland de lokaler inom en skola, som i allmänhet kunna och bruka tagas i anspråk vid en provisorisk lösning, kunna nämnas skolkök, då sådant icke användes för undervisningsändamål (se även kap. 13), slöjdsalar, korridorer, kapprum, vindar, lediga lärarbostäder, stundom även klassrum. Utöver dessa möjligheter vill utredningen även peka pä dem, som kunna skapas genom att bespisningslokaler anordnas utanför skolan, t. ex. i närbelägna kommunala samlingslokaler, bygdegårdar, matställen eller dylikt. Det framgår av de från skoldistrikten införskaffade uppgifterna, att dessa möjligheter icke äro så få. Befolkningsutredningen är väl medveten om att invändningar kunna resas mot användningen av provisoriska lokaler. Det finnes emellertid talrika vittnesbörd från skilda delar av landet om att man icke endast med små medel kunnat disponera dylika utrymmen på ett sätt, som medgivit anordnandet av skolmåltid, utan även lyckats utforma verksamheten på ett för ändamålet tillfredsställande sätt. Till illustration härav återges på de följande sidorna ett antal fotografier av sådana provisoriska lokaler från såväl folkskolan som de högre skolorna. Ehuru befolkningsutredningen sålunda anser, att man mångenstädes kan använda provisoriska skolmåltidslokaler, förbiser utredningen icke nödvändigheten av att vissa minimikrav i fråga om deras utrymme, ventilation, dagsljus och uppvärmning etc. böra uppställas. En utredning om sädana minimifordringar på provisoriska lokaler verkställes för närvarande inom befolk-

137 ningsutredningen av några arkitekter och kommer i särskild ordning att publiceras inom den närmaste tiden. Härvid kommer även den praktiska utformningen vid skolor av olika storlek av skolmåltidernas organisation såväl inom provisoriska som moderna skolmåltidslokaler att behandlas. Förslag till typritningar för om- eller nybyggnader av skolmåltidslokaler komma även att framläggas. Särskild vikt kommer vid denna undersökning att ägnas problemet att anordna skolmåltider i våra största skolor samt frågan hur moderna skolmåltidslokat er skola utformas och disponeras. Det är nämligen tydligt, att den ny- och ombyggnad av skolmåltidslokaler, som under senare år ägt rum, i många fall skett utan att man därvid först systematiskt studerat de olika funktionerna i en skolmältidslokal med tillhörande kök. Det finnes där utan tvivel en mångfald grundläggande tekniska och arkitektoniska problem, t. ex. rörande kökens och förvaringsutrymmenas storlek och disposition, de olika serveringsmetodernas inverkan på köksutrymmet och kapaciteten etc, som tarva en gemensam bearbetning och lösning. Det är befolkningsutredningens förhoppning, att det utredningsmaterial, som här kommer att framläggas, skall kunna läggas till grund för en broschyr från skolöverstyrelsen med råd och anvisningar angående inredning, disposition och organisation av skolmåltidslokaler. För att man skall kunna komma till rätta med det svåra problem, som lokalfrågan utgör, är det enligt utredningens uppfattning nödvändigt, att skoldistrikten erhålla statsbidrag till skolmåltidslokalerna. Inom folkskolan har sådant statsbidrag i praktiken kunnat utgå först från och med 1944, även om gällande författning icke lagt direkt hinder i vägen för att bevilja sådant redan tidigare. I juni 1945 ha 1945 års folkskolesakkunniga framlagt ett förslag (SOU 1945: 25) till helt nytt statsbidragssystem till byggnader för folkskoleväsendet, däri innefattande lokaler för skolmåltiderna. De sakkunnigas förslag, vilket i väsentliga delar omfattas av utredningen, har framlagts av Kungl. Maj: t i proposition 367 vid årets höstriksdag. Ett realiserande av detsamma kommer utan tvivel att medföra en kraftig stimulans för skolmyndigheterna att anskaffa skolmåltidslokaler. För de högre skolorna kommer lokalfrågan helt visst att vålla avsevärda svårigheter. Dessa skolor äro' mångenstädes synnerligen misslottade i fråga om utrymmen och hygieniska anordningar av olika slag. En förbättring härvidlag synes icke vara möjlig, förrän även dessa skolor komma i åtnjutande av statliga byggnadsbidrag. Utredningen återkommer till denna fråga i kap. 17 s. 211.

1. PROVISORISKA SKOLMALTIDSLOKALER.

I Skuru folkskola, Stockholms län, äta barnen bl. a. i korridorerna.

Ännu en bild från Skuru folkskola, Stockholms län. Skolköket användes vid tillagningen av skolmåltiderna och barnen äta även i köket.

139 I Ange folkskola, Medelpad, äta b a r n e n bl. a. i skolkökets matrum och i källarvåningens korridorer. H ä r en bild från de senare.

Småskoleklasserna i Ange folkskola äta i klassrummen vid bänkarna. Varje b a r n h a r h a n d d u k eller servett med sig.

140 En förutvarande lärarbostad har tagits i anspråk för skolmåltiderna. Ortvikens folkskola, Medelpad.

Vindsvåningen har inretts till en fullt tillfredsställande skolmåltidslokal. Johannisbergs folkskola, Medelpad.

141 Luftskyddsrummet i källaren användes.

Skönsmons folkskola, Medelpad.

Kubikenborgs folkskola, Medelpad.

142 B

•

-UBt

,

.

^*-.

Barnen äta i en vrå av klassrummet.

Hjältans folkskola, Medelpad.

rv-

I samma skola använder man även slöjdsalen.

143 I landsbygdens skolor är bespisning i korridorerna mycket vanlig. Hjältans folkskola, Medelpad.

I samma skola tillagas maten i en f. d. skolkökslokal.

144 H ä r äta barnen i själva köket.

Jakobs folkskola. Stockholm.

En större samlingslokal användes här vid bespisningen.

Torpshammar, Medelpad.

145 Skolmåltidslokal i Vasa realskola, Stockholm.

I Högre allmänna läroverket för gossar å Norrmalm, Stockholm, h a r man i en källare ordnat denna trevliga skolmåltidslokal. 10-1630 45

146 2. MODERNA

SKOLMÅLTIDSLOKALER.

Två bilder från skolmåltidslokalen i Lidhemsskolau (folkskola) i Västervik.

147 Skolmåltidsköket i Lidhemsskolan i Västervik.

Eiksby folkskola, Stockholm.

148 Två bilder från Hägerstensåsens folkskola, Stockholm.

149 Eriksdals folkskola, Stockholm.

Eriksdals folkskola.

Barserveringssystem.

150 Midsommarkransens folkskola, Stockholm. Serveringen sker h ä r direkt från köket över disken i bakgrunden. P o j k a r n a (med förkläden) vid bordens kortsidor h ä m t a och servera mat till bordskamraterna och samla upp disken efteråt. Rollen som sådan »uppassare» vid varje bord går i t n r och ordning till varje elev.

Järla folkskola, Stockholms län.

151 Xorrmalms kommunala flickskola, Stockholm.

Högre allmänna läroverket i Bromma, Stockholm.

152 H ö g r e allmänna läroverket för flickor å Norrmalm, Stockholm.

Barserveringssystem.

Högre allmänna läroverket för flickor å Södermalm, Stockholm.

Barserveringssystem.

153 K A P I T E L 10. Lokalernas inredning och utrustning. Ett rationellare ordnande av skolmåltiderna i vårt land måste även innefatta åtgärder för att tillse, att de lokaler, där måltiderna tillagas och serveras, disponeras och utrustas på bästa och lämpligaste sätt samt att de förses med moderna och ändamålsenliga inventarier. Hittills har det brustit mycket härutinnan — särskilt beträffande inventarierna. Detta är icke att förvåna sig över, då skoldistrikten själva fått svara för inventariernas anskaff; ning, varvid ekonomiska hänsyn ofta fått väga tyngre än lämplighetshänsyn. Beträffande lokalernas inredning har man hittills i allmänhet fått nöja sig med vad som stått till buds och sökt göra det bästa möjliga härav. Men icke heller där man byggt nya skolmåltidslokaler har det funnits några anvisningar att följa, då det gällt lokalernas mest rationella inredning och disposition av platsutrymmet. I det i föregående kapitel omnämnda arkitektbetänkandet komma såväl de provisoriska som de nya, ändamålsenliga kökens och bespisningslokalernas inredning att särskilt behandlas. Som ovan framhållits, äro de inventarier, som användas i många av landets skolor, av synnerligen dålig, i vissa fall rentav undermålig beskaffenhet. Några mera omfattande undersökningar angående den nu förekommande inventarieutrustningen finnas tyvärr icke. Känt är dock, att barnen i mänga skolor få äta varmrätterna (t. ex. korv och potatis) i djupa tallrikar och med sked, därför att vederbörande skolstyrelse icke anskaffat erforderligt materiel. En på uppdrag av landshövdingen Malte Jacobsson av tre skolkökslärarinnor våren 1944 företagen inspektion av skolmåltiderna i Göteborgs och Bohus län visade, att inventariebeståndet på flera ställen var i ett mycket dåligt skick. I en skola saknades sålunda vid inspektionen tallrikar, likaså gafflar och knivar. Barnen åto all mat med sked i tjocka skålar. I en annan skola saknades porslin, varför barnen fingo medtaga tallrik hemifrån vid bespisningens början. Bestick buro barnen dagligen hem för diskning. I en tredje åter saknades diskbalja, varför personalen måste diska i kastrull. Porslin och bestick medfördes av barnen hemifrån. Linneförrådet bestod av 4 handdukar och 3 skurdukar. Det finns skäl antaga, att förhållandena äro likartade i andra delar av landet, särskilt på landsbygden. Utredningen anser, att sådana förhållanden icke längre få tolereras. E n förutsättning för skolmåltidernas popularisering ligger i att de serveras i snygga lokaler, i trivsam miljö samt med ändamålsenlig och tillräcklig porslins- och matbesticksutrustning. För matens kvalitet och hygieniska anrättande är det dessutom av största vikt, att tillagningen sker med ordent-

lig utrustning. Det torde även vara svårt att tala om skolmåltidernas pedagogiska och för barnens levnadsvanor viktiga roll, så länge de utspisas under sådana förhållanden, som t. ex. undersökningen från Bohuslän i vissa fall visar. Inventarierna böra såväl i provisoriska som i moderna skolmåltidslokaler vara av ordentligt och ändamålsenligt utförande samt finnas i tillräcklig om-1 fattning. Utredningen har uppgjort en förteckning över den behövliga inventarieutrustningen för skolmåltider med ett barnantal varierande från 25 —500 barn — se bil. 3. Utredningen föreslår, att skoldistrikten och kommunerna vid anskaffande av inventarier i överenstämmelse med denna förteckning skola vara berättigade till statsbidrag på sätt framgår av kap. 17. Statsbidrag bör utgå såväl för engängsanskaffning (t. ex. vid anskaffande av inventarier på en gång för bespisning av samtliga barn i en skola) som för successiv nyanskaffning på grund av ökat antal i måltiderna deltagande barn. Även för anskaffande av olika möbler i bespisningslokalerna, såsom stolar, pallar, bänkar, bord av olika beskaffenhet, gardiner etc. synes det utredningen lämpligt, att statsbidrag utgår enligt de grunder, som angivas i kap. 17. I kap. 18 redogöres närmare för ansökan om och rekvisition av dessa statsbidrag. Befolkningsutredningen anser, att möjligheterna av en standardisering med central upphandling böra undersökas för att i största möjliga utsträckning få fram ändamålsenliga typer samt nedbringa kostnaderna. Vid en standardisering kunna möblernas lämplighet och funktion ingående kontrolleras och studeras. Möblernas utseende och utformning kunna vidare bli av helt annan kvalitet, än vad de lokala resurserna vanligtvis förslå till. Slutligen behöva några olikformigheter i typer och ojämnheter i tillverkningen icke förekomma vid erforderliga kompletteringar. En standardisering av olika möbeltyper möjliggör central upphandling och man kan på detta sätt ernå hög kvalitet och effektiv kontroll samt prisbillighet i upphandlingen. Vid central upphandling kunna kraven på god kvalitet bäst tillgodoses, eftersom man kan anförtro tillverkningen av olika möbler åt olika specialfabriker med erfarenheter av sådan tillverkning och rustade med lämpligt material. Yid lokal upphandling åter äro respektive myndigheter oftast beroende av på orten förekommande lagervaror, vilka i såväl kvalitet som pris äro mycket varierande. Vid en verkställd undersökning vid några truppförband inom armén visade det sig, att befintliga gardinkvaliteter varierade från kraftiga markisvävnadstyger och lärft till cellull och vistratyger. Utförande och färgval blevo ofta icke bestämda med tillräcklig sakkunskap, bland annat därför att den tid, som stod till inköparens förfogande för hithörande spörsmål var mycket knappt tilltagen. Om ett truppförband hade gått in för en viss typ av gardiner, blev en successiv förnyelse praktiskt taget omöjlig på grund av den nödvändiga varuomsättningen inom detaljhandeln.

15o Kontrollen kan vid central upphandling genomföras effektivare och göras mindre kostsam. Framför allt ställer sig emellertid central upphandling förmånligare ur prissynpunkt, genom att beställningarna kunna omfatta partier av en storleksordning, som möjliggör avsevärt billigare framställning samt genom att valet av tidpunkt för beställningarna i förhällande till leveranstiden och med hänsyn till leverantörens kapacitet kan planeras med större omsorg. Det ligger i sakens egen natur, att de priser, som kunna erhållas vid lokal upphandling, där varan ofta måste gå genom flera mellanhänder, måste bli avsevärt högre, än om stora partier centralt kunna tillhandahällas direkt från producenten. Vid undersökningar, som företagits inom armén, angående de priser, som i medeltal betalats vid anskaffning av gardiner, innan central upphandling genomfördes, har det visat sig, att priserna voro cirka 4 ä 5 kronor per meter. Genom central anskaffning av standardiserade typer ha priserna kunnat nedbringas till hälften eller mindre och trots detta ha betydligt bättre kvaliteter kunnat erhållas. Såsom ett annat exempel kan nämnas priserna för arméns standardstol nr 2, vilken vid tillverkning i stora partier kostar 10 kronor 39 öre. Samma stol betingar vid tillverkning i 20 exemplar ett pris av 17 kronor. En central upphandling av för skolmåltider erforderliga standardmöbler kan förslagsvis ordnas på så sätt, att det centrala organet (förslagsvis skolöverstyrelsen): a) utarbetar och fastställer lämpliga typer. (Skisser och arbetsbeskrivning jämte detaljritningar. Tillverkning av en sats provmöbler.) b) tillskriver samtliga av upphandlingen berörda skoldistrikt och skolor, varvid ritningar och eventuellt tillämpningsexempel bifogas, samt infordrar behovsuppgifter. c) sammanställer inkomna behovsuppgifter och bearbetar dessa. d) infordrar anbud antingen genom annons i »Tidning för leveranser till Staten» i samband med hänvisningsannons i dagliga tidningar eller genom direkt skrivelse till vissa specialfabriker. e) sammanställer och bearbetar de inkomna anbuden. (Vid behov böra okända fabriker, som inkommit med anbud vid allmän annonsering besökas, för att utröna deras maskinella och övriga resurser att kunna prestera den önskade kvaliteten samt deras leveranskapacitet.) f) lämnar samtliga anbudsgivare meddelande om antagna och icke antagna anbud. g) tillställer antagna leverantörer erforderliga detaljritningar, kontrakt och försändningsadresser samt h) underrättar berörda skolmyndigheter om tilldelning av möbler, leverantör, utlastningsstation och beräknad leveranstid. Under tillverkningens gång böra leverantörerna,vid lämpliga tidpunkter besökas av sakkunnig kontrollant i synnerhet vid arbetets igångsättande och före större leveranser. En central upphandling av denna art och storleksordning kan, enligt vad erfarenheten visat, administreras av en ansvarig tjänsteman med hjälp av ett

156 biträde för skötande av leverantörsregister, mottagarregister, korrespondens m. m. Befolkningsutredningen anser sålunda, att skolöverstyrelsen bör pröva möjligheterna att genom standardisering och central upphandling av skolmåltidsinventarier nedbringa kostnaderna samt tillse, att skolorna förses med inventarier av bästa kvalitet. Det synes utredningen angeläget, att styrelsen även prövar möjligheterna av standardisering och central upphandling av alla övriga skolinventarier.

157 KAPITEL 11. Personal till skolmåltiderna. Vid sidan av lokalfrågan ha svårigheterna att anskaffa personal för tilllagning och servering av skolmåltiderna hittills ansetts utgöra betydelsefulla argument mot ytterligare utbyggnad av skolbarnsbespisningen. Av denna anledning har befolkningsutredningen haft särskild uppmärksamhet riktad på detta problem. I utredningens undersökning våren 1944 efterhördes sålunda även skoldistriktens uppfattning angående möjligheterna att under förutsättning att statsbidrag erhölles anskaffa nödvändig personal för matens iordningställande i skolor, där skolbarnsbespisning vid tidpunkten för undersökningen icke var ordnad. De olika skoldistriktens uppfattning framgår av tab. 16 och 17 i bil. 1, där svaren fördelats på olika län och kommuntyper. Vad först länen beträffar framstår de norrländska länens positiva inställning till personalanskaffningsfrågan lika markerad som den inom de sydligaste länen deklarerade oförmågan att anskaffa personal. I Gävleborgs län t. ex. förklara sig 67 % av samtliga distrikt kunna ordna sin personalfråga och endast 9 % ha ansett sig icke kunna gå i land med detta. De sydligare länen Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs län uppvisa å andra sidan flera distrikt, som icke anse, än som anse sig kunna skaffa personal. Av samtliga skoldistrikt i riket anser sig flertalet kunna anskaffa erforderlig personal. Göres en uppdelning på distrikt med och utan besjiisning, finner man som väntat, att de distrikt, som ha skolbarnsbespisning, ha lättare att ordna sin personalfråga i de skolor, som förut icke haft bespisning, än de distrikt, som överhuvud taget icke anordnat skolbarnsbespisning. Man kanske härav kan dra den slutsatsen, att distrikt, som redan ha ordnat bespisning i några skolor, på det hela taget äro mera positivt inställda till en ytterligare utbyggnad. Tab. M, som innehåller en procentuell fördelning av svaren uppdelade på olika kommuntyper, visar med all önskvärd tydlighet, att de mera stadsbetonade kommuntyperna anse sig ha åtskilligt lättare att lösa sin personalfråga än de rena landsbygdskommunerna. Bland distrikt av typ A är det ungefär lika mänga som kunna och som icke kunna anskaffa personal, under •det att distrikt tillhörande kommuntyp E till 33 % äro sådana, som anse sig kunna, och endast till 9 % sådana, som icke anse sig kunna skaffa personal. Vid den kompletteringsundersökning, som sommaren 1944 gjordes i fråga om sådana distrikt, som vid undersökningen på våren samma år redovisat bespisning, efterfrågades även, huruvida de olika skolorna kunde anskaffa

158 Tabell M. Procentuell fördelning inom olika kommuntyper av skoldistrikten efter deras uppfattning- om möjligheterna att anskaffa personal till skolbarnsbespisningsverksamhet. 1

|

|

|

5 Antal distrikt i procent där möjlighet att anskaffa personal

K o m m u n t y p

A B C D E F G H Blandad kommuntyp Samtliga

finnes

ej finnes

41-4 46-9 48 8 49-2 32-8 (28-9)

40-o 36-2 26-i 16-7

ej angivits dä bespisning ej angivits finnes i alla skolor

I allt

15-5 134 111 10-3 9-o

(18-4)

8-i 3-4 14o 23-8 49-2 (52-6)

(50-o)

(23-3)

(13-3)

(13-3)

44 7

8-4

9-o

100 100 100 100 100 100

erforderlig personal — om statsbidrag beviljades — för bespisning av samtliga barn. De svar, som erhöllos, framgå av följande sammanställning. Antal skolor för vilka personal

Absoluta

Summa skolor

kan anskaffas

ej kan anskaffas

..

12S4 174 300

206 3 26

52 11 12

1513 188 338

Summa

2 038

82-9 92-6 88-8

13-6

..

3-4 59

7'7

3-6

100 100 100

Summa

84-8

3 7

tal.

Landsbygd Aggl. landsbygd Städer

Procentuella

uppgift saknas

tal.

Landsbygd Aggl. landsbygd Städer

le

Som synes anses icke personalfrågan vålla dessa distrikt några större svårigheter. Även i detta fall anse sig dock städerna och den »stadsliknande landsbygden» ha lättare att lösa personalfrågan. Vidare efterfrågades, hur skoldistrikten tänkt ordna personalfrågan samt om man hade några ytterligare synpunkter på denna vid en utbyggnad av skolbarnsbespisningen. I vissa orter funnos bespisningsföreståndarinnor, kokerskor och biträden anställda. En del distrikt föreslogo inrättandet av deltidstjänstgöringar för husmödrar eller andra kvinnor med kvalifikationer för uppgiften eller utnyttjande av skolstäderskorna. Särskilt betonades, att vakthållning under måltiderna borde anförtros åt lärare eller annan personal, soin h a

159 förmåga att upprätthålla ordning och bibringa barnen goda bordsvanor. Förslag framställdes även, att vid de större skolorna skulle anställas särskild personal men att vid de mindre skolorna vaktmästare och städerskor skulle få handha bespisningen mot skälig ersättning. I sistnämnda fall finge nämnda yrkesgrupper en mera kontinuerlig tjänstgöring, deras lön ökades och möjligheten att erhålla goda krafter till dylika tjänster bleve större. Ytterligare önskemål, som framställdes, voro t. ex., att löneförhållandena för personalen fastställdes samt att instruktionskurser anordnades. Dylika kurser ansågos nödvändiga, om matsedel uppgjordes av »myndighet». Utvidgat samarbete med skolköksundervisningen rekommenderades med den motiveringen, att eleverna därigenom erhölle en del praktisk utbildning vid bespisningen och att man därvid dessutom bättre kunde utnyttja skolkökslärarinnornas sakkunskap. Förslag väcktes även att låta lärarpersonalen i förekommande fall fullgöra sin fyllnadstjänstgöring vid skolbarnsbespisningen. Sammanfattningsvis synes undersökningen ge vid handen, att den ofta föreliggande bristen pä kvinnlig arbetskraft icke synes vara ett avgörande argument mot en väsentligt utbyggd skolbarnsbespisning. Tvärtom anser sig flertalet av landets skoldistrikt kunna anskaffa erforderlig personal. Ehuru undersökningen närmast avsett folkskolorna, är det tydligt, att resultaten i viss män även äro tillämpliga på de högre skolorna. Dessa böra snarare ha bättre möjligheter att anskaffa personal till skolmåltiderna än folkskolorna, eftersom flertalet av dem äro belägna i städer. E n betydande utvidgning av skolmåltiderna, ett rationellare anordnande av desamma samt en höjning av deras standard förutsätter, att till bespisningen knytes lämplig och kvalificerad personal. Hittills har skoldistrikten fått ordna dessa förhållanden, utan att några speciella villkor uppställts från statsmakternas sida angående kvalifikationerna, anställningsförhållandena, utbildningen etc. E t t genomförande av utredningens förslag måste innebära, att dessa frågor tillmätes större vikt och att de i större utsträckning bli föremål för skolöverstyrelsens uppmärksamhet. Enligt utredningens mening bör det ankomma på vederbörande skolstyrelse och rektor att träffa de dispositioner, som kunna anses nödvändiga för att tillförsäkra skolan personal. För anställning bör följande krävas: 1) läkarintyg, i vilket särskilt skall angivas frihet från pågående tuberkulos, 2) lämplighet för arbetet och god förmåga att umgås med barn samt 3) för föreståndarinna (kokerska) på lämpligt sätt styrkt kunnighet i matlagning. Förslag till normalinstruktion för personal anställd vid skolmåltiderna bör enligt utredningens mening utarbetas av skolöverstyrelsen. På grund av sina kunskaper i näringsfrågor och matlagning samt sin varukunskap böra skolkökslärarinnorna vara väl ägnade att ha ett visst överinseende över skolmåltiderna, särskilt där skolorna icke äro så stora, att specialutbildad personal behövs. Skolkökslärarinnor finnas i regel i de flesta

160 städer samt i andra större samhällen. P å landsbygden är förhållandet i viss mån annorlunda. Från och med läsåret 1944/45 har dock en bättre ordning genomförts beträffande skolkökslärarinnornas anställningsförhållanden inom fortsättningsskolorna, genom att skolöverstyrelsen efter uppgift frän folkskolinspektörerna kan hänvisa behövligt antal sädana lärarinnor till tjänstgöring inom respektive inspektionsområden. I högre grad än tidigare kommer härigenom en skolkökslärarinna att år från år ha sin tjänstgöring förlagd inom samma skoldistrikt och alltså bli förtrogen med de lokala förhållandena. De skoldistrikt, mellan vilka lärarinnorna ambulera, kunna vara av växlande antal men ligga merendels nära varandra. I de fall, där en skolkökslärarinna är stationerad på orten, borde hon med ledning av inom skolöverstyrelsen utarbetade råd och anvisningar om måltidernas beskaffenhet kunna handha inköp — åtminstone de större — samt övervaka, att tillagningen sker på ett ur hygienisk och näringsfysiologisk synpunkt tillfredsställande sätt. I de fall äter, där skolkökslärarinnan ambulerar mellan olika skoldistrikt, kan hon givetvis icke i lika stor utsträckning ta del av arbetet med skolmåltiderna. Hon skulle dock kunna anpassa typmatsedlarna efter ortens förhållanden, göra upp om leveranser av en del varor och i övrigt stå till tjänst beträffande den praktiska utformningen av maltiderna. For arbetet med skolmåltiderna böra lärarinnorna givetvis erhålla kompensation, förslagsvis i form av speciellt arvode eller på så sätt, att detta arbete får räknas som visst antal tjänstgöringstimmar. Eftersom undervisning i hushållsgöromål ännu icke förekommer inom alla skolor, kunna skolkökslärarinnorna icke överallt bli till hjälp vid skolmåltidernas organiserande. Men det torde vara till stort gagn, om deras sakkunskap i görligaste mån utnyttjades. Kraven på utbildning för dem, som på heltid skola ansvara för skolmåltiderna i en större skola, synas böra vara särskilt dokumenterade. För de mycket stora skolorna i vara större städer bör anlitas grundligare utbildad personal, t. ex. köksföreståndarinnor eller storhushållsföreståndarinnor. Förslag om utbildning av sädana föreståndarinnor har tidigare framlagts av befolkningsutredningen i dess betänkande om den husliga utbildningen (SOU 1945: 4). För de skolor, där heltidsanställd personal vid skolmåltiderna anses nödvändig, bör en påbyggnadskurs anordnas av skolöverstyrelsen, förslagsvis under sommarferierna och omfattande en tid av 2 månader. Sedermera synas sådana kurser böra anordnas länsvis eller eventuellt för varje inspektionsområde. Deltagandet bör vara kostnadsfritt. Efter kursens slut bör betyg utfärdas för dem, som deltagit. E t t förslag till kursplan, omfattande 400 timmar, framlägges här nedan.

161 Inträdesford ringar: Folkskola. Hushållsskola (för närvarande husmodersskola, lanthushållsskola, yrkesskola eller liknande — 22 veckor). Praktik från större och mindre hushåll. Intyg om lämplighet. Undervisning: Teorilektioner 1.

timmar

Kostlära. Matlagning, bakning, konservering, slakt, näringslära, matlagningslära, kostplaner m.m. Varukännedom och inköp. Utportionering.

3. Ekonomi

och

veckor

90 (18 dagar ä 5 tim.)

organisation.

Bokföring, inköp, kostnadsberäkningar olika kostplaner, arbetsorganisation. 4.

timmar

(30 dagar a 6 tim. = 180 tim. Lördagar ä 5 tim. = 30 tim.)

2. Inventarievdrd. Kökets inventarier, matsalens inventarier. Inköp och vård av dessa. Städning, diskning, övriga rengöringsarbeten. Redskap.

P r a k t

på

20 Repetition av hushållsskolans kurs (med särskild vikt på hygienen).

10 Hälsolära.

5. Allmänna

föreläsningar.

Skolmåltidernas utveckling, mål och betydelse ur olika synpunkter m. m. Barnpsykologi.

10 Summa

300 Beträffande personalens avlönings- och anställningsförhållanden synes det befolkningsutredningen mycket svårt att uppställa generella, för hela landet gällande normer. Skolmåltiderna — och därmed personalen och dess villkor — komma att variera frän bespisning inom mycket små folkskolor med 15 ä 20 barn som deltagande, där arbetet har mycket liten omfattning och kan skötas som deltidstjänst av en duglig husmor, skolstäderska, vaktmästarfru e t c , upp till stora skolor med heltidsanställd, specialutbildad personal. Under sädana förhållanden blir även lönesättningen underkastad förändringar frän skola till skola, beroende på skolmåltidernas omfattning och personalens utbildning. Det är emellertid tydligt, att en utbildning av sådan karaktär, som ovan skisserats, också bör motsvaras av skäliga löneförmåner. Skoldistrikten och skolorna böra därför ha sin uppmärksamhet riktad på det samband, som råder mellan tillgången på kvalificerad personal och lönesättningen. Utredningen yill även framhålla, att löneförhållandena synas böra i största möjliga utsträckning regleras avtalsmässigt. 11 — 1630 45

162 N e d a n ges till v ä g l e d n i n g för de skolor, som icke a n o r d n a t s k o l m å l t i d e r , en översikt över l ö n e f ö r h å l l a n d e n och a r b e t s v i l l k o r p å orter, d ä r kollektivavtal föreligger. F ö r n å g r a s t ä d e r s folkskolor återgivas först vissa u t d r a g ur de ingångna avtalen: Stockholm: »1. Avlöningen, som utbetalas i efterskott, utgår för månad enligt någon av följande avlöningsgrupper: Månadslön efter Avlöningsgrupp

Begynnelselön

|

års anställning Kronor

Kronor

167 190

|

177 200

187 210

197 220

Månadsavlöningen utgår med hela beloppet under månaderna januari—maj och september—december. Under månaderna juni—augusti utgår halva månadsavlöningen. Utbetalning sker sista helgfria dagen i varje månad. 2. Till extra biträden utgår avlöningen under bespisningsåret med hälften av de i mom. 1 angivna beloppen och utbetalas i efterskott den sista helgfria dagen i varje månad, därest ej annat överenskommes. Till kokerska, vilken har tillsyn över och svarar för arbetet å bespisningslokal, utgår ett tillägg till lönen å 10 kronor per månad under bespisningsåret. 3.' a) För arbetstagare anställd under hel kalendermånad utgår avlöning för del av månaden med Vso av månadslönen för varje hel dag, för vilken arbetstagaren är avlöningsberättigad, dock, att därest arbetstagaren åtnjuter ledighet utan rätt till ersättning avdrag göres å månadslönen med Vso för varje hel dag sådan ledighet åtnjutes. Avtalsenlig ersättning under ledighet beräknas å det belopp, som återstår, sedan månadslönen minskats med den avlöning, vartill arbetstagaren enligt ovan är berättigad och avdrag gjorts för ledighet, varunder ersättning ej skall utgå. b) För arbetstagare anställd under del av kalendermånad utgår avlöning med V86 a v månadslönen för varje hel dag, som arbete utföres. Avtalsenlig ersättning under ledighet beräknas i förekommande fall för de dagar, under vilka arbete skulle hava utförts. 4. För arbetstagare anställd under del av dag beräknas ersättning efter timlön utgörande V20G a v månadslönen. 5. Har i mom. 3 omnämnd arbetstagare icke fullgjort enligt arbetstidsschema för dagen fastställt timantal, göres löneavdrag för varje felande timme med V206 av månadslönen. 6. Övertidsersättning beräknas efter timlön utgörande 710a av månadslönen. 1. Vid ledighet, infallande mellan tvenne fridagar, räknas den ena av dessa såsom tillhörande ledighetsperioden och medför i förekommande fall löneavdrag. Anm. Antalet fridagar blir här avhängigt av fridagssystemet. Arbetstagare med fridag var 4:e, 5:e, 6:e, 7:e eller 8:e dag erhåller löneavdrag för en fridag vid ledighet, omfattande respektive 3, 4, 5, 6 eller 7 arbetsdagar.

8 Såsom allmänna villkor för erhållande av ålderstillägg gäller, a t t arbetstagarens tjänstgöring är väl vitsordad och att arbetstagaren under minst Vs av den anställningstid, som fordras för att komma i åtnjutande av ålderstillägg,

163 fullgjort sitt arbete eller därmed jämförlig syssla i stadens tjänst, varvid likväl ej ma franraknas den tid varunder arbetstagaren åtnjutit semester, ledighet på g r u n d av olycksfall i arbete eller smittosam sjukdom, ådragen under arbetsut °Jmi!g> e l l e r s J u k d o m > varunder avtalsenlig sjukavlöning utgått samt ledighet tor fullgörande av värnpliktstjänstgöring eller för utbildning till reservbefäl 1 rovtjanstgoring och vikariattid inräknas i anställningstid för erhållande av alderstillagg. Anställningstid, som föregått ett avbrott i anställningen överstigande tre år, får icke tillgodoräknas för ålderstillägg, därest ej särskilda omständigheter till annat föranleda, 9. Befordras eller förflyttas arbetstagare till högre avlöningsgrupp utgår under denna tid ett tillägg å lönen med belopp, motsvarande minst skillnaden i begynnelselönen i den grupp arbetstagaren tillhört och begynnelselönen i den grupp, vartill arbetstagaren befordrats eller förflyttats. 10. Alderstilläggen erhållas vid ingången av första kalendermånaden, sedan erforderligt antal anställningsår uppnåtts.» Göteborg: »Avlöningen utgör för kokerska 145 kronor och för biträde 125 kronor ner manad. ^ Dessa månadslöner utgöra ersättning för en arbetstid motsvarande normalt lob arbetstimmar per månad eller 36 arbetstimmar per vecka. Potatisskalning, som efter order av arbetsledningen utföres utom den ordinarie arbetstiden, ersattes med 88 öre per timma. Rörligt tillägg beräknas för närvarande å avlöning: med 18 öre per timma för kokerska » 16 » » » » biträde å ersättning för potatisskalning: med 20-7 % å 88 öre per timma. Vid ledighet för sjukdom erhåller befattningshavare, som fullgjort arbete i minst 3 månader, dels sjukpenning, utgörande 2/s av den normala tidavlöningen och dels kostnadsfri sjukvård i viss omfattning. Vid olycksfall i arbete utgår normal tidavlöning oavkortad under de första sex månaderna och därefter med 2 /s, allt så länge befattningshavaren är berättigad till sjukpenning enligt lag. Vid ledighet för havandeskap utgår 75 % av den normala tidavlöningen under en tid av högst 120 dagar, varav högst 90 dagar efter förlossningen. Semester utgår enligt lag, d. v. s. med 1 dag för varje kalendermånad under roregaende ar, varunder arbete utförts å minst 16 dagar. Tjänstekläder. Befattningshavare erhåller fria tjänstekläder, bestående av 3 vita rockar och 2 snibbar, vilka utbytas i mån av behov, dock högst två byten J per ar.» ° Linköping: »Avlöningen till kokerskan utgår med 1,323 kronor per år I kokerskans arbete ingår förutom tillredningen och serveringen av maten daglig rengöring av bespisningslokalerna före och efter måltiderna, liksom före terminens början och efter dess slut.»

164 L andskrona: A. »§ 2. För samtliga fast anställda tillämpas en uppsägningstid av 8 dagar. § 5. Den ordinarie arbetstiden är 8 timmar varje helgfri dag under den tid, barnbespisningen pågår. Arbetstiden förlägges mellan klockan 6.0 och klockan 15.0 alla bespisningsdagar. Under denna tid förläggas trenne måltidsraster å minst 15 minuter vardera. Arbetstid utöver här ovan nämnda utgör övertid och betalas som sådan. § 6. Avlöningsdag är fredag. Infaller denna å helgdag, avlönas närmast föregående söckendag. B. För det dagliga arbetet vid barnbespisningen har följande lön överenskommits: För föreståndarinna För övrig personal

kr. 1: 03 per timme » 0: 93 »

C. Såsom ersättning för frukost- och middagsmål betala en ersättning av 60 öre per dag.»

skall en var av personalen

Gällivare : »3 2. Jjöner. Kronor per dag

Antal b a r n

1— 19 20— 24 2 5 — 29 30— 34 3 5 — 39 40— 44 4 5 — 49 50— 54 5 5 — 59

. . . . . . . .

4: 10 4: 85 5:50 5: 95 6:40 6:80 7:20 7:50 7:80

Antal b a r n

60— 64 65— 69 70— 74 75— 79 80— 84 85— 89 90— 94 95— 99 100—104

Kronor per dag

Antal barn

Kronor per dag

8 20 8 50 8 80 9 20 9 50 9 80 10 20 10 50 10 80

105—109 .. 110—114 .. 1 1 5 - 1 1 9 .. 120—124 .. 125—129 . 130-134 . 135—139 .

11:20 11:50 11:80 12:20 12:50 12:80 13: 20

0. s. v.

Ovanstående dagersättning utgår även för skolans ordinarie skurdagar och vid de tillfällen, då bespisningen inställes utan föregående meddelande. Härutöver äger arbetstagaren rätt att erhålla en måltid per dag.

§ 4. Där ändring sker i det barnantal, som ligger till grund för beräkningen för ersättningen, skall ersättningen omräknas till det nya barnantalet. Om skolstyrelsen finner skäligt, kan arbetsstyrkan utökas med ett biträde, när barnantalet överstiger 40, och med två biträden, när barnantalet överstiger 100. Där två anställts vid samma barnbespisning erhåller den, som har ansvaret för arbetet, 55 % av i § 2 angivna löner och biträdet 45 96. Där tre anställts, utgår respektive löner med 40 96, 30 % och 30 %.»

165 Lönesättningen på olika orter 1945. B= O r t

ramavtalet.

Dyrort

Kinna (Älvsborgs län)

Lön

Anniärknin

135:— kr/mån. 145: —

Biträden. Kokerska. R å lönen, som u t g å r u n d e r 9 mån. per år. Biträden. Kokerska. R å lönerna.

Gudmundrå

0: 65 kr/tim. 0: 75 .»

Ytterlännäs

3: 25 kr/dag 3: 75

Köpings stad

1 000: — kr/året 1 450:— »

Bo (Stockholms län)

D

460: — 700: —

» -»

Med ett duklag. » två » R—40 (24-36 %) å lönerna. Biträden. Föreståndarinna. B, å lönerna. Gäller biträden. Lägsta respektive högsta lön inom skoldistriktet. B å lönerna. 1

Halmstad

0: 95 kr/tim. 1: 12 »

Biträden. Kokerska. B å 40 öre per timme.

Lund

0: 98

Gäller all personal vid b a r n bespisningen. B å 83 öre per timme.

»

Uddevalla

D

90:— kr/mån.

Vaxholm

E

700: — kr/året

Malmö

F

138: — kr/mån. 46: — » 158: — » 66: —

Södertälje

7: — kr/dag 9: —

Uppsala

Jokkmokk

1 260 1500 1800 G

kr/året

100: — kr/mån. 175: —

Biträden. Lönen utgår under 9 mån. Dyrtidstillägg u t g å r enligt B å gällande lön. Biträden. R å lönerna. 1 Lägsta respektive h ö g s t a lön Gäller biträden. Gäller kokerska. B å lönerna. Lönen u t g å r under bespisningssäsongen. Biträden. Kokerska. 12 % å lönen.

Biträde. l:a biträde. Kokerska. B å personliga löner. Biträden. Lönen u t g å r u n d e r 9 mån. per år. Föreståndarinna. R å lönerna.

Till frågan om kontrollen över personalen och dess handhavande av bespisningen återkommer utredningen i kap. 15.

166 K A P I T E L 12. Skolmåltidernas sammansättning och anordnande. Allmänna krav på skolmåltiden. Skolmåltiden bör utformas så att den ger ett ur näringshygienisk synpunkt värdefullt tillskott i barnens är välsmakande; ställer relativt låga krav på inredning och utrustning; är enkel att laga till; är så billig som möjligt med hänsyn till de ovan anförda kraven.

kost;

1. Näringshygieniska krav på skolmåltiden. Skolmåltiden bör utformas så att den kompletterar den kost, som barnen få i hemmen, och motverkar de brister, som kunna föreligga i hemkosten. De kostundersökningar, som refererats i kap. 6, tala för att vissa brister i kosten förekomma i rätt stor utsträckning. Dessa brister kunna huvudsakligen hänföras till kostens kvalitet. Endast undantagsvis synes kosten kunna antagas ha varit kvantitativt otillräcklig; däremot är den tydligen ofta tämligen fattig på järn. Tillförseln av vitaminer, i synnerhet C- och D-vitamin, torde åtminstone under senvintern och våren underskrida det optimala i stora grupper av hushåll. Man har visserligen endast ofullständig kännedom om behovet av olika näringsfaktorer under skilda förhållanden och variationerna för de enskilda individerna torde vara stora, men man kan dock uppställa vissa normer för skolmåltidens sammanställning ur näringshygienisk synpunkt, Skolmåltiden bör till kvantiteten innehålla drygt en tredjedel av barnens kaloribehov. Kaloribehovet i olika åldrar beräknas vid de senare årens svenska officiella kostundersökningar i enlighet med följande skala, som uppställts av Stiebeling och Phipard:

Pojkar

Flickor

Vuxen kvinna i medeltungt arbete Vuxen man i medeltungt arbete....

Ålder, år

Kaloribehov per dag

Konsumtionsenhet

4-6 7_ 8 9_10 11—12 13—15 4- 7 8-10 11—13 14—19

1500 2100 2 400 2 500 3 000 1500 2 100 2 400 2 500 2 500

(Ho 0-70 0-8 0 Oss loo 0-50 0-7 0 0-80 Oss 0'83

3 000

l'oo

167 Enligt denna skala kan det genomsnittliga kaloribehovet för skolbarn beräknas variera från 2 100—3 000 kalorier per dag. Skolmåltiden bör alltså tillföra 700—1 000 kalorier, beroende på åldersfördelningen bland de barn, som skola deltaga i bespisningen. I genomsnitt bör man kräva en tillförsel av 800 kalorier med skolmåltiden. Beträffande kostens kvalitet böra högre krav ställas än beträffande kvantiteten. Skolmåltiden bör tillföra hälften av barnens behov av äggvita, mineralämnen och vitaminer. Det genomsnittliga dagsbehovet av dessa näringsfaktorer skulle för skolbarn kunna uppskattas till följande värden: Dagsbehov

Äggvita Kalcium Fosfor Järn

A-vitamin (inkl. karotin) B 1 -vitamin C-vitamin

65 g (varav hälften bör utgöras av animalisk äggvita) 0" 8 o g l- 3 2 g 12—14 mg 3 000 — 4 000 I. E. I-o mg 30—50 mg

Då man har att räkna med betydande förluster vid matlagningen, torde det vara befogat att vid uppgörandet av förslag till skolmåltider tillämpa de högre värdena. Sålunda bör med skolmåltiden tillföras lägst: Äggvita Kalcium Fosfor Järn A-vitamin (inkl. karotin) Bi-vitamin C-vitamin

32-o g ()• 4 » 08 g 7-0 g 2 000 I. E. OÖ mg 25 mc

2. De nuvarande skolmåltiderna ur näringshygienisk synpunkt. Endast ett synnerligen begränsat material finnes tillgängligt för att belysa kvaliteten av de måltider, som nu utspisas. Socialstyrelsens hushållsbudgetundersökning 1941. I 1941 års hushållsbudgetundersökning gjordes en särskild bearbetning av skolmåltiderna. Uppgifterna avse november 1941. I undersökningen, som omfattar omkring 500 hushåll med barn i städer och tätorter inom olika delar av landet, redovisas sammanlagt 748 skolmåltider, bestående av tillhopa 898 rätter. Förekomsten av olika rätter framgår av följande tablå:

168 TD « R

ä

i. i. * fc e r

Antal

Procent

Smörgås med mjölk eller choklad 50 Gröt eller välling 321 Pannkakor, grynpudding och dylikt 51 Fläsk 22 Kött 24 Köttfärs 37 Korv 79 Blodpudding, pölsa, lungmos m. m 46

-r, H f «. a „ R a t t e r

An-

Pro-

t&1

cent

Sill och strömming 26 5*6 Annan fisk 44 35-7 Kött- eller grönsakssoppa 60 Grönsaksstuvningar, rot57 mos ..'. 10 2-4 Saft-eller fruktsoppa, kräm 113 2-7 Färsk frukt 15 4"i Samtliga 898 8-8

2"9 4*9 6'7 11 126 1-7 100o

5' i

Av undersökningen framgår, att de redovisade skolmåltiderna endast i mindre utsträckning utgjordes av enbart smörgåsmål; större betydelse hade däremot gröt eller välling. Påfallande ofta synes korv ha utspisats, medan grönsaksrätter och färsk frukt synas ha förekommit mycket sällan. Vid bearbetningen har tyvärr redovisats endast de olika rätter, som förekomma, däremot ej kombinationer av rätter i de fall, där två rätter förekommo. På grundval av detta material beräknades vid socialstyrelsens bearbetning det ungefärliga näringsvärdet av de utspisade måltiderna enligt nedanstående tablå:

Näringsvärde per måltid

Kol- v Kalo- F e t t hy- j g " Kalk ner dr at g g g g

pos for" Järn g

mg

IE

mg

mg

753 37

0"79

4-6

0"42

25 0"48

A

Vitamin Bt C

Måltidernas kalorivärde torde sålunda i genomsnitt ha legat något under det ovan angivna önskvärda värdet av 800 kalorier. Tillförseln av äggvita, järn och vitamin A och C synes även ha underskridit den angivna normen. Materialet får dock betraktas som tämligen osäkert. Försöksverksamhet med skolmåltider i Västernorrland. Från och med vårterminen 1943 till och med vårterminen 1945 har skolbarnsbespisning anordnats vid folk- och småskolorna i Para och Gårdsnäs inom Sånga skoldistrikt. För verksamheten ha anslag erhållits dels från Västernorrlands läns landsting dels från staten. Den ursprungliga avsikten var att genom jämförande försök skaffa sig en uppfattning av tre olika bespisningstyper, nämligen fullständig måltid, grötfrukost, vanlig mjölk och AlV-mjölk. Denna avsikt har icke kunnat fullföljas. Grötfrukosten har av psykologiska skäl måst kompletteras med ostsmörgåsar och fruktmos och mjölkutspisningens resultat kunde icke bedömas på grund av det låga antalet deltagande barn. Jämförelser ha endast kunnat göras mellan Para skola (fullständig måltid) och Gårdsnäs skola (grötfrukost).

169 Vid Para folkskola har utspisats en måltid bestående av en rätt, smörgås och mjölk. Matsedel har uppgjorts av länets hemkonsulent, som även kontinuerligt övervakat den praktiska delen av försöksverksamheten. Beräkningar angående kostens näringsvärde giva vid handen, att kaloriinnehållet per måltid och barn låg vid cirka 740 och att tillförsel av äggvita, mineralämnen och vitaminer väl motsvarade vedertagna krav. , I kosten har ingått mycket grönsaker och rotfrukter. Bespisningen har haft tillgång till egen trädgårdsodling, där läraren haft ledning av skötseln av trädgården och skolbarnen deltagit i trädgårdsarbetet. Kostnaden för skolmåltiden i Para folkskola uppgick i medeltal för vårterminen 1944 och höst- och vårterminerna 1944/45 till 53 öre per barn och dag, varav kostnaden för matvaror utgjorde 33 öre. I Gårdsnäs folkskola utspisades en måltid bestående av gröt, mjölk och smörgås. Denna måltid gav i genomsnitt 760 kalorier per barn. Tillförseln av järn, A- och C-vitamin var lägre än önskvärt. Kostnaden för denna måltid uppgick i medeltal till 48 öre per barn och dag, varav matvarukostnaden utgjorde 26 öre. Försöksverksamhetens uppläggning tillåter icke några slutsatser angående sambandet mellan elevernas hälsotillstånd och arten av skolmåltid. Däremot har försöksverksamheten givit en del erfarenheter angående organisation av skolmåltiden. Särskilt bör framhållas vikten av att den arbetskraft, som handhar inköp och matlagning för skolmåltiden, är kunnig och intresserad. Vidare ger försöksverksamheten vid handen, att det är synnerligen önskvärt, att en kvalificerad person, såsom i detta fall hemkonsulenten i länet, leder och övervakar verksamheten. Vidare kan påpekas det anmärkningsvärda förhållandet, att skillnaden mellan kostnaden för fullständig måltid, 53 öre per barn, och för grötmåltid, 48 öre per barn, var så ringa. Dock torde detta förhållande sammanhänga med kvalifikationerna hos arbetskraften i respektive skola, elevantalet m. m. Det synes vara önskvärt, att studier i fortsättningen bedrivas av skolmåltidernas organisation och dess verkningar på barnens hälsotillstånd m. m. Dessa studier böra handhavas av skolöverstyrelsen. Befolkningsutredningens undersökning våren 1944. Uppgifter angående den typ av skolmåltid, som utspisats under höstterminen 1943 lämnades av 226 distrikt (tab. N och O). 122 distrikt lämnade uppgift angående kostnaden för skolmåltiden. Från Stockholm, Göteborg och Malmö samt från ett mindre antal skoldistrikt på landsbygden föreligga även uppgifter angående matordning, utspisade kvantiteter av vissa varuslag m. m. Detta material kan icke läggas till grund för någon mera ingående analys av skolmåltidens utformning men ger dock belysande exempel på olika sätt att ordna skolmåltiden.

170 Tabell N. Översikt oyer antal distrikt med bespisning samt antalet bespisade elever höstterminen 1943 med fördelning efter olika kosttyper. 2

1 D i s t r i k t

Enbart Gröt el. mjölk el. välling choklad med el. med cl. utan utan smörgås smörgås

7 B

*

5 G

Oslofrukost o. dyl.

Kombinationer ' av 1, 2 och 3

Lagad mat

Lagad mat i kombination med övriga

1 allt

Distrikt med statsbidrag Landsbygdsdistrikt Antal bespisade elever . . . . Aggl.

1 278

4 661

1 211

—

12 4 665

31 12 530

49 18 345

—

2 1949

—

1 114

—

4 2 031

7 4 094

landsbygdsdistrikt

Antal bespisade elever . . : Stadsdistrikt Antal bespisade e l e v e r . . . .

1 773

—

1 649

2 309

1 22

5 2 313

10 4 066

2 1051

6 2 610

2 860

3 423

13 4 687

40 16 874

66 26 505

16 952

20 1923

6 1059

5 791

22 2 805

69 7 530

Samtliga Antal bespisade e l e v e r . . . .

Distrikt utan statsbidrag Landsbygdsdistrikt Antal bespisade elever . . . . Aggl.

—

•

landsbygdsdistrikt

Antal bespisade elever

•

6 570

2 535

1 511

1 25

2 68

14 4 040

26 5 749

3 310

6 1179

1 50

5 1714

15 2 974

35 24 875

65 31102

25 1832

28 3 637

2 561

12 2 798

22 3 833

71 31720

160 44 381

27 2 883

34 6 247

4 1421

15 3 221

35 8 520

111 48 594

226 70 886

Stadsdistrikt. Antal bespisade elever Samtliga

l

Antal distrikt Antal be spisade elever

I allt» Antal bespisade elever . . . .

1 Härtill 3 distrikt av blaiidad komn luntyp san it G distri kt i fråga om vilka uppgift st tknas beträffande stadsbidragsförekomst 3n.

171 Tabell O. Förekomsten av olika kosttyper samt kostnaderna härför på landsbygden, på den agglomererade landsbygden samt i städerna höstterminen 1943. Antal distrikt K o s t t y p

lands- agglhela lands- städer bygd riketl bygd

1. E n b a r t mjölk eller choklad ni ed eller utan smörgås . . . . 2.

Gröt eller välling med eller u t a n smörgås

3.

Oslofrukost o. dyl.

4. K o m b i n a t i o n e r 1, 2 och 3

Lagad mat jämte övriga k o s t t y p e r . . Samtliga 1

landsbygd

aggllandsbygd

städer

hela riketl

Kostn. pr barn och dag, kr. lands- agglhela städer bygd landsriket1 bygd

570 1083 2 883 0-23

0-18

0-21

0-21

24 4

5 1

6 2

35 7

2 584 3 094 1179 6 857 0-18 956 511 699 2 166 0-36

0-10

0'13

Oil

0-46

0-31

0-39

6 18

2 2

7 16

15 36

1059 5 515

0l2

0 35

0-28

0-17

0-42

0-44

56 125

19 35

40 75

115 15 913 7 362 27188 50 463 0-33 235 27 257 11744 35168 74169 0 3 8

av

5. L a g a d m a t 6.

Antal bespisade elever

139 2 023 3 221 0-21 68 2 996 8 579 0-45

0'38

0-45

0-42

0 31

038 I siffrorna för hela riket in gå äve n tre ( listrikt av blandad kommunty ?•

Måltidstyper. Följande huvudtyper av måltid förekomma: 1) enbart mjölk eller choklad ined eller utan smörgås, 2) gröt eller välling med eller utan smörgås, 3) oslofrukost och dylikt, 4) kombinationer av 1, 2 och 3, 5) lagad mat, 6) lagad mat i kombination med övriga. Någon strikt gräns mellan dessa typer av måltider kan icke uppdragas. Så ha t. ex. matsedlar, som upptaga omväxlande soppor av förrätts- eller efterrättstyp (köttsoppa, ärtsoppa, chokladsoppa, nyponsoppa etc.) räknats till grupp 5 respektive 6. Av de 226 distrikt, som enligt tab. N redovisat kosttyp, ha 146 haft lagad mat (typ 5 eller 6) och 34 gröt eller välling (typ 2), medan 27 distrikt haft mjölk eller choklad (typ 1) och endast 4 ha redovisat oslofrukost. Sålunda hade 64 procent av distrikten lagad mat, medan 34 procent hade måltider bestående av mjölk, välling, gröt etc. och resterande 2 procent oslofrukost. Lagad mat förekom i 80 procent av de distrikt, som haft statsbidrag, medan motsvarande tal för distrikt utan statsbidrag var 57 procent. I rena landsbygdsdistrikt med statsbidrag förekom lagad mat oftare än i stadsdistrikt. Sålunda hade 88 procent av landsbygdsdistrikten med statsbidrag lagad mat mot 60 procent av stadsdistrikten med statsbidrag. För distrikt utan statsbidrag kan motsatta förhållandet påvisas. Endast 39 procent av landsbygdsdistrikten utan statsbidrag hade lagad mat, medan motsvarande tal för stadsdistrikt utan statsbidrag var 77 procent.

172 Matsedlar. Vid en genomgång av de planer för matordning, matsedlar ni. m., som insänts från vissa distrikt, finner man, att det föreligger mycket stora olikheter beträffande sättet att ordna måltiden. I en del fall har man lokalt utarbetat mycket noggranna anvisningar för alla detaljer beträffande upphandling, uppgörande av matsedel, redovisning, tillagning och servering av måltiderna m. m. I några distrikt har man t. o. m. utarbetat fullständiga recept för maträtterna. Medicinalstyrelsens råd och anvisningar för anordnande av skolbarnsbespisning 1 synes icke i större utsträckning ha legat till grund för utspisningen. Av de måltidstyper, som redovisats, torde smörgås och mjölk eller gröt eller välling i de flesta fall icke vara fullt tillfredsställande. Dessa typer av måltider äro av det slag, som i allmänhet utspisas i hemmen vid någon av dagens måltider. De ge sålunda icke den önskvärda kompletteringen till barnens hemkost. Dessutom torde det vara svårt att undvika, att skolmåltider av denna typ bliva enformiga och föga aptitretande. Oslofrukost, eller modifikation därav, mjölk och smörgås med pålägg (ost) samt frukt eller grönsak (vanligen morot), kan sammansättas så att den blir tillfredsställande ur näringshygienisk synpunkt. Dock har det i praktiken visat sig, att man sällan håller denna typ av måltid på tillräckligt hög nivå. Man har svårighet att anskaffa lämplig frukt eller grönsak o. s. v. och det har vid flera tillfällen kunnat konstateras, att det som betecknas som oslofrukost i verkligheten bestått av en ringa mängd mjölk, mjuka limpsmörgåsar med korv eller dylikt. Dessutom blir även denna typ av måltid enformig, vilket ur psykologisk synpunkt icke är lämpligt. Fullständiga matsedlar föreligga från ett tjugotal skoldistrikt, där lagad mat med eller utan smörgås och mjölk (grupp 5 respektive 6) förekommit. Vid en genomgång av dessa matsedlar befanns, att sådana rätter som korv av olika slag, makaroner, ärtsoppa, bruna bönor, fiskbullar, fläsksås och sagosoppa ofta förekommo. Däremot tyckas potatis, andra rotfrukter och grönsaker ha förekommit tämligen sparsamt. Potatis serverades i regel endast 2—3 gånger i veckan. I ett par 14-dagars matsedlar fanns ingen potatis upptagen. Mycket små mängder kött ha använts, vilket givetvis beror på ransoneringen. Fiskrätter förekommo praktiskt taget icke. I det följande anföras några exempel på matsedlar i skolor, där det tydligen funnits ganska goda möjligheter för matlagning, men där måltiderna ändå icke kunna anses genomgående fullgoda. Exempel 1. Choklad. Risgrynsvälling. Kålsoppa med frikadeller. 1

Meddelanden från Kungl. Medicinalstyrelsen nr 82.

173 Makaroner med korv. Arter med fläsk och korv. Sagosoppa. Choklad. Risgrynsvälling. Köttsoppa. Arter med korv. Makaroner med korv. Choklad. Mannagrynsvälling. Kålsoppa med korv. Lappkojs. Ärter med fläsk och korv. Till måltiderna serverades alltid hårt bröd och ibland smörgås med ost eller korv. Exempel 2. Havregrynsgröt, smörgås. Ärtsoppa. Köttbullar och potatis. Risgrynsvälling, smörgås. Pannkaka. Choklad, smörgås. Rågmjölsgröt. Ärtsoppa. Makaronivälling, smörgås. Köttbullar, rotsaker. Saltströmming, potatis. Choklad, smörgås. Priset för råvarorna var enligt skoldistriktets uppgifter för exempel 1 24 öre; för exempel 2 saknas prisuppgift. Näringstillförseln kan icke beräknas, då mängdangivelser saknas. Det är dock uppenbart, att en skolmåltid av denna art, även om den är mättande och sålunda fyller en viss funktion ur kvantitativ synpunkt, icke är tillfredsställande ur kvalitativ synpunkt. I andra skoldistrikt har man däremot, genom att utnyttja billiga och värdefulla födoämnen, såsom potatis, morötter, kålrötter, rödbetor, lök, blod- och inälvsmat e t c , åstadkommit en skolmåltid, som synes vara näringshygieniskt tillfredsställande. Detta gäller t. ex. barnbespisningen vid Jokkmokks skolor. Matsedeln är där uppgjord för 3 veckor, varvid anvisningar även givas på lämpliga utbytesrätter. Korta anvisningar för tillredningen finnas bifogade till matsedeln. Exempel på rätter vid denna skolmåltid återgivas nedan: Köttfärs med stuvad vitkål eller morötter, potatis. Sillpudding med äggstanning eller fiskpudding med persiljesås. Leverkaka med potatis. Köttsoppa med grönsaker. Blodpudding. Stekt strömming med morötter och potatis. Rotmos och fläskkorv.

174 Nyponkräm. Äppelpannkaka. Det torde sålunda vara uppenbart, att det icke innebär någon garanti för hög kvalitativ standard på måltiderna, att dessa äro av den typ, som i det allmänna språkbruket betecknas såsom »lagad mat». Kostnaden för skolmåltiden. Kostnaden för skolmåltiden (vari inberäknats råvaru- och personalkostnader) framgår av tab. O. I genomsnitt synes priset för lagad mat ha legat vid 44 öre, medan grötmåltid kostade 12 öre, mjölk-smörgåsmåltid 20 öre och oslofrukost 39 öre. Kostnaden för skolmåltiden växlar starkt även för samma kosttyp. Av det ovan anförda framgår, att man har anledning att antaga, att skolmåltidernas nuvarande utformning i tämligen stor utsträckning icke motsvarar de krav, man bör ställa på dem. Det är vanskligt att bedöma vad detta beror på, men det torde vara befogat att något diskutera de faktorer, som påverka skolmåltidens utformning för att kunna draga upp vissa riktlinjer för den fortsatta utvecklingen. De ekonomiska möjligheter, som stå till buds, äro givetvis av grundläggande betydelse. Dock garanterar ett rikligt anslag för måltiden icke, att den blir kvalitativt tillfredsställande. Ytterligt viktigt torde vara, att intresse och förståelse för skolmåltidens betydelse förefinnas hos dem, som lokalt bära ansvaret för dess utformning. Vidare torde kvalifikationerna hos de personer, som direkt handhava matsedelns detaljutformning, inköp och förvaring av råvaror, tillagning och servering av maten, vara av stor betydelse. Lokalernas utformning och arbetsutrustning spela även en betydande roll. Det är omöjligt att med ledning av det förefintliga materialet angående skolmåltidens nuvarande utformning avgöra, på vilka punkter det i de enskilda fallen brustit beträffande ovannämnda faktorer. En samverkan av samtliga: otillräckliga anslag, svårigheten att anskaffa lämplig personal och otillfredsställande lokaler samt arbetsutrustning torde nog förekomma ganska allmänt. 3. Olika förslag till skolmåltider. Det torde vara lämpligt att först diskutera vilka typer av måltider, som kunna ifrågakomma, för att därefter för de typer, som befolkningsutredningen anser sig böra rekommendera, närmare analysera de krav, dessa ställa beträffande personal, utrustning, inredning, servering m. m. De prisuppgifter, som angivas, ha beräknats under förutsättning att måltidens kalorivärde hålles konstant. Måltidstyper. De typer, som skulle kunna ifrågakomma, torde i huvudsak vara:

175 a) Måltid avsedd såsom näringshygieniskt värdefullt komplement till matsäck, t. ex. någon dryck, såsom mjölk (kall eller varm), nyponté, mjölkchoklad, någon frukt, rotfrukt eller grönsak (t. ex. rå morot). Denna typ av utspisning kräver ringa personal. I fråga om utrustning kräves tillgång på värmekälla, elektrisk platta eller dylikt samt vissa arbetsutrymmen och redskap för förberedningsarbeten samt för diskning. Då barnen ändå medföra matsäck hemifrån, torde erforderlig servis (muggar) även kunna medföras hemifrån. Kostnaden för råvaror till ett> dylikt komplement till matsäck torde kunna beräknas till 15—20 öre per barn och måltid. En dylik anordning skulle sålunda kunna ha en del fördelar, men nackdelarna torde överväga. Man skulle icke kunna vinna någon kontroll över sammansättningen av hela måltiden vare sig ur kvalitativ eller kvantitativ synpunkt. Hemmen skulle fortfarande ha besvär med att göra i ordning matsäck, som i flertalet fall säkert komme att bestå huvudsakligen av smörgås. I skolan måste man ändå anskaffa viss utrustning och eventuellt även anlita någon personal för att tillhandahålla det, som skulle serveras. Denna typ av utspisning bör endast komma i fråga i de fall, där mycket stora svårigheter beträffande lokal och personal föreligga, b) Måltid av typen oslofrukost: Mjölk, bröd, smör, pålägg, frukt eller grönsak. Denna typ av måltid berördes i resonemanget angående den nuvarande skolbarnsbespisningen. Därvid framhölls, att den vunnit mycket begränsad spridning och att det synes, som om den i praktiken lätt skulle bli enformig och mindre tillfredsställande. Priset för råvaror torde kunna beräknas till 30—35 öre per barn och måltid. Denna måltidstyp ställer liksom föregående relativt små krav på utrustning och personal. c) Måltid bestående av gröt eller välling. Det torde vara olämpligt att såsom huvudrätt servera gröt eller välling, då barnen i de flesta fall erhålla denna typ av rätter i hemmen. Denna måltid torde kosta 20—25 öre per barn. d) Måltid bestående av en lagad rätt och mjölk samt eventuellt bröd och smör synes bäst motsvara de krav, som kunna ställas på skolmåltiden. Valet av rätter kan varieras efter livsmedelstillgång och man har goda möjligheter att åstadkomma en ur näringshygienisk och smaksynpunkt tillfredsställande måltid till relativt lågt pris. Man kan räkna med att priset för råvarorna uppgår till 40—50 öre per barn och måltid. e) Måltid bestående av två lagade rätter. Denna typ ställer stora krav på utrustning och kräver mera personal än övriga typer. Den torde kunna' anses mera motiverad i trakter, där måltidsanordning med middagsmålet mitt på dagen tillämpas och barnen sålunda icke gå hem till middagsmålet, än i trakter, där middagsmålet ätes på eftermiddagen. Denna typ av måltid torde icke erbjuda några näringshygieniska fördelar framfor typ d), men drager avsevärt mera kostnad framförallt på grund av att den är arbetskrävande. Råvarukostnaderna torde kunna beräknas till 50—60 öre per barn och måltid.

176 4. Befolkningsutredningens förslag till utformning av skolmåltiden. Med hänsyn till ovan framlagda synpunkter synes det utredningen lämpligt, att skolmåltiden i huvudsak utformas enligt den förut beskrivna typ d, nämligen en lagad rätt med mjölk, smör och bröd. I de fall, där lokal- och personalfrågorna visa sig svårlösta, vill utredningen dock föreslå, att någon form av modifierad oslofrukost (mjölk, bröd, smör, någon frukt, grönsak eller rotfrukt) eller måltid bestående av gröt eller välling serveras under en övergångstid av högst fem år. Matsedlar. Det torde vara lämpligt, att förslag till typmatsedlar utarbetas samt näringsoch prisberäknas inom skolöverstyrelsen för varje läsår och utsändas tillsammans med de anvisningar, som för övrigt kunna vara påkallade. Däremot böra matsedlarna utformas i detalj av dem, som lokalt bära ansvaret för skolbarnsbespisningen. Därvid bör man eftersträva en god anpassning till ortens kostvanor, till olika årstider och tillgång på råvaror m. m. Matsedlarna böra omfatta en månad samt uppgöras så, att därav framgå vissa data angående den mängd av viktigare födoämnen, som avses ingå i kosten. Sålunda bör t. ex. angivas hur mycket mjölk, bröd, smör och potatis, som beräknas per barn och dag. Utredningen vill även framhålla önskvärdheten av att de barn, som lida av tarmrubbningar etc. eller i övrigt ha speciella medicinska behov och som deltaga i skolmåltiderna, beredas tillfälle att därvid få särskild dietmat. Skolöverstyrelsen bör utfärda särskilda anvisningar rörande den dietkost, som bör förekomma. I det följande givas förslag på typmatsedlar med alternativrätter. Dels upptagas rätter, som äro något mera komplicerade att laga till och erfordra ugn, dels enklare rätter. Råvarumängden och näringsvärdet samt priset per måltid framgå av tab. P och Q. Av tab. P framgår, att förbrukningen av mjölk, rotfrukter och grönsaker enligt förslaget är hög. Vidare förekomma blod- eller inälvsmat, fisk- och äggrätter regelbundet en gång i veckan. Den genomsnittliga beräkningen av näringsvärdet enligt förslaget (tab. Q) visar, att de krav, som ovan uppställts, äro väl tillgodosedda. Priset har beräknats med ledning av genomsnittliga detaljhandelspriser för hela landet för vintern 1944—45. Priset ligger vid cirka 50 öre per måltid. En beräkning av kostnaden för måltiden i högsta och lägsta dyrort gav en kostnad av 52 respektive 47 öre eller en prisskillnad på cirka 10 96. Då prisvariationer kunna vara betydande även med hänsyn till årstid, livsmedelstillgång m. m., synes det vara befogat att räkna med ett genomsnittligt pris för hela landet. Vid en rationellt ordnad upphandling torde kostnaden för råvaror kunna nedgå med cirka 10 %. Man torde sålunda kunna räkna med att genomsnittspriset för råvarorna till en näringshygieniskt tillfredsställande skolmåltid bestående av en lagad rätt samt mjölk, smör och bröd för närvarande ligger vid cirka 45 öre.

177 Tabell P. Livsmedelsförbrukning per barn för 4 veckor (24 dagar) enligt matsedelsförslag. Mängd gram

Födoämne Mjölk : Margarin Flottyr Smör Ägg Ost Mesost Oxkött, benigt » , benfritt Blodpudding Korv Lever eller andra inälvor Fisk, färsk Salt sill Potatismjöl Rågmjöl Vetemjöl Skorpmjöl Korngryn

8-5 1 300 20 240 100 100 100 250 200 130 100 200 420 300 30 30 110 20 40

Mängd gram

Födoämne Risgryn Spisbröd Strösocker Sirap Diverse bladgrönsaker Vitkål Kålrötter Lök, gul » , purjoMorötter Palsternackor Potatis Rödbetor Torkad frukt och bär. Russin Nypon, torkade Saft, söt Lingonsylt

40 720 70 20 300 300 200 30 20 300 40 3 750 60 100 10 40 80 160

Tabell Q. Tillförseln av vissa näringsfaktorer per barn och måltid enligt matsedelsförslag. Kalorier

Beräknat medelvärde per r ä t t Mjölk, ;so cl Smörblandning, 20 g Bröd, hårt, 30 g Summa

416 178 154 102 850

Fett

Kolhydrat

g

o

g

12-G

9-o

54-2 13-8

18-7 9-3

17-o 0-2

21-3

89 3

—

—

3a 313

Vitamin

Fosfor

Järn

g

g

mg

0-22 0-36

0C2 0-18

4'8 0-7

—

_

1580 0-3,i 270 OlG 300

1-6

O-os

—

7-0 2150 0 6 0

42 Ägg- Kalk vita

—

0-oi

0-07

Or, o 0 8 7

A I. E.

—

B, mg

C

mg 36 6

Typmatsedel. Måndag. Gryträtt eller dylikt. Tisdag. Soppa av grönsaker eller rotfrukter. Onsdag. Rätt av inälvsmat. Torsdag. Fiskrätt. Fredag. Kött- eller äggrätt. Lördag. Ptätt av bär, frukt eller grönsaker. Matsedel för dt veckor. l:a veckan: Måndag. Kött eller korv och grönsaksgryta eller kött- och potatispudding med grönsaker. Tisdag. Tisdagssoppa eller grönsoppa, ost. Onslag. Blodpudding med vitkålssallad eller lingonsylt. 12 — 1630 45

178 Torsdag. Stekt strömming med morot och potatis eller ångkokt sill och potatis. Fredag. Äggröra eller enkel omelett med grönsaksstuvning. Lördag. Kräm med mjölk eller saftsoppa med russin, mesost. 2:a veckan: Måndag. Fläskkorv med rotmos eller ngnstekt fläskkorv mofl rotsaker och potatis. Tisdag. Grönkål eller spenatsoppa, ost. Onsdag: Leverstuvning med potatis och lingonsylt. Torsdag. Kokt eller ugnstekt fisk med sås och potatis. Fredag. Köttbullar med potatis och råsallad. Lördag. Korngrynssoppa med torkad frukt, mesost. 3:e veckan: Måndag. Kalops eller stekt falukorv med råsallad och potatis. Tisdag. Purjolök- och potatissoppa eller skånsk vitkålssoppa, ost. Onsdag. Korvkaka eller pölsa med rödbetor och potatis. Torsdag. Stekt sill och potatis eller sillpudding. Fredag. Pannkaka (äppel- eller morots-) eller fattiga riddare med sylt. Lördag. Nyponsoppa eller nyponkräm med mjölk, mesost eller ost. 4:e veckan: Måndag. Finsk stuvning eller pepparrotskött med sås och potatis. Tisdag. Tomat- eller spenatsoppa, ost. Onsdag. Mald leverbiff med lingon och potatis. Torsdag. Fiskgryta eller fiskpudding. Fredag. Sjömansbiff eller kålpudding med potatis. Lördag. Blandad fruktkräm med mjölk, mesost. Alla dagar serveras: Mjölk, 30 cl. Hårt eller mjukt grovt rågbröd. Smör eller margarin 20 g. Då skolläkaren så finner lämpligt, bör fiskleverolja utspisas i samband med skolmåltiden. Anskaffande av råvaror. Det är av synnerligen stor vikt, att råvaruanskaffningen skötes så att goda varor erhållas till billigaste pris. Uppköpen av större varupartier böra regleras genom upphandlingsavtal mellan skolorna och vederbörande leverantör. I många fall torde det vara lämpligast, att uppgörelse träffas med producenterna om regelbunden successivleverans av varor. Därigenom avlastas lagerhållningen i anslutning till skolorna, Såsom framgår av kap. 13, anser utredningen det i hög grad önskvärt, att skolträdgårdsverksamheten får större utrymme och fastare organisation än hittills. Det är tydligt, att åtskilligt, som där kommer att odlas, lär direkt kunna komma till användning i skolmåltiderna och skolträdgårdar kunna även utformas på så sätt,

179 att de verkligen få betydelse för skolmåltidernas sammansättning. Till höstterminens skolmåltider kan t. ex. odlas spenat, tomater (i varma lägen), sallat, ärter, skärbönor, persilja, morötter, purjolök och selleri, blomkål, vitkål, rödkål och brysselkål. I synnerhet bör kruskål förordas på grund av dess rika vitaminhalt och dess hållbarhet. Vidare böra vinbär, krusbär och äpplen finnas tillgängliga under hösten. De äppelsorter, som planteras i ekonomiträdgården böra vara senmognande, så att de kunna komina till användning under vårterminen. På kallbänkar kan man under senare delen av vårterminen skörda spenat, rädisor och sallat. Råvarornas kvalitet. De, som ha ansvaret för varuinköpen, böra besitta god varukännedom. Av särskild vikt är, att råvarorna äro tillfredsställande ur hygienisk synpunkt. Mjölken bör sålunda tagas från kontrollbesättning eller vara pasteuriserad. Vid upphandling av större parti råvaror böra kvalitetsundersökningar utföras. Sålunda bör t. ex. potatis provkokas, nypon kontrolleras beträffande C-vitaminhalt 111. m. Det bröd, som begagnas, bör företrädesvis vara hårt rågbröd. Förvaring av råvaror. För alla bespisningar torde erfordras dels ett förvaringsutrymme för torra varor, specerier och dylikt, vilka icke ställa specifika krav på temperatur och luftfuktighet, dels utrymme för korttidsförvaring av färskvaror, eventuellt överbliven mat m. m. Det sistnämnda utrymmet bör vara ventilerat och kunna hållas vid en temperatur, som icke överstiger cirka + 10°. De nu nämnda förvaringsutrymmena böra ligga i anslutning till berednings- och matlagningsplatsen. Vidare erfordras i de fall, då det visar sig lämpligt att lägga upp förråd av potatis och rotfrukter, ett utrymme, som erbjuder lämpligt förvaringsklimat för dessa livsmedel. Förvaringsutrymmena böra helst vetta mot norr eller öster. För inånga barnbespisningar torde det vara lämpligt att anskaffa förråd av inläggningar av frukt, bär och grönsaker. Dessa produkter fordra ett svalt (högst + 10°), helst mörkt förvaringsutrymme. Av nedanstående uppställning framgår den ungefärliga mängd av Frukt- och bärinläggningar, som kan beräknas åtgå per barn och läsår (cirka 200 utspisningsdagar): Lingonsylt Saft, söt Övrig sylt och kompott Äppelmos

2ö kg 2-5 » lo » 2-0 »

En ungefärlig uppfattning angående den mängd livsmedel, som skall förvaras i anslutning till bespisningslokalen, ger tab. P, där storleksordningen av rå varumängden per barn och månad angives. Man får räkna med att plats bör finnas minst för veckobehovet av specerier, rotfrukter och dylikt, för dagsbehovet av mjölk, kött eller fisk samt färska grönsaker m. m.

180 Tillagning. Vid tillagningen av skolmåltiderna böra i första hand följande synpunkter beaktas: Noggrann hygien bör iakttagas. Personalen bör iakttaga god personlig hygien och bör genom läkarintyg kunna styrka, att den är frisk (se s. 159). Personalen bör övervaka, att råvarorna äro tillfredsställande och behandla dem med stor omsorg ur hygienisk synpunkt. Sålunda böra torra varor, såsom torkad frukt, risgryn m. m. noga sköljas före tillagningen. Grönsaker, speciellt sådana, som skola förtäras råa, såsom sallat, böra även sköljas omsorgsfullt. Tillagningen bör utföras på ett ekonomiskt sätt. Man bör exempelvis vid rensning och ansning av produkterna icke taga bort mer än det, som är alldeles nödvändigt. Sålunda böra t. ex. de gröna bladen på purjolök, stocken av vitkål m. m. komma till användning. Inälvor av fisk, såsom lever, rom, mjölke böra utnyttjas. Avkok bör alltid göras av ben m. fl. lämpliga delar av fisk och slaktdjur. Spad av grönsaker, fisk m. m. bör användas. Eventuella rester av maträtter böra utnyttjas omsorgsfullt. Stor vikt bör läggas vid att näringsförlusterna vid tillagning nedbringas till minsta möjliga. De förluster, som därvid kunna komma i fråga, äro i första hand: Mineralämnen och vattenlösliga vitaminer kunna urlakas, då födoämnena ligga i vatten. Sålunda bör långvarig blötläggning undvikas, varjämte blötlaggningsvattnet bör användas. Minsta möjliga mängd vatten bör användas vid kokning. C-vitamin förstöras genom inverkan av luftens syre, i synnerhet vid högre temperaturer. Om C-vitaminrika livsmedel, såsom bladgrönsaker, frukter och bär skola serveras sönderskurna eller vid beredning passeras eller dylikt, uppträder ofta stor förlust av C-vitamin beroende på att cellinnehållet kommer i beröring med luftens syre. När dylika finfördelningsarbeten förekomma, böra de utföras så sent före tillagning eller servering som möjligt. Koktiden för rotfrukter, grönsaker och dylikt bör avvägas så att produkterna, bli väl färdigkokta, men man bör undvika såväl onödigt lång koktid som varmhållning av dylika produkter. Potatis bör, då den icke ingår i rätter, kokas med skalen på. Vid tillagningen bör man taga hänsyn till att födan skall kunna utnyttjas av organismen så bra som möjligt. Stark bryning av födoämnena bör undvikas. Vidare bör man undvika starkt saltad och kryddad mat. Smaksättning kan ofta med fördel ske med hjälp av färska eller på vintern torkade kryddgrönsaker och dylikt t. ex. gräslök, persilja m. m. En av de allra viktigaste synpunkterna vid tillagningen är, att maten bör vara välsmakande. Även om de ovannämnda faktorerna beaktas vid tillagningen, kan det visa sig, att barnen icke vilja äta rätterna. För barnens matlust och förmåga att tillgodogöra sig maten spelar matens smak och utseende stor roll. Man bör taga stor hänsyn till att konsistens och utseende på rätterna skola vara tilltalande. Rätterna böra serveras aptitligt och vid lämplig temperatur. Särskilt när clet gäller mindre barn, bör man vara mycket

181 noga med att allt, som kan verka nedsättande på aptitligheten hos rätterna, klimpar, skinn och dylikt, undvikes. Särskild omsorg bör ägnas tillagning av sådana rätter, som barnen icke äro vana vid eller som man har anledning antaga, att de lätt få motvilja för. Detta gäller t, ex. fiskrätter, där man bör lägga stor vikt vid att de äro vällagade och se till att ben och dylikt icke äro besvärande. Inventarieutrustning. med olika antal barn.

I bil. 3 finnes förslag till utrustning för bespisning

Servering av måltiderna. Serveringen av måltiderna sammanhänger intimt med utformning och inredning av lokalen. Serveringen bör ordnas så att den går snabbt och väntetider undvikas. Vidare är det mycket väsentligt, att utportioneringen såvitt möjligt anpassas så att barnen få lagom stora portioner. Även om det vållar något mera besvär, bör man ordna så att barnen ha möjlighet att få två portioner hellre än att servera så stora portioner, att en del barn icke orka äta upp sin portion. Barnen böra tvätta händerna före måltiden. Servering kan ordnas enligt olika metoder. Vilken man väljer beror på lokalen, barnens ålder, tillgång på personal m. m. Fullständig självservering. Mat, dryck, bestick och servis utlämnas på brickor från en disk eller dylikt, där barnen passera i tur och ordning. Efter måltiden ställa de själva undan brickorna med använd servis. Delvis självservering. Bestick, muggar, bröd, smör m. m. äro framdukade på borden. Barnen passera för utportionering på tallrik. Dessa två former av självservering lämpa sig icke för mindre barn utan bör ifrågakomma endast för större barn t. ex. i högre skolor. Servering utföres av några av barnen. Härvid komina barnen in och sätta sig vid borden. Samma saker som i ovannämnda alternativ äro framdukade. Eleverna tura om att sköta serveringen av rätterna. Utportionering från rullbord. Vid denna form sätta sig eleverna vid borden, som äro dukade med servis och bestick. Maten köres omkring med hjälp av rullbord och portioneras. Denna form synes vara mycket lämplig för mindre barn. Dels blir måltiden lugnare, då alla barn sitta stilla, dels kan man lätt åstadkomma individuell utportionering. För dukning respektive avdukning kunna eleverna anlitas vid alla alternativen. Någon person, helst läraren, bör övervaka ordningen under måltiden. Det är av vikt, att måltiden kan intagas i lugn och ro och att barnen vänja sig att äta med iakttagande av gott bordsskick. Diskning. Diskningen bör utföras i så nära anslutning till måltiden som möjligt, i varje fall samma dag, och på ett hygieniskt tillfredsställande sätt. De hygieniska undersökningar, som utförts beträffande diskning på restauranter, militärförläggningar m. m., visa, att diskningen ofta utföres på ett

182 så otillfredsställande sätt, att risken för smittospridning genom diskgodset är betydande. Skedar, gafflar och muggar kunna i särskilt hög grad medverka till smittospridning och böra sålunda diskas speciellt omsorgsfullt. Önskvärt är, att diskgodset, i varje fall här omnämnda delar, behandlas så att eventuellt förekommande bakterier oskadliggöras. Detta sker enklast genom behandling i hett vatten (70—100°) eller i vattenånga under cirka 3 minuter. Sterilisering av diskgodset är lättare att åstadkomma med hjälp av diskmaskin än vid handdiskning. De typer av diskmaskiner, som för närvarande förekomma i handeln, äro dock icke fullt tillfredsställande vare sig beträffande hygienisk eller arbetsteknisk effektivitet. Med hänsyn till de höga kostnaderna för diskmaskiner synas de dessutom av ekonomiska skäl icke kunna komma ifråga för det stora flertalet skolbarnsbespisningar. Det är sålunda av vikt, att i lokalerna inrymmas anordningar, som möjliggöra en rationell handdiskning. Någon anordning för förbehandling av diskgodset genom spolning eller dylikt bör finnas. Vidare böra finnas disklåda och sköljlåda av lämpliga dimensioner. Sköljlådan bör utformas så att man kan skölja diskgodset i hett vatten (cirka 70°). Torkningen bör utföras med rena handdukar. Vid användning av mindre rena handdukar minskar man nämligen den hygieniska rengöringseffekten vid diskningen. Befolkningsutredningen vill slutligen understryka vikten av att skolmåltiderna anordnas för barnen varje läsdag. I många skolor anordnas nu skolmåltider endast under en begränsad del av läsåret — t. ex. under vintermånaderna •— och i de skolor, där bespisningen redan nu omfattar större delen av läsåret, börjar den först ett par veckor in på varje termin. Några organisatoriska svårigheter synas icke föreligga att igångsätta bespisningen redan den första skoldagen varje läsår och den bör sedan fortgå varje läsdag året igenom.

183 KAPITEL 13. Skolmåltiderna ocli skolköksundervisningen. Skolträdgårdsverksamlieten. I diskussionen om skolmåltiderna påpekas stundom, att bristen på lokaler för tillagning och bespisning skulle effektivt kunna avhjälpas, genom att de befintliga skolkökslokalerna toges i anspråk. Vid befolkningsutredningeus undersökning våren 1944 angående skolmåltiderna framgick •—• se kap. 9 s. 130 — att 20 96 av skolorna i distrikt utan bespisning ägde tillgång till skolkökslokaler i någon form. Det bör emellertid observeras, att härmed icke något är sagt om dessa lokalers beskaffenhet. Utredningen har också kunnat konstatera — såväl vid behandlandet av frågan om skolmåltiderna som i samband med utarbetandet av förslagen rörande den husliga utbildningen (SOU 1945:4) — att ett överraskande stort antal av landets skolkökslokaler befinner sig i ett dåligt, stundom rent undermåligt skick. Från olika håll har också framförts den åsikten, att en upprustning och modernisering av dessa lokaler i första hand bör taga sikte på att göra dem effektiva och lämpade för ökad huslig undervisning och icke på att utnyttja dem i skolmåltidsverksamheten. Befolkningsutredningen har, såsom framgår av bil. 4 låtit en av ledamöterna i dess socialpedagogiska delegation, f. folkskolinspektören Fritz Bäckström, företaga en särskild undersökning i ett inspektionsområde (Medelpads), om och i vilken utsträckning de befintliga skolkökslokalerna kunna utnyttjas för skolbarnsbespisningen. Utredningsmannen kom härvid till den slutsatsen, att »det i regel icke är möjligt och lämpligt att i någon nämnvärd omfattning utnyttja skolkökslokalerna för skolbarnsbespisning». Det synes utredningen svårt att på grundval av endast denna undersökning draga några för landet i dess helhet generella slutsatser, men det förefaller sannolikt, att undersökningar av samma art i de övriga inspektionsområdena skulle ge liknande resultat. Det synes också befolkningsutredningen, som om samma lokaler i allmänhet icke böra användas för skolköksundervisning och tillagning eller servering av skolmåltider. Skolköken äro inrättade för undervisning i husliga göromål och äro med hänsyn härtill dimensionerade på visst sätt. Även deras inventarier äro av en storleksordning, som direkt är avsedd för undervisning i små hushållsgrupper och icke för utspisning av ett större antal skolbarn. Som regel böra därför skolmåltids- och skolkökslokaler vara inriktade på att tillgodose olikartade behov och förläggas skilda från varandra. Det synes dock lämpligt, att de inrättas intill eller i närheten av varandra för att vid behov kunna utnyttjas gemensamt. Utredningen anser det dock självklart, att i de fall skolköksundervisningen

184 endast bedrives under en kort tid av året eller blott vartannat år, dess lokaler, när de icke utnyttjas, skola stå till förfogande för skolmåltider i den utsträckning sä är möjligt. Frågan om skolkökslärarinnornas ställning till skolmåltiderna har behandlats i kap. 11. I kap. 12 s. 178 har utredningen beträffande skolmåltidernas sammansättning framhållit, att särskilt rotfrukter och grönsaker borde komma till ökad användning vid skolmåltiderna delvis genom att i mycket större utsträckning än hittills anlita skolträdgårdsverksamheten, utan att för den skull frångå principen, att barnen skola få ha sina egna lotter. Skolträdgårdsverksamhet har förekommit inom folkskolan i omkring 90 år, men någon helt genomförd trädgårdsundervisning har det dock åldrigblivit. Enligt en undersökning från slutet av 1930-talet kommo endast 15 ä 16 % av rikets barn i åtnjutande av sådan undervisning, dock med undantag för Norrland, där motsvarande siffra endast var 2Va. Orsakerna till detta missförhållande skola icke här beröras. Skolträdgårdsverksamheten måste ur olika synpunkter anses så värdefull, att den på alla tänkbara sätt bör stödjas och fastare byggas in i skolans ordinarie arbete. Utredningen erinrar här endast om den betydelse, som sådant friluftsarbete i nyttomiljö innebär, och den propaganda för vitaminrik kost, som blir följden av en väl anlagd och skött samt pedagogiskt rätt utnyttjad skolträdgård. Det synes befolkningsutredningen angeläget, att, när nya planer för de olika skolformernas arbetsordningar utarbetas, skolträdgårdsverksamheten beredes större utrymme och att den får en fastare organisation än hittills. Utredningen är väl medveten om de viktiga problem, som här måste lösas, såsom svårigheterna att under sommaren sköta skolträdgården samt frågorna om lärarnas eventuella deltagande i undervisning och handledning av barnen i detta ämne och om anordnande av fortbildningskurser i trädgårdsskötsel för manliga och kvinnliga lärare. Till dessa olika spörsmål har utredningen icke ansett sig böra taga ställning utan räknar med att förslag i detta ämne utformas av 1940 års skolutredning. Befolkningsutredningen nöjer sig härmed att understryka nödvändigheten av att skolträdgårdsverksamheten får ett kraftigare samhällsstöd än hittills. En utväg härvidlag vore t. ex. statsbidrag för anordnande av skolträdgård enligt vissa av skolöverstyrelsen fastställda normalplaner för olika delar av landet.

185 KAPITEL 14. Frukostrastens längd. Enligt gällande bestämmelser skall inom folkskolan frukostrasten eller, som det heter i folkskolestadgans § 15:7, ledigheten efter den andra eller tredje timmen »utsträckas till minst trettio minuter, dock att i skolor, där förhållandena sådant påkalla, efter tredje lärotimmen högst en timme må före den längre ledigheten användas till undervisning i övningsämne». Vid befolkningsutredningens undersökning våren 1944 av skolbarnsbespisningen inom folkskolan framkom det på frågan, hur lång enligt skolstyrelsernas uppfattning frukostrasten borde vara, att städerna och den agglomererade landsbygden i allmänhet vill ha längre frukostrast än den rena landsbygden — se tab. 18 i bil. 1. Man anser tydligen på landsbygden, att det är bättre, att rasten endast är så lång, att barnen hinna intaga medförd matsäck och skolmåltid och i gengäld få avsluta skolarbetet något tidigare på eftermiddagen. I städerna ä andra sidan hinna de flesta barnen hem på frukostrasten och dess längd har säkerligen tilltagits med tanke därpå. Skolst}'relsernas svar på frågan huru stor del av alla barn, som kunna äta hemma, om frukostrasten omfattar en timme, belyses i tab. 19 i bil. 1, där de fördelats på olika kommuntyper. Denna tabell visar i grunden samma resultat som tab. 18, nämligen att en stor del av landsbygdens barn icke hinna hem ens om frukostrasten omfattar en timme, medan däremot städernas och den agglomererade landsbygdens barn anses kunna äta hemma till tämligen stor del, om entimmesrast tillämpas. Att landsbygdens barn ha så svårt att hinna hem även med en frukostrast på en timme, visar tydligt de långa skolvägarnas problem och är ett ytterligare argument för en utbyggnad av skolmåltiderna. Det är möjligt, att ett införande i skolbarnsbespisningen av principerna om kostnadsfria måltider, öppna för alla deltagande barn, på vissa hall kommer att medföra, att större delen av en skolas elever önskar deltaga i skolmåltiden. Man måste dock av teknisktorganisatoriska skäl, t. ex. på grund av otillräckliga lokaler, räkna med att under ännu flera år icke alla, som så önska, kunna deltaga i bespisningen. I detta läge måste det anses särskilt angeläget, att man genom en förlängning av frukostrasten bereder möjlighet för ett större antal barn att komma hem och äta lagad mat i hemmet. Även andra skolhygieniska skäl tala för att frukostrasten inom folkskolan förlänges så, att barnen kunna få en något längre avkoppling och vistelse i det fria än vad som nu är dem tillåtet. Med hänsyn härtill vill befolkningsutredningen föreslå, att folkskolestadgans bestämmelse i § 15: 7 ändras därhän, att frukostrasten skcdl idgöra minst en timme.

186 Det finns stundom lokala förhållanden, som göra den kortare frukostrasten i viss mån motiverad. I många skolor tillämpas s. k. samlad läsdagbiand annat för att barnen på landsbygden med dess långa skolvägar skola hinna hem innan det är mörkt. Det kan därför vara olämpligt med ett kategoriskt påbud om en timmes frukostrast. Utredningen föreslår på denna grund, att folkskolinspektören i undantagsfall skall kunna medgiva folkskolestyrelsen rätt att inskränka frukostrastens längd, dock högst med 20 minuter. Befolkningsutredningen är medveten om den risk, som kan ligga däri att en förlängning av frukostrasten tages som intäkt för en ytterligare ökning av barnens skolarbetsdag. Utredningen vill för den skull understryka nödvändigheten av att samhället och skolan i största möjliga utsträckning bidraga till att skolbarnens arbetsbörda Hittas. För skolmåltiderna måste en förlängning av frukostrasten få direkt betydelse, därför att möjligheter därigenom skapas att under rasten utspisa ett ökat antal skolbarn. En utökning av frukostrasten kan således möjliggöra, att ytterligare en omgång barn kan utspisas. Det måste emellertid här betonas, att skiftesätning ur vissa synpunkter innebär betydande påfrestningar för personal och barn. I större skolor är emellertid en sådan ordning oftast helt enkelt nödvändig, för att man skall kunna mottaga alla de barn, som önska deltaga i måltiderna. I en skola med bortåt 1 000 barn kan man således icke bygga och administrera en matsal, där alla elever kunna äta samtidigt, utan här får man ha tvenne skift — såsom också är fallet vid t. ex. de lrya, stora folkskolorna i Stockholm. Det synes önskvärt, att antalet skift minskas så mycket som möjligt, då det annars uppstår en jäkt och oro, som icke är önskvärd under en skolfrukost. Skiftesätningen kan dock ofta nedbringas genom att förlägga frukostrasten för olika klasser till olika tidpunkter. Detta system praktiseras för närvarande på många håll. Småskolans elever böra få sin skolmåltid redan efter andra timmen, då det icke är lämpligt, att de få vänta i 3 timmar på dagens andra måltid. Idealet vore kanske två skift under en frukostrast på en timme, varvid varje skift barn skulle få äta i lugn och ro under 25 minuter, medan 10 minuter skulle vara avsedda för omdukning och servering. Det är emellertid av flera anledningar svårt att uppställa några generella regler härvidlag.

187 K A P I T E L 15. Kontroll och organisation. En väsentlig utbyggnad av skolbarnsbespisningen och de ekonomiska konsekvenser för samhället, som detta kommer att medföra, kräva ökade garantier för att skolmåltiderna anordnas på ett tillfredsställande och ändamålsenligt sätt. Det är emellertid samtidigt angeläget, att den kontrollverksamhet, som samhället i ena eller andra formen måste utöva, begränsas så att den icke nödvändiggör uppbyggandet av en särskild byråkratisk och kostsam kontrollapparat eller för kommunerna framstår som alltför rigorös eller ingripande i den lokala självbestämmanderätten. I de förslag till kontrollåtgärder, som befolkningsutredningen här framlägger, har utredningen sökt tillgodose såväl statens krav på hygieniska anordningar och fullgod standard på skolmåltiden som ock de lokala myndigheternas krav på att själva få organisera verksamheten på för orten lämpligt sätt. Vid den lokala organisationen av skolmåltiderna är det i många fall både önskvärt och nödvändigt, att vederbörande skolstyrelse överlåter organisationsarbetet och den omedelbara tillsynen av skolmåltiderna på en särskild nämnd inom skolstyrelsen. Om detta icke är möjligt, bör en särskild skolmåltidskommitté tillsättas, i vilken husmödrar böra vara starkt representerade. Det skulle ankomma pä denna nämnd (kommitté) att inför skolstyrelsen svara för att skolmåltiderna bliva anordnade på bästa möjliga sätt med hänsyn till tillgängliga resurser och lokala möjligheter. Utredningen anser vidare, att vakttjänstgöring under skolmåltiderna bör ombesörjas av lärarna. Detta är redan nu fallet i de flesta skolor, som anordna skolbarnsbespisning, och synes ofta vara en förutsättning för att ordning, skick och gott uppförande iakttagas av barnen även under skolmåltiden. Kontrollen över den hygieniska standarden etc. i kök och bespisningslokaler utövas numera av skolläkaren med biträde av skolsköterskan. Den förstnämnde avger årligen rapport över gjorda iakttagelser till skolöverstyrelsen. För kontrollen över hur många och vilka statsbidragsberättigade barn, som varje dag deltaga i skolmåltiden, bör en journal föras av föreståndarinnan eller vakthavande läraren. Ett sammandrag av denna journal bör göras månadsvis för kontroll av de uppgifter, som lämnas vid statsbidragsrekvisitionen. Dessa sammandrag böra tillsammans med statsbiclragsrekvisitionen insändas till skolöverstyrelsen. Till skolöverstyrelsen skola dessutom varje år i samband med statsbidrags-

188 rekvisitionen insändas avskrifter av redovisningsårets matsedlar, vecka för vecka, samt lämnas en översikt av matvaruåtgången per dag. Utredningen förutsätter, att folkskolinspektören såsom hittills skall kontrollera skolmåltidsverksamheten i dess allmänna utformning. Särskild vikt torde vid hans kontroll böra läggas på lokalutrymmena och minimifordringarna beträffande de provisoriska lokalerna. Utredningen är medveten om att såväl denna form av kontroll och inspektion från folkskolinspektörernas sida som ock deras befattning med anmälningar och rekvisition av statsbidrag (jfr kap. 18) kommer att ställa nya och. ökade krav pä dem. Det synes uppenbart, att inspektörernas redan nu stora arbetsbörda icke gör det möjligt att på dem lägga nya, maktpäliggande och påfrestande arbetsuppgifter med mindre deras arbets- och expeditionsförhållandeu avsevärt förbättras. Vid 1945 års riksdag har visserligen beslut fattats om att 800 kronor per år skall utgå till inspektörerna i lokalbidrag samt expensersättning. Enligt utredningens mening är detta belopp otillräckligt för att åt inspektörerna skapa sådana arbetsförhållanden, att de få större möjligheter att ägna sig ät skolorganisatoriska uppgifter samt verka stimulerande för olika socialpedagogiska anordningar. Utredningen uttrycker den förhoppningen, att Kungl. Maj:t ägnar dessa frågor uppmärksamhet och snarast framlägger förslag, ägnade att verkligen medföra en lösning av inspektörernas arbets- och expeditionsförhållanden. Skolmåltidernas roll och betydelse såsom ett näringsfysiologiskt komplement till barnens måltider i hemmen innebära — såsom framgår av kap. 12 — att ökade krav måste ställas på måltidernas kvalitet och sammansättning. Befolkningsutredningen anser, att medicinalstyrelsens råd och anvisningar för anordnande av skolbarnsbespisning 1 , vilka synbarligen icke följts i någon större utsträckning, hädanefter ersättas av en av skolöverstyrelsen utarbetad broschyr med råd och anvisningar för anordnande, tillagning och servering av skolmåltiderna, varvid särskild vikt bör läggas vid kostens standard med förslag till typmatsedlar, som skolorna böra följa så långt ske kan. Då näringsfysiologiskt kunniga köksföreståndarinnor till en början knappast kunna stå till förfogande mer än i storstädernas skolor, synes det nödvändigt, att samhället ställer sakkunnig, konsulterande personal till skolornas förfogande. I sitt betänkande om den husliga utbildningen (SOU 1945:4) har befolkningsutredningen föreslagit anställandet av särskilda kostkonsul enter i varje landsting och stad utanför landsting. Ehuru dessa konsulenter där närmast motiverats ur synpunkten av en förbättrad huslig utbildning för kvinnorna, synes det vara angeläget, att kostkonsulenternas speciella sakkunskap tages i anspråk även vid utformningen av skolmåltiderna. Kostkonsulenternas uppgift bör närmast bli att genom personliga besök vid de olika skolorna stimulera till anordnandet av skolmåltider, lämna erforderliga anvisningar om matens sammansättning, tillagning, servering och förvaring men även att utöva erforderlig kontroll ur skilda synpunkter. 1

Meddelanden från Kungl. Medicinalstyrelsen Nr 82.

189 Den centrala ledningen av och ansvaret för skolbarnsbespisningen bör åvila skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsens verksamhet i detta avseende synes i huvudsak böra innefatta följande: 1. Vara riktgivande vid skolmåltidernas utbyggnad i vårt land samt verka stimulerande på kommunerna i och för anordnande av skolmåltider. 2. Utfärda råd och anvisningar rörande kost, inventarier och lokaler. 3. Utöva fortlöpande kontroll över måltidernas, inventariernas och lokalernas standard samt vid anordnandet av skolmåltider bistå med olika råd och anvisningar genom lokal inspektion. 4. Anordna utbildnings- och fortbildningskurser för personal vid skolmåltiderna. 5. Uträkna och utanordna statsbidragen. För att skolöverstyrelsen skall kunna fylla dessa nya arbetsuppgifter, är det uppenbart, att den måste disponera tillräckliga och för uppgiften lämpade arbetskrafter. Det tillkommer givetvis skolöverstyrelsen att själv utreda och föreslå behövliga förstärkningar av arbetskraften. Enligt utredningens mening är det dock ofrånkomligt, att en skolmåltidskonsulent knytes till skolöverstyrelsen. Vederbörande bör om möjligt ha särskild utbildning på det näringshygieniska området för att kunna ägna fortlöpande översikt över skolmåltidernas standard samt att föreslå förbättringar och förändringar. Skolmåltidskonsulenten bör genom inspektionsfärder runt landet göra sig underrättad om skolmåltidernas status och utbyggnad samt i övrigt inom skolöverstyrelsen ha det högsta ansvaret för deras utveckling och utformning. I likhet med vad som tidigare varit fallet med skolöverstyrelsens heltidsanställda konsulent i husligt arbete, synes denna befattning böra uppföras i lönegrad A 26. För de ökade administrativa uppgifter, som synas bli en följd av utredningens förslag till statsbidragssystem, bör en amanuens — förslagsvis i lönegrad Eo 15 — anställas, närmast för att handlägga olika ärenden kring \ statsbidragen. Om skolöverstyrelsen finner det lämpligt med en central upphandling av skolmåltidsinventarier etc, bör ytterligare en tjänsteman anställas. Då det är av vikt, att man bär erhåller tillräckligt kvalificerad personal, anser utredningen, att i så fall en särskild byråsekreterarbefattning i lönegrad A 21 inrättas för att under ledning av skolöverstyrelsens arkitekt handha de centrala inköpen. Utredningen anser, att en av de viktigaste uppgifterna för denna tjänsteman även måste bli att pröva möjligheterna av standardisering och central upphandling av alla övriga skolinventarier. Med hänsyn till byggnadsärendenas väntade omfattning och vikten av att skolmåltidslokalerna ägnas speciell sakkunnig uppmärksamhet och inspektion, torde den personal, som inom skolöverstj-relsen byggnadstekniskt granskar skolbyggnadsärendena, behöva förstärkas. För närvarande finnes inom skolöverstyrelsen på deltid anställd en arkitekt med ett arvode av 9 000 kronor per är. Till beredande av arbetshjälp ät arkitekten har för budgetåret 1945/46 anvisats 9 000 kronor. Denna personal är inför den väntade ansvällningen av skolbyggnadsverksamheten efter kriget synbarligen för liten, vilket även

190 1945 års folkskolesakkunniga framhållit i sitt betänkande med förslag angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet (SOU 1945:25). Utredningen vill därför föreslå, att en biträdande arkitekt med särskild erfarenhet av inredning och planering av skolmåltidslokaler och övriga socialpedagogiska utrymmen — skolkök, skolbad, slöjdsalar, bibliotek, lakar- och tandvårdsmottagningar etc. — anställes mot ett arvode av förslagsvis 8 000 kronor per år. Till hjälp med enklare göromål hos de nya tjänstemännen böra ett par kanslibiträden i lönegrad Eo 7 anställas. Befolkningsutredningen förutsätter slutligen, att bestämmelser om tjänstemännens placering och åligganden meddelas i den av generaldirektören vid skolöverstyrelsen fastställda arbetsordningen, varvid hänsyn successivt kan tagas till under arbetet gjorda erfarenheter.

191 K A P I T E L 16. Statsbidragssystemet för skolmåltiderna. 1. Nuvarande kostnadsfördelning-. Den nuvarande skolbarnsbespisningen har finansierats genom bidrag från stat och kommuner samt diverse föreningar ävensom genom uttagande av avgifter från skolbarnen. Under läsåret 1942/43 anordnades skolbarnsbespisning inom 332 skoldistrikt. Beträffande 320 av dessa, för vilka i huvudsak fullständiga uppgifter om de olika bidragsgivarna föreligga, ger följande tablå en samman fattning för hela riket i detta hänseende. Antal skoldistrikt S k o l d i s t r i k t

Med kommunbidrag Därav med avgifter utan »

med. statsbidrag

utan statsbidrag

98 18 80

181 91 90

279 109 170

41 8 33

41 8 33

15 83

73 149

88 232

Utan kommunbidrag Därav med avgifter utan » Summa 1

1 »äras mod föreningsbidrag uran »

Det är sålunda 98 eller icke fullt Va av de berörda distrikten, som åtnjutit statsbidrag. Av de återstående distrikten ha de allra flesta eller ungefär 4/s haft kommunalt bidrag. Det fåtal distrikt, som icke åtnjutit bidrag från vare sig staten eller kommunerna, ha haft bespisningen ordnad genom föreningar och dylikt, vilka mestadels tillhandahållit måltiderna kostnadsfritt. Avgifter ha i allmänhet icke uttagits av barnen i de distrikt, som erhållit statsbidrag. Halva antalet av de distrikt, där kommun- men icke statsbidrag utgått till bespisningen, har betingat sig avgifter för måltiderna. Statsbidrag ha under de ifrågavarande terminerna utgått till 13 län och i huvudsak varit koncentrerade till 5 län, nämligen Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, i vilka 79 av de till 98 uppgående statsbidragsdistrikten återfinnas. Detta förhållande bör ses mot bakgrunden av den i gällande statsbidragsförorclning lämnade föreskriften om att statsbidrag skall utgå under förutsättning dels att behov av bespisning föreligger med hänsyn till antalet barn från hem med svagekonomisk ställning, antalet barn med lång skolväg, rådande arbetslöshet

192 eller annan därmed jämförlig omständighet, dels ock att vederbörande distrikt med hänsyn till det kommunala skattetrycket är i behov av statsbidrag. Om bespisningsdistrikten fördelas på kommuntyper för olika bidragskombinationer, blir det för landsbygdens del ungefär lika fördelning- mellan distrikt med och utan statsbidrag, med undantag dock för den agglomererade landsbygden, där kommunbidragen överväga. Statsbidrag kunde under ifrågavarande år icke utgå till städer. För att något belysa statsbidragsförekomsten med skoldistrikten uppdelade efter utdebitering per skattekrona har nedanstående tablå sammanställts. Antal bespisningsdistrikt I undersökningen ingående distrikt

Den sammanlagda utdebiteringen i kr. per skattekrona

utan statsbidrag med statsbidrag

Summa

övriga

i allt

65 5 70

135 17 152

200 22 222

21 77 08

2 038 401 2 439

U n d e r 15 15 och d ä r ö v e r

med enbart kommunbidrag

summa

221 99 320

Som jämförelse återges här en sammanställning från en av befolkningsutredningen tidigare utförd undersökning angående den statsunderstödda bespisningsverksamheten 1941/42. Statsbidragets storlek i procent av totalkostnaderna

Antal distrikt, där utdebiteringen av allmän kommunalskatt i kr. per skattekrona (enligt 1940 ITS taxeringar) utgjorde mindre än 10

M i n d r e ä n 50 50 51 — 79 80 Summa

25—29

30 och däröver

1 G 4 13

2 1 4

10 — 14

15—19

20—24

15 3 5

10 1 10 3 24

1 1

2 Summa distrikt

31 5 24 8 08

Från denna undersökning äro även siffrorna för läsåret 1941/42 i nedanstående tablå hämtade.

Tidsperiod

L ä s å r e t 1941/42 » 1942/43 Höstterminen 1943....

Antal distrikt, för vilka totalkostnaderna för skolbarnsbespisningen täckts av statsbidrag med nedanstående procentuella andel mindre än 50

50 — 59

(iO— 6 9

70—79

31 30 31

12 14 7

9 23 8

8 20 12

8 11 8

Summa distrikt

68 98 66

193 Tablåerna visa ett relativt stort antal distrikt med lägre statsbidrag än 50 % av totalkostnaderna. En viss förbättring för distrikten har dock inträtt läsåret 1942/43. Av siffrorna för höstterminen 1943 kunna icke dragas några bestämda slutsatser rörande läsåret 1943/44, eftersom bespisningsfrekvensen brukar vara högre under vårterminerna. Befolkningsutredningen har slutligen för att belysa, i vilken grad den hittills förekommande skolbarnsbespisningen verkat tyngande för distrikten, låtit framräkna distriktens kostnader per skattekrona för den under läsåret 1942/43 anordnade bespisningen. Resultatet framgår av följande sammanställning, där uppdelning av skoldistrikten skett med hänsyn dels till distriktens kostnader för skolbarnsbespisningen per skattekrona räknat, dels ock till den varierande kvotdel av totalkostnaderna för bespisningen, vartill distriktens andelar uppgått. Beträffande dessa andelar må erinras om att cle icke utgöra skillnaden mellan totalkostnaderna och statsbidragen, eftersom bidrag även lämnas av barnens föräldrar samt av föreningar och dylikt. I tablån redovisas endast 271 av de 279 distrikt, där kommunbidrag förekommit, beroende på att uppgifterna från 8 av distrikten varit ofullständiga.

Skoldistriktets kostnad i ören per skattekrona

Antal skoldistrikt med nedanstående procentuella andel i totalkostnaden bögst 10

11 — 20 21—30 31—40 41 — 50 51 — 60 61

Högst 5 6— 10 1 1 - 20 21— 30 31— 40 4 1 - 50

7 7 1 1 —

8 4 7 f> 2 2

8 4 7 5 2 2

5 1 - 60 6 1 - 70 71— 80 8 1 - 90 91-100

2 1

1 1

Summa

Högst 5 6— 10 1 1 - 20 .Summa

81—90

Landsbygdsdistrikt 7 2 4 6 5 1 o 4 3 3 — — 1 2 1 1

4 5 3 — — 2

3 — 1 — —

91 — 100

Summa distrikt

20 6 7 1 2 1

67 38 37 15 10 8

1 11

6 3 1 l 1 187

— —

1 1

2 Stadsdistrikt 2 4 5 — —

8 1

6 2

—

37 12 3 52

65 16 3 84

—

1 1

1 13

o

4 Av tablån framgår, att icke något av stadsdistrikten haft större kostnader än som motsvarar 20 öre per skattekrona, över vilken gräns 45 av landsbygdsdistrikten återfinnas. De högst liggande stadsdistrikten äro Sala med 20, Söderhamn med 19 och Ludvika med 11 öre per skattekrona. Bland landsbygdsdistrikten äro de högsta kostnaderna per skattekrona tillfinnandes inom 13—1630 45

194 Norrbottens län, nämligen i Jokkmokk med 95, Övertorneå med 81 och Arvidsjaur med 77 öre. Dock ha, såsom naturligt är, städerna i allmänhet en relativt större kommunandel, nämligen för flertalet över 90 %. För landskommunerna ligger medianen mellan 40 och 50 %. Det framgår också av tablån, att de distrikt, som haft en låg kommunandel, det oaktat ofta haft en hög kostnad per skattekrona. Av 85 distrikt med en kommunandel å högst 40 % ha sålunda 27 mer än 20 öre per skattekrona, medan av 102 distrikt med högre kommunandel än 40 % endast 18 ligga över denna utdebiteringsgräns. Då någon markerad skillnad mellan dessa båda kategorier skoldistrikt i fråga om skolbarnsbespisningens frekvens icke kunnat utläsas ur de i detta avseende visserligen ofullständiga uppgifterna från distrikten, kan man av de anförda siffrorna sluta sig till att de nuvarande statsbidragen endast i obetydlig grad varit ägnade att utjämna skattebördan mellan hjälpbehövande och bättre ställda skoldistrikt. 2. Allmänna synpunkter. Den samhälleliga verksamheten har sedan ungefär ett årtionde tillbaka undergått en mycket påtagbar utveckling. Kommunernas medverkan har därvid i allt större utsträckning tagits i anspråk, framför allt i vad gällt den utvidgade socialvården. En dylik medverkan har icke varit möjlig utan ett mycket betydande ekonomiskt stöd till kommunerna från statens sida. Till följd härav har spörsmålet om en rationell kostnadsfördelning mellan staten och kommunerna fått allt större betydelse och kommit att omfattas med allt livligare intresse. I allmänhet har dock spörsmålet om statsbidragens lämpliga utformning setts ur rent speciella synpunkter, sådana som olika inom vissa begränsade områden verksammma sakkunniga, ansett sig böra anlägga, Det är först genom kommunalskatteberedningen, som statsbidragsfrågan i dess helhet underkastats en mer inträngande analys. Beredningen har i ett betänkande med förslag rörande den kommunala skatteutjämningen (SOU 1943: 43) berikat diskussionen i denna fråga med ett flertal nya synpunkter och har med utgångspunkt från dessa framlagt vissa konkreta förslag, vilka i sin utformning; kunna sägas helt avvika från tidigare bidragssystem. Befolkningsutredningen uttalar sin anslutning till de allmänna tankegångar rörande kostnadsfördelningen mellan stat och kommun, som beredningen i sitt ovannämnda betänkande gett uttryck åt (se a. a. bland annat s. 162 ff). Det skulle föra för långt att här utförligt referera beredningens uttalanden. Utredningen vill dock framhålla, att dess förslag i huvudsak grundar sig på de av kommunalskatteberedningen framlagda synpunkterna. Den följande framställningen kommer därför att i betydande delar sakligt sett ansluta sig till beredningens betänkande, ehuru det icke synts utredningen nödvändigt att på varje punkt erinra därom. De allra flesta av de nu utgående statsbidragen till olika slag av kommunala anordningar äro så konstruerade, att de utgå med samma kvotdel av kostnaderna eller med samma belopp per viss anordning till alla kommuner..

195 Man tar sålunda icke någon hänsyn till att i vissa kommuner behovet av åtgärder kan vara större eller till att möjligheterna att bära de efter erhållande av statsbidrag för kommunen kvarstående kostnaderna även vid relativt sett samma behov kunna vara mindre än i andra kommuner. Följden härav blir, att fattigare kommuner måste undvara eller i varje fall eftersätta åtgärder, som inom bättre ställda kommuner räknas såsom självklara kommunala angelägenheter, men att de trots begränsningen av de kommunala utgifterna nödgas påtaga sig bördor, vida tyngre och kännbarare än i de rikare kommunerna. Ett drastiskt exempel på den föreliggande skillnaden mellan olika kommuner utgör folkpensioneringen. Finansieringen härav är visserligen så ordnad, att staten bestrider de omedelbara kostnaderna, medan kommunerna få göra inbetalningar till staten. I princip innebär detta dock icke någon skillnad mot den vanliga ordningen, enligt vilken kommunerna i första hand bestrida kostnaderna för uppgiften och därefter erhålla bidrag av staten. Kommunalskatteberedningen har gjort vissa undersökningar rörande kommunernas kostnader år 1939 för folkpensioneringen och funnit, att dessa för Lovö i Stockholms län och Hofors i Gävleborgs län icke motsvarat mer än 6 öre per skattekrona, medan i Tjurkö kommun i Blekinge län måst utdebiteras icke mindre än 6 kronor 20 öre enbart för denna samhällsuppgift. Man kan sålunda finna exempel på att invånarna i en kommun få 100 gånger hårdare skattebelastning än invånarna i vissa andra kommuner för vad som väl måste betecknas som en närmast statlig uppgift. Man kan vidare konstatera, att sistnämnda kommun för denna enda uppgift, till vilken den dock endast bidrar med Vs av kostnaden, får lika hög eller högre utdebitering än ett icke obetydligt antal kommuner ha för samtliga primärkommunala uppgifter. Det föreligger då starka skäl att söka få till stånd en mer tillfredsställande kostnadsfördelning. Utredningen kan i varje fall icke finna en dylik ordning vara rimlig j eller önskvärd. Det synes utredningen överhuvudtaget angeläget att, i fråga om statsbidragen till kommunernas uppgifter av i huvudsak statlig karaktär, söka åstadkomma en gradering med hänsyn till de olika kommunernas bärkraft. En viss gradering av utgående statsbidrag förekommer redan. Bortsett från vissa bidrag, framför allt en del som avse sjukvård och bestämmas med hänsyn till olika sjukdomsfrekvens, varierar därvid bidragsprocenten i allmänhet efter utdebiteringens storlek. Detta är exempelvis fallet med de hittills utgående statsbidragen till skolbarnsbespisningen. Utdebiteringen är emellertid icke en tillfredsställande norm för mätande av kommunernas bidragsbehov. Om av två kommuner, vilka båda ha exempelvis 10 kronors utdebitering, den ena har ett skatteunderlag motsvarande 2 och den andra ett underlag motsvarande 20 skattekronor per invånare, måste utdebiteringen i den förra kommunen betraktas som betydligt hårdare än i den senare. Det är nämligen nödvändigt att taga hänsyn till den valuta, kommunmedlemmarna få för sin skatt. Man finner då, att den senare av de två kommunerna, vilken uttaxerar 200 kronor per invånare, för samma »pris» kan bereda sina medlem-

196 mar betydligt större förmåner än den förra kommunen, vars uttaxering endast motsvarar 20 kronor per invånare. Motsvarigheter till de här visade ojämnheterna, ehuru icke så framträdande, erbjuder bland annat den hittillsvarande skolbarnsbespisningen (jfr s. 191 ff.). De av denna uppgift mest tyngda distrikten ha trots ett utpräglat behov av en långt gående bespisningsverksamhet i många fall nödgats avsevärt begränsa densamma. Den betydande skillnad i skattetryck, som en och samma sociala uppgift enligt vad ovan visats kan åstadkomma inom olika kommuner, kan till största delen tillskrivas det förhållandet, att kommunernas tillgång på skatteunderlag är mycket skiftande. Kommunalskatteberedningen har i sitt förut berörda betänkande lämnat belysande exempel härpå (s. 51 ff). Här må endast nämnas, att enligt 1937 års taxeringar det genomsnittliga antalet skattekronor per invånare för städerna översteg 15 men för landskommunerna (däri inberäknat köpingar) icke nådde upp till 5 samt att ungefär 300 landskommuner (med omkring 300 000 invånare) hade så lågt skatteunderlag, att det understeg 2 skattekronor per invånare. Befolkningsutredningen finner denna olikhet mellan kommunerna synnerligen anmärkningsvärd. Det ligger i sakens natur, att kommunernas möjligheter att fullgöra de uppgifter av socialvårdande eller eljest samhällsgagnelig karaktär, som staten kan finna lämpligt att pålägga dem, på grund härav måste vara starkt skiftande. Utredningen kan självfallet icke inlåta sig på något bedömande av frågan om beskattningsföremålens fördelning mellan kommunerna. Kent allmänt vill dock utredningen uttala att, då staten ålägger kommunerna att fullgöra vissa uppgifter, det även bör åligga staten att tillse, att kommunerna beredas de ekonomiska förutsättningarna härför. Om det är fråga om en uppgift av statlig natur, varmed här åsyftas en sådan uppgift, som är av betydelse för landet i dess helhet, torde det principiellt riktiga vara, att staten omhänderhar och bekostar den därmed förknippade verksamheten. Därigenom skulle en likformig utbyggnad av verksamheten kunna komma till stånd i hela riket, samtidigt som de för verksamheten erforderliga medlen kunde uttagas efter de för statsbeskattningen gällande grunderna. Beträffande ett betydande antal samhällsuppgifter skulle detta emellertid medföra avsevärda olägenheter, i det att verksamheten skulle undandragas den i kommunerna förefintliga förtrogenheten med lokala förhållanden, vilken är av stort värde främst vid handhavande av socialvårdande uppgifter. Även det förtjänstfulla arbetet av kommunala förtroendemän skulle inskränkas eller försvinna. Utredningen betonar, att den kommunala självstyrelsen enligt dess mening visat sig så värdefull i vårt samhällsliv, att den så långt detta är möjligt bör bibehållas. Vad skolbarnsbespisningen beträffar synes en samverkan mellan staten och kommunerna praktiskt taget ofrånkomlig. Ehuru vissa enhetliga krav på bespisningen måste ställas, kunna nämligen de för bespisningen erforderliga olika anordningarna icke utformas efter någon i alla kommuner ensartad linje. Det bör i stället an-

förtros kommunerna att var för sig i enlighet med allmänna direktiv från statlig myndighet finna den för kommunens speciella förhållanden mest lämpade formen. Om sålunda kommunerna skola vara de som närmast svara för skolbarnsbespisningen, måste även en del av kostnaderna vila på kommunerna, Denna del bör å ena sidan vara så stor, att kommunerna iakttaga nödig sparsamhet, men får å andra sidan icke vara större än att även kommuner med mindre god ekonomi mäkta bära den utan oskäliga uppoffringar. För att fylla dessa villkor måste statsbidragssystemet tydligen uppbyggas med utgångspunkt från en på kommunerna vilande andel, som per skattekrona räknat är såvitt möjligt lika stor för kommunerna, dock endast i den mån kommunerna ha en relativt sett jämförlig utbyggnad av barnbespisningen. Statens intresse sträcker sig nämligen icke längre än att en viss angiven minimistandard uppnås i kommunerna. De kommuner, som hålla en högre standard än som kräves av staten, bereda sina medlemmar större förmåner än normalt, överstandarden blir då en kommunal men icke statlig angelägenhet och bör icke föranleda bidrag från statens sida. Efter överväganden av denna art har utredningen kommit till den slutsatsen, att en gradering av statsbidragen till skolbarnsbespisningen bör företagas på sätt här nedan skall angivas. 3. Befolkningsutredningens förslag. Utredningens statsbidragssystem grundar sig på kommunernas bärkraft, uttryckt i antalet skattekronor per invånare. Utredningen utgår från förhållandena i en s. k. normalkommun. Som sådan kommun betecknas den som har ett skatteunderlag av 10 skattekronor per invånare (normalskatteunderlag). För normalkommunen föreslår utredningen ett statsbidrag å 80 % av kostnaderna för skolmåltiderna och sålunda en på kommunen vilande andel motsvarande 20 %. I samma mån som skatteunderlaget i en kommun avviker från normalskatteunderlaget, skall även kommunandelen variera. Har sålunda en kommun 5 skattekronor per invånare, skall denna kommun ha en hälften så stor kommunandel som normalkommunen eller 10 % av kostnaderna. Har å andra sidan en kommun dubbelt så gott skatteunderlag som normalkommunen, skall dess andel vara två gånger 20 eller 40 96 av kostnaderna. Statsbidraget blir sålunda för de båda tänkta kommunerna respektive 90 och 60 96. Bidragssystemet är som synes så konstruerat, att kommunandelen blir direkt proportionell mot antalet skattekronor per invånare. Procenttalet för denna andel erhålles helt enkelt på så sätt att antalet skattekronor per invånare multipliceras med 2. Man finner då, att, om skatteunderlaget når upp till 50 skattekronor per invånare, kommunandelen stiger till 100 % och något bidrag sålunda icke längre utgår. Självfallet finge en ytterligare stegring av skatteunderlaget icke föranleda en motsvarande ökning av kommunandelen, eftersom vederbörande kommun då skulle behöva själv bestrida alla kostnader för verksamheten och därutöver betala in till staten visst belopp. Om man

198 bortser från sistnämnda slag av kommuner (för närvarande finns icke någon kommun med så högt skatteunderlag), innebär utredningens förslag, att en kommuns kostnad per skattekrona för skolbarnsbespisningen i princip blir lika hög, oavsett vilket skatteunderlag kommunen har. Då utredningen stannat vid att föreslå 10 skattekronor per invånare som normalskatteunderlag, är detta i viss mån resultatet av rent praktiska överväganden. Det kunde ur teoretisk synpunkt göras gällande, att normalskatteunderlaget borde för varje år fastställas till årets genomsnittstal för hela riket. Detta skulle onekligen vara bättre överensstämmande med själva begreppet normalskatteunderlag. Emellertid tala icke oväsentliga skäl för talet 10. Ett dylikt tal gör, såsom ovan visats, bidragsberäkningarna ytterst enkla, vilket särskilt ur kommunernas synpunkt torde vara synnerligen värdefullt. Vidare åstadkommer ett för flera år fastställt tal i jämförelse med ett ärsmedeltal en ökning av bidragen till kommunerna, då en allmän sänkning av skatteunderlaget uppkommer, och en minskning av bidragen, då skatteunderlaget mera allmänt stiger. Det fasta normalskatteunderlaget verkar sålunda, sett från kommunernas sida, konjunkturutjämnande. Att å andra sidan statens totala kostnader för skolbarnsbespisningen därvid komma att variera från år till år, finner utredningen icke utgöra något väsentligt hinder för den föreslagna metoden. Några egentliga svårigheter att för riksbudgeten göra tillräckligt noggranna beräkningar skulle detta icke giva upphov till. Befolkningsutredningen vill även beröra frågan, huruvida skatteunderlaget, sådant det tager sig uttryck i de faktiska taxeringarna, kan vara en objektivt riktig mätare av kommunernas bärkraft. Följande omständigheter synes härvid böra beaktas. 1) Vissa kommuner åtnjuta vid sidan av den allmänna repartitionsskatten privatekonomiska eller andra inkomster, som göra att deras bärkraft är större än skatteunderlaget ger vid handen. 2) Det reella värdet av skatteunderlaget är mindre än det nominella på grund av uppkommande restantier. Dessa senare äro av olika betydelse i skilda kommuner. 3) P å grund av penningvärdets variationer står skatteunderlagets realvärde i annat förhållande till det nominella värdet i den dyrare än i den billigare kommunen. 4) E n gradering, varvid skatteunderlaget erhåller en avgörande betydelse, ställer stora krav på taxeringarna, Erfarenheten har visat, att kommuner med betydande inkomster av privatekonomisk natur (exempelvis av affärsdrivande verk eller av exploaterad tomtmark) i allmänhet ha ett gott skatteunderlag, medan de största restantierna förekomma i kommuner med svagt skatteunderlag. Å andra sidan tillhör det förra slaget av kommuner mestadels högre dyrortsgrupper, medan det senare slaget är att finna inom de lägre grupperna, Det framgår sålunda, att de omständigheter, som framhållas i punkterna 1) och 2), verka i motsatt riktning mot den i punkt 3) framhållna. Vad taxeringarna beträffar kunde tidigare

199 råda anmärkningsvärda ojämnheter. Numera har dock en avsevärd förbättring inträtt härutinnan. Orsakerna därtill äro tvenne. Dels har genom den alltmer fortskridande övergången å landsbygden från natura- till penninghushållning den därstädes största svårigheten i huvudsak eliminerats, nämligen uppskattningen av naturaförmånerna, dels har genom den utvidgade taxeringsorganisationen erhållits större möjligheter till kontroll och till åstadkommande av likformighet i taxeringen. Befolkningsutredningen anser med stöd av de anförda synpunkterna, att skatteunderlaget såsom objektiv jämförelsefaktor är i stort sett riktig. Sedan utredningen sålunda angivit, hur statsbidragsprocenten ansetts böra beräknas, övergår utredningen till frågan om bidragsunderlaget. Två principiellt skilda möjligheter stå här till buds. Antingen kan man utgå från de verkliga kostnaderna för bespisningen, eventuellt på visst sätt maximerade, eller också kan på förhand fastställas en kostnad per måltid, i förhållande till vilken bidraget skall bestämmas oberoende av de verkliga kostnaderna, Om man kunde antaga, att alla kommuner skulle hålla samma standard å skolbarnsbespisningen och iakttaga samma sparsamhet vid uppgiftens handhavande, skulle ett utmätande av bidragen i förhållande till de verkliga kostnaderna ge ett tillfredsställande resultat. Detta skulle bland annat medföra, att kommuner, som hade högre kostnader än normalt på grund av förhållanden, över vilka de icke kunde råda, finge åtminstone en del av merkostnaderna ersatt av staten. Utredningen anser emellertid möjligheten av en på nämnt sätt likordnad verksamhet helt utesluten. Snarare torde vissa skiljaktigheter vara ofrånkomliga såväl beträffande standarden som i fråga om det ekonomiska handhavandet av uppgiften. E t t statsbidragssystem, som byggde på de verkliga kostnaderna, skulle därför komma att i viss mån premiera de kommuner, som icke visade nödig ekonomisk omsorg eller som beredde sina medlemmar större förmåner än avsett. Ett bidragssystem med på förhand bestämda kostnader, för vilka bidrag skulle utgå, är icke förenat med några sådana olägenheter, eftersom bidragsbeloppen i stort sett skulle vara oberoende av kommunernas åtgärder. De kommuner, där slöseri förekomme eller där extra, lokala förmåner bereddes skolbarnen, finge med ett sådant system själva bära följderna av sitt handlande. Å andra sidan skulle de kommuner, som med omsorg och planmässighet handhade uppgiften, ensamma få draga fördelen härav. Man skulle med andra ord befrämja en sund kommunal hushållning och därmed bidraga till att lösa ett av de överhuvud taget svåraste problemen i fråga om statsbidrags utmätande, nämligen det som sammanhänger med att en part har att besluta utgifter och en annan att bära huvuddelen därav. Såsom en fördel hos detta senare alternativ kan också antecknas, att den statliga kontrollen kunde göras mindre omfattande, i det att den endast behövde inriktas på bespisningens utformning och icke på bespisningskostnaderna. Beräkningarna av statens totalandel i kostnaderna skulle vidare kunna ske med större säkerhet. Utredningen har funnit fördelarna med ett system, där statsbidragen be-

200 stämmas på grundval av en fast, på förhand bestämd kostnad per måltid, vara så betydande, att den utan tvekan tillstyrker detsamma. Vad beloppets storlek beträffar, föreslår utredningen för samtliga landets kommuner 50 öre per lagad måltid. Utredningen har i andra sammanhang redogjort för de nuvarande kostnaderna per måltid vid olika sammansättningar av måltiderna (se s. 174) samt för sina egna kostnadsberäkningar (se s. 176). Härav har framgått, att någon mera betydande skillnad icke finnes mellan olika orter i riket. Detta bestyrkes av undersökningar, som företagits av 1943 års dyrortskommitté (SOU 1945: 32) och som visa, att livsmedlen spela en relativt underordnad roll bland de faktorer, vilka påverka en indelning av kommunerna i dyrortsgrupper. Den enda påtagliga tendensen i detta avseende synes vara, att orter i norra Sverige förete något högre livsmedelskostnader än övriga orter i landet, men denna tendens är icke så utpräglad, att utredningen funnit sig böra föreslå ett högre bidragsunderlag för norrlandskommunerna. Då det är sannolikt, att vissa skoldistrikt icke skulle ha möjligheter att, så snart som är önskvärt, vidtaga de för en ordnad skolbarnsbespisning nödvändiga förarbetena, anser befolkningsutredningen, att under en övergångstid kravet på en fullständig, lagad måltid såsom villkor för erhållande av statsbidrag bör kunna modifieras. Utredningen föreslår av denna anledning, att kommuner, som under de fem första åren efter statsbidragsbestämmelsernas ikraftträdande tillhandahålla skolbarnen måltider bestående av oslofrukost eller av gröt eller välling (jfr kap. 12 s. 176) skola vara berättigade till statsbidrag, varvid dock bidragsunderlaget skall bestämmas efter respektive 35 och 20 öre i stället för 50 öre för varje sådan måltid. 4. Övervägt bidragsalternativ. Ett konsekvent tillämpande av de principer, för vilka ovan redogjorts, skulle kräva en gradering av statsbidragen även med hänsyn till de objektivt bestämbara faktorer, som påverka kostnaderna. Utredningen har övervägt en dylik gradering och även låtit utarbeta ett förslag i sådan riktning. Detta alternativ, som i vad avser de valda talen närmast var anpassat efter folkskolans förhållanden, var utformat på följande sätt. För varje kommun skulle för redovisningsår fastställas en normalkostnad för skolbarnsbespisningen, motsvarande 8 kronor per invånare i kommunen. Å normalkostnaden skulle så beräknas ett normalbidrag med bidragsprocenten graderad efter skatteunderlaget på sätt tidigare utvecklats. Därest antalet skolmåltider under året för bidragsberättigande barn överstege det tal, som erhÖlles genom att multiplicera antalet invånare i kommunen med 16, skulle till kommunen utgå bidrag, utöver normalbidraget, med 50 öre för varje överstigande måltid. Om å andra sidan antalet ifrågavarande skolmåltider understege nyssnämnda tal, skulle kommunen erhålla så stort bidrag, som återstode, sedan normalbidraget reducerats med 50 öre för varje understigande måltid.

201 D e här a n v ä n d a talen h a framräknats m e d u t g å n g s p u n k t från det n u v a r a n d e antalet b a r n i folkskolan, som u t g ö r o m k r i n g 525 000, d. v. s. i r u n t tal 8 % av a n t a l e t invånare i riket. M e d 200 l ä s d a g a r p e r år m o t s v a r a r d e t t a för å r e t Q

ett g e n o m s n i t t l i g t antal skolmåltider av —— x 200 eller 16 p e r

invånare.

E f t e r 50 öre p e r m å l t i d blir n o r m a l k o s t n a d e n i sin t u r 8 k r o n o r p e r F ö r att belysa detta alternativ lämnas h ä r följande exempel.

invånare.

1) Kommunen A har 1 000 invånare och ett skatteunderlag av 5 000 skattekronor, d. v. s. 5 skattekronor per invånare. Kommunen har under året haft 18 000 för barnen kostnadsfria skolmåltider. Normalkostnaden, för bespisningen utgör 8 X 1 000 = 8 000 kronor. Kommunens andel häri skall med hänsyn till skatteunderlaget utgöra 2 X 5 = 10 % och normalbidraget sålunda 90 % eller 7 200 kronor. Om kommunen hade haft genomsnittligt antal skolbarn och bespisningsdagar, skulle totala antalet skolmåltider under året ha varit 1 6 X 1 000 = 16 000. Då kommunen i verkligheten haft 18 000 måltider, skall för det överstigande antalet utgå bidrag med 0,5 0 X 2 000 = 1000 kronor, och det totala bidraget blir sålunda 7 200 + 1 000 = 8 200 kronor. 2) Kommunen B har likaledes 1 000 invånare men ett skatteunderlag av 15 000 skattekronor eller 15 per invånare. Normalbidraget blir (100 — 2 X 1 5 = ) 7 0 % av 8 000 = 5 600 kronor. Kommunen har under året haft 12 000 måltider. Detta antal understiger det mot medeltalet för riket svarande (16 000) med 4 000. Kommunen skall därför vidkännas ett avdrag från normalbidraget å 2 000 kronor och erhåller sålunda i bidrag 5 600 — 2 000 = 3 600 kronor. D e t t a alternativ skulle, om det e n d a s t varit fråga om en för hela l a n d e t g e m e n s a m skolform, h a erbjudit stora fördelar. D e t skulle h a medfört en p r a k t i s k t taget fullständig r ä t t v i s a u t a n att i t i l l ä m p n i n g e n vara särskilt komplicerat. D e ovan anförda exemplen åskådliggöra detta. A n t a g e r man, att de b å d a k o m m u n e r n a s b r u t t o k o s t n a d p e r måltid varit exakt 50 öre p e r måltid, h a d e de totala b r u t t o k o s t n a d e r n a blivit för k o m m u n e n A 9 000 och för k o m m u n e n B 6 000 kronor. E f t e r e r h å l l a n d e av b i d r a g skulle för k o m m u n e r n a h a å t e r s t å t t respektive (9 000 — 8 2 0 0 = ) 800 och (6 000 — 3 6 0 0 = ) 2 400 kronor. D e s s a k o m m u n e r n a s olika n e t t o k o s t n a d e r h a d e m o t s v a r a t exakt s a m m a b e l o p p per s k a t t e k r o n a eller (800 : 5 000 respektive 2 400 : 15 000 = ) 16 öre. T r o t s det ovan anförda h a r u t r e d n i n g e n icke ansett sig k u n n a förorda en g r a d e r i n g med h ä n s y n till skolmåltidsfrekvensen b e r o e n d e p å att även bes p i s n i n g e n vid de högre; skolorna m å s t b e a k t a s . S a m o r d n a n d e t av statsb i d r a g e n till d e n n a b e s p i s n i n g m e d b i d r a g e n till b e s p i s n i n g i folkskolorna skulle nämligen vid ett s å d a n t s y s t e m vara förenat med vissa s v å r i g h e t e r och olägenheter. D e t kan enligt u t r e d n i n g e n s m e n i n g icke k o m m a ifråga a t t för bestämm a n d e av b i d r a g s b e h o v e t i en k o m m u n , där h ö g r e skola finnes, utan vidare s a m m a n s l å antalet måltider, som u t s p i s a t s i folkskolorna m e d d e m som uts p i s a t s i den h ö g r e skolan samt därefter j ä m s t ä l l d a den h ä r v i d erhållna måltidsfrekvensen m e d den som finnes i k o m m u n e r u t a n h ö g r e skola. D ä r i g e n o m skulle k o m m u n e r med h ö g r e skolformer i a l l m ä n h e t komma i den ställningen,

202 att de icke till någon del behövde bestrida kostnaderna för t. ex. läroverkselevernas skolmåltider. Dessa kostnader skulle i stället komma att helt vila å staten. Sådana kommuner intaga redan nu en företrädesställning framför andra kommuner, därigenom att de med bidrag från statens sida kunna bereda sina skolbarn de betydande förmåner, som fortsatt utbildning i hemorten utgör. Att då ytterligare accentuera skillnaden mellan dessa och de i detta avseende mindre gynnade kommunerna skulle innebära ett alltför grovt åsido sättande av den princip, varpå hela det ifrågasatta bidragssystemet bygger, nämligen att lika stora förmåner i kommunerna skola föranleda lika hög utdebitering. Å andra sidan är utredningen icke övertygad om det riktiga i att vid bestämmandet av måltidsfrekvensen helt utesluta skolmåltiderna för de högre skolornas elever. Motiv härför kunde givetvis finnas i de nyss omnämnda förmånerna i t. ex. läroverkskommunerna. Det synes emellertid utredningen föga rationellt att vid bestämmande av de för en viss verksamhet utgående speciella statsbidragen söka för vissa kommuner åstadkomma en minskning av bidragen, enbart av den anledningen att de berörda kommunerna på ett annat verksamhetsområde intoge en gynnad ställning. Ett sådant sammankopplande av olika samhällsuppgifter bör endast förekomma, då fråga är om en allmän skatteutjämning, vilket här icke är fallet. Det skulle med de angivna utgångspunkterna bli nödvändigt att göra en uppdelning av de högre skolornas elever, så att en del jämställdes med folkskolans barn och de övriga fördes till en annan kategori, för vilken särskilda bidragsbestämmelser skulle gälla. En dylik uppdelning kunde lämpligen icke ske på annat sätt än att till den förra kategorien hänfördes elever i de skolpliktiga åldrarna. En sådan kategoriklyvning bleve dock knappast rättvisande, bland annat beroende på att skolplikten icke är anknuten enbart till vissa åldrar. Överhuvud taget synes varje uppdelning av klientelet för skolbarnsbespisningen i detta avseende till sina verkningar vara tvivelaktig, och utredningen har icke heller velat inlåta sig härpå. Utredningen vill slutligen rörande en gradering med hänsyn bland annat till skolmåltidsfrekvensen framhålla följande. Under utbyggnadsperioden för skolbarnsbespisningen skulle en dylik gradering innebära en spärr, som hade den verkan, att kommunerna måste bygga ut verksamheten intill en viss gräns, innan något som helst bidrag utginge. Denna gräns skulle variera i förhållande till skatteunderlaget i kommunerna, så att gränsen bleve högre, ju bättre skatteunderlaget vore. Utredningen vill icke ifrågasätta det ur principiell synpunkt berättigade häri men håller före, att ett system, som berättigar till bidrag, så snart verksamheten överhuvud taget kommit igång, urpsykologiska synpunkter har icke obetydliga fördelar, då man önskar nå en snar effekt. Av de anförda skälen har utredningen icke funnit sig böra förorda graderingens utsträckande till att gälla även skolbarnsfrekvensen.

203 5. Vissa detaljspörsmål. Det har ifrågasatts, att statsbidrag till skolmåltiderna skulle beräknas i förhållande till kostnaderna under kalenderår. Därmed skulle man erhålla full parallellitet mellan det utgiftsår, för vars kostnader bidrag skall utgå, och det taxeringsår, vars skatteunderlag skall bära de å kommunen kvarvarande kostnaderna. Emellertid har det från skolhåll betecknats såsom önskvärt att icke bryta den för övriga statsbidrag till skolväsendet rådande ordningen, enligt vilken redovisning sår et, d. v. s. tiden den 1 juli—30 juni, utgör enhet för bidragsberäknandet. Såsom i annat sammanhang framhålles (s. 218), skulle detta även erbjuda vissa fördelar för beräknandet av statsanslagens storlek. Med utgångspunkt från den ovan föreslagna metoden att bestämma statsbidragsprocentens storlek kan härom anföras följande. Om man vid en gradering av statsbidragen i förhållande till kommunernas bärkraft låter redovisningsårets kostnader bilda bidragsunderlag, stå olika möjligheter till buds. Vill man nå fullständig exakthet, måste man räkna med skilda skatteunderlag för första och andra hälften av redovisningsåret. Därmed skulle tydligen för varje bidrag erfordras dubbla räkneoperationer. Beellt sett skulle detta icke innebära någon skillnad gentemot ett system med kalenderåret som underlag för bidragsberäknandet. Det är även möjligt att räkna med medeltalet för de två vederbörande taxeringsårens skatteunderlag. Exaktheten skulle då icke bli fullständig, men i stället bleve bidragsberäknandet något mindre tidsödande. Slutligen kan man bortse från den omständigheten, att redovisningsåret omfattar utgifter, som bäras av två olika års skatteunderlag, och låta endera taxeringsåret bli avgörande för bidragsprocentens storlek. Av dessa alternativ har utredningen ansett det sistnämnda vara att föredraga. Växlingarna i skatteunderlag från ett år till ett annat torde i allmänhet icke vara alltför stora och i varje fall oftast följa samma tendens i alla kommuner. Man behöver därför icke befara, att med en dylik metod nå ett i längden oriktigt resultat. Därtill kommer, att detta alternativ i normalfallet är det för bidragsberäknandet enklaste. Det har då gällt att bestämma, till vilket taxeringsårs skatteunderlag som hänsyn skall tagas ifråga om bidraget för visst redovisningsår. Utredningen förordar det taxeringsår, som utgår samtidigt med första hälften av redovisningsåret, eftersom det ansetts önskvärt att låta de mest aktuella förhållandena få betydelse. Ändrade konjunkturer komma härigenom tidigare att taga sig uttryck i ökade eller minskade statsbidrag. E t t annat skäl har varit, att andra hälften av redovisningsåret, som rätteligen motsvarar berörda taxeringsår, omfattar den större delen av läsåret. Utredningen har icke förbisett, att man genom att A^älja redovisningsåret till enhet för statsbidragets beräknande tillskapar vissa komplikationer för det fall att ändring sker i den kommunala indelningen. Dessa komplikationer höra ihop med att det kommunala budgetåret sammanfaller med kalenderåret, varför en indelningsändring måste träda i tillämpning från och med ingången

204 av ett kalenderår. E t t visst redovisningsårs utgifter komma vid sådant förhållande reellt sett att vara hänförliga till olika kommuner under första och andra hälften av året. Det enda möjliga blir då att för de av indelningsändringen berörda kommunerna verkställa skilda bidragsberäkningar för redovisningsårets båda hälfter. Därvid blir man med utredningens utgångspunkter nödsakad att för höstterminens bidrag rekonstruera skatteunderlaget, sådant det hade varit om indelningsänclring icke ägt rum. Några egentliga svårigheter torde detta dock icke medför-a. Den först upprättade taxeringslängden för vederbörande års taxering har nämligen grundat sig just på förhållandena före indelningsändringen. Oavsett i vad mån en kommun därefter kommer att ändras, finnas sålunda uppgifter om det ursprungliga skatteunderlaget tillgängliga. Utredningen anser sålunda, att ett system med redovisningsåret såsom bidragsenhet icke är ägnat att inge några betänkligheter, vare sig med hänsyn till de praktiska resultaten eller till den tekniska tillämpningen. Tvärtom äro vissa fördelar förenade därmed. Utredningen anser sig därför kunna förorda redovisningsåret, oaktat att ur principiella synpunkter kalenderåret hellre bort komma ifråga. I likhet med kommunalskatteberedningen finner utredningen det lämpligt, att vederbörande skatteunderlag bestämmes i anslutning till gällande formulering i 67 § lagen om kommunalstyrelse på landet och 62 § lagen om kommunalstyrelse i stad, vari talas om »de skattekronor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen i senast fastställda taxeringslängd påförts de till kommunen skattskyldiga». Hänsyn synes därigenom komma att tagas till beslut av ordinarie prövningsnämnd och i förekommande fall fastighetsprövningsnämnd rörande vederbörande års taxering, häri inbegripet under året verkställd eftertaxering. Det är av praktiska skäl självfallet icke möjligt att beakta de avgöranden i taxeringsmål, som kunna träffas av särskild prövningsnämnd eller i överinstanserna. Vad beträffar det antal invånare i kommunen, till vilket skatteunderlaget skall ställas i relation, kunna olika synpunkter göra sig gällande. Valet står mellan ifrågavarande antal vid ingången och det vid utgången av taxeringsåret. Såsom skäl för att välja den förra tidpunkten kan anföras, att man då tar hänsyn till dem som ha att erlägga skatterna för vederbörande års utgifter. För den senare tidpunkten talar å andra sidan, att man bör beakta det antal invånare, som förorsakar utgifterna. Utredningen har ansett att den senare synpunkten bör givas företräde. Utredningen har icke funnit det nödvändigt att för jämförelsen mellan de olika kommunernas bärkraft räkna skatteunderlaget per invånare i mindre enheter än tiotal skatteören. Erforderlig utjämning föreslås ske till närmast högre tiotal.

205 6. Frågan om övergångsformer. Befolkningsutredningen har tidigare uttalat den uppfattningen, att det för många kommuner med trängande behov av skolbarnsbespisning skulle möta tekniska hinder att omedelbart upptaga en sådan verksamhet. Vid en utvidgning av möjligheterna till statsbidrag kunde därför befaras, att under de första åren efter bestämmelsernas ikraftträdande huvudparten av bidragen skulle komma att utgå till bättre ställda kommuner, vilka oftast torde ha möjligheter att omedelbart vidtaga de erforderliga anordningarna för en bespisning. Dylika farhågor ha i och för sig icke synts utredningen vara av den karaktär, att de böra påverka det principiella ställningstagandet till statsbidragssystemet. De ha dock föranlett utredningen att något belysa möjligheterna att inom det föreslagna systemets ram begränsa bidragen till de bäst ställda kommunerna. Utredningens förslag bygger på ett normalbidrag av 80 96. En sänkning av normalbidragsprocenten skulle ha den dubbla verkan att å ena sidan hela bidragsnivån skulle sjunka och å andra sidan kommuner med mycket högt skatteunderlag bleve utestängda frän bidrag. Det skatteunderlag, vid vilket bidrag enligt det föreslagna systemet skulle upphöra att utgå, kan beräknas efter följande enkla formel: ^pJ^.. Här betvder p statsbidragsr & (100—p) " procenten för normalkommunen, medan 10 är det föreslagna talet för normalskatteunderlaget. Sätter man i formeln in p = 80, d. v. s. det ifrågasatta normaltalet för bidragsprocenten, blir r e s u l t a t e t - ^ ° = 50, vilket tal sålunda, såsom även tidigare framhållits, betecknar det antal skattekronor per invånare, vid vilket bidrag enligt utredningens förslag skulle upphöra, På samma sätt kan man beräkna det skatteunderlag, från och med vilket bidraget blir = 0, till: 40 skattekronor per invånare, om normalbidragsprocenten är 75, 25 » » » , » » » go, 20 » » » , » » » 5o # o. s. v. (Här ha valts siffror, som till resultat ge hela tal.) Vill man ytterligare veta, i vad mån bidragsprocenten skulle variera vid skilda skatteunderlag i kommunerna, har man att dela 100 med siffran för nyssnämnda högsta skatteunderlag. Den erhållna kvoten anger skillnaden i statsbidragsprocent mellan två kommuner, vilkas skatteunderlag skilja sig från varandra med 1 skattekrona per invånare. Härur kommer man fram till ett procenttal för kommunbidragen, som för varje skattekrona per invånare i en kommun utgör: 2-o, om normalbidragsprocenten är 80, 2-5, » » » 75^ 4-o, » » » 60, •5"o, » » » 50, o. s. v. De ifrågasatta talen för normalbidragsprocenten ge relativt höga bidrag åt kommuner med lågt skatteunderlag, såsom framgår av följande tablå.

206 1J rocentuellt statsbidrag vid nedanstående antal skattekronor r er invånare

Normal bidragsprocent

50 60 75 80

95 96 97-5 98

90 92 95 96

85 88 92-5 94

80 84 90 92

75 80 87-5 90

60 68 80 84

50 60 75 80

10 50 60

_ —

25 40

Kommunernas kostnader per skattekrona bli dock givetvis över lag större, ju lägre normalbidraget är. Den genomsnittliga uttaxeringen för folkskolans bespisning — fullt utbyggd — kan vid respektive 80, 75, 60 och 50 % normalbidrag beräknas till ungefär 16, 20, 32 och 40 öre per skattekrona. Utredningen har lämnat dessa uppgifter för att något åskådliggöra innebörden i det föreslagna bidragssystemet vid olika tal för normalbidragsprocenten och får i övrigt hänvisa till kap. 19, där systemets verkningar blivit statistiskt belysta. Utredningen har även utarbetat ett utkast till övergångsbestämmelser, enligt vilka normalbidraget under en övergångstid av 5 år stiger från 50 till 80 96. Dessa bestämmelser äro dock icke intagna i utredningens författningsförslag utan endast redovisade i de särskilda bilagorna 6 och 7. Utredningen har nämligen, såsom redan tidigare framhållits, ansett det vara ytterst angeläget, att kommunerna redan från början stimuleras att så långt möjligt är igångsätta skolbarnsbespisning, och vidare funnit högsta möjliga bidrag till denna närmast statliga uppgift vara nödvändiga för tillgodoseende av rättvisa landets olika invånare emellan. P å grund härav har utredningen icke funnit sig böra förorda någon minskning av bidragen ens under en övergångstid. 7.

Sammanfattning. Befolkningsutredningens förslag till statsbidrag för skolbarnsbespisningen är i huvudsak av följande innehåll. Bidragsunderlaget bestämmes för reclovisningsår efter en fast kostnad av 50 öre för varje till bidragsberättigande skolbarn (i folkskola eller högre skola) under året utspisad lagad skolmåltid av fullgod kvalitet. Under en övergångstid av 5 år må i bidragsunderlaget inräknas kostnader för skolmåltider av enklare beskaffenhet med lägre belopp. I förhållande till det på detta sätt beräknade bidragsunderlaget utgår procentuellt statsbidrag. Bidragsprocenten bestämmes med hänsyn till skoldistriktets bärkraft, mätt i antal skattekronor per invånare. Bidrag utgår med 0,2 % för varje fullt tiotal skatteören, varmed skoldistriktets skatteunderlag understiger 50 skattekronor per invånare. För normalkommunen, varmed menas sådan kommun, som har 10 skattekronor per invånare, blir statsbidraget 80 96. E n sådan gradering av statsbidragen till kommunerna är ur rättvisesynpunkt tillfredsställande, i det att kommunerna därigenom beredas likartade

207 förutsättningar att fullgöra sina uppgifter. Detta är av särskild vikt, då fråga är om en uppgift av statlig karaktär, d. v. s. en sådan som är av intresse för landet i dess helhet. Ur effektivitetssynpunkt har systemet betydande fördelar. De kommuner, som ha ett svagt skatteunderlag och som på grund därav nödgas hålla de egna utgifterna på en låg nivå, sättas genom graderingen i stånd att på ett likvärdigt sätt och i stort sett för samma kostnad per skattekrona, som bättre ställda kommuner fullgöra den ur statens synpunkt önskvärda uppgiften. Omvänt är ett efter skatteunderlaget graderat statsbidrag ägnat att. för kommuner med gott skatteunderlag befrämja sparsamhetsintresset, eftersom dessa kommuner på grund av graderingen få vidkännas en högre egen kostnad än vid ett ograderat bidrag. Genom graderingen tillgodoses även skatteutjämningssynpunkter. Erfarenheten visar nämligen att, även om de av kommunerna uttaxerade beloppen äro per invånare räknat mycket varierande, den allmänna tendensen går i den riktningen, att kommuner med låg utdebitering ha gott skatteunderlag, medan de hårt skattetyngda, kommunerna äro sådana, som ha svagt skatteunder lag och som därför skulle draga den största fördelen av en gradering. Vad speciellt gäller det av utredningen föreslagna statsbidraget till skolmåltider tillkomma vissa fördelar, som sammanhänga med att bidraget bestämmes i förhållande till fasta, på förhand bestämda kostnader. Följande må här framhållas. Det förhållandet, att kommunernas verkliga kostnader icke röna inflytande på statsbidragets storlek, tillför systemet ytterligare ett sparsamhetsbefrämjande moment, verksamt för alla kommuner. Varje för uppgiftens fullgörande onödig utgift kommer härigenom att helt åvila kommunens egna medlemmar. Den statliga kontroll, som måste åtfölja ett system med betydande statsbidrag, behöver icke inrikta sig på kommunernas kostnader utan kan inskränka sig till frågan om den föreliggande standarden är tillfredsställande. Överhuvudtaget kan sägas, att ett bidragssystem, där bidraget är graderat efter skatteunderlaget och där detsamma bestämmes med hänsyn till kostnader, vilka icke påverkas av kommunernas åtgöranden, innebär den enda framkomliga vägen alt förena statligt inflytande över den kommunala verksamheten av allmänt samhällsintresse med bevarad kommunal självstyrelse. Betraktar man ett helt ograderat statsbidrag mot bakgrunden av det ovan anförda, framträda ett sådant bidrags brister i tydlig belysning. Det ograderade bidraget är icke rättvist, eftersom de å kommunerna kvarvarande kostnaderna efter erhållande av bidrag kunna vara mångdubbelt större per skattekrona hos den ena kommunen än hos den andra. För kommuner, som ha ett lågt skatteunderlag och följaktligen få en hög kvarvarande kostnad, är bidraget icke tillräckligt lockande, enär dessa kommuner i allmänhet även i övrigt äro hårt skattetyngda. Bidraget är endast ägnat att främja sparsamhetsintresset hos kommuner, som ha ett lågt skatteunderlag och som därför redan förut få antagas ha iakttagit nödig omsorg i sin förvaltning.

208 Bidraget verkar skattelättande men icke skatteutjämnande, ty kommunernas kostnader per skattekrona komma efter erhållande av statsbidrag att stå i samma förhållande till varandra, som om något bidrag icke utgått. Ett system, där bidragsprocentens storlek ifråga om en speciell uppgift göres beroende av kommunernas utdebitering per skattekrona för samtliga kommunala uppgifter, kan endast undantagsvis ge tillfredsställande resultat, nämligen om variationerna i utdebiteringarna kommunerna emellan bero på omständigheter, över vilka kommunerna icke kunna råda. Emellertid förefinnes en bestämd olikhet i standard mellan skilda kommuner, framförallt mellan kommuner med högt och med lågt skatteunderlag. De efter utdebiteringarna bestämda statsbidragen torde visserligen i ett icke obetydligt antal fall verka i utjämnande riktning, men denna verkan är i hög grad ofullständig och slumpbetonad, och dylika bidrag ha därför icke på långt när samma fördelaktiga verkningar som de efter skatteunderlaget graderade bidragen.

209 K A P I T E L 17.

Statsbidragssystemet för skolmåltidslokaler och inventarier. 1. Skolmåltidslokaler. Såsom i kap. 9 framhållits ha 1945 ars folkskolesakkunniga i sitt betänkande (SOU 1945: 25) förordat ett helt nytt system för statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet, enligt vilket till statsbidragsberättigande utrymmen även skola hänföras lokaler för skolmåltider. De sakkunniga föreslå en gradering av statsbidragen efter kommunernas ekonomiska bärkraft. Hänsyn skall i första hand tagas till skatteunderlaget i kommunen men därjämte till ett flertal andra faktorer, såsom den kommunala uttaxeringen, kommunens allmänna ekonomiska ställning i övrigt, dess geografiska och ekonomiska struktur m. m. Graderingen innebär, att statsbidraget, som alltjämt skall beräknas på grundval av cle verkliga kostnaderna för skolbyggnadsföretaget, skall kunna uppgå till högst 80 och lägst 20 % av kostnaderna, dock att, då synnerliga skäl därtill äro, bidraget skall kunna utgå med mer än 80 %. Vidare förorda de sakkunniga, att statsbidraget till ett skolbyggnadsföretag skall i sin helhet utbetalas i samband med byggnadsföretagets utförande och icke, såsom nu är fallet, under loppet av 25 är. Beträffande skolmältidslokalerna uttala de sakkunniga följande : »Vad härefter frukostrum och lokaler för skolbarnsbespisning beträffar, har enligt från början tillämpad praxis statsbidrag ansetts kunna beviljas till frukostrum åt eleverna i sådana fall, då en större del av dessa haft så långa skolvägar, att cle icke rimligen kunnat tänkas hinna hem på frukostrasten. Däremot har, oaktat gällande författning icke synes lägga något formellt hinder i vägen härför, statsbidrag icke tidigare ansetts kunna utgå till barnbespisningslokaler. Anledningen härtill torde ha varit den hänsyn, som ansetts böra tagas till vissa uttalanden i samband med den ursprungliga utredningen och propositionen angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet. Folkskolans besparingssakkunniga förordade emellertid i sitt förslag år 1940, att statsbidrag skulle få utgå även till anordnande av lokaler för skolbarnsbespisning. På grundval av en inom skolöverstyrelsen upprättad promemoria uttalade sig vederbörande departementschef i 1944 års åttonde huvudtitel för att statsbidrag skulle kunna beviljas även för lokaler för skolbarnsbespisning. I fråga om de principer, som borde tillämpas beträffande byggnadsbidrag till sådana lokaler, anslöt sig departementschefen till ett i nämnda promemoria framfört förslag, att byggnadsbidraget i regel icke skulle beräknas för högre kostnad än 16 000 kronor. Som skäl för maximeringen av bidragsbeloppet anfördes, att bespisningslokalerna kunde vara av enklare beskaffenhet än övriga skollokaler och användes även för andra ändamål samt att även ett statsbidrag av relativt begränsad storlek därför kunde förmodas stimulera till anordnande av dylika lokaler. Mot förslaget fann riksdagen ej anledning till erinran. I 1945 års åttonde huvudtitel har emellertid departementschefen numera anfört, att i praktiken någon bestämd skillnad mellan frukostrum och lokaler för barnbespisning icke torde kunna 14 — 1630 45

upprätthållas, i varje fall icke av den art, att den skulle kunna motivera olika grunder för statsbidrag. Skillnaden i utförande vore ofta ringa. Mellanformer kunde förekomma, vilka bleve svåra att klassificera. Något vägande skäl, varför olika regler skulle gälla för statsbidrag till å ena sidan exempelvis en anläggning för skolbarnsbespisning, bestående av bespisningslokal och kök, samt å andra sidan ett frukostrum, i vilket en spis funnes inmonterad, ansåge departementschefen icke kunna förebringas. De skäl, som anförts för maximering av bidragen till bespisningslokaler, kunde även anföras till stöd för en maximering av bidragen till s. k. frukostrum. Departementschefen förordade därför, att i fortsättningen samma statsbidragsregler skulle upprätthållas för båda slagen av lokaler. Kungl. Maj:t syntes dock icke böra vara strängt bunden vid 16 000-kronorsgränsen. Jämkning borde kunna ske efter prövning av förhållandena i varje särskilt fall. Mot dessa uttalanden har riksdagen icke haft någon erinran. De sakkunniga hälsa med tillfredsställelse, att statsbidrag numera kan utgå jämväl till de ur skilda sjmpunkter ytterst betydelsefulla barnbespisningslokalerna. De sakkunniga föreslå, att prövningen i varje särskilt fall får ske med hänsyn till behoven och omständigheterna i det till prövning föreliggande ärendet, obundet av på förhand gjord maximering.» Det närmare utformandet av statsbidragsskalan enligt de sakkunnigas förslag framgår av följande tabell. Antal skattekronor per invånare '

över 4 » 8 »12 » 1 fi

högst 4 » 8 » 12 » 16

Statsbidrag

%

80-60 70-50 60-40 50-30 40-20

1 Medeltalet för fem av de sju senaste åren, varvid bortses från de två år, som ha det högsta och lägsta skatteunderlaget per invånare.

Vid utarbetandet av denna tabell ha cle sakkunniga utgått från ett normalskatteunderlag av 10 skattekronor per invånare. Hänsynstagande till de faktorer, som vid sidan av skatteunderlaget ansetts av betydelse för bedömandet av en kommuns ekonomiska bärkraft, möjliggöres genom det föreslagna systemet med latituder. De sakkunniga ha av praktiska skäl icke ansett det påkallat att tillskapa en särskild latitud för varje skatteunderlagstal. Alla kommuner, vilkas skatteunderlag, per innevånare räknat, ligga inom gränserna för en viss latitud, skola sålunda, vad skatteunderlaget beträffar, anses äga samma ekonomiska bärkraft. P å grundval av detta betänkande har Kungl. Maj:t för 1945 års höstriksdag framlagt proposition (nr 367) angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet. Denna proposition, som vid tidpunkten för framläggandet av befolkningsutredningens betänkande ännu icke behandlats av riksdagen, ansluter sig i vad angår de ovan berörda detaljerna helt till folkskolesakkunnigas förslag, utom såtillvida att den föreslagna statsbidragstabellen i propositionen erhållit följande utseende:

211 Antal skattekronor per invånare

Statsbidrag i % av bidrag8underlaget 75-65 70-60 65-55 60-50 55-45 50-40 45-35 40-30 35—25

högst

över

»

» »

5 7 9 11 13 15 17

» » » » » »

7 9 11 13 15 17

» » » »

Befolkningsutredningen uttalar sin principiella anslutning till det i propositionen framlagda förslaget, vilket i huvudsakliga delar vilar på samma tankegångar som utredningen i kap. 16 givit uttryck åt. Befolkningsutredningen vill i samband härmed beröra frågan om förhyrda lokaler för skolmåltiderna. Såsom framgått av redogörelsen i kap. 9, sakna ett stort antal skoldistrikt möjligheter att ordna bespisning inom egna lokaler. Man kan därför räkna med att bespisning på många håll kommer att anordnas i förhyrda lokaler. Detta skulle icke strida mot vad som ur statens synpunkt är önskvärt, om blott lokalerna äro av tillfredsställande beskaffenhet. Utredningen anser det angeläget, att kommunerna beredas tillfälle att ordna med bespisningen pä det ur ekonomisk synpunkt lämpligaste sättet. Ställer det sig billigare att därvid använda förhyrda lokaler än att lata bygga eller iordningställa egna lokaler — utan att de på lokalerna uppställda kraven eftersättas — böra statsbidragsbestämmelserna icke lägga hinder i vägen för en sådan ordning. I gällande kungörelse angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet stadgas, att bidrag för förhyrande av undervisningslokaler (hyresbidrag) skall utgå med en tredjedel av den erlagda hyran eller av det lägre belopp, som enligt ortens pris kan anses skäligt. Enligt utredningens mening bör någon skillnad icke göras mellan dylika lokaler och de, som skola tjäna skolmåltidsverksamhet och övriga, socialpeclagogiska uppgifter inom skolans ram. Det skulle dock synas utredningen mer tillfredsställande, om bidraget dels höjdes till 50 % och dels graderades med hänsyn till skatteunderlagets storlek. Utredningen vill förorda, att i samband med översynen av statsbidragssystemet för folkskoleväsendets byggnader frågan om en omreglering av hyresbidragen även upptages samt att därvid uttryckligen fastställes, att till lokaler, för vilka hyresbidrag mä utgå, även skola räknas bespisningslokaler. Beträffande undervisningslokaler för läroverk och motsvarande läroanstalter finnas för närvarande icke några bestämmelser, som berättiga till statsbidrag. Utredningen kan självfallet icke ingå på denna fråga i dess helhet men kan å andra sidan icke underlåta att beröra spörsmålet i vad avser lokaler för skolmåltidsverksamheten. Det följer av utredningens tidigare deklarerade inställning till skolmåltiderna i de högre skolorna, att utred-

212 ningen anser statsbidrag för inrättande eller förhyrande av skolmåltidslokaler vara lika befogade för dessa skolors del som för folkskolorna. Det kan till och med i en del fall föreligga skäl att bevilja en kommun högre bidragtill de högre skolorna än till folkskolorna. Detta sammanhänger med att i många läroverk och dylika skolor ett betydande antal elever tillhöra andra kommuner än läroverkskommunen (jfr kap. 6). Frågan bör enligt utredningens mening lämpligen lösas sä att kostnaderna för anordnande av här berörda bespisningslokaler helt gäldas av staten, i den mån de kunna anses förorsakade av att bespisning av »främmande» elever skall ske. I det av folkskolesakkunniga förordade statsbidragssystemet för skollokaler, vilket synes böra tillämpas även för de högre skolornas bespisningslokaler, möjlig•göres ett dylikt hänsynstagande av de föreslagna bidragslatituderna för olika skatteunderlag. Det kan dock ifrågasättas, om dessa latituder alltid skulle vara av tillräcklig bredd härför. Utredningen förordar, att möjligheter skapas för statsbidrag till bespisningslokaler för de högre skolorna, vilket måhända lämpligen bör ske i samband med en prövning av frågan om statliga byggnadsbidrag till de högre skolorna. 2. Inventarier i skolmåltidslokalerna. I kap. 10 har befolkningsutredningen framhållit, att enligt dess meningvissa minimikrav böra ställas på skolmålticlslokalernas utrustning. För att att kommunerna skola kunna fylla dessa krav, är det ofrånkomligt, att statsbidrag ställas till deras förfogande. Någon skillnad synes därvid icke böra göras mellan å ena sidan köksmateriel, porslin, matbestick och dylikt och å andra sidan möbler. Statsbidrag bör utgå såväl för engångsanskaffning (för bespisning av samtliga barn i en skola) som för successiv nyanskaffning (på grund av ökat antal i måltiderna deltagande barn). De allmänna synpunkter, som utredningen anfört i kap. 16, böra uppenbarligen äga samma giltighet ifråga om skolmåltidslokalernas utrustning som i fråga om den direkta bespisningen. Utredningen föreslår därför, att även de här ifrågavarande statsbidragen graderas med hänsyn till kommunernas skatteunderlag. Den andel i kostnaderna, som bör åvila kommunerna, för att sparsamhetsintresset icke skall bli åsidosatt, bör även beträffande skolmåltidslokalernas utrustning vara 20 % för normalkommunen och statsbidraget för denna kommun sålunda 80 %. Utredningen föreslår därför, att bidrag skall utgå med 0,2 % för varje fullt 10-tal skatteören, varmed kommunens skatteunderlag understiger 50 skattekronor per invånare. Eftersom det här i stort sett är fråga om engångskostnader, är det emellertid icke lämpligt att utgå från endast ett års skatteunderlag. Utredningen finner det lämpligt att i detta sammanhang anknyta till folkskolesakkunnigas förslag och föreslår, att såsom en kommuns skatteunderlagskall anses medeltalet för 5 av de 7 senaste årens skatteunderlag i kommunen, varvid de två år, som representera det högsta och lägsta antalet skattekronor per invånare, icke medräknas. De 7 år, som härigenom skola komma ifråga, äro det kalenderår, som utgår samtidigt med redovisningsårets första hälft, samt de 6 kalenderåren närmast dessförinnan.

213 I bil. 3 har befolkningsutreclningen lämnat vissa uppgifter rörande kostnaderna för inventarier till skolmåltidslokalerna vid skiftande barnantal i skolorna. Med ledning härav har utredningen haft under övervägande att för statsbidragen till inventarier och möbler i skolmåltidslokalerna föreslå ett fast bidragsunderlag. En sådan väg har för här ifrågavarande slag av statsbidrag icke ansetts oframkomlig. Med hänsyn till de förhållanden, som mångenstädes torde komma att råda ännu många år efter ett eventuellt genomförande av utredningens förslag, har utredningen dock måst överge denna tanke. Otvivelaktigt kommer ett stort antal kommuner till en början att bedriva bespisningen i relativt blygsam skala, och en mera omfattande utbyggnad av skolmåltidsverksamheten i dessa kommuner kommer att ske först under loppet av ett flertal år. Vissa av kommunerna kunna därvid väntas redan från början lägga upp en fullständig plan för utbyggandet samt dimensionera utrustningen i lokalerna med hänsyn härtill. Andra kommuner åter önska säkerligen först samla erfarenhet av verksamheten och torde i första hand inrikta sig på att bespisa de mest behövande skolbarnen. Då måltidsverksamheten icke är obligatorisk, kan man icke kräva, att sädana kommuner skola inrätta inventarieanskaffningen efter samma linjer som den förstberörda kategorin, även om detta i längden måhända skulle ha varit mera ekonomiskt. De här återgivna övervägandena ha lett fram till att bidragsunderlaget i nuvarande läge synts böra anknytas till de verkliga kostnaderna. Därmed är icke sagt, att kommunerna under alla förhållanden skola erhålla bidrag på alla sina kostnader för lokalernas utrustning. Skolöverstyrelsen, till vilken ansökningar om statsbidrag för inventarier böra ställas, måste enligt utredningens mening äga granska anskaffningarna såväl ur kvantitativ och kvalitativ synpunkt som med hänsyn till priserna. Med hänsyn till att i läroverk och motsvarande läroanstalter bespisning kommer att ske även för elever frän andra kommuner än läroverkskommunen, kan göras gällande, att — liksom ovan förordats beträffande bespisningslokalerna — högre bidrag borde utgå för anskaffande av inventarier till de högre skolorna. Emellertid torde berörda merkostnad för inventarieanskaffningen bli ytterst obetydlig, och utredningen har därför icke funnit anledniug förorda något särskilt hänsynstagande härtill. Befolkningsutredningen har tidigare framhållit, att stora brister beträffande inventarieutrustningen finnas i många av de skolor, vilka redan anordnat skolmåltider. En starkt bidragande orsak härtill har givetvis varit att statsbidrag till anskaffningskostnaderna icke förekommit. Om förhållandena i detta avseende nu ändras, kan man förutsätta, att inventariebeståndet på många håll kommer att förnyas. Utredningen har icke ansett, att ett rent formalistiskt betraktelsesätt bör anläggas på dylik inventarieförnyelse och har närmast med tanke på sådana fall föreslagit, att Kungl. Maj:t, då särskilda skäl därtill föreligga, må kunna bevilja statsbidrag även till kostnader för anskaffning av inventarier för ersättande av förslitna sådana.

214 K A P I T E L 18. Det administrativa förfarandet kring statsbidragen. 1. Gällande bestämmelser. Kungl. Maj:ts kungörelse av 1942 angående statsbidrag till anordnande av skolbarnsbespisning (SFS 262/1942) föreskriver, att skoldistrikt, som önskar erhålla statsbidrag, skall hos statens folkskolinspektör ingiva till länsstyrelsen ställd ansökan om statsbidrag före den 1 maj närmast före det redovisningsår, för vilket bidrag önskas. Inkommer ansökan efter denna ansökningstids utgång, kan den likväl upptagas till prövning, om särskilda omständigheter föreligga. Ansökan skall innehålla uppgifter, som styrka, att behov av skolbarnsbespisning och av statsbidrag därtill föreligger samt att bespisningen blir ändamålsenligt ordnad. Den skall vidare innehålla uppgifter om a) antalet barn som skola erhålla bespisning; b) den tid varunder bespisning skall ordnas; c) de beräknade kostnaderna; d) antalet barn, för vilka avgift skall erläggas av föräldrarna. Om distrikt begär statsbidrag till högre belopp än 50 % av de verkliga kostnaderna, skall särskild motivering lämnas. Folkskolinspektören har att före den 15 maj insända ansökningshandlingarna med eget yttrande till länsstyrelsen. Denna, som låter höra förste provinsialläkaren, skall före den 10 juni överlämna handlingarna från alla distrikt inom länet, som gjort ansökan, till skolöverstyrelsen och samtidigt avge förslag om de belopp, som böra ställas till länsstyrelsens förfogande. Skolöverstyrelsen slutligen skall snarast möjligt med eget yttrande överlämna handlingarna till Kungl. Maj:t. Sedan Kungl. Maj:t fattat beslut, skall länsstyrelsen för de olika distrikt inom länet, som böra ifrågakomma, bestämma, efter vilken procent av de verkliga kostnaderna statsbidraget skall utgå. Kekvisition av statsbidrag skall — åtföljd av fullständiga uppgifter rörande skoldistriktets kostnader för bespisningen och omfattningen av densamma — ingivas till länsstyrelsen före den 1 augusti näst efter det redovisingsår, för vilket statsbidrag beviljats. Sedan länsstyrelsen granskat rekvisitionen utbetalas det statsbidrag, som anses böra tillkomma distriktet. 2. Befolkningsutredningens förslag. Enligt i kap. 16 framlagt förslag till statsbidragssystem skall varje skoldistrikt eller kommun, som i enlighet med givna föreskrifter anordnar skolbarnsbespisning, erhålla statsbidrag till kostnaderna för skolmåltiderna, så-

215 vida distriktet eller kommunen icke har ett skatteunderlag motsvarande 50 skattekronor per invånare eller mera. Någon diskretionär prövning av ett distrikts bidragsbehov skall sålunda icke längre förekomma. Hädanefter kommer i praktiken varje skoldistrikt eller kommun, som anordnar skolmåltider, att kunna erhålla statsbidrag. Följaktligen blir clet i fortsättningen icke erforderligt att före visst läsårs början särskilt ansöka om statsbidrag. Emellertid krävas även med den av utredningen föreslagna ordningen vissa förhandsuppgifter från distrikten och kommunerna. Skolöverstyrelsen liks som kostkonsulenterna (jfr s. 188) och folkskolinspektörerna behöva för planeringen och kontrollen ha vetskap om verksamhetens omfattning samt om var kontrollen skall utövas. För bedömande av statens anslagsbehov för skolmåltiderna måste vidare skolöverstyrelsen för varje år få vissa sakuppgifter, bl. a. om antalet elever, som ämna deltaga i skolmåltiderna. På grund härav föreslår utredningen, att den förutvarande ansökan om statsbidrag ersättes med en anmälan, att skolmåltider komma att anordnas. Det är dock icke utredningens mening, att en sådan anmälan allt framgent skall vara erforderlig. Sedan bespisnings verksamheten nått en mera stadigvarande omfattning inom skolorna, bli de ifrågavarande förhandsuppgifterna icke längre erforderliga. På grund härav har utredningen icke intagit bestämmelser om anmälan i förslagen till kungörelser utan i övergångsbestämmelserna. Såsom övergångstid föreslås 10 år. Utredningen anser, att i en sådan anmälan om skolmåltider böra lämnas uppgifter för vederbörande redovisningsår avseende det beräknade antalet tillhandahållna måltider av olika medgivna typer, antalet invånare i distriktet/kommunen samt skatteunderlagets storlek. Uppgifterna kunna samtliga lämnas av vederbörande folkskolestyrelse eller kommun. Vad invånarantalet beträffar får hänsyn tagas till förhållandena vid vederbörande kalenderårs ingång, eftersom uppgifter uppenbarligen icke kunna lämnas för den framtida tidpunkt, som enligt förslaget skall vara avgörande för bidragsprocentens storlek, nämligen utgången av kalenderåret. Tillräckligt noggranna kostnadsberäkningar kunna det oaktat erhållas. Uppgifterna om skatteunderlagets storlek måste självfallet avse antalet skattekronor och skatteören enligt taxeringsnämnds beslut, men icke heller detta torde i nämnvärd grad inverka förryckande på beräkningarna om statsbidragets storlek. De sistnämnda uppgifterna kunna erhållas från länsstyrelsen eller tagas direkt ur taxeringslängderna. Lämpligt är, att, i likhet med vad som för närvarande gäller för ansökan om statsbidrag, anmälan om skolmåltider i folkskolan genom folkskolestyrelsens (skolrådets) försorg översändes till folkskolinspektören, i vilkens arbete självfallet alltid bör ingå att utöva fortlöpande kontroll över skolmåltiderna, och av denne ingives till skolöverstyrelsen. Beträffande de högre skolorna föreslår utredningen, att vederbörande kommun inger anmälan direkt till skolöverstyrelsen. För närvarande skall ansökan om statsbidrag ställas till länsstyrelsen. Det

216 finns dock knappast någon anledning att belasta länsstyrelserna med det rent tekniska arbetet med statsbidragsberäknandet, vilket lämpligare bör anförtros den centrala myndigheten, skolöverstyrelsen. Det är denna som har den högsta uppsikten över skolmåltidsverksamheten och utövar den centrala ledningen och kontrollen över bespisningens beskaffenhet och standard. Det är då naturligt, att anmälan ställes direkt till denna myndighet. De inkomna handlingarna skola hos skolöverstyrelsen ligga till grund för styrelsens äskanden om anslag till skolbarnsbespisningen. Någon anledning att låta dem gå vidare till Kungl. Maj:t föreligger därför icke. Vad beträffar tiden när anmälan bör vara ingiven och när den skall vidarebefordras från en myndighet till annan må följande omständigheter beaktas. Taxeringslängderna skola enligt kungörelsen angående taxeringsförfarandet insändas till länsstyrelsen senast den 15 juli. I fögderierna skola vid samma tidpunkt avskrifter av längderna vara översända till kommunalstämmans (kommunalfullmäktiges) ordförande respektive till kommunalborgmästaren. I magistratsstäderna skola visserligen längderna vara vederbörande tjänsteman tillhanda den 20 juni, men denne har därefter att verkställa uträknandet av beskattningsbara inkomster och belopp samt att hopsummera desamma. I regel äro därför uppgifter om skatteunderlaget icke tillgängliga före den 15 juli. Detta medför, att en förskjutning av tidpunkterna för handlingarnas insändande måste komma till stånd. Emellertid torde skolöverstyrelsen för att hinna fullgöra sina beräkningar i och för anslagsäskanden icke behöva ha tillgång till handlingarna så tidigt som enligt gällande bestämmelser är fallet. Det synes vara tillräckligt, om distriktens respektive kommunernas anmälningar äro skolöverstyrelsen tillhanda den 1 augusti. Med utgångspunkt härifrån föreslår utredningen, att skoldistriktens anmälningar skola ingivas till folkskolinspektören senast den 15 juli. Rörande frågan om rekvisition av statsbidrag synes i princip böra gälla ungefär samma som i fråga om anmälan. Uppgifterna böra dock vara mera utförliga och självfallet avse de verkliga förhållandena. Antalet i bespisningen deltagande barn samt antalet utspisade måltider av olika typer synes böra uppgivas särskilt för varje skola. För statistiska ändamål kunna lämpligen ytterligare vissa uppgifter, som i och för sig icke äro behövliga för statsbidragsberäknandet, avkrävas distrikten och kommunerna, Särskilt kunna sådana uppgifter vara av värde för att skapa en klarare bild av kostnaderna för skolmåltiderna samt för att riksdagen varje år i statsverkspropositionen skall kunna få en bild av bespisningsverksamhetens utbyggnad. Utredningen föreslår, att rekvisitionen skall för folkskolans del ingivas till folkskolinspektören senast den 15 juli och vidarebefordras till skolöverstyrelsen senast den 1 augusti. Rekvisitioner beträffande övriga skolor böra ingivas direkt till skolöverstyrelsen senast den 1 augusti. Om statsbidraget till måltidskostnaderna på sätt här förutsatts skall utbetalas först vid en relativt sen tidpunkt efter redovisningsårets utgång, kan det första redovisningsårets bespisningskostnader för många skoldistrikt och

kommuner komma att bli ganska påfrestande. Utredningen har funnit det angeläget, att övergången till fullt utbyggd bespisningsverksamhet göres så mjuk som möjligt, och föreslår därför, att distrikten och kommunerna under en övergångstid av 10 år skola kunna erhålla förskott av statsbidragsmedel. Härför torde erfordras, att ett särskilt anslag för förskott å statsbidragen för skolmåltider uppföres på 8:e huvudtiteln. Det synes lämpligt, att .skoldistrikt och kommuner, som äro i behov av förskott, hos skolöverstyrelsen ansöka om sådant förskott före den 1 december och att detta utbetalas före utgången av januari månad påföljande år. Enligt befolkningsutredningens mening synes det såsom tidigare berörts i fortsättningen böra åvila skolöverstyrelsen att föranstalta om bidragens utanordnande. Denna uppfattning är icke grundad på någon speciell önskan att ytterligare öka centraliseringen och minska länens och de lokala organens inflytande. Avsikten är i stället att förenkla och rationalisera det administrativa arbetet kring statsbidragen. Att belasta de redan förut av många olika uppgifter betungade länsstyrelserna med så formella ärenden som anmälningar, rekvisitioner och utanordnande av statsbidrag synes utredningen icke lämpligt, Länsstyrelsernas hittillsvarande befattning med skolmåltiderna torde på något undantag när icke ha medgivit några större möjligheter till effektiv kontroll. Utredningens nya statsbidragssystem till skolmåltiderna förutsätter, att kontrollen i framtiden främst inriktas på måltidernas standard, lokalernas beskaffenhet och personalens lämplighet och kunnighet. E n sådan kontroll kan enligt utredningens mening icke utövas av länsstyrelserna, för så vitt icke deras arbetskraft särskilt förstärkes. Utredningen anser det dock icke lämpligt att föreslå inrättandet av speciella kontrollörstjänster i länsstyrelserna. Däremot anser utredningen det vara möjligt att nå ett fruktbringande samarbete mellan länsstyrelserna och de kostkonsulenter, som enligt utredningens förslag böra tillsättas (se s. 188), så att vederbörande länsstyrelse alltid hålles underrättad om skolmåltidernas status och utbyggnad inom länet. Beträffande cle högre skolorna kommer bespisningen att i betydande utsträckning omfatta elever från andra kommuner än den, i vilken skolan är belägen, och detta kan bli fallet även för folkskolans del. Det tillhör självfallet icke en kommuns »gemensamma hushållningsangelägenheter» -— såsom förhållandet uttryckes i kommunallagarna — att bestrida bespisningskostnader för andra kommuners elever. På grund härav måste för dylika fall tillskapas en rätt för den kommun eller det distrikt, där skolan är belägen, att av vederbörande hemortskommun eller hemortsdistrikt utkräva ersättning för bespisning, som tillhandahållits elever tillhöriga sistnämnda kommun eller distrikt. För att tvistigheter om ersättningens storlek skola undvikas, torde det vara lämpligt, att ersättningen bestämmes efter samma grunder som statsbidragsunderlaget, cl. v. s. efter 50 öre för varje utspisad måltid. Därest under övergångstiden utspisas måltider bestående av oslofrukost eller av gröt eller välling, bör ersättningen bestämmas efter respektive 35 och 20

218 öre per måltid. Det får sedan bli hemortskommunens respektive hemortsdistriktets sak att rekvirera statsbidrag för de utbetalda ersättningarna. Eftersom skolmålticlsverksamheten icke är obligatorisk för distrikten och kommunerna, kan krav på ersättning icke riktas till ett skoldistrikt eller en kommun, med mindre distriktet eller kommunen fattat beslut om att i någon form anordna sådan verksamhet. Där inom skola är ifrågasatt bespisning av »främmande» elever, synes det böra ankomma på den övervakande skolmyndigheten att genom kommunicering med vederbörande hemortskommun eller hemortsdistrikt försäkra sig om att sådant beslut fattats. Förslag till formulär avseende såväl anmälan om anordnande av bespisning som rekvisition av statsbidrag till kostnaderna för måltiderna bifogas som bil. 8. I detta sammanhang må även beröras en i kap. 16 antydd omständighet, som varit av betydelse för valet av redovisningsåret såsom enhet för bidragsberäknandet. Med utgångspunkt från utredningens förslag i detta avseende kan man för anmälans ingivande välja en tidpunkt, som å ena sidan ligger så nära det aktuella läsåret, att distrikten och kommunerna i stora drag kunna bedöma den blivande bespisningens omfattning, och å andra sidan icke är längre framskriden än att skolöverstyrelsen i god tid före kommande års riksdag kan framlägga äskanden, på vilka statsverkspropositionen kan bygga. Statsbidragen kunna vidare utanordnas i början av det följande budgetåret och sålunda innan längre tid förflutit från läsårets slut. Det hela går därmed väl i lås, beroende på att statens budgetår och redovisning-såret sammanfalla i tiden. Skulle i stället kalenderåret utgöra enhet för bidragsberäknandet, uppkomme vissa olägenheter. Det naturliga vore väl vid en sådan ordning, att distrikten respektive kommunerna inlämnade anmälan 1 å 2 månader före det kommande kalenderårets ingång. Det vore då knappast möjligt att för statsverkspropositionen beakta de ingivna anmälningarna om skolbarnsbespisning. Skulle under ifrågavarande bespisningsår anslagsfrågan för årets bespisning överhuvudtaget komma under riksdagens prövning, måste alltså en särskild proposition framläggas. Med den arbetsanhopning, som råder under den ordinarie riksdagsperiodens senare del, vore en dylik ordning icke lycklig. Skulle å andra sidan Kungl. Maj:ts förslag i denna fråga komma upp till behandling först i sambänd med det efterföljande årets statsverksproposition, kunde distrikten icke erhålla sina statsbidrag förrän tidigast ett halvt år efter vederbörande bespisningsårs utgång. Ville man undvika dessa olägenheter, synes den enda möjligheten vara att infordra anmälningarna från distrikten och kommunerna betydligt tidigare än här ifrågasatts, för den under bespisningsåret infallande höstterminen omkring ett år i förväg. Uppgifterna om bespisningens omfattning måste emellertid vid sådant förhållande bli ytterst svävande.

219 I kap. 17 har utredningen föreslagit, att skoldistrikt eller kommun, som anordnar skolbarnsbespisning, skall erhålla statsbidrag till kostnaderna för anskaffande av inventarier för bespisningen. Det är här fråga om kostnaderna för förstagångsanskaffning, oavsett huruvida denna sker på en gång eller allteftersom bespisningsverksamheten utbygges. Beloppet av statsbidragen kominer därför icke att vara lika stort under olika år, och skolöverstyrelsen kan sålunda icke utan vidare beräkna de för visst år behövliga anslagens storlek. Härför erfordras uppgifter från skoldistrikten och kommunerna. Utredningen föreslår, att distrikten och kommunerna före ingången av det redovisningsår, under vilket inventarierna skola anskaffas, skola ingiva ansökan om statsbidrag till skolöverstyrelsen. I ansökan böra lämnas sådana kvantitativa och kvalitativa uppgifter samt specificerade prisuppgifter rörande de inventarier, som äro avsedda att anskaffas, att skolöverstyrelsen får möjlighet att bedöma kostnadernas skälighet, Finner skolöverstyrelsen anledning att göra erinringar i anledning av en ingiven ansökan, bör meddelande härom lämnas skoldistriktet eller kommunen snarast möjligt. Enligt utredningens förslag skall Kungl. Maj:t i särskilda fall kunna bevilja statsbidrag till kostnader för anskaffande av inventarier till ersättande av förslitna sådana. Ansökan om sådant statsbidrag skall ställas till Kungl. Maj:t, men bör liksom ansökningar i övrigt ingivas till skolöverstyrelsen senast den 1 augusti, varefter det bör ankomma på styrelsen att med eget yttrande vidarebefordra densamma. Vad angår rekvisition av sådant statsbidrag föreslår utredningen, att densamma för folkskolans del ingives till folkskolinspektören senast den 15 juli efter det redovisningsår, under vilket inventarierna anskaffats, och av denne vidarebefordras till skolöverstyrelsen senast den 1 augusti samma år. I fråga om högre skolor bör rekvisitionen ingivas direkt till skolöverstyrelsen senast den 1 augusti. Vid rekvisitionerna böra fogas vederbörliga verifikationer i original eller bestyrkt avskrift.

220 KAPITEL 19. Kostnadskalkyler. För att belysa befolkningsutredningens förslag om ett nytt statsbidragssystem för skolmåltiderna liksom de övervägda alternativen till detta förslag har utredningen låtit verkställa vissa statistiska undersökningar. Dessa undersökningar, som avse de direkta måltidskostnaderna men däremot icke kostnaderna för måltidslokalerna eller för utrustningen i dessa, ha närmast syftat till att utröna kostnadsfördelningen mellan staten och skoldistrikten. 1. Folkskolan. För en mera ingående beräkning rörande de närmaste årens bespisningskostnader skulle med utredningens förslag erfordras kännedom, beträffande varje skoldistrikt för sig, om skatteunderlaget per invånare samt om antalet skolbarn, som skulle deltaga i bespisningen. Då dylika uppgifter självfallet icke stå till förfogande för närvarande, har utredningen ansett det lämpligt att i första hand undersöka, hur förhållandena skulle gestalta sig, underförutsättning att bespisning vore genomförd i alla skolor i landet samt att alla elever i dessa skolor kostnadsfritt erhöllo en måltid per läsdag. E n dylik undersökning har i och för sig ett betydande allmänt intresse, då man därigenom kan bilda sig en uppfattning om kostnadsstorleken och kostnadsfördelningen i det mest långtgående fallet. Därtill kommer, att man med utgångspunkt från resultatet härav kan göra motsvarande beräkningar för olika tänkta fall, där utbyggnadsgraden och skatteunderlaget få variera, Till basis för undersökningarna ha valts läsåret 1943144. Uppgifterna ha införskaffats om antalet elever i landets skolor vid utgången av höstterminen 1943, beträffande folkskolorna från folkskolestyrelserna (skolråden) och beträffande de högre skolorna frän rektorerna. Uppgifterna kunna betecknas som i stort sett fullständiga. Beträffande skatteunderlaget och folkmängden ha uppgifter hämtats ur »Årsbok för Sveriges kommuner 1944». I övrigt har antagits, att antalet elever i skolorna varit lika stort vårterminen 1944 som höstterminen 1943, att varje elev deltagit i måltiderna under 200 läsdagar samt att varje måltid dragit en bruttokostnad av 50 öre. Befolkningsutredningens förslag till statsbidragssystem innebär, att normalkommunen — som har ett skatteunderlag motsvarande 10 skattekronor per invånare — skall erhålla 80 % bidrag. För att belysa verkningarna av andra normalprocenttal ha vissa beräkningar även gjorts beträffande 50, 60, 75, 90 och 95 96 bidrag till normalkommunen. I den följande redogörelsen för undersökningarnas resultat betecknas det av utredningen föreslagna systemet, vilket innebär en gradering av statsbidraget efter skoldistriktens skatteunderlag per invånare, som alternativ 1,

221 medan en gradering med hänsyn till såväl skatteunderlaget som skolbarnsfrekvensen kallas alternativ 2. För jämförelsens skull har även medtagits ett alternativ, enligt vilket bidrag skulle utgå efter samma procenttal för alla skoldistrikt. Detta benämnes alternativ 3. Då alt. 2 icke ansetts böra komina i fråga vid ett utsträckande av skolbarnsbespisningen till elever vid högre skolor (jfr kap. 16), ha beräkningarna rörande detta alternativ endast skett beträffande bespisning i folkskolan. Till en början skall därför blott sistnämnda slag av bespisning behandlas. Enligt de till utredningen inkomna uppgifterna från skoldistrikten funnos vid utgången av höstterminen 1943 ungefär 525 000 elever i folkskolorna. Den totala kostnaden för bespisning av dessa elever under 200 läsdagar skulle ha uppgått till omkring 52,5 miljoner kronor. H u r denna kostnad hade fördelat sig mellan staten och skoldistrikten vid olika bidragsalternativ och varierande procentsatser för bidraget till normalkommunen framgå av nedanstående sammanställning. Bidragsmetod

Alt. 1 « 2. B

3 Alt. 1 » 2

Kostnadeandel i miljoner kronor vid nedanstående procen tsatser för statsbidraget (till normalkommunen) 50

22-5 23'8 26- 3

Statsbidrag. 36-5 27- 6 27-4 35-5 31-5 39-4

59-7 38-4 42-o

46i 454 47-3

49-3 49-o 49-9

30o 28-7 28-2

Kommunbidrag. 16o 24-9 17-o 25-i 13-1 21-o

12-8 14i 10-6

6-4 7-1

32 3*5 2-6

02 Det framgår av sammanställningen, att statsbidraget skulle ha varit störst och skoldistriktens kostnader därmed minst vid alt. 3. Detta sammanhänger med att vid alternativen 1 och 2 räknats med ett normalskatteunderlag av 10 skattekronor per invånare, medan det verkliga skatteunderlaget vederbörande taxeringsår motsvarade inemot 14 skattekronor per invånare. Hade i stället det verkliga skatteunderlaget motsvarat mindre än 10 skattekronor per invånare, skulle utredningens förslag ha företett högre kostnad för staten. Alt. 1 är något kostsammare för staten än alt. 2 vid normalprocentsatser ä 60 och däröver, medan förhållandet är det motsatta vid 50 96. Härav kan man dra den slutsatsen, att skolbarnsfrekvensen är relativt låg hos skoldistrikt med gott skatteunderlag. Genom att distrikt med lägst 20 skattekronor per invånare utestängas från bidrag, vilket blir fallet vid en normalbidragsprocent å 50, kommer nämligen den ökning av bidraget för de barnrika distrikten, som beror på att alt. 2 tar hänsyn till skolbarnsfrekvensen, att överväga motsvarande minskning av bidraget för distrikt med relativt lågt antal skolbarn. Emellertid måste man vid varje här gjord jämförelse mellan land och stad hålla i minnet, att framförallt i städerna ett icke obetydligt antal barn i skolpliktiga åldrar fullgöra sin skolgång i läroverk eller annan högre skola.

222 Företar man en uppdelning av förestående tabell mellan stad och landsbygd, framträder skillnaderna mellan de olika bidragssystemen tydligare. Sammanställningen får då följande utseende. Kommungrupp Bidragsalternativ

Kostnadsandel i miljoner kronor vid nedanstående procentsatser för statsbidraget (till normalkommunen) 50

95 Landsbygd.

Alt. 1.. » 2. . 3..

20-4 22-4 17-9

23-8 24-6 21 4

Statsbidrag. 29-4 27-8 30-2 28 7 28-5 26-7

32:, 32-9 32 i

34-1 343 33-9

Städer.

Alt. 1 . . i) 2. . 3..

2-1 1-4 84

4-3 2-8 10-1

8-7 6-8 12-7

10-3 8-2 13-5

13-6 12-5 15-2

15-2 14-7 16-o

Landsbygd.

A l t . 1. . 2. » 3..

15-2 13-2 17-7

12*8 Ho 142

6-2 5-4 7-1

2-1 3'7 3-5

1-5 1-3 1-7

Städer.

Alt. 1 . . » 2. . » 3..

14-3 15-5 8-5

12« 14-1 8-8

6-6 8-7 34

3-3 4-4 1-7

11 7 2-2 0 9

Kommunbidrag. 7-8 69 8-9 8-2 10-1 42

Beaktar man i denna sammanställning först utredningens förslag (alt. 1 och 80 96), finner man, att detta för landsbj^gdens del skulle ha inneburit en ökning av statsbidraget i jämförelse med ett ograderat bidragssystem från 28,5 till 29,4 eller med 0,9 miljoner kronor. För städerna hade i stället inträtt en minskning från 13,5 till 10,3 eller med 3,2 miljoner kronor. Totalökningen i statsbidrag för landsbygdsdistrikten till följd av graderingen skulle sålunda ha varit relativt obetydlig. Detta beror bland annat på att normalskatteunderlaget satts så lågt som 10, varigenom hela statsbidragsnivån såsom nämnts skulle ha kommit att ligga lägre vid ett graderat än vid ett ograderat bidrag. Därtill kommer, att bland landskommuner inräknats även köpingar och andra kommuner av samhällskaraktär, vilka vederbörande taxeringsår nästan undantagslöst hade högre skatteunderlag än 10 skattekronor per invånare. Skulle i sammanställningen ha upptagits en grupp med enbart rena landskommuner, hade utslaget blivit mera markant. Vad gäller ett statsbidragssystem där hänsyn även tages till skolbarnsfrekvensen (alt. 2), visar sammanställningen, att ett dylikt vid varje redovisat procenttal skulle ge ett bättre resultat för landskommunerna men ett sämre för städerna än alt. 1. Av sammanställningen kan även i någon mån utläsas, vilken betydelse de av utredningen övervägda övergångsbestämmelserna skulle få. Jämför man t. ex. statsbidraget enligt alt. 1 vid å ena sidan 80 och å andra sidan 50 %, finner man, att det senare procenttalet för landsbygden endast skulle ha inneburit ungefär 30 % lägre bidrag men för städerna ungefär 80 % lägre bidrag.

223 De individuella verkningarna av de olika alternativen åskådliggöras i följande sammanställning, där skoldistrikten indelats efter den återstående kostnaden per skattekrona för skolmåltiderna vid 80 % (normal-) bidrag.

Kommungrupper Alternativ

Antal skoldistrikt med en efter erhållet statsbidrag återstående kostnad i ören per skattekrona av högst 10

11 — 20 21 — 30 31—40

41—50

51—75

7G — 100

över 100

Samtliga skoldistrikt

Landsbygd. Alt. 1 » 2 » 3

40 89

1663 2 313 624

2 313 2 313 2 313

Städer. Alt, 1 » 2 • 3 Hela

7 83

112 123 40

1775 2 436 664

123 123 123

riket.

Alt. 1 » 2 » 3

47 172

o

2 436 2 436 2 436

Såsom framgår av tabellen, skulle det av utredningen föreslagna bidragssystemet ha haft en starkt utjämnande verkan i jämförelse med alt. 3. Över 30 öre skulle sålunda enligt alt. 1 endast 19 landsbygdsdistrikt ha befunnit sig, medan enligt alt. 3 726 sådana distrikt legat över denna gräns. Av stadsdistrikten skulle icke något ha kommit över 30 öre vare sig enligt alt. 1 eller enligt alt. 3. Mer än 1 krona per skattekrona skulle enligt alt. 3 ha behövt utclebiteras av Korpilombolo och Junosuando i Norrbottens län med respektive 1 krona 27 öre och 1 krona 14 öre samt av Grinnared i Älvsborgs län med 1 krona 3 öre. Enligt utredningens förslag skulle dessa tre skoldistrikt, för vilka antalet skolbarn översteg riksmedeltalet med respektive 129, 113 och 49 96, ha behövt utdebitera respektive 37, 34 och 24 öre per skattekrona. De distrikt, som i övrigt skulle ha legat i toppen enligt utredningens förslag, äro Västra Vemmerlöv i Malmöhus län med 39 öre, Övertorneå i Norrbottens län med 37 öre samt Järstad i Östergötland och Karl Gustav jämte Pajala i Norrbottens län med 35 öre per skattekrona. Utan gradering skulle nämnda distrikt ha haft respektive 29, 91, 67, 93 och 91 öre per skattekrona. De här berörda verkningarna må även belysas av följande tablå, vilken visar antalet invånare i skoldistrikten vid en indelning efter den för distrikten återstående kostnaden på samma sätt som i den nästföregående sammanställningen.

224 Antal invånare i skoldistrikt med en efter erhållet statsbidrag återstående kostnad i ören per skattekrona av Kommungrupper Alternativ

högst 10

11—20

21 — 30 31 - 40 41 — 50 51—75

76 — 100

över 100

Samtliga skoldistrikt

1 0 0 0-tal

Landsbygd. Alt. 1

a »

2 3

2 881 3 873 1 267

3 873 3 873 3 873

Släiler. Alt. 1 » 2

771 2 417

Hela

2 650 2 650 2 650

1866 2 650 233

4 747 6 523 1500

riket.

Alt. 1 » 2

800 2 692

6 523 6 523 6 523

Även denna tablå visar som synes en markerad olikhet mellan cle skilda bidragsalternativen. Vid alt. 1 skulle sålunda distrikt med endast 40 000 invånare ha haft mer än 30 öres kostnad per skattekrona för skolmåltider, medan vid alt. 3 distrikt med inemot en miljon invånare hade befunnit sig över denna gräns. För att ytterligare åskådliggöra verkningarna av olika statsbidragsalternativ ha utarbetats vissa tabeller, vilka redovisas i bil. 5. Tab. 1 i denna bilaga innehåller mer specificerade uppgifter rörande 300 landsbygdsdistrikt samt alla stadsdistrikten. De distrikt, vari såväl städer som landskommuner ingå, ha i denna tabell (liksom i de följande) räknats såsom stadsdistrikt. I tabellen redovisas för varje distrikt det enligt olika alternativ utgående statsbidraget vid 80 96 (normal-) bidrag ävensom den pä distriktet kvarvarande kostnaden per skattekrona efter det statsbidrag erhållits. För att underlätta jämförelsen mellan de olika alternativen lämnas även uppgifter om antalet skattekronor per invånare samt om antalet skolbarn per 1 000 invånare. Tab. 2 i samma bilaga åskådliggör verkningarna av det föreslagna statsbidragssystemet länsvis. Jämförelse göres även här med alt. 3. Såsom tabellen visar, skulle Norrbottens län vid en fullt utbyggd bespisningsverksamhet i folkskolan 1943/44 ha haft det största antalet skoldistrikt med över 30 öres utdebitering vid alt. 1, nämligen 7 av de sammanlagt 19 distrikt, som ligga över denna gräns. Dessa 7 distrikt ha samtliga en skolbarnsfrekvens, som med mer än 100 % överstiger genomsnittet för hela riket. Även vid alt. 3 hade Norrbottens län kommit att ligga högst, i det att av sammanlagt 12 distrikt med mer än 75 öre per skattekrona 6 hade tillhört nämnda län.

225 Tab. 3 redovisar antalet invånare i skoldistrikten vid en fördelning av distrikten efter samma grunder som i tab. 2. Tabellen visar bland annat, att de berörda Norrbottensdistrikten ha en större folkmängd än de övriga högt liggande distrikten. Sålunda skulle i Norrbottens län distrikt med ungefär 34 000 invånare ha haft mer än 30 öre per skattekrona för skolmåltiderna vid alt. 1, medan övriga distrikt med denna utdebitering endast hade omkring 7 000 invånare. Motsvarande invånarantal vid alt. 3 över 75 öre per skattekrona är omkring 31 000 respektive 3 000. I tab. 4 visas för varje län antalet skoldistrikt inom olika skikt för statsbidragsprocenten vid gradering enligt alt. 1 på grundval av 1943 års skatteunderlag och ett normalbidrag å respektive 80, 75, 60 och 50 96. I tab. 5 lämnas samma uppgifter landsclelsvis, d. v. s. för Svealand, Götaland och Norrland. Denna tabell innehåller både absoluta och procentuella tal. Tabellerna 4 och 5 avspegla direkt variationerna i skatteunderlaget. Tydligast framträda dessa vid gradering efter 50 % normalbidrag. Malmöhus län visar sig ha de flesta landskommuner — även relativt sett — med högre skatteunderlag. Enligt tab. 4 är nämligen vid 50 96 normalbidrag detta län det enda, där median distriktet ligger så lågt som mellan 40 och 50 96. I Kronobergs, Gotlands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västernorrlands samt Norrbottens län ligga mediandistrikten mellan 70 och 80 96. Vid 80 % normalbidrag ligga mediandistrikten för landskommunernas del mellan 80 och 90 96 för samtliga län utom Malmöhus, där motsvarande skikt är 70— 80 96.

Beaktar man förhållandena landsdelsvis, finner man att landskommunerna i Svealand skulle få de lägsta bidragen, medan Götaland och Norrland relativt sett ligga ungefär lika, Norrland har något gynnsammare bidragsprocentsiffror (se tab. 5). Sammanställer man cle enligt tab. 4 för hela riket erhållna siffrorna, får man de resultat, som framgå av sammanställningen å sid. 226. Av sammanställningen framgår, att vid 50 % normalbidrag 15 landskommuner och 13 städer icke skulle ha erhållit något statsbidrag. (Tab. 6 visar vilka dessa kommuner äro.) Motsvarande antal äro vid 60 % normalbidrag 9 och 3. Vid 75 % normalbidrag hade alla kommuner utom 1 stad erhållit bidrag, medan vid 80 % normalbidrag icke någon kommun blivit utan bidrag. Mer än 80 % statsbidrag skulle vid 50 % normalbidrag ha utgått till 85 landsbygdsdistrikt eller 3,7 % av samtliga sådana distrikt, vid 60 % normalbidrag till 301 stycken eller 13,0 96, vid 75 % normalbidrag till 1,488 stycken eller 64,3 % och vid 80 96 normalbidrag till 1,857 stycken eller 80,3 %. Av städerna skulle icke någon ha kommit över 80 % i statsbidrag ens vid 80 % normalbidrag. 2. Högre skolor. Beträffande bespisningen i de högre skolorna ha icke lika ingående undersökningar kunnat verkställas. Orsaken härtill är bland annat, att befolkningsutredningen icke haft tillgång till specificerade uppgifter om elevernas 15 — 1630 45

226 Antal

Summa med nedanstående statsbidvagsproccnt utan distrikt statsbidrag högst 1 0 , 2 - 2 0 , 2 - 3 0 , 2 - 4 0 ; 2 - 5 0 , 2 - 6 0 . 2 - 7 0 , 2 - 8 0 , 2 - 9 0 , 2 80 100 00 70 90 50 40 20 80 10

Normalbidragsprocent

Absoluta

sk o l d i s t r i k t

tal.

Landskommuner. 50 96 60 » 75 » 80 » Städer. 50 % 60 » 75 » 80 » Procentuella

tal.

Landskommun

er.

50 % 60 » 80

17 3 1

24 3 1

62 23 3 1

113 47 4 1

225 116 6 7

369 255 41 6

13 3 1

25 10

32 21 1

25 40 1

11 35 10 2

14 43 10

56 62

11 48

2-7 l-o 0-1 O-o

4-9 2-o 0-2

9-7

16-o llo 1-8 0-3

35'4 23-2 7-t> 3-o

25-3 44 i 25-7 16-1

26-o 17i 0-8

20-3 32-5 0-8

5 85 301

2 313 2 313 2 313 2 313 123 123 123 123

0 6 0-4

0-7 01

O-o

lo

13-8

o-i O-o 20-3 8-i

»

Städer. 50 96 60 » 75 » 80 »

819 537 175 70

584 S5 1019 296 594 1 4 0 3 371 1 5 5 6

15 9

10-6 2-4 0-8

0-8

0-o

y-i

0-3 0-3 9-o 28-5 8-i 1-6

11-4

35-o 8-2

45-5 50-4

9-o 39-1

3'7 12-8 60-6 673

0-2 3-7 13-o

100 100 100 100 100 100 100 100

hemortskommuner. I de på hösten 1944 inhämtade uppgifterna hade utredningen nämligen endast begärt sådan specifikation beträffande de inom vederbörande skolkommun boende eleverna. Enligt de inkomna uppgifterna rörande högre allmänna läroverk, realskolor, kommunala mellanskolor, kommunala flickskolor, praktiska mellanskolor, handelsgymnasier och tekniska läroverk funnos höstterminen 1943 i dylika skolor ungefär 55,000 elever, som voro bosatta i skolkommunen. Skolmåltidskostnaden för dessa elever kan uppskattas till omkring 5,5 miljoner kronor. Vid en gradering av statsbidraget euligt utredningens förslag skulle ungefär 2,i miljoner kronor därav ha fallit på kommunerna och ungefär 3,4 miljoner kronor på staten. Ett 80 % ograderat bidrag hade uppgått till ungefär 4,4 miljoner kronor, d. v. s. 1,0 miljoner kronor mer än det graderade bidraget. Det ligger i sakens natur, att det graderade bidraget här skall bli mindre, eftersom städerna, där huvudparten av de högre skolorna äro belägna, praktiskt taget genomgående ha ett skatteunderlag överstigande 10 skattekronor per invånare. Utöver de här redovisade eleverna funnos enligt de inkomna uppgifterna i de högre skolorna omkring 35 000 elever. En del av dessa tillhörde kommunala yrkesskolor, som bedriva både dag- och kvällsundervisning och som icke medräknats ovan. Skatteunderlaget i de här ifrågavarande elevernas hem-

227 ortskommuner kan endast uppskattas gissningsvis. Man torde kunna utgå från att ett stort antal elever tillhöra grannkommuner till skolkommunen. Detta torde innebära, att man även för de utom skolkommunen boende eleverna har att i genomsnitt räkna med ett skatteunderlag i hemortskommunen överstigande 10 skattekronor per invånare. Då man emellertid icke med någon sannolikhet kan peka på ett visst tal över 10, bjuder försiktigheten att låta talet 10 bli normerande för statsbidragsberäknandet och att sålunda utgå från en bidragsprocent av 80. Käknar man med, att alla de 35 000 elever, som här är fråga om, deltagit i skolmåltider, skulle statsbidraget för dessa med de i övrigt gjorda antagandena ha uppgått till omkring 2,8 miljoner kronor och kommunbidraget till omkring 0,7 miljonerkronor. Per skattekrona räknat skulle den på kommunerna kvarvarande kostnaden för bespisning i de högre skolorna endast i några undantagsfall ha överstigit 5 öre. Den tidigare redovisade spridningstabellen över kostnaderna för bespisning i folkskolan skulle i stort sett behålla sitt utseende, även om de högre skolorna medräknades. Enligt de här redovisade beräkningarna skulle skolmåltider för samtliga barn i såväl folkskolor som högre skolor ha dragit en kostnad för läsåret 1943/44 av tillsammans högst 61,5 miljoner kronor. Härav skulle vid en gradering av statsbidraget enligt utredningens förslag staten ha behövt bidraga med högst 45,9 miljoner kronor och kommunerna med högst 15,6 miljoner kronor. Hade bidraget däremot varit ograclerat, skulle statens kostnader ha uppgått till omkring 49,2 miljoner kronor. Ehuru den av utredningen föreslagna graderingen, såsom den å s. 226 intagna spridningstabellen visar, skulle ha medfört en mycket bättre och rättvisare fördelningav kostnaderna mellan staten och kommunerna än ett ograderat bidrag, hade statens utgifter sålunda kunnat hållas icke oväsentligt lägre. Såsom förut berörts, torde några bärande kalkyler knappast kunna göra s rörande bespisningsverksamhetens utveckling under de första åren efter ett eventuellt genomförande av utredningens förslag. Befolkningsutredningen vill därför här inskränka sig till att lämna uppgifter om kostnadsfördelningen vid olika utbyggnadsstadier. Vid en procentuellt likformig utbyggnad av skolmåltiderna över hela landet skulle kostnaderna för staten liksom för kommunerna stå i direkt proportion till de ovan angivna kostnaderna, så att en utbyggnad exempelvis till 50 96 skulle medföra hälften så stora kostnader o. s. v. Detta gäller dock icke alt. 2, beträffande vilket måltidsfrekvensen är en av de graderande faktorerna. Såsom exempel på detta alternativs verkningar må nämnas, att statsbidraget för det ifrågavarande året till bespisningen i folkskolorna vid 80 % normalbidrag samt respektive 75, 50 och 25 % utbyggnad skulle ha uppgått till 17,7, 10,1 och 2,6 miljoner kronor för landsbygden samt 10,o och 3,3 miljoner kronor respektive några 10 000-tal kronor för städerna.

228 En dylik likformig utbyggnad av skolmåltiderna kan naturligtvis icke förväntas. Kostnaderna för staten kommer då att bli beroende av skatteunderlaget i de kommuner, där bespisningen får sin största utbredning. Följande tabell visar den ungefärliga kostnadsfördelningen vid olika tal för medelskatteunderlag och genomsnittlig utbyggnadsprocent i cle kommuner, som anordna bespisning. Genomsnittlig utbyggnadsproccnt i de berörda kommunerna

Kostnader i miljoner kronor vid nedanstående medelskatteundcrlag per invånare i de berörd; kommunerna 15

12-3 247 36-9

Staten. 4-4 10-8 21-ti 32 3

3-7 9:>, 18-5 27-7

3'1 7'7 15-4 23i

2-5 62 124 IS-4

1-2 3-i 6-1 92

Kommunerna. 1-8 46 9-2 13-8

2-5 6-1 12-3 18'4

3i

3'7 9-2 18-4

10 9o 25 » 50 » 75 »

5'(i 13-'.) 27-7 41-5

5*o

10 % 25 » 50 « 75 »

0-6 1-6 3-i 4-o

t"?

15-4 23-o

Biktigheten av uppgifterna i denna sammanställning är bland annat beroende av, att ingen av landets största kommuner komme att deltaga i bespisningen i avsevärt större utsträckning än genomsnittet för övriga kommuner. Skulle så bli fallet, bleve statens kostnader något lägre och kommunernas kostnader något högre än sammanställningen visar. Självfallet gäller detta dock icke de i sammanställningen redovisade högre medelskatteunderlagen, vilka kräva deltagande av kommuner med enbart gott skatteunderlag, d. v. s. huvudsakligen de större städerna.

229 KAPITEL 20. Sammanfattning. I inledningskapitlet ges en översikt av statsmakternas och de politiska partiernas inställning till skolbarnsbespisningen samt de olika undersökningar, som befolkningsutredningen utfört. Det framhålles, att skolbarnsbespisning förekommit sedan ganska länge i vårt land men att staten först från och med budgetåret 1937/38 börjat anvisa bidrag till denna verksamhet. Det anvisade beloppet utgjorde då 200 000 kronor men har sedermera undergått successiva höjningar så att anslaget för närvarande utgör 3 miljoner kronor. Skolöverstyrelsen föreslär i sina petita för budgetåret 1946/47 en höjning till 4 miljoner kronor. Under åren 1937—1942 gällde att skoldistrikt, för att tillerkännas statsbidrag, skulle kostnadsfritt bespisa samtliga skolbarn. År 1942 vidtogs ändringar i dessa statsbidragsvillkor bl. a. i det avseendet att avgifter skulle få upptagas. Dessa bestämmelser gälla fortfarande.

Kap. 1.

I detta kapitel skildras skolbarnsbespisningen i vissa främmande länder. Uppmärksamheten fästes härvid särskilt vid den omfattning, som skolmåltiderna fått i Finland och England. I Finland har år 1943 antagits en lag om obligatorisk skolbarnsbespisning, enligt vilken varje elev i folkskolan skall erhålla en avgiftsfri måltid under varje skoldag. Den obligatoriska skolbarnsbespisningen skall införas successivt under loppet av 5 år och antalet avgiftsfria måltider gradvis ökas, så att från och med ingången av år 1948 alla elever i Finland erhålla avgiftsfri bespisning. England har varit ett föregångsland för skolbarnsbespisningen. Under krigsåren ha skolmåltiderna undergått en mycket kraftig utveckling. Sålunda deltogo 250 000 barn i dem 1939, medan antalet i maj 1944 var uppe i 1,5 miljoner. Den nya engelska socialplanen kommer att medföra en fullständig omgestaltning av den engelska skolmåltidsverksamhetens principer. Det är meningen att alla engelska skolbarn gratis skola erhålla en måltid i skolan varje dag. Kostnaderna härför beräknas uppgå till 1 165 miljoner kronorper år.

Kap. 2.

I detta kapitel ges en redogörelse för befolkningskommissionens förslag år 1938 om anordnande av skolmåltider.

Kap. 8.

Kemissyttrandena över befolkningskommissionens förslag om skolmåltider redovisas här.

Kap. 4.

230 Kap. 5.

Skolbarnsbespisningens omfattning och karaktär såväl inom folkskolan som de högre skolorna belysas i detta kapitel. Det framgår sålunda, att av landets samtliga 2 439 skoldistrikt 332 distrikt hade skolbarnsbespisning i någon form under läsåret 1942/43. Detta motsvarar 14 % av samtliga. Skolbarnsbespisning förekom detta läsår i 17 % av samtliga skolor. Bland länen uppvisade de 4 nordligaste den största bespisningsfrekvensen med mellan 31—86 % av distrikten redovisande bespisning läsåret 1942/43. Under höstterminen 1943 hade nära 81 000 barn eller 15 % av samtliga folk- och småskolebarn deltagit i skolbarnsbespisningen. Det övervägande flertalet av dessa barn ,— 65 000 — hade erhållit gratis bespisning, medan de återstående 16 000 barnen erhållit skolmåltiden mot hel eller nedsatt avgift allt efter för olika distrikt gällande grunder för avgifternas uttagande. Speciellt stor del av barnen voro betalande i Stockholms stad, Stockholms, Älvsborgs, Örebros och Jämtlands län. Av det 81 000 höstterminen 1943 bespisade barnen hade nära 51 000 eller 63 % haft tillgång till och deltagit i skolbarnsbespisningen under mer än 2 månader av terminen. I detta avseende rådde dock avsevärda olikheter mellan landsbygdsdistrikt och stadsdistrikt. Läsåret 1942/43 uppgingo de totala kostnaderna för skolbarnsbespisningen till ungefär 4,8 miljoner kronor. Kostnaderna bestredos till största delen eller till ungefär 2/3 av kommunerna, medan staten och barnens målsmän bidrogo ungefär med lika mycket vardera till den återstående tredjedelen. Med ledning av vissa av skolöverstyrelsen lämnade uppgifter kan man uppskatta hela antalet bespisade folkskolebarn läsåret 1945/46 till cirka 110 000. Beträffande de högre skolorna framgår att skolmåltider vårterminen 1944 förekommo i 20 högre allmänna läroverk av 64, i 12 realskolor av 78, i 16 kommunala mellanskolor av 74 samt i 13 kommunala flickskolor av 41.

Kap. 6.

I detta kapitel analyseras behovet av skolmåltider. Av landets 52 folkskolinspektörer anse icke mindre än 46, att behov föreligger för en ytterligare utbyggnad inom deras respektive inspektionsområden. Utredningen har även uppmanat skolstyrelserna att inkomma med sina synpunkter på skolbarnsbespisningen och deras inställning klargöres utförligt, E n rundfråga till de högre skolorna har givit till resultat, att 92 % av läroverken, 85 % av realskolorna, 88 % av kommunala mellanskolorna och 79 % av kommunala flickskolorna ansett behov föreligga av skolmåltider. Omkring Va eleverna i högre allmänna läroverk, realskolor och kommunala mellanav skolor är bosatt utom den kommun, där skolan är belägen, och av dessa elever är flertalet resande. Av samtliga elever i nyssnämnda skolor ha sålunda mellan 20 och 30 % långa skolvägar, om man därmed förstår,, att resande elever icke kunna hinna hem under frukostrasten. Inom de kommunala flicksolorna är antalet elever med lång skolväg 17 %. Dessa undersökningar ge vid handen, att det beträffande såväl folkskolan som de högre skolorna finnes en stark opinion för behovet av skolmåltider.

231 Materialet visar, att de hittillsvarande statliga åtgärderna på detta område icke varit tillräckliga samt att skolmåltiderna måste utbyggas inom såväl folkskolan som de högre skolorna och stå till barnens och hemmens förfogande i väsentligt ökad utsträckning. Utredningen understryker det starka behovet av skolmåltider genom att ingående beröra dessas betydelse för näringsstandarden, för husmödrarnas arbetsbörda, för skolan och hemmet etc. Befolkningsutredningen kritiserar tanken på obligatoriska skolmåltider '• men kan icke heller finna, att skolbarnsbespisningen som hittills företrädesvis eller uteslutande skall reserveras för de barn, som de olika folkskolestyrelserna — ofta efter skiftande grunder — anse ha behov därav. Befolkningsutredningen uttalar, att skolmåltiderna måste utbyggas så att de stå till barnens och hemmens förfogande i önskad utsträckning. För utredningen har det framstått som nödvändigt, att måltiderna hädanefter göras tillgängliga för alla, som så önska. Utredningen anser det emellertid icke i och för sig vara ett trängande önskemål, att så många barn som möjligt deltaga i skolmåltiderna. Man kan därför icke ange hur många skolbarn, som i framtiden kunna komma att deltaga i skolmåltiderna efter dessas utbyggnad i landets olika delar. Av landets 52 folkskolinspektörer ha 43 uttalat sig för principen, att skolmåltiderna skola stå öppna för alla, som så önska. Det kan tänkas, att så många barn inom en skola omedelbart önska deltaga i skolmåltiderna, att de tekniska resurserna icke räcka till. I ett sådant läge böra skolstyrelserna äga rätt att under viss bestämd tid företrädesvis reservera måltiderna för vissa kategorier särskilt behövande barn. Beträffande de högre skolorna föreligger ett starkt behov av skolmåltider. Man har emellertid från skilda håll invänt, att de praktiska svårigheterna skulle vara särskilt stora, när det gäller anordnande av skolmåltider i dessa skolor. Utredningen anser det därför vara lämpligt, att införandet av skolmåltider, öppna för alla, i dessa skolor föregås av en försöksverksamhet. Under denna bör rätten att deltaga i skolmåltiderna kunna begränsas till de elevkategorier, vilka ha särskilt stort behov av skolmåltider. I detta kapitel diskuterar utredningen frågan om skolmåltiderna skola lämnas avgiftsfritt eller om barn till s. k. bemedlade föräldrar skola erlägga avgift. Av utredningens undersökningar framgår, såsom ovan nämnts, att av de 81 000 folk- och småskolebarn, som höstterminen 1943 deltogo i skolmåltiderna, 80 % fingo gratis bespisning, medan 16 000 barn erhöllo skolmåltiderna mot hel eller nedsatt avgift. Det bör observeras, att av dessa 20 96 betalande hälften tillhörde Stockholms stad och län. Befolkningsutredningen redovisar de grunder, efter vilka avgifter uttagits för barnens skolmåltider. Det framgår, att uttagningen mångenstädes skett efter mycket varierande normer.

232 U t r e d n i n g e n h a r till l a n d e t s samtliga skolstyrelser riktat frågan: »Bör skolmåltid g r a t i s t i l l h a n d a h å l l a s alla elever?». 45 96 av s k o l s t y r e l s e r n a ansågo, att alla b a r n b o r d e t i l l h a n d a h å l l a s avgiftsfri skolmåltid, 18 % h a d e ingen b e s t ä m d u p p f a t t n i n g , m e d a n 37 % ansågo, att skolmåltiderna icke b o r d e tillh a n d a h å l l a s gratis. N å g o t mer än hälften av de 270 skoldistrikt, vilka ano r d n a d e s k o l m å l t i d e r h ö s t t e r m i n e n 1943, ställde m å l t i d e r n a g r a t i s till förfogande för alla d e l t a g a n d e b a r n . B e f o l k n i n g s u t r e d n i n g e n h a r till landets folkskolinspektörer r i k t a t frågan: »Skola skolmåltiderna t i l l h a n d a h å l l a s alla b a r n avgiftsfritt eller endast vissa?». Av l a n d e t s 52 i n s p e k t ö r e r uttalade sig 36 för p r i n c i p e n om avgiftsfria m å l t i d e r för alla, m e d a n 16 ansågo, att avgiftsfria s k o l m å l t i d e r b o r d e sta e n d a s t vissa b e h ö v a n d e b a r n till förfogande. B e f o l k n i n g s u t r e d n i n g e n har vid sitt s t ä l l n i n g s t a g a n d e till d e n n a principfråga tagit intryck av den erfarenhet, som ligger samlad hos folkskolinspekt ö r e r n a och de distrikt, som redan i större u t s t r ä c k n i n g infort skolmåltider. U t r e d n i n g e n refererar även de invändningar, som vanligtvis b r u k a göras mot fria skolmåltider. U t r e d n i n g e n hävdar, att de fria skolmåltiderna äro ett led i s a m h ä l l e t s strävan a t t utjämna b a r n k o s t n a d e r n a . D e n fria s k o l m å l t i d e n utgör en s a m h ä l l e t s å t g ä r d framfor allt till förmån för de ekonomiskt svagasr ställda och de b a r n r i k a familjerna. F ö r dessas skull anser u t r e d n i n g e n det befogat, a t t samhället p å t a r sig de ökade kostnader, som den fria skolmåltiden k o m m e r att innebära. B e f o l k n i n g s u t r e d n i n g e n kommer sålunda till den s t å n d p u n k t e n , att skolm å l t i d e r n a i princip böra vara fria för de barn, som önska deltaga i dem. H ä r i g e n o m skulle en b e t y d a n d e social v ä l f ä r d s a n o r d n i n g t r y g g a s åt l a n d e t s barnfamiljer och samhället m e d v e r k a till en omfördelning av b a r n k o s t n a d e r n a samt en u t j ä m n i n g av s t a n d a r d s k i l l n a d e n mellan b a r n r i k a och barnfattiga i ö v e r e n s s t ä m m e l s e med befolkningspolitikens huvudlinje. Kap. 5).

B e f o l k n i n g s u t r e d n i n g e n kartlägger i detta kapitel det nuvarande lokalbest ändet och dess brister inom folkskolan och de h ö g r e skolorna. D e t framgår, att av de 1 739 skolorna i de distrikt, d ä r b e s p i s n i n g var ano r d n a d läsåret 1942/43, endast 411 h a d e b e s p i s n i n g s l o k a l e r med kök för fullständig matlagning, medan 327 endast h a d e lokaler u t r u s t a d e med anordn i n g a r för u p p v ä r m n i n g av mjölk och dylikt. D e t är tydligt, att mer än hälften av d e skolor, som då hade b e s p i s n i n g , fingo tillgripa u t r y m m e n , avsedda att tjäna a n d r a funktioner i skolorna, såsom klassrum, k a p p r u m , korrid o r e r och dylikt. Beträffande de distrikt, som icke redovisat s k o l b a r n s b e s p i s n i n g läsåret 1943/43 eller h ö s t t e r m i n e n 1943, synas u n d e r s ö k n i n g a r n a visa, att var tredje skola i dessa distrikt äger möjlighet att vidtaga å t m i n s t o n e provisoriska å t g ä r d e r för att anskaffa lokaler i och för skolmåltider. E n kontrollu n d e r s ö k n i n g i fem i n s p e k t i o n s o m r å d e n i olika delar av l a n d e t beträffande de l ä m n a d e uppgifterna h a r visat, att m ö j l i g h e t e r n a att anskaffa lokaler för u t s p i s n i n g e n ofta u n d e r s k a t t a t s . I b e t y d l i g t flera skolor än d i s t r i k t e n upp-

233 givit finnes det sålunda goda utrymmen för provisoriska skolmåltidslokaler eller utrymmen, som efter relativt obetydliga reparationer och ombyggnader kunde tjäna som fullgoda skolmåltidslokaler. Det torde finnas skäl att antaga, att provisoriska skolmåltidslokaler, om vederbörande verkligen ha intresse för denna verksamhet, kunna inom folkskolan anskaffas i större utsträckning än vad den statistiska undersökningen från våren 1944 givit vid handen. Beträffande de högre skolorna ha undersökningarna visat, att såsom frukostrum lämpade lokaler funnos vid omkring Va till Va av de olika skolorna. Såsom regel torde frukostrummens kapacitet vara relativt liten. Lokaler för tillredning och servering av måltider finnas i en något mindre omfattning, varierande för olika slag av läroanstalter från Va till V2. Befolkningsutredningen framhåller, att mångenstädes inom skolorna finnas lediga utrymmen, men fordringarna på utseende och standard ha redan från början satts så höga, att ett utnyttjande av dem i skolmåltidsverksamheten ansetts uteslutet. Det måste dock till en början bli nödvändigt att låta själva skolmåltiden bli det primära och att betrakta de former och omgivningar, i vilka den tillagas och serveras som mindre betydelsefulla. För en mycket lång tid framåt måste man därför räkna med provisoriska skolmåltidslokaler av de mest växlande slag och ekonomiska skäl komma säkerligen att göra många av dessa provisorier till för lång tid gällande lösningar. Vissa minimikrav beträffande lokalerna måste dock uppställas. En undersökning- härom pågår inom befolkningsutredningen. Härvid kominer även den praktiska utformningen vid skolor av olika storlek av skolmåltidens organisation såväl för provisoriska som för moderna skolmåltidslokaler att behandlas. Förslag till typritningar vid om- eller nybyggnader av skolmåltidslokaler komma även att framläggas. Det är befolkningsutredningens förhoppning, att detta utredningsmaterial skall kunna läggas till grund för en broschyr från skolöverstyrelsen med råd och anvisningar angående inredning, disposition och organisation av skolmåltidslokaler. Ett rationellare ordnande av skolbarnsbespisningen i vårt land måste även innefatta, att de lokaler, där måltiderna tillagas och serveras, förses med moderna och ändamålsenliga inventarier. Verkställda undersökningar visa, att de inventarier, som för närvarande användas, i många av landets skolor äro av synnerligen dålig och i vissa fall rent av undermålig beskaffenhet. Enligt befolkningsutredningens uppfattning- böra inventarier såväl i provisoriska som-i nya-moderna lokaler vara av ordentligt och ändamålsenligt utförande samt finnas i tillräcklig omfattning. Utredningen har uppgjort en förteckning över den behövliga inventarieutrustningen för skolmåltidsverksamhet med ett barnantal varierande från 25 till 500 barn och föreslår, att skoldistrikten och kommunerna vid anskaffandet av inventarier i överensstämmelse med denna förteckning skola vara berättigade till statsbidrag. Statsbidrag- bör även utgå för anskaffande av olika möbler för bespisningslokalerna.

Kap. 10

234 Befolkningsutredningen anser, att möjligheterna för en standardisering med central upphandling böra undersökas för att i största möjliga utsträckning få fram ändamålsenliga typer samt nedbringa kostnaderna. Utredningen diskuterar de olika med central upphandling och standardisering förenade fördelarna. Kap. 11.

Vid sidan av lokalfrågan har svårigheten att anskaffa personal för tillagning och servering av skolmåltider hittills ansetts utgöra ett betydelsefullt argument mot ytterligare utbyggnad av skolbarnsbespisningen och av denna anledning har befolkningsutredningen haft särskild uppmärksamhet riktad på detta problem. Av utredningens undersökningar inom folkskolan framgår, att flertalet av landets skoldistrikt ansett sig kunna anskaffa erforderlig personal. Det är troligt, att detta resultat i viss mån även är tillämpligt på de högre skolorna. Dessa böra snarare ha bättre möjligheter att anskaffa personal till skolbarnsbespisningen än folkskolorna, eftersom flertalet av dem äro belägna i städer. E n betydande utvidgning av skolmåltiderna, ett rationellare anordnande av desamma samt en höjning av deras standard förutsätter, att till skolbarnsbespisningen knytes lämplig och kvalificerad personal. Utredningen uppställer vissa, anställningsvillkor samt anser, att en normalinstruktion för personalen bör utarbetas av skolöverstyrelsen. För de skolor, där heltidsanställd personal vid skolbarnsbespisningen anses erforderlig, böra särskilda utbildningskurser anordnas av skolöverstyrelsen. Ett förslag till kursplan för en sådan framlägges. Det synes befolkningsutredningen svårt att uppställa generella för hela landet gällande normer beträffande personalens anställnings- och avlöningsförhållanden. Utredningen framhåller, att löneförhållandena i största möjliga utsträckning böra regleras avtalsmässigt, och till vägledning för de skolor, som icke anordnat skolmåltider, ges en översikt av löneförhållandena och arbetsvillkoren på orter, där kollektivavtal föreligga. Till sist ges en översikt över lönesättningen på olika orter 1945.

Kap. 12.

E n effektivisering och rationalisering av skolmåltiderna måste framför allt taga sikte på en höjning av standarden. Nya krav måste ställas på skolmåltidens sammansättning och anordnande. Befolkningsutredningen uppställer de allmänna kraven på skolmåltiden, att den bör ge ett ur näringshygienisk synpunkt värdefullt tillskott till barnens kost, vara välsmakande, enkel att tillaga och så billig som möjligt samt ägnad att ställa relativt låga krav på inredning och utrustning. De näringshygieniska krav, som måste ställas på skolmåltiden, äro, att den skall komplettera den kost, som barnen få i hemmen, och motverka de brister, som kunna föreligga i hemkosten. Skolmåltiden bör till kvantiteten innehålla drygt Va av barnens kaloribehov, men beträffande kostens kvalitet böra högre krav ställas. Befolkningsutredningen analyserar det material, som

•

235 finnes tillgängligt för att belysa kvaliteten på de måltider, som nu utspisas. Dessa undersökningar ge vid handen, att den nuvarande utformningen i ganska stor utsträckning icke motsvarar de krav, man bör ställa på skolmåltiden. Utredningen diskuterar därefter olika typer av måltider, som kunna komina i fråga vid en skolmåltidsverksamhet, samt kostnaderna härför. • Befolkningsutredningen anser, att skolmåltiderna böra bestå av en lagad rätt med mjölk, smör och bröd. För de fall, där lokal- och personalsvårigheter visa sig stora, föreslår utredningen, att någon form av modifierad oslofrukost eller måltid bestående av gröt eller välling får serveras under en övergångstid av högst 5 år. Förslag till typmatsedlar böra utarbetas samt närings- och prisberäknas inom skolöverstyrelsen för varje läsår och utsändas tillsammans med de anvisningar, som för övrigt kunna vara påkallade. Däremot böra matsedlarna utformas i detalj av dem, som lokalt bära ansvaret för skolmåltiderna. Befolkningsutredningen framlägger förslag till typmatsedel samt matsedlar för 4 veckor. Priset per måltid ligger vid cirka 50 öre. Vid en rationellt ordnad upphandling torde kostnaden för råvaror kunna nedgå med cirka 10 %. Man torde sålunda kunna räkna med, att genomsnittspriset för råvarorna för en näringshygieniskt tillfredsställande skolmåltid bestående av en lagad rätt samt mjölk, smör och bröd för närvarande ligger vid cirka 45 öre. Befolkningsutredningen diskuterar även hur anskaffandet av råvarorna bör ske, deras kvalitet, hur de böra förvaras och hur tillagningen, serveringen och diskningen bör ske. I detta kapitel diskuteras sambandet mellan skolmåltiderna och skolköksundervisningen. En undersökning, som utredningen utfört, visar, att det i regel icke är möjligt och lämpligt att i någon nämnvärd utsträckning utnyttja skolkökslokalerna för skolbarnsbespisning. Utredningen uttalar, att skolmåltidslokalerna och skolkökslokalerna som regel böra vara inriktade på att tillgodose olikartade behov och förläggas skilda från varandra. Utredningen anser dock självklart, att i de fall, skolköksunclervisning endast bedrives underen kort tid av året eller blott vart annat år, dessa lokaler skola stå till förfogande för skolmåltider i den utsträckning så är möjligt. Skolträdgårdsverksamheten bör på alla tänkbara sätt stödjas och fastare byggas.in i skolans ordinarie arbete. Den bör kunna-ha en viss betydelse för skolmåltiderna. Vid befolkningsutredningens undersökning våren 1944 av skolbarnsbespisningen inom folkskolan framkom det, att skolstyrelserna i städerna och på tätbebyggda områden i allmänhet ville ha längre frukostrast än folkskolestyrelserna på den rena landsbygden. Vid undersökningen visade det sig också, att en stor del av landsbygdens

barn icke hinna hem ens om frukostrasten omfattar en timme, medan däremot städernas och de tätbebyggda områdenas barn anses kunna äta hemma till tämligen stor del, om en-timmesrast tillämpas. Befolkningsutredningen anser det av flera skäl angeläget, att frukostrasten inom folkskolan förlänges och föreslär därför, att folkskolestadgan ändras därhän, att frukostrasten skall utgöra minst en timme. I inånga skolor, där s. k. samlad läsdag tillämpas, kan det dock vara olämpligt med ett kategoriskt påbud om entimmesrast, varför folkskolestyrelsen bör kunna tillåtas att inskränka frukostrastens längd, dock högst med 20 minuter. Utredningen understryker nödvändigheten av att samhället och skolan i största möjliga utsträckning bidraga till att skolbarnens arbetsbörda lättas. En förlängning av frukostrasten kan få betydelse för skolmåltiderna, i det att ett ökat antal skolbarn härigenom kunna deltaga. Utredningen betonar emellertid, att skiftesätning ur vissa synpunkter innebär betydande påfrestningar för personal och barn. Kap. 15.

En väsentlig utbyggnad av skolbarnsbespisningen och de ekonomiska konsekvenser för samhället, som detta kommer att medföra, kräver ökade garantier för att skolmåltiderna, anordnas på ett tillfredsställande och ändamålsenligt sätt. Befolkningsutredningen framlägger i detta kapitel olika förslag till kontrollåtgärder och skisserar den lokala och centrala organiscdionen av skolmåltidsverksamheten. Den lokala organisationen av skolmåltiderna bör handhavas av en särskild nämnd inom skolstyrelsen. Om detta icke är möjligt, bör en särskild skolmåitidskommitté tillsättas. Vakttjänstgöring under skolmåltiderna bör ombesörjas av lärarna. Skolläkaren med biträde av skolsköterskan svarar för den hygieniska kontrollen. Folkskolinspektören kontrollerar såsom hittills skolmåltidsverksamheten i dess allmänna utformning med särskild vikt på lokalutrymmena och minimifordringarna beträffande de provisoriska lokalerna. Utredningen anser det angeläget, att inspektörernas arbets- och expeditionsförhållanden avsevärt förbättras. ökade krav måste ställas på måltidernas kvalitet och sammansättningar. Skolöverstyrelsen bör utarbeta en broschyr med råd och anvisningar för anordnande, tillagning och servering av skolmåltiderna, varvid särskild vikt bör läggas vid kostens standard. Utredningen erinrar om att den i sitt betan kände om den husliga utbildningen (SOU 1945: 4) föreslagit anställandet av särskilda kostkonsulenter i varje landsting- och stad utanför landsting. Det bör vara möjligt att taga dessa kostkonsulenters speciella sakkunskap i anspråk vid den lokala utformningen av skolmåltiderna. Den centrala ledningen av och ansvaret för skolmåltidsverksamheten bör åvila skolöverstyrelsen. Enligt utredningens mening är det härvidlag ofrånkomligt, att en skolmåltidskonsulent knytes till skolöverstyrelsen. Även några ytterligare tjänstemän böra anställas, framför allt en biträdande arkitekt med

särskild erfarenhet av inredning och planering av skolmåltidslokaler och övriga .socialpedagogiska utrymmen. Befolkningsutredningen framlägger förslag till ett nytt statsbidragssystem skolmåltiderna. De nuvarande statsbidragen till skolbarnsbespisningen ha endast i obetydlig grad varit ägnade att utjämna skattebördan mellan hjälpbehövande och bättre ställda skoldistrikt. Spörsmålet om en rationell kostnadsfördelning mellan staten och kommunerna har genom den utvidgade socialvården fått en allt större betydelse. De flesta av de nu utgående statsbidragen till olika slag av kommunala anordningar äro så konstruerade, att de utgå med samma kvotdel av kostnaderna eller med samma belopp per viss anordning till alla kommuner. Man tar sålunda icke någon hänsyn till att i vissa kommuner behovet av åtgärder kan vara större eller till att möjligheterna att bära de efter erhållande av statsbidrag för kommunen kvarstående kostnaderna även vid relativt sett samma behov kunna vara mindre än i andra kommuner. Följden härav blir, att fattigare kommuner måste undvara eller i varje fall eftersätta åtgärder, som inom bättre ställda kommuner räknas såsom självklara kommunala angelägenheter. Utredningen anför drastiska exempel på den föreliggande skillnaden mellan olika kommuner. Det föreligger starka skäl för att söka få till stånd en mer till fredsställande kostnadsfördelning och det synes utredningen angeläget, att i fråga om statsbidragen till kommunernas uppgifter av i huvudsak statlig karaktär söka åstadkomma en (/radering med hänsyn till de olika kommunernas för

bärkraft. Befolkningsutredningens statsbidragssystem grundar sig på kommunernas bäikraft uttryckt i antalet skattekronor per invånare. Utredningen utgår från föihållandena i en s. k. normalkommun. Som sådan kommun betecknas den, som har ett skatteunderlag av 10 skattekronor per invånare (normalskatteunderlag). För normalkommunen föreslår befolkningsutredningen ett statsbidrag av 80 % av kostnaderna för skolmåltiderna och sålunda en på kommunen vilande andel, motsvarande 20 %. I samma mån som skatteunderlaget i en kommun avviker från normalskatteunderlaget skall även kommunalandelen variera. Bidragssystemet är sä konstruerat, att kommunandelen blir direkt proportionell mot antalet skattekronor per invånare. Procenttalet för denna andel erhålles helt enkelt på så sätt, att antalet• skattekronor per invånare multipliceras med 2. En kommuns kostnad per skattekrona för skolmåltiderna blir i princip lika hög, oavsett vilket skatteunderlag kommunen har. I fråga om bidragsunderlaget anser utredningen, att det lämpligaste är ett system, där statsbidragen bestämmas på grundval av en fast, på förhand bestämd kostnad per måltid. Utredningen föreslår för samtliga landets kommuner 50 öre per lagad måltid. Under en övergångstid av 5 år bör dock kravet på en fullständig, lagad måltid som villkor för erhållande av statsbidrag modi-

Kap. IG.

238 fieras på så sätt, att även vissa måltider av enklare typ skola berättiga till statsbidrag. Bidragsunderlaget bestämmes i dessa fall efter resp. 35 och 20 öre. Befolkningsutredningen redogör även för ett alternativ, där gradering av statsbidragen skulle ske med hänsyn till de objektivt bestämbara faktorer, som påverka kostnaderna, men anser sig icke kunna förorda någon sådan gradering bl. a. beroende på att bespisningen vid de högre skolorna måst beaktas. Efter behandling av vissa detalj spörsmål framhåller befolkningsutredningen, att det för många kommuner med trängande behov av skolbarnsbespisning kommer att möta tekniska hinder att omedelbart upptaga en sådan verksamhet. Utredningen belyser därför vissa övergångsformer, varigenom möjligheter beredas att inom det föreslagna systemets ram begränsa bidragen till de bäst ställda kommunerna. Genom en sänkning av normalbidragsprocenten skulle hela bidragsnivån sjunka och kommuner med mycket högt skatteunderlag bli utestängda, från bidrag. Utredningen åskådliggör innebörden i bidragssystemet vid olika tal för normalbidragsprocenten och har även utarbetat ett utkast till övergångsbestämmelser, enligt vilka nornialbidraget under en övergångstid av 5 år stiger från 50 till 80 96. Kap. 17.

I detta kapitel framlägges ett förslag till statsbidragssystem för skolmåltidslokaler och inventarier. Utredningen erinrar om att 1945 års folkskolesakkunniga i sitt betänkande (SOU 1945: 25) förordat ett helt nytt system för statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet, enligt vilket till statsbidragsberättigande utrymmen även skola hänföras lokaler för skolmåltider. På grundval av detta betänkande har Kungl. Maj:t för 1945 års höstriksdag framlagt proposition angående statsbidrag för folkskoleväsendet. Befolkningsutredningen uttalar sin principiella anslutning till det i propositionen framlagda förslaget, vilket i huvudsakliga delar vilar på samma tankegångar, som utredningen i kap. 16 givit uttryck åt. Befolkningsutredningen berör även frågan om förhyrda lokaler för skolmåltiderna och anser, att de gällande bestämmelserna angående bidrag för förhyrande av undervisningslokaler (hyresbidrag) bör ändras så att någon skillnad icke göres mellan dylika lokaler och de, som skola tjäna skolmåltidsverksamhet och övriga socialpedagogiska uppgifter inom skolans ram. Det skulle dock synas utredningen mer tillfredsställande, om detta hyresbidrag dels höjdes till 50 % och dels graderades med hänsyn till skatteunderlagets storlek. Beträffande de högre skolornas lokaler finnas för närvarande icke några bestämmelser, som berättiga till statsbidrag. Utredningen anser dock beträffande särskilt skolmåltidslokaler, att det av folkskolesakkunniga förordade statsbidragssystemet bör tillämpas även för de högre skolornas del. Utredningen föreslår, att statsbidrag skall utgå för inventarier i skolmåltidslokalerna. Även dessa statsbidrag böra graderas med hänsyn till skoldistriktens skatteunderlag.

239 Befolkningsutredningen behandlar i detta kapitel det administrativa förfarandet kring statsbidragen. Utredningen föreslår, att den förutvarande ansökan om statsbidrag för anordnande av skolbarnsbespisning ersattes med en anmälan, att skolmåltider komma att anordnas. Utredningen anser dock, att en sådan anmälan endast erfordras under en övergångstid av 10 år.

Kap. 18.

• Rekvisition av statsbidrag skall för folkskolans del ingivas till folkskolinspektören senast den 15 juli och vidarebefordras till skolöverstyrelsen senast den 1 augusti. Rekvisitioner beträffande de högre skolorna skola ingivas direkt till skolöverstyrelsen senast den 1 augusti. Utredningen föreslår vidare, att skoldistrikten och kommunerna under en övergångstid av 10 år skola kunna erhålla, förskott å statsbidragen. För närvarande ställes ansökan om statsbidrag till länsstyrelsen, men utredningen finner icke anledning att belasta länsstyrelserna med det rent tekniska arbetet med statsbidragsberäknandet, vilket lämpligast bör anförtros den centrala myndigheten, skolöverstyrelsen. Denna bör i fortsättningen föranstalta om statsbidrags utanordnande. För att erhålla statsbidrag till kostnaderna för anskaffande av inventarier för bespisningen bör ansökan om sådant statsbidrag ingivas till skolöverstyrelsen, försedd med kvantitativa och kvalitativa uppgifter samt specificerade prisuppgifter rörande de inventarier, som äro avsedda att anskaffas, för att skolöverstyrelsen skall få möjlighet bedöma kostnadernas skälighet. I detta kapitel framlägger utredningen omfattande kostnadskalkyler rörande de direkta måltidskostnaderna. Särskild vikt har härvid lagts på att utröna kostnadsfördelningen mellan staten och skoldistrikten/kommunerna. Då det är omöjligt att ange hur många barn, som i framtiden önska få deltaga i skolmåltiderna, kan självfallet icke några ingående beräkningar göras för de närmaste årens bespisningskostnader. Vid det osannolika förhållandet, att folkskolans samtliga 525 000 elever skulle deltaga i en bespisning under 200 läsdagar, skulle kostnaderna härför uppgå till omkring 52,5 miljoner kronor. Vid en gradering av statsbidragen till dessa kostnader enligt utredningens förslag och på grundval av 1943 års skatteunderlag skulle statsbidraget uppgå till omkring 39,7 miljoner kronor och den kommunala andelen till omkring 12,8 miljoner kronor.. Sammanställningar publiceras för att visa-hur kostnaderna fördela sig mellan staten och skoldistrikten vid olika bidragsalternativ och varierande procentsatser för bidraget till normalkommunen. Vid det osannolika förhållandet, att även samtliga elever i de högre skolorna deltoge i bespisningen, skulle kostnaderna för läsåret 1943/44 stiga med 9 miljoner kronor till 61,5 miljoner kronor. Härav skulle vid en gradering av statsbidraget enligt utredningens förslag staten ha behövt bidraga med 45,9 miljoner och kommunerna med 15,6 miljoner kronor.

Kap. 19.

240 Befolkningsutredningen framhåller, att några bärande kalkyler knappast kunna göras rörande bespisningsverksamhetens utveckling under första åren efter ett eventuellt genomförande av utredningens förslag. Utredningen inskränker sig därför slutligen till att lämna uppgifter om kostnadsfördelningen vid olika utbyggnadsstadier och framlägger ingående siffror, som visa den ungefärliga kostnadsfördelningen vid olika tal för medelskatteunderlag och genomsnittlig utbyggnadsprocent i de kommuner, som anordna bespisning.

FÖRFATTNINGSFÖESLAG

16 — 1630 45

243 Förslag till

Kungörelse angående statsbidrag till anordnande av skolbarnsbespisning. 1§. Skoldistrikt, som i enlighet med bestämmelserna i denna kungörelse anordnar skolbarnsbespisning, skall erhålla statsbidrag till kostnaderna dels för skolmåltiderna, dels ock för anskaffande av de inventarier, som för bespisningen anses erforderliga. Dock må bidrag till kostnaderna för anskaffning av inventarier till ersättande av förslitna sådana endast utgå, då Kungl. Maj:t finner särskilda skäl därtill föreligga. 2 §. Såsom villkor för statsbidrag skall gälla: 1) att skolmåltiden består av en lagad rätt med mjölk, smör och bröd i huvudsaklig överensstämmelse med av skolöverstyrelsen utfärdade typmatsedlar, 2) att bespisningen står öppen för alla barn, som önska deltaga däri, 3) att skolmåltiden tillhandahålles de deltagande barnen kostnadsfritt, 4) att de lokaler, i vilka tillagning och bespisning äga rum, härför äro lämpade samt 5) att nyanställd personal vid anställningstillfället företer intyg av läkare om frihet från sjukdom, lyte eller svaghet, som innebär hälsofara för barnen eller hinder för tjänstens behöriga skötande, och att personalen varje läsår låter undersöka sig av skolläkaren.

3§. Statsbidrag till kostnaderna för skolmåltider utgår för redovisningsår (den 1 juli-—den 30 juni) i förhållande till det bidragsunderlag, som enligt 4 § belöper å redovisningsåret. Bidrag utgår med två tiondels procent för varje fullt tiotal skatteören, varmed skoldistriktets skatteunderlag för redovisningsåret understiger 50 skattekronor per invånare. Såsom skatteunderlag för visst redovisningsår skola anses de skattekronor och skatteören, vilka enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen påförts de till distriktet skattskyldiga i senast fastställda taxeringslängd för det kalenderår, som går till ända samtidigt med redovisningsårets första hälft. Hänsyn skall därjämte tagas till antalet invånare i distriktet vid samma kalenderårs utgång. 4 §• Bidragsunderlaget fastställes till 50 öre för varje måltid, som enligt bestämmelserna i 2 § utspisats under redovisningsåret. Härvid iakttages,

244 att måltid, som avses i 5 §, skall medräknas vid bestämmande av bidragsunderlaget för vederbörande hemortsdistrikt.

5§Skoldistrikt, som anordnat bespisning för skolbarn, vars hemortsdistrikt är ett annat, äger att inom 14 dagar efter det redovisningsårets bespisning avslutats hos hemortsdistriktet söka ersättning för ifrågavarande bespisning med belopp motsvarande 50 öre för varje måltid, som under redovisningsåret tillhandahållits sådant skolbarn, dock under förutsättning att vederbörligt beslut föreligger för hemortsdistriktets del.

6§. Skoldistrikt, som anordnat skolbarnsbespisning, skall före den 15 juli närmast efter det redovisningsår, under vilket sådan verksamhet bedrivits, till statens folkskolinspektör ingiva till skolöverstyrelsen ställd rekvisition om statsbidrag. Rekvisition, som avgives enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär, skall innehålla uppgifter för vederbörande redovisningsår avseende dels för varje skola inom distriktet, där bespisning varit anordnad, antalet i bespisningen deltagande barn samt antalet utspisade måltider, dels ock antalet skattekronor samt antalet invånare i distriktet. I övrigt må skolöverstyrelsen infordra de uppgifter rörande verksamhetens omfattning och bedrivande, som styrelsen finner erforderliga för kontroll eller för statistiskt ändamål. Skoldistriktet skall vid rekvisitionen foga dels månadsvis uppgjorda sammanställningar, utvisande för varje dag av månaden och för varje skolklass antalet utspisade måltider, dels avskrifter av redovisningsårets matsedlar, dels redovisning för matvaruåtgången per dag, dels ock, beträffande skolbarn, vars bespisning ombesörjts av annat distrikt, vederbörliga verifikationer i original eller bestyrkt avskrift. Efter granskning av rekvisitionen skall folkskolinspektören före den 1 augusti med eget yttrande översända densamma jämte bifogade handlingar till skolöverstyrelsen, som har att skyndsamt föranstalta om utanordnande av statsbidrag. < §• Statsbidrag till kostnaderna för anskaffande av inventarier utgår i förhållande till skoldistriktets anskaffningskostnader eller det lägre belopp, som skolöverstyrelsen må anse skäligt, med två tiondels procent för varje fullt tiotal skatteören, varmed distriktets meclelskatteunderlag för fem av de sju senaste redo visningsåren understiger 50 skattekronor per invånare, varvid bortses från de två redovisningsår, som utvisa det högsta och det lägsta skatteunderlaget per invånare. Beträffande skoldistrikts skatteunderlag och invånarantal skall gälla vad i 3 § stadgats.

8§Skoldistrikt, som önskar erhålla statsbidrag till kostnaderna för anskaffande av inventarier, skall före ingången av det redovisningsår, under vilket inventarierna skola anskaffas, till skolöverstyrelsen ingiva ansökan härom. Ansökan skall innehålla specificerade uppgifter om de inventarier, som äro avsedda att anskaffas, och om cle beräknade kostnaderna härför. Där ansökan avser kostnader för anskaffande av inventarier till ersättande av förslitna sådana, skall ansökan vara ställd till Kungl. Maj:t samt jämväl innehålla uppgift om de särskilda skäl, som skoldistriktet vill åberopa till stöd för sin ansökan. Rekvisition av statsbidrag till kostnaderna för anskaffande av inventarier ställes till skolöverstyrelsen och ingives före den 15 juli efter det reclovisningsår, under vilket inventarierna anskaffats, till folkskolinspektören, vilken har att före den 1 augusti översända rekvisitionen till skolöverstyrelsen. Vid rekvisitionen skola fogas vederbörliga verifikationer i original eller bestyrkt avskrift. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1946. Genom densamma upphäves kungörelsen den 8 maj 1942 (nr 262) angående statsbidrag till anordnande av skolbarnsbespisning, dock att sistnämnda kungörelse skall tilllämpas beträffande statsbidrag till anordnande av skolbarnsbespisning under redovisniugsäret 1945/46. Vid den nya kungörelsens tillämpning skall följande iakttagas: 1. Skoldistrikt, som under tid mellan den 1 juli 1946 och den 30 juni 1951 utspisar måltider bestående av a) oslofrukost eller b) gröt eller välling, är berättigat till statsbidrag enligt denna kungörelse. Bidragsunderlaget enligt 4 § fastställes därvid för varje sådan måltid till respektive 35 och 20 öre. Ersättning jämlikt 5 § för bespisning, varom i föregående stycke sagts, skall likaledes bestämmas efter respektive 35 och 20 öre för måltid. Skolöverstyrelsen äger utfärda bestämmelser om vad som må förstås med oslofrukost samt gröt eller välling. 2. Skoldistrikt, som anordnar skolbarnsbespisning under tid mellan den 1 juli 1946 och den 30 juni 1951, är berättigat till statsbidrag enligt d e n n a kungörelse, ändock att bespisningen icke står öppen för alla barn, vilka önska deltaga däri. I sådant fall skall bespisningen i första hand stå öppen för: a) barn med lång skolväg, b) klena eller sjuka barn, c) barn från hem med svag ekonomisk ställning samt

246 d) barn, vilka eljest icke kunna under frukostrasten erhålla en ur näringssynpunkt fullgod måltid i sina hem. 3. Skoldistrikt, som ämnar anordna skolbarnsbespisning under tid mellan den 1 juli 1946 och den 30 juni 1956, skall före den 15 juli det redovisningsår, under vilket verksamheten är avsedd att anordnas, till folkskolinspektören ingiva till skolöverstyrelsen ställd anmälan härom, varefter folkskolinspektören har att med eget yttrande översända denna anmälan till skolöverstyrelsen före den 1 augusti. Anmälan, som avgives enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär, skall innehålla upr>gifter om beräknat antal måltider av olika medgivna typer, om antalet skattekronor vederbörande kalenderår enligt taxeringsnämndens beslut samt om antalet invånare vid kalenderårets ingång. 4. Skoldistrikt, som önskar erhålla förskott å statsbidrag till kostnaderna för skolmåltider, avseende bespisning under tid mellan den 1 juli 1946 och den 30 juni 1956, må av Kungl. Maj:t kunna beviljas sådant förskott med högst fyra tiondelar av det belopp, vartill statsbidraget för hela redovisningsåret beräknas uppgå. Ansökan om förskott skall, ställd till Kungl. Maj:t, ingivas till skolöverstyrelsen senast den 1 december under vederbörande redovisningsår. I ansökan skall dels uppgivas huruvida verksamhetens omfattning och utformning stå i överensstämmelse med vad därom uppgivits i anmälan om skolbarnsbespisning för redovisningsåret eller eljest i vad mån avvikelser härifrån skett, dels ock uppgivas de skäl, som skoldistriktet vill anföra till stöd för sin ansökan.

247 Förslag till

kungörelse angående statsbidrag till anordnande av elevbespisning. 1§Kommun, som i enlighet med bestämmelserna i denna kungörelse anordnar elevbespisning vid a) allmänt läroverk, kommunalt gymnasium, kommunal mellanskola, kommunal flickskola, praktisk mellanskola, högre folkskola, tekniskt läroverk, konstfackskolan med undantag av konstindustriella aftonskolan och teckningslärarinstitutet, bergsskolan i Filipstad, textilinstitutet i Borås med undantag av kursen för textil- och konfektionsingenjörer, Lennings textiltekniska institut i Norrköping, grafiska institutet, statsunderstött handelsgymnasium samt sådan enskild under skolöverstyrelsen eller överstyrelsens för yrkesutbildning inseende ställd läroanstalt, vars bildningsmål är jämförligt med ovannämnda läroanstalters, eller b) annan läro- och undervisningsanstalt, skall erhålla statsbidrag till kostnaderna dels för skolmåltiderna, dels för de inventarier, som för bespisningen anses erforderliga; dock att statsbidrag till anstalter, som i b) sagts, endast må utgå efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall. Bidrag till kostnaderna för anskaffning av inventarier till ersättande av förslitna sådana må endast utgå, då Kungl. Maj:t finner särskilda skäl därtill föreligga. 2§Såsom villkor för statsbidrag skall gälla: 1) alt skolmåltiden består av en lagad rätt med mjölk, smör och bröd i huvudsaklig överensstämmelse med av skolöverstyrelsen utfärdade typmatsedlar, 2) att bespisningen står öppen för alla elever, som önska deltaga däri, 3) att skolmåltiden tillhandahålles cle deltagande eleverna kostnadsfritt, 4) att de lokaler i vilka tillagning och bespisning äga rum, härför äro lämpade samt 5) att nyanställd personal vid anställningstillfället företer intyg av läkare om frihet från sjukdom, lyte eller svaghet, som innebär hälsofara för eleverna eller hinder för tjänstens behöriga skötande, och att personalen varje läsår låter undersöka sig av skolläkaren. 3§Statsbidrag till kostnaderna för skolmåltider utgår för redovisningsår (den 1 juli—den 30 juni) i förhållande till det bidragsunderlag, som enligt 4 § belöper å redovisningsåret. Bidrag utgår med två tiondels procent för

248 varje fullt tiotal skatteören, varmed kommunens skatteunderlag för redovisningsåret understiger 50 skattekronor per invånare. Såsom skatteunderlag för visst redovisningsår skola anses de skattekronor och skatteören, vilka enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen påförts de till kommunen skattskyldiga i senast fastställda taxeringslängd för det kalenderår, som går till ända samtidigt med redovisningsärets första hälft. Hänsyn skall därjämte tagas till antalet invånare i kommunen vid samma kalenderårs utgång. 4§Bidragsunderlaget fastställes till 50 öre för varje måltid, som enligt bestämmelserna i 2 § utspisats under redovisningsåret. Härvid iakttages, att måltider, som avses i 5 §, skola medräknas vid bestämmande av bidragsunderlaget för vederbörande hemortskommun. 5§Kommun, som anordnat bespisning för elev, vilkens hemortskommun är en annan, äger att inom 14 dagar efter det redovisningsårets bespisning avslutats hos hemortskommunen söka ersättning för bespisningen med belopp motsvarande 50 öre för varje måltid, som under redovisningsåret tillhandahållits sådan elev, dock under förutsättning att vederbörligt beslut föreligger för hemortskommunens del.

6§Kommun, som anordnat elevbespisning, skall före den 1 augusti närmast efter det redovisningsår, under vilket sådan verksamhet bedrivits, till skolöverstyrelsen ingiva rekvisition om statsbidrag. Skolöverstyrelsen har att skyndsamt föranstalta om utanordnande av statsbidrag. Rekvisition, som avgives enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär, skall innehålla uppgifter för vederbörande redovisningsår avseende dels för varje skola inom kommunen, där bespisning varit anordnad, antalet i bespisningen deltagande elever samt antalet utspisade måltider, dels ock antalet skattekronor samt antalet invånare i kommunen. I övrigt må skolöverstyrelsen infordra de uppgifter rörande verksamhetens omfattning och bedrivande, som styrelsen finner erforderliga för kontroll eller för statistiskt ändamål. Kommunen skall vid rekvisitionen foga dels månadsvis uppgjorda sammanställningar, utvisande för varje dag av månaden och för varje skolklass antalet utspisade måltider, dels avskrifter av redovisningsårets matsedlar, dels redovisning för matvaruåtgången per dag, dels ock beträffande elev, vilkens bespisning ombesörjts av annan kommun, vederbörliga verifikationer i original eller bestyrkt avskrift.

§7Statsbidrag till kostnaderna för anskaffande av inventarier utgår i förhållande till kommunens anskaffningskostnader eller det lägre belopp, som skolöverstyrelsen må anse skäligt, med två tiondels procent för varje fullt

249 tiotal skatteören, varmed kommunens medelskatteunderlag för fem av de sju senaste redovisningsåren understiger 50 skattekronor per invånare, varvid bortses från de två redovisningsår, som utvisa det högsta och det lägsta skatteunderlaget per invånare. Beträffande kommuns skatteunderlag och invånarantal skall gälla vad i 3 § stadgats. 8§Kommun, som önskar erhålla statsbidrag till kostnaderna för anskaffande av inventarier, skall före ingången av det redovisningsår, under vilket inventarierna skola anskaffas, till skolöverstyrelsen ingiva ansökan härom. Ansökan skall innehålla specificerade uppgifter om de inventarier, som äro avsedda att anskaffas, och om de beräknade kostnaderna härför. Där ansökan avser kostnader för anskaffande av inventarier till ersättande av förslitna sädana, skall ansökan vara ställd till Kungl. Maj.'t samt jämväl innehålla uppgift om de särskilda skäl, som kommunen vill åberopa till stöd för sin ansökan.

9§Rekvisition av statsbidrag till kostnaderna för anskaffande av inventarier ingives till skolöverstyrelsen före den 1 augusti efter det redovisningsår, under vilket inventarierna anskaffats. Vid rekvisition skola fogas vederbörliga verifikationer i original eller bestyrkt avskrift. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1946. Vid den nya kungörelsens tillämpning skall följande iakttagas: 1. Kommun, som under tid mellan den 1 juli 1946 och den 30 juni 1951 utspisar måltider bestående av a) oslofrukost eller b) gröt eller välling, är berättigad till statsbidrag enligt denna kungörelse. Bidragsunderlaget enligt 4 § fastställes därvid för varje sådan måltid till respektive 35 och 20 öre. Ersättning jämlikt 5 § för bespisning, varom i föregående stycket sagts, skall likaledes bestämmas efter respektive 35 och 20 öre för måltid. Skolöverstyrelsen äger utfärda bestämmelser om vad som må förstås med oslofrukost samt gröt och välling. 2. Statsbidrag enligt denna kungörelse må under den tid Kungl. Maj:t bestämmer utgå, ändock att bespisningen icke står öppen för alla elever, vilka önska deltaga däri. I sådant fall skall bespisningen i första hand stå öppen för: a) elever med lång skolväg, b) klena eller sjuka elever, c) elever, vilka äro helt befriade från terminsavgift eller ha nedsatt sådan,

250 d) elever, vilka eljest icke kunna under frukostrasten erhålla en ur näringssynpunkt fullgod måltid i sina hem. 3. Kommun, som ämnar anordna elevbespisning under tid mellan den 1 juli 1946 och den 30 juni 1956, skall före den 1 augusti det redovisningsår, under vilket verksamheten är avsedd att anordnas, till skolöverstyrelsen ingiva anmälan härom. Anmälan, som avgives enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär, skall innehålla uppgifter om beräknat antal måltider av olika medgivna typer, om antalet skattekronor vederbörande kalenderår enligt taxeringsnämndens beslut samt om antalet invånare vid kalenderårets ingång. 4. Kommun, som önskar erhålla förskott å statsbidrag till kostnaderna för skolmåltider, avseende bespisning under tid mellan den 1 juli 1946 och den 30 juni 1956, må av Kungl. Maj:t kunna beviljas sådant förskott med högst fyra tiondelar av det belopp, vartill statsbidraget för hela redovisningsåret beräknas uppgå. Ansökan om förskott skall, ställd till Kungl. Maj:t, ingivas till skolöverstyrelsen senast den 1 december under vederbörande redovisningsår. I ansökan skall dels uppgivas, huruvida verksamhetens omfattning och utformning stå i överensstämmelse med vad därom uppgivits i anmälan om elevbespisning för redovisningsåret eller eljest i vad mån avvikelser härifrån skett, dels ock uppgivas de skäl, som kommunen vill anföra till stöd för sin ansökan.

SÄRSKILDA

YTTRANDEN

253 Särskilt yttrande av ledamoten av befolkningsutredningens socialpedagogiska delegation riksdagsman, lektor Erik Arrhén. Utredningsmajoriteten har enligt min mening icke på ett otvetydigt sätt visat nödvändigheten eller lämpligheten av att göra skolmåltiderna avgiftsfria för alla deltagande barn. Såsom framgår av betänkandet förutsätter utredningen, att skolmåltiderna skola bli föremål för en successiv utbyggnad, vilket bland annat tar sig uttryck i bestämmelserna om, att vissa måltidstyper endast få serveras i högst fem år samt att anmälningar om, att skolmåltider komma att anordnas, skola insändas till skolöverstyrelsen under loppet av en tio-års-period, varefter verksamheten förutsattes ha nått en mera stadigvarande omfattning. Utredningsmajoriteten har emellertid samtidigt föreslagit ett omedelbart genomförande av principen öppna för alla och avgiftsfria. Detta kommer enligt min uppfattning att ställa många skoldistrikt och skolor inför uppgiften att i ett sammanhang bemästra stora tekniska och lokala svårigheter. Utredningen hävdar visserligen, att man på grund av lokalsvårigheter etc. under en övergångstid av fem år kan göra avsteg från denna grundprincip om för alla tillgängliga skolmåltider, men denna möjlighet synes ej fullt betryggande. Det är nämligen uppenbart, att det av utredningen föreslagna statsbidragssystemet, vars principer jag helt ansluter mig till, samt den omläggning av skolmåltidernas standard, som föreslås, kommer att medföra en starkt ökad tillströmning till skolmåltiderna. Hela verksamheten kommer efter genomförandet av utredningens förslag att på ett helt annat sätt än tidigare effektiviseras och rationaliseras. Det synes mig därför lämpligast, att man väntar med ett slutgiltigt ståndpunktstagande till principen avgiftsfria och för alla tillgängliga skolmåltider, tills man ur olika synpunkter fått möjlighet att tillgodogöra sig erfarenheterna, icke minst från läkarhåll, under utbyggnadsperioden. De hittillsvarande bestämmelserna, att skolbarnsbespisningen i första hand bör stå öppen för barn med lång skolväg, klena eller sjuka barn, barn från hem med svag ekonomisk ställning samt barn, vilka eljest icke kunna under frukostrasten erhålla en ur näringssynpunkt fullgod måltid i sina hem, anser jag böra bibehållas inom folkskolan och införas inom de högre skolorna under hela, utbyggnadsp.erio.den,. liksom, bestämmelsen om att avgift, må uttagas, då målsman befinnes utan svårighet kunna erlägga sådan. Sedan en utbyggnad av skolmåltidsverksamheten skett och den nått tillbörlig stadga och omfattning, anser jag, att de allmänna principerna för ett deltagande i måltiderna böra upptagas till förnyat övervägande.

Särskilt yttrande av ledamoten av befolkningsutredningens socialpedagogiska delegation skolöverläkaren, docenten C. W. Herlits. Utredningsmajoriteten har kommit till den ståndpunkten, att skolmåltiderna i princip böra stå öppna för alla barn, som önska deltaga däri. Denna mening biträder jag. Däremot vill jag ur de synpunkter, som jag särskilt företräder, förorda behovsprövning i den meningen, att avgifter även i fortsättningen böra upptagas av de målsmän, som befinnas utan svårighet kunna erlägga sådana. Min motivering härför är följande. 1. Den svenska skolungdomens hälsotillstånd torde i allmänhet vara så gott, att införande av avgiftsfria skolmåltider för alla, som önska sådana, för närvarande endast synes svagt motiverat ur folkhälsans synpunkt. 2. Om skolmåltider ställas gratis till förfogande för alla, som önska sådana, torde så småningom en mycket stor procent av skolungdomen komma att deltaga i bespisningen. Detta kommer för större skolors vidkommande att innebära, att ungdomen får äta i skift, vilket säkerligen kommer att betyda uppkomsten av störningar i skolornas arbetsordning och att vissa grupper av ungdom komma att få mat på för dem olämpliga tidpunkter och efter ibland längre väntetid. För att i möjligaste mån undanrödja dessa svårigheter kommer man i stor utsträckning att bli tvungen använda sig av mycket stora lokaler för utspisningen, vilket i och för sig bland annat av psykologiska skäl icke är önskvärt. 3. Utredningsmajoriteten framhåller (kap. 6), att det är av stort värde, att barnens möjligheter att hålla kontakt med hemmen icke minskas i onödan: »Ur denna synpunkt vore det självfallet önskvärt, att, om förhållandena medgåve, barnens frukostmål intoges i hemmen. Enligt utredningens mening kommer det även i fortsättningen att te sig naturligt, att barnen intaga sina frukostmåltider i hemmen, där så ske kan.» — Utredningen avböjer bland annat på grund härav tanken på obligatoriska skolmåltider. Nu kan man enligt min uppfattning utgå ifrån, att, om skolmåltiderna göras avgiftsfria för alla, som önska sådana, så kommer ett stort antal ungdomar att utspisas i skolorna, som icke är i verkligt behov härav. De komma alltså att deltaga i en bespisning, varvid större hänsyn till individuell smak och individuella, medicinska behov svårligen kan tagas. Det synes sålunda även ur här anförda utgångspunkter rimligt att icke endast avböja tanken på obligatoriska skolmåltider utan även på avgiftsfria sådana för alla deltagande. 4. Behovsprövning i här ovan anförd mening förekommer i många andra sammanhang, såsom beträffande skolstipendier, sommarresor för barn o. s. v., varför principiella betänkligheter i fråga om dylik behovsprövning icke synas vara motiverade.

255 5. Inom skolväsendet synas andra åtgärder av hygienisk innebörd vara mera trängande än en sådan utbyggnad av skolmåltiderna, som avgiftsfrihet för dem skulle medföra. Bland de åtgärder, som sålunda i främsta linjen synas böra vidtagas, är anordnande av från hygienisk synpunkt tillfredsställande skollokaler, icke minst å landsbygden.

•

BILAGOR

17 — 1630 45

259 Pila ga l.

TABELLER belysande skolbarnsbespisningens omfattning och karaktär samt därmed sammanhängande problem inom folkskolan läsåret 1942 1943 och höstterminen 1943.

Tabell 1. Översikt länsvis av i undersökningen ingående antal skoldistrikt, skolor och elever vid slutet av höstteriniuen 1943.

L ä n

Stockholms stad . . Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län. . Jönköpings län Kronobergs l ä n . . . . Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län . . Malmöhus län Hallands län Göteborgs ocli Boh Alvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län.. Kopparbergs län . . Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län.. -Yorrbottens län . . Hela riket

Antal i undersökningen ingående

Antal distrikt i riket

distrikt

skolor

elever

1 117 85 92 148 134 83 110 91 41 150 236 90 94 215 235 90 63 69 55 58 67 64 34 29

1 117 85 92 147 134 83 110 91 41 144 231 90 94 215 235 90 63 69 55 58 67 64 34 29

48 337 232 291 395 422 342 408 115 198 419 530 299 462 567 472 513 304 240 435 498 489 357 640 470

28 950 21704 10 529 17169 25111 20 271 13 078 20 495 5 336 13 451 22 669 42 000 13 131 37 629 26 929 19 195 22 619 16 025 13 538 19 824 23 669 25 547 12 755 23 248 28 546

2 451

2 439

9 483

260 Tabell 2.

Översikt länsvis av i undersökningen ingående ant.il s k o l d i s t r i k t ni. in., i vilka skolbarnsbespisning förekommit läsåret 1942/43.

L ii n distrikt Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlauds län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Hela riket 1

skolor i dessa elever i dessa distrikt distrikt

1 28 9 1 9 18 2 8 5 8 2 7 2 9 2 8 1 11 2 5 24 12 7 22 9 8 13 13 26 20 18 25

48 94 30 34 65 25 22 24 13 32 22 65 14 174 38 14 165 71 28 87 158 195 121 345 458

28 950 12 774 3 955 6 556 10 789 5 691 1940 4 359 1438 5 233 4 261 20 915 3 938 27 812 8 876 3 695 10 582 7 048 5 331 6 324 11156 14 022 5 303 13 727 27 096

2 342

251 771

Därutöver 2 distrikt för vilka uppgifterna äro ofullständiga i fråga om antal skolor med bespisning eller antalet bespisade elever. — 2 Därutöver 1 distrikt för vilket uppgifterna äro ofullständiga i fråga om antal skolor med bespisning eller antalet bespisade elever. — s I allt ytterligare 9 distrikt för vilka uppgifterna äro ofullständiga i fråga om antal skolor med bespisning eller antalet bespisade elever.

261 Tabell 3. Översikt länsvis av i undersökningen ingående antal skoldistrikt in. m., i vilka skolbarnsbespisning förekommit höstterminen 1943, jämte antalet bespisade elever.

A n t a l skolor distrikt i dessa distrikt

skolor med bespisning

8 24 15 11 22

48 99 22 32 55 17 9 20 6 4 15 57 10 130 49 15 131 67 30 99 82 186 101 253 388

28 950 13114 3 023 6 384 10 398 4 934 1301 3 977 951 607 3 297 19 735 2 870 26 409 9 219 4126 9 630 7 074 5 224 6 913 6 996 14 201 4 890 10 279 22 489

41 85 16 19 40 16 3 11 6 2 9 45 7 115 30 11 65 35 15 56 38 149 61 95 350

7120 2 447 678 815 1836 1218 165 760 333 309 323 3 142 376 6 466 1 183 518 2 237 1262 876 1464 1154 9 621 1072 1570 17 783

2G0

04 728

1 31 5 8 13 *5 l 2 7 l 2 *2 '5

Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län Alvsborgs lan Skaraborgs län Yärmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

8 3 1 16 1

3 1

elever i dessa distrikt

14 8 18 10 8 14

bespisade elever mot bei allt gratis talning 3 810 4 482 86 369 105 6 31 26 49 297 26 1082 967 78 413 871 239 844 255 917 852 18 45 15 868

10 930 6 929 764 1184 1941 1218 171 791 333 335 372 3 439 402 7 548 2 150 596 2 650 2 133 1115 2 308 1409 10 538 1924 1588 17 828 80 596

Därutöver 1 distrikt för vilket uppgifterna äro ofullständiga i fråga om antal skolor med bespisning eller antalet bespisade elever. — 2 Därutöver 2 distrikt för vilka uppgifterna äro ofullständiga i fråga om antal skolor med bespisning eller antalet bespisade elever. — s 1 allt ytterligare 10 distrikt för vilka uppgifterna äro ofullständiga i fråga om antal skolor med bespisning eller antalet bespisade olever.

262 CO CM - ^ i n C M - * . r - -a* c o c o t~- c o

O I C O X CO CO i—I

co co o CM c o er. j > co i c

o > o T-H o t » CM OS CM W 0 5 J J S 3

o

c

?

?

CM O : CO CM

»o 5 3 _

in

ri K o :5 5b <

co o co

ta

B jPiS

P fe 8 T-l

co co t o - * l O i-H CO TH O i-l

O

c CO S

t D ( i 5 C C H l O — I CO i— O i - l

c o —•

cä " « SO O

o

l O TJI o ^H CM

g .iggri

CO CM CO CM in t -

O g :S = ^ J * ofa •.V 'Ira S— co in o

CM C Q O H H

t-- a s a s c o -<* i n a s .„ —i c o

(N "M • * O CO CO CO(M O

CM

so o

F

T

•

.5 » S k : ° 3 ° Ä u ^ £ 2 'Sb*2 &

5 g Ä '<& I

CO T i CO i - i CO

?§ ^

' > CO

•

g2

^ o

°CC CO C ' CO CM —i CO a s CM ^ n

r~ co in

CD OS CO CM • * ! O * - l - f OS

CM TU CO * - i CD - I C J 5 H

n

!-, O

US . ! | , | -§ l |

'r £ -c h^s I •« jS

o 0 '"o H C O C 3 5 N co - ^ co a s ,„ i n •>* c o

r-^ os i^ "3

OS

fcfl i,

—

co os i n C O ! ^ CO

i n co co CM

-*

CD 1 > CM

in CD o co „ in co •*

o TJI

_

ta

«

•* •„

i

° " o

o P I Sy

N C O T 1 C O CD CO "*» CO _ ^ i as co

co

o

T-l c o as c o c o CM c o —i i f i a s c o r~-

^

^^^|S^

i n co co c o «c c o c o -*> c o

» H i n CD a s T—< j s co ^ CM

o

s

o

E - . <H fl ' o :cä

E£

5 s C- CO

.. t g M S a

:©

a <se a

« S -3 . g co co in •«* o o

t ^ C O — i CM • * O CM CD _ i n CM CM

!>• (M a s T in as c o c o i—I

T-H - * r ^ c o co co co co . m ö n

C :c3 OS

.

Sä •.O 00 • ^ ta 3 bX) _

z> CO ^

O «1 > 'S. os "S o :ci zi

to 53

o S

^

JJ

co c

C o t a

S C OS

"S * "9 hS

_, - i !

2 K

' 3 "5b a

b'CL

—< 6

0 S3

.. 5 C P 3 j^ns £ Ö . S s S g S

S -Si T I fH

CD

.H a a

T) Cl

e o9e

C

Q

0 N 03

0 0

0)

-*9 t a

•M

u

u

t-

—o 5 ° ce _y — ,M "S ^ CD CO

~2

d

£

M

SO

åC0

—

2 -S - '& u 3 = s ö »o BÄ -a 13 S 0 <s ^—

co

^ +J cc •sr

o

p: nca

fr- 7i

a.H

H

"p os

€ o Å «9 ^ s ^

263 Tabell 5. Översikt av bespisning-ens omfattning- i distrikt med skolbarnsbespisning med fördelning efter den sammanlagda utdebiteringen per skattekrona inom respektive kommun.

1 *

i

8 Distr ik t

Utdebitering per skattekrona inom

kommunen, kr.

O'oo— 5 9ii 6 o o — 6.09 7'00 — 7'99

med

sk o 1 b a r n s b o s p i s r i n g

Läsåret 1942/43

i l c) s 11 c r m i n e n

19 4 3

Antal skolor i dessa distrikt

Antal skolor med bespisning

Antal skolor i dessa distrikt

Antal elever i dessa distrikt

Antal skolor med bespisning

gratis

.1

—

—

—

—

—

—

15 93 78 229 172 242 235 50 98 45 167 42 38 32 65 32 30 30 33

— .

268 4 506 2 003 2 580 2 190 2 029 707 393 881 208 12

—

—

—

3 020

2 746

2 779

Samtliga

2 342

226 991

64 728

15 868

— —

—

27 27 20 29

— —

—

27 27 27 29

— —

—

—

. —

79 239 209 212 267 100 98 121 191 101 46 72 81 34 41 72 66 27 27 20 29

—

241 7 872 1378 11807 4 559 5 434 2 863 1042 4 516 685 2 129 682 1584 710 3 634 315 1923 2 140 1413

i allt

9-oo — 9"99 10-00—10 99 11-00—11*99 12'00 -12-99 13oO —13'99 14 00 —14-99 15-00 — 15-99 16 00 —16'99 17-00—17-99 18'00 —18-99 19-00 — 19 99 20-00—20-99 21-0 0—21-9 9 22-00—22-99 23-oo-23-99 24-00—24-99 2 5 ' o o — 25-99 26-oo—26 99 27-00—27-99 28'oo —28 99 29-oo-29-99 30'oo—30-99 31-oo—31-99 3200-32-99 33 oo— 33-99 34 oo—34-9 9 35-00 —

9 86

10 75 56 152 117 137 93 26 91 24 88 28 37 24 63 10 30 30 32

mot betalning

8 72 56 176 143 132 108 60 79 62 116 87 41 54 73 12 41 72 65

8 oo— 8'yy

1 137 32 548 7 762 55 745 30 888 30 420 18 431 5 869 11 107 1544 5 991 1216 1670 1290 3 885 1305 1973 2 140 1413

Antal bespisado elever

1488 1311 1589 1694

— —

—

26 27 27 29

— —

—

—

1325 1131 1 435 1651

— —

—

— — —

— 12

— — — — _ — — — — — —

509 12 378 3 381 14 387 6 749 7 463 3 570 1435 5 397 893 2141 682 1584 710 3 680 315 1935 2 140 1413

—

1325 1131 1435 1651

— —

—

264 Tabell 6.

Förekomsten av skolbarnsbespisning länsvis läsåret 1942 43 samt höstterminen 1943.

Distrikt med bespisning enbart läsåret 1942/43

3 < Distrikt med bespisning enbart hösttei-minen 1943

Antal distrikt

Antal skolor

Antal distrikt

Antal skolor

1 4 1 5 3 2 1 5 6 3 3 2 8 1

1 8 2 10 6 2 1 7 18 7 8 3 46 1

— — —

— — —

— — — —

— — — —

1 3 1

4 3 1

4 2 1

17 14 2

3 1 2

6 1 3

5 8 7 7 4

15 57 16 64 73

6 2

38 4

i

L än

Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge l ä n Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län . . . . Alvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Hela riket* 1

12 distrikt med ofullständiga uppgifter.

7 Distrikt med bespisning både läsåret 1942-43 och höstterminen 1943 Antal distrikt

Antal skolor 1942/43

H T 43

1 27 5 8 13 5 2 7 2 2 5 8 3 16 11 7 18 7 7 12 8 18 13 11 21

41 78 15 19 40 16 3 11 6 4 9 46 7 114 27 10 69 30 14 52 40 108 53 106 345

41 81 16 19 40 16 3 11 6 2 9 45 7 112 27 10 65 29 14 53 38 111 57 95 346

1 253

265 Tabell 7.

Förekomsten av skolbarnsbespisning i skoldistrikt av olika kommuntyper läsåret 1942 43 samt höstterminen 1943.

Distrikt med bespisning enbart läsåret 1942/43

Distrikt med bespisning enbart höstterminen 194 3

Distrikt med bespisning både läsåret 1942/43 och höstterminen 1943

Antal distrikt

Antal skolor

Antal distrikt

Antal skolor

Antal distrikt

21 16 25 6 9

88 137 106 14 15 10 1

5 3 13 2 1

15 5 42 5 1

26 38 54 36 33 32 8 6 4

1263 Se tab. 4, not 1. — 2 12 distrikt med ofullständiga

uppgifter.

Kommuntyp '

A B C D E F G H Distrikt av blandad typ

1942/43

H T 43

174 295 289 151 69 100 47 134

168 292 294 152 66 99 47 131

kommun7

Hela

Tabell 8.

Antal skolor

riket2

1253 Distrikt med skolbarnsbespisning läsåret 1942/43 fördelade efter antal bespisningsdagar. i

1 *

8 D

i

s

t

fi

r

i

k

t

Bespisningsdagar

2 5 - 50 5 0 - 75 75-100 100-125 125-150 150-175 175-200 200-

Hela antalet

Med statsbidrag

Utan statsbidrag

21 43 48 48 32 35 41 45

5 12 17 23 11 8 10 12

16 31 31 25 21 27 31 33

16 35 36 32 18 11 10 18

2 3 10 4 6 6 9

—

_ -

42 Summa

313 Uppgift saknas

19 I allt

332 Distrikt 1 städer av blandad kommuntyp

På aggloPå lands- mererad bygden landsbygd

.

5 5 8 6 9 18 24 16

1 2

1 1 1

. 3 94

266 Tabell 9.

Översikt länsvis av skolstyrelsernas svar på frågan huruvida alla elever böra tillhandahållas skolmåltider gratis. i

3 Distrikt utan besp sning

5 1

fi 1

7 1

!)

1 to

8am t Ii g i distrikt

Distrikt med bespisning

Bör skolmåltider gratis tillhandahållas alla el rver? Län

ingen bestämd summa uppfatta.

jil

nej

46 38 40 67 41 44 51 37 15 51 81 45

25 23 24 41 61 31 37 16 12 55 90 27

14 15 17 21 23 3 14 30 4 29 47 12

85 76 81 129 125 78 102 83 31 135 218 84

8 3 4 11 4 2 2 7 6 3 3 3

Älvsborgs län . . . . Skaraborgs län . . Värmlands l ä n . . . . Örebro län Västmanlands län Kopparbergs l ä n . . Gävleborgs l ä n . . . . Västernorrlands län J ä m t l a n d s län . . . . Västerbottens län Norrbottens län . .

22 67 86 40 20 28 20 24 22 20 9 1

30 76 81 19 23 20 12 14 8 13 6 1

17 57 60 9 8 12 8 7 5 9 1 1

69 200 227 68 51 60 40 45 35 42 16 3

13 7

Hela riket

2 083

Stockholms stad . . Stockholms län . . Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län . . Kronobergs län . . Kalmar län Gotlands län . . . . Blekinge län Kristianstads l ä n . . Malmöhus län . . . . Hallands län Göteborgs o. Bohus

j'i

—

13 4 2 2 8 27 9 8 24 173

nej

1 20 6 6 5 5 3 6

_

—

1 1 1 1

3 5 9 3

11 5 6 9 6 (i 11 2 o 11 10 2 154

il

nej

ingen bestämd uppfatta.

1 32 9 11 18 9 5 8 8 10 9 13 6

:_

51 41 44 78 45 46 53 44 21 54 84 48

45 29 30 46 66 34 43 16 15 60 99 30

18 15 18 23 23 3 14 31 5 30 48 12

1 117 85 92 147 134 83 110 91 41 144 231 90

25 15 8 22 12 9 15 13 32 22 18 26 356

35 74 86 53 24 30 22 32 49 29 17 25 1088

41 81 87 2« 29 26 23 16 11 24 16 3 899

18 60 62 9 10 13 10 10 7 11 1 1 452

94 215 235 90 63 69 55 58 67 64 34 29 2 439

ingen bestämd summa »PPfattn .

— 1 2

— — —

— 1 0

— 2 1 2 o 2 2

— — 29

J

suiiuna

267 Tabell 10. Översikt för olika kommuntyper av skolstyrelsernas svar på frågan huruvida alla elever böra tillhandahållas skolmåltider gratis. 1

3 Distrikt utan bespisning

*

s imtliga distrikt

Distrikt med besp sning

Bör skolmåltider grati ä tillhandahållas alla elever? Kommuntyp '

A B C D E F G H

ja

nej

339 397 135 29 5

258 317 104 38 14 2

— — —

— —

D i s t r i k t av b l a n d a d kommuntyp

12 Hela

riket

Se tabell 4 no t i.

ingen bestämd sumuppma fattning

ingen bestämd sumuppma fattning

ja

nej

ingen bestämd uppfattning

376 438 192 45 12 9 2 1

274 334 134 61 47 25 6 3

193 161 61 20 8 4 1 2

summa

843 933 387 126 67 38 9 6

ja

nej

— —

37 41 57 16 7 9 2 1

16 17 30 23 33 23 6 3

o

—

423 2 0S3 173

2 439

191 158 53 15 4

— — — 2

788 872 292 82 23 2

2 3 8 5 4 4 1 2

55 61 95 44 44 36 9 6

268 Tabell 11. Förekomsten av bespisningslokaler länsvis i distrikt, som redovisat skolbarnsbespisning antingen läsåret 1942 43 eller höstterminen 1943. 1

L ii n

Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län . . . . Alvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Hela riket l 1

3 Antal distrikt

Antal skolor

Antal skolor med bespisning

1 32 9 9 18 8 4 8 7 8 8 11 5 25 15 8 22 12 9 14 13 32 22 18 26

48 100 30 34 65 25 21 24 13 30 22 65 14 178 51 15 165 86 32 99 158 243 137 345 462

41 86 24 25 5U 22 6 12 13 24 16 54 10 158 31 11 87 50 17 57 55 207 83 174 426

2 462

12 distrikt med ofullständiga t ppgifter.

fi

Antal skolor med be spisningslokaler med kök med uppför full- värmningsmöjligständig heter matlagning 34 29 7 6 7 9 5 3 5 2 11 6 40 16 3 36 9 10 19 18 62 17 7 50 411

I allt

7 14 9 11 26 5 1 9 4 8 10 22 2 18 9 3 18 4 7 18 8 28 24 29 33

41 43 16 17 33 14 1 14 7 13 12 33 8 58 25 6 54 13 17 37 26 90 41 36 83

269 Tabell 12. Förekomsten av bespisningslokaler inom olika kommuntyper i distrikt, som redovisat skolbarnsbespisning antingen läsåret 194243 eller höstterminen 1943.

Kommuntyp

1 Antal distrikt

Antal skolor

A B C D E F G H

52 57 92 44 43 35 9 6

Distrikt av blandad kommuntyp Hela riket2

2 462

531 591 614 192 103 163 81 156

Se tabell 4 not 1. — 2 12 distrikt med ofullständiga

Antal skolor med bespisning

Antal skolor med bespisningslokaler med kök med uppför full- värmningsständig möjligmatlagning heter

286 440 453 171 85 113 48 132

I allt

40 46 82 54 34 38 33

49 71 66 33 16 28 23 36

uppgifter.

117 148 87 50 66 56 119

270 Tabell 13. Förekomsten av bespisningslokaler i distrikt, som icke redovisat skolbarnsbespisning vare sig läsåret 1942/43 eller höstterminen 1943. 2

i

1 8

4 1

9 Distrikt, som uppgivit sig Antal Län

distrikt skolor

icke disponera bespisningslokal eller Antal skolor Antal lokal med med möjlighet att bereda mat kök för uppskolor full- värmi elever distrikt dessa ständig ningsAntal mat- möjligdistrikt lagning heter distrikt skolor ha bespisningslok al

8 460 85 237 6 574 202 76 252 10 441 81 Södermanlands län 330 14 322 129 Östergötlands län 395 13 807 125 320 11 138 78 384 16136 102 3 860 100 83 7 922 161 31 388 17 961 135 Kristianstads län 462 20 922 218 8 994 280 84 9 073 284 69 Göteborgs och Bohus l ä n . . 516 17 191 200 457 15 069 227 348 12 037 68 218 8134 51 208 8 141 Västmanlands län 60 333 12 805 40 340 12 513 45 246 9 394 Västernorrlands län 35 220 6 740 42 295 9 521 Västerbottens län 16 8 1136 3 Hela riket 2 0S3 6 984 262 291 Därav 1952 6 606 233 019 Agglomererad landsbygd. . Blandade kommuner

77 65 63 95 102 59 82 73 25 124 196 70 64 174 204 51 38 50 29 29 22 35 9 2 1738

5 498

5 223

8 11 18 34 23 19 20 10 6 11 22 14 5 26 23 17 13 10 11 16 13 7 7 1

25 26 68 72 71 89 88 12 36 33 55 48 20 77 45 91 58 26 120 136 86 35 167 2

1 3 3 10 7 4 6

1 1 10 4 4 5 10 13 1 2 12 10 3 6

12 15 48 50 32 30 51 10 21 20 23 25 10 43 23 35 36 13 46 63 32 11 37 1

212 176 184 258 324 231 296 88 125 355 407 232 264 439 412 257 160 182 213 204 160 185 128 6

18 971

7 007

3 294

271 Tabell 14. Förekomsten av skolkökslokaler i distrikt, som icke redovisat skolbarnsbespisning vare sig läsåret 1942/43 eller höstterminen 1943. Skoldistrikt med skolkökslokaler i någon skola Skoldistrikt helt utan skolkökslokaler

Antal skolor med Antal Antal distrikt skolor

Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län . Älvsborgs län Skaraborgs län Yärmlauds län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län J ä m t l a n d s län Västerbottens län Norrbottens län Hela riket Därav Landsbygd Agglomererad landsbygd .

85 76 81 129 125 78 102 83 31 135 218 84 69 200 227 68 51 60 40 45 85 42 16 3

237 202 252 330 395 320 384 100 161 388 462 280 284 516 457 348 218 208 333 340 246 220 295 8

fullt ut- planerustade rade proviAntal i bruk fullt ut- sorisk distrikt varan- rustade skol- skolde skol- skol- köks- köks köks- köks- lokaler lokaler Antal distrikt lokaler lokaler

59 45 52 77 42 26 66 17 20 83 88 40 42 93 38 46 32 33 32 35 28 35 13 3

16 14 25 50 18 15 30 3 17 63 69 26 21 53 20 17 28 8 41 35 22 20 20 2

2 0S3 6 984 1035

682 3 072 1048

6 606

655 2 887 1011

9,

1 Städer

21 Blandade kommuner

46 42 33 46 34 17 39 13 7 25 20 24 37 46 18 45 22 30 26 30 34 29 17 2

117 95 121 115 104 89 188 6 85 162 130 89 114 194 84 207 112 97 227 217 152 137 226 4

26 31 29 52 83 52 46 66 11 52 130 44 27 107 189 22 19 27 8 10 7 7 3

21 4 12

272 Tabell 15. Översikt länsvis av möjligheterna att anskaffa lokaler i skolor, som sakna skolkökslokaler och tillhöra distrikt, vilka icke redovisat skolbarnsbespisning vare sig läsåret 1942 43 eller höstterminen 1943.

^

i

L ii n

Antal distrikt

3 Antal skolor utan skolkökslokaler

4 Antal skolor utan skolkökslokaler med utrymmen, som kunna inredas oeli användas för tilllagning av skolmåltider

samtliga

Hela riket

därav sådana där det avsedda utrymmet är försett med spis

Antal skolor där lämpliga utrymmen kunna ställas till förfogande i närheten av skolan

9 10 13 19 20 22 30 5 8 21 19 12 10 27 35 39 31 10 8 22 11 15 20 1 417

5 335

69 64 75 101 118 74 89 70 30 118 195 74 60 176 216 66 47 55 39 42 35 37 15 2 1867

174 145 192 231 339 287 307 83 135 299 372 227 223 412 414 277 167 168 262 272 187 166 252 4

24 15 24 26 45 38 49 16 20 36 53 18 11 45 60 64 47 24 28 28 35 28 37 1

5 595

1780 54

Därav

3 11 7 7 29 7 17 7 5 12 15 18 5 14 14 16 13 12 23 17 53 25 17

273 Tabell 16. Översikt länsvis av skolstyrelsernas uppfattning om möjligheterna att anskaffa personal till bespisningsverksamhet i skolor, där bespisning icke varit ordnad höstterminen 1943.

Antal distrikt där möjlighet att anskaffa personal L än ej an-

finnes

Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings liin Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län Alvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Hela riket Därav distrikt med bespisning »

»

1 8 — 1 6 3 0 45

utan

»

givits då ej linnes bespisning finnes i alla skolor

44 47 79 57 39 52 35 21 63 92 44 22 89 84 49 28 30 33 39 24 37 23 7

37 27 32 43 52 33 45 32 10 55 101 33 39 80 101 22 16 28 9 5 4 11 2 2

1 21 4 6 12 8 2 4 7 8 5 7 2 20 3 5 9 5 3 5 6 29 7 7 20 206

ej

I allt

angivits

6 10 7 13 17 9 9 17 2 21 31 11 13 43 45 10 14 8 8 8 10 9 2

1 117 85 92 147 134 83 110 91 41 144 231 90 94 215 235 90 63 69 55 58 67 64 34 29

2 439

2 083

274 Tabell 17. Översikt för olika kommuntyper av skolstyrelsernas uppfattning om möjligheterna att anskaffa personal till skolbarnsbespisningsverksamhet i skolor, där bespisning icke var ordnad höstterminen 1943. i

|

|

5 Antal distrikt där m ijlighet att anskaffa personal K o m m u n t y p

ej an givits då ej finnes bespisning finnnes i alla skolor

finnes

A B C D E p G H Distrikt av b l a n d a d k o m m u n t y p Samtliga

I allt

131 125 43 13 6

26 32 54 30 33 20 4 3 4

843 933 387 126 67 38 9 6 30

2 439

337 338 101 21 6 7 2

349 438 189 62 22 11 2 3 15 1091

oj angivits

1 Se tab. 4 not 1.

Tabell 18. Översikt för olika kommuntyper av skolstyrelsernas svar på frågan hur lång frukostrasten bör vara. a

l

l

A B C D E F G H blandad

|

6 S

1—

Ej besvarad

Summa

— — —

200 215 124 76 33 11 2 3

2 8 9 14 24 24 7 3

184 159 42 9 3 1

— —

843 933 387 126 67 38 9 6

10 644

10 674

1 92

4 402

30 2 439

Vi-8/*

235 279 90 14 2 2

222 272 122 13 5

kom-

5 Samtliga Se tab. 4 not 1.

/4-i

U—Vi

— — av

a

Antal skolstyrelser som anse att frukostrasten böi • ha nedanstående ängd. timmar

Kommuntyp1

Distrikt

|

275 Tabell 19.

Översikt för olika kommuntyper av skolstyrelsernas svar på frågan h u r många barn som kunna äta hemma om frukostrasten omfattar en timme. 1

Kommuntyp 1

|

|

|

|

7 Antal distrikt där nedanstående procentuella antal barn anses kunna äta hemma om frukostrasten omfattar en timme 0—20

20—40

40—60

60 — 80

80 — 100

Ej besvarad

Summa

A B C D E F G H Distrikt av blandad kommuntyp . . . .

301 262 62 5

222 284 88 5 1

79 144 108 21 7 2

36 50 60 37 21 15 3 1

29 29 18 45 32 17 5 2

176 164 51 13 6 4 1 3

843 933 3«7 126 67 38 9 6

30 Samtliga

2 439

Se tab. 4 not 1.

276 Bilaga 2. Skoldistriktens svar på frågan varför icke alla barn utnyttjat en skolmåltid öppen för alla. Landsbygd. Stockholms län: En del barn bo så nära skolan, att de intaga sina frukostmål i hemmet. 1) Priset 40 öre per dag anses av några, som ej begärt eller k u n n a t få helt fria måltider, som väl högt. 2) Den medförda matsäcken kan vara läckrare än skolfrukosten. Mycket kort skolväg har gjort, att vissa barn med fördel k u n n a t intaga sina måltider i hemmet. De barn, som ej äta i barnbespisningen, bo så nära skolan, att de kunna gå hem på rasten. En del barn spisa frukost hemma, emedan de har kort väg. Barn från två mindre bemedlade hem »tycka ej om» gröt och mjölk, medan flera barn från välsituerade hem deltaga i bespisningen. Då choklad, välling, gröt endast serverats, har nog nära boende ansett barnen kunna gå hem. Några av eleverna ha säkert av blyghet att äta tillsammans med andra dragit sig för bespisningen i skolan. I två fall har det berott på misstro från föräldrarnas sida mot en sådan nymodighet. I övriga fall ha barnen bott i skolans omedelbara närhet. Uppsala län: Att de intaga sin måltid i hemmet. Södermanlands län: Lokal och bespisningsförhållanden otillfredsställande. Det finnes alltid bortskämda barn (enda barnet), för vilka ingenting duger, endast »mammas specialrätter». Östergötlands län: Chokladbespisningen har varit tillgänglig för alla barn, men de, som haft mindre än 5 minuters skolväg, ha föredragit att äta frukost i hemmen. Mjölkservering har varit anordnad för de barn, som själva önskat densamma och har bekostats av barnen själva. Samtliga elever ha gratis haft tillgång till serveringen av varm mjölk i Ödeshögs skola. En del elever ha emellertid icke begagnat sig av denna förmån, enär de k u n n a t besöka sina hem på 45-minutersrasten. Gotlands län: En flicka har av sina föräldrar nekats deltaga i bespisningen. Orsaken okänd. En flicka har av hälsoskäl (sockersjuka) ej deltagit. Blekinge län: Alla barnen, med undantag av dem, som har mycket nära till skolan, hade säkerligen utnyttjat en dylik förmån. Skolfrukosten bestod av »grova» smörgåsar fyra dagar i veckan och »fina» två dagar. De barn, som ej deltogo i bespisningen, ville ha »fina» alla dagar. Kristianstads län: De barn, som bo nära skolan, gå hem och äta under frukostrasten.

277 Malmöhus län: Endast till några klena obemedlade barn har något mjölk utdelats, och detta har skett genom rödakorskretsen. Skolstyrelsen anser ej mera behövas å landsbygd och i mindre samhällen. Göteborgs och Bohus län: Vid de skolor, där s. k. oslofrukost varit anordnad, hava vissa barn från lantbrnkarehem icke deltagit, antagligen därför att de funnit sin egen medhavda frukost bättre. En del barn deltogo icke i bespisning på grund av att de ansågo, att de hade bättre mat hemma. Bespisningen har varit tillgänglig för alla barn. Föräldrarna till 6 barn äro skyldiga betala självkostnadspriset. Dessa har förklarat sig ej önska göra detta, varför barnen medfört egen mat eller kunnat gå hem för a t t äta. I en del fall ha de barn, som ha sin bostad i skolans omedelbara närhet, gått hem på frukostrasten. Men det övervägande flertalet barn äter i bespisningen. Detta torde uteslutande bero på en viss ovillighet att avlämna den lilla ransoneringskupong, som ju måste avfordras. — Varför kuponger skola avfordras, kan undertecknad icke förstå, då försörjningsläget icke motiverar detta och insamlingen av dessa kuponger vållar rätt mycket trassel och ökar arbetet för de redan ansträngda skolmyndigheterna. Ha ej velat betala för maten, då betalningsskyldighet förelegat eller ha ej velat avstå erforderliga ransoneringskort; i vissa fall har hemmet varit närbeläget. Barnbespisning har pågått här sedan år 1934. De första åren skedde den med hjälp av lika bidrag från landsting och Svenska Röda Korset och under denna tid kunde ej alla barn deltaga på grund av de begränsade anslagen, utan behovsprövningen gjorde en viss gallring. Alvsborgs län: I Lygnareds och Nolby skolor har mjölk (varm eller kall) utdelats till barnen. De som ej anlitat bespisningen i denna form, ha antingen bott i skolornas närhet eller ock medfört mjölk o. d. från hemmen. I centralskolan, där fullständig barnbespisning införts, ha samtliga barn med undantag av de, som bo i skolans närhet, begagnat sig av den förmån, bespisningen medfört. Kort avstånd från hemmet. Värmlands län: Orsakerna ha visat sig oftast bero på en del barns bristande vana att äta all mat, som sättes för dem, eller andra egenheter i fråga om matskick. Barn, som varit inackorderade i skolans närhet pä skoldistriktets bekostnad, ha ej fått bespisning. Örebro. län: • Under läsåret 1943—1944 ha de barn, som så önskat, dagligen fått nykokt havregrynsgröt. Till en början deltogo många i bespisningen men mot slutet av läsåret endast några få. Orsaken ansågs vara den, att bespisningen ej var av behovet påkallad för närvarande. Av 50 barn vid Kyrkskolan ha cirka 30 % ej utnyttjat bespisningen. Orsakerna ha varit, att de bott intill skolan, föräldrarna ansett utgiften för bespisning onödig m. m. Här har endast varm mjölk tillhandahållits. De barn, som icke stannat kvar under frukostrasten för att dricka mjölk, ha haft nära väg till sina hem.

278 Västmanlands län: Dels därigenom att barnen själva svårighet med lokaler och personal.

fått

betala en del av kostnaderna, dels

Kopparbergs län: Så vitt jag erfarit, har »skolkningen» berott på, att man funnit skolfrukosten enformig, vilket gäller såväl oslo- som grötfrukost. Måhända ha mammornas inställning betytt än mera. Kort skolväg. Barnen hinna ledigt hem på frukostrasten. De kontanta utgifterna, fastän låga, utgöra hinder i typiska jordbruks- och skogsdistrikt. Vissa barn äta lagad mat på morgonen och omedelbart efter hemkomsten från skolan och vill då hellre äta smörgås på måltidsrasten. Hem i närheten av skolan. Barnen bo för nära skolan. Gävleborgs län: De i bespisningen icke deltagande barnen ha varit bosatta i skolans omedelbara närhet. Vid den ofullständiga bespisning, som anordnats vid en del skolor, ha elever ibland t r ö t t n a t på den kost, som serverats. Kort skolväg, liknöjdhet. Ifrågavarande barn ha som regel bott i närheten av skolan och varit från relativt välsituerade hem. Därest de deltagit i bespisningen, hade de därför i allmänhet fått betala kronor 0: 40 per skolmåltid. Västernorrlands län: Endast enstaka barn ha uteblivit från barnbespisningen. Anledningen kan ha varit, a t t »barnen icke äter gröt» eller andra lika tungt vägande skäl. Vi ha serverat gröt och mjölk. De, som inte deltagit i bespisningen, ange som skäl: »Jag tycker inte om gröt». Det skälet förstår jag mycket väl. Jämtlands län: Nära väg till hemmet. Många föräldrar önska själva försörja sina barn utan det allmännas inblandning, en synpunkt som bör beaktas. E n d a s t barn, som varit i särskilt behov av bespisning, ha deltagit i bespisningen. I huvudsak är bespisningen tillgänglig för barn med lång skolväg eller då a n d r a bärande skäl finnes härför. Med erfarenhet av befolkningens uppskattning av skolmåltiden, kunna vi ej t ä n k a oss, att densamma ej skulle utnyttjas, om vi kunde genomföra densamma fullständigt. Insamling på enskild väg till barn, som på grund av föräldrarnas förmögenhetsförhållanden icke få del av statsbidraget, har icke av alla velat utnyttjas. Insamlingen (genom rödakorskretsen) har ej alltid skett genom metoder, som gillats av alla. Vid Gastsjö mindre folkskola har ej bespisning varit anordnad, emedan barnantalet är ringa och kort skolväg, varför föräldrarna ej hittills önskat få bespisning. Nära till hemmet. Dessa äro dock synnerligen få, varför deltagandet är ganska allmänt. Under v. t. 1943 och tiden 18 oktober 1943—v. t. slut 1944 ha vi haft fullständig barnbespisning vid Krokoms skola. Vid v. t. början 1944 var det ett

279 tiotal av skolans cirka 145 barn, som icke deltogo i bespisningen av olika skäl. Huvudsakligen därför att man ansåg, att avgiften högst 30 öre/mål var för hög Västerbottens län: Endast 1 barn har vägrat äta i barnbespisningen. Föräldrarna betraktade tydligen förmånen som understöd. Denna synpunkt bör bortfalla, om bespisningen blir allmän. Bespisning har varit ordnad endast för de barn, som varit i största behov därav. Vi utspisa alla barn med matsäck. De, som nå sina hem på en timmes frukostrast, deltaga icke i utspisningen. Norrbottens län: Av de cirka 400 skolbarnen i distriktet, för vilka bespisning anordnats, ha endast vid en skola några barn icke deltagit i bespisningen. Anledningen därtill är, att vederbörande elevers föräldrar och den person, som handhaft bespisningen, kommit i konflikt med varandra. Arbetsstugornas barn ha icke haft rätt att äta. Av andra är det ett fåtal inackorderade barn, som uteblivit, emedan distriktet fordrat 30 öre per dag och barn. Beloppet har avdragits inackorderingsbidraget. Det är följaktligen staten, som erhållit större delen av beloppet, 80 %. Alla barn utom de vid skolhemmen inackorderade ha deltagit i bespisningen. Föräldrarna bo så nära skolan, att barnen gärna kunna gå hem och äta. 1 vissa fall ha en del föräldrar ansett, att de verkligt behövande barnen få bespisning längre tid, om ej deras barn »äta upp mat för dem». Av distriktets 1 050 barn ha endast ett par stycken ej u t n y t t j a t bespisningen. Dessa ha verkat till ytterlighet bortskämda från hemmet. Barn, som frivilligt avstå från n ä m n d a förmån, få nog räknas som abnorma på ett eller annat sätt. Vid de större skolorna ha en del barn, som bott i närheten av skolan, föredragit att äta hemma. Agglomererad landsbygd. Stockholms län: Orsaken till att några få elever ej deltagit i skolbarnsbespisningen torde vara den, att eleverna bo i skolans omedelbara närhet, varför de i hemmet erhålla lagad mat samtidigt med familjen i övrigt. För många är det en kostnadsfråga. Barn med kort skolväg h i n n a hem på frukostrasten. 82 96 av samtliga barn åto h. t. 1943 i bespisningen. I en skola, där bespisningen ej var förlagd till själva skolan utan till lokaler cirka 200 m därifrån, var deltagarprocenten väsentligt lägre eller 54 %. I övrigt torde de, som ej utnyttjat bespisningen, i allmänhet bott mycket nära skolan. Cirka 75 96 _ av , barnen , ha deltagit i bespisningen. Orsakerna. är svåra att angiva. I en del fall önskas att barnen skola intaga sin måltid i hemmet. Kanske att avgiften 40 öre också spelar någon roll. 25 % av barnen ha fri bespisning på grund av föräldrarnas låga inkomster. Kort väg till hemmet. Önskan att ha kontroll över barnens måltider i fråga om ätvanor, födans mängd och art. Uppsala län: Utrymme saknas för alla barn i frukostrummet och dessutom ligga hemmen så nära skolan, att barnen kunna gå hem.

280 Det har hittills endast varit utdelning av varm mjölk under den kallare årstiden till de barn, som haft lång skolväg. De barn i Bruksskolan, som bo i skolans närhet, ha föredragit att få komma hem till föräldrarnas middag. Föräldrarna föredraga att låta barnen äta hemma. Skoldistriktet är till s i t t omfång sådant, att barnen kunna komma hem under frukostrasten. Barnen tycka inte om att få gröt eller välling varje frukost. De vill ha omväxling i frukostmålet. Något stort intresse för fullständig bespisning finnes ej här. Bespisningen har ej utgått till alla barn inom vårt distrikt. Upplysningsvis meddelas a t t en del målsmän med bättre ekonomi anhålla, att deras barn erhålla bespisning mot avgift. Kronobergs län: Då fullständig bespisning icke anordnats i Älmhult, ha de barn, som icke ha lång skolväg och komma från mera välsituerade hem, icke a n v ä n t sig av bespisningen, eftersom de kunna väl hinna hem och få lagad mat. Gotlands län: Skolbarnsbespisning härstädes blott gröt och mjölk. Barn, som bott alldeles i närheten av Hamnskolan, ha ätit hemma, där mera omväxling kunnat erhållas i matväg. Kyrkskolans samtliga barn ha ätit på skolan. Älvsborgs län: Bespisningen har varit fullständig för dem, som behövt den på grund av fattigdom eller svårighet att få mat hemma med anledning av förhållandena i hemmet eller skolvägens längd. Västernorrlands län: För de få, som ej deltagit i bespisningen, torde motvilja för gröt ha varit huvudorsaken med undantag för de fall, då hemmets ekonomi medgivit mer varierande kost. Städer. Stockholms län: Som förut meddelats, har alla barn mottagits, som anmält sig att få mat. I övriga fall synas de ha föredragit att äta i hemmet. Skolvägen är i allmänhet kort. Närheten till hemmet, fördom, motvilja mot sådana allmänna åtgärder, pjåsk. Vi ha endast haft gröt och mjölk, därför ha många ätit hemma. Uppsala län: Endast behövande barn och barn med längre skolvägar uttagas; dessa begagna sig i allmänhet regelbundet av bespisningen, som utgöres av grötfrukost eller smörgåsar med mjölk. Södermanlands län: De barn, som hinna besöka sina hem under frukostrasten, ha icke deltagit i bespisningen, såvida de inte haft särskilda skäl (sjuklighet i hemmet eller fattigdom). Jönköpings län: Endast ett fåtal barn ha erhållit bespisning (mjölk, bullar och smörgåsar).

281 Blekinge län: Bespisningen nu bedriven efter behovsprincipen. Alla uttagna ha u t n y t t j a t bespisningen. En del barn skulle nog velat äta i hemmet, som ligger nära. Nuvarande, av enskild förening anordnade bespisning, är avsedd för mindre bemedlades barn. Att icke alla sådana barn utnyttjat bespisningen beror på långa vägar från skola till bespisningsstället. Malmöhus län: Hemmens goda ekonomiska ställning har starkt begränsat antalet av de barn, som önska åtnjuta förmånen av gratis bespisning (den enda formen för bespisning i Hälsingborg). Troligtvis i flesta fall beroende på föräldrarna, vilka ansett det som genant att mottaga dylik bespisning för sina barn. Hallands län: I regel har ej alla anmälda barn kunnat beredas plats i bespisningen — har någon slutat av sjukdom eller flyttat, har flera stått i kö. Göteborgs och Bohus län: De flesta målsmännen vill ha barnen hemma under frukostrasten, särskilt om de skola betala måltiden. Värmlands län: Kort skolväg och föräldrarnas önskan att se sina barn hemma vid måltiderna. Västmanlands län : Då tyvärr ej alla barn kunnat beredas plats vid bespisningarna, kan denna fråga ej besvaras. Bespisningen är dock mycket populär. Kopparbergs län: Bespisningen har skett av skäl. I denna ordning.

1. medicinska skäl, 2. sociala och 3. väglängds-

Gävleborgs län: Skolbarnsbespisning har inom distriktet varit tillgänglig för dem, som därom gjort ansökan och uttagits därtill av den nämnd, som har ansvaret för bespisningen (samt samtliga barn, som deltagit i skolskjutsar). Västernorrlands län: Den har hittills varit tillgänglig endast ställda.

för klena och

svagt ekonomiskt

Blandad kommuntyp. Södermanlands län: På grund av lokala förhållanden har skolbarnsbespisningen ej varit tillgänglig för alla. Barn med lång skolväg har först fått komma i fråga. Kristianstads län : Orsak: närheten till hemmet, där en fullständig måltid k u n n a t erhållas. Västmanlands län: 1) Korta skolvägar.

2) Kostnadsskäl.

282 »O Oj

SO I

I

e* i

i i-i

! I I I ! rH I

|

i

6fi

e i

i

c

! I 22 I —' te

=

i I I

o o o o o o o o o o o o o » r .

l o o o

lO OOO 1o O O O l O O O O O O O O O O O O i O f N O S t r e G O C G Oo O O

r i H rt (N J )

*

A

a

a

<S a

a

-

a

O O O O CO GO

H r l W ?! W

Ö O

-

ö b co CO

Ö " 1 cd h> t-

" i^<J

a

-» « s cS

oo J< ca CD

a>

i-} C/3 CO

t- ^n +5

S

en

SJ ö

> co :Q

"-*

283 MI

00 CO

CO CO CO CO CD T f l -<cH - r f

CM CD CM i—l i—(

CO 05 05

CO

CO CD CD CM i—1 r H r H r H i Q i Q i O

OJ rH lO

CDCOCMi—lrHOCMr-iCM-^lTfl i-H r-i

iTXTtlTtlCMCMTH

r f l C O N H H O W H H T j T i l r-l rH

|

T f l ' H J j H H O t N H H M ^ t-i i-H

l-^-rtl-rJrCMCMrH 1

' * T H O H H C O ( M H H C ( 5 ' *

I C M r J I ^ C M C M r H

1-H O T-l

00 t* •"H^TJItO

co co co

( N C O f l H H

**i

c»

cb rH

CM CM CM CO •"d"! -TJ* T t l

CO O CM

|-^Jr"*-*CMCMr-|

rH 00 CM CO CM r H

CO

rH

CO rH

CO

«o

CM CM ( M CO

O r-l ^

eo co co

5J

GO GO GO CD

cb

CO

00 .—1 r H — l CD CM CM CM

o>

t -

^1 O

CM CD CM i—1 T—1

• *

r l H H

cb rH

CM

-*

CO rH

9 er CM i - r H

cb rH

IM SO

coco co

?5

o o r-H o r i r-(

T—i

cb rH

1 1 1 i 1 1 1 i

1 1

1 1

O O O CD CO CO CO

o

rrH e8

-M

O

* cd —i

Porslin. Glas. dussin Tallrikar, dju flat Stenkruka (til

PH

a

1 1 1 i 1 1 1 i

1 1

I 1

CD CO CD CD

C C\

c oc

O* O

o fl H

-t IC

c O CN CO

co co co

O O OJ O

r-HCOlÄrHrH^tlCMrHrHCMCMl—iCMCOCOCMrHrH

00 "3H

T-HCM-TJH-HT—I^CMr-Hr-lCMCMr-ICMrHCMl-lrHrH

oo t"

co

cd

fl

fl

-4J cn

O

~

•f-

c=

a.

i o t* el

M cd

CH C

.9

r*

N te rO 5? wM B

—1

H

H

N

N

H

H

f

f

(

H

H

r

t

H

«

H

H

I 1

O O O 0 5 O O O O O O O O O I O 0 0 O O O O O O t ~ O O i O O O O i O O i f 5 0 5 < N O i r 5 0

^aocococ7scococoococooc7öMficDco-<*co •<H1 rH CM rH r-i —.

fl O

ni cd

cd

cd

-to ~ CO "

CB

W

. u r*4

CO O

a bo a 3

P

o rH

M O

c o tH

.

| N 1

00 CM 1 O "T

U O

rN

a a

eo

Ö H H C

i-H CM CM

^4 m

cd

H T j I c D H H i f i i N H H f f q C O H C M C O C O f f Q l M H

00 rH

en ib r~

^ o co

i—IrHCMCOi—ICMCOCOCMCMT-H

o

T—I

t» M< M< o i b OO 00 >*

.9 • • 'cO

CM •"# CO r H — i CO CM

OO

CM

R c -Si OJ

cd

<u

»

o

O, fl

cd ' f l Q . OJ

fl "•3

-r0

CO

O M ~

Matbestick. Gafflar, ro Knivar, Skedar, Teskedar .

id

CM-^rOOrHrHCDOQT-lr-ICMCOrHCMCOCOCMCMTH

•* CO 'JlTllTdCC CO C O G C

<C lO

CM CO CO ( M CM r H

C] Ml CO CO CO CD

00 CM CD CM r -

CO CO rH

CNi .-i

CO CO CO CM

I

0 IQ -i,

O

if>iOiO(f)

C O M j O H H C O N H H K C O

oo

CM CM CM CD

CO

o

ös CM

t ^ C- •>• CM

cb Oo lO

00 lO CD CO CO CD l O i O i O

rH

CM CD T

ib CO

**

Ml lO

Tji

<M

<x>a<yi

cb rH

o ^

r X » * -Hl CC O O O CM CM CM

00 CM CD CM i - r - l

ö eo

i-H r - l r H r-1 r H T-H

I O I O

oo J J C D W H H

00 lO

co co c o • *

IO

CM CM (M

IM

t~- t -

CO

C35

cd

g a A

N :o

. c^

CD

CD

CO CD -43

CO

M

CD

"

f j <D 'fl U .fl :0

fl ^

Rostfria h Balja, 25-li Bunke, 4»> , 13 Decilitermi Durkslag . Hink, 10-li Hålslev. . . Litermått. » n Pannkakss Portionssk Potatisstöt Skopa. 2-li Slev, i-dcl » , V4-lit Sodakopp. Stålvisp, n » , si

CO CO CO CD CM <M CM

te H

284 CM CM O rH CM

if

i J l O H M O ^ t C H H W

•rjl O

H

CO • * T j l CD H

H

-HCMCOCMCOTfl-rJ-^cMCMCMrH

H

CM CM * * rH CM

CO

H I O H I M ^ l T I K D H r ^ H

CM CM r j t r - l CM

m

'CHlClrHCM^'CHCOrH

r H r H CO r H CM

ICMCMCMCO-*ittTjHCMCM

I T-H CM

I

rHrHCOr-lCMCO-*rJICMCMT-l

H H

r-iHCCiHjgCOMI^ISNr-l

• > J i O r i ! N > # i M D H H H

rH-rtlrHCMCO-*TtlCMCMrH

COCOlHCMCO^'CflrHrHT-H

rH.—ICOT—ICMCOCOCMCMT-HT-H

CO • * T-H CM CO -<cH C O •

CM CO CO CM CM T-H •

I I

r-IT—ICOT-HT—ICOCOCMCMT-HT—I

co T-H CM

;_,

T—I -H CO —I T-H CO CO CM CM i—IT—I

I N O H H C O ^ M r H H H I M

CMCDT-HT-HCMCOCMT-HT-HT-IT-H

I

T-HT-HT—I CM rH T-H CM CM CM T—IT-HT-H

H H

T — I C M T — I T - H T — I C M T — I H H H

O

O

o

o co o m o o o o o o o o o o o o O lO o o O SO O O L— C N i O C O O t " - I - - O O O t - C O C ^ O O I ^ . l O C O i O O l O ( M C O O

rH O J. *H -cS M

S.-s

CJ

c^i FH

5 hO

bO «3

0) H

ho t> o"c8

X

:C

y "^ hOcfl *><« £ 0

=Ocq

f>

cd co

" 5 -IJ ^

•^ -^ "3 - H eg * d

EHEHH

_

»H . 3

rfl

CO >

3- «a

fl

5d fl FH

H cd

;fl ' ' O ^C5 rH rH

cd

oS

»

r^fl +0

r-l

q

O O

-r-a

ti, o al W tu M W

r®

CD

•j?.fc ,« tei Sö "g

cfl "grd < o

.-"

-

p

Ä

X

rfl

CO M T *

cd cd PH PH ®

£>

^OPHPHCQCOCQCOOQCBCO

285 T H C M T H C O C D C D C O T - H

CM CM CO CO r H

H i H H H C D C D C O C O '

T-H

TH

CM M

CO CO

T - H T H T — l H C D M J C O N - <

CM O

CM CM T-H T-H CO

T-fl Tjl -^+1 (J^ .

CM O

CM CM T-H •

S *~

T-HT-HTHT—ICOCOCDCO'

-tf M H Mfi CM

I CO •"# CO CM r-l T-H T-H CO

COMJICOCMT-HT—(T-ICO

T-HrHrHrHCO-CflCOCMrH'

TH

T-H T— T - I

CO CO CO CM r H •

T-HT-HT-HT-HCOCOCOT-HT—IT-HT-HCO

lO

OO lO

o o

H

CMCO

^CMt^bocbrHcbrHdjcbcb

o o o o lO Cl i d Tf

o o o o o o lO »o lO o O o

O 00 o CO CO o

o O

CO CM CM T-H

T-H

CO CM CM r H

T-H

CM

,-H CO

rHCM

^

<"

rH

,1^

m r~

TH

o O

r - l CO T H T-H T-H T-H —1

o CO - t f "H/1 CM Oo T}< T-H

O

Ö rH

co A

•

a

M

fl

m c

3 hO O HH

t» cä >H r r j

:cd

, „ S « S

rO

h0 -LO <C8 .

"

CO CO pH

^PQ

cd =2 r f l

P H - T5'K

M

-Sr* bD

FH : o - ^ . r O * "

A

^ ' O ' h l S

. »

f-> h o * fl

5^

fl

^ y

rr-i

"C? CD t»

•

CD :cä

PHDH

S^JSSlrttiSS-l WrHC0COC0C0COCGCOEH!>

RKfElg'co'coEH

fl fl fl

XI Ti "•fl tn" cd cd fl O M -P r « .fl cd co P r f l cd - p TU r * rM OJ CO g fl M •52 cd o

bh"3o

-5 :cd j j . 43 ^3

t-nQW^cocGcoEH

a

286 I»

o 05 t-

O O O c o co co

iO

o o

CD 00

o

o o

COCM-^CMCOCMCMCMCM r H

T-H

T-H

OJ OS

T-H

o o

- r j l "HH T H CM CM CM

cb o eo

COCM^flCMCOCMCMCMCM T-H T H

r-H

-*rH T—1

'o o

CÄ

o

CM

CM

r H

z

m o o

CO 00

CO

CS » i

O

eo

o

o ö

CM

eo

Q

.rf S J ^

do

u o

o o

rM

aJ

B

rfl

.

CO " * *

O

FÖ :S fe * 2 c

CM

CS

be-™

B

rH

cb

O

ea

å r2 rQ

fl O

O "S T rM :ca o o ^ o

__ fl

u '£

HJ

la

co fi CN O

o fe F-

rH 1

C !

o co CDCDrJICMCDCDCOCOCM

o

co

^

iO CM

eo

o CN

B a

ca B

CM CM CM

Si °^

B

CO

r~

o

SH

5 rn s"-e

CDCD'ctlCMCOCOCOCDCM

eb o

„ 1

CDCDTtlCMCDCOCDCOCM CO

o

CM

c o co co

CDCO-rJ<CMCOCDCDCDCM

t CO

1 1

(M

T-H r - |

O

T-H

co co co

M

ic:

S

a

t;

ii Ii

rQ

B g ä r«gll C

cg

t CM 04

CDCDCMCMCOCDCOCOCM

T—1 T—I T-H

rH CO

I

t*. HH

i

CS

B b&t

M

oS B

CDCDCMCMCDCOCDCDCM

1 1

CO

MO

CS GC

rfl

CN CN

o l^

c o co co

o t-

T-H r H r-H

i-

CDCOCMCMCDCOCOCOCM

O 1

I

IO

*. 1 1

IM CM

CO

o 00

oo o O lO

CM CM CM

5^ CO

lO

T-H T-H T-H

cDCDCM-HCOCOCDCDfH

IO rH

CD CD CO

CN

ib t»

CS SS

o C O C O T - H T - H C O C O C D C O T H

CO

I

eb

1 1

-*

1 IO tH.

„*1 i—i

IB

rl

o

o

o

O

-*

O

I^

O C 3 0 0 0 0 0 0 H I t - O C N t ^ r ^ r H O C n - *

fl

ä o -H

CO 0 0

Ö

O r - H C O C O O l - H T - H O T t l

o o

Ö

1 1

iO CM

^

t-i

FH

O

o

fl p

c o

fl o

rM

—

FH

fl

-L0 CO

cd

Q S

'C ra

&~ fcu o

1 t O

I ^ C H P H C O

p

a a A CO

r-4

rM tfl

-o

fl fl bo

'cd

cd

cd

5-1

BS

a

a a fe c -i-

co J * - rf c .rn

a -I-

-

•a

r* •I • -

> 1

•+t/ F-

0 C

cc

h

> CO

i

bfi

cd

a -tt/

«

rC

C

•-

c P > •gCH t-FH- . r CD »cd ra cd O M

r ,-H tt) Q ti>

cd

o M

1a fl i 'S E J c -a fl o-

rC

-

CO

3 co a hn £ PM PH

CO

CD

O u

o

CÖ

FH

r2 O

"S B —H

B

a

be

O

bC

2 B

a

rW

FH

O •'"'

>-i

. rM

ri

h

o

—

rS

Ö

*e

rH

* * • * 0» & +-< -LO ^ i CO

B g

O

O Pn-rH S

^ "

g

m Ä

?

S s3 o 4

:CS

= _, rM "O

sill

CO

B

' HBJ

'E : 0 +; rrM —' 03 r. . r .

- 3 '43

r.

^s

CO

^

CO

j3

.to

" K - g r M FH w w 43 H^» h-1 hH " 3 ^ ea " 3

rH

. FH CD O j o t Ö r ö _Q 03 03

ca b o rbD ' b c ~

O

tfl

rM

0 S " ' S . g OH to j - ocs - H r t O r <

g

1 B"

O Os lO

C

r-H

§ g o*-

IP °

1 1

rH

,2

O

"(91

o

r<

rM

ca'

bC

rM

_ ca B

Hf

rM

£ .2 .5 -å

M o <M CN

t— C4 CM

.2 B ca

»o

(91

.03

o

H

:o r=l o

cs co

«b

o CO GC CO

-3

o

PH

o

s -S P< g

ca • £

C3

B

-i

a g

(91

e-CM

CN

.SH

''£ "5 s •«

•.O

• *

F-

u :©

•s

M

»c9

r,CS

r-H r H T-H

CN

M

>

«<91

K{¥5

3 B at tö o

H .C«S

ö

CO

LH.

CO !-i

iO

FH

SI

co

a. O

B o

(91

CN

CO

O rM

u

03 rQ

cii

ör 100-liters ör 400-liters ångkittlar in s samt elekt

o o CN

a .fl

CN CN

o

rfl

•*

o

eo o eo

CM CM CM

iO

IS

Ö

das. D !. 6 St alla kitl kokkär

CM CM CM

D.

r.

fl £

iT-J

r-

co

S

"M

a £

fl 08

to ca B rQ 08

r-H

r

B

g

rt

CO

t, C

12 g ca

O i—'

4H CO

a-c O

H

FM

^

-£

^

^

o

ö O O ^ FH FH S ° c~^ :ca reö ,ca

rfl

CO S-H tÖ

PH

r-1 ^C*

O

rrj (q "*cH :o3

FH :C3 :OS O

O rM rM

potatisstöt ä krön 3 Samtliga kok 4 Samtliga kok lämpligare. Till grytor i ställ anv

o o Ctö

287 Bilaga 4. Skolkökslokaler och skolmåltider. Av f. folkskolinspektören Fritz

Bäckström.

Vid behandlingen av lokalfrågan har befolkningsutredningen undersökt, i vilken omfattning utnyttjandet av befintliga skolkökslokaler för skolmåltiderna är möjlig. Utöver de uppgifter, som utredningen lämnat i kap. 9, må följande redogörelse från Medelpads inspektionsområde tjäna som belysning av spörsmålet. Inom detta område har skolbarnsbespisningen genomförts i mycket stor utsträckning. Av tabellen på s. 294 inhämtas bland annat, att under läsåret 1944—1945 skulle enligt ansökan 7 925 elever i folk- och småskolor av områdets 9 792 skolbarn åtnjuta bespisning, alltså ungefär 81 96. De 3 skoldistrikt, Holms, Stöde och Tynderö, vilka ännu icke anordnat skolbarnsbespisning, förberedde vid tiden för utarbetandet av denna översikt emellertid åtgärder i syfte att anordna bespisning. Skolbarnsbespisningen inom området är tillgänglig för alla och avgiftsfri. Även efter tillkomsten av bestämmelsen i kungl. kungörelsen nr 262/1942, som innebär, att behovsprövning skall tillämpas, följer man enligt förut godtagen praxis en avgiftsfri bespisning. Detta framgår därav, att vid ansökningen om statsbidrag för ändamålet för läsåret 1944—1945 anslag begärdes för 7 925 elever med ett belopp av 216 947 kronor och att endast ett skoldistrikt uppgivit 12 elever, för vilka avgifter ansågos kunna uttagas med sammanlagt 486 kronor. Det bör emellertid beaktas, att, enligt överlärarens i distriktet upplysning, avgifterna icke skulle uttagas av barnens föräldrar utan erläggas av skoldistriktet självt. Detta förhållande visar, att bestämmelsen i ovannämnda kungörelse, 6 § d blivit rent illusorisk på sina håll. Måltidernas beskaffenhet har nära samband med lokalfrågan. Där lämpliga lokaler saknas, utgöres måltiden i regel av gröt och mjölk med äppelmos eller lingonsylt (skolbarnen ha själva för bespisningens räkning plockat lingonen) samt smörgås eller välling med russin och plommon (så länge de kunde erhållas) samt smörgås. I samma mån bättre lokaler kunnat anskaffas, vilket för varje år skett i större och större utsträckning, och anordningar för matens tillredning erhållits, har måltiden kommit att bestå av ett verkligt »mål mat» : soppor, kötteller fiskrätter med potatis och grönsaker. Måltiderna i skolan voro från början enkla, nästan torftiga, men ha sålunda blivit bättre och bättre och mottagas överallt av barn och föräldrar med mycken glädje och tillfredsställelse. Vad det betyder, att barnen dagligen få ett mål mat i skolan, då de utan detta icke skulle få lagad mat förrän på eftermiddagen vid hemkomsten efter en lång t r ö t t a n d e skolväg, och vad det betyder för husmödrarna, som härigenom få en icke oväsentlig arbetsbörda avlyftad, det kan icke överskattas. Vid ordnandet av lokalfrågan har ofta det spörsmålet framträtt, huruvida icke skolkökslokalerna skulle kunna användas för skolbarnsbespisningen. En n ä r m a r e undersökning inom, området har .emellertid, visat,, att .detta .är. möjligt, i .ytterst ringa omfattning. Inom inspektionsområdet finnas 19 skoldistrikt, av vilka 16 a n o r d n a t barnbespisning i samtliga skolor. Skolornas antal är 163, spridda över en areal av 7 085 km 2 (lika stor som Blekinge och Halland tillsammans). I hela området finnas 39 skolkökslokaler (ytterligare 2 äro under xippförande eller beslutade). En del skolkök äro nyuppförda och väl utrustade. Numera bygges ingen större skola, utan att lokalbehovet både för hushållsgöromål och barnbespisning blir på ett tillfredsställande sätt tillgodosett. Emellertid utgår sedan några år tillbaka statsbidrag endast till ett eller i större skoldistrikt med många från v a r a n d r a

288 avlägset liggande skolor till några få skolkök. Till dessa centraliserade skolkök sammanföras fortsättningsskolans flickor (och gossar, som önska deltaga i skolköksundervisning). Denna anordning medför, att ett mindre antal skolkökskurser med lämpligt antal elever i varje kurs behöva anordnas i stället för att uppehålla kurser vid varje skola och för ett litet antal elever. Den ovan relaterade rationaliseringen av undervisningen i husligt arbete (hushållsgöromål och sömnad) medför alltså, att de skolkökslokaler, som finnas i skoldistrikten, utnyttjas hela eller i varje fall större delen av läsåret. I samma mån som de årliga skolkökskurserna utökas att omfatta 7, 8, 12 eller flera veckor, vilket sker i allt större utsträckning, komma lokalerna att än mer användas. I n r ä t t a n d e av ett sjunde skolår, då flickorna i sjunde klassen komma a t t deltaga i hushållsgöromål en dag i veckan, medför vidare ett ytterligare utnyttjande av skolkökslokalerna för undervisningsändamål. Skolkökslokaler inredas numera — såsom redan n ä m n t s — vanligen endast vid större skolanläggningar, och där är barnantalet så stort, att en skolkökslokal icke skulle vara tillräcklig för nu ifrågavarande ändamål, även om den kunde •disponeras. Vid dessa skolor måste särskilda lokaler för barnbespisningen anskaffas. Fristående sådana skulle kunna tjäna många andra intressen och tillgodose icke blott skolan utan även bygdens behov av bygde- och ungdomsgårdar. Nedanstående tabell avser att visa förhållandena i Medelpads inspektionsområde, vad beträffar möjligheten att utnyttja skolkökslokaler till barnbespisning. Uppgifterna grunda sig på ansökningar om statsbidrag för 1944/1945. Skoldistrikt

Alnö Attmar Borgsjö Haversjö Holm Hässjö Indal Liden Ljustorp Njurunda Selånger Skön Stöde Sundsvall Sättna Timrå Torp Tynderö Summa

Antal skolor

Antal Antal 1 ärar avdel- lärjungar ningar

D ii r a v bespisade

7 9 11 10 6 5 9 9 6 14 6 7 18 3 6 9 19 6 3

28 15 33 18 8 19 13 14 14 45 14 49 35 54 10 39 53 22 6

602 262 607 305 126 391 191 243 256 880 301 1065 627 1356 226 839 1024 383 108

Samtliga

9 792

7 925

icke bespisade

»

» » » »

126 M

350 » » » »

627 1006

108 18(57

Antal skolkök

Amn.

1 1 (1) 4 3 0 2 0 1 0 6 1 4 1 2 1 5 4 3 0 39

(Ett nybygges \ 1946.

(Nytt skolkök \ beslutat.

1 Attmars, Holms, Indals, Lidens, Ljustorps och Tynderö skoldistrikt anordnas skolköksundervisning vartannat år, varvid kurserna centraliseras till den skola, där lokal finnes, eller om sådan saknas, kan förhyras. De distrikt, som ä n n u ej anskaffat skolkökslokaler, ha emellertid frågan om uppförande av sådana under utredning. Det dröjer inte länge, förrän dessa distrikt antingen var för sig eller tillsammans med intilliggande distrikt anskaffa skolkökslokal. I de •distrikt, där undervisning i hushållsgöromål förekommer v a r t a n n a t år, är det

289 tänkbart, att skolköken v a r t a n n a t år skulle kunna användas för barnbespisning. De år åter, då hushållsundervisning bedrives, är emellertid detta icke möjligt, och då måste särskilda lokaler för bespisningen anskaffas. Försök a t t utnyttja skolkökets lokaler samtidigt för hushållsundervisningen och för barnbespisningen ha gjorts, men anordningen har visat sig så störande för undervisningen, att man funnit det angeläget att upphöra därmed. Av denna redogörelse torde framgå, att det i regel icke är möjligt och lämpligt att i någon nämnvärd omfattning utnyttja skolkökslokalerna för skolbarnsbespisning. Såsom av ovanstående tabell framgår, är antalet skolkökslokaler så litet i förhållande till antalet skolor och läraravdelningar i varje distrikt, att ett utnyttjande av desamma i själva verket har liten praktisk betydelse. De relaterade förhållandena i Medelpad torde i stort sett gälla flertalet övriga inspektionsområden i landet. Anskaffande av lokaler för barnbespisningen måste därför gå efter andra linjer.

19— 1C30 4 5

Bilaga 5.

TABELLER belysande befolkningsutredningens förslag till statsbidragssystem jämte olika alternativ till detta.

293 Tabell 1, utvisande för ett antal utvalda skoldistrikt det för läsåret 1913 44 enligt olika bidragsalternativ beräknade statsbidraget till skolmåltider i folkskolan ävensom den efter bidrag återstående kostnaden per skattekrona. Beräkningarna bygga på det antagandet, att varje distrikt anordnat bespisning under 200 läsdagar, att antalet skolbarn varit detsamma vårterminen 1944 som höstterminen 1943, att samtliga elever deltagit i måltiderna under hela tiden, att bidrag utgått för varje måltid samt att distriktets brnttokostnad per måltid utgjort 50 öre. Alt. 1, som är befolkningsutredningens förslag, innebär gradering av ett 80 % statsbidrag efter skatteunderlaget. Alt. 2 innebär därutöver gradering efter skolbarnsfrekvensen. Alt. 3 är ett ograderat bidrag å 80 96. Tabellen innehåller icke någon kolumn för distriktets kostnad per skattekrona enligt alt. 2, eftersom denna kostnad alltid blir 16 öre (för Djursholm dock 15 örel A n t a l Skoldistrikt

invånare den l / i 1944

i

skattekr. skolbarn skatteenl. 1943 höstkronor/ års terminen inv. taxering 1943

skolbarn/ 1 000 inv.

Statsbidrag Distriktets (i 1 000-tal kr.) enl. alt. kostnad i ören per skattekr. enl. alt. 3 1 2 1

1077 793 1 187 2 037 1402 4 090 14 359 1004 10 847 2 429 2 004

6 023 3 662 7 468 20 007 11696 121 392 255 802 36 605 291178 21 291 21 336

79 93 93 146 105 280 1161 77 779 198 171

Ö59 4-02 6'29 9-82 8-38 2908 17-81 36 415 2684 877 10-G5

73 4 117-3 78-3 71-7 74-9 68-5 80-9 76-7 71-8 81-5 85-3

7-o

6-9 8-7 8-i 11-4 8-6 8-6 75-2 1-8 31-3 16-4 13-7

6-3 7-4 7'4 11-7 8-4 22-4 92 9 62 62-3 15-8 13-7

15 23 16 14 15 14 16 15 14 16 17

26 51 25 15 18 5 9 4 5 19 16

19 18 19 16 21 13 20 12 14

14 23 22 17 34 13 33 5 9

Landskommuner. Stockholms

län.

Ununge Lohärad Frötuna Eimbo Ljusterö Stocksunds kpg Sollentuna kpg Nacka Sorunda Osmo Nynäshamns kpg

8-4 8-i 117 8-7 11-4 74-5 2i 36-o 163 13-4

6 202

123 940

19-98

61-9

23o

30-7

47 431

920 400

3 566

19-41

75-2

220-6

209-3

285-2

Stockholms-Näs Vårfrukyrka . . Gamla Uppsala Danmark Tuna Dannemora .... Hållnäs Söderfors Älvkarleby . . . .

771 1170 2 052 1065 1090 1061 2 594 1896 8125

10 945 9 369 17 631 10 203 6 749 10 457 16 095 44 840 121 628

74 108 195 85 114 68 264 116 554

14-io 96o 8-oi 92-3 859 95-o 9 58 79-8 6-12 104-6 986 64-i 6'20 101-8 23 G 5 61-2 14'97 682

5-3 9i 16i 6-9 10-o 5-5 23-i 6i 38-8

5-6 16-7 6-9 10-8 5-1 23-8 4-4 35-9

59 8-6 15-6 6-8 9-i 5-4 21-i 9-3 44-s

Summa

19 824

247 917

1 578

79-6

120-9

126i

Summa Uppsala

län.

12-51

9-s

294 Tabell 1 (forts.) A n t a l Skoldistrikt

skattekr. s k o l b a r n skatteinvånare enl. 1943 h ö s t - k r o n o r / den terminen års inv. Vi 1944 taxering 1943

Statsbidrag Distriktets y 1 000-tal kr.) enl. alt. kostnad i ören per skolskattekr. barn/ enl. alt. 2 1 3 1 000 inv.

11 Södermanlands län. Björkvik Tunaberg Nikolai Trosa-Vagnh:d Aspö Dunker Mellösa Råby-Rekarne Sköldinge . . . . Lerbo Summa

2 792 1993 5 968 1995 558 1461 3 680 268 3191 906 22 812

20 088 18 371 125 071 19195 4 185 8 890 54 969 1359 32 983 5 940 291 051

261 191 362 159 52 133 387 32 287 81 1945

7-19 9-22 20-9 6 962 7-50 6-08 14-94 5-07 10-3 4 606

93-5 95-8 60-7 79-7 93-2 91-o

22-3 15-5

20 9 15-3

105-2 119 4 89-9 89-4

27-i

22-9 16-2 16-2 12-8 4-5 11-9 29-9

29 22-7

19 19 12 16 19 18 21 24 18 18

26 21 6 17 25 30 14 47 17 27

12-76

85-3

21-o 12-8 44 11-7

29o 12-7 4-2 10-6

31"o

3-o

2-6

23"o

7-o

23 4 7-2

147-4

148-0

155-8

6-5

Östergötlands län. Godegård Finspångs kpg Dagsberg Val dem ars viks kpg Gistad Värna Kärna Kris tb erg Motala lk Ask Trehörna Ekeby Västra H a r g . . Viby Ulrika Kisa Sund S vinli ult Summa

2 022 11583 726

12 875 149 920 9 733

152 830 56

6-3 7 1294 13-41

75-2 71-7 77-i

13-3 61-4 4i

13i 59-o 4-o

12-2 664 4-5

15 14 15

24 11 12

2 888 634 579 1950 1691 11476 256 737 4 074 1207 1014 1180 4102 1485 661 48 265

47 901 4 013 3 567 24 342 11802 146 389 1987 3 867 44 086 7 658 8317 6 915 37 0-.1 11092 6 361 537 846

250 74 72 155 163 890 41 69 298 102 78 136 407 130 55

16-59 & 33 6.16 12-48 6'98 12-76 7-76 5-25 10-82 6.34 820 5-86 9-03 7-47 9-62

86-6 116-7 124-4 79-5 96-4 77-e I6O2 93-6 73i 84-5 76-9 115-s 99-2 87-5

16 7 65

20-o

6-a

17-3 6-8 6-6

11-6

lie

14o

14-4 65-6 3-8 6-3 22-7

12-4 13-o 71-2 3-3 5-5 23-8 82 6-2 10-9 32-6 10-4

17 23 25 16 19 16 32 19 15 17 15 23 20 18 17

10 37 40 13 28 12 41 36 14 27 19 39 22 23 17

3 958

Jonkojnnqs lan. Ingatorp Haurida Grär na lk . Hakarp Järstorp Bottnaryd . . . . Anderstorp . . . Bosebo Villstad Grvteryd Reftele Rydaholm . . . . Norra L j u n g a . . Vallsjö Södra Solberga Lannaskede.. . . Summa

2 353 363 2 087 2 339 547 1020 3 581 247 3 315 343 1997 3 236 1261 2 365 571 1531 27 156

18 473 1819 13 328 26 602 4 656 7 406 45 353 1616 27 819 1513 16 475 19 642 10 827 25 368 2 724 15 357 238 978

197 46 150 223 42 78 344 27 257 25 159 275 81 213 57 139 2 313

17 25 14 19 15 15 19 22 16 15 16 17 13 18 20 18

21 51 23 17 18 21 15 33 18 33 19 28 15 17 42 18

66-2 3-5 62 23-3 8-9 65

12o

9-o 6-5 12-5

0'9 0É8

34s

83-2

33-3 11 1 4-4

309-3

309 7

316 7

7'85 5'0i 6-39 11-37 8-51 7-26 12-66 6-54 8-39 4'41 8-25 6-07 8-59 10-73 4-77 10-0 3

83-7 126-7 71-9 95-3 76-8 76-5

16-6

16 7 43 12-9 18-0 3.5 6-6 27-1 2-4 21-2 2-3

15'8 37

13-3

12-7

22o

11 1

24-4 64 17-2 0-3 11-4

8-80

85-2

189 8

185i

96i 109-3 77-5 72-9 79-6 85-o 64-2 90i 998 90-8

4i

13i 17-2 3-5 6-7 25-7 2-3 21-4 2-3

13-8 24-i 6-7 16-7 5o

11-2 45

4-4

12-o 17-8 3'4 6-2 27-5 2-2 20.6

2-o 6 5

17o 4-6 l l i

295 Tabell 1 (forts A

Skoldistrikt

invånare den Vi 1944

n

t

a

q

Distri ktets kostn ad i oren p e r skattekr. enl. alt.

Statsbidr ig (i 1 0 0 0 - t a l k r . ) e n l . a l t .

skattekr. skolbarn skattehöstenl. 1943 kronor, terminen års inv. 1943 taxering

skolbarn/ 1 000 inv.

15 21 21 18 18 19 19 15

22 22 54 17 14 56 34 26

17 16 24 17 20 18 20 19 16 13

30 14 30 18 16 24 25 14 29 33

20 21 19 20 20 27 22 19 13

14 30 24 32 64 98 43 31 20

19 22 20 20 19 20 18 26

49 56 42 27' 48 26 15 30

3 Kronobergs län. Sjösås Lessebo kpg . . Kalvsvik Ojaby Armgsås Västra Torsås. . Ryssbv Lidhult

1 265 2 193 921 971 3 628 2 758 2 195 1125

8 859 21677 3 572 9 932 44 915 9 280 11429 6 400

96 234 97 85 325 259 203 83

7-oo 9-88 3-88 10-23 1238 3-36 5'21 5-69

75 9 106 7 105 3 87 5 89 G 93 9 92 5 73 8

8-3 18-8 8-9 6-7 24-4 24-i 18i 7-4

8-2 19-9 9i 6-9 25-3 24-4 18-5 7-3

7-7 18-7 7-8 6-8 26o 20-7 16-2 66

Summa

15 0 5 6

116 064

91-8

119-6

110-5

1593 2189 1359 757 2 030 5194 507 1538 802 696

8 24 10 7 25 39 4 20 4 2

849 745 537 174 190 735 006 771 483 694

132 177 160 64 205 474 51 149 64 45

5" 5 5 11-30 7-75 948 12-41 7-65 7'90 13-51 059 3-87

82-9 80-9 117-7 84-5 101-0 91-3 100 6 96-9 79-8 64-7

11 7 13 7 13-5 52 15-4 40i 4-3 10-8 5-7 4-1

11-8 13-7 14-3 5-3 16-5 41o 4-5 l i e 07 4-i

10-G 14-2 12-8 5i 16-4 37-9 4-i 11-9 01 3-6

16 665

148 184

1 521

8'89

124 5

29 2 6 3

....

2 045 386 823 585 292 233 586 160 714

305 771 767 703 900 651 2 996 969 4 743

206 41 80 59 29 32 65 15 47

14 33 7-18 8-22 6-3 3 3'08 2-79 5-ii 6-06 GG i

100-7 106-2 97-2 100-9 99-3 137-3 1109 93-8 65-8

14-7 3-5 6-7 5-i 2-5 3o 5"8 1-3 4-1

15-9 3-7 6-9 5-3 2-8 3-i 6-o 1-3 39

16-5 3-3 6-4 4-7 2-3 2-6 5-2 1-2 3-8

Summa

5 824

52 805

9-07

9 8 -6

46-7

4 8 -9

46o

2 410 1672 2 359 3 701 1935 7 194 2 979 5 678

9 357 6 658 11393 27 664 7 695 55 933 34 063 49 526

230 186 238 374 183 730 262 743

3-88 3 98 4"8 3 7-47 3-98 7-77 11-43 8-72

95-4 111-2 100 9 101-1 94-6 101-5 87-9 130-9

21-2 17-i 21-5 31-8 16-8 61-6 20-2 61-2

21-6 17'6 22-o 33o 17i 64-i 20-8 66-4

18-4 14-9 19-o •29-9 14-6 58-4 21-o 59-4

27 928

202 289

2 946

7'24

105-5

251-4

262-4

235 G

H)13 1945

6 642 14171

141 212

6-56 7-29

139-2 1 0 9 •o

12-2 18-i

13-o 18-9

11-3 17-o

Summa Gotlands Slite k p g Barlingbo Dalhem Norrlanda

|

län. ....

Levide Gerum Öja

Blekinge

i

Kalmar län. Locknevi Gladhammar . . Rumskulla . . . . Figeholms kpg Lönneberga... . Döderhult .... S:t S i g f r i d Emmaboda kpg Oskar

län.

Torhanm Sturkö Ramdala Augeruiri Backarvd Asarum Olofstiöms Mjftllby

kpg

Summa

•

Kristianstads län. Östra Vemmerlrtv Löderup

28 22

42 30

296 T a b e l l 1 (forts). Statsbidrag (i 1 000-tal kr.) enl. alt.

A n t a l Skoldistrikt

invånare den Vi 1944

skattekr. skolbarn skatteenl. 1943 höstkronor års terminen inv. taxering 1943

skolbarn/ 1 000 inv.

3 Distriktets kostnad i ören per skattekr. enl. alt. 1

20-8 13-8 7i 23-2 16-5 22-6 6-i 35 8

17 21 20 20 21 13 23 22 18

11 47 46 25 22 25 18 65 27

9-o 1-9

10'G 2-2

18 13

10 IL

207-4

216 -a

81-i llOo 74-8 87-2 97-7 94-3 96o 109-9 80-2 134-4 79-8 106-5 130-9 67-6 80-c 124i 133-9 92i 108-3 131-8 1197 116-5 IO" 3 G 106-s 6 o o 120-1 5'83 966 7-2 5 94-3

11-8 11-G 15-2 6-4 13-8 13-9 9-6 4-3 14i 3'7 34 5-1 2-6 22-8 6-7 5-9 33-4 11-5 2-7 15-o 157 11-7 8-3 21-5 6i 6-9

11-4 12-9 14-9 6-5 15-2 14-7 10-1 4-5 14i 3-9 3-4 5-2 3-5 20-7 6-7 64 36-7 12-4 2-9 16-e 16-6 12-4 89 22-4 6-2 7-i

11-8 12-8 16i 6i 17-o 15'2 9-8 4-o 17-7 3'4 3-2 4-G 4o 27-7 7-i 5'8 33-3 14-6 2-7 15-2 14-8 11-1 8-4 19-5 5'5 6-5

16 22 15 17 20 19 19 22 16 27 16 21 26 14 16 25 27 18 22 26 24 23 21 24 19 19

14 16 12 22 11 14 18 31 9 37 21 40 11 8 13 25 27 10 22 25 31 30 21 40 33 26

283-2

296:!

297-9

4 5 8 105-1 10-65 105.3 6-84 94i 11-71 72-o 7-7 5 96-9 7-37 81-5 526 87-i

17-6 156 17-9 1-9 10-4 69

18-o 16-7 18-4 1-9 10-7 6-9 9-5

15'5 15-9 16-e 2-o 9-8 6-5 8-4

21 21 19 14 19 16 17

54 20 19 12 25 22 33

5 G

8 Tomelilla kpg. . S:t O l o f Huaröd Västra Vram . . Färlöv Osby Osby kpg Nävlinge Oi-kelljunga. . . . Västra Sönn arslöv Torekov

3 053 1626 908 2 896 1946 3151 2 460 681 5 057

46128 7 861 3 907 23 381 19 1U7 16 529 32 255 2 353 33 5 8 1

260 173 89 290 206 208 283 76 447

15-20 4-83 4'30 8-07 98 2 8-49 18ii 3'46 6'64

85-2 106-4 98-o 100-1 105-9 66o 115o 111-6 88-4

18-1 15-6 8-1 24-3 16-5 17-3 20-8 7-i 38-7

18-6 16o 8-3 25-3 17-5 18-2 23i 7-2 39-3

1458 414

26 061 4 909

132 27

17-87 11-86

905 65-2

8-5 2i

Summa

26 608

236 885

2 544

8-90

95-6

Malmöhus län. Kattarp Norra Vram . . Södra Vram . . S:t I b b Svalöv Reslöv Trollenäs Hallaröd Kävlinge Hofterup Silvåkra Everlöv Brågarp Burlöv Tygelsjö Östra Grevie . . Svedala Svedala kpg . . Onnarp Börringe Slimminge . . . . Villie Stora Herrestad Fränninge .... Södra R ö r u m . . Norra Rörum. .

1824 1454 2 688 872 2180 2 014 1271 455 2 754 320 501 535 382 5 117 1104 588 3107 1987 314 1442 1545 1193 986 2 032 714 859

21 429 19 650 32 276 7 056 3 8 338 26 988 13 422 3 188 49 809 2 315 3 869 2 876 9 067 86 770 13 443 5 764 30 615 36 800 3 026 15116 11784 9 303 10 219 12 198 4 166 6 225

148 160 201 76 213 190 122 50 221 43 40 57 50 346 89 73 416 183 34 190 185 139 105 244 69 81

11-75 13-51 12-oi 8-09 17-59 13-40 10-56 7-01 1809 7 - 23 7-7 2 5'38 23-74 16'96 12-18 9-so 9-85 1852 9-04 10-4S 7-63 7-80

Summa

38 238

475 712

3 725

1845 1890 2 210 347 1269 994 1205

8 444 20131 15126 4 062 9 837 7 325 6 336

194 199 208 25 123 81 105

Kristianstads län (forts.)

Hallands

16G

län.

Hishult L a h o l m s lk . . . . Snöstorp O v råby Slöinge Skrea Gunnarp

9M

297 Tabell 1 (forts.). n Skoldistrikt

Hallands län (forts.) Rolfstorp Förlanda Fjärås

invånare den Vi 1944

Statsbidrag i 1 000-tal kr.) enl alt.

t

skattekr. skolbarn skatteenl. 1943 höstkronor års terminen inv. taxering: 194 3

961 644 2 653

5 374 2 522 21131

113 64 237

14 018

100 288

1 349

1348 2 567 958 1330 1772 1188 3 903 1104 1663 4168 577 4 625

18 663 48 811 4 222 6 851 21640 3 899 22 721 8 708 38 876 33157 1430 26 564

101 203 95 122 142 115 368 106 113 342 71 388

25 203

235 542

2 166

Fröskog Å m å l s lk Steneby Laxarby Rölanda Råggärd Grinstad Brålanda Erska Fuxerna Ale-Skövde Nödinge Hemsjö Skogsbygden . . Herrljunga . . . . Jällby Od..'..'..'. . . . : . Södra Ving.... Bollebygd .... Björketorp .... Surteby-Katt unga Istorp Kinna Tranemo Tvärred Gällstad

1265 1074 3 874 1888 1077 586 1202 2 181 1349 2 799 1161 4 076 1463 355 1952 119 615 1207 3 823 2 174

12 433 7 365 39 052 14 971 3 203 1695 5 279 13 198 10 242 38 497 6 523 65 908 10 004 1133 23 656 411 2 096 7 957 32 927 16 698

1116 982 4 427 2 3*9 1180 1588

Summa

45 922

Summa Göteborgs Bohus

5-59 117-G 392 99-4 7-96 89-3 715

96-2

lO-o 59 19-9 115-5

9o

10-4 6-o 20-3

19o

118-8

107-8

8-i 16-2 7-6 9-8 11-4 9-2 29-4 8-5 9-o 27-4 5-7 31-o

5-i

och län.

Kållered Askim Kareby Torsby Ljung Torp Stenkyrka Malmön Smögen Foss Sanne Skee

....

Summa Alvsborgs

skolbarn/ 1 000 inv.

7-3 125 8-6 10-9 10-7 10-7 32-5 8-9

13-84 74-9 19-oi 79-i 99-2 4-41 91-7 5-15 12-21 80-1 96-8 3-28 5-82 94-3 96-o 7-89 67-9 2338 7'9 6 82-i 2-48 123-1 5-7 4 83-9

28-7 6-7 34-3

M 12-5 8-8 11-1 10-7 10-9 33-2 92 5-i 28-9 6-9 34-6

85-9

177-8

179o

173-3

110 76 354 139 118 52 119 213 106 227 97 355 93 35 169 9 39 95 292 155

9-83 87-o 686 70-8 1008 91-4 7-93 73-6 2'97 109-6 2'89 88-7 4'39 99-o 6-05 97-7 7-59 78-6 13-75 81-1 ÖG2 83-5 16 17 87-1 6-84 63 6 3l9 98G 12-12 86-G 3-45 75-6 3-41 63 4 6-59 78-7 8-61 76-4 7'68 71-3

8-8 6-o 28-2 11-7 111 4-9 10-9 18-7 9-o 16-4 8-6 24o 8-o 3-8 12-8 0-8 8-2 24-i 13i

9-o 64 29-2 11-5 11-3 49 11-1 19-2 9o 16-5 8-7 25-o 7-7 3-3 13-i 0-8 3-6 8-2 23-9 12-8

8-8 6i 28-3 ll-i 9-4 4-2 9-5 17-o 8-5 18-2 7-8 28-4 7-4 2-8 13-5 0-7 3i 7-6 23-4 12-4

6 571 3 842 68 790 26 714 4161 11 946

114 92 337 197 108 181

5'89 102-2 3 91 93-7 15-54 76-i 11-18 82-5 353 91-5 7-52 114-0

lOi 85 23-2 15-3 10-o 15 - 3

10-3 8-6 22-7 15-4 10-i 16-2

9i 7-4 27-o 15-8 8-6 14-5

435 272

3 882

9'48

318-5

6o

län.

84-5

3-G

298 Tabell 1 (forts.) A Skoldistrikt

invånare den Vi 1944 2

i

Skaraborgs

n

t

a

skattekr. skolbarn skatteenl. 1943 höstkronor/ terminen års inv. 1943 taxering 3

4 Distriktets Statsbidrag (i 1 000-tal kr.) enl. alt. kostnad i ören per skattekr. skolenl. alt. barn/ 2 3 1 1 000 1 3 inv.

ii

17 19 14 15 23 17 17 16 14 21 16 23 10 24 14 16 12 15 18 20 33 11 16 9 15 16 18

40 26 24 24 45 23 35 13 14 39 17 40 14 20 14 19 12 29 6 39 95 19 19 5 42 19 32

15 18 17 21 15 19 15 18 17 15 23 19

18 40 10 42 9 13 29 21 21 19 34 22

16 16 20 19 20 16

22 26 19 28 33 13

län.

Naum Travad Norra Kedum. . Gösslunda . . . . Otterstad Fors hem Holmestad . . . . Götene Skärv Skånings-Asaka Kvänum Ullene Näs Hömb Nykyrka Habo Friggeråker. . . . Hjo lk Vamb Binneberg

....

Mölltorp Karlsborg

....

Lyrestad Summa Värmlands

767 843 221 1155 1510 1 622 1019 1998 586 766 1287 253 187 253 1154 3 066 532 902 1318 646 114 296 2 047 3 491 513 1159 2 252

3 213 6 152 1337 7 240 7 810 11603 5 097 23 680 5 728 4 091 12 569 1458 1253 2 941 11910 25 234 5 357 4 692 36 927 3 245 398 1670 17 790 66 817 1873 9 375 12 300

65 79 16 88 176 136 88 155 40 79 106 29 9 30 81 246 32 69 119 64 19 16 168 164 39 91 198

4-19 7-30 6-05 6 - 27 5l7 7-15 5 - oo 11-85 9-77 534 977 5 76 6-70 11-62 10-3 2 8-23 10-07 5'20 28-oi 5"02 3'49 5'64 869 1914 3-6 5 80 9 5'46

84-7 93-7 72-4 76-2 116-6 83-8 86-4 77-6 68-3 103i 82-4 114-6 48i 118G 70-2 80-2 602 765 90 3 99i 166-7 54'i 82-i 47 - o 76-o 78-5 87-9

6-o 6-7 1-4 7'7 15-8 11-6 7-9 11-8 3-2 7-o 8-5 2-G 0-8 2-3 6-4 20.5 2-6 6-2 5-2 5-7 1-8 1-4 13-9 lOi 3'6 7-G 17-6

6o 6-9 1-4 7'6 16-4 11-7 8-o 11-7 3i 7-2 8-6 27 0-7 2-5 62 20-6 23 6-i 6-o 5-9 1-8 1-3 14-o 57 36 7'G 17-8

5-2 63 1-3 7-o 14i 10-9 7-o 12-4 3-2 63 8-5 2-3 0-7 2-4 6-5 19-7 2-6 5-5 95 5i 1-5 1-3 13-4 13i 3i 7'3 15"8

29 957

291 760

2 402

9-74

80-2

195-9

193-4

747 1126 6 274 2 346 2 530 7 765 1456 6 132 6 828 796 3 126 4 353

6 101 5 065 107 725 11841 41 382 110 095 7 300 52 000 56 436 6 328 21029 36 807

55 101 537 246 189 720 107 546 585 60 356 407

8l7 73G 450 89-7 17-17 85-6 5'0 5 104-9 16-36 74-7 14l8 92-7 5-oi 73-5 8-48 89o 8-2 6 85-7 795 75-4 6-73 1 1 3 9 8'4G 93 5

4-6 92 35-2 22i 12-7 51-6 9 6 45-3 48-8 5-o 30-8 338

4-5 9-3 36 5 22-7 12-3 54-4 9-5 46-3 49-5 5-o 32-2 34-8

4-4 8-i 43o 19-7 15-1 57 6 86 43-7 46-s 4-8 28-5 32-6

43 479

462 109

3 909

10-63

308 7

317o

1472 2 141 3 982 3 424 1371 5 750

10 929 13 393 40 598 23 227 8 573 69189

120 173 393 322 140 463

7-42 81-5 6-2 6 80-8 98-7 10 20 94o 6-78 6-25 102-1 12-0 3 80-5

10-2 15-i 31-3 27-8 12-2 35-i

103 15-2 32-8 28-5 12-6 352

96 13-8 31-4 25-8 11-2 37.0

län.

Gåsborn Rudskoga Hammarö Frykerud . . Ed Säfrle k p g Hoi medal. . Eda Fryksände Lekvattnet Östmark . . Nved Summa Örebro Vintrosa Götlunda Hammar Kvistbro Bjurtiärn Hällefors

län.

299 Tabell 1 (forts.;.

Skoldistrikt

invånare den Vi 1944

skattekr. skolbarn skatteenl. 1943 höstkronor, terminen års inv. 1943 taxering

skolbarn 1 000

Statsbidrag Distriktets 1 000-tal kr.) enl. alt. kostnad i ören per skattekr.

enl. alt. 1

Örebro län (forts.) Nora lk Näsby Fellingsbro . . . . Kopparbergs kpg Summa

4 458 2 224 5 944

54 083 29 569 55 476

368 151 459

12l3 13'30 9-33

82-5 67-9 77-2

27-8 111 37-3

28i 10-4 37o

29-4 12i 36-7

17 11 15 15

2 037

33 262

16-3 3

73-6

lOi

9-7

12o

32 803

338 299

2 739

10-31

83 5

218o

219-8

219o

Skinnskatteberg Västervåla . . . . Sura Hubbo Ängsö Möklinta Frösthult Huddunge . . . .

859 3 964 1141 5 334 1749 290 2 418 386 1045

5 511 47 221 12 097 75 424 20 942 2 053 17 164 3 996 7 280

79 365 66 416 161 32 217 33 90

6'42 11-91 10-60 14l4 11-97 7-08

92-o 92i 57-8 78-0 92-i 110-3 89-7 7-io 85-5 10-35 86i 6'97

6-9 27-7 5-2

Summa

17 186

191 688

84-9

2 204

32 817

14-89

7 307 774 3 757 10 974 1547 3178 1865

93126 7 145 36 307 294 399 10 871 28 219 12 974

539 62 342 690 118 302 162

12-74 923 9-G6 2683 7-03 8-88 6-96

515 858

2 395

163 2

Storviks kpg . . Hofors Valbo Alf t a , . . , . , . . . . . Undersvik . . . . Bjuråker Forsa Rogsta

1 726 7 674 12 118 . 6 782 1086 3 982 4 302 1760

30 955 204 648 119 839 50 716. 6 517 34 620 38 283 9 521

Summa

39 430

2 807 8 301 1081

Västmanlands län. Hedåker

Kopparbergs län. Krvlbo k p g . . . . Stora Kopparberg Aspeboda Söderbärke . . . . Grangärde . . . . Äppelbo Ore

Sollerön Summa Gävleborgs

ro

63 29-2 53 33-3 12-9 2-6 17-4 26

113 4

28-9 4-7 29-5 12-7 2-9 19-o 2-7 7-8 115-2

81-7

12-6

12-7

73-8

80-i 91-o 62-9 76-3 95o 86-9

40-i 5-o 27-6 31-9 10-i 24-s 13-9

75-s

14 10 17

18 18 12 16 18 22 18 17 17

29 15 11 11 15 31 25 17 25

14-4

39o 5-1 28-4 21-9 lOi 25-7 14 i

43i 5'0 27-4 55-2 9-4 24-2 13o

15 16 18 13 15 19 17

12 17 19 5 22 21 25

157o

191 7

128 17-93 74-2 662 26-67 86-3 1167 963 9-89 . 599 . 7 4 8 • 88-3. 130 6 ' o o 119-7 392 8-69 98-4 403 8-90 93-7 162 541 92-o

8-2 30'8 50-9 11-4 32-4 33i 14-4

7-? 33-5 97-5 51-8 12-o 33-7 34 2 14-7

15 17 19 18 24 20 19 18

8 6 19 24. 40 23 21 34

495 099

3 643

92-4

285-2

10-2 53-o 93-4 .47-9. 10-4 31-4 32-2 13o 2915

26 658 94 867 5 814

298 863 110

9-50 11-43 5'38

106-2 104o 101-8

24-i 66-5 9-8

25-5 71-i 10-i

23-8 69-o 8-s

21 21 20

22 18 38

29-s 12-2 2-7

18-6 2-6 77

7-2 116-8

län.

93-c

Västernorrlands län. Haverö Timrå Tynderö

300 T a b e l l 1 (forts.). A Skoldistrikt

n

t

Statsbidrag (i 1 000-tal kr.) enl. alt,

a skolbarn; 1 000 inv.

invånare den Vi 1944

skattekr. skolbarn skatteBnl. 1943 höstkronor års terminen inv. taxering 1943

418 1726 3 084 1943 1836 8 397 12 300 4 261 2 893

13 644 9 080 26 213 9 459 12 842 51894 126 690 38 073 11 496

41 136 294 212 168 772 1138 427 330

32.G4 5-2 6 78 8'50 95 4-87 109 699 91 6'18 91 10-30 92 8'9 4 100 3-9 7 114

49 047

426 730

4 789

8-70

Fors Ragunda Stnguti Nyhem Bodsjö Hammerdal.... Ström Frostviken . . . . Mörsil Berg Tännäs

2 758 6 269 3 488 861 1400 5 051 6 761 2 461 1588 3 273 2 182

33 148 81 009 34 901 7 273 9 215 33 083 51524 15 170 16 561 17 279 8115

233 574 300 84 141 519 669 238 147 294 145

Summa

36 092

307 278

3 344

8-51

Västerbottens län. Nordinaling. . . . Bureå Byske Lycksele Lycksele kpg . . Tärna yilhelmina . . . . Åsele

10175 5 742 9 6»0 11312 2 123 2 152 11 102 6 351

97 062 42 063 45 765 111037 31 280 9 555 57 652 59 996

Summa

58 637

Distriktets kostnad i ören per skattekr. enl. alt.

Västernorrlands l ä n (forts.) Hemsö Vibyggerå Långsele Edsele Skorped Anundsjö Själevad Grundsunda Gideå

..

Summa Jämtlands

1-4 12 2 244 19-i 14-4 67-6 90-4 35" o 30-4

1-9 12i 25-2 19-7 14-7 689 93-5 36-6 31-2

3"8 10-9 23-5 17-o 13-4 61-8 91o 34-2 26-4

395-3

383 i

120 2 12-92 91-6 86-0 10-oi 8-4 5 97-6 6-58 100-7 6 5 5 102-s 98-9 7-62 96-7 6l6 10-43 92-6 5'28 89-8 66-5 3-72

17-7 42-5 239 7-o 12-2 45-o 56-6 20-8 11-G 26-3 13 4

18-0 44-4 24-4 7.2 12-6 46-G 58 7 21-4 12-i 26-6 13-2

18-6 45-9 24-o 67 11-3 41-5 53-5 19o 11-8 23-5 11-G

92-7

277-0

285-2

267-4

1067 675 1065 1262 127 234 1312 692

9-54 104-9 7-3 3 117-6 473 110-0 982 111-6 14-73 59-8 4-4 4 108-7 5'19 118-2 9-45 1 0 9 o

86-2 57-5 96 3 101-2 8-9 21-3 117-6 55-9

91-2 60-8 99-2 108-4 7-7 21-9 122-0 59-6

85-4 54-o 85 2 101-o 10-2 18-7 105o 55-4

454 410

6 434

109-7

544-9

570 s

14 039 91330 10 266 84 843 21661 293 677 3 543 13198 3 603 10 438 6 548 25 559 18 432 503 798 1256 3 511 79 348 1 026 354

1854 1056 2 887 612 661 1159 2 216 126 10 571

6.Ö1 1 3 2 i 8'26 102-9 13-56 133-3 3-7 3 172-7 2-90 183-5 3-90 177-o 27-33 120-2 2-80 100-3 12-94 1 3 3 2

1609 88-i 210-2 56-5 62-3 106-9 100-2 11-9 797o

170-s 92-o 241-7 59-i 64-4 111-8 141-0 12o 892 8

148-3 84-5 231-0 49-o 52-9 92-7 177-3 lOi 845-8

20 16 19 22 18 18 19 20 23

län.

Norrbottens län. P i t e å lk Överluleå Gällivare Karl Gustav . . Korpilombolo . . Pajala Jukkasjärvi. . . . Karesuando. . . . Summa Summa landskommuner

r98 535 8 748 818 75134

94l

5 917 4 6 1 1 3 2 G O l l o

17 18 17 20 20 21 20 19 19 18 13

21 24 22 22 12 22 24 22

26 21 27 35 37 35 24 20

301 Tabell 1 forts). A

Skoldistrikt

n

skattekr.

invånare enl. 194 3 1

den i 1944

•-'

års taxering 8

t

Statsbidrag (i 1 000-tal kr.) enl. alt

a

skolbarn skattehöstkronor, terminen inv. 1943 5 4

skolbarn' 1 000 inv. 6

9 Distriktets kostnad i ören per skattekr. enl. alt. 1

11 Städer. Stockholm . . . . 634 179 18 363 169 28 950 326 711 1 056 Södertälje . . . . 17 773 12 499 261 5 2 3 Sundbyberg . . 777 30 300 5 1 3 669 1 8 0 1 Solna 6 355 Djursholm . . . . 265 940 385 Vaxholm + Värmdö . . . . Norrtälje Östhammar . . . . Öregrund Sigtuna + S:t Olof o. S : t P e r Uppsala Enköping Nyköping Katrineholm . . Eskilstuna . . . . Tors hälla Strängnäs . . . . Mariefred + Kärnbo Trosa Linköping . . . . Norrköping . . . . Söderköping . . Vadstena + S:t Per Skänninge . . . . Mjölby Jönköping . . . . Huskvarna . . . . Nässjö + lk Värnamo + lk. . Vetlanda Eksjö Gränna Växjö Ljungby Kalmar Nybro Oskarshamn . . Västervik Vimmerby . . . . Borgholm . . . . Visbv Karlskrona . . . . Ronneby Karlshamn . . . . Sölvesborg . . . . Kristianstad . .

45-6 i 215-9 59-4 66-7 62-2 45-i 59-4 118-8 62 60-6 70-9 40c

2 3160 84 5 62-2 144-1 30-s — 68-2 34-9

9 12 12 12 12 14

3 6 6 7 3 5

12 030

315 103

28-96 1838 20-9 2 16-95 41-85 26-19

5 564 5 531 1248 1 291

8 9 274 76 595 15 981 14 965

419 449 130 131

16'04 13-85 12-84 11-59

75-3 81-2 104-2 101-5

28-4 32-4 9-6 10-i

27-c 32-6 10-4 10-7

33-5 35" 9 10-4 10-5

15 16 21 20

9 12 16 18

1972 41 779 6 912 14 876 11570 43 546 2106 5 825

32 183 810 145 113 301 271 744 200166 817 128 27145 94 223

179 1849 448 768 828 2 945 157 304

16-32 1939 16'39 18-27 1730 18-76 12-89 16-18

90s 443 64-8 51 - 6 71-6 67 - 6 74-5 52-2

12-o 12-8 113-2 55-3 30-i 26-7 48-7 33-3 54-2 50-8 183-8 163-8 11-6 11-4 20-6 15-3

14-3 147-9 35s 61-4 66-2 235-G 12-6 24-3

18 9 13 10 14 14 15 10

11 5 8 6 8 7 12 6

2 105 1096 45 664 73 564 2 848 8611

24 307 13 283 819141 1 222 060 3 1 956 138 947

172 74 2 732 5156 208 600

11-59 12-12 17-94 16-61 1109 1614

81-7 67-5 59-8 70i 73o 69-7

13-2 13-3 5-3 5-6 174-8 142-1 343-4 320-1 16-2 15-7 40-G 37-s

13-8 5'9 218-6 412-5 16-6 48-o

16 14 12 14 15 14

14 11 7 8 13 9

3 492 1808 6 381 38 510 10 130 12 588 9 193 4 373 7 722 7 954 1303 16 587 5 682 23324 5 682 9 311 13149 4 165 2 011 13 216 32 467 5 962 10 109 4 214 22 384

48 781 20 616 76 677 604 910 175 392 179 756 108 209 58 385 109 549 120 329 13 735 247 950 67 392 365 981 71798 139 240 175 778 46 584 2 3 368 2 0 8 707 520 631 76 892 151 549 65 442 379 841

219 131 504 2 894 773 848 729 316 525 640 108 1 050 434 1409 492 643 951 455 174 864 2 016 575 833 360 1748

13-9 7 11-40 12-02 1571 17-31 14-28 11-77 13-35 1419 15-13 10-54 14-95 12-21 15-6 9 12-G4 14-95 13-37 11-18 11-62 15-79 16'04 12-90 14'99 15 53 16-97

62-7 72-5 79-o 75-i 76-3 67-4 79-3 72-3 68-o 80-5 82-9 63-3 76-4 60-4 86-6 69-1 72-3 109-2 86-5 65-4 62-1 96-4 82-4 85-478-i

15-8 1 1 - : 9-8 lOi 38-2 38-i 197-9 1 9 2 G 50-4 49-2 60-6 5 6 o 55-7 55-6 23-i 22-3 37-6 35-0 44-5 44-7 8-5 8G 73-5 65-3 32-7 3 2 G 96-7 82*8 36-7 37-7 45-o 42-0 696 67-o 35-3 3 8 o 13-3 1 3 7 59-i 53o 136-7 118-3 42-7 45-2 58-3 5 9 i 24-8 25-5 115-4 114-0

17-5 10-5 40-3 231-5 61-8 67-8 58-3 25-3 42-o 51-2

13 15 16 15 15 13 16 14 14 16 17 13 15 12 17 14 14 22 17 13 12 19 16 17 16

9 13 13 10 9 9 13 11 10 11 16 8 13 8 14 9 11 20 15 8 8 15 11 11 9

53 - 3 35-9 97-9

8-e

84-o 34-7 112-7 39-4 51-4 76-i 36-4 13 - 9 69i 161-8 46o 66-6 28-8 139-s

302 Tabell 1 (forts). A Skoldistrikt

invånare den Vi 1944

n

r,

+

t

a

Statsbidrag (i 1 000-tal kr.) enl. alt

skattekr. skolbarn skattehöstenl. 1943 kronor, terminen års inv. taxering 1943

5 G

1 1

2 Simrishamn Ängelholm . . . . Hässleholm.... Malmö

2 843 6 221 7 186 163116 29 849 21 978 64 040 6 595 6 648 11826 15 098

257 60120 375 120 036 543 98 787 3 282 380 10 000 501 323 1 5 7 3 382 409 1 4 4 8 1 245 337 4 568 529 124 581 445 119 859 747 187 544 293 800 1 1 7 7

2115 19-30 13-7 5 20i2 1680 17-40 19-45 1889 18'03 15'8 6 19-4 6

90-4 60-3 75-6 61-3 52-7 659 71-3 80-2 66-9 63-2 78-o

20-6 30 o 43-4 800-0 125-8 115-8 365-i 42-3 35-6 59-s 94-2

18 12 15 12 11 13 14 16 13 13 16

9 6 11 6 6 8 7 8 7 8 8

977 29 411 2 679 7 010 10 983 2 385 290 494 16 707 3 438 1252 5 272 18 017 2 983 9 363 19 286 10 563 50 541 6 499 7 186 6 693 12 312 7 711 14 746 2 973 5 925 9 505 30 688 14 455 5 645 14 250 56 989 6 438 2198 29 034 3136 4 702 42 707 8118 9 575 8 700 5 845 14 971 18 8 3 3

17 594 65 507 786 2 0 2 3 187 33 262 550 96 473 881 163 074 159 43 835 6 289 270 19 408 233 781 1 4 3 3 284 53 947 95 20 035 439 71765 262 171 1 3 0 0 214 42 779 640 150 914 370 891 1 3 1 9 831 159 207 932 359 3 695 88 157 516 111937 519 500 96 3 8 3 839 203 935 472 108 916 844 228 306 223 37 240 74 717 431 590 143 506 508 168 1 9 4 4 220 6 4 3 1 0 1 0 342 81027 184 621 1 0 7 8 998 554 2 934 374 84 095 112 31279 634 786 1 902 49 711 234 289 67 071 857 313 2 576 600 110 010 154 092 683 625 126 965 421 81320 332 568 756 361162 1551

18-oi 17-27 12 4 2 13 7 6 14-85 18-3 8 21-65 13-99 15-6 9 16oo 13-61 14-55 14-3 4 1612 1923 1507 18-45 1356 15-58 14-40 16-66 14l2 15 48 12.53 12-61 1510 16-56 15-26 14-35 12-96 17-52 13-06 14-23 21-86 15-8 5 14 26 2007 13-55 1609 14-59 1391 22-2i I9l8

5-2 66-5 4-1 37 68-8 132-3 121-1 161-8 14-o 13-4 15-o 69-s 39-8 39-6 44o 78-5 80-2 70-5 61-8 62-0 10-0 89 12-7 66-7 66-8 1 0 9 8 5 934-5 1552-6 103 2 105-9 114-G 85-8 82-6 1 9 5 19-8 22-7 7-6 75-9 6-5 6-3 83-3 31-9 32-4 35-i 104o 72-ä 9 2 o 88-1 17i 15-2 14-6 71-7 68-4 51-2 43.3 3 9 9 105-5 68-4 81-o 72-6 66-5 78-7 58-o 57-6 295-0 232-8 220-3 73i 79-4 37 6 37-5 41 3 72-2 35-7 34 o 41 5 74 7 35-6 34-6 40 o 68i 56-0 51-3 67.1 33s 37-8 61-2 29-8 58-2 47-9 67 5 57-2 75-o 16-7 16-3 17-8 32-2 31-i 34-5 72-7 41-2 3 6 o 47-2 62i 63-3 129-9 1 1 3 i 155-5 70-i 65-7 69-9 80-8 27-4 60-6 2 4 4 21-2 86-2 79 8 78-3 75-6 190-1 133-6 234-7 51-5 299 58-i 27-6 23-9 62 51o 9o 8o 106-9 88-6 152-2 65-5 74-6 16-o 15-4 18-7 61-5 23-i 20-6 1 8 2 206-1 60s 154-0 120-4 73-9 43-7 42-4 48-o 71-4 46-3 43-6 54e 50-o 71-8 44-3 42-2 33-7 30-3 29-i 72-o 60 5 41-9 22-4 50 5 124i 82-3 95-5 97-2

13 14 14 16 16 13 13 17 17 15 17 14 14 14 14 16 15 16 14 15 14 12 11 15 15 12 13 14 12 15 10 12 10 13 15 12 12 15 14 14 14 10 16

i 8 11 11 11 7 6 12 11 9 12 10 10 8 7 10 8 12 9 10 8 9 7 12 12 8 8 9 8 12 6 9 7 6 9 9 6 11 9 10 10 5 9

Eslöv Ystad Trelleborg . . . . Skanör med Falsterbo . . . . Halmstad Laholm Falkenberg . . . . Varberg Kungsbacka .. Göteborg Mölndal Marstrand .... Lysekil Uddevalla .... Strömstad . . . . Vänersborg . . . . Trollhättan . . . . Alingsås Borås Ulricehamn . . . . Åmål Mariestad .... Lidköping .... Skara Skövde Hjo Tidaholm F a l k ö p i n g + lk Karlstad Kristinehamn .. Filipstad Arvika Örebro Kumla Askersund . . . . Karlskoga .... Nora Lindesberg . . . . Västerås Sala Fagersta Köping Arboga Falun Borlänge

skolbarn/ 1 000 inv.

1 Landskrona... . Hälsingborg . .

3 Distriktets kostnad i ören per skat tekr. enl. alt.

14-s 1 6 i 23-o 18-3 3 9 3 38-5 5 9 6 o 474-8 104 4 7 7 i 94-4 83-6 278-6 257-5 32-9 3 3 o 28-4 25-3 50-9 44-7 71-8 70-7

303 T a b e l l 1 (forts.). A Skoldistrikt

1 Säter Hedemora . Avesta Ludvika .. . Gävle Sandviken . Söderhamn . Bollnäs Hudiksvall . Härnösand . Sundsvall.. . Sollefteå + 1k . . Örnsköldsvik Östersund . Umeå Skellefteå . Luleå Piteå Boden Haparanda .

invånare den Vi 1944 2

2 179 4 458 6 230 7108 40 211 16 986 9 749 4 644 7 502 13 094 19 766 7 358 6 050 18 415 14 517 11000 15 952 4 694 9 761 2 935

n

t

a

skattekr. skolbarn skatteenl. 1943 höstkronor/ års terminen inv. taxering 1943 3

3 3 832 70 999 118 094 149 385 648 867 267 4 " 9 115 942 75 721 98 500 206 965 378 600 110 575 106 211 335 337 249 744 236 655 3 2 8 191 63 941 173 725 39 948

185 318 464 508 2 556 1435 716 492 503 750 1371 547 433 1040 1008 1096 1202 460 677 333

Statsbidrag Distriktets (i 1 000-tal kr.) enl. alt. kostnad i ören per skolskattekr. barn/ enl. alt. 1 2 3 1 000 inv.

(i

15'53 15 93 18-96 2102 16-14 15-74 11-89 16-31 13l3 15 - 81 19-15 15 03 17-56 18-21 17-20 21-52 20-57 13-G 2 17-80 13 61

84-9 71-3 74-5 715 63e 84-5 73-4 105-9 67-o 57-3 69-4 74-3 71-6 56-5 69-4 99-6 75.4 98-o 69-4 113-5

12-7 21-6 28-8 29-4 172-8 98-2 54-6 33 i 37-o 51-2 84-5 38-2 28-i 65 9 66i 62-3 70-7 33-4 43-6 24-2

13i 20-4 27-5 26-9 151-8 100-7 53-o 37i 34-5 41-9 76-5 37o 26-3 50-3 60-8 71-7 67-7 35-8 39-9 26-9

S u m m a s t a d e r 2 650 165 54 5 6 6 593 165 706 2 0 5 9

il

14-s 25-4 37i 40-6 204-5 114 s 57-3 39-4 40-2 60-o 109-7 43-8 34-6 83-2 80-6 87-7 96-2 36-8 54-2 26-6

17 14 15 14 13 17 15 21 13 11 14 15 14 11 14 20 15 20 14 23

11 9 8 7 8 11 12 13 10 7 7 10 8 6 8 9 7 14 8 17

6 2 ö 9 935 2 7 786-8 1 3 1 7 5 9

304 Tabell 2, utvisande länsvis för läsåret 1943/44 antalet skoldistrikt med fördelning efter kostnaderna per skattekrona för bespisning i folkskolan efter erhållande av statsbidrag enligt alternativen 1 och 3 vid ett normalbidrag å 80 %. Alternativ

1.

Antal skoldistrikt med en kostnad i ören per skattekrona av Län

högst

5 1 - 7 5 7G-100

21-30

91 61 76 104 117 73 76 55 25 74 105 75 71 173 201 78 57 59 50 46 39 52 13 4

20 22 11 38 14 8 35 34 16 73 123 15 19 33 28 12 1 9 4 8 25 10 19 18

1 117 85 90 145 133 83 111 91 41 150 239 91 92 214 236 90 62 68 55 54 65 62 32 29

2 436

17 30

472 79 1 149 436 154 80

11 8

568 1626 242

Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län

1 6 2 3

Göteborgs och Bohus län Alvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län

2 8 6

2 2 2 1 7

4 1

Västernorrlands län Västerbottens län

Därav. Svealand Götaland Norrland

41-50

Summa distrikt

11-20

10 Summa

3L-40

över 100

— 2 4 1 1

—

—

—

305 Tabell 2 (förts.). A l t e r n a t i v 3. Antal skoldistrikt med en kostnad i ören per skattekrona av Län

Summa distrikt

högst 10

11-20 21-30 31-40 41-50 51-75 76-100

Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län Alvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län J ä m t l a n d s län Västerbottens län Norrbottens län

1 30 5 8 Ii 5 2 2 2 1 6 31 2 11 7 9 5 11 5 6 5 5 1 3 3

40 32 36 30 43 13 23 6 5 26 105 20 22 53 52 23 27 28 37 13 8 16 3 3

33 39 39 69 53 31 53 27 13 57 74 37 14 58 97 40 22 30 12 25 15 19 14 3

8 21 21 6 4

12 4 6 7

Summa

2 436

71 84 17

223 398 43

215 583 76

51 352 60

7 125

1 78 8

568 1626 242

Därav: Svealand Götaland Norrland

20 — 1630 45

11 8 6 31 28 25 24 25 11 42 27 20 22 38 59 19 2 5

19 6 12 2 8 11 28 16

2 2 5 2 11 5 7 4 10 28 2

100 1 117 85 90 145 133 83 111 91 41 150 239 91 92 214 236 90 62 68 55 54 65 62 32 29

306 Tabell 3, utvisande länsvis för läsåret 1943/44 antalet invånare med fördelning efter skoldistriktens kostnader per skattekrona för bespisning i folkskolan efter erhållande av statsbidrag enligt alternativen 1 och 3 vid ett normalbidrag å 80 96A l t e r n a t i v 1. Antal invånare i skoldistrikt med en kostnad i ören per skattekrona av L ii n

högst 10

11-20 21-30 31-40 41-50 51-75 76-100

över 100

Sum ma distrikt

1 0 0 0-tal

274 83 163 292 236 142 172 43 108 161 438 136 467 310 223 251 169 169 223 243 202 123 88 31

19 16 12 33 11 10 57 15 39 89 96 14 27 20 15 19 0 6 14 31 73 20 138 161

634 301 141 196 326 248 153 229 59 147 251 539 153 495 334 243 270 232 175 252 274 276 143 2-.6 226

4 747

6 523

783 17

1332 2 728 687

86 426 423

6 35

2 201 3177 1145

634 8 42 21

Stockholms stad Stockholms län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län

1 1 1 0 4

Göteborgs och Bohus län Skaraborgs län

1 4 5 63

Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län

15 Västernorrlands län Västerbottens län Norrbottens län Summa

1 1 3

—

—

—

1 Därav: Norrland

—

—

307 Tabell 3 (forts.).

A l t e r n a t i v 3. Antal invånare i skoldistrikt med en kostnad i ören per skattekrona av Län

högst 10

11-20

21-30

31-40

41-50

51-75

'6-100

over 100

—

—

—

—

— — —

— — — — — —

1 0 0 0-tal Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län Alvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Därav: Svealand Götaland Norrland

634 187 59 84 140 69 17 33 14 32 36 343 32 337 106 57 60 121 73 62 59 47 18 28 44

66 39 62 71 84 29 51 6 23 61 108 42 63 108 68 87 73 62 157 83 81 36 11 29

34 36 45 81 69 59 92 13 40 85 65 47 27 49 68 90 36 34 33 104 58 41 111 24

11 7 5 27 24 32 44 13 28 50 22 19 38 28 39 29 2 6

2 0 0 6 1 9 8 8 14 14 1 7 17 23 10 4

18 55 39 38 35

Summa 2 692 1500 1341

10 25 8 38 57 262

60 364 185

6 118 138

1280 1216

546 714 240

308 695 338

1 1 1 7 1 5 10 5 6 11 19 1

— •

—

2 1 0

— 0

— —

—

10 1

—

— — —

—

6 85

26 29

5 5

1 67 17

3 26

0 5

— ,

308 Tabell 4, utvisande länsvis antalet skoldistrikt inom olika skikt för statsbidragsprocenten vid gradering enligt alternativ 1 på grundval av 1943 års taxeringar och ett normalbidrag å respektive 80, 75, 60 och 50 %. A.

80 % n o r m a l b i d r a g . Antal

utan stats0,2 bidrag - 1 0

L ä

skoldistrikt

med nedanstående statsbidragsprocent

Summa distrikt

10,2 20,2 30,2 40,2 50,2 60.2 70,2 - 2 0 —30 - 4 0 - 5 0 - 6 0 —70 - 8 0

80,2 -90

29 16 14 13 9 4 10 4 1 19 124 8 7 22 13 9 12 14 18 4 5 11 4 1

58 65 68 122 105 51 84 57 25 107 76 61 43 102 182 70 41 48 30 38 43 44 22 14

1556 Landskommuner. Stockholms län Uppsala län Södermanlands län . . . . Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands l ä n . . . . Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

15 1

3 26

70 Summa Städer. Stockholm Stockholms län Uppsala län Södermanlands län . . . . Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands l ä n . . . . Kopparbergs län . . . . Gävleborgs län Västernorrlands l ä n . , Jämtlands län Västerbottens l ä n . . . Norrbottens län . . .

1 1

4 2 4 3 3 1 1 1 2 2 8 2 2 5 3 2 2 1 4 3 4 1 1 1

Summa

o

2 1 3 4 1 4 2 3 3 2

— — — — — — — — — —

z

—

90,2 -100

1 10 26 10 29 11 17 1 17 27 80 31 5 1 3 12 6 4 9 301

309 Tabell 4 (forts.).

B.

75 % n o r m a l b i d r a g . Antal

skoldistrikt

med nedanstående statsbidragsprocent Summa utan distrikt statsbi- 0,25 10,25 20,2 5 30,2 5 40,2 5 50,2 5 60,2 5 70,2 5 80,2 5 90,25 drag —10 —20 - 3 0 - 4 0 —50 - 6 0 —70 —80 - 9 0 —100

Län

Landskommuner. Stockholms län Uppsala län Södermanlands län . . Östergötlands l ä n . . . . Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län . . . . Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län. . . . Kopparbergs län . . . . Gävleborgs län Västernorrlands län. . J ä m t l a n d s län Västerbottens l ä n . . . . Norrbottens län . . . .

18 8 3 6 4 1 4 2

31 41 40 29 30 11 22 5 6 38 109 13 10 31 33 21 19 26 31 13 11 14 7 3 594

10 64 3 9 9 4 5 7 4 5 4 2 1

Summa

41 Städer. Stockholm Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län Alvsborgs läii . . . . . . . . Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands l ä n . . . . J ä m t l a n d s län Västerbottens län Norrbottens län

1 1

3 1 1 1 1 2 2 2 1 1 1

Summa

44 33 39 101 91 62 77 78 25 94 39 67 54 129 187 57 29 32 12 31 47 41 21 13 1403

7 38

310 C.

60 % n o r m a l b i d r a g .

Tabell 4 (forts.) Antal skoldistrikt Summa med nedanstående statsbidragsprocent utan distrikt statsbi- 0,4 10,4 20,<i 30,4 40,4 50,4 60,4 70,4 80,4 90.4 drag - 1 0 - 2 0 - 3 0 —40 - 5 0 —60 - 7 0 - 8 0 - 9 0 -100

L ä n

Landskommuner. Stockholms län Uppsala län Södermanlands län . . . . Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län K a l m a r län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs o. Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län. . . . J ä m t l a n d s län Västerbottens län Norrbottens län Summa

6 3 5 2 2 2

7 42 1 5 3 4 3 4 3 5 1 3 2 1 23

17 10 11 8 7 4 8 2 1 12 82 7 2 19 9 6 8 11 13 3 5 8 2

38 14 28 87 73 39 59 51 18 63 27 44 32 78 153 49 23 24 6 26 34 30 14 9

537 1019

Städer. Stockholm Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län K r o n o b e r g s län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs o. Bohus län Älvsborgs län , Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län K o p p a r b e r g s län Gävleborgs län Västernorrlands l ä n . . . J ä m t l a n d s län Västerbottens län N o r r b o t t e n s län Summa

20 51 40 35 32 12 25 6 7 44 44 49 17 21 29 21 18 24 24 12 9 14 8 5

1 10 26 10 29 11 17 1 17 26 76 31 5 1

12 6 4 9 296

311 D.

Tabell 4 (forts.).

50 % n o r m a l b i d r a g . Antal skoldistrikt

med nedanstående statsbidragsprocent Summa utan statsdistrikt bi- 0,5 10,5 20,5 30,5 40,5 50,5 60,5 70,5 80,5 90,5 drag - 1 0 - 2 0 - 3 0 - 4 0 —50 - 6 0 - 7 0 —80 - 9 0 -100

L ii n

Landskommuner. Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs o. Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län , Värmlands län Örebro län Västmanlands län. . . . Kopparbergs län . . . . Gävleborgs län Västernorrlands l ä n . . J ä m t l a n d s län Västerbottens län. . . . Norrbottens län . . . . Summa

4 1 1 15

16 9 11 7 6 3 7 2 1 11 71 5 1 16 9 4 6 10 13 3 5 7 2

62 113

Städer. Stockholm Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs o. Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län. . . . J ä m t l a n d s län Västerbottens län N o r r b o t t e n s län Summa

1 1 2 1 1 1 1 1 1 2 1 1 1 13

15 32 29 22 24 8 15 3 5 27 38 8 9 15 24 17 13 16 18 10 6 7 5 3

35 33 37 74 56 24 56 28 14 61 32 40 18 44 83 36 27 31 12 20 16 23 13 6

2 27 35 38 21 50 11 33 7 27 36 85 104 21 2 1 11 31 18 8 7 584

7 2 5 6 3 3 7 38 2 1

2 2 7 85

312 Tabell 5, utvisande landsdelsvis antalet skoldistrikt inom olika skikt för statsbidragsprocenten vid gradering enligt alternativ 1 på grundval av 1943 års taxeringar och ett normalbidrag å respektive 80, 75, 60 och 50 %. A.

Absoluta

tal.

s k o 1 d i s t r i k t

A n t al Landsdelar Nornialbidragsprocent

utan statsbidrag

Summa distrikt

me 1 nedanstående statsbidragsprocent 2 0 , 1 - 3 0 , 1 - 4 0 , 1 - 50,1 — 60,1 — 7 0 , 1 80 70 60 50 30 40

90,1— 100

högst 10

10,120

—

—

—

—

—

—

—

2 1

riket

—

3 C. 60 %. Svealand . . . . Götaland . . . . Norrland . . . .

5 1 3

1 2

1 2

riket

3 D . 50 %. Svealand . . . . Götaland Norrland . . . .

7 5 3

Landskommuner. A . 80 96. Svealand . . . . Götaland . . . . Norrland . . . . Hela

riket

B . 75 %. Svealand . . . . Götaland . . . . Norrland . . . . Hela

Hela

Hela

riket

2 4

4 1 2

21 46 3

112 234 25

380 1015 161

7 260 34

527 1560 226

1 556

2 313

2 4

14 25 2

50 116 9

209 337 48

246 1004 153

1 73 11

527 1560 226

2 313

6 16 1

15 30 2

36 73 7

76 161 18

198 291 48

182 724 113

7 255 34

527 1560 226

2 313

4 13

10 12 2

19 41 2

31 75 7

69 139 17

140 198 31

211 530 78

35 474 75

1 73 11

—

527 1560 226

—

2 313

—

—

—

—

5 3 2

19 33 10

14 30 4

—

—

41 66 16

—

-

-

—

—

—

1 Städer. A . 80 %. Svealand . . . Götaland Norrland Hela

riket

B . 75 %. Svealand Götaland Norrland

—

—

5 3 2

15 21 7

16 34 6

2 8 1

—

-

41 66 16

—

—

—

—

—

5 3 2

7 10 4

12 22 6

11 21 3

3 10 1

—

—

—

—

41 66 16

—

—

—

—

—

123 D. 50 %. Svealand Götaland Norrland

8 3 2

6 9 2

9 11 5

8 21 3

8 14 3

2 8 1

Hela

11 Hela

riket

C. 60 %. Svealand Götaland Norrland Hela riket

riket

41 66 16

—

—

—

—

—

313 Tabell 5 (forts.;. B.

Procentuella

A n t a l

tal.

s k o l d i s t r i k t

Landsdelar Normalbidragsprocent

utan statsbidrag

Summa distrikt

med nedanstående statsbidragsprocent högst 10

10,120

20,i30

40,i50

50,i— 60,160 70

70,i80

80,190

90,i100

Landskommuner. A . 80 %. Svealand . . Götaland . . Norrland . . Hela

0-8

o-i 0-4

riket

0-o

0-4

0-4

0-4 0-2

4-o 2-9 1-3

21-2 15-0 111

72-1 65-1 71-2

1-3 16-7 15i

100 100 100

0-3

3-0

13-0

2-6 le 0-9

9-5 7-4 4-o

39-6 21-6 21-2

46-7 64-4 67-7

0-2 4-7 4-9

100 100 100

7-6

25-7

34-5 46-4 50o

1-3 16-4 15i

0-3

100 100 100

0-9 0-3

B . 75 %. Svealand . . Götaland . . Norrland . .

0-2

Hela

Oo

0 1

0-2

0-2

0-2

1-1 lo 0-4

2-9 1-9 0-9

6-8 4-7 3i

14-4 10-3 8-o

37-6 18-7 21-2

l-o

2-1

5-0

llo

44i

12-8

1-9 0-8 0-9

3-6 2-6 0-9

5-9 4-8 3i

13i 8-9 7-5

26-6 12-7 13-7

40o 34-o 34-5

6-6 30-4 33-2

0-2 4-7 4-9

100 100 100

l-o

4-9

16o

2-4

4-9

12-2 4-5 12-5

46 3 50o 62-5

34-2 455 25-0

100 100 100

0-8

50-4

39o

100 C. 60 %. Svealand . . Götaland . . Norrland . . Hela riket D . 50 % . Svealand . . . . Götaland . . . . Norrland . . . . Hela

0-4

riket

riket

l-o 0-1

o-i o-i

1-3 0-4

0l

1-8 0-3 1-3

0-8 0-8

o-i

0-4 0-2

o-i

0(5

Städer. A . 80 %. Svealand . . Götaland . . Norrland . . Hela

riket

B . 75 96. Svealand . . . . Götaland . . Norrland . . Hela riket G. .60. %. Svealand . . Götaland . . Norrland . .

2-4

2-4

2-4

36-6 31-8 43-8

39i 51-5 37-5

4-9 12i 6-2

100 100 100

0-8

0-8

35-0

45-5

7-3

12-2 4-5 12-5

17-1 15-2 25-0

29-3 33-3 37-5

263118-

Hela riket

8-1

17i

32-5

28 D . 50 %. Svealand . . . . Götaland . . . . Norrland . . . .

19-5 4-5 12-5

14-6 13 7 12-5

22o 16-7 31-3

19-5 31-8 18-7

19-5 21-2 18-7

14-9 12i 63

100 100 100

Hela riket

13-8

20-3

26o

20-3

9-0

7-3 15-2 62

100 100 100

11-4

314 Tabell 6. Förteckning över kommuner, som vid gradering av statsbidraget på grundval av 1943 års taxering och ett normalbidrag å 50 % ej skulle ha erhållit något statsbidrag. De med * betecknade kommunerna hade ej heller vid 60 % normalbidrag erhållit något statsbidrag, Djursholm ej heller vid 75 % normalbidrag.

Antal invånare

K o ni m u n c r. L ä n.

Landskommuner. * Stocksunds köping, Stockholms län * Lovö, Stockholms län * Nacka, Stockholms län * Saltsjöbadens köping, Stockholms län Söderfors, Uppsala län Nikolai, Södermanlands län Brågarp, Malmöhus län Flackarp, Malmöhus län Källstorp, Malmöhus län Smögen, Göteborgs och Bohus län * Våmb, Skaraborgs län * Grangärde, Kopparbergs län . . . . * Hofors, Gävleborgs län * Hemsö, Västernorrlands län * Jukkasjärvi, Norrbottens län . . . .

Antal skattekronor enligt 1943 års taxering

Antal skattekronor per invånare

Skolbarnsfrekvens för folkskolan (riksmedeltalet = 100)

4 090 1004 10 847

121 392 36 605 291 178

29-68 36-46 26-84

85-6 95-9 89-8

3 517 1896 5 968 382 196 520 1663 1318 10 974 7 674 418 18 432

104 642 44 840 125 071 9 067 4149 10 524 38 876 36 927 294 399 204 648 13 644 503 798

29-7 5 2365 20-96 2374 21-17 20-24 23-38 28-0 2 26-83 26-6 7 32-64 27-33

62-6 76-5 75-8 163-6 140-3 139-4 84-9 112-9 78-6 107-8 122-6 150-3

68 899

1 839 760

26-70

634 179 12 499 6 355 12 030 2 843 163116 290 494 29 034 42 707 14 971 7108 11000 15 952

18 363 169 261 523 265 940 315103 60 120 3 282 380 6 289 270 634 786 857 313 332 568 149 385 236 655 328191

28-96 20-92 4185 26-19 21-15 20-12 21-65 21-86 20-0 7 22-21 21-02 21-51

S u m m a städer

1242 288

31376 403

25-26

Samtliga

1 311187

33 216163

25-33

Summa landskommuner Städer. * Stockholm Sundbyberg * Djursholm * Lidingö Simrishamn Malmö Göteborg Karlskoga Västerås Falun Ludvika Skellefteå Luleå

20 57

57-1 77-7 75-7 88-6 113-0 76-6 83-5 81-7 75-4

63i 89 3 124-5 94-2

315 Bilaga 6.

Utkast till övergångsbestämmelser till kungörelsen angående statsbidrag till anordnande av skolbarnsbespisning. Yid den nya kungörelsens tillämpning skall följande iakttagas: Statsbidrag enligt 3 § till kostnaderna för skolmåltider skall beräknas: för bespisning under redovisningsåren 1946/47 och 1947/48 efter en halv procent för varje fullt tiotal skatteören, varmed skoldistriktets skatteunderlag för redovisningsåret understiger 20 skattekronor per invånare; för bespisning under redovisningsåren 1948/49 och 1949/50 efter två femtedels procent för varje fullt tiotal skatteören, varmed skoldistriktets skatteunderlag för redovisningsåret understiger 25 skattekronor per invånare; samt för bespisning under redovisningsåret 1950/51 efter en fjärdedels procent för varje fullt tiotal skatteören, varmed skoldistriktets skatteunderlag för redovisningsåret understiger 40 skattekronor. Kungl. Maj:t äger dock, då synnerliga skäl därtill äro, efter ansökan medgiva, att bidrag för visst redovisningsår må beräknas efter de grunder, som skola gälla för senare redovisningsår.

316 Bilaga 7. Utkast till övergångsbestämmelser till kungörelsen angående statsbidrag till anordnande av elevbespisning. Yid den nya kungörelsens tillämpning skall följande iakttagas: Statsbidrag enligt 3 § till kostnaderna för skolmåltider skall beräknas: för bespisning under redovisningsåren 1946/47 och 1947/48 efter en halv procent för varje fullt tiotal skatteören, varmed kommunens skatteunderlag för redovisningsåret understiger 20 skattekronor per invånare; för bespisning under redovisningsåren 1948/49 ock 1949/50 efter två femtedels procent för varje fullt tiotal skatteören, varmed kommunens skatteunderlag för redovisningsåret understiger 25 skattekronor per invånare; samt för bespisning under redovisningsåret 1950/51 efter en fjärdedels procent för varje fullt tiotal skatteören, varmed kommunens skatteunderlag för redovisningsåret understiger 40 skattekronor. Kungl. Maj:t äger dock, då synnerliga skäl därtill äro, efter ansökan medgiva, att bidrag för visst redovisningsår må beräknas efter de grunder, som skola gälla för senare undervisningsår.

317 F ö r s l a g till formulär

Bilaga

S.

Formulär

A.

för

Anmälan om anordnande av skolbarnsbespisning Anmälan ingives före den 15 juli det redovisningsår, under vilket bespisning skall anordnas, till statens folkskolinspektör.

Till Kungl.

Skolöverstyrelsen.

skoldistrikt får under åberopande av kungl. kungörelse den om anordnande av skolbarnsbespisning (nr ) samt med stöd av nedanstående uppgifter anmäla, att skolbarnsbespisning kommer a t t anordnas vid av distriktets skolor under redovisningsåret 19.../.... (antal)

(antal)

den 1. Beräknat ordnas.

antal barn och bespisningsdagar i de skolor, där bespisning skall an-

Uppgifterna här nedan skola icke avse sådana barn, vilkas måltidskostnader skola ersättas av annat distrikt, men däremot sådana, för vilka distriktet självt skall utgiva ersättning till a n n a t distrikt. Med måltid av typ 1 avses sådan måltid, varom sägs i 2 § kungörelsen om skolbarnsbespisning. Med måltid av typ 2 och 3 avses de i övergångsbestämmelserna till nämnda kungörelse, punkt 1, med resp. a) och b) betecknade måltiderna. Skolans namn

Totala antalet barn

Folk- och fortsättningsskolor i

Beräknat antal i skolmåltiden deltagande barn

Beräknat antal läsdagar med bespisning av måltid av typ

—

2. Antalet skattekronor och skatteören i distriktet innevarande taxeringsår enligt beslut av taxeringsnämnd 3. Antalet invånare i distriktet vid innevarande kalenderårs ingång Folkskolinspektörens

yttrande:

318 Formulär Förslag

B.

t i l l f o r m u l ä r för Rekvisition

av statsbidrag för skolbarnsbespisning. Rekvisition ingives senast den 15 juli efter det redovisningsår, under vilket bespisning ägt rum, till statens folkskolinspektör. Till Kungl.

Skolöverstyrelsen.

skoldistrikt får under åberopande av kungl. kungörelse den om anordnande av skolbarnsbespisning (nr ) samt med stöd av nedanstående uppgifter rekvirera statsbidrag för de skolmåltider, som anordnats vid av distriktets skolor under redovisningsåret 19 / (antal)

(antal)

Att de uppgifter, på vilka denna rekvisition grundar sig, äro riktiga, betygas härmed. den 19

1. Antal barn och bespisningsdagar i de skolor, där bespisning varit anordnad. Uppgifterna här nedan skola icke avse sådana barn, vilkas måltidskostnader skola ersättas av annat distrikt, men däremot sådana, för vilka distriktet självt skall utgiva ersättning till annat distrikt. Med måltid av typ 1 avses sådan måltid, varom säges i 2 § kungörelsen om skolbarnsbespisning. Med måltid av typ 2 och 3 avses de i övergångsbestämmelserna ttll n ä m n d a kungörelse., punkt 1, med resp. a) och b) betecknade måltiderna. Skolans namn

Folk- och fortsättningsskolor i annat distrikt:

Totala antalet barn

Antal i skolmåltiderna deltagande barn

Antal läsdagar med bespisning av måltid av typ 1

o

319 2. Antalet utspisade måltider samt distriktets

kostnader.

Uppgifter om antalet utspisade måltider skola icke avse sådana, som ersättas av annat distrikt, men däremot sådana, för vilka distriktet självt utger ersättning till a n n a t distrikt. Med distriktets kostnader avses här de, som belöpa på råvaror till måltiderna samt på bränsle, lyse och personal, däremot icke de på inventarier och lokaler belöpande. I kostnaderna inräknas även ersättning för skolmåltider till annat distrikt, varemot avdrag göres för inbetalningar från • annat distrikt.

Skolans namn

Antal utspisade måltider av typ 1

3 Distriktets kostnader i kr.

3. Lokal- och personalförhållanden. P e r s o n a l e n s Skolans namn

Vad användes som bespisningslokal?

4. Antalet skattekronor och skatteören enligt senast fastställda taxeringslängd

antal

genomsnittliga antal totala avarbetstimmar löningskostnad sammanlagt per för redovisbespisningsdag ningsåret i kr.

i distriktet för sistförflutna taxeringsår

.5.. Antalet invånare i. distriktet .vid .sistförflutna.kalenderårs utgång Folkskolinspektörens yttrande: (Om så erfordras efter hörande av skolläkare och kostkonsulent. Yttrandet bör avse måltidernas standard, lokalernas hygieniska beskaffenhet och personalförhållanden.)

320 Formulär

Förslag till formulär

C.

för

Anmälan o m anordnande av elevbespisning. Anmälan ingives före den 1 augusti det redovisningsår, under vilket bespisning skall anordnas, till skolöverstyrelsen.

Till Kungl.

Skolöverstyrelsen.

kommun får under åberopande av kungl. kungörelsen den om anordnande av elevbespisning (nr ) samt med stöd av nedanstående uppgifter anmäla, att elevbespisning kommer att anordnas Aåd nedanstående skolor under redovisningsåret 19 / den

1. Beräknat antal elever och bespisningsdagar i de skolor, där elevbespisning skall anordnas. Uppgifterna här nedan skola icke avse sådana elever, vilkas måltidskostnader skola ersättas av annan kommun, men däremot sådana, för vilka kommunen själv skall utgiva ersättning till annan kommun. Med måltid av typ 1 avses sådan måltid, varom sägs i 2 § kungörelsen om elevbespisning. Med måltid av typ 2 och 3 avses de i övergångsbestämmelserna till nämnda kungörelse, punkt 1, med resp. a) och b) betecknade måltiderna.

Skolans namn

H ö g r e skolor i annan kommun

Totala antalet elever

Beräknat antal i skolmåltiderna deltagande elever

Beräknat antal läsdagar med bespisning av måltid av typ 1

—

2. Antalet skattekronor och skatteören i kommunen enligt beslut av taxeringsnämnd 3.

innevarande

taxeringsår

Antalet invånare i kommunen vid innevarande kalenderårs ingång

Vederbörande rektorers y t t r a n d e n :

321 Formulär

F ö r s l a g till f o r m u l ä r

D.

för

Rekvisition av statsbidrag för elevbespisning. Rekvisition ingives senast den 1 augusti efter det redovisningsår, under vilket bespisning ägt rum, till skolöverstyrelsen.

Till Kungl.

Skolöverstyrelsen.

kommun får under åberopande av kungl. kungörelsen den om anordnande av elevbespisning (nr. ) samt med stöd av nedanstående uppgifter rekvirera statsbidrag för de skolmåltider, som anordnats vid nedanstående skolor under redovisningsåret 19 / Att de uppgifter, på vilka denna rekvisition grundar sig, äro riktiga, betygas härmed. den 19

1. Anted elever och bespisningsdagar i de skolor, där bespisning varit

anordnad.

Uppgifterna här nedan skola icke avse sådana elever, vilkas måltidskostnader skola ersättas av annan kommun, men däremot sådana, för vilka kommunen själv skall utgiva ersättning till annan kommun. Med måltid av typ 1 avses sådan måltid, varom sägs i 2 § kungörelsen om elevbespisning. Med måltid av typ 2 och 3 avses de i övergångsbestämmelserna till nämnda kungörelse, punkt 1, med resp. a) och b) betecknade måltiderna.

Skolans namn

H ö g r e skolor i annan kommun:

Totala antalet elever

—

Antalet i skolmåltiderna deltagande elever

Antal läsdagar med bespisning av måltid av typ 1

322 2. Antalet utspisade måltider samt kommunens

kostnader.

Uppgifter om antalet utspisade måltider skola icke avse sådana, som ersättas av annan kommun, men däremot sådana, för vilka kommunen själv utger ersättning till a n n a n kommun. Med kommunens kostnader avses här de, som belöpa på råvaror till måltiderna samt på bränsle, lyse och personal, däremot icke de på inventarier och lokaler belöpande. I kostnaderna inräknas även ersättning för skolmåltider till annan kommun, varemot avdrag göres för inbetalningar från a n n a n kommun. Antal utspisade måltider av typ Skolans namn 1

3. Lokal- och

3 Kommunens kostnader i kr.

personalförhållanden. Personalens

Skolans namn

Vad användes som bespisningslokal?

antal

genomsnittliga antal arbetstimmar sammanlagt per bespisningsdag

totala avlöningskostnad för redovisningsåret i kr.

4. Antalet skattekronor och skatteören i kommunen för sistförflutna taxeringsår enligt senast fastställda taxeringslängd 5. Antalet invånare i kommunen vid sistförflutna kalenderårs utgång Vederbörande rektorers yttranden: (Om så erfordras efter hörande av skolläkare och kostkonsulent. Yttrandena bör avse måltidernas standard, lokalernas hygieniska beskaffenhet och personalförhållandena).

-*y»

r~*~«

/

*^

*'

<-v—"~"+^

O

* to

^v-N

N

\-*~". CD

O

u

o

TJ O to

tO Q_

c

CO

Q_

L.

to

to

u to -D

^

to

4—

O -Q

0>

_Q

C d>

rr> > o L. to c d)

to

»o J-

<

o O

"J

9 <

w

<

UJ

to

tfl

^

C

Statens offentliga utredningar 1945 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Betänkande med förslag till utlänningslag och lag ang. omhändertagande av utlänning i anstalt eller förläggning. [11 Straffrättskommitténs betänkande med förslag till ändringar av strafflagen för krigsmakten i vad den berör brott mot staten och allmänheten. [28] Straffrättskommitténs betänkande med förslag till ändrad lagstiftning om ämbetsbrott av präst. [29] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande ang. dyrortsgrupperingen. [32] Betänkande med förslag ang. kommissionärsväsendet vid statens förvaltningsmyndigheter m. m. [34] Kommunalförvaltning. Stadsplaneutredningen 1942. 3. Förslag till byggnadslag m. m. [15] Komnmnindelningskommittén. 2. Betänkande med förslag till riktlinjer för en revision av rikets indelning i borgerliga primärkommuner. [38] 3. Bilagor till kommunindelningskommitténs betänkande med förslag till riktlinjer för en revision av rikets indelning i borgerliga primärkommuner. [39]

Allmänt näringsväsen. Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Promemoria med förslag till arrendebestiminelser för kommunal jord. [9] Vattcnväsen.

Skogsbruk. Bergsbruk.

Industri. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapligi forskningens ordnande. 7. Förslag till åtgärder för livsmedelsforskningens ordnande. [6] 8. Slutbetänkande ned utredning om silikatkemisk forskning och läderforskiing ra. ni. '40

Handel och sjöfart. Betänkande ang. grundpenningväsendet. [24]

Statens och kommunernas fluansväsen. 1944 års uppbördsberednings betänkande med förslag till omläggning av uppbördsförfarandet. [27] 1944 års Rkatiesakkuimiga. 1. Betänkande med förslag ang. vissa spörsmål på den allmänna kommunalbeskattningens område. [35] Betänkande ang. revision av kommunala fondbildningslagen in. m. [37]

Kommunikationsväsen. Betänkande med förslag till organisation av en luftfarts styrelse m. m. [2] Betänkande rörande Sveriges smalspåriga järavlgair. Dell. Allmänna synpunkter. [7] Del 2. Blekiigeuätets järn vägar. [8]

Politi. Normalbrandordning för städer, köpingar och municipalsamhällen. [18] Normalbrandordning för landskommuner. Alternativ 1. [19] Alternativ 2. [20]

Bank-, kredit- och penning väsen.

Nationalekonomi och socialpolitik. Betänkande ang. den husliga utbildningen. [4] Betänkande och förslag rörande effektivisering av skyddshemselevernas eftervård m. m. [10] Utredningar ang. ekonomisk efterkrigsplanering. 8. [Ill 9. [30] 10. [31] 11. [36] 12. L42] Invcsteringsutredningens betänkande med förslag till investeringsreserv för budgetåret 1945/46 av statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten. [12J Bilagor. [13] Socialpolitikens ekonomiska verkningar. [14] Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 5. Tiden juli 1943—juni 1944. [17] Socialvårdskommitténs betänkande. 10. Statistisk undersökning ang. folkpensionärernas bostadsförhållanden m. m. [23] 11. Utredning och förslag ang. revision av lagen om folkpensionering. [46] Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkanden. Bilaga nr 1. Riktlinjer för skapande av socialväsendets forskningsorganisation. [26] Betänkande om skolmåltiderna. [47]

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig oiling i övrigt. Betänkande med utredning och förslag an£. yrkesutbildning av sjöfolk av manskapsgrad samt åtgärder till höjande av sjöfolkets allmänna och medlorgerliga bildning. [5] Betänkande med förslag till nyorganisation a? kyrkomusikerbefattningarna m. m. Del 1. [16] Ungdomen och nöjeslivet. Ungdomsvårdskomaiifeténs betänkande del 3. [22] , Betänkande och förslag ang. statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet. [25] Betänkande ang. yrkesutbildningen i Norrland. [33;] 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 5. Skolans betygssättning. [45] Bilaga i. Larjungunralet till studielinjer med den nuvarande realskolan* mål. [44] Bilaga 5. Skolungdomens vägledning till itb.ldning och yrke. [43]

Hälso- och sjukvård. 1941 års reumatikervårdssakkunnigas betänkande. Del 3. Utredning om reumatikervårdens utbyggande och vidtagande i övrigt av åtgärder för de reumatiska sjukdomarnas bekämpande. [41]

Försäkringsväsen.

Försvarsväsen. Betänkande rörande särskilda åtgärder vid återförandet till civil verksamhet av till beredskapstjänstgöriag inkallad personal. [31 Betänkande och förslag rörande upplysningsverksamhet om och inom försvaret. [21] Utrikes ärenden.

Stockholm 194ö. K. L. Beckmans Boktryckeri. 1630 45

Internationell rätt.