SOU

Kapitalutvecklingen i det svenska lantbruket : undersökning

Beteckning: SOU 1964:8
Typ: SOU

Hänvisat till av

Förarbeten

SOU 1966:19: Statliga betänkanden 1961-1965, avsnitt 1963
SOU 1966:30: Den framtida jordbrukspolitiken, avsnitt 189
SOU 1966:31: Den framtida jordbrukspolitiken, avsnitt 7 och 77

= tdCjFE National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1964:8 Jordbruksdepartementet

\c(G'-f. ö

KAPITALUTVECKLINGEN I DET SVENSKA LANTBRUKET U N D E R S Ö K N I N G U T F Ö R D PÅ U P P D R A G AV 1960 ÅRS J O R D B R U K S U T R E D N I N G AV DESS A R B E T S G R U P P FÖR KREDITFRÅGOR

Stockholm 1964

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1964 Kronologisk förteckning

1. Indexlån. Del I. Kihlström. 96 s. Fi. 2. Indexlån. Del II. Kihlström. 526 s. Fi. 3. Konsumtionsmönster på bostadsmarknaden. Esselte. 212 s. I. 4. Effektivare konsumentupplysning. Esselte. 111 s. H. 5. Bättre åldringsvård. Esselte. 121 s. S. 6. Alkoholreklamen. Norstedt & Söner. 278 s. Fi. 7. Statens skogar och skogsindustrier. Svenska Reproduktions AB. 144 s. Fi. 8. Kapitalutvecklingen i det svenska lantbruket. Esselte. 88 s. Jo.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1964:8 Jordbruksdepartementet

KAPITALUTVECKLINGEN I DET SVENSKA LANTBRUKET UNDERSÖKNING UTFÖRD PÅ UPPDRAG AV 1960 ÅRS JORDBRUKSUTREDNING AV DESS ARBETSGRUPP FÖR KREDITFRÅGOR

I D U N S T R Y C K E R I A K T I E B O L A G E S S E L T E AB STOCKHOLM 1964

Innehåll

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet . . .

7 Skrivelse till 1960 års jordbruksutredning från arbetsgruppen rörande jordbrukets kreditförsörjning

9 I. Lantbrukets

kapital och dess förändringar

1. L a n t b r u k e t s kapital

2. Kapitalets förändringar A. Förändringar i lantbrukets tillgångsvärden B. Tillgångsförändringarnas finansering

13 13 13

3. Redovisnings- och värderingsproblem

14 II. Lantbrukskapitalets

utveckling under senare år

1. Utvecklingen av lantbrukets tolala kapital A. Enligt 1952 och 1960 års kapitalundersökningar a. Beskrivning av 1952 och 1960 års kapitalundersökningar b. Resultat från kapitalundersökningarna

17 17 17 20

. . .

B. Tillgångarnas förändringar enligt andra material än kapitalundersökningarna a. Fastigheter a 1. Fastighetsvärdena a 2. Taxerings- och marknadsvärden a 3. Markanläggningarna a 4. Byggnaderna a 5. Skogen b. Husdjuren c. Inventarierna d. Föreningsandelarna e. Sammanfattning av förändringarna

23 23 23 25 32 33 35 42 43 43 44

C. Kapitalanskaffningen enligt andra material a. Långivare a 1. Hypoteksföreningarna a 2. Sparbankerna a 3. Jordbrukets kreditkassor a 4. Affärsbankerna a 5. Försäkringsbolagen a 6. Staten b. Lånevillkor b 1. Lån mot botteninteckning i jordbruksfastighet

45 46 46 47 47 48 49 49 53 53

4 b 2. Lån mot statlig kreditgaranti b 3. Inteckning i jordbruksinventarier c. Sammanfattning

53 55 56

D. Jämförelser mellan resultaten från olika material

2. Utvecklingen för grupper av lantbruksföretag

59 A. Enligt 1952 och 1960 års kapitalundersökningar

59 B. Förändringar enligt andra material än kapitalundersökningarna a. Beskrivning av JEU-materialet b. Resultat från J E U c. Deklarationsundersökningen

C. Jämförelser mellan olika grupper

3. Sammanfattning av kap. II III. Lantbrukets

nuvarande

möjligheter till anskaffande

66 66 67 71 75

av främmande

kapital

1. Inledning

2. Olika kreditgivare

80 A. Hypoteksföreningarna

80 B. Sparbankerna

81 C. Jordbrukskassorna

82 D. Affärsbankerna

83 E. Försäkringsbolagen

84 F. Statliga lån och bidrag a. Det statliga kreditstödet till förvärv och drift av j o r d b r u k . . . b. Stöd till jordbrukets yttre och inre rationalisering c. Bostads- och förbättringslån d. Lån och bidrag för landsbygdens elektrifiering e. Lån och bidrag till gemensam maskinanvändning f. Lån och bidrag för byggande av skogsvägar g. Bidrag till skogsförbättringsåtgärder h. Särskilt stöd till produktionsfrämjande åtgärder i de fyra nordligaste länen

84 84 84 85 86 86 86 86

G. Övriga kreditgivare

3. Olika låneformer

86 87

Förteckning över tabeller och diagram A. Tabeller I I 1: 1. Lantbrukarnas tillgångar och skulder 1952 och 1960 I I 1: 2. Jordbruksfastigheternas taxeringsvärden åren 1950—61 fördelade på delvärden I I 1:3. Jordbruksfastigheternas taxeringsvärden åren 1950—61 fördelade på delvärden och ägarekategorier I I 1:4. Jordbruksfastigheternas uppskattade marknadsvärden åren 1950— 61 fördelade på ägarekategorier

21 26 27 30

5 I I 1:5. I I 1:6.

Nyinvesteringar i markanläggningar för jordbruket åren 1952—61 Lantbrukarnas kontanta utgifter för markanläggningar åren 1953— 60 II 1: 7. Lantbrukets nybyggnadskostnader åren 1950—61 II 1:8. Lantbrukarnas kontanta utgifter för underhåll av byggnader samt för ny-, till- och ombyggnader åren 1953—60 II 1:9. Det statliga stödet till ekonomibyggnader i lantbruket åren 1950—61 II 1: 10. T o t a l a w e r k n i n g e n s brutto- och nettovärde för samtliga skogar avverkningssäsongerna 1950/51—59/60 II 1: 11. Husdjurskapitalets utveckling 1950—61 II 1: 12. Jordbrukets investeringar i inventarier åren 1950—61 II 1:13. Insatskapital i jordbrukets ekonomiska organisationer åren 1950—61 II 1: 14. Förändringar i lantbrukets fastighetsvärden, husdjurskapital och föreningsandelar samt bruttoinvesteringar i markanläggningar för jordbruk resp. skogsbruk, byggnader och inventarier åren 1950—61 II 1: 15. Landshypoteksföreningarnas utlåning 1950—61 II 1:16. Sparbankernas utlåning till jordbruket 1950—61 II 1:17. Jordbrukskassornas utlåning till enskilda lantbrukare 1950—61. . II 1: 18. Affärsbankernas lantbrukskrediter till enskilda 1950—61 II 1: 19. Försäkringsbolagens lån mot inteckning i jordbruks- och skogsfastigheter 1950—61 I I 1: 20. Aktuella former av statliga lantbrukskrediter till enskilda 1949/50— 61/62 II 1: 21. Under avveckling varande former av statliga lantbrukskrediter till enskilda 1949/50—61/62 I I 1: 22. Samtliga kända statliga lantbrukskrediter till enskilda 1949/50— 61/62 I I 1: 23. Lån mot botteninteckning i jordbruksfastighet 1950—61 . . . . 1 1 1 : 2 4 . Statliga lånegarantier till lantbruket 1949/50—61/62 I I 1: 25. Utestående jordbrukslån med statsgaranti fördelade på olika kreditinrättningar 1949/50—61/62 II 1:26. Beviljade inteckningar i jordbruksinventarier 1950—61 I I 1: 27. Samtliga kända lantbrukskrediter till enskilda 1950—61 II 2: 1. Summa tillgångar, nettoförmögenhet och skuldprocent 1952 och 1960 "Värden per brukningsenhet självägande, arrcndatorer och samtliga, olika storleksgrupper, enligt kapitalundersökningarna II 2: 2. Olika typer av tillgångar och skulder 1960 samt procentuell ökning 1952—60 Värden per brukningsenhet, självägande, arrcndatorer och samtliga, olika storleksgrupper, enligt kapitalundersökningarna II 2: 3.

II 2: 4.

II 2: 5.

Summa tillgångar, nettoförmögenhet och skuldprocent 1952 och 1960 Bas- och normjordbruk, olika produktionsområden, självägande och arrendatorer, värden per brukningsenhet, enligt kapitalundersökningarna Summa tillgångar, nettoförmögenhet och skuldprocent 1954, 1960 och 1961 Värden per brukningsenhet, olika storleksgrupper, enligt JEU Olika t y p e r av tillgångar samt skulder 1961 och procentuell ökning 1/1 1954—31/12 1961 Värden per brukningsenhet, olika storleksgrupper, enligt JEU

33 34 34 35 36 38 42 43 44

45 46 47 48 48 49 50 51 53 54 55 56 56 57 60

6 II 2: 6.

Genomsnittliga årliga värdet av vissa investeringar åren 1954—61 . Värden per brukningsenhet, olika storleksgrupper, enligt JEU

II 2: 7.

Det genomsnittliga värdet av olika typer av förmögenhetsförändringar åren 1954—61 Värden per brukningsenhet, olika storleksgrupper, enligt JEU

70 Sparande och inkomst åren 1954, 1960 och 1961

112:8.

69 Värden per brukningsenhet, olika storleksgrupper, enligt J E U

II 2: 9.

II 2: 10.

Summa tillgångar, nettoförmögenhet och skuldprocent åren 1954, 1960 och 1961 Bas- och normjordbruk, olika produktionsområden, värden per brukningsenhet, enligt JEU Genomsnittliga årliga värdet av självägande jordbrukares k o n t a n t a utgifter för markanläggningar, byggnader, husdjur och inventarier åren 1953—60 Värden per brukningsenhet, olika storleksgrupper, enligt deklarationsundersökningen

73 Diagram

II 1 : 1 . II 1:2. II 1: 3. II 1: 4. I I 1: 5.

Lantbrukskapitalets fördelning på huvudtyper av tillgångar och skulder år 1960 Den relativa utvecklingen av jordbruksfastigheternas taxeringsoch marknadsvärden samt av konsumentprisindex åren 1950—61 Prisutvecklingen på sågtimmer 1909/10—62/63 Bruttopriser på sågtimmer och massaved 1945—62 De kända lantbrukskrediternas utveckling 1950—61

24 31 39 41 58

Till Herr

Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Jordbruksdepartementet

Arbetet inom 1960 års jordbruksutredning har hittills i stor utsträckning bedrivits inom expertgrupper, vilka på utredningens uppdrag bereder de frågor, som utredningen enligt direktiven har att behandla. Resultaten av expertgruppernas arbete kommer i allmänhet att redovisas i utredningens huvudbetänkande eller i bilagor, som publiceras samtidigt med huvudbetänkandet. Vissa av de av expertgrupperna utförda undersökningarna är emellertid av sådan natur, att utredningen funnit en publicering i förväg icke innebära något föregripande av utredningens förslag och ej heller medföra någon olägenhet i övrigt. Till dessa undersökningar hör undersökningen »Kapitalutvecklingen i det svenska lantbruket», vilken utförts av arbetsgruppen för kreditfrågor under ledning av direktör Halvdan Åstrand. För innehållet i undersökningen svarar denna expertgrupp. De synpunkter, som framförs i densamma, behöver icke nödvändigtvis delas av utredningens ledamöter. Under åberopande av det anförda får jordbruksutredningen härmed överlämna »Kapitalutvecklingen i det svenska lantbruket». Stockholm den 1 mars 1964. 1960 års jordbruksutredning Gösta

Netzén

Till 1960 års

jordbruksutredning

Arbetsgruppen rörande jordbrukets kreditförsörjning får härmed överlämna en sammanfattning av den första delen av sitt arbete. Sammanställningen har deskriptiv karaktär och behandlar förutom en inledning med vissa definitioner lantbrukskapitalets utveckling under senare år samt lantbrukets möjligheter till anskaffande av främmande kapital. Några slutsatser göres ej beträffande den framtida utvecklingen, men en del av det här presenterade materialet kan användas för bedömningar rörande denna utveckling. Vid utarbetande av denna sammanställning har förutom arbetsgruppens medlemmar medverkat civiljägmästare Solve Thulin (avsnittet rörande skogskapitalets utveckling) och agronom Gunnar Hökås (avsnittet rörande husdjurskapitalets utveckling). Som biträdande sekreterare i arbetsgruppen har tjänstgjort agronom Carl-Henrik Ågren och senare fil. mag. Birgitta Ahlfort-Dahlborg. En del av de undersökningar, som utförts i anslutning till arbetsgruppens arbete, har separat redovisats. Detta gäller sålunda beträffande lantbrukskrediternas utveckling under 1950-talet, över vilken en översikt publicerats som ett meddelande från Jordbrukets utredningsinstitut (nr 2—62) samt en mindre undersökning rörande jordbruksfastigheter, som omsatts vid andra än s. k. fria köp, för vilken en kortfattad redogörelse framlagts i stencilerad form. Statistiska centralbyrån har lämnat en preliminär redogörelse för undersökningen rörande jordbrukarnas tillgångar och skulder år 1960 samt senare publicerat en slutlig redogörelse för densamma. En utförligare redogörelse för statliga lån och bidrag till lantbruket år 1962 publiceras i serien. Meddelanden från Jordbrukets utredningsinstitut (nr 5—63). Inom arbetsgruppen har i samarbete med Jordbrukets utredningsinstitut

10 bearbetats och färdigställts en mindre intervjuundersökning rörande nytillträdda lantbrukares finansiella problem. Redogörelsen för denna undersökning publiceras som nr 6—63 i serien Meddelanden från Jordbrukets utredningsinstitut. Stockholm i december 1963 Halvdan

Åstrand

Stig G.-son Berg

Hjalmarsson

Knut Medin

Ursula

Wallberg I Åke

Sambergs

KAPITEL I

Lantbrukets kapital och dess förändringar

I detta inledande kapitel definieras kortfattat vissa begrepp och termer, som används i den följande framställningen. J . Lantbrukets kapital Kapitalbegreppet är hänfört till bestämda tidpunkter och uttrycks räkenskapsmässigt i form av balansräkningar. Med kapital avses vanligen en räkenskapsmässig benämning på medel för ett företags finansiering, vilka är uppförda på balansräkningens passivsida. Detta kapital är placerat i de tillgångar, som redovisas på balansräkningens aktivsida. Man kan därför även tala om att kapitalet (balansräkningarna) h a r såväl en aktivsida (placeringen) som en passivsida (anskaffningen). Här h a r kapitalbegreppet använts i denna mera allmänna betydelse. Eftersom utredningsarbetet avser kapitalförsörjningen, kommer dock huvudintresset att riktas mot kapitalets passivsida (kapitalanskaffningen, finansieringen). Kapitalanskaffningen kan dock inte behandlas annat än mot bakgrund av kapitalplaceringen, varför framställningen måste avse såväl aktiv- som passivsidorna. Då sättet för kapitalanskaffningen i vissa fall kan bero av h u r kapitalet är placerat, bör en indelning av såväl tillgångar som passivkapital göras, varvid samtidigt avgränsningar av utredningens intresseområde erhålles. En första indelningsgrund avser företagskategorier inom lantbruket. De viktigaste av dessa kategorier är enskilda

brukare (inklusive sterbhus och familjestiftelser), samfälligheter (staten, kommuner osv.) samt andra juridiska personer. Med företagare menas h ä r främst brukare av jordbruk samt därmed förenat skogsbruk. Detta utesluter sålunda bl. a. de rena skogsbruksföretagen. Däremot kan sådant företagande, som endast avser ägande (och utarrendering) av jordbruk, ej utan vidare anses ligga utanför denna finansieringsutrednings intresseområde. En orsak härtill är bl. a. att utarrendering av jordbruk ibland är förenat med brukande av annat jordbruk och vidare att ägaren ofta är f. d. brukare, varför det kan ses som en del av jordbrukets finansieringsproblematik. Huvudintresset för jordbruksutredningens arbete torde kunna sägas vara koncentrerat till de enskilda jordbruksföretagarna. Dessa kan vara fysiska personer, sterbhus eller familjestiftelser. De två sistnämnda företagarkategorierna är juridiska personer men behandlas i inkomst- och förmögenhetsskattehänseende som fysiska personer. Det synes ej höra till arbetsgruppens uppgifter att behandla kapitalförsörjningen för av offentliga inrättningar eller aktiebolag och a n d r a juridiska personer (främst industriaktiebolag) bedrivet jordbruk och därmed förenat skogsbruk. Det statistiska materialet tillåter långt ifrån alltid en sådan uppdelning på företagarkategorier, som egentligen skulle

12 erfordras enligt ovanstående avgränsningsprinciper. Många finansieringsformer, främst på kreditområdet, kan utnyttjas av och har därigenom betydelse för även andra juridiska personer än sterbhus och familjestiftelser. En andra huvudindelningsgrund är efter hushållets resp. företagets ekonomi (hushållsekonomisk balansräkning contra företagsekonomisk sådan). Med hushåll menas då den ekonomiska enhet, inom vilken huvudsakligen försiggår konsumtion (men även viss produktion av nyttigheter) och med företag den enhet, inom vilken huvudsakligen utövas produktion (även viss konsumtion kan tänkas förekomma). Sammanfattningen av hushålls- och företagsekonomi kan benämnas familjeekonomi eller ekonomi för ett produktionshushåll. Indelningen i hushålls- och företagsekonomisk sektor är främst tillämpbar för enskilda jordbrukarfamiljer. Sterbhus och familjestiftelser samt övriga juridiska personer kan förutsättas utöva enbart produktion. Detta h i n d r a r dock ej att bland dessa tillgångar kan ingå hushållstillgångar (konsumtionskapital), varvid i deras balansräkningar måste ingå även motsvarande passivkapital. Det är inte heller för familjejordbruket möjligt att bestämt skilja på hushålls- och företagssektor. Som exempel kan nämnas de finansiella tillgångarna, vilka kan betraktas som tillgångar i hushållet (finansiell reserv, ålderdomssparande o. dyl.) eller i företaget (likviditetsreserv, fonderade avskrivningsmedel o. dyl.). Det är inte möjligt att i en undersökning rörande lantbrukets kapitalförsörjning behandla enbart företagssektorn, vilket beror dels på nyssnämnda svårighet att dela upp vissa av tillgångarna, dels på att hushållet (genom sparande och överföring av kapital) är en

av företagets finansieringskällor. Även det omvända förhållandet kan vara för handen, t. ex. då ur företaget tagna avskrivningsmedel används för direkt konsumtion eller för anskaffande av konsumtionskapital. I lantbruksekonomiska sammanhang och statistiska redovisningar på detta område förekommer några samlingsbegrepp av tillgångar, vilka värderas mer eller mindre som enheter. De begrepp, som härvid synes böra preciseras, är fastighet (jordbruksfastighet), brukningsenhet och företag. Till jordbruksfastigheten hör mark, markanläggningar, byggnader (såväl ekonomibyggnader som bostäder) och växande skog samt eventuellt markförråd. Vissa tilläggsvärden kan förekomma för tomt- och industrivärde samt särskilda rättigheter o. dyl. Värdena på annan fastighet indelas i mark- och byggnadsvärden (samt ev. p a r k v ä r d e n ) . Fastigheternas värden är mer eller mindre oberoende av (eller kan i varje fall inte utan relativt godtyckliga antaganden uppdelas på) de olika däri ingående tillgångarna. Med brukningsenhet avses jordbruk, som i avseende på driften utgör en enhet och som drives med en och samma arbetsstyrka. Den av en brukningsenhet omfattade arealen skär ofta över de taxeringsmässiga fastighetsgränserna. Ett lantbruksföretag omfattar i regel endast en brukningsenhet. Lantbrukets passivkapital indelas i skulder (främmande kapital) och eget kapital (förmögenhet). Främmande och eget kapital kan liksom tillgångarna tänkas uppdelade i sådant som avser företaget resp. hushållet. Eftersom det i regel ej är möjligt att dela upp tillgångarna på hushåll och företag, kan motsvarande uppdelning av passivkapitalet ej heller göras. Det egna kapitalet utgör skillnaden

13 mellan tillgångarna och skulderna. Dess storlek påverkas därför även av tillgångarnas värdering. Vid statistiska uppskattningar får man ofta ge avkall på precision och avstämningskrav i indelningarna på grund av att man nödgas använda sig av material, vilka är uppbyggda enligt olika metoder.

2. Kapitalets

förändringar

Utvecklingen på kapitalområdet kan beskrivas dels genom uppgifter, vilka avser bestämda tidpunkter, dels genom uppgifter om kapital, som under bestämda tidsperioder förts till eller från lantbruket. Kapitalströmmarnas nettoresultat utgör (i vissa fall efter korrigering för värdeanpassning) skillnader mellan motsvarande balansuppgifter från olika tidpunkter. Då finansieringsproblemet främst gäller tillflödet av kapital, vore det önskvärt att genomgående ha uppgifterna redovisade som bruttoströmmar, dvs. som både positiva och negativa förändringar i såväl tillgångarna som skulderna och det egna kapitalet. Detta är dock endast i undantagsfall möjligt och man får därför oftast nöja sig med uppgifter om nettoströmmar, skillnader mellan balansposter eller enbart ej helt jämförbara balansuppgifter.

A. Förändringar i lantbrukets tillgångsvärden

F ö r ä n d r i n g a r n a på tillgångssidan kan indelas i ändrade kvantiteter, ändrade priser samt sädana värdeförändringar, som ej kan uppdelas pä kvantitets- och priskomponenter. För varje tillgångstyp kan mellan två tidpunkter ske förändringar i såväl positiv som negativ riktning (tillägg till värdena, resp. avdrag frän desamma) och differensen mellan dessa förändringstyper utgör tillgångens nettobi-

drag till balansräkningens förändring under perioden. De positiva förändringarna, vilka medför ökningar av tillgängsvärdena, h a r sin motsvarighet i ett ökat kapital. Finansieringen av dessa förändringar är det typiska kapitalanskaffningsproblemet. De negativa förändringarna kan dock ingalunda utan vidare uteslutas frän finansieringsproblematiken, eftersom härvid kapital kan frigöras, vilket (såvida det ej används för konsumtion eller förs ut ur lantbrukssektorn) direkt eller indirekt kan föras över till andra tillgångar (kapitalomplacering). Nettoförändringarna i olika tillgängsposters värde följer därför ofta en del av finansieringsförloppen. I den män det statistiska materialet så tillåter, borde därför såväl de positiva som de negativa strömmarna studeras (bruttoredovisning). B. Tillgångsförändringarnas finansiering

Anskaffningen av det för en positiv tillgångsförändring erforderliga kapitalet kan förutom genom omplacering av redan befintligt kapital ske genom ökad skuldsättning, genom kapitalöverföringar och kapitalvinster. De sistnämnda kan indelas i egentliga kapitalvinster (-förluster) och värdeanpassningar. Med egentliga kapitalvinster menas plötsligt och slumpmässigt uppstående förmögenhetsökningar (lotterivinster o. dyl.) och med värdeanpassningar ändrade (avkastnings- eller) marknadsvärden. De senare kan uppkomma till följd av ändrade relationer mellan intäkter och kostnader eller mellan efterfräge- och utbudsfaktorer eller genom det allmänna penningvärdets förändringar. F ö r negativa tillgängsförändringar gäller motsvarande förhållanden. Upplåning motsvaras av amortering och sparande av kapitalförtäring. Egentliga kapitalförluster kan uppstå genom na-

14 turkatastrofer, brand av oförsäkrade tillgångar o. d y U Tillgångsförändringen kan i vissa fall ha ett direkt samband med en förändring på balansräkningens passivsida eller med en förändring med motsatt tecken på andra tillgångsvärden. I andra fall synes tillgångsförändringen ej ha något direkt samband med någon sådan förändring. Upplåning kan exempelvis ha skett utan att de lånade medlens användning kan bestämt visas. Ett viktigt problem innebär förändringarna i beståndet av fastigheter, brukningsenheter och företag. Här försiggår två olika processer, nämligen dels tillträden och frånträden av fastigheter (eventuellt kombinerade med andr a företagstillgångar), dels en yttre rationaliseringsprocess, innebärande nedläggande av åkerjord samt utvidgning och sammanslagning av brukningsenheter. En stor del av omsättningarna innebär att nya företagare träder till och gamla företagare träder tillbaka. I huvudsak är denna omsättning orsakad av de enskilda brukarnas ålder och familjens livscykel (generationsväxlingsproblemet). Såväl tillträden som frånträden kan dock ske även av juridiska personer, speciellt sterbhus. På grund av att den yttre rationaliseringen medför en minskning av antalet företag och företagare, pågår emellertid därutöver en frånträdesprocess, vilken ej uppvägs av motsvarande nytillträden. Från finansieringssynpunkt innebär nytillträdena att kapital föres till lantbruksnäringen, frånträdena att kapital föres från densamma. Eftersom de nytillträdande normalt h a r avsevärt mindre eget kapital än de frånträdande, måste nettoresultatet av dessa omsättningar emellertid bli att eget kapital föres från lantbruksnäringen. Detta motverkas vid omsättningarna av tillflöden av främ-

mande kapital från dels de frånträdande, dels andra kreditgivare. Under en lantbrukares tid som företagare presteras ett relativt betydande uppbyggande av kapital, till stor del genom amorteringar av lån. Omsättningar kan även innebära ait en lantbruksföretagare byter företag. Härvid kan förre brukaren av det företag som övertages sluta som företagare i samband med frånträdandet. Sådana omsättningar kan innebära övergång från mindre till större företag (och omvänt) samt andra utbyten av företag. Även dessa omsättningar i n n e b ä r finansieringsproblem. Sammanfattningsvis må framhållas att kapitalförsörjning ej enbart bör innebära studium av hur vid bestämda tidpunkter föreliggande tillgångar är finansierade. Av ännu större vikt är finansieringen av de under bestämda tidsperioder företagna tillgångsförändringarna. Härvid koncentreras huvudintresset till finansieringen genom sparande och upplåning. Detta kan dock ej fullständigt studeras utan hänsynstagande till finansieringar genom kapitalomplaceringar, kapitalöverföringar, egentliga kapitalvinster och kapitalanpassningar.

3. Redovisnings-

och

värderingsproblem

Det är angeläget att mäta utvecklingen av det svenska lantbrukets tillgångar och det i desamma placerade kapitalet 1 För en närmare diskussion av sparande och andra förmögenhetsförändringar i lantbruket hänvisas till Å Sambergs, Lantbrukarnas sparande (Meddelande från Jordbrukets utredningsinstitut nr 7—58). Den här använda terminologien skiljer sig delvis från den inom Konjunkturinstitutet använda (se S Thore, Hushållens sparande år 1957, Del II, Sparundersökningens bokföringssystem, Meddelanden från Konjunkturinstitutet, Serie B: 32, Stockholm 1960). I den senare terminologien motsvaras egentliga kapitalvinster närmast av inkomstvinster och värdeanpassningar av kapitalvinster.

15 summerade till totalnivå (riksuppgifter). Vid avgränsningen av vad som skall anses h ö r a till det svenska lantbruket måste hänsyn tas till såväl företagen och deras ekonomi som till företagarna. De senare h a r i regel även tillgångar och skulder (samt eget kapital), som ej så naturligt kan hänföras till lantbrukssektorn. Då huvudintresset i den allmänna jordbrukspolitiken synes gälla lantbrukets familjeföretag, dvs. av enskilda personer (samt sterbhus och familjestiftelser) drivna lantbruk, synes en principiell avgränsning till av denna kategori drivna företag lämplig. Dessa företagares kapital utanför lantbruket bör då även ingå i intresseområdet, eftersom det i regel ej är möjligt att särskilja företagets ekonomi från familjens övriga ekonomi. Man kan även inberäkna av sådana personer ägda men icke brukade (utarrenderade, uthyrda) lantbrukstillgångar. I varje fall synes sådana fastigheters värden böra inräknas i totalsumman för det svenska lantbruket, medan det kan vara mera tveksamt om a n d r a uthyrda tillgångar (t. ex. från maskinstationer) bör räknas dit. Man kan även medräkna av andra juridiska personer än sterbhus och familjestiftelser ägda jordbrukstillgångar, oavsett om de brukas i egen regi eller är utarrenderade ( u t h y r d a ) . Vidare synes man böra avgränsa området med hänsyn till de däri ingående företagens storlek. Man b r u k a r då vanligen som lantbruk räkna endast brukningsenheter med mer än 2 ha åker. En ytterligare begränsning kan vara att utesluta också de största gårdarna (exempelvis sådana med mer än 100 ha åker). I den kommande framställningen skall redogöras för vilken omfattning de olika uppgifterna kan anses ha med hänsyn till de bakomliggande brukningsenheternas storlek. Det kan dock redan

här sägas att det ej är möjligt att få fullt exakt överensstämmelse mellan alla uppgifterna i detta hänseende. För grupper av lantbruksföretag synes intresset i stället för till summauppgifter böra koncentreras till medeltal, vilka i den mån så är möjligt borde vara uppdelade i såväl positiva som negativa transaktioner och ej innebära enbart nettouppgifter. Ibland torde ej heller medeltalsuppgifter kunna anses vara tillräckliga, utan man kunde även behöva uppgifter om antalet förändringar och dessas storleksfördelning (spridningen). De vid redovisningar för grupper av lantbruksföretag utnyttjade indelningsgrunderna är vanligen i storleksgrupper efter åkerareal samt regionalt efter åtta produktionsområden. Redovisningen kominer h ä r främst att avse storleksgrupper för hela riket. Resultatens innebörd kommer då emellertid att påverkas av brukningsenheternas olika regionala fördelning. För att i någon mån belysa de regionala variationerna h a r därför i undantagsfall redovisats uppgifter för storleksgrupperna 10—20 (basjordbruk) och 20—30 ha åker (normjordbruk) fördelade på de olika produktionsområdena. Inom arbetsgruppen h a r även utförts mera detaljerade beräkningar för dessa grupper (motsvarande de som gjorts för storleksgrupper med avseende på hela riket). På grund av olikheterna i kapitalbehovet mellan självägande och arrendatorer synes även ett särskiljande mellan dessa grupper nödvändigt (där så är möjligt). Härvid borde på grund av den stora roll gruppen numera spelar om möjligt särredovisas även kategorin »biandbrukare» (de som delvis äger, delvis a r r e n d e r a r den brukade åkerarealen). För tillgångarna är de tillämpade

16 värderingsprinciperna av stor betydelse. De värden som man oftast h a r anledning att använda är taxeringsvärden eller marknadsvärden. Här eftersträvas som allmän princip en värdering till marknadsvärde. Vid beskrivningen kommer för varje särskild tillgångstyp att redogöras för vilka värderingsprinciper som följts. Vid marknadsvärdering av jordbruksfastigheter tillämpas ofta den s. k. köpeskillingskoefficientmetoden (se kap. II). Denna bygger på statistik över de köpeskillingar, som erlagts vid s. k. fria köp (ej släktköp och andra typer av fång). En värdering av de icke omsatta realtillgångarna till marknadsvärden kan innebära tillgodoräknande av till bestämda tillgångar b u n d n a kapitalvinster, vilka ej kan utnyttjas för anskaffan-

de av andra tillgångar. En begränsad möjlighet till sådant utnyttjande kan dock föreligga på det sättet att höjda värden även innebär höjda säkerhetsoch belåningsvärden, varigenom tillflödet av främmande kapital kan underlättas. Vissa av tabellerna har omräknats till ett fast penningvärde, närmare bestämt 1960 års. Detta har skett genom användning av den allmänna konsumentprisindex. I de tabeller, där sådana omräkningar skett, avser kolumnerna med rubrikerna »i löpande priser» de redovisade verkliga värdena och de med rubrikerna »i 1960 års penningvärde» värden efter omräkning med konsumentprisindex. Några omräkningar med hänsyn till prisutvecklingen för varje tillgångstyp för sig har alltså ej företagits.

KAPITEL II

under senare år

Lantbrukskapitalets ut

I detta kapitel avses att på grundval av existerande statistiskt material beskriva utvecklingen p å lantbrukets kapitalområde u n d e r senare år. Beskrivningen har begränsats till 1950-talet (i huvudsak till utvecklingen mellan 1950 och 1960 eller 1961). Utvecklingen h a r redovisats dels totalt för den studerade perioden, dels p e r år eller som årsmedeltal i den mån så är möjligt. Den h a r vidare beskrivits dels totalt för det svenska lantbruket, dels för grupper av lantbruksföretag. De utnyttjade materialen kommer att redovisas för varje särskild typ av uppgift. De huvudsakligen använda materialen är Statistiska centralbyråns undersökningar rörande jordbrukarnas tillgångar och skulder (här kallade kapitalundersökningarna), Jordbrukets utredningsinstituts sammanställningar över lantbrukskrediternas utveckling samt Lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersökning (JEU). I översikten behandlas först utvecklingen för lantbrukets totala kapital och därefter utvecklingen för grupper av lantbruksföretag. F ö r båda dessa redovisas först utvecklingen mellan 1952 och 1960 enligt kapitalundersökningarna. Dessa avser läget vid tidpunkterna 31/12 1952 och 31/12 1960 och ger möjligheter till vissa belysningar av utvecklingen mellan ifrågavarande två tidpunkter. 2—313487

1. Utvecklingen kapital

av lantbrukets

totala

A. Enligt 1952 och 1960 års kapitalundersökningar a. Beskrivning av 1952 och 1960 års kapitalundersökningar Såväl 1952 som 1960 års kapitalundersökningar h a r utförts av Statistiska centralbyrån som obligatoriska postenkätundersökningar. Dessa h a r inneburit att innehavarna av ett urval brukningsenheter ålagts att ifylla särskilda uppgiftsblanketter samt insända dessa tillsammans med deklarationsblanketterna för inkomsttaxeringen. Blanketterna har sedan efter viss granskning och kontroll överlämnats till Statistiska centralb y r å n för bearbetning. I utredningen angående jordbrukarnas tillgångar och skulder år 1952* var den population, ur vilken urvalet gjordes, samtliga brukningsenheter i riket (med undantag för de västra delarna av de tre nordligaste länen) med mer än 2 h a åker (med vissa nedan nämnda u n d a n t a g ) . Ur denna population drogs enligt statistisk urvalsteknik ett urval på något mindre än 27 000 brukningsenheter, dvs. cirka 10 procent av det totala antalet enheter. Undersökningens 1

Jordbrukarnas tillgångar och skulder den 31 december 1952, Stockholm 1955 (Sveriges Officiella Statistik —SOS—, avd. Jordbruk med binäringar).

18 resultat är redovisat för självägande enskilda brukare samt för arrendatorer, vilka tillsammans representerade drygt 24 000 brukningsenheter. I undersökningen rörande jordbrukarnas tillgångar och skulder år I960 1 var populationen brukningsenheter med 2—100 ha åker, vilka brukades av enskilda brukare. Urvalet omfattade cirka 11 000 brukningsenheter. Vissa uppgifter inhämtades dessutom på annat sätt för brukningsenheter med över 100 ha åker. I samband med huvudundersökningen gjordes även en särskild kontrolloch kompletteringsundersökning genom intervjuer med cirka 450 slumpvis utvalda brukare ur huvudundersökningens urval. Resultaten av huvudundersökningen h a r redovisats särskilt för självägande, arrendatorer och biandbrukare. I såväl 1952 som 1960 års undersökningar utgjordes urvalsenheterna av brukningsenheter i Statistiska centralbyråns urval för de årliga arealinventeringarna m. m. Utöver de nyssnämnda arealbegränsningarna uteslöts dock ytterligare ett antal brukningsenheter. I 1952 års undersökning behövde uppgifter inte lämnas av staten, kommunerna och diverse offentliga inrättningar som brukare av jordbruksfastighet. Detta gällde även för 1960, men uppgiftsskyldighet förelåg då inte heller för andra juridiska personer (med undantag för sterbhus och familjestiftelser). För flertalet aktiebolag m. fl. juridiska personer kunde år 1952 uppgifter inhämtas endast om de s. k. p r i m ä r a jordbrukstillgångarna. Till samma kategori, till vilken full hänsyn ej togs vid skattningarna till riksvärden (dessa brukningsenheter förutsattes h a samma genomsnittsvärden av p r i m ä r a jordbrukstillgångar och motsvarande skulder som av enskilda brukare brukade enhet e r ) , fördes 1952 även en del av staten och andra samfälligheter ägda (och ut-

arrenderade) brukningsenheter samt vissa genom företagsledare drivna jordbruk, där ägaren hade ett annat huvudyrke och jordbruket för ägaren v a r av underordnad betydelse och utgjorde en obetydlig del av hans tillgångar. Den sistnämnda uteslutna kategorien motsvarades i 1960 års undersökning av brukningsenheter, vilkas brukare redovisade en bruttoförmögenhet på en miljon kronor eller däröver (dessa brukare hade i regel sin huvudsakliga inkomst från annan förvärvskälla än jordb r u k ) . År 1960 skulle på uppgiftsblanketten slås samman uppgifter för flera brukare av en brukningsenhet samt för man och hustru (även i de fall då de avgav var sin självdeklaration). I både 1952 och 1960 års undersökningar uteslöts brukningsenheter, som helt användes för annat ändamål än jordbruk, i 1952 års undersökning även ett antal gårdar med åkerjorden u t a r r e n d e r a d i smålotter samt 1960 gårdar med total grödförsäljning. År 1960 uteslöts härigenom sammanlagt 39 brukningsenheter inom storleksgrupperna 30—50 och 50—100 ha. Det sålunda uteslutna tillgångsbeloppet uppgick sammanlagt till 823 milj. kr eller 5 procent av det i undersökningen redovisade tillgångsbeloppet på 17 661 milj.kr. Av tillgångssumman för de uteslutna brukningsenheterna utgjordes inte m i n d r e än 414 milj. kr av värdepapper. De uteslutna skulderna uppgick till 258 milj. kr eller 5 procent av det redovisade skuldbeloppet på 4 933 milj. kr. För båda undersökningarna gäller att ägarna till utarrenderade fastigheter inte var uppgiftsskyldiga och att alltså värdena av dessa fastigheter samt motsvarande skulder inte ingår i undersökningarna. 1 Undersökningen rörande jordbrukarnas, tillgångar och skulder den 31 december 1960, , Stockholm 1963 (SOS, avd. Jordbruk med. binäringar).

19 De efterfrågade uppgifterna var i såväl 1952 som 1960 års undersökningar anpassade till självdeklarationsblanketternas rubriker. F ö r flera av de därå befintliga tillgångs- och skuldposterna efterfrågades dock på kapitalundersökningarnas blanketter ytterligare specifikationer. Antalet sådana specifikationer v a r större på 1960 års blankett än på den för år 1952 använda, men på grund av den funna osäkerheten i svaren ansåg man sig ej kunna göra en så detaljerad redovisning av 1960 års resultat som från början avsetts. Redovisningen är därför m i n d r e detaljerad i 1960 än i 1952 års undersökning. De tillämpade värderingsprinciperna var i såväl 1952 som 1960 års undersökningar de taxeringsmässiga. Några större skillnader i taxeringens värderingsp r i n c i p e r av betydelse för resultatens jämförbarhet synes ej h a ägt rum mellan 1952 och 1960 utom beträffande fastigheterna. För dessa bör beaktas att uppgifterna för år 1952 byggde på 1952 års allmänna fastighetstaxering och de för 1960 p å 1957 års allmänna fastighetstaxering. Då en kraftig höjning av taxeringsvärdesnivån ägde rum vid 1957 års taxering, var skillnaden mellan marknadsvärde och taxeringsvärde större år 1952 än år 1960 (se avsnitt B. a. n e d a n ) . Vid den för 1960 utförda kontrolloch kompletteringsundersökningen h a r man funnit vissa avvikelser i resultaten gentemot huvudundersökningen. Dessa avvikelser h a r för en del poster kunnat uttryckas som procenttal, vilka på grund av det underliggande urvalets ringa storlek dock ej ansetts kunna beaktas vid de utförda u p p r ä k n i n g a r n a (och ej heller vid redovisningen av gruppmedeltalen). Sådana fel i svaren, som man funnit vid kontrollundersökningen, h a r även för huvudundersökningens övriga blankettmaterial delvis

kunnat rättas till vid gransknings- och kompletteringsarbetet. Samtliga h ä r redovisade uppgifter bygger på huvudundersökningens resultat, men vissa av de vid kontrollundersökningen funna avvikelserna kommer dock att redovisas. Ehuru urvalet för 1960 års undersökning endast var omkring hälften så stort som det för 1952 års undersökning, torde ej någon av urvalsförfarandet orsakad systematisk inverkan på resultatens jämförbarhet föreligga. Vid uppräkningarna till riksvärden h a r däremot olika p r i n c i p e r följts i de två undersökningarna, vilket gör innebörden av jämförelser mellan de uppräknade totalresultaten i viss mån osäker. I 1952 års undersökning gjordes uppräkningen på grundval av resultaten för brukarkategorierna självägande och arrendatorer, varvid kategorien biandbrukare förutsattes ha samma hektarvärden av tillgångar och skulder för de ägda resp. arrenderade arealdelarna som rena självägande och rena arrendatorer. I 1960 års undersökning gjordes däremot uppräkningarna för de tre brukarkategorierna var för sig. Innebörden av denna olikhet i uppräkningsprinciperna för resultatens jämförbarhet kan dock ej uppskattas utan en detaljerad undersökning. Man synes alltså sammanfattningsvis om jämförbarheten beträffande de till riksvärden u p p r ä k n a d e resultaten av de två undersökningarna kunna säga, att någon exakt överensstämmelse på grund av flera tidigare nämnda faktorer visserligen ej kan erhållas, men att korrespondensen mellan de två undersökningarna dock otvivelaktigt ä r så stor, att jämförelserna ger huvuddragen i utvecklingen. En reservation får dock göras för den ej närmare preciserade anledning till viss (sannolikt mindre betydande) osäkerhet i jämförelserna, som kan ligga i skillnaderna i uppräk-

20 ningsmetodiken. Jämförelserna avser främst lantbrukare i storleksgruppen 2—100 ha åker men även den större grupp, i vilken också brukningsenheter med över 100 ha ingår. För brukningsenheter med över 100 ha åker h a r som nämnts för 1960 gjorts en specialundersökning. Resultatet från denna kan dock ej direkt jämföras med motsvarande uppgifter från 1952 års undersökning, eftersom någon särredovisning av resultaten för denna grupp ej gjorts för 1960. Uppgifterna till specialundersökningen för brukningsenheter med över 100 ha åker år 1960 inhämtades på frivillig väg genom Sveriges lantbruksförbunds driftsbyråer och vissa bokföringsföreningar. Härigenom erhölls uppgifter från sammanlagt cirka 350 brukningsenheter, vilket urval utgör ungefär 16 procent av samtliga enheter i ifrågavarande storleksgrupp. Genom specialanalyser av representativitetsförhållandena har man emellertid inom Statistiska centralbyrån kommit till den slutsatsen, att någon särredovisning för storleksgruppen »över 100 ha» ej är möjlig. Den redovisning som skett avser därför som nämnts uppräkningar till totalbelopp av olika tillgångsoch skuldposter för samtliga brukningsenheter med mer än 2 ha åker. Härvid har för den översta storleksgruppen utöver uppgifterna från bokföringsgårdarna även utnyttjas uppgifter från centralbyråns s. k. deklarationsundersökning.i Någon bortsortering av brukare med bruttoförmögenhet över 1 milj. kr h a r ej skett för gruppen över 100 ha. Ifrågavarande resultat h a r alltså endast infogats i summavärdena för hela riket och utgör en approximativ korrigering av huvudundersökningens resultat för storleksgrupperna 2—100 ha.

b. Resultat från ning ar na

kapitahmdersök-

En överblick av lantbrukskapitalets utveckling mellan 1952 och 1960 enligt kapitalundersökningarna ger tabell II 1:1. I denna anges för jordbruksfastigheterna deras taxeringsvärden, dels det sammanlagda värdet, dels jordbruksvärdet (i vilket ingår även skogsmarksvärdet) och dels skogsvärdet (värdet av växande skog). Skillnaden mellan det totala taxeringsvärdet och de två delvärdena utgöres av tomt- och industrivärde. Med föreningsandelar menas andelar i jordbrukets ekonomiska föreningar. Uppgifter om förråd m. m., varmed menas inneliggande lager och varufordringar, h a r ej särskilt redovisats av Statistiska centralbyrån för 1960. I »övriga tillgångar» ingår bl. a. taxeringsvärde för annan fastighet, aktier och förlagsbevis, obligationer, kontanter, bilar och andra inventarier utanför jordbruket, andelar i andra ekonomiska föreningar än jordbrukets, lånefordringar och andra fordringar samt hemmavarande barns förmögenhet. »Andra skulder för jord- och skogsbruk» är till stora delar växelskulder, varjämte häri ingår bl. a. varuskulder, krediter i checkräkning, förskott å leveranser samt kapitaliserade värden av undantagsförmåner. Under rubriken »övriga skulder» h a r förts skatteskulder samt a n d r a personliga skulder. Det egna kapitalet utgör skillnaden mellan summa tillgångar och summa skulder. Angående osäkerheten i de redovisade uppgifterna kan för 1960 års undersökning anges att intervjuundersök1 PM angående jordbrukarnas kontanta inkomster och utgifter år (stencil, Statistiska centralbyrån, avd. för jordbruksstatistik); kallas i fortsättningen deklarationsundersökningen.

21 O

a O JJ

Enl. 1 års pc ningvä

Si's

O CO

o o

"2 ^ — O

ft'CQ , :0 •J

C O

l>tO

CN 0 0 CM O CO

» C O l f t

LO CD

• OJ te>

T-,

' m

co OJ oo m CN co

• CO T- <

O ifl l O 00 • * CN CO CO CN CO

' CM l >•

co oi

• i f l oi • CD 0C) r f er )

OJ OJ

o o T i

•

- O

• r)

LO l>

-OJ

-CM

00 •n

Tf CO

O CO CO C t ^ T I c o c-

• Tf -CM CN

t o u t : LO CO r f Lf oi m r}

•n

T i ef

- O

r~ co o r»

-co LO

-0o0

0 0 OJ 0 0

o I>

•a

•f

0 0 CO T i [> T I

LO OJ C£ ,

CO r f

T i

l > CO r f CO CO 0 0 I > CN T H CN r f LO LO CN 0 0 LO r f CN

*> « ^

CM L-, <U

• •

-00 - O CO

rtHN

•—•

l> OJ O n CM O CO

CO I > 0 0 l > LO o LO O CD CO l > LO

I s - CO O

• CO C> • OJ O Io>) Ti

T-

t> l> LO

•

• t>

m co i-- i> LO CT

n CN OJ TCO CO CO r» CO CO CM C

T i

^ Ä

ojincorforfr^coT-

OJCOOOOOCOCNrfrfr}

00 LO

CO r f CM CM OJ CO CO O O r t - O m OJ r 0 0 0 0 CO CO CN OJ LO

W r t h r l r l

O C O C O L O C O C N C N O O

»fl C»

—

T 1 T-

CM O rf

+ CO

cs „

O CO CM LO OJ

CJ r f

«c

CO 0 0 OJ 0 0

CM O n CO 0 0 Tf T i

»1 ö )

O O

H T j

OJ CO O

i> CN c

•n n

CO LO OJ CO T- CM T CO CN 0 0 1 T-

J? c

^ "Ö c/3

oc o co r>

CO CO CO OC

C^ r f CO CO n

T I

w^-S £>

co Tt< m i> co r f oo m OJ OJ co co CN I > CO CN CO T I

CÖ

03 . »

ft — : 0 ft

OJ T }

00 CM CD LO LO CN l >

0 0 CM CO T-

c o -ri

00 CO

r f T H CO l > CO f - r f er

<* CO

TJ<

OJ 0 0 CO r f l > OJ O CO CO T I O 0 0 OC • n CM CO CO T H T -

n , H n CIt^- CO OJ r f T i r 1 r f T}

co ifl

i-3

c O

o T-t

ä "3 jja S

CO r f r f CM CD CO CO T I CO T i CM r f LO CN l > LO r f CM

o co oo OJ co i> co

OJ CM LO CO O CO 0 0 0 0 l > CN CO r f

0 0 CN r f T0 0 Ci"

T i

co co

CM OJ OJ 1 > r f r f OC CO OJ c o CM LO O T-

CO CN OJ CN - n

T-

C O O C O C N O O t ^ t ^ O C C D n O J C N l > T i 0 0 C O i r

co rerr

T i CM

OJ r f CO

0 0 CN

• n ci"

i> r f r f co

i n m co oc CO T I CO c \ r f CO O J r »

CO 00

r f CN

co co

o i > o M a o T) • n i n CO OJ CO CO o

r f r f CM I T CO 0 0 r f OC CM T i r f CN

CO L-» LO

* ^5

CM kfl O

C O C O O J I > T I C M C O C O O C

CN l>

LO T i CO r l

T l

LO t > CO CM CN 0 0

c\>

u ci CD

ft M co

ft co O t* co CD

C «s

cbl:

'£ :cc

CO K" CS co

T :3 >

'c B •CB 3

i E e .= c 4 :~ é3 X X > X , R tC , 6 09 ra -c 6 5 a•c S « _ i'S C R-S 1) ob t g Q 3 l O ••o c 5 co a > fe O X o

-. CA

»-3

"C C D

ät

CD C3

o +-> « c

cc co ta

•—

- d = £

> e Ii "5: -c: <D •a

Dä

3 c

- c ««' cd

ra -

••o

O O

1-1

c •d

•~

•H

4->

'•3

ra M — X ' ra ra— E 1 »rar" o O :ca <r. o 1—1 B

'er o

Reverslån: hypotcksförcningar snarbanker

ca o O H Oi

ft >

CO 01

4 X

ra :3 — >

CH rara -a cd ra C t. ) 5 a

1 O

a W

' - ^ ^, r-. raO= o 0) PC ^ "d •=.

> o :raH -do C d

'3 o O o

— 1CD OJ 5 -,_ ;ra - co •CO

—]

S :0 £ ° O 3 Ti rf M

« * ^ S)

" :rt "ti j^s c o .LTJ r- " i O U C H

22 ningen (för identiska gårdar) redovisar 10 procent högre värden än huvudundersökningen för föreningsandelar och 7 procent för bankmedel. För »förråd m. m.» samt »övriga tillgångar» anges betydande underskattningar i huvudundersökningen, ehuru deras storleksordning ej närmare preciserats. På skuldsidan redovisas följande procenttal för intervjuundersökningens resultat i procent av huvudundersökningen (2—100 h a ) : »reverslån från andra än staten» 102 (därav från hypoteksföreningar 96, sparbanker 102, jordbrukskassor 103, affärsbanker 80, försäkringsbolag 122, nära släktingar—föräldrar, syskon, barn — 125, övriga enskilda personer 75, andra privata långivare 98), reverslån från staten 95, växelskulder 130, »andra skulder för jord- och skogsbruk» 230, skatteskulder 165 och »andra personliga skulder» 155. I tabellen h a r även medtagits uppgifter om den procentuella ökningen från 1952 till 1960 efter att 1952 års resultat omräknats till 1960 års penningvärde. Vidare h a r fastighetsvärdena omräknats till marknadsvärden med de allmänna köpeskillingskoefficientcrna för resp. år (se tab. II 1:4 n e d a n ) . Den sålunda erhållna fastighetsvärdesökningen h a r redovisats »under strecket» i tabellen med benämningen »marknadsvärdestillägg». Denna princip h a r följts även i andra tabeller. Det samlade lantbrukskapitalet h a r enligt tabell II 1:1» från 1952 till 1960 stigit från 12,7 (14,6) till 17,7 (19,6) miljarder kr eller med närmare 40 (35) procent. Såväl 1952 som 1960 utgjorde taxeringsvärden av jordbruksfastighet cirka 55 procent av lantbrukskapitalet. Under perioden h a r skogsvärdet ökat sin andel av fastighetsvärdet, vilket torde bero på den relativt starkare höjningen av skogsvärdena vid 1957 års allmänna fastighetstaxe-

ring. Den kraftigaste relativa stegringen på tillgångssidan u n d e r perioden redovisas dock för föreningsandelarna. I absoluta tal h a r v ä r d e s u m m o r av någorlunda samma storleksordning (400 å 500 milj. kr) under perioden tillförts var och en av posterna husdjur, inventarier, bankmedel och »övriga tillgångar». Av tabellen kan även utläsas att det egna lantbrukskapitalet u n d e r perioden ökat med 37 (33) procent från 9,3 (10,3) till 12,7 (13,8) miljarder kr och att skulderna ökat med 43 (36) procent. Om fastigheterna omräknas till marknadsvärden, får man som resultat att summa tillgångar ökat med 29 (25) i stället för med 39 (34) procent. Marknadsvärdestillägget innebär vidare att det egna kapitalet ökat med 25 (22) i stället för med 37 (33) procent. Vid en omräkning till 1960 års penningv ä r d e får man som resultat att summa tillgångar ökat med 11 (7) procent, summa skulder med 15 (9) p r o c e n t och det egna kapitalet med 10 (7) procent. Huvuddelen av de redovisade skuld e r n a utgöres av reverslån. Härvid måste dock beaktas de betydande underskattningarna av »andra skulder i jord- och skogsbruk» samt av »övriga skulder». Mer än hälften av underskattningen av den förstnämnda posten h a r orsakats av att kapitaliserat värde av undantagsförmåner inte upptagits som skuld vid redovisningen. Den kraftigaste relativa ökningen från 1952 till 1960 redovisas för de statliga lånen. Det andra markanta draget i utvecklingen på reverslåneområdet är jordbrukskasserörelsens kraftiga ökning. F ö r affärsbanker och försäkringsbolag redovisas endast obetydliga förändringar av lantbrukskrediterna. 1 Kommentarerna till denna tabell avser huvidsakligen storleksgruppen 2—100 ha. Siffror inom parentes avser här hela gruppen över 2 ha (inklusive gårdar över 100 ha).

23 En kraftig ökning redovisas för »andra skulder i jord- och skogsbruk», vari växelskulderna ingår. Av lantbrukstillgångar för storleksgruppen 2—100 ha till ett sammanlagt belopp av 17,7 miljarder kr år 1960 föll 13,2 miljarder kr (75 procent) på självägande (med ett uppskattat antal av 159 000), 1,5 miljarder kr (8 procent) på arrendatorer (uppskattat antal 33 000) och 3,0 miljarder k r (17 procent) på biandbrukare (uppskattat antal 35 000). Skulderna fördelade sig med 3,6 miljarder kr på självägande, 0,4 miljarder kr på arrendatorer och 0,9 miljarder kr p å biandbrukare. Motsvarande fördelning av det egna kapitalet var för de tre g r u p p e r n a : 9,6 resp. 1,1 och 2,1 miljarder kr. Det sammanlagda tillgångsvärdet år 1960 fördelade sig (om hänsyn ej tas till brukningsenheterna över 100 ha) med 41 procent på småbruken u n d e r 10 ha, 28 procent på basjordbruksgruppen 10—20 ha, 12 p r o c e n t på normjordbruksgruppen 20—30 ha och 19 procent på jordbruk i storleken 30—100 ha samt skulderna med 29 resp. 15, 26 och 30 procent på de ifrågavarande fyra storleksgrupperna. Småbruksgruppen hade således inte m i n d r e än 45 procent av det sammanlagda egna lantbrukskapitalet. F ö r hela lantbruket över 2 h a innebar den tidigare n ä m n d a approximationen att grovt r ä k n a t 10 procent av det sammanlagda tillgångsvärdet, 15 procent av skulderna och 8 procent av det egna kapitalet föll på gruppen över 100 ha. Ur tabell II 1:1 kan även framräknas, att det främmande kapitalets andel av det totala lantbrukskapitalet år 1952 var 27 (29) procent och år 1960 28 (30) procent. Endast en obetydlig ökning av den totala skuldsättningsgraden synes alltså h a ägt rum. — Om hänsyn tas till marknadsvärdestilläggen erhål-

les för lantbruket som helhet som resultat att skuldprocenten stigit från 21 (23) till 23 (25) procent från 1952 till 1960. I förhållande till marknadsvärdesutvecklingen för fastigheterna h a r alltså en starkare ökning av skuldsättningsgraden ägt r u m än om man enb a r t beaktar taxeringsvärdena (för jordbruksfastigheterna; någon marknadsvärdesberäkning för andra fastigheter än jordbruksfastigheter eller för a n d r a tillgångar h a r ej kunnat göras). Den relativa fördelningen av lantbrukskapitalet p å tre huvudtyper av tillgångar samt på eget kapital, reverslån och a n d r a skulder redovisas för självägande, arrendatorer och biandbrukare år 1960 i diagram II 1:1. I diagrammet angivna absoluta siffror avser miljarder kr. F ö r självägande var (vid taxeringsvärdering) skuldprocenten genomsnittligt lika hög 1952 och 1960 (29 p r o c e n t ) , medan den för arrendat o r e r n a ökat från 27 till 31 procent. Om jordbruksfastigheterna för självägande räknas upp till marknadsvärden, blir den genomsnittliga skuldprocenten år 1952 23 och år 1960 24 procent. B. Tillgångarnas förändringar enligt andra material än kapitalundersökningarna

a. Fastigheter a 1. Fastighetsvärdena. Lantbrukets fastigheter kan som helhet värderas till taxerings- eller marknadsvärden. Att dela upp dessa värden på olika delvärden är däremot endast i begränsad utsträckning möjligt, varvid man får utnyttja fastighetstaxeringens delvärden. Enligt mer teoretiska värderingsprincip e r kan man även tänka sig andra uppdelningar, t. ex. ett urskiljande av byggnadsbeståndets värde, men detta synes h ä r ej vara aktuellt. I enlighet med den tidigare angivna avgränsningsprincipen bör i det värderade fastighetsbeståndet i första h a n d

24 Diagram

1:1 Lantbrukskapitalets

fördelning på skulder år 1960

huvudtyper

,o Mi1jarder kr

tillgångar och

Mi1jarder kr

18 - 17

Bankmedel m.m. ( i n k l . "Övriga t i 11 gångar") Övriga j o r d b r u k s t i l l g å n g a r (husdjur, i n v e n t a r i e r , f ö r r å d m.m.)

•

15 Marknadsvärdest i 1 lägg \k

Jordbruksfastigheter (taxeringsvärde)

13 12

Andra skulder 11

Revers lån

10 Marknadsvärdest i 1 l ä ; 9

Eget k a p i t a l 3 7 G 5 k 3 2

9,2

E E ^ rff

1,2 Självägande

Arrendatorer

Biandbrukare

25 ingå de fastigheter, som brukas av fysiska personer (och därmed jämförliga juridiska personer, dvs. sterbhus och familjestiftelser), vare sig de ägs av brukarna själva eller av andra. Det synes även vara av intresse att redovisa tillgängliga uppgifter rörande äganderättsförhållandena. Utvecklingen av den sammanlagda marknadsvärdessumman av jordbruksfastigheter kan påverkas av ett flertal faktorer. Dessa synes kunna indelas i strukturella förhållanden samt kvantitets- och priskomponenter. Med strukturella förhållanden menas förändringar i brukningsenheternas antal och storleksfördelning, i ägandeoch brukareförhållanden samt i arealanvändningen. Dessa strukturella förhållanden skall h ä r ej behandlas (annat än vad beträffar vissa uppskattningar rörande fördelningen av värdena på ägarekategorier). Kvantitets- och prismässiga förändringar kan inträffa för markanläggningarna, för byggnaderna och för skogskapitalet. Vidare h a r jordbruksfastigheterna en självständig, av delkomponenterna delvis oberoende prisutveckling. Denna prisutveckling kan ge anledning till vissa kapitalvinster (värdeanpassningar). Här behandlas först taxerings- och marknadsvärdenas utveckling för olika ägarekategorier samt därefter förändringar i markanläggningar, byggnader och skogskapital. a 2. Taxerings- och marknadsvärden. I den officiella taxeringsstatistikeni redovisas jordbruksfastigheternas taxeringsvärden med vissa fördelningar. De i Skattetaxeringarna redovisade uppgifterna avser värdena enligt taxeringsnämndernas beslut. Efterföljande år publicerades även resultaten av prövningsnämndernas ändringar. Ändringarna är dock obetydliga och innebar exempelvis för taxeringsåret 1959 att

det sammanlagda taxeringsvärdet av fastighetsskattepliktiga jordbruksfastigheter nedsattes med 0,3 promille. De icke fastighetsskattepliktiga jordbruksfastigheternas taxeringsvärden synes h ä r ej böra medtagas. Befriade från skatteplikt är nämligen endast fastigheter på vilka lantbruk knappast bedrivs (allmänna platser, såsom nationalparker och andra parker samt begravningsplatser, vidare fastigheter avsedda för offentliga ändamål, såsom sjukhus, skolor, kyrkor osv.). Taxeringsåret 1960 uppgick värdet av fastighetsskattefria jordbruksfastigheter till 2 procent av det sammanlagda taxeringsvärdet för jordbruksfastigheter. Redovisningen i taxeringsstatistiken avser samtliga jordbruksfastigheter. Alltså ingår även de fastigheter, som h a r mindre än 2 och över 100 ha åker. Den omfattar också de av andra än enskilda personer brukade fastigheterna. De skattepliktiga fastigheternas värden redovisas fördelade på två ägarekategorier, nämligen svenska aktiebolag samt övriga ägare. I taxeringsstatistiken redovisas de skattepliktiga fastigheternas taxeringsvärde fördelat på jordbruksvärde (varav skogsmarksvärdet särredovisas), skogsvärde (dvs. värde å växande skog) samt tomt- och industrivärde. Den officiella statistikens uppgifter h a r bearbetats enligt en i det följande redovisad metodik. Avsikten h a r varit dels att fördela de värden, som står angivna för »övriga ägare», på ägarekategorierna samfälligheter resp. enskilda personer, dels att omgruppera fastighetsvärdets delvärden så att redovisningen omfattar egentligt jordbruksvärde (jordbruksvärde exklusive skogsmarksvärde) »skogsbruksvärde» (skogs1 Skattetaxeringarna samt fördelningen av inkomst och förmögenhet taxeringsåret (SOS, avd. Inkomst och förmögenhet).

26 Tabell II

År

1:2. Jordbruksfastigheternas taxeringsvärden fördelade på delvärden Milj. kr Egentligt jordbruksvärde

Skogsmarksvärde

åren 1950- -61

Skogsvärde

Tomt- och industrivärde

Summa taxeringsvärde

1950 1951

5 350 5 355

700 701

2 458 2 457

123 119

8 631 8 632

1952 1953 1954 1955 1956

8 213 8 215 8 224 8 241 8 238

1 021 1 016 1 017 1 017 1 016

4 334 4 302 4 302 4 305 4 294

146 147 145 139 135

13 714 13 681 13 688 13 701 13 682

1957 1958 1959 1960 1961

11 496 11 487 11 494 11 505 11 516

1 136 1 123 1 126 1 124 1 124

9 339 9 249 9 273 9 265 9 254

162 163 161 157 157

22 133 22 022 22 053 22 052 22 051

marksvärde plus skogsvärde) samt tomt- och industrivärde. I tabellen II 1: 2 redovisas taxeringsvärdena för samtliga fastighetsskattepliktiga jordbruksfastigheteråren 1950— 61. Tabellen visar främst inverkan av 1952 och 1957 års allmänna fastighetstaxeringar med de betydande höjningar av värdenivåerna, som då kom till stånd. I särskilt hög grad gällde detta beträffande skogsvärdena i 1957 års taxering.* För år 1961 utgjorde det egentliga jordbruksvärdet 52 och skogsbruksvärdet 47 procent av det sammanlagda taxeringsvärdet. I tabell II 1:3 redovisas jordbruksfastigheternas taxeringsvärden fördelade på delvärden och ägarekategorier åren 1950—61. Värdena för de av aktiebolag ägda fastigheterna är direkt redovisade i taxeringsstatistiken. Fördelningen av fastighetsvärden på ägaregrupperna samfälligheter resp. enskilda personer h a r skett på grundval av särskilt beräknade vikter. Dessa h a r beräknats på olika sätt för det egentliga jordbruks-

värdet, skogsbruksvärdet (skogsmarksvärdet plus skogsvärdet) samt tomtoch industrivärdet. Beträffande fördelningen av det egentliga jordbruksvärdet h a r vikterna beräknats med utgångspunkt i åkerarealens fördelning på olika ägaregrupper enligt 1951 och 1956 års jordbruksräkningarä samt Jordbrukets utredningsinstituts struktur- och befolkningsutredningar, 3 vilka ger uppgifter för 1951 1956 och 1961. Några uppgifter om taxerade hektarvärden för åkerjord finns ej beräknade. De n ä m n d a undersökningarna visar samtliga att den av andra än aktiebolag ägda åkerarealen fördelat sig med cirka 93 procent på enskilda personer och cirka 7 procent på samfälligheter samt att någon märkbar 1 Anledningen härtill diskuteras i avsnitt a 5. nedan. 2 Jordbruksräkningen 1951 samt Jordbruksräkningen 1956 (SOS, avd. Jordbruk med binäringar). 3 F. Larsson, Strukturförändringar i jordbruket 1951—1956 (Meddelande från Jordbrukets utredningsinstitut nr 5—58) samt 1961 års struktur- och befolkningsutredning (Jordbrukets utredningsinstitut, manuskript 1963).

27 Tabell II

1:3.

Jordbruksfastigheternas taxeringsvärden åren 1950—61 fördelade på delvärden och ägarekategorier Milj. kr Skogsbruksvärde

Egentligt jordbruksvärde År

1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961

Enskilda personer

Aktiebolag

Samfälligheter

Enskilda personer

Aktiebolag

Samfälligheter

4 786 4 790 7 351 7 350 7 357 7 364 7 369 10 309 10 297 10 299 10 303 10 305

192 193 290 293 294 304 296 386 390 393 400 409

372 372 572 572 572 573 573 802 800 801 801 802

1 889 1 892 3 278 3 244 3 221 3 203 3 179 6 159 6 115 6 130 6 128 6 121

749 748 1 185 1 164 1 168 1 167 1 159 2 381 2 336 2 345 2 338 2 336

520 518 892 910 930 951 971 1 934 1 920 1 925 1 924 1 922

Summa taxeringsvärde

Tomt- och industrivärde År

1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961

Enskilda personer 91 88 116 116 115 112 108 128 130 128 125 124

Aktiebolag 23 23 20 21 21 18 18 23 22 22 22 22

Samfälligheter

Enskilda personer

Aktiebolag

Samfälligheter

9 8 10 10 10 10 9 11 11 11 10 10

6 766 6 769 10 745 10 710 10 693 10 679 10 656 16 596 16 542 16 557 16 555 16 551

964 964 1495 1478 1 483 1488 1 473 2 790 2 748 2 760 2 760 2 767

902 899 1 474 1492 1 512 1534 1 553 2 747 2 732 2 737 2 736 2 734

förändring i denna fördelning ej ägt rum u n d e r den aktuella perioden. Det egentliga jordbruksvärdet har därför fördelats på enskilda personer resp. samfälligheter enligt ovannämnda proportion. För skogsbruksvärdets fördelning har utnyttjats specialundersökningarna rörande utfallet av de allmänna fastighetstaxeringarna åren 1945, 1952 och 1957.2 Enligt dessa fördelade sig de av andra än aktiebolag ägda skogsbruksvärdesummorna med följande procentandelar på de två ägarekategoricrna:

1945 Enskilda personer 77,9 Samfälligheter... 22,1

1952 1957 78,6 76,1 21,4 23,9 Dessa procenttal h a r tillämpats för åren 1952 och 1957 samt för interpolation avseende åren 1950—51 och 1953—56. Då den höjning av samfälligheternas skogsbruksvärdesandel, som redovisas mellan 1952 och 1957, enligt 1 Undersökning rörande taxeringsutfallet beträffande jordbruksfastighet på landsbygden (1945 års allmänna fastighetstaxering, Statens Offentliga Utredningar — SOU — 1950: 34; 1952 års allmänna fastighetstaxering, SOU 1956: 57; 1957 års allmänna fastighetstaxering, SOU 1963: 14).

28 vissa sakkunnigas bedömanden ej synes ha fortsatts, h a r för åren 1958—61 samma proportion tillämpats som för 1957. För tomt- och industrivärde exister a r inga arealuppgifter, varför beräkningen av detta värdes fördelning på samfälligheter och enskilda personer grundats på uppgifter om skogsmarksvärdet och egentliga jordbruksvärdet, varur ett sammanlagt vikttal kunnat beräknas. Denna metodik innebär, att vid uppdelningen icke tagits hänsyn till de i det egentliga jordbruksvärdet ingående värdena för tomt och trädgård, äng och övrig mark, särskilda förmåner och rättigheter samt bete å skogsmark. Någon större betydelse för uppdelningens giltighet torde denna förenkling dock ej ha. Fastighetsvärdenas delvärden redovisas i tabell II 1: 3 fördelade på olika ägarekategorier. Det bör observeras, att värdena för aktiebolag är hämtade direkt från skattetaxeringarna, medan värdena för övriga ägarekategorier är uppskattade enligt ovanstående metodik och därför ej kan betraktas som exakta. De enskilda personernas andel av det egentliga jordbruksvärdet h a r enligt tabellen u n d e r hela perioden varit 90 procent, aktiebolagens 3—4 och samfälligheternas 6—7 procent. Av skogsbruksvärdet ägde enskilda personer 60 procent år 1950 och 59 procent år 1961. Aktiebolagens andel av skogsbruksvärdet var 1950 24 procent och 1961 23 procent. Detta innebär att samfälligheterna ökat sin andel från 16 till 18 procent. Tomt- och industrivärdet ägdes 1950 till 74 procent av enskilda personer, till 19 procent av aktiebolag och till 7 procent av samfälligheter. Motsvarande procenttal för 1961 var 80, 14 och 6.

Om man i stället ser till resp. delvärdens andel av de olika ägaregrupp e r n a s fastighetsvärden, finner man att de enskilda personernas taxeringsvärdessumma år 1950 fördelade sig med 71 procent på egentligt jordbruksvärde, 28 procent på skogsbruksvärde och 1 procent på tomt- och industrivärde samt att det egentliga jordbruksvärdets andel till 1961 sjunkit till 62 och skogsbruksvärdets andel stigit till 37 p r o cent. Aktiebolagens fastighetsvärden är till övervägande del skogsbruksvärde (78 procent 1950 och 84 procent 1961), medan jordbruksvärdeandelen 1950 utgjorde 20 och 1961 15 procent. F ö r samfälligheterna fördelade sig fastighetsvärdet år 1950 med 41 procent på egentligt jordbruksvärde och 58 procent på skogsbruksvärde. På grund av skogsbruksvärdets starka stegring för denna ägarekategori hade emellertid skogsbruksvärdets andel till 1961 stigit till 70 procent och det egentliga jordbruksvärdets andel sjunkit till 29 procent. Vid en uppskattning av fastighetsvärdena till marknadsvärden kan olika metoder användas. En allmänt använd, approximativ metod är emellertid att använda Statistiska centralbyråns statistik över priserna på jordbruksfastigheter, den s. k. köpeskillingskoefficientstatistiken. Denna bygger på uppgifter om taxeringsvärden och köpeskillingar för vid frivilliga och »normala» köp omsatta jordbruksfastigheter (icke exekutiva köp, släktköp eller andra fång än k ö p ) . Resultaten redovisas som överprisprocent, dvs. som summor av köpeskillingar i procent av summor av taxeringsvärden. Som ett allmänt uttryck för marknadsvärdesnivån torde dessa uppskattningar få godtagas. Vid andra fång än de av köpeskillingskoefficientstatistiken behandlade tillämpas ofta andra värden (i regel lägre, t. ex. vid släktk ö p ) . I en av Statistiska centralbyrån

29 utförd mindre specialundersökning, avseende vissa fång av jordbruksfastigheter under å r 1959, h a r sålunda för släktköp beräknats en genomsnittlig köpeskillingskoefficient på 0,93 mot 1,30 för övriga frivilliga köp. I släktköpsfallen kan man dock inte bortse från möjligheten att delar av det verkliga värdet h a r arvs- eller gåvokaraktär (eller avskrives som ersättning för tidigare utfört arbete). De i tabellerna angivna taxeringsvärdena avser kalenderår och detsamma gäller köpeskillingskoefficienterna. Ändringar i taxeringsvärdena synes i huvudsak träda i kraft vid årsskiftena. Detta gäller i varje fall beträffande de allmänna fastighetstaxeringarna. I andra fall, då statistiska uppgifter finns om taxeringsvärden vid såväl årets början som slut, h a r taxeringsvärdesförändringar skett även under året (genom omtaxeringar eller ev. tillköp av fastigheter). F ö r ä n d r i n g a r n a i marknadsvärdena måste däremot tänkas försiggå mera kontinuerligt under årets lopp. Om man vill räkna fram exempelvis

prisstegringarnas värdeökande effekt under året, kunde det därför synas mera naturligt att beräkna medeltalet av två års koefficienter och hänföra dem till årsskiftena (varvid man får förutsätta att omsättningar och prisförändringar fördelat sig någorlunda lika under de två å r e n ) . Sådana beräkningar har dock ej utförts för den efterföljande tabell II 1:4, utan denna bygger på resp. kalenderårs taxeringsvärden och köpeskillingskoefficienter. Köpeskillingskoefficienterna finns redovisade dels genomsnittligt för samtliga fria köp under året, dels fördelade på storleksgrupper efter taxeringsvärde resp. åkerareal och dels efter grupper av skogsbruksvärdet i procent av hela taxeringsvärdet. De varierar med brukningsenhetens storlek och skogsbruksandel, vilket illustreras i tablån nedan av exempelvis koefficienterna för åren 1959 och 1960. Överprisprocenten synes alltså vara högst för de minsta och de största brukningsenheterna samt för brukningsenheter med lågt taxeringsvärde och så-

Taxeringsvärde, 1 000 kr År

1959 1960

5—10

10—50

50—100

över 100

137,6 142,9

128,5 132,8

123,8 128,7

128,8 137,5

Storleksgrupp, ha åker År

1959 1960

Högst 5

5—10

10—20

20—50

50—100

över 100

134,2 137,9

131,3 136,7

127,0 127,9

127,3 130,8

115,3 139,2

143,5 143,0

Procent skogsbruksvärde År

1959 1960

0—25

25—50

50—75

75—90

över 90

129,4 134,4

129,4 134,1

123,5 129,7

121,6 136,0

139,6 132,3

166,0 145,9

30 uppskattade marknadsvärden 1:4. Jordbruksfastigheternas fördelade på ägarekategorier

Tabell II

åren

1950—(1

Milj. kr Enskilda personer

Aktiebolag

Samfälligheter

Samtliga

Köpeskillingjkoefficient

12 900 14 300

1 800 2 000

1 700 1 900

16 400 18 200

190,4 211,0

1952 1953 1954 1955 1956

16 200 17 300 18 100 19 000 19 500

2 300 2 400 2 500 2 700 2 700

2 200 2 400 2 600 2 700 2 800

20 700 22 100 23 200 24 400 25 000

151,1 161,2 169,2 178,0 182,6

1957 1958 1959 1960 1961

21 000 21 400 21 100 22 300 23 000

3 600 3 600 3 500 3 700 3 800

3 500 3 500 3 500 3 700 3 800

28 100 28 500 28 100 29 700 30 600

126,8 129,4 127,6 134,7 138,7

20 000 18 600

2 800 2 600

2 600 2 500

25 500 23 700

20 300 21 600 22 500 22 200 22 000 22 700 22 500 21 900 22 300 22 400

2 900 3 000 3 100 3 200 3 000

2 800 3 000 3 200 3 200 3 200

25 900 27 600 28 800 28 500 28 200

3 900 3 800 3 600 3 700 3 700

3 800 3 700 3 600 3 700 3 700

30 400 30 000 29 200 29 700 29 900

År A. Löpande 1950 1951

B.1960 års 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961

priser

penningv.

dana med hög skogsbruksandel. Ett hänsynstagande till dessa olikheter i koefficienterna kan vara motiverat, om man vill beräkna marknadsvärdesutvecklingen för grupper av lantbruksföretag. Detta kan sålunda gälla, om man vill göra uppräkningar för ägarekategorier, eftersom fastigheternas fördelning efter storlek och skogsmarksinnehav är olika för de olika ägarekategorierna. Härvid finge en vägningsmetodik tillämpas. På grund av den osäkerhet, som ändå alltid måste vidlåda marknadsvärdesuppskattningar enligt köpeskillingskoefficientmetoden, h a r någon sådan vägningsberäkning h ä r dock ej företagits. Den genom-

snittliga köpeskillingskoefficienten för samtliga fria köp h a r tillämpats för såväl de tre ägarekategorierna som totalt. Resultaten av b e r ä k n i n g a r n a redovisas i tabell II 1:4. Uppgifterna är avr u n d a d e till 100-tal milj. kr. Medan taxeringsvärdessumman för enskilda personers jordbruksfastigheter från 1950 till 1961 stigit med 145 procent, h a r den uppskattade m a r k nadsvärdessumman u n d e r samma tid stigit med 78 procent (se diagram II 1 : 2 ) . I diagrammet h a r även inlagts utvecklingen av konsumentprisindex. Denna h a r stigit relativt sett något m i n d r e under den aktuella perioden (med 61 procent) än m a r k n a d s v ä r d e s u m m a n .

32 Efter omräkning till 1960 års penningvärde blir höjningen av enskilda personers fastighetsvärdessumma från 1950 till 1961 12 procent. I jordbruksfastigheterna ingår flera olika typer av tillgångar. Utöver marken är det markanläggningar (täckdiken och andra diken, vägar och broar m. m. samt stängsel), byggnader samt växande skog. I marknadsvärdena (köpeskillingarna) kan även ingå fältinventarier (nedlagda kostnader för kommande grödor) samt eventuellt också andra tillgångar. Förändringar i var och en av dessa tillgångar kan påverka marknadsvärdenas utveckling. Någon direkt korrespondens mellan sådana tillgångsförändringar och marknadsvärdesutvecklingen behöver dock inte föreligga. Nyinvesteringar i byggnader exempelvis ger regelmässigt ej motsvarande utslag i marknadsvärdet, varför differensen kan betraktas som en kapitalförlust, vilken bör nedskrivas. Om man studer a r marknadsvärdesutvecklingen, är det dock nödvändigt att ta hänsyn till även sådana investeringar. Anskaffandet av kapitalet för dessa investeringar ingår ju dessutom i finansieringsproblematiken. Motiven för att uppskatta utvecklingen i fastigheternas viktigaste deltillgångar är alltså dels för att kunna beakta dem vid studiet av marknadsvärdesutvecklingen, dels för att få till stånd uppskattningar av h u r mycket kapital som erfordras för sådana investeringar. F ö r ä n d r i n g a r n a i marken och dess användning (utvecklingen beträffande antalet brukningsenheter och arealanvändningen) skall dock ej behandlas här. De aktuella deltillgångarna blir alltså markanläggningar, byggnader och skog. a 3. Markanläggningarna. Vid uppskattningen av kostnaderna för inves-

teringar i markanläggningar h a r utnyttjats statistiken över lantbruksnämndernas verksamhet (stencilerade redogörelser från lantbruksstyrelsen) samt en av G. Oscarsson inom Jordbrukets utredningsinstitut utförd utredning.* Markanläggningarna kan indelas i tackdiken, övriga diken, vägar, broar och diverse anläggningar samt stängsel. Det bör observeras att statistiken ej möjliggör redovisning eller uppskattning av samtliga investeringar i markanläggningar under den aktuella perioden. Investeringarna i markanläggningar för skogsbruket behandlas i avsnitt a 5 nedan. För täckdiken finns statistik över de beräknade kostnaderna för den av lantbruksnämnderna planlagda täckdikningen. En del av täckdikningsverksamheten ligger emellertid utanför lantbruksnämndernas verksamhet. Någon statistik över omfattningen av denna del av täckdikningen synes ej finnas, men Oscarsson h a r (med viss ledning av uppgifter om produktionen av tegelrör) uppskattat att de sammanlagda kostnaderna år 1959 låg cirka 20 procent över kostnaderna för den av lantbruksnämnden planlagda verksamheten. Här h a r de sistnämnda kostnaderna för samtliga år uppräknats med 20 procent. Under rubriken »övriga diken» föres här dikning, vattenavledning och invallning. Den största delen av denna verksamhet handhas av lantbruksnämnderna och några försök till uppskattning av kostnaderna för övrig verksamhet av denna art h a r ej gjorts. Till gruppen »vägar, broar och diverse» h a r förts nyanläggningar av vägar och broar, stenröjning, nyodling 1 G. Oscarsson, Jordbrukets investeringar i byggnader, fältanläggningar, djur och rörelsekapital: prognos 1960—1965 samt 1965 och 1970, stencil (1959 års långtidsutredning, material nr 81).

33 samt vissa a n d r a smärre grundförbättringsåtgärder. Den verksamhet, vid vilken lantbruksnämnderna medverkar, täcker endast en del av dessa investeringar. Någon statistik över den utanför lantbruksnämnderna liggande verksamheten finns dock inte. Man saknar uppgifter om kostnaderna för stängsel, men posten torde vara relativt obetydlig, varför något försök till uppskattning av denna kostnadspost ej h a r gjorts. Resultaten av de gjorda sammanställningarna redovisas i tabell II 1: 5. Uppgifterna i denna avser endast nyinvesteringar. Några uppgifter för åren 1950 och 1951 finns ej tillgängliga. Uppgifterna avser samtliga storleksgrupper och brukarekategorier. Tabell II 1:5. Nyinvesteringar i markanläggningar för jordbruket åren 1952—61 Milj. kr

År 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961

Löpande 1960 års penpriser ningvärde 63 51 61 59 59 56 55 51 53 49

80 64 75 71 68 61 58 53 53 48

Av de sammanlagda investeringarna på 557 milj. kr åren 1952—61 h a r 120 milj. kr finansierats genom statsbidrag, 29 milj. kr genom lån från statens avdikningslånefond, 31 milj. kr genom lån med statlig kreditgaranti och 377 milj. kr med övriga medel (andra lån och eget kapital). Av tabellen framgår att kostnaderna för investeringar i markanläggningar h a r minskat relativt kraftigt sedan 1950-talets början (såväl i löpande p r i 3—313487

ser som i fast penningvärde). Detta gäller annan dikningsverksamhet än täckdikning (vilken sistnämnda h a r ökat) samt investeringar i vägar, broar och andra markanläggningar. Vissa ytterligare uppgifter om utvecklingen av investeringarna i markanläggningar kan erhållas från statistiska centralbyråns deklarationsundersökning. Uppgifterna finns uppräknade till värden för hela riket. Då i deklarationsundersökningen endast ingår självägande jordbrukare, h a r vid uppräkningen förutsatts att investeringsverksamheten h a r samma omfång på de arrenderade som på de självägda gårdarna. Resultaten av de utförda uppräkningarna redovisas från å r 1953 beroende på att deklarationsundersökningen fr. o. m. detta år omlades och utvidgades samt t. o. m. 1960 (uppgifterna för år 1961 fanns ej tillgängliga vid tabellens sammanställande). Enligt deklarationsundersökningen h a r de kontanta utgifterna (exklusive kostnader för eget arbete och ev. eget material) för vägar m. m. åren 1953—60 utvecklats som tabell II 1: 6 visar. I detta material ingår även utgifter för skogsvägar. En viss tendens till övervärdering av underhållet på nyinvesteringarnas bekostnad kan tänkas föreligga av skattemässiga skäl. a 4. Byggnaderna. Uppgifter om investeringarna i byggnader kan främst erhållas från de av Statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader (SFL) insamlade uppgifterna om nybyggnadsverksamheten inom jordbruket. SFL:s beräkningar över nybyggnadsverksamheten inom jordbruket avser brukningsenheter med över 2 ha åker oberoende av ägarekategori. Till nybyggnader räknas helt nyuppförda byggnader samt sådana som byggts på gammal grund eller gamla murar. Primäruppgifterna till nybyggnadsinven-

34 Tabell II 1:6. Lantbrukarnas

kontanta utgifter för markanläggningar Milj. kr En ligt deklarat ions undersökn ingen

åren 1953—60

Summa

År

Underhåll

Nyinvesteringar

1960 års penningvärde

58 59 72 65 69 70 82 78

72 73 86 74 76 73 85 78

11 8 10 6 8 8 8 6

47 51 62 59 61 62 74 72

1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 I960

Löpande priser

teringarna insamlas genom vissa av hushållningssällskapens lokalombud. Urvalet omfattar cirka 20 procent av antalet brukningsenheter och cirka 19 procent av den totala åkerarealen. I stort sett samma ombud h a r deltagit i undersökningen under hela 1950-talet (år 1952 ökades antalet ombud). De lämnade uppgifterna avser antalet nybyggnader, fördelade på olika typer av ekonomibyggnader samt på mangårdsbyggnader och övriga bostadshus. Byggnaderna uttrycks i volymenheter (rumsenheter, kreatursplatser o. dyl.), från vilka kostnaderna beräknats med

ledning av inom SFL framräknade enhetspriser. Uppgifterna räknas upp till summatal med hjälp av antalet brukningsenheter i resp. grupper enligt jordbruksräkningarna. Det bör understrykas att SFL:s beräkningar avser bruttoinvesteringar och att däri ej ingår något hänsynstagande till avskrivningarnas storlek. Man kan därför ej se SFL:s uppgifter som något uttryck för byggnadskapitalets utveckling. Nybyggnadskostnadernas utveckling i löpande priser redovisas i tabell II 1:7. Byggnadskostnaderna uppgick år

Tabell II 1:7. Lantbrukets nybyggnadskostnader åren 1950—61 Milj. kr Enligt Statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader Byggnadskostnadsindex 1950 - 100

Summa

År

Ekonomibyggnader

Bostadshus Löpande priser

1960>rs penningvärde

Ekonomibyggnader

Bostäder

204 200 152 150 163 143 135 121 93 73 84 86

100 147 148 143 144 150 158 162 164 162 183 189

100 143 145 141 141 147 155 159 162 161 182 189

(IM

1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961

78 86 71 71 83 61 63 56 51 40 55 57

51 61 50 50 50 59 55 54 38 30 29 31

147 121 121 133 120 118 110 89 70 84 88

35 Tabell II 1:8. Lantbrukarnas kontanta utgifter för underhåll av byggnader samt för ny-, till- och ombyggnader åren 1953—60 Milj. kr Enligt deklarationsundersökningen Ny-, till- och ombyggnader

Underhåll

Summa

År

1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960

Löpande priser

1960 års penningvärde

Löpande priser

1960 års penningvärde

Löpande priser

1960 års penningvärde

264 244 250 267 268 246 267 257

328 301 299 305 294 257 278 257

86 87 99 82 88 81 64 59

107 107 118 94 97 85 67 59

350 331 349 349 356 327 331 316

435 408 417 399 391 342 345 316

1961 totalt endast till 68 procent av 1950 års belopp. Nedgången har relativt sett varit starkast för bostadsbyggnaderna. Den största byggnadsverksamheten u n d e r den studerade perioden ägde rum åren 1950 och 1951. Sammanlagt h a r u n d e r perioden nyinvesterats 772 milj. k r i ekonomibyggnader och 558 milj. kr i bostadshus. Vissa ytterligare uppgifter om byggnadsverksamhetens utveckling kan erhållas från dels deklarationsundersökningen, dels lantbruksnämndernas statistik. I deklarationsundersökningen redovisas uppgifter om de kontanta utgifterna för underhåll av byggnader samt för ny-, till- och ombyggnader. I deklarationsundersökningen ingår inte kostnader för eget arbete, material från egen skog eller annat byggnadsmaterial från den egna gården. Dessa kostn a d e r h a r (vad beträffar underhållet) av Oscarsson för år 1959 uppskattats uppgå till storleksordningen 1/3 a y samtliga underhållskostnader. Tabell II 1: 8 visar liksom föregående tabell en nedgång i byggnadsverksamheten inom lantbruket, kraftigare när det gäller ny-, till- och ombyggna-

derna än beträffande underhållet. Samma utveckling framgår av tabell II 1:9, i vilken från lantbruksnämndernas verksamhetsberättelser sammanställts uppgifter om de beräknade kostnaderna för statsunderstödda företag (avseende ekonomibyggnader), statsbidrag, statlig kreditgaranti och finansiering med övriga medel (restpost) samt antalet av lantbruksnämnderna (från länsbostadsnämnderna remitterade) handlagda ärenden r ö r a n d e bostadslän. a 5. Skogen. Värdering av skogsmark med växande skog kan i princip ske i form av kapitalisering efter en viss räntefot av beräknade framtida nettoavkastningar frän skogsbruket. Eftersom enbart en del av virkesförrådet kan realiseras omedelbart och värderas efter kända dagspriser, blir värderingen starkt beroende av subjektiva bedömningar av den framtida pris- och kostnadsutvecklingen m. m. Här skall ej göras något försök att utföra en värdering av det samlade skogskapitalet i absoluta tal utan endast diskuteras utvecklingen av de olika faktorer, som kan ha orsakat förändringar i skogsvärdena under 1950-talet.

36 Tabell II 1:9. Det statliga stödet till ekonomibyggnader

i lantbruket åren 1950—61

Milj. kr resp. antal

År

Antal handFinansiering genom Beräknad kostnad lagda ärenden för statsunderstödda rörande Statlig Statsbidrag kreditgaranti Övriga medel bostadslån företag

1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961

S:a nyinvestering

2 885 2 086 2 164 3 286 4 036 4 076 3 303 3 099 3 073 2 649 2 436 2 178

len för feluppskattningar, varför en förändring av skogsmarksarealen inte kan antas ha föranlett någon mera betydande förändring av privatskogsbrukets totalvärde under 1950-talet.

Dessa olika faktorer kan sammanfattas i följande p u n k t e r : 1. Skogsmarksareal 2. Grundförbättrande investeringar 3. Virkesförråd 4. Trädslagsfördelning, kvalitets- och dimensionssammansättning 5. Pris- och kostnadsutveckling 6. Ränteutveckling 1. Skogsmarksarealen. Den produktiva skogsmarken tillhörig enskilda utom bolag uppskattas enligt riksskogstaxeringen till 11 436 000 ha. Denna uppgift är behäftad med en viss osäkerhet, främst beroende på svårigheten att dra gränsen mellan impediment och produktiv skogsmark. De förändringar i privatskogsbrukets arealer, som kan ha skett p å grund av köp, försäljning eller byte med andra ägarekategorier, överförande av impediment och åker till skog m. m., måste antas ligga inom margina-

Nyplantering Nyinvestering i vägar och diken

16,3 15,4 14,5 15,1 17,0 18,0 15,0 16,4 15,0 14,6 12,2 14,5

8,6 6,7 6,2 8,3 9,7 9,2 6,5 8,2 5,5 4,5 4,3 5,3

4,9 4,6 3,7 4,9 5,3 5,1 4,4 4,8 4,2 3,8 3,2 3,7

29,8 26,7 24,4 28,3 32,0 32,3 25,9 29,4 24,7 22,9 19,7 23,5

2. Grundförbättrande investeringar. De investeringar som kan ha föranlett höjningar av skogsmarksvärdena är skogsdikning, skogsbilvägar och plantering av tidigare skoglös mark. övriga återväxtåtgärder på skogsmark är att betrakta som reinvesteringar för vidmakthållande av produktionsförmågan. Enligt skogsstyrelsens statistik uppgår ovannämnda nyinvesteringar (inkl. ev. statsbidrag) till i tablån nedan upptagna ungefärliga belopp (milj. k r ) . Nyplanteringskostnaden är i tablån uppskattad med ledning av utbetalda statsbidrag. Av tablån framgår att grundförbätt-

1950 51

61 Summa

37 rande åtgärder utförts på privatskogarna u n d e r perioden 1950—61 till ett belopp av ca 218 milj. k r eller omkring 18 milj. k r p e r år. Om man utgår från alt dessa investeringar utgjort lönsamma projekt, skulle man alltså kunna anta att minst en motsvarande värdeökning ägt rum. 3. Virkesförråd. Uppgifter om virkesförrådens förändringar hos olika ägarekategorier kan hämtas ur riksskogstaxeringens material. Under 1950-talet h a r en taxering ägt rum, varifrån bearbetat material föreligger för åren 1953 —59. Med hänsyn till de stora medelfel som vidlåder förrådsuppgifterna för viss ägarekategori u n d e r enskilda år, bör medeltal för ett antal år användas. Om perioden 1953—59 uppdelas i delperioderna 1953—56 och 1957—59, blir genomsnittsförråden i bondeskogsbruket 95,5 resp. 96,2 skogskubikmeter (mssk) per ha. Detta motsvarar en förrådsökning av i medeltal 0,2 mask per ha och år eller totalt en ökning av virkesförråden med ca 2,3 milj. m3sk per år. Skillnaden mellan dessa medeltal är dock inte statistiskt signifikant. En förrådsökning om 2,3 milj. mssk är avsevärt m i n d r e än man haft anledning att förmoda med kännedom om de totala årliga avverkningarna och den beräknade tillväxten. Enligt stubbinventeringarna uppgick den genomsnittliga årsavverkningen under perioden 1952/53—58/59 till 47,8 milj. m3sk. Den årliga tillväxten, beräknad med hjälp av tillväxtprocenten från den andra riksskogstaxeringen 1938—52 tilllämpad på virkesförråden enligt den tredje riksskogstaxeringen för åren 1953—57, kan approximativt uppskattas till 68,4 milj. m3sk. Enligt dessa siffror borde alltså teoretiskt sett ha skett en förrådsökning med drygt 20 milj. m^sk p e r år, varav minst hälften bör ha

fallit på privatskogarna. Att den väntade förrådsökningen inte kunnat registreras vid riksskogstaxeringen 1953— 59 anses vid skogshögskolan kunna bero på ogynnsamma klimatiska tillväxtbetingelser under dessa är. Som uttryck för förrådsökningen under hela perioden 1950—61 torde den ovan angivna siffran, 2,3 milj. mssk per år, kunna betraktas som en minimisiffra. En värdering av den uppskattade förrådsökningen i pengar kan endast bli approximativ och utföres med ett antal förenklade förutsättningar. Det antas att virkesförrådets trädslags-, dimensions- och kvalitetssammansättning är oförändrad under perioden (mer härom i följande p u n k t ) . Eftersom förrädsökningen avser alla förekommande dimensioner, göres ett antagande om normalskogsfördelning. Enligt utförda beräkningar^ har priset p e r normalkubikmeter vid vissa förutsättningar angivits till genomsnittligt 25,11 kr under perioden 1953—57 eller avrundat 25 kr. Om man som ett räkneexempel förutsätter en ärlig förrådsökning av 2,3 milj. m3sk, skulle förrådsökningens värde bli av storleksordningen 25 X 2,3 milj. eller 58 milj. kr. 4. Trädslagsfördelning, dimensionsoch kvalitetsfördelning. Den växande skogens rotvärde per m3sk är till viss del beroende av virkesförrådets sammansättning i fråga om trädslag, dimensioner och kvalitet. Barrträd är som regel värdefullare än lövträd och rotvärdet sjunker med minskande medeldimension på grund av stigande avverkningskostnader per mask för klenare virke. Riksskogstaxeringens material tillåter 1 Th. Streyffert, Utvecklingstendenser beträffande rotvärden och priser på skogsprodukter, Stockholm 1960 (Skogshögskolans skrifter nr 33).

38 Tabell II 1:10.

Totalavverkningens brutto- och nettovärde för samtliga skogar avverkningssäsongerna 1950/51—59/60. Kr/m3sk Enligt Skogsstyrelsen

Avverkningssäsong 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 (prel.)

Bruttovärde 43,72 62,32 42,04 45,80 46,87 49,36 43,85 43,35 38,44 42,15 46,60

inga säkra slutsatser om ev. förändringar i sammansättningen av virkesförråden på privatskogarna. Det synes heller inte föreligga anledning att anta att några förändringar av betydelse skulle ha inträffat under 1950-talet i detta hänseende. En tänkbar ökning av andelen lövträd i virkesförrådet på g r u n d av förbättrade avsättningsmöjligheter för lövvirkessortiment torde uppvägas av en viss höjning av medeldimensionen hos totalavverkningen genom återhämtning av tidigare eftersläpning i slutavverkningarna. 5. Pris- och kostnadsutveckling. Den långsiktiga prisutvecklingen på skogsp r o d u k t e r enligt domänverkets beräkningar belyses i diagram II 1:3. Detta visar bruttopriserna på sågtimmer (uttryckta i öre per f3tr = kubikfot, topprotmätt) från 1909/10 till 1962/63 (dels verkliga bruttopriser, dels efter partiprisindex för konsumtionsvaror indexreglerade sådana, där exceptionella prisavvikelser uppskattningsvis justerats). Vidare h a r inritats en enligt minsta kvadratmetoden (på grundval av de justerade och indexreglerade prisuppgifterna) utjämnad långtidstrend, vil-

Summa kostnader 14,75 18,91 19,48 20,36 21,54 22,96 22,99 23,12 24,27 23,59 24,43

Rotvärde 28,97 43,41 22,56 25,44 25,33 26,40 20,86 20,23 14,17 18,56 22,17

ken i diagrammet framträder bågformig på grund av den logaritmiska skalan. Av diagrammet framgår att den långsiktiga utvecklingen av bruttopriserna på skogsprodukter varit positiv, men att utvecklingen under 1950-talet visar markanta avvikelser från den långsiktiga trenden. En belysning av pris- och kostnadsutvecklingen (uttryckt i kr per m3sk) i skogsbruket under 1950-talet ges i Skogsstatistisk årsbok 1960, varur siffrorna i tabell II 1:10 är hämtade. En beräkning av totalavverkningens brutto- och nettovärde h a r där gjorts på enskilda år med ledning av statistik över avverkningsvolymens sammansättning, virkespriser, avverkningskostnader, underhåll och nyinvesteringar. Tabellen illustrerar som nämnts värdeutvecklingen under 1950-talet av de totala avverkningarna för alla kategorier av skogsägare. Det synes ej föreligga några skäl att anta att denna utveckling skulle vara annorlunda inom p r i vatskogsbruket än för övriga kategorier av skogsägare. Av tabellen framgår att bruttopriserna i stort sett varit sjunkande och kostnaderna stigande, varför det behållna

e<3

OS CJ

•!->

»««i

<-, <u

i OS CO

°ct

QO u

i->

!_ F t) *-> bl F

4->

cQ l/l 3

tfl

4->

3 SJ

•5

+-> t -

o > u

;ta

**- E —

o o c in to :ro in 60 E

— c

-w :nj .— 3 in r— i - > :<u 00 < i £

40 rotnettot följaktligen starkt minskat. Det bör observeras att detta mer beror på att kostnaderna har stigit än på att bruttopriserna sjunkit. 6. Ränteutvecklingen. Vid all skogsvärdering grundad på nuvärdet av framtida avkastningar blir resultatet starkt beroende av vilken räntefot eller kapitaliseringsfaktor som väljes (ju lägre räntefot desto högre kapitalvärde och vice v e r s a ) . Vid valet av räntefot bör hänsyn främst tas till bedömningar av den framtida ränteutvecklingen. Ränteläget h a r varit ganska varierande sedan 1945. En viss höjning av räntenivån h a r visserligen skett under efterkrigstiden fram till 1960, men om denna tendens kan antas bli bestående är svårt att bedöma. Om så antas bli fallet, bör detta direkt slå igenom i skogsvärdena. Om exempelvis 4,5 procent räntefot används vid kapitaliseringen i stället för 3,5 procent, leder detta till en sänkning av skogsvärdena med ca 30 procent. 1—6. Sammanfattning. Av de olika faktorer, som ovan diskuterats och som kan anses påverka skogsvärdena, har skogsmarksareal och virkesförrådets sammansättning inte ansetts föranleda några ändringar av skogsvärdena. Nyinvesteringar och förrådsökningar h a r däremot ansetts föranleda en höjning av skogsvärdena, medan rotvärdenas och ev. även räntenivåns utveckling torde k u n n a anses böra föranleda sänkningar. Av dessa faktorer synes dock de som inverkar sänkande böra ha den största effekten. Om de tidigare nämnda högre köpeskillingskoefficienterna för fastigheter med hög andel skogsbruksvärde får tolkas som att skogens marknadsvärde stigit under 1950-talet, torde detta få antas vara en följd av förväntningar om framtida höjningar av rotvärde-

n a eller spekulationer i sjunkande penningvärde. De allmänna 1957

taxeringsvärdena

1952 och

Vid den värdering av skogsmark och växande skog, som utförs i samband med de allmänna fastighetstaxeringarna, bestämmes värdet i princip som ett avkastningsvärde vid uthålligt skogsbruk. Även om metoderna var något olika vid de båda senaste taxeringarna 1952 och 1957, var dock den grundläggande principen oförändrad. 1 Den kraftiga höjningen av skogsbruksvärdena vid 1957 års allmänna fastighetstaxering h a r tidigare omnämnts (tabell II 1 : 2 ) . Enligt uppgift från skogsforskningsinstitutet måste denna höjning av taxeringsvärdena till allra största delen hänföras till den förändrade bruttoprisnivån. Vid 1952 års taxering lades medelpriserna under perioden 1945—49 till grund, medan prisnivån vid 1957 års taxering baserades p å åren 1950 samt 1952—54 (1951 uteslöts, då priserna under den s. k. Koreahaussen ansågs exceptionellt höga). I båda fallen reducerades medelprisnivån med 20 procent och ett avdrag för allmänna omkostnader gjordes med 33 procent. Beräkningen av medelpriserna vid de b å d a taxeringarna åskådliggöres i diagram II 1:4, där prisutvecklingen (omr ä k n a t i k r per mSsk) för sågtimmer (furu) och massaved (sulfit) inlagts för perioden 1945—62. De medelpriser, som använts vid 1952 resp. 1957 års fastighetstaxeringar, h a r markerats med horisontella dubbellinjer. Av diagrammet framgår klart att den lyftning av prisnivån som följde med Korea-haussen 1951 medförde en kraftig höjning 1 Enligt de tidigare nämnda SOU 1956: 57 och 1963: 14.

<NJ

—

'/ /

1 A

1 fc3

V > T3 +J —

•ro »

— > M-

— >

I3 V-

3T3 <s> ro D.

« -o re

i \ \ »O

ra .*

ro J3 o

/ /

/ t

ro :ro -M — u —

•M

i_ « E

. o + J ro — ro « — +J +J +J « l_ • . c U . C -O .C

^ - * II

• <u

4^*

^ :

•ro

in E E *«- f*-. 4 - r~~3 LA LTV ~ +J ., U <J\ I - <7\ IO Ifl V — V •— — CO — 10 ui u — i_ . - JC • - J : • C_ -C U O U O O U O Q. O C O +-" <L) +-> .— — 4 J E + J O N O N . 3 E 3 ID LT\ "O LA »_ . - j _ v &\ <u cr\ ra 4- CO X •- - s : —

•

1^ - O^k." "» ^^

;; •

:; •>*

--> •

•

ti fl it

V SS

•.

E -M > +J —• io ro m o . TJ -»J ro ui ro ' o «; b0>+- vi u -

1 «•*•

•

— x — x

— ro v» to E </> *» M L. Jbfl.— ui i - oro 1- oro

1 1

E :ro • —

SI •å

1 .»1

42 av medelpriserna vid det senare taxeringstillfället. Den allmänt sjunkande tendensen efter 1951 kommer alltså inte till synes i taxeringsutfallet. b.

Husdjuren

En beräkning över det kapital, som jordbruket investerat i kreatur, måste bygga på antalet djur och genomsnittsvärden för de olika djurslagen. Man kan härvid använda saluvärdet p å djuren, beräknat i form av ett genomsnittsvärde för hela den tid djuret utnyttjas i produktionen. För 1959 års långtidsutredning h a r Oscarsson utfört en beräkning över jordbrukets investeringar i djur med 1959 års priser som grund.i Då det h ä r är fråga om att utföra beräkningen i löpande priser, h a r Oscarssons beräkningar endast använts beträffande antalet djur (dock ej h ö n s ) . De i beräkningarna använda antalsuppgifterna avser brukningsenheter över 2 ha och är hämtade från Statistiska centralbyråns husdjursräkningar (juniräkningarna).2 Antalet höns h a r beräknats som summan av antalet värphöns och kycklingar enligt aprilräkningarna. Det i april redovisade antalet kycklingar motsvarar ungefär halva rekryteringsbehovet. Då kycklingarna börjar värpa vid ca ett halvt års ålder, torde aprilsiffran ungefär motsvara ett årligt medeltal av kycklingar till rekrytering. Som underlag för de i tabell II 1: 11 redovisade djurvärdena ligger i första hand genomsnittligt uppnådda priser p å försålda husdjur vid slakteriföreningarnas livdjursauktioner. I den mån direkt användbara livdjurspriser ej varit tillgängliga, h a r vissa prisserier beräknats huvudsakligen som genomsnittet av ingångs- och slutvärdena. Den senare metoden har utnyttjats för kalvar upp till ett år, ungnöt över ett år, avelssvin,

slaktsvin och höns. De ettåriga nötkreaturens värde h a r antagits motsvara avräkningssumman vid försäljning till slakt. Slaktsvinens värde h a r satts till hälften av avräkningssumman vid slakten. För fåren h a r endast vuxna djur beaktats. De h a r i gengäld värderats något högt (livdjurspriset på tackor h a r utnyttjats). Hönsens värde h a r beräknats som genomsnittet av priset på värpfärdiga unghönor (1961 12 kr) och slaktpriset på utslagshöns (1961 ca 4 k r ) . Kycklingarnas värde h a r blivit något överskattat genom användningen av samma tal som för värphönsen. Detta motvägs emellertid av att aprilräkningen underskattar årsmedeltalet höns.

Tabell II 1:11 utveckling

Husdjurskapitalets 1950—61

Milj. kr

År 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961

1960 års Löpande priser penningvärde 2 334 2 546 2 737 2 963 2 902 2 760 2 908 3 020 3 111 3 187 3 139 3 279

3 674 3 460 3 454 3 680 3 575 3 298 3 327 3 313 3 254 3 311 3 139 3 197

Tabellen visar att en ökning i löpande priser visserligen ägt r u m under perioden, men en omräkning till enhetligt penningvärde anger en minskning (utom för enstaka å r ) . Sammanlagt under perioden har husdjurskapitalet i löpande priser ökat i värde med 945 milj. kr men i 1960 års penningvärde minskat med 477 milj. kr. 1 2

Se i avsnitt a 3 ovan nämnt arbete. Jordbruk och boskapsskötsel (SOS, avd. Jordbruk med binäringar).

43 Tabell II 1:12

Jordbrukets

investeringar

i inventarier åren 1950—61

Milj. kr Samtliga inventarier

År

1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961

Traktorer

övriga inventarier

Löpande priser

1960 års penningvärde

138 160 157 161 159 147 136 145 137 151 196 230

263 308 329 332 330 273 263 295 292 318 358 431

407 400 411 416 409 319 297 318 306 331 358 421

125 148 172 171 171 126 127 150 155 167 162 201

Inventarierna

De uppgifter om jordbrukets investeringar i inventarier, vilka redovisas i tabell II 1: 12 h a r erhållits från årliga undersökningar inom Jordbrukets utredningsinstitut. 1 Dessa avser att omfatta jordbrukets totala anskaffning av maskiner, redskap och varaktiga inventarier för jordbruksdriften (inkl. därmed förenat skogsbruk). Primärmaterialet insamlas från tillverkare och importörer, som uppger försäljningsvärdet i s. k. bruttopriser (hänsyn tas ej till förekommande rabatter men ej heller till kostnaderna för transporter och transportförsäkringar). Uppgifter h a r ej kunnat inhämtas för vissa maskingrupper, främst elektriska motorer, p u m p a r och hydroforer, kälkar och seldon samt äggkläckningsmaskiner och annan utrustning för hönsgårdar. I tabellen ingår ej vagnar samt grundförbättringsredskap. Uppdelning h a r i tabellen endast gjorts på traktor e r (inkl. jeepar och diverse utrustning) samt övriga inventarier. Ökningen h a r räknat i löpande priser varit markant, men vid en omräkning till konstant penningvärde finner man

att summan endast för åren 1952—54 och 1961 överstiger 1950 års nivå. Sammanlagt har under perioden 1 875 milj. kr investerats i traktorer och 1 917 milj. kr i andra inventarier.

Föreningsandelarna

Någon totalstatistik över lantbrukarnas innehav av andra tillgångar (förråd m. m., finansiella tillgångar och försäkringstillgodohavanden, övriga tillgångar) existerar inte. Från Sveriges lantbruksförbund h a r dock erhållits vissa uppgifter om insatskapitalet i jordbrukets ekonomiska föreningar (tabell II 1: 13). Insatskapitalet är beräknat genom en sammanställning av koncernbalansvärden. Av tabellen framgår att ökningen i föreningsandelarnas totalbelopp från 1950 till 1961 uppgått till så stort belopp som 389 milj. kr. Den årliga ökningen har dock i relativt betydande grad avtagit under perioden. 1 Se S. Holmström, Jordbrukets investeringar i maskiner och redskap, Stockholm 1962 (i Bilaga 6 till 1959 års långtidsutredningsbetänkande, Svensk ekonomi 1960—65).

44 Tabell II 1:13 Insatskapital

i fordbrukets

ekonomiska

organisationer

åren

1950—61

Milj. kr Vid årets slut År

1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961

e. Sammanfattning

Ökning under året

Löpande priser

1960 års penningvärde

Löpande priser

1960 års penningvärde

223 253 300 336 380 421 453 495 528 557 588 612

346 329 375 420 471 493 512 535 554 579 588 597

+ 30 + 47 + 36 + 44 + 41 + 32 + 42 + 33 + 29 + 31 + 24

— 17 + 46 + 45 + 51 + 22 + 19 + 23 + 19 + 25

förändringarna

Vid sammanställningar av de i avsnitt II 1. B. redovisade förändringarna bör beaktas olikheter i materialens omfattning m. m. samt skiljas på förändringar i balansposter resp. investeringar. Uppgifter om balansposter finns för fastighetsvärden samt för husdjurskapital och föreningsandelar. Skillnaderna i dessa balansposter innebär nettoförändringar och det är ej möjligt att fördela dem på bruttoinvesteringar, värdeminskningar (avskrivningar) och prisförändringar (värdeanpassningar). F ö r markanläggningar, byggnader och inventarier finns endast uppgifter om bruttoinvesteringar. Några avräkningar kan ej göras för värdeminskningarna (avskrivningarna) och man kan därför ej heller beräkna ifrågavar a n d e bruttoinvesteringars nettobidrag till fastighetskapitalet (beträffande markanläggningar och byggnader) resp. inventariekapitalet. En sammanfattning av de kända förändringarna i lantbrukets fastighetsvärden, husdjurskapital och föreningsandelar samt av bruttoinvesteringarna i markanläggningar, byggnader och inventarier ges i tabell II 1: 14. Uppgif-

+ 9 + 9

terna i denna avser åren 1950—61 utom beträffande markanläggningar för jordbruket (åren 1952—61). F ö r ä n d r i n g a r na har beträffande balansposterna uttryckts som dels summan av de absoluta förändringarna under perioden, dels årsmedeltal av dessa och dels även som procentuella förändringar från 1950 till 1961. För bruttoinvesteringarna har i stället angivits dels det sammanlagda investeringsbeloppet för p e rioden, dels den genomsnittliga årliga investeringen, dels även ifrågavarande investerings årliga ökning eller minskning (efter utjämning av årssiffrorna till en rät linje enligt minsta kvadratmetoden). Sammanställningen har gjorts i såväl löpande priser som i 1960 års penningvärde (utom beträffande beräkningen av rät linje för investeringsutvecklingen) . Fastighetsvärdena h a r under den studerade perioden stigit med cirka 10 miljarder kr. Det gäller vare sig; man mäter dem i taxeringsvärde eller i marknadsvärde. Den relativa stegringen har varit avsevärt starkare för taxeringsvärdena än för marknadsvärdena och av de olika delvärdena starkast för skogsbruksvärdet. Den största re-

45 Tabell II 1:14 Förändringarna i lantbrukels fastighetsvärden, husdjurskapital och föreningsandelar samt bruttoinvesteringar i markanläggningar för jordbruk resp. skogsbruk, byggnader och inventarier åren 1950—61 A. Tillgångsförändringar Summa förändr. under Genomsnittlig årlig förändr. under perioperioden, milj. kr den, milj. kr

Procentuell förändring under perioden

Typ av tillgång Löpande priser

1960 års penningvärde

Löpande priser

1960 års penningvärde

Löpande priser

1960 års penningvärde

Fastighetsvärden för enskilda ägare: Taxerat eg. jordbruksvärde Taxerat skogsbruksvärde Summa taxeringsvärde (inkl. tomt o. ind.v.) Summa marknadsvärde

5 519

+ 2 514

+ 502

+ 229

+ 115

4 232

+ 3 044

+ 385

+ 277

+ 224

+ 104

9 785

+ 5 660

+ 890

+ 515

+ 145

+ 10 100

+ 2 400

+ 918

+ 218

12 Husdjurskapital

—

— 43

—

13 Föreningsandelar....

+ 174

54 B. Bruttoinvesteringar Genomsnittlig årlig invest. Genomsnittlig förändring under perioden, per år, milj. kr milj. kr

Summa invest, under perioden, milj. kr Typ av bruttoinvestering

Markanläggningar i jordbr. 1 Markanläggningar i skogsbr Byggnader Inventarier 1

Löpande priser

1960 års penningvärde

Löpande priser

1960 års penningvärde

Löpande priser

—

184 1 330 3 792

204 1 604 4 393

15 111 316

17 134 366

+ 2 — 6 + 15

1 Åren 1952—61.

lativa stegringen för de i tabellen medtagna balansposterna redovisas för det taxerade skogsbruksvärdet samt för andelar i jordbrukets ekonomiska föreningar. Utvecklingstendensen är sjunkande för bruttoinvesteringarna i markanläggningar för jordbruket och byggnader samt stigande för bruttoinvestering-

arna i markanläggningar för skogsbruket samt för inventarierna. C. Kapitalanskaffningen enligt andra material I detta avsnitt behandlas endast finansiering med främmande kapital, eftersom denna finansieringsform är förhållandevis väl statistiskt belagd ge-

46 Tabell II 1:15 Landshypoteksföreningarnas

utlåning

1950- -61

Milj. kr Enligt Sveriges allmänna hypoteksbank Utestående lånebelopp År

1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961

Totalt

Därav garantilån

733 786 865 923 983 1 051 1 088 1 122 1 175 1 224 1 299 1390

12 21 31 39 49 63 70 75 78 80 84 89

nom de institutionella 'kreditgivarnas statistik. För övrig skuldsättning inom lantbruket kan endast grova uppskattningar göras. Några sådana uppskattningar har här ej gjorts, då det ansetts att man därigenom endast skulle få resultat med väsentligt större osäkerhetsgrad än kapitalundersökningarnas. Statistiskt underlag saknas även för att på totalnivå belysa den del av lantbrukets finansiering, som sker med eget kapital. a. Långivare^ F ö r ett studium av lantbrukets kreditm a r k n a d och de årliga förändringarna u n d e r perioden 1950—61 står visst statistiskt material från de olika institutionella kreditgivarna till buds. Ifrågavarande material omfattar ej alltid en särredovisning av lantbrukskrediterna, varför uppgifterna om dessa krediter i vissa fall är grundade på uppskattningar. Uppgifterna från kreditorganisationerna avser lantbruket i dess helhet utan särskiljande av brukningsenheter i storleksgruppen 2—100 ha eller av

Under året Amorterade beviljade lån lån

50 64 89 70 72 81 49 47 67 64 92 108

9 11 10 12 12 12 13 13 14 15 17 17

Ökning av utestående lånebelopp 41 53 79 58 60 68 37 34 53 49 75 91

olika ägarekategorier. Kreditorganisationernas statistik liksom uppgifterna om de statliga lantbrukskrediterna är därför ej direkt jämförbara med kapitalundersökningarnas uppgifter. Någon löpande statistik över kreditgivningen till lantbruket från privatpersoner, leverantörer m. fl. finns inte, varför sådana krediter endast kan belysas av kapitalundersökningarnas uppgifter. a 1. Hypoteksföreningarna. Hypoteksföreningarnas utlåning utgöres till absolut övervägande del av stående lån mot botteninteckning i jordbruksfastighet (Tabell II 1:15). Hypoteksföreningarnas totala utlåning visar en oavbruten ökning från 733 milj. kr år 1950 till 1 390 milj. kr år 1961. Av det totala utestående lånebeloppet år 1961 utgöres drygt 6 procent av garantilån. Den årliga nyutlåningen har ökat u n d e r perioden, men 1 För en mer ingående redogörelse hänvisas till Å. Sambergs, Lantbrukets kreditmarknad 1950—1960 (Meddelande från Jordbrukets utredningsinstitut, nr 2—62).

47 Tabell II 1:16

Sparbankernas

utlåning till jordbruket

1950—61

Milj. kr Enligt sparbanksinspektionen,

och Svenska

sparbanksföreningen

Enbart inteckning År

1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961

Botteninteckning

Högre inteckning

631 644 698 769 827 877 918 987 1 065 1 134 1 174 1 201

54 60 39 23 25 31 32 21 11 14 17 20

Statlig Inteckn. kreditgaranti jämte borgen

23 34 42 55 67 78 87 96 104 110 115 122

på grund av kreditrestriktionerna är beloppen för åren 1956—59 förhållandevis låga. Hypoteksbankens obligationer innehas till övervägande del av olika penninginrättningar samt av försäkringsbolagen. Genom en specialundersökning h a r erhållits uppgifter om hypoteksbanksobligationernas fördelning på olika innehavarkategorier. Denna fördelning avser de hos hypoteksbanken den 31/12 1962 deponerade obligationerna (94,5 procent av samtliga hypoteksbankens utelöpande obligationer). Den redovisade fördelningen var följande (milj. kr) : Statsinstitutioner 188,0 ATP-fonderna 75,5 Postbanken 190,9 Försäkringsbolag 566,2 Fonder, föreningar, bolag m. m 42,3 Affärsbanker 195,5 Sparbanker 90,3 Jordbrukets egna institutioner 38,8 Enskilda 0,6 Jordbrukare 0,1 Summa 1 388,1 a 2. Sparbankerna. Den officiella sparbanksstatistiken över krediter till lantbruket omfattar endast utlåning

83 85 80 83 89 88 85 77 71 78 85 101

Enbart borgen

Summa

137 137 135 132 135 129 117 109 109 116 116 118

928 960 994 1 062 1 143 1 203 1 239 1 290 1 360 1 452 1 507 1 562

mot inteckning samt lån mot statsgaranti. För storleken av sparbankernas utlåning till lantbruket med säkerhetsformerna inteckning jämte borgen samt enbart borgen är man hänvisad till av sparbanksföreningen uppskattade belopp. (Tabell II 1:16) Ökningen av sparbankernas jordbrukskrediter under 1950-talet har framför allt gällt bottenlån (obundna lån inom 60 procent av taxeringsvärdet och samtliga bundna lån) och garantilån. Lån mot högre inteckning och annan säkerhet synes enligt tabellen ha stagnerat och borgenskrediterna ha minskat. a 3. Jordbrukets kreditkassor. Jordbrukskassornas utlåning till enskilda lantbrukare framgår av tabell II 1:17. Jordbrukskassornas utveckling är som synes mycket kraftig och utgör ett av de mest framträdande dragen i det senaste årtiondets utveckling på lantbrukskreditmarknaden. Expansionen gäller alla låneformer och säkerhetstyper men främst de egentliga reverslånen. Lån mot botteninteckning avser h ä r huvudsakligen lån inom 60

48 Tabell II 1:17

Jordbrukskassornas

utlåning

till enskilda lantbrukare

1950—61

Milj. kr Enligt Sveriges jordbrukskasseförbund Reverslån År

1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961

Botteninteckning i jordbruksfastighet

Statsgaranti

Andra säkerheter

Summa

169 176 209 274 314 339 358 401 465 513 562 619

21 30 38 51 64 71 80 93 103 110 120 140

165 173 175 175 193 203 207 212 208 219 223 250

355 379 422 500 571 613 645 706 776 842 905 1009

procent av taxeringsvärdet. Växelkrediterna har relativt sett avtagit i betydelse. Checkräkningskrediterna har visserligen beloppsmässigt ökat relativt kraftigt, men de spelar dock en mycket obetydlig roll i den samlade utlåningsvolymen. a 4. Affärsbankerna. För affärsbankerna är jordbrukskrediterna av mindre betydelse än för de tre tidigare behandlade typerna av kreditinstitut. Den redovisade statistiken över dessa krediter, som bygger på av Svenska bankföreningen två gånger om året företagna kreditanalyser, är mer summarisk än vad som är fallet beträffande övriga kreditinstitut. Någon uppdelning på olika säkerhetstyper kan sålunda ej göras. Någon underskattning av jordbrukskrediterna kan äga rum genom att växelkrediterna ej i sin helhet kan fördelas på näringsgrenar. Krediter till lantbrukare kan även ingå i kreditanalysens post »personliga och diverse krediter» samt mer indirekt i exem-

Växelkrediter

Krediter i checkräkn.

Summa

29 30 33 39 45 47 46 50 53 58 66 75

4 5 6 7 8 10 11 13 15 18 21 27

388 414 461 546 623 670 702 769 844 918 992 1 111

pelvis posten »handel med transportmedel». De uppgifter, som står att erhålla om affärsbankernas lantbrukskrediter till enskilda, redovisas i tabell II 1: 18.

Tabell II 1:18 Affärsbankernas lantbrukskrediter till enskilda 1950—61 Milj. kr Enligt Svenska bankföreningen Är

Milj. kr

1950 1951 1952 1953 1954 1955

396 408 381 392 423 411

1956 1957 1958 1959 1960 1961

402 434 432 487 511 532

Affärsbankernas lantbrukskrediter har inte visat någon större ökning under huvuddelen av 1950-talet. Under de tre senaste åren h a r dock en avsevärd uppgång ägt rum (cirka 100 milj. k r ) , som främst torde förklaras av uppmjukningen i kreditrestriktionerna. Affärsbankerna ägnar sig även åt fas-

49 tighetsbelåning, men deras viktigaste lantbrukskrediter torde utgöras av borgenslån och växelkrediter. a 5. Försäkringsbolagen. En viss betydelse för lantbrukets kapitalförsörjning h a r även försäkringsbolagen. Dessa ger krediter till jordbruket dels direkt genom lån, dels indirekt genom inköp av hypoteksbankens obligationer. Den direkta kreditgivningen till lantbruket består av dels lån mot inteckning i jordbruksfastighet, dels lån mot säkerhet av livförsäkringsbrev. I nedanstående tabell II 1:19 har sammanställts uppgifter från en specialundersökning utförd av Svenska försäkringsbolags riksförbund samt från försäkringsinspektionen om försäkringsbolagens lån mot inteckning i jordbruks- och skogsfastigheter (huvudsakligen bottenlån inom 50 procent av taxeringsvärdet), fördelade på olika typer av låntagare. Omfattningen av lantbrukarnas belåning av livförsäkringsbrev är ej känd, men den torde vara av relativt ringa omfattning.

Tabell II 1:19 Försäkringsbolagens lån mot inteckning i jordbruks- och skogsfastigheter 1950—61 Milj. kr Enligt försäkringsinspektionen samt Svenska försäkringsbolags riksförbund År

Enskilda personer

Aktiebolag

1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961

9 10 10 12 14 16 17 18 18 17 19 17

9 23 57 61 62 65 78 132 144 218 256 289

4— 313487

övriga S:a

0 1 3 4 4 4 4 5 5 5 5

18 33 68 76 80 85 99 154 167 240 280 311

Att försäkringsbolagens utlåning mot inteckning i jordbruks- och skogsfastigheter starkt ökats sedan 1953 beror på aktiebolagens allt större roll i detta sammanhang. Kreditgivning till enskilda lantbrukare mot sådan inteckning är som synes av relativt liten omfattning. Desto större betydelse har som tidigare nämnts försäkringsbolagens innehav av hypoteksbanksobligationer. a 6. Staten. De statliga krediter, som kommer lantbruket eller lantbruksbefolkningen till godo, kan indelas i egentliga lantbrukslån och allmänna lån. Med egentliga lantbrukslån menas krediter ur sådana fonder, som är avsedda enbart eller nästan enbart för utlåning till lantbrukare eller för lantbruksändamål. Det är dock inte uteslutet att innehavare av annan fastighet eller annan icke-jordbrukare i enstaka fall kan erhålla sådana lån. De allmänna lånen är sådana statliga lån, som utlämnas för särskilda ändamål (andra än lantbruk) och där låntagarnas yrke inte är av betydelse. Det är h ä r vanligen fråga om lån för bostadsbyggande eller andra sociala syftemål. De egentliga lantbrukslånen kan ytterligare indelas i lån till enskilda och lån till föreningar och aktiebolag. Det h a r även sitt intresse att skilja mellan sådana låneformer, a\ vilka nyutlåning ännu förekommer, och avvecklade låneformer. Här kallas de förra aktuella lantbrukskrediter och de senare lantbrukskrediter under avveckling. Av de sistnämnda lånen kan alltså ingen nyutlåning förekomma, men de är ännu inte slutamorterade och utgör fortfarande en del av lantbrukets samlade kreditvolym. Beträffande de nu aktuella lånetyp e r n a för statliga lantbrukskrediter redovisas kreditvolymen i tabell II 1: 20. Den största av de nu existerande statliga utlåningsformerna för jordbruks-

50 Tabell II 1:20

Budgetår 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62

Aktuella

former av statliga lantbrukskrediter 1949/50—61/62 Milj. kr Enligt statskontoret

till

enskilda

Maskinlån 1

Kronotorparlån 1

Skogsvägslån

Summa

18,2 18,4 18,7 19,9 21,7 23,4 25,0 25,5 25,6 24,8 23,5 23,3 28,6

0,1 0,1 0,2 0,2 0,2 0,3 0,3 0,3 0,3 0,4 0,4 0,4 0,4

0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,1 0,1 0,3 0,5 0,7

18,3 18,5 18,9 20,1 21,9 23,7 25,3 25,8 26,0 25,3 24,2 24,2 29,7

Redovisas per kalenderår (kalenderåret 1950 = budgetåret 1949/50 osv.). ändamål är jordbrukets maskinlånefond (inrättad 1938), vilken avser understödjande av gemensam maskinanvändning. Lån till kronotorpare kan utgå ur kronotorparnas inventarielånefond (1943). Utlåning i mindre omfattning förekommer också från skogsväglånefonden (1941). Tabell II 1:21 ger en översikt över de utestående lånebeloppen för under avveckling varande statliga lantbrukskrediter. De äldsta av lånen under avveckling torde vara de olika formerna av egnahemslån till lantbruket (ur egnahemslånefonden, 1904—48). Liknande lån var de som beviljades från arbetarsmåbrukslånefonden (1933—48) och arrendelånefonden (1934—48). Dessa lån ersattes 1948 av statlig kreditgaranti och förvaltas nu av riksbanken. År 1956 upphörde nyutlåningen från den år 1935 inrättade lantarbetarbostadslånefonden, som dock fortfarande förvaltas av bostadsstyrelsen. Den största av de under avveckling varande statliga utlåningsformerna för jordbruksändamål är emellertid stöd-

lån åt tillfälligt hjälpbehövande jordb r u k a r e för skördeskador (1950, 1951, 1952, 1954, 1955, 1957 och 1959). De efter stödlånen och egnahemslånen till beloppet största är lånen från statens avdikningslånefond (inrättad 1926). Även om lån ur denna fond formellt söktes av hela torrläggningsföretag, kommer dock deras verkningar de enskilda delägarna till godo och dessa får också svara för lånens amortering och förräntning. Fonden började avvecklas 1959. En annan typ av avvecklade lån är de som avsåg att understödja olika raItionaliseringsåtgärder och som 1948 ersattes av statlig kreditgaranti i enlighet med de nya bestämmelserna rör a n d e understödet av jordbrukets yttre och inre rationalisering. Dessa lån är gödselvårdslån (ur gödselvårdslånefonden, 1918—48) och täckdikningslån (ur täckdikningslånefonden, 1920— 48). Nyutlåningen från den år 1942 inrättade bevattningslånefonden upphörde 1955. De utestående beloppen av de tre nyssnämnda lånetyperna redovisas i tabell II 1:21 under rubriken äldre ra-

51 ctf

O T f t o r ^ c ^ t ^ c D O - ^ o o o o o r ^ r ^ c s o c o i o o r ^ o o o ^ o1 r^cOLOooooo-CTfiocooit^^t (MiMCNCNCMCOCOCOCOCOCNCNCM

e s c/a

Supplementär ordbruk kredit

trt

05 OO 00 Tt< CO CO -rr~ • * TJ< co ci T-T

r i m o i c o o i o o n i o o r i

-3 3

. c o i o - ^ O r t i o t ^ a j c c t i N • ^ ^ t ^ M T H M T H C Ä M t D T—1 T*

1—1

T—t

•

C0!N<MO(r>01Oiöl>i-iTH00I>

Pfl "ÖO

O O O T - I C M C O I > O T ^ < M ! M O C O

> BP

ijinioioinmiointotototoio

<lc •fi

— . . :rt

t-i • ' - >

|s/ Ä

•i

Aldr ration serings

C . >—i «33 <u a ^1

o-^oocor^coot^mcocaTHi-i TfCOCMCMrHr-li-lOOOOOO

> t,L

» fa « *•« es

*" to ° 13 fl .2 ,* :c3 •s S « ^

O O O O O M M N 1 ' o " T-T o " TH 1-T cT o cT ' o

sH o c

Cl.

cK. <*S 2

o c o o i a x M N o o w H o o i n r ) OGOtO«2LO-^TjicocOCOCM(M<M

C/5 T 3

M o

p $O4

-p C oe8

A, A «

o o o r i ^ o N ^ a i D M o o i o (MCMCMIMiMCOCOCOCO-^-tfCOCO

ort

:ctf —' h-J V >U >

tf Cl:

00 C

•* Mc -9 o ^ -T*

l ?-i

r>•*

in *>

2 =2c <u

°™

5 5 8 s < 2 o

Nincoroiooooffltotototoin « n H O ) o o M n i < M N H O O i COCOCO(MCMC>)CM(M!M(M(M<MTH

in O

•

A C

O ort cc £ 5 <—" !H

** i2 C *a es "Ö rt +-> c3

4 5-. n

0X5

i—i M

2 ö

»3

+-> 4) CD T3

Ol^intOMOCMTtitOtOO^CO M ^ T f * L O l O ( 0 ( O i n c O r t f f l I ^ I M M M N N N I N M I M I M O J H H

CO(MOT-ITt<-*iMT}<I>cOT-iCMCM

fe -fl

Ä o © — fl A 2 °* B 13 :c3 ÖD

+2 C

S3 Ä

T f i o a M i c o i n o i o o m o i o ira^coiMiHi-iooocrjoooot^ T H I - 1 T H T - I T - I T H T - ( I H

O T H c q c o ^ i o t o > w o i O H N lOiomiomLOinioioiotctDto OlO-r-ICNlCOTflOCDt^OOOO-rH • ^ i n o i o i o m ö i o i o i o i o t o o G><5>G)0}0>0)00}0}0)0)0}0>

52 tionaliseringslån. Olika former av äldre stödlån var krislån (1940/41—42/43) och hjälplån (1940/41—49/50). År 1951 upphörde nyutlåningen från den år 1935 inrättade statens sekundärlånefond för jordbrukare. Lånen för lagring av traktorbränsle (1953) och hästavelslånen (1948) började avvecklas 1958 resp. 1959. Fonden för supplementär jordbrukskredit (1956) upphörde 1959, från vilket år utlåningen från denna fond i vissa fall har ersatts av statlig kreditgaranti. År 1961 upphörde även möjligheterna att erhålla lån från den år 1948 inrättade statens skogslånefond samt den år 1926 inrättade Västerbottens och Norrbottens nybygges- och bostadsförbättringslånefond (utlåningen från dessa fonder har endast uppgått till obetydliga belopp). Det utestående lånebeloppet enligt statliga låneformer, vilka inte längre är aktuella, sjunker naturligt nog för varje år. Den största betydelsen av de h ä r behandlade krediterna har egnahemslänen, vilka på grund av den långa amorteringstiden för vissa lån kommer att finnas kvar ännu ganska många år. Utöver förut nämnda lantbrukskrediter har jordbruket erhållit betydande kapitalbelopp från det statliga bostadsstödet. Detta utgick tidigare som barnrikelån från lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer (1935—48) samt som nybyggnads- och förbättringslån från lånefonden för främjande av bostadsbyggande pä landsbygden (1939—48). Det statliga understödet av bostäder i egnahem utgår numera (från och med 1948) huvudsakligen som egnahemslån (fr. o. m. 1963 benämnda bostadslän) samt som förbättringslån ur lånefonden för bostadsbyggande. De statliga bostadslånefonderna är till storleken mycket betydande fonder.

Några uppgifter om de utestående beloppen av statliga bostadskrediter till bostäder ä jordbruksfastigheter finns inte. Man kan beträffande egenahemsoch förbättringslän ur lånefonden för bostadsbyggande erhålla vissa uppgifter om antalet årligen beviljade lån samt delvis uppskattade uppgifter av motsvarande beviljade belopp. Enligt dessa uppgifter kulminerade antalet beviljade lån till nybyggnader å jordbruksfastigheter år 1955/56 (1 005 lån till ett uppskattat belopp av 26 milj. kr) och hade till år 1961/62 nedgått till endast 296 (7 milj. k r ) . Antalet beviljade sådana egnahemslån för ombyggnad var 1955/56 1 567 (29 milj. k r ) , medan uppgifter härom saknas för senare är. Antalet beviljade förbättringslån till jordbruksfastigheter var år 1955/56 3 702 (beloppet ej uppskattat) och år 1961/62 2 373 (15 milj. k r ) . De statliga lånen till jordbrukets bostäder synes totalt sett ha kraftigt ökat under 1950talet, något som kunnat utläsas ur bl. a. kapitalundersökningarnas resultat (se avd. II 1.8). Bland andra statliga lånefonder, där lantbrukare kan komma i fråga likaväl som andra låntagare, kan nämnas värnpliktslånefonden, allmänna studielånefonden och statens bosättningslånefond samt vattenkraftslånefonden, fiskerilånefonden, statens fiskredskapslånefond, hemslöjdslånefonden och statens hantverkslånefond (lånen från de två sistnämnda är nu ersatta av län och statsgarantier enligt 1960 års bestämmelser om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri). Det är dock beträffande dessa fonder fråga om små lånebelopp och antalet lantbrukare som har sådana lån torde vara helt obetydligt. En sammanfattande översikt av samtliga kända statliga lantbrukskrediter ges i tabell I I 1 : 22.

5a Tabell II 1:22 Samtliga kända statliga lantbrukskrediter till enskilda 1949/50—61/62 Milj. kr Enligt statskontoret m. fl. Budgetår

Aktuella Lån under avveckl. lån

1949/50 1950)51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62

18,3 18,5 18,9 20,1 21,9 23,7 25,3 25,8 26,0 25,3 24,2 24,2 29,5

279,7 267,4 257,6 289,7 280,7 303,7 345,6 340,0 357,4 330,9 298,0 274,0 238,4

Summa 298,0 285,9 276,5 309,8 302,6 327,4 370,9 365,8 383,4 356,2 322,2 298,2 267,9

Summan av de kända statliga lantbrukskrediterna började att falla efter införandet av kreditgarantisystemet år 1948. På grund av stödlånen åren 1952 —57 steg emellertid totalsumman åter och nådde maximum vid slutet av budgetåret 1957/58, varefter en minskning ånyo har inträtt. b.

Lånevillkor

De olika lånevillkor, som kan vara aktuella beträffande lantbrukskrediter, är krav på säkerhet, räntesats m. m. samt amorteringsvillkor. Någon löpande statistik, som ger underlag för en redovisning av lantbrukskrediternas fördelning med hänsyn till dessa olika lånevillkor, finns ej. Det existerar dock material, som delvis kan belysa några olika slag av säkerhet för lån. När utvecklingen av några olika slag av säkerhet för lån till lantbruket behandlas i denna avdelning, har urvalet varit i hög grad beroende av tillgången på statistiska uppgifter. De två först behandlade typerna av säkerhet, botteninteckning i jordbruksfastighet och statlig kreditgaranti, är dock lant-

brukets viktigaste säkerheter för lån. Att användningen av säkerhetsformen inteckning i jordbruksinventarier redovisats beror helt på att statistiska uppgifter däröver funnits tillgängliga. b 1. Lån mot botteninteckning i jordbruksfastighet. Hypoteksföreningarna är, som framgår av tabell II 1: 23, de största förmedlarna av bottenlån till lantbruket, men sparbankernas bottenlångivning är av nästan samma storleksordning. I tabellen har även angivits bottenlånens procentuella andel av det sammanlagda taxeringsvärdet (för enskilda personer, enligt tabell II 1:3). Det h a r ansetts naturligast att jämföra summan av lånen mot botteninteckning med summan av taxeringsvärden för jordbruksfastigheter, som ägs av enskilda personer, eftersom tabellens låneuppgifter till absolut övervägande del avser utlåning till enskilda personer. Av jämförelsen med taxeringsvärdesumman framgår att andelen kända bottenlån i förhållande till taxeringsvärdena synes ha sjunkit något under perioden. Detta synes dock knappast kunna i och för sig tas till stöd för ett antagande att utnyttjandet av fastigheternas säkerhetsvärden för upptagande av bottenlån något försämrats. Allmän kännedom om förhållandena tyder emellertid på att utnyttjandet av bottenlånemöjligheterna är mycket ojämnt fördelat mellan olika lantbruk. b 2. Lån mot statlig kreditgaranti. Som tidigare nämnts ersattes en del statliga lantbrukskrediter år 1948 med statlig kreditgaranti. Lån mot statlig garanti kan upptagas hos hypoteksföreningar, jordbrukskassor, sparbanker, affärsbanker och försäkringsbolag. Den statliga garantin h a r medfört att sådana lån i räntehänseende är lika

54 Tabell

II 1:23

Lån mot botteninteckning

i jordbruksfastighet

1950—61

Milj. kr

År

Hypoteksföreningar

Jordbrukskassor

Sparbanker

Försäkringsbolag

Summa

Procent av summa taxeringsvärde för enskilda personer

1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961

721 765 834 884 934 988 1 018 1 047 1 097 1 144 1 215 1 301

169 176 209 274 314 339 358 401 465 513 562 619

631 644 698 769 827 877 918 987 1 065 1 134 1 174 1 201

9 10 10 12 14 16 17 18 18 17 19 17

1 530 1 595 1 751 1 939 2 089 2 220 2 311 2 453 2 645 2 808 2 970 3 138

23 24 16 18 20 21 22 15 16 17 18 19

fördelaktiga som lån mot bottcninteckning. Statlig l å n e g a r a n t i k a n beviljas dels för y t t r e o c h i n r e r a t i o n a l i s e r i n g , d e l s för j o r d f ö r v ä r v s - ( t i d i g a r e b e n ä m n d a jordbruksegnahems-) och driftslån. S o m f r a m g å r av t a b e l l II 1 : 24 A föru t s a t t e m a n f r å n b ö r j a n att d e t s t ö r s t a g a r a n t i b e l o p p e t skulle avse rationalis e r i n g s l å n . Så b l e v d o c k i n t e fallet, u t a n m a n h a r k u n n a t sänka det medgivna g a r a n t i b e l o p p e t för r a t i o n a l i s e r i n g s l å n m e d c i r k a 12 m i l j . k r . N u m e r a ä r d e

Budgetår

1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62

medgivna garantibeloppen och de beviljade l å n e g a r a n t i e r n a (tabell II 1:24 B) för r a t i o n a l i s e r i n g s l å n o c h j o r d förvärvslån ungefär lika stora. I nedanstående tablå h a r de utnyttj a d e l å n e g a r a n t i e r n a för v a r j e å r o c h l å n e t y p a n g i v i t s i p r o c e n t a v d e för garantigivning medgivna beloppen. Tablån visar att u t n y t t j a n d e g r a d e n f r å n b ö r j a n v a r a v s e v ä r t h ö g r e för j o r d b r u k s e g n a h e m s - o c h d r i f t s l å n e n ä n för rationaliseringslånen. Senare h a r emellertid de sistnämndas utnyttjandegrad

Yttre rationalisering

Inre rationalisering

21 27 45 65 93 98 95

42 45 30 67 92 91 79 9t

84 67 84 92 96

61 76 77 94 96

Jordbruksegnahemslån

Driftslån

92 94 79 96 99 100 97 97 95 91 92 97 93

81 81 74 97 100 100 98 97 92 97 99 85 95

Samtliga

58 61 65 84 97 97 92 94 82 83 88 93 95

lån

55 Tabell II 1:24

Statliga lånegarantier till lantbruket

1949/50—-61/62

Milj. kr Budgetår

Yttre rationalisering

Inre rationalisering

Summa

Jordbruksegnahemslån

Driftslån

Summa

Totalt

8,0 8,0 8,0 6,0 6,0 6,0 6,2 6,5 6,1 6,7 7,5 9,5 7,5

31,0 31,0 33,0 29,5 30,5 29,0 29,0 29,5 26,1 27,7 30,0 32,4 27,5

68,0 68,0 58,0 51,0 51,0 51,0 51,0 51,0 51,5 51,0 55,0 56,0 57,0

6,5 6,5 5,9 5,8 6,0 6,0 6,1 6,3 5,6 6,5 7,4 8,1 7,1

27,7 28,1 25,6 28,3 30,3 29,0 28,2 28,6 24,5 25,6 28,0 30,2 25,7

39,5 41,5 37,5 42,6 49,2 49,6 46,8 48,1 42,3 42,1 48,2 52,1 53,9

A. För garantigivning medgivet belopp 20,0 20,0 15,0 13,5 12,5 14,0 14,0

1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62

17,0 17,0 10,0 8,0 8,0 8,0 8,0 10,4 12,3 14,0 15,1 18,5

15,0 11,0 11,0 8,5 11,0

1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62

3,5 4,5 4,5 5,2 7,4 7,8 7,6 8,5 8,7 8,2 11,7 13,9 17,7

8,3 8,9 7,4 9,1 11,5 12,8 11,0 11,0 9,1 8,3 8,5 8,0 10,5

21 5 1

37,0 37,0 25,0 21,5 20,5 22,0 22,0 21,5 25,4 23,3 25,0 23,6 29,5 B. Utnyttjade

11,8 13,4 11,9 14,3 18,9 20,6 18,6 19,5 17,8 16,5 20,2 21,9 28,2

23,0 23,0 25,0 23,5 24,5 23,0 22,8 23,0 20,0 21,0 22,5 22,9 20,0 lånegarant er 21,2 21,6 19,7 22,5 24,3 23,0 22,1 22,3 18,9 19,1 20,6 22,1 18,6

Ingen uppdelning gjord för detta år.

stigit, så att numera garantiramarna till allra största delen tas i anspråk för samtliga lånetyper. Utestående jordbrukslån med statsgaranti fördelade på olika kreditinrättningar redovisas i tabell II 1: 25. Av tabellen framgår bl. a. att jordbrukskassornas andel ökat under perioden. Jordbrukskassorna och sparbankerna h a r under hela perioden tillsammans svarat för cirka zli av utlåningen mot statsgaranti. b. 3. Inteckning i jordbruksinventarier. Uppgifter om beviljade inteckningar i jordbruksinventarier har hämtats ur den offentliga rättsstatistiken. 1

Det årliga antalet och de sammanlagda årsbeloppen av sådana inteckningar redovisas i tabell I I 1 : 26. Inteckning i jordbruksinventarier utnyttjas som synes endast obetydligt. Detta framstår ännu tydligare, om man jämför med exempelvis beloppen av husdjurs- och inventariekapitalen enligt kapitalundersökningarna, vilka belopp tillsammans översteg 3 miljarder kr år 1952 och 4 miljarder kr år 1960. Dess användning torde huvudsakligen bero 1 Domstolarnas och de exekutiva myndigheternas verksamhet (SOS, avd. Rättsväsen) samt uppgifter från Statistiska centralbyråns avd. för rättsstatistik.

56 Tabell II 1:25 Utestående jordbrukslån med statsgaranti fördelade på olika kreditinrättningar 1949/50—61/62 Milj. kr Budgetår

Hypoteksföreningar

Jordbrukskassor

Sparbanker

Affärsbanker

1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62

9,2 18,0 29,0 36,3 45,8 57,1 65,8 72,0 75,0 76,6 78,8 82,5 88,3

14,2 25,7 32,8 43,0 57,7 67,4 73,8 84,9 97,6 105,9 114,9 131,3 147,6

17,3 29,1 38,1 47,5 59,6 71,2 83,1 91,2 102,1 108,9 113,4 118,8 123,4

1,8 3,6 4,3 4,6 5,4 6,1 6,0 6,2 6,8 7,4 8,3 9,2 9,0

Tabell II 1:26 Beviljade inteckningar jordbruksinventarier 1950—61 År

Antal

Värde, 1 000-tal kr

Medelvärde per inteckning, kr

1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961

542 480 431 600 390 422 561 273 530 343 275 321

5 464 5 030 5 361 7 064 5 285 5 516 5 539 3 650 6 731 6 669 4 577 4 830

10 100 10 500 12 400 11800 13 600 13 100 9 900 13 400 12 700 19 400 16 600 15 000

på att lantbruksnämnderna vid beviljandet av kreditgaranti för driftslån i en del fall fordrar att lånesäkerheten skall kompletteras med inventarieinteckning. c.

Sammanfattning

En sammanställning av samtliga kända krediter till enskilda jordbrukare från År Proc. av tax.värde Proc. av markn.värde

Försäkringsbolag

_ — — — — — —

Summa 42,5 76,4 104,2 131,4 168,5 201,8 228,7 254,4 281,6 298,9 315,5 341,9 368,4

0,1 0,1 0,1 0,1 0,1 0,1

kreditorganisationer och staten u n d e r perioden 1950—61 har gjorts i tabell II 1: 27 (se även diagram II 1:5). Uppgifterna avser kalenderår, varvid för de statliga lånen räknats att budgetåret 1949/50 = kalenderåret 1950 osv. I nedanstående tablå har summan av kända lantbrukskrediter angivits i procent av summa fastighetsvärde för enskilda personer (dels taxeringsvärde, dels marknadsvärde). Tablån visar att de kända lantbrukskrediternas andel av taxeringsvärden sjunkit under perioden. I förhållande till marknadsvärdenas utveckling synes dock den kända kreditvolymens andel ha varit ungefär konstant. De tre största kreditgivarna till lantbruket är enligt ovanstående tabell sparbankerna, hypoteksföreningarna och jordbrukskassorna. Av de olika kreditgivarna uppvisar både hypoteksföreningarna, sparbankerna och jordbrukskassorna en sinsemellan tämligen lika stor absolut net-

1950 51

41 21

28 18

30 19

33 19

34 19

36 20

24 19

25 20

27 21

28 21

30 21

42 20

57 Tabell II 1:27

Samtliga

kända lantbrukskrediter

till enskilda

1950—61

Milj. kr resp. procent Summa Sparbanker

Jordbrukskassor

Affärsbanker

Förs.bolag

Staten

733 786 865 1 923 1 983 1 051 1 088 1 122 1 175 1 224 1 299 1 390

928 960 994 1 062 1 143 1 203 1 239 1 290 1 360 1452 1 507 1 562

388 414 461 Ii 546 ; 623 670 702 769 844 918 992 1 111

396 408 381 392 423 411 402 434 432 487 511 ; 521

9 10 10 12 14 16 17 18 18 17 19 17

298 286 277 310 303 327 371 366 383 356 322 298

2 752 2 864 2 988 3 245 3 489 3 678 3 819 3 999 4 212 4 454 4 650 4 899

4 266 3 723 3 735 4 056 4 326 4 303 4 315 4 319 4 423 4 632 4 650 4 801

Total ökn. 1950—61

. ,

2 147

535 Genomsnittl. ökn. per år 1950—61

49 Procentuell ökn. 1950—61

13 År

Hypoteksföreningar

1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 I960 1961

toökning av lantbrukskrediterna under tiden 1950—61. Den relativa nettoökningen är speciellt stor beträffande jordbrukskassornas lantbrukskrediter. Lantbrukskrediternas procentuella fördelning på de kända kreditgivarna år 1950 och år 1961 framgår av tablån nedan. Av de kända lantbrukskrediterna utgjorde 1,5 miljarder kr år 1950 och 3,1 miljarder kr år 1961 lån mot botteninteckning i jordbruksfastighet. Beloppen av utestående jordbrukslån med statlig kreditgaranti har ökat synnerligen kraftigt under den aktuella perioden, nämligen från 43 till 368 milj. kr.

1960 års Löpande penningpriser värde

—

D. Jämförelser mellan resultaten från olika material

Resultaten från de här utnyttjade undersökningarna är ej helt jämförbara och några avstämningar av resultaten är därför ej möjliga. Framför allt gäller detta beträffande jämförelser mellan resultaten från kapitalundersökningarna och uppgifterna från andra material. I kapitalundersökningarna ingår som tidigare nämnts ej fastighetsvärden och fastighetslån för utarrenderade jordbruksfastigheter. De omfattar vidare endast brukningsenheter, som brukas av enskilda brukare, samt ger ej uppgifter för brukningsenheter med under 2 ha åker. Kapitalundersökningarna

År

Hypoteksföreningar

Sparbanker

Jordbrukets kreditkassor

Affärsbanker

Staten

Summa

Totalbelopp, miljarder kr

1950 1961

27 28

34 32

14 23

14 11

11 6

100 100

2,8 4,9

58 Diagram II 1:5 De kända lantbrukskrediternas

utveckling

1950—61

M i l j . kr

M i l j . kr floarbankcr

1 600 0*

1 400

0 0

0 Hvnoteksföreningar

* 0

1 200

0+ 0**

0 Jordbrukskassor

0 0

I 000

•

0+ t

8oo

> —• <

• 400

0*.

J ^ *

—

••• • • ••*

•,

• • •

•

Affärsbanker

Staten

l._

bygger på de taxeringsmässiga värderingsprinciperna, medan för andra material (exempelvis vid beräkningen av husdjurskapitalet) en marknadsprisvärdering tillämpats (eftersträvats). Att i detalj klarlägga skillnaderna mellan resultaten från kapitalundersökningarna och uppgifterna från andra material skulle vara en arbetskrävande och svår uppgift och något försök härtill h a r ej gjorts. Här skall endast

! 60

ett par exempel på sådana jämförelser ges. En relativt god överensstämmelse synes föreligga beträffande föreningsandelarna. Den existerande skillnaden synes här kunna huvudsakligen förklaras av att som medlemmar i de ekonomiska föreningarna ingår även andra brukarekategorier än jordbrukarna (brukare av enheter under 2 ha, juridiska personer, icke aktiva j o r d b r u k a r e ) .

59 Den kraftiga ökningen från 1952 till 1960 för de statliga jordbrukskrediterna enligt kapitalundersökningarna synes i förstone ej stämma överens med den existerande totalstatistiken på detta område. I den sistnämnda saknas emellertid separata uppgifter för lantbruket om de statliga bostadslånen, vilka ökat starkt under den angivna perioden. En ungefärlig uppskattning av jordbrukets andel av dessa lån ger förklaring till största delen av skillnaden. Härtill kommer att de statliga lånen i 1960 års kapitalundersökning enligt kontrollundersökningen skulle vara något (5 procent) överskattade. Uteslutandet av vissa lantbruk i kapitalundersökningen påverkar även här resultaten.

2. Utvecklingen lantbruksföretag

för grupper

A. Enligt 1952 och 1960 års kapitalundersökningar

1 denna avdelning göres vissa jämförelser mellan grupper av lantbruksföretag med avseende på kapitalets utveckling mellan åren 1952 och 1960. De grupper som kommer att behandlas är främst de sex storleksgrupperna med mellan 2 och 100 ha åker, varvid värden gällande hela riket anges. Några värden kommer även att redovisas för de olika produktionsområdena, dock endast för bas- och normjordbruken (10—20 resp. 20—30 h a ) . Vid jämförelserna mellan olika storleksgrupper behandlas självägande och arrendatorer var för sig. Här har dock även angivits sammanvägda värden för samtliga brukarekategorier. För år 1952 har på grundval av uppgifter rörande totala antalet brukare, vilka uppgifter bearbetats i kapitalundersökningen, värdena för gruppen »samtliga» beräk-

nats så att summa tillgångar dividerats med antalet brukningsenheter. Uppgifterna för gruppen »samtliga» h a r sammanställts för att ge möjlighet till en jämförelse med resultat grundade på JEU:s material och kommenteras därför ej i detta avsnitt. Beträffande innebörden av och svagheter i kapitalundersökningarnas resultat hänvisas till diskussionen i avsnitt II 1. A. a. En översikt över tillgångar, nettoförmögenhet (eget kapital) och skuldprocent åren 1952 och 1960 inom olika storleksgrupper redovisas för självägande, arrendatorer och »samtliga» i tabell II 2 : 1 . För gruppen samtliga anges dessutom ett marknadsvärdestilllägg, vilket utgör skillnaden mellan jordbruksfastigheternas beräknade marknadsvärde och deras taxeringsvärde. Marknadsvärdet har, för att underlätta en jämförelse med JEU:s uppgifter, beräknats med samma köpeskillingskoefficient som tillämpats i JEU, dvs. köpeskillingskoefficienten för frivilligt försålda jordbruksfastigheter med 5—50 ha åker och högst 25 procents andel skogsbruksvärde av taxeringsvärdet. Köpeskillingskoefficienten var 1,42 år 1952 och 1,31 år 1960. F ö r självägande har den relativa ökningen från 1952 till 1960 av den totala balansomslutningen (summa tillgångar) varit dubbelt så stor för småbruken som för de större jordbruken (65 resp. 62 procent för de två lägsta storleksgrupperna samt 35 resp. 24 procent för de två högsta storleksgrupperna). För a r r e n d a t o r e r n a är denna skillnad mellan storleksgrupperna betydligt mindre märkbar. En konsekvens av detta är att nettoförmögenhetens relativa ökning tydligt avtagit med gårdens storlek för självägande samt att samma tendens ehuru svagare och mera bruten visat sig för arrendatorerna. De totala skul-

60 Tabell

II 2:1

Summa

Värden per brukningsenhet,

tillgångar,

1952 och

I960

självägande, arrendatorer och samtliga, olika storleksgrupper,, kap italundersökn ingår na

nettoförmögenhet

och skuldprocent

enhjt

Kr per brukningsenhet resp. procent Storleksgrupper, ha åker Balansposter

Självägande S:a tillgångar 1952 1960 Nettoförmögenhet 1952 1960 Skuldprocent 1952 1960 Arrendatorer S:a tillgångar 1952 1960 Nettoförmögenhet 1952 1960 Skuldprocent 1952 1960 Samtliga S:a tillgångar 1952 1960 Nettoförmögenhet 1952 1960 Skuldprocent 1952 1960 Marknadsvärdestillägg: 1 (för »Samt- 1 9 5 2 . . . liga») 1960...

2—5

5—10

10—20

20—30

30—50

50—100

26 000 43 000

42 500 68 700

67 900 104 900

105 700 155 400

161 500 218 800

289 400 358 400

20 700 34 700

32 900 53 500

49 100 74 400

73 100 102 000

105 100 139 400

166 400 203 800

20 19

23 22

28 29

31 34

35 36

43 43

9 700 16 200

15 500 23 000

24 100 41 100

39 200 57 200

55 200 84 400

90 900 127 700

8 500 13 800

12 400 18 900

18 200 29 100

29 100 41 800

39 400 60 400

61 000 76 500

12 15

20 18

24 29

26 27

29 28

33 40

23 900 40 200

38 500 62 100

57 800 91 800

85 700 120 100

117 100 162 200

202 800 253 500

19 200 32 500

30 000 48 600

41 900 65 400

59 500 79 300

77 600 105 100

121 700 144 300

20 19

22 22

28 29

31 34

34 35

40 43

+ 5 600 + 9 300 + 13 400 + 19 100 + 24 600 + 42 300 + 7 400 + 11 300 + 15 400 + 19 800 + 25 500 + 39 600

Skillnaden mellan beräknat marknadsvärde och taxeringsvärde för jordbruksfastighet. dernas relativa ökning synes beträffande självägande ha varit störst för grupp e r n a under 30 ha. Som nettoresultat av denna utveckling har för självägande skuldprocenten sjunkit för småbruken men stigit något för övriga storleksgrupper. I fråga om arrendatorerna har skuldprocenten stigit för flertalet storleksgrupper. Vad utvecklingen inneburit för de

olika brukarekategorierna i olika storleksgrupper i fråga om förändringar i de olika tillgångs- och skuldposterna visas i tabell II 2 : 2 . Tabellens värden kommenteras i det följande. Av tabell II 2: 2 framgår beträffande gruppen självägande brukare att de taxerade fastighetsvärdena ökat starkast för småbruken och svagast för storbruken (71 procent för 2—5 ha/gruppen mot 33 procent för 50—100 h a / g r u p p e n ) .

61 Tabell II 2:2

Olika typer av tillgångar och skulder 1960 samt ökning 1952—60

procentuell

Värden per brukningsenhet, självägande, arrendatorer och samtliga, olika storleksgrupper, enligt kapitalundersökningarna Kr per brukningsenhet resp. procent Storleksgrupper, ha åker 2—5

5—10

10—20

20—30

30—50

50—100

1960 Proc. 1960 Proc.

16 700 + 46 9 700 + 137

26 700 + 44 15 700 + 115

45 700 + 43 16 600 + 78

75 600 + 40 19 100 + 71

114 600 + 36 24 300 + 59

198 400 + 37 40 100 + 16

1960 Proc. Husdjur 1960 Proc. Inventarier 1960 Proc. Föreningsandelar. 1960 Proc. Bankmedel 1960 Proc. Övriga tillgångar. 1960 Proc. Summa tillgångar 1960 Proc.

26 500 + 71 3 400 + 26 1 700 + 42 700 + 133 6 400 + 60 4 300 + 87 43 000 + 65

42 500 + 64 7 000 + 35 4 000 + 48 1 500 + 150 8 100 + 59 5 600 + 87 68 700 + 62

62 500 + 51 12 400 + 48 8 500 + 47 2 700 + 145 9 500 + 53 9 300 + 82 104 900 -1- 54

95 200 + 46 17 000 + 45 13 800 + 39 4 100 + 128 11 800 + 57 13 500 + 42 155 400 + 47

139 400 + 40 21 300 + 42 19 800 + 33 6 100 + 118 13 400 + 31 18 800 — 2 218 800 + 35

239 400 + 33 28 800 + 38 32 400 + 28 9 900 + 102 15 300 + 17 32 600 — 28 358 400 + 24

2 500 + 178 4 600 + 28 7 100 + 58

2 400 + 118 10 800 + 44 13 200 + 53

2 800 + 115 23 500 + 53 26 300 + 57

2 600 + 160 44 300 + 55 46 900 + 58

3 300 + 175 66 300 + 34 69 600 + 37

5 900 + 79 129 100 + 27 135 000 + 28

400 + 33 800 + 60 8 300 + 57 34 700 + 68

900 + 125 1 100 + 83 15 200 + 58 53 500 + 63

2 000 + 100 2 200 + 100 30 500 + 62 74 400 + 52

3 900 + 95 2 600 + 136 53 400 + 63 102 000 + 40

6 700 + 97 3 100 + 41 79 400 + 41 139 400 + 33

14 600 + 59 5 000 — 41 154 600 + 26 203 800 + 22

4 100 + 28 2 300 + 92 400 + 100 4 900 + 48

8 600 + 48 4 900 + 63 900 + 125 4 500 + 15

14 700 + 52 10 800 + 64 1 900 + 138 6 300 + 75

19 800 + 45 15 900 + 42 3 000 + 100 8 000 + 38

26 300 + 45 23 700 + 47 4 400 + 100 12 500 + 52

36 400 + 41 36 700 + 39 7 500 + 97 13 900 + 20

A. Självägande a. Tillgångar Jordbruksfastighet: Jordbruksvärde. Skogsvärde Summa taxeringsvärde

b. Skulder och eget k i pit al Reverslån: Staten 1960 Proc. Andra långivare . 1960 Proc. S:a reverslån 1960 Proc. Andra skulder i jord- & skogsbr.. . 1960 Proc. 1960 Proc. Summa skulder 1960 Proc. Eget kapital 1960 Proc. B. Arrendatorer a. Tillgångar Husdjur

1960 Proc. 1960 Proc. Föreningsandelar. . . 1960 Proc. Bankmedel 1960 Proc.

62 Storleksgrupper, ha åker

Övriga tillgångar... 1960 Proc. Summa tillgångar.. 1960 Proc.

2—5

5—10

10—20

20—30

30—50

50—100

4 500 + 150 16 200 + 67

4 100 + 71 23 000 + 48

7 400 + 118 41 100 + 71

10 500 + 50 57 200 + 46

17 500 + 67 84 400 + 53

33 200 + 43 127 700 + 41

200 + 100 2 400 + 14 2 600 + 18

900 + 350 6 700 + 63 7 600 + 77

1 100 + 450 9 600 + 35 10 700 + 47

1 600 + 700 14 300 + 36 15 900 + 49

3 400 + 1 033 28 600 + 44 32 000 + 58

2 500 + 127 1 900 + 280 12 000 + 103 29 100 + 60

3 600 + 80 1 100 + 38 15 400 + 52 41 800 + 44

6 400 + 78 1 700 + 21 24 000 + 52 60 400 + 53

15 000 + 108 4 200 + 68 51 200 + 71 76 500 + 25

105 300 + 29 21 900 + 17 127 800 + 27 32 300 + 38 34 600 + 35 8 900 + 107 14 400 + 16 35 500 —2 253 500 + 25

b. Skulder och eget kapital Reverslån: Staten 1960 Proc. Andra långivare . 1960 Proc. S:a reverslån 1960 Proc. Andra skulder i jord& skogsbr 1960 Proc. Övriga skulder 1960 Proc. Summa skulder 1960 Proc. Eget kapital 1960 Proc.

2 400 + 100 13 800 + 62

±o

1 000 + 100 500 + 25 4 100 + 32 18 900 + 52

C. Samtliga a. Tillgångar Jordbruksfastighet: J o r d b r u k s v ä r d e . . 1960 Proc. Skogsvärde 1960 Proc. S:a taxeringsvärde 1960 Proc. Husdjur 1960 Proc. Inventarier 1960 Proc. Föreningsandelar... 1960 Proc. Bankmedel 1960 Proc. Övriga tillgångar... 1960 Proc. S:a tillgångar 1960 Proc.

15 100 + 53 8 700 + 149 23 800 + 78 3 600 + 29 1 700 + 42 700 + 133 6 300 + 58 4 100 + 86 40 200 + 68

22 800 + 44 13 500 + 118 36 500 + 65 7 200 + 36 4 100 + 52 1400 + 133 7 700 + 54 5 200 + 86 62 100 + 61

36 100 + 45 13 400 + 89 49 600 + 55 12 800 + 49 9 100 + 52 2 500 + 150 8 800 + 60 9 000 + 91 91 800 + 59

50 000 + 33 13 500 + 71 63 800 + 41 17 700 + 43 14 200 + 38 3 700 + 132 9 400 + 36 11 300 + 24 120 100 + 40

67 300 + 35 14 500 + 71 82 200 + 41 23 200 + 42 20 900 + 36 5 300 + 104 12 700 + 38 17 900 + 19 162 200 + 39

b. Skulder och eget kapital Reverslån: Staten 1960 Proc. Andra långivare.. 1960 Proc. S:a reverslån 1960 Proc. Andra skulder i jord- 1960 & skogsbr. Proc. Övriga skulder 1960 Proc. S:a skulder 1960 Proc. Eget kapital 1960 Proc.

2 300 + 229 4 300 + 30 6 600 + 65 400 + 100 700 + 40 7 700 + 64 32 500 + 69

2 200 + 144 9 500 + 44 11 700 + 56 800 + 110 1 000 + 67 13 500 + 59 48 600 + 62

2 500 + 127 19 800 + 53 22 300 + 59 2 100 + 100 2 000 + 122 26 400 + 66 65 400 + 56

2 400 + 167 32 700 + 47 35 100 + 52 3 800 + 100 1 900 + 58 40 800 + 56 79 300 + 33

2 800 + 250 45 100 + 35 47 900 + 40 6 700 + 91 2 500 + 39 57 100 + 45 105 100 + 35

Marknadsvärdestillägg 1 1

1952 1960

1300 + 86 1 700 + 143 400 + 100 300

4 900 + 158 83 800 + 31 88 700 + 34 15 000 + 76 5 500 — 17 109 200 + 35 144 300 + 19 + 5 600 + 9 300 + 13 400 + 19 100 + 24 600 + 42 300 + 7 400 + 11 300 + 15 400 + 19 800 + 25 500 + 39 600

Skillnaden mellan beräknat marknadsvärde och taxeringsvärde för jordbruksfastighet.

63 Denna tendens till kraftigare ökning av fastighetsvärdet för de lägre arealgrupp e r n a är särskilt m ä r k b a r beträffande skogsvärdena. Den ökade balansomslutningen beror till stor del på de ökade taxeringsvärdesbeloppen. Taxeringsvärdesökningens andel av den totala tillgångsökningen utgör 60—70 procent för storleksgrupperna under 50 ha och 86 procent för gruppen 50—100 ha. De höjda fastighetsvärdena utgör således en särskilt stor andel av den ökade balansomslutningen för större brukningsenheter trots att den relativa taxeringsvärdeshöjningen som tidigare nämnts varit lägst för denna storleksgrupp. Beträffande utvecklingen av andra tillgångar än fastigheter kan bl. a. nämnas följande: Den relativa ökningen av husdjurskapitalet har varit starkast i basjordbruksgruppen, beträffande inventarierna och föreningsandelarna i 5—10 ha/ gruppen, för bankmedlen och »övriga tillgångar» i småbruksgrupperna. I samtliga storleksgrupper har föreningsandelarnas belopp mer än fördubblats under tiden 1952—60. De förändringar, som orsakat den del av balansomslutningens höjning som ej förklaras av taxeringsvärdesökningen, är ej likartade för de olika storleksgrupperna. F ö r enheter under 10 ha är det i huvudsak en ökning av bankmedel och »övriga tillgångar» som skett. För basoch normjordbruken är ökningen av husdjurs- och inventarievärdena lika betydelsefull som ökningen av bankmedel och »övriga tillgångar». Även för de två största storleksgrupperna är ökningen av husdjurs- och inventarievärden av stor betydelse. F ö r dessa grupper synes dock posten »övriga tillgångar» ha minskat. I denna post sammanfattas emellertid en mycket heterogen grupp tillgångar omfattande bl. a. aktieinnehav. Därtill

kommer att uteslutandet av brukningsenheter med över 1 milj. kr i förmögenhet år 1960 kan ha haft väsentlig effekt på storleken av denna tillgångstyp. En jämförelse med 1952 års värde kan därför vara missvisande. Ett studium av förändringarna på balansräkningarnas passivsida för självägande ger vid handen att den redovisade ökningen relativt sett varit starkast för de statliga jordbrukskrediterna. Detta gäller i synnerhet för 2—5 ha/gruppen. Den relativa ökningen av reverslån från andra långivare än staten h a r var i t svagare än ökningen för såväl »andra skulder i jord- och skogsbruk» som »övriga skulder». Reverslån från andra långivare än staten har relativt sett ökat kraftigast för bas- och normjordbruksgrupperna, »andra skulder i jord- och skogsbruk» för 5—10 ha/gruppen och »övriga skulder» för normjordbruksgruppen. Det kan noteras, att »övriga skulder» liksom »övriga tillgångar» h a r minskat för 50—100 ha/gruppen. Det egna kapitalets relativa ökning h a r varit störst för småbruken. För arrendatorsgruppen har d e relativa ökningarna på tillgångssidan varit kraftigast för föreningsandelarna samt för »övriga tillgångar». Husdjuren har relativt sett ökat kraftigast för basjordbruksgruppen, inventarierna för småbruken, föreningsandelarna för basjordbruken, bankmedlen för basjordbruken och »övriga tillgångar» för småbruken. En uppdelning av balansomslutningsökningen på olika delkomponenter visar även beträffande arrendatorerna skillnader mellan de olika storleksgrupperna. För gruppen 2—5 ha utgör ökningen av bankmedel och »övriga tillgångar» hela 66 procent och ökningen av husdiurs- och inventarievärdena endast ca 30 procent av balansomslutningens förändring. F ö r de andra storleksgrupperna utgör ökningen av bankmedel och

64 »övriga tillgångar» endast 30—40 procent, medan husdjurs- och inventarievärdenas ökning utgör ca 55—60 procent av balansomslutningens ökning. På skuldsidan noteras för arrendator e r först och främst en mycket stor ökning av de statliga lånen, speciellt för de större gårdarna. För »övriga reverslån» h a r ökningen varit relativt stark för dels basjordbruken, dels 2—5 ha/ gruppen. Beträffande »andra skulder i jord- och skogsbruk» redovisas för flera storleksgrupper en fördubbling. För utvecklingen beträffande »övriga skulder» synes skillnaderna mellan olika storleksgrupper vara svårtolkade och influerade av den statistiska osäkerheten. Ej heller på finansieringssidan är den relativa fördelningen av balansomslutningens förändring likformig för de olika storleksgrupperna. I gruppen under 10 ha utgör ökningen av skulderna m i n d r e än 20 procent av totala förändringen, medan den utgör ca 30—35 procent för grupperna 10—50 ha och nära 60 procent för storleksgruppen 50—100 ha. Ökningen av skulderna gäller till stor del andra reverslån än statliga lån. Det egna kapitalets andel av förändringen är minst i gruppen 50—100 ha (ca 40 procent) och störst (över 80 procent) i grupperna under 10 ha. F ö r att i någon mån belysa de regionala skillnader, som ligger dolda i riksvärden för olika storleksgrupper, h a r i tabell II 2: 3 sammanställts uppgifter om tillgångar, nettoförmögenhet och skuldprocent för bas- och normjordbruk i de åtta produktionsområdena: Götalands södra slättbygder (Gss), Götalands mellanbygder (Gmb), Götalands skogsbygder (Gsk), Götalands norra slättbygder (Gns), Svealands slättbygder (Ss), Svealands skogsbygder (Ssk), Norrland nedre (Nn), Norrland övre (Nö).

Av tabell II 2: 3 kan utläsas att såväl 1952 som 1960 de största balansomslutningarna i basjordbruksklassen av självägande redovisades för Gss, Gsk och Nn och de lägsta i Gns, Ss och Nö. Det egna kapitalet var för denna grupp både 1952 och 1960 högst i Nn samt lägst i Gns, Ss och Nö. Skuldprocenten låg 1952 högst i de tre G-slättbygdsområdena. Från 1952 till 1960 hade skuldprocenten höjts för de flesta områden (utom i Gss, Gns och Gsk). För basjordbruksgruppen synes skuldsättningsgradens ökning ha varit särskilt kraftig i övre Norrland. För självägande i normjordbruksgruppen var balansomslutningen 1952 störst i Gss och Nn, lägst i Gns och Ss. Även för 1960 var omslutningen högst för Gss. Beträffande det egna kapitalet uppvisade samma grupper de högsta värdena. Skuldprocenten var 1952 högst för Gss och 1960 högst för Gss och Nö. I de flesta områden höjdes skuldprocenten från 1952 till 1960, så att skuldsättningsgraden år 1960 synes både högre och jämnare än 1952 för självägande normjordbrukare. Särskilt stor synes höjningen av skuldsättningsgraden ha varit för Ssk och Ss. För arrendatorerna redovisas i såväl bas- som normjordbruksgrupperna lägre balansomslutning, lägre nettoförmögenhet och lägre skuldprocent än för de självägande. I basjordbruksgruppen var balansomslutningen såväl 1952 som 1960 störst för Gss och Gmb och detsamma gällde det egna kapitalet. Skuldprocenten steg för Gmb, Gsk, Ss och Ssk men sjönk för Gss och Gns. Även i normjordbruksgruppen redovisades både 1952 och 1960 de största genomsnittstalen för såväl balansomslutning som eget kapital för Gss och Gmb. Skuldprocenten steg för Gss, Gns och Ss men sjönk för Gmb, Gsk och Ssk.

Tabell II

2:3.

Summa

Bus- och normjordbruk,

tillgångar, nettoförmögenhet

och skuldprocent

1952 och 1960

olika produktionsområden, självågande och arrendatorer, värden per brnkningsenhet, enligt kapitalundersökningarna Kr per brukningsenhet resp. procent Produktionsområden

Balanspost Gmb

Gsk

Gns

Ssk

Nö

63 400 102 300

78 300 119 800

53 800 88 900

59 000 88 200

70 600 104 500

76 500 117 500

49 900 77 500

43 900 67 700

56 500 87 100

37 500 64 700

42 800 63 300

56 300 79 200

60 400 90 500

38 800 49 100

31 34

28 27

30 27

27 28

20 24

21 23

22 37

101 400 148 700

121 800 170 700

91 100 130 900

88 300 127 800

106 200 159 000

136 500

69 800 95 600

83 300 113 900

62 400 90 700

63 300 83 300

79 000 103 500

108 400

31 36

32 33

32 31

28 35

26 35

32 400 61 200

26 900 45 800

25 500 42 100

23 300 38 200

22 800 36 400

19 400 33 800

19 600

24 700 48 700

21 100 32 000

19 200 27 700

18 500 30 600

17 100 25 400

14 700 22 600

12 900

24 20

22 30

25 34

21 20

25 30

24 33

52 200 67 300

46 800 69 500

36 000 59 700

36 800 56 100

36 300 50 100

33 400 51 500

40 600 51 800

32 400 54 900

24 400 41 800

28 300 41 500

28 100 35 300

22 800 39 800

22 23

31 21

32 30

23 26

23 30

32 23

Gss A. Självågande 10—20 ha S:a tillgångar 83 400 1952 1960 129 300 Nettoförmögenhet 1952 53 900 1960 83 900 Skuldprocent 1952 35 1960 35 20—30 ha S:a tillgångar 1952 137 200 1960 205 700 Nettoförmögenhet 1952 87 100 1960 127 800 Skuldprocent 1952 37 1960 38 B. Arrendatorer 10—20 ha S:a tillgångar 1952 1960 Nettoförmögenhet 1952 1960 Skuldprocent 1952 1960 20—30 ha S:a tillgångar 1952 1960 Nettoförmögenhet 1952 1960 Skuldprocent 1952 1960

•312481

135 200 83 100 39

66 B. Förändringar enligt andra material än kapitalunders ökningarna Möjligheterna att beskriva utvecklingen av olika kapitalposter för typer av lantbruksföretag hindras i hög grad av det statistiska materialets begränsning. I delta sammanhang är det främst två material som är användbara, nämligen den jordbruksekonomiska undersökningen (JEU) och deklarationsundersökningen. a. Beskrivning

JEl]-materialet

Den jordbruksekonomiska undersökningen bearbetar bl. a. bokföringsuppgifter från ett antal frivilligt deltagande brukningsenheter. Omsättningen av i undersökningen deltagande gårdar är relativt stor, varför jämförelser med avseende på utvecklingen mellan olika år blir relativt osäkra. Vid jämförelser med andra statistiska material får man beakta att JEU-gårdarna ej är representativa för motsvarande grupper och att de beträffande sin kapitalutrustning torde utgöra ett positivt urval. Detta kan ha medfört antingen högre skuldsättning än genomsnittligt eller också högre möjligheter att bilda eget kapital. I denna framställning behandlas endast utvecklingen fr. o. m. år 1954, vid vilken tidpunkt den jordbruksekonomiska undersökningen omorganiserades. 1 I JEU redovisas för varje år in- och utgående balansräkningar, fördelade på ett antal poster. På tillgångssidan omfattar redovisningen fastighetsvärde (fördelat på jordbruks- och skogsbruksvärde; fastighetsvärden för arrendegårdar ingår ej), inventarier, husdjur, förråd, föreningsandelar, finansiella tillgångar (kassa, bank, aktier, obligationer och kundfordringar), utlånade medel och »övriga tillgångar». På skuldsidan anges långfristiga skulder, kortfristiga skulder och undantagsskulder samt eget kapital. Fastigheterna är uppskattade till

marknadsvärden med hjälp av en genomsnittlig, för hela året gällande köpeskillingskoefficient. Inventarierna har upptagits till 60 procent av återanskaffningsvärdena. Husdjuren har värderats till bestämda priser, lika för årets början och slut. Förråden (lagren av produkter och förnödenheter) har värderats till vid arets början och slut gällande noteringar, »övriga tillgångar» omfattar främst andra fastigheter än jordbruksfastigheter (värderade till taxeringsvärde). Personbilar, motorcyklar och annat personligt lösöre ingår inte i balansräkningarna. På skuldsidan finns även upptagen en post för undantagsskulder. Denna har schematiskt upptagits till belopp lika med fem gånger de redovisade årskostnaderna. Värdet har satts lika i in- och utgående balans. Hänsyn har härvid alltså inte tagits till de 75 procent av årskostnaderna för undantagsförmåner, som vid beräkningen av familjens inkomst betraktats som amorteringar. 1 det följande kommer att redovisas sammanvägda tal för de storleksgrupper, som ingår i JEU, nämligen 5—10, 10— 20, 20—30 och 30—50 ha åker. Det bör observeras att underlaget ej är lika omfattande för samtliga storleksgrupper. Sålunda är samtliga åtta produktionsområden representerade i storleksgrupperna 5—10 och 10—20 ha. Storleksgrupperna 20—30 ha omfattar däremot ej de två norrlandsområdena (Nn och Nö) och för storleksgruppen 30—50 ha slutligen redovisas värden för endast fem produktionsområden, varvid områdena Ssk, Nn och Nö uteslutits. Un1 För en utförligare diskussion av möjligheterna till och innebörden av att med JEU:s hjälp beskriva sparande och andra kapitalförändringar hänvisas till Å. Sambergs, Lantbrukarnas sparande, Meddelande från Jordbrukets utredningsinstitut nr 3—58, Stockholm 1959 (utförligare upplaga: Jordbrukarnas sparande, stencil, Stockholm 1959).

67 Tabell II

2:4.

Summa

tillgångar,

nettoförmögenhet och 1961

Värden per brukningsenhet,

och skuldprocent

olika storleksgrupper,

enligt

1954,

1960 JEU

Kr per brukningsenhet resp. procent Storleksgrupper, ha åker Balansposter 5—10

10—20

20—30

30—50

1/1 1954 31/12 1960 31/12 1961

74 200 96 900 104 100

100 800 130 800 137 600

136 000 165 100 176 300

169 200 221 100 233 200

1/1 1954 31/12 1960 31/12 1961

60 000 75 200 80 600

79 700 94 700 99 500

104 100 114 300 123 600

122 200 153 700 160 100

1/1 1954 31/12 1960 31/12 1961

19 22 23

21 28 28

23 31 30

28 30 31

1/1 1954 31/12 1960 31/12 1961

— 16 900 — 12 700 — 15 000

— 22 200 — 16 400 — 18 800

— 28 800 — 19 500 — 22 700

— 34 500 — 25 100 — 29 600

S:a tillgångar

Nettoförmögenhet

Skuldprocent

Marknadsvärdesavdrag 1

1 Skillnaden mellan beräknat marknadsvärde och taxeringsvärde för jordbruksfastighet.

derlaget för sammanvägda »riksmedelvärden» är således ej enhetligt för alla storlcksgrupper. b. Resultat från JEU i detta avsnitt behandlas först balansräkningsuppgifter (och skillnader mellan dessa), därefter bearbetningar av balansräkningar samt i samband därmed utnyttjade balansförändringsuppgifter. Till sist redovisas olika strömningsuppgifter, genom vilka förmögenhetsförändringarna kan delas upp i sparande och andra delkomponenter. Uppgifterna avser riksvärden. En översikt av lantbruksföretagens kapitalförhållanden enligt JEU ger tabell II 2 : 4 . I tabellerna II 2 : 4 och II 2 : 5 har angivits s. k. marknadsvärdesavdrag. Beloppet utgör skillnaden mellan marknadsvärde och taxeringsvärde på jordbruksfastigheten. Marknadsvärdena har

reducerats till taxeringsvärden medelst de köpeskillingskoefficienter som använts i JEU (1,66 år 1954, 1,31 år 1960 och 1,36 år 1961). Marknadsvärdesavdrag h a r beräknats för att underlätta en jämförelse med kapitalundersökningens värden, där dock endast brukarekategorin »samtliga» kan tagas till jämförelse. Av tabell 1 1 2 : 4 framgår, att JEU-företagens balansomslutningsvärden drivits uppåt, samtidigt som skuldsättningsgraden ökat något. Skuldsättningsgradens höjning synes särskilt stor för basoch normjordbruksgrupperna. Dessa tendenser återfinns även om man gör beräkningar, där fastigheternas marknadsvärden reducerats till taxeringsvärden. Man erhåller dock en högre nivå för skuldprocenten (för normjordbruken sålunda 30 procent år 1954 och 34 procent år 1961). F ö r perioden 1954—61 har beträffan-

68 Tabell II

2:5.

Olika typer av tillgångar samt skulder 1961 och procentuell 1/1 1954—31/12 1961 Värden per brukningsenhet,

olika storleksgrupper,

enligt

ökning

JEU

Kr per brukningsenhet Storleksgrupper, ha åker Balanspost

Fastighet: Jordbruk

1961 Proc. Skogsbruk 1961 Proc. Husdjur 1961 Proc. Inventarier 1961 Proc. Föreningsandelar 1961 Proc. Utlånta medel 1961 Proc. Andra finansiella tillgångar. . 1961 Proc. Övriga tillgångar 1961 Proc. S:a tillgångar 1961 Proc. Summa skulder 1961 Proc. Eget kapital 1961 Proc.

5—10

10—20

20—30

32 500 + 17 24 100 + 62 11 300 + 30 17 400 + 67 3 000 + 100 300 + 50 10 100 + 46 5 400 + 38 104 100 + 40 23 500 + 65 80 600 + 34

49 400 + 20 21 500 + 45 17 800 + 34 26 900 + 69 4 400 + 110 700 + 75 8 800 + 21 8 100 + 35 137 600 + 37 38 100 + 81 99 500 + 25

67 500 + 18 18 200 + 21 24 400 + 36 38 200 + 64 5 400 + 80 600 — 25 10 400 11 600 + 29 176 300 + 30 52 700 + 65 123 600 + 19

92 900 + 26 19 100 + 47 29 700 + 23 53 600 + 76 7 800 + 86 1 100 — 21 12 300 + 18 16 800 + 40 233 200 + 38 73 100 + 56 160 100 + 31

— 16 900 — 15 000

— 22 200 — 18 800

— 28 800 — 22 700

— 34 500 — 29 600

30—50

Marknadsvärdesavdrag 1 1/1 1954 31/12 1961 1

Skillnaden mellan beräknat marknadsvärde och taxeringsvärde på jordbruksfastighet.

de olika typer av tillgångar samt skulder beräknats förändringens procentuella storlek i relation till 1954 ars värden. Denna jämförelse mellan balansposter vid skilda tidpunkter inkluderar också sådana förändringar, som har sin grund i den fortlöpande omsättningen av JEU-gårdar. I tabell II 2 : 5 redovisas balansposternas storlek 1961 samt den procentuella förändringen 1954—61. Den relativa ökningen från 1954 till 1961 av den totala balansomslutningen har varit minst för normjordbrukarna med 30 procent, medan ökningen för övriga storleksgrupper varit 37—40 procent. Den ökade balansomslutningen

beror till stor del på de ökade taxeringsvärdesbeloppen. Skogsbruksvärdet h a r relativt sett ökat kraftigare än jordbruksvärdet. Däremot är den absoluta ökningen av jordbruksvärdet större än ökningen av skogsbruksvärdet för samtliga grupper utom gruppen 5—-10 ha. Föreningsandelar och inventarier visar för samtliga storleksgrupper den största relativa ökningen av de olika tillgångsposterna. Skuldbeloppens relativa ökning har för alla grupper varit större än summatillgångarnas, ökningen av det egna kapitalet har varit minst för gruppen 20—30 ha med 19 procent och störst för grupperna 5—10 och 30—50 ha med 34 resp. 31 procent.

69 Tabell II

2:6.

t av vissa investeringar åren Värden per brukningsenhet, oliki storleksgrupper, enligt JEU Kr per bruki Genomsnittliga

årliga

1954—61

Storleksgrupper, ha åker Investeringstyp

Verkliga byggnadsutgifter Standardiserade byggnadskostnader Nettoinvesteringar i byggnader . . . . Underavverkning av skog Nettoökning av t a x e r i n g s v ä r d e . . . .

5—10

10—20

20—30

30—50

2 500 2 600 — 100 + 600 + 300

2 900 3 100 — 200 + 500 + 600

3 100 4 000 — 900 + 300 + 1 000

4 000 4 900 — 900 + 100 + 2 300

I avsikt att mer detaljerat redovisa kapitalförändringarna och fördela förändringarna i det egna kapitalet på olika ursprungskällor har vissa specialuppgifter sammanställts. Ur jordbruksekonomiska undersökningens material kan nämligen uppgifter om vissa bestämda kapitalförändringar dels hämtas direkt, dels beräknas. I tabell II 2: 6 har sammanställts uppgifter om vissa investeringar. De uppgifter om investeringar, som kan erhållas ur JEU, avser främst delar av fastighetsvärdet. För beräkning av nettoinvesteringens storlek har sammanställts värden av utgifter för underhåll och nyinvesteringar i byggnader (verkliga byggnadskostnader) med de s. k. standardiserade byggnadskostnaderna. Vid uppskattningen av de standardiserade byggnadskostnaderna h a r man tagit hänsyn till en viss maximering av bostadsbeståndet och ekonomibyggnaderna. Om underhållsbehov beräknas även för de s. k. bortmaximerade byggnadsdelarna, sjunker nettoinvesteringarnas storlek.i Här h a r dock ej tagits någon hänsyn till denna bortmaximeringseffekt.

vilken anges i tabell II 2 : 6 , är helt betingad av förändringar i fastighetsinnehavet. Av tabell 1 1 2 : 6 framgår bl. a. att nettoinvesteringen i byggnader är negativ för samtliga storleksgrupper. Underavverkning anges för alla storleksgrupper men är mer uttalad i de lägre grupperna. Förekomsten av underavverkning, dvs. ökning av skogskapitalet, stämmer ej helt överens med vad som tidigare sagts beträffande utvecklingen på totalnivå av skogskapitalet (jämför avsnitt II I B . a 5). Detta kan förklaras av flera olika faktorer. JEU bygger sålunda på genomsnittliga, under förutsättande av »normala» väderleksbetingelser uppskattade tillväxtsuppgifter, vilka ej tar hänsyn till den av klimatorsaker troligen lägre tillväxten under senare hälften av 1950-talet. Hänsyn h a r ej tagits till förekommande självgallring. Vidare h a r även för tillväxten tillämpats genomsnittliga priser per m3sk gällande avverkningarna. Förändringarna i fastighetsinnehavet har varit positiva för samtliga grupper, varvid ökningen varit störst för storleksgrupperna över 20 ha.

I JEU redovisas skogskapitalets årliga förändringar i form av uppgifter om det beräknade värdet för under- resp. överavverkning. Den nettoökning av taxeringsvärdet,

I tabell II 2: 7 redovisas det genomSe A. Sambergs, Lantbrukets sparande, anf. arb., samt S. Holmström, Kapitalinvesteringar i jordbrukets byggnader, Stockholm 1961 (Meddelande från Jordbrukets utredningsinstitut nr 9—58). 1

70 Tabell II 2:7.

Det genomsnittliga

värdet av olika typer av åren 1954—61

Värden per brukningsenhet,

olika storleksgrupper,

förmögenhetsförändringar enligt

JEU

Kr per brukningsenhet Storleksgrupper, ha åker

Sparande Uppskattad nettovärdeanpassning . Restpost Summa

förmögenhetsförändring

5—10

10—20

20—30

30—50

+ 600 + 1300 + 1 000

+ 600 + 2 200 + 1 800

— 200 + 3 600 + 2 700

— 600 + 4 700 + 4 400

+ 2 900

+ 4 600

+ 6 100

+ 8 500

snittliga värdet av olika typer av förmögenhetsförändringar åren 1954—61. Vid beräkning av tabellen har uppgifter om det årliga sparandet (inkomster minus konsumtion) hämtats direkt från den separata redovisningen därav i JEU. Återstoden av förändringarna i det egna kapitalet består av dels kapitalvinster (värdeanpassningar och egentliga kapitalvinster enligt definitioner i kap. I ) , dels kapitalöverföringar. Någon möjlighet att göra en exakt uppdelning på dessa typer av förmögenhetsförändringar finns inte. Ett försök till approximativ uppskattning av denna fördelning har dock gjorts. Härvid har övriga förmögenhetsförändringar uppdelats på uppskattade nettovärdeanpassningar samt en restpost (i princip motsvarande kapitalöverföringar och egentliga kapitalvinster). Uppskattning av nettovärdeanpassningar h a r endast gjorts beträffande fastigheterna. Härvid har först bruttovärdeanpassningarna beräknats på grundval av JEU:s uppgifter om taxeringsvärden samt de i densamma tilllämpade köpeskillingskoefficienterna. I JEU tillämpas emellertid samma koefficienter på in- och utgående balansvärdena för resp. år, varför h ä r en schematisk omräkning gjorts på så sätt att för årets början och slut använts me-

deltalen av de omgivande två kalenderårens koefficienter. Från den sålunda erhållna uppskattningen av bruttovärdeanpassningen h a r dragits nettoinvesteringar i byggnader, underavverkning av skog samt nettoökning av taxeringsvärde enligt tabell II 2 : 6 ovan, varvid erhållits de i tabell II 2: 7 redovisade uppskattade nettovärdeanpassningarna. Tabell II 2: 7 visar bl. a. ett negativt sparande i de större arealklasserna. Övriga typer av förmögenhetsförändringar är positiva och visar högre värden med större areal. Sparandets storlek i förhållande till inkomsterna h a r i tabell 1 1 2 : 8 angivits för vissa år med ledning av JEU:s uppgifter. Med inkomst menas härvid den sammanlagda familjeinkomsten (utom inkomsten för sådana hemarbetande familjemedlemmar, vilka betraktas som anställda). Sparandet synes vara störst relativt sett i de lägre storieksgrupperna. Gruppen 5—10 ha uppvisar positivt sparande för samtliga år, medan gruppen 30 —50 ha däremot h a r genomgående negativa värden. Av de aktuella åren synes år 1961 visa de lägsta sparanderesultaten. Summa tillgångar, nettoförmögenhet samt skuldprocent har tidigare redovisats genom riksvärden i tabell II 2 : 4 .

71 Tabell II 2:8. Sparande och inkomst åren 1954, 1960 och 1961 Värden per brukningsenhet,

olika storleksgrupper,

enligt JEU

Kr per brukningsenhet resp. procent Inkomst, ink -användning

Sparande i procent av

Storleksgrupp, ar

5—10 ha: 10—20 ha: 20—30 ha: 30—50 ha:

1954 1960 1961 1954 1960 1961 1954 1960 1961 1954 1960 1961

Inkomst före skatt 1

11 930 14 830 14 820 14 250 17 800 17 280 16 020 20 130 18 960 18 380 24 640 22 050

Direkta skatter 2

Disponibel inkomst 1

1 740 2 390

13 090 12 430

2 270 2 960

15 530 14 320

2 780 3 610

17 350 15 350

3 730 4 700

20 910 17 350

Sparande 1

ink. disp. före inskatt komst

H- 840 + 1 340 + 60 + 840 + 1 900 + 50 — 130 + 2 060 — 1 180 — 1 090 — 3 400 — 1 390

+ 7 + 9

+ 10 + 1

+ 12 + 0

+ 6 + 11 —1 + 10 —6 —6 — 14 —6

+ 12 —8 —16 —8

Här ingår ej kapitalvinster. Uppgift för år 1954 saknas.

Samma balansposter redovisas för basoch normjordbruken fördelade på olika produktionsområden i tabell II 2: 9. I allmänhet synes balansomslutningen relativt sett ha ökat mer för basjordbruken än för normjordbruken. För båda storleksgrupperna h a r ökningen varit starkast i Gsk- och Gns-områdena (för basjordbruken även i Nn-området). Nettoförmögenheten h a r för basjordbruken ökat kraftigast i Ss- och Nn-områdena samt för normjordbruken kraftigast i Gns-området. Både absolut och relativt h a r nettoförmögenhetens ökning varit minst för normjordbruken i Gmb-området. Skuldsättningsgraden h a r genomgående ökat, speciellt kraftigt för Nö-basjordbruken och Gmb-jordbruken. Särskilt svag ökning av skuldsättningsgraden kan konstateras för basjordbruken i Ss- och Ssk-områdena samt för normjordbruken i Gsk- och Gns-områdena.

c. Deklarationsundersökningen Genom en specialbearbetning h a r deklarationsundersökningens uppgifter om vissa av jordbrukarnas kontanta utgifter för inventarier, byggnader och markanläggningar erhållits fördelade på storleksgrupper. Denna undersökning omfattar som nämnts endast självägande brukare, till vilka räknats brukare, som äger mer än hälften av den brukade åkerarealen. Det kan förutsättas att särskilt de skattade utgifterna för byggnader och markanläggningar härigenom blivit något högre än om man haft tillgång till uppgifter också för arrendatorer. Uppgifterna om nyinvesteringar i markanläggningar är enligt Statistiska centralbyrån behäftade med betydande slumpfel. Underhåll av byggnader omfattar både ekonomibyggnader och bostäder. Ersättningsanskaffning och underhåll av inventarier avser i huvud-

72 Tabell II 2:9. Summa tillgångar, nettoförmögenhet och skuldprocent och 1961 Bas- och normjordbruk, olika produktionsområden,

åren 1954, 1960

värden per brukningsenhei, enligt JEU

Kr per brukningsenhet resp. procent Produktionsområde

Balansposter, år

Gss

10—20 ha S:a tillgångar: 1/1 1954 31/12 1960 31/12 1961

125 900 100 200 105 500 85 700 89 200 101 700 119 600 86 300 162 800 129 000 142 400 111 800 107 900 130 900 157 400 111 700 175 600 132 700 147 900 121 200 118 600 136 400 167 700 118 400

Nettoförmögenhet: 1/1 1954 31/12 1960 31/12 1961

97 100 111 600 120 400

Skuldprocent: 1/1 1954 31/12 1960 31/12 1961

23 31 31

Gmb

Gsk

78 300 84 500 91 500 102 000 93 400 106 200 22 29 30

20 28 28

Gns

Ssk

69 500 82 300 89 100

69 100 83 100 93 000 80 900 103 400 113 700 90 400 107 200 121 100

19 26 26

23 25 24

18 21 21

20—30 ha S:a tillgångar: 1/1 1954 31/12 1960 31/12 1961

181 000 146 600 148 200 103 200 120 800 138 900 218 800 165 000 183 700 143 600 141 500 163 700 232 400 178 100 195 400 159 000 146 700 177 200

Nettoförmögenhet: 1/1 1954 31/12 1960 31/12 1961

136 400 114 700 111 400 75 300 94 400 110 300 149 700 108 800 129 900 96 400 99 000 123 800 159 400 118 000 141 000 110 100 104 800 130 600

Skuldprocent: 1/1 1954 31/12 1960 31/12 1961

25 32 31

22 34 34

25 29 28

sak traktorer, maskiner och diverse redskap. I ersättningsköp ingår i princip ej fasta inventarier i byggnader. Nyinvestering i inventarier omfattar till någon ringa del även levande inventarier. Resultaten av specialbearbetningen har sammanställts i tabell II 2 : 1 0 , där genomsnittliga årliga värden redovisas. Utgifter för ersättninganskaffning och underhåll utgör cirka 9/io av samtliga här redovisade utgifter. Detta gäller alla storleksgrupper. Av byggnadsutgifterna

27 33 31

22 30 29

22 28 28

Nö

67 000 74 900 77 600 22 33 34

21 24 26

är 20—27 procent nyinvesteringsutgifter, varvid gruppen 2—5 ha visar minsta andelen nyinvesteringsutgifter och gruppen 10—20 ha den största. För inventarier är nyinvesteringarnas andel störst i gruppen 5—10 ha (19 procent) och minst i grupperna över 30 ha (10— 12 procent). C. Jämförelser mellan olika grupper

I detta avsnitt göres vissa översiktliga jämförelser mellan dels olika brukarekategorier, dels olika storleksgrupper.

73 Tabell II 2:10. Genomsnittliga årliga värdet av självägande jordbrukares utgifter för markanläggningar, byggnader, husdjur och inventarier åren Värden per brukningsenhet, olika storleksgrupper, enligt Kr per brukningsenhet

kontanta 1953—60

deklarationsundersökningen

Storleksgrupp, ha åker Utgiftspost 2—5

5—10

10—20

20—30

30—50

50—100

nyinvestering. . .

90 80 10

170 150 20

280 250 30

450 410 40

650 580 70

1 090 970 120

3 270 2 910 360

Buggnader därav underhåll nyinvestering. . .

610 490 120

980 740 240

1 340 980 360

1 860 1 420 440

2 620 2 040 580

4 560 3 580 980

13 430 10 170 3 260

Husdjur ersättningsanskaffning

1 010

1 630

2 490

3 640

4 710

10 920

1 810

3 220

5 220

9 400

25 240

170 140 50

380 310 160

880 640 290

1 590 1 220 410

2 560 2 030 630

4 490 3 790 1 120

11 460 11 210 2 570

Summa utgifter för ersättningsanskaffning och underhåll Summa utgifter för nyinvestering

2 590

4 380

7 130

10 850

17 540

46 670

1 280

2 220

6 190

Summa utgifter

1 580

3 010

5 060

8 020

12 130

19 760

52 860

Markanläggningar

Inventarier därav ersättningsanskaffning underhåll nyinvestering.. .

Jämförelserna mellan olika brukarekategorier grundar sig på kapitalundersökningarnas uppgifter och jämförelserna mellan olika storleksgrupper utnyttjar dessutom jordbruksekonomiska undersökningens resultat. Av kapitalundersökningarna framgår (tab. II 2 : 1 ) att tillgångarna vid taxeringsvärdering av jordbruksfastigheterna år 1960 för självägande brukare i genomsnitt var 43 000 kr i storleksgruppen 2—5 ha och 358 000 kr i gruppen 50—100 ha. Nettoförmögenheten v a r 35 000 kr resp. 204 000 kr, vilket innebar en skuldsättningsgrad på 19 resp. 13 procent. F ö r arrendatorer var tillgångarna i motsvarande storleksgrupper 16 000 kr resp. 128 000 kr med en nettoförmögenhet på 14 000 kr resp. 77 000 kr och en skuldsättningsgrad på 15 resp. 40 procent. 6—313487

100 Undersökningarna visar även (tab. II 2 : 2 ) att de självägande b r u k a r n a genomsnittligt hade mindre husdjurs- och inventariekapital men större belopp i föreningsandelar och bankmedel än arrendatorerna i motsvarande storleksgrupper. Den relativa förändringen 1952—60 var dock beträffande husdjurskapitalet lika stor för båda brukarekategorierna, medan arrendatorerna genomgående uppvisade en kraftigare ökning av inventariekapitalet. Den relativa ökningen av föreningsandelar och (för de flesta storleksgrupper) av bankmedel var större för självägande än för arrendatorer. För en jämförelse mellan olika storleksgrupper kan som tidigare nämnts både kapitalundersökningarnas beräkningar för gruppen »samtliga» och jordbruksekonomiska undersökningens

74 resultat användas. Här skall först påpekas några skillnader mellan de två materialen. Det är åtta års intervall mellan observationerna för båda materialen, men tidpunkterna är olika (31/12 1952 och 31/12 1960 för kapitalundersökningarna (tab. 112:2) och 1/1 1954 —31/12 1961 för JEU (tab. II 2 : 5 ) . En jämförelse av balansomslutningarnas storlek enligt de två materialen vid tidpunkten 31/12 1960 enligt tab. II 2: 1 och II 2 : 4 (varvid kapitalundersökningens fastighetstaxeringsvärden räknats upp till marknadsvärden) visar att JEU:s värden låg ca 20 procent högre än kapitalundersökningens i storleksgrupperna 10—50 ha och ca 30 procent högre i gruppen 5—10 ha (för storleksgrupperna 5—10, 10—20, 20—30 och 30—50 ha var balansomslutningarna: 73 400 k r resp. 96 900 kr, 107 200 kr resp. 130 800 kr, 139 900 kr resp. 165 100 kr samt 187 700 kr resp. 221000 k r ) . Differenserna i balansomslutningsvärde motsvarades för grupperna 10—50 ha av lika stora eller större skillnader i värdet av det sammanlagda husdjursoch inventariekapitalet. (För gruppen 5—10 ha var skillnaden i husdjurs- och inventariekapital endast ca 75 procent av omslutningsskillnaden). Förklaringen till dessa stora skillnader mellan de två materialen torde delvis ligga i olika värderingsprinciper beträffande dessa tillgångsslag men delvis även i en faktisk skillnad i jordbruksdriftens kapitalintensitet. Under åttaårsperioden ökade exempelvis inventarievärdet kraftigare på JEU-gårdarna än på motsvarande enheter enligt kapitalundersökningarna, varvid ökningens storlek var ca 65—75 procent resp. 35—50 procent. Balansomslutningarnas storlek (tab. II 2 : 1 och II 2 : 4 ) liksom beloppen för de olika typerna av tillgångar och skulder (tab. II 2: 2 och II 2: 5) var minst för den lägsta arealgruppen och ökade

därefter med ökad areal. Även skuldsättningsgradens variation följde arealstorleken, så att de lägsta skuldprocenttalen noterades för de minsta brukningsenheterna. Skuldprocenten för grupperna 5—50 ha låg den 31/12 1960 mellan 18 och 30 procent enligt kapitalundersökningarna (beräkning med marknadsvärdestillägg) och mellan 22 och 31 procent enligt JEU. Den relativa ökningen av balansomslutningen var enligt kapitalundersökningarna störst för gruppen 2—5 ha — 68 procent — medan ökningen för övriga storleksgrupper var ca 60 procent för grupperna 5—20 ha, ca 40 procent för grupperna 20—50 ha och 25 p r o cent för gruppen 50—100 ha. Skillnaderna mellan olika storleksgrupper var ej så uttalade i JEU:s material, där ökningen av balansomslutningen var 30 procent för gruppen 20—30 ha och ca 40 procent för övriga grupper. Även den relativa ökningen av det egna kapitalet var enligt kapitalundersökningarna lägre för grupperna över 20 ha än för de mindre arealgrupperna. Ökningen av husdjurs- och inventariekapitalet utgjorde för de minsta storleksgrupperna en mindre andel av den totala balansomslutningsförändringen än för de större grupperna och dessutom en mindre andel enligt kapitalundersökningarna (för grupperna 5—50 ha ca 15—30 procent) än enligt JEU (ca 30—45 procent för ifrågavarande grupper). En jämförelse mellan olika produktionsområden rörande summa tillgångar, nettoförmögenhet och skuldprocent kan ske på grundval av uppgifter från både kapitalundersökningarna och JEU. Här h a r dock endast storleksgrupp e r n a 10—20 ha och 20—30 ha behandlats (tab. II 2 : 3 och II 2 : 9 ) . I Götalands södra slättbygder noterades de högsta balansomslutningsvär-

75 dena. Andra områden med höga balansomslutningsvärden var Götalands skogsbygder och nedre Norrland. Slättbygderna Gns och Ss hade däremot mycket låga balansomslutningsvärden liksom övre Norrland. Skuldsättningsgraden var högst i Götalands södra slättbygder samt i övre Norrland och lägst i Svealand.

3. Sammanfattning

av kap.

I kapitlet beskrivs på grundval av existerande statistiskt material utvecklingen på lantbrukets kapitalområde under 1950-talet (från 1950 till 1960 eller 1961). Utvecklingen h a r beskrivits dels totalt för det svenska lantbruket, dels för grupper av lantbruksföretag. För tillgångarna eftersträvas som allmän princip en värdering till marknadsvärde. I vissa fall h a r såväl tillgångar som skulder omräknats till 1960 års penningvärde med hjälp av konsumentprisindex. Vid beskrivningen h a r olika material utnyttjats. Dessa är ej sinsemellan överensstämmande vad beträffar populationen och variablerna och ej heller beträffande redovisnings- och värderingsprinciperna i övrigt. Man måste vid beskrivningen vidare använda en blandning av uppgifter avseende tidp u n k t e r (balansposter) och sådana som avser förändringar (investeringar osv.). Det är därför ej möjligt att göra en fullt differentierad och avstämd beskrivning av kapitalförändringarna i lantbruket och av vad detta inneburit i finansieringshänseende. F ö r beskrivningen av kapitalutvecklingen är Statistiska centralbyråns undersökningar rörande jordbrukarnas tillgångar och skulder 1952 och 1960 (kapitalundersökningarna) av särskilt stor betydelse, bl. a. därför att de ger

uppgifter om såväl tillgångar som skulder och eget kapital. Resultaten från dessa två undersökningar h a r därför behandlats i särskilda avsnitt. Övriga utnyttjade material är främst statistik över lantbrukets investeringar, sammanställningar över lantbrukskrediternas utveckling (Jordbrukets utredningsinstitut) samt (för redovisningen på gruppnivå) lantbruksstyrelsens jordbruksekonomiska undersökning ( J E U ) . Kapitalundersökningarna omfattar brukningsenheter med över 2 ha åker, som brukas av enskilda brukare. Uppgifter om tillgångar och skulder bygger på de taxeringsmässiga värderingsprinciperna. Detta innebär bl. a. att fastigheterna är värderade till taxeringsvärden. En uppskattning till marknadsvärdesnivå h a r dock gjorts med utnyttjande av Statistiska centralbyråns s. k. köpeskillingskoefficientstatistik över relationerna mellan köpeskillingar och taxeringsvärden för vid fria köp omsatta jordbruksfastigheter. I kapitalundersökningarna ingår ej fastighetsvärden för utarrenderade jordbruksfastigheter eller motsvarande fastighetslån. Enligt kapitalundersökningarna (tab. II 1:1) uppgick lantbrukarnas samtliga tillgångar den 31/12 1952 till 14,6 miljarder kr och den 31/12 1960 till 19,6 miljarder kr. Skulderna uppskattades vid samma tidpunkt till 4,2 resp. 5,8 miljarder kr och det egna kapitalet till 10,3 resp. 13,8 miljarder kr. Detta innebär att den genomsnittliga skuldsättningsprocenten år 1952 var 29 och år 1960 30. Om fastighetsvärdena uppräknas enligt köpeskillingskoefficientmetoden, erhålles ett marknadsvärdestillägg på 4,0 resp. 3,7 miljarder kr för de två tidpunkterna och den genomsnittliga skuldprocenten enligt denna värdcringsnivå kan uppskattas till 23 procent år 1952 och 25 procent år 1960. Av tillgångarna utgjordes år 1952 54

76 procent av taxeringsvärde för jordbraksfastigheter (vid marknadsvärdering G4 p r o c e n t ) ; 19G0 var motsvarande procenttal 55 (och 62). Skulderna var 1952 till 89 procent och år 1960 till 83 procent reverslån. Enligt den allmänna taxeringsstatistiken (tab. II 1:2) uppgick det sammanlagda taxeringsvärdet av rikets jordbruksfastigheter år 1950 till 8,6 och år 1961 till 22,1 miljarder kr. Det sistnämnda året fördelade sig det totala taxeringsvärdet med 11,5 miljarder kr på egentligt jordbruksvärde, 1,1 miljarder kr på skogsmarksvärde, 9,3 miljarder kr på skogsvärde och 0,2 miljarder kr på tomt- och industrivärde. En uppräkning till marknadsvärde ger en totalsumma för 1950 på 16,4 och för år 1961 på 30,6 miljarder kr. Det har uppskattats att det sistnämnda beloppet fördelar sig med 23,0 miljarder kr på enskilda ägare, 3,8 miljarder kr på aktiebolag och likaså 3,8 miljarder kr på samfälligheter (staten, kommuner osv.). Marknadsvärdena för av enskilda personer ägda jordbruksfastigheter har från 1950 till 1961 stigit med 78 procent (tab. II 1:3, II 1:4, diagram II 1:2), vilket är mer än ökningen av konsumentprisindex (61 p r o c e n t ) . Den kända statistiken över lantbrukets bruttoinvesteringar i markanläggningar (täckdiken och andra diken, vägar, broar osv.) visar att årsbeloppen av ifrågavarande investeringar nedgått från 63 milj. kr år 1952 till 49 milj. kr år 1961 (tab. II 1:5). Sammanlagt har investeringarna i markanläggningar åren 1952—61 uppskattats till 557 milj. kr. Lantbrukets nybyggnadskostnader uppgick enligt Statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader (tab. II 1:7) år 1950 till 129 milj. kr (år 1951 147 milj. kr) och hade år 1961 minskat till 88 milj. kr, varav 57 milj. kr för ekonomibyggnader och 31 milj. kr för bostads-

hus. De sammanlagda nyinvesteringarna i ekonomibyggnader åren 1950—61 uppskattas till 772 milj. kr och nyinvesteringarna i bostadshus till 558 milj. kr. För skogskapitalet h a r en särskild undersökning gjorts. Enligt denna har under perioden 1950—61 218 milj. investerats i nyplantering av skog samt i nyanläggningar av skogsvägar och skogsdiken. Någon beräkning av skogskapitalets värdeförändring har ej kunnat göras. Av beräkningar utförda vid Skogshögskolan framgår dock att ökningen av skogsförråden på de enskilda skogarna under 1950-talet synes ha varit relativt obetydlig och avsevärt lägre än väntat. Vidare h a r rotnettopriserna under samma period varit sjunkande. Husdjurskapitalets värde h a r vid en specialberäkning uppskattats till 2 300 milj. kr år 1950 och 3 300 milj. kr år 1961 (tab. I l l : 11). Enligt Jordbrukets utredningsinstituts statistik över investeringar i inventarier (tab. II 1:12) har dessa ökat från 263 milj. kr år 1950 till 431 milj. kr år 1961. Sammanlagt har under perioden 1 875 milj. kr investerats i traktorer och 1 917 milj. kr i andra inventarier. Insatskapitalet i jordbrukets ekonomiska föreningar (tab. II 1:13) har enligt Sveriges lantbruksförbunds statistik ökat från 223 milj. kr år 1950 till 612 milj. kr år 1961. De kända lantbrukskrediterna (från kreditinrättningar samt från staten) uppgick år 1950 till 2,8 och år 1961 till 4,9 miljarder kr (tab. II 1:27). Dessa fördelade sig år 1961 med 1 390 milj. kr på hypoteksföreningar, 1 562 milj. kr på sparbanker, 1 111 milj. kr på jordbrukskassor, 521 milj. kr på affärsbanker, 17 milj. kr pä försäkringsbolag och 298 milj. kr pä statliga lån. Under perioden har hypoteksföreningarna ökat sina lantbrukskrediter

77 med 90 procent, sparbankerna med 68, jordbrukskassorna med 186, affärsbankerna med 32 och försäkringsbolagen med 89 procent. De statliga lånen för lantbruksändamål (tab. II 1: 22) uppgick såväl 1949/ 50 (budgetåret) som 1960/61 till 298 milj. kr. Det högsta beloppet (383 milj. kr) uppnåddes (på grund av stödlånen) budgetåret 1957/58. De flesta formerna av statliga lantbrukskrediter (274 milj. kr budgetåret 1960/61) är numera under avveckling (tab. II 1: 21). Av dessa lån redovisas de största beloppen för egnahemslån och liknande samt för stödlån och avdikningslån. Den enda lånefond av betydelse, från vilken nyutlåning fortfarande förekommer, är jordbrukets maskinlånefond (23 milj. kr vid slutet av budgetåret 1960/61). Utlåning i mindre omfattning förekommer även för skogsväglånefonden samt från kronotorparnas inventarielånefond (tab. II 1:20). Man saknar uppgifter om de utestående beloppen av statliga egnahems- och förbättringslån till bostäder vid jordbruk. Bl. a. kapitalundersökningarnas resultat tyder dock på att denna långivning ökat relativt kraftigt u n d e r 1950-talet. Av de kända lantbrukskrediterna hade år 1961 3,1 miljarder k r eller 64 procent säkerhet i botteninteckning i jordbruksfastighet (tab. II 1:25). Huvuddelen av de redovisade krediterna var reverslån. F ö r hypoteksföreningarna, sparbankerna och försäkringsbolagen (tab. II 1: 15, II 1: 16 och II 1: 18) avser uppgifterna enbart sådana lån (sparbankerna kan även bevilja krediter i checkräkning, vilkas storlek för lantbrukets del dock ej är k ä n d ) . Jordbrukskassornas utlåning till enskilda jordbrukare (tab. II 1:17) fördelade sig år 1961 med 1 009 milj. kr på reverslån, 75 milj. kr på växelkrediter och 27 milj. kr på krediter i checkräkning.

För affärsbankernas del torde lantbrukskrediterna till relativt stor del avse växlar. Enligt kapitalundersökningarna har lantbrukarnas växelkrediter (för storleksgruppen 2—100 ha åker) från 1952 till 1960 ökat från 108 till 167 milj. kr. En synnerligen kraftig ökning h a r ägt rum beträffande jordbrukslånen med statlig kreditgaranti, som infördes år 1948 (tab. II 1:25). Från slutet av budgetåret 1949/50 till slutet av budgetåret 1961/62 h a r det sammanlagda utestående beloppet av sådana lån ökat från 43 till 368 milj. kr. Vid den sistnämnda tidpunkten fördelade sig dessa krediter med 88 milj. kr på hypoteksföreningar, 148 milj. kr på jordbrukskassor, 123 milj. kr på sparbanker och 9 milj. kr på affärsbanker. Av jordbrukets övriga säkerhetsformer finns statistik endast beträffande den som kompletterande säkerhet utnyttjade formen inteckning i jordbruksinventarier. Denna säkerhetsform utnyttjas endast i obetydlig och minskande omfattning (tab. II 1: 26). Vid beskrivningen av utvecklingen för grupper av lantbruksföretag h a r utnyttjats dels kapitalundersökningarna, dels JEU. Kapitalundersökningarnas resultat finns uppdelade på självägande och arrendatorer (för 1960 även biandb r u k a r e ) , men från JEU finns endast uppgifter för samtliga brukarekategorier gemensamt. I JEU är fastigheterna värderade till marknadsvärden men i kapitalundersökningarna till taxeringsvärden. Vid jämförelser mellan resultat från de två undersökningarna har dock uppräkning till marknadsvärden gjorts av kapitalundersökningarnas fastighetsvärden. Kapitalundersökningarnas resultat finns redovisade för storleksgrupperna 2—5, 5—10, 10—20, 20—30, 30— 50 och 50—100 ha åker, medan i JEU endast ingår de fyra grupperna inom intervallet 5—50 ha åker. I några fall

78 liar redovisning även gjorts efter de åtta produktionsområdena (för basresp. normjordbruk). Kapitalundersökningarna redovisade (tab. II 2 : 1 ) för de sex behandlade storleksgrupperna följande balansomslutningsbelopp år 1960 vid taxeringsvärdering av jordbruksfastigheterna (1 000-tal k r ) : självägande 43, 69, 105, 155, 219 och 358; arrendatorer 16, 23, 41, 57, 84 och 128; samtliga 40, 62, 92, 120, 163 och 254 tusental kronor. Vid marknadsvärdering av jordbruksfastigheterna ökas balansomslutningen i gruppen »samtliga» med resp. 7, 11, 15, 20, 26 och 40 tusental kr. Den genomsnittliga skuldprocenten låg högre för självägande än för arrendatorer samt steg med åkerarealen. Detta gällde såväl 1952 som 1960, men tendensen kan sägas vara mer utpräglad för 1960 än för 1952 (tab. II 2 : 1 ) . Balansomslutningen ökade (speciellt för självägande) mer för småbruken än för de större gårdarna och detsamma gäller det egna kapitalet. I stort sett sjönk skuldprocenten för småbruken och steg den något för de större gårdarna. Även denna tendens var dock mindre märkbar beträffande arrendatorerna. I tabell II 2 : 2 redovisas olika typer av tillgångar och skulder år 1960 samt dessas procentuella förändring under perioden 1952—60. Bland de skillnader i de relativa ökningstalen, som kan utläsas u r denna tabell, kan nämnas följande: Husdjurskapitalet ökade ungefär lika starkt för självägande som för arrendatorer, medan arrendatorerna genomgående uppvisade en kraftigare ökning av inventariekapitalet. Den relativa ökningen av föreningsandelar och (för de flesta storleksgrupper) av bankmedel var större för självägande än för arrendatorer. Skillnader mellan de olika storleksgrupperna beträffande den relativa ut-

vecklingen kan för gruppen »samtliga» noteras exempelvis för de taxerade fastighetsvärdena, som ökade starkast för småbruken och svagast för storbruken. Husdjurskapitalets relativa ökning var minst i storleksgruppen 5—10 ha. Ökningen av inventariekapitalet var däremot minst i storleksgruppen 50—100 ha. Storleksgrupperna över 30 ha uppvisar en något mindre relativ ökning av skuldbeloppen än övriga storleksgrupper. Tabell II 2: 3 visar storleken av summa tillgångar, nettoförmögenhet och genomsnittlig skuldprocent för bas- och normjordbruk i de åtta produktionsområdena. Skuldprocenten var för självägande högst i Götalands södra slättbygder och Götalands mellanbygder samt i övre Norrland. Uppgifter om utvecklingen under tiden 1952—60 finns endast för Götaland och Svealand. Den största ökningen av skuldprocenten skedde i Svealand. För självägande noterades dock en kraftig ökning även i Götalands mellanbygder. Tabell II 2 : 1 motsvaras för JEU-uppgifternas del av tabell II 2 : 4 . Även vid jämförelser på samma fastighetsvärdesnivå (marknadsvärdering) visar JEUgårdarna avsevärt högre såväl balansomslutningar som innehav av eget kapital än kapitalundersökningens (brukarckatcgorins »samtliga») gårdar. Dessa skillnader förklaras delvis av olika värderingsprinciper beträffande husdjur och inventarier. Enligt JEU steg skuldprocenten för samtliga storleksgrupper från 1954 till 1960—61. F ö r de fyra storleksgrupperna mellan 5 och 50 ha var den genomsnittliga skuldprocenten år 1960 (motsvarande procenttal efter omräkning av fastighetsvärdena till marknadsvärde för »samtliga» brukare i kapitalundersökningen inom p a r e n t e s ) : 22 (18), 28 (25), 31 (29), 30 (30). Tabell II 2 : 5 , som visar olika typer

79 av tillgångar enligt JEU, kan jämföras med tabell II 2 : 2 . JEU-gårdarna visar i jämförelse med kapitalundersökningarnas gårdar genomgående en kraftigare ökning av inventariekapitalet och en svagare ökning av husdjurskapitalet. En specialberäkning h a r för JEU-gårdarna gjorts av det genomsnittliga årliga värdet av vissa investeringar berörande fastigheterna åren 1954—61 (tab. II 2 : 6 ) . Enligt dessa beräkningar var nettoinvesteringarna i byggnader negativa (dvs. de standardiserade byggnadskostnaderna översteg genomsnittligt de verkliga byggnadsutgifterna) under denna period. För underavverkningen av skog redovisas däremot positiva värden, vilket dock delvis innebär en överskattning. Under den studerade perioden h a r vidare en nettoökning av de genomsnittliga taxeringsvärdena ägt rum, vilket främst torde bero på att arrendegårdar i JEU övergått till att bli självägande. F r å n JEU kan även erhållas uppgifter om det årliga sparandet (inkomst minus konsumtion, varvid hänsyn ej tagits till kapitalvinster; tab. II 2: 7). Detta var genomsnittligt för perioden 1954 —61 positivt för grupperna 5—10 och 10—20 ha och negativt för de två större

grupperna. De återstående förmögenhetsförändringarna kan till något mer än hälften förklaras av uppskattade nettovärdeanpassningar (uppskattade som de årliga förändringarna i marknadsvärdena av jordbruksfastigheter med avdrag för nettoinvesteringar i byggnader, underavverkning av skog samt nettoökning av taxeringsvärde), medan återstoden kan sägas utgöra egentliga kapitalvinster samt kapitalöverföringar (arv o. dyl.). Sparandets andel av den samlade familjeinkomsten exklusive kapitalvinster (före avdrag av skatt) var år 1954 6—7 procent för de två mindre storleksgrupperna och negativ för de två övriga (tab. II 2: 8). F ö r 1960 redovisas högre sparkvoter (utom för gruppen 30 —50 ha) och för 1961 lägre sådana än för 1954. Även enligt JEU (tab. II 2 : 9 ) redovisas den högsta relativa skuldsättningen för basjordbruken i Götalands mellanbygder och Götalands södra slättbygder samt i övre Norrland och för normjordbruken i Götalands södra och n o r r a slättbygder samt i dess mellanbygder. Skuldprocenten h a r genomgående stigit från 1954 till 1960—61.

KAPITEL III

Lantbrukets nuvarande möjligheter till anskaffande av främmande kapital

Inledning

Storleken och den relativa betydelsen uv de olika för lantbrukets investeringar och andra kapitalplaceringar förekommande finansieringsformerna h a r behandlats i föregående kapitel. I föreliggande kapitel ges en sammanfattning av de olika möjligheter, som lantbrukarna för närvarande h a r att anskaffa främmande kapital. Även här är framställningen i princip inriktad på kapitalförsörjningen för det av enskilda brukare drivna lantbruket. Översikten behandlar först anskaffningen av främmande kapital och då främst lånemöjligheterna från olika kreditgivare. Härvid redogöres för förekomsten av olika lånetyper samt för olika lånevillkor (säkerhets- och räntevillkor osv.). Vidare har en sammanställning gjorts av bestämmelserna för sådana statliga lån och bidrag, som är av direkt betydelse för kapitalförsörjningen. Långivarna kan indelas i tre kategorier, nämligen kreditinrättningar, staten samt leverantörer och privatpersoner. Uppgifter om kreditinrättningarna som långivare till lantbruket har erhållits av resp. centralorganisation genom rundfråga november 1962 och februari 1963. Av kreditinrättningarna är hypoteksföreningarna och jordbrukskassorna nästan helt lantbruksinriktade i mot-

sats till sparbankerna, affärsbankerna och försäkringsbolagen. Några kvantitativa preciseringar beträffande lantbrukskrediternas fördelning på lånetyper etc. h a r ej åsyftats i detta avsnitt. Staten uppträder ej endast som kreditgivare utan även som bidragsgivare och borgensman. Staten som borgensman, dvs. den statliga lånegarantien, berörs i samband med kreditinrättningarna. Här kan även nämnas lantbrukets leverantörer, som i samband med varuleveranser utövar en ganska omfattande kreditgivning. Kreditgivning från privatpersoner är ej så väl känd beträffande lånevillkor m. m. I det avsnittet kommer reverslån och undantagsskulder att behandlas. 2. Olika

kreditgivare

A. Hypoteksföreningarna

Hypoteksföreningarna har till uppgift att utlämna lån till fast ränta mot säkerhet i jordegendom (hypotekslån) samt lån mot statlig lånegaranti för jordbruksändamål (garantilån). Hypoteksföreningarna utlämnar endast långfristiga (12—20 års löptid) räntebundna reverslån. November 1963 gällde beträffande nya bottenlån en amorteringsplan på 26—48 år för amorteringslån och en löptid på 12 eller 20 år för stående lån. Beträffande amorteringsplanen gäller att vad som av lånet återstår

81 oamorterat efter 12 resp. 20 år på en gång förfaller till betalning. För nya bottenlån var utlåningsräntan 5,25 proc.i (november 1963). Säkerhet för lån i hypoteksförening utgör sådan egendom som är taxerad som jordbruksfastighet. Det finns dock även vissa möjligheter att belåna egendom, som är taxerad som annan fastighet. Primärlån kan beviljas till högst 60 procent av belåningsvärdet till den del detsamma avser egendom taxerad som jordbruksfastighet, och till högst 40 procent till den del detsamma avser egendom taxerad som annan fastighet. Belåningsvärdet grundas i det ojämförligt största antalet lånefall på taxeringsvärdet. I vissa fall kan dock särskild värdering ske enligt en fastställd värderingsstadga genom en platsvärdering (i fält) eller en styrelsevärdering. Lånesäkerheten för primärlån utgöres av fastighetsinteckning med bästa förmånsrätt. För garantilånen skall i regel ställas säkerhet, som lantbruksnämnden finner tillfredsställande från det allmännas synpunkt (oftast fastighetsinteckning men i fråga om driftslån i regel borgen). Vid hypoteksföreningarnas bottenlångivning förekommer ingen amorteringsfri tid för amorteringslån. I fråga om garantilån däremot lämnar vederbörande lantbruksnämnd föreskrifter om amorteringstidens längd (högst 30 år) samt i förekommande fall även om amorteringsfria år. Lånen återbetalas enligt annuitetsprincipen, dvs. låntagaren erlägger en gång om året en fast, under hela lånetiden lika stor annuitet innefattande ränta och amortering. Frågor rörande anstånd med amorteringarna handläggs av hypoteksföreningarna, varvid dessa i likhet med övriga kreditinrättningar i största möj-

liga utsträckning tar hänsyn till de tillfälliga och oförskyllda likviditetssvårigheter, som kan uppkomma för låntagarna, exempelvis på grund av felslagen skörd. B. Sparbankerna

Sparbankernas kreditgivning till lantbruket omfattar reverslån och krediter i checkräkning. Beträffande reverslånen gäller att de så gott som uteslutande utgöres av uppsägningslån. Dessa är dock i verkligheten att betrakta som långfristiga. Formellt tidsbundna lån kan förekomma men förekommer praktiskt taget ej alls. Växellån förekommer ej men kan förmedlas genom Sparbankernas Bank. Sparbankerna beviljar även krediter i checkräkning, varvid kreditbeloppet dock är maximerat till 25 000 kr. För dessa kredittyper förekommer olika former av säkerhet. Primärlån beviljas upp till 50 å 60 procent av belåningsvärdet. Belåningsvärdet utgöres i regel av taxeringsvärdet, men särskilda belåningsvärden kan förekomma. De särskilda belåningsvärdena, vilka oftast fastställes genom fältvärdering, ligger i allmänhet högre än taxeringsvärdena. Av sparbankernas totala jordbrukskrediter utgöres ca 75 å 80 procent av primärlån. Sekundärlån kan beviljas mot enbart sekundärinteckning, som då ligger mellan 50 å 60 procent och 70 å 75 procent av belåningsvärdet. Sådana rena sekundärlån är vanliga. Däremot torde det knappast förekomma att lån beviljas mot enbart tertiärinteckning. Lån mot säkerhet i form av tertiärinteckning kombinerad med annan form av säkerhet är dock inte ovanliga och ut1 Denna liksom övriga här lämnade ränteuppgifter avser läget hösten 1963 (efter höjningen av det officiella diskontot från 3 % till 4 procent den 14 juni 1963).

82 gör ca 5 procent av sparbankernas jordbrukskrediter. En något större andel —• ca 8 procent — utgöres av lån mot statlig kreditgaranti. Säkerhetsformen inteckning i jordbruksinventarier förekommer ej annat än tillsammans med kompletterande säkerhet. Panträtt i spannmål, spånadslin och hampa är speciella säkerhetsformer, som praktiskt taget aldrig förekommer. Av övriga utnyttjade former av säkerhet för lån är säkerhet av borgen vanligare än säkerhet av obligationer, aktier och livförsäkringsbrev. Blancokrediter på upp till 5 000 k r kan beviljas men är mindre vanliga. Lånens amorteringstid växlar med säkerhetens art. Amorteringsfria p r i m ä r lån förekommer, men en amorteringstid på 100 år är vanlig, amorteringstiden för sekundärlån 25—30 år och för tertiärlån 10—15 år. I speciella fall ges möjlighet till anstånd med amorteringar. Beträffande garantilånen lämnar vederbörande lantbruksnämnd föreskrift om amorteringstidens längd och eventuell amorteringsfrihet. Utlåningsräntorna ligger mellan 4,75 —6,25 procent, varvid den lägsta räntan gäller för lån mot säkerhet i guldkantade obligationer, därnäst mot botteninteckning och statsgaranti och den högsta för lån med säkerhet i börsnoterade aktier. C. Jordbrukskassorna

Jordbrukskassornas kreditgivning omfattar reverslån, växellån och krediter i checkräkning. Reverslånen är dels uppsägningslån, dels lån på viss tid. För uppsägningslånen gäller formellt högst tre månaders uppsägningstid. I praktiken blir dessa lån i regel stående under längre tid utan amortering. Lån på viss tid beviljas på högst ett år. Omsättning beviljas i regel på ett å r i sänder efter fastställd amorteringsplan

med slutbetalning inom skälig tid, i regel högst tio år. Såväl varu- som låneväxlar diskonteras på högst sex månader men som regel på tre månader. Omsättning av växel medgives. Därvid krävs skälig amortering, i regel med minst V™ a v växelns ursprungliga belopp. Checkräkningskredit beviljas på högst ett år. I regel beviljas omsättning på ett år i sänder utan nedskrivning av kreditbeloppet. Även för byggnadskreditiv, som beviljas för tid som motsvarar den beräknade byggnadstiden (dock högst ett å r ) , kan omsättning medgivas. Primärlån beviljas till 60 p r o c e n t av belåningsvärdet, som i regel grundas på taxeringsvärdet. Särskild värdering av fastighet förekommer dock, varvid taxeringsvärdet i de flesta fall överskrides. Vid särskild värdering företages fältvärdering. Av jordbrukskassornas utlåning till lantbruket utgöres ca 60 procent av primärlån. Lån mot enbart sekundärinteckning kan beviljas mot inteckning i fastighet inom 70 procent och efter särskild värdering upp till 80 procent av belåningsvärdet. Även sekundärlån koordinerade med annan säkerhet förekommer. Sekundärlån med eller utan annan säkerhet utgör ca 5 procent av jordbrukskassornas utlåning. Lån mot säkerhet i form av tertiärinteckning kompletterad med annan form av säkerhet, förekommer också i viss utsträckning. Lån mot statlig kreditgaranti utgör ca 13 procent av utlåningen. Inteckning i jordbruksinventarier är en säkerhetsform, som endast utnyttjas i kombination med annan säkerhet. Även de speciella säkerhetsformerna panträtt i spannmål, spånadslin och hampa förekommer. Vad slutligen övriga former av säkerhet beträffar ä r borgen den vanligaste av dessa och utgör säkerhet för knappt 20 p r o c e n t av

83 krediterna. Säkerhet i obligationer, aktier, livförsäkringsbrev m. m. förekommer men i ytterst ringa omfattning. Lån utan säkerhet, s. k. blancokredit, förekommer ej men kan förmedlas genom Jordbrukets Bank. Amorterings villkoren är beroende av säkerhetens art. Primärlånen är vanligen amorteringsfria. Rena sekundärlån h a r högst 20 å r s amorteringstid. Beträffande garantilånen bestämmes amorteringstidens längd enligt resp. lantbruksnämnds föreskrift. För övriga reverslån gäller att amorteringstiden kan vara högst 10 år. För vissa garantilån kan enligt lantbruksnämndernas föreskrifter amorteringsfria år beviljas. Uppskov med amortering kan endast beviljas efter framställning och i särskilda fall. Utlåningsräntorna var i november 1963 5,0—7,0 procent. Lägsta räntan gäller för lån mot säkerhet i botteninteckning, medan den högsta räntan tilllämpas vid omsättning av växellån. D. Affärsbankerna

Affärsbankernas kreditformer är reverslån, växellån och krediter i checkräkning. Reverslånen, som är vanligast, är praktiskt taget alltid ställda på tid och är endast i sällsynta fall uppsägningslån. Lånen är i allmänhet formellt kortfristiga, tre å sex månader, men blir i praktiken ofta långfristiga genom upprepad förlängning. Statsgaranterade lån är formellt långfristiga och kan ha löptid på upp till 20 år. Någon gång kan även andra långa lån än statsgaranterade förekomma, varvid löptiden varierar beroende på individuella omständigheter. Växellån är ej så vanliga som reverslån. Varuväxelkrediter direkt till jordbrukare är sällsynta, medan låneväxlar däremot förekommer. Löptiden är i allmänhet satt till tre ä sex månader. Krediter i checkräkning är be-

loppsmässigt i regel större än växelkrediterna. De förekommer mest hos större jordbruk men h a r blivit vanligare även hos mindre jordbrukare. Rena byggnadskreditiv förekommer sällan. Primärlån beviljas till 50—60 procent av belåningsvärdet, som oftast överensstämmer med taxeringsvärdet. I fråga om primärlån fastställs belåningsvärdet praktiskt taget alltid genom kontorsvärdering. Fältvärdering sker vid högre belägna lån, då belåningsvärdet ofta överstiger taxeringsvärdet. Primärlån är relativt sällan förekommande. Lån mot enbart sekundärinteckning beviljas och är oftare förekommande än primärlån. Sådana lån beviljas till 60 å 75 procent av belåningsvärdet. Om sekundärlånen sträcker sig utanför normala gränser, krävs också annan säkerhet. Kravet h ä r p å beror på fastighetens kvalitet och läge. Lån mot enbart tertiärinteckning beviljas ej. Tertiärlån förekommer dock kombinerade med annan säkerhet. Sådana lån är vanligare än rena sekundärlån och sekundärlån kombinerade med annan säkerhet. Lån mot statlig garanti förekommer mindre ofta. Inteckning i jordbruksinventarier förekommer undantagsvis som komplettering av annan säkerhet. Panträtt i spannmål, spånadslin och h a m p a kan utnyttjas men förekommer praktiskt taget ej. Av övriga säkerhetsformer är borgen mycket vanlig, medan obligationer, aktier m. m. är sällan förekommande. Enligt banklagen kan blancokrediter på upp till 75 000 kr beviljas, men sådana är ytterst sällan förekommande. Blancokrediter på upp till 15 000 kr (privatlån och liknande) är mer vanliga, särskilt i samband med dåligt skördeutfall. Amorteringstiderna varierar starkt

84 men ligger i genomsnitt på sju ä tio år. Amorteringsfria år kan förekomma bl. a. vid primärlån och garantilån. Annuitetslån förekommer praktiskt taget aldrig, eftersom affärsbankerna ej tilllämpar bunden räntesättning. Möjligheter till anstånd med amorteringar finns och h a r under senare år kommit att utnyttjas oftare. Utlåningsräntorna ligger mellan 4,25 och 7,0 procent. Den lägsta räntan gäller för lån med säkerhet i guldkantade obligationer, därnäst i övriga obligationer. Högsta räntan gäller för växellån samt reverslån mot annan säkerhet än primär- och sekundärinteckning. E. Försäkringsbolagen

Försäkringsbolagens direkta kreditgivning till lantbruket utgöres av lån mot inteckning i jordbruksfastighet. Lånen är bundna i tio års tid. Inteckningslånen, som praktiskt taget uteslutande består av primärlån, beviljas i regel till 50 procent av taxeringsvärdet. Någon speciell värdering utförs i allmänhet ej, utan belåningsvärdet får ofta sammanfalla med taxeringsvärdet. Även lån mot statlig kreditgaranti kan förekomma men är sällsynta. Inteckning i jordbruksinventarier m. m. förekommer ej. Lån mot inteckning i livförsäkringsbrev beviljas, medan lån utan säkerhet ej förekommer. Viss amortering på dessa inteckningslån förekommer.

F. StatHga lån och Indrag

a. Det statliga kreditstödet till förvärv och drift av jordbruk. Det statliga kreditstödet till förvärv och drift av jordbruk h a r till ändamål att underlätta för lantbrukare med otillräckligt eget kapital att förvärva eller arrendera jordbruk. Statlig kreditgaranti kan beviljas för lån till förvärv av

fastighet (jordförvärvslån) och för lån, som erfordras för anskaffande av driftsinventarier m. m. (driftslån). För garanti för jordförvärvslån erfordras att sökanden icke på annat sätt på rimliga villkor kan anskaffa erforderliga medel, att han i övrigt är lämplig, att brukningsenheten bedöms ha förutsättning att bestå som självständig enhet och att kostnaderna för förvärvet är skäliga. Stöd lämnas i regel endast till enhet, som ej är större än att den kan skötas av två män och deras familjer. I samband med garanti för jordförvärvslån kan även garanti för driftslån beviljas. Garanti för driftslån kan också beviljas den som utan jordförvärvslån förvärvar eller a r r e n d e r a r brukningsenhet men som ändå uppfyller förutsättningarna för sådant lån. Under vissa förutsättningar kan lånegaranti för driftslån erhållas för anskaffande av ytterligare inventarier, som erfordras i samband med storleksrationalisering av mera väsentlig omfattning eller genomgripande produktionsomläggning. Garanti beviljas ej för lån som kan erhållas som bottenlån. b. Stöd till jordbrukets rationalisering

yttre

och

inre

Statligt stöd till jordbrukets yttre och inre rationalisering kan lämnas i form av statlig lånegaranti och statsbidrag. Lånegaranti för yttre rationalisering kan beviljas till åtgärder som avser skapande av brukningsenheter, som i regel ej får vara större än att de kan skötas av två män och deras familjer. Lånegaranti för inre rationalisering kan däremot beviljas envar ägare eller brukare av jordbruksfastighet. Garanti beviljas ej för sådana lån, som kan erhållas som bottenlån. Beträffande garantilån gäller att amorteringen skall påbörjas senast under sjätte året efter första lyftnings-

85 dagen och att amorteringstiden ej bör överstiga 30 år. Lånen bör vidare som regel förräntas och amorteras genom jämna annuiteter. Statsbidrag till yttre rationalisering kan utgå med belopp som avses täcka kostnaderna för anläggningar, som blir överflödiga vid sammanslagning av brukningsenheter (värdeutjämningsbidrag). Bidrag kan även utgå till täckande av förrättningskostnader m. m. i samband med genomförande av rationalisering. Gårdar större än tvåfamiljsjordbruk h a r i regel ingen möjlighet att få bidrag. Någon behovsprövning sker ej beträffande dessa bidrag. Statsbidrag till inre rationalisering beviljas endast för åtgärder på brukningsenheter, som på lång sikt beräknas bestå som självständiga enheter. Bidrag kan dock i regel ej utgå i de fall, där brukarens eller om denne är gift makarnas sammanlagda förmögenhet överstiger 80 000 kr. Bidrag kan lämnas till uppförande eller förbättring av ekonomibyggnader eller andra fasta anläggningar liksom till täckdikning, torrläggning m. m. Bidrag utgår i regel med viss andel av den av lantbruksnämnden godkända kostnaden. Till ekonomibyggnader och andra fasta anläggningar kan bidrag i regel utgå med högst 25 procent av den godkända kostnaden upp till 5 000 (i samband med yttre rationalisering 10 000) kr och 15 procent av överstigande kostnad. Bidraget till en och samma brukningsenhet får dock normalt ej överstiga 8 000 kr. Till andra inre rationaliseringsåtgärder (täckdikning m. m.) kan bidrag i regel utgå med högst 25 procent av kostnaden. Då åtgärden föranledes av yttre rationalisering av mer väsentlig omfattning, kan bidrag till sådana åtgärder dock beviljas med högst 40 procent av kostnaden. Slutligen kan bidrag på intill 50 procent utgå till åtgärder nödvändiga för fastig-

hetsreglering av betydande allmänt intresse. I detta sammanhang kan även nämnas att statsbidrag kan utgå till vissa lantmäteriförrättningar. Bidrag kan även beviljas till byggande och underhåll av byväg. Både bidrag och lånegaranti kan beviljas för anskaffande av väghållningsredskap m. m. c. Bostads- och

förbättringslån

Det statliga stödet för inre rationalisering omfattar ej uppförande och förbättring av bostäder. För sådana ändamål kan bostads- och förbättringslån erhållas. Sådana lån är förknippade med vissa villkor beträffande bl. a. lägenhetsytans storlek och lägenhetens standard. Bostadslånets storlek bestäms på grundval av ett av länsbostadsnämnden fastställt låneunderlag. Enskild person får låna upp till 90 procent av låneunderlaget, varav i regel högst 20 procent som statligt bostadslån. Amorteringstiden är 30 (för ombyggnad högst 30) år och bostadslån löper november 1963 med 4 procents ränta. Staten kan lämna räntebidrag i de fall räntan å den underliggande primärkrediten överstiger 3,5 procent, dock med högst 350 (för tvåfamilj snus 520) kr. Bostadslån får ej beviljas med mindre vederbörande kommun åtagit sig att gentemot staten svara för ev. förlust på lånet inom tio år. Förbättringslånen avser sådan förbättring, som ej är att hänföra till ombyggnad. Dessa lån är bland annat avsedda för åldringar på landsbygden. Förbättringslån kan vara helt räntefritt stående lån eller delvis räntebärande amorteringslån jämte räntefritt stående lån eller räntebärande amorteringslån. Bäntefritt stående lån eller räntefri stående del av lån kan avskrivas efter tio år. För sådana lån gäller viss maximistorlek på den lånesökandes inkomst.

86 Ifrågavarande lån kan beviljas upp till i regel högst 4 000 kr (för pensionärer dock med högre belopp). Räntan å förbättringslån är i övrigt 4 procent och amorteringstiden får vara högst 25 år. d. Lån och elektrifiering

bidrag

för

landsbygdens g. Bidrag

För landsbygdens elektrifiering kan de statliga stödåtgärderna omfatta lån u r vattenkraftslånefonden samt statlig kreditgaranti (ellånegaranti), nyanläggningsbidrag och upprustningsbidrag till elektriska distributionsföretag. e. Lån och bidrag skinanvändning

till gemensam

ma-

Från jordbrukets maskinlånefond kan lån beviljas till enskild person eller sammanslutning för anskaffande av jordbruksmaskiner, som skall användas av flera jordbrukare (maskinlån) eller för uppförande, ombyggnad eller inköp av byggnad, som behövs för yrkesmässigt bedriven jordbruksmaskinhållning (byggnadslån). Sådana lån kan i regel beviljas till högst 80 procent av köpeskillingen eller byggnadskostnaden. Betryggande säkerhet fordras för lånet och amorteringstiden är i regel åtta resp. tio år. Statsbidrag kan beviljas dels för återbetalning av maskinlån, dels som kontantbidrag men enbart för dyrbarare specialmaskin. Bidragets storlek är högst 25 procent av lånets ursprungliga kapitalbelopp resp. av anskaffningsvärdet. /. Lån och skogsvägar

cent av densamma. Högre bidragsprocent kan dock beviljas efter särskild prövning. F ö r byggande av skogsvägar kan även lån ur skogsväglanefonden erhållas. För sådant lån erfordras fullgod säkerhet.

bidrag

för

byggande

Statsbidrag för byggande av skogsvägar kan utgå för samtliga skogar, som berörs av skogsvårdslagen, varvid för större skogsväg bidrag kan erhållas med högst 50 procent av kostnaden men för mindre skogsväg med högst 40 pro-

till

skogsförbättringsåtgärder

Till vissa skogsförbättringsåtgärder kan statsbidrag från statens skogsförbättringslag beviljas för skogar under skogsvårdslagen med undantag av häradsallmänningar. Statsbidraget utgör för skogsdikning 25 procent och för övriga åtgärder högst 50 procent av kostnaden. Statsbidrag utgår i betydande omfattning även till skogsodlingsåtgärder på sämre jordbruksmark. För ökad skogsproduktion i Norrland och delar av Kopparbergs län kan särskilda bidrag erhållas. Dessa bidrag lämnas endast till förbättring av skogsbeståndet inom s. k. skogsvårdsområden, som i kustlandsområdet omfattar minst 500 h a och då benämns samverkansområden. Bidragen avser förutom samma åtgärder som bidrag från skogsförbättringsoch skogsvägsanslagen även röjning i plant- och ungskog. h. Särskilt stöd till produktionsfrämjande åtgärder i de fyra nordligaste länen Statligt stöd till produktionsfrämjande åtgärder inom jordbruket i de fyra nordligaste länen kan utgå med upp till 60 procent av kostnaderna för inre rationalisering och driftsrationalisering vid de s. k. koncentrerade rationaliseringsinsatserna. Villkoren för sådant stöd är i p r i n c i p liknande de, som gäller vid stöd enligt rationaliseringsanslaget. G. Övriga kreditgivare

Bland de lantbrukskrediter, som lämnas av andra än kreditinrättningar och staten, måste främst nämnas de betydelse-

87 fulla privata lånen. Sådana lämnas till stor del av släktingar eller andra närstående. I samband med övertagande av fastighet förekommer ej sällan att förre ägaren mot inteckning beviljar lån för ogulden köpeskilling. De privata lånen beviljas i regel på jämförelsevis förmånliga villkor beträffande ränta, amorteringstid och säkerhet. En del andra reverslån från privata företag, fonder osv. till jordbrukare kan givetvis också förekomma. Av stor betydelse för lantbrukets kreditförhållanden är även varukrediterna. Varukrediterna liksom i vissa fall förekommande förskottslikvider utgör kortfristiga skulder.

3. Olika låneformer I detta avsnitt lämnas en översikt över olika låneformer enligt olika indelningsgrunder och med angivande av vilka kreditgivare, som erbjuder lån av olika slag. Huvudindelningen av de olika kreditformerna är i reverslån, växellån och krediter i checkräkning. Beträffande reverslån finns många olika typer och indelningsmöjligheter. En indelning är i räntebundna och icke räntebundna lån. De förra omfattar endast bottenlån. Hypoteksföreningarna utlämnar lån till fast ränta mot säkerhet i jordbruksfastighet. Lånen är formellt långfristiga och botteninteckningen ligger inom 60 procent av belåningsvärdet. Hypoteksföreningarnas bottenlån kan vara amorteringsfria eller amorteras inom 26—48 år. Även försäkringsbolagen beviljar räntebundna lån. Dessa lån är formellt långa och räntebundna i 10 års tid. Amorteringstiderna är 20 —50 år. Icke räntebundna lån är dock den vanligaste låneformen och kommer h ä r att redovisas grupperade efter säkerhe-

tens art (panträtt, personsäkerhet, ingen säkerhet). Bland lån mot panträtt är säkerhet i jordbruksfastighet den vanligaste säkerheten. Här skiljer man mellan bottenlån och lån mot högre inteckning. F ö r bottenlånen gäller att de icke räntebundna lånen formellt är korta men ofta i praktiken blir långfristiga genom upprepad förlängning. Bottenlånens kortfristighet är hos sparbankerna 3 månader, hos jordbrukskassorna 3 månader (även 1 år) och hos affärsbankerna 3 å 6 månader. Bottenlån beviljas mot inteckning inom 50—60 p r o c e n t av belåningsvärdet hos sparbanker och affärsbanker samt inom 60 procent hos jordbrukskassor. Belåningsvärdet är i regel taxeringsvärdet. Amorteringstiden för sparbankernas bottenlån är 100 år och för affärsbankernas 20—30 år. Jordbrukskassornas bottenlån är i regel amorteringsfria. Lån mot högre inteckning än botteninteckning är rena sekundärlån samt sekundärlån resp. tertiärlån kombinerade med annan säkerhet. Bena sekundärlån beviljas inom 50 å 60—70 å 75 p r o c e n t av belåningsvärdet hos sparbankerna, inom maximalt 80 procent hos jordbrukskassorna samt inom 65—75 p r o cent hos affärsbankerna. Amorteringstiden för dessa lån är 25—30 år hos sparbankerna, maximalt 20 år hos jordbrukskassorna och hos affärsbankerna mycket varierande, varför några angivelser av amorteringstidens normala eller mest typiska längd h ä r ej synes kunna anges. Sekundärlån kombinerade med annan form av säkerhet beviljas av jordbrukskassor och affärsbanker med en amorteringstid på högst 10 år. Bena tertiärlån beviljas ej. Lån mot tertiärinteckning plus annan säkerhet lämnas av sparbanker och affärsbanker. Amorteringstiden är hos sparbankerna

88 10—15 år och hos affärsbankerna 7 å 10 år. Övriga lån mot panträtt är bl. a. lån mot säkerhet i obligationer, aktier eller livförsäkringsbrev och förekommer i begränsad omfattning hos sparbanker, jordbrukskassor och affärsbanker. Lån mot säkerhet i livförsäkringsbrev beviljas även av försäkringsbolagen. Lån mot panträtt i spannmål, spånadslin och hampa kan förekomma hos sparbanker, jordbrukskassor och affärsbanker men är mycket sällsynta. Inteckning i jordbruksinventarier är en speciell säkerhetstyp, vilken ej innebär panträtt. Sådan inteckning förekommer hos jordbrukskassor och affärsbanker men endast i förening med annan säkerhet. Till lån med personsäkerhet har i detta sammanhang förts ej endast lån med säkerhet av personlig borgen utan även lån med statlig kreditgaranti. Lån med säkerhet av borgen är mycket vanliga hos affärsbankerna och även hos sparbankerna och jordbrukskassorna. Amorteringstiden är hos jordbrukskassorna högst 10 år och hos affärsbankerna 7 a 10 år.

Lån med statlig kreditgaranti är vanliga hos hypoteksföreningar, sparbanker och jordbrukskassor, m i n d r e vanliga hos affärsbanker och sällsynta hos försäkringsbolagen. Amorteringsfrihet under viss tid kan förekomma i affärsbanker, jordbrukskassor och försäkringsbolag. Lån utan säkerhet, s. k. blancokrediter, beviljas av sparbanker och affärsbanker (samt förmedlas av jordbrukskassor). Sådana lån är mindre vanliga hos sparbankerna och beviljas för högst 5 000 kr. Hos affärsbankerna är lån av detta slag rätt vanliga. Beviljat belopp är i regel ej högre än 5 000 kr men kan vara mycket större. Växellån, som omfattar såväl varusom låneväxlar, kan erhållas hos jordbrukskassor och affärsbanker. Växlar diskonteras på 3—6 månader. Sparbankerna kan förmedla växellån. Krediter i checkräkning är en låneform, som förekommer hos sparbanker, jordbrukskassor och affärsbanker. Jordbrukskassorna beviljar sådana krediter på högst ett år. Omsättning beviljas i regel. Till denna låneform h ö r även byggnadskreditiv.

RÄTTELSER I tabell I I : 1:18 (sid. 48) härför 1961 felaktigt angetts 532; skall vara 521.1 texten omedelbart under tabellen står talet 100 milj. kr; skall vara 90 milj. kr.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1964 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Socialdepartementet Bättre åldringsvård. [5] Finansdepartementet Värdesäkringskommittén 1. Indexlån. Del I. [1] 2. Indexlån. Del II. [2] Alkoholreklamen. [6] Statens skogar och skogsindustrier. [7] Jordbruksdepartementet Kapitalutvecklingen i det svenska lantbruket. [8] Handelsdepartementet Effektivare konsumentupplysning. [4] Inrikesdepartementet Konsumtionsmönster på bostadsmarknaden. [3]

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1964