SOU

Aktiv lokaliseringspolitik

Beteckning: SOU 1963:62
Typ: SOU

Hänvisat till av

Förarbeten

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963:62 Inrikesdepartementet

j ?c

AKTIV LOKALISERINGSPOLITIK BILAGA II SÄRSKILDA UTREDNINGAR

Stockholm 1963

%, *»

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963 Kronologisk förteckning 1. E n t e k n i s k I n s t i t u t i o n i n o m S t o c k h o l m s u n i v e r sitet. S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 114 s. E. 2. K o m m u n a l f ö r b u n d e n s l å n e r ä t t . I d u n . 44 s. I. 3. U t r i k e s f ö r v a l t n i n g e n s o r g a n i s a t i o n o c h p e r s o n a l b e h o v . I d u n . 90 s. U. 4. A d m i n i s t r a t i v o r g a n i s a t i o n i n o m u t r i k e s f ö r v a l t n i n g e n . I d u n . 95 s. U. 5. F ö r s v a r s k o s t n a d e r n a b u d g e t å r e n 1963/67. I d u n . 130 s. Fö. 6. I n d e l n i n g s - o c h s a m a r b e t s f r å g o r i G ö t e b o r g s och M a l m ö o m r å d e n a . I d u n . 212 s. I. 7. U t l ä n n i n g s t i l l t r ä d e till offentlig t j ä n s t . S v e n ska R e p r o d u k t i o n s A B . 43 s. J u . 8. P r e l i m i n ä r n a t l o n a l b u d g e t för å r 1963. M a r c u s . I V + 97 s. Fl. 9. U n i v e r s i t e t e n s och h ö g s k o l o r n a s o r g a n i s a t i o n och f ö r v a l t n i n g . Haeggström. 509 s. E. 10. U n i v e r s i t e t s v ä s e n d e t s o r g a n i s a t i o n . Haeggström. 190 s. E. 11. U p p e h å l l s t i l l s t å n d m . m . för u t l ä n d s k a s t u d e r a n d e . I d u n . 54 s. I. 12. ö v e r s ä t t n i n g a v f ö r d r a g a n g å e n d e u p p r ä t t a n d e av E u r o p e i s k a e k o n o m i s k a g e m e n s k a p e n och t i l l h ö r a n d e d o k u m e n t . M a r c u s . 283 s. H. 13. U t b i l d n i n g a v l ä r a r e för j o r d b r u k o c h skogsbruk samt fortbildning av lärare 1 yrkesämnen. I d u n . 269 s. E. 14. U n d e r s ö k n i n g a v t a x e r i n g s u t f a l l e t . I d u n . 155 s. Fl. 15. Vägen g e n o m g y m n a s i e t . I d u n . 315 s. E. 16. Sveriges s t a t s s k i c k . Del 1. L a g f ö r s l a g . I d u n . 206 s. Ju. 17. Sveriges s t a t s s k i c k . Del 2. M o t i v . I d u n . 522 s. J u . 18. Sveriges s t a t s s k i c k . Del 3. Motiv. F ö r s l a g till r i k s d a g s o r d n i n g . I d u n . 220 s. J u . 19. S v e r i g e s s t a t s s k i c k . Del 4. B i l a g o r . I d u n . 311 s. J u . 20. B ä r g a r l ö n e n s f ö r d e l n i n g , s j ö f ö r k l a r i n g m. m . I d u n . 111 s. J u . 21. S j u k h u s o c h ö p p e n v å r d . I d u n . 486 s. I. 22. K r a v e n p å g y m n a s i e t . I d u n . 367 s. + 12 s. ill. E. 23. F ö r s l a g till lag o m vissa g e m e n s a m h e t s a n l ä g g n i n g a r m. m . I d u n . 290 s. J u . 24. M e n t a l s j u k h u s e n s p e r s o n a l o r g a n i s a t i o n . Del I. I n t e r v j u - och f r e k v e n s u n d e r s ö k n i n g a r m . m . I d u n . 259 s. I. 25. P a p p e r o c h a n n a n s k r i v m a t e r i e l . K i h l s t r ö m . 74 s. H. 26. R e l i g i o n e n s b e t y d e l s e s o m s a m h ä l l s f a k t o r . A B Wilhelmssons B o k t r y c k e r i . 211 s. E. 27. T r a f i k m å l . B e c k m a n . 237 s. J u . 28. U t s ö k n i n g s r ä t t II. N o r s t e d t & S ö n e r . 119 s. J u . 29. K o m m u n a l a r e n h å l l n i n g s a v g i f t e r . B e c k m a n . 81 s. I .

30. D e n statliga k o n s u l e n t v e r k s a m h e t e n på socialv å r d e n s o m r å d e . B e c k m a n . 119 s. S. 31. F ö r s v a r och f i s k e r i n ä r i n g . N o r s t e d t & S ö n e r . 235 s. Fö. 32. L i s t e r l a n d e t s ålfisken. K i h l s t r ö m . 67 s. J o . 33. S k a d e s t å n d I. N o r s t e d t & S ö n e r . 81 s. J u . 34. U - l ä n d e r och u t b i l d n i n g . I d u n . 201 s. U. 35. L ä r a r e p å g r u n d s k o l a n s m e l l a n s t a d i u m . I d u n . 91 s. E. 36. M a l m e n 1 N o r r b o t t e n . S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 150 s. H. 87. K o m m e r s i e l l t och h a n d e l s p o l i t i s k t u t v e c k l i n g s b i s t å n d . I d u n . 151 s. U. 38. A r b e t s f ö r e l ä g g a n d e . I d u n . 97 s. S. 39. K y r k o r o c h s a m f u n d i S v e r i g e . I d u n . 308 s. E. 40. A r b e t s l ö s h e t s f ö r s ä k r i n g e n . I d u n . 248 s. I. 41. S p e c i a l u t r e d n i n g a r om g y m n a s i e t . Beckman. 318 s. E. 42. E t t n y t t g y m n a s i u m . I d u n . 949 s. E. 43. L ä r o p l a n för g y m n a s i e t . Haeggström. 776 s. E. 44. A k a d e m i k e r n a s s k u l d s ä t t n i n g . M a r c u s . 107 s. E. 45. B e f o l k n i n g s u t v e c k l i n g och n ä r i n g s l i v i J ä m t l a n d s l ä n . I d u n . 456 s. + 1 u t v i k s k a r t a . I. 46. Y r k e s m e d i c i n s k a s j u k h u s e n h e t e r — b e h o v och o r g a n i s a t i o n . K i h l s t r ö m . 91 s. I. 47. Å l d r i n g s v å r d e n s läge. I d u n . 295 s. + 20 s. 111. S. 48. B ä t t r e s t u d i e h j ä l p . I d u n . 220 s. E. 49. A k t i v l o k a l i s e r i n g s p o l i t i k . Bilaga I. I d u n . 392 s. + 2 st. u t v i k s k a r t o r . I. 50. F a c k s k o l a n . Haeggström. 782 s. E. 51. De offentliga t j ä n s t e m ä n n e n s f ö r h a n d l i n g s r ä t t . M a r c u s . 115 s. C. 52. Om å t g ä r d e r m o t s k a t t e f l y k t . I d u n . 288 s. Fi. 53. S t u d e n t r e k r y t e r i n g och s t u d e n t e k o n o m i . K i h l s t r ö m . 131 s. E. 54. N å g r a valfrågor. K i h l s t r ö m . 75 s. J u . 55. R e v i d e r a t förslag till j o r d a b a l k m . m . N o r s t e d t & Söner. 459 s. J u . 56. D o m s t o l s v ä s e n d e t . 1. R å d h u s r ä t t e r n a s f ö r s t a t l i g a n d e . I d u n . 261 s. J u . 57. ö v e r s ä t t n i n g av f ö r d r a g a n g å e n d e u p p r ä t t a n d e t av E u r o p e i s k a k o l - och s t å l g e m e n s k a p e n . M a r cus. 157 s. H. 58. A k t i v lokaliseringspolitik. I d u n . 457 s. I. 59. Tillfällig h a s t i g h e t s b e g r ä n s n i n g i m o t o r t r a f i k e n u n d e r å r e n 1961 o c h 1962. I d u n . 158 s. + 5 s. ill. K. 60. S v e n s k a h a n d e l s f l o t t a n s k r i g s f ö r l u s t e r u n d e r d e t a n d r a v ä r l d s k r i g e t . M a r c u s . 185 s. H. 61. O r g a n i s a t o r i s k a å t g ä r d e r för r y m d v e r k s a m h e t e n s f r ä m j a n d e . K i h l s t r ö m . 119 s. E. 62. A k t i v lokaliseringspolitik. Bilaga II. I d u n . 455 s. + 3 st. u t v i k s k a r t o r . I,

A n m . Om s ä r s k i l d t r y c k o r t ej a n g i v e s , ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m .

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1963:62 Inrikesdepartementet

AKTIV LOKALISERINGSPOLITIK BILAGA II SÄRSKILDA UTREDNINGAR

I D U N S T R Y C K E R I A K T I E B O L A G E S S E L T E AB STOCKHOLM 1963

Innehåll

Norrlands industri 1960 En kartering av den industriella sysselsättningen i Norrland Av Lars Backlund Fraktreducering för norrländsk industri som lokaliseringsbefrämjande åtgärd Av Lars Backlund Utvecklingstendenser inom olika näringsgrenar samt befolkningsutvecklingen i rikets kommuner, tätorter och regioner Av professor Gunnar Arpi

5 55

163 Prognoser angående den regionala folkmängdsutvecklingen Av fil. lic. Rune Olsson

209 Lokala samhällskostnader vid industrilokalisering Av fil. lic. Per Holm

263 Skogsbrukets behov av tätorter i Norrland och nordvästra Svealand Virkestillgångarna i Norrlands och Svealands inland i relation till de totala virkestillgångarna i Norrland och Dalarna Av skog. lic. Nils-Erik Nilsson

347 Det nordsvenska skogsbrukets tätortsfråga Av professor Gunnar Arpi

350 Skogliga synpunkter på lokaliseringspolitiken Av skogsdirektör Nils Bergsjö

356 Planeringsuppgifter inom statlig förvaltning av betydelse för den samhälleliga lokaliseringsverksamheten Av byrådirektör Torsten Buregren och förste byråsekreterare Erik Linnér Utvecklingsplanering på landsbygden Av lantbruksdirektör Carl-Eric Dahlgren

371 447

Norrlands industri 1960 En kartering av den industriella sysselsättningen i Norrland Av Lars Backlund

Innehåll

1. U N D E R S Ö K N I N G E N S S Y F T E

2. B E G R E P P S D E F I N I T I O N

3. K Ä L L M A T E R I A L

4. K A R T E R I N G E N

4.1. Länsstadiet — jämförelser mellan länen

4.2. Rutstadiet — detaljstudier av fördelningsbilderna 4.2.1. Absolut och relativ fördelning av de industrisysselsatta 4.2.2 Riktningsfaktorns betydelse för storleksgrupperingen av anläggningarna 4.2.3 Nord-sydlig fördelning av de sysselsatta inom industrigrupperna. Riktningsförskjutning och -koncentration

20 21 26 29

5. I N D U S T R I N S B U N D E N H E T T I L L T Ä T O R T OCH JÄRNVÄG

5.1 Tätort — industri 5.1.1 Areellt samband industrialiseringsgrad/tätortsandel 5.1.2 Punktuellt samband t ä t o r t — industri

36 36 37

5.2 J ä r n v ä g — industri

6. ÖVER- OCH U N D E R S K O T T S O M R Å D E N M E D U T G Å N G S P U N K T FRÅN TÄTORTERNAS INDUSTRIALISERINGSGRAD

44 BILAGA 1. — LÄNSVIS G R U P P E R I N G AV F Ö R E T A G OCH SYSSELSATTA I I N D U S T R I G R U P P E R OCH S T O R L E K S G R U P P E R . . . .

1. Undersökningens syfte

I den lokaliseringspolitiska debatten har ofta diskuterats önskvärdheten av att uppnå en relativt sett snabbare ökningstakt inom näringslivet i Norrland än inom andra delar av landet. Som ett medel att uppnå detta resultat har bland annat anförts möjligheten, att via en fraktsatssänkning för godstransporter på Statens Järnvägar till, från och inom Norrland erhålla gynnsammare förutsättningar för bland annat en industriell expansion. Med tanke på att det väsentliga draget i den inrikes befolkningsomflyttningen under senare tid har varit och enligt utförda prognoser (Guldbrandsen 1960, Godlund 1958), även kommer att bli glesbygdernas avfolkning och tätorters och centralorters tillväxt, framstår en industriell expansion för Norrlands del som ett närmast ofrånkomligt krav för att förhindra en alltför kraftig befolkningsavtappning söderut. En kraftig expansion av Norrlands industri skulle i så fall k u n n a betyda en »intern» befolkningsrörelse, medan ett stillastående i industriellt avseende betyder, att omflyttningen samtidigt blir en avfolkning över Norrlandsgränsen. Att situationen för landsbygdskommunerna blivit alltmer prekär framgår av kommunernas ökade ansträngningar att locka industrier med hjälp av kommunala subventioner. Ett genomgående drag därvid h a r varit en medveten strävan från kommunernas sida att intressera redan etablerade företag för filialutläggning. Anledningen till detta är utan tvekan, att filialutläggningen h a r större möjligheter att snabbt lösa arbetskraftsproblemet, då den redan från starten kan sysselsätta ett relativt stort antal arbetare. I sitt arbete »Studier i industrilokalisering» har Törnkvist (tab. 6, karta 15 och 16) bland annat studerat filialutläggning inom textil- och sömnadsindustri under perioden 1946/59. Han redovisar där från Borås, Stockholm, Göteborg, Malmö och Örebro 41 filialutläggningar representerande storlekar mellan 26—520 sysselsatta och med en genomsnittsstorlek av 102 arbetare. Givetvis betyder detta ej att kommunerna försmår nyetableringar, men då dessa i allmänhet startar i blygsam skala för att sakta växa, löser de ej på samma snabba sätt kommunernas problem, som en filialutläggning kan göra. Dessutom uppvisar Norrland ej den »industriella miljö» ur vilken det visat sig, att nyetableringar så lätt sker, enligt principen att anställd öppnar eget. Detta senare har påpekats av flera författare bland annat Dahmén

10 (1950), William Olsson (1950) och Florence (1948). Föreliggande undersökning (F. U.) tar fasta på denna kommunala strävan och skall i det kommande med utgångspunkt från Arbetsmarknadsstyrelsens företagsregister för år 1960 försöka ge en sammanfattning och en deskriptiv analys av undersökningsårets norrländska industribild, mot målet att med en objektiv metod presentera sysselsättningsmässiga över- resp. underskottsområden i industriellt avseende. Uppmärksammas bör att F. U. inte har satt som mål att söka efter de orsaker och orsakssammanhang som skapat den industriella bilden av i dag, utan endast objektivt vill belysa de förhållanden, som råder. F. U. skulle därvid kunna vara av visst intresse som en grund för lokaliseringsdiskussioner och de undersökningar av lokaliseringsfaktorernas regionala variationer, som är av avgörande betydelse för ett entydigt ställningstagande i fråga om Norrlands industriella förutsättningar.

Begreppsdefinition

Då begreppet industri har en mycket varierande omfattning bör klarläggas vad som avses med nämnda begrepp i F. U. Den officiella svenska industristatistiken har fr. o. m. 1946 tillämpat den regeln att antalet sysselsatta personer är bestämmande för ett arbetsställes medtagande i statistiken. Med vissa undantag gäller huvudregeln, att antalet sysselsatta (ägare samt förvaltnings- och arbetarpersonal) i årsgenomsnitt skall utgöra minst 5 personer. Därvid medräknas ej hemarbetare och butikspersonal. Mindre arbetsställen bedöms som hantverks- och småindustriella rörelser och redovisas ej i statistiken. Beträffande denna avgränsning har begreppet något vidgats i F. U. Sålunda har det ansetts önskvärt, att även medtaga den småindustriella anläggningstypen och därför h a r den nedre gränsen satts vid tre anställda. Detta betyder, att direkta jämförelser med rikssiffror inte kunnat utföras. I de fall det ansetts av stort värde att göra jämförelser, har emellertid materialet omarbetats i enlighet med den officiella svenska industristatistiken. Det använda källmaterialet, Arbetsmarknadsstyrelsens företagsregister, tillåter denna nedre gräns och är till sin storleksgradering av anläggningarna i övrigt överensstämmande med industristatistiken, dvs. den numerära storleken innefattar ägare, förvaltnings- och arbetarpersonal samtidigt som hemarbetare och butikspersonal ej medräknas. När det gäller klassificering av de industrisysselsatta i olika branscher har författaren följt den indelning och gruppering som är gemensam för både använt källmaterial och den officiella statistiken. Det betyder att industrianläggningarna fördelats på 12 huvudgrupper, i F. U. kallade industrigrupper. Inom varje sådan grupp har uppdelning skett på undergrupper. i enlighet med den industrigruppering som kommerskollegium beslutat använda tills vidare, (ex. SOU INDUSTRI 1958 sid. 57). Ett undantag har gjorts och det gäller rörledningsverkstäder. Dessa har nämligen ej medtagits i F. U. av den anledningen, att de i använt källmaterial ligger utanför industribegreppet och hänföres till husbyggnadsverksamhet. Vid alla jämförelser, som utföres utöver de primära karteringarna, har industrigrupp 12 helt utelämnats. Den omfattar el-, gas- och vattenverk och h a r bedömts vara av föga eller intet intresse. Då i F. U. intresset endast är knutet till numerära sysselsättningsstorleken av anläggningarna och inte i något fall berör juridiska eller ekonomiskt — organisatoriska enheter användes som synonyma begrepp industrianläggning, arbetsställe och i något fall företag.

3. Källmaterial F. U. bygger till en mycket väsentlig del på ett källmaterial, nämligen Arbetsmarknadsstyrelsens företagsregister för år 1960. De krav som F. U. ställde på valet av källmaterial, var att uppgifter skulle erhållas dels på antalet sysselsatta, dels på företagens placering i industrigrupper. Dessutom fanns önskemålet, att källmaterialet tidsmässigt skulle kunna bidraga till en redovisning av så aktuella siffror som möjligt. I princip betyder detta att ett val kunde utföras mellan tre olika källmaterial, nämligen förutom ovan nämnda även företagsräkningen och kommerskollegiums industristatistik. Det kvalitativt bästa materialet hade därvid utan tvekan varit företagsräkningen. Denna utföres emellertid endast vart tionde år och därför bedömdes 1950 års siffror som alltför inaktuella. Industristatistiken fanns ej färdig i bearbetat skick för 1960, men när det gäller detta material hade 1959 års siffror i princip kunnat användas. I så fall hade emellertid karteringen inte kunnat gälla mindre arbetsställen än 5 sysselsatta, och med tanke på önskvärdheten, att för Norrlands del få med arbetsställen ned till 3 anställda, uteslöts detta tänkbara källmaterial. Det i F. U. använda företagsregistret kan sägas vara en central sammanställning av en länsvis redovisning. Det rapporterande organet på länsstadiet är länsarbetsnämnderna. Materialet genomgår en kontinuerlig bearbetning och dessutom en revidering vart tredje år då ett intensifierat arbete nedlägges på materialets exakthet. Slutresultatet kan sägas bero på länsarbetsnämndernas intresse för och möjligheter att effektivt bevaka vad som händer, när det gäller nyetableringar. Helt naturligt måste då områden med få företagsbildningar vara lättare att bevaka än områden, där etableringsintensiteten är stor. Detta talar för att siffrorna just för Norrlands del kan vara av större exakthet än för riket i allmänhet. Nytillkomna arbetsställen kan vara av två typer, dels helt nya företagsbildningar dels filialutläggningar från redan etablerade företag. Felmarginalen, som ligger i källmaterialet, kan begränsas till den förra typen, då en filialutläggning i allmänhet är av den storleksgrad, att den ej oförmärkt kan passera det bevakande organet. Med tanke på att rena nyetableringar av företag vanligtvis sker i blygsam skala, torde felet, när det gäller källmaterialets viktigaste uppgift, att ge antalet industrisysselsatta, vara av den storleksgrad, att det ej förrycker de resultat, som F. U. kommer att presentera.

4. Karteringen

Företagsregistret erhölls länsvis, sorterat efter industrigrupp och undergrupp. »Kodningen» av företagen var därvid utförd i enlighet med arbetsmarknadsstyrelsens och länsarbetsnämndernas indelning i industrigrupper och undergrupper. Då det var önskvärt att göra vissa jämförelser med den officiella svenska industristatistiken, används kommerskollegiums sammanställning till de undergrupper som redovisas i deras statistik. Arbetsmarknadsstyrelsens och kommerskollegiums detaljerade specifisering av undergrupper äro nämligen helt identiska. För att erhålla en utgångspunkt för kommande diskussioner av den industriella totalbilden utfördes en företagskartering. Arbetsgången var därvid i korthet följande: Karteringen utfördes i två moment, här nedan kallade länsstadiet och rutstadiet. Det förra används därvid för vissa jämförelser mellan de administrativa enheterna länen, medan det senare ligger till grund för ett längre gående detalj studium av den industriella bilden. 4. 1 Länsstadiet — jämförelser mellan

länen

Som utgångspunkt för de jämförelser som utfördes mellan länen grupperades materialet följaktligen länsvis. Totalmassan fördelades därvid på industrigrupper, industriundergrupper och storleksgrupper. (Bilaga 1) Fördelningen på industrigrupper framgår dock ej av bilaga 1. Med utgångspunkt från använt källmaterial uppgår totalantalet industrisysselsatta i Norrland till 117 609. Absolut och procentuell fördelning av totalantalet på de olika länen framgår av nedanstående sammanställning. Län

Absolut antal

Procentuell andel

Gävleborgs län ( X ) . . . . Västernorrlands län (Y) Norrbottens län ( B D ) . . Västerbottens län (AC) Jämtlands län (Z)

41417 29 550 22 828 18 463 5 341

35,2 25,1 19,7 15,7 4,5

% % % % %

Även relativt sett blir rangordningen densamma. Om man nämligen beräknar andelen industrisysselsatta av totalbefolkningen, (SOU Folkräkningen 1960) erhålles nedanstående siffror. X = 14,1 %, Y = 10,3 %, BD = 8,7 %, AC = 7,7 %, Z = 3,8 %.

14 Som synes intar Gävleborgs län i industriellt avseende samma särställning i positiv riktning, som Jämtlands län i negativ. De övriga länen bildar en mellangrupp med mindre skillnader. Att av detta dra alltför vittgående slutsatser om över- resp. underindustrialisering kan vara farligt. Detta skulle förutsätta, att man kunde betrakta Norrland som homogent ur industripotentiellt avseende. Att det är en orimlighet inses lätt, med tanke på att man då skulle bortse från t. ex. regionala variationer i utbredningen av olika näringsgrenar, bebyggelsetyper, belägenhet i förhållande till kommunikationsmedlen, åldersstrukturer m. m. Vissa av dessa problem kommer att diskuteras i senare avsnitt av F. U. En fördelning av de industrisysselsatta på olika industrigrupper inom undersökningsområdet pekar på ett intressant förhållande, vilket framgår av nedanstående sammanställning. Ind.-grupp 0/

8,2

38,4

3,0

12,7

18,8

2,6

7,5

1,2

3,2

2,1

2,5

0 Norrland betraktas gärna som trälandet även ur industriell synpunkt. Emellertid visar tabellen, att metall- och verkstadsindustrin överlägset dominerar, när det gäller antalet sysselsatta. T. o. m. om man adderar industrigrupperna 4 och 5 (träindustri resp. massa- och pappersindustri) och erhåller träsektorns samlade antal industrisysselsatta uppnås ej andelen för industrigrupp 2. Motsvarande fördelning, när det gäller länssiffrorna, pekar på vissa regionala variationer (fig. 1). Sålunda är massa- och pappersindustrin (36,0 %) den dominerande i Västernorrlands län, medan gruvindustrin med 34,2 % dominerar Norrbottens län. De övriga länen överensstämmer däremot med totalsiffrorna för hela Norrland, dvs. metall- och verkstadsindustri sysselsätter det största antalet. Siffrorna är för Gävleborgs län 51,2 %, Jämtlands län 32,3 % och för Västerbottens län 35,9 %. Materialet har förutom på industrigrupper även fördelats på undergrupper. Detta kan ge anledning till vissa jämförelser angående den totala industriverksamhetens högre eller lägre grad av differentiering inom de undersökta regionerna (länen). För att en bransch skall anses representerad har satts en gräns, som utgörs av ett bestämt totalantal sysselsatta. Denna har storleksmässigt varierats för att se om en eventuell tendens förrycks eller är oberoende av gränsdragning. Fall I. minst 500 sysselsatta Fall II. » 200 » Fall III. » 100 » Fall IV. » 50 »

15 Figur 1. Förhållandet industrisysselsattajtotalbefolkning länsvis. Andelen industrisysselsatla fördelad på olika industrigrupper

16 Tabell 1. Länsvis antal representerade branscher (= industriundergrupper) med olika gränsvärden för representationsgiltighet Län X Y Z AC BD

III

13 12 1 10 7

28 23 9 16 14

39 27 14 24 23

53 37 21 31 29

Tabellens enda uppgift är att ligga till grund för en tendensobservation. Sålunda kan inga tal nyttjas som ett absolut mått på h u r många branscher, som är representerade med mindre än att resp. gränsvärde anges. Av tabellen framgår, att en klar och fullt entydig tendens föreligger. Differentieringen inom den norrländska industriella verksamheten är i hög grad beroende av det geografiska läget. Ett ökat nordligt (och västligt läge) betyder en minskad branschrepresentation. När det gäller länens andel av de yrkesverksamma inom varje industrigrupp kan följande ytterlighetsfall konstateras (tab. 2 och fig. 2). Tabell 2. Länens procentuella andel av totalantalet sysselsatta inom varje industrigrupp Industrigrupp Län

X Y Z AC BD

2,8

47,0 18,8 3,8 14,7 15,6

33,9 11,1 11,0 26,9 17,2

34,7 23,4 5,6 20,8 15,5

29,4 48,2 2,9 11,2 8,3

35,7 23,1 9,2 16,5 15,4

31,5 18,3 10,0 22,5 17,7

25,1 38,7 7,2 14,2 14,7

51,4 17,4 7,0 11,0 13,2

22,4 38,0 5,8 21,5 12,3

13,4 73,1 3,2 5,3 5,1

15,8 81,3

•

[HfflAC

H X

Figur 2. Lånens andel av de sysselsatta inom de olika industrigrupperna

17 Jämtlands län uppvisar genomgående låga andelssiffror, medan det motsatta förhållandet gäller för Gävleborgs län, som har den största andelen i sex industrigrupper. I princip kan man säga, att diagrammet och tabellen även kan utnyttjas som ett grovt mått på den regionala spridningen eller koncentrationen av de yrkesverksamma inom varje industrigrupp. Då detta senare blir föremål för ett noggrannare detalj studium påpekas endast några extremvärden för en långt gående koncentration resp. spridning. Det förra gäller industrigrupperna 1 och 11 (gruv- resp. kemisk-teknisk industri), som helt domineras av Norrbottens- resp. Västernorrlands län, med andelssiffrorna 81,3 och 73,1 %. Den största spridningen uppvisar livsmedelsindustrin (industrigrupp 7), med värden mellan 31,5 och 10 % för de olika länen samt jord- och stenindustri (industrigrupp 3), där länssiffrorna variera mellan 33,9 och 11,0 %. Som tidigare nämnts har materialet storleksgrupperats. Detta får bilda utgångspunkt för den sista jämförelsen mellan länssiffrorna. Den procentuella fördelningen på storleksgrupper inom hela Norrland framgår därvid av nedanstående tabellrad. Storleksgrupp

3—10

11—25

26—50

51—100

10,6

9,1

7,8

9,2

101—200 201—500 501—1000

11,4

19,8

10,4

1001—

22,0

Som synes av fig. 3 är variationerna kring dessa medelvärden mycket stora. Speciellt avvikande är siffrorna för Jämtlands län och Norrbottens län. Den totala avsaknaden av företag i de två största storleksgrupperna och därtill endast ett arbetsställe i gruppen mellan 201—500 betyder för Jämtlands län mycket höga andelssiffror i de små storleksgrupperna. För Norrbottens län gäller det motsatta förhållandet. Gruvorna och Norrbottens Järnverk ger den största storleksgruppen en onormalt hög siffra för ett län, som i industriellt avseende nog närmast liknar Jämtlands län. Utan att gå in på en bevisföring kan trenden sägas vara att de små storleksgrupperna få procentuellt större och större betydelse ju längre mot norr m a n kommer, speciellt då om man i Norrbottens län skulle bortse från gruvindustrin. För att ytterligare visa, att det föreligger en strukturskillnad i den industriella verksamheten i norra och södra Norrland, när det gäller totalsiffrorna för länen, har storleksgrupperingen studerats för varje industrigrupp. Därvid har materialet omarbetats så att full överensstämmelse råder med industristatistikens storleksgruppering. På så vis kan samtidigt jämförelser göras med siffror för riksgenomsnittet. (SOU Industri 1958). Visserligen är rikssiffrorna från 1958 och länssiffrorna från 1960, men dels finns inte tillgång till aktuella rikssiffror, dels torde inte någon större förskjut2—318341

18 GÄVLEBORGS

VASTERNORRLANDS

LAN 28.0

LAN 26,4.

21,9

20.5 13.4. 10.4.

9,8

8,3 ,—-:

7,3

7 5

8,7

| 3-10

11-25 26-50 51-100 101-200 201-500 501-1000 1001-

JÄMTLANDS 24,7

VÄSTERBOTTENS

LAN

23,2 16.8

15,4

16.5 11.8

14,0

K6 11,8

8.7 4,0

0 NORRBOTTENS LÄN

Figur 3. Procentuell fördelning på

storleksgrupper

ning i fråga om storleksgrupperingen ha skett under två år, varför jämförelsen får anses ha ett fullt tillfredsställande utgångsläge. Av mycket stort intresse vid lokaliseringsdiskussioner är industribranschernas förhållande till sitt köpomland, sin marknad. Två begrepp, som därvid ofta diskuteras, är lokal marknad och nationell marknad. En ytterlighetsdefinition på dessa skulle vara följande. En industrianläggning, som har hela landet som köpomland, är nationellt marknadsinriktad, medan anläggningar, som endast försörjer sitt närmaste omland, kan sägas vara lokalt marknadsorienterade. Någon absolut gränsdragning mellan dessa är omöjlig att göra. Men med antalet sysselsatta som ett mått på anläggningarnas storlek, skulle proportionerna mellan antalet yrkesverksamma för företag inom samma bransch vara mått på företagens orientering mot ytterlighetslägena, alltså mot att vara nationellt marknadsorienterade eller lokalmarknadsorienterade. Därvid bör dock påpekas, att vid den punktuella jämförelsen företag mot företag kan siffrorna vara helt missvisande beroende på olika hög grad av rationalisering. Vid regionala undersökningar av karaktären hos en hel industrigrupp, när det gäller dess marknadsinrikt-

19 ning inom olika undersökningsregioner, torde man kunna bortse från detta. Förutsättningen är då att rationaliseringsgraden inte uppvisar regionala variationer. Slutsatsen skulle följaktligen bli. Ju högre procentuell andel de små storleksgrupperna uppvisar av totalantalet sysselsatta inom en industrigrupp och region, desto högre grad av lokalmarknadsinriktning visar industrigruppen i fråga och vice versa. Med små storleksgrupper avses i F. U. grupperna 5—10 och 11—20 sysselsatta. Den procentuella andelen för dessa grupper inom de olika länen presenteras i form av 2 tabeller gällande dels andelen för gruppen 5—10, dels andelen för summan av bägge storleksgrupperna, följaktligen 5—20 sysselsatta. (Tab. 3 och tab. 4). I tabellerna anförs dessutom siffrorna för riksgenomsnittet. De senare utgör ett »balanstal» för totalbilden av en industrigrupp. Detta anger det slutliga resultatet av lokalmarknadsinriktad, nationellt marknadsinriktad och internationellt marknadsinriktad industri. På så vis kan det utgöra utgångspunkt för bedömandet av tendensen mot de bägge ytterlighetslägena för en industrigrupp inom en region. Detta får naturligtvis inte uppfattas på ett sådant sätt, att exempelvis alla värden, som ligger över riksgenomsnittets, indikerar, att industrin är lokalmarknadsinriktad. Däremot torde man kunna säga, att ju högre värden en industrigrupp uppvisar, desto mer orienterad mot den lokala marknaden är gruppen som helhet betraktad. I tab. 3 och 4 har ej medtagits industrigrupperna 1 och 5, därför att dessa grupper till sin karaktär är av sådan art, att storleksgrupperingen är av underordnad betydelse. Gruvindustrin (1) är hundraprocentigt råvarubunden, medan man inom massa- och pappersindustri (5) kan tala om en hundraprocentig inriktning mot den nationella och internationella marknaden. Den frågeställning, som är av intresse att få besvarad i detta sammanhang, är följande. Finns någon tendens till ökad grad av lokalt marknadsinriktad industri med ökad grad av nordligt läge? I så fall skall detta återspegla sig i form av ökad andel i de små storleksgrupperna i överensstämmelse med länens geografiska läge. Tabell 3 Procentuell andel sysselsatta inom olika industrigrupper för storleksgruppen 5—10 anställda. Region (län)

Industrigrupp 2

11 X ... Y . .. Z.... AC. BD..

3,8 6,4 18,1 9,8 8,3

11,9 30,4 17,9 27,0 24,4

6,3 7,0 19,3 14,9 18,8

6,1 6,6 17,0 18,3 9,6

22,2 24,1 26,1 26,5 32,9

16,7 3,7

—

21,9 10,4 40,4 12,9 46,4

5,3 0,4

14,8 14,8

9,5 22,4 30,7 23,5 25,0

13,1 3,6

Hela riket

5,1

9,9

16,1

7,2

15,2

10,4

2,7

6,0

5,7

—

20 Tabell 4. Procentuell andel sysselsatta inom olika industrigrupper för storleksgruppen 5—20 anställda Region (län)

Industrigrupp 2

11 X. . . Y . .. Z.... AC. BD..

6,5 14,7 32,1 18,8 15,3

19,9 49,9 17,9 62,0 50,6

18,5 16,2 38,0 32,7 32,7

17,3 16,5 36,7 37,0 21,7

40,3 44,9 36,9 43,1 57,0

25,8 5,9

42,3 17,1 62,3 26,2 79,5

12,2 0,4

20,9 24,5

20,0 50,8 58,1 55,1 57,5

32,7 21,6

Hela riket

11,5

21,7

34,2

19,7

26,9

16,7

8,4

13,8

11,2

Om frågeställningen skulle besvaras uteslutande med förhållandet mellan det sydligaste (X) och det nordligaste länet (BD) kan fastslås, att det nordliga läget (Norrbottens län) genomgående för alla industrigrupper betyder en ökad inriktning mot den lokala marknaden. Av tab. 3 och 4 framgår dessutom, att samma tendens gör sig gällande för det öst-västliga läget, då siffrorna för Jämtlands län också pekar på en markerad inriktning mot den lokala marknaden. I övrigt bör påpekas, att siffrorna inte entydigt pekar på något absolut samband mellan nordligt läge — ökad grad av lokalmarknadsinriktning. (Se exempelvis industrigrupp 6). Tendensen kan dock utan tvekan konstateras, även om detaljerna här och där är av avvikande karaktär. Naturligtvis ä r länens konfiguration och utsträckning av avgörande betydelse. Här h a r bland annat konstaterats att det öst-västliga läget förmodligen har samma betydelse som det nord-sydliga, och detta betyder, att länen genom sitt läge och sin utsräckning påverkas ojämt av de två faktorerna. Slutsatsen blir emellertid: / förhållande till riksgenomsnittets och det sydligaste länets siffror visa övriga län en högre grad av lokalmarknadsinriktning. Denna inriktning tenderar att öka mot norr och väster för samtliga industrigrupper. För att ytterligare kunna belysa de intressanta frågeställningarna kring det nord-sydliga och det öst-västliga läget och då framför allt dess betydelse för storleksgrupperingen återkommer F. U. senare till sak med en detaljanalys av förhållandena.

4. 2 Rutstadiet — detaljstudier av fördelningsbilderna De jämförelser, som hittills gjorts, har baserats på en mycket grov karteringsmetod, i F. U. kallad länsstadiet. Med tanke på att länen i samband med olika statistiska redovisningar utgör en administrativ enhet av stort allmänt intresse, sammanställdes länssiffrorna med den huvudsakliga motiveringen, att de skulle utgöra ett komplement till i andra avseenden på samma ytenheter baserade redogörelser. Tidigare har redan påpekats svårigheten, att

21 med utgångspunkt från länsstadiet spåra de detaljer, som krävs för att man entydigt skall kunna tala om tendenser i olika bemärkelser. För att möjliggöra dessa detaljstudier har författaren valt att använda den karteringsmetod, som ovan benämnes rutstadiet. Principen har därvid varit, att ett fast kvadratiskt rutnät lagts över det undersökta området. Enhetscellerna har storleken 5 x 5 mil och överensstämmer med motsvarande celler i Rikets allmänna kartverks bladindelning för kartor i Gauss' projektion. Den avgörande faktorn vid valet av cellstorlek har uteslutande varit, att med en rimlig arbetsinsats nå den grad av detalj studium, som ansetts tillräcklig för att göra helheten till en utgångspunkt för tendensobservationer. Arbetstekniskt betyder metoden, att de statistiska uppgifterna överförts från administrativa enheter (kommuner) till rutnätets celler. Detta har skett med hjälp av anläggningarnas adressangivelser, vilka bedömts som tillfredsställande säkra efter en stickprovsundersökning omfattande var femte anläggning inom Jämtlands län. Inte i något fall kunde därvid konstateras fel adressangivelse. Analystekniskt medför metoden uppenbara fördelar. Cellerna är helt oberoende av administrativa uppdelningar. De bildar ytelement av ungefär lika storlek, vilket är av stort värde speciellt vid koncentrations- och dispersionsundersökningar av den ifrågavarande populationen. De underlättar avsevärt bestämmande av medianpunkter, som utgångspunkt för interpolering av isaritmkartor. De frigör använda reduktionsbaser från administrativa enheter och de ger utgångsläge för rutkombinationer, som är av speciellt intresse eller en förutsättning för besvarande av olika frågeställningar. Rutkarteringen har utförts efter samma riktlinjer som länskarteringen. Det betyder att för varje ruta har följande sifferuppgifter beräknats. 1. Totalantalet industrisysselsatta. 2. Totalantalet industrianläggningar. 3. Fördelning av anläggningar och sysselsatta på olika industrigrupper. 4. Storleksgruppering av materialet. 4.2.1 Absolut och relativ fördelning uv de industrisysselsatta.

Antalet celler med industrisysselsatta är 87. 16,4 % av samtliga sysselsatta i Norrland arbetar i en cell (H 1,3 Gävle—Sandviken), och 80,5 % i 16 celler. Detta pekar på en stark koncentration. Regionalt är denna koncentration i huvudsak förlagd till kustbandet. Sålunda arbetar inom det avgränsade området på fig. 4 67,3 % av samtliga industrisysselsatta i Norrland medan motsvarande andelssiffra för befolkningen är 49,9 %. Kustbandets dominans i de olika industrigrupperna framgår av nedanstående tabellrad. Ind.-grupp

71,2

62,5

64,6

90,8

72,7

60,4

70,5

68,7

74,9

76,9

22 1 <

1 B

» -

•< i

l 1

" 1

- •

•• • ,.

.*<t ,' '** ... * \

' • " **

•

: *

•

» ; " % -

. .;--

J •

„

,. ;

/ ',

[^ • ,

'; .. -P

•:

• <. :

1 r

'•>

'•' '•[

•;• *.

'•f

'"'

* 1 b

1 . F

1 t

1 H

\i i

•

1 Figur 4

Framför allt massa- och pappersindustrin uppvisar en stark regional koncentration i detta avseende medan livsmedelsindustrin är till sitt läge minst beroende av området. Även i ett annat avseende kan det vara av intresse att belysa områdets absoluta särställning inom den industriella verksamheten i Norrland. Det gäller då storleksgrupperingen av anläggningarna. Inom området finns nämligen 70 % av alla företag < 50 sysselsatta. 74 % » » » < 100 > 80 % » » » < 200 » 88 % » » » < 500 » Ovanstående korta redogörelse får utgöra bakgrund till en frågeställning av principiellt stor betydelse. Motsvaras denna absoluta dominans inom kustbandet även av en relativ, om befolkningen införes som reduktionsbas? För att k u n n a besvara den frågan har varje cells industrialiseringsgrad beräknats. Med ind.-grad avses i F. U. andelen industrisysselsatta av totalbefolkningen. Den yrkesverksamma befolkningen hade varit en bättre reduktionsbas, speciellt med tanke på de relativt kraftiga regionala variationerna i åldersstrukturen. Tyvärr har författaren för detta ändamål inte

23 •

—

—1

1— - ii i

•i.. —

+ • x

\ +

* * + * ,

** + *

* *

—

* *

•

** X

-o.,% * *

1 A 9

113 - - • " '''

vi| 10—K.9 "

•r

{

1 X '

p?<Tq

/ **

J \x£S//

L-* /.--+•

J'\H//

5 9

NyA ^

/.'fglfV

*> •

\Vv 1 "'yC"^

•

' VM*

X. \ \ ^\ ^^

"»

/" ^\ ÉlP'

[

AH . f/-.^ ^ ]V§ V ~"v?

20-24.S"

^\"*

/VT^^^

15-19.. "

• »-

* * 1

^ w ^ ^

| f

^i^\Vi

V^*<7

v-;V\

X* t X

*. /

* ——

' ''

• C\

\ J J*\

~vx\

* + * *+ *

----"'

'^"'"""-V—* N|% i \ ** ~>y

^^_»—'"'/""V , »J\T J v

'""""^-

. .I•

./ \

+•

,^ *

0å"$äi&

\V "\

' t

t<~~ \ J'

/~S \

+ +• +

J ^

;Mj>

^ ( fJ

**"•»•-

/^il^iC

iMW% .""""*"\\ x--J ,~s\ J/ Mi*"

/^^ '••"'•" '

tesii

1 J .

y^^7

/ / Jr \ { \t* V V p>

—

V"~±er^ /'^fffs

•r +

^"^SsJ» i^ajÉy

' -r +

— 0

10 M i l

+ X X

1 Figur 5. Procentuell andel industrisysselsatta av totalbefolkningen

24 lyckats anskaffa ett material, som varit anpassningsbart till rutkartering. Med hjälp av Pålssons befolkningskarta över Sverige (Stockholm 1957) kunde däremot totalbefolkningen anpassas som reduktionsbas, genom att rutnätet överfördes till befolkningskartan. Den tidsmässiga skillnaden (3 år) mellan de två variablernas redovisningsår är visserligen ej helt tillfredsställande och den betyder, att förf. i F.U. tvingas bortse från den befolkningsmässiga omfördelningen. Detta sker uteslutande med motiveringen, att intet annat material varit tillgängligt. Den påbörjade befolkningskarteringen som arbetar efter rutprincipen, har tyvärr ännu ej kommit så långt, att resultat presenterats för mer än Kronobergs län. (Claeson, Elf ström, Wenck. Stockholm 1962). För den rent bildmässiga åskådligheten av industrialiseringsgradens regionala variationer fanns två valmöjligheter. Dels kunde schrafferingsprincipen användas, dels interpolering för erhållande av isaritmer. För att i någon mån kunna eliminera den skevhet, som schraffering skulle medföra, t. ex. beroende på en inom rutorna långt gående punktuell koncentration av undersökningsobjektet, valdes den senare pricipen. (Fig. 5.) Kartbilden ger omedelbart anledning till konstaterandet, att kustbandets dominans, när det gäller de absoluta siffrorna, i lika hög grad motsvaras av en relativ sådan. I det inre av Norrland uppvisar endast Kiruna—Gällivareområdet samma höga industrialiseringsgrad. Då detta område är ytterst speciellt ur industrisynpunkt och på sitt sätt självklart u r storlekshänseende i denna bemärkelse lämnas det utanför den fortsatta diskussionen. Av intresse kan vara att konstatera, att kustbandet inte bildar en sluten enhet. Även om variationerna som helhet betraktade inte är så stora, framstår dock skillnaderna för ytterlighetslägena som anmärkningsvärt kraftiga. »Hofors—Sandviken—Gävle-korridoren» betecknar i industriellt hänseende den positiva ytterligheten, medan områdena mellan Robertsfors och Bureå, samt Kåge och Byske är den negativa ytterligheten. Även om »slutenheten» i industriellt avseende efter kustbandet tenderar att bli mindre mot norr, bör dock uppmärksammas att det nordliga läget inte betytt, att en industrialiseringsgrad i stort sett motsvarande den, som råder i södra och mellersta Norrland, har varit ouppnålig. Till detta faktum bidrager i hög grad statliga lokaliseringsåtgärder, som vidtagits för lösande av arbetskraftsproblemen, t. ex. Statens skogsindustrier och Norrbottens järnverk. Utan dessa hade bilden blivit en helt annan. Väster om det mer eller mindre breda kustbandet med hög industrialiseringsgrad kommer ett nord-sydligt »band» med en mycket svag industrialisering, inom vilket några avvikande områden ligger som öar. I söder finns sålunda ett relativt högt industrialiserat område, som i stort sett innesluter norra Storsjöstranden för att fortsätta över Östersund, Brunflo, Gällö och ned t. o. m. Bräcke. De två motsvarande områdena i norr förorsakas av dels Laisvallsgruvan, dels Adak—Kristinebergsgruvorna. Som ett industriellt

25 J

L-A.

FÖREKOMSTEN AV FÖRETAG I OLIKA STORLEKSGRUPPER

fig- 8

I . E

Figur 6. Fördelning av företag på olika storleksgrupper

26 fullständigt dött område framstår en vidsträckt yta från Björnatrakten i Ångermanland över Fredrika och upp mot Inlandsbanan. Inom detta område utgör de industrisysselsatta som synes inte 1 % av totalbefolkningen, dvs. området är till karaktären av samma beskaffanhet som de rena skogs- och fjälltrakterna i väster samt de inre delarna av nordöstra Norrbottens län. För storleksgrupperingen inom rutorna har författaren valt en redovisning med hjälp av ett kartogram för att göra åskådligheten större (fig. 6). Av detta framgår det redan påpekade förhållandet om kustbandets dominans, när det gäller andelen av de sysselsättningsmässigt stora anläggningarna. Vidare bör uppmärksammas, att Härjedalen helt saknar anläggningar över 25 anställda. Om man bortser från kustbandet och Kiruna—Gällivare området, är förhållandet nästan detsamma för Norrbottens län, speciellt i området mellan malmbanan och finska gränsen. I övrigt hänvisas helt till kartogrammet.

4.2.2 Riktningsfaktorns betydelse för storleksgrupperingen av anläggningarna

Vid jämförelsen mellan länssiffrorna konstaterades, att det förelåg en klar tendens till en ökad grad av lokalmarknadsinriktad industri med ett ökat nordligt och västligt äge. Samtidigt påpekades svårigheten att dra exakta slutsatser, beroende på de två faktorernas »ojämna» verkningsgrad på de till läge och utsträckning helt olika länen. Rutkarteringen kan i detta avseende ligga till grund för en noggrannare analys av förhållandena. Tankegången har därvid varit att undersöka, om det inom områden av samma industriella karaktär, dvs. områden med ungefär lika hög industrialiseringsgrad, finns någon rent strukturmässig skillnad, när det geografiska läget införes som en variabel faktor. Som framgår av fig. 5 avtar industrialiseringsgraden i huvudsak med ökat västligt läge från kustbandet. Detta faktum utnyttjas i det följande på så vis, att tre nord-sydliga regioner, med ungefär lika hög industrialiseringsgrad, undersökas med avsikt att se huruvida: 1. det nord-sydliga läget har någon betydelse för storleksgrupperingen inom områden med liknande industrialiseringsgrad. 2. det öst-västliga läget ( = storleksvariation på industrialiseringsgraden) inverkar på storleksgrupperingen. Industrin är i hög grad beroende av transportmöjligheterna och utan att diskutera olika transportmedels betydelse kan konstateras, att i detta avseende är kusten, stambanan och inlandsbanan av primär betydelse för den industriella verksamheten. Samtliga dessa förutsättningar för utnyttjande av sinsemellan samma transportmedel har en nord-sydlig utsträckning, samtidigt som den öst-västliga riktningsfaktorn införes i jämförelsen. Vidare berör de var och en områden av i huvudsak liknade karaktär, dvs. områden med ungefär samma industrialiseringsgrad. I anslutning till dessa

27 Y=Storl«ksgruppernas ond«l av totalantalet sysselsatta p«r rula

00 -

80-

RUTOR VID KUSTEN Ind. grad 12-19

Observationer * a _ - _ »X

60-

40-

X 20-

T 12

• -i 20

, r- ' I 28

I 36

_«

1 41

i-© 1

72 XcFägelvägsavståndet Norrlandssränsen (MIL)

RUTOR VID STAMBANAN Ind. grad 5-11

X X

-©

T— T 12

1 20

1— T 28

11 ' i

-i

Y . 30.67+ft237x:

V. 76,88+ 0J58x;

r 60

r-— i 68

1 72

js. ,

-RUTOR VID INLANDSBANAN Ind. grad 0-4

28 Figur 7. Diagram utvisande storleksgruppernas

regionala olikheter

tre transportförutsättningar har utvalts rutor, så att de önskade observationerna kunnat utföras med det nord-sydliga geografiska läget som en variabel. Inom de undersökta rutorna har beräknats andelen sysselsatta dels i storleksgruppen 3—10 sysselsatta dels i storleksgruppen 3—50. De erhållna

28 värdena har införts i ett diagram (fig. 7) och med hjälp av minsta kvadratmetoden an + b Z x = Z y a Z x -f b Z x 2 = Z xy har observationerna överförts till en rät linje. X-axeln i diagrammet visar fågelvägsavståndet från Norrlands sydgräns (skiljelinjen mellan rutorna G 12 och H 12) till den geometriska mittpunkten i resp. undersökningsruta. Statistiskt sett kan anmärkas, att antalet observationer är relativt litet och att spridningen av observationerna speciellt för inlandsbanan är mycket kraftig. Ändock har diagrammen bedömts som tillfredsställande, då en ovedersäglig trend föreligger.

A T diagrammen framgår:

Ett klart samband existerar mellan industrialiseringsgrad och storleksgruppering. Ju lägre industrialiseringsgrad, desto större andel sysselsatta i de små storleksgrupperna. (för ind.-grad 12—19 % s= 5— 6 % sysselsatta i storleksgruppen 3—10 > » » 5—11 % = 18—19 % > > » » » » » 0— 4 % = 32—38 % > > » » Något direkt samband existerar inte mellan högre eller lägre grad av nordligt läge och storleksgrupperingen inom områden av samma karaktär. Möjligen kan man tala om en ökad andel för storleksgruppen 3—10 inom industrialiseringsgrad 0—4 i och med en ökad nordlig belägenhet. Detta kan vid ett första påseende verka överensstämma mindre väl med den tidigare dragna slutsatsen, att j u längre mot norr man kommer, desto mer lokalmarknadsinriktad blir industrin. Ändock vederlägger detta inte på något sätt tidigare konstaterande. Det ger däremot möjlighet att i grund precisera orsakssammanhangen. Diagrammen visar entydigt, att det är det öst-västliga läget, som är av avgörande betydelse för storleksgrupperingen. Detta öst-västliga läge får större eller mindre betydelse för länssiffrorna beroende på länens utsträckning i nämnda riktning. När förhållandet är sådant, att de nordligaste länen totalt omspänner hela den geografiska utsträckningen i öst-väst, överföres detta till ett skenbart uttryck för det nordsydliga läget. Slutsatsen blir, att den negativa riktningsfaktorn ur industrialiseringssynpunkt inte så mycket är den nord-sydliga som den öst-västliga riktningen. Om lokaliseringsorsaker och lokaliseringsbetingelser får gälla som en förutsättning för dagens norrländska industribild, kan man alltså konstatera att förutsättningarna i huvudsak torde ha minskat med ökat västligt läge.

29 4.2.3 Nord-sydlig fördelning av de sysselsatta inom industrigrupperna. Riktningsförskjutning och -koncentration.

I samband med jämförelserna mellan länssiffrorna (4.1) påpekades, att fördelningen mellan länen av de sysselsatta inom en industrigrupp gav ett grovt mått på den rumsliga koncentrationen resp. dispersionen för industrigruppen ifråga. Törnkvist har i tidigare omnämnt arbete fört en utförlig litt.-diskussion, som behandlar de försök, som gjorts att med kvantitativa metoder konstruera index och koefficienter, med vilka man bestämt den rumsliga spridningen av den studerade populationen. Ur detta arbete saxas (sid. 21 ff.): »Lokaliseringsindex och lokaliseringskoefficienter utgör mått på den relativa rumsliga koncentrationen eller dispersionen av en studerad population i förhållande till någon lämplig reduktionsbas . . . Om de yrkesverksamma inom en industrigrupp är procentuellt fördelade på olika regioner på samma sätt som hela den yrkesverksamma befolkningen blir lokaliseringskoefficienten = 0 (låg eller svag lokalisering = svag spridning). Om de yrkesverksamma inom en industrigrupp är helt koncentrerade till en region blir koefficienten = 1 . . . Resultaten variera i hög grad, beroende på den använda regionindelningen, vilken vanligtvis bestämmes av det tillgängliga statistiska materialet. Generellt blir exempelvis lokaliseringskoefficienten för en industrigrupp större ju mindre regioner, som används vid beräkningarna.» Allmänt kan alltså sägas, att lokaliseringskoefficienten i första hand är av karaktären »jämförelsemått». Den gör det möjligt, att inom samma huvudregion jämföra spridningen av de sysselsatta inom olika industrigrupper. Däremot kan inte lokaliseringskoefficienten användas för jämförelse av spridningen för samma industrigrupp i två undersökta huvudregioner. Orsaken till detta är vad som redan konstaterats, nämligen att koefficienten är beroende av »delregionernas» storlek. Naturligtvis hade principen för lokaliseringskoefficienten kunnat användas i F.U., men med tanke på dels huvudregionens (Norrlands) konfiguration och dels de speciella frågeställningar som råder kring denna har valts en annan metod som utgångspunkt för bedömning av de olika industrigruppernas koncentration och dispersion. Som förut påpekats stannar man ofta vid diskussioner av industriell karaktär gällande Norrland inför problemställningen om vad det nord-sydliga läget betyder och därför har det bedömts vara av primärt intresse, att karteringen ger en uppfattning om spridningen av de industrisysselsatta på så vis att det geografiska läget ingår som väsentlig faktor. Att med den utgångspunkten använda lokaliseringskoefficienten som ett mått på den rumsliga spridningen är helt otillfredsställande. Den metod som anförs i det följande ger däremot möjlighet till att bedöma den nord-sydliga »riktningsspridningen» där avståndsfaktorn utgör

30 1 2

a b c 80

d e f g h i j k Figur 8. Principskiss

för

riktningsdiagram

en väsentlig del. Fördelningen presenteras i form av en spridningsbild som bygger på den statistiska definitionen, att spridningsmåttet visar avvikelser kring ett medelvärde, ett medianvärde. Metoden har möjliggjorts genom »rutkarteringen». Tillvägagångssättet har varit följande. Huvudregionen, inom vilken spridningen av de yrkesverksamma i en industrigrupp skall undersökas, är A (fig. 8). A är indelad i delregioner a, a2, a3, . . . k 7 . För varje delregion finns uppgifter på antalet sysselsatta i industrigruppen ifråga. Fördelningen inom delregionerna förutsattes vara jämn. Rutrad a:s procentuella andel av totalantalet industrisysselsatta inom industrigruppen beräknas. Rutraderna summeras kumulativt och procentgränserna för 10, 20, 30, . . . 90 % bestämmes. Slutresultatet presenteras i diagramform, så uppbyggt att procentgränserna ange den rumsliga spridningen kring medianvärdet 50 %. I denna form kan diagrammet sägas ge fördelningen i en riktning. I det följande införes därför begreppet riktningsdiagram. I princip kan naturligtvis ett liknande diagram införas för motsatt riktning. Frågor, som är av värde att få besvarade, är t. ex. hur kraftig är geografiskt förskjutningen mot söder, när det gäller totalantalet industrisysselsatta i Norrland? Visar alla industrigrupper denna förmodade huvudtendens? Hur är förhållandet om befolkningen insattes som reduktionsbas? Riktningsdiagrammet ger i detta avseende en totalbild av mycket större intresse än den som erhållits, om endast principen för lokaliseringskoefficienten hade använts. Diagrammet ger endast en visuell bild av spridningen kring medianvärdet och måste därför kompletteras med ett tal som gör att olika spridningsbilder fullt entydigt kan sättas i relation till varandra. Detta tal kommer

31 att benämnas riktningskoefficient. Vid den rent siffermässiga konstruktionen av detta har tanken om en »maximalt j ä m n fördelning eller spridning» bildat utgångsläget. Detta maximala tillstånd betyder i föreliggande fall, att den studerade populationen avståndsmässigt är fullständigt j ä m n t fördelad i den undersökta riktningen, dvs. lika procentuell andel av de sysselsatta »täcker» lika stora riktningsavstånd. Mot detta maximala tillstånd ställs sedan de aktuella fördelningsbilderna. Den använda metoden skulle innebära, att i samma utsträckning som de sysselsattas procentuella fördelning på lika stora riktningsavstånd n ä r m a r sig den maximalt j ä m n a fördelningen, så n ä r m a r sig riktningskoefficienten 0. Motsatt blir förhållandet vid stark regional koncentration, följaktligen med en riktningskoefficient som n ä r m a r sig värdet 1. För att erhålla koefficienten har avvikelserna från det maximalt j ä m n a värdet för varje region beräknats, varpå alla differenser med samma tecken summerats, och det erhållna talet h a r till sist dividerats med 100. Riktningsdiagrammen för totalantalet industrisysselsatta samt för industrigrupperna 1—11 framgår av fig. 9—11. För att k u n n a diskutera förhållandet fördelning av de industrisysselsatta/fördelning av befolkningen har den senare inlagts i varje diagram med en streckad linje. Med utgångspunkt från befolkningskurvan kan konstateras, att befolkningsmässigt råder en kraftig förskjutning mot söder. Den södra hälften av riktningsavståndet uppvisar 75 % av befolkningen och befolkningsmedianlinjen ligger endast 32 mil från Norrlands sydgräns. Detta behöver naturligtvis inte motivera en liknande tendens, när det gäller fördelningen av de industrisysselsatta, det skulle i så fall betyda, att man, som tidigare påpekats, kunde betrakta Norrland som fullkomligt homogent ur industripotentiellt avseende. Trots detta är i alla fall befolkningsmedianpunkten en betydligt bättre utgångspunkt för diskussion angående en riktningsförskjutning av de industrisysselsatta än vad avståndsmitten i detta fall är, utan att man därför sätter likhetstecken mellan befolkningsfördelning och fördelning av de industrisysselsatta. Om m a n bortser från gruvindustrien visar diagrammen, även om man går ut från befolkningsfördelningen, en mer eller mindre kraftig förskjutning mot söder. Som ett mått på förskjutningen anförs här den procentuella andelen av befolkningen inom det område, som h a r 60 % av de industrisysselsatta i resp. industrigrupp räknat från Norrlands sydgräns och norrut. Ind.-grupp

•5

11 Totalt

50 De grupper, som visa den största förskjutningen mot söder enligt ovanstående tabellrad, är (9) textil- och sömnadsindustri, (11) kemisk-teknisk

S0°/o

GRUVINDUSTRI 100%=9599 sysselsatta

-40 -30 -20 10

40 I .

UMEA

METALL- • VERKSTADSINDUSTRI 100°/o = 45123 s

JORD- ° STENINDUSTRI 100% = 3524 s.

X \

TRÄINDUSTRI \

mno/

V "S.

60 Figur 9. Riktningsdiagram

1/QOQ

•v.

^^^^=^^=^^-_ 100 °/o

för industrigrupperna

1, 2, 3, 4

'/ /

/"N

MASSA- £ PAPPERSINDUSTRI 100% = 22056 s.

\ \

—"

£-<

\ 40

80 1

""N

/' /

1 80

1 GRAFISK INDUSTRI 100% = 3069 s. "s.

^''

^—

- • ~ ~ ^ " s *

/ i

/ f^ s' ^

_* •

•

-1

—-1 100MIL

LIVSMEDELSINDUSTRI 100% = 88U

s \s_

/ s '

/' >

^ 40

60 ~\

Y~ SO

DRYCKESVARU- ° TOBAKSINDUSTRI 100% =1380 s.

Figur 10. Riklningsdiagram

3—318341

100 MIL

för industrigrupperna

5, 6, 7, 8

34 TEXTIL- ° SÖMNADSINDUSTRI 100%=3724s.

LADER-. HAR- 2 GUMMIVARUINDUSTRI 100% = 2466

" X

KEMISK-TEKNISK INDUSTRI 100% = 2883 s.

x x

"1/

v.,

Å i

^ s

i J bU

100 °/o "i

i 60

r^ 80

1 100 MIL

TOTALANTAL INDUSTRISYSSELSATTA 100% =117 609 s.

40 I 0

20 Figur 11. Riktningsdiagram

60 I

för industrigrupperna

9, 10, 11 samt för totalantalet

100 MIL

industrisysselsatta

35 industri samt (2) metall- och verkstadsindustri. Motsatt förhållande uppvisar (1) gruvindustrin, vidare (3) jord- och stenindustri och (7) livsmedelsindustri. Även totalt sett kan man konstatera en relativt kraftig förskjutning mot söder. Beräkningen av »riktningskoncentrationen» gav följande resultat Industrigrupp

Riktningskoefficient

0,58

0,40

0,34

0,32

0,46

0,36

0,33

0,37

0,43

0,38

0,64

Av detta framgår, att den kraftigaste koncentrationen av en stor del av gruppens sysselsatta uppvisas av kemisk-teknisk industri (11), gruvindustri (1) och massa- och pappersindustri (5). Den största spridningen visar träindustrin (4), livsmedelsindustrin (7) och jord- och stenindustrin (3).

5. I n d u s t r i n s b u n d e n h e t till t ä t o r t och j ä r n v ä g

Den diskussion, som hittills förts, har uteslutande behandlat det industriella lokaliseringsläget på ett sådant sätt, att anläggningarnas geografiska belägenhet har varit utslagsgivande för slutsatserna. Av stort intresse k a n även vara att närmare studera fördelningen av de industrisysselsatta på olika bebyggelsetyper. Med olika bebyggelsetyper avses h ä r dels tätorter av olika storleksklass och dels glesbygd. För att dessutom få en uppfattning om järnvägens betydelse differentieras tätorterna inte bara med hänsyn till sin storlek utan även med hänsyn till sin belägenhet i förhållande till järnvägen. Med tätorter avses i F.U. de tätbebyggda områden, som finns medtagna i tätortsförteckningen för 1960. (SOS Folkräkningen 1960 II.) Angående metoden för tätortsangränsningen hänvisas till nämnda skrift (sid. 2 ) . Tätorternas läge i förhållande till järnvägen är hämtat u r Svensk ortförteckning 1960. (Generalpoststyrelsen, Telestyrelsen och Järnvägsstyrelsen, Örebro 1960.) Denna innehåller bl. a. för varje ort beteckningen för adress för gods, som skall sändas till orten ifråga och avståndet i k m till n ä m n d a trafikanstalt. För vissa orter anges såväl fågelvägsavstånd som verkligt avstånd. I F.U. används genomgående det verkliga avståndet.

5.1 Tätort — Industri 5.1.1 Arcellt samband industrialiseringsgrad/tätortsandel

Utan att gå in på vilket förhållande, som är det primära i sambandet tätort—industri, kan fastslås av erfarenhet, att ett starkt sådant existerar. Detta kan påvisas på flera sätt. Man k a n dels tänka sig ett areellt, dels ett punktuellt betraktelsesätt. Bägge dessa skall diskuteras i det följande. Om man utgår från att ett hundraprocentigt samband industri/tätort existerar blir slutsatsen följande: Tätortsbefolkningen utgör den industripotentiella delen av totalbefolkningen inom en region. Med denna utgångspunkt kan följande hypotes ställas: J u högre tätortsandel av totalbefolkningen en region har, desto högre industrialiseringsgrad bör regionen uppvisa. Den i F.U. använda karteringsmetoden ger möjlighet till besvarande av denna frågeställning. De uppgifter, som krävs för varje ruta, är totalbefolk-

37 Tabell 5. Tätortsandel av totalbefolkning inom regioner av olika industrialiseringsgrad Industrialiseringsgrad 0-4 M Md M« M7S N

25,4 25,0 13,5 33,3 56

5-9

39,5 36,2 29,5 42,0 13

10—14 % 15—19 % 20—24 % 63,2 63,9 51,7 78,5 11

25-

66,3 66,1

89,2

96,9

ning, tätortsbefolkning och antal industrisysselsatta. Tillvägagångssättet för erhållande av totalbefolkning och industrisysselsatta har tidigare diskuterats. Tätortssiffrorna från 1960 överensstämmer tidsmässigt ej så väl med uppgifterna gällande totalbefolkningen (1957), varför interpolerade värden för 1957 h a r använts. Interpoleringen har därvid från tätort till tätort skett mellan 1950 och 1960 års siffror. I de fall där tätort tillkommit under 10-årsperioden har denna »nedräknats» med hjälp av den procentuella förändringen för tätorter av samma storleksklass för tiden 1957—60. Industrialiseringsgraden för rutorna har sammanförts i sex storleksgrupper och för dessa h a r tätortsandelen beräknats, dels i form av aritmetiskt medelvärde (M), dels i form av medianvärde (Md). För det senare h a r från talserierna även bestämts kvartilerna (M 25 , M75) (tab. 5). N anger observationer i de olika storleksgrupperna. Av tabellen k a n m a n dra den slutsatsen, att generellt existerar ett samband mellan industrialiseringsgrad och tätortsandel inom en region. Undantag från regeln finns givetvis, och vid detalj studium av talserierna, som ligger till grund för tab. 5, förekom speciellt extrema värden med för gruppen mycket hög tätortsandel för industrialiseringsgrad 0—4. Ytterlighetssiffror uppvisade därvid rutorna vid Inlandsbanan i Lappland, där tätortsandelar på mellan 70 och 85 % förekom. Detta skulle enligt tabellen motivera betydligt högre industrialiseringsgrad, men här bör påpekas, att denna metod att utröna tätorternas betydelse är ett mycket grovt areellt betraktelsesätt. Sålunda tar det ej någon som helst hänsyn till tätorternas storleksgruppering och deras servicefunktioner (centralitet). Metoden och resultaten k a n därför inte användas till annat än att ligga till grund för tidigare påpekade samband mellan industrialiseringsgrad och tätortsandel och det därav bevisbara sambandet tätort/industri.

5.1.2 Punktuellt samband tätort — industri

För att erhålla exakta siffror för industrins fördelning på olika bebyggelsetyper måste ett annat tillvägagångssätt tillgripas, nämligen en genomgång

38 anläggning för anläggning med fördelning på olika bebyggelsetyper utförd efter anläggningarnas adressangivelser. Detta utföres i två moment. I första hand eftersträvas därvid förhållandet glesbygd/tätort med speciellt intresse knutet till övergångstyperna, i andra hand sker en differentiering på olika storleksgrupper av tätorter, varvid även belägenheten i förhållande till järnvägen införes som ett undersökningsobjekt. Tankegången bakom det speciella intresset för »övergångstyperna» mellan glesbygd och tätort är helt enkelt att se, huruvida man storleksmässigt kan tala om någon gräns mellan tätorter, som har och inte har industriverksamhet. Därvid har gränsdragningen mellan övergångstyperna, dvs. de små tätorterna under 500 invånare, inte enbart dikterats av deras storlek. Betydelsen av att tätorter av samma storlek kan vara av olika typer inom bebyggelsens helhet har iakttagits. Sålunda har var för sig undersökts tätorter av samma storlek, med dels karaktären centralort i en större bebyggelseagglomeration, dels av karaktären punktuell tätort utan omgivande agglomeration. Till den förra gruppen har därvid hänförts tätorter under 500 invånare med en omgivande bebyggelseagglomeration så att 1 000 pers. erhålles inom ett pendlingsavstånd på 10 k m till tätorten i fråga. Till den senare gruppen hänföres övriga tätorter under 500 invånare. På samma sätt har de industrianläggningar, som ligger utanför tätort, differentierats med avseende på deras läge i förhållande till närmaste tätort av en viss storlek. Sammanfattningsvis har fördelningen av de industrisysselsatta redovisats på följande olika bebyggelsetyper (tab. 6 och fig. 12). 2

• = 100 PERSONER;

Q =TÄTORT (200 PERSONER)

B*BJÖRNA

DOSTAVALL

3 GALLO

UUNGAVERKJgi

3 Figur 12. Olika bebyggelsetyper undersökta ur industriell

sysselsättningssynpunkt

A. Ej tätort 1. Mer än 5 km fågelvägsavstånd från tätort över 500 invånare. 2. Mindre än 5 k m fågelvägsavstånd från tätort över 500 invånare. B.

Tätort

3. Under 500 invånare. Utan omgivande agglomeration. 4. Under 500 invånare. Med omgivande agglomeration. 5. över 500 invånare a. 500—1 000 invånare b. övriga tätorter.

39 Tabell 6. Fördelning av de industrisysselsatta på olika bebyggelsetyper. Bebyggelsetyper enligt ovanstående

Antal s y s s e l s a t t a . . . . % av totalantal . . . .

5 a

1,7

6,8

0,3

2,2

6,8

82,2

Tabellen pekar på ett par intressanta förhållanden. Först och främst kan konstateras, att tätorterna ensamma svarar för 91,5 % av antalet industrisysselsatta. Lägger m a n därtill grupp 2, som tydligt visar att det industriellt sett är berättigat att tala om tätortens »influensområde», så blir siffran, som visar tätortens dominans, 98,3 %. Följaktligen arbetar endast 1,7 % av de industrisysselsatta i Norrland inom den rena glesbygden. Vidare k a n påpekas det tydliga sambandet mellan industriverksamhet och krav p å ett befolkningsunderlag av en viss storlek (grupp 3 och 4 ) . Anläggningarna är i bägge fallen lokaliserade till tätorter av samma storleksklass och då antalet orter av de bägge typerna (101 mot 125 st.) inte motsvarar den kraftiga skillnaden i sysselsättningsantalet, bör man kunna dra den slutsatsen, att när det gäller små orter är tätorten ensam inte avgörande utan storleksgraden av den agglomeration, där tätorten är centralpunkten. Detta förefaller rimligt med tanke på arbetskraftbehovet. Skillnaden mellan grupp 3 och 4 förstärks ytterligare om man studerar storleksgrupperingen av anläggningarna. Då visar det sig för grupp 3 att inte mindre än 85,3 % tillhör storleksgruppen 3—10 anställda, medan återstoden 14,7 % återfinns i gruppen 11—25 anställda. Undantagslöst rör det sig därvid om små reparationsverkstäder, bagerier, sågverk och snickeriverkstäder. Däremot är bilden mera variationsrik för grupp 4, både när det gäller storleksgrupperingen och fördelningen på olika branscher. Det förra framgår av nedanstående uppdelning. 71.1 % i gruppen 3—10 18.2 » » » 11—25 4.0 » » » 26—50 2,6 » » » 51—100 3.1 » » » 101—200 Sammanfattningsvis kan alltså konstateras: Ett nästan hundraprocentigt samband råder mellan industri och tätort med avseende på anläggningarnas placering. Någon storleksmässig gräns kan ej dras mellan små tätorter med eller utan industriverksamhet, då summan av tätortens storlek och storleken av den omkringliggande bebyggelsen synes vara den avgörande faktorn. Fördelningen på tätorter över 1 000 personer visar att den procentuellt

40 Tabell 7. Fördelning av de industrisysselsatta på tälorter av olika storleksklass. Storleksgrupp 1000—1999 2000—3999 4000—7999 8000-15999 16000-31999

32000—

Antal syssel14 947

9 042

13 265

31 107

16 366

12,7 %

10,0 %

7,7 %

11,3 %

26,4 %

13,9 %

% av total

största andelen av de industrisysselsatta återfinnes i storleksgruppen 16 000—31999 invånare. Denna tätortsgrupp sysselsätter 26,4 %. I övrigt hänvisas till tab. 7.

5.2 Järnväg — industri Godlund (Transporten i samhället, 1960) har diskuterat den multiplikativa effekt, som urbaniseringen i landet har betytt och kommer att betyda för godstransporternas omfång och anger som troligt, att mot en ökning av tätortsbefolkningen av ca 100 % svarar en ökning av godstransportarbetet av lägst 150 %. Enligt de prognoser, som tidigare citerats angående befolkningsökning och befolkningsomfördelning, kommer just den kraftiga tätortstillväxten att utgöra det utmärkande draget under de närmaste årtiondena. Detta betyder, att godstrafiken kan förväntas öka kraftigt, under förutsättning att prognoserna visa sig hålla. De senaste årens utveckling på godstrafikens område har pekat på att en kraftig omfördelning mellan olika transportmedel pågår. Den består i lastbilstrafikens allt större betydelse för godsbefordringen. Denna ökning h a r relativt sett dock inte minskat järnvägens andel nämnvärt, utan främst betytt, att kusttrafiken och flottlederna uppvisa mindre andel av det utförda transportarbetet. Av landtransportmedlens totala transportarbete utföres ca 60 % av j ä r n vägen. Ser man däremot till den transporterade godsmängden, utföres ca 80 % av transporterna av lastbilar. 95 % av järnvägens arbete hänför sig till fjärrtrafiksektorn, dvs. transporter på avstånd överstigande 10 mil. Omräknat i tonkm utföres ca 5/e av alla fj ärrtransporter av järnvägen. (SOU 1961: 23 Svensk Trafikpolitik.) »Sammanfattningsvis torde sålunda på landtransportmedlens område under överskådlig framtid såsom »järnvägsbestämda» verksamhetsområden k u n n a betecknas godstransporterna på malmbanan i norr och de långväga fj ärrtransporterna av personer och gods, medan till det »lastbilsbestämda» verksamhetsområdet torde få hänföras sådana lokala godstransporter, för vilka järnvägsbefordran med utnyttjande av stickspår ej kan ifrågakomma.» (Citat ur SOU 1961: 23.)

41 Tabell 8. Procentuell fördelning av anläggningar och sysselsatta på avståndszoner från järnväg. Avståndsklasser 6—20 k m

21—50 km

51 km—

79,9

7,8

9,3

3,1

87,1

4,7

7,0

1,2

%av

0—5 k m

Totalantal anläggn. . . Totalantal sysselsatta.

Norrlands läge och konfiguration betyder, att landsdelen intar något av en särställning med avseende på godsbefordran. Utan att k u n n a bevisa det, vågar m a n påstå, att behovet av fj ärrtransporter/capita är betydligt större inom Norrland än inom andra landsdelar. För ett sådant förhållande talar flera faktorer, t. ex. avståndet till och från den nationella marknaden som helhet och flertalet h a m n a r s beroende av isförhållandena, vilket under en stor del av året stoppar den mer lastbilmässiga korthållsdistributionen. Under beaktande av dessa synpunkter torde Norrland i speciellt hög grad k u n n a räkna med att trafikutredningens omdöme om landtransportmedlens verksamhetsområden och då speciellt järnvägens fj ärrtransporter kommer att äga giltighet för en avsevärd tid framåt. Detta får bilda bakgrund till den undersökning, som presenteras i F.U. angående förhållandet industri/järnväg. Den eventuellt lokaliseringsbestämmande effekt järnvägen haft har ej eliminerats och kan för den närmaste tiden ej heller bortses från, då omfördelningen mellan transportmedlen endast delvis påverkat den elementära faktorn i Norrlands transportbehov, nämligen kravet på fj ärrtransporter. För att besvara denna fråga har det varit nödvändigt att införa avståndsklasser för läget i förhållande till järnvägen. Då författaren inte kunnat påträffa någon liknande undersökning och sålunda inte varit bunden av någon önskvärdhet att erhålla överensstämmelse med annat material, har valet av avståndsklasser framför allt dikterats av en tidsmässig beräkningsgrund. Tabellen ger anledning till vissa reflexioner. Sysselsättningsmässigt råder u t a n tvivel en mycket kraftig bundenhet till järnvägen (87,1 % ) , dock ej så kraftig som industrins bundenhet till tätorter (91,5 resp. 98,3 % beroende på om man räknar med större tätorters »influensområde» sid. 39). Motsvarande siffror, när det gäller antalet anläggningar, är betydligt lägre, vilket skulle betyda att de större anläggningarna får relativt sett större betydelse i närzonen. Den kraftiga bundenheten till järnvägen k a n naturligtvis tyda på att järnvägen har en stor lokaliseringsbestämmande effekt och följaktligen utgör en viktig lokaliseringsfaktor. Att så är fallet kan utan tvivel fastslås, men därifrån och till att gradera dess inverkan med utgångspunkt från de

42 siffror, som presenterats här, är steget alltför långt. Transportförutsättningarna är av stor betydelse för industrin av idag, men järnvägen är ej längre ensam, när det gäller landtransporterna. Lastbilstrafikens snabba frammarsch har redan poängterats och betyder, att den utgör ett viktigt komplement till järnvägen och ger på så vis alternativa möjligheter, som förr ej stod till buds vid valet av lokaliseringsplats med utgångspunkt från transportförutsättningar. Svårigheten, att med hjälp av de faktiska siffrorna försöka gradera eller ens påstå något, framgår, om man ser på förhållandet tätort/industri och finner, att 91,5 % av alla industrisysselsatta är direkt k n u t n a till anläggningar inom tätort. Med vetskap om att tätorterna till stor del ligger vid järnvägen, kan man omedelbart ställa sig frågan: »Vad är det primära, järnväg eller tätort?» Detta k a n i sin tur leda till frågan: »Vad är det primära i begreppet tätort—industri?» Ett försök att besvara detta frågekomplex skulle förmodligen leda fram till ett historiskt utvecklingsförlopp, som vore mycket svårt att siffermässigt stödja. Det intressanta för lokaliseringstänkandet av idag vore naturligtvis, att på grundval av den utveckling som ligger närmast i tiden, kunna bedöma och eventuellt gradera de olika faktorernas betydelse. För en undersökning, som är baserad på ett faktiskt förhållande under ett år, föreligger ej den möjligheten. Den får enbart en momentan karaktär. För att med de möjligheter, som finns, göra bilden så fullständig som möjligt, kan dock frågeställningarna omkring järnväg/tätort utbyggas. Av primärt intresse bör det då vara att få en uppfattning om tätorterna, som ligger utanför järnvägen och då främst, i vilken grad dessa är industrialiserade. De tätorter, som berörs av denna del av undersökningen är samtliga i tätortsförteckningen upptagna, utom de mellan 200 och 500 inv., som sakna omgivande agglomeration (fig. 12, typexempel 3). Då dessa industriellt sett praktiskt taget är utan betydelse (0,3 %), medtages de ej. övriga tätorter (342 st.) har placerats i avståndszoner, och de industrisysselsatta (107 240 st.) i dessa tätorter har på liknande sätt avståndszonerats från järnväg. Procentuellt medför denna zonering följande totalfördelning för: 1 = tätortsinnevånare, och 2 = industrisysselsatta.

1 2

0—5 km

6—20 km

21—50 km

51 km—

87.0 % 89.1 %

4,0 % 2,3 %

6,9 % 7,1 %

2,1 % 1,4 %

Hade järnvägen varit det absolut primära för industrin u r tätort—järnvägsynpunkt, hade man kunnat vänta sig en betydligt kraftigare koncentration av de industrisysselsatta till avståndszonen 0—5 km. I stort sett är emellertid de olika fördelningarna överensstämmande, vilket kan ge anledning till följande slutsats: För den industriella helhetsbilden råder en kraf-

43 Tabell 9. Fördelning av antalet anläggningar inom industrigrupperna på olika avståndszoner. Industrigrupp

0—5 km

6—20 km

21—50 km

51 k m —

2 3 4 5 6 7 8 9 10 11

84,3 % 71,3 % 62,9 % 82,9 % 95,5 % 79,5 % 91,5 % 85,5 % 86,2 % 92,7 %

5,7 % 9,3 % 17,2 % 8,6 % 2,5 % 7,2 % 6,4 % 5,1 % 4,3 %

7,8 % 14,6 % 15,0 % 7,1 % 2,0 % 9,6 % 2,1 % 8,5 % 8,0 % 7,3 %

2,1 % 4,9 % 4,9 % 1,4 %

—

3,7 %

—

0,9 % 1,6 %

—

ti$ »bundenhet» till järnvägen, dock ej så kraftig att möjlighet till lokalisering utanför densamma har varit ogenomförbar. Om tätortsinvånarna utgör den industripotentiella delen av befolkningen, minskar inte relativa andelen sysselsatta med stigande avstånd från järnväg. Detta är naturligtvis ett generellt omdöme för den industriella helheten, förmodligen ej överförhart till samtliga branscher. För att erhålla en uppfattning, om det existerar differenser i »bundenheten» till järnväg mellan de olika industrigrupperna, har för varje sådan totalantalet anläggningar fördelats på ovan använda avståndszoner (tab. 9). Minst »bundna» av järnvägen framstår jord- och stenindustri (ind.-grupp 3 ) , träindustri (4) och livsmedelsindustrin (7), medan grafisk industri (6) visar den kraftigaste »bundenheten», om m a n på detta vis utgår från antalet anläggningar.

6. Ö v e r - och u n d e r s k o t t s o m r å d e n m e d u t g å n g s p u n k t från t ä t o r t e r n a s i n d u s t r i a l i s e r i n g s g r a d Tidigare har konstaterats, att det framför allt är den öst-västliga riktningen, som är den negativa riktningsfaktorn u r industrisynpunkt för Norrland. Det öst-västliga läget betyder nämligen variationer i industrialiseringsgraden på ett sådant sätt att denna i huvudsak avtar med ökat västligt läge. Då marknadsinriktning och branschrepresentation tydligt följer industrialiseringsgraden, får följaktligen riktningsfaktorn en avgörande betydelse för den industriella helhetsbilden. Man kan då ställa den primära frågan: Är detta nödvändigt u r förutsättningssynpunkt? Det enda, som k a n ge ett fullt tillfredsställande svar på dessa frågor, är undersökningar av ekonomiska lokaliseringsfaktorers regionala variationer. En sida av frågeställningarna kan dock granskas närmare med utgångspunkt från denna momentala undersökning, nämligen förutsättningarna ur tätortssynpunkt. Vid tidigare diskussion h a r konstaterats ett nästan 100-procentigt (98,3 % ) samband tätort/industri: Därvid poängteras dock att för de minsta tätorterna var tätorten i sig själv inte tillräckligt för att man skall kunna tala om »industripotentiellt» område, utan det avgörande var tätorten + den omgivande bebyggelseagglomerationen. Glesbygden föreföll att helt kunna bortses från (endast 1,7 % av de industrisysselsatta). Tätorternas absoluta dominans styrks ytterligare med följande siffror. De »industripotentiella» tätortsområdena har en sammanlagd befolkning av 684 767 personer varav 107 240 industrisysselsatta. Det betyder att tätorternas industrialiseringsgrad är 15,7 %. Ser man däremot till glesbygden och bortser från de anläggningar som tydligt ligger inom tätortens »influensområde» kan följande konstateras. Glesbygdens befolkningsmängd är 535 020 personer, varav 2 024 industrisysselsatta, vilket ger glesbygden en industrialiseringsgrad av 0,4 %. Vid närmare granskning av glesbygdsindustrin framstår den dessutom som ytterst enahanda. Ca 90 % av de sysselsatta arbetar i företag i storleksklassen 3—10 anställda och vidare är branschrepresentationen mycket låg. Praktiskt taget uteslutande rör det sig om små sågverk och hyvlerier, bagerier och reparationsverkstäder, med andra ord anläggningar av den storleksgrad och karaktär, att man nästan uteslutande rör sig kring de gränsvärden, där diskussionen k a n föras angående klassificering som industri eller ej.

45 Den invändningen k a n naturligtvis göras, att ingenting har här visats angående det primära i begreppet tätort/industri. Betyder en industrilokalisering till glesbygd uppkomst av en tätort, eller har tätorten dragningskraft på industrin? Den förra frågan lämnas obesvarad så när som på följande citat: »Det k a n här över huvud taget erinras om det redan berörda förhållandet, att industrier uppkom på en tätort, som redan uppstått av andra skäl». (Dahmén 1950.) Diskussionen förs i stället i det följande helt över på den senare frågeställningen med hänvisning till vad som uttryckts i målsättningen för F.U. angående kommunernas strävan, att via nyetableringar och filialutläggningar erhålla den grad av industriverksamhet, som i sig själv och med sin multiplikativa effekt kan förväntas lösa kommunernas sysselsättningsproblem. »Tillkomsten av en industrianläggning k a n ske på flera olika sätt. Det kan v a r a i samband med nyetablering av ett företag, men det kan också föranledas av en utvidgning av produktionskapaciteten vid en redan bestående industri. Vid nyetableringar torde lokaliseringsfrågan ligga annorlunda till, om kapaciteten redan från början är av något större omfattning än om företaget startar i liten skala. I det förra fallet sker vanligen en noggrann bedömning av lokaliseringsförutsättningarna på olika platser och företaget väljer sedan den plats, som med hänsyn till dess speciella produktionsinriktning är den ekonomiskt mest fördelaktiga.» (Samhällsservice och lokaliseringsverksamhet. 1960. Kahlin.) Filialutläggningar k a n utan tvekan hänföras till den grupp av nyetableringar, där lokaliseringen blir föremål för noggranna ekonomiska beräkningar. Kommunerna locka, men företagen välja och lokaliseringen blir på så vis en rent företagsekonomisk realitet. Med den utgångspunkten förefaller tanken på att lokaliseringen skall kunna överföras till en sorts kommunalt räddningsmedel som fullkomligt orealistisk, om kommunen inte redan har de förutsättningar, som företagsekonomiskt motiverar lokaliseringen. Till dessa förutsättningar vill författaren hänföra begreppet tätort, med begreppet som ett sammanfattande uttryck för ett flertal lokaliseringsfaktorer, som var för sig kan uppfyllas utanför densamma, men tillsammans inte är uppfyllda utanför densamma. Att det med en företagsekonomisk beräkning som utgångspunkt verkligen förhåller sig så, tyder den tidigare omnämnda undersökningen av Törnkvist angående antalet produktionsenheter med minst 25 sysselsatta 1959/60 lokaliserade 1946—1959. Av 625 lokaliseringar har inte mindre än 603 skett till tätort, dvs. tätorten har varit av avgörande betydelse för 96,5 % av lokaliseringarna. Om de 22 glesbygdslokaliseringarna påpekar Törnkvist. »Åtskilliga av dessa anläggningar bearbetar tunga och skrymmande primär a råvaror (ej bearbetade) med lågt handelsvärde och är mer eller mindre k n u t n a till punktuella (gruvor, stenbrott, grustag) eller areella (skog) råvarukällor.» Av dessa 625 lokaliseringar utgjordes 260 st. av filialutläggning och flyttning. Dessa lokaliseringar skedde till 100 % till tätort.

46 Tabell 10. Industrialiseringsgrad för tätorter au olika storlek och på olika avstånd från järnväg. Avståndszoner Storleksgrupp

200— 499 500— 999 1 000— 1 999 2 000— 3 999 4 000— 7 999 8 000—15 999 16 000—31 999 32 000—

0—5 k m

6—20 km

21—50 km

51 km

6,5 % 12.1 % 18.2 % 15,1 % 12,7 % 21,4 20,9 12,3

4,6 % 12,8 % 8,0 %

8,3 % 8,2 % 20,6 % 33,4 %

3.6 % 17,7 % 7.7 %

Den aktuella karteringen, av Norrlands industri förstärker ytterligare de resultat Törnkvist presenterat och följande slutsats torde k u n n a formuler a s : Tätorten är en primär förutsättning för industrilokalisering i form av filialutläggning, flyttning eller ren nyetablering i större skala. Av denna anledning har i F.U. en del av målsättningen varit att studera denna primära förutsättning och på så vis försöka erhålla en uppfattning om överoch underskottsområden i industriellt avseende med hänsyn endast tagen till förekomsten av tätorter. Dessa över- och underskottsområden k a n u r lokaliseringshänseende i viss mån sägas vara orealistiska, då de ej är eller kan vara ett uttryck för ett regionurval, baserat på summan av ekonomiskt regionala variationer hos olika lokaliseringsfaktorer. Utgångspunkten är nämligen, att tätorterna i förhållande till sin storlek och sitt läge visavi järnvägen anses lika »mdustripotentiella» inom hela Norrland. Arbetsgången för erhållandet av över- resp. underskottsområden har varit följande. Genom fördelningen av tätortsinvånarna och de industrisysselsatta på olika avståndszoner från järnväg kan för varje storleksgrupp och avståndszon anges den procentuellt genomsnittliga andelen industrisysselsatta. (Tab. 10.) De erhållna medelvärdena för industrialiseringsgraden hos tätorter av olika storleksklass och avståndszon ger möjlighet till en beräkning av samtliga tätorters över- eller underskott i förhållande till genomsnittsorten av samma storlek och läge. Exempel: a har 2 100 invånare varav 110 industrisysselsatta. a ligger vid järnväg. Enl. tab. 10 har genomsnittsorten 15,1 % industrisysselsatta, följaktligen har a ett underskott på 206 sysselsatta. Tätort för tätort har denna beräkning utförts, varefter det punktuella betraktelsesättet överförts till ett areellt. Detta har skett i överensstämmelse med följande tabelluppställning.

47 A

Tätort

Inv.ant.

Avst. zon

Ant. Ind. syss.

Ind.gr (%) fG-ort

Ind. syss. enl. E

D—F

2 100 450 1 200

1 2 3

110 15 65

15,06 4,6 20,64

316 21 248

—216 —6 —183

a b c Summa

3 750

—405

Rela1 000 tivt Tätöver el. orts undersk inv.

Index

—365 | —97,3

14,5

Den här exemplifierade regionen visar ett absolut underskott på 405 industrisysselsatta. Metoden har tillämpats inom alla celler på utgångskartan. Därefter har varje cells över- eller underskott ställts i relation till det vägda medeltalet (—51) för samtliga celler ( H ) . För att till sist erhålla ett tal, fullt jämförbart från cell till cell, h a r bestämts storleken av över- resp. underskott/1 000 tätortsinvånare (I). Den så erhållna talserien utgörande rutornas relativa över- resp. underskott har ytterlighetslägena + 310 och •— 166. Denna talserie h a r överförts till en indexserie (0—100) och varje ruta har erhållit ett mot den relativa siffran svarande indextal ( J ) . Interpoleringen h a r skett mellan cellernas tätortsmedianpunkter, varvid det tidigare använda rutnätet över Pålssons befolkningskarta utnyttjats. Då avsikten med den kartmässiga framställningen är att vissa områden med positiv anomali har interpoleringen gällt det indextal (35,1), som motsvarar nollvärdet ( = varken relativt över- eller underskott). De erhållna punkterna har sammanbundits och gränslinjen utgöres sålunda av isaritmen för indextalet 35,1. Det slutgiltiga resultatet framgår av fig. 13. För att åskådningsmässigt kunna visa storleksgraden av de siffror, som ligger till grund för områdena med positiv anomali, har det absoluta över- eller underskottet för varje ruta markerats med »hängande» trianglar, där höjden är proportionerlig mot totalantalet sysselsatta för rutans över- resp. underskott, i överensstämmelse med skalan på kartbilden. Därvid har värden mellan + 25 och — 25 ej markerats. De rutor, som på kartan sakna symbol för övereller underskott kan följaktligen vara av två typer, nämligen dels den ovan nämnda dels de rutor, som sakna förutsättning ur denna synpunkt, dvs. rutor utan »industripotentiell» tätort. Den senare typen uppträder i huvudsak i de rena skogs- och fjälltrakterna i väster, men kan även uppträda i det inre av Norrland. Så är fallet för rutorna I 21, H 22, J 22 och L26. Kartkommentar

Vid studiet av kartbilden bör beaktas, att områdena med relativt överskott inte säger något om den studerade populationens primärelement nämligen

48 1

1 B

1 D

; * • r-

— 31

t X . 1

*- * i

**'

&"^~

" ' ** 29

-r

* *

'-"'

—

« 27 )l

+ 4

% *

+* +

25 N

"«.

\^ pw "»sig*-"

•*•

+ +

> it)

•V

^\h

k^+

""LfrrflTTTTTT

[K. "»•4

23 H^^

\ si

+ » + + + 20 K

""if V. •~^^^

* L^_

•+

^^^

\ 1

•T

™

^^^

1»

Vf|

il ii

/ ,

iiiii|F \

/ V;

50 Skola

absolut

över-

resp.

industrisysselsatta.

5 mil

N^<^|[Jt:^ < / IM |Mf <\

200 iOO 600 1600 3200 6400

utvisande

* *

"> >

underskott

_-, i—r—r~

•*

överskott

.—T

* -

Relativt

< .»-

+ + ++ + +

överskott

"*'*" 1

Absolut

tfJv^aP

+ v

~^^..^^-

•

^ e j ^ \^f[f]I

"rfilfill

• * -

1 E

1 F

1 G

1 H

12 J

1 Figur 13. Relativkarta utvisande över- och underskottsområden med avseende på tätorternas industrialiseringsgrad

49 tätorten. Inom överskottsområdena finns tätorter med underskott och inom underskottsområdena tätorter med överskott. Därför skall områdena uppfattas som summan av över- resp. underskott/ytenhet. Otvivelaktigt är detta areella betraktelsesätt av större värde än det rent punktuella tätort för tätort. Detta framgår speciellt vid studiet av primärelementen, när deras läge gör, att man kan tala om en »tätortsagglomeration». De separata värdena för tätorterna kunna då vara mycket ytterlighetsbetonade beroende p å det storleksmässigt obestämbara, men ändock existerande sambandet mellan de olika tätorterna. Vid det areella betraktelsesättet elimineras denna snedvridning av resultatet och ger upphov till en totalbild av större värde som analysinstrument. Vidare bör påpekas, att kartan inte får överföras till ett uttryck för »industripotentiella och icke industripotentiella» områden i Norrland. Den visar enbart över- resp. underskottsområden ur synpunkten: tätorternas industrialiseringsgrad med utgångspunkt från Norrlands »egna» värden. E n karta över Norrland baserad på värden för hela riket hade naturligtvis gett en helt annan bild, förmodligen med underskott inom större delen av de områden, som nu visa överskott. Den primära frågeställningen var att försöka avgöra huruvida den låga industrialiseringsgraden i det inre av Norrland betingas av motsvarande låga förutsättningsgrad, när det gäller förekomsten av »industripotentiella» tätortsinvånare. Uttryckt på ett annat sätt kan m a n säga: Utnyttjas tätortsinvånarna i industriellt avseende i lika hög grad oberoende av geografiskt läge? Tabellen och kartan ger ett klart besked att så inte är fallet. De kraftiga relativa överskottsområdena ligger praktiskt taget uteslutande i kustbandet, öxerskottsområdet i Härjedalen och södra Jämtland bör inte övervärderas. Det är till största delen dikterat av att mycket små absoluta underskott (en liten »industripotentiell» befolkning = få och små tätorter/ ytenhet) ger ett relativt överskott. Undantagsruta i detta avseende är F 18, där flera tätorter (Gällö, Bräcke, Pilgrimstad och Brunflo) tillsammans ger ett relativt överskott, som är betingat av att tätorterna ifråga är »medelorter» för sin storleksklass och sitt läge. överskottsområdena i de inre delarna av Västerbottens och Norrbottens län är i huvudsak förorsakade av gruvindustrin. Bortsett från de ovan nämnda områdena med relativt överskott är tendensen alldeles påtaglig. Tätorterna i det inre av Norrland och även i Norrbottens kustland visa anmärkningsvärt kraftiga absoluta underskott. Vid studierna av primärelementen för kartbilden finner man att praktiskt taget samtliga orter inom detta område visa kraftiga underskott. Det är följaktligen mycket sällsynt, att man inom underskottsområdena finner orter med överskott. Däremot är det rätt vanligt, att inom överskottsområdena återfinner m a n orter med underskott. Till största delen utgöres dessa av orter, som ligger i en »tätortsagglomeration», följaktligen orter med betydelse för agglomerationens industriella helhet. 4—318341

50 I många fall kan en naturlig förklaring till en tätorts underskott vara, att orten i fråga har en hög centralitet, men enbart detta ger inte en tillfredsställande förklaring till det sammanhängande bältet av underskottsorter i det inre av landsdelen. För de flesta berörda orterna är nämligen förhållandet så att de visa både låg centralitet och dessutom kraftigt underskott. Dessa orsakssammanhang ligger emellertid utanför F.U:s ram och berörs därför ej närmare. Av intresse k a n även vara att summera rutvärdena, så att länssiffror för över- eller underskott erhållas. En sådan summering ger följande värden avrundade till j ä m n a femtiotal. Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

+ 9 850 — 1 900 — 3 700 — 950 — 3 300

överföres underskottssiffrorna till fullt jämförbara relativa värden, finner man, att Jämtlands län uppvisar det kraftigaste underskottet med 65,3 industrisysselsatta/1 000 tätortsinvånare. Därnäst kommer Norrbottens län med 21,1; Västernorrlands län med 10,8 och Västerbottens län med 7,9/ 1 000 tätortsinvånare. Dessa siffror kan ge anledning till att gå ytterligare ett steg vid bedömandet av underskottets betydelse för befolkningen. Om man räknar med den multiplikativa effekt, som råder och ger multiplikatorn värdet fyra, kan detta ge upphov till följande påstående. Om orterna i Jämtlands län hade varit industrialiserade som genomsnittsorten hade det betytt en ekonomisk försörjning för 14 400 av de 56 600 tätortsinvånarna. Uttryckt i procent kan m a n tala om en u r industrisynpunkt negativ sysselsättningsbalans på 25,4 %. Motsvarande siffror för övriga län är: Norrbottens län Västernorrlands län Västerbottens län

8,4 % 1,0 % 0,8 %

Sammanfattningsvis kan följaktligen konstateras: Om alla tätortsinvånare i Norrland anses lika »industripotentiella» i förhållande till resp. tätorts storlek och läge, råder ett kraftigt underskott i de inre delarna av Norrland, främst representerat med höga absoluta värden av området kring norra och östra Storsjöstranden, vidare efter Ljungans dalgång i Medelpad och i större delen av Norrbottens län. Relativa överskottsområden med därtill kraftigt absolut överskott förekommer endast i kust- och gruvområdena. (Kiruna- och Gällivareområdet.) Poängteras bör dessutom faran av att be-

51 trakta överskottsområdena som »tillräckligt» industrialiserade då det slutgiltiga valet av lokaliseringsplats uteslutande dikteras av ekonomiska förutsättningar. Ser man däremot på kartbilden ur synpunkten, att försöka få en uppfattning om de verkliga underskottsområdena, för att eventuellt medvetet kunna dirigera lokaliseringsbefrämjande åtgärder, förefaller det rimligt att dessa i första hand sättes in på de underindustrialiserade områdena, om utgångsläget är, att man i så stor utsträckning som möjligt vill undvika alltför kraftig befolkningsomfördelning.

r ^ c M C i i n i > c o ^ i > c o c o c o c i

*->«

•^

+•>

ca M

"3 to in

0»

O T H C ^ c ^ i n c ^ c o o - r j T T - r ö m I H H

T j i T - t c o o o c o m c ^ r - t ^ c o c o f > H O J h « I C ä t > T f H i n 0 0 C N J C M T - ( T H r f O I > C 0 0 3 i 0 C 0 T-l T H l O CO T H CM TH CM

i 1

T-l

rr TH TJI

C M C O C M C O O C O O C O T H C M - *

o* o

"3 c

N O T J c o H i n o i f f l ^ T f m 0 0 W ( O P l W O rt c > m r l CO TH CM

t o m " m* cq m" o " H CO TH CM

r»" i o

I H

i 1

CO TJI

T-l

cfl

CO m

•pH

Tji

T-l

00 m 1-1 TH

o o

fe o o o

C/3

T-t

TJI oo

CO t > o m

Tf"

00 O

y-t

Tji

TJI

o o

C/3

CO T-l 0 5 CM t > 0 0 OJ l > CO O0 C l O l > m T J I O CM CM CM T-l CO

CM T-l I>

oo I M m

m CO o o

f TH

o CM

O o CM

o i T-i T H

rj" T - I r » co

incO c o m

CMin

OOTH

00 CM

COrf rt ^ o m o lO

H T f

r l

TJI

T-l

o TH

CMTH

I>TH

i n n C O r i co

CM i n m co c i m m o o T f c M o CM

O O

TJI

T-< T J I CM

m co i n CM c i

CT>

TJI

T H T H

T-l

o m

iHCMCO

o m

c » m T - i T j < i o o T j i T - i c M i n

CM CM l > CO " t CM

C O C O C O I > O C M T H C O C O T H

1 CO CM

lO CM

CO Tf Tt<

CM T H T } I T-l

r l d r l

00 CM

i n - * e o c M m c o c o c o T - i c o CO T-l

c M C 5 C M i > o o a 5 i n i n c o i > T j < c o i n c o o [ > i n T - i o 5 T j i 00 TH I > CM m CM

CO CM

fe CO

O TH

1 CO

o, •6 c 0(->0

O 0 0 0 0 C M C M I > C 0 T J I I > C 0 m TJI T-i c o TH

TJI CO T-l

T J I C O O O C T J O C M C O C O T - I

mo5Tj<THCoc55i>-<jicico CM T - I TT rth CM T H

TJI I> CO

C T J O O C M T H C O T J I C M O O C O C O Tji CO 0 0 C O U O T - I T J I T J I TH

CO CO CO

H M M T f i n t O M X I C B O H N T-l T-l T-l

CÖ

53 C8

*->

3 00

o* o

H-> +•>

coeNco^ocOTfc^c^r^r^ e^t^ine^oco^T-TTfcNTH CO 1-H 1-H T-I

<3^

CD O i-H

Oj «5

£ £

"Ö) 60 •0 cS

i> « o o o ^ i n o o c N ( M i - H 00 r T r T ! 0 N i n i H N M ^ Cl T I CO

< ^

1 T f N H r t r t r l l f N M ^ 1 0 ) 0 ) 0 ) M H H « i f « 0 ijco>*tor»(DintooiiH

1 1

OJ CN

to^cocoino5>in-<t'rHc£j~coi t > i n i n • * co t o TH t > T-T

00 CO O

1-1

T-l

I-H

"3 ga

o m m ca

"rt C

H->

o o

T-I

er*

00 CS

1 O M > C N N » O r t M H | CO00CO->#00t>©CD-«JiC5

1-H

m co m

I > os os H m q M • * in te d ffl o * I H t o n o " <o w" o " CO TH CN

o o o

I > C O 0 0 C O C N 0 0 T H C N I - I

i-H

H->

"3 c

< 00

l O M O r i t ^ ^ O O l h H I t O n O C O N r i r l i f T f r l CN

1 I

fe <c

846 CN

o m o

o o o

o m

o o m

00 CO CO

1> CO CO

1-H

T-I

T H

O CN

t*- m -»J1 o <M CT> l > CO

00 00

•tH

o O O CN

H t O r i

i > •<# co i-H CD

1-icoco

1-1

o CO o

O o

1 fe

1-H

M O T H D

THCOCO

1-H

00 CN

co m oo

*tf •>*<

TH O CN T H T H CN

Oi oo oo

i-H i-H CN

o o

u CO PH

ri m

O o

M O h •* •* m o o I > C O C O I > C O C O C O T H I - I O CO CO M N H H M H

1-1

*->

00 CD

1-H

4 054

o o m

1049 4 734

o m

1-H

1 1-1

1-1

1-H

1 00

o o o

CN CO

o o

p. P. 3

T-I

1 r l i O N ' ^ O ' t r l C O O M 1 i-H CN I > CN 00 CN CN

CN CD

CN CO

T-I

1 504

1 1-1

o m

00 CO

oiTHinrHincocxjcNcoTH 1-1

CN N<

m O r - t T * -»J< CO 00 CN

T H CO 0 0 CN CO i-H C O D O i f O O l d T-I TH

u 00

o co

M co 'u O +->

m <M

mooT-i

O O M N H T J I

OiCOCO C i T H CO

c O C O i H C Ä O CO T-I T H

T H O O C O CO CM

I - H CO CO I - H CO CN

I f l N H N C O CN i-i

m-*cNi-Hi>mcNi>ini-i t»

T-H CO

T-I 1-H

CD CN

00 CN

1-1

1-H 1-H

1 CO

c 1—1

fe p, p. 3 t-,

cot>i-(Tj<mTHCococMCiJ •*f CN co T-i oo co co TH

iHcNcoitmcor^ooojOTHCM r l r l r l

co T * T-I

00 O

1-1

C O C O C N C N I - H I - H T - I T H

rt 00

oo T H

I > C O O H

T H

00 CN CO

T-I

00 1-H

T f TH CO CN CN m

1-H CO

CD 0 0

m i-H CN

co co

i n iH r f

r f CN

Tj< T}<

1-H

o-^co

r*-co

M O ) T j < N< CN

CO CN CO

->tmco CT>

3 CN CN

co 1-H

•^3

Cl oo

! o rf

CO CN

i-l

T-I

ffiO(DiOHO)Ot^COiH

00 O

fe 00

1 1-1

1-H

Tf o

1 CN T - I CO

CO CN 1-H 1-H

T H

1 O

r-ocNcoincooco

1-H

00 TH

CiCNi-HCNCTSCOOCO

o. •a P3 i B 01 10

Oi Oi O I > i-H i n

M1 00 T H CO

t*-COiH r l r l

r H C N C O - ^ m c O O O O O O i H C N r l H H

CO CN

oö

54 CS +•> 4-> CS CA

"3 c/3

CN os co oo co t> oo i-^ <r^ os^ oo^ i-^ l > co in t " o n r f o" rT N N O O ©" CO H r l i-H ©

t>mi>incNi>i>coc3©com T H c o T f o c o o o o o o c o i n T H

CO T}<

i n t O f f l n T f i n f f l r l i f l O r l

00 T-I

+•>

t/3

B B

T-I

0 0 C3 +->

CO t N

N cS H-> +•>

B B

T-I

• * m eo • * w > ^ cs co « ca H I H N o n * H n o o" • * n o o" o" o CO CN CN

O O

o o o

H->

173 OO C3 +-> (U

1-1

H H l t ) M O > O M ^ f « C B t * H i-H CO 1 > I > COCO COCN CN iH Ti

(N O

00 C :0

o oo

1 CO iH

1-H

O O CM

u <u p, p, 3

éo 1/3

01 O O in

+-< 0 0

T-i

o m

TJ<

T-t

C/3

eo o" o

00 CN 00

T-t

CN CN

incociomcomoTHTHcoTji TfTjirn cNcoiHinTji

oo m i>

1-H

T-t

o" O

CD I > O ©

t ^ CN

CN T-t

T-t

1-H

i> Co

503 1155

C/1

o o m

T-I 00

T-t

00 CN TJI o co co

O S ) m r > m TJ<

1 fe

tN co

o m TH oo co r^ co o co co m © CN o

co os

C/3

COCOrHTf

(N CO

I O T H M

T H

O CN

co o

CN CN

CN TH

CO O m

C/3

00 CO CO O TH CO m co CN

CO T-t

CN 00 l> TH

fe 00

mcoi-icocoi-icN

C i CO ooo TH t-»

T-<

OCOCOCNincOCT)I> M o t ^ o i n M n r » CN TH CM T-I

9 0n 3

T-I

tio

fe 00

COO

+->

TPTHCNCOCNTHTHTH

iHcoinco cocomoo t > TH CO

oo o

c^ oo CD TJI co CN

0 0 1-H

C/3

T-I

T-I eo T H

OOOTHCOT-ICOT-I

CO CO

TJ<

1-1

T-t

m co

m m co oo co m i >

T-t

T-t 1-H

1 1-H

fe 00

T-t O

1-H

T-I

i H l H C l H T-t

m m oo

oocoTHTjir^

OOCOi-H

T J C O C D ( N

T-I

TJI Tf

I > T-t

m co i n co co

T-t

ooooco 0 0

CO CN

T-ICNT-I

CO CN CN

TJI

o m

T *

TJI

r l H i f

1-H O T-i

O CO ©

CN m

CD TH CO

THCOCNCNTH

O in

CN i > © m co m mmi-HcoocN

CN CO

CN incot> i > © co

T-t T-I

TJI

fe 00

OCNOO i n CN co

CD CD i-H © CO CN i-H <N T-I

1-H

CN CD i-l

oocomooocNcTicocoo

i-l

I - H © I > T H T H I > C N C N © C N © CN m T - I CD T-I

m CN

fe p, p, 3 ki

co I O H O

H if CN CN

I> rt

TJ<

T-I

i f m CD

( N i-i

i-ICNCOTjimcDt>0OC5©i-iCN r l r l H

T H C N T J I

•a

a, •ö P, 3 B

TH ©

CN 1-H

C D C N C D C O O C N I >

moor00 T-t i n

oomcoooi>THcN CD T-I T-I

C O T H C N CO CO T H

00 CN

O T-t

O CN

r f i i-H CN

CDi-Hin

0 0

C5 N

t> TJI m o o i > T £ oo eo i > •>* oo i n ocNco'c^ocoi-Hi-Tcoinoo CO T-I CN

1 TH

1 H->

CN T-t

T-t T-I

"rt

O^ H

1-1

i fe in

l> I>

o o o

r-t Tji

C/3

rH O

O O O C D C O O O T J I I O C N T J I C O T H

1-1

1 TH O CN

oocomoomTj<THComcocoi> omOi-Hcor^coocTiOTfcN

CO h

i-l O O

697 1460

o o m

rt +-> C

I m

T H

i-H O

Tji" o CN o oo CN co* o " CN TH" O CO CO T-t

rt "3 to >>

3*8

1-H

i-H

TJ< CO

Tji

CO CO

i-HCNcoTtmcot>ooci©i-HcN 1-H

O TJI

1-H

T-t

1-H

rt oö

Fraktreducering för norrländsk industri som lokaliseringsbefrämjande åtgärd Undersökningar kring den sysselsättningsmässiga effekten av en kostnadsreducering av järnvägstransporterna för norrländsk industri

Innehåll

I. Princip för fraktsatssånkning 1.1 Alternativa förslag till taxeändringsprinciper 1.2 Den procentuella nedsättningens regionala omfattning 1.3 Den procentuella nedsättningens storlek 1.4 Nedsättningens regionalt zonerade differentiering 1.5 Sammanfattning av i föreliggande undersökning utformad taxesänkningsförslag 1.6 Sammanfattning av använd metodik för att undersöka den diskuterade taxesänkningens verkningar

61 61 63 65 68 71 71

II. Norrlands järnvägsfrakter 1960 (vagnslastgods) 72 2.1 Regional volym- och kostnadsfördelning 72 2.1.1 Total transportvolym och totalt fraktbelopp för transporter, som berör det administrativa Norrland 73 2.1.2 Fördelning av volym och fraktbelopp för transporter till administrativa Norrland. Regionalt transportkostnadsläge. Förändring av transportkostnadsläget som en följd av i F. U. diskuterad fraktsänkning 74 2.1.3 Fördelning av volym och fraktbelopp för transporter från administrativa Norrland. Regionalt transportkostnadsläge. Förändring av transportkostnadsläget som en följd av i F. U. diskuterad fraktsänkning 82 2.1.4 Volymfördelning för transporter inom administrativa Norrland 93 2.2 Fördelning av volym och fraktbelopp på olika varugrupper 93 2.2.1 Fördelning av volym och fraktbelopp på olika varugrupper för externt mottagna och avsända transporter 97 2.2.2 Fördelning av volym och fraktbelopp på olika varugrupper vid transporter inom taxenedsättningsområdet 100 2.3 Strukturskillnad mellan handels- och serviceorters och industriorters järnvägstransporter 102 III. Intervjuer med företagare i Norrland. Undersökningens uppläggning. . . . 3.1 Motiv för intervjuundersökningen 3.2 Frågeformulärets utformning 3.3 Urval av intervjuperson 3.3.1 Urval av bransch för undersökning 3.3.2 Urval av region för undersökning 3.3.3 Urval av företag för intervju 3.3.4 Urval av intervjuperson 3.4 Intervjuernas genomförande

105 105 107 109 109 113 115 116 116

58 IV. Intervjuundersökningens resultat 117 4.1 Allmänt om redovisningsprinciper och intervjubortfall 117 4.2 Transportkostnadsmässiga fakta 118 4.3 Fraktsänkningens effekt 121 4.3.1 Fraktsänkningens inverkan på tillverkningskvantiteten . . . . 121 4.3.2 Fraktsänkningens inverkan på strukturförhållandena inom den industriella verksamheten 126 4.3.3 Fraktsänkningens inverkan på lönsamhet och prisförhållanden . 130 4.3.4 Fraktsänkningens inverkan på en eventuell omfördelning av transportvolymen på olika transportmedel 134 4.4 Personalfrågor 335 4.5 Allmänna synpunkter på lokaliseringsläget 138 V. Sammanfattning

145 Bilagor

157 Bilaga 1. Varugruppssammansättning av transporter i vagnslast till och från taxenedsättningsområdet

153 Bilaga 2. Varugruppssammansättning av transporter i vagnslast inom taxenedsättningsområdet

155 Bilaga 3. Intervjuformulär

Förord

I föreliggande undersökning (F. U.) diskuteras vilka verkningar, som kan förväntas av en generell transportkostnadssänkning för den del av den norrländska förädlingsverksamhetens transporter, som utföres av Statens Järnvägar. Utgångsläget för undersökningen har därvid varit den i den politiskt-ekonomiska debatten diskuterade principen om virtuella tariffavstånds tillämpning på norrlandstransporterna. Målsättningen i F. U. begränsas till den eventuella fraktreduceringens inverkan på förädlingsverksamheten och då speciellt den sysselsättningsmässiga effekten. Undersökningen har genomförts med stöd av Norrlandsfonden och på initiativ av Kommittén för näringslivets lokalisering. Undersökningens metodiska uppläggning har skett i samråd med professor Gunnar Arpi och professor Thomas Thorburn vid Handelshögskolan i Stockholm. Den intervjuundersökning, som ingår i F. U., har ägt r u m under ledning av professor Thomas Thorburn. Arbetet har utförts på Samhällsgeografiska Institutionen vid Stockholms universitet. Värdefulla synpunkter har därvid framförts av professor David Hannerberg.

I . P r i n c i p för f r a k t s a t s s ä n k n i n g

1.1 Alternativa förslag till

taxeändringsprinciper

I det av Norrlandskommittén avgivna betänkandet av den 5 dec. 1946 (SOU 1946: 84) ingår en huvudavdelning betitlad: »Åtgärder till förbilligande av godstransporter på järnväg i Norrland.» I ett av kapitlen i n ä m n d a avdelning diskuteras: »Tillämpning av virtuella tariff avstånd för godstransporter i Norrland.» Dessa virtuella tariff avstånd h a r i föreliggande utredning återkommit som ett av flera alternativa principer för den fraktsatssänkning, vars verkningar på det norrländska näringslivet utredningen haft till uppgift att försöka klargöra. Virtuella tariffavstånd k a n i korthet sägas innebära, att en reducering av de verkliga transportavstånden äger r u m och att fraktkostnaderna sedan beräknas efter dessa reducerade avstånd. Ex. En transport över ett geografiskt avstånd av 200 k m fraktberäknas efter 100 tariff km. Avgiftsmässigt betyder detta att avstånden reduceras till hälften (2 verkliga k m = 1 tariff-km). Det bör dock uppmärksammas, att fraktkostnaderna på grund av tariffsystemets uppbyggnad inte reduceras i samma proportion som avstånden. E n fraktberäkning enligt ovanstående princip medför nämligen en ojämn verkningsgrad för olika transportavstånd. Detta framgår av nedanstående sammanställningar för dels fraktstyckegods (200 kg) och dels fraktgods i vagnslaster (A 5) (tab. 1 och tab. 2). Tabell 1. Förändring av transportkostnad/km för olika transportavstånd betingat av virtuella tariffavstånd. Fraktstyckegods (200 kg). T-avstånd 100 k m 200 » 300 » 400 » 500 » 600 » 700 » 800 » 900 » 1 000 » 1 200 » 1 500 »

Nuvarande pris/km

Pris/km enl. 2 km = 1 km

Procentuell nedsättning

10,50 öre/km 8,25 » 7,17 »> 6,75 »> 6,00 » 5,42 » 5,07 » 4,81 » 4,61 i 4,35 i 4,06 » 3,67 »

8,50 öre/km 5,25 »> 4,67 » 4,13 » 3,90 »> 3,58 »> 3,50 » 3,38 » 3,17 »> 3,00 » 2,71 » 2,50 »

19,0 % 36,4 % 34,9 % 38.8 % 35,0 % 33.9 % 31,0 % 29,7 % 31,2 % 31,0 % 33,2 % 31,9 %

Tabell 2. Förändring av transportkostnad/km för olika transportavstånd betingat av virtuella tariffavstdnd. Vagnslastgods (A 5). T-avstånd 100 km 200 » 300 » 400 » 500 i 600 » 700 » 800 » 900 » 1 000 » 1 200 » 1 500 »

Nuvarande pris/km

Pris/km enl. 2 km = 1 km

Absolut nedsättning

Procentuell nedsättning

95,50 öre/km 78,25 » 71,50 » 69,13 i 64,90 » 61,83 »> 58,36 » 54,69 » 51,17 » 48,35 » 44,13 » 39,90 »

65,00 öre/km 47,75 » 42,00 »> 39,13 »> 37,10 » 35,75 i 34,79 »> 34,06 » 33,17 »> 32,45 » 30,92 » 28,83 i

30,00 öre/km 30,50 » 29,50 » 30,00 » 27,80 » 26,08 »> 23,57 »> 20,63 »> 18,00 » 15,90 » 13,21 » 11,07 »>

31,9 % 39,0 % 41.3 % 42.6 % 42.8 % 42,2 o/0 40.4 % 37.7 o/0

35,2 % 32.9 % 29,9 % 29,2 %

Som synes medför denna fraktberäkningsprincip, att för gods i vagnslast skulle den procentuella nedsättningen för ett transportavstånd på 400 k m bli 42,5 %, medan motsvarande sänkning för 1 000 k m skulle ligga ca 10 % lägre. Orsaken är att söka i det faktum, att avståndsdegressiviteten vid de längre transportavstånden reduceras och får en minskad effekt vid »halveringen» av transportavståndet. Resultatet blir följaktligen att en fraktnedsättning baserad på ett enhetligt virtuellt tariffavstånd i stor sett leder till högre absolut och relativ fraktsänkning på kortare än på längre avstånd. Den fraktfördel, som ett sådant system skulle ge företag i övre Norrland, skulle därför komma att bliva mindre än den företagen i södra Norrland skulle erhålla. Relativt sett betyder detta, att övre Norrland i förhållande till södra Norrland flyttas än längre från den nationella marknadens tyngdpunkt, vilket kan medföra ett för övre Norrland ytterligare försämrat konkurrensläge. Genom att gå över från detta enhetligt reducerade beräkningssystem till ett zonerat skulle i viss mån denna negativa effekt kunna elimineras. Detta skulle emellertid i sin tur kräva ett system av fraktrabatter för att undvika uppenbara orättvisor ur transportkostnadssynpunkt mellan närliggande geografiska områden. Detta förhållande får belysas av följande korta diskussion. Utgångsläget skulle då vara, att 2 verkliga k m = 1 tariff-km vid ett visst avstånd från Norrlandsgränsen avlöstes av en ännu kraftigare reducering av transportavståndet, exempelvis 3 k m = 1 km. Nedanstående tabellrad belyser det på så vis uppkomna transportkostnadsläget. T-avstånd i km 400 500 600

Nuvarande kostnad

2 km = 1 km

3 km = 1 k m

272,50 324,50 371,00

156,50 185,50 214,50

156,50

63 Ett zonerat beräkningssystem, liknande det ovan presenterade, skulle för att vara praktiskt användbart och inte ge anledning till uppkomst av »bälten» av u r transportkostnadssynpunkt fördelaktiga lokaliseringslägen kräva omfattande fraktrabatter från S.J:s sida för att eliminera den direkta övergången från en tariffzon till nästa. Då det dessutom från S.J:s sida dels framställts det önskemålet, att den i utredningen använda fraktsänkningsnormen skulle utformas, så att den praktiskt kunde tillämpas utan alltför stora ändringar av nuvarande taxa och dels anmälts vissa betänkligheter mot principen om virtuella tariffavstånd, valdes för undersökningen en fraktsänkningsnorm, baserad på en procentuellt lika stor nedsättning av frakten för alla transportavstånd. En sådan princip innebär uppenbara fördelar framför de virtuella avstånden. a. Den procentuella sänkningen får regionalt samma storlek. Detta synes vara att föredraga framför den procentuellt sett mindre sänkning som vid tillämpning av virtuella avstånd skulle erhållas i övre Norrland. Det är också att föredraga framför zonerade virtuella avstånd på grund av de senares geografiskt sett mycket ojämna verkningar. b. Beräkningar av volym- och inkomstförändringar på S.J. kan utföras med högre grad av exakthet. c. Det intervjuförfarande, som utgör en väsentlig del av undersökningen, underlättas av möjligheten att exakt bestämma storleken av fraktsänkningen för de olika företagen. d. En eventuell tillämpning av den föreslagna taxeändringen kan ske utan omarbetning av förefintliga taxor.

1.2 Den procentuella nedsättningens regionala omfattning Begreppet Norrland har i den hittills förda diskussionen omfattat det »administrativa» Norrland, d. v. s. Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Då den utförda industrikarteringen (Norrlands industri 1960 — N. I. 1960) i flera avseenden påvisar en klar skillnad mellan Gästrikland och övriga Norrland ur industristruktursynpunkt har det ansetts befogat, att till största delen utesluta n ä m n d a landskap från det område, som skulle undersökas. Härvid har bl. a. följande faktorer inverkat: a. Om man bortser från Kiruna—Gällivare-området, avviker industrialiseringen inom det uteslutna området markant från övriga områden i Norrland. (Fig. 5 sid. 23 N. I. 1960.) b. Fördelningen av de industrianställda på olika storleksgrupper av arbetsställen uppvisar inom det uteslutna området för samtliga industrihuvudgrupper siffror, som väl överensstämmer med riksgenomsnittets. Detta är inte fallet i övriga Norrland.

-f *! I

\—i—V—[ P\ 1

Figur 1. Den föreslagna fraktreduceringens regionala omfattning

c. Branschrepresentationen, d. v. s. differentieringen av den industriella verksamheten på olika branscher, är störst i Gävleborgs län, vilket uteslutande beror på Gästriklands andel av länssiffrorna. (Tab. 1 sid. 16 N. I. 1960.) d. Tätorterna i Gästrikland uppvisar höga siffror ur industriell sysselsättningssynpunkt vid jämförelse med övriga Norrlands tätorter. (Fig. 13 sid. 48 N. I. 1960.) e. En diskuterad transportkostnadssänkning i Gästrikland skulle dessutom troligen medföra ett krav på att till undersökningsområdet även foga de delar av Dalarna, vilka ur transportsynpunkt måste anses vara intimt förbundna med kustlandskapet. f. Taxemässigt vore det fördelaktigt om utredningens regionala omfattning kunde överensstämma med S.J:s regionindelning. Av dessa skäl utformades taxenedsättningsområdet i enlighet med fig. 1. Vid den fortsatta diskussionen benämnes undersökningsområdet Norrland, medan det geografiska begreppet benämnes det administrativa Norrland.

65 1.3 Den procentuella nedsättningens storlek Utredningens genomförande krävde, att nedsättningen fixerades till ett visst procenttal, dels med tanke på den siffermässiga bearbetningen av statistiska uppgifter, dels med tanke på intervjuförfarandet. Valet av procentsats bestämdes av två olika synpunkter. Ur utredningens målsättning var det önskvärt, att nedsättningen skulle vara av den storleksgrad, att den kunde förmodas få en effekt för det norrländska näringslivets konkurrenskraft på den nationella marknaden. Procentsatsen måste emellertid också ses mot bakgrunden av vad nedsättningen skulle k u n n a betyda i inkomstbortfall för S.J. Utgångspunkten vid valet av slutlig procentsats blev i viss mån storleksgraden av den taxesänkning, som tidigare diskuterats enligt principen för virtuella tariff avstånd. Som framgår av den redan presenterade sammanställningen (tab. 1 och 2) varierar nedsättningen i stort sett mellan 30 och 40 %, beroende på vilket transportavstånd, som bildar utgångspunkt för jämförelsen. Den bearbetning, som skett av SJ:s transporter av gods i vagnslaster för år 1960, ger följande kostnadsfördelning för dels det administrativa Norrland (I), dels det i föreliggande undersökning använda begreppet »Norrland» (II). (Den järnmalm, som exporteras via transport på Luleå—Narvikbanan, är ej medräknad.) Siffrorna avser 1960 års transporter. I. Transporter inom administrativa Norrland Transporter till administrativa Norrland Transporter från administrativa Norrland

41 824 393 kr. 105 299 323 kr. 76 378 723 kr.

Totala transportkostnader: 223 502 439 kr. II. Transporter inom Norrland Transporter till Norrland Transporter från Norrland

34 185 997 kr. 86 295 032 kr. 61 688 261 kr. Totala transportkostnader: 182 169 290 kr.

Den av fraktsänkningen ej berörda delen av administrativa Norrland (se fig. 1) har vid den senare sammanställningen överförts till övriga Sverige. Följaktligen är transporter mellan taxesänkningsområdet och stationer utanför detsamma, men inom det administrativa Norrlands gränser, hänförda till transporter till och från Norrland. Under förutsättning av oförändrad transportvolym och oförändrade transportrelationer betyder detta, att en enhetlig taxesänkning av 30 % för vagnslastgods under 1960 för S.J. skulle ha medfört ett inkomstbortfall på 54 650 000 kr. Motsvarande siffra för en 40-procentig sänkning hade varit 72 868 000 kr. 5—-318341

66 Avsikten är naturligtvis, att den här diskuterade fraktsänkningen skulle omfatta SJ:s hela godsbefordran, följaktligen även fraktstyckegods, paketgods, ilgods och dylikt. För att få en uppfattning om fraktsänkningens effekt för S.J. totalt under ovan givna förutsättningar, måste därför även dessa typer av godsbefordran medräknas. Detta kan emellertid inte ske med samma grad av exakthet, enär sådan hålkortsbearbetning, som nyttjats, när det gäller vagnslaster, ej kan utföras för de andra godsslagen. Primärmaterialet för en sådan beräkning skulle därvid ha behövt vara fraktsedlarna och bearbetningsmetoden helt manuell vilket av kostnadsskäl var uteslutet. De undersökningar, som från SJ:s sida utförts angående den regionala fördelningen av sådan godsbefordran, har karaktären av stickprovsundersökningar och utförandet har till största delen dikterats av speciella frågeställningar, som ej passa för denna undersökning. För att ge en ungefärlig uppfattning om storleksgraden av SJ:s inkomstbortfall inom denna godssektor främst genom relationen transportkostnader vagnslastgods/annat gods, presenteras här av S.J. utförd sammanställning över volym- och transportkostnadsfördelning mellan olika typer av godsbefordran för hela riket år 1960. (tab. 3) (ur Godstrafik tab. 13.) Den största inkomstposten hänför sig som synes till fraktgods i vagnslaster, som utgör ca 71 % av den totala inkomsten. Om denna relation även appliceras på förhållandet mellan godsslagen för de transporter, som berör undersökningsområdet, kan SJ:s totala inkomster från detta område kalkyleras. De utgör med denna beräkningsmetod 256 000 000 kr. En enhetlig sänkning på 30 % skulle då medföra ett inkomstbortfall av 76 950 000 kr. Vid en 40-procentig sänkning skulle motsvarande siffra vara 102 600 000 kr. Emellertid betyder ett sådant förfaringssätt, att en mycket grov generalisering vidtages och att hänsyn ej tages till de regionala variationer i fördelningsbilden, som säkerligen finnes. Detta ger anledning till att närmare se på de variationer i inkomstbortfallets storlek, som blir följden av en tänkbar regional olikhet i relationssiffran för förhållandet vagnslastgods/total godsbefordran.

Tab. 3. Fördelning på olika

av SJ:s transportvolym typer av godsbefordan

år

och fraktinkomst 1960

Volym (1 000- Inkomst tal ton) (1 000-tal kr) Expressgods Paketgods Ilstyckegods Ilgods i vagnslast Fraktstyckegods t. o. m. 50 kg. . . . » över 50 kg Fraktgods i vagnslaster

15 108 286 98 138 995 25 783

10 835 45 809 53 958 5 116 23 820 88 862 563 110

Summa

27 423

791 510

07 Som förutsättning införes då, att vagnslasttrafikens andel för Norrlands vidkommande antages kunna variera inom ± 5 % kring riksgenomsnittets siffra. Under sådana betingelser erhålles för en sänkning med 30 % och för en vagnslastandel > 66 % < 76 % ett inkomstbortfall > 71 900 000 kr. < 82 800 000 kr. Följaktligen skulle under de givna förutsättningarna inkomstbortfallet till sin storlek vara obestämbart inom ca 11 milj. kr. Med tanke på de långa transportavstånden och karaktären av den norrländska förädlingsverksamhetens transportgods, ligger det nära till hands att förmoda, att inom undersökningsområdet föreligger en positiv övervikt för vagnslasternas andel av SJ:s totala godsbefordran. Författaren anser det därför mer verklighetstroget att tänka sig, att vagnslastgodsets andel ligger mellan 71 och 81 % än mellan 66 och 76 %. Detta skulle medföra, att gränserna för det obestämbara inkomstbortfallet skulle ligga mellan 67,5 milj. kr. och 76,95 milj. kr. och att felmarginalen på så vis skulle sänkas till 9 milj. kr. Med denna utgångspunkt presenteras nedan en sammanställning för de två alternativa förslagen till taxesänkningsstorlek. (Tab. 4.) Tabell 4. Totalt inkomstbortfall med 30 resp. 40-procentig fraktsänkning under förutsättning av oförändrad transportvolym och oförändrade transportrelationer Inkomst av vagnslastgods milj. kr

% av total inkomst

Total inkomst milj. kr

182,2 182,2

71 81

249,5 224,9

Inkomstbortfall Inkomstbortfall med 30 % taxe- med 40 % taxesänkning milj. kr sänkning milj. kr 77 67,5

103 90

Av intresse kan vara att ställa dessa siffror i relation till SJ:s totala inkomster av godsbefordran för undersökningsåret. Därvid bör uppmärksammas, att det beräknade inkomstbortfallet får anses utgöra den maximala storleken av ett sådant, enär förutsättningarna är oförändrad transportvolym och oförändrade transportrelationer, d. v. s. att fraktnedsättningen inte påverkar SJ:s transporter. I en senare del av framställningen återkommer författaren till dessa frågeställningar. En enhetlig 30-procentig sänkning beräknas medföra för SJ ett inkomstbortfall uppgående till mellan 8,5—9,7 % av de totala inkomsterna av godsbefordran inom hela riket. Motsvarande tal för en enhetlig 40-procentig sänkning blir 11,4—13,0 %. Skillnaden mellan de två alternativens verkningsgrad på totalinkomsten av godsbefordran utgör således 3 %—3,3 %. Med utgångspunkt från dessa siffror ansågs det mer realistiskt att låta den lägre sänkningen bilda utgångspunkt för den fortsatta utformningen av nedsättningens storlek. Detta utan att därför alltför mycket gå ifrån den storleksgrad av nedsättning, som principen om virtuella tariffavstånd representerar.

68 1.4 Nedsättningens regionalt zonerade differentiering Den diskuterade fraktsänkningen för Norrlands vidkommande måste också ses mot bakgrunden av dess förväntade effekt, att bidraga till en expansion av den industriella verksamheten inom landsdelen. Sett som en lokaliseringsbefrämjande åtgärd kan därvid, med tanke på den industriella bilden av i dag (fig. 5 sid. 23 N. I. 1960), vissa krav ställas på principen för taxeändringen, både när det gäller regional och storleksmässig differentiering. Detta har beaktats vid den slutliga utformningen av fraktsänkningen. Tanken har därvid varit, att det bör anses rimligt, att en regionalt storleksmässig differentiering av fraktsänkningen sker på ett sådant sätt, att de områden, där rationalisering inom jord- och skogsbruk skapat och kan väntas komma att skapa stora befolkningsmässiga försörjningsproblem, antas få en kraftigare transportkostnadsreducering än områden med redan uppnådd hög industrialiseringsgrad. Detta betyder, att Norrland i grova drag delas i två huvudregioner, dels det relativt högt industrialiserade kustbandet, dels det lågt industrialiserade inlandet. En storleksmässig differentiering av fraktsänkningen mellan dessa områden kan te sig som ett realistiskt förslag. En sådan bidrager dessutom till att förminska inlandets negativa transportkostnadsläge i förhållande till kustbandet med dess direkta anknytning till sjötransportmöjlighet. Vid den slutgiltiga utformningen av den fraktsänkning, vars verkningar undersökts, har dessutom införts ytterligare en variabel nämligen avståndet från norrlandsgränsen. Denna har uteslutande applicerats på kustlandet. Slutresultatet har därigenom blivit ett förslag till en enhetlig sänkning i inlandet och en zonerad sänkning i kustregionen. (Fig. 2.) Denna zonerade sänkning kan även motiveras ur annan aspekt. Ur trafikpolitisk synpunkt måste det nämligen anses mindre lämpligt, att en fraktsänkning genomföres innebärande en direkt övergång från en O-zon till en 30 %-zon. En sådan övergång kan snedvrida hela den transportekonomiska stabiliteten. Den skulle kunna medföra, att ett ur transportkostnadssynpunkt så fördelaktigt lokaliseringsläge skulle skapas vid gränsområdet, att detta kunde verka negativt på övriga Norrlands möjlighet att erhålla nyetableringar. En sådan effekt är naturligtvis ej eftersträvansvärd. Som framgår av fig. 2 uppvisar taxesänkningsförslaget ändock en direkt övergång från nollzon till trettioprocentzon. Denna övergång är belägen i inlandet och får ses mot bakgrunden av dels det geografiska avståndet mellan Siljansbygden och Storsjöbygden och dels det glest befolkade området däremellan. Området ifråga kan sägas helt eller delvis sakna förutsättningar för industrilokalisering i större skala genom den nästan totala avsaknaden av industripotentiella tätorter, och därför bedömdes en direkt övergång i detta område ej som orealistisk. Däremot torde förhållandet vara

69 *

•

"<Ifc*.

*1 t

«•' \

'I + +

i^v"*

i +

3 0%

+ i

*~w„

~~-

-J

» • < - »

~~~

30%

•'

/\ K\ -~._ <-

r-"7

* Figur 2. Den föreslagna fraktreduceringens regionalt, zonerade differentiering

\ +

\ •-N r

•

*i\v

ett annat i kustregionen, d. v. s. utmed kustbanan och stambanan, där vissa grundförutsättningar för industrilokalisering redan är givna, t. ex. industriell miljö, utbyggda servicefunktioner, en relativ närhet till den nationella marknadens tyngdpunkt m. m. För den regionalt zonerade differentieringen av fraktsänkningen inom kustregionen har, som tidigare påpekats, i stort sett det geografiska avståndet från Norrlandsgränsen varit utslagsgivande. Området har avståndsmässigt delats i ungefär tre lika stora delar, varvid samtidigt viss hänsyn tagits till industrialiseringsgrad och transportmöjlighet med järnväg. Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att detta slutliga taxesänkningsförslag storleksmässigt följer de riktlinjer, som förelades undersökningen i form av de virtuella tariffavstånden, samtidigt som en regional differentiering införts, som bl. a. leder till större nedsättningar inom övre Norrland och inlandet. Följande förutsättningar gäller vid beräkningen av det av den slutligt föreslagna sänkningen betingade inkomstbortfallet. Zonerad sänkning (10, 20 och 30 %) för alla transporter till, från och inom Norrland. (Zonindelning se fig. 2.)

70 Oförändrad transportvolym. Oförändrade transportrelationer. Vid transporter inom Norrland mellan zonerna bestäms fraktsänkningens storlek av den avsändar- eller mottagarzon, som har den högsta procentuella nedsättningen. Externa transporter = Transporter till och från Norrland. Interna transporter = Transporter inom Norrland.

Tabell 5. Beräkning av SJ.s inkomstbortfall under givna förutsättningar Transportkostnader för: Zon I. (10 %) Externa transporter //'// zon 1 Externa transporter från zon 1 Interna transporter inom zon 1 Interna transporter till zon II

20 309 846 kr • 10 % 21 692 846 kr • 10 % 2 694 521 kr • 10 % 856 428 kr • 20 %

2 030 985 kr 2 169 285 kr 269 452 kr 171 286 kr

Zon II. (20 %) Externa transporter till zon II Externa transporter från zon II Interna transporter inom zon II Interna transporter till zon 1

16 249 604 kr • 20 % 12 115 828 kr • 20 % 474 887 kr • 20 % 759 189 kr • 20 %

3 249 921 kr 2 423 166 kr 94 977 kr 151 838 kr

Zon III. (30 %) Externa transporter till zon I I I Externa transporter från zon I I I Interna transporter inom zon III samt mellan zon I I I och zonerna I och II

Inkomstbortfall:

49 735 582 kr • 30 % 14 920 675 kr 27 879 587 kr • 30 % 8 363 876 kr 29 400 972 kr • 30 %

8 820 291 kr 42 665 752 kr

SJ:s inkomstbortfall för vagnslastgods 42,6 milj. kr.

En beräkning av det totala inkomstbortfallet utföres metodmässigt i överensstämmelse med tidigare använt beräkningssätt (sid. 67). Resultatet blir då, att den i föreliggande undersökning föreslagna taxeändrings principen maximalt kan väntas medföra ett inkomstbortfall för SJ och för undersökningsåret > 52,7 < 60,1 milj. kr. = 6,7—7,6 % av SJ.s totala inkomst av godsbefordran för hela riket. Den primära frågeställningen för denna undersökning kan i korthet sägas vara följande: Betyder en transportkostnadssänkning för Norrland och norrländsk förädlingsverksamhet en industriell expansion inom landsdelen? För att försöka bedöma detta krävs ett fast utgångsläge i form av en fixerad fraktsänkningsnorm, som naturligtvis i så hög grad som möjligt bör ha en relaistisk bakgrund. Den ovan förda diskussionen har syftat till att erhålla en sådan utformning av taxeändringsprincipen. Då det däremot inte åligger undersökningen att diskutera fraktändringens inverkan på SJ:s rent företagsekonomiska lönsamhet slutföres denna diskussion angående taxändringsprincip med ovan presenterade siffror.

71 1.5 Sammanfattning

av iföreliggande undersökning utformad taxesänkningsförslag

a. Fraktsänkningen har formen av en generell sänkning på alla transporter till, från och inom Norrland. b. Dess regionala omfattning överensstämmer med SJ:s region 1 och 2 enligt regionsplaneindelningen (fig. 1). c. Taxeändringen har formen av en procentuell sänkning, storleksmässigt anknuten till principen om virtuella tariff avstånd. d. Fraktsänkningen är regionalt zonerad med en procentuell nedsättning av 10, 20 resp. 30 % (fig. 2). 1.6 Sammanfattning

av använd metodik för att undersöka den diskuterade taxesänkningens verkningar

Undersökningen börjar med en nulägesbeskrivning. Denna är uppdelad i två delar, nämligen dels en beskrivning av den industriella verksamheten i Norrland (Norrlands industri 1960) och dels en beskrivning och en analys av nuvarande transporter med järnväg i Norrland. (Kap. II i F . U.) Själva undersökningen har utförts som en intervjuundersökning bland ett stickprovsvis bland Norrlands företagare utvalt antal företag. En redovisning av intervjuundersökningens uppläggning lämnas i kap. III och för dess resultat i kap. IV. Hela undersökningens resultat sammanfattas sedan i kap. V.

11. Norrlands j ä r n v ä g s f r a k t e r 1960 (vagnslastgods)

2.1 Regional volym- och kostnadsfördelning I syfte att belysa den regionala fördelningen såväl när det gäller volym som frakter av de transporter i vagnslast, som berör det administrativa Norrland, har bearbetning skett av 1960 års järnvägsstatistik. Grundmaterialet utgöres därvid av å järnvägsstyrelsens statistiska kontor befintligt hålkortsbestånd. Bearbetningen avsåg en gruppering, som kunde utgöra ett led vid uppräkning till totalsiffror för Norrland av de resultat, som den i kap. III och IV behandlade intervjuundersökningen förväntades ge. Den gängse gruppering, som förekommer i Statens järnvägars periodvis publicerade vagnslaststatistik, är en fördelning av volym och fraktbelopp på olika bandelar. Vid denna undersökning har i stället fördelning skett på likstora kvadratiska ytelement, vilka överensstämmer med det vid industrikarteringen använda rutnätet. Det bedömdes nämligen väsentligt för den fortsatta undersökningen att kunna jämföra siffror för industrialisering och för transporter. Tillvägagångssättet för att på detta sätt erhålla transporterna volymoch kostnadsmässigt »rutplacerade» var följande. Allt stationer med eget stationsnummer (ur Förteckning över självständiga stationer och expedipeditioner 1.10.59) »rutplacerades» och erhöll rutans kodbeteckning. Vid maskinbearbetningen erhölls på så vis de önskade upplysningarna såväl för varje enskild station som för varje ruta. De upplysningar/station och ruta som kunde erhållas ur materialet var följande: a. Total transportvolym och totalt fraktbelopp för transporter, som berör det administrativa Norrland. b. Volym och fraktbelopp för transporter till administrativa Norrland. c. Volym och fraktbelopp för transporter från administrativa Norrland. d. Volym och fraktbelopp för transporter inom administrativa Norrland. e. Fördelning av a, b, c och d på olika varugrupper. (Enl. SJ:s varugruppsindelning 1.7.59.) Dessa uppgifter skulle i sin tur göra det möjligt att beräkna nuvarande regionala transportkostnadsläge i kr/ton. Genom att sedan applicera de föreslagna ändrade fraktsatserna på undersökningsårets kvantitetssiffror

73 kunde dessutom transportkostnadslägets geografiska förskjutning åskådliggöras. Möjlighet skulle också erhållas att studera strukturskillnaden mellan industriorters och handels- och serviceorters järnvägstransporter. Därmed kunde fraktsänkningens inverkan på SJ:s transporter närmare analyseras. Den fortsatta redovisningen av Norrlands järnvägsfrakter i vagnslast följer i huvudsak ovanstående indelning. Därvid bör påpekas, att vid samtliga sammanställningar och diskussioner har bortsetts från den järnmalm, som direkt exporteras via Narvik och Luleå. Däremot är malmtransporter från Boliden-området medtagna, likaså transporter av den malm, som inhemskt förädlas vid Norrbottens järnverk.

2.1.1 Total transportvolym och totalt fraktbelopp för transporter, som berör det administrativa Norrland

För att belysa storleken av järnvägsfrakter, till, från och inom administrativa Norrland redovisas först dessa transporters totala godsmängd och fraktbelopp samt för jämförelsens skull även motsvarande siffror för SJ:s totala vagnslasttrafik. (Tab. 6.) Tabellen visar, att »Norrlandstransporterna» utgör 30,4 % av SJ:s totalt transporterade volym. Motsvarande siffra, när det gäller SJ:s inkomst av frakter i vagnslast, är 39,7 %. Genomsnittsfrakten för hela riket är 21,84 kr/ton, för »Norrlandstransporten» 28,54 kr/ton och för de transporter, som ej beröra Norrland 18,92 kr/ton. Den relativa storleken av de frakter, som belasta Norrland, framgår ytterligare accentuerad, om man särskiljer de olika transportkategorier, som ingå i totalsumman. Genomsnittsfrakten för de olika transportkategorierna utgör: för transporter inom Norrland 15,95 kr/ton » » till » 35,58 » i » från » 33,95 »

Tabell 6. Total godsmängd och totalt fraktbelopp för de transporter i vagnslast som berör det administrativa Norrland Transportens omfattning

Godsmängd tusen ton

Fraktbelopp tusen kr.

Transporter inom administrativa Norrland Transporter till administrativa

2 623

41 824

2 959

105 299

2 250

76 379

7 832

223 502

25 423

563 110

Transporter från administrativa Norrland Summa land

administrativa Norr-

Hela SJ:s vagnslasttrafik

....

74 De höga genomsnittsfrakterna för transporterna till och från Norrland bero naturligtvis på de långa transportavstånden. En transportkostnadssänkning utgör indirekt en reducering av avstånden, och eftersom denna undersökning har till uppgift, att diskutera effekten av en given taxeändring, kan det vara av intresse att belysa de av sänkningen förorsakade förändringarna i genomsnittsfrakten. En enhetlig sänkning av transportkostnaderna med 30 % medför naturligtvis, att genomsnittsfrakten sjunker i samma grad. Tillämpat på det administrativa Norrlands transporter skulle detta medföra, att genomsnittsfrakten, under förutsättning av oförändrad transportvolym och oförändrade transportrelationer, skulle sjunka till 19,98 kr/ton, följaktligen under dagens riksgenomsnitt och endast 1 kr/ton över genomsnittsfrakten för de transporter, som ej beröra Norrland. Genomsnittsfrakten för Norrlandstransporterna efter den föreslagna zonerade sänkningen skulle utgöra 23.09 kr/ton, d. v. s. endast 1,25 kr. högre än rikets nuvarande medelfrakt. Detta tyder på att den i undersökningen använda nedsättningsstorleken är av den storleksordning, som diskuterats i den politiska debatten. 2.1.2 Fördelning av volym och fraktbelopp för transporter till administrativa Norrland. Regionalt transportkostnadsläge. Förändring av transportkostnadsläget som en följd av i F.U. diskuterad fraktsänkning

Med transporter till både det administrativa Norrland och taxenedsättningsområdet avses här de transporter, som passerat den administrativa norrlandsgränsen med norrlandsstationer som mottagare. Som framgår av tab. 6 utgör transporterna till det administrativa Norrland såväl volym- som kostnadsmässigt den största delen av den totala »norrlandstransporten» med 37,8 % av transporterad volym och 47,1 % av den totala transportkostnaden. Motsvarande siffror för transporter från det administrativa Norrland är 28,7 % och 34,2 %. Senare skall olikheterna i varugruppsstrukturen mellan de två transportriktningarna belysas närmare (2.2), men redan nu kan påpekas den väsentliga skillnaden mellan transportflödet i de bägge riktningarna. Transporterna till Norrland innefattar såväl råvaror och halvfabrikat för den norrländska förädlingsverksamheten som färdigprodukter för det norrländska konsumentbehovet. Däri ingår som en stor post livsmedelsprodukter och produkter från andra branscher, där Norrland inte är självförsörjande, beroende på den relativt ensidiga industriella verksamheten. Transporterna från Norrland är däremot betydligt ensidigare, beroende på karaktären hos en stor del av den norrländska förädlingsverksamheten nämligen dels den lokalmarknadsorienterade inriktningen och dels träsektorns dominans vid »uttransporterna». För att åskådliggöra transporternas regionala fördelning har valts kartogrammetoden. Redovisningen sker därvid liksom för hålkortsbearbetningen, med volym och kostnad fördelad/ruta. Därvid representerar de anförda

75 1

»•

—

>! * *

•

*'**

»**

* X

,2• t

* ^ +

•

• **

* • •

X 7

•

++"

^-. x

\ • - •-....

t •f

+ X

• v

65 An

•

190 X

•

{ \

\ ^

•

* * * *~--_,

• 92

•

166,'

V/"

•

^ "

~--jii__

1636 > )

•

•/

•

R?W

+ +

/ (

22 J

»• 11

•

"""""^1. - A

58 b

33S

•*<•

3Q„

[~i *

1 *fl

-" •

1 UT£

9S6

VoSN r

•

u L &

77 X

•

^•#

•t

• 7

*•"*"*"**"!*

• ^

•"•»^

•

• /

•

^ ^ ' " " • .

•

fHETJ

13 W^ l

Figur 3. Volymfördelning för av administrativa i vagnslast 1960 (100 ton)

5 mil

1 Norrland mottagna externa

transporter

76 I

1 I

1 K

2 J

( K O S T N A D I TUSENTALS

* " '' **

KR)

+ ^ *

*Y *

•f

•

* \ *

' y-

•

27 •f

+ +-

++ + +

•

T+

* . ** *

31 *

• 558

•

t69

1«

•

W. *

•*•

•

<^ + 15

7 2 5 ' V. i

• • \,-""'-I

• s

236*?

•

4784 t»

)

20 J

—

SJ'

11 JT305 17

_ 14

0 F

5 mil

'V^

\> A

13 O

•

. 3324 .^•1^

•'

xj 7

• -x

/ 1

2 N

—

1 X

•

,Js

•* *

i •

'•

392 13

23 A •

°1398

UBiT

!><L

•

+ 14

,-341'

'-^ofo'"" ~ - 3 B 6 _ _

{

•/

:--—' \ •

+ 11

• 1142

Vr'V

•

• „ 904

•

'•

• 1070

• at,-.

• \ 879

• 431

• x]35

•f

• "61

"», V

. 180

+ + +

1 I

Figur 4. Transportkostnadsfördelning för av administrativa Norrland mottagna transporter i vagnslast 1960 (1 000 kr)

77 symbolerna trafiksiffror för alla stationer, som är belägna inom resp. ruta. Den transporterade volymens fördelning framgår av fig. 3 och fraktkostnadsfördelningen av fig 4. Vid studium av dessa kartogram bör uppmärksammas vissa begränsningar av jämförbarheten mellan olika rutor. Sålunda kan ej direkt jämförelse göras mellan den sydligaste delen av Norrland och övriga Norrland. Speciellt bör påpekas felkällan i samband med den ur taxenedsättningsområdet uteslutna delen (rutorna G 12, H 12, G 13 och H 13). I rutan H 13 ingår Gävle, en hamnstad, som är centrum för ett uppland, beläget vid en öst-västligt gående järnväg, och Sandviken, en industristad med råvarukällan utanför Norrland. Detta förorsakar denna rutas (H 13) stora kvantitetssiffror. De utgörs till stor del av transporter, som i övriga Norrland hänföras till interna transporter och följaktligen ej finns redovisade på dessa kartogram. Något av samma orsak och verkan, ehuru ej i samma utsträckning, uppvisar rutraden 14. övriga rutor torde däremot i stort sett vara jämförbara. Av intresse i fig. 3 kan vara att konstatera h u r relativt j ä m n t fördelade transporterna volymmässigt är. Orsaken till detta är det förut påpekade, att tilltransporterna till en väsentlig del utgöres av de produkter, som tillhandahålles av handels- och serviceinrättningar. Betydelsen av detta framgår speciellt starkt i inlandet, där industrialiseringen är obetydlig. Effekten förstärks där också genom avsaknaden av sjötransportmöjlighet, vilket förmodligen medför mer direktgående transporter med järnväg över norrlandsgränsen. Den väsentliga frågeställning, som kan belysas med utgångspunkt från dessa fördelningsbilder är emellertid följande. Genom att beräkna medelfraktpriset i kr/ruta kan nämligen de regionala variationerna i det faktiska transportkostnadsläget påvisas. (Tab. 7.) De på så vis erhållna siffrorna har den fördelen, att de ruta för ruta är betingade av de speciella krav på järnvägstransporter, som rutans näringsliv ställer. Följaktligen tas hänsyn till olikheter i både transportavstånd och varugruppssammansättning. Olikheterna i kravet på transporter medför, att relativt stora skillnader i medelfraktpriset kan uppstå mellan grannrutor. Av tabellen framgår tydligt den förut påpekade felkällan i samband med rutraderna 13 och 14. De korta transporterna av råvaror till Hofors, Sandviken och skeppningstransporterna till Gävle från hamnupplandet i Dalarna sänker dessa rutors genomsnittsfrakt till en oproportionerligt låg nivå i förhållande till området norr därom. Då varugruppsammansättning och transportavstånd varierar från ruta till ruta, är naturligtvis en direkt jämförelse mellan enstaka siffror föga upplysande. Genom att sammanställa ett större antal rutor, som representerar områden med likartat näringsliv, kan dock påvisas hur genomsnittsfrakten stiger med stigande avstånd från norrlandsgränsen. En sådan sam-

78 Tabell 7. Det faktiska transportkostnadsläget i kr/ton för de olika undersökningsrutorna. Transporter till administrativa Norrland Ruta nr

Medelfraktpris

Ruta nr

Medelfraktpris

G 12 G 13 H 13 G 14 H 14 G 15 H 15 E 16 F 16 H 16 G 16 D 17 E 17 F 17 G 17 H 17 I 17 E 18 F 18 G 18 H 18 I 18 C 19 D 19 E 19 F 19 H 19 I 19 F 20 G 20 I 20 J 20

33,28 17,66 15,22 18,88 24,27 38,96 40,15 43,53 39,01 39,88 40,68 44,22 41,48 44,85 38,84 48,39 55,50 42,00 44,48 46,26 44,74 48,17 52,22 47,65 52,67 45,69 56,29 57,15 50,72 49,68 49,85 67,59

K 20 G 21 J 21 G 22 I 22 J 22 K 22 L 22 H 23 J 23 H24 I 24 J 24 K 24 L 24 H25 J 25 K 25 L 25 M 25 N 25 J 26 K 26 N 26 J 27 K 27 J 28 K 28 M28 J 29 H30 I 30

62,04 51,88 54,78 60,98 65,25 63,90 69,16 43,41 65,97 63,28 56,45 78,57 65,34 53,86 72,59 71,31 59,83 52,28 76,77 73,36 86,94 74,21 79,45 71,86 83,62 78,92 67,25 85,26 75,98 88,83 65,31 77,89

manställning har utförts dels för kustrutor, dels för inlandsrutor. I det förra fallet medtages rutor med städer, där både industrins och handelsoch serviceinrättningarnas transportbehov ligger i rutvärdet. I det senare fallet (inlandsrutor) är det framför allt dominerande handels- och serviceorter, som påverkar genomsnittsfraktens storlek. (Tab. 8.) Tabell 8. Medelfrakt för vissa rutor i kustbandet och inlandet. Transporter till administrativa Norrland. Kustbandet

Inlandet

R u t a nr

Dominerande transportort

Medelfrakt

R u t a nr

H 14 H 15 H 17 I 19 K 20 K 22 L 24 N 25

Söderhamn Hudiksvall Sundsvall Örnsköldsvik . . . Umeå Skellefteå Luleå, Piteå Haparanda

24,27 40,15 48,39 57,15 62,04 69,16 72,59 86,94

E 16 E 19 G 22 H 23 J 26 K 28 J 29

Dominerande transportort Sveg Östersund Wilhelmina Storuman Jokkmokk Gällivare Kiruna

....

Medelfrakt 43,53 52,67 60,98 65,97 74,21 85,26 88,23

79 Figur 5. Transportkostnadsläget i krjton för av administrativa Norrland mottagna, externa transporter i vagnslast 1960

I förhållande till Hudiksvallsrutan ligger medelfrakten för den nordligaste kustrutan (N25) 116,5% högre. Motsvarande siffra för inlandsrutorna (E 16—J 29) är 102,9 %. En ytterligare belysning av transportkostnadslägct för de av norrlandsstationer mottagna externa transporterna redovisas i fig. 5. Tillvägagångssättet har därvid varit följande. I varje ruta har markerats läget av den ur volymsynpunkt »tyngsta» stationen. Denna punkt har ansetts som representativ för rutan. Till punkten har hänförts medelfrakten för rutan. Med utgångspunkt från dessa punkter har sedan transportkostnadslinjer (isolinjer) interpolerats fram enligt vedertagen metod. Transportmedianpunkten i varje ruta skulle ha utgjort mer tillfredsställande interpoleringspunkter, men arbetsinsatsen för att erhålla dessa bedömdes inte vara proportionerlig mot värdet av den större exakthet, som vunnits genom ett sådant förfaringssätt. Som synes uppvisar isolinjerna oregelbundenheter. Dessa är ej enbart föranledda av förut påpekade olikheter i varugruppssammansättning och olikheter i transportavstånd. Järnvägsnätets utformning med i huvudsak två nord-sydligt genomgående banor, stambanan och inlandsbanan, förbundna av tvärbanor kan ha stor betydelse härvidlag. Detta medför nämli-

80 gen, att områden med samma avstånd fågelvägen till norrlandsgränsen kan ha vitt skilda transportavstånd dit. Dessa redovisningar av de faktiska fördelningsbilderna och det faktiska transportkostnadsläget kan naturligtvis vara av visst intresse, men den för undersökningen primära frågeställningen är av mer rörlig karaktär. I F. U. gäller det att försöka utreda frågan om verkningarna av en fraktkostnadsreducering. Redan vid denna rent statistiska redovisning kan därvid den föreslagna taxeändringen införas som en variabel, vars verkningar går att studera. På undersökningsårets transporter kan nämligen de av taxeändringen betingade nya fraktsatserna tillämpas och följaktligen ge upphov till nytt regionalt transportkostnadsläge. För att kunna visa det nya kostnadsläget har de verkliga medelfrakterna reducerats i överensstämmelse med den procentuella fraktnedsättningen för resp. ruta (fig. 2). De nya genomsnittsfrakter, som då erhållits, har sedan med samma interpoleringsförfarande som ovan gett upphov till ett av taxeändringen betingat nytt transportkostnadsläge. Genom att jämföra det faktiska kostnadsläget med det genom fraktsänkningen uppkomna, kan förskjutningarna i transportkostnadsläget studeras. Före diskussionen av dessa förskjutningar bör emellertid följande reservationer göras. Det nya transportkostnadsläget äger giltighet endast under förutsättningen: oförändrad transportvolym och oförändrade transportredationer. Sålunda beaktas inte förskjutningen av medelfrakterna som en följd av nedsättningens inverkan på kvantiteter, varusammansättning och transportrelationer. En sådan förändring torde med all säkerhet bli följden av en eventuell fraktsänkning. Bl. a. skulle denna förmodligen innebära, att en omfördelning av den totala transportvolymen på Norrland skulle äga r u m mellan nu befintliga transportmedel. Vad som diskuteras är således begränsat till frågan hur det regionala transportkostnadsläget hade varierat om den i F. U. använda fraktsänkningen hade tillämpats på 1960 års transporter. Tabell 9. De i F. U. föreslagna fraktsatsernas sänkning av medelfrakten i kr/ton för vissa rutor i kustbandet och inlandet. Transporter till administrativa Norrland Inlandet

Kustbandet R u t a nr H 14 H 15 H 17 I 19 K 20 K 22 L 24 N 25

Dominerande transportort

Sänkning av medelfrakt

Sundsvall Örnsköldsvik Umeå Skellefteå Luleå, P i t e å . . . . Haparanda

2,43 4,00 4,84 11,43 12,41 20,75 21,78 26,08

R u t a nr E 16 E 19 G 22 H23 J 26 K 28 J 29

Dominerande transportort Sveg Wilhelmina Storuman Jokkmokk Gällivare Kiruna

Sänkning av medelfrakt 13,06 15,80 18,29 19,79 22,26 25,58 26,47

81 Av intresse kan först vara att kvantitativt visa vad fraktsänkningen skulle betyda för de rutor, vars medelfrakt angivits i tab. 8. (tab. 9). Den regionalt zonerade differentieringen av fraktsänkningen ger som synes till resultat en kvantitativt sett markant skillnad mellan såväl kustläge—inlandsläge som sydligt—nordligt kustläge. Detta överensstämmer väl med synpunkterna vid den tidigare förda diskussionen angående principen för fraktsänkningen (sid. 68). Den geografiska förskjutningen av transportkostnadsläget, som en följd av applicering av de »nya» fraktsatserna på den faktiska fördelningsbilden, framgår av fig. 6. Denna kartmässiga framställning framhäver ytterligare vad som ovan anförts angående fraktsänkningens zonerade differentiering. Som synes är förskjutningarna i transportkostnadsläget relativt obetydliga i den sydligaste kustzonen för att sedan öka mot väster och norr. Från kartbilden kan några exempel på transportkostnadslägets förskjutning anföras. Sålunda medför den föreslagna fraktsänkningen, att centrala Jämtland erhållit ett kostnadsläge jämförbart med det som mellersta Hälsingland har

Figur 6. Förskjutningar i transportkostnadsläget för av administrativa Norrland mottagna externa transporter i vagnslast som en följd av de reducerade fraktsatserna Q—318341

Figur 7. Geografiska förskjutningar transportkostnadsläget

82 idag. Luleå hade skenbart »flyttats ned» till södra Ångermanland, en avståndsmässig förskjutning på ca 60 mil. För Kirunas vidkommande hade fraktsänkningen betytt ett kostnadsläge ungefär motsvarande Umeås nuvarande. De ekonomiska transportavstånden förkortas följaktligen och Norrland flyttas närmare övriga Sverige och därmed närmare den nationella marknadens tyngdpunkt (fig. 7). 2.1.3 Fördelning av volym och fraktbelopp för transporter från administrativa Norrland. Regionalt transportkostnadsläge. Förändring av transportkostnadsläget som en följd av i F.U. diskuterad fraktsänkning

Med transporter från Norrland avses de transporter, som passerat det administrativa Norrlands gräns med norrlandstationer som avsändare. Därvid bör påpekas, att transporter över nationsgräns är liktydigt med transport över norrlandsgränsen. Sålunda innefattas i de fördelningsbilder, som nedan skall diskuteras, även de transporter, som passerat ut ur Norrland över stationerna Storlien, Haparanda och Riksgränsen. Undantag utgör den malm, som i oförädlat skick exporteras via Narvik. Redovisningen överensstämmer metodmässigt med föregående transportkategori (2.1.2), till vilken hänvisas i detta avseende, och den följer punkt för punkt föregående framställning med det tillägget att vissa jämförelser göres mellan de bägge transportriktningarna. Tidigare har presenterats absoluta och relativa siffror såväl över relationen avsänt/mottaget gods som relationen avsänt/totaltransporterat gods. För att erinra om dessa hänvisas till nedanstående sammanställning samt till förd diskussion (2.1.2).

Transportkategori

Transport till administrativa N o r r l a n d . . . . Transport från administrativa Norrland.

Volym tusen ton

% av Norrlandstransporternas totalvolym

Fraktbelopp tusen kr

% av Norrlandstransporternas totalkostnad

Medelfrakt kr/ton

2 959

37,8

105 299

47,1

35,58

2 250

28,7

76 379

34,2

33.95 Den regionala fördelningen av externa transporter från Norrland framgår volymmässigt av fig. 8 och kostnadsmässigt av fig. 9. Tidigare påpekad skillnad i transportsammansättning mellan avsänt och mottaget gods (sid. 74) medför påtagliga olikheter i fördelningsbilderna. Den i förhållande till befolkningen relativt j ä m n a fördelningen av mottaget gods, ersätts, när det gäller avsänt gods, av en betydligt större koncentration till kustbandet. Detta är en följd av detta områdes höga industrialisering. I samband med karteringen av de industrisysselsatta belystes kustzonens stora andel av totalantalet industriverksamma inom Norrland. Området framgår av fig. 10. Inom denna region bor 49,9 % av Norrlands befolkning, medan andelen

83 1

' 1

1 C

1 D

1 F

1 Ö

1 J

1 K .

1 . L . 1

*•** \ *

»-•*

***

•

*'•"*+' 29

•

•4

V 4

2°

•

28 V

t t t

•

^Bp

• + *'

•

^ \

25 »2

4 124

/ -- -

I t>

•

19 jl

[ ^

_ Ä*

•

52 X 23

•

if$

154 IB

•

2' A--*

17 N

2 G

/ •

•

4 It

• \ /

i»

<: 18

,-2JS.I

3Ä8

•^9

12 V

"*-«<' "" ) \ •

. \_

* *

• \

60 '

~~~l

\ 1*J

* 1

1 L

dfci M

157V

•

.--f

106 h

• /

3 Vl

\V^

250)

^-763_

1 D

1 E

1 F

1 G

1 H

5 Figur 8. Volymfördelning för av administrativa i vagnslast 1960 (100 ton)

S mil

1 J

1 Norrland avsända externa

transporter

84 1

1 B

1 C I

1 F

1 G

1 J

1 K

12 * * +*•

* i

* r + M.

30 ..2

31 » * • * :

*+'

*\ 4

•

k 1

(KOSTNAD i TUSENTALS KR.)

—

•

***2

*•

i.82

t m

+ + + + + +

+ + 4-

v21

+ +

•

?•]

* *

* »

K 1

» * * +

• \

* *•

• 603

atlO

* * ^

•

io:

• *~v$

\ X

•

\ •

5123 P

118 TB

92'

•

1 F

—

1 -4'

18 W JQ59

•

__1

• \ ..,'

1 G

Smil

^ V

s> ^

13 E

r* w

•/

368*2

U37

•

•9650 y

•

+ +

( J

~-3226_

"" \

•

+ ++ +

• 161

;• ' \.

1 9 7 ' x >-'' 9

*" ""'-I

, t

•

\ • / '" •

115'

+ 16

•

"~ —

1 76

•

\ / •

•

Ä<^

155 / - '•«., 326

1 0 - -

•

**-V

1 H

1 Figur 9. Transportkostnadsfördelning för av administrativa transporter i vagnslast 1960 (1 000 kr)

1 Norrland avsända

externa

85 a

[ ' l a

• " -

1 n

•

«..

i -

,* '*« •

-., *

•

;

•t

•

»'

k" • **M w 1

t '* „

--..,

" "

•

•f-

. • •;.

, ~'0r\

) \~

•

„

•

•• •

-W \

„

. "'"

» . •

\. 1

i * i •

i i

» i i

i J

r i

i j

av totalantalet industrisysselsatta är så hög som 67,3 %. Transporterna från Norrland är i ännu högre grad koncentrerade till samma område. Volymmässigt står stationer inom denna kustzon som avständare för 76,2 % av den totala »attransporten». Motsvarande siffra för fraktkostnaderna är 75 %. Vid diskussioner i litteraturen ang. marknadsinriktning hos industriföretag talar man vanligen om 3 olika typer: lokalt marknadsinriktad, nationellt marknadsinriktad och internationellt marknadsinriktad industri. Gränsdragning mellan dessa är svår att göra då i deras konstitution ligger ett flertal kombinationsmöjligheter. En internationellt marknadsinriktad industri kan t. ex. med sin försäljningsstruktur täcka alla marknadstyper. Den gränsdragning, som möjligen skulle kunna utföras företag för företag vore att försöka identifiera den lokalmarknadsinriktade industrin. Men för att överhuvudtaget kunna diskutera marknadsinriktning hos företag krävs, att de olika marknadstyperna ger exakta identifieringsgrunder bransch för bransch. Av begreppet lokalmarknadsinriktning framgår, att företagets försäljningsområde i förhållande till det potentiella snabbt begränsas och upphör. Genom att fastställa denna omlandsgräns och jämföra den kvantita-

86 tivt med de normer som gäller för lokal marknadsinriktning skulle en klassificering företag för företag kunna ske. Svårigheten ligger emellertid i att skapa generella normer för identifiering. Skall t. ex. avståndet från företaget till omlandsgränsen, eller skall försäljning/ytenhet med eller utan kombination av en »dominansförsäljning» inom området utgöra den primära faktorn vid gränsdragningen? Det förra skulle genom olikheterna i köpkraft/ytenhet medföra uppenbara brister i identifieringsnormen och därmed även för jämförbarheten. Det senare skulle omöjliggöra att en generell geografisk omlandsgräns kunde appliceras på marknaden som helhet. Marknadsområdets begränsning kan t. ex. förorsakas av: A. Höga transportkostnader (bryggerier, tegelindustri m. fl.) B. Kontaktkravet företag/kund. (Tids- och/eller avståndsmässigt) a) Företagets servicefunktion (rep.-verkstäder) b) Produktens tidsmässiga hållbarhet (bagerier, slakterier m. fl.) C. Låg produktionskapacitet. Ofta ett utvecklingsstadium för företagen i ett flertal branscher (ex. vissa snickerifabriker o. dyl.). Alla dessa faktorer kan utgöra en effektiv spärr för marknadstillväxt. Det väsentliga enligt författaren är emellertid, att dessa faktorer, som påverka de enskilda företagen och totalt ger samma resultat = en begränsning av marknaden i det geografiska fältet, inbördes är av så olika karaktär, att de ge utrymme för sekundära faktorer att påverka marknadsområdet. Konkurrensförhållanden, köpkraft/ytenhet, transportförutsättningar kan t. ex. variera i så hög grad att exakta identifieringsgrunder i den praktiska fördelningsbilden blir av föga värde. Att därför med utgångspunkt från en faktisk fördelningsbild diskutera en branschvis marknadsinriktning, även om vissa normer för klassificering uppställts, förefaller föga realistiskt. Däremot anser författaren, att marknadsinriktning kan diskuteras ur en faktisk fördelningsbild från ett helt annat utgångsläge. I stället för att diskutera en branschvis marknadsinriktning för den totala verksamheten k a n marknadsinriktningen inom en region bestämmas. Intresset knyts följaktligen till regionen och inte till branschen. Denna regionala marknadsinrikting kan bedömas genom att studera regionens transportstruktur. Kan regionen transportmässigt isoleras och »uttransporterna» regionalt placeras inom det undersökta området, så bör även de inom undersökningsområdet eventuellt förekommande regionala olikheterna i marknadsinriktning i stort kunna bedömas. Denna möjlighet tillgripes här för att om möjligt erhålla ett begrepp om marknadsstrukturen hos den norrländska industrin. Om Norrland betraktas som en lokal marknad för landsdelens industriella verksamhet kommer uttransporterna från företagen till detta »lokala» marknadsområde i denna redovisning att hänföras till transporter inom Norrland. De externa transporter som passerat Norrlandsgränsen på väg ut

87 ur landsdelen kan däremot hänföras till den nationellt marknadsinriktade industrin. Genom att efter avsändareort regionalt fördela dessa uttransporter inom Norrland och dessutom studera dess varugruppssammansättning kan vissa slutsatser angående total industriell marknadsinriktning dras. För att entydigt kunna tala om olikheter i regional marknadsinriktning krävs egentligen även uppgifter angående transportstrukturen hos andra transportmedel. Sådana står emellertid inte undersökningen till buds. I fig. 10 med tillhörande text påvisades den starka koncentrationen av uttransporterna till kustbandet. Dessutom har en genomgång av »övriga» Norrlands uttransporter visat, att av dessa uppskattningsvis ca 60 % utgöres av råvarutransporter samt återgående vagnar och emballage. Detta kan ge anledning till följande sammanställning för A. Kustbandet

B. Inlandet

67 % av de industrisysselsatta svarar för ca 76 % av det uttransporterade godset. Uttransport/industrisysselsatt ca 22 ton. 33 % av de industrisysselsatta inom Norrland svarar för ca 10 % av det uttransporterade godset. Uttransport/industrisysselsatt ca 5 ton.

Dessa jämförelser hade ytterligare kunnat påvisa den markanta skillnaden mellan kustzon och inlandet, om till kustzonen även hänförts de rutor, som innefatta Ljusnans dalgång samt rutan med Ljungaverk, varifrån stor uttransport sker. Utan att dra alltför vittgående slutsatser bör ovan redovisade siffror utgöra ett indicium på att den nationellt marknadsinriktade industrin i huvudsak ligger inom kustzonen, medan övriga Norrlands industri främst har karaktären av att vara lokalt marknadsinriktad. Denna slutsats angående olikheter i marknadsinriktning kommer att ytterligare behandlas i kap. IV och sammanställes där med resultatet av intervj uerna. För att ytterligare framhäva skillnaden mellan avsänt och mottaget gods h a r diagrammet i fig. 11 uppgjorts. Principen har därvid varit följande: Rutorna har rangordnats efter den absoluta storleken av infrakter och utfrakter i kr. Varje rutas andel av de totala infrakterna resp. utfrakterna till samtliga rutor i Norrland har beräknats i procent. De erhållna talen har införts i diagrammet. Diagrammet ger följaktligen en uppfattning om de två transportriktningarnas olikheter i den relativa fördelningen över likstora ytenheter. Ett gemensamt drag för bägge transportriktningarna är som synes den höga andelen fraktkostnad på ett litet antal ytenheter. Detta betingas av den ojämna befolkningsfördelningen inom Norrland med en koncentration till ett fåtal små områden. I övrigt framgår olikheterna i fördelningsbilderna direkt av diagrammet. Följande slutsats kan därför formuleras: Den

88 %

Avsänt gods Mattaget

gods

10 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65 ytelem.

Figur 11. Rumslig koncentration av transportkostnaderna för avsänt och mottaget gods

relativa fördelningen av transportkostnaderna för avsänt och mottaget gods uppvisa en väsentlig olikhet. Det avsända godset är i högre grad än det mottagna koncentrerat till ett fåtal ytelement, enär det till största delen härrör från den del av den industriella verksamheten, som är nationellt marknadsinriktad (sid. 87). För mottagna transporter minskas koncentrationen som en följd av handels- och servicenäringarnas spridning, samt industrins råvarubehov. För att kunna påvisa förskjutningarna i det regionala transportkostnadsläget för externt avsända transporter, som en följd av en eventuell fraktsänkning, presenteras först en sammanställning över rutornas medelfrakter för transporter från det administrativa Norrland, (tab. 10, jfr tab. 7) Tabellen visar vid jämförelse med tab. 7, att medelfrakterna variera mer från ruta till ruta för avsänt gods än för mottaget gods. Orsaken är att de avsända transporterna visar större ensidighet/ruta, när det gäller varugruppssammansättningen. En differentierad varugruppssammansättning av transporterna får en utjämnande effekt på medelfrakten i och med att de olika tariffernas och de olika transportavståndens ytterlighetsvärden reduceras. Ensidighet i transportsammansättningen/ruta medför däremot, att stora skillnader kan uppstå mellan geografiskt närbelägna områden. Som exempel på detta kan anföras rutorna H 25 och J 25 med genomsnittsfrakter på 65,84 kr/ton resp. 36,70 kr/ton. För mottagna transporter kunde påvisas, att ökat geografiskt avstånd från norrlandsgränsen åtföljdes av ökade medelfrakter för rutor av liknande karaktär, (tab. 8) Detta går icke att påvisa på samma tydliga sätt när det gäller avsända transporter, (tab. 11.) Orsaken är att den höjning av medelfrakterna vid ökat avstånd från den nationella marknadens tyngdpunkt, som är att vänta, delvis utjämnas av förändringar i varusammansättningen.

89 Tabell 10. Det faktiska transportkostnadsläget i krJton för de olika undersökningsrutorna. Transporter från administrativa Norrland. R u t a nr

Medelfrakt

R u t a nr

Medelfrakt

H 12 G 13 H 13 G 14 H 14 G 15 H15 E 16 F 16 G 16 H16 D 17 E 17 F 17 G 17 H 17 I 17 E 18 F 18 G 18 H 18 I 18 C 19 D 19 E 19 F 19 H 19 I 19 F 20 G 20 I 20

24,26 28,12 16,78 29,04 36,22 37,40 37,44 32,73 29,66 38,90 34,75 43,63 70,11 44,47 42,29 38,46 46,26 30,35 37,17 36,96 41,76 45,13 33,51 15,60 32,37 23,53 57,73 49,81 40,77 62,93 46,31

J 20 K 20 G 21 J 21 G 22 I 22 J 22 K 22 L 22 H23 J 23 H24 I 24 J 24 K 24 L 24 H25 J 25 K 25 L 25 M 25 N 25 J 26 K 26 N 26 J 27 K 27 K 28 M28 J 29 H30 I 30

49,87 64,64 45,17 50,30 41,94 63,28 40,43 54,99 48,03 75,02 55,56 50,16 64,37 68,89 62,49 52,21 65,84 36,70 48,17 67,48 68,13 65,03 54,52 48,53 68,03 92,30 55,29 58,41 76,19 67,00 103,24 96,01

Tabell 11. Medelfrakt för vissa rutor i kuslbandet och i inlandet. Transporter från administrativa Norrland. Inlandet

Kustbandet R u t a nr

Dominerande transportort

Medelfrakt

R u t a nr

H 14 H 15 H 17 I 19 K 20 K 22 L 24 N 25

Söderhamn Hudiksvall Sundsvall Örnsköldsvik.... Umeå Skellefteå Luleå, P i t e å . . . . Haparanda

36,22 37,44 38,46 49,81 64,64 54,99 52,21 65,03

E 16 E 19 G 22 H23 J 26 K 28 J 29

Dominerande transportort Sveg Östersund "Wilhelmina Storuman Jokkmokk Gällivare Kiruna

Medelfrakt 32,73 32,37 41,94 75,02 54,52 58,41 67,00

90 Figur 12. Transportkostnadsläget i kr/ton för av administrativa Norrland avsända externa transporter i vagnslast 1960

Det regionala transportkostnadsläget för de avsända transporterna framgår av fig. 12. Vid interpoleringen har där hänsyn inte tagits till de extrema värdena för rutorna E 17 och J 25. Trots detta har isolinjerna ett mycket oregelbundet förlopp. Speciellt anmärkningsvärt kan området i centrala Jämtland förefalla med en medelfrakt, som ej uppgår till 30 kr/ton. Utöver tidigare omnämnda orsaker inverkar här att trä- och massaindustrin utnyttj a r Trondheim och Hommelvik som exporthamnar. Anmärkningsvärd är också skillnaden i medelfrakt mellan avsända och mottagna transporter. Denna framgår vid jämförelse mellan fig. 12 och fig. 5. För hela Norrlands vidkommande är medelfrakten för avsänt gods 33,95 kr/ton och för mottaget gods 35,58 kr/ton. Anledningen till totalmedelfrakternas likartade storlek är de förut påpekade (sid. 77) korta transporterna till Gävle—Sandviken-området. De bidrager nämligen, på grund av sin stora omfattning volymmässigt, till att sänka medelfrakten för mottaget gods för hela Norrland. Studerar man däremot skillnaden regionalt kan betydande differenser konstateras. Som allmän karakteristik kan därvid sägas, att medelfrakterna för avsänt gods genomgående ligger betydligt lägre än för mottaget gods. Följande exempel kan anföras.

91 Dominerande transportort

Medelfrakt avsänt gods kr/ton

Medelfrakt mottaget gods kr/ton

38,46 49,81 54,99 52,21 65,03 32,37 41,94 58,41

48,39 57,15 69,16 72,59 86,94 52,67 60,98 85,26

Sundsvall Örnsköldsvik Skellefteå Haparanda Östersund Wilhelmina

Bakgrunden till de påtalade differenserna är att söka i den relativa ensidigheten av den nationellt marknadsinriktade industrin i Norrland, samt värdetariffsystemet vid fraktberäkningen av transporter i vagnslast. Den princip som kommit till uttryck i värdetariffsystemet kan i korthet sägas vara, att ett varuslag, som »tål» frakten bättre än ett annat, också skall påföras högre frakt. Följaktligen är det värdet av transporten från en plats till en annan som prissättes. Därför har också värdetariffsystemet fått den innebörden, att det ofta är ett varuslags pris (handelspris/kg), som motiverar varuslagets högre eller lägre fraktkostnad/kg och längdenhet. (SOU 1956: 54 sid. 80.) Bland de från Norrland avsända transporterna dominera ett fåtal varugrupper (2.2). Det utmärkande draget för dem är att de i huvudsak kan hänföras till de ur prissättningssynpunkt låga prishuvudklasserna. (Pappersmassa E—F, sågade trävaror F, brännved G, träfiberplattor E, massa- och flisved G, smidbart j ä r n o. stål B—F o. s. v.) Denna karaktär hos avsända transporter framgår ytterligare av diskussionen i avdelning 2.2. Hur en fraktsänkning skulle påverka medelfraktens absoluta storlek för denna transportriktning framgår av nedanstående tabell. (Jfr tab. 9. sid. 80.) Förändringarna i det regionala transportkostnadsläget framgår av fig. 13. Det måste anses mer oegentligt att för avsända transporter diskutera förskjutningar i transportkostnadsläget än för mottagna transporter. Speciellt Tabell 12. De i F.U. föreslagna fraktsatsernas sänkning av medelfrakten i kr/ton för vissa rutor i kustbandet och inlandet. Transporter från administrativa Norrland Inlandet

Kustbandet R u t a nr

Dominerande transportort

Sänkn. av medelfrakt

R u t a nr

H 14 H 15 H 17 I 19 K 20 K 22 L 24 N 25

Söderhamn Hudiksvall Sundsvall Örnsköldsvik Umeå Skellefteå Luleå, Piteå Haparanda

3,62 3,74 3,85 9,96 12,93 16,50 15,66 19,51

E 16 E 19 G 22 H 23 J 26 K 28 J 29

Dominerande transportort Sveg Östersund Wilhelmina Storuman Jokkmokk Gällivare Kiruna

Sänkn. av medelfrakt 9,82 9,61 12,58 22,51 16,36 17,52 20,10

92 Figur 13. Det av de reducerade fraktsatserna uppkomna transportkostnadsläget för av administrativa Norrland avsända externa transporter

farligt kan det vara att göra jämförelser av den typ, som gjordes för »tilltransporterna» (sid. 82). Exemplet att Luleå, som en följd av fraktsänkningen, skulle ha erhållit ett transportkostnadsläge jämförbart med södra Ångermanlands nuvarande, har, trots olikheter i kravet på transporter från den industriella verksamheten, ändock en realistisk förutsättning. En stor del av den norrländska industrin nyttjar en lokal råvara, vars transporter, i den mån de ligger på SJ, hänföras till transporter inom Norrland och följaktligen ej redovisas här. Som en modifierande faktor för »tilltransporternas» likställighet kan dessutom betraktas den stora del av dessa transporter, som naturligtvis utgöras av handels- och servicefunktionernas varutransportkrav. Utan att kunna bevisa det siffermässigt, torde dock kunna antagas, att de regionala variationerna i detta krav inte är alltför stora och på så vis ger den grad av jämförbarhet, som krävs för diskussion angående geografiska förskjutningar av transportkostnadsläget. För avsända transporter är däremot förhållandet ett annat. Preciseringen av den geografiska förskjutningen av transportkostnadsläget blir inte av samma intresse och värde i och med den ensidiga varusammansättningen/ruta och de kraftiga variationer i denna sammansättning, som kan förekomma mellan olika områden. Fig. 13 bör därför huvudsakligen ligga till grund för uttalanden om förändringar i transportkostnadsläget område för område.

93 2.1.4 Volymfördelning för transporter inom administrativa Norrland

De interna transporterna utgör 33,5 % av volymen och 18,7 % av fraktkostnaderna för den totala norrlandstransporten i vagnslast. Medelfrakten är 15,95 kr/ton. Som jämförelse kan anföras riksgenomsnittet 21,84 kr/ton och medelfrakten för de transporter som ej berör Norrland 18,92 kr/ton. Anledningen till den låga medelfrakten torde vara att en stor del av varuflödet går från kusten till inlandet och tvärtom vilket betyder relativt korta transportavstånd. Råvaror och färdigprodukter från inlandet transporteras till industrier vid kusten resp. till utskeppningshamnar. Industriella färdigprodukttransporter och hamnupplandstransporter utgör varuflödet i motsatt riktning. Naturligtvis transporteras avsevärda volymer i nordsydlig riktning, men dessa längre transporter förmår dock ej höja medelfrakten till i höjd med övriga Sveriges. Generellt torde därför kunna påstås, att de interna transporterna inte får anses belasta Norrland i kostnadshänseende på samma sätt som externa ut- och infrakter. Med anledning härav förenklas framställningen av dessa transporters regionala fördelning avsevärt i förhållande till de externa transporterna. Sålunda kommer endast att kortfattat diskuteras volymfördelningen, medan kostnadsfördelningen inte berörs. Volymfördelningen för avsänt gods framgår av fig. 14 och för mottaget gods av fig. 15. Som helt dominanta områden för avsänt gods framstår därvid rutorna K 22 och K 28, förorsakade av malmtransporterna från Gällivare- resp. Bolidenområdet. Erinras bör om att transporter av järnmalm för direkt export ej är medtagna. Detta förklarar Kiruna-rutornas låga volymsiffra, övriga dominanta avsändarrutor återfinns i kustzonen, medan inlandsrutorna i allmänhet uppvisa låga volymsiffror. Detta bevisar att transporterna av den skogliga råvaran per järnväg har mycket liten betydelse i Norrland. De tidigare påtalade malmtransporterna förorsaka även helt dominerande rutor när det gäller mottaget gods, nämligen L 22 och L 24. (Rönnskär resp. Luleå.) De korta transportavstånden för dessa volymmängder är naturligtvis en mycket bidragande faktor till den för interna transporter låga medelfrakten. 2.2 Fördelning av volym och fraktbelopp på olika varugrupper Den tidigare diskussionen angående regional volym- och fraktkostnadsfördelning har skett med utgångspunkt från siffror för det administrativa Norrland. Detta har inneburit en ur arbetssynpunkt betingad förenkling av redovisningen. När det gäller varugruppsfördelningen däremot, bedömdes det vara av primärt intresse, att sifferunderlaget enbart berörde taxenedsättningsområdet. Dels får belysningen av transporternas sammansättning därmed en mer realistisk bakgrund, dels k a n storleken av fraktsänkningen

94 1

_ 3!

«•**

* 31

+. l

*•*- *

->'

•»

•

*t-

X M

•

*•

^^s ^y

1 3

• }

f f!

•

^ x

*•

52 II

• -

+ +

•

* 210

58 ,

11 T»

rfcs

147 X

x v

* *

\ rV,

•

• 79

•

\ •

53«

•

1»

* 17

*--_

+ r

, '\

\ l s-M.1

N4«S t

4S7

i? V

280 f>

,1 <gt

•

jQ«9

•'•

^-iAl

)

•

—

mJ)

\ # •

{

}

•

• /' • •

, - ' "

"»il?

1795 V>

•

A, 11' v

16 2ST

"" --.

^L7'^

• 80 V,

<> •

•

1 H

87 II

s -^

• 50

• SS

•

-'~l

1 292

* * • *

Xl2

1*0

•

—

^ • 13,

•

Figur 14. Volymfördelning

S mil

^i ^

—

14 C

för internt avsänt gods

95 1

—

> x

* •

\ '**•

•

5 X

'**•

t 30

* x

»+'

•

•t

•

Jt25

t +

•

« «?4

^ \ i o

*x f

* aS v

21 /"*• ^

•

---^

— 23

/ * \

86 H

i 6 Bt

)

•

rtn

*•*"*•••»

1 L

•

••f

•

—t——

\ «

•

• 22

*>-^._ i t

•

{

~'~l

—

15 X

" _

11 r^

^aos

200o\,

—

•4

^IJJJJJJJJJQ

^•7

2»»

• 1891,

,—-'

1 C

1 D

Figur 15. Volymfördelning

5 mil

"N.

— 3

20 J%

971 12

/ ^ I 1, - * '

21 Ä

, 1 <Ai

*/ t**

^—2+'

• ""-*'

Vgw

^K^~f-^r

•

* *

• \

„* *

"">

•

k •

•

• fl B

1 J

för internt mottaget gods

1 I

96 preciseras varugrupp för varugrupp. Denna övergång vid redovisningen från det administrativa Norrland till taxenedsättningsområdet medför emellertid samtidigt, att redovisningssiffrorna kommer att uppvisa en mindre differens jämfört med kalkylen över SJ:s inkomstbortfall på sid. 70. Vid denna sistnämnda beräkning räknades Norrlands gräns överensstämma med taxenedsättningsområdets gräns. Av arbetstekniska skäl kommer den följande analysen att avse trafik över det administrativa Norrlands gräns till och från taxenedsättningsområdet respektive enbart inom taxenedsättningsområdet. Siffrorna bliva därför här något för små. Betydelsen härav har emellertid bedömts vara ringa. De sammanställningar, som nedan presenteras, är utförda i enlighet med SJ :s varugrupps- resp. varuslagsindelningar. Det bör uppmärksammas att skilda varuindelningar tillämpas vid godsindelning med avseende på prissättning och med avseende på statistisk redovisning. Statens Järnvägars författningssamling särtryck 1050 avser SJ Godstaxa (Gtax) med underrubriken: Taxa för transporter av gods m. m. på SJ. Avdelning IX i nämnda särtryck behandlar godsindelning för fraktgods i vagnslaster. Varuslagen är indelade enligt följande: Huvudkapitel (20 st. betecknade I—XX) Kapitel (75 st. betecknade 1—75) Positioner Alfabetisk förteckning över de enskilda varuslagen. När det gäller prissättningen är positionerna den primära indelningsgrunden. För varje position finns angivet den huvudklass enligt vilken fraktberäkningen sker. Positionerna är i sin varubeskrivning relativt utförliga, men för att i tveksamma fall kunna hänföra det enskilda varuslaget till rätt prissättningsklass finns, som ovan påpekats, en alfabetisk förteckning över alla varuslag, där dels position dels huvudklass finns angivet. Underlaget för SJ:s statistiska redovisning är däremot en annan varuindelning, där den totala varumängden är fördelad på 54 olika varugrupper. (SJ varugruppsindelning.) Denna grupperings relativa storlek är följaktligen någorlunda jämförbar med kapitelindelningen i godstaxan. Däremot är kapitlen och varugrupperna inte jämförbara ur varusammansättningssynpunkt. Som exempel kan anföras att varugrupp 64 (Textilvaror och skodon; motsvaras av kapitlen 44—50. Varusammansättning kommer här nedan att diskuteras i huvudsak med utgångspunkt från godstaxans 20 huvudkapitel. En specifikation av varuflödet på varugrupperingens 84 grupper bedömdes bliva alltför svåröverskådlig. Den senare grupperingen återfinnes dock i bilaga 1 och till den kommer att hänvisas i vissa sammanhang. Omgrupperingen från den statistiska varugruppsindelningen till godstaxans huvudkapitel har utförts med

97 hjälp av bägge indelningsgrundernas positionsbeteckningar. Tilläggas bör, att i några fall har olikheterna i kapitel- och varugruppsindelning tvingat fram en sammanslagning av vissa huvudkapitel, vilket medför, att översikten omfattar 16 grupper i stället för 20. 2.2.1 Fördelning av volym och fraktbelopp på olika varugrupper för externt mottagna och avsända transporter

Redan tidigare (2.1.2) har antytts olikheterna i varusammansättning för transporter till och från det administrativa Norrland. Dessa olikheter kvarstår naturligtvis även när det gäller taxenedsättningsområdet. »Fråntransporternas» relativt ensidiga varugruppssammansättning om man jämför dem med »tilltransporterna» har påpekats. Detta framgår av bilaga 1, men är ännu mer markant i tab. 13, där varugruppsindelningen är överförd till ovan diskuterade huvudkapitelindelning. De mottagna transporternas jämnare spridning över de olika huvudkapitlen framgår. Sålunda har för mottaget gods elva av de sexton grupperna över 3 % av den för transportriktningen totala fraktkostnaden, medan motsvarande siffra för avsänt gods är fem. Detta antal borde egentligen reduceras till fyra, enär siffran för gruppen XVIII—XX (4,2 %) till största delen förorsakas av transporter, som betingats av »tilltransporten», nämligen återgående begagnat emballage och återgående cistern vagnar. (Se bilaga 1 varugrupperna 82 och 83.) Det »vidare» krav, som ställs på »tilltransporterna» som en följd av handels- och serviceinrättningarnas varutransportbehov, kan exemplifieras genom en sammanställning av de huvudkapitel som antas representera livsmedelssidan. Påpekas bör att sammanställningen är grov. Den är ändock belysande för den strukturskillnad i varusammansättningen, som råder mellan de bägge transportriktningarna. Om grupperna I—IV betraktas som livsmedelstransporter framgår, att dessa utgör 25,8 % av »tilltransporterna» men endast 2,5 % av »fråntransporterna» kostnadsmässigt sett. I frakter betyder det förhållandet 21,4 milj. kr mot 1,5 milj. kr. Ytterligare ett par kommentarer till tabellen bör göras. Huvudkapitel fem = mineraliska produkter upptar en stor andel av det till taxenedsättningsområdet transporterade godset, både volym- som kostnadsmässigt. De två varuslag, som framför allt är orsaken härtill, är kalk och cement. Det senare en färdigprodukt, som hittills inte framställts i Norrland. För gruppen XIV—XV kan relationen mellan avsänt och mottaget gods tyckas överraskande. Av bilaga 2 varugrupperna 70—78 framgår, att det framförallt är uttransporten av »järnskrot» och »smidbart j ä r n o. stål» (Norrbottens järnverk) samt i viss m å n »andra metaller än j ä r n samt arbeten därav» (Rönns k ä r ) , som ger de höga andelssiffrorna för avsänt gods. Uppmärksammas bör också, att ju längre mot halvfabrikatet och färdigprodukten man kommer inom anförda grupp desto högre andel har i stort sett det mottagna godset 7—318341

98 Tabell 13. Transportvolym och fraktbelopp för av taxenedsättningsområdet externt mottagna och avsända transporter i vagnslast I960. Efter huvudkapitel. Procentuell andel Avsänt

Mottaget Huvudkapitel Ton %

Kr%

Ton %

Kr %

1,9 9,0

3,5 10,3

0,2 1,1

0,3 1,6

1,4

1,6

0,1

8,4 22,8

10,3 15,9

0,5 3,3

0,5 2,7

7,7

15,2

15,7

0,0 0,1

0,0 0,2

0,2 0,0

0,3 0,0

6,5

4,4

26,7

26,6

2,4

27,3

23,2

0,2

0,4

0,2

0,3

8,6

8,8

0,6

0,9

16,6

15,6

18,5

19,3

3,1 3,5

4,7 6,5

1,6 0,9

2,6 1,6

7,7

3,7

4,2

I. Levande djur och animaliska produkII. Vegetabiliska produkter I I I . Animaliska och vegetabiliska fetter och oljor samt spaltningsprodukter därav; beredda ätbara fetter; växer av animaliskt eller vegetabiliskt urIV. Produkter drycker,

av livsmedelsindustri; etylalkohol och ättika;

V. Mineraliska produkter VI. Kemiska och farmacevtiska produkter; färger o. fernissor; parfymer, tvål, ljus o. d.; lim o. gelatin; exploV I I . Hudar, skinn o. läder; arbeten därav; V I I I . Gummi och varor därav IX. Trä o. varor därav; träkol; kork o. varor därav; korgmakeriarbeten o. andra varor av flätningsmaterial.. X . Material för pappers- och papptillverkning; papper o. papp samt vaX I — X I I . Textilvaror, skodon, huvudbonader, paraplyer X I I I . Varor av sten o. annat mineraliskt material; keramiska produkter; XIV—XV. Ädla metaller; mynt; bijouterivaror. Oädla metaller o. varor därav X V I . Maskiner och apparater; elektrisk materiel X V I I . Transportmedel X V I I I — X X . Optiska instrument o. apparater, fotografiska o. kinematografiska apparater, instrument o. apparater för mätning eller kontroll, medicinska o. kirurgiska instrument o. apparater; ur; musikinstrument samt apparater för upptagning eller återgivning av ljud. Vapen o. ammunition. Diverse varor

i förhållande till det avsända. Denna tendens är påtaglig redan vid studium av tabell 13 (se grupperna IV, XIII, XVI och XVIII—XX. Detta tyder på ensidighet hos den nationellt marknadsinriktade industrin i Norrland, men också på att den lokalmarknadsinriktade industrin har mycket snäva gränser i sin varusammansättning och sin produktionskapacitet. Det mest påtagliga tecknet för ensidigheten av »uttransporterna» är träsektorns totalt dominerande transportstorlek, både när det gäller volym och

99 Figur 16. »Träsektorns» relativa andel av trans- \ portkostnaderna av från administrativa Norrland ' avsänt externt gods i vagnslast 1960 t

)

i* / V .

\ ^

fraktkostnad. Med träsektorn avses då de halvfabrikat och de färdigprodukter, som har skoglig råvara. Till denna bör följaktligen hänföras hela huvudkapitlen IX och X. Därtill bidrager träsektorn genom den därtill knutna kemiska industrin med en stor andel av de transporter, som redovisas under huvudkapitel VI. Grupperna IX och X svara tillsammans för 54,0 % av den uttransporterade volymen och 49,8 % av motsvarande fraktkostnad. Via varugruppsfördelning/ruta har den del av grupp VI, som också bör hänföras till träsektorns transporter, kunnat approximeras. De utgöra ca 6 % av transportvolymen och ca 7 % av transportkostnaden. Totalt betyder detta, att ca 60 % av hela uttransportens volym och ca 57 % av fraktkostnaden betingas av träsektorns transporter. Det kan vara av intresse att belysa inom vilka områden i Norrland träsektorns transporter relativt sett är mest dominerande. För varje ruta kan därför träsektorns andel av den totala uttransporten beräknas. Genom ett interpoleringsförfarande (se sid. 79) kan isolinjer för träsektorns relativa andel av den totala fraktkostnaden bestämmas. (Fig. 16.) Isolinjerna visa de områden, inom vilka träsektorn svarar för minst 60 resp. 80 % av transportkostnaden för u r Norrland avsänt gods. Anmärkningsvärt kan förefalla, att kustbandet i norra Västerbotten och södra Norrbotten ligger utanför 60 %-dominansen, speciellt med tanke på Svenska Cellulosa Aktiebolagets

100 Tabell 14. Dominerande varugrupper för av taxenedsättningsområdet externt mottaget och avsänt gods i vagnslast Avsänt gods

Mottaget gods Varugrupp

Ton

Kronor

81 Samlastningsgods 80 Transportmedel o. 72 Smidbart järn o. s t å l . . 79 Maskiner o. apparater; elektriskt m a t e r i e l . . 28 Cement 18 Socker o. konfektyrer 66 Krossad sten 42 ö v . kemiska föreningar 12 Produkter av kvarn-

6,0

6,8

62 Pappersmassa, P a p -

3,5 7,9

6,5 6,1

3,1 6,5

4,7 4,5

58 Träfiberplattor 72 Smidbart järn o. s t å l . . 56 Sågade trävaror 63 Papper o. papp samt

3,1 3,1 3,2

4,4 3,8 3,0

2,8

3,9

2,4

2,9

2,8 3,1

2,7 2,6

73 Plåt o. bleckvaror. 23 Fodermedel, restprodukter från livsmedelsindustri . . . . 37 Asfalt, beck, tjäror

Varugrupp

42 ö v . kemiska föreningar 78 Andra metaller än järn samt arbeten därav . 79 Maskiner o. apparater. Elektriskt material . 59 Snickerivaror o. andra

Ton

Kronor

17,2 10,5 9,7 11,9

12,6 11,6 10,9 10,6

10,1 5,9 4,8

10,5 5,6 4,9

5,1

4,8

1,6

2,6

1,9 2,6

2,5 1,9

2,2 1,8

1,8 1,7

83 Cisternvagnar, åter-

Munksundsgrupp och AB Statens skogsindustrier i Piteå (Lövholmen). Emellertid reduceras relativt sett träsektorns i absoluta tal höga fraktkostnader av storleken av metallsidans (Norrbottens järnverk och Rönnskärsverken) uttransporter från ifrågavarande område. För att ytterligare belysa varuflödet har i tab. 14 plockats ut de för mottaget resp. avsänt gods dominerande varugrupperna för Norrland som helhet. Tabellen ger ytterligare belägg för träsektorns dominans av uttransporterna. Fyra av de fem första varugrupperna tillhör nämligen denna. Den kraftiga differentieringen på olika varugrupper av de mottagna transporterna framgår av procenttalen. Medan de fem första varugrupperna av avsänt gods svarar för 56,2 % av den totala fraktkostnaden och 59,4 av volymen svarar samma antal varugrupper av mottaget gods för endast 28,6 % av kostnaden och 27,0 % av volymen.

2.2.2 Fördelning av volym och fraktbelopp på olika varugrupper vid transporter inom taxenedsättningsområdet

Redovisningen av dessa transporters varugruppssammansättning kommer helt att följa tidigare redovisningsmetod. (2.2.1.) Detta innebär att sammanställningar utföres för dels 20 huvudkapitel (Tab. 15) och dels 84 varugrupper. (Bilaga 2.) Ang. principen för dessa varuindelningar hänvisas till 2.2 (sid. 96).

101 Tabell

15. Transporlvolym och fraktbelopp för inom taxenedsättningsområdet porterat gods i vagnslast 1960. Efter huvudkapitel. Procentuell andel Huvudkapitel

I. Levande djur och animaliska produkter II. Vegetabiliska produkter I I I . Animaliska och vegetabiliska fetter och oljor samt spaltningsprodukter därav; beredda ätbara fetter; växer av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung IV. Produkter av livsmedelsindustri; drycker, etylalkohol och ättika; tobak V. Mineraliska produkter VI. Kemiska och farmacevtiska produkter; färger och fernis sor; parfymer, tvål, ljus o. d.; lim och gelatin; explosiva varor; gödslingsmedel V I I . Hudar, skinn o. läder; arbeten därav; pälsskinn och pälsverk V I I I . Gummi och varor därav IX. Trä o. varor därav; träkol; kork o. varor därav; korgmakeriarbeten o. andra varor av flätningsmaterial X . Material för pappers- och papptillverkning; papper o. papp samt varor därav X I — X I I . Textilvaror, skodon, huvudbonader, paraplyer X I I I . Varor av sten o annat mineraliskt material; keramiska produkter; glas och varor därav XIV—XV. Ädla metaller; mynt; bijouterivaror. Oädla metaller o. varor därav XVI. Maskiner och apparater; elektrisk materiel X V I I . Transportmedel X V I I I — X X . Optiska instrument o. apparater; fotografiska o. kinematografiska apparater; instrument o. apparater för mätning eller kontroll; medicinska o. kirurgiska instrument o. apparater; ur; musikinstrument samt apparater för upptagning eller återgivning av ljud. Vapen o. ammunition. Diverse varor

trans-

Ton

Kronor

0,2 0,5

0,5 1,6

1,0 62,4

2,3 48,3

3,7

5,5

15,7

15,2

7,1

8,0 0,3

1,1

1,9

4,0 0,8 0,6

7,3 2,2 1,8

2,9

5,1

När det gällde transporterna till och från taxenedsättningsområdet konstaterades »f råntransporternas» ensidiga varugruppssammansättning. Detta är även fallet för de interna transporterna. Träsektorns varor + gruppen mineraliska produkter svarar därvid för 85,2 % av transportvolymen och 71,5 % av den totala transportkostnaden. Den stora skillnaden i procentsiffrorna beror på de korta malmtransporterna mellan Boliden och Rönnskär. Då huvudparten av den andel, som redovisats för gruppen XIV—XV, utgöres av färdigprodukter från råvarugruppen V (Norrbottens järnverk och Rönnskärsverken) framstår ensidigheten i transportsynpunkt ännu mer markant. Anmärkningsvärt kan förefalla att den relativa betydelsen av transporterna från hamnarna till hamnupplanden är av sådan liten betydelse. Sålunda utgör t. ex. livsmedelssidans transporter (grupperna I—IV) endast 1,7 % av transportvolymen och 4,4 % av transportkostnaderna för det internt transporterade godset. Kostnadsmässigt betyder detta, att de totala livsmedelstransporterna (till, från och inom Norrland) uppgår till ca 24,4 milj. kr, under förutsättningen att till sådana hänföres de trans-

102 Tabell 16. Dominerande

varugrupper för internt transporterat gods i vagnslast Varugrupp

30 Malmer, slagg aska 36 Eldningsoljor, tunna 62 Pappersmassa; papperslump 72 Smidbart järn och stål 53 Pappersved 54 Flisved 34 Bensin 56 Sågade trävaror 63 Papper och papp samt varor därav 79 Maskiner och apparater; elektriskt materiel 35 Eldningsoljor, tjocka 84 Diverse varor 80 Transportmedel och delar 59 Snickerivaror och andra träfabrikat 71 Järnskrot

1960 Ton /o

Kronor /o

50,0 3,7 5,2 2,1 3,8 3,6 2,0 4,1 1,9 0,8 1,6 0,8 0,6 0,6 1,2

30,9 6,5 5,6 3,8 3,5 3,4 3,0 2,6 2,3 2,2 2,0 1,9 1,8 1,8 1,6

porter, som redovisas i grupperna I—IV. Fraktsänkningen skulle följaktligen med utgångspunkt från en genomsnittlig 20 %-ig sänkning för denna varusektor medföra en kostnadssänkning på ca 5 milj. kr. Detta tal får anses som en maximisiffra och kan i viss mån belysa och bilda utgångsp u n k t för värderingar angående fraktsänkningens inverkan på levnadsomkostnaderna. Av tab. 16 framgår att de höga andelssiffrorna för mineraliska produkter i huvudkapitelsammanställningen i huvudsak betingas av varugrupp 30 (Malmer, slagg och aska). I övrigt hänvisas till tabellen.

2.3 Struktur skillnad mellan handels- och serviceorters och industriorters järnvägstransporter Som tidigare påpekats (sid. 72) utfördes hålkortsbearbetningen av SJ:s vagnslaststatistik på ett sådan sätt, att totalsummor erhölls dels för r u t a dels för varje station. Detta skapar möjlighet att studera strukturskillnaden i järnvägstransporterna mellan industriorter och handels- och serviceorter. Värdet av en sådan studie är, att den kan ge en viss utgångspunkt för bedömandet av vad en av fraktsänkningen föranledd industriell expansion k a n medföra för SJ:s godsbefordran. Det hypotetiska antagandet är då, att vid en ökad industrialisering närmar sig transportstrukturen för de nu lågt industrialiserade orterna den som de nu högt industrialiserade orterna uppvisar. Avsikten är därför att nedan påvisa, att det föreligger en m a r k a n t strukturskillnad i järnvägstransporterna mellan orter av ovan anförda olika karaktär. Därvid utnyttjas de transporter, som berör de norrländska städerna. (Tab. 17.)

103 Tabell 17. Norrlandsstädernas ut- och ingående trafik i vagnslast 1960 fördelade på externa och interna transporter. Totala fraktbelopp Externt

Internt

Stad

Östersund Lycksele Sollefteå Hudiksvall Söderhamn Umeå Härnösand Boden Haparanda Skellefteå Kiruna Hapar.-gränsen Gävle Sandviken Luleå Sundsvall Örnsköldsvik Piteå Kramfors Bollnäs Summa % av total 1

Mottaget

Avsänt

Mottaget

Avsänt

4 566 222 1 236 890 715 295 1 124 510 872 656 5 779 906 2 209 758 1 656 486 603 145 5 389 754 2 740 016 795 073 16 229 991 1 204 152 7 582 240 6 608 414 4 229 985 1 958 716 719 532 641 888

615 270 160 583 64 237 349 345 497 725 1 712 246 785 721 409 504 196171 717 224 314 244 1 787 931 10 850 502 1 337 131 7 698 298 6 226 363 5 241 834 2 187 321 830 820 618 452

1 514145 580 099 126 841 519144 918 931 850 810 565 256 391 173 115 478 662 056 1 821 886 447 594 1 596 332 1 045 300 9 402 607 2 852 434 1 825 218 556 574 191 471 153 953

407 163 187 905 36 443 89 747 180 685 527 391 406 326 388 083 66 482 2 499 022 1 946 310 161 593 3 662 039 255 875 5 204 210 3 503 057 863 816 755 848 199 801 66 482

66 864 629 63,5

42 599 922 55,8

26 137 302 62,6

20 447 767 48,9

Avsänd malm från Boliden till Rönnskär redovisas med Skellefteå som avsändarstation.

Som framgår av tabellen dominera de norrländska städerna storleksmässigt järnvägstransporterna till, från och inom landsdelen. Befolkningsmässigt utgör de 25 % av Norrland, men transportkostnadsmässigt svarar de för Tabell 18. Fördelning av transportkostnader på avsända och mottagna transporter för vissa norrlänska städer. Stad

Ind.-grad

Avsänt (%)

Mottaget (%)

I. Städer med låg industrialiserings grad (Handels- o. serviceorter) Östersund Sollefteå Lycksele Umeå Boden Haparanda

8,9 8,5 5,7 7,5 8,5 5,8

14,4 10,7 16,0 25,2 28,0 26,7

85,6 89,3 84,0 74,8 72,0 73,4

7,5

20,2

79,2

17,8 11,8 21,1 14,2 15,3

43,2 50,7 50,2 53,9 53,1

56,8 49,3 49,8 46,1 46,9

13,2

50,2

49,8

II. Städer med hög Luleå Sundsvall Örnsköldsvik Piteå Kramfors

industrialiseringsgrad

104 ca 60 % av Norrlands transportbehov räknat i vagnslaster med järnväg. Med tanke på städernas karaktär som dels köpcentra för stora omland och dels industriella centralpunkter är denna relation inte anmärkningsvärd. Med hjälp av källmaterialet för karteringen av de industrisysselsatta (Arbetsmarknadsstyrelsens företagsregister 1960) har industrialiseringsgraden för de enskilda städerna kunnat beräknas. Genom att sedan studera städer med låg industrialiseringsgrad (handels- och serviceorter) och hög sådan (industriorter) kan olikheterna i transportstruktur påvisas. Förhållandet mellan kostnaderna för avsänt och mottaget gods utgör därvid studieobjektet (tab. 18 och fig. 17). Tendensen i förhållandet kostnad för avsänt resp. mottaget gods framgår klart av tabellen. Naturligtvis kan det vara farligt att dra alltför vittgående slutsatser, men siffrorna synes framhäva ett klart förhållande. För de utvalda handels- och serviceorterna (orter med låg industrialiseringsgrad) utgör de avsända transporterna i genomsnitt endast Vs av den totala transportkostnaden, medan för de utvalda industriorterna däremot utgör avsänt och mottaget gods ungefär lika stora delar av den totala transportkostnaden. Detta utgör ett starkt stöd för uppfattningen att om SJ vidtager en fraktsänkning vars effekt blir liktydig med en industriell expansion, kommer SJ att till en del kompenseras för inkomstbortfallet genom en ökad transportvolym. Det kan nämligen inte anses troligt, att en ökad industrialisering nu bryter detta strukturschema över förhållandet avsänt och mottaget gods. ÖSTERSUND 1.514

SUNDSVALL 2 652

(t)

LYCKSELE

(4)

ÖRNSKÖLDSVIK 1.825

(2)

SOLLEFTEÅ

(3)

(5)

5241 Figur 17. Strukturskillnad mellan handels- och serviceorters (1—3) och industriorters (4—6) järnvägstransporter i vagnslast 1960. Siffrorna ange fraktkostnad i 1 000 kr

I I I . Intervjuer m e d företagare i Norrland. Undersökningens uppläggning.

3.1 Motiv för

intervjuundersökningen

Denna undersöknings huvuduppgift är att klarlägga verkningarna på den industriella sysselsättningen i Norrland av en generell fraktsänkning på järnvägarna. Utgångspunkten för en prognos om verkningarna måste vara en utförlig beskrivning av nuvarande förhållanden. En sådan beskrivning av de industriella förhållandena har lämnats i Norrlands Industri 1960 och av j ä r n vägstransporterna i föregående kapitel. Där har även gjorts ett försök att belysa fraktsänkningens totala, varugruppsdifferentierade och regionala effekt med utgångspunkt från SJ:s statistiska material. Emellertid har en sådan metod att bedöma verkningarna av en fraktsänkning flera svagheter. Viktigast bland dessa är att den förutsätter oförändrade varukvantiteter och oförändrad varusammansättning för alla företag i Norrland, trots att det är förändringar i dessa två faktorer, som det är av primärt intresse att studera i denna undersökning. Därför kan den tidigare redovisningen enbart vara av förberedande och belysande karaktär. Den k a n knappast användas till direkta slutsatser om fraktsänkningens verkningar på en eventuell industriell expansion. I detta sammanhang föreligger nämligen en fara att genom förenklade teoretiska resonemang dra alltför vittgående slutsatser. Den industriella strukturen är nämligen av alltför skiftande k a r a k t ä r både som helhet i regioner och som branscher. Marknadsinriktning, konkurrensförhållanden, lokala förhållanden m. m. är faktorer, som k a n variera på ett sådant sätt, att generella omdömen angående fraktsänkningens verkningsgrad, baserade på den ovan presenterade statistiska redovisningen, kan bliva verklighetsfrämmande. För att klarlägga verkninga r n a av en fraktsänkning krävs därför andra metoder. I huvudsak skulle två sätt k u n n a användas för att erhålla underlag för prognoser om fraktsänkningens verkningsgrad. Tänkbar är dels en teoretisk modell, där de olika fraktsatserna utgjorde variabler, vars verkningar kunde studeras. (Törnqvist: »Transportcosts as a location factor for manufacturing industry».) Tänkbart ä r emellertid också att studera verkningarna av en fraktsänkning genom att direkt fråga ett antal företagare, om h u r de anser, att en fraktsänkning av exakt angiven storlek och karaktär skulle

106 påverka verksamheten i deras eget företag. I F. U. valdes den senare metoden och erhållandet av det empiriska materialet har skett genom intervjuer. Därvid har ställts konkreta frågor, som den intervjuade har förutsättning att kunna besvara. Generellt kan sägas, att denna metod används särskilt, när det gäller att förutsäga människors sätt att handla. Då är de inverkande faktorerna ofta komplicerade och irrationella. Att denna metod valts i denna undersökning beror på att besluten om lokalisering fattas av människor inom företagen på grundval av deras subjektiva uppfattning om de olika konsekvenser ett lokaliseringsbeslut kan tänkas få. Denna uppfattning kan vara irrationell och helt avvika från vad en teoretisk modell anger, men det är dock företagsledarnas uppfattning, som avgör vad som verkligen äger rum. Eftersom utfrågning utgör den centrala delen av denna undersökning, diskuteras nedan några allmänna synpunkter på metoden som sådan. Ett insamlande av information med hjälp av utfrågning kan i huvudsak ske på två sätt, nämligen dels muntligt och dels skriftligt. Numera har som vedertagna begrepp för detta införts intervju resp. enkät. Bägge metoderna har för- och nackdelar och användandet av den ena eller andra metoden får avgöras från fall till fall av den speciella karaktär, som utmärker den sökta informationen. »Den väsentliga fördelen med intervjuer och enkäter är att man kan komma åt information, som annars är relativt otillgänglig eller kanske fullständigt otillgänglig. Dels kan man få information om objektiva förhållanden, som inte finns bevarade annat än i form av personlig erfarenhet, dels kan man få information om subjektiva förhållanden, såsom attityder, förväntningar, motivation och vanor.» (K.-E. W ä r n e r y d : Ekonomisk Psykologi. Sthlm 1959) Det ovan presenterade citatet av Wärneryd ger en god sammanfattande bild av de motiv, som föranlett användningen av intervjuer i denna undersökning. Den personliga erfarenheten grundad på objektiva iakttagelser är ofrånkomlig som grundval för att subjektivt k u n n a utföra de bedömningar (förväntningar) angående fraktsänkningens effekt, som krävs för F. U. Emellertid får därför inte bortses från de svagheter, som behäftar intervju- och enkätmetoderna. Möjligheten till felkällor är många. Sålunda kan exempelvis olämpliga frågeformuleringar, likgiltighet från den utfrågades sida för informationssökandet, m. m. ge upphov till snedvridna resultat. Därför får ej heller ett slutresultat av en sådan undersökning presenteras med »decimalnoggrannhet», utan dess värde ligger främst i att ge en utgångspunkt för bedömningar om vad som ä r väsentligt i problemställning. I F. U. ansågs intervjuer vara att föredraga framför enkäter. Anledningen till detta var följande: A. Problemområdet bedömdes så stort, att enkätmetoden skulle medföra stor risk att förlora värdefull information med tanke på svårigheten att formulera bestämda och entydiga frågor för skriftligt svar.

107 B. De speciella frågeställningar av för företaget ekonomiskt betydelsefull karaktär, som skulle föreläggas den utfrågade, kunde medföra »riktade» svar. För att så mycket som möjligt eliminera denna risk till felkälla bedömdes intervjumetoden vara att föredraga framför enkätmetoden, då svaren på tidigare frågor i så fall ej kunde påverkas av senare frågor. C. Bortfallet av intervjusvar kunde förväntas bli mindre än bortfallet av enkätsvar. Intervjuerna skulle följaktligen bidraga till att den sökta informationen erhölls på ett säkrare sätt.

3.2 Frågeformulärets

utformning

Denna undersöknings uppgift är som tidigare påtalats att klarlägga verkningarna på den norrländska industrin av en fraktsänkning. Frågorna måste därför utformas med detta som riktpunkt. Man kan lägga många synpunkter på begreppet industriell expansion. Med tanke på de speciella problem, som föreligger i Norrland som en följd av den snabba rationaliseringen inom jord- och skogsbruk, ansågs det emellertid önskvärt att kunna belysa fraktsänkningens effekt framför allt på den industriella sysselsättningen. Det förefaller rimligt att antaga, att ett samband råder mellan förädlingsvolym och sysselsättning inom ett företag. För företagarna är förändringar i förädlingsvolymens omfattning troligen lättare att ange än förändringar i sysselsättningen. Det ansågs därför lämpligt att särskilt inrikta frågorna på fraktsänkningens eventuella inverkan på förädlingsvolymen ( = tillverkningskvantiteten) varmed även indirekt verkan på sysselsättningen skulle k u n n a klarläggas. Frågorna härom är därför kärnpunkten i frågeformuläret (bil. 3 fråga 4 A — F ) . För att företagarnas svar på fråga 4 skulle i den utsträckning som är möjligt baseras på korrekt information om det egna företagets transportkostnader inlades fråga 3 i formuläret. Denna fråga var avsedd att tillställas de intervjuade företagen i förväg för att dessa skulle vid intervjutillfället h a dessa uppgifter tillgängliga. Själva huvudfrågan i formuläret är som nämnts fråga 4 A—F. I anslutning härtill inlades i frågeformuläret ytterligare en del frågor avsedda att ge en mer nyanserad bild av de väntade verkningarna på den norrländska industrin än vad enbart huvudfrågan kunde väntas ge. Sålunda inlades en fråga om fraktsänkningens verkningar på företagets priser (4 G), en fråga om fraktsänkningens verkningar på företagets lönsamhet ( 4 H ) , samt en fråga om fraktsänkningens verkningar på företagets relativa utnyttjande av järnväg respektive andra transportmedel. (41) Problemställningens vid dagens lokaliseringsdiskussioner angående Norrland är emellertid ej enbart begränsade till transportsidan. Intresset i stort berör alla tänkbara åtgärder för erhållandet av ett lokaliseringsvänligare klimat inom landsdelen. För att kunna vidtaga lämpliga åtgärder måste

108 emellertid för- och nackdelarna med norrlandsläget renodlas och storleksgraderas. Därför ansågs det lämpligt, att vid intervjuerna även undersöka uppfattningen om vilka andra lokaliseringsfaktorer som av företagarna bedömdes vara väsentliga. Problemområdet kom sålunda att omfatta dels det ovan berörda väl avgränsade kärnområdet, dels ett i anslutning till detta liggande diffusare intervjuområde, där den sökta informationen bestod i företagarnas uppfattning om transportkostnadernas betydelse i förhållande till andra lokaliseringsfaktorer. Vid intervjuundersökningar kan man söka erhålla information antingen med hjälp av vad man kallar standardiserade eller med ostandardiserade intervjuer. Den tidigare metoden är därvid av formell, den senare av informell natur. Detta har medfört att frågeformuläret innehåller en standardiserad intervjudel, som möjliggör kvantitativ mätning av fraktsänkningens effekt och en ostandardiserad intervjudel, där aktuella problemställningar och attityder därtill söks. I huvudsak utformades den standardiserade intervjudelen med bundna frågor, d. v. s. frågor med givna svarsalternativ. Detta motiveras med att en kvantitativ precisering av fraktsänkningens verkningar var nödvändig att erhålla vid intervjuerna. I den ostandardiserade delen används till stor del öppna frågor. I frågeformuläret inlades sålunda en fråga, som avsåg att visa företagarnas attityd till den eventuella transportmerkostnad, som belastar norrlandsföretaget i förhållande till konkurrentföretagen i mellersta och södra Sverige, jämfört med den ekonomiska belastning som kan sägas vara hänförlig till dels personkontaktproblemen vid inköp och försäljning i samband med avståndet till den nationella marknadens tyngdpunkt och dels motsvarande problem, när det gäller varutransporttiden. (2 G) Likaledes inlades en allmän fråga, som ville klarlägga företagarnas allmänna attityder till lokalisering i Norrland. (2 B) Till frågeformuläret fogades till sist en serie frågor om personalrekrytering. (5 A—G) Detta problem berör ej direkt verkningarna av en fraktsänkning. Frågan ansågs emellertid vara intressant ur allmän lokaliseringssynpunkt och ställdes därför, när intervjuerna ändå gjordes. Frågeformuläret i sin helhet ingår som bilaga 3 till F. U. Sammanfattningsvis är sålunda frågeformuläret uppbyggt kring följande huvudavdelningar: 1. Allmänna data 2. Geografiskt lokaliseringsläge, marknadsinriktning 3. Transportkostnadsmässiga fakta 4. Fraktsänkningens förväntade effekt 5. Personalfrågor

109 Denna valda ordningsföljd på frågorna har bl. a. fördelen, att den i mer förtrolig samtalsform hållna indelningen ger vissa möjligheter till kontroll av konsistensen i företagarnas svar på intervjufrågorna under 4. De spontana kommentarernas relativa gradering av allmänna för- och nackdelar kan nämligen sättas i relation till svaren på de preciserade frågorna i den standardiserade intervjudelen. 3.3 Urval av intervjuperson Inom Norrland finns ca 3 600 industriföretag med över tre anställda. De representerar olika branscher, olika storlek, olika läge och näringslivet är därför mycket heterogent. Att genomföra ett stickprovsurval av intervjupersoner, som skulle ha varit statistiskt helt tillfredsställande bedömdes mycket komplicerat. Av kostnads- och tidsskäl måste dessutom antalet intervjuer begränsas och resorna för intervjuerna fick ej bli för långa. Vissa förenklingar vid urvalet måste därför vidtagas. Den använda metoden vid urvalet var i korthet följande. Efter produktionstyp sammanfördes industriföretagen i 13 huvudgrupper, vilka författaren förmodade vara någorlunda likartade ur transportsynpunkt. Ur dessa grupper gjordes först slumpvis urval av en mindre branschgrupp (undergrupp enl. industristatistiken) inom varje huvudgrupp. Denna utvalda undergrupp fick i fortsättningen representera huvudgruppen. Därefter indelades Norrland ur regionsynpunkt i nio någorlunda likartade områden och u r varje sådant område utvaldes en undersökningsruta dit alla intervjuer inom regionen om möjligt koncentrerades. Därefter skedde slumpvist urval av intervjuföretag bland alla företag enligt företagsregistret i ifrågavarande bransch och ruta med vägningstal för antalet sysselsatta inom varje företag. En utförligare redogörelse lämnas i det följande. 3.3.1 Urval av bransch för undersökning.

Urvalet av undersökningsbransch ur industrin som helhet hade naturligtvis kunnat ske på flera sätt. Faktorer att i detta fall ta hänsyn till bedömdes vara följande: A. Att undersökningsgrupperna ur transportsynpunkt utformades, så att de inte blev alltför heterogena. B. Att de utvalda undersökningsbranscherna tillsammans hade sådan uppbyggnad, att de kunde förväntas representera olika marknadsinriktning. C. Att de utvalda undersökningsbranscherna innehöll exempel på både svagt och starkt representerad förädlingsverksamhet i Norrland. D. Att de utvalda undersökningsbranscherna kunde mätas kvantitativt och därvid sättas i relation till såväl SJ :s transportstatistik som industristatistikens totalvärden.

110 E. Att branschföretagen i förhållande till sin storlek gavs lika stora möjligheter att bli intervjuföretag. Efter ingående analys av förefintligt statistiskt material ansågs det lämpligast att låta industristatistiken utgöra totalmassa för undersökningen. Industristatistiken är indelad i 12 huvudgrupper. Av dessa kunde bortses från två, enär de är av sådan speciell natur. Huvudgrupperna ifråga är 1. Gruvindustri och 12. El-, gas- och vattenverk. De kvarvarande 10 huvudgrupperna har följande benämningar i industristatistiken. 2. Metall- och verkstadsindustri 3. Jord- och stenindustri 4. Träindustri 5. Massa- och pappersindustri 6. Grafisk industri

7. Livsmedelsindustri 8. Dryckesvaru- och tobaksindustri 9. Textil- och sömnadsindustri 10. Läder-, hår- och gummivaruindustri

Totalt är ovan nämnda 10 industrihuvudgrupper indelade i 87 undergrupper. För att kunna fastställa den relativa förekomsten inom Norrland i förhållande till rikssiffran för dessa 87 undergrupper beräknades de indexsiffror, som framgår av tab. 19. Index 1 innebär därvid att representationen i Norrland överensstämmer med representationen i hela riket. Index > 1 anger underrepresentation och index < 1 överrepresentation, hela tiden i förhållande till totalantalet yrkesverksamma inom riket och undersökningsområdet. Innan redogörelsen för urvalsförfarandet fortsattes göres några kommentarer till ovanstående tabell. Tidigare påtalad ensidighet av förädlingsverksamheten i Norrland (sid. 74) framträder på ett m a r k a n t sätt. Av de 87 undergrupperna är sålunda 69 underrepresenterade, medan 17 är överrepresenterade. Den kraftigaste överrepresentationen visar som väntat de undergrupper som kan hänföras till träsektorn. Förhållandet framgår av nedanstående sammanställning över de grupper, som har högsta indextalen. Undergrupp

5a 5b 5d 10 h 4 a 2 b Ila 4 c

Träsliperier Cellulosafabriker Wallboardfabriker Gummirep.-verkstäder Sågverk o. hyvlerier Andra metallverk Rent kem. industri Faner- och plywoodfabriker

index 6,58 5,10 4,74 3,50 2,67 2,22 2,14 1,89

Med detta objektiva mått på den relativa förekomsten av olika branscher i Norrland som delbakgrund utfördes så sammanställningen av de 87 undergrupperna till 13 stora grupper, i F . U. benämnda undersökningsgrupper. Sammanställningen gjordes så att av ovan nämnda 10 huvudgrupper

Ill Tabell 19. Beräkning av indextal för förhållandet sysselsatta i riket/sysselsatta i undersökningsområdet. Industriundergrupper.

1 Ind.grupp

Ind.-syss. i riket

% 0 av y-verks. i riket

Ind.-syss. i Norrland

% 0 av y-verks. i Norrland

Index d b

2a b c d e f g h i k 1 m 3a c d e f g h i k 4a b c d e f g h 5a b c d e 6a b c d 7a b c d e f g h i k 8a b c d 9a b c d

42 068 6 603 8 231 29 855 15 864 1 968 1 325 48 924 139 703 32 573 53 812 3 738

12,97 2,04 2,54 9,21 4,89 0,61 0,41 15,09 43,08 10,04 16,59 1,15 0,30 1,70 0,48

3 058 1 952

7,09 4,52 0,96 2,57 0,27 0,40 0,10 23,46 18,35 0,73 7,05 0,86 0,08 0,70 0,23

0,55 2,22 0,38 0,28 0,06 0,66 0,24 1,55 0,43 0,07 0,42 0,75 0,27 0,41 0,48

2,81 0,89 0,02 0,45 0,27 22,14 0,13 0,87 1,98 7,38

1,11 0,48 0,01 0,21 0,48 2,67 0,39 1,89 0,46 1,23

0,51 3,49 32,21 4,33 5,55 0,28 0,11 1,21 3,76 0,03 0,03 8,30

0,59 6,58 5,10 0,53 4,74 0,11 0,08 0,24 0,80 0,02 0,06 1,80

98 49

0,29 3,13 4,63 0,23 0,11

0,17 1,09 1,15 0,26 0,11

39 83 847 26 230 166

0,09 0,19 1,96 0,06 0,53 0,38

0,10 0,40 0,99 0,17 1,10 0,12

1,10

1,34

960 5 522 1 559 2 079 8 200 5 888 5 512 6 911 1 825 26 931 1 071 1 481 13 938 19 407

2,53 1,82 1,70 2,13 0,56 8,30 0,33 0,46 4,30 5,98

138 305 2 799 1 733 20 496 26 750 3 801 8 120 4 280 16 621 15 168 4 276 1 718 14 959 2 597 5 623 9 365 13 016 2 906 3 196

0,86 0,53 6,32 8,25 1,17 2,50 1,32 5,13 4,68 1,32 0,53 4,61 1,73 2,88 4,01 9,90 0,99

634 2 907 1 532 6 414 1 153 1556 10 260 13 532

0,90 0,47 1,98 0,36 0,48 3,16

320 2 658

0,82

415 1 111

116 172 41 10 125 7 918

314 3 044

371 33 303 101

—

1 210

386 9 193 118 9 555

58 375 855 3 183

— —

1 506 13 898 1867 2 393

122 49 520 1 622

14 13 3 580

—

1 351 1 999

—

— —

112 Ind.grupp

Ind.-syss. i riket a

e f g h i k 1 m P q r 10 a b c d f g h i 11 a b c d e f g h i k 1 m

1 878 753 9 880 1 142 1 479 151 200 1 469 42 378 2 302 3 803 2 225 4 054 9 577 3 300 980 10 944 716 264 6 917 2 806 1 065 3 601 704 2 470 178 3 622 3 464 1 532 5 765 5 184

% av y-verks. i riket b

3,05 0,46 0,06 0,46 13,07 0,71 1,17 0,69 1,25 2,95 1,02

Ind.-syss. i Norrland c

—

33 16 384 48 104 105 274 908 36

% 0 av y-verks. i Norrland d

Index d b"

0,03

0,01

0,14

0,30

0,08 0,04 0,89 0,11 0,24 0,32 0,63 2,10 0,08

1,33 0,09 0,07 0,15 0,21 0,46 0,50 0,71 0,08

0,47 0,77

0,14 3,50

4,56

2,14

0,20 0,49

0,61 0,44

0,05

1,00

0,13

0,12

0,27 0,49

0,15 0,31

• — •

3,37 0,22

202 334

2,13

1 966

0,33 1,11 0,05 1,07 1,78 1,60

— —

85 210

— —

—

117 211

ansågs grupperna 3, 5, 6, 8, 9, 10 och 11 i oförändrad form kunna användas som undersökningsgrupper under det att huvudgrupperna 2, 4 och 7 vardera uppdelades i två undersökningsgrupper med ledning av indextalen. Indelningen framgår av nedanstående sammanställning. Undersökningsgrupp I II III IV V VI VII

Omfattar i ind. -statistiken 2 a—b 2 c—m 3 a—k 4 a, c, e 4 b, d, h 5 a—e 6 a—d

Undersökningsgrupp

Omfattar i ind.-statistiken

VIII IX X XI XII XIII

7 b, e, f 7 a, c, d, g, h, k 8 a—d 9 a—r 10 a—i 11 a—m

Urval skulle därefter göras av »intervjubransch» inom varje undersökningsgrupp, d. v. s. av en representantiv industriundergrupp, som tillfredsställde de på sid. 109 uppställda kraven. Ett slumpmässigt urval på detta stadium ansågs ej lämpligt eftersom det hade kunnat omintetgöra önskemålet, att vid intervjuerna erhålla synpunkter även från i Norrland svagt representerad industri. Varje undergrupp ansågs nämligen böra ha möjlighet

113 att komma med som »intervjubransch» snarare i relation till sin förekomst i landet som helhet än i Norrland. Hänsyn härtill togs genom att förse varje undergrupp med tidigare angiven indexsiffra och därefter sammanföra dem i fyra klasser efter indextalens storlek. Varje sådan klass ansågs böra förekomma i proportion till dess andel av de industrisysselsatta i riket. Då endast en »intervjubransch» skulle representera varje undersökningsgrupp skulle följaktligen inalles 13 undergrupper utväljas, var och en representativ för sin undersökningsgrupp. Slumpvis bestämdes först ur vilken indexklass intervjuundergruppen i varje undersökningsgrupp skulle utses. De olika indexklassernas representativitet fick därigenom den önskade proportionaliteten mot antalet industrisysselsatta i riket. Detta urval medförde dessutom att det potentiella antalet »intervjubranscher» reducerades i varje undersökningsgrupp. Bland de kvarvarande undergrupperna i varje undersökningsgrupp utfördes så ett nytt slumpmässigt urval, vilket gav följande resultat. Undersökningsgrupp

Utvald undergrupp för intervju

I II

2 a J ä r n - och stålverk 2 i Gjuterier och andra mek. verkstäder 3 g Tegelbruk 4 a Sågverk och hyvlerier 4 d Möbelfabriker 5 b Cellulosafabriker 6 b Bok- och accidenstryckerier 7 e Mejerier 7 k Annan livsmedelsindustri 8 b Bryggerier och maltfabriker 9 p Konfektionsfabriker 10 c Skoindustri I l a Bent kemisk industri

III IV

VI VII VIII IX X XI XII XIII

När det i det följande talas om undersökningsgrupper avses i första hand företagen inom de ovan utvalda undergrupperna. 3.3.2 Urval av region för undersökning

Fraktsänkningen kunde förväntas få olika effekt för de intervjuade företagen beroende på det geografiska lokaliseringsläget. Därför ansågs en systematisk regionindelning av de intervjuade företagen vara önskvärd. Hela Norrland indelades därför i ett antal regioner, där varje region kunde anses någorlunda enhetlig u r denna undersöknings syfte. Ett mindre område inom varje region (en ruta) skulle därefter utväljas för intervjuerna. Faktorer att ta hänsyn till vid indelningen i intervjuregioner ansågs därvid vara följande. 8—31S341

114 A. Näringslivets allmänna struktur B. Den zonerade fraktsänkningen C. Det geografiska läget. P u n k t A innebar att industrialiseringsgraden inom varje område (»intervjuregion») inte skulle uppvisa alltför stora regionala variationer. P u n k t B innebar, att en intervjuregion inte fick innesluta rutor med olika procentuell taxenedsättning enligt det fraktsänkningsalternativ, som skulle undersökas. Punkt C avsåg, dels att ta hänsyn till avståndet från norrlandsgränsen, dels att poängtera skillnaden mellan kustläge och inlandsläge. Transportavstånden och transportmöjligheterna kunde nämligen förväntas inverka på företagsrepresentanternas synpunkter på fraktsänkningens verkningar. Den efter dessa principer utförda indelningen i intervjuregioner framgår av fig. 18. Som synes uppdelades Norrland i nio regioner. Inom var och en utvaldes en »intervjuruta», som bedömdes representantiv för regionen ifråga. Ett sådant urval var i första hand nödvändigt för att resekostnader och tidsåtgång för intervjuerna ej skulle bli för stora. Ruturvalet betingades också av kravet på en viss minimiförekomst inom rutan av industriföre-

Fig. 18. Undersökningsområdets ning i intervjuregioner.

indel-

115 tag inom de branscher, som skulle undersökas. Saknades intervjubransch inom rutan söktes representant för branschen ifråga utanför rutan men inom intervjuregionen. De utvalda rutorna framgå också av fig. 18.

3.3.3 Urval av företag för intervju

Sedan 13 industriundergrupper och 9 intervjuregioner utvalts återstod att slumpvis utvälja företag för intervjuerna. Med hjälp av Arbetsmarknadsstyrelsens företagsregister 1960 erhölls en komplett lista över alla industriföretag inom intervjubranscherna och i första hand intervjuruta i andra hand intervjuregion. Ett slumpmässigt urval h ä r u r skulle ha givit ett stickprov, som var representativt för antalet företag, men ej för antalet industrisysselsatta, d. v. s. företagens storlek. Ett företag med 1 000 anställda skulle följaktligen ej haft större möjlighet att komma med än ett företag med tre anställda. Detta ansågs ej överensstämma med F. U:s syfte. För att företagen skulle ha möjlighet att bli »intervjuföretag» i proportion till sin storlek utfördes därför ett slumpmässigt urval med vägningstal för antalet sysselsatta. Därvid var avsikten att erhålla 117 intervjuföretag, d. v. s. ett företag inom var och en av de 13 intervjubranscherna (industriundergrupperna) i var och en av de nio intervjuregionerna. Den regionala ensidigheten av den norrländska förädlingsverksamheten medförde att representanter för samtliga 13 undersökningsgrupper ej erhölls i regionerna. De i varje region representerade undersökningsgrupperna framgå av tab. 20. Som synes är vissa undersökningsgrupper mycket svagt representerade. Detta kan dels bero på en totalt sett svag representation inom branschen i Norrland, men även en regional koncentration av totalantalet företag kan utgöra orsaken.

Tabell 20. I intervjuregionerna representerade undersökningsgrupper. Intervjuregion 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Summa

+ 9

III

VII

VIII

+ + + + + + + + +

+ + + + + + + +

+ + + + + + + + +

+ + + + + + + +

+ + + + + + + + O-

+ + + + + + + + +

+ + + +

+ +

2 X

X I I XIII

+ + + + + + + + +

+ + + + +

+ + + +

+ + +

116 3.3.4 Urval av intervjuperson

Om ett företag har flera anställda kan valet av person inom företaget för intervju uppenbart påverka intervjuresultatet. Författaren avsåg därför att genomgående söka få intervjua den till tjänsteställningen högste inom företaget på den ort, där intervjun skulle utföras. Kontakt söktes därför alltid först med denne. I de fall då denne hänvisade till a n n a n anställd, måste intervjun självfallet utföras med denne andre person.

3.4 Intervjuernas

genomförande

På ovan anförda sätt utvaldes de företag och personer inom Norrland, som skulle intervjuas. Företagsledaren vid respektive företag kontaktades ca en vecka före intervjun och tid för densamma uppgjordes. I samband härmed översändes också den del av intervjuformuläret, där vissa transportkostnadsmässiga fakta begärdes. (Bil. 3 frågorna 3 A—D) Samtliga intervjuer har utförts av författaren.

117 IV. Intervjuundersökningens resultat

4.1 Allmänt om redovisningsprinciper

och intervjubortfall

Redovisningen av företagsrepresentanternas synpunkter kommer att följa tidigare påtalad indelning av intervjuformuläret i standardiserad och ostandardiserad del. (Sid. 108) I det förra fallet kommer därvid från bransch till bransch att redovisas svaren på de framställda frågorna 3, 4 och 5. I det senare fallet (fråga 2) får redovisningen en mer informell karaktär. Mot bakgrund av svaren på frågorna 2 B och 2 C redogöres där för företagarnas attityder till Norrland som lokaliseringsort och deras allmänna synpunkter på de faktorer, som de ansett vara väsentliga u r lokaliseringssynpunkt. Redovisningen av intervjusvaren kommer, när det gäller den standardiserade intervjudelen, att ske genom tabellering av svaren på frågorna. I den mån det är möjligt kommer samma förfaringssätt att användas vid redovisningen av den ostandardiserade delen. Närmare analyser av svaren i de enskilda fallen kommer ej att göras. Kommentarer till de bundna frågorna i den standardiserade delen göres i den mån öppna frågor ställts i anknytning till dem och därvid framförts synpunkter, som enligt författarens mening varit av speciellt intresse. Materialet möjliggör redovisning av svaren efter företagens branschtillhörighet, efter de olika regionerna, efter företagens storlek, efter marknadsinriktning och efter representationsgrad. Resultaten kan hopvägas antingen så att varje företag betraktas som en enhet eller så att varje företags svar ges en viss vikt med hänsyn t. ex. till antalet sysselsatta i företaget eller inom den undersökningsgrupp för vilket de undersökta företagen sökt göras representativa. Det redovisningssätt har i det följande valts, som ansetts mest instruktivt i varje särskilt fall. Enligt tab. 20 sid. 115 utgjorde antalet intervjuföretag 84. Av dessa har intervjuer med fem företag inte kunnat genomföras. Anledningen har i tre fall varit nedläggning av förädlingsverksamheten sedan 1960 och i två fall svårigheter att identifiera en viss ofta liten del av en integrerad verksamhet. Av bortfallet hänför sig ett företag till vardera av undersökningsgrupperna I, II, V, IX och XIII. Då antalet företag i grupperna I och IX redan tidigare var lågt medför bortfallet här, att undersökningens representativitet för dessa grupper är svag. Intervjuundersökningen omfattar sålunda efter bortfallet 79 företag. Samtliga dessa har besvarat frågorna. Dock har de transportkostnadsmäs-

118 siga fakta, som begärts av företagen inte erhållits i sju fall, vilket medför, att denna del av intervjuundersökningen bygger på siffror från 72 företag. Detta senare bortfall avser ett företag i vardera av undersökningsgrupperna III, IV, VI, VII, VIII, X och XIII. Bortfallet i detta avseende har följaktligen till största delen skett inom undersökningsgrupper med relativt hög intervjufrekvens, varför det kan anses troligt, att de uteblivna svaren haft begränsad betydelse för slutresultatet. 4.2 Transportkostnadsmässiga fakta (Frågorna 3 A—D) De flesta branscher och företag har transportbehov i samband med sin förädlingsverksamhet. Detta behov k a n avse råvaru- och/eller halvfabrikattransporter till anläggningen samt färdigprodukt- och/eller halvfabrikattransporter ut på företagets marknadsområde. F r å n interna transporter inom företaget bortses i denna undersökning. Mellan olika företag existerar stora differenser både när det gäller transporternas volym, relationen mellan »till- och uttransport» och transportkostnadernas ekonomiska betydelse för företaget. En generell sänkning av transportkostnaderna betyder för alla företag en utgiftsminskning. En sådan söker man i vanliga fall nå genom att planlägga sina transporter på ett för företaget fördelaktigt sätt. Detta behöver emellertid inte alltid betyda, att planläggningen sker mot målet att till varje pris uppnå företagets potentiella transportkostnadsminimum. Många faktorer kan nämligen påverka planläggningen och medföra, att minimikostnaden inte är den för företaget mest fördelaktiga transportkostnadsstorleken. Kundservice, snabbhet, regelbundenhet, godsvård är viktiga dimensioner på transporterna utöver själva transportkostnaderna och dessutom måste hänsyn tagas till transporternas samordning med produktion och försäljning. I många fall medför detta kostnadsökningar, som ändock kan hänföras till en rätt planläggning av företagets transporter om ökningen i omsättning därvid kompenserar den fördyrade transporten. Detta medför, att transportstrukturen, nyttjandet av olika transportmedel, sändningsstorlek, snabbhetskrav m. m. varierar inom och mellan branscherna. Transportstrukturen påverkas följaktligen av ett mycket stort antal faktorer och m a n måste därför vara försiktig, så att betydelsen av en enda faktor inte överbetonas. Det har mot denna bakgrund framstått som önskvärt, att vid intervj uerna i första hand exakt kunna ange, vad den diskuterade fraktsänkningen skulle innebära för det intervjuade företaget vid oförändrad transportvolym och oförändrade transportrelationer. Frågorna i intervjuformuläret om transportkostnadsmässiga fakta ha till syfte att ge ett sådant underlag. För de intervjuade företagarna, som har en aktuell bild av det egna företagets ekonomiska förhållanden är absoluta siffror över järnvägsfrakternas storlek meningsfulla uppgifter i och för sig. Däremot är det knappast av intresse att här redovisa dessa absoluta tal. De får innehåll först i relation

119 till företagens övriga förhållanden. Det har därför ansetts vara nödvändigt, att här redovisa frakterna som relativa tal. Företagarna kan ställa dem i relation till en mängd olika faktorer inom företaget t. ex. omsättning, bruttovinst, övriga kostnaders rörlighet, konkurrensen m. fl. Här är det nödvändigt att begränsa jämförelserna. Det har därvid framstått som sannolikt, att företagets salutillverkningsvärde vore lämplig som reduktionsbas. Det är nämligen lätt att erhålla och det kan anges i kronor liksom transportkostnaderna och synes därför k u n n a användas som ett första grovt mått på dessa kostnaders betydelse ur lokaliseringssynpunkt. De kostnadsmässiga fakta, som lämnats vid intervjuerna, kommer därför att presenteras ställda i förhållande för detta uttryck för företagets omsättning. I förhållande till samma reduktionsbas kommer fraktsänkningens effekt vid oförändrad transportvolym och oförändrade transportrelationer att anges. Dylika relationstal har därvid framräknats för samtliga företag i de olika undersökningsgrupperna. Medelvärden torde sedan k u n n a bilda utgångspunkt för en gradering av fraktsänkningens betydelse bransch för bransch. De faktiska sifferuppgifter, som erhållits, avser 1960 års produktion vid arbetsstället. Som framgår av intervjuformuläret (bilaga 3) består de av följande poster. 3 A Totala transportkostnader för året 3 B Arbetsställets salutillverkningsvärde 3 C Delposter som ingå i total transportkostnad 3 D Transportkostnad på järnväg De totala transportkostnaderna avser de av företaget som transportkostnader redovisade beloppen, vari ingår fraktbelopp, kostnader för egna bilar samt diverse kostnadsposter som traditionellt hänföres dit som lastnings- och lossningskostnader, försäkring m. m. I den mån kunder eller leverantörer betalt transportkostnader komma de ej till synes i företagets siffror. Verkan härav kommer att diskuteras längre fram. Salutillverkningsvårdet avser den siffra som av företaget redovisats till kommerskollegii industristatistik. »Avsaluvärdet avser de salufärdiga produkternas försäljningsvärde fritt banvagn, fartyg eller bil etc. med frånräkning av rabatter men med inräkning av emballerings- och andra försäljningskostnader samt kostnad för transport med egna transportmedel.» (SOU Industri 1958 sid. 14.) Svagheten med att använda salutillverkningsvärdet som reduktionsbas ligger följaktligen främst i att vissa transportkostnader redan ligger i reduktionsbasen samt att företagets vinst också innefattas i detta uttryck för omsättningen. De totala produktionskostnaderna hade utgjort en annan tänkbar reduktionsbas. Emellertid bedömdes införskaffandet av dessa uppgifter komma att medföra avsevärda bortfall av svar, eftersom denna siffra måste framräknas särskilt av företagen, under det att salutillverkningsvärdet redan fanns uträknat. Redan beräkningen av transportkostnaderna

120 krävde i många fall en stor arbetsinsats från de intervjuade företagens sida. Frågan om delkostnader, som ingår i den under 3 A angivna totala transportkostnaden medtogs, dels för att företagen vid sin sifferbearbetning lättare skulle förstå de under 3 D begärda uppgifterna, dels av allmänt intresse. Transportkostnaderna på järnväg avsåg att exakt klargöra storleken av det belopp, som skulle förändras vid en eventuell fraktsänkning på SJ. I beloppet är därför ej inräknat avgifter i samband med järnvägstransporten, som t. ex. lastning, lossning, vagnshyra, presenninghyra och dylikt. Av de intervjuade 79 företagen har sifferuppgifter på frågorna erhållits från 72 stycken. Dessa torde i de flesta fall vara hämtade ur företagens redovisning. I många fall har en genomgång skett post för post i syfte att erhålla exakta siffror. De sålunda erhållna uppgifterna måste därför bedömas vara synnerligen tillförlitliga jämfört med de grova skattningar, som ej sällan förekommer i den offentliga diskussionen. Siffrorna redovisas på följande sätt (1) Av varje företag betalda totala transportkostnader i procent av salutillverkningsvärdet (2) Av varje företag betald ren fraktkostnad på järnväg i procent av salutillverkningsvärdet (3) Fraktsänkningseffektens storlek i procent av salutillverkningsvärdet I samtliga kolumner anges högsta och lägsta värden för de olika företagen. Vidare anges det aritmetiska medelvärdet (M) och medianvärdet (M d ). I undersökningsgrupperna IV och VI (Träsektorn) anges endast värdena (2) och (3). De totala transportkostnaderna erhölls nämligen endast i ett fall för varje grupp. Vid kommande tabelleringar benämnes undersökningsgrupperna med industristatistikens nummer på intervjubranscherna. (Tab. 21) Av speciellt intresse ur F.U:s synpunkt är kolumn (3), som anger fraktsänkningens effekt i procent av salutillverkningsvärdet. Medelvärdet ligger därvid för alla grupper utom för grupp 2 a (järn- och stålverk) under 1 %. Endast 5 företag av de 72 uppvisar järnvägskostnader av sådan relativ storlek, att effekten av fraktsänkningen överstiger 1 %. I övriga fall kan den uttryckas i promille och tiondels promille. Undersökningen visar därför entydigt, att fraktsänkningens effekt i procent av salutillverkningsvärdet är liten. Det bör dock uppmärksammas att dessa siffror endast visa en del av fraktsänkningens inverkan. Transportkostnader av varierande storlek från företag till företag betalas nämligen av kunder och leverantörer och en sänkning av dessa kommer också företaget till godo. I kommande kapitel (4.3) kommer företagsrepresentanternas uppfattning om fraktsänkningens betydelse för omsättningens storlek att redovisas. Därvid ha de som utgångspunkt haft sina egna siffersammanställningar, samt sin uppfattning om vad sänkningar i leverantörers och kunders järnvägsfrakter skulle medföra för dem själva.

121 Tab.

21. Transportkostnadernas

Totala transportkostnader i % av saluvärdet

Undersökningsgrupper Nr

Namn

och fraktsänkningseffektens värdet

Ant. föret.

Variationsvidd

storlek

i procent

salutillverknings-

Järnvägsfrakter i % a v Fraktsänkningens effekt saluvärdet i % av saluvärdet Variationsvidd

Variationsvidd

2 a

Järn och stålverk...

2 i

Gjuterier och andra mek. verkstäder

5,5—1,6

3,1

2,9

3,3—1,0

1,9

0,9- - 0 , 1

0,3

3g 4 a

Tegelbruk

30,4—12,3 19,7

19,6

4,2—0,0

0,9

1,2- -0,0

0,2

0,09

13,0—0,0

3,7

1,8

4,0- -0,0

0,8

0,3

4 d

Möbelfabriker

4,3—2,6

3,1

3,5—0,5

1,5

1,4

0,7- -0,2

0,3

0,2

5 n

Cellulosafabriker. . .

4,0—0,9

1,7

1,0

1,2- -0,1

0,4

0,2

6 b

Bok- och accidenstrvckerier

2,4—0,9

1,5

1,0—0,3

0,6

0,7

0,2- -0,04

0,1

0,08

Mejerier

9,2—5,7

7,2

7,3

3,0—0,02

0,5

0,2

0,4- -0,002 0,1

0,04

Annan livsmedelsindustri

Bryggerier och mat fabriker

22,5—9,5

16,6

16,8

1,6—0,5

1,0

0,3- -0,1

0,2

Konfektionsfabriker

1,7—0,8

1,3

1,2

1,4—0,6

0,9

1,0

0,4- -0,06

0,2

0,1

10 c

Skoindustri

5,5—1,9

3,3

2,6

1,9—0,4

1,4

1,8

0.5- -0,08

0,3

0,4

11 a

Rent kemisk industri

11,9—7,5

9,7

9,8

11,6—1,9

5,3

2,5

1,2- -0,3

0,7

0,6

12,5

2,6

Sågverk och hyvlerier

3,3

2,7

0,2

Fraktsänkningens

0,06

effekt ( F r å g a 4 )

4.3.1 Fraktsänkningens inverkan på tillverkningskvantiteten (Fråga 4 A, B ocd D)

Med tidigare anförda definition på vad som i denna undersökning skall utgöra ett indicium på om fraktsänkningen är av lokaliseringsbefrämjande karaktär eller ej, utgör denna frågeställning kärnpunkten i hela undersökningen. Fråga (b A): Vilken inverkan kan fraktsänkningen förväntas få på tillverkningskvantiteten vid Edert företag? Svar: Undersökningsgrupper Alternativ

Positiv inverkan Situationen oförändrad Negativ inverkan

2i 3g 4a 4d 5b 6b 7e 7k 8b 9p 10c I l a

1 7

3 5

2 6 1

1 2 4

6 3

4 5

4 Summa 5 56 18

122 Den dominerande uppfattningen bland företagarna är som synes, att fraktsänkningen inte påverkar tillverkningskvantiteten. 70,9 % av dem som svarat har haft denna uppfattning. Endast 6,3 % (5 företag) anser att tillverkningskvantiteten kommer att öka, medan 22,8 % tror att effekten blir negativ. Som framgår av intervjuformuläret (bilaga 3 fråga 2 A) har en gradering av marknadsomlandets storlek skett. Bedömningsgrunderna för klassificering i de olika marknadstyperna är därvid utredningens egna och gör inte anspråk på att vara allmängiltiga. De ge dock möjlighet att diskutera skillnader i fraktsänkningens effekt för företag inom samma bransch men med olika marknadsinriktning. Före den fortsatta diskussionen presenteras en sammanställning av de intervjuade företagens fördelning på de olika marknadstyperna enligt intervjupersonernas svar på fråga 2 A. Undersökningsgrupper Marknadstyp 2a

2i 3g 4a 4d 5b 6b 7e 7k 8b 9p 10c I l a 1

6 2 1

Summa

3 2 2

25 8 37

6 3

1 5

3 Sammanställningen visar klart den tidigare påtalade svårigheten, nämligen att hänföra en hel bransch till den ena eller andra marknadsinriktningen (grupp 3 g, 4 a, 4 d och 6 b ) . Visserligen verkar vissa branscher (grupp 2 a, 2 i, 9 p, 10 c och I l a ) vara helt hänförliga till en viss typ, men då urvalet var »vägt slumpmässigt» kan i flera branscher orsaken vara, att de små (förmodligen ofta lokalmarknadsinriktade) företagen hade alltför liten chans att komma med som intervjuföretag. Ur sammanställningen har uteslutits grupp 7 e (mejerier), beroende på dess speciella karaktär med bundenhet till en dirigerande riksorganisation. Ovanstående tabell utvidgas nedan, så att både marknadsinriktning och fraktsänkningens effekt på tillverkningskvantiteten framgår. Undersökningsgrupper

Marknadstyp

Alternativ

Lokal

S:a 5b

Volymökn. Oförändrat Volymmin.

2 4

5 1

Volymökn. Blandad Oförändrat Volymmin.

1 1

1 2

Nationell

Volymökn. Oförändrat Volymmin.

1 7

2 6

1 1

10c I l a

4 5

14 4

4 5 32

123 Tabellen visar, att bedömningen av fraktsänkningens effekt står i samband med företagens marknadstyp. Alla företag, som befarar en negativ inverkan på tillverkningskvantiteten, hör nämligen till de marknadstyper, som i F.U. benämnes lokal och blandad marknad. Ökning i kvantitet anges som framgår endast av nationellt marknadsinriktad industri. Detta är ett betydelsefullt resulat av denna undersökning. Det visar, att den ofta i diskussioner framförda åsikten, att en fraktsänkning på järnväg för norrlandsföretagen betyder en ökad omsättning, direkt och entydigt motsägs av de svar, som framkommit på denna fråga. Av de 11 företag med lokal marknadsinriktning, som angett situationen oförändrad, tillhör 6 stycken den lägsta fraktsänkningszonen (10 % ) . Genomgående framhölls vid intervjuerna med representanterna för företag med lokal och blandad marknad, att fraktsänkningen för deras del endast kunde förväntas få negativa verkningar, även om den ej alltid bedömdes inverka på kvantiteten. Fraktkostnaderna för konkurrentföretagen i Mellan- och Sydsverige till den norrländska marknaden betraktades som ett »tullskydd» för den lokala industrin. I konsekvens härmed påpekades, att storleken av fraktsänkningen var direkt proportionerlig med dess negativa verkningar. Detta kan i viss mån förklara varför vissa representanter för lokal marknad i den lägsta fraktsänkningszonen ej angett en negativ inverkan på tillverkningskvantiteten, som trolig följd av fraktsänkningen, utan endast poängterat ett försämrat konkurrensläge. »Tioprocentzonen» ligger redan i ett utsatt läge för konkurrens söderifrån och har redan förlorat den känsligaste delen av sin marknad. De lokalmarknadsinriktade företagen inom detta område anförde också på ett a n n a t sätt än de längre norrut belägna, att de kände denna konkurrens hårt och hade tvingats inrikta sig därefter. Sysselsättningsmässigt var dessa företag ofta mindre än branschkollegerna norrut och av intervjuerna att döma, ansåg de ej, att utvecklingsmöjligheterna var stora. De arbetade med en inarbetad och känd kundkrets inom lokalt snäva gränser. Produktionen föreföll i dessa fall »traditionsbunden» till en viss kundkrets, som ej ansågs påverkbar i allt för hög utsträckning av det intensifierade försäljningsarbetet från konkurrentföretag i Mellan- och Sydsverige, som man förutsade skulle bli följden av en eventuell fraktsänkning. Inom de övriga »nedsättningszonerna» (20 resp. 30 %) framkom vid intervjuerna, att även där en kännbar konkurrens söderifrån existerade, men den föreföll dock att tillmätas mindre vikt än längre söderut. Taxornas avståndsdegressivitet och den procentuellt högre nedsättningen, som där ifrågasatts, skulle emellertid kunna samverka till att snabbt föra in även dessa företag i ett så försämrat konkurrensläge, att flera av de intervjuade hyste allvarliga farhågor för sitt företags vidare existens, om den ifrågasatta fraktsänkningen bleve verklighet. Denna uppfattning om konkurrens söderifrån återkom ej i de synpukter,

124 som framlades av representanter för den nationellt marknadsinriktade industrin, vilka representerar ca hälften av de intervjuade företagen. Detta tyder på att uppfattningen om den negativa inverkan följer marknadsinriktningen och inte branschen. Följande delslutsats kan därför formuleras: Den diskuterade fraktsänkningen kan väntas få i stort sett negativa effekter för lokalmarknadsinriktad industri i Norrland, därigenom att den skapar ett försämrat konkurrensläge. Även för industrier med blandad marknad kan väntas övervägande negativa effekter. Intervjupersonerna har framfört åsikter, som variera från försämrat konkurrensläge till total nedläggning av driften. Samhällsekonomiskt och sysselsättningsmässigt hade en viss negativ effekt kunnat accepteras, om fraktsänkningens effekt inom övrig industriell verksamhet hade varit så positiv, att resultatet för landsdelen som helhet hade gett en sysselsättningsökning. Någon sådan positiv effekt synes ej föreligga. Som framgår av sammanställningen angående kvantitet har nämligen samtliga företag i 6 av de 8 branscher, där ej angivits någon negativ inverkan, framhållit, som sin åsikt, att transportkostnadssänkningen ej kan påverka kvantiteten och således ej bidraga till en sysselsättningsökning. Av svaren framgår också, att endast 5 av de 79 intervjuade företagen, fördelade på 4 undersökningsgrupper, angett en kvantitetsökning som trolig. Därvid har dock poängterats från 4 av dessa företag, att kvantitetsökningen ej är överförbar till en sysselsättningsökning, utan kan förväntas ske genom längre serier, rationaliseringar eller utnyttjande av ej använd produktionskapacitet. De hittills diskuterade frågorna i intervjuformuläret ha avsett endast ett fraktsänkningsalternativ. En känslighetsanalys har även gjorts för att söka klarlägga, om man genom att ställa upp flera olika stora sänkningsalternativ kan finna en viss gräns, där positiva produktionsförändringar kan väntas börja uppträda. Företagsrepresentanterna erhöll därvid en stigande skala av procentuella nedsättningar att ta ställning till. Frågan ställdes till samtliga intervjuade företag. Fråga (4 B ) : Ni har angett en SJ-tariff kostnad på kr. Anser Ni att en sänkning av dessa kostnader med 10 % skulle ha positivt påverkat Edert företags omsättning (tillverkningskvantitet) ? 20 % ? 30 % ? 40 % ? 50 % ? Svar: (se nästa sida). Endast 10 % av företagen anse sålunda, att en fraktsänkning till hälften skulle få någon effekt på den tillverkade kvantiteten. De 8 företag, som angett positiv effekt, tillhöra varugrupperna 2 a, 2 i, 4 a, 4 d och I l a . Därav förefaller verkan kraftigast i 2 a, 4 a och 11 a. I grupperna 2 i och 4 d uppträder förhållandet, att ett företag i varje grupp framhållit som troligt, att redan en sänkning med 10 % positivt kan påverka kvantiteten, medan de övriga inte ansett, att en 50-procentig sänkning skulle medföra en kvantitetsökning. Med

125 Fraktsänknin gsalternativ Undersökningsgrupper Nr.

Antal företag

Namn

2 a

J ä r n och stålverk

2 i

Gjuterier

och

Nej

30%

Nej

1 Nej

40%

50%

Nej

1 Nej

andra

mek. verkstäder

1 Tegelbruk

4 a

Sågverk och hyvlerier..

4 d

Möbelfabriker

5 b

Cellulosafabriker

6 b

Bok- och accidenstryckerier

Mejerier

Annan livsmedelsindustri Bryggerier och maltfabriker

3 g

8 b

20%

10%

7 8

Konfektionsfabriker . . .

10 c

Skoindustri

4 Ila

Rent kemisk industri. .

71 Summa

tanke på den stora klyftan i åsikterna och den totala entydigheten hos branschkollegerna förefaller dessa bedömningar relativt overkliga. Detta medför, att inom tio av de tretton undersökningsgrupperna förefaller det föga troligt, att en fraktsänkning med upp till 50 % kan påverka kvantiteten i positiv riktning. Däremot verkar förhållandet mer osäkert i grupperna 2 a, 4 a och I l a . Ett genomgående drag för dem är att de uppvisa de högsta procenttalen för de rena j ä r n vägs frakternas andel av salutillverkningsvärdet (tab. 21 sid. 121). Siffrorna i kolumn tre i samma tabell ange, som tidigare påtalats, fraktsänkningens storlek i procent av salutillverkningsvärdet. Genom att jämföra storleken av dessa tal hos de företag, som i ovanstående grupper överhuvudtaget ansett att en nedsättning kan medföra en kvantitetsökning med övriga intervjuföretag, finner man ett klart samband. Kvantitetsökning har angivits, när fraktsänkningens effekt i procent av salutillverkningsvärdet uppgår till ca 2 %. Undantag utgör dels de tidigare omnämnda 2 företagen i grupperna 2 i och 4 d som anfört en 10-procentig sänkning som tillräckligt stor för en

126 kvantitetsökning, d. v. s. när effekten i procent av salutillverkningsvärdet endast uppgår till 0,3 §. Vidare har 2 företag i grupp 4 (sågverk och hyvlerier) angivit kvantitetsökning, trots att effekten inte n ä r m a r sig ovan anförda gränszon av ca 2 %. Dessa företag ha nordligt kustläge (intervjuregionerna 6 och 8, fig. 18) och h a r motiverat åsikten med att fraktsänkningen skulle medföra minskade lager- och räntekostnader i och med att den skulle tilllåta större kontinuitet i leveranserna. En på salutillverkningsvärdet ca 2 %-ig effekt av fraktsänkningen k a n bland de intervj uade företagen endast uppnås av företag i grupperna 2 a, 4 a och I l a samt av ett företag i grupp 3 g (tegelbruk). Sistnämnda företag skulle vid en 50-procentig sänkning ha uppnått en effekt av 2,1 % av salutillverkningsvärdet. Under intervjun framträdde i detta fall en viss tveksamhet hos företagsrepresentanten vid diskussionen om en sådan sänknings verkan på kvantiteten. Vederbörande angav emellertid efter övervägande, att ingen kvantitetsökning var sannolik. Intervjusvaren tyder därför på att det finns ett gränsvärde vid ca 2 %, där en fraktsänkning väntas påverka omsättningen i positiv riktning. Materialet är emellertid alltför litet för att tillåta bestämda slutsatser. Den slutsats man synes komma fram till av intervjuundersökningen i detta avseende är, att järnvägsfrakterna i de flesta branscher enligt författarens åsikt synes utgöra för liten relativ kostnadsandel, för att en rimlig sänkning av dessa skall kunna påverka kvantiteten i positiv riktning och följaktligen vara av lokaliseringsbefrämjande karaktär, enligt undersökningens definition på en sådan. För vissa branscher 2 a, 4 a och I l a verkar dock möjlighet föreligga, att med en fraktsänkning påverka kvantiteten. Detta synes tyda på att om man vill vidtaga en för Norrland lokaliseringsbefrämjande åtgärd genom en fraktsänkning på SJ, bör denna begränsas till en nedsättning efter varuslag eller transportomfång hos företaget och ej ges generell effekt. En sådan begränsad fraktreducering skulle nämligen medföra, att vissa ur Norrlands synpunkt skadliga lokaliseringseffekter skulle undvikas.

4.3.2 Fraktsänkningens inverkan på strukturförhållandena inom den industriella verksomheten

Koncentrationstendensen inom den industriella verksamheten har under senaste åren varit påtaglig. Det kunde tänkas, att den i F.U. skisserade fraktsänkningen skulle kunna påverka denna tendens i den ena eller andra riktningen. För att klargöra intervjupersonernas uppfattning härom medtogs en särskild fråga i intervjuformuläret. Svaret på denna fråga torde få bedömas som i högre grad subjektivt än svaren på tidigare berörda frågor, som varit begränsade till det egna företaget. Svaren är trots detta av stort intresse.

127 Fråga (4- C): Vilken effekt anser Ni att en fraktsänkning på SJ vid transporter berörande Norrland skulle h a medfört under senaste året för tillverkningsförhållandena inom Eder bransch? Svar: Undersökningsgrupper Alternativ

Koncentration Oförändrat Decentralisation

2i 3g 4a 4d 5b 6b 7e 7k 8b 9p 10c I l a

2 6

6 2

1 7 1

5 2

5 4

6 3

3 Summa 25 53 1

4 I detta fall är det framförallt intressant att jämföra resultatet med de sammanställningar, som visa dels fraktsänkningens effekt på tillverkningskvantiteten, dels deras resp. marknadstyp. Detta utföres nedan med tillhjälp av enkla korstabelleringar.

(2)

(1) Koncentration

— —

18 Koncentration

2 Oförändrat

—

Oförändrat

34 Decentralisation

— —

—

Decentralisation

— —

1 T3

-O T)

o n

-a c c 5

"3"S

o. 2 §

c S

cs C M « t- > > (O £3 •-'

o £ 53 b cs £e

CS CS

«fi

60 S3

•s-a a»

[Ur tabellering (2) har uteslutits de 9 företagen i grupp 7 e (mejerier). Anledningen är tidigare påtalat oberoende av marknadsindelning. I tabell (1) återfinnes dessa företag i oförändrat —oförändrat.] Ur marknads synpunkt (2) framhålles som synes koncentrationen kraftigast av lokal och blandad marknad, medan representanterna för nationell marknad i stort poängterat som sin uppfattning, att fraktsänkningen ej skulle öka redan existerande koncentrationstendens. Av tabellering (1) framgår, att koncentration framhålles relativt sett kraftigare än negativ in-

128 verkan på tillverkningskvantiteten. Av de 56 företag, som angett situationen oförändrad, när det gäller kvantiteten, har 7 framhållit, att fraktsänkningen kan väntas medföra en koncentration inom resp. branscher. Detta accentuerar ytterligare de negativa sidorna hos en generell fraktsänkning, speciellt med tanke på den regionala aspekt som kan läggas på den förmodade koncentrationstendensen. I detta sammanhang kan det nämligen vara av intresse att belysa koncentrationstendensen u r regional synpunkt. Detta kan ge en viss uppfattning som i vad mån denna koncentration förväntas drabba endast det enskilda företaget men ej Norrland eller både de enskilda företagen och Norrland. De 18 företag, som angett en negativ inverkan på kvantiteten som svar på fråga 4 A fick därför svara på följande fråga. Fråga (4- F): Om Ni angett minskning i tillverkningsvolym enligt vilket av följande alternativ anser Ni att denna minskning skulle ha skett? Svar: Undersökningsgrupper Alternativ 2a Genom ökning i Mellan- o. Sydsverige Genom ökning hos andra företag i Norrland Genom ökad import

21 3g 4a 4d 5b 6b 7e 7k 8b 9p 10c I l a

4 1

5 Summa

17 1

Med ett undantag bedömer följaktligen företagsrepresentanterna situationen på ett sådant sätt, att koncentrationens negativa verkan skulle drabba både det enskilda företaget och Norrland. En kvantitetsminskning hos det enskilda företaget torde medföra minskad sysselsättning. Denna verkan inom Norrland skulle följaktligen ej kompenseras genom att den friställda arbetskraften överfördes till andra företag inom samma bransch i Norrland. Fraktsänkningen skulle enligt dessa värderingar medföra en total sysselsättningsminskning i landsdelen. Med tanke på att de företag, som angivit en positiv inverkan på kvantiteten, i flera fall poängterat, att detta inte är liktydigt med en sysselsättningsökning, förefaller därför en generell fraktsänkning, med utgångspunkt från dessa intervjusvar, vara ett tveeggat svärd för norrländsk förädlingsverksamhet och norrländsk industriell sysselsättning. De fem företag, som med utgångspunkt från den föreslagna fraktsänkningen, angivit en kvantitetsökning som trolig, har på motsvarande sätt ställts inför en »fortsättningsfråga». Fråga (4- E): Om Ni angett ökning i tillverkningsvolym enligt vilket av följande alternativ anser Ni att den skulle ha skett?

129 Svar: Undersökningsgrupper Sum-

Alternativ 2a 2i 3g 4a 4d 5b 6b 7e 7k 8b 9p 10c I l a På bekostnad av tillverkning i södra Sverige På bekostnad av tillverkning i Norrland Genom nettoökning inom landet . 1

1 2

4 Nettoökningsalternativet dominerar som synes och enligt företagsrepresentanterna skulle detta medföra dels minskad import dels ökad export. I grupp 2 a (järn- och stålverk), motiverades denna uppfattning med att fraktsänkningen skulle medföra ökad specialisering varigenom ett regionalt byte inom landet skulle slå ut viss import. För grupp 4 a (sågverk och hyvlerier) anses nettoökningen betyda ökad export, då framförallt fraktlättnaderna till Danmark och Tyskland via järnväg skulle medföra förbättrad konkurrenskraft på denna marknad. Motivering för synpunkt i grupp 2 i gavs ej. Av frågeformuläret framgår, att företagsrepresentanterna även ställdes inför en fråga ( 4 D ) , där en kvantitativ uppskattning av förändringarna i tillverkningskvantitet uttryckt i procent av nuvarande (1960) årsproduktion efterfrågades. Samtliga berörda intervjupersoner avstod dock från att göra en sådan uppskattning under motiveringen, att en sådan kvantifiering vore alltför oviss. Ytterligare förstärkta blir de negativa dragen hos den generella fraktsänkningen, om dess verkan studeras regionalt inom Norrland. I samband med redovisningen av SJ:s statistiska material (sid. 87) anfördes, att den nationellt marknadsinriktade industrin i Norrland till övervägande del är lokaliserad till kustzonen, medan förädlingsverksamheten i inlandet i huvudsak är lokalt marknadsinriktad. Samtidigt utgör inlandet den lägst industrialiserade delen och den del, där sysselsättningsproblemen är mest aktuella. Fraktsänkningens negativa verkningar synes följaktligen enligt intervjuundersökningen kunna väntas bliva relativt sett störst inom det område, där sysselsättningsproblemen är mest aktuella. Detta bör också utgöra ett stöd för uppfattningen, att en generell fraktsänkning totalt sett inte är av lokaliseringsbefrämjande karaktär. Intervjuundersökningen har även skapat vissa möjligheter till bedömningar av storleken av den lokalmarknadsinriktade industrin i Norrland. Den regionala marknadsstrukturen hos undersökningsbranscherna torde med relativt stor säkerhet kunna approximeras. Som exempel på ett sådant tillvägagångssätt kan anföras följande. I undersökningsgrupp 8 b (Bryggerier och maltfabriker) har samtliga intervjuföretag angivit lokal och blandad marknadstyp. Det föreligger inga som helst skäl att tro, att ej 9—318341

130 intervjuade företag i denna bransch i Norrland ha en annan marknadsinriktning. På liknande sätt har intervjuerna gett en viss uppfattning av den relativa betydelsen av den lokalt inriktade industrin i övriga undersökningsbranscher. Detta medför, att den sysselsättningsmässiga relationen mellan marknadstyperna i de 13 undersökningsgrupperna utan alltför stor felkälla torde kunna uppskattas med utgångspunkt från den i Norrland kända sysselsättningen i varje industriundergrupp. Den industriella helheten består emellertid av 94 industriundergrupper, varav förhållandet följaktligen är känt i endast 13. Den odifferentierade förädlingsverksamheten i Norrland medför emellertid, att ett flertal av dessa industriundergrupper dels är orepresenterade (18 st.), dels mycket svagt representerade (21 grupper under 100 anställda), varför antalet grupper med möjligheter till olika marknadstyper avsevärt reduceras. Naturligtvis kan ej en beräkning utföras helt objektivt för de kvarvarande grupperna, men författaren har dock sökt göra en sådan uppskattning med en absolut minimiberäkning som målsättning. En sådan beräkning ger till resultat att sysselsättningen inom den lokalmarknadsinriktade industrin i Norrland kan uppskattas till ungefär 15 000 —16 000 anställda, d. v. s. ca 12—13 % av totalantalet sysselsatta. 4.3.3 Fraktsänkningens inverkan på lönsamhet och prisförhållanden inom industrin

De synpunkter, som hittills presenterats, angående fraktsänkningens effekt har diskuterats uteslutande med utgångspunkt från intervjufrågorna 4 A—F, som avse fraktsänkningens förmodade inverkan på företagens produktionsvolym och sålunda indirekt på den industriella sysselsättningen i Norrland. Detta kan emellertid anses ett snävt betraktelsesätt, då effekten k a n vara av betydelse för företaget, även om den ej är av den styrka, att den påtagligt kan påverka tillverkningskvantiteten. För att belysa detta ställdes till företagsrepresentanterna frågor med anknytning till lönsamhet och prisförhållanden. (4 G—H.) Fråga (4 H ) : Vilken effekt anser Ni att den diskuterade fraktsänkningen skulle ha medfört på lönsamheten för Edert företag? Svar: Undersökningsgrupper Sum

Alternativ 2a 2i 1 Ingen större förändring

3 5

3g 4a 4d 5b 6b

5 3 5 1

1 2 4

1 5

6 3

7e 7k 8b 9p 10c I l a 1 8

4 5

1 4

2 1

15 46 18

Gränsen mellan de olika alternativen är uppenbart ej fullt skarp. Svaren på frågorna synes trots detta kunna ge relief åt frågorna kring tillverkningskvantiteten.

131 En jämförande analys med svaren på fråga 4 A (sid. 121) visar, att samtliga 18 företag, som väntat negativ inverkan på tillverkningskvantiteten också väntar en negativ verkan på sina företags lönsamhet. Fraktsänkningens kostnadseffekt har följaktligen i inget fall ansetts kunna uppväga minskningen i tillverkningsvolym. Samtliga 5 företag, som enligt tabellen på sid. 121 räknat med ökad tillverkningsvolym, ha också räknat med ökad lönsamhet, vilket ej är förvånande. Däremot har av de 56 företag, som angett oförändrad tillverkningsvolym, 10 stycken ansett, att fraktsänkningen skulle medföra en ökad lönsamhet, under det att 46 framhållit, att även lönsamheten blir opåverkad. Det är därför tydligt, att de positiva verkningarna på lönsamheten bedöms vara större än på tillverkningsvolymen. Av intresse kan även vara att studera uppfattningen av eventuella lönsamhetsförändringar ur marknadsinriktningssynpunkt (1) och ur zonindelningssynpunkt (2). Ur tabelleringen (1) uteslutes därvid undersökningsgrupp 7 e (mejerier) (se sid. 122). Uppfattningen om minskad lönsamhet härrör som synes från lokal och blandad marknad, medan ökad lönsamhet poängterats enbart av nationellt marknadsinriktad industri med ett anmärkningsvärt undantag. 56,0 % av alla intervjuade lokalmarknadsinriktade företag har anfört minskad lönsamhet, medan 37,8 % av de nationellt marknadsinriktade framhållit ökad lönsamhet. Ur zonindelningssynpunkt kan uppmärksammas, att ju högre nedsattningen blir procentuellt sett, desto större differenser uppvisa svaren kring alternativet »ingen större förändring». Sålunda är 75,2 % av alla svar i den

(i) Abs. antal

Abs. antal

S:a

ökad lönsamhet

4,0

—

37,8

15 Ingen större förändring

40,0

50,0

62,2

37 Minskad lönsamhet

56,0

50,0

—

31 3|

-a T3 a a -o o c X

— -ö a> ca C C

.2 -*

132 (2) Abs. antal

Abs. antal

Acs. antal

S:a

ökad lönsamhet

10,6

26,3

21,8

15 Ingen större förändring

75,2

52,7

47,0

46 Minskad lönsamhet

14,2

21,0

31,2

lägsta fraktsänkningszonen hänförliga till detta alternativ, medan motsvarande siffra för 20 %-zonen är 52,7 % och för 30 %-zonen 47,0 %. Tabelleringen (2) stöder också tidigare förda diskussion angående de negativa verkningarna på tillverkningsvolymen (sid. 123). Konstateras kan nämligen, att ju högre fraktsänkning som rått i intervjuregionen, desto kraftigare har relativt sett poängterats negativa verkningar i form av minskad lönsamhet. (10 %-zonen 14,2 %; 20 %-zonen 21,0 %; 30 %-zonen 31,2 %.) Tidigare har anförts (4.3.1 sid. 126), att transportkostnaderna vanligen synes utgöra för liten relativ kostnadsandel, för att en sänkning av dem enligt här skisserad storlek skall kunna väntas påverka tillverkningsvolymen positivt. I princip torde detta även gälla lönsamheten. De företag, som anfört ökad lönsamhet, utgör med ett undantag nämligen de, vars relativa kostnadsandel på järnvägen har de högsta värdena i resp. undersökningsgrupp. Prisförskjutningar på råvara och färdigprodukt, som en följd av en eventuell fraktsänkning har tagits upp i fråga 4 G. Detta problem är intimt förknippat med företagens lönsamhet. Frågan är uppdelad på råvara och färdigprodukt. Fråga (4- G): Vilken inverkan bedömer Ni att en fraktsänkning på SJ skulle medfört under senaste året för prisförhållandena inom Edert företag? Svar: Råvara Undersökningsgrupper Alternativ

Oförändrat pris Sänkt pris

2i 3g 4a 4d 5b 6b 7e 7 k 8b 9p [lOc'lla

6 2

7 2

3 4

1 5

8 1

9 1

7 2

1 2

2 2

Summa 57 22

133 Färdigprodukt Undersökningsgrupper Alternativ

Oförändrat pris Sänkt pris

2i 3g 4a 4d 5b 6b 7e 7k 8b 9p 10c I l a

6 2

7 1

6 3

4 3

8 1

1 2

4 Summa 62 17

Som synes betonas oförändrat pris kraftigare än sänkt pris, både när det gäller råvara och färdigprodukt. Relativt sett framhålls det oförändrade färdigproduktpriset i högre grad än det oförändrade råvarupriset (ca 79 % mot ca 74 % ) . Påpekas bör, att i många fall, där företagsrepresentanterna angav sänkt pris på råvara eller färdigprodukt, framhölls samtidigt, att det förmodligen skulle röra sig om relativt små förändringar. En sammanställning av de uttalade förväntningarna om prisändringar på samma företags råvara och färdigprodukt visar följande siffror. Kombinationerna framgå av nedanstående uppställning. (1) Sänkt pris på råvara och sänkt pris på färdigprodukt. (2) Sänkt pris på råvara och oförändrat pris på färdigprodukt. (3) Oförändrat pris på råvara och sänkt pris på färdigprodukt. (4) Oförändrat pris på råvara och oförändrat pris på färdigprodukt. Undersökningsgrupper Kombination 2a 2i 3g 4a 4d 5b 6b 7e 7k 8b 9p 10c I l a (1) (2) (3) (4)

2 1

1 7

1 1 2 5

3 1

1 1 1 7

2 2 9

1 Summa 11 10 6 52

Av sammanställningen över svaren på fråga 4 G framgick, att 57 företag angivit oförändrat pris på råvara och 62 företag på färdigprodukt. Av dessa har som synes av ovanstående tabell 52 företag anfört kombinationen, där bägge dessa förväntningar återfinnes (4). 65,8 % av de intervjuade företagen anser följaktligen, att fraktsänkningen varken kan påverka råvaru- eller färdigproduktpriser. 11 företag (d. v. s. 13,9 % ) , har angett kombinationen (1), vilken kan anses reducera fraktsänkningens eventuella lönsamhetsförbättring för ifrågavarande företag. Kombination (2) måste innebära ökad lönsamhet. 3 av de 10 företag, som angett denna kombination har också anfört ökad lönsamhet, medan övriga 7 angett »ingen större förändring», vilket får anses betyda, att de bedöma prisförändringarna som små. Kombination (3) behöver ej innebära minskad lönsamhet, enär sänkta färdigproduktpriset endast behöver utgöra en del av fraktreduceringen. Av de 6 fö-

134 retagen med kombinationen (3) har 2 angivit minskad lönsamhet, 3 »ingen större förändring» och 1 ökad lönsamhet. Uppskattningen av procentuella prisförändringar, som begärdes i anslutning till fråga 4 G, ansågs av företagsrepresentanterna alltför svår att göra. Som helhet visar svaren på frågorna 4 G—H god konsekvens med svaren på tidigare frågor. Denna kontrollmöjlighet är ett stöd för tillförlitligheten av intervjusvaren överhuvudtaget. Generellt synes svaren på dessa »graderade» frågor (4 G—H) knappast ändra tidigare anförda slutsats. 4.3.4 Fraktsänkningens inverkan på en eventuell omfördelning av transport volymen på olika transportmedel

Redovisningen av intervjusvaren angående fraktsänkningens effekt talar för att en generell fraktsänkning på SJ inte kan förväntas medföra någon industriell expansion i Norrland. Om så hade varit fallet hade verkningarna på storleken av SJ:s transporterade volym varit av intresse att försöka klargöra, speciellt med tanke på hur stor del av det av fraktsänkningen betingade inkomstbortfallet, som hade kunnat kompenseras genom en ökad transportvolym. Mot bakgrund av den allmänna tendensen i intervjusvaren tas denna fråga nu inte upp till någon närmare diskussion utan berörs enbart i samband med redovisningen av svaren på fråga 4 I i intervjuformuläret. Fråga (4-1): Vilken effekt anser Ni att fraktsänkningen skulle ha medfört för Edert företag, när det gäller fördelningen av Edert företags totala godsmängd i ton mellan olika transportmedel? Svar: Undersökningsgrupper Alternativ 2a 2i 3g 4a 4d 5b 6b 7e 7k 8b 9p 10c I l a Ingen relativ omfördelning mellan nu nyttjade t r a n s p o r t m e d e l . . . . 1 Omfördelning till S.J.s förmån. . .

4 4

7 1

5 4

5 2

1 5

6 3

7 2

3 2

1 2

2 2

Summa

51 28

Som synes anför 51 företag av 79 att någon omfördelning till SJ:s förmån, ej skulle bli följden av en ev. fraktsänkning. Motiveringen har därvid i allmänhet varit dels att SJ redan har den via järnväg potentiellt möjliga transportvolymen, dels att servicekravet på viss del av denna är av den karaktär, att det ej kan fyllas med järnvägstransporter. Som negativa faktorer i samband med detta servicekrav påpekades av företagsrepresentanterna de långa transporttider, som ofta blir följden av godsbefordran via SJ (se kap. 4.5), samt vidare nackdelen av att genom SJ-transport ej kunna tillämpa »från dörr till dörr-transporten».

135 4.4 Personalfrågor De frågor, som under punkt 5 i intervjuformuläret (bilaga 4), framställdes angående rekrytering av arbetskraft, besvarades i enlighet med nedanstående sammanställning. Fråga 5 A. Har behovet av arbetare och arbetsledare inom Edert företag kunnat tillgodoses utan svårigheter under de senaste åren? 5 B. Har rekryteringen av arbetarna huvudsakligen (minst 80 %) skett i orten och kringliggande bygd? 5 C. Anser Ni, att en eventuell utökning av antalet sysselsatta inom företaget skulle kunna ske utan svårighet från orten och kringliggande bygd, när det gäller rekryteringen av arbetare och arbetsledare? 5 E. Har behovet av teknisk eller merkantilt utbildad personal under senare år kunnat tillgodoses utan svårighet? 5 F. Anser Ni, att en eventuell utökning av företagets verksamhet skulle k u n n a ske utan svårigheter när det gäller rekrytering av teknisk och/eller merkantilt utbildad personal? Begreppet utan svårigheter har därvid definierats, som möjligheter till en arbetskraftrekrytering, vars problem inte är större än den som av företagsrepresentanterna förväntas råda för konkurrentföretagen i Mellan- och Sydsverige. Arbetsledare har definierats som förmän utan teknisk skolning. Frågor Undersökningsgrupper Ja 2a 2i 3g 4a 4d 5b 6b 7e 7k 8b 9p 10c Ila Summa

5 B

5 A

1 6 6 9 6 6 6 9 1 8 3 1 3 65

Nej

1 2 2 1

1 8 8 9 6 6 8 9 1 9 5 3 4

2 2 1 3

5 E

5 C Nej

1 1

2 Ja 1 7 6 9 6 6 4 9 1 9 3

Nej

1 2

3 1 7 1 4 2 8 1 7 1

1 5

2 3 1

5 F

Nej

1 4

2 3 2 2 1

7 1 4 1 8

2 4 3 2

7 2 33

Nej 1 4 1 2 3 2 3 1 1 2 5 3 2 30

Det lägre antalet svar på frågorna 5 E och 5 F beror på att 16 företag har uppgivit att tekniskt/merkantilt utbildad personal ej varit aktuell för dem. Totalt sett framträder en markant skillnad, när det gäller rekryteringen av de två personalkategorierna arbetare/arbetsledare och tekniskt/merkantilt utbildad personal. Sålunda har rekryteringssvårigheter för förstnämnda

136 kategori påpekats i 11,1 % av svaren, medan £1,2 % av företagen anfört problem vid rekryteringen av högre utbildad arbetskraft. Anmärkningsvärda är företagsrepresentanternas synpunkter på nyrekrytering vid en eventuell sysselsättningsökning inom företaget. Endast 2,6 % förväntar sig därvid rekryteringsproblem för kategorin arbetare/arbetsledare, medan motsvarande siffra för tekniskt/merkantil personal är hl ,6 %. Tendensen är enligt dessa värderingar en ökad tillgång på arbetare/arbetsledare, men en ytterligare försämrad möjlighet att erhålla högre utbildad personal. Friställningen av arbetskraft i samband med rationaliseringen inom jord- och skogsbruk har av företagsrepresentanterna angetts som orsak till den positiva synen på arbetarrekryteringen. Till närmare diskussion upptas i det följande framförallt svårigheterna och problemen kring rekryteringen av personal för den del av norrländsk förädlingsverksamhet, som dels konkurrerar på riksmarknaden med mellanoch sydsvenska företag, och dels är underrepresenterad i Norrland. Underrepresentationen medför att det generellt torde kunna påstås att stor valfrihet, när det gäller bostadsort, föreligger för branschpersonalen ifråga. Ur de 13 undersökningsbranscherna urskiljes för närmare analys följaktligen de branscher, som har övervägande nationell marknadsinriktning och som uppvisar ett index lägre än 1 i enlighet med tab. 19 sid. 58. Branscherna är följande: 2a-— järn- och stålverk 2 i — gjuterier och andra mek. verkstäder 4 d — möbelfabriker 9 p •— konfektionsfabriker 10 c •— skoindustri Inom dessa grupper har 29,1 % av företagen påpekat svårigheter, när det gällde anskaffandet av nuvarande arbetar- och arbetsledarpersonal. Samma andel förväntar sig också rekryteringsproblem vid en eventuell utökning av företagets verksamhet. Motsvarande siffror för tekniskt/merkantilt utbildad arbetskraft är 75,0 resp. 80,0 %. Dessa siffror belysa något av de norrländska problemen, när det gäller personalrekrytering. Generellt torde kunna påstås, att inom yrken där valfriheten av bostadsort är relativt stor, har norrlandsföretagen uppenbara svårigheter att kunna konkurrera om högre utbildad arbetskraft. Av intresse i detta sammanhang kan även vara att redovisa några av de synpunkter, som framlades från företagsrepresentanternas sida angående orsaken till dessa problem. (Bilaga 3, fråga 5 D och 5 G.) Nackdelen med dessa rekryteringssvårigheter betonades av företagsrepresentanterna vara ekonomiska realiteter, som belastade lönsamheten och konkurrensförmågan i förhållande till konkurrenterna i Mellan- och Sydsverige. När det gällde svårigheterna med arbetar- och arbetsledarperso-

137 nai betonades ofta, speciellt från representanter från branscher där viss yrkesutbildning är nödvändig, att företagens produktionskapacitet sjönk genom hänvisningen till rekrytering av arbetare, som är oerfarna inom yrket och i många fall, speciellt vid inlandslokaliseringar, vid industriellt arbete överhuvudtaget. I vissa fall poängterades följaktligen branschmiljöns betydelse i andra fall den totala industriella miljöns. När det gäller den tekniskt/merkantilt utbildade personalen påpekades av alla intervjuade företag med rekryteringsproblem, att sådan personal måste överbetalas. Särskild kompensation fordras för läget. Orsaken är enligt de intervjuade, att anställningsorten i Norrland ej är attraktiv. Den låga attraktiviteten hade företagsrepresentanterna i flera fall svårt att förklara, då de »mänskliga» servicefunktionerna i samhället omkring företaget inte kunde påvisas vara sämre än hos motsvarande orter i Mellan- och Sydsverige. Ofta anfördes därvid, att begreppet »Norrland» i sig självt är negativt, beroende på djupt rotade fördomar om landsdelen i ett eller annat avseende. Som ett faktiskt förhållande påpekades, att tidsförlusten och kostnadsfördyringen i samband med resor vid semester o. dyl. ofta anfördes som negativa faktorer av platssökande. I samtliga fall poängterades dock, att det ur rekryteringssynpunkt negativa läget kunde betraktas som ett initialproblem för arbetskraftsbehovet, då den högre utbildade personalen man en gång erhållit vanligen stannade kvar. Om dessa synpunkter studeras regionalt kan vissa skillnader i företagsrepresentanternas synpunkter framhållas. Om kustläge ställs mot inlandsläge, d. v. s. ett högt industrialiserat område mot ett lågt dito, är det framförallt en synpunkt, som skiljer områdena åt. Vid inlandslokalisering påpekades nämligen belastningen av att ur rekryteringssynpunkt vara hänvisad till arbetskraft, som saknar industrivana. Produktionskapaciteten per arbetstimme ansågs därigenom bliva lägre och konkurrenskraften svagare till nackdel för produktionsvolymen och en ev. tillväxt av företaget. Bristen på industrivana exemplifierades som svårigheter för den anställda arbetskraften att gå över från ett eget dirigerat, fritt arbetstempo till ett tidbestämt tempoarbete. Dessa synpunkter har endast i undantagsfall framförts av företagsrepresentanter i kustläge och då i något modifierad form, nämligen som en avsaknad av branschvana. Detta gäller speciellt branscher med fullständigt dominerande centra utanför Norrland, exempelvis konfektionsindustri och möbelindustri. När det gäller rekryteringsproblemen i samband med tekniskt/merkantilt utbildad personal har som tidigare påpekats Norrlands låga attraktivitet anförts. Regionalt poängteras detta lika starkt i hela Norrland och någon direkt skillnad har ej kunnat spåras mellan kustläge och inlandsläge. Ett undantag är Sundsvallsområdet. Alla branschrepresentanter där har ansett att anskaffandet av kvalificerad arbetskraft sker utan några svårigheter. Avståndet från norrlandsgränsen förefaller därför inte vara det direkt avgö-

138 rande. Möjligen är publicitetssr^den om ett visst område av stor betydels-r ? detta avseenue. Förhållandet är eljest svårförklarligt. Till sist bör ytterligare poängteras, att här lämnad redogörelse utgör en sammanfattning av de intervjuade företagsrepresentanternas synpunkter. Den ger följaktligen enbart uttryck för deras subjektiva uppfattning. Sammanfattningsvis kan konstateras för: Arbetare/arbetsledare Direkta rekryteringsproblem existerar ej. Arbetskrafttillgång och arbetskraftreserv bedöms som mycket goda. Detta framgår av fråga 5 B. 97,4 % av företagen anger att denna personalkategori rekryterats från orten och kringliggande bygd. Svårigheterna ligger inte i anskaffandet av det sökta antalet, utan har där sådana påtalats mer kvalitetsgradering ur utbildningssynpunkt. Som största nackdel anförs därvid avsaknaden av industrivana och branscherfarenhet. Tekniskt och merkantilt utbildad personal Rekryteringsproblem uppges existera speciellt inom branscher där valfriheten av bostadsort är stor. Arbetskraften måste överbetalas. Som en bidragande faktor därtill angives Norrlands låga attraktivitet, förmodligen grundad på gamla fördomar om landsdelen. Därtill poängteras tids- och kostnadsfaktorns betydelse vid resa söderut för den anställda personalen.

4.5 Allmänna synpunkter på lokaliseringsläget Vid tidigare diskussion (3.2 sid. 107) anfördes önskvärdheten av att vidga problemområdet genom att försöka ställa transportkostnaderna som lokaliseringsfaktor i relation till andra tänkbara negativa lägesfaktorer för Norrlands vidkommande. Det måste nämligen anses vara av intresse att erhålla en uppfattning om vad som från företagsrepresentanternas sida bedöms vara väsentliga negativa faktorer i samband med norrlandslokaliseringen, med tanke på att eventuella åtgärder skall kunna vidtagas. Vid allmänt hållna diskussioner synes ofta transportkostnaderna ha fått gälla som en symbol för det negativa med norrlandsläget sett ur lokaliseringssynpunkt. Det totala problemkomplexet har alltså avfärdats med hänvisning till den ofta lilla detalj som transportkostnaderna utgör i hela den verksamhet, som innefattar inköp, förädling och försäljning. Författaren har den uppfattningen, att det allmänna begreppet transportkostnader i dagligt tal ofta ges ett vidgat innehåll, som omfattar alla direkta och indirekta verkningar, vilka innefattas i avståndsfaktorn. Däri inräknas då utöver transportkostnader, även transporttid, personrestid och -kostnad, de senares återverkning på arbetskraftrekrytering m. m. Detta k a n i princip inte anses riktigt. Transportkostnadernas negativa inverkan bör rimligen

139 endast utgöras av den merkostnad för godstransporter, som i samband med förädlingsverksamheten belastar norrlandsföretagen i förhållande till konkurrentföretagen i Mellan- och Sydsverige. Emellertid ligger det nära till hands att sammankoppla denna merkostnad med andra merkostnader och negativt inverkande lägesfaktorer betingade av avståndet från avsättningsmarknad, branschcentra och dylikt. I intervjuformuläret ingick en fråga (2 C), som avsåg att klargöra intervjupersonernas uppfattning om den relativa betydelsen av tre olika aspekter på lägesfaktorn. Dessa faktorer skulle rangordnas efter ekonomiskt negativ inverkan för företagets omsättning jämfört med motsvarande faktorers verkan på konkurrentföretagen i Mellan- och Sydsverige. Faktorerna voro: 1. Lång restid, dyrbar resväg till eller för kund och leverantör, d. v. s. personkontaktsvårigheter även innefattande indirekt kontakt som telefon och dylikt. 2. Lång transporttid för varor till kund eller för varor till företaget från leverantör. 3. Den transportmerkostnad företaget belastas av i förhållande till konkurrenter i Mellan- och Sydsverige. Frågan ställdes endast till representanter för blandad och nationell marknad enligt undersökningens definition på dessa typer av marknadsinriktning. De lokalmarknadsinriktade företagen bedömdes arbeta inom så lokalt snäva gränser vid sin försäljning, att de ej kunde förväntas ha dessa problem. Redovisningen av svaren följer undersökningsgrupperna och varje företags gradering av faktorerna anges. Antalet svar är 46, medan i kap. 4.3.1 angivits totalt 45 företag med blandad och nationell marknadsinriktning. 1 denna sammanställning har tillkommit ett företag i grupp 7 e (mejerier), enär det med en del av sin produktion ligger utanför riksorganisationen och därvid är nationellt marknadsinriktat. Till en början kan konstateras att 22 företag placerat transportmerkostnaderna som mest negativ faktor, 16 företag anger personkontaktsvårigheterna och 1 företag transporttiden som den mest negativa. Dessutom har 6 företag ej ansett sig negativt belastade av någon faktor. Sammanställningen i ovan presenterat skick kan emellertid ej nyttjas till någon närmare analys av förhållandet. Olikheterna i antalet svar i grupperna kan bidraga till en snedvriden uppfattning om problemen. För att eliminera detta sammanförs branscherna till två grupper, där i helheten varje enskilt svar kan ges samma värde. Till den ena gruppen hänföres därvid de undersökningsgrupper, som kan anses utgöra tunga ofta råvarubundna industrier. Dit kan räknas grupperna 2 a, 3 g, 4 a, 5 b och 11 a. Av 20 företag i denna grupp har 16 angivit transportmerkostnaden som mest negativ medan fyra ej ansett att någon av de tre faktorerna belastar företaget negativt. Av dessa fyra utgöres två av tegelbruk, och två av sydligt belägna sågverk med nästan enbart direkt export via hamn.

140 Undersökningsgrupper

Gradering

Undersökningsgrupp

2a J ä r n o. stålverk

3,1,2

5b Massa o. pappersindustri

2i Gjuterier o. andra mek. verkstäder

3, 0, 0 3, 1, 2 1, 3, 2 1, 2, 3 0, 0, 0 1, 0 , 0 3, 1, 0 2, 3, 1

3g Tegelbruk

0, 0, 0 0, 0, 0

4a Sågverk o. hyvlerier

3, 0, 0 3, 2, 0 3, 0, 0 3, 2, 0 3, 1, 2 3, 0, 0 0, 0, 0 0,0, 0

4d Möbelindustri

Gradering 3, 2, 1 3, 2, 0 3, 0, 0 3, 2, 1 3, 0, 0 3, 0, 0 1,2,3 1,2,3 1, 3, 2

6b Bok o. accidenstryckerier

1, 3, 2 1, 3, 2 3, 1, 2 3, 2, 1

7e Mejerier

1, 3, 2

7k Annan livsmedelsindustri

0, 0, 0

9p Konfektionsfabriker

1, 3, 2 1, 0, 0 1, 2, 3 1,2,3 1, 2, 3

10c Skoindustri

1, 3 , 2 1, 3, 2 3, 2, 1 3, 2, 1 3, 2, 0 3, 2, 1 3,2,1

I l a Rent kemisk industri

Totalt sett torde kunna påstås, att denna grupp består av förädlingsverksamhet av den typ som i lokaliseringshänseende ej är så lättrörlig. Ur lokaliseringssynpunkt torde därför synpunkterna från den andra gruppen vara av större intresse. Som en sammanbindande länk för de övriga undersökningsgrupperna införes storleken av det indextal, som presenterats för varje industriundergrupp i tab. 19 (sid. 111). Detta ligger för alla dessa grupper under index = 1, utom för grupp 7 e (mejerier), d. v. s. grupperna visa en sysselsättningsmässig underrepresentation i Norrland. Genom att sammanföra svaren till en helhet, erhålles den i Norrland underrepresenterade förädlingsverksamhetens synpunkter i detta avseende. Varje svar kan då ges samma värde och resultatet ger en utgångspunkt för en närmare analys av förhållandena. Graderingen av de tre alternativen framgår därvid av nedanstående sam.nanställning. »Personkontakt»

»Transporttid»

Negativ gradering

I II III U t a n betydelse

»Transportmerkostnad»

Absolut antal

%av svaren

Absolut antal

%av svaren

Absolut antal

%av svaren

16 3 3 3

64 12 12 12

1 8 10 6

4 32 40 24

6 9 7 3

24 36 28 12

141 Sammanställningen ger ett överraskande resultat sett ur tidigare allmänna diskussionssynpunkter. Företagsrepresentanterna anser som synes, att personkontaktsvårigheterna ekonomiskt belastar företagen i betydligt högre utsträckning än den merkostnad som norrlandslokaliseringen medför för varutransporterna. Generellt torde kunna påstås att personkontaktproblemen främst berör inköps- och försäljningssidan. För här berörda industrigrupper syns av intervjuundersökningen att döma nackdelar med lokalisering i Norrland i högre grad vara ett inköps- och försäljningsproblem än ett transportkostnadsproblem. Konsekvensen av detta skulle då vara, att om intervjupersonernas åsikter är representativa, eventuella lokaliseringsbefrämjande åtgärder för Norrland borde inriktas på personkontaktsidan. Detta skulle t. ex. kunna tänkas ta formen av snabbförbindelser och lägre personbiljettpriser. Dylika åtgärder kan enligt de intervjuades åsikter öka norrlandsföretagens konkurrensförmåga. Åtgärderna skulle dessutom beröra just den del av förädlingsverksamheten, som har nationell marknad men är svagt representerad i Norrland och därför borde kunna anses vara utvecklingsbar inom landsdelen. I samband med frågan (2 B) angående allmänna synpunkter på lokaliseringsläget fick företagsrepresentanterna tillfälle att närmare precisera h u r de uppfattade innebörden av personkontaktsvårigheterna. Därvid anfördes följande synpunkter, fördelade på inköps-, förädlings- och försäljningsdelen av den totala verksamheten. Inköp: Färre besök från leverantörens försäljare hos norrlandsföretagen tvingar till tidsödande och kostnadskrävande inköpsresor i högre utsträckning än vad förhållandet är för konkurrentföretagen i Mellan- och Sydsverige. Denna nackdel i kontaktkravet med inköpscentra medför ibland att val bland olika råvarukvaliteter blir alltför begränsat. Färdigproduktens kvalitet kan påverkas negativt och som en följd därav minskar företagets lönsamhet. Förädling: Personkontaktkostnaderna lägger ofta hinder i vägen för erhållandet av impulser såväl modellmässigt som tillverkningsmässigt. I många fall måste för maskinell service anlitas personal som endast finns tillgänglig i resp. branschcentra, vilket ofta är beläget utanför Norrland. I förhållande till konkurrentföretagen i Mellan- och Sydsverige anges detta medföra fördyrad service och i vissa fall förlängt produktionsstopp, d. v. s. en negativ inverkan på företagets lönsamhet. Försäljning: De flesta företag i den i Norrland underrepresenterade industrin utgöres av företag med en liten egen försäljningsorganisation. Därvid avskräcker de tids- och kostnadskrävande resorna ofta kunden från att besöka företaget och följaktligen tvingas en företagsrepresentant att besöka kunden, vilket i sin tur är både dyrbart och tidskrävande. Förutom kostnaderna i samband med dessa resor påtalades ofta nackdelen av att företagsledaren under längre eller kortare tid på detta sätt tvingades lämna produktionen. Kärnan i detta problem för norrlandsföretagen i förhållande till

142 konkurrentföretagen i Mellan- och Sydsverige anges ligga i det faktum, att de mellan- och sydsvenska företagen ha stor köpkraft inom en relativt begränsad räjong, medan norrlandsföretagen tvingas långt ut från företaget för att erhålla samma omsättning. Detta kan inte annat än medföra fördyrade omkostnader i samband med försäljningen. I samband med dessa problem berördes ofta nackdelar även ur telekommunikationssynpunkt, både när det gäller tid och kostnad. Intervjupersonerna påpekade, att kostnadsläget i förhållande till marknadsområdet blev oproportionerligt stort i Norrland i förhållande till motsvarande kostnad för konkurrentföretagen i Mellan- och Sydsverige. Dessutom anfördes av företagen inom de områden, där riktnummer ännu ej kan nyttjas för att nå Mellansverige, en tidsförlust, som betyder sämre kundservice och därför negativt påverkar lönsamheten. Med tanke på att en generell fraktsänkning av alla varutransporter till, från och inom Norrland kan förmodas få en större negativ än positiv verkan, förefaller därför någon form av kostnadsreducering i samband med personkontakt vara en för norrländsk industriell utveckling verksammare åtgärd. En sådan skulle förutom att förminska ovan anförda nackdelar med norrlandslokaliseringen, förmodligen även bidraga till att minska problemen i samband med arbetskraftsrekryteringen av högre utbildad personal. Som tidigare påtalats (4.4 sid. 137) återkom företagsrepresentanterna ofta till den synpunkt som av platssökande framfördes som en verksam faktor i Norrlands låga attraktivitet, nämligen den kostnadsfördyring och de tidsförluster, som uppstår i samband med resor söderut vid t. ex. semester och annan ledighet. Förbilligade och snabbare resmöjligheter skulle i detta avseende förmodligen få den effekten, att Norrland i det allmänna medvetandet flyttades närmare rikets befolkningstyngdpunkt. Den negativa betydelsen av avsaknaden av industriell miljö och branschmiljö har tidigare diskuterats i samband med företagens personalförhållanden. Emellertid återkom dessa lokaliseringsfaktorer som ett vidgat begrepp i de allmänna synpunkter, som anlades på lokaliseringsläget. Detta får motivera en redovisning av de nackdelar företagsrepresentanterna sammanfattade i begreppet: avsaknad av industriell miljö. En väl avgränsad definition av förhållandet torde vara svår att presentera. Likaledes torde begreppet ekonomiskt vara svårt att mäta vid jämförande regionala kostnadsanalyser av tänkbara lokaliseringsorters totala kostnadsläge. Detta till trots bör betydelsen av miljön inte underskattas, då eventuella lokaliseringsbefrämjande åtgärder diskuteras, speciellt när det gäller dess eventuellt regionalt riktade karaktär. De av företagsrepresentanterna påtalade negativa faktorerna, hänförliga till det samlade begreppet industriell miljö, kan sammanföras i följande 5 grupper. 1. Avsaknad av servicefunktioner i samhället omkring företaget, både när det gäller person- och maskinservice.

143 2. Svårigheter att få lönearbeten utförda. 3. Brist på industrivana hos rekryterad arbetskraft och industritänkande hos omgivningen. 4. Avsaknad av förståelse för industrins problem från de kommunala myndigheternas sida. 5. Avsaknad av stimulerande kontakt med andra företag. F r å n intervjupersonernas sida framhölls, att samtliga dessa faktorer i olika hög utsträckning kunde anses negativt påverka företagets lönsamhet. Visserligen kan faktorerna anses vara ett konglomerat, där ena faktorn påverkas av den andra, men det kan ändock vara av intresse att påpeka hur de olika faktorerna ansågs påverka den industriella verksamheten. För punkt 1 påpekades därvid, att tidsförluster och kostnadsfördyringar i samband med maskinservice hårt belastade företaget på vissa orter i Norrland i förhållande till konkurrentföretag inom områden, där storleken av den industriella verksamheten gett en spontan framväxt av serviceanordningar på orten eller i dess omgivning. Bristen i personservice ansågs som tidigare påtalats medföra svårigheter vid rekrytering av högre utbildad arbetskraft. P u n k t 2 ansågs vara en direkt följd av punkt 1 och 3. P u n k t 3 har tidigare diskuterats, (sid. 137) P u n k t 4 och 5 ha nära samhörighet. Företagsrepresentanterna framhöll nämligen, att ensamheten i industriellt avseende medförde, att kontakten med och hänsynen till företaget i samband med kommunala åtgärder var mycket liten. Flera förädlingsföretag ansågs betyda större möjlighet att för företagen positivt påverka de kommunala besluten i frågor, som i något avseende kunde anses anknyta till och ha betydelse för industriverksamheten. Tendensen ansågs vara, att alltför liten hänsyn tas till redan etablerad industri från kommunalt håll. Rent företagsmässigt framhölls också avsaknaden av möjlighet att kunna diskutera och i vissa avseenden samplanera verksamheten med andra företag. Då dessa synpunkter har erhållits genom öppna frågor, som ej ge möjlighet till systematisering, är möjligheten att siffermässigt stödja uppgifterna små. Det totala begreppet: avsaknad av industriell miljö har dock poängterats av 90 % av alla intervjuade företag utanför städer och högt industrialiserade orter. I ett par av dessa fall har som drastiska bevis på det värde, som tillmäts betydelsen av industriell miljö, påpekats att företagen står inför en omlokalisering. Erbjudande av mycket förmånliga kommunala subventioner vid lokalisering till ort utan annan industri har i bägge fallen avböjts av den anledningen, att företagsledningen inte återigen kunde tänka sig belastningen av att etablera sig inom ett industriellt vitt område på kartan. Sett ur allmän lokaliseringssynpunkt förefaller därför tanken på att via lokaliseringsbefrämjande åtgärder försöka sprida lokaliseringen till små

144 orter som mycket farlig. Detta skulle nämligen medföra alla de svagheter, som ovan påtalats, som en följd av den isolering, som skulle drabba de enskilda företagen. Företagsekonomiskt talar intervjupersonens uppfattning enligt författarens mening för en centralisering och dirigering av lokaliseringen till vissa områden, där industriell miljö kan skapas, till förmån för helhetens lönsamhet.

Sammanfattning

Målsättningen för den undersökning som redovisats ovan, har dels varit att, för den industriella verksamheten inom Norrland, försöka bedöma effekten av en generell fraktsänkning på SJ, då främst sett ur sysselsättningssynpunkt. Vidare innefattas i målsättningen även ett önskemål att kunna relativt gradera vissa för norrländsk lokalisering negativa faktorer och ställa dessa i relation till transportkostnaderna sedda som lokaliseringsfaktor. Problemet h a r lösts genom en intervjuundersökning bland företagare i Norrland. Till bakgrund för denna har legat en detaljerad nulägesbeskrivning av industriella (Norrlands Industri 1960) och transportekonomiska förhållanden (kap. 2 i F. U.). De statistiska materialen utgöras av 1960 års reviderade upplaga av Arbetsmarknadsstyrelsens företagsregister för Norrland samt SJ:s godsstatistik för samma år, innefattande transporter i vagnslast till, från och inom Norrland. Med dessa källmaterials tillhjälp har vissa fraktsänkningseffekter kunnat andragas och från intervjuundersökningen har subjektiva värderingar av ett antal företagsrepresentanter i Norrland fått gälla som utgångspunkt för närmare analyser av den företagsmässiga effekten. I det följande presenteras ett kortfattat sammandrag av undersökningsmomenten och de slutsatser, som kan dragas av dessa. Endast i undantagsfall presenteras därvid sifferuppgifter. För utförligare redovisning hänvisas till texten som helhet. Tanken på att genom en fraktsänkning stimulera det norrländska näringslivet resulterade redan 1946 i ett betänkande avgivet av dåvarande Norrlandskommittén och betitlat »Betänkande angående vissa åtgärder till förbättrande av transportförhållandena i Norrland» (SOU 1946:84). I detta betänkande utformades fraktsänkningsprincipen med utgångspunkt från virtuella tariffavstånd. Denna princip har i F.U. återkommit som en av flera alternativa principer för den fraktsänkning, vars verkningar F.U. haft till uppgift att försöka klargöra. Emellertid bedömdes denna princip vid en eventuell tillämpning medföra uppenbara svagheter i form av regionala orättvisor ur fraktsynpunkt. Bl. a. kunde förväntas att relativt sett skulle övre Norrland i förhållande till södra Norrland »flyttas» än längre från den nationella marknadens tyngdpunkt, d. v. s. ett för övre Norrland ytterligare försämrat konkurrensläge. Då dessutom från SJ:s sida angavs vissa betänklighe10—318341

146 ter mot principen om virtuella tariffavstånd, utformades tariffändringen som en procentuell sänkning. Totalt fick därvid fraktsänkningsprincipen följande utformning. a. Fraktsänkningen har formen av en generell sänkning på alla transporter till, från och inom Norrland. b. Dess regionala omfattning överensstämmer med SJ:s region 1 och 2 enligt regionplaneindelningen. c. Taxeändringen har formen av en procentuell sänkning, storleksmässigt anknuten till principen om virtuella tariff avstånd. d. Fraktsänkningen är regionalt zonerad med procentuell nedsättning av 10, 20 resp. 30 %. Den ovan skisserade fraktsänkningen beräknas för SJ medföra ett inkomstbortfall på 53—60 milj. kr. under förutsättning av oförändrad transportvolym och oförändrade transportrelationer. Detta utgör 6,7—7,6 % av SJ:s totala inkomst av godsbefordran år 1960. De närmare analyserna vid industrikarteringen (Norrlands Industri 1960) skedde med utgångspunkt från de industrisysselsattas fördelning på likstora ytelement. Det bedömdes därför väsentligt för den fortsatta undersökningen, att även fördelningen av transportvolym och -kostnad utfördes för samma ytor. Därför skedde hålkortsbearbetningen av SJ:s material enligt följande riktlinjer. 1. Ur totalmassan skulle transporter till, från och inom Norrland kunna särskiljas efter kvantitet och fraktbelopp. 2. Totalsummor skulle för var och en av dessa transportkategorier erhållas för station, ruta och Norrland. 3. Transporterna skulle vara varugruppsdifferentierade. Bearbetningen kan i korthet sägas ha gett följande resultat: Regionala studier över transportkostnadslägets förskjutning som en följd av taxeändringens applicering på 1960 års transporter uppvisa kraftiga geografiska förskjutningar, när det gäller transporter till och från Norrland. Varugruppssammansättningen för av taxenedsättningsområdet externt mottagna transporter är relativt differentierad. För externt avsända och för interna transporter däremot dominera ett fåtal varugrupper. Detta medför, att en stor andel av en eventuell fraktlindring tillfaller ett fåtal branscher. Författaren ifrågasätter, om fraktsänkningen för dessa branscher kan anses vara av lokaliseringsbefrämjande karaktär, då de med utgångspunkt från råvarutillgångarna synes böra bedömas som redan nu väl utbyggda industriellt sett. Utgångspunkt för bedömandet av fraktsänkningens effekt för den norrländska förädlingsverksamheten utgöres av en intervjuundersökning. Anledningen till att denna metod ansågs mest lämpad är att besluten om lokalisering fattas av personer inom företagen på grundval av deras subjektiva uppfattning om de olika konsekvenser ett lokaliseringsbeslut kan tänkas få.

147 Denna uppfattning kan vara irrationell och helt avvika från vad en teoretisk modell anger, men det är ändock företagsrepresentanternas uppfattning, som avgör vad som sker. Genom att fråga ett representativt urval företagare i Norrland vad de ansåg, att det preciserade taxesänkningsförslaget skulle få för direkta verkningar för deras företag, borde svar kunna erhållas, som kunde väntas ha ett gott prognosvärde för vad som verkligen skulle hända om en fraktsänkning genomfördes. Den använda metoden vid urvalet av intervjuperson var därvid i korthet följande. Industriföretagen sammanfördes i 13 grupper, vilka förmodas vara inbördes någorlunda likartade ur transportsynpunkt. Ur dessa grupper gjordes urval i tre steg, nämligen ett i stort sett slumpvis urval av mindre branschgrupp inom huvudgrupp, stratifiering av intervjuerna till visst område samt slumpmässigt urval av intervjuföretag bland alla därstädes i ifrågavarande bransch med vägningstal för antalet sysselsatta inom varje företag. Vid urvalsförfarandet togs även hänsyn till önskemålet, att intervjuer borde ske med företag med olika marknadsinriktning samt med olika relativ representationsgrad i Norrland. Intervjuformuläret uppbyggdes kring följande huvudrubriker. 1. Allmänna data. 2. Geografiskt lokaliseringsläge, marknadsinriktning. 3. Transportkostnadsmässiga fakta. 4. Fraktsänkningens effekt. 5. Personalfrågor. I huvudsak betyder denna indelning också en indelning av intervjuformuläret i en standardiserad (3, 4 och 5) och en ostandardiserad intervjudel (2). I samband med den förra delen används i huvudsak bundna frågor, medan den sökta informationen i den senare delen erhålls genom öppna frågor. Detta kan motiveras av önskemålet att kunna mäta företagsrepresentanternas synpunkter på fraktsänkningens effekt samt önskemålet av att erhålla fria och spontana kommentarer, när det gäller de totala lokaliseringsproblemen. Fraktsänkningens inverkan på tillverkningsvolymen har varit utgångspunkten för bedömningen av fraktsänkningens effekt. Tillverkningsvolymeri torde nämligen kunna anses positivt samvariera med sysselsättningen inom ett företag, varigenom även den indirekta effekten på den senare framgår av svaren. För redovisningen av svaren på frågan om fraktsänkningens eventuella förändringar av företagens tillverkningsvolym har det ansetts mest instruktivt, att intresset i första hand knyts till en indelning av de intervjuade företagen efter deras resp. marknadsinriktning. Därvid har företagen sammanförts i tre grupper med utgångspunkt från storleken av det geografiska försäljningsområdet. Grupperna benämnas: Företag med lokal marknad, blandad marknad och nationell marknad. När det gäller den lokalmarknadsinriktade industrin, som torde svara

148 för 12—13 % av de industrisysselsatta i Norrland, visar svaren entydigt, att fraktsänkningen väntas få negativa effekter, dvs. leda till en minskad sysselsättning inom denna grupp av norrländsk förädlingsverksamhet. Som skäl för dessa åsikter har anförts, att den lokalmarknadsinriktade industrin genom en fraktreducering fråntas det huvudsakliga skydd mot konkurrens från företag i mellersta och södra Sverige, under vilket den arbetar. Representanterna för blandad marknad har i stort redovisat liknande negativa synpunkter om fraktsänkningseffekten. Den nationellt marknadsinriktade industrin framhåller däremot inte några negativa effekter som troliga. Majoriteten av representanterna för denna marknadsinriktning anser dock ej heller, att positiva sysselsättningseffekter är att vänta. Av 37 intervjuade företag med nationell marknadsinriktning anför endast fem en ökning av tillverkningsvolymen som en trolig följd av en eventuell fraktreducering. Författaren vill tolka detta så att järnvägstransporterna för de flesta företag förmodligen utgör för liten relativ kostnadspost i den totala verksamheten, för att en sänkning av här skisserad storlek skall kunna förväntas positivt påverka omsättningen. De av företagen lämnade uppgifterna om storleken av de rena järnvägsfrakterna stöder även denna uppfattning. Medelvärdet av fraktsänkningens effekt uttryckt i relativ andel av salutillverkningsvärdet, under antagande av oförändrad transportvolym och oförändrade transportrelationer, ligger nämligen i 12 av de 13 undersökningsbranscherna under 1 %. Av undersökningen har dessutom framgått, att även om fraktnedsättningen varit ända upp till 50 % skulle verkningarna på tillverkningsvolymen ej ha bedömts nämnvärt annorlunda. En ännu mer nyanserad bild av fraktreduceringens verkningar framkom som svar på frågor om eventuell inverkan på lönsamhet och prisförhållanden. Sålunda har de representanter för lokal och blandad marknad, som ej anfört negativa volymeffekter med ett undantag framhållit, att inte heller deras lönsamhet skulle positivt påverkas av taxeändringen. Däremot ansåg ungefär 40 procent av företagen med nationell marknad, att deras lönsamhet skulle förbättras genom en fraktreducering. Därvid bör ihågkommas, att över hälften av denna typ av företag tillhör grupper, som redan förekomma med större frekvens i Norrland än i övriga Sverige. Det är därför förklarligt, att flera av dessa företag uppgivit sig vänta oförändrad tillverkningsvolym men ökad lönsamhet genom en eventuell fraktsänkning. För att erhålla en uppfattning om transportkostnadernas betydelse i förhållande till andra tänkbara negativa faktorer i samband med norrlandsföretagens avstånd till den nationella marknadens tyngdpunkt, erhöll företagsrepresentanterna en fråga, där det gällde att efter negativ inverkan på företagets lönsamhet gradera följande tre faktorer. a. Den transportmerkostnad företaget ansåg sig belastat av i förhållande till konkurrentföretag i mellersta och södra Sverige.

149 b. Personalkontaktproblem, dvs. lång restid, dyrbar resväg till eller för kund och leverantör. c. Lång varutransporttid. Svaren på denna fråga har i stort analyserats med utgångspunkt från två olika grupper av norrländsk industri, nämligen dels den i Norrland sysselsättningsmässigt underrepresenterade industrin och dels den överrepresenterade. Representationsgraden har därvid bestämts för varje industriundergrupp genom beräkning av index över förhållandet sysselsatta i r i k e t sysselsatta i Norrland med vardera siffran ställd i relation till antalet yrkesverksamma. Majoriteten av företrädarna för den underrepresenterade förädlingsverksamheten (ex. konfektionsindustri, skoindustri, gjuterier och andra mek. verkstäder m. fl.) ansåg därvid, att personkontaktproblemen utgjorde den mest negativa faktorn ur lönsamhetssynpunkt i samband med norrlandslokaliseringen. Då detta problem i hög grad kan sägas vara förknippat med företagens inköp och försäljning, torde svårigheterna i samband med norrlandslokaliseringen för flera branscher mera vara ett inköps- och försäljningsproblem än ett varutransportkostnadsproblem. Intervjupersonerna fick även tillfälle att framföra sina allmänna synpunkter på lokaliseringsläget och personalrekryteringen. Sammanfattningsvis framhölls därvid: Företrädarna för företag på mindre orter i Norrland uppgav, att deras företag påverkas negativt framför allt av bristen på industriell miljö i sin omgivning. Detta exemplifierades som avsaknad av person- och maskinservice, brist på vana vid industriellt arbete hos rekryterad arbetskraft samt brist på möjligheter till impulser från och samplanering med andra företag. Dessutom efterlystes mer positivt samarbete från kommunalt håll med redan etablerad industri. När det gäller personalrekrytering framhölls, att arbetskrafttillgång och arbetskraftreserv var mycket god. Som positiva drag hos arbetarstammen anfördes stor lojalitet mot företaget och låg flyttningsfrekvens. Stora rekryteringsproblem angavs däremot existera i samband med tekniskt och/eller merkantilt utbildad personal. Anledningen till detta ansåg intervjupersonerna i stort vara gamla fördomar om landsdelen, exemplifierat som okunnighet om vad Norrland k a n erbjuda service- och trivselmässigt. Som bidragande faktor framhölls även resekostnader och tidsförluster i samband med ledighet. Dessa rekryteringsproblem uppvisade dock vissa regionala variationer. Sammanfattningsvis synes intervjuundersökningen kunna stödja följande uppfattning: 1. En generell fraktsänkning på järnväg torde icke leda till en ökad industriell sysselsättning i Norrland. 2. En varugruppsdifferentierad och/eller efter transportomfånget företagsbestämd fraktreducering synes dock kunna vara en sysselsättningsfrämjande åtgärd inom vissa branscher.

150 3. Åtgärder som underlättar personkontakt mellan Norrland och övriga Sverige, såväl tids- som kostnadsmässigt, kan tänkas vara verksamma lokaliseringspolitiska medel, liksom åtgärder som förkorta varutransporttiden. 4. Avsaknaden av industriell miljö vid lokalisering till små orter synes vara ett så allvarligt hinder för lokalisering till sådana, att lokaliseringsbefrämjande åtgärder ej bör inriktas på sådana orter.

Bilagor

BILAGA

1 Varugruppssammansättning av transporter i vagnslast till och från taxenedsättningsområdet

Avsänt gods

Mottaget gods Varugrupp

1 Levande djur 2 K ö t t och fläsk 3 Fisk och skaldjur 4 Mjölk och grädde 5 Mejeriprodukter, ägg 6 övriga animaliska r å v a r o r . . . . 7 Potatis 8 Köksväxter, grönsaker 9 Ätbara frukter 10 Kaffe, te, kryddor 11 Spannmål 12 Produkter av kvarnindustri, malt 13 Vitbetor 14 Hö, halm 15 Fröer, utsäden, växter, övriga vegetabiliska råämnen m. m 16 Animaliska och vegetabiliska fetter och oljor 17 Varor av kött och fisk 18 Socker och konfektyrer; kakao . . 19 Varor av mjöl eller s t ä r k e l s e . . . . 20 Varor av köksväxter och frukter 21 Diverse näringsmedel; t o b a k . . . . 22 Drycker; etylalkohol 23 Fodermedel; restprodukter från livsmedelsindustrier 24 Salt, svavel 25 Naturlig sten (ej malmer) 26 Jord, lera, grus, sand 27 Kalk (ej jordbruks-) 28 Cement 29 Gips m. fl. oformade v a r o r . . . . 30 Malmer, slagg, aska 31 Stenkol och koks 32 Torv 33 övriga fasta mineralbränslen.. 34 Bensin 35 Eldningsoljor, tjocka 36 Eldningsoljor, tunna 37 Asfalt, beck, tjäror 38 övriga mineraloljor och destillationsprodukter 39 Syror 40 Vägsalt, glaubersalt

Ton

Kr (100)

Ton

3 827 15 811 3 202 468 6 031 352 6 235 17 898 27 831 1 927 36 154 43 488

3 868 16 337 2 528 440 5 446 157 4 065 14 740 20 511 1 558 17 209 24 449

320 298 26 625 1 079 4 008 3 074 47 4 623 17 270 75

1 808

2 565

2 351

1 700

21 295 2 426 47 585 10 917 9 614 4 334 11356

13 164 2 248 36 733 6 673 8 872 3 213 5 949

1 502 51 211 9 105 2 445 2 924

42 954 3 201 30 648 5 803 34 276 98 977 6 274 46 987 414 3 431 484 38 358 2 743 10 744 47 627

22 465 1 195 7 707 2 546 6 732 37 433 3 346 16 949 144 1470 227 14 124 1 020 4 614 21394

241 42 21 050 122 7 089 24 399 8 402 122 15 2 071 1153 22 261 1 964

18 381 4 467 4 735

9 839 1 627 2 113

1 120 23 612 123

154 Mottaget gods

Avsänt gods

Varugrupp

41 Klorkalk, natronlut 42 övriga kemiska f ö r e n i n g a r . . . . 43 Diverse kemiska produkter 44 Plastmaterial och -arbeten 45 Garv- och färgämnesextrakter, färger 46 Tvättmedel, ljus o. d. Lim, klister m. m 47 K r u t och sprängämnen; tändstickor 48 Gödslingsmedel 49 Jordbrukskalk 50 Hudar, läder och arbeten 51 Gummi och gummivaror 52 Rundvirke, stolpar 53 Pappersved 54 Flisved 55 Brännved, kolved 56 Sågade trävaror 57 Sågavfall, träull 58 Träfiberplattor 59 Snickerivaror och andra träfabrikat 60 Träkol 61 Kork och arbeten därav. Korgmakeriarbeten 62 Pappersmassa; papperslump 63 Papper och papp samt varor därav 64 Textilvaror, skodon 65 Varor av naturlig sten 66 Varor av betong eller krossad sten 67 Tegel och tegelrör 68 övriga lervaror, kakel, p o r s l i n . . . 69 Glas och glasvaror 70 Tackjärn, även legeringar 71 Järnskrot 72 Smidbart järn och stål 73 Plåt- och bleckvaror; fackverk... 74 Tråd, spik, skruv 75 Rör och rördelar 76 Gjutgods 77 Spår materiel; diverse järnvaror. . 78 Andra metaller än järn samt arbeten därav 79 Maskiner och apparater; elektrisk materiel 80 Transportmedel och delar 81 Samlastningsgods 82 Emballage, begagnat 83 Cisternvagnar, återgående 84 Diverse varor

Ton

Kr (100)

Ton

12 003 49 010 6 824 1301

1 648 24 653 3 145 1 121

627 63 211 15 550 8 921

2 723

1 962

1 901

7 746

4 962

6 254

14 025 13 852 675 299 1449 18 203 32 321 3 666 307 14 385 3 461

4 119

17 925 4 578 207 218 1496 4 783 5 580 733 78 5 558 1071 1 978

2 599 77 732 3 2 773 231 11 864 11 371 122 555 156 770 726 138 133

21 567 53

16 417 32

25 646 7 210

730 10 168

617 2 850

227 652

26 746 3 526 5 594

17 288 3 022 2 915

133 352 2 451 491

61 295 45 563 7 905 11 057 3 954 7 862 120 859 37 014 8 147 22 277 14 670 10 568

31 901 21 151 4 938 6 938 1 746 4 108 50 427 24 098 4 818 11 637 8 339 7 201

4 090 156 141 2 361 1 122 34 565 128 822 6 551 339 298 1 775 3 781

28 936

16 946

66 808

47 768 53 433 92 442 6 034 9 064 10 668

38 945 53 846 56 290 3 419 3 048 7 798

21 540 11 565 473 8 789 28 973 10 882

BILAGA 2

Varugruppssammansättning av transporter i vagnslast inom taxenedsättningsområdet

Varugrupp 1 Levande djur 2 Kött och fläsk 3 Fisk och skaldjur 4 Mjölk och grädde 5 Mejeriprodukter, ägg 6 övriga animaliska råvaror 7 Potatis 8 Köksväxter, grönsaker 9 Ätbara frukter 10 Kaffe, te, kryddor 11 Spannmål 12 Produkter av kvarnindustri, malt 13 Vitbetor 14 Hö, halm 15 Fröer, utsäden, växter, övriga vegetabiliska rå ämnen m. m 16 Animaliska och vegetabiliska fetter och o l j o r . . . 17 Varor av kött och fisk 18 Socker och konfektyrer; kakao 19 Varor av mjöl eller stärkelse 20 Varor av köksväxter och frukter 21 Diverse näringsmedel; tobak 22 Drycker; etylalkohol 23 Fodermedel; restprodukter från livsmedelsin dustrier 24 Salt, svavel 25 Naturlig sten (ej malmer) 26 Jord, lera, grus, sand , 27 Kalk (ej jordbruks-) , 28 Cement 29 Gips m. fl. oformade varor 30 Malmer, slagg, aska 31 Stenkol och koks 32 Torv 33 övriga fasta mineralbränslen 34 Bensin 35 Eldningsoljor, tjocka 36 Eldningsoljor, tunna 37 Asfalt, beck, tjäror 38 övriga mineraloljor och destillationsprodukter. 39 Syror 40 Vägsalt, glaubersalt 41 Klorkalk, natronlut 42 övriga kemiska föreningar 43 Diverse kemiska produkter

Ton 362 716 81

Kronor (100-tal)

119 438 44 840 330 5 359 117

6 933

3 442

187 932

102 246 335

121 98 919 424 75 432

65 28 551 87 47 138

3 250 15 282

1 306 5 386

2 607

637 25 1012

1414 7 486 18 937 6 182 14 366 32151

396 1 239 2 960

844 2 494 5 110

1 126 285 22 011

105 704 3 961

27 630

5 116

44 541 37142 83 221 4 153 6 308 6 549 36 307 1296 5 036 11376

10 135 6 995 22 366

936 1 951 2 046 5 370

356 1 830 3 656

156 Varugrupp 44 Plastmaterial och -arbeten 45 Garv- och färgämnesextrakter, färger 46 Tvättmedel, ljus o. d. Lim, klister m. m 47 K r u t och sprängämnen; tändstickor 48 Gödslingsmedel 49 Jordbrukskalk 50 Hudar, läder och arbeten 51 Gummi och gummivaror 52 Rundvirke, stolpar 53 Pappersved 54 Flisved 55 Brännved, kolved 56 Sågade trävaror 57 Sågavfall, träull 58 Träfiberplattor 59 Snickerivaror och andra träfabrikat 60 Träkol 61 Kork och arbeten därav. Korgmakeriarbeten 62 Pappersmassa; papperslump 63 Papper och papp samt varor därav 64 Textilvaror, skodon 65 Varor av naturlig sten 66 Varor av betong eller krossad sten 67 Tegel och tegelrör 68 övriga lervaror, kakel, porslin 69 Glas och glasvaror 70 Tackjärn, även legeringar 71 Järnskrot 72 Smidbart järn och stål 73 Plåt- och bleckvaror; fackverk 74 Tråd, spik, skruv 75 Rör och rördelar 76 Gjutgods 77 Spår materiel; diverse järnvaror 78 Andra metaller än järn samt arbeten d ä r a v . 79 Maskiner och apparater; elektrisk materiel. . 80 Transportmedel och delar 81 Samlastningsgods 82 Emballage, begagnat 83 Cistern vagnar, återgående 84 Diverse varor

Kronor (100-tal)

Ton 429 211 342

239 49 120

1955 18 949

1012 3 898

321 56 117

78 34 53

34 456 84 867 81156 1736 91667 25 372 18 964 12 729 1886

4 533 11878 11 722

38 116 928 42 323 1 650 1843 19 254 2 813

255 1347

211 26 720 46 458 6 230 2 852 2 448

745 2 477 1867 17 447 14 367 10 384 6 090 29 825 18 538

145 9 046 3 465 4 757 6 010

441 26 192 54 7 956 1084

559 4 612

730 86 521 53 5 424 12 924 2 729

992 939 250 1080

566 7 489 6 147 3 389 2 355 5 189 6 636

BILAGA 3

Int ervj uformulär

1. Allmänna Data Företagets n a m n : Arbetsställets adress: Ruta n r : Intervjuregion: Varugrupp n r : Företagsrepresentant: 2. Geografiskt lokaliseringsläge, marknadsinriktning A. Angiv med utgångspunkt från Eder försäljning, om Ni anser Edert företag ha • Lokal m a r k n a d — mer än 75 % säljes inom ett avstånd av ca 15 mil från Edert företag. • Nationell m a r k n a d — mer än 75 % säljes utom ett avstånd av ca 15 mil från Edert företag. • Blandad marknad. B. Hur bedömer Ni Edert företags geografiska läge i förhållande till konkurrenter inom Eder bransch med annan lokalisering? Allmänna synpunkter! Fördelar och nackdelar.

Besvaras om Edert företag h a r nationell eller blandad marknad. För varje lokaliseringsläge finns ogynnsamma faktorer. I vilken ordning skulle Ni vilja placera följande ogynnsama faktorers inverkan på det totala ekonomiska resultatet när det gäller Edert företags läge i förhållande till den nationella marknaden som helhet? (Mest ogynnsam faktor ges n r 1, därnäst nr 2 etc. Faktorer utan verkan anges med 0.)

158 • Lång restid, dyrbar resväg till eller för kund och leverantör, d. v. s. personkontaktsvårigheterna även innefattande indirekt kontakt som telefon och dylikt. • Lång transporttid för varor till kund eller för varor till företaget från leverantör. • Den transportmerkostnad Ni anser företaget belastas av i förhållande till konkurrenter i Mellan- och Sydsverige. 3. Transportkostnadsmässiga

fakta

Ett väsentligt problem som jag skulle vilja höra Edra synpunkter på är verkningarna av en generell sänkning av järnvägsfrakterna till, från och inom Norrland. För att ge ett konkret underlag för denna diskussion skulle det vara synnerligen värdefullt om Ni före sammaträffandet kunde ha tillfälle att ta fram de uppgifter, som anges på denna bifogade blankett. (Dessa uppgifter erhålles av undertecknad vid intervjutillfället.) A. Var god uppge Edert företags totala av Eder betalda transportkostnader för 1960 års produktion vid detta arbetsställe. Kr. B. Hur stort var Edert företags (arbetsställets) salutillverkningsvärde för samma å r ? (Redovisningssiffran till kommerskollegie industristatistik.) Kr. C. Angiv vilka av följande kostnader som ingår i den av Eder lämnade totala transportkostnadssumman. (Kryss i motsvarande ruta.) • • • • • • • •

Järnvägsfrakt Bilfrakt Båtfrakt Annat transportmedel ( Lossning o. lastning Vagnspengar Presenningshyra Försäkringar

)

• • • D. Var god ange kostnaderna för av Eder betalda rena järnvägsfrakter (SJ tariffrakt — ev. rabatter), följaktligen oräknat lastning, lossning, vagnshyra, presenningshyra, försäkringar o. dyl. Kr.

159 4. Fraktsänkningens

effekt

A. Om vi antar att SJ frakttariff 1960 hade varit lägre för samtliga transporter, som berör Norrland (till, från o. inom) och vidare att ev. rabatter hade kvarstått vid procentuellt samma belopp så hade naturligtvis detta medfört en kostnadssänkning för Eder — men även för Edra konkurrentföretag. Hur ser Ni allmänt på en nedsättning av tariffkostnaderna på SJ för samtliga transporter till, från och inom Norrland och då speciellt Edert läge i förhållande till företag i Mellan o. Sydsverige eller i utlandet?

• Positiv inverkan på Edert företags omsättning (tillverkningskvantitet). • Negativ inverkan på Edert företags omsättning. • Situationen oförändrad. B. Ni h a r angett en SJ-tariffkostnad på kr. Anser Ni att en sänkning av dessa kostnader m e d 10 % skulle ha påverkat Edert företags omsättning (tillverkningskvantitet) Dja

Dnej 20 %

Dja

40 % Dnej

Dja

nnej 50 %

30% Dnej

nja

nnej

C. Vilken effekt anser Ni att en fraktsänkning på SJ vid transporter berörande Norrland skulle ha medfört under senaste året för tillverkningsförhållandena inom Eder bransch? n Koncentration till färre företag • Decentralisation till fler företag • Oförändrat D. Vilken effekt anser Ni att en fraktsänkning med % på SJ skulle h a medfört under senaste året när det gäller Edert företags tillverkningskvantitet (omsättning) av denna vara? • Ökning av kvantitet med %. • Ingen kvantitetsförändring. Q Minskning av kvantitet med %. E. Om Ni anger ökning, enligt vilket av följande alternativ anser Ni att denna ökning skulle ha skett? • På bekostnad av tillverkning i södra Sverige. n » » » » hos andra företag i Norrland. n Genom nettoökning inom landet.

160 F. Om Ni anger minskning, enligt vilket av följande alternativ anser Ni att denna minskning skulle ha skett? • Genom ökning av tillverkning i södra Sverige. • » » » » hos a n d r a företag i Norrland. • ö k a d import. G. Vilken inverkan bedömer Ni att en fraktsänkning på SJ skulle ha medfört u n d e r senaste året för prisförhållandena inom Edert företag. Varans inköpspris fritt Edert företag • Oförändrat pris • Sänkt pris. I så fall • % av råvarans värde Varans försäljningsp r i s till E d r a kunder • Oförändrat pris • Sänkt pris. I så fall •

% vid leverans fritt en kund på genomsnittligt avstånd från Eder.

H. Vilken effekt anser Ni att den diskuterade fraktsänkningen skulle ha medfört på lönsamheten för Edert företag? • ö k a d lönsamhet • Ingen större förändring • Minskad lönsamhet I. Vilken effekt anser Ni att fraktsänkningen på SJ vid transporter berörande Norrland skulle ha medfört för Edert företag under senaste året när det gäller fördelningen av Edert företags totala godsmängd i ton mellan olika transportmedel? • Ingen relativ omfördelning mellan nu nyttjade transportmedel • Omfördelning till SJs förmån 5. Personalfrågor A. Har behovet av arbetare och arbetsledare inom Edert företag kunnat tillgodoses utan svårigheter under de senaste åren? • Ja DNej B. Har rekryteringen av arbetarna huvudsakligen (minst 80 %) skett i orten oct kringliggande bygd? • Ja DNej G. Anser Ni att en ev. utökning av antalet sysselsatta inom företaget skulle kunna ske utan svårighet från orten och kringliggande bygd när det gäller rekryteringen av arbetare och arbetsledare? • Ja DNej

161 D. Om rekryteringssvårigheter förelegat eller enl. C skulle kunna väntas komma att föreligga, vad anser Ni i så fall utgöra orsakerna härtill?

E. Har behovet av teknisk eller merkantilt utbildad personal under senare år kunnat tillgodoses utan svårighet? D Ja • Nej F. Anser Ni att en ev. utökning av företagets verksamhet skulle kunna ske utan svårigheter när det gäller rekrytering av teknisk och/eller merkantilt utbildad personal? • Ja • Nej G. Om rekryteringssvårigheter förelegat eller enl. F skull kunna väntas komma att förligga, vad anser Ni i så fall utgöra orsakerna därtill?

11—318341

Utvecklingstendenser inom olika näringsgrenar samt befolkningsutvecklingen i rikets kommuner, tätorter och regioner Av professor Gunnar Arpi

Innehåll

1. 2.

3. 4.

5. 6. 7.

Inledning Folkmängdens förändringar i kommunerna mellan 1950 och 1960 . . . . 2.1 Folkmängdsförändringarna 2.2 Folkmängdsförändringarnas följder beträffande köns- och åldersfördelning 2.3 Näringsgrensutveckling och folkmängdsförändring Förändringar i tätorternas folkmängd mellan 1950 och 1960 Näringsgrenars omlokaliserings-och koncentrationstendenser 4.1 Omlokaliseringstendenser 4.2 Koncentrationsgrad Näringslivets ensidighet Regionstorlekens inverkan på siffervärdena Förvärvsarbetande kvinnor 1960

167 170 170 175 178 186 192 192 196 198 203 205

1. Inledning

Regionala olikheter beträffande folkmängdsförändringar är ej någon ny företeelse i Sverige. Redan före industrialiseringens början ägde sådana förskjutningar r u m i agrarsamhället genom koloniserandet av förut folktomma områden, t. ex. i stora delar av inre Norrland. Även järnhanteringen befolkade förut glesbebodda skogsområden under sin expansion under 1600- och 1700-talen. Efter industrialismens genombrott kom industrin och servicenäringarna att sysselsätta en allt större del av befolkningen, och jordbrukets rationalisering jämte den tilltagande arbetsfördelningen medförde ungefär från år 1880 en även absolut nedgång av den jordbrukande befolkningens numerär. Denna utveckling pågår fortfarande och kommer rimligtvis att fortsätta ännu i decennier framåt. Den innebär, att områden och orter med starkt inslag av industri och servicenäringar haft och har folkökning — bortsett från enstaka undantag — medan områden med nästan enbart jordbruk haft och har folkminskning. I den stora grupp av kommuner, som har både jordbruk, industri och servicenäringar väl representerade, kommer folkmängdsförändringen liksom hittills att bli beroende av bl. a. den yrkesverksamma befolkningens relativa fördelning på dessa tre huvudgrupper av näringsgrenar. Bilden kompliceras av att industrin ej utvecklas likformigt; en del branscher med viss lokalisering stagnerar eller går tillbaka, medan andra utvecklas snabbt och ger folkökning i de områden, där de är förlagda. Därtill kommer att vissa branscher utvecklas olika i olika delar av landet. Något liknande gäller för servicenäringarna. En viss del av handeln, samfärdseln och tjänsterna följer tämligen väl befolkningens lokalisering och områdenas folkmängdsförändringar, medan andra hithörande verksamheter behöver ett stort befolkningsunderlag och därför främst har lokaliserats till och expanderar i stora regioncentra. De expanderande och de stagnerande verksamheterna är icke lika fördelade på de olika »nivåerna» i ortshierarkin. Ovannämnda huvuddrag gör det svårt att genomföra en detaljanalys av utvecklingen. Säkert kan sägas, att de medför folkmängdsförskjutningar mellan landsändar, mellan mindre regioner och mellan glesbygd och tätort i samma kommun. Folkmängdsförskjutningarna i Sverige är sålunda av gammalt datum,

168 och de är ingalunda unika för Sverige utan välkända i många välutvecklade länder, även om förhållandena här är något speciella på grund av att skiftesreformerna och 1800-talets nyodling medförde spridd bebyggelse i större utsträckning än i de flesta andra länder. Bakom koncentrationstendenserna ligger bl. a. en rad generellt verkande faktorer, såsom stordriftsfördelar, integrationsfördelar, fördelar med stor lokal marknad, önskemål om lokalt mångsidigt näringsliv, mångsidig arbetsmarknad, mångsidig fritidsmiljö och valmöjligheter beträffande utbildning. I allmänhet är det svårt eller omöjligt att i siffror belägga dessa faktorers betydelse, men lika svårt h a r det varit att ange mått på de föregivna olägenheterna av stora befolkningskoncentrationer. Föreliggande undersökning är utförd för att tjäna som underlag för bedömningar rörande eventuellt behov av lokalt och regionalt verkande lokaliseringspolitiska åtgärder. Ett väsentligt motiv för lokaliseringsutredningens tillsättande var den pågående omfördelningen av befolkningen. Undersökningen syftar till att visa befolkningsförändringarnas omfattning, deras följder beträffade ålders- och könsfördelning samt i någon mån deras orsaker, sådana de framträder i förändringar beträffande de förvärvsarbetandes fördelning på näringsgrenar. Undersökningsperiod. Undersökningen går icke in på en prognos utan kartlägger förändringarna mellan de båda senaste folkräkningarna, utförda 1950 och 1960. Det är nödvändigt att anpassa undersökningsperioden till folkräkningstillfällena, emedan endast folkräkningarna lämnar data rörande befolkningens struktur. På grund av periodens längd kan man hoppas, att tillfälliga förändringar i allmänhet ej påverkar siffrorna i nämnvärd grad. Å andra sidan medför den långa perioden, att nya tendenser under 1950-talets allra sista år, t. ex. i form av anläggning av en stor industri i en kommun med avfolkningstendenser under lång tid, ej hinner slå igenom i medeltalssiffrorna för hela 1950-talet. Det nya och eventuellt förblivande kommer i sådana fall ej att hinna inverka på de här använda siffrorna. I den mån befolkningens omfördelning delvis betingas av vissa generellt verkande faktorer, kan man anta att den utveckling, som vi haft under 1950-talet, rimligtvis också kominer att fortsätta under den närmaste framtiden, om förhållandena icke förändras i så hög grad, att de ovannämnda generellt verkande faktorerna neutraliseras. Föreliggande undersökning bör därför — ehuru med försiktighet — kunna användas också som en vägledning rörande den närmaste framtiden. Kommunen som undersökningsenhet. För ju mindre regionala enheter man mäter exempelvis folkmängdsförändringar, desto mer nyanserad bild får man. Medeltal för län, arbetsmarknadsstyrelsens regioner eller andra större områden ger förvisso en bättre bild av verkligheten än enbart ett riksmedeltal. Varje sådant område innehåller dock i allmänhet både tätorter med olika stark folkökning och glesbygd med folkminskning, och en mät-

169 ning med stora områden som enheter ger därför en utjämnad bild av verkligheten. För belysning av den eventuella förekomsten av stora sammanhängande områden med likartade förhållanden beträffande folkmängdsförändringar används här bl. a. kommunerna som regional enhet. Självfallet sammansätts också kommunerna av både tätorter och glesbygd, och man k a n därför hävda att ännu mindre enheter borde använts med uppdelning i tätorter och glesbygd. Det är dock för praktiskt bruk nästan ogörligt att i rikssammanhang arbeta med så små enheter. Härtill kommer, att kommunerna är de minsta administrativa enheterna; det är kommunerna och deras styresmän som känner det som en fara, när folkmängd och skatteunderlag sviktar. Den kommunala indelningen år 1960 har använts; 1950 års siffror har därför omräknats i de fall kommuner sammanslagits eller hela församlingar bytt kommun under 1950-talet. Siffror rörande förvärvsarbetande anger mantalsskriven befolkning (nattbefolkning), där ej annat särskilt anmärks.

2. Folkmängdens förändringar i kommunerna mellan 1950 och 1960

2.1 Folkmängdsförändringarna

Antalet kommuner med olika grad av folkmängdsförändring under 1950talet framgår av tabell 1, där graderingen i allmänhet är genomförd i tioprocentsklasser. Folkminskningen anges i tre klasser; ingen k o m m u n hade 30 procents folkminskning eller mer. Den lägsta folkökningsklassen har delats i två grupper med gräns vid 6 procents ökning; det svenska riksmedeltalet visade en ökning 1950—1960 med drygt 6 procent. FolkökningsklasTabell 1. Antal kommuner (enligt 1960 års indelning) med folkminskning resp. folkökning mellan 1950 och 1960 års folkräkningar, och med kommunerna fördelade på ökningsprocentklasser. Sveriges befolkning ökade med 6 procent under perioden. Folkökning %

Folkminskning /o

S:a

Län

A B C D E F G H I K L M N O P R S T U

29—20 19—10 9—0

S:a

0—5

12 8 12 17 13 14 24 8 9 17 27 4 12 13 21 18 6 7 7 10 13 12 8 6

7 9 14 9 15 15 13 5 7 27 22 19 11 27 21 13 9 5 20 19 15 16 15 12

20 17 27 31 28 30 38 13 17 44 50 24 23 41 42 32 15 13 27 29 30 29 23 18

6 2 4 7 10 4 2

1 1 5 1 1 1 1 1 1 1 1

w X Y Z AC BD

2 1

S:a

4 5 7 6 7 10 4 8 5 2 6 4 6 3 3 2

6—9 10—19 20—29 30—39 40—co 1 1 1 1

2 4 5 1 1 2 3 4 3 1 5 2 2 2 2 3

5 2 3 6 10 1 4

3 7 4 5 6 4 6 8 7 7 6 5 2 2 1

3 3 1 2 2 4

1 1

1 3 3 4 3 4 2 3 2 2 2 1 2 3 50

3 1 2 2 1 3

2 1

1 1

1 1 3

21 S:a 1 33 8 12 15 26 13 12 1 8 14 21 15 21 25 14 20 18 15 22 12 14 6 10 12 368

1 53 25 39 46 54 43 50 14 25 58 71 39 44 66 56 52 33 28 49 41 44 35 33 30 1 029

171 Tabell 2. Procentuell andel av länens befolkning, bosatt 1960 i kommuner med olika grad av folkminskning/folkökning 1950—1960 Folkökning %

Folkminskning %

S:a

Län 29—20 19—10 A B C D E F G H I K L M N O P R S T U W X Y Z AC BD Riket

0,4 1,0 3,2 0,9 0,6 2,1 0,3 1,1 1,0 0,6 1,1 2,1 1,3

0,5

9—0

0—5

5,9 11,6 14,5 14,6 11,3 22,0 32,7 46,4 23,2 19,8 12,7 7,7 6,8 10,0 25,7 18,9 8,8 9,5 5,8 12,1 17,2 27,1 16,5 12,2

6,1 19,1 21,6 10,3 16,5 30,0 22,1 24,8 20,3 39,0 11,0 30,1 6,0 27,4 27,4 20,8 16,2 8,3 28,8 36,2 28,3 37,5 34,8 27,0

6,3 3,3 4,4 33,9 13,6 7,7 3,9

12,4

18,2

9,1

31,6 9,5 5,4 9,2 4,0 10,8 6,0 14,9 9,5 2,3 16,3 9,6 14,4 8,5 12,9 7,9

6—9 100,0 5,9 2,3 0,6 8,6 8,9 10,9 1,1 28,8 12,2 12,7 14,7 6,9 0,5 10,1 5,5 2,7 2,7 6,9 5,1

10—19 20—29 30—39 40—to

5,3 8,0 40,1 29,4 45,0 15,1 27,7

3,2 55,7 2,5 4,7 10,0 9,5

36,4

30,5

11,0

4,3

3,4 2,4

6,0 12,6 2,5

9,7

6,4 53,4 40,0 66,9 29,2 14,2 18,8 55,6 23,0 20,1 34,1 27,7 24,0 11,6 1,3

41,3 13,7 8,0 8,9 1,6 11,2 17,2

16,2

26,5

8,6

8,2 3,0 21,2 16,8

4,6

6,5 8,5 6,5 5,3 7,6 8,7

5,0 1,1

1,9 1,5

1,4 9,4 24,7 5,9

3,6 2,6

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

serna fr. o. m. 40 procent och uppåt har sammanförts i en enda klass, där Järfälla, Täby och Tyresö hade de högsta värdena med 161, 105 och 86 procents ökning. Det framgår av rikssumman i tabellens nedersta rad, att 661 kommuner, inemot två tredjedelar av hela antalet, hade folkminskning under 1950-talet, och att nästan hälften av dem förlorade över 10 procent av sin befolkning. — En folkökning starkare än riksgenomsnittet under 1950-talet hade en knapp fjärdedel av kommunerna. I Stockholms, Örebro och Västmanlands län hade flertalet av kommunerna folkökning. Även i Jönköpings, Göteborgs och Bohus samt Kopparbergs län var folkökningskommunernas andel av samtliga kommuner rätt hög. Extremaste motsatser är Gotlands län, där alla kommuner utom Visby hade folkminskning, samt Jämtlands län. I allmänhet är det kommuner med lågt invånarantal, som har haft folkminskning. Det framgår av tabell 2, som visar den procentuella andel, som kommuner med olika grad av folkmängdsförändringar har av hela befolkningen i varje län. En knapp tredjedel av Sveriges befolkning bor i de två tredjedelar av kommunerna som hade folkminskning under 1950-talet. I

172 länen i sydöstra Sverige, i Skaraborgs län och i de flesta av norrlandslänen bor en stor del av befolkningen i kommuner med folkminskning. Regional beskrivning. Ett arealmässigt stort område i inre Norrbottens län har folkökning, starkast i Kiruna och Gällivare, betydligt svagare i Karesuando, Jokkmokk och Arjeplog. Ett sammanhängande område om sju kommuner med måttlig folkminskning utgöres av Tornedalen med angränsande kommuner exkl. kustkommunerna. Norr- och Västerbottens kustland kännetecknas av starka lokala olikheter. Ett litet antal städer och andra tätortskommuner visar stark folkökning, medan de flesta övriga kommuner i området har stark folkminskning. De inre delarna av Västerbottens län, samma läns sydligaste kustkommuner samt de nordligaste kommunerna i Jämtlands och Västernorrlands län har genomgående en måttlig folkminskning, i enstaka fall med avbrott för en kommun med folkökning. Genom mellersta Jämtland från norska gränsen och österut går ett stråk av kommuner med stark folkminskning. Stråket når österut till trakten norr om Örnsköldsvik. Det är Norrlands mest utbredda och enhetliga folkminskningsområde, om man mäter i procentuell förändring 1950—1960. (Detta sätt att mäta graderar självfallet ej kommunerna efter intensitet i nettoutflyttning; en kommun med folkminskning kan exempelvis ha hög nativitet och stor nettoutflyttning eller svagare nativitet och mindre nettoutflyttning.) Kustlandet i Västernorrlands och Gävleborgs län visar liksom kustlandet längre norrut lokala skillnader mellan städer jämte omlandskommuner med folkökning och övriga kommuner med folkminskning. Skillnaden mot det nordliga området är, att kustlandet i södra och mellersta Norrland i allmänhet har svagare ökning eller minskning. Ett väsentligt undantag utgör Kramfors med omgivande kommuner, som genomgående har stark folkminskning. Södra delen av Jämtlands län, inre Hälsingland, Dalarna utom bergslagsdelen samt nordligaste Värmland utgör ett område av samma typ som de inre delarna av Västerbottens län med i allmänhet måttlig folkminskning. Generaliserat skulle man alltså kunna säga, att hela det nordsvenska skogslandet, bortsett från fjällkommunerna i Norrbotten, det starka avfolkningsstråket i Jämtland—Ångermanland samt kustbandet, visar en enhetlig typ med i allmänhet måttlig folkminskning, här och där med inströdda kommuner med ökning. P å samma sätt kan urskiljas ett bergslagsområde i sydöstra Dalarna med utlöpare i Gästrikland, vidare i västra och mellersta delarna av Västmanlands län, norra och mellersta delarna av Örebro län samt östra delen av Värmlands län. Området präglas genomgående av mer eller mindre stark folkökning; minskningskommunerna är få.

Arbetsmarknadsstyrelsens B-regioner 1961 Befolkningsutvecklingen 1950 -1960

.ex

F/Å-smede/teJ +6.44 % Arvike/se från

Folkmängd 1960

-sio

173 Västra Värmland, Dalsland och norra Bohuslän har genomgående stark folkminskning med enstaka undantag. Detta gränsområde skiljer sig härigenom från andra landgränsområden, bortsett från mellersta Jämtland. Ett område kring Stockholm med utlöpare till Uppsala och ned förbi Södertälje har nästan genomgående folkökning, i allmänhet stark sådan. Genom att detta område nästan direkt övergår i Bergslagsområdet har vi här en triangel Stockholm—Falun—Karlstad med Sveriges största samlade folkökningsområde. Stockholmsområdet övergår i norr — Norduppland inkl. östra delen av Västmanlands län — i ett område med måttlig folkminskning, i kustbandet dock stark minskning. Ett område med stora oregelbundenheter utgörs av Södermanlands län, södra delen av Örebro län, nordligaste delen av Skaraborgs län samt norra Östergötland. Mellersta Östergötland har inom ett begränsat område genomgående folkökning. Huvuddelen av. Skaraborgs län, södra delen av Östergötlands län, huvuddelen av Kalmar län, Gotland, Blekinge och södra delen av Kronobergs län är ett område, där flertalet av kommunerna har stark folkminskning. Blott städerna och ett litet fåtal andra kommuner har folkökning, och den är i allmänhet inte stark. Södra delen av Bohuslän, västgötadelen av Älvsborgs län, Jönköpings län, norra delen av Kronobergs län, Hallands län och norra och västra Skåne har i allmänhet måttlig folkökning eller måttlig folkminskning. Sammanhängande ökningsområden i denna region är framför allt Göteborgsområdet, Uddevalla—Trollhättan—Vänersborg med omnejd, västra delen av Jönköpings län samt Malmö med omgivningar. Sydöstra delarna av Skåne har nästan genomgående stark folkminskning. De flesta av de 661 kommunerna med folkminskning ligger i närheten av ökningskommuner, dvs. i de flesta fall industri- och serviceorter, som tillhandahåller både service och arbetstillfällen. Arbetsplatsernas geografi är en annan än befolkningens. En betydande del av befolkningen i expanderande orters kranskommuner pendlar dagligen till arbetet i den stora orten, och just tack vare närheten till kommuner med expanderande näringsliv hindras folkminskningen i kranskommunerna i många fall att ta stor omfattning. Ur kommunernas synpunkt betydligt värre är det i de större sammanhängande områdena med stark folkminskning; det framgår av ovanstående, att det därvid gäller betydande delar av landet, även om det är delar med en begränsad andel av landets folkmängd. Den kommande sammanslagningen av kommuner till större enheter kommer givetvis i många fall att medföra sammanslagning av minskningskommuner med en expanderande centralortskommun och därmed jämnare kommunala folkmängdsförändringssiffror.

174 Dagbefolkning i procent av nattbefolkning 1960

140—co 130—139 120—129 110—119 100—109 90— 99 80— 89 70— 79 60— 69 50— 59 40— 49 30— 39 Summa

Antal kommuner med minskning av den förvärvsarbetande nattbefolkningen 1950—1960

Antal kommuner med ökning av den förvärvsarbetande nattbefolkningen 1950—1960

Summa

5 6 23 59 95 51 26 27 23 16 8 2

8 6 28 70 169 299 219 126 54 37 11 2

1 029

5 11 74 248 193 99 31 21 3 688

Enligt 1960 års folkräkning hade ca en halv miljon personer, dvs. en sjundedel av den förvärvsarbetande befolkningen, sitt arbete i annan komm u n än hemkommunen. En jämförelse mellan i kommunen boende förvärvsarbetande befolkning (nattbefolkning) och i kommunen arbetande befolkning (dagbefolkning) visar i regel en ström i båda riktningarna över kommungränsen, och nettoströmmen, dvs. dagbefolkningens över- eller underskott i förhållande till nattbefolkningen, är därför i allmänhet av måttlig storlek. Tablån visar, att de flesta av minskningskommunerna också h a r mindre dag- än nattbefolkning, vilket i allmänhet förorsakas av att unga förvärvsarbetande har arbete i någon närbelägen kommun och dagligen pendlar dit och tillbaka. Minskningskommuner med större dag- än nattbefolkning förekommer emellertid också; det kan exempelvis vara folkminskningskommuner, där en industriell aktivitet börjat under 1950-talets sista år och ej hunnit slå igenom i nattbefolkningsförändringen för hela 1950-talet men väl i pendlingen under 1960. — ökningskommunerna är främst industri- och servicekommuner med både ökning av nattbefolkningen under 1950-talet och inpendlingsnetto. Ett betydande antal ökningskommuner är dock förortskommuner kring expanderande tätortskommuner med stark nettoutpendling till huvudorten. 748 kommuner har mindre dag- än nattbefolkning, och för de återstående 281 kommunerna ä r dagbefolkningen större. Det sammanlagda positiva — eller negativa — nettot är ca 220 000 förvärvsarbetande, 7 procent av rikets förvärvsarbetande befolkning. En stor del härav kommer till de största städerna från deras grannkommuner. Sålunda svarar Stockholm ensamt för ca 54 00 personers överskott (positivt pendlingsnetto), dvs. 24 procent av de 220 000. Sammanlagt 45 kommuner — medelstora och stora städer — har

175 en dagbefolkning som är minst 1 000 personer större än nattbefolkningen, och de svarar för 76 procent av det positiva pendlingsnettot. Nattbefolkningssiffrorna är sålunda ett ofullkomligt mått på arbetsställenas lokalisering; dagbefolkningssiffror är här att föredra, men de finns blott för år 1960. 2.2 Folkmängdsförändringarnas följder beträffande köns- och åldersfördelning Folkminskningen kommer att fortsätta i en del kommuner och i vissa av dem temporärt accentueras på grund av köns- och åldersfördelningen. Det är fler kvinnor än män, som flyttar, och fler ungdomar än äldre personer. Följden blir malisöverskott och överskott av äldre personer i folkminskningskommunerna, och det försvårar befolkningsreproduktionen. I kommuner m e d stor andel åldringar måste befolkningen snart komma att minska, även om antalet yrkesverksamma förblir oförändrat och flyttningsrörelserna väger jämnt. Antalet kommuner länsvis fördelade på procentklasser efter könsfördelningen framgår av tabell 3. I mittklassen mellan 49 och 51 procent — j ä m n fördelning — fanns år 1960 blott en knapp fjärdedel av landets kommuner. En tiondel av antalet kommuner, däribland alla våra största städer utom Tabell 3. Procentuell andel män 1960. Antal kommuner i olika procentklasser länsvis Län A B C D E F G H I K L M N O P R S T U W X Y Z AC BD Riket

45,0—46,9 47,0—48,9 49,0—50,9 51,0—52,9 53,0—54,9 55,0—56,9 1 1

2 3 4 2 2 2

17 7 11 12 17 7 9 1 4 17 22 4 13 24 7 7 7 4 14 10 12 4 5 3

20 14 18 24 28 20 30 11 16 28 32 19 21 28 32 27 20 20 24 23 21 13 15 18

5 3 5 6 5 12 7 1 2 6 7 10 5 7 10 12 1 4 7 4 7 13 10 6

1 1 1 1 1 2 2 1 2 1

2 1

10 1 4 3 4 1 3 3 5 8 6 4 5 6 5 5

3 1 7

S:a 1 53 25 39 46 54 43 50 14 25 58 71 39 44 66 56 52 33 28 49 41 44 35 33 30 1029

176 Tabell 4. Kommunerna fördelade efter folkmängds förändring I960—1960 i procent och andel män år 1960 Folkmängdsförändring 1950—1960 i % Andel män år 1960 i %

45,0—46,9 47,0—48,9 49,0—50,9 51,0—52,9 53,0—56,9 Summa

Folkminskning

Folkökning

29—20 19—10 9—0

0—9 10—19 20—29 30—39 40—o

S:a

1 7 10

3 41 178 76

1 7 70 212 55

5 24 52 72 13

11 32 34 24 3

2 14 22 11 1

5 10 10 2

3 8 8 2

19 88 238 522 162

1 029

Västerås och Eskilstuna, hade kvinnoöverskott, medan två tredjedelar av kommunerna hade mansöverskott. I 162 kommuner utgjorde männen minst 53 procent av befolkningen, medan ett lika stort kvinnoöverskott blott återfanns i 19 kommuner. Extremaste »manskommun» var Vilhelmina landskommun med 56 procent m ä n ; i åldrarna 20—44 år var mansandelen 61 procent, innebärande att 22 män av 61 utgjorde överskott. Även i en kommun med blott 53 procent män är överskottet kännbart, då 6 män av 53, Tabell 5. Procentuell andel av befolkningen i kommunen i åldern 40 år och däröver. Antal kommuner i olika procentklasser länsvis Riksmedeltal: 45 % Län A B C D E F G H I K L M N O P R S T U W X Y Z AC BD Riket

20—29

30—39

21 1 3 1 6 2 3 1 1 3

40—49

1 3

6 2 12 21

1 22 21 31 31 33 22 29 13 17 39 50 27 23 39 33 33 21 17 30 34 27 25 19 6

2 6 2 3 2 6 3

50—59

60—69

8 3 5 14 15 19 18

7 16 21 10 15 25 20 19 10 5 16 7 11 8 1 273

1 S:a 1 53 25 39 46 54 43 50 14 25 58 71 39 44 66 56 52 33 28 49 41 44 35 33 30 1 029

177 över en tiondel, utgör överskott. — Extremaste kvinnoöverskottet hade Borgholm med 55 procent kvinnor. Sambandet mellan folkminskning och mansöverskott är inte fullständigt (tabell 4). Det finns visserligen ett mycket litet antal kommuner, som har folkminskning och kvinnoöverskott, t. ex. Stocksund, Salem, Båstad och Oskarström. Däremot finns det ca 150 kommuner med folkökning och mansöverskott ( = minst 51 procent m ä n ) ; hit hör framför allt kommuner med tung industri, t. ex. Kiruna och Gällivare, Timrå, järn- och metallindustriorterna i Bergslagen (jfr Västmanlands län i tabellerna 1 och 3), Hammarö och Nor i Värmland, Nacka, Oxelösund samt Olofström. — över hälften av hela antalet kommuner hade dock både folkminskning under 1950-talet och mansöverskott 1960. Det förefaller som om det nordsvenska inlandets skogsbruksberoende kommuner i allmänhet har måttlig folkminskning och starkt mansöverskott, en tendens som gör sig gällande ned till norra Värmland. I Norr- och Västerbottens kustland finns som tidigare nämnts en rad kommuner med stark folkminskning, men mansöverskottet är där mindre påfallande. I tabell 5 visas antalet kommuner länsvis uppdelade efter andel äldre personer (minst 40 år gamla). I hela landet hade dessa åldersgrupper 45 procent av folkmängden år 1960, och bortsett från Stockholms län (39 % ) , Västmanlands län (41 % ) , Västerbottens län (40 %) och Norrbottens län (35 %) varierade länssiffrorna från 44 till 47 procent. I två tredjedelar av landets kommuner utgjorde andelen personer över 40 år 40—50 procent, alltså i en klass lika fördelad kring riksmedeltalet. Ett hundratal i allmänhet folkrika kommuner hade en »yngre» befolkning, medan i 274 ofta folkfattiga kommuner minst hälften av befolkningen återfanns i dessa äldre årsklasser. Extremkommuner är Blidö och Järfälla i Stockholms län med 60 respektive 26 procent av befolkningen över 40 år. Blott ett tiotal kommuner med folkminskning har stor andel ung befolkning, och knappt ett tiotal kommuner med folkökning har stor andel äldre Tabell 6. Kommunerna fördelade efter folkmängds förändring 1950—1960 i procent och andel personer i åldern 40 år och däröver år 1960 Folkmängdsförändring 1950—1960 i % Andel av befolkn. i åldern 40 år och däröver år 1960 i %

20—29 30—39 40—49 50—59 60—69 Summa 12—318341

Folkminskning

Folkökning

29—20 19—10 9—0

0—9 10—19 20—29 30—39 40—co

4 14

2 123 172 1

298 S:a

1 14 251 79

1 15 143 7

19 84 1

19 31

1 19 7

2 19

5 107 643 273 1

178 befolkning (tabell 6). Stark folkminskning hänger ofta ihop med stor andel äldre, folkökning med ung ålderspyramid. 2.3 Näringsgrensutveckling

och folkmängdsförändring

Folkmängdsförändringen i en kommun bestäms av fyra komponenter, nämligen antalet födda, döda, inflyttade och utflyttade. Enbart födelseöverskottet eller nettoflyttningen ger ej hela förklaringen till en folkmängdsförändring. Sambandet mellan folkmängdsförändring och flyttningsnetto är sålunda ej fullständigt. Möjligheterna att lokalt påverka folkmängdsförändringarna går dock nästan uteslutande via flyttningsrörelserna, och dessa i sin t u r är i första hand möjliga att påverka via antalet arbetstillfällen. På lång sikt är därför den förvärvsarbetande befolkningens utveckling avgörande för hela folkmängdens utveckling i ett område. Hittills har i folkräkningarna meddelats siffror rörande både totalbefolkningens och den förvärvsarbetande befolkningens fördelning på näringsgrenar. Den förra typen av uppgifter har emellertid varit av föga intresse och behäftad med osäkerhet, och därför kommer sådana siffror ej att lämnas i 1960 års folkräkning. Ett studium av näringsgrensutvecklingen under perioden 1950—1960 och dess inverkan på folkmängdsutvecklingen måste sålunda även av denna anledning grundas på siffror rörande antalet förvärvsarbetande. Detta gör det i sin tur önskvärt att veta, om kommunernas totalfolkmängd och deras förvärvsarbetande befolkning utvecklas på samma sätt. Totalfolkmängden i riket ökade 6,4 procent under 1950-talet, medan antalet förvärvsarbetande ökade 4,4 procent. För mindre områden råder inte alltid exakt samma förhållande, emedan lokala olikheter finns beträffande de fyra ovannämnda komponenternas utveckling samt olikheter beträffande andelen förvärvsarbetande, arbetspendlingen m. m. En fördelning av landets kommuner efter dels totalfolkmängdens förändring i procent under 1950-talet, dels skillnaden mellan totalfolkmängdens och den förvärvsarbetande befolkningens procentuella utvecklingssiffror visas i tabell 7. Här framgår, att inemot hälften av kommunerna visar något svagare utveckling för förvärvsarbetande än för totalbefolkning i alla öknings/minskningsklasser (liksom rikssiffrorna), medan de återstående kommunerna i varje klass fördelar sig tämligen lika på båda sidorna om den ovannämnda klassen. — Motsvarande beräkningar har gjorts för varje län men visar inga regionala skillnader. När i det följande ett försök görs att visa, hur sysselsättningsförändringar i olika näringsgrenar inverkat på förändringen av hela antalet yrkesverksamma i kommunerna, måste man sålunda minnas, att korrelationen mellan totalbefolkningsutveckling och yrkesverksammas utveckling icke är fullständig.

179 Tabell 7. Kommunerna i olika folköknings /minskningsklasser (perioden 1950—1960) fördelade efter grad av överensstämmelse mellan folkmängdsförändring och förändring av antalet förvärvsarbetande Den förvärvsarbetande befolkningen har (i procent) Befolkningens procentuella förändring 1950—1960

+ 30—Co + 20—29 + 10—19 + 0—9

— 0—9 — 10—19 — 20—o) Samtliga

ökat långsammare resp. minskat snabbare än totalbefolkningen

ökat snabbare resp. minskat långsammare än totalbefolkningen

co—10

9—5

4—0

0—4

5—9

10—co

4 1 2 4 19 18

3 7 17 37 76 72 7

22 23 50 67 156 135 8

12 15 29 53 76 55 3

4 4 6 4 16 11

3 1 2 7

13 Summa kommuner

48 50 104 166 345 298 18 1 029

För varje kommun har de båda procentuella förändringstalen jämförts. En kommun med t. ex. 19,6 % total folkökning och en ökning av antalet förvärvsarbetande med 17,1 % ( = 2,5 % svagare ökning för de förvärvsarbetande) under tiden 1950—1960 har placerats på tredje tabellraden ( = 10—19 % ökning av totalbefolkningen) och i tredje sifferkolumnen ( = mellan 0 och 5 % svagare utveckling för förvärvsarbetande än för totalfolkmängden).

Det m å också varnas för att sätta likhetstecken mellan en viss förändring av antalet yrkesverksamma i en näringsgren och en lokal utveckling av denna näringsgren, i synnerhet i så små områden som kommuner. Mätningarna bygger på folkräkningens nattbefolkningsmaterial och således på mantalsskrivningsorten. P å grund av arbetskraftspendlingen kan en ökning av exempelvis antalet handelssysselsatta i en landsbygdskommun bero på en ökning av handeln i en angränsande k o m m u n s serviceort. Grundmaterialet för beräkningarna utgörs av folkräkningarnas siffror rörande förvärvsarbetande nattbefolkning åren 1950 och 1960, fördelad på huvudgrupperna j o r d b r u k med »binäringar», gruvdrift jämte tillverkningsindustri och elverk m. m., byggnads- och anläggningsverksamhet, handel, samfärdsel och tjänster. Överföringar av vissa större branschgrupper i 1950 års material för att vinna överensstämmelse med 1960 års folkräknings indelning h a r utförts inom arbetsmarknadsstyrelsen och använts här. 1 1 11950 års material har sysselsatta i hotell och restauranger m. m. överförts från huvudgruppen Handel till huvudgruppen Tjänster. Detsamma gäller sysselsatta i några grupper av förmedlings- och uppdragsverksamhet. Det finns också andra smågrupper av mindre kvantitativ betydelse; för dessa har överflyttningar ej skett. Hela gruppen Husligt arbete har förts till Tjänster. Det är svårare att göra omräkningar av en annan typ av omklassificeringar. Delgruppen »Tidningsväsen utom tryckerier» låg under huvudgruppen Offentliga tjänster år 1950. År 1960 fördes den tillsammans med tidningstryckerierna till Tillverkningsindustri. Ett antal företag var delade i en industridel och en annan del under Handel år 1950 men har förts odelade till Industri år 1960. En fullständig omklassificering av hela detta material har icke utförts inom folkräkningen, och därför torde framför allt i storstäderna en del av ökningen i gruppen Tillverkningsindustri vara fiktiv, liksom siffrorna inom Handel blivit för låga 1960, jämförda med 1950 års siffror.

180 Tabell 8. Den förvärvsarbetande befolkningens procentuella fördelning på näringsgrenar i genomsnitt för grupper av kommuner Kommunerna har fördelats på sju grupper efter procentuell förändring av antalet förvärvsarbetande 1950—1960. Ospecificerad verksamhet har ej medtagits bland näringsgrenarna. Klassindelning efter den förvärvsarbetande befolkningens procentuella förändring 1950—1960 Ökning

Minskning

Näringsgren co- -20

19—10

9—0

0—9

10—19

2 0 - -29

30—a>

1950 1960 1950 1960 1950 1960 1950 1960 1950 1960 1950 1960 1950 1960

Industri ByggnadsverkHandel Tjänster

54 15

45 19

49 21

39 25

38 29

29 33

7 35

5 36

5 42

4 42

7 45

4 47

6 37

3 38

8 5 6 10

10 6 6 12

7 7 6 10

10 6 6 12

8 8 6 11

10 9 6 13

7 19 10 22

8 17 9 24

8 16 8 20

8 15 7 23

9 13 8 16

9 13 7 19

10 15 10 20

10 15 8 24

Avsikten med den följande framställningen är att visa, om olika grader av ökning eller minskning av den förvärvsarbetande befolkningen regelmässigt berott på bestämda kombinationer av utvecklingssiffror i de olika näringsgrenarna. Därför har även här en grov klassindelning använts, nämligen tioprocentsklasser för procentuell ökning eller minskning av den förvärvsarbetande befolkningen. Varje sådan öknings/minskningsklass beskrivs särskilt. För det första anges de förvärvsarbetandes procentuella fördelning på jordbruk, industri, byggnadsverksamhet, handel, samfärdsel och tjänster både 1950 och 1960. Härigenom anges kommuntypen i stora drag. Siffrorna har sammanförts i tabell 8. För det andra anges med ledning av siffror i tabell 9, hur förändringen av antalet sysselsatta i var och en av de sex näringsgrenarna under 1950-talet inverkat på förändringen av hela antalet förvärvsarbetande; förändringen har i tabellen angivits (med förtecken) i procent av hela antalet förvärvsarbetande år 1950. Härigenom kommer varje näringsgrens höjande eller sänkande inverkan på totalförändringen att bli jämförbar med de andra näringsgrenarnas effekt. (En ökning av antalet förvärvsarbetande kan exempelvis utgöra 10 procent. Denna utveckling kan vara resultatet av en ökning inom industrin med ett antal personer motsvarande 20 procent av hela antalet förvärvsarbetande 1950, en nedgång inom jordbruket, svarande mot 10 procent av de förvärvsarbetande 1950 samt oförändrat antal sysselsatta i övriga näringsgrenar.) Som tredje moment i beskrivningen anges, om öknings/minskningsklassen är homogen, innebärande att klassens kommuner i allmänhet visar un-

181 Tabell 9. Olika näringsgrenars inverkan på förändringen förvärvsarbetande 1950—1960

av hela antalet

Förändringen av antalet sysselsatta i varje näringsgren 1950—1960 i procent av hela antalet förvärvsarbetande 1950. Kommunerna har fördelats i grupper efter procentuell förändring av hela antalet förvärvsarbetande 1950—1960. Klassindelning efter den förvärvsarbetande befolkningens procentuella förändring 1950—1960 Näringsgren

Industri Byggnadsverksamhet Handel Samfärdsel Tjänster Ospecificerade . . . Samtliga

ökning

Minskning co—20

19—10

9—0

0—9

10—19

20—29

30—co

— 20 — 1

— 15 0

— 11 2

— 2 3

— 1 7

— 2 13

— 2 19

— — — — —

0 1 1 0 0

1 0 — 1 1 — 0

2 0 — 0 2 — 0

1 — 0 — 1 3 — 0

2 2 — 0 6 — 0

3 3 1 7 — 0

5 7 2 15 — 1

-24

-14

— 5

gefär samma värden som medeltalssiffrorna för klassen i tabell 9, eller om klassen består av flera olika typer eller rent allmänt är heterogen. För det fjärde anges, om det finns några väsentliga regionala skillnader inom Mässen, t. ex. om en måttlig ökning av antalet yrkesverksamma i en landsända beror på stark ökning av industri och måttlig nedgång inom jordbruk men i en annan landsända orsakas av måttlig ökning i industri och status quo i jordbruket. ökning av de förvärvsarbetande med minst 30 procent (43 k o m m u n e r ) . Gruppen utgörs av städer, köpingar och förortskommuner med obetydligt inslag av jordbrukare, ett industriinslag i genomsnitt något svagare än riksgenomsnittet och välutvecklade servicenäringar (tabell 8 ) . P å grund av det ringa jordbruksinslaget är sysselsättningsminskningen inom jordbruket en blott obetydligt hämmande faktor i ökningen inom denna grupp av kommuner (tabell 9 ) . Ökningen inom industrin svarar för över en tredjedel av hela ökningen inom gruppen och ökningen inom tjänsterna för en knapp tredjedel. Den återstående knappa tredjedelen faller främst på handel och byggnadsverksamhet. Denna ökningsklass är sammansatt av två var för sig tämligen enhetliga grupper. Den första utgörs av 16 förortskommuner kring Stockholm med stark utpendling och med tjänster som i allmänhet starkare ökningsfaktor än industri (alltså omvänt mot klassens riksmedeltal enligt tabell 9). Den andra delgruppen utgörs av 22 snabbt växande industrikommuner, varav tre förortskommuner kring Göteborg, fyra förortskommuner kring andra större städer samt 15 övriga industrikommuner av typen Oxelösund, Olof-

182 ström, Hallstahammar och Kiruna. — Utan att kunna inordnas bland de ovannämnda finns dessutom en heterogen restgrupp om fyra städer och en köping av centralortskaraktär utan påfallande industriell ökning. Den regionala differensen ges av ovanstående tudelning i dels en förortsgrupp kring Stockholm med tjänster som starkaste inslag, dels den andra gruppen med stark industriell ökning. Ökning av de förvärvsarbetande med 20—29 procent (52 k o m m u n e r ) . Liksom den föregående utgörs denna ökningsklass nästan enbart av städer, köpingar och förortskommuner med obetydligt inslag av jordbrukare. Industrin är i genomsnitt starkare företrädd än i någon annan öknings/minskningsklass, medan servicenäringarna är något svagare utvecklade än i övriga klasser med ökning. Av den totala ökningen, 25 procent enligt tabell 9, orsakades hälften av industrin och en fjärdedel av tjänsterna, ökningen inom byggnadsverksamhet, handel och samfärdsel räckte blott till att i stort sett bibehålla dessa näringars andel av den förvärvsarbetande befolkningen (tabell 8 ) . Även i denna klass finns dels en huvuddel med stark industriökning, dels en mindre grupp (11 stycken) med större ökning inom tjänster än i industri; den senare gruppen består av sex kommuner med stora centralorter och fem förortskommuner till stora servicestäder. I några kommuner i de båda nordligaste länen märks i denna som i de flesta andra öknings/minskningsklasser en starkare inverkan av sysselsättningsminskningen inom jordbruket än i andra delar av riket, samtidigt med en särskilt stark uppgång inom byggnadsverksamhet. Ökning av de förvärvsarbetande med 10—19 procent (103 k o m m u n e r ) . Även denna grupp består främst av städer, köpingar och förortskommuner, 85 stycken, och av de övriga är de flesta starkt industrialiserade kommuner. Jordbruket spelar därför liten roll i klassen; i över en femtedel av kommunerna sysselsatte dock jordbruket minst 10 procent av de förvärvsarbetande 1960. Klassens medeltal för näringsgrensfördelningen ansluter sig väl till de tre andra klasserna med ökning enligt tabell 8; medeltalen döljer dock, att spridningen inom klassen är stor beträffande andelen industrisysselsatta. Den genomsnittliga ökningen av antalet förvärvsarbetande inom klassen, 15 procent, påverkas föga av jordbruket. Industrin svarar för 7 och tjänsterna för 6 procent. I tre fjärdedelar av kommunerna var ökningen i industri större än i tjänster, i den återstående fjärdedelen dominerade ökningen i tjänster över industriökningen. I detta avseende är sålunda denna grupp ej homogen. Regionalt märks en extra stark nedgång inom jordbruket i Göteborgs och Bohus län samt i de två nordligaste länen, i många fall kombinerad med byggnadsverksamheten som betydande ökningsfaktor. Industrin var en särskilt stark ökningsfaktor i här medtagna kommuner i Örebro och Västmanlands län.

183 Ökning av de förvärvsarbetande med mindre än 10 procent (143 kommun e r ) . En rad av våra största städer tillhör denna ökningsklass, t. ex. Stockholm, Göteborg, Norrköping, Hälsingborg och Eskilstuna. Genomsnittligen hade denna ökningsklass en näringsgrensfördelning, som väl ansluter sig till övriga klasser med ökning. Klassen består av två delgrupper, tämligen väl åtskilda men var för sig föga homogena. Den ena utgörs av över ett hundratal kommuner med betydande jordbruksinslag, den andra av drygt ett trettiotal städer, några köpingar samt ett antal förortskommuner i Stockholmsområdet; denna delgrupp har i allmänhet ett tämligen litet jordbruksinslag. Totala ökningen inom klassen enligt tabell 9 var 5 procent; den konstitueras av små förändringar inom alla näringsgrenar. De största positiva bidragen lämnade industri och tjänster, vardera med ca 3 procent. Den ovannämnda gruppen med jordbruksinslag hade självfallet jordbruket som en Aäsentlig neddragande faktor, uppvägd av en icke obetydlig uppgång i övriga näringsgrenar, medan stadsgruppen hade föga nedgång i jordbruk samt föga uppgång i industri. Tjänster var i allmänhet viktigaste ökningsgrupp. Av regionala olikheter märks även i denna klass extra stark inverkan från jordbruksnedgången i Norrland, kompenserad av ökning i byggnadsverksamhet. Minskning av antalet förvärvsarbetande med mindre än 10 procent (276 k o m m u n e r ) . I denna liksom i de övriga minskningsklasserna hade jordbruket en betydligt högre andel av de förvärvsarbetande än närmast föregående klass. Alla ökningsklasserna hade ungefär samma låga andel för jordbruket år 1960, medan alla minskningsklasserna hade hög andel, högre ju starkare minskningen av hela antalet förvärvsarbetande var. Beträffande industrins andel synes den successivt avta från höger till vänster i tabell 8; här kan man sålunda knappast tala om två typer på samma sätt som beträffande jordbruket. Den här beskrivna klassen inordnar sig väl i denna serie. Handel och tjänster i de olika klasserna tycks enligt tabell 8 fördela sig på två typer, dels ökningskommuner med hög andel servicenäringar, dels minskningskommuner med låg andel sådana näringar. Naturligtvis döljer klassmedeltalen och den stora klassbredden de övergångsformer, som finns. Hela nedgången av antalet förvärvsarbetande i klassen var 5 procent. Nedgången inom jordbruket motsvarade 11 procent av hela antalet förvärvsarbetande år 1950, och mot denna nedgång står tämligen obetydliga ökningar i framför allt industri, byggnadsverksamhet och tjänster. 246 av de 276 kommunerna bildar en ganska homogen grupp; blott 8 kommuner hade en sysselsättningsminskning inom jordbruket motsvarande mindre än 5 procent av de förvärvsarbetande 1950, och blott 22 hade en ökning i industri + tjänster som motsvarar mer än 10 procent av hela antalet förvärvsarbetande 1950. I ungefär 60 procent av de 246 kommunerna ökade

184 industrin starkare än tjänsterna, medan resten visade större ökning i tjänster än i industri. — I denna delgrupp ingår städerna öregrund, Östhammar, Mariefred och Lysekil. Härutöver kommer en mycket heterogen restgrupp om 30 kommuner, inkl. städerna Djursholm, Eksjö, Höganäs och Skanör-Falsterbo. Inga regionala differenser märks, utom särskilt svag industriutveckling i Nord- och Sydsverige samt stark sysselsättningsnedgång inom jordbruket i norr, sammankopplad med motsvarande uppgång i byggnadsverksamhet. Minskning av de förvärvsarbetande med 10—19 procent (314 k o m m u n e r ) . Denna grupp har i genomsnitt ca 40 procent av de förvärvsarbetande sysselsatta i jordbruk och en fjärdedel i industri. Den totala nedgången av antalet förvärvsarbetande, 14 procent, beror i stort sett helt på nedgången inom jordbruket, medan förändringarna inom övriga näringsgrenar spelar liten roll. Klassen är mycket homogen. Blott i 17 kommuner motsvarade industrinedgången över 5 procent av antalet förvärvsarbetande 1950, och blott i 29 kommuner betydde industriuppgång lika mycket. Beträffande tjänster noteras så stora ändringar i blott 1 resp. 2 kommuner. En restgrupp om 5 kommuner har jordbruket som oväsentligt neddragande faktor. Bland dem må nämnas Kramfors med stor nedgång i industrin. Regionala olikheter saknas, utom den vanliga extra starkt framträdande jordbruksnedgången och byggnadsverksamhetsuppgången i norr. Minskning av de förvärvsarbetande med minst 20 procent (98 kommun e r ) . Denna klass har ännu större övervikt för jordbruk än föregående klass och ännu svagare utvecklad industri. Nedgången, totalt 24 procent, sammansätts av nedgång i jordbruket motsvarande 20 procent och svag nedgång i alla andra näringsgrenar. Klassen är synnerligen homogen med små avvikelser från klassmedeltalen. Blott i 10 kommuner ändrades de industrisysselsattas antal så mycket, att det motsvarade minst 5 procent av hela antalet förvärvsarbetande år 1950. — Nedgång var vanligare än uppgång i både industri och tjänster. Endast tre kommuner visar ett avvikande mönster, nämligen Marstrand, där jordbrukarnedgången självfallet ej var dominerande faktor, vidare Fors med stark industrinedgång och Ådalsliden med stark nedgång av byggnadsverksamheten. Regionala olikheter saknas i stort sett. Av tabell 9 framgår klart att det i de tre minskningsklasserna är nedgången inom jordbruket, som varit avgörande för förändringen av hela antalet förvärvsarbetande, medan de övriga näringsgrenarnas bidrag uppåt eller nedåt spelar mindre roll. I alla ökningsklasserna är jordbruket svagt företrätt och sysselsättningsminskningen inom jordbruket har därför ej fått någon större betydelse för förändringen av hela antalet förvärvsarbe-

185 tände. Skillnaderna mellan ökningsklasserna betingas vanligen i första hand av expansionen inom industrin, i andra hand av ökningen inom tjänster. Det m å understrykas, att den ovan konstaterade enhetligheten inom de flesta av öknings/minskningsklasserna eller inom delgrupper inom klasserna blott gäller de sex näringsgrenarnas inverkan på förändringen av hela antalet förvärvsarbetande. I en viss kommun kan en ökning av exempelvis antalet industrisysselsatta motsvarande 10 procent av hela antalet förvärvsarbetande år 1950 bero på stor andel industrisysselsatta inom kommunen men måttlig procentuell ökning inom industrin. I en annan k o m m u n med samma totala antal förvärvsarbetande och med samma absoluta ökning inom industrin kan det vara fråga om liten andel industrisysselsatta inom kommunen men stark procentuell ökning inom denna näringsgren. Homogeniteten inom klasserna är mindre beträffande näringsgrensfördelningen än beträffande näringsgrenarnas inverkan på förändringen av antalet förvärvsarbetande. Bortsett från klasserna med den högsta ökningen är homogeniteten ännu mindre beträffande exempelvis industrins eller tjänsternas procentuella ändring. Inom exempelvis klassen med 10—19 procents minskning av totala antalet förvärvsarbetande under 1950-talet hade en tiondel av kommunerna över 30 procents ökning av antalet industrisysselsatta (självfallet kommuner med liten industriandel), och en tiondel av kommunerna hade över 20 procents minskning av antalet industrisysselsatta. Resten av kommunerna i klassen var j ä m n t fördelade mellan dessa ytterligheter beträffande industriutvecklingen. Att antalet förvärvsarbetande minskat i två tredjedelar av landets kommuner beror antingen på frånvaron av expansion i stadsnäringarna eller på att expansionen varit otillräcklig för att kompensera minskningen inom jordbruket. Sambandet mellan andel sysselsatta i industri och servicenäringar å ena sidan och procentuell förändring av antalet förvärvsarbetande å den andra är ej heller fullständigt; alla ökningsklasserna samt ett mindre antal kommuner i minskningsklasserna hade ungefär samma andel sysselsatta i industri och servicenäringar men helt olika utveckling av antalet förvärvsarbetande. I vissa landsändar har sysselsättningsökningen inom industrin varit procentuellt stor både i starkt industrialiserade kommuner och i mera mångsidiga eller jordbrukspräglade kommuner med relativt svagt industriinslag, medan industrin har utvecklats långsamt i andra landsändar i både starkt och svagt industrialiserade kommuner. Det är därför nödvändigt att undersöka, hur varje näringsgren utvecklats regionalt.

3. Förändringar i tätorternas folkmängd mellan 1950 och 1960

Den svenska befolkningsstatistiken rörande tätorter bygger på de tätortsavgränsningar, som görs vid folkräkningstillfällena, och som numera inte har något att göra med de administrativa gränserna. Med tätort avses en ort med minst 200 invånare i sammanträngd bebyggelse (även om det är en jordbruksby eller ett fiskeläge i stort sett utan industri eller servicenäringar). År 1950 utfärdades allmänna föreskrifter till pastorsämbetena rörande h u r tätorterna skulle avgränsas, men pastorsämbetena tillämpade föreskrifterna olika. I samband med 1960 års folkräkning gjordes en avgränsning efter enhetliga grunder i hela riket. På grund härav råder icke full jämförbarhet mellan 1950 och 1960 års folkräkningar; i synnerhet gäller detta mindre tätorter. Följden är, att man måste reservera sig rörande sifferangivelsernas säkerhet vid jämförelser mellan de båda folkräkningarnas data rörande tätortsfolkmängden. 1 I föreliggande undersökning av tätortsutvecklingen, urbaniseringen, under tiden 1950—1960 har hänsyn ej kunnat tas till dessa olikheter i gränsdragningen, utan jämförelsen har måst göras rent mekaniskt på förefintligt publicerat siffermaterial. Det bör dessutom varnas för ett okritiskt användande av orden tätort eller urbanisering. En bonde på en gård en km utanför en stor stads tätortsgräns är glesbygdsbo enligt definitionen, fastän han har den stora stadens alla servicemöjligheter inom bekvämt räckhåll. Å andra sidan är en bonde i någon av övre Norrbottens stora jordbruksbyar tätortsbo enligt definitionen, även om byn kanske blott har en lanthandel som enda representant för servicenäringarna och avståndet till en välutrustad centralort uppgår till många mil. Internationellt sett är det väl lågt att sätta tätortens nedre gräns beträffande invånarantalet till 200 personer, men det motiveras bl. a. med vår mycket glesa befolkning i många områden. I sådana trakter är även en liten ort en knutpunkt. — När folktätheten i glesbygden går ned för långt i vårt land, faller det ekonomiska underlaget bort för de små serviceorterna, och verksamhet efter verksamhet måste nedläggas av brist på lokala kunder. Den kvarvarande befolkningen hänvisas till att flytta eller till att med hjälp 1 En detaljundersökning härom har utförts av Gunnar Norling (»Kontinuitet i tätortsstatistiken?» Plan 1962/5).

187 Tabell 10. Folkmängdsföråndringår Period 1910—20 1920—30 1930—40 1940—50 1950—60

under tioårsperioder.

Procent

Riket

Tätorter

Stockholmsområdet

Göteborgsområdet

Malmöområdet

Glesbygd

7 4 4 11 6

25 15 18 31 17

19 21 18 29 17

22 13 10 26 16

27 11 17 23 19

— 4 — 5 — 10 — 16 — 14

Stockholmsområdet består hela tiden av följande kommuner (1960 års indelning): Stockholm, Upplands Väsby, Vallentuna, Märsta, Sigtuna, Täby, Österåker, Gustavsberg, Boo, Stocksund, Danderyd, Sollentuna, Järfälla, Huddinge, Botkyrka, Västerhaninge, Österhaninge, Tyresö, Saltsjöbaden, Nynäshamn, Nacka, Sundbyberg, Solna, Djursholm, Lidingö, Vaxholm. Göteborgsområdet: Göteborg, Mölndal, Kungälv, Landvetter, Partilie, Råda, Kållered, Askim, Torslanda, Tuve, Save, Angered, Lerum, Nödinge. Malmöområdet: Malmö, Lomma, Burlöv.

av bil eller kollektiva kommunikationsmedel söka sin service i mer eller mindre avlägsna centralorter. I mera tättbefolkade länder medför ej glesbygdsavfolkningen så svåra problem, eftersom den kvarvarande befolkningen är stor nog att utgöra tillräckligt lokalt underlag för en rad servicebranscher, och för att täcka övriga behov har man i allmänhet ej lång väg till medelstora orter. Tätortstillväxten 1910—1960. Folkmängdsförändringarna under tioårsperioder 1910—1960 för riket, dess tätorter och glesbygd samt för Stockholms-, Göteborgs- och Malmöområdena framgår av tabell 10. Landets folkmängd ökade med 4—7 procent per decennium utom under 1940-talet, då utvecklingen gick snabbare. Tätortsfolkmängden ökade 15—31 procent per decennium. Härvid måste man minnas, att en rad småorter under sin tillväxt passerar gränsen 200 invånare, vilket innebär att hela deras invånarantal överföres från glesbygds- till tätortsbefolkning. Glesbygdsfolkmängden har nedgått hela tiden, och takten i nedgången har varit snabbast under de senaste decennierna. — Stockholmsområdet ökade snabbare än tätorterna i genomsnitt blott under 1920-talet, Göteborgsområdet ej under något av årtiondena och Malmöområdet blott under 1910talet och 1950-talet. Landets tre storstadsområden visar sålunda icke någon snabbare expansion än rikets hela tätortsbefolkning under de senaste 50 åren. Tätortstillväxten 1950—1960. I den följande redogörelsen ingår de orter, som räknades som tätorter både 1950 och 1960, inalles drygt 1 600 stycken. Beräkningarna har utförts genom hålkortsbearbetning. Varje tätort fick ett hålkort, och där instansades data rörande tätorten: folkmängd 1950 och 1960, tätortens storleksklass 1950 enligt en vanlig konventionell klassindelning, vidare näringstyp 1950 enligt Enequists indelning i Atlas över Sverige samt största industribransch 1950. Det må påpekas, att folkräkningen gäller den mantalsskrivna befolkningen i orten, ej den i orten arbetande befolk-

188 ningen. Ett antal orter 1950 delades eller sammanslogs 1960; i sådana fall har orterna vid båda tillfällena sammanförts till ett enda hålkort. Näringstypen anges på följande sätt: Jordbruksorter: minst 50 procent av den förvärvsarbetande befolkningen arbetade år 1950 i jordbruk, skogsbruk och fiske. Serviceorter: minst 60 procent arbetade i handel, samfärdsel och offentliga tjänster. Industriorter: 60—75 procent arbetade i industri. Utpräglade industriorter: minst 75 procent arbetade i industri. övriga orter är klassificerade som biandorter (med betydande inslag av jordbrukare) eller köpstadsorter (med under 20 procent jordbrukare och de övriga ungefär jämnt fördelade på industri och servicenäringar). I tabell 11 har de 1 621 orterna (ortsgrupperna) i undersökningen förTabell 11. Antal tätorter efter storleksklass 1950 och ökning 1950—1960 i procent Storlek o/ /o

Folkökning 100— 50—99 45—49 40—44 35—39 30—34 25—29 20—24 15—19 10—14 5— 9 0— 4

200— 500— 1000— 2 000— 5 000— 10 000— 20 000— 50 000— 100 000 499 999 1999 4 999 9 999 19 999 49 999 99 999 — 28 53 10 20 16 13 35 25 38 36 46 54

9 17 6 8 11 15 16 15 18 27 34 37

10 17 7 11 9 11 12 19 23 19 21 17

2 13 3 6 3 13 14 8 20 17 18 13

1 1 2 2

61 64 66 58 44 28 21 12 2 3

17 13 10 4 7 3 3 2

7 2 3 3

1 1

6 9 5 9 3 3 2

1 1 1 3 1 3 1 6 6 3 4 3

2 1 1 3 1 1 3 6

1 2 3 1 2

1 1 1

Folkminskning 0— 4 5— 9 10—14 15—19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—59

—

28 39 28 33 10 13 10 3 2 5 12

Summa

3 Folkökning 17—o> 0—16 Folkminskning

214 160 359

108 105 183

107 69 61

74 56 15

32 11 3

20 13

5 4

1 2

—

9 9 1

ö v r e k v a r t i l . . . . + 22 + 19 + 31 Median 0 + 2 + 15 Nedre k v a r t i l . . . — 13 — 13 — 1

+ 31 + 17

+ 30 + 24 + 15

+ 30 + 22 + 13

+ 33 + 16 - 13

— 1 1

+ 8

—

+ 21 + 17

(+20) + 16

189 delats dels efter storleksklass 1950, dels efter procentuell folkmängdsförändring under tiden 1950—1960. över 1 100 av orterna tillhör de lägsta klasserna, 200—499 respektive 500—999 invånare. I den allra lägsta klassen fanns som synes 28 orter, som hade en folkökning om mer än 100 procent — självfallet i många fall huvudsakligen en fiktiv ökning på grund av olikheterna i gränsdragningen 1950 och 1960. Under summan för totala antalet orter i storleksklassen, 733 stycken, anges delsummor för antalet orter med en ökning om minst 17 procent, antalet orter med mindre ökning än 17 procent samt antalet orter med folkminskning. Att en särskild grupp med minst 17 procents ökning urskilts, beror på att medeltalet för hela tätortsfolkmängdens ökning i undersökningen var 17 procent. Delsumman medger sålunda en avläsning av hur många orter, som ökat snabbare än riksgenomsnittet för tätorterna. — Av orter med under 500 invånare nådde enligt tabellen blott drygt en fjärdedel upp till minst 17 procents ökning, medan hälften av orterna visade minskning. Kvartiloch medianvärdena framgår nederst i tabellen; medianvärdet »0» anger att antalet orter med ökning och med minskning var lika stort. I storleksklassen 500—999 invånare var fördelningen ungefär likadan som i den lägsta klassen, med drygt en fjärdedel av orterna över 17 procents ökning. Mediantätorten låg vid 2 procents folkökning. I alla de övriga storleksklasserna var siffervärdena alldeles olika dem i de lägsta storleksklasserna men sinsemellan tämligen lika. Medianvärdena ligger mellan 15 och 24 procents folkökning; högst är det för klasserna mellan 5 000 och 20 000 invånare. Bortsett från storleksgruppen 1 000—1 999 invånare var antalet orter med folkminskning obetydligt. Det framgår också tydligt, att j u större tätorterna är, desto mindre är spridningen inom klassen vad beträffar procentuell folkmängdsförändring, som naturligt är. Siffrorna i tabellen visar, att en betydande del av småorterna tycks ha haft stagnation eller tillbakagång. Om Norlings ovannämnda undersökning är giltig för större delar av landet — vilket förefaller sannolikt — skulle dessutom en del av den i föreliggande undersökning uppmätta folkökningen i småorter vara fiktiv och hänförlig till olikheter vid avgränsningarna och andra fel. Detta innebär i sin tur, att småorternas utveckling varit ännu sämre än här visats. Det skulle också innebära, att riksmedeltalet kommit att bli något för högt, och att de största orterna utvecklats ungefär lika snabbt som riksgenomsnittet för tätorterna. I tabell 12 har folkmängden 1950 respektive 1960 summerats för grupper av tätorter och den genomsnittliga procentuella folkmängdsförändringen uträknats. Tabellen uppdelar tätorterna efter dels storleksklass 1950, dels näringstyp samma år. De två lägsta storleksklasserna visar en genomsnittlig folkökning om 10 respektive 7 procent under tioårsperioden. (Att siffrorna avviker från medianvärdena i föregående tabell beror självfallet på att ökningen i orter med ökning i allmänhet är större än minskningen i orter med

190 Tabell 12. Tätorternas folkmängdsförändring 1950—1960 (i procent) efter och näringstyp 1950

storleksklass

Näringstyp 1950 Storleksklass 1950

200— 499 inv 500— 999 1 000— 1 999 2 000— 4 999 5 000— 9 999 10 000—19 999 20 000—49 999 50 000—99 999 100 000— Samtliga

Jordbruksorter

Biandorter

Serviceorter

— 5 — 15 — 9 — 3

5 — 4 2 15

29 9 40 21 29 23 25

— 8

2 Köpstadsorter

UtprägIndustrilade ind.orter orter

Samtliga orter

1 7 19 21 23 28 19 25

16 — 1 27 15 29 19

21 17 21 31 23 22 18 14 17

10 7 21 24 24 23 20 16 14

17 Tabell 13 Tätorternas folkmängdsförändringar 1950—1960 (i procent) efter storlek och och största industribransch 1950 Exkl. orter, där byggnadsindustri eller el- och vattenverk är största bransch. Storleksklass 1950 Största industribransch

200- 500- 1000- 2 000- 5 000- 10 000- 20 000- 50 000Samt 499 999 1999 4 999 9 999 19 999 49 999 99 999 100000- liga

Gruvbrytning

26 —3 17 16 11 23 Jord- o. stenind. . . . —7 —3 8 6 4 11 Pappers- o. graf. ind 8 4 16 Livsmedelsind 12 2 42 6 18 31 Läder-, hår- o. gummivaruindustri... 9 —1 5 Kemisk-teknisk ind. 47 12 — 3

Tabell 14. Tätortsfolkmängdens A + B 18 C 21 D 20 E 15 F 15

G 18 H14 I 2 K 5 L 8

1960 enligt folkräkningen del V.

49 31 16 14

28 24

55 22

17 12 22

20 9 13

35 22

17 18

12 S 19 T 16 U 32 W19 X 20

31 18 5 13 15 11 15

procentuella ökning 1950—1960 M 12 N 14 O 18 P 15 R 19

15 20

länsvis

Y 13 Z 9 AG 18 BD 31 Hela riket 17

191 folkminskning.) Storleksklasserna mellan 1 000 och 50 000 invånare visar i stort sett samma folkökningstakt, 20—24 procent, dock med något högre värde för mittklasserna. De största orterna visar också här en lägre ökningstakt än mittklasserna men betydligt högre än småorterna. Jordbruksorter och biandorter, vilka också hyser stor andel jordbrukare, har klar folkminskning respektive obetydlig ökning. Serviceorterna (med handel, samfärdsel och offentliga tjänster som dominerande inslag 1950) visar god ökning — det är främst den största, Stockholm, som drar ner medeltalet något — liksom köpstadsorter och industriorter. En svag utveckling visar de små industriorterna. Tabell 13 visar folkmängdsförändringarna i tätorterna, uppdelade efter största industribransch. Härvid har orter med byggnadsverksamhet eller el-, gas- och vattenverk som största bransch uteslutits, varigenom en rad orter utan någon egentlig industribransch utgått. Trots detta är det vanskligt att detaljanalysera materialet, ty att metallindustri är största industribransch i en ort gör den i och för sig inte till metallindustriort. Servicenäringarna kan vara dominerande, såsom i landets tre största städer. Gruvorterna har haft snabb ökning. Orter med metallindustri ansluter sig nära till riksmedeltalet men styr detta genom sitt stora antal och genom att gruppen innesluter många av landets större städer. Särskilt svag utveckling visar de många små orterna med jord- och stenindustri. Även orter, där livsmedels- och träindustri är den största industribranschen, har utvecklats långsamt. Textilkrisen förefaller ej ha satt särskilt djupa spår i detta slag av siffror. I tabell 14 visas h u r hela tätortsfolkmängden utvecklats länsvis 1950— 1960 i procent. Siffrorna är tagna ur folkräkningarna och inkluderar samtliga orter, sålunda ej en begränsning som vid ovan diskuterade hålkortsundersökning. I särklass starkast växte tätortsfolkmängden i dels metallindustrilänet Västmanlands län samt i Norrbottens län med Luleå, Kiruna och Gällivare som starkt ökande, stora orter. Sydostsveriges och Skånes samt mellersta Norrlands län hade svag tätortsutveckling. Sammanfattande kan alltså sägas, att orter med upp till 1 000 invånare i allmänhet utvecklats långsamt under 1950-talet och att många av dem, särskilt jordbruksorterna, visat tillbakagång. Medelstora orter växte snabbast, de största orterna något långsammare än de medelstora och icke snabbare än riksgenomsnittet för tätortsfolkmängdens ökning, snarare långsammare.

4 . N ä r i n g s g r e n a r s omlokaliserings- o c h k o n c e n t r a t i o n s t e n d e n s e r

I ett tidigare avsnitt har beskrivits, hur antalet förvärvsarbetande i olika näringsgrenar förändrades i grupper av kommuner under 1950-talet. Indelningen var en klassindelning efter den förvärvsarbetande befolkningens procentuella förändring 1950—1960. Det konstaterades därvid, att minskningen av antalet förvärvsarbetande inom jordbruket var den starkast inverkande faktorn i nedgångskommunerna, och att industrin och därnäst tjänsterna i allmänhet var den starkast verkande faktorn i ökningskommuerna. Det fanns i allmänhet inga väsentliga regionala differenser inom klasserna. I den nämnda framställningen diskuterades ej näringsgrenarnas lokalisering eller deras förändring i olika delar av landet. På grund av den betydande pendlingen över kommungränserna mellan hem och arbetsplats torde ett studium av omlokaliserings- och koncentrationstendenser böra göras för större områden än kommuner, helst områden som har karaktären av centrerade regioner. I det följande används för detta ändamål arbetsmarknadsstyrelsens B-regioner. När man exempelvis finner, att industrin i flertalet fall är den starkaste ökningsfaktorn, gäller det att också studera om det finns regionala olikheter beträffande industrins — och andra näringsgrenars — ökning eller minskning, mätt i sysselsättning. I detta kapitel görs ett försök att visa, om det finns några skönjbara tendenser till geografisk omlokalisering av olika näringsgrenar. Härvid används antalet förvärvsarbetande inom B-regioner som underlag för beräkningarna. Vidare studeras olika näringsgrenars koncentrationsgrad med hjälp av samma material. Liksom i den tidigare framställningen byggs beträffande 1950 på vissa bearbetningar av materialet till 1950 års folkräkning, utförda av arbetsmarknadsstyrelsens lokaliseringsbyrå i avsikt att vinna så god överensstämmelse som möjligt med 1960 års näringsklassificering. 4.1

Omlokaliseringstendenser

Kartan över sysselsättningsutvecklingen för samtliga näringar tillsammans i olika B-regioner (mot s. 194) ger ungefär samma intryck som en karta över befolkningsutvecklingen kommunvis men ger självfallet en mer utjämnad

193 bild, eftersom både växande tätortskommuner och glesbygdskommuner med folkminskning i allmänhet ingår i varje B-region. Kartans cirkelytor, en per B-region, visar regionernas folkmängd år 1960 ytproportionellt. Cirkelytornas intensitetsbeteckningar är graderade enligt en skala med femprocentklasser; den mittersta klassen fördelar sig kring riksgenomsnittet för den förvärvsarbetande befolkningens förändring i procent. — De tre storstadsområdena, Bergslagen, ett område från Jönköping mot sydväst samt ett fåtal andra av B-regionerna hade enligt kartan starkare ökning av totala antalet förvärvsarbetande än riksgenomsnittet under 1950-talet. Minskning hade framför allt Kramforsregionen, ett västligt gränsområde från södra Lappland till norra Bohuslän och stora delar av sydöstra Sverige. Särskilda kartor har utarbetats för näringsgrenarna jordbruk med binäringar, industri samt stadsnäringar totalt. Dessa är inplacerade mellan s. 194—195. Var och en av dessa kartor är ritad på samma underlag som den ovannämnda och alltså med 1960 års folkmängd som bas för cirkelytornas storlek. Intensitetsbeteckningarna visar femprocentklasser kring riksmedeltalet för sysselsättningsförändringen i respektive näringsgren. Skalan medger sålunda i första hand en avläsning av hur näringsgrenen utvecklats i olika områden i förhållande till näringsgrenens riksmedeltal, i andra hand en bild av sysselsättningsförändringen i procent. Sysselsättningen inom jordbruket (se k a r t a ) . Antalet förvärvsarbetande inom jordbruket minskade i hela riket med nära 30 procent under tiden 1950—1960. Nedgången följer riksgenomsnittet i Jämtland, Gävleborgs län, östra Svealand och huvuddelen av Götaland. Snabbare tillbakagång än riksgenomsnittet noteras i de två nordligaste länen, Västernorrlands län, nordvästra Dalarna, västra Värmland, Dalsland samt ett antal B-regioner i Mellansverige i övrigt. I södra Sverige har nedgången inte varit starkare än riksgenomsnittet annat än i undantagsfall. Mindre nedgång än riksgenomsnittet märks egentligen blott i två områden, det största omfattande så gott som hela Skåne och Halland, det andra omfattande ett område i östra Värmland och området öster därom. Innan jordbruksräkningens resultat publiceras, kan man blott förmoda, att orsaken till olikheterna är snabb nedläggning av småbruk och övergång till andra slag av arbete i norra Sverige, medan en motsvarande företeelse är väsentligt mindre stark i Sydsverige och i Bergslagens skogsbygder, eventuellt beroende på att antalet småbruk redan före år 1950 starkt nedgått i dessa områden. I stort innebär förändringen i någon mån en omlokalisering av de förvärvsarbetande i jordbruk, skogsbruk och fiske, med ökad andel för Sydsverige och minskad andel för Nordsverige. Sysselsättningen inom industrin (se k a r t a ) . Totalt ökade antalet förvärvsarbetande inom industri exklusive byggnadsverksamhet under 195013—318341

194 talet med över 14 procent. Kartbilden är ingalunda så enhetlig för större landsdelar som beträffande jordbruket. De två nordligaste länens B-regioner — bortsett från två regioner i Tornedalen — hade genomgående en relativt snabbare ökning av de industrisysselsattas antal än riksgenomsnittet, låt vara att industrin i vissa regioner var så liten 1950, att en rätt liten absolut ökning gav stark procentuell ökning. Mellersta och södra Norrland, största delen av Dalarna och övriga gränsområden mot Norge hade mycket svag industriell utveckling, mätt i antal sysselsatta. Detsamma gäller många områden i sydöstra Sverige liksom en rad B-regioner med folkrika städer som Uppsala, Örebro, Eskilstuna, Norrköping, Jönköping, Borås, Halmstad, Kalmar, Karlskrona, Hälsingborg och Lund. •— För Stockholmsregionen redovisas något större ökning än för Göteborgs- och Malmöregionerna. Starkare ökning än riksgenomsnittet för industrin hade också Bergslagen ned till Mälaren, trakten norr och söder om Göteborg samt ett stråk från Skövde ned till norra Skåne. Beträffande industrin märks sålunda enligt folkräkningsmaterialet inte någon dragning till den skånska västkusten. I den mån man skall tala om någon tendens till omlokalisering av den industrisysselsatta befolkningen under 1950-talet — och det är svårt på denna kartbild — är det snarast en förskjutning mot östra Svealand, västra Småland och i någon mån nordligaste Sverige. Det är framför allt icke fråga om en industriell koncentration till de stora städerna, bortsett från Västerås. Till saken hör, att en del företag, som vid 1950 års folkräkning delades i en industriell och en kommersiell del (grupperna industri respektive handel), vid 1960 års räkning odelade fördes till industri. Det är enligt folkräkningens experter främst företag i större städer, som beröres av denna omläggning. Detta innebär, att en del av den industriella ökningen i de större städerna i verkligheten varit fiktiv, och att alltså dessa större städers industriella tillväxt reellt varit ännu svagare än folkräkningssiffrorna utvisar. Ännu synes det vara omöjligt att få ett mått på denna företeelses storleksordning. Sysselsättningen inom byggnadsverksamhet ökade med 20 procent under 1950-talet. De flesta B-regioner hade ökning. Minskning att tala om förekom i ett tiotal regioner i södra Sverige och ungefär lika många i Bergslagen. Stockholm, Södertälje, Gävle, Uppsala, Västerås, Örebro, Uddevalla och Malmö hade något starkare ökning än riksgenomsnittet. En ökning mycket starkare än riksmedeltalet hade i södra och mellersta Sverige blott några få regioner, t. ex. Nyköping, medan en sådan ökning var regel i de båda nordligaste länen, norra Ångermanland och Jämtland samt skogsområdet från Härjedalen ned till norra Klarälvsdalen. Detta nordliga ökningsområde sammanfaller delvis med området för särskilt stark nedgång inom jordbruk. — Den omlokalisering, som man kan tala om, är enligt ovanstående snarast en ökad dragning till östra Mellansverige, vilken förklaras av den starka expansionen av befolkning och näringsliv i detta område, ökningen i norr är

Arbetsmarknadsstyrelsens B-regioner 1961 Sysselsättningsutvecklingen 1950-60 TOTALT

20 SO

»O

130 Tus»ntal

Arbetsmarknadsstyrelsens B-regioner 1961 Sysselsättninqsutvecklinqen 1950-60 JORDBRUK

O? O

-P>

ff/6sme</e/Sa/ -29.s% O

Förändring -T/7'A

/AviieJse frvn rikmeaktfafcf %

•/!*+

-17--22- £ */2s~>7s • -22- -27- Q +7.S—+2.s-27—32' O *2s--2.s. -32--37- O -2S--7S-37—42- 0 -7s—OS. -42- • % -tit— •

Folkmängd 1960

-m — 280

»O

130 Tusntal

Arbetsmarknadsstyrelsens B-regioner 1961 Sysselsättningsutvecklingen 1950-60 INDUSTRI

Arbetsmarknadsstyrelsens B-regioner 1961 Sysselsättningsutvecklingen 1950-60 STADSNÄRINGAR

forändr/og

h\f/ka/se från

1 » Tu»ntal

195 riirimligtvis till stor del en temporär företeelse, sammanhängande med stora krkr aftverksbyggen, hög bostadsproduktion samt omfattande vägarbeten. Sysselsättningen inom handeln. Riksmedeltalets ökning, drygt 6 procent, övöv erträffas av över hälften av B-regionerna, främst i Norrland och Svealand, ettett: antal B-regioner omkring Göteborg samt i Jönköpingstrakten. Nästan hehela Sydsverige har under 1950-talet haft påfallande svag utveckling av sysse sellsättningen inom handeln. Att handeln i de tre storstädernas områden, säsäirskilt i Göteborg och Malmö, varit svag, kan synas förvånande men torde dedeUvis sammanhänga med dels handelns rationalisering under 1950-talet i dede:ssa områden, dels den ovannämnda företeelsen att handelspersonal 1960 i ti bietydande omfattning förts över till industri vid 1960 års klassificering. — HjHamdelns svaga utveckling i Sydsverige kan inte enbart förklaras med den i maiiiånga områden tämligen svaga befolkningsutvecklingen, ty områden i väväistra Värmland-Dalsland eller mellersta Norrland har haft stark nedgång avav folkmängden men större ökning av handeln än Sydsverige. Möjligen h a r haha.ndeln i Sydsverige tidigare sysselsatt oproportionerligt mycket folk och kuknnnat rationaliseras, medan delar av Norrland haft en underdimensioner a f a d handel, som snabbt byggts ut under 1950-talet. , Sysselsättningen inom samfärdsel visar för hela riket en nedgång med menelian 3 och 4 procent under 1950-talet. Svag minskning eller ökning visar nämäistan alla regioner med stora eller medelstora städer, några mindre städers B-B-iregioner och generellt de nordligaste länen ned till norra Ångermanland. PåPåifallande stark nedgång visar de flesta områden i Skåne samt ett stort ant a l a l B-regioner i Svealand och norra Götaland. Någon koncentrationsbild erhåhållles knappast av den kartbild, som gjorts över samfärdselns utveckling. i Sysselsättningen inom tjänster. Denna mångfasetterade grupp ökade snabbaoatst av alla under 1950-talet, med över 23 procent enligt arbetsmarknadsstyty/relsens bearbetningar. Starkare ökning noterades för de flesta områden i c die båda nordligaste länen, vidare i nästan hela Svealand utom västra Vä^äirmland, i ett stort område kring Göteborg, i området från Jönköping söderierrut samt i Malmö-Lund. Stockholm och Göteborg med allra närmaste omgivjivmingar följer riksgenomsnittet; de största städernas centralfunktioner har sål.åliunda icke medfört någon extrem ökning av antalet sysselsatta inom gruppenem tjänster i dessa städer. Även här kan siffrorna ha påverkats av den omlägäg{gning av redovisningen som skett mellan folkräkningarna. Skåne (utom Ma/Iailmö och L u n d ) , Blekinge, Östergötland, delar av Skaraborgs län, gränstraraikterna mot Norge och mellersta Norrland har haft den svagaste utvecklindnigen för gruppen tjänster. £ Sysselsättningen inom stadsnäringar totalt (se karta) ökade under 1950taloket stärkt i de två nordligaste länen. Starkare ökning än riksgenomsnittet ( + + 14 %) visade också ett begränsat antal mellansvenska B-regioner, ett sydsvevemskt stråk från Skövdetrakten till Hässleholm och några få i Västsverige, sär ärrskilt norr om Göteborg. Väsentligt svagare utveckling än riksgenomsnittet

196 visade större delen av sydöstra Sverige, norra Bohuslän-Dalsland-mellersta Värmland samt delar av Hälsingland och mellersta Norrland. Blott ett fåtal sådana B-regioner finns i mellersta Sverige utanför Värmland. 4.2

Koncentrationsgrad

Av den lämnade redogörelsen för de sex undersökta näringsgrenarnas utveckling under 1950-talet i B-regionerna har framgått olikheter mellan landsdelar, såsom relativ ökning genomgående i en landsända och minskning i en annan. I andra fall var det snarast fråga om en omfördelning inom varje landsända, med vissa B-regioner ökande, andra minskande. I en del fall kan man sålunda tala om omlokalisering, i andra fall kan knappast någon tendens till regional omlokalisering skönjas. Graden av koncentration framgår i någon mån av tabell 15. Här h a r för totalbefolkningen och för den förvärvsarbetande befolkningen totalt och för varje näringsgren för sig skett en sortering av B-regionerna med den största först, därnäst den näst största "osv. Regionerna har summerats kumulativt. I de tre folkrikaste regionerna bodde 1960 26 procent av landets folkmängd. En sortering efter yrkesverksam folkmängd ger 28 procent i de tre regioner, som hade den största yrkesverksamma befolkningen. P å motsvarande sätt har förfarits med de sex näringsgrenarna. Det visar sig härvid, att handel, tjänster och samfärdsel är mer koncentrerade till de i dessa avseenden största regionerna än industri, byggnadsverksamhet och jordbruk. Motsvarande beräkningar har utförts för 1950, med omföringar i enlighet med arbetsmarknadsstyrelsens siffror. Det visar sig därvid vara tämligen Tabell 15. Näringsgrenarnas koncentrationsgrad 1960 B-regionerna har, för varje tabellkolumn särskilt, ordnats efter fallande värden, sålunda med den största först, den näst största därnäst o. s. v., antingen siffrorna gäller totalbefolkning, samtliga förvärvsarbetande eller förvärvsarbetande i viss näringsgren. De tre störstas, de tio störstas etc. procentuella andel av rikssiffran anges. Regionernas antal är 152, och 15 regioner motsvarar sålunda ca 10 procent av antalet. Förvärvsarbetande befolkning

Antal B-regioner kumulativt

Totalbefolkning

Totalt

Jordbruk

Industri

Byggn.verks.

Handel

Samf.

Tjänster

3 10 15 30 45 60 75 90 105 120 135 152

25,7 36,4 43,0 56,5 66,1 73,6 79,8 85,2 89,8 93,7 97,0 100,0

28,0 38,9 45,4 58,5 67,8 75,1 80,9 86,0 90,4 94,1 97,2 100,0

6,6 16,9 22,3 36,8 49,4 60,1 69,3 77,4 84,6 90,9 96,0 100,0

26,6 40,1 46,8 60,5 70,4 77,9 83,9 89,0 93,1 96,4 98,7 100,0

25,1 36,6 43,3 57,3 66,9 74,6 81,1 86,5 91,0 94,6 97,6 100,0

39,9 50,8 57,1 68,9 76,4 82,3 87,0 90,8 93,8 96,3 98,4 100,0

36,1 46,8 51,9 63,9 72,5 79,2 84,7 89,0 92,7 95,8 98,2 100,0

37,0 48,3 54,9 68,2 76,4 82,3 87,1 91,0 94,0 96,5 98,5 100,0

197 små förskjutningar mellan 1950 och 1960 beträffande näringsgrenarna, särskilt om man tar hänsyn till de icke mätbara omklassificeringar, som gjorts 1960 i förhållande till 1950 beträffande vissa typer av företag, där de sysselsatta 1950 var delade mellan två näringsgrenar men 1960 odelade fördes till den ena näringsgrenen. Man vet i vilken riktning dessa omföringar verkar men känner ej deras storlek i enskilda B-regioner. — Utvecklingen mellan 1950 och 1960 för hela befolkningen och för den förvärvsarbetande befolkningen totalt framgår av tabell 16. En viss koncentration har skett. Tabell 16. Folkmängdens resp, den förvärvsarbetande befolkningens koncentration 1950—1960 Beräkningssfitt: se tabell 15. Antal B-regioner kumulativt

3 10 15 30 45 60 75 90 105 120 135 152

Totalfolkmängd

Förvärvsarbetande

23,7 34,3 40,6 54,4 64,1 71,9 78,5 84,2 89,0 93,2 96,7 100,0

25,7 36,4 43,0 56,5 66,1 73,6 79,8 85,2 89,8 93,7 97,0 100,0

26,2 37,0 43,3 56,6 65,9 73,4 79,8 85,2 89,7 93,6 97,0 100,0

28,0 38,9 45,4 58,5 67,8 75,1 80,9 86,0 90,4 94,1 97,2 100,0

5. N ä r i n g s l i v e t s e n s i d i g h e t

I lokaliseringsdebattcn och i kraven på samhälleligt stöd i lokaliseringsfrämjande syfte förekommer ofta näringslivets ensidighet som ett argument för åtgärder. Med ett väl differentierat näringsliv följer liten konjunkturkänslighet, stora möjligheter för kvinnor att få arbete och goda möjligheter att välja sysselsättning, exempelvis för de ungdomar, som skall börja förvärvsarbeta. Från områden med differentierat näringsliv behöver — sägs det — kvinnor och ungdomar ej flytta för att få önskat arbete, och dåliga konjunkturer behöver inte innebära en massflykt. Motsatsen anses gälla för områden med ensidigt näringsliv. Det är svårt att skaffa ett gott mått på graden av ensidighet eller mångsidighet i näringslivet. Det tämligen självklara underlaget för alla beräkningar är folkräkningarnas data rörande antalet sysselsatta i olika näringsgrenar och deras undergrupper. 1. Försök har gjorts inom utredningen att ange graden av avvikelse mellan kommuners näringslivssammansättning och riksmedeltalet. De visade sig vara tämligen meningslösa, framför allt på grund av den i ett föregående kapitel beskrivna fördelningen av många av landets kommuner på i huvudsak två grupper av kommuner, dels tätortskommuner med nästan enbart industri och servicenäringar, dels glesbygdskommuner med stor andel jordbrukare. 2. Ett bättre mått är de förvärvsarbetandes fördelning på näringsgrenar. Om en kommun har 70 procent sysselsatta i egentligt jordbruk, kan kommunen förvisso sägas ha ett ensidigt näringsliv. Det är ej lika självklart, när det gäller industri. En kommun med 70 procent industrisysselsatta kan ha en rik flora av små och medelstora företag i ett flertal olika branscher. Det är närmast en smaksak, om man vill kalla en sådan kommun ensidig. 3. Näringslivets beroende av en enda bransch kan också mätas (t. ex. egentligt jordbruk, skogsbruk, fiske, metallindustri osv.). I sådant fall kommer en kommun med 35 procent sysselsatta i vardera jordbruk och fiske eller i vardera gruvor och metallindustri icke att kallas ensidig, vilket ur flera synpunkter kan förefalla orimligt. 4. Ännu längre driven uppdelning kan gälla i hur stor utsträckning kommunens förvärvsarbetande sysselsätts av ett enda företag, i allmänhet ett industriföretag (som emellanåt kan bedriva verksamheten på orten i flera

199 Tabell 17. Antalet kommuner

Procentuell andel av kommunens förvärvsarbetande år 1960

Jordbruk 0— 9 10—19 20—29 30—39 40—49 50—59 60—69

i grupper efter procentuell andel förvärvsarbetande näringsgrenar är 1900 Den förvärvsarbetanc e befolkningens procentuella förändring i kommunen 1950-- 1 9 6 0 Minskning

Industri 0— 9 10—19 20—29 30—39 40—49 50—59 60—69 70—79 Summa Byggnadsverksamhet 0— 9 10—19 20—29 30—39 Summa Ilandet 0— 9 10—19 20—29 Summa Samfärdsel 0— 9 10—19 20—29 30 -39 40—49

Summa kommuner

Ökning

OJ—20 19—10 9 — 0

0—9

14 45 75

39 46 32

80 13

o 13 47

23 29 31 9

66 109 65 11

66 53 18 5

98 j 311

103 |

45 28 6

102 94 51 26 4 2

30 26 7

1 2 17 24 24 15 18

1 Summa

81 63 41 25 8 1

10—19 2 0 — 2 9 30—o)

;

47 2 3

220 126 169 171 198 120 25

1 029

5 8 15 13 7 1

2 10 12 9 5 2 3

80 207 258 197 148 88 44 7

1 029

36 16

20 22 1

650 354 19 6

~ 6

18 25

56 38 4

200 ! 169 110 97

28 2

96 13 2 2

314 | 276

1 13

1 029

95 o

283 31

217 58 1

71 1 60 9

14 38

8 34 1

720 292 17

1 029

88 10

287 27

262 14

129 11

87 15 1

41 9

33 8 1 1

927 97 2 2 1

1 J

68 6

1 1

Summa Tjänster 0— 9 10—19 20—29 30—39 40—49 50—59 Summa

i olika

98 | 314

i 13

1 029

36 61

105 198

83 179

38 28

9 o

10 2 2

63 10 3 1

6 (50 27 6 4

2 35 12 1 2

2 15 19 (i 1

272 576 140 28 12 1

98 i

43.

1 029

200 Tabell 18. Antal ensidiga kommuner i kommunklasser efter den förvärvsarbetande befolkningens procentuella förändring 1950—1960 Minskning OJ—20 19—10

Antal kommuner, där ingen näringsgren uppnådde 50 % av den förvärvsarbetande befolkningen 1950 eller 1960 Jordbruket > 50 % 1950, < 50 % 1960 > 50 % 1950 och 1960, minskande andel > 50 % 1950 och 1960, ökande andel < 5 0 % 1950, > 5 0 % 1960

Ökning

9—0

0—9 10—19 20—29 30—to

2 1

3 1

2 3

17 12

11 12

19 6

7 1

69 36

1 1

Industrin: > 50 % 1950, < 50 % 1960 > 50 % 1950 och 1960, minskande andel > 50 % 1950 och 1960, ökande andel < 50 % 1950, > 50 % 1960 Tjänsterna: > 50 % 1950, < 50 % 1960 < 50 % 1950, > 50 % 1960

> 50 % jordbruk 1960 > 50 % industri 1960 > 50 % tjänster 1960 Summa ensidiga 1960

520 208 1 137 6 2

2 1

Samfärdseln: > 50 % 1950, < 50 % 1960 Summa

Summa kommuner

1 029

76 6

23 34

6 33 1

145 139 1

1 Exkl. Dalstorp, som med 50 % i jordbruk 1950 och 30 % 1960 samt med 34 % i industri 1950 och 52 % 1960 inräknats i industriensidiga orter. Dalstorp är den enda kommun, som enligt siffrorna bort medräknas på två ställen i föreliggande tabell.

olika branscher, t. ex. sågverk och massaindustri eller sågverk och metallindustri). Ett i detalj tillförlitligt och samtidigt lättåtkomligt material saknas för en sådan klassificering. Nedan har genomförts en klassificering enligt punkt 2 för kommuner och B-regioner år I960, för kommunerna kompletterad med siffror från 1950 års folkräkning; 1950 års siffror har delvis omgrupperats av arbetsmarknadsstyrelsen, som nämnts i ett tidigare kapitel. Liksom tidigare används näringsgrenarna jordbruk, industri, byggnadsverksamhet, handel, samfärdsel och tjänster. I tabell 17 anges för var och en av dessa näringsgrenar, hur kommunernas förvärvsarbetande befolkning fördelar sig i 10-procentklasser, t. ex. 0—9 procent jordbrukare, 10—19 pro-

201 cent jordbrukare etc. Kommunerna är dessutom uppdelade efter ökning/ minskning av den förvärvsarbetande befolkningen under perioden 1950— 1960. I tabell 18 har de kommuner sammanförts, i vilka någon av de sex näringsgrenarna uppnådde minst 50 procent av antalet förvärvsarbetande 1950 eller 1960. Siffran 50 procent som mått på ensidighet är satt lika för alla näringsgrenarna; en del vägande invändningar kan göras emot detta. Vidare kan sägas, att 50 procent generellt är en för hög siffra. På grund av att det i varje kommun finns både jordbruk och servicenäringar av alla slag och i alla kommuner utom en finns industrisysselsatta, kan en näringsgren, som sysselsätter 45 procent av kommunens förvärvsarbetande ofta helt dominera över varje annan näringsgren. Den är sålunda klart viktigaste näringsgren; å andra sidan kan sägas, att den ej dominerar över de andra tillsammans. Det framgår av tabell 17, att blott jordbruk och industri förmår sysselsätta mer än 20 ä 30 procent av de förvärvsarbetande i kommunerna; deras spridning är god över alla procentklasserna. Inom öknings/minskningsklasserna är spridningen också god men naturligtvis med en sned fördelning, så att minskningskommuner har stor andel jordbruk och liten andel industri, medan ökningskommunerna har liten andel jordbrukare och stor andel industrisysselsatta. Enligt tabell 18 var över hälften av landets kommuner mångsidiga i den meningen, att ingen av näringsgrenarna uppnådde 50 procent av antalet förvärvsarbetande 1950 eller 1960, och därtill kom flera hundra ensidiga jordbrukskommuner 1950, vilka år 1960 hade mindre än 50 procent jordbrukare. 285 kommuner hade minst 50 procent sysselsatta i en enda näringsgren år 1960; de fördelade sig med hälften vardera på jordbrukskommuner och industrikommuner. I nästan samtliga av dessa jordbrukskommuner minskade andelen jordbrukare och därmed ensidigheten under 1950-talets lopp. 1960 års ensidiga industrikommuner hade däremot i allmänhet fått sin industriandel och därmed sin industriella ensidighet ökad under 1950-talet. Nästan samtliga ensidiga jordbrukskommuner år 1960 fanns i de kommunklasser, som hade minskning av den förvärvsarbetande befolkningen 1950—1960. Här fanns också nästan en tredjedel av de ensidiga industrikommunerna, medan drygt två tredjedelar tillhörde ökningskommunerna. Det står sålunda klart, att ensidigt beroende av en vikande näringsgren som jordbruket ger en vansklig situation för kommunen, medan ensidigt beroende av industri ej behöver inverka menligt på folkökningen, även om andra nackdelar av ensidigheten kan finnas. Ensidigheten i B-regioner år 1960 framgår av tabell 19. Självfallet är andelen ensidiga områden här mindre än i kommuntabellen. Folkräkningens siffror för dagbefolkningen ger möjlighet att också undersöka ensidigheten mätt på näringsgrensfördelningen för den i kommunen förvärvsarbetande befolkningen, oavsett bostadskommun. Ofta reser

202 Tabell 19. Antal B-regioner ef ler procentuell andel förvärvsarbetande, i olika näringsgrenar år 1960 Procentklass 0— 9 10—19 20—29 30—39 40—49 50—59. 60—69 Summa

Jordbruk

Industri

Byggnadsverksamhet

20 52 47 21 11 1

6 17 50 23 42 11

110 39

68 83 1

143 9

8 119 24 1

152 Handel

Samfärdsel

Tjänster

sysselsatta i industri och servicenäringar från bostad i jordbrukskommnn till arbete i tätortskommun. Därför är — som framgår av tablån — antalet ensidiga jordbrukskommuner mer än dubbelt så stort, om man mäter dagbefolkning, som om man mäter nattbefolkning. Tillskottet genom mätning i dagbefolkning är självfallet särskilt stort i de tättbefolkade jordbruksområdena med areellt små kommuner; en relativt kort förflyttning till arbetet leder där över kommungränsen. — Mätt med dagbefolkning är sålunda näringslivets ensidighet större än mätt med nattbefolkning; antalet ensidiga kommuner enligt dagbefolkningsberäkning utgör 40") stycken, inemot hälften av hela antalet kommuner. Ensidiga kommuner år 1960 Minst 50 procent inom

jordbruk industri tjänster Summa ensidiga kommuner

Natt befolkning ( = mänt alsk rivna i kommunen)

Dagbefolkning (= sysselsatta i kommunen)

145 139 1 285

307 155 4G5

Ett trettiotal av de med hänsyn till dagbefolkningen ensidiga industrikommunerna hade år 1960 över hälften av de förvärvsarbetande sysselsatta i en enda industribransch, i allmänhet i järnhantering/verkstadsindustri.

6. R e g i o n s t o r l e k e n s i n v e r k a n p å siffervärdena

Tidigare har påpekats, att ungefär två tredjedelar av hela antalet kommuner i riket hade folkminskning under 1950-talet. I den mån man önskar stödja näringslivets utveckling i vissa delar av landet, står man därför inför en nära nog omöjlig uppgift, om man arbetar med kommunerna som enheter. Det har visats, att det visserligen finns en del tämligen stora områden med genomgående likartad tendens beträffande folkmängdsutveckling, men att det vanligaste mönstret är att ökningskommuncr med en expanderande medelstor eller stor tätort omges av kommuner med olika grad av folkminskning. En sådan region, en tätort med omland, kallas i planeringssammanhang en centrerad region. De planerade kommunerna efter pågående kommunreform, arbetsmarknadsstyrelsens A- och B-regioncr samt TS-områdena är exempel på indelningar, vid vilka man mer eller mindre strängt sökt tillämpa den centrerade regionens princip. Om man anser, att antalet kommuner är för stort och att kommunerna är för små för att de skall vara lämpliga primärområden för lokaliseringspolitiska åtgärder, förefaller det vara rimligt att i stället använda något slag av större centrerade regioner. Dessa är just genom att de består av en tätort och dess omland befolkningsmässigt, näringslivsmässigt och trafikmässigt sammanhörande områden. I sådana regioner borde också folkökningen i tätorten och folkminskningen i glesbygden i någon mån jämna ut varandra, varigenom andelen regioner med svår folkminskning bör vara mindre än motsvarande andel vad det gäller kommunerna. Av olika skäl har 1959 års lokaliseringsutredning i många fall använt arbetsmarknadsstyrelsens B-regioner som redovisningsenhet. Den är en av många tänkbara indelningar i centrerade regioner, fördelaktig emedan tämligen detaljerad statistik föreligger, mindre fördelaktig av andra skäl, t. ex. att kommuner ibland delats upp på flera B-regioner (vilket dock icke alltid är en nackdel). I tabell 20 visas kommunerna, B-regionerna och de ännu större länen fördelade på olika klasser efter procentuell folkmängdsförändring 1950—1960. T tabellens övre del anges antalet områden inom de olika procentklasserna, i tabellens nedre del har områdena fördelats procentuellt, varigenom en jämförelse underlättas. Medan 64 procent av kommunerna hade folkminskning, hade blott 42

204 Tabell 20. Kommuner, B-regioner och län fördelade på klasser efter grad av folkmängdsändring 1950—1960 Folkminskning, %

Folkökning, % S:a

S:a

29—20 19—10 9—0 S:a 0—9 10—19 20—29 30—39 40—co Antal kommuner. . . Antal B-regioner. . . Antal län Riket

298 8

345 661 166 56 64 65 5 5 17 1

104 19 3

50 3

27 1

368 88 20 1

1 029 152 25 1

% av kommunerna . % av B-regionerna . % av länen Riket

29 5

33 37 20

10 12 12

5 2

3 1

36 58 80 100

100 100 100 100

64 42 20

16 43 68 100

procent av B-regionerna och 20 procent av länen folkminskning. I ju större områden man mäter folkmängdsförändringen, desto mindre andel extrema värden får man, och desto mer närmar sig värdena riksmedeltalet. Hur stora regioner man vill använda vid en eventuell regional lokaliseringsverksamhet beror bl. a. på ambitionsnivån; i princip kan man tänka sig hela skalan alltifrån församlingar ( = delar av kommuner) upp till hela landsändar bestående av flera län. Tabell 21. Kommuner, B-regioner och län fördelade på klasser efter procentuell andel män år 1960 45—46,9 47—48,9 49—50,9 51—52,9 53—54,9 55—56,9 Antal kommuner Antal B-i egioner Anta! län Riket

% av kommunerna % av B-regionerna % av länen Riket

88 9 1

238 60 18 1

522 71 5

155 12

8 6 4

23 39 72 100

51 47 20

15 8

4 Tabell 22. Kommuner, B-regioner och län fördelade på klasser efter procentuell andel personer i åldern 40 år och däröver år 1960 20—29 30—39 40—49 50—59 60—69

S:a

Antal kommuner Antal B-regioner Antal län Riket

5 1

107 14 3

643 126 22 1

273 11

1 029 152 25 1

% av kommunerna . . . % av B-regionerna. . . % av länen Riket

0 1

10 9 12

63 83 88 1 100

100 100 100 100

S:a B 1 029 152 25 1 100 100 100 100

7. Förvärvsarbetande kvinnor 1960

Kvinnornas andel av den förvärvsarbetande befolkningen kommunvis framgår i översikt av tabellerna 23 och 24. I tabell 23 anges medeltal för kommuner med olika grad av ökning eller minskning av den förvärvsarbetande befolkningen under 1950-talet. I hela riket utgjorde kvinnorna 30 procent av den förvärvsarbetande befolkningen år 1960. Kommuner med ökning av den förvärvsarbetande befolkningen hade i genomsnitt högre värden, beroende på att dessa kommuner har service- och industriorter med stora möjligheter att sysselsätta kvinnor. Minskningskommunerna hade i genomsnitt väsentligt lägre procentandel kvinnor än riksgenomsnittet. Spridningen kring medeltalet är stor. Det framgår sålunda av tabell 24, att över hälften av ökningskommunerna hade en kvinnoandel bland de förvärvsarbetande, som understiger riksmedeltalet; motsatsen, att nedgångskommuner hade hög andel kvinnliga förvärvsarbetande, är sällsynt. Ett antal stora städer, dvs. våra största servicecentra, har en hög andel kvinnliga förvärvsarbetande, medan många expanderande industrikommuner ej sysselsätter kvinnor i särskilt hög grad. I serviceorternas grannkommuner bor i många fall ett betydande antal förvärvsarbetande kvinnor, som dagligen utpendlar till arbetsplatsen i serviceorten, medan en proportionsvis mindre andel av männen utpendlar; härigenom kommer sådana förortskommuner att få en i förhållande till sin egen näringslivstyp och sin befolkningsutveckling hög andel kvinnliga förvärvsarbetande. Även om det framgår av tabellerna, att folkminskningskommuner i allmänhet har liten andel förvärvsarbetande kvinnor, räknat på totala antalet förvärvsarbetande, behöver de förvärvsarbetande kvinnorna i procent av hela antalet kvinnor i arbetsför ålder icke visa samma förhållande. I många fall råder ett utpräglat mansöverskott i nedgångskommunerna, och de få förvärvsarbetande kvinnorna kan därför utgöra en betydande del av kvinnorna i arbetsför ålder i kommunen. Kvinnounderskottet är rimligtvis i stor utsträckning förorsakat av att kvinnor flyttat ut av brist på arbetsmöjligheter inom kommunen. En regional genomgång av förvärvsarbetande kvinnor i procent av hela den förvärvsarbetande befolkningen kommunvis år 1960 visar följande. I Norrland har samtliga städer utom Kramfors och Sandviken höga procentsiffror för kvinnorna, och likaså har tre köpingar av centralortskaraktär

206 Tabell 23. Förvärvsarbetande kvinnor i procent av hela den förvärvsarbetande befolkningen 1960 I genomsnitt för kommuner med nedanstående procentuella förändring av den förvärvsarbetande befolkningen 1950—1960

Procent förvärvsarbetande kvinnor

Ökning minst 30 % » 20—29 % » 10—19 % 0—9% Minskning 0— 9 % » 10—19% » minst 20 % Hela riket

31 30 34 35 23 20 17 30

Tabell 24. Förvärvsarbetande kvinnor i procent av hela den förvärvsarbetande befolkningen 1960 Antalet kommuner i olika klasser efter procentuell förändring 1950—1960 av hela antalet förvärvsarbetande och i klasser efter procentuell andel förvärvsarbetande kvinnor 1960. Förvärvsarbetande kvinnor i % av samtliga förvärvsarbetande 1960

0— 9 10—19 20—29 30—39 40—49

Procentuell förändring av hela antalet förvärvsarbetande i kommunen under perioden 1950—1960 Ökning

co—20 19—10 9—0

0—9 10—19 20—29 30—co

2 86 10

Summa

S:a kommuner

Minskning

188 122 4

91 167 17 1

18 87 35 3

3 44 53 3

1 27 24

20 23

2 387 477 156 7 1 029

och ytterligare några få kommuner höga värden. I övrigt visar alla kommuner värden långt under riksgenomsnittet, i allmänhet lägst i inlandet, bortsett från turistkommunerna i Jämtland. — Samma drag visar västra Dalarna och västra Värmland samt Dalsland. Mellersta Sverige har åtskilliga kommuner med mycket låga värden, även om antalet kommuner med hög andel förvärvsarbetande kvinnor är stort. Många av dessa kommuner är icke städer eller förortskommuner utan måttligt stora industrikommuner. — Liknande gäller större delen av södra Sverige. Här finns dock ett par stora sammanhängande områden med stor andel förvärvsarbetande kvinnor. Det ena utgörs av Göteborg med kringliggande kommuner, en utlöpare norrut till Vänersborg, Trollhättan och Uddevalla med omnejd och framför allt textilindustriområdet omkring Borås med genomgående mycket stor andel kvinnliga förvärvsarbetande. En utlöpare till mellersta Bohuslän och en till västra delen av Jönköpings län m ä r k s tyd-

207 ligt; siffrorna här är visserligen lägre än riksmedeltalet men dock väsentligt högre än i Nordsveriges inland eller i stora delar av sydöstra Sverige. Ett annat område med genomgående högre andel förvärvsarbetande kvinnor än riket i övrigt utgörs av Skåne och Blekinge. Här påträffas endast undantagsvis så låga siffror som i östra Småland och andra folkminskningsområden. Stockholmsområdet med den starka inriktningen på servicenäringar har självfallet stor andel kvinnliga förvärvsarbetande; genom områdets folkrikedom påverkar dess värden riksgenomsnittet i höjande riktning.

Prognoser angående den regionala folkmängdsutvecklingen Av fil. lic. Rune Olsson

14—318341

Innehåll

1. Tidigare prognoser och allmänna synpunkter 1.1. Inledning 1.2. Metoder i regionala riksprognoser 1.2.1. Gulbrandsens prognoser 1.2.2. Godlunds prognos 1.2.3. Gillbergs arbetskraftsbalans för Norrland år 1975 1.2.4. Möjligheter till bättre differentiering av prognosantagandena

213 213 214 214 215 216 216

2. Prognos för A-regioner grundad på antaganden om näringslivets utveckling. .

2.1. Totalfolkmängdens utveckling 2.2. Totalbefolkningens ålderssammansättning 2.3. De totala arbetskraftstillgångarna 2.4. Den yrkesverksamma befolkningens fördelning på näringsgrenar . . . 2.4.1. Källmaterial m. m 2.4.2. Jordbruk, skogsbruk m. m 2.4.3. Gruvbrytning, industri och hantverk 2.4.4. Servicenäringar 2.5. Den regionala differentieringen av utvecklingsantagandena i AMSprognosen 2.6. Beräkningen av regionernas yrkesverksamma befolkning år 1975 . . . 2.7. Arbetskraftsbalans för A-regioner fram till år 1975 enligt AMS:s prognosmaterial 2.7.1. Regionernas arbetskraftstillgångar 2.7.2. Regional arbetskraftsefterfrågan 2.7.3. Regionala arbetskraftsbalanser 2.8. AMS:s befolkningsprognos för A-regioner

217 218 220 221 221 223 224 227

Gulbrandsens nya befolkningsprognos för A-regioner 3.1. Prognos till år 1980 för regioner, bebyggelsetyper m. m 3.2. Jämförelse mellan Gulbrandsens prognos och den aktuella utvecklingen

227 229 229 229 231 232 237 242 242 246

Jämförelse mellan AMS:s och Gulbrandsens prognoser för A-regioner . .

Länsprognoser

Jämförelse mellan prognoserna för län och A-regioner

P r o g n o s e r a n g å e n d e d e n regionala f o l k m ä n g d s u t v e c k l i n g e n

1. Tidigare prognoser och allmänna

synpunkter

1.1. Inledning

Inte förrän under senare delen av 1950-talet utfördes de första regionala befolkningsprognoserna för Sverige så konstruerade att summan av regionernas förväntade utveckling tillsammans föll inom ramen av en rimlig prognos för landets totala folkmängd. År 1958 respektive 1960 publicerades två prognoser 1 med denna målsättning men för övrigt helt olika metodik. För såväl Godlund som Gulbrandsen utgjorde år 1960 ett av prognosåren, varför data från 1960 års folkräkning efter hand givit möjlighet till bedömning av prognosernas anslutning till den faktiska utvecklingen. Gulbrandsen har med utgångspunkt i folkräkningsmaterialet gjort en förnyad prognos, nu avseende tiden fram till år 1980.2 En jämförelse mellan de båda förstnämnda prognoserna och den faktiska utvecklingen fram till år 1960 med särskild hänsyn till förhållandena i Norrland h a r också företagits. 3 P å samma sätt som folkräkningsmaterialet givit ett aktuellt demografiskt underlag, har den senaste långtidsutredningen, sedan de ovan först berörda prognoserna gjordes, analyserat utvecklingstendenserna inom olika delar av näringslivet. 4 Detta medför möjligheter till aktualisering av den art av prognoser som Godlund utförde och där befolkningsutvecklingen ställs i relation till näringslivets förväntade utvecklingstendenser. En prognos av denna karaktär har under våren 1963 utförts inom arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) för s. k. A-regioner fram till år 1975. Framställningen i det följande (avsnitt 2.) kommer i stor utsträckning att anknyta till denna prognos. Härutöver har fristående prognoser av olika slag utförts med utnyttjande av 1960 års folkräkningsmaterial, framför allt inom länsstyrelserna i samband med det pågående arbetet med bildande av kommunblock. Dessa 1 Godlund, S., Befolkning-Regionsjukhus-Resemöjligheter-Regioner. I SOU 1958: 26. Prognosen framförd till år 1975 i en engelsk version i Lund Studies in Geography. Ser. B 21. Jfr även SOU 1961: 9. Gulbrandsen, O., Sveriges befolkning 1975. En prognos för regioner och bebyggelsetyper. Stencil, IUI, Sthlm 1960. 2 Gulbrandsen, O., Sveriges befolkning 1980. Prognos för regioner och bebyggelsetyper. Stencil 1963. — Se även: Gulbrandsen, O., Var bor vi 1980? Plan 1963: 2. 3 Gillberg, J., Befolkning och arbetskraft i Norrland. Stencil, IUI, Sthlm. 1962. 4 Svensk ekonomi 1960—1965. SOU 1962: 10 och 11.

214 beräkningar, som gjorts med mera ingående lokalkännedom än de regionalt uppdelade riksprognoserna, ger också viktiga bidrag vid försök att skapa en samlad bild av den troliga folkmängdsutvecklingen inom olika delar av landet. I föreliggande arbete skall först den metodik som kommit till användning vid regionala riksprognoser kortfattat behandlas. Mot denna bakgrund lämnas en redogörelse för totalfolkmängdens, åldersgruppernas och den yrkesverksamma befolkningens förväntade utveckling samt för den beräknade utvecklingen inom skilda näringsgrenar, industrigrupper och A-regioner i anslutning till nyssnämnda AMS-prognos. Resultatet av densamma jämförs därefter med andra prognoser, främst Gulbrandsens nya framräkning och länsprognoserna. Slutligen jämföres de olika prognosresultaten med den faktiska utvecklingen under åren 1961 och 1962 (för länen även under år 1960) vilka innefattas i samtliga prognoser. En sådan jämförelse ger en viss möjlighet att bedöma om de för prognoserna gjorda antagandena visat sig realistiska för de första åren av prognosperioden eller om redan då nya tendenser har gjort sig gällande. Det bör understrykas att redogörelsen för och diskussionen av prognosdata m. m. måste bli översiktlig och ej kan gå in på detaljer eller alltid ange de reservationer som kan vara befogade vid behandling av prognosfrågor. 1.2. Metoder i regionala riksprognoser

1.2.1. Gulbrandsens prognoser De av Gulbrandsen gjorda prognoserna 1 bygger uteslutande på demografiska data. Hans framräkningsmetod innebär att utgångsårets befolkning i varje A-region framräknas enligt av statistiska centralbyrån tillämpade dödlighetsantaganden samt särskilt beräknade födelsetal, varvid fördelningen på kön och femårsklasser beaktas. Födelseantagandena görs lika för hela landet. Ur flyttningssynpunkt görs — med undantag av en viss utjämning inom större områden — en ren framskrivning av ett tidigare observerat flyttningsmönster. Framräkningen får härigenom, utöver studiet av de med tiden och på grund av födelser och dödsfall uppkommande förändringarna i folkmängd, ålders- och könsfördelning, närmast karaktären av en beräkning av den regionala folkmängdsutvecklingen under förutsättning att de regionala tendenser inom näringslivets olika grenar, som resulterat i basperiodens flyttningsrörelser, kommer att bestå. Framräkningen sker inom A-regionerna för tre bebyggelsetyper: glesbygd, tätbygd och centralort, varvid gränsen mellan glesbygd och tätbygd dragits vid orter med 500 invånare, och centralorter utgörs av den eller de orter inom varje region som av AMS karakteriserats som A-centra. 1 Presentationen av metodiken hänför sig här främst till den senaste versionen av Gulbrandsens prognoser.

215 E n prognos enligt Gulbrandsens metod ger självfallet till resultat utvecklingstendenser som i stort sett innebär förlängning i tiden av förändringarna under basperioden. I den första prognosen utgjordes basperioden endast av en femårsperiod, 1951—1956, och materialet angående flyttningsrörelserna (befolkningsregistret) var relativt odifferentierat. Dessa faktorer i förening med den faktiska ändring i flyttningsförhållandena under senare delen av 1950-talet i relation till basperioden under dess första hälft ledde, som Gulbrandsen påpekat i sin nya prognos, till en underskattning av glesbygdens flyttningsförluster. Detta visade sig framför allt i en för högt beräknad folkmängd i norrlandsregionerna. Dessutom gav tillfälliga ändringar under basperioden i vissa regioner (t. ex. enstaka nylokaliseringar av industri) upphov till relativt kraftiga utslag i prognosresultaten. Beträffande Norrland har Gillberg 1 visat att om man väljer perioden 1956—1960 som basår för flyttningsantagandena i stället för 1951—1956 erhålles en minskning av befolkningen i åldern 15—64 år med 25 000 mot en ökning med 33 500 enligt Gulbrandsens antaganden. Flyttningsantagandena i Gulbrandsens nya prognos bygger på en längre period, 1950—1960, samt på det väl differentierade folkräkningsmaterialet, vilket gör att prognosresultaten i mindre grad än tidigare påverkas av tillfälliga, språngartade förändringar under basperioden. En redogörelse för och diskussion av de nya prognosresultaten lämnas i avsnitt 3. 1.2.2. Godlunds

prognos

Godlunds prognos avsåg länen, vilkas befolkning beräknades enligt två alternativ. Alternativ A utgår från det enkla antagandet att de olika länen under prognosperioden skall få samma andel av landets beräknade totala folkmängdstillväxt under prognosperioden som under en basperiod, åren 1951—1955. I alternativ B framräknas först den yrkesverksamma befolkningen genom att antaganden om de olika näringsgrenarnas och industrigruppernas utveckling appliceras på den för varje län konstaterade yrkesfördelningen vid prognostidens början. De för hela landet beräknade utvecklingsdragen antages — med vissa smärre undantag — komma att gälla lika för skilda delar av landet. Antalet yrkesutövare länsvis beräknas i två etapper. Först framräknas de s. k. primära näringsgrenarna, varefter servicenäringarnas andel beräknas i proportion därtill och underlag erhålles för beräkning av totalbefolkningen. Den av Godlund använda metodiken tillämpas i sina huvuddrag i den i det följande refererade AMS-prognosen. Den fördelningsmetod som Godlund tillämpar i alternativ A ger självklart till resultat en regional folkmängsutveckling helt i anslutning till tendenserna under basperioden. Alternativ B skulle däremot i princip kunna resultera i helt nya regionala tendenser förutsatt att prognoserna 1

O. a. a. s. 26 ff.

216 för skilda näringsgrenar skulle innebära en omfördelning mellan dessa av sådan omfattning att den får avsevärda regionala konsekvenser trots antagandet att näringsgrenarna var för sig regionalt skall utvecklas i takt med riksgenomsnittet. En jämförelse mellan de båda alternativen visar emellertid en god inbördes överensstämmelse. Den i förhållande till n u aktuella tendenser relativt statiska karaktären även i Godlunds alternativ B kan sättas i samband med att arbetskraftssituationen i vissa näringsgrenar, t. ex. skogsbruket, har förändrats mycket snabbt i förhållande till de antaganden som kunde göras ä n n u för omkring fem år sedan (jfr avsnitt 2.4.2.). En viktig konserverande faktor är givetvis de för hela landet gemensamma, regionalt odifferentierade utvecklingsantagandena, ett problem som diskuterats ytterligare i det följande (2.5.) 1.2.3. Gillbergs arbetskraftsbalans för Norrland år 1975 I sitt tidigare nämnda arbete h a r Gillberg beräknat ökningen av tillgång på arbetskraft för stadsnäringarna i Norrland till omkring 115 000 personer mellan åren 1961 och 1975. Detta nettotillskott utgörs av 1) genom befolkningsutvecklingen åstadkommen förändring av antalet personer i arbetsför ålder (varvid bortsetts från flyttningsrörelser), 2) förändringar i yrkesverksamhetsgraden och 3) minskat arbetskraftsbehov inom jordbruk med binäringar m. m. 1 Mot denna tillgång ställs en beräkning av stadsnäringarnas behov av arbetskraft i Norrland under samma period, ökningen av denna efterfrågan uppskattas till mellan 60 000 och 90 000 personer. 2 Om m a n utgår från medelvärdet, 75 000, skulle alltså Norrlands egna arbetskraftstillgångar för stadsnäringarna mellan 1960 och 1975 öka med 40 000 mer än dessa näringars behov av arbetskraft. 1.2.4. Möjligheter till bättre differentiering av prognosantagandena J u mera en regional befolkningsprognos k a n anknytas till realistiska antaganden angående näringslivets kommande regionala utveckling desto större möjligheter har den att bli verklighetstrogen. I Gulbrandsens framräkningsmetod innefattar flyttningsantagandet att näringslivet i varje region i stort sett skall utvecklas under prognostiden på samma sätt som under en basperiod. Godlunds metod förutsätter att det i varje region befintliga näringslivet bransch för bransch i huvudsak skall utveckla sig enligt en för hela riket antagen trend. Nästa steg mot en förbättrad prognos skulle vara att regionalt differentiera utvecklingsantagandena för de olika näringsgrenarna. Detta synes bli alltmera angeläget i och med att näringslivets strukturomvandling ofta tar form av regionalt genomgripande åtgärder såsom industrinedläggningar, nylokaliseringar och filialbildning. Å andra sidan 1 2

O. a. a. s. 49 f. O. a. a. s. 53.

217 möter vid ett genomförande av en sådan differentiering av utvecklingsantagandena mycket stora teoretiska och praktiska svårigheter. I den i det följande behandlade AMS-prognosen har önskemålet om en längre gående differentiering i viss mån tillgodosetts. För jordbrukets och skogsbrukets behov av arbetskraft innefattar den nämligen för varje enskild region gjorda beräkningar (jfr avsnitt 2.7.2.), och resultatet av dessa understryker betydelsen av den gjorda uppdelningen. För industrin erbjuder i annat sammanhang inom lokaliseringsutredningen frambragt material i varje fall möjlighet till diskussion om den sannolika variationen i utvecklingen regionerna emellan (avsnitt 2.5.). De i det följande behandlade länsprognoserna kan också i sig sägas inrymma regionalt differentierade bedömningar av näringslivets utvecklingstendenser av det slag som här åsyftas (avsnitt 5.).

2. Prognos för A-regioner grundad på antaganden om näringslivets utveckling 2.1. Totalfolkmängdens utveckling

Utvecklingen av totalbefolkningens storlek i Sverige under tiden 1930— 1960 framgår av tabell 1, där också senast tillgängliga prognosdata för folkmängdsutvecklingen fram till år 1980 presenteras. Landets folkmängd har ökat från ca 6,1 miljoner invånare 1930 till närmare 7,5 miljoner år 1960 eller med omkring 1,4 miljoner under 30-årsperioden. Den årliga ökningen utgör i medeltal ca 46 000 invånare per år, men som framgår av tabell 1 har ökningstakten varierat under de skilda femårsperioderna. Prognostalen i tabell 1 hänför sig till en inom statistiska centralbyrån år 1962 utförd befolkningsframskrivning, grundad på befolkningsförhållandena den 31/12 I960. 1 I prognosantagandena ingår bl. a. en förväntad nettoinflyttning av 10 000 personer per år. Prognosresultatet innebär en högre totalbefolkning än vad som beräknades i motsvarande framskrivningar under 1950-talet. I senaste långtidsutredningen användes data från en något tidigare prognos 2 varvid för år 1975 beräknades en ca 30 000 personer mindre folkmängd än i den här citerade prognosen. F r å n 7,5 miljoner invånare år 1960 beräknas nu landets folkmängd komma att öka till omkring 8,0 miljoner år 1970, ca 8,3 miljoner år 1975 och till omkring 8,5 miljoner år 1980. Den framräknade folkmängdsökningen under 20-årsperioden uppgår till något mer än en miljon invånare, motsvarande en årlig ökning av drygt 50 000 personer. 1 2

Jfr not till tabell 1. Jfr Statistisk Tidskrift 1960: 6.

218 Tabell 1. Sveriges folkmängd 1930—1960 jämte beräknad folkmängd

År

1930 1935 1940 1945 1950 1955 1960 1965 1970 1975 1980

Folkmängd (1 000 personer)

Index

1930 = 100

1960 = 100

6 142 6 251 6 371 6 674 7 042 7 290 7 495 7 725 å 7 735 7 980 å 8 015 8 235 å 8 315 8 460 å 8 605

100 102 104 109 115 119 122 126 130 134 å 135 138 å 140

82 83 85 89 94 97 100 103 106 å 107 110 å 111 113 å 115

1965—19801

ökning under resp. femårsperiod 1 000 personer

109 120 303 370 248 205 230 å 240 250 å 285 235 å 315 185 å 330

1,8 1,9 4,7 5,5 3,5 2,8 3.1 å 3,2 3.2 å 3,7

3 2

å4 å4

1 Data angående hittillsvarande utveckling enligt Godlund o. a. a. samt Folkräkningen 1960. Prognosdata enligt Widén, L. och Tryggvesson, R., Sveriges beräknade framtida folkmängd. Stat. Medd. B 1963: 12 samt Statistisk Tidskrift 1962: 9. Jfr även SOU 1962: 11 Svensk ekonomi, sid. 89—96 och Appendix A.

2.2. Totalbefolkningens ålderssammansättning

Arbetskraftstillgångarnas storlek och därmed näringslivets expansionsmöjligheter bestäms inom ramen av den givna totalfolkmängden främst av dennas åldersfördelning. I tabell 2 återges översiktligt de förskjutningar inom några större åldersgrupper som ägt r u m 1930—1960 och de förändringar som kan förväntas enligt den tidigare nämnda befolkningsprognosen för hela landet. Tabell 3 visar de förväntade förändringarna under tiden 1960—1980 i absoluta tal inom samma åldersgrupper. De senaste decenniernas utveckling har präglats av en relativt snabb ökning av antalet åldringar och av ett fram till år 1955 växande antal personer i åldern 0—14 år. Folkmängden i åldern 15—65 år har ökat långsamt och med en fortgående förskjutning mot de högre åldrarna inom gruppen. Tillgängliga prognoser visar att ökningen av folkmängden över 65 år kommer att fortsätta så att denna grupp år 1975 kommer att utgöra ca 16 % av totalbefolkningen. De lägsta åldersklasserna, 0—14 år, väntas efter år 1965 på nytt komma att utgöra en ökande andel av befolkningen. Tillväxten i de arbetsföra åldrarna, 15—65 år, blir som också långtidsutredningen visat ännu mindre under 1960-talet än under närmast föregående period. Denna åldersgrupp beräknas komma att öka med omkring 180 000 personer under tiden 1960—1965 och med ca 75 000 under tiden 1965—1970. Under 1970-talet väntas ökningstakten bli mycket låg, endast omkring 20 000—30 000 per femårsperiod. — I en inom AMS gjord framskrivning 1 av folkmängden i den här behandlade åldersgruppen, 15—65 år, har bortsetts från en eventuell nettoinflyttning. För att visa resultatet 1

Medd. fr. AMS:s lokaliseringssektion 1962: 19. Jfr även avsnitt 2.7.1 i det följande.

219 av en framräkning utan förväntad migrationsvinst för landet, återges här som jämförelse huvuddragen i nämnda framskrivning. Åldersgruppen väntas i detta fall komma att utveckla sig på följande sätt: 1960 4 949 000

1970 5 124 000

1965 5 094 000

1975 5 085 000

Tillväxten i de arbetsföra åldrarna skulle enligt denna beräkning uppgå till ca 145 000 personer mellan 1960 och 1965 samt till 30 000 under följ a n d e femårsperiod. Under tiden 1970—1975 skulle åldersgruppen komma att minska med 39 000 personer. Inom de arbetsföra åldrarna faller enligt huvudprognosen tillväxten under 1960-talet främst inom åldrarna 20—29 år samt över 50 år. Den mycket begränsade ökningen under 1970-talet faller på medelåldrarna. De mest betydelsefulla dragen i utvecklingen av folkmängden i de arbetsföra åldrarna under de närmaste 15—20 åren blir den totalt sett mycket begränsade ökningen samt denna öknings koncentration till åldersgruppen 20—30 år, den erfarenhetsmässigt mest flyttningsbenägna åldern. Tabell 2. Åldersklassernas andel i procent av folkmängden 1930—1960 jämte prognos för tiden 1960—19801 Åldersklasser 0—14 år . . 15—19 »> . . 20—29 »> . . 30—49 »> .. 50—64 »> . . 65—oj

»> . .

25 9 17 26 13 9

22 9 18 28 14 9

20 8 17 30 15 9

22 7 16 30 16 10

23 6 14 30 16 10

24 6 12 29 17 11

22 8 12 28 18 12

21 8 14 25 19 13

21 7 16 24 19 14

21 6 14 24 18 16

22 6 13 25 17 17

Total folkmängd (1 000-tal)2 6142 1 2

6 251 6 371 6 674 7 042 7 290 7 495 7 730 8 000 8 275 8 530

Källor: Godlund o. a. a., 1960 års Folkräkning III samt Widén och Tryggvesson o. a. a. För prognosåren = medelalternativet. Tabell 3. Prognos för utvecklingen inom vissa åldersklasser 1960—19801 Åldersklasser

0—14 år 15—19 » 20—29 » 30—49 » 50—64 » Summa 1

1 648 900 594 200 901 600 2 073 400 1 379 800 897 200

1 589 000 614 000 1 081 000 1 970 000 1 468 000 1 007 000

1 647 000 539 000 1 241 000 1 911000 1 516 000 1 143 000

1 752 000 526 000 1 187 000 1 997 000 1 518 000 1 296 000

1 842 000 541 000 1 100 000 2 165 000 1 459 000 1 425 000

7 495 000

7 730 000

7 997 000

8 276 000

8 531 000

Medelalternativet enl. Widens och Tryggvessons prognos, Jfr o. a. a.

220 2.3. De totala arbetskraftstillgångarna

En beräkning av antalet yrkesverksamma personer i landet blir självklart beroende av h u r man definierar en förvärvsarbetande eller yrkesverksam individ. Två metoder har härvid använts parallellt i Sverige. Folkräkningarna innefattar i den förvärvsarbetande befolkningen personer med »minst halv normal arbetstid», medan arbetskraftsundersökningarna — till vilka också den senaste långtidsutredningens prognoser har anknutits — även upptar personer med kortare arbetstid. 1 I det följande läggs huvudvikten vid de till folkräkningsmaterialet bundna utvecklingsserierna, då såväl tidigare regionala prognoser som den inom AMS utförda beräkningen angående sysselsättningsutveckling och folkmängd inom A-regioner ansluter sig härtill. För att möjliggöra jämförelser mellan de olika serierna återges emellertid också huvuddragen av långtidsutredningens arbetskraftsanalys. Utvecklingen enligt folkräkningarna och den därtill anslutande inom AMS utförda prognosen framgår av tabell 4. Tabell 4. Antal förvärvsarbetande i Sverige 1930—1960 samt antagen utveckling 1960—1975 1930

1975 Antal förvärvsarbetande i 1000-tal

2 756

2 968

3 105

3 244

3 340

3 390

3 410

I procent av totalbefolkningen

44,9

46,6

44,1

43,3

43,2

42,4

41,2

Som visats i Godlunds tidigare nämnda prognosarbete har den yrkesverksamma befolkningen under perioden 1930—1955 ökat med i genomsnitt 0,5 % per år eller från omkring 2 750 000 till ca 3 150 000 personer. Under femårsperioden 1955—1960 ökade antalet förvärvsarbetande med knappt 100 000 till 3 244 000 enligt 1960 års folkräkning.2 Den årliga ökningen uppgick alltså även under denna period till ca 0,5 %. Yrkesverksamhetsgraden har enligt tillgänglig statistik efter ett högsta tal år 1940 av 46,6 % sjunkit till 43,3 % år 1960 och förutsattes enligt AMS:s prognosantaganden komma att sjunka ytterligare ner mot 41 % år 1975, beroende på förskjutningarna mellan åldersgrupper, senare ålder för inträde i förvärvsarbete m. m. De inom AMS gjorda prognoserna bygger i huvudsak på den senaste långtidsutredningens antaganden om yrkesverksamhetsgradens utveckling j ä m t e en extrapolering av dessa antaganden fram till år 1975. Vid beräkningen av de kvinnliga arbetskraftstillgångarna har samma procentuella 1 2

Jfr Stat. Tidskr. 1962: 6, s. 379. Folkräkningen 1960: VI samt Stat. Medd. B 1963: 2.

221 ökning av antalet förvärvsarbetande kvinnor antagits som i långtidsutredningen. 1 Prognosen anger för åren 1965, 1970 och 1975 en förvärvsarbetande befolkning omfattande 3 340 000, 3 390 000 respektive 3 410 000 individer, varvid en nettoimmigration av 10 000 personer per år förutsätts. Den absoluta ökningen per femårsperiod skulle trots att kalkylen måste betraktas som maximal ej bli större än ca 100 000, 50 000 respektive endast 20 000. Detta motsvarar en årlig ökning av omkring 0,5 % för den första femårsperioden men endast ca 0,3 % för den närmast följande och omkring 0,1 % för tiden 1970—1975. Arbetskraftsundersökningarnas värden ligger omkring 250 000 högre än motsvarande tal i folkräkningsserien. 1959 års långtidsutredning beräknade med ledning av desamma antalet sysselsatta år 1960 till 3 540 000. För perioden 1960—1965 bedömde långtidsutredningen 140 000 personer — under förutsättning av ovannämnd nettoimmigration och en ökning av den kvinnliga arbetskraften — som en möjlig maximal arbetskraftsökning. (Det totalt inom olika sektorer av näringslivet beräknade behovet av ökad arbetskraft under samma period uppgick vid enkättillfället till omkring 180 000.) För perioden 1965—1970 ansåg utredningen endast en betydligt mindre ökning av antalet sysselsatta, omkring 60 000, möjlig. Arbetskraften skulle med denna beräkningsmetod komma att omfatta 3,7 å 3,8 miljoner sysselsatta år 1970. 2.4 Den yrkesverksamma befolkningens fördelning på näringsgrenar

2.4.1. Källmaterial m. m. I folkräkningarna t. o. m. år 1950 har totalbefolkningen redovisats efter näringsgrenstillhörighet. Motsvarande redovisning ingår inte i 1960 års folkräkning, varför serien ej kan aktualiseras. Enligt den av Godlund gjorda sammanställningen och korrigeringen av tidigare folkräkningsmaterial 2 minskade jordbruk med binäringar sin andel av totalbefolkningen från 39 % år 1930 till 25 % år 1950. Under samma tid ökade gruvbrytning, industri, byggnadsverksamhet och hantverk sin andel från 36 till 43 %, handeln från 10 till 13 %, samfärdseln från 8 till 9 % samt offentliga tjänster m. m. från 7 till 10 %. Den yrkesverksamma befolkningens fördelning på näringsgrenar under tiden 1930—1960 jämte den i AMS:s prognos förväntade utvecklingen till år 1975 framgår av tabell 5. För de enskilda industribranscherna finns motsvarande material fr. o. m. år 1950 i tabell 6. Även vid bestämningen av befolkningens näringsgrensfördelning föreligger betydande källmaterialproblem. För tiden 1930—1950 har erforderliga korrigeringar för skiljaktigheter mellan folkräkningarna gjorts av Godlund. Vid jämförelse mellan 1950 och 1960 års folkräkningar måste två skilda korrigeringar göras. 1

För en närmare analys av förutsättningarna för prognosen hänvisas till Medd. fr. AMS:s lokaliseringssektion 1963: 24. 2 a. a. s. 256, tab. 2.

222 För det första har omgrupperingar av branscher från en huvudgrupp till en annan medfört skiljaktigheter mellan de båda senaste folkräkningarna. Bland de mera betydande överflyttningarna av detta slag k a n nämnas att grupperna hotell- och restaurangrörelse samt uppdragsverksamhet förts över från handel år 1950 till tjänster m. m. år 1960. För dessa överflyttningar kan godtagbara korrigeringar göras. I tabell 5 har 1950 års tal i en särskild kolumn redovisats även efter den omräkning till 1960 års klassificering som statistiska centralbyrån företagit. 1 För det andra har principerna för bestämmande av en individs näringsgrenstillhörighet i viss utsträckning tillämpats olika i de två folkräkningarna. I princip skall det avgörande för en persons näringsgrenstillhörighet vara den huvudsakliga verksamheten vid det arbetsställe där vederbörande utfört sitt arbete under folkräknings veckan. Samtliga personer vid ett och samma arbetsställe hänförs alltså till samma näringsgren oavsett arbetsuppgift. Denna princip har år 1960 tillämpats mera konsekvent än år 1950, då företagen i större utsträckning kunde uppdelas på sidoordnade verksamhetsgrenar. Detta medför att vissa industrigrenar år 1960, t. ex. bilreparation, charkuterier m. m., mejerier m. m. och bagerier m. m., innefattar grupper som vid 1950 års folkräkning hänfördes till handel eller i vissa fall till tjänster. 2 Någon korrigering för denna skiljaktighet har i varje fall ännu ej kunnat göras och därav följande brister i jämförbarheten kvarstår alltså även i tabell 5. AMS:s prognosdata grundar sig beträffande jordbruket i första hand på den regionalt förväntade storleksstrukturen och åkerarealen enligt beräkningar inom jordbrukets utredningsinstituts Härpå har sedan applicerats inom AMS beräknade arbetskraftsåtgångstal grundade p å data från de jordbruksekonomiska undersökningarna och arealinventeringarna. 4 Skogsbrukets arbetskraftsbehov har beräknats på grundval av uppgifter från skogsforskningsinstitutet om virkesförråd, möjliga avverkningskvantiteter samt dagsverksåtgång.s Sysselsättningen inom trädgårdsskötsel och fiske har antagits komma att utvecklas parallellt med jord- och skogsbruk. 4 För övriga näringsgrenar bygger de inom AMS gjorda antagandena huvudsakligen på långtidsutredningens material samt på arbetskraftsundersökningarna. — I AMS-prognosen har antagandena beträffande de olika näringsgrenarnas och industribranschernas sysselsättning differentierats på män och kvinnor, vilket inte redovisas här. 6 1 De här berörda problemen behandlas i Stat. Medd. B 1963: 2, varur också nämnda omräkning hämtats. Se även Folkräkningen 1960, VI sid. 3 och bil. 2. 2 Jfr Stat. Medd. B 1963: 11 samt Folkräkningen 1960, VI sid. 3. 8 1961 års struktur- och befolkningsutredning. Pågående arbete inom Jordbrukets Utredningsinstitut. 4 Medd. nr 1963: 9 fr. AMS:s Lokaliseringssektion. 6 Avdelningen för skogstaxering vid Skogsforskningsinstitutet. Bapport 1961: 1. 6 Meddelande nr 1963:23 från AMS:s lokaliseringssektion. Sysselsättningsprognos 1960—1975 för A-regioner.

223 Tabell 5. Antalet förvärvsarbetande i 1 OOO-tal inom olika näringsgrenar 1930—1960 jämte antagen utveckling till år 1975

Jordbruk Skogsbruk Fiske Gruvdrift, tillverkningsind. m. m Byggnads- och anläggningsverksamhet. . . Samfärdsel Handel Off. tjänster m. m. . . . Husl. arbete och ospec.

1950 1

771 90 15 876

717 100 15 832

540 77 15 632

354 83 9 447

1 260

1 021

157 179 330 190

192 202 409 263

246 251 497 345

244 251 415 3

295 242 439

113 550 2

643 1 324

1 465

3 244

3 340J

3 390

3 410

Tjänster m. m. (fr. 1960) Servicenäringar Ej spec, verksamhet (fr. 1960) Hela antalet yrkesut2 756 1 2

2 968

3 105

Enl. 1960 års FR:s näringsgrensgruppering Jfr texten avsnitt 2.4.1

2.4.2. Jordbruk, skogsbruk m. m. Utvecklingen inom de areella näringsgrenarna har präglats av en fortgående arbetskraftsminskning sedan år 1930. För de tre 10-årsperioderna till år 1960 har minskningen uppgått till 5 %, 24 % och 29 %. Reduceringen av antalet sysselsatta har hittills främst berört jordbruket, där motsvarande minskning utgjort 7 %, 25 % respektive 34 %. Skogsbruket h a r ännu under perioden 1950—1960 uppvisat en mindre ökning av antalet förvärvsarbetande. Den i tabell 5 innefattade prognosen från AMS tyder på en fortsatt snabb sysselsättningsminskning i jordbruket och en inträdande snabb reduktion också av antalet sysselsatta inom skogsbruket. I tidigare näringsgrensprognoser har man räknat med en viss fortsatt ökning av skogsbrukets arbetskraft till mitten av 1960-talet och därefter en stagnation. Långtidsutredningen räknade för tiden 1960—1965 med en oförändrad arbetsvolym genom att rationaliseringen skulle utjämnas av en årlig avverkningsökning med 3 %, men betonade den snabba produktivitetsutveckling som för närvarande kännetecknar skogsbruket. Den nya prognosen inom AMS utgår från en förändring av antalet årsarbetare inom skogsbruket som för de tre femårsperioderna till år 1975 motsvarar en minskning av 8 %, 7 % respektive 11 % eller totalt för 15-årsperioden en minskning med 24 %. Prognosen innebär alltså i detta hänseende en relativt radikal anpassning till en ny utveckling i jämförelse med den tidigare förväntade, vilket bör leda till en

224 ökad dynamik i prognosresultaten. Trots detta kan det emellertid ifrågasättas om inte även denna prognos redan nu måste bedömas som relativt försiktig. För jordbruket innebär de gjorda antagandena en fortsatt minskning av antalet sysselsatta uppgående till 17 å 18 % per femårsperiod eller totalt omkring 43 %. För hela sektorn jordbruk, skogsbruk m. m. innebär antagandena en minskning med ca 172 000 förvärvsarbetande mellan 1960 och 1975 motsvarande 38 ä 39 % eller i genomsnitt 15 % per femårsperiod. Dessa näringsgrenar skulle år 1975 under angivna förutsättningar tillsammans inrymma endast något över 8 % av det totala antalet yrkesutövare. — Som tidigare nämnts bygger prognosen för jord- och skogsbruk på differentierade bedömningar för varje enskild A-region, av vilka huvuddragen redovisas i avsnitt 2.7.2. 2.4.3. Gruvbrytning,

industri

och hantverk

m. m.

Under 1930- och 1940-talen ökade antalet förvärvsarbetande inom gruvbrytning, industri och hantverk från 780 000 till 1 020 000 eller med 12 % respektive 16 % per 10-årsperiod. Mellan 1950 och 1960 anger folkräkningarna en ökning enligt 1960 års klassificering med omkring 15 % (jfr tabell 5 ) , vilken som tidigare berörts (jfr ovan 2.4.1.) delvis är fiktiv. Den reella ökningen torde ha uppgått till högst 10 %. Med utgångspunkt i det nya basvärde som anges av 1960 års folkräkning har AMS beräknat ökningstakten under femårsperioderna 1960—1975 till ca 5 %, 2 % respektive mindre än 1 %. Denna sektor av näringslivet skulle år 1975 omfatta 1 270 000 förvärvsarbetande motsvarande omkring 37 % av det totala antalet sysselsatta. De av AMS framlagda prognostalen stämmer väl överens med de av Godlund beräknade för samma sektor om hänsyn tas till den generella höjning för den förstnämnda serien som 1960 års nyklassificering av näringsgrenstillhörighet innebär. Långtidsutredningen räknade med en något högre tillväxttakt för industrin fram till 1965 än vad som är fallet i AMS:s prognos. Differentieringen av utvecklingsbedömningen för och framräkningen av antalet sysselsatta inom de skilda industribranscherna (jfr tabell 6) har av källskäl inte kunnat drivas så långt som hade varit önskvärt. Som närmare framgår av kommentarerna i det följande innefattar några branscher (t. ex. textil- och beklädnadsindustri, läder- och gummiindustri samt jord- och stenindustri) undergrupper med sinsemellan helt olika utvecklingstendenser, vilket leder till en utjämning i de slutliga prognosresultaten för vissa A-regioner. För gruvdrift och mineralbrytning förutsätter AMS:s prognos följande sysselsättningsutveckling, varvid det avsteget gjorts från de generella riksantagandena att hela ökningen beräknas falla inom Norrland, medan sysselsättningen i övriga Sverige skulle bli oförändrad.

225 Tabell

Antalet förvärvsarbetande inom olika industribranscher enligt arna åren 1950 och 1960 jämte antagen utveckling till år 1975

folkräkning-

1950 1

1975 Livsmedelsind. m. m

94 700

Textil- o. beklädnadsind.. . .

178 200

Trä- o. möbelind

94 200

Pappersind

55 400

Grafisk ind. m. m

43 900

Läder- o. gummind

25 700

Kemisk ind. m. m

33 500

Jord- o. stenind

49 100

Metall- o. maskinind. m. m . .

282 000

Transportmedelind

93 000

110 900 100 138 900 100 94 400 100 69 200 100 55 600 100 22 200 100 38 900 100 45 300 100 382 100 100 125 200 100 26 300 100

110100 99 136 000 98 92 400 98 71600 104 57 800 104 24 200 109 43 100 111 47 600 105 422 000 110 138 000 110 26 100 99

109 500 99 133 100 96 90 000 95 73 500 106 60 300 109 25 200 113 46 000 118 49 400 109 441 900 116 145 000 116 25 400 97

108 800 98 130 600 94 87 500 93 75 500 109 62 000 112 26 300 118 47 100 121 50 700 112 447 500 117 149 000 119 23 900 91

1 109 000 100

1 170 000 105

1 199 000 108

1 209 000 109

Ej spec, ind Totalt inom tillverkningsind.

Enl. 1960 års FR:s gruppering. Jfr texten avsnitt 2.4.1.

1960 23 600

1965 24 500

25 000

1975 25 200

1970 D e n b e r ä k n a d e ö k n i n g s t a k t e n ä r a v s e v ä r t l ä g r e ä n d e n av e n k ä t f ö r e t a g e n i l å n g t i d s u t r e d n i n g e n f ö r v ä n t a d e ( + 14 % f r å n 1959 till 1 9 7 0 ) . Det k a n n ä m n a s a t t r e d a n l å n g t i d s u t r e d n i n g e n s m a t e r i a l t y d d e p å e n viss förs k j u t n i n g av a n d e l e n s y s s e l s a t t a till f ö r m å n för n o r r a delen a v l a n d e t . Det s e n a s t e d e c e n n i e t s u t v e c k l i n g i n o m och de i A M S - p r o g n o s e n g j o r d a a n t a g a n d e n a för olika g r e n a r av den stationära industrin f r a m g å r som tidig a r e n ä m n t s a v tabell 6. A n t a g a n d e n a i n n e b ä r i h u v u d s a k f ö l j a n d e . F ö r livsmedelsindustri m. m. u t g å r f r a m r ä k n i n g e n f r å n ett a n t a g a n d e o m en t o t a l s y s s e l s ä t t n i n g s m i n s k n i n g m e l l a n 1960 och 1975 a v o m k r i n g 2 % . D e t t a a n t a g a n d e ä r i och för sig s a m m a n s a t t a v en f ö r v ä n t a d svag r e d u k t i o n a v a r b e t s k r a f t e n i n o m d e n e g e n t l i g a l i v s m e d e l s i n d u s t r i n o c h en b e t y d l i g t k r a f t i g a r e n e d g å n g i n o m d r y c k e s v a r u i n d u s t r i n , en d i f f e r e n t i e r i n g s o m , vilket t i d i g a r e b e r ö r t s , ej h a r k u n n a t b e a k t a s i p r o g n o s e n . I n o m textil- och beklädnadsindustrin e m o t s e s en s y s s e l s ä t t n i n g s m i n s k n i n g m e d o m k r i n g 6 % u n d e r 1 5 - å r s p e r i o d e n . D e n n a t o t a l a b e r ä k n a d e tillb a k a g å n g döljer ä v e n h ä r d i s p a r a t a t e n d e n s e r . H u v u d d e l e n av a r b e t s k r a f t s 15—318341

226 reduktionen väntas beröra den egentliga textilindustrin, medan beklädnadsindustrin i stort sett beräknas behålla sin arbetskraft. I förhållande till tidigare prognoser och till företagens bedömningar i anslutning till långtidsutredningen innebär de nu gjorda antagandena en reduktion av det förväntade arbetskraftsbehovet inom branschen. Inom skogsindustrisektorn pekar det generella antagandet för trä- och möbelindustri mot en minskning av antalet sysselsatta med ca 7 %, en minskning som uteslutande kan väntas falla inom den egentliga träindustrin. För pappersindustrin har sysselsättningsökningen beräknats komma att uppgå till knappt 10 % under tiden 1960—1975. Detta innebär — trots den mot bakgrund av de senaste årens situation, relativt optimistiska bedömningen — en i förhållande till den hittillsvarande utvecklingen och till bedömningar omkring år 1960 avsevärt reducerad takt i sysselsättningsökningen. Grafisk industri m. m. har antagits komma att öka sin sysselsättning med omkring 12 % under 15-årsperioden. För läder- och gummiindustrin har sysselsättningsberäkningen måst grundas på ett gemensamt utvecklingsantagande, vilket innefattar en ökning med omkring 18 % mellan 1960 och 1975. De två grupperna kan emellertid väntas komma att genomgå helt olika utvecklingar, vilket bör beaktas vid analys av framräkningens resultat för vissa regioner. För läderindustrin k a n man vänta sig en minskning av sysselsättningen med mellan 5 och 10 %, medan sysselsättningen inom gummiindustrin under perioden 1960 —1975 väntas öka snabbare än i någon annan bransch eller med omkring 25 %. Även den kemiska industrin beräknas komma att kräva en snabb sysselsättningsökning, något mer än 20 % under 15-årsperioden. Jord- och stenindustrin innehåller, som bl. a. långtidsutredningen visat, undergrupper med sinsemellan olikartad utveckling. Tegelindustrin är t. ex. på tillbakagång ur sysselsättningssynpunkt, medan cementvaruindustrin expanderar. Det är därför en svaghet att prognosen måst utföras för branschen som helhet. För denna har emellertid en tillväxt av sysselsättningen med omkring 12 % antagits fram till år 1975, vilket är mindre positivt än långtidsutredningens enkätmaterial, men mera positivt än Godlunds prognosantagande för branschen. För metall- och verkstadsindustrin har förutsatts en fortsatt betydande sysselsättningsexpansion, för såväl de maskin- och elektrotekniska sektorerna som för transportmedelsindustrin uppgående till närmare 20 % mellan 1960 och 1975, vilket i stort sett motsvarar de bedömningar som gjordes i anslutning till långtidsutredningens företagsenkät. Totalt innebär de gjorda antagandena för den stationära industrin en ökning av antalet sysselsatta från 1 108 000 år 1960 till 1 209 000 år 1975 eller med omkring 9 %. Det förtjänar att åter påpekas att den beräknade

227 ökningen nästan uteslutande faller på 1960-talet, medan ökningen mellan 1970 och 1975 enligt nu gjorda antaganden blir mycket begränsad. Antalet sysselsatta inom byggnads- och anläggningsverksamhet har antagits komma att öka från 295 000 år 1960 till 335 000 år 1975, likaså med huvuddelen av ökningen koncentrerad till periodens första del. Den totala förväntade ökningen uppgår till knappt 15 %. Liksom i fråga om gruvindustrin har en grov regional modifiering gjorts av det generella antagande som ligger till grund för sysselsättningsprognosen inom byggnads- och anläggningsverksamhet. För Norrlands del h a r — främst med hänsyn till minskningen i vattenkraftsutbyggnaderna — någon sysselsättningsökning ej antagits komma att ske inom näringsgrenen, vilket har kompenserats med en motsvarande ytterligare ökning i övriga delar av landet. 2.4.4.

Servicenäringar

Servicenäringarna (handel, samfärdsel, tjänster m. m.) har i AMS:s regionprognos behandlats på följande sätt. För hela sektorn har antalet sysselsatta enligt tabell 5 beräknats öka från 1 324 000 år 1960 till 1 520 000 år 1975. ökningen uppgår till ca 15 % och andelen sysselsatta i servicenäringar skulle k o m m a att öka från ca 41 % till ca 45 %. Denna andelsökning har inom varje region applicerats på regionens serviceandel i utgångsläget, varigenom serviceandelen för respektive prognosår erhållits och antalet sysselsatta inom service har kunnat beräknas mot bakgrund av utvecklingen inom de s. k. basnäringarna (jordbruk, skogsbruk, gruvdrift, industri samt byggnads- och anläggningsverksamhet) i regionen. I vissa alternativa beräkningar, bl. a. i fråga om universitetsorterna, har liksom hos Godlund delar av servicenäringarna betraktats som basnäringar. (I AMS:s prognosarbete h a r också ingått ett alternativ, där servicenäringarnas sysselsättning framräknats enligt ett generellt utvecklingsantagande utan hänsyn till de enskilda regionernas basnäringar.)

2.5. Den regionala differentieringen av utvecklingsantagandena i AMS-prognosen

Som tidigare nämnts (bl. a. i avsnitt 1.2.4. och 2.4.) föreligger en betydande skillnad i AMS-prognosens beräkningar å ena sidan för jordbruk och skogsbruk och å andra sidan för industri, byggnads- och anläggningsverksamhet samt servicenäringarna. För den senare gruppen har den regionala framtida utvecklingen i stort sett framräknats enligt generella utvecklingsantaganden för hela riket. En viss belysning av därigenom uppnådda regionala prognosdata kan vad gäller industrin erhållas genom en jämförelse med de regionala variationerna i utvecklingen under en förfluten period. Material för en sådan jämförelse föreligger genom Törnqvists undersökning över bl. a. industrins regionala utveckling. 1 1

Törnqvist, G., Studier i industrilokalisering. Stockholm 1963.

228 Törnqvists aktuella material omfattar tiden 1952—1960 och har av honom redovisats för B-regioner. För att möjliggöra jämförelsen med AMS-prognosen har här en summering av kommundata i Törnqvists primärmaterial till A-regioner ägt rum. 1 Vad gäller tidsaspekten kan m a n på grund av omklassificering i industristatistiken inte gå längre tillbaka än till 1952 och det bör alltså observeras att jämförelsen nedan görs mellan en period av åtta år och 15-årsperioden 1960—1975. Vidare avser utvecklingen under den förflutna tiden endast de i industristatistiken ingående företagen, medan prognoserna innefattar all industri jämte hantverk samt även byggnads- och anläggningsverksamhet, vilket kan beräknas verka i utjämnande riktning regionerna emellan. — Den genomsnittliga utvecklingen inom de båda grupperna ligger mycket nära varandra. Enligt AMS-prognosen skulle industrin m. m. i hela landet öka sin sysselsättning från 1960 till 1975 med 10 % (9,9 % ) , medan antalet sysselsatta enligt industristatistiken ökade med 9,7 % från 1952 till 1960. De regionala variationerna i prognosvärdena för industri m. m. är som framgår av det följande (tabell 7) relativt små. Om index för år 1960 sätts till 100 varierar A-regionerna år 1975 omkring riksgenomsnittet 110 med 100 som lägsta och 115 som högsta värde. Utvecklingen inom industrin under tiden 1952—1960 visar betydligt större variation. Inom det i prognosmaterialet omfattade utvecklingsintervallet, 100—115, föll något mer än hälften (53 %) av A-regionerna. En så stor del av regionerna som 83 % hade emellertid indexvärden mellan 100 och 135. Större ökning än till 115 enheter hade 36 % av regionerna medan 11 % av dem ej nådde 100. Lägsta utvecklingstakten redovisas för Boden-regionen (77) och den högsta för Karlshamns-regionen (171). Variationsvidden i materialet över den faktiska utvecklingen är alltså betydligt större än i prognosmaterialet, och även under prognosperioden bör m a n räkna med en större vidd i den regionala differentieringen av industriutvecklingen än vad som varit möjligt att bygga in i AMS-prognosen. Någon grund för en bedömning av h u r denna differentiering regionalt skall komma till uttryck k a n emellertid det här tillgängliga jämförelsematerialet inte sägas utgöra. Över- och underskottsområden kan komma att bli utformade på ett annat sätt under prognosperioden än under 1950talet, och regioner med speciellt stark eller särskilt svag utveckling kan komma att fördelas enligt nya mönster. Storstadsregionerna hade en svagare utveckling under 1950-talet än vad som förutsätts i prognosen. Stockholms, Göteborgs och Malmö A-regioner låg fem å sju enheter under riksgenomsnittet, som de enligt prognosen i stort sett väntas sammanfalla med. 1 Beträffande industriutvecklingen inom länen kan i detta sammanhang hänvisas till Medd. fr. AMS:s lokaliseringssektion 1962: 6, Sysselsättning inom industrin år 1959 samt utvecklingen 1954—1959 med fördelning på län och industrigrupper.

229 A-regioner med starkare respektive svagare utveckling 1952—1960 än genomsnittet för landet omväxlar i södra och mellersta Sverige. Sammanhängande områden med relativt positiv industriutveckling kan iakttas i Småland, Blekinge och Halland, i Västergötland samt i Bergslagen. I Norrland dominerar antalsmässigt regioner med svag utveckling. Huvuddelen av de A-regioner som låg under index 100 för perioden 1952— 1960 fanns i norra Sverige, där de kontrasterar mot enstaka regioner med mycket stark expansion (Luleå 141, Gällivare/Malmberget 154 och Kiruna 150). 2.6. Beräkningen av regionernas yrkesverksamma befolkning år 1975

De i det föregående nämnda antagandena beträffande utvecklingen inom industri och hantverk (branschvis), byggnads- och anläggningsverksamhet samt servicenäringar har applicerats på den år 1960 enligt folkräkningen konstaterade näringsgrensfördelningen, varefter framräkning till åren 1965, 1970 och 1975 har skett och den totala beräknade arbetskraftsefterfrågan, fördelad på män och kvinnor, har erhållits genom tillägg av de regionala prognoserna för jordbruk, skogsbruk m. m. Det bör kanske betonas att framskrivningen som sådan inte störs av de tidigare nämnda svårigheterna med jämförelser mellan 1950 och 1960 års folkräkningar. Data för prognosåren ses helt som anknutna till 1960 års indelningsgrunder och principer, vilket emellertid också innebär att de framskrivna utvecklingstrenderna i fråga om näringsgrensfördelning m. m. icke kan direkt jämföras med den hittillsvarande utvecklingen. 2.7. Arbetskraftsbalanser för A-regioner fram till år 1975 enligt AMS:s prognosmaterial

De i föregående avsnitt refererade beräkningarna av A-regionernas arbetskraftsbehov totalt och inom olika näringsgrenar m. m. har inom AMS ställts mot gjorda framräkningar av regionernas egentillgångar av arbetskraft. Härigenom har s. k. arbetskraftsbalanser erhållits, varav den för år 1975 i sammandrag återges i tabell 7. AMS:s egen redovisning innefattar motsvarande data även för åren 1965 och 1970. i 2.7.1. Regionernas arbetskraftstillgångar och möjliga arbetskraftsreserver Arbetskraftstillgångarna har beräknats i två led under förutsättning att ingen flyttning äger r u m vare sig mellan regionerna eller till och från utlandet. Först har den i varje region år 1960 befintliga befolkningen framskrivits till år 1975 med tillämpande av de i riksprognosen (jfr avsnitt 2.1.) använda dödlighetsantagandena utan regionala variationer. 2 (Sedan denna framskrivning gjordes har statistiska centralbyrån publicerat en re1 2

Jfr Medd. från AMS:s Lokaliseringssektion 1962: 24. Jfr Medd. från AMS:s Lokaliseringssektioh 1963: 19.

230 gional befolkningsframskrivning enligt i stort sett samma principer. 1 I denna redovisas den framskrivna folkmängden för kommuner och län fördelad på kön och femårsklasser. I motsats till AMS:s innehåller centralbyråns framskrivning även antagandena om fruktsamheten och därmed också en beräkning av de tre lägsta femårsklasserna år 1975. Mellan de båda framskrivningarna råder i jämförbara delar god överensstämmelse.) På grundval av framskrivningen av regionernas folkmängd i arbetsför ålder har därefter de manliga arbetskraftstillgångarna som tidigare nämnts, beräknats i huvudsak i enlighet med en extrapolering för tiden fram till år 1975.2 Beträffande den kvinnliga arbetskraften har arbetsmarknadsstyrelsen genom ett räkneexempel sökt belysa hur stora potentiella tillgångar som finns och var dessa är tillgängliga. Utgångspunkt för denna beräkning har varit antagandet att varje enskild A-region skulle kunna uppnå den för landet genomsnittliga kvinnliga yrkesverksamhetsgraden. Varje region med lägre yrkesverksamhetsgrad år 1960 än riksgenomsnittet har därför i utgångsläget uppräknats till detsamma, varefter långtidsutredningens antagna ökningstakt applicerats på samtliga regioner. Regionernas beräknade egentillgångar av manlig arbetskraft år 1975 samt utvecklingen av densamma från 1960 till 1975 framgår liksom de potentiella tillgångarna av kvinnlig arbetskraft under de angivna förutsättningarna översiktligt av tabell 7. (För åren 1965 och 1970 hänvisas till arbetsmarknadsstyrelse-materialet.) Den manliga arbetskraften skulle totalt för landet behålla i stort sett oförändrad omfattning. Den kvinnliga arbetskraften skulle, om de enligt det gjorda räkneexemplet tillgängliga resurserna skulle realiseras, öka med närmare 20 %, varav ungefär hälften faller på den regionala engångsutjämningen och hälften på den förväntade generella ökningen under 15-årsperioden. De regionala variationerna i de manliga arbetskraftstillgångarnas tillväxt skulle enligt arbetsmarknadsstyrelsens beräkningar bli relativt begränsade i södra och mellersta Sverige, där de flesta A-regionerna som framgår av tabell 7 har indextal vid eller något under riksgenomsnittet. Utöver några få spridda regioner med relativt stor beräknad ökning finns ett mindre, sammanhängande område bestående av Västerås-, Köpings- och Fagerstaregionerna med sådan förväntad positiv utveckling. E n helt annan utveckling kan förutses beträffande tillgångarna på manlig arbetskraft i övre Norrland där ökningen av tillgångarna kan komma att uppgå till 10 å 20 procent. 3 1 Stat. Medd. B 1963: 4. Sveriges beräknade framtida folkmängd. Del 1: Underlag för lokala prognoser 1965, 1970 och 1975. 2 Jfr. Medd. från AMS:s Lokaliseringssektion 1963: 24. 8 Redan långtidsutredningen (SOU 1962: 10, Appendix A) har i en översiktlig regional analys visat att, med bortseende från övre Norrland, de regionala differenserna i arbetskraftstillgångarnas tillväxt vid oförändrade flyttningsförhållanden blir små. För övre Norrland kan enligt

231 De på ovan nämnt sätt framräknade kvinnliga arbetskraftstillgångarna kommenteras ur regional synpunkt nedan i avsnitt 2.7.3. 2.7.2. Regional arbetskraftsefterfrågan Som framgått av avsnitt 2.4.2. har för hela näringsgrenen jordbruk, skogsbruk m. m. beräknats en nedgång i sysselsättningen totalt för landet från 1960 till 1975 om ca 40 %. I nämnda avsnitt kommenterades också kortfattat antagandena bakom denna prognos. Av tabell 7 framgår resultatet av de regionalt gjorda prognoser varav den nämnda riksprognosen är en sammanfattning. 1 De regionala variationerna i den kommande utvecklingen enligt prognosen blir relativt stora. Nedgången i de mest positiva regionerna (Västervik, Trelleborg, Malmö och Lund) uppgår till 28 %, medan de mest negativa regionerna (Umeå och Skellefteå) skulle ha att emotse en minskning med 47 %. AMS:s lokaliseringssektion skriver vidare i sin prognoskommentar bl. a. Regionerna i de utpräglade jordbruksområdena får den minsta nedgången. Samtliga regioner i Malmöhus län får mindre minskning än riket i genomsnitt och minskningen under perioden understiger 35 % i samtliga med undantag av Simrishamnsregionen. Även inom regionerna i Östergötlands, Kalmar, Hallands och Skaraborgs län (med undantag av Vararegionen) blir den procentuella nedgången av antalet förvärvsarbetande i jordbruk och skogsbruk mindre än för riket i genomsnitt. Norrlandsregionerna får den kraftigaste minskningen av jordbruks- och skogsbruksbefolkningen. I fyra regioner, nämligen Östersunds-, Sollefteå-, Boden- och Lyckseleregionen, blir dock nedgången mindre än för riket i genomsnitt. Det beror på att skogsbrukets arbetsvolym väger förhållandevis tungt i dessa regioner och att den kommer att minska betydligt mindre än jordbrukets arbetsvolym i detta produktionsområde. Andra regioner med samma förhållande är bl. a. Ljusdals-, Gällivare/Malmberget- och Kiruna-regionen. I samtliga dessa regioner understiger minskningen 40 % mellan 1960 och 1975. Regionerna i kustlandet kommer däremot att få en kraftigare nedgång av den förvärvsarbetande befolkningen i dessa näringsgrenar på grund av att den totala arbetsvolymen i jordbruket är större än i skogsbruket. Minskningen i Härnösand/Kramfors-, Umeå-, Skellefteåoch Luleåregionen är t. ex. omkring 45 % och däröver. De i AMS-prognosen utförda beräkningarna angående sysselsättningsutvecklingen i jordbruk och skogsbruk kan jämföras med Gillbergs prognos för dessa näringsgrenar i Norrland. 2 Med undantag för Jämtlands län råder mycket god överensstämmelse mellan de båda framräkningarna. För J ä m t land pekar AMS-prognosen, som nämnts ovan, mot en relativt sett begränutredningen, även vid fortsatt nettoutflyttning, en icke obetydligt snabbare tillväxt av arbetskraftstillgångarna väntas än för riket i övrigt. Under senare hälften av 1960-talet kan dessutom en relativt kraftig naturlig tillväxt av arbetskraften väntas även i Mälarlänen. — Jfr även analysen i medd. fr. AMS:s lokaliseringssektion 1962: 19. 1 För en mera detaljerad redovisning hänvisas till Medd. fr. AMS:s Lokaliseringssektion 1963: 9 där också det beräknade arbetskraftsbehovet för åren 1965 och 1970 återges. 2 a. a. sid. 45 ff.

232 sad sysselsättningsnedgång på omkring 35 %, medan Gillberg räknar med en minskning på ca 45 %. Som framgått tidigare omfattar industri m. m. i tabell 7 inte bara stationär industri, hantverk, gruvbrytning samt el-, gas- och vattenverk utan även byggnads- och anläggningsverksamhet. Den förmodligen alltför begränsade regionala variationen i den förväntade utvecklingen för denna huvudgrupp har också berörts i det föregående (2.5.). För hela landet skulle industri m. m. öka sin arbetskraft med 10 % från 1960 till 1975, och prognosen för de flesta A-regionerna ligger nära detta genomsnitt. Relativt svag utveckling förutses i regioner med bl. a. omfattande textilindustri (Borås och Ulricehamn). Den mest positiva utvecklingen skulle äga rum i några mellansvenska industriregioner (Karlskoga, Västerås, Sandviken). Servicenäringarnas utveckling följer enligt de ovan redovisade förutsättningarna för AMS-prognosen trenden inom basnäringarna i respektive region. 1 Som framgår av tabell 7 beräknas för hela landet en ökning av sysselsättningen inom servicenäringarna med 15 % från 1960 till 1975. De regionala variationerna omkring detta genomsnitt rör sig mellan — 6 % och + 3 4 %, men de flesta regionerna ligger nära detsamma. Tillbakagång inom serviceyrkena skulle komma att äga rum i sådana regioner där jordbruk och skogsbruk har stor betydelse (Visby, Simrishamn, Vara, Ljusdal, Sollefteå, Östersund, Lycksele, Haparanda/Kalix). Det kan här nämnas att Gillberg 2 för Norrlands del i sitt räkneexempel över beräknad arbetskraftsefterfrågan för handel och allmän förvaltningstjänst räknat med så höga ökningstal som 40 %. Den totala efterfrågan på arbetskraft skulle enligt tabell 7 komma att öka med omkring 5 % för hela landet under 15-årsperioden. Prognoserna för de enskilda regionerna varierar från en minskning på 17 % (Vara) till en ökning med samma procenttal (Karlskoga). Enligt prognosen skulle den totala sysselsättningen minska i 44 A-regioner och öka i 47. Sammanhängande områden med negativ prognos finns i Småland, östra Skåne, Halland, Västergötland och västra Värmland samt i Norrland, som förutses få minskning i 12 regioner och ökning i 8. 2.7.3. Regionala arbetskraftsbalanser De regionala arbetskraftsbalanser som erhålles genom jämförelse mellan beräknade egentillgångar och beräknad arbetskraftsefterfrågan framgår av de sista kolumnerna i tabell 7. För hela landet beräknas ett underskott på egen manlig arbetskraft av något mer än 60 000 personer under 15-årsperioden. Det gjorda räkneexemplet angående de kvinnliga arbetskraftstillgångarna visar att motsvarande överskott på kvinnlig arbetskraft skulle uppstå om den genomsnittliga yrkesverksamhetsgraden för landet kunde 1 2

Beträffande alternativ beräkning jfr texten avsnitt 2.4.4 A. a. sid. 53 ff.

233 "t* O

C C

/ - » T ' <= D a 4-

Överskott ( underskott i av egen tillg

> m

o o o o o o o o o o o o o o o m oc Moo ioT HmO soc ooc ^oa soc M m- ^m o o i> fcot^^r CM CM

T I

o o o o o o o o o o o m o m m i n

O o

- < t l > m C M i - i | > C M I >

o o O

i l

1-1

CM CM

|1++++|++|++|+ O

3 T I

T-.

o m o m o in o C O O C M O O C O i - i O

i f C l r t

Oi TH

T H CO T - I

m o m m 0m3 I o>

r l N H

1-1

o ToH m o To- I i-l

++++++++

++ + +++

o o o o o o o o o o o m m o o m mmi>ococMcoi-i

O o m m l > 03

O O O O m m o o m co oo o CM

1 1 I + + 1 1 -HI ! 1 1 1 ++ + + + + + + !

i-l

1 1+ + 1 1

c i

O O O

> H a

O O M

O O O O O O O O n o N o i

Ä - Q

+•>

Be räknad egen arbetskraft stillgån Män (ind ex 196C • 100)

m i>

B B

t/3

i-l

i-H CM

r - c o - ^ c o T f c o i - i ^ t T-l T-l

o o o o o co o o io> m o in

i > T-H o o T-l

H C O C O r t O H O l O l H O O O O h T H O 0 0 0 3 0 0 0 0 3 0 3 0 0 0 3 0 3 0 0

O O i M M O t O W l O 0 0 3 0 3 0 3 0 3 0 3 0 3 0 3

0 0 CO 03 03

l > CM 0 0 0 0 03 O O 03

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O C M i - l O C M - ^ i 0 0 O I > C M ^ f O 3 O 0 0 C M

o o o o o o o o o C Mo - r }o < 0 3oC MoI > o i n Co^ To }<

o o o 0 3 co o

o o o o o o o o oo co o m

m o o o o o i > - ^ 0 3 TH i - i CO i - l CM

CM CO

CM CO - r f 0 0 T-l T-l CM T-l

C O C M t ^ i - H [ > i n c M C M 0 0 0 0 3 0 0 0 i - ( i - i 0 3 O 0 3 O i - i O O i - i O O i - i O 1-Hi—1 i—I 1—11—IT-II—ITHI—11—ll-Hl-H

o o c o - ^ i c o - ^ i m o o 0 3 0 3 0 3 0 3 0 3 0 3 0 3 0 3

co m

co O - * co

o o i i—i

03 03 O O TH T H

O O

O O O O O O O O O O O O O O O O N O T f T j l t O | > T j l ( »

o o o o CM CO

o o o o o3 io> 0o3 o 0 m

O T H C 0 O C 0 0 3 C 0 C M CM TH TH T t T-l CO T H

00 03 i—i i - i

m o i m co

m c M r ^ o t ^ c o - ^ c o o o T H i H i - i i n

i^oomcot^csooi)'

0 3 CO

T - I C M O I - I O T H C M I - H I - I C M C M I H C M I - I

0 0 0 0 CO 0 0 O 0 3 i - l T-l

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O i - i i n c D - r } < c o o 3 i n o - ^ < 0 3 0 3 - < c H 0 3

O O O O O O O O o o o o o o o o O 3 i > m c o i - i o o i > c o

O O O O CO t >

O H

i - H C O m O 3 - ^ l O 3 0 0 1 > C M O 3 I > - * - r H I > 0 0 i-H CM TH CM CM CM

o o c o - * i n - < * c M - * c o i-l i-H

m oo co o

• ^ C O T f t ^ O O t ^ O O

l H 1-1 1-1 TH

• ^ i - i O r - i o r ^ c M - ^ i c o m - r f i O T f i - i T*

CM i - l

T - I C 0 ! - I C O T J < T H T « C O C M

O O

OominoooocoococMTtfi-i C 0 C M C 0 0 3 r - | i t O O C 0 i - I C M C 0 C 0 0 0 c o c o i - i i n i - i C M i n c M i n i > c M i - i i n c M CO

O o

o T-l o m o l>

o o o o o m c o i - i i n o

I > 0 3 T J " 0 - ^ I > - < * C O C D I - I C O - < # C 0 0 3

CM CM

BO-^

o o o o o o o o o o o o o o o o

O O O O O O O O O O O O O O O O i f o i a M M n o o

T H CO CM

> o '3D 03

• M 03 « 03 BD

>Si Bs

°£ II "S o

o Oo o o O O ffi^f

C M ^ i O i - i C M C M C 0 0 3 i - l O C M 0 3 0 0 l - l l - H l - l l - l T - l l - l l - l O l H l - l l H O l - l l - l

o o o o o o o o

'C .

^ .5

O O

t/3 - — -

O O

o o o o o o o o o oO i - io t > 0o0 ToF CoM io n CoM C

O O

oocoincocMoomo3oo-*ii-ii-io t^.

I > C O T f i n C 0 0 C ' r H C O I > C M C O O 3 I >

- * T - I

I - I C M I - I C M C O T H

o o o o O 03

0 3 i n c o o 3 i > i n c o i >

• *

1-1

13 CO £ C3

c*H

m o TH CM o

T-l T H

o o o o o3 Io> CO o CO o 0 i>

co TJI TH

CM T H

T-I

CM C3 ctf

O O 3 l > I > O 3 O 3 t > I > 0 3 O O 3 0 0 T j < o

C O T F T H O C D C O O O T - I

ses

comininininmincoi>cococoin

cococoinmmcoco

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O i n i > 0 0 - * 0 3 i - l - * i O 3 I > C O O C M O 3 C M

o o o o o o o o o o ) oM No T ot n on io> M io O P

m i H i - H i n i - i C M C M i H T ^ ^ C M C M C M C O

c M i H i M i n c M i - i i n T H

,9 03

I .sa

• «2

c o '5b 43

•

• H

• «

• ,3

[« BO

> .B ° ° ° 3 -- S 15 « *

o 5 •% a S . S S ' S . S f t TI el t i

m :

ft :0 ^j

C ^ ' « U : n ,j« i - 1 1 3 , 'CS

i - H C M c o T j o o o 3 0 i - i c M c o T } <

co > c a TJI co co m co

o o 0 3 CD

o o o o o oH CM o lo> 03 T

i-H CM

CM m co CM

•

03 O

H, M -ö g

• g B

•all

!f fl r-

•af! !>> w 3,r5

03 :Cv

%> W

I > CM co l >

E- >>

C O I > O O O 3 0 I - I C M

co CM

:rt 3 ^ . 22 cä c« -*

in CM CM

c o t > oo CM CM CM

o o o o o o o o o o o o o o o o m n CoOi t n^ oO Omi of i of C Om O m O Om t ^oOoO m O iof o l Ni O

c O

C c

60 Öve rskott ( + und jrskott (— av e gen tillgån

^ O

•~i *"3

TH TH O

l H CN

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o m o o m o o i n o o o ini-icocNmi-ioJ^foocoococDOic^t^

O O O O O O O O O O O m o o o m m o m m m m i * o o t > i > c o c M c o i f i - H i - H m

i-l i H i f lH

1-H

(N CM

r l H

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o O T H T H O I > C M T H O O T H O O O O O C O C O i-ioococoi>cNcNcomt>cocNcoijiini> 1-1

T f CM 1-1

1-1

00 I H

o m 00

|+++++++++|

+ + + + | | M 1+++++1+

•S a 5f > E fl co t50 .SP-ga —,43 3

i - l CO

+++++++++++ +

1 to

o o If

O O O O O O O O O O O m o i n o o o m o m o m O O i H i H C O l f O C O O O C O C O T H

+ + + + M I M + + + + +1 +

:C3

TH l H

O O

1 o o m

O O

C O O O O C M 0 0 0 5 C D I - H I + I < N

cooocommomcomcocM I - H CM

[ >

y-^

eräknad n arbetsftstillgån Män dex 1960 = 100)

o c N c o c o o i > o o o i f i n c o i > o o i > 0 0 0 0 5 0 0 5 0 0 5 0 5 0 5 0 5 0 5 0 5 0 5 0 0 5 TH T H TH -pH TH

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o i * i i - H 0 5 0 3 c o c o o c o o o o o i > i - i i - i m o o i >

S m l>

3 H <B

1-H

o o m o

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O c o m m i + i c C c O i - H O e M c M c N

m o o c N o o o i - i 0 5 i * i o i n m o o o i - i i n o 5 (Mi-li-l t« i f r l H r l r l r l M THCOOO 1-H

O I * I I > T H C O O O O O O I - H O O O

o o o T f - * c o o o o o t > e M c M O i f i f i n i > O f f l f f l O O H O O H O f f l O i f f l O i O i n f f l

C005l-HCOI>COCDlfl-HCO 0 0 5 0 0 5 0 5 0 0 0 5 0 0 0 0 rH 1-H 1-H 1-H

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o mi-iinoooinoooo(MOi>-^inoco

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O o o r - T j < c o i > i * i c o c o c o o o o

o o •f

C D T f t > O i f O C O C O C O T H O O T H i f C O C O C O C N T H r H T f C O C O c M i - i C N C M C O i - i T H O O i n i-l CM

T T I > T H I - H T H C M I - H I - H I - H

I f CM

o o o i * i i n T t < o 5 c o c M 0 5 c M c o o i n i n T > < o o

i > i H i n o o o i * i o o T t < c M i * i i - H

T H I - H O O O I - H O O I - H O I - H

1-H

o ^ 0 0o 5o0m 5 o 0 i0 > 5c 0M 0 5i n 0 i5 > 0 o 0 i5 f 0r 5

TH l H 1-H 1-H 1-H

1-H

c o i f

I - H T H C N I H

I-H

o TH

>C o

•

taD

'— O O O O O O o a o i

O O O O O O ^ f o n

O O O O f o i

•^ o

O O O O O O e o h o

o e o CS T H

>.a U

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 0 5 c o o o i n o c M i > m e M i H c o t ^ o 5 i - i o c o

0 0

T t i 0 5 C D c o i + i i - H i > o o c o o o i > i n c o i n o o 5 IH [ > W H T-I i n I-H

t > T t < c M i n c o o c o c o i n c M i > TH CM TH <M

o o c o o o o o o o o 5 c M C 0 0 3 i > i > o o a 5 i - H O

C M O O i n O O C O I > 0 0 0

T H

. O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O i H i > c o i n o o o c o i n c M o o

o o m

c o i H i > c o i > c o c M c M o o o o o o o 3 m c o o o c o THi-H C O C O I - I T H TH CM ( M

c o c M i n o o o o c o o o i t c ^ c o ^ CM i * TH CO

r ^ i - H i - H C N i - H O i - i o c M m c ^ c o i t c M o o o c o c D C D c o i > c D i > i > i > c o c o c o c o c o i n i n

O O O T H I > C O T H C O C O C O O O

c o i n c o i n c D c o c D c D c o c o i n

O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O O C O O O O O O I > O O c M O O

o o

o o o

«s II

M 9 "E cu c o

si o

TH T H

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o cocoi>oooint>mmcMini-ii-Hiooi*'

i a ^s

fl.

to .5 <—' 4* +-> 43

3 •c CS

å t-i (0

1.3 E*

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o i - H O O O m c N O O I > O i - H O c M 0 2 T + i 0 5 0 C O meMcococoi*icMcMcMmmi+ic^<Mcoi>

"2 t* c fe O c ~

. .

. C O

, :Ja£ • S o 'So CD CH

• ^ T C T H T H C M C M C O T H C M C M O O

—

to" :

•

. t o io » O _. in

. • .

. co

. •tr_ s es a co

a ;

'. cö ! tö

§ :•§ : a> fl CS

"43

5 CU co O C — *-> cu tö g co 43 2 -« . J W g o • .2 t3 cu 4j co O c- t/ - * 4 3 co „ •3-2 2> o U S 5 h » 43 <s t i cu fl 'o. •w o "« ; *-> c? "io co ' c a "K ^ • S S "2 > •o fl ^ j 4 3 CJ 4S 3 . S M t C P>43 £ c .a fl o As« • f l C" C ^ i«o Mc ägi HO r :« S fl^-S^ •fl A3 « + > 2 o S M » ' er tf £ :< in S ffi _ « « « : 0 2 SH C5 CM

O i - H C M c o i f i n c D r x o o o O i - i c M c o i + i i n CO 0 0 CO CO 0 0 e r 0 0 0 0 CO c TJ* ^ * ^ * " ^ ^ * ^ *

K pi, > O £ b >

« *- 5

1 •CA CO

c o i > o o o o T H t M c o i * i n 1 * 1(1 H l T f K ) K ) I f m ir

m m

235 o o m o m n<

o o o o o o o o i n o m o o o m m tOiOOlOONHOdl

o o o o m o t> m CM

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o m o o o m m i n o o o o m co-r-iasoiMi>ooT-i(N05coCTii-iiNr^' I -icoTf

o o o m m o

+++I+++!++++++++++

+++ ++++++++

O O O O O O O O O O O O O O O O O O m o o o o o m i n o o o i n o o m o o i n

o o o m o o

o o o o m o -tf Cl T-l

COCOCOOO-^TfOOiMCOTHCOOCDOOC^COO-i-H I H M M

i O Tjt

I-H

1-4

o o o o o o m o oo oo co m

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o r^t^ooi>iMoOT-iot>i>i-iTj<omcooocoi>

<M 00 CO fflfllO

<M [ > O

O O O O O O MrtOO O Oi 00

O O O Oo o o o o o o o o o o o o o O O O O o o o o o o o o o o o o o o i> oo TH m ( O M O ^ N C ^ H i N C O I N H M W O O

r}<

o o o m -* m

o o o o o o o o inomoominm a i> oi oo o m oo •*

o o o o

o o o o o o o o o o o o o o o o ooi-icrjr^coooc^o. ooo^NMt^oom

r l

o o o o o o

++ + +

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o oo>i>oococoooooi>oocom->*coTi ^tot^oo^TftooootoMD^t^Tfiotoco

Tt< CO

I ! + I I I+ + + I I+ + + + + + + + + + + +

I I l+ l

+| o o o o o o t> <M en o o m

O 00

rtrln

o o o o o o i> o co

o o o o o o o o o o o o o o o o m-^ooom-r-im

o OO o o o

o o o o o o o o o o o o o o o o oooo-rfOcocoTfm

O TH O T-( T-I

T H T H T~(

0 0 CO

T-( Tj< CO H CN CM CM CO

o o o o o o o o o o o o o o o o

o o o o

m->tft>CN->*CO<MiH

< * CO

o o o o o o

o o o o o o o o o o o o o o o o

o o o o

0 0 CM CN

ffl^HOHOlBffl

co •*

OOO o o o o •* CM

O O O O O O O O O O O O O O O O O O o o o o o o o o o o o o o o o o o o mcMoo-<tfT-i<MOi>oinoomi>->*coo<Ni>

o o o o o o rococo

CO CM

t > I > 0 0 c N T t i T t i | > T - i ^ - i C ^ 0 0 C O T - i C ^ i n c D I > 0 0

T H •<* CO

o o o o o o -^ m OJ

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o <o o o o o o o o o o o o o cNCT>oo'^ mcoeNi>inoocNcomcooocoinoi

CMcomcoi>osoom

o o o o o o •* P J 1 >

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o

•rHt>C0t>O05C0i-<C^'^li-('*inc000C000CM CMTHCM

H N M r l N M N H

05 r+

•<

CMCMCM

o o o o o o

o o o o o o o o o o o o o o o o

o o o o

O O <J5

M O t O O O O T f M O N rt r f M W H N H

T-l I >

CM-*CN

•O g w

£ a § *S « »ca 2 si >-£ 2 ^ :

w" ä "3

2-3~*J2!2 .ä J :cS E £2 £ =2 ^ CS .g :rt Sj d o « O 3 > 0 : c « ö : o 5 , 2 4 3 S o i ; " ^

a ÖD co .E* cd

SJ o S3 PH m o

.3 c ca c3

236 uppnås i samtliga regioner. Detta får givetvis ej tolkas så att en substituering skulle kunna göra immigration av arbetskraft överflödig. Såväl skillnaden i lämplighet för vissa yrken som under- respektive överskottens regionala lokalisering omöjliggör en sådan utjämning annat än i begränsad omfattning. Balanserna för manlig arbetskraft i södra och mellersta Sverige präglas av de beräknade underskotten i storstadsregionerna, tillsammans för de tre storstadslänen uppgående till närmare 80 000 personer. Ganska betydande underskott kan enligt de gjorda beräkningarna förutses även i Östergötland, Närke och Västmanland. Regioner med framräknat överskott av manlig arbetskraft finns i Västergötland, Halland, de inre delarna av Småland, i Kristianstads län samt på Gotland. Betydande överskott på manlig arbetskraft skulle komma att uppstå i Norrland, främst i de fyra nordligaste länen, som tillsammans enligt angivna förutsättningar skulle få ett överskott fram till år 1975 av närmare 30 000 män. Härav faller något mer än 10 000 på vardera Västerbotten och Norrbotten. De potentiella kvinnliga arbetskraftstillgångarna, beräknade enligt antagandet att yrkesverksamhetsgraden i varje region skulle kunna höjas till riksgenomsnittet, blir som framgår av tabell 7 så stora att ett arbetskraftsöverskott finns tillgängligt i huvuddelen av regionerna. Enbart i anslutning till de tre storstadsområdena skulle någon markant brist på kvinnlig arbetskraft k u n n a uppstå. De största framräknade överskotten, uppgående till över 10 000 personer, finns i Västerbotten och Norrbotten. Beträffande några regioner har det ansetts lämpligt att göra särskilda överväganden om avvikelser från de i vissa avseenden mekaniska framräkningarna i den gjorda prognosen. Sådana alternativa överväganden med hänsyn till speciella drag i den aktuella utvecklingen eller andra särskilda förhållanden har av AMS, som i viss mån berörts tidigare, gjorts för följande A-regioner: Uppsala och Umeå, där utvecklingen inom servicenäringarna antagits bli parallell med 1950-talets. För Uppsala erhålles då en förväntad total sysselsättningsökning fram till 1975 på 11 % i stället för + 1 % i tabell 7. För Umeåregionen blir relationen mellan alternativen + 11 %/— 7 %. För Nyköping-, Växjö- och Visbyregionerna har alternativt räknats med en större efterfrågan på industriarbetskraft resulterande i följande förändringar i den totala efterfrågan i förhållande till tabell 7: Nyköping + 11 %/ + 5 %, Växjö — 2 %/— 4 % och Visby — 3 %/— 10 %. För Oskarshamnsregionen innebär det alternativa antagandet en i stort sett oförändrad sysselsättning inom industrin, vilket ger en minskning av den totala arbetskraftsefterfrågan med 1 % mot en lika stor ökning enligt den ursprungliga beräkningen i tabell 7. Den i det följande redovisade folkmängdsprognosen utgår från de ur-

237 sprungliga beräkningarna över arbetskraftsförhållandena, redovisade troliga avvikelserna bör beaktas.

varvid de här

2.8. AMS:s befolkningsprognos för A-regioner

På grundval av de i det föregående redovisade bedömningarna av efterfrågan och tillgång på arbetskraft har AMS gjort en befolkningsprognos för A-regioner fram till år 1975, vars huvuddrag framgår av figur 1 och tabell 8.1 Prognosen bygger på de regionala arbetskraftsbalanserna för manlig arbetskraft. Med utgångspunkt från dessa har den troliga arbetskraftsomflyttningen och därefter den totala inrikesflyttningen och fördelningen av det förväntade invandringsöverskottet beräknats. Slutligen har prognosen gjorts fullständig genom en beräkning av åldersgruppen 0—15 år. Som framgår av tabell 8 resulterar prognosen i en totalbefolkning år 1975 av 8 238 000, dvs. lika med det lägre alternativet i den tidigare redovisade riksprognosen (tabell 1). För att underlätta jämförelsen har i tabell 8 även intagits vissa data ur Gulbrandsens i det följande behandlade nya prognos. (Då 1975 ej ingår som prognosår i denna utgör de i tabell 8 redovisade värdena interpolerade tal.) Som nämndes i inledningen bör de nu tillgängliga prognoserna jämföras med den aktuella utvecklingen under åren 1961 och 1962, vilka ingår i prognosperioden, varigenom en viss belysning av prognosantagandenas korrelation med aktuella tendenser erhålles. Visserligen kan under en så kort tid inverkan av tillfälliga förändringar bli stor (t. ex. i samband med kraftverksutbyggnader), men om under dessa första år av prognosperioden en helt annan tendens visas än vad prognosresultatet förutsätter måste i varje fall senare ett kraftigt omslag inträffa för att det ursprungliga resultatet skall nås. De faktiska folkmängdsförändringarna under dessa två år samt de folkmängder som skulle erhållas i A-regionerna vid en fortsatt likartad utveckling framgår av tabell 8. Kommentaren till det omfattande materialet i figur 1 och tabell 8 och de i följande avsnitt presenterade övriga prognoserna kan ej göras alltför omfattande, vilket enbart skulle leda till ett upprepande i text av tabellinnehållet. Endast en översikt av några huvuddrag skall göras. Man bör därvid hålla i minnet att A-regionerna är tillräckligt stora ytenheter för att inom sig kunna rymma disparata tendenser. Regioner med expansiva centra kan t. ex. inom en total ökning innefatta betydande avfolkningsbygder. Detta gäller bl. a. Dalsland i Trollhättan/Vänersborgs-regionen, norra Värmland i Karlstads-regionen samt de inre delarna av några Norrlandsregioner. AMS-prognosen resulterar i relativt begränsade variationer i folkmängdsförändringarna. Riksmedeltalet ligger vid en ökning av omkring 10 %, medan ökningen i de beräknat mest positiva regionerna uppgår till om1 För närmare detaljer i prognosen, som även innefattar data för åren 1965 och 1970 samt för kön och åldersgrupper, hänvisas till Medd. fr. AMS:s lokaliseringssektion nr 1963: 26.

Figur 1

239 o o o o o o o o o o in o o o o

o o o o o o o o o o i j M S Ä

I CM

O O i O O O O M M H t ^ O CO O CO Oi t > i> t-i i n CM co oo o co IO co •*rl lH

o o o o o o m m o o rtccnaf-

O O O O O o o m o m m o CM in

o o o o o o o o o o o o o o o

CO CM i-l O Oi

O CM O CO O

•*}< co CM co •** o m o c o c ] o o o o m o o o m i > M TH ^ i co

o o o o o o o o o o TH o in o in

Ci 05 CM

o CM •<* o o o o o m mo m o

o o o o o m o o m

i-( -<* <M CM

1-H CM I > T-I T f

++++ o o o o o m mm m o

o o m o o

ooorHinco

o o o o o o m o m o

o o o o o m o o o m

Oi CM CD i-l •"* !> CO I> I>

o o o o o o o o m m

H M O M T H

I H co • *

•>* T-I

m o o o o CM in in o in rt

rlOCO

c«

• M *©

£ Er ti. y §

13*5

o o o o o i n o o m m1 inoocoo"*

o o o o o m o m o o oo CM co co co

CO O T}< •>* T-I i-i < N i-i

I-H CM 00 K*1

++ I+I +++++

•*

o o o o m o m m

o m o o o o r» o m o

CO CM

CO CM i-l iH i-(

+ + I + I + + + + + M + + + I -H I -H I 11 + o o o o o o m o o m o o i-i o m

I ++ I +

+ + I +1 + 1 I 11 +

+ + + + + ++ I + + o o o o o o m o o o Q ft*

o o o

o o o o o m m o

o o o o o o m o i n o

O i f l r t O T f

o o o o o o o o in m> o o

+ + I + + + + + + + | + + + | -H | + + | I + I I O O O O O

o o o o o o o o o o m o o o o

+ I +

o o o o o m o o Tf » CO C» CO

T t Tf TH CM iH

i-i

+ ++

-H +

11 +

o o o o o m o m o o

o o o o o o o m m m

mmmmT}"

o o o o o m o o comcMco OJ i> CM i-i

CM CO O CO CM

t>CM-*-^<

o o o o o o o o o o in in o in in C M i - i o e o m ^ r l H N H lH

o o o o m o o m lH l-l co co

+ 1 +

O a> o o "

o o o o o mooinm

O O O O O

o m o o m

O O CO CM T-I CO CO Oi CO CM

l > l > O T-I CM C O I > [ > T - I O

3 P C O :0 S

o o o o o m o o o m co oo oo o i >

1 &,M

o g,""

Q a*

o o o o o o m o o m

o o o o o o m m o o

CO O i-l co

Tj< i-l CM O -*J<

+++++ +++++ +++++ +++ |+ ++++ + +++++ o o o o o o o o o o

o o o o o o o o o o 3 >« » +> "

2 O i-l I > CM CO i-i CM m o co

x II ~ © « o o Q a 2 <=>

s <s )©

o o o o o o o o o o

CO O O i-l OS CO CM CO Tf t > iH CO CM CD •<* T H

o o o o o o o o

• * -^f CM CD N n ^ i O

o o i>

o o o o o o o o o o co oo i-i co co

i-l

CM m t > CM i-l

+++++ +++++ +++ 1 + ++++ + 1 ++++

+ ++++

o o o o o m o m m o

r u f i f n n

THt^t^co-^1

•* tomcoif

i-HOCMCico

•THI-IOTHTH

I - H O T H O O

0 0 0 0 5 0

o o o o o o o o o o

o o o o o o o o

05 O i—* CO lH

o o o o o o o o o o CM os oo o i n

o o o o o o o o o o

Tf OS CO l > o

lH 00 00 l H

o o o o o o o o o o

O TH 1> CO I >

00 00 CD • * 00

CO Ol iH 00 CD

!- I > TH CO

o o o o o o o o i> rf co m

o o o o o o o o o o co os m i-i m

CM -^ 00 CO

o o o o o o o o o o t > CD l > 00

?2^ i t3 M 60 O © :cfl O

fa g T .

^ ä - S 111 00

tn 00 00 c

•S "« ©-• « t. " :© . S 3 *

o a, c :0 - - 'C >iw

03 H •SO

S • XJ g to •--.•g

g gs tn [-i IH Ä i >>'£ § 5. — i < o : 0 03 :c, ca m CM :S co :-<t ©, K» -^

fl +! .2 3 E

Z W ^ 2 l S ^ > W H^J>J:<

cs c cö g

o B 2 o Ä . 2 a> >> "tn i 2 - ^ *OT ca 0 g (H <M e ••3 "S ^ T3 .S3 " S CS +J +J v - .S2 « C3 t - :cS

1> 2 B

. i CM co • * m CM CM CM CM CM

XZ.O>X

CM CD

tf —

o o o o o o o o o o o o

T f T f H (B O "* C N M 1O00

OOI>Tj<OC3i T j i c O - ^ m o

CM O O O CO •<* 0 0 CM

o o o o o m -^< m lo> oO o•<*

CM CO O

r H

Tj<

1-1

K .3 :S § d 3 w

til

t-' m

c o

3 s S o ft o i : Q

o ©*

CD »o «o o d <=5 T H •a TH

fe d g d O :3 O o,1-1

Ä"-1

CM co i n T H

i n CM co ^* i>

c o m c o - ^ i o •^CMCOCMCO

O O H < C O T H I > T f r f T j H T f

o m

o o o o o m o m m o

o o o o m o o H C N r«

T H T H I > 0 0 CD

o o o

•>* + | + + + + + | | + -H + + ^

o o o o o m o o o r n T H i n m o o o

o o o o o o o m in o •*

o o o o o m o o in TH

T H

o o o o o m in m o m TH

CO CO 0 0 CM

o o o o o o o o o o

o o o c3 O i n m m o o

C M T J < T H C M C M

C O T I < T H T J 1 C O

»solv •änd 60/7 nligl MS: " H

se o

T H

a ?. « o

tyj d xs £

sg'.gS. <äs^ l XJ ^J O O O

fe g r H

o o o o o THinmoo

T H T H C N C O

o o m o o o m c M o o

THTH

COCO

+ + | + + + + 1 1 1 + +1 1+ + o o o o o o in o o in m TH co o CM

cvo

T-H

o o m m o T H O

cocoeo

o o o o o o m CM i n Ti n C^ T H H

o o o o o o o o m i n THCOTHOOCO

T H CM

C M C N C N O

o o o o o o i n o m m inr-^coTH H

O) -rf

+ | + + + + + I | + ! + + -H + + 1 + + ++ I I 1 + + 1 - H + o oo co co o

i n M o i o o TJ

OTHCNO

O O 0 0 0 0 O

0 0 CM O

T H T H T H T H T H

O O O O O m o o o m ö n O f f l h

o o o o o m o o o m O O C N C O t M

o o o o m m o o T}< c o O CM

>*(o r i H M •H^cNCNinrCTJ T H

oo i n oo i> co Tf C O T J I T J C I I

O CO CM CO CN co Ci > co O TH

O O O O O i n o m o o -<t co

o o o o CN o in

THCO

o o o

TH T H <M T)< O O O O r l r l r l

ONTffflto o o o o o o

e o r - o s a2 O O o o o o o o

T -H T H

O O O O o o o o o o mo o m o o o m i n i> m o oo CM O O O C O C M O

0 0 - ^ C N O C ^

T H

T f c M M n t O i n C N co ••* co

W W l > H l f l i n - * M < T H i n

[•«•

o Ifl t--

mco I>

I> O TH

••H-HH-HfTfCN - * C M C O C M I >

o o o c) O O i n o m m

T -1

T H

o o o o o o o o o o m o TH ToH To) < i n m o m

CO T H

CM CO

o o o c O m m o o m

•"*

CN CO CM

1 1 + + + + + | | + -fi | + + + + I I + + + -H+ | + + | + 4- +

% :3 o> « <3 -

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o c N o m o - t f i co CN r- co i n COTHI>I>CD'H< TH-H^ m TH

o o o o o o o co o co

O O CM

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o -<Jt> m CM CM oo o i O

O O O O O O

com TH

C O T H C N O - *

I | + + + + + | | + -H | + +

"i"

+ 1 1 + ++ -H+ I + + | + + +

T-1 Ti TH

•<* m o • * o o o o o o TH

( M O C Q O C O

O O O C N T H O C U N H H

W N C J I M O H H C S C S O

TH TH

TH TH TH

O O O O O o o o o o

O O

T H rt< CN O

T -

o o o o o o o o o o

o o o o o o o o

o CM

C N C O O O O T H

- * I O C O O O O

i n r H O o o

T f t O C O O ) iO T ^ N H i n h

CN 0 0 CO T H CO i n oo i n i n o

O c O r f O O C Nco co co CO T H

o o o o

CTS

T H

o o o o c o o o o c r f co i n oo i>

o o o o c oo co co m er

O m

CO T H

O TH CM l > T1< CN CO TJ< CC CM T H

-*j< ->* o o CN

•<* oo m un er

CNCM05

o o o c o o o o o o

O O Oo c

( M C O CDCBOO TH o o o o

T H

o o o o o o o o o o

o o o o c

o o o o o

O "*

"* •^

o TH o TJ< m co m m TH m

T H

M f l ^ f C O f l ) CO l > CO o CM 0 0 T}< CO

T -

T H

O O O O C 3

O I H H H C O

i > o • " * o" ( M CO CM t >

^HCNTt*COCO

o o o

o o o o o o o o o o CM r- co oo o

o o o o c o o o o c

o o o o o o o o o o

T f H

CO I > CO o c • * CM CO CM CC

co CM i> m TH m m •* o m

O O CN

CM co m m

TH i n

[ > T J H

CM CO " * CO

TH t > TH

C£

0 0 CM CO CO CO

T H

« cö d

CO CO

Ängelholms Simrishamn Malmö....

o o o o o o o o m ToH m CM T H

o C2

U J

CN in TH in CO T H

Q ft*

o o o o o m o o o m N t > H C N oi

CO O OO CD CN

t i t3 m ^ , eo o

o o CM

r. 3 u

03 CN

O O O O O THOoino O

<<(

o o o o o ' o o o o o o o o o m

o o o o T H TH O

i' § Si 3 43 m i>

o o o o o o o Tm H

o o o o o o o o o o T HC I NOO OC OO O m m Tof -oH / m T T T H CM

o o o o o o o o o o o o i n m o

00 O

O O O O O O O O in in o o

+ | + + + + + | 1 + -H + + | + + 1 + 1 + + 111+ 1 1 ++ 1 O

•ä

O O o

T H

CO CO O

lH TH

o o o o o m CO o o o o CD 0 0 r f

o o o o o o m i n m oT f

CN CM CO

o o

I I+ + + + + I 1+ + + + + + + | + + + + + + 1 + I I I h- 1

:« U

M CO »"5

o o o o o o o o o o m o o i n m

_d •V d

o o o o o o o o o o o o o o o

o '5b <u u

O -Q 00 d

2 c S31 £

Landskrona Trelleborgs. Ystads....

Folkmängd 1975 enl trender 1961—

240 CO C/

'C C

>y 2 -

v Y " X HH 1— oo r f ir. co r^ oo o o eo co oo co co co co co co •* TH I M

CA D

01 C

o c

—

—i

l S3 g c fe" c

"c3

a O 3A

fe>

C M c o rt< i n

Tt<

T f

<* <« <*

CO (H CJ

d :c^

B •0 c

•0

c PC

CES

°C!

01 B

t c-

)

'S,

: - 1 u:C - : 0 !C a

Må

CO I > 0 0 o -T r t r f TT

o 1 -

< M oo • *

s u *. td JS "g .S3 > <S o. — er T: ee

« a fe m m m m m TH

oo d

C73C

CD I > 0 0 O

a O

m m m m CO

241 o o o o o o o o o o o m o m m

o o o o o o o o o o o m m o o

o o o o o o o o o o o o o m m

N M O O

co t o m

co m

m ifl • * M

o o o o o m o o m o htOrllfl

CQ i >

co m

w 10 M n m

' t H t o c o n

o o o o o o o o o

O O O O O o o o m

tOrtM H

TfCOTjH

o o oid o o O) o t CM

o o o o ouO o o m T-t oo ro CM m

o o oo o o o O o O O o o o o l,—1 o <3J O o • * lO o o C*

o o O o o o o m m s o I» "* o m CO

o O o O O o o m m 0C o 00 co CO CO

o o o o wm

o o o in o c» o

o O o oi.O o o o o oCM CO m CM o 0 0 oCM lO o m CO CM CM

o o <r> oy-i o orj<

+ +

o o o o o ot> oT* o o m ^r

o O o o o o oi n o o O O o o m m m o oCO m CO ol > oCM m CM CM m Tf m ^r

-H I + + -H

o o o o o m m o o m t - CM CM T-H • * M C O r t t O t O

o o o m o o m m o o c M i o O l> TH i n l > CM TH CM

1 +

o o o o o co oo

o o o o o o O o o oT* o o m O m o «* CO CM m 00

+ | + | -U +-H | + + | + + + o o o o m o m m m CM

lO O

m CM o CO [ > r f

-fl +

+ -H+

m m m m io

m m o

O O O

CM CM CM CM O CM l > i-( H tO-* H l> T4

o o m CM CO CO

+ + + I + + + + ++ I ++ I I I

I+

o o o o o o o m m in co oo o o co o co o> M to

O O O O O O O C H Oi Cl O i n

o o o o o o o m o m

o o o m o m

n O > to M n

00 1-H CO O I-H I-H

11 +

+ + ++

o o o o o m o m o m CO CO i n 00 C l

o o o o o o m m m m n t O M t co

o o o m 00 CM

inin-r-iooo

+++ I+ +++++

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o m in in m o m o o o in in m m o m co i > oo o co m m oo co co o m O ^ l O h r l

o o o o o o

o o o o o m o m co o i> m co co

o o o o m o MOlrt

o o o o o o o o o o m co m m m

o o o o o co o o m o OOONrl

+ + + + + + + + ++ + + + + | | | o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o co CM oo •>* oo co co co m - *

o o o o o o o o o o

o o o o

Tj< l > 00 l > CO ^ n c O r t

CO t >

TH i >

+ 1 + I + ++ + 01 05 rt

o o o o o o o o o o mo m m o m in •* i> TJ< co co CM C l

o o o o m m

o o o o o m m m m o

o o o o m o

CM m

rH CM

o o o lOCOrt

CO CM T f

CM m

++ | + | ++ | + | + + + + o o o o o o co c i m

o o o o o o o o o o

o o o o o o

l > O CO TH CO co oo

+++++ +++++ ++++

+ ++

+ I + ++ +

o o o o o o o o o o

o o o o o o

o o o o o o o o o o TH oo o m m

o o o o o o m oo rf

o o o o o o

I > TH TH

o o o o o o

o o o o o o o o o o rf 0 0 Tf • * 00

o o o o o o m co co

o o o o o o

T f CM CO

o o o o o o o o o o

o i> co r- oo o co Tf m -t1

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o -<* co m oo oo CO Tt< CO CM - *

o o o o o o o o o o CO O CO 00 o

o o o o oo oo

m TH

o o o o o o

co co TH

l > 0 0 CO CM CO

o o o 0 m m

l > CO o

TftOOT

l > CO CO

:ca o

ä ™

> in o o V "O +-> r«

«.s «3"a «

Si £ £ 1 [O a o g >

» _] > in b & b PQ J <J TH

CM CO rt< i n

co co co co co

16—318341

£ 2. ^ "> "S :c*

> « «( c « °rt

t/3 "Q

c « S

^ 1 =s i 15C +3 C « W Ä » 1 3 5 5- S5 3<^ » » I D S ' *

S O C/3 C/2 OQ

8 1-5 K

C/3 C/3

Jr ^ 5 ^ ^

3 .ti O :« ^

o .-S +-1 c

et sn

jrj c a tu S c

:c« o S T3

242 kring 25 % (Kiruna 27, Karlskoga 24, Sandviken 22, Västerås 21). I de svagaste regionerna beräknas minskningen uppgå till 10 % (Simrishamn, Vara). Omkring — 5 % ligger Visby, Ulricehamn, Bollnäs, Ljusdal, Sollefteå, Östersund, Lycksele och Haparanda/Kalix. I Syd- och Mellansverige beräknas endast 9 regioner av 71 få folkminskning, medan 8 av Norrlands 20 regioner skulle få minskad folkmängd. Sammanhängande områden med beräknad minskning finns i södra Sverige endast i sydöstra Skåne. Relativt svag folkmängdsökning förutses i Småland samt vissa delar av angränsande landskap. De tre storstadsregionerna kommer enligt prognosen att få en fortsatt snabb folkmängdsökning, Stockholm med 17, Göteborg med 21 och Malmö med 20 %. Jämförelsen mellan den i prognosen förutsedda utvecklingen och trenden under åren 1961—1962 ger för södra och mellersta Sverige ej några alltför m a r k a n t a avvikelser av större regional omfattning till resultat. För enstaka regioner kan emellertid skillnaderna mellan prognosen och den aktuella utvecklingen bli stora. Som exempel kan nämnas Lunds A-region, med en mycket snabb folkökning under åren 1961—1962. Trots att folkmängden dessa år vuxit mindre än vad som genomsnittligt krävs för att 1975 års prognosresultat för landet skall nås, har storstadsregionerna väl hävdat sin ställning och i alla tre fallen ökat snabbare än AMS-prognosen förutsätter. Större sammanhängande områden med i viss utsträckning svagare utveckling än den prognosticerade finns i Östergötland, Småland, sydöstra Skåne, Värmland/Dalsland samt vissa regioner i Bergslagen med Västerås som m a r k a n t undantag. Som synes rör det sig här om flera sådana områden där redan prognosen förutspår en förhållandevis svag befolkningsutveckling. För Dalarna och Norrland visar åren 1961—1962 en utveckling som klart avviker i negativ riktning från den i AMS-prognosen förutsatta. Inom detta område har den aktuella utvecklingen varit svagare än årsgenomsnittet för prognosen i samtliga A-regioner utom fyra, nämligen Umeå, Luleå, Piteå och Boden, i vilka en med prognosen likartad eller något mera positiv tendens varit gällande. För hela området beräknar prognosen en årlig ökning med 5 500, medan åren 1961—1962 inneburit en minskning med omkring 5 000 per år. Markanta exempel på den i förhållande till prognosen skärpta negativa utvecklingen under 1961—1962 erbjuder t. ex. Sollefteå-regionen och Östersunds-regionen. 3. Gulbrandsens nya befolkningsprognos för A-regioner 3.1. Prognos till år 1980 för regioner, bebyggelsetyper m. m.

Gulbrandsen har som förut nämnts utfört en liknande beräkning som h a n tidigare presenterat i sin prognos för Sveriges befolkning år 1975. Den nya

243 prognosen har förts fram till år 1980. Information från 1960 års folkräkning har utnyttjats och anpassning har skett till AMS:s aktuella A-regionindelning. I övrigt har framräkningen skett enligt samma huvudprinciper som i den tidigare prognosen. (Angående metodiken se ovan 1.2.1.) Utöver 1980 anges prognossiffror även för år 1970, däremot inte för år 1975, som i övriga h ä r behandlade beräkningar. (I tabell 8 presenterades för jämförelse med AMS-prognosen interpolerade värden för år 1975 enligt Gulbrandsens framskrivning. Jfr även figur 2.) För att studera effekten av en ändring i flyttningsmönstret har utöver huvudalternativet med oförändrade flyttningsförhållanden i jämförelse med 1950-talet även ett andra alternativ beräknats med en antagen halvering av samtliga flyttningstakter, vilket skulle innebära en reduktion även av inflyttningsöverskottet till landet. Enligt huvudalternativet skulle landets totalfolkmängd 1970 uppgå till 7 940 000 invånare och 1980 till 8 480 000, dvs. för år 1970 något lägre än tidigare berörda riksprognos från statistiska centralbyrån och för 1980 i stort sett överensstämmande med det lägre alternativet i densamma. Gulbrandsens andra alternativ innebär i runt tal en folkmängd som är ca 50 000 mindre år 1970 och omkring 100 000 lägre år 1980 än huvudalternativet. Resultatet av Gulbrandsens prognos framgår i huvuddrag av figur 2 och tabell 9. De ur regional synpunkt mest markanta dragen i den beräknade utvecklingen kommenterar Gulbrandsen på följande sätt. Både absolut och procentuellt sett blir ansamlingen av befolkning i storstadsområdena betydande. Den sammanlagda befolkningen i Stockholm, Göteborg och Malmö skulle 1980 vid det högre flyttningsalternativet närma sig 2 V2 milj. invånare, varav enbart i Stockholm 1 Vt milj. Det innebär att av rikets totala folkökning mellan 1960 och 1980 om ca en milj. skulle 2/s komma i de tre storstäderna. Regionbefolkningarnas utveckling beror naturligen i hög grad på fördelningen mellan de olika bebyggelsetyperna inom regionerna. I en del städers regioner, framför allt i de tre storstädernas, dominerar centralortsbefolkningen, varför regiontillväxter om V3 kan noteras. Större regionökningar i övrigt, av storleksordningen 1/i kännetecknar industridistrikten i Mälardalen och Bergslagen. Regioner med befolkningsminskning återfinns främst i sydöstra Sverige, i Västergötland och i Norrland. Ingen region skulle dock få befolkningen minskad med mer än V« mellan 1960 och 1980. Sammanfattningsvis kan om befolkningsomflyttningarna sägas, att de dels består av en fortsatt kraftig förskjutning från glesbygd till tätorter och då framför allt till de största av dem, dels av regionala förskjutningar enligt i stort sett följande mönster. Från en »vattendelare» från Blekinge i SO till Värmland i NV förskjuts befolkningstyngdpunkten dels mot SV till västkusten, särskilt Malmö och Göteborg, dels mot NO till Mälardalen och Bergslagen, särskilt Stockholm. Från Norrland sker en viss förskjutning mot söder till sistnämnda område, men en del av densamma skulle komma att uppbromsas av några särskilt expansiva Norrlandsorter.

Figur 2

Fol.kmängdsutvecklingen i A-regioner 1960-1975 enligt Gulbrand'sens prognos

Beteckningar for. folkmängds utvecklingen till år 1975 O

11960-100) • 84 65-

95 -104 105-114

Folkmängd 1960

— 551 — 262

' 130 Tusintal

245 Beträffande utvecklingen inom de skilda, ovan definierade bebyggelsetyperna ger Gulbrandsens prognos bl. a. följande resultat. (Jfr tabell 10.) De tre storstädernas tillväxt skulle enligt vad som framgått ovan närma sig 40 % under tiden 1960—1980. Av centralorterna skulle emellertid nära hälften överträffa denna tillväxttakt. I vissa fall, särskilt i fråga om mindre centralorter, ställer sig Gulbrandsen tveksam till dessas möjlighet att absorbera det förväntade befolkningstillskottet från sitt omland. Om inte så blir fallet skulle regionerna i fråga få en mindre positiv utveckling än vad som beräknats. För tätbygderna har som framgår av tabell 10 mycket varierande regionala tendenser beräknats. Vissa extrema förändringar torde, som också Gulbrandsen antyder, ha förorsakats av fiktiv tätortstillväxt 1950—1960 på grund av skilda avgränsningsprinciper i folkräkningarna. 1 Om befolkningsutvecklingen i glesbygden skriver Gulbrandsen i sin kommentar. Glesbygdsprognoserna har i alla regioner gett befolkningsminskningar till resultat. I genomsnitt rör det sig om minskning med Vs för 1960—1980. Den största tillbakagången förutses för Bergslagsbygderna, nedre Norrland och vissa delar av småländska höglandet, där halveringar av befolkningen på 20-årsperioden skulle kunna förekomma vid fortsättning av 1950-talets flyttningsförhållanden. Långsammast skulle glesbygdens befolkningsavtappning gå på västkusten och i vissa delar av övre Norrland, med minskningar av storleksordningen V*. Totalt innebär utvecklingen under förutsatta tendenser enligt huvudalternativet att av Sveriges befolkning år 1980, ca 8,5 milj. invånare, omkring 5,4 milj. (2/s) skulle vara bosatta i A-regionernas centralorter och ca 1,5 milj. vardera i tätbygd och glesbygd. I jämförelse med Gulbrandsens tidigare prognos — som visat sig underskatta glesbygdens flyttningsförluster fram till år 1960 — innebär den nya framräkningen en accelererad takt i flyttningen till central- och tätorter. Glesbygden skulle år 1970 vid det högre flyttningsalternativet ha en halv miljon färre bosatta än enligt den tidigare prognosen. Gulbrandsen redovisar i sin prognos befolkningen inom bebyggelsetyper och regioner uppdelad på kön samt på åldersgrupperna 0—14, 15—39, 40—64 och 65—w år. Folkmängden under 40 år beräknas år 1980 ha sjunkit till närmare 40 % av totalbefolkningen i glesbygden mot 60 % i centralorterna. För centralorter och tätorter väntas ökad folkmängd i åldern 40—64 år och kraftigt ökad befolkning, nära en fördubbling i åldrarna över 65 år. Glesbygden skulle komma att behålla sin folkmängd i gruppen 1 I annat sammanhang (Norling,G., Kontinuitet i tätortsstatistiken? Plan 1962:5) har visats att stora brister råder i fråga om jämförbarheten mellan tätorter enligt folkräkningarna år 1950 och 1960. Även om här behandlade prognos i tätbygden ej innefattar orter med mindre än 500 invånare, där felaktigheterna torde vara störst, är det uppenbarligen nödvändigt a t t bedöma utvecklingstendenserna för centralorter och tätbygd samt därmed också för glesbygd inom varje enskild region med försiktighet.

246 över 65 år, som vid förverkligande av det högre flyttningsalternativet skulle komma att uppgå till lU av hela glesbygdsbefolkningen år 1980. 3.2. Jämförelse mellan Gulbrandsens prognos och den aktuella utvecklingen

Som framgått av det föregående utgår Gulbrandsens framskrivning från den förutsättningen att det flyttningsmönster, som observerats under tiden 1950—1960, skall komma att bestå i sina huvuddrag även under de närmast följande decennierna. Även efter den förstärkning av grunden för flyttningsantagandena, som förlängningen av basperioden innebär i förhållande till Gulbrandsens tidigare prognos, kvarstår givetvis flyttningsförhållandenas konstans som den avgörande faktorn för framskrivningens möjlighet att återspegla den kommande verkliga utvecklingen. Enligt den nya prognosen skulle glesbygden i vissa delar av övre Norrland komma att avfolkas långsammare än genomsnittligt för riket och några regioner i Norrland skulle få en totalt sett gynnsam befolkningsutveckling. Då den sammansatta process som ligger bakom en regional folkmängdsnedgång i stora drag i Sverige kontinuerligt spritt sig från söder mot norr och under 1950-talet nått mellersta men inte övre Norrland, kan det ifrågasättas om inte det prognosresultat som Gulbrandsens flyttningsförutsättningar ger för sistnämnda områden kan visa sig alltför positivt. I motsatt riktning bör emellertid i viss mån det förhållandet verka att födelseantagandena satts lika för hela landet. Den i det föregående använda metoden att genom jämförelse med den faktiska regionala utvecklingen under åren 1961 och 1962 i någon mån undersöka om nya tendenser håller på att göra sig gällande skall tillämpas även här. Följande huvuddrag kan urskiljas vid en jämförelse mellan Gulbrandsens framräkning av regionernas totalbefolkning och den faktiska utvecklingen under åren 1961—1962. Gulbrandsens huvudalternativ förutsätter en årlig folkmängdsökning för hela landet av i genomsnitt närmare 50 000 per år under tiden 1960— 1980. Den faktiska ökningen under 1961 och 1962 uppgick till i medeltal 44 000, något under det förutsatta genomsnittet. För huvuddelen av regionerna i mellersta och södra Sverige är överensstämmelsen mellan den i prognosen förutsatta och den faktiska folkmängdsutvecklingen god, i många fall nästan exakt. De tre storstadsregionerna, för vilka prognosen beräknat en årlig tillväxt av omkring 34 000 personer ökade under 1961— 1962 med 34 250 per år i stort sett enligt prognosens fördelning. Trots det ovannämnda underskottet för hela landet i förhållande till prognosen visade flera regioner högre tillväxttakt än beräknat. Detta gäller bl. a. Södertäljeregionen, vilket uppvägs av en lägre takt i Uppsalaregionen. Snabb ökning hade Nyköpingsregionen med en ökning på 1 500 invånare per år mot beräknade 400 å 500 huvudsakligen beroende på Oxelösunds tillväxt. Två andra regioner med relativt stort överskott i förhållan-

247 Tabell 9. C lulbrandsens

prognos

Folkmängd 1960

Prognos 1970 Alt. 1

Prognos 1980 Alt. 1

1 172 200 67 100 35 800 142 700 30 700

1 372 100 75 400 33 400 157 400 29 500

1 603 400 86 700 31800 175 000 28 800

55 800 102 900 49 700 116 300 152 800

59 700 109 400 52100 131 800 159 700

65 000 117 800 55 700 150 900 168 800

11 Motala 12 Mjölby

48 700 33 900 111100 63 700 50 600

47 300 32 300 122 700 66 300 50 900

46 200 31100 136 800 69 900 51500

16 Tranås 17 Vetlanda 18 Växjö

28100 35 800 100 700 35 000 24 300

26 200 35 600 97 400 35 000 23 900

24 600 35 800 94 100 35 300 24 200

84 700 30 600 41700 45 500 41900

80 800 28 500 41900 43 000 39 400

77 800 26 600 42 500 40 200 37 200

26 Visby 27 Karlskrona 28 Karlshamns 29 Kristianstads

54 200 85 000 59 400 84100 58 600

51000 82100 60 300 82 700 59 100

48 300 79 500 61300 81 300 60 400

31 Ängelholms

33 Malmö

44 600 29 700 261 600 142 800 67 500

44 200 27100 300 500 148 600 72 200

44 900 25 100 340 900 154 600 75 300

37 Trelleborgs 38 Ystads 39 Eslövs

45 800 34 400 54 300 53 600 92 200

47 100 34 800 50 200 49 200 94 600

49 000 35 200 46 200 45 400 97 900

43 Göteborgs

29 500 36 500 551 200 133 100 99 000

29 300 36 400 627 800 133 100 110 700

29 600 36 900 715 700 133 300 125 100

144 200 24 600 37 700 46 200 62 600

151 500 23 300 37 700 45 700 64 700

157 900 21800 38100 45 900 67 800

A-region 01 Stockholms 03 Norrtälje

07 Eskilstuna

20 Älmhults 21 Kalmar 22 Nybro 25 Hultsfred/Vimmerby

45 Trollhättan/Vänersborgs 46 Borås 48 Alingsås

(Forts.)

248 Tabell 9. (forts.) Folkmängd 1960

Prognos 1970 Alt. 1

Prognos 1980 Alt 1.

51 Falköpings 52 Skara 53 Lidköpings 54 Vara 55 Karlstads

43 900 27100 36 700 27 100 163 600

44 000 25 500 35 300 25 100 169 900

44 000 24 100 33 900 23 400 176 000

56 Kristinehamns 57 Arvika 58 Säffle/Åmåls 59 Örebro 60 Hallsberg/Kumla

53 700 52 200 47 700 105 600 51500

54 800 47 800 47 300 111 300 53 800

55 800 43 100 47100 118 600 57 700

61 Karlskoga 62 Lindesbergs 63 Västerås 64 Sala 65 Fagersta

46 400 58 700 117 500 30 800 29 700

52 900 60 600 129 700 29 300 33 600

61100 64 200 143 400 28 200 38 700

66 Köpings 67 Falu 68 Borlänge 69 Ludvika 70 Avesta

46 300 57 400 74 200 49 200 55 400

49 700 60 600 75 400 54 400 61100

53 600 64 800 76 300 61600 69 700

71 Mora 72 Gävle 73 Sandvikens 74 Söderhamns 75 Bollnäs

49 600 102 900 54 500 33 600 43 000

48100 116 900 60 700 31500 41300

46 900 134 200 69 000 29 200 40 000

76 Hudiksvalls 77 Ljusdals 78 Härnösand/Kramfors 79 Sundsvalls 80 Sollefteå

48 900 26 800 63 300 119 200 41700

46 800 25 800 56 800 126 700 37 600

45 200 25 300 50 200 133 500 33 800

81 örnsköldsviks 82 Östersunds 83 Umeå 84 Skellefteå 85 Lycksele

61400 139 800 96 500 86 400 56 800

60 300 133 200 100 600 85 300 55 900

58 700 127 600 104 900 83 500 55 400

86 Luleå 87 Piteå 88 Bodens 89 Gällivare/Malmbergets 90 Kiruna

50 500 55 400 38 400 38 800 31200 47 700

57 500 54 500 39 300 40 500 37 600 44 000

65 200 53 900 40 600 42 700 42 900 40 900

A-region

249 Tabell

10.

Gulbrandsens

prognos

för olika

bebyggelsetyper

Procentuella befolkningsförändringar 1960—1980 (Alt. 1) (Indextal 1960 = 100) A-region

01 Stockholms 02 Södertälje 03 Norrtälje 04 Uppsala 05 Enköpings 06 Nyköpings 07 Eskilstuna 08 Katrineholms 09 Linköpings 10 Norrköpings 11 Motala 12 Mjölby 13 Jönköpings 14 Värnamo 15 Eksjö/Nässjö 16 Tranås 17 Vetlanda 18 Växjö 19 Ljungby 20 Älmhults 21 Kalmar 22 Nybro 23 Oskarshamns 24 Västerviks 25 Hultsfred/Vimmerby..., 26 Visby 27 Karlskrona 28 Karlshamns 29 Kristianstads 30 Hässleholms 31 Ångelholms 32 Simrishamns 33 Malmö 34 Hälsingborgs 35 Lunds 36 Landskrona 37 Trelleborgs 38 Ystads 39 Eslövs 40 Halmstads

, , , , , ,

, ,

41 Falkenbergs 42 Varbergs 43 Göteborgs 44 Uddevalla 45 Trollhättan/Vänersborgs 46 Borås 47 Ulricehamns 48 Alingsås 49 Mariestads 50 Skövde

Centralort

Tätbygd

Glesbygd

138 149 105 152 102 131 130 146 158 124 98 100 147 224 118 104 140 118 148 186 100 104 142 107 124 120 104 160 119 153 140 148 136 131 131 122 117 114 134 132 134 129 139 140 162 136 122 125 171 134

153 163 182 172 325 171 133 132 163 130 195 146 98 104 131 118 127 121 130 137 124 103 113 123 108 128 124 115 123 111 123 102 98 92 96 118 400 92 102 108 185 141 111 132 148 104

63 61 55 60 60 61 61 57 61 60 60 59 74 73 66 54 65 65 65 55 72 69 72 57 57 67 71 68 67 67 67 67 73 74 74 74 68 67 67 77 77 77 68 65 65 76 77 65 67 65

154 112 125

(Forts.)

250 Tabell

10.

(forts.)

Procentuella befolkningsförändringar 1960—1980 (Alt. 1) (Indextal 1960 = 100) A-region

51 Falköpings 52 Skara 53 Lidköpings 54 Vara. 55 Karlstads 56 Kristinehamns 57 Arvika 58 Säffle/Åmåls 59 Örebro 60 Hallsberg/Kumla 61 Karlskoga 62 Lindesbergs 63 Västerås 64 Sala 65 Fagersta 66 Köpings 67 Falu 68 Borlänge 69 Ludvika 70 Avesta 71 Mora 72 Gävle 73 Sandvikens 74 Söderhamns 75 Bollnäs 76 Hudiksvalls 77 Ljusdals 78 Härnösand/Kramfors. 79 Sundsvalls 80 Sollefteå 81 örnsköldsviks 82 Östersunds 83 Umeå 84 Skellefteå 85 Lycksele 86 Luleå 87 Piteå 88 Bodens 89 Gällivare/Malmbergets 90 Kiruna 91 Haparanda/Kalix

Hela riket

Centralort

Tätbygd

Glesbygd

147 108 107 167 153 123 99 131 123 157 148 272 135 143 165 154 131 123 167 170 191 152 157 105 156 155 179 91 178 128 130 180 168 150 245 159 206 148 155 170 122 138

103 117 320 136 121 112 151 113 174 133 113 123 123 137 123 121 144 139 124 141 100 127 128 91 131 99 155 103 81 106 73 73 89 79 83 93 96 99 133 77 77

67 68 70 67 67 70 65 67 72 58 74 59 56 52 53 54 73 59 72 60 53 73 76 50 53 60 55 59 73 61 75 73 74 76 76 76 64 63 66 82 79

251 de till prognosen är Västerås (ökning med 2 000 mot beräknade 1 300 per å r ) och Lund (1 400 mot 400). Samtliga regioner i Halland hade under de två åren en i förhållande till Gulbrandsens prognos relativt positiv utveckling. Bland regioner i Götaland och Svealand med avsevärt svagare utveckling än den som erhålles enligt Gulbrandsens förutsättningar m ä r k s bl. a. Uddevalla (minskning med omkring 300 invånare per år mot ± 0 enligt prognosen) och Trollhättan/Vänersborg (ökning med 550 mot förväntade 1300). Betydligt svagare ökning än beräknat visade också Linköping och Norrköping samt Värmlandsregionerna. För Norrlandsregionerna har den faktiska utvecklingen under 1961— 1962 nästan genomgående varit svagare än vad Gulbrandsens framskrivning, omräknad till årsmedeltal, ger vid handen. Innefattas även regionerna i Dalarna har den aktuella utvecklingen under 1961—1962 inneburit en årlig folkmängdsminskning av närmare 5 000 personer mot en framräknad ökning av i medeltal 3 700 per år. De mest m a r k a n t a exemplen på denna tendens är följande regioner: Sollefteå ( — 1 2 0 0 mot beräknade — 400), Östersund ( — 2 100 mot — 6 0 0 ) , Sundsvall (—50 mot + 7 0 0 ) och Lycksele (— 1 000 mot — 75). Undantag från tendensen till mera negativ faktisk utveckling under de två åren än den antagna utgör i södra och mellersta Norrland endast Söderhamns- och Örnsköldsviksregionerna som i stort sett följer prognosutvecklingen. I övre Norrland har däremot de under 1950-talet mest expansiva regionerna behållit sin positiva trend även under 1961—1962. Detta gäller främst Luleå- och Kirunaregionerna men inte Gällivare/Malmberget. De tidigare diskuterade förskjutningarna mot en mera negativ tendens även i dessa områden har alltså ännu inte genomgående bekräftats av den faktiska befolkningsutvecklingen. 4. Jämförelse mellan AMS:s och Gulbrandsens prognoser för

A-regionerna

Den viktigaste skillnaden i resultaten mellan de två metodiskt olika prognoserna för A-regionernas befolkningsutveckling är storstadsområdenas, särskilt Stockholmsregionens tillväxttakt. Gulbrandsens prognos, som innefattar 1950-talets trend, ger till resultat en snabbare befolkningskoncentration än AMS-prognosen, som bygger på en regional näringslivsanalys. Enligt Gulbrandsens framräkning skulle Stockholmsregionen mellan åren 1960 och 1975 öka med över 300 000 invånare, medan AMS-prognosen utm y n n a r i en ökning av 200 000 personer. För Malmö- och Göteborgsregionerna är differenserna mindre, omkring 10 000 för vardera regionen. Den i AMS-prognosen beräknade mindre tillväxten i Stockholmsregionen resulterar i stort sett i en förväntad mera positiv utveckling i huvuddelen av regionerna än vad Gulbrandsens framräkning ger vid handen. Detta gäller främst södra och mellersta Sverige, där Gulbrandsen har mera positiva

Figur 3

253 värden för endast några få regioner (Uppsala, Linköpings, Trollhättan/ Vänersborg och Borås) utanför de tre största städerna. I övrigt är prognoserna relativt likartade eller AMS-prognosen mera positiv. Gulbrandsens framräkning kan alltså sägas återspegla en större regional variation än AMS-prognosen, som speglar en relativt jämn fördelning av de positiva tendenserna. — Som framgått redan tidigare bekräftar utvecklingen hittills under 1960-talet det i Gulbrandsens beräkning inrymda antagandet om storstädernas fortsatta tillväxt med oförminskad takt. Detta gör också att utvecklingen i de flesta regionerna i södra och mellersta Sverige, särskilt i sydöstra delen av landet samt i områden med svag utveckling i Västergötland och Värmland, hittills bäst återspeglas av Gulbrandsens prognostal. För Norrland ger de båda prognoserna totalt sett ungefär likartade resultat, vilka som tidigare berörts i relation till den aktuella utvecklingen måste anses alltför positiva. Inom Norrland föreligger däremot vissa differenser mellan prognoserna. AMS-prognosen antyder en mera positiv utveckling i södra och mellersta Norrland, medan Gulbrandsens framräkning är mera positiv för övre Norrland. 5. Länsprognoser Som framgått av inledningen har inom länsstyrelserna i samband med det pågående arbetet med bildande av kommunblock, utarbetats befolkningsprognoser för länen och för de planerade blocken. De prognosresultat som presenterats i anslutning till länsstyrelsernas preliminära blockförslag redovisas översiktligt i figur 3 och tabell 11, kolumn B. Som tidigare nämnts k a n dessa prognoser i viss utsträckning beräknas i sig innefatta sådana regionala överväganden och differentieringar av prognosantagandena som ej alltid kan göras i en samlad riksprognos. Vidare bör det kunna förutsättas att olika specialprognoser för enskilda orter och regioner har beaktats vid upprättandet av länsprognoserna. De i tabell 11 redovisade länsprognoserna utgör i en del fall summeringar av blockprognoser varvid med hänsyn till reduktion för överlappning m. m. vissa länssiffror blir ungefärliga. — De skilda prognoserna för länen är givetvis av olika kvalitet med hänsyn till differenser i utgångsmaterial, tidsram och resurser m. m. Som en allmän förutsättning för länsprognoserna gällde att Godlunds och Gulbrandsens tidigare prognoser skulle utgöra riktpunkter, varigenom orimliga totalresultat skulle undvikas. I en del fall gjordes emellertid relativt stora avsteg i länsprognoserna från Godlunds liksom från Gulbrandsens värden. Trots detta har totalsumman blivit realistisk, i förhållande till den aktuella riksprognosen t. o. m. omkring 50 000 personer för låg år 1975. I enlighet med vad som anförts tidigare jämförs i tabellen länsprognoserna med den aktuella folkmängdsutvecklingen under 1961 och 1962. För

254 Tabell 11. Prognoser för länens folkmängdsutveckling A

Län

Folkmängd 1960

Förändr. Läns1960—75 styrelD:o sernas enl. länsårlig styrelprognos förändr. sernas för år (C/15) prognoser 1975 (B—A)

m. m. F

Faktisk förändring

1962 H Folkmängd 1975 enl. trenden 1960— 1962

Stockholms s t a d 1 . . . Stockholms län Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge

808 480 *763 000 — 45 000 — 3 000 + 900 — 1 350 — 5 000 (781 000) 461 080 790 000 + 329 000 + 21 900 + 18 100 + 26 050 + 26 200 813 000 167 740 196 000 + 28 000 + 1 900 + 1 500 + 2 200 + 2 100 197 000 227 620 250 000 + 22 000 + 1500 + 2 400 + 2 700 + 1 700 262 000 357 690 394 000 + 36 000 + 2 400 ± 366 000 o + 300 + 1300 600 301 000 285 270 306 000 + 21 000 + 1400 + 1450 + 1 050 + 350 161 000 158 980 160 000 + 1 000 + 200 + 50 — 50 + 235 770 239 000 + 3 000 + 200 — 900 — 800 223 000 850 — 54 320 53 000 — 1 300 — 150 (46 600) 650 — 90 — 750 — 144 470 151 000 + 900 151 000 6 500 + 550 + 450 — 50 + 256 480 254 000 — 2 500 — 100 — 100 255 000 150 — 350 + 625 670 693 000 + 67 000 + 4 500 + 5 100 + 6 500 + 7 000 719 000 Malmöhus 170 060 178 000 + 8 000 + Hallands 550 + 600 + 1 150 + 1400 186 000 Göteborgs och Bohus 624 760 728 000 + 103 000 + 7 000 + 5 700 + 8 250 + 6 900 729 000 375 010 402 000 + 27 000 + 1 800 + 1 700 + 1450 + 1 300 397 000 Älvsborgs 250 180 256 000 + 600 253 000 6 000 + 400 + Skaraborgs 300 + 350 — 291 090 303 000 + 12 000 + 800 + 900 283 000 850 — 100 — 262 240 279 000 + 17 000 + 1 150 + 1 250 + 1 050 — Örebro 600 271 000 232 590 280 000 + 47 000 + 3 150 + 3 250 + 2 600 + 1400 269 000 Västmanlands 285 860 315 000 + 29 000 + 1 950 + 700 — 400 289 000 Kopparbergs 350 + 293 070 321 000 + 28 000 + 1 850 — 300 296 000 Gävleborgs 350 + 1 200 — V ä s t e r n o r r l a n d s . . . . 285 620 276 000 — 10 000 — 650 — 2 050 — 2 300 — 2 000 254 000 139 800 2 122 000 — 18 000 — 1 200 Jämtlands — 1 050 — 2 200 — 1 800 115 000 239 630 239 000 — 1 000 — Västerbottens 50 — 250 — 1 050 — 1 800 224 000 261 670 600 271 000 Norrbottens 900 + 277 000 + 15 000 + 1 000 + 400 + Summa 7 495 130 8 225 000 + 730 000 + 48 700 + 37 400 + 47 350 + 38 500 8 113 000 Tillämpliga totalvärden för hela landet enl. riksprognosen

8 276 000 + 781 000 + 52 000

8 276 000

1 Enl. Ahlberg, G., Befolkningsutvecklingen i Stockholms stad 1960—1975. Stat. månadstidskr. f. Sthlm stad 1962 nr 8. 2 Senare reviderad till 119 000.

att få något bättre underlag för bedömning av de aktuella tendenserna har h ä r även utvecklingen under år 1960 beaktats. Under dessa tre år h a r tillväxten totalt sett varit något för låg för att riksprognosen skulle uppfyllas. Denna förutsätter nämligen en folkmängdsökning per år fram till år 1965 av i genomsnitt 47 000 personer, medan — som framgår av tabellen — ökningen under de nämnda åren uppgick till 37 400, 47 350 respektive 38 500. I kolumn H har också framräknats de folkmängder som en fortsättning av trenden under åren 1960—1962 skulle ge till resultat för år 1975. Denna beräkning får givetvis inte fattas som en prognos u t a n som ett räkneexempel, som torde ge en uppfattning om de gjorda prognosernas relation till den aktuella utvecklingen. För två områden torde ytterligare speciella re-

255 servationer böra göras mot denna framräkning. Det gäller Stockholms stad, där folkminskningen kan beräknas bli större mot slutet av perioden, samt Gotland, där befolkningsminskningen snabbt avtagit under de tre aktuella åren och den mekaniska framräkningen med hänsyn till nu kända förhållanden måste bedömas som alltför negativ. För de flesta län i södra och mellersta Sverige är överensstämmelsen mellan länsstyrelsernas prognoser och trenden under de tre åren god, i flera fall påfallande exakt. E n mera positiv utveckling än vad prognoserna förutsatt har i viss m å n Södermanlands län, men framför allt Malmöhus och Hallands län. Svagare utveckling under tiden 1960—1962 än den prognosticerade har främst Östergötlands, Värmlands och Kalmar län samt i mindre grad Västmanlands och Örebro län haft. — Det bör uppmärksammas att storstadslänen, trots att totalsumman vid framskrivningen som ovan nämnts ligger betydligt lägre än riksprognosen för år 1975 (ca 160 000), haft en tillväxt som väl motsvarar respektive länsprognoser. För Kopparbergs län och Norrland pekar tendensen under åren 1960— 1962 genomgående mot lägre folkmängder än de prognosticerade. Tillsammans för berörda län ger den mekaniska framräkningen en folkmängd år 1975 som med omkring 100 000 understiger länsprognosernas summa. Störst är differenserna för Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands samt Västerbottens län, varvid emellertid den tidigare berörda diskussionen om avfolkningens successiva spridning norrut bör hållas i minnet. Även om — som tidigare betonats — den här gjorda jämförelsen bör betraktas med största försiktighet, kan m a n nog utgå ifrån att det gap som redan uppstått mellan länsprognoser och aktuell utveckling i Norrland svårligen kan komma att utfyllas. I och för sig innebär ju den i inledningsperioden så negativa tendensen en för den fortsatta utvecklingen begränsande faktor. De nu aktuella tendenserna i befolkningsutvecklingen inom berörda områden kan ses som en förlängning av det perspektiv som gjort att länsprognoserna i och för sig innebar en i vissa fall ganska kraftig nedskärning i förhållande till Godlunds och ännu kraftigare i förhållande till Gulbrandsens några år tidigare gjorda prognoser. 6. Jämförelse mellan prognoserna för län och A-regioner I det föregående har behandlats dels två skilda prognoser för A-regionerna dels prognoser för länens befolkningsutveckling. För båda dessa regionala enheter har prognoserna jämförts med den aktuella utvecklingen. Som en avslutning på denna prognosöversikt skall i föreliggande avsnitt göras ett försök att översiktligt sammanställa allt tillgängligt material, vilket måste ske med länen som regional enhet. Sammanslagning av A-regionerna k a n ej genomgående göras så att överensstämmelse med länsgränserna nås, varför någon jämförelse mellan de absoluta talen i prognoserna ej kan ske.

Figur 4

w> Folkmängdsutvecklingen i länen 1960-1975 enligt e t t försök samlad bedömning

till

prognosmaterialet

300 km

Beteckningar för folkmängdsutvecklingen t i l l dr ( 1 9 6 0 . 100)

E23

85- 94 95-104

•9 •i

105-114 115-

257 I stället återges i tabell 12 samt i figur 4 indextalen för länens beräknade utveckling, enligt de olika prognoserna och enligt den aktuella trenden. De differenser som uppstår mellan länens verkliga folkmängd i utgångsläget och den som erhålles vid summering av A-regionerna blir inte av sådan omfattning att indextalens jämförbarhet påverkas i nämnvärd grad, särskilt som regionernas kärnområden ej delas på olika län. Som den tidigare framställningen visat kan AMS:s prognos i viss mån sägas ge uttryck åt den sannolika befolkningsutvecklingen vid ett relativt jämnt utnyttjande av de enskilda regionernas potentiella tillgångar såväl befolkningsmässigt som med hänsyn till näringslivets struktur. Gulbrandsens prognos kan däremot sägas lägga huvudvikten vid trendmässiga utvecklingsdrag, varvid stabila regionala förhållanden förutsätts råda. I länsprognoserna kan båda dessa moment beräknas ingå. Den aktuella utvecklingstrenden slutligen kan ge fortlöpande belysning av de gjorda prognosernas anslutning till den faktiska utvecklingen. En jämförelse mellan denna trend och Gulbrandsens prognos ger också ett begrepp om de enskilda regionernas utveckling under början av 1960-talet i förhållande till tendenserna under 1950-talet. I anslutning till vad som ovan sagts om de olika prognosernas egenskaper kan också frågan om prognosmetodikens utveckling ytterligare något beröras (jfr avsnitten 1.2.4., 2.4.2 och 2.5.). Den regionala differentiering av vissa prognosantaganden som gjorts i AMS:s prognos bör om möjligt i kommande prognosarbeten kompletteras med liknande differentiering av utvecklingsantagandena för industrin. Inom denna sektor av näringslivet varierar nämligen utvecklingen från region till region på ett helt annat sätt än inom jord- och skogsbruk, där prognoser av regional karaktär nu genomförts. En sådan differentiering skulle också leda till en kombination av en relativt statisk prognos byggd på potentiella förutsättningar med en bedömning av de dynamiska trendmässiga utvecklingslinjerna. Med utgångspunkt i figur 4 och tabell 12 skall här prognosresultaten för varje län kortfattat diskuteras. Någon verbal analys för de enskilda A-regionerna görs däremot inte, då en alltför långtgående precisering beträffande så små enheter kan bli vansklig. De i det föregående redovisade prognosresultaten för dessa regioner bör emellertid från fall till fall kunna bedömas mot bakgrund av diskussionen om prognoserna för de större regioner som länen utgör. I de fall då de fyra indextalen i tabell 12 ligger varandra nära, som t. ex. i Göteborgs och Bohus län, bör man kunna räkna med att prognoserna utgör en god grund för en framtidsbedömning. För de län där divergens föreligger mellan prognoserna kan ett ställningstagande till vilken som är mest realistisk vara svårt att göra. Det har emellertid här ansetts riktigt att i dessa fall lägga relativt stor vikt vid de aktuella utvecklingsdragen. Stockholms stad och län. Indextalet för år 1975 enligt AMS-prognosen, 17—318341

258 117, avviker som tidigare berörts från de tre övriga som ligger omkring 125. En folkökning på omkring 20—25 % mellan 1960 och 1975 kan för närvarande bedömas som sannolik för området. Uppsala län. Även här är AMS-prognosen, om man bortser från den alternativa beräkningen för Uppsala-regionen, något mindre positiv (106) än de övriga indextalen (ca 115). En folkmängdsökning i enlighet med de sistnämnda, med 15 % under 15-årsperioden, förefaller trolig. Södermanlands län. God samstämmighet råder mellan de olika prognoserna antydande en ökning av folkmängden med 10—15 %.1 Östergötlands län. Även här ligger prognoserna väl samlade vid en ökning av omkring 10 %, men de bekräftas inte av den aktuella trenden som innebär en nästan oförändrad folkmängd. Mot bakgrund härav synes en ökning fram till år 1975 som är mindre än 10 % trolig. Jönköpings län. God överensstämmelse råder mellan prognostalen (107— 108), och den aktuella trenden är endast något svagare (106). ökningen under 15-årsperioden kan väntas komma att uppgå till något över 5 %. Kronobergs län. Gulbrandsens prognos och därmed också 1950-talets utveckling är något mera negativ (97) än de övriga indextalen, som är inbördes lika (101). Man bör mot bakgrund härav räkna med en i stort sett oförändrad folkmängd i länet under prognosperioden. Kalmar län. Här råder en motsättning mellan å ena sidan läns- och AMSprognosen (101, 106) 2 och å andra sidan de trendmässiga indextalen (94). För närvarande finns inget som tyder på en förändring av utvecklingen i positiv riktning, varför en minskning av folkmängden mellan 1960 och 1975 med närmare 5 % kan förutses. Gotlands län. Som tidigare nämnts torde utvecklingstrenden under åren 1960—1962 och därmed också trenden enligt Gulbrandsens prognos med hänsyn till nya industriella tendenser peka i alltför negativ riktning. En utveckling i enlighet med AMS-prognosen innebärande en folkmängdsminskning med 5 % förefaller mera trolig. Enligt länsprognosen (98) skulle även denna bedömning vara alltför negativ. Blekinge län. En viss förändring i positiv riktning i förhållande till 1950talets utveckling har ägt r u m (98/104), och AMS-prognosen visar sig ännu mera positiv (109). En folkmängdsökning av närmare 5 % k a n bedömas som sannolik. Kristianstads län. Hela prognosmaterialet pekar mot oförändrad eller svagt minskande folkmängd. Malmöhus län. Även här ligger indextalen väl samlade och tyder på en folkmängdsökning på mellan 10 och 15 %. Med hänsyn till den aktuella 1 En utveckling inom länet av denna omfattning anges också i Holm,P., Befolkningsutvecklingen i Södermanlands län 1955—1975. 2 Observera AMS-prognosens mera negativa alternativ för Oskarshamns-regionen, som ej beaktats här. Jfr avsnitt 2.7.3.

259 utvecklingen förefaller det högre talet mest troligt, och en ännu mera positiv utveckling kan ej betraktas som osannolik. Hallands län. Den aktuella utvecklingen (109) och länsprognosen (105) är något mera positiv än A-regionprognoserna (103). En folkmängdsökning av mellan 5 och 10 % förefaller trolig. Göteborgs och Bohus län. Allt tillgängligt material tyder på en ökning av folkmängden mellan 1960 och 1975 med 15—20 %. Älvsborgs län. Även här föreligger god överensstämmelse mellan indextalen. En folkmängdsökning av 5 % eller något däröver kan beräknas, vilket skulle innebära en något svagare utveckling än under 1950-talet. Skaraborgs län. Såväl läns- och AMS-prognosen som den aktuella trenden pekar på en folkmängdsökning med 1 ä 3 %, vilket skulle innebära en stabilisering i relation till den tidigare utvecklingen. Värmlands län. De trendmässiga indextalen, särskilt det mera kortsiktiga (97), framstår som negativa i förhållande till läns- och AMS-prognoserna (104, 106). Mot bakgrund härav förefaller en i stort sett oförändrad folkmängd trolig. Örebro län. Båda A-regionprognoserna ligger relativt högt (111, 112), medan den aktuella tendensen anger en betydligt svagare utveckling och en ganska markant omsvängning i förhållande till 1950-talet (103). Den i detta län väl underbyggda länsprognosen ligger mellan de nämnda indextalen (106), och en ökning av folkmängden med omkring 5 % under prognosperioden förefaller trolig. Västmanlands län. Indextalen faller mellan 113 och 120 med AMS- och länsprognoserna som de mest positiva, varför en folkmängdsökning med 15—20 % kan förutses. Kopparbergs län. De tre prognoserna ligger varandra mycket nära (108—110), men den aktuella tendensen avviker, liksom för Norrlandslänen, betydligt i negativ riktning (101). Folkmängdsökningen kan, om den alls kommer till stånd, ej väntas överstiga 5 %. Gävleborgs län. Länet representeras i tabell 12 av en talserie som nästan exakt sammanfaller med den för Kopparbergs län, prognostal mellan 107 och 110 men en aktuell trend mot oförändrad folkmängd. Ej heller här kan en ökning över 5 % väntas under perioden 1960—1975. Västernorrlands län. AMS-prognosen är positiv (107), länsprognosen och Gulbrandsens framskrivning antyder en viss nedgång (97, 98), och den aktuella tendensen pekar mot en betydligt snabbare folkmängdsminskning (89). En avvägning mellan dessa divergerande tendenser är svår att göra, men för närvarande synes en folkmängdsminskning på 5—10 % mest sannolik. Jämtlands län. För Jämtlands län utmynnar prognoserna i en minskning med omkring 10 % (87—93), medan trenden under 1960—1962 anger en nästan dubbelt så kraftig minskning (82). Med hänsyn till att läns-

260 prognosen ligger lägst av prognoserna framstår inte en så kraftig minskning som omkring 15 % osannolik. Västerbottens län. Prognoserna överensstämmer nästan helt och anger en oförändrad folkmängd (100—101), medan den aktuella tendensen även här ligger betydligt lägre (94). En folkmängdsminskning av storleksordningen 5 å 10 % fram till 1975 förefaller för närvarande trolig för länet. Norrbottens län. Prognoserna är positiva och helt i linje med varandra (106—107), den aktuella utvecklingen något svagare (103). Utvecklingen kan väntas komma att falla mellan dessa två värden, men en förskjutning mot en svagare tendens även i Norrbotten kan i enlighet med vad som tidigare berörts ej uteslutas. Denna översiktliga bedömning angående länens utveckling kan sammanfattas på följande sätt. Det mest omfattande ökningsområdet kommer alltjämt att ligga i östra Mellansverige. Centrum i området utgör Stockholms stad och län med en folkmängdsökning av 20—25 % mellan 1960 och 1975. Till området skulle också höra Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län med en troligen något lägre ökningstakt. Antalet län med relativt snabb folkökning i anslutning till detta ökningsområde skulle alltså komma att reduceras i jämförelse med förhållandena under de senaste decennierna. De två andra traditionella ökningsområdena av mera begränsad omfattning, Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län, skulle komma att behålla sin ställning med en ökningstakt av 15—20 %. Några inlandslän i södra Svealand och norra Götaland (Örebro, Östergötlands, Jönköpings och Älvsborgs län) förväntas öka med omkring 5 %. Till detta område ansluter sig två kustlän med ungefär samma beräknade ökningstakt, Hallands län med troligen något starkare och Blekinge län med förmodligen något svagare utveckling. I stort sett oförändrad folkmängd skulle bli resultatet i sju län varav sex parvis grupperade: Kronobergs och Kristianstads län i sydöstra Götaland, Skaraborgs och Värmlands län i västra Sverige, Kopparbergs och Gävleborgs län vid övergången Svealand/Norrland samt Norrbottens län. Folkminskning kan beräknas för två områden. I det sedan länge befolkningsmässigt stagnerade sydöstra Sverige skulle Kalmar och Gotlands län alltfort komma att minska med en beräknad takt av omkring 5 % under 15-årsperioden. Betydligt kraftigare minskning skulle komma att äga rum i de tre mellersta Norrlandslänen (Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län). En avstämning av de här gjorda bedömningarna för länen i förhållande till prognosen för hela landets folkmängdsutveckling (jfr avsnitt 2.1.) visar att summan av medelantagandena för länen, 8 125 000, ligger omkring 100 000 lägre än minimialternativet i riksprognosen. Summan av de maximala bedömningarna för länen utgör omkring 8 275 000, vilket sammanfaller med medelalternativet i riksprognosen för år 1975. Det något

261 Tabell 12. Jämförelse avseende år 1975 mellan länsstyrelsernas, AMS:s och Gulbrandsens prognoser samt utvecklingstrenden under åren 1960—1962. (Index 1960 = 100) Län Stockholms stad och län Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens Hela landet

Länsprognos

AMS

Gulbrandsen

Trend 1960—1962

122 117 110 110 107 101 101 98 104 99 111 105 116 107 102 104 106 120 110 110 97 87 100 106

117 106 113 113 108 101 106 96 109 100 113 103 117 105 103 106 112 117 109 109 107 94 100 106

126 113 110 109 107 97 94 92 98 98 110 103 118 109 98 101 111 113 108 107 98 93 101 107

126 117 115 102 106 101 94 (86) 104 100 115 109 117 106 101 97 103 115 101 101 89 82 94 103

lägre totala prognosresultatet i den här gjorda sammanställningen än i statistiska centralbyråns prognos sammanhänger med att utvecklingen under åren 1960—1962 varit något svagare än vad den sistnämnda framräkningen förutsatte. Om de högre talen i centralbyråns prognos uppnås kommer detta främst att ske på grund av ett ökat antal födda under senare delen av prognosperioden. Denna folkökning kan beräknas komma till kraftigast uttryck i de regioner som utgjort koncentrationsområden för föräldragenerationen, varför skeendet kan väntas komma att följa den utveckling som maximiantagandena för länen ovan anger. Även en eventuell ytterligare folkökning, som leder till en totalfolkmängd över 8 275 000 år 1975, kan huvudsakligen väntas bli fördelad efter detta mönster. De här gjorda generella övervägandena angående länen får ej dölja de av tidigare materialredovisning återspeglade variationerna inom desamma. De totalt sett svaga länen kan inrymma positiva regioner, medan regioner med vikande folkmängd väl kan förekomma i län med positiv helhetsutveckling. Försöket till en samlad bedömning av den regionala folkmängdsutvecklingen har vidare gjorts utan beaktande av de konsekvenser som t. ex. en omlokalisering av den statliga förvaltningen eller en nylokalisering av universitet eller högskolor skulle medföra.

LOKALA SAMHÄLLSKOSTNADER VID INDUSTRILOKALISERING E n orienterande problemdiskussion med anknytning till den faktiska utvecklingen i Oxelösund 1955—1961

Av fil. lic. Per Holm

Innehåll

1. Problemets avgränsning

2. Den kommunala ekonomin i ett expanderande samhälle 270 2.1. Kort orientering om den kommunala ekonomin 270 2.2. Vilka faktorer bestämmer en kommuns utgifter och inkomster? . . . . 274 2.2.1. Lokalinkomsten — skatteunderlaget 276 2.2.2. Driftutgifternas bestämningsfaktorer 280 2.2.3. Investeringsutgifternas bestämningsfaktorer 283 2.3. Befolkningsstrukturens inverkan på den kommunala ekonomin . . . . 286 2.4. Industriutveckling, kommunalekonomi och samhällsbyggande i Oxelösund 1955—1961 290 2.4.1. Industrilokalisering fördubblar Oxelösund 290 2.4.2. Industriexpansionens inverkan på befolkningsutveckling och sysselsättning — »lokaliseringsmultiplikatorn» 292 2.4.3. Industriexpansionens effekt på den kommunala ekonomin . . . . 295 2.4.4. Sambandet industriell expansion — samhällets investeringskostnader 305 2.4.5. Vilka samhällsinvesteringar orsakar varje ny industriarbetare — sammanfattande översikt 316 3. Samhällskostnader vid olika alternativ för lokalisering av verksamheter.... 3.1. »Lokalisering» som samhällsekonomiskt problem 3.2. Samhällets realkapitalkostnader vid omflyttning av arbetskraft . . . . 3.2.1. Problemet 3.2.2. Vad är samhällskapital? 3.2.3. Vad är kostnad eller kapitalförlust? 3.3. Samhällskostnader vid olika alternativ för lokalisering av verksamheter 3.3.1. Förutsättningar — val av alternativ 3.3.2. Lokaliseringsalternativ X 3.3.3. Lokaliseringsalternativ Y 3.3.4. Lokaliseringsalternativ Z

320 320 321 321 321 322 324 324 325 329 335

1. P r o b l e m e t s a v g r ä n s n i n g

I denna utredning skall vi söka belysa sambandet mellan den industriella, demografiska och kommunalekonomiska utvecklingen i en kommun under en expansionsperiod förorsakad av en industriell utbyggnad. I den lokaliseringspolitiska debatten har ofta framhållits vikten av att m a n vid en bedömning av den samhällsekonomiskt mest fördelaktiga lokaliseringen av ett industriföretag icke bara beaktar de företagsekonomiska synpunkterna. I 1951 års betänkande angående näringslivets lokalisering framhölls sålunda: Lokaliseringen av en produktionsenhet inom ett företag, som drives »affärsmässigt», bestämmes i stort sett av att företaget eftersträvar att förlägga produktionen till den ort, som ur företagsekonomisk synpunkt är gynnsammast, dvs. i regel där produktions- och distributionskostnaderna bli så små som möjligt. Det är emellertid icke säkert att de kostnader, som företaget har att räkna med, sammanfalla med de kostnader, som man bör räkna med i en nationalekonomisk kalkyl. Denna får nämligen icke inskränkas till de poster, som komma till uttryck i företagets bokslut, utan måste principiellt omfatta de totala konsekvenserna av ifrågavarande lokaliseringsåtgärder. När en industri förlägges till en viss ort, leder detta i regel till olika kostnader utöver dem som företaget får bära. Vanligtvis förorsakas således samhället — ibland även andra företag eller enskilda personer — stora investeringskostnader som en direkt följd av lokalisering. I en nationalekonomisk kalkyl måste de kostnader för sådana anläggningar, som icke bestridas av företaget, jämföras med de kostnader av samma slag, som en förläggning på annan ort skulle ge upphov till. Det är tydligt, att ett hänsynstagande härtill kan ge utslag för en annan ort än den som ur företagets begränsade intresse är gynnsammast.1 Utredningen påpekade vidare att hänsyn även måste tas till andra samhällskostnader än investeringarna, såsom driftkostnaderna för samhälleliga anläggningar och möjligheterna att maximalt utnyttja arbetskraftsresurserna. Det är svårt att utan konkret exemplifiering bedöma den reella betydelsen av de samhällskostnader som lokaliseringsutredningen i de citerade avsnitten säger att lokaliseringspolitiken måste beakta. En första förutsättning för att man skall k u n n a bedöma frågan är därför att man klarlägger vilka slags kostnader som uppstår för samhället i samband med lokalise1 SOU 1951: 6. Näringslivets lokalisering. Betänkande utgivet av utredningen angående näringslivets lokalisering. Sid. 71.

268 ring av industriföretag eller andra enheter av näringslivet. Därefter kan man övergå till att söka klargöra interlokala variationer i dessa kostnader. Denna utredning skall ägna särskild uppmärksamhet åt de lokala samhällskostnaderna och därvid särskilt åt dem som faller på kommunerna. Det finns flera skäl för denna begränsning. I den samhällsekonomiska debatten har under senare år kommunernas ekonomiska utveckling ägnats ökad uppmärksamhet. Till en del är detta säkerligen en följd av att kommunernas ekonomiska verksamhet under efterkrigstiden utvidgats i snabbare takt än nationalprodukten och att därför den kommunala sektorns andel av nationalprodukten ökat. Ett drag i denna utveckling har vidare varit en ökad kommunal utdebitering. Det förefaller vara en angelägen uppgift att söka klargöra vilka faktorer som varit bestämmande för kommunernas kommunalekonomiska expansion. Det är uppenbart att förändringar i kommunernas folkmängd och i befolkningens åldersstruktur som beror på förskjutningar i näringslivets lokalisering på ett avgörande sätt påverkat utvecklingen. 1 I diskussionen om landskommunernas ekonomiska utveckling brukar ofta påpekas att folkminskning är »ekonomiskt oförmånlig». Hela detta problem skall vi söka belysa genom ett konkret exempel hämtat från Oxelösund. Genom att Grängesbergsbolaget år 1956 beslöt att bygga ett nytt stålverk i Oxelösund drogs staden in i en snabb industriell expansion som på sex år fördubblade dess befolkning och ställde stora krav på samhällets utbyggnad och på den kommunala ekonomin. Det utvecklingsförlopp som vi skall studera kan med anknytning till traditionell ekonomisk analysteknik beskrivas sålunda: Expansionen startas genom en investering i den »primära» industrin i syfte att öka produktionen. Som en följd av investeringen ökar icke bara produktionen utan även företagets lokala utgifter såväl i form av löner till nyanställd personal som ersättning för en ökad konsumtion av transporttjänster och annan service. Förenklat kan vi sägas söka efter sambandet mellan å ena sidan företagets investering, dess ökade produktion och ökade utgifter samt å andra sidan den av dessa primära förändringar föranledda ökade lokala efterfrågan på varor och tjänster inom såväl den privata servicesektorn som den offentliga sektorn. 2 1 Se t. ex. Erik Huss: Varför stiger städernas skatter? Sunt Förnuft 1957: 10. Huss nämner 6 orsaker till den snabba kommunala utgiftsökningen. 1) Folkökningen i städerna på grund av näringslivets strukturförändring och den därav följande utflyttningen från landsbygden, 2) Befolkningens ändrade ålderssammansättning, 3) Bostadsfrågan, 4) Personbilarnas ökning, 5) Den allmänna standardhöjningen, 6) Statliga åtgärder — t. ex. höjda ortsavdrag. 2 Olika teorier och analysmetoder för a t t studera problem av detta slag har utvecklats under senare år. Enligt en enkel metod som brukar kallas economic-base metoden uppdelas näringslivets enheter i primära näringar, d. v. s. huvudsakligen företag som arbetar på export och sekundära näringar, d. v. s. huvudsakligen servicenäringar och olika slag av offentlig verksamhet. Relationen mellan primära och sekundära näringar studeras t. ex. ifråga om produktionsvärde eller antalet sysselsatta. Metoden har använts för att beräkna den s. k. »lokaliseringsmultiplikatorn», d. v. s. hur stor folkökning som blir följden av en bestämd ökning av sysselsättningen i en primär-näring. Denna grova metodik har starkt kritiserats bland annat därför att den icke medger hänsyns-

269 Oxelösundsfallet är ur vissa synpunkter mycket lämpligt för att belysa det problem som skisserats. De förändringar som inträffat är så stora jämfört med en normal utveckling att det med relativt enkla metoder är möjligt att klarlägga vilka kostnader och intäkter som beror på den industriella expansionen. Som bakgrund till analysen av den kommunalekonomiska utvecklingen i Oxelösund ges i två inledande avsnitt en kort orientering om den kommunala ekonomin och elementär analys av vilka faktorer som bestämmer en kommuns utgifter och inkomster. Efter redogörelsen för det konkreta investeringsfallet redovisas i den sista huvudavdelningen en teoretisk analys av vad som bör menas med samhällskostnader i samband med lokalisering av industriföretag och hur dessa kan tänkas variera mellan olika alternativ för förläggning av företagens produktionsenheter.

tagande till variationer i »importen» av varor och tjänster och därför att det till följd av svåröverblickbara indirekta verkningar är praktiskt taget omöjligt a t t på ett korrekt sätt göra uppdelningen i primära och sekundära näringar. En mer förfinad metod att studera sambandet mellan olika sektorer av ett samhällets ekonomi erbjuder den s. k. »input-output» metoden som genom en detaljerad tabell kartlägger hur olika sektorer av det lokala näringslivet sammanbindes med varandra genom köp av (input) respektive försäljning av (output) varor och tjänster. För diskussion av dessa metoder hänvisas till Roland Artle, Studies in the Structure of the Stockholm Economy, Stockholm 1959, sid. 1—5, och Walter Isard, Methods of Regional Analysis, New York 1960, sid. 189—205 och 309—363.

2. D e n kommunala ekonomin i ett expanderande samhälle

2.1 Kort orientering om den kommunala ekonomin 1

I kommunernas budget och redovisning lämnas uppgifter om utgifter och inkomster fördelade på i respektive bokföringssystem förekommande titlar (förvaltningsgrenar) 2 . I den kommunala finansstatistiken som upprättas av statistiska centralbyrån sker redovisningen dessutom efter realekonomiska grunder. Vi skall här i huvudsak bygga på den sistnämnda statistikens grupperingsprinciper. 3 Den kommunala budgeten kan liksom den statliga indelas i två huvudavdelningar, en driftbudget och en kapitalbudget. Brister har intill de allra senaste åren förelegat ifråga om kommunernas redovisning av sin kapitalbudget. I vissa fall har endast den del av kapitalbudgeten som finansieras med skattemedel och som ingår i den officiella budgeten redovisats offentligt. Såväl driftbudgeten som kapitalbudgeten är på traditionellt sätt uppdelade på olika förvaltningar. Det kan vidare anmärkas att i de allra största städerna omfattar den kommunala budgeten även utgifter för sjukvård och vissa andra verksamheter som i de mindre och medelstora städerna finansieras via landstingets budget. Driftutgifter. Tabell 2: 1 redovisar driftbudgetens huvudposter fördelade på kostnadsslag och olika slag av intäkter i Oxelösund år 1960. Tabellens uppgifter omfattar samtliga förvaltningar (huvudtitlar) utom industriella verk och finansförvaltningen. Staden hade detta år 10 800 invånare. Bland utgifterna dominerade lönekostnaderna, som utgjorde ca 50 % av bruttodriftutgifterna. Av driftinkomsterna (exklusive skattemedel) var omkring 60 % statsbidrag i olika former. I tabellen har även redovisats den andel av de egentliga driftutgifterna, som måste täckas med skattemedel. I detta fall finansierades omkring 66 % av bruttodriftutgifterna med skatter och ca 20 % med statsbidrag. 1 Avsnittet redovisar endast elementära fakta om den kommunala budgetens struktur och kan överhoppas av den i ämnet orienterade. 2 Städernas och landskommunernas redovisningssystem har skilt sig något från varandra. I stadsförbundets bokföringssystem förekom tidigare 20 huvudtitlar, i landskommunernas 10 huvudtitlar. Statistiska centralbyrån har redovisat utgifterna under elva rubriker. Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund beslöt 1962 rekommendera kommunerna följa ett förslag till bokförings- och budgeteringsprinciper som framlagts av en särskild kapitalredovisningskommitté. Denna redovisning omfattar 10 huvudtitlar. »Kommunernas budget och räkenskaper», Stockholm 1962. 3 Jämför t. ex. Kommunernas Finanser 1958, sid. 7°—9°.

271 Tabell 2:1. Oxelösund. (exkl. industriella Kostnader (Driftutgifter)

1 000 kr

Intäkter (Driftinkomster)

1 000 kr

2 749,1

396,7

7 Statsbidrag 1 Avgifter Hyror och a r r e n d e n . . . . övrigt

1118,4 405,9 116,1 191,2

62 22 6 10

231,8

4 Summa intäkter

1831,6

100 Driftutgifter utöver inkomster, a t t täckas med skatter 3

3 596,0

Totalt

5 427,6

Löner, arvoden, pensioner Lokalkostnader, inkl. fastighetsunderhåll. . . Underhåll av anläggningar Materialanskaffning och expenser Avgifter 2 övriga utgifter 2 Totalt 1 2 3

Driftbudgetens huvudposter 1960 verk och finansförvaltning)

391,8 1 046,2 612,0 5 427,6

7 20 11 100

Exkl. skatteersättning. Uppskattat med ledning av motsvarande uppgifter för år 1959. Eller eventuellt överskott å industriverk eller finansförvaltning.

Det är givet att kostnadsslagens relativa storlek varierar från

förvalt-

ningsgren till förvaltningsgren — liksom den relativa fördelningen varierar för k o m m u n e r av olika slag. Fördelas nu i n t ä k t e r och kostnader på olika förvaltningsgrenar

erhålles

de uppgifter som redovisas i tabell 2 : 2 . Härvid h a r förvaltningarna

sam-

manslagits till nio h u v u d g r u p p e r . Industriell verksamhet och en del av finansförvaltningen h a r medtagits och redovisats för sig. I den k o m m u n a l a verksamheten i n t a r industriverken

(inkl. kommunikationsverken)

en spe-

ciell ställning, eftersom deras verksamhet i regel i större utsträckning än Tabell 2: 2. Oxelösund. Driftbudgetens kostnader och intäkter (exkl. en del av finansförvaltningen) 1960 fördelade på olika förvaltningsgrenar. 1000 kronor Brutto

Kostnader i %

Intäkter i % av Netto kostnader (kol. 4)

Kostnader

Intäkter

Nettokostnader

0. Centralförvaltning 2. Fastighetsförvaltning och bostadsförvärv 3. Stadsbyggnad 6. Undervisning 7. Socialvård 8. Allmän hälsovård o. sjuk-

967,3

155,0

812,3

188,6 892,6 1 969,3 1 340,1

95,7 111,5 977,5 463,2

92,9 781,1 991,8 876,9

4 16 36 25

3 22 27 24

51 12 41 35

Förvaltningsgren

Brutto (kol. 2)

69,7

28,7

41,0

41 Summa

5 427,6

1831,6

3 596,0

5. Industriell verksamhet.. . 9. Finansförvaltningen, del

350,6

665,4

+ 314,8

Totalt

5 778,2

2 497,0

+ 403,0 2 878,2

—

272 Tabell 2: 3. Oxelösund.

Kapitalutgifter

och kapitalinkomster

1960. 1 000 kronor

Inkomster 1

Utgifter 1 Nybyggnads- och anläggningsarbeten Inköp av fastigheter Anskaffning av maskiner och inventarier

4 278 1 409

Totalt

5 978

Statsbidrag Försäljningsmedel inkl. ersättning vid markexploatering

1 092

Summa

2 514

Kapitalutgifter utöver i n k o m s t e r . . .

3 464

Totalt

5 978

1 422

1 På inkomstsidan redovisar finansstatistiken dessutom övriga investeringsbidrag och andra kapitalinkomster. På utgiftssidan redovisas dessutom förvärv av aktier eller andelar samt andra kapitalutgifter. Dessa rubriker saknades i Oxelösund.

andra verksamheter finansieras med avgifter. Målsättningen är dessutom ofta att verken skall drivas »affärsmässigt», d. v. s. avgifterna skall täcka kostnaderna. I vårt exempel — Oxelösund — saknades egentliga industriella verk, men till denna typ av »självfinansierade» verksamheter har förts vattenverk, avloppsverk, reningsverk och en kommunal tvättinrättning. Vid långtidsplanering är nettokostnaderna speciellt intressanta. Fyra grupper av verksamheter — centralförvaltning, stadsbyggnad, undervisning och socialvård svarade vardera för ca en fjärdedel av stadens nettokostnader i driftbudgeten år I960. 2 Kapitalutgifter — investeringar. Tabell 2: 3 redovisar kapitalutgifter och kapitalinkomster i Oxelösund år 1960 fördelade på olika slag av utgifter och inkomster och tabell 2: 4 kapitalutgifterna brutto fördelade på olika förvaltningsgrenar. I detta fall dominerar byggnads- och anläggningsarbeten bland kapitalutgifterna. Statsbidrag och försäljningsmedel är av samma storleksordning på inkomstsidan. Vid en analys av utvecklingen

Tabell 2: 4. Oxelösund. Bruttoinvesteringarna Förvaltning 0. Centralförvaltning 2. Fastighetsförvaltning 3. Stadsbyggnad 5. Industriverksamhet 6. Undervisning 7. Socialvård 8. Hälso- och sjukvård Summa brutto 2

fördelade på förvaltningsgrenar 1 000 kr

80 1 447 646 822 2 964 17 2

1 24 11 14 50

5 978

1960 Det bör påpekas att i tabell 2:1 endast redovisades driftutgifter exklusive industriverk och finansförvaltning. Därför är summan nettokostnader (kol. 4) för grupperna 1—8 i tabell 2:2 lika med den summan för överskjutande driftsutgifter att täckas med skattemedel, som redovisas i tabell 2:1.

273 på lång sikt bör givetvis posterna inköp av fastigheter respektive försäljningsmedel vid försäljning av fastigheter m. m. behandlas särskilt. Dessa, om man så vill, finansiella investeringar påverkar ju kommunens förmögenhetsställning och behöver i och för sig icke ha något att göra med förändringarna i utgifter och inkomster på längre sikt. I detta fall utgjorde inkomsterna 42 % av bruttokapitalutgifterna; återstående 58 % måste alltså finansieras av kommunen med skatter, genom upplåning eller genom ianspråktagande av fondmedel. Bruttoinvesteringarnas fördelning på förvaltningsområden varierar givetvis från kommun till kommun och från år till år. De uppgifter som anges i tabell 2: 4 är därför enbart ett exempel och kan icke betraktas som representativa för de svenska kommunerna eller ens för Oxelösund för en längre period. 1 Sammanfattande översiktlig ekonomisk balans. I syfte att belysa vilka poster som i en kommunalekonomisk budget och särskilt en kommunalekonomisk långtidsplanering lämpligen kan balanseras mot varandra redovisas i tabell 2: 5 en sammanställning av utgifter, inkomster och skattekronor för beräkning av uttaxeringsbehov baserad på det tidigare materialet för Oxelösund. Vi har frångått den strikta kommunala redovisningen och i stället sammanfört vissa huvudposter på ett sådant sätt att de balansposter den kommunala finansförvaltningen har att arbeta med när den skall bestämma sig för en viss uttaxering särskilt belyses. Tabellens övre del innehåller endast ett sammandrag av de uppgifter som tidigare redovisats i tabellerna 2: 1 och 2: 2. Den andel av dessa som i detta fall ansetts böra finansieras med skatter har förts ut i avräkningskolumnen längst till höger. Därjämte har — inom strecket — redovisats den andel av investeringarna som skall finansieras med lån. Räntor och amorteringar å kommunens totala låneskuld har påförts avräkningskolumnen. Summan av driftsutgifter och den skattefinansierade delen av kapitalutgifterna anger det totala belopp som måst bestridas med skatter. Genom att ställa det på detta sätt erhållna »uttaxeringsbehovet» mot det enligt taxeringarna tillgängliga skatteunderlaget — antalet skattekronor — erhålles den erforderliga uttaxeringen. Invånarna i Oxelösund skulle alltså fått betala drygt 12 % av sin beskattningsbara inkomst i kommunalskatt, om uttaxeringen fastställts så som anges i tabellen. I vårt exempel har 23 % av investeringarna skattefinansierats. Genom den relativt stora upplåningen ökar »räntor och amorteringar» under påföljande år kraftigt. Tabellen illustrerar h u r i en expanderande ekonomi investeringarna utgör en strategisk faktor vid bedömningen av kommunens ekonomiska ställning och avvägningen av h u r stora anspråk kommunen skall ställa på in1 Vissa uppgifter har här i pedagogiskt syfte avrundats och exemplet överensstämmer alltså inte helt med de verkliga förhållandena.

18—318341

274 Tabell

2: 5. Oxelösund.

Sammanställning av utgifter, räkning av uttaxeringsbehov

Poster på driftbudget Förvaltningar O—8 Industriverksamhet Finansförvaltning, del av.

Investeringar och utgifter för lån Kapitalutgifter netto Skattefinansierad del (23 %) Upplånad del Räntor och amorteringar å upptagna lån .

inkomster år 1960

och skattekronor

för be-

Överskott ( + ) respektive underskott (—) a t t täckas med skatter

Utgifter

Inkomster

5 428 351

1 832 665

— 3 596 + 314 + 403

Summa

— 2 879

3 464 790

—

2 674 290 fter att täckas med skatter

Skatteunderlag — antal skattekronor Fysiska personer Aktiebolag m. fl

— 3 959

250 820 67 380 Summa

318 200

3 959 Uttaxeringsbehov per skattekrona öTö~ön7) = 1 2 : 4 4 kronor

vånarna i form av uttaxering. Om man i vår tabell ökar den skattefinansierade delen av investeringarna till 50 %, ökar uttaxeringsbehovet per skattekrona till 15: 40.i

2.2 Vilka faktorer bestämmer en kommuns utgifter och inkomster?

En kommun är genom lagar och förordningar skyldig att bedriva viss verksamhet och är därigenom också tvingad att göra vissa utgifter. Att en kommun måste bekosta en viss verksamhet betyder naturligtvis inte att kommunen saknar möjligheter att inom ganska vida gränser variera standarden på de nyttigheter som tillhandahålles. 2 Men ofta finns statliga direktiv för verksamheten som direkt eller indirekt begränsar kommunens möjligheter att variera utgifternas storlek. För en viss given tidsperiod är en del av kommunens utgifter dessutom bundna genom under föregående perioder fattade beslut och vidtagna åtgärder. De bindningar av en kommuns utgifter som här berörts behöver inte betyda att det skulle vara 1

Den faktiska utdebiteringen i Oxelösund år 1960 var 10: 34. Enligt en i »Kommunernas ekonomiska planering» redovisad uppskattning skulle ca 80 % av nettokostnaderna i 5 undersökta kommuner vara utgifter som faller under rubriken »ålagda kommunen genom speciallagstiftning». Innebörden av procenttalet är dock oklar. Det kan icke tolkas så att dessa reglerade utgifter är opåverkbara från kommunens sida. B. Blix m. fl. Kommunernas ekonomiska planering: Västerås 1958 sid. 78. 2

275 meningslöst att genom en mer traditionell ekonomisk analys söka klarlägga orsakerna till förändringar i de kommunala utgifterna under en viss tidsperiod. Om vi studerar den kommunala verksamheten inom olika sektorer under en period och registrerar förändringarna i verksamhetens omfattning r ä k n a t i fasta priser från periodens början, så får vi en serie över hur kommunens »utbud» av varor och/eller tjänster har förändrats. Det kan då ifrågasättas om man inte skulle kunna betrakta förändringarna i utbudet som i huvudsak förorsakade av förändringar i »efterfrågan» på varor och tjänster från »konsumenterna» d. v. s. kommunens invånare i sin helhet eller olika folkgrupper inom kommunen. 1 Ansatsen skulle då fullföljas genom att man med användande av en modifierad efterfrågeteori ansåg förändringar i efterfrågan som huvudsakligen bestämda av förändringar i antalet konsumenter samt konsumenternas inkomster och preferenser. Ifråga om kommunala driftutgifter skulle man då kunna resonera ungefär på följande sätt. Drätselkammaren (stadsfullmäktige) kan anses företräda både utbudssidan och efterfrågesidan. I fråga om utbudet gäller att vid periodens början (vid antagandet av budgetförslaget) får kostnader för produktion av olika mängder (kvalitéer) av kommunala varor och tjänster betraktas som given (priset per enhet vid olika produktionsnivåer är givet). Detta innebär att utbudskurvan är given. Efterfrågan registreras exante på olika nivåer. Först gör respektive nämnder med ledning av beräknade förändringar i antalet konsumenter och i konsumentens krav på kommunal service, t. ex. som en följd av ändrade inkomster eller preferenser, en uppskattning av den beräknade efterfrågan på kommunala tjänster under budgetperioden. 2 Beräkningarna göres i regel med utgångspunkt från en expost analys av relationerna utbud—efterfrågan under föregående eller pågående period. Härefter kommer drätselkammarens (fullmäktiges) egen preferensbedömning; dels en avvägning mellan »offentlig och privat konsumtion» dels mellan olika slag av offentlig konsumtion. Vid den sistnämnda preferensbedömningen (som är indirekt i förhållande till de faktiska konsumenterna) är den lokala inkomsten given och genom att produktionskostnaderna också är givna (jämte vissa supplementära inkomster) får uttaxeringsbehovet samma funktion som 1 Sedan detta avsnitt först presenterades nov. 1961 har Erik Höök i en doktorsavhandling »Den offentliga sektorns expansion», Uppsala 1962, redovisat en mycket detaljerad studie över förändringar i de offentliga utgifternas utveckling åren 1913—1958. Han har där anlagt ett likartat betraktelsesätt som det vilket ligger till grund för dessa rader. Bortsett från det skissartade i min framställning skiljer sig vår uppläggning på väsentliga punkter. I en recension av Hööks bok har Carsten Welinder behandlat problem som rör kommunerna. De kommunala finansernas expansion. Landskommunernas tidskrift 3: 1963. Welinder är kritisk mot Hööks framställning. 2 Naturligtvis finns det enstaka utgiftsposter som inte utan vidare låter sig inpassas i ett sådant förklaringsschema, t. ex. vissa sociala utgifter. Ändringar i statliga bestämmelser låter sig också svårligen inordnas i konsumtionsteorin — men inget hindrar att t. ex. ökade eller minskade statsbidrag betraktas som prissänkningar respektive prishöjningar på speciella varor eller tjänster.

276 priset för den enskilde konsumenten enligt den traditionella valhandlingsteorin. När budgeten antages har drätselkammaren alltså att välja dels mellan ett antal olika totalkvantiteter kommunala tjänster Qlf Q2, Qs Q„ till produktionskostnaden Clf C2, C3 . . . . C„ och priset (skatten) Slf S2, Ss . Sn, och sedan att inom varje Q fördela konsumtionen respektive produktionen på sektorerna qxl, q21, qzx . . . . qnl eller q12, q22, q32 . . . . qn2, eller qln, q2n, q3n qnn. I denna slutliga bedömning blir det alltså drätselkammarens (fullmäktiges) tolkning av konsumentens preferenser, som avgör både budgetens totala omfattning och produktionens (utgifternas) fördelning på sektorer. 1 Hur långt en sådan analysteknik kan bära i det sammanhang den här skall användas torde framgå av den fortsatta framställningen. Vår målsättning är begränsad: att nå fram till en enkel orsaksmodell som kan användas vid statistiska analyser över en historisk utveckling och användas vid enkla kommunalekonomiska långtidsprognoser. Med den allmänna utgångspunkt som här skisserats skall vi diskutera vilka faktorer i en kommun som bestämmer förändringarna i (a) lokalinkomsten—skatteunderlaget, (b) driftutgifterna, (c) investeringarna.

2.2.1 Lokalinkomsten — Skatteunderlaget Vi betraktar till en början lokalinkomsten som given. Med lokalinkomst (L) menas här summan av alla inkomster för inom kommunen boende personer samt nettot av företagsvinsterna för till kommunen lokaliserade företag. 2 Vidare antar vi att befolkningsutvecklingen är given. Den offentliga sektorn antages utgöras av kommunens verksamhet. 1 E t t alternativt s ä t t att angripa problemet vore att utgå från att förändringarna i de kommunala utgifterna kunde behandlas enligt samma tolkningsschema som Bentzel m. fl. använde vid IUr.s konsumtionsundersökning och alltså skriva:

vt ut

= a• x— t

• Pt •+- Zt där

yt = kommunala utgifter av ett visst slag ( = kommunal efterfrågan) år t xt_2 — kommunalinkomsten brutto = antalet skattekronor a = en konstant E = »Samhällets» inkomstelasticitet för kommunala tjänster Pt = antal (kvantitet) konsumtionsenheter, t. ex. antalet skolbarn eller nybyggda lägenheter e = en konstant Det är av skäl som skall behandlas i det följande tveksamt om detta sätt att analysera skulle ha någon mening. I alla händelser torde »elasticitetsbegreppen» få ges en annan innebörd än vad som är vanligt i ekonomin. 2 Begreppet lokalinkomsten såsom det här definierats motsvarar alltså närmast begreppet »nationalinkomst» på det nationella planet. Från och till en kommun sker emellertid en rad överföringar av inkomster och företagsvinster som gör det nödvändigt a t t vid varje tillfälle precisera vilket inkomst- eller produktionsvärde som använts. »Inpendlare» bidrar till produktionen inom kommunen men för ut sin inkomst, motsatsen gäller för »utpendlare». En del av företagsvinsterna förs ut från området andra vinster tas hem från verksamheter i andra kommuner o. s. v. Se härom Charles Leven: »Theory and method of income and products account for metropolitan areas», Pitsburgh 1963.

277 Om summan av personliga inkomster kallas Lp och företagens nettoinkomster (vinst före skatt) för Lf är alltså lokalinkomsten (netto) 1 L = Ln + Li (1) Vi antar att lokalinkomsten vid en viss tidpunkt motsvarats av en viss given befolkning F. Antalet inkomsttagare i den befolkningen sättes tills vidare lika med antalet yrkesutövare = Y. Den genomsnittliga inkomsten per inkomsttagare blir då - £ = lp. Vi kan då också skriva summan personliga inkomster som Lp = Y

(2)

Förändringar i den lokala inkomstsumman för fysiska personer och därmed i skatteunderlaget kan således återföras på förändringar i tre faktorer : (a) antal inkomsttagare (b) inkomsten per inkomsttagare (levnadsstandarden vid givet penningvärde) (c) förändringar i penningvärdet. Om vi antager oförändrat penningvärde kan vi bortse från (c). Inkomstutvecklingen under ett expansionsförlopp. Låt oss nu göra några allmänna reflektioner om hur inkomsten (Lp) påverkas under ett lokalt expansionsförlopp. Antag att aktiviteten inom näringslivet ökar och detta leder till ökad efterfrågan på arbetskraft. Följande kan inträffa: den ökade efterfrågan tillgodoses genom ökad sysselsättning utan inflyttning —

y d. v. s. yrkesverksamheten ökar (Y ökar liksom kvoten y = —. Detta kan naturligtvis leda till att lp minskar. 2 ) Denna typ av expansion och därav följande ökning av Lp är givetvis kommunalekonomiskt fördelaktig, eftersom den ger ökade inkomster samtidigt som antalet personer boende i kommunen icke förändras och därför inte heller kommunens utgifter nämnvärt påverkas. Den andra möjligheten är att den ökade efterfrågan på arbetskraft tillgodoses genom inflyttning »utifrån». Då ökar både F och Y. Om lokal1 Approximativt kan Lp mätas genom summan »sammanräknad nettoinkomst» för fysiska personer vid taxeringarna, och Lf som summan av företagens vid taxeringarna beräknade beskattningsbara vinst. 2 Följande enkla modell visar detta: i en kommun med 1 000 kvinnor ökar efterfrågan på arbetskraft med 100 personer. Antag att arbetskraftsbehovet tillgodoses genom ökat deltidsarbete bland kvinnorna i serviceyrkena och att de nyanställda vardera har hälften av tidigare genomsnittsinkomst i yrket.

Ursprunglig befolkning Yo = 1 000 lp = 10 630 Lp = 10 630 000

Tillskott av yrkesverksamma

Totalt efter expansion

Förändring

100 5 300 530 000

1 100 10 145 11 160 000

10,0 — 1,0 5,0

278 inkomsten per invånare — ökar eller minskar genom inflyttningen beror F tydligen på, dels om tillskottet —^ är större eller mindre än — — dels om A lp A-F F är större eller mindre än lp. Ligger medelinkomsten för de nyanställda över medelinkomsten för stadens inkomsttagare, så ökar givetvis kvoten inkomst per yrkesverksam. Sedan beror det på om det relativa antalet icke yrkesverksamma är större eller mindre i tillskottsbefolkningen än i ursprungsbefolkningen. Till detta problem återkommer framställningen. Svårigheterna att ur en allmän analys av denna typ dra några generella slutsatser är uppenbara. Bland annat spelar även tidsfaktorn och arbetsmarknadsläget en ganska betydande roll härvidlag. Viktigt är dock att den inflyttande befolkningen i regel har en åldersstruktur som skarpt avviker från den bofastas. De flesta flyttare är i de nya-hushållsbildande åldrarna. Expanderande samhällen får därför en högre andel personer i de yngre hushållsbildande åldrarna — och mycket barn — vilket som strax skall visas har stor effekt på utgifternas storlek. I Sverige varierar lokalinkomsten (skatteunderlaget) räknat per invånare mycket kraftigt mellan olika kommuner. Den nyss presenterade enkla modellen kan givetvis också användas för att analysera orsakerna till sådana skillnader. Olikheter i skatteunderlaget per invånare mellan två kommuner kan tydligen bero på olikheter i fråga om: Y y = — = andelen yrkesverksamma per invånare (YrkesverksamhetsF graden) lp = — = lönenivån per yrkesverksam eller lp = — = företagsvinsten per invånare. Studerar man hur dessa inkomstbildande kvoter varierar mellan kommuner av olika storlek och struktur, så finner man att det är följande två faktorer som huvudsakligen är av betydelse: näringslivets struktur (andelen yrkesverksamma inom industri — service — offentlig verksamhet) och befolkningsstrukturen (fördelningen på ålders-, köns- och civilståndsgrupper). 1 Vilka variationer i lokalinkomsten per invånare föreligger då mellan olika kommuner och i vilken utsträckning beror dessa olikheter på de här nämnda faktorerna. För ett urval av svenska städer skall vi redovisa lokalinkomsten per invånare och utan anspråk på fullständighet söka väga de ovan nämnda orsaksfaktorerna mot varandra. 1 Dessa faktorers variationer är starkt korrelerade och det har icke i denna ytliga studie varit möjligt att isolera bägge orsaksfaktorerna, även om det förefaller troligt att olikheter i näringslivets struktur är den väsentliga orsaken.

279 Tabell 2: 6. Taxerad inkomst per invånare. Exempel från några städer 1959

Kommun

Antal invånare 1959

Taxerad inkomst per invånare Kronor

Index Oxelösund = 100

Taxerad inkomst fysiska pers. per invånare Kronor

Stockholm Västerås . . Karlskrona Växjö Visby Söderhamn Oxelösund.

807 909 76154 33188 23 563 15 696 12 796 8 371

8 580 6 470 5 820 6 040 5 360 5 500 5 340

161 121 109 113 104 103 100

7 530 5 870 5 430 5 680 5 060 4 880 4 750

Taxerad inkomst Index från Oxelöaktiesund bolag = 100 m. m. per inv. Kr. 158 124 114 120 106 102 100

1 050 600 390 360 300 620 590

Index Oxelösund = 100

Andelen av samtl. skattekr. som härrör från aktiebolag

178 102 66 61 51 105 100

12,2 9,3 6,7 5,8 5,6 12,4 11,0

Tabell 2: 6 ger för ett godtyckligt urval kommuner (städer) exempel på hur den totala taxerade inkomsten varierar räknat per invånare. Vid detta tillfälle år 1959 var den lägst i Oxelösund. Om värdet för denna ort sätts = 100 blir värdet för Stockholm = 1 6 1 . Tabellen visar att aktiebolagsinkomsternas betydelse för kommunalekonomin varierar mycket. Spridningen är här väsentligt mycket större än för de personliga inkomsterna. Räknat per invånare var inkomsten från aktiebolag i Stockholm 3 å 4 gånger så stor som i Visby, Växjö och Karlskrona. Tabell 2: 7 visar att befolkningens åldersstruktur spelar en viss roll för tidigare redovisade skillnader. Där har även för 1950 då det fanns uppgifter om antalet »inkomsttagare» angetts uppgifter som antyder att räknat per inkomsttagare kan spridningen i inkomster mellan kommuner vara mindre än räknat per invånare. Tabell 2: 8 redovisar inkomsten per inkomsttagare inom olika näringsTabell 2: 7. Yrkesverksamhetsgraden och inkomst per person i yrkesverksam ålder 1959 samt antal inkomsttagare i % av folkmängden och inkomsten per inkomsttagare 1950. Exempel från några städer

Kommun

Karlskrona Växjö Visby Söderhamn Oxelösund

Antal perTaxerad inkomst för soner i fysiska pers. yrkesverks, ålder 20—65 år i % av tot. Per pers. i Index folkmängden yrkesverksam Oxelösund ålder 1959 = 100 1959 61,8 59,6 58,1 58,8 55,8 57,6 58,6

12 190 9 850 9 350 9 670 9 060 8 460 8 100

150 122 115 119 112 104 100

Taxerad inkomst Antalet inför fysiska pers. komsttagare per inkomsttagare i % av totala folkIndex mängden Oxelö1950 1950 sund = 100 53,7 48,2 41,9 50,2 44,0 45,7 40,7

7 580 6 300 6 610 5 720 6 300 5 570 6 140

123 103 108 93 103 91 100

280 grenar 1959. Inkomsterna har fördelats på yrkesverksamma och icke yrkesverksamma. Även inom de egentliga stadsnäringarna varierade inkomsten per inkomsttagare mycket. Den var 33 % högre inom fria yrken än inom handeln. Hur inkomsten per inkomsttagare varierar med inkomsttagarens ålder framgår av tabell 2: 9. Av den officiella statistikens uppgifter är det dock omöjligt att utläsa i vad mån dessa skillnader kan återföras på andra faktorer än åldern (olika åldersfördelningar bland de i olika näringsgrenar sysselsatta eller på frekvensen av deltidsarbete i olika åldersgrupper m. m.). 2.2.2 Driftutgifternas bestämningsfaktorer Vi skall nu förenklat söka tillämpa den analysteknik som skisserades inledningsvis på de kommunala driftutgifterna inom olika verksamhetsgreTabell 2: 8. Inkomsten per inkomsttagare inom olika yrkesgrupper år 1959 enligt 1960 års taxering Inkomst per inkomsttagare Städerna Näringsgren

Icke yrkesverksamma

Yrkesverksamma Jordbruk m. binäringar Byggnadsverksamhet Industri o. hantverk i övrigt. Samfärdsel Handel Allmän förvaltningstjänst . . Fria yrken Husligt arbete

övriga Samtliga näringsgrenar. Antal i n k o m s t t a g a r e . . . Tabell

2:9.

Inkomst

Samtliga

8 655 13 893 11556 12 364 10 629 12 386 14 416 3 775 5 466

4 551 4 610 5 696 8 634 7 586 11016 7 408 3 488 4 331

5 678

1 872 879 346 637 per

Landskommunerna

inkomsttagare år

Yrkesverksamma

Icke yrkesverksamma

Samtliga

7 799 13 351 11210 11 851 10 502 12 255 14 050 3 727 4 383

7 186 11 107 9 808 10 581 8 229 10 578 10 202 3 276 4 219

3 658 4 061 4 265 6 808 5 400 9 202 4 846 2 836 3 039

10 631

8 882

3 943

8 134

2 219 516 1 593 318 284 590

1 877 908

1959 för olika

åldrar

och

6 689 10 655 9 459 10 149 8 100 10 458 9 831 3 194 3 126

civilstånd

Hela riket Åldersgrupp

Landsbygd

Städer

Män

Kvinnor

Ogifta

Gifta

Summa 1 Ogifta

Gifta

Summa 1

10 777

4 095 6 383 7 999 8 693 8 988 8 688 7 448 5 399

4 984 5 948 5 673 5 420 5 309 5 081 2 792

4 083 6 066 6 750 6 464 6 279 6 219 6 161 4 542

4 413 7 255 9 886 10 989 11 553 11 744 10 372 6 041

6 517

5 085

5 797

9 488

0—19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—49 50—66 67—o)

4 233 6 816 9 191 9 844 10 253 10 196 8 689 4 815

4 611 7 628 10 389 11 801 12 464 12 944 11897 7 267

4 659 7 713 10 330 10 570 10 202 9 466 7 776 5 426

12 916 14 337 15 229 15 565 13 561 8 290

4 672 8 190 11 729 13 358 14 240 14 586 12 655 7 436

Samtliga

8 134

10 631

7 874

13 656

11 755

1 Summa hela riket

Inkluderar förut gifta vars inkomster ligger ganska nära de ogiftas.

281 nar. I första hand gäller det att söka klarlägga hur under vissa förutsättningar de kommunala utgifterna påverkas av förändringar i olika »exogena» tillväxtfaktorer som befolkningsutveckling, levnadsstandardstegring etc. Förändringar i utbudet av kommunala tjänster registreras konkret genom förändringar i nedlagda bokförda kostnader räknade i fasta priser. Olika orsaker till förändringar i kostnaderna inom en kommunal sektor under en period skulle då kunna registreras under följande rubriker: A.

Kvantiteten utbjudna tjänster (utförda prestationer, producerade enheter) har förändrats, därför att antalet konsumenter har förändrats.

Produktionskostnaden (per enhet) för tjänster eller varor av given kvalitet har förändrats. Detta kan bero på minskad effektivitet eller ökade relativa kostnader (t. ex. ökade löner) vid oförändrad genomsnittlig prisnivå.

Standarden har ökat genom högre kvalitet på de tjänster som utbjudes till ett givet antal konsumenter, eller genom ökad konsumtion per konsumtionsenhet (dessa faktorer torde inte gå att skilja från vara n d r a ) . Exempel: bättre vägar, flera lekplatser med bättre redskap, bättre skollokaler.

De olika orsakerna kan konkret belysas genom följande exempel. Utgifter för undervisning kan öka genom att, (A) antalet barn ökar (B) kostnaden per barn ökar genom högre lärarlöner, och (C) genom att klasserna göres mindre och därigenom antalet barn per lärare blir mindre. Det förda resonemanget rörande driftutgifternas förändring under en period kan sammanfattas i följande enkla formel. Antag att driftutgiften inom en sektor år o är känd och lika med U0. Vi söker utgiften år t och skriver Ut-U0 . £ . ( i . * + ( l - * ) 2 * ) * 4 lo

(3)

p0l

där / = antal »konsumenter» l = lönen per löntagare i produktionen p = prisnivån för icke lönekostnad k = löneandelen av utgifterna St = kvot för standardförändring mellan åren 0 och t. För en förfluten period kan Ut och alla storheter till höger om likhetstecknet utom S förutsättas vara kända och formeln kan användas för att beräkna S. Sättes S = 1 erhålles ett värde för Ut som motsvarar utgiften år t om kostnaderna sedan år 0 endast ökat i takt med förändringarna i antalet konsumenter och i produktionsfaktorernas priser. Denna teoretiskt beräknade utgift, som kan kallas TUt kan alltså sägas mäta förändringar i ut-

282 gifterna vid oförändrad standard. 1 Om den faktiska utgiften år t kallas FUt kan kvoten

FUt - TUt

TUt tidpunkterna 0 och t.

betraktas som ett mått på standardförändringen mellan

Vid en prognos får man tydligen i första hand bedöma tänkbara föränd ringar i antalet konsumtionsenheter ( —) i lönerna (—) och i priserna (— Härutöver kan man komplettera beräkningen med ett antagande om standardförändringen under perioden(S). Genom att tillämpa detta analysschema på utvecklingen under en tidsperiod skulle man eventuellt kunna avläsa h u r stor del av utgiftsförändringen som beror på sådana faktorer som samhällsexpansion och löneförändringar — vilka betraktas som »exogena» oberoende variabler och h u r stor del som beror på »övriga orsaker» — frivilligt vald höjd standard, eller på »försämrad effektivitet» (det blir dyrare per skolbarn därför att man passerat en »kapacitetsgräns» etc.). 2 Den förra orsaksdelen är alltså TUt—U0, den andra blir då FUt—TUt. Man kan även jämföra förändringarna i TU och skatteunderlagets förändringar och t. ex. uttala sig om h u r expansionen inverkar på kommunalekonomin i stort. Den analysteknik som föreslagits står och faller med om man k a n finna ett rimligt sätt att mäta antalet konsumtionsenheter inom olika förvaltningar. I denna utredning har valts att relatera utgifterna direkt till olika befolkningsgrupper respektive i några fall till »bostadsproduktionen». I sammandrag ser de förklarade variablerna ut på följande sätt. 3 Förvaltningsområde 0. Centralförvaltning 2. Fastighetsförvaltning 3. Stadsbyggnad

6. Undervisning 7. Socialvård a) Ålderdomshem

Konsumtionsenhet Folkmängden Folkmängden Folkmängd Antal påbörjade lägenheter Antal barn 7—15 år Antal vårdtagare Antal personer över 67 år Antal personer över 67 år Barn 0—15 år Folkmängd Folkmängd

Alternativa möjligheter Antal hushåll Antal meter gator totalt — resp. nyanlagda under året etc.

b) Folkpensionering c) Barnavård d) övrigt 8. övrig hälso- o. sjukvård 1 Det förutsätter att förändringen i lönenivån inte antas ge uttryck för ökad standard. 2 Att skilja mellan standardförändring respektive effektivitetsförändring skulle kräva en analys av ett helt annat slag och uppdelningen i orsaksfaktorerna B och C i tablån ovan är väl därför delvis en chimär. 8 Tablån anknyter till den följande redovisningen för Oxelösund där utgifterna sammanföres under här nämnda huvudtitlar. Numren anknyter till den av kommunförbunden rekommenderade indelningen på 10 huvudtitlar. Vid en mer preciserad analys är det givetvis möjligt och önskvärt med en mer finfördelad uppdelning på titlar och förklarande variabler.

283 Väljes denna analysteknik är det uppenbart att vid given totalfolkmängd förändringar i folkmängdens struktur genom åldersförskjutningar direkt påverkar driftutgifterna. Förändringarna sker emellertid inte entydigt i samma riktning. Detta skall mer utförligt belysas i det följande.

2.2.3 Investeringsutgifternas

bestämningsfaktorer

Kommunala eller överhuvudtaget samhälleliga investeringar i byggnader eller anläggningar under en period kan med någon anknytning till den tidigare diskussionen grupperas efter investeringsområden på följande sätt: (a) Reinvesteringar — för att ersätta förslitna anläggningar. (b) Standardhöj ande investeringar, d. v. s. investeringar, som orsakas av ökad efterfrågan till följd av höjd levnadsstandard eller ändrade preferenser hos »basbefolkningen». (c) Expansionsinvesteringar, d. v. s. kapacitetshöj ande investeringar som är en följd av ökad efterfrågan till följd av att antalet konsumenter h a r ökat. Gränsdragningen mellan de olika slagen av investeringar måste ofta bli godtycklig. Varje reinvestering eller kapacitetsökande investering betyder i regel också en standardhöjning. Reinvesteringens omfattning kan antagas vara bestämd av dels det existerande realkapitalets åldersstruktur och standard, dels av befolkningens inkomster och preferenser. Omfattningen av de standardhöj ande investeringarna får förutsättas främst bestämmas av inkomsterna och preferenserna; för denna typ av investeringar beror investeringsvolymen givetvis i särskilt hög grad av politiska målsättningar. De faktorer som bestämmer omfattningen av dessa typer av investeringar analyseras icke närmare i denna utredning; i de kalkyler för Oxelösund som redovisas i fortsättningen skall dock dessa investeringsslag särredovisas. Följande tablå ger exempel på konsumtionsenheter som kan användas som förklarande variabler när man söker bestämma erforderligt behov av nyinvesteringar som en följd av ett samhälles expansion. Konsumtionsområde Bostäder Stadsbyggnad: Gator Vattenledningar VA-anläggningar Undervisning: Skolor Socialvård:

Ålderdomshem

Konsumtionsenhetförklarande variabel Hushållstillskott Tillskott av lägenheter Tillskott av antal skolbarnklassavdelningar Tillskott av antal personer över 67 år — vårdplatser

284 Accelerationsprincipen. Volymen av »expansionsinvesteringar» i en kommun under en expansionsperiod följer enligt definitionen tillskottet i folkmängd eller i den delgrupp av befolkningen (ibland näringslivet) som »konsumerar» realkapital. På kort sikt kommer givetvis kapacitetsgränser att medföra stora variationer i investeringsvolymen. Bortses från detta är det emellertid uppenbart att variationer i takten i folkökningen kan förorsaka mycket stora variationer i omfattningen av investeringarna i samhällskapital. Antag att en kommun i vilken folkmängden och befolkningens struktur är oförändrad under en tidsperiod har en total kommunal kapitalutrustning = K eller k per invånare i utgångsläget. Om kommunen vill hålla sitt realkapital vid oförändrad »standard» så måste kapitalet förnyas i takt med att det förslites. Om kapitalet har en genomsnittlig livslängd av 50 år, så blir den årliga reinvesteringen alltså 0,02 K.1 Låt oss antaga, att kommunen dessutom årligen investerar ett lika stort belopp för att öka standarden. Investeringen per år är 0,04 K. (Detta kan anses liktydigt med att kapitalet »avskrives» på 25 år.) Per 1 000 invånare är alltså investeringen 40 k vid en total kapitalutrustning K = 1 000 Ar. Denna investeringsvolym finansieras helt med skatter. Skattefinansieringen motsvarar 10 % av kommunens uttaxeringsbehov. Om det nu sker en kraftig industriell expansion, som leder till en snabb folkökning, så kan följande inträffa. Antag att folkmängden ökar med 20 % under första året och därefter i absoluta tal räknat med samma antal personer under ytterligare fyra år. Vid femårsperiodens slut upphör folkökningen. Antag vidare, att kommunen skall hålla oförändrad standard i den meningen att kapitalutrustningen per invånare skall vara oförändrad eller lika med kp. Investeringsvolymen kommer under våra förenklade förutsättningar att förändras så som illustreras i tabell 2: 5.2 Investeringsvolymen skulle i detta fall sexdubblas när expansionen sätter in och därefter bibehållas på denna höga nivå tills folkökningen upphör, då investeringsnivån åter blir normal men dock mer än dubbelt så hög som vid periodens början. Exemplet kan naturligtvis göras mer komplicerat och även realistiskt. I stort sett gäller dock säkerligen att förändringarna i de kommunala bruttoinvesteringarna följer vad som med nationalekonomisk terminologi brukar kallas accelerationsprincipen. Det inses lätt att under givna förutsättningar blir investeringsnivån —• om övriga förhållanden är oförändrade — större ju snabbare expansionen sker. Av två samhällen med i övrigt lika förutsättningar men med olika expansionstakt kommer inveteringsbehoven att vara högre i det samhälle som expanderar snabbast. 1 Vi mäter K i det aktuella 2

penningvärdet. För enkelhetens skull antages att en 50-del av nyinvesteringarna förnyas redan året efter det de utförts på samma sätt som sker för det äldre kapitalet.

285 Tabell 2:10. Förändring i investeringsvolym under en expansionsperiod. Illustration av accelerationsprincipen Period

h *2 '3 '4 '5 '6

Folkmängd vid årets slut

Kapitalutrustning vid periodens början

Nyinvestering på grund av folkökning

Standardhöjande investering

Reinvestering

Totalinvestering

1 000 1 200 1 400 1 600 1 800 2 000 2 000

1 000 A: 1 020* 1 248 k 1475 k 1 719 A: 1 972 k 2 234 k

204 k 208 k 210 k 214 k 218 k

20 A24 A: 29A34 A39 A: 44A44 A-

20 A20A: 25A29 A: 34 A: 39 A44 A:

40 A: 248/c 262 A: 273 A: 287 A300 A: 88 A-

—

Om vi utgår från att en del av investeringarna finansieras med skatter så blir — om i två kommuner skatteunderlaget och den genomsnittliga kommunala standarden är densamma — uttaxeringsbehovet högre i den kommun, som expanderar snabbast. 1 Ytterligare ett par viktiga fakta rörande de kommunala investeringarna under en expansionsperiod skall påpekas. För det första råder eller borde råda en tidsförskjutning mellan investeringskostnader och investeringsbehov, eftersom huvuddelen av de anläggningar som bygges måste vara färdiga när folkökningen sätter in och utgifterna därför går före »folkökningen». Denna »time-lag», som torde uppgå till minst ett år, blir mer markant genom att de inkomster kommunen kan beräknas få från de nyinflyttade i sin tur blir »tillgängliga» först 2 å 3 år efter inflyttningen. Denna tidsförskjutning mellan inkomster och utgifter utgör i själva verket ett av de största kommunalekonomiska problemen i samband med expansionen. Framställningen skall återkomma till detta. Av vad som redovisats om de kommunala investeringarnas fördelning på olika förvaltningsgrenar, så kan man dra slutsatsen, att under en expansion, som innebär inflyttning av personer i de yngre åldrarna och därför leder till en relativ ökning av folkmängden i de yngre hushållsbildande åldrarna och i antalet barn, koncentreras kommunens investeringsutgifter till »stadsbyggnadsinvesteringar» och »skolbyggnadsinvesteringar». Av stadsbyggnadsinvesteringarna är det teoretiskt möjligt att finansiera en stor del genom intäkter från försäljningsmedel eller genom avgifter. Nettoutgifterna kan påverkas härigenom men samhällsekonomiskt blir de utgifter som följer av befolkningsomflyttningen oberoende av finansieringssättet lika stora. 1 Om skattefinansieringen vid vårt exempel motsvarade 10 % av uttaxeringsbehovet, så skulle alltså — om inkomsterna icke påverkades och övriga utgifter var oförändrade — skatterna behöva höjas med 50 % för att täcka investeringskostnaderna.

286 Dessutom uppstår under en snabb folkökning behov av ökade investeringar inom en rad förvaltningar. Dessa stora investeringsbehov måste till stor del bestridas med skattemedel. Detta resonemang har avsett att visa, att den kommunala investeringsvolymen på ett avgörande sätt måste påverkas av samhällets expansionstakt och överhuvudtaget av folkökningen. Det förefaller med hänsyn till vad som anförts uppenbart, att en mycket betydande del av den investeringsökning och den totala utgiftsökning som skett bland kommunerna under 1950-talet direkt kan återföras på effekten av »accelerationen». 2.3 Befolkningsstrukturens inverkan på den kommunala ekonomin

Som tidigare nämnts framhålles ofta att befolkningens åldersstruktur är av stor betydelse ur kommunalekonomisk synpunkt. För att belysa de variationer i befolkningsstrukturen som sammanhänger med en kommuns expansionstakt har gjorts en begränsad studie baserad på befolkningsutvecklingen 1950—1960 i ett urval av kommuner. I tabell 2: 11 redovisas 131 städer och ett urval av 160 landskommuner i alla län utom Stockholms län fördelade efter deras procentuella folkmängdsförändring mellan 1950 och 1960. Av de i tabell 2: 11 redovisade kommunerna har följande huvudgrupper utvalts för vidare bearbetning: A. Städer vilkas folkmängd under åren 1951—1960 ökat med mer än 35 % (starkt ökande). B. Städer och landskommuner där folkmängden ökat med mellan 15 och 24 % (ökande). C. I) Städer och II) landskommuner där folkmängden stagnerat, d. v. s. med en befolkningsförändring av mellan — 5 och + 5 % (stagnerande). D. Landskommuner där folkmängden minskat med mer än 15 % (tillbakagående). Tabell 2:11. Rikets städer och ett urval av 160 landskommuner fördelade efter procentuell utvecklingstakt åren 1951—1960 Antal kommuner med vidstående utvecklingstakt Index för folkmängdens förändring 1951—1960 1950 = 100 Antal — 84 85— 94 95—104 105—114 115—124 125—134 135—144 145—154 155— Summa

Landskommuner

Städer

Antal 20 73 43 15 4

3 13 46 42 17 6 1 3

2 10 35 32 13 5 1 2

);•

13 46 27 10 2 2 100

287 Tabell

2:12. Befolkningens åldersstruktur 1960 samt relativ förändring inom åldersgrupper 1951—1960 för kommuner med olika utvecklingstakt

Grupp

olika

Index över Åldersgrupper förändringen Summa 1951—1960 0—14 15—19 20—34 35—39 50—64 65—co

A. Starkt ökande städer. 1 SoB. ö k a n d e städer och i l 5—124 landskommuner. . . C. I Stagnerande städer -104 II Stagnerande lands- 1 95—1 kommuner D. Tillbakagående landskommuner 84

27 Folkmängd i % 1960 25 21

22 21

19 18

22 21

18 18

11 13

100 100

100 Procentuell ökning 1951—1960 av folkmängden inom varje åldersgrupp A. Starkt ökande städer. 135 148 168 140 139 146 146 B. ö k a n d e städer och landskommuner . . . 115—124 116 164 100 109 131 129 C. I Stagnerande städer 87 142 81 98 120 121 95—104 II Stagnerande landskommuner 88 130 74 92 114 117 D. Tillbakagående landskommuner — 84 69 97 67 77 96 109

145 117 101 96 83

Ur var och en av dessa gruppar har vi därefter valt ut 5 städer och/eller 5 landskommuner för vilka sedan 1960 års folkmängd fördelats procentuellt efter ålder. Resultatet redovisas i tabell 2: 12. Tabellen visar att det råder betydande och systematiska skillnader i åldersstrukturen mellan kommuner med olika befolkningsutveckling. Hur mycket kan nu en kommuns ekonomi tänkas bli påverkad av olikheter i befolkningens åldersstruktur av den storleksordning som här redovisats. Av tabell 2: 12 framgår att en stark folkökning i en kommun huvudsakligen förändrar relationen barn-åldringar. Barnens andel inom kommunerna i grupp A var 27 % och i kommunerna i grupp D 20 %, medan motsvarande andelar för personer över 65 år var 6 % respektive 17 %. För personer i de arbetsföra åldrarna 15—64 år varierade relationstalen mindre: 67 % respektive 63 %. Inom denna grupp rådde dock mycket stora variationer. Ifråga om en kommuns utgifter bör man kunna anta, att det främst är de utgiftsposter som är direkt avhängiga av antalet barn, respektive antalet åldringar, nämligen utgifter för folkskolor och för åldringsvård (vårdoch pensionsutgifter), som påverkas av olikheter i åldersstrukturen. Ifråga om inkomsterna kan en ökning av andelen barn (med inkomst = 0) som motsvaras av en minskning av antalet åldringar över 66 år, (som år 1959 enligt tabell 2: 9 hade en inkomst på ca 6 000 k r ) , beräknas medföra ett minskat antal skattekronor inom kommunen; en förändring av åldersstrukturen i motsatt riktning medför däremot ett ökat antal skatte-

288 kronor. Detta betyder vid lika förhållanden i övrigt att en stagnerande k o m m u n med många åldringar kan ha högre inkomster per invånare än en starkt expanderande kommun med många barn. I tabell 2: 13 redovisas resultaten av några kalkyler, som avser att belysa h u r en kommuns driftutgifter skulle förändras vid en förändring av åldersstrukturen, under vissa speciella förutsättningar. Beräkningarna har utgått från de faktiska driftutgifterna i Oxelösund år 1959. Åldersstrukturen i Oxelösund motsvarar detta år nästan exakt den som i tabell 2: 12 framräknats för kommuner i grupp A (kraftigt expanderande kommuner), övriga alternativ i tabell 2: 13 motsvarar de i tabell 2: 12 redovisade alternativen A—D. Dessutom har tillagts ett alternativ E, som närmast avser att belysa utgifter och inkomster i här berörda avseenden för till en kommun inflyttade personer. Åldersfördelningen har i alternativ E antagits vara densamma som redovisas för de personer som under perioden 1957—1959 inflyttade till Oxelösund (nettoinflyttningen). Utgifterna för folkskolor samt för åldringsvård och folkpensioner har antagits variera i direkt proportion till förändringarna av antalet »konsumtionsenheter» för respektive utgiftspost, d. v. s. andelen skolbarn respektive åldringar 1 inom den totala folkmängden. De övriga kommunala utgifterna har antagits vara oförändrade per person, d. v. s. de antas ej påverkas av förändringarna i åldersstrukturen, endast av totala antalet invånare i kommunen. Tillvägagångssättet vid beräkningarna har i övrigt varit följande. Med ledning av uppgifter för Oxelösund 1959 har först en genomsnittlig bruttorespektive nettokostnad för folkskolor, åldringsvård respektive övriga utgifter per »konsumtionsenhef» beräknats på det sätt som visas i nedanstående tablå:

Totalkostnad kronor

Utgiftsslag

Brutto

Netto

Folkskolor 1 268 995 714 000 763 163 475 811 Åldringsvård o. folkpension 2 812 594 2 136 000 Övrigt Summa

4 921 393 3 326 000

Relativ andel konsumtionsenheter inom totala befolkningen, »%0-personer»

Totalkostnad per konsumtionsenhet (»%o -person») Brutto

Netto

140 68 1 000

9 060 11220 2 810

5 100 7 000 2 140

1 000

—

Därefter har motsvarande totala kostnader för folkskolor, åldringsvård och »övrigt» beräknats för de ovan redovisade alternativa kommuntyperna, 1 Skolbarn = antalet barn i åldern 7—15 år (ca 57 % av samtliga 0—15 åringar). Åldringar = antalet personer i åldrarna 67—o år (ca 85 % av samtliga i åldrarna 65—co år).

289 Tabell 2:13. Beräknade brutto- och nettoutgifter för folkskolor, åldringsvård och övrigt för städer av Oxelösunds storlek men med enligt alternativen i tabell 2:12 varierande åldersstruktur

Åldersgrupp 1

Oxelösund 1959

Total kostnad i 1 000 kronor enligt åldersstruktur i Alternativ A

C II

1270 760 2 810

1460 560 2 810

1 270 1 010 2 810

1250 1 230 2 810

1570 1230 2 810

1 250 1 570 2 810

1 630 2 810

Summa

4 840

4 830

5 090

5 290

5 610

5 630

4 440

Index

710 480 2 140

820 350 2 140

710 630 2 140

700 770 2 140

880 770 2 140

700 980 2 140

920 2 104

Summa

3 330

3 310

3 480

3 610

3 790

3 820

3 060

Index

92 Bruttoutgifter 7—15 67—to övrigt 0—co

Nettoutgifter 7—15 67—to övrigt 0—co

1 Kostnaderna avser för 7—15 åringar: kostnader för folkskolor; för 67—co åringar: kostnader för åldringsvård; för övrigt 0—co: samtliga stadens övriga utgifter som antas vara oförändrade trots åldersstrukturens förändringar. Se även not 1 sid. 288.

varvid förutsatts samma totalfolkmängd som i Oxelösund men varierande åldersstruktur. Det visar sig att under dessa speciella förutsättningar blir h ä r redovisade driftutgifter lägst i alternativ A och E och högst i alternativ C II och D. Det bör betonas att ingen hänsyn tagits till de ökade investeringskostnader som enligt vad vi tidigare visat kan bli en följd av expansionen i alternativen A och B. Det är också möjligt att en mer ingående analys skulle visa att vårt antagande om lika utgifter per invånare i gruppen »övriga utgifter» icke är realistiskt. Icke desto mindre är räkneexemplet tankeväckande. En motsvarande beräkning har utförts för att visa h u r en kommuns inkomster kan tänkas variera vid olika åldersstrukturer. Beräkningarna har h ä r utgått från de uppgifter om inkomsten per invånare i olika åldrar som redovisades i tabell 2 : 4 . På detta sätt beräknade inkomster för de olika alternativen redovisas i tabell 2: 14 och jämföres med ovan i tabell 2: 13 redovisade uppgifter för nettodriftutgifterna. Det visar sig som man kunde vänta att inkomsterna för de olika kommungrupperna varierar avsevärt mindre än driftutgifterna men är positivt korrelerade med utgifterna; de är lägst för alternativen A och E och högst för alternativ D — alternativen B, G och D skiljer sig emellertid föga åt. Sammanställes inkomster och utgifter visar det sig att under angivna förutsättningar erhålles den mest ogynnsamma relationen inkomster-ut19—318341

290 Tabell 2:14. Invånarnas inkomster, kommunens driftutgifter samt utdebitering per skattekrona i Oxelösund år 1959 respektive beräknad för kommuner med olika åldersstruktur. 1000 kronor respektive index

Kommuner 0—14 15—66 67—co1

Index

1 000: —

Procent personer i åldern Invånarnas totala inkomster

Kommunens totala nettodriftutgifter

Utdeb. per skattekrona 2

Invånarnas totala inkomst

KommuUtdeb. nens per totala skattedriftkrona utgifter

Oxelösund 1959

39 760

3 330

8,38

100 Alternativ A B Cl C II D E

27 22 21 23 20 31

68 69 68 66 66 69

5 9 11 11 14 0

39 200 41 660 41 790 41 270 41 910 38 280

3 310 3 480 3 610 3 790 3 820 3 050

8,44 8,35 8,64 9,18 9,11 7,97

98 105 105 104 106 96

99 105 108 114 115 92

101 100 103 110 109 95

1 85 % av gruppen 65—a> 2

Ett hypotetiskt belopp som beräknats som kvoten mellan utgifter och inkomster. Eftersom vi här endast är intresserade av en jämförelse mellan de olika värdena har den faktiska utdebiteringen i detta sammanhang ingen betydelse. gifter vid alternativ C II, där andelen barn och åldringar (»tärande») är högt. Bortses från alternativ E, som ju är ett specialfall, blir utdebiteringen lägst för alternativ B — den i måttlig takt expanderande kommunen. I alternativ E, som motsvarar åldersstrukturen för befolkningstillskottet vid stor inflyttning, blir utgifterna lägre eftersom åldringar helt saknas — och detta mer än väl kompenserar den relativt sett låga inkomsten. Som nämnts k a n dock ett sådant befolkningstillskott medföra stora investeringsutgifter, som i sin tur ger upphov till stora driftutgifter, som icke beaktas i denna kalkyl.

2.4 Industriutveckling, kommunalekonomi och samhällsbyggande i Oxelösund 1955—1961 2.4.1 Industrilokalisering fördubblar Oxelösund När Oxelösund blev stad år 1950 hade den nära 5 400 invånare. År 1956 hade folkmängden ökat till 6 200. Grängesbergsbolaget beslöt vid årsskiftet 1956/57 att komplettera det befintliga järnverket i Oxelösund, med ett stålverk (företagets namn förkortas i det följande till O J A ) . Vid beslutets fattande sysselsattes vid bolagets anläggningar i Oxelösund ca 800 personer. Antalet anställda beräknades öka med omkring 2 000 personer. Beslutet ledde till en mycket snabb folkökning i Oxelösund. På sex år fördubblades stadens folkmängd. Vi skall här främst söka belysa hur detta påverkade den

291 Tabell 2:15. Folkmängd

och sysselsättning

i Oxelösund åren 1955—1965

Folkmängd

Index 1955 - 100

Byggn. arb. tillMantalsfälligt bo- Totalt skriven satta i staden 1

Totalt yrkesverksamma 2

Sysselsatta vid OJA 2

Folkmängd

Totalt yrkesverksamma

Sysselsatta vid OJA

1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1965 3

6 030 6 270 6 570 7 050 8 370 9 840 11 650 12 570 14 100

6 030 6 270 6 965 7 735 9 510 10 665 11 850 12 720 14 100

2 305 2 445 2 600 2 900 3 440 4 315 5 035 5 450 6 100

730 800 880 960 1345 1 957 2 532 2 672 2 750

100 104 108 117 139 163 193 208 234

100 106 113 126 149 187 218 236 265

100 110 120 132 184 268 347 366 377

Tillskott 1957—61....

5 380

5 580

2 590

1 730

År

395 685 1 140 825 200 150

1 Boende i provisoriska bostäder. 2 Approximativa tal. Vid författandet av denna redogörelse var det icke möjligt att exakt beräkna hur stor inpendlingen och utpendlingen av arbetskraft till respektive från Oxelösund varit under perioden. Anförda tal är för OJA:s del inklusive inpendlare. Totalsiffran torde approximativt motsvara totala antalet yrkesverksamma boende i Oxelösund. 3 Prognos.

kommunala ekonomin. Med hänsyn till att bostadsbyggandet i så hög grad är en kommunal uppgift omfattar redogörelsen även bostadsbyggandet. Tabell 2: 15 redovisar översiktligt förändringar i folkmängd och antalet sysselsatta under expansionsperiodens första fas. Järnverkets nyanläggningar togs i bruk år 1960 och var i full drift 1961." Den följande analysen koncentreras därför till en diskussion av sambandet mellan industriell expansion, befolkningsutveckling, bostadsbyggande och kommunalekonomisk utveckling under perioden 1957—1961. I överensstämmelse med den teori som skisserades i inledningen skall analysen utgå från antagandet att förändringarna i folkmängd och sysselsättning i Oxelösund perioden 1957—1961 i allt väsentligt är en direkt följd av utbyggnaden av Oxelösunds järnverk. Det k a n visserligen inte uteslutas att oberoende av järnverkets expansion vissa verksamheter ökat eller minskat i omfattning, men detaljerade analyser av utvecklingen inom olika sektorer har visat att sådana förändringar är få och av underordnad betydelse för utvecklingen i stort. Som framgår av tabell 2 : 1 5 ökade den mantalsskrivna folkmängden mellan 1955 och 1962 med 108 % medan antalet yrkesverksamma totalt ökade med 136 % och antalet vid OJA anställda med 266 %. 4 De följande ekonomiska beräkningarna har därför förts fram till 1961. När redogörelsen författades fanns ännu icke uppgifter för senare år.

292 2.4.2. Industriexpansionens inverkan på befolkningsutveckling och sysselsättning — »lokaliseringsmultiplikatorn». Vi skall först studera effekten av industriinvesteringen på befolkningsutvecklingen 1957—1961. Förändringarna i befolkningens storlek och sammansättning — som i sin t u r är en följd av förändringarna i sysselsättningen — är j u enligt vår teori av avgörande betydelse för den lokala ekonomiska utvecklingen. Befolkningstillskottet i Oxelösund 1957—1961 har beräknats på följande sätt: Den faktiska befolkningen i Oxelösund år 1956 kallas basbefolkningen. Förändringarna i denna befolkning 1957—1961 har beräknats för tre alternativ. 1 Alternativ FO: Först har beräknats hur basbefolkningen skulle ha förändrats fram till 1961 under antagandet att någon flyttningsvinst inte uppkommit mellan 1957 och 1961. Den erhållna folkmängden kallas O-folkmängd. Alternativ FN: Därefter har beräknats h u r folkmängden skulle ha förändrats fram till 1961 om flyttningsvinsten per år under perioden 1957— 1961 varit av samma absoluta storlek som åren 1951—1956. Den folkmängd som erhållits för 1961 kallas »normalfolkmängd». Alternativ Fl: Till sist redovisas den faktiska mantalsskrivna folkmängden år 1961. Om denna jämföres med folkmängden enligt alternativ FN kan skillnaden sägas ange den folkökning som är en direkt följd av Järnverkets utbyggnad. Förändringarna i stadens folkmängd mellan 1956—1961 kan med hjälp av de utförda beräkningarna sammanfattas på följande sätt: 2 1956: Basbefolkning Tillskott 1957—1961: A FO: Basbefolkningen genom »naturlig» folkökning A FN: Genom »normal» inflyttning A Fl: Genom »extra» inflyttning på grund av nyinvestering i industrin 1961: Befolkning vid periodens slut

324 539 4 520

5 383 11 656

I de flesta av de följande beräkningarna skall vi emellertid endast skilja mellan »basbefolkningen» och tillskottsbefolkningen (A FN + A Fl) som då kallas »inflyttarna». Åldersstrukturen. I tabell 2 : 16 redovisas hur befolkningens åldersstrukt u r förändrats under expansionsperioden. Tillskottsbefolkningen h a r en helt annan åldersstruktur än basbefolkningen. Den inflyttade arbetskraften har huvudsakligen varit å åldern 20—40 år och detta h a r i sin t u r medfört ett stort tillskott av barn och ungdomar. Andelen personer över 50 1 För samtliga alternativ har använts samma antaganden rörande fruktsamhet och dödlighet. De är baserade på uppgifter om den faktiska fruktsamheten och dödligheten under 1950-talet. 2 Se även bilagetabell B 2:1.

293 Tabell 2:16. Befolkningens relativa åldersfördelning perioden 1956—1961 Antal personer i % Åldersgrupp 1956

ökning 1956—1961

8 18 6 19 23 16 10

12 19 11 28 20 9 1

10 18 8 23 22 13 6

0—4 5—14 15—19 20—34 35—49 50—64 Totalt

100 Antal personer

6 273

5 383

11 656

år minskade mellan 1956 och 1961 från 26 till 19 %. Denna utveckling är karaktäristisk för ett samhälle i snabb expansion. Tabell 2 : 17 redovisar i absoluta tal förändringarna i folkmängden 1956— 1961 inom några för de följande beräkningarna väsentliga grupper. Tabellen visar i absoluta tal den stora andelen ungdomar och barn. Tabellen har även utnyttjats vid uppskattningarna av den totala ökningen av sysselsättningen (antal yrkesverksamma) i Oxelösund under perioden. 1 Sysselsättningsökningen i industrin och i servicenäringarna — »lokaliseringsmultiplikatorn». De i tabell 2: 15 redovisade förändringarna i yrkesverksamheten kan användas för att beräkna vad som i svensk lokaliTabell 2:17. Befolkningen 1956 och 1961 samt folkökningen 1957—1961 inom olika befolkningsgrupper Antal personer Ålder

Grupp

0—14 15—19 20—64

Barn Ungdom Arbetsföra åldrar: män kvinnor, gifta » icke gifta Totalt

1957—61 tillskott

1 630 368

1 706 560

3 336 928

1 876 1486 272

1 759 1 179 151

3 634 2 665 423

3 634

3 088

6 722

2 044 401

1852 740

3 896 1 141

2 445

2 592

5 037

6 273

5 383

11 656

1961 Därav yrkesverksamma

Summa 65—ft) Totalt 1

Uppskattningen bygger även på intervjuer om utvecklingen inom olika servicesektorer. Tills vidare får talen betraktas som approximativa.

294 Tabell 2:18. Oxelösund. Antalet sysselsatta vid järnverket OJ A och inom »övriga verksamheter» samt antalet »icke yrkesverksamma» åren 1956 och 1961 Antal personer

Yrkesverksamma 0 JA1 övriga näringsgrenar . . Totalt

1961 Tillskott 1957—61

800 1 645

2 440 2 595

1640 950

33 67

48 52

63 37

—

2 445

5 035

2 590

Icke y r k e s v e r k s a m m a . . . .

3 825

6 615

2 790

Folkmängd 2

6 270

11 650

5 380

1 2

1961 Tillskott 1957—61

I Oxelösund bosatta anställda, jämför tabell 2:15. Mantalsskriven folkmängd.

seringslitteratur kallats »lokaliseringsmultiplikatorn», d. v. s. sambandet mellan sysselsättningsökningen i den primära industrin och den därav följande ökningen av sysselsättningen i servicenäringarna respektive ökningen av folkmängden i samhället. 3 Tabell 2: 18 redovisar antalet yrkesverksamma i Oxelösund 1956 och 1961 fördelade på järnverket och »övriga näringsgrenar». Enligt vår tes skulle ökningen av sysselsättningen inom »övriga näringsgrenar» perioden 1957— 1961 till övervägande del bero på sysselsättningsökningen i järnverket. Detta innebär givetvis en ganska grov approximation. En mindre sysselsättningsökning har registrerats i den självständiga metallindustri som finns på platsen. En viss del av ökningen i sysselsättningen i servicenäringarna kan återföras på den levnadsstandardökning som skett för »basbefolkningen» under perioden o. s. v.4 Mot detta k a n ställas att den industriella expansionens effekt på sysselsättningsökningen i servicenäringarna inte kan anses helt avslutad år 1961. Ju längre tidsperiod som studeras ju fler sekundära effekter kommer att störa jämförelsen. I detta fall har vi stannat för att göra jämförelsen för den 5-årsperiod vid vars slut det nya verket är i full drift och den extra byggnadsverksamheten i stort sett avslutad. 5 Totalt beräknas sysselsättningen i Oxelösund mellan 1957 och 1961 ha ökat med 2 590 personer varav 1 850 var män och 740 kvinnor. Av sysselsättningsökningen kom 1 640 personer eller 63 % på järnverket och 950 personer eller 37 % på servicenäringarna. Detta innebär att järnverkets andel av den totala sysselsättningen i Oxelösund ökat kraftigt eller från 33 till 48 %. 3

Jämför SOU 1951: 6, sid. 209 ff. * Vissa av dessa faktorer skall beaktas i de följande kalkylerna över de samhällsinvesteringar som »orsaktas» av industriexpansionen. 5 En mer detaljerad analys av utvecklingen under expansionens olika faser skall publiceras i annat sammanhang.

295 Om vi definierar »lokaliseringsmultiplikatorn» lky som det tal med vilket man skall multiplicera antalet nyanställda vid järnverket för att få totala antalet yrkesverksamma kan vi tydligen skriva: SOJA -lky

= ST

och S

IF lk

v = ~;

SOJA

2 590

vilket ger

lky=

TÖ4Ö=

Detta kan också uttryckas så att, om vi multiplicerar antalet nyanställda vid järnverket med 0,6, får vi antalet nyanställda i servicenäringarna. 1 Om vi utnyttjar materialet för att beräkna sambandet mellan den primära sysselsättningsökningen och den totala folkökning som denna gett upphov till och kallar den motsvarande lokaliseringsmultiplikatorn för lkF så erhålles 5 380 o o '^-i64Ö=3'3 Genom att multiplicera antalet nyanställda vid järnverket med 3,3 skulle vi alltså erhålla den totala folkökningen. 2 2.4.3 Industriexpansionens effekt på den kommunala ekonomin I detta avsnitt lämnas en sammanfattande översikt av hur den industriella expansionen och den följande snabba folkökningen inverkat på den kommunala ekonomin. Härvid skall vi söka tillämpa den analysteknik som presenterades i avsnitt 2.2. Redogörelsen omfattar såväl driftutgifter som kapitalutgifter och skatteunderlaget. F r å n redovisningen har uteslutits vissa poster av finansiell karaktär, men i övrigt bygger redogörelsen på en genomgång av kommunens bokslut. 3 Driftutgifter 1955—1961. Tabell 2: 19 ger en sammanfattande översikt av Oxelösunds stads driftutgifter brutto och netto för samtliga förvaltningar exklusive industriell verksamhet och finansförvaltning åren 1955—61. Brutto ökade driftutgifterna mellan 1955 och 1961 räknad i fasta priser med 123 % och netto med 121 %. Detta skall alltså jämföras med att folkmängden samtidigt ökade med 93 %. Den relativa storleksordningen av utgifterna vid periodens början respektive slut framgår av följande sammandrag. 1 I den befolkningsprognos som uppgjordes i början av år 1957 och som legat till grund för planeringen räknades med att antalet servicearbetare skulle vara drygt 30 % av de i industrin sysselsatta. 2 Detta stämmer väl med värden på lokaliseringsmultiplikatorer som erhållits vid liknande undersökningar. Se t. ex. Fred Forbas: »Synpunkter på lokaliseringsmultiplikatorn» PLAN 1952:1, sid. 27. 3 Som primärmaterial har använts de sammanställningar som kommunen lämnar till Statistiska Centralbyråns finansstatistik.

296 Driftutgifter i % Förvaltning

Brutto 1955

Centralförvaltning Stadsbyggnad Undervisning Socialvård

övrigt Summa

Netto 1961

14,2 12,2 37,8 31,8 4,0

16,6 13,5 39,3 24,1 6,5

19,4 18,2 27,8 30,4 4,2

21,9 16,2 29,8 25,5 6,6

100,0

Några anmärkningsvärda förskjutningar i utgifternas fördelning på olika förvaltningar h a r icke skett, om man undantar att kostnaderna för socialvården, sannolikt som en följd av den gynnsammare åldersstrukturen kraftigt minskat både brutto och netto. De utgifter som redovisas under centralförvaltning samt undervisning har ökat både brutto och netto. Med användning av den i avsnitt 2 redovisade metodiken h a r vi för varje förvaltning med utgångspunkt från 1955 sökt beräkna den teoretiska utgiften TU för vardera åren 1955—1961. De betyder alltså att 1955 års faktiska utgifter år för år räknats om med ledning av: (a) relativa ökningen av antalet konsumtionsenheter (b) relativa löneökningen enligt för städernas anställda redovisad genomsnittlig löneökning 1 (c) penningvärdets förändring. Som »konsumtionsenhet» för de olika förvaltningarna har valts de variabler som redovisats i avsnitt 2.2. Enligt teorin skall skillnaden mellan faktiska utgifter FU och teoretiskt beräknade utgifter TU motsvara den, låt vara grovt uppskattade standardförändring som ägt r u m under perioden. Värden för FU och TU för olika förvaltningar och år redovisas i detalj i tabell 2: 20 och figur 1. För de flesta förvaltningar följer den teoretiska utgiftskurvan anmärkningsvärt väl den faktiska. I regel ligger de faktiska utgifterna något högre än de teoretiskt beräknade, vilket skall tolkas så att standarden ökade. För »stadsbyggnad» ligger de teoretiskt beräknade utgifterna åren 1959 och 1961 icke oväsentligt högre än de faktiska vilket skulle betyda en något sänkt standard på dessa områden. 2 För socialvården gäller det motsatta. 1 Inom kommunaltjänstmannaförbundet har beräknats ett korrigerat löneindex som räknar med en årlig löneökning av 1,5 % , utöver avtalsnivåerna, p . g. a. lönegradsuppflyttning. Serien blir följande: 1955: 100 1958: 122 1961: 143 1956: 106 1059: 126 1957: 117 1960: 134 8 De höga teoretiska utgifterna dessa år beror på a t t ett stort antal lägenheter börjat byggas och a t t detta givit stora utslag i våra kalkyler.

297 Tusental kronor 7.D00

Totalt

6.000—

5.000-

/ / / / 4.000-

/ / / / / /

/ /

// f // ?

3.000-

/ '

y /

# //

2.000-

/ <*

.000-

1958 Brutto -. Faktiskt —— — — Brutto: Teoretiskt

Figur 1. Faktiska 10*—318341

i959

I960

—!

1959 I960

1961 Är

Netto i Faktiskt —-—•—Netto-.Teoretiskt

och teoretiskt bereknade kommunala driftutgiftei förvaltningar i Oxelösund 1955—1961.

inom grupper av

CO Cl

o CO

CO CO

m m

H T f Tf

co o oo

r - CN c i

Tjl O 1 0 0 H O T J K » - * TH CM

co ToH co TH

o o

00 I>

m co

co oo T * m o co

(N TH 00 Tf CM CO

C l CO CN I > c i m o i Tt CM

o o o

co t > C l T-l o TH CN

co m oo

I > 00 C l r f

ci m i> CM co

m co

co T * O Tf CM l >

o m m oo CM m eo co

CD f » T-l Tf T-I CD C l l > T-I CM

00 ^j<

Tf m c i

fflTfO

Cl CN

1-H TH

T-C

T H

T-I

• *

i-H

CN CN

o o

1-1

oo m

T-l i H

1-1

o o

o TH

i-(

r^ m

o o o

T-H l > T-l TH

co ca m co co

CO O TH I > TH l > C l I > T-I CM

i > CM

CN CD 00 Tf co i >

00 CM 00 00 CM 00 O T-I

I-H

TH m co M N O l

0 0 O T f CM TH C l 00 C l TH CM

CM CM 0 0

CM CO i-H C l

[ >

CM co m

T H 0 0 0 0 CN 0 0 CM I > 0 0

Cl CD

T J I T H I O

CD co m

Cl cO in Cl

TH TH

m m

T-I

• ^ 00 CN Cl O

T f

T-I

1-H

o o o

TH CO

o o o i H

Cl T-l

oo oo m co

co Cl o

CO Cl

Tf CN CO CM CM • * O 00 00 CN CO 00

m co oo CM

o CO Cl

CM CO

Tf^CO

[ >

00 00

•^r oo CN

CO Cl

00 C l

O O O

Cl in ci

i-H

O, in Cl

<N Tf 00

o oo oo

oo -f

co o

T-I

i n CM i > oo i > o Cl Cl Cl CM CO

m co i> in

T H T J C O

cS [0

T H

co o m

T-l

CM Cl Tf

in i>

0 0 H O

00 CO 00 00

00 CM

co co co CO 0 0 CM

i n oo o TH C I oo o Tf CO CM CO C l

CM CO

r-T 00

0 0 0 0 CO TH T-C co

T-I

•rf" oo eo

mt>cN

CM T H I >

a co m t>

00 C l CO Cl o

co co

o co'* T - I CO "<*

CM C l CO

CO CM CM 00

CN CN

T—

> ;-

ös

O ii

O CM Cl

•

| |

O O

å l ga

eö

-73 tlD

La*

ta o

°CTj • «

o o

> ** ö>8

BP P»

SS * *. c 5» t! •g *es 4"43 c c C « ffl > r C3 C/2 fe CN

« "o M ••

CO CO

•3

t » v.

I > TI 00 CM

00 TH m Oo Cl c: CO 00 CN CM CM CO

O. tq

o o

ta 60

c? CM

CM O CM CO O CO 00 CO * * 00 Cl

CO T H

1-1

Cl CO

Cl l > l > 00 00 t > T-I oo m

m Cl

m m

co"

0 0 CN T H

,-T

c oc

1-H

T f

i> CX

• *

Socialvård: Sluten fatti Folkpensioi

+-< • ^

i n CM i n CN m co m i > Tf CM 00 o

T-H

i> CM

O TH l > C l 00 ! > C O O CO TH i > oo c i i n T f ^ CM CO TH

T-I

0 0 0 0 CO

o m m

m co m co

C» CO CN O CN CO C l CM TH Tf TH CO

m co TH i f i O O

T-l

co CN

o A

CO 00 CM I-H t > i n Tf o o 00 O O Tf CD

i n Tf co 00 T-I C l

co m oo

m T H

1=1

22 ° *•Dt

t Av e I H *

D CO

c E-

o ca

c E-

.55

1 00 <

T f t ^ CM CO CM CO

OS OS 0 0 CO CM OS CM CM

CM co i >

O l> I> co m i-H

t> os co

TH m

o co co T f CO l > CM CM

i > m CM co r - Tf

I > CM OS OS CO CM

TH T - (

m oo i> os m

O O

O TH

CO CM Cl

Tf OS

oo TH co oo os • * CM

T f CM l > CM CM

i-H CM

T* 1-H

O O

O rH

r^ co os CM O m oo oo co CM

o 1-H

l> 00 TH

m co

Tt<

i-H CM

Tf l > CO I > t > OS O I > i-H CM

^ oo rH

o 1-H

oo m co

TH CN

i n CM i> CM co m CM

co i-H m CM CO o o I > 1-H i-H CM

co m oo M T f f.

os r > oo T * i n CM TH o

1-H 1-H c o

m TH oo co co oo TH

o CM o

T H

1-H

o o

o TH

00 Tf CM I > 00

1-H 1-1

o o

1-H

i> oo m co -* 1-H 1-H

os co m o co Tf co co

I-H

o 1-H

0 0 CO i-H

00 i-H o s

m CM oo • * • * »

i-H CM c o

CM «*

T* I H

i-i m co

1-H

CM CM

CM O S I - H

t--" n

i-l

00 CM m

CM CO T H CM 1-1

co co i - T c f T f CM 1-H 0 0

of co

CO CO T H

CO CM CS_

i > i-H o

o cd"

i-H OS

TH r H CM

«* o

CO CO CM CO CO O TH m i >

00 i-H o f OS 1-H O I > TH OS

0 0 0 0 OS I > i-H CM CM C^

in •w

0 0 CO OS OS

co co co o o ef oo i> m 1-H T f CO

T f CM O

of cdiri*

m m 00

TH"

os as^oo o f 00 00 oo co m I H co m

°i in

CO CM

[ >

Tf CM

i-H o i n r- Tf CM CO CO 00

"cf

"<*

r-f n<" i c co" e f

1-H

cn os oo CO* CM I-H 00 o os oo I H os

H CO 0 0

CO CM OS

I-H

1-H

o f ccf l>CM

m co

CM co co

o ef

TH Tf" c d OS CO 0 0 T f I-H CM CM I >

0 0 TH OS

CM CM CM CO

oo i n co

r f 00 I> o f m co TH co

in CM

CM 0 0

i-H

1-H

OS CO

CM I >

I-H

CM CM CO

Tf CO CM

co of Tf

cn CO CM

r f CO 1-H i-H O CM

i n co oo od o f I>

i n CM o oo

O O 00 Tf Tf

O CM O CO i-H CM CM i n

i> co co o " e f i-f

CO 0 0

OS 1-H l >

i - l CM CO CM CM

os m m

co co

CO [ >

O in CM

ef CO !-H

"*f o

i.O

!-H

i-H

T f l > CM Tf

TH irf o f cd m i-H CM o s CM i-t CO

<Ä

os m T*

rt O,

•H, 'c •»->

s-, :0

> 'i-7 •O t.

12 co -o

C! ;CTJ

a <?;

« fe CM

-O

*-)3

c: c

N -Q

Xoo

T3 OJD °c3 .15

Q SD -a

se rt

-Q oo

er.

1/1 09

o o

.SÄ G o CO

"> C3 IH _ * •£ v

o > o o feO H

> p

O O

S3 Ä

"c3 o C/3 ( J H O E-I o

C/3 CO

u •CS

* j _o ns 'lo •d «M a

luten olkpe vrigt otalt

•a o o te Q3 Q O

+-i

B B

300 Cl

1-H

O CO Cl 1-H

Cl m O

M © o

00 m Ci

o 1-H

4-> [> iO OJ 1-H

'5b +-> 3 o +->

CO m Cl

1-H

O CO Cl

oo m Cl

1-H

"5b +J 3 o 3

T-l O I > T J I CM C l co TH oo co CD m

Tj» CO O i-i CM T - I

1 1

0 0 TJI CO T H T H 1-H

I > CM O Cl O 00 m CO O CO CM O TJI T j " TJI T-i o i i > m i> CM

CO CM I > CM

O N O ^ O t O Tf oo m o TJI CN TJI m co co

O m co <N

l > TJI TJI CO TH TH

I > O CM 00 CN TH oo c i a i co CD TJI co i n CD TJI

1-1 TJ"

TJI

CM CM

,_,

TH TJI

co oo m T * m oo co oo CN co CM m TJI

CO O I>

CN TJI

o TH oo m m irj CN oo co CN co TJI i o

Cl CD CM

CO t>

O CM

m i-i o

CM i-H

TJI

oo m

1-1

T-l

T-l T-t Ti T-l

CN CO T-l CN l >

i-i c^ co m os co co CM m co

O O CO

CM CO TH CM r^ CM o T-I i > co m c i co o co CM m co CO

o 1 O 1 TH

CM 00 CO n i-i co m c i oo o O c i CM o i n o TH CM TH

m i> m co

i n TH [ > CM CM T-l

00 CM

CM T H C l m CM CN i > o TJI m co oo M N 0 0 00O

T J I Os CO T J I CM 0 0 T-l T-l TH I O TJI I > CO O CD T-l r l r l r l

T-l

(N O

i n T-i co oo TH CO CO 05 I > co CO TH co co o T-l

I> Cl

T-I TJI TJI CM m CD TI TH TJI Oi Ti Ti

TJI m CO T i TH T-l

T-I

CO m Cl

l > 0 0 Tji CN 0 0 T-I 0 0 I > CO CO CO CO CO CO O 00

o co i> <N

TJI T * T-l Ti T-l TH

- r f CN r j i CO C l l > CO O Tji T f 0 5 CO

CO r-l CN Cl CO

CO CM

o 1 o 1

™

i H

ci CD

CM T-I m m r^ oo i n CM CM TJI cn TJI TJI i H CO T-l I >

1 1

CO T H

TJ" CO

CMCM

T-I

C) C l O O

°i°l

o o

2 1

11 Ti

1 1

o 1 1-H

1> CM TH CO TJI ci

T-I

in O

CO T-I CM O

Tji CO m CM

1-1

CM O

CM oo

I> CO co

t> 00 t> co oo 00 T-l

o oo

TJI TJI

T}"

in CM

T-l

ca TJI co o i > CD O TJI TJI O) co CO TH CM O CO

TJI

CD l> O CO

O M Tji" 0 0

CM n

1 O TJI

TH CM T-I

•tig CD CD

co i n oo i-i

CTCM

T-l T-l

Tf oo

oo c i m T-I TH

M M

T-I

1 1 o

co m CO CM

^co-

1-1 TH

1-H

CM Cl co CM

2 2

s s C/2

co TJV

Tj*

CM m TJI <N 1-1 TH

co i n

T-l T-l

i > TH o ) i n m co oo Tt m m T-I o i CM oo

,_,

ci ci i> ci m

CO CO O CM CM T H

TJI

CM oo

TJI

CM -r-l CM T H

I-H

CO CN

T-l

co os m co co o ) CA m oo oo oo co o co oo m m Ti N H

T-l

O J co o i o o CO 0 0 C l CD TJI 1 > OS TH 0 0 O i c o

Ti O CM T H

CO TJI t ^ CO CN CN O (N I > IN TJI CO o TJI l O r l K5MCS Ti co

m m O)

Cl_CM o co

CD i - T

m ^*i i-i co TJI CM 0 0 ) 1 0 H r f CO in co CD i >

m Cl i-H

oo r »

TJI

0 0 TJI

CM Cl i n CM CM TH T - l CO TJI O 00 CO o O TJI CO TH 00 O CD 1-1 CO

TH T H

CD <N CO CO

i-i

o o

TfTjI^

O O co

m co os co CM CO O O t > CO CO CN I > Cl I > TJI TJI

1-1

OJ m oi

CD co [ > CM CM n

m t > TH i > CM oo CM 00 TJI o CO I > oo TH o m co

m oo CM O

1-H

CO Cl

i-H CM TH

CO O) m CO

T-l

CM co TH CM I > TH T H C l 0 0 C l t > Tji 00 t > C) 00

•*->

CN 0 0

TJI

1-H

u tu

l > t^ o o

rn i n

2 i

*•

m m

CO CD

1-1 TH

° •n

0 C/2

13 t-

6 o

tJO

ec c

u, :0

•- •— TJ *i a cd

60 C

c c

c i

- 3 £« »

•C

ö i « | 0 g _C 3 s_ t o a g -c „ o *^ a : a >-

•3 >•

•2 2 »-S ö | o70 •w *-> *-> T ) .TH . 2

fe, o fa K P c/3 K

•a

«'• ?

ir Tco 3 m

= a

C a «o

?' C Cl ;ci

C c>~ C

L »fl • K . ' c S» kö i .2 ~^ S

M •> «5 C . 5 Z, « 6C C X

-c

=o ss JS ^ > - >

ä (S u j - O t i ^ O t . +-» +•> T J - a •- L0 ° K 2 CS ä u - A

^ O fa oo P Cfl K

c c

•0

-si

1-H t. 1 c •c X d , ccS * * a ir C8 T J m £ P5c ia "O C Cl : c « 1—l T H t*.; CA 3

£5

301 Tabell 2:21. Driftutgifter totalt. Oxelösund 1955—1961. Faktiska utgifter och teoretiskt beräknade samt uppskattad »standardförändring»

Folkmängd index

UF Utgifter faktiska Index

UT Utgifter teoretiskt beräknade Index

Under året

Sedan 1955

Bruttoutgifter 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961

100 104 108 117 139 163 193

100 114 142 164 206 227 275

100 107 133 158 183 202 254

+ 6,5 ±0 — 3,4 + 9,6 ±0 — 4,0

+ 6,5 + 6,8 + 3,8 + 12,6 + 12,4 + 8,3

Nettoutgifter 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961

100 104 108 117 139 163 193

100 110 147 168 208 225 272

100 109 144 176 204 218 276

+ 0,9 + 2,3 — 6,6 + 6,9 + 0,9 — 6,4

+ 0,9 + 2,1 — 4,5 + 2,0 + 3,2 — 1,4

År

Standardhöj ning

Det är dock givet att en så grov kalkyl som den vi här redovisat inte får tolkas alltför bokstavligt. I tabell 2 : 21 sammanfattas och jämföres indextal för summan av budgetens brutto- och nettoutgifter. Även om den kalkyl vi här presenterat ur flera synpunkter är diskutabel ger den en viss approximativ uppfattning om till vilken del utgiftsökningen 1955—1961 är hänförlig till faktorer, vilkas storlek kommunens finansförvaltning icke direkt kunnat påverka. Enligt tabellen skulle bruttoutgifterna ha ökat i förhållandevis måttlig t a k t ; standardökningen skulle ligga omkring 8 % eller motsvara drygt 1 % per år. För nettoutgifterna, där kalkyltekniken passar sämre, redovisas ingen Tabell 2:22. Investeringar 1955—1961 fördelade på olika förvaltningsgrenar. 1000 kronor

År

1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961

Fastighetsförv. bostads- Stadsförsörjn. byggexkl. nad markförvärv 52 159 103 35 25 38 31

251 192 410 738 1034 646 1836

Industriell verksamhet

446 629 1121 1864 1539 822 1442

Brutto Brutto Under- Central- investeinvesteMark- Nettovisning förvaltringar ringar inveförkulturell ning, so- exklusi- Bidrag inklusiverkcialvård ve markvärv steringar ve marksamhet sjukvård förvärv förvärv 28 293 252 141 1080 2 964 3 326

44 16 336 201 150 99 109

821 1299 2 222 2 979 3 828 4 569 6 744

95 58 5 106 1409 6 247

821 1384 2 280 2 984 3 934 5 978 12 991

100 148 194 1092 484

821 1384 2180 2 836 3 740 4 886 12 507

302 standardökning, vilket — om resultaten inte är att hänföra till kalkyltekniken — skulle betyda att den standardökning som skett finansierats med andra inkomster än kommunalskatter. Slutsatsen blir emellertid att driftutgifterna icke på anmärkningsvärt sätt påverkats av expansionsförloppet. Investeringsutgifter 1955—1961. Stadens investeringsutgifter (kapitalutgifter) åren 1955—1961 redovisas fördelade på förvaltningsområden i tabell 2: 22. Under expansionsperioden har staden gjort stora markförvärv som redovisas separat. Som framgår av tabell 2: 23 består investeringarna, om man bortser från markförvärv, till övervägande del av nybyggnader och anläggningar. 1 Tabell 2:23. Bruttoinvesteringar 1955—1960 fördelade på olika slag av investeringar. 1000 kronor Bruttoinvesteringar År Inventarier

Nybyggnad och anläggn.

Inköp av fastigheter

Summa

122 189 410 214 444 291 297

699 1100 1812 2 765 3 384 4 278 6 447

95 58 5 106 1409 6 247

821 1384 2 280 2 984 3 934 5 978 12 991

1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961

Netto å staden

Index summa netto

821 1384 2180 2 836 3 740 4 886 12 567

100 168 266 345 456 595 1523

Räknat i löpande priser har investeringsvolymen 1955—1961 mer än femtondubblats — och ökningen blir som framgår av följande tablå även överväldigande räknat i fasta priser. Mot detta står alltså en fördubbling av folkmängden. Det är tydligt att investeringarna i Oxelösund förändrats enligt den teori, »accelerationsprincipen», som redovisades i avsnitt 2. Investeringsvärde 2 Fasta priser 3 År

1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961

1 000 kr

Folkmängd Index 4

Index

Brutto

Netto

Brutto

Netto

1052 1572 2 614 3 347 4 253 4 861 7 025

1052 1572 2 496 3181 4 038 3 699 6 521

100 149 248 318 404 462 668

100 149 237 302 384 352 620

100 104 116 128 158 177 197

1 Under industriella anläggningar redovisas praktiskt taget uteslutande investeringar i vatten-, avlopps- och reningsverk. 2 Exkl. markförvärv. 3

1962 års penningvärde. * Total folkmängd, se tabell 2:15.

303 Tabell 2:24. Oxelösund 1955—1962. Skatteunderlagets förändringar

Inkomståret

1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961

Budgetåret

1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963

Taxerad inkomst fysiska personer 1 000: — 20 735 22 335 25 498 27 626 30 466 34 077 39 759 53 277 66 858

Taxerad ink. aktiebolag

m. m.

Summa taxerad inkomst 1000: —

1 000: — 6 235 5129 8 704 11832 17 362 6 738 6 912 19 610 19 767

26 970 27 464 34 202 39 458 47 828 40 815 46 671 71344 86 325

Skattekronor Fysiska personer 175 989 190 952 209 190 221 020 253 500 250 820 300 810 403 094 533 830

Aktiebolag

Totalt

m. m. 73 630 62 978 87 040 118 320 173 620 67 380 69 123 196 097 197 670

249 620 253 930 296 234 339 340 427 116 318 203 369 933 599 191 731 500

Investeringarna har i detta fall koncentrerats till områdena »stadsbyggnad» (hit hör i realiteten också vad som redovisats under industriell verksamhet1) samt »undervisning». Sociala investeringar, investeringar i andra kulturella anläggningar än skolor samt i fritidsanläggningar har dels medvetet »hållits tillbaka» och dels i begränsad utsträckning bekostats av företaget. Samtidigt h a r givetvis en del av investeringarna varit reinvesteringar eller standardhöj ande investeringar som kommit 1956 års basbefolkning till godo och som skulle ha utförts oberoende av om expansionen kommit till stånd eller ej. Tabell 2: 22 ger alltså ej någon direkt uppfattning om vilka »samhällsinvesteringar» som »orsakats» av industriexpansionen. Denna fråga är så komplicerad att utreda att vi skall ägna den ett eget avsnitt (se 2.4.4 nedan) sedan den kommunala ekonomin slutbehandlats. Lokalinkomst—skatteunderlag 1955—1962. Tabell 2 : 2 4 redovisar h u r »lokalinkomsten» mätt genom den taxerade inkomsten och skatteunderlaget mätt genom antalet skattekronor utvecklats i Oxelösund inkomståren 1953— 1961 och budgetåren 1955—1963. Taxeringsunderlaget för fysiska personer har ökat hela perioden, medan inkomsterna från bolagen visar starka konjunkturella variationer. 1 Om man räknar om de aktuella talen till fasta priser och jämför skatteunderlagets utveckling med folkökningen samt dessutom tar hänsyn till att stadens inkomster ett visst budgetår beräknas på de faktiska inkomsterna två år tidigare, ter sig utvecklingen som framgår av följande tablå mindre gynnsam. Utgifter, inkomster och uttaxeringsbehov i Oxelösund 1955—1961 — en jämförelse under speciella förutsättningar. Vi skall nu jämföra tidigare redovisade utgifter och inkomster i Oxelösund under perioden 1955—1961. Det innebär att vi lämnar den kommunala budgeten som bland annat om1

För stadens ekonomi var det nära nog katastrofalt att bolagens inkomst mitt under den mest påfrestande expansionsperioden sjönk med över 10 miljoner kronor — det totala skatteunderlaget minskade mellan 1959 och 1960 med omkring 25 %.

304 Taxerad inkomst per invånare 2 Kronor Budgetår

1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962

Index

1 Nominellt

1962 års p-värde

Totalt

Fysiska personer

Totalt

Fysiska personer

Totalt

Fysiska personer

4 470 4 380 5 200 5 600 5 710 4150 4 010 5 800

3 440 3 560 3 880 3 920 3 640 3 460 3 370 4 260

5 730 5 340 6120 6 290 6 340 4 410 4180 5 800

4 410 4 340 4 560 4 400 4 040 3 680 3 510 4 260

100 93 107 110 111 77 73 101

100 98 103 100 92 83 80 96

1 = inkomståret två år tidigare. 2 Per invånare mantalsskriven under budgetåret. 8

Index budgetår 1962 = 100.

fattar ett antal finansiella poster och vissa intäkter och kostnader utöver dem vi redovisat här. I praktiken har kommunen för att balansera budgeten under expansionsperioden vidtagit en rad olika åtgärder som vi inte skall behandla; den har mobiliserat fonder och reserver, finansierat en stor del av investeringarna med lån, fått visst stöd från det expanderande industriföretaget och h a r även höjt uttaxeringen. Eftersom vårt syfte främst är att visa h u r en snabb folkökning inverkar på en kommuns utgifter och inkomster, så h a r det synts lämpligast med en schematisk kalkyl över hur budgetens huvudposter kan avstämmas med varandra. Härvid har vi utnyttjat det redovisade materialet från Oxelösund rörande driftutgifter, investeringar och skatteunderlag för perioden 1955—1961 och kompletterat det med några poster som där inte redovisats. Av investeringsutgifterna antas att 50 % finansieras med skatter medan 50 % finansieras med lån. Räntor och amorteringar för den då erforderliga upplåningen h a r beräknats efter en annuitet på 8 %. (Se bilagetabell B 2: 2.) Därefter har för år 1955 beräknats vilken uttaxering som erfordras för att täcka de beräknade totala nettoutgifterna. Den erforderliga skattesatsen blev 7: 80 kronor. Med ledning av det faktiska antalet skattekronor för åren 1956—1961 h a r beräknats den erforderliga uttaxeringen för att täcka beräknade nettoutgifter (alternativ I ) . Eftersom på grund av konjunkturläget och oberoende av expansionen, järnverkets redovisade vinst kraftigt minskade åren 1958 och 1959, d. v. s. budgetåren 1960 och 1961, h a r ett särskilt alternativ II beräknats där aktiebolagens taxerade inkomst 1960 och 1961 beräknats öka i takt med ökningen av antalet sysselsatta. Resultatet av kalkylen sammanfattas i följande tablå. Det visar sig att en oförändrad uttaxering skulle leda till stora budgetunderskott. För att täcka utgiftsökningen skulle uttaxeringen år 1961 ha be-

305 Budgetår

Summa utgifter

Summa skattekronor vid alternativ 1 I

1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961

1 947 2 474 3 576 4 282 5 442 6 385 11363

249 620 253 930 296 234 339 340 427 116 318 203 441 800 369 933 566 450

Erforderlig uttaxering vid alternativ II

I 7:80 9:74 12:07 12: 62 12:74 20: 06 30: 72

14: 45 20: 07

1 Alternativ I: faktiskt antal skattekronor, se tabell 2:24. Alternativ II: för 1960 och 1961 antas ökningen av skattekronor från aktiebolag motsvara ökningen av antalet anställda i industrin 1958 och 1959.

hö vt tre- eller fyrdubblas jämfört med 1955. Utvecklingen kan bemästras genom en ökad upplåning och en ökad uttaxering. Det anförda exemplet kan inte utan vidare tolkas så att en så snabb expansion som skett i Oxelösund är kommunalekonomiskt ogynnsam. Men det torde vara ostridigt att en snabb expansion ställer stora anspråk på den kommunala ekonomin. Är förutsättningarna för upplåning begränsade — t. ex. i ett högkonjunkturläge av efterkrigstidens typ — tvingar expansionen ofta kommunen till skattehöjningar. 2.4.4 Sambandet

industriell

expansion

— samhällets

investeringskostnader

Detta avsnitt skall något mer ingående behandla det i inledningen berörda problemet: om en industri startar en ny verksamhet eller ökar sin personal i samband med utbyggnad av anläggningarna och den nya arbetskraften erhålles genom inflyttning, vilka investeringar i »samhällsanläggningar» krävs då för varje ny industrianställd? Svaret på den frågan varierar givetvis med de speciella förhållandena i varje enskilt fall och från tidpunkt till tidpunkt. Först skall klarläggas vad som skall räknas till »samhällsinvesteringar». I redovisningen från Oxelösund räknas till »samhällsinvesteringar» i första hand investeringar i bostäder samt kommunala investeringar finansierade över stadens budget. Uppmärksamheten har koncentrerats till investeringar som primärt »orsakas» av förändringarna i antalet sysselsatta eller deras familjemedlemmar, d. v. s. förändringar i antalet »konsumenter». Härigenom blir det lämpligt att använda förändringar i antalet personer tillhörande olika befolkningsgrupper som förklarande variabel till förändringar i investeringsefterfrågan inom den offentliga sektorn. Som nämnts tidigare k a n en industriell expansion givetvis även medföra ökad efterfrågan på offentliga tjänster vilken icke kan återföras på förändringar i antalet konsumenter. Produktionsökningen leder t. ex. till ökade varutransporter som ökar »efterfrågan» på vägar och vägstandard, på hamnar, på vattenförsörjning etc. Av praktiska skäl skall de sistnämnda effek20—318341

306 terna endast i förbigående uppmärksammas i detta sammanhang. Klart är emellertid att sådana investeringar i vissa speciella fall kan bli av relativt betydande omfattning och dessutom visa stora variationer mellan olika platser. Det expanderande företaget kan naturligtvis också sägas »orsaka» investeringar i den privata sektorn utanför det egna företaget, t. ex. i detaljhandeln och liknande serviceföretag. Även dessa effekter skall här behandlas mycket summariskt. Med den valda uppläggningen av analysen är det naturligt att efterfrågan på offentliga investeringar blir beroende av storleken av det geografiska område som analysen omfattar. En del offentlig service, t. ex. sjukvården, är centraliserad till större enheter, som är lokaliserade utanför den kommun som studeras. Den efterfrågan på investeringar utanför kommunen, som kan uppstå som en följd av industriinvesteringar behandlas icke i denna utredning. Den torde dessutom i regel vara av begränsad betydelse jämfört med den lokala efterfrågan. Kalkylmetodik. Kalkylerna anknyter till den metodik som skisserades i avsnitt 2.2. Inom ett visst område produceras respektive finns en stock av ett visst »realkapital», bostäder, skolor o. s. v. Detta kapital »konsumeras» av en given grupp konsumenter — hushåll, skolbarn etc. Konsumenterna kan i sin t u r hänföras till en befolkningsgrupp — t. ex. den i avsnitt 2.4.2 redovisade basbefolkningen eller »inflyttarna». Härigenom har det blivit möjligt att fördela utförda investeringar på basbefolkningen respektive inflyttarna. Den sistnämnda uppdelningen har i stort sett även varit utgångspunkten för en uppdelning av investeringarna i de tidigare redovisade grupperna »standardhöjande investeringar» och »expansionsinvesteringar». Alla investeringar som har måst utföras därför att antalet konsumenter ökats — eller överhuvudtaget »konsumerats» av »inflyttarna» — h a r kallats »expansionsinvesteringar» och alla investeringar som »konsumerats» av basbefolkningen för »standardhöjande» investeringar. Det sistnämnda innebär att även investeringar som klart haft karaktär av reinvesteringar, t. ex. ersättning av rivna bostäder, kallats standardhöjande. Det anförda kan sammanfattas sålunda: För varje investeringsområde skall investeringarna fördelas p å : I. Basbefolkningen = standarhöjande investeringar II. Inflyttarna = expansionsinvesteringar. För varje investeringsområde skall beräknas: . , S:a expansionsinvestering samhällsinvestering per (ny) yrkesverksam = antal yrkesverksamma inflyttade . _,. , . . „ , S:a expansionsinvestering samhällsinvestering per (ny) OJA-anstalld = tillskott av OJA-anställda boende i Oxelösund

307 Innebörden av den förstnämnda relationen torde vara klar. Det meningsfulla i den sistnämnda relationen kan ifrågasättas — här har alltså alla bostäder, skolor etc. som erfordras för »servicebefolkningen» till de nyanställda järnverksarbetarna räknats som »orsakade» av de sistnämnda. Till sist måste en reservation göras ifråga om den studerade tidsperioden. Liksom tidigare för de kommunala utgifterna har investeringarna studerats för perioden 1957—1961. Även om industrianläggningarna vid slutet av 1961 var i full drift så k a n effekten av sysselsättningsökningen och befolkningsexpansionen på »samhällsinvesteringarna» inte antas vara slut år 1961; successivt måste emellertid en allt större del av här berörda samhällsinvesteringar anses bero på andra faktorer än expansionen 1957—1961. Den svåra gränsdragning och de awägningsproblem, som uppstår, när man skall beräkna under h u r lång tid som en investering inom en sektor påverkar utvecklingen inom andra sektorer har ej berörts här. 1 Oxelösunds Järnverks investeringar. Grängesbergsbolaget investerade genom Oxelösunds Järnverks AB under åren 1957—1961 i anläggningar i Oxelösund uppskattningsvis ca 540 miljoner kronor. Av dessa avser uppskattningsvis 25 milj. kronor investeringar i bostäder (alltså inräknade i samhällets investeringar nedan), samt ca 5 milj. kronor sådana investeringar som normalt kommer på samhället — huvudsakligen investeringar i hamnen samt vissa sociala anordningar. Av de återstående 510 milj. kronor faller ca 25 milj. kronor på en transportanläggning i hamnen och särskilda lastanordningar, men dessa anläggningar torde vara av sådan a r t att de normalt faller på industrin. Bostadsproduktion och bostadsinvesteringar. Bostadsproduktionen i Oxelösund under den här redovisade perioden redovisas i tabell 2 : 2 5 . Vi har skilj t mellan antalet inflyttningsfärdiga och antalet påbörjade lägenheter varje kalenderår. De följande kalkylerna förutsätter — icke helt riktigt — att det rådde balans på bostadsmarknaden både 1956 och 1961. Under denna förutsättning skulle bostadsproduktionen de fem åren 1957—1961 h a tillfredsställt förändringar i efterfrågan hänförliga till följande grupper av orsaker: 2 a) ökad standard för 1956 års befolkning genom sanering och uppflyttning till större och bättre lägenheter. Detta innebär alltså att äldre lägenheter dels utmönstras u r bostadsbeståndet d. v. s. rives, dels blir lediga för nyinflyttade till samhället. 1 »Standardhöjningen» får större betydelse ju längre perioden utsträcks. Uppenbart är en del av de investeringar som här betecknats som expansionsinvesteringar i praktiken standardhöj ande investeringar. Eftersom en uppdelning främst avser att skilja mellan de investeringar som måste ha fullföljts oavsett om expansionen ägt rum och de investeringar som beror på expansionen är denna distinktion av mindre betydelse. 2 Gruppen (a) innehåller alltså till en del standardhöj ande investeringar (motsvarande hushållstillskottet genom hushållssprängning). Härtill kommer en standardhöj ande effekt som inte har med hushållssprängning att göra, utan beror på uppflyttning till större och bättre lägenheter.

308 Tabell 2:25. Bostadsbyggandet

1955—1962

Index 1955 = 100 Antal Antal rumsen- påbörja- Invest., 1 Antal Antal InI flerheter de lägen- 1 000 kr lägen- rums- vesteI småTotalt totalt fam.enheter hus heter heter ringar hus Antal lägenheter

År

1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1

77 72 75 463 450 355 338 400

31 16 11 65 35 66 126 73

108 88 86 528 485 421 464 473

330 285 260 1490 1490 1400 1620 1680

98 89 339 556 620 375 500 259

3 760 3 240 3 100 18 560 17 980 17 480 20 890 21 920

100 81 76 489 408 390 430 438

100 86 78 453 436 418 491 513

100 86 82 494 478 465 556 583

Produktionskostnad enligt löpande index.

b) ökat antal hushåll 1957—1961 i 1956 års befolkning (genom förändringar i befolkningens åldersstruktur och genom hushållssprängning = AFO) c) tillskott av hushåll 1957—1961 genom flyttningsvinster (A FN + AFO) Hushållstillskottet 1957—1961 för befolkningsgrupperna A FO samt ( A F A ^ + A Fl) redovisas i bilagetabell B : 2 : 3. Om vi låter varje grupp »konsumera» lika många nybyggda lägenheter som motsvarar hushållstillskottet och dessutom antar att basbefolkningen konsumerar de bostäder som byggs för att ersätta sanerade bostäder, erhålles följande fördelning av bostadsproduktionen: Efterfrågande befolkningsgrupp Basbefolkningen: standardhöjning demografiska förändringar Inflyttarna:

Antal nybyggda lägenheter 1957—1961 333 _32 365 1 619

Totalt

1 984

Tablån förutsätter att alla till orten inflyttade också flyttade in i nybyggda lägenheter. Så är inte fallet. En stor del av de som kommer från andra orter flyttar in i lägenheter i äldre bostadshus. Detta är möjligt tack vare den stora omflyttning, som sker i bostadsbeståndet varje år — ett stort antal lägenheter blir lediga på grund av dödsfall, flyttningar från orten eller genom vanliga lägenhetsbyten. 2 Det är därför troligt att »basbefolkningen» konsumerat en del av de 1480 lägenheter som påförts gruppen »inflyttare»; sistnämnda grupps bostadskonsumtion k a n t. ex. antas h a blivit 894 nybyggda och 200 äldre lägenheter. Vid en korrekt fördelning av investeringskostnaderna skulle i så fall ett belopp överföras från inflyttarna till basbe2

Jämför P. Holm, »Bostadsefterfrågan på 1960-talet», sid. 118.

309 Tabell 2:26. Bostadsbyggandet. Investeringskostnad i 1000 kronor 1957—1961 fördelad på olika »konsumentgrupper» Befolkningsgrupp Basbefolkning: (standardhöj ande investeringar) standardökning demografiska förändringar Summa Inflyttarna: (expansionsinvesteringar) Totalt

Flerfamiljshus

Småhus

Totalt

10 740 940

2 600

13 340 940

2 600

14 280

14 330

66 200

63 550

16 930

80 480

folkningen, motsvarande skillnaderna mellan värdet av 200 nybyggda och motsvarande antal gamla lägenheter. Någon sådan korrigering har icke företagits. Antal lägenheter av olika slag som de olika befolkningsgrupperna beräknats ha tagit i anspråk perioden 1957—1961 redovisas i bilagetabell B : 2: 4. För varje lägenhetstyp har antagits en genomsnittlig »produktionskostnad» baserad på uppgifter från Oxelösund om faktiska produktionskostnader. 1 I tabell 2 : 26 sammanfattas de beräknade investeringskostnaderna för de olika befolkningsgrupperna. Av investeringar i nya bostäder på totalt 80 miljoner kronor skulle således 66 milj. kunna direkt återföras på den industriella expansionen. I tabell 2: 27 har vi beräknat investeringskostnader i bostäder i genomsnitt per hushåll, per person, per yrkesverksam och per anställd vid Järnverket (OJA-anställd). Investeringskostnad per hushåll, per person och per yrkesverksam har räknats för alla befolkningsgrupper, varvid de investeringar som faller på basbefolkningen fördelats på hela befolkningen och icke bara på dem som fått nya bostäder. Investeringskostnader per OJ A-anställd har bara räknats för de »nya» hushållen. Talen får tolkas så att varje hushåll som de nyanställda vid OJA och deras familjer samt inflyttad servicepersonal bildar får sitt bostadsTabell 2:27. Investeringar i bostäder 1957—1961 fördelade på olika befolkningsgrupper

Befolkningsgrupp

Konsumentgrupper InvesteringskostUppsk. Därav Antal Antal nad 1 000 antal anst. hus- invåkronor yrkes- vid håll nare verks. OJA

Basbefolkningen Inflyttarna Totalt 1

Se bilagetabell B 2: 5.

Investering (kronor) per Hushåll

Invå- Yrkes- OJA nare verks. anst.

14 280 66 200

2 198 6 597 1 619 5 059

2 729 2 307

6 500 2 160 5 230 1640 40 890 13 990 28 700 40 360

80 480

3 817 11 656

5 037

2 310

—

310 behov täckt med nya bostäder. Vi har vid beräkningarna antagit att OJAhushållen och »servicehushållen» har samma struktur. Det visar sig att varje nyanställd vid Järnverket kan sägas »orsaka» följande bostadsinvesteringar: Investeringskostnad per nyanställd, kronor egna bostäder 28 700 bostäder åt servicebefolkningen 11 700 40 400

Som framhållits är den beräknade folkmängden inom servicesektorn låg, därför att utbyggnaden av servicen släpar efter under det första expansionsskedet. Å andra sidan har denna expansion i ovanlig utsträckning skett genom inflyttning av familjer, varför kostnaderna för »egen bostad» per anställd vid Järnverket är relativt höga. Kommunala investeringar. Investeringar i skolor. Behovet av nya skollokaler i Oxelösund under åren 1957—1961 ökade främst till följd av ökningen av antalet barn i skolåldern. Dessutom beslöt kommunen under perioden att införa enhetsskola vilket medförde att andelen barn som gick i högstadiet i Oxelösund ökade mellan 1956 och 1961. De investeringar som erfordrades för att tillgodose det förstnämnda behovet kan betraktas som expansionsinvesteringar och de som erfordrades för det senare som standardhöj ande investeringar. 1 Som skall redovisas i det följande kunde det starkt ökade behovet av skollokaler åren 1957—1961 endast i begränsad utsträckning klaras genom nya skolbyggnader; lokalproblemet fick lösas genom provisorier i avvaktan på att beslutade nybyggnader skulle färdigställas. Under 1961 nåddes emellertid en viss balans ifråga om tillgången på permanenta skollokaler. Förändringarna i antalet barn i skolåldern, respektive antalet barn i Oxelösunds skolor åren 1957—1961 redovisas i tabell 2: 28. Tabell 2:28. Oxelösund. Antal barn i skolåldern 1957—1961. Delvis uppskattade tal Antal barn i skolåldern (ca 1/9) År

Antal skolbarn Lågstadiet

Mellanstadiet

Högstadiet

Summa

340 630

330 580

160 430

730 1640

21 899

133 237

110 800

910 Lågstadiet

Mellanstadiet

Högstadiet

Summa

336 678 310 340

FN Tillskott 1957— 1961 Basbefolkningen — 26 Inflyttarna.... 368

329 609 336 357

293 591 333 355

958 1878 979 1052

7 273

40 258

1956 1961 F

Totalt 1

Någon egentlig reinvestering har icke registrerats under perioden. Vanligt underhåll av byggnader har bokförts som »driftkostnad». Se även bilagetabell B 2:6.

311 Av tabellen framgår att antalet barn i skolåldern ökade med 920 under perioden, medan antalet barn som gick i Oxelösunds skolor samtidigt ökade med 910. Totalt gick dock endast 1 640 barn av 1 880 i skolåldrarna i skola i Oxelösund år 1961. 1 Det är i högstadiet som de två grupperna på ett mera avgörande sätt skiljer sig från varandra. Folkökningens och skolreformens effekt på förändringarna i barnantalet på högstadiet redovisas i detalj i följande tablå: Tillskott 1957—1961 Faktiskt antal barn 1956

Vid oförändrad skolform

Genom övergång till enhetsskola

Summa tillskott

Faktiskt antal barn 1961

10 50

180 130

190 180

250 180

Summa

430 I skola utanför Oxelösund eller i arbete. .

— 70

160 Totalt antal barn i högstadieålder

590 I skola i Oxelösund Basbefolkning Inflyttarna

Relativt sett har antalet barn som går i högstadiet i Oxelösund genom skolreformen ökat från 20 till ca 70 %. Det är nu möjligt att fördela tillskottet av antalet barn och däremot svarande behov av skollokaler på olika befolkningsgrupper och skolstadier. En sådan fördelning redovisas i följande tabell 2: 29. Totalt blev alltså behovet av nya klassrum ca 32, varav 7 erfordrades för basbefolkningen (standardhöjning) och 25 för tillskottsbefolkningen. De sistnämnda fördelade sig med 10 på lågstadiet, 9 på mellanstadiet och 6 på högstadiet. Det ökade behovet av skollokaler sökte kommunen tillgodose på följande sätt under perioden 1957—1961: En ny lågstadieskola med 5 klassrum byggTåbell 2:29. Förändringar i antalet barn och efterfrågan på klassrum för olika befolkningsgrupper 1957—1961 Förändring 1957—1961 Låg- och mellanstadiet

Grupp

Basbefolkningen Inflyttarna Totalt 1

Högstadiet

Barn

Klassrum

Barn

— 20 560

± 0 + 19

190 180

+ 19

370 Totalt

Klassrum

Barn

Klassrum

7 6

170 740

7 25

32 Övriga var antingen ute i förvärvsarbete eller gick i skola i Nyköping.

312 des snabbt. En mellan- och högstadieskola med sammanlagt 24 klassrum påbörjades 1959 och blev färdig att tas i bruk 1961, varför man åren 1957— 1960 fick tillgripa en del provisorier för att klara lokalproblemet. 1 Enligt redovisning uppgick bokförda investeringskostnader åren 1957—1961 till 7,4 miljoner, varav 1,4 föll på staten i form av statsbidrag och 6,0 miljoner på kommunen. Om vi bortser från provisorierna och beräknar kostnaderna per klassrum för de nya skolorna så erhålles följande resultat:

Antal klassrum

Investeringskostnad (kronor) Investerings2 Per barn 3 kostnad Per klassrum 1 000: — b a

179 000

5 970

5 260

Mellan- och högstadieskola

6 842

285 000

9 500

10 200

Totalt

7 738

—

2 Inkl. inventariekostnader som fördelats i proportion till byggnadskostnaden. 3 a = vid 30 barn per klass, b = vid faktiskt antal barn i skolorna 1961.

Det är givet att standarden på en skola — och därmed investeringskostnaden — k a n variera inom vida gränser. Kostnaden per barn blir också beroende av kapacitetsutnyttjandet som kan variera — oftast torde man eftersträva en viss överkapacitet när skolan tas i bruk. 4 I tablån har investeringskostnaden ställts i relation till det faktiska antalet barn som gick i dessa skolor år 1961. Denna kostnad per barn har jämförts med kostnaden per barn vid i genomsnitt 30 barn per klass. Med hjälp av uppgifter om kostnaden per klassrum enligt faktisk Oxelösundsstandard och det beräknade behovet av klassrum enligt tabell 2: 29 kan nu investeringskostnaden för att skaffa erforderliga klassrum beräknas. En sådan beräkning redovisas i tabell 2: 30. Tabell 2: 30. Erforderliga investeringar i skolor 1957—1961 fördelade på olika befolkningsgrupper Befolkningsgrupp

Totalt 1

hus.

Investeringskostnad Barn i skol1 000: — pliktig ålder

Investering (kronor) per Hushåll

Yrkesverks.

OJAanställd

1253 6 065

12 800 6 750

570 3 750

460 2 630

3 700

7 318

9 130

—

Under 1957—1961 inrättades bland annat skollokaler i provisoriska hus och i vanliga bostads-

4 Så är dock inte alltid fallet. Lågstadieskolor i nybyggda bostadsområden i städerna dimensioneras numera ofta »i underkant» eftersom antalet skolbarn i sådana områden i regel kan förutsättas minska under en period av 5—20 år efter färdigställandet.

313 Enligt denna kalkyl skulle investeringskostnaden i nya skolor uppgå till totalt 7,3 miljoner kronor. Av denna ökning kom 1,2 miljoner på basbefolkningen (standardökning). Kostnaden per nytt skolbarn uppgick till ca 6 800 kronor och per ny yrkesverksam till 2 600 kronor. Räknat per nyanställd vid Järnverket blev investeringskostnaden 3 700 kronor. Stadsbyggnad. Till denna rubrik har förts alla investeringar i gator, vägar, vatten och avlopp. Vi har skilj t mellan exploateringsinvesteringar — anläggningar av gator, vatten- och avloppsledningar i nya bostadsområden — och standardhöj ande investeringar i gator och vatten- och avloppsledningar. Under sistnämnda typ av investeringar har redovisats sådana investeringar, som betjänar hela befolkningen eller en större del av befolkningen. De har i regel berört äldre bostadsområden. Som sådana »gemensamma» investeringar har även redovisats investeringar i parker, utbyggnad av en ny huvudvattenledning och påbörjandet av ett reningsverk. 1 Investeringskostnaderna för dessa slag av investeringar redovisas år för år sedan 1955 i bilagetabell B 2: 7. För perioden 1957—1961 sammanfattas investeringskostnaderna i nedanstående tablå: Investeringar 1957—1961 1 000 kronor Exploateringsinvesteringar: gator vatten och avlopp Standardhöj ande investeringar: gator vatten och avlopp parker, övrigt Huvudvattenledning Totalt 1957—1961 D:o exkl. huvudvattenledning

2 013 2 992 1 269 1 422 1 397

5 005

4 088 2 357 11 450 9 093

Totalt kostade anläggningarna inom detta område staden 11,5 miljoner kronor åren 1957—1961, och exklusive huvudvattenledningen 9,1 miljoner. Investeringen i huvudvattenledningen skall behandlas separat, övriga investeringar har fördelats på befolkningsgrupper enligt följande principer. Exploateringsinvesteringarna har fördelats i proportion till det antal nybyggda bostäder som enligt tablån på s. 308 konsumerats av varje grupp. De standardhöj ande investeringarna h a r fördelats i proportion till folkmängden i varje grupp. Det kan anmärkas att exloateringsinvesteringarna har räknats brutto — d. v. s. utan korrektion för de inkomster som samtidigt influtit genom tomtförsäljningar. 2 I tabell 2 : 3 1 redovisas stadsbyggnadsinvesteringarna fördelade på olika befolkningsgrupper. 1

Åren 1957—1961 redovisas dock ännu inga direkta kostnader för reningsverket. Detta bör beaktas när kostnaden för utbyggnad av samhället adderas. Byggnadskostnaderna för bostäder har tidigare räknats inklusive tomtkostnader. 2

314 Tabell 2:31. Investeringar i gator, vatten och avlopp åren 1957—1961 fördelade på olika befolkningsgrupper Befolkningsgrupp

Basbefolkningen Inflyttarna Totalt

Investering (kronor) per

Investeringskostnad 1 000:—

Hushåll

Invånare

Yrkesverks.

OJAanställd

3 030 6 060

1380 3 740

460 1 200

1 110 2 630

3 700

9 090

—

Det visar sig att av investeringskostnaderna inom detta område föll 3,0 miljoner kronor på basbefolkningen och 6,1 miljoner på inflyttarna. Kostnaden per yrkesverksam bland inflyttarna var ca 2 600 kronor och per OJAarbetare ca 3 700 kronor. Huvudvattenledningen. Den nya huvudvattenledningen som byggts 1957— 1961 till en kostnad för kommunen av 2,4 miljoner kronor kan tjäna som exempel på en typ av investering där expansionen minskat kostnaderna per skattebetalare. Redan i början på 1950-talet stod det klart att Oxelösunds försörjning med vatten måste baseras på ny vattentäkt och en ny huvudvattenledning. Den nya vattenledningen projekterades för en stad med 15 000 invånare och en vattenförbrukning per capita som var 50 % högre än den aktuella förbrukningen. Om man jämför den beräknade kostnaden per capita för investeringen under en på visst sätt avpassad betalningsperiod med en »faktisk» kostnad per capita under motsvarande period vid den befolkningsutveckling som ägt r u m kan skillnaden sägas ge ett uttryck för vad basbefolkningen tjänat på den snabbare folkökningen. Låt oss för enkelhetens skull anta att investeringskostnaden finansieras genom upplåning vid periodens början och att den årliga annuiteten under den beräknade förbrukningstiden är 10 %, d. v. s. att årskostnaden är 240 000 kronor. Kostnaden per yrkesverksam (antages vara lika med kostnaden per skattebetalare) förändras då enligt följande tablå: 1 Antal invånare År

normal faktiskt prognos A

1956 1960 1965

6 300 7 000 1 9 800 7 900 J 15 000

verksamma A

2 400 2 900 1 4 300 3 300 1 6 600

Årlig kostnad per yrkesverksam, kronor A

Bi% av A

B 100

83 73

56 36

67 49

1 Intressantare vore i och för sig att klargöra vilken kapacitet respektive investeringskostnad som kommunen i initialläget skall besluta sig för vid alternativa prognoser för befolkningsutvecklingen och vattenkonsumtionen å ena sidan samt investeringskostnaden vid varierande kapacitet på anläggningen respektive varierande förväntningar ifråga om räntenivå å andra sidan. I ett läge med förväntad folkökning kan man vidare överväga att arbeta med ett slags omvänd avskrivning i stället för med konstant annuitet.

315 Om i detta fall på samma sätt som för övriga områden investeringskostnaderna skall fördelas på olika befolkningsgrupper, måste vi bestämma h u r stor del av kostnaderna som skall falla på perioden 1957—1960. Vi väljer godtyckligt att låta 65 % av investeringen belasta perioden fram till I960. 1 Kostnaderna fördelas sedan i proportion till folkmängden i olika grupper, varvid följande värden erhålles: Investering 1 000 kronor

Basbefolkningen: Standardökning Hushållstillskott Inflyttarna

990 50 Totalt

därav expansionsinvesteringar

1 040 790 1 830 840

Investeringskostnaden 1 830 000 kronor motsvarar en investering per yrkesverksam i tillskottsbefolkningen med 340 kronor och per ny OJ A-anställd med 480 kronor. övriga kommunala investeringsområden. Kommunala investeringar inom andra områden än bostadsbyggande, skolor och stadsbyggande har varit sparsamma. Det torde vara vanligt att kommunen under det första utbyggnadsskedet håller tillbaka sociala investeringar i form av ålderdomshem och anläggningar för sjuk- och hälsovård, sport- och friluftsanläggningar och byggnader för kulturella ändamål. Serviceanläggningar av detta slag får komma i andra etappen av utbyggnaden då behovet av primärinvesteringar i bostäder och skolor tillgodosetts. Till en del beror emellertid den ringa omfattningen av investeringar i detta slags anläggningar i Oxelösund åren 1957—1961 på att några kompletterande investeringar bekostats av industrin. Vissa anläggningar med outnyttjad kapacitet eller i alla händelser med möjligheter till ökat utnyttjande uppfördes omedelbart innan expansionen påbörjades. Sålunda fanns ett nybyggt Folkets Hus och ett nybyggt ålderdomshem när expansionen startade. Bokförda investeringar inom denna sektor åren 1957—1961 uppgick endast till 1 130 000 kronor. Häri ingår ombyggnad av polishus som beslutats och påbörjats före expansionen och skulle genomförts oberoende av denna. Kostnaden för detta under perioden, 123 000 kronor, har förts på basbefolkningen, övriga investeringar har fördelats efter folkmängden i respektive grupper. Resultatet redovisas i tabell 2: 32. Icke kommunala samhällsinvesteringar. Som tidigare nämnts har någon detaljundersökning icke företagits av de investeringar i samhällskapital som genomförts perioden 1957—1961 av andra huvudmän än kommunen. Icke oväsentliga investeringar har skett inom servicesektorn — detaljhandel och 1 Folkmängden var 1960 9 800 personer. Kapaciteten på anläggningen var beräknad till 15 000 personer, d. v. s. folkmängden vid periodens slut var 65 % av kapaciteten.

316 Tabell 2:32. Kommunala investeringar inom allmän centralförvaltning m. m. 1957—1961 Befolkningsgrupp

Totalt

Investeringar (kronor) per

Investeringskostnad 1 000: —

Hushåll

Invånare

Yrkesverksam

OJAanställd

690 440

310 270

100 90

250 190

1 130

—

andra kommersiella anläggningar. Vidare har expansionen förorsakat ökad belastning på trafik och transportapparaten som medfört eller kan komma att medföra en del nyinvesteringar. Om vi bortser från de investeringar i järnvägen och hamnen som direkt betjänar industrianläggningarna kan totala kostnaden för sådana ej kalkylerade investeringar och som kan sägas bero på »inflyttarna» och som utförts 1957—1961 uppskattas vara av storleksordningen 2—5 miljoner kronor. 1 2.4.5 Vilka samhällsinvesteringar orsakar varje ny industriarbetare — sammanfattande översikt Redogörelsen i föregående avsnitt har avsett att klarlägga vilka investeringar i bostäder och kommunala anläggningar, som genomförts i Oxelösund som en direkt följd av industrins utbyggnad och den därav föranledda betydande folkökningen. Beräkningarna av sambandet mellan industriell investering, folkökning och samhälleliga investeringar har baserats på faktiska statistiska uppgifter för perioden 1957—1961. Denna konkreta redovisning medför uppenbara fördelar. Den är samtidigt förenad med vissa påtagliga nackdelar. Undersökningsperioden är så kort att av järnverkets utbyggnad föranledda indirekta investeringar i samhällsanläggningar kan väntas fortsätta efter periodens slut. De kommer alltså totalt att bli större än vad undersökningen visar. Beräkningarna omfattar vidare i huvudsak endast bostadsinvesteringar och investeringar redovisade i den kommunala budgeten. I Oxelösund har företaget i huvudsak svarat för de ökade investeringar som under perioden krävdes i transportanläggningar inom hamnen och vid järnvägen. Behovet av ökad kapacitet i huvudvägnätet har aktualiserats men kapacitetsutvidgningen ej annat än i detaljer realiserats under perioden. Här anförda reservationer torde samtliga innebära att redovisade investeringar som bekostas 1 Under påföljande år skall dock flera betydande investeringsprojekt genomföras som delvis kan sägas orsakade av expansionen — en ny väg Oxelösund—Nyköping, en ny infartsväg genom staden till centrum och järnverket, byggandet av två nya varuhus inom detaljhandeln, sanering av centrala staden. Kostnaderna för dessa projekt kan beräknas bli av storleksordningen 10 å 20 miljoner.

317 av annan än företaget blivit mindre än de skulle blivit om redovisningen varit fullständig eller om det offentliga svarat för en normal del av kommunikationsväsendet. De investeringar som under perioden utförts i enskilda serviceanläggningar, t. ex. i detaljhandeln har icke speciellt undersökts utan endast approximativt uppskattats. Ett betydande arbete har nedlagts på att särskilja de investeringar, som haft direkt samband med den genom industriexpansionen uppkomna befolkningsökningen från sådana investeringar, som främst varit ägnade att höja ursprungsbefolkningens standard. De båda grupperna investeringar har betecknats efter befolkningsgrupp och ändamål på följande sätt: Basbefolkningen (1956-års befolkning) — standardhöj ande investeringar. Inflyttarna (befolkningstillskott 1957—1961) — expansionsinvesteringar. Befolkningsutveckling och industriexpansion. Mellan 1956 och 1961 ökade folkmängden totalt med 5 380 personer eller 86 %. ökningen var främst en följd av industriföretagets expansion, där antalet anställda ökade från 800 år 1956 till 2 530 år 1961, eller med 1 730 personer (216 % ) . Denna expansion medförde att totala antalet yrkesverksamma i samhället ökade med 2 590 personer eller 105 %. Genom den stora inflyttningen ändrades också åldersstrukturen i samhället; antalet personer i de yngre arbetsföra åldrarna ökade kraftigt. Detta medförde i sin t u r en betydande ökning av antalet barn; medan antalet barn i åldrarna 0—14 år ökade med 1 710 eller med 105 % mellan 1956 och 1961 ökade antalet åldringar endast med 30 personer eller med 4 %. Lokaliseringsmultiplikatorn. De redovisade förändringarna i antalet anställda vid det expanderande industriföretaget, totala antalet yrkesverksamma och totala folkmängden har använts för att beräkna den så kallade lokaliseringsmultiplikatorn (lk), d. v. s. sambandet mellan sysselsättningsökningen i den primära industrin och den därav följande ökningen av (1) totala sysselsättningen i samhället (lky) och (2) totala folkmängden i samhället (lkF). De beräknade värdena blev: lkF = 3,3 lky = 1,6 vilket också kan uttryckas så att om vi multiplicerar antalet nyanställda vid OJA med 0,6, erhåller vi ökningen av antalet sysselsatta i servicenäringarna och om vi multiplicerar antalet nyanställda vid OJA med 3,3 erhåller vi den Industrins investeringar. Industriföretaget beräknas totalt ha investerat 540 milj. kronor i Oxelösund. Av detta belopp avser 25 milj. kronor investeringar i bostäder, som redovisas under samhällets investeringar. Samhällets investeringar. De registrerade investeringarna i bostäder och i

318 Investeringar 1957—1961, milj. kronor Basbefolkning (standardhöj ande investeringar)

Inflyttarna (expansionsinvesteringar)

14,3 1,2 4,1 0,7

66,2 6,1 6,8 0,4

20,3

79,5

Bostäder Skolor Stadsbyggnad övrigt Totalt

Totalt

80,5 7,3 10,9 1,1 99,8

kommunala anläggningar perioden 1957—1961 har i följande tablå fördelats på standarhöjande investeringar respektive expansionsinvesteringar: De registrerade samhällsinvesteringarna uppgick således till totalt nära 100 milj. kronor, varav 80 milj. kronor avsåg expansionsinvesteringar som kunde sägas vara en direkt följd av industriinvesteringarna, och 20 milj. kronor standardhöj ande investeringar. Investeringar i enskild service, t. ex. lokaler för detaljhandeln och liknande enskild service under perioden 1957— 1961 har uppskattats vara av storleksordningen 2 å 3 milj. kronor. Härtill kommer ytterligare investeringar av annat slag, tillsammans minst 5 milj. kronor. Om hänsyn togs till icke registrerade investeringar i serviceanläggningar skulle alltså talet 80 milj. kronor få höjas med uppskattningsvis 2—5 milj. kronor och bli totalt omkring 85 milj. kronor. Detta belopp är då alltjämt exklusive »industriinvesteringar» i h a m n och järnväg. De redovisade expansionsinvesteringarna kan därefter ställas i relation dels till tillskottet av yrkesverksamma i Oxelösund under perioden, dels till ökningen av antalet anställda vid järnverket. I det sistnämnda fallet betraktas ökningen av de yrkesverksamma i servicenäringarna indirekt vara helt bestämd av sysselsättningsökningen vid järnverket. Relationstalen blir följande: Samhällsinvestering i kronor per ny

Bostäder Skolor Stadsbyggnad

övrigt Totalt

Yrkesverksam

OJA-anställd

28 700 2 630 2 970 190

40 360 3 700 4 180 270

34 490

48 510

Om hänsyn tas även till ej redovisade investeringar i serviceanläggningar skulle investeringarna i samhällsanläggningar bli av storleksordningen 35 000 å 37 000 kronor per ny yrkesverksam och om alla investeringar — även de som konsumeras av »servicebefolkningen» anses orsakade av de nya

319 OJA-anställda blir motsvarande belopp 49 000 a 51 000 kronor per ny OJAanställd. De registrerade samhälleliga »expansionsinvesteringarna» perioden 1957— 1961, 80 a 85 milj. kronor, motsvarar alltså endast 15 å 20 % av industrins under samma period registrerade investeringar i byggnader och anläggningar, 515 milj. kronor. Denna låga andel beror uppenbart på att industrin i detta fall byggts ut med mycket kapitalkrävande anläggningar. Mot den ovan redovisade kapitalinsatsen för samhället av ca 50 000 kronor per nyanställd vid OJA och 35 000 kronor per ny yrkesverksam, står en kapitalinsats per ny sysselsatt vid industrin av storleksordningen 310 000 kronor. Det sistnämnda talet torde vara högt jämfört med nya industrianläggningar i andra branscher.

3 . Samhällskostnader v i d olika alternativ för lokalisering a v verksamheter

3.1 »Lokalisering» som samhällsekonomiskt problem

Teoretiskt kan man tänka sig att göra en jämförelse mellan olika alternativ för lokalisering av ett företag genom att mäta de tillskott till nationalprodukten (netto) som erhölls i de tänkta alternativen. Härvid bedömdes å ena sidan produktionstillskottet, å andra sidan kostnaderna. Kostnaderna uppskattades, dels för företaget, dels för samhället. Vi utgår från att företaget genom företagsekonomiska kalkyler kan gradera olika lokaliseringsalternativ genom beräkningar av sina intäkter och kostnader. Är det möjligt att göra en motsvarande kalkyl beträffande »samhällets» intäkter och kostnader och h u r bör den i så fall se ut? Här presenteras några synpunkter på vissa delar av detta problem utan anspråk på fullständighet. Samhällsekonomiskt kan olika lokaliseringsalternativ bland annat skilja sig i fråga om graden av utnyttjande av tillgängliga produktionsfaktorer. Det oftast anförda exemplet gäller här utnyttjandet av tillgången på arbetskraft. Genom arbetskraftens trögrörlighet finns det även vid högkonj u n k t u r arbetskraftsreserver som kan utnyttjas bättre eller sämre vid olika lokaliseringsalternativ. Lokaliseringsåtgärder kan också få samhällsekonomisk effekt via överflyttningar. Det kan tänkas att det ekonomiska utbytet av sådan överflyttning varierar vid olika lokaliseringsalternativ. För produktionsfaktorn realkapital kan man liksom för arbetskraften t ä n k a sig att det finns »reserver» av outnyttjad kapacitet på vissa platser men inte på andra och att tillskottet till nationalprodukten därför kan variera mellan olika lokaliseringsalternativ. Föreligger å andra sidan fullt kapacitetsutnyttjande av befintligt realkapital kan kostnaderna för en utbyggnad av samhällets resurser variera mellan olika lokaliseringsalternativ. Det k a n också tänkas, att olika lokaliseringsalternativ skiljer sig åt, när det gäller driftkostnaderna för olika anläggningar. När enskilda företag gör sina kalkyler över lönsamheten vid olika lokaliseringsalternativ så kan de i stort sett inte ta någon hänsyn till h u r samhällets kostnader för lokaliseringen varierar. Men till en del kan även variationer i de kostnader för lokaliseringen som bestrides av samhällsorganen — eller enskilda personer — återspeglas i »priserna» på de varor och tjänster

321 som företaget köper. Ifråga om samhällets kostnader k a n sådana »priser» utgöras av el.-taxor, vattenavgifter eller till och med kommunalskatten. Viktigare är kanske att höga bostadskostnader eller dyra persontransporter — t. ex. i storstäderna — kan tänkas ha en tendens att höja lönenivån och på det sättet bli beaktade vid företagets val av lokaliseringsort. 1 Från dessa »priseffekter» bortses i det följande. En genomarbetad teoretisk analys efter dessa linjer skulle bli krävande. I denna del av utredningen skall vi nöja oss med att belysa den berörda problematiken genom ett teoretiskt resonemang och några schematiska räkneexempel. 3.2 Samhällets realkapitalkostnader vid omflyttning av arbetskraft

3.2.1 Problemet Till att börja med antages att problemet gäller lokaliseringen av ett industriföretag. Företaget väljer mellan u r företagsekonomiska synpunkter jämbördiga orter. Detta innebär, att företaget r ä k n a r med samma kostnader per producerad enhet och samma intäkt i de båda fallen — för enkelhetens skull antas att även företagets delkostnader är desamma, d. v. s. lönenivån är densamma, byggnadskostnaderna desamma och distributionskostnaderna desamma. Vårt problem är att belysa om och på vad sätt samhällets kostnader och intäkter k a n tänkas variera mellan de orter till vilka en lokalisering är aktuell. Problemet brukar ibland förenklat beskrivas ungefär på detta sätt: Om ett företag lokaliseras till en kommun (A), där det tidigare råder full sysselsättning, måste erforderlig arbetskraft rekryteras från en annan kommun (B). För de nyinflyttade måste på lokaliseringsorten A byggas bostäder, skolor och annat samhällskapital, medan samtidigt sådant kapital friställs i den eller de kommuner, varifrån arbetskraften flyttar. Hade i stället företaget lokaliserats till samhället B, hade ingen investering erfordrats och ingen kapitalförlust uppstått genom att realkapitalet förblivit underutnyttjat. En lokalisering till B måste därför vara samhällsekonomiskt fördelaktig, om man bara ser till kostnaden för samhällets realkapital. Någon eftertanke klargör att problemet om samhällets »kapitalkostnader» vid olika lokaliseringsalternativ inte kan lösas så enkelt som här skett. 3.2.2. Vad är samhällskapital? När vi här talar om samhällskapital så tänker vi i princip på allt realkapital »utanför» industriföretaget. I första hand kommer då byggnader och 1

Parentetiskt må nämnas att låga lönekostnader på en ort i och för sig icke behöver betyda att lokaliseringen är samhällsekonomiskt gynnsam. De låga lönerna kan vara ett uttryck för arbetskraftens trögrörlighet eller andra faktorer som icke har med de samhällsekonomiska kostnaderna att göra. Problemet har diskuterats mycket i litteraturen bl. a. av Ohlin och Hoover. Dessa diskuterar orsakerna till att arbetslönerna varierar lokalt men lämnar en del problem berörande de samhällsekonomiska konsekvenserna obesvarade. 21—318341

322 anläggningar som ägas och drivas av kommunen eller staten, såsom skolor, förvaltningsbyggnader, gator och vägar, vatten och avloppsverk etc. Men hit hör även visst av enskilda ägt realkapital såsom bostäder och andra byggnader. 3.2.3 Vad är kostnad eller

kapitalförlust?

Låt oss härefter söka klargöra vad som bör förstås med samhällsekonomisk »kostnad» eller »kapitalförlust» i samband med nyproduktion och friställande av samhällskapital. Om man i vårt exempel ovan vid lokalisering av industriföretag till A bygger nya bostäder åt den arbetskraft som flyttar in medan samtidigt bostäder friställs på orten B och alltså inte ger någon avkastning, så blir den samhällsekonomiska kostnaden eller kapitalförlusten lika med värdet av de bostäder som kommer att stå outnyttjade på orten B.1 De nya bostäder som uppföres i A kommer att bli fullt utnyttjade och värdet av deras tjänster bestämmer bostädernas avkastningsvärde. Arbetarna som flyttat från B får (eventuellt) en bättre vara till ett högre pris, det är allt. 2 Samma resonemang kan med vissa modifikationer som vi skall återkomma till användas för övrigt samhällskapital. Realekonomiskt kan omflyttningen visserligen på kort sikt betyda att den sammanlagda investeringsvolymen i samhällena A + B blir högre vid lokalisering till A än den skulle blivit vid lokalisering till B, och därmed totala utrymmet för »konsumtionen» lägre, men i princip innebär detta ju bara en överflyttning av resurser från en sektor till en annan och kan icke betraktas som en samhällsekonomisk »kostnad». En a n n a n sak är att det kan få konjunkturpolitisk betydelse och indirekt påverka den ekonomiska utvecklingen positivt eller negativt, beroende på läget inom övriga delar av samhällsekonomin. Med denna definition av realkapitalkostnad vid omflyttning av arbetskraft och tillhörande familjemedlemmar är problemet emellertid inte klart. Det återstår att klargöra om och i vilken utsträckning samhällskapital verkligen kan beräknas bli friställt och förlora värde genom omflyttningen av arbetskraften. Som tidigare nämnts blir årligen en del av samhällskapitalet i B på grund av förslitning »obsolet» och måste utmönstras. Därför krävs årligen i samhället B en viss reinvestering, d. v. s. gamla förslitna enheter ersätts med 1 Detta värde får då antas vara lika med det »nuvärde» bostaden skulle ha haft om arbetskraften bott kvar i B. 2 Resonemanget kan belysas genom ett enkelt exempel hämtat från privatekonomin. Antag att en mans förmögenhet består dels av ett gammalt hus med avkastningsvärdet 20 000 kr. och dels bankmedel för 100 000 kr. Han tar ut pengarna från banken och bygger ett nytt hus för 100 000 kr., som är lika med det nya avkastningsvärdet. I det lilla samhälle där han bor, medför emellertid det nya huset att hushållen flyttar om, så att just hans gamla hus blir outhyrt och får avkastningsvärdet 0. Hans »tillgångar» har minskat från 120 000 till 100 000 och hans förlust blir 20 000 kr.

323 nya. Bostäder ställs tomma eller rives. Nya bostäder byggs i stället o. s. v. Om vi antar att det råder full rörlighet i fråga om möjligheterna att utnyttja de enskilda enheterna i samhällskapitalet på en ort och om »konsumtionen» av antalet enheter av realkapitalet är konstant, så sker förnyelseprocessen normalt på följande sätt. Nya enheter uppföres eller anskaffas och därefter omfördelas konsumtionen så att de äldsta och sämsta enheterna friställs. Byggnader rives, vägar överges och får växa igen, kapitalet blir värdelöst. Om denna tankegång tillämpas på vårt enkla lokaliseringsproblem, blir konsekvensen att om företaget lokaliserats till B hade arbetskraften kunnat sysselsättas där och hade därför bott kvar. Samtidigt hade årligen en viss nyanskaffning av samhällskapital varit nödvändig för att ersätta förslitna enheter. Om i stället arbetskraften flyttat från B till A, så att det uppstått överskott på realkapital i B, kan vid givet antagande om full rörlighet i kapitalutnyttjandet detta överskott tänkas bli lokaliserat till de sämsta och minst värdefulla kapitalenheterna, d. v. s. de som i realiteten måste utmönstras. För att det över huvud taget skall uppstå någon »samhällskostnad» enligt vår tidigare definition måste tydligen antalet enheter realkapital, som friställs genom utflyttning av arbetskraft från B, varit större än det antal enheter som normalt utmönstras. Om antalet friställda enheter är mindre, blir det bara »värdelöst» kapital som friställs; trots utflyttningen måste det ske en viss reinvestering i B. Sambandet kan också uttryckas så att totala investeringsvolymen i (A + B) kommer inte att öka så länge nyinvesteringen i A kan kompenseras genom minskad reinvestering i B. Slutsatsen skulle alltså bli att omflyttningen av arbetskraft icke leder till någon samhällsekonomisk »kapitalförlust» och heller inte till någon ökad investeringsvolym, så länge det av omflyttningen friställda realkapitalet är mindre än det realkapital som normalt skrotas ned. 1 Av det anförda följer att j u större årlig »reinvestering» desto mindre förluster genom omflyttningen. Detta betyder i sin t u r att de samhällskostnader i denna mening som kan variera vid lokaliseringen kommer att bli beroende av dels kapitalföremålens livslängd, dels deras åldersstruktur. Allmänt kan sambandet uttryckas sålunda: J u kortare livslängd, desto större reinvestering; j u större andel av realkapitalet i de högre åldrarna desto större reinvesteringsbehov. Och i båda fallen gäller alltså: j u större reinvesteringsbehov, desto större omflyttning kan äga r u m utan kapitalförluster. Hittills har antagits att det råder full rörlighet ifråga om utnyttjandet av det befintliga realkapitalet på en ort. För t. ex. bostäder torde detta antagande i många fall kunna uppfyllas. Men när kapitalet består av större 1 Tydligen måste man här räkna realkapitalet i enheter (volym) och icke i värde, jämför de följande exemplen.

324 odelbara enheter, kan detta villkor ofta inte uppfyllas på kort sikt. P å mindre orter byggs inte nya skolor kontinuerligt. Även i större samhällen bygger man kanske ett vattenverk bara vart 20 :e år o. s. v. I sådana fall blir reinvesteringen »intermittent» och »kapitalförluster» kan uppstå så snart befolkningsunderlaget och därmed utnyttjandet av realkapitalet minskar. Detta problem skall kommenteras mera i det följande. Det finns emellertid ytterligare en faktor som är ägnad att minska risken för »kapitalförluster» vid omlokalisering av arbetskraft. Det är den fortgående höjningen av levnadsstandarden. Med ökad levnadsstandard följer normalt en ökad »konsumtion» av realkapital per person. Om vi håller oss till bostadsmarknaden är det känt att konsumtionen av bostadsutrymme och bostadsstandard ökar med ökande levnadsstandard. 1 I vårt fall skulle detta vid en utflyttning från B till A innebära att det i B friställda kapitalet till den del det inte vore obsolet skulle k u n n a tas i anspråk av den ökade efterfrågan från de kvarboende som blev en följd av deras successivt ökade levnadsstandard. På samma sätt som ifråga om reinvesteringen skulle alltså det friställda realkapitalet kunna ersätta en annars nödvändig nyinvestering. Det betyder att erforderlig nyinvestering i A helt eller delvis kunde »kvittas» mot bortfall av ett investeringsbehov i B. 3.3 Samhällskostnader vid olika alternativ för lokalisering av verksamheter

3.3.1 Förutsättningar — val av alternativ Det föregående resonemanget skall nu förtydligas och på några punkter fördjupas genom några enkla räkneexempel. Liksom tidigare utgår analysen från att ett industriföretag planerar att lokalisera sin verksamhet till olika u r företagsekonomisk synpunkt jämbördiga orter. Vårt problem är att belysa h u r samhällets kostnader varierar vid lokalisering till olika orter med olika förutsättningar. Vi gör följande antaganden beträffande antalet sysselsatta i industriföretaget och deras familjemedlemmar (primärbefolkning) samt de av denna befolkning indirekt beroende personerna, d. v. s. de i »servicenäringarna» sysselsatta och deras familjemedlemmar (sekundär befolkning). 2

Totalt 1

Yrkesverksamma

Familjemedlemmar

Folkmängd

150 50

300 100

400 Standardhöjningen kan även påverka den takt i vilken bostadskapitalet blir obsolet men denna effekt beaktas icke här. 2 Här bortses från att »servicebefolkningen» och även antalet familjemedlemmar kan variera vid olika lokaliseringsalternativ. För att förenkla de följande beräkningarna har talen avrundats och fördelningen gör icke anspråk på att vara helt realistisk. Den enkla uppdelningen i primäroch sekundärbefolkning bör trots sina brister vara användbar för att illustrera vissa konsekvenser av företagslokaliseringen.

325 I förekommande fall räknas med multiplar av dessa tal. En grundläggande allmän förutsättning är att förhållandena i omgivande orter är »neutrala». Detta innebär bl. a. att »tillgången» på (utbudet av) arbetskraft inom orterna icke kan påverkas »utifrån» och att eventuell arbetslöshet icke kan avskaffas genom flyttning till »neutral» ort. Vi antar nu att det föreligger följande huvudalternativ (orter) att välja mellan vid lokaliseringen av företaget. Alternativ Ortlokaliseringsalternativ

för bedömning

av en industrilokaliserings

samhällsekonomiska

effekt

Perioden före lokaliseringen

Utgångsläget (Lokaliseringstillfället)

Förväntad utveckling under anpassnings- och kalkylperioden (exklusive ny lokalisering)

Full sysselsättning, normal expansion

Full sysselsättning och fullt kapacitetsutnyttjande

Full sysselsättning, fullt kapacitetsutnyttjande, inget extra arb etskraf tsutbu d

Full sysselsättning, normal expansion

Som A

Successivt krympande sysselsättningsmöjligheter, friställning av arbetskraft, viss utflyttning

Utbudet av arbetskraft överstiger efterfrågan, flyttningsförluster, stagnerande eller vikande folkmängd

Låg yrkesverksamOförändrad, eventuellt sakta vihetsgrad, tendenser kande sysselsättning, utflytttill arbetslöshet. ning av överskottsarbetskraft, Åldrigt realkapital, men kvarstående arbetslöshet. viss ledig kapacitet Betydande sociala kostnader. i fråga om enskild och samhäl elig service

Full sysselsättning, normal expansion

Som C

Nedläggning av industri — omedelbart friställande av ett betydande antal sysselsatta, överskott på realkapital

Orterna A, B, C och D är alltså typfall som på skilda sätt kan varieras under analysens gång. Det ä r uppenbart att dessa allmänna förutsättningar inte är tillräckliga ens som underlag för en schematisk kalkyl. Vi skall därför efter hand komplettera och precisera dem. Den samhällsekonomiska bedömningen bör avse en jämförelse mellan olika alternativ och vi kombinerar våra jämförelsealternativ sålunda: Alternativ X: Ett val mellan orterna A och B. Alternativ Y: Ett val mellan orterna A och C (B neutral). Alternativ Z: Ett val mellan orterna A och D (B och C neutrala). Alternativen X, Y och Z kan i sin t u r givetvis varieras genom variationer i detalj förutsättningarna. 3.3.2 Lokaliseringsalternativ X. Lokalisering till antingen orten A (med full sysselsättning) eller orten B (med viss arbetslöshet) I detta alternativ förutsätter vi n u att om industriföretaget lokaliseras till orten A så skall den erforderliga arbetskraften förflyttas från B till A. Förläggs förtaget till orten B erfordras ingen sådan omflyttning.

326 Om ingen nylokalisering sker i B skulle de försämrade sysselsättningsmöjligheterna friställa arbetskraft motsvarande en årlig folkminskning med 200 personer. Det skulle alltså uppstå jämvikt på arbetsmarknaden om det ovan nämnda industriföretaget utbyggdes under en period av två år. Under dessa förutsättningar blir sysselsättningsgraden efter industrilokaliseringen lika stor i totalområdet A + B antingen industrin förlägges till A (alternativ X A ) eller till B (alternativ X B ). Även utbetalda löner och lönesummorna blir desamma. Jämförelsen inskränker sig då till frågan om de investeringskostnader som uppstår i A respektive B jämte ianspråktagandet av befintliga realkapitalföremål på de bägge orterna. Detta problem ges en viss belysning genom räkneexemplet i tablån för lokaliseringsalternativ X. Ytterligare ett antal förutsättningar har preciserats i tablå X. I både A och B är således folkmängden i utgångsläget 10 000 personer. Det samhälleliga realkapitalet (inklusive bostäder) antas vara lika i A och B eller k per invånare. Kapitalenheternas livslängd är 25 år och »medelåldern» alltså 12,5 år. 1 Realkapitalet förnyas alltså genom reinvestering med V25 per år och dessutom ökas det genom en årlig nyinvestering motsvarande 3 % av kapitalet vid varje års början. En annan och viktig förutsättning är att inkomsten per capita och per yrkesverksam är densamma i A och B. Tablån X anger n u h u r »samhällskapitalet» förändras om industriföretaget lokaliseras till kommunen A, som har full sysselsättning och om den i B friställda arbetskraften successivt överflyttas till A. Anpassningsperioden skulle alltså i vårt fall vara utsträckt över 2 år, varefter den nya industrin är i full verksamhet med 150 sysselsatta och en tillhörande folkmängd på totalt 400 personer. Om industriföretaget lokaliserades till B skulle tydligen, under antagna förutsättningar, ingen förändring inträffa i balansen mellan A och B. Investeringskostnaden skulle perioden t0—tt och t1—12 bli densamma som i tablån anges för perioden t_x—f0 bortsett från att nyinvesteringen ökade i takt med realkapitalets ökning. Samhällets förhållanden skulle i övrigt bli oförändrade. Det har därför inte funnits anledning att i tablå X redovisa någon speciell kalkylkolumn för detta fall (alternativ X B ). Problemet blir intressantare när vi antar att industriföretaget lokaliseras till A och att dess behov av arbetskraft tillgodoses genom överflyttning av arbetskraft från B till A, och att den överflyttningen sker ungefär i den takt som arbetskraften friställs i B. Det förutsattes att arbetskraften är obegränsat rörlig. Bortses från flyttningskostnaderna visar det sig att i tablåns räkneexempel och med dess förutsättningar skulle överflyttningen av arbetskraft från B till A icke medföra någon ökning av den totala investeringsverksamheten i samhället, utöver den som skulle inträffat om industrin 1 Kapitalets åldersfördelning antas vara jämn och kapitalenheten antas ha samma värde (k) under hela sin livslängd. Dessa, särskilt om även bostäderna räknas som samhällskapitalinvestering, speciella antaganden, skall varieras i det följande.

327 Tablå X. Lokaliseringsalternativ X. Schematisk kalkyl över förändringar i folkmängd, inkomster och investeringar vid lokalsering av en industri till orten A och överföring av arbetskraft från B till A A + B Utgångsläget: Folkmängd Yrkesverksamhetsgrad % Yrkesverksamma Inkomst per yrkesverksam, kr Summa inkomst, milj. kr Inkomst per invånare, kr Samhällskapital, värde » per invånare » medelålder, år

10 000 45 4 500 12 000 54,0 5 400 10 000 K K 12,5

10 000 45 9 000 12 000 108,0 5 400 10 000 K K 12,5

Förändringar före lokaliseringen: (period t_t—10) Investeringar: reinvestering nyinv. (standardökn.) 1 . .

400 K 300 K

800 K 600 K

Totalt

700 K

1400 K

+ 200 400 K 300 K 200 K

— 200 200 K 300 K

900 K

500 K

+ 200 400 if 315 K 200 K

— 200 200 K 305 K

915 K

505 K

1420 if

Summa investering (år tx +12)

1 8 1 5 if

1 0 0 5 if

2 820 if

Efter lokaliseringen: Folkmängd Yrkesverksamhetsgrad, % Yrkesverksamma Inkomst per yrkesverksam, kr Summa inkomst, milj. kr Samhällskapital, värde » per invånare » medelålder, år

10 400 45 4 700 12 000 56,4 11 015 K 1,06 K 12

9 600 45 4 300 12 000 51,6 10 205 if 1,06 if 13

20 000 45 9 000 12 000 108,0 21 220 if 1,06 if 12,5

Förändring genom lokaliseringen: Årtt Folkmängd Investering: reinvestering nyinv. (standardökn.) » expansion Totalt

—

±0 600 if 600 if 200 if 1400 if

Ärt, Folkmängd Investering: reinvestering nyinv. (standardökn.) » expansion Totalt

—

±0 600 if 620 if 200 if

Beräknat p å 10 000 if.

förlagts till B eller om full sysselsättning rått i B under hela perioden. Den antagna 3 %-ökningen av kapitalstocken leder dock liksom i alternativ X B till att den sammanlagda årliga investeringsvolymen i A + B sakta ökar. Bortses härifrån minskar investeringsvolymen i B lika mycket som investeringsvolymen i A ökar. Som framhållits tidigare gäller detta resultat så länge som i utflyttningskommunen flyttningsförlusterna icke är större än att det

328 »friställda» realkapitalets värde blir mindre än den årliga kapitalförslitningen. Det erhållna resultatets beroende av de valda förutsättningarna är uppenbart; några av förutsättningarna skall därför varieras utan att exemplets principiella karaktär förändras. Antag att samhällskapitalets livslängd ökar till 50 år, och därmed medellivslängden till 25 år. Det innebär vid samma realkapitalmängd per person att det årliga reinvesteringsbehovet minskar till hälften jämfört med i tablån X. I detta fall skulle tydligen det förslitna realkapitalet ha ett nyanskaffningsvärdet av 200 K per år, vilket exakt motsvarar vad som beräknas bli friställt genom överflyttning av arbetskraft från B till A. Kapitalmängden skulle — bortsett från eventuell nyinvestering — minska i takt med utflyttningen och realkapitalets medelålder successivt höjas. Skulle livslängden förlängas ytterligare uppstod årligen ett visst överskott av realkapital i B vid utflyttningen. Samma effekt erhålles om man håller realkapitalets livslängd konstant men varierar takten i avflyftningen. Vid 50 års livslängd skapas ett kapacitetsöverskott, så snart flyttningsförluster medför en folkminskning som överstiger 200 personer per år, medan det uppstår behov att ersätta en del av det förslitna kapitalet så snart flyttningsförlusten understiger 200 personer per år. Om i vårt fall kapitalets livslängd är 50 å r och vi antar att det inte sker någon årlig nettoökning av kapitalmängden per person, d. v. s. ingen nyinvestering, så upphör vid lokalisering till A all investeringsverksamhet i samhället B under perioden t0—12. Realkapitalet utmönstras efter hand som det når åldersgränsen 50 år. Realkapitalets åldersstruktur förändras, medelåldern ökar successivt och fortsätter utflyttningen förfaller efter 50 år de sista byggnaderna och anläggningarna samtidigt som samhället har helt avfolkats. Skulle under i övrigt samma förutsättningar, avflyttningen bli större än 200 personer per år, skulle kapital friställas, d. v. s. bli oräntabelt. Avkastningen på hela kapitalstocken skulle sjunka. P å samma sätt om realkapitalets livslängd antas överstiga 50 år, t. ex. vara 70 år, så kommer redan vid en utflyttning av 200 personer per år att uppstå ett överskott på kapital i samhället B, vilket resulterar i sjunkande kapitalvärden. Hela detta resonemang har byggt på förutsättningen att hushållens och individernas inkomster icke påverkades av omflyttningen. I samhället B blev således inkomsten per capita oförändrad efter utflyttningen och detsamma gäller samhället A efter inflyttningen. 1 Vi skall senare släppa denna förutsättning. 1 Detta är icke fullt riktigt. För att förenkla kalkylen har »servicebefolkningen» bland de flyttande avrundats till jämna 100-tal och yrkesverksamhetsgraden bland de flyttande är därför icke helt överensstämmande med yrkesverksamhetsgraden i basbefolkningen, 45 %, vilket skulle något påverka inkomsten per capita.

329 Det bör också observeras, att utflyttningen från B kan medföra en tendens att minska nyinvesteringen i B och i verkligheten även, om så är möjligt, reinvesteringen — t. ex. genom förlängning av anläggningarnas livslängd — så att den totala investeringsverksamheten per capita i samhällena faktiskt blir mindre genom omflyttningen än den var dessförinnan. Vikande sysselsättningsmöjligheter och därav föranledd utflyttning från en k o m m u n leder ofta till att en del av realkapitalet blir sämre utnyttjat än det skulle h a blivit vid en bibehållen eller t. o. m. ökad folkmängd. Enligt diskussionen i avsnitt 3 : 2 kan givetvis en del anläggningar som är odelbara och lägesbundna få kraftigt minskat kapacitetsutnyttjande genom utflyttningen långt innan de är så förslitna att de behöver helt reinvesteras. Flyttningsförlusten kan då resultera i försämrad avkastning, eventuellt i en fördyring av de tjänster som anläggningarna skall leverera (t. ex. till ökad kostnad per skolbarn i ett skolhus, eller till dyrare distributionskostnad i en detaljhandel e t c ) . 3.3.3 Lokaliseringsalternativ Y. Lokalisering till antingen orten A som har full sysselsättning eller orten C som har retarderande befolkning och outnyttjade arbetskraftsresurser. Detalj förutsättningarna för detta alternativ finns preciserade i tablå Y. Liksom vid alternativ X har båda orterna i utgångsläget 10 000 invånare. I detta fall är emellertid andelen yrkesverksamma olika i de båda orterna; i A som varit en k o m m u n med folkökning och som har ett differentierat näringsliv är 45 % av invånarna yrkesverksamma, medan i orten C, där näringslivets efterfrågan på arbetskraft varit vikande med utflyttning och folkminskning som följd, endast 40 % av invånarna ä r yrkesverksamma. Till en del beror den olika yrkesverksamhetsgraden på att åldersstrukturen i A och C är olika på grund av den olika befolkningsutvecklingen. Detta antagande innebär att det i C finns en arbetskraftsreserv av storleksordningen 100 å 200 personer. Tabell 3:1. Folkmängd och antalet yrkesverksamma i Södertälje, Oxelösund och Kramfors år 1960 Yrkesverksamma i % Summa

I % av totala Södertälje Oxelösund Kramfors

Män

Kvinnor

62 64 60

29 21 19

46 43 40

103 107 102

49 37 32

76 75 67

folkmängden

I % av folkmängden Södertälje Oxelösund

20—65 år

330 För att belysa antagandet om »yrkesverksamhetsgraden» har i tabell 3 : 1 sammanställts uppgifter om yrkesverksamhetsgraden i några svenska städer år 1960. Städerna är Oxelösund och Södertälje som under 1950-talet expanderat mycket snabbt samt Kramfors som under en längre tid haft ett stagnerande näringsliv och tidvis även folkminskning. Inkomsten per yrkesverksamma antas i A vara 12 000 kronor eller 20 % högre än i C, där den är 10 000 kronor. Genom att sysselsättningsgraden i A är högre än i C blir den totala inkomstsumman i A icke mindre än 35 % högre än i C.1 Som en följd av den pågående utflyttningen och den relativt låga inkomstnivån h a r kommunen C:s realkapitalstock en relativt hög genomsnittsålder. Bostads- och liknande kommunalt byggnadskapital i A och C antages således ha den åldersstruktur som redovisas i tabell 3 : 2. Det äldre realkapitalet och den låga utflyttningsgraden betyder att man i C har äldre och sannolikt sämre bostäder än i A men också lägre hyror. Även n ä r det gäller realkapitalets beräknade värde ändras förutsättningarna jämfört med vid alternativ X. Realkapitalenheternas värde vid nybyggnadstillfället antages i detta fall vara = 2 K, varefter värdet avtar kontinuerligt med tilltagande ålder och har värdet 0 när livslängden är slut och enheterna (anläggningarna) mönstras ut. Alltjämt förutsattes att varje person konsumerar en realkapitalenhet vid periodens början. Under dessa förutsättningar blir vid antagen åldersstruktur värdet av samhällskapitalet vid periodens början 8 000 K i orten C och 12 000 K i orten A. Dessa värden har införts i tablå Y. Redovisade antaganden kan givetvis oförändrade antas gälla för samhällskapitalet i dess helhet. Liksom vid alternativ X beräknar vi i första hand reinvesteringskostnaTabell 3:2. Bostads- (samhälls)kapitalets åldersfördelning i orterna A och C:s livstid Antal lägenheter etc. i % Åldersgrupp

0 — 9,9 10,0—19,9 20,0—29,9 30,0—39,9 40,0—49,9 Summa Medelålder

30 25 20 15 10

10 15 20 25 30

1 Denna inkomstdifferens är stor men i Sverige finns det kommuner med väsentligt större differenser i fråga om inkomsten per invånare.

331 Antal enheter

50-

40Bes+änd I960 efter byggnadsår

Reinvestering

30-

20-

10-

1940 I95Q

I960

2020 Ar

Figur 2. Exempel på reinvesteringscykel för bostadskapital. Norrbottens län, åren 1900—2020. Antagen livslängd 60 år. derna under en period med utgångspunkt från förhållandena i utgångsläget. 1 P å grund av att kapitalets åldersstruktur är olika blir de antagna reinvesteringskostnaderna för att ersätta förslitet kapital olika i orterna A och C. Då anskaffningskostnaden för de nya byggnaderna antagits vara 2 K per enhet blir den årliga reinvesteringen följande: Reinvestering — antal enheter per år

Orten A (1 %) » C (3%)

Antal enheter per år

Beräknad investering

100 300

200 K 600 K

Den totala reinvesteringen i A + C för att ersätta förslitna byggnader uppgår således till 800 K per år. Härtill kommer eventuella nyinvesteringar — och eventuellt löpande underhåll (det sistnämnda inräknas i nyinvesteringen). Den antagna skillnaden i behovet av reinvesteringar skulle, om utvecklingen tänktes fortsätta under en längre period efter hand utjämnas och därefter svänga över så att reinvesteringen blev större i A. Man får ett slags 1 Icke helt konsekvent relateras dessa sålunda till perioden — 1 -> 0 och användes som j ä m förelseunderlag för förändringar beroende p å lokaliseringen.

332 Tablå Y. Lokaliseringsalternativ Y. De samhällsekonomiska konsekvenser av lokalisering till antingen orten A med full sysselsättning eller orten C med arbetskraftsreserv YA

Lokalisering till A

Lokalisering till C

A+ G Utgångsläget Folkmängd Yrkesverksamhetsgrad % Yrkesverksamma Inkomst per Y, kr Summa inkomst, milj. kr. Inkomst per invånare Samhällskapital, v ä r d e . . . per invånare medelålder år

10 000 10 000 20 000 45 40 42,5 4 500 4 000 8 500 11 060 12 000 10 000 54,0 40,0 94,0 4 700 5 400 4 000 12 000 K 8 000 if 20 000 if 1,0 if 1,2 K 0,8 if 20 30 24

10 000 45 4 500 12 000 54,0 5 400 12 000 if 1,2 if 20

10 000 40 4 000 10 000 40,0 4 000 8 000if 0,8 if 30

Förändringen före lokaliseringen (2 år) Investering: reinvestering nyinv. standardökn.. . .

400 if 720 if

1200 if 480 if

1 600 if 1200 if

400 if 720 if

1 2 0 0 if 480 if

Summa

1120 if

1680 if

2 800 if

1 120 if

1 6 8 0 if

+ 400 50 + 200 12 000 2,4 2,4

— 400 0

±0

+ 200

±0

+ 200 12 000 2,4 3,6

Förändring genom lokaliseringen (2 år) Folkmängd Yrkesverksamhetsgrad % Yrkesverksamma Inkomst per Y, kr Primär ink. ökn. milj. kr. Total ink. ökn. milj. k r . . . Investering: reinv nyinv. standardökn.. . . » expansion

±0

2,4 2,4

400 if 740 if 800 if

400 if 490 if

800 if 1 230 if 800 if

400 if 730 if

1 200 if 490 if

Summa

1940 if

890 if

2 830 if

1130 if

1690 if

Efter lokalisering Folkmängd Yrkesverksamhetsgrad % Yrkesverksamma Inkomst per Y, kr Summa inkomst, milj. kr. Inkomst per invånare Samhällskapital (värde). . per invånare medelålder år

10 400 45,2 4 700 12 000 56,4 5 420 13 140 if 1,26 if 20,2

9 600 20 000 41,7 43,5 4 000 8 700 10 000 11080 40,0 96,4 4 170 4 820 7 710 if 20 850 if 0,80 if 1,04 if 30,2 25

10 000 45,0 4 500 12 000 54,0 5 400 12 330 if 1,23 if 21

10 000 42,0 4 200 10 380 43,6 4 360 8 890 if 0,89 if 29

kapitalbildningens »långa vågor» motsvarande de »vågor» i befolkningens åldersstruktur och därmed i födelsekullarnas storlek som i demografin bruk a r kallas den »Eilert-Sundska» lagen. Den enkla tankegången om reinvesteringarnas vågrörelser illustreras av figur 2. Diagrammet bygger på bostadskapitalets struktur i Norrbotten enligt tabell 3 : 3. Som påpekats tidigare h a r reinvesteringen i och för sig inte något direkt med samhällets kostnader

333 för omlokaliseringen av näringslivet att göra. Men indirekt k a n realkapitalets åldersstruktur få lokaliseringspolitisk betydelse så till vida som åldersstruktur få lokaliseringspolitisk betydelse så till vida som åldersstrukturen k a n påverka den takt intill vilken en omflyttning kan ske och realkapitalet överges (»nedskrotas») utan att man kan tala om »kapitalförlust». Som exempel på h u r realkapitalets åldersstruktur kan variera i bygder med olikheter i näringsstrukturen och framför allt i befolkningsutveckling under en längre historisk tidsperiod återges i tabell 3 : 3 bostadsbeståndets åldersstruktur i städer och landskommuner i Sverige år 1960. Kapitalets »ålderspyramider» skiljer sig radikalt från varandra och skillnaderna gäller inte bara städer och landskommuner utan även inom dessa grupper uppträder stora differenser. Exempel: På Norrbottens läns landsbygd var 50 % av bostäderna byggda efter 1940 och bara 14 % före 1901. I Malmöhus län var motsvarande tal 19 % och 48 %. Om, för att återgå till tablå Y, industriföretaget lokaliseras till C och lyckas att rekrytera erforderlig personal genom att »suga upp» på orten befintliga arbetskraftsresurser, så erfordras ingen förändring i den kontinuerliga investeringsverksamheten i regionen A + C. På grund av det gamla förslitna realkapitalet i G är investeringsverksamheten där högre än i A. Genom lokaliseringen ökar yrkesverksamhetsgraden i C från 40 till 42 % och lokalinkomsten får ett direkt tillskott motsvarande 6 %. Det kan tänkas att denna primära inkomstökning k a n få multiplikativ effekt; att inkomstökningen leder till ökad efterfrågan på varor och tjänster. Detta skulle ske om det i utgångsläget fanns outnyttjade resurser, som genom inkomsthöjningar k u n de utnyttjas effektivare och därigenom leda till sänkta kostnader t. ex. i varuhandel och övrig service. Härigenom skulle de personliga intäkterna inom Tabell 3:3. Bostadslägenheterna i städer och landskommuner totalt och i vissa län fördelade efter bostadshusets ålder. Procent

Område

Antal lägenheter 1

Därav i % före 1901

1901— 1920

1921— 1940

1941— 1960

Summa

315 129 1112 425 1 427 554

12 13 13

13 14 14

36 24 27

39 49 46

100 100 100

25 256 46 773 22 219

7 10 20

13 12 16

19 16 19

61 62 45

100 100 100

1 020 888

56 646 47 440

48 14

17 11

16 26

19 49

100 100

Städer övriga städer därav i: Västmanlands l ä n . . . . Blekinge län Landskommuner Samtliga landskommuner därav i:

1 Häri ingår ej lägenheter för vilka uppgift om byggnadsår saknas.

334 andra sektorer än de av lokaliseringen direkt berörda öka. I tabell Y h a r antagits att den på detta sätt »genererade» inkomstökningen har en relativt hög marginaleffekt och ger ett tillskott till nettoinkomsten mosvarande 50 % av den primära ökningen eller 1,2 miljoner. Det totala inkomsttillskottet i G genom lokaliseringen blir då 3,6 miljoner eller 9 %.*• Inkomstökningen kan göra det möjligt för kommunen att sänka skatten eller öka utgifterna. Enligt vår tidigare analys förorsakar den ökade yrkesverksamheten endast en obetydlig ökning av kommunens utgifter. Och kommunen eller samhället kan direkt tjäna på lokaliseringen i form av minskade sociala utgifter. Om vi i stället lokaliserar industrin till orten A (fall Y A ) så blir förhållandena likartade som i fall XA. Investeringsverksamheten i A måste öka med icke mindre än 800 K till totalt 1 940 K under utbyggnadsperioden. Samtidigt stiger inkomstsumman i A med 2,4 miljoner, men här kan ingen multiplikativ effekt uppstå då vi antagit att alla resurser före lokaliseringen varit fullt utnyttjade. Om man antar, att etableringen i A blir möjlig genom överflyttning av arbetskraft från C till A, så minskar behovet av investeringar i C. P å grund av kapitalets åldersstruktur har vi räknat med att normalt årligen 3 % av kapitalet behöver ersättas till en kostnad av 2 K per enhet; genom avflyttning från orten friställes n u årligen kapitalresurser motsvarande 2 % av realkapitalet och det förutsattes därför att 2 % kan utmönstras utan att ersättas. Reinvesteringsbehovet blir därför under 2 år bara 2 % till en kostnad av 2 K per enhet eller 400 K. Dessutom nyinvesteras kapital motsvarande 3 % av medelkapitalvärdet vid respektive års början eller 490 K. Man kan således även i detta fall kompensera utflyttningen med minskad »reinvestering». Genom att tidigare icke yrkesverksamma flyttar från orten ökar yrkesverksamhetsgraden och inkomsten icke per yrkesverksam, men »per invånare». Det ekonomiska läget i kommunen förbättras men icke i samma grad som vid lokalisering till C. Det är också möjligt att utflyttningen medför lägre kapacitetsutnyttjande, högre kostnader och därmed ett visst inkomstbortfall i C. Totalt sett blir i detta fall tillskottet till regionalinkomsten mindre än vid lokalisering till C. De viktigaste data i tablå Y sammanfattas i tablån överst på nästa sida. I övrigt torde diskussionen under X rörande de speciella antaganden som uppställts i sina huvuddrag vara tillämplig även på alternativ Y — den skall dock här kompletteras med några synpunkter som direkt berör fall Y. För det första kan det sägas att lokaliseringsfallet YA ter sig orealistiskt i så måtto att den »undersysselsatta» — outnyttjade — arbetskraften i C i regel inte i sin helhet är »flyttbar». Om förutsättningen att arbetsmarknaden i övrigt är neutral bibehålles, skulle omöjligheten att från C till A flytta 1 Hur stor den multiplikativa effekten skulle bli i verkligheten är svårt att uppskatta. Vissa multiplikativa effekter av industriinvesteringar har ju redan inräknats i vårt antagande om »sekundärbefolkningen». Jämför liknande studier i konjunkturteorin över multiplikativa effekter av investeringsökningen.

335 Förändring under perioden (2 år) vid lokaliseringsalternativ

Orten C

Orten A

Hela regionen

Yl A

YlC

YlA

YlC

YlA

YlC

Folkmängd Investeringsvolym S:a inkomst milj. kr Inkomst per yrkesverks. kr. Inkomst per invånare k r . . . .

+ 400 + 800 K + 2,4 ±0 + 20

±0 ±0 ±0 ±0 ±0

— 400 — 800 X ±0 ±0 + 170

±0 ±0 + 3,6 + 380 + 360

±0 ±0 + 2,4 + 20 + 120

±0 ±0

ökning i % S:a inkomst Inkomst per yrkesverks. Inkomst per i n v å n a r e . .

+ 4,4 ±0 + 0,4

±0 ±0 ±0

±0 ±0 + 4,2

+ 9,0 + 3,8 + 9,0

+ 2,6 + 0,2 + 2,6

+ 3,8 + 1,4 + 3,8

+ 3,6 + 160 + 180

all den arbetskraft som den nya industrin behövde resultera i att konjunkturen i »A» blev överhettad — det skulle uppstå arbetskraftsbrist, ökad rörlighet samt outnyttjad kapacitet inom industrin som helhet och därmed sänkt »lokalinkomst». Förhållandena i G skulle endast obetydligt påverkas genom en begränsad avflyttning av personer i yrkesverksam ålder. Om å andra sidan industriföretaget lokaliseras till G så är det säkert endast i undantagsfall som företaget — och serviceföretagen — k a n rekrytera all arbetskraft i C, vissa yrkesgrupper måste rekryteras på a n n a n ort och en viss inflyttning och investering för »nyinflyttade» är därför sannolik. Men i alternativ Y — liksom i alternativ X — knyter sig kanske den största tveksamheten till vår metod att vid utflyttning från en ort — i detta fall B eller C — minska reinvesteringskostnaderna i takt med utflyttningen. Det kan ifrågasättas om detta är rimligt. 3.3.4 Lokaliseringsalternativ Z. Lokalisering till antingen orten A (med full sysselsättning) eller orten D (med betydande arbetskraftsreserver till följd av nedlagd industri) Vårt sista alternativ presenteras i tablå Z. Förutsättningen ä r av samma slag som i föregående exempel. Vad som varierats är följande: Arbetskraftsreservens storlek i orten förutsätts vara 200 personer och inklusive tillhörande folkmängd totalt 400 personer. Denna arbetskraftsreserv överflyttas vid lokalisering av företaget till A under en ettårsperiod. Dessutom h a r antagits att samhällskapitalet i D har en relativt lång livslängd och samtidigt relativt få enheter i »skrotningsåldern». Under dessa förutsättningar medför en lokalisering till fullsysselsättningsorten A betydande »samhällsekonomiska» kostnader. Investeringsverksamheten upphör helt i orten D. Efter verkställd normal rivning står enheter motsvarande ett nybyggnadsvärde av 700 K outnyttjade. Det faktiska värdet av denna »kapitalförlust» blir beroende av möjligheterna att omfördela utnyttjandet av realkapitalresurserna. Den beror också på förändringar i sysselsättningen, inflyttningen samt den ekonomiska utvecklingen under följande perioder.

336 Tablå Z. Lokaliseringsalternatio Z. De samhällsekonomiska konsekvenser av lokalisering till antingen orten A med full sysselsättning eller till orten D med arbetskraftsöverskott i samband med nedläggning av industri

Utgångsläget Folkmängd Yrkesverksamhetsgrad % Yrkesverksamma Inkomst per Y, kr Summa inkomst, milj. kr. Inkomst per i n v å n a r e . . . . Samhällskapital(värde)... per invånare medelålder år

Lokalisering till A

Lokalisering till D

A + D

10 000 10 000 20 000 10 000 10 000 45 40 42,5 45 40 4 500 4 000 8 500 4 500 4 000 12 000 10 000 11060 12 000 10 000 54,0 40,0 94,0 54,0 40,0 5 400 4 000 4 700 5 400 4 000 12 000 K 12 500 K 24 500 K 12 000 K 12 500 K

1,20 K

1,25 K

1,22 K

1,20 K

1,25 K

20,0

26,5

23,2

20,0

26,5

Förändringen före lokaliseringen (1 år) Investering: reinv nyinv. standardökning.

200 K 360 K

100 if

300 .K

375 K

735 K

100 K 360 K

100 K 375 K

Summa

560 K

475 K

1035 K

560 K

475 K

Förändring genom lokaliseringen (1 år) Folkmängd Yrkesverksamhetsgrad % Yrkesverksamma Inkomst per Y, kr Primär ink. ökn. milj. kr. Total ink. ökn. milj. k r . . . Investering: reinv nyinv. standardökn.. . . » expansion

50 + 200 12 000 2,4 2,4

Summa

1 360 K

Efter lokaliseringen Folkmängd Yrkesverksamhetsgrad % Yrkesverksamma Inkomst per Y, kr Summa inkomst, milj. kr. Inkomst per i n v å n a r e . . . . Samhällskapital ( v ä r d e ) . . per invånare medelålder år 1

+ 400

— 400 0 ±0

±0

+ 200

±0

2,4 2,4

200 K

360 K (— 62)i 800 K (—62)1

+ 200 12 000 2,4 3,6

200 K 360 K 800 K

200 K 360 K

375 K

1 360 K

560 K

475 K

100 K

10 400 9 600 20 000 10 000 10 000 45,2 41,7 43,5 45,0 42,0 4 700 4 000 8 700 4 500 4 200 12 000 10 000 11 080 12 000 10 380 56,4 96,4 40,0 54,0 43,6 4 820 5 420 4 170 5 400 4 360 12 560 K 12 150 K 24 710 K 12 160 K 12 625 K 1,24 A 1,21 K 1,26 K 1,22 K 1,26 K 32,4 19,7 27,1 20,5 27,2

62 enheter blir outnyttjad

Lokaliseras det nya företaget till orten D uppstår samma fördelaktiga »multiplikativa» effekter som i regionen (A + C) enligt alternativ Y. Dessutom blir den totala investeringsverksamheten i regionen (A + D) i detta fall 1 035 K mot 1 360 K om företaget lokaliseras till orten A.

337 Det behöver knappast utvecklas mer ingående att i utpräglade fall av undersysselsättning på en ort, respektive fall där ortens samhällskapital i huvudsak är relativt nytt och av hög standard kan icke oväsentliga samhällsekonomiska fördelar vara att vinna genom att lokalisera nya verksamheter till dessa orter i stället för till orter där kapitalet är fullt utnyttjat.

22—318341

338 Bilagetabell B 2:1. Oxelösund. Befolkningsstrukturen för olika delgrupper av befolkningen Folkmängd 1961 Åldersgrupp

1956 faktisk

beräknad enligt alternativ Faktisk Ingen infl.

Beteckning

Folkökning 1957—1961

normal infl.

Naturlig folkökning

Normal folkökning

Extra folkökning

Totalt 1957— 1961

F061 FN 6 1 Ff61 minus minus minus FN 6 1 F061 Ff56 ( = A FO) ( = A F N ) ( = A F I )

AF totalt

Ff56

F061

FN 6 1

Ff61

Absoluta tal 0—14 15—19 20—34 35—49 50—64

1 630 368 1 184 1 416 1 034

1 686 548 1 114 1 364 1 195

1 834 583 1 328 1 473 1 228

3 336 928 2 686 2 512 1 524

56 180 — 70 — 52 161

148 35 214 109 33

1 502 345 1 358 1 039 296

1 706 560 1 502 1 096 490

20—64 65—a)

3 634 641

3 673 690

4 029 690

6 722 670

39 49

356 0

2 693 — 20

3 088 29

6 273

6 597

7 136

11 656

4 520

5 383

Relativa tal 0—14 15—19 20—34 35—49 50—64

26 6 19 23 16

26 8 17 21 18

29 8 22 22 13

18 55 — 22 — 16 51

28 6 41 19 6

33 8 30 23 6

32 11 28 20 9

20—64 65—a)

58 10

56 10

58 6

12 14

100 Totalt

Totalt

H-> CM i-i

ös Q

"ca

»Q 3 c-> C b. M C>

a <

3 1-1 1-H

B B o

'O — *' gt . '.-n

-c g

p H

*-H

>4d

^ g "ö c

K ,

e<a Os

CJ -C.

l"«i

CJ>

v 3 o J*

k o C o k, -i

c r> c

g g O

-4< b Cl -V 40

cu cu

SoJ

O JO

ta cu

g 3

&> - a c*

s si

>©

>o Öj

i .

i~ co

C^i

O* m

t, Ä

* 0,

[^ r f ©

00 r f

O CM 00 CM 00 CM 00 rH rH rH CM CM CO m

00 CM r £ 00 r f 00 CM CM o d i n 00 00 CO r f , co oo i > oo co co co i-H CM r f CO r H

, l

O C l CO O CD CM 00 o co co oo co co m ,

r H CM CM 0 0 CO C l r f

o c i co m co m co O CO CD r f i n C l CM , rH TH CM co r f m m |

r H r H CO

O O O O O O O i-T r f c d c d c d c d i > " • CM 00 00 CO r f 00 O oo co rH oo i > oo m ' rH CM « CO r f CM

c i co m co m co

CO CD r f i n C l CM

rH rH CM co r f m m

, '

1-H

o o o o o o o

CM CM* CM CM CM CM CM I r~- c— r-— c— c— c-~ t— ' '

o oooooo 1 1

O O O O O O

1 I :ca ca u -2

i n rH o i > co o i m TH CM o d c d rH i n " c d i . CO CM co o co co o r f CO CM m O CM Ol ' ' rH rH CM CM CO CO CO

CO CD i n r f CO CO rH m i > rH CM r^

| I 1 1

1-H r H 1-H 1-H CM CM CM

g a C •k m O

Bp ca "ä <a

oc ca Q,

O 00 O m 00 t ^ rH o m co r f r f m m

od cd cd i n i> i n oi" | '

I I 1 1

Us?

"-1 S >

ca ca ca P x ! *-> P u ^ •« o s

C l CM 00 I H I > r f c d I oo c i oo i n CM rH o ' '

O CO CO C l r f rH C l I o o o i co i n m co I

i-H CM CO CO

1-H r H

i-H CM CO CO

0 0 CD O

0 » 1-1

c i o o i o co m t > i Ol CD r f O l CM Ol r f m i > co co co m CM ' rH rH CM CM CO CO r f

o o t> oo oo m m 1 I O rH r f CD O CM CO 1 1

i-H r H r H i-H CM CM CM

cu o

incoooociOrHCMco i n i n m m m c o c o c D c o CiClOlOlClCiClOlCl

rHrHrHi—IrHrHrHi—IrH

IS e g"* g

cu c; ÖJ

5 3 3 :o Bf<a . 5 o,

CO 0 _ CO r H r f r H CO l > r f CM CO CO r f CO

O o

aca> :ca ca t,

t, :c ^ T H

cu A

"O t-t ca o

b c

•a

C O r f C O I > C l C l C O r H i - H

H O

g Cl CO

O C O O O r H C O C M r f C O O O O O O r H C O C O O C l C O C O rH r H i-H CM CM CM

C 3

O C M C l c D r H I > O O O C O O O r H C O I > C M r f r f 0 1 1-HrHrHrHrHi-HrHCMCM

i-i r H

a cu

rPrioocMTfinoTarT-r i>cii>CMincMcocMrf inrrcooico m m m m

oo co m i n i> co CM CO r f " i n CM i-T r f " CO r f I > l > 00 r f 00 CO C l r f m CM r f CO CO i-H CM CO r f i n CO TI

ri •c, r^ Aj

ös

-4 C

C/3

3 CO

O»

c! s C

•a -M

££ c Sa

£1 •o

C cu k.

Summa kol. 1— kol. 3

Cl o

Summa driftutgifter

«S

Räntor och amorteringar, nya lån3

•>* ^

ca £ -* c .2 o

CO CM C l OO^CM C O T - ^ C O O O

Därav finansierat med skatter 50%

>-H

— C ko

Ci "I

te ca "o

•a

CO CO M

H ti

Totala investeringarna Netto

1 B o c

Räntor och amorteringar av gamla

•—\

5.)

*-> « *->

Del av finansförvaltning1

et M

Summa industriverksamhet, netto

ti c -ii a

vid oförändrad skattesats, 7,8 % av den beskattningsbara inkomsten

339 Hmcoi>oociOrHCMco c o m m i n m m c D c D c o c o "C3C10101C101010101C1

a m :ca

C r H r H r H r H r H r H r H r H r H K|

in rH PQ

340 Bilagetabell B 2:3. Oxelösund. Beräknat hushållstillskott (respektive efterfrågan på bostäder) åren 1957—1961 från olika delgrupper av befolkningen Antal hushållsföreståndare ö v e r 65 år

Under 65 år Befolkningsgrupp

Icke gifta Gifta par

Absoluta tal Basbefolkning 1956 Förändring 1957—1961: naturlig folkökning A F O . . . . normal folkökning A F N . . . . folkökning totalt Befolkning 1961 Relativa tal Basbefolkning 1956 Förändring 1957—1961: naturlig folkökning A F O . . . . normal folkökning A F N . . . . folkökning totalt Befolkning 1961

S:a

Gifta par

Icke gifta

202 Totalt

S:a

Män

Kvinnor

15 105 1 066

35 22 335

10 12 38

60 139 1 439

— 14

1 186

1 638

— 5

13 1 651

2 611

3 385

432 3 817

•9

47 76 72

110 .16 22

31 8 3

188 100 97

28 —116

— 88

100 100 100

9 — 37

— 1

419 2 166 — 28

32 139 41 1480

1 5

341 Bilagetabell B 2: 4. Oxelösund. Antal nybyggda lägenheter 1957—1961 fördelade på olika konsumentgrupper Sanering Basbefolkning A FO

Lägenhetsstorlek

Flerfam.hus

1 r o. kokvrå 1 r o. kök . . 2 r o. kök . . 3 r o. kök . . 4 + r o . kök .

26 32 199 26

Summa

283 Småhus

40 10 50

Flerfam.hus

A FN S:a FO

Flerfam.hus

18 8 4 2

44 40 203 68 10

41 10 34 26 20

131 Antal lägenheter totalt

A Fl

Småhus

Flerfam.hus

5 3

248 123 475 295 97

1 238

Småhus

Flerfam.hus

62 180

107 193

333 173 712 456 310

1 684

1984 Flerfamiljshus

Högst 1 r och kokvrå 1 rum och kök 2 rum och kök 3 rum och kök

Summa lägenheter

S:a

333 173 712 349 117

Bilagetabell B 2:5. Oxelösund. Vid beräkningen av bostadsinvesteringarna produktionskostnader för lägenheter av olika storlek (kronor)

Lägenhetsstorlek

Småhus

använda

Småhus

Antal lägenheter

Kostnad per lägenhet

Antal lägenheter

Kostnad per lägenhet

333 173 712 349 117

25 000 30 000 40 000 45 000 50 000

107 193

50 000 60 000

1 684

342 Bilagetabell

B 2: 6. Oxelösund.

Bokförda (1000

Redovisade utgifter för

i skolor

Resterande utgifter å högstadieskola. låg- och högstadieskolor yrkesskola totalt 1957—1961

1957—1961.

Netto 663 4 960

6 876

173 1 080 1 253

321 7 197 344 8 084 1

360 1 613 435 2 202

— 39 5 584 — 91 5 882

836 6 040 Summa

åren

Därav statsbidrag

Totalt

Lågstadieskola. Högstadieskola.

investeringar kronor)

5 623

Inklusive inventarier 543/statsbidrag 154.

Bilagetabell B 2: 7. Oxelösund. Investeringarna 1955—1961 avlopp, parker etc. fördelade på exploateringsinvesteringar Investeringar som rör hela befolkningen 1

InvenHuvud- tarier övrigt, vattenTotalt för parker ledgator etc. ning m.m.

Totalt

vägar

Vatten och avlopp

210 313 257 260 663 226 1 285

64 350 380 437 782

108 143 430 1 094 608 717

108 207 780 1474 1 045 1 499

51 22 42 148 215 98 405

236 297 848 1 349 114 46

59 42 177 65 107 51 89

536 782 1 531 2 602 2 573 1 466 3 278

2 691

2 013

2 992

5 005

2 357

11450 Gator och vägar

Vatten och avlopp

Totalt

1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961

127 175 332 60 575

210 313 130 85 331 166 710

Summa 1957— 1961

1 269

1 422

1 Exploateringsinvesteringar 1

i gator, vägar, vatten och och övriga investeringar

Gator och

En del av de investeringar som företagits i äldre bostadsområden och redovisas i gruppen »investeringar som rör hela befolkningen» har varit en förutsättning för bostadsbyggandet. 20 % av investeringarna i denna grupp har därför vid fördelningen på olika befolkningsgrupper i tabell 2:31 jämställts med exploateringsinvesteringarna och fördelats enligt samma principer som dessa.

Skogsbrukets behov av tätorter i Norrland och nordvästra Svealand

Innehåll

Virkestillgångarna i Norrlands och Svealands inland i relation till de totala virkestillgångarna i Norrland och Dalarna. Av skog lic Nils-Erik Nilsson

Det nordsvenska skogsbrukets tätortsfråga. Av professor Gunnar Arpi. .

Skogliga synpunkter på lokaliseringspolitiken. Av skogsdirektör Nils Bergsjö 356 3.1. Skogsarbetarens arbetsuppgifter 356 3.2. Arbetskraftsbehovet och dess förändringar 357 3.3. Skogsbrukets utveckling och virkesbehov 360 3.4. Skogsbrukets omkostnader 363 3.5. Arbetskraftens lokalisering 364 3.6. Planeringskommittéer 367 3.7. övergångsfrågor 368 3.8. Sammanfattning 369

1. V i r k e s t i l l g å n g a r n a i N o r r l a n d s och S v e a l a n d s inland i relation till de totala v i r k e s t i l l g å n g a r n a i Norrland och Dalarna Av skog. lic. Nils-Erik

Nilsson

På begäran av kommittén för näringslivets lokalisering har en beräkning utförts av h u r stor andel av de totala virkestillgångarna i Norrland och Dalarna, som är belägna i det glesbebyggda inlandet. Avgränsningen av inlandet har utförts schablonmässigt utefter småområdesgränser på den så kallade skogsbrukskartan i Rapport nr 1, 1961 från institutionen för skogstaxering vid Skogshögskolan (Nilsson, 1961). I figur 1 på s. 352 redovisas den tillämpade områdesavgränsningen. Som framgår av figuren har avgränsning skett av ett sammanhängande område, vars gräns i stort sett går parallellt med kusten men med inbuktning för bl. a. Östersund och Storsjöområdet. Det inlandsområde, som sålunda har bildats, består med vissa undantag (för t. ex. malmfälten i Norrbotten) av utpräglad glesbygd. Inom området finns endast 43 tätorter över 500 innevånare, varav 23 även har över 1 000 innevånare. Resultatet av beräkningarna redovisas i tabell 1. Tabellen innehåller en redovisning av skogsmarksarealer, beräknad avverkning av barrskog och lövskog, samt genomsnittlig »produktionsförmåga», dels för länen totalt dels för den del som är belägen i det »inland», som definierats genom figur 1. Inlandsdelarnas relativa andel har angivits i procent av de totala beloppen varjämte även resultaten summerats regionvis enligt riksskogstaxeringens regionindelning. Beräkningen avser närmast att approximativt ange inlandets relativa betydelse inom Norrland och Dalarna dvs. inom regionerna RI—RIII. Med norra delen av Värmland hänförd till inlandsdelen har emellertid även en jämförelse utförts som omfattar hela riket. Den redovisade »produktionsförmågan» som närmast är att betrakta som ett mått på den virkesproducerande förmågan på längre sikt grundas på bonitetsjämförelser med riksskogstaxeringens produktionsöversikter för den i slutenhetshänseende bättre hälften av skogsmarksarealen. Av tabell 1 framgår bl. a. att inlandet omfattar 48 % av skogsmarksarealen inom Norrland och Dalarna. Av den beräknade bruttoårsawerkningen enligt ett starkare slutawerkningsalternativ, redovisat i »Skogsindustriens virkesutredning 1958», faller 41 % inom inlandsområdet, medan andelen av »produktionsförmågan» utgör 37 %.

348 •^O

cd 00 •cd B PH

i—i

o « o »

H Si <3D

o 3 o » TH

CM r -> m Tf

CO Tf

T f C3 CO c Q

03 CO

o m c3

T f 03 00 c 0 m c3 CO 0 3

CN CN CO CO

c ^ c3 00 c a 03 Ci CN T H

O T* <M Tf

» T f U 3 I>I>C:3 CN l > ii 3

s 3

cd A

= 2

CD c 3 i n TH

co T f co r » l> c 3 m c3

° *3 X o o

ta.

o kCl)

3 C/3

03 C* C!

-ä k cu » G ^ •a

*XH u o

60 O

Cd >

co c i

CN C 1

CN Ci 00 c 3 TH C 4

O CN

co c 3

M CN

<33

C33

m m co

00 CO Tf

O C33 I>

O 03 I>

C33 I>

0 0 l > C£ 3 I > C33 013 <M OJ \i 3 T H CD U 3

1H CD 00

1 > T- •I TH T f C 3 CN CN C3

C33

TH CN

T H

Ci 00 CO

I> O

m co

T f

C33

O CN

co co

O Tf

oo co

TJI m if 3 TH T f 0< 3

O Tf

CM CO

O CO

CN C 3

CN c o c 3

00 CN

oo oj

m Tj<

O O

CD T- •i CN T- •i

t> CN

T H

CN CM

rTc

CO o 1

CO T- i

•* c 5 T H Oi CO c > CO T- i

•>* O TU

O T H CC3 CN TJ< C> 1 TH i n a 3

l> CO TH

CN C33

CO c 1

«* co CO CO

m c>

00 ex> co r-• 0 0 ot )

CO TJI I> 03

O CO O3 N H f T H Cl c- •

CD CO

r^ co co

co c > m ot3

-^O

OJ O l m ir>

s^ s»

00 ot ) <N ni o a)

CD l> 00

TH * to ZJ

Tf in co CO

m oc) o c) m a)

THS

CO 0( ) CO T- i i > cc > T H T -<

m ir> m TJ<

o m

m c) o ir ) m o>

*# m

00 CO

00 co

CM O CO Tf

o CM C33 O CM

C33 O

i> CN

o "5 o «g TH

_ o

>-,

-c>

§1

CA t i

O CN CN

1-1 m

T f Tj«

TH m TI<

TH 1H

o -^' l > c-1

C3 Tf<

O O

TH pi CN T-<

m CN

CO Tf

o o oo co

<33 00 TH

T f

O CO 00

Ti' l » Tl >f CO i > <r )

tCO

m m

T f

T -t

o o c> T f CN O 1 CN 0 0 TT-

m co oo

t ^ o1 CD CN1

T* Tfl

O O

I> CM

O Tf

i> 00

C33 CO TH

C33

00 CN

T H

CO Tf

I M T- i

o "5 o »

CJ3 P CN CNI i n c> Tf TJ

-t Tf

t > TCN T- <

l> O in

G3 O 00 Tf

m 00 co

co m CN t> co a>) oo co or

O co CO

co c > co co r~• co co ir C33 co v ) CD

co CD a> i> c» ir oo o cc > m er >

00 CN CO C73

CN Tf t> 00

03 Tf oo CM CN

O O CD O

C<l> O

o m CN CO T-

CD CO

co co

I > 0 0 oc C33 T H CC m i > T-

CO 00 Tf

oo m o

CO l> O Tf

i> CM 00 Tf

m r~• CN C> •

CO Ti

l> CN O

cI Cl 0 •£ 1 c

m m

t> *(P

T H

T f

y—1

CO CO O TH

T H

i—i

1 1 1

§3 TH

t0 C

> I

"ö

i H

T H

"c c1

N-J

l > I> 0 0 TCN i f ( M T-

co ra

CO 03 CO

I> TH

co o-

C :cd J

5 I5

T f

o 00

00 ev co ev

T H

TT> cc <JJ CT oo oc

co -^

T-

'a O)

I> l>

C33

I > 0 0 TCJ3 O I T m CN Tt CN T -

5 I>

T-"

OC CC CN

co CO

T—

1-1

K N^X

r-<

»"*

cu-. o > a

'-'

-§ a

s c

CO TH

T * C? ]

CO i K CN O 3 CD i f 3

•0 ed C M :cd u

co oo 1> TH

TH c 3

S 03 C

O Tf m c^

CD T H r * CJ3

CN 0!3

h-1

o 33

CO CO CN Tf

** » TH

CD c^

2 ^cu « Äcu >-< • g C Vi —>> -5

!> 0 0

CO CN

D <J

•a

T H

t^ CN I> CM CN Tf CN CN

ir 1—1

1 cn >—i

>\ K"v Ä|

349 3

Av en totalt beräknad å r s a w e r k n i n g på 33,8 miljoner m sk faller 13,9 miljoner m3sk inom inlandsdelen. Det bör dock anmärkas att dessa ca 14 miljoner m 3 sk även inkluderar skog från mycket dåliga avsättningslägen samt lövskog och klenskog under 10 cm i brösthöjd. Bland annat ingår ca en halv miljon m 3 sk slutawerkningsskog från områden ovanför den av domänstyrelsen uppdragna skogsodlingsgränsen. I tabell 2 redovisas en jämförelse mellan beräknade avverkningskvantiteter inom de tre nordliga regionerna samt verkligen utförd avverkning enligt riksskogstaxeringens stubbinventering enligt medeltal för 3-årsperioden 1959/60—1961/62. Av jämförelsen framgår att den verkliga avverkningen under 3-årsperioden har varit ca 6 miljoner lägre än den som totalt beräknats enligt awerkningsberäkningarna. Av jämförelsen framgår vidare att den verkliga avverkningen vida överstiger vad som enligt awerkningsberäkningarna skulle kunna avverkas i kustlandet. Härav framgår att den norrländska skogsindustrien redan före nu pågående utbyggnader till väsentlig del måste lita till råvarutillgångarna i inlandet. Tabell 2 Jämförelse mellan beräknad avverkning inom region RI—RIII samt avverkningen enligt stubbinventeringen i medeltal för 3-årsperioden 1959/60—1961/62 Miljoner m3sk Beräknad avverkning Region

Stubbinventeringen Totalt

Kol. 1 i procent av kol. 4

Kustlandet

Inlandet

Totalt

5 RI RII RIII

5,9 5,3 8,6

6,3 4,4 3,2

12,2 9,7 11,8

9,6 7,7 10,6

57 69 81

,,RI—RIII..

19,8

13,9

33,7

27,9

70 Kol.

2 . D e t n o r d s v e n s k a s k o g s b r u k e t s tätortsfråga Av professor Gunnar Arpi

Framtiden är oviss för jordbruk med avsaluproduktion i stora delar av Nordsverige. Det kan tänkas, att sådant jordbruk i framtiden blott kommer att finnas kvar, där stora samlade åkerarealer på goda jordar står till buds, främst i kustlandet. Det är tänkbart, att dessa jordars brukare vill bo samlade i tätorter i möjligaste mån. — Jordbruket är en av de basnäringar, som bär upp tätorterna. Andra basnäringar är industrier, t. ex. gruvorna, Norrbottens Järnverk, olika slag av skogsindustrier, verkstadsindustri m. m. I vissa områden är också turistnäringen en basnäring av betydelse. Oavsett om man bedriver något skogsbruk i trakten eller ej, kommer tätorter med annat basnäringsliv än skogsbruk att leva vidare, och de förvärvsarbetande i sådana orter kommer att utgöras dels av de i basnäringarna sysselsatta, dels av personer som arbetar i lokalt behövliga servicenäringar. Traktens hela befolkning — de förvärvsarbetande i både basnäringar och den behövliga lokala servicen jämte familjemedlemmar — utgör underlag för servicenäringarna. Det förefaller sannolikt, att framtidens skogsarbetare helst kommer att vilja bo i en tätort, som har butiker, skola, kollektiva kommunikationer med centralort av högre dignitet etc. Det är också sannolikt, att skogsarbetarna i allmänhet kommer att vilja bo hemma under arbetsveckan, även om vägen till och från arbetsplatsen i skogen blir betydande. Skogsbrukets tätortsfråga kan lösas på flera olika sätt. 1. Man kan nöja sig med att basera skogsbruket på förefintliga tätorter med andra basnäringar än jord- och skogsbruk. I detta teoretiska extremfall skulle man i Norrland nödgas avstå från skogsbruk utom kring kustorterna och ett fåtal orter i inlandet. Härigenom måste man även avstå från en mycket stor del av den möjliga årsavverkningen. 2. I områden utan andra basnäringar än jord- och skogsbruk kan man koncentrera skogsarbetskraftens bostäder till ett antal tätorter. Skogsarbet a r n a i varje sådan ort skall bruka skogen i området runt orten. Antalet skogsarbetare bosatta i orten beror av dels avverkningspotentialen per hektar totalareal i trakten, dels det maximalt godtagna avståndet mellan bostadsorten och avverkningsplatsen. I fall av stor avverkning per hektar resp. lång väg mellan bostad och arbetsplats blir antalet skogsarbetare i orten

351 stort och kan därmed bära upp betydande lokal service. I motsatt fall blir antalet skogsarbetare i orten litet. Man måste då tänka sig, att blott vissa orters serviceutrustning beträffande annat än närhetsbutiker och skola etc. byggs ut för att fylla behovet för den egna orten och några kringliggande orter. 3. Man kan avstå från att planera och i det längsta hoppas på dels att ett stort antal skogsarbetare bor kvar i glesbygden, dels att skogsarbetare i betydande antal skall fortsätta att bo i skogsförläggningar under arbetsveckorna. Utredningsuppdraget har avsett en diskussion av de två förstnämnda alternativen ovan. Grundval för arbetet har varit dels det förefintliga tätortsmönstret (man bör i första hand använda redan befintliga orter), dels NilsErik Nilssons år 1961 publicerade »Skogsbrukskarta jämte redovisning av skogsmarksarealer, virkesförråd, beräknad avverkning och arbetskraftsåtgång m. fl. uppgifter för regioner, län och småområden» (Meddelande från Statens skogsforskningsinstitut). Nilsson använder riksskogstaxeringens siffror och indelar hela landet i 479 småområden; i arbetet anges bl. a. varje småområdes skogsmarksareal och produktionsförmåga i m 3 sk per hektar skogsmark. Produktionsförmågan anges vara en avkastningsnivå, som torde vara praktiskt möjlig att uppnå. För föreliggande utredning har den av Nilsson angivna produktionsförmågan i m 3 sk per hektar skogsmark multiplicerats med skogsmarksarealen områdesvis, och den erhållna siffran anger sålunda beräknad framtida produktionsförmåga i m 3 sk inom småområdet. Denna siffra har inlagts på skogsbrukskartan inom småområdets gränser. Arbetssättet har använts för hela Norrland, för Kopparbergs län samt för norra Värmland. Totalt erhålles därigenom i de sex nordligaste länen en produktionsförmåga om 38,9 milj. m 3 sk och för norra Värmland 0,8 milj. I figur 1 har inlagts streckade cirklar med 3 mils radie kring ett antal orter med ett förefintligt utvecklat basnäringsliv inom andra näringsgrenar än skogsbruk och jordbruk. Dessa orter är följande: Norrbottens län: Haparanda, Kalix, Luleå, Piteå, Boden, Älvsbyn, Kiruna, Gällivare, Svappavaara (blivande gruvort) och Laisvall. Västerbottens län: Skellefteå, Umeå, Rundvik, Boliden, Jörn, Vännäs, Lycksele och Kristineberg (Jörn dock svag). Jämtlands län: Bräcke, Östersund, Järpen, Åre (Åre dock svag). Västernorrlands län: Örnsköldsvik, Själevad, Härnösand, Kramfors, Lugnvik, Sundsvall, Vivsta, Sollefteå, Långsele, Matfors, Ljungaverk och Ange. Gävleborgs län: Stocka/Strömsbruk, Hudiksvall, Söderhamn, Gävle, Ljusdal, Edsbyn, Bollnäs, Ockelbo och Hofors. Kopparbergs län (norra delen): Falun, Grycksbo, Rättvik, Orsa, Mora, Malung och Vansbro. Värmlands län (norra delen): Hagfors och Torsby.

Figur 1. Områden, som ligger inom tre mils fågelvägsavstånd från vissa tätorter i Norrland samt norra Dalarna och norra Värmland

Streckad cirkelyta = områden kring orter med annat basnäringsliv än skogs- och jordbruk (se texten) Ofylld cirkelyta = områden kring ett antal andra förefintliga tätorter Fin heldragen linje = N.-E. Nilsons gräns mellan kustland och inland Streckad linje = länsgräns

353 Söder om de nämnda orterna i Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län har räknats med att skogsbruket överallt kan baseras på närbelägna tätorter med andra basnäringar än skogsbruk. — Självfallet finns ytterligare norrländska orter med betydande annat basnäringsliv än skog- och jordbruk, men deras läge intill de nämnda orterna gör, att de kan uteslutas ur beräkningarna. Tre mils radie innebär med ett välutbyggt vägnät kanske ca fyra mil som genomsnittligt avstånd från orten till periferin. I dag synes storskogsbruket acceptera upp till tre mils resväg, i nödfall något längre. Det förefaller därför ej orimligt med maximalt fyra mil i en framtid med välutbyggt vägnät. Med ledning av Nilssons skogsbrukskarta har en okuläruppskattning gjorts av h u r stor produktionsförmåga, som kan antas falla inom de utritade cirklarna i figur 1. Av tabell 3 framgår, att 19,9 av de sex nordligaste länens totalsiffra, 38,9 milj. m 3 sk, nås med tre mils radie från de uppräknade orterna, medan 19,0 milj. m 3 sk ligger utanför. Dessa 19 milj. m 3 sk är halva produktionsförmågan i de sex norra länen och en fjärdedel av rikssiffran (80,7 milj. m 3 s k ) . Att icke utnyttja den del härav, som verkligen kan utnyttjas industriellt, skulle med oförändrad träkonsumtion inom landet innebära ett motsvarande bortfall av exportproduktion inom den skogsindustriella sektorn. Som jämförelse må nämnas, att hela avverkningen år 1960 kan uppskattas till ca 55 milj. m 3 sk, varav uppskattningsvis 21 milj. m 3 sk till hemmakonsumtion och 34 milj. m 3 sk för export i någon form. Denna exports värde var över 4 miljarder kronor. Ovanstående gäller en tillämpning av det inledningsvis skisserade första alternativet. Därefter har ytterligare cirklar utritats kring ett antal befintliga orter enligt alternativ nummer 2, dvs. orter som främst måste lita till skogsbruket som basnäring. Orterna är bl. a. ett antal föreslagna kommunblockscentra. Totalt utgör antalet 38 orter med tillhörande områden. Flera av dessa cirkelytor täcker varandra till betydande del, t. ex. Arvidsjaur och Moskosel. Andra ligger nära existerande orter med andra basnäringar och tillför skogsbruket begränsade nya arealer jämfört med förutnämnda orter, t. ex. Mellansel. I sådana fall kommer sålunda antalet behövliga skogsarbetare att bli litet och orterna små. Enligt tabell 3 nås med maximalt tre mils radie från dessa skogsorter 12,1 milj. m 3 sk utöver vad som nås från orter med andra basnäringar (i de sex nordligaste länen). Utom räckhåll från någotdera slaget av markerade orter faller enligt tabellen 6,9 milj. m 3 sk produktionsförmåga inom de sex nordligaste länen och 0,3 milj. m 3 sk i nordligaste Värmland, dvs. ca 9 procent av landets hela produktionsförmåga. Av dessa ca 7 milj. m 3 sk utom räckhåll för de uppräknade orterna kommer 1,5—2,0 milj. m 3 sk på vartdera av Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län. Det må påpekas, att en del av denna pro23—318341

354 duktionsförmåga faller inom våra sämsta avsättningslägen, som nu helt eller delvis är undandragna ordnat skogsbruk. En annan del av dessa 7 milj. m 3 sk torde kunna nås med mindre än 4 (men över 3) mils landsvägskörning från de nämnda orterna eller andra industriorter i kustlandet. Ytterligare några få existerande tätorter torde kunna läggas till listan och vardera täcka något hundratusental m 3 sk men knappast mera. Det blir då endast fråga om ett litet antal skogsarbetare i varje sådan ort. P å samma sätt torde man genom att bygga ut småbyar till skogstätorter kunna tillföra förteckningen ytterligare några orter. I allmänhet synes inom var och en av de 38 angivna skogsorternas cirklar finnas en beräknad skogsproduktionsförmåga om 200 000—400 000 m 3 sk, varierande med produktionsförmåga per hektar, med skogsmarksarealens andel av totalarealen samt med grad av överlappning mellan cirkelytorna. Med en antagen framtida dagsverksåtgång om 0,3 dagsverken per m 3 sk vid avlägg, vilket storskogsbruket beräknar vara möjligt att nå inom rimlig tid, skulle en helårsarbetare på 200 dagsverken medhinna 670 m 3 sk, varjämte tillkommer några tiotal dagsverken för bilkörning resp. flottning. 200 000—400 000 m 3 sk skulle sålunda motsvara 300—600 helårsarbetare i skogen med ca 230 dagsverken per år. Om därtill lägges sysselsatta i servicenäringar (inkl. något lokalt jordbruk) motsvarande 50 procent av skogsarbetskraften, skulle antalet yrkesverksamma i sådana orter uppgå till 450—900 personer. Med en yrkesverksamhetsgrad om 40 procent skulle orternas totalbefolkning uppgå till 1 125—2 250 personer, under förutsättning att andra basnäringar saknas. En så liten folkmängd räcker som underlag blott för ett par livsmedelsbutiker av ekonomiskt tillräcklig storlek, grundskolans låg- och mellanstadium och ytterligare några serviceverksamheter av närhetstyp. För service av närmast högre dignitet skulle behövas ett befolkningsunderlag om 6 000—8 000 personer, att döma av de utredningar som gjorts inför pågående kommunreform. Det betyder att var tredje till var sjätte skogsort måste byggas ut till att kunna fungera som centralort för sin egen och de närmaste skogsorternas befolkning, i den m å n skogsorterna ej ligger nära städer eller andra stora orter. En motsvarande beräkning med 5-milsradie i stället för 3-milsradie och med samma tätorter med andra basnäringar än skogs- och jordbruk som utgångspunkt ger för de sex nordligaste länen (tabell 4) följande siffror. Från de nämnda orterna når m a n en sammanlagd produktionsförmåga om 26,9 milj. m 3 sk. Lägges därtill blott nio skogsorter (Pajala, Vuollerim, Jokkmokk, Arvidsjaur, Sorsele, Vilhelmina, Strömsund, Hede och Särna) nås ytterligare 6,3 milj. m 3 sk. Utom räckhåll för någondera gruppen ligger då blott 5,7 milj. m 3 sk av totalt 38,9 milj. m 3 sk. Det förutsätter emellertid resvägar mellan bostad och arbetsplats på upp till 7 mil i vardera riktningen, vilket i dag förefaller vara för mycket.

355 Tabell 3 Produktionsförmåga

på skogsmark inom 3 mils tätorter

fågelvägsavstånd från

vissa

Milj. m3sk. Kustland och inland avgränsade enligt N.-E. Nilsson. Inom räckhåll för vissa i texten angivna orter med annat basnäringsliv än skogs- och jordbruk

Län

Norrbottens län därav kustlandet inlandet Västerbottens län därav kustlandet

1,9 1,5 0,4 2,7 2,3 0,4 1,6 1,0 0,6 4,1 3,8 0,3 4,5 4,4 0,1 5,1 4,7 0,4

Jämtlands län Västernorrlands län inlandet därav kustlandet Kopparbergs län inlandet Summa av de 6 nordligaste länen därav kustlandet Nordligaste Värmland.. ..

3,5 1,3 2,2 2,8 1,1 1,7 2,5 0,4 2,1 1,6 0,9 0,7 0,5 0,3 0,2 1,2 0,2 1,0

3,3 3,6 7,4 4,1 3,3 5,9 1,7 4,2 6,1 4,9 1,2 5,6 5,1 0,5 7,0 5,2 1,8

0,1

0,4

0,3

0,8

1,8 0,6 1,2 1,2 0,4 0,8 1,3 0,1 1,2 0,8 0,5 0,3 0,3 0,1 0,2 0,3 0,0 0,3

6,9

3,3 2,4 0,9

3,0 4,8

1,8 0,3 1,5 1,6 1,6 1,6 1,6 0,5

4,4 0,4 Gävleborgs län därav kustlandet

5,3

Kopparbergs län därav kustlandet

5,9

0,5

5,0 0,3 0,8 5,2 0,7 26,9 22,3 4,6 0,4

2,4 4,5

38,9 24,3 14,6

fågelvägsavstånd

1,6 1,4

Nordligaste V ä r m l a n d . . . .

6,9

3,7 0,9

Summa av de 6 nordligaste länen därav kustlandet

1,5 0,5 1,0 1,9 0,7 1,2 1,8 0,3 1,5 0,4 0,2 0,2 0,6 0,4 0,2 0,7 0,3 0,4

Summa

12,1 4,2 7,9

4,6 Jämtlands län

Utom räckhåll för angivna orter

19,9 17,7 2,2

Tabell 4 Dito inom 5 mils Norrbottens län därav kustlandet

vissa andra orter

0,8 6,3

5,7 0,3 6,0

1,7 4,0 0,4

3,3 3,6 7,4 4,1 3,3 5,9 1,7 4,2 6,1 4,9 1,2 5,6 5,1 0,5 7,0 5,2 1,8 38,9 24,3 14,6 0,8

3. Skogliga synpunkter på lokaliseringspolitiken Av skogsdirektör Nils

3.1 Skogsarbetarens

Bergsjö

arbetsuppgifter

Skogsarbetarens arbetsförhållanden har under årens lopp starkt förändrats. Tidigare var skogsarbetaren en person som i regel med endast två enkla verktyg —• yxa och såg — drog ut i skogen och utförde sitt arbete uteslutande med egen muskelkraft. Det var då ett synnerligen tungt arbete och hade även socialt sett rätt lågt anseende. »Den som inte dög till något annat kunde alltid bli skogsarbetare.» Skogsarbetaren var också tidigare hänvisad endast till mera tillfälliga anställningar, och säsongarbete ofta som komplettering till eget jordbruksarbete var det normala. Endast på vintern hade han full sysselsättning i skogen. På grund härav och även av andra skäl ansågs skogsarbetarna utgöra en låglönegrupp. Under senare årtionden har arbetsuppgifterna successivt förändrats genom den påbörjade och nu snabbt fortgående rationaliseringen och mekaniseringen inom skogsnäringen. Det första mera avgörande steget var införandet av motorsåg, och man kan nu konstatera att praktiskt taget varje skogsarbetare äger och utnyttjar dessa redskap, vilket mycket väsentligt har ökat hans arbetskapacitet samtidigt som det bidragit till att fysiskt spara honom. Vidare har den mycket tunga och arbetskrävande barkningen för hand i skogen numera till betydande del ersatts av maskinbarkning antingen på upplagsplatsen eller vid fabrik. Förutom huggning är skogsarbetaren också sysselsatt med körning. Denna utförs i regel av andra personer, dvs. skogsarbetaren är antingen huggare eller körare. Tidigare körde han med häst och enkla doningar på vinterföre det virke, som avverkats under vintersäsongen. När snöföret upphörde, var det också slut med körningsarbetet. Den fortgående rationaliseringen och mekaniseringen har emellertid numera för köraren medfört mera kontinuerligt arbete, även om helårsarbete för en körare med egen häst endast undantagsvis kommit till synes. Mekaniseringen av körningen har på senare år gått mycket snabbt. Numera blir det allt vanligare, att hästen ersätts av traktorer och lastbilar, och man kan konstatera, att körare med häst blir en alltmer sällsynt företeelse. Utvecklingen går med säkerhet därhän, att hästen inom i varje fall storskogsbruket i en nära framtid praktiskt taget helt kommer att försvinna och ersättas med

357 maskiner av olika slag. Även inom betydande delar av bondeskogsbruket kommer man att transportera virket maskinellt, varigenom behovet av hästar även här kommer att starkt begränsas. De olika rationaliserings- och mekaniseringsåtgärderna, som snabbt tränger sig fram inom skogsbruket och som ännu endast är i sin början, har medfört och kommer att medföra, att arbetsuppgifterna för skogsarbetarna blir av helt annan karaktär än tidigare. Från att ha varit en »hantverkare» blir nu skogsarbetaren alltmer tekniskt sysselsatt såväl när det gäller huggning som körning. Den moderna skogsarbetaren måste sålunda numera vara tekniskt kunnig och väl utbildad, vilket förhållande ställer helt andra krav på honom än tidigare. Arbetsgivaren måste fordra, att hans skogsarbetare besitter en sådan gedigen och teknisk kunnighet och utbildning, att han äger möjligheter att bruka sina verktyg, redskap och maskiner på ett ekonomiskt och ändamålsenligt sätt och att han är så insatt i deras konstruktion, funktion och skötsel, att han själv kan göra smärre reparationer eller i varje fall delta i dessa, när så erfordras. Han skall vara tekniskt kunnig maskinskötare. En följd härav är då att skogsarbetaren som regel måste vara helårssysselsatt hos sin arbetsgivare enär, framför allt när det gäller körningsarbete, denne icke kan vara betjänt av att med korta intervaller byta förare eller maskinskötare på de redskap som brukas. Redskapet eller maskinen måste på grund av de höga kapitalkostnaderna sysselsättas i så stor omfattning som möjligt och ha maximalt antal drifttimmar per år, vilket bäst möjliggörs, om samme arbetare kan ägna hela sin tid åt maskinens utnyttjande. Utvecklingen inom framför allt storskogsbruket går sålunda mot helårsarbetande skogsarbetare i allt större omfattning med därav följande tryggare anställningsförhållanden.

3.2 Arbetskraftsbehovet och dess förändringar Den pågående rationaliseringen och mekaniseringen inom skogsbruket har medfört och kommer ytterligare att medföra en väsentlig minskning av behovet av manuell arbetskraft. Antalet behövliga skogsarbetare begränsas också därigenom att man, som ovan anförts, kan påräkna helårsanställning i allt större omfattning. Förändringarna vid vissa företag inom olika delar av landet under senare år belyses av figur 2, s. 358. I ovannämnda figur avser kurva I — heldragen linje — ett flertal skogsbolag i Norrland, kurva 2 — streckad linje — ett större företag i Värmland och kurva 3 — prickad linje — domänverket. Kurvorna 1 och 2 avser hur arbetskraftförändringarna i skogen förlöpt under åren 1954—1961 respektive 1962 och kurva 3 motsvarande under åren 1957—1961.

358 Figur 2 uu-

2~--—-"1^ >v

90-

* • **"•» ~

1 \

80-

\ \^ .

*••. ^ ^

••.

3 '..

\ \ ••. N *•.. \ N •%

^ ^ ^ ^ ^ ^ - ^ ^

70-

N N

60V)-

1954-

1960 I kurvorna 1 och 2 är arbetskraftsbehovet 1954 satt till 100, medan för kurva 3 1957 satts som basår. Kurva 1 har år 1961 gått ned till ca 65. Det betyder sålunda att för utförande av samma mängd arbete åtgår 1961 endast 65 procents arbetskraft jämfört med 1954. Som underlag för kurvorna ligger samtliga arbeten som sammanhänger med avverkning, framkörning till leveransplats, vissa vägarbeten och andra arbeten som hör samman med avverknings- och körningsarbetet, vidare även erforderliga kulturarbeten för de aktuella avverkningstrakterna. Kurva 2 visar att arbetskraftbehovet 1962 minskat till 70. Kurva 3 utvisar att arbetskraftbehovet minskat under åren 1957—1961 till ca 72. Samtliga kurvor ger sålunda vid handen en betydande rationaliseringstakt inom skogen för angiven period. Att kurvorna 2 och 3, som avser enstaka företag, utvisar mera oregelbundet förlopp torde bero på lokala särförhållanden och på att tillräckligt underlag för kurvorna saknas för att få ett mera »riktigt» förlopp. För några tiotal år sedan kunde man som tumregel genomsnittligt räkna med att för avverkning, framtransport och leverans av en m 3 virke åtgick i allmänhet ett mansdagsverke. I denna siffra låg då allt arbete från det virket avverkades till dess det framkörts till leveransplatsen. Därvid hade även inräknats arbetskraftsåtgången för erforderliga vägarbeten, kulturarbeten i samband med aktuella avverkningar samt diverse övriga arbeten m. m. Denna siffra dagsverke per tillverkad m 3 sk (skogskubikmeter, dvs. hela trädets kubikmassa inklusive b a r k ) , har med enahanda förutsättningar och beräkningsgrunder nu överlag inom storskogsbruket minskat väsentligt, och man kan säga, att siffran för närvarande ligger mellan 0,55—0,45 dagsverken per m 3 sk, i enstaka fall kanske ännu något lägre. Denna utveckling torde ännu under ett antal år framåt gå i samma riktning, dvs. kurvan för

359 3

antalet mansdagsverken per tillverkad m kommer att minska ytterligare. Kurvan kan emellertid icke sjunka hur långt som helst, och m a n har anledning räkna med, att inom ett fåtal år kommer en utflackning av kurvan att ske och det är sannolikt, att en utjämning för storskogsbrukets del på områden med god arrondering på nivån mellan 0,3—0,4 dagsverken per m 3 -— kanske inom vissa mera speciellt gynnsamma områden till och med något under den lägre siffran — snart är att förutse. Dessa siffror är väsentliga när det gäller att göra framtida bedömningar av arbetskraftsbehovet för skogsbruket. Mera därom längre fram. För bondeskogsbruket förefinns för närvarande icke samma möjligheter till rationalisering beroende bl. a. på att de enskilda ägoinnehaven är av ringa storlek. Därtill förekommer ofta olämplig arrondering, vilket försvårar eller omöjliggör rationella och kostnadsbesparande avverkningsformer. Man bör därför vid en kalkyl över arbetskraftbehovet för bondeskogsbruket försiktigtvis inte räkna med samma låga tal som för storskogsbruket, där detta är välarronderat. Företrädare för bondeskogsbruket har emellertid klart för sig behovet av rationalisering inom denna grupp av vårt skogsbruk, och åtgärder har därför vidtagits. Ett steg i riktning mot en bättre rationalisering är bildande av skogsbruksområden eller, som det inom vissa delar av Norrland kallas, samverkansområden. Dessa områden är frivilliga sammanslutningar emellan ägarna till bondeskogsbruk med uppgift att i görligaste mån få till stånd samverkan, när det gäller planläggning av avverkningar och övriga skogsbruksåtgärder. Denna rationaliseringsform är ännu på många håll i sin begynnelse, men den synes ge positiva resultat. Huruvida dessa åtgärder är tillräckliga för att få fram den behövliga rationaliseringen inom bondeskogsbruket kan kanske ifrågasättas. Det vore ur allmän synpunkt av väsentlig betydelse, att omarrondering, särskilt inom de områden, där skiftena är blandade med varandra och av olämplig form, kunde genomföras utan onödig tidsutdräkt. Viss förändrad lagstiftning har nyligen genomförts i vad avser den besvärliga skiftesläggningen inom Dalarna, och man borde ha anledning att räkna med att omarrondering härefter skall kunna genomföras med betydligt mindre tidsutdräkt än vad tidigare varit fallet. Det har även ifrågasatts om inte samverkan kunde omfatta alla ägarekategorier. Samverkan skulle sålunda omfatta inte enbart bondeskogsbruket utan även storskogsbruket och domänverket jämte övriga allmänna skogar, när detta är påkallat, såsom då olika ägarekategorier har sina skiften blandade med varandra. En dylik samverkan skulle även kunna ske så långt, att man skulle frivilligt bilda s. k. gemensamhetsskogar, där de olika markinnehavarna skulle få del av den gemensamma avkastningen i form av andelar, baserade på det egna skogsmarksinnehavet och den därpå växande skogens sammansättning och beskaffenhet. Denna fråga borde utredas närmare.

360 Det synes emellertid som särskild uppmärksamhet borde ägnas frågan att åstadkomma en forcerad omarrondering inom sådana områden, där behovet är uppenbart, dvs. inom Dalarna, vissa delar av Värmland och även inom Norrland. Det är då av synnerlig vikt att det organ, lantmäteriet, som i första hand torde komma att ha ansvaret för omarronderingens genomförande, också äger tillräckliga resurser beträffande både personal och tekniska hjälpmedel för att tillfredsställande kunna klara denna uppgift. Kan man genom att vidta här antydda åtgärder framskapa samma rationaliseringsmöjligheter på bondeskogsbrukets marker som för storskogsbruket är möjligt, kommer ytterligare begränsning av arbetskraftsbehovet att inträda. Det synes emellertid säkrast att vid kalkylering räkna med att arbetskraftsbehovet på bondeskogsbrukets marker under överskådlig tid kommer att ligga något över motsvarande tal för storskogsbruket. Under ovan angivna förutsättningar — ett genomsnittligt arbetskraftbehov på 0,3 eller 0,4 dagsverken per m 3 — kommer antalet skogsarbetare ytterligare att sjunka. Med en arbetskraftsåtgång av 0,3 dagsverken per m 3 skulle för hela landets del för avverkning och därtill hörande arbeten erfordras i runt tal 80 000 å 90 000 helårsarbetande skogsarbetare; vid 0,4 dagsverken per m 3 skulle siffran bli 90 000 å 100 000 arbetare. Antalet människor torde emellertid komma att bli något större, enär i varje fall inom bondeskogsbruket flera människor säkerligen kommer att sysselsättas, då jordbrukets utövande även tar sin tid. Huggningen där kommer icke helt att ske genom helårsarbetande huggare utan av den egna arbetskraften som omväxling i jordbruksarbetet. Ovanstående beräkningsgrunder torde kunna ge underlag för bedömande av lokaliseringsfrågor även inom mera begränsade områden i vad avser skogsbrukets behov av arbetskraft. 3.3 Skogsbrukets utveckling och virkesbehov Det är även betydelsefullt att klarlägga skogsindustrins utveckling och framtida virkesbehov med hänsyn till lokaliseringspolitiken. Om förhållandena vore sådana, att skogsbrukets virkesbehov skulle medge att avsides belägna, ur skogsbrukssynpunkt svårskötta och ur ekonomisk synpunkt ej bärkraftiga skogsområden kunde nedläggas, skulle detta komma att påverka frågan om arbetskraftens lokalisering. Kunde man räkna med att stora delar av inre Lappmarken, Jämtland, Dalarna och Värmland skulle undandras skogsindustrin på grund av för högt omkostnadsläge, skulle synpunkterna på lokaliseringsfrågorna starkt påverkas härav. För att klarlägga vilka virkestillgångar som finns inom Norrlands inland har skog. lic. Nils-Erik Nilsson vid skogshögskolan gjort en utredning härom. Av denna utredning, som redovisats på s. 347—349, framgår bl. a. följande. Det glesbebyggda inlandet enligt angiven avgränsning — se figur 1 s. 352

361 Figur 3 ff///.m*f

Område I

A \

-.•"""* — S^ ' *

air. b - - — — 1-—

'/£__

•

k*^

/ÄÄ7

/<%?

/P7<?

Figur 4 Milj.m'f

Område //

TIZXT"—-—^

- ——-

•

—

a/f. a

/<?5#

/<?<5tf

/970

—• omfattar inom Norrland och Dalarna endast 43 tätorter, som har över 500 innevånare, varav 23 även har över 1 000 innevånare. Inom gränsen för detta glesbebyggda inland finns emellertid 4S procent av den totala skogsmarksarealen inom Norrland och Dalarna. Den beräknade avverkningen utgör 41 procent av totala avverkningen och den beräknade produktionsförmågan 37 procent av den totala. Vid bedömning av industrins virkesbehov kan figurerna 3—6 ge en viss vägledning, även om figurerna icke är baserade på dagsaktuella uppgifter. Figur 3 avser Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands län och landskapet Jämtland och viss mindre del av Härjedalen. Figur 4 avser större delen av Härjedalen samt Gävleborgs län utom Gästrikland. Figur 5 avser landskapet Gästrikland samt i huvudsak Kopparbergs län och vissa kommuner av Uppsala och Västmanlands län.

362 Figur 5 Milj. m'f ub

Område Hl 5

__^

--=i

:—

a/t. å

—r~~ alt. a

3 2 1 1950

f970

Figur 6 Milj. m'f ub

-* *_„ —

Område K5 43

rf» ^ alt. b

- •—r ^ZT—

•'

alt. a

2 1 1950

1970 Figur 6 avser Värmlands län och landskapet Dalsland samt dessutom några kommuner av Göteborgs och Bohus län, ävensom vissa delar av Örebro län och en mindre del av Kopparbergs län. I figurerna är heldragen linje och dess förlängning beräknad förbrukning inom skogsindustrin av barrvirke från och med 3 tum. De streckade linjerna är å r s a w e r k n i n g efter två alternativ; alternativ a, som är det lägre och alternativ b, som är det högre alternativet. Det senare alternativet anses vara det mest ändamålsenliga ur långsiktig skogsvårdssynpunkt. Som av samtliga figurer framgår kommer skogsindustrin, under förutsättning att dess kapacitet utnyttjas till fullo, icke att kunna få sin fulla täckning inom eget område av barrvirke fr. o. m. 3 tum och över. Särskilt inom område 4, Värmlandsområdet, är skillnaden mellan behov och tillgång betydande. För att k u n n a täcka uppkommande underskott måste ytterligare virke tillföras, och då står till buds dels löwirke och dels barrklenvirke 2—3 tum. Även virke från längre bort belägna områden inom andra landsdelar, än dem som ovan redovisats, kan då ifrågakomma. Industrierna inom områdena har redan i viss omfattning kunnat utnyttja l ö w i r k e till massaindustrin, men det är att vänta att ytterligare mängder l ö w i r k e , som inom de olika områdena företer visst överskott, kommer att tillgodogöras.

363 Figur 7 /<r/'årsarbetare 2000- ocfi år

1500-

500-

1960 Kostnaderna för anskaffning ooh tillvaratagande av löwirke och framför allt barrklenvirke kommer att i genomsnitt bli betydligt högre än användande av normalt barrvirke. Kapacitetsökningen efter skogsindustrins utbyggnad och rationalisering kommer sålunda att medföra att dyrare virke måste tas i anspråk. Av lic. N.-E. Nilssons utredning (s. 347—349) framgår att avsevärda virkestillgångar finns inom det glesbefolkade inlandet. Det står då klart att skogsindustrin, om den skall k u n n a utnyttja hela sin kapacitet, icke kan lämna några skogsområden i glesbygden utanför sin intressesfär med nedsatt eller utebliven produktion. En utebliven råvarutillförsel härifrån medför omedelbart minskad kapacitet och ökade produktionskostnader vid fabrikerna. Skall industrikapaciteten kunna fullt utnyttjas, måste skogsindustrin kunna utnyttja alla tillgängliga råvarutillgångar, och dessa råvarutillgångar måste kunna tillföras industrin till kostnader, som gör det möjligt för denna att hävda sig gentemot konkurrenter från övriga länder. 3.4 Skogsbrukets omkostnader All rationalisering avser ytterst att nedbringa omkostnaderna för hanteringen i fråga. Rationaliseringen inom skogsbruket, som i sig genom ökad mekanisering medför väsentligt minskat behov av manuell arbetskraft, avser självfallet att begränsa och få ned omkostnaderna på ett effektivt och långsiktigt sätt. Hur betydelsefull en snabb minskning av behovet av manuell arbetskraft är kan bl. a. exemplifieras av figur 7, som utvisar en kurva över kostnads-

364 utvecklingen för skogsbrukets servicekostnader och indirekta kostnader m. ni. vid ett större värmlandsföretag. Vid ett annat stort företag redovisas servicekostnaderna för femårsperioden 1957—1962 till mellan 12 ä 13 öre/kbfot årligen eller mer än 4 kronor per m 3 sk. Som tidigare belysts kan man icke räkna med att »mekaniseringskurvan», dvs. kurvan som utvisar behovet av den manuella arbetskraften, under någon nämnvärd tid ytterligare kommer att sjunka lika kraftigt som fallet varit under senare tid. Minskningstakten på skogssidan av behovet av manuell arbetskraft kommer därför med sannolikhet att inom överskådlig tid till en icke oväsentlig del begränsas. Det kan även framhållas, att skogsindustrin i rationaliseringshänseende intar en ogynnsam särställning jämfört med annan industri. Här syftas då på den storleksrationalisering, som kan tillgripas för nedbringande av industrikostnaderna men som även medför ökat råvarubehov, vilket utgör en begränsande faktor för skogsindustrin. Ytterligare nämnvärd ökning av kapaciteten vid nu befintlig skogsindustri med härav följande ökat råvarubehov är på grund av råvarutillgången inom stora delar av landet icke möjlig. Skogsindustrin kan sålunda framdeles komma i en tvångssituation på två sätt. Dels kan, som ovan nämnts, möjligheterna att nedbringa omkostnaderna genom ökad kapacitet komma att begränsas, dels är det icke att vänta att råvarukostnaderna, dvs. virkeskostnaderna, skall kunna nedbringas i högre grad, om uppkomsten av ekonomiska impediment, varmed här avses skogar med ringa eller negativa rotvärden med åtföljande ytterligare råvaruknapphet, skall kunna undvikas. Frågan om förbilligande av omkostnaderna genom vidare förädling ingår icke i denna utrednings uppgifter. Varje förändring i skogsindustrins verksamhet, organisation eller allmänna förutsättningar, som medför särskilda omkostnader, innebär därför ekonomiska olägenheter och faror, som kan få ödesdigra konsekvenser. 3.5 Arbetskraftens

lokalisering

Som i det föregående redovisats torde klart framgå att arbetskraftslokalisering för skogsbrukets del måste ske på sådant sätt, att inga onödiga och ökade kostnader för skogshanteringen får ifrågakomma eller uppstå. Genom vårt samhälle går en allmän tendens innebärande att man söker sig till samlad bebyggelse för att få del av tätorternas större försörjningsmöjligheter och omvårdnad på olika sätt. Utflyttningen från landsbygden har på många håll blivit alltmer påfallande, och denna utveckling torde väl icke utan vidare avstanna eller förändras. Det svenska skogsbruket kommer då snart att stå inför det faktum att erforderlig arbetskraft kommer att bo mycket långt ifrån arbetsplatsen, därest icke i god tid effektiva åtgärder vidtas.

365 Figur 8 //

Summa kosfnad v/d borta//ggn/ng /' för/dggmng

Kr/dagsverke

fO 9 8 7 6 5 4

/ s

3 2 1 I

35 km enkel vag

Ur ekonomisk synpunkt är det synnerligen ofördelaktigt med mycket långa transporter, som blir kostsammare och som även direkt eller indirekt kommer att inverka negativt både på arbetstidens effektiva utnyttjande och på skogsarbetarens trivsel och kondition. För övrigt är alltför långa transporter från bostadsort till arbetsplats icke praktiskt genomförbara. Man måste då anordna baracker eller förläggningar för arbetskraften i arbetsplatsens omedelbara närhet. Dessa förläggningar kommer för skogsbrukets del att medföra avsevärt ökade kostnader och även för arbetskraftens del skapa svårigheter och otrivsel och även sociala olägenheter i en omfattning, som kan bli mycket besvärande. I figur 8 redovisas uppgifter från domänstyrelsen avseende beräkning av kostnaderna vid olika transportavstånd till arbetsplatsen ävensom kostnaderna för förläggning av arbetarna i baracker eller motsvarande. Som framgår av figur 8 beräknas kostnaden vid 35 km färdväg till ungefär 6,75 kr., vid 30 km färdväg till 5,75 kr., vid 25 km färdväg ej fullt 4 kr. och vid 20 k m färdväg omkring 3 kr. De sammanlagda kostnaderna vid förläggning uppgår till nära 11 kr. Alla ovan angivna siffror avser kostnadsökningen i kronor per mansdagsverke vid en beräknad dagsförtjänst av 50 kr. Det är lätt att räkna ut vilka avsevärda fördyringar, som drabbar skogshanteringen, om lokaliseringen av dess arbetskraft sker enbart till tätorter, avlägset belägna från arbetsplatserna. Vid ett större företag i Norrland har man efter en ingående utredning

366 funnit, att lokalisering till tätorterna inom det undersökta området, som omfattade både ett kustområde och ett inlandsområde i södra Västerbotten och norra Ångermanland, för företaget skulle medföra en kostnadsökning av ca 5 öre/kbf. Detta innebär för företaget under förutsättning av likartade förhållanden för hela dess virkesfångst 3—4 milj. kronor årligen. I det föregående har framhållits att det ur skogsbrukets synpunkt är av vitalt intresse, att alla omkostnader begränsas och hålls nere i så stor omfattning som möjligt, för att man skall kunna bedriva ett konkurrenskraftigt skogsbruk. Extra omkostnader i här påtalade avseenden kan därför bli synnerligen betungande och kanske i vissa glesbygder komma att medföra negativa rotvärden och sålunda ekonomiska impediment. Som tidigare anförts får detta icke förekomma, om den utbyggda skogsindustrin skall k u n n a bedrivas rationellt. Den skogliga arbetskraften måste därför bo så nära arbetsplatsen som möjligt. Man måste då göra klart vilken av sådan befintlig lokalbebyggelse, som framdeles kan komma att vara ekonomisk och lämplig att bibehålla. Som en huvudregel kan gälla att längre transporter till det dagliga arbetet än 2—3, i enstaka fall kanske högst 4 mil, icke är lämpligt att räkna med. Självfallet kan det vara något olika i olika delar av landet. Då bör även denna bebyggelse, som skall bibehållas ur skogsbrukets synpunkt, icke ligga alltför långt ifrån större tätorter med tillgång till den service och omvårdnad, som nu anses böra komma all befolkning till del. Denna sekundära bebyggelse — i fortsättningen kallad förort — bör som minimum ha skola för lågstadium samt affär, och helst också samlingslokal, bensinmack, medicinförråd, kanske också en mindre serviceverkstad. Självfallet bör vatten- och avloppsfrågan lösas. Framför allt bör förorten ha god vägförbindelse till den centrala tätorten. I centralorten skall finnas skola med högstadieundervisning, läkare, sjukstuga, apotek, serviceverkstäder av olika slag och i stort sett de servicemöjligheter, som övrig befolkning har tillgång till. Den mindre orten, förorten, bör knappast ligga mer än ett par tre mil från en sådan tätort, varvid med god vägförbindelse tidsutdräkten inte bör vara mer än ca V» timme för att komma dit för skogsarbetaren och hans familj. Härigenom möjliggörs inköp i matvarubussar och utnyttjande av annan liknande service, samtidigt som förutsättningarna för ungdomen att välja arbete förbättras. Vidare bör i dessa större centra också finnas vissa sysselsättningsmöjligheter för kvinnorna. Det ä r även viktigt att det ges tillfällen till nöjen och kulturell verksamhet. För storskogsbrukets del är det av väsentlig betydelse att bebyggelsen och lokaliseringen ordnas ungefär efter denna skiss. Självfallet uppstår stora svårigheter att kunna bedöma och avgöra vilka orter, som kan väntas få betydelse som förorter till större tätbebyggelse, och vilka orter som kommer att överges. De orter, som blir kvar, bör i regel även vara sådana, att jordbruket i kringliggande bygd är stabiliserat och att man

367 där kan p å r ä k n a att en viss befolkningsgrupp jordbrukare i det långa loppet blir kvarboende. En översyn av jordbruken och dess bärighet efter arrondering eller samordning inbördes hör intimt samman med bedömandet av de orter, som bör finnas kvar och de som så småningom måste försvinna. 3.6

Planeringskommittéer

Hur en sådan planläggning skall genomföras, kan säkerligen läggas många synpunkter på. Väsentligt är att man icke skjuter ifrån sig svårigheterna, även om de synes vara stora. J u förr en planläggning och en diskussion samt förslag till en uppdelning av dessa s. k. förorter kan komma till stånd, desto bättre möjligheter ges att påverka omflyttningen av arbetskraft på ett ur det allmännas synpunkt mindre kostsamt och för den enskilde individen mindre kännbart sätt. Hur denna planläggning skall ske är kanske svårt att komma med definitivt förslag till. Det är nödvändigt, att — efter initiativ av vederbörande länsstyrelse — planeringskommittéer bildas, sammansatta av representanter för bolagsskogsbruket, domänverket, bondeskogsbruket, arbetsmarknadsmyndigheter och arbetareorganisationer och kanske även andra. Dessa kommittéer måste ges vidsträckta befogenheter och de bör utan tidsutdräkt göra upp förslag till ur skogsbrukets synpunkter ändamålsenlig lokalisering samt därvid även belysa och behandla olika med framlagda förslag sammanhängande frågor. Dessa lokala kommittéer bör även till sig k u n n a adjungera erforderlig sakkunskap (lantmätare, jägmästare, ingenjörer eller a n d r a ) . Kommittéerna bör ledas av personer, som verkligen har tid att ägna sig åt förelagda uppgifter och inte endast inrangerar uppgiften bland inånga andra uppdrag, som man kan ta itu med när tiden så medger. Effektivt och skyndsamt arbete är av nöden. Till de olika uppgifter, som planeringskommittéerna bör handlägga, hör även att bedöma vilka tätorter, som har förutsättningar att bestå, och utgöra naturliga centralorter för en större bygd. För att en centralort skall kunna utvecklas fordras, att orten har tillgång till grundskolans högstadium. Vidare bör som tidigare framhållits också i orten finnas läkare, apotek, tandläkare, samlingslokaler och annat, som erfordras för främjande av invånarnas trivsel, önskvärt är också att orten har tillgång till mindre industri, såsom serviceverkstäder av olika slag, och annan industri, som normalt ej behöver tyngas av besvärande transportkostnader. Det är väsentligt, att industri av här angivet slag stimuleras att förlägga verksamhet till centralorten. Avsikten bör icke vara att industrin skall subventioneras, utan biståndet bör ha form av starthjälp. Självfallet måste förutsättningarna för företagen vara sådana, att de på sikt kan bli bärkraftiga. Det är också av betydelse att erforderliga bedömningar sker rent objektivt och att illojal tävlan mellan olika kommuner för att erhålla ny industri icke uppstår. När

368 förslag framkommit och framlagts, bör vederbörande myndighet ta ställning till dessa förslag och därefter verka för att de under lämplig övergångstid blir genomförda. 3.7 Övergångsfrågor Det är självfallet att en omlokalisering på sätt ovan skisserats icke går att genomföra mycket snabbt och ej heller är lämplig att genomföra på en gång. Med den beräknade mekaniseringen inom skogsbruket kommer självfallet en hel del arbetskraft att ur skogsbrukets synpunkt bliva överflödig och övertalig och sålunda behöva omplaceras på något sätt. Många utav de äldre skogsarbetarna har säkerligen svårt att omplantera sig och skulle även komma att kosta det allmänna en hel del. Här synes en framkomlig väg vara att i stället för omskolning av denna arbetskraft, som kanske har fem eller tio år kvar innan den blir pensionerad, anordna tillfälligt beredskapsarbete i hemorten på följande sätt. Inom många områden inom Norrland, Dalarna och Värmland torde icke obetydlig eftersläpning av skogsvårdsarbeten ännu förefinnas. Under viss övergångstid kunde denna övertaliga äldre arbetskraft sysselsättas med dylika eftersläpande skogsvårdsarbeten inom hemorten såsom beredskapsarbeten. Även vissa arbeten med reparationer och förbättring av för det lokala skogsbruket betydelsefulla vägar — framför allt när en kostnadsbegränsning för virkestransporten därigenom är möjlig — bör kunna utföras av dessa äldre skogsarbetare som beredskapsarbete. Självfallet bör denna typ av beredskapsarbeten endast vara tillfälliga åtgärder. Sannolikt skulle detta arrangemang bli väsentligt billigare för det allmänna än en omskolning, som i förevarande avseende endast skulle få till följd ett fåtal års utnyttjande i annan verksamhet förutom svårigheten som nyss nämnts med omplacering av de äldre. En förtidspensionering av äldre skogsarbetare bör även kunna övervägas. För yngre arbetskraft från skogen bör i mån av behov vidareutbildning ske i syfte att behålla den i skogsbruket. Vidareutbildningen bör därvid avse utbildning i maskintekniskt avseende med hänsyn till de maskiner och redskap, som skogsbruket alltmer kommer att använda. Man vinner härigenom även att dylik arbetskraft icke behöver i alltför stor omfattning omflyttas. Det är väsentligt att rekryteringen av skogsarbetarkåren sker så att ungdomarna blir kvar och att medelåldern för skogsarbetare icke i onödan höjs. Den är redan nu flerstädes högre än vad som är ändamålsenligt. Inom vissa områden, där bebyggelse och samhällen av olika skäl icke kan beräknas bli kvar utan förr eller senare kommer att försvinna, bör man även ha uppmärksamheten på turismens behov och inflytande. Säkerligen kan en del av dessa orter genom lämpliga arrangemang bli turistorter och fritidsorter och sålunda utan nämnvärda kostnader för det allmänna bibehållas. Även storstads- och tätortsbefolkningens behov av sommarbostäder bör komma in i blickfånget.

369 Skogsindustrins lugna utveckling är i hög grad beroende av säker tillgång på råvara, som på rimliga ekonomiska villkor kan tillvaratas. En trygghetskänsla i dessa avseenden är för industriledningen av största betydelse. Skogsbrukets och näringslivets lokaliseringsfrågor är därför ytterst betydelsefulla och en ändamålsenlig och väl avvägd lösning därav är ur skogsindustrins och därigenom ur hela landets synpunkt nödvändig. Skogsbruket i hela dess omfattning har grundad anledning vänta att vederbörande myndigheter löser lokaliseringen och därmed sammanhängande problem, så att skogsbrukets för landet så vitala intressen tillgodoses effektivt och utan ökade kostnader för skogsnäringen. 3.8

Sammanfattning

Behovet av manuell arbetskraft inom skogsbruket såväl storskogsbruk som bondeskogsbruk kommer allt fortfarande att minska, men en viss begränsning av minskningstakten kommer snart att göra sig gällande. Som stora genomsnittstal synes det vara ändamålsenligt att r ä k n a med ett arbetskraftsbehov motsvarande för storskogsbruket 0,3 dagsverken per tillredd m 3 sk virke och för bondeskogsbruket något högre under något 10-tal år framåt i tiden. Skogsbrukets rationaliseringsmöjligheter är ej obegränsade och det är sannolikt, att en viss avmattning av rationaliseringstakten och effektivitetshöjningen både inom skogsbruket som sådant och vid förädlingsindustrin är att förutse, vilket innebär att stor uppmärksamhet måste ägnas alla omkostnadsökningar. Rationaliserings- och mekaniseringsmöjligheterna inom bondeskogsbruket måste underlättas genom bildande av gemensamhetsskogar eller genom snabb omarrondering, varvid även om så erfordras storskogsbruket och domänverket bör medverka. Det är av avgörande betydelse, att skogsbrukets omkostnader begränsas och hålls nere. Lokaliseringen av den för skogsbruket behövliga arbetskraften måste ske så, att denna normalt ej får längre färdväg till arbetsplatsen än 2 a 3 mil. De merkostnader och sociala olägenheter, som blir följden av skogsarbetskraftens inlogerande i förläggningar på arbetsplatsen, måste undvikas. Effektiva planeringskommittéer bör tillsättas på initiativ av länsstyrelsen med uppgift att snabbt utreda och komma med förslag rörande dels de tätorter som har förutsättningar att ytterligare utvecklas och bli långsiktigt livskraftiga, dels vilka förorter till dessa tätorter som ur ekonomisk och rationell synpunkt bör bibehållas, dels ock vilka som icke kan bibehållas i det långa loppet, ävensom komma med förslag till åtgärder i anledning därav. Åtgärder bör igångsättas — efter erforderlig utredning — för ordnande av beredskapsarbeten för äldre skogsarbetare i hemorten i vad avser eftersläpan24— 318341

370 de skogsvårdsarbeten, ävensom reparation och förbättring av för skogsbruket lokalt betydelsefulla vägar. Möjlighet till förtidspensionering i särskilda fall av äldre skogsarbetare bör undersökas. Vidareutbildning bör ske av yngre skogsarbetare så att de kan fylla de krav det moderna skogsbruket ställer på sin arbetskraft. Det bör i första hand ankomma på stat och kommun att svara för alla i samband med omlokaliseringen uppkommande service- eller andra kostnader såväl avseende förorter som lokala tätorter. Alla i lokaliseringsfrågorna erforderliga utredningar bör bedrivas med all möjlig skyndsamhet.

Planeringsuppgifter inom statlig förvaltning av betydelse för den samhälleliga lokaliseringsverksamheten Av byrådirektör Torsten Buregren och förste byråsekreterare Erik

Linnér

•

Innehåll

1. Bostadsförsörjning och bostadsplanering 1.1. Det centrala organet 1.2. Länsbostadsnämnderna 1.2.1. Samarbetet med länsorganen 1.2.2. Prövning av kreditvärdet 1.3. Bostadsplaneringen 2. Planväsendet 2.1. Det centrala organet 2.2. Länsorganisationen 2.3. Bebyggelseplaneringen 2.4. Framtida organisation 3. Järnvägsstyrelsen 4. Kammarkollegiet 4.1. Frågor rörande ändring i rikets kommunala indelning 4.2. Bevakande av det allmännas r ä t t och intresssen i vattenmål 5. Lantbruksmyndigheterna 5.1. Det centrala organet 5.1.1. Uppgifter i samband med jordbruksrationaliseringen 5.1.2. Utredningsverksamhet 5.1.3. Lantbruksundervisningen 5.2. Länsorgan 5.2.1. Lantbruksnämndens kontakter med andra länsorgan 6. Lantmäteriväsendet 6.1. Det centrala organet 6.2. Överlantmätarna 6.3. Förrättningsorganisationen 7. Den civila luftfarten 7.1. Luftfartsverket 7.1.1. Organisation 7.1.2. Bestämmelser med lokaliseringspolitisk anknytning 7.1.3. Planerings- och utredningsarbete inom den civila luftfarten 7.2. Linjeflyg AB 7.2.1. Organisation 7.2.2. Utredningar 8. Postverket 8.1. Organisation 8.2. Planerings- och utredningsverksamhet 9. Sjukvårdsväsendet 9.1. Organisation 9.2. Lokaliseringen av sjukhus inom kroppssjukvården 9.3. Lokaliseringen av statliga mentalsjukhus 9.4. Länsläkarväsendet 9.5. Provinsialläkarorganisationen

. .

375 375 376 377 377 378 382 382 383 383 388 390 392 392 394 396 396 396 397 397 398 400 401 402 402 403 404 404 404 404 405 408 408 408 409 409 409 411 411 412 413 414 414

374 9.6. Förebyggande hälsovård 9.7. Apoteksväsendet 10. Hamnar och farleder 10.1. Organisation 10.2. Finansiering 10.2.1. Statsbidrag 10.2.2. Hamntaxor och farledsavgifter 10.3. Planläggnings- och utredningsverksamhet 11. Skolväsendet 11.1. Organisation 11.2. Lokalisering av skolor 11.3. Planerings- och utredningsverksamhet 12. Televerket 13. Vatten- och avloppsorganisationen 13.1. Organisation 13.2. Planerings- och utredningsverksamhet 13.3. Handläggningen av statsbidragsärenden 13.4. Länsorgan 14. Vattenvården 15. Vägväsendet 15.1. Organisation 15.2. Bestämmelser för vägväsendet med lokaliseringspolitisk anknytning 15.2.1 Allmänna bestämmelser 15.2.2. Statsbidragsbestämmelser 15.3. Planerings- och utredningsverksamhet 15.3.1. Flerårsplanering 15.3.2. Bedömningsgrunder 15.4.Samarbete med andra planeringsorgan

415 416 417 417 419 420 421 421 425 425 426 429 433 435 435 435 436 436 438 440 440 441 441 442 443 443 443 444

1. B o s t a d s f ö r s ö r j n i n g och b o s t a d s p l a n e r i n g

Bostadsstyrelsen och dess länsorgan, länsbostadsnämnderna, skall allmänt främja en förbättring av bostadsförsörjningen och en ändamålsenlig bostadsbebyggelse. Deras huvudsakliga uppgift är att handha den statliga låne- och bidragsgivningen på bostadsområdet. 1.1 Det centrala organet Bostadsstyrelsen upprättar och för löpande statistik, avsedd att belysa utvecklingen på bostads- och byggnadsmarknaden, verkställer utredningar beträffande denna utveckling och utför beräkningar rörande det framtida bostadsbehovet. Dessa prognoser bygger bl. a. på bedömningar av den framtida tätorts- och glesbygdsfolkmängden, befolkningens ålders- och civilståndssammansättning samt av hushållsbildningen och saneringsbehovets storlek. Fördelning av lånemedel. För varje kalenderår (tidigare budgetår) fastställer riksdagen det belopp intill vilket bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna får meddela beslut om lån. Denna s. k. låneram uppdelas på en r a m för flerfamiljshus och en ram för småhus. Ramen för småhus är beräknad så att efterfrågan på lån till småhus skall kunna helt tillgodoses. Bostadsstyrelsen fördelar låneramarna på län, medan länsbostadsnämnderna gör en fördelning mellan kommunerna. Samråd sker därvid med arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna, vilka har att lägga arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiska synpunkter på fördelningen. Vid vissa tidigare tillfällen har en mindre del av låneramen reserverats för att möjliggöra önskvärd rörlighet på arbetsmarknaden, varvid arbetsmarknadsmyndigheterna svarat för fördelningen av lånemedlen. Då över 90 procent av de nybyggda lägenheterna finansieras med statliga lån samt då låneramen är begränsad så vitt gäller flerfamiljshusen, har bostadsmyndigheterna ett avgörande inflytande på bostadsbyggandets fördelning på län och orter. Bedömningsgrunder. Avgörande för h u r de statliga medlen skall fördelas är det bostadsbyggnadsbehov, som föreligger i länen och orterna. Modifikationer i fördelningen måste ofta göras, därför att lokala förutsättningar, t. ex. i form av färdigplanerad mark eller tillgång på byggnadsarbetare, inte är för handen. Det är givetvis svårt att bedöma bostadsbyggnadsbehovet på olika orter. Som underlag för dessa bedömningar har bostadsmyndigheterna be-

376 hov av att göra utredningar om bl. a. befolkning och näringsliv. Det fåtal bostadsförsörjningsplaner, som upprättats och vilka behandlas i ett senare avsnitt av denna redogörelse, har härvidlag icke haft någon nämnvärd betydelse. Som ovan nämnts ankommer det på arbetsmarknadsorganen att lämna uppgifter om näringslivets utveckling. Som vägledning vid de årliga fördelningarna av bostadslåneramarna utnyttjas även uppgifter om antalet bostadssökande. Dessa uppgifter avser kommuner med kommunal bostadsförmedling eller med register över bostadssökande, förda av andra kommunala organ eller av allmännyttiga företag. Under senare år har till grund för fördelningarna även legat uppgifter, inhämtade genom enkäter till kommunerna och länsbostadsnämnderna. I dessa enkäter har bostadsbyggnadsbehovet och möjligheterna att bygga redovisats. I proposition nr 100 till 1957 års riksdag ansåg departementschefen det vara möjligt att i stora drag bestämma de statliga lånemedlens fördelning mellan länen och inom dessa för en längre period än ett budgetår och därigenom öka kommunernas förutsättningar att planera bostadsbyggandet på några års sikt. Det underströks, att behovet av lägenheter på en ort snabbt kunde förändras till följd av ändringar i ortens näringsliv. Den lokala planeringen av bostadsbyggandet förutsatte, att näringslivets utveckling noga följdes. Då utbyggnad av en industri eller serviceanläggning på en ort aktualiserades, måste det därav föranledda behovet av bostäder beaktas på ett tidigt stadium. Bostadsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen fick i uppdrag att ta initiativ till en planering på några års sikt av bostadsbyggandets storlek. I anslutning härtill gjorde bostadsstyrelsen i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen en enkät hos kommuner och länsbostadsnämnder beträffande bostadsbyggnadsbehovet under en treårsperiod och om förutsättningarna ur marksynpunkt för den av kommunerna angivna produktionen. Det blev emellertid inte möjligt för bostadsmyndigheterna att på grundval av denna enkät ange den ungefärliga produktionen för enskilda kommuner på några års sikt. P å grund av läget på arbetsmarknaden angav statsmakterna ej ens för ett budgetår i taget totalproduktionens omfattning. I stället tillämpades ett system av minimiramar, som under löpande budgetår utvidgades med tilläggsramar. Den nämnda enkäten var den första i den serie av enkäter som gjorts under senare år i syfte att få underlag för medelsfördelningen. 1.2

Länsbostadsnämnderna

Länsbostadsnämnden skall som bostadsstyrelsens länsorgan handha den statliga låne- och bidragsverksamheten till främjande av bostadsförsörjningen. I denna egenskap beviljar nämnden bostadslån för småhus och fler-

377 familjshus samt förbättringslån för en- och tvåfamiljshus. Denna verksamhet har till stor del rent bankmässig k a r a k t ä r ; exempelvis prövas den tilltänkta byggnadens kreditvärde, sökandens ekonomiska förutsättningar etc. Vidare prövas bostadens kvalitet och lämplighet i övrigt. I anslutning till lånebeviljandet skall nämnden verka för en planmässig förbättring av bostadsförsörjningen i länet och för detta ändamål i samråd med bostadsstyrelsen verkställa erforderliga undersökningar rörande bostadsförhållandena och det framtida bostadsbehovet. 1.2.1 Samarbetet med länsorganen

Länsstyrelsen skall underrättas om länsbostadsnämndens sammanträden och om ärenden, som därvid skall förekomma. I ett femtontal län är landshövdingen ordförande i nämnden. Även om landshövdingen icke är ordförande, äger han dock närvara vid sammanträdena och delta i överläggningarna. Detsamma gäller landssekreteraren eller annan av länsstyrelsen förordnad tjänsteman. Länsstyrelsen äger bestämma, att länsbostadsdirektören eller annan tjänsteman hos länsbostadsnämnden skall delta i handläggningen av visst ärende eller vissa slag av ärenden hos länsstyrelsen. Vid handläggning inom nämnden av fråga av större vikt, som berör annan länsmyndighets arbetsområde, skall även representant för denna myndighet beredas tillfälle att delta i nämndens överläggningar. Samarbete sker regelmässigt med länsarkitektorganisationen. Sålunda granskas de i låneärendena ingivna ritningarna hos länsarkitektkontoret utom i de fall denna granskning utförs genom kommunens försorg. Granskningen avser dels den tilltänkta byggnadens beskaffenhet och dels dess inplacering med hänsyn till byggnadsreglerande bestämmelser etc. I ärenden som gäller bostädernas utrustande med vatten och avlopp förekommer ofta remisser till länsingenjören för vatten och avlopp. Lantbruksnämndens yttrande inhämtas då det gäller lån för bostadshus på jordbruksfastigheter. Med länsarbetsnämnden upprätthålls — som tidigare nämnts — kontakt dels då fråga uppkommer om fördelning av lånemedel inom länet och dels beträffande investeringar i orter, där nya industrier skall anläggas. I ärenden som berör jorddelningslagen förekommer kontakter med överlantmätaren och vederbörande distriktslantmätare. 1.2.2 Prövning av kreditvärdet

Frågan om länsbostadsnämndens prövning av kreditvärdet skall här närmare beröras med hänsyn till dess samband med samhällsplaneringen. Bostadslån får endast beviljas om det kan anses föreligga ett varaktigt behov av de bostäder, som avses med en låneansökan. Frågan om ett sådant behov kan anses föreligga skall bedömas med beaktande av försörjningsmöjligheterna och befolkningsutvecklingen på längre sikt, behovet av förnyelse

378 av befintligt bostadsbestånd, tomtplatsens belägenhet i förhållande till kommunikationer, arbetsplatser, skolor, affärer och annan service, möjligheterna att ordna vattenförsörjning och avlopp på tillfredsställande sätt, tomtens beskaffenhet, form och utseende samt förekomsten av bullerstörningar eller annat intrång. Om det på en ort har förelegat svårighet att försälja statsbelånade fastigheter är detta en omständighet, som bör beaktas vid prövningen av ansökningar om lån för ytterligare hus i orten. Vid prövningen av kreditvärdet skall i förekommande fall beaktas vad statsmakterna (prop. 1953: 138, statsutskottets utlåtande 1953: 153) anfört angående lån till egnahemsbyggandet på landsbygden. Enligt detta uttalande bör en allmänt restriktiv inställning till egnahemsbyggandet på landsbygden icke få vara vägledande för långivningen, men det är lika klart att lån icke bör beviljas om en uppenbart olämplig plats för egnahemmet har valts. Det torde emellertid icke vara möjligt att helt undvika att bostadshus och främst egnahem uppförs i orter och områden, där det senare visar sig att försörjningsmöjligheterna för egnahemsägaren är otillfredsställande. Egnahemsägaren har då svårigheter att avyttra bostaden utan förluster och föredrar ofta att dra sig fram på inkomster av tillfälliga arbeten med långa arbetslöshetsperioder mellan arbetstillfällena. För att underlätta för arbetslösa egnahemsägare att flytta till ort, som kan erbjuda arbetstillfällen, har arbetsmarknadsstyrelsen begärt att tillsammans med bostadsstyrelsen och i samarbete med arbetsmarknadsutredningen få möjligheter att lämna ekonomiskt stöd åt egnahemsägare, som av arbetslöshet tvingas flytta till annan ort och därvid riskerar att vidkännas förluster vid försäljningen av sina fastigheter. Departementschefen har i proposition nr 105 år 1962 tillstyrkt att möjlighet till en viss försöksverksamhet öppnas och föreslagit, att Kungl. Maj :t utarbetar ett program med riktlinjer för verksamheten. I enlighet med detta av riksdagen godtagna förslag har arbetsmarknadsstyrelsen och bostadsstyrelsen i skrivelse den 9 februari 1963 framlagt förslag till ett sådant program. 1.3

Bostadsplaneringen

Ansvaret för bostadsplaneringen åvilar främst kommunerna. Ett rationellt bostadsbyggande förutsätter, att kommunerna upprättar planer för bostadsproduktionen på några års sikt. Angeläget är därvid att planeringen bedrives på sådant sätt att man får en i möjlig mån störningsfri produktion. För detta ändamål skall enligt 3 § lagen om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande (SFS 1947:523) kommuner med minst 10 000 invånare, så ock annan kommun beträffande vilken Kungl. Maj :t med hänsyn till bebyggelsens snabba utveckling eller andra särskilda omständig-

379 heter så föreskrivit, uppgöra bostadsförsörjningsplan. I sådan plan skall för en tioårsperiod anges bl. a. behovet av bostäder och bostadsproduktionens storlek. Därvid måste bl. a. göras prognoser angående den framtida folkmängden i kommunen och dess ålders- och civilståndssammansättning. Dessa prognoser måste i sin tur bygga på undersökningar angående näringslivet och bedömningar om dess framtida sysselsättning. I enlighet med sin instruktion skall bostadsstyrelsen medverka vid upprättandet av bostadsförsörjningsplaner och i mån av behov biträda de kommuner, som ej har skyldighet att göra dylika planer, med undersökningar i likartat syfte. Bostadsförsörjningsplaner har upprättats endast för ett fåtal av de kommuner, som omfattas av lagstiftningen. En av anledningarna härtill uppges vara den föreliggande begränsningen av de statliga låneramarna med åtföljande ovisshet beträffande bostadsbyggandets storlek på lång sikt. Bostadsplanering och övrig planeringsverksamhet. Bostadsplaneringen har nära anknytning till arbetsmarknadsstyrelsens lokaliseringsutredningar och till bebyggelseplaneringen. I generalplanen anges i regel det framtida bostadsbyggnadsbehovet. Samarbete sker i regel mellan planförfattare och bostadsmyndigheterna. Ett samarbetsbehov på länsplanet vid bebyggelseplaneringen föreligger också. I flera län har bildats informella planeringsutskott med representanter för länsbostadsnämnden och bebyggelseplaneringsmyndigheterna. Bostadspolitiska organisationskommittén har i sitt betänkande angående handläggning av bostadslån (SOU 1961: 32) föreslagit, att Kungl. Maj :t utfärdar anvisningar till länsstyrelserna och länsarkitekterna att samråda med länsbostadsdirektörerna och att planeringsutskott av ovan nämnt slag inrättas i varje län. Arbetsmarknadsstyrelsen har i sitt yttrande över bostadspolitiska organisationskommitténs betänkande framhållit angelägenheten av att även närings- och sysselsättningsaspekterna blir företrädda i planeringsarbetet. Statsmakterna ansåg dock inte vid sitt ställningstagande till bostadspolitiska organisationskommitténs förslag att länsbostadsnämnderna borde inkopplas i själva planarbetet. Det informella samarbete, som förekommer mellan planmyndigheterna och länsbostadsnämnderna, ansågs i huvudsak tillgodose samrådsbehovet på länsplanet. Långsiktig planering. Frågan om bostadsplaneringen har även aktualiserats av bostadsbyggnadsutredningen och bostadsstyrelsen. Bostadsbyggnadsutredningen har framlagt förslag om försöksverksamhet för att underlätta en mer långsiktig planering av bostadsbyggandet i kommunerna. Sådan försöksverksamhet har under bostadsstyrelsens ledning igångsatts i tre län, nämligen Västerbottens, Värmlands och Malmöhus län. Planeringen skall i försökslänen handhas av länsbostadsnämnderna i samarbete med kommunerna och berörda länsorgan och skall pågå till och med budgetåret 1963/64. Planeringskommittéer har bildats och i dessa ingår förutom länsbostadsdirektören även länsarbetsdirektören och länsarkitekten. I Malmöhus län

380 är landshövdingen ordförande i denna kommitté och i Västerbottens län landssekreteraren. I Värmlands län är länsutredaren knuten till planeringskommittén. Till ledning för kommitténs arbete skall kommunerna redovisa tillgången på färdig tomtmark, övriga lokala förutsättningar för bostadsbyggandet samt bostadsbyggnadsbehovet. Planeringskommittén skall ge kommunerna råd och upplysningar i utrednings- och planeringsfrågor. I V P M av den 21 september 1961 angående kommunala bostadsbyggnadsprogram påtalar bostadsstyrelsen brister i den nuvarande bostadsplaneringen och i fråga om samordningen av bebyggelseplaneringen enligt byggnadslagen och planeringen av bostadsförsörjningen. Styrelsen föreslår att planeringen av bostadsförsörjningen lägges om. Planeringen bör mynna ut i planer, bostadsbyggnadsprogram, för en femårsperiod. Utgångspunkten för planeringen skall vara en bedömning av bostadsbyggnadsbehovet. Vid denna bedömning skall hänsyn tas till den framtida utvecklingen av ortens näringsliv och förändringar i befolkningsstrukturen. Behovsbedömningarna måste vidare kompletteras med en bedömning av de tekniska förutsättningarna att förverkliga ett bostadsbyggande av önskvärd omfattning. Styrelsen föreslår, att 3 § i 1947 års lag om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande ändras, så att alla kommuner ålägges att upprätta bostadsbyggnadsprogram. I statsverkspropositionen år 1962, bil. 7 (socialdepartementet), och i statsutskottets utlåtande nr 46 år 1962 framhålls, att det är angeläget, att en förbättrad planering av bostadsförsörjningen kommer till stånd. Bostadsstyrelsens förslag om femåriga bostadsbyggnadsprogram, vilka skall revideras varje år, ansågs vara ett uppslag värt att pröva vid sidan av redan pågående försöksverksamhet. Innan närmare erfarenhet av denna verksamhet vunnits, borde dock ej någon lagändring genomföras. Det förutsattes i stället, att Kungl. Maj:t ägde att inom ramen för gällande lag utfärda de föreskrifter, som erfordras för att en verksamhet av ifrågavarande slag skaU kunna igångsättas på försök. Statsmakterna ansåg det vidare mindre lämpligt, att Kungl. Maj:t anger ett produktionsprogram på längre sikt. I stället borde det ankomma på bostadsstyrelsen att vid behov efter samråd med andra berörda myndigheter ange den ungefärliga omfattning som bostadsbyggandet enligt verkets bedömning kommer att få. I anslutning till riksdagens beslut och med stöd av 3 § i 1947 års lag utfärdade Kungl. Maj :t den 14 december 1962 en kungörelse angående kommunala bostadsbyggnadsprogram (SFS 1962: 655). Enligt denna kungörelse skall kommuner, vilka vid ingången av år 1962 hade mera än 10 000 invånare, upprätta en plan — kallad bostadsbyggnadsprogram —- till främjande av att bostadsbyggandet inom kommunen förbereds och genomförs på ett ändamålsenligt sätt. Kungl. Maj :t kan föreskriva, att även annan kommun skall upprätta dylikt program. Genom beslut den 22 februari 1963 har sådan föreskrift lämnats beträffande 327 kommuner. Bostadsbyggnadsprogram skall upprättas varje år och avse de närmaste fem kalenderåren. I programmet skall anges omfattningen och inriktningen av det erforderliga och möjliga bostadsbyggandet samt lämnas en redovisning av de olika förutsättningarna för detta byggande. Kommuner som ingår i ett område, vilket utgör en enhet i fråga om bostadsförsörjningen, skall samråda med var-

381 andra. Kommunerna skall även samråda med de olika länsorganen samt årligen till länsbostadsnämnden lämna en redogörelse för sina program. Bostadsstyrelsen har i juni 1963 utfärdat tillämpningsföreskrifter till denna kungörelse. Enligt dessa skall det första bostadsbyggnadsprogrammet, vilket avser kalenderåren 1964—68, redovisas till länsbostadsnämnderna senast den 1 december 1963. Samtidigt med att denna kungörelse utfärdades, upphävdes de i SFS 1947: 1011 lämnade tillämpningsbestämmelserna till 3 § i 1947 års lag. Detta innebär i praktiken att 1962 års kungörelse nu ger de närmare föreskrifterna för den plan för bostadsbyggandet som kommunerna är skyldiga att göra enligt 1947 års lag.

2. P l a n v ä s e n d e t

Den verksamhet, som hör samman med planväsendet, regleras genom instruktion för byggnadsstyrelsen den 27 juli 1961 (nr 452), byggnadslagen och byggnadsstadgan samt vissa andra författningar. 2.1 Det centrala organet Enligt instruktionen är byggnadsstyrelsen central myndighet i fråga om planläggning av bebyggelse och byggnadsväsende i övrigt. Det åligger också byggnadsstyrelsen att öva högsta inseende över det offentliga husbyggnadsväsendet i riket. Styrelsen är vidare chefsmyndighet för länsarkitektorganisationen. Till styrelsens uppgifter hör bl. a. att anskaffa lokaler för stadsmyndigheterna, utreda behovet av statliga byggnadsföretag samt verkställa förhyrningar för statens räkning, allt i den m å n dessa uppgifter icke ankommer på annan myndighet. I dessa sammanhang kommer styrelsen också i kontakt med frågor om statsmyndigheternas lokalisering. Ärenden som berör bebyggelseplaneringen och tillämpningen av byggnadslagstiftningen handläggs av planbyrån. Denna är indelad i fyra avdelningar, nämligen en avdelning för översiktlig planläggning, en avdelning för samordning och information, en allmän avdelning samt en juridisk avdelning. Avdelningen för samordning och information har som huvuduppgift att dels genom kontakter med de regionala och lokala plan- och byggnadsorganen verka för samordning av deras verksamhet m. m., dels medverka i utredningsarbetet inom detaljplanläggningens område. Avdelningen för översiktlig planläggning skall för byggnadsstyrelsens del medverka i arbetet för en riktig utveckling av den översiktliga samhällsplaneringen. Denna avdelning är också kansli för byggnadsstyrelsens råd för samhällsplanering. Den allmänna avdelningen handhar remisser m. m. Den juridiska avdelningen medverkar i hela byråns verksamhet. Byggnadsstyrelsens råd för samhällsplanering fungerar som en samarbetsdelegation mellan centrala ämbetsverk m. fl. I rådet ingår av Kungl. Maj :t förordnade representanter för arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skolöverstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens råd för samhällsforskning, Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund. Byggnadsst3^relsens general-

383 direktör är ordförande i rådet; vice ordförande och tillika föredragande i rådet är planbyråns chef. Styrelsen har möjlighet att tillkalla särskilda sakkunniga och experter som adjungerade ledamöter. 2.2

Länsorganisationen

Länsarkitektorganisationen har till uppgift att biträda byggnadsstyrelsen och länsstyrelsen vid fullgörande av deras uppgifter i fråga om planläggnings- och byggnadsväsendet, att handha den närmaste tillsynen över kronans under byggnadsstyrelsens förvaltning ställda fastigheter samt att utöva arkitektverksamhet för statsverkets räkning. Länsarkitekten skall verka för förbättring av gällande planer och andra inom distriktet gällande byggföreskrifter samt hos länsstyrelsen anmäla behov av planläggning eller annan bebyggelsereglering. Han skall vidare tillhandagå myndigheter och enskilda med råd och upplysningar i plan- och byggfrågor. Härtill kommer vissa uppgifter som rör de under byggnadsstyrelsens förvaltning stående kronofastigheterna. I den mån tjänsten i övrigt så medger, är länsarkitekten skyldig att för statsverkets räkning åta sig uppdrag av statliga och kommunala myndigheter eller enskilda. Dessa uppdrag kan avse utredningar ur planläggningssynpunkt, upprättande av förslag till planer och annan bebyggelseplanering, utförande av arkitektuppdrag till vissa allmänna byggnadsföretag, företagande av undersökningar och utövande av kontroll i fråga om sådana företag etc. Länsstyrelsen äger uppdra åt bl. a. länsarkitekten, bitr. länsarkitekten och assistent vid länsarkitektkontoret att vara föredragande i vissa ärenden, som berör deras verksamhetsområde. Det åligger vidare befattningshavarna inom länsarkitektorganisationen att enligt länsstyrelsens bestämmande utföra eller närvara vid besiktningar och andra förrättningar. Länsarkitekten samarbetar på länsplanet förutom med länsstyrelsen framför allt med överlantmätaren, vägförvaltningen, landsantikvarien och länsbostadsdirektören. Länsstyrelsen skall enligt byggnadslagen öva tillsyn över planläggningen och byggnadsväsendet inom länet. Hithörande verksamhet k a n i stort sett spaltas upp på a) uppgifter, som har anknytning till planers tillkomst m. m. b) befogenhet att meddela byggnadsförbud c) dispensbefogenhet d) besvärsprövning.

2.3 Bebyggelseplaneringen

För planering av bebyggelse anvisar byggnadslagen fyra olika planinstitut, nämligen regionplan, generalplan, stadsplan och byggnadsplan. Stadsplan och byggnadsplan är detaljplaner, som närmare reglerar be-

384 byggelsen. Genom detaljplaneringen regleras emellertid också uppkomsten av nya tätorter. För att m a r k skall få användas till tätbebyggelse förutsätts att stadsplan eller byggnadsplan upprättas. Därvid skall prövas om planområdet ä r lämpat för tätbebyggelse. Initiativet till upprättande av detaljplaner ankommer i princip på kommunerna. Därest detaljplan anses erforderlig men plan likväl inte upprättas, kan k o m m u n dock av Kungl. Maj :t eller länsstyrelsen åläggas upprätta sådan. Byggnadsplan och stadsplan antas av kommunen och fastställs av länsstyrelsen. Länsstyrelsen äger, om särskild anledning därtill föreligger, underställa stadsplan Konungens prövning. Är stadsplan av större omfattning eller eljest av större allmän betydelse eller har i ärendet uppkommit fråga, vars avgörande enligt byggnadslagen ankommer på Konungen, skall underställning alltid ske. Besvär över länsstyrelsens beslut i planärende anförs hos Konungen. Innan planärende avgörs av Kungl. Maj :t, inhämtas byggnadsstyrelsens yttrande. När det gäller planering av större områden och på längre sikt förutsätter byggnadslagen, att generalplan eller regionplan skall upprättas. Generalplanen är därvid avsedd för planläggning av kommun eller del av kommun, medan regionplanen avser gemensam planering för två eller flera kommuner. De översiktliga planerna skall ange grunddragen för markens användning. Initiativet till generalplaneringen liksom dess utförande ankommer på kommunerna, men liksom i fråga om detaljplaneringen har Kungl. Maj :t eller länsstyrelsen möjlighet att förelägga kommun upprätta sådan plan. Generalplan kan antas av kommunen och fastställas av Kungl. Maj :t. Antagandet av planen innebär att den skall vara vägledande för detalj planläggningen. Fastställandet är förenat med vissa rättsverkningar. Nybyggnad får sålunda inte ske i strid mot planen, varjämte kommunen får vissa rättigheter och skyldigheter att lösa m a r k inom planområdet. Möjligheten att fastställa generalplan har icke begagnats annat än i ett fåtal fall. Innan förslag till generalplan antas, skall avskrift översändas till byggnadsstyrelsen och länsstyrelsen. Det föreligger ingen skyldighet för byggnadsstyrelsen att granska och framföra synpunkter på insända planförslag. Det har emellertid förutsatts att en sådan granskning skall göras. Byggnadsstyrelsens granskning innefattar en bedömning av de till grund för planförslaget föreliggande utredningarna bl. a. rörande näringslivets och befolkningens framtida utveckling med beaktande av ortens attraktionskraft och tänkbara framtida roll i ett större regionalt sammanhang. Med utgångspunkt härifrån söker byggnadsstyrelsen ta ställning till dimensioneringen av bostadsområden, industriområden, vägar, hamnar osv. samt grupperingen av olika områden, exempelvis bostädernas fördelning på höghus- och låghusbebyggelse och industriområdenas belägenhet i förhållande till kommunikationsleder och bostadsbebyggelse.

385 I samband med granskningen av generalplanerna inhämtas yttrande från andra centrala myndigheter, som har hand om olika planeringsuppgifter. Byggnadsstyrelsens uppgift blir i första hand att som översynsmyndighet för planväsendet se till att olika standardkrav avvägs på ett riktigt sätt. De myndigheter som främst har intressen att bevaka i detta sammanhang är väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beträffande dimensionering och sträckning av viktigare gator och vägar samt planeringen av vatten och avlopp; bostadsstyrelsen i fråga om bostadsförsörjningen; arbetsmarknadsstyrelsen vad gäller befolknings- och näringslivsprognoserna. Även andra myndigheter, exempelvis statens institut för folkhälsan, civilförsvarsstyrelsen, järnvägsstyrelsen m. fl. kan ha speciella synpunkter på planernas utformning. I den mån samråd med de centrala myndigheternas länsorgan ägt r u m redan under planens utarbetande, har den centrala myndigheten anledning att göra något uttalande endast i den mån nya förhållanden inträtt, som motiverar en ändring av planerna. Något direkt dubbelarbete blir det sålunda icke fråga om. För kommunen innebär granskningsförfarandet vissa icke oväsentliga fördelar. Om planförslaget icke föranlett betydande erinringar, kan planen sedan den antagits förutsättas bli vägledande icke blott för kommunens utan även för berörda statliga myndigheters bedömning av mark- och byggnadsfrågor. Kommunen bör kunna räkna med att de detaljplaner, som upprättas i anslutning till generalplanen, i princip kommer att godtas av de granskande myndigheterna, om icke förutsättningarna ändrats under mellantiden. Regionplaneringen. Behov av en samordning av planarbetet mellan olika kommuner gör sig på många håll gällande. Beroendet mellan olika kommuner framträder på olika sätt bl. a. mellan de större städerna och deras omland. Regionens viktigaste kommunikationsleder löper oftast samman i den stad eller det samhälle, som utgör centrum för den mera specialiserade handeln och dessutom har läroanstalter och andra kulturella och sociala inrättningar, vilka betjänar även den omgivande bygden. En del av de i huvudortens näringsliv sysselsatta rekryteras från eller måste beredas möjligheter till bosättning i de omgivande kommunerna. Betydande områden inom dessa utnyttjas ofta av huvudortens invånare för sommarbebyggelse och fritidsområden osv. Genom regionplaneinstitutet har möjlighet skapats att underlätta samordningen av skilda kommuners planering. Frågan om en regionplan skall upprättas avgörs av Kungl. Maj:t, som också fastställer regionplaneområdets omfattning och i vilken mån gemensam planläggning skall äga rum. Byggnadsstyrelsen kommer därigenom redan från början med i arbetet med programuppläggningen och vid diskussionen av olika metodfrågor. De av planen berörda kommunerna och samhällena bildar regionalplaneförbund, för vilket skall finnas förbundsdirektion och region25—318341

386 planenämnd. Vid utställandet av förslag till regionplan skall förbundsstyrelsen för yttrande översända kopia och avskrift av förslaget till berörda kommuner samt till länsstyrelsen och av frågan berörda centrala myndigheter. Samråd med dessa myndigheter liksom med olika länsorgan sker även under själva planarbetet. Regionplan fastställs av Kungl. Maj :t efter förslag av förbundsdirektion och sedan förbundsmedlemmarna fått tillfälle att yttra sig. Hittills har endast regionplanerna för Borås- och Stockholmstrakten blivit fastställda. För Sundsvallsorten och Kalmar-Nybrotrakten har regionplan framlagts, och i vissa andra områden pågår arbetet med upprättandet av regionplaner. Regionplanen skall tjäna till ledning vid upprättandet av generalplan, stadsplan, byggnadsplan och utomplansbestämmelser samt eljest vid reglering av bebyggelse eller annan användning av m a r k inom planområdet. Den skall sålunda innefatta riktlinjer för lösning av de planläggningsproblem som är gemesamma för kommunerna. Vid regionplaneringen får man exempelvis ta ställning till frågan i vad mån man genom planeringsåtgärder kan och bör påverka befolkningens och bebyggelsens fördelning mellan de olika kommunerna och orterna inom regionen. Regionplanen kan emellertid icke betraktas som en ersättning för kommunala generalplaner. Dess uppgift är att underlätta samordningen av de skilda kommunernas planering. Sambandet mellan regionplaner och generalplaner är därför ömsesidigt. I den mån frågor av betydelse för hela regionen aktualiseras i de kommunala generalplanerna, bör de tas upp i regionplanarbetet. Då man genom en regionplan kan ange en lösning av vissa samordningsproblem, bör kommunerna anpassa sina generalplaner därefter. Regionplanen är emellertid icke bindande för kommunernas handlande i fråga om markanvändningen. Erfarenheterna av regionplanering är ännu begränsade och det vill synas som om regionplaneinstitutet ännu icke funnit sin slutgiltiga form. Tveksamhet har i diskussionen gjort sig gällande beträffande institutets tilllämpningsområde, metodiken vid planläggningsarbetet, planernas rättsverkningar och lämpliga utformning. På framställning av riksdagen har Kungl. Maj:t uppdragit åt 1951 års byggnadsutredning att närmare överse bestämmelserna för regionplan för att söka få en bättre samordning i organisationen med generalplanearbetet och genomföra förenklingar i själva planinstitutet. Granskning av general- och regionplaner är icke byggnadsstyrelsens enda kontakt med samhällsplaneringen. Vid sidan härav bedrivs en omfattande upplysnings- och rådgivningsverksamhet för kommunerna beträffande konkreta planeringsproblem och allmänna metodfrågor. Byggnadsstyrelsen är också representerad i olika samarbetsdelegationer på planeringsområdet, bl. a. i samarbetsdelegationen för vägväsendet. Byggnadsstyrelsen har tidigare bedrivit såväl i egen regi som i samråd med det förutvarande rådet för översiktlig planläggning viss försöksverk-

387 samhet på regionplaneringens område. Denna verksamhet hade bortsett från det praktiska värdet för vederbörande regions planläggning två huvudändamål. Den avsåg dels att skaffa erfarenhet för den anvisnings- och rådgivningsverksamhet på regionplaneringens område, som styrelsen har att utöva, dels att utarbeta och pröva nya former och metoder för utredningar och planläggningar som underlag för en eventuell reform av regionplaneinstitutets innehåll och tillämpning. Verksamheten bedrevs i huvudsak länsvis i anknytning till länsarkitektkontoren. Planering igångsattes i Uppsala län, Malmöhus län, Kristianstads län, Gävleborgs län, Västmanlands län och Västernorrlands län. Allteftersom utredningsverksamheten kommit i gång har huvudmannaskapet överflyttats till andra organ. I Malmöhus och Kristianstads län har verksamheten överförts till Skånes regionplaneinstitut under de båda landstingens och de landstingsfria städernas ledning. I Uppsala, Gävleborgs och Västmanlands län har verksamheten överförts till länsstyrelserna. Resultaten av utredningarna i Uppsala län har redovisats i geografiska institutionens i Uppsala serie »Geografiska regionstudier». Av denna serie har hittills utkommit »Folkmängd, odling och industri» av Gerd Enequist och Lennart Hartin (Uppsala 1958) och »Resor till arbete och service. Regionindelning» av Björn Bosaeus (Uppsala 1958) samt »Jordbruksnedläggelse och storleksrationalisering 1951—1961» av Inga Söderman (Uppsala 1963). Utredningsverksamheten i Skåne har publicerats i översiktliga utredningar om Skåne. I utredningen redovisas en tätortsklassificering och regional indelning, som bygger på tätorternas centralitet och restidsavstånden till dessa med bil. Därjämte har folkmängdens förändringar under perioden 1930—55 församlingsvis kartlagts. Befolkningen har framskrivits till 1970 på grundval av tidigare förändring av födda, döda och nettoflyttning. För samtliga kommuner och tätorter har därjämte åldersfördelningen på åldersgrupperna 0—15, 15—65 och 65— redovisats. Utredningen för Gävleborgs län har publicerats i skriften »Gävleborgs län, en översiktlig utredning» (Gävle 1961). Utredningen syftar till att redovisa fakta om förhållanden i länet beträffande befolkning, produktiva näringar, företag och inrättningar för befolkningens service samt kommunikationer. Den är avsedd att utgöra ett allmänt underlagsmaterial och skall kunna tjäna som vägledning vid näringslivets lokalisering bl. a. med hänsyn till arbetskraft, kommunikationer och kraftförsörjning. I utredningen har gjorts en indelning av länet i regioner, som i stort sett sammanfaller med arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner. För regioner och kommuner redovisas folkmängdsutveckling, flyttningsrörelser, ålders-, köns- och civilståndsfördelning samt befolkningsprognos. Vidare redogörs för näringslivet och dess förutsättningar.

388 Länsutredningen för Västernorrlands län har framlagts i slutet av år 1962 under benämningen »Y 70». I utredningen belyses bl. a. befolkningsutvecklingen, varjämte en näringsgeografisk kartläggning och framtidsbedömning beträffande skogs- och jordbruket samt olika industribranscher redovisas. En redogörelse lämnas för skolväsende, kommunikationer och bostadsproduktion. Vidare har länets tätorter klassificerats. Utredningens syfte har varit bl. a. att i fråga om samtliga de skilda näringsgrenarna skapa underlag för en på beräknad arbetskraftsbalans grundad prognos avseende befolkningens omfattning och bosättning år 1970. Något material från utredningen i Västmanlands län har ännu inte redovisats. 2.4 Framtida

organisation

Frågan om planväsendets organisation har i olika sammanhang utretts och diskuterats. Relativt vittsyftande samordningsförslag beträffande organisationen på länsplanet framlades av 1948 års länsstyrelseutredning i dess betänkande angående länsstyrelsens organisation och ställning inom länsförvaltningen (SOU 1950:28). Förslagen ledde emellertid endast till en reformering av länsstyrelsernas inre organisation, varjämte samordningen av bl. a. planeringsverksamheten hos olika länsorgan utvecklades genom vissa åtgärder i syfte att skapa bättre förutsättningar för samverkan på tjänstemannaplanet. År 1950 framlades av kommittén för stadsplaneväsendets organisation ett betänkande med förslag rörande planväsendets uppgifter och organisation (SOU 1950: 45). Kommittén fann, att den på längre sikt mest rationella lösningen av planväsendets centrala ledning vore att inrätta en fristående nämnd. Av olika skäl, främst ovissheten om planuppgifternas framtida omfattning samt om en statlig lokaliseringspolitisk verksamhet skulle komma att upptas, ansåg emellertid kommittén att tillsynen över planväsendet och byggnadsväsendet tills vidare borde ankomma på byggnadsstyrelsen och anförtros en särskild avdelning inom styrelsen. 1947 års byggnadsstyrelseutredning föreslog detsamma i sitt betänkande om byggnadsstyrelsens arbetsuppgifter och organisation (SOU 1952: 35). Planväsendets organisation har även berörts av statens byggnadsbesparingsutredning i vars betänkande (SOU 1957:47) föreslogs, att planväsendet och därmed likartade uppgifter borde läggas på en särskild myndighet. I sin år 1960 avgivna berättelse föreslog riksdagens revisorer att frågan om planväsendets centrala organisation skulle allsidigt utredas. I proposition nr 98 år 1962 framhöll chefen för kommunikationsdepartementet, att en större sammanhållning i organisatoriskt avseende inom samhällsplaneringen i vidsträckt bemärkelse tedde sig såsom högst angelägen. Vilka konkreta organisatoriska anordningar som borde vidtas kunde inte

389 avgöras, förrän en allsidig utredning verkställts. En sådan utredning borde anförtros en i vanlig ordning tilkallad sakkunnigkommitté. Med hänsyn till de invecklade frågekomplex det här gällde krävdes emellertid en ingående analys av problemställningarna samt ett klarläggande och angivande av de närmare riktlinjerna för sakkunnigkommitténs arbete. Den förberedande undersökning, som sålunda erfordrades, borde enligt departementschefens uppfattning uppdras åt en särskild arbetsgrupp med företrädare för de närmast berörda departementen.

3. J ä r n v ä g s s t y r e l s e n

Ett antal nu aktuella järnvägsfrågor har betydelse från lokaliseringssynpunkt. Detta gäller bl. a. nedläggning av järnvägar samt ordnandet av ersättningstrafik i samband därmed, breddning av smalspåriga järnvägar, samtrafiken mellan järnväg och andra kommunikationsmedel samt taxepolitiken. Som underlag för ställningstagande till frågor av nämnt slag gör SJ ofta utredningar om bl. a. befolkning och näringsliv i berörda trafikområden. SJ:s befogenheter. Den ökade bilismen har medfört kraftig minskning av den kortväga person- och godstrafiken på järnväg. En bidragande orsak till trafikbortfallet är också folkminskningen på landsbygden. De trafiksvaga bandelarna åsamkar SJ stora förluster. Tidigare har dessa kunnat täckas genom inkomster från trafikstarkare bandelar. Den ökade konkurrensen från bilismen har emellertid gjort, att detta inte längre är möjligt. Under senare år har särskilt bidrag över statsbudgeten utgått till SJ. För att minska förlusterna på de trafiksvaga bandelarna har SJ möjlighet att minska antalet tågförbindelser och indraga stationer eller på annat sätt rationalisera driften. För nedläggande av bandel eller visst slag av trafik erfordras Kungl. Maj :ts tillstånd. SJ har dock möjlighet att t. ex. överflytta järnvägstrafik på bil, men trafiken skall i så fall bedrivas mot järnvägstaxa. Nedläggningsundersökningar. Sedan flera år tillbaka utförs inom SJ utredningar om trafiksvaga bandelar, som utmynnat i framställningar till Kungl. Maj :t om järnvägstrafikens nedläggning helt eller delvis. Nedläggningsundersökningen sker enligt en särskild plan. Utredningarna utförs av SJ:s distriktskanslier. I utredningarna belyses trafikområdets omfattning, befolknings- och näringslivsförhållanden, vägnät, kommunikationer samt utvecklingen av bandelens trafik och ekonomi. I utredningen ingår också förslag om ersättningstrafikens organisation och om erforderliga vägförbättringar. Järnvägsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har sedan 1956 en gemensam delegation, som förbereder behandlingen av vägfrågor i samband med järnvägsnedläggelser, varvid vägmyndigheterna bedömer behovet av vägförbättringar mot bakgrund av den väntade trafikökningen. Numera är även arbetsmarknadsstyrelsen samt näringslivets trafikdelegation representerad i denna delegation. I samband med undersökningarna om trafiksvaga bandelar anordnar SJ:s distriktsledning informationsmöten för befolkningen och näringslivet

391 i de av järnvägsnedläggelse berörda bygderna, varvid även länsstyrelsen och andra länsorgan, bl. a. länsarbetsnämnden och vägförvaltningen, brukar vara representerade. Järnvägsstyrelsen sammanställer utredningsmaterialet. I de fall styrelsen anser, att järnvägstrafiken helt eller delvis bör nedläggas, görs framställning till Kungl. Maj :t, som fattar beslut i ärendet efter hörande av bl. a. berörda handelskamrar och länsstyrelser. I Kungl. Maj :ts beslut anges de vägförbättringar, som skall utföras i samband med trafikens nedläggning, samt de anordningar i övrigt, som skall vidtas. Järnvägsrådet. I taxefrågor överlägger järnvägsstyrelsen med järnvägsrådet, som är ett rådgivande organ med representanter för Kungl. Maj :t, hushållningssällskapen, stadsfullmäktige i de tre största städerna samt för branschsammanslutningarna inom näringslivet. Rådet består av 25 ledamöter inbegripet ordföranden. Inom rådet finns ett arbetsutskott, bestående av en ordförande samt sex ledamöter, som representerar de större trafikantgrupperna inom näringslivet. Järnvägsrådet överlåter ofta åt arbetsutskottet att på rådets vägnar avge yttranden eller förslag i de frågor, som rådet behandlat. Samrådet mellan järnvägsstyrelsen och järnvägsrådet har aktualiserats sedan styrelsen enligt Kungl. Maj :ts beslut i maj 1959 fått större befogenheter på taxeområdet, bl. a. beträffande olika varors tariffklassificering. Styrelsen har även förklarat att samråd om mera betydelsefulla taxefrågor berörande flera näringsgrenar såväl i fråga om godsindelningen som andra spörsmål kommer att etableras med järnvägsrådet och dess arbetsutskott. I frågor rörande breddning av smalspåriga järnvägar har järnvägsstyrelsen samarbetat med arbetsmarknadsstyrelsen, som i vissa fall av sysselsättningsskäl ställt medel till förfogande för utförande av breddningsarbeten.

4. Kammarkollegiet

Kammarkollegiet har enligt gällande instruktion (SFS 1957:651) till uppgift bland annat att ta befattning med frågor rörande ändring i rikets kommunala indelning samt att föra talan för bevakande av det allmännas rätt och intressen i vattenmål och bevaka nämnda intressen vid förberedelse av vissa företag enligt vattenlagen. 4.1 Frågor rörande ändring i rikets kommunala

indelning

Grundtyper av indelningsärenden är kommunsammanläggning, kommunutbrytning och överföring av kommundel till annan kommun. Hit hänförs också frågor om rätta sträckningen av gränser mellan indelningsenheter. Jämväl frågor rörande ombildning av kommun från en organisationsform till en annan, vilka ej utgör indelningsärenden, ankommer på kammarkollegiets handläggning. Kollegiet har att föra en liggare över rikets indelning. Gällande bestämmelser om ändring i kommunal indelning är meddelade i den s. k. indelningslagen. 1 Kammarkollegiet har ställning som central utredningsmyndighet i hithörande frågor. Initiativ till indelningsändring kan tas av kommun eller kommunmedlem genom framställning till kammarkollegiet. Vid sådan ansökan skall fogas den förberedande utredning som sökanden vill åberopa. Frågan om indelningsändring kan också väckas av kammarkollegiet självt eller av länsstyrelsen genom anmälan till kollegiet. (Kungl. Maj:t kan också på eget initiativ uppta dylik fråga.) Jämlikt indelningslagen skall kollegiet låta verkställa utredning i anledning av väckt fråga om ändring i kommunal indelning, om skäl därtill anses föreligga. Kollegiet kan antingen självt ombesörja utredningen eller uppdra åt särskild utredningsman att verkställa densamma och kan också överlämna utredningsuppdraget åt vederbörande länsstyrelse. (Sistnämnda ordning förekommer sällan.) Utredningen skall enligt indelningslagen avse alla på frågan inverkande omständigheter. När Kungl. Maj :t på eget initiativ upptagit fråga om indelningsändring, förordnar Kungl. Maj :t om utredning på sätt finnes lämpligt. Med vissa variationer alltefter de lokala förhållandena innehåller en dylik utredning uppgifter om bl. a. folkmängdsutveckling och skatteunderlag 1 Lag om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning, SFS 1919: 293, i dess lydelse enl SFS 1957: 282, jämte senare ändringar.

393 i de berörda områdena, närings- och kommunikationsförhållanden, skolväsende, områdenas utrustning med stadsmässiga anordningar (vatten- och avloppsledningar, allmän belysning o. d.), bebyggelseförhållanden och befolkningens inriktning mot olika tätorter. Vidare lämnas förslag till ekonomisk uppgörelse, om sådan anses påkallad (övertagande av kommunala tillgångar och skulder inom områdena och eventuell ersättning härför, bidrag från den ena kommunen till den andra för försämrad ekonomisk ställning, det fortsatta ansvaret för ekonomiska åtaganden, avkastning av donationsfonder o. d.). I indelningsärende, som utretts av kammarkollegiet eller under dess inseende, skall länsstyrelsens utlåtande inhämtas. Om länsstyrelse på kollegiets uppdrag verkställt utredningen, skall länsstyrelsen med eget yttrande överlämna handlingarna i ärendet till kollegiet. Därest kollegiet finner ifrågasatt indelningsändring icke böra komma till stånd, skall kollegiet meddela beslut härom. I annat fall har kollegiet att med eget utlåtande underställa indelningsärendet Kungl. Maj :ts prövning. Enligt indelningslagen tillkommer det Kungl. Maj :t att förordna om ändring i rikets kommunala indelning. Lagen drar upp vissa gränser för Kungl. Maj :ts befogenheter i detta avseende. Om en indelningsändring finnes medföra avsevärd olägenhet för en kommun, kan Kungl. Maj :t mot kommunens bestridande förordna om ändringen endast då densamma är påkallad av betydande allmänt behov samt ändringen är nödvändig för att undanröja eller avsevärt minska förefintligt missförhållande. Som exempel på dylikt betydande allmänt behov anges i lagen bl. a. sådana fall, då samhällets behov av utrymme för bostäder, industri eller annat dylikt ändamål icke kan i erforderlig mån tillgodoses inom samhällets område eller att bestående indelning lägger hinder i vägen för den ekonomiska utvecklingen inom orten. År 1962 beslöt statsmakterna om en översyn av rikets indelning i borgerliga kommuner och med anledning därav förordnades i särskild tilläggsparagraf 1 till indelningslagen, att för varje län skall finnas en av Konungen fastställd plan, som utvisar den lämpligaste indelningen av länet i kommuner med hänsyn till befolkningsförhållandena och den ekonomiska utvecklingen ävensom de kommunala förvaltningsuppgifternas omfattning och beskaffenhet samt förhållandena i övrigt. Förslag till sådan plan eller ändring därav skall upprättas av länsstyrelsen efter samråd med företrädare för kommunerna och de av kommunindelningsfrågor särskilt berörda myndigheterna i länet. Länsstyrelsen skall bereda kommunerna och landstingets förvaltningsutskott tillfälle att inom viss tid inkomma med yttrande över förslaget och efter utgången av sådan frist översända förslaget jämte övriga handlingar i ärendet till Konungen. De av Kungl. Maj :t enligt ovan fastställda planerna förutsätts bli ett in1 Lag angående ändring i lagen den 13 juni 1919 (nr 293) om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning. (SFS 1962: 35.)

394 citament till önskvärda frivilliga sammanläggningar av kommuner och även vägledande för det interkommunala samarbetets inriktning. En samarbetsnämnd inom varje kommunblock väntas komma att bildas på kommunernas eget initiativ eller vid behov på initiativ av länsstyrelsen.

4.2 Bevakande av det allmännas rätt och intressen i vattenmål Till kammarkollegiets uppgifter hör, såsom förut nämnts, att föra talan för bevakande av det allmännas rätt och intressen i vattenmål och bevaka nämnda intressen vid förberedelse av vissa företag enligt vattenlagen. Sådana företag avser bl. a. vattenuppdämning för kraftverk och vattenreglering m. m., som är av viss storlek eller på ett kännbart sätt berör ett förhållandevis stort antal sakägare eller eljest i mycket väsentlig grad ingriper i en bygds förhållanden. Kungl. Maj :t har utfärdat vissa bestämmelser 1 vad gäller förberedandet av ansökan om vattendomstolens tillstånd till nämnda slag av företag. Vederbörande företagare skall bl. a. underrätta den berörda länsstyrelsen samt kammarkollegiet om det planerade företaget, innan närmare undersökningar äger rum för utrönande av företagets verkningar i vattenområdet. I syfte att främja en från allmän synpunkt ändamålsenlig planering av olika åtgärder för att utnyttja vattendraget i fråga, bör samråd äga rum med företrädarna för de till vattendraget knutna viktigare intressena. Enligt kungörelsen ankommer det på kammarkollegiet att efter samråd med vattenrättsdomaren föranstalta om sådan särskild utredning, som kan anses erforderlig med hänsyn till företagets planering från allmänna naturskyddssynpunkter. Ärenden avseende det allmännas intressen i vattenmål anhängiggörs hos kammarkollegiet genom att vattendomstol till kollegiet sänder avskrift av de handlingar, som sökanden ingivit till domstolen. Kollegiet prövar om talan skall föras för det allmänna eller icke och beslutar om erforderliga åtgärder i saken, t. ex. inhämtande av yttrande från länsstyrelse, överklagande av dom. Kammarkollegiet har även till uppgift att bevaka talan för att tillvarata viss bygds intressen i enlighet med vattenlagens bestämmelser om skyldighet för ägare av större vattenkraftsanläggningar att tillhandahålla kraft åt kringliggande bygd (det s. k. bygdekraftsinstitutet). Efter beslut av 1962 års riksdag har kretsen av bygdekraftsberättigade, som tidigare varit begränsad till hantverk och småindustri eller lantbruk, numera vidgats att omfatta all industri. 2 Giltighetstiden för vattendomstolens avgörande rörande storleken av den andel av kraftproduktionen, som skall reserveras såsom bygdekraft, omfattar 20 år. Kammarkollegiet låter utföra schablonmässiga beräk1 2

K K angående förberedelse av vissa företag enligt vattenlagen (SFS 1953: 177). Lag om ändrad lydelse av 4 kap. 1 och 4 §§ vattenlagen (SFS 1962: 83).

395 ningar rörande den framtida kraftförbrukningen under en 20-årsperiod inom ett tänkt område. Även vederbörande kommun har numera erhållit rätt att föra talan i vissa vattenmål för att tillgodose allmänna intressen inom orten. Om sådan talan skall kommunen underrätta kammarkollegiet. (Lag om ändring i vattenlagen, SFS 1961:548.)

Lantbruksmyndigheterna

5.1 Det centrala organet 5.1*1 Uppgifter i samband med jordbruksrationaliseringen

Lantbruksstyrelsen har bl. a. till uppgift att leda den översiktliga planeringen för jordbrukets yttre rationalisering, att utöva överinseende över de statliga stödåtgärderna på jordbrukets och trädgårdsnäringens område samt att vara central tillsynsmyndighet för lantbruks- och trädgårdsundervisningen. Beträffande administrationen av det statliga stödet för jordbrukets rationalisering har lantbruksstyrelsen att på de underställda länsorganen — lantbruksnämnderna — årligen fördela de av statsmakterna fastställda lånegaranti- och bidragsramarna för olika rationaliseringsåtgärder och att utfärda föreskrifter rörande verksamhetens bedrivande. Styrelsen har själv att besluta i lånegarantiärenden angående uppförande av lagerhus m. m. för jordbruksändamål samt auktionshallar för trädgårdsprodukter och att bevilja lånegarantier och statsbidrag till trädgårdsnäringens rationalisering. Enligt gällande instruktion äger lantbruksstyrelsen föreskriva, att lantbruksnämnds beslut i visst ärende av större vikt ej får verkställas utan att ha underställts styrelsens prövning. Lantbruksstyrelsen är vidare besvärsinstans i jordförvärvsärenden samt bidrags- och låneärenden (se nedan). Samarbetet med andra organ. Styrelsen har gemensamma överläggningar med företrädare för lantmäteristyrelsen och skogsstyrelsen i frågor rörande rationalisering av jordbruks- och skogsbruksfastigheter. Utöver den fortlöpande kontakt, som följer av att cheferna för dessa ämbetsverk personligen eller genom ombud äger närvara vid lantbruksstyrelsens behandling i plenum av ärenden, som berör deras verksamhetsområden, har vissa befattningshavare utsetts som kontaktmän mellan myndigheterna. Lantbruksstyrelsen är därjämte representerad i byggnadsstyrelsens råd för samhällsplanering samt i kommerskollegii elektriska råd. Efter samråd med domänstyrelsen har lantbruksstyrelsen utarbetat anvisningar beträffande samarbetet mellan lantbruksorganisationen och domänverket i frågor rörande utbyte av mark mellan statsskogsbruket och bondeskogsbruket. I ärenden som rör domänverkets förvärv av jordbruksoch skogsfastigheter samt byten av skogsmark äger fortlöpande samråd r u m .

397 5.1.2 Utredningsverksamhet

I åtskilliga län har lantbruksstyrelsen med bistånd av sina regionala organ låtit utföra särskilda utredningar såsom ett led i den under arbetsmarknadsstyrelsens ledning eller i vederbörande länsstyrelses regi bedrivna lokaliseringsplaneringen. Sådana undersökningar, inriktade på strukturrationaliseringen i jord- och skogsbruket, har hittills utförts för Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Hallands, Skaraborgs, Kopparbergs, Gävleborgs och Jämtlands län. I samråd med arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har vidare undersökningar rörande sysselsättningsförhållandena, arbetskraftsavgången och brukningsförhållandena inom det mindre jordbruket genomförts i Bohuslän. Utredningar pågår i Norrbottens, Västerbottens, Gotlands och Södermanlands län samt i Dalsland och planeras för Skåne och Värmland. De verkställda undersökningarna omfattar — med vissa variationer alltefter jordbrukets olika problem inom resp. län — uppgifter om beräknade framtida förändringar i åker- och skogsmarksareal, i antalet brukningsenheter, företagsstruktur, brukarnas ålder, civilstånd och sysselsättning inom och utom jord- och skogsbruket, byggnadernas beskaffenhet m. m. I syfte att belysa jordbrukets förutsättningar i olika delar av riket och därjämte skapa ett underlag för regionalt differentierat handlingsprogram för jord- och skogsbrukets rationalisering pågår inom lantbruksstyrelsen bearbetning av ett hela riket omfattande utredningsmaterial, som framlagts av lantbruksnämnderna efter samråd med hushållningssällskapen, överlantm ä t a r n a och skogsvårdsstyrelserna. I samråd med 1960 års jordbruksutredning utför lantbruksstyrelsen även vissa riksomfattande utredningar om den sannolika utvecklingen av markanvändningen och om utvecklingstendenserna beträffande jordbrukets lokalisering. I samband härmed bör också nämnas de befolkningsstatistiska länsutredningar, som lantbruksstyrelsen företagit på grundval av bl. a. 1950 års folkräkning, och de intensivundersökningar rörande flyttningsrörelserna, som utförts i olika områden av riket. Bland utredningar av betydelse i lokaliseringssammanhang bör också framhållas den av lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen gemensamt utförda utredningen om överföring av sämre jordbruks jord till skogsmark inom olika delar av landet. 5.1.3 Lantbruksundervisningen

Skolor för lantbruks- och trädgårdsundervisningen, som står under lantbruksstyrelsens överinseende, utgörs av lantbruks-, trädgårds- och lanthushållsskolor. Dessa skolor har numera den gemensamma benämningen lantbrukets yrkesskolor. De är statsunderstödda och har landsting, hushållningssällskap eller stiftelser som huvudmän. Skolornas omedelbara ledning handhas fr. o. m. den 1 juli 1963 av en inom varje län inrättad, för samtliga

398 lantbruks- och lanthushållsskolor inom området gemensam regional styrelse med representanter för skolornas huvudmän, länsskolnämnden, hushållningssällskapet och skogsvårdsstyrelsen. Gällande kungörelse om statsbidrag till byggnadsarbeten vid lantbruksundervisningsanstalter (SFS 1961:405) ger lantbruksstyrelsen möjlighet att utöva inflytande i frågor rörande förläggning och utbyggnad av hithörande skolor. Bidragsbestämmelserna är i sina huvuddrag anpassade till de motsvarande bestämmelser, som gäller för skolor inom det allmänna skolväsendet och för folkhögskolor och yrkesskolor. Sålunda skall vederbörande huvudman (mestadels landsting) före ansökan om statsbidrag verkställa utredning — enligt lantbruksstyrelsens anvisningar — rörande det föreliggande lokalbehovet, vilket sedan prövas av styrelsen. Statsbidragsansökan skall styrelsen med eget yttrande överlämna till Kungl. Maj :t för beslut. Byggnadsarbete för vilket statsbidrag avses skola utgå, får inte igångsättas, innan Kungl. Maj :t beslutat i bidragsfrågan. För att erhålla underlag för nämnda lokalbehovsprövning har lantbruksstyrelsen utarbetat anvisningar till ledning för vederbörande huvudman. Dessa anvisningar har i princip anpassats till de av skolöverstyrelsen utfärdade motsvarande anvisningarna beträffande det allmänna skolväsendet. I samband med lokalbehovsprövningen har lantbruksstyrelsen samråd med skogsstyrelsen för en samordning med den skogliga undervisningen. I fråga om lanthushållsundervisningen sker ett samarbete med överstyrelsen för yrkesutbildning. Planering. På uppdrag av Kungl. Maj:t har lantbruksstyrelsen utarbetat en långsiktig plan för den fortsatta upprustningen och utbyggnaden av lantbruksundervisningsanstalterna inom varje län. Som grund härför har styrelsen gjort upp en prognos över behovet av utbildningsplatser för läsåret 1970/71. Utbildningsbehovet för jordbruksföretagare och lantarbetare har beräknats schematiskt med utgångspunkt från bl. a. det väntade antalet brukningsenheter av olika storlek år 1971 samt en antagen yrkesutbildningsfrekvens och ett visst antal anställda för varje större brukningsenhet. Skillnaden mellan det beräknade behovet av utbildningsplatser 1970/71 och den nuvarande utbildningskapaciteten har av lantbruksstyrelsen lagts till grund för en bedömning av behovet av upprustning och utbyggnad av ifrågavarande skolor. I samråd med lantbruksstyrelsen utför arbetsmarknadsstyrelsen f. n. fördjupade undersökningar av utbildningsbehovet på detta område. Härigenom väntas ett bättre underlag kunna erhållas för den framtida planeringen i fråga om lantbrukets yrkesskolor. 5.2 Länsorgan Under lantbruksstyrelsen sorterar lantbruksnämnderna och deras ortsombud. Även hushållningssällskapen står under styrelsens tillsyn. Enligt Kungl.

399 Maj:ts instruktion för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna (SFS 1960: 634) skall det finnas en sådan nämnd i varje län med undantag för Älvsborgs län, där verksamheten är uppdelad på två nämnder i överensstämmelse med den uppdelning, som tidigare gjorts av hushållningssällskapens verksamhetsområden. Lantbruksnämnden består av sju ledamöter. Tre av dessa utses av KungL Maj:t, varav en förordnas till ordförande. (I samtliga nämnder är f. n. landshövdingarna förordnade som ordförande.) Två ledamöter utses av h u s hållningssällskapet. Nämndens chefstjänsteman och hushållningssällskapets direktör är självskrivna ledamöter. I lämplig utsträckning skall n ä m n den utse ortsombud, vilka har att uppehålla kontakten mellan nämnden och ortsbefolkningen. Nämnden skall på länsplanet handha de statliga åtgärderna rörande j o r d brukets rationalisering och vad som därmed sammanhänger. Därvid avses dock ej s. k. driftsrationalisering, som det ankommer på vederbörande hushållningssällskap att handha. Sedan 1959 har nämndernas uppgifter vidgats till att verka för skogsbrukets yttre rationalisering, icke blott som tidigare avseende bondeskogsbruket utan skogsbruket i dess helhet. Mera omfattande rationaliseringsföretag föregås i regel av s. k. individualplaneringar, som omfattar en större eller mindre grupp fastigheter och som aktualiserats genom behov av storleksrationaliseringar och/eller bättre ägoarrondering. En sedan år 1961 tillämpad metodik för strukturrationaliseringen i jordbruket i de fyra nordligaste länen är de s. k. koncentrerade rationaliseringsinsatserna. Denna verksamhet som är av utpräglad initiativkaraktär bedrivs så, att smärre områden, vanligen innefattande 5—10 brukningsenheter som bedöms inom nära förestående tid kunna utvecklas till bärkraftiga en- eller tvåfamiljs jordbruk, undan för undan utväljs i bestående jordbruksbygd och planläggs för sådan utveckling. P å detta sätt går man från område till område och får på relativt kort tid fram rationaliserade jordbruk. Kraftigt statsbidragsstöd utgår därvid till företagsekonomiskt lönsamma investeringar i byggnader, maskiner, dikning etc. Nämnden skall vidare i rationaliseringssyfte medverka vid översiktliga utredningar och planeringar, som berör landsbygden m. m. Enligt KK angående statligt stöd till jordbrukets yttre och inre rationalisering m. m. (SFS 1959:246) kan ekonomiskt stöd lämnas i form av lånegaranti och statsbidrag, vilket beviljas av lantbruksnämnden. För rationaliseringsändamål kan nämnden vidare inköpa mark, inlösa mark enligt vad som stadgas i jordförvärvslagen, väcka fråga om expropriation för stärkande av ofullständiga jordbruk samt överlåta av nämnden förvärvad m a r k m. m. Nämnden handlägger vidare ärenden rörande förvärv av jordbruksfastighet enligt 1955 års jordförvärvslag. Därjämte skall nämnden handlägga ärenden enligt 1947 års lag om uppsikt å jordbruk och handha det ekonomiska stödet till förvärv och drift av jordbruksfastigheter (KK om statligt kreditstöd till förvärv och drift av jordbruk m. m., SFS 1963: 305).

400 En utförligare exemplifiering av lantbruksnämndernas insatser — bl. a. genom de koncentrerade rationaliseringsåtgärderna — ges i »Utvecklingsplanering på landsbygden» av lantbruksdirektör C.-E. Dahlgren (s. 449— 455). 5.2.1 Lantbruksnämndens kontakter med andra länsorgan

Länsstyrelsen skall underrättas om lantbruksnämndens sammanträden i plenum och om de ärenden, som därvid skall förekomma. Som nämnts är landshövdingarna nu ordförande. Även om det skulle förekomma att landshövdingen ej vore förordnad som ledamot av nämnden, äger han närvara vid dess sammanträden och delta i överläggningarna. Detsamma gäller landssekreteraren eller annan av länsstyrelsen därtill förordnad tjänsteman. Lantbruksdirektören och andra tjänstemän hos nämnden är skyldiga att, då så påkallas, delta i handläggningen inom länsstyrelsen av visst ärende eller viss grupp av ärenden. Vid handläggningen inom nämnden av fråga av större vikt, som berör annan länsmyndighets arbetsområde, skall även representant för denna myndighet beredas tillfälle att delta i nämndens överläggningar. I ärenden rörande fastighetsbildning skall samråd ske med överlantmätaren. Vid handläggningen av ärenden, som berör skogliga frågor av större vikt, skall samråd äga rum med länsjägmästaren. Mellan länsbostadsnämnden och lantbruksnämnden sker samarbete i frågor rörande statligt stöd till investeringar i bostadsbyggnader å jordbruksfastigheter. Mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och lantbruksnämnderna har sedan lång tid samarbete bedrivits i utredningsverksamheten rörande lokaliseringsplaneringen m. m. Särskilt på senare tid har även samarbete mellan dessa myndigheter utvecklats i syfte att lösa problem, som sammanhänger med friställning av arbetskraft i jordbruket till följd av rationaliseringen.

6. L a n t m ä t e r i v ä s e n d e t

Lantmäteriets huvuduppgifter, för vilka fastighetsbildningslagstiftningen är grundläggande, är tillskapande av nya fastigheter för skilda ändamål (bebyggelse, industri, jordbruk, skogsbruk m. m.) och rationalisering av fastighetsbeståndet allt eftersom behov därav uppkommer. Verkets arbetsinsatser på skilda områden av samhällslivet har självfallet förändrats på grund av utvecklingen inom samhället. Befolkningsutvecklingen under de senaste årtiondena, som karakteriserats av en fortgående urbanisering, har sålunda ställt stora anspråk på insatser på bostadsbyggandets område, likaså den fortgående efterfrågan på m a r k för fritidsvistelse. På jordbrukets och skogsbrukets område, där rationaliseringssträvandena av ålder utgjort en uppgift för lantmäteriet, har uppgiften i stor omfattning inneburit deltagande även i statsmakternas nu aktuella progressiva strävanden att få till stånd en strukturrationalisering beträffande de ekonomiska företagen på ietta område. Samhällsutvecklingen har sålunda medfört, att det dynamiska samspelet mellan tätort och omgivande landsbygd och jämväl mellan samhällslivets olika näringsgrenar blivit mera påtagligt. Sambandet mellan markens användning för alla skilda ändamål, där innehav av fast egendom är av betydelse, har därigenom blivit alltmer markerat. En markdisposition vid företagande av en fastighetsbildningsåtgärd måste därför ofta ses från flera olika synpunkter, varvid bebyggelsens, jordbrukets, skogsbrukets och andra näringsgrenars intressen måste samman jämkas. Även mera begränsade fastighetsbildningsåtgärder måste normalt verkställas mot bakgrund av dylika översiktliga överväganden. Vid lantmäteriförrättning, som kan sägas i princip utgöra en planläggning och ett samtidigt genomförande av den så upprättade planen, sker en ingående prövning — enligt i lag närmare angivna bestämmelser så att det allmännas intressen av en ändamålsenlig markdisposition blir vägda mot varandra och beaktade. Därjämte är i fastighetsbildningslagstiftningen noga reglerat att även de enskilda markägarnas intressen skall tillgodoses. Med hänsyn härtill h a r fastighetsbildningsåtgärder i normalfallet byggts upp som en förrättningsprocedur, där allmänna och olika enskilda intressen konfronteras mot varandra fram till ett avgörande, varefter såsom korrektiv med hänsyn till såväl allmänintresset som de enskildas intressen förrättningsavgörandet kan bringas under domstols prövning. 26—318341

402 Organisation. Lantmäteriet består av tre led, nämligen lantmäteristyrelsen, överlantmätare med lantmäterikontor samt lantmäteriets förrättningsorganisation, bestående av distriktsenheter och specialenheter. Den administrativa konstruktionen sammanhänger väsentligen med i lag reglerade förrättningsförfaranden, där de olika organen tilldelats skilda uppgifter. Av särskild betydelse för verksamheten är jorddelningslagen, lagen om fastighetsbildning i stad, sammanläggningslagen, lagen om enskilda vägar och byggnadslagen. Lantmäteriväsendets organisation är fastställd i lantmäteriinstruktionen (SFS 1960: 596). 6.1 Det centrala organet Lantmäteristyrelsen, som i huvudsak har administrativa funktioner, utövar den centrala ledningen av lantmäteriväsendet. Styrelsen har sålunda att leda och öva tillsyn över fastighetsbildningen enligt den för landsbygden gällande lagstiftningen och övriga grenar av lantmäteriväsendet, i den mån denna tillsyn ej tillkommer annan ämbetsmyndighet, samt över arbetet med förande av jordregister. Lantmäteristyrelsen har såsom chefsmyndighet för lantmäteristaten att samråda med andra centrala myndigheter, bl. a. lantbraksstyrelsen, skogsstyrelsen, domänstyrelsen, byggnadsstyrelsen, bostadsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Styrelsen är representerad i byggnadsstyrelsens råd för samhällsplanering. Vid sidan av den centrala ledningen av lantmäteriväsendet har styrelsen överinseende över mätningsväsendet i rikets städer och köpingar och vissa andra samhällen och orter på landet, där fastighetsbildningslagen för stad äger giltighet, ävensom över arbetet med uppläggande och förande av fastighetsregister enligt för stad gällande bestämmelser. Styrelsen utgör även remissorgan i jordpolitiska, planpolitiska och fastighetsrättsliga frågor, vari yttranden avges till Kungl. Maj :t, högsta domstolen, andra domstolar och till statliga myndigheter. Styrelsen lämnar dessutom service åt de regionala och lokala organen i fråga om fotogrammetriska och andra mätningstekniska arbeten, databehandling, skogsvägsplanering, översiktlig fastighetsplanering, inägo- och skogsvärdering o. dyl. 6.2

överlantmätarna

överlantmätaren är en administrativ myndighet på länsplanet med samordnande och allmänt ledande funktioner. Överlantmätaren har att leda och öva tillsyn över länets lantmäteriväsende samt ta initiativ till och medverka i förberedande planeringar och andra åtgärder, som är ägnade att främja en ändamålsenlig fastighetsindelning och en effektivt bedriven lantmäteriverksamhet inom länet. Han skall verka för samordning av fastighetsbildningen med de åtgärder, som på angränsande områden planläggs och utförs genom

403 andra myndigheter och organ. I förrättningsproceduren har överlantmätaren uppgift att granska och fastställa lantmäteriförrättningar eller att hänskjuta dessa till domstols prövning. Av väsentlig betydelse är uppgiften att på det allmännas vägnar övervaka att fastighetsbildningslagstiftningens syftemål i jordpolitiskt och planpolitiskt avseende förverkligas och att möjligheterna i övrigt att åstadkomma en ändamålsenlig fastighetsindelning och en lämplig lokalisering av bebyggelsen tillvaratas. Han har därvid att ta erforderliga initiativ, överlantmätaren skall i likhet med övriga länsmyndigheter upprätthålla ständiga kontakter med länsstyrelsen och andra myndigheter inom länsförvaltningen samt tillhandagå dessa med expertis, överlantmätaren skall vidare föra jordregister och i många fall även föra fastighetsregister, såsom för stad, samt då så påfordras biträda ägodelningsrätt och överdomstolar såsom sakkunnig.

6.3 Förrättningsorganisationen

Lantmäteriväsendets kärna utgörs av dess förrättningsorganisation, inom vilken huvuddelen av lantmäteriverksamheten bedrivs och till vilken även huvuddelen av lantmäteriets personal är knuten. Stommen i förrättningsorganisationen är distriktsenheterna — 110 stycken — med distriktslantmätaren som chef. Enligt i jorddelningslagen angiven forum regel åvilar distriktslantmätarna normalt all slags förrättningsverksamhet i första instans. Denna verksamhet är av judiciell art. överinstanserna utgörs därför av domstolar (ägodelningsrätt, hovrätt, högsta domstolen). Då särskilda förhållanden det föranleder, inrättas vid sidan av distriktsenheterna särskilda enheter, s. k. specialenheter — för närvarande cirka 35 stycken — med uppgift att omhänderha vissa större uppgifter eller uppgifter av speciellt slag inom visst område. Som ovan framhållits måste i fråga om såväl de allmänna som de enskilda intressena prövningen av fastighetsbildningsfrågor ske så allsidigt att det samband, som råder mellan olika samhällsfunktioner och mellan markens användning för olika ändamål, för bebyggelse, industri, jordbruk, skogsbruk m. m., vinner beaktande. Prövningen måste därvid normalt grundas på översiktliga bedömanden. Många gånger erfordras i sådana sammanhang att såväl översiktlig planläggning som detalj planläggning sker för att ligga till grund för förrättningen. Lantmäterimyndigheterna h a r därför i betydande utsträckning på eget initiativ och på uppdrag av k o m m u n e r och andra engagerats i översiktlig planläggning och detalj planläggning för att åstadkomma en ändamålsenlig markanvändning. Denna verksamhet h a r därjämte bidragit till att underlätta och effektivisera fastighetsbildningsverksamheten, vilket också återspeglas i lantmäteriinstruktionen.

7. D e n civila l u f t f a r t e n

7.1 Luftfartsverket

7.1.1 Organisation

Såsom central statsmyndighet för den civila luftfarten i landet har luftfartsstyrelsen att handlägga ärenden rörande bl. a. anläggning och skötsel av flygplatser med därtill hörande utrustning. Luftfartsstyrelsen är chefsmyndighet för flygplatsorganisationen, som handhar den lokala förvaltningen av statens anläggningar inom den civila luftfarten. Flygplatsorganisationen är indelad i fem lokala flygplatsförvaltningar, nämligen Stockholm-Arlanda, Stockholm-Bromma, Göteborg-Torslanda, Malmö-Bulltofta samt Norra flygplatsförvaltningen i Umeå. Under varje förvaltningsenhet, utom Stockholm-Bromma, sorterar flera flygplatser. Dessutom har luftfartsstyrelsen under sin direkta förvaltning ett antal flygplatser, däribland de vid vissa militära flygplatser med civil trafik befintliga enheterna ur luftfartsverket. Man skiljer i allmänhet mellan två olika typer av flygplatser, nämligen trafikflygplatser (civila: Arlanda, Bromma, Torslanda, Bulltofta, Jönköping, Karlstad, Kiruna, Norrköping, Skellefteå, Sundsvall/Härnösand, Umeå, Visby och Örnsköldsvik; militära med linjefart: Halmstad, Hultsfred, Kalmar, Kristianstad, Luleå, Ronneby, Ängelholm och Östersund) samt övriga flygplatser, s. k. småflygplatser, vilka inte berörs av linjetrafiken. Luftfartsstyrelsen och flygplatsorganisationen är ett affärsdrivande verk med den gemensamma benämningen luftfartsverket. 1 7.1.2 Bestämmelser med lokaliseringspolitisk anknytning

Föreskrifter som anknyter till lokaliseringspolitiska frågor för den civila luftfarten finns intagna i bl. a. luftfartslagen (SFS 1957:297), luftfartskungörelsen (SFS 1961:558) och instruktionen för luftfartsverket (SFS 1958:506). Det slutliga avgörandet i fråga om lokaliseringen av nya flygplatser, som är avsedda att drivas av staten (luftfartsverket), fattar riksdagen i sam1 Kungl. Maj:t har genom beslut den 30 juni 1961 och den 3 januari 1962 uppdragit åt statskontoret att i samråd med luftfartsstyrelsen göra en översyn av luftfartsverkets organisation, kostnader och intäkter. Vidare har Kungl. Maj:t den 16 november 1962 beslutat låta verkställa särskild utredning avseende luftfartsverkets framtida ställning m. m.

405 band med beslut om investeringsanslag till flygplatser för den civila luftfarten. Som bedömningsgrund härför ligger främst de av luftfartsstyrelsen i dess anslagsäskanden framlagda förslagen till arbetsprogram för det kommande budgetåret. I de fall annan än staten (t. ex. en kommun, ett industribolag eller sammanslutning) avser att driva en allmän flygplats (d. v. s. flygplats till allmänt b r u k ) , erfordras det enligt luftfartslagen Konungens tillstånd för inrättande och drift av sådan flygplats. Tillståndet kan begränsas till viss tid och lösningsrätt förbehållas kronan. Innan sådan allmän flygplats tas i bruk, skall den godkännas. Enligt luftfartskungörelsen tillkommer det luftfartsstyrelsen att meddela dylikt godkännande och att tillika föreskriva de fordringar, som skall vara uppfyllda för att område skall kunna godkännas såsom allmän flygplats. Vid fastställande av sådana fordringar har styrelsen bl. a. att ta hänsyn till de kringboende, till närliggande militära anläggningar, land- och sjötrafik i området kring flygplatsen samt dennas inverkan på landskapsbilden. Styrelsens fastställande av nämnda fordringar och andra föreskrifter för allmän flygplats skall föregås av samråd med företrädare för de intressen som berörs härav, ävensom med ifrågakommande myndigheter. I fråga om inrättande och godkännande av enskild flygplats äger luftfartsstyrelsen fatta beslut på ansökan av flygplatsens ägare eller innehavare och efter samråd med företrädare för av frågan berörda intressen. Tillstånd till linjefart. Luftfart i regelbunden trafik (linjefart) i förvärvssyfte får enligt luftfartslagen inte utövas här i riket utan tillstånd av Kungl. Maj:t. Ansökan om sådant tillstånd (varöver luftfartsstyrelsen avger yttrande) skall jämlikt luftfartskungörelsen innehålla sådana upplysningar, som är ägnade att klarlägga de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för den ifrågasatta trafiken. Tillstånd att i förvärvssyfte utöva annan luftfart än linjefart meddelas (utom i vissa särskilda undantagsfall) av luftfartsstyrelsen. I de av Kungl. Maj :t meddelade tillstånden att bedriva regelbunden linjefart föreskrivs bl. a., att luftfartsstyrelsen skall fastställa taxor och tidtabeller för trafiken. Såsom villkor för trafiktillstånd ålägger Kungl. Maj:t vederbörande flygföretag bl. a. att i skälig omfattning upprätthålla trafiken och täcka trafikbehovet på de linjer som företaget medgivits trafikera. Dock skall sådan skyldighet inte föreligga, därest denna luftfart visar sig förlustbringande och överenskommelse om statligt ekonomiskt stöd till företaget inte kan träffas. Om trafiken inställs på någon linje för längre tid, skall detta på förhand anmälas till luftfartsstyrelsen. 7.1.3 Planerings- och utredningsarbete inom den civila luftfarten

Som underlag vid statsmakternas ställningstaganden till lokaliseringen och utbyggnaden av de civila flygplatserna har legat dels en av 1944 års flygplatsutredning år 1946 redovisad fullständig utbyggnadsplan för det civila

406 flygplatsnätet, dels en av luftfartsstyrelsen år 1956 framlagd långsiktig plan för upprustning av de civila flygplatserna under perioden 1956—1965. Sistnämnda långtidsplan syftade för inrikesflygets del i främsta rummet till att komplettera de för den reguljära inrikestrafiken redan utbyggda huvudflygplatserna (vid Stockholm, Göteborg, Malmö, Visby och Luleå) och därigenom åstadkomma ett sammanhängande system av tio huvudflygplatser på 20—30 mils avstånd från varandra. Detta utbyggnadsprogram är redan nu förverkligat eller under utförande, till stor del som en följd av att lokala intressenter under senare år bidragit till finansieringen av projekten. Därjämte har ett antal militära flygplatser under de senaste åren öppnats för civil trafik. De för trafikflyget behövliga extra anläggningarna har i dessa fall helt bekostats genom kommunala medel, i motsats till gällande finansieringsplaner betr. huvudflygplatserna, där stat och kommun som regel halverar kostnaderna. Bl. a. genom tillgången till militära flygplatser har antalet i linjefart utnyttjade flygplatser i landet ökat från 7 till 21 under den senaste 10-årsperioden. Några långtidsplaner för flygplatsnätets framtida utbyggnad föreligger för närvarande inte. Mot bakgrund av förutnämnda långtidsplan för tiden 1956—1965 samt med beaktande av övriga på kortare sikt aktualiserade behov framlägger luftfartsstyrelsen i sina årliga anslagsäskanden förslag till nyanläggning eller komplettering av vissa flygplatser för den civila luftfarten. I styrelsens förslag till arbetsprogram för budgetåret 1963/64 har upptagits bl. a. anläggandet av nya flygplatser i Växjö och Borås. Utredningsoch projekteringsarbeten avseende Växjöfältet har styrelsen utfört i samråd med statskontoret. För en senare planerad utbyggnad har styrelsen åtagit sig att mot ersättning från kommunen projektera en trafikflygplats i Gällivare. Projekteringsarbetet utförs i samråd med flygvapnet. Den av Kungl. Maj :t nyligen tillsatta utredningen rörande luftfartsverkets framtida ställning m. m. har till uppgift bl. a. att utarbeta en översiktlig långtidsplan för flygplatsorganisationens utbyggnad. I detta sammanhang bör nämnas att Ingeniörsvetenskapsakademiens transportforskningskommission under hösten 1962 publicerat en utredning 1 rörande bl. a. det framtida behovet av s. k. korthållsflygplatser i landet. Luftfartsstyrelsen har medverkat i denna utredning, vars primära mål har varit att framlägga rekommendationer rörande framtida inrikesflygplatsers utformning och lokalisering och därigenom underlätta för bl. a. kommunerna att inarbeta dylika flygplatser i de översiktliga samhällsplanerna. Kommunerna rekommenderas bl. a. att i ett tidigt skede av planarbetet ta kontakt med luftfartsstyrelsen, som senare har att ta ställning till frågan om inrättande av flygplats. Vid sin beräkning av det reguljära flygets trafikunderlag har den ifrågavarande utredningskommittén, benämnd Kom1

»Flygplatser för framtida inrikestrafik i Sverige». Ingeniörsvetenskapsakademiens transport-, forskningskommission, meddelande nr 51.

407 mitten för korthållsflygplatser, bl. a. utgått från arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner och centralorter. Kommittén förutser, att 30—60 nya flygplatser för korthållsflyg (med en banlängd av minst 600 m) kan vara i reguljär trafik år 1980 — förutom ett 30-tal flygfält av konventionell typ (med minst 1 500 meters landningsbana). Bedömningsgrunder. Anläggande av allmänna flygplatser för inrikestrafiken sker numera som regel efter initiativ av kommunala och regionala myndigheter (kommuner, landsting e t c ) . I allmänhet låter dessa organ på egen bekostnad verkställa undersökningar för att få underlag för eget och andra instansers ställningstagande till frågan om behovet och lämpligaste förläggningen av den planerade flygplatsen. I åtskilliga fall tillsätts en interkommunal flygplatskommitté, som ger ett konsultföretag eller en särskild utredningsman i uppdrag att utföra intervjuundersökningar rörande resandefrekvens, flygfrakt m. m. för beräkning av trafikunderlaget. Intervjuerna brukar omfatta olika undersökningsräjonger eller avståndsintervaller inom den planerade flygplatsens influensområde. Dylika intervjuundersökningar, ävensom andra utredningar för att bedöma flygtrafikpotentialen, har på uppdrag av vederbörande kommunala intressenter utförts bl. a. för de föreslagna flygplatserna i Växjö och Borås samt i fråga om en planerad länsflygplats i Östergötland med alternativ förläggning till Norrköping eller Linköping. De utredningar, som här ifrågavarande regionala sammanslutningar låter verkställa, innefattar en rad olika näringsgeografiska faktorer, såsom näringslivets struktur och den sannolika utvecklingen inom olika verksamhetsgrenar, befolkningsunderlag och befolkningsutveckling, markförbindelser, bebyggelseplanering m. m. inom det område, som kan väntas bli berört av flygplatsens lokalisering. Samarbete och samråd sker i allmänhet under utredningens gång bl. a. med luftfartsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen eller deras regionala organ, ävensom med flygvapnet och Linjeflyg AB (se nedan). Luftfartsstyrelsen har utarbetat en prognos för åren 1965 och 1975 över antalet frekvenser (tur- och retur-resor) per vecka för inrikesflyget (Linjeflyg och SAS). Beräkningarna har utförts med utgångspunkt från erfarenhetsmässiga antaganden angående genomsnittlig reslängd, s. k. trafikflödeskartor, utvisande antalet passagerare i genomsnitt per dag på olika etapper samt flygplanens kapacitet. Kostnadsfördelning mellan stat och kommun. Flygplatser, avsedda att inlemmas i det inrikes linjetrafiknätet, anläggs vanligen i samverkan mellan stat och kommun. Som allmän regel gäller härvid, att avtal träffas mellan staten (luftfartsstyrelsen) och berörda kommunala och regionala myndigheter, innebärande att kommunen kostnadsfritt tillhandahåller lämplig mark för ändamålet och bidrar till anläggningskostnaderna med 50 procent samt svarar för viss del av driftskostnaderna. Flygplatserna överlämnas där-

408 efter med utnyttjanderätt till kronan och ställs under luftfartsstyrelsens förvaltning. Sådana mellan lokala myndigheter och luftfartsstyrelsen ingångna avtal skall godkännas av Kungl. Maj :t. 7.2 Linjeflyg

7.2.1 Organisation

Linjeflyg AB (LIN) bildades år 1957 för att bedriva inrikes reguljär flygtrafik och flygtransport av tidningar m. m. Flygbolagets aktieägare är Scandinavian Airlines System (SAS), Dagens Nyheter AB, Stockholms-Tidningen AB samt AB Svenska Pressbyrån. SAS innehar 50 procent av aktierna i LIN och är alltså huvudintressent i bolaget. Svenska staten är — genom sitt hälftendelägarskap i SAS-konsortiets svenska moderbolag AB Aerotransport (ABA) — intressent också i Linjeflyg AB, och statsmakterna har sålunda möjlighet att utöva visst inflytande på LIN:s verksamhet. 1 Vid bildandet år 1957 erhöll LIN Kungl. Maj :ts koncession att bedriva inrikes reguljär flygtrafik på ett antal tidigare befarna linjer, bl. a. de s. k. tidningsflyglinjerna. Genom en överenskommelse med SAS skedde en uppdelning av det inrikes reguljära flygnätet på så sätt, att SAS behöll de s. k. stamlinjerna Stockholm—Malmö, Stockholm—Göteborg och Stockholm— Luleå/Kiruna men överlät linjen Stockholm—Visby till LIN. Vidare tillerkändes LIN rätten att alltefter myndigheternas godkännande vidareutveckla linjenätet inom landet. Genom ett särskilt samarbetsavtal åtog sig SAS bl. a. försäljning och bokning på LIN:s inrikeslinjer. — Av den totala reguljära inhemska flygtr an sportvolymen, mätt i betalda tonkm, utgjorde LIN:s andel 56 procent under år 1962. 7.2.2 Utredningar

Det utredningsarbete som Linjeflyg själv bedriver, har mycket begränsad omfattning och är huvudsakligen avsett för uppläggning av trafikprogram m. m. Bolaget utnyttjar i stor utsträckning de förutnämnda, av olika myndigheter, kommuner etc. verkställda utredningarna såsom underlag för sina bedömningar i fråga om etablering av flyglinjer och andra trafikfrågor. Nämnda utredningar sker efter samråd med Linjeflyg. Vid sina analyser av t. ex. trafikens fördelning på transportmedel och avstånd har vederbörande utredningsmän såsom ett av hjälpmedlen utnyttjat en av Linjeflyg hösten 1960 genomförd intervjuundersökning rörande flygpassagerarna. Dessa intervjuer gällde passagerarna på samtliga LIN:s plan en viss dag och avsåg olika faktorer av betydelse vid valet av flygresa (t. ex. tjänste- eller privatresa, passagerarnas ålders- och inkomstfördelning, yrke och form av anställning inom olika näringsgrenar, rese- och flygfrekvens samt flygets föroch nackdelar). 1 1 9 5 9 års flygutredning behandlar f. n. frågan ang. den lämpliga fördelningen av ägarintressena i lufttrafikföretag med tillstånd att bedriva inrikes linjefart.

8. P o s t v e r k e t

8.1 Organisation Generalpoststyrelsen utövar ledningen av postverket. Närmast under styrelsen lyder sju regionala förvaltningar (postdirektioner), var och en omfattande ett postdistrikt. Under postdirektionerna — vilka är förlagda till Malmö, Göteborg, Linköping, Stockholm, Gävle, Sundsvall och Boden — sorterar järnvägsposten och de lokala förvaltningarna, dvs. postkontoren. Dessas förvaltningsområden omfattar mindre postanstalter, såsom postexpeditioner och poststationer samt postutdelnings- och postf öringslin jer (i vissa större städer finns dock postkontor som saknar förvaltningsområden). Chef för distriktförvaltning är distriktschef och för lokalförvaltning postmästare. Postdistrikts- och postkontorsområdesgränserna sammanfaller i allmänhet med läns- och kommungränser. Instruktionsenligt tillkommer det generalpoststyrelsen bl. a. att bestämma om distriktens och postkontorsområdenas omfattning samt att inrätta och indra postanstalter, anordna postförbindelser och bestämma i vilken utsträckning och under vilka former postutdelning skall ske. Generalpoststyrelsen har nyligen låtit företa en översyn av gränserna för postkontorens förvaltningsområden (1958 års utredning om postkontorens förvaltningsområden m. m . ) . Genomförandet av utredningens förslag, som sker efter hand, medför att vissa mindre postkontorsområden slås samman till större enheter. Antalet postkontor med förvaltningsområden minskar således med ett 50-tal från ca 200 till ca 150 stycken. I fråga om postverkets organisation bör nämnas, att 1956 års postutredning i sitt den 5 december 1962 avgivna betänkande (SOU 1962: 52) framlagt förslag, innebärande bl. a., att generalpoststyrelsen i princip endast skall leda och kontrollera postverksamheten, att en radikal decentralisering av befogenheterna till distrikts- och lokalförvaltningscheferna genomförs, varigenom distriktscheferna får full befogenhet att inom budgetramar bestämm a om landsbygdens postanordningar, att postkontoren får vidgade administrativa resurser genom sammanslagning av mindre enheter samt att en översyn av distriktsindelningen genomförs för landet i dess helhet. — Statsmakterna har ännu inte tagit ställning till postutredningens förslag. 8.2 Planerings- och utredningsverksamhet P å uppdrag av generalpoststyrelsen har, såsom förut nämnts, den s. k. FVO-utredningen verkställt en översyn rörande postkontorens förvaltnings-

410 områden. Utredningen framlade år 1960 dels ett huvudbetänkande, som innehåller målsättningen och de allmänna riktlinjerna för förslagen till en postal regionindelning av landet inom lokalförvaltningarna, dels separat redovisade detalj förslag för vart och ett av de sju postdistrikten. Redovisningen av distrikten har skett länsvis. Den ledande principen vid uppdragandet av gränserna för postkontorens förvaltningsområde har enligt utredningen varit, att en ort eller en trakt i postalt avseende skall administreras från den centralort, som även i andra avseenden, exempelvis i fråga om handel, allmän förvaltning och andra funktioner, är den naturliga huvudorten för den mindre kvalificerade orten eller trakten. Som riktvärde har utredningen därvid använt sig av bl. a. uppgifter om antalet hushåll samt ett centralitetsindex, dvs. ett siffermässigt uttryck för centralortens inflytande i omlandet. Ett av minimikraven för ett regionpostkontor har varit bl. a., att det skall ha 20 underlydande postanstalter (4 postexpeditioner och 16 poststationer), som i de tre nordligaste länen betjänar 4 000 hushåll och i övriga län 6 000. Man har i görligaste mån sökt anpassa omlandsgränserna till kommun- och länsgränser, såvida inte en kommun måst delas av t. ex. trafiktekniska skäl. Generalpoststyrelsen söker kontinuerligt förbättra och rationalisera landsbygdens postorganisation i första hand genom en successiv utbyggnad av lantbrevbäringsnätet. För att utbyggnaden skall ske någorlunda likartat över hela landet och i den takt som postverkets ekonomi tillåter, har styrelsen utfärdat vissa riktlinjer, där bl. a. kraven på hushållstäthet preciserats. Vidare har styrelsen uppdragit åt distriktsförvaltningarna att i samråd med vederbörande lokalförvaltningar för varje postkontorsområde upprätta trafikplaner, i vilka redovisas planer på inrättande eller indragning av poststationer, sammanslagning och motorisering av lantbrevbäringslinjer, turökning på postbefordrings- och postutdelningslinjer m. m. Många av dessa åtgärder är beroende av och måste samordnas med förhållanden utanför postverkets kontroll, såsom järnvägsnedläggning, färdigställande av vägar och broar etc. Det lokala utredningsarbetet i samband med planerad trafikomläggning utförs i allmänhet av postkontorens personal. Därvid sker en noggrann kartläggning på ort och ställe av kommunikationernas beskaffenhet och utsträckning, antalet hushåll och deras läge, vägavstånd m. m. Vid mycket stora omläggningar, t. ex. i samband med järnvägsnedläggning kan lokalförvaltningen erhålla hjälp av distriktens trafikavdelningar. Vid större trafikomläggningar tillfrågas i allmänhet vederbörande kommunala myndigheter, innan beslut fattas. Så sker alltid, då omläggningen förutsätter indragning av poststation. Det kan nämnas, att generalpoststyrelsens beslut om indragning under åren 1960—1962 av omkring 340 poststationer endast i 10 fall föranlett överklagning hos Kungl. Maj :t.

9. S j u k v å r d s v ä s e n d e t

9.1 Organisation Medicinalstyrelsen utövar högsta inseendet över den allmänna hälso- och sjukvården jämte apoteksväsendet. Tillika fungerar medicinalstyrelsen såsom överstyrelse för statens mentalsjukhus och är chefsmyndighet för bl. a. länsläkarväsendet. 1 I övrigt har medicinalstyrelsen genom bestämmelser i bidragskungörelser och andra författningar möjligheter att inom vissa gränser påverka lokalisering av hälso- och sjukvårdsanläggningar av olika slag. Kungl. Maj :t har genom beslut den 14 september 1962 förordnat om en översyn av organisationen och arbetsuppgifterna för medicinalstyrelsen och till styrelsen k n u t n a organ. Utredningen syftar till att möjliggöra för styrelsen att koncentrera sig på uppgiften som det planerande och ledande fackorganet på medicinalväsendets område. Centrala sjukvårdsberedningen är enligt Kungl. Maj :ts instruktion (SFS 1962:470) centralt organ för rationaliserings- och byggnadsplaneringsfrågor inom hälso- och sjukvården och skall därjämte handlägga vissa frågor rörande byggnadsplanering inom barnavården och åldringsvården. Det åligger sjukvårdsberedningen bland annat att handlägga ärenden, som rör planläggning av den slutna vården inom sjukvårdsområdena — dvs. landstingskommunerna och de fyra städerna utanför landsting — samt planläggning av anläggningar och byggnader inom hälso- och sjukvården ävensom att i övrigt verka för att sådan planläggning sker ändamålsenligt. Vidare har sjukvårdsberedningen enligt inslruktionen bl. a. att tillhandagå myndigheter samt huvudmän för sjukhus, anstalter för barnavård och åldringsvård och andra med råd och upplysningar rörande frågor inom beredningens verksamhetsområde. Mentalsjukvårdsberedningen har att genom sin byggnads- och utrustningsdelegation inom socialdepartementet biträda vid handläggning av frågor om mentalsjukvårdens utbyggande och utrustning. Ledningen av landstingskommuns sjukvårdande verksamhet enligt sjukvårdslagen utövas av en sjukvårdsstyrelse, och detsamma gäller för stad som inte tillhör landstingskommun. Ledamöter i sjukvårdsstyrelse väljes av landsting resp. stadsfullmäktige. Sjukvårdsstyrelse skall bl. a. verka för främjande av största möjliga planmässighet i sjukvården. 1 Huvudmannaskapet för provinsialläkarväsendet har den 1 juli 1963 överflyttats till landstingen. En motsvarande reform planeras beträffande den statliga mentalsjukvården.

412 9.2 Lokaliseringen av sjukhus inom

kroppssjukvården

Planering och uppförande av sådana sjukhus 1 huvudsakligen inom kroppssjukvårdens område, som drivs av landstingskommun eller städer utanför landsting, är reglerad genom föreskrifter i 1962 års sjukvårdslag (SFS 1962:242), 1963 års sjukvårdsstadga (SFS 1963:70) och landstingslagen (SFS 1954: 319). Enligt sjukvårdsstadgan ankommer det på landstingskomm u n (sjukvårdsstyrelse) att efter samråd med berörda myndigheter upprätta översiktsplaner för bl. a. den slutna sjukvården. Central fastställelse av dessa planer har ej ansetts erforderlig. Enligt 8 § sjukvårdslagen må anläggning av sjukhus icke påbörjas förrän sjukhusets förläggning ävensom ritningar för sjukhuset godkänts i den ordning Konungen bestämmer. Detta skall gälla jämväl större till- eller ombyggnad av sjukhus. I sjukvårdsstadgan föreskrivs i 4 §, att ansökan om godkännande av förläggning av sjukhus och av ritningar för sjukhus skall inges till centrala sjukvårdsberedningen. Innefattar ärende medicinsk fråga av större principiell räckvidd, skall centrala sjukvårdsberedningen med eget yttrande överlämna ärendet till medicinalstyrelsen för avgörande. I övriga fall skall ärendet enligt sjukvårdsstadgan avgöras av beredningen. Medicinalstyrelsens och centrala sjukvårdsberedningens godkännande av sjukhusets förläggning har dock tolkats så, att det inte gäller i vilken ort sjukhuset förläggs utan endast förläggningen inom orten. Regionsjukhus. I fråga om den högspecialiserade kroppssjukvården h a r — efter förslag av den s. k. regionvårdsutredningen (SOU 1958: 26) och enligt beslut av 1960 års riksdag — riket indelats i sju regioner med regionsjukhus i Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund-Malmö, Göteborg, Örebro och Umeå. Upptagningsområdena är fixerade med ett befolkningsunderlag av omkring 1 miljon såsom allmän riktpunkt. Det ankommer på huvudmännen, dvs. landsting och de landstingsfria städerna, att genom frivilligt samarbete besluta i fråga om planläggning och utbyggnad av regionsjukvården. Mellan huvudmännen har träffats avtal, enligt vilka en huvudman driver regionsjukhuset för samtliga parters räkning. Beträffande gemensamma sjukvårdsproblem över regiongränserna fungerar ett särskilt samordningsorgan med representanter för staten och övriga regionvårdshuvudmän. Vid rådgivning och granskning beträffande nya sjukhusanläggningar har sjukvårdsberedningen att beakta bl. a. landstingens översiktliga planering inom sjukvårdsområdet. För ändamålet erforderlig kunskap om tendenserna i befolkningsutvecklingen, den allmänna lokaliseringsinriktningen inom området, sjukdomsfrekvenserna m. m. erhåller beredningen huvudsakligen genom sammanställningar av uppgifter, publicerade av andra or1 Lasarett, sjukstuga, sanatorium, tuberkulossjukstuga, epidemisjukhus, epidemisjukstuga, vissa mentalsjukhus, förlossningshem samt sjukhem för långvarigt kroppssjuka, lättskötta psykiskt sjukaxoch för konvalescenter.

413 gan. Sjukvårdsberedningen utnyttjar bl. a. arbetsmarknadsstyrelsens lokaliseringsutredningar för uppgifter om upptagningsområdenas befolkningsunderlag och för beräkning av den framtida befolkningen samt för sammanställande av uppgifter om kommunikationsförhållanden och befolkningens inriktning mot olika tätorter m. m. I sin konsultations- och granskningsverksamhet har sjukvårdsberedningen ofta underhandsöverläggningar med representanter för respektive huvudmän. Handläggning inom centrala sjukvårdsberedningen av ingivna ansökningar om sjukhusanläggningar sker till stor del i samråd med medicinalstyrelsen, som också har en ledamot i sjukvårdsberedningens arbetsutskott och styrelse. Medicinalstyrelsens beredning av sådana ärenden, som överlämnas till styrelsen för avgörande, omfattar bl. a. en översiktlig genomgång av i handlingarna befintligt material. I vissa ärenden anlitar dock styrelsen särskild sakkunnig för utarbetande av prognoser rörande befolkningsutveckling och vårdbehov m. m. 9.3 Lokaliseringen av statliga

mentalsjukhus

Den mera kvalificerade mentalsjukvården har hittills i princip ansetts vara en statens angelägenhet och staten har inrättat ett 25-tal större mentalsjukhus, spridda över hela landet. Ledningen av verksamheten tillkommer medicinalstyrelsen i dess egenskap av överstyrelse för direktionerna vid ifrågavarande sjukhus. Rikets indelning i upptagningsområden för statens mentalsjukhus fastställs av medicinalstyrelsen. Dessa områden sammanfaller i allmänhet inte helt med landstingskommunernas sjukvårdsområden. Vissa bestämmelser rörande lokaliseringen av statens mentalsjukhus finns intagna i Kungl. Maj :ts stadga angående sinnessjukvården i riket (SFS 1929:328). Enligt denna åligger det medicinalstyrelsen »att, där styrelsen finner erforderligt, att nytt statens sinnessjukhus inrättas eller att mera omfattande förändring av befintligt sjukhus verkställes, i ämnet göra framställning hos Kungl. Maj:t». Här nämnda lokaliseringsärenden handläggs dock i realiteten av mentalsjukvårdsberedningen genom dess byggnadsoch utrustningsdelegation. Efter samråd med vederbörande landsting framlägger delegationen för Kungl. Maj :t i samband med petitabehandlingen konkreta förslag om lokalisering av nya mentalsjukhus enligt den av riksdagen år 1956 i princip antagna generalplanen för mentalsjukvårdens upprustning. Vid bedömningen angående lämplig lokaliseringsort har särskild hänsyn tagits till — förutom närheten till centrallasarettet — möjligheterna att rekrytera erforderlig vårdpersonal. Samråd har därvid ägt r u m med arbetsmarknadsstyrelsen men i en del fall har delegationen gjort egna utredningar. Ärenden angående lokalisering av mentalsjukhus har även remitterats till arbetsmarknadsstyrelsen av Kungl. Maj :t.

414 Slutligen bör nämnas att ett principavtal i maj 1963 träffats mellan inrikesdepartementet och Svenska landstingsförbundet om överförande av den av staten drivna mentalsjukvården m. m. till landstingskommunalt huvudmannaskap. Omorganisationen avses enligt Kungl. Maj :ts proposition n r 171 till årets riksdag komma att genomföras den 1 januari 1967. 9.4

Länsläkarväsendet

Enligt Kungl. Maj :ts instruktion för länsläkarväsendet (SFS 1962:421) skall i varje län finnas en länsläkarorganisation, bestående av en länsläkare jämte biträdande länsläkare, länshälsovårdskonsulent och viss annan personal. De fyra städerna utanför landsting ingår inte i länsläkarorganisationens verksamhetsområde; i dessa städer fullgör förste stadsläkare länsläkares åligganden. Länsläkarorganisationen, för vilken medicinalstyrelsen är chefsmyndighet, har till uppgift bl. a. att följa planeringen av den allmänna sjukvården och att verka för en god planering inom den allmänna hälsovårdens olika grenar jämte samordning av hälsovårdsuppgifter, som omhänderhas av skilda organ. Vidare åligger det länsläkarorganisationen bl. a. att ha överinseendet över tjänsteläkarna i vad avser på dem ankommande statliga uppgifter. Tjänsteman vid länsläkarorganisationen är bl. a. skyldig att vara expert och föredragande i länsstyrelsen vid handläggning av ärenden, som kräver medicinsk eller annan sakkunskap, som finns företrädd inom organisationen. 9.5

Provinsialläkarorganisationen

Efter beslut av 1961 års riksdag har huvudmannaskapet för provinsialläkarväsendet den 1 juli 1963 överförts från staten till landstingen. Samtidigt därmed har städer med mindre än 15 000 invånare obligatoriskt inlemmats i landstingskommuns distriktsorganisation för den öppna sjukvården. Därest övriga städer inom landstingskommun själva ombesörjer den öppna läkarvården utanför sjukhus, skall dessa — liksom är fallet med de fyra landstingsfria städerna — inte ingå i landstingskommuns organisation för denna vård. Sjukvårdslagen föreskriver, att landstingskommun i fråga om öppen läkarvård utanför sjukhus skall vara indelad i läkardistrikt. Denna distriktsindelning skall enligt sjukvårds stadgan fastställas av medicinalstyrelsen efter förslag av sjukvårdsstyrelse. Städer med minst 15 000 invånare bestämmer dock själva sin distriktsindelning. Landstingskommunernas provinsialläkarorganisation omfattar omkring 550 läkardistrikt. I varje läkardistrikt inom landstingskommun skall finnas minst en provinsialläkare, varjämte biträdande provinsialläkare och extra

415 provinsialläkare må anställas i sådant distrikt. Stad som ej tillhör landstingskommun skall ha minst en stadsdistriktsläkare i varje läkardistrikt. Statsbidrag utgår för det antal provinsialläkartjänster, som av landstingskommun inräknats inom ramen för ett av Kungl. Maj :t fastställt högsta antal statsbidragsberättigande tjänster. För inrättande av provinsialläkartjänst erfordras medicinalstyrelsens medgivande. Inför landstingsövertagandet av provinsialläkarväsendet h a r på Kungl. Maj :ts uppdrag en särskild arbetsgrupp inom medicinalstyrelsen gjort en allmän översyn av rikets indelning i provinsialläkardistrikt inom större delen av landet. Därvid har bl. a. systemet med flerläkarstationer varit vägledande, översynen är avsedd att tjäna till ledning för landstingens fortsatta planeringsverksamhet inom sjukvårdsområdet, översynen har bedrivits länsvis, och samråd har skett förutom med representanter för länsstyrelser, landsting, kommuner och läkare även med företrädare för bl. a. arbetsmarknadsorgan, vägväsen, skolväsen och sjukkassor. Till grund för planeringen har legat bl. a. uppgifter och bedömningar om den väntade befolkningsutvecklingen samt om den beräknade utvecklingen med avseende på näringsliv, kommunikationer, skolväsen etc. i första hand under den närmaste tioårsperioden. Olika länsorgan har ställt statistiskt och annat material till förfogande. Från arbetsmarknadsstyrelsen har utredningsmännen erhållit bl. a. styrelsens lokaliseringsutredningar och uppgifter om landets indelning i regioner. Arbetsgruppen har vid valet av stationeringsorter för tjänsteläkare utgått från centralortsprincipen. Tjänsteläkarna har sålunda i första hand föreslagits placerade i orter, som med hänsyn till kommunikationer, handelsvanor etc. utgör naturliga centra för den kringboende befolkningen. I propositionen till 1961 års riksdag angående provinsialläkarväsendet förutsatte departementschefen, att landstingen skulle svara för att planer upprättades av samma karaktär som landstingens översiktsplaner för andra vårdgrenar. Enligt sjukvårdsstadgan bör sjukvårdsstyrelserna efter samråd med berörda myndigheter uppgöra översiktsplaner för olika grenar av sjukvården. 9.6 Förebyggande hälsovård Medicinalstyrelsen handhar statsbidragsgivningen till landstingen för den förebyggande hälsovården (distriktsvård, förebyggande mödra- och barnavård, dispensärvård, folktandvård m. fl. vårdformer). Det föreskrivs i regel i bidragskungörelserna, att landstingen skall bedriva de olika vårdformerna enligt av medicinalstyrelsen godkänd plan. Dessa planer skall innehålla uppgift om bl. a. vårddistriktens omfattning samt i regel anläggningarnas lokalisering eller tjänstemännens placeringsort. Genom sitt beslut i statsbidragsfrågan fastställer medicinalstyrelsen också

416 i allmänhet förläggningsorten för ifrågavarande inrättning (central, station e. d.). För att vederbörande huvudman skall få nedlägga en med statsbidrag uppförd eller utrustad anläggning erfordras Kungl. Maj :ts medgivande.

9.7 Apoteksväsendet

Apoteksinrättningarna utgörs av självständiga apotek, filialapotek och sjukhusapotek. Dessutom finns, speciellt på landsbygden, s. k. läkemedelsförråd, vilka fungerar som utlämningsställen för självständiga apotek. I princip är apoteken privata företag, men de är sammanslutna i ett kollektiv under myndigheternas överinseende. 1 Föreskrifter som berör lokaliseringen av apoteksinrättningar finns intagna i Kungl. Maj:ts instruktion för medicinalstyrelsen (SFS 1959:40). Enligt 7 § instruktionen hör till medicinalstyrelsens inseende över apoteksväsendet bland annat att efter vederbörandes hörande besluta angående inrättande, bibehållande eller upphörande av filialapotek samt att, då så prövas erforderligt och lämpligen kan ske, hos Kungl. Maj :t föreslå anläggande av nya samt förflyttning eller upphörande av redan befintliga apotek av annat slag, dvs. självständiga apotek och sjukhusapotek. Framställning görs hos medicinalstyrelsen. Remissinstanser. Beslut i lokaliseringsfrågor fattas i sista hand av Kungl. Maj :t vad gäller självständiga apotek och av medicinalstyrelsen i fråga om filialapotek och läkemedelsförråd. Besluten, som innebär en vägning mellan sociala och ekonomiska synpunkter, föregås i båda fallen av utredning. Initiativ till nyanläggning av apotek tas i allmänhet av kommunal myndighet, stundom av länsläkare och förste stadsläkare. Innan en formell ansökan om inrättande av apotek inges, vänder sig vederbörande ofta till medicinalstyrelsen med begäran om råd och upplysningar i frågan. Sedan framställning inkommit, inhämtar medicinalstyrelsen yttranden från bl. a. länsstyrelsen, länsläkaren, provinsialläkaren och ortsmyndigheterna samt från Apotekarsocietetens direktion och Sveriges Farmacevtförbund. Dessa sammanslutningar verkställer relativt fylliga utredningar rörande befolkningsutveckling, kommunikationer, avstånd till befintliga apotek m. m. Bedömningsgrunder. Vid prövning av väckt fråga om inrättande av apotek ägnar medicinalstyrelsen särskild uppmärksamhet åt följande faktorer, nämligen a) det antal personer som skulle komma att få nytta av det föreslagna apoteket; b) avståndet till närmast belägna apotek; c) kommunikationer mellan redan befintliga apotek och den aktuella orten; och d) förekomst på orten av medicinalpersonal och sjukvårdsinrättning. 1

Kungl Maj:t har den 19 april 1963 beslutat utreda läkemedelsförsörjningens organisation.

10. H a m n a r och farleder

10.1 Organisation Sjöfartsstyrelsen är central statsmyndighet för sjöfartsärenden samt chefsmyndighet för lots- och fyrstaten och statens fartygsinspektion. Enligt Kungl. Maj :ts instruktion för sjöfartsverket åligger det styrelsen bland annat att till prövning uppta ekonomiska spörsmål, som har betydelse för sjöfartsnäringen ävensom frågor om sjöfartsavgifter. Vad särskilt gäller hamnar, farleder och kanaler har sjöfartsstyrelsen instruktionsenligt bland annat att bereda eller avgöra frågor om statsbidrag till byggande, förbättring eller underhåll av hamn eller farled samt att kontrollera anläggning, underhåll och drift av hamnar, bryggor och farleder. Styrelsen har vidare att enligt av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall lämnat uppdrag handha förvaltning av kanal och farled ävensom att utöva ledningen av statens isbrytarverksamhet. I detta sammanhang bör nämnas, att vattendomstolarna handlägger sådana farleds- och hamnfrågor, som faller under vattenlagen. Dock har dylika hithörande frågor, som avser bl. a. anläggning av handelshamn, ansetts vara av så stor allmän betydelse att de avgörs av Kungl. Maj :t. Hamnar. För hamnarna finns olika indelningsgrunder. Med hänsyn till hamnarnas huvudfunktion kan man skilja mellan handelshamnar, fiskehamnar och småbåtshamnar. Handelshamnarna kan i sin tur fördelas på allmänna hamnar och lastageplatser. De allmänna h a m n a r n a är tillgängliga för alla trafikanter mot avgift, medan lastageplatserna bara är avsedda för ägarnas (i regel industriföretag) egna transporter. De allmänna hamnarna indelas, alltefter upplandets omfattning, i storhamnar, regionalhamnar och lokalhamnar. Storhamnarna (Göteborg och Stockholm) täcker vad gäller mera högvärdigt importgods, framför allt i transocean trafik, hela landet. Regionalhamnarna fördelas med hänsyn till uppland och trafikvolym på stora, medelstora och små. För hamnar med en förhållandevis ensidig trafikinriktning har skapats benämningarna specialhamnar, t. ex. malmutskeppningshamnarna Luleå, Oxelösund, Hargshamn och Otterbäcken, och genomgångshamnar (färjhamnar såsom Trelleborg och Nynäshamn). Till en särskild kategori får hänföras de tre frihamnarna (Stockholm, Göteborg och Malmö). Efter ägandeförhållandena kan h a m n a r n a uppdelas i statliga hamnar (i 27—318341

418 första hand fiskehamnar), kommunala hamnar, vilka utgör huvuddelen av de allmänna hamnarna, samt enskilda hamnar. Av de för närvarande 223 fiskehamnarna i riket, vilka anlagts med insats av statliga medel, ägs flertalet eller 190 av hamnföreningar eller kommuner, medan staten äger de återstående 33. Dessa statens fiskehamnar, som står under sjöfartsstyrelsens förvaltning, har — efter beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen i varje särskilt fall — anlagts eller utbyggts under åren 1912—1941 helt på statens bekostnad och i dess regi. Farleder. Beträffande farleder kan man skilja mellan å ena sidan genomgående farleder längs rikets kuster antingen inomskärs eller utomskärs och å andra sidan tillfarts- och infartsleder. För utbyggnad inklusive fördjupning liksom fyrbelysning och utprickning av leder innanför hamnarnas vattenområden (hamnområdena) svarar h a m n a r n a själva. I övrigt vilar ansvaret på staten. Det är dock inte klart, till vilken del staten har ansvaret för till- och infartsleder utanför hamnområdena. Utredning härom pågår inom sjöfartsstyrelsen. Staten svarar för lotstjänsten. Inom ett par hamnar finns dock en särskild lotsorganisation, som svarar för lotsbiträdet — helt eller delvis — inom hamnområdena. Inom insjövattnen Mälaren och Vättern gäller i princip samma regler som för kustlederna. För Vänern finns en enskild organisation, som svarar för såväl farlederna som lotstjänsten. De kanaliserade tillfartsfarlederna ägs dels av staten och dels av kommuner och enskilda företag. Staten är sålunda ägare till Trollhätte och Säffle kanaler, vilka förvaltas av vattenfallsstyrelsen, samt Södertälje kanal som förvaltas av sjöfartsstyrelsen. Den senare förvaltar också den staten tillhöriga kustleden Falsterbokanalen. Isbrytning. Statens isbrytarverksamhet skall enligt beslut av 1944 års riksdag i princip omfatta endast havsisbrytning. Mälaren med Södertälje kanal och Vänern med Trollhätte kanal hänförs också till de områden, där staten tagit ansvaret för isbrytningen. I övrigt anses isbrytningen inom skyddade farvatten — lokalisbrytning — vara en kommunal eller enskild angelägenhet. Föreskrifter rörande statens isbrytarverksamhet finns intagna i den s. k. isbrytarkungörelsen (SFS 1947:831) och i särskilt reglemente, utfärdat av kommerskollegium år 1947. Inom sjöfartsstyrelsen pågår för närvarande en modernisering av de administrativa föreskrifterna på isbrytarområdet. Kommunala organ. De flesta svenska h a m n a r n a av någon större allmän betydelse ägs av vederbörande kommun och drivs i kommunal regi. Som regel har särskilda organ inom kommunen tillsatts för att sköta hamnrörelsen. Vanligtvis utgörs dessa av en hamnstyrelse eller hamndirektion, vars medlemmar utses av stadsfullmäktige eller kommunalfullmäktige. Beträffande vissa hamnar, t. ex. i Stockholm och Göteborg, utser även Kungl. Maj :t och vederbörande handelskammare ledamöter i hamnstyrelsen. Statsuppsikt. De kommunala hamnarnas avgifter är underkastade en viss

419 statskontroll. Föreskrifterna härom finns i den av Kungl. Maj :t utfärdade hamntaxeförordningen (SFS 1950: 152). Bland annat förskrivs att hamnens vinstmedel icke får användas för annat ändamål än till att bestrida utgifter för hamnens direkta behov. Räkenskaper för hamnrörelse skall redovisas skilt från kommunens övriga förvaltning. (Se i övrigt Hamntaxor och farledsavgifter, s. 421.) Beträffande de tre frihamnarna i riket (Stockholm, Göteborg, Malmö) gäller en av Kungl. Maj :t utfärdad frihamnsförordning (SFS 1935:250), enligt vilken tillstånd att inrätta och driva frihamn meddelas av Kungl. Maj :t. Sådant tillstånd kan lämnas kommuner, där distriktstullanstalt är belägen, eller för ändamålet bildat aktiebolag i sådan kommun. Inom frih a m n får efter särskilt tillstånd av Kungl. Maj :t även industriell verksamhet idkas. För frihamn skall finnas av Kungl. Maj :t fastställt reglemente. Liksom andra kommunala ordningsföreskrifter skall hamnordning prövas och fastställas av vederbörande länsstyrelse. Sjöfartsstyrelsen har uppgjort normalförslag till hamnordning och skall tillhandagå hamnägaren med råd och anvisningar angående ordningsföreskrifter (SFS 1950:153). I hamnordningen skall, om inte särskilda skäl föranleder till annat, anges det område i vattnet, inom vilket föreskrifterna skall tillämpas. Detta område skall i allmänhet sammanfalla med det område, inom vilket hamnavgifter får upptas enligt fastställd taxa. 10.2

Finansiering

Vid finansiering av hamnbyggnadsföretag överväger lånemedel och fonderade hamnmedel. Lån till hamnbyggnader faller under den vanliga lånekontrollen i finansdepartementet. Större sådana ärenden remitteras i vissa fall till sjöfartsstyrelsen. Statsmakterna kan genom sin hamn- och farledspolitik på olika sätt utöva inflytande på sådana investeringar i hamnar och farleder, som inverkar på företagslokalisering och sysselsättning inom en rad olika näringsgrenar. Detta inflytande sker främst genom statsbidragsgivning. Även medelst åtgärder för fyrbelysning och isbrytning, som till stor del sker genom statens försorg, kan visst inflytande utövas. Enligt beslut av 1957 års riksdag skall handelshamnarna i princip vara ekonomiskt självbärande. Med tillämpning av denna lönsamhetsprincip i förening med en mera realistisk taxepolitik torde, enligt riksdagens ställningstagande, som regel ekonomiskt stöd från statens sida i fortsättningen inte böra förekomma. Dock bör vissa undantag kunna göras från denna huvudregel. Sålunda är det motiverat, att staten ekonomiskt stöder sådana hamnbyggnadsföretag som bedöms vara angelägna av lokaliserings- eller beredskapsskäl eller är avsedda att skapa sysselsättningsobjekt vid arbetslöshet. Därjämte bör statligt ekonomiskt stöd ifrågakomma också till sådana

420 mindre hamnar, som inte kan finansiera en med hänsyn till vederbörande hamns upplandsfunktioner angelägen utbyggnad utan att höja hamnavgifterna till en oskäligt hög nivå. I nu nämnda fall skall enligt riksdagsbeslutet det ekonomiska stödet från staten liksom tidigare utgå i form av anläggningsbidrag. 10.2.1 Statsbidrag

Bestämmelser rörande statsbidragsgivningen finns intagna i skilda kungörelser för hamnar med olika huvudfunktioner, nämligen dels om statsbidrag till byggande, förbättring och underhåll av allmänna hamnar och farleder (SFS 1928:328 med senare ändr.), dels om statsbidrag till byggande och underhåll av mindre hamnar och farleder (SFS 1935: 189), dels ock om statsbidrag till byggande av fiskehamnar (SFS 1948: 525 med senare ä n d r . ) . Beträffande statsbidrag till handelshamnar och farleder gäller, att Kungl. Maj :t kan tilldela bidrag till handelshamnar med högst två tredjedelar och till farleder med högst nio tiondelar av den beräknade byggnadskostnaden enligt av Kungl. Maj :t fastställd arbetsplan. Jämlikt av 1957 års riksdag godkända riktlinjer bör, såsom förut nämnts, statligt bidrag endast komma i fråga, när hamnverksamheten icke kan förväntas bli ekonomiskt självbärande men anläggningen är motiverad t. ex. från lokaliserings-, sysselsättnings- och beredskapssynpunkter eller med hänsyn till hamnens upplandsfunktioner. Med statsbidraget till mindre hamnar och farleder har avsetts att såsom kollektiv restitution för erlagd bensinskatt disponera bilskattemedel för ändamål, som tjänar den mindre sjöfartens och motorbåtstrafikens intressen. 1 — Enligt statsbidragskungörelsen kan Kungl. Maj :t bevilja bidrag till byggande och underhåll av hithörande hamnar, bryggor och farleder med som regel högst 90 procent av den verkliga kostnaden för arbetet. Underhåll i övrigt samt drift av sådan anläggning åligger anläggningens ägare. Enligt 1948 års kungörelse angående statsbidrag till byggande av fiskehamnar kan bidrag beviljas bland annat till kommun, aktiebolag eller ekonomisk förening med högst 90 procent av de verkliga kostnaderna för anläggningen. Vid avvägning av bidragets storlek skall hänsyn tas till om en fiskehamn tillgodoser jämväl handelsändamål. Fiskehamnsarbete vartill statsbidrag beviljats skall utföras genom sjöfartsstyrelsens försorg. Om statsbidrag utgått till byggande av fiskehamn, skall hamnavgift upptas av trafikanterna enligt av sjöfartsstyrelsen fastställd taxa. Hamnavgifterna skall användas för hamnens drift och underhåll. Hamnägarna skall svara för de tillskott utöver intäkterna av hamnrörelsen, som kan behövas för hamnens drift och underhåll. Bestämmelserna rörande ansöknings förfarandet är tämligen likartade för 1 Riktlinjerna för statsbidragsgivningen till mindre hamnar och farleder bör enligt uttalande av vederbörande departementschef i 1963 års statsverksproposition överses.

421 de tre ovannämnda statsbidragskategorierna, dvs. handelshamnar och farleder, mindre hamnar och farleder samt fiskehamnar. Ansökning görs av vederbörande intressenter, ställs till Konungen men inges till länsstyrelsen. Ansökning skall vara åtföljd av yttrande av vederbörande kommun om projektets nytta för såväl den allmänna samfärdseln som för fisket. Länsstyrelsen har att med eget yttrande överlämna ansökning till sjöfartsstyrelsen. Innan sjöfartsstyrelsen efter utförd granskning överlämnar bidragsärendet till Kungl. Maj:ts avgörande, skall styrelsen betr. fiskehamnsarbeten inhämta fiskeristyrelsens yttrande. 10.2.2 Hamntaxor och farledsavgifter

Frågor rörande hamntaxor och farledsavgifter regleras i den av Kungl. Maj :t år 1950 utfärdade kungörelsen om fastställelse av hamntaxa m. m. (hamntaxeförordningen, SFS 1950: 152). Denna innehåller bestämmelser om fastställelse av hamntaxa och grundpenningtaxa (för begagnande av lastageplats) samt taxa å sluss-, kanal- och andra farledsavgifter. Enligt kungörelsen fastställer sjöfartsstyrelsen ifrågavarande taxor att gälla tills vidare under högst fem år. Om särskild anledning föreligger därtill, äger styrelsen överlämna taxeärende till Kungl. Maj :ts avgörande. Taxorna skall enligt kungörelsen i allmänhet avvägas så, att influtna avgifter jämte ev. övriga intäkter beräknas motsvara drift- och kapitalkostnaderna, och alltså inte ge något överskott. Taxemyndigheterna äger dock bestämma hamnavgift till sådant belopp, att uppbörden beräknas överstiga utgifterna med högst 12 procent. Men utan sjöfartsstyrelsens medgivande får de därigenom erhållna medlen inte tas i anspråk för annat ändamål än att täcka förlust på hamnrörelsen. 10.3 Planläggnings- och utredningsverksamhet I fråga om allmänna handelshamnar och farleder har 1944 års hamnutredning i sitt år 1949 framlagda betänkande Svensk hamnbyggnadspolitik och i därtill fogad särskild generalplan för rikets farleder och hamnar redovisat omfattande utredningar och förslag angående vilka hamn- och farledsbyggnader, som från allmän transportpolitisk synpunkt bedöms erforderliga. Något ställningstagande till de framlagda förslagen har inte skett från statsmakternas sida. Till viss del torde de dock ha tjänat till ledning vid bedömning av olika hamn- och farledsfrågor. I anslutning härtill bör nämnas, att den s. k. hamnbidragsutredningen i en promemoria år 1955 lämnade förslag till vissa allmänna principer för statens ekonomiska medverkan vid om- och utbyggnad av handelshamnar och farleder. P å grundval av denna utrednings förslag fattade som förut nämnts 1957 års riksdag beslut i dessa principfrågor. Frågan om koncentration eller decentralisering av hamnväsendet h a r de

422 senaste åren varit föremål för omfattande diskussioner. Inom sjöfartsstyrelsen h a r med utgångspunkt från vintersjöfarten upptagits frågan rörande en viss koncentration av utskeppningarna från Norrland vad gäller mera förädlade skogsprodukter. För närvarande sker dessa skeppningar från ett 40-tal platser på kuststräckan Kalix—Gävle, till största delen från industriägda lastageplatser. Det har ansetts angeläget att söka klarlägga effekten från skeppningssynpunkt av den strukturomvandling, som är på gång inom skogsindustrin (utbyggnad och koncentration av produktionen, höjd förädlingsgrad hos produkterna och ökat antal kvalitéer). Bland de olika alternativ för en koncentration av utskeppningarna, som diskuterats, kan nämnas skapandet av ett system med vissa centralhamnar i Norrland. Sjöfartsstyrelsen framlade år 1960 en 5-årig upprustningsplan för fiskehamnarna i riket. Den utredning, som låg till grund härför, hade närmast karaktären av en översyn av de utbyggnadsplaner, som 1944 års fiskehamnsutredning på sin tid redovisade. Den ovannämnda 5-årsplanen för perioden 1960—1965 — liksom de av sjöfartsstyrelsen föreslagna principerna för den fortsatta fiskehamnsutbyggnaden — godkändes av 1962 års riksdag. Feinårsplanen omfattar ett 20-tal från fiskerinäringens synpunkt angelägna fiskehamnsprojekt. Planen är avsedd att tjäna till ledning vid den fortsatta administrativa handläggningen av utbyggnadsverksamheten liksom vid bedömningen av anslagsfrågorna. Den innehåller dock inte ett för perioden fixerat utbyggnadsprogram utan kan vid behov anpassas och kompletteras med hänsyn till successivt ändrade förutsättningar, alltså en s. k. rullande planläggning. Kungl. Maj :t tar ställning till fiskehamnsprojekten vid prövning av statsbidragsansökningar i de enskilda fallen. Under utredningsarbetet med 5-årsplanen har sjöfartsstyrelsen sökt ta hänsyn till bl. a. fiskarbefolkningens förändringar och omflyttningar inom olika län och kustavsnitt. Vidare har beaktats de ifrågavarande orternas tillgång till olika kollektiva nyttigheter, såsom allmänna vägförbindelser, vatten och avlopp m. m. ävensom vederbörande bygds möjligheter till fortsatt utveckling. Behov och utvecklingstendenser har inte bedömts länsvis utan efter en geografisk indelning av landet i tre kustavsnitt (Västkusten, Sydkusten och Ostkusten). Planeringen har skett efter samråd med bl. a. fiskeristyrelsen, berörda länsstyrelser, fiskarnas organisationer, jordbruksnämnden och arbetsmarknadsstyrelsen. — I detta sammanhang kan nämnas, att frågan tagits upp om möjligheterna att utbygga vissa fiskehamnar vid Bottenhavet till trålhamnar. Någon översiktlig inventering har hittills inte skett av anläggningsbehoven i fråga om småbåtshamnar. En sådan inventering är emellertid nu avsedd att komma till stånd, enligt uttalande av vederbörande departementschef i 1963 års statsverksproposition (bil. 8, s. 137). Denna specialundersökning, som om möjligt skall redovisas hösten 1963, är avsedd att utföras genom

423 försorg av de hösten 1962 särskilt tillkallade sakkunniga för utredning angående fritidsområden, fritidsbebyggelse och därmed sammanhängande spörsmål (1962 års fritidsutredning). Här åsyftade kartläggning bör enligt departementschefen ske bl. a. mot bakgrund av fritidsplaneringen i övrigt. Sjöfartsstyrelsen redovisade år 1956 en tioårsplan för utbyggnad av fasta säkerhetsanordningar för sjöfarten (fyranläggningar) samt byggande av h a m n a r m. m. för lotsverksamheten. De föreslagna upprustningsplanerna har under de senaste åren legat till grund för styrelsens årliga anslagsberäkningar till Kungl. Maj :t. För närvarande planeras dock även sådana fyrar, som inte ingick i 1956 års plan. Inom ramen för riksdagens beslut om medelsanvisning för ändamålet har sjöfartsstyrelsen att närmare bestämma medlens användning. Vissa specialutredningar. Sjöfartsstyrelsens ekonomiska byrå har till uppgift bl. a. att handlägga ärenden angående allmänna ekonomiska frågor för sjöfarten och göra samhällsekonomiska och transportpolitiska bedömningar av hamn- och farledsanläggningar. Byrån har bl. a. verkställt en preliminär trafikekonomisk utredning för att belysa de samhällsekonomiska nyttoverkningarna av en fördjupning av farledsförträngningen i södra Öresund. Utredningen kompletteras för närvarande. Vidare pågår i samarbete med lokala intressenter en transportekonomisk undersökning rörande fördjupning av Södertälje kanal och Mälarfarlederna. I samband med statsbidragsansökningar och ansökningar hos arbetsmarknadsstyrelsen om medel av anslag till beredskapsarbeten görs bedömningar av planerade hamnprojekts angelägenhetsgrad från samhällsekonomisk synpunkt. Särskilt vid större utredningar söker sjöfartsstyrelsen i görligaste mån beakta den faktiska och den på längre sikt beräknade sjötrafiken, dess varusammansättning m. m. med hänsyn till näringslivets transportbehov och väntade utveckling inom berörda geografiska områden. Hänsyn tas också till andra faktorer, såsom fraktkostnaderna och den allmänna tonnageutvecklingen. Utformningen av farledsprojekten har betydelse för bl. a. planläggningen av bebyggelse och andra kommunikationsleder vid och i närheten av farlederna. Under planeringsarbetets gång eftersträvas en ömsesidig anpassning mellan olika slags investeringar inom dylika skilda samhällsområden. Sjöfartsstyrelsen har underhandskontakt och samråd med representanter för näringslivet, hamnmyndigheter och statliga ämbetsverk,, bl. a. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen. De till vattenfallsstyrelsens ämbetsområde hörande Trollhätte kanal och Säffle kanal har blivit föremål för särskilda utredningar. Götaälvskommittén framlade år 1962 betänkande angående rasriskerna i Götaälvdalen (SOU 1962:48). Vad gäller Säffle kanal har Kungl. Maj:t år 1962 tillkallat en utredning (Säffle kanalutredning) för att uppta förhandlingar med berörda lokala intressenter rörande frågor om kanalens ombyggnad.

424 Beträffande de större inlandsfarlederna bör i detta sammanhang nämnas, att på lokalt initiativ utförts tekniska och ekonomiska utredningar dels av 1957 års Vänerkommitté, som bl. a. föreslagit en ny kanal i sträckningen Vänersborg—Uddevalla, dels av Vätterdelegationen, vilken inriktat sig på en fördjupning av Göta kanals västgötadel. Huvudmännen för dessa utredningar har varit landshövdingarna i berörda län samt representanter för landsting, industriföretag, rederier m. fl. Även sjöfarts- och arbetsmarknadsstyrelserna har varit representerade. I utredningarna har bl. a. behandlats farledernas betydelse för näringslivets transportkostnader och de lokaliseringspolitiskt gynnsamma verkningar, som dessa farledsinvesteringar skulle kunna medföra. Såväl Vänerkommitténs som Vätterdelegationens utredningar har överlämnats till Kungl. Maj :t. Huvudmännen har förutsatt en komplettering av utredningarna i olika avseenden, innan ett slutligt ställningstagande sker. Kungl. Maj :t har den 26 maj 1961 tillkallat särskilda sakkunniga (Kanaltrafikutredningen) för att verkställa en trafikekonomisk utredning om godstransporterna mellan väner- och vätterområdena samt västkusten. Enligt direktiven till de sakkunniga bör som ett första led i det fortsatta utredningsarbetet en särskild expertgrupp verkställa mera inträngande trafikekonomiska undersökningar. Därvid bör lämpligen en samlad bedömning ske av de båda ifrågavarande kanalprojekten. I första hand bör klargöras hur de tyngre transporterna inom berörda områden i framtiden kan komma att utvecklas och hur de bör fördelas mellan sjöfart, järnväg och landsväg för att det från samhällsekonomisk synpunkt fördelaktigaste resultatet skall nås. Som grund för bedömningen får bl. a. läggas alternativa antaganden om inriktningen av industriproduktionen inom områdena, främst vad gäller den dominerande skogsindustrin.

11. Skolväsendet

11.1 Organisation Skolöverstyrelsen (SÖ) och överstyrelsen för yrkesutbildning (KÖY) utövar den centrala ledningen av skolväsendet vad gäller de flesta såväl statliga som kommunala skolformer. 1 SÖ är tillsynsmyndighet för obligatoriska skolor, allmänna gymnasier m. fl. högre skolor av allmänbildande karaktär samt folkskoleseminarier och folkhögskolor. KÖY utövar inseende över tekniska gymnasier och handelsgymnasier samt yrkesskolor av olika slag. För fackskolor, dvs. frivilliga, 2-åriga påbyggnadslinjer på grundskolan, skall den överstyrelse vara central myndighet, som Kungl. Maj :t förordnar. I fråga om skolväsendets centrala ledning bör här nämnas, att 1963 års riksdag — efter av särskilda sakkunniga verkställd utredning (SOU 1962: 28) och i enlighet med Kungl. Maj :ts proposition till riksdagen — fattat principbeslut om att SÖ:s och KÖY:s nuvarande verksamhetsområden, inkl. viss annan yrkesutbildning, läggs under ett nytt, gemensamt ämbetsverk, benämnt skolöverstyrelsen. I skolämbetsverkets styrelse skall, utom verkets generaldirektör och överdirektör, ingå nio företrädare för olika sidor av samhällslivet. Det nya verkets uppgifter skall inriktas på planerings- och utvecklingsarbete och största möjliga decentralisering skall eftersträvas. Reformen skall träda i kraft den 1 oktober 1964. Samarbetet i planeringsfrågor mellan SÖ och KÖY är organiserat genom ett år 1961 upprättat gemensamt planeringsorgan med uppgift att i samråd med berörda centrala, regionala och lokala myndigheter göra en samordnad planering för såväl de allmänbildande och fackutbildande gymnasierna som för fackskoleorganisationen samt i viss omfattning för yrkesskolorna. Samarbetet med AMS. Som centralt samarbetsorgan mellan SÖ, KÖY och arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) fungerar en av de tre ämbetsverken tillsatt nämnd med uppdrag bl. a. att planera sådana organisatoriska åtgärder på yrkesvägledningens område, som är av gemensamt intresse för de tre verken. Samarbetsnämnden består av cheferna för de tre ämbetsverken jämte olika representanter för verken i speciella frågor. Vidare h a r KÖY och AMS år 1960 efter beslut av Kungl. Maj :t tillsatt ett rådgivande samarbetsorgan »Samarbetsdelegationen för omskolningskurser m. m.». Delegationen, som 1 Vissa skoltyper administreras av andra ämbetsverk. Lantbrukets yrkesskolor sorterar under lantbruksstyrelsen, skogsbrukets yrkesskolor under skogsstyrelsen, sjuksköterskeskolor under medicinalstyrelsen, ungdomsvårdsskolor under socialstyrelsen.

426 består av representanter för de två ämbetsverken och för partsorganisationerna på arbetsmarknaden, har till uppgift bl. a. att ge råd beträffande omskolningsverksamhetens planläggning och geografiska fördelning inom landet. Länsskolnämnderna. P å det regionala planet fungerar länsskolnämnden som ett gemensamt organ med inseende över praktiskt taget hela det allmänbildande skolväsendet samt de kommunala och landstingskommunala yrkesskolorna. 1 Länsskolnämnden är en statlig mellaninstans i förhållande till kommunernas skolstyrelser och till landstingen. Länsskolnämnden består a\ sju ledamöter, vilka utses av SÖ (1 ledamot), KÖY (1 ledamot), länsstyrelsen (1 ledamot) och landstinget (4 ledamöter). Instruktionsenligt (SFS 1962: 487) åligger det länsskolnämnden bl. a. att efter samråd med övriga samhällsplanerande myndigheter eller institutioner inom länet sörja för en ändamålsenlig planering av skolväsendet. Vid handläggning av fråga av större vikt, som berör annan länsmyndighets arbetsområde, skall representant för denna myndighet beredas tillfälle att delta i nämndens överläggningar. Pleniärende av rättslig natur får ej avgöras utan att länsstyrelsens representant deltar i handläggningen. Tjänsteman hos länsskolnämnden är skyldig att, då så påkallas, närvara vid handläggning inom länsstyrelsen av ärenden, som har samband med nämndens uppgifter. Kommunala skolorgan. Enligt skollagen skall i varje kommun finnas en skolstyrelse, som är styrelse inte blott för det obligatoriska skolväsendet utan även för kommunal yrkesskola och fackskola, statligt eller kommunalt allmänt gymnasium, statligt tekniskt gymnasium eller kommunalt handelsgymnasium, om sådana skolor finns i kommunen. Jämlikt skolstadgan skall för skolväsendet i varje kommun finnas en organisationsplan. Planen skall bl. a. innehålla uppgift om skolornas lokalisering. För varje skola skall finnas elevområde. Detta skall omfatta den kommun som handhar skolans förvaltning. Om det med hänsyn till skolväsendets organisation så är erforderligt, skall i elevområde ingå jämväl en eller flera andra kommuner eller delar därav. Länsskolnämnden beslutar som regel om elevområden, sedan yttranden inhämtats från kommunerna. Nämnden skall upprätta förteckning över elevområden för skolorna i länet och översända avskrift härav till överstyrelserna och eventuellt till annan länsskolnämnd.

11.2 Lokalisering av skolor Föreskrifter som berör utredningar och handläggning av lokaliseringsfrågor inom skolväsendet återfinns bl. a. i skollagen (SFS 1962: 319), skolstadgan (SFS 1962:439), folkskolestadgan (SFS 1958:399), läroverksstadgan (SFS 1 I fråga rörande yrkesutbildning för arbetslösa m. fl. fungerar länsarbetsnämnderna som regionala organ för KÖY.

427 1958: 335) och stadgan för högre kommunala skolor (SFS 1958: 342) samt i kungörelser ang. statsbidrag till skolbyggnader (SFS 1957: 318 för det allmänna skolväsendet, omtryckt SFS 1962:479; SFS 1957:480 för yrkesskolor). Riksdagen beslutar om inrättande av statligt gymnasium samt om förstatligande av kommunalt gymnasium efter framställning av kommunen. Kommunalt gymnasium, kommunal yrkesskola och fackskola inrättas av kommunen efter medgivande av Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t förordnar. Framställning om inrättande av skola eller medgivande därtill skall inges till länsskolnämnden. I ärendet skall nämnden och vederbörande överstyrelse yttra sig. Innan kommun verkställer ny-, till- eller ombyggnad av skolhus skall, enligt skolstadgan, överstyrelsen eller efter dess bemyndigande länsskolnämnden ha prövat lokalbehovet. Som underlag för denna prövning skall kommunens skolstyrelse, enligt skolöverstyrelsens anvisningar, verkställa utredning rörande det föreliggande och väntade behovet av dylika lokaler. Beträffande yrkesskolor är motsvarande bestämmelser begränsade till att gälla sådana fall, då statsbidrag önskas till byggnadsarbetet. Både inom det allmänna skolväsendet och inom yrkesskolväsendet har Kungl. Maj:t och de centrala skolmyndigheterna därjämte möjligheter att utöva inflytande på skollokaliseringen genom anvisningar samt genom beslut i enskilda ärenden. Som allmän regel gäller, att Kungl. Maj :t såsom villkor för en skolas inrättande ålägger kommunen eller annan huvudman att tillhandahålla för undervisningen erforderliga och lämpliga lokaler. Statsbidrag för anskaffande av skollokaler kan dock beviljas utom betr. kommunala och statliga allmänbildande gymnasier, tekniska gymnasier och handelsgymnasier. Enligt gymnasieutredningens förslag kommer statsbidrag att kunna erhållas jämväl för dessa skolor. Beslut om statsbidrag meddelas av Kungl. Maj :t efter yttrande av länsskolnämnd samt av SÖ respektive KÖY. Ifrågavarande byggnadsarbete får icke igångsättas, innan Kungl. Maj :ts beslut eller förhandsbesked i statsbidragsfrågan föreligger. Skolornas lokalisering påverkas också av bestämmelser i lagar och författningar om skolorganisationen t. ex. om antal elever i varje klass och antal linjer i skola. Det tillkommer Kungl. Maj :t att besluta om linjeorganisationen vid gymnasierna. Efter inbördes samråd har respektive överstyrelse att årligen besluta om antalet nya intagningsavdelningar vid sådana skolor. Detta innebär bl. a. befogenhet att lokalisera filialklasser till annan ort än huvudskolans. Vad gäller etablering av skolor, som står under skolöverstyrelsens inseende, skall fråga om inrättande av nya statliga allmänbildande gymnasier underställas riksdagens prövning i samband med medelsäskanden. Skolorna igångsätts sedan vid tidpunkt, som Kungl. Maj :t bestämmer. De stat-

428 liga gymnasierna tillkommer emellertid som regel genom förstatligande av redan befintliga kommunala sådana. I detta sammanhang bör nämnas att 1960 års gymnasieutredning i sitt betänkande Ett nytt gymnasium (SOU 1963:42) framlagt förslag om den gymnasiala utbildningens uppgifter, innehåll och organisation samt om huvudmannaskapet för gymnasierna. Fackskolorna är en ny typ av skolor med olika utbildningsvägar. De är frivilliga, i princip kommunala, statsunderstödda påbyggnader på grundskolan. Enligt beslut av 1962 års riksdag får fackskolor upprättas efter beslut av Kungl. Maj :t i varje enskilt fall, försöksvis fr. o. m. höstterminen 1963. Organisationen avses därefter successivt genomföras med början omkring år 1965. Obligatoriska skolor har enligt folkskolestadgan (SFS 1958:399) kommunerna ålagts att anordna. Jämlikt vissa övergångsbestämmelser till den nya skollagen (SFS 1962: 319) upphörde fr. o. m. den 1 juli 1962 den försöksverksamhet med obligatorisk nioårig enhetsskola, som kommun anordnat efter medgivande av Konungen, och ersattes med grundskola. Kommun som vid nämnda tidpunkt inte påbörjat sådan försöksverksamhet skall anordna grundskola senast med ingången av läsåret 1968/69. Dessförinnan sker anordnande av grundskola efter medgivande av Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer. Skolor under KÖY.s överinseende. Betr. lokalisering av sådana skolor som står under överinseende av KÖY gäller i stort sett följande. Om nyinrättande av tekniska gymnasier, som är helt statliga läroanstalter, ankommer det på riksdagen att besluta. Kungl. Maj :t bestämmer den närmare tidpunkten för etableringen. Framställning om inrättande av tekniskt gymnasium inges av vederbörande kommun, varefter KÖY i sina petita framlägger förslag i ärendet för Kungl. Maj :t. Handelsgymnasierna är — till skillnad från de statliga tekniska gymnasierna — kommunala, i något fall landstingskommunala eller enskilda inrättningar. Nyetablering av handelsgymnasier sker ofta på lokalt initiativ, men sådant initiativ tas också av central eller regional skolmyndighet. Underhandsöverläggningar förekommer regelmässigt med KÖY på ett förberedande stadium av dylikt gymnasieprojekt. Vidare har överstyrelsen att avge utlåtande till Kungl. Maj :t över ansökningar från vederbörande h u vudman dels om att få nyinrättade skolor erkända som handelsgymnasier och ställda under överstyrelsens inseende, dels om att förklaras berättigade till statsbidrag. Liksom i fråga om de tekniska gymnasierna ankommer det på KÖY att efter samråd med SÖ besluta om antalet avdelningar av handelsgymnasiets årskurser.* Därigenom fastställer KÖY också förläggningsorten för eventuellt nya filialavdelningar till redan befintiga gymnasier. 1

KK med vissa bestämmelser ang. handelsgymnasier (SFS 1961: 362).

429 Yrkesskolorna upprättas av kommuner, landstingskommuner eller enskilda huvudmän. Genom samgående mellan olika primär- eller landstingskommuner kan också kommunalförbund såsom huvudmän anordna sådana skolor. Yrkesskolorna indelas i dels lokala yrkesskolor, om elevområdet omfattar antingen en primärkommun eller flera varandra närliggande kommuner eller delar därav, dels centrala yrkesskolor, om elevområdet omfattar en landstingskommun eller större område. Med elevområde för yrkesskola, som anordnats av landstingskommun eller enskild, avses det område från vilket skolan som regel mottar sina elever. Om sådant elevområde beslutar KÖY. Däremot beslutar länsskolnämnden om elevområde för primärkommunal yrkesskola, liksom är fallet betr. det stora flertalet skoltyper. Central verkstadsskola, vilken hör till kategorin centrala yrkesskolor och drivs av landsting, skall av Kungl. Maj :t ha erkänts såsom sådan skola. Till KÖY ingiven ansökan om sådant Kungl. Maj :ts godkännande skall åtföljas av bl. a. utredning rörande behovet av skolans inrättande och uppgift om dess rekryteringsområde. För varje yrkesskola (lokal och central) skall finnas reglemente, som prövas och fastställs av KÖY. Förslag till reglemente avges av vederbörande huvudman (skolstyrelse) med ledning av de närmare anvisningar, som utfärdas av KÖY.

11.3 Planerings- och utredningsverksamhet Bedömningsgrunder. Skolöverstyrelsen har utfärdat allmänna anvisningar 1 avsedda att tjäna till ledning vid planeringen inom det allmänna skolväsendet på det lokala och regionala planet. I anvisningarna betonas bl. a. vikten av omsorgsfull planering vid skolornas lokalisering och att all planering, vare sig den avser skolorganisationen eller anskaffning av skollokaler, måste utgå från befolkningssituationen (antal invånare, befolkningens ålderssammansättning, födelse- och dödstal, in- och utflyttningar) samt näringsgeografiska förhållanden inom det område eller de områden planeringen berör. Men också andra faktorer av betydelse för skolväsendets planering måste enligt anvisningarna analyseras, såsom bebyggelseförhållanden, väg- och transportförhållanden, elevområde eller upptagningsområde för befintliga och planerade skolor, m. m. Samordnad lokalisering av skolanläggning och vissa andra allmännyttiga institutioner bör vidare beaktas, och samråd bör ske med lokala och regionala planeringsorgan. Sedan år 1961 fungerar, som förut nämnts, en för SÖ och KÖY gemensam planeringsgrupp med uppgift att bedriva det grundläggande planeringsarbetet för de olika gymnasieformerna och de tvååriga fackskolorna. Som en följd av det nära sambandet mellan fackskolor och yrkesskolor beaktas där1 Aktuellt från skolöverstyrelsen 1959: 9. Skolbyggnader, skolöverstyrelsens skriftserie nr 20 (fjärde upplagan 1961). Aktuellt från skolöverstyrelsen 1962: 32.

430 vid också yrkesskolväsendets utbyggnad. För att söka samordna skolplaneringen med samhällsplaneringen i övrigt håller planeringsgruppen kontakt under utredningsarbetets gång med olika centrala och lokala myndigheter. Planeringsgruppens arbetsuppgifter innefattar dels yttranden i alla ärenden rörande gymnasier, fackskolor och sådana yrkesskolor, som kan beröras av fackskolorna, dels sammanställning av utredningsmaterial till gymnasiekommunernas hjälp vid bedömningen av den framtida dimensioneringen av det icke obligatoriska skolväsendet och en lösning av lokalfrågorna, dels ock utarbetande av principiella riktlinjer till länsskolnämnder och kommuner. Arbetet bedrivs i nära samverkan med dessa regionala och lokala organ. I fråga om gymnasieorganisationen omfattar planeringsverksamheten både allmänna gymnasier och fackgymnasier. Riktlinjerna för gymnasieplaneringen har uppdragits på sådant sätt, att en fördelning av eleverna med 60 procent (f. n. ca 73) på allmänbildande gymnasium och 40 procent (f. n. ca 27) på fackutbildande gymnasier omkring år 1970 skall eftersträvas. Den praktiska planeringen har därför inriktats på att öka utspridningen av fackgymnasierna (bl. a. genom att till allmänt gymnasium på orter utan försöksgymnasium förlägga filialklasser) och att vara mera återhållsam betr. inrättandet av nya klassavdelningar vid de allmänbildande gymnasierna. I ett betänkande rörande gymnasiets kvantitativa utveckling har skolöverstyrelsen år 1959 till Kungl. Maj :t överlämnat förslag om gymnasieorganisationens omfattning fram till år 1965. Inom planeringsgruppen har detta utredningsmaterial bearbetats (1963), varigenom utredningen kommit att gälla tiden fram till 1970, i vissa avseenden till 1975. Det bör också nämnas att den av SÖ och KÖY gemensamt tillsatta s. k. »Blandgymnasieutredningen» (1960) undersökt möjligheterna att geografiskt sprida fackgymnasieutbildningen genom att förlägga allmänbildande och fackbildande linjer till samma skolenhet. Förslag om inrättande försöksvis av teknisk gren av reallinje vid allmänt gymnasium har närmare utformats av 1960 års gymnasieutredning. På grundval därav har statsmakterna hittills fattat beslut om anordnande av sådan teknisk gren på ett 20-tal orter i landet. Av lokaliseringspolitiskt intresse är vidare en av skolöverstyrelsen år 1960 till Kungl. Maj :t överlämnad särskild utredning rörande gymnasier av undantagsform närmast avseende glesbygdens skolproblem. Fyra sådana gymnasier har inrättats. I fråga om inrättande av korrespondensgymnasier har inom skolöverstyrelsen år 1962 gjorts en riksomfattande översikt rörande tänkbara orter för nya sådana gymnasier. Planeringsarbetet inom den gemensamma arbetsgruppen bedrivs regionvis med sikte på praktiska resultat inom de enskilda gymnasieregionerna. För bedömning av det framtida elevantalet, som påverkas av bl. a. befolkningens olika åldersstruktur, migrationen och tidpunkten för grundskolans utbyggnad, är det angeläget att analysera utvecklingen inom varje enskild

431 gymnasieregion och med ledning av utredningsmaterialet söka finna ändamålsenliga lösningar i de konkreta fallen. Inom planeringsgruppen har för varje region sammanställts PM med relevanta uppgifter för gymnasieplaneringen. Det bör nämnas att även kommuner, som önskar erhålla gymnasium, verkställer utredningar som underlag för sina framställningar om tillstånd att upprätta nya gymnasier. Dylika ärenden insänds av vederbörande kommun via länsskolnämnden och SÖ respektive KÖY till Kungl. Maj :t. Planeringsgruppen har samarbete med länsskolnämnderna och gymnasiekommunerna på ett tidigt stadium i planeringsarbetet. Med arbetsmarknadsstyrelsen förekommer underhandsöverläggningar i frågor rörande såväl den översiktliga planeringen, t. ex. grundskolans högstadieområden och gymnasieregionernas avgränsning, som mera konkreta skollokaliseringar. Ett utbyte av utredningsmaterial sker mellan ämbetsverken. Avgränsningen för rikets gymnasieregioner sammanfaller i stor utsträckning med arbetsmarknadsstyrelsens s. k. A-regioner. Ärenden rörande tillstånd att upprätta nya gymnasier remitterar SÖ resp. KÖY regelmässigt till AMS för yttrande särskilt beträffande synpunkter på näringslivets struktur och utvecklingsmöjligheter, på bebyggelse- och kommunikationsförhållanden samt vad gäller AMS:s planer för dess lokaliseringsverksamhet inom de aktuella områdena. Likaså har AMS vid sin lokaliseringsplanering samarbete med de centrala skolmyndigheterna. — I frågor angående region- och generalplaner tar byggnadsstyrelsens stadsplanebyrå bl. a. kontakt med skolöverstyrelsen. Den planering som i mer än ett decennium bedrivits med syfte att åstadkomma lämpligt avgränsade områden som underlag för grundskolans högstadium, är i huvudsak genomförd i de flesta län. Denna planering som skett och alltjämt sker med ledning av SÖ:s anvisningar, utförs till största delen av länsskolnämnder och vederbörande kommuner. Med sin befogenhet att besluta om elevområden fastställer också länsskolnämnden högstadieområdenas avgränsning. SÖ har möjlighet att utöva inflytande på denna indelning vid besvär över länsskolnäinndens beslut. Vidare kan SÖ påverka lokaliseringar betr. grundskolan i samband med yttrande till Kungl. Maj :t över framställning från kommun om övergång till grundskola. Beträffande skolplaneringen för yrkesskolorna gäller bl. a. att huvudman för kommunal och landstingskommunal yrkesskola, som önskar komma i åtnjutande av statsbidrag till byggnadsarbete, skall underställa KÖY en av huvudmannen verkställd utredning rörande det föreliggande behovet av skollokaler. KÖY brukar meddela sina närmare anvisningar för sådan utredning i varje särskilt fall. Vid planerad utbyggnad av yrkesskolverksamheten bör, enligt KÖY:s anvisningar, utredningen innehålla uppgift om bl. a. elevområdet, eventuellt planerad samordning med grundskolan ävensom vilka kontakter man vid planeringsarbetet haft med arbetsmarknadsmyndigheter, näringsliv, fackliga organisationer och andra. I ärende om

432 lokalbehovsprövning skall, enligt statsbidragskungörelsen, KÖY inhämta yttrande från länsskolnämnden samt, om så prövas lämpligt, även från arbetsmarknadsstyrelsen och vederbörande arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. Så gott som alla landsting har gjort utredningar rörande yrkesskolväsendets organisation inom respektive landstingsområde. Utredningarna brukar indela landstingsområdena i yrkesskolområden eller regioner och föreslår, ibland mycket detaljerat och ibland rent preliminärt, till vilka orter inom området yrkesskolor bör förläggas. Det utredningsmaterial, som landstingens ijrkesskolkommittéer sammanställt, har i huvudsak kommit att ligga till grund för länsskolnämnderna i deras fortsatta planeringsarbete. — På det regionala planet ankommer det i första hand på länsskolnämnderna att planera för en samordning av lokalbehovet mellan de olika skolformerna. Centralt sker samråd i dylika frågor främst mellan KÖY och SÖ.

12. Televerket

Telestyrelsen med underlydande förvaltningsorgan handhar förvaltningen av televerket. Telefon- och telegrafväsendet sorterar under verkets driftavdelning. Driftavdelningen är uppdelad på sex distrikt. Vart och ett av distrikten förestås av en distriktschef; distriktsbyråerna är förlagda till Malmö, Göteborg, Norrköping, Stockholm, Gävle och Sundsvall. Distrikten är indelade i centralstationsområden (ca 100 st.). Varje centralstationsområde omfattar ett eller flera taxeområden. Enligt telestyrelsens instruktion (SFS 1960:270) och telefonreglementet (SFS 1963: 18) tillkommer det styrelsen bl. a. att bestämma distriktens omfattning och landets indelning i taxeområden ävensom att inrätta och indra teleanstalter. För varje taxeområde utser telestyrelsen viss telefonstation att vara taxestation. Telestyrelsen bestämmer också omfattningen av varje telefonstations närsamtalsområde. På grundval av förslag, som den av telestyrelsen tillsatta 1954 års organisationsutredning framlagt rörande förvaltningsenheterna inom distrikten, beslöt styrelsen i princip år 1959, att indelningen av distrikten i centralstationsområden (f. n. ca 100) efter hand ersätts av ett färre antal förvaltningsområden, benämnda teleområden (ca 20). Den nya organisationen tar sikte på förhållandena inom helautomatiserade områden och beräknas därför kunna vara helt genomförd först mot slutet av 1960-talet. Samordningen och ledningen av verksamheten inom de nya förvaltningsområdena, som alltså reduceras i antal från omkring 100 till ett 20-tal, skall utövas av en central instans inom varje område. För att kunna beräkna avgifter för samtal mellan olika stationer har dessa inordnats i ett antal taxeområden (omkr. 220 st.). Vid utformningen av taxeområdena har hänsyn tagits till att de omfattar stationer med gemensamt trafikintresse. I regel är den största av områdets stationer taxestation. Denna har givit taxeområdet sitt namn och tjänar som utgångspunkt för beräkning av avgifter för den kortväga rikstrafiken (med rikstrafik avses telefontrafik mellan skilda taxeområden). Taxeområdena är i sin tur sammanförda till större enheter, fjärrtaxeområden, där en av taxestationerna är fjärrtaxestation och tjänar som utgångspunkt för beräkning av avgifter för den långväga rikstrafiken. Telestyrelsen har år 1960 framlagt en utredning angående telekommunikationernas sannolika utveckling i Sverige under den närmaste 10-årsperioden. I utredningen har bl. a. redovisats det automatiska telefonnätets plane28— 31S341

434 rade geografiska omfattning vid 1967 års början. De vid denna tidpunkt kvarvarande manuella stationerna beräknas huvudsakligen utgöras av en del mindre stationer i de mera glesbebyggda inre delarna av övre Norrland. Antalet telefonapparater anges ha ökat från omkring 1,6 milj. år 1950 till 2,6 milj. år 1960 och beräknas stiga till 3,6 milj. år 1970. Inemot 80 procent av antalet hushåll hade telefon år 1960. Sammanfattningsvis framhåller telestyrelsen i sin undersökning, att det under senare delen av 1960-talet inte torde komina att finnas någon egentlig skillnad mellan olika delar av landet vad telefonkommunikationerna beträffar.

1 3 . V a t t e n - och a v l o p p s o r g a n i s a t i o n e n

13.1 Organisation Väg- och vattenbyggnadsslyrelscn har som en av sina huvuduppgifter utvecklingsarbete och planläggning inom vatten- och avloppstekniken, speciellt genom forskning och översiktlig planläggning inom hithörande område. Organisationen omfattar styrelsens vatten- och avloppsbyrå, 23 länsingenjörskontor samt en arbetsgrupp för regional planering. Samtliga dessa sorterar direkt under verksledningen. I sammanhanget bör nämnas att inom den av Kungl. Maj :t tillsatta Vattenvårdskommittén pågår utredningsarbete med en översyn av vattenvårdens organisation. Frågor rörande vattenförsörjning och avlopp regleras i bl. a. vattenlagen, lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (SFS 1955: 314) samt i KK om statsbidrag till dylika anläggningar (SFS 1959: 251).

13.2 Planerings- och utredningsverksamhet Kungl. Maj :t har under de senaste budgetåren bemyndigat väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att av bidragsanslaget till kommunala va-anläggningar disponera vissa medel för upprättande eller revision av generalplan för vattenförsörjning och avlopp samt för bidrag till forsknings- och undersökningsverksamhet inom den del av det va-tekniska området, som faller under styrelsens ämbetsutövning. För en samordning av forsknings- och undersökningsverksamheten på olika hithörande delområden bildades år 1961 på styrelsens initiativ en rådgivande kommitté, benämnd Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens va-kommitté med representanter för — utom styrelsen — medicinalstyrelsen, Statens vatteninspektion, Statens tekniska forskningsråd, de tekniska högskolorna, Sveriges Industriförbund och Sveriges Lantbruksförbund samt vissa andra sammanslutningar med teknisk sakkunskap på området. Kommittén har bl. a. utarbetat ett program för angelägna forskningsuppgifter och allmänna riktlinjer för sin verksamhet. I anslutning härtill kan nämnas, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen numera redovisar ifrågavarande forskningsresultat i en särskild publikationsserie samt utfärdar erforderliga normer och anvisningar för praktisk tillämpning. Vattenförsörjningen utgör ett allvarligt problem på åtskilliga håll i lan-

436 det, och utredningar pågår för att klargöra h u r vattenförsörjningen skall ordnas i framtiden. I dessa utredningar kommer man in på frågor rörande den framtida folkmängden och näringslivets lokalisering. I Skaraborgs län har städerna Skövde, Skara och Falköping gemensamt löst sina vattenförsörjningsproblem genom att ta vatten från Vättern. I Östergötland utreds f. n. på kommunalt initiativ de tekniska förutsättningarna att förse Linköping, Norrköping och Mjölby med vatten från Vättern. Ett flertal liknande utredningar i kommunal regi med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens medverkan pågår f. n. På hemställan av länsstyrelserna i Malmöhus och Hallands län har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillsatt en utredning med uppgift att föreslå lämpliga former för en regional samordning av den framtida vattenförsörjningen inom ett sammanhängande område, avgränsat av i stort sett Malmö-regionen i söder och Göteborgs-regionen i norr. 13.3 Handläggningen av statsbidragsärenden Enligt statsbidragskungörelsen rörande va-anläggningar skall ansökan om statsbidrag för en sådan anläggning ställas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och inges till vederbörande länsingenjör för vatten och avlopp. Efter erforderlig utredning vidarebefordrar länsingenjören ansökningen med yttrande till länsstyrelsen, som har att med eget utlåtande överlämna ärendet till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för beslut. Om ämbetsverket och länsstyrelsen stannar i olika meningar vid bidragsfrågans handläggning, skall ärendet underställas Kungl. Maj :ts prövning. Vidare bör nämnas, att i de fall det är fråga om anläggning för högst 20 bostadsfastigheter, skall väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, enligt statsbidragskungörelsen, samråda med bostadsstyrelsen. Om skäl förefinnes att bidrag bör utgå med högre belopp eller i andra fall än grundregeln i författningen föreskriver, skall frågan härom underställas Kungl. Maj :ts prövning. De arbetsuppgifter i övrigt, som åvilar väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå, exemplifieras genom nedanstående redovisning av länsingenjörens uppgifter. 13.4 Länsorgan Länsingenjören (tidigare benämnd distriktsingenjören för vatten och avlopp). I varje län utom Gotlands finns en länsingenjör för vatten och avlopp. Gotlands län innefattas i verksamhetsområdet för länsingenjören i Stockholms län. Länsingenjörerna lyder direkt under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och bär inför denna huvudansvaret för länsingenjörskontorens verksamhet. I kamerala ärenden biträder vägförvaltningarnas kansliavdelningar. Länsingenjören skall verka för en ändamålsenlig planering och utveckling inom va-området, varvid även vattenvårdens intressen skall beaktas. Han har därvid att bevaka att verksamheten inom länet bedrivs med tillgodose-

437 ende av såväl tekniska och ekonomiska som omgivningshygieniska och estetiska synpunkter. Speciellt ankommer det på länsingenjören att bedöma och planera vattenförsörjnings- och avloppsanläggningar ur regional synpunkt över kommungränserna. Genom inspektioner och på annat sätt har länsingenjören att skaffa sig noggrann kännedom om länets va-frågor. Som förut nämnts handlägger han ärenden angående statsbidrag till va-anläggningar. En viktig uppgift för länsingenjören är vidare bl. a. att delta i samhällsplaneringen inom länet och därvid verka för att den målsättning, som ligger till grund för gällande författningar och föreskrifter på va-området, beaktas. Han skall därjämte övervaka skötseln av va-anläggningar etc. bl. a. genom att tillse att vattendomar och länsstyrelsens beslut åtlyds. Beträffande kontakten med länsstyrelsen och andra organ äger länsstyrelsen uppdra åt bl. a. länsingenjören att vara föredragande hos länsstyrelsen i vissa ärenden, som berör hans verksamhetsområde. Länsingenjören skall biträda länsstyrelsen och kommunerna i planerings- och andra ärenden, som berör byggnads- och jorddelningslagstiftningen. Därvid har han bl. a. att medverka till att va-förslag utarbetas i anslutning till bebyggelseplaner och att granska sådana förslag. Om va-frågorna anses böra lösas gemensamt för flera samhällen, bör länsingenjören ägna genomförandet av sådana projekt särskild uppmärksamhet. Vid länsstyrelsens handläggning av ärenden jämlikt 1956 års kungörelse om förprövning rörande åtgärder till motverkande av vattenförorening m. m. (förprövningskungörelsen, SFS 1956:583) skall länsingenjören medverka till att erforderliga utredningar kommer till stånd samt i förekommande fall framlägga förslag till åtgärder. I förordningen om brandfarliga varor (SFS 1961:568) föreskrivs för tillgodoseende av vattenvårdens intressen samråd i vissa fall mellan tillståndsmyndigheten och länsingenjören. Länsingenjören är skyldig att motta förordnande av länsstyrelsen att utöva tillsyn enligt 6 § lagen om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden (tillsynslagen, SFS 1956:582). Han skall biträda länsstyrelsen i va-frågor, som uppkommer i hälsovårdsärenden, liksom också i ärenden enligt vattenlagen, lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar samt expropriationslagen. Detsamma gäller beträffande civilförsvaret. I hälsovårdsärenden har länsingenjören samarbete bl. a. med länsläkaren och länsveterinären, t. ex. i samband med epidemibekämpning. Länsingenjören biträder även kommunerna i hälsovårdsfrågor. Vid länsarbetsnämndens och länsbostadsnämndens handläggning av ärenden, som berör va-frågor, är han skyldig att avge remissyttranden. Som förut nämnts lyder länsingenjörerna under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. I fråga om de centrala kontakterna kan här ytterligare nämnas, att länsingenjörerna är skyldiga samarbeta med Statens vatteninspektion. Direkt samarbete sker även med arbetsmarknadsstyrelsen i frågor om projektering och byggande av va-anläggningar som beredskapsobjekt.

14. V a t t e n v å r d e n 1

Statens vatteninspektion har till uppgift att utöva tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden inom riket till motverkande av vattenförorening och att i frågor rörande vattenvården verka för samarbete mellan centrala statsmyndigheter, länsmyndigheter, hushållningssällskap och kommunala myndigheter samt lokala sammanslutningar för vattenvård. Inspektionen utgörs av en till fiskeristyrelsen knuten n ä m n d (vattenvårdsnämnden). Vatteninspektionen har i princip endast rådgivande befogenheter. Beslutande myndigheter på vattenvårdens område är i stort sett vattendomstolarna och länsstyrelserna, varjämte i några fall avgörandet tillkommer Kungl. Maj:t. Medgivande av vattendomstol krävs beträffande flertalet åtgärder, som har betydelse ur vattenvårdens synpunkter. Vattendomstol kan dessutom, bl. a. på framställning av vatteninspektionen, meddela förbud och ålägganden av olika slag. Finner vatteninspektionen, att industriellt avloppsvatten eller kloakvatten genom förorening medför olägenhet av någon betydelse, äger den meddela råd och anvisningar angående lämplig åtgärd till motverkande därav. När omständigheterna därtill föranleder, äger vatteninspektionen hos länsstyrelse göra framställning om förbud mot utsläppande av avloppsvatten utan erforderlig behandling eller angående åtgärd till motverkande av olägenhet genom utsläppande därav. Anmälan till vatteninspektionen skall enligt förprövningskungörelsen ske, dels innan vissa slag av fabriker och inrättningar anläggs eller utvidgas (2 och 3 §§ förprövningskungörelsen), dels innan ledning påbörjas för avledande av kloakvatten från bebyggelse med mer än 200 invånare eller från kasern, hotell, sjukhus eller därmed jämförlig inrättning, beräknad för mer än 200 personer (4 §), dels ock i regel innan utsläpp sker av kloakvatten, som härrör från tätbebyggelse eller som innehåller avloppsvatten från vattenklosett och som ej undergått slamavskiljning, eller av presssaft från silos, urin från djurstall, vassle och galvaniska bad m. m. I fråga om vattenvården grundar sig länsstyrelsernas befogenheter i huvudsak på länsstyrelsens åliggande som hälsovårdsmyndighet. Enligt vattenoch avloppslagen kan vidare länsstyrelsen, om till förekommande av sanitär olägenhet så påkallas, ålägga kommun att ombesörja att allmän vattenoch avloppsanläggning kommer till stånd. 1

Inom Vattenvårdskommittén pågår en översyn av vattenvårdens organisation.

439 I sin vattenvårdande verksamhet har länsstyrelsen även att tillämpa andra författningar, som tillägger länsstyrelsen vissa befogenheter i detta avseende, t. ex. naturskyddslagen, strandlagen och vattenlagen. Länsstyrelsen kan även i samband med sin verksamhet på andra områden komma i kontakt med vattenvårdsfrågor. Så kan exempelvis vara fallet på plan- och byggnadsväsendets, vägväsendets och fastighetsbildningens områden. På länsplanet finns utöver länsstyrelsen även andra myndigheter med vissa arbetsuppgifter på vattenvårdens område. Bland dem må i första hand nämnas länsingenjören, länsläkaren, länsveterinären och lantbruksingenjören.

15. V ä g v ä s e n d e t

15.1 Organisation Såsom central statlig myndighet på vägväsendets område ankommer det på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen (VoV) att bland annat svara för planering, byggande och underhåll av de allmänna vägarna på landsbygden och vissa delar inom städer samt att handha statsbidragsgivningen till väg- och gatubyggandet i städerna liksom ärenden rörande statsbidrag till den enskilda väghållningen. V ägförvaltningarna är väg- och vattenbyggnadsstyrelsens länsorgan för handläggning av vägfrågorna. På vägförvaltningen ankommer bl. a. att i den utsträckning styrelsen bestämmer ombesörja projektering, byggande och underhåll av allmän väg, att utöva tillsyn över städers och stadsliknande samhällens allmänna väghållning samt gatuhållning avseende för biltrafiken viktiga gator, att lämna länsstyrelsen biträde vid handläggningen av vägfrågor och i ärenden angående statsbidrag till enskild väghållning samt att enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens anvisningar besiktiga inom länet befintliga korsningar mellan järnväg och väg och att i anledning av vad därvid förekommit föreslå ur trafiksäkerhetssynpunkt erforderliga åtgärder. I fråga om kontakten med länsstyrelsen och andra organ bör också nämnas att vägförvaltningens chef — vägdirektören — i vissa vägärenden är föredragande hos länsstyrelsen. Han är också skyldig att i vissa andra fall delta i handläggningen där. Denna skyldighet avser jämväl andra ärenden, som rör kommunikationsväsendet, än sådana i vilka han är föredragande. De nämnda åliggandena för vägdirektören kan överlåtas på annan tjänsteman vid vägförvaltningen. Med hänsyn till det nära sambandet mellan vägfrågor, fastighetsbildning och bebyggelseplanering samarbetar vägförvaltningen med överlantmätaren, länsarkitekten m. fl. På grund av vägbyggandets betydelse för sysselsättningen förekommer kontakter med länsarbetsnämnden. Länsvägnämnd skall finnas i varje län. Ledamöterna i denna utses av länsstyrelsen, skogsvårdsstyrelsen och de lokala vägnämnderna. Länsvägnämnden har till uppgift att verka för att vägfrågor, som är gemensamma för flera av eller alla vägnämndsområdena inom länet, får den för hela länet ändamålsenliga lösningen. Nämnden har bl. a. att avge av Kungl. Maj :t, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelsen eller vägförvaltningen i länet infordrat yttrande.

441 Vågnämnderna skall företräda de lokala vägintressena, där kronan är väghållare. Vägnämndernas områden bestäms av Kungl. Maj :t. Så har skett genom KK 1951 angående rikets indelning i vägnämndsområden (SFS 1951:496). Indelningen h a r verkställts så, att varje område består av ett antal kommuner, vanligen 5 å 8 stycken. Vägnämndsledamöter jämte suppleanter för dem väljs, om vägnämndsområde utgörs av en kommun, av dennas fullmäktige och eljest av ombud för de i området ingående kommunerna. Vägnämnd har till uppgift att verka för att vägbehoven inom nämndens område på bästa sätt tillgodoses. I sådant avseende har nämnden bl. a. att avge av Kungl. Maj :t, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, länsstyrelsen eller vägförvaltningen i länet infordrade yttranden i frågor om byggande av allmän väg, förändring av enskild väg till allmän, inrättande av särskild vinterväg och indragning av allmän väg samt att i övrigt fullgöra vad enligt lagen om vägnämnder och länsvägnämnder eller särskild författning ankommer på vägnämnden. Vägnämnden äger jämväl i övrigt framställa förslag i frågor rörande vägväsendet och vägtrafiken inom nämndens område. Vidare kan nämnden hos Kungl. Maj :t anföra besvär över beslut, som meddelats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller länsstyrelsen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i betänkande om vägväsendets distriktsorganisation (SOU 1962: 46) framlagt ett principförslag innebärande bl. a. att landet indelas i 12 vägdistrikt, i första hand så avgränsade att de anknyter till naturliga trafikområden och näringsgeografiska områden. Statsmakterna har ännu inte tagit ställning till nämnda förslag. Kungl. Maj:t har den 28 juni 1963 beslutat tillkalla sakkunniga för en översyn av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens organisation. Länsstyrelserna är jämte väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beslutande myndigheter i åtskilliga ärenden inom vägväsendet, vilket framgår av följande redogörelse. 15.2 Bestämmelser för vägväsendet mm, med anknytning

lokaliseringspolitisk

Föreskrifter som berör frågor inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens kompetensområde med lokaliseringspolitisk anknytning återfinns bl. a. i lagen om allmänna vägar (SFS 1943:431 med senare ändr.), i vägstadgan (SFS 1943: 437 med senare ändr.) samt i olika statsbidragsförfattningar för vägväsendet. 1 15.2.1 Allmänna bestämmelser

I princip är Kronan väghållare på landet, medan flertalet städer själva svarar för väghållningen inom sina områden. Riksdagen beslutar årligen om de 1 SFS 1960: 374 om statsbidrag till väg- och gatuhållning i vissa städer och stadslikande samhällen; SFS 1952: 793 (med senare ändr.) ang. statsbidrag till enskild väghållning.

29—318341

442 statliga vägutgifternas storlek vad gäller dels byggnadsanslagen till allmänna vägar på landet (med uppdelning på riks-, läns- resp. ödebygdsvägar) samt större broar, dels statsbidragsramen för det kommunala väg- och gatubyggandet. Fördelningen mellan länen av anslagen till riks-, läns- resp. ödebygdsvägar ankommer på Kungl. Maj:t efter förslag av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. För byggande av storbroar ställer Kungl. Maj :t — efter förslag av styrelsen — medel till styrelsens förfogande på grundval av en av Kungl. Maj :t fastställd flerårsplan. Ansökan om byggande av allmän väg, om förändring av enskild väg till allmän och om indragning av väg göres enligt väglagen hos vederbörande länsstyrelse. Som generell regel härför gäller att länsstyrelsen har befogenhet att avslå sådan ansökan, då med hänsyn till kända förhållanden så uppenbarligen bör ske. Eljest har länsstyrelsen att efter utredning i vederbörlig ordning överlämna ifrågavarande ansökningar till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för beslut. Om länsstyrelsen och ämbetsverket är av olika mening, skall dock frågan avgöras av Kungl. Maj.t. Det bör vidare nämnas, att vägoch vattenbyggnadsstyrelsen bereds möjlighet att utöva inflytande i samband med besvär hos Kungl. Maj :t över länsstyrelsens avslag i förenämnda ansökningsärenden liksom i fråga om andra besvärsärenden inom vägväsendet.

15.2.2 Statsbidragsbestämmelser

Även i fråga om sådana städer och stadsliknande samhällen som själva är väghållare, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen befogenhet att påverka utvecklingen inom vägväsendet. Enligt gällande statsbidragsförordning (SFS 1960: 374) ankommer det på styrelsen att efter länsstyrelsens hörande bestämma vilka gator, som skall anses erforderliga för den allmänna samfärdseln, och att besluta om tilldelning av bidragsbelopp för väg- och gatubyggnadsföretag inom den av statsmakterna bestämda bidragsramen för riket. Statsbidraget utgår enligt en fördelningsplan, som uppgörs och fastställs centralt av styrelsen på grundval av uppgifter från berörda städer samt efter länsstyrelsens hörande. Som villkor för statsbidrag gäller bl. a., att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall ha godkänt arbetsplan för byggnadsföretaget före dess igångsättande. I likhet med flerårsplanerna för vägnätet på landsbygden skall fördelningsplanen för ifrågavarande städer och samhällen numera avse fem år och förnyas vart tredje år. Härigenom har man underlättat samordningen av städernas och landsbygdens vägbyggande. Jämlikt statsbidragsförordningen åligger det som regel dessa städer och samhällen att årligen utföra arbeten å de i fördelningsplanen upptagna företagen i den omfattning, som svarar mot enligt planen tilldelade bidragsmedel.

443 15.3 Planerings- och utredningsverksamhet 15.3.1 Flerårsplanering

Till ledning för fördelningen mellan och inom länen av anslagen för allmänna vägbyggnadsändamål skall enligt vägstadgan för varje län upprättas och fastställas flerårsplaner för byggande av riksvägar, länsvägar resp. ödebygdsvägar. Dessutom skall för hela riket upprättas en flerårsplan för byggande av större broar (storbroar). Samtliga dessa flerårsplaner skall omfatta fem år och förnyas vart tredje år, därest Kungl. Maj :t av särskilda skäl inte beslutar annan tid för förnyandet. Storbroplanen upprättas centralt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen — efter hörande av länsvägnämnderna och länsstyrelserna — samt fastställs av Kungl. Maj :t. Däremot åligger det vederbörande länsstyrelse att upprätta förslag till flerårsplaner för riks-, läns- och ödebygdsvägar. Denna fråga handlägger länsstyrelsen efter föredragning av vägförvaltningen och med ledning av från vägnämnderna och länsvägnämnden erhållna uppgifter om angelägenhetsgraderade vägföretag för tidsperioden i fråga samt med beaktande av den kostnadsram som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen dessförinnan lämnat för de olika flerårsplanerna i varje län. Därefter fastställer väg- och vattenbyggnadsstyrelsen dessa flerårsplaner, i den mån länsstyrelsens förslag k a n godtas, eventuellt efter förhandlingar mellan ämbetsverket och länsstyrelsen. I de fall de två myndigheternas skiljaktiga meningar inte kan överbryggas, hänskjuts frågan till Kungl. Maj:ts prövning. Ändring i fastställd flerårsplan, föranledd t. ex. av lokalisering till en ort av ett större industriföretag, beslutas i samma ordning som ovan angivits.

15.3.2 Bedömningsgrunder

Till grund för planeringsverksamheten inom vägväsendet ligger den av 1959 års riksdag i princip godtagna vägplanen, som efter Kungl. Maj :ts uppdrag framlagts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i betänkandet »Vägplan för Sverige» (SOU 1958: 1). Betänkandet — utarbetat av ett särskilt utredningsorgan, benämnt Delegationen för översiktlig vägplanering — innehåller tämligen konkreta riktlinjer för riksvägnätets utformning samt principerna för upprustning av länsvägnätet, bådadera avseende tiden fram till år 1975. Man har härvid eftersträvat bl. a. att till riks vägnätet anknyta samtliga länscentra och alla tätorter, som kunde anses vara regioncentra, samt större hamnplatser och industriorter liksom andra orter med relativt stora lastbilstransporter. Som ett led i uppföljandet av vägplanen bedriver väg- och vattenbyggnadsstyrelsen en kontinuerlig planerings- och utredningsverksamhet, syftande till att ge ytterligare underlag för den mera översiktliga planläggningen. Vägplaneringen innefattar bl. a. en fortgående revision av det föreslagna

444 riksvägnätet och en allmän planering av länsvägnätets omfattning, sträckningar och standard. Genom kontinuerliga justeringar till följd av ändrade förutsättningar, t. ex. tillkomsten av nya vägbehov, erhåller man ett ständigt aktuellt långtidsprogram, d. v. s. rullande planläggning. För vägplaneringen erfordras bl. a. uppgifter och prognoser beträffande befolkningsunderlaget, näringslivets utveckling och lokalisering. För att erhålla en säkrare bedömningsgrund vid den allmänna vägplaneringen, liksom vid revidering av flerårs- och fördelningsplanerna, verkställer styrelsen också särskilda undersökningar, avseende kvalitetsgraderingar av vägnätet, godstransportundersökningar, fordonsvägningar och trafikräkningar samt inventering rörande brobeståndet. Undersökningarna lämnar i första hand uppgifter om det nuvarande vägnätets beskaffenhet och dess trafik. Kvalitetsgraderingarna, som innebär en kartläggning av vägarnas standard, ger möjlighet att medelst automatisk databehandling av insamlade uppgifter snabbt erhålla informationer om vägnätets tillstånd i olika delar av landet. Godstransportundersökningarna, vilka huvudsakligen avser industriföretagens vägtransporter utanför tätorterna, ger underlag för jämförelser mellan olika vägprojekt i landet med avseende på bl. a. angelägenhetsgraderingen och transportekonomiska förhållanden ävensom för uppgifter om väntade förändringar av transportvolym och/eller transportriktning vad gäller speciella vägprojekt. Genom samarbete med skogsbrukets transportutredning och skogsbrukets motortransportkommitté har man kartlagt rundvirkestransporterna i norra och mellersta Sverige (»Skogstransportkarta 1959/60», publicerad år 1960). Under år 1962 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utgivit en godstransportkarta, som omfattar hela riket utom Gotland och Öland och som redovisar förutom nämnda skogstransporter huvudsakligast den stationära industrins lastbilstransporter. För att komplettera bilden av vägtrafikens storlek och sammansättning utförs fordonsvägningar och maskinella trafikräkningar. Härigenom erhåller man en mångfald informationer om trafiken och transporterna på vägarna, t. ex. uppgifter om axel- och boggitryck, antalet passerande fordon av olika typer, trafikens säsongvariationer m. m. Dessutom låter väg- och vattenbyggnadsstyrelsen genom särskilda utredningsmän utföra ekonomisk-geografiska utredningar, t. ex. beträffande en eventuell Ölands-bro (publicerad år 1957), mellanriksvägar till Norge från Norrbottens och Västerbottens län (år 1959) samt rörande trafikförhållandena i Bohusläns kustland och skärgårdar (år 1960).

15.4 Samarbete med andra planeringsorgan För att ernå ett så gott samhällsekonomiskt resultat som möjligt av kommande väginvesteringar och vinna anpassning till utvecklingen på andra samhällsområden uppehåller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kontinuer-

445 lig kontakt med andra myndigheter och vägintressenter. Detta sker bl. a. genom den av styrelsen tillsatta Samarbetsdelegationen för vägväsendet, i vilken ingår — förutom representanter för styrelsen — dels en representant för byggnadsstyrelsen, vilken företräder samhällsplaneringen, och en representant för Svenska stadsförbundet, som företräder de städer som är egna väghållare, dels företrädare för skogsbruket, jordbruket och det övriga näringslivet samt för Svenska vägföreningen. Samarbetsdelegationen följer kontinuerligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens planeringsarbete och då bl. a. uppföljandet av vägplanen och de utredningar, som därvid fortlöpande äger rum. Delegationen informeras även om fördelningen av de årliga vägans! agen, varvid ledamöterna bereds tillfälle att framföra sina synpunkter. Vidare har en samarbetskommitté inrättats mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, näringslivets trafikdelegation och arbetsmarknadsstyrelsen med uppgift att bereda frågor angående ersättningstrafikens organisation i samband med järnvägsnedläggelser. Samråd förekommer också mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och sjöfartsstyrelsen i frågor rörande projektering av broar m. m. J ä m t e en rad andra centrala planeringsorgan är väg- och vattenbyggnadsstyrelsen representerad i byggnadsstyrelsens råd för samhällsplanering, vilket har till uppgift att verka för samordning av samhällsplaneringens olika grenar.

Utvecklingsplanering på landsbygden Av lantbruksdirektör Carl-Eric Dahlgren

Utvecklingsplanering på landsbygden Av lantbruksdirektör

Carl-Eric

Dahlgren

Regionindelning Jord- och skogsbrukets struktur synes genom den teknisk-ekonomiska utvecklingen snabbt komma att förändra karaktär. I syfte att i denna utveckling skapa underlag för ett aktivt handlingsprogram, dels för jord- och skogsbruket och dels för andra näringsgrenar, bör rationaliseringsorganen i länen arbeta efter en utvecklingsplan, där aktiva åtgärder avvägs efter rådande förhållanden och där målsättningen bör vara att skapa företagsekonomiskt riktiga jord- och/eller skogsbruksenheter. För detta ändamål erfordras en indelning av länen i olika regioner, som klassificeras efter utvecklingstendenser och anpassningslinjer i jord- och skogsbruket. Inom varje region bör härvid utredas förhållanden, som kan vara gynnsamma eller ogynnsamma för ett rationellt jord- och skogsbruk. Det gäller bl. a. sådana faktorer som jordens och skogens beskaffenhet, åkertätheten, ägosplittringen, äganderättsförhållandena, byggnadsbeståndets beskaffenhet, sysselsättningsmöjligheterna vid sidan av jordbruket, belägenheten i förhållande till olika serviceorgan och vägar. En sådan regionindelning utfördes år 1963 genom lantbruksnämnderna. Syftet var att i länen karakterisera de nuvarande förhållandena samt belysa utvecklingslinjer och anpassningsmöjligheter i jord- och skogsbruket. Regionindelningen avsåg bl. a. att skapa en allmän r a m för val mellan olika rationaliseringsvägar för jord- och skogsbruket och därmed sammanhängande lokaliseringsfrågor. En indelning gjordes i följande bygdetyper: A Jordbruksbygd B Mellanbygd G Skogsbruksbygd Mellanbygden kan i sin tur uppdelas i åkerglesare mellanbygd, skogsbruksdominerad mellanbygd och speciell mellanbygd (skärgårds- och tätortsinfluerad bygd). Inom de olika bygdetyperna synes härvid följande böra beaktas med hänsyn till utvecklingsmöjligheterna.

450 I jordbruksbygden bör företagsekonomiska enheter av i första hand enoch tvåfamilj sj ordbruk eftersträvas. Dessa bör vara rationellt utformade med hänsyn till storlek, arrondering och tekniska anläggningar. Där möjligheterna är gynnsamma bör specialisering ske, varvid en regional specialisering bör eftersträvas och anknytas till distributionsapparaten. En relativt begränsad minskning av jordbruksföretag synes ske i denna bygd. Inom mellanbygden varierar utvecklingslinjerna och därmed också de åtgärder, som bör sättas in. Vanligen synes man få räkna med att bosättningen i den jordbruks- och skogsbruksdominerande mellanbygden koncentreras till vissa områden och att företagen får byggas upp som bärkraftiga kombinerade jord- och skogsföretag. En relativt betydande förändring av markanvändningen synes komma att ske. Var lantbruket kan drivas blir även beroende av arbetskraftsutvecklingen och arbetskraftens lokalisering inom skogsbruket. En förhållandevis stark tillbakagång av antalet företag förefaller sannolik. I skogsbygden är vanligen möjligheterna till arealutvidgning i åker små, varför de ekonomiska förutsättningarna för kombinerade företag även är begränsade. Skogsbrukets förbättring med hänsyn till såväl yttre och inre rationalisering som driftsförhållandena är därför i denna region av särskild betydelse. En betydande förändring i markanvändningen kan väntas. Investeringar i jordbruket synes som regel böra ske med försiktighet. Antalet brukningsenheter kan väntas minska starkt. Brukningsenheterna synes i huvudsak övergå till skogsföretag. Företagsekonomisk undersökning. Åtgärder och medel För varje regionalt område bör med ledning av regionens resurser utföras ekonomiska beräkningar. Därvid framräknas modellantbruk, som skall visa vilka driftsformer och driftstorlekar, som med hänsyn till de ökade kraven på lantbruken kan ge innehavaren den bästa lönsamheten. Planläggningen bör därvid inte ske enbart med utgångspunkt från de befintliga resurserna, utan möjligheten att tillföra företagen nya tillgångar i form av mark, byggnader, kapital etc. bör också klarläggas. Produktionsinriktningen bör vidare avpassas till distributionsapparaten. En samordning med lantbrukets egna organisationer och näringslivet i övrigt är angelägen. Möjligheten till vertikal integration, t. ex. inom ett visst jordbruksområde, bör utredas. Det ekonomiska sambandet mellan jordbruk och skogsbruk i det enskilda företaget klarläggs, varvid hänsyn tas bl. a. till arbetskraftsbehovet och till hur arbetskraften lämpligast bör disponeras, för att företaget skall ge bästa utbyte. Inom de olika regionerna kan denna planläggning få olika inriktning. Sedan m a n klarlagt lantbrukets lämpliga uppbyggnad, dess arealbehov och driftsinriktning samt inom vilka områden möjlighet kan finnas att

451 driva ett företagsekonomiskt jord- och/eller skogsbruk, utreds vilka åtgärder och medel som erfordras för att skapa lönsamma jordbruks- och skogsföretag inom regionerna. De erforderliga åtgärderna för bildande av ändamålsenliga företagsformer i jord- och skogsbruket kan rent allmänt sammanfattas i följande punkter: a) Brukningsenheterna bör utbyggas arealmässigt med utgångspunkt från maximal ekonomisk driftsinriktning och optimalt utnyttjande av resurserna. b) De tillgängliga resurserna utnyttjas effektivare genom avkastningshöj ande åtgärder, såsom förbättrad utfodring och vallodling samt specialiserade driftsformer. c) Markanläggningar, som täckdikning och vägar, förbättras. Billiga och ändamålsenliga ekonomibyggnader erfordras. d) Gemensamma investeringar, i t. ex. maskiner och lagerlokaler, bör ske för att sänka omkostnaderna. e) Svagare åkermark överförs efter hand till skogsmark, där detta är ekonomiskt motiverat. Jordbruket koncentreras till de ur bonitets- och arronderingssynpunkt bättre jordarna. f) Den skogliga upprustningen intensifieras bl. a. genom planläggning och utbyggnad av skogsbilvägnätet, upprättande av skogsbruksplaner, förbättrad skogsvård samt skoglig samverkan i olika former. g) Intressearrondering av skogsmarken genomförs mellan de olika ägarekategorierna. h) Gemensamma överväganden görs med andra näringsgrenar för bedömning av frågor rörande arbetskraft, vägar, serviceanläggningar, bebyggelse samt markanvändning. Jordbruket måste inpassas i det övriga samhället. Det samlade resultatet måste bilda en social och ekonomisk enhet, som ger det bästa utbytet för kommunen och befolkningen. För att realisera de föreslagna åtgärderna krävs i första hand följande medel: a) Rådgivnings-, upplysnings- och undervisningsverksamheten intensifieras. Härför erfordras bl. a. personella och ekonomiska resurser. b) Markförmedlings- och fastighetsregleringsverksamheten intensifieras, ökade personella och ekonomiska resurser är nödvändiga för att föra en aktiv inköpspolitik, kombinerad med planläggning av lämpliga fastighetsbildningar. c) Företagsekonomiska planläggningen vidgas, ökade personella och ekonomiska resurser erfordras för bl. a. den teknisk-ekonomiska planläggningen. d) Förbättrade finansieringsmöjligheter i första hand för utbyggnad av företagen. e) Utvidgad forsknings- och försöksverksamhet, vilken verksamhet bör

452 anpassas efter olika landsdelars förhållanden inom bl. a. växtodling, foderhantering och ekonomibyggnader. Samlade insatser Flera faktorer fördröjer och motverkar den anpassning, som visat sig nödvändig inom jord- och skogsbruket. Ehuru rationaliseringen bygger på frivillighetens grund, fordras från det allmännas sida olika insatser för att underlätta omställningen. Åtgärderna är av den omfattningen och det slaget, att den enskilde får svårigheter att utan aktiv medverkan från olika håll genomföra rationaliseringen. Åtgärderna bör även sättas in snabbt, då i annat fall stora risker finns för att den ekonomiska uppbyggnaden avsevärt kommer att försenas och försvåras samt fördyras. De resurser och medel som finns bör i första hand sättas in genom koncentrerade insatser inom områden eller grupper av brukningsenheter, där det bästa och snabbaste resultatet kan erhållas. De aktiva insatserna kan härvid behöva sättas in med olika styrka. För att snarast möjligt skapa garantier för att rationellt utformade enheter kommer till stånd, bör de olika rationaliseringsåtgärderna såväl i jorden som i skogen samordnas och en gemensam plan upprättas över dessa. Rationaliseringen bör sättas in med hänsyn till de olika utvecklingslinjerna och anpassningsmöjligheterna i de olika regionerna. Den målsättning man strävar mot, d. v. s. ett företagsekonomiskt riktigt jord- och skogsbruk, måste konsekvent genomföras och följas upp. I Norrbottens län har en regionindelning utförts i enlighet med figur 1. Gränserna mellan de olika områdena är flytande och självfallet ej så exakta som framgår av figuren. Inom varje region finns dessutom områden av avvikande karaktär. Inom hela länet karakteriseras utvecklingen av en stark minskning av antalet brukningsenheter samt en utveckling mot större enheter. Prognosen visar en minskning av antalet aktiva enheter med omkring 50 procent under de närmaste 10 åren eller med 75 procent av antalet statistiskt redovisade enheter enligt 1962 års jordbruksräkning, d. v. s. en minskning från ca 14 000 till ca 3 500 enheter. Härvid har endast brukningsenheter med en åkerareal överstigande 2 ha åker medräknats. Den största minskningen, 80—90 procent, synes komma att ske i skogsbygden och den minsta 60—70 procent, i jordbruksbygden. Utrymmet för antalet tekniskt-ekonomiskt riktiga en- och tvåfamiljs jordbruk uppgår till 1 500—2 000 brukningsenheter. Därtill kommer deltidsjordbruk och rena skogsföretag. Åkerarealen synes på grund av denna utveckling komma att nedgå med drygt 40 000 ha eller ungefär 45 procent. För närvarande är ca 20 procent av åkerarealen obrukad.

453 Figur 1

KIRUNA

GÄLLIVARE!

JOKKMOKK

WPARANDA

»ARJEPLOG,

^ARVlbSJAUR TECKENFÖRKLARING j j

REGION I ° REGION H REGION m 3

JORb&RUKSBYGb AKERGLESARE MELLANBYGD

SKOGSBRUKSbDMINERAb MELLANBYGb REGION IS SPECIELLA MELLANBYGDER

REGION 2

SKOGSBBUKSBY&b

REGION 3ZL FJALLBYGb

454 För samlade rationaliseringsinsatser i de fyra nordligaste länen har staten ur anslaget för bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norrland sedan år 1960 givit ökade resurser och förbättrade finansieringsmöjligheter i samband med uppbyggnaden av företagen, samtidigt som viss ökning av personal erhållits. I Norrbotten har lantbruksnämnden arbetat i enlighet med ovan skisserade förfaringssätt, vilket mötts av stort intresse bland de aktiva jordbrukarna. De koncentrerade insatserna såväl från lantbruksnämnd som skogsvårdsstyrelse, hushållningssällskap och lantmäteri har härvid inriktats på utvecklingsbara bygder, samtidigt som man strävat efter att sprida insatserna över hela länet samt om möjligt förlägga dem till olika regioner, för att de uppbyggda företagen samtidigt skall tjäna som demonstrationsobjekt inom sin del av länet. Den planering för de enskilda företagen som därvid vidtagits kan uppdelas i planering i åker, planering i skog och företagsekonomisk planering. Den enskilda planeringen av företaget måste emellertid föregås av en allmän planering av jord- och skogsbrukets förutsättningar inom t. ex. en viss bygd med hänsyn till dess möjligheter till inpassning i det övriga näringslivet. Planering i åker och skog. Jordbruksföretagens åkerarealer synes snabbast k u n n a byggas upp med utgångspunkt från vissa kärnor. Lantbruksnämnden köper in fastigheter allt eftersom de bli tillgängliga samt säljer skiften till jordbrukare, som är intresserade av en företagsekonomisk planläggning och upprustning i enlighet med vad tidigare anförts. I samband med köp och försäljningar görs ägoutbyten och fastighetsregleringar i enlighet med upprättad plan, där markanvändningen klarlagts. Där så är ändamålsenligt, behåller lantbruksnämnden en rationaliseringsreserv för att vid lämplig tidpunkt kunna genomföra en samtidig fastighetsreglering. För skogsmarken utreds lämpligaste företagsform samt olika former för yttre rationaliseringsåtgärder. Skogstillståndet, drivningsriktningar etc. kartläggs. Förslag till vägnät upprättas. Rationaliseringsreserven i lantbruksnämndens ägo utnyttjas vid storleksrationalisering. Rationaliseringsreserven överlåts exempelvis till de jordbruk, som bedöms k u n n a utveckla sig till företagsekonomiska enheter, så att dessa enheter erhåller skogsmark inom ett bestämt skifte. Efterhand som övergångsjordbruken försäljs, kompletteras innehaven för de bestående enheterna. Rationaliseringsreserven kan även utnyttjas som stomme i en gemensamhetsskog, varvid reserven överlåts till de bestående enheter, vilkas ägare är villiga att ingå med sitt eget skogsinnehav eller med en del av detta i gemensamhetsskogen eller i annan form av skoglig samverkan. Skogsmark som försäljs bör efter hand ingå i gemensamhetsskogen. Genom detta förfaringssätt kan den skogliga arronderingen snabbt förbättras. Skoglig samverkan under utvecklingsskedet möjliggör en rationell skogsskötsel även under uppbyggnadsperioden. För denna verksamhet erfordras emellertid en aktiv inköpsverksamhet.

455 Företagsekonomisk planering. En uppbyggnad av lantbruket är emellertid inte enbart en fråga om ökade arealer. Genom att bättre utnyttja de befintliga resurserna inom den givna enheten och genom att satsa kapital i olika former kan även en förbättrad lönsamhet uppnås. Då de flesta fastigheterna emellertid med hänsyn till den tekniska utvecklingen har för litet innehav av åker och/eller skogsmark, måste man vanligen räkna med en kombination av areal utvidgning och intensitetsutökning för att erhålla den produktionsvolym, som krävs för att få till stånd ett ekonomiskt bärkraftigt företag. Omsättningens storlek och inte arealen bör vara måttet på brukningsenhetens storlek. Innan rationaliseringsåtgärder vidtas, görs i samråd med brukaren för varje brukningsenhet en företagsekonomisk planering, som visar vilka investeringar som kan vara lönsamma. Med ledning härav sker utbyggnaden, varvid bl. a. behovet av en arealutvidgning bedöms. Sambandet jord—skog beaktas, och konkurrenskraften mellan jorden och skogen klarläggs. Som riktlinje vid den ekonomiska planläggningen för den enskilda enheten används de syntetiska lantbruk eller modellantbruk, som framräknats med ledning av normtal för länet inom de olika regionerna. Normtalen avser arealbehov och arbetskraftsåtgång vid olika grödor och driftsinriktningar, avkastningars storlek o. s. v. En uppbyggnad av egendomen enligt detta förfaringssätt bör följas upp med fortlöpande rådgivning och bokföring. Bokföringen på de uppbyggda gårdarna ger möjlighet att följa det ekonomiska resultatet av investeringarna.

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1963 1. 0resunds-forbindelsen. 1. del. 2. Fiske och flottning i gränsvattnen mellan Finland och Sverige. 3. Opprettelse av »Nordens Hus» i Reykjavik. 4. Samarbeid mellom de tekniske hagskoler i Norden. 5. Bolagsbeskattningen i Norden.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Utlännings tillträde till offentlig tjänst. [7] Författningsutredningen VI. Sveriges statsskick. Del 1. Lagförslag. [16] Del 2. Motiv. [17] Del 3. Motiv. Förslag till riksdagsordning. [18] Del 4. Bilagor. [19] Bärgarlönens fördelning, sjöförklaring m. m. [20] Förslag till lag om vissa gemensamhetsanläggningar m. m. [23] Trafikmål. [27] Utsökningsrätt II. [28] Skadestånd I. [33] Några valfrågor. [54] Reviderat förslag till jordabalk m. m. [55] Domstolsväsendet I. Rådhusrätternas förstatligande. [56] Utrikesdepartementet Utrikesförvaltningens organisation och personalbehov. [3] Administrativ organisation inom utrikesförvaltningen. [4] U-länder och utbildning. [34] Kommersiellt och handelspolitiskt utvecklingsbistånd. [37] Försvarsdepartementet Försvarskostnaderna budgetåren 1963/67. [5] Försvar och fiskerinäring. [31] Socialdepartementet Den statliga konsulentverksamheten på socialvårdens område. [30] Arbetsföreläggande. [38] Åldringsvårdens läge. [47]

Kommunikationsdepartementet Tillfällig hastighetsbegränsning i motortrafiken under åren 1961 och 1962. [59] Finansdepartementet Preliminär nationalbudget för år 1963. [8] Undersökning av taxeringsutfallet. [14] Om åtgärder mot skatteflykt. [52] Ecklesiastikdepartementet En teknisk institution inom Stockholms universitet. [1] 1955 års universitetsutredning VII. 1. Universitetens och högskolornas organisation och förvaltning. [9] 2. Universitetsväsendets organisation. [10]

Utbildning av lärare för jordbruk och skogsbruk samt fortbildning av lärare 1 yrkesämnen. [13] 1960 års gymnasieutredning. 1. Vägen genom gymnasiet. [15] 2. Kraven på gymnasiet. [22] 3. Specialutredningar om gymnasiet. [41] 4. Ett nytt gymnasium. [42] 5. Läroplan för gymnasiet. [43] 1958 års utredning kyrka—stat. 1. Religionens betydelse som samhällsfaktor. [26] 2. Kyrkor och samfund i Sverige. [39] Lärare på grundskolans mellanstadium. [35] Bättre studiehjälp. [48] Fackskolan. [50] Studiesociala utredningen. 1. Akademikernas skuldsättning. [44] 2. Studentrekrytering och studentekonomi. [53] Organisatoriska åtgärder för rymdverksamhetens främjande. [61]

Jordbruksdepartementet Listerlandets ålfisken. [32] Handelsdepartementet översättning av fördrag angående upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och tillhörande dokument. [12] Papper och annan skrivmateriel. [25] Malmen i Norrbotten. [36] översättning av fördrag angående upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen. [57] Svenska handelsflottans krigsförluster under det andra världskriget. [60] Inrikesdepartementet Kommunalrättskommittén IV. Kommunalförbundens lånerätt. [2] V. Kommunala renhållningsavgifter. [29]

Indelnings- och samarbetsfrfigor 1 Göteborgs- och Malmöområdena. [6] Uppehållstillstånd m. m. för utländska studerande. [11] Sjukhus och öppen vård. [21] Mentalsjukhusens personalorganisation. Del I. Intervju- och frekvensundersökningar m. m. [24] Arbetslöshetsförsäkringen. [40] Befolkningsutveckling och näringsliv i Jämtlands l ä n . [45]

Yrkesmedicinska sjukhusenheter — behov och organisation. [46] Kommittén för näringslivets lokalisering. 1. Aktiv lokaliseringspolitik. Bilaga I. [49] 2. Aktiv lokaliseringspolitik. Betänkande. [58] 3. Aktiv lokaliseringspolitik. Bilaga II. [62] Civildepartementet De offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt. [51]

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG. ESSELTE AB, STOCKHOLM 1963