Lantbrukets strukturutveckling : undersökning

ZKXK National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1964:37

tf°H;37- R

Jordbruksdepartementet

LANTBRUKETS STRUKTURUTVECKLING U N D E R S Ö K N I N G U T F Ö R D PÅ U P P D R A G AV 1960 ÅRS J O R D B R U K S U T R E D N I N G AV DESS S T R U K T U R G R U P P

Stockholm 1964

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1964 Kronologisk förteckning

1. I n d e x l å r . D e l I. K i h l s t r ö m . 96 s. F i . 2. I n d e x l å r . Del I I . K i h l s t r ö m . 526 s. F i . 3. K o n s u m i o n s m ö n s t e r p å b o s t a d s m a r k n a d e n . Esselte. !12 s. I. 4. E f f e k t i v i r e k o n s u m e n t u p p l y s n i n g . Esselte. 111 s. H . 5. B ä t t r e å d r i n g s v å r d . Esselte. 121 s. S. 6. A l k o h o b e k l a m e n . N o r s t e d t & S ö n e r . 278 s. F i . 7. S t a t e n s »kogar o c h s k o g s i n d u s t r i e r . S v e n s k a R e p r o d u c t i o n s A B . 144 s. F i . 8. K a p l t a l i t v e c k l i n g e n i d e t s v e n s k a l a n t b r u k e t . Esselte. !8 s. J o . 9. A r b e t s t i i s f ö r k o r t n i n g e n s v e r k n i n g a r . Esselte. 216 s. S. 10. F ö r e t a g a n t e c k n i n g . T i d e n - B a r n ä n g e n T r y c k e r i e r A B . 149 i. J u . 11. A l g f r å g a i . N o r s t e d t & S ö n e r . 188 s. J o . 12. V e t e r i n ä r m e d i c i n s k f o r s k n i n g o c h u n d e r v i s n i n g . Del I I . I s s e l t e . 302 s. J o . 13. Religionifrihet. A B W i l h e l m s s o n s B o k t r y c k e r i . X X V I I I r 594 s. E. 14. S v e n s k l a m n b o k 1964. A B E G J o h a n s s o n s B o k t r y c k e r i K a r l s h a m n . 227 s. J u . 15. U t l å t a n c e a v J u r i s t k o m m i s s i o n e n i W e n n e r s t r ö m a f f i r e n . N o r s t e d t & S ö n e r . 117 s. J u . 16. H i s t o r i s t ö v e r s i k t . K y r k o b e g r e p p . A l m q v i s t & Wiksells B o k t r y c k e r i AB, U p p s a l a . 324 s. E. 17. R a p p o r t a v p a r l a m e n t a r i s k a n ä m n d e n i W e n n e r s t r ö n a f f ä r e n . N o r s t e d t & S ö n e r . 46 s. J u . 18. ö v e r s ä t t a i n g a v f ö r d r a g a n g å e n d e u p p r ä t t a n det av E u r o p e i s k a atomenergigemenskapen (Euraton) och tillhörande dokument. Marcus. 187 s. H.

19. K o m m u n a l s k a t t e u t j ä m n i n g . K i h l s t r ö m . 419 s. F i . 20. K r i g s m a k t e n s f ö r b a n d s s j u k v å r d . E s s e l t e . 222 s. Fö. 21. B i l s k r o t n i n g . E s s e l t e . 75 s. K. 22. F ö r b u d m o t u t f ö r s e l a v k u l t u r f ö r e m å l . K i h l s t r ö m . 67 s. E. 23. K r o n h j o r t s r e s e r v a t m . m . B e r l i n g s k a B o k t r y c k e r i e t , L u n d . 109 s. J o . 24. B e h a n d l i n g s f o r s k n i n g v i d u n g d o m s v å r d s s k o l o r n a . Esselte. 279 s. S. 25. N y t t s k a t t e s y s t e m . Esselte. 827 s. F i . 26. Offentliga b y g g n a d e r 3. E k o n o m i s k t b y g g a n d e . Esselte. 103 s. K. 27. L a g o m f ö r v a l t n i n g s f ö r f a r a n d e t . Esselte. 719 s. Ju. 28. B e r ä k n i n g av p e n s i o n s r e s e r v i p e n s i o n s s t i f t e l s e . H o l m q v i s t s k r i v b y r å & k o n t o r s t r y c k e r i . 39 s. J u . 29. K o n c e r n b i d r a g m . m . Esselte. 160 s. F i . 30. K r i s t e n d o m s u n d e r v i s n i n g e n . Esselte. 182 s. E. 31. S k a d e s t å n d I I . E s s e l t e . 170 + 62 s. J u . 32. F ö r t i d a t i l l t r ä d e , e x p r o p r i a t i o n s k o s t n a d m . m. M a r c u s . 118 s. J u . 33. ö v e r s ä t t n i n g a v v i k t i g a r e f ö l j d f ö r f a t t n i n g a r till fördragen angående Europeiska ekonomiska gem e n s k a p e n och Europeiska kol- och stålgemens k a p e n . M a r c u s . 521 s. H . 34. Ä k t e n s k a p s r ä t t I. F ö r f a t t n i n g s t e x t . M a r c u s . 96 s. J u . 35. Ä k t e n s k a p s r ä t t I I . Motiv. M a r c u s . 597 s. J u . 36. O k a t stöd till b a r n f a m i l j e r . Esselte. 148 s. S. 37. L a n t b r u k e t s s t r u k t u r u t v e c k l i n g . Esselte. 251 s. J o .

A n m . Om s ä r s k i l d t r y c k o r t ej a n g i v e s , ä r t r y c k o r t e n

Stockholm.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1964:37 Jordbruksdepartementet

LANTBRUKETS STRUKTURUTVECKLING UNDERSÖKNING UTFÖRD PÅ UPPDRAG AV 1960 ÅRS JORDBRUKSUTREDNING AV DESS STRUKTURGRUPP

E S S E L T E AB S T O C K H O L M 1964

Innehåll

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet . . .

7 Skrivelse till 1960 års jordbruksutredning

9 Kap. 1. Riktlinjerna för strukturrationaliseringen efter 1947

13 Kap. 2. Den ekonomiska företagsstorleken. Strukturrationalisering — specialisering— integration

16 Kap. 3. Punktvis sammanfattning av innehållet i kap. 4—7 I. Markanvändningen (kap. 4) II. Ägare- och brukareförhållanden (kap. 5) III. Jordbrukets och skogsbrukets företagsstruktur (kap. 6) A. Jordbruk; antal m. m B. Skogsmark C. Förändringar i enheternas antal och arealstorlek D. Befolkning och arbetskraft E. Utvecklingstendenser betr. antalet företag IV. Arbetskraftsåtgång och arbetskraftsstruktur inom skogsbruket (kap. 7) Kap. 4. Markanvändningen I. Landarealens fördelning på olika ägoslag II. Förändringar i landarealens fördelning på ägoslag A. Allmänt B. Studium av de hittillsvarande förändringarna C. En successiv förändring i markanvändningen III. Tendenser rörande den framtida markanvändningen A. Allmänt B. Lantbruksstyrelsens och skogsstyrelsens utredning 1958 . . . C. Arealinventeringen den 1 juni 1960 D. Regionala undersökningar E. Undersökning rörande åker, som väntas upphöra som växtföljdsåker, samt åkerjordens fördelning på åkerområden av viss storlek, 1962 IV. Framskrivning rörande åkerarealens omfattning år 1975 . . . . V. Sammanfattning Kap. 5. Ägare- och brukareförhållanden I. Allmänt II. Åkerjordens fördelning pé olika ägarekategorier

21 22 24 25 26 27 28 29 34 37 41 45 46 47 50 52 54 56 59 63 63

4 I I I . Brukningsenheternas fördelning på olika ägarekategorier . . . . IV. Skogsmarkens fördelning på olika ägarekategorier V. Förskjutning mellan olika ägarekategorier A. Allmänt B. Förändringar i aktiebolagens innehav C. Förändringar i domänverkets innehav D. Förändringar inom den privatägda marken VI. Brukareförhållanden beträffande åkerjorden K a p . 6. Jordbrukets och skogsbrukels förelagsstruktur Inledning I. Den nuvarande företagsstrukturen A. Antal brukningsenheter m. m B. Åkerjordens fördelning på storleksgrupper C. Kombinationen jordbruksmark—skogsmark D. Skogsmarkens strukturförhållanden a) Skogsmarkens fördelning på företagsenheter b) Arronderingsförhållandena 1) Allmänt 2) Gruppering av olika ägarekategoriers innehav 3) Utformningen av enskilda fastigheter I I . Förändringar i företagsstrukturen A. Allmänt B. Studium av förändringarna a) Material b) Förändringarnas omfattning c) Förändringar inom olika produktionsområden C. Förändringsprocessen D. Successivt upphörande E. Formerna för förändringarna; äganderätt resp. arrendeöverlåtelse F. Förändringar i skogsmarkens arronderingsförhållanden . . . I I I . Befolknings- och arbetskraftsförhållanden A. Landsbygdsbefolkningen B. Antal förvärvsarbetande inom jordbruk, skogsbruk m. m. . . Jordbrukarnas arbetsinsats utanför det egna jordbruket . C. Jordbrukarnas åldersfördelning D. Framtida förändringar IV. Framtida förändringar beträffande antal företag (referat av prognoser m. m.) A. Allmänt B. Studium av vissa regioner K a p . 7. Arbetskraftsåtgång och arbetskraftsstruktur inom skogsbruket I. Allmänt II. Sammanfattning av arbetskraftsberäkningarnas resultat A. Metodval och områdesindelning B. Karakteristik av de olika beräkningsalternativen C. Avverkningsvolym och arbetskraftsåtgång t o t a l t och per m 3 sk — nuvarande och bedömda förhållanden år 1970 . . .

65 65 73 73 77 79 81

87 87 90 90 92 95 95 97 114 116 118 120 121 124 126 127 127 128 136 138 140

141 143

147 148 150 153

5 I I I . Förändringar i arbetskraftsbehov och arbetskraftsstruktur A. Förändringen i antalet årsarbetare enligt två alternativ. . . B. Bedömda förändringar i arbetskraftens fördelning på olika kategorier arbetstagare hos storskogsbruket C. Förändringar i jordbrukarnas sysselsättning inom storskogsbruket D. Arbetstillfällen inom privatskogsbruket a) Allmänt b) Vissa undersökningar rörande arbetskraftsförhållanden inom privatskogsbruket E. Tillgänglig arbetsvolym för den till jordbruket knutna befolkningen IV. Arbetsgruppens synpunkter A. Kommentarer till de föreliggande beräkningarna a) Avverkningskvantiteten b) Den relativa arbetsåtgången B. Arbetsvolym i skogsbruket, tillgänglig för säsongarbetande arbetskraft C. Sambandet arbetskraftsutveckling — strukturrationalisering a) Allmänt b) Olika utvecklingslinjer i olika delar av landet c) Vissa arronderingsfrågor d) Regionala anpassningslinjer e) Strukturrationaliseringen och bebyggelseplaneringen . . . K a p . 8. Faktorer som påverkar strukturrationaliseringen I. Inverkan av institutionella förhållanden A. Jordförvärvslagen B. Bolagsförbudslagen C. Uppsiktslagen D. Ekonomiskt stöd a) Yttre rationalisering b) Inre rationalisering E. Den sociala jordbruksegnahems verksamheten F. Den aktiva inköpsverksamheten

158 159 163 164 164 167 167 170 171 172 173 173 175 176 177 179 184 184 185 185 186 186 190 190

Bilaga 1. (till kap. 4) Promemoria angående undersökning rörande åkerjordarnas arronderings- och avkastningsförhållanden, utförd år 1962 . . .

193 Bilaga 2. (till kap. 4) Frågeformulär. Frågor angående jordbruksjordens arrondering och avkastning

204 Bilaga 3. (till kap. 4) Anvisningar

206 Bilaga 4. (till kap. 4) Tekniskt möjlig medelskörd och därför erforderlig gödsling

209 Bilaga 5. (till kap. 5) Promemoria angående stärbhusinnehaven

210 Bilaga 6. (till kap. 6) Jordbrukets och skogsbrukets företagsstruktur. Tabeller

6 Bilaga 7. (till kap. 7) Promemoria angående enkätundersökning av industriskogsbrukets nuvarande arbetskraftsstruktur och av bedömda förhållanden 1970

224 Bilaga 8. (till kap. 7) Promemoria angående förväntad utveckling inom domänverkets skogsbruk beträffande rationaliseringstakt, arbetskraftsstruktur och säsongväxling med jordbruk fram till omkring år 1970. . .

233 Bilaga 9. (till kap. 7) Promemoria rörande vissa undersökningar betr. arbetskraftsfrågorna inom privatskogsbruket

236 Bilaga 10. Sammanfattning av en genom regionala bedömningar genomförd undersökning av jord- och skogsbrukets strukturförändringar . . .

242 I särskild stencilerad upplaga redovisas: Beräkningar av nuvarande arbetskraftsåtgång inom skogsbruket samt av arbetskraftsbehovet år 1970. Utförda på uppdrag av strukturgruppen inom 1960 års jordbruksutredning och redovisade i november 1962 av professor Nils Erik Nilsson.

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Jordbruksdepartementet

Arbetet inom 1960 års jordbruksutredning har hittills i stor utsträckning koncentrerats till de expertgrupper, som på utredningens uppdrag bereder de frågor, som utredningen enligt direktiven har att behandla. Resultaten av expertgruppernas arbete kommer i allmänhet att redovisas i utredningens huvudbetänkande eller i bilagor, som publiceras samtidigt med huvudbetänkandet. Vissa av de av expertgrupperna utförda undersökningarna är emellertid av sådan natur, att utredningen funnit en publicering i förväg icke innebära något föregripande av utredningens förslag och ej heller medföra någon olägenhet i övrigt. Till dessa undersökningar hör strukturgruppens promemoria »Lantbrukets strukturutveckling». För innehållet i promemorian, vilken utarbetats av nämnda expertgrupp under ordförandeskap av överdirektören Hans Wetterhall, bär gruppen ensam ansvaret. De synpunkter, som framförs i promemorian, är alltså arbetsgruppens egna och behöver icke nödvändigtvis delas av utredningens ledamöter. Sedan strukturgruppens arbete avslutats, h a r material från en av lantbruksstyrelsen genomförd undersökning tillkommit. E n av strukturgruppens ordförande gjord sammanfattning därav har bifogats som bil. 10. Under åberopande av det anförda får jordbruksutredningen härmed överlämna promemorian »Lantbrukets strukturutveckling». Stockholm den 4 maj 1964. 1960 års jordbruksutredning Gösta

Netzén

Till 1960 års

jordbruksutredning

Arbetsgruppen för strukturfrågor har enligt av jordbruksutredningen givna direktiv haft till uppgift att i första h a n d utarbeta en promemoria rörande det svenska jordbrukets struktur och sannolika tendenser i strukturutvecklingen. Utgångspunkten har därvid varit att med strukturutvecklingen här avses förändringar i företagsstrukturen huvudsakligen i följande avseenden: varaktiga förändringar i utnyttjandet av de produktiva markerna (jordbruk—skogsbruk—andra ändamål), ändringar i jord- och skogsbruksenheternas antal, storlek, ägoslagsfördelning och arronderingsförhållanden samt i ägande- och brukningsrättsförhållanden. Med hänsyn till det n ä r a sammanhanget har det vidare ankommit på arbetsgruppen att belysa befolknings- och arbetskraftsutvecklingen vad rör den till jord- och skogsbruket knutna befolkningen. Uppgiften har sålunda varit att i första hand utarbeta huvudsakligen en statistisk beskrivning av den nuvarande strukturen samt att belysa utvecklingstendenserna. Vidare har det uppdragits åt gruppen att i avseende å markanvändningen göra framskrivning av de strukturförändringar, som vore att vänta därest nu rådande allmänna förutsättningar skulle bestå. Däremot har det icke ingått i arbetsgruppens uppgifter att göra överväganden om strukturutvecklingen exempelvis vid ändrade jordpolitiska riktlinjer och ändrade insatser från det allmännas sida. Arbetsgruppen h a r hänvisats till att huvudsakligen sammanställa och bearbeta tillgängligt statistiskt material. Det har emellertid befunnits behövligt med vissa speciella undersökningar. Sålunda har jordbruksutredningen föranstaltat om den struktur- och befolkningsutredning (»SOB-utredningen»), som utförts inom Jordbrukets utredningsinstitut. Materialet från denna har använts vid gruppens arbete. Vidare har följande särskilda utredningar företagits. 1) Undersökning rörande åkerjordens arronderings- och avkastningsförhållanden, syftande till att belysa den omfattning, i vilken åkerjorden k a n väntas bestå på längre sikt. Undersökningen har efter samråd med olika expertgrupper inom jordbruksutredningen genomförts av arbetsgruppen och lantbruksstyrelsen gemensamt. Se bilaga 1.

10 2) Undersökning rörande arbetskraftsåtgång och arbetskraftsstruktur inom skogsbruket. För undersökningen, som särskilt syftade till att belysa arbetstillgången i skogsbruket för säsongväxlande arbetskraft och sambandet mellan förändringarna i arbetskraftsläget för skogsbruket och strukturrationaliseringen i jord- och skogsbruket, har jordbruksutredningen såsom experter anlitat skogsvet. l i c , n u m e r a professor Nils Erik Nilsson och länsjägmästaren K. E. Björkhem. Arbetsgruppen h a r i detta sammanhang genomfört en enkätundersökning avseende arbetskraftsstrukturen sådan den var 1962 inom storskogsbruket och sådan den av företagarna bedömdes komma att vara omkring år 1970. En utförlig redovisning har lämnats i stencilupplaga. Sammanfattad redogörelse se kapitel 7, avsnitt II samt bilagorna 7, 8 och 9. 3) Lantbruksstyrelsen har, på begäran av arbetsgruppen, gjort en enkät till lantbruksnämnderna, syftande till att belysa hur olika faktorer verkar fördröjande eller pådrivande på strukturrationaliseringen. Arbetsgruppen har sammanställt sitt material i fyra promemorior avseende markanvändningen ägare- och brukareförhållanden jordbrukets och skogsbrukets företagsstruktur arbetskraftsåtgång och arbetskraftsstruktur inom skogsbruket. Dessa promemorior har tidigare i preliminärt skick hållits disponibla för a n d r a arbetsgrupper och har använts vid arbetet inom bl. a. arbetsgruppen för lantbrukets organisationsformer, 1 skogsbruksgruppen, 2 arbetsgruppen rörande produktionsutvecklingen och arbetsgruppen rörande beredskapsfrågor. Under arbetet har överläggningar ägt r u m med sagda arbetsgrupper. Arbetsgruppens promemorior överlämnades därefter till utredningen i maj 1963. Därvid beslutades att publiceringen skulle anstå tills uppgifterna från 1961 års jordbruksräkning blev disponibla. I den föreliggande redogörelsen ingår det material från jordbruksräkningen, som före utgången av år 1963 kommit utredningen tillhanda. Arbetsgruppen för strukturfrågor får härmed slutligt överlämna sina promemorior. Som bakgrund lämnas i kap. 1 en summarisk redovisning av de år 1947 angivna riktlinjerna för strukturrationaliseringen m. m. och därefter vidtagna anpassningar i dessa riktlinjer. Eftersom den tillgängliga statistiken i stor utsträckning avser arealredovisning o. dyl. men i stort sett inte ger upplysning om företagsstorleken, mätt med ekonomiska mått, h a r det ansetts angeläget att, utöver de särskilda promemoriorna, ge en belysning av strukturomvandlingen i vidare 1 2

Det svenska lantbrukets effektiviseringsvägar (SOU 1963:66) Utvecklingstendenser i modernt skogsbruk (SOU 1963:63)

11 mening, omfattande såväl företagsstorleken, sedd ur ekonomisk synpunkt, som ändrade företagsformer, samverkan m. m. — Kap. 2. För att nå en översiktlig redovisning har arbetsgruppen utarbetat punktvisa sammanfattningar av de fyra promemoriorna. Sammanfattningarna har införts i kap. 3. De fyra efterföljande kapitlen utgör en redovisning av de särskilda promemoriorna i deras helhet. Vissa faktorer som påverkar strukturrationaliseringen har sedan berörts i kap. 8. Arbetsgruppen har bestått av överdirektören Hans Wetterhall, ordförande, förbundsordföranden Folke Edblom, förbundsordföranden Ewald Jansson, förbundsordföranden Yngve Persson och direktören Nils Allan Svensson samt byrådirektören Claes-Eric Norrbom, sekreterare. Stockholm den 28 november 1963. Hans

Wetterhall

Folke Edblom

Ewald

Yngve Persson

Nils Allan

Jansson Svensson

J Claes-Eric

•

Norrbom

•

KAPITEL 1

Riktlinjerna för strukturrationaliseringen efter 1947

Enligt 1947 års riksdagsbeslut skulle det primära syftet med den statliga verksamheten för jordbrukets rationalisering vara att genom bildande av ändamålsenliga brukningsenheter och avhjälpande av andra brister i jordbruket effektivisera jordbruksdriften och förbättra brukarnas ställning. Det framhölls att rationaliseringen, som visserligen väntades medföra en nedgång i antalet mindre jordbruk, vore ägnad att motverka tendensen att lämna jordbruket och att underlätta arbetsförhållandena för den del av befolkningen som stannar kvar i jordbruket. Det betecknades som angeläget att man om möjligt sökte hindra att den minskning i jordbrukets arbetskraft som komme att ske i fortsättningen skulle få till följd en motsvarande nedgång av hela landsbygdsbefolkningen. Det ansågs ej påkallat att i dåvarande läge vidtaga statliga åtgärder i direkt syfte att minska jordbruksproduktionen, men det betonades att åtgärder borde vidtagas för att motverka en överproduktion, ifall riskerna för en sådan ryckte närmare. Om därvid verkan av den yttre rationaliseringen inte var tillfyllest, borde i första hand tillgripas en minskning av importen av fodermedel samt i andra hand statlig bidragsgivning för främjande av åtgärder för plantering av skog på för jordbruksdrift mindre lämplig mark. Man borde eftersträva att upprätthålla en jordbruksproduktion ej blott i de delar av landet, där produktions-

kostnaderna är lägst, utan även i de övriga delarna av landet. Vid minskning av produktionsunderlaget borde detta ske på sådant sätt, att inom olika bygder de sämre jordarna och de svagare jordbruken skulle utgå ur jordbruksproduktionen. I 1947 års beslut uttalades vidare att det visserligen vore önskvärt att utvecklingen i slättbygderna åtminstone i viss utsträckning skulle gå i riktning mot tvåfamilj sj ordbruk, som då bedömdes ligga i storleksgruppen 20—30 ha, men att frågan om att basera prisavvägningen på högre storleksgrupper än enfamiljsjordbruket (10—20 ha) borde ställas på framtiden. I anslutning härtill begränsades de statliga rationaliseringsorganens uppgift så, att de skulle inrikta sig på att få till stånd en yttre rationalisering av övergångsjordbruken men i princip icke medverka till att utvidga s. k. fullständiga brukningsdelar. Lånegaranti eller bidrag för yttre rationalisering fick lämnas endast för sådan förstärkning, att enheterna nådde upp till familjejordbrukets storlek. Däremot fick investeringar för dikning, jordförbättring och byggnader m. m. lämnas i form av lånegaranti till jordbruk av alla storlekar, i form av bidrag däremot endast till jordbruk som inte översteg familjejordbrukets storlek. Omarronderingsfrågorna tillmättes stor vikt men togs, i avvaktan på utredningen om fastighetsbildningslagstiftningen, ej upp till närmare behandling. I 1948 års jordförvärvslag stadgades i

14 p r i n c i p hinder för sammanköp av jordbruk, som bedömdes kunna bestå som särskilda brukningsenheter. Samtidigt gällde att Kronan hade förköpsrätt (1947 års lag) till jordbruksfastigheter, som behövdes för att förstärka ännu icke bärkraftiga jordbruk. Vid 1955 års riksdag uttalade statsmakterna att förutsättningen för att man skulle kunna vidmakthålla den i 1947 års riksdagsbeslut avsedda inkomstnivån för jordbruksbefolkningen på längre sikt var att det inte uppstod några pristryckande överskott. En produktionsminskning borde främst åstadkommas p å sätt som 1947 års riksdag anvisat, vari bl. a. möjligheterna att överföra sämre jordbruksmark till skogsmark borde ägnas uppmärksamhet. Vid införandet av 1955 års jordförvärvslag anvisades en liberal tillståndsgivning närmast ifråga om stora och mer kapitalkrävande egendomar och ifråga om fastigheter, som på grund av ringa areal eller eljest icke lämpade sig för egentligt jord- eller skogsbruk och ej heller erfordrades för strukturrationaliseringen. Förköpslagen ersattes av en bestämmelse att förvärvstillstånd kan vägras, då förvärvsegendomen behöver användas för rationaliseringsändamål, varpå rationaliseringsorganen i allmänhet förpliktades att på anfordran lösa till sig egendomen. Vid 1959 års riksdag gjordes en mer omfattande anpassning av riktlinjerna för jordbrukspolitiken med hänsyn till inträffade förändringar i de allmänna förutsättningarna. Det framhölls att den maskintekniska utvecklingen skjutit familjejordbrukets arealstorlek väsentligt uppåt och att en rationalisering i riktning mot tvåfamilj sj ordbruksgruppen borde åstadkommas. D'e statliga rationaliseringsorganens uppgift vidgades till att de skulle verka för att sådana brukningsenheter bildades, som nor-

malt kan skötas av en eller två män utan anlitande av arbetskraft utanför deras familjer och därtill kunde bereda samma arbetsinkomst, som erbjuds inom jämförbara näringar. Den yttre rationaliseringen borde ske i nära anslutning till driftsformernas uppläggning och produktionsapparatens uppbyggnad och möjligheterna till specialisering och anpassning av produktionen borde tillvaratas. Beträffande den inre rationaliseringen inskärptes att statligt stöd skulle utgå endast till åtgärder, som ur såväl företagsekonomisk som samhällsekonomisk synpunkt bidroge till en sund investeringsverksamhet. Som allmänna förutsättningar för ekonomiskt stöd skulle gälla att den avsedda investeringen skulle vara räntabel och att .åtgärden skulle vara till bestående nytta. Bidragskvoterna till inre rationalisering sänktes. Av allmänt jordbruksekonomiska skäl och under erinran om angelägenheten av att inte ett pristryckande produktionsöverskott dämpar takten i den fortsatta höjningen av jordbrukarnas inkomstnivå beslutades åtgärder för snabbare omförande av sämre åker till skogsmark. Bationaliseringsorganen fick i uppdrag att utan avvaktande av ändrad lagstiftning om fastighetsbildning intensifiera sina insatser på strukturrationalisering i skogsmark, omfattande såväl storleksrationalisering som omarrondering. Samtidigt framhölls att samverkan i skogsbruket bl. a. utgör ett värdefullt komplement till strukturrationaliseringen och att berörda organ aktivt borde medverka till att främja utbyggd samverkan. År 1960 fattade statsmakterna beslut om viss omläggning av det särskilda statsstödet till det norrländska jordbruket, i syfte att skapa ökade möjligheter för koncentrerade insatser inom vissa

15 utvalda områden i de fyra nordligaste länen, för att där, genom rationalisering — driftsrationalisering såväl som inre och yttre rationalisering — medverka till uppbyggnaden av fullt bärkraftiga, på längre sikt bestående brukningsenheter. Vid 1961 års riksdag beslutades vissa riktlinjer för den fortsatta rationaliseringen av jordbruket och skogsbruket i Kopparbergs län, innebärande bl. a. att verksamheten i första h a n d skall koncentreras till områden, där den största effekten är att vänta utifrån såväl företagsekonomiska som samhällsekonomiska synpunkter. Storleksrationaliseringen angavs som en primär åtgärd i rationaliseringsarbetet men även skogsmarksbyten och annan omarrondering skulle intensifieras. Redan vid 1963 års riksdag fann statsmakterna att behovet av en intensifierad strukturrationalisering hade blivit så trängande, att ytterligare insatser från det allmännas sida var påkallade. Departementschefen framhöll som utom-

ordentligt angeläget att i större omfattning än dittills ej bärkraftiga jordbruksföretag upphör som självständiga brukningsenheter. Nya bestämmelser infördes för förvärvs- och driftslån, i syfte att ge detta stöd en tidsenlig och rationaliseringsbefrämjande utformning. F ö r lånegaranti skall regelmässigt krävas att det genom en ekonomisk kalkyl, upprättad av lantbruksnämnden, visats att investeringen är räntabel. Till förvärv av stödjordbruk får lånegaranti i fortsättningen beviljas endast om särskilda skäl talar härför. Vidare jämkades bestämmelserna rörande statligt stöd till yttre och inre rationalisering, bl. a. i syfte att underlätta storleksrationalisering även genom sambruk av ägd och arrenderad mark. Jordfonden tillfördes en betydande medelsökning under motivering att lantbruksnämndernas inköpsverksamhet visat sig vara en av de effektivaste vägarna att främja den yttre rationaliseringen.

KAPITEL 2

Den ekonomiska företagsstorleken

Strukturrationalisering — integration

—

specialisering

Strukturomvandlingen i jordbruket och skogsbruket har under senare år visat och visar alltjämt ett dynamiskt skeende. Arbetsorganisationen inom näringarna ändras snabbt i arbetskraftsbespar a n d e syfte, och företagsstrukturen anpassas på olika sätt till de ändrade förutsättningarna. En strävan är att öka storleken hos de enskilda brukningsenheterna och att införa nya produktions- och företagsformer, bl. a. med ökande samverkan mellan grupper av företag. Fastighetssystemet 1 och dess utveckling bör studeras och bedömas med utgångspunkt från jord- och skogsbruksföretagen såsom ekonomiska enheter och sålunda angivna med ekonomiska mått. Med jord- och/eller skogsbruksföretag menas h ä r en organisatorisk enhet, inom vilken en företagsledning svar a r för alla viktigare beslut av ekonomisk art. Det är emellertid rätt begränsade möjligheter att på underlag av statistik och eljest tillgängliga uppgifter nå fram till en belysning av fastighetsstrukturen och strukturutvecklingen med nyss berörda innebörd. Orsakerna härtill är flera. Om den verkliga företagsstrukturen skulle kunna konstateras och följas, borde storleken av jordbruks- och skogsbruksföretag anges med ekonomiska mått. I princip bör det sålunda vara ett

mått såsom de totalt förbrukade produktionsresurserna eller omsättningen, som används som måttstock för företagsstorleken. Som ett mått på företagsstorleken kan också bl. a. insatsen av arbetskraft (1-, 2- eller 3-mansjordbruk etc.) användas. Sådana uppgifter saknas emellertid i stort sett i den statistiska redovisningen. Uppgifterna om de enskilda brukningsenheterna är visserligen detaljerade i avseende å arealredovisning m. m. men redovisar ju icke den ekonomiska storleken. Även arealuppgifter m. m. är f. ö. behäftade med brister, beroende dels på att arealen mer än a n d r a produktionsresurser är av växlande beskaffenhet (jfr priserna per hektar), dels på att utvecklingen till avsevärd del går fram genom förändringar, som icke officiellt registreras och som icke sällan återspeglas i statistiken först med avsevärd eftersläpning. Vidare ger statistiken föga upplysning om hur långt och hur snabbt utvecklingen gått fram mot integration och nya företagsformer, företeelser som återverkar på fastighetssystemet och som måste uppfattas såsom del av strukturomvandlingen. Effektivitetsförhållandena i jord- och skogsbruket är beroende av en rad faktorer såsom insatsen och det tekniska 1 Med fastighetssystemet avses här indelningen efter ekonomisk grund, m. a. o. indelningen i brukningsenheter. -— Den rättsliga indelningen i fastigheter (registerfastigheter m. m.) och ändringar däri genom fastighetsbildningsåtgärder ligger utanför ramen för denna framställning.

17 utbytet av olika produktionsfaktorer, produktionstekniska förhållanden och de olika produktionsgrenarnas avvägning. Olika rationaliseringsåtgärder — strukturrationalisering, teknisk rationalisering, driftsrationalisering — bidrager till att företagens omsättning ökar. 2 Därav följer att företagsstorleken, sedd ur ekonomisk synpunkt, kan ändras på många olika sätt. Det kan ske genom sådana ändringar, som rör själva fastighetskapitalet, nämligen den produktiva marken och därtill hörande fasta anläggningar (markanvändning, areal- och ägosammansättning, brukningsenheternas torrläggning och annan jordförbättring, väg- och transportsystem, byggnader m. m.). Detta är åtgärder som inryms i eller intimt sammanhänger med strukturrationaliseringen. Företagsstorleken ändras vidare genom ökad insats av andra produktionsmedel. Den faktiska ekonomiska företagsstorleken kan även ändras genom omdisposition av de olika produktionsgrenarna inom företaget och i övrigt ändrade företagsformer, således genom specialisering, intensifiering samt genom organisatoriska förbättringar i framställningsledet, t. ex. i form av horisontell integration. Såsom nedan berörs, råder ett nära sammanhang även mellan nyssnämnda utvecklingslinjer och strukturrationaliseringen. De olika organisationsformerna inom lantbruket, vilka h ä r antytts, h a r behandlats i annat sammanhang inom jordbruksutredningen, nämligen av arbetsgruppen för lantbrukets organisationsformer. För n ä r m a r e studium hänvisas till publikationen »Det svenska lantbrukets effektiviseringsvägar» (SOU 1963:66), i vilken sagda arbetsgrupp redovisar sin undersökning. Här skall endast sammanhanget mellan rationaliseringen av själva fastighetsstrukturen och vissa a n d r a effektiviseringsvägar i 2—412530

korthet påvisas och — i avsaknad av mer utförlig statistik — en del kvantitativa uppgifter lämnas såsom hållpunkter om omfattningen och utvecklingstendenserna. Med vertikal integration avses rent allmänt ekonomisk samordning av två eller flera led i förloppet produktion— förädling—distribution. I förevarande sammanhang knyter sig intresset till sådana fall, där den p r i m ä r a jordbruksproduktionen, dvs framställningen av växt- eller djurprodukter, utgör ena ledet. Den vertikala integrationen leder i sin tur till specialisering inom de ber ö r d a individuella företagen och i många fall till att dessa utvecklas till relativt stor produktion. En fast organiserad sådan integration återverkar givetvis på utformningen och utvecklingen av de berörda jordbruksoch skogsbruksenheterna. En direkt kontraktsbunden produktion har förekommit sedan en längre tid beträffande sockerbetor, fabrikspotatis, utsädesvaror och även vissa grönsaker. Under senare år h a r betydande utbyggn a d skett av kontraktsodling av fältodlade köksväxter, bär och matpotatis. Detta ställer vissa krav på arealstorleken hos företagen. Sålunda torde det för odling av ärter, som exempelvis sker på 3 500 hektar för enbart ett av de 2 För jordbruket i dess helhet har under 1950-talet gällt att genom mekanisering, minskning av arbetskraft och i övrigt förbättrat utnyttjande av befintliga produktionsresurser arbetskraftens produktivitet väsentligt ökat. Medan arbetskraften minskat med ca 5 % per år har produktionsvolymen i stort sett varit oförändrad. Beträffande insatserna av de olika produktionsmedlen kan man konstatera, att dessa mellan 1939—1960 minskat med i genomsnitt 7 % per fastighet, markresurserna undantagna. För jordbruket i dess helhet uppgår minskningen av produktionsresurserna till 20 %. Totalarealen åkerjord i landet har minskat med 10 % men medelarealen för den enskilda fastigheten har samtidigt ökat med 6%.

18 företag, som är engagerade i kontraktsodling av konservväxter, vara önskvärt med en minsta areal av 10 ha hos varje odlare. Då odlingen med hänsyn till växtföljden icke lämpligen bör återkomma oftare än vart fjärde—sjätte år, erfordras sålunda arealmässigt rätt betydande brukningsenheter för att varje skifte i växtföljden skall uppgå till den önskvärda arealen. Kontraktsproduktion förekommer även på animalieområdet, närmast i fråga om gödkyckling. Samverkan i produktionsledet (även kallad horisontell integration) kan i vissa fall organiseras genom direkta för ändamålet avsedda ändringar i fastighetsstrukturen, i andra fall genom åtgärder som visserligen är fristående men har återverkningar på fastighetssystemet.

också i form av andra sammanslutningar. Den förstnämnda formen används exempelvis vid gemensam animalieproduktion (andelsladugård o. dyl.) samt gemensamma anläggningar för lagring och hantering av jordbruksprodukter (lagerhus o. dyl.). Antalet anläggningar för gemensam animaliepröduktion har hittills varit ringa, men intresset har ökat och lett till att utredningar med ekonomisk kalkylering för sådana anläggningar på senare tid begärts för ett flertal projekt. Behovet av lagerhus har på senare tid starkt accentuerats. — De här nämnda formerna för horisontell integration h a r anknytning till fastighetsstrukturen, såtillvida att de dels förutsätter investeringar i gemensamhetsanläggningar för grupper av brukningsenheter, dels ändInledningsvis må nämnas att en sam- rar förutsättningarna för de enskilda verkan av artskilt slag, nämligen för att brukningsenheterna i fråga om användgenomföra och vidmakthålla vissa an- ning av arbetskraft och andra resurser. läggningar för gemensamt bruk såsom Under senare år h a r samverkanssträväg- och dikessystemen, ofta är regle- vanden blivit starkt framträdande inom rad genom att rättigheter och skyldig- bondeskogsbruket och fått en relativt heter är knutna till fastigheterna på fast organisationsform i skogsbruksomgrund av bestämmelser vid fastighets- råden. Samverkan och strukturrationabildnings-, väg- och diknings- eller vat- lisering verkar i samma riktning, nämtenregleringsförrättningar. Anläggning- ligen att möjliggöra större behandlingsarna kan sålunda planläggas och regle- ytor och besparing av arbets- och andras som ett led i strukturrationalise- ra kostnader, och torde ofta kompletringen. Ett välplanerat system av vägar tera varandra. Effekten av samverkan och diken ger fält, lämpade för maskin- kan nämligen knappast bli tillfredsstäldrift och skapar en ram, inom vilken lande om marken är splittrad i alltför storleksrationalisering fortlöpande kan små parceller. Inom skogsbruksområden ske. synes intresset för storleksrationaliseÄven samverkan inom jordbrukspro- ring och omarrondering av skogsmarduktionen kan vara fast bunden genom ken stimuleras, och å andra sidan torfastighetsbildning, t. ex. i form av att de strukturrationalisering i ett område mark för gemensamhetsbete avsatts som främja samverkanssträvandena. — P å samfälld. Sådana fall torde emellertid senaste åren h a r skogsbruksområden förekomma i liten utsträckning. Sam- bildats i ökande takt. Antalet, som å r verkan i produktionsledet har vanligen 1956 utgjorde 10 stycken, hade år 1962 formen av samarbete antingen inom ra- ökats till 160 områden innefattande ca men för en ekonomisk förening eller 700 000 hektar skogsmark. Närmare

19 uppgifter härom lämnas i skogsbruksgruppens utredning (SOU 1963: 63). — Sedan gammalt förekommer fullständigt samgående i form av gemensamhetsskogar, och i några fall h a r nya sådana tillkommit på senare år genom att lantbruksnämnd ställt samlade skogskomplex till förfogande. Gemensamhetsskog utgör en samfällighet för en grupp fastigheter, som äger envar en viss andel däri; några gränser inom gemensamhetsskogen förekommer sålunda icke. Gemensamhetsskogen är genom fastighetsbildning fast knuten till de andelsägande fastigheterna och förvaltas av dem gemensamt.

ligt uppgifter från SMR, år 1956 till 236 000, 1960 till 206 000 och 1962 till 189 000. Mjölkinvägningen har samtidigt ökat något, nämligen från 3,3 milj. ton år 1956 till 3,5 milj. ton 1962. Per leverantör har således mjölkinvägningen ökat från 14 ton 1956 till 18,5 ton 1962. Ökningen har därvid varit störst i Svealand. Ser man till antalet leverantörer fördelade i grupper efter årsleveranser av mjölk till mejeri, så kan man konstatera den förskjutning 1956—1962 som framgår av tabellen nedtill. Gruppen över 20 763 kg omfattade 1962 ca 30 % av det totala antalet leverantörer. I hela landet beräknas endast ca 600 besättningar ha mer än 40 kor. Vad gäller fläskproduktionen h a r utvecklingen inneburit att denna i ökad utsträckning förskjutits i riktning mot stordrift. Antalet föreningsanslutna producenter med en årsleverans av minst 500 svin har ökat från 399 år 1959 till 510 år 1962. De producerade 1962 21,8 % av föreningarnas besiktigade slakt. Dessa besättningar var i huvudsak koncentrerade till landets sydligare delar. Enligt svinräkningarna i april för Götaland, Svealand och Gästrikland faller ungefär 40 % av svinantalet i berörda områden på besättningar med över 50 svin mot 20 % i början av 1950-talet. Antalet svin per besättning h a r under de senaste tio åren fördubblats. Beträffande fläskproduktionen framgår

Specialisering av produktionen innebär att antalet produktionsgrenar vid ett företag begränsas och att produktionen vid dessa bedrivs i ökad skala. Företagsstorleken kan vid specialisering öka utan arealutvidgning, nämligen om produktionen till väsentlig del baseras på inköpta förnödenheter. För att modern produktionsteknik skall kunna utnyttjas vid specialiserade företag, krävs emellertid ofta en utökning av det egna arealunderlaget. Tendensen till utveckling mot större produktionsenheter framgår bl. a. av utvecklingen inom mjölkproduktionen. Utvecklingen har h ä r tydligt gått mot allt större enheter. Det totala antalet mjölkleverantörer i landet uppgick, en-

Årsleveranser i kilogram

Procentuell förändring av antalet leverantörer 1956—1962

1—2 000

2 001—8 989

8 990— 12 012

12 013— 20 762

< 20 763

— 45

— 35

-15

— 14

+6

De angivna leveransgränserna sammanhänger med bestämmelserna för leveranstillägg.

20 vidare av den jordbruksekonomiska undersökningen att däri deltagande gårdar i storleksgruppen 10—20 ha år 1954 levererade 1 500 kg fläsk per enhet, medan motsvarande mängd år 1960 hade stigit till drygt 2 100 kg fläsk. Utvecklingen är liknande i gruppen 20— 30 ha, där leveransen år 1954 uppgick till ca 1 900 och år 1960 till 2 600 kg. Även i fråga om ägg går tendensen mot stora produktionsenheter. F. n. uppges att omkring 500 hönsuppfödare har mer än 1 000 höns vardera. Vad gäller uppfödning av gödkyckling är denna ett typiskt exempel på produktion i större skala i förening med vertikal integration. Tre företag i livsmedelsbranschen svarar nämligen för ca 80 % av den sammanlagda uppfödningen i landet. Även om det är ogörligt att nå fram till en fullständig belysning av det totala resultatet av jordbruks- och skogsbruksföretagens utbyggnads- och effektiviseringsprocess så finns dock en relativt god bedömningsgrund i de faktorer, som låter sig mer ingående följas genom förefintlig statistik, kompletterad med vissa specialundersökningar, nämligen om dispositionen av marktillgångarna, om fastighetssystemet med dess storleks- och arronderingsförhållanden samt arbetskraftsutvecklingen i jordbruket och skogsbruket. Såsom närmare utvecklats av arbetsgruppen för lantbrukets organisationsformer förhåller det sig nämligen så, att även om arealunderlaget i ett rationellt företag kan förete stora variationer, så krävs dock i allmänhet en betydande arealmässig utbyggnad av nuvarande brukningsenheter för att en väsentligt förbättrad arbetsersättning skall kunna

uppnås. En fortgående anpassning av arealerna och särskilt i skogsmarken en omfattande arronderingsförbättring är en förutsättning för att teknisk utveckling skall kunna väl utnyttjas. Sammanfattningsvis karakteriseras utvecklingen inom jord- och skogsbruket av minskning av insatsen av arbetskraft, avspaltning av svagare jordbruksjord och högre kapacitetsutnyttjande av produktionsresurserna genom att företagen ges ökad omsättning. Detta sker genom storleksrationalisering, förbättrad arrondering, utnyttjande av modern jordbruksteknik och genom nya produktionsformer. Strukturutvecklingen är givetvis inte enbart en fråga om förändringar i arealunderlaget för företagen. Företagsstrukturen i vidare bemärkelse kan ändras på olika sätt. Strukturen förändras bl. a. genom utveckling av nya företagsformer och till följd av sådana ändrade förutsättningar, som såväl samverkan i produktionsledet som vertikal integration medför. Under anpassningsprocessen har bl. a. betydande uppgifter, som tidigare ombesörjts inom de enskilda jord- och skogsbruksföretagen, överförts till förädlingsindustrier m. m. Till en del handhas sådana sammanslutningar av jordbrukarna, till en annan del av företag utanför jordbruket. Den utvecklingen fortgår och måste givetvis återverka på uppbyggnaden av de enskilda företagen. De olika formerna av strukturrationalisering i vidare mening h a r i stort sett samma syfte: att ge företagen en sådan organisatorisk ram, sådan omsättningsmässig storlek och sådan utformning, som krävs för en långsiktigt rationell produktion.

KAPITEL 3

Punktvis sammanfattning av innehållet i kap. 4—7

I. Markanvändningen

(kap.

4)

1. Åkerjorden vid brukningsenheter över 2 ha uppgick 1956 till 3 480 000 ha och år 1961 (enligt jordbruksräkningen) till 3 300 000 ha. 2. Enligt SOB-utredningen minskade åkerarealen 1951—1956 vid enheter över 2 ha med 3,8 %, eller med 130 000 ha, och för perioden 1956—1961 registrerades en minskning med 4,4 % motsvarande ca 140 000 ha. Enligt jordbruksräkningen uppgick minskningen till 190 000 ha. 3. Enligt arealinventeringen per den 1 juni uppgick den varaktigt obrukade åkerjorden 1961 till 118 000 och 1962 till 150 000 h a ; ökningen 1959—1960 och 1960—1961 uppgick till 23 300 resp. 19 700, och 1961—1962 till 30 900 ha. 4. Enligt lantbruksstyrelsens och skogsstyrelsens undersökning år 1958 var ca 10 % av åkerjorden, eller 360 000 ha av sådan kvalitet, att den utan erinringar ur uppsiktslagens synpunkt skulle kunna utgå ur jordbruksproduktionen. 92 % därav befanns med fördel kunna överföras till skogsmark. 5. Av arealinventeringen 1960 framgår, att av den totala åkerarealen 79 % eller 2,7 milj. h a av brukarna själva karakteriserades som godartade, välbelägna jordar. 6. Enligt en speciell inventering rörande troliga förändringar av åkerarealen har lantbruksnämnderna bedömt att för landet i dess helhet ca 25 % av

åkerarealen kan väntas u p p h ö r a som växtföljdsåker dels på grund av brister, som ej kan avhjälpas, nämligen alltför låg avkastning, dålig arrondering och ogynnsam belägenhet, dels till följd av att vissa arealer kommer att ianspråktagas för bebyggelseändamål m. m. För Götalands slättbygder och mellanbygder uppgår det uppskattade bortfallet till mellan 10 och 12 %, för Svealands slättbygder till 20—25 %, för södra och mellersta skogs- och dalbygderna till ca 40 % och för norra Sverige till ca 30 %. Länsutredningar på olika håll stöder sagda urvalsundersökning. En i samråd med hushållningssällskapen gjord bedömning r ö r a n d e avkastningen å den kvarvarande åkerarealen ger anledning att räkna med att en del av denna — måhända en avsevärd del — icke kommer att motsvara framtidens krav på ekonomiskt utbyte. 7. På senare år har de krav, som med lönsamhet som utgångspunkt får ställas på åkerjordens avkastningsförmåga och på åkerfältens arronderingsförhållanden, ytterligare stegrats. J o r d b r u k a r n a s och myndigheternas syn på denna fråga har också påtagligt förändrats. Ett ekonomiskt betraktelsesätt på markanvändningen h a r accepterats av allt fler markägare. Efter 1959 års riksdagsbeslut (jfr kap. 1) stimuleras på olika sätt åtgärder för att överföra sämre jordbruksjord till skogsmark. 8. Arbetsgruppen h a r framräknat åkerarealen efter två olika alternativ.

22 a) Beräknar man åkerarealens omfattning 1975 genom framskrivning med utgångspunkt från åkerarealen 1961, som enligt jordbruksräkningen uppgår till 3,3 milj. ha, och antar man att det årliga bortfallet av åker blir detsamma som i medeltal registrerats i SOB-utredningen på grundval av jordbrukarnas uppgifter, kommer man till en minskning för perioden 1961—1975 på ca 400 000 ha. Den totala minskningen för perioden 1956—1975 skulle således uppgå till drygt 550 000 ha. Den kvarstående åkerarealen vid enheter över 2 ha åker skulle år 1975 bli ca 2,90 milj. ha.

till 1975 röra sig om storleksordningen 200 000 ha. 11. Förändringen i markanvändningen på längre sikt bör vidare ses mot det förhållandet att den framtida nedläggningen, i likhet med nu, kommer att omfatta utskiften och mindre goda arealer vid enstaka gårdar, men dessutom till stor del hela brukningsenheter. På sina håll kan det minskade ekonomiska motivet för att driva jordbruk komma att medföra, att jordbruket i en hel trakt nedlägges. Förändringen i markanvändningen kan sålunda komma att medföra avsevärda förändringar i jordbrukets lokalisering.

b) Uppskattas åkerarealens omfatt12. Takten i nedläggningen kommer ning år 1975 för landet i dess helhet givetvis att bero på konjunkturutveckmed utgångspunkt från material från lingen och arbetstillfällen inom andra arealinventeringen 1960, lantbruks- näringsgrenar samt på prisutvecklingen nämndernas bedömningar 1962 och fö- på jord- och skogsbrukets produkter. religgande länsutredningar, skulle åker- Bland andra långsiktiga faktorer bör arealen, såsom framgår av tabell 17, även nämnas produktivitetsutvecklingkomma att minska med mellan 735 000 en inom jord- resp. skogsbruket. Av beoch 825 000 ha eller 21 resp. 23 % i tydelse är också mer kortsiktiga faktoförhållande till åkerarealen 1956. Vid rer såsom bundenhet vid gjorda invesn ä m n d a bedömningar och länsutred- teringar, tillgång till kapital för skogsningar har den tendens till accelereran- plantering etc. Ytterligare andra faktode nedläggning beaktats, som framträtt rer, som väsentligt kan påverka utvecku n d e r slutet av 1950-talet och början av lingen beträffande markanvändningen 1960-talet. Den kvarstående åkerarealen är — förutom jordbrukarnas benägenvid enheter över 2 ha åker skulle år het till förändringar — inriktningen 1975 bli ca 2,65 milj. ha, inklusive vall och omfattningen av rådgivnings- och på åker. .upplysningsverksamheten samt statliga 9. En del av de arealer, som enligt åtgärder för finansiering etc. h ä r gjorda bedömningar anses komma att utgå ur jordbruksproduktionen, kom/ / . Ägare- och brukareförhållanden mer att utnyttjas för mer eller mindre (kap. 5) extensiv produktion under längre eller kortare övergångstid. 1. Av åkerarealen ägs 90 % av enskilda 10. Såvitt av tillgängliga uppgifter kan personer (fysiska personer och stärbbedömas, överföres nu till skogsmark h u s ) . 17 000—18 000 ha nedlagd jordbruks2. a) Av skogsmarksarealen, totalt 22,5 jord per år genom direkta skogsodlings- milj. ha, äger staten knappt 20 % (4,4 åtgärder. Om denna takt skulle bibehål- milj. h a ) , aktiebolagen 24 % (5,7 milj. las oförändrad, skulle överföringen fram ha) och övriga enskilda drygt 50 %

23 (11,8 milj. h a ) . — Uppgifterna enligt riksskogstaxeringen. Av det totala taxeringsvärdet av skog och skogsmark faller på statens innehav ca 11,7 %, på aktiebolagen 22,7 % och på övriga enskilda 58,8 %. Statens relativt låga procenttal vid jämförelse efter taxeringsvärde beror bl. a. på att förhållandevis stor del av markerna är lågproducerande. b) Domänverkets och bolagens innehav dominerar i norra Sverige. I de fyra nordligaste länen äger enskilda 38 % av skogsmarksarealen och ungefär lika mycket vid fördelning efter värde. Staten äger 28 % av skogsmarken och 25 % av skog och skogsmarksvärde, medan bolagen innehar 28 % av skogsmarken men 32 % av värdet å skog och skogsmark. Arealen kronoskogar (tab. 22, 23 och 24) dominerar mycket starkt i Norrbottens och Västerbottens län. Enligt tabell 24 utgör kronoskogarnas andel h ä r 53 resp. 32 %, medan aktiebolagens innehav i resp. län är 11 och 24 %. Aktiebolagen domin e r a r främst i Västernorrlands och Jämtlands län, där de äger ca 45 % av skogsmarksarealen. F ö r Svealands del är inslaget av kronoskogar betydligt lägre, ca 9 % ägs av staten, knappt V3 av bolagen och drygt hälften av övriga enskilda, övriga enskilda ägare representerar även drygt 50 % av värdet. Tyngdpunkten av bolagsskogarna i Svealand finns inom Kopparbergs, Värmlands, Örebro och Uppsala län. I Götaland äger domänverket 6 % av skogsmarksarealen, men domäninnehavets värde utgör 9 % av värdet av skog och skogsmark. Motsvarande siffror för enskilda är 81 resp. 76 %. Det största inslaget av bolagsskogar i Götaland förekommer i Östergötlands och Kronobergs län med 12—15 %. Kronoskogarna upptar i Skaraborgs län

11 %, i Östergötlands län 8 % och i Kalmar län 9 %. c) Fördelningen inom kategorien enskilda är beträffande skogsmarken av stort intresse. Tillgängligt material är emellertid på denna punkt rätt begränsat och bristfälligt. För övervägandena rörande jord- och skogsbrukets strukturfrågor h a r det blivit alltmer angeläget att få fördelningen av det privatägda innehavet närmare belyst. Inte minst betydelsefull är omfattningen av den skogsmark, som ur ägande- och/eller brukningssynpunkt icke är knuten till jordbruket. Fördelningen inom privatskogsbruket ger en grund för bedömningen av tillgången på m a r k för rationaliseringsändamål, takten i storleksrationaliseringen samt skogen som arbetstillfälle för den jordbrukande befolkningen. Av den privatägda skogen innehas ca V4 (ca 8,5 milj. ha) av fysiska personer, som bor på fastigheten och ca 8 % (ca 0,9 milj. ha) av stärbhus. Av åkerjorden ägs ca 11 % av enskilda personer, som dels icke är jordbrukare, dels icke är bosatta på fastigheten. Stärbhusen innehar k n a p p t 6 % (ca 190 000 ha) av åkerarealen och sådana fysiska personer, som icke är jordbrukare, drygt 5 % (180 000 h a ) . Fördelningen inom privatskogsbruket är mycket olika i olika regioner. I Jämtlands län h a r exempelvis visats att 37 % av den privatägda skogsmarken tillhör någon av kategorierna dödsbon, flera ägare, utboar. För brukningsenheterna är motsvarande tal ca 19 %. Officiell statistik (1956) visar att av den privatägda skogsmarken, 11,3 milj. ha, drives 8,9 milj. ha i kombination med jordbruk. SOB-utredningen visar dock, att av den privatägda skogsmarken drevs år 1956 7,08 milj. ha i kombination med jordbruk. År 1961 u p p gick denna areal till 6,8 milj. ha.

24 Av de 8,9 milj. ha ligger 0,9 milj. i fastigheter under 2 h a ; i övrigt ligger inom sagda summa också sådana enheter, som står på gränsen att icke vara brukningsenheter och som i SOB-utredningen icke upptagits som brukningsenheter. Den totala arealen utarrenderad åkerjord har uppskattats till ca 1 milj. ha. 3. Förskjutningen mellan ägarekategorierna staten, bolag och enskilda h a r beträffande skogsmarken varit relativt obetydlig. a) Av Kungl. Maj:t medgivna bolagsförvärv utan kompensation har omfattat sammanlagt 11 000 ha under perioden 1952—1962 och med kompensation ca 21 000 ha. Med hänsyn till att den mark, som bolagen avstått i vissa fall haft bättre bonitet och läge etc. h a r bolagsarealen kommit att utökas något i samband med bytestransaktioner. b) Enligt domän styrelsens statistik inköpte domänverket under åren 1953 —1962 ca 36 000 ha skogsmark. Domänverkets försäljning av skogsm a r k under senare år har varit obetydlig. Under perioden 1958—1962 såldes sålunda för kompletteringsändamål 500 ha skogsmark, fördelade på 55 lotter. Under 1962 såldes 260 ha i 20 lotter. Byte med lantbruksnämnderna h a r skett i ökad utsträckning 1956—1962 och omfattat 5 000 ha. Pågående och planerade byten omfattar 2 500 ha. Domänverkets areal har under åren 1953—1962 ökat med ca 25 000 ha. Domänverkets markfond uppgick 1950 till 28,4, 1961 till 46,1 samt 1963 till prel. 38,7 milj. kr. Domänverkets inköp h a r under senare år till övervägande del omfattat m a r k i södra och mellersta Sverige. c) Inom kategorien privatägd mark h a r under 1950-talet förekommit förskjutningar innebärande en ökning av

åker och skogsmark ägd av »icke jordbrukare» samt »personer icke boende i orten», dels en utökning av stärbhusinnehaven. ökningen i dessa kategoriers innehav torde till större del ha skett genom att självägande jordbrukare upphört som jordbrukare men behållit sin egendom och torde i övrigt främst förklaras av intresset av att placera medel i realvärden. d) Icke jordbrukare h a r ökat sitt innehav — från att 1956 ha ägt 3,8 % av åkern till att f. n. inneha ca 5 %. Förskjutningen mellan jordbrukare och icke jordbrukare beträffande skogsmarken belyses i viss mån av att ca 0,3 milj. ha skogsmark åtskilts i brukningshänseende från åker mellan 1956 —1961. 4. Ungefär 1 milj. ha eller närmare Vi av all åkerareal arrenderas. Av antalet enheter brukas 69 % (160 000) av cägarna, 18 % är biandjordbruk (ca 42 000) och 13 % arrendejordbruk (31 000). Antalet biandjordbruk har under femårsperioden 1956—1961 ökat med 16 000. Som framgår av PM angående jord- och skogsbrukets företagsstruktur spelar tillarrenderingen av åker en väsentlig roll i strukturanpassningen. III. Jordbrukets och skogsbrukets tagsstruktur (kap. 6)

före-

A. Jordbruk; antal m. m.

1. a) Antalet brukningsenheter med m e r än 2 ha åker uppgick enligt 1961 å r s jordbruksräkning till 232 900. Av dessa innehåller ca 141 000, dvs 60 % av antalet, mindre än 10 ha åker, och dessa disponerar ca 25 % av åkerjorden. Ga 53 000 h a r 10—20 ha åker o c h 38 000 mer än 20 ha åker. Det verkliga antalet enheter kan bedömas vara betydligt lägre än vad som registrerats i officiell statistik. U p p -

25 hörandet sker nämligen ofta genom successiv avveckling och åtskilliga enheter synes de facto ha upphört som självständiga enheter fastän redovisningen från brukarna släpar efter. (Jfr p . 7.) b) Antalet företagare i enbart jordbruk uppgick 1960 enligt folk- och bostadsräkningen till 208 000. 2. I de fyra nordligaste länen samt Kronobergs län h a r endast 10—15 % av enheterna en åkerareal överstigande 10 ha. Motsvarande procenttal är för Gävleborgs, Värmlands, Kopparbergs, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Jönköpings län 20—30 %, för Hallands, Kristianstads, Kalmar och Örebro län ca 50 %, för Skaraborgs och Malmöhus län ca 60 %, för Östergötlands län ca 65 %, för Uppsala, Stockholms, Södermanlands och Västmanlands län ca 70 %. 3. Av samtliga brukningsenheter med mer än 2 ha åker innehar ca Vt skogsmark. Av brukningsenheterna med skog h a r 50 % en skogsareal överstigande 25 ha samt 22 % mer än 50 ha. B. Skogsmark

4. Skogsmarkens fördelning på företagsenheter och på ägare medför betydande hinder för rationellt bruk. Dessa hinder hänför sig till uppdelning på små enheter, dålig arrondering (enheterna splittrade på flera skiften icke sällan med stora inbördes avstånd, ogynnsam utformning av skiftena e t c ) , och vidare till en sammanblandning dels mellan storskogsbrukets innehav och de privatägda skogarna, dels ock mellan olika företagare inom storskogsbruket. Denna sammanblandning belyses i Kap. 6. a) Av den totala skogsmarksarealen, 22,5 milj. ha, äger domänverket 4,4 milj. ha, bolag 5,7 milj. ha samt enskil-

da 11,8 milj. ha. Ser man till taxeringsvärdena fördelar de sig enligt följande: värdemässigt arealmässigt Domänverket 11,7 % 19,6 % Bolag 22,7 % 25,3 % Enskilda 58,8 % 52,4 % b) Den statistiska redovisningen kan ge intryck av att storskogsbrukets innehav skulle ligga samlade. Den övervägande delen av storskogsbrukets innehav ingår nämligen i relativt stora redovisningsobjekt (taxeringsenheter). En sådan enhet kan emellertid vara splittrad p å ett stort antal spridda skiften, och arronderingsbristen är i betydande områden så framträdande att en omarrondering är trängande. c) Antalet skogsbruksenheter i enskild ägo är 283 000. Därav återfinns 167 000 i gruppen med mindre än 25 ha skogsmark per enhet. Av dessa återfinns 116 000 i den del av riket, som ligger söder om Dalarna. Av den privatägda skogsmarken ingår i enheter med en skogsmarksareal om över 100 ha — 4 , 8 milj. ha = 43 % 50—100 » — 2,5 » » = 22 % m i n d r e än 50 » — 4,0 » » = 35 % Enheterna under 25 ha skogsmark innehåller sammanlagt 1,8 milj. ha. I privatskogsbruket är det liksom i storskogsbruket stora arronderingsbrister. d) Enligt en av lantmäteristyrelsen år 1957 företagen bedömning ansågs 4,9 milj. ha skogsmark vara i behov av omarrondering. Behovet betecknades som trängande beträffande 3,2 milj. ha, och härav föll inte mindre än 1,1 milj. ha på Kopparbergs län och 1,6 milj. ha på Norrbottens, Västernorrlands, Jämtlands och Värmlands län tillsammans. Arronderingsförhållandena i skogsmarken har av arbetsgruppen belysts genom exempel i form av kartogram (fig. 8—20).

26 C. Förändringar i enheternas antal och arealstorlek

De största förändringarna h a r inträffat i Svealands slätt- och skogsbygder.

5. Förändringen i antalet företagsenheter kan ses såsom ett led i fortgående förändring och anpassning inom jordbruket och skogsbruket. Under 1930-talet påbörjades en betydande mekanisering, vilken bl. a. lett till tätt företagen ur arealmässig synpunkt icke framstår som tillfyllest. Under 1950-talet har behovet av en arealmässig utökning av fastigheterna kommit att framträda allt mer. Jämsides med en sådan arealutökning framstår driftsanpassning, specialiserad produktion, integration e t c , som viktiga medel för att öka företagens omfattning. Jfr kap. 2. 6. Enligt SOB-utredningen h a r antalet enheter minskat med 9,7 % under perioden 1951—1956 eller 5 000 enheter per år, och under perioden 1956—1961 med 10,1 % eller 5 000 enheter per år, dvs totalt 50 000 enheter under 1950talet. Enligt jämförelse mellan jordbruksräkningarna 1951—1961 har nedgången i antalet enheter varit ca 50 000. Mellan 1944 och 1961 h a r antalet enheter över 2 ha minskat med 62 000 enligt jordbruksräkningarna. Nedgången i antalet enheter har varit särskilt markant i de mindre storleksgrupperna. Enligt SOB-utredningen har antalet företag i grupperna under 10 ha minskat med drygt 3 % per år. Allt större enheter omfattas av storleksrationaliseringen. Under den sista femårsperioden h a r antalet enheter i gruppen upp till 20 ha minskat medan antalet i gruppen 20—30 ha i stort sett varit oförändrat. Under senaste femårsperioden har enligt jordbruksräkningarna följande minskning inträffat 2— 5 ha — 23,9 % 5—10 ha — 9,9 % 10—20 ha —10,2 % 20—30 ha — 1,2 % 30— ha + 1 , 7 %

7. Förändringen i antalet enheter torde vara större än vad som erhålles genom jämförelse mellan totalräkningarna. Förutom den statistiskt observerade minskningen fortgår nämligen en successiv avveckling, dvs jordbruken drives allt extensivare för att slutligen övergå till att helt upphöra eller utnyttjas endast som bostad. (Jfr p . 1. a) Kreaturslöshet vid småbruk är ofta ett tecken på att en produktionsnedläggning är på väg. Av enheterna i gruppen 2—5 ha brukades 1960 cirka 40 % av enheterna utan djur eller med högst en ko. 8. Storleksrationaliseringen är en dubbelsidig företeelse, dels u p p h ö r eller förminskas ett antal enheter, dels utökas andra enheter. Huvudparten av de enheter som upphör lägges i sambruk med andra kvarstående enheter. a) Under perioden 1956—1961 upphörde enligt SOB-utredningen 25 000 enheter. Drygt 80 % av deras åkerjord överfördes till alltjämt kvarstående enheter, nämligen genom försäljning 44 000 ha, genom utarrendering 86 000 ha och genom återlämnande av arrendejord 35 000 ha. En del därav h a r sedan nedlagts. Vidare h a r nu kvarstående enheter dels fått utökning med 76 000 ha från andra sådana enheter, dels minskats genom att ca 50 000 ha nedlagts. b) Antalet arrendegårdar h a r enligt jordbruksräkningarna 1956—61 minskat med 7 000 och deras arealsumma med drygt 75 000 ha. Medelarealen på arrendegårdarna steg från ca 21 till drygt 23 ha. — Antalet biandbruk (till en del ägd och till en del arrenderad mark) ökade samtidigt med ca 16 000 enheter och den tillarrenderade arealen ökades med drygt 100 000 ha åker.

27 Medelarealen på biandbruken har dock blivit i det närmaste oförändrad. Detta får ses som ett resultat av samverkande förändringar, tillköp och tillarrenden, försäljningar och bortarrendering samt nedläggning av jordbruksjord. 9. De alltjämt bestående enheterna h a r enligt SOB-utredningen under perioden 1956—1961 förvärvat ca 283 000 ha skog. Av den sammanlagda skogsarealen vid upphörda enheter, ca 492 000 ha, har ca 392 000 kvarhållits i eget bruk. 10. Enligt lantbruksstyrelsens statistik över hur storleksrationaliseringen (exkl. släktförvärv) förlöper framgår, att de storleksrationaliserade fastigheterna under 1957—1961 tiUförts per år ca 10 000 ha åker samt 25—35 000 ha skogsmark. Under 1962 h a r tillförts ca 17 000 ha åker och 50 000 ha skogsmark. Sammanlagt h a r ca 15 000 enheter berörts under perioden 1957—1962. 11. Medelarealen åkerjord för samtliga brukningsenheter har, trots bortfallet av småenheter, ökat tämligen litet. Jämsides med minskningen i antalet företag har nämligen också en omfattande nedläggning av åkerarealen skett. Under perioden 1956—1961 har, enligt jordbruksräkningarna, 35 000 enheter över 2 ha upphört samtidigt som åkerarealen minskat med 190 000 ha. Storleksrationaliseringen h a r sålunda ofta den karaktären, att i samband med att åkerareal tillköpes eller tillarrenderas tages sämre åkerjord ur produktionen. Oförändrad medelareal kan f. ö. dölja betydande förändringar. Under samma period h a r exempelvis totalantalet i storleksgruppen 20—30 ha åker i stort sett blivit oförändrat. Av de 17 700 enheter (SOB-utredningen), som år 1956 fanns i gruppen, h a r 1 100 fått sådana arealtillskott, att de kommit upp i högre

storleksgrupper, medan 1 700 enheter minskat sin areal, så att de flyttat ner till lägre storleksgrupper och vidare h a r 690 av enheterna upphört som självständiga enheter. — Samtidigt h a r drygt 3 000 enheter från lägre storleksgrupper kommit upp i 20—30 ha-gruppen. D. Befolkning och arbetskraft

12. Jordbruksbefolkningen har minskat betydligt snabbare än antalet brukningsenheter. Befolkningen på landsbygden h a r minskat med 14 % och antalet yrkesutövare i jordbruket med 186 000 eller 35 % under 1950-talet. Antalet företagare i jordbruk uppgår f. n. enligt folkräkningen till ca 208 000. Den sammanlagda manliga arbetsstyrkan u p p g å r enligt statistiska centralbyråns material till ca 238 000 brukare och familjemedlemmar, 30 000 fast anställda och 20 000 tillfälligt anställda. Minskningen i arbetskraften har under senare år varierat mellan 3 och 4 %. Den statistiska skillnaden mellan företagare och brukningsenheter beror på, att en del av brukarna h a r sysselsättning utanför enheten i sådan omfattning, att de i folkräkningen registreras inom annan yrkesgrupp. 13. En fortsatt minskning av arbetskraften i jordbruket med 3 % per år skulle innebära, att antalet yrkesutövare inom jordbruket 1975 minskat till drygt 200 000, dvs från 11 % till 6— 7 % av den totala yrkesverksamma befolkningen. Efter en minskning med 4 % per år skulle antalet yrkesutövare år 1975 bli 190 000. 14. Förändringen i arbetskraften innebär också en förskjutning så, att brukaren svarar för en allt större del av arbetet. E. Utvecklingstendenser betr. antalet företag

15. En framräkning av antalet enheter med utgångspunkt från 1961 och

28 med antagande av samma årliga minskning, som registrerats mellan åren 1956 —1961, resulterar i en minskning fram till 1975 med närmare 30 %. 16. Olika faktorer tyder på att en snabbare nedgång kan vara att vänta. a) Den fortgående teknisk-ekonomiska utvecklingen ändrar förutsättningarna. Ökande kostnadstryck på svaga enheter. b) Länsutredningar, grundade på studium av jordbrukarnas åldersfördelning m. m. och av brukningsenheternas beskaffenhet, pekar på en nedgång i vissa regioner i antalet enheter med 40— 50 % eller mer fram till 1975. c) Av brukarna är nu endast 28 % yngre än 45 år. Åldersfördelningen innebär, att närmare 60 % av de nuvarande brukarna år 1975 uppnått en ålder av 65 år eller mer. Rekryteringsreserven framgår bl. a. av att det på samtliga brukningsenheter finns endast 93 000 pojkar under 16 år. d) Arealen åker kan enligt gjorda bedömningar komma att minska med ca 800 000 ha, huvudsakligen svagare marker, under tidsperioden 1956—1975. e) Ga Vs av enheterna i de minsta storleksgrupperna är kreaturslösa, vilket i många fall torde betyda, att de icke längre utgör verkliga enheter. f) Byggnadsbeståndet är vid ett stort antal små enheter bristfälligt. g) I många skogsbygder, särskilt i Norrland, avtar tillgången till arbete i skogen för innehavarna av de mindre jordbruken; se Kap. 7. 17. Anpassningen inom jord- och skogsbruket innebär — förutom minskning av antalet företag och areal åker — även en förändring i lokaliseringen. Det ekonomiska motivet för att upprätthålla jordbruksproduktion i bygder med sämre förutsättningar torde avtaga. Jordbruksproduktionen torde komma

att till allt större del flyttas över till områden, d ä r bättre fysiska förutsättningar finns. Utvecklingstendenserna visar att förändringar av olika intensitet i bygder med skilda förutsättningar för arealbunden produktion alltmer framträder. Regionala utvecklingslinjer och anpassningstendenser för jord- och skogsbruket i olika regioner h a r belysts i en snabbutredning, som lantbruksstyrelsen efter samråd med utredningens presidium utfört genom lantbruksnämnderna i samråd med andra länsorgan omkring årsskiftet 1962/1963. Resultatet, som är under sammanställning och bearbetning, kommer att ställas till jordbruksutredningens förfogande i början av år 1964. 18. Jordbruksföretagens upphörande och därmed sammanhängande storleksrationalisering påverkas av en rad olika faktorer, vilka låter sig grupperas i ekonomiska, fysiska, sociala och jordpolitiska förhållanden. a) Den bristande lönsamheten vid de mindre jordbruken, sedd i samband med arbets- och utkomstmöjligheter i andra näringar, framstår som den främsta faktorn, som leder till att j o r d bruksföretagen upphör. Nedläggningen av jordbruksföretag har gått snabbast i trakter, där alternativa sysselsättningar kunnat erhållas på relativt nära håll. Även inom begränsade områden förekommer en viss skillnad. Inom bygder, som haft relativt nära till en tätort, har även äldre personer övergått till andra näringsgrenar, medan inom bygder, där sysselsättning utanför jordbruket icke funnits, endast de mest flyttningsbenägna påverkats. b) Även om de djupaste orsakerna till minskningen av antalet företag ä r att hänföra till den ekonomiska faktorn, b ö r man dock uppmärksamma inverkan av vissa sociologiska förhållanden. Den

29 teknisk-ekonomiska förändringen h a r åstadkommit ett nytt socialt system, vilket i sin tur framkallar behov av en rad anpassningar. Uttunningen av landsbygdsbefolkningen leder i vissa bygder till att brist på personliga kontakter uppstår, vilket i sin tur resulter a r i ökad isolering och minskad trivsel. Strävan att uppnå en ur vissa synpunkter bättre standard framträder också som en orsak till avflyttning, speciellt beträffande yngre människor. Avtagande möjligheter att hålla en god standard i fråga om kommunikationer, tillgång till service av olika slag, förgrenad distributions- och uppsamlingsapparat etc. kan speciellt i glesbygder påverka nedläggningen av jordbruksföretagen. c) En väsentlig faktor, som påverkar jordbruksföretagens upphörande, är brukarnas åldersfördelning samt rekryteringsmöjligheterna inom jordbruksbefolkningen. Förekomsten av ett stort antal äldre brukare inom jordbruket — främst inom de mindre enheterna — i samband med krympande antal yngre människor, resulterar i en stark minskning av antalet brukare. 19. Storleksrationaliseringen förlöper successivt och blir beroende å ena sidan av utbud av ofullständiga enheter samt å andra sidan jordbrukarnas initiativ, intresse och möjligheter att utöka sina fastigheter. Möjligheterna att utöka innehavet sammanhänger således bl. a. med de ekonomiska och jordpolitiska förhållandena, som ju i hög grad är beroende av de statliga åtgärderna för att stödja rationaliseringsprocessen. Tillgången på mark för rationaliseringsändamål blir beroende av utbud av fastigheter och bestämmes av jordoch skogsägarnas benägenhet att vid förändrade brukningsförhållanden avhända sig sina innehav.

IV. Arbetskraftsåtgång och arbetskraftsstruktur inom skogsbruket (kap. 7) 1. De framlagda beräkningsresultaten rörande arbetskraftsåtgång är avsedda att utnyttjas för bedömningen av vilka ändringar i arbetskraftsbehovet, som kan väntas inträffa under olika angivna förutsättningar samt för att ge en uppfattning om den absoluta nivån. 2. a) Den årliga tillväxten uppskattades enligt senaste riksskogstaxeringen till ca 68 milj. m 3 sk. Under 1950-talet (1952/53—1958/59) avverkades i medeltal ca 46 milj. m 3 sk/ år. Vid ingången av 1960-talet var årsavverkningen ca 51 milj. m 3 sk. b) Avverkningarna väntas öka avsevärt under 1960-talet. En ökning med ca 30 % torde ur rent skoglig synpunkt och med hänsyn till vår industris kapacitet vara möjlig. Olika återhållande faktorer ger emellertid anledning till tveksamhet om hur stor ökningen kan bli. Kostnadsutvecklingen i skogsbruket h a r lett till att produktionsunderlaget å rätt betydande arealer blir ofullständigt utnyttjat och på sina håll inte alls utnyttjas. Ägosplittringen i skogsmarken är en starkt bidragande orsak. c) Två alternativa beräkningar av avverkningsvolymen år 1970 har utförts. De skiljer sig från den optimala nivån och från varandra i fråga om möjligheten att uttaga klenvirke och lövvirke. Alt. A: I Norrland avverkas barrgagnvirke enligt skogsindustriutredningens avverkningsberäkningar samt klenvirke under 10 cm och lövvirke i samma utsträckning som år 1960. I övriga delar av landet avverkning motsvarande avverkningsberäkningarnas bruttokvantiteter. Alt. B: I Norrland avverkas barrgagnvirke enligt avverkningsberäkningarna och lövgagnvirke i samma ut-

30 sträckning som 1960, inget klenvirke under 10 cm. I övriga delar av landet avverkas barrgagnvirke enligt avverkningsberäkningarna och klenvirke under 10 cm samt lövvirke i samma utsträckning som år 1960. Avverkningsvolymen skulle enligt dessa båda alternativ bli 58,4 milj. m 3 sk resp. 52,1 milj. m 3 sk. d) Den väntade avverkningsökningen har sin tyngdpunkt med inemot 40 % i mellersta och södra Sverige, och är förhållandevis liten, drygt 10 %, i Norrland. 3. Den relativa arbetsåtgången minskas genom rationaliseringen i skogsbruket. Dagsverksåtgången per m 3 sk har uppskattats nedgå med i genomsnitt 25 % från 1960 till 1970. — (För olika regioner och olika ägare tillämpade åtgångstal, se tab. 79—82.) 4. Effekten av avverkningsökningen och minskningen av arbetsförbrukningen p e r enhet skulle bli att arbetskraftsåtgången enligt alternativ A skulle minska under 10-årsperioden fram till 1970 med 2,75 milj. dagsverken och enligt alternativ B med 4,25 milj. dagsverken. Uttryckt i årsverken skulle minskningen bli räknat efter 250 arbetsdagar per år ca 11 000 resp. 17 000; räknat efter 225 arbetsdagar per år ca 12 000 resp. 19 000. Hur ändringarna i arbetsvolymen fördelas dels på ägare, dels på körningsresp. andra skogsarbeten framgår av kalkylerna (tab 83). Anm. Skogsbruksgruppen h a r från sina utgångspunkter k o m m i t till en något försiktigare uppskattning av den sannolika rationaliseringstakten. Sålunda h a r minskningen i behövliga arbetsinsatser bedömts till 2 å 3 milj. dagsverken motsvarande 10—15 000 årsverken.

Efter det vår utredning framlagts (maj 1963) har däremot i vissa sam-

manhang den uppfattningen framförts, att den relativa arbetsåtgången sannolikt skulle komma att minskas snabbare och kraftigare och att arbetskraftsbehovet skulle nedgå mer än vad vi kalkylerat med. Ex. Arbetsmarknadsstyrelsens undersökning — åtgångstalen v a r i e r a r för olika ägare och för olika delar av landet i stort sett mellan ca 0,4 och 0,2 dagsverke/m 3 sk, vilket skulle innebära en minskning från 1960 till 1970 med 25 till 50 %. Härtill må dock n ä m n a s a t t lokaliseringsutredningen (SOU 1963:62, s. 356 ff) a n sett sannolikt, att en u t j ä m n i n g för storskogsbrukets del på områden med god arrondering på nivån mellan 0,3—0,4 dagsverken per m 3 sk — kanske inom vissa mera speciellt g y n n s a m m a områden till och med något under den lägre siffran — s n a r t ä r att förutse.

Å andra sidan h a r vi räknat med en årlig avverkningsvolym, som ligger 15 resp. 25 % under den årliga tillväxten (avser förenämnda alt. A resp. alt. B). Industriens råvarubehov kan måhända leda till att ytterligare virke kommer att tillgodogöras. I södra Sverige skulle detta kunna ske genom en ökning av slutavverkningsarealen utöver vad som beräknats i kalkylerna. Slutavverkningarna ger grova dimensioner och följaktligen en relativt lägre arbetsåtgång per enhet för avverkningsarbetena än den som genomsnittligt beräknats. Å andra sidan uppkommer ett ökat behov av skogsvårdsåtgärder på den större föryngringsytan, som i någon mån motverkar nyssnämnda effekt. I södra Sverige ä r det sålunda tänkbart att arbetsvolymen totalt kan bli högre än som förutsatts enligt både alternativ A och B u n d e r gynnsamma avsättningsbetingelser m å hända 10—20 % högre. Den totala arbetsåtgången skulle dock med h ä n s y n till dimensionsutfallet inte behöva öka i samma proportion. Vad beträffar d e n sannolika rationaliseringstakten k a n

31 framhållas att det torde finnas större möjligheter till snabb minskning av arbetskraftsbehovet i slutavverkningsbestånd än i gallringsbestånd. I norra Sverige är förhållandena annorlunda. Någon ökning av föryngringsytan utöver vad som förutsatts torde icke vara möjlig. Vid bedömning av arbetsförbrukningen i norra Sverige bör beaktas att uttag av större avverkningskvantiteter än dem vi räknat med innebär att man går in på klenare dimensioner, vilket i och för sig leder till ökande relativ arbetsåtgång, samt att uttag av skog från områden med ogynnsamma lägen likaledes leder till ökande relativ arbetsåtgång, eftersom förflyttningarna av arbetskraften medför spilltid och alltså leder till minskad effektiv arbetstid per dagsverke. För landet i dess helhet har strukturgruppen funnit anledning att särskilt framhålla den dämpande inverkan, som den rådande splittringen av skogsinnehaven såväl inom storskogsbruket som inom privatskogsbruket h a r på strävandena att fullt utnyttja produktionsunderlaget och att nedbringa arbetsåtgången. Även med kraftigt ökade insatser för strukturrationaliseringen i skogsmarken, för utbyggande av vägnät, för samverkan etc. måste man räkna med att strukturförhållandena i skogsmarken även under kommande årtionden verkar fördröjande på arbetsrationaliseringen. 5. Storskogsbruket övergår alltmer till kontinuerligt sysselsatt arbetskraft. I domänverket h a r antalet fast anställda skogsarbetare 1957—61 ökat med 20 %. Ca 50 % av antalet dagsverken bedöms nu utföras av arbetstagare som fullgör minst 200 arbetsdagar per år. I domänverkets arbetskraftsutredning 1959 uppställdes som mål att 64 % av huggningsoch skogsvårdsarbetena samt 77 % av körningsarbetena skulle

utföras av arbetskraft med arbetsgaranti. Utvecklingen synes tendera mot fastanställning i än högre grad. Inom industriskogsbruket bedömes arbetsinsatsen av fasta säsongarbetare och tillfällig arbetskraft komma att minska kraftigt under perioden 1960— 1970. Man syftar enligt enkätundersökning hos företagen till att fast anställd arbetskraft skall komma att utföra 70— 80 % av avverknings-, skogsvårds- m. fl. arbeten och 50—60 % av körningsarbetena. 6. Säsongväxlande arbetskraft (fasta säsongarbetare samt tillfällig arbetskraft, som säsongväxlar med j o r d b r u k ) , utför f. n. ca 3,6 milj. dagsverken/år inom storskogsbruket. Fram till 1970 skulle enligt de föreliggande bedömningarna, utförda för två alternativ, deras arbetsinsatser komma att minska till 1,9 milj. dagsverken/år resp. 1,0 milj. dagsverken/år. 7. Det totala antalet dagsverken, som årligen utföres inom privatskogsbruket, uppskattas till drygt 10 milj. Vissa undersökningar tyder på att 50—60 % av arbetsvolymen utföres av gårdens folk. Återstående drygt 4 milj. dagsverken utföres dels av jordbruksbefolkningen inom annan privatägd skog, dels av rotköpares arbetskraft, dels ock av annan lejd arbetskraft. (Drygt 25 % av den privatägda skogsmarken torde vara skild från åker i brukningshänseende.) Även i privatskogsbruket sker en viss övergång till helårsanställd arbetskraft i skogen, t. ex. inom skogsbruksområdena. 8. a) Det totala arbetskraftsbehovet inom privatskogsbruket beräknas enligt alt. A bli lika stort 1970 som nu, enligt det lägre awerkningsalternativet B sjunka, dock endast med 0,7 milj. dagsverken. De förutsedda avverkningsök-

32 ningarna faller nämligen till större delen på privatskogsbruket. b) Arbetskraftskvantiteten i privatskogsbruket och den arbetsvolym, som inom storskogsbruket är tillgänglig för icke fastanställd arbetskraft, har för nuläget beräknats till tillsammans drygt 14 milj. dagsverken/år. Den h a r beräknats år 1970 till 12,4 alternativt 10,8 milj. dagsverken. Minskningen hänför sig väsentligen till förändringarna inom storskogsbruket. 9. Arbetsmöjligheterna för den till jordbruket knutna befolkningen varier a r kraftigt i olika landsdelar och olika regioner. I stora delar av Norrland, där totala arbetskraftsbehovet minskar avsevärt och storskogsbruket med stora innehav övergår till fastanställd arbetskraft, måste resultatet väntas bli en tilltagande undersysselsättning för den arbetskraft, till stor del småbrukare, som haft säsongarbete i storskogsbruket. I södra och mellersta Sverige motses en kraftig ökning av avverkningar och åtgärdsbehov. Privatskogsbruket torde kunna bjuda goda arbetstillfällen för den till jordbruket knutna befolkningen. Bortfallet av mindre jordbruk i skogsbygderna gör att en ökande del av arbetsvolymen torde få fyllas på annat sätt. (En siffermässig sammanfattning lämnas i fig. 31.) 10. Primärt bör strukturrationaliseringen i skogsmark på många håll inledas med en s. k. intressearrondering, som skiljer de olika ägarekategorierna åt, så att storskogsbruket och dess olika företagare samlar sina innehav till trakter, som lämpar sig därför, medan bondeskogsbrukets innehav samlas på så måttliga avstånd som möjligt från den odlade bygden. Vid intressearronderingen, bedriven som utbyte av marker i stor skala och även på stora avstånd, kommer sambandet mellan strukturra-

tionaliseringen och skogsbrukets arbetskraftsdispositioner samt lokaliseringen av dess arbetskraft särskilt i förgrunden. 11. Förändringarna i arbetskraftsläget för skogsbruket och den yttre rationaliseringen i jord- och skogsbruket återverkar starkt på varandra. Sambandet kan i stort sett hänföras till följande punkter. a) Den nödvändiga minskningen av arbetskostnaden per produktenhet i skogsbruket gör behovet av snabb strukturrationalisering i skogsmarken alltmer trängande, ökande insats av tekniska hjälpmedel m. m. leder till krav på större och rationellt utformade behandlingsytor. Förutsättningarna för de många små jordbruken att bestå med hjälp av deltidsarbete i skogen avtar med minskande arbetsvolym i skogsbruket och minskande tillgång till säsongarbete. b) Strukturrationaliseringen i skogsmark — omarrondering såväl som storleksrationalisering — är ägnad att nedbringa arbetsåtgången i skogsbruket och därmed skogsbrukets kostnader. Strukturrationaliseringen ger därigenom bättre möjligheter att driva ekonomiskt skogsbruk i områden, där så med nuvarande fastighetsindelning och fördelning på ägare icke kan ske. Gränsen för marker, där skogen mist sitt rotvärde, skjuts undan och därmed ökas produktionsvolymen. Intressearronderingen (se p . 10 ovan) underlättar planering för långsiktig avvägning av arbetskraften såväl för storskogsbruket som inom privatskogsbruket. Inom det sistnämnda bör dels fortlöpande sammanköp och markbyten dels väl organiserad samverkan — omfattande även sådana fastigheter, vilkas ägare bor på annan ort eller av andra skäl inte själva arbetar i skogen — ge förutsättningar för arbetsbesparing och för ra-

33 tionell arbetsfördelning med tryggat arbete såväl för brukarnas egen arbetskraft som för anställd annan arbetskraft. c) Själva jordbrukets rationalisering leder till färre och större jordbruksföretag och även till specialisering av produktionen. En del företag inriktar sig helt på jordbruket och avstår sålunda från skogsarbete. Vid andra behöver arbetskraften säsongsvis arbete utanför jordbruket vanligen då i skogen. »Deltidsjordbruk» kan komma att vara av typen egentliga jordbruk, kombinerade med skogsarbete. Strävan torde därvid i allmänhet bli att få arbetet ordnat för längre sammanhängande period under vintern. Ett snabbt bortfall av småjordbruk, som haft skogsarbete som huvudsysselsättning, torde leda till att skogsbrukets omställning påskyndas. I vissa skogsbygder med brist på annat näringsliv kan uttunningen gå mycket långt. Lokalt kan därigenom brist på arbetskraft för skogsbruket uppträda. 12. Det r å d e r ett nära samband mellan strukturrationaliseringen och planeringen för samhällsbyggnad. En samordnad planläggning bör regionalt av-

3—412530

vägas med hänsyn till utvecklingen inom skogsbruket, som går mot mer koncentrerad bosättning. Skogsbrukets arbetskraft blir sålunda till ökande del bosatt i tätorter. Detta sammanhänger bl. a. med övergången till fast anställning och med bortfallet av de spridda småjordbruken. Sammandragningen av arbetskraft begränsas emellertid av att arbetstagarna är benägna till dagliga förflyttningar endast intill vissa avstånd. Enligt företagens bedömningar skulle gränsen år 1970 ligga i genomsnitt litet över 3 mil per landsväg. Vid stora avstånd bosättning—arbetsplats torde skogsbruket inrikta sig på extensiv drift med samlade åtgärdsinsatser med större tidsintervaller. 13. Arbetskraftsbalansen i skogsbruket kan icke behandlas isolerat utan måste ses i ett större sammanhang, nämligen med näringslivet i övrigt och arbetsmarknadspolitiken för hela landet. Inom ramen av sådana överväganden bör lokaliseringen av skogsbrukets arbetskraft och strukturrationaliseringen behandlas genom regionalt utformade program.

KAPITEL 4

Markanvändningen

I. Landarealens ägoslag

fördelning

på

olika

Av landets totala landareal, 41,1 milj. ha, uppgick enligt jordbruksräkningen 1961 åkerarealen vid brukningsenheter över 2 ha till sammanlagt 3,3 milj. ha, betes- och ängsmarken till 0,7 milj. ha och den produktiva skogsmarken till 22,5 milj. ha. Som åker räknas i detta fall all mark, som lagts under plog och nyttjas för växtodling (även fältmässiga odlingar av köksväxter, frukt och b ä r ) . Hit räknas även mångåriga betesoch slåttervallar på mark, som kan antas på nytt bli plöjd. Utöver den officiella statistiken finns uppgifter om ägoslagsfördelning i fastighetstaxeringslängden. Enligt den allmänna fastighetstaxeringen 1957 redovisades sålunda för jordbruksfastigheter å landsbygden ca 3 370 000 ha åker samt ca 21 659 000 ha skogsmark. Den åkerareal, som redovisas i statistiskt sammanhang, utgöres emellertid icke enbart av verkligt brukad åker, utan här ingår dessutom viss helt obrukad åkerjord och vidare mer eller mindre extensivt utnyttjade arealer, mångåriga vallar etc. Vid jordbruksräkningen 1956 uppgick den areal, som kunde hänföras till obrukade enheter, till 12 800 ha. Arealinventeringen per den 1 juni 1962, som utgick från 1956 års åkerareal, upptog såsom helträda och tillfälligt obrukad åker 167 000 ha, som varaktigt obrukad åker 149 000 ha och som permanent betesvall 216 000

ha. Arealinventeringen per den 4 juni 1963 redovisar såsom helträda och obrukad ännu ej nedlagd åker 182 400 ha 1 och som permanent betesvall 251 400 ha. Även viss del av den övriga vallarealen å 1,2 milj. ha torde dock kunna karakteriseras såsom mångåriga vallar eller som mindre intensivt utnyttjad. Sammanställning av arealinventeringarna den 1 juni 1962 och den 4 juni 1963 Ha, 1962 Ha, 1963 Brödsädesareal 393 800 292 000 Fodersädesareal 1 097 900 1 208 600 2 Ärter och grönfoder.. . 57 400 56 00O Potatis, sockerbetor och foderrotfrukter 170 100 146 60O Oljeväxter 81 600 80 700 2 Övriga växter 30 200 24 100 2 Vall (ej permanent). . . 1 235 700 1 096 500 Permanent betesvall . . 215 300 2251 400 Helträda och tillfälligt obrukad åkerjord . . . 166 700 2 3182 400 Varaktigt obrukad åkerjord 149 200 — 3 597 900

3 338 300

1 Varaktigt obrukad åkerareal redovisas icke i 1963 års arealinventering. 2 Jämförelser med 1962 kan ej göras på grund av ändringar i grödklassificeringen. 3 Därav obrukad ännu ej nedlagd åker 47 000 ha.

I lantbruksstyrelsens och skogsstyrelsens utredning 1958 rörande överförande av åker till skog har arealen åker, som legat i vall mer än 4 år, angivits till ca 164 000 ha. Sammanfattningsvis kan man alltså utgå ifrån att gränsdragningen mellan åker som varaktigt utnyttjas i verklig jordbruksproduktion

35 Tabell 1. Sammanställning

över arealer med fördelning på län och olika ägoslag

(Källa jordbruksräkningarna 1956 och 1961)

Län

Stockholms stad o. län Södermanlands.. . Östergötlands.... Jönköpings Kronobergs Blekinge Kristianstads.... Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands . . . Kopparbergs . . . . Gävleborgs Västernorrlands. . Jämtlands Västerbottens.. . . Norrbottens Hela riket 4

Åker vid Kultivebruk- rad betes- Naturlig mark vid äng vid be ningsbe över över 2 ha enheter 1961 2 ha över 2 ha 1961 1961

Skogsmark ha 1956

Åker i % av landareal

Total Varaktigt vallareal obrukad åker, % % *1962 *1962

127 310 140 003 160 081 226 318 115 375 80 217 161 992 81 058 48 371 207 645 313 976 134 662

4 983 3 972 5 800 14 634 19 386 11 157 7 904 2 989 2 938 14 242 10 416 6 055

11 760 9 170 13 844 38 636 27 537 15 341 33 753 8 609 6 378 21 513 16 909 7 629

374 475 289 003 337 168 557 944 643 571 575 254 691 179 141 191 184 349 259 547 67 840 204 460

18,8 28,0 26,9 23,7 11,8 10,1 15,8 26,6 19,0 35,9 68,5 29,6

31,64 26,70 32,02 27,51 48,71 49,94 40,32 34,55 37,62 33,92 22,97 39,65

15,58 13,17 10,55 10,16 6,70 8.48 8,33 6,59 6,45 3,82 2,94 3,68

79 395 185 303 292 408 152 213 133 731 152 465 76 725 95 423 82 833 57 544 117 891 73 479

4 859 12 255 12 154 3 570 3 982 3 460 1 847 1 390 3 338 3 775 3 702 3 244

10 324 20 572 23 559 10 860 7 660 7 776 7 938 6 078 13 782 8 425 10 592 10 049

161 823 655 352 343 110 1 264 633 532 300 381 393 2 004 865 1 408 692 1 853 841 2 604 655 3 184 246 3 784 471

3 296 418

162 052

348 694 22 505 362

17,6 17,2 38,2 10,1 17,3 24,5 3,5 5,9 4,1 1,4 2,3 0,9 8,0

46,69 48,80 34,52 51,01 34,75 28,57 48,31 57,87 66,66 71,92 70,91 68,79 40,33

9,53 8,61 8,13 15,20 11,39 10,34 11,39 7,97 9,12 5,00 8,17 16,62 8,78

Enligt 1962 års arealinventering.

och sådan åker, som håller på att utgå, är mycket oklar. Den effektivt utnyttjade arealen synes i varje fall vara betydligt mindre än vad som angives i den officiella statistiken. I tabell 1 h a r sammanställts arealer för olika ägoslag med fördelning på län. Av denna sammanställning framgår, att åkerns andel av den totala landarealen understiger 6 proc. i Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. I Skaraborgs, Kristianstads, Malmöhus, Södermanlands, Uppsala, Hallands och Gotlands län är uppod-

lingsgraden lägst 25 proc. Sett till den totala åkerarealen har vardera Östergötlands, Kristianstads, Malmöhus, Älvsborgs och Skaraborgs län en areal överstigande 200 000 ha. För Södermanlands, Kalmar, Västmanlands och Värmlands län är motsvarande tal 150 000 ha, medan Gotlands, Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Blekinge, Västernorrlands, Norrbottens, Jämtlands och Kopparbergs län h a r under 100 000 ha. Vallarealen utgör i de fem nordligaste länen 60—70 proc. av den totala åkerjorden. Rikets totala åkerareal fördelar sig

36 Tabell 2. Åkerareal, duktionsområden, Område Ägoslag

kultiverad betesmark, naturlig äng vid enheter över 2 ha inom promed fördelning på storleksgrupper. Jordbruksräkningen 1961 Hektar fördelade på olika storleksgrupper Summa

2—5 ha

5—10

10—20

20—30

30—50

50—100

100 Åker Kult.bete Nat. äng.

6 546 141 304

23 374 589 980

77 959 1 610 2 663

61 724 1 306 2 483

74 122 1 364 2 365

54 401 1 231 1 965

74 895 3 265 3 204

373 021 9 506 13 964

Gmb Åker.... Kult.bete Nat. äng.

9 861 398 1 467

35 007 1 586 4 877

88 788 3 854 12 335

64 000 2 677 8 584

65 476 2 652 7 759

38 959 1 979 4 171

41 385 2 756 4 983

313 476 15 902 44 176

79 110 201 578 206 745 12 283 26 867 19 832 20 857 42 030 32 786

71 742 5 200 10 762

53 308 3 842 8 161

38 240 2 581 6 029

24 984 1 672 2 710

675 707 72 277 123 335

10 918 269 1 021

40 038 110 756 1 418 3 970 3 627 8 570

79 207 2 519 6 663

84 649 2 674 7 382

75 036 2 654 6 286

73 052 3 619 6 931

473 656 17 123 40 480

Åker Kult.bete Nat. äng.

9 134 334 1204

33 473 122 510 122 211 152 118 139 685 153 227 2 910 3 160 3 563 6 091 1 021 3 415 7 120 7 882 8 289 10 081 3 185 10 027

732 358 20 494 47 788

Ssk Åker Kult.bete Nat. äng.

29 197 975 5 481

60 609 2 331 7 251

74 374 2 705 6 221

36 180 1 260 2 174

28 006 1 166 2 082

21 590 1 019 1 693

20 776 1 422 1543

270 732 10 878 26 445

Nn Åker.... Kult.bete Nat. äng.

52 080 1 873 10 565

85 837 3 459 11599

60 244 1 862 5 171

15 317 434 865

5 564 186 185

3 209 253 109

1 053 38

223 304 8 105 28 502

Nö Åker.... Kult.bete Nat. äng.

54 430 2 817 11978

92 468 3 517 9 687

48 484 1249 2 074

6 246 147 167

1 607 32 68

636 3

293 2 30

204 164 7 767 24 004

Hela riket Åker Kult.bete Nat. äng.

251 276 572 384 789 860 456 627 464 850 371 756 389 665 3 296 418 19 090 40 788 38 497 16 453 15 076 13 283 18 865 162 052 52 877 83 236 79 847 38 818 35 884 28 542 29 490 348 694

Gss

Gsk

Åker.... Kult.bete Nat. äng. Gns Åker Kult.bete Nat. äng. Ss

37 på de olika produktionsområdena enligt nedanstående:

Fig. 1 10» 12° 14° 16° 18° 20° 22° 24° 1 1 1 1 r

REDOVISNINGSOMRÅDEN I DEN JORDBRUKSEKONOMISKA UNDERSÖKNINGEN 68 <

-—

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

tLQ£rg_ppicLrliei- n -

% 11,10 10 17 20,74 14,10 22,04 8,57 6,96 6,32 100,0

ha 373 021 343 476 675 707 473 656 732 358 270 732 223 304 204 164 3 296 418

i landarealens

fördel-

66'

64'

II. Förändringar ning på ägoslag A. Allmänt

62'

60'

58'

56 <

Gss Götalands södra slättbygder Gmb Götalands mellanbygder

Ssk Svealands skogsbygder

Gsk Götalands skogsbygder

Nn Norrland. nedre Nö Norrland, övre

12 0 E.Gr.14°

16c

18°

20'

Ett drag i den allmänna samhällsutvecklingen är att konkurrensen om markresurserna ökar. Utvecklingen innebär således ett ökat behov av mark för andra ändamål än jord- och skogsbruk, såsom för bostäder, industrier, vägar, flygfält, fritidsbebyggelse, etc. En sådan utveckling minskar den areal, som står till jord- och skogsbrukets förfogande och speciellt då i närheten av de större tätorterna. Denna utveckling torde komma att framträda alltmer, varvid alternativa markanvändningar kan komma i fråga även i områden med avsevärda avstånd från de större tätorterna. En artskild utvecklingslinje är minskningen i åkerareal, en följd av att sämre belägna och lågt avkastande åkerjordar tages u r jordbruksproduktionen och överföres till betesmark eller skogsmark eller lämnas helt oanvända. Det ökade kravet på att fastigheterna skall vara företagsekonomiskt godtagbara innebär således icke enbart större fastigheter, utan också att åkerjorden skall kunna ge en viss avkastning. Uppodlingen av vår nuvarande jordbruksmark h a r som bekant nästan helt skett under sociala-ekonomiska betingelser,

38 Fig. 2 Åkerjordens användning i % inom huvudområdena V.

100 Hel t rada och obrukad jord 90 Andra växt slag 80 Oljeväxter J

70 Foderväxter 60 Potatis och rotfrukter 50 Spannmål övrigt 40 Havre 30

•

20 Korn

Brödsäd 10 0 L

I

II

I = Södra och mellersta Sveriges slättbygder 11=

"

"

111= Norra Sverige

"

"

skogs-och da l bygder

i

39 C

m to in •^rrj^Tf

iH^ m o o n m -te •>* TH CM to co co T H ci" -HT CM" co* r-^ in

to co in rp co os^ co_ en T H r~ T ^ os" in co •** in r^" co* •* co

MHfflon r^T-ToT-To

itwiflTjiin rfrfi-ToH

q > N ffl rf CM © © TH o

TP oo CM in co CM « co^ CM •** © T-T TH © r-^ T f o ' n d ' < f

co r » • *

TH os »n as • *

o> c o n r ^ o oo CM to CM m CO I > t-> O

TH

f ^ C^ T H

OS l > r f

O

1 CO

co

T3

OS

G

i-l

CM

•rf o

CO CO in coi>co

CO fa

CM

(O

I So

oo

o)Ooi

W>OHOO TfMcomoj -^

TH

m m in oi m re cor^T-icN

os o i> co co co co co - * co CM m co co i>

i > o s CO "*P T H CO CM O CO o o i n co co oo

TH

I I I+ +

•tfHMooco

to i n n c o m

CO

CM CM l > OS CO t o - # oo © co CO CM t > CM Tl<

OS T f CO t > CO

CO CM TJ< CO O OS

O

es <!

t ^ O

I I I I +1 I I I O

C O M M 3 )

o

CM CO CO CO CO

moocoM

O O M O O I

•* m > men

toco

o

i n co oo co

0 0 CO CO CO CO

CM CO CO CM OS

in CM co in TH

inooioirH

|SO l CD OS 0 0 r f l > oo r » c o C M o s TT CM CM T}< CO

I I II

++

CO I > T f T H o o CM rt< CM O ©

I I I II +

CM

CO

I I I I+ +

CO Tf CO CM t^ I> T H CM 00 I> oi in o ii C M

CO Tf CO O CO •* l> CO CM H CM o in o co

tOOlOrfH CM co in oi oo i* co in co o

i>mcoi-H

cocoTfcMin

M O H cqri

H O O M W

-^P CM

I l + l II m i > C M c o T* i > i-i os i n i > co CM os o co [> CM iH

+

in co CM in co oo co i-i in m rfrttOOlO O i-i c o CO CM co

I H

co co co

Tt< CM l > t

t~»

++

e n e n • * rt o i CM CO •"# O i t > T}< o o m c o •>#

l> rf TJ< 05 in

O O CO T f CO CM i - i i - i CM

o i-i c o t > oo CM CO i - i TH

co co i> i> i n CM os os r^ m oo m CM m co

OS 0 0 t > OS T C TP O) O CM T P • ^ 0 0 0 0 OS r f

•>* i - i c o CM CM CO 2 CM CM CO CO 0 0 " ^ TP ^P

CM "^f CO CO CO T H -<*i CO TP CM

t > H oi m m r H CM CO CO OS CM CO T H T-I

CO I > i - i [ >

co in co I-I co co C M o Tt< m 00 1-1 OS OS T H

O O T H CO OS CM CM CD Tj< m 00 T H CD 00 r-1 i-i if O S C O C O CM CM CO 00 OS CM CO T H I-I

OS CO O OS CO i-i CD CO CO [> CM 00 CM in o in o co oo c^ o f» T P m as M H r l r H

CM CO t> CO CO T H co i-i CO O OS 00 t-- CO rf l> O CO CM -* in r> -*p T H T H T H CM

CM OS TP TH 00 00 CM CM CO l> rf T H OS CO CO

rlifhtOOl

CO 00 00 CM OS CO l> 00 00 CO 00 00 00 © Tp

CO I> CM 00 o oo ^f co o i n

o co os co i n t> r- CM os co <* 00 o o o

CO TT F- T H OS CO O CO CO CM CO T H O CO OS

00 O O CM CO in T H r-» i> rf HlfllOTf h O OS T H 00 OS CO CM "* CO OS CM CO T H TH

CO OS CO O T H CM CO T H CO 00 © CO rp © CO

os m in oo co CM CO CO CO CO in os T H •<* oo

i-i

TH

TH

0 0 CM

TH 1-H CO 0 0 OS TH

o s CO t > CO

co ^ co co rtHHN

O r t O O r f O CO OS O CO T P CO CO © T P t ^

r l O O O O l h •* Tf co co T H T H T H CM

m

m i > TH m •>* rt< oo i n r - t ^ H toco CD

TP I > in oo © o

o co Tt< m os W H H r l

m in i-i co co f» rP O CM CO oo T H os r^ o

H T f O O H

CM CM Tf 00 OS CM CO T H TH

T H T H C M in in

Ifllfi^Tf T H T H T H CM

TH CQ

O

TH

co m i-i co oi o i> in i-i co O CM TJ« l> CM

V3

fa

O

TH CO I >

oi H O C N in

T-I

t> os co oo Oi t> CO O OS CM

3 fa

i-<

CO OS l > CO

•*

T H in i-i co in

T H O

CO CM 0 0 CO

I 1 +

å I

It

cNmto

i > i n TH TH co r l M C t O O ) CO T H T H T H

O O T H I> O co T H in o T H co os co p* m T H co C M in co m m t^rf T H T H T H CM

in co Tt* co co rr T H co T T C M rf CM T H CO CO

r- i> T H T H oo co co co in i> i> o -f C D in O © O I> t> eo co Tf oo os CM CO T H TH

oo in co co oo 00 CO o O 00 i> m © t> i> to in C M T H co T H i> in co os CO TH T H T H

I > m CM CO CM CM os co co in

CM CO CM T H I> TH O I> O CO os in to oo C M

rf T H CO T H T P CO l> TP CO CM 00 00 I> CO CO

I > m o s Tt< o s o m T f o n c o c o rj< c o r »

00 CO OS CO TH in T H C M co T P co oo T H r^ co i> t> C M T H m T H I > m co os

TH

TH

TH TH O t> CO CO CO TP 00 Oi CM CO T H TH

TH

TH

TH

M e

ss

O O es g O

O

CM

o

C/3 C/3 iJ

^3

g *i

V D O

TH

CO T H

TH

.

.

.

.•S S acu s

• « <u

+J

«

•

S 2 « ?? 00

.S"o « c c .2 >9 c § 2 3 c S « ' S 5 t. a o "

j c i j r O o 'C "3 "3 io ^

Ä03 4H o

os i > i n co co m CM co t o i > o T P CM co

«

42 c3 c X)

«s co

t> CO

TH

-o

T3 DC " "

Tf CM O

CJ

43 C « S !s Cu as as as as: as A b r "Q > « g « G w :« t, :cj o :c« :cS . 3 :cS O

40 som starkt skiljer sig från de nuvarande. Befolkningstillväxten var under denna tid stark, samtidigt som det inom landet rådde brist på sysselsättning och på försörjningsmöjligheter utanför jordbruket. Under dessa förhållanden syftade de som bröt mark först och främst till att uppnå självförsörjning på livsmedel. Det ledde till att betydande arealer med låg avkastningsförmåga eller med ogynnsamma brukningsförhållanden togs i anspråk för jordbruksproduktion. De senaste årtiondenas utveckling har förändrat förutsättningarna för jordbruket: dels har en omställning av näringslivet i stort skett på ett sådant sätt, att en dragning av arbetskraft från jordbruket uppstått, dels medför mekaniseringen krav på en låg arbetsförbrukning och samtidigt på en hög skörd. Jordbruksproduktionen orienteras således till marker som har en relativt god avkastningsförmåga och som tillåter ett effektivt utnyttjande av de tekniska resurserna. Mark med dålig belägenhet, tidigare använd som åker, eller av dålig beskaffenhet, sämre torvjordar, etc. kan således i ett modernt företag icke anses ha ett sådant markvärde att det — vid full rörlighet av produktionsresurserna — är motiverat att kvarhålla den i jordbruksproduktionen. Dessa arealer är med andra ord

allt för dyra att bruka i relation till avkastningen. Ur den enskilde företagarens synpunkt blir det alltså, speciellt på längre sikt, nödvändigt att resurserna koncentreras till områden med sådan produktionsförmåga att man kan erhålla ett tillfredsställande ekonomiskt utbyte av insatt kapital och arbete. Från allmän synpunkt sett uppnås genom krympningen av åkerarealen att totalproduktionen lättare kan balanseras med den inhemska konsumtionen. Med hänsyn till det begränsade marknadsutrymmet för jordbrukets produkter, får en produktivitetsförhöjning förknippas med en minskning av insatta resurser, bl. a. av arbetskraft och mark. överförande av sämre åker till skogsmark i samband med överflyttning av arbetskraft från jordbruket till övrigt näringsliv ger således utrymme för en intensifierad och mer ekonomisk produktion på den kvarvarande jordbruksarealen inom ramen för avsättningsutrymmet.s Förskjutningarna i landarealens fördelning på ägoslag framgår vid en jämförelse av olika jordbruksräkningar (tabell 4). 6

Omkring år 1870 fanns i Sverige 59 ha åker per 100 inv., år 1950 hade åkern minskat något i förhållande till folkmängden och uppgick till 52 ha per 100 inv. och 1956 till 49 ha per 100 inv.

Tabell 4. Landarealens fördelning på olika ägoslag9 Hela riket

1961 Åker Betes- och ängsmark Skogsmark

3 716

3 724

3 731

1l 000 hektar 3 715

3 647

3 598

3 296

1 269 21 746 14 323

1 091 22 243 13 965

1019 22 356 13 918

942 22 269 14 109

724 22 486 14 200

684 22 505 14 324

41 023

41 024

41 057

41 111

41125 Summa 6 7

Källa, jordbruksräkningarna 1927—1961. Inkl. åkerareal vid annan fastighet.

41 Fig. 3

ÄGOSLÄG, HA, 1800-1961.

22,5

milj - ha /

0 *

/ /

y 17,4

/'

Åker Naturlig äng Skogsmark

5 4 3 2 1

3,7 3,3 1.9 0i3

ÅR

1890 Förändringen för landet i dess helhet karakteriseras av en ökning av åkerarealen fram till 1937 och därefter av en successiv m i n s k n i n g s Bortfallet av åkerjord 1937—1956 uppgick totalt till 133 000 ha. Under samma period minskade betesmarken med 330 000 och skogsmarken ökade med ca 150 000 ha. Den officiella statistiken synes emellertid, bl. a. på grund av avgränsningssvårigheter, underskatta förskjutningarna i markanvändningen. Enligt intensivundersökningar» minskade åkerarealen 1951—1961 med ca 266 000 ha.

1956 B. Studium av de hittillsvarande förändringarna

En närmare jämförelse mellan de olika jordbruksräkningarna visar följande förändringar beträffande enheter över 2 ha. 1937_1944 minskning med 23 400 ha eller 0,65 proc. 1944—1951 minskning med 40 000 ha eller 1,12 proc. 8 För år 1810 har åkerarealen uppskattats till 0,93 milj. ha och för år 1870 till 2,48 milj. ha. 9 SOB-utredningarna 1951—1956, 1956— 1961.

42 1951—1956 minskning med 38 548 ha eller 1,09 proc. 1956—1961 minskning med 191 443 ha eller 5,48 proc. Enligt uppgifter ur RLF:s jordbruksregister uppgick minskningen 1959— 1960 till 14 700 ha och 1958—1959 till 13 000 ha. Struktur- och befolkningsutredningarna visar en relativ nedgång i åkerjorden av 3,8 proc. 1951—1956, och av ca 4,4 proc. 1956—1961. Den i sagda utredningar redovisade minskningen av 25 000—30 000 ha per år torde vara att betrakta som betydligt mer realistisk än den som redovisas i officiell statistik och som uppgår endast Ull mellan 7 000 och 8 000 ha/år. Rikssiffrorna för minskningen i åkerarealen döljer stora olikheter mellan landets södra och norra delar. Sålunda uppgick minskningen i åkerarealen — avseende brukningsenheter över 2 ha — söder om Dalälven under perioden 1937—1944 till 1,2 p r o c , 1944—1951 till 2 p r o c . och 1951—1961 till ca 6 proc. eller 180 000 ha. För den norra delen av landet ökade däremot fram till 1951 den totala åkerarealen. Minskningen 1951—1961 uppgick till 9 proc. eller ca 50 000 ha. Av tabell 3 framgår vidare, att under perioden 1944—1951 uppvisar de fem nordligaste länen en ökning Tabell 5. Förändringar

i åkerarealen, medan under perioden 1927—1932 förutom hela Norrland även en del av sydsvenska och mellansvenska länen visar en ökning. Under perioden 1951—1956 är det endast Västerbottens och Norrbottens län, som redovisar en ökning. Såväl jordbruksräkningen som intensivundersökningen visar den största minskningen inom Svealands skogsbygder, Götalands skogsbygder och Norrland. Vad länen beträffar uppvisas den relativt största minskningen i Kopparbergs (ca 13 300 h a ) , Blekinge, Värmlands, Norrbottens, Kronobergs och Västernorrlands län. Detta skulle i viss mån betyda att förskjutningen i markanvändningen, innebärande en minskning av åkerarealen, sker snabbast i skogsbygderna, när processen väl en gång har kommit igång där. Ökningarna i åkerarealen vid brukningsenheter med mer än 2 ha åker i Västerbottens och Norrbottens län mellan 1951 och 1956 beror till viss del på nyodlingsarbetet för förstärkning av s. k. ofullständiga jordbruk. Arealökningen sammanhänger också med att åkerareal, som tidigare ingått i enheter under 2 ha, genom sammanslagning kommit att ingå i enheter över 2 ha. Nedgången i nyodlingsarbetet under se-

inom olika produktionsområden

Enligt jordbruksräkningen Produktionsområden

1 9 5 1 - -1956 hektar

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

°/ /o

1956—1961 hektar

1951—1961, enligt olika källor Enligt SOB-utredningen 1 9 5 1 - -1956

%

hektar — 7 179 — 9 906 — 34 365 — 9 350 — 28 620 — 22 683 — 16 098 — 3 060

°/

1956—1961 hektar

/o

-f930 — 1 971 — 37 317 — 1 386 — 55 395 — 19 362 — 12 543 — 16 167

+ 0,2 — 0,6 — 5,4 — 0,3 — 7,8 — 7,0 — 5,5 — 7,9

— 3,8 - 1 4 3 211

— 4,4

/o

— 1 916 — 4 306 — 1 2 630 + 977 — 7 019 — 7 063 — 3 699 — 2 892

— 0,5 — 1,2 — 1,7 + 0,2 — 0,9 — 2,3 — 1,5 — 1,3

— 6 903 — 1 2 205 — 54 630 — 1 5 582 — 40 490 — 29 439 — 19 628 — 12 566

— 1,8 — 3,4 — 7,5 — 3,2 — 5,2 — 9,8 — 8,1 — 5,8

Hela riket — 38 548

-1,1

- 1 9 1 443

— 5,5 - 1 3 1 2 6 1

— 1,9 — 3,0 — 4,6 — 1,9 — 3,9 — 7,5 — 6,6 — 1,5

43 n a r e år beror till en icke oväsentlig del på de statliga åtgärderna, vilka inneburit, att bidragen för nyodling successivt minskats. Av sammanställningen (tabell 6) över den nyodlingsverksamhet, som bedrivits under lantbruksn ä m n d e r n a s medverkan 1950—1959, framgår den markanta nedgången. Nyodling har pågått främst i Västerbottens, Norrbottens och Kopparbergs län.

Tabell 6. Nyodling under statlig medverkan (enligt lantbruksstyrelsens statistik) År 1951 1952 1953 1954 1955 1956

Areal ha År 3 303 1957 1474 1958 649 1959 973 1960 501 1961 633 1962

Areal ha 482 396 278 208 211 151

Minskningen av åkerarealen sker på olika sätt. 1. Åkerjorden lämnas helt obrukad och outnyttjad (inkl. fall där fastigheten i sin helhet lämnas obrukad). 2. Åkerjorden överföres till betesmark. 3. Åkerjorden skogsplanteras. 4. Åkerjorden tages i anspråk för bebyggelseändamål etc. Sammanfattningsvis kan man alltså urskilja: a) en omedelbart förändrad markanvändning till följd av direkta åtgärder, b) en omedelbart förändrad markanvändning utan direkta åtgärder,

c) en stegvis gående förändring i markanvändningen. Jordbrukets utredningsinstitut redovisar för perioden 1951—1956 en minskning av åkerarealen med ca 130 000 ha. Härav nedlades vid de bestående enheterna ca 39 000 ha såsom en följd av direkta åtgärder. Arealen fördelar sig som följer: utläggning till betesmark 18 000 h a utläggning till skogsmark 10 200 ha utläggning till annan användning 10 900 ha. För perioden 1956—1961 h a r nedgången i åkerarealen registrerats till 143 000 ha. Vid de bestående enheterna har ca 65 000 ha nedlagts och vid de upphörda jordbruken ca 68 000 ha av den friställda arealen. Följande fördelning redovisas: utlagd till betesmark 38 300 ha överförd till skogsmark . . . . 22 300 ha överförd till övrig mark . . . . 26 700 ha mark lämnad helt obrukad. . 42 400 ha vid upphörda enheter behållen mark som brukas för andra ändamål 4100 ha Som framgår av tabell 7 är det främst de små enheterna som berörts av nedläggning av åker efter direkta åtgärder. År 1958 företog lantbruksstyrelsen i samarbete med skogsstyrelsen och Jordbrukets utredningsinstitut en undersökning rörande överförandet av sämre åkerjord till skogsmark. Undersökningen hade till syfte att påvisa arealförändringar och nedläggningsåtgärder

Tabell 7. Olika åtgärder i samband med förändring i markanvändningen vid bestående enheter med fördelning på storleksgrupper, 1956—1961, SOB-utredningen Typ av nedläggning

2—10 ha

10—20 ha

30—ha

Totalt

Utläggning till betesmark » » skogsmark » » annan a n v ä n d n i n g . .

8 391 3 207 2 013

7 875 2 979 1 977

12 861 5 751 5 493

29 127 11 937 9 483

Summa nedläggning av åker

13 611

12 831

24 105

50 547

44 Tabell 8. Förändringar

i åker- och betesarealerna i ha 1951—1958 med fördelning produktionsområden Utlagd till skog

Produktionsområden

Summa

Utlagd till bete

åker

bete

absoluta tal

%

abs. tal

%

abs. tal

%

3 108 10 764 15 876 2 196

9,7 33,7 49,7 6,9

2 760 2 496 19 572 4 404

9,4 8,5 67,0 15,1

9 492 11 796 31 284 7 056

15,9 19,8 52,5 11,8

31 944

100,0

29 232

100,0

59 628

100,0

Gss + G m b Gns + Ss Gsk + Ssk N n + Nö

Tabell 9. Areal åker vid kreaturslösa jordbruk, hela riket Storleksgrupp

Helt utan djur 2— 5 ha 81 048 5— 10 » 56 937 10— 20 » 34 945 20— 30 » 14 197 30— 50 » 15 445 50—100 » 22 394 100— » 24 731 Summa 249 697

Med andra djur än nöt 30 041 36 734 40 911 28 395 41 792 49 639 51 424 278 936

1951—1956 samt 1956—1958. Dessutom avsåg utredningen att kartlägga i vilken utsträckning det fanns åkerjord, som var av sådan kvalitet och med sådan belägenhet, att den bedömdes vara olämplig som åkerjord och som därför

på

med fördel kunde utelämnas ur jordbruksproduktionen. Utredningen utfördes som intensivundersökning å 0,8 proc. av landets jordbruk, vilka besöktes av tjänstemän från lantbruksnämnderna och skogsvårdsstyrelserna i resp. län. Enligt undersökningen omfattade den totala åkerarealen 3 367 092 ha (enheter över 2 ha) med följande fördelning: obrukad åker 61 488 ha åker inkl. vall under 5 år 3 128 628 ha vall som legat mer än 4 år 164 688 ha Den till skog under perioden 1951— 1958 utlagda åkerarealen uppgick till 32 000 ha med följande fördelning:

Tabell 10. Areal varaktigt obrukad åker, areal helträda och tillfälligt obrukad åker, areal Produktionsområden

Summa åker 1956

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

386 888 361 054 755 093 493 299 781 209 313 771 270 589 236 036

Hela riket

Varaktigt obrukad åker

Helträda och tillfälligt obru-

3 023 5 888 16 302 6 715 15 684 10 124 8 907 8 624

4 619 6 939 23 072 6 739 17 985 14 048 12 816 12 385

4 230 8 209 27 009 8 733 24 897 17 832 13 165 14 256

6 045 8 093 36 927 10 897 28 603 21 001 16 735 20 898

4 599 10 879 20 517 31 960 68 936 17 489 5 213 4 685

4 178 9 862 17 123 30 467 66 917 15 921

3 500 10 683 18 611 33 027 71 692 16 828 5 573 5 240

3 597 939 75 267

98 603

118 331

149 199

164 278

154 772 165 154

5 607 4 697

45 åker utlagd till skogsmark 1951—1956 19 000 ha, 4 000 ha/år 1956—1958 13 000 » , 6 000 » » åker utlagd till betesmark 1951—1958 60 000 » Beträffande den geografiska lokaliseringen av arealförändringarna dominerade utläggningen av åker återigen i Götalands och Svealands skogsbygder. Samtidigt var emellertid anskaffandet av tillskottsmark livligast här. Uppenbarligen tycks alltså i dessa områden en omdisponering av jordresurserna ske, så att samtidigt som åker- och betesareal med låg ekonomisk avkastning nedlägges, sker tillköp eller tillarrendering av mer produktiva marker. Skogsvårdsstyrelsens statistik över bidragsgivningen till skogsplantering på åkerjord visar, att skogsplanteringen tilltager. Bidrag kan beviljas med upp till 50 % av kostnaderna för skogsodlingen. Såsom framgår å sid. 46 h a r statsmakternas insatser för skogsodling av sämre åkerjord ökats undan för undan under senare år. C. En successiv förändring i markanvändningen

övergång av jordbruksmark till skogsmark sker i stor utsträckning så små-

ningom och utan direkt påvisbara åtgärder. Det första stadiet utmärkes av att brukningen blir mer och mer extensiv, och då den sedan helt upphör, användes arealen i fråga många gånger som betesmark. Ofta är detta endast ett steg på vägen mot att arealen slutligen upphör att utnyttjas för jordbruksändamål. Mellanskedet kan vara rätt långt uttänjt, så att nyttjandet som bete gradvis avtager och området efter h a n d växer igen. Det ovan nämnda materialet har också givit vid handen, att en stor del av den jordbruksjord, på vilken under de senare decennierna jordbruket nedlagts, lämnats obrukad utan att några åtgärder vidtagits för att överföra den till skogsproduktion. Förklaringen torde till väsentlig del vara, att ägarna velat hålla möjligheten öppen att åter ta marken i bruk för jordbruk eller att de haft svårighet att skaffa kapital till skogsodling. En annan förklaring är också, att jordägarna kan känna ovisshet och osäkerhet i fråga om vad som är tillrådligt, ekonomiskt och klokt, och om möjligheterna att få skogsodling till stånd. En viss uppfattning om i vilken utsträckning åkerjorden brukas extensivt ger den areal, som drives kreaturslös. Kreaturslöshet vid de små enheterna i skogsbygden innebär ofta, att jordbru-

permanenta betesvallar samt areal övrig vall enligt arealinventeringen den 1 juni 1959—62 övrig vall

Permanent betesvall

kad åker 1962

4 145 9 878 20 942 33 428 67 284 18 228 7 201 5 645

22 342 24 331 47 478 22 347 41 351 19 201 12 598 9 189

22 662 25 941 52 772 23 186 41 487 20 237 12 972 11 970

22 408 26 301 53 817 23 527 43 128 20 931 13 874 11 550

22 049 27 541 54 027 23 143 43 281 22 580 13 198 9 505

70 734 92 530 297 941 135 672 206 601 132 255 163 843 169 736

66 970 92 824 287 710 130 087 197 738 129 556 161 515 163 935

68 530 94 183 296 800 136 086 204 722 130 385 161 462 163 461

65 911 93 830 301 281 130 524 198 002 130 180 159 199 156 726

166 751

198 837

211 227

215 536

215 324

1 269 312 1 230 335 1 255 629 1 235 653

46 ket drives extensivt och successivt håller på att avvecklas. Den totala åkerarealen vid brukningsenheter om 2—10 ha, som är helt utan djur, uppgår, som framgår av tabell 9, till ca 138 000 ha. Regionala utredningar har givit vid handen, att kreaturslösa småjordbruk förekommer i mycket stor omfattning i de norra skogsbygderna. De får ses som början till ett upphörande — arbetsinsats och kapitalinsats i jordbruket minskas. För Kopparbergs län har sålunda konstaterats att av dess totala åkerareal å ca 92 000 ha brukas 25 000 ha vid kreaturslösa enheter. I Norrbottens län har de kreaturslösa fastigheterna (över 2 ha) visat sig utgöra ca V3. Jämförelser mellan de olika arealinventeringarna per den 1 juni varje år ger en viss uppfattning av tendensen i förändringarna av den brukade åkerjorden. Som framgår av tabell 10 har den varaktigt obrukade åkerjorden ökat från 75 300 ha 1959 till 149 000 ha 1962. Helträdesarealen och den tillfälligt obrukade åkerarealen har under samma tid ökat med 2 600 ha. Mellan 1961 och 1962 ökade den varaktigt obrukade åkerarealen med 30 000 ha. De största förändringarna har skett i Ss- och Ssk-området. Samtidigt med att jordbruksjord nedlagts i ökad takt, har skogsodling å nedläggningsåker fått ökad omfattning, vilket bör ses mot bakgrunden av de vid 1959 års riksdag beslutade åtgärderna i sådant syfte. Inte minst torde rådgivnings- och upplysningsverksamheten ha medfört en ändrad uppfattning och inställning bland markägarna. Den plantbrist, som tidigare begränsat skogsodlingen kan nu betraktas som övervunnen. Vad det direkta ekonomiska stödet beträffar, framgår av nedanstående sammanställning, att bidragsbeloppet från 1957—1958 ökat från 1 milj.

kronor till 4,5 milj. kronor 1962—1963, och till anvisade 5,1 milj. kronor för 1963—1964. År 1957—1958 1958—1959 1959—1960 1960—1961 1961—1962 1962—1963 1963—1964

Hektar skogs- Beviljat biplanterad åker dragsbelopp kronor 4 000 3 300 6 930 6 730 8 440 11360 12 000

1 000 000 800 000 2 200 000 2 200 000 2 900 000 4 500 000 5 100 000

Utöver de ca 12 000 ha sämre åkerjord, som nu årligen överförs till skogsmark med hjälp av statsbidrag, skogsplanteras utan statligt stöd en areal, som kan uppskattas till 5 000 å 6 000 ha. III. Tendenser rörande den markanvändningen

framtida

A. Allmänt Den åkerjord som brukas i dag är av mycket olika beskaffenhet. En ekonomisk jordbruksproduktion kräver att marken som produktionsunderlag fyller vissa behov beträffande bl. a. avkastningsförmåga, åkerfältens storlek och form och samlat läge. En ekonomisk jämförelse mellan olika alternativ för markanvändningen möter vissa svårigheter, eftersom bedömningarna måste grundas på antaganden om framtida produktionsformer, förräntningskrav, etc. Beträffande sambandet mellan åkerjordens avkastningsförmåga och dess markvärde visar emellertid resultaten från vissa utredningar (Hjelm 1956) att åker med lägre avkastningsförmåga än 1 500—2 O00 ske, i regel icke kan åsättas ett markvärde, som motiverar dess kvarhållande i långsiktig jordbruksproduktion. Av undersökningar r ö r a n d e åkerfältens form och storlek samt avstånd till brukningscentrum framgår, att b r u k ningskostnaderna ökar i mycket hög

47 grad vid små, oregelbundna fält och vid långa avstånd till brukningscentrum. Markvärdet kommer med andra ord att minska. Tillgängligt material ger bl. a. vid handen, att markvärdet påtagligt försämras vid en fältstorlek u n d e r 2 ha. På de marginella jordarna framstår skogsplantering ofta som ett gott alternativ. Konkurrensen mellan jord och skog om marken vid långsiktiga överväganden blir dock beroende av: 1. produktivitetsutvecklingen inom jord- resp. skogsbruket, 2. prisutvecklingen på jord- och skogsbrukets produkter, 3. prisutvecklingen på produktionsmedel. Prisutvecklingen har hittills varit gynnsammare för skogsprodukterna än för jordbruksprodukterna och även i övrigt synes utvecklingen medföra, att förutsättningarna för bedrivande av jordbruk på lågt avkastande marker eller marker, vilka ej kan brukas med maskinella hjälpmedel, blir allt mindre och mindre. I syfte dels att belysa förhållandena kring de arealer åker, som f. n. bildar underlaget för jordbruket, dels att ge en uppfattning om de arealer som på lång sikt kan väntas upphöra som åkerjord, skall här nedan närmare redogöras för vissa utredningar som utförts.

B. Lantb uksstyrclsens och skogsstyrelsens utredning 1958 Denna utredning avsåg att kartlägga i vilken utsträckning det fanns jordbruksjord av sådan kvalitet och belägenhet, att den var olämplig som åkerjord och därför kunde avföras från jordbruksproduktionen (jfr sid. 43). Inventeringen visade, att den helt outnyttjade arealen jordbruksmark

uppgick till 100 000 och den svagt utnyttjade arealen till 600 000 ha. Ca 575 000 ha jordbruksjord bedömdes vara av sådan beskaffenhet, att den utan invändning ur uppsiktslagens synpunkter kunde utgå ur jordbruksproduktionen. Drygt 92 proc. av denna areal befanns lämplig att skogsodla. Av den sammanlagda jordbruksarealen å 700 000 ha, på vilken det bedömdes finnas utrymme för skogsodling, utgjordes ca 314 000 ha av åkerjord, som nu användes i produktionen. Endast omkring 240 000 ha var åkerjord i mera intensiv produktion. Följande mer detaljerade uppgifter framgår av undersökningen:

Ha Ha 1. Åkerjord, som nu ej används i jordbruksproduktionen 61 500 Härav kan enligt lantbruksnämndernas bedömning från jordbruksproduktionen lämpligen definitivt avföras 47 800 Härav kan skog lämpligen odlas å 40 800 2. Åkerjord, som nu används i jordbruksproduktionen (inkl. åker liggande i vall sedan en följd av år) men som enligt lantbruksnämnderna lämpligen skulle kunna slås ut ur den 314 200 Härav kan skog lämpligen odlas å 289 400 Summa areal, som utan invändning ur uppsiktslagens synpunkter kan användas för skogsodling på åker 330 200 3. Betesmark, som lämpligen kan bli avförd från jordbruksproduktionen.. 133 400 Härav kan skog lämpligen odlas å 123 900 4. Hagmark, som lämpligen kan bli avförd från jordbruksproduktionen 79 600 Härav kan skog lämpligen odlas å 75 900

48 Tabell 11. Specifikation

Produktionsområde

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

Olämplig Åker inkl. Vall som KultiveHagmark åker i förObrukad Naturlig vall under legat mer rad betesför hållande åker äng 5 år än 4 år mark bete till den totala, % 468 900 9 624 5 484 11 184 10 656 5 508 3 984

Summa

av areal jordbruksjord i ha, olämplig som sådan

47 808

4 488 22 140 86 148 21 576 44 292 46 740 22 176 11 328

120 2 820 15 480 12 780 8 508 4 044 6 480 5 064

552 3 924 24 984 1 860 8 508 6 636 1 956 2 256

840 7 848 35 028 8 328 8 208 12 876 6 972 2 664

816 10 104 22 116 6 840 9 720 3 408 3 144 ' 1 644

1,3 7,3 15,5 8,1 8,3 20,5 14,1 9,4

258 888

55 296

50 676

82 764

57 792

10,4

361 992

De arealer under 1 och 2, som bedömdes böra uteslutas ur produktionen, men som icke lämpligen kunde överföras till skog, innefattar vägmark, mark till tomter etc. samt mark av karaktären impediment. Sammanfattningsvis visade utredningen således att 10 proc. av åkerjorden, 23 proc. av betesmarken samt 40 proc. av hagmarken lämpligen borde

utgå ur jordbruksproduktionen. Förhållandena i olika delar av landet framgår av tabell 11. För att utreda jordägarnas inställning till skogsplantering på åker h a r Jordbrukets utredningsinstitut utfört en specialundersökning.*» Vid denna 10 Folke Larsson, Allan Andersson: Skogsplantering på åker. Meddelande från Jordbrukets utredningsinstitut 10—58.

Åker Beräknad totalareal 1958 (enl. jordbruksräkn.), ha Därav sämre åkerjord, som bedömts böra utgå och samtidigt lämpligen kunna användas som skogsmark Procent Ha Betesmark Beräknad totalareal 1958 (enl. jordbruksräkn.), ha Därav sämre åkerjord, som bedömts böra utgå och samtidigt lämpligen kunna användas som skogsmark Procent Ha Åker och betesmark Beräknad totalareal 1958 (enl. jordbruksräkn.), ha Därav lämplig som skogsmark Procent Ha

Lantbruksnämndernas bedömning

Jordägarnas planer

3 473 000

3 473 000

9,8 340 000

5,0 174 000

708 000

708 000

22,7 161 000

15,9 113 000

4 181 000 12,0 501 000

Differens

166 OOiO

48 00)0

4 181 000 6,9 287 000

214 0O0

49 till skogsmark, medan jordägarnas planer på skogsplantering översteg 12 proc. I Svealands skogsbygder däremot h a r de statliga myndigheterna ansett, att ca 24 proc. av arealen borde utgå ur jordbruksproduktionen, medan jordägarnas planer endast avsåg ca 12 proc. För Götalands skogsbygder noterades 16 resp. 7 p r o c , för Götalands norra slättbygder 8 resp. 4, för Svealands slättbygder 10 resp. 8, för nedre Norrland 15 resp. 11, för Götalands mellanbygder 7 resp. 3 och för Götalands södra slättbygder 1 resp. 2 proc. Jordägarna i övre Norrland ville sålunda gå längre än myndigheterna, medan de inom Götalands och Svealands skogsbygder var betydligt mer restriktiva.

fick jordbrukare på 1 700 slumpvis utvalda gårdar uttala sig om vad de hade i åker- och betesmark, som de ansåg lämpligen borde överföras till skogsmark. Den sammanlagda arealen åker som bedömdes böra överföras till skogsmark uppgick i detta fall till 185 000 ha eller 5 proc. av den totala åkerarealen. Därtill kom 125 000 ha betesmark. I sammanställningen på sid. 48 jämförs brukarens planer och de uppgifter, som framkommit i den av lantbruksstyrelsen utförda undersökningen ifråga om överföring av sämre jordbruksjord till skogsmark. Som framgår av denna sammanställning skulle jordägarnas planer på igenläggning endast motsvara 60 proc. av den areal, som enligt länsmyndigheternas uppskattning borde utgå och överföras till skogsmark. Skillnaden mellan de båda undersökningarna varierar inom olika geografiska regioner. Inom övre delen av Norrland redovisade sålunda lantbruksnämnden att ca 7 proc. av den sammanlagda åker- och betesmarken tveklöst borde kunna överföras

Lantbruksnämnderna och skogsvårdsstyrelserna får anses ha gjort bedömningarna mera långsiktigt, medan för den enskilde ägaren de ekonomiska villkoren ofta kan ha varit sådana, att de marginella arealerna eller avlägsna skiftena ansetts böra tillvaratagas, åtminstone på kortare sikt. Undersökningen rörande jordägarnas

Tabell 12. Areal åker, betesmark, som ägaren föredrar att plantera med skog. (Avser arealen vid enheter över 2 ha) 1 000 ha Storleksgrupp, ha åker 2—10 10—30 30— Totalt

Gmb

Gsk

Gns

Ss

Ssk

Nn

Nö

3 1 4 3

3 7 2 12 6

25 33 6 64 32

6 8 4 18 11

8 23 34 65 44

19 5 14 38 21

17 5 3 25 17

20 4 24 15

98 88 64 250 149

Procentuell

2—10 10—30 30— Totalt Därav åker 4— 412530

Hela riket

Gss

skogsplantering

Gss

Gmb

Gsk

Gns

Ss

Ssk

Nn

Nö

Hela riket

0 2,9 0,9 1,7 1,5

6,3 4,4 1,0 3,0 1,9

6,3 9,4 3,8 7,3 4,8

10,7 4,2 2,3 4,2 2,7

17,8 10,1 6,6 8,2 6,4

19,2 4,8 11,3 11,7 8,2

11,8 8,3 15,4 11,3 10,3

14,1 9,0 0,0 12,4 10,4

10,6 7,1 4,9 7,2 5,2

50 inställning till skogsplantering på åkerjord visade således att intresset att överföra jordbruksmark till skogsmark var störst inom skogsbygderna, främst inom Norrlandslänen, men också att b r u k a r n a av de små enheterna planerade att skogsplantera relativt sett mer åker än övriga. Inom det mindre jordbruket i Svealands skogsbygder planer a d e man sålunda att plantera Vs av arealen. Materialet kan alltså tolkas så att inom områden med alternativa sysselsättningar är man beredd till relativt långtgående produktionsnedläggning å de marginella jordarna. Omnämnda utredning visade också, att bolagens avsikter var att överföra ungefär 1U av deras åkerareal, medan övriga enskilda endast avsåg att minska sin åkerareal med drygt 4 proc. Till frågan om vilka yttre faktorer, som kan tänkas påverka skogsplanteringen, nämner utredningen att brukarens ålder synes spela en obetydlig roll, medan däremot avsaknaden av efterträdare, att brukaren har arbete utanför fastigheten, och att driftsinriktningen är extensiv, har större tyngd.

Tabell 13. Klass

C. Arealinventeringen den 1 juni I960 11

Arealinventeringen 1960 lämnade vissa uppgifter om jordbrukarens uppfattning om hur stor del av åkerarealen, som var lämplig för rationell jordbruksdrift. Följande uppdelning av åkerjorden skedde vid inventeringen: Klass 1. Godartade, välbelägna jordar, lämpade för maskindrift. Klass 2. Åkerjord, som med olika insatser skulle kunna göras mer lämpad att brukas såsom åker (t. ex. jord med stor ägosplittring, ofullständigt dränerad jord, jord med isolerat läge eller olämplig skiftesform). 12 Klass 3. Åkerjord med låg avkastning på grund av förhållanden över vilka man ej kan råda (såsom dålig jordmån, grund jord eller vattensjuk jord, som bedöms vara för dyr att d r ä n e r a ) . 11 Statistiska centralbyrån undersöker varje år, genom stickprovsundersökning, åkerarealens disposition. En speciell fråga rörande åkerarealens lämplighet för rationell jordbruksdrift infördes 1960 på begäran av statens jordbruksnämnd och kungl. lantbruksstyrelsen. 12 Åkerområden, som genom sammanläggningar kan ingå i mer samlade komplex eller vilkas fältform kan förbättras, ingår i denna grupp.

Klassificering av åkerjorden

enligt arealinventeringen

2—5

5—10

10—20

20—30

30—50

50—100 över 100 Summa

Godartade, väl- 62,1 % belägna jordar lämpade för maskindrift 198 860 Åkerjord, som 18,3 % med olika insatser skulle kunna göras mer lämpad a t t brukas 58 508 som åker 19,6 % Åkerjord med låg avkastning på grund av förhållanden, över vilka man ej kan råda 62 912

71,3 %

78,6 %

82,5 %

84,3 %

85,1 %

86,2 %

452 613

676 295

377 821

339 542 2 740 373

11,4 %

10,1 %

380 476 8 fi 0 /

314 766

15,0 %

8,3 %

7,0 %

11,3 %

30 460 6,6 %

27 381 6,8 %

395 229 10,1 %

° , ° /O

95 401 13,7 %

98 367 10,0 %

46 109 7,4 %

39 003 7,1 %

78,6 %

87 036 85 588 33 999 31 792 24 317 26 643 352 287 Summa åker | 320 280 | 635 050 | 860 250 | 457 929 | 451 271 | 369 543 | 393 566 |3 487 889

51 Tabell 14. Klassificering

av åkerjorden enligt 1960

Godartade jordar i

%

arealinventering

Åkerjord med låg avkastning på grund av Åkerjord som kan förbättras förhållanden, över vilka man ej kan råda

% Stockholms län och stad Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs o. Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län. Norrbottens län Summa

Som framgår av tabell 13 utgjorde arealen godartade, välbelägna jordar 79 proc. av den totala åkerarealen eller ca 2,7 milj. ha. Ca 10 proc. av åkerjorden karakteriserades som åkerjord med låg avkastning på grund av förhållanden över vilka man ej kan råda. Ser man nu till fördelningen mellan olika produktionsområden, finner man, att åkerjord hänförd till klass 3 utgjorde 13 proc. inom Ssk-området och 15 proc. inom övre Norrland. För slättbygdsområdena var procenttalet mellan 5—7 proc. Grupp 1, dvs de godartade, välbelägna åkerjordarna uppgick i slättbygderna ungefär till 80—85

79,7 85,2 85,2 85,2 70,3 67,5 65,9 70,3 65,7 80,9 90,7 81,8 78,5 74,7 81,2 72,9 76,7 89,3 70,7 74,8 79,3 75,9 65,7 67,6

10,8 7,8 8,3 8,7 17,3 18,7 16,5 9,8 16,8 8,3 3,4 7,0 12,9 14,1 11,9 16,4 13,6 6,2 16,4 11,5 10,5 10,6 20,2 16,8

78,6

11,3

9,5 7,0 6,5 6,1 12,4 13,8 17,6 19,9 17,5 10,8 5,9 11,2 8,6 11,2 6,9 10,7 9,7 4,5 12,9 13,7 10,2 13,5 14,1 15,6 10,1

proc. och inom skogsbygderna till 65— 75 proc. Beträffande fördelningen inom länen finner man exempelvis att i Uppsala län ca 15 proc. hänfördes till dålig åkerjord, medan motsvarande tal för Norrbottens län var 35 proc. Av utredningen kan utläsas det förhållandet att det är i huvudsak de små enheterna som har ett stort inslag av åkerjord med låg avkastning. Av åkerjorden i 2—5 hektarsgruppen bedömdes 20 proc. vara lågproducerande marker. Detta får då också ses mot bakgrunden av att de små enheterna i relativt större utsträckning än övriga är belägna i skogsbygderna.

52 Tabell 15. Klassificering

Produktionsområden

Gss Gmb Gns Ss Gsk Ssk Nn Nö Totalt

av åkerjorden enligt arealinventering Procentuell andel godartade, välbelägna jordar, lämpade för maskindrift

den 1 juni

Procentuell andel Procentuell andel åkerjord, som med åkerjord med låg olika insatser skulle avkastning på kunna göras mer grund av förhållanlämpad att brukas den över vilka man som åker ej kan råda

91,2 76,2 84,9 84,0 70,9 71,7 74,4 66,5

2,7 9,4 9,7 9,3 15,8 15,0 13,2 18,4

6,1 14,4 5,4 6,7 13,3 13,3 12,4 15,1

78,6

11,3

10,1

D. Regionala undersökningar

En ytterligare uppfattning om tendensen ifråga om markanvändning kan erhållas från de länsutredningar, som genomförts av lantbruksstyrelsen och vissa lantbruksnämnder. Enligt den inom Kalmar län år 1958 gjorda undersökningen av jordbrukets strukturförändringar, skulle enligt ortsombudens bedömningar åkerarealen, som år 1956 uppgick till 170 000 ha, år 1970 ha nedgått med 28 000 ha, eller med 17 proc. Skogsmarken bedömdes under samma tid komma att öka med ca 27 000 ha, eller med 7,2 proc. Av den bortfallande åkern hänförde sig ca 8 000 ha till brukningsenheter som väntades försvinna fram till 1970. Bortfallet av åker vid långsiktigt bestående enheter skulle uppgå till inte mindre än 20 000 ha. De väntade förändringarna var mycket olika i skilda delar av länet. I slättbygderna i n o r r och söder — Emådalen och Gamlebyområdet liksom Öland — väntades ett obetydligt bortfall av åkerjord, medan skogsbygderna i länets västra delar väntades beröras desto starkare av bortfallet, och således finns här kommuner, som väntades tappa 40—50 proc. och i enstaka fall upp emot 60 proc. av åkerarealen.

1960 Enligt den inom Gävleborgs län gjorda undersökningen skulle den väntade utvecklingen innebära, att åkerarealen minskar fram till 1975 med 11,5 proc. Betesmarken kommer att reduceras med 18 p r o c , medan skogsmark tillhörande brukningsenheter med mer än 2 ha åker skulle komma att öka med 2,7 proc. I Hälsinglands kustland beräknades minskningen i åkerarealen bli 10,9 p r o c , medan man för inlandet hade att räkna med en nedgång på ca 17,1 proc. Än större var variationerna beträffande betesmarken med ett bortfall av 15 proc. i kustlandet och ca 55 proc. i inlandet. Inom norra delen av Stockholms län har en fältinventering gjorts av all odlad åker. Förutsättningarna för att åkerjorden på längre sikt skulle kvarhållas i jordbruksproduktionen bedömdes med hänsyn till markens avkastningsförmåga och de ekonomiska betingelserna för de enskilda fältens brukning. Markens kvalitet, torrläggningsgrad, den enskilda ägofigurens form och läge i förhållande till användbart brukningscentrum, vägförhållanden e t c , i kombination med ekonomiska beräkningar var alltså utslagsgivande för bedömningen av möjligheterna till fortsatt brukning. Undersökningen gav vid handen att man

53 kunde vänta sig ett bortfall av ca 25— 30 proc. I områden med starkt inslag av torvjord uppgick den bedömda nedläggningen därvid till 40—50 proc. Lantbruksorganisationens utredning rörande jord och skog i Dalarna pekar på en nedgång av åkerarealen från 1960 till 1975 med ca 20 000—25 000 ha, dvs ca 25 proc. Härvid räknades för de norra delarna och skogsbygderna med en nedgång av ca 40 proc. och för de centrala jordbruksområdena med ca 15 proc. Utredningen rörande jordbruket inom Norrbottens län redovisar, att av åkerarealen är ca 45 proc. sådan att den av jordbruksekonomiska skäl torde komma att läggas ned. Redan år 1962 låg omkring 20 proc. obrukad. I Norrbottens kustland beräknas minskningen i åkerarealen bli ca 35 p r o c , medan man för inlandet räknar med en nedgång av 60—65 proc. De ovan relaterade länsutredningarna ger vid handen, att klara regionala skillnader föreligger beträffande den framtida markanvändningen. De områden, som kan karakteriseras som helåkersbygd, visar sålunda lägre nedläggningsfrekvens än de åkersvaga bygderna. Ett känt faktum är, att inom de åkersvaga bygderna — områden utan större sammanhängande åkerarealer — såväl de enskilda fälten som fältens belägenhet är otillfredsställande och att dessutom inslaget av dåliga jordar är relativt stort. Inom skogsbygderna kan vidare en nedläggning av de oekonomiska jordarna framtvinga en förändrad markanvändning även beträffande bättre jordar, genom att jordbruket helt viker från bygden. Länsutredningarna ger också eftertryck åt det förhållandet, att nedläggningsprocesserna på åker även drabbar brukningsenheter, som tidigare betraktats som bestående. Därigenom begränsas rätt starkt möjligheterna till storleksrationalisering,

inte minst i skogsbygden. Då betydande arealer av den mark som blir disponibel som rationaliseringsreserv är av sådan beskaffenhet att de icke från ekonomisk synpunkt kan vara underlag för en jordbruksproduktion, får strukturförändringarna i stället inriktas på rationellt skogsbruk eller eventuellt annan användning.

Tabell 16. Utvecklingstendenser beträffande åkerareal enligt vissa länsutredningar Åkerareal

Förändring % — 21

Kalmar län 170 316 (1956—1970) Länets norra del 57 843 — 21 Kustlandet 44 532 — 23 Skogsbygden 13 311 — 17 Länets södra del 112 473 — 15 Kalmarslätten 42 583 — 13 Kustlandet 3 546 — 34 Skogsbygden 28 284 — 32 Öland 39 060 — 3 Gävleborgs län 89 074 — 12 (1958—1970) Gästrikland 27 710 — 11 Hälsinglands kustland .. 53 361 — 11 Inlandet 8 003 — 17 Stockholms lån (1959—1975) Norra Roslagen 25 700 — 30 Kopparbergs län 91 558 — 20 (1961—1975) Fjällbygden 1 193 — 40 Norra Skogsbygden 3 029 — 40 Norra Siljansbygden.... 11 978 — 40 Södra Siljansbygden. . . . 8 563 — 35 Väster-Dalarna 6 583 — 30 Öster-Dalarna 7 295 — 30 Centrala Jordbruksbygden 33 484 — 15 Bergslagen 7 297 — 30 Folkarebygden 12 136 — 15 Norrbottens län 79 600 — 46 (1962—1975) Jordbruksbygd 38 000 — 35 Åkerglesare mellanbygd 12 800 — 40 Skogsbruksdominerad mellanbygd 1 700 — 60 Speciell mellanbygd 8 300 — 45 Skogsbruksbygd 18 800 — 65 Västernorrlands län 75 400 — 14 (1961—1970)

54 E. Undersökning rörande åker, som väntas upphöra som växtföljdsåker, samt åkerjordens fördelning på åkerområden av viss storlek, 1962

I syfte att få bättre uppfattning om dels den långsiktigt brukbara växtföljdsåkerns storlek, dels i vilken mån topografiska förhållanden medger att relativt sammanhängande områden av viss storlek bildas, utfördes under år 1962 en undersökning på stickprovsbasis. Inventeringen, som omfattar 140 församlingar om 366 000 ha åker, har gjorts av lantbruksnämnderna med stöd av ekonomisk karta, annat kartmaterial samt redan befintligt inventeringsmaterial. Urvalsenheterna har fördelats på produktionsområden enligt följande: Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

12 15 34 16 29 13 11 10 Hela riket 140

Som en allmän utgångspunkt gällde att avgränsa sådana åkerområden, som kan väntas utgå fram till 1975 på grund av att det ej kan anses företagsekonomiskt möjligt att i fortsättningen bruka dem som växtföljdsåker — med nu känd teknik och föreliggande priser — med hänsyn till jordens naturliga beskaffenhet, arrondering och belägenhet. Beträffande de företagsekonomiska kraven lämnades följande allmänna riktlinjer: a) Avgränsning av åkerjord, som u r jordartssynpunkt icke kan anses odlingsvärd på lång sikt. J o r d m å n och dränering bör vara sådana, itt man med ekonomiskt motiverade kostnader för gödsling, skötsel och investeringar i markanläggningar kan uppnå en godtagbar skördenivå (2 000 ske). Som icke odlingsvärda j o r d a r bör karakteriseras bl. a. torvjordar, som håller på att slutodias och underlagras av näringsfattig sand eller m o -

rän, vidare vattensjuka jordar, som icke ekonomiskt motiverar en torrläggning. b) Avgränsning av åkerjord, som av arronderings- och belägenhetsskäl icke kan anses odlingsvärd på längre sikt. Arronderingen bör vara sådan, att åkerfälten kan bedömas vara lämpliga för modern maskindrift. Stenbundenheten bör ej vara större än att moderna j o r d b r u k s m a s k i n e r med fördel kan användas. Stenröjning förutsattes icke. Det enskilda fältet bör ha en godtagbar form (få, sneda vinklar och u t l ö p a r e ) , storleken bör vidare icke understiga ca 2 ha. Ägoavståndet till ett t ä n k b a r t brukningscentrum skall vara rimligt. I de arealer som bedömes k o m m a att utgå bör även i n r ä k n a s sådan åker, som beräknas inom överskådlig tid bli u t n y t t j a d för tätbebyggelse o. dyl., ävensom sådan åker som — på grund av läget i bygden — kan väntas komma att nedläggas.

Dessa krav på jordens avkastningsförmåga och åkerfältens arrondering har ansetts böra uppställas, då vid ett mer långsiktigt betraktelsesätt jordar och åkerfält, som inte uppfyller de nämnda kraven, knappast kan anses ha ett markvärde, som motiverar ett fortsatt utnyttjande i jordbruksproduktionen. Speciellt för skogsbygden får man givetvis ta med i beräkningen, att en ändrad produktionsinriktning mot en extensifierad vallodling kan medföra, att man även i fortsättningen kommer att acceptera enskilda fält understigande 2 ha. Den tekniska utvecklingen och de stigande arbetskostnaderna torde dock komma att medföra, att arealer i sådana fält kommer att upphöra att vara växtföljdsåker i egentlig mening. Enligt undersökningen har det bortfall bedömts vara sannolikt som framgår av tab. på nästa sida. Resultatet från inventeringen framgår närmare av bilaga 1. Arealen växtföljdsåker skulle för riket i dess helhet, enligt utförda bedömningar, komma att minska med 25 p r o c , varav 22 proc. avser mark som icke ansetts ha

55 Åker, som väntas Summa åker, som upphöra som växt- Åker, som väntas följdsåker och över- tagas i anspråk för väntas upphöra som vägbyggn. m. m. växtföljdsåker fram gå till betesmark 0/ 13 eller skogsmark till 1975 % 13

Produktionsområde

O/

/O

/o

Gss Gmb Gns Ss Gsk Ssk Nn Nö Hela riket 13

7,3 9,3 8,4 20,6 38,5 31,3 25,3 30,5

4,9 2,9 2,1 2,3 4,3 2,4 2,2 2,5

12,2 12,2 10,5 22,9 42,8 33,7 27,5 33,0

22,1

3,0

25,1

I procent av arealen 1956

ett s å d a n t m a r k v ä r d e i j o r d b r u k s p r o d u k t i o n e n , a t t ett l å n g s i k t i g t u t n y t t j a n de som växtföljdsåker ansetts sannolikt. För de tre sydligaste produktionso m r å d e n a h a r b o r t f a l l e t b e d ö m t s till 10—12 p r o c . o c h för S v e a l a n d s slättb y g d e r till d r y g t 20 p r o c . D e t t a i n n e b ä r , att i d e s ö d r a o c h m e l l e r s t a slättb y g d e r n a s k u l l e b o r t f a l l e t u p p g å till 16 p r o c . I n o m d e s ö d r a o c h m e l l e r s t a skogs- och d a l b y g d e r n a h a r nedgången a v a r e a l e n b e d ö m t s k o m m a att b l i b e t y d l i g t h ö g r e , e l l e r c a 40 p r o c , v i l k e t f ö r d e l a r sig m e d 43 p r o c . p å G ö t a l a n d s s k o g s b y g d e r o c h 34 p r o c . p å S v e a l a n d s skogsbygder. F ö r n o r r a Sverige h a r m i n s k n i n g e n u p p s k a t t a t s till d r y g t 30 proc. U p p s k a t t n i n g e n av d e n å k e r , s o m v ä n t a s t a g a s i a n s p r å k för b e b y g g e l s e , v ä g b y g g n a d , e t c . o c h s o m för r i k e t i d e s s h e l h e t s k u l l e u p p g å t i l l 3,0 p r o c , bör betraktas m e d viss försiktighet. I n å g r a fall h a r n ä m l i g e n f ö r s a m l i n g a r , s o m l i g g e r i d i r e k t a n s l u t n i n g till t ä t orter, ingått i urvalet, v a r v i d dessa täto r t e r s m a r k b e h o v för b e b y g g e l s e ä n d a m å l k o m m i t att d o m i n e r a p å s å d a n t sätt, att m a t e r i a l e t i c k e k a n a n s e s h e l t representativt på denna punkt. Variationerna

såväl

inom

produk-

t i o n s o m r å d e n a som i n o m de naturliga j o r d b r u k s o m r å d e n a får ses m o t b a k g r u n d e n a v att b å d e p r o d u k t i o n s o m r å d e n a och de naturliga j o r d b r u k s o m r å dena i många avseenden är mycket heterogena. H u r de olika f ö r s a m l i n g a r n a g r u p p e r a r sig efter d e n p r o c e n t å k e r s o m v ä n t a s u p p h ö r a , f r a m g å r av b i l a g a 1, s o m u t v i s a r att för h u v u d d e l e n av församlingarna det b e d ö m d a bortfallet u p p g å r till 10—40 p r o c . F ö r de olika p r o d u k t i o n s o m r å d e n a framstår i övrigt följande: Götalands slättbygder. Det största bed ö m d a b o r t f a l l e t av å k e r h ä n f ö r sig till Kristianstads län. Såväl i n o m Kristians t a d s s o m H a l l a n d s l ä n å t e r f i n n s förs a m l i n g a r m e d b o r t f a l l p å 10 till 20 p r o c . H u v u d d e l e n av f ö r s a m l i n g a r n a i n o m M a l m ö h u s l ä n u p p v i s a r ett b o r t f a l l under 5 p r o c Götalands mellanbygder. Här återf i n n s d e n s t ö r s t a m i n s k n i n g e n , 21,6 p r o c , å t e r i g e n i K r i s t i a n s t a d s l ä n . Sett till u r v a l s e n h e t e r ä r d e t h ö g s t a b e d ö m d a b o r t f a l l e t 28 p r o c . F ö r s a m l i n g a r m e d e n u p p s k a t t a d m i n s k n i n g av m e r ä n 10 p r o c . f ö r e k o m m e r i K r i s t i a n s t a d s och Blekinge län. Götalands skogsbygder. Urvalsenhet e r m e d ett b e d ö m t b o r t f a l l av m e r ä n

56 50 proc. förekommer i de mer utpräglade skogsbygderna i Hallands, Kalmar, Kristianstads, Jönköpings, Kronobergs och Älvsborgs län. Av de inom området undersökta församlingarna (35) har 15 bedömts få ett bortfall av åker på över 40 proc. Dessa församlingar är belägna inom de mer utpräglade skogsbygdsregionerna, där det finns betydande åkerarealer som ligger starkt spridda. De topografiska förhållandena framstår därvid alltmer som hinder för fortsatt jordbruksproduktion. De enskilda fältens form är många gånger otillfredsställande, åkerjordens avkastningsförmåga är mindre god, och vidare föreligger betydande svårigheter att inom rimligt avstånd samla en åkerareal i sådan omfattning, att ett tillräckligt stort företag kan bildas. Götalands norra slättbygder. Bortfallet på Östgötaslätten uppgår till högst 3 proc. Församlingar med bortfallsprocent på 10 till 20 proc. återfinns inom Skaraborgs och Älvsborgs län och hänför sig till övergångsområdena i Gskområdet. Svealands slättbygd. För området har minskningen i åkerarealen uppskattats till drygt 20 proc. Variationerna mellan de naturliga jordbruksområdena samt mellan de i urvalet ingående församlingarna är stora. Huvuddelen av urvalsenheterna uppvisar en bedömd nedgång i växtföljdsåkern av 10—20 proc. Urvalsenheter med bortfall över 30 proc. återfinns i första hand i Värmlands och Stockholms län. De undersökta församlingarna i Södermanlands län uppvisar ett bortfall på 14 till 30 p r o c , medan motsvarande tal för församlingarna i Uppsala län är 7 till 47 proc. Svealands skogsbygder. Av de undersökta 13 församlingarna h a r endast 5 uppvisat ett bortfall under 30 proc. Inom Skaraborgs, Värmlands och Gäv-

leborgs län uppvisar enstaka församlingar ett bortfall på närmare 40 proc. För området i dess helhet visar undersökningen ett bedömt bortfall av 43 proc. Nedre Norrland. Huvuddelen av församlingarna h a r uppskattats få ett bortfall på 10 till 30 proc. Kustförsamlingar i Västernorrlands samt vissa församlingar i Jämtlands län med huvuddelen av åkerjorden koncentrerad i älvdalgångerna har bedömts få ett bortfall av 10 till 20 proc. Övre Norrland. Variationerna för de enskilda församlingarna ligger mellan 10 och 60 proc. Det lägsta bortfallet, 25 p r o c , avser Västerbottens läns kustland och det högsta, 46 p r o c , Västerbottens och Norrbottens läns inland. IV. Framskrivning arealens omfattning

rörande åkerår 1975

I föregående avsnitt har behandlats de hittillsvarande förändringarna i markanvändning, åkerjordens kvalitet samt vissa utvecklingstendenser. Arbetsgruppen har ansett det angeläget att mot bakgrunden av detta redovisa framskrivningar av den totala åkerarealens storlek omkring 1975. Därvid har icke gjorts några bedömningar av utvecklingslinjer i olika avseenden, utan endast beräkningar för att belysa de förändringar i markanvändningen som kan inträda om de nu föreliggande ekonomiska och andra förutsättningarna skulle gälla även i fortsättningen. Från olika utgångsdata h a r olika alternativ framräknats. Bedömningen har sammanfattningsvis gjorts mot bakgrunden av: A. en allmän teknisk-ekonomisk utveckling med ökade krav på marken såsom produktionsunderlag. B. förekomsten av betydande marginella arealer med ett lågt markvärde

57 som beror dels på låg avkastning, dels på bristande arronderingsförhållanden. C. förekomsten av relativt betydande torvmarksarealer, som håller på att slutodias. D. ökad konkurrens om markresurserna -— betydande arealer tages i anspråk för byggnadsändamål, vägar etc. Följande faktorer h a r lagts till grund för bedömningen. 1. Åkerjorden vid brukningsenheter över 2 ha uppgick 1956 till 3 487 000 ha och år 1961 till 3 296 000 ha. Minskningen under femårsperioden uppgick således enligt jordbruksräkningen till 191 000 ha. 2. Enligt SOB-utredningen minskade åkerarealen 1951—1956 vid enheter över 2 ha med 3,8 p r o c , eller med 130 000 ha, och för perioden 1956—1961 registrerades en minskning med 4,4 proc. motsvarande ca 140 000 ha. 3. Enligt arealinventeringen per den 1 juni uppgick den varaktigt obrukade åkerjorden 1961 till 118 000 och 1962 till 150 000 ha, samt 1963 obrukad ännu ej nedlagd åker 47 000 ha (ändrad redovisningsgrund); ökningen 1959— 1960 och 1960—1961 uppgick till 23 300 resp. 19 700, och 1961—1962 till 30 900 ha. 4. Enligt lantbruksstyrelsens och skogsstyrelsens undersökning år 1958 var ca 10 proc. av åkerjorden, eller 360 000 ha, av sådan kvalitet att den utan erinringar ur uppsiktslagens synpunkt skulle kunna överföras till skogsmark. 5. Av arealinventeringen 1960 framgår, att av den totala åkerarealen, 79 p r o c , eller 2,7 milj. ha, av brukarna själva karakteriserades som godartade, välbelägna jordar. 6. Enligt en speciell inventering rörande troliga förändringar av åkerarealen har lantbruksnämnderna bedömt att för landet i dess helhet ca 25

p r o c av åkerarealen kan väntas upphöra som växtföljdsåker dels på grund av lågt avkastande, mindre väl arronderade och ogynnsamt belägna jordar, dels till följd av att vissa arealer kommer att ianspråktagas för bebyggelseändamål m. m. För Götalands slättbygder och mellanbygder uppgår det uppskattade bortfallet till mellan 10 och 12 p r o c , för Svealands slättbygder till 20—25 p r o c , för södra och mellersta skogs- och dalbygderna till ca 40 p r o c och för norra Sverige till ca 30 proc. Intensivundersökningar i form av länsutredningar stöder sagda urvalsundersökning. De arealer, som bedömts kunna utgå enligt lantbruksstyrelsens och skogsstyrelsens undersökning 1958, avsåg endast de, som då ansågs kunna uteslutas med beaktande av bestämmelserna i uppsiktslagen. Någon mer ingående ekonomisk bedömning gjordes således icke. De arealer, som bedömdes kunna utgå, ansågs redan vid inventeringstillfället uppenbart icke utgöra ekonomiskt brukbara arealer. Resultatet torde sålunda få betraktas som undre gräns för det sannolika bortfallet. Detta förhållande understryks också av att jordbrukarnas egna bedömningar pekade på avsevärt större nedläggningar i Norrland. Sedan 1958 h a r de krav, som med lönsamhet som utgångspunkt får ställas på åkerjordens avkastningsförmåga och på åkerfältens arronderingsförhållanden, ytterligare stegrats. Jordbrukarnas och myndigheternas syn på denna fråga har också påtagligt förändrats. Det ekonomiska betraktelsesätt på markanvändningen, som började göra sig gällande under 1950-talet, har accepterats av allt fler, samtidigt som tveksamheten mot att överföra åker till skog viker. Man kan h ä r se ett mycket klart spridningsförlopp eller innovationsförlopp — till en början var det endast

58 ett fåtal jordbrukare, som vidtog åtgärder för att nedlägga de sämre markerna, medan de numera blivit allt fler. Att det ekonomiska kravet i samband med markanvändningen ökar, framgår även av arealinventeringen 1962 som visar, att under år 1961 den varaktigt obrukade åkerarealen minskat med över 30 000 ha, dvs med 10 000 ha mer än under det närmast föregående året. Den med statsbidrag stödda planteringen av skog på åker h a r också, som framgår av skogsstyrelsens statistik, fördubblats på de sista fem åren. Dessa tendenser bör således beaktas vid överväganden rörande den fortsatta utvecklingen. Jämföres materialet från arealinventeringen 1960 och från stickprovsinventeringen 1962 bör man ha i minnet, att jordbrukarnas bedömning av åkrarnas godhetsgrad är av mer kortsiktig natur. Emellertid finner man relativt god överensstämmelse mellan stickprovsundersökningens bedömda bortfall av växtföljdsåker och arealinventeringens åkerareal i grupperna 2 och 3. Grupp 3 i arealinventeringen, åkerjord med låg avkastningsförmåga på grund av förhållanden över vilka man ej kan råda, överensstämmer i sin tur med de bedömningar som gjordes 1958 rörande överförandet av sämre åker till skogsmark. De till grupp 2 i arealinventeringen hänförda åkerjordarna torde kunna betraktas såsom klart marginella jordar. Huruvida åkerjorden i denna godhetsklass kommer att kvarhållas i jordbruksproduktionen beror bl. a. på de ekonomiska förutsättningarna för investeringar i samband med förbättringsåtgärder. Med hänsyn till de alltmer framträdande ekonomiska kraven på markanvändningen kommer dock de ekonomiska förutsättningarna för dessa jordars kvarhållande i jordbruksproduktionen att försvagas. Det kan också påpekas, att viss del av åkerjorden i

grupp 1 kommer att utgå på grund av att den tages i anspråk för vägar, bebyggelse, osv. Goda åkerjordar i välarronderade fält ligger ofta i områden, som utvecklas beträffande tätbebyggelse och det blir därför bättre jordar soai ianspråktages för exploatering. Mot bakgrunden av material från 1962 års undersökning samt arealinventeringen 1960 kan för de olika produktionsområdena följande överväganden rörande minskningen av åkerjorden göras: Götalands slättbygder. Den areal, som bedömts komma att bortfalla enligt stickprovsundersökningen (7,3 p r o c ) , överensstämmer väl med den åkerjord som hänförts till grupp 2 och 3 i arealinventeringen. Räknar man med ett ytterligare bortfall på ca 2 proc. av åker, som kan väntas tagas i anspråk för bebyggelseändamål, kan det totala bortfallet bedömas komma att uppgå till 8—9 proc. Större delen av detta bortfall skulle då komma att inträffa inom de mindre goda områdena inom Kristianstads och Hallands län. Götalands mellanbygder. De av lantbruksnämnderna gjorda bedömningarna visar ett relativt litet bortfall i förhållande till arealinventeringens siffror samt vad som framgår av lokala inventeringar. Detta torde bero på att för Öland och Gotland visas, i 1962 års inventering, ett mycket litet bortfall av åker. Mot bakgrunden av nämnda förhållanden synes det motiverat att antaga, att det totala bortfallet fram till 1975 för området kommer att uppgå till ca 15 proc. Götalands norra slättbygder. Lantbruksnämndernas bedömningar och omfattningen av arealinventeringens åkerareal i grupperna 2 och 3 pekar på ett bortfall av 8—10 proc. av växtföljdsåkern fram till 1975. Minskningen av åkerarealen inom den rena slättbygden

59 skulle därvid uppgå endast till några procent, medan nedgången i åkerarealen i de mer skogsbetonade områdena kan komma att uppgå till ca 20 proc. Betydande sådana områden förekommer inom de södra och norra delarna av Götalands norra slättbygder. Götalands skogsbygder. Enligt lantbruksnämndernas bedömning väntas, för området i dess helhet, 38 proc. av åkern upphöra som växtföljdsåker. Den åkerjord, som hänförts till grupp 2 och 3 i arealinventeringen 1960, motsvarar 29 proc. av områdets totala åkerareal. Den relativt stora andel åker, som ligger utspridd i skogsbygderna, gör att man har att räkna med ett betydande bortfall. Regionala utredningar understryker också detta. Omställningsprocessen kan emellertid taga betydande tid, varvid ekonomiskt marginella arealer kan komma att kvarstå i mer eller mindre extensiv jordbruksproduktion under en avsevärd tid. Mot bakgrunden av det nämnda materialet synes det motiverat, att för produktionsområdet i dess helhet räkna med en minskning av växtföljdsåkern med 30—35 proc. Nämndernas bedömningar pekar därvid på ett bortfall av 10—20 proc. inom de bättre jordbruksbygderna samt för de mer utpräglade skogsbygderna ett bortfall på 30—40 proc. och i vissa fall även mer. Svealands slättbygder. Förändringen i markanvändningen h a r tidigare varit relativt snabb inom detta område, bl. a. beroende på goda sysselsättningsmöjligheter utanför jordbruket. En fortsatt förändring synes också vara att förvänta och lantbruksnämnderna har bedömt en minskning av växtföljdsåkern med 20—25 proc. som trolig. Härvid skulle bortfallet inom de bättre jordbruksbygderna komma att uppgå till 10—20 p r o c , och inom områden med sämre fysiska och ekonomiska förutsätt-

ningar för jordbruk till 30—40 proc. och i vissa fall mer. Svealands skogsbygder. Enligt lantbruksnämndernas bedömning väntas ca 34 proc. av åkern upphöra som växtföljdsåker. Till arealinventeringens grupp 2 och 3 har hänförts ca 28 proc. av områdets totala åkerareal. I likhet med Götalands skogsbygder föreligger här stora regionala skillnader. Betydande åkerarealer ligger utspridda i skogsbygdsområden, där de ekonomiska och tekniska förutsättningarna för jordbruksproduktion kan bedömas minska. Enligt stickprovsinventeringen skulle man således ha att räkna med ett bortfall av 40—-50 proc. och i några fall mer inom de mer utpräglade skogsbygdsregionerna. För området i dess helhet synes minskningen av växtföljdsåkern kunna beräknas till 30 proc. Nedre Norrland. I arealinventeringen h a r ca 28 proc. av åkerjorden hänförts till grupp 2 och 3, medan lantbruksnämndernas bedömningar utvisar ett väntat bortfall på ca 30 proc. Bortfallet i kustområdena samt inom de mer samlade områdena i älvdalarna kan enligt gjorda bedömningar antagas uppgå till 15—20 proc. För produktionsområdet i dess helhet skulle nedgången i växtföljdsåker kunna bedömas till V». Övre Norrland. Bortfallet kan här bedömas bli något högre än för nedre Norrland, eller ca 35 proc. V.

Sammanfattning

Arbetsgruppen har framräknat åkerarealen efter två olika alternativ. a) Beräknar man åkerarealens omfattning 1975 genom framskrivning med utgångspunkt från åkerarealen 1961, som uppgår till 3 296 000 ha, och med antagande att det årliga bortfallet av åker blir detsamma som i medeltal registrerats i SOB-utredningen på grundval av

60 Tabell 17. Prognos rörande åkerarealens förändring

1956—1975

(Alt. 2,65 milj. ha)

Område

Åkerareal 1956

Minskning av Åkerareal areal växtf.hänförd till grupp II och III åker enl. lantbruksnämnderi arealinv. nas bed. 1962 areal

Gss Gmb Gns Ss Gsk Ssk Nn Nö Totalt

/o

areal

0/

/o

Alternativ beräkning I

Alternativ beräkning II

areal

°/ /o

areal

°/ /o

381 231 354 511 489 238 772 848 730 337 300 171 242 931 216 731

33 532 84 353 73 967 123 498 212 283 85 080 62 088 72 731

8,9 23,8 15,1 16,0 29,1 28,3 25,6 33,5

46 510 43 250 51 370 176 982 312 584 101 458 66 806 71 521

12,2 12,2 10,5 22,9 42,8 33,8 27,5 33,0

34 311 53 177 48 924 193 212 255 618 90 051 72 879 75 856

9,0 15,0 10,0 25,0 35,0 30,0 30,0 35,0

30 498 53 177 39 139 154 570 219 101 90 051 72 879 75 856

8,0 15,0 8,0 20,0 30,0 30,0 30,0 35,0

3 487 998

747 532

21,4

870 481

25,1

824 028

23,6 | 735 271

21,0

jordbrukarnas uppgifter, kommer man till en minskning för perioden 1961— 1975 på ca 400 000 ha. Den totala minskningen för perioden 1956—1975 skulle således uppgå till drygt 550 000 ha. Den kvarstående åkerarealen vid enheter över 2 ha åker skulle år 1975 bli ca 2,9 milj. ha. b) Uppskattas åkerarealens omfattning år 1975 för landet i dess helhet med utgångspunkt från material från arealinventeringen 1960, lantbruksnämndernas bedömningar 1962 och föreliggande länsutredningar, skulle åkerarealen, såsom framgår av tabell 17, komma att minska med mellan 735 000 och 825 000 ha eller 21 resp. 23 proc. i förhållande till åkerarealen 1956. Vid nämnda bedömningar och länsutredningar har den tendens till accelererande nedläggning beaktats, som framträtt under slutet av 1950-talet och början av 1960talet. Den kvarstående åkerarealen vid enheter över 2 ha åker skulle år 1975 bli ca 2,65 milj. ha. Anm. I den kvarstående arealen skulle såväl vid alt. a) som vid alt. b) ingå en mindre del mångåriga (permanenta) vallar. Därutöver får man räkna med att kultiverad betesmark i viss mån disponeras för

foderproduktion. Arealen sådan torde f. n. uppgå till ca 162 000 ha, vartill kommer ca 348 000 ha äng.

Vidare kan givetvis en del av de arealer, som enligt här gjorda bedömningar anses komma att utgå ur jordbruksproduktionen, komma att utnyttjas för mer eller mindre extensiv produktion under längre eller kortare övergångstid. Vid en antagen åkerareal av 2,9 milj. ha 1975 skulle denna areal enl. gjorda beräkningar fördela sig på olika produktionsområden enl. nedanstående: Gss 355 000 ha Gmb 315 000 » Gns 450 000 » Ss 655 000 » Gsk 540 000 » Ssk 230 000 » Nn 180 000 » Nö 165 000 » Totalt 2 890 000 ha. Vid bedömningen av den sannolika framtida markanvändningen bör även takten i omföringen till skogsmark beaktas. Såvitt av tillgängliga uppgifter kan bedömas överföres nu till skogsmark 17 000—18 000 ha nedlagd jordbruksjord

61 Fig.

4 Beräknad

åkerareal

1975 med avseende

på

produktionsområden

(arbetsgruppens alt. 1, se sid. 60) Areal åker, 1000-tal ha 800-,

m 1956

•

700600500400 300-| 200

É=!

I

100-j 0

Gss

I

II

m

Gm b

t1 IGns

I I

In

^

I i É

Ss

Gsk

Areal åker, milj. ha 3,5-

Areal åker, 1000-tal ha 800-1

700-

3,0-

600-

2.5-

500-

2,0

3,5

I .,.2,65

400-

H=l

i

1,5-

300200-

i

1,0-

i

0Ssk

Nn

m 1 Nö

0,5 0

I-

M

Helariket

62 per år genom direkta skogsodlingsåtgärder. Om denna takt skulle bibehållas oförändrad, skulle överföringen fram till 1975 röra sig om storleksordningen 200 000 ha. Det skulle i sådant fall enligt alt. a) och alt. b) finnas betydande arealer, som tagits ur jordbruksproduktionen men icke genom aktiva åtgärder omförts till skogsmark. Arbetsgruppen h a r icke haft att ingå på bedömning av framtida insatser för skogsodling å sämre jordbruksmark. Den tidigare framställningen visar att tendenser i överförandet av åker till skog är stigande. Förändringen i markanvändningen på längre sikt bör vidare ses mot det förhållandet att den framtida nedläggningen, i likhet med nu, kommer att omfatta utskiften och mindre goda arealer vid enstaka gårdar, men dessutom till stor del hela brukningsenheter. På sina håll kan det minskade ekonomiska motivet för att driva jordbruk komma att medföra, att jordbruket i en hel trakt nedlägges. Förändringen i markanvändningen kan sålunda komma att medföra avsevärda förändringar i jordbrukets lokalisering. Av den totala åkerarealen finnes f. n.

ca 251 000 ha vid enheter i storleksgruppen 2—5 ha åker. Takten i nedläggningen kommer givetvis att bero på konjunkturutvecklingen och arbetstillfällen inom andra näringsgrenar samt på prisutvecklingen på jord- och skogsbrukets produkter. Bland andra långsiktiga faktorer b ö r även nämnas produktivitetsutvecklingen inom jord- resp. skogsbruket. Av betydelse är också mer kortsiktiga faktorer såsom bundenhet vid gjorda investeringar, tillgång till kapital för skogsplantering etc. Ytterligare andra faktorer, som väsentligt kan påverka utvecklingen beträffande förändringarna i markanvändningen, är — förutom jordbrukarnas benägenhet till förändringar — inriktningen och omfattningen av rådgivnings- och upplysningsverksamheten samt statliga åtgärder för finansiering m. m. Anm. Den fortsatta tekniska utvecklingen gör att man h a r att r ä k n a med en viss ökning av skördeavkastningen per ha. Enligt p r e liminära beräkningar skulle man även efter det ovan uppskattade bortfallet av de svagare markerna kunna nå en produktion av ungefär samma storlek som den n u v a r a n d e .

KAPITEL 5

Ägare- och brukareförhållanden

I.

Allmänt

Huvuddelen eller ca 90 proc. av landets åkerareal äges av enskilda personer. 1 Staten innehar drygt 2 p r o c , övriga allmänna institutioner ca 5 proc. och aktiebolagen ca 3 proc. Av den sammanlagda skogsmarksarealen äger staten ca 19 p r o c , övriga allmänna 6 p r o c , aktiebolagen 24 proc. och övriga enskilda 51 p r o c Beträffande skogsmarksarealens fördelning på ägarkategorier föreligger betydande regionala skillnader. I södra och mellersta slättbygderna tillhör ca 75 proc. enskilda ägare, medan motsvarande siffra för norra Sverige är ungefär 40 proc. Det betyder då att storskogsbruket äger ca 00 proc. i norra Sverige, drygt 30 p r o c inom södra och mellersta skogs- och dalbygderna och ca 25 proc. inom södra och mellersta slättbygdsområdet.

Tabell 18. Åkerjordens

Av den totala åkerarealen brukas enligt tillgängligt material ca 70 p r o c av ägarna själva. II. Åkerjordens ägarekategorier

fördelning på

olika

Av tabell 18 framgår åkerjordens fördelning på olika ägarekategorier enligt 1951 års jordbruksräkning. Motsvarande fördelning har icke utförts vid 1956 och 1961 års jordbruksräkningar. Fördelningen av åkerareal vid brukningsenheter över 2 ha framgår emellertid av struktur- och befolkningsutredningen 1961 (tabell 19). Som framgår av tabellen hänför sig för riket i dess helhet 84 proc. av åkerarealen till fysiska personer. Kategorien stärbhus framstår som den näst största jordägarkategorien med 1 Med enskilda ägare avses här fysiska personer och stärbhus.

fördelning på ägarekategorier i procent (enligt 1951 års jordbruksråkning) Ägarekategorier

Områden

Åkerareal Södra och mellersta Sveriges slättbygder. . Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder Norra Sverige Hela riket

Staten

Andra samfälligheter

Aktiebolag

Enskilda ägare

Samtliga

2,6

5,8

2,5

89,1

1,8 1,7

3,8 1,6

4,9 3,7

89,5 93,0

100 100

2,2

4,6

3,4

89,8

64 Tabell

19. Areal

åker

1961 fördelad Enligt

på jordägarekategorier SOB-utredningen

och

produktionsområden.

Produktionsområde Jordägarekategori

Totalt Gss

Gmb

Gsk

Gns

Ss

Ssk

Nn

Nö

A. Enskild person Jordbrukare el. f. d.. . Annan enskild person. Ej svar

73,4 1,8 4,2

78,0 4,4 1,2

72,1 5,6 2,0

69,1 4,7 2,9

64,9 6,1 2,8

64,6 7,5 0,8

79,1 2,2 1,9

82,2 2,0 1,6

71,4 4,7 2,3

B. Enskilda personer, två eller flera Jordbrukare el. f. d... Annan enskild person. Ej svar

4,5 0,1 0,2

4,3 0,1

6,2 0,7 0,2

7,8 0,7

6,1 0,2 0,1

3,3 0,2 0,3

5,4 0,2 0,3

6,6 0,1 0,0

5,8 0,3 0,1

5,2 0,6

5,6 2,4

5,9 2,7

6,5 2,6

6,3 3,1

5,8 10,0

6,2 3,2

3,7 0,2

5,9 3,0

3,6

0,6

1,1

2,1

1,6

2,5

0,4

1,8

1,7

1,0 5,3

1,0 2,3

0,6 2,8

1,6 2,0

2,8 4,3

2,8 2,1

0,2 0,3

0,8 0,8

1,4 2,9

C. Stärbhus D. Bolag och stiftelser E. Kronan (inkl.

lantbr.n.),

F. Kommuner,

allmänning

G. Kyrkan o. universitet H. övriga (skolor m.

.. fl.)...

1 100

| 100

0,4

1,7

0,1 100

I. Okänd ägare

0,1

0,1

| 100

0,1 | 100

0,6

0,2

0,1

| 100

[ 100

| 100

Totalt ca 6 p r o c . av åkerjorden. Gränsdragn i n g e n m e l l a n s t ä r b h u s o c h s. k. flerägda fastigheter är m å n g a gånger oklar. Under kategorien flerägda fastigheter kan sålunda redovisas fastigheter där s t ä r b h u s f ö r h å l l a n d e n i v e r k l i g h e t e n föreligger. Beträffande regionala skillnader k a n utläsas att den procentuella delen ä g d av s t ä r b h u s ä r l ä g s t i ö v r e N o r r l a n d m e d 3,7 p r o c , m e d a n för r i k e t i ö v r i g t v a r i a t i o n e r n a b e l ö p e r sig f r å n 5,2—6,2 p r o c . D e n s t ö r s t a a n d e l e n b o lagsägd åker förekommer i Svealands s k o g s b y g d s o m r å d e n o c h får d å h ä r a n ses v a r a e n följd a v f ö r e k o m s t e n a v ett relativt stort antal arrendegårdar. Kategorien enskilda är ingalunda någon e n h e t l i g g r u p p . S o m f r a m g å r a v tab e l l 19 u p p t a r f a s t i g h e t e r ä g d a a v t v å e l l e r flera f y s i s k a p e r s o n e r 6,2 p r o c . a v å k e r a r e a l e n . J o r d b r u k a r e e l l e r f. d. j o r d b r u k a r e ä g e r c a ZU av r i k e t s t o t a l a å k e r -

areal, m e d a n övriga fysiska p e r s o n e r inn e h a r 5—6 p r o c . I några länsutredningar har kategorien enskilda närmare redovisats. I »Jord och Skog i Dalarna» redovisas beträffande åkerjorden följande fördelning. Ägd % av den totala åkerjorden Enskild i orten boende jordbrukare Enskild i orten boende icke jordbrukare Enskild ej boende i orten Stärbhus, minst en medlem jordbrukare boende i orten Stärbhus med minst en i orten boende medlem, vilken ej är jordbrukare Stärbhus utan i orten boende medlem

69 % 10 % 6 % 9 % 4 % 2 %

I länsutredningen i Jämtlands län k u n d e k o n s t a t e r a s , att 17,7 p r o c . av

65 åkerarealen vid enheter över 2 ha tillh ö r d e någon av kategorierna dödsbon, flera ägare, utboar. 2 Kategorien dödsbon befanns inneha 5,6 proc. av åkerarealen, medan kategorien flera ägare ägde 9 proc. och kategorien utboar 3,5 proc. I SOB-utredningen har ägarekategorier och ägarens bosättning studerats beträffande arrendefastigheter ägda av enskilda personer. Dessa fastigheter har bedömts omfatta ca 600 000 ha åker. Följande fördelning har framkommit. I. A. Jordbrukare eller f. d. jordbrukare, bosatt på fastigheten

33,1 %

B. Jordbrukare eller f.d., ej bosatt på fastigheten a. i kommunen b. utom kommunen. c. ej specificerad . . .

13,7 % 10,5 % 0,7 %

C. Jordbrukare eller f. d., bosätining ej angiven.

2,4%

II. A. Annan enskild person, bosatt på fastigheten

60,4%

9,9 %

B. Annan enskild person, ej bosatt på fastigheten a. i kommunen b. utom kommunen. c. ej specificerad . . .

4,3 % 11,6% 0,5 %

C. Annan enskild person, bosättning ej angiven

0,3%

III. A. Ägaren ej angiven, men boende på fastigheten

2,5 %

B. Ägaren ej angiven, men ej boende på fastigheten a. i kommunen b. utom kommunen. c. ej specificerad . . .

0,2 % 0,7% 0,3 %

C. Ägaren och bosättning ej angiven

9,3%

III. Brukningsenheternas på olika ägarekategorier

16,7%

13,0%

fördelning

Av landets totala antal brukningsenheter med mer än 2 ha åker innehas, enligt struktur- och befolkningsutredningen 1961, ca 89 proc. av en eller flera fysiska personer samt 5,7 p r o c . av enheterna av stärbhus. Stärbhusinnehavet är stort inom Ssk-området, 7,9 proc. Även bolagsinnehavet uppvisar h ä r maximum, 6,9 proc. Betydande skillnader synes h ä r föreligga mellan olika län. I Jämtlands län ägs enligt länsutredningen sålunda hela 18,8 proc. av brukningsenheter över 2 ha av kategorien dödsbon, flera ägare och utboar med följande fördelning: dödsbon 6,5, flera ägare 8,7 och utboar 3,6 proc. I V. Skogsmarkens ägarekategorier

Beträffande åkerarealens ägarefördelning kan man alltså sammanfattningsvis konstatera, att huvudparten av åkerjorden ägs av enskilda personer, men att en icke oväsentlig del av denna åkerjord ägs av enskilda personer, som dels 5—412530

icke är jordbrukare, dels icke är bosatta på fastigheten. Sammanfattningsvis kan konstateras att 85 proc. ägs av enskilda, därav 5—7 proc. av icke jordbrukare.

fördelning

på

olika

Av tabell 21 framgår skogsmarkens fördelning på olika ägarekategorier inom olika delar av landet enligt 1951 års jordbruksräkning. Motsvarande fördelning har icke gjorts vid jordbruksräkningarna 1956 och 1961. I stort sett delas enligt sagda uppgift skogsmarksinnehavet med hälften vardera på enskilda ägare, a n d r a ägare än bolag å ena sidan, samt staten, bolag och andra samfälligheter å andra sidan. Enligt 1956 års jordbruksräkning uppgick den sammanlagda skogsmarksarealen till 22,5 milj. ha. Av följande sammanställning framgår skogsmarksarealens procentuella fördelning på olika ägarekategorier enligt olika källor. 2 Fastighetsägare, även dödsbodelägare, som är bosatta utanför den kommun, där den ägda fastigheten är belägen.

66 Ågarekategori

Enl. SOU 1957: 8 3

Enl. tredje riksskogstaxeringen

Enl. 1957 års fastighetstaxering

19 % 5 % 24,2 % 51,8 %

19,3 % 5,5 % 24,9 % 50,3 %

17,9 % 6,4 % 25,5 % 50,2 %

Staten övriga allmänna Aktiebolagen övriga enskilda

* Jordbruks förstärkande med skog.

Tabell 20. Antal brukningsenheter 1961 med mer än 2 ha åker med fördelning, i procent, på jordägarekategorier och produktionsområden (SOB-utredningen) Produktionsområde Jordägarekategori

Totalt

Gss

Gmb

Gsk

Gns

Ss

Ssk

Nn

Nö

Enskild person Jordbrukare eller f. d... . Annan enskild person.. . Ej svar

83,9 1,6 1,4

88,1 2,3 0,2

82,4 2,8 0,2

78,8 2.9 0,7

74,9 3,3 1,0

74,5 2,2 0,3

83,1 0,8 0,2

85,5 0,G 0,1

81,4 2,2 0,4

Summa

86,9

90,6

85,4

82,4

79,2

77,0

84,1

86,2

84,0

Enskilda personer, två eller flera Jordbrukare eller f. d... . Annan enskild person . . Ej svar

2,4

1,9

5,2 0,2 0,1

6,9 0,3

5,1 0,1 0,1

3,6 0,1

4,8

5,9 0,1

4,8 0,1 0,0

Summa

2,4

1,9

5,5

7,2

5,3

3,7

4,8

6,0

4,9

Stärbhus Bolag och stiftelser Kronan (inkl. lantbruksnämnd) Kommuner (allmänningar) Kyrkan och universitet . . övriga (skolor m. fl.)

4,5 0,8

4,5 0,9

5,1 1,3

6,8 1,1

6,4 2,4

7,9 6,9

7,2 3,5

4,0 0,2

5,7 2,1

1,1 0,8 3,5

0,2 0,5 1,4

0,9 0,2 1,6 0,0

0,6 0,9 1,0

1,0 1,5 3,7 0,5

2,9 0,7 0,9

0,3

2,6 0,5 0,5

1,2 0,5 1,5 0,1

Totalt Tabell 21. Skogsmarkens

0,1 100

fördelning på ägarekategorier i procent (enligt 1951 års jordbruksräkning) Ågarekategorier

Områden

Skogsmarksareal Södra och mellersta Sveriges slättbygder.. Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder Hela riket

Staten

Andra samfälligheter

Aktiebolag

Enskilda ägare

Samtliga

6,2

9,5

11,2

73,1

7,4 24,8

5,4 6,3

19,0 29,3

68,2 39,6

100 100

18,5

6,4

24,8

50,3

67 Värdet av skog och skogsmark enligt 1957 års fastighetstaxering ger följande fördelning: Staten övriga allmänna Aktiebolagen övriga enskilda

11,7 proc. 6,8 » 22,7 » 58,8 »

Av det här framlagda materialet framgår således att staten äger ungefär 18— 19 proc. av skogsmarksarealen, men att denna areal endast motsvarar 11,7 proc. av taxeringsvärdet av skog och skogsmark. Det låga taxeringsvärdet beror då på att vissa av de marker, som staten äger, har sådant läge att de är relativt lågproducerande. Enskilda äger, som framgår av ovanstående sammanställning, ca 50 proc. av arealen skogsmark, vilken dock motsvarar ca 59 proc. av värdet på landets skog och skogsmark. De regionala skillnaderna i äganderättsfördelningen bör ses mot bakgrunden av skogsmarksarealens lokalisering inom landet. Sålunda återfinns 40 proc. av den totala skogsmarksarealen inom produktionsområdet övre Norrland, medan Götalands skogsbygder och Svea-

Tabell 22. Skogsmarksarealens

lands skogsbygder sammanlagt innehar endast 5,5 milj. ha eller ungefär 1U av rikets totala skogsmarksareal. Arealen kronoskogar (tab. 22, 23 och 24) dominerar mycket starkt i Norrbottens och Västerbottens län. Enligt tabell 24 utgör kronoskogarnas andel här 53 resp. 32 p r o c , medan aktiebolagens innehav i resp. län är 11 och 24 proc. Aktiebolagen dominerar främst i Västernorrlands och Jämtlands län, där de äger ca 45 proc. av skogsmarksarealen. Ser man till hela Norrland med 12,5 milj. ha produktiv skogsmarksareal på landsbygden, äger staten lU, bolagen drygt 1/i och övriga enskilda drygt V3. Ser man till fördelningen av värdet av skog och skogsmark inom Norrland motsvarar statens innehav 20 p r o c , bolagsinnehavet drygt Vs och övriga enskilda ungefär 40 proc. För Svealands del är inslaget av kronoskogar betydligt lägre, ca 9 p r o c ägs av staten, knappt Vs av bolagen och drygt hälften av övriga enskilda. Övriga enskilda ägare representerar dock drygt 50 proc. av värdet. Tyngdpunkten av bolagsskogarna i Svealand finns inom

fördelning efter ägarekategorier och

produktionsområden

(enligt 1951 års jordbruksräkning*) Skogsmarksareal Allmänna skogar

Enskilda skogar

Område

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn No Hela riket 4

Samtliga skogar

Statens skogar

övriga allmänna skogar

Aktiebolagsskogar

övriga enskilda skogar

4 700 29 500 171 000 31 500 85 200 239 700 287 000 3 299 400

4 000 23 400 176 000 35 400 168 500 127 500 265 900 639 400

1 500 16 500 218 100 14 000 240 100 841 400 2 417 900 1 830 300

60 000 336 000 2 657 500 323 200 1 059 800 1 147 700 2 773 700 2 960 400

70 200 405 400 3 222 600 404 100 1 553 600 2 356 300 5 744 500 8 729 500

4 148 000

1 440 100

5 579 800

11318 300

22 486 200

Motsvarande uppgifter finns icke i senare jordbruksräkningar.

68 Tabell

23. Skogsmarksarealens

Region

Nb., Vb.

fördelning

Jtl., Vnl.

Tax. II.

Kronoskogar . . . övriga allm Aktiebolag övriga enskilda.

Kronoskogar.... övriga allm.. . . Aktiebolag övriga enskilda.

Kronoskogar... övriga allm.. . . Aktiebolag övriga enskilda.

5. Gbg., Hall., Krist., Malm.h., Blek.

Kronoskogar.... övriga allm Aktiebolag övriga enskilda.

km s

0/

29 390 3 365 11428 24 531

42,8 4,9 16,6 35,7

32 657 3 760 11 623 27 748

44,8 5,2 16,0 34,0

68 714

Samtliga Kronoskogar... övriga allm Aktiebolag Övriga enskilda.

Kronoskogar... övriga allm.. . . Aktiebolag övriga enskilda. Samtliga

7,3 3,4 42,3 47,0

9,8 6,9 39,7 43,6

6,4 4,4 43,4 45,8

4 028 2 784 16 318 17 569

9,9 6,8 40,1 43,2

40 699 6,7 6,4 17,3 69,6

66 604

4 406 3 878 11 702 46 026

6,7 5,9 17,7 69,7

66 012

1 085

11,0

8 775

89,0

9 860

222 584

2 554 1 727 17 178 18 164 39 623

40 413

40 524 12 728 54 653 114 679

/o

75 788

36 993

4 482 4 245 11 501 46 376

Samtliga 1—5. Hela riket

/o

3 940 2 778 16 061 17 634

Samtliga Vrml., ögl., ör., Kim., Västml., J k p . Upps., Krb., Sth., Ålvsb., Söderml., Skb.

Tax. III.

km 2

2 712 1 255 15 663 17 363

Samtliga Hrj., Gvlb., Kpb.

riksskogstaxeringarna5

Skogsägaregrupp

Samtliga 2.

enligt

489 565 245 8 755

4,9 5,6 2,4 87,1

10 054 18,5 5,5 24,7 51,3

44 134 12 714 57 066 118 262

19,3 5,5 24,9 50,3

232 176

Riksskogstaxering II hänför sig till åren 1938—1952 samt » taxering III » »> »> » 1953—1959. Uppgifterna för taxering I I I är ej officiella. Kopparbergs, Värmlands, Örebro och Uppsala län. I G ö t a l a n d d o m i n e r a r de e n s k i l d a s k o garna m y c k e t starkt. Det största inslaget a v b o l a g s s k o g a r f ö r e k o m m e r i ö s t e r götlands och K r o n o b e r g s län m e d 12— 15 p r o c . K r o n o s k o g a r n a u p p t a r i Skar a b o r g s l ä n 11 p r o c , i Ö s t e r g ö t l a n d s 8 p r o c . och i Kalmar län 8 p r o c .

Fördelningen inom kategorien enskilda är beträffande skogsmarken a v stort intresse. Tillgängligt material är emellertid på denna punkt rätt begränsat och bristfälligt. F ö r ö v e r v ä g a n d e n a rörande jord- och skogsbrukets strukturfrågor h a r det blivit alltmer angeläget att få f ö r d e l n i n g e n a v d e t p r i v a t ä g d a innehavet n ä r m a r e belyst. Inte m i n s t betydelsefull är omfattningen av d e n

69 Tabell 24. Skogsmarksarealen

fördelad på olika skogsägaregrupper på landsbygden 1957 års fastighetstaxering

Kronoskogar Län, landsdel

Övriga allm. skogar

Bolagsskogar

övriga enskilda skogar

enligt

Summa

Areal

%

Areal

/o

Areal

/o

Areal

Norrb. lappmark . . .1 198 469 65,7 » kustland 677 171 39,2

171 207 73 342

9,4 4,3

173 516 214 009

9,5 12,4

280 639 760 831

15,4 44,1

1 823 831 1 725 353

1 875 640 52,8 814 854 42,3 195 531 15,6

244 549 132 976 17 507

6,9 6,9 1,4

387 525 397 315 346 841

10,9 20,6 27,8

1 041 470 581 153 689 527

29,4 30,2 55,2

3 549 184 1 926 298 1 249 406

S:a Västerbotten . . .1010 385 31,8 134 403 7,4 Västernorrlands .... 100 224 3,9 Jämtlands

150 483 42 477 203 517

4,8 2,4 7,9

744 156 833 746 1 160 319

23,4 46,1 45,0

1 270 680 796 543 1 115 937

40,0 44,1 43,2

3 175 704

3 120 652 28,1 86 560 6,3

641 026 71 159

5,8 5,1

3125 746 604 414

28,1 43,5

4 224 630 626 198

38,0 45,1

11 112 054 1 388 331

S:a N O R R L A N D . . 3 207 212 25,7

712 185

5,7

3 730 160

29,8

4 850 828

38,8

12 500 385

261 730 13,1 16 593 1,4 64 251 13,4 42 877 12,2 13 820 4,4 6 396 2,2 19 839 6,2

233 968 40 823 27 855 35 163 33 033 42 408 32 060

11,8 3,3 5,8 10,0 10,6 14,9 10,1

649 292 457 769 161 872 82 867 28 117 103 684 24 631

32,6 37,3 33,7 23,5 9,0 36,3 7,7

846 615 710 466 226 081 190 948 236 875 132 985 242 860

42,5 58,0 47,1 54,3 76,0 46,6 76,0

1 991 605 1 225 651 480 059 351 855 311 845 285 473 319 390

1 508 232

30,4

2 586 830

52,1

4 965 878

69,1 85,8 77,1 82,0 84,0 90,6 85,1 84,9 86,0 86,2 84,7 72,8

534 546 589 894 566 635 686 014 140 069 183 728 257 936 67 026 203 522 156 470 631 958 331 161

Areal

Västerb. lappmarks i) kustland . .

S:a 4 n:a länen Gävleborgs

Kopparbergs Värmlands Örebro Västmanlands Stockholms Uppsala Södermanlands

%

1 807 169 2 579 997

S:a S V E A L A N D . . . 425 506

8,6

445 310

8,9

39 867 27 875 28 998 58 303 7 619 4 376 15 842 3 369 10 602 8 178 25 479 36 452

7,5 4,7 5,1 8,5 5,4 2,4 6,2 5,0 5,2 5,2 4,0 11,0

43 936 27 351 27 960 26 241 9 533 6 291 14 511 6 337 13 736 10 352 33 195 26 985

8,2 4,7 4,9 3,8 6,8 3,4 5,6 9,5 6,8 6,6 5,3 8,2

81 116 15,2 28 364 4,8 72 846 12,9 39 240 5,7 5 233 6 600 8 104 384 4 076 3 157 37 852 26 660

3,8 3,6 3,1 0,6 2,0 2,0 6,0 8,0

369 627 506 304 436 831 562 230 117 684 166 461 219 479 56 936 175 108 134 783 535 432 241 064

S:a G Ö T A L A N D . . . 266 960 |

6,1

246 428 |

5,7

313 632 |

7,2

3 521 93£ | 81,0

4 348 959

6,4 | 5 552 024| 25,5 |l0 959 59";| 50,2

21 815 222

Östergötlands Jönköpings Kronobergs Blekinge Kristianstads Hallands Göteb. o. Bohus. . . .

S:a Hela landet 1 3 899 678| 17,9 | 1403 92c|

skogsmark som ur ägande- och/eller brukningssynpunkt icke är knuten till jordbruket. Fördelningen inom privatskogsbruket ger en grund för bedömningen av tillgången på mark för rationaliseringsändamål, takten i storleksrationaliseringen samt skogen som arbetstillfälle för den jordbrukande befolkningen. I syfte att belysa vissa förhållanden

inom privatskogsbruket har skogsstyrelsen, efter samråd med lantbruksstyrelsen, genomfört en snabbutredning med bl. a. följande huvudgruppindelning beträffande ägarekategorifördelningen. 1. Fysiska personer boende å fastigheten (ägaren ev. hans ombud bor på fastigheten). 2. Fysiska personer, ägaren eller ombud ej boende på fastigheten.

70 Tabell

25 . Skogsmarksvärde och skogsvärde fördelat på olika skogsägaregrupper landsbygden enligt 1957 års fastighetstaxering, i 1 000 kronor Kronoskogar

Län, landsdel

övriga allm. skogar

Bolagsskogar Värde

0/

på

övriga ensk. skogar

Summa

Värde

%

Värde

Värde

°/ /o

Värde

/o

Norrb. lappm. . .

155 551,5 112 134,1

67,6 43,9

24 293,4 10 842,4

10,5 4,3

27 011,2 32 673,6

11,8 12,8

23 325,5 99 491,7

10,1 39,0

230181,6 255 141,8

S:a Norrb Västerb. lappm.. t kustl.. .

267 685,6 134 431,7 47 682,7

55,1 46,4 17,9

35 135,8 9 081,5 4 232,1

7,3 3,1 1,6

59 684,8 75 159,7 81 879,8

12,3 25,9 30,8

122 817,2 71 082,6 131 923,4

25,3 24,6 49,7

485 323,4 289 755,5 265 718,0

S:a Västerb Västernorrlands. Jämtlands

182 114,4 29 243,8 20 596,1

32,8 5,9 4,8

13 313,6 16 057,6 26 113,4

2,4 3,3 6,1

157 039,5 223 383,7 193 491,2

28,3 45,5 45,2

203 006,0 222 043,8 188 013,5

36,5 45,3 43,9

555 473,5 490 728,9 428 214,2

S:a 4 n:a länen. . Gävleborgs

499 639,9 43 358,4

25,5 5,7

90 620,4 39 134,5

4,6 5,1

633 599,2 346 083,0

32,3 45,4

735 880,5 334 542,5

37,6 43,8

1 959 740,0 763 118,4

S:a NORRLAND

542 998,3

19,9

129 754,9

4,8

979 682,2

36,0 1 070 423,0 39,3

2 722 858,4

Kopparbergs.. . . Värmlands Örebro Västmanlands... Stockholms Uppsala Södermanlands..

95 663,9 22 555,5 64 449,4 39 649,0 10 880,8 6 029,5 23 544,8

11,2 2,5 16,1 14,9 5,4 2,7 7,8

80 379,9 40 269,0 27 974,8 29154,1 27 813,3 39 457,5 34 987,9

9,5 4,3 7,0 10,9 13,9 17,3 11,6

319 944,7 320 478,8 128 940,9 67 768,2 18 799,5 84 766,2 21 216,8

37,6 34,6 32,1 25,5 9,4 37,3 7,1

355 208,3 41,7 541816,1 58,6 179 527,8 44,8 129 687,7 48,7 142 635,0 71,3 97 175,6 42,7 220 882,6 73,5

851 196,8 925 119,4 400 892,9 266 259,0 200 128,6 227 428,8 300 632,1

S:a SVEALAND

262 772,9

8,3

280 036,5

8,8

961 915,1

30,3

1 666 933,1 52,6

3 171 657,6

Östergötlands. . . Jönköpings Kronobergs

Kristianstads. . . Malmöhus Hallands Göteb. o. Bohus. Älvsborgs Skaraborgs

50 850,8 9,2 43 468,1 6,6 42 471,5 7,7 78 836,5 11,1 1 962,7 4,1 6 040,5 3,9 23 913,5 11,2 6 252,2 9,8 13 759,3 8,7 7,4 7 094,0 6,1 36 340,0 54 069,0 16,0

53 254,5 36 153,0 35 908,2 31 450,0 4 058,2 6 565,2 13 443,7 6 915,8 10 425,2 6 897,7 36 422,5 32 037,5

9,6 5,5 6,5 4,4 8,5 4,3 6,4 10,9 6,6 7,1 6,1 9,4

94 128,5 34 629,8 74 592,1 46 638,3 1 276,0 7 619,1 7 956,7 323,3 4 079,9 1 955,1 39 549,5 30 331,8

17,0 5,3 13,5 6,5 2,7 5,0 3,7 0,5 2,6 2,0 6,6 8,9

355 520,5 64,2 543 413,4 82,6 400 105,8 72,3 556 728,0 78,0 40 478,7 84,7 132 772,8 86,8 167 585,8 78,7 50 213,7 78,8 129 893,4 82,1 80 743,3 83,5 486 831,7 81,2 222 584,9 65,7

553 754,3 657 664,3 553 077,6 713 652,8 47 775,6 152 997,6 212 899,7 63 705,0 158 157,8 96 690,1 599 143,7 339 023,2

S:a GÖTALAND

365 058,l|

6,6 |

343 080,l|

8,3

Gotlands

8,8 | 273 531,ö|

1 S:a Hela landet 1170 829,3| 11,7 | 683 322,9|

/o

3 166 872,0

76,3

4 148 541,7

6,8 | 2 284 677,4| 22,7 | 5 904 228,l| 58,8

10 043 057,7

3. S t ä r b h u s , d e l ä g a r e e l l e r o m b u d b o ende på fastigheten. 4. S t ä r b h u s , d e l ä g a r e e l l e r o m b u cl ej boende på fastigheten. 5. K o m m u n f a s t i g h e t e r , i n r ä t t n i n gjar, etc. I u n d e r s ö k n i n g e n i n g å r i c k e fas tigh e t e r , s o m h a r m i n d r e ä n 5 h a ske»gsm a r k . B e t r ä f f a n d e fjorton l ä n , Sto c k -

l o l m s , Sö d e r m a n l a n d s , Ö s t e r g ö t l a n d s , J ö n k ö p i n g 5, K r o n o b e r g s , K . a l m a r V ä s t m a n l a n d s , K o p p a r b e r g s SEimt sa m t l i g a N o r r l a n d s ) ä n , ä r e n d a s t fas t i g h e t e r m e d över 10 hi i skogjj m a r k mec [tagna. D e t t a m o t s v a r a r ett b o r t f a l l a v 314 0 00 h a skogsmark Unde rsökningei i, som b e r ö r 11,2 m i l j . l a sko g s m a r k , r ?dovisi i r fölande:

71 Av den privatägda skogsmarken omfattas 76 % av fastigheter där ägaren eller hans ombud bor på fastigheten, 12 % av fastigheter där ägaren eller ombud icke bor på fastigheten, 6 % av fastigheter ägda av stärbhus med stärbhusdelägare eller ombud boende på fastigheten, 2 % av fastigheter ägda av stärbhus; stärbhusdelägare eller ombud bor icke på fastigheten, 4 % av fastigheter ägda av kommunen etc. De erhållna resultaten får emellertid — med hänsyn till metodiken vid insamlingen av grundmaterialet — endast ses som ett försök att i grova drag belysa förhållandena. Det bör h ä r påpekas att till stärbhus h a r endast hänförts fall, där det direkt varit utsagt i taxeringslängden, att stärbhusförhållande förelegat. Med en sådan tolkning kan i många fall flerägda fastigheter, som i verkligheten är att betrakta som stärbhusfastigheter, ha kommit att ingå under begreppet fastighet tillhörande fysiska personer. Å andra sidan kan fastigheter tillhöriga fysiska personer, också ha redovisats i taxeringslängden såsom stärbhusfastigheter. Vad de regionala skillnaderna beträffar finner man bl. a., att stärbhusinnehavet är störst i Jämtlands, Norrbottens och Kopparbergs län. Vid länsutredningen i Jämtlands län har, som tidigare omtalats, med utgångspunkt från RLF:s material eftersträvats att klarlägga de äganderättsliga förhållandena, varvid ur kategorien enskilda har urskilts: stärbhus, flera ägare och utboar. Beträffande skogsmarken visar utredningen att ca 37 proc. av den privatägda marken tillhör fastigheter med sådana äganderättsförhållanden. Detta höga relativtal fördelar sig med 6,6 proc. på dödsbon, 14,3 proc. på flera ägare och 16,0 proc. på utboar. Kopparbergsutredningen redovisar för privatskogsbruket följande ägarekategorifördelning:

Enskild i orten boende jordbrukare.. Enskild i orten boende, ej brukare .. Enskild, ej boende i orten Stärbhus, med minst en medlem jordbrukare, boende i orten Stärbhus, minst en i orten boende medlem, ej jordbrukare Stärbhus, utan i orten boende medlem

47 % 24 % 11% 8% 7% 3%

Vid undersökningar angående kompletteringsbehovet av skog (SOU 1957: 8) gjordes i samband med gruppering av de enskilda personernas brukningsenheter en uppskattning huruvida den i 1952 års taxeringslängd upptagna ägaren bodde på fastigheten eller ej. Följande sammanställning över skogsmarksfördelningen erhölls därvid: Skogsmark hörande till jordbruk bebodda av ägaren 9 315 000 ha eller 42,2 % Skogsmark hörande till jordbruk i enskild ägo, ej bebodda av ägaren 938 000 ha eller 4,2 % Skogsmark hörande till skogsfastigheter i enskild ägo 975 000 ha eller 4,3 % Enligt 1956 års jordbruksräkning utgör den privatägda skogsmarken 11,3 milj. hektar. Härav drevs 8,9 milj. i kombination med jordbruk, varav 8 milj. hektar vid enheter med mer än 2 hektar åker. Ca 2,4 milj. hektar skogsmark brukades åtskild från åkerjorden. Av denna areal kan ca 950 000 hektar föras till rena skogsfastigheter och i runt tal 1,5 milj. hektar till fastigheter, där åkerjorden utarrenderas i form av tillskottsmark eller arrendatorn finns å brukningsenheten. En tendens till ökat åtskiljande i brukningshänseende mellan jord och skog föreligger, bl. a. som en följd av ökat inslag av mark ägd av stärbhus och av personer icke bosatta i bygden samt genom ökning av tillskottsarrendering av åker. Enligt struktur- och befolkningsutredningen minskade skogsmarken, som

72 i5

C^CC-^CM i n i n co co co os co co co oo i > i> r^ o0 OOOT-lTHTHOOOO^THOTHTHOofTHO^COT-rT-r^T-Tc i

CM

•ej 03

-ö

Q.

cO c O

•« C

O

<H

03 CS

OOMOOCSCNlO-^THiOCO^lNrtrrN^oorocOOOOOOiHli5 C D C D C 7 3 0 0 t ^ t ^ - C O I > O O i O O - H H t ^ i n c o r - O O C 0 0 5 T H C D I > c D u •5 o o c o o o T H C M c D o o i n i n c N i n o i n o o c o c o o c o r H T H i > - H < T H o "i rH

rf

in rf

CM

rH

<

C O C O r H r f O C O r f C M O0 TH M T H TH r f o i ;

T H T H O r-t

a

O CO

co rH

o CM

c s c ^ i n i n c D o o c o c 3 c o c o r + < T - i o o i n i > c o c o c o c io

THCOCOCD

•S7.2P O ti b cs

rH O

O

O

TH O

O

O

O

o" O

O

O

rH O

CM r H O

CO T H T H CM~ r-T

m

rH

rH

o o o iNor of ic oC ^OnOo Nt D ooNnOHHionMahrfcsnTf in l N r f r l C O t O N n O M ^ N M O O N - 'i

CM OS CO

CS t - l

BO :CS BO

3 Q

THrH

c +"> > t/3 < cs

CO

rf

CO T H TH CO CO C Cl

co

«r-i

u

5?

t/2 «CS

03 H

"S < "ö

ös •- 'c

•O

3 C 43 03 t i

Ta <u

—— <

g (0

03 V)

55 T- -B* CS 60

Q

2 "^

4-> —4

03 4-1 03

t/3

CS CD

H ös

°cS O,

O, g c ti

03 O £)

U3

u 03 CU

a

« w ^O CJ

.lej k

O

8 c;

s Ch o

Al *s

"1 "^t. 0 ^ i>rfcoincoinincnn

^ iNrf ^

CD

i>t^m oooom oo os r- ir 5 i n co • * " r^ r f (o cq" te r f L n co"oi

1-1

co rH rH rH

rt< I>

CO

t ^ r « o o o i n H o o o o M i n i n o o f f i o o r f i n i N o c i H W n H r f r - co rH cMincMrt"rt<mcocMcooincoc^-rHTfioocMoocDini^03vDc£3 COrHCMCOOOinrfrHTHCM C M C O C O r f C O C O C M C M C O i n c O r ^ - Ca o TH

t/3 t/3

"

rH

>> PH

<

4->

rf rH

CM rH

5 4 4

CO O rf

0 5 r H O r H O I ^ C O 1r f | ^ T H 0 3 C D I > r } < C O O i n r H i n t ^ l > r H a i C 3 CO COmCOrt OJ rH i n r H C M C M r H O O i n O C O C O r ." rH T H CM T H r- •1

CO OS CM

1)

t/5

1-1

l "1

i n L O ^ - ^ t ^ o o co m TJICO i>-ir c M c o r f r ^ t ^ o o i n m o " o f M • * cs HT rj< oo* m N O Ö " O CO O " C >

— ,B ca oo

rHrH

T

H

r

H

r

H

r

H

r

0 0 ! > r H l O O r H C O C O C D C O C O C O O O a 5 L O O O O O O O C O O O O r H C > ' 3 ooinmrHrHoocomrHooomOrHoor-oincMOJOiOcv 3 C 0 r H r H r H O O 0 0 C M ( r a 0 0 r H i n 0 1 I > r H [ > i n C M C M O 3 r H C > 0 C M ^

rf 0"3

C M T H T H C S I T -i

CM CM

< o

rH

^

T

H

C

M

cs r H 1 0 0 3 r H C ^ r H C O O C O r t " r * . C O C O C O C O O C O O C 0 0 3 C D

^

i>oooooooooooooioooot>ooooi>ooi>i>oocDi>i>coi>r-•

LO OSCN1

o^

C M O I ^ I > 0 3 C M I > C D O O r H t ^ C 0 0 5 0 0 0 5 r * c O t ^ T H C O C O C O r H O s O i i n C M C O i n C M r H r H r H O O C O r f t ^ i n r H O r H O C O t ^ - O O C O r J I C N i C 0 P l N t ^ C 0 0 0 i n H ^ r J i m r J i ! O r f r J l 0 0 O N O 0 ) « ) 0 0 l > r<

03 CO

rHincocNOTcTJOini>03rHCMcorHcocoinoiini>rHoocori

t- -B

H H P I C S M r f h O r f h r J i T j i H M O C O O i n r f l s O N H O ! ) CMrHCMCMr}<CO-H<rHTHTH r H r H - r f i C M i O r H r H m r J < c O l > O O C

cS

<;

«C3

v

*sP

ej»

H

r>

4-> 03

,a .Ef

T H r H r H r H r H C M r H r -4

rHrH

i>03coi>ooincM[>coc>coTHTHrHoi>mino5t^cocor rHcorHoocNrHooommincocoi>oor*Locoinooi>OT03 CS — rB

<

c

r- 4

CM

i n r H O C O r H C O r H O r H C O C M O O r H O O t ^ - C M O O u O r H O C M O O O S i r

5? 5^

a

rH

in i n i n c o c o i n i > i n c o ^ n c o N G c s o i o o r f L n H t ^ f f l i n o t o t ^ o ' t o o " o c o r n CO r '

rH

u B o

Ös

C O C D r H C O C O C M C O C O i n r f r H O I > C O O r H O C O C O r f I > r H C M t f 5 rH T H T H CO CM <M M H l O H H O r f r t h Ö Tf rH r- H

«»H

•4*

ö CO o, IL M

}

csincoi^owHmtONinnoinoorfiNpiojrftoooNC5

CS

s£

C

R

xi co

K

r4

T

:cS

<

GO

01 J

T-(

i n c O C 7 5 - r l < 0 3 0 3 I > r H C M O C 0 1 > l > 0 5 0 C M C O C ^ C ^ t ^ C O C 0 0 5 C

r f i> co co m r / ( c eo r« r j T f f l r j i

cocMcrjTfiincMr-ir+<a5CMi>i>i>cMcoo3a5inT-iincM03coc a

-O CL

oo i> in CM CD co i o r f i n u : (o i n i n M eo N M"CC i n ffl r / ^

CD I>

I> o> CM rH *~ CD

" i rS t/3 r-i

) m

1-1

00 I > O l > r H ^ t l - H < C O O O m O C O O O r H O i n C O r ) < O C M C M r H C O O I > O i C 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 3 0 3 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 3 I > O O O O I > O O O O t > O O I >

y^

corHCMcDcooJcoincMrHcooiinincooicocMOJCocoorHCN

00 o

s 03

O PQ

2 2? C -3

C ? 3 0 i n O r H O C M O a S O r f O O C M [ > r H C O C M r H r H C O C O i n T -

t>ocococNCMi>oini>rHrH030ii>i>inini>ino3cooc< m n n i n H C Ä t ^ r f r f c D H i n i n m o o r f i n c o N o o o i o o t ^ r rH

O VcS 4

rH

rH

rH

r H r-

CD 00 00 r"1

4-> 03 ^4

2 B

o

r-1

V

|

C

C •3

T:

g tu 1 sC 0, C -•g CO

c ti a

"C

i1

SS. a e tJO tu

fe c2PS a

c

c

CS >-

c tr'E.H

C JZ CS >-

c >0

»is o-

o

•a

>> 08 d

c a

is

O

T5

vi

IX

:CS

o

et c

t-i

c CQ

«5

c

4-J

B a cd

B!

c

c

44-

La

p

c £ Ä c«

S ^ ' r 3B• l -a> C o ' 3 • * - > 0 3 • • H ' T 3 ' - J • * - > > c 3 > H 0 3 t n S < > , t « E « , -

OH P H

73 Tabell 27. Skogsmarksarealens

fördelning vid olika jordbruksräkningar ägarekategorier

1932 Ägarekategori

Staten Andra samfälligheter Aktiebolag Enskilda ägare Summa

1 000 ha

°/ /o

1 000 ha

%

1 000 ha

%

1 000 ha

/o

4 076

18,3

4 329

19,0

4 063

18,3

4 148

18,5]

1 319 5,9 5 728 25,7 11 140

50,1

22 263 100

1 306 5,8 5 657 25,3 11 154

49,9

22 446 100

drivs i kombination med åker, under perioden 1951—1956 med 3,8 proc. och under perioden 1956—1961 med 4,1 proc. V. Förskjutning ägarekategorier

med hänsyn till

mellan

olika

A. Allmänt

Den förskjutning i skogsmarksinnehav mellan olika ägarkategorier som framgår vid jämförelse mellan olika jordbruksräkningar (tabell 27) kan i huvudsak anses bero på redovisningstekniska grunder. Den verkliga förskjutningen, som skett under den senaste 10 —20-årsperioden mellan de stora fyra huvudkategorierna staten, andra samfälligheter, aktiebolag och enskilda ägare torde vara relativt obetydlig. I jordbruksräkningen 1956 redovisas fördelningen av skogsmark på enskilda ägare (andra än bolag) och övriga ägare. Vid tidigare jordbruksräkningar har fördelning skett med avseende på staten, andra samfälligheter, aktiebolag samt andra enskilda ägare. Vid jämförelse med tidigare års material är det nödvändigt att konstatera, att också andra betydande skiljaktigheter i redovisningssätt föreligger. År 1956 h a r sålunda kategorien allmänningar redovisats under enskilda mot tidigare under övriga samfälligheter.

5,9 1 320 5 615 25,2 11 271

50,6

22 269 100

1 000 ha

°/ /o

6,4 [ 11 172 1 440 5 580 24,8J

49,6

11 333

50,4

11 318

50,3

22 486 100

22 505 100

Den totala skogsarealen h a r ökat under årens lopp, vilket i viss mån får tillskrivas skillnader i avgränsning av produktiv skogsmark och impediment. B. Förändringar i aktiebolagens innehav

Aktiebolagens skogsmarksinnehav har undergått ökning i vissa län och minskTabell 28. Aktiebolagens innehav

skogsmarks-

1951 (enl.jordbruksräkn.)

38 405 99 755 24 270 84 195 29 358 71 879 37 806 Gotlands 3 946 6 360 Blekinge Kristianstads 4 575 1 118 Malmöhus Hallands 4 937 3 266 Göteborgs och Bohus 35 924 Älvsborgs 30 432 Skaraborgs 462 223 Värmlands 187 823 Örebro 92 398 Västmanlands 643 051 Kopparbergs 603 783 Gävleborgs 857 778 Västernorrlands 1 172 796 Jämtlands 727 099 Västerbottens 392 051 Norrbottens

41 353 102 635 25 891 82 384 32 618 70 606 41 134 5 424 7 571 7 878 642 6 583 2 840 36 838 23 016 469 244 170 140 90 454 641 929 585 420 856 142 1 150 350 735 564 393 048

Län

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs

74 ning inom andra (tabell 28). Den förändring, som exempelvis ägt rum i Örebro län, kan hänföras till det förhållandet att domänverket inköpte Laxå bruk. Enligt under hand lämnad uppgift från Sveriges skogsägareförbund minskade bolagsinnehaven 1925—1952 med 160 000 hektar, beroende bl. a. på att bolagsareal ianspråktagits för utbyggnad av kraftverk etc.

Omfattningen av förändringen i bolagsinnehav bör därför ses mot bakgrunden av bestämmelserna i sagda lag, som i huvudsak innehåller följande. Bolagsförbudslagen innehåller till en början ett principiellt förbud för de nämnda kategorierna att förvärva fast egendom på landet och i stad utanför det till bebyggande planlagda området. Från förvärvsförbudet stadgas dock vissa undantag. Sålunda kan bolag etc. förvärva mark för vissa speciella ändamål, sedan länsstyrelsen med stöd av 3 § bolagsförbudslagen förklarat ifrågakommen egendom vara av sådan beskaffenhet, som lagrummet avser (tomt, upplagsplats,

Bolagsförvärv är underkastade prövning enligt den s. k. bolagsförbudslagen (lag den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom).

Tabell

29. Av

1 Kungl.

Maj:t

enl.

1925 års b olags för3

Utan kompenserande för-

från bolag till bolag

övriga, i regel År

enl. 4 § 1 st. p. 4 enklavei

en [. 4 § 1 st p. 1

areal,

ha

areal,

antal

1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959

3 2

— 6 3 2 4

ha

skog

100 269

areal,

ha

åker

skog

områstriantal

antal

antal åker

områden av ringa betydelse för jordbruket

åker

skog

—

3 364 650 22 646

3 1 4 5 7 6 9

22 3 33 9 10 6 9

51 12 45 30 42 36 114

3 3 3 14 16 18 5

8 22 11 212 22 54 8

35 18 27 306 52 83 44

3 1 2 1 3 5 6

— — 41

— 5

—

Summa 1952—56

3 733

7 Summa 1957—59

1 318

14 Summa 1952—59

5 051

75 idrottsplats, stenbrott, grus- och lertag e t c ) . Sådan förklaring ges endast för små arealer, och förvärven leder icke till någon nämnvärd utökning av bolagsinnehaven. I 4 § första stycket bolagsförbudslagen anges de s. k. lindrigare koncessionsvillkoren, överlåtelse från bolag till bolag (4 § första stycket p. 1) har så gott som alltid medgivits. Genom s. k. arronderingsförvärv (4 § första stycket p. 4) har bolagens innehav kunnat ökas genom förvärv av mindre enklaver inom bolagskomplex. Summan under tiden 1952—59 är endast cirka 420 hektar (tab. 29). — De under punkt 5 och 6 angivna koncessionsfallen har på lång

budslag medgivna förvärv åren 4

tid icke haft någon praktisk betydelse. I 4 § första stycket p . 2 och 3 behandlas förvärv av överloppsskog, som i regel tillåtits endast om bolaget i kompensation överlåter annan mark. I syfte att stimulera till överlåtelse av bolagsmark infördes år 1937 den s. k. bytesprincipen (4 § andra stycket i lagen), innebärande att tillstånd till förvärv av överloppsskog icke utan särskilda skäl må vägras bolag, som under de senaste tio åren före ansökningen avhänt sig jord eller skog av ungefär motsvarande värde till utövande jordbrukare eller därmed likställd förvärvare. Bestämmelsen fick rätt ringa effekt; bolagen ville, innan de avhände sig mark, ha

1952—1959

säljning

den för in duändamål areal,

övr. särskilda omständigheter

ha

areal,

ha

antal åker

Med Kompenserande 1örsäljning

Summa (2-- 5 )

enl. 5 §

skog

_

areal,

ha

antal

areal,

ha

åker

skog

antal

åker

skog

åker

skog

355 164 102 179 8 378 26 90 208

577 619 370 214 8 1 200 62 283 585

8 18 16 14 36 33 38 31

355 224 131 242 608 70 214 322

577 747 400 290 1 536 254 437 902

2 5 13 17 12 19 18

12 10 58 94 46 55 38

1 111 371 833 980 1 637 9 1 953 910

30 4 19 9 12 64 97

98 35 159

8 9 11 5 16 7 9 11

1 178

2 980

1 560

3 550

3 295

1 593

4 500

1 502

3 910

2 166

5 143

7 795

— 4

—

Medeltal 1952—56 18,4 306 710 1957—59 34 202 531 1952—59 24,7 271 643 8 Häri ingår Nobelstiftelsens förvärv av 216 ha åker och 645 ha skogsmark. 9 Dessutom 7 343 ha efter byte med domänverket.

76 visshet om vad de skulle få förvärva. År 1960 infördes en lagändring, syftande bl. a. till att underlätta byten av bolagsmark med lantbruksnämnd som bytespart eller som förmedlare. Sålunda decentraliserades tillståndsgivningen vid markbyten till länsmyndighet. Utbytet kan ske som direkta byten eller som successiva överlåtelser i anslutning till kompensationsavtal. Balansräkning föres av vederbörande lantbruksnämnd. 10 Förvärvstillstånd kan vidare lämnas på grund av särskilda omständigheter (5 § bolagsförbudslagen). Denna paragraf har på senaste åren fått ökad tilllämpning, bl. a. på grund av att åtskilliga kompensationsöverlåtelser skett under åberopande av denna paragraf. Detta förklaras av att 4 § är tillämplig endast på överloppsskog och då bolaget först avhänt sig vederlagsmark. Vid tillämpning av bytesprincipen enligt 4 och 5 §§ har bolagens innehav i viss mån ökats arealmässigt till följd av att bolagen vid byten stundom fått mark med lägre produktionsförmåga och sämre avsättningslägen. Kompensationen räknas nämligen med jämförelse avseende å värdeproduktionsförmågan. Förändringarna i bolagsinnehav kan i stort sett följas genom sammanställning av de förvärvstillstånd, som meddelats av Kungl. Maj :t och länsstyrelsen. Härvid bör dock beaktas, att efter 1/7 1960 bolagsförvärv från Kronan formellt icke blir föremål för särskild tillståndsprövning enligt sagda lag. Emellertid har på administrativ väg sådan ordning stadgats, att prövning alltid sker om förvärv kan anses förenligt med förvärvslagstiftningen. Eftersom alla sådana ärenden skall komma under lantbruksnämnds bedömning kan nämnderna statistiskt följa även sådana förvärv. Vidare bör beaktas att bolagsinnehav

kan förändras genom utbyte av mark vid laga skifte och ägoutbyte enligt jorddelningslagen. I p r i n c i p torde därvid utbyte ske av mark mot annan mark med motsvarande produktionsvärde. Den tillgängliga statistiken för de senaste tio åren belyses i tab. 29. Som framgår av tabell 29 medgav Kungl. Maj:t under perioden 1952—1960 överlåtelse från enskild person till bolag, dels utan att kompenserande försäljning krävdes av 2 166 ha åker och 5 143 ha skogsmark, dels med kompensationsöverlåtelse av 313 ha åker och 7 995 ha skogsmark. Av de kompensationsfria bolagsförvärven utgjorde ca 420 ha små enklaver i bolagsskog, ca 900 ha annan mark med ingen eller ringa betydelse för jordbruket och 590 ha mark, avsedd för industriändamål. Beträffande återstoden, cirka 5 400 ha, beviljades tillstånd på grund av andra särskilda omständigheter. Markbytenas omfattning belyses av följande statistik rörande bolagsförvärv m. m. 1961—1962. Siffrorna är hämtade från förteckningar över överlåtelser prövade inom ramen för bolagsförbudslagstiftningen. 11 1. Av bolag förvärvad areal, för vilken kompensation lämnats 12 504 ha 2. Av bolag förvärvad areal, för vilken kompensation enligt åtagande senare skall lämnas . . . . 1 228 ha 3. Areal skogsmark, som bolag fått tillstånd att förvärva utan kompensation (industrimark, mindre arronderingsförvärv, lågavkastande marker m. m.) 6 000 ha 10 I denna redovisas givetvis också överlåtelser mellan lantbruksnämnd och bolag, oaktat dessa överlåtelser icke blir föremål för formellt beslut enligt bolagsförbudslagen. 11 Denna statistik upptar sålunda inte markbyten, genomförda genom ägoutbyte enligt jorddelningslagen eller genom laga skifte.

77 Hektar

Fig. 5 Domäniierkets markinköp Totalareal

1875—1962

70 000

60 000

50 000

40 000

30 000

20 000

10 000

1875 18801885 1890 1895 19001905 1910 1915 1920 1925 19301935 1940 1945 1950 19551960

C. Förändringar i domänverkets innehar

Som framgår av diagram inköpte domänverket relativt obetydliga arealer under början av 1950-talet. Markinköpen under åren 1952—1961 omfattade en skogsmarksareal om ca 30 000 ha. Under år 1962 inköptes ca 10 000 ha, vilket resulterade i ett sammanlagt inköp för perioden 1953—1962 av 36 500 ha. Markförsäljningarna h a r för perioden 1952—1962 omfattat drygt 7 000 ha skogsmark. Under 1962 h a r drygt 600 ha skogsmark försålts. Under 10-årsperioden 1953—1962 h a r skogsmarken ökat med 25 000 ha. Domänverkets inköp h a r under senare år till övervägande del omfattat mark i södra och mellersta Sverige. Köpen h a r skett dels i anslutning till tidigare innehav, dels omfattat herrgårdsskogar m. m., kring vilka domänverket räknar

med att bygga upp rationella skogliga enheter. Domänverkets försäljning av skogsmark under senare år h a r varit obetydlig. Det torde huvudsakligen vara arrendegårdar med någon skogstillgång som försålts. Av den under perioden 1958— 1962 försålda skogsmarken, 2 533 ha, uppgick den areal, som försålts tillsammans med arrendejordbruk eller som tillskott till jordbruk, till 1 848 ha, svarande mot 73 proc. av totalförsäljningen, övriga 27 proc. har försålts för bostadsändamål. I medeltal under 10-årsperioden 1952—1961 uppgick den årliga försäljningen av skogsmark för jordbruksändamål till 580 ha. Motsvarande medeltal för den senaste 5-årsperioden är 525 ha. År 1961 redovisas en försäljning av totalt 632 ha skogsmark samt 1962 av 624 ha.

78 Tabell 30. Sammandrag

över domänverkets

Inköpt, ha

marktransaktioner

Försålt, ha

1955—1962

ökning o. minskning, ha

År Åker 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962

289 153 208 400 496 466 1 102 1 355

Skogsm. Summa 1 269 5 397 1288 3 054 3 509 1 810 7 864 6 958

1558 5 550 1 496 3 454 4 005 2 276 8 966 8 313

Åker

Skogsm.

Summa

Åker

Skogsm. Summa

850 1 200 372 347 388 513 632 624

1912 366 742 509 362 358 655 650

2 762 1 566 1 114 856 750 871 1 287 1 274

— 561 — 1 047 — 164 + 53 + 108 — 47 + 470 + 731

— 643 + 5 031 + 546 + 2 545 + 3 147 + 1 452 + 7 209 + 6 308

År

Köpeskilling vid försäljning, jordbruks ändamål, kr

Köpeskilling vid inköp, kr

1930—1939 1940—1949 1950—1959 1960—1962

27 492 751 11 898 787 18 865 387 4 476 848

18 862 435 23 773 435 29 013 829 38 907 287

Tabell

31 a. Domänverkets

inköp

1958—1962

Areal ha Distrikt

ö . Norrbottens N. Norrbottens Skellefteå Umeå Sollefteå Östersunds Gävle-Dala S:a 7 norra Bergslags östra Västra Södra

% av prod, mark 1.1.58

Inägor

408 604 482 80 435 75 143

19 9 27 2 5 11 28

427 613 509 82 440 86 171

1,6 2,3 1,9 0,3 1,7 0,3 0,6

0,1 0,1 0,1

2 227

2 328

8,7

0,1

2 093 9 084 6 493 3 666

274 1331 1 020 222

2 367 10 415 7 513 3 888

8,9 39,3 28,4 14,7

1,3 7,3 7,9 3,8

0,1 0,1

S:a 4 södra

21 336

2 847

24 183

91,3

4,7

Totalsumma

23 563

2 948

26 511

0,7

1958—1962

1952—1961

1953—1962

Hela landet Därav »herrgårdsköp» 14 S:a areal prod. m a r k . . Därav »herrgårdsköp». 12

%

Skogsm.

Antal inköpsobjekt

12 295 25 = 8,5 % 26 511 15 694 = 59 %

Exkl. småköp. Inkl. » 14 Objekt där köpeskillingen varit minst 0,5 milj. kronor.

— 1 204 + 3 984 + 382 + 2 598 + 3 255 + 1 405 + 7 679 + 7 039

13 504 19 = 4 % 29 963 16 489 - 55 %

557 28 = 5 % 36 541 21 120 = 58 %

79 Tabell 31 b. Domänverkets

1958—1962

För jordbruksändamål

För bostadsändamål

Summa

1 848 1 738 3 586

685 767 1 452

2 533 2 505 5 038

under 10-årsperioden

1953—1962

Areal skogsmark » inägojord Summa prod, mark

Förändringar

mark försäljningar

genom köp och försäljning

Inägojorden minskat med 1 700 ha Skogsmarksarealen ökat med 25 257 » Nettoökningen under 10-årsperioden 23 557 »

Förteckning över de försäljningar från kronomarker vilka verkställts för komplelteringsändamål av domänstyrelsens skogsförvaltning under åren 1958—1962 År

1958 1959 1960 1961 1962

Antal lotter 9 9 8 9 20

Areal ha Inägor

Skogsm.

Imp.

11 15 25 32 45

67 69 33 87 259

12 7 7 20 64

Summa land

Köpeskilling, kr

90 91 65 139 368

144 425 163 700 141 300 140 450 343 170

D. Förändringar inom den privatägda marken

skjutningar, innebärande bl. a. ökning av mark ägd av icke jordbrukare och personer icke bosatta i orten samt ett ökat stärbhusinnehav. Andelen stärbhusägd åkerareal har enligt struktur- och befolkningsutredningen ökat under den senaste 10-årsperioden från 5,2 till 5,9 proc. Detta har då inneburit att den totala åkerarealen ägd av stärbhus ökats med 3,4 proc. Totalt har åkerjorden under perioden minskat med 7,8 proc. Den stärbhusägda marken ökade under perioden 1951— 1956, medan under den senaste 5-årsperioden åkerarealen även för stärbhus minskat något. Kategorien fysiska personer, två eller flera, ägde år 1956 5,4 proc. av åkerarealen och hade till 1961 ökat till 6,2. Slår man tillsammans kategorien stärbhus och kategorien två eller flera fysiska personer, finner man att dessa kategorier 1956 ägde 11,4 proc. och 1961 12,1 proc. av åkerarealen.

Inom den privatägda marken h a r under 1950-talet förekommit vissa för-

Beträffande förskjutning i antalet brukningsenheter mellan olika katego-

Försäljningar av skogsmark för komplettering av befintliga jordbruk har förekommit i ringa omfattning. Under o-årsperioden 1957—1961 försåldes således 516 ha, medeltal per år drygt 100 ha. År 1962 redovisas att 260 ha skogsmark försålts för kompletteringsändamål. Samtidigt som skogsmarksarealen ökat, har emellertid under perioden 1950—1959 också markfonden ökat. Att det varit möjligt att öka markfonden ber o r på inkomster från försäljningar för tätbebyggelse m. m. samt av ersättningar vid vattenregleringar. Domänverkets markfond uppgick årsskiftet 1949—1950 till 28,9 milj. kr, vid årsskiftet 1954—1955 till 37,4 milj. kr, vid årsskiftet 1960—1961 till 46,1 milj. kr samt vid årsskiftet 1962—1963 preliminärt till 38,7 milj. kr.

80 rier kan man konstatera att under perioden 1951—1956 stärbhusinnehavens fastigheter minskade med 2,4 p r o c , medan antalet enheter i enskild ägo nedgick med 8,5 proc. För perioden 1956— 1961 har även antalet stärbhusägda fastigheter minskat (6 p r o c ) , medan antalet fastigheter ägda av fysiska personer minskat med ca 10 proc. Relativt sett h a r således de flerägda fastigheterna ökat och då i första hand i storleksgruppen 20—30 ha. Studerar man mer ingående de glidningar, som ägt rum, finner man att under perioden 1956— 1961 194 enheter av de i undersökningen ingående övergått från fysiska personer till stärbhus, medan motsvarande glidning från stärbhus till fysiska personer uppgått till 151 fastigheter, dvs 25 proc. färre, överflyttning från en enskild person till två eller flera enskilda personer är vidare större än rörelsen i motsatt riktning.

re tid inneha fast egendom, erfordras emellertid andra åtgärder. Som framgått av tidigare avsnitt är den mark, som ägs av utboar och icke jordbrukande personer, rätt betydande. Under senare år h a r också skett en ytterligare förskjutning av äganderätten till mark från jordbrukare eller f. d. jordbrukande personer till annan fysisk person. Av tabell 33 kan sålunda utläsas att 1956 »annan enskild person» ägde 3,8 proc. av åkerjorden men 1961 ca 5 proc. Förskjutningar i ägandeförhållandet mellan jordbrukare och icke jordbrukare belyses också av förekomsten av arrenderad mark, vilket beskrivs i avsnitt VI. Härav framgår att den sammanlagda arrenderade marken under perioden 1956—1961 minskat med 3,9 p r o c , medan totala åkerarealen minskade med hela 7,8 p r o c , dvs. den arrenderade åkerarealen har ökat sin relativa andel, framförallt genom en ökning av tillskottsarrenden. Den totala arrenderade arealen uppgick 1961 till 957 000 ha. Av struktur- och befolkningsutredningen framgår vidare att åker och skog u r brukningshänseende åtskilts i något ökande omfattning. År 1956 utgjorde den skogsmark, sqm brukades tillsammans med åker 7,08 milj. ha, medan motsvarande siffra 1961 var 6,8 milj. ha.

Med hänsyn till den vikt som frågan om stärbhus tillmätts i diskussionen på senare tid, har närmare uppgifter om stärbhus sammanställts i särskild bilaga. F. n. föreligger ett förslag om tillsättande av fastighetsombud. Detta syftar till att förenkla kontakter med stärbhusen vid vissa förrättningstillfällen. Vill man lösa frågan om att begränsa möjligheterna för stärbhus att för läng-

Tabell 32. Areal åker 1951 och 1961 vid brukningsenheter ning efter jordägarekategorier

över 2 ha åker med fördel-

(SOB-utredningen) År 1951

År 1961

Jordägarekategori åker, ha

°/

åker, ha

%

/o

Enskild person Stärbhus Bolag och stiftelser Kronan, inkl. lantbruksnämnder . . . Kommuner, allmänningar Kyrkan och universitet

övriga Totalt

2 879 000 177 000 111 000 71 000 46 000 95 000 13 000

84,9 5,2 3,3 2,1 1,3 2,8 0,4

2 646 000 183 000 93 000 54 000 45 000 91 000 14 000

84,7 5,9 3,0 1,7 1,4 2,9 0,4

3 392 000

100,0

3 126 000

100,0

81 Tabell 33. Procentuell fördelning av areal åker 1956 och 1961 med fördelning på jordägarekategorier i hela riket (SOB-utredningen)

Jordägarekategori

Enskild person Jordbrukare eller f. d. Annan enskild person Ej svar Enskilda personer, 2 eller flera Jordbrukare eller f. d. Annan enskild person Ej svar Stärbhus Bolag och stiftelser. . . . Kronan (inkl. lantbr.n.) Kommuner, allmänningar Kyrkan och universitet övriga (skolor m. f l . ) . . . Okänd ägare Totalt

Procentu- Procentuell förell fördelning delning 1961 1956

72,0 3,5 3,6

71,4 4,7 2,3

4,9 0,3 0,2 6,0 3,1 1,8

5,8 0,3 0,1 5,9 3,0 1,7

1,3

1,4

2,9 0,3 0,1

2,9 0,4 0,1

100 Tabell 34. Procentuell fördelning av antal brukningsenheter 1956 och 1961 med fördelning på jordägarekategorier i hela riket (SOB-utredningen)

Jordägarekategori

Enskild person Enskilda personer,2 eller flera Stärbhus Bolag och stiftelser.. Kronan (inkl. lantbr.n.) Kommuner (allmänningar) Kyrkan och universitet övriga (skolor m. fl.). . Totalt 6—412530

Procentu- Procentuell förell fördelning delning 1961 1956 84,2

84,0

4,5 5,5 2,4 1,4

4,9 5,7 2,1 1,2

0,5

0,5

1,4 0,1

1,5 0,1 100

100 VI. Brukareforhållanden åkerjorden

beträffande

I 1961 års jordbruksräkning har brukningsenheterna fördelats efter olika brukningsformer på tre grupper (tab. 42): a) enbart ägda b) enbart arrenderade c) såväl ägda som arrenderade, s. k. biandbruk. Av samtliga 232 920 brukningsenheter med mer än 2 ha åker hade 30 727 (13,2 proc.) enbart arrenderad jord, 41 722 (17,9 proc.) såväl ägd som arrenderad jord, medan 160 471 (68,9 proc.) rubricerats som helt ägda. Av arealen ingick 714 375 ha (21,7 proc.) i rena arrendebruk, 708 503 ha (21,5 proc.) i biandbruk samt 1 873 540 ha i helt ägda enheter. Av biandbrukens areal är ca 243 000 ha arrenderad åker. Inemot 1 milj. ha eller närmare en tredjedel av all åker i landet är sålunda arrenderad. Såväl jordbruksräkningarna som struktur- och befolkningsutredningen visar samma anpassningslinjer: antalet arrendegårdar h a r minskat, antalet ägda gårdar med tillskottsarrenden h a r ökat, och den totala arrenderade arealen har ökat, dock rätt obetydligt. Sålunda minskade antalet arrendegårdar enligt jordbruksräkningarna 1956—1961 med 7 000 och deras arealsumma med drygt 75 000 ha. Medelarealen steg från 20,9 till 23,2 ha åker. Antalet biandbruk ökades med ca 16 000 och deras arrendeareal med drygt 100 000 ha. Medelarealen blev dock i det närmaste oförändrad (tab. 42 a ) . Detta får ses som ett resultat av samverkande förändringar, tillköp och tillarrenden, försäljningar och bortarrendering samt nedläggning av jordbruksjord. Tillskottsarrendena håller nu en medelareal av ca 5,8 ha.

82 Den arrenderade arealen vid brukningsenheter med mer än 2 ha åker ökade 1956—1961 med ca 24 000 ha (2,6 proc.). Samtidigt som arrendejorden i biandbruken ökades med drygt 100 000 ha minskades nämligen totalarealen vid rena arrendebruk med drygt 75 000 ha (tab. 42 a ) . Tillbakagången i antalet rena arrendebruk torde ha flera orsaker. Den främsta torde vara ogynnsam lönsamhetsutveckling vid mindre enheter. Arrendelagstiftningen med dess bestämmelser om byggnadsskyldighet för jordägaren ävensom 1947 års lag om uppsikt å jordbruk torde ha verkat återhållande på utbudet av arrendejordbruk. Många godsarrenden har t. ex. kommit att läggas under huvudgårdens bruk. Ökningen av antalet tillskottsarrenden och deras totalareal får ses mot samma bakgrund, men realvärdesutvecklingen är här uppenbarligen en

framträdande orsak. De som inte är jordbrukare eller som slutar att vara jordbrukare behåller gärna realvärdena och genom att då arrendera ut jorden som sidobruk eliminerar jordägarna sin byggnadsskyldighet. Utbud av mark till försäljning hålls igen och utbuden av tillskottsarrenden blir i stället förhållandevis talrika. För dem som önskar tillskottsjord kan det också vara att föredra att arrendera jord för att kunna använda disponibla resurser till andra investeringar. På senaste tid (1963) har statsmakterna tagit en mer positiv inställning än tidigare till biandbruk. Under vissa förutsättningar kan finansieringsstöd nu lämnas för att bilda biandbruk och förse dem med anläggningar och driftskapital. I åtskilliga fall h a r tillskottsarrenden visat sig vara ett första steg, som så småningom följts av förvärv med äganderätt.

Tabell 35. Procentuell förändring i antal brukningsenheter 1956 och 1961 med fördelning på jordägarekategorier och storleksgrupper (SOB-utredningen) Jordägarekategori

Storleksgrupp, ha åker Totalt 2—5

5—10

10—20

20—30

30—50

50—100

100—

Enskild person. — 16,2 Ensk. personer. 2 eller flera. . — 4,1

— 11,8

— 8,1

+

+

+

2,5

— 5,5

— 17,1

+ +

+ 18,4 (— 5,6) ( + — 11,6 ( + 10,0)

9,1)

5,9 2,2

2,8

Bolag och stif- — 10,0 — 7,7 telser — 27,3 Kronan (inkl. — 24,2 — 28,8 lantbr. n.) (— 25,0) Kommuner, all- — 27,4 (—17,4) ( ± 0) männingar... (-^ 50,0) Kyrkan och universitet . . ( + 6,2) — 12,1 (+ övriga (skolor m. fl.) (— 5,0) Totalt - 1 6 , 1 . — 12,1 — 7,8 + 1,9 +

4,3

— 10,2 —

1,9

— 6,0 — 21,9 — 22,5 — 13,6

8,3) (—18,2)

4,9

+

3,0

— 6,9 — 2,4

— 10,1

83 Tabell

36.

Förskjutningar mellan olika jordägarekategorier 1956^1961 undersökta enheter. Siffrorna anger antal fastigheter, ej

inom hela riket, brukningsenheter

avseende

(SOB-utredningen) Jordägarekategori 1961 KroEnnan En- skilda Bolag Stärbinkl. skild person och lantbr. hus stift. person 2 eller nämnflera der

Antal fastigheter Jordägarekategori 1956

Kom- KyrFörsv. mun kan Antal och och Okänd ur ur- 1956 övriga valet alluniägare män- versining tet

Enskild person Enskilda personer, 2 eller flera Stärbhus Bolag och stiftelser Kronan (inkl. lantbr. n.) Kommuner, allmänningar Kyrkan och universitet . övriga Okänd ägare Nytillkomna i u r v a l e t . . .

7 104

8 454

55 116 5 5

355 35

10 342

49 105 69 36

470 598 267 147

24 19 2 48

12 Totalt

7 750

120 Tabell 37.

192 1

1 104

3 2 1

Förskjutningar

mellan

11 113

olika jordägarekategorier Areal åkerjord

—

122 167 12 48 589

10 874

i hela

riket.

1956—1961

(SOB-utredningen) Jordägarekategori 1961 Areal åker, ha Jordägarekategori 1956

EnKro- Kom- KyrFörsv. skilda nan mun kan Bolag ur urEnskild per- Stärbinkl. och och Okänd och övriga person soner^ hus lantbr. alluniägare valet stift. eller nämn- män- versiflera der ning tet

Enskild person Enskilda personer, '. eller flera Stärbhus Bolag och stiftelser. Kronan (inkl. lantbr n.) Kommuner, allmänningar Kyrkan och universitet övriga Okänd ägare Nytillkomna i urvalet

75 779

720 1798 15

4 478 174 635 3 472

Totalt

81 590

2 091

9 2 970

10 1668

25 1198

6 17

2 980 343

5 3188

396 225 6 438 | 6 133

39 52

3 244

44 114 1537

3 052

6 782

405 692 423

5 786 6 597 3 418

131 11 70

3 117 371 114

28 345

70 Areal 1956

4 188 8 921

84 Tabell 38. Förskjutningar mellan olika jordägarekategorier 1956—1961 i hela riket. Areal skogsmark (SOB-utredningen) Jordägarekategori 1961 Areal skog, ha Jordägarekategori 1956

Kro- Kom- KyrEnFörsv. kan mun nan skilda ur urBolag inkl. Okänd och och Enskild per- Stärb- och övriga ägare valet unilantbr. allperson soner, hus stift. nämn- män- versi2 eller tet ning der flera 179 275

4 258

15 925 202 663

3 Enskilda personer, 2

965 1 181 5

17 024 12 635 2 424

30 14

2 675 14

| 18 207| 239 126

438 2 383 13 238 2 874 2 286 6 294

Stärbhus Bolag och stiftelser. Kronan (inkl. lantbr. n.) Kommuner, allmän-

2 419 4 951

Kyrkan och univer-

2 645

övriga Nytillkomna i urvalet... Totalt

Areal 1956

95 203 2 335 186 867 18 894 11085 2 454

2 633 951

645 |

2 Tabell 39. Antal brukningsenheter 1961 procentuellt fördelade på olika brukningsformer, områdesvis, enl. 1961 års jordbruksräkning och SOB-utredningen Brukningsformer Självägda jordbruk (äges helt av brukaren) Jordbr. rkg 1961 SOB-utredn. 1961 Biandjordbruk (äges delvis av brukaren, delvis av annan person) Jordbr. rkg. 1961 SOB-utredn. 1961 Arrendejordbruk (äges helt av annan person än brukaren) Jordbr. rkg. 1961 SOB-utredn. 1961 Samtliga jordbruk

Gss

Gmb

Gsk

Gns

Ss

Ssk

Nn

Nö

Hela riket

65,5 66,5

68,2 74,0

68,0 71,5

64,5 69,4

56,1 60,2

64,4 65,1

74,7 77,2

84,5 86,3

68,9 71,8

16,0 12,3

20,8 13,3

18,4 14,3

15,6 11,3

19,1 13,7

20,7 16,9

20,3 16,2

12,2 8,2

17,9 13,5

18,5 21,2

11,0 12,7

13,6 14,2

19,9 19,3

24,8 26,1

14,9 18,0

5,0 6,6

3,3 5,5

13,2 14,7

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

100,0

85 Tabell 40. Antal brukningsenheter 1956—1961 enl. utredningen fördelade på olika brukningsformer

SOB-

Ar

Själ vägda jordbruk

Biandbruk

Arrenderade jordbruk

1956 1961

173 940 156 780

31140 29 430

37 530 32 010

Tabell 41. Arrenderad

åkerareal 1956 och 1961 enl. SOB-utredningen på jordågarekategori

med

fördelning

Arrenderad areal i % av brukad areal

Arrenderad areal Jordägarekategori

Enskilda personer, 2 el. flera Stärbhus Bolag och stiftelser. . . Kronan inkl. lantKommuner, allmänningar Kyrkan och universitet övriga, skolor m. f l . . . Totalt

1961 Proc. förändring

594 200

569 200

— 4,2

23,0

23,2

25 700 68 200 61300

25 900 69 800 53 900

+ 0,8 + 2,3 — 12,0

14,8 34,4 59,7

13,3 38,1 58,2

54 100

— 8,5

100,0

100,0

37 200

40 800

+

9,7

87,8

90,2

93 500 1900 3 400

90 500 1300 2100

— 3,2

100,0

100,0

944 500

907 600

— 3,9

28,9

29,0

Tabell 42 a. Utvecklingen av biandbruk och arrenderad areal 1956- -1961. ( Jordbruksräkningarna) Biandbruk (innehållande både ägd och arrenderad mark) Medelareal per brukningsenhet

Areal Därav åker Antal ägd + arrenderad arrenderad

ägd + arrenderad

Södra och mellersta 1956 9 740 259 606 Sveriges slättbygder 1961 14 599 398 330

83 411 131 560

Södra och mellersta 1956 10 009 128 980 Sveriges skogs- och dalbygder 1961 17 045 215 065

Riksområde

Norra Sverige . . . .

iqfil

Arrenderad areal Ingående i Summa

arrenderad

rena arrendegårdar

biandbruk

%av all åker

26,7 27,3

8,6 9,0

544 410 505 073

83 411 627 821 131 560 636 633

31,4 33,1

29 234

12,9

2,9

224 392

29 234

253 626

24,6

76 520

12,6

4,5

76 520

267 657

28,3

50 667 95 108

29 303 34 981

9,0 9,4

5,2 3,5

22 570 18 165

29 303 34 981

51 873 53 146

11,3 12,4

25 378 439 253 41 722 708 503

141 948 243 061

17,3 17,0

5,6 5,8

791 372 714 375

141 948 933 320 243 061 957 436

26,8 29,0

5 629 10 078

86 Tabell

42. Antal

brukningsenheter brukningsformer,

och åkerareal över 2 ha Tried fördelning år 1956 och 1961 inom varje län

efter

olika

(Jordbruksräkningarna) Antal brukningsenheter och åkerareal i ha Län

Stockholms

År

Enbart ägda

Enbart arrenderade

Såväl ägda som arrenderade

Summa brukn. enheter

Antal

Antal

Antal

Antal

Areal

1956 2 923 62 695 1961 2 151 51159 1956 Uppsala 3 219 77 517 1961 2 332 64 459 1956 Södermanlands.. 2 854 78 647 1961 2 238 66 064 1956 Östergötlands 4 234 100 200 1961 3 711 91430 1956 10131 Jönköpings 75 476 1961 7 754 60 537 1956 Kronobergs 9 267 64 095 1961 51193 7 458 1956 Kalmar 98 997 7127 1961 84 528 5 735 1956 Gotlands 3 802 63 065 1961 2 664 48 033 1956 Blekinge 4 026 40 871 1961 3 125 32 056 1956 13 039 157 766 Kristianstads 1961 9 407 125 979 1956 10 719 182 987 Malmöhus 1961 8 472 163 588 1956 Hallands 8 441 107 477 1961 6 974 90 728 Göteb. o. Bohus. 1956 7 731 66 844 1961 5 963 53 953 1956 15 737 141 740 Ålvsborgs 1961 12 465 119 507 1956 12163 187 642 Skaraborgs 1961 10 273 165 662 1956 13 480 123 429 Värmlands 1961 10 430 101 068 1956 Örebro 5 715 89 010 1961 4 070 68 702 V ä s t m a n l a n d s . . . . 1956 3 850 95 825 1961 3 023 79 472 1956 Kopparbergs 6 846 56 668 1961 4 430 38 468 1956 Gävleborgs 77 592 9 045 1961 6 335 56 501 1956 79 600 Västernorrlands.. 13 898 1961 10 553 62 348 1956 Jämtlands 8 803 52 349 1961 6 775 41807 V ä s t e r b o t t e n s . . . . 1956 16 385 107 022 1961 14 486 97113 1956 11426 Norrbottens 69 859 1961 9 647 59189 Hela riket

Areal

Areal

Areal

1743 51417 889 26 140 5 555 1323 43 789 1059 32 362 4 533 1453 46 950 680 22 174 5 352 1286 46 401 973 29 143 4 591 2 273 66 410 747 22 761 5 874 1858 64 455 874 29 562 4 970 4 332 104 257 1169 32 515 9 735 3 567 94 477 1344 40 411 8 622 2 376 33 435 1248 13 915 13 755 1932 28 698 2410 26140 12 096 1245 13 346 1064 10 155 11576 11396 1853 17 628 10 304 993 2 379 48 516 1399 25 784 10 905 41291 1933 36 173 9 582 1914 54 1171 875 18 341 4 731 4 454 1315 28 571 4 166 187 278 4 251 463 8 233 4 767 246 3 777 709 12 538 4 080 1705 40 866 763 18 702 15 507 1574 35 565 2 245 46 101 13 226 3 363 107 215 922 31639 15 004 2 721 93 153 1997 57 235 13 190 961 714 12 309 10 116 19 637 833 18 077 1467 25 861 9 274 613 9 009 764 9 569 9108 613 8 467 1440 16 975 8 016 2183 29 991 1932 23 731 19 852 1749 25 973 3 294 39 823 17 508 3 569 82 969 2 102 35 801 17 834 2 987 74 757 2 537 51989 15 797 1880 25 385 1388 18 930 16 748 1282 19 793 2 452 31352 14 164 1666 32 228 865 20 325 8 246 1318 29 601 1434 35 428 6 822 1345 41896 668 20122 5 863 1298 44 057 848 28 936 5 169 796 8 382 2 642 24 973 10 284 644 8 246 2 819 30 011 7 893 975 9196 1077 14 661 11097 695 7 345 2 340 31577 9 370 555 4118 456 5180 14 909 428 3 406 1771 17 079 12 752 578 4 015 363 3 513 9 744 427 2 965 1352 12 772 8 554 773 3 384 1473 12 523 18 631 494 2 441 1960 18 337 16 940 767 3 328 715 7 257 12 908 358 1791 1296 12 499 11301

1956 204 861 2 257 373 37 862 1961 160 471 1 873 540 30 727

791 372 25 378 439253 268 101 3 487 998 714 375 41722 708503 232 920 3 296 418

KAPITEL 6

Jordbrukets och skogsbrukets företagsstruktur

Inledning

I. Den nuvarande

Företagsstrukturen bör studeras med utgångspunkt från företagen såsom ekonomiska enheter och med beaktande av sådana ekonomiska sammanhang, som tar sig uttryck bl. a. i samverkan och gemensamhetsanläggningar för jordoch skogsbrukets produktion. Företagsstorleken ändras sålunda på olika vägar, bl. a. genom utvecklingen av specialiserade och i övrigt ändrade företagsformer. Detta h a r belysts i kap. 2. (Se vidare Det svenska lantbrukets effektiviseringsvägar, SOU 1963:66.)

A. Antal brukningsenheter m. m.

Här nedan begränsas framställningen till att avse huvudsakligen företagens arealmässiga underlag. Beskrivningen hänför sig till indelningen i bmkningsenheter. Med brukningsenhet avses i det följande varje företag innehållande jordbruk, vilket med avseende på driften utgör ett och samma företag och som drives med en och samma arbetsstyrka. Det är ur många synpunkter önskvärt att indelningen i brukningsenheter och den rättsliga indelningen i registerfastigheter bringas att så nära som möjligt överensstämma. Eftersom indelningen i brukningsenheter förändras bl. a. genom utarrendering och tillarrendering av mark och på sina håll är starkt påverkad av gångna tiders sämjedelningar m. m. avviker den i betydande utsträckning från indelningen i registerfastigheter.

företagsstrukturen

Enligt 1961 års jordbruksräkning uppgick antalet brukningsenheter med över 2 ha åker till 232 920 mot 268 101 vid 1956 års jordbruksräkning. Enligt specialundersökning företagen inom Jordbrukets utredningsinstitut, skulle emellertid antalet brukningsenheter 1961 endast uppgå till ca 218 000 st. Även om skillnaden till viss del beror på statistisk osäkerhet och redovisningsskillnader, exempelvis att tolkningen av begreppet brukningsenhet varit strängare än vid jordbruksräkningen, finnes goda grunder att utgå ifrån, att det verkliga antalet enheter är lägre än vad som officiellt redovisats. Det kan nämnas att av enheter i gruppen 2—5 ha, ca 74 h a r uppgivits vara kreaturslösa, och åtskilliga av dessa torde icke längre utgöra verkliga brukningsenheter. Antalet skogsföretag, helt utan åker eller med högst 2 ha åker, uppgick 1956 till ca 82 000 st. En sammanställning av RLF:s centralregister och folkräkningens data per den 1 november 1960 h a r skett i syfte att visa brukarnas åldersfördelning. Bearbetningen av arealuppgifterna har därvid begränsats till brukningsenheter med mer än 2 ha åker samt sådana enheter med mindre åker, vilka h a r mer än 10 ha skog. Sammanlagt h a r 290 800 ägare och brukare av sådana fastighe-

88 Tabell 43. Antal brukningsenheter och åkerareal i ha (1961), fördelade på storleksgrupper enligt olika källor

Åker, ha enl. jordbr.räkn. 1961 Antal brukningsenheter enl. jordbr.räkn. 1961 Antal brukningsenheter enligt SOButredn

2—5

5—10

10—15

15—20

20—30

30—50

50—100

100—

251 276

572 384

426 419

363 186

456 882

464 850

371 756

389 665 3 296 418

66 635

75 017

33 164

20 282

18 266

5 410

2 186

232 920

57 810

70 890

33 810

19 020

18 030

10 980

5 220

2 460

218 220

ter identifierats. Sammanlagt återfinns ca 238 000 som hade mer än 2 ha åker. Antalet brukningsenheter för vilka persondata icke redovisats uppgår till 36 649 (härav 19 879 i gruppen under 2 ha å k e r ) . I drygt 9 000 av fallen beror detta på att brukaren är juridisk person, i 22 000 fall på att brukaren varit mantalsskriven i annan kommun. Av det totala antalet brukningsenheter med åker (tabell 43) innehar ca 91 000 enheter mer än 10 ha åker, ca 38 000 enheter mer än 20 ha åker och endast ca 20 000 enheter mer än 30 ha åker. Fördelas brukningsenheter och areal åker p å olika storleksklasser erhålles följande.

Brukningsenheter % 28,6 32,2 22,9 7,8 5,2 2,3 0,9

2— 5 ha 5—10 » 10— 20 » 20— 30 i 30— 50 » 50—100 » 100— »

Åkerareal % 7,6 17,3 24,0 13,9 14,1 11,3 11,8

Jordfördelningen för slättbygden är en helt annan än för områden av övervägande skogsbygdskaraktär. I Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands och Kronobergs län h a r endast 10—15 % av enheterna en åkerareal överstigande 10 ha. Motsvarande tal är för

Tabell 44. Antal brukningsenheter 1961 fördelade på storleksgrupper områden (1961 års jordbruksräkning)

2—

Summa

Nn

No

S:a

Gss

Gmb

Gns

Ss

5 ha

1 784 11,5 2 892 18,7 3 024 19,6 2 171 14,0 2 490 16,0 1921 12,4 808 5,2 379 2,5

2 566 14,4 4 367 24,6 3 293 18,5 2 533 14,2 2 531 14,2 1 705 9,6 587 3,3 211 1,2

2 858 13,0 5 014 22,7 4 226 19,2 3 114 14,1 3 163 14,3 2 155 9,8 1 084 4,9 432 2,0

2 427 20 194 7 941 14 259 14 606 66 635 28,6 33,5 46,0 47,2 9,3 30,6 4 154 26 464 8 047 11 617 12 462 75 017 32,2 15,9 40,1 40,3 34,0 37,5 4 053 9 712 3 140 3 025 2 691 33 164 8,7 14,2 13,3 9,8 15,6 14,7 847 20 282 3 808 4 634 1 920 1 2 5 5 8,1 8,7 14,6 4,0 2,8 7,0 261 18 266 629 4 839 2 887 1466 7,9 6,2 2,0 0,9 18,6 4,4 726 147 43 11 960 3 889 1 374 3,1 5,1 0,5 14,9 0,1 2,1 314 49 2 009 10 5 410 549 1,3 2,3 0,2 7,7 0,9 111 2 2 186 893 7 152 0,5 1,0 3,4 0,2

10— 15

>

15— 20 » 20— 30

»

30— 50

»

50—100

»

över 100 »

Ssk

produktions-

Storleksgrupp

5— 10 »

Gsk

och

_ ©

n

-S

C£ UJ

x:

•Si 3

•< <

m

UJ

cc <

t a: UJ

o "m

UJ

O

a o

>CD

m

t-

z£ _ j —•

<

•

c

I 1 3 E

or UJ

UJ

o z z 3 OC CO

o o

(/)

<

_i - i i-

in

o a cc

o z<

z

< UJ

O

or

UJ Q

_J

O

z

< —I <l U

LU CC O UJ

UJ

z

:0

o z<

to o z

cc

a: cc o z

<

cc —1

UJ X

—1

cc

>

cc o z

»UJ =C

<

90 Tabell 45. Åkerjordens procentuella fördelning på storleksgrupper (Jordbruksräkningen)

1956 Storleksgrupper Områden

Södra och mellersta Sveriges slätt bygder Södra och mellersta Sveriges skogs o. dalbygder Norra Sverige Hela riket

50— 2—5 5—10 10—15 15—20 20—30 30—50 100 6,86

100-

9,91

10,89

17,02

19,58

16,03

17,81

11,44 27,70 17,32 24,92 41,71 16,82

12,39 8,62

11,40 5,04

8,59 1,68

6,32 0,90

4,84 0,31

7,62

11,02

13,86| 14,10

11,28

11,82

1,90

17,36

Gävleborgs, Värmlands, Kopparbergs, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Jönköpings län . 20—30% Hallands, Kristianstads, Kalmar och Örebro län . . . . 50 % Skaraborgs, Malmöhus län . . 60 % Östergötlands län 65 % Uppsala, Stockholms, Södermanlands och Västmanlands län 70 % I Götalands skogsbygder har endast 3 % av enheterna en areal överstigande 30 ha. Motsvarande tal för Svealands skogsbygder är 4 %, för Svealands slättbygder 23 % och för Götalands slättbygder 19 %. Ang. arrondering, se även nedan under D. b.

B. Åkerjordens fördelning på storleksgrupper Som framgått (tabell 43) disponerar enheter i gruppen 2—10 ha ca 25 % av den totala åkerjorden, gruppen 10— 30 ha ca 38 %, samt grupperna över 30 ha ca 37 %. Sammanfattningsvis innehåller enheterna med mindre än 20 ha åker hälften av den totala åkerarealen. Betydande regionala skillnader föreligger (tabell 45). I norra Sverige brukas 65—75 % av åkerjorden i enheter mindre än 10 ha åker, medan inom de

12,94

mellansvenska skogsbygderna motsvarande tal är 30—40 % och för slättbygderna inom mellersta och södra Sverige ca 10 %.

C. Kombinationen jordbruksmark-skogsmark Av rikets samtliga brukningsenheter med mer än 2 ha åker innehade år 1956 71,5 % eller nära 3/4 skogsmark. För mer än hälften av dessa uppgick skogsmarksinnehavet emellertid till högst 25 ha. Av de övriga brukningsenheterna med skogsmark ägde 23,2 % 25—50 ha, 13,9 % 50—100 ha, 5,7 % 100—200 ha, 1,7 % 200—400 ha samt endast 0,6 % mer än 400 ha skogsmark. Av tabell 46 framgår, att enligt jordbruksräkningen 1956 fanns 78 258 enheter med åkerarealen högst 10 ha och skogsmarken högst 10 ha. Endast 17 423 enheter hade en åkerareal över 15 h a och samtidigt en skogsareal över 25 ha. Av enheterna under 15 ha åker h a r 32 447 fastigheter mer än 50 ha skogsmark. Antalet brukningsenheter med en skogsmarksareal av mer än 50 ha åker är relativt få eller för hela riket endast 15,5 %, I Norrland h a r dock ca 30 % av enheterna mer än 50 ha skog, medan i Ssk-området motsvarande tal är endast 15 %. Av landets totala skogsmarksareal å

91 Tabell 46. Antal brukningsenheter med mer än 2 ha åker, med och utan skogsmark, med fördelning på storleksgrupper; antal brukningsenheter med skogsmark med fördelning på storleksgrupper efter skogsmarksinnehavets areal; inom hela riket (Jordbruksräkningen 1956) Antal brukningsenheter

Antal brukningsenheter med skogsmark fördelade på storleksgrupper efter skogsmarksinnehavets areal

utan skogsmark

med skogsmark

högst 10—25 25—50 10 ha ha ha

50—100 ha

100— 200 ha

2— 5 ha. 22 502 17 554 5— 10 » . 10— 15 » . . 11 470 15— 20 » . 7 439 20— 30 » . 7 840 30— 50 »> . 5.782 50—100 » . 2 842 över 100 » . . 918

65 052 65 692 27 461 13 191 10 639 5 885 2 531 1303

22 989 18 558 12 487 15 213 18 168 17 339 6 702 7 563 6 739 3 273 3 817 i 3 1 2 3 2 547 2 997 i 2 706 1 148 1 423 I 1 553 354 413 490 60 94 123

6 534 10 165 4 386 1 996 1 581 1 153 635 213

3 279 3 586 1594 738 599 445 420 265

1 000 995 •377 200; 160! 114; 148 i 232!

205 226 100 44 49 49 71 316

191 754

52 286 53 033

26 663

10 926

3 226

1 060

Storleksgrupper eftei åkerarealen

Summa

76 347

44 560

200— över 400 ha 400 ha

268 101

Tabell 47. Procentuell fördelning

av brukningsenheter

efter skogsmarksareal

(1956).

Skogsmark, ha Prod.område 0 Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö Hela riket

1—10

11—25

26—50

51—100

101—200

201—

85 48,7 20,5 40,6 31,9 21,5 16,2 12,6

9 22,3 21,2 37,7 22,8 19,3 14,6 9,0

3,7 14,1 25,5 14,7 22,0 24,4 18,4 18,0

1,4 9,4 21,2 4,5 13,5 19,8 19,5 24,0

0,45 4,0 9,1 1,5 6,5 10,8 17,1 20,7

0,12 1,1 1,9 0,6 2,1 3,3 10,3 10,8

0,16 0,4 0,6 0,3 1,4 0,8 3,8 4,7

28,5

19,5

19,8

16,6

9,9

4,0

1,6

Se även tabell 6:2 i Bilaga 6. 22,5 milj. ha äges i runt tal 11,3 milj. ha av enskilda. Enligt 1956 års jordbruksräkning brukades ca 9 milj. ha i samband med jordbruk. Ca 1,5 milj. ha åtskildes från åker genom arrendeförhållanden och vidare ingick 0,9 milj. i privatägda rena skogsfastigheter. Fördelningen av de 9 milj. ha, som brukas i samband med jordbruk, framgår närmare av tabell 48. Ca 0,9 milj. ha ingår sålunda i enheter med mindre än 2 ha åker och dessa torde till mycket stor del vara att betrakta som rena skogsföretag.

Tabell 48. Privatägd skogsmark, fördelad på storleksgrupper efter åker. RLF.s centralregister 1956 Antal brukningsenheter med skog

Areal skogsmark ha

0,1— 1 , 0 . . . 1,1— 2 , 0 . . . 2,1— 5 , 0 . . . 5,1— 10,0. . . 10,1— 15,0. . . 15,1— 20,0. . . 20,1— 30,0. . . 30,1— 50,0. . . 50,1—100,0.. . 100,1—

14 943 23 745 65 052 65 692 27 461 13 191 10 639 5 885 2 531 1303

320 262 589 615 2 224 488 2 659 546 1 107 974 537 174 448 695 324 022 247 551 493 540

Summa

230 442

8 952 867

Storleksgrupp åker

92 D. Skogsmarkens slrukturförhållanden a) Skogsmarkens fördelning på tagsenheter

före-

Av den totala skogsmarksarealen om 22,5 milj. ha äger domänverket 4,2 milj. ha, bolag 5,6 milj. ha samt enskilda ca 11,3 milj. ha. Den övervägande delen av storskogsbrukets innehav ingår i relativt stora redovisningsobjekt. 1 Detta bör ses mot bakgrunden av att vad som anges som en redovisningsenhet kan vara splittr a d på åtskilliga skiften och arronderingsbristen är i betydande områden så framträdande, att en omarrondering är trängande angelägen för att skogsbruket skall kunna bedrivas i rationella enheter. De strukturella bristerna framträder härvid dels i form av en sammanblandning av skogsmark tillhörande olika företrädare inom storskogsbruket, dels en sammanblandning mellan storskogsbrukets markinnehav och det privatägda. Beträffande den privatägda skogsmarken visar tabell 52 att i riket finns 57 % av arealen i enheter under 100 ha skogsmark. Ga 1,8 milj. ha finns i enheter under Tabell 49. Sambandet

25 ha skogsmark. Väljer man i stället gränsen 50 ha så återfinns 3,2 milj. ha i enheter under sagda gräns. Sammanfattningsvis kan sägas att av rikets 283 400 skogsbruksenheter i enskild ägo* återfinns 167 000 i gruppen under 25 ha skogsmark. Av dessa hänför sig 116 000 till den del av riket som ligger söder om Dalarna och endast 50 000 enheter till de norra områdena. Splittringen av skogsmarken i små enheter är särskilt stark i Västergötland, Dalsland, Bohuslän och Närke och likaså i Kristianstads län. I dessa län är således 70—80 % av brukningsenheterna att hänföra till enheter med en areal understigande 25 ha. Även i mellanområdet från Värmland i norr till Kalmar i söder dominerar de små skogsfastigheterna starkt och utgör h ä r ungefär */s av det totala antalet skogsbruksenheter. I Gävleborgs och Kopparbergs län h a r 55 % av enheterna en areal un1 2

I regel taxeringsenhet. Inom det privatägda skogsbruket finns — förutom de ca 192 000 enheterna som är förbundna med minst 2 ha åker — 39 000, som är kombinerade ur brukningssynpunkt med en åkerareal om 0,1—2,0 ha samt 53 000 enheter, där åkerjorden är utarrenderad eller som utgör rena skogsfastigheter.

åker-skog med fördelning på länsgrupper bruksräkning

enligt 1956 års jord-

Total skogsmarksareal privatägd Länsgrupper

Nb, Vb län J t l , Vnr län Gvl, Kpb län Vrm, ö r , Vstm, Ups, Sth, Sdm, Ög, Skb, Äbg, J k p , Krb, Kim län GU, Gbg, Hl, Bl, Krs, Mim län . Hela riket

Summa skog

Ej komb. m. jordbr.

Komb. med jordbruk Summa

Antal enheter

Areal skogsmark

7o

Areal Antal enheter Skogsmark 304 425 426 911 334 383

6 968 717 4 458 496 3 413 557

2 450 249 1 937 266 1 485 169

34 246 25 381 28 050

2 145 824 1 510 355 1 150 786

87,6 78,0 77,5

4 780 4 317 10 205

6 645 382

4 593 496

108 542

3 405 577

74,1

28 836 1187 919

1019 210

866 651

34 223

740 325

85,4

22 505 362 11 332 831

230 442

8 952 867

79,0

4 822 126 326 52 960| 2 379 964

93 Tabell

50. Den totala skogsmarkens

procentuella

fördelning

på

storleksgrupper

(Jordbruksräkningen 1951) Storleksgrupper Områden

50—100 100—200 200—400 över 400

1—10

10—25

25—50

6,71

13,10

15,02

14,26

10,60

8,92

31,40

3,98 0,91

11,30 2,80

18,14 5,63

16,97 9,03

10,90 10,02

6,42 7,25

32,28 64,37

2,30

6,02

9,75

11,57 |

10,30

7,22

52,84

fördelning

på storleksgrupper

Södra o. mellersta Sveriges Södra o. mellersta Sveriges skogs- och dalbygder.. Hela riket

Tabell

51. Skogsmarkens

och ägarekategorier

i

procent

(Jordbruksräkningen 1951) Areal Högst 25 ha 25—100 ha 100—400 ha över 400 ha skogsmark Södra och mellersta Sveriges slätt bygder: Staten Andra samfälligheter Aktiebolag Enskilda ägare

1,6 4,3 0,7 26,3

8,4 16,1 2,6 36,8

23,3 30,3 7,9 19,6

66,7 49,3 88,8 17,3

150 933 231 291 272 043 1 778 943

Södra och mellersta Sveriges skogs och dalbygder: Staten Andra samfälligheter Aktiebolag • Enskilda ägare ,

0,4 2,5 0,4 22,0

1,7 13,5 1,5 49,8

9,9 36,8 5,8 19,8

88,0 47,2 92,3 8,4

410 644 303 505 1 059 492 3 805 179

Norra Sverige: Staten Andra samfälligheter Aktiebolag Enskilda ägare

0,04 0,5 0,1 9,2

0,14 2,1 0,3 36,4

0,44 7,3 1,3 41,2

99,38 90,1 98,3 13,2

3 586 494 905 219 4 248 169 5 734 150

Hela riket: Staten Andra samfälligheter Aktiebolag Enskilda ägare

0,1 1,5 0,2 16,2

0,6 6,8 0,6 41,0

2,2 17,2 2,5 30,6

97,1 74,5 96,7 12,2

4 148 071 1 440 015 5 579 704 11 318 272

94 Tabell 52. Areal skogsmark i privat ägo fördelad på storleksgrupper arealen (Jordbruksräkn. 1956) Högst 25 25—50 ha ha

Länsgrupper Nb, Vb län Jtl, Vnr län Gvl, Kpb län Vrm, ö r , Vstm län . . . Ups, Sth, Sdm, ö g län Skb, Äbg, J k p , Krb, Kim län GU, Gbg, Hl, Bl, Krs, Mim län

efter skogsmarks -

50—100 100—200 200—400 över 400 ha ha ha ha

Summa

189 591 148 315 242 786 243 515 171 870

373 584 601 909 211 231 369 964 281 753 370 936 238 915 243 227 180 809 186 718

497 858 328 030 182 034 147 497

359 314 156 560 103 199 114 214

240 924 332 606 160 368 152 365 256 831

2 424 824 1919 288 1 540 433 1 163 255 1 057 939

548 923

625 014

291 539

157 122

166 784

2 340 157

550 775

K;QR

118 AOr\

R.QQ

288 042 227 056 174 080 75 170 33 724 74 304 872 376 Hela riket 1 833 042 2 138 362 2 497 609 2 120 246 1 344 831 1 384 182 11318 272

Tabell 53. Skogsföretag i enskild ägo, fördelade efter skogsinnehav samt i och utan kombination med jordbruk (Jordbruksräkningen 1956) Antal brukningsenheter med skogsmark i enskild ägo, fördelade efter skogsinnehav i hektar 1—10 11—25 26—50 51—100 101—200 201—400 401— Hela riket: Antal utan kombination med jordbruk 18 049 12 999 9 8"L9 Enheter i kombination med 0,1—2,0 ha åker.. 21908 8 620 4 K )5 Enheter i kombination med över 2 ha å k e r . . . 52 286 53 033 44 5(;o

Summa

6 800

3 339

52 960

2 434

38 688

26 663

10 925

3 226

191 754

35 897

15 418

4 864

283 402

12,7

5,4

1,7

0,7

100,0

Tabell 54. Skogsföretag i enskild ägo, procentuellt fördelade efter skogsinnehav och med fördelning på de fem skogliga huvudområdena (1956)

i hektar

Summa

°/

92 243 74 652 58 484 32,6

26,3

20,6

/o

Storleksgrupper efter skogsareal, ha Länsgrupper 1—10 11—25 26—50 51—100 101—200 201—400

401 Summa enheter

15,1

21,5

25,7

21,7

11,3

3,8

0,9

39 026

24,8

20,7

18,9

17,5

12,0

4,5

1,6

29 698

30,4

25,9

21,0

14,5

6,3

1,5

0,4

38 255

35,6

28,6

20,7

10,3

3,2

1,0

0,6

137 378

I Nb, Vb län II JU, Vnr län III Gvl, Kpb län IV Vrm, ö r , Vstm, Ups, Sth, Sdm, ö g , Skb, Äbg, Jkp, Krb och Kim län V GU, Gbg, Hl, Bl, Krs och Mim län

47,4

27,7

16,2

6,7

1,5

0,3

0,2

39 045

Hela riket

32,6

26,3

20,6

12,7

5,4

1,7

0,7

283 402

95 der 25 ha, medan motsvarande siffra för Jämtlands och Västernorrlands län är 45 % och för Norrbottens och Västerbottens län 37 %. b) Arronderingsförhållandena 1) Allmänt Rörande behovet av fastighetsregleringar m. m. h a r lantmäteristyrelsen år 1957 genom överlantmätarna företagit en inventering. Enligt denna uppskattades behovet av fastighetsreglering i fråga om mark för jord- och skogsbruksändamål omfatta totalt ungefär 5,5 milj. ha berörande ca 118 000 brukningsenheter. Åtgärdsbehovet bedömdes såsom trängande för en areal av 3,6 milj. ha motsvarande 65 % av hela arealen. Det totalt redovisade åtgärdsbehovet omfattade omkring 20 % av hela rikets produktiva areal och avsåg till alldeles övervägande del (4,9 milj. ha) skogsmark. Fördelning av den totala arealen för åtgärdsbehovet på inägor och skogsmark visade att 0,6 milj. ha eller 11 procent omfattade inägor och 4,9 milj. ha eller 89 % skogsmark. Motsvarande siffror för det trängande behovet var respektive 0,4 milj. ha eller 11 % och 3,1 milj. ha eller 89 %. Storleksordningen av åtgärdsbehovet varierade naturligen mycket mellan länen. Ytterlighetsvärdena låg på 0,004 milj. ha (Hallands län) och 1,4 milj. ha (Kopparbergs och Västernorrlands län). Endast de två sistnämnda länen redovisade behov överstigande 1 milj. ha, medan fyra län (Norrbottens, Gävleborgs, Värmlands och Västerbottens län) redovisade behov över 0,1 milj. ha. Tillsammans svarade nämnda sex län för 84 % av det totala åtgärdsbehovet. Den länsvisa fördelningen av det såsom trängande betecknade åtgärdsbehovet gav i stort sett samma bild.

I fråga om relativt åtgärdsbehov, dvs. förhållandet mellan arealen redovisat behov och arealen produktiv mark, låg Västernorrlands län främst med 67 % följt av Kopparbergs län med 64 %. Därnäst kommer Blekinge, Värmlands och Gävleborgs län, som alla hade ett relativt behov på omkring 35 %. Härefter följde Göteborgs och Bohus län med ungefär 25 %. Relativa behov mellan 10 och 20 % redovisade Gotlands, Kristianstads, Älvsborgs, Örebro och Norrbottens län. övriga 13 län låg på 10 % och därunder. Minst i förevarande hänseende var Malmöhus, Hallands och Uppsala län, där det relativa åtgärdsbehovet icke var mer än 1—2 %. Sammanfattningsvis visar inventeringen sålunda att 5,5 milj. ha, varav 4,9 milj. ha skogsmark ansågs vara i behov av omreglering och att behovet betecknades som trängande beträffande 3,2 milj. ha. Huvuddelen av åtgärderna kommer på norrlandslänen, Kopparbergs län och Värmlands län. En detaljerad redovisning av inventeringsresultatet har lämnats i SOU 1959: 30 (sid. 80—92). 2) Gruppering riers innehav

av

olika

ägarekatego-

I fig. 7 har skogsmarkens procentuella fördelning områdesvis (enl. riksskogstax.) angivits. Som framgår ökar inslaget av allmänna skogar från söder till norr. I de fyra norra länen är inslaget av kronoskogar och bolagsskogar 56 %, medan motsvarande tal för Svealand är 38 % och Götaland 13 %. Domänverkets innehav är till övervägande del (70 %) beläget inom de fyra nordligaste länen. Bolagen har ca 55 % av sitt innehav inom detta område. Sagda markägarekategorier h a r endast 1 /i av sitt innehav inom de 17 södra länen. Även inom detta södra område

»o

K^\\\\\^\\\\\^\\\\\^\\\\\^ o x *: en JQ

lk\\\\\\k\\\\\^\\\\\\l\\\\\V :n< ^C E i_

iD

CL^

j £

J*

10 —>

O ös

JZ

IK\\\\\^\\\\\\t^^:

f

>

a

i_"

wT E

Q.TJ : Q Z5 CO

"o

•g Q.

t.

to O

o en

o

O

O)

o -X O

r r :Ö

b

o

M

O)

O

o

JC

V) <A

o> i-

o> : 0> a

97 kan dock inslag av mark tillhörande storskogsbruket vara rätt betydande. Sammanblandningen av mark tillhör a n d e olika ägarekategorier framträder särskilt beträffande norrlandslänen, Kopparbergs och Värmlands län. En sådan sammanblandning av mark tillhörande olika ägarekategorier och även olika företag inom storskogsbruket förekommer dock på sina håll inom landet i övrigt i sådan utsträckning att den återverkar högst menligt på skogsbruket. F ö r flertalet län finns numera sammanställda översiktliga kartmässiga redovisningar av ägandeförhållandena i skogsmarken. Bifogade utdrag ur sådana kartor illustrerar förhållandena i olika delar av landet. De åtta första kartbilagorna belyser särskilt storskogsbrukets arrondering. Kommentarer till dessa kartbilagor: I Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands och Gävleborgs län förekommer ett mycket stort inslag av mark tillhörig domänverket och bolag. Som framgår av kartexemplen från Jämtlands, Västerbottens och Västernorrlands län förekommer dessa inneh a v dels såsom större komplex, dels såsom spridda skiften. Ofta kan man urskilja en större eller mindre kärna. En betydande sammanblandning förekommer dels mellan m a r k tillhörande olika företrädare inom storskogsbruket, dels mellan storskogsbruket å ena sidan samt privatskogsbruket å andra sidan. Exemplet från Västerbottens län är hämtat från ett område, där en intressearrondering påbörjats mellan företag inom storskogsbruket. Av exemplet från Västernorrland framgår hur en typisk arronderingsbild ser ut i älvdalarna. Skogsskiftena kan vara mer än milslånga och smala, ner till endast några 10-tal meters bredd. De spridda skiftena i 7—412530

storskogsbrukets ägo är många gånger mycket små och ligger till en avsevärd del i nära anslutning till den bebyggelse, som är knuten till jordbruket. Storskogsbrukets relativa innehav av mark varierar givetvis från område till område. I exemplet från Jämtlands län visas ett område, där inslaget av storskogsbruk är mycket stort. Förhållandena i Värmlands och Kopparbergs län påminner till stor del om förhållandena i Norrland. Långa och smala skiften förekommer i mycket stor utsträckning och vidare är inslaget av små skiften tillhörande storskogsbruket i närheten av jordbruksbygden betydande och på sina håll större än i Norrland. I vissa delar av Dalarna är förhållandena särskilt komplicerade. Det bör observeras att på kartan över Dalarna framträder icke alla småskiftena i jordbruksbygden. Södra och mellersta Sverige skiljer sig i fråga om skogsmarksstrukturen rätt väsentligt från Norrland och norra Svealand. Privatskogsbruket intar h ä r den dominerande platsen. Av exemplen från Kalmar och Göteborgs och Bohus län framgår att skogsmark tillhörande bolag och domänverket förekommer starkt spridd och att inslaget av små skiften också är särskilt stort. Avstånden mellan de olika skiftena är ofta betydande. Mer samlade komplex förekommer endast här och var, och då inom de mer skogsbetonade bygderna. Även beträffande ecklesiastika och kommunala innehav föreligger i olika delar av landet en stark ägosplittring 3) Utformningen av enskilda fastigheter Strukturproblemen beträffande de privatägda skogsbruken — såväl de rena skogsfastigheterna som i kombinationen jord och skog — är att det alldeles övervägande antalet av fastigheterna är otill-

98 Fig. 8 LOKALISERING AV JORDSKOGSBRUKET

KOPPARBERGS LÄN AOANCEFCRHALLANDEN I SKOGSMARK

UD

SWT

™

••.'•.; BESfWtIMGSSKOO

H I 80LM3

99 Skogsbruket försvåras av en stark uppdelning på långsträckta skiften, som skär igenom terrängen utan anslutning till drivningsförhållandena. (Bilden är hämtad från södra Norrland) Flygfoto: Rikets allmänna kartverk år 1961. Godkänd för reproduktion och spridning av rikets allmänna kartverk den 31/3 1964.

100 Skogsbruket försvåras av en stark uppdelning på långsträckta skiften, som skär igenom terrängen utan anslutning till drivningsförhållandena. (Bilden är hämtad från södra Norrland) Flygfoto: Rikets allmänna kartverk år 1962. Godkänd för reproduktion och spridning av rikets allmänna kartverk den 31/3 1964.

101 Fig. 9 Jämtlands län L~-H

Mer/no-Lony/vrs

fflM\fwuta K S 3

P~~-

a1

A3

Cat,/**?

äeryuvi-fi/o

#ö

Aä

LV'*'I

ffå

/fftsvoctia.'vt-

[ W |

Prö.rfAorj

Xr'SA

Kroncpart

102 Fig. 10 Västerbottens län

MO ° DomsJÖ AB

Nordmatings Å n g s i g s

AB

Staten

103 Fig. 11 Torps socken, Västernorrlands län

TORPS SOCKEN Västernorrlands län

logesunda Bruks AB Svenska Cellulosa AB Ströms Bruks AB Ptnslons Stlllel.er I Enskilda

104 Fig. 12 Värmlands lån

105 Fig. 13 Uppsala Storskogsbrukets

län

arronderingsförhållanden inom vissa delar av Bälinge, Vendels och Tierps kommuner.

H Allmänning

Stora Kopparbergs Bergslags AB Korsnäs AB

- •

Universitet

I Staten

•

Kyrkan

^

Björklinge,

Enskilda

106 Fig. 14 Kalmar län

Bolag

B Bolag

I

Bolag

1 1 3

Stålen

Kommun |.-.-.-.-.7.j Kyrkan

Enskilda

107 Fig. 15 Kalmar län

\.v.)

Bolag

B B l l Staten

[Kommun j j ]

Kristvalla

TTf] Universitet

[

j Kyrkan

[

~ j Enskilda

109 Fig. 17 Myckelby i Styrnäs socken, Västernorrlands

län

,---*->. >

l-vm^s CT

/

iE

• 5?I

• ff I

3 s

Is

3 r " * 5: O £ X

'* \

^ S c

** Ii

3 £8 » O )

O X

OB •)

B a

I*

/ / i

i / i

110 Fig. 18 Skarpeds by i Eds socken, Västernorrlands län

Bruknlng«tnh»t A i

•

7 ha ak*r och 65 ha skog 2 ak«nklfl»noch 3 tkogtsklfl*

Brukning««nh«t

• i

i i i ' " » " . r och ,01 ha . k o , lllllllllllillll 5 aktrskifUn och 3 tkogukitlti

111 Fig. 19 Västerbottens län y'\

Hälsingfors

Johansson, Conny Karlsson. Konlnd Lindgrin. J. Konrad Zakrisson. Joh. Bengt o. Zelh

Alfred Bockmans slerbhus

112 Fig. 20 Hemmanet Kätterud, Grava socken, Värmlands län HEMMANET KÄTTERUD Grava socken Värmlands län

(O

in *-K ^ ^ 0) KXXXX> u i fc^XsSSx

w

3 Si

5 Cs

lO

EJ

o

L, •w g

•Cl

k •o

lO

o

"*-. <* C!

3 E . ^J

1-1

•<

-or

^° 8—412530

o o

o 00

o <x>

o

o CM

114 räckliga beträffande storlek och vidare att arronderingsförhållandena är otillfredsställande. I södra och mellersta Sverige framträder, såsom visats ovan under a ) , uppdelningen på småfastigheter särskilt starkt, dock finns på vissa håll även h ä r trakter med mycket otillfredsställande arronderingsförhållanden, ex. i Kalmar län och Dalsland. I Norrland och likaså i Dalarna och Värmland hänför sig problemen i hög grad till arronderingsförhållandena med långa och smala skiften, men uppdelningen på små enheter medför även där avsevärda svårigheter. Förhållandena illustreras av exemplen å de fyra sista av de h ä r infogade kartbilagorna, hämtade från Västerbottens, Västernorrlands (2 st.) och Värmlands län. Den ekonomiska effekten av arronderingsförbättringar har belysts i arronderingsutredningens betänkande (Effekten av varierande fältutformning. Stencil. 1963). Vad den skogliga arronderingen beträffar, har en särskild arbetsgrupp under ledning av professor Gerh a r d Larsson utfört en studie av effekten av omarrondering i skogsmark (Stockholm 1963). Ett fortsatt arbete på detta område pågår. II. Förändringar

i

företagsstrukturen

A. Allmänt En allmän ekonomisk-teknisk utveckling, ökad industrialisering och kommersialisering har framkallat krav på betydande anpassningar inom näringslivet, bl. a. innebärande omflyttning av produktionsresurserna såväl inom som mellan olika näringsgrenar. Effektivitetskravet har blivit alltmer framträdande, varvid från såväl enskilda företagare, enskilda näringsgrenar som samhället i stort anspråk framställts på att produktionsresurserna utnyttjas och kombineras på ett sådant sätt, att bästa möjliga ekonomiska utbyte erhålles.

För jord- och skogsbrukets del har den tekniska utvecklingen medfört dels en sugning från stadsnäringarnas sida genom att nya arbetsmöjligheter, erbjudande förmånlig arbetsersättning, tillskapats, dels ett behov inom jord- och skogsbruket av lämpligare och större företagsenheter och brukningsytor, som återigen möjliggjort vidare utnyttjande av tekniska framsteg med påföljande frigörande av mänsklig arbetskraft. Som en naturlig följd men också som ett medel för en inkomstförbättring inom jordbruket har framstått behov av att arbetskraft förs över från jordbruket till övrigt näringsliv. Kapitalet har alltmer ersatt det mänskliga arbetet. Följden har härvid blivit, att de traditionella små företagsenheterna på grund av den uppstådda undersyssclsättningen icke kunnat erbjuda sina brukare en konkurrensmässig ersättning för insatta produktionsresurser eller tillfredsställande utkomst. Detta har i sin tur utlöst det tilltagande bortfallet av små enheter genom nedläggning och sammanslagning av jordbruk. Förändringarna i antalet företagsenheter kan ses såsom en fas i en under en längre tidsperiod pågående förändring och anpassning inom jordbruket. Under 1930-talet och 1940-talet påbörjades inom jordbruket en betydande mekanisering, vilken bl. a. kan utläsas av en kraftig utökning av traktorbeståndet. Antalet företagsenheter förblev emellertid relativt opåverkat, vilket också egnahemsverksamheten med nybildande av jordbruk bidrog till. När mekaniseringen nådde ett visst stadium blev företagen ur arealmässig synpunkt icke tillfyllest för det maskinbestånd man skaffat sig. Behovet av ökande fastighetsstorlek kom att framträda och prägla den följande utvecklingsfasen. Som tidigare påpekats synes förändringarna i antalet

115 O O O O t O l / >

i i i

I

Z Z W ^

I

//

T3 •Q

CM

.5

f"

116 Tabell 55. Antal brukningsenheter med mer än 2 ha åker åren 1927, 1932, 1937, 1944, 1951, 1956 och 1961 enligt jordbruksräkningarna Storleksgrupper efter åkerarealen

År 1927 År 1932 År 1937 År 1944

År 1951

År 1956

År 1961

2 — 5 ha 5 — 10 » 1 0 — 15 » \ 1 5 — 20 i J 2 0 — 30 ») 3 0 — 50 » 50—100 » över 100 »

117 678 116 515 113 722 107 776 94 533 95 848 97 298 94 144 59 593 59 524 60 441 58 477

95 945 89 755 J39 599 |20 191 17 719 11234 5 419 2 325

87 554 83 246 38 931 20 630 18 479 11 667 5 373 2 221

66 635 75 017 33 164 20 282 18 266 11 960 5 410 2 186

282 187

268 101

232 920

Summa:

17 030 17 518 10 710 10 969 5 065 5 077 2 325 2 294 307 395 307 379 307 319 295 527 17114 10 813 5195 2 469

17176 10 821 5100 2 395

företag uppnått ett intensivt stadium först under 1950-talet. Under slutet av 1950-talet kan sedan en tredje fas spåras, kännetecknad bl. a. av ökande samverkan i produktionsledet ävensom övergång till mer specialiserad drift inom de enskilda företagen. Dessa tendenser torde knappast komma att dämpa förändringarna i fastighetsstrukturen. Tvärtom torde sådana förändringar bli än mer framträdande, varför man måste tänka sig den fortgående storleksrationaliseringen som ett led i en process, där ett genomtänkt utnyttjande av befintliga och nya resurser i form av jord, skog, kapital och arbete leder fram till den bästa möjliga förbättringen av lönsamheten. Från 1937 har antalet brukningsenheter över 2 ha minskat med i runt tal 24 %. Minskningen hänför sig i huvudsak till enheter under 10 ha. Speciellt under 1950-talet har strukturrationaliseringen medfört en stark minskning av antalet jordbruksföretag, men också en förstärkning av företagsstrukturen mot större enheter. Enligt jämförelse mellan totalräkningarna har under de sista tio åren antalet enheter minskat med ca 50 000 eller med ca 17 %, dvs från ca 282 000 enheter till ca 232 000. Nedgången faller till stör-

re delen — ca 30 000 — inom gruppen 2—5 ha. Förändring

av antalet brukningsenheter i Sverige 1937—1961

(enligt officiell statistik) Förändringar i procent 2— 5 ha åker 5— 10 » » 10— 20 » i 20— 30 i » 30— 50 » » 50—100 » » > 100 » »

— 41,4 —22,9 —11,6 + 4,2 + 10,9 + 10,7 — 4,7 Summa •—24,2

B. Studium av förändringarna a) Material Hittillsvarande förändringar r ö r a n d e antalet företag för hela landet kan följas dels genom jämförelse mellan de olika jordbruksräkningarna, dels genom återkommande bearbetningar av RLF:s centralregister över jordbruksfastigheter, dels genom de undersökningar rörande jordbrukets struktur, som genomförts vid Jordbrukets utredningsinstitut åren 19563 och 1961. Struk3

Folke Larsson: Strukturförändringar i jordbruket 1951—1956. Meddelande från Jordbrukets utredningsinstitut 5: 58.

or LU

LU

O LU

X

z

LU X

z z

LU £E COLU

Z)

•S

or ca

o

"o

•S

II

O

-i

<

<

X CM

<Ji

cc < cc a: X<D

-o

LU l! 1

«0 Cl t.

•<:0 C

t.

CD

z

^

LU

LU LO CQO

»—

O

g

z

or LU

LU CO

ös

O

Q

O *

o

Z*<

O

5o

OJ

CD z

en

_!•<

"

O O

LU^ CD - ^

Z < ^ ^ X II

CE

^

II

t o g co > 5E —i CD rr o LU LO

< ~ ? h- or a> Z L U -u

rrg:o •< U_ ELo£ ±L0 / / /

c;

/

Öl

•S 5

/

a

/<

vt

Öl

I

c;

o

05 O CO

CM

x

UJ Q

E

z. o JC

</)

O» O

r

o o

o CD

O oo

o

o

to

o

in

o

118 tur- och befolkningsutredningarna bygger på uppgifter från ett statistiskt slumpmässigt urval av brukningsenheter. År 1956 insamlades sålunda uppgifter om arealer, familjeförhållanden, sysselsättning etc. 1951 och 1956 från V30 av landets enheter, dvs ca 9 300 enheter. År 1961 införskaffades sedan material dels rörande de ca 8 000 enheter, som då fanns kvar i urvalet, dels beträffande de som under perioden 1956—1961 upphört. Dessa undersökningar ger sålunda möjlighet till att följa strukturutvecklingen inom ett identiskt material under perioden 1951 och 1961 och dessutom att mer ingående studera strukturförändringarnas mekanism. Förändringar i företagsstrukturen i enskilda län belyses bl. a. av utredningar, som genomförts av bl. a. lantbruksorganisationen rörande jord- och skogsbrukets strukturförändringar^

b) Förändringarnas

omfattning

Jämförelser mellan jordbruksräkningarna 1951—1961 visar beträffande enheter över 2 ha en nedgång med 14 000 enheter eller 5 % under perioden 1951 —1956 och ca 35 000 enheter eller 13,1 % tiden 1956—1961. Enligt SOButredningen skulle förändringarna för perioden 1951—1956 vara ca 26 000 enheter eller ca 9,7 % och för perioden 1956—1961 ca 24 000 enheter eller ca 10,1 %. Detta innebär, att minskningen under den sista tioårsperioden uppgår till ca 5 000 per år med en något snabbare förändring under perioden 1956 —1961 än under perioden 1951—1956. Nedgången i antalet företagsenheter har varit särskilt markant i de mindre storleksgrupperna, dvs i grupperna under 15 ha. Gruppen 10—20 ha har under senaste fem åren visat en minskning, medan gruppen 20—30 ha tidi-

gare visat en ökning men under senaste perioden i stort förblivit oförändrad. Ser man till hela tioårsperioden, har antalet brukningsenheter i storleks* 1 . Strukturförändringar i jordbruket i Kalmar län 1956—1970. Kungl. lantbruksstyrelsens meddelanden. Serie C Rat.avd. Nr 6, Kalmar 1960. 2. Sammanställning av huvudresultaten av inventeringar rörande jordbruket i Gävleborgs län 1958. Lantbruksnämnden i Gävleborgs län i samråd med kungl. lantbruksstyrelsen. Stencil 1960. 3. Sammanställning av huvudresultaten av utredning om jord- och skogsbrukets struktur i Hallands län. Lantbruksnämnden i Hallands län under medverkan av kungl. lantbruksstyrelsen. Stencil 1960. 4. Jordbruk, skogsbruk och befolkning inom Norra Roslagen, Stockholms län. Lantbruksnämnden i Stockholms län. Stencil 1959. 5. Utredning rörande lantbrukets struktur inom Jämtlands län. Lantbruksnämnden i Jämtlands län under medverkan av kungl. lantbruksstyrelsen. Stencil 1961. 6. Tornedalsutredningen Första delen: Grundläggande undersökningar av länsstyrelsen i Norrbottens län. SOU 1958:22 Andra delen: Förslag till åtgärder för näringslivets utveckling. SOU 1960: 37 7. Bohuslän. Utredning verkställd av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen. SOU 1960: 22. 8. Jord- och skogsbrukets struktur i Östergötlands län. Lantbruksnämnden i Östergötlands län under medverkan av kungl. lantbruksstyrelsen. Stencil 1961. 9. Jord och skog i Dalarna. Kungl. lantbruksstyrelsens meddelanden. Serie C R a t . avd. Nr 13, Falun 1962. 10. Utredning rörande lantbruket i Dalsland. Lantbruksnämnden i Älvsborgs läns norra område under medverkan av kungl. lantbruksstyrelsen. Stencil 1963. 11. Utredning rörande jordbruket inom Arvidsjaur, Arjeplog, Jokkmokk. Lantbruksnämnden i Norrbottens län under medverkan av kungl. lantbruksstyrelsen. Stencil 1963. 12. Utredning rörande lantbruket inom Norrbottens län. Lantbruksnämnden i Norrbottens län under medverkan av kungl. lantbruksstyrelsen. Stencil 1964. 13. Y 70. Länsutredning för Västernorrlands län — en studie av befolkning och näringsliv med prognos för år 1970. Länsstyrelsen i Västernorrlands län.

119 Tabell 56. Antal brukningsenheter i olika storleksklasser enl. jordbruksräkningarna 1951, 1956 och 1961 samt förskjutningarna i absoluta och procentuella tal År

2—5

5—10

1944 1951 1956 1961

107 776 95 945 87 554 66 635

94 144 89 755 83 246 75 017

— 11831 — 10,9 — 8 391 — 8,7 — 20 919 — 23,9

— 4 389 — 4,6 — 6 509 — 7,3 — 8 229 — 9,9

Förändring 1944—1951 0/

1951—1956 0'

1956—1961 0/ .0

10—15 15—20 20—30 30—50 50—10 100— Summa

2— 5 ha 5— 10 » 10— 15 »> 15— 20 » 20— 30 i 30— 50 » 50—100 » 100— »>

295 527 282 187 268101 232 920

+ 1313 + 689 + 524 + 354 0 — 13 340 + 2,3 + 4,0 + 4,9 + 7,0 ± 0,0 — 4,5 — 668 + 439 + 760 + 433 — 46 — 104 — 14 086 5,0 — 1,7 + 2,2 + 4,3 + 3,9 — 0,8 — 4,4 — — 5 767 — 348 — 213 + 293 + 37 — 35 — 35 181 — 14,8 — 1,7 — 1,2 + 2,5 + 0,7 — 1,6 — 13,1

nare delen av 1950-talet och att storleksrationaliseringen mer och mer berör de större enheterna, inbegripande jordbruk även i gruppen 20—30 ha. F r a m till 1951 hade i huvudsak enbart enheter under 10 ha berörts av nettominskningen, medan under den sista perioden minskning inträffat även i gruppen 15—20 ha och t. o. m. gruppen 20—30 ha har stagnerat i nettotillväxt. Det är dock att märka, att inom Ssområdet minskning inträffat inom samtliga storleksgrupper. Sammanlagt ökade antalet enheter 1951—1956 inom

i procent inom olika storleksklasser perioderna 1956—1961

1951—1956,

1956- -1961

1951- -1956 Storleksklasser

5 065 2 325 5 419 2 325 5 373 2 221 5 410 2 186

17 030 10 710 58 477 39 599 20191 17 719 11234 38 931 20 630 18 479 11667 33164 20 282 18 266 11960

gruppen 2—5 ha minskat med 29 310 enheter, gruppen 5—10 ha krympt med 14 738 enheter och gruppen 10—15 ha med 6 436 enheter. Under motsvarande tid h a r gruppen 15—20 ha ökat med 102 enheter, gruppen 20—30 ha med 537 enheter, gruppen 30—50 ha med 763 enheter medan gruppen 50—100 ha i stort sett varit oförändrad. De olika materielen ger sammanfattningsvis vid handen, att de årliga minskningarna varit större under 1950talet än tidigare, att tendenser till ökning i bortfallet kan spåras under se-

Tabell 57. Förändringar

1944,

Enl. SOButredning

Enl. totalräkning

Enl. SOButredning

Enl. totalräkning

— 21,2 — 9,5 — 2,4 + 4,5 + 2,1 + 3,6 + 3,7 + 2,4

— 8,7 — 7,3 — 1,7 + 2,2 + 4,3 + 3,9 — 0,8 — 4,4

— 9,7

— 5,0

— 16,1 — 12,1 — 10,6 — 2,5 + 1,9 + 4,9 + 3,0 — 2,4 -10,1

— 23,9 — 9,9 — 14,8 — 1,7 — 1,2 + 2,5 + 0,7 — 1,6 — 13,1

(Enligt intensivundersökningen uppvisas i jämförelse med totalräkningen en snabbare minsk ning framförallt inom storleksgrupperna 2—5 och 5—10 ha.)

120 Tabell 58. Förändring

i % i antalet företagsenheter inom olika 1951—1961 1951—1956

Produktionsområden

1956—1961

Enl. SOB-utredn.

Enl. jordbr. räkn.

Enl. SOB-utredn.

Enl. jordbr. räkn.

— 5,3 — 7,4 — 9,5 — 9,9 — 13,7 — 11,6 — 13,3 — 9,5

— 2,5 — 4,8 — 5,7 — 7,3 — 4,8 — 6,5 — 4,5 — 3,4

— 7,2 — 7,9 — 9,1 — 7,6 — 14,1 — 11,5 — 10,8 — 11,2

— 10,6 — 12,0 — 12,5 — 10,3 — 15,1 — 16,5 — 16,4 — 10,2

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

storleksgrupperna 15—20, 20—30 och 30—50 ha med 1 600 enheter, medan under perioden 1956—1961 ökningen omfattade endast ca 700. ökningarna motsvaras av minskning i grupperna under 15 ha med ca 15 600 resp. ca 15 900 enheter. Betraktar man alltså hela tioårsperioden, så finner man, att de minsta jordbruken minskat med en tredjedel och 5—10 hektarsgårdarna med en femtedel, vidare att jordbruken över 15 ha hållit ställningen i fråga om totalantal i stort sett i jämförelse med 1951. Det förhållandet att enheter över 100 ha minskat beror till en del på att arrendegårdar har sammanförts till större enheter. Vidare att sämre jord förts ur produktionen och för det tredje att en del större enheter i närheten av tätorter exploaterats för andra ändamål. c) Förändringar tionsområden

produktionsområden

inom

olika

produk-

Totalsiffrorna för landet ger en mycket summarisk bild av vad som sker i bygder med skilda ekonomiska, fysiska och sociala förutsättningar. Enligt såväl totalräkningen som intensivundersökningen har de största förändringarna inträffat i Svealands slättbygder och Svealands skogsbygder.

\

Jordbruksräkningen 1956 pekade på en minskning för perioden 1951—1956 i resp. områden med 7,3 resp. 6,5 %, medan intensivundersökningen redovisar 13,7 resp. 11,6 %. För Götalands slättbygder registrerades en minskning enligt totalräkningarna av antalet enheter med 2,5, för övre Norrland skulle motsvarande tal vara 3,4 %. Även för perioden 1956—1961 synes de största förändringarna ha inträffat i mellersta delarna av landet samt nedre Norrland. Småbruken uppvisar genomgående en stark tillbakagång. Att den snabbaste nedgången i antalet företag inträffat i mellersta Sverige torde böra ses mot bakgrunden av närheten till stora industriorter och därmed efterfrågan på arbetskraft. I Norrland h a r nedgången av antalet jordbruk fördröjts till följd av brist på tillgång till a n d r a arbetsmöjligheter. Under senare år kan dock spåras en betydande minskning i antalet företag även här. Materialet synes vidare tyda på att minskningen av antalet företag, där den tidigare varit fördröjd, nu går i desto snabbare takt. Vad länen beträffar så kan man konstatera (Bilaga 6, tab. 6 : 1 och 6 : 5 ) , att antalet företag minskat kraftigast i Södermanlands, Örebro, Kopparbergs,

121 Stockholms och Östergötlands län, medan statistiskt sett de minsta förändringarna redovisas för Jämtlands, Norrbottens, Kristianstads och Malmöhus län.s Minskningen i antalet företag har i första h a n d gått ut över enheter med liten åkerareal. Därjämte h a r de skogfattiga enheterna upphört i större utsträckning än de med relativt god skogstillgång, vilket framgår av Bilaga 6. Härav framgår således att för perioden 1956—1961 den största minskningen finns inom grupperna 2—10 ha åker —0—25 ha skog och 10—20 ha åker— 0—25 ha skog. Inom gruppen 20—30 ha åker är det enheter med högst 25 ha skog som minskat.

C. Förändringsprocessen Minskningen av antalet jordbruksföretag kan fortlöpa på olika sätt. Ett typfall är då jordbrukaren helt slutar med jordbruket och därvid endera upphör att vara yrkesutövare eller övergår till annan sysselsättning. Fastigheten kan härvid dels försäljas eller utarrenderas till angränsande jordbruk, dels komma att nedläggas helt. Det s. k. direkta upphörandet av brukningsenheten sammanhänger i de flesta fall med att brukaren på grund av åldersskäl lämnar fastigheten. Ett annat typfall innebär en successiv förändring genom att brukaren så småningom övergår från traditionellt jordbruk till att alltmer ha arbete utanför fastigheten — deltidsjordbrukare — och så småningom blir icke-jordbrukare. Utmärkande för en sådan utveckling är också, att jordbruket övergår från kreatursjordbruk till kreaturssvagt och senare till helt kreaturslöst jordbruk. Anpassningen innebär alltså, att enheten successivt upphör att vara ekonomiskt underlag för den jordbru-

kande familjen, såväl ur försörjningssom ur arbetssynpunkt. Kreatur slö sh et vid småbruk torde ofta vara ett tecken på produktionsnedläggning helt eller delvis. Sättet för förändringarna blir ofta starkt beroende av huruvida fastigheten är belägen i jordbruksbygd eller inom mer skogsbetonade bygder. Inom de åkertätare bygderna finns i regel efterfrågan på åkerjord. De naturliga förutsättningarna för jordbruket stimulerar här de kvarvarande jordbrukarna att genom en utökning av åkerarealen genom köp eller tillarrendering av jord från u p p hörande enheter, söka anpassa sig till en förändrad ekonomisk miljö. Inom de mer skogsbetonade bygderna utgör de topografiska förhållandena många gånger ett hinder för en storleksrationalisering i åkermarken. Då jordbrukare av åldersskäl i sådana bygder överger jordbruket, händer det att fastigheten lämnas mer eller mindre obrukad och då ägaren avflyttar kan gården komma att lämnas helt öde. I och med att det ekonomiska motivet att upprätthålla jordbruksproduktionen avtager, föredrager ofta brukaren mer och mer att övergå till att intensifiera sin arbetsinsats i skogsbruket, på den egna fastigheten eller utanför densamma, varför jordbruket kommer att drivas mer eller mindre extensivt, lämnas obrukat eller brukas av en granne. Det material över förändringar, som redovisats, h a r gällt nettoförändringar inom de olika storleksgrupperna. Beräknas i stället antalet upphörda jordbruk inom respektive storleksgrupper enligt SOB-utredningarna, erhålles nedanstående siffror.

6 Länsutredningarna för Norrbottens och Jämtlands län visar att småjordbruk i mycket hög utsträckning överges såsom självständiga enheter.

122 Upphörda Upphörda 1951—1956 1956—1961

Åker, ha

0/

/o

/o

2— 5 5— 10 10— 15 15— 20 20— 30 30— 50 50—100 100— Totalt

17,7 7,8 6,8 4,8 3,5 4,5 4,9 3,7

17,8 9,7 7,5 5,8 3,9 2,6 3,6 1.2

10,2

10,4

Huvudparten av de enheter som upphört lägges i sambruk med andra bestående jordbruk. Att så är förhållandet framgår av SOB-utredningarna. Hur de under perioden 1951—1956 ca 25 000 upphörda enheterna fördelar sig efter olika användningssätt framgår av följande: /o

Sambruk med annan gård Åkerarealen minskad till 2 ha eller mindre Åkern helt obrukad Gården öde

72,1 19,3 3,3 5,3

Beträffande de ca 24 000 enheterna som upphört under perioden 1956— 1961 har åkerjorden på dessa disponerats på följande sätt: Tabell 59. Antalet

Sambruk med annan gård6 165 100 därav försåld areal 44 400 utarr. areal 86 030 återl. areal 34 700 Åkerarealen minskad under 2 ha. . . 34 200 därav brukas 4 155 Genom att jämföra fördelningen inom olika storleksgrupper vid två olika tidpunkter får man belyst i vilken utsträckning arealen tillskottsmark varit tillräckligt stor för att enheten skall flyttas upp till en annan storleksgrupp. Tabell 59 ger sålunda vid handen, att under femårsperioden 1956—61 har i gruppen 2—5 ha av de 68 910 enheter, som fanns vid periodens början, 12 246 upphört, 2 820 erhållit arealtillskott så att de kunnat uppflyttas till storleksgruppen 5—10 ha och att därutöver 300 vuxit upp till högre storleksordning. Även där antalet brukningsenheter i en storleksgrupp är ungefär detsamma vid periodens början och slut, kan betydande förändringar i brukningsenheterna ha skett. Som exempel kan tas storleksgruppen 20—30 ha åker, inom vilken totalantalet enligt tab. 59 redovisas i stort sett oförändrat. Av de ursprungliga 17 700 enheterna finns emel6 Därav brukas såsom åker i jordbruksproduktionen 126 800 ha.

brukningsenheter med fördelning (SOB-utredningen;

efter åkerareal 1956 och 1961

Förändringar Storleksgrupp, ha åker 1956

Totalt 1956

2— 5 5— 10 10— 15 15— 20 20— 30 30— 50 50—100 100— Nyb. 1956— 61

68 910 80 610 37 830 19 500 17 700 10 470 5 070 2 520 780

—

Summa

243 390

25 170

UppKvarvarande enheter 1961 fördelade på storleksgrupper hörda jordbruk 1956—61 2—5 5—10 10—15 15—20 20—30 30—50 50—100 100— 12 240 7 800 2 820 1 140 690 270 180 30

53 550 2 820 180 30 60 3 450 64 680 3150 1170 300 270 2 820 28 320 2100 1260 120 330 1680 14 460 1410 120 90 330 1170 14 160 60 60 630 — — 90 — .— — — 300

30 60 180 300 1020 9 000 300

60 30 90 420 4 410 210

30 30 30 90 2 280

—

—

57 810 70 890 33 810 19 020 18 030 10 980

5 220

2 460

123 Tabell 60. Antal storleksrationaliserade brukningsenheter med fördelning på storleksgrupper efter åkerarealen före och efter åtgärd under perioden 1/1 1957—31/12 1961 (Lantbruksnämndernas statistik) Antal brukningsenheter inom storleksgrupper åker, ha efter åtgärd Storleksgrupper åker, ha före åtgärd

högst 2 2,1— 5 5,1—10 10,1—15 15,1—20 20,1—25 25,1—30 30,1 o. öv Summa

högst 2 2,1-5

30,1 o. Sum5,1-10 10,1-15 15,1-20 20,1-25 25,1-30 över ma

392 837

114 1064 1638

23 212 1664 789

9 40 571 950 399

3 13 122 364 431 161

3 4 30 111 230 225 107

1 6 18 71 155 188 219 744

1009 2176 4 043 2 285 1215 574 326 744

2 816

2 688 | 1 969

12 372

lertid endast 14 160 kvar i storleksgruppen; i stället har drygt 3 000 enheter från lägre storleksgrupper kommit upp i 20—30 ha-gruppen. — Av de enheter, som gått ur gruppen, h a r 1 100 fått sådana arealtillskott att de kommit upp i högre storleksgrupper, medan 1 700 minskat sin areal, så att de flyttat ner i lägre storleksgrupper, och vidare har 690 enheter upphört. Räknas genomsnittligt för hela landet finner man att medelarealen genomgått relativt små förändringar. Å ena sidan bör nämnas att bortfallet av enheter påverkar den statistiska medelarealen uppåt. Å andra sidan bör här beaktas att jämsides med en minskning av antalet företag (ca 25 000) betydande arealer (140 000 ha) tagits ur jordbruksproduktionen under senaste femårsperioden. Storleksrationaliseringen h a r alltså i många fall haft den karaktären att samtidigt som enheter sammanslagits har lågt avkastande arealer eller sämre belägen åkerjord tagits ur produktionen. Man h a r alltså sökt bilda företag med bättre produktionsunderlag även om arealökning delvis uteblivit genom nämnda nedläggning av sämre åkerjord. Anm. Jordbruksräkningarna ger högre förändringsuppgifter, se sid. 42 o. 118.

Sammanfattningsvis ger tabellen vid handen att av de vid periodens början ingående enheterna ca 243 000 har 190 900 förblivit oförändrade, 14 850 st. uppflyttats och 11 700 st. nedflyttats. På grund av de relativt stora arealgränserna döljes givetvis förändringar, som har varit av sådan art, att fastigheten icke kommit att påverkas i den omfattning att arealen kommit att uppnå de uppsatta gränserna. Hur storleksrationaliseringen med äganderätt förflyter kan även (exkl. släktförvärv) studeras genom lantbruksnämndernas statistik över rationaliseringsåtgärder. Denna statistik redovisar de fall som på ena eller andra sättet skett under lantbruksnämndens medverkan, exempelvis statligt ekonomiskt stöd, prövning av förvärv, mark försåld från lantbruksnämndens innehav. Av tabell 59 framgår att 15 000 enheter utökats genom köp eller arrendering av mark, medan tabell 60 visar att 7 000 enheter fått sin areal utökad genom tillskottsköp i sådan omfattning att enheten ifråga kommit att uppflyttas i annan storleksklass. Enligt tabell 61 har under den sista femårsperioden storleksrationaliserade fastigheter tillförts ca 190 000 ha skog. Av struktur- och befolkningsutredning-

124 Tabell 61. Antal storleksrationaliserade brukningsenheter enligt lantbruksstyrelsens statistik med fördelning på summa åker- resp. skogsmarksareal före resp. efter åtgärd

Ar

Antal brukningsenheter

1962 1961 1960 1959 1958 1957

3 041 2 797 2 618 2 517 2 160 2 280

Summa areal, ha åker

Medelareal, ha

skogsmark

åker

skogsmark

före åtgärd

efter åtgärd

före åtgärd

efter åtgärd

före efter före efter åtgärd åtgärd åtgärd åtgärd

51 499,9 40116,9 35 909,6 34 646,4 26 281,8 25 699,1

68 741,6 54 546,2 48 081,7 47 024,8 35 666,2 34 616,5

139 574 117 069 125 341 97 480 82 134 78 858

189 431 159 116 160 758 131 745 110 227 105 426

16,9 14,3 13,7 13,8 12,2 11,3

en framgår även hur förstärkning med skog åstadkommit förskjutningar i storleksgrupperingen med avseende på skogsmark. Av tabell 62 framgår att under perioden 1956—61 upphörde ett icke obetydligt antal med en relativt god tillgång på skogsmark och vidare att ca 5 800 enheter erhöll skogsmark i sådan omfattning att de kom att uppflyttas en eller flera storleksgrupper. Av de 5 800 enheterna hade 2 900 en åkerareal av 2—10 ha och ca 1 800 en åkerareal på 10—20 ha. Av enheterna med 20—30 ha åker har c a 500 förstärkts i väsentlig omfattning. D. Successivt upphörande

I de föregående avsnitten har registrerats de fall där man direkt kan påvisa att enheten upphört som självständig driftsenhet. I relativt stor omfattning förekomTabell 62. Förändring

22,6 19,5 18,4 18,7 16,5 15,2

46 42 48 39 38 35

62 57 61 52 51 46

mer emellertid successivt gående produktionsnedläggning, varvid fastigheten under en längre eller kortare tidsperiod gradvis upphör att vara ekonomiskt underlag och sysselsättningstillfälle för den jordbrukande familjen. Kreaturslöshet vid småbruk är ofta ett tecken att en produktionsnedläggning påbörjats. I tabell 63 har sammanställts antalet brukningsenheter med mer än 2 ha åker efter fördelning av djurinnehavets omfattning. Härav framgår att av antalet enheter i storleksgruppen 2—5 ha, så brukades år 1961 32 % helt utan nötkreatur. Ca 6 % av enheterna i sagda storleksgrupp hade endast en ko. Speciellt i de fall brukningsenheterna ligger i skogsbygderna torde det förhållandet att kreatursdriften upphört, ofta innebära att fastigheten i realiteten upphört att vara egentligt jordbruk.

i storleksgrupp efter skogsmarksareal

1956—1961

(SOB-utredningen) Storleksgrupper skog, 1956

Upphörda 1956—61

0— 25 25— 50 50—100 100— Summa

Storleksgrupper skog, 1961 0—25

25—50

50—100

100—

Summa

19 350 3 480 1 560 780

139 350 600 390 150

2 310 36 270 180

870 1 170 23 130 150

450 150 600 11 670

142 980 38 190 24 300 11 970

25 170

140 490

38 760

25 320

12 870

217 440

125 Tabell 63. Antal brukningsenheter med mer än 2 ha åker med fördelning efter antalet nötkreatur; i procent. Resultat erhållna vid arealinventeringen i okt. 1961 Område och storleksgrupp efter åkerarealen

Procentuell fördelning efter innehav av husdjur Summa

med

kor

4 el. flera

1,2 2,1 2,2 2,4 7,3 10,8 10,9

9,9 4,0 2,0 2,7 2,8 2,4 0,6

18,4 6,9 2,4 2,7 3,7 2,0 1,0

19,5 10,4 3,9 2,1 1,8 1,4 1,3

15,7

3,4

3,5

5,4

6,3

14,8 60,5 80,0 79,0 70,7 62,1 63,3 65,7

100 100 100 100 100 100 100 100

Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder 2— 5 h a 5— 10 » 10— 20 i 20— 30 » 30— 50 » 50—100 » över 100 »

23,7 10,6 6,9 7,5 8,3 14,5 13,7

1,7 1,7 1,6 2,0 4,7 8,1 8,0

7,6 2,4 1,3 2,2 1,0 2,3 1,5

17,5 6,3 3,1 0,7 1,8 1,9 0,8

21,8 10,6 2,9 1,5 1,1 1,0 0,4

Summa

13,8

1,8

3,7

8,7

11,7

27,7 68,4 84,2 86,1 83,1 72,2 75,6 60,3

100 100 100 100 100 100 100 100

0,6 2,0 1,4

4,1 2,8 2,2 1,1

15,4 8,2 1,8 1,1 1,0

17,6 12,2 3,1 1,3 7,4

— —

— —

Summa

39,1 18,7 13,7 13,6 17,4 18,6 11,1 27,5

100 100 100 100 100 100 100 100

Hela riket 2— 5 h a 5— 10 » 10— 20 » 20— 30 » 30— 50 » 50—100 » över 100 » Summa

100 100 100 100 100 100 100 100

Utan nötkreatur

med endast ungnöt

Södra och mellersta Sveriges slättbygder 2— 5 h a 5— 10 »> 10— 20 » 20— 30 » 30— 50 i 50—100 » över 100 »

36,2 16,1 9,5 11,1 13,7 21,3 22,9

Summa

Norra Sverige 2— 5 h a 5— 10 »> 10— 20 » 20— 30 i 30— 50 » 50—100 » över 100 »

—

— — —

1,2

3,3

10,6

13,4

23,2 56,1 77,8 82,9 69,5 79,7 88,9 44,0

32,2 14,4 9,2 10,3 12,8 20,2 21,7

1,1 1,9 1,9 2,2 6,8 10,3 10,5

6,4 2,9 1,8 2,5 2,5 2,4 0,7

16,7 7,0 2,5 2,2 3,3 1,9 1,0

18,1

2,2

3,5

8,0

19,7 11,0 3,4 1,9 1,8 1,3 1,2 10,3

23,9 62,8 81,2 80,9 72,8 63,9 64,9 57,9

—

4,7 1,7

126 Även andra indikatorer på detta successiva upphörande finnes. I stor utsträckning har t. ex. innehavare av små jordbruk övergått till så gott som heltidssysselsättningar utanför den egna fastigheten. Av de ca 25 000 enheter som försvann under perioden 1956—1961, brukades närmast före upphörandet ungefär hälften på ett sådant sätt, som kan betecknas som ett normalt brukande, medan den andra hälften successivt avvecklades som framgår av följande fördelning (SOB-utredningen).

Normalt brukade Åkern delvis utarrenderad Åkern brukades inte Del av åkern brukades inte Grödan såldes på rot Djurskötsel bedrevs endast för husbehov Jordbruket bedrevs för övrigt mer extensivt än förut Lejd arbetskraft utnyttjades mer än normalt Reparation och underhåll av byggnader eftersattes Brukaren arbetar utanför gården . . Ej svar

11 900 1 300 1 400 2 200 1 200 2 400 4 000 500 2 900 3 900 1 000

Vad beträffar brukarnas ålder vid de upphörda enheterna, visar SOB-utredningen, att ca 25 % hade en ålder under 49 år, ca 32 % en ålder av 50—64 år och ca 20 % en ålder över 65 år. Omkring 23 % hade okänd ålder. De upphörda enheterna utgör till 80 % enheter med en åkerareal icke överstigande 10 ha. Vidare kan nämnas att 11 600 eller 46 % av b r u k a r n a vid u p p h ö r d a enheter bor kvar på gården samt ytterligare 3 300 eller 13 % inom kommunen.

E. Formerna för förändringarna; äganderätt resp. arrendeöverlåtelse Den arealmässiga företagsutvidgningen sker med åker och/eller med skogsmark. Vid komplettering med jordbruksjord förekommer dels köp av tillskottsmark, dels arrendering av ytterligare jord. Enligt struktur- och befolkningsutredningen framkom att för perioden 1951—1956 sammanlagt 123 700 hektar utnyttjats för komplettering och att av denna areal 38 500 hektar förvärvats, medan 85 200 hektar tillförts genom arrendering. Det kan vidare noteras att ca 12 800 hektar sålts och 43 600 hektar arrenderats från brukningsenheter som alltjämt består. Totalt sett skulle alltså ungefär hälften av tillskottsmarken komma från bestående enheter, medan den andra hälften kommit från gårdar, som i sin helhet upphört. För perioden 1956—1961 redovisar struktur- och befolkningsutredningen att brukningsenheterna förstärkts med sammanlagt ca 183 000 hektar åker. Därav skulle ca 44 500 hektar vara direkta förvärv och ca 138 500 hektar arrenden. Drygt 16 000 hektar utgör försåld och ca 60 000 hektar bortarrenderad åker från alltjämt bestående brukningsenheter. Ca 125 000 hektar kommer från enheter, som i sin helhet upphört med brukningen. — Samtidigt har vid de alltjämt bestående enheterna ca 50 000 hektar åker överförts till annan användning. (Se tabell 64.) Ser man till hur förändringarna h a r skett i olika storleksklasser, finner man, att den största tillarrenderingen av tillskottsmark förekommit i 10—15-hektargruppen, där också förvärv av till-

Tabell 64. Olika slag av förändringar i bestående brukningsenheters åkerareal Förvärv av tillskottsmark 44 553 Försäljning av åker Arrende av tillskottsmark 138 330 Bortarrendering av åker överföring till betesmark överföring till skogsmark överföring till övrig mark

1956—1961 16 260 62 319 29 127 11 937 9 483

127 skottsmark varit störst. Antalet förvärv och arrendering av tillskottsmark har varit relativt stort i gruppen 20—30 hektar. Arrendeformen är sålunda en väsentlig faktor i rationaliseringen. År 1961 hade drygt 40 000 eller ca 20 % av jordbruken över 2 hektar någon tillskottsmark på arrende. I ungefär hälften av fallen överstiger den tillarrenderade marken 5 hektar. Utvecklingen med tillskottsarrenden har närmare belysts under kap. 5: VI (sid. 81—86). Vad skogsmarken beträffar har, enligt struktur- och befolkningsutredningen, under femårsperioden 1956—1961 de bestående enheterna förvärvat 282 270 hektar skog. Ca 100 000 hektar h ä r r ö r från enheter, som upphört i sin helhet. Cirka 492 000 hektar skogsmark har ingått i sådana brukningsenheter som under perioden upphört och vara jordbruk sålunda icke längre bedrives; därav h a r cirka 392 000 hektar skogsmark behållits av ägarna under eget bruk. F. Förändringar i skogsmarkens arronderingsförhållanden

Som framgått föreligger ett stort behov av strukturrationalisering i skogsmarken i syfte att åstadkomma rationellt utformade behandlingsytor. Den hittillsvarande verksamheten har inriktat sig dels på regional intressearrondering, dels på storleksrationalisering och dels på lokal omarrondering. Storleksrationaliseringen har berörts i tidigare avsnitt. Någon samlad statistisk överblick över de genomförda åtgärderna föreligger icke. Lantmäteriets statistik ger en uppfattning om den areal som ingått i laga skifte och ägoutbyten. För 1957—1961 redovisas följande: laga skiftad areal 158 625 ha ägoutbyten 144 832 ha

Härutöver har avsevärda förändringar skett genom överlåtelseavtal avseende hela fastigheter, ävensom skogsskiften som på grund av överlåtelserna avstyckats. Så är till stor del fallet vid den regionala intressearronderingen, som h a r karaktären av frivilliga utbyten av mark. Denna verksamhet har hittills huvudsakligen omfattat byten mellan företag inom storskogsbruket och även med lantbruksnämnderna. Intressearronderingen har till stor del skett under planläggning och medverkan såväl från lantmäteriet som lantbruksorganisationen men också genom direkta förhandlingar på skogsföretagens initiativ. Omfattningen av denna omarronderingsverksamhet kan i viss mån följas genom olika statistikuppgifter. Domänverket har sålunda under senare år deltagit i byten med ca 250 000 hektar. Sammanlagt har således 1/2 milj. hektar gått i byten, där domänverket varit den ena parten. Domänverkets byten med lantbruksnämnder och enskilda markägare uppgick för perioden 1956—1962 till 9 000 hektar. Överlåtelser berörande bolag sker inom ramen för bolagsförbudslagen. Under perioden 1951—1960 förvärvade bolag 5 600 hektar mot kompensation och ytterligare 1 500 hektar försåldes bolag emellan. Även om de här nämnda uppgifterna delvis täcker över varandra synes de dock belysa storleksordningen av de arronderingsförbättringar som pågår.

III. Befolkningshållanden

och

arbetskraftsför-

A. Landsbygdsbefolkningen

Under de sista h u n d r a åren har betydande befolkningsomflyttningar skett i Sverige. Förändringarna har inneburit

128 omfördelning av befolkningen dels mellan landsbygd och tätort, dels mellan olika näringsgrenar. Landsbygdsbefolkningen uppnådde maximum omkring år 1920 med drygt 3 milj. människor. År 1930 bodde ca 3,1 milj. (ca 51 %) på egentlig landsbygd och 3 milj. (ca 49 %) i tätorter. F r a m till år 1950 hade antalet personer på den rena landsbygden sjunkit till 2,3 milj., vilket innebär, att landsbygdsbefolkningen minskat sin andel till 32 %. Under den sista tioårsperioden h a r landsbygdsbefolkningen ytterligare minskat och utgjorde år 1960 27 % eller 2 041 400 personer. Folkmängden i glesbygderna har sålunda minskat und e r den sista tioårsperioden med 14 % eller med ca 340 000 personer. Landsbygdsbefolkningen h a r alltså starkt tunnats ur och den ganska uts p r i d d a bebyggelsebilden i jordbruksoch skogsområden förändrats. Glesbygdens befolkningsminskning får emellertid inte endast ses ur numerär synvinkel. Utflyttningen omfattar till övervägande del yngre människor och kvinnor, vilket i sin tur medför en alltmer ogynnsam befolkningsstruktur på landsbygden.

samt under 1940—50-talet. Absolut sett har tillbakagången inneburit att jordbruksbefolkningen minskat med närmare 1,5 milj. sedan år 1870. De tidigare anförda siffrorna tecknar den allmänna förskjutningen inom näringslivet. En mer detaljerad redovisning kan erhållas genom att följa utvecklingen beträffande antalet yrkesutövare inom jord- och skogsbruket. År 1930 uppgick detta antal till 860 000 eller 31 % av antalet yrkesutövare, år 1950 till 617 000 eller 19 % samt år 1960 till 437 000 eller 13,5 % (tab. 65). Detta innebär att den inom jord- och skogsbruket ianspråktagna arbetsstyrkan minskat med ca 190 000 eller 24 % under 1940talet samt ca 180 000 eller 30 % under 1950-talet. Den mellan 1960—1963 pågående minskningen av den inom jordbruk och boskapsskötsel yrkesverksamma befolkningen beräknas ha medfört att andelen 1963 nedgått till ca 9 %, motsvarande 290 000 personer. Förvärvsarbetande befolkning efter näringsgren. Folkräkningen 1960.

B. Antal förvärvsarbetande inom jordbruk, skogsbruk m.ni.

Inom egentligt jordbruk kan följande fördelning erhållas (1960):

Omfördelningen av befolkningen mellan landsbygd och tätort bör ses i intimt samband med de förskjutningar som skett mellan de olika näringsgrenarna. F r a m till 1850 låg folkökningen inom landet helt inom jordbruket och omkring 1870 redovisas 70 % av befolkningen under rubriken jordbruk med binäringar. Jordbruksbefolkningen h a r sedan kontinuerligt minskat och år 1930 var jordbruksbefolkningens andel 39 %, år 1950 25 % och 1960 endast ca 14 %. Den kraftigaste relativa tillbakagången ägde rum under sekelskiftet

Industri o. hantverk 1 462 868 45,1 % Handel o. samfärdsel 680 384 21,0 % Allm. tjänst o. fria yrken. 653 878 20,2% Jordbruk, skogsbruk m.m. 446 952 13,7 % Summa 3 244 082 100 %

Företagare tjänstemän arbetare7 Summa därav kvinnor

206 804 4 492 108 463 319 759 30 534

Enligt 1960 års folkräkning h a r antalet företagare inom jordbruk, skogsbruk m. m. uppgivits till 228 000, medan motsvarande tal 1950 uppgick till 347 000. Antalet företagare inom jordbruk, skogsbruk m. m. har under tio7

Familjemedlemmar, anställd arbetskraft.

129 Fig 24 Befolkningsutvecklingen

i länen

1930—1960

Index 1930 = 100

Sydöstra

Mälarlänen

1—

1950 55

1960 Sydvästra

Sverige

—n

9—412530

1940 Norra

—i

1—

= piksgenomsnittet

1940 Sverige

1960 Sverige

130 Fig. 25 Folkmängdsutvecklingen

i Sverige 1920—1960 med fördelning på tätorter och egentlig landsbygd

INDEX 130 120 -

i.unikmänqd

1 OlUUVJ

100 90 80

.J&f'

^

¥&**•

r

:> <

~Z^ ~ ~<* /

°^4

\\ 9e,

*fr,T<t

30 1920

1935 Fig. 26 Befolkningsutvecklingen

på landsbygden

1860—1960

Milj. 6,0

Landsbygd

5,5 -

Tät bygd Glesbygd

\ Städer

5,0 4,5 4,0 3,5 3,0 2,5 2,0 1.5

-

1,0

-

0,5 O

Y& ]A /t t 't Å /',', <', <', AL (TI

O)

Ol

CD

131 Fig. 27.

FÖRÄNDRINGAR MELLAN 1950 OCH 1960 AV FOLKMÄNGDEN I GLESBYGD INDEX 1960 (1950 = 100) 75,0 - 7 9 , 9 80,0 - 85,6 85,7-89,9 90,0 - 94,9 INDEX FÖR RIKET : 85,6

132 Fig. 28 Befolkningen

efter näringsgren

1750—1950

M i l j . invånare 7

1900 I n d u s t r i och h a n t v e r k Handel |

]

ann

och s a m f ä r d s e l

Allmän tjänst

och f r i a yrken

Jordbruk

årsperioden minskat med 35 % medan nedgången i den sammanlagda förvärvsarbetande befolkningen utgjorde ca 30 % och nedgången i antalet jordbruksföretag ca 20 %. För ytterligare bedömanden av arbetsstyrkans förändring under 1950-talet, kan ledning erhållas från de av statistiska centralbyrån sedan 1951 i samband med arealinventeringen in-

hämtade sysselsättningsuppgifterna. Undersökningen avser enheter över 2 ha och med kategorifördelningar av brukare och deras familjemedlemmar över 15 år, fast anställda över 15 år samt lejd arbetskraft över 15 år (tab. 67). Ur materialet framgår att för perioden 1956—1962 h a r den årliga minskningen beträffande i jordbruket sysselsatta uppgått till drygt 3,7 %. Där-

Tabell 65. Antal yrkesutövare totalt inom fordbruk, skogsbruk och fiske 1930—1960 samt procentuell fördelning med hänsyn till det totala antalet yrkesutövare (Folkräkningen) Näringsgren

Jordbruk och boskapsskötsel Skogsbruk Fiske

Yrkesutövare 1 000-tal samt procentuell fördelning 1930

771 28% 90 3% 15 1%

717 24% 90 3% 15 1%

540 17% 77 2% 15 0,5 %

354 10,9 % 83 2,6 % 9 0,3 %

133 Fig. 29 Åldersfördelning i hela riket samt inom gles- och tätbebyggelse år 1960

Hela riket

70 60 50 40 30 20 10 tusen

0 10 20 30 40 50 60 70 tusen

Glesbebyggelsc

Tätbebyggelse

50 40 30 20 10 0 tusen

Män

0 10 20 30 40 50 tusen

Kvinnor

134 Tabell

66. Förvärvsarbetande befolkning i jordbruk förändringar 1950—1960.

med fördelning (Folkräkningen)

Förv.arb. jordbruksbef. 1960 A Samtliga förv.arb 1960

Län

B i % av A

Därav

på län 1960

D i

°/

samt

Förändring 1950—1960 (förv. arb. jordbr. bef. totalt)

/o

D Totalt

B Jordbruk

C Skogsbruk

2 338 13 122 10 438 13 084 20 658 19 376 15 753 20 788 7 594 9 668 27 099 32 587 16 888 17 656 26 227 25 130 25 330 13 384 11023 19 213 19 544 19 502 17 707 24 001 18 842

1734 11162 8 898 11356 18 136 17 968 14 136

595 1499 1473 1547 2 270 1390 1599 2 148 111 467 1023 615 547 577 2 049 1275 9 664 3 350 1795 8 752 8 065 8 213 7 304 8 782 8 154

0,4 5,4 12,9 11,8 12,0 14,7 21,3 19,0 33,2 14,0 23,3 11,0 22,0 4,7 14,2 22,9 12,7 8,8 9,2 8,8 9,3 9,6 18,3 16,1 10,2

0,6 + 5,0 6,4 — 32,9 15,1 — 29,2 13,5 — 30,7 13,7 — 31,2 15,9 — 27,5 23,7 — 30,7 21,8 — 26,1 34,6 — 20,2 16,2 — 25,5 24,7 — 17,7 11,4 — 19,0 23,4 — 23,5 6,4 — 28,7 15,4 — 30,8 24,2 — 31,2 20,6 32,2 11,8 28,8 11,0 — 27,2 16,2 35,9 16,2 29,9 16,8 — 35,1 31,3 — 27,9 25,6 36,0 18,6 — 37,9

3 244 084 | 446 952 | 354 22883 264

10,9

13,8—29,2

184 577

Tabell 67. Inom jordbruket vid viss tidpunkt i juni åren 1952, 1956 och 1962 män och kvinnor över 15 års ålder, hela riket (Stat.centralbyrån)

sysselsatta

Stockholms stad Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. B o h u s . . Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens Hela riket

394 982 205 929 69 073 96 576 150 919 121 929 66 428 95 394 21 971 59 571 109 789 286 985 72 298 275 547 170 636 103 712 122 946 113 044 100 077 118 480 120 310 115 900 56 522 93 917 101 149

18 101 7 286 8 354 25 612 31551 15 883 12 824 24 154 23 783 15 602 9 977 9191 10 451 11177 11098 10 342 15 087 10 365

av A

%

Absoluta tal

+

122 6 436 4 308 5 783 9 378 7 346 6 965 7 334 1 919 3 303 5 823 7 640 5 194 7 111 11 656 11 384 12 036 5 417 4 121 10 778 8 347 10 550 6 855 13 516 11 499

Förändring 1952—1962 1952

Brukaren jämte mar Män Kvinnor

1962 abs. tal

0/ /o

familjemedlem341 220 275 408

293 200 222 420

237 213 172 060

104 007 103 348

30,5 37,5

Lejd arbetskraft Fast anställda Män Kvinnor Tillfälligt anställda Män Kvinnor

62 185 19 722

44 860 9 390

30 470 7 662

31 715 12 060

51,0 61,0

45 249 20 117

28 060 14 690

20 031 11 765

25 218 8 352

55,7 41,5

Totalt Män Kvinnor

448 654 315 247

366 120 246 500

287 714 191 487

160 940 123 760

35,9 39,3

135 Tabell 68. Inom jordbruket år 1962 sysselsatta mån med fördelning efter heternas storlek

brukningsen-

(Stat. centralbyrån)

Storleksgrupper (ha åker)

Brukare och deras familj emedlemmar Antal

Lejd arbetskraft Fast anställda

°//o

Antal

V.

Tillfälligt anställda Antal

°/ /o

/o

2— 5 5— 10 10— 20 20— 30 30— 50 50—100 över 100

58 770 79 930 64 730 22 000 14 580 6 490 1 810

23,7 32,2 26,1 8,8 5,9 2,6 0,7

250 1 190 3 420 3 110 4 670 6 440 11 170

0,8 3,9 11,3 10,3 15,5 21,3 36,9

2 090 4 110 5 270 2 680 2 560 1 840 1 670

10,3 20,3 26,1 13,2 12,7 9,1 8,3

Samtliga över 2 ha

248 310

30 250

20 220

vid har inom gruppen brukare jämte familjemedlemmar antalet män minskat med drygt 3,2 % per år och inom gruppen lejd arbetskraft de fast anställda männen minskat med 5,4 % per år. Under hela tioårsperioden 1952— 1962 har antalet män inom gruppen brukare jämte familjemedlemmar nedgått med ca 100 000. För den manliga fast anställda lejda arbetskraften är minskningen ungefär 30 000 personer. Minskningen h a r således i första hand gått ut över lejd arbetskraft men också påverkat gruppen familjemedlemmar. Ser man något till förändringen inom olika delar av landet, så konstaterar man att, vad männen beträffar, brukare och familjemedlemmar 1956—1962 minskat med 12 % i södra och mellersta slättbygden, med 14 % i södra och mellersta skogs- och dalbygden och med 22 % i norra Sverige. Den manliga lejda arbetskraften h a r däremot minskat snabbast i mellersta Sveriges skogs- och dalbygder. Huvuddelen av yrkesutövarna hänför sig till brukningsenheter under 10 ha åker, vilket framgår av tab. 68, hämtad från statistiska centralbyråns undersökning och som avser manliga yrkesutövare 1962. Betraktar man utvecklingen av ar-

betsvolymen, så har den under senare år minskat med ungefär 3,7 % per år, med följande fördelning: Brukare övriga familjemedlemmar Lejd arbetskraft Totalt

3,2 % 3,6 % 5,3 % 3,7 %

Detta innebär att den totala minskningen i arbetsvolymen under perioden 1952—1961 uppgår till ungefär »/«• För familjens andel har minskningen under samma tid utgjort drygt V4 och för lejd arbetskraft drygt hälften av resp. kategoris arbetsvolym. Förändringarna i arbetsinsatsen inom jordbruket kan även följas i jordbruksekonomiska undersökningarna. I tabell 70 har redovisats manuellt arbete, fullgoda manstimmar per ha åker för jordbruket 1954—1961. Av tabellen framgår att nedgången av arbetskraften per ha varit 2—3 % per år. Man finner också att arbetsinsatsen minskat snabbast på de större enheterna. Förändringarna innebär således en minskning av jordbrukets arbetsvolym men samtidigt en förskjutning mot att brukarna svarar för en allt större del av arbetet. Enligt den jordbruksekonomiska undersökningen utförde sålunda år 1955 brukarna 65 % av arbetsinsatsen på 5—1 O-hektargårdarna medan år

136 Tabell 69. Utvecklingen av arbetsvolymen i fordbruket inom hela riket enl. i juni månad åren 1952, 1956 och 1962 (Stat. centralbyrån) I milj. timmar

Brukaren och familj Män Kvinnor

inventeringar

Förändring 1952—1962

abs. tal

%

655 125

563 101

456 78

199 47

30,0 37,6

30,4

192 271

159 167

125 113

67 158

34,9 58,3

1 051

38,4

hans

Därav Brukaren ö v r . familjemedlemmar Totalt

1960 motsvarande tal var ca 70 %. Inom gårdsstorleken 30—50 ha utförde brukarna år 1955 43 % och år 1960 cirka 60 % av arbetet. Det bör påpekas att åtskilliga av de personer som i folkräkningen och i övrigt statistiskt material räknas såsom sysselsatta i jordbruket h a r en rätt betydande sysselsättning utanför den egna fastigheten i andra näringsgrenar. Jordbrukarnas arbetsinsats egna jordbruket

utanför

det

Arbetskraften i jordbruket vid brukningsenheter över 2 ha åker uppgick 1960 till ca 300 000 män. Av dessa var 23 000 tillfälligt anställda samt omkring 32 000 fast anställda, övervägande de-

len av den samlade arbetskraften i jordbruket är knuten till enheter under 10 ha åker. Den samlade arbetsinsatsen i jordbruket — f. n. uppskattad till 686 milj. arbetstimmar per år — h a r under sista decenniet minskat mycket kraftigt. Huvudsakligen h a r denna minskning gått ut över lejd arbetskraft samt familjemedlemmar medan brukarens andel av den utförda arbetsvolymen väsentligt ökat. Detta gäller för brukare vid större enheter. Den till jordbruket formellt knutna arbetskraften utför vid sidan av det egentliga jordbruksföretaget en betydande arbetsinsats i andra näringar. Länsutredningen inom Kopparbergs län redovisar att drygt 20 % av brukarna har mellan en och tre månaders sys-

Tabell 70. Arbetsinsats i djurskötsel, växtodling och underhåll av anläggningar 1954— 1961, fullgoda manstimmar (mt) per ha åker och procent av 1954 års arbetsinsats

Ar 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961

5—10 ha

10—20 ha

20—30 ha

30—50 ha

mt

%

mt

%

mt

%

mt

%

410 387 382 382 377 369 367 359

100 94 93 93 92 90 90 88

280 265 262 263 255 244 243 238

100 95 94 94 91 87 87 85

202 186 187 188 180 174 172 169

100 92 93 93 89 86 85 84

162 152 149 145 143 137 131 124

100 94 92 90 88 85 81 77

137 Tabell 71. Arbetsinsats 1954—1961 per gård och år av brukare, familjemedlemmar övriga anhöriga samt anställda, fullgoda manstimmar

och

År Kategori och storleksgrupp

1961 Manstimmar Brukare 5—10 10—20 20—30 30—50

ha... » ... » ... » ...

2 638 2 856 2 875 2 700

2 620 2 774 2 794 2 592

2 533 2 751 2 826 2 605

2 562 2 810 2 865 2 686

2 559 2 766 2 840 2 704

2 562 2 748 2 817 2 711

2 556 2 772 2 876 2 749

2 554 2 809 2 915 2 782

Familjemedl. och övr. anh. 5—10 ha . . . 10—20 » . . . 20—30 » . . . 30—50 » . . .

1 061 1 316 1379 1341

986 1 238 1 196 1331

966 1232 1267 1313

925 1219 1 301 1 199

913 1 151 1262 1231

850 1 103 1 193 1 180

871 1 099 1 194 1 212

842 1 050 1 196 1 030

Anställda 5—10 h a . . . 10—20 » . . . 20—30 » . . . 30—50 » . . .

365 617 1 360 2 756

335 531 1 103 2 476

330 526 1031 2 282

314 470 937 2 163

258 429 772 1 902

226 366 686 1 710

241 327 623 1490

196 296 501 1 368

selsättning utanför enheten och ytterligare 20 % mer än tre månaders sådan sysselsättning. Inom Östergötlands län framgår av länsutredningen, att ca 13 % av brukarna har anställning utanför brukningsenheten omfattande mellan 3 till 5 månader, medan 9 % av brukarna har sådan anställning mer än 6 mån. av året. Av länsutredningen i Jämtlands län framgår att brukarna i genomsnitt utförde under säsongen 1960—1961 i medeltal 4,6 arbetsveckor i skogsbruk utanför den egna fastigheten och ungefär 5,5 arbetsveckor i egen skog. Inom Norrbottens län visar länsutredningen att ca 40 % av brukarna har annan sysselsättning vid sidan av det egna jordbruket. För länet i sin helhet svarar jordbrukarnas arbete utanför gården mot en volym av omkring 4 000 helårsarbetare. SOB-utredningen ger vid handen att för hela landet skulle 1961 ca 30 % av

brukarna ha sysselsättning utom gården. Av landets samtliga brukare skulle ca 7 % ha en sysselsättning utom gården omfattande mellan 1—50 dagsverken, ca 16 % mellan 51—200 dagsverken samt omkring 7 % med mer än 200 dagsverken. Brukarnas sysselsättning utom gården har ett klart samband med gårdens storlek. Sålunda h a r brukare vid enheter under 10 ha åker sysselsättning utom gården till 40 % medan motsvarande tal vid enheter över 10 ha är ca 18 %. Brukarnas förvärvsverksamhet belyses även av material, som framkommit genom s a m k ö m i n g av BLF:s centralregister och folk- och bostadsräkningen 1960. Av nedanstående sammanställning kan således utläsas att av de i statistiken redovisade brukarna är ca 74 % verksamma som företagare på fastigheten, ca 10 % är över huvud taget icke yrkesverksamma och ytterligare 11,5 % av brukarna är förvärvsarbetande inom

138 Sammanställning

över brukare enligt RLF:s jordbruksregister efter åkerarealens storlek samt brukarens förvärvsverksamhet

Storleksgrupp, åker, ha

Företagare i jordbruk m. m.

Anställda i jordbruk m. m.

Förvärvsarbetande i övriga näringsgrenar

Ej förvärvsarbetande

Samtliga

35 552 56 187 49 895 27 607 6 390

7 047 3163 1311 534 192

16 701 7 826 2 265 504 176

13 471 6 265 2 474 870 179

72 771 73 441 55 945 29 515 6 937

1 75 631

12 247

27 472

23 259

238 609

48,8 76,5 89,2 93,6 92,2

9,7 4,3 2,3 1,8 2,8

23,0 10,7 4,0 1,7 2,5

18,5 8,5 4,5 2,9 2,5

100 100 100 100 100

73,7

5,1

11,5

9,7

100 Antal 2,1— 5,0 5,1—10,0 10,1—20,0 20,1—50,0 50,1— Samtliga Relativa lal 2,1— 5,0 5,1—10,0 10,1—20,0 20,1—50,0 50,1— Samtliga

andra näringar. Speciellt brukarna å de små enheterna h a r i mycket stor utsträckning tagit förvärvsarbete inom andra näringsgrenar. Detta förklarar således den skillnad som föreligger mellan antalet företag redovisade i jordbruksräkningen och antalet företag enligt folkräkningen. Dagsverksbehovet inom skogsbruket var enligt den i kapitel 7 redovisade utredningen då för landets storskogsbruk 11,6 milj. dagsverken samt för privatskogsbruket 10,5 milj. dagsverken Tabell 72. Brukarnas

— totalt för landet 22,1 milj. dagsverken. Jordbruksbefolkningens utförda dagsverken är enligt samma utredning: inom storskogsbruket 3,6 milj. dagsverken per år, inom privatskogsbruket (utfört arbete på egen skog) 5,9 milj. dagsverken per år. C. Jordbrukarnas åldersfördelning Jordbruksbefolkningens åldersfördelning är synnerligen ogynnsam. Brukarnas åldersfördelning framgår

åldersfördelning i procent, storleksgruppvis (Folk- och bostadsräkningen 1960)

1 —19 20—24 25—34 35—44 45—54

2— 5 5— 10 10— 15 15— 20 20— 30 30— 50 50—100 100— Summa

0,05 0,04 0,04 0,05 0,05 0,08

—

0,02 0,05

0,48 0,68 0,81 0,88 1,02 0,90 0,90 0,71 0,7

55—64

65—69

70—

Samtliga

4,67 6,63 9,13 9,95 11,92 12,91 11,78 10,99

14,41 18,35 22,02 24,61 26,23 27,91 28,64 25,43

24,82 27,94 29,77 30,25 30,45 29,05 30,23 30,59

28,81 27,82 25,55 23,90 22,00 21,07 20,36 20,37

11,76 9,43 6,88 5,93 4,87 4,47 4,79 5,88

15,00 9,10 5,81 4,42 3,49 3,60 3,30 5,93

72 450 73 274 36 107 19 835 18 026 11490 5 118 1 821

7,5

19,6

27,8

26,5

8,8

9,2

238 121

139 Fig. 30 Brukarnas

åldersfördelning

i procent inom olika storleksgrupper

1960 Antat brukare

I

Totalt 2-

I

5 ha

—

238 121

• • • •

72 450

5 - 10 "

73 274

0-15

"

36 107

5-20

"

19 835

0-30

"

0-50

"

0-100

"

5 118

veMOO "

1 821

VZÄ 3 5 - 4 4

»

närmare av tabell 72. Beträffande brukningsenheter över 2 ha är ca 18 % av brukarna över 65 år, medan endast 28 % är under 45 år. Speciellt ogynnsam är, som man kan vänta sig, åldersfördelningen för de lägre storleksgrupperna. Inom gruppen 2—5 ha återfinns vid 55 % av enheterna brukare över 55 år. Motsvarande tal för gruppen 5— 10 ha är 45 % och för gruppen 10—15 38 %. Den åldersfördelning som framgår av tabellen innebär att under den kommande tioårsperioden 45 % av brukarna kommer att passera eller i varje fall uppnå ett åldersstreck, som gör det

osannolikt att de vid periodens slut kvarstår som egentliga brukare. Härtill kommer dessutom de brukare, som på grund av dödsfall, sjukdom, övergång till annan sysselsättning, osv. kan komma att lämna jordbruket. Av tabell 73 framgår jordbrukarnas ålderssammansättning inom de olika produktionsområdena. Södra och mellersta slättbygderna har den gynnsammaste åldersstrukturen — medelåldern uppgår till 51,3—53,1 år. Inom Götalands och mellersta Sveriges skogsbygder är medelåldern 54 resp. 56 år. Den högsta medelåldern finner man i

140 2—5

5—10 10—15 15—20 20—30 30—50 50—100

Antal brukningsenhe72 450 73 274 36 107 19 835 18 026 11490 ter Antal barn under 16 år 41092 51856 30 752 18 489 17 873 12 430 Medeltal barn per 0,9 0,9 1,0 0,7 brukningsenhet . . . . 0,6 1,1

n e d r e Norrland, 56,4 år. I övriga Norrland är medelåldern 53,4 år. Den ogynnsamma åldersfördelningen inom jordbruket bör också ses i samband med möjligheterna till nyrekrytering av företagare. Det framstår mycket klart av tillgängligt material att antalet yngre människor, söner, döttrar och andra yngre medhjälpare på fastigheterna, liksom även antalet barn, är relativt litet. Vid samköming mellan RLF-registret och material ur folkräkningen 1960 har framkommit att vid brukningsenheter över 2 ha finns vid de 238 000 enheterna sammanlagt 180 000 barn under 16 år, därav ca 93 000 pojkar. Ser man till de olika storleksgrupperna så erhålles ovanstående sammanställning. De utförda länsutredningarna understryker bristen av yngre människor på jordbruksfastigheterna. För Kopparbergs län har således framkommit att endast 3,7 % av fastigheterna har sö-

100— Summa

5 118 5 777

1 821 238 121 2 081 180 350

1,1

1,1

0,8

ner i åldern över 16 år, som varit helt sysselsatta på brukningsenheten, dock har ca 18 % av brukningsenheterna haft söner helt sysselsatta utanför fastigheten. Sammanlagt har knappt 30 % av enheterna haft söner knutna till fastigheten, antingen som arbetsplats eller boplats. Vid brukningsenheter brukade av brukare över 55 år finns efterträdare vid knappt hälften av fastigheterna. Antalet söner resp. döttrar per gård är i Jämtlands län 0,69 för söner och 0,53 för döttrar. Drygt hälften av hemmavarande söner och döttrar är barn under 15 år. Slutligen kan nämnas att antalet hemmavarande söner och döttrar över 25 år är förhållandevis stort vid skogrika fastigheter. D. Framtida förändringar

En fortsatt minskning av arbetskraften i jordbruket med ca 3 % per år, vilket långtidsutredningen räknat med, skulle innebära att antalet yrkesutövare

Tabell 73. Jordbrukare enligt RLF:s jordbruksregister efter ålder m. m., den 1 november 1960, inom naturliga jordbruksområden Antal jordbrukare i åldern Område

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

Därav

Summa jordbrukare

gifta män

kvinnor

15 803 19 124 75 434 23 749 29 563 27 309 39 665 38 375

12 511 14 738 53 507 17 318 22 842 18 738 27 060 27 914

631 1 018 5 086 1296 1661 2 893 4 709 3 219

Hela riket 20 812 49 642 71 808 71 015 55 745 269 022

194 628

20 513

—34 35—44 45—54 55—64 65— år år år år år 1 628 3 362 4 612 4 129 2 072 1 956 4 069 5 495 4 666 2 938 6 045 13 707 19 669 20 075 15 938 2 240 4 744 6 498 6 146 4 121 2 540 5 887 7 797 7 695 5 644 1 686 4 338 6 781 7 318 7 186 2 051 6 135 10 107 10 794 10 578 2 666 7 400 10 849 10 192 7 268

141 inom jordbruket 1975 minskar till ca 220 000 och skulle då utgöra ca 6—7 % av den totala yrkesverksamma befolkningen. Med beaktande av en väntad fortsatt ökad produktion per arbetstimme inom jordbruket, ökad mekanisering och överförande av vissa arbetsuppgifter från det egentliga jordbruket till andra näringsgrenar är en betydande minskning av jordbrukets arbetskraft fram till 1975 att vänta. Den fortsatta minskningen bör betraktas mot bakgrunden av 1) minskning av åkerarealen, 2) minskning av antalet jordbruksföretag, 3) minskning av lejd arbetskraft, 4) ökande storlek på kvarvarande brukningsenheter, varvid arbetskraften kan utnyttjas effektivare. IV. Framtida förändringar beträffande antal företag (referat av prognoser m.m.) A. Allmänt Med en förväntad fortsatt expansion av stadsnäringarna och ytterligare tekniska framsteg inom jordbruket, är det troligt att den utvecklingslinje, som under 1950-talet gjort sig gällande och de förutsättningar som därvid framkommit alltmer under 1960—70-talet kommer att dominera. Det är således realistiskt att vänta en avsevärd nedgång i antalet jord- och skogsbruksenheter. Dessa förändringar kommer då att medföra betydliga konsekvenser inte enbart för jordbruket utan också för näringslivet i dess helhet. Som fram-

gått tidigare förlöper rationaliseringsprocessen som dubbelsidig företeelse, där anpassningen innebär att å ena sidan ett antal företag upphör samt å andra sidan andra företag utvidgar sina arealer. Med ledning av antaganden om rekrytering och avgång av jordbruksföretagare, baserade på uppgifter från folkräkningarna, h a r Gulbrandsen sökt beräkna de väntade förändringarna i antalet jordbruksföretagare. I hans arbete 8 h a r avgången av manliga företagare beräknats uppgå till mellan 8 000 och 10 000 per år fram till 1970 och av ca 45 000 under 1955—1960 och ca 41 000 1965—1970. Rekryteringen beräknas sedan uppgå till mellan 2 000 och 4 000 per år eller till ca 15 900 och för tiden 1965—1970 till 12 000 1970. Skillnaden mellan avgången och rekryteringen h a r uppgivits till mellan 4 000 och 7 000 per år. Företagare inom jordbruk och boskapsskötsel har av Gulbrandsen beräknats enligt följande: 1955 304 800

1960 273 300

1965 241 100

1970 209 700

Under förutsättning att samma ekonomiska faktorer, samma förskjutning inom näringslivet samt samma inflytande av institutionella faktorer gäller, skulle alltså nedgången 1955—1970 komma att utgöras av ca 100 000 företagare. I SOB-utredningen 1961 har brukar8 Strukturomvandlingen Stockholm 1959

i

jordbruket,

Tabell 74. Prognos över avgång, rekrytering och underskott av manliga företagare inom jordbruk och boskapsskötsel (Gulbrandsen 1959)

Beräknad avgång i 1 000-tal. . . Beräknad rekrytering i 1 000-tal Beräknat underskott i 1 000-tal.

1955—1960

1960—1965

1965—1970

45,4 15,9 29,5

43,3 13,3 30,0

40,9 12,0 28,9

142 Tabell 75. Brukarnas åsikt om antal resterande år som brukare på den nuvarande enheten och som brukare överhuvudtaget samt brukningsenhetens framtid (SOB-utredningen) Antal resterande år som brukare på enheten — 5 år 5—10 0—15 15— Vet ej Ej svar Summa

Antal resterande år som brukare överhuvudtaget — 5 år 5—10 10—15 15— Vet ej Ej svar Summa

Brukningsenhetens framtid då brukaren slutar

Storleksgrupp, ha 2—10

10—20

20—30

30—

Summa

12,8 13,1 6,8 11,3 50,1 5,9

11,0 13,1 7,0 16,5 48,2 4,2

13,0 10,8 11,0 17,6 43,3 4,3

13,0 12,7 6,8 17,0 42,1 8,4

12,4 12,9 7,2 13,6 48,3 5,6

100 Storleksgrupp, ha 2—10

10—20

20—30

30—

Summa

9,6 10,3 5,8 11,2 51,3 11,8

8,2 10,4 6,9 17,1 48,6 8,7

8,7 9,2 9,3 18,6 46,6 7,5

8,8 9,2 5,9 18,0 45,4 12,7

9,1 10,1 6,4 13,8 49,7 10,8

100 Storleksgrupp, ha 2—10

10—20

20—30

30—

Summa

Be blir bestående . . . . Be blir sammanlagd med annan enhet. . Be utlägges till skog . Be:s åker blir använd

25,3

49,6

61,2

69,8

38,0

11,9 6,2

6,9 2,6 .

6,2 1,3

2,3 0,5

9,4 4,4

till annat än jord-

1,6 44,2 10,8

1,4 31,1 8,3

1,5 24,0 5,8

1,6 36,8 9,8

1,8 14,5 11,1 100

Vet ej Ej svar Summa

na tillfrågats om sin åsikt om antal resterande år, dels som brukare på den nuvarande enheten och dels som brukare över huvud taget. På frågan angående resterande år på nuvarande enhet har 25 % uppgivit, att de kommer att sluta med jordbruket under den närmaste 1 O-årsperioden. 48 % av uppgiftslämnarna har emellertid icke här haft någon åsikt.

100 Brukare under 50 år har till ca 10 % uppgivit att de ämnar upphöra med jordbruket inom de närmaste 10 åren. Av materialet framgår att ca 20 % av brukarna uppgivit att de kommer att sluta med jordbruk över huvud taget under den närmaste 10-årsperioden. Ser man till brukarnas ålder finner man, att motsvarande tal för brukare under 50 år är ca 5 %.

143 Tabell 76. Framskrivning

Storleksgrupp, hektar åker 2— 5 5 — 10 1 0 — 15 1 5 — 20 2 0 — 30 3 0 — 50 50—100 100— Totalt

av antalet brukningsenheter räknade tal) enl. F. Larsson

i olika storleksgrupper 1958

(upp-

År 1956

År 1961

År 1966

År 1971

Ändring

87 554 83 255 38 935 20 619 18 478 11 478 5 369 2 217

74 605 75 333 37 464 20 590 18 632 11 317 5 385 2 141

63 754 68 084 35 903 20 418 18 698 11 175 5 391 2 069

54 636 61483 34 286 20 131 18 679 11 045 5 389 2 003

— 32 918 — 21 772 — 4 649 — 488 + 201 — 433 + 20 — 214

267 905

245 467

225 492

207 652

— 60 253

Brukarna har vidare tillfrågats om åsikten hur det kommer att gå med brukningsenheten efter deras frånträde. Av totala antalet tillfrågade har 38 % uppgivit brukningsenheten som bestående, 9 % att brukningsenheterna kommer att slås samman med annan enhet och 4 % att den kommer att utläggas till skog, medan 36 % icke har haft någon åsikt. Man finner att brukningsenheternas storlek h a r ett positivt samband med brukarens uppfattning om enheternas fortbestånd. Sålunda anser 25 % av brukarna vid enheter av storleken 2—5 ha att enheten kommer att bestå, motsvarande tal för enheter över 30 ha är hela 70 %. Med utgångspunkt från struktur- och befolkningsutredningen 1951—1956 gjordes inom utredningsinstitutet år 1956 en framskrivning av antalet brukningsenheter år 1971. Man utgick alltså härvid ifrån att de relativa förskjutningarna som ägde rum mellan 1951— 1956 även skulle komma att inträffa under de följande femårsperioderna. Framskrivningarna gav ca 207 000 enheter år 1971. Detta innebär således en minskning med i runt tal 60 000 enheter mellan 1956 och 1971. För storleksgruppen 2—5 ha anges nedgången till över 32 000 och för gruppen 5—10 ha till 21 000. Resultatet av framskrivning-

en redovisas i tabell 76. Den använda tekniken innebär alltså att man tagit hänsyn till frekvensen upphörda och nybildade jordbruk samt flyttningar mellan olika storleksgrupper. Göres en framskrivning med utgångspunkt från antalet enheter 1961 inom olika storleksgrupper och produktionsområden samt med antagande av samma årliga minskning, som registrerats i struktur- och befolkningsutredningen 1956—1961, finner man att antalet enheter 1971 skulle komma att minska till ca 189 500 samt fram till 1976 till 171 800 enligt tab. 77. B. Studium av vissa regioner

Jordbruksräkningens material liksom specialundersökningarna av exempelvis Larsson och Gulbrandsen ger en bild av den allmänna utvecklingen för riket i dess helhet. För vissa län och länsdelar har ytterligare material framlagts genom länsutredningar. De därvid utarbetade prognoserna har bl. a. byggts med utgångspunkt från nuvarande förutsättningar för areell produktion inom området, brukningsenheternas sammansättning och tillstånd, befolkningsförhållanden samt de pågående strukturförändringarna. En sådan bedömning har i jämförelse med de utarbetade riksprognoserna visat betydande skillnader.

144 Tabell 77. Framskrivning av antalet brukningsenheter inom olika storleksgrupper för hela riket och för produktionsområden. Enl. SOB-utredningen med utgångspunkt från 1961 års jordbruksräkning Storleksgrupp, ha åker 2— 5 5 — 10 1 0 — 15 1 5 — 20 2 0 — 30 3 0 — 50 50—100 100— Totalt

Produktionsområde Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö Totalt

Storleksgrupp ha åker 2— 5 5—10 10—15 15—20 20—30 30—50 50— Totalt

Direkt framskrivning för hela riket 1961

66 635 75 017 33 163 20 293 18 256 11 997 5 412 2 186

55 767 65 968 30 170 19 317 18 454 12 336 5 548 2 170

46 864 58 007 27 461 18 304 18 421 12 608 5 673 2 158

39 539 51 021 25 008 17 280 18 211 12 814 5 786 2 147

232 959

209 730

189 496

171 806

Framskrivning för rikets produktionsområden 1966

15 471 17 830 65 965 22 046 26 072 23 665 30 988 30 922

14 441 16 514 60 150 20 401 22 599 20 899 27 630 27 337

13 620 15 382 55 073 18 979 19 736 18 557 24 647 24 244

12 951 14 402 50 485 17 745 17 360 16 562 22 132 21 554

232 959

209 971

190 238

173 191

1961 Summering av framskrivning för produktionsområden 1961

66 635 75 017 33 163 20 293 18 256 11 997 7 598

55 901 66 029 30 296 19 416 18 403 12 209 7 723

47 141 58 257 27 721 18 533 18 332 12 407 7 847

39 962 51 522 25 436 17 652 18 080 12 578 7 961

232 959

209 977

190 238

173 191

Det har också konstaterats betydande variationer inom delar av länen. Variationerna synes till största delen sammanhänga med den nuvarande storleksfördelningen, fastigheternas tillgång till skog, byggnadsbeståndet, brukarnas åldersfördelning, enhetens läge samt om-

rådets förutsättningar för areell produktion. Struktur- och befolkningsutredningen 1956 och på den byggda prognosen visade att man fram till 1971, dvs på en femtonårsperiod, väntade sig en minskning med ca 22 %. För tioårspe-

145 Tabell

78.

Utvecklingstendenser

beträffande antal utredningar

brukningsenheter

enligt

vissa

läns-

Antal bruknings enheter

Förändring i antalet brukningsenheter

Kalmar län (1956—1970) Länets norra del No Kustlandet Skogsbygden Länets södra del Kalmarslätten No Kustlandet Skogsbygden Öland

10 601 3 566 2 491 1 075 7 035 1960 2 793 2 101

28,5 28,5 31,4 •22,0 •26,0 •23,0 -24,3 -27,7 -26,7

Gävleborgs län (1958—1970). Gästrikland Hälsinglands kustland. . . Inlandet

10 148 2 680 6 250 1218

-42,3 -47,0 -40,0 -43,5

Stockholms län (1959- -1975) Norra R o s l a g e n . . .

40,0

Östergötlands län (1960—1970) Östergötlands norra skogs- och bergslagsbygd... Vadstenaslätten Skänninge-Vreta klosterslätten Norrköping-Linköping Vikbolandsbygden Östergötlands södra kustland Östergötlands sydöstra skogsbygd Östergötlands sydöstra skogs- och bergslagsbygd

9 120 1 652

1674 1 330

— 14,4 — 15,3 — 18,2 — 9,9 — 13,0 — 8,0 — 13,7 — 17,3 — 18,8

Jämtlands län (1960—1970). Silurområdet Mellanbygden ö v . Fjällbygden Härjedalen

12 268 6 422 2 247 2 136 1463

— 30,8 — 33,5 — 29,6 — 20,6 — 35,5

Kopparbergs län (1961- -1975), Fjällbygden Norra Skogsbygden Norra Siljansbygden Södra Siljansbygden Väster-Dalarna Öster-Dalarna Centrala Jordbruksbygden. Bergslagen Folkarebygden

10 053

— 30,0 — 45,0 — 40,0 — 40,0 — 40,0 — 35,0 — 35,0 — 20,0 — 30,0 — 20,0

Norrbottens län (1962- -1975), Kustlandet Nedre Tornedalen. Mellanbygden ö v r e Tornedalen.. Södra Inlandet. . . Norra Inlandet. . .

12 699 3 713 2 598 2 914

931 940 591

167 563 2 011 1432 1 025 1 089 2 256

776 734

907 1501 1066 9

Södermanlands län (1962- -1975) Jordbruksbygd Åkerglesare mellanbygd Skogsbruksdominerad mellanbygd. Spec.mellanbygd, tätortsinfluerad. Skogsbygd 9 Preliminära siffror. 10—411520

532 1470

4 789 1461 1306 1 283

173 566

— 50,0 — 45,0 — 46,0 — 53,0 — 51,0 — 64,0 — 54,0 — 40—45 — 40 — 40 — 50 — 45 — 60

146 rioden 1961—1971 har antagits en minskning på ungefär något över 11 %. De nämnda länsutredningarna visar genomgående att man i länen väntar en snabbare nedgång. Sålunda har länsutredningen för Kalmar län givit anledning att bedöma bortfallet mellan 1958 —1970 till 27 %. Minskningen mellan åren 1951—1956 uppgick till 1,8 % per år. För Östergötlands län har ansetts sannolikt att räkna med en nedgång under tioårsperioden 1960—1970 med i runt tal 15 %. Utredningen för norra delen av Stockholms län visade att man h a r anledning att fram till 1975 vänta en minskning i antalet företag med 30—40 %. För Gävleborgs län bedömdes 1950 att ungefär 42 % av jordbruksföretagen kunde anses som icke bestående eller bestående med tvekan. Den årliga avgången 1956—1958 hade varit 3,5 %. Det bedömda bortfallet innebär alltså en betydande ökning i ned-

läggningstakten. I Kopparbergs län har minskningen fram till 1975 ansetts komma att utgöra 30 % av antalet företagsenheter 1961. Betydande regionala skillnader har här framkommit och sålunda har nedläggningen i områden av mera skogsbygdskaraktär ansetts komma att uppgå till 40—50 %, medan inom de mera jordbruksbetonade områdena nedläggningen har väntats bli mellan 15—20 %. För Jämtlands län har man räknat med en nedgång i antalet företag under 1960-talet med ca 30 %. För Norrbottens del uttalas i Tornedalsutredningen att en fullt utbyggd rationalisering där skulle komma att minska antalet företag med ca 70 %. För flera län har de utarbetade prognoserna kunnat jämföras med det aktuella skeendet, varvid framkommit att utvecklingen i realiteten t. o. m. gått fortare än vad man kunnat förutse.

KAPITEL 7

Arbetskraftsåtgång och arbetskraftsstruktur inom skogsbruket

I. Allmänt Mellan strukturutvecklingen i jordbruket och arbetskraftsutvecklingen i skogsbruket föreligger ett intimt samband. Produktionsutvecklingen och arbetskraftsutvecklingen inom storskogsbruket samt det privatägda skogsbruket är av väsentlig betydelse, då det gäller att bedöma de framtida försörjningsmöjligheterna och strukturen av jord- och skogsbruket. Det moderna skogsbruket karakteriseras av strävan att hålla produktionskostnaderna nere. Det är väsentligt för skogsbruket att ha tillgång till en väl organiserad arbetsstyrka. För att tillmötesgå detta krav söker man på olika sätt tillskapa nya driftsformer. Problemställningarna är i detta avseende likartade för alla ägarekategorier. Inom privatskogsbruket har utvecklingen lett till olika former av samverkan, bl. a. bildandet av skogsbruksområden och liknande. Inom begreppet storskogsbruket kommer i det följande kronoskogar, övriga allmänna samt bolagsskogar att inrymmas, medan begreppet privatskogsbruket avser övriga enskilda skogar (bondeskogar och godsskogar). Privatskogsbruket omfattar arealmässigt ca hälften av landets totala skogsmarksareal men representerar värdemässigt betydligt mer än hälften av det totala värdet. Jordbruket h a r hittills i betydande omfattning tillhandahållit skogsbruket arbetskraft men h a r samtidigt i hög grad varit beroende av den inkomst, som

skogsbruket givit som komplettering till jordbruket. Skogsbrukets framtida arbetskraftsorganisation återverkar därför kraftigt på jordbrukets strukturella utformande och blir i stora delar av vårt land avgörande för var och i vilken utsträckning jordbruk kan komma att bestå. Jordbrukets arbetskraft tillföres skogsbruket genom jordbrukarens arbete antingen i egen skog, i annan enskild skog eller i skog tillhörande storskogsbruket. Ur jordbruksekonomisk synpunkt kan skogsmarken alltså vara av betydelse för innehavaren av jordbruksfastighet dels i form av egen skogsmark, dels i annans ägo i form av sysselsättningstillfälle. I det fall brukaren ej har full sysselsättning året om i själva jordbruket, blir hans ekonomi alltmer beroende av att han har tillgång till arbete i egen skog eller i annans skog, alternativt annan sysselsättning. Är jordbruket så stort, att någon manlig arbetskraft utöver brukaren själv är och bör vara fast knuten vid jordbruket, uppkommer samma sysselsättningsproblem beträffande den manliga arbetskraften som beträffande brukaren själv. För det ekonomiska resultatet av jordbruksdriften är det sålunda av vikt, att all den till jordbruket fast knutna arbetskraften kan beredas effektiv sysselsättning under hela året. Vid bedömningen av skogen ur sysselsättningssynpunkt bör man vidare se till värdet av att sysselsätta såväl jordbrukets hästar som traktorer under den del av året, då de ej behöves i jordbruket i den mån de

148 ekonomiska och tekniska betingelserna inom skogsbruket så medger. För närvarande spåras i det h ä r aktuella avseendet två varandra delvis motstående processer. Den ena leder till att jordbruksföretagaren anpassar sig till den ekonomiska och tekniska utvecklingen, bl. a. genom att söka överföra del av sin arbetskraft till förvärvskälla utanför den egna fastigheten, varvid i skogrika trakter av landet skogsbruket vanligen kommer i förgrunden. Den andra processen innebär fortgående förändringar i arbetskraftsdispositionerna inom skogsbruket, syftande till att ge en trygg tillgång på fast och välutbildad arbetskraft, vilket bl. a. leder till helårsanställda skogsarbetare. Under rubriken »successivt mer helårsanställda» har exempelvis domänstyrelsen klargjort, att »arbetskraftspolitiken är att skapa förutsättningar för att uppbygga en kår av utvalda yrkesskickliga, fssta skogsarbetare». En sådan utveckling kommer att minska möjligheterna för den jordbrukande befolkningen att erhålla sysselsättning i form av skogsarbete, men dessutom återverkar denna utvecklingstendens beträffande skogsarbetskraftens organisation starkt på lokaliseringen av den befolkning, som är knuten till jord- och skogsbruket. Det ovan sagda leder fram till att för en bedömning av jordbrukets strukturförändringar är det angeläget att söka klarlägga skogsbrukets arbetskraftsutveckling. Man bör med andra ord skaffa sig en överblick dels av »nuläget» i dessa berörda delar samt dels en redovisning av de tendenser beträffande den kommande utvecklingen, som nu kan urskiljas. I sistnämnda avseende finns uppenbarligen redan nu en bestämd linje hos åtskilliga av skogsbrukets företagare, innebärande en bedömning av vad som är sannolikt och lämpligt ur företagsekonomisk synpunkt. En samman-

ställning härav bör alltså kunna ge en god bild av den sannolika utvecklingen fram till 1970. En dylik diskussion av skogsbrukets arbetskraftsvolym och arbetskraftsorganisation bör givetvis vidare föras mot bakgrunden av faktorer som förändringar i avverkningsvolym, ökad rationalisering och mekanisering samt allmänna ekonomiska förutsättningar för skogsbruket. För utredningen h a r såsom experter anlitats länsjägmästare K. E. Björkhem samt skogsvet. l i c , numera professor N. E. Nilsson. En speciell utredning rörande nuvarande arbetskraftsåtgång inom skogsbruket samt beräknat arbetskraftsbehov vid alternativa förutsättningar har för strukturgruppens räkning utförts av prof. Nilsson. Utredningen redovisas i stencilerad bilaga. I avsnitt II redovisas en sammanfattning. Vidare h a r arbetsgruppen genom en enkät till företrädare inom industriskogsbruket erhållit material för en bedömning av förändringar i arbetskraftsstrukturen. Resultatet från undersökningen redovisas i bilaga 7. Från domänverket har särskilda uppgifter inhämtats (Bil. 8). Materialet rörande sysselsättningsförhållanden inom privatskogsbruket h a r anskaffats och bearbetats av länsjägmästare Björkhem (Bil. 9). Därvid h a r bl. a. använts resultatet från en snabbutredning inom skogsstyrelsen.

II. Sammanfattning av räkningarnas resultat

arbetskraftsbe-

A. Metodval och områdesindelning

Beräkningarna avser en uppskattning av nuvarande arbetskraftsåtgång inom skogsbruket samt en prognos för arbetskraftsbehovet år 1970 enligt några olika alternativ till ledning för bedömningar rörande vilka ändringar i arbets-

149 kraftsåtgång, som kan väntas under 1960-talet. Beräkningarna omfattar följande slag av skogsarbeten: huggning, barkning, körning till flottled eller bilväg, skogsvårdsarbeten samt övriga arbeten vilka normalt utförs av anställd arbetskraft eller skogsägaren själv. Vägarbeten, som utförs av entreprenörer med egen maskinpark, samt flottningsarbeten ingår alltså inte. Beräkningsenhet utgör ett dagsverke, som anses motsvara 6 timmars verktid. Vid resultatsredovisningen har 250 dagsverken satts lika med en årsarbetare. Eftersom beräkningarna är avsedda som underlag för bedömningar rörande de ändringar i efterfrågan, som speciellt kan väntas ifråga om den arbetskraft, som säsongväxlar med jordbruk, sker redovisningen med fördelning på följande ägargrupper: kronoskogar, övriga allmänna skogar, bolagsskogar samt övriga enskilda skogar (bondeskogar eller privatägda). Det är för närvarande inte möjligt att direkt beräkna den totala arbetskraftsåtgången i skogsbruket genom sammanställning av tillgänglig statistik från olika ägarkategorier. Den säkraste och mest enhetliga bokföringen rörande arbetskraftsåtgången finns sammanställd för kronoskogar. I domänverkets arbetskraftsutredning av år 1960 finns sammanställningar, som visar den totala arbetskraftsåtgången under år 1959 och vidare redovisas arbetskraftens sammansättning på olika kategorier under år 1957. Motsvarande uppgifter torde även kunna erhållas för huvuddelen av bolagsskogarna. Eftersom skogsarbetet i huvudsak bedrivs som ackordsarbete måste emellertid arbetskraftsåtgången uttryckt i dagsverken beräknas med ledning av lönekostnaderna och blir därigenom behäftad med en viss osäkerhet. När det gäller det enskilda

mindre

skogsbruket föreligger för närvarande icke möjlighet att erhålla sådana uppgifter. Den sysselsättningsstatistik, som försöksvis h a r påbörjats av arbetsmarknadsstyrelsen i samarbete med skogsstyrelsen, torde icke med nuvarande uppläggning kunna utnyttjas för h ä r ifrågasatt ändamål. Denna statistik är avsedd grundas på stickprovsmässigt insamlade uppgifter rörande sysselsättningen vid fyra tidpunkter på året och syftar närmast till att belysa tendenser till ändring av sysselsättningsnivån, utan att därför medge beräkningar av total arbetsåtgång under ett visst år. Den säkraste metoden för beräkning av den nuvarande totala arbetskraftsåtgången torde vara den som h ä r tillämpats av professor Nilsson, nämligen att utgå från en uppskattning av den utförda arbetsvolymen samt av dagsverksåtgången per volymenhet (åtgångstal). När det gäller arbetskraftsåtgången år 1970 har motsvarande beräkning utförts grundad på uppskattade arbetsvolymer och åtgångstal. Prognosen för år 1970 har utförts enligt ett antal alternativa förutsättningar ifråga om arbetsvolymer och åtgångstal. Med hänsyn till befintligt beräkningsunderlag föreligger inte möjlighet att utföra kalkylerna med tillämpande av en alltför detaljerad områdesindelning. Uppskattningen av nuvarande avverkningsvolym baseras på riksskogstaxeringens stubbinventering, som möjliggör en årlig uppskattning av den totala årliga avverkningskvantiteten med fördelning på ägare, trädslag och dimension. Uppskattningen av den totala årliga avverkningskvantiteten har dock ett medelfel av 4—5 %, varav följer att en detaljredovisning av den årliga avverkningen på ett stort antal områden skulle bli behäftad med alltför stort medelfel. Genom att basera beräkningarna på medeltal från ett flertal års stubbinvente-

150 ringar kan dock ett säkrare underlag erhållas, och därigenom h a r det ansetts vara möjligt att utföra kalkylerna avseende nuläget med redovisning på de fem regioner, som utgör redovisningsenheter vid riksskogstaxeringen. Regionindelningen är följande: Region R I Norrbottens och Västerbottens län. » R II Västernorrlands län, landskapet Jämtland samt härjedalsdelen av övre Ljungadalens kommun. » R III Landskapet Härjedalen utom övre Ljungadalens kommun samt Gävleborgs och Kopparbergs län. » R IV Stockholms, Södermanlands, Uppsala, Västmanlands, Värmlands, Örebro, Skaraborgs, Älvsborgs, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Östergötlands län. » R V Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands och Göteborgs och Bohus län. När det gäller prognosen för år 1970 har det ansetts önskvärt att inom region R IV genomföra beräkningarna med redovisning på följande fyra länsgrupper: 1. Värmlands län och landskapet Dalsland av Älvsborgs län. 2. Uppsala, Västmanlands, Örebro, Stockholms, Södermanlands och östergötlands län. 3. Skaraborgs län samt västgötadelen av Älvsborgs län. 4. Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län. B. Karakteristik av de olika beräknings alternativen

De olika beräkningsalternativen karakteriseras genom indicerade beteckning-

ar för arbetsvolym och åtgångstal enligt följande förteckning: Beteckning Innebörd V60 Beräknad arbetsvolym per år cirka år 1960. Avverkningsvolymen enligt riksskogstaxeringens stubbinventering. Utförda skogsvårdsåtgärder enligt skogsstyrelsens statistik. V70 Beräknad arbetsvolym per år cirka år 1970. Avverkningsvolym motsvarande avverkningsberäkningarnas bruttokvantiteter. Skogsvårdsåtgärder svarande mot enligt avverkningsberäkningarna förutsatt föryngringsyta. V70/60 Beräknad arbetsvolym per år cirka år 1970. Avverkningsvolymen av barrgagnvirke enligt avverkningsberäkningarna. Avverkningsvolymen av klenvirke under 10 cm samt lövvirke lika med den som beräknats för år 1960. Skogsvårdsåtgärder enligt alternativ V70. V70 R Beräknad arbetsvolym per år cirka år 1970. Avverkningsvolymen av barrgagnvirke enligt avverkningsberäkningarna. Avverkningen av lövgagnvirke lika med den som beräknats för år 1960. Ingen avverkning av klenvirke under 10 cm. Å60 Beräknade åtgångstal cirka år 1960. Å70 Beräknade åtgångstal cirka år 1970. När det gäller detaljer i beräkningen av de olika alternativen för arbetsvolymer och åtgångstal hänvisas till bilagan. 1 De olika beräkningsalternativen kommenteras och beskrives sålunda: Alternativ V60 Å60. Beräkningsalter1

Föreligger i särskild stencil

151 nativet avser att uppskatta den verkliga arbetskraftsåtgången ca år 1960. Beräkningen baseras för avverkningsarbeten på medelavverkningen på skogsmark under åren 1953—59 enligt stubbinventeringen. Eftersom det förelegat en tendens till ökade avverkningar under 1950-talet är medelavverkningen något lägre än avverkningen vid 50-talets slut. Alternativ V60 Å60 baseras på en total avverkningskvantitet per hela riket av 45,8 milj. m 3 sk. Avverkningen inom samtliga ägarekategorier under säsongerna närmast år 1960 var följande: 1958—59: 45,5 milj. m 3 sk, 1959—60: 51,1 milj. m 3 sk och 1960—61: 51,6 milj. m 3 sk. Om det är önskvärt att korrigera den beräknade arbetskraftsåtgången enligt alternativ V60 Å60 till viss avverkningsnivå kan detta lätt ske med hjälp av uppgifterna om arbetsåtgång per

m sk i tabellerna 13—18 i arbetskraftsberäkningarna (se särskild stencil). Möjligheterna till avstämning av resultaten enligt alternativ V60 Å60 är goda ifråga om kronoskogar men i övrigt begränsade. Härnedan redovisas en jämförelse mellan arbetskraftsåtgången för kronoskogar enligt beräkningarna samt enligt domänverkets uppgift om utförda dagsverken under år 1959. Till dessa uppgifter har adderats en uppskattad arbetskraftsåtgång för avverkning av rotposter på kronoskogar. För att jämförelsen skall avse samma totala avverkningsnivå h a r skillnaden mellan beräknad avverkning och domänverkets u p p gift om upphugget virke för år 1959 antagits utgöras av rotposter. Jämförelsen visar att alternativ V60 Å60 för hela riket ligger ca 2 % u n d e r den på grundval av statistiken beräkna-

Domänverkets statistik för år 1959 + »rotpostavverkning»

Alternativ V60 Å60 Region

R I

Avverkning 1 000 m 3 sk

Arbetskraftsåtgång 1 000 dagsv.

dv/m 3 sk

Upphugget virke Rotposter 2 . . . . Summa

3 468

1 953

0,56

Upphugget virke R I I + R I I I Rotposter 2 . . . . Summa

1 122

0,56

Avverkning 1 000 m 3 sk

Arbetskraftsåtgång 1000 dagsv.

2 399 1 069

1 487 353

3 468

1 840

927 195

610 60

1 122

1402 690

989 176

2 092

1 165

4 728 1 954

3 086 589

6 682

3 675

dv/m 3 sk

0,53

0,60

Upphugget RIV + RV Rotposter 2 . . . . Summa

2 092

0,49

Upphugget virke Rotposter 2 Summa 2

6 682

3 598

0,54 3

0,56

0,55 3

Verklig rotpostförsäljning 1959 var i R I: 712 000 m sk, i RII + RUI: 137 000 m sk och i RIV+ RV: 920 000 m3sk; summa 1 769 000 mssk, vilket ger en totalavverkning av 6 497 000 3 m sk.

152 de arbetskraftsåtgången. I R I ligger dock alternativet V60 Å60 6 % högre, i R II + R Hl 7 % lägre och i R I V + R V 12 % lägre. Med hänsyn till att båda metoderna för beräkning av arbetskraftsåtgången är behäftade med betydande osäkerhetsmoment, torde dock de framkomna differenserna inte vara avskräckande stora. Eftersom resultat från domänverkets arbetskraftsutredning legat till grund för den föreliggande, skulle det finnas anledning förmoda att uppskattningen av arbetskraftsåtgången enligt alternativ V60 Å60 är relativt säkrare bestämd på kronoskogar än på övriga skogar. I bolagsenkäten, som omfattade ca 80 % av alla bolagsskogar, lämnades även uppgifter om den beräknade arbetsåtgången ca år 1960, på vilka nedanstående jämförelse grundas: Beräknad dagsverksåtgång/m 3 sk år 1960 Region

RI—RIII RIV—RV

Alternativ V60 Å60

Bolagsenkäten

0,50 0,50

0,51 0,52

Som framgår av denna jämförelse är överensstämmelsen mycket god och bättre än den som redovisades för kronoskogar. Båda jämförelserna ger dock en antydan om att alternativ V60 Å60 ligger något lågt, men skillnaden är så liten, att man med hänsyn till underlaget knappast kan dra några slutsatser härav. Alternativ V60 Å70. Alternativet innebär som prognos betraktat, att man förutsätter oförändrad arbetsvolym men sänkta åtgångstal genom förbättrad teknik. Med hänsyn till den utbyggnad av massaindustrien, som pågår i olika delar av landet, är en oförändrad arbetsvolym sannolik endast om konjunktur-

utvecklingen blir mycket ogynnsam. Alternativet torde dock kunna tjäna syftet att ge en hållpunkt för interpoleringen mellan alternativen. Dessutom utgör alternativet en mätare på den rationalisering, som förutsatts under perioden. Kvoten V60 Å70 : V60 Å60 ger en uppskattning av den förutsatta genomsnittliga effektivitetsökningen per år. Denna kvot ligger i samtliga regioner ganska nära 0,74, vilket motsvarar en rationaliseringsgrad av 3 % per år under perioden. Alternativ V70 Ä60. Alternativet innebär som prognos att man förutsätter en ökning av arbetsvolymen till en nivå, som är definierad av symbolen V70, medan arbetstekniken förutsattes oförändrad under perioden. Sistnämnda förutsättning är givetvis orealistisk, och alternativet torde huvudsakligen tjäna syftet att ge hållpunkter för interpoleringar mellan alternativen. Alternativ V70 Å70. Alternativet avser en uppskattning av arbetskraftsåtgången vid en avverkningsvolym, som motsvarar avverkningsberäkningarnas bruttokvantiteter samt med skogsvårdsåtgärder svarande mot enligt avverkningsberäkningarna förutsatt föryngringsyta. I norra Sverige svarar avverkningsbeloppen mot det starkare beräkningsalternativet (alternativ b) och i södra Sverige mot det svagare alternativet (alternativ a ) . Eftersom man i avverkningsberäkningarna inte p r i m ä r t lägger in några ekonomiska hänsynstaganden, är de beräknade avverkningsbeloppen bruttokvantiteter, som inkluderar klenvirke och lövvirke från dåliga avsättningslägen samt även virke från slutavverkningar ovanför den s. k. skogsodlingsgränsen. Det är därför knappast troligt att avverkningen blir så stor som förutsätts i alternativ V70 Å70. Speciellt är alternativet orealistiskt i de tre nordligaste regionerna, där betydande av»

153 verkningskvantiteter är belägna i dåliga avsättningslägen eller består av klenvirke eller löv virke. Alternativet torde endast kunna komma ifråga vid en mycket optimistisk bedömning av lönsamhetsutvecklingen inom skogsbruket som medför en relativt starkare höjning av bruttopriserna än av omkostnaderna. En sådan utveckling synes för närvarande vara mindre trolig. Alternativ V70/60 Å70. Alternativet avser en uppskattning av arbetskraftsåtgången vid en avverkningsvolym av barrgagnvirke, som överensstämmer med avverkningsberäkningarnas, dvs alternativ V70. Avverkningen av klenvirke under 10 cm i brösthöjd samt lövvirke förutsattes lika med den som beräknats för år 1960 (V60). Skogsvårdsåtgärder förutsattes utförda enligt alternativ V70. Detta alternativ förutsätter alltså en ökad avverkning av barrgagnvirke men oförändrad avverkning av klenvirke och lövvirke. Jämfört med alternativ V70 innebär avverkningen enligt V70/60 — 54 milj. m 3 sk — ett bortfall av inte mindre än 11 milj. m 3 sk löv virke och klenvirke, varav ca 2,7 milj. i vardera R I och R II, 1,6 milj. i R III, 3,3 milj. i R I V och 0,7 milj. i R V . Jämfört med alternativ V60 innebär dock V70/60 en ökning med nära 9 milj. m 3 sk, men då är att märka att totalavverkningen under enstaka toppar redan varit uppe i närheten av V70/60. Under förutsättning att förhoppningarna om en efterfrågeökning från skogsindustriernas sida infrias samt att relationen bruttopriser—kostnader inte försämras kan detta alternativ betraktas som realistiskt genomsnittligt sett. Om man ser på de olika regionerna och ägargrupperna var för sig, kan givetvis en mera nyanserad bedömning vara erforderlig. Man bör observera att alternativ V70/60 Å70 förutsätter en icke oväsent-

lig ökning av intensiteten i skogsbruket å kategorien bondeskogar. Alternativ V70R Å70. Detta alternativ skiljer sig från alternativ V70/60 Å70 endast i det avseendet, att någon avverkning av klenvirke under 10 cm i brösthöjd inte förutsattes äga rum (exempelvis på grund av försämrade relationer mellan bruttopriser och omkostnader). Speciellt när det gäller norra Sverige kan detta alternativ anses vara ganska realistiskt utan att bedömningen för den skull kan sägas vara präglad av särskilt stor pessimism. C. Awerkningsvolym och arbetskraftsåtgång totalt och per m3sk —nuvarande och bedömda förhållanden år 1970

I tabell 79—82 redovisas detaljer i beräkningsresultaten för alternativen V60 Å60, V70 Å70, V70/60 Å70 samt V70R Å70 med fördelning på ägare och regioner. Det bör framhållas, att de erhållna resultaten är avsedda utnyttjas för bedömningar av vilka ändringar i arbetskraftsbehovet som kan förväntas inträffa under olika angivna förutsättningar samt för att ge en uppfattning om den absoluta nivån. Reräkningarna är däremot inte avsedda att utnyttjas för jämförelse av arbetskraftsåtgången mellan olika ägaregrupper. Det h a r nämligen inte varit möjligt att tillämpa differentierade åtgångstal för olika ägare, enär underlag härför saknats. De tillämpade åtgångstalen är avsedda att utgöra genomsnittstal för samtliga ägare. Åtgångstalen kan härigenom väntas ha blivit för höga för storskogsbruket, som ju h a r större behandlingsenheter och rationaliseringsgrad. Faktorer som verkar i motsatt riktning är dock dels att privatskogsbruket, speciellt i Norrland, är mera välbeläget, dels ock att samverkan byggs ut. Det förhållandet att bondeskogarna enligt alternativ V60 Å60 h a r

154 Tabell 79.

Region

R I

Sammandrag av arbetskraftsberäkningar

Ägare

Kronoskogar övriga allm Bolagsskogar Bondeskogar Samtliga

R II

Kronoskogar övriga allm Bolagsskogar . . . . Bondeskogar Samtliga

RIII

Kronoskogar övriga allm Bolagsskogar . . . . Bondeskogar . . . . Samtliga

R IV

Kronoskogar . . . . Övriga allm Bolagsskogar . . . . Bondeskogar . . . . Samtliga

R V

Hela riket

på regioner och

ägargrupper . Alternativ

V60

Å60

Total dagsverksåtgång Skogs- Avmarks- verkSamtliga arbeten areal ning Tillredning + korn. Skogsvård -f övr. arb 1 000 1 000 1 000 dv/ 1000 dv/ ha m 3 sk 1 000 dv/ha dv/ dagsv. m 3 sk dagsv. dv/ha m 3 sk dagsv. dv/ha m 3 sk 2 939 3 468 337 559 1 143 1 651 2 453 2 466

1 274 0,43 215 0,64 613 0,54 912 0,37

0,37 0,38 0,37 0,37

6 872

8 144

3 014

0,44

0,37

271 436 126 200 1 566 3 177 1 736 2 504

163 70 1 211 977

0,60 0,56 0,77 0,56

0,37 0,35 0,38 0,39

3 699

6 317

2 421

0,66

394 686 278 830 1 606 4 231 1 763 4 002

232 282 1461 1 383

4 041

679 69 295 335

0,23 0,20 0,25 0,14

0,19 0,13 0,18 0,14

1 953 284 908 1 247

0,66 0,84 0,79 0,51

0,56 0,51 0,55 0,51

1 378 0,20

0,17

4 392

0,64

0,54

79 20 397 223

0,29 0,16 0,25 0,13

0,18 0,10 0,12 0,09

242 90 1 608 1 200

0,89 0,72 1,02 0,69

0,55 0,45 0,51 0,48

0,38

0,19

0,12

3 140

0,85

0,50

0,59 1,01 0,91 0,78

0,34 0,34 0,35 0,35

150 91 572 362

0,38 0,33 0,36 0,21

0,22 0,11 0,13 0,09

382 373 2 033 1 745

0,97 1,34 1,27 0,99

0,56 0,45 0,48 0,44

3 358

0,83

0,34

1 175 0,29

0,12

4 533

1,12

0,46

448 1 842 578 424 1 383 430 1 150 4 044 1 291 4 638 11 745 3 734

1,29 1,01 1,12 0,81

0,31 0,31 0,32 0,32

323 227 720 1 538

0,72 0,54 0,63 0,33

0,18 0,16 0,18 0,13

901 657 2 011 5 272

2,01 1,55 1,75 1,14

0,49 0,47 0,50 0,45

6 033 0,90

0,32

2 808

0,42

0,14

8 841

1,32

0,46

120 72 38 987

2,18 1,36 1,19 1,17

0,48 0,54 0,46 0,46

9 749

6 660 19 014

Kronoskogar övriga allm Bolagsskogar . . . . Bondeskogar

55 53 32 846

250 132 83 2 141

75 41 25 647

1,36 0,78 0,78 0,77

0,30 0,31 0,30 0,30

45 31 13 340

0,82 0,58 0,41 0,40

0,18 0,23 0,16 0,16

Samtliga

2 606

0,80

0,30

0,43

0,16

1 217 1,23

0,46

Kronoskogar 4 107 6 682 2 322 Övriga allm 1 218 3 104 1 038 Bolagsskogar . . . . 5 497 13 186 4 601 Bondeskogar 11 436 22 858 7 653

0,57 0,85 0,84 0,67

0,35 0,34 0,35 0,34

1276 438 1 997 2 798

0,31 0,36 0,36 0,24

0,19 0,14 0,15 0,12

3 598 0,88 1476 1,21 6 598 1,20 10 451 0,91

0,54 0,48 0,50 0,46

0,70

0,34

6 509

0,29

0,14

22 123

0,48 J

Samtliga

22 258| 45 830| 15 614

0,99

155 Å70

av arbetskraftsberåkningar

Region

Total dagsverksåtgång Skogs- Avmarks- verkTillredning + korn. Skogsvård + övr. arb. Samtliga arbeten areal ning 1 000 1 000 dv/ 1 000 dv/ 1 000 1 000 dv/ha dv/ dv/ha dv/ha ha m 3 sk m 3 sk m 3 sk dagsv. m 3 sk dagsv. dagsv.

RI

R II

Ägare

R IV

Hela ! riket

0,11 0,11 0,10 0,10

1 996 207 801 1 690

0,68 0,61 0,70 0,69

0,39 0,39 0,38 0,38

1 264 0,18

0,10

4 694

0,68

0,38

69 34 411 446

0,26 0,27 0,26 0,26

0,11 0,10 0,10 0,10

257 139 1 601 1 760

0,95 1,10 1,02 1,01

0,39 0,39 0,38 0,39

0,29

0,26

0,10

3 757

1,02

0,39

0,62 0,70 0,82 0,80

0,26 0,27 0,27 0,27

142 75 441 498

0,36 0,27 0,27 0,28

0,15 0,10 0,09 0,09

388 269 1 756 1 906

0,98 0,97 1,09 1,08

0,41 0,37 0,36 0,36

3 163

0,78

0,27

1 156 0,29

0,10

4 319

1,07

0,37

486 448 2 097 435 424 1 908 1 150 4 685 1 091 4 638 19 229 4 484

1,09 1,03 0,95 0,96

0,23 0,23 0,23 0,23

238 201 481 1 933

0,53 0,47 0,42 0,42

0,12 0,10 0,10 0,10

724 636 1 572 6 417

1,62 1,50 1,37 1,38

0,35 0,33 0,33 0,33

6 496

0,97

0,23

2 853

0,43

0,10

9 349

1,40

0,33

2 939 5 157 337 525 1 143 2 107 2 453 4 416

1456 148 588 1238

0,50 0,44 0,51 0,51

0,28 0,28 0,28 0,28

Samtliga

6 872 12 205

3 430

0,50

0,28

Kronoskogar övriga allm Bolagsskogar . . . .

271 663 126 357 1 566 4 185 1 736 4 541

188 105 1 190 1 314

0,69 0,83 0,76 0,75

0,28 0,29 0,28 0,29

3 699

9 746

2 797

0,76

Kronoskogar övriga allm Bolagsskogar . . . . Bondeskogar

394 940 734 278 1 606 4 901 1 763 5 240

246 194 1 315 1 408

Samtliga

4 041 11 815

Kronoskogar övriga allm Bolagsskogar . . . . Bondeskogar Samtliga

RV

0,18 0,17 0,19 0,18

Kronoskogar övriga allm Bolagsskogar . . . . Bondeskogar

Samtliga RIII

på regioner och

ägargrupper AlternativV70

""abell 80. Sammandrag

6 660 27 919

540 59 213 452

Kronoskogar övriga allm Bolagsskogar . . . . Bondeskogar . . . .

55 53 32 846

248 211 102 3 162

58 48 23 722

1,06 0,91 0,72 0,85

0,23 0,23 0,22 0,23

25 23 11 346

0,45 0,43 0,34 0,41

0,10 0,11 0,11 0,11

83 71 34 1 068

1,51 1,34 1,06 1,26

0,33 0,34 0,33 0,34

Samtliga

3 723

0,86

0,23

0,41

0,11

1,27

0,34

4 107 9 105 2 434 930 1 218 3 735 5 497 15 980 4 207 11 436 36 588 9 166

0,59 0,77 0,77 0,80

0,27 0,25 0,26 0,25

1 014 0,25 392 0,32 1557 0,28 3 675 0,32

0,11 0,10 0,10 0,10

3 448 1322 5 764 12 841

0,84 1,09 1,05 1,12

0,38 0,35 0,36 0,35

22 258| 65 408 16 737

0,75

0,26

6 638 | 0,30

0,10

23 375

1,05

0,36

Kronoskogar Bolagsskogar Bondeskogar Samtliga

156 Tabell

Region

R I

81. Sammandrag

Ägare

Kronoskogar, övriga allm.. Bolagsskogar Bondeskogar. Samtliga

R II

Kronoskogar, övriga allm.. Bolagsskogar Bondeskogar. Samtliga

RIII

Kronoskogar, övriga allm.. Bolagsskogar Bondeskogar. Samtliga

R IV

Kronoskogar, övriga allm.. Bolagsskogar Bondeskogar. Samtliga

R V

Kronoskogar, övriga allm.. Bolagsskogar Bondeskogar. Samtliga

Hela riket

Kronoskogar övriga allm Bolagsskogar Bondeskogar Samtliga

av arbetskraftsberäkningar V70/60

på regioner

och

ägargrupper.

Alternativ

Å70

Total dagsverksåtgång Skogs- Avmarks- verkareal ning Tillredning + korn. Skogsvård + övr. arb. Samtliga arbeten 1 000 1 000 1 000 dv/ 1 000 ha m 3 sk 1 000 dv/ha dv/ dv/ha dagsv. m3sk dagsv. m3sk dagsv. dv/ha 2 939 3 965 1 081 0,37 337 404 112 0,33 1 143 1 729 470 0,41 2 453 3 431 925 0,38

0,27 0,28 0,27 0,27

6 872 9 529 2 588 0,37

0,27

271 482 126 217 1 566 3 075 1 736 3 247

0,49 0,48 0,55 0,52

0,27 0,28 0,28 0,28

60 26 345 369

3 699 7 021 1 965 0,53 394 802 205 278 658 169 1 606 4 197 1 097 1 763 4 535 1 131

490 51 191 393

0,17 0,15 0,17 0,16

0,12 0,12 0,11 0,11

1 571 163 661 1 318

1 125 0,17

0,12

3 713 0,54

0,22 0,21 0,22 0,21

0,12 0,12 0,11 0,11

194 87 1 204 1 280

0,28

800 0,22

0,11

2 765 0,75

0,52 0,60 0,68 0,64

0,26 0,25 0,26 0,25

131 71 399 444

0,33 0,26 0,25 0,25

0,16 0,11 0,10 0,10

336 240 1 496 1 575

4 041 10 192 2 602 0,64

0,26

1 045 0,26

0,10

3 647 0,90

448 2 045 466 424 1 801 404 1 150 4 316 989 4 638 16 449 3 759

1,04 0,95 0,86 0,81

0,23 0,22 0,23 0,23

235 0,52 192 0,45 452 0,39 1 711 0,37

0,11 0,11 0,10 0,10

701 596 1 441 5 470

6 660 24 611 5 618 0,84

0,23

2 590 0,39

0,10

8 208 1,23

134 61 859 911

0,53 0,48 0,58 0,54

0,72 0,69 0,77 0,73

0,85 0,86 0,93 0,89

1,56 1,40 1,25 1,18

55 249 53 169 32 102 846 2 519

53 38 22 548

0,96 0,72 0,69 0,65

0,21 0,22 0,22 0,22

25 20 11 295

0,45 0,38 0,34 0,35

0,10 0,12 0,11 0,11

986 3 039

0,67

0,22

351 0,35

0,11

1 012 1,02

4 107 7 543 1 939 0,47 1 218 3 249 784 0,64 5 497 13 419 3 437 0,62 11 436 30 181 7 274 0,64

0,26 0,24 0,26 0,24

941 360 1 398 3 212

0,23 0,30 0,25 0,28

0,12 0,11 0,10 0,11

2 880 1 144 4 835 10 486

22 258 54 392 13 434 0,60

0,24

5 911 0,26

0,11

19 345 0,86

78 58 33 843

1,41 1,09 1,03 1,00

0,70 0,94 0,87 0,92

157 Tabell 82. Sammandrag av arbetskraftsberäkningar på regioner och ägargrupper. Alternativ V70R Å70

Region

Ägare

R I

Kronoskogar övriga allm Bolagsskogar . . . . Bondeskogar Samtliga

R II

Kronoskogar övriga allm Bolagsskogar . . . . Bondeskogar Samtliga

R III

Kronoskogar Bolagsskogar . . . . Bondeskogar Samtliga

R IV

Kronoskogar övriga allm Bolagsskogar . . . . Bondeskogar . . . . Samtliga

RV

Kronoskogar övriga allm Bolagsskogar Bondeskogar Samtliga

Hela riket

Kronoskogar övriga allm Bolagsskogar Bondeskogar Samtliga

Total dagsverksåtgång Skogs- Avmarks- verk- Tillredning + korn. Skogsvård + övr. arb. Samtliga arbeten areal ning 1 000 1 000 1000 dv/ha dv/ 1 000 dv/ha dv/ 1 000 dv/ha dv/ m 3 sk ha m 3 sk m 3 sk dagsv. m 3 sk dagsv. dagsv. 0,16 0,14 0,16 0,15

0,13 0,13 0,11 0,12

1417 138 579 1 189

0,48 0,41 0,51 0,48

0,39 0,39 0,37 0,37

1 083 0,16

0,12

3 323

0,48

0,38

58 25 323 356

0,21 0,20 0,21 0,20

0,13 0,12 0,12 0,12

176 82 1 058 1 168

0,65 0,65 0,68 0,67

0,40 0,40 0,38 0,39

0,27

0,20

0,12

2 484

0,67

0,39

2 939 3 636 351 337 1 143 1 562 2 453 3 167

940 90 398 812

0,32 0,27 0,35 0,33

0,26 0,26 0,26 0,26

8 716

2 240

0,33

0,26

445 271 206 126 1 566 2 792 1 736 3 027

118 57 735 812

0,44 0,45 0,47 0,47

0,27 0,28 0,26 0,27

1 722 0,47

6 872

3 699

6 470

477 48 181 377

752 394 596 278 1 606 3 851 1 763 4 015

185 146 960 1 004

0,47 0,52 0,60 0,57

0,25 0,25 0,25 0,25

128 67 378 425

0,32 0,24 0,23 0,24

0,17 0,11 0,10 0,11

313 213 1 338 1 429

0,79 0,76 0,83 0,81

0,42 0,36 0,35 0,36

9 214

2 295

0,57

0,25

0,24

0,11

3 293

0,81

0,36

429 448 1946 376 424 1 726 910 1 150 4 104 4 638 15 801 3 516

0,96 0,89 0,79 0,76

0,22 0,22 0,22 0,22

230 186 434 1 659

0,51 0,44 0,38 0,36

0,12 0,11 0,11 0,11

659 1,47 562 1,33 1344 1,17 5 175 1,12

0,34 0,33 0,33 0,33

6 660 23 577

5 231

0,78

0,22

2 509

0,38

0,11

7 740

1,16

0,33

55 53 32 846

236 160 97 2 415

49 36 20 509

0,89 0,68 0,63 0,60

0,21 0,22 0,21 0,21

24 19 11 286

0,44 0,36 0,34 0,34

0,10 0,12 0,11 0,12

73 55 31 795

1,33 1,04 0,97 0,94

0,31 0,34 0,32 0,33

2 908

0,62

0,21

0,35

0,12

0,97

0,33

4 107 7 015 1218 3 039 5 497 12 406 11436 28 425

1 721 705 3 023 6 653

0,42 0,58 0,55 0,58

0,25 0,23 0,24 0,23

917 345 1327 3 103

0,22 0,28 0,24 0,27

0,13 0,12 0,11 0,11

2 638 1050 4 350 9 756

0,64 0,86 0,79 0,85

0,38 0,35 0,35 0,34

5 692J 0,26

0,11

17 794| 0,80

0,35

4 041

22 258 50 885 12 102

0,54 | 0,24

158 Beräkningsalternativ 3

Avverkning milj. m sk Dagsverken/m s sk

V60 Å60

V70 Å70

V70/60 Å70

V70R Å70

45,8 0,48

65,4 0,36

54,4 0,36

50,9 0,35

lägsta dagsverksåtgången/m 3 sk i samtliga regioner innebär inte att det föreligger en högre grad av rationalisering på bondeskogarna utan är väsentligen ett uttryck för att åtgärdsintensiteten i fråga om skogsvårdsåtgärder där är lägre. Av de redovisade tabellerna framgår att den genomsnittliga dagsverksåtgången/m 3 sk för riket i dess helhet, enligt de olika alternativen, beräknas till ovanstående.

0,42 långt tidigare. En nyligen utförd arbetskraftsberäkning för Värmlands län redovisar en dagsverksåtgång per m 3 sk omkring år 1970 av 0,36 jämfört med 0,33 för motsvarande område (region R IV) i de föreliggande beräkningarna. Totala dagsverksbehovet för riket i dess helhet skulle enligt de olika alternativen bli nedanstående.

Som synes är skillnaderna i dagsverksåtgång/m 3 sk mellan de tre alternativen för år 1970 mycket små. Alternativet V70/60 förutsätter jämfört med V70 lägre avverkning av klenvirke och lövvirke och alternativet V70R ingen avverkning av klenvirke alls. Denna minskade avverkning av klent virke medför en relativ sänkning av dagsverksåtgången per m 3 sk för avverkningsarbeten, vilken dock i stort sett uppväges av att dagsverksåtgången för skogsvårdsarbeten och övriga arbeten ökar genom att den totala dagsverksåtgången för dessa arbeten, vilken förutsattes oförändrad, slås ut på en mindre avverkningskvantitet.

III. och

Till jämförelse med den beräknade dagsverksåtgången per m 3 sk ca år 1970 kan nämnas att man i domänverkets arbetskraftsutredning 1959 räknade med en dagsverksåtgång/m 3 sk av 0,42 ca år 1970 mot 0,38 i föreliggande beräkningar. Senare utförda bedömningar vid domänstyrelsen ger dock vid handen att dagsverksåtgången bör ha sjunkit till Beräkningsalternativ 3

Avverkning milj. m sk Dagsverksbehov milj. dagsverken . Årsarbetare (1 årsarb. = 250 dagsv.)

Förändringar i arbetskraftsbehov arbetskraftsstruktur

A. Förändringen i antalet årsarbetare enligt två alternativ De i föregående avsnitt redovisade arbetskraftsberäkningarna baseras på tre olika alternativ för avverkningens storlek år 1970. Det starkaste avverkningsalternativet V 70 överensstämmer med avverkningsberäkningarnas starkare alternativ (större slutavverkningsareal) i Norrland och med det svagare alternativet (mindre slutavverkningsareal) i södra Sverige. V 70 kan därför anses vara något mer optimistiskt i Norrland än i södra Sverige. Härtill kommer att alternativ V 70 förutsätter avverkning av stora mängder klenvirke och lövvirke från mycket dåliga avsättningslägen i Norrland och får därför anses realistiskt endast under extremt gynnsamma konjunkturförhållanden. Vid utväljande av två alternativ för de kommande beräkningarna har hänsyn tagits härtill. Alternativ A (större avverkning) mot-

V60 Å60

V70 Å70

V70/60 Å70

V70R Å70

45,8 22,1 88 400

65,4 23,4 93 600

54,4 19,3 77 200

50,9 17,8 71 200

159 svarar därför alternativ V 70/60 i regionerna R I—R III och alternativ V 70 i regionerna RIV—R V. Alternativ B (mindre avverkning) motsvarar alternativ V 70 R i regionerna R I och R III och alternativ V 70/60 i regionerna R I V —

ten respektive övriga skogsarbeten ger de båda beräkningsalternativen nedanstående ändringar i arbetsvolymen uttryckt i antalet årsarbetare.

RV.

B. Bedömda förändringar i arbetskraftens fördelning på olika kategorier arbetstagare hos storskogsbruket

I tabell 83 redovisas ändringen i antalet årsarbetare för körningsarbeten och övriga skogsarbeten enligt nämnda två alternativ. Redovisningen sker med åtskillnad på två ägarkategorier — privatskogsbruket respektive storskogsbruket — enligt tidigare angivna definition. Med en f. n. beräknad årlig avverkningskvantitet av drygt 45 milj. m 3 sk h a r den nuvarande arbetskraftsåtgången beräknats till en kvantitet motsvarande 22,1 milj. dagsverken eller 88 500 årsarbetare (här räknat med 250 arbetsdagar/år) , varav 46 700 inom storskogsbruket. Enligt alt. A har avverkningskvantiteten för 1970 beräknats till 58,4 milj. m 3 sk/år och arbetskraftsbehovet till 19,3 milj. dagsverken/år eller, räknat i årsarbetare till 77 400, varav 35 400 inom storskogsbruket. Motsvarande tal för alt. B är 52,1 milj. m 3 sk/år motsvarande i dagsverken 17,8 milj. och i årsarbetare 71 200 resp. 32 200. Av tabell 83 framgår sålunda att arbetskraftsåtgången, uttryckt i antal årsarbetare, enligt alternativ A skulle minska med 11 000 i hela landet och enligt alternativ B med 17 000. Uttryckt i dagsverken skulle minskningen bli 2,75 milj. resp. 4,25 milj. dagsverken. Med fördelning på ägare samt körningsarbe-

Slag av arbete Körningsarbeten övriga skogsarbeten.. Samtliga skogsarbeten

Anordningarna för att lösa storskogsbrukets arbetskraftsförsörjning har under den senaste 10-årsperioden väsentligt förändrats. Utvecklingen har gått mot en alltmer ökad fast anställd och kontinuerligt sysselsatt arbetskraft. Att en utveckling i sådan riktning kommer att fortsätta har starkt understrukits av företrädare för storskogsbruket. Man räknar med att genom tryggade anställningsförhållanden kunna hålla yrkesskickliga skogsarbetare, varigenom planeringen av arbetena underlättas, arbetet alltmer kan rationaliseras och arbetseffektiviteten hos de enskilda arbetarna ökas. Vad domänverket beträffar har under åren 1957—1961 det totala antalet anställda skogsarbetare minskat med 7 800 personer eller ca 27 %. Antalet fast anställda har ökat med 20 %. F. n. bedöms 50 % av antalet dagsverken utföras av arbetstagare, som har en årlig anställningstid om minst 200 dagar. I domänverkets arbetskraftsutredning 1959 beräknades att tio år senare ca 64 % av huggningsarbetena och skogsvårdsarbetena skulle komma att utföras av arbetskraft med arbetsgaranti. För

IV lternativ

Privatskogsbruket

Storskogsbruket

Hela skogsbruket

A B A B A B

— 52 — 560 + 192 — 2 220 + 140 — 2 780

— 2 064 — 2 624 — 9 188 — 11 912 — 11 252 — 14 536

— 2 116 — 3 184 — 8 996 — 14 132 — 11 112 — 17 316

160 Tabell 83. Förändringen

Region

Alternativ

RI

Nuläget (V60 Å60) A(V70/60Å70). B (V70R Å70) . .

R II

R III

R IV

RV

Hela riket

i

arbetskraftsåtgång

AvPrivatskogsbruket Storverkning Körningsarb. ö v r . skogsarb. Samtl. skogsarb. Körningsarb. 1 000 m 2 ÅrsarÅrsarÅrsarDiff. Diff. ÅrsarDiff. skog betare Diff. betare betare betare

8 144 1 136 9 529 1 180 + 44 8 716 1 088 — 48

3 852 4 092 + 3 668 —

240 184

4 988 5 272 + 4 756 —

284 232

Nuläget (V 60 Å60) . . . 6 317 1 092 3 708 4 800 A (V70/60 Å70) . 7 021 1 060 — 32 4 060 + 352 5 120 + 320 B (V70R Å70) . . 6 470 984 — 108 3 688 — 20 4 672 — 128 Nuläget (V60 Å60) 9 749 1 916 5 064 6 980 A (V70/60 Å70) . 10 192 1 580 — 336 4 720 — 344 6 300 — 680 B (V70R Å70) .. 9 214 1 464 — 452 4 252 — 812 5 716 — 1 264 Nuläget (V60 Å60) 19 014 4 516 16 572 21 088 A(V70Å70) 27 919 4 868 + 352 17 012 + 440 21 880 + 792 B (V70/60 Å 70) 24 611 4 676 + 160 16 024 — 548 20 700 — 388 Nuläget (V60 Å60) 2 606 824 3 124 3 948 A (V70 Å70) 3 723 744 — 80 2 628 — 496 3 372 — 576 B (V70/60 Å70) . . 3 039 712 — 112 2 468 — 656 3 180 — 768 45 830 9 484 32 320 41 804 A 58 384 9 432 — 52 32 512 + 192 41 944 + 140 B 52 050 8 924 — 560 30 100 — 2 220 39 024 — 2 780

2 612 2 088 — 524 1 904 — 708 1 656 1 2 1 6 — 440 1 116 — 540 2 752 2 068 — 684 1 904 — 848 2 800 2 408 — 392 2 296 — 504 176 152 — 152 —

9 996 7 932 — 2 064 7 372 — 2 624

* 1 årsarbetare = 250 dagsverken.

Tabell 84. Procentuell fördelning

av arbetsvolymen inom storskogsbruket på olika arbetstagarekategorier Procent av arbetsvolymen som utföres av

Område

Slag av arbete Bedömningsalternativ

Årsarbetare

Fasta säsongTillfällig arbetare arbetskraft

Totalt

Region R I - KörningsarbeRIII ten (Norrland och Koppar- övriga skogsbergs län) arbeten

Nuläge Alt. I Alt. I I Nuläge Alt. I Alt. II

25 47 70 45 59 72

60 43 25 40 30 20

15 10 5 15 11 8

100 100 100 100 100 100

Region R IV—R V (Södra och mellersta Sverige

Nuläge Alt. I Alt. I I Nuläge Alt. I Alt. I I

25 45 65 60 68 77

60 45 30 25 20 15

15 10 5 15 12 8

100 100 100 100 100 100

Körningsarbeten övriga skogsarbeten

24 24

161 uttryckt

i antal

årsarbetare*

enligt

två

alternativ Hela skogsbruket

skogsbruket Samtl. skogsarb.

ö v r . skogsarb. Årsarbetare

Årsarbetare

Diff.

Årsarbetare

Diff.

ö v r . skogsarb.

Körningsarb. Diff.

Årsarbetare

Samtl. skogsarb. Årsarbetare

Diff.

Diff.

9 968 7 492 6 632

2 476 3 336

12 580 9 580 8 536

3 000 4 044

3 748 3 268 2 992

13 820 480 11584 756 10 300

17 568 2 236 14 852 3 520 13 292

2 716 4 276

6 104 4 724 4 148

1 380 1 956

7 760 5 940 5 264

1 820 2 496

2 748 2 276 2 100

472 648

9 812 8 784 7 836

12 560 1 028 11 060 1 976 9 936

1 500 2 624

8 400 6 220 5 552

2 180 2 848

11 152 8 288 7 456

2 864 3 696

4 668 3 648 3 368

13 464 1 020 10 940 1300 9 804

18 132 2 524 14 588 3 660 13 172

3 544 4 960

11476 8 544 7 964

14 276 2 932 10 952 3 512 10 260

3 324 4 016

7 316 7 276 6 972

28 048 40 25 556 344 23 988

35 364 2 492 32 832 4 06C 30 960

2 532 4 404

920 676 636

244 284

1 000 896 864

104 136

3 868 3 152 2 952

4 868 4 048 3 816

820 1 052

19 480 11252 17 364 14 536 16 296

2116 31

69 012 60 016 54 880

88 492 8 996 77 380 14 132 71 176

11 112 17 316

744 524 484 36 692 27 504 24 780

220 260

46 688 9 188 35 436 11 912 32 152

körningsarbetena angavs motsvarande siffra till 77 %. E n l i g t s e n a r e v i d d o m ä n v e r k e t gjorda b e d ö m n i n g a r skulle f a s t a n s t ä l l n i n g b l i e r f o r d e r l i g i än h ö g re grad. Uppgifter om motsvarande förhålland e n i n o m industriskogsbruket h a r erh å l l i t s g e n o m en e n k ä t u n d e r s ö k n i n g o m f a t t a n d e c a 50 f ö r e t r ä d a r e i n o m i n d u s t r i s k o g s b r u k e t . Av u n d e r s ö k n i n g e n f r a m g å r , att 1961—1962 u n g e f ä r VB a v arbetskraften, sysselsatt m e d avverkning och skogsvårdsarbeten, ä r att h ä n f ö r a till fasta å r s a r b e t a r e , m e d a n c a y t t e r l i g a r e V» h a r b e r ä k n a t s h ö r a till fasta säsongarbetare. Beträffande körningsarbet e n a h a r u n g e f ä r 1/s h ä n f ö r t s till fasta årsarbetare. Av d e a v f ö r e t a g e n g j o r d a b e d ö m n i n g 11—412530

716 916

a r n a framgår att m a n , beträffande avverknings-, skogsvårds- och övriga arb e t e n , s y f t a r till a t t 70—80 % s k a l l u t f ö r a s a v fast a n s t ä l l d a r b e t s k r a f t o c h b e t r ä f f a n d e k ö r n i n g s a r b e t e n 50—60 % . A r b e t s i n s a t s e n a v fasta s ä s o n g a r b e t a r e o c h tillfällig a r b e t s k r a f t b e d ö m e s m i n s ka k r a f t i g t f r å n å r 1960 till å r 1970. Beträffande avverkningsarbeten bedöm e s i n s a t s e r n a a v fasta s ä s o n g a r b e t a r e s å l e d e s a t t m i n s k a f r å n 35 % till 20 % och beträffande körningsarbeten från 60 till 35 % . I t a b e l l 84 r e d o v i s a s en u p p s k a t t n i n g av dels n u v a r a n d e förhållanden i n o m storskogsbruket, dels b e d ö m d a förhåll a n d e n 1970 e n l i g t t v å a l t e r n a t i v . N u v a r a n d e förhållanden h a r belysts genom material dels från d o m ä n s t y r e l s e n s ar-

162 Tabell

85. Arbetskraften

inom

storskogsbruket

fördelad

på

arbetstagarekategorier

Tusental dagsverken som utföres av Region

R I

R II

R III

R IV

R V

Hela riket

Bedömt alt.

Årsarbetare

Fasta säsongarb.

K

K

Tillf. arb.kraft K

Totalt K

A —- I A —•II R —- I R —- I I

163 245 365 224 333

1 121 1105 1349 979 1193

392 225 131 205 119

997 562 374 497 332

52 26 47 24

374 206 150 182 133

653 522 522 476 476

2 492 1 873 1 873 1 658 1 658

Nuläeet A —- I A — II R— I R — II

104 143 213 131 195

687 697 851 612 747

248 131 76 120 70

610 354 236 311 207

62 30 15 28 14

229 130 94 114 83

414 304 304 279 279

1 526 1 181 1 181 1 037 1 037

Nuläeet A — I A — II R— I R — II

172 243 362 224 333

945 918 1120 819 999

413 222 129 205 119

840 466 311 416 278

103 52 26 47 24

315 171 124 153 111

688 517 517 476 476

2 100 1 555 1 555 1 388 1 388

NulÉiget A — I A — II R— I R — II

175 271 391 259 373

1722 1453 1645 1354 1533

420 271 181 258 172

717 427 320 398 299

105 60 30 57 29

430 256 171 239 159

700 602 602 574 574

2 869 2 136 2 136 1 991 1 991

Nula get A — I A — II R — I R — II

11 17 25 17 25

112 89 101 82 93

26 17 11 17 11

46 26 20 24 18

7 4 2 4 2

28 16 10 15 10

44 38 38 38 38

186 131 131 121 121

Nula get A— I A — II R — I B — II

625 919 1356 855 1259

4 587 1499 4 262 866 5 066 528 3 846 805 4 565 491

3 210 1835 1261 1646 1134

375 198 99 183 93

1376 779 549 703 496

2 499 1983 1983 1843 1843

9 173 6 876 6 876 6 195 6 195

K = Körningsarbeten. ö = Övriga skogsarbeten. b e t s k r a f t s u n d e r s ö k n i n g , dels f r å n e n k ä t u n d e r s ö k n i n g till f ö r e t r ä d a r e i n o m i n dustriskogsbruket. Alternativ II g r u n d a s huvudsakligen på bedömningar som lämnats i bolagsenkäten samt på uppgifter f r å n d o m ä n v e r k e t . A l t e r n a t i v I f ö r u t s ä t t e r en m e r m o d i f i e r a d ö v e r g å n g till k o n t i n u e r l i g t s y s s e l s a t t a r b e t s k r a f t och h a r erhållits genom interpolering mellan nuläget och alternativ II. I t a b e l l 85 h a r d e s s a p r o c e n t t a l tilll ä m p a t s på b e r ä k n a t dagsverksbehov enligt t a b e l l 83, v a r i g e n o m en u p p s k a t t a d

f ö r d e l n i n g av a r b e t s k r a f t e n i n o m s t o r skogsbruket p å olika arbetstagarekategor i e r erhållits. De b å d a alternativen A o c h B för t o t a l a d a g s v e r k s b e h o v e t h a r d ä r v i d v a r för sig k o m b i n e r a t s m e d d e b å d a a l t e r n a t i v e n I o c h I I för a r b e t s v o lymens fördelning på arbetstagarekategorier. Av t a b e l l 85 f r a m g å r att av d e t t o t a l a a r b e t e t i n o m s t o r s k o g s b r u k e t , 11,7 m i l j . dagsverken, utföres enligt de föreligg a n d e u p p g i f t e r n a 5,2 m i l j . a v å r s a r b e tare. Om storskogsbrukets h ä r redovisa-

163 de intentioner genomföres, skulle enligt alt. B I årsarbetarna 1970 svara för 4,7 milj. dagsverken av totalt 8,0 milj. Enligt alt. A I I h a r motsvarande tal beräknats till 6,4 resp. 8,8 milj. Beträffande de fasta säsongarbetarna h a r dessa beräknats utföra f. n. 4,7 milj. dagsverken. Bedömningen för 1970 visar h ä r 1,6—2,7 milj. dagsverken. Beträffande den tillfälliga arbetskraften är motsvarande tal 1,7 resp. 0,5—0,9 milj. dagsverken. De h ä r redovisade bedömningarna är beroende av flera svårberäkneliga faktorer. Målsättningen och insatserna såväl från det allmännas sida som från företagarna i skogsbruket kan i hög grad påverka utvecklingen och kommer otvivelaktigt att variera betydligt mellan olika regioner. Avvägningen i fråga om användningen av arbetskraft av olika kategorier och takten i förändringarna härvidlag blir beroende bl. a. av h u r den arbetskraft kan disponeras, som blir friställd. Redan nu kan konstateras, att skogsbruket i en del regioner särskilt i avlägsna bygder med dåliga avsättningslägen har svårigheter att få erforderlig arbetskraft, medan andra regioner visar ett överskott. Storskogsbrukets uppgiftslämnare h a r också betonat att hänsyn måste tas i varje fall under en övergångstid till de svårigheter, som lokalt uppstår genom att korttidsarbetarnas förtjänstmöjligheter inskränkes. C. Förändringar i jordbrukarnas sysselsättning inom storskogsbruket

Under 1950-talet har förutsättningarna för arbetskraftens säsongväxling mellan jordbruk och skogsbruk ändrats och enligt uppgifterna från storskogsbruket är ytterligare ändringar att vänta under de närmaste åren. Utvecklingen har hos storskogsbruket — som en direkt följd av det utökade antalet årsarbetare —

lett till en minskning av kategorien fasta säsongarbetare och tillfälliga arbetare, som säsongväxlar med jordbruk. Av domänverkets arbetskraftsundersökning år 1959 framgår, att ca 5 000 körare och 22 000 övriga arbetstagare, innehavare av domänverkets kronoskogsjordbruk inräknade, beräknades säsongväxla med jordbruk. Av uppgifter erhållna från domänverket framgår emellertid att man räknar med att år 1970 endast 10—12 % av den totala arbetsvolymen i domänskogarna kommer att utföras av personer som säsongväxlar med jordbruk. Industriskogsbruket redovisar likartade utvecklingslinjer. Enligt bolagsenkäten skulle 28 % av de fasta säsongarbetarna och ca 27 % av de tillfälligt anställda säsongväxla med jordbruket. De fasta säsongarbetarna, som säsongväxlar med jordbruk, har bedömts utföra ca 16 % av arbetsvolymen f. n. och den tillfälliga arbetskraften 7 %, eller sammanlagt 23 %. Beträffande körningsarbeten har de fasta säsongarbetarna och tillfälliga arbetskraften, som säsongväxlar med jordbruket, bedömts utföra 55—60 % av arbetsvolymen. Samtliga företagare har uppgivit att den säsongväxlande arbetskraften starkt kommer att reduceras och således h a r bedömts att 1970 de fasta och tillfälliga säsongarbetarna, som yrkesväxlar med jordbruket, kommer att utföra endast 9 % av avverknings-, skogsvårds- och övriga arbeten samt ca 21 % av körningsarbetena, alltså en reducering av arbetsvolymen med mer än 50 %. Av tabell 86 framgår en uppskattning av jordbrukarnas sysselsättning inom storskogsbruket, dels nuvarande förhållanden, dels bedömda förhållanden 1970 enligt två alternativ. I tabell 87 h a r de framräknade procenttalen tillämpats på beräknat dagsverksbehov enligt tabell 85. Tabellen ger vid handen att fasta säsongarbetare

164 Tabell 86. Procent av arbetsvolymen inom storskogsbruket, som utföres av fasta säsongarbetare resp. tillfällig arbetskraft, som säsongväxlar med jordbruk3

Område

Slag av arbete

Region R I — R I I I

Körningsarbeten

(Norrland och Kopparbergs län)

Övriga skogsarbeten

Region R IV — R V

Körningsarbeten

(Södra och mellersta Sverige)

övriga skogsarbeten

3 Procent av arbetsvolymen som utförs av Fasta säsongTillfällig arbetare arbetskraft

Nuläge Alt. I Alt. II Nuläge Alt. I Alt. II

45 30 15 13 8 3

10 7 5 7 5 3

Nuläge Alt. I Alt. II Nuläge Alt. I Alt. II

50 35 25 20 15 10

10 7 5 10 7 4

Uppgifterna härrör från domänverket samt ca 40 bolag.

resp. tillfällig arbetskraft, som säsongväxlar med jordbruk, f. n. utför ca 3,6 milj. dagsverken inom storskogsbruket. F r a m till 1970 skulle enligt de gjorda bedömningarna deras arbetsinsatser komma att minska till 1,9 milj. dagsverken enligt alt. A I och till 1,0 milj. enligt alt. A II.

D. Arbetstillfällen inom privatskogsbruket

a)

Bedömningsalternativ

Allmänt

Det totala antalet dagsverken, som årligen utföres inom privatskogsbruket kan uppskattas till drygt 10 milj. dagsverken. Detta arbete utföres dels av till fastigheten knutna personer, dels av lejd arbetskraft. Förhållandena varierar inom olika delar av landet. Vissa, här nedan omnämnda undersökningar tyder på, att man kan räkna med att 50—60 % av arbetsvolymen utföres av gårdens folk. Detta skulle då motsvara ca 6 milj. dagsverken. Återstående drygt 4 milj. dagsverken utföres av dels jordbruksbefolkningen inom annan privatägd skog, dels av rotpostköparens arbetskraft, dels ock av annan lejd arbetskraft,

som icke tillhör jordbruksbefolkningen. I detta sammanhang kan erinras om att drygt 25 % av den privatägda skogsmarken torde vara skild från åker ifråga om brukningsförhållanden. Förekomsten av rotpostförsäljningar är betydande. Enligt Thulin motsvarade rotpostförsäljningen 30 % av den totala avverkningen i nedre Norrland och Götalands samt Svealands skogsbygder. b) Vissa undersökningar rörande arbetskraftsförhållanden inom privatskogsbruket Jordbrukarnas arbete i skogsbruk förekommer således dels på egen fastignet, dels i annat privatskogsbruk och dels inom storskogsbruket. Arbetsinsatsen i skogsbruket beror på en rad faktorer, såsom den egna jordbruksfastighetens storlek, driftsinriktning, den övriga arbetskraften inom familjen, brukarnas ålder, areal skog till den egna fastigheten, tillgång till skogsarbete över huvud taget, tillgång till annan sysselsättning etc. Enligt bolagsenkäten bedömdes jordbrukarnas insatser inom storskogsbru-

165 Tabell 87. Arbetsvolym

inom storskogsbruket, som utföres av arbetskraft, som säsongväxlar med jordbruk Tusental dagsverken utförda av

Region

R I

R II

R III

R IV

RV

Hela riket

Bedömt alt.

Nuläget A — I A —11 B — I B —II Nuläget A — I A—II B — I B —II Nuläget A — I A —II B — I B —II Nuläget A — I A—II B — I B —II Nuläget A — I A —II B — I B —II Nuläget A — I A —II B — I B —II

Fasta säsongarb.

Differens

Tillfällig arb.kr.

Totalt

K

Ö

K

Ö

294 157 78 143 71 186 91 46 84 42 310 155 78 142 71 350 211 151 201 144 22 13 9 13 9

324 150 56 133 50 198 94 35 83 31 273 124 47 111 42 574 320 214 297 199 37 20 13 20 13

627 362 583 337

708 365 644 335

65 37 26 33 24 41 21 15 20 14 69 36 26 33 24 70 42 30 40 29 4 3 2 3 2 249 139 99 129 93

174 359 498 94 194 244 — 165 — 254 56 104 112 — 255 — 386 83 176 216 — 183 — 282 50 95 100 — 264 — 398 107 227 305 59 112 153 — 115 — 152 35 61 70 — 166 — 235 52 104 135 — 123 — 170 31 56 62 — 171 — 243 147 379 420 78 191 202 — 188 — 218 47 104 94 — 275 — 326 69 175 180 — 204 — 240 42 95 84 — 284 — 336 287 420 861 150 253 470 — 167 — 391 85 181 299 — 239 — 562 139 241 436 — 179 — 425 80 173 279 — 247 — 582 19 26 56 27 9 16 29 — 10 — 38 5 11 18 — 15 — 27 9 16 29 — 10 — 38 5 11 18 — 15 — 734 1411 2140 390 766 1098 — 645 — 1 042 228 461 593 — 950 — 1 547 352 712 996 — 699 — 1 144 208 430 543 — 981 — 1 597

ket då vara i medeltal 3,6 milj. dagsverken årligen. Såvitt den genom skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna år 1961 utförda undersökningen om skogsägarnas självverksamhet utvisar, utfördes ungefär 56 % av arbetskraftsbehovet på den privatägda skogen av ägarna och gårdsfolket (arrendatorer, familjemedlemmar, helårsanställd arbetskraft), medan ungefär 44 % utfördes av lejd arbetskraft. Enligt länsutredningen i Jämtlands län uppgick jordbrukarnas skogsarbete utanför den egna fastigheten till i ge-

Ö

K

Ö

K

nomsnitt 5,7 arbetsveckor mot 4,6 arbetsveckor på den egna fastigheten. Totalt h a r bolagen erhållit 65 % av arbetsinsatserna från jordbrukarna. På de egna fastigheterna h a r brukarna svarat för 60 % av det totala skogsarbetet i egen regi, familjemedlemmar svarar för 16 % och lejd arbetskraft för 26 %. — Länsutredningen i Kopparbergs län h a r visat att ca Va av storskogsbrukets arbete utfördes av befolkning knuten till jordbruk. Arbetsinsatsen utgjorde 1957 ca 900 000 dagsverken. Av storskogsbrukets körningsarbete utfördes 75 % av perso-

166 Tabell 88. Tillgänglig arbetsvolym för den till jordbruket knutna

befolkningen

1 000-tal dagsverken inom Region

R I

R II

R III

R IV

RV

Hela riket

Alternativ

A -- I A -- I I R —- I R —- I I Nuläeet A —- I A —- I I R —- I R —- I I Nuläeet A — I A — II R— I R — II Nuläöet A — I A — II R— I R — II NnlÅ get A— I A — II R — I R — II Nnlä get A— I A — II R — I R — II

Differens

Privatskogsbruket

Storskogsbruket

Totalt

1 247 1 318 1 318 1 189 1 189 1 200 1 280 1 280 1 168 1 168 1 745 1 575 1 575 1 429 1 429 5 272 5 470 5 470 5 175 5 175 987 843 843 795 795 10 451 10 486 10 486 9 756 9 756

857 438 216 392 195

2 104 1 756 1 534 1 581 1 384

348 570 523 720

532 265 131 239 118

1 732 1 545 1 411 1 407 1 286

187 321 325 446

799 393 198 355 178

2 544 1 968 1 773 1 784 1 607

576 771 760 937

1 281 733 480 677 452

6 553 6 203 5 950 5 852 5 627

350 603 701 926

82 45 29 45 29

1 069 888 872 840 824

181 197 229 245

3 551 1 874 1 054 1 708 972

14 002 12 360 11 540 11 464 10 728

1 642 2 462 2 538 3 274

ner knutna till jordbruk. Sammanlagt utfördes ca 350 000 dagsverken inom det egna skogsbruket. Vissa undersökningar i Älvsborgs, Värmlands, Västernorrlands och Västerbottens län visar att 45—70 % av den privatägda arealen tillhör ägare, som är beroende av lejd arbetskraft för utförande av skogsarbete. Ägarens sysselsättning i andra yrken, hög ålder eller sjukdom, stärbhusförhållanden eller det förhållandet, att ägaren ej är bosatt i bygden, är huvudanledning till behovet av att utnyttja lejd arbetskraft. En utredning, utförd 1962 inom Jord-

brukets utredningsinstitut, som studerat förhållandena vid jordbruk med mer än 5 ha åker i Götalands och Svealands skogsbygder samt i Norrland, visar att den totala arbetskraften, knuten till gårdarna och arbetsför i skogsbruket, u p p gick till 120 000 personer, varav ca 11 % var varaktigt sysselsatta i andra näringsgrenar än jord- och skogsbruk. Arbetstagarna fördelar sig med 58 % på ägare, 38 % på anhöriga, 11 % på fast anställda och arrendatorer. Den totala arbetsinsatsen har bedömts till ca 7 milj. dagsverken, varav 73 % h a r utförts på den egna fastigheten och 27 % i a n n a n s

167 skogsbruk. På genomsnittsgården ifråga har arbetsinsatsen i skogen utgjort drygt 50 dagsverken. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens undersökningar h a r antalet dagsverken fördelade på skogsägaren och dennes familjemedlemmar resp. lejd arbetskraft fördelat sig enligt följande under 1961 och 1962:

Februari Maj Augusti November Februari Maj Augusti

1961 1961 1961 1961 1962 1962 1962

Antal dagsverken i 1 000-tal 535 268 202 353 533 335 206

Skogsägaren och dennes familjemedlemmar har utfört mellan 47—58 % av dagsverkena. E. Tillgänglig arbetsvolym för den till jordbruket knutna befolkningen

Med ledning av uppgifterna i tabellerna 83 och 87 har en kalkyl gjorts över den tillgängliga arbetsvolymen i nuläget för den till jordbruket knutna befolkningen liksom över motsvarande uppgifter för de bedömda alternativen för år 1970. Kalkylen redovisas i tabell 88. Av tabellen framgår att antalet tillgängliga dagsverken i nuläget skulle vara drygt 14 milj. Hela den tillgängliga arbetsvolymen utnyttjas dock inte för närvarande av den till jordbruket knutna befolkningen. Enligt skogsstyrelsens undersökningar utföres överslagsvis ca 50 % av arbetsvolymen på enskilda fastigheter av gårdens eget folk i regionerna R I—R III, medan procenttalet för regionerna R IV — R V är ca 60 %. I tabell 89 redovisas andelen av den totala arbetsmängden inom skogsbruket, som enligt olika alternativ är tillgänglig för den till jordbru-

ket knutna befolkningen. Därvid har beträffande nuläget den andel av den totala arbetsmängden inom privatskogsbruket, som utföres av gårdens eget folk enligt skogsstyrelsens undersökning, angivits. Däremot anges icke hur stor del av den resterande arbetsmängden inom privatskogsbruket som utföres av annan till jordbruket knuten befolkning resp. av lejd arbetskraft icke knuten till jordbruket. Säkert underlag för en sådan redovisning har icke kunnat erhållas. Av liknande skäl h a r arbetsgruppen icke gjort några försök att uppskatta h u r stor arbetsmängd, som enligt olika alternativ kan komma att utföras av den till jordbruket knutna befolkningen omkring år 1970. Reräkningarna avser endast att visa vilka arbetsmängder, som normalt kan vara tillgängliga. Den tillgängliga arbetsmängden uttryckt i milj. dagsverken framgår av tabell 89 och h a r vidare redovisats i diagramform i figur 31. Privatskogsbrukets relativa andel av det totala arbetskraftsbehovet stiger väsentligt, vilket sammanhänger med att de förutsedda avverkningsökningarna huvudsakligen faller på privatskogsbruket. Absolut minskar dock den tillgängliga arbetskvantiteten från för nuläget beräknade 14,1 milj. dagsverken till 12,4 alternativt 10,8 milj. dagsverken. Minskningen beror väsentligen på att den för icke fastanställd arbetskraft tillgängliga arbetskvantiteten inom storskogsbruket beräknas minska avsevärt (3,6 milj. dagsverken — 1,9 alt. 1,0 milj. dagsverken). IV.

Arbetsgruppens

synpunkter

A. Kommentarer till de föreliggande beräkningarna

De undersökningar och beräkningar, som redovisats i föregående avsnitt (I—III), avser att belysa arbetskraftsutvecklingen i skogsbruket i syfte särskilt att få ett underlag till bedömning-

168 Tabell

89. Andelen av den totala arbetsvolymen inom alternativ är tillgänglig för den till jordbruket

skogsbruket, som enligt knutna befolkningen

olika

(Arbetsbehovet uttryckt i milj. dagsverken)

Nuläget

Norrland

Södra och mellersta Sverige

Hela riket

Dagsverksbehov totalt » inom privatskogsbruket (därav utfört arbete på egen skog) Dagsverksbehov inom storskogsbruket Privatskogsbrukets andel av dagsverksbehovet... Av jordbr.befolkningen utförda dagsverken inom storskogsbruket

12,1 4,2 2,1 7,9 35%

10,0 6,3 3,8 3,7 62%

22,1 10,5 5,9 11,6 47%

2,2

1,4

3,6

1970 enl. alt. A I Dagsverksbehov totalt » inom privatskogsbruket » » storskogsbruket Privatskogsbrukets andel av dagsverksbehovet... Bedömd arbetsinsats av jordbr.befolkningen inom storskogsbruket

10,1 4,2 5,9 41%

9,2 6,3 2,9 68%

19,3 10,5 8,8 55%

1,1

0,8

1,9

1970 enl. alt. B II Dagsverksbehov totalt » inom privatskogsbruket » » storskogsbruket Privatskogsbrukets andel av dagsverksbehovet... Bedömd arbetsinsats av jordbr.befolkningen inom storskogsbruket

9,1 3,8 5,3 42%

8,7 6,0 2,7 69%

17,8 9,8 8,0 55%

0,5

0,5

1,0

en a v d e s s å t e r v e r k n i n g a r p å s t r u k t u r r a t i o n a l i s e r i n g e n ( d e n s. k. y t t r e r a t i o n a l i seringen) i jordbruket och skogsbruket. M a t e r i a l e t h a r av d e a n l i t a d e e x p e r t e r n a r e d o v i s a t s m e d r e s e r v a t i o n för d e n o s ä k e r h e t , s o m följer a v d e o v a n a n t y d d a s v å r i g h e t e r n a att få p r e c i s e r a d e u p p gifter o m o l i k a f a k t o r e r . A r b e t s g r u p p e n vill i a n s l u t n i n g h ä r t i l l g ö r a f ö l j a n d e kommentarer. Beträffande vissa faktorer föreligger r e l a t i v t s ä k r a u p p g i f t e r bl. a. i d e t m a t e rial, som skogsforskningsinstitutet nyligen f r a m l a g t r ö r a n d e a v v e r k n i n g s k v a n titeter m. m. Andra faktorer är däremot s v å r b e s t ä m b a r a . Så ä r t. ex. t i l l g ä n g l i g a uppgifter om nuvarande arbetsinsatser tämligen vaga, eftersom skogsbruket i stor utsträckning a n v ä n d e r deltids- och säsongväxlande arbetskraft. Likaså är

alla b e d ö m n i n g a r r ö r a n d e d e n s a n n o l i ka takten i rationaliseringen av arbetet i skogsbruket, framtida anställningsförh å l l a n d e n för s k o g e n s a r b e t s k r a f t m . m . givetvis behäftade m e d osäkerhet. De uppgifter4, som på a r b e t s g r u p p e n s begäran l ä m n a t s från företag inom s k o g s b r u k e t o m d e r a s b e d ö m n i n g a r , ger — m e d fullt b e a k t a n d e a v a t t u p p g i f t e r na är uppskattade och ungefärliga och att försiktighet bör iakttas vid slutsatser a v m a t e r i a l e t — ett v ä r d e f u l l t u n d e r l a g , eftersom materialet återspeglar de riktl i n j e r , efter v i l k a f ö r e t a g e n själva i n r i k t a r sig, b l . a. i f r å g a o m r a t i o n a l i s e r i n g s takten och arbetskraftens sammansättning. 4 Se Promemoria ang. enkätundersökning av industriskogsbrukets arbetskraftsstruktur, bilaga 7.

169 Fig. 31 Andelen av den totala arbetsvolymen inom skogsbruket som enligt olika alternativ är tillgänglig för den till jordbruket knutna befolkningen

NULÄGET Hela riket

Södra Sverige (R iv - R v)

Norrland ( R I - RIII)

Privatskogs bruket (627.)/ 6

Privatskogsbruket (35V.)

Privatskogsbruket (47 7.) Storskogsbruket (38*/.)

Storskogsbruket (65 V.)

Storskogsbruket (537.)

10,0 milj.dagsv.

12,1 m i l j dagsv.

(21,6 m i l j . m 3 s k )

(24,2 milj. m 3 s k )

22,1 milj. dagsv. (45,8 m i l j . m 3 s k )

1970 ENL ALT. A I

Privatskogs> bruket (68 7.)

Privatskogsbruket (42 7.)

Storskogsbruket . .(32 7.)

Storskogsbruket (46 7.)

Privatskogs bruket (54 7.)

dv\ 'Stores kogs'bruket (587.)

9,2 milj. dagsv.

10,1 m i l j . dagsv.

(31,7 m i l j . m 3 s k )

(26,7 m i l j . m 3 s k )

19,3 milj.dagsv. (58,4 milj. m 3 s k )

1970 ENL.ALT. B i l

Privatskogs bruket (69 7.)

Privatskogs bruket (42 7.)

Storskogsbruket (317.)

Privatskogsbruket (55 7.)

Storskogsbruket (457.)

Storskogsbruket ( 58 7.)

9,1 milj. dagsv.

8,7 milj. dagsv.

(24,4 milj. m 3 s k )

(27,7 m i l j . m 3 s k )

17,8 milj.dagsv. (52,1 m i l j . m 3 s k )

170 a) Avverkningskvantiteten Den årliga tillväxten uppskattades enligt senaste riksskogstaxeringen till ca 68 milj. m 3 sk. Enligt riksskogstaxeringens stubbinventering avverkades under 1952/53—1958/59 i medeltal 45,8 milj. m 3 sk. Vid ingången av 1960-talet var årsavverkningen ca 51 milj. m 3 sk. Enligt skogsindustriens virkesutredning 1958 beräknades avverkningsvolymen 1970 kunna bli 65 milj. m 3 sk. Skogsbruksgruppen har betecknat en ökning av avverkningarna med ca 30 % under perioden 1960—70 såsom en produktionsstegring, som det ur skoglig synpunkt finns objektivt underlag för och som därför förr eller senare får anses komma till stånd. Ett nästan fullt utnyttjande av vår skogsindustris kapacitet år 1964 skulle enligt skogsbruksgruppen kräva att denna ökning av avverkningarna skedde med undantag för ca 1 milj. m 3 lövvirke, som det vid den tidpunkten ej skulle finnas avsättning för. Det finge därför anses realistiskt att antaga att ur industriell synpunkt inga hinder föreligger. Frågan är då om det av andra skäl är realistiskt att räkna med en stegring till den nämnda optimala nivån och i så fall hur snart stegringen kan ske. Såsom skogsbruksgruppen nämnt finns det anledning till viss tveksamhet härvidlag, beroende bl. a. på att nuvarande produktionsinskränkningar hos skogsindustrien kan bli bestående, projekterade utbyggnader kan komma att uppskjutas och priserna kan bli så tryckta, att allt mindre kvantiteter lövvirke kan tas ut. Bland återhållande faktorer inom privatskogsbruket nämns bristande kännedom om skogens verkliga avkastning, skattetänkande och inflationstänkande. Vidare verkar skogsvårdslagen i viss utsträckning återhållande på avverkningsökning. När planläggningen inriktas på samverkan och

på större och koncentrerade behandlingsytor, som går över ägogränserna, kan detta för enskilda skogsägare betyda så stor ojämnhet i avverkningarna att genomförandet leder till konflikt med lagen. Strukturgruppen h a r anledning att särskilt fästa uppmärksamheten på den dämpande inverkan, som den rådande splittringen av skogsinnehaven såväl inom storskogsbruket som inom privatskogsbruket har på möjligheterna att fullt utnyttja produktionsunderlaget. Den smalnande marginalen mellan produktpris och kostnader gör att redan nu rätt avsevärda arealer med ogynnsamt läge eller svag produktion inte kan utnyttjas med ekonomisk fördel utan blir helt eller delvis outnyttjade. Även i mer välbelägna områden av betydande omfattning gör ägosplittringen rationell skogsdrift omöjlig. Den bristande lönsamheten går ut över produktionen. Även om kraftigt ökade insatser görs för strukturrationaliseringen i skogsmarken, för utbyggande av vägnät m. m., för samverkan e t c , måste man enligt arbetsgruppens mening räkna med att de nyss antydda förhållandena under årtionden framåt kommer att begränsa möjligheterna att ekonomiskt utnyttja den produktion, som eljest teoretiskt vore att tillgå. En del områden med särskilt ogynnsamma förutsättningar kan sålunda väntas bli så gott som outnyttjade. I övrigt torde möjligheterna att uttaga klenvirke och lövvirke få bedömas rätt försiktigt. De föreliggande båda alternativa beräkningarna har följande utgångspunkter: Alt. A: I Norrland avverkas barrgagnvirke enligt skogsindustriutredningens avverkningsberäkningar samt klenvirke under 10 cm och lövvirke i samma utsträckning som år 1960. I övriga delar av landet avverkning motsvarande

171 avverkningsberäkningarnas bruttokvantiteter; skogsvårdsåtgärder svarande mot enligt avverkningsberäkningarna förutsatt föryngringsyta. Alt. B: I Norrland avverkas barrgagnvirke enligt avverkningsberäkningarna och lövgagnvirke i samma utsträckning som år 1960; inget klenvirke. I övriga delar av landet avverkas barrgagnvirke enligt avverkningsberäkningarna och klenvirke under 10 cm samt lövvirke i samma utsträckning som år 1960. Avverkningsvolymen år 1970 skulle enligt dessa båda alternativ bli 58,4 milj. resp. 52,1 milj. m 3 sk. b) Den relativa

arbetsåtgången

Även uppskattningen av den relativa arbetsåtgången är givetvis behäftad med osäkerhet, bl. a. med hänsyn till skogsarbetskraftens säsongmässiga karaktär och vanskligheten att bestämma medeldagsverksprestationen för samtliga arbeten och att bedöma den fortsatta rationaliseringstakten och dess effekt på arbetsåtgången. Professor Nilsson h a r i sina kalkyler räknat med en dagsverksåtgång, som för år 1970 på anförda grunder uppskattats till 0,35 å 0,36 dagsverke p e r m 3 sk. Skogsbruksgruppen h a r efter en grovanalys för varje arbetsmoment för sig kommit till en arbetsåtgång år 1970, i genomsnitt liggande omkring 0,37 dagsverke per m 3 sk. Vid överläggningar med arbetsgruppen h a r företrädare för uppgiftslämnarna från storskogsbruket understrukit att rationaliseringen i skogsbruket måsle gå kraftigt fram. Kostnadstrycket verkar redan nu och i ökande grad belastas skogsbruket av kostnader exempelvis för ATP, bostadskostnader för arbetskraften etc. Minskningen i arbetsåtgång kan därför gå snabbare än man enligt enkätsvaren väntat. Det må h ä r också nämnas, att arbets-

åtgången för huggning avsevärt beror på i vilken utsträckning virkesuttaget omfattar klenvirke. Skulle klenvirke uttas i avsevärt större omfattning än som antagits i beräkningsalternativet A, så stiger också den relativa arbetsåtgången. Dagsverksåtgången varierar givetvis med de lokala förutsättningarna i olika regioner och varierar också mellan olika ägarekategorier. Från aktuella lokala utredningar kan nämnas, att arbetsåtgången för huggning, körning, skogsvård och övriga arbeten år 1970 bedömts komma att ligga i Västernorrlands län 5 omkring 0,37—0,40, i Jämtlands län 8 omkring 0,44, inom Värmlands län omkring 0,36 och inom privatskogsbruket i sydöstra Sverige 7 omkring 0,40, allt i dagsverke per m 3 sk. I de föreliggande kalkylerna har i vissa sammanhang arbetsåtgången uttryckts i antal årsarbetare, varvid som omräkningstal från dagsverken till årsverken enligt allmänt tillämpad praxis används 250 arbetsdagar per år. För framtida förhållanden är det anledning att räkna med lägre antal arbetsdagar per år. Redan nu kan givetvis ifrågasättas om det är fysiskt möjligt att vid ett intensivt, rationaliserat arbete en arbetare i genomsnitt skall kunna prestera 250 dagar per år. I avtal om fastanställning vid de större skogsföretagen torde nu ofta förekomma en punkt att arbete skall fullgöras minst 240 dagar per år. Utvecklingen med kortare arbetsvecka och ytterligare en semestervecka per år leder till reduktion av antalet arbetsdagar. Räknar man med 225 dagar i stället för nyssnämnda kalkylfaktor 250, så innebär det att vid en och sam6

»Y 70, länsutredning för Västernorrlands län», Dagbladets tryckeri, Sundsvall 1962. 6 »Skogstillgångarna i Jämtlands län»; SOU 1962: 1. 7 Arbetskraftsutredning, refererad i Kungl. Skogs- och lantbruksakademiens tidskrift, 1962 nr 6.

172 ma arbetsvolym antalet årsverken stiger med ca 10 %. B. Arbetsvolym i skogsbruket, tillgänglig för säsongarbetande arbetskraft Som bakgrund till diskussionen om samband arbetskraftsutveckling—strukturrationalisering antecknas sammanfattningsvis följande uppgifter från utredningen, vilka också belyses grafiskt i diagram, fig. 31. Den totala arbetsvolymen inom skogsbruket skulle enligt beräkningarna sjunka från 22,1 milj. dagsverken per år 8 till 19,3 resp. 17,8 milj. dagsverken år 1970, räknat efter de båda avverkningsalternativen 58,4 resp. 52,1 milj. m 3 sk per år. Enligt det högre alternativet skulle arbetsvolymen inom privatskogsbruket bli ungefär oförändrad, detta beroende på att avsevärda avverkningsökningar och rationaliseringseffekten balanserar varandra. Inom storskogsbruket skulle däremot arbetsvolymen minska avsevärt; enligt det högre alternativet från 11,6 till 8,8 milj. dagsverken. Då vidare storskogsbruket redovisat en avsevärd övergång till kontinuerligt sysselsatt arbetskraft, blir av den krympta arbetstillgången endast en procentuellt mindre del än nu disponibel för säsongvarierande arbetstagare. Enligt det högre avverkningsalternativet skulle arbetsvolymen inom storskogsbruket för den säsongvarierande arbetskraften minska från 3,6 milj. till 1,9 milj. dagsverken år 1970. Summan av arbetsvolymen inom privatskogsbruket och den för säsongarbetande arbetskraft tillgängliga volymen inom storskogsbruket skulle enligt samma alternativ bli ca 12,4 milj. dagsverken år 1970 mot nuvarande drygt 14 milj. Motsvarande summa skulle vid det lägre avverkningsalternativet (52,1 milj. m s sk) sjunka till ca 10,8 milj. dagsverken.

Arbetsgruppen h a r icke gjort någon uppskattning i vilken utsträckning den vid jordbruket knutna befolkningen i framtiden kan väntas utnyttja de arbetstillfällen, som sålunda teoretiskt må vara tillgängliga. Detta är beroende bl. a. av arbetsmarknaden i övrigt och av inriktningen och omfattningen av de framtida insatserna för jord- och skogsbrukets rationalisering. Hållpunkter på utvecklingstendenserna återfinns emellertid i avsnitt III, B—-D ovan samt i bilagorna 7 och 8 (avseende bolags- resp. domäninnehav) samt 9 (skogsstyrelsens snabbundersökning rörande privatskogsbruket) . I frågan om säsongvariationer hänvisas till skogsbruksgruppens framställning (SOU 1963:63). Som allmänna drag i utvecklingen kan summeras att en viss utjämning av säsongvariationerna skett under de senaste åren och medvetet eftersträvats. En markerad topp i skogsarbetena kvarstår under senvintern, och skogsbruket kommer under överskådlig tid att vara väsentligt beroende av tillskott av dragkraft från jordbruket, varför säsongarbete kommer att bli bestående i viss men minskad omfattning. Detta torde främst gälla privatskogsbruket; storskogsbruket avser att starkt reducera sin användning av säsongväxlande arbetskraft. Tendenserna är i grova drag följande. I stora delar av Norrland och vissa andra områden, där storskogsbruket h a r stora innehav och alltmer övergår till fastanställd arbetskraft, är under de närmaste åren en tilltagande undersysselsättning att vänta för den arbetskraft, till stor del småbrukare, som hittills haft säsongarbete i storskogsbruket. I södra och mellersta Sverige, där en kraftig 8 Motsvarar en avverkningskvantitet av ca 46 milj. m3sk/år = medeltalet under perioden 1952/53—1958/59.

173 ökning av avverkningar och skogsvårdsåtgärder särskilt i privatskogsbruket väntas, torde den till jordbruket knutna befolkningen i allmänhet kunna få tillräckliga arbetstillfällen i skogsbruket. Bortfallet av mindre jordbruk i skogsbygderna gör att en ökande del av arbetsvolymen där torde få fyllas på annat sätt. Se vidare under IV, C: b. C. Sambandet arbetskraft sutveckling — strukturrationalisering a) Allmänt F ö r ä n d r i n g a r n a i arbetskraftsläget för skogsbruket och den yttre rationaliseringen i jord- och skogsbruket återverkar starkt på varandra. Sambandet kan i stort sett hänföras till följande punkter. 1. Den nödvändiga minskningen av arbetskostnaden per produktenhet i skogsbruket gör behovet av snabb strukturrationalisering i skogsmarken alltmer trängande. Ökande insats av tekniska hjälpmedel m. m. leder till krav på större och rationellt utformade behandlingsytor. Förutsättningarna för de många små jordbruken att bestå med hjälp av deltidsarbete i skogen avtar i områden med minskande arbetsvolym i skogsbruket och minskande tillgång till säsongarbete. 2. Strukturrationaliseringen i skogsmark —- omarrondering såväl som storleksrationalisering — syftar till att nedbringa arbetstillgången i skogsbruket och därmed skogsbrukets kostnader. Strukturrationaliseringen ger därigenom bättre möjligheter att driva ekonomiskt skogsbruk också i områden, där så med nuvarande fastighetsindelning och fördelning på ägare icke kan ske. Gränsen för marker, där skogen mist sitt rotvärde, skjuts undan och därmed ökas produktionsvolymen. Intressearronderingen (se vidare ne-

dan IV, C: c) underlättar planering för långsiktig avvägning av arbetskraften såväl för storskogsbruket som inom privatskogsbruket. 3. Själva jordbrukets rationalisering leder till färre och större jordbruksföretag och även till specialisering av produktionen. En del företag inriktar sig helt på jordbruket och avstår sålunda från skogsarbete. Vid andra behöver arbetskraften säsongvis arbete utanför jordbruket, vanligen då i skogen. Inte minst i mellanbygder och slättbygder kan »deltidsjordbruk» komma att vara av typen egentliga jordbruk kombinerade med skogsarbete. Strävan vid sådana jordbruk torde i allmänhet bli att få arbetet ordnat för längre sammanhängande period under vintern. Ett snabbt bortfall av småjordbruk, som haft skogsarbete som huvudsysse?sättning, torde leda till att skogsbrukets omställning påskyndas. I vissa skogsbygder med brist på annat näringsliv kan uttunningen komma att gå mycket långt. Lokalt kan därigenom brist på arbetskraft för skogsbruket uppträda. b) Olika utvecklingslinjer av landet

i olika

delar

Utvecklingslinjerna ter sig mycket olika för olika delar av landet. Detta framgår bl. a. vid en jämförelse mellan de fem olika redovisningsområden, å vilka resultaten av den föreliggande utredningen fördelats. Den väntade avverkningsökningen är minst i norra Sverige och tyngdpunkten av skogsbruket förskjuts därmed under kommande år ytterligare söderut. Sålunda beräknas den årliga avverkningen för region I, dvs. Norrbotten och Västerbotten, öka från hittillsvarande 8,1 milj. m 3 sk 9 till 9,5 milj. år 1970. För region 9 = medeltalet av stubbinventeringen 1952/ 53—1957/58.

174 IV i mellersta Sverige (Stockholms, Södermanlands, Uppsala, Västmanlands, Värmlands, Örebro, Skaraborgs, Älvsborgs, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Östergötlands län) har motsvarande tal beräknats till 19,0 milj. 10 resp. 27,9 milj. år 1970. I stora delar av Norrland, där storskogsbrukets innehav överväger, torde mekanisering m. m. komma att gå förhållandevis snabbt, vilket betyder att arbetskraftsbehovet nedbringas i motsvarande takt. Härigenom och genom ökad användning av fast anställd arbetskraft minskas arbetstillfällena i storskogsbruket för övriga arbetstagare. Resultatet måste, såsom ovan nämnts, väntas bli en tilltagande undersysselsättning för den arbetskraft, till stor del småjordbrukare, som haft säsongarbete i storskogsbruket. Småjordbruken får alltså allt sämre möjligheter att genom kombination med skogsarbete bestå för framtiden. Situationen skärps på många håll genom att det är svårt att anvisa annan alternativ sysselsättning. Ålderssammansättningen vid de mindre jordbruken, övergången till kreaturslös drift, nedslitningen av byggnader m. m. ger emellertid otvetydigt vid handen, att ett bortfall i stor skala av svaga jordbruk i skogsbygderna kommer att utlösas under innevarande decennium. Fastän den avgående arbetskraften vid jordbruken till stor del slutar av åldersskäl, blir problemet under de kommande åren speciellt i stora norrlandsregioner hur arbetskraften skall utnyttjas när skogsbruket och jordbruket minskar sitt behov av arbetsinsatser. I vissa skogsbygder med brist på annat näringsliv pekar å andra sidan utvecklingen på att uttunningen av den till jord- och skogsbruket knutna arbetskraften tar så stark fart att skogsbruket kan komma att lida brist på arbetskraft.

Inom arbetsgruppen h a r framhållits att arbetskraftsåtgången vid de kvarvarande norrlandsjordbruken utan tvivel kommer att minskas avsevärt genom moderna maskiner m. m. Dessa jordbrukare kan därför behöva arbetstillfällen i ökad utsträckning i skogen. Det torde, med hänsyn till utvecklingen inom storskogsbruket, vara anledning att räkna med att säsongarbete i skogen till ökande del får organiseras inom ramen för privatskogsbruket. I södra och mellersta Sverige är enligt utredningen en kraftig ökning av avverkningar och åtgärdsbehov att motse under de kommande åren. En drygt 40-procentig avverkningsökning (enligt det högre alternativet) beräknas balanseras i sådan utsträckning av nedgång i den relativa arbetsåtgången, att den sammanlagda arbetsåtgången i privatskogsbruket skulle bli i stort sett oförändrad eller ca 6,2 milj. dagsverken/år. Inom storskogsbruket, som h ä r torde få räkna med mindre avverkningsökning än privatskogsbruket, skulle den totala arbetsåtgången minska, varigenom arbetstillfällena för säsongväxlande arbetskraft i storskogsbruket därvid skulle sjunka från 1,4 milj. till 0,8 milj. dagsverken/år. Ett exempel på det väntade händelseförloppet ger den förutnämnda utredningen avseende sydöstra Sverige (Kalmar, Kronobergs, Blekinge och Kristianstads län) med dess kraftiga skogsindustriexpansion. Beräkningarna visar på att arbetskraftsbehovet, uttryckt i helårsarbetande, skulle stiga från 14 800 å r 1960 till 17100 år 1965 för att sedan sjunka till 14 100 år 1970. (Antalet dagsverken per arbetare och år har då antagits sjunka från 250 år 1960 till 220 å r 1970.) 10 = medeltalet av stubbinventeringen 1952/ 53—1959/60.

175 Strukturrationaliseringen i jordbruket leder till ett betydande bortfall av brukningsenheter och av jordbruksjord i skogs- och mellanbygderna i södra och mellersta Sverige. Också för skogsbruket betyder detta en storleksrationalisering genom sammanslagning av enheter med skog, och vidare torde tillgången på arbetskraft från den jordbrukande befolkningen komma att förändras. Även i dessa landsdelar växlar förhållandena i hög grad regionalt. Speciellt framträder problem med strukturomvandling och arbetskraftsfrågor i områden där jordbruket viker och där det gäller att för framtida produktion inordna nedläggningsjord, hagmarker och brukningsmässigt splittrade skogsmarker i ett rationellt företagsmönster. De i jordbruket anställda önskar liksom skogsarbetarna tryggade anställningsförhållanden med garanti för arbete året runt. I de mellansvenska slättbygderna h a r frågan om kombination med skogsarbete icke blott för jordbrukarna utan också för lantarbetarna aktualiserats i samband med strukturomvandlingen. Lösningar i sådan riktning kan sökas antingen genom att slättjordbruk kombineras med egna skogsinnehav eller genom fast organiserad samverkan, event, i den fullständiga bindning, som gemensamhetsskog eller allmänning utgör. c) Vissa

arronderingsfrågor

Formerna för strukturrationalisering behandlas i annat sammanhang. Arbetsgruppen h a r emellertid ansett sig här böra beröra vissa aktuella åtgärder av särskild betydelse i avseende å arbetskraften i skogsbruket. De regionala skillnaderna hänför sig bl. a. till grupperingen av skogsmarksinnehaven. Det är alltför vanligt att bolagsskog, domänskog och bondeskog ligger blandade med varandra och likaså

att olika företagare inom storskogsbruket har sina marker spridda och inblandade i varandra. Eftersom olika ägarekategorier också representerar olika målsättning och olika metoder för driften inom skogsbruket är det trängande angeläget med en uppsortering mellan storskogsbruket å ena sidan och privatskogsbruket å andra sidan. P r i m ä r t bör strukturrationaliseringen i skogsmark därför på många håll inledas med regional intressearrondering, dvs en omgruppering, varigenom storskogsbruket och dess olika företagare samlar sina innehav till trakter, som lämpar sig därför, medan bondeskogsbrukets innehav samlas på så måttliga avstånd som möjligt från den odlade bygden. Vid intressearronderingen kommer sambandet mellan strukturrationaliseringen och skogsbrukets arbetskraftsdispositioner samt lokaliseringen av dess arbetskraft särskilt i förgrunden. Intressearronderingen bedriven som utbyte av marker i stor skala och även på mycket stora avstånd, är ägnad bl. a. att förhållandevis snabbt nedbringa skogsbrukets kostnader, att flytta gränsen för marker där skogen mist sitt rotvärde och därmed öka produktionsvolymen, och att skapa förutsättningar för att bygga ut samverkan i privatskogsbruket till större sammanhängande områden. Därigenom underlättar intressearronderingen, såsom tidigare nämnts, planering för långsiktig avvägning av arbetskraften såväl inom storskogsbruket som inom privatskogsbruket. Allteftersom ett företag inom storskogsbruket får sitt innehav samlat till större sammanhängande enheter, får det också en fastare grund för sina överväganden på längre sikt om volymen och placeringen av fast anställd och annan arbetskraft. I privatskogsbruket kan yttre rationalisering i förening med utbyggd samverkan inverka på arbetskraftsbalansen på

176 flera sätt. Arbetsåtgången per produktenhet nedbringas och organisationen av arbetet underlättas genom utvecklingen mot bättre arrondering och större enheter inom skogsmarken. En väl uppbyggd samverkan verkar i samma riktning och bör särskilt ge möjligheter att smidigare utnyttja säsongväxlande arbetskraft och att samtidigt använda kontinuerligt sysselsatt arbetskraft i lämplig utsträckning. Samverkan exempelvis i ett skogsbruksområde inriktas på att inbegripa även de fastigheter, vilkas ägare bor på annan ort eller av a n d r a skäl inte själva sköter sin skog eller arbetar i den. Härigenom bör arbetstillfällen även på dessa icke självverksamma ägares skog lättare bli tillgängliga för dem som vill ha arbete i skogen utanför sin egen fastighet. Behovet av arbetstillfällen för jord- och skogsbrukarna och deras anställda varierar med åldern och generationsväxlingarna. Vid samverkan i större skala inriktas arbetets organisation på användande av dels sådan säsongväxlande arbetskraft inom området och dels fast anställd arbetskraft. Inom privatskogsbruket bör sålunda fortlöpande sammanköp och markbyten samt en väl organiserad samverkan förbättra förutsättningarna för arbetsbesparing och för rationell arbetsfördelning med tryggat arbete såväl för brukarnas egen arbetskraft som för anställd annan arbetskraft. d) Regionala

anpassningslinjer

Den pågående omvandlingen av näringslivet kräver betydande överflyttning av arbetskraft från jord- och skogsbruket till andra näringar och medför också en geografisk omflyttning. I stort sett går rörelsen från uttunnande skogsbygder till andra regioner och landsdelar med större konkurrenskraft samt från glesbygder till tätorter. Verkningarna av jordbrukets struk-

turrationalisering och av förändringarna i skogsbrukets arbetsvolym och arbetsorganisation varierar starkt regionalt. Det är anledning att räkna med att i en hel del regioner, och särskilt då i Norrland, problemen med ett överskott av arbetskraft kan komma att kvarstå under överskådlig tid, såvida inte särskilda åtgärder sätts in för att balansera läget, antingen genom flyttning av arbetskraft eller genom utveckling i orten av företag i andra näringsgrenar eller genom kombination av dessa åtgärder. Å andra sidan möter en del bygder med brist på annat näringsliv och alternativ sysselsättning redan nu svårigheter genom att uttunningen av den till jord- och skogsbruket knutna befolkningen går så snabbt att möjligheterna förrycks att ge en rimlig standard i fråga om allmän service åt den arbetskraft, som man skulle vilja ha kvar för skogsbruket. Vad här sagts bör inte undanskymma att utvecklingen i en del bygder — i mellansverige lika väl som i Norrland — naturligen går därhän att jordbruk nedlägges så att bygden alltmer får karaktär av skogsbygd. Inte minst i sådana områden behövs aktiva åtgärder för att utan onödigt dröjsmål nå fram till en långsiktig planering av markanvändningen, så att problemen i samband med en omställning skall få en skälig lösning. Slutligen kan till raden av exempel fogas de bygder med gynnsamt läge, där problemet för dagen är att nå kapacitet för att ta ut en avsevärt ökad skogsproduktion men där skogsbruket på sikt får inrikta sig på att begränsa arbetsåtgången och i konkurrens med andra näringar söka behålla den arbetskraft, som behövs. Gemensamt för de olika typfallen är att det framstår som nödvändigt att den

177 yttre rationaliseringen i skogsmark, syftande till att ge bättre förutsättningar för att ekonomiskt tillvarata produktionsunderlaget, påskyndas och att den samordnas med de arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som sättes in. En förutsättning för att strukturrationaliseringen skall ge önskat resultat är att anpassningslinjer och aktiva åtgärder kan avvägas med hänsyn till förhållandena och utvecklingstendenserna inom olika bygder. Den bör med andra ord som underlag ha en regionalt avvägd målsättning och differentierade handlingsprogram för jord- och skogsbruket och därmed sammanhängande lokaliseringsfrågor. Att arbetskraftsfrågorna därvid har en nyckelställning torde vara uppenbart. Underlag för sådana regionala bedömningar avseende skogsbruket och dess arbetskraft kan hämtas bl. a. från skogsforskningsinstitutets nyligen framlagda utredning och arbetsmarknadsstyrelsens fortlöpande undersökningar. Metodik för regionala undersökningar — med anlitande av bl. a. sådant material — h a r utformats vid länsutredningar, som publicerats på senare tid." — Vidare h a r en av lantbruksstyrelsen i januari 1963 slutförd snabbutredning regionvis karakteriserat rådande förhållanden samt belyst utvecklingstendenser och anpassningsmöjligheter för jord- och skogsbruket. e) Strukturrationaliseringen gelseplaneringen12

och

bebyg-

Med hänsyn till sambandet strukturutveckling—arbetskraft och de förändringar, som väntas beträffande transportnät, serviceanläggningar och bebyggelsemönster m. m. måste strukturrationaliseringen samordnas med lokaliserings- och bebyggelseplaneringen. Såväl jordbrukets rationalisering som utvecklingen av arbetsförhållandena i 12—412530

skogsbruket påverkar avsevärt bosättningsgrupperingen. Särskilt torde övergången till helårssysselsatta arbetare medverka till att arbetskraften alltmer lokaliseras till befintliga och utvecklingsbara tätorter, varvid befolkningsunderlaget i dessa starkes. Vid enkätundersökningen bland företag inom storskogsbruket framkom att ungefär Vs av årsarbetarna bodde i tätorter om minst 500 invånare. Enligt företagens bedömningar skulle procenttalet vara fördubblat år 1970. Antalet årsarbetare boende i glesbygd bedömdes minska från ca 20 till 10 % och antalet boende i jordbruksbygd från drygt 40 till drygt 30 %. Omstruktureringen av bosättningen kräver stora investeringar, som mer eller mindre kräver insatser från skogsbruket. Skogsföretagen har i rätt avsevärd utsträckning subventionerat byggnadskostnader o. d. vid omflyttning till mer samlad bosättning. Vidare följer att skogsbruket belastas med servicekostnader för transporter till och från arbetsplatsen, bortaliggningsersättningar, allmänna samhällskostnader m. m. Arbetstagarna är benägna att underkasta sig dagliga förflyttningar bostad— arbetsplats intill en viss gräns. Enligt bolagsenkäten skulle den nu ligga vid 2,5 mil på väg och drygt 2 km i terräng för att med bilismens utveckling sannolikt ändras till drygt 3 mil på väg och drygt 1 km i terräng år 1970. — Som 11

Jord och skog i Dalarna, 1962. Skogstillgångarna i Jämtlands län, 1962 (SOU 1962: 1). Y 70, Länsutredning lör Västernorrlands län, 1962. 12 I december 1963 har en utredning i hithörande frågor, vilken kommittén för näringslivets lokalisering låtit utföra, framlagts och publicerats, se »Skogsbrukets behov av tätorter i Norrland och nordvästra Svealand» SOU 1963:62 sid. 343— 370.

178 en hållpunkt på vad detta innebär i praktiken må nämnas att länsutredningen i Västernorrlands län uttalat att tätortsmönstret i länet — varvid orter ner till omkring 1 000 invånare synes ha inbegripits — är sådant att tremilsavståndet för de dagliga resorna inte behöver överskridas utom i vissa utpräglade glesbygdsområden, där skogsförläggning allt framgent blir erforderlig. Vid planering för strukturrationalisering och samhällsbyggnad bör lösningarna avvägas med beaktande av här berörda kostnadsfaktorer m. m. Det gäller att nå en bebyggelsestruktur med förutsättningar att bära upp samhällets

funktioner till rimliga kostnader och be« stående av tätorter av olika rang som centra för näringsliv, kultur, administration, service etc. samt däremellan erforderlig bebyggelse för de arealbundna näringarna. I regioner, där avstånden från bosättning till arbetsplats blir stora, får skogsbruket söka inrikta sig på extensiv drift med samlade åtgärdsinsatser med större tidsintervaller. Detta förutsätter i sin tur dels att markerna samlas till stora behandlingsenheter, dels att de görs åtkomliga med väg eller annan transportform.

KAPITEL 8

Faktorer som påverkar strukturrationaliseringen

De föregående avsnitten visar att betydande strukturförändringar ägt rum på senare år och att snabba förändringar är att vänta. I stora drag präglas utvecklingsskedet av följande företeelser: omfattande bortflyttning av arbetskraft från jordbruket och skogsbruket och därmed sammanhängande omlokalisering; inte minst utredningen om arbetskraften i skogsbruket visar, att åtskilliga jordbrukare, särskilt i norrlandslänen ser möjligheterna till arbetsförtjänster i skogen avta eller försvinna; bortfall av produktionsunderlag genom nedläggning av jordbruksjord — visserligen framträder detta starkt i norrlandslänen och i utpräglade skogsbygder i övrigt, men tyngdpunkten av förändringarna ligger dock i Götalands och Svealands skogs- och mellanbygder; bortfall av brukningsenheter — omkring Va av antalet synes, med utgångspunkt från nu r å d a n d e förutsättningar och utvecklingstendenser, komma att upphöra som självständiga enheter under de kommande 10—15 åren. I stora drag kan orsakssammanhangen anges sålunda. Det är främst den bristande lönsamheten, som orsakar bortfall av jordbruk. Och den återfaller väsentligen på att kostnadssidan ökar. Det blir allt svårare att på företag med liten omfattning eller ogynnsamt läge nå skälig ersättning för arbetet och att ekonomiskt väl

utnyttja moderna maskiner och annan utrustning. Tillgången till alternativa arbetsmöjligheter med bättre ekonomiskt utbyte är av avgörande betydelse för omfattningen och takten i bortfallet av brukningsenheter. I stort sett h a r nedläggningen av jordbruksföretag gått snabbast i trakter, där alternativa sysselsättningar kunnat erhållas på relativt nära håll. I trakter med ensidigt näringsliv och med avskilt läge i förhållande till tätorter har de mer flyttningsbenägna, dvs. ungdomarna, lämnat jordbruket och bygden, medan de vid egna jordbruk bundna brukarna stannat. Detta har bidragit till ogynnsam åldersfördelning. Till detta allmänna resonemang kan naturligtvis fogas många reservationer. Ett viktigt påpekande är att goda konjunkturer i skogsbruket givit goda inkomstmöjligheter periodvis, t. ex. under tiden för Koreakrisen och närmast följande år, och därmed verkat fördröjande på strukturförändringarna men också gjort att omställningsproblemen ackumulerats och nu fått stor omfattning. I skogsbygderna, där småjordbrukens brukare kunnat stanna tack vare relativt goda inkomster av skogsarbete, framträder undersysselsättningen sålunda nu desto starkare. Brukarnas åldersfördelning h a r naturligtvis en väsentlig inverkan på den fortsatta utvecklingen. Förgubbningen — dvs hög procent av äldre brukare

180 Tabell

90. Lantbruksnämndernas fall motverkar

bedömanden

av hur

och fördröjer

vissa

faktorer

i

förekommande

rationaliseringsprocessen

Procentuell fördelning av svaren

Faktorer

1. Jordbrukarna anser, a t t deras inkomster icke kommer att förbättras genom utökning a) av åker b) av skogsmark 2. Jordbrukarna är ej medvetna om de möjligheter till ökad inkomst, som en utökning av åker- eller skogsarealen skulle kunna ge 3. Jordbrukarna a) anser sig för gamla a t t t a hand om mer åker eller skog b) saknar barn som kommer a t t efterträda 4. Jordbrukarna (presumtiva köparna) har möjlighet till sysselsättning på annat h å l l . . 5. Jordbrukarna (säljarna) a) saknar sysselsättningsmöjligheter utanför fastigheten b) vet för litet om alternativa sysselsättningsmöjligheter 6. Brist på initiativ hos jordbrukarna 7. Jordbrukarna har i många fall motvilja mot en alltför stor skuldsättning 8. Jordbrukarna lider brist på eget kapital . . . 9. Inom området råder brist på lämplig kompletteringsmark åker på grund av att a) tillgänglig åker är svårbrukad eller lämnar dålig avkastning b) tillgänglig åker är olämpligt belägen med hänsyn till avstånd c) åker är icke eller endast i ringa omfattning till salu 10. Inom området råder brist på lämplig kompletteringsmark skog på grund av a t t a) området är skogfattigt b) skogsmark finnes icke tillgänglig inom rimligt avstånd c) skogsmark är icke eller endast i ringa omfattning till salu 11. Köparnas fastigheter för små för a t t lämpligen kunna utvidgas 12. Byggnadsbeståndet har gjort det olämpligt öka arealen 13. Finansieringssvårigheter (jordbrukarna har ej k u n n a t erhålla lån) 14. Otillräckliga insatser från det allmännas sida

TvekMycsamt Mindre ket Starkt starkt Utan om påstarkt påver- påver- påver- verkan Summa påver- kande kande kan förekande kom

100 100

28 12

28 24

36 56

68 64

16 20

8 52

36 28

32 12

100 100

40 40

44 32

8 20

44 36

12 12

16 20

100 100 100

100 100

100 12

100 100

24 20

16 24

100 100

181 f N O O

r^. TH

Öl Q,

u

3 E

ft,

1 CM CO ' O c?

co

00 O Ol • *

+-> ca •3

ec

CO

CM

T H

TH

TH TH

TH

1—1

• * TH m 1 © o © '

co o

i n m r i

in o

O

«*H

Q

a

t.

CA

CO

-i*

*->

DC •3

CO

00 .tJ .Bf

3 Ö Cc -O 3 •5 s5 ^

3 CTJ

fl

~ M

53 -3

_s u

3 C

.. « ~'

•<*

O O

n S a

u :0

"2*8 P :c3

i

T-É

eo • * m m

CO

T)< Tj< T H U0

r l H H

fe-o

I

oo co TH

K <o X< * 1 CB

c

£

Cl CO 00 CO

CM TH

T H C N oo T-T

co CM

O

o

•Ö > o

cs

+•>

§ & Si .5

"C ca

ti c C3

o

.3

»•1

co

£

g

C

-ca <3

tOOOiJ1

T *

oo -o 33 w

T)< i n CO TH

Tf

fl juLo fcOM tn CJ

a

CQ O)

OCM00 CNrtO

oo

:0

S

Ä

C :CS

«Q

Öl

X)

r co

g

s

cu •w k •o

>-~ C * B

S c

1 '

CO

-w

ca

O H H ! 0

co co

CO "Cf T} 1 TH

t>

o

cq

TH

CM 0 0 I > 0 0

o

(31 m TH

CM T H

-*

s

CO S

fl

lO

TH

i n T)<

'C ca

> co

CA

co • * i n CN

m oo i > co oo i > t > co

<*

o co TJ* i > co TH o m

CO

TH T H T H

fl CU ti ca

co m

,*3t-> ffl

rt

H m 8 cd

TH

s o

3 co BO

CM CM

Q

.2P

TH

- * TH I > i n CM CM TH CO CO I > CO CM TH CM

CN

C :ra

3 ä

Cl A B o

ri CJ

fl

-^

•*-t

«

•Ö

s

09 CO

CO co co

ca 3 E co •Ö

ca F ^ ca M : 0 ."ti A ca B ^4 M 3

eö M :0 CÖ 3

<u *Öl) -> A OJ

s

nn

.SP 3

O 1 A ca 3 co

:ca

Ä ti

3 Ul

m t> o i> CO TH O 00 CM -<* m m

Öl

c

Os

TO

ca M

<*H

o

•S

»»i

Ä 5•

«

TH

CO H

u C3 A

3 t.

*

O l O T H C N C O r J < i n c O I >

C

-g

^jj

+j +-> c]

*

co

c>r 'U +-> CJ C 3 <« G, 4-> B 3

S f l f l S f l

£I

a C tu "Cl

rt 3 3 3 CS M

1->

:cS

OS

A

a

T-i CO CO CO o C5 00 H Tji i n CM M CO TH CM

3 Os CO

fc 2

fl c & > • * . £ »

TH

rtHHO

fl S ?

O Ol •<*

Y-1

ti 03

u

ca +J

js o o o S TH CM CO

u

B B

o

co

a» 3 B

S 5 ^ ^ a 2 > ••

H

CJ

111 1

S CM o o o "3 TH CM CO

ca Cd O a L

aj

5S

C

K

B B ca

ö

^ (5

fl

C0

B

B

B B bl) ca ca -B - 3 t

m

fl fl ca

B rrt

3 ca

fl fl co i> oo

182 och samtidigt krympande antal ungdomar — leder till snabb minskning av antalet brukare och snabbt bortfall av brukningsenheter. Även om strukturomvandlingen primärt beror på de ekonomiska faktorerna, får man inte undervärdera inverkan av vissa sociologiska förhållanden. Uttunningen av landsbygdsbefolkningen leder på allt fler håll till att det i glesbygderna — trots bilen — blir alltmer begränsade kontaktmöjligheter mellan människorna, vilket i sin tur medför ökad isolering och minskad trivsel. Avtagande möjligheter att hålla god standard i fråga om skolor, kommunikationer m. m., att ge tillgång till service av olika slag och att bibehålla en tillräckligt förgrenad distributions- och uppsamlingsapparat etc. h a r på senare år på allt flera håll ryckt undan grunden för bibehållande av företag, som annars i och för sig tett sig utvecklingsbara. Arbetsgruppens uppdrag h a r enligt erhållna direktiv visserligen begränsats så att det icke ankommer på gruppen att mera ingående belysa h ä r antydda orsakssammanhang, men gruppen h a r funnit sig böra h ä r redovisa en del nyligen framkommet material, som primärt avser sammanhangen vid storleksrationaliseringen. I syfte att få vissa sådana orsakssamm a n h a n g närmare belysta h a r ett p a r enkätundersökningar gjorts. Sålunda har lantbruksstyrelsen i en rundskrivelse anmodat lantbruksnämnderna att utifrån sina erfarenheter bedöma i vad mån olika faktorer fördröjt eller påskyndat strukturrationaliseringen. Jordbrukets utredningsinstitut h a r sedan i samband med SOB-utredningen ställt motsvarande frågor rörande jordbrukarnas intresse för att utvidga sina företag och rörande sådana förhållanden, som gjort det svårt att tillgodose före-

kommande önskemål. Frågorna har ställts till de jordbrukare, som deltagit i nyssnämnda undersökning och som under perioden 1956—1961 icke utökat sina innehav. Frågorna och de inkomna svaren från jordbrukare resp. lantbruksnämnder har sammanställts i tabellerna 90 och 91. I den ena gruppen h a r sammanförts svaren från de jordbrukare, som förklarat att de inte varit intresserade av att skaffa mer mark. Orsaken härtill har i alldeles övervägande antal fall av dem själva uppgivits vara att de ansett brukningsenheten vara tillräckligt stor eller att de tyckt sig vara för gamla. Inom storleksgruppen under 10 hektar åker har relativt stor del upplyst att de hellre ville arbeta utom brukningsenheten än öka arealen. Flertalet av lantbruksnämnderna har anfört att det förhållandet, att jordbrukarna ansett sig för gamla och saknat barn, som kan efterträda, verkat starkt till mycket starkt återhållande på intresset att utöka enheterna. Nämnderna har erfarenheten att det därutöver mest är brist på eget kapital, motvilja mot stor skuldsättning ävensom brukarnas uppfattning att deras inkomster inte kommer att förbättras genom utökning av jordbruket, som i förekommande fall utgjort grunden till att intresset för utökning varit svagt. Den andra gruppen omfattar svaren från de jordbrukare, som varit intresserade av att öka ut sina jordbruk men som dock inte kommit att skaffa mer mark. Att så inte kunnat ske har enligt jordbrukarnas svar huvudsakligen berott på att lämpligt belägen mark icke funnits att tillgå. Flertalet lantbruksnämnder anger att bristen på lämplig och lämpligt belägen jord och skogsmark varit starkt återhållande. Därjämte har lantbruksnämnderna gjort erfarenheten att en önskad arealutvidgning till

183 ett jordbruk rätt ofta fått anstå till följd av att byggnadsbeståndet å jordbruket varit för dåligt eller otillräckligt, eller att jordbruket varit för litet för att lämpligen kunna byggas upp till bärkraft eller att brukaren haft för litet eget kapital och inte velat sätta sig i stor skuld. Som exempel på problemställningarna återges följande ur yttrandet från lantbruksnämnden i ett norrlandslän: »a) Jordbrukarna (säljarna) saknar sysselsättningsmöjligheter utanför fastigheten, b) jordbrukarna lider brist på eget kapital, c) åker och skogsmark är icke eller endast i ringa omfattning till salu. På grund av att sysselsättningsmöjligheterna utanför de egna brukningsenheterna i allmänhet är mycket begränsade, blir icke åkern och framförallt inte skogsmarken till salu utan behålles som ett stöd och en reserv. Många f. d. jordbrukare, som numera har ett varaktigt arbete utanför enheten resonerar också på det sättet, att tiderna kan försämras och då är det bra att ha en jordbruksfastighet om också liten. Fastigheterna kan även behållas av andra skäl såsom för bostadens eller skogsinnehavets skull, för jakt och fiske etc. Dylika motiv är relativt jämnt spridda över samtliga regioner. En stor del av fastigheterna blir inte heller till salu på grund av invecklade ägandeförhållanden (stärbhus). För de jordbrukare, som kan uppträda som köpare utgör kapitalbristen en starkt hämmande faktor. Då man i allmänhet saknar tillräckligt med eget kapital och har en nedärvd motvilja mot skuldsättning, är det många lämpliga tillskottsförvärv, som inte genast blir av. Framförallt gäller detta de äldre jordbrukarna. De yngre har emellertid en genomgående mer nyanserad inställning och kan också normalt acceptera en skuldsättning. Allteftersom de äldre brukarna träder tillbaka, kan man därför räkna med att denna faktor får mindre betydelse. Från de aktiva jordbrukarnas sida finns ett stort intresse för köp av tillskottsmark. Detta intresse är numera allmänt utbrett men dock mest utpräglat inom de områden, där den yttre rationaliseringen hunnit längst, dvs. regionerna I och II: A. Tillköpsintresset är numera så stort, att det

inte på långa vägar kan tillgodoses genom den omfattning lantbruksnämndens verksamhet har. En förstärkning av resurserna på detta område är nödvändig för en intensifiering av verksamheten och för ökande möjligheter till initiativ och planläggning.» Man får givetvis vara försiktig med slutsatser av det begränsade materialet. Men det har en styrka i att myndigheternas och jordbrukarnas uppgifter är så samstämmiga i fråga om vilka faktorer som väsentligen verkat återhållande. Snabb strukturrationalisering förutsätter omflyttning av arbetskraft och rörlighet på fastighetsmarknaden. Lantbruksstyrelsen har också framhållit att en väsentlig tröghetsfaktor i strukturrationaliseringen varit att brukare på svaga jordbruk icke haft eller icke känt till möjligheter att gå över till sysselsättningar utanför jordbruket. Får jordbrukare, som bor i trakter med undersysselsättning och sitter på jordbruk med för svagt försörjningsunderlag, tillgång till alternativ verksamhet med gynnsammare utsikter, sker omställning och flyttning helt naturligt lättare. Det gäller således att få fram och visa på aktuella praktiska alternativ, och i sådant syfte har samarbete mellan lantbruksoch arbetsmarknadsorganen nyligen organiserats. Det bör i dessa sammanhang beaktas att omställningen är förenad med en ovisshet och känsla av risktagande, både för den som väljer att stanna i jordbruksnäringen och där ger sig in på ett större företag än det han tidigare haft och för den som väljer att lämna jordbruket och gå över till annat yrke. Omställningsfrågorna har på senare tid alltmer aktualiserats och föranlett vissa åtgärder och förslag av mer försöksmässig natur, dels ifråga om omskolning och yrkesutbildning, dels i form av verksamhet för att i vissa fall underlätta för den som vill flytta att på skäliga villkor avhända sig sin fastighet

184 och därmed frigöra kapital för en ny start (jfr nedan ang. aktiv inköpsverksamhet) . Arbetsgruppen vill föreslå att dessa spörsmål ägnas särskild uppmärksamhet i utredningens fortsatta överväganden, i det dubbla syftet att underlätta strukturrationaliseringen och att smidigt och friktionsfritt ordna omställningen för den enskilde. Mot bakgrunden av det anförda torde strukturrationaliseringen böra främjas främst genom företagsekonomisk upplysnings- och rådgivningsverksamhet, aktiv inköpsverksamhet, vidgade kreditmöjligheter, omskolning och stöd till omställning för att nå lämplig flyttbarhet för den arbetskraft, som är bunden vid jordbruk med alltför svagt försörjningsunderlag. I. Inverkan förhållanden

av

institutionella

Lantbruksstyrelsen h a r inhämtat lantbruksnämndernas bedömningar av den inverkan som jordlagstiftningen, författningarna om ekonomiskt stöd och den aktiva inköpsverksamheten h a r på rationaliseringsprocessen. Sammanställningen av materialet jämte lantbruksstyrelsens kommentarer visar följande. A. Jordförvärvslagen

Jordförvärvslagen h a r som ett huvudändamål att bevara jordbruk och skogsfastigheter i den jordbrukande befolkningens ägo. Den innehåller sålunda bestämmelser i syfte dels att förhindra spekulationsköp, dels att motverka sådana kapitalplaceringsköp, som kan komma att minska den jordbrukande befolkningens försörjningsunderlag. Förvärvstillstånd får alltså endast under vissa förutsättningar beviljas andra än dem som avser att själva ägna sig åt jordbruk. Lagen uppställer likaså vissa hinder mot förvärv, som innebär att var

för sig lämpade jordbruk förenas i en jordbrukares hand. Ett annat huvudsyfte i nu gällande lag är att underlätta den yttre rationaliseringen. Lagen innehåller sålunda bestämmelser (5 §) enligt vilka förvärvstillstånd må vägras, då förvärvsobjektet behöver användas för strukturrationalisering avseende jord eller skogsmark. Lantbruksnämnden blir då i regel skyldig att på anfordran av säljaren inlösa fastigheten. När den nu gällande 1955 års lag infördes, anvisade statsmakterna en relativt liberal tillämpning ifråga om dels små fastigheter, föga lämpade för jordbruk, dels särskilt stora och kapitalkrävande fastigheter. Jordförvärvslagen h a r visat sig ha dels en pådrivande effekt på storleksrationaliseringen, dels i vissa delar en bromsande effekt. Den pådrivande effekten erhålls främst genom de bestämmelser, som ger möjlighet att av rationaliseringsskäl avslå en ansökan om förvärv. Genom tilllämpning av 5 § kan utvecklingen styras i den riktningen, att fastigheter, som utbjuds på allmänna marknaden, i viss utsträckning blir disponibla för strukturrationalisering. Detta motverkar att olämplig struktur konserveras och ger möjligheter att infoga marken i rationella företag. Ledigbliven mark kan utnyttjas dels för att läggas till närliggande jordbruk, dels för bytesändamål i syfte att underlätta omarrondering och storleksrationalisering såväl i jordbruk som i skogsbruk. På senare år har lagen alltmer använts som rationaliseringsinstrument. Som exempel kan nämnas att av de 6 000 inkomna ansökningarna år 1958 avslogs sammanlagt 661, varav 161 under åberopande av 5 §. Även under år 1963 inkom inemot 7 000 ansökningar. Därav vägrades tillstånd i 900 fall, varav 670 under åberopande av 5 §. Som direkt följd av dessa avslag

185 förvärvade lantbruksnämnderna år 1958 fastigheter för 1,8 milj. kr. och år 1963 för 13,3 milj. kr. Begränsningen av köparekretsen medför en viss prisdämpande effekt. Detta ökar möjligheterna för dem, som avser att ägna sig åt jordbruk och skogsbruk, att för överkomliga priser förvärva tillskottsmark eller att förvärva rationella befintliga enheter. Å andra sidan anger lantbruksnämnderna att förvärvslagstiftningen i viss utsträckning torde h a dämpat utbudet av jordbruks- och skogsfastigheter. Vidare har lagstiftningen i viss mån motverkat sådan rationalisering, som eljest skulle kunnat följa av att personer utanför jordbruket i större utsträckning än nu skett förvärvade jord- och skogsbruksenheter, eventuellt genom sammanköp av flera mindre enheter, och använde sina kapitalresurser på investering för förbättringsåtgärder. Emellertid h a r tillämpningen i bygder med vikande jordbruk lett till att även icke jordbrukande fastighetsägare fått möjligheter att utöka sina markinnehav. Vidare kan naturligtvis de bestämmelser, som stadgar att sammanköp av två eller flera var för sig lämpliga brukningsenheter endast under vissa förutsättningar må ske, motverka storleksökningar. De h a r emellertid i nuvarande utvecklingsskede föga praktisk betydelse. Sålunda h a r under senaste åren förvärvstillstånd vägrats med åberopande av denna lagregel endast i tre-fyra fall per år. B. Bolagsförbudslagen

1925 års bolagsförbudslag innehåller ett principiellt förbud för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom på landet. Från förvärvsförbudet stadgas dock vissa undantag. Begränsningen av köparekretsen gör att jordbruks- och skogsmark mer än 3ljest kunnat bli tillgänglig bl. a. för

enskilda, som önskat utöka sina brukningsenheter. Å andra sidan h a r skogsbolagens rationaliseringssträvanden hejdats i den mån dessa varit inställda på att utan kompensationsförsäljningar inköpa större enklaver eller eljest köpa samman mark i enskilt ägda skogstrakter. År 1960 infördes en lagändring, syftande bl. a. till att underlätta byten av bolagsmark med lantbruksnämnd som bytespartner eller förmedlare. Utbyten kan ske antingen som direkta byten eller som successiva överlåtelser i anslutning till kompensationsavtal, varvid balansräkning förs hos lantbruksnämnden. På senare tid h a r lagen fått en väsentlig betydelse som instrument för bytesverksamhet i skogsmark, huvudsakligen avseende omgruppering mellan storskogsbruket och det privatägda skogsbruket. Bytesverksamheten visar en avsevärt ökande tendens men h a r fortfarande alltför liten omfattning, vilket får ses mot bakgrunden av att bolagen ställt sig avvaktande, då en omprövning av lagstiftningen är aktuell. C. Uppsiktslagen

Uppsiktslagen ger möjlighet till ingripande när vanhävd av jord eller byggnader konstateras. Lagen h a r tidigare, fram till mitten av 1950-talet, haft en avsevärt återhållande verkan på strukturomvandlingen genom att nedläggning även av svaga jordbruk och magra jordar hindrades. Särskilt sedan statsmakterna vid 1959 års riksdag anvisat aktiva åtgärder för omföring till skogsmark av svagare åker h a r uppsiktslagen fått en liberal tillämpning, som ansluter sig till de allmänna riktlinjerna för jordbruksrationaliseringsverksamheten. En avsevärt ökad frekvens i nedläggning av sämre jordbruksjord och i skogsodling därav har synbarligen följt sedan åtskilligt av den ovisshet och de missupp-

186 fattningar, som rått bland jordägarna både i fråga om vad som var tillåtligt och vad som var ekonomiskt berättigat, undanröjdes genom publicering av utredningen till grund för nyssnämnda riksdagsbeslut. Intensifierad upplysningsverksamhet har sedan haft betydande effekt i samma riktning. Vanhävdsingripanden h a r på senare år förekommit endast i några få fall. Däremot h a r jordägare i stor utsträckning i förväg begärt lantbruksnämndernas uttalande huruvida planerad nedläggning av jordbruk eller jordbruksjord kunde ske utan hinder av uppsiktslagen. Såsom en del av lantbruksnämnderna anfört torde lagen nu ha en viss men ganska svagt rationaliseringsfrämjande verkan genom att den h i n d r a r nedläggning av sådan jordbruksjord, som lämpligen bör användas för jordbruksproduktion på längre sikt och kan utnyttjas för komplettering av befintliga jordbruk. D. Ekonomiskt stöd

a) Yttre

rationalisering

Ekonomiskt stöd för yttre rationalisering — omfattande lånegaranti och bidrag för förvärv av tillskottsmark och för bestridande av utrednings- och förrättningskostnader m. m. i samband med arealutvidgning eller omarrondering — verkar pådrivande på strukturomvandlingen. Under 1950-talet var verksamheten åtsnörd av snäva bestämmelser. Finansieringshjälp kunde t. ex. lämnas endast till utökningar upp till vad som då betecknades som familjejordbrukets storlek (10—20 ha åker). Efter de ändringar i målsättning och författningsbestämmelser, som beslutades vid 1959 års riksdag, h a r verksamheten fått en avsevärt ökad omfattning och effekt. Utvecklingen belyses i diagram, fig. 32.

b) Inre

rationalisering

Det ekonomiska stödet till inre rationalisering, dvs till investeringar i dikning och annan jordförbättring samt ekonomibyggnader, har enligt lantbruksnämndernas erfarenheter haft en övervägande accelererande inverkan på strukturomvandlingen men har också i vissa delar verkat konserverande och bromsande. Inre rationalisering kan till viss del innebära storleksrationalisering redan i den meningen att förbättringar av produktionsunderlaget på en brukningsenhet medför att dess ekonomiska företagsstorlek ökas. Finansieringshjälpen används vidare som direkt stimulans till yttre rationalisering. Förmånligare bidragsregler gäller nämligen för åtgärder i direkt samband med yttre rationalisering. Detta h a r i ökad grad blivit fallet efter 1959 års författningsändringar och kommit till särskilt uttryck i verksamheten för koncentrerade insatser i Norrland. Statligt stöd till ekonomibyggnader och även jordförbättringsåtgärder har å andra sidan verkat retarderande på rationaliseringsprocessen, eftersom sådant stöd under 1950-talet enligt då gällande riktlinjer i betydande utsträckning kunde lämnas till sådana mindre enheter, som med de ekonomiska och tekniska förutsättningar som nu föreligger inte kan väntas bestå på längre sikt. Däremot medgav inte dåvarande snäva bestämmelser att bidrag till förbättringsåtgärder lämnades till brukningsenheter med mer än 20 ha åker. Bestämmelserna ändrades radikalt genom 1959 års riksdagsbeslut, som bl. a. innebar att bidrag till inre rationaliseringsåtgärder i fortsättningen kunde lämnas till enheter som inte var större än ett tvåfamiljsjordbruk. 1959 års beslut innebar även att finansieringsstöd endast får lämnas till åtgärder, som i

187 Fig. 32. Statligt stöd till yttre rationalisering 1949—1963. milj. kr. 27

24 -

15 -

12 -

9 LÅN LIN /

^ ^ /

y

6 .,—-/

3 H

BIDRAG

i

i

r

188 Fig. 33:1. Statligt stöd till inre rationalisering 1949—1963

Ha

10 000

-

/,

Stenröining

! \

\

/ \

A v' Betesförbättring 5 000

-

\ u*-***^

189 Fig. 33:2. Statligt stöd till inre rationalisering 1949—1963

Ha 30 000

Dikning, vattenavledning och i n v a l l n i n g

\

-

\ \ \ \ \ \ \ \

20 000

\

V \ \ \

10 000

/

\ \.

Täckdikning

1949 50 51

—i

53 54 55 56 57

1 T

r

—l

i

58 59 60 61 62 63

190 och för sig är räntabla och som avser brukningsenheter och jordbruksjord som blir långsiktigt bestående. Med dessa utgångspunkter, som ytterligare skärpts genom beslut av 1963 års riksdag, blir finansieringsstödet till inre rationalisering klart inriktat på att främja strukturrationaliseringen. Finansieringsstödet till inre rationalisering har haft en avsevärt styrande verkan på strukturutvecklingen. Detta har åstadkommits dels genom utformningen av författningsbestämmelser m. m., dels genom avvägningen av medelstilldelning till olika åtgärder. Sålunda har verksamheten för stenröjning, nyodling och betesförbättring, som innan och närmaste åren efter 1947 års riksdagsbeslut hade en rätt avsevärd omfattning, skurits ned kraftigt från 1952, då lantbruksstyrelsen ströp åt medelsanvisningen för dessa ändamål. Motivet var att de mer angelägna och lönsamma åtgärderna i stort sett betraktades som genomförda. Dessa verksamhetsgrenar har sedan nedgått till en obetydlighet. Se diagram 3 3 : 1 . Genom ändrad disposition av resurserna har vidare torrläggningsverksamheten givits en avsevärt ändrad inriktning, innebärande ökning av täckdikningsverksamheten och kraftig minskning av större torrläggningsföretag. Se diagram 33: 2. E. Den sociala jordbruksegnahemsverksamheten

Den socialt inriktade verksamheten, innefattande lånegaranti för jordbruksegnahems- och driftslån, har enligt lantbruksnämndernas bedömning i någon mån haft rationaliseringsfrämjande effekt men torde till övervägande del ha verkat återhållande på strukturomvandlingen. Genom beslut av 1963 års riksdag h a r dittills gällande bestämmelser upphävts och i stället har lånegaranti för jordförvärvslån m. m. införts med klart rationaliseringsfrämjande inriktning. Småbrukarstödet, tidigare i form av

producentbidrag och nu arealtillägg, har enligt lantbruksnämnderna verkat bromsande på rationaliseringen. F. Den aktiva inköpsverksamheten

Den aktiva inköpsverksamheten innebär att lantbruksnämnderna inköper jordoch skogsbruksfastigheter för att genom byten och försäljningar använda marken för strukturrationalisering. Samtliga lantbruksnämnder har gjort erfarenheten att den aktiva inköpsverksamheten är ett effektivt hjälpmedel både för storleksrationalisering och omarrondering och h a r starkt bidragit till ökad takt och samlade resultat i strukturomvandlingen. Inköpsverksamheten åstadkommer en samordning i tiden mellan tillgång och efterfrågan på mark. Den underlättar omställningen för sådana brukare på svaga brukningsenheter, som behöver sälja sina enheter för att starta på ett bättre jordbruk eller i annan verksamhet eller också av åldersskäl vill dra sig tillbaka. Inköpsverksamheten h a r öppnat möjligheter till markbyten i större skala, bl. a. avseende en omreglering i skogsmark, varigenom storskogsbruket och dess olika företagare samlar sina innehav till trakter som lämpar sig härför, medan bondeskogsbrukets innehav samlas på så måttliga avstånd som möjligt från den odlade bygden. Genom inköpsverksamheten kan vidare sådan markreserv samlas som är nödvändig för att smidigt och med god effekt genomföra fastighetsreglering, där omarrondering och storleksrationalisering kombineras. Lantbruksnämndernas inköpsverksamhet h a r på de sista fem åren fått en kraftigt ökande rationaliseringsfrämjande effekt genom att ökade resurser ställts till förfogande. Se diagram 34: 1 och 3 4 : 2 avseende omfattningen tiden 1949—1963. Vid 1963 års riksdag ställdes betj^dande ytterligare belopp till förfogande, vilket lett till ökande omfattning och effekt av verksamheten.

191 Fig."'34:1 Inköpt och försåld åker 1949—1963

3000-

2000-

1949 50

i

192 Fig. 34: 2 Inköpt och försåld skogsmark 1949—1963 HA 45000

40000 -

/

7 20000 -

/ INKÖPT

10000 FÖRSÅLD

/ / y / i

1949 50

^i

i

i

52 53 54 55 56 57 58 59

i

i

i

i

i

i

i

i

60 61

i

i

62 63

BILAGA 1 till kapitel 4

Promemoria angående undersökning rörande åkerjordarnas arronderings- och avkastningsförhållanden, utförd år 1962

Uppläggningen av undersökningen har utformats efter samråd med olika expertgrupper inom 1960 års jordbruksutredning och lantbruksstyrelsen. Undersökningen har därefter utförts genom lantbruksstyrelsens försorg. Bearbetning av materialet har gjorts under ledning av byrådirektör C.-E. Norrbom.

Undersökningens

syfte

Undersökningens syfte är att ge material för bedömanden och överväganden i samband med den framtida strukturella förändringen, bl. a. avseende markanvändningen, lantbrukets organisationsformer, produktionsutvecklingen etc. Undersökningen h a r inriktats på att belysa följande frågor, nämligen: a) de arealer, som bedöms utgöra produktionsunderlag för jordbruk på lång sikt, b) de topografiska förutsättningarna att skapa relativt sammanhängande områden, dvs i vad mån åkerarealen ligger samlad i åkerområden av viss minsta storlek, c) möjligheterna att uppnå en viss minsta skördeavkastning å den på lång sikt brukbara växtföljdsåkern.

Undersökningens

utförande

Undersökningen h a r skett i form av stickprovsundersökning omfattande 140 församlingar om sammanlagt 360 000 ha åker. Stratifiering h a r skett på de 18 produktionsområdena. Naturligt jord13—412530

bruksområde omfattande minst 50 000 ha åker h a r bildat eget stratum. Församlingar om minst 1 500 ha har utgjort urvalsenhet. Därest icke de enskilda församlingarna uppnått denna areal h a r flera församlingar sammanförts. I vissa fall h a r del av församling utgjort urvalsenhet, nämligen om olika delar av samma församling tillhör olika naturliga jordbruksområden. Urvalet h a r skett med hänsyn till att representativa skattningar skall kunna erhållas för de åtta produktionsområdena. Urvalsenheterna h a r fördelats på produktionsområden enligt följande. Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

12 15 34 16 29 13 11 10

Hela riket 140 Inventeringen h a r gjorts av lantbruksnämnderna med stöd av ekonomisk karta, flygbilder eller — där sådant material ej finnes — med ledning av annat kartmaterial. Undersökningen h a r till större delen utförts på rummet utifrån de allmänna erfarenheter och den lokalkännedom, som föreligger. Lantbruksnämndernas ortsombuds lokalkännedom har utnyttjats. Bedömningen av skördeavkastningen h a r skett i samråd med hushållningssällskapen.

194 Undersökningens

resultat

I. Arealer, som bedömts utgöra produktionsunderlag på lång sikt

Syftet har varit att avgränsa sådana åkerområden, som kunde väntas utgå ur jordbruksproduktionen fram till 1975 på grund av att de ej bedömdes företagsekonomiskt möjliga att i fortsättningen bruka som växtföljdsåker — med nu känd teknik och föreliggande priser — med hänsyn till jordens naturliga beskaffenhet, arrondering och belägenhet. Beträffande de företagsekonomiska kraven uppställdes följande anvisningar: a) ang. avgränsning av åkerjord, som ur j o r d a r t s s y n p u n k t icke kan anses odlingsvärd på lång sikt. J o r d m å n och dränering bör vara sådan, att m a n med ekonomiskt motiverade kostnader för gödsling, skötsel och investeringar i markanläggningar kan uppnå en godtagbar skördenivå (2 000 ske). Som icke odlingsvärda j o r d a r bör karakteriseras bl. a. torvjordar, som håller på att slutodias och underlagras av näringsfattig sand eller morän, vidare vattensjuka jordar, som icke ekonomiskt motiverar en torrläggning. b) ang. avgränsning av åkerjord, som av arronderings- och belägenhetsskäl icke kan anses odlingsvärd på längre sikt. Arronderingen bör vara sådan, att åkerfälten bedöms vara lämpliga för modern maskindrift. Stenbundenheten bör ej vara större än

Produktionsområde

Dessa krav på jordens avkastningsförmåga och åkerfältens arrondering har ansetts böra uppställas, då vid ett mer långsiktigt betraktelsesätt jordar och åkerfält, som inte uppfyller de nämnda kraven, knappast kan anses ha ett markvärde, som motiverar ett fortsatt utnyttjande i jordbruksproduktionen. Speciellt i skogsbygden bör man räkna med, att en ändrad produktionsinriktning mot en extensifierad vallodling kan medföra, att man även i fortsättningen kommer att acceptera enskilda fält understigande 2 ha. Den tekniska utvecklingen och de stigande arbetskostnaderna torde dock komma att medföra, att arealer i sådana fält kommer att upphöra att vara växtföljdsåker i egentlig mening. Enligt undersökningen har följande bortfall bedömts vara sannolikt:

Åker i %, som väntas upphöra som växtföljdsåker och övergå till betesmark eller skogsmark 1

Åker i %, som väntas tagas i anspråk för vägbyggn. m. m. 1

Summa åker i %, som väntas upphöra som växtföljdsåker fram till 1975 1

7,3 9,3 8,4 20,6 38,5 31,3 25,3 30,5

4,9 2,9 2,1 2,3 4,3 2,4 2,2 2,5

12,2 12,2 10,5 22,9 42,8 33,7 27,5 33,0

22,1

3,0

25,1

Gss Gmb Gns Ss Gsk Ssk Nn Nö Hela riket 1

att moderna j o r d b r u k s m a s k i n e r med fördel kan användas. Stenröjning förutsattes icke. Det enskilda fältet bör ha en godtagb a r form (få, sneda vinklar och utlöpare). storleken bör vidare icke understiga ca 2 ha. Ägoavståndet till ett t ä n k b a r t brukningscentrum skall vara rimligt. I de arealer som bedömes komma att utgå bör även i n r ä k n a s sådan åker, som beräknas inom överskådlig tid bli utnyttjad för tätbebyggelse o. dyl., ävensom sådan åker som — på grund av läget i bygden — kan väntas komma att nedläggas.

I proc. av arealen 1956.

195 Resultatet från inventeringen framgår även av tabell 1 : 1 . Arealen åker skulle för riket i dess helhet, enligt utförda bedömningar, komma att minska med 25 p r o c , varav 22 proc. avser mark som icke ansetts ha ett sådant markvärde i jordbruksproduktionen, att ett långsiktigt utnyttjande som växtföljdsåker ansetts sannolikt. För de tre sydligaste produktionsområdena har bortfallet bedömts till 10—12 proc. och för Svealands slättbygder till drygt 20 proc. Detta innebär att i de södra och mellersta slättbygderna bortfallet uppgår till 16 proc. Inom de södra och mellersta skogs-och dalbygderna har nedgången av arealen bedömts komma att bli betydligt högre eller ca 40 p r o c , vilket fördelar sig med 43 p r o c på Götalands skogsbygder och 34 proc. på Svealands skogsbygder. För norra Sverige har minskningen uppskattats till drygt 30 p r o c Uppskattningen av den åker, som väntas tagas i anspråk för bebyggelse, vägbyggnad e t c , och som för riket i dess helhet skulle uppgå till 3,0 p r o c , bör betraktas med försiktighet. Stickprovet kan vara mindre tillförlitligt i detta led än eljest. För de församlingar, som ligger i direkt anslutning till större tätorter, visas ett mycket stort behov av mark för bebyggelseändamål. Variationerna mellan de olika produktionsområdena stöds av de allmänna erfarenheterna och av intensivundersökningar. Variationerna dels inom produktionsområdena och dels inom de naturliga jordbruksområdena får ses mot bakgrunden av att både produktionsområdena och de naturliga jordbruksområdena i många avseenden är mycket heterogena. Hur de olika församlingarna grupperar sig efter bedömd procent åker, som väntas upphöra, framgår av tabell 1: 2. Tabellen utvisar att för huvuddelen av församlingarna det bedöm-

da bortfallet uppgår till 10—40 proc. För de olika produktionsområdena framstår i övrigt följande: Götalands slättbygder. Det största bortfallet av åker enligt utredningen hänför sig till Kristianstads län. Såväl inom Kristianstads som Hallands län återfinns församlingar med bortfall på 10 till 20 p r o c Huvuddelen av församlingarna inom Malmöhus län uppvisar ett bortfall under 5 p r o c Götalands mellanbygder. Här återfinns den största minskningen återigen i Kristianstads län. Sett till urvalsenheter är det högsta bedömda bortfallet 28 p r o c Församlingar med en uppskattad minskning av mer än 10 proc. förekommer i Kristianstads och Blekinge län. Götalands skogsbygder. Urvalsenheter med ett bedömt bortfall av mer än 50 p r o c förekommer i de mer utpräglade skogsbygderna i Hallands, Kalmar, Kristianstads, Jönköpings, Kronobergs och Älvsborgs län. Av de inom området undersökta församlingarna (35) har 15 bedömts få ett bortfall av åker på över 40 p r o c Dessa församlingar är belägna inom de mer utpräglade skogsbygdsregionerna, där det finns betydande åkerarealer, som ligger starkt spridda. De topografiska förhållandena framstår därvid alltmer som hinder för fortsatt jordbruksproduktion. De enskilda fältens form är många gånger otillfredsställande, åkerjordens avkastningsförmåga är mindre god och vidare föreligger betydande svårigheter att inom rimligt avstånd samla en åkerareal i sådan omfattning att ett tillräckligt stort företag kan bildas. Götalands norra slättbygder. Bortfallet på Östgötaslätten uppgår till högst 3 proc. Församlingar med bortfallsprocent på 10 till 20 proc. återfinns inom Skaraborgs och Älvsborgs län och hänför sig till övergångsområdena i Gskområdet.

196 Svealands slättbygder. För området h a r minskningen i åkerarealen uppskattats till drygt 20 proc. Variationerna mellan de naturliga jordbruksområdena samt mellan de i urvalet ingående församlingarna är stora. Huvuddelen av urvalsenheterna uppvisar en bedömd nedgång i växtföljdsåkern av 10—20 p r o c . Urvalsenheter med bortfall över 30 p r o c . återfinns i första hand i Värmlands och Stockholms län. De undersökta församlingarna i Södermanlands län uppvisar ett bortfall på 15 till 30 p r o c , medan motsvarande tal för församlingarna i Uppsala län är 7 till 50 proc. Svealands skogsbygder. Av de undersökta 13 församlingarna h a r endast 5 uppvisat ett bortfall under 30 p r o c . Inom Skaraborgs, Värmlands och Gävleborgs län uppvisar enstaka församlingar ett bortfall på närmare 40 proc. För området i dess helhet visar undersökningen ett bedömt bortfall av 43 p r o c . Nedre Norrland. Huvuddelen av församlingarna har uppskattats få ett bortfall på 10 till 30 proc. Största bortfallet, 60 p r o c , återfinns i Kopparbergs län. Kustförsamlingar i Västernorrlands och Jämtlands län samt församlingar med huvuddelen av åkerjorden koncentrerad i älvdalgångarna h a r bedömts få ett bortfall av 10—20 proc. Övre Norrland. Variationerna för de enskilda församlingarna ligger mellan 22 och 55 p r o c Det lägsta bortfallet, 25 p r o c , avser Västerbottens läns kustland och det högsta, 46 p r o c , Västerbottens och Norrbottens läns inland.

II. Åkerområden av olika storlek För att belysa åkerjordens förekomst i sammanhängande åkerområden och topografiska förhållandenas inflytande på åkerområdenas storlek, avgränsades åkerjorden inom resp. urvalsenhet i följande grupper.

a) Områden, som inom en diameter av 4 km innesluter en åkerareal större än 300 ha eller som utgör större sammanhängande åkerområden med en diameter över 4 km. (Inom området rymmes i sistnämnda fall flera åkerenheter om minst 300 h a ) . Åkertätheten minst 25 proc b) Områden, som inom en diameter av 3 km innesluter 100—300 ha åker. Åkertätheten ca 15 p r o c c) Områden, som inom en diameter av 2 km innesluter 50—100 ha åker. Åkertätheten 15 proc. d) Åkerområden, som icke uppfyller koncentrationskraven under a ) , b) eller c). Av anvisningarna framgår i övrigt följande: Ett villkor för att ett sammanhängande område skall kunna bildas är att området kan, med känd teknik, brukas från ett existerande eller tänkbart brukningscentrum. Inom resp. a), b) och c)-områden kan åkerjorden förekomma fördelad på mindre åkerområden eller utgöra helt sammanhängande områden. Förutom de avståndshinder, som ovan uppställts, bör hänsyn tagas till avsaknad av väg, till agglomererad bebyggelse, större motorvägar, vattendrag etc. och skall dessa hinder anses definitiva, där ett överbryggande icke är ekonomiskt försvarligt. Till grund för de olika grupperna skall läggas endast den åker, som bedömts lämplig för cirkulationsdrift på längre sikt. Resultatet av inventeringen framgår av tabell 1 : 1 , kolumnerna 5, 6, 7 och 8. Resultaten bör ses mot bakgrunden av att de såsom sammanhängande betecknade områdena icke utgöres av helt enhetliga åkerområden utan ofta består av mindre områden åtskilda av skogsridåer etc. Av den åkerareal som väntas bli brukad 1975 h a r sålunda 54 proc h ä n förts till åkerområden större än 300 ha, ungefär Vt till åkerområden om 100— 300 ha och 10 proc. till åkerområden om 50—100 ha. Åkerområden med m i n d r e

197 Fördelning av åkerjorden å åkerområden av viss storlek, % Områdenas storlek

Gss Gmb Gns Ss Gsk Ssk Nn Nö Hela riket

Större än 300 ha

300—100 ha

100—50 ha

Mindre än 50 ha

93 78 69 58 25 26 25 18

4 18 20 26 26 30 39 28

2 2 6 7 19 20 16 19

1 2 5 9 30 24 20 35

än 50 ha har bedömts omfatta ca 13 proc. av den areal, som väntas bli brukad som växtföljdsåker 1975. Av den på lång sikt brukbara växtföljdsåkern finns sålunda knappt lU i samlade områden om mindre än 100 ha. För de olika produktionsområdena framgår fördelningen av ovanstående sammanställning. Inom södra och mellersta Sveriges slättbygder ligger sålunda ca 70 proc. av den på lång sikt brukbara åkern i åkerområden större än 300 ha. Den högsta åkertätheten, 93 p r o c , finns i Gss-området. Inom de södra och mellersta skogs- och dalbygderna kan 25 proc. av den på lång sikt brukbara åkern hänföras till åkerområden större än 300 ha och i norra Sverige 22 proc. Beträffande omfattningen av åkerarealen i åkerområden mindre än 50 ha redovisas för södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbjrgder och inom norra Sverige 28 resp. 27 proc. Motsvarande tal för södra och mellersta Sveriges slättbygder är endast 5 proc. Betydande variationer föreligger dels inom de olika produktionsområdena och dels inom olika strata. Av tabellerna 1: 3—6 framgår närmare h u r församlingarna grupperar sig efter åkerarealens omfattning i åkerområden av olika storlek. För de olika produktionsområdena framstår i övrigt följande.

Götalands slättbygder. Såväl inom Malmöhus som i Hallands läns slättbygder återfinns mer än 90 proc. av den varaktigt brukbara växtföljdsåkern i åkerområden om 300 ha eller mer. För endast tre av urvalsenheterna — samtliga inom Kristianstads län — redovisas åkerområden mindre än 100 ha. Högsta andelen åker i områden mindre än 50 ha är 7,5 proc. Götalands mellanbygder. Samtliga församlingar tillhörande Malmöhus län h a r visat sig ha 100 proc. av åkerjorden i åkerområden större än 300 ha. För Kristianstads län förekommer variationer mellan 26 och 80 p r o c , inom Blekinge län 60—100 p r o c , inom Kalmar län 97—100 och inom Gotlands län 18— 80 p r o c Andelen av åkerjorden i åkerområden under 100 ha är genomgående liten. Götalands skogsbygder. Här förekommer åkerjorden splittrad i relativt stor utsträckning. Mer än hälften av arealen finnes splittrad i områden mindre än 100 ha. Ett stort antal av de undersökta församlingarna saknar åkerområden omfattande 300 ha eller mer. Å andra sidan förekommer betydande arealer av den på lång sikt brukbara åkern inom åkerområden mindre än 50 ha. Främst är detta fallet inom de delar av Blekinges, Kalmar och Jönköpings län, som

198 tillhör produktionsområdet. Här förekommer urvalsenheter med hela arealen splittrad på områden mindre än 50 ha. Götalands norra slättbygder. Huvuddelen av åkerjorden inom detta produktionsområde h a r hänförts till områden större än 100 ha. Endast 11 proc. av åkerjorden har hänförts till områden under sagda arealgräns. Församlingarna på östgötaslätten h a r bedömts ha minst 57 proc. av åkerjorden i åkerområden större än 300 ha. Inom de västra delarna av produktionsområdet — Skaraborgs och Älvsborgs län — förekommer åkerjorden mer splittrad. Endast två urvalsenheter redovisar dock mer än 15 proc. av arealen splittrad på områden mindre än 50 ha. Svealands slättbygdsområden. Av den på lång sikt brukbara åkerjorden har 58 proc. hänförts till åkerområden större än 300 ha och 16 proc. till åkerområden mindre än 100 ha. Största splittringen synes förekomma i Stockholms och Södermanlands län, där urvalsenheterna har 20 proc. eller mer av åkerjorden i områden mindre än 100 ha. Den åkerareal som hänförts till åkerområden om 50 ha eller mindre varierar från 0 till 50 p r o c , medan arealen i åkerområden större än 300 ha, sett till de enskilda undersökta församlingarna, varierar från 10—100 proc. Församlingarna med den starkaste splittringen ligger givetvis i områdets skogsbygder. Svealands skogsbygder. För hela området har drygt 40 proc. av den på lång sikt brukbara växtföljdsåkern hänförts till områden mindre än 100 ha. Ungefär hälften av denna areal hänför sig vidare till åkerområden om mindre än 50 ha. Variationerna mellan de olika undersökta församlingarna är stora. Den högsta andelen av arealen, spridd i områden mindre än 50 ha, uppgår till drygt 40 proc. Vidare förekommer å ena sidan församlingar, som endast har ca 25 proc. av åkerjorden i åkerområden

större än 100 ha och å andra sidan församlingar som uppvisar drygt 90 proc. i sådana områden. Nedre Norrland. Förekomsten av åkerjord i rätt väl samlade områden utmed kusten och i älvdalarna har hiir resulterat i att drygt 60 proc. av åkerarealen hänförts till åkerområden större än 100 ha. Endast 20 proc. av åkerjorden har hänförts till åkerområden mindre än 50 ha. Den största splittringen uppvisas här i Kopparbergs läns mellanbygder och i Västernorrlands läns inland. Övre Norrland. Här återfinns endast en liten del av arealen i åkerområden större än 300 ha. Av den långsiktigt brukbara åkerjorden h a r 35 proc. hänförts till åkerområden, som är mindre än 50 ha. III. Möjligheterna att uppnå en viss minsta skördeavkastning å den på lång sikt brukbara växtföljdsåkern För att få en uppskattning av den skördeavkastning, som under vissa förutsättningar kan påräknas, införskaffades uppgifter på hur stor del av den långsiktigt bestående växtföljdsåkern vissa givna skördenivåer kunde uppnås under gynnsamma betingelser. 2 Dessa har preciserats enligt följande. 1. Växtföljd: skall vara anpassad till området och så utformad, att ej avkastningshämmande förfruktseffekter uppkommer. 2. Utsäde: för området anpassade sorter, utsäde av högsta kvalitet. 3. Växtnäring: tillförd i sådan mängd och sammansättning, att högsta skörd med bästa ekonomiska utbyte kan uppnås. 4. Jordbearbetning: utförd enligt moderna och väl utprövade metoder. 2 Dessa givna skördenivåer har angivits såsom tekniskt-ekonomiskt möjliga, varmed har menats den skörd som kan uppnås för ett visst växtslag, när samtliga av jordbrukaren påverkbara produktionsfaktorer befinner sig i optimum under normala väderleksbetingelser och på för området godartade jordar.

199 5. Grödans skötsel och skörd: utförd så att optimalt utbyte ernås från den växande grödan. Undersökningsresultatet framgår av tabell 1 : 1 , kolumn 9. Av den åkerareal, som väntas bli brukad 1975 har 67 proc. bedömts kunna ge de uppställda skördarna. Variationer mellan de olika produktionsområdena framgår av nedanstående sammanställning. Del av brukbar åker, å vilken optimal2 skörd kan erhållas, i % av 1975 års åkerProduktionsområden areal Gss 60 Gmb 62 Gns 82 Ss 58 Gsk 64 Ssk 67 Nn 72 Nö 85 Hela riket 67 För de södra och mellersta slättbygderna samt för södra och mellersta skogs- och dalbygderna skulle enligt bedömningarna tekniskt-optimala skördaf endast kunna förväntas å 2/3 av den på lång sikt bestående växtföljdsåkern. För norra Sverige bedömdes möjligt att erhålla den efterfrågade skördenivån å 3U av arealen. En del av de redovisade siffrorna, bl. a. för Gss och Ss, ter sig förhållandevis låga, vilket torde bl. a. bero på urvalseffekten. Frågan h a r dessutom varit relativt svårbedömd och synnerligen stora variationer föreligger de olika undersökningsenheterna emellan. Vid bedömning av materialet bör vidare uppmärksammas att en betydande del av den återstående arealen bedömts ge en skörd motsvarande 80—90 proc. av den optimala. Många gånger torde det här varit svårt att avgöra huruvida optimala skördar kunnat påräknas eller en skörd understigande den optimala med 10 proc. Vidare bör man taga hänsyn till att vissa arealer avkastar högre skördar än vad som angivits såsom optimal

skörd. I viss mån kan man även ha underskattat effekten av bättre teknik och intensivare gödsling. Resultatet ger emellertid en antydan om att den uppskattade avgången av jordbruksjord icke synes vara för hög. För de olika produktionsområdena framstår i övrigt följande, m Götalands södra slättbygdsområde. För församlingarna inom Malmöhus län har bedömts att 30—80 proc. av den på lång sikt brukbara växtföljdsåkern lämnar en optimal skördeavkastning. För Hallands län h a r motsvarande tal angivits till 35—50 proc. Götalands mellanbygder. För endast två urvalsenheter h a r bedömts att 90 proc. av den brukbara åkern lämnar optimala skördar, i övrigt varierar den procentuella andelen åker, å vilken man kan förvänta sig optimal skördeavkastning, mellan 30—80 proc. Götalands skogsbygder. Bedömningarna för de enskilda församlingarna varierar här från lägst 25 proc. till högst 100 proc. Av samtliga urvalsenheter h a r för 17 angivits att optimal skördeavkastning kan förväntas på 3U eller mer av arealen. Götalands norra slättbygder. Bedömningarna för de enskilda församlingarna varierar här mellan 65—100 proc. För huvuddelen av urvalsenheterna h a r alltså bedömts att minst 4/s av den brukbara åkern kan uppnå optimala skördar. Svealands slättbygdsområde. Inom Stockholms, Uppsala samt Västmanlands län h a r här uppgivits urvalsenheter inom vilka över huvud taget optimala skördar icke kan påräknas. Inom andra församlingar återigen har angivits, att 60—80 proc. av arealen kan beräknas ge optimala skördar. De urvalsenheter, som h ä r icke h a r beräknats ge optimala skördar är belägna i områdets skogsbygder. Svealands skogsbygder. Stora variationer förekommer här mellan de olika

200 urvalsenheterna. Sålunda har för enstaka urvalsenheter, bl. a. i Östergötlands län, uppgivits att ca 90 proc. av arealen kan anses ge optimal skörd, medan för andra uppgivits att endast några procent kan väntas fylla de uppställda kraven. Genomgående är procenttalen låga för de delar av Värmlands, Örebro, Kopparbergs och Gävleborgs län som tillhör området och överstiger här icke 40 proc. Nedre Norrland. För detta område har uppgivits att mellan 70—100 proc. av arealen kan beräknas ge optimala skördar. Övre Norrland. Även här är variationerna mindre än inom de södra områdena och således beräknas 50—100 proc. av arealen ge optimala skördar. Detta torde till viss del bero på det stora inslaget av vall. Materialets

tillförlitlighet

Resultaten av de utförda bedömningarna bör ses mot bakgrunden av de förutsättningar, som uppställts. Det är givet, att därest dessa förutsättningar ändras, kommer även undersökningens resultat att påverkas. Bedömningarna rörande den på lång sikt brukbara åkern samt förekomsten av åkerområden av viss minsta storlek, har i viss mån blivit beroende av det kartunderlag, som funnits tillgängligt. Undersökningen h a r således i samtliga län icke kunnat utföras med hjälp av den ekonomiska kartan, skala 1: 10 000. För de län där man haft ekonomiska kartan, har direkta mätningar på kartunderlaget kunnat göras, varigenom man här kunnat erhålla ett säkrare resultat. I de län där man icke haft ekonomisk karta, h a r man till mycket stor del haft tillgång till annat inventeringsmaterial, varigenom man har kunnat uppnå ett tillfredsställande resultat. Det är givet, att det i sistnämnda fall varit svårare att följa de normer, beträffande bl. a.

åkerfältens storlek, som angivits i anvisningarna. Då resultaten från olika län sammanställes och jämföres kan konstateras, beträffande bedömningarna av växtföljdsåker, som väntas upphöra, att man i vissa fall varit mer restriktiv än i andra. En viss efterkontroll h a r utförts med utgångspunkt från bl. a. ekonomisk karta, varvid det visat sig, att i några fall vissa mindre variationer har förekommit i tolkningen av lämnade anvisningar. Det är givet att olika meningar råder om vad som kan anses vara bestående resp. icke bestående åker. Det har dock kunnat konstateras att variationerna i stort sett varit oberoende av huruvida stratat bestått av delar av olika län, dvs. olikheter i bedömningar olika län emellan har endast orsakat mindre variationer. Variationerna inom de olika produktionsområdena synes vara av den storlek, som man kan vänta sig, till följd av verkliga skillnader olika delar emellan. De olika produktionsområdena är ju mycket heterogena och uppvisar församlingar av starkt varierande karaktär. Inom samtliga produktionsområden förekommer sålunda dels utpräglade slättbygder, dels utpräglade skogsbygder. De fel i materialet, som kan synas framträda genom att överensstämmelse mellan 1956 års areal enligt jordbruksräkningen och åkerarealen å kartmaterialet icke föreligger, synes ligga inom de tillåtna felvariationernas ram. Resultatets tillförlitlighet beträffande åker, som väntas brukas som växtföljdsåker 1975 och fördelningen av åkerjorden i sammanhängande åkerområden av viss minsta storlek, får anses tillfredsställande. Jämföres det bedömda bortfallet av växtföljdsåker med material från arealinventeringen 1960, erhålles för landet i dess helhet en god överensstämmelse. Bedömningarna av del av b r u k b a r

201 Tabell 1:1. Åker, som väntas upphöra som våxtföljdsåker. Åkerområden, samt långsiktigt brukbar åker, å vilken optimala skördar kan beräknas bruksnämndernas bedömningar

Prod. orar.

av olika erhållas.

storlek Lant-

Fördelning av åkerjorden Åker, som å sammanhängande åkerväntas upp- Åker, som Åker, som områden av viss storlek, % Del av brukhöra som väntas tagas bar åker å växtföljds- i anspråk för 1975väntas vilken optiåker och över- vägbyggnad brukas som mala skördar växtföljdsgå till betes50— —50 kan erhållas m. m. åker, % 3 0 0 - 100— mark eller ha 300 ha 100 ha ha skogsmark,

%

87,7 87,8 89,5 77,1

93 78 69 58

4 18 20 26

60 62 82 58

84,1

57,2 25 4,3 38,5 Gsk 26 2,4 66,3 31,3 Ssk. Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder 25 36,4 3,7 59,9

26 30

19 20

30 24

64 67

65 Gss. . . 4,9 7,3 Gmb.. 2,9 9,3 Gns . . 2,1 8,4 2,3 Ss 20,6 Södra och mellersta Sveriges slättbygder 13,1 2,8

25,3 Nn. . . 30,5 Nö. . . Norra Sverige 27,8

2,2 2,5

72,5 67,0

25 18

39 28

16 19

20 35

72 85

2,3

69,9

3,0

74,9

67 Sverige totalt 22,1

Tabell 1:2. Fördelning av urvalsenheter, församlingar, med hänsyn i %, som väntas upphöra som växtföljdsåker och övergå till betesmark Prod, område Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö Hela riket

till andelen åker eller skogsmark

Procent åker som väntas upphöra 0—5 6 9 6 1

5—10 10—20 20—30 30—40 40—50 50—60 60—70 70—80 80—90 1 1 2 4 4 1

4 3 4 6 14 3 5 2

1 2 10

2 2 3 3

4 6

3 1

åker, å vilken o p t i m a l a s k ö r d a r k a n erh å l l a s , h a r v a r i t n å g o t v a n s k l i g a r e att göra. Genom de m y c k e t stora variationerna, som föreligger i n o m de olika produktionsområdena, synes urvalseffekten i d e t t a fall i v i s s u t s t r ä c k n i n g h a p å v e r -

90—100

1 1

1 1 2

kat resultatet. De senare årens dåliga s k ö r d a r kan också i viss m å n h a påverkat bedömningarna. Resultatet på denna punkt synes därför närmast vara att bet r a k t a s o m e n g r o v u p p s k a t t n i n g av åkerjordens avkastningsförmåga.

202 Tabell 1:3. Fördelning av urvalsenheter, församlingar, med hänsyn till andelen åker i % i åkerområden större än 300 ha Prod, område Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö Hela riket

Procent åker i åkerområden större än 300 ha 0—10 10—20 20—30 30—40 40—50 50—60 60—70 70—80 80—90 90—100

1 3

5 3 5 6

2 1 2

1 3

1 3 1

1 2 1

1 3 5

1 3 2 2 3

2 1

1 2 4 7

2 4

3 1 2 1 2

3 3

7 6 3 3

12 15 34 16 29 13 11 10

10 Summa urvalsenheter

Tabell 1:4. Fördelning av urvalsenheter, församlingar, med hänsyn till andelen åker i % i åkerområden om 100—300 ha. Prod, område Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö Hela riket

Procent åker i åkerområden om 100—300 ha

Summa urvals0—10 10—20 20—30 30—40 40—50 50—60 60—70 70—80 80—90 90—100 enheter 8 7 13 4 6 2 1

4 4 2 4 5 2 1 1

4 5 7 6 1 5

2 6 1 6 1 2 2

5 1 2 4 2 1

4 1

2 2 2

1 1

12 15 34 16 29 13 11 10 140

Tabell 1:5. Fördelning av urvalsenheter, församlingar, med hänsyn till andelen åker i % i åkerområden om 50—100 ha Prod, [område

Procent åker i åkerområden om 50—100 ha 0—10 10—20 20—30 30—40 40—50 50—60 60—70 70—80 80—90 90—100

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö

11 15 10 12 19 4 4 2

1 6 4 8 1 2 2

1 5 3 4

3 1 2

1 Hela riket

1 Summa urvalsenheter 12 15 34 16 29 13 11 10 140

203 Tabell 1:6. Fördelning

Prod, område Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö Hela riket

av urvalsenheter, församlingar, med hänsyn i % i åkerområden om mindre än 50 ha

till andelen åker

Procent åker i åkerområden om 50 — ha

Summa urvals0—10 10—20 20—30 30—40 40—50 50—60 60—70 70—80 80—90 90—100 enheter 12 15 12 14 15 1 5

3 1 10 5 1 3

4 1 1 3 1 1

1 1

2 3

1 3

1 1

1 1

12 15 34 16 29 13 11 10 140

Tabell 1:7. Fördelning av urvalsenheter, församlingar, med hänsyn till den procentuella delen av brukbar åker, å vilken optimala skördar kan erhållas Prod.

Gss Gmb Gsk Gns Ss Ssk Nn Nö Hela riket

10,1— 20,1— 30,1— 40,1— 50,1— 60,1— 70,1— 80,1— 90,1—99 80 90 20 30 40 50 60 70

1 4

2 3 3

4 2 5

2 3

3 1

3 1

1 5

1 1 2 2 8 2 2 1

3 4 4 9 5 3 6 2

1 5

1 5 1 2 1 1

3 1

100 2 1 7

2 1 13

BILAGA 2 till kapitel 4 1960 års jordbruksutredning

Frågeformulär Frågor angående jordbruksjordens arrondering och avkastning

Urvalsenhet Län Produktionsområde Besvara för varje urvalsenhet

(se bifogade förteckning) följande frågor:

1. Total åkerareal enligt jordbruksräkningen 1956 (A 5 6 ). 2. Åkerareal, som väntas upphöra som växtföljdsåker, dvs. övergå till permanent betesmark eller skogsmark, fram till 1975 (A u ) (definition se bil. 3). 3. Åkerareal, som väntas utgå ur produktionen på grund av att den kan förväntas komma att ianspråktagas för vägbyggnad, bebyggelseändamål, flygfält och liknande (Ab) = 4. Areal åker, som kan väntas brukas såsom växtföljdsåker 1975 (-A-se Au Ab) = A 75 5. Indela den långsiktigt bestående växtföljdsåkern i förhållandevis sammanhängande åkerområden och beräkna varje sådant områdes åkerareal (A 7 5 ). Angiv nedan antalet områden av olika storlek med hänsyn till åkerarealen A 75 och sammanlagda åkerarealen A 75 inom varje storleksgrupp. Antal områden av olika storlek med hänsyn till åkerarealen 300 ha 100—300 » 50—100 » 50 »

Areal åkerområden av olika storlek

6. Utgör åkerjorden inom urvalsenheten ett nära helt sammanhängande åkerområde Q eller förekommer åkerfälten starkt spridda (sätt x) • (Är urvalsenheten stor kan en uppdelning göras om området är både sammanhängande och sönderstyckat.) 7. Det h a r för arbetet inom utredningen befunnits angeläget att få en uppställning av den skördeavkastning, som under vissa förutsättningar kan påräknas. Till ledning bifogas en av professor Erik Åkerberg utarbetad översikt avseende »Tekniskt möjlig medelskörd och därför erforderlig gödsling».

205 a) uppskatta på h u r stor del av den bestående växtföljdsåkern (A 75 ) de skördeavkastningar, som framgå av bilaga 4 kan uppnås då den där angivna gödslingen utföres och i övrigt de förutsättningar, som utsäges i bilaga 3 punkt F, föreligger = A a . b) uppskatta h u r stor skörd i medeltal kan förväntas uppnås på återstående areal (dvs. sådan bestående växtföljdsåker, som ger lägre avkastning än den i bilaga 4 angivna) = A 75 —A a . Anges i procent för resp. grödor med utgångspunkt från de skördenivåer som finnes upptagna i bilaga 4. Använd ett formulär för varje urvalsenhet.

BILAGA 3 till kapitel 4

Anvisningar (För ifyllande av frågeformulär enligt Bilaga 2.)

A. Använd ett formulär för varje församling (urvalsenhet). B. Formuläret ifylles av tjänstemän från lantbruksnämnderna samt hushållningssällskapen. G. Material. Formuläret ifylles med hjälp av den ekonomiska kartan, flygbilder eller, där sådant material ej finnes, med ledning av annat kartmaterial. Uppdelningen av urvalsenheter å åkerområden göres på generalstabsbladet, där ekonomiska kartan saknas. Bestämningen av åkerarealen i sammanhängande områden kan i dessa fall ske genom summering av befintliga enheters arealer med utgångspunkt från taxeringslängd eller B.L.F.-register. D. Avsikten med frågorna 2 och 3 är att söka ge en uppfattning om den långsiktigt brukbara växtföljdsåkern. Till åkerareal, som väntas utgå ur cirkulationsdrift fram till år 1975 hänföres arealer, som med hänsyn till jordens naturliga beskaffenhet, arrondering och belägenhet samt övriga omständigheter ej kan anses företagsekonomiskt möjliga att i fortsättningen bruka såsom växtföljdsåker med nu känd teknik och föreliggande priser. De arealer, som bedöms komma att utgå, markeras och uppskattas. För bedömning av ej brukningsvärd åker bör följande synpunkter vara vägledande: a) Avgränsning av åkerjord, som ur jordartssynpunkt icke på lång sikt kan anses odlingsvärd. Jordmån och dränering bör vara så-

dan, att man med ekonomiskt motiverade kostnader för gödsling, skötsel och investeringar i markanläggningar kan uppnå en godtagbar skördenivå (2 000 ske). Som icke odlingsvärda jordar bör karakteriseras bl. a. torvjordar, som håller på att slutodias och underlagras av näringsfattig sand eller morän, vidare vattensjuka jordar, som icke ekonomiskt motiverar en torrläggning. b) Avgränsning av åkerjord, som av arronderings- och belägenhetsskäl icke kan anses odlingsvärd på längre sikt. Arronderingen bör vara sådan, att åkerfälten kan bedömas lämpliga för modern maskindrift. Stenbundenheten bör ej vara större än att moderna jordbruksmaskiner med fördel kan användas. Stenröjning förutsattes inte. Det enskilda fältet bör ha en godtagbar form (få, sneda vinklar och utlöpar e ) , storleken bör vidare icke understiga ca 2 ha. Ägoavståndet till ett tänkbart brukningscentrum skall vara rimligt. I de arealer som bedömes utgå bör även inräknas sådan åker, som beräknas inom överskådlig tid bli utnyttjad för tätbebyggelse o. dyl. ävensom sådan åker som •—• trots att den kan fylla de under punkt E. uppställda koncentrationskraven — på grund av läget i bygden kan väntas komma att nedläggas. E. Fråga 6 avser att klarlägga huruvida åkerjorden ligger samlad eller splittrad, dvs. i vilken mån topografis-

207 ka förhållanden medger att relativt sammanhängande åkerområden av viss storlek kan bildas. För att belysa detta avgränsas åkerjorden inom undersökningsområdet — kommun eller församling — i följande grupper: a) Områden, som inom en diameter av 4 km innesluter en åkerareal större än 300 ha eller som utgör större sammanhängande åkerområden med en diameter över 4 km. (Inom området rymmes i sistnämnda fall flera åkerenheter om minst 300 ha.) Åkertätheten = 25 proc. b) Områden, som inom en diameter av 3 km innesluter 100—300 ha åker. Åkertätheten = ca 15 proc. c) Områden, som inom en diameter av 2 km innesluter 50—100 ha åker. Åkertätheten = 15 proc. d) Åkerområden, som icke uppfyller koncentrationskraven under a ) , b) eller c ) . Ett villkor för att ett sammanhängande område skall kunna bildas är att området kan, med känd teknik, brukas ifrån ett existerande eller tänkt brukningscentrum. Inom resp. a ) , b) och c)-områden kan åkerjorden förekomma fördelad på mindre åkerområden eller utgöra helt sammanhängande områden. Förutom de avståndshinder, som ovan uppställts, bör hänsyn tagas till avsaknad av väg, agglomererad bebyggelse, större motorvägar, vattendrag, etc. och skall dessa hinder anses definitiva, där ett överbryggande icke är ekonomiskt försvarligt. Till grund för de olika grupperna skall läggas endast den åker, som bedömts lämplig för cirkulationsdrift på längre sikt. Om arealen kan ingå i ett åkerområde liggande inom angränsande kommun skall detta beaktas och arealen hänföras till det större sammanhängande område, som därvid kan uppnås.

I övrigt lämnas följande anvisningar till ledning. De uppställda kraven får givetvis endast anses såsom ungefärliga. 1) Undersök med utgångspunkt från de åkertätaste delarna av urvalsenheten h u r stor areal, som kan hänföras till gruppen a ) . Då större områden finnes, som är helt eller i det närmaste helt sammanhängande med ett diameteravstånd större än 4 km (inom vilket flera åkerenheter om minst 300 ha kan bildas), avgränsas och uppskattas arealen av detta område såsom en enhet, därest koncentrationen inom området är så stor, att avståndet mellan två möjliga brukningscentra — vart och ett med ett underlag om minst 300 ha — icke överstiger 4 km. Till gruppen a) avgränsas vidare sådana områden — helt sammanhängande eller fördelade på mindre områden — som inom en diameter av 4 km och med uppfyllande av övriga topografiska krav innehåller mer än 300 ha. Kan exempelvis 700 ha definieras med sagda begrepp såsom ett relativt sammanhängande område, redovisas detta område som ett område om 700 ha. 2) Sedan de ev. förekommande a ) områdena avgränsats, uppsökes de därnäst mest samlade områdena, varvid undersökes på hur stor del av resterande areal möjligheter finnes att skapa åkerenheter, helt sammanhängande eller bestående av flera smärre områden, med en sammanlagd areal av 100—300 ha inom ett diameteravstånd av högst 3 km och i övrigt med hänsyn till andra eventuella topografiska hinder. (Högsta areal för ett sådant område blir 300 ha.) 3) Bedömningen utföres därefter å den resterande arealen, varvid möjligheterna undersökes, att inom ett diameteravstånd av 2 km och med hänsyn till tidigare nämnda topografiska villkor, bilda områden, som innesluter 50— 100 ha åker.

208 4) Uppskatta storleken av den areal som kan hänföras till grupp d ) . Som framgår av det ovan sagda förutsattes icke att de enskilda fälten är helt sammanhängande. Det är emellertid önskvärt, att man för varje urvalsenhet anger om området utgöres av ett helt sammanhängande åkerområde eller stor ägosplittring genom skog o. dyl. föreligger. F. Fråga 7 avser att belysa på h u r stor del av den långsiktigt bestående växtföljdsåkern de skördenivåer, som angivits i bilaga 4 bör kunna erhållas. Dessa skördenivåer har av professor Erik Åkerberg angivits som tekniskt-ekonomiskt möjliga. Tekniskt-ekonomiskt möjlig skörd för ett visst område kan definieras som den skörd, som kan uppnås för ett visst växtslag, när samtliga av jordbrukaren påverkbara produktionsfaktorer befinner sig i optimum under normala vä-

derleksbetingelser och på för området godartade jordar. Vad som därmed avses, förtydligas nedan. 1. Växtföljd: skall vara anpassad till området och så utformad, att ej avkastningshämmande förfruktseffekter uppkommer. 2. Utsäde: för området anpassade sorter, utsäde av högsta kvalitet. 3. Växtnäring: tillförd i sådan mängd och sammansättning, att högsta skörd med bästa ekonomiska utbyte kan uppnås. 4. Jordbearbetning: utförd enligt moderna och väl utprövade metoder. 5. Grödans skötsel och skörd: utförd så att optimalt utbyte ernås från den växande grödan. Vid diskussion av den tekniska-ekonomiska skördenivån bör observeras att urvalsenheterna hänföres till de produktionsområden, i vilka de ingår.

209 td

i o 1 rf

i o o | rf rf

1o 1 I o o | <M I 1 r* "*

:0

o.

I 00 1 rt

I |

1 !£ | W

z

Z

lie i e o l o i i o o 1 co I co co | co | | c o o

*->

1 (O 1 CN

t<

O O O O O rf rf rf rf rf

[ O 1 1 O I CN | O 1 [ CM i ICO |C0

z

W3 •H

c a 5

V

CO

«© 5 M

m i o m m o i o i cococoeoco l o 1

l o o o o

O O O O C 0 | O | ca ca ca co CM 1 o I

1 mm

4)

cs C

:0 <-M

B

•a

CO

< •4

:C3

nä

o

a

O

I—1

:0 44

co CD

e O

C3

ttD

d 44

e o

cu

s

o o m m m

| o o o

>

r f r f r f r f r f CO N 1^ CO >

i o

| o o o

t O l f l r f rf rf

| O

I O O O

* cu

> CO C^ CO 00 CO t o N H N r t r l r i n

looooo ICOTHTH

Z

o o o m m

| o

1 0 0 0

tOlfl

|

CD

l

CO r f

O

I > CO CM r f

rf

| rf N

O

|

o

o

o

CM O i

lO

M

t^oor^ooooooooi>oooo M r t N i H r l r l C O M P I r t r l

Z

r f c O r f r f c O C M T H O C a i O r f CM r f

:p

Ö

CJ

XX 14—412530

;-. O s-,

>

"5

—> —•£> e• i. O " £ s -> b -s o I S H S

co er : 0 :C

•cs

c

a

cu

es

•<

0-

4X H-> U C

CO

"">

CS

CS - Q

ja a co

'5 c

a O

CS

° c

o

E 2

11 i* is °2 O

-• ® _ , co

_ cu +-> _^

o 3> •a .S S c es -t-» CU

>

X) CS C co :CS :c? co >

'^ 3 ö S p-H H-»

. cu 53 £

™ 0 0 CU , . .c M

co Ä co PQ

ert CS "-»

cu rt ^ !

JS O ^

co C tT C ^ i » « c 2 * J . r t CU «fife:0 co - t i Ja o «H CO

5 > S2 00 tJi 2 c > 00 co £

^

ou « a .Q • > TO

A

1 CD

O

: 0 QO J3 '

3 o ~

• «-H H **

o "^Gj

>

CU

CS

c >

"S S

£ 3 — W "O

CU

CS

CO

:

O O O O O I O O O O O o o o i > o o lo-rHcaoca ooorcooi>iniioi>cao

co oo J2 _

»-

•a to B

S^.| .-go co

H H H H r t r l M M N H i H

•

<s es

H M > a .c,

u

TS

C co co cu to C tn "O —»

rl

OH

*H

•a «

So,

CO

^ -o "a

c o o o m o m o o c a m o rfcococococaoocamrf N O O O O O O Oca OcoO O O rfrfrfrfrfOOcaoOOOrfrf

M o

CS co

>

COM

J w (/J

l o o o o o l o o o o c a r l H *

S

cu C3 „ CU 2 cu o > 3 :et) - ö ca *•* ^! C

1 ca i n co «

OH

•a

|

I O O O i 00 r f r f

O O O O O O O O O O O r f r f r f r f r f O O C M C O O O r f r f r-H

en

o.-a

IO

ooooooooMoototor^oooo CO

cu ^ ©

1 ca w co

co co co co co CM ca n n ca

o o o i c i n M o o r f rf

• >

>—

H-H

H

CM r f as CO r f 00 O r f co CM co co ca o CM O O O O O O O rfrfrfrfrfOOCM

o ^ 3 -o -2r3 CS :es

£7

o o m m m

M

O Z

rf

z

IO r f

to jO

i O 00 00 1 COrt

c -a

o

:e« lO

| 00 r f

00 00 00 t o

l H C4 I H I H T H M

•H C cu cu

s

a

B B r f rf rf l o I O O O o r f oo c i - H m o i n o m r f CO CM CO CO CM O I CM m co CM O O O O O O O I O O O

a.

-a

CD

| o

N

z

H g

TH

3 H->

cu

*»

a

-a

4->

I T H I O C O

T3

CO

o

| 00 CM lO

l O

looooo ICOrHiH

-a

a, c

| 0

CO CO CM CO CM

I O O O I 00 r f r f

H->

o

O O O O O

^3

i ^ co c> oo oo oo t o N rl N rl rl rl M

^

a

I O O O | OOTfHf | oooco 1 M H r l | o o o 1o o o

O O O O O O O • * T f r f T f t CO M

T3

23 5 ^O "3 43 o

I O O

ca O O O O O | 0 f l " J " * ^ ICN i> oo i> oo oo | o N H f l H H ICO m m i n m o | o cococoeoco l o

ca

4)

* Z

c

I O O | ^ rf

r-H

Z

Z

CO

| I> o 1 r f CO

loooo I Tr Hl rT tH

GH

n

1 00 00 1 l-H H—t

GH

* CO

| OOrt 1 CM ca

1 1

| 1

*->

:0 * M) ' "

H T H

[>00t>0000 N H f l r l r l

•a

be

TH

00 00

>H

ja

"a

lO

3> : * :o :° Ki > i£ oo O Lo co ^ co »-i

cu 00 *£j «CS =CS

Ä

BILAGA 5 till kapitel 5

Promemoria angående stärbhusinnehaven

Bakgrunden

till

stärbhusinnehaven

Dödsbo- eller stärbhusinnehav innebär ett gemensamt ägande, som upphör först sedan en delning av dödsboet kommit till stånd. Orsakerna till att delning av stärbhus icke kommer till stånd är flera. Följande faktorer kan antecknas såsom väsentliga: 1. Kapitalplaceringsskäl 2. Finansieringsskäl 3. Skatteskäl 4. Försörjningsskäl 5. Änkan skall sitta i orubbat bo 6. Man önskar ha gården kvar (i släkten) 7. Man kan icke enas om delningen 8. Ingen kan lösa ut de andra delägarna 9. Ingen vill överta gården 10. Delning kan ej ske på grund av oklara äganderättsliga förhållanden. Ökande antal dödsbon kan till mycket stor del förklaras genom att dödsbon nu i större utsträckning än tidigare behålles oskiftade på grund av den allmänna flykten till realvärden. Uppgången i p r i s på jord- och skogsfastigheter h a r resulterat i att delägare i dödsbo, bortsett ifrån om de bor kvar i bygden eller kvarstår som aktiva jordbrukare, betraktar den ärvda jorden och skogen som ett värdebeständigt kapital, vilket man ogärna vill avstå ifrån, önskan att ha kvar fastigheten för fritidsändamål el.

dyl. har också ökat. Standardhöjningen h a r gjort att folk h a r råd att ha kvar egendomen trots en lägre avkastning. Svårighet att skaffa kapital för nytillträdare kan i många fall motverka att egendomen vid arvsskifte samlas på en hand. Den som träder till har dels att köpa maskiner och inventariebestånd, dels att lösa ut de övriga delägarna. Många gånger löses finansieringsproblemet på sådant sätt, att de övriga delägarna står kvar med en större eller mindre del av kapitalet. Dödsboet arrenderar sålunda ut gården åt den delägare som övertar jordbruket, med andra ord, kapitalinsatsen sprides på flera händer. Den utvecklingstendensen bör dock icke förbises, att stärbhus i ökad utsträckning i egen regi driver gården med anställd arbetskraft. Skatteskälen är också en viktig faktor. I många fall ställer det sig förmånligare att behålla dödsboet och få detta beskattat som särskilt objekt. Lika litet som orsakerna till stärbhusinnehaven är stärbhusbegreppet entydigt. Dödsboet kan sålunda exempelvis bestå av: en av föräldrarna samt minderåriga eller vuxna barn, flera vuxna barn eller andra anhöriga. I vissa fall brukar några eller någon av delägarna fastigheten, medan i andra fall ingen av delägarna brukar eller ens bor på fastigheten. Man bör göra en klar åtskillnad mellan å ena sidan de fall då stärbhuset är

211 en klar övergångsform, där en brukare sitter i stärbhuset och är avsedd att övertaga gården, och å andra sidan mer långvariga och oklara stärbhus. Det är i sistnämnda fall som dödsbo som företagsform ofta framstår som otillfredsställande. Stärbhusinnehavens

nackdelar

De väsentligaste olägenheterna med långvariga och oklara stärbhusinnehav synes inrymmas i följande gruppering: 1. Kan fördröja strukturrationaliseringen genom att jord och skog vid förändrande brukningsförhållanden icke kommer ut i öppna marknaden. 2. Kan fördröja en utbyggnad av företagen eller annan förändring beroende på att delägarna saknar intresse. 3. Kan innebära att ingen av delägarna vill åtaga sig ansvar för fastighetens skötsel. 4. Kan hindra behövliga investeringar i fastigheten. 5. Kan skapa otillfredsställande brukningsförhållanden. Fastigheter ägda av dödsbo deltager ofta icke på samma sätt som fastigheter ägda av fysiska personer i de allmänna rationaliseringssträvandena inom jordoch skogsbruket. Det må gälla en utökning av fastighetens areal, en förbättring av de tekniska anläggningarna eller en rationell skogsvård. Orsakerna kan dels vara en allmän passivitet, oenighet bland delägarna eller svårighet att få kontakt med delägarna. Förekomsten av dödsbon skapar speciella problem om man exempelvis vid önskad strukturrationalisering eller andra rationaliseringsinsalser icke känner boets sammansättning eller delägarnas vistelseort. Behovet av kunskap härom är icke enbart en ordningsangelägenhet utan före-

stavas av att enhet bland delägarna krävs för beslutförhet, vilket i sin tur är en förutsättning för att dödsboet skall kunna uppträda som avtalsbeslutande part. Av svaren på en cirkulärskrivelse från skogsstyrelsen i samråd med lantmäteristyrelsen till skogsvårdsstyrelserna framgår att skogsvården på dödsbofastigheter ligger efter i utvecklingen och att detta synes ha sin grund i svårigheten att åstadkomma en ändamålsenlig förvaltning. Liknande förhållanden gäller även inägojorden inom områden där ägosplittringen är påfallande stor. Vissa föreslagna åtgärder stärbhusinnehaven

beträffande

Mot bakgrunden av de ovan nämnda berörda nackdelarna h a r åtgärder beträffande dödsboinnehaven diskuterats vid olika tillfällen. I Tornedalsutredningen 1 h a r diskuterats huruvida det inte vore möjligt att skogsvårdsstyrelsen, i de fall det visar sig helt omöjligt att få kontakt med eller besked från stärbhusdelägarna, kunde få behörighet att stämpla och sälja skog på stärbhusets mark för att sedan använda inkomsten till skogsvårdsåtgärder. I Kopparbergs län har vid diskussion om åtgärder för att råda bot på följdverkningar av rådande ägande- och fastighetsförhållanden upptagits möjligheten att ge det allmänna befogenhet att under vissa förutsättningar förfoga över brukningsrätten till den odlade jorden. I förslag till jordförvärvslag (SOU 1961:49) h a r framlagts att rationaliseringsverksamheten säkerligen i många fall skulle väsentligt underlättas om skyldighet infördes för dödsbo, i vars tillgångar ingick fast egendom, att utse 1

SOU 1960:37

212 någon som ägde företräda dödsboet vid förrättningar av skilda slag. I jordlagsutredningens förslag diskuterades vidare huruvida icke en ökad möjlighet för dödsbon eller enskild dödsbodelägare att få förvärva annan mark av ungefär samma värde skulle kunna göra vederbörande mera benägen att sälja. Lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen och lantbruksstyrelsen h a r i skrivelse till Konungen framlagt förslag om lag

till fastighetsombud. Sådant ombud skulle ha behörighet att företräda fastighetsägaren i vissa särskilt angivna situationer, däribland i ärenden enligt skogsvårdslagen, i ärenden enligt uppsiktslagen, vid förrättning för fastighetsbildning, vid förrättning om enskilda vägar, vid syneförrättning enligt vattenlagen och vid förrättning för bildande av jaktvårdsområde eller fiskevårdsområde.

213 BILAGA 6 till kapitel 6

Jordbrukets och skogsbrukets företagsstruktur. Tabeller Tabell 6:1. Antal

brukningsenheter med mera än 2 ha, fördelade på storleksgrupper åkerareal, år 1961, inom varje län

och

summa

Storleksgrupper (ha)

Län 2—5 Stockholms

ÅkerSumma areal h a , 5—10 10—15 15—20 20—30 30—50 50—100 över 100 totalt

492 730 728 10,9 16,1 16,1 304 550 688 6,6 12,0 15,0 308 783 852 6,2 15,8 17,1 1 118 1 815 1 265 13,0 21,0 14,7 4 057 4 904 1 641 33,6 40,5 13,6 4 125 4 599 911 40,0 8,8 44,6 1 540 3 138 1 649 16,1 17,2 32,7 667 779 630 18,7 15,1 16,0 1 227 1 524 507 30,1 37,4 12,4 2 473 4 156 2 678 18,7 31,4 20,3 1 761 2 785 2 434 13,4 21,1 18,4 1 889 2 915 1 838 20,4 31,4 19,8 2 218 3 289 1 356 27,7 41,0 16,9 5 516 6 261 2 742 31,5 35,8 15,7 2 319 4 119 3 154 26,1 20,0 14,7 5 522 4 812 1504 39,0 34,0 10,6 1 374 1 645 1 045 24,1 20,1 15,3 378 641 701 7,3 12,4 13,6 3 337 2 324 852 29,4 42,3 10,8 2 645 3 488 1 629 28,2 37,2 17,4 6 418 4 890 957 50,3 38,3 7,5 758 4 242 3 114 36,4 8,9 49,e 7 164 7 320 1 780 42,3 43,2 10,5 5 538 4 436 864 7,6 49,0 39,3

773 553 379 17,1 12,2 8,5 /o Uppsala 948 849 386 20,7 18,5 8,4 % Södermanlands 894 681 457 18,0 13,7 9,2 % 1 224 1 110 761 Östergötlands 14,2 12,9 8,8 % Jönköpings 459 209 88 3,8 0,7 1,7 % Kronobergs 184 78 37 0,4 1,8 0,8 /o 1 108 663 278 Kalmar 0/ 11,6 6,9 2,9 /o 767 531 136 Gotlands °//o 18,4 12,8 3,3 Blekinge 246 168 64 6,0 1,6 4,1 °/ Kristianstads . . . 1 251 728 315 /o 0/ 9,5 2,4 5,5 /o 1 905 1 610 671 0/ 14,4 12,2 5,1 /o 841 448 Hallands 144 0/ 4,8 9,1 1,6 Göteborgs o. Bohus. /o. . 356 133 51 4,4 0,6 1,7 /o Älvsborgs 931 456 144 0/ 5,3 0,8 2,6 /o 2 098 1215 465 13,3 7,7 2,9 /o 693 467 203 Värmlands 3,3 4,9 1,4 /o 915 654 266 Örebro 13,4 3,9 9,6 % 1 139 940 434 22,0 18,2 8,4 % 497 226 60 2,9 0,8 6,3 % 502 138 31 5,4 1,5 0,3 /o "Västernorrlands 150 37 19 1,2 0,3 0,2 % 129 25 Jämtlands 5 1,5 0,3 % Västerbottens. . . 134 20 5 °//o 0,8 0,1 — Norrbottens.... 120 21 4 0,2 /o 1,1 Hela riket 66 635 75 017 33 164 20 282 18 266 11960 5 410 28,6 32,2 14,2 8,7 7,8 5,2 2,3 % 0/

690 15,2 711 15,5 733 14,7 1 055 12,2 716 5,9 362 3,5 1 105 11,5 635 15,2 332 8,1 1 501 11,3 1 689 12,9 1 130 12,2 608 7,6 1 421 8,1 2 222 14,0 883 6,2 808 11,9 778 15,0 586 7,4 925 9,9 278 2,2 281 3,3 516 3,1 317 2,8

174 3,9 155 3,3 262 5,3 274 3,2 22 0,2 8 0,1 101 1,1 21 0,5 12 0,3 124 0,9 335 2,5 69 0,7 5 0,1 37 0,2 205 1,3 80 0,6 115 1,7 158 3,1 11 0,1 12 0,1 3

—

z 1

— 1

2 186 1,0

4 519 100 4 591 100 4 970 100 8 622 100 12 096 100 10 304 100 9 582 100 4 166 100 4 080 100 13 226 100 13 190 100 9 274 100 8 016 100 17 508 100 15 797 100 14 164 100 6 822 100 5 169 100 7 893 100 9 370 100 12 752 100 8 554 100 16 940 100 11301 100

126 595 140 003 160 081 226 318 115 375 80 217 161 992 81058 48 371 207 645 313 976 134 662 79 395 185 303 292 408 152 213 133 731 152 465 76 725 95 423 82 833 57 544 117 891 73 479

232 920 3 296 418 100

214 Tabell

6:2.

Jordbrukare enligt RLF:s jordbruksregister efter åker- och skogsarealens kombination, den 1 november 1960. Absoluta och relativa tal

storlek

Skogsareal i hektar Relativa tal

Antal jordbrukare

Område Åkerareal i hektar -10,0

10,1— 25,1— 50,0 50,125,0

Summa

-10,0

10,1— 2 5 , 1 50,125,0 50,0

Södra o. mellersta Sveriges slättbygder — 2,0 2,1— 5,0 5,1— 10,0 10,1— 15,0 15,1— 20,0 20,1— 30,0 30,1— 50,0 50,1—100,0 100,1—

10 121 12 908 10 978 7 528 8 065 5 739 2 586 726

2 500 835 2 537 3 002 2 440 2 366 1314 396 93

1 394 1 038 4 932 48 11 163 159 228 16 482 809 386 15 636 1 270 496 11 717 1 253 874 13 000 1 695 1308 1 011 9 372 879 4 311 450 696 1 626 111

115 146 124 85 91 65 29

28 10 29 34 28 27 15 5 1

16 2 9 14 14 19 15 5 1

12 1 3 4 6 10 12 10

Summa

58 651

15 483

8 449

5 656 88 239

64 Södra o. mellersta Sveriges skogs- o. dalbygder — 2,0 2,1— 5,0 5,1— 10,0 10,1— 15,0 15,1— 20,0 20,1— 30,0 30,1— 50,0 50,1—100,0 100,1—

14 452 11447 4 795 2 133 1 702 901 383 88

5 248 8 761 9 356 3 301 1 287 646 167 35 2

3 023 5 159 8 730 3 483 1 536 922 274 52 4

2 576 1 654 4 596 2 481 1418 1073 641 320 98

10 847 30 026 34 129 14 060 6 374 4 343 1 983 790 192

141 111 47 21 17 9 4 1

51 85 91 32 13 6 2 0 0

29 50 85 34 15 9 3 1 0

25 16 45 24 14 10 6 3 1

74 81 57 10 2 0 0 0

51 71 80 23 5 2 0

Summa Norra Sverige — 2,0. 2,1— 5,0. 5,1— 10,0. 10,1— 15,0. 15,1— 20,0. 20,1— 30,0. 30,1— 50,0. 50,1—100,0. 100,1—.

35 901 28 803 23 183 14 857

11 683 3 007 408 99 63 30

Summa

5 742 6 334 4 412 800 139 29 1 1

3 952 5 503 6 263 1 780 386 121 7

4 691 14 385 8 138 31 658 9 244 22 926 3 473 6 461 1 139 1 763 689 476 136 98 18 9 1 3

150 39 5 1 1 0 0 0

—

— —

60 104 118 45 15 6 1 0 0

17 458 18 012 27 269

78 039

13 490 8 369 8 305 36 256 15 930 10 821 9 840 27 362 16 305 15 802 14 068 16 181 7 103 6 533 6 340 9 760 3 866 3 175 3 053 9 830 3 041 2 738 2 423 6 670 1482 1 589 1 750 502 1 208 432 2 977 795 115 95 816

30 164 72 847 73 537 36 157 19 854 18 032 11491 5 119 1821

135 102 60 36 37 25 11 3

50 59 61 26 14 11 6 2 0

31 40 59 24 12 10 6 2 0

31 37 52 24 11 9 7 4 3

109 852 61 744 49 644 47 782 269 022

15 300

Hela riket 2,0. 2,1— 5,0. 5,1- 10,0. 10,1- 15,0. 15,1- 20,0. 20,1— 30,0. 30,1— 50,0. 50,1—100,0. 100,1—. Summa

i

215 O

rlfflHffl

t - CO r f _ f _ -

co co co o co •* N O l M O CM CM r~ - ~r

O CO CO O lO m CO r f l > CM o m © , - - ,-r

© I-H CM O | > N O h C O O

co CM m © r f CM (M CO 00 m

^ "* » rf c? os m m r» i > co

CO CM OS CM OS l > mCO mt ^ t > CO m

00 i n i-H CO CO M H r K B O O

O i-H I-H r f r f CO CO ©

1+

II

I

m ^

© co oo co os oo os © co c© c- t- oo ^ ^

^ CM CM ^ _- rf rf * rf ,

co IH m m co os os m rf co co co o TH m co m co i> _j _* 0M*3 0m m^ ico nrr

+ 1

+

COOSHH<oOin COrfoOCMCO I > CO l > ^ ^ ^ r f C M " CM CM

co r» i-i r- co

OS 00 l> i-H O TH in

CO CM CM CO

CO 1-1 1-H ©

OS rf CO co OS os r- co os m m m in 0 - T_CM CM (N i i

!-H

CM r f c0 00 CO os r - os oo i-c 0 « « ^ CMN I' > r f CO CO i-H

O O h O l Ö mcocoosos r f os co go- ^ m r f ^ t i-H

OOCOCOrf rfCMCOCMO t > " c i H •*COCMi-HCO

N

(O i f COCO r > r* (O W • * O ^ ^ ^ o c T r f rfcOCMi-HCM

i

++

^

f

^* CO

Ot^OOO

mJlMMIN

co r f -<t r f © r " H H ' t i n

co co r f co r f oT co

++

m m rj<

rf rf -C* O "«f CM 00 CO t> CO •• CO rf CO « *H ^ ^ ^

++

+ co oo o co co CM CO r f 00 00

OHO!

rf CO CO

•^^^inco

TH

M O T C w

CM co m CM os

rf rf CM i-H in

M O " da co co co ,

OOCOrfcOOS rf,-<cOCOI>

t^

^ » » r f r f

++ oo co i-H i-H oo IN rf OS CM CO ^ ^ ® in^T CM CO CM

+ 1

+1 CMOSI>OSCO COCOrfOSOO

OTH|>OOCO rfOi-HOOin

r^ CO CM CO CM

i-H CO 00 CM ^ C ' ^ i n o o " M e " ° < » c o «° ">«° CÖ' " CO" 00 ^ «° ^ <N TH*

COinrfi-HCM OOSCO i , OOSOO l l C O C M C M l - H

t^cOt^I>CO incOCM-rHCO ° ^ ^ c i o o " mcOCMCMCO

m oo i> co CM

++

o i co i-H m oo co I-H os os 0 3 0 l > d N r H *

CM

++

CM co O O co os oo m o © TH I-I CM CM t> os © m os m © © OS 0 - ^ o o c q o V CM IN IH

CM

rfOSrfOSOO CMCMinrfrf

++

w

++

++

t > CM CO CM CM OS CO i n Os o

+1

co CM co I-H m

+ ^

os co o ^ i > H r t l f O rf* oo r f CM

+

r^ OS OS CM m rf CO oo i-i oo o oo -t -

O CO rf rf CO ••* CM i-i CO CO ^ « H „• -?

CM00rfcOI> cMcOi-Hino m t- o ^ „coinmi-Hi-t

C3

OO

+

H O t O N f f l m r f CM © I-H CM O CM ^ r „ ? m m -»t i-i

l-H l-H i-C

^* CO ^

II

CO rf OS CO CO co co rf co o r- co co co © CO O 00 t> CM oo oo r> co o o co CM CM m ^ tO<OI>_"_« co co co «r „• co co co Q

++

+ 1

I+

-<~ CM C^ CM OS CO CMI-HOSI-HCO t » r f oo « r „ c

os CM CM os CM •>* i j i N n M ® ^ f f l 1«CO* o* m rf © cococo

-H

++

CM r~ © o CM mooi-Hi-ir- in co co os m co ca cs to n © os co i> in t^-i-icomco

r f m r f m CM co os CM o CM

t^ O CO 00 CO CO CO TH 00 © co I-H os oo oo O O r^ m CO CM 05 * °° CN rn" ^ ^ ^ in rf

| + ~~~+ + C,C"N I I

~~~ + I

00Oi-Ht^i-H os m i> co m ** °* *" w to CM CM CM . i

i-i i

co m oo oo I-H I-H i > oo r f •<* » o » ^ ^ oot>o TH CO CO CO i I

co rf i> co m t^ in m co oo r- co os rf co © m os co co M O Tf o * m m oo co os m c o o o i > o o co CM © m oo os rf rf co i> >* I * H C O « O m m m 0- ^ o o o 0« ^ o o o 0«0 - m m m ^ 0 - c o c o c o ^ ^

++ 00 00 i-H CO 00 OS Tf CM CO CO 00 ° » • (M I-H"

i

© oo m © r f coincomm « co co ^ £ o co co i-i CO CM CM , i

t^cOrfOOOO rfi-HOSinO « » ^ OO" IN 00 CM oo m o CM

CM CM CM i i

,

i-t ,

rfrfi-HOi-H M O * CO iH ^ ^ « 00* r f

COCMi-H l-H ^H ^H

I

. CM <N CM

OOCOOSrfCM COinmOCO ^ « « r f co"

«

O OS rf

OS l> if

CM

t I

t^CMCOiHCM M O O f l i h •> ® r C ^

216 Tabell 6:4. Procentuell förändring i antalet brukningsenheter 1951—1961 inom olika produktionsområden enligt SOB-utredningarna Förändringar i procent Produktionsområden

Storleksgrupper, ha åker

Totalt

5—10 10—15

15—20

20—30

30—50

50—

Gss 1951—1956 1956—1961

— 14,3 — 17,3 — 2,8 — 29,2 — 16,4 + 1,0

+ 5,3 — 5,0

— 1,1 — 4,6

— 1,4 + 2,8

+ 15,0 + 6,5

— 5,3 — 7,2

Gmb 1951—1956 1956—1961

— 19,7 — 14,9 — 6,9 — 21,3 — 8,4 — 19,2

+ +

1,2 1,2

+ 13,7 — 1,2

+ 6,1 + 25,7

— 3,6 + 7,4

— 7,4 — 7,9

Gsk 1951—1956 1956—1961

— 18,6 — 8,4 + 1,2 — 15,2 — 9,6 — 7,3

+ +

5,9 2,8

— 4,3 + 7,9

+ 29,4 + 13,6

— 17,2 ( ± 0,0)

— 9,5 — 9,1

Gns 1951—1956 1956—1961

— 34,0 — 16,2 — 6,8 — 14,0 — 19,3 — 14,0

— 2,9 + 5,0

+ +

± +

+ +

2,1 4,1

— 9,9 — 7,6

Ss 1951—1956 1956—1961

— 32,8 — 24,8 — 11,1 — 19,8 — 23,2 — 21,0

— 1,5 — 17,3

— 5,5 — 2,6

— 0,9 — 7,8

+ 9,3 — 3.2

— 13,7 — 14,1

Ssk 1951—1956 1956—1961

— 19,6 — 9,3 — 9,4 — 17,9 — 13,4 — 8,9

± 0,0 — 3,3

— 4,5 + 16,7

( + 15,8) ( ± 0,0)

(—13,3) (— 7,7)

— 11,6 — 11,5

Nn 1951—1956 1956—1961

— 20,7 — 5,4 + 13,7 — 14,4 - 1 1 , 1 — 6,0

+ 29,0 — 2,5

( + 25,0) ( + 10,0)

Nö 1951—1956 1956—1961

— 21,9 — 0,5 + 12,4 ( + 70,6) — 14,9 — 10,3 — 7,3 + 10,3

Hela riket 1951—1956 1956—1961

— 21,2 — 9,5 — 2,4 — 16,1 — 12,1 — 10,6

2—5

+ 4,5 — 2,5

3,1 1,8

0,0 6,8

— 13,3 — 10,8 — 9,5 — 11,2

+ +

2,1 1,9

+ +

3,6 4,9

+ +

3,7 3,0

— 9,7 — 10,1

217 Tabell

6:5. Förändringar

i antalet brukningsenheter 1956—1961

inom länen

1 9 5 1 - -1956 Län

Stockholms Uppsala Södermanlands.... Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands. . . . Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands. . . Jämtlands Västerbottens Norrbottens

1951—1956,

1956—1961

förändring absoluta tal

förändring

förändring absoluta tal

förändring

— 663 — 361 — 586 — 882 — 594 — 549 — 739 — 385 — 312 — 351 — 362 — 440 — 616 — 757 — 1 126 — 594 — 859 — 388 — 1 620 — 651 — 23 — 224 — 869 — 135

— 10,7 — 6,3 — 9,1 — 8,3 — 4,1 — 4,5 — 6,3 — 7,5 — 6,1 — 2,2 — 2,4 — 4,2 — 6,3 — 3,7 — 5,9 — 3,4 — 9,4 — 6,2 — 13,6 — 5,5 — 0,2 — 2,2 — 4,5 — 1,0

— 1 013 — 761 — 904 — 1 113 — 1 659 — 1 272 — 1 323 — 565 — 687 — 2 281 — 1 814 — 842 — 1 092 — 2 344 — 2 037 — 2 584 — 1424 — 694 — 2 391 — 1 727 — 2 157 — 1 190 — 1 691 — 1 607

— 18,4 — 14,2 — 15,4 — 11,4 — 12,1 — 11,0 — 12,1 — 11,9 — 14,4 — 14,7 — 12,1 — 8,3 — 12,0 — 11,8 — 11,4 — 15,4 — 17,3 — 11,8 — 23,2 — 15,6 — 14,5 — 12,2 — 9,1 — 12,4

/o

%

218 Tabell 6:6. Förändring i procent i antal brukningsenheter med fördelning på storleksgrupper efter åker- och skogsareal (SOB-utredningarna) Storleksgrupp Åkerareal ha

2—10

Skogsmark ha

Förändring 1951—1956

Förändring 1956—1961

0— 25 25— 50 50—100 100—

— 17,2 — 9,9 — 12,5 — 12,9

— 17,1 — 10,6 — 2,5 — 7,8

— 15,3

-13,9

— 1,3 — 3,2 + 6,5 + 12,0

— 11,6 — 3,3 — 7,0 + 19,4

— 6,2 + 3,9

— 7,8 — 1,2

± o — 5,3 (— 4,0)

+ 7,3 + 25,9 — 16,7

+ +

+ +

1,9 4,1

+

4,4

Summa 10—20

0— 25 25— 50 50—100 100— Summa

20—30

0— 25 25— 50 50—100 100— Summa

30—

0— 25 25— 50 50—100 100— Summa

2,1 6,2

± o ± o — 6,6

± o ± o

+

+

3,4

3,3

Totalt 0— 25 25— 50 50—100 100— Summa

— 10,9 — 7,4 — 6,7 — 7,1

— 12,9 — 6,7 — 1,7 — 1,4

- 9,7

-10,1

219 Tabell 6:7. Jordbrukare enligt RLF.s jordbruksregister med familjemedlemmar, efter åker- och skogsarealens storlek samt med fördelning av jordbrukare efter ålder, den 1 november 1960

Åkerareal, ha

Jordbrukare, ålder

Skogsareal, ha

— 3 4 35—44 45—54 55—64 6 5 — — 2,0 2,1— 5,0

5,1—10,0

10,1—15,0

15,1—20,0

20,1—30,0

30,1—50,0

50,1 —

10,1—25,0 25,1—50,0 50,1— —10,0 10,1—25,0 25,1—50,0 50,1— —10,0 10,1—25,0 25,1—50,0 50,1— —10,0 10,1—25,0 25,1—50,0 50,1— —10,0 10,1—25,0 25,1—50,0 50,1— —10,0 10,1—25,0 25,1—50,0 50,1— —10,0 10,1—25,0 25,1—50,0 50,1— —10,0 10,1—25,0 25,1—50,0 50,1— Summa

425 286 348 1889 752 571 578 2 263 952 1131 1056 1970 532 533 567 1346 299 260 252 1588 293 248 212 1154 129 148 166 601 42 52 169

1242 797 918 4 998 2 252 1610 1629 4 890 2 831 2 926 2 835 3 716 1402 1454 1387 2 527 928 755 679 2 781 698 676 574 1986 388 392 441 1162 146 158 464

2 479 3 432 1494 2 173 1535 2 185 9 015 10 575 3 872 4 635 2 693 3 088 2 487 2 685 7 655 7 781 4 488 4 795 4 487 4 323 3 908 3 556 4 778 4 052 2 190 1944 1926 1695 1867 1548 2 886 2 152 983 1210 954 830 784 953 2 881 1932 740 1005 858 676 615 746 1832 1268 480 323 508 411 420 517 662 1107 170 127 162 184 463 643

5 912 3 619 3 319 9 779 4 419 2 859 2 461 4 773 3 239 2 935 2 713 1665 1035 925 971 849 446 376 385 648 305 280 276 430 162 130 206 261 42 61 264

Medjordbrukare Barn sambounder ende 16 år Summa hustru 13 490 8 369 8 305 36 256 15 930 10 821 9 840 27 362 16 305 15 802 14 068 16181 7 103 6 533 6 340 9 760 3 866 3175 3 053 9 830 3 041 2 738 2 423 6 670 1482 1589 1750 3 793 527 617 2 003

7 078 4 460 4 560 24 096 10 300 6 795 6 327 19 536 11311 11011 9 764 12 262 5 261 4 912 4 622 7 607 2 906 2 361 2 300 7 781 2 365 2134 1870 5 454 1204 1232 1368 3163 452 515 1631

4 375 2 856 3 388 20160 8 491 6 097 6 519 18 753 10 999 11442 10 810 13 968 5 665 5 696 5 450 9 477 3 425 2 836 2 769 10 093 2 931 2 560 2 290 7 601 1499 1612 1723 4 443 604 706 2108

20 812 49 642 71808 71015 55 745 269 022 186 638 191 346

220 Tabell 6: 8. Brukare enligt RLF:s jordbruksregister efter åker- och skogsarealens lek samt brukarens förvärvsverksamhet

stor-

Därav kvinnor1 Åker- och skogsareal

Företaga-• Anställda re i jord- i jord- Förvärvs- Ej förarb. i övrvärvsarbruk bruk näringsgr. betande m. m. m. m.

Samtliga

FörEj förvärvsvärvsarbetanarb. de

Högst 2 ha åker 10,1—25 ha skog 25,1—50 ») 50,1—w » »

2 081 1465 1 989

1 362 845 741

4 028 2 254 2 132

6 019 3 804 3 432

13 490 8 368 8 294

471 231 250

2 300 1 449 1 348

Summa

5 535

2 948

8 414

13 255

30 152

5 097

2,1—5 ha åker — 1 0 ha skog 10,1—25 » »> 25,1—50 i » 50,1—w » »

15 428 8 554 6 198 5 372

4 229 1 181 795 842

9 613 3 338 1 965 1 785

6 936 2 853 1 857 1 825

36 206 15 926 10 815 9 824

1 000 462 310 253

2 381 1 067 779 693

Summa

35 552

7 047

16 701

13 471

72 771

2 025

4 920

5,1—10 ha åker — 1 0 ha skog 10,1—25 » ») 25,1—50 » » 50,1—w » »

20 853 12 375 12 278 10 681

1 522 555 527 559

2 891 1 900 1 652 1383

2 072 1 456 1 307 1430

27 338 16 286 15 764 14 053

488 406 342 329

839 644 603 627

Summa

56 187

3 163

7 826

6 265

73 441

1 565

2 713

10,1—20 ha åker — 1 0 ha skog 10,1—25 »> » 25,1—50 » • 50,1—w » i

23 691 9 684 8 473 8 047

622 206 250 233

753 546 476 490

864 520 492 598

25 930 10 956 9 691 9 368

345 190 153 181

419 276 276 307

Summa

49 895

1 311

2 265

2 474

55 945

1 278

20,1—50 ha åker — 1 0 ha skog 10,1—25 » » > 25,1—50 » » 50,1—w » »

15 645 4 232 3 997 3 733

265 83 90 96

206 73 79 146

384 136 159 191

16 500 4 524 4 325 4 166

185 54 64 48

210 73 92 109

Summa

27 607

29 515

50,1—w ha åker — 1 0 ha skog 10,1—25 »> » 25,1—50 i » 50,1—w » »

3 603 495 572 1 720

76 14 9 93

48 5 14 109

65 12 22 80

3 792 526 617 2 002

64 4 10 53

41 6 12 43

6 390 |

6 937

181 166 | 15 195

35 886

36 514

Summa Samtliga 1

Av samb. gifta har alltid mannen räknats som brukare.

268 761 | 5 893 | 14 594

221 Tabell 6: 9. Förvärvsarbetande brukare enligt RLF.s jordbruksregister efter åker- och skogsarealens storlek samt brukarens yrke under året 2/10 1959—1/10 1960 Åker- och skogsareal Högst 2 ha åker 10,1—25 ha skog 25,1—50 » » 50,1—w » » Summa 2,1—5 ha åker — 1 0 ha skog 10,1—25 » » 25,1—50 » » 50,1—w » » Summa 5,1—10 ha åker — 1 0 ha skog 10,1—25 » » 25,1—50 i i 50,1—w » » Summa 10,1—20 ha åker — 1 0 ha skog 10,1—25 » »> 25,1—50 » » 50,1—w » • Summa 20,1—50 ha åker — 1 0 ha skog 10,1—25 » i 25,1—50 » » 50,1—w » » Summa 50—w ha åker — 1 0 ha skog 10,1—25 » » 25,1—50 » » 50,1—w » » Summa Samtliga brukare

Lantbrukare, Lantarbetare lantbruksm. fl. befäl m. fl.

Skogsarbetare

övriga

Samtliga

2 025 1 347 1 824

452 329 238

994 656 705

4 019 2 260 2 125

7 490 4 592 4 892

5 196

1 019

2 355

8 404

16 974

15 034 8 352 5 977 4 955

1 049 302 231 248

3 648 1 196 877 1 149

9 584 3 244 1 878 1 648

29 315 13 094 8 963 8 000

34 318

1 830

6 870

16 354

59 372

20 620 12 322 12 241 10 472

612 316 310 309

1 204 389 385 583

2 847 1 807 1 528 1275

25 283 14 834 14 464 12 639

55 655

1 547

2 561

7 457

67 220

23 593 9 672 8 469 8 012

479 176 210 192

213 62 59 118

776 524 461 455

25 061 10 434 9 199 8 777

49 746

1 057

2 216

53 471

15 612 4 228 3 986 3 714

248 79 89 85

31 5 10 15

224 75 83 162

16 115 4 387 4 168 3 976

27 540

28 646

3 618 499 573 1 763

50 8 3 39

59 6 16 123

3 728 513 592 1 925

6 453

6 758

178 908

12 300

35 179

232 441

222 Tabell 6:10.

Hushållsmedlemmar till brukare, enligt RLF: s jordbruksregister, förvärvsverksamhet inom olika produktionsområden

Produktionsområde Åkerareal

Medhjälp. övriga förvärvs- FörvärvsDärav i lantSamtliga arb. i lant-arbetande gifta bruks och förvärvsbruks och i andra samb. skogsararbetande skogsaryrken kvinnor bete

ejter

Ej för- Därav värvsgifta arbesamb. tande kvinnor

bete

Götalands södra slättbygder .... Högst 5 ha åker 5,1—10 » » 10,1—20 » » 20,1—w » •

4 294 204 651 1 660 1 779

2 419

4 234

211 314 692

847 981

Götalands mellanbygder Högst 5 ha åker 5,1—10 » ») 10,1—20 »> » 20,1—w » »

6 601 370 1 181 2 544 2 506

2 633

Götalands skogsbygder Högst 5 ha åker 5,1—10 » » 10,1—20 » » 20,1—w » »

1 202

1 287 1 119

10 947 1 262 1 946 3 639 4 100

1 387 184 307 484 412

30 355 3 090 4 772 10 229 12 264

11435 1 420 2 023 3 831 4 161

13 631 1 780 2 829 4 544 4 478

1 932 266 469 648 549

38 208 5 564 7 430 12 977 12 237

13 867 2 346 2 925 4 596 4 000

3 550 1 233 1 255 796 266

138 024 43 107 49 932 33 225 11 760

51 956 18 180 18 469 11 450 3 857

306 464 744

4 397 1 104 1 184 1 256

1 119

16 296 2 988 6 343 5 122 1 843

8 529 2 377 2 810 2 174 1 168

22 472 9 935 7 850 3 727

47 297 15 300 17 003 11 023 3 971

Götalands norra slättbygder .... Högst 5 ha åker 5,1—10 • 10,1—20 » » 20,1—w » »>

4 783 176 648 1 870 2 089

3 163

6 353 1 314 1 553 2 072 1 414

14 299 1 796 2 651 4 907 4 945

823 139 171 254 259

44 557 5 825 7 937 15 248 15 547

16 973 2 672 3 279 5 659 5 363

Svealands slättbygder Högst 5 ha åker 5,1—10 » » 10,1—20 » » 20,1—w » »

6 806 194 650 2 157 3 805

3 784

7 472 1 434 1 371 2 285 2 382

18 062 2 026 2 430 5 432 8 174

1 524 191 214 465 654

55 803 6 948 6 955 16 337 25 563

22 063 3 501 3 017 6 397 9 148

Mellersta Sveriges skogsbygder ... Högst 5 ha åker 5,1—10 i » 10,1—20 » »> 20,1—w » »

4 147 668 1 163 1 444 872

3 678 1 366 1 100

8 654 3 545 2 720 1 757

16 479 5 579 4 983 3 984 1 933

1 225 363 340 339 183

46 784 16 200 13 834 11 127 5 623

18 411 6 872 5 519 4 098 1 922

Nedre Norrland . . . 5 395 Högst 5 ha åker 1 642 5,1—10 » » 2 141 10,1—20 i » 1 344 20,1—w » » 268

5 724 3 374 1 564

8 117 3 637 1 240 162

24 275 13 133 7 342 3 235 565

2 142 1 077 634 355 76

68 823 36 053 21 818 9 410 1 542

25 995 14 299 8 017 3 198 481

övre Norrland .. . Högst 5 ha åker 5,1—10 i i 10,1—20 » » 20,1—w » »>

5 760 2 239 2 222 1 216 83

5 607 3 791 1 410

14 207 8 608 4 187 1 352 60

25 574 14 638 7 819 2 931 186

3 110 1 559 1 016 501 34

82 805 46 531 26 340 9 449 485

26 328 14 984 8 341 2 860 143

Samtliga brukare

54 082 | 35 537 | 80 945 | 170 564 | 15 693 |505 359 | 187 028

306 450 965 1 442

398 409 990 1 987

783 429

651 135

363 43

632 13 156

223 Tabell

6:11. Brukare

Produktionsområde Åkerareal

enligt RLF:s olika

jordbruksregister efter förvärvsverksamhet produktionsområden

FöretagaFörvärvsEj förre i jord- Anställda arb. i övr. i jordbruk bruk närings- värvsarm. m. betande m. m. grenar

inom

Därav kvinnor Samtliga Förvärvsarbetande

Ej förvärvsarbetande

Götalands södra slättbygder Högst 2 ha åker 2,1—10 » i 10,1—20 i » 20,1— w » i

13 780 23 3 692 4 941 5 124

431 6 248 91 86

799 22 631 76 70

774 63 433 149 129

15 784 114 5 004 5 257 5 409

304 3 102 73 126

324 17 154 71 82

Götalands mellanbygder Högst 2 ha åker 2,1—10 »> • 10,1—20 » » 20,1— w »> »>

15 804 162 5 308 5 677 4 657

555 51 270 127 107

1 223 155 909 102 57

1 459 364 786 191 118

19 041 732 7 273 6 097 4 939

425 27 225 98 75

586 137 282 100 67

Götalands skogsbygder Högst 2 ha åker 2,1—10 » » 10,1—20 » » 20,1— w » »

57 457 1 728 37 383 13 767 4 579

2 003 452 1 195 262 94

7 414 1 877 5 075 376 86

8 522 3 583 4 237 562 140

75 396 7 640 47 890 14 967 4 899

1 630 224 1 141 199 66

3 456 1 208 1 821 333 94

Götalands norra slättbygder Högst 2 ha åker 2,1—10 • »> 10,1—20 » » 20,1— w • »

18 747 205 5 237 6 954 6 351

658 112 293 140 113

2 000 174 1 490 256 80

2 335 814 977 341 203

23 740 1 305 7 997 7 691 6 747

388 22 202 106 58

906 239 378 180 109

Svealands slättbygder Högst 2 ha åker 2,1—10 i » 10,1—20 i » 20,1—w t ->

22 364 439 4 205 7 295 10 425

1 147 254 470 207 216

2 582 458 1 467 419 238

3 459 1 617 1 158 356 328

29 552 2 768 7 300 8 277 11 207

458 51 152 125 130

1 203 456 413 175 159

Mellersta Sveriges skogsbygder. Högst 2 ha åker 2,1—10 i » 10,1—20 • »> 20,1— w » »>

16 150 569 8 936 4 512 2 133

2 154 292 1 582 200 80

4 255 905 2 890 363 97

4 838 1 464 2 889 389 96

27 397 3 230 16 297 5 464 2 406

674 102 442 109 21

2 227 643 1 312 211 61

Nedre Norrland. Högst 2 ha åker 2,1—10 » » 10,1—20 » » 20,1— w » »>

19 372 1 075 14 143 3 602 552

3 929 878 2 851 175 25

7 808 2 226 5 298 252 32

8 459 3 174 4 980 277 28

39 568 7 353 27 272 4 306 637

1 188 308 770 105 5

3 512 1 489 1 881 129 13

övre Norrland. . Högst 2 ha åker 2,1—10 » i 10,1—20 »> » 20,1— w i »

17 492 1 334 12 835 3 147 176

4 318 903 3 301 109 5

9 805 2 597 6 767 421 20

6 668 2 176 4 276 209 7

38 283 7 010 27 179 3 886 208

826 215 556 54 1

2 380 908 1 392 79 1

Samtliga

181 166

15 195

35 886

36 514

268 761

5 893

14 594

BILAGA 7 till kapitel 7

Promemoria angående enkätundersökning av industriskogsbrukets nuvarande arbetskraftsstruktur ocb av bedömda förhållanden 1970 1

Undersökningens

syfte och

utförande

Inom 1960 års jordbruksutredning har det i samband med överväganden rörande jord- och skogsbrukets strukturutveckling (här avseende yttre rationalisering) befunnits angeläget att få sambandet mellan arbetskraftsbalansen inom skogsbruket och sagda strukturutveckling belyst. Härvid ansågs det önskvärt att bl. a. söka erhålla en uppfattning om i vilken utsträckning industriskogsbruket f. n. och framgent bedöms ha behov av att utnyttja arbetskraft, som säsongväxlar med jordbruket eller eljest är knuten till den i bygden bosatta jordbruksbefolkningen. För att närmare belysa dessa frågeställningar har det visat sig nödvändigt att mer ingående bilda sig en uppfattning om industriskogsbrukets nuvarande arbetskraftsstruktur och de förändringar, som kan komma att inträda fram till 1970. För detta ändamål har utredningen bland företrädare för industriskogsbruket efterfrågat vissa uppgifter, som syftat till att belysa: a) arbetsvolym, rationaliseringstakt och dagsverksbehov, b) i vilken utsträckning körningsarbeten resp. övrigt skogsarbete utföres av årsarbetare, fasta säsongarbetare och tillfällig arbetskraft, c) i vad mån avverknings- resp. körningsarbeten inom de olika kategorier-

na utföres av personer, som bedöms säsongväxla med jordbruket, och h u r stor arbetsvolym som utföres av dessa, d) allmänna synpunkter på jordbruksbefolkningens möjligheter att i framtiden erhålla arbete inom skogsbruket, e) utvecklingen av skogsarbetarnas bosättning. Frågorna, som tillställts ca 50 företag som ingår i arbetsmarknadsstyrelsens årliga arbetskraftsundersökning, h a r utarbetats i nära samråd med kungl. arbetsmarknadsstyrelsen, Sveriges skogsägareförbund, Svenska lantarbetsgivarföreningen, Föreningen Skogsarbeten samt Värmlands och Västra Bergslagens skogsarbetsgivareförening. Uppgifter h a r inkommit från 40 företag eller förvaltningsenheter, vilka sammanlagt innehar ca 80 % av rikets bolagsägda skogsmark. De i erhållna svaren lämnade uppgifterna rörande antal resp. volymer bör bedömas såsom förhållandevis ungefärliga. Materialet bör utnyttjas med h ä r a v föranledd försiktighet. Företagarnas uppgifter rörande såväl nuvarande förhållanden som bedömda förhållanden 1970 har i vissa fall varit lämnade såsom skattningar. Materialet synes emellertid ge en god grund för bedömning 1 Bearbetning av det inkomna materialet har gjorts av arbetsgruppen för strukturfrågor i samråd med arbetsgruppen för skogsbruksfrågor.

225 av den förändring i arbetskraftsstrukturen, som väntas inträffa. Det bör observeras att, därest materialet lägges till grund för en skattning av antal arbetstagare, en och samma arbetstagare kan ha uppgivits såsom säsongarbetare eller tillfällig arbetare hos flera företag.

Kommentarer resultatet

till

undersöknings-

Vid bearbetning av materialet har svaren grupperats enligt följande: Grupp 1. Större norrlands- och dalabolag. Grupp 2. Mindre norrlands- och dalabolag. Grupp 3. Sydsvenska och värmländska bolag. Tabell 7:1. Nuvarande och bedömda framtida förhållanden beträffande total avverkning, totalt dagsverksbehov samt dagsverksbehovet på egna skogar fördelat pä olika åtgärder. Genomsnittligt redovisas en väntad total avverkningsökning med ca 10 %. Den största ökningen skulle enligt de gjorda bedömningarna inträffa vid de större norrlands- och dalabolagen. Samtliga av uppgiftslämnarna h a r här bedömt en ökad avverkning som trolig. De mindre norrlands- och dalabolagen har däremot genomgående bedömt avverkningsvolymen 1970 som lika med den nuvarande. De sydsvenska och värmländska bolagen uppger en avverkningsökning med ca 7 %. Denna hänför sig emellertid till väsentlig del till utökade rotköp. Sammanlagt h a r knappt hälften — i första hand de större norrlandsoch dalabolagen — angett en större total avverkning 1970 än den nuvarande. Beträffande det totala dagsverksbehovet uppvisas en genomsnittlig minskning med ca 18 %. De större norrlands- och

dalabolagen har uppgivit det nuvarande dagsverksbehovet till sammanlagt 4,9 milj. dagsverken, medan för 1970 dagsverksåtgången bedömts sjunka till 4,0 milj. dagsverken, således en minskning med 20 %. De sydsvenska och värmländska bolagen visar i stort sett samma bedömda minskning av det totala dagsverksbehovet. Av tabell 7: 1 framgår en bedömd avverkningsökning, varför det minskade dagsverksbehovet helt får tillskrivas den pågående rationaliseringen. Dagsverksbehovet per m 3 sk kommer enligt de gjorda bedömningarna att minska genomsnittligt för alla uppgiftslämnare med ca 3 % per år, eller från 0,51 dv./m 3 sk till 0,38. Speciella regionala skillnader synes icke förekomma. Rätt stora variationer föreligger här mellan de olika uppgiftslämnarna och sålunda redovisas nuvarande åtgångstalen, som varierar från 0,37—0,87. Motsvarande tal för 1970 är 0,27—0,68 dagsverken per m 3 sk. Tabell 7: 2. Nuvarande och bedömda framtida förhållanden beträffande förgngringsytornas omfattning samt rotköpens bedömda andel av den totala avverkningsvolymen. Som framgår av tabellen förväntas rotköpen komma att öka i förhållande till avverkningsvolymen på egna skogar. Genomsnittligt för samtliga bolag h a r 20 % av den totala nuvarande avverkningsvolymen hänförts till rotköp, medan år 1970 motsvarande tal har bedömts komma att stiga till 23 %. För de m i n d r e norrlands- och dalabolagen har en nedgång av rotköpen bedömts komma att inträda. Tabell 7: 3. Nuvarande och bedömda framtida förhållanden avseende förekomsten av manuell barkning och traktorkörning.

226 Undersökningen visar att f. n. iU av virket utforslas med traktor. Denna andel skulle dock 1970 ha stigit till drygt GO %. De större norrlands- och dalabolagen har bedömt att 1970 60—70 % av det avverkade virket kommer att utforslas med traktor. Motsvarande tal för de sydsvenska och värmländska bolagen är genomgående något lägre. Den manuella barkningen skulle enligt de gjorda bedömningarna minska avsevärt, eller från genomsnittligt 29 % till 8 % år 1970. Som framgår, är emellertid redan nu den manuella barkningsprocenten relativt låg, speciellt i Norrland och Dalarna. Beträffande södra Sverige och Värmland bör resultatet ses mot de speciella avtalsförhållandena, som råder i Värmland. Tabell 7: 4. Procentuell andel av den totala arbetsvolymen (dagsverken), som bedömes utföras av skilda arbetstagarekategorier. Till årsarbetare (kontinuerligt sysselsatta skogsarbetare) h a r hänförts sådana arbetstagare, som genomsnittligt utfört 240 dagsverken eller däröver per år och till fasta säsongarbetare, arbetare, som regelbundet varit sysselsatta hos en och samma arbetsgivare en mindre del av året, dock minst ca 60 arbetsdagar. En mycket klar tendens kan spåras mot en ökad fast anställning (kontinuerlig sysselsättning). Av tabellen framgår att f. n. bedöms drygt 50 % av avverkningsarbetena samt 25 % av körningsarbetena utföras av kontinuerligt sysselsatt arbetskraft. Motsvarande tal för de fasta säsongarbetarna är 35 resp. 62 % och för den tillfälliga arbetskraften 12 resp. 13 %. År 1970 har den kontinuerligt sysselsatta arbetskraften bedömts komma att utföra 3A av avverkningsarbetena samt ca 60 % av körningsarbetena. De fasta säsongarbetarnas andel skulle sålunda komma att sjun-

ka till 20 resp. 35 % och den tillfälliga arbetskraftens andel till 6 resp. 7 %, Tabell 7: 5. Procentuell andel av fasta säsongarbetare resp. tillfällig arbetskraft, som säsongväxlar med jordbruk. Genomsnittligt antal utförda skogsdagsverken utförda av dessa per år och arbetstagare. Procentuell andel av den totala volymen som dessa arbetstagare utför under nuvarande förhållanden och bedömes utföra 1970. Beträffande avverknings-, skogsvårdsoch övriga arbeten framgår härvid, att av de fasta säsongarbetarna knappt hälften f. n. säsongväxlar med jordbruk. Dessa utför i genomsnitt 140 dagsverken per år. Den procentuella andelen av den totala arbetsvolym som de utför, uppgår f. n. till 16 %. Genomgående visar materialet på en betydande minskning av arbetsinsatsen av till jordbruket knutna personer. Skogsföretagen beräknar sålunda att år 1970 fasta säsongarbetare, som säsongväxlar med jordbruket, endast skulle komma att utföra 7 % av avverknings- och skogsvårdande arbeten. Beträffande den tillfälliga arbetskraften har framkommit, att 1U av denna f. n. säsongväxlar med jordbruket och att den utför genomsnittligt 49 dagsverken per år. Den procentuella andelen av arbetsvolymen uppgår f. n. till 7 %, men bedömes 1970 ha nedgått till 2 %. Beträffande körningsarbetena redovisar undersökningen att ungefär 4/s av de fasta säsongarbetarna säsongväxlar med jordbruket och att de utför ungefär 50 % av arbetsvolymen. Även h ä r h a r emellertid ansetts att en betydande minskning kommer till stånd. För år 1970 h a r uppskattats att de fasta säsongarbetarna, som utför körningsarbeten och som säsongväxlar med jordbruket, endast skulle komma att utföra V4 av arbetsvolymen. Beträffande den tillfälliga arbetskraften, som utför körningsarbeten och säsong-

227 växlar med jordbruket, skulle f. n. ungefär VA säsongväxla med jordbruket och utföra ungefär 10 % av arbetsvolymen. Den procentuella andelen av den totala arbetsvolym som de utför, skulle enligt bedömningen komma att sjunka till 6 % Sr 1970.

Tabell 7: 6. Arbetskraftens fördelning pa skilda slag av bosättningar samt acceptabelt avstånd mellan bostad och arbetsplats. Företagarna har uppgivit bostadsorten för årsarbetare och fasta säsongarbetarc med avseende på tätorter, särskild skogsarbetarebosättning, jordbruksbygd och övrig glesbygd — dels de nuvarande förhållandena, dels bedömda förhållanden 1970. Beträffande årsarbetarna kan konstateras, att ca 40 % av dessa bor i jordbruksbygd, me-

dan ca 20 % bor i glesbygder och lika många i tätorter med mer än 500 inv. År 1970 väntas att drygt V3 av årsarbetarna skall bo i tätorter om 500 inv. eller mer. Framförallt skulle därvid den arbetskraft, som bor i glesbygderna, minska. Företagarna föredrar således till övervägande del tätorter då det gäller nyinvesteringar i bostäder för fast arbetskraft. Beträffande frågan om acceptabelt avstånd mellan bostad och arbetsplats, framgår av materialet, att man då tycktes acceptera avstånd på upp till 2,5 mil. Även här skulle dock utvecklingen gå i den riktningen att man i framtiden med bättre vägar etc. kommer att acceptera längre avstånd. Det gångavstånd, som kan accepteras, skulle däremot minska från ca 2 km till 1 km 1970. Detta sammanhänger givetvis med en utbyggnad av skogsbilvägnätet.

228 .BP 5

,~.

o oes

o T3 0C

C

ös

into co o "* o "

co co m o o"

co o ^ O

°e

s

«J c

H as 5

OS

cI

tH CJ

u

Cl0

c .*•* <sj

^

m

co r-

os i> CO O

CS 0 0 O O

T-l

o

^s

°°o

00 O?

Mffi

as os"

" * CO

CS

oo o~ as CM

l H

T-l

T-I

>

^Sri

&"** 0

Sco

c* o"

—

2P £

J°2

Cl

:3

•CS s US j_i

.a bM US -r5 *

co o"

CN

o"

o'

1-1

O

o

m o

00 TH

m ToH

N

^

00 o w

ow

©sr*

—i rr-

CN

;sj

s

^s

CO

"* °^

°> 1

^ 1

:0

o" as oo o o

UO

-^s

l> ~ 1 - O 1

o

TH

*

-ed<n

O I> t> O

»

— 2S =

I M t-~ N O

^

c

P-l

>

TH

» c? CN - w

C N —

o r1> o 0 -

T H

3 CO

m r | o ©-* I

rf i> OOO m Q-

c/3

*1 1 ? xj

t ^

as o

^S

O us

m o

>

ös C

•si

<M

*-i O

m &•"!&

w

C

te*

CJ

~~^

m

<°o

1^ 5g O 00 oo

C

O _ ,

C3

»o

^^ TH

«H

"rf g

"us

ej t,

*'

C/3

a

00 I > CN O

00 O

T i

CN0-

(-H

s is'

o

-Ö b

2 g > 2 •c .=.

o,

T *

Cs

r<

r—!

* 4-*

:0

o

eu o

OS

^^

o"

C/3

u MB

-T->

,,

m CO CO O

^ C?

O

BD t .

,,

OS CO ^ O

CO CO CO o l

^cf

' ' 00 TH

TH T-l

^o~ TH

o -^>

^ ^

oo <r-

T+ l O

CN

o

o

us

C3

°h

s 3

8, "2 t,

. => •§* AS cs

t/)

^

O

i

O

T-l

H > 00^

C "•

«! "3 Ta

Toti vverk 000 i

ös O

>•

MO

:alt •ksb 000

Q

to

a

i-1

o r^ as

1>

i>

^ - v 0 0

C O - 0 0 .

I >

T*<

Q

0 0 ^ ° . O J C U 1

- *

O ' J O O ^ O O « j -f t — o ' o 1 ^f co o" o"

CN <5 o " 0 0 — o co ^ | 0 0 « 1 - S o o ^Sti CO co o" o"

O

as co co

oo

T-l

CO

O

TT

-t CO

L^00

m

T H

CO

^T

m CO

T-l

—

I>

O

^>

TH

w 00

as

m

£

<#

O

O 1>

lO CO

r^ CS

o

co

o m

m o as

Y-. T-l

TH

CO

in

co as 00

o co co

co

CM

in

as

TH

CO

• *

ja CJ

J^

5 T-t

>

z

m

H

i

« jS CJ

O

cs

o

:C3

CS C/3

V5 US

•a

c a H O

o Q1 t-i

CJ

o

gw

US

" ^

go 5^3

q 3

C/3 JO

Ä T )

•k-> o

a

s

^1

229 Tabell 7:2. Produktiv skogsmarksareal. Årlig föryngringsyla i %. Beräknad total avverkning. Procentuell andel rotköpsavverkning samt avverkning pä egna skogar. Nuvarande samt bedömda förhållanden 1970 Årlig föryng- Total avverk- Därav rotköp Prod, skogsning i1 °Å marksareal ringsyta i % 1 000 m 3 sk .0 1 000-tal ha 1961 1970 1961 1970 1961 1970 Större norrlands- och dalabolag Mindre norrlandsoch dalabolag . . . Sydsvenska och värmländska bolag Samtliga

Avverkn. exkl. rotköp 1 000 m 3 sk 1961

3 364

1,1

1,1

9 893 11 070

8 020

8 730

1,3

1,1

1 360 1 335

1 014

1,0

1,1

3 284

3 500

4 380

1,1

1,1

14 537 15 905

|

2 561 2 580

11 570 12 324

Tabell 7:3. Procentuell andel av totala avverkningsvolymen, som barkas manuellt. Andelen av virkesvolymen, som köres med traktor. Nuvarande samt bedömda förhållanden 1970 (Inom parentes anges ytterlighetsvärden) Manuell barkning. Procent av total avverkn.

Traktorkörning. Procent av total avverkn.

Nuv.

1970 Nuv.

21 (0—45) 18 (0—46) 59 (7—100)

6 (0—15) 5 (0—20) 12 (0—25)

27 (5—60) 22 (5—35) 18 (5—40)

67 (25—100) 61 (25—85) 54 (15—70)

29 (0—100)

8 (0—25)

24 (5—60)

64 (15—100)

1 Större norrlands- och dalabolag . . . . Mindre norrlands- och dalabolag . . . Sydsvenska och värmländska bolag. Samtliga

Tabell 7:4. Procentuell andel av den totala arbetsvolymen (dagsverken), som bedömes utföras av skilda arbetstagarekategorier, 1961 resp. 1970 Avverkn.-, skogsvårds- o. övriga arbeten Årsarbetare

Körningsarbeten

Fasta säTillf, songarb. arb.kraft

Årsarbetare

Fasta säTillf, songarb. arb.kraft

1961 1970 1961 1970 1961 1970 1961 1970 1961 1970 1961 1970 Större norrlands- och dalabolag 51 Mindre norrlands- och dalabolag 46 Sydsvenska och värmländska bolag 62 Samtliga

74 60

38 41

20 33

11 13

6 7

24 24

60 50

63 60

35 42

13 16

5 8

7 Anm. Kvinnlig arbetskraft, skolungdom, etc. svarar för 4—5 % av den totala arbetsvolymen i de företag som anlitar sådan arbetskraft.

230 Tabell 7:5. Procentuell andel av fasta säsongarbetare resp. tillfällig arbetskraft, som säsongväxlar med jordbruk. Genomsnittliga antalet utförda skogsdagsverken av dessa per år och arbetstagare. Procentuell andel av den totala arbetsvolymen som dessa arbetstagare utför under nuvarande förhållanden och bedömes utföra 1970 Fasta säsongarbetare Avverkning, skogsvård m. m. Proc. andel som säsongväxlar med jordbruk (nuv. förh.) Större norrlands- o. dalabolag Mindre norrlands- o. dalabolag Sydsvenska o. värmländska bolag... . Samtliga

Körning

Proc. andel av tot.arb. Utfört antal volymen som dv/år av de utför dessa (nuv.) Nuv.

1970 Proc. andel som säsongväxlar med jordbruk (nuv. förh.)

Proc. andel av tot. arb. Utfört antal volymen som dv/år av de utför dessa (nuv.) Nuv.

25 Til Ifällig irbetskraft Större norrlands- o. dalabolag Mindre norrlands- o. dalabolag Sydsvenska o. värmländska bolag . . . Samtliga

49 Tabell 7:6. Arbetskraftens procentuella fördelning på skilda slag av bostadsorter. Acceptabelt avstånd mellan bostad och arbetsplats för fast anställd personal. Nuvarande samt bedömda förhållanden 1970 Procent av årsarbetare boende i

Acceptabelt avstånd

Procent av fasta säsongarb. boende i

Tätort SkogsTätort Skogsom arbe- Jordom arbc- JordGlesGlesminst tare- brukstare- bruksminst bygd bygd 500 bosätt- bygd 500 bosätt- bygd inv. ning inv. ning

på väg km

i terräng km

Större norrlands- och dalabolag Nuv. förh Bos.förh. 1970 . .

22 44

16 18

46 31

16 7

13 25

6 6

60 50

21 19

26 33

2,2 1,3

Mindre norrlandsoch dalabolag Nuv. förh Bos.förh. 1970 . .

9 17

7 11

44 43

40 29

6 15

4 6

59 61

31 18

22 29

2,3 1,2

16 31

22 26

35 35

27 8

22 29

3 3

46 55

29 13

18 28

1,7 1,0

20 39

16 19

43 33

21 9

15 26

5 5

24 17

24 32

2,1 1.2

Sydsvenska och värmländska bolag Bos.förh. 1970 . . Samtliga Bos.förh. 1970 . .

en

231 Tabell 7:7. Fördelningen av de olika uppgiftslämnarnas svar beträffande den arbetsvolym i %, som utföres resp. bedömes komma att utföras Nuvarande förhållanden

Bedömda förhållanden 1970

Procent

Procent

Arbetskraftskategori Arbete

1— 20— 40— 60— 80— 20 40 60 80 100

1— 20— 40— 60— 80— 20 40 60 80 100

0 Årsarbetare avverknings-, skogsvårds- och övriga arbeten Större norrlands- o. dalabolag. Mindre norrlands- o. dalabolag. Sydsvenska och värmländska bolag

4 4

6 2

1 2

3 2

— —

11 Större norrlands- o. dalabolag . Mindre norrlands- o. dalabolag Sydsvenska o. värmländska bolag

1 5

5 3

3 3

1 1

1 2

1 2

3 3

4 2

1 2

2 Samtliga

4 3

2 2

4 3

8 3

2 3

4 3

4 2

2 5

2 Samtliga

6 3

körningsarbeten

Fasta säsongarbetare avverknings-, skogsvårds- och övriga arbeten Större norrlands- o. dalabolag . Mindre norrlands- o. dalabolag. Sydsvenska o. värmländska bolag

3 Samtliga

1 1

3 4

6 3

5 1

4 10

1 1

körningsarbeten Större norrlands- o. dalabolag . Mindre norrlands- o. dalabolag. Sydsvenska o. värmländska bolag

3 Samtliga

9 10

1 1

1 Tillfälliga arbetare avverknings-, skogsvårds- och övriga arbeten Större norrlands- o. dalabolag . Mindre norrlands- o. dalabolag. Sydsvenska o. värmländska bolag

4 Samtliga

•

—

232 Nuvarande förhållanden

Bedömda förhållanden 1970

Procent

Procent

Arbetskraftskategori Arbete

1— 20— 40— 60— 80— 20 40 60 80 100

1— 20— 40— 60— 80— 20 40 60 80 100

körningsarbeten Större norrlands- o. dalabolag . Mindre norrlands- o. dalabolag. Sydsvenska o. värmländska bolag

7 8

3 1

1 Samtliga

9 5

1 4

2 2

5 5

5 6

— 18

1 2

1 2

9 6

— —

Fasta säsongarbetare som säsongväxlar med jordbruk avverknings-, skogsvårds- och övriga arbeten Större norrlands- o. dalabolag . Mindre norrlands- o. dalabolag. Sydsvenska o. värmländska bolag Samtliga

fi

2 1

5 5

3 4

6 3

3 5

1 4

— —

korn ingsarbeten Större norrlands- o. dalabolag . Mindre norrlands- o. dalabolag. Sydsvenska o. värmländska bolag

5 Samtliga

10 9

5 5

5 7

— — 20

5 6

5 5

2i 1 |-

| 21

— —

Tillfällig avbetskraft, som säsongväxlar med jordbruk avverknings-, skogsvårds- och övriga arbeten Större norrlands- o. dalabolag . Mindre norrlands- o. dalabolag Sydsvenska o. värmländska bolag Samtliga

8 8

2 1

— — — —

körningsarbeten Större norrlands- o. dalabolag . Mindre norrlands- o. dalabolag. Sydsvenska o. värmländska bolag Samtliga

24 |

3|

—

i

BILAGA 8 till kapitel 7.

Promemoria angående förväntad utveckling inom domänverkets skogsbruk beträffande rationaliseringstakt, arbetskraftsstruktur och säsong' växling med jordbruk fram till omkring år 1970

Domänstyrelsen har på hemställan till strukturgruppen överlämnat en PM rörande rationaliseringstakt, skogsbrukets nuvarande arbetskraftsstruktur och bedömda förhållanden omkring år 1970. Av denna framgår bl. a. följande: Högst 5 % av den avverkade virkesvolymen beräknas bli manuellt barkad år 1970. Av avverkningsvolymen beräknas år 1970 ca 90 % bli traktorkörd eller föremål för annan maskinell transport. För närvarande (1962) torde ca 40 % av virket transporteras maskinellt. Enligt arbetskraftsutredningen var den genomsnittliga dagsverksåtgången år 1959 för inom domänverket i egen regi avverkat virke 0,65 dagsverken per m 3 sk. Enligt sagda utredning skulle omkring år 1970 motsvarande dagsverksåtfjång per m 3 sk bli 0,45. År 1961 beräklas emellertid dagsverksåtgången per m 3 sk ha sjunkit till 0,50. Prognosvärdena för tiden fram till slutet av 1960-talet (0,45 dagsverken per m 3 sk) anses därför komma att uppnås betydligt tidigare. Det bör understrykas att de ovannämnda siffrorna rörande dagsverksåtgång per m 3 sk hänför sig till avverkning i egen regi. Om dagsverksåtgången uttryckes p e r totalt avverkad kvantitet kommer åtgångstalen att sjunka med ca 0,05 enhet och blir då direkt jämförbara med de tal, som beräknats i arbetskraftsberäkningarna.

Arbetskraftsstruktur och rörande antal anställda

förändringar

År 1960 meddelade domänstyrelsen i samband med utförande av domänverkets arbetskraftsutredning och utarbetande av en prognos rörande arbetskraftsbehovet i slutet av 60-talet vissa allmänna riktlinjer för domänverkets arbetskraftspolitik. Den av styrelsen då formulerade målsättningen innebar att arbetstagarna i största möjliga utsträckning skall beredas tillfälle till helårsarbete och jämn förtjänst. Härigenom skulle förutsättningar skapas för ett fortsatt uppbyggande av en kår av utvalda, yrkesskickliga, fast anställda skogsarbetare. Av sociala skäl måste dock under en övergångstid hänsyn tagas till de svårigheter, som lokalt kan uppstå genom att korttidsarbetarnas förtjänstmöjligheter inskränkes. Domänstyrelsen betonade vikten av att den yrkesutbildade yngre arbetskraften omhändertages och beredes arbete. Man var medveten om att detta kan innebära att domänverket i vissa trakter ej får möjlighet att i samma utsträckning som hittills erbjuda arbete åt alla dem, som tidigare sysselsatts inom företaget. Domänverkets ansvar för arbetstagare, vilka regelbundet — utan att vara fast anställda — arbetat på reviren, betonades och det framhölls att det främst är de minst företagsbundna och tillfälligt an-

234 ställda, som kan riskera minskade arbetsmöjligheter. Domänverket anger, att utvecklingen under senare år gått helt i linje med vad som angivits i domänstyrelsens riktlinjer för arbetskraftspolitiken. I vissa avseenden h a r resultaten nåtts till följd av direkta åtgärder från domänverkets sida, i andra har den allmänna utvecklingen av landsbygdens näringsliv starkt bidragit. Det sammanlagda antalet A- och B-arbetare har sedan år 1957 ökat med 520 till 3 030 stycken. Dessas andel i den totala arbetskvantiteten har ökat från 18,5 till 28 %. För närvarande utföres 50 % av antalet dagsverken inom domänverket av arbetstagare, vilka h a r en årlig anställningstid av minst 200 dagar. Med A-arbetare avses arbetare (ej arrendator) boende i domänverkets lägenheter, med vilka tecknats hyres- och anställningsavtal innehållande överenskommelse om ömsesidig arbetsgaranti, och med B-arbetare avses arbetare ej boende i domänverkets lägenheter, med vilka tecknats avtal om ömsesidig arbetsgaranti. Det bedömda läget omkring år 1970 beträffande den arbetsvolym, som kommer till utförande av årsarbetare, fasta säsongarbetare och tillfälligt anställda framgår av nedanstående tabell. Bland tillfälligt anställda arbetstagare ingår kvinnor och skolungdom. Dessa beräknas utföra ca 5 % av den totala

arbetsvolymen av avverknings- och skogsvårdsarbeten. Under åren 1957—1961 har det totala antalet sysselsatta minskat med 7 800 personer motsvarande 27 % av antalet anställda år 1957.

Arbetskraftens säsongväxling skogsbruk och jordbruk

Av den totala arbetsvolymen avverknings- och körningsarbeten år 1970 bedömes ca 10 % komma att utföras av fasta säsongarbetare, som säsongväxlar med jordbruk. Ca 5 % av volymen avverkningsarbeten beräknas komma att utföras av tillfällig arbetskraft, som säsongväxlar med jordbruk. Av den totala arbetsvolymen avverknings- och körningsarbeten skulle således ca 11—12 % antagas komma att bli utförda av med jordbruk säsongväxlande arbetskraft. Såsom motiv för minskat utnyttjande av med jordbruk säsongväxlande arbetskraft anföres, att den ökade mekaniseringen och övergången till kapitalkrävande specialmaskiner, som kräver högt årligt utnyttjande fordrar specialutbildad och årsanställd arbetskraft. Dessa krav anses icke kunna uppfyllas av arbetskraft, som säsongväxlar med jordbruk. Det anföres vidare, att specialmaskiner och ökad vägtäthet kommer att göra avverkningsarbetet mindre beroende av årstiderna. Detta medverkar till

Procentuell andel av arbeten, som beräknas komma utförande av olika arbetstagarekategorier år 1970 Arbetstagarekategori

Avverknings- och skogsvårdsarbeten

Körningsarbeten

Årsarbetare Fasta säsongarbetare. Tillfällig arbetskraft..

80% 10% 10%

90% 10%

100 Summa

mellan

0/

/o

till

235 att förutsättningarna för säsongväxling jordbruk—skogsbruk reduceras. Utnyttjande av säsongväxlande arbetskraft bedömes också försvåra planeringen av arbetena och orsaka högre kostnader för administration, arbetsledning etc. jämfört med årsanställd arbetskraft. Det uppgives emellertid, att genom utnyttjande av säsongväxlande arbetskraft kan tillfälliga behov av arbetskraft fyllas.

Det angives vidare, att ett betydande antal av domänverkets egna skogsjordbruk och kronotorp lägges ner varje år. Små och illa belägna objekt — ofta med m i n d r e goda byggnader — är svåra att återbesätta med brukare av eftersträvad kvalitet och nedläggning blir då ofta lösningen. Även denna utveckling, som förlöper parallellt med motsvarande utveckling inom det enskilda jordbruket, bidrager till att antalet arbetare med yrkesväxling jord—skog minskar.

BILAGA 9 till kapitel 7.

Promemoria rörande vissa undersökningar betr. arbetskraftsfrågorna inom privatskogsbruket 1

Skogsstyrelsen har under år 1961 genom skogsvårdsstyrelserna utfört en översiktlig inventering, som belyser ägareförhållanden och arbetsinsatser på privatskogar och skogar tillhöriga kommuner, inrättningar etc. Med privatskogar avses fastigheter, som ägs av fysiska personer och stärbhus. I gruppen stärbhus ingår i vissa fall även stärbhus, som visserligen skiftats men där förutvarande stärbhusdelägare har ideella andelar i skogen. Allmänningsskogar ingår icke i undersökningen. Totalt berör undersökningen 231 728 fastigheter, omfattande 11,2 milj. ha skogsmark. I undersökningen ingår icke fastigheter, som h a r mindre än 5 ha skogsmark. Beträffande 14 län (Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Västmanlands och Kopparbergs län samt samtliga norrlandslän) har endast fastigheter med över 10 ha skogsmarksareal medtagits. Detta motsvarar ett bortfall av ca 71 500 småfastigheter om sammanlagt 314 000 ha skogsmark.

Egen arbetsinsats arbetskraft

och insats av lejd

Vid skogsstyrelsens och skogsvårdsstyrelsernas inventering rörande privatskogsbruket bedömdes genom länsskogvaktarna ägarnas självverksamhet och det ungefärliga utnyttjandet av lejd ar-

betskraft. Resultatet redovisas i tabell 9:1. Tabell 9: 2 visar att inom ägarekategorien fysiska personer utföres i genomsnitt 60 % av förekommande skogsarbeten (skogsvårds- och avverkningsarbeten inkl. körning) av egen arbetskraft. För 40 % av arbets volymen utnyttjas lejd arbetskraft. Största andelen lejd arbetskraft förekommer i Kopparbergs och Jämtlands län; 63 resp. 55 %. På stärbhusfastigheterna utföres något över 40 % av skogsarbetet med egen arbetskraft under det att lejd arbetskraft genomsnittligt utnyttjas till nära 60 %. Största andelen lejd arbetskraft förekommer även inom denna kategori på fastigheter inom Kopparbergs och Jämtlands län; 77 resp. 70 %. För privatskogsbrukets fastigheter totalt — fastigheter tillhöriga fysiska personer samt stärbhus och kommuner, inrättningar etc. — utnyttjas enligt den utförda inventeringen egen arbetskraft genomsnittligt till ca 56 % och lejd arbetskraft genomsnittligt till ca 44 %. De erhållna resultaten får emellertid — med hänsyn till metodiken vid insamlingen av grundmaterialet — endast ses som ett försök att i grova drag belysa de undersökta förhållandena. Resultaten verifieras emellertid av flera lokala undersökningar och utred1 Redovisade i länsjägmästare K.E. Björkhems utredning.

237 på privatskogarna procentuellt fördelad2 efter ägarnas sf älvverksamhet

T abell 9:1. Skogsmarksarealen

Fysiska personer

KommunfasDelägare tigheter, ej boende inrättn. etc. på fast.

Stärbhus Ej boende på fastigh.

Boende på fastigheten

bedömda

Delägare boende på fastigheten

(Ägarekategorier) Län

A

B

D

C

E

F

G

H

I

lejd arbetskraft

lejd arbetskraft

9 Skogsarbetet utföres i regel av gårdsfolk huvudgårdsfolk huvudhuvud- och lejd sakligen lejd ar- huvud- och lejd sakligen sakligen sakligen arbets- lejd ar- betskraft gårdsfolk arbets- lejd argårdsfolk kraft betskraft kraft betskraft 1

26 20 28 26 17 16 51 20 18 21 52 23 20 24 27 32 22 31 32 35 40 28 22 19

11 11 7 6 8 7 8 3 5 2 13 9 9 9 [ 13 10 9 29 9 7 12 5 7

11 3 3 9 9 9 8 4 5 12 17 9 5 10 7 17 11 6 11 9 14 21 13 11

2 3 2 2 3 3 1 1 2 1 1 2 3 3 3 2 2 3 1 2 1 2 2 6

2 1 2 3 2 1 3 1 1 1 1 1 1 2 1 3 1 3 4 3 2 3 1 3

1 1

Jävleborgs fästernorrlands.... ämtlands fästerbottens Norrbottens

37 55 54 49 59 57 25 62 68 57 20 46 55 43 49 26 44 39 7 34 29 25 52 46

1 1 1 2 1 2 1 1 8 3 1 2 1 3

2 1 1 3 2 2 4 2 2

9 6 4 4 8 4 3 2 3 2 5 4 5 5 3 3 8 7 5 3 4 3 2 3

Riket %

tockholms Jppsala ödermanlands Östergötlands tronobergs Calmar iotlands Jlekinge Cristianstads dalmöhus lallands Jöteborgs o. B o h u s . Jvsborgs karaborgs /armlands Jrebro fästmanlands

-ejd arbetskraft utnyttjas till % högst 10 10—90 minst 90

1 1 1 1

högst 10 10—90 minst 90

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 2

2 Kategori A avser fastigheter, där ägaren (ev. hans ombud) bor på fastigheten och i huvudsak helt ( = till linst 90 %) utför och leder avverknings- och skogsvårdsarbetet med hjälp av gårdsfolket. Kategori B avser fastigheter, där ägaren (ev. hans ombud) bor på fastigheten. För avverknings- och skogsårdsarbetet krävs förutom gårdsfolkets insatser, större hjälp av lejd arbetskraft än vad som gäller kat. A. kvoten lejd arbetskraft varierar inom vida gränser ( = mellan 10—90 %) beroende på en mångfald omständigeter (om ägaren eller ombudet helt ägnar fastigheten sina omsorger eller har annan förvärvskälla exv. affärserksamhet, tjänst etc. vid sidan av gårdsbruket. Ålderdom, varaktig sjukdom m. m. kan vidare hindra vederirande att mera väsentligt sköta gårdens arbeten.) Kategori C avser fastigheter, där ägaren (ev. hans ombud) bor på fastigheten och av olika anledningar (jfr ategoribeskrivningen under B) i huvudsak helt ( = till minst 90 %) anlitar lejd arbetskraft för avverknings- och ;ogsvårdsarbetet.

238 ningar. Då några av dessa ger en i vissa avseenden något fördjupad bild av skogsägarnas självverksamhet och behov av att utnyttja lejd arbetskraft lämnas i tabell 9: 3 en sammanställning av dessa. Tabell 9: 3 visar att inom de undersökta områdena i Älvsborgs, Värmlands, Västernorrlands och Västerbottens län tillhör 45—70 % av arealen bondeskog ägare, som behöver anlita lejd arbetskraft endast för de mest arbetskrävande skogsarbetena. Den mest omfattande självverksamheten förekommer, enligt undersökningarna, inom Västernorrlands och Västerbottens län (70 resp. 66%). För ca 30—55 % av arealerna inom de undersökta områdena är ägarna beroende av lejd arbetskraft för utförande av skogsarbeten. Ägarnas sysselsättning i andra yrken, hög ålder eller sjukdom, stärbhusförhållanden eller det för-

hållandet, att ägaren ej är bosatt i bygden, är huvudanledningarna till behovet av att utnyttja lejd arbetskraft. Av kolumn 1 i tabell 9: 3 framgår, att i de fall, då skogsägarna i regel ej behöver anlita någon lejd arbetskraft vare sig för huggning eller körning eller skogsvårdsarbeten, är den genomsnittliga skogsmarksarealen förhållandevis låg: 18—19 ha per fastighet i Älvsborgs län och ca 25 ha per fastighet i Jämtlands län. Själv verksamma skogsägare med behov av att utnyttja lejd arbetskraft för mera arbetskrävande arbeten — skogsägare redovisade i kolumn 2 i tabell 9: 3 — h a r i förhållande till själv verksamma skogsägare i kolumn 1, förhållandevis stor skogsmarksareal p r fastighet. Deras behov av att för mera arbetskrävande arbeten utnyttja lejd arbetskraft kan därför antagas vara rätt stort.

Kategori D avser fastigheter, där ägaren icke bor på fastigheten. Ägaren har inte heller något personligt ombi varaktigt boende på egendomen med gårdsfolk etc. Förekommande skogsarbeten utföres följaktligen i huvuds* helt av lejd arbetskraft. Kategori E avser fastigheter ägda av stärbhus. Stärbhusdelägare eller ombud bor på fastigheten och utför oc leder i huvudsak helt ( = till minst 90 %) avverknings- och skogsvårdsarbetet med hjälp av gårdsfolket. Kategori F avser fastigheter ägda av stärbhus. Stärbhusdelägare eller ombud bor på fastigheten. För avver] nings- och skogsvårdsarbetet krävs, förutom gårdsfolkets insatser, större hjälp av lejd arbetskraft än vad gälL kategori E. Kvoten lejd arbetskraft varierar inom vida gränser ( = mellan 10—-90 %) beroende på en mångfa] omständigheter (om stärbhusägaren/ombudet helt ägnar fastigheten sina omsorger eller har annan förvärvskäl exv. affärsverksamhet, tjänst etc. vid sidan av gårdsbruket. Ålderdom, varaktig sjukdom m. m. kan vidai hindra vederbörande att mera väsentligt sköta gårdens arbeten.) Kategori G avser fastigheter ägda av stärbhus. Stärbhusdelägare eller ombud bor på fastigheten. Av olika ai ledningar (jfr kategoribeskrivningen under F) anlitar han i huvudsak helt ( = till minst 90 %) lejd arbetskra för avverknings- och skogsvårdsarbetet. Kategori H avser fastigheter ägda av stärbhus, där delägarna icke bor på fastigheten. Stärbhuset har inte helL något personligt ombud med gårdsfolk varaktigt boende på egendomen. Förekommande skogsarbeten utför följaktligen i huvudsak helt av lejd arbetskraft. Kategori I avser fastigheter tillhöriga kommuner, inrättningar etc. Förekommande skogsarbeten utföres i hi vudsak helt av lejd arbetskraft.

239 Tabell

Län

9:2. Egen

arbetsinsats

och insats

av lejd

arbetskraft

Fysiska personer

Stärbhus

Andel av det totala skogsarbetet

Andel av skogsvårdsoch avverkningsarbete, som bedömes bli utfört av

Andel av skogsvårdsoch avverkningsarbete, som bedömes bli utfört av

(skogsvårds- och avverkningsarbete) på enskilda skogar, som bedömes bli utfört av

Agaren och gårdsfolk %

Lejd arbetskraft %

Delägare och gårdsfolk %

Lejd arbetskraft %

Ägaren och gårdsfolk %

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands , Jönköpings , Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus. Ålvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands.... Jämtlands Västerbottens Norrbottens.

60 72 71 68 71 70 65 73 77 71 46 60 69 63 63 48 62 62 37 57 54 45 67 66

40 28 29 32 29 30 35 27 23 29 54 40 31 37 37 52 38 38 63 43 46 55 33 34

53 61 57 56 58 56 50 46 62 53 35 53 52 44 64 37 46 58 23 34 33 30 43 54

47 39 43 44 42 44 50 54 38 47 65 47 48 56 36 63 54 42 77 66 67 70 57 46

55 67 68 64 69 66 62 70 74 69 43 58 64 58 62 46 56 57 33 54 50 42 65 62

Riket

240 C OJ

fl

.BP

t>

C

•S '5

-K •O

e

bi

c o <" -Q " •i-1

CD

"«? cJ"

fe"«a

>

ca 00

° a.

i

a o

L, ös

cB

O CO

E S

a

to

bi

b

• Ö ocS :CB o ,

CS

-*

•SI Q

ö

«o"

2bi §°

JA

•H.

o » I

>

-

CB 00

CO

<u

•

as

.BP

4->

CO

c

fe

s «> fe5.- > a

< B

t.

a

:

3 CD tiD

g» g C CS

!

CN

a

| CO

-ii &3 «3

Cl

o fl 00 ra •*•] • ö +•' —

co

N

m

C

C

00 l>

C73

co

t> (M

o

CN CN

CD

CN

to

CM

co

-,

T-l

1>

•*

CN

CM

m

CD

S

CA

"ÖS 4-1

rf CO

o co

T-l

TH

oo 2 o *

.

m o

m m co

m Oi CN

I>

CN

co

>*

00 CD

•*

CA

"3 <

00 00

o

i5 o

rH

CD

i9

00 O» CO

CD

m

_

a HA

CO * o

O > co O

;3

co

CO

- fl <ca

i>

<<-i ca

t* ca »ca CH

a

OJ

CM

co

g rt

ä " | > fe « *-> -H > P o fe S >

CO

o

Ä -

4J »H

«> t3 S. h

b

t—i •

_,

+J

g ca •« « ai .5 <a ^2 i i tu XJ c

:0

cCU *ca -H b

.

>-*

Ö 2 5

St ( i o O •AS • H CO

CO

CO : 0

c5^ rrf

m

m

^H

P5

-3 _ T3

CO

O^

>0

tio 2 o fl

» O., h£ C ) S«, :ca b <u* co o

rr-<

i9

O

•<*

C/2

S S,2^ca^ § co S - «2 ca g oo

••<

00 CD

00 -*

tio 2 o —l

ca

" - S "•SI'S

ca

1—<

i

CO CO

CD

< B

er; + j ca co _^ ca *~^ : 2 , => tio >» 2 **> «

*3

oo

co

o

•3 Ä » « • 7 JS ' " "

s-s

«3

CN CO

CN

•*

c

» fe. af M « «S 00 g b fi "K fe C fe co c 2: > S 00 O, QD

a *•* 13

^H

Ol

T H

TH

CM

—

to

*H 5

CD

(N

E

Ta1 s

"O cu

a

m

o fl J£ lA

si" 8

cs

CO

fl

co

sia*

iO

CO M

a !

o M

a <

13 §"g co co

bl

« 00

,_

OJ

XI

M

P

*<

in

to

w

a

Xf <u

CO

m co

m

B

o XI

CN

rH

UO CO

ca

0)

CD CO CM

•*

l-H

•O

t» X)

0 A!

>

g»

o,

CO 4->

Öl

4-1

s « *-

•ca

« 3c

C

+->

o fl A!

o.Sf:2

ca 4->

s

2 c f£ fl a c . eo

4->

T H

(- n M A ! ca • " < a co

B

oo 2

m

M

T

m o

o

c

<

00 r H

CN

TH

J

fe

CT> Tf

CA •

to *-> ca ÖJD <u +-S O 6 0 S

Ijl 00

a*

co

J

o co

l> m

CD

<N

h

ca Xi 4->

CJ

bl

co —

rH

•n »ca u

s

o 2 ca w o co co O > a "ä o co ca 3 5 CD OS • ^ Q TH TH cJ^

ca

.

^

1)

ra fl 1 BP —

4->

:0 to bi

o

cp

O

"g O TJ O A

"O bl

sa

-O •ca

to 2 a 2 i- 1 fe o giCgflcO O

O

<8

>

.~2 o i fl TH o i ca " s TH S m rH c5^

•

.. <u b.

4--

0) tin

•o

<U

b.

sa

rH

m m oo

oo

"» •*

-*

CM

m CM TH

,_, in CM

m CM

O °

xi B

E £ co ©

>

T 3 CO CO

> U ffi CM o ^

od co ^ f-l

CO

co , c "OJ «5D CO

M

5! co

fc C

t* B

to

B

53 O

CO CO ^* O rB B

«H

n-t

i-4

ca

e2

U

CO

co

^

ec CO

•a 9 ^ ! H C» K CO TH '

CM CM

CO

t»

5! co

S « to

SS

53 O* B C55

•S -1 oo TinH

^

m

w TH

* O*-

f> «

« coo > co " 3 T-l CO

?"••< in c>

BILAGA 10

Sammanfattning av en genom regionala bedömningar genomförd undersökning av jord- och skogsbrukets strukturförändringar. Av arbetsgruppens ordförande

Redan på ett tidigt stadium av det arbete, som av 1960 års jordbruksutredning uppdragits åt dess arbetsgrupp för strukturfrågor, visade det sig angeläget att nå fram till en mer ingående belysning av företagsstrukturen i jordoch skogsbruket och utvecklingstemdenserna än den som tillgänglig statistik m. m. kunde ge. 1 De stora skillnaderna i fråga om förutsättningarna för jord- och skogsbruket leder nämligen till att utvecklingslinjerna varierar starkt mellan olika områden vid den anpassning, som yttrar sig bl. a. i ändr i n g a r : i antalet företag, i produktionsinriktning och företagsstorlek, markanvändning, arbetskraftsbalans i jord- och skogsbruket etc. Detta gäller icke blott beträffande Olika landsdelar utan också olika områden exempelvis inom ett och samma lån har helt olika karaktär. Vidare är ju Ijord- och skogsbruket väsentligt beroende av samhällsutvecklingen j i stort och detta ger väsentligt olika förutsättningar i olika regioner. Vid denna tidpunkt pågick i en del län arbete med mer ingående utredningar och analyser, vilka utfördes länsvis i lantbruksorganisationens regi i primärt syfte att ge underlag för handlingsprogram, anpassade till de olika bygdernas förhållanden, för de på vederbörande länsorgan ankommande insatserna för att främja jord- och

skogsbrukets strukturutveckling. De infogades i regel som ett led i de översiktliga länsutredningarna, som under länsstyrelsens ledning utfördes med inriktning på näringslivet och samhällsutvecklingen i länet. 2 Eftersom sådana utredningar ännu skedde endast i vissa län, kunde de icke ge underlag för någon överblick för landet i dess helhet över jord- och skogsbruket. Lantbruksstyrelsen hade emellertid funnit det nödvändigt för sin verksamhet att så snart som möjligt få en översiktlig bild av utvecklingstendenser i olika delar av landet och av de riktlinjer och bedömningar, efter vilka man arbetar i de olika länen. I nära samarbete mellan strukturgruppen och styrelsen övervägdes möjligheterna att åstadkomma en riksöverblick, grundad på material från länsorganen, och ett arbetsprogram för en inventering i sådant syfte utformades. Det befanns lämpligt att styrelsen med hjälp av länsorganen genomförde en regional inven1 Olika speciella undersökningar i sådant syfte genomfördes i samarbete mellan utredningen och olika institutioner; se strukturgruppens skrivelse, sid. 9—10, samt kap. 7: II och bil. 1, 7, 8, 9. 2 Som exempel kan hänvisas till den tryckta redogörelsen för utredningen avseende Kopparbergs län: Jord och skog i Dalarna; Kungl. lantbruksstyrelsens meddelanden Ser. C, Rationaliseringsavdelningen, Nr. 13. Falun 1962. — Förteckning över länsvis genomförda utredningar se sid. 118.

243 tering särskilt inriktad på att användas av styrelsen för dess arbetsuppgifter och att materialet av styrelsen ställdes till utredningens förfogande. I samråd jämväl med lantmäteristyrelsen och skogsstyrelsen genomförde lantbruksstyrelsen omkring årsskiftet 1962—1963 en snabbinventering genom lantbruksnämnderna under medverkan av hushållningssällskapen, lantmäteriet och skogsvårdsstyrelserna. En sammanställning av materialet h a r därpå gjorts efter överläggningar mellan lantbruksstyrelsen, berörda centrala ämbetsverk samt den ekonomiska och fackliga föreningsrörelsen. Den har karaktären av en studie av utgångsläge, aktuella utvecklingstendenser och åtgärdsprogram, sådana de bedömts ur de olika länens synvinklar. Lantbruksstyrelsen h a r i juni 1964 sänt ut en redogörelse för den utförda inventeringen till de underställda länsorganen och h a r därvid lämnat vissa synpunkter på den fortsatta utvecklingsplaneringens bedrivande. Uppläggning och utförande. Utredningen h a r varit inriktad på att översiktligt karakterisera rådande förhållanden, utvecklingslinjer och anpassningsmöjligheter för jord- och skogsbruket i olika delar av landet, bedömda med beaktande av samhällsutvecklingen i stort. Utredningen h a r utförts på så sätt att man inom varje län regionalt redovisat rådande förhållanden, de hittillsvarande förändringarna, den sannolika framtida utvecklingen beträffande markanvändning, antal företagsenheter, befolkning och arbetskraft, anpassningsmöjligheter samt därmed sammanhängande ändringar i lokaliseringen av jordoch skogsbruksproduktion. Vid den regionala indelningen h a r produktionsunderlaget i mark fått ett starkt infly-

tande. Ett relativt homogent underlag i denna del förelåg genom att länsorganen nyligen hade genomfört den översiktliga markklassificering, som strukturgruppen redovisat i sin bil. 1. Indelningen h a r skett utifrån allmänna erfarenheter från det praktiska rationaliseringsarbetet och med hänsyn till kända förhållanden beträffande lantbruksföretagens sammansättning med avseende på åker- och skogsareal, åkerarealens läge, åkermarkens avkastningsförmåga, jord- och skogsmarkens arronderingsförhållanden, ägandeförhållandena i skogsmarken, allmänna förutsättningar för jord- och skogsbruk, tidigare befolkningsrörelser, strukturförändringar i jord- och skogsbruket samt ekonomiska och sociala förhållanden, såsom förekomst av arbetstillfällen och tillgång till tätorter. I syfte att skapa ett underlag för jämförelser mellan de olika länen h a r inventeringen och materialet grupperats efter en grovindelning i regiongrupper. De använda regiongrupperna är följande. 1. Jordbruksbygd — bygd, där den bebyggelse, som är knuten till areell produktion, p r i m ä r t är ekonomiskt motiverad av förekomsten av åker. 2. Mellanbygd A. Åkerglesare bygd — jord- och skogsbruksbygd, som också kan benämnas jordbruksbetonad mellanbygd, där den bosättning, som är knuten till areell produktion, primärt är motiverad av jordbruk i samband med skogsbruk eller annan sysselsättning. B. Skogsbruksdominerad mellanbygd — bygd, där den bosättning, som är knuten till areell produktion, främst är motiverad av kombinationsföretag med tyngdpunkt i • skogsbruket.

244 C. Speciella mellanbygder, skärgårdsbygder, småindustribygder, tätortsinfluerade bygder, etc. 3. Skogsbruksbygd — bygd, där det redan nu i första h a n d är tillgången på skog som gör den till areell produktion knutna bebyggelsen ekonomiskt motiverad. Det bör understrykas att undersökningen h a r sin begränsning, eftersom den endast ger en sådan preliminär översikt, som kan grundas på en snabbutredning byggd på befintligt material och på länsorganens kännedom om ortsförhållandena. Bedömningen och fördelningen på regiongrupper h a r gjorts från länets egna utgångspunkter. Jordbruksbygd i Malmöhus län och jordbruksbygd i Norrland h a r sålunda helt olika karaktär och olika innebörd. I Malmöhus län omfattar jordbruksbygderna så gott som uteslutande jordbruksjord; 90 % av den ingående arealen är åker. I norrlandslänen h a r man uppfattat jordbruksbygder som sammanhängande områden jordbruksjord jämte mellaneller närliggande skogsmark, som ingår i samma fastigheter som jordbruksjorden; åkertätheten är exempelvis i Västerbottens län i storleksordningen 1 5 % (åker i procent av totalarealen). Det är också uppenbart att uppgifterna från olika län är av olika noggrannhet. I de län, där länsutredning nyss var genomförd eller låg i ett slutskede, h a r länsorganen inhämtat sina uppgifter från relativt ingående inventeringar och därpå grundad regionindelning; i andra län har de mera uppskattningsvis lämnat sina uppgifter med ledning av befintligt material och från sin kännedom om ortsförhållandena. Emellertid h a r materialet fått en väsentlig stadga genom att vissa speciella undersökningar utförda likformigt för

riket, bl. a. den nyssnämnda översiktliga markklassificeringen, utgjort en sammanhållande faktor. Ur utredningresultaten. Vissa resultat av snabbutredningen är i mycket schematisk form sammanfattade å översiktskartan, som visar de olika regionernas ungefärliga omfattning. Först några sakuppgifter om arealer och företagsenheter inom de olika regionerna. Inom jordbruksbygder återfinns 47 % av landets totala åkerareal, 11 7c av skogsarealen samt 34 % av antalet brukningsenheter med mer än 2 ha åker. Den alldeles övervägande delen av denna åkerareal ligger naturligtvis i jordbruksbygderna i södra och mellersta Sverige. Sålunda h a r till jordbruksbygder i Götaland och Svealand med undantag av Kopparbergs län förts 40 % av landets totala åker och 23 % av antalet brukningsenheter. I norrländska jordbruksbygder jämte Dalarnas jordbruksbygder ligger blott 7 % av landets totala åker och 11 % av antalet brukningsenheter. F ö r att ge en rättvisande uppfattning bör kartan över regiontyperna och kartan över åkertätheten lämpligen studeras jämsides med varandra. Till åkerglesare bygder har hänförts 23 % av åkerjorden, 16 % av skogsmarken samt 26 % av antalet brukningsenheter. Inom de åkersvaga bygderna i Götaland och Svealand med undantag av Kopparbergs län återfinns 18 % av den totala åkerarealen, 6 % av skogsmarksarealen samt 16 % av antalet brukningsenheter. Skogsbruksdominerade mellanbygder omfattar 15 % av åkerarealen, 21 % av skogsmarken samt 20 % av antalet brukningsenheter.

245 Speciella mellanbygder, till vilka hänförts dels tätortsinfluerade bygder, dels skärgårdsområden, dels småindustribygder, omfattar 6 % av åkerjorden, 4 % av skogsmarken samt 6 % av antalet brukningsenheter. Skogsbruksbygder rymmer 9 % av åkerjorden, 48 % av landets totala skogsareal samt 14% av totala antalet enheter. Variationen mellan länen är betydande. Jönköpings län, Kronobergs län och Älvsborgs läns södra område har redovisat endast ca 10 % av enheterna och åkerarealen inom jordbruksbygd. I Uppsala, Malmöhus, Hallands och Gävleborgs län innehåller jordbruksbygderna mer än 50 % av enheterna och samtidigt mer än 70 % av åkerjorden. Till jordbruksbygder i Malmöhus, Hallands, Kalmar, Kristianstads, Skaraborgs, Östergötlands, Örebro, Västmanlands, Södermanlands, Uppsala och Stockholms län hänför sig ca 1,2 milj. hektar åker.