Höjd bostadsstandard

_V)N©

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

STATENS OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R

1965:32

Inrikesdepartementet

i-cöS

HÖJD BOSTADSSTANDARD B E T Ä N K A N D E AVGIVET AV BOSTADSBYGGNADSUTREDNINGEN

Stockholm

j9éf:W-A

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965 Kronologisk

förteckning

1. Sveriges s j ö t e r r i t o r i u m . K i h l s t r ö m . 135 s. + 1 u t viksblad. U. _ ... 2. S a m m a n s t ä l l n i n g av r e m i s s y t t r a n d e n over förf a t t n i n g s u t r e d n i n g e n s förslag till n y författning. Del 1: A l l m ä n n a u t t a l a n d e n s a m t 1 och 2 k a p . i förslaget till r e g e r i n g s f o r m . N o r s t e d t & böner. 188 s. J u . . .,,„ 3. S a m m a n s t ä l l n i n g av r e m i s s y t t r a n d e n oyer förf a t t n i n g s u t r e d n i n g e n s förslag till n y författning. Del 2: K a p . 3, 4 och 5 i förslaget till r e g e r i n g s form. N o r s t e d t & Söner. 120 s. J u . 4. T a n d v å r d s f ö r s ä k r i n g . K i h l s t r ö m . 186 s. S. 5. M å t t e n h e t e r . K i h l s t r ö m . 47 s. P L G. Om den k o m m u n a l a s j ä l v s t y r e l s e n s lokala föra n k r i n g . E s s e l t e . 100 s. I . — _ « . « • 7. P r a k t i k - och f e r i e a r b e t s f ö r m e d l i n g . Esselte. 177 s I 8 S k å n e s och H a l l a n d s v a t t e n f ö r s ö r j n i n g . Esselte. 513 s. + 5 st. k a r t b i l a g o r . K. 9. A r b e t s m a r k n a d s p o l i t i k . E s s e l t e . 567 s. I . 10. Antikvitetskollegiet. Esselte. 281 s. E . 11 U t b y g g n a d e n av universitet och högskolor, l o k a l i s e r i n g och k o s t n a d e r I. E s s e l t e . 280 s. E. 12 U t b y g g n a d e n av universitet och högskolor, l o k a l i s e r i n g och k o s t n a d e r I I . S p e c i a l u t r e d n i n g a r . E s s e l t e . 741 s. E . 13. R ä t t e g å n g s h j ä l p . N o r s t e d t & Söner 166 s. J u . 14. G o d t r o s f ö r v ä r v av lösöre. N o r s t e d t & Söner. J41 s. J u . , . 15 De s v e n s k a u t l a n d s f ö r s a m l i n g a r n a s ekonomi. E s s e l t e . 129 s. E . 16. N y j o r d f ö r v ä r v s l a g . Hseggström. 193 s. J o . 17. F a s t s t ä l l a n d e av f a d e r s k a p e t till b a r n u t o m ä k t e n s k a p . B e c k m a n . 94 s. J u . 18 F a r t y g s befälhavare. G e m e n s a m t h a v e r i och a i s pasch. A n s v a r s b e s t ä m m e l s e r m . m. E s s e l t e . 221 19. Friluftslivet i Sverige. Del I I . F r i l u f t s l i v e t i s a m h ä l l s p l a n e r i n g e n . Svenska R e p r o d u k t i o n s AK. 383 s. + 1 st. k a r t b i l a g a . K. . 20. R a d i o n s och televisionens f r a m t i d i Sverige 1. B a k g r u n d och f ö r u t s ä t t n i n g a r , programfrågor. O r g a n i s a t i o n s - och f i n a n s i e r i n g s f r å g o r . Hseggs t r ö m . 530 s. K. . _ . TT 21. R a d i o n s och televisionens f r a m t i d i Sverige I I . B i l d n i n g s - och u n d e r v i s n i n g s v e r k s a m h e t . F o r s k n i n g s f r å g o r . Hseggström. 227 s. K. 22. D a g s t i d n i n g a r n a s ekonomiska villkor. Esselte. 212 s. + 1 st. k a r t b i l a g a . J u . 23. U p p b ö r d s f r å g o r . Esselte. 228 s. F L 24 I n s t i t u t e t för a r b e t s h y g i e n och arbetsfysiologi. K i h l s t r ö m . 88 s. S. . 25. S t u d i e p l a n e r för l ä r a r u t b i l d n i n g . E s s e l t e 490 s. E . 26 Ä n d r i n g a r i e n s i t t a r l a g e n m. m. E s s e l t e . 61 s. J u . 27 D e svenska j o r d b r u k s p r o d u k t e r n a s d i s t r i b u t i o n s och m a r g i n a l f ö r h å l l a n d e n . E s s e l t e . 192 s. J o . 28. N y t t s k a t t e s y s t e m . R e m i s s y t t r a n d e n . E s s e l t e . 633 s. F i . • ... „ M 29. L ä r a r u t b i l d n i n g e n I V : 1. E s s e l t e . U t k o m m e r senare. _ ,, __., 30. L ä r a r u t b i l d n i n g e n I V : 2. E s s e l t e . U t k o m m e r senare. ,.... . _r 31. S p e c i a l u n d e r s ö k n i n g a r om l ä r a r u t b i l d n i n g V. Esselte. Utkommer senare. 32. H ö j d b o s t a d s s t a n d a r d . E s s e l t e . 572 s. I .

Anm. O m s ä r s k i l d t r y c k o r t ej angives, ä r t r y c k o r t e n Stockholm.

S T A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1965:32

HÖJD BOSTADSSTANDARD BETÄNKANDE AVGIVET AV BOSTADSBYGGNADSUTREDNINGEN

E S S E L T E AB, S T O C K H O L M 1 9 6 5

Innehåll

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Inrikesdepartementet

. . . .

Inledning Kapitel 1. Efterkrigstidens

01 mål för bostadsstandardens

utveckling

1.1. Höjning av bostadens utrymmesstandard 1.2. Höjning av bostadens kvalitet och utrustningsstandard 1.3. Produktion av för olika kategorier av hushåll lämpliga hustyper . . . 1.4. Åstadkommande av goda omgivningar kring bostäderna 1.5. Åstadkommande av bostaden kompletterande anordningar av olika slag Kapitel 2. Förverkligandet

av de uppställda målen

2.1. Lägenhetsbeståndets sammansättning 1945 och 1960 2.1.1. Lägenhetsbeståndets ålder 2.1.2. Lägenhetsbeståndets utrymmesstandard 2.1.3. Lägenhetsbeståndets utrustningsstandard 2.1.4. Lägenhetsbeståndets fördelning på hustyper 2.2. Bostadshushållens sammansättning 1945 och 1960 2.2.1. Hushåll med olika antal boende 2.2.2. Hushåll med olika antal barn 2.2.3. Hushållsföreståndarens kön och civilstånd 2.2.4. Hushållskvoter för olika befolkningsgrupper 2.3. Bostadshushållens och de boendes fördelning inom lägenhetsbeståndet. 2.3.1. Bostadshushållens och de boendes fördelning på lägenheter av olika ålder 2.3.2. Bostadshushållens och de boendes fördelning på lägenheter av olika storlek 2.3.3. Bostadshushållens och de boendes fördelning på lägenheter med olika utrustningsstandard 2.3.4. Bostadshushållens fördelning på hustyper 2.4. Sammanfattning av boendeförhållandena 1945 och 1960 2.5. Bostadsbyggandet efter 1960 2.6. Regionala variationer i lägenhetsbeståndets sammansättning 2.6.1. Lägenhetsbeståndets ålder 2.6.2. Lägenhetsbeståndets utrymmesstandard 2.6.3. Lägenhetsbeståndets utrustningsstandard 2.6.4. Sammanfattning Kapitel 3. Utredningens direktiv

23 25 26 28 29 31 34 34 34 36 36 38 38 38 39 39 39 41 4^ 43 47 53 55 56 57 59 59 61 61 64

4 Avdelning

I. Konsumtionsekonomiska förutsättningar mål för en höjning av bostadsstandarden

och

socialpolitiska 67

Kapitel 4. Tidigare studier av bostadskonsumtionen i hushållens ekonomi . . . 4.1. Bostadskonsumtionen enligt 1958 års levnadskostnadsundersökning . . 4.2. Bostadskonsumtionen i Industriens utredningsinstituts konsumtionsprognos för år 1965 4.2.1. Konsumtionens utveckling under perioden 1931—55 4.2.2. Prognosmetoder 4.2.3. Bostadspostens utveckling fram till år 1965, ursprunglig prognos . 4.2.3.1. Ökningen i det efterfrågade lägenhetsantalet 4.2.3.2. Den efterfrågade standardökningen 4.2.3.3. Den efterfrågade ökningen i delposterna bränsle och lyse . . . 4.2.3.4. Den totala bostadskonsumtionens volymökning 4.2.4. Bostadspostens utveckling fram till år 1965, reviderad prognos . . 4.2.4.1. Ökningen i det efterfrågade lägenhetsantalet 4.2.4.2. Den efterfrågade standardökningen 4.2.4.3. Den efterfrågade ökningen i delposterna bränsle och lyse . . . 4.2.4.4. Den totala bostadskonsumtionens volymökning • 4.3. Bostadspostens utrymme i den svenska ekonomin 1960—1965 enligt 1959 års långtidsutredning

69 69

Kapitel 5. Utredningens studier av konsumtionsmönster på bostadsmarknaden . 5.1. Bostadsbyggnadsutredningens treregionsundersökning 5.1.1. Uppläggningen av undersökningen 5.1.2. Karakteristik av bostadsbeståndet och hyresläget i de tre regionerna 5.1.3. Karakteristik av de boende och hushållsbeståndet i de tre regionerna 5.1.4. Bostadskonsumtionen vid undersökningstillfället och dess samband med demografiska och ekonomiska faktorer 5.1.4.1. Bostadskostnader 5.1.4.2. Bostadsutrymme 5.1.4.3. Utrustningsstandard 5.1.4.4. Hustypsfördelning 5.1.5. Bostadsönskemålen och deras samband med demografiska och ekonomiska faktorer 5.2. Bostadsmarknaden i ett expanderande samhälle 5.2.1. Bostadsutbudets och bostadsefterfrågans struktur 5.2.1.1. Hushållsstorlek 5.2.1.2. Hushållens ålder och inkomster 5.2.2. Samspelet mellan utbud och efterfrågan på bostadsmarknaden . . 5.2.2.1. Förändringar i bostadsutbudet 5.2.2.2. Förändringar i bostadsefterfrågan 5.2.2.3. Faktorer av betydelse för bostadsproduktionen 5.2.2.4. Författarens uppbyggnad av en teoretisk modell för samspelet mellan utbud och efterfrågan • 5.2.3. Empirisk prövning av de teoretiska modellerna och numeriska preciseringar av de ekonomiska faktorernas inverkan på bostadsefterfrågan 5.2.3.1. Bostadsutbudets och bostadsproduktionens bestämningsfaktorer 5.2.3.2. Bostadsefterfrågans bestämningsfaktorer 5.2.3.2.1. Hushållskvoternas bestämningsfaktorer 5.2.3.2.2. Utrymmesstandardens bestämningsfaktorer

81 82

71 '3 74 74 75 76 76 77 77 78

78 78 78

83 83 84 84 85 86 86

87 88 91 91

92 92 92

93 93

96 96 96 97 99

5 5.2.3.2.3. Bostadskvalitetens bestämningsfaktorer 5.2.3.2.4. Bostadsutgiftens bestämningsfaktorer 5.2.3.2.5. Bestämningsfaktorer för valet av hustyp

99 99 100

Kapitel 6. Samband mellan bostadskonsumtion och inkomst enligt 1960 års bostadsräknings inkomstundersökning 6.1. Inledning 6.2. Hushållens inkomster 6.3. De icke giftas inkomst och lägenhetskonsumtion 6.3.1. Ogifta mäns och kvinnors lägenhetskonsumtion 6.3.2. Övriga icke giftas lägenhetskonsumtion 6.4. Inkomster och bostadsutrymme 6.4.1. Inkomster-bostadsutrymme för hushåll med gifta samboende makar 6.4.2. Inkomster-bostadsutrymme för icke gifta hushåll 6.5. Inkomster och utrustningsstandard 6.5.1. Inkomster-utrustningsstandard för hushåll med gifta samboende makar 6.5.2. Inkomster-utrustningsstandard för icke gifta hushåll

102 102 102 105 105 111 111 111 116 118 118 120

Kapitel 7. Bedömning av bostadsefterfrågans framtida omfattning 7.1. Inledning 7.2. Några exemplifieringar av efterfrågefaktorernas inflytande på utfallet i en totalprognos 7.2.1. Folkmängden 1975 7.2.2. Antalet hushåll 7.2.3. Efterfrågan på bostadsutrymme — rumsenheter 7.2.4. Efterfrågan på bostadsutrymme — lägenhetstyper 7.2.5. Efterfrågan på ökad utrustningsstandard 7.2.6. Erforderliga förändringar i utbudet fram till år 1975 7.3. Målsättningsnormer för bostadsstandard 7.4. Behov av konsumtionsstöd för vissa grupper av befolkningen . . . . 7.4.1. De äldres bostadsförhållanden 7.4.2. Barnfamiljernas bostadsförhållanden 7.4.2.1. Samtliga barnfamiljer 7.4.2.2. De ofullständiga barnfamiljerna 7.4.3. Socialhjälpstagare 7.4.4. De låga inkomsttagarna

125 125 126 127 130 131 132 135 139 140 145 145 150 153 154

Kapitel 8. Bostadsefterfrågans regionala fördelning 8.1. Glesbygden 8.2. Stockholm, Göteborg och Malmö med angränsande kommuner . . . . 8.3. Övriga tätorter

157 157 159 162

Kapitel 9. Utredningens sammanfattning

164 Avdelning

IL Finansiella,

av avdelning I

produktionstekniska

och planeringstekniska

resurser

Kapitel 10. Bostadsproduktionen efter kriget 10.1. Bostadsbyggandets ställning i samhällsekonomin 10.2. Igångsättning, byggnadstider, bruttoresultat 10.3. Bostadsproduktionens fördelning på kommungrupper 1954—1963 . .

123 123

173 175 175 181 186

6 Kapitel 11. Produktionsapparatens struktur och rationaliseringsmöjligheter. 11.1. Producerande och levererande sektorer 11.2. Byggnadsverksamhetens struktur 11.3. Byggnadskostnadernas utveckling 11.4. Flaskhalsar i bostadsbyggandet. 30 produktionsexempel 11.4.1. Byggprocessen 11.4.2. Stadsplaneläggningen 11.4.3. Husbyggnadsprojekteringen 11.4.4. Byggandet 11.5. Rationalisering — tendenser och möjligheter

. .

199 199 200 202 205 205 206 206 207 208

Kapitel 12. Mark- och planresurser 12.1. Aktuella utredningar om m a r k - o c h planresurser 12.2. Markfrågor i bostadsproduktionen under senare år 12.3. Uppgifter ur bostadsbyggnadsprogrammen om mark- och planresurser 12.3.1. Bostadsbyggnadsprogrammens uppbyggnad 12.3.2. Beräknat påbörjande (program) 12.3.3. Uppgifter om markinnehav, planerings-och projekteringsläge m. m. 12.3.4. Kritik av och slutsatser ur bearbetningarna av bostadsbyggnadsprogrammen 12.4. Byggnadsstyrelsens utredning om bebyggelseplaneringens läge . . . 12.4.1. Byggnadsstyrelsen om markberedskapen 12.4.2. Byggnadsstyrelsen om planläget 12.5. Markpolitiska utredningen om markberedskapen 12.6. Sammanfattning

212 212 212 217 217 218 219

Kapitel 13. Kapitalmarknadens utveckling och framtida förutsättningar för bostads- och samhällsbyggande 13.1. Investeringar i bostads- och samhällsbyggande 13.2. Bostadssektorns och kommunernas upplåning samt utvecklingen av utbudet på kapitalmarknaden

227 229 229 230 232 234

238 238 240

Kapitel 14. Arbetsmarknadens utveckling 14.1. Utvecklingen 1950—1964 14.1.1. Utvecklingen 1950—1960 14.1.1.1. Förvärvsarbetande inom byggnads- och anläggningsverksamheten enligt folkräkningarna 14.1.1.2. Byggnadsarbetarkårens storlek och yrkesfördelning . . . . 14.1.1.3. Byggnadsarbetarnas sysselsättning 14.1.1.4. Byggnadsarbetarnas arbetslöshet 14.1.1.5. Efterfrågan på byggnadsarbetskraft 14.1.1.6. Byggnadsindustrins tjänstemän 14.1.1.7. Produktivitetsutvecklingen 14.1.2. Utvecklingen 1961—1964 14.2. Det framtida arbetskraftsbehovet 14.2.1. Bedömning av det totala arbetskraftsbehovet 14.2.2. Behovet av byggnadstekniker 14.2.3. Ökat tillvaratagande av arbetskraftsresurserna 14.2.4. Variationer i bostadsbyggandet i sysselsättningsreglerande syfte .

244 244 244

Kapitel 15. Utredningens sammanfattning

av avdelning II

244 245 247 250 251 251 252 253 256 256 258 259 261

7 Avdelning

III. Metoder för bostadsförsörjningens

planering

267 Kapitel 16. Hittillsvarande rutiner för bostads- och samhällsbyggandets planering 16.1. Byggnadslagstiftningen 16.1.1. Historik 16.1.2. Planeringens syften och innehåll 16.1.3. Planeringens rättsverkningar 16.1.4. Upprättandet av plan m. m 16.1.5. Dispenser 16.1.6. Kommunala och statliga planorgan och kompetensfördelningen mellan dem 16.2. Bostadsförsörjningsplaner 16.2.1. Lagstiftningens motiveringar 16.2.2. Utformningen av bestämmelserna 16.2.3. Bostadsförsörjningsplanerna i praktiken

269 269 269 270 275 278 281

Kapitel 17. Flerårsplanering av bostadsbyggandet 17.1. Planeringskommittéer p å länsnivå — en försöksverksamhet i tre län. . 17.1.1. Anvisningar 17.1.2. Planeringskommittéernas sammansättning 17.1.3. Samarbetets organisation 17.1.4. Genomförandet av försöksverksamheten 17.1.4.1. Metoder och allmänna erfarenheter 17.1.4.2. Erfarenheter av förekommande hinder för bostadsbyggandet. 17.1.4.3. Erfarenheter av samordningen på länsplanet 17.1.4.4. Allmänna synpunkter på verksamheten 17.2. Kommunala bostadsbyggnadsprogram — syften och erfarenheter . . 17.2.1. Bostadsbyggnadsprogrammens syfte och motiveringar 17.2.2. Programkommuner 17.2.3. Behövligt och möjligt bostadsbyggande 17.2.4. Samråd 17.2.5. Bedovisning 17.2.6. Flerårsbesked 17.2.7. Erfarenheter av de första programmen

288 288 289 290 290 291 291 295 298 299 300 301 302 303 304 304 305 305

Kapitel 18. Erfarenheter av och synpunkter på planeringen enligt byggnadslagen 18.1. Generalplaneringen 18.1.1. Den skriftliga enkäten 18.1.1.1. Enkätens uppläggning 18.1.1.2. Antal kommuner med översiktsplan 18.1.1.3. Tid för påbörjandet av generalplanearbetet 18.1.1.4. Omdömen om värdet av generalplanering 18.1.1.5. Generalplanefrågornas behandling i fullmäktige m. m 18.1.1.6. Ansvarigt organ. Samrådsorgan 18.1.1.7. Planförfattare 18.1.1.8. Offentlig diskussion av planarbetet under arbetets gång . . . 18.1.1.9. Önskemål om åtgärder för a t t underlätta planeringen . . . . 18.1.2. Genomgång av utredningsmaterial 18.1.2.1. Programarbete 18.1.2.2. Befolkningsprognoser 18.1.2.3. Prognosperioden

309 309 309 309 310 310 310 312 313 315 316 317 317 318 319 319

282 283 283 285 285

8 18.1.2.4. Osäkerheten i befolknings- och bostadsprognoser 18.1.2.5. Prognosmetoder 18.1.2.6. Förarbeten till prognoserna 18.1.2.7. Behandlingen av det statistiska materialet 18.1.2.8. Andra utredningar 18.1.2.9. Central utredningsverksamhet 18.1.3. Byggnadsstyrelsens utredning 18.2. Stadsplaneringen 18.2.1. Anpassning mellan stadsplanering och husprojektering 18.2.1.1. Synpunkter på stadsplanedispenser 18.2.1.2. Synpunkter på elastiska stadsplaner 18.2.1.3. Samtidig husprojektering och stadsplanering 18.2.2. Undersökningar inom statens institut för byggnadsforskning av stadsplaneringsprocessen och sammanhörande aktiviteter . . . . 18.2.3. Byggnadsstyrelsens utredning 18.2.3.1. Detaljplaneringen 18.2.3.2. Behovet av normer och anvisningar 18.2.3.3. Byggnadsstyrelsens förslag till översyn av byggnadslagstiftningen Kapitel 19. Behov av förändrade planeringsrutiner 19.1. Inledning om planeringsbegreppet 19.2. Samordning på riksnivå 19.3. Samordning på länsnivå 19.4. Översiktsplanering 19.4.1. Kritik av översiktsplaneringen i dess nuvarande form 19.4.2. Behov av översiktsplanering 19.4.3. Klar målinriktning 19.4.4. Uppdelningen på olika planer 19.4.5. Kommunstyrelsens roll i planeringen 19.4.6. Anpassbarhet 19.4.7. Mellanplaner 19.4.8. Utredningar 19.4.9. Administrativt förfarande 19.5. Kommunala bostadsbyggnadsprogram 19.5.1. Bostadsbyggnadsprogrammens relation till annan planering, deras syften och innehåll 19.5.2. Beräkningar av bostadsbyggnadsbehovet 19.5.3. Programproduktion och »möjlig» produktion 19.5.4. Bostadsbyggnadsprogrammen som underlag för detaljplanering och projektering 19.5.5. Mera modeller 19.5.6. Samverkan med länsmyndigheter för a t t underlätta produktionen 19.5.7. Administrativa aspekter 19.6. Detaljplanering enligt byggnadslagen 19.6.1. Detaljplaneringens plats i beslutsprocessen 19.6.2. Kritik av detaljplaneringen i dess nuvarande form 19.6.3. Sambandet mellan detaljplanering och översiktsplanering. . . . 19.6.4. Organisation a v detaljplanering och sidoordnade aktiviteter inom kommunerna 19.6.5. Redovisning av granskningsmyndigheternas standardkrav . . . 19.6.6. Samråd med granskningsmyndigheten under planeringsprocessen

320 322 323 323 323 324 324 326 326 327 330 336 336 339 339 341 342 343 343 344 346 348 348 350 350 351 352 352 354 355 356 358 358 362 364 367 368 370 371 372 372 372 373 374 375 376

9 19.6.7. översyn i övrigt av planeringsförfarandet 19.7. Central service Kapitel 20. Utredningens sammanfattning Avdelning

IV. Bostadsproduktionens

377 379

av avdelning III

inriktning

393 Kapitel 21. Erfarenheter av dagens bostadsstandard, önskemål om utvecklingen 21.1. Presentation av bostadssociologiska undersökningar gjorda i Sverige 21.2. Trivsel och flyttningsvilja 21.3. Önskad lägenhetsstorlek och utrymmesstandard 21.4. H u r används lägenheterna? 21.5. Lägenhetens utrustning och andra kvalitativa egenskaper 21.5.1. Vilka egenskaper betingar en lägenhets »effektivitet»?. . . 21.5.2. Köket 21.5.2.1. Kökets storlek och planlösning 21.5.2.2. Utrustningsdetaljer i köket 21.5.3. Badrum och wc 21.5.4. Garderober och andra klädförvaringsutrymmen 21.5.5. Balkong 21.5.6. Golvbeläggning i boningsrum 21.5.7. Ventilation 21.5.8. Solighet ! 21.5.9. Ljudisolering 21.6. Hustyper 21.6.1. Valet mellan olika typer av flerfamiljshus 21.6.2. Valet mellan småhus och flerfamiljshus 21.7. Den yttre miljön 21.7.1. Vilka egenskaper betingar en god bostadsmiljö? 21.7.2. Kommunikationer med arbetsplats och stadscentrum 21.7.3. Möjligheter för barnens utelek 21.7.4. Butiksförsörjningen 21.7.5. Trafiksäkerheten och parkeringsplatser 21.7.6. Anordningar för fritidsverksamhet 21.7.7. Kollektiva anordningar för t v ä t t

428 429 433 435 43g 438 439 439 440 442 443 446 449 450 453 454 457 458 459 461

Kapitel 22. En jämförelse av bostadssituationen och bostadsproduktionens riktning i Sverige och i några andra europeiska länder

22.1. Bostadsbestånd och boendeförhållanden 22.1.1. Använda källor 22.1.2. Utrymmesstandard 22.1.2.1. Utrymmesstandarden i bostadsbeståndet 22.1.2.2. Utrymmesstandarden i bostadsproduktionen 22.1.3. Utrustningsstandard och kvalitet 22.1.4. Hustypsfördelning 22.1.5. Sammanfattning 22.2. Riktlinjer för bostadsförhållandenas framtida utveckling 22.2.1. Allmänt 22.2.2. Utrymmesstandard 22.2.2.1. Sverige 22.2.2.2. Danmark 22.2.2.3. Finland

395 395 404 411 420 425 425 428

in465 455 466 466 469 470 471 473 473 473 475 475 476 477

22.2.2.4. Norge 22.2.2.5. Storbritannien och Wales 22.2.2.6. Holland 22.2.2.7. Västtyskland 22.2.3. Utrustningsstandard och kvalitet 22.2.3.1. Sverige 22.2.3.2. Danmark 22.2.3.3. Finland 22.2.3.4. Norge 22.2.3.5. Storbritannien och Wales 22.2.3.6. Holland 22.2.3.7. Västtyskland 22.2.4. Hustyper 22.2.4.1. Sverige 22.2.4.2. Danmark 22.2.4.3. Finland 22.2.4.4. Norge 22.2.4.5. Storbritannien och Wales 22.2.4.6. Holland 22.2.4.7. Västtyskland Kapitel 23. Förproduktionen om avvägningar

477 478 479 480 480 480 482 483 483 484 485 485 486 486 486 486 486 487 487 487

angelägna områden för standardhöjning — diskussion 488

23.1. Utrymme — kvalitet 23.2. Småhus —flerfamiljshus 23.3. Miljögestaltning, kollektiv service och stadsplanestandard 23.4. Bostäder för speciella kategorier 23.5. Kollektiv- och servicehus 23.6. Fritidsbebyggelse Kapitel 24. Utredningens sammanfattning Avdelning

V. Sammanfattning

av avdelning IV

av bostadsbyggnadsutredningens

488 491 496 498 500 502

504 huvudbetänkande

Bilagor Bilaga 1. Metodproblem i en prognos för byggnadsindustrins långsiktiga arbetskraftsbehov Av fil. lic. Lars J o h a n Waldén Bilaga 2. Kollektivhus i Sverige Av fil. lic. Gunnar Åsvärn

509 517

519 539

Texttabeller 2.1.

2.2.

2.3.

Antalet bostadslägenheter enligt 1945 och 1960 års bostadsräkningar procentuellt fördelat efter husets byggnadsår, hela riket samt tätorter och glesbygd Antalet bostadslägenheter enligt 1945 och 1960 års bostadsräkningar procentuellt fördelat efter lägenhetens storlek, hela riket samt tätorter och glesbygd Det procentuella antalet bostadslägenheter utrustade med olika bekvämligheter enligt 1945 och 1960 års bostadsräkningar, hela riket samt t ä t orter och glesbygd

11 2.4.

Antalet bostadslägenheter enligt 1960 års bostadsräkning procentuellt fördelat på kvalitetsgrupper, hela riket samt tätorter och glesbygd. . . 2.5. Antalet bostadslägenheter enligt 1945 och 1960 års bostadsräkningar procentuellt fördelat efter hustyp, hela riket samt tätorter och glesbygd. . 2.6. Antalet bostadshushåll enligt 1945 och 1960 års bostadsräkningar procentuellt fördelat efter antalet boende, hela riket samt tätorter och glesbygd 2.7. Antalet bostadshushåll enligt 1945 och 1960 års bostadsräkningar procentuellt fördelat efter antalet barn under 16 år, hela riket samt tätorter och glesbygd 2.8. Antalet bostadshushåll enligt 1945 och 1960 års bostadsräkningar procentuellt fördelat efter hushållsföreståndarens kön och civilstånd, hela riket samt tätorter och glesbygd 2.9. Det procentuella antalet hushållsföreståndare inom olika köns-, åldersoch civilståndsgrupper enligt 1960 års bostadsräkning, hela riket samt tätorter och glesbygd 2.10. Antalen bostadshushåll, hushåll med barn under 16 år, boende och barn under 16 år enligt 1960 års bostadsräkning procentuellt fördelade på bostadslägenheter av olika ålder, hela riket samt tätorter och glesbygd 2.11. Antalen bostadshushåll, boende och barn under 16 år enligt 1945 och 1960 års bostadsräkningar procentuellt fördelade efter lägenhetens storlek, hela riket 2.12. Antalet bostadshushåll av olika storlek enligt 1960 års bostadsräkning procentuellt fördelat på lägenheter av olika storlek, hela riket samt tätorter och glesbygd 2.13. Antalet bostadshushåll med olika antal barn under 16 år i lägenheter av olika storlek enligt 1960 års bostadsräkning procentuellt fördelat efter lägenhetens storlek, hela riket samt tätorter och glesbygd 2.14. Det procentuella antalet trångbodda bostadshushåll, boende och barn under 16 år enligt 1945 och 1960 års bostadsräkningar, hela riket samt tätorter och glesbygd 2.15. Det procentuella antalet trångbodda bostadshushåll av olika storlek enligt 1945 och 1960 års bostadsräkningar, hela riket samt tätorter och glesbygd 2.16. Det procentuella antalet trångbodda bostadshushåll med olika antal barn under 16 år enligt 1945 och 1960 års bostadsräkningar, hela riket samt tätorter och glesbygd 2.17. Antalen bostadshushåll och boende enligt 1960 års bostadsräkning procentuellt fördelade efter lägenhetens kvalitetsgrupp, hela riket samt tätorter och glesbygd 2.18. Antalet bostadshushåll med olika antal barn under 16 år enligt 1960 års bostadsräkning procentuellt fördelat efter lägenhetens storlek, ålder och kvalitetsgrupp, hela riket samt tätorter och glesbygd 2.19. Antalet bostadshushåll enligt 1960 års bostadsräkning procentuellt fördelat efter bostadsföreståndarens kön, civilstånd och ålder och efter lägenhetens kvalitetsgrupp 2.20. Antalet bostadshushåll av olika storlek procentuellt fördelat efter lägenhetens hustyp enligt 1960 års bostadsräkning, hela riket samt tätorter och glesbygd 2.21. Antalet bostadshushåll med olika antal barn under 16 år enligt 1960 års bostadsräkning procentuellt fördelat efter lägenhetens hustyp, hela riket samt tätorter och glesbygd

37 37

12 4.1.

Bostadspostens absoluta storlek och procentuella andel av de totala konsumtionsutgifterna för olika kategorier av hushåll enligt 1958 års levnadskostnadsundersökning 5.1. Det procentuella antalet lägenheter enligt bostadsräkningen (BR) 1960 och hushåll enligt intervjuundersökningen av olika storlek, inom olika kvalitetsgrupper och i olika hustyper 5.2. Bostadsutgiftens absoluta och relativa storlek i olika inkomstklasser . 5.3. Det procentuella antalet hushåll med olika bostadskostnadsprocenter bland hushåll med och u t a n familjebostadsbidrag 5.4. Genomsnittlig bostadskostnad samt bostadskostnadens procentuella andel av inkomsten vid intervjutillfället och för önskad lägenhet för flyttningsintresserade hushåll i olika inkomstklasser 6.1. Hushållskvoter för ogifta män och kvinnor i åldern 16 år och däröver i olika inkomstklasser, hela riket samt tätorter och glesbygd 6.2. Konsumtion av rumsenheter per person efter inkomst i gifta hushåll, hela riket samt tätorter och glesbygd 6.3. Konsumtion av rumsenheter per person efter inkomst i samtliga gifta hushåll och i gifta hushåll med bostadsföreståndare under 65 år respektive 65 år och däröver, hela riket 6.4. Konsumtion av rumsenheter per person i gifta hushåll av olika storlek och i olika inkomstklasser, samtliga tätorter och glesbygd 6.5. Hushåll med icke gift bostadsföreståndare i åldern — 64 år respektive 65 _ år i olika inkomstklasser procentuellt fördelade efter lägenhetens kvalitetsgrupp, samtliga tätorter 7.1. Folkmängden 1975 7.2. Hushållskvoter 1960 uppräknade med hänsyn till rådande bostadsbrist nämnda år 7.3. Hushållskvoter 1975 efter åldersdifferentierade inkomstelasticiteter. . 7.4. Antal hushåll 1975 7.5. Antal boende per 100 hushåll åren 1960 och 1975 7.6. Antal rumsenheter 1975 7.7. Hushåll efter antal boende åren 1960 och 1975 7.8. Lägenheter efter storlek åren 1960 och 1975 7.9. Nyproduktionens storlek och fördelning på lägenhetstyper vid olika antaganden om ersättningsproduktionens storlek 7.10. De procentuella antalen trångbodda hushåll, boende och barn under 16 år enligt trångboddhetsdefinitionerna 2, 3, 4 och 5 i hushåll av olika storlek enligt 1945 och 1960 års bostadsräkningar 7.11. Personer i åldern 65 år och däröver enligt 1960 års folk- och bostadsräkning procentuellt fördelade efter hushållsställning, hela riket samt tätorter och glesbygd 7.12. Bostadshushåll enligt 1960 års bostadsräkning med bostadsföreståndare i åldern 65 år och däröver procentuellt fördelade efter dennes kön och civilstånd, hela riket samt tätorter och glesbygd 7.13. Hushåll med bostadsföreståndare i åldern 65 år och däröver procentuellt fördelade efter lägenhetens storlek 7.14. Hushåll med bostadsföreståndare i åldern 65 år och däröver procentuellt fördelade efter lägenhetens kvalitetsgrupp, hela riket samt tätorter och glesbygd 7.15. Det procentuella antal lägenheter i olika kvalitetsgrupper, som enligt 1960 års bostadsräkning beboddes av hushåll med bostadsföreståndare

82 84 85

88 105 111

114 115

121 125 126 127 127 128 128 130 130 133

137 HO

141 142 I43

13 i åldern 65 år och däröver respektive 55—64 år, hela riket samt tätorter och glesbygd 7.16. Det procentuella antalet trångbodda hushåll enligt 1960 års bostadsräkning med olika antal barn och i olika inkomstklasser, hela riket samt tätorter och glesbygd 7.17. Det procentuella antalet hushåll i lägenheter tillhörande kvalitetsgrupperna 3—7 enligt 1960 års bostadsräkning i olika inkomstklasser och med olika antal barn, hela riket samt tätorter och glesbygd 7.18. Det procentuella antalet trångbodda hushåll enligt 1960 års bostadsräkning i lägenheter tillhörande kvalitetsgrupperna 3—7 i olika inkomstklasser och med olika antal barn, hela riket samt tätorter och glesbygd 7.19. Hushåll med olika antal barn procentuellt fördelade efter lägenhetens storlek 7.20. Antalen ogifta kvinnor, änkor och frånskilda kvinnor med barn och med eget och delat hushåll procentuellt fördelade efter lägenhetens storlek och efter boendetäthet 7.21. Det procentuella antalet ogifta kvinnor, änkor och frånskilda kvinnor med barn boende i lägenheter med olika utrustningsdetaljer 7.22. Det procentuella antalet trångbodda och boende i lägenheter tillhörande kvalitetsgrupperna 3—7 bland hushåll med barn med gift man respektive icke gift man eller kvinna som bostadsföreståndare, hela riket samt tätorter och glesbygd 7.23. Antalet socialhjälpstagare inom olika familjetyper procentuellt fördelade efter bostadslägenhetens storlek samt det genomsnittliga antalet boende per boningsrum och den procentuella andelen trångbodda i de olika familjetyperna 7.24. Antalen ej gifta och gifta i olika inkomstklasser procentuellt fördelade efter tillgång till olika utrustningsdetaljer i bostadslägenheten. . . . 11.1. Byggnadssektorernas investeringar samt kostnader för material, arbete och kapital år 1957, mkr respektive procent 11.2. Åtgång av arbete, kapital och importvaror inom hela produktionssystemet vid produktion av 1 enhet inom respektive byggnadssektor, procent 11.3. Bostadsproduktionens fördelning på byggherrar och organisationsform 1963. Flerfamiljshus 12.1. Den statligt belånade flerfamiljshusproduktionen (prel. lånebeslut åren 1958—1962) på sanerings- och exploateringsområden samt procentuell andel av lägenhetsantalen på mark, som har försålts eller upplåtits med t o m t r ä t t av kommunen 12.2. Den statligt belånade småhusproduktionen, icke gruppbyggda hus med lånebeslut 1957/58—1961/62 och gruppbyggda med lånebeslut 1958—61, samt procentuell andel av lägenhetsantalen på mark, som har försålts eller upplåtits med t o m t r ä t t av kommunen 12.3. Den av kommunerna som program uppställda produktionen och den av kommunerna som »möjlig» redovisade produktionen, den sista fördelad efter markägare (kommunen, annan) 12.4. Den av kommunerna som program uppställda produktionen och den av kommunerna som »möjlig» redovisade produktionen samt de andelar av den sista som hänför sig till områden med fastställd och antagen detaljplan 12.5. Bebyggelseplaneringens läge för produktion möjlig a t t påbörja under år 1964

148 149

151 151

154 155 199 200 201

222 223

14 12.6.

Bebyggelseplaneringens läge för produktion möjlig a t t påbörja under år 1965 223 12.7. Den av kommunerna som program uppställda produktionen och den av kommunerna som »möjlig» redovisade produktionen, den senare fördelad efter fastighetsbildningens läge 224 12.8. Den av kommunerna som program uppställda produktionen och den av kommunerna som »möjlig» redovisade produktionen, den senare fördelad efter husprojekteringens läge 225 18.1. Antal kommuner av olika t y p med dispensbefogenheter länsvis år 1964 330 18.2. Delegation av dispensbefogenheter, länsvis jämförelse 1962 och 1964 331 21.1. Flyttningsbenägenheten bland olika typer av hushåll enligt 1960 års bostadsräknings kontrollundersökning 406 21.2. Orsaker till flyttningsbenägenhet bland olika typer av hushåll enligt 1960 års bostadsräknings kontrollundersökning 407 21.3. Flyttningsvilliga hushåll efter uppgiven huvudorsak till flyttningsintresset enligt bostadsbyggnadsutredningens treregionsundersökning 410 21.4. Orsaker till flyttningsintresse enligt olika undersökningar 412 21.5. Flyttningsintresserade hushåll procentuellt fördelade efter lägenhetens storlek vid intervjutillfället och önskad lägenhetsstorlek 414 21.6. Flyttningsintresserade hushåll procentuellt fördelade efter lägenhetsstorlek före och efter önskad omflyttning 415 21.7. Bostadssökande utan egen lägenhet procentuellt fördelade efter den önskade lägenhetens storlek 416 21.8. Önskemål om lägenhetstyp bland olika typer av flyttningsintresserade hushåll enligt 1960 års bostadsräknings kontrollundersökning 416 21.9. a. Faktisk och önskad boendetäthet för hushåll av olika storlek med egen lägenhet enligt undersökningarna av bostadsköerna i Stockholm och Linköping 419 b. Önskad boendetäthet för hushåll av olika storlek utan egen lägenhet enligt undersökningarna av bostadsköerna i Stockholm och Linköping 419 21.10. Det procentuella antalet flyttningsvilliga hushåll i lägenheter med och utan badrum vid intervjutillfället och enligt önskemål 426 21.11. Den procentuella andelen negativa omdömen om olika lägenhetsfunktioner i hus av olika ålder och i lägenheter av olika kvalitet 427 21.12. Den procentuella andelen hushåll som lägger märke till och störs respektive icke störs av utomhusbuller 441 21.13. Den procentuella andelen hushåll som lägger märke till och störs respektive icke störs av vissa ljud från grannlägenheter, ledningar och trapphus 441 21.14. Den procentuella andelen intervjuade i höghus respektive låghus som vid inflyttningstillfället och vid intervjutillfället föredrog den ena hustypen framför den andra 443 21.15. Det procentuella antalet intervjuade i olika hustyper som föredrog olika hustyper 446 21.16. Det procentuella antalet husmödrar i olika hustyper som föredrog olika hustyper 447 21.17. Flyttningsvilliga hushåll i olika hustyper procentuellt fördelade efter önskad hustyp 448 22.1. Det procentuella antalet bebodda lägenheter av olika storlek samt det procentuella antalet boende och antalet boende per lägenhet i lägenheter av olika storlek i Sverige, Danmark, Finland, Norge, England, Holland och Västtyskland 466

15 22.2.

22.3.

22.4. 22.5. 22.6.

23.1.

23.2.

23.3.

Det procentuella antalet bostadshushåll med olika antal boende per rumsenhet och andelen boende i sådana hushåll i Sverige, Danmark, Finland, Norge, England, Holland och Västtyskland Det procentuella antalet nyproducerade lägenheter av olika storlek åren 1953—1962 i Sverige, Danmark, Finland, Norge, England, Holland och Västtyskland Det procentuella antalet lägenheter med olika slags bekvämligheter i Sverige, Danmark, Finland, Norge, England, Holland och Västtyskland Det procentuella antalet lägenheter i olika hustyper i Sverige, Danmark, Norge, England, Holland och Västtyskland Antalet färdigställda lägenheter 1953—1962 procentuellt fördelat på hustyper i Sverige, Danmark, Finland, Norge, Storbritannien och Nordirland, Holland och Västtyskland Antalet lägenheter i kvalitetsgrupperna 4—7 enligt 1960 års bostadsräkning procentuellt fördelat efter husets byggnadsår, hustyp och lägenhetsstorlek, hela riket, samtliga tätorter och glesbygd Nybyggnadsbehov 1960—1975 av lägenheter av olika storlek och i olika hustyper, om samma relationer antas råda mellan småhus och flerfamiljshus i varje lägenhetsstorlek i hela riket 1975 som i tätorter 1960. Olika antaganden om ersättningsproduktionens storlek Den procentuella andelen lägenheter i småhus bland lägenheter av olika storlek i 1961—1963 års bostadsproduktion

468 471 471

494 496

Diagram 5.1. 5.2. 5.3. 5.4. 5.5. 5.6. 5.7. 5.8. 5.9. 6.1. 6.2. 6.3. 6.4. 6.5. 6.6. 6.7.

U t b u d e t av lägenheter på en bostadsmarknad Bostadsmarknadens hyresstruktur Modell för två med hänsyn till storlek och inkomst olikartade hushållsgruppers bostadsefterfrågan Schematisk bild över hushållens flyttningar på en bostadsmarknad som följd av en inkomstökning Hyresstandardlinjer i olika typer av marknader Växjö 1958. Hushållskvotens inkomstelasticitet för icke gifta m ä n och ogifta kvinnor i åldern 15— år Utrymmesstandardens inkomstelasticitet i olika typer av gifta hushåll . Hyresutgiftens inkomstelasticitet i olika typer av gifta hushåll . . . . Hyresutgiftens inkomstelasticitet för gifta hushåll med 3 boende före och efter flyttning till önskad lägenhet Medianinkomster för gifta samboende i olika åldrar Medianinkomster för ogifta män och kvinnor i olika åldrar och med olika hushållsställning Hushållskvotens inkomstelasticitet för ogifta män och kvinnor i åldern 16— år Hushållskvotens inkomstelasticitet för ogifta män och kvinnor i olika åldersklasser Hushållskvotens storlek för förut gifta män och kvinnor i olika inkomstklasser Utrymmesstandardens (antal rumsenheter per person, R P P ) inkomstelasticitet för gifta samboende Utrymmesstandardens (antal rumsenheter per person, R P P ) inkomstelasticitet för gifta samboende i åldern 65 år och däröver

89 90 91 93 95 97 98 100 101 103 104 106 108 112 113 114

16 6.8.

Utrymmesstandardens (antal rumsenheter per person, R P P ) inkomstelasticitet för gifta samboende i hushåll av olika storlek 6.9. Utrymmesstandardens (antal rumsenheter per person, R P P ) inkomstelasticitet för ogifta män och kvinnor 6.10. Gifta samboende i olika inkomstklasser procentuellt fördelade efter lägenhetens kvalitetsgrupp 6.11. Utrustningsstandardens (den procentuella andelen hushåll i kvalitetsgrupp 1) inkomstelasticitet för gifta samboende 6.12. Hushåll med icke gift bostadsföreståndare i olika inkomstklasser procentuellt fördelade efter lägenhetens kvalitetsgrupp 6.13. Utrustningsstandardens (den procentuella andelen hushåll i kvalitetsgrupp 1) inkomstelasticitet för hushåll med icke gift bostadsföreståndare 10.1. Relationen mellan bostadsinvesteringar, bruttonationalprodukt, bruttoinvesteringar och samlad byggnads- och anläggningsverksamhet åren (1947) 1951—1963 10.2. Investeringar i bostäder och produktionsresultat åren 1951—1963, hela riket, samtliga lägenheter (indextal, 1954 = 100) 10.3. Antal igångsatta och färdigställda lägenheter samt byggnadstider för lägenheter i flerfamiljshus (hela riket) påbörjade åren 1951—1963 fördelade på tre klasser 10.4. Antal igångsatta och färdigställda lägenheter samt median byggnadstid i fyra kommungrupper 10.5. Bostadsproduktionens (antal lägenheter) utveckling åren 1954—1963 (indextal, 1954 = 100) i olika kommungrupper 11.1. Indexserier för byggnadskostnader, konsumentpriser och partipriser åren 1945—1964 11.2. Indexserier för byggnadskostnader, materialkostnader och lönekostnader åren 1945—1964 11.3. Byggnadskostnader i kr/lägenhet enligt bostadsstyrelsens lånehandlingar åren 1958—1964 13.1. Investeringar i bostäder och »annan samhällsbyggnad» (milj. kronor) samt kvoten mellan investeringar i »annan samhällsbyggnad» och i bostäder (procent) 13.2. Schematisk redovisning för utvecklingen av investeringar i bostäder samt utbudet på kapitalmarknaden 21.1. Husmoderns sysslor fördelade på bostadens olika utrymmen 21.2. Rummens användning för husmoderns olika sysslor

115 116 117 119 120

177 179

182 185 188 203 203 204

239 242 421 421

Kartor 2.1.—2.3.

Det procentuella antalet lägenheter tillkomna före år 1901 i olika län 2.4.—2.6. Det procentuella antalet lägenheter om 3 eller flera rum och kök bland samtliga lägenheter i olika län 2.7.—2.9. Det procentuella antalet lägenheter i kvalitetsgrupperna 1—3 i olika län

58 60 62

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Inrikesdepartementet

Genom beslut den 11 december 1959 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för socialdepartementet att tillkalla högst sju utredningsmän med uppgift att utreda och framlägga förslag rörande vissa bostadsfrågor m. m. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 12 december 1959 såsom utredningsmän generaldirektören Bertil Olsson, direktören Sven Dahlberg, docenten Lennart Holm, dåvarande generaldirektören numera professorn Alf Johansson, redaktören Willy Maria Lundberg, länsbostadsdirektören Olle Olsson samt direktören Erik Severin. Åt Bertil Olsson uppdrogs att som ordförande leda utredningsarbetet. Utredningsmännen antog benämningen bostadsbyggnadsutredningen. Såsom huvudsekreterare åt utredningen förordnades den 28 december 1959 ledamoten Lennart Holm. Till sekreterare åt utredningen förordnades den 2 februari 1960 förste aktuarien Ralph Johansson och byrådirektören Bengt Svensson. Ralph Johansson entledigades den 6 april 1962 från sitt förordnande och tillkallades samtidigt att såsom expert biträda utredningen. Sistnämnda dag förordnades byrådirektören Ingrid Dalen att vara sekreterare åt utredningen. Till biträdande sekreterare förordnades den 26 januari 1962 bankokommissarie Erik Karlsson. Att såsom experter biträda utredningen har förutom Ralph Johansson förordnats byrådirektören Einar Eriksson (genom beslut den 29 september 1961), förste avdelningsingenjören Lennart Wiberg (genom beslut den 25 juli 1963) och förste sekreteraren Lillemor Landström (genom beslut den 23 september 1963). Särskilt utredningsarbete har för utredningens räkning utförts dels av statens institut för byggnadsforskning, dels av fastighetsdirektören Sten Björklund, fil. lic. Per Holm, fil. lic. Eva Karsten Carlsson, fil. lic. Kerstin Wiedling och fil. lic. Gunnar Åsvärn. Till utredningen har för att tagas i beaktande vid fullgörandet av utredningsuppdraget överlämnats dels en framställning till Konungen från Svens2—412899

18 k a riksbyggen om en överarbetning av ett år 1954 av saneringsdelegationen framlagt betänkande m. m. jämte yttranden över framställningen, avgivna av arbetsmarknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen och bostadsstyrelsen, dels en publikation, »Bygga Om», utgiven av Näringslivets bostadsutredning samt en hemställan från Näringslivets byggnadsdelegation till chefen för socialdepartementet om att denne måtte vidta de åtgärder som i publikationen framförda synpunkter och förslag kunde föranleda. En inom kommunikationsdepartementet upprättad, den 30 november 1962 dagtecknad, promemoria angående behov av vidgat underlag för avvägning mellan höghusbebyggelse och annan form av bostadsbebyggelse har överlämnats till bostadsbyggnadsutredningen för att tagas i övervägande vid fullgörandet av utredningsuppdraget. Denna promemoria har lett till att utredningen påbörjat ett flertal undersökningar, dels i sitt eget sekretariats regi, dels med anlitande av statens institut för byggnadsforskning, i avsikt att få material som kan ge aspekter på olika hustypers frekvens och på deras funktionella och ekonomiska egenskaper. Utredningen avser att redovisa dessa delar av sitt arbete i ett särskilt betänkande. Utredningen har i skrivelse den 9 november 1961 till chefen för socialdepartementet framhållit vikten av att det för mindre lägenhetstyper, avsedda för yngre 1- och 2-personshushåll och för pensionärshushåll, bestående av 1 och 2 personer, formuleras planeringsrekommendationer av den typ som i bostadsstyrelsens skrift »God Bostad» redovisas för familjelägenheter. För att få ett underlag för sådana rekommendationer ansåg utredningen det nödvändigt att de för de mindre hushållen speciella bostadsbehoven kartlades. Även socialpolitiska kommittén, med vilken utredningen samrådde i detta ärende, ansåg de planerade utredningarna värdefulla som bakgrund för sina överväganden. Ett sådant utredningsarbete bedömdes ha rent bostads- och byggnadsteknisk karaktär och kräva teknisk expertis och ansågs därför icke med fördel kunna utföras inom bostadsbyggnadsutredningens eget sekretariat. Utredningen föreslog att det i stället skulle uppdras åt statens institut för byggnadsforskning att verkställa de behövliga utredningarna. Så skedde också, i det att Kungl. Maj :t den 13 april 1962 uppdrog åt institutet att företa en utredning om ändamålsenliga bostäder för mindre hushåll och ställde medel till förfogande härför. I direktiven för utredningens arbete betonades angelägenheten av att det skedde en samordning mellan olika statliga och kommunala myndigheter av handläggningen av byggnadsärenden, så att planeringen av byggnadsföretag underlättades och nya företag snabbt kunde komma i gång. Det framhölls att det som ett led i utredningsarbetet kunde visa sig lämpligt att på försök i ett eller ett par län praktiskt genomföra en starkt förenklad ordning för handläggning av byggnads- och arbetsmarknadsärenden. Utredningen fann att man genom praktiska försök borde pröva förutsättningarna för en långsiktigare och mer genomtänkt planering av bostads-

19 byggandet och studera effekten av en sådan planering. I skrivelse till chefen för socialdepartementet den 16 januari 1961 föreslog utredningen därför att det skulle uppdras åt bostadsstyrelsen att i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen och bostadsbyggnadsutredningen i tre län påbörja en försöksverksamhet med nyss nämnt syfte. Bostadsstyrelsen erhöll den 5 maj 1961 Kungl. Maj :ts uppdrag att under tiden till och med budgetåret 1963/64 anordna sådan försöksverksamhet. Utredningen har hittills avgivit följande utlåtanden: den 14 september 1961 till Konungen över bostadspolitiska organisationskommitténs betänkande (SOU 1961: 32); den 23 oktober 1961 till Konungen över en av bostadsstyrelsen avlämnad V.P.M. angående kommunala bostadsbyggnadsprogram; den 13 november 1962 till Konungen över en av statistiska centralbyrån och bostadsstyrelsen gjord framställning om medel till specialredovisningar av folk- och bostadsräkningsresultat; den 15 november 1962 till Konungen över en skrivelse från Svenska vanförevårdens centralkommitté (SVCK) med anhållan om anslag för budgetåret 1963/64; den 1 mars 1963 till arbetsgruppen för vissa urvalsundersökningar inom bostadsstatistiken angående behovet av bostadsstatistiska data; den 12 mars 1963 till riksdagens tredje lagutskott över motionerna 1963 I: 551 och II: 668 om ökad rättssäkerhet på byggnadslagstiftningens område m. m.; den 1 juli 1963 till statistiska centralbyrån över planerna på en folkräkning år 1965;' den 23 oktober 1963 till bostadsstyrelsen över ett inom styrelsens värderingsbyrå utarbetat förslag till nya metoder för beräkning av låneunderlag m. m. för statliga lån till bostadsföretag; den 27 november 1964 till Konungen över delegationens för statistikfrågor förslag rörande den statliga bostads- och byggnadsstatistikens framtida organisation; den 3 december 1964 till Konungen över markpolitiska utredningens betänkande (SOU 1964: 42) samt vid flera tillfällen till 1960 års folk- och bostadsräkning över planerade bearbetningar. Utredningen h a r i enlighet med sina direktiv utfört en prognos av bostadsbyggandets omfattning och inriktning under 1960-talet, i första hand under perioden 1961—65. Resultaten av detta arbete har redovisats i utredningens första betänkande, Bostadsbyggnadsbehovet (SOU 1961: 51). I sitt andra betänkande, Konsumtionsmönster på bostadsmarknaden (SOU 1964: 3), har utredningen redovisat resultaten från en statistisk undersökning rörande bostadsefterfrågans inriktning, bostadspreferenser, betalningsvillighet och betalningsförmåga i olika hushållstyper och rörande samban-

20 den mellan inkomst och bostadskonsumtion. I samma betänkande publicerades även en studie av de mekanismer som har betydelse för bostadsmarknadens sätt att fungera i ett expanderande samhälle. I föreliggande betänkande, som utredningen betraktar som sitt huvudbetänkande, har utredningen mot bakgrunden av de kunskaper som erhållits genom nyssnämnda undersökningar och annat tillgängligt statistiskt material sökt beskriva de förutsättningar som på konsumtionssidan finns eller bör skapas för en höjning av bostadsstandarden samt de uttryck som en standardhöjning i framtiden kan väntas ta sig i valet mellan olika standardfaktorer, utrymme, utrustning, lägenhet i enfamiljshus contra lägenhet i flerfamiljshus, i den yttre miljöns utformning, bostadskollektiva anordningar etc. I betänkandet diskuteras även de planerings- och produktionstekniska samt ekonomiska resurser som erfordras för att denna ökade bostadsefterfrågan skall k u n n a tillfredsställas samt åtgärder för att stärka förutsättningarna för bostadsproduktionen i framtiden. Diagrammen i betänkandet har ritats av arkitekten Örjan Thorsén. Härmed får utredningen vördsamt överlämna sitt tredje betänkande, Höjd bostadsstandard. Stockholm i maj 1965 Bertil

Olsson

Sven Dahlberg

Lennart Holm

Alf

Johansson

Willy Maria Lundberg

Olle Olsson

Erik

Severin

Ingrid Dalen Bengt Svensson

Inledning

KAPITEL 1

Efterkrigstidens mål för bostadsstandardens utveckling

Bostadssociala utredningens slutbetänkande, framför allt dess första del, som innehåller riktlinjer för den framtida bostadspolitiken (SOU 1945: 63) har i snart 20 år betraktats som standardverket i bostadspolitiska frågor. 1946 års riksdag anslöt sig till huvuddragen i det i betänkandet uppställda programmet och efterföljande riksdagar har inte fattat några beslut som rubbat detta program. Det h a r utgjort riktpunkten för det bostadspolitiska handlandet och för de bostadsbyggnadsprogram man arbetat efter sedan mitten av 1940-talet. Till de i betänkandet framförda synpunkterna och förslagen h a r ständigt refererats i den bostadspolitiska debatten. Under de år som gått sedan bostadssociala utredningens arbete avslutades h a r även andra statliga utredningar sysslat med bostadsfrågor av skilda slag. Vissa av dem h a r nästan uteslutande haft till uppgift att granska och ompröva lämpligheten av de medel, framför allt de ekonomiska åtgärder, som använts för att nå de uppställda målen. Så h a r varit fallet med 1951 års bostadsutredning, bostadspolitiska utredningen (tillsatt 1955) och byggnadslåneutredningen (tillsatt 1956). Andra h a r i sitt utredningsarbete kommit iatt ur delvis olika aspekter diskutera bostadsstandardens utveckling och h a r i sina betänkanden angett mål härför i olika avseenden. Dessa målsättningar h a r dock nästan genomgående inneburit konkre-

tiseringar eller modifieringar av det program som uppställts av bostadssociala utredningen. Exempel på statliga utredningar av detta slag är bostadskollektiva kommittén (tillsatt 1946), utredningen för hem- och familjefrågor (tillsatt 1947) och 1954 års familjeutredning samt den delegation, sammansatt av representanter för bostads- och byggnadsstyrelserna samt av särskilda av Kungl. Maj:t tillkallade sakkunniga, vilken bl. a. hade i uppdrag att till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till riktlinjer för upprättandet av kommunala saneringsplaner (tillsatt 1950). Gemensamt för de diskussioner som förts rörande bostadsstandardfrågor och för de förslag som framlagts kring dessa h a r varit att de främst gällt barnfamiljerna och deras förhållanden. Åldringarnas bostadsförhållanden h a r uppmärksammats och diskuterats dels av 1952 års åldringsvårdsutredning, dels av socialpolitiska kommittén. Vid några tillfällen har riksdagen bifallit förslag om åtgärder för förbättring av åldringarnas bostadssituation. Bostadssociala utredningen framförde i sina allmänna synpunkter på bostadspolitikens målsättning att denna sedan genombrottet av en aktiv bostadspolitik undergått en utveckling av såväl kvalitativ som kvantitativ innebörd. Utvecklingen karakteriserades med följande ord (s. 348): »När det gäller uppställandet av minimistandard för bostadens beskaffenhet har

24 denna utveckling särskilt gjort sig gällande beträffande landsbygdens bostäder; som ett led i strävandena att åstadkomma likställdhet mellan städer och landsbygd i fråga om allmänna levnadsvillkor har kravet på landsbygdsbostädernas fullvärdiga utrustning alltmer kommit att verka bestämmande för de statliga åtgärdernas utformning. I fråga om utrymmesstandarden torde kravet på två rum och kök som minimum för en familjebostad numera knappast ifrågasättas; i realiteten har denna norm i växande utsträckning överskridits vid byggandet av enfamiljshus med statligt stöd. För stadssamhällenas del har den bostadspolitiska målsättningen under trycket av krisförhållandena vidgats från att avse ett bostadssocialt motiverat stöd för vissa grupper med erfarenhetsmässigt särskilt låg bostadsstandard till att gälla en allmän reglering av bostadsmarknaden i dess helhet med syfte att motverka bostadsbrist och att påverka hyresbildningen i stort.» Mot denna bakgrund hade bostadssociala utredningen att utforma ett bostadspolitiskt program. Det framhölls (s. 349) att ett sådant måste på bästa sätt tillgodose olika synpunkter: »den bostadssociala, att befordra bostadsstandardens höjande, den arbetsmarknadspolitiska, att bidraga till sysselsättningens stabilisering, den befolkningspolitiska, att skapa bättre villkor för familjebildning och familjeutveckling och verka utjämnande på barnförsörjningskostnaderna o. s. v.» Vidare framhölls att man vid formuleringen av ett bostadspolitiskt program måste ta hänsyn till de skillnader i förutsättningar för bostadsbehovets fortsatta tillväxt som rådde mellan landsbygd och stadssamhällen. Gemensamt för landsbygd och stadssamhällen var dock det faktum, att kostnaderna för en fullvärdig bostad för den stora massan av befolkningen var för stora i förhållande till inkomsten. Utredningen var ytterst angelägen inskärpa att ett bostadspolitiskt program måste bygga på en rörlig långtidsplan. Det var utredningens förhoppning att de standardkrav, som vid den tidpunkt

då betänkandet skrevs på vettig bas kunde diskuteras, efter ett eller annat decennium skulle komma att te sig »beklagligt torftiga och efterblivna» (s. 365). Ett program som innefattade konkreta bestämningar av utrymmesstandard, produktion, avgång genom sanering osv., måste vara i så måtto formellt, som det egentligen endast fixerade villkoren för att vid existerande eller med rimlig grad av sannolikhet beräkneliga förutsättningar en viss standardhöjning skulle k u n n a realiseras inom viss tid; betraktat som handlingsprogram måste det alltid h a karaktären av ett provisorium, som man ständigt finge vara beredd att revidera allteftersom förutsättningar och resurser förskötes, eller av ett instrument för att inrikta de omedelbara åtgärderna på ett sätt som befordrade och icke motverkade en standardhöjning på lång sikt. De mål, mot vilka det konkreta handlingsprogrammet skulle sikta, kan sammanfattas u n d e r följande p u n k t e r : a. höjning av bostadens standard;

utrymmes-

b. höjning av bostadens kvalitet och utrustningsstandard; c. produktion av för olika kategorier av hushåll lämpliga h u s t y p e r ; d. åstadkommande av goda ningar kring bostäderna;

omgiv-

e. åstadkommande av bostaden kompletterande kollektiva a n o r d n i n g a r av olika slag.

I det följande sammanfattas den utformning som denna målsättning fått av bostadssociala utredningen och senare utredningar. I bostadssociala utredningens program ingick att de uppställda målen i huvudsak skulle ha uppnåtts inom 15 år.

25 1.1. Höjning standard

av bostadens

utrymmes-

Kraven p å bostädernas utrymmesstandard h a r skärpts allteftersom levnadsstandarden stigit. Ännu vid mitten av 1930-talet ansågs det nära nog självklart, att 1 rum och kök var den lägenhetsstorlek som den stora massan av familjer hade att hålla sig till. Bostadssociala utredningen ansåg det vara av vikt att i sin utredning ställa krav på en kraftigt höjd bostadsstandard. Det förutsattes att köken icke borde utnyttjas som sovplats samt att vuxna och barn skulle ha lika stort bostadsutrymme. Utifrån dessa förutsättningar ansåg utredningen det motiverat att uppställa och diskutera konsekvenserna av två olika antaganden röraude utrymmesstandarden: 1. högst två boende p e r boningsrum; 2. för hushåll om minst 4 boende högst 1 V2 boende p e r boningsrum, för övriga hushåll högst 2 boende per boningsrum. Alternativ 2 skulle innebära, att en bostad för en familj med ett barn skulle omfatta minst 2 rum och kök, för en familj med 2 barn minst 3 rum och kök och för en familj med 3 barn minst 4 rum och kök. Bostadssociala utredningen ansåg det vara ett självklart önskemål, att bostadsproduktionen kunde inriktas så att alternativ 2 mera allmänt kunde realiseras. Att omedelbart uppställa detta som riktmärke för bostadsproduktionen ansågs dock med hänsyn till i mitten av 1940-talet rådande relationer mellan inkomster och h y r o r föga realistiskt. Även ett realiserande av alternativ 1 skulle emellertid komma att medföra en avsevärd förbättring av utrymmesstandarden. F ö r realiserandet av denna standard inom stadssamhällena borde inom nyproduktionen 2 rum och kök vara

den vanligaste lägenhetskategorin, tätt följd av 3 rum och kök. Med hänsyn till de närmaste årens reala och ekonomiska förutsättningar syntes därför alternativ 1 bäst lämpa sig som omedelbar målsättning. 1951 års bostadsutredning framhöll (i stencil 1952, »Samhällets stöd åt bostadsförsörjningen»), att betingelserna för en fortsatt förbättring av utrymmesstandarden under 1940-talet till följd av nativitetsökningen varit väsentligt annorlunda än tidigare. Ökningen av barnantalet under 1940-talet hade gjort att boendetätheten och trångboddheten trots bostadsproduktionens inriktning på större lägenhetstyper i varje fall i de största städerna icke kunnat reduceras i samma takt som under 1930talet, då en icke oväsentlig förbättring av utrymmesstandarden erhållits till följd av hushållens sammankrympande storlek, trots att bostadsbeståndets fördelning på lägenhetstyper icke nämnvärt ändrades. En kraftig höjning av utrymmesstandarden framstod därför för 1951 års bostadsutredning liksom för bostadssociala utredningen som angelägen. 195b års familjeutredning (SOU 1955: 29) ifrågasatte om icke en allmän omprövning av stödåtgärderna för de barnfostrande familjernas bostadsförsörjning med sikte på en höjning av utrymmesstandarden vore påkallad. Den ansenliga höjningen av realinkomster och hyresbetalningsförmåga sedan 1940talets mitt borde ge utrymme för en sådan målsättning. Egnahemslägenheterna omfattade redan i regel 3 å 4 rum och kök. Det kunde icke anses vara en orimlig målsättning att också hyreslägenheterna som familjebostäder skulle kunna uppnå denna utrymmesstandard. Bostadspolitiska utredningen (SOU 1956: 40) ansåg sig med stöd av uppgifter ur lokala bostadsräkningar och en

26 inom bostadsstyrelsen utförd undersökning kunna hävda att starka skäl talade för att utrymmesstandarden för familjer med 2 eller flera barn ytterligare borde främjas. En stor del av dessa syntes alltfort vara trångbodda enligt normen mer än 2 boende p e r boningsrum. Utredningen fann det därför önskvärt, att den standardstegringsprocess som inletts under efterkrigsåren kunde fortsätta, speciellt vad beträffade familjernas utrymmesstandard. Det vore angeläget, att lägenheter om minst 3 rum och kök i ökad utsträckning ekonomiskt bringades inom räckhåll för barnfamiljerna och i första h a n d för flerbarnsfamiljerna.

1.2. Höjning av bostadens och utrustningsstandard

kvalitet

Av »fullgod» utrustningsstandard skulle enligt bostadssociala utredningens mening en bostad anses vara som utöver de »halvmoderna» bekvämligheterna vatten och avlopp, centralvärme osv. var försedd med badrum och varmvattenanläggning. Tillses borde även att köksutrustningen var tillfredsställande. Utrustningsstandarden i det nyare bostadsbeståndet i de svenska städerna ansågs vara mycket hög. F ö r städernas del finge därför frågan om en höjning av bostädernas kvalitet och utrustningsstandard väsentligen sin lösning genom en intensifierad nybyggnads- och saneringsverksamhet. Det ansågs självklart, att önskemålen i fråga om utrustning och kvalitet för landsbygdens bostäder icke skulle sättas lägre än för stadssamhällenas. En sannolik nedgång i det totala antalet hushåll på den egentliga landsbygden under de närmaste decennierna jämte en sannolik omlokalisering av bebyggelsen i samband bl. a. med jordbrukets yttre rationalisering

antogs dock komma att leda till att en stor del av bostadsbeståndet på landsbygden skulle försvinna. Att u n d e r sådana omständigheter målsättningen beträffande landsbygdens bostadsbestånd icke kunde avse en generell höjning av utrustningsstandarden till vad som kunde betecknas som fullvärdig nivå ansågs givet. Man måste i stället räkna med att i ett stort antal fall hus på landsbygden med långt under fullvärdig standard komme att bebos avsevärd tid framåt, för vilka den betydande investering, som t. ex. installation av vatten och avlopp, elektriskt ljus och centralvärmeanläggning innebar, icke kunde bedömas som värd att göra med hänsyn till osäkerheten om framtida användningsmöjligheter. Utredningen för hem- och familjefrågor (SOU 1947: 46) framhöll starkt vikten av en god planlösning, av att de olika rummen hade sådana dimensioner att de utan svårighet kunde användas för de ändamål, vartill de var avsedda, och att utrymmena var så disponerade att de kunde möbleras på ett lämpligt sätt. De krav beträffande de olika utrymmenas dimensioner som gällde för bostäder för vilka statliga lån skulle kunna utgå (vardagsrum minst 18 m 2 , sovrum och kök minst 10 m 2 , badrum minst 2,5 m 2 och garderobsutrymmen till en yta som minst motsvarade 4 % av den totala lägenhetsytan) ansåg utredningen beteckna en mycket rimlig standard. Man framhöll vidare vikten av fortgående undersökningsverksamhet på bostadsplaneringens område. Önskvärt vore t. ex. att normer utarbetades för dimensioneringen av utrymmen avsedda för livsmedelsförvaring, klädtvätt och torkning, personlig hygien m. m., för utformningen av arbetsplatserna, särskilt av den i köket, och för kraven på ljudisolering såväl mel-

27 lan lägenheter som mellan olika rum i en lägenhet. Utredningen ansåg att ett stort steg framåt tagits när det som självklart förutsattes att nybyggda bostäder skulle utrustas med vatten och avlopp, elektriska installationer, centralvärme och badrum och instämde med bostadssociala utredningen i att en mellan stadssamhällen och landsbygd fullt jämförlig standard i fråga om bostädernas utrustning borde eftersträvas. 1952 års åldringsvårdsutredning (i SOU 1956: 1) pekade på de äldre hushållens i tekniskt hänseende dåliga bostadsförhållanden och framhöll bostadsfrågans vitala betydelse för en rätt inriktad åldringsvård. Ju fler åldringar som bodde i en u r standardsynpunkt fullvärdig bostad med vatten och avlopp, centralvärme, varmvatten och wc, desto mindre skulle trycket bli på den slutna vårdens resurser. 195k års familjeutredning framhöll att man, när det gällde planlösning och utrustning av bostäderna, hade kommit ganska långt i de grundläggande undersökningar som behövdes för uppställandet av rimliga normer. Genom Hemmens Forskningsinstitut, det nuvarande Konsumentinstitutet, och genom fristående forskare som samarbetat med institutet hade familjernas levnadsvanor studerats och därvid särskilt barnens tillvaro i hemmen samt de olika husliga sysslornas omfattning och de krav dessa ställde på utrustning och inredning. Resultaten av dessa forskningar var på väg att omsättas i byggandet och de nybyggda husen erbjöd i allmänhet en ganska stor bekvämlighet och gav goda möjligheter att rationalisera hemarbetet. Mycket återstod dock att göra: man pekade på möjligheterna att rationellt ordna arbetet med tvätt och strykning, som endast i ett fåtal bostadstyper ansågs vara goda, att inköp och för-

varing av matvaror i allmänhet erbjöd en hel del problem. Man borde också hålla i minnet att endast en mindre del av familjerna hade en fullt modern utrustning. Alltjämt bodde många i tungskötta, opraktiska bostäder, vilka endast i långsam takt förbättrades. Av väsentlig betydelse ansågs det i Sverige förekommande systemet med centralt skött upphandling av inredningsföremål vara. I vårt land försågs de nybyggda hyreshusen regelmässigt med spisar, arbetsbänkar, skåpinredning, kylskåp, utrymmen för linne- och klädförvaring e t c , medan i andra länder dylika inredningsdetaljer vanligen måste medföras av hyresgästen. Den centrala upphandlingen började utsträckas också till andra inredningsdelar och till maskinella anordningar såsom maskiner för tvätt och strykning. Det vore tänkbart att gå vidare på den inslagna vägen och låta även t. ex. bäddplatser, radio- och televisionsinstallation etc. ingå i bostadens utrustning. Socialpolitiska kommittén konstaterade i sitt betänkande »Åldringsvårdens läge» (SOU 1963:47) att trots de betydande förbättringar som skett av bostadsstandarden alltfort många inom den nuvarande åldringsgenerationen bodde i dåliga lägenheter, vilket ökade behoven av hemhjälp och institutionsvård. På längre sikt kunde man visserligen förmoda att åldringarnas bostadsstandard radikalt skulle komma att ändras, eftersom de som utgjorde nästa åldringsgeneration hade vant sig vid en högre standard än den som dagens åldringar hade och också skulle komma att ha en ekonomi som tillät dem att bo i moderna lägenheter, men på kort sikt ansåg kommittén att snabba och omfattande åtgärder var nödvändiga för att förbättra de nuvarande åldringarnas bostadssituation.

28 1.3. Produktion av för olika av hushåll lämpliga hustyper

kategorier

Bostadssociala utredningen framhöll vikten av att man, särskilt i de större städerna, vid beviljandet av familjebidrag krävde inte endast att lägenheten i sig var av god beskaffenhet utan också att huset var av lämplig typ för familjer med barn. I del II av sitt slutbetänkande (SOU 1947:26) lämnade utredningen, i anslutning till sin uppfattning om vilka stadsplanetekniska och sociala krav som borde ställas på ny bebyggelse vid sanering, några synpunkter på föroch nackdelar hos olika typer av hus. Där sades bl. a. (s. 87—88): »Ur social synpunkt kan det med goda skäl hävdas att man bör eftersträva så god kontakt som möjligt mellan lägenheterna och marken, och tvåvåningshuset är av denna anledning i och för sig att föredra framför hustyper med större våningsantal. Där inte undergrundens dåliga bärighet ger speciellt företräde för det lättare tvåvåningshuset torde detta emellertid i regel komma att ge högre byggnadskostnader än ett hus i flera våningar och i dagens läge ställer sig som framhållits tvåvåningshuset ur ekonomisk synpunkt ogynnsamt. Det kan i detta sammanhang framhållas att radhuset i två våningar är en socialt mycket högvärdig bostadsform, vilken i vissa fall bör kunna komma till användning vid saneringar i småstäderna. Radhuset ger den direkta kontakt mellan varje lägenhet och marken, som är av betydelse framförallt för barnens lekmöjligheter. Det ger möjlighet att förse varje bostad med ett verkligt uterum och gör de boende mindre beroende och mer ostörda av sina grannar än i en vanlig hyreshuslägenhet. Det markutnyttjande, som kan komma i fråga vid radhusbebyggelse, torde väl svara mot vad som kan begäras i en mindre stad, i varje fall utanför de egentliga affärskvarteren. Där en högre exploateringsgrad måste tillämpas eller där det vid den tidpunkt då saneringen skall ske, av ekonomiska skäl är omöjligt att bygga tvåvåningshus, bör i första hand tre- och fyravåningshus komma i fråga. De förra äro med hänsyn till trevnad och bekvämlighet att föredra, men

de senare äga ett företräde i sin goda ekonomi och de äga också i en del medelstora städer en viss tradition. Ibland kan det vara motiverat i de medelstora städerna med höghusbebyggelse. I de största städerna kan den behöva tillgripas. Till vilken höjd bostadshusen därvid böra begränsas uppåt bör väl icke generellt bestämmas. Vid provundersökningarna sattes maximala våningsantalet till 8. Det kan nämligen hävdas att varje bostadslägenhet skall kunna utrymmas på två skilda vägar, och detta krav kan upprätthållas antingen genom att alla lägenheter får tillgång till två trappor eller genom att de kunna utrymmas fönstervägen med hjälp av brandstege. Anordningen med två trappor blir dyrbar, om inte lägenheterna byggs ensidiga kring en korridor, vilket av sociala och hygieniska skäl är olämpligt för åtminstone familjebostäder. Man bör således för närvarande räkna med att utrymning skall kunna ske fönstervägen, och räddning på brandstege kan inte med fördel ske från större höjd än ca 24 meter, vilket svarar mot 8, högst 9 våningar. En byggnad med enbart smålägenheter ordnade utefter en korridor i förbindelse med mer än en trappa bör däremot kunna tillåtas med större höjd.» F ö r familjebostäder syntes enligt bostadssociala utredningens uppfattning punkthuset i dess vanliga form endast i undantagsfall böra tillgripas och då endast om stora fördelar stod att vinna därmed. Hörnlägenheterna i ett punkthus kunde nämligen icke i kvalitativt avseende jämställas med genomgående lägenheter. En punkthustyp, som gav lägenheter av betydligt högre kvalitet än det hittills normala punkthuset, var det så kallade stjärnhuset med tre genomgående lägenheter i varje trapplan. 1951 års bostadsutredning föreslog utan närmare motivering att enfamiljshuset borde premieras därigenom att familjebostadsbidraget gjordes något större för hushåll, boende i sådana hus än för andra hushåll. Bostadspolitiska utredningen ansåg likaledes att småhusbyggandet borde uppmuntras och de bostadspolitiska stödåtgärderna därför få en sådan utformning, att de främjade

29 familjernas bosättning i egnahem, radhus och kedjehus. Bostadskollektiva kommittén påpekade i sitt slutbetänkande (SOU 1956: 32) att kritik riktats mot de svenska stadssamhällenas likformighet och framför allt mot bebyggelsen med trevånings s. k. lamellhus.

1.4. Åstadkommande av goda ningar kring bostäderna

omgiv-

I del II av sitt slutbetänkande lämnade bostadssociala utredningen en del synpunkter på vilka stadsplanemässiga faktorer som enligt utredningens mening borde beaktas såväl vid planering av nya bostadsområden som vid sanering av äldre bebyggelse. Utredningen ansåg att markerade framsteg kunde noteras i fråga om den stadsplanemässiga standarden i nyplanerade områden. Det hade emellertid icke saknats tendenser att med kravet på högre utrymmesstandard som motiv söka köpa lägre bostadskostn a d e r genom att uppge stadsplanemässiga kvalitetskrav. Det vore därför av vikt att vissa målsättningar formulerades beträffande den stadsplanemässiga standarden lika väl som i fråga om utrymmesstandarden. Några mer i detalj preciserade stadsplanetekniska standardkrav ansåg sig utredningen dock icke kunna ställa. Därtill saknades i Sverige i alltför hög grad fasta normer. En sammanfattande utredning, resulter a n d e i officiella anvisningar för vad som i kvalitativt avseende skulle krävas av en stadsplan, vore därför önskvärd. Utredningen nöjde sig med att diskutera de för en normering bestämm a n d e principiella synpunkterna, vilka i korthet kunde sägas vara följande: a) tillräcklig mark för parker, lekplatser, planteringar m. m. borde reserveras. Kravet på god solbelysning för lekplatser finge icke eftersättas;

b) bostäderna tillförsäkras en viss öppenhet i omgivningarna. Familjer med barn borde i ökad utsträckning beredas bostäder i friliggande enfamiljshus; c) en viss koncentration av bebyggelsen vore, särskilt i de större städerna, berättigad med hänsyn till res- och transporttid ; d) ett med hänsyn till belysningsförhållandena önskvärt maximiförhållande mellan hushöjd och husavstånd borde leda till efterrättelse; e) en differentiering av gatunätet i huvudgator och lokalgator borde ske. Några för alla fall gemensamma kvalitetsnormer kunde icke på förhand fastslås. Så t. ex. vore möjligheterna att bereda barnfamiljer bostäder i enfamiljshus stora i små samhällen; i storstäderna vore det däremot uppenbart orimligt att ställa sådana krav. Kraven på minsta husavstånd i förhållande till hushöjden måste variera med hänsyn till bebyggelseart, terrängförhållanden osv. Även den av representanter för bostads- och byggnadsstyrelserna samt av särskilda sakkunniga sammansatta delegation, som hade Kungl. Maj:ts uppdrag att bl. a. inkomma med riktlinjer för upprättande av kommunala saneringsplaner, framhöll i sitt betänkande (SOU 1954: 31) vikten av forskning och utredningar på stadsbyggandets område. Det vore angeläget att få ökad kunskap dels om h u r kostnaderna för samhällenas utbyggnad varierade med stadsplanernas utformning, dels om h u r olika människor värdesatte å ena sidan sol- och dagsljusbelysning i lägenheten och allmän rymlighet i stadsplanen, å andra sidan bekväma gångavstånd, intim miljö etc. Bl. a. i avsaknad av sådan kunskap fann delegationen det icke lämpligt att uppställa entydiga normer för den stadsplanetekniska standard, som oavsett förhållandena i de enskilda fallen borde tillämpas vid sanering. Man diskuterade i stället vissa faktorer av

30 betydelse för stadsplanernas utformning och angav vissa normer för den minimistandard som av sociala, hygieniska och andra skäl icke borde underskridas. De faktorer man diskuterade var följande: a) trafikutrymme; b) differentierad eller odifferentierad bebyggelse; c) utrymme för lekplatser; d) tillgång till solbelysning, dagsbelysning, bullerfrihet, luftrenhet och allmän rymlighet i stadsbyggandet; e) samhällsmiljön. Delegationen ansåg det icke möjligt att ange någon bestämd norm för beräkning av det på infartsgator och andra huvudtrafikleder erforderliga utrymmet. Man inskränkte sig till att diskutera det för den lokala trafiken inom centrala stadsområden erforderliga utrymmet. Det framhölls att den mängd rörlig trafik som kunde komma fram i ett gatusystem berodde icke endast av gatornas bredd utan också av gatusystemets utformning. Det gällde att beakta alla möjligheter att rationalisera gatusystemet och differentiera det på lämpligt sätt. Gatorna borde normalt icke göras smalare än att de medgav två körfiler med vardera en bredd av 3 ä 3,5 meter. Vidare borde man utgå från att parkering endast medgavs längs ena sidan av en trefilig gata och att ingen parkering eller uppställning av fordon medgavs på en tvåfilig gata. Parkeringsutrymme för motorfordon och cyklar borde stå till förfogande inom skäligt gångavstånd från färdmålet. Inom bostadsområden borde garage och parkeringsutrymmen i erforderlig utsträckning stå till förfogande för de boendes eget behov. I städernas och de övriga tätorternas centrala delar förekom det ofta att bostäder och lokaler för handel, hantverk och småindustri var belägna i varandras omedelbara närhet. Denna blandning

av olika slags bebyggelse kunde ofta bidra till att skapa en trivsam miljö, men den medförde å andra sidan också ofta sanitära olägenheter för de boende. Enligt delegationens mening borde sådana företag, som icke vållade några sanitära olägenheter (största delen av småindustrin, handeln och hantverket), mycket väl kunna förläggas i anslutning till bostadsområden. Lokaliseringen av företag, som kunde tänkas vålla sanitära olägenheter, borde ske efter samråd med de kommunala och statliga organ, som svarade för allmänna hygieniska frågor. Även av trafiktekniska skäl kunde en differentiering av bebyggelsen vara påkallad. Man borde emellertid söka undvika en alltför långt driven differentiering av bebyggelsen, enär man genom en sådan motverkade den koncentration som ur olika synpunkter borde eftersträvas. Delegationen framhöll att de normer man på sina håll ansett böra iakttas beträffande lekplatsernas läge och storlek vanligen icke vore möjliga att upprätthålla i de stadsområden, där sanering kunde komma att ske. Det ansågs emellertid vara en samhällsangelägenhet av största vikt att barnens behov av lekplatser, bollplaner och områden för aktiv lek så långt möjligt tillfredsställdes. De områden som kunde disponeras härför borde förläggas avsides från livligt trafikerade gator. Lekutrymmena för barn i åldrarna 2—3 och 4—7 år borde delas upp. Lekplatsen för 2—3-åringarna borde om möjligt förläggas så att mödrarna kunde se den från lägenheterna. Viktigt var även att tillse att den förlades till solig plats. Medan alla bostadslägenheter borde ha skälig dagsbelysning, ansågs behovet av solbelysning vara större i lägenheter bebodda av familjer med hemmavarande husmor och minderåriga barn än i lägenheter bebodda av ensamstående..

31 Delegationen fann det därför motiverat att ange olika normer för lägenheter med och utan kök och förutsatte därvid att bostadslägenhet utan kök normalt icke skulle komma att bebos av familjer med barn. Som normal stadsplaneteknisk standard för bostadsbebyggelse kunde man räkna sådana solbelysningsförhållanden som innebar att fasaden utanför den ur solbelysningssynpunkt sämst belägna lägenheten erhöll fem timmars solbelysning per dag under våroch höstdagjämning vid molnfri himmel. Undantag från denna norm kunde göras beträffande lägenheter utan kök. Människors behov av ett fritt utrymme framför bostaden borde så långt möjligt beaktas. — Olägenheterna av rök, damm och giftiga eller illaluktande gaser och ångor borde man söka minska genom en lämplig differentiering av bebyggelsen. Även a n d r a åtgärder, såsom ett ventilationssystem med övertryck, kunde komma i fråga. — I n d u s t r i företag som orsakade störande buller borde förläggas på betryggande avstånd från bostäderna. Trafikbuller borde delvis kunna reduceras genom att genomfartstrafik leddes vid sidan av stadsbebyggelse. Dessutom kunde ifrågasättas om icke fordringarna på lägenheternas ljudisolering mot utifrån kommande ljud borde skärpas på särskilt utsatta platser.

ciala utredningen (SOU 1945:63) att det var en angelägenhet av utomordentlig vikt för bostadssamhällenas kvalitet och funktionsduglighet att där fanns kollektiva anordningar som kompletterade de enskilda lägenheterna och tjänade ändamålen att underlätta arbeten inom hushållen och barnavården, ge möjligheter till fritidssysselsättningar och föreningsliv osv. I en bilaga till betänkandet sökte arkitekten, sedermera professorn Uno Åhrén närmare utreda dessa kollektiva anordningars uppgifter och ge förslag till deras konkreta planering. Åhrén indelade de kollektiva anordningarna i sådana som avsåg praktisk service och sådana som avsåg kulturell service. De viktigaste anordningarna för praktisk service ansåg Åhrén vara kaféer och restauranger, butiker, hantverkerier och reparationsverkstäder, tvättinrättningar, hälso- och sjukvårdsinstitutioner, offentliga bad, hallar och utomhusplatser för sport, lekplatser och daghem för barn. De viktigaste som behövdes för kulturell service var skolor, samlingslokaler, klubbrum, studierum, bibliotek, biografer, teatrar, danslokaler och hobbyverkstäder. Det framhölls att kollektiva anläggningar fordrade en viss minsta folkmängd, olika stor för olika arter av anläggningar.

1.5. Åstadkommande av bostaden kom,' pletterande anordningar av olika slag

Behovet av kollektiva anordningar, framför allt för kulturell service, skulle k u n n a tillfredsställas genom uppförandet av s. k. fritidscentra (community centres) efter engelskt mönster. De större städerna borde uppdelas i distrikt med ett centrum i varje. För de små tätorterna kunde problem uppstå, beroende på att befolkningsunderlaget för ett centrum var för litet; i sådana fall borde extra subventioner för inrättande av sådana lämnas av staten.

Som avslutning på sin diskussion av standardfrågorna framhöll bostadsso-

Ett fritidscentrum borde innehålla en större s-amlingssal samt någon mindre,

För att åstadkomma en god samhällsmiljö var det icke tillräckligt att enbart tillgodose stadsplanetekniska standardkrav. Lika viktigt var att stadsplanen i fråga om bebyggelse och övriga anordningar gavs en tilltalande form. Synpunkterna på formgivning fick icke åsidosättas.

32 smårum, för kommittéer och studiecirklar, biograf, bibliotek, lokaler för hobbyverksamhet av olika slag samt ett kafé eller en restaurang. Det borde ligga i ortens eller distriktets mitt, gärna i samband med ett butikscentrum. Vissa andra lokaler, t. ex. mödra- och barnavårdscentral, tandklinik och liknande, kunde också lämpligen förläggas dit. Utredningen för hem- och familjefrågor ansåg det nödvändigt att frågan om nya former för hemarbetets organisation togs upp till närmare behandling. Man pekade på att i vårt land experiment hade gjorts med samverkan mellan hushåll i mindre grupper för speciella praktiska ändamål och med intensifierad yttre service på vissa punkter. I kollektivhusets form hade en grupp hushåll slagit sig samman om en gemensam organisation av matförsörjningen, barnens eftersyn, bostadens skötsel, klädunderhåll m. m. Även olika enstaka försök till gemensamhetsanordningar i större skala för något av nämnda områden hade gjorts. Olika system av flera samverkande gemensamhetsanläggningar hade prövats i större bostadsenheter. De erfarenheter som dittills gjorts av de svenska kollektivhusen var visserligen begränsade men tydde på att dessa icke kunde ge någon lösning i stort av familjernas bostadsproblem. F ö r småhushåll i god ekonomisk ställning kunde dock en dylik form av hushållsorganisation erbjuda en god komfort. Tillkomsten av kollektivhus såsom komplement till familjebostäderna borde således främjas. F ö r den stora massan av hushåll måste man dock söka sig fram på andra vägar mot en lösning av organisationsproblemen. Man borde vid byggandet av bostadsområden tillse att icke de enskilda fastigheterna utan större grupper av fastigheter bildade en enhet. Härige-

nom skulle lättare kunna åstadkommas en samplanering av ett flertal för hushållen praktiska angelägenheter. Osäkerhet rådde emellertid beträffande vilka gemensamhetsanläggningar som i första hand vore behövliga och beträffande dessas organisation, finansiering och skötsel. Utredningen ansåg sig bl. a. på grund härav icke kunna uppta problemet i hela dess vidd utan inskränkte sig till att mera i detalj behandla vissa anläggningar i direkt anslutning till hushållen och familjelivet och angav en del konkreta förslag till utformningen av dessa typer av gemensamhetsanläggningar. Man diskuterade i tur och ordning restauranger, butiker, tvättanläggningar, sömnadscentraler, anordningar för barneftersyn, hemhjälpscentraler och fritidslokaler. Det framhölls att någon fullständig likformighet i gemensamhetsanläggningarnas anordning icke vore önskvärd. De som hade att göra med den centrala samhälls- och bostadsplaneringen borde skapa den allmänna ramen; detaljutformningen borde göras av de boende själva. Utredningen ansåg det önskvärt att frågan om gemensamhetsanläggningarna snarast utreddes i hela sin v i d d och hänvisade till tidigare framställningar i detta ärende. Liksom utredningen för hem- och familjefrågor var bostadskollektiva kommittén av den uppfattningen att den stora massan av hushåll icke skulle anse sig passa för kollektivhusets bostadsform och icke heller behöva den fullständiga avlastning av arbetet m e d mat och städning etc. som kollektivhuset kunde erbjuda. Man ansåg dock en ökning av kollektivhusens antal önskvärd. Det bedömdes som sannolikt att behov förelåg av sådan service för vissa kategorier av hushåll, t. ex. studerande, ensamstående mödrar och äldre p e r s o n e r . Likaså ansåg man att kollektivhus, bygg-

33 da av kommunala och kooperativa företag, med sikte särskilt på lägre inkomsttagare skulle komma att röna efterfrågan. F ö r alla de hushåll, för vilka kollektivhusets bostadsform av olika skäl icke lämpade sig, var däremot andra former av kollektiv service av intresse. Kommittén fann, bl. a. på basis av studier över tidsåtgången för olika moment av hushållsarbetet, att tvätten vore en arbetsuppgift lämpad för rationalisering, delvis i kollektiva former. Vidare ansågs tidsåtgången för matlagning och inköp motivera studier av livsmedelsinköpens organisation, utvecklingen av nya butikstyper och distributionssystem, kollektiviseringen av mathållningen genom skolbarnsbespisning, personalrestauranger etc. Frågan om rationalisering av klädvården med stöd av kollektiva åtgärder (s. k. sy stugor) diskuterades. Hemhjälpsorganisationer, omfattande alla olika grenar av hushållsarbete, ägnades en noggrann utredning. Vikten av bostadskollektiva anordningar för barneftersyn framhölls. I enlighet med sina direktiv gjorde kommittén även frågan om sådana anordningar som samlingslokaler och andra fritidslokaler till föremål för närmare utredning.

3—412899

Kommittén diskuterade vissa riktlinjer för bostadskomplementens behandling i den lokala bebyggelseplaneringen. Därvid gjordes en uppdelning av planeringsuppgifterna i fyra typfall, inom vilka flertalet aktuella planeringsuppgifter ansågs kunna igenkännas: a) landsbygden; b) nyexploateringen av större b o s t a d s o m r å den i samhällenas periferi; c) den gradvisa utbyggnaden av s a m h ä l l e nas bestående bostadsområden; d) förnyelse av samhällenas äldre, centrala delar — saneringen.

Det underströks att planeringen av den kollektiva servicen i bygder av olika typer borde vara en självklar beståndsdel i planeringsarbetet. En samordning av de kollektiva åtgärderna redan på planeringsstadiet borde eftersträvas. För handläggningen av frågor om kollektiva anordningar till stöd för hemmen och hushållsarbetet och för familjepolitiska frågor överhuvudtaget föreslog kommittén tillsättande av kommunala samarbetsdelegationer. Behovet av en forsknings- och utredningsverksamhet i syfte att vidga kunskapsunderlaget för lokaliseringen och utformningen av olika kollektiva anordningar framhölls.

KAPITEL 2

Förverkligandet av de uppställda målen

Sedan bostadssociala utredningen 1945 avlämnade första delen av sitt slutbetänkande och drog upp riktlinjerna för den bostadspolitiska målsättningen och den framtida bostadsproduktionens inriktning h a r det hunnit byggas över 1 milj. lägenheter här i landet, därav drygt 822 000 fram t. o. m. år 1960. Parallellt med nyproduktionen av bostäder h a r det, särskilt i de större tätorterna, pågått saneringsarbeten, vilka resulterat i att gamla och omoderna lägenheter rivits eller grundligt moderniserats, det senare stundom i samband med att två eller flera smålägenheter sammanslagits till en större. Vad denna aktivitet i bostadsproduktionen betytt för höjningen av bostadsstandarden kan utläsas ur uppgifter hämtade från de båda bostadsräkningar som gjordes 1945 och 1960. Vid jämförelsen bör hållas i minnet att indelningen egentlig landsbygd (i det följande kallad glesbygd) — tätorter enligt 1945 års bostadsräkning inte helt motsvaras av indelningen glesbygd — tätorter enligt 1960 års bostadsräkning. Till tätorter hänfördes i 1945 års bostadsräkning alla städer, köpingar och municipalsamhällen, oberoende av bebyggelsens karaktär, samt i landskommuner belägna icke-administrativa tätorter med 200 eller flera invånare; till egentlig landsbygd hänfördes alla övriga områden. I 1960 års bostadsräkning h a r indelningen gjorts helt efter den faktiska bebyggelsen, oberoende av den administrativa

indelningen; glesbygd kan följaktligen komma att finnas inom såväl städers och köpingars som municipalsamhällens administrativa områden. Det totala antalet bostadslägenheter uppgick enligt 1960 års bostadsräkning till 2 675 095 och enligt 1945 års till 2 101790, en ökning med 2 7 % . I tätorterna hade lägenhetsbeståndet ökat med 47 %, under det att på glesbygden en minskning skett med 9 %; den inledningsvis nämnda bristen i jämförbarhet mellan de båda räkningarna torde ha till effekt att minskningen på glesbygden respektive ökningen i tätorterna enligt den år 1960 tillämpade indelningen något kommit att underskattas.

2.1. Lägenhetsbeståndets sättning 1945 och 1960

samman-

2.1.1. Lägenhetsbeståndets ålder I tab. 2.1 har lägenhetsbeståndet 1945 respektive 1960 fördelats efter byggnadsår. Tabellen ger vid handen att åldersfördelningen vid båda räkningstillfällena skilde sig avsevärt mellan tätorter och glesbygd. En viss relativ »föryngring» av lägenhetsbeståndet tycktes ha skett i tätorterna under den betraktade 15-årsperioden, under det att på glesbygden åldersfördelningen var ungefär densamma 1960 som 1945. 40 % av lägenhetsbeståndet år 1960 på glesbygden hade tillkommit före 1901 men endast 13 % i tätorterna, och den

35 ibell 2.1. Antalet bostadslägenheter enligt 1945 och 1960 års bostadsräkningar procentuellt fördelat efter husets byggnadsår, hela riket samt tätorter och glesbygd1 Därav, i %, i hus Hela antalet bostadslägenheter

15 4Lela riket

30 -lela riket

byggda åren med okänt före 1901— 1921— 1931— 1941— 1946— 1951— 1956— byggnadsår 1901 1920 1930 1940 1945 1950 1955 1960

30 23 42

19 20 16

12 14 9

19 22 12

8 11 4

2 675 095 1 998 697

20 13

14 14

10 10

15 15

7 8

10 12

10 12

12 15

2 2

304 324

1 694 373 676 398

12 40

13 16

10 9

16 12

8 4

12 6

12 5

15 5

2 2

rätorter med 200—1999 rätorter med nvånare

13 10 18

2101 790 1 357 108 744 682

2 000—

t tabellen har »glesbygd» (enligt 1960 års bostadsräkning) antagits motsvaras av »egentlig landsbygd» gt 1945 års bostadsräkning). del som tillkommit efter 1945 var 16 % på glesbygden och 39 % i tätorterna. Skillnaden mellan mindre och större tätorter var inte särskilt markant; ge-

nomsnittligt sett förefaller dock de större tätorternas lägenhetsbestånd vara av något yngre datum än de mindres.

Tabell 2.2. Antalet bostadslägenheter enligt 1945 och 1960 års bostadsräkningar procentuellt fördelat efter lägenhetens storlek, hela riket samt tätorter och glesbygd1 Därav, i % bestående av Hela antalet bostadslägenheter

högst 1 rk

2rk

3 rk

4rk

5 el. flera rk

2101 790 1 357 108 744 682

38 44 27

31 30 32

16 14 20

8 6 11

7 6 10

2 675 095 1 998 697

26 30

32 31

23 22

12 10

8 7

304 324

1694 373 676 398

32 16

32 32

21 27

9 15

6 10

1960 Samtliga tätorter Tätorter med 200—1 999 inTätorter med 2 000— invå-

1 Se not 1, tabell 2.1.

36 2.1.2. Lagenhetebeståndets utrymmesstandard År 1960 b e s t o d 43 % a v l ä g e n h e t s b e s t å n d e t av lägenheter o m 3 eller flera r u m o c h k ö k , 32 % a v 2 r u m o c h k ö k o c h 26 % a v s m å l ä g e n h e t e r , d v s . e n k e l r u m , e n k e l k ö k , 1 eller flera r u m o c h k o k v r å eller 1 r u m och kök (tab. 2.2). Andelen l ä g e n h e t e r om 3 eller flera r u m och kök var betydligt större p å glesbygden ( 5 2 % ) än i tätorterna ( 3 9 % ) ; i de m i n d r e tätorterna v a r den lika stor som p å glesbygden men i de större tätortern a e n d a s t 36 % . D e n oftast f ö r e k o m m a n d e lägenhetstypen v a r såväl i tätort e r som på glesbygd 2 r u m och kök, n ä r m a s t följd av 3 r u m o c h k ö k . År 1945 u p p g i c k a n d e l e n l ä g e n h e t e r o m 3 e l l e r f l e r a r u m o c h k ö k till 31 % , i t ä t o r t e r n a till 26 % o c h p å glesbygd e n till 41 % . S m å l ä g e n h e t e r o m h ö g s t 1 r u m och kök förekom oftare än lägenh e t e r om två r u m och kök. S a m m a n f a t t n i n g s v i s k a n alltså s ä g a s : 2-rumslägenheter var ungefär lika vanl i g a 1960 s o m 1945. D ä r e m o t h a d e a n d e -

l e n s m å l ä g e n h e t e r m i n s k a t k r a f t i g t till f ö r m å n f r a m f ö r a l l t för 3 - r u m s - m e n o c k s å för 4 - r u m s l ä g e n h e t e r . 2.1.3. Lägenhetebeståndets utrustningsstandard Utrustningen m e d b e k v ä m l i g h e t e r av o l i k a slag ö k a d e k r a f t i g t m e l l a n å r e n 1945 o c h 1960, v i l k e t f r a m g å r av t a b . 2.3. Ö k n i n g e n v a r s t o r b å d e i t ä t o r t e r och p å g l e s b y g d , m e n 1960 l i k s o m 1945 h a d e glesbygdens l ä g e n h e t e r en påtagligt sämre s t a n d a r d än tätorternas. I de mindre tätorterna var utrustningsstandarden sämre än i de större. P r a k t i s k t taget alla lägenheter i de s t ö r r e t ä t o r t e r n a o c h o m k r i n g t r e fjärdedelar av glesbygdens lägenheter h a d e 1960 v a t t e n o c h a v l o p p . F ö r g l e s b y g d e n betyder detta en avsevärd standardhöjn i n g s e d a n 1945, d å e n d a s t oa e n t r e d j e del av l ä g e n h e t e r n a v a r u t r u s t a d e m e d s å d a n a bekvämligheter. F ö r e k o m s t e n av centralvärme h a d e ökat kraftigt både i tätorter och p å glesbygd och frekvensen bad- eller d u s c h r u m likaså. Kylskåp och modern spis synes vara utrustnings-

Tabell 2.3. Det procentuella antalet bostadslägenheter utrustade med olika bekvämligheter enligt 1945 och 1960 års bostadsräkningar, hela riket samt tätorter och glesbygd1 Därav, i %, utrustade med Hela antalet bostads lägenheter

1945 Hela riket Samtliga tätorter Glesbygd

2 101 790 1 357 108 744 682

1960 Hela riket 2 675 095 Samtliga tätorter 1 998 697 Tätorter med 200—1 999 invånare 304 324 Tätorter med 2 000— invånare 1 694 373 Glesbygd 676 398 1

Se not 1, tabell 2.1.

eget el. vat kyldelat tenled- avlopp skåp cenbadeget ning i i lägen- (1945 tralel. wc lägen- heten äv. isvärme duschheten skåp) rum

46 59 22

28 40 6

36 52 5

74 82

61 71

70 81

90 96

84 49

74 31

84 37

66 83 33

gas- el. elspis

11 15 3

33 50 3

92 97

63 70

72 82

98 72

98 76

71 45

84 43

37 Tabell 2.4. Antalet bostadslägenheter enligt 1960 års bostadsräkning procentuellt fördelat på kvalitetsgrupper1, hela riket samt tätorter och glesbygd Därav, i % Hela antalet bostadslägenheter

Hela riket 2 675 095 Samtliga tätorter . . 1 998 697 Tätorter med 200— 1 999 i n v å n a r e . . . 304 324 Tätorter med 2000— 1 694 373 Glesbygd 676 398

för vilka uppgift om kvalitetsgrupp saknas

44 54

7 7

12 14

5 5

8 6

12 9

10 4

2 1

57 16

7 8

14 7

5 4

5 13

9 20

3 29

1 3

tillhörande kvalitetsgrupp

Kvalitetsgrupp 1: Lägenheter med vatten och avlopp, wc och centralvärme, eget bad- eller duschrum modern spis och kylskåp. » 2: Lägenheter med vatten och avlopp, wc och centralvärme, eget bad- eller duschrum men utan modern spis och/eller kylskåp. » 3: Lägenheter med vatten och avlopp, wc och centralvärme men utan eget bad- eller duschrum. » 4: » » » » » och wc men utan centralvärme. » 5: » » » » » och centralvärme men utan wc. » 6: » » » » » men utan centralvärme och wc. » 7: Lägenheter utan vatten och/eller avlopp.

Tabell 2.5. Antalet bostadslägenheter enligt 1945 och 1960 års bostadsräkningar procentuellt fördelat efter hustyp, hela riket samt tätorter och glesbygd1 Därav, i %, i Hela därav i därav i hus med antalet enfatvåfaflerfaicke bostadsrad10 eller miljs- miljs- 3—4 5—9 bostadslägenheter miljs- och flera hus hus hus lägen- lägenhus kedjelägenheter heter hus heter 1945 2 101 790 Samtliga tätorter. 1 357 108 744 682

39 19 76

18 18 19

43 63 6

10 13 4

9 13 1

24 37 0

8 10

36 48

3 3

11 1

55 0

3 3

1960 Samtliga tätorter Tätorter med 200—1 999 inv. . . Tätorter med 2 000— inv Glesbygd 1

2 675 095 1 998 697 304 324 1 694 373 676 398

Se not 1, tabell 2.1.

35 21

1 1

13 11

50 66

15 76

1 0

9 17

73 5

7 9 7 4

38 detaljer som man i stor utsträckning skaffat i bostadslägenheterna under den h ä r aktuella 15-årsperioden. I tab. 2.4 ges en sammanfattning av lägenhetsbeståndets utrustningsstandard år 1960. Där h a r lägenheterna fördelats efter sin totala utrustningsstand a r d i sju kvalitetsgrupper: kvalitetsgrupp 1 innehåller de fullt moderna lägenheterna och kvalitetsgrupp 7 de helt omoderna. 1 Utrustningsstandarden steg med lägenhetens storlek; detta förhållande gällde såväl i tätorter som på glesbygd. Ett undantag utgjorde kokvrålägenheterna, framför allt sådana i större tätorter, vilka var utrustade med moderna bekvämligheter i ungefär samma utsträckning som 3-rums- och större lägenheter.

2.1.4. Lägenhetsbeståndets fördelning på hustyper

Antalet lägenheter i flerfamiljshus hade stigit från 43 % år 1945 till 50 % år 1960 (tab. 2.5). Hela ökningen föll på hus med 10 eller flera lägenheter; andelen lägenheter i de mindre flerfamiljs-

husen hade i stället minskat. Lägenheterna i tvåfamiljshus hade gått tillbaka relativt sett, framför allt i tätorterna, där de utgjorde 18 % 1945 men endast 11 % 1960. Även enfamiljshusen hade gått tillbaka något, om man ser till riket i dess helhet. Tillbakagången tycks dock sammanhänga helt med den ändrade relationen mellan tätorts- och glesbygdslägenheter. Tätorterna uppvisade i själva verket en mindre ökning av enfamiljshusens relativa andel och glesbygden hade en oförändrad andel.

2.2. Bostadshushållens 1945 och 1960

sammansättning

Antalet bostadshushåll ökade med 24 % mellan åren 1945 och 1960, dvs. från ca 2 082 400 till 2 582 151. På glesbygden skedde en minskning med 12 % och i tätorterna en ökning med 44 %. 2.2.1. Hushåll med olika antal boende

I tab. 2.6 h a r bostadshushållen 1945 och 1960 fördelats efter antalet boende. Det 1 Definitioner av de sju kvalitetsgrupperna återfinns i tab. 2.4.

Tabell 2.6. Antalet bostadshushåll enligt 1945 och 1960 års bostadsräkningar procentuellt fördelat efter antalet boende, hela riket samt tätorter och glesbygd1 Hela antalet bostadshushåll

8 el. flera

2 082 400 1 349 100 733 300

14 16 12

25 27 21

26 27 23

18 17 19

9 8 12

5 3 7

2 1 4

2 1 4

20 21

27 28

22 22

18 18

8 7

3 3

1 1

1 0

22 16

28 26

22 21

17 18

7 10

2 5

1 2

0 2

Därav, i %, bestående av . . . boende

1945 Samtliga tätorter Glesbygd

1960 2 582 151 Hela riket Samtliga tätorter. 1 939 177 Tätorter med 292 343 200—1 999 inv.. . Tätorter med 1 646 834 2 000— inv 642 974 1

Se not 1, tabell 2.1.

39 Tabell 2.7. Antalet bostadshushåll enligt 1945 och 1960 års bostadsräkningar procentuellt fördelat efter antalet barn under 16 år, hela riket samt tätorter och glesbygd1 Hela antalet bostadshushåll

Därav, i %, med . . . barn under 16 år 5 el. flera

1945 Hela riket Samtliga tätorter Glesbygd

2 082 400 1 349 100 733 300

58 60 55

22 23 21

12 12 13

2 582 151 1939 177

61 61

19 20

13 13

292 343

1 646 834 642 974

61 61

20 17

13 13

1960 Hela riket Samtliga tätorter Tätorter med 200—1 999 in vanare Tätorter med 2 000— in vanare Glesbygd 1

Se not 1, tabell 2.1.

f r a m g å r att a n d e l e n 1 - p e r s o n s h u s h å l l i h e l a r i k e t h a d e ö k a t f r å n 14 till 20 %, i t ä t o r t e r n a f r å n 16 t i l l 21 % o c h p å g l e s b y g d e n f r å n 12 t i l l 16 %. Även 2personshushållen h a d e ökat något och likaså 4-person shush alien i tätorterna. Alla ö v r i g a h u s h å l l s t y p e r h a d e d ä r e m o t r e l a t i v t sett g å t t t i l l b a k a . Det genomsnittliga antalet p e r s o n e r p e r h u s h å l l s j ö n k f r å n 3,1 å r 1945 till 2,8 å r 1960, e n f o r t s ä t t n i n g a v e n t r e n d , som kunnat konstateras långt tidigare.

2.2.2. IJuältäll med olika antal barn Andelen hushåll utan barn ökade i hela r i k e t f r å n 58 till 61 % m e l l a n 1945 o c h 1960 ( t a b . 2 . 7 ) ; i t ä t o r t e r n a v a r d e n procentuella andelen p r a k t i s k t taget o f ö r ä n d r a d m e n p å glesbygden h a d e en ö k n i n g skett. I t ä t o r t e r n a h a d e 2-barnsh u s h å l l e n ö k a t sin r e l a t i v a a n d e l n å g o t , m e d a n 1-barnsfamiljerna gått tillbaka f r å n 23 till 20 %. P å g l e s b y g d e n h a d e e n t i l l b a k a g å n g s k e t t f ö r n ä s t a n alla k a t e g o r i e r av h u s h å l l m e d b a r n . S o m b a r n h a r i detta s a m m a n h a n g betraktats pers o n e r u n d e r 16 å r .

2.2.3. Hushållsföreståndarens kön och civilstånd År 1960 v a r h u s h å l l s f ö r e s t å n d a r e n i 66 % a v fallen e n gift s a m b o e n d e m a n ; m o t s v a r a n d e siffra v a r å r 1945 70 % ( t a b . 2 . 8 ) . D e f ö r u t gifta m ä n n e n h a d e ö k a t sin r e l a t i v a a n d e l f r å n 4 t i l l 5 % o c h d e f ö r u t gifta k v i n n o r n a f r å n 9 till 12 %. H u s h å l l m e d e n ogift m a n s o m f ö r e s t å n d a r e u p p g i c k å r 1945 till 7 % o c h å r 1960 till 8 %; t e n d e n s e r n a v a r u n g e f ä r d e s a m m a i t ä t o r t e r o c h p å glesb y g d . I t ä t o r t e r n a v a r 1960 s å v ä l d e ogifta s o m d e f ö r u t gifta k v i n n o r n a h u s hållsföreståndare i större utsträckning än p å glesbygden; det motsatta förhåll a n d e t r å d d e f ö r d e ogifta o c h f ö r u t gifta m ä n n e n .

2.2.4. Ilushållskvoter för olika befolkningsgrupper I t a b . 2.9 å t e r g e s a n t a l e t h u s h å l l s f ö r e s t å n d a r e p e r 100 p e r s o n e r s f o l k m ä n g d , d e s. k. h u s h å l l s k v o t e r n a , e n l i g t 1960 års b o s t a d s r ä k n i n g . Som synes av tab e l l e n l å g k v o t e r n a f ö r gifta s a m b o e n d é

40 Tabell 2.8. Antalet bostadshushåll enligt 1945 och 1960 års bostadsräkningar procentuellt fördelat efter hushållsföreståndarens kön och civilstånd, hela riket samt tätorter och glesbygd1 Därav, i %, där hushållsföreståndaren var

Hela antalet bostadshushåll

ogift

gift gift ej samb. sambokvinna ende man kvinna

förut gift kvinna

1945 Hela riket Samtliga tätorter Glesbygd

2 082 400 1 349 100 733 300

1960 Hela riket 2 582 151 Samtliga tätorter 1 939 177 Tätorter med 200—1 999 invånare 292 343 Tätorter med 2 000— invånare 1 646 834 Glesbygd 642 974 1

7 5 10

70 69 71

9 10

66 66

12 13

6 13

65 67

13 9

10 6

Se not 1, tabell 2.1.

män i nästan alla åldersgrupper och såväl i tätorter som på glesbygd nära 100; för tätorterna var kvoten för samtliga åldersgrupper tillsammantagna 99 och på glesbygden 96. De ogifta männens hushållskvot uppgick i tätorterna till 31 och på glesbygden till 32. För de förut gifta männen var motsvarande procenttal 66 respektive 65, för de ogifta kvinnorna 47 respektive 23 och för de förut gifta kvinnorna 81 respektive 61. De ogifta och förut gifta männens hushållskvoter var i tätorterna genomgående lägre än för motsvarande kategorier av kvinnor; förhållandet gällde i samtliga åldersgrupper. På glesbygden var däremot de ogifta männens hushållskvoter avsevärt högre än de ogifta kvinnornas i motsvarande åldersgrupper och detsamma gällde fr. o. m. 35årsåldern också för de förut gifta, även om skillnaderna för dessa icke var lika stora. Kvoterna visade för samtliga kategorier utom för gifta samboende en tydlig samvariation med åldern. I viss mån är denna samvariation, som senare (i kap.

6) skall visas, en effekt av den korrelation som synes finnas mellan inkomst och ålder, men det tycks också föreligga en med stigande ålder ökande preferens för en egen lägenhet. F ö r praktiskt taget alla kategorier av personer var kvoten i den högsta åldersgruppen några enheter lägre än i närmast lägre åldersgrupp, vilket bl. a. sammanhänger med att i den högsta åldersgruppen andelen personer tillhörande kollektivhushåll är högre än i lägre åldersgrupper. En jämförelse för hela riket av hushållskvoternas storlek för olika kategorier av personer vid de båda räkningstillfällena 1945 och 1960 låter sig tyvärr inte göra på grund av brister i 1945 års räkningsmaterial. Bostadsstyrelsen h a r emellertid för städer med m e r än 10 000 invånare gjort vissa beräkningar av utvecklingen och dessa tyder på att hushållsbildningen varit omfattande u n d e r dessa 15 år. Särskilt kraftig h a r den varit i de yngre åldrarna, där andelen lägenhetsinnehavare mer än fördubblats. Hushållskvoterna för de ogifta sy-

41 Tabell 2.9. Det procentuella antalet hushållsföreståndare inom olika köns-, ålders- och civilståndsgrupper enligt 1960 års bostadsräkning, hela riket samt tätorter och glesbygd Det procentuella antalet hushållsföreståndare 0—19 20—24 25—29 30—34 35—44 45—54 55—64 65—

Samtliga

Hela riket Män, ogifta gifta, samboende. övriga Kvinnor, ogifta övriga

0 73 3 0 9

7 92 18 12 34

20 96 33 28 57

29 98 44 37 68

40 99 54 42 77

53 99 67 49 83

61 99 78 57 85

59 96 70 62 74

31 98 66 »41 76

Samtliga tätorter Män, ogifta gifta, samboende. övriga Kvinnor, ogifta övriga

0 75 3 1 10

9 93 20 14 38

25 97 35 34 62

35 98 45 45 73

43 99 54 52 81

54 99 65 58 85

60 99 76 66 88

58 98 74 69 80

*31 99 66 Hl 81

Tätorter med 200—1 999 invånare Män, ogifta gifta, samboende . övriga Kvinnor, ogifta övriga

0 78 17 0 1

6 92 15 10 20

16 96 33 22 44

26 98 48 28 57

37 98 61 32 69

53 99 76 41 78

63 99 84 53 83

58 97 69 59 72

^0 98 70 x 37 73

Tätorter med 2 000— invånare Män, ogifta gifta, samboende . övriga Kvinnor, ogifta övriga

0 75 2 1 11

10 93 20 15 40

26 97 35 35 64

37 99 45 48 74

45 99 54 55 82

54 99 64 61 86

60 99 75 68 89

58 99 75 71 81

*31 99 66 *48 82

Glesbygd Män, ogifta gifta, samboende . övriga Kvinnor, ogifta övriga

0 57 0 0 4

3 84 9 3 11

11 91 21 6 24

20 94 34 9 37

35 97 54 12 52

52 99 73 23 69

61 99 81 35 73

60 93 64 45 58

*32 96 65 *23 61

|

x

Uppgifterna avser personer i åldern 20 år och däröver.

n e s h a ö k a t m e r ä n f ö r d e f ö r u t gifta, v i l k a d o c k r e d a n 1945 l å g p å e n h ö g r e n i v å än d e o g i f t a s . 2.3. Bostadshushållens fördelning

inom

och

de

boendes

lägenhetsbeståndet

2.3.1. Bostadshushållens och de boendes fördelning på lägenheter av olika ålder 35 % av b o s t a d s h u s h å l l e n o c h 38 % a v d e b o e n d e å t e r f a n n s 1960 i l ä g e n h e t e r

s o m b y g g t s efter 1945 ( t a b . 2 . 1 0 ) . B l a n d h u s h å l l m e d b a r n u n d e r 16 å r b o d d e 47 % i s å d a n a l ä g e n h e t e r o c h b l a n d b a r n e n u n d e r 16 å r 49 % . L i k s o m t a b . 2.1 visade att lägenhetsbeståndet i tätorterna v a r av yngre datum än lägenhetsbes t å n d e t p å g l e s b y g d e n , så v i s a r t a b . 2.10 att flera h u s h å l l o c h p e r s o n e r i t ä t o r t e r n a än p å glesbygden b o d d e i l ä g e n h e t e r t i l l k o m n a u n d e r d e s e n a s t e 15 å r e n . Även m e l l a n s t ö r r e o c h m i n d r e t ä t o r t e r

42 Tabell 2.10. Antalen bostadshushåll, hushåll med barn under 16 år, boende och barn under 16 år enligt 1960 års bostadsräkning procentuellt fördelade på bostadslägenheter av olika ålder, hela riket samt tätorter och glesbygd Hela antalet bostadshushåll resp. boende

före 1901— 1921— 1931— 1941— 1946— 1951— 1956— 1901 1920 1930 1940 1945 1950 1955 1960

2 582 151

1 014 342 7 341 471 1 770 802

15 18 15

11 13 11

7 9 6

11 13 9

7 7 7

13 12 13

15 12 16

19 14 20

9 11 8

10 12 10

6 9 6

10 14 9

8 8 7

15 13 15

18 14 19

23 17 24

292 343

123 024 865 102 222 722

13 16 12

13 14 12

8 10 7

11 13 10

6 6 6

13 12 13

14 12 16

20 15 22

Tätorter med 2 000— invånare Samtliga bostadshushåll 1 646 834 Bostadshushåll med barn under 16 å r . . . 642 051 Samtliga b o e n d e . . . . 4 475 672 Barn under 16 år.. . 1 070 256

8 10 7

10 12 9

6 8 6

10 14 9

8 8 7

15 14 16

18 15 20

23 18 25

34 38 34

15 15 15

8 9 8

12 12 11

5 5 5

8 7 9

8 6 9

7 6 8

Hela riket Samtliga bostadshushåll Bostadshushåll med barn under 16 å r . . . . Samtliga b o e n d e . . . . Barn under 16 å r . . .

Samtliga tätorter Samtliga bostadshushåll 1 939 177 Bostadshushåll med barn under 16 år. . . 765 075 Samtliga b o e n d e . . . . 5 340 774 Barn under 16 å r . . . 1 292 978 Tätorter med 200—1 999 invånare Samtliga bostadshushåll Bostadshushåll med barn under 16 år . . . Samtliga b o e n d e . . . . Barn under 16 år. . . .

Glesbygd Samtliga bostadshushåll 642 974 Bostadshushåll med barn under 16 å r . . . 249 267 Samtliga b o e n d e . . . . 2 000 697 Barn under 16 å r . . . 477 824

Därav, i %, byggda åren

1 Hushåll och boende i lägenheter med okänt byggnadsår har ej medtagits i tabellen. förelåg skillnader men icke så stora som mellan samtliga tätorter och glesbygd. Den relativa andel hushåll och boende som återfanns i lägenheter tillkomna åren 1901—1945 skilde sig endast med

några få procentenheter mellan tätorter och glesbygd. Stora skillnader fanns däremot i de procentuella andelar, som bodde i den äldsta delen av lägenhetsbeståndet, dvs. i lägenheter byggda före år 1901, och, som nyss nämnts, i

43 den del som tillkommit efter det andra världskrigets slut. 2.3.2. Bostadshushållens och de boendes fördelning på lägenheter av olika storlek Tab. 2.11 visar de procentuella antalen bostadshushåll, boende och barn under 16 år, som 1945 och 1960 återfanns i lägenheter av olika storlek. Det framgår av tabellen att 1945 fanns 37 % och 1960 25 % av bostadshushållen i lägenheter om högst 1 rum och kök, 16 respektive 23 % i 3 rum och kök och 8 respektive 12 % i 4 r u m och kök. I större lägenhetstyper var den relativa andelen oförändrad. Knappt en tredjedel av bostadshushållen återfanns alltså såväl 1945 som 1960 i lägenheter om 2 rum och kök. Stora förändringar i den relativa fördelningen på lägenhetstyper hade skett även beträffande de boende och barnen under 16 år. Visserligen var 2-rumslägenheten vid båda räkningstillfällena den vanligaste lägenhetstypen, men i mindre lägenheter än 2 rum och kök återfanns 1945 29 % av de boende och 26 % av barnen u n d e r 16 år mot endast 16 respektive 10 % 1960. En ökad rela-

tiv andel kom 1960 på lägenheter om 3 och 4 rum och kök. I lägenheter om 5 eller flera rum och kök var andelen boende och barn däremot tämligen oförändrad. I tab. 2.12 har bostadshushållen 1960 fördelats efter antalet boende och efter lägenhetskategori och i tab. 2.13 efter antalet barn under 16 år och efter lägenhetskategori. Tab. 2.12 visar att 1-personshushållen vanligen hade lägenheter om högst 1 rum och kök; för 2-, 3- och 4-personshushållen var 2 rum och kök den vanligaste lägenhetstypen, för 5—7-personshushållen 3 rum och kök och för de allra största hushållen 5 eller flera rum och kök. Bland 5-personshushållen var lägenheter om 2 rum och kök vanligare än sådana om 4 rum och kök; för 6-persons- och större hushåll var förhållandet det motsatta. I 1 rum och kök eller i kokvrålägenheter bodde 62 % av 1-persons-, 27 % av 2-personsoch 16 % av 3-personshushållen; bland övriga hushållstyper förekom denna lägenhetskategori sällan. Tab. 2.13 ger vid handen att nästan en tredjedel av hushållen med 0, 1 eller 2 barn bodde i 2 rum och kök. Av hushållen med 3

Tabell 2.11. Antalen bostadshushåll, boende och barn under 16 år enligt 1945 och 1960 års bostadsräkningar procentuellt fördelade efter lägenhetens storlek, hela riket Hela antalet bostadshushåll, boende resp. barn under 16 år

högst 1 rk

2 rk

3 rk

4rk

5 el. flera rk

2 082 400 6 555 000 1 520 000

37 29 26

31 32 34

16 19 20

8 10 10

8 10 10

2 582 151 7 341 471 1 770 802

25 16 10

32 31 31

23 27 30

12 15 18

8 11 12

Därav, i %, i lägenhetei• om

1 Hushåll, boende resp. barn under 16 år för vilka uppgift om lägenhetens storlek saknas har ej medtagits i tabellen.

44 Tabell 2.12. Antalet bostadshushåll av olika storlek enligt 1960 års bostadsräkning procentuellt fördelat på lägenheter av olika storlek, hela riket samt tätorter och glesbygd Hela antalet bostadshushåll

högst 1 rk

2rk

3rk

4rk

521 776 702 062 566 238 453 481 208 305 81 349 30 243 18 697

62 27 16 8 5 4 3 2

24 38 37 32 24 18 14 11

9 22 28 31 31 30 29 27

12 17 22 24 27 29

Samtliga tåtorter Hushåll med 1 boende » 2 » 3 » 4 » 5 » 6 » 7 » 8 el. fl.

416 866 534 049 429 975 340 115 142 930 49 831 16 522 8 889

68 31 18 9 5 4 3 2

21 37 39 34 25 18 12

20 27 31 31 30 29 27

11 17 21 23 26 28

Tätorter med 200— 1 999 invånare Hushåll med 1 boende » 2 » 3 » 4 » 5 » 6 » 7 8 el. fl.

52 504 77 192 64 734 54 063 26 411 10 739 4 072 2 628

50 18 12 7 4 3 3 2

27 34 31 25 18 13 10 7

14 28 31 33 31 29 27 23

6 13 17 22 27 30 33 34

Tåtorter med 2 000-— invånare Hushåll med 1 boende » 2 » 3 » 4 » 5 » 6 » 7 » 8 el. fl.

364 362 456 857 365 241 286 052 116 519 39 092 12 450 6 261

70 33 19 9 5 4 3 2

20 38 40 35 26 19 13

7 19 26 31 31 31 30 28

2 7 10 16 20 21 24 25

Glesbygd Hushåll med 1 boende » 2 » 3 » 4 » 5 » 6 » 7 » 8 el. fl.

104 910 168 013 136 263 113 366 65 375 31 518 13 721 9 808

39 16 10 7 5 3 3 2

36 39 33 29 23 19 16 14

16 27 32 32 32 31 28 27

6 11 16 19 23 25 28 29

Därav, i % , i lägenheter om

Hela riket Hushåll med 1 boende. 2 3 » 4 5 » 6 » 7 8 el. fl.

i>

45 Tabell 2.13. Antalet bostadshushåll med olika antal barn under 16 år i lägenheter av olika storlek enligt 1960 års bostadsräkning procentuellt fördelat efter lägenhetens storlek, hela riket samt tätorter och glesbygd Hela antalet bostadshushåll

högst 1 rk

2rk

3rk

4 rk

Hela riket Hushåll med O barn 1 » 2 » 3 » 4 » 5 el. fl. »

1 567 809 501 770 341 878 120 012 35 450 15 232

34 16 9 6 5 4

31 35 33 27 22 17

20 27 30 31 32 31

9 13 17 21 23 27

11 16 18 21

Samtliga tåtorter Hushåll med O barn 1 » 2 » 3 » 4 » 5 el. fl. »

1 174 102 391 377 260 419 83 479 21 888 7 912

39 18 9 6 4 4

30 37 34 28 23 15

18 26 30 31 32 34

8 12 16 20 23 27

5 7 10 15 18 20

169 319 57 795 41 934 15 765 5 110 2 420

25 12 7 5 4 4

29 29 26 19 15 11

25 30 32 31 31 28

13 18 22 27 30 33

8 10 13 17 20 25

Tätorter med 2 OOO— invånare Hushåll med O barn 1 » 2 » 3 » 4 » 5 el. fl. »

1 004 783 333 582 218 485 67 714 16 778 5 492

42 19 10 6 5 4

30 38 36 30 25 17

17 26 30 31 33 36

7 11 15 18 20 25

4 7 10 15 17 18

Glesbygd Hushåll med O barn 1 » 2 » 3 » 4 » 5 el. fl. »

393 707 110 393 81459 36 533 13 562 7 320

19 10 8 5 5 4

34 30 28 24 22 19

26 31 32 32 31 29

12 18 19 22 24 27

8 11 13 16 19 21

Tåtorter med 200—1 999 invånare Hushåll med O barn 1 » 2 » 3 » 4 i 5 el. fl. »

eller flera b a r n b o d d e ca en tredjedel i 3 r u m och kök. Trångboddheten, h ä r definierad som m e r än 2 boende p e r b o n i n g s r u m (köket o r ä k n a t ) , m i n s k a d e avsevärt mellan 1945 o c h 1960. Å r 1945 v a r 21 % a v alla hushåll t r å n g b o d d a enligt n y s s n ä m n d a d e f i n i t i o n m e n å r 1960 e n d a s t 8 % , b l a n d d e b o e n d e 30 r e s p e k t i v e 13 % o c h b l a n d b a r n e n u n d e r 16 å r 46 r e -

Därav, i %, i lägenheter om 5 el. flera rk

s p e k t i v e 22 % ( t a b . 2 . 1 4 ) . V i d b å d a r ä k ningstillfällena var trångboddheten något m e r a u t b r e d d p å g l e s b y g d e n ä n i t ä t o r t e r n a . Av t a b . 2.14 f r a m g å r ä v e n a t t t r å n g b o d d h e t e n 1960 v a r m e r a u t b r e d d i d e s t ö r r e t ä t o r t e r n a ä n i de mindre. T r o t s att bland samtliga hushåll trångb o d d h e t n å g o t o f t a r e f ö r e k o m p å glesb y g d e n än i t ä t o r t e r n a v a r de m i n d r e

46 Tabell 2.14. Det procentuella antalet trångbodda1 16 år enligt 1945 och 1960 års bostadsräkningar,

bostadshushåll, boende och barn under hela riket samt tätorter och glesbygd2

Det procentuella antalet trångbodda bostadshushåll

boende

barn under 16 år

21 21 21

30 29 31

46 45 47

8 8

13 13

22 21

7 8 9

11 13 15

18 21 26

1945 Samtliga tätorter Glesbygd 1960 Tätorter med 200—1 999 invåTätorter med 2 000— invånare. 1 2

Trångboddhet = mer än 2 boende per boningsrum. Se not 1, tabell 2.1.

h u s h å l l e n ( u p p till 5 b o e n d e ) p å glesb y g d e n icke t r å n g b o d d a i s a m m a uts t r ä c k n i n g som de m i n d r e hushållen i t ä t o r t e r n a , v i l k e t s i f f r o r n a i t a b . 2.15 v i s a r . T a b e l l e n v i s a r o c k s å att, ä v e n o m en m i n s k n i n g s k e t t s e d a n 1945, v a r t r å n g b o d d h e t e n b l a n d de största hushåll e n ä v e n 1960 m y c k e t u t b r e d d . Även för b a r n f a m i l j e r n a h a d e givetvis en förbättring av u t r y m m e s s t a n d a r -

Tabell

d e n s k e t t s e d a n 1945. D o c k v a r 1960 d r y g t en tredjedel av 3- o c h 4-barnsf a m i l j e r n a o c h n ä r a t v å t r e d j e d e l a r av familjerna m e d 5 eller flera b a r n trångb o d d a (tab. 2.16). Ett sammanfattande mått p å minskningen i boendetätheten ger antalet b o e n d e p e r 100 r u m s e n h e t e r , v i l k e t 1945 v a r 99 o c h 1960 8 3 .

2.15. Det procentuella antalet trångbodda1 bostadshushåll av olika 1945 och 1960 års bostadsräkningar, hela riket samt tätorter och

storlek enligt glesbygd2

Det procentuella antalet trångbodda bostadshushåll med . . . boende 4

8 el. flera

32 36 23

22 25 17

48 51 44

42 42 41

63 63 62

69 65 71

15 16 11 17 10

7 7 6 8 7

29 29 21 31 27

21 21 16 22 22

45 44 39 46 47

53 48 48 48 57

1945 Hela riket Samtliga tätorter Glesbygd 1960 Hela riket Samtliga tätorter Tätorter med 200—1 999 invånare Tätorter med 2 000— i n v å n a r e . . . Glesbygd 1 8

Se not 1, tabell 2.14. Se not 1, tabell 2.1.

47 Tabell 2.16. Det procentuella antalet trångbodda1 bostadshushåll med olika antal barn under 16 år enligt 1945 och 1960 års bostadsräkningar, hela riket samt tätorter och glesbygd2 Det procentuella antalet trångbodda bostadshushåll med . . . barn under 16 år 0

5 el. flera

1945 Hela riket Samtliga tätorter Glesbygd

7 7 8

35 39 27

35 37 32

56 57 55

62 59 64

82 81 83

1960 Hela riket Samtliga tätorter Tätorter med 200—1 999 invånare Tätorter med 2 000— invånare. . Glesbygd

2 2 2 2 3

15 15 11 16 12

13 12 10 13 15

34 34 26 36 33

36 34 26 37 38

62 59 53 62 65

1 2

Se not 1, tabell 2.14. Se not 1, tabell 2.1.

2.3.3. Bostadshushållens och de boendes fördelning på lägenheter med olika utrustningsstandard

De tabeller som finns från 1945 och 1960 års bostadsräkningar belysande bostadshushållens och de boendes för-

delning på lägenheter med olika utrustningsstandard medger tyvärr icke några jämförelser. Vid båda räkningstillfällena användes visserligen en indelning av lägenheterna i 7 kvalitetsgrupper, men dessa grupper har icke definierats

Tabell 2.17. Antalen bostadshushåll och boende enligt 1960 års bostadsräkning procentuellt fördelade efter lägenhetens kvalitetsgrupp1, hela riket samt tätorter och glesbygd Därav, i %, i kvalitetsgrupp

Hela antalet hushåll resp. boende

okänd

Hela riket Samtliga bostadshushåll Boende

2 582 151 7 341 471

45 50

7 8

12 10

5 5

8 7

11 11

10 8

1 1

Samtliga tätorter Samtliga bostadshushåll Boende

1 939 177 5 340 774

55 61

7 6

14 11

5 5

6 5

9 7

4 3

1 1

292 343 865 102

38 44

7 9

15 13

6 6

10 9

11 10

12 9

2 2

Tåtorter med 2 000— invånare Samtliga bostadshushåll Boende

1 646 834 4 475 672

58 65

7 6

14 11

5 5

5 4

8 7

2 2

1 1

Glesbygd Samtliga bostadshushåll Boende

642 974 2 000 697

17 20

9 11

7 7

4 4

13 14

20 19

28 23

2 2

Tåtorter med 200—1 999 invånare Samtliga bostadshushåll Boende

1 Se not 1, tabell 2.4.

48 Tabell 2.18. Antalet bostadshushåll med olika antal barn under 16 år enligt 1960 års bostadsräkning procentuellt fördelat efter lägenhetens storlek, ålder och kvalitetsgrupp1, hela riket samt tätorter och glesbygd Därav, i %, i hus byggda Antal barn under 16 år Lägenhetsstorlek

Hela riket 0 barn Därav, i %, i högst 1 r k . . 2 rk 3 rk 4 el. flera r k . 1 barn Därav, i %, i högst 1 r k . . . 2 rk 3 rk 4 el. flera r k . 2 barn Därav, i %, i högst 1 rk . . 2 rk 3 rk 4 el. flera rk 3 el. flera b a r n . Därav, i %, i högst 1 r k . . . 2 rk 3 rk 4 el. flera r k .

Hela antalet bostadshushåll

Totalt

Därav i kvalitetsgrupp 1—2

4—7

okänd

1 9 4 1 - 1946— 1951— 1945 1950 1955

1 567 809

34 31 20 15 501 770

23 21 13 11 49

6 5 4 6 17

4 3 2 1 7

13 13 7 4 25

0 0 0 0 1

3 3 2 1 13

3 2 1 1 13

16 35 27 21 341 878

11 17 11 10 42

2 4 4 6 15

2 3 2 1 5

7 9 5 3 21

0 0 0 0 1

1 5 4 3 14

1 6 4 3 17

9 33 30 28 170 694

6 14 11 11 41

1 3 4 7 15

1 2 1 1 4

5 8 5 3 22

0 0 0 0 1

1 5 5 3 13

1 7 6 4 18

5 25 31 38

4 12 11 14

0 2 4 9

0 2 1 1

3 8 6 4

0 0 0 0

0 4 5 4

0 5 6 7

39 30 18 13 391 37'

26 18 10 9 42

7 6 5 6 17

5 4 2 1 8

13 8 4 2 17

0 0 0 0 0

3 3 2 1 15

4 3 2 1 15

18 37 26 19 260 41

12 14 8 8 33

3 5 4 6 14

2 3 2 1 5

7 6 3 1 14

0 0 0 0 0

2 6 5 3 15

1 7 4 3 20

9 34 30 27

6 11 7 8

1 3 4 6

1 2 1 1

4 6 3 1

0 0 0 0

1 6 5 3

Samtliga tåtorter 0 barn Därav, i %, i högst 1 rk 2 rk 3rk 4 el. flera r k . . 1 barn Därav, i %, i högst 1 rk 2 rk 3 rk 4 el. flera r k . . 2 barn Därav, i %, i högst 1 rk . . . 2 rk 3 rk 4 el. flera r k . . 1

1940 el. tidigare samt okänt år

Se not 1, tabell 2.4.

49 Tabell 2.18. (forts.) Därav, i %, i ius byggda Antal barn under 16 år Lägenhetsstorlek

Samtliga tätorter (forts.) 3 el. flera b a r n . . Därav, i %, i högst 1 r k . . . . 2 rk 3 rk 4 el. flera r k . . Tätorter med 200— 1 999 invånare 0 barn Därav, i %, i högst 1 r k . . . . 2 rk 3 rk 4 el. flera r k . . Därav, i %, i högst 1 r k . . . . 2 rk 3 rk 4 el. flera r k . . 2 barn Därav, i %, i högst 1 rk . . . 2 rk 3 rk 4 el. flera r k . . 3 el. flera b a r n . . Därav, i %, i högst 1 rk . . . 2 rk 3 rk 4 el. flera r k . .

Hela antalet bostadshushåll

Totalt

Därav i kvalitets ? r u PP 1—2

4—7

okänd

1941— 1946— 1951— 1956— 1945 1950 1955 1960

113 279

6 26 31 37

4 9 7 10

0 2 3 7

1 2 1 1

3 5 3 2

0 0 0 0

0 2 2 1

0 5 6 4

0 7 8 8

0 4 10 14

169 319

25 29 25 21 57 795

15 22 17 15 53

1 3 4 7 16

2 3 3 2 8

13 15 9 6 28

0 1 0 0 1

1 1 2 1 7

3 2 3 2 13

3 2 2 1 12

3 2 2 2 15

12 29 30 29 41 934

8 18 14 13 44

0 3 5 7 15

1 3 2 1 6

7 11 6 4 22

0 0 0 0 1

1 2 2 2 6

1 3 5 4 13

1 3 4 4 15

1 3 6 5 22

7 26 32 35 23 295

5 15 12 12 36

0 3 5 7 13

1 3 2 1 4

4 9 5 3 18

0 0 0 0 1

0 1 2 2 5

1 3 4 5 13

0 3 5 6 20

1 3 8 10 26

5 18 31 47

4 10 10 12

0 2 4 8

0 2 1 1

3 7 5 3

0 0 0 0

0 1 1 2

0 2 4 7

0 2 7 11

0 2 9 15

27 18 9 8 40

8 7 5 6 17

6 4 2 1 7

13 7 3 1 15

0 0 0 0 0

4 3 2 1 9

3 3 2 1 15

4 3 1 1 16

4 3 2 1 20

12 14 7 7

3 5 4 5

2 3 1 1

7 6 2 1

0 0 0 0

2 4 2 1

2 6 5 2

2 7 4 2

2 6 7 5

Tåtorter med 2 000— invånare 1 004 783 0 barn Därav, i %, i 42 högst 1 rk . . . 30 2 rk 17 3 rk 11 4 el. flera r k . . 333 582 1 barn Därav, i %, i 19 högst 1 rk . . . 38 2 rk 26 3 rk 17 4 el. flera r k . .

4—412S99

1940 el. tidigare samt okänt år

50 Tabell 2.18.

(forts.) Därav, i %, i hus byggda

Antal barn under 16 år Lägenhetsstorlek

Tätorter med 2 000— invånare (forts). Därav, i %, i högst 1 rk . . . 2 rk 3 rk 4 el. flera r k . . 3 el. flera b a r n . . Därav, i %, i högst 1 rk . . . 2 rk 3 rk 4 el. flera r k . . Glesbygd 0 barn Därav, i %, i högst 1 rk . . . 2 rk 3 rk 4 el. flera r k . . 1 barn Därav, i %, i högst 1 rk . . . 2 rk 3 rk 4 el. flera r k . . Därav, i %, i högst 1 rk . . . 2 rk 3 rk 4 el. flera r k . . 3 el. flera b a r n . . Därav, i %, i högst 1 rk . . . 2 rk 3 rk 4 el. flera r k . .

Hela antalet bostadshushåll

1940 el. tidigare samt okänt år Totalt

Därav i kvalitetsgrupp 1—2

4—7

okänd

1941— 1946— 1951— 1956— 1945 1950 1955 1960

218 485

10 36 30 25 89 984

7 10 6 7 27

1 3 3 6 12

1 2 1 1 3

4 5 2 1 11

0 0 0 0 0

1 3 2 1 5

1 7 5 3 16

1 9 7 4 23

1 6 9 10 29

6 28 32 35

4 8 6 9

0 2 3 7

1 1 1 0

3 5 2 1

0 0 0 0

0 2 2 1

0 6 6 4

0 8 8 7

1 4 10 13

393 707

19 34 26 21 110 393

16 30 21 16 74

0 2 3 6 17

1 2 1 1 5

15 25 16 10 51

0 1 1 0 2

1 1 1 1 6

1 1 2 1 8

1 1 1 1 6

1 1 1 1 6

10 30 31 29 81459

8 25 22 20 71

0 3 5 9 18

0 2 2 1 5

7 19 15 10 46

0 1 1 1 1

0 2 2 2 5

1 2 3 3 8

0 1 2 2 8

0 1 2 2 8

7 28 32 33 57 415

6 22 21 21 66

0 3 5 10 19

0 2 2 1 4

6 17 14 10 41

0 0 0 0 2

0 1 2 2 5

0 2 3 3 9

0 1 3 3 10

0 1 3 3 10

5 23 31 40

4 18 21 23

0 2 5 11

0 1 1 1

4 14 13 10

0 0 1 1

0 1 2 2

0 1 3 4

0 1 3 6

0 1 3 6

på samma sätt. I tab. 2.17—2.19, vilka innehåller uppgifter om bostadens utrustningsstandard för olika kategorier av hushåll och boende, har därför inga uppgifter från 1945 års bostadsräkning medtagits. De tidigare (i tab. 2.3) redovisade jämförelsesiffrorna h a r emellertid visat att det mellan 1945 och 1960

skett en kraftig höjning av lägenhetsbeståndets utrustningsstandard. Av tab. 2.17, som återger det procentuella antalet bostadshushåll och boende i lägenheter inom olika kvalitetsgrupper 1 , framgår att 45 % av samtliga 1

Se not 1, tab. 2.4.

51 Tabell 2.19. Antalet bostadshushåll enligt 1960 års bostadsräkning procentuellt fördelat efter bostads föreståndarens kön, civilstånd och ålder och efter lägenhetens kvalitetsgrupp1 Hushållsföreståndarens kön, civilstånd och ålder

Hela antalet bostadshushåll

Därav, i %, i kvalitetsgrupp 1

18 26 17 9 53 61 55 32 26 40 32 18 34 22 30 33 31 39 26 37 56 45 27

7 9 7 5 7 4 8 7 7 7 8 6 7 7 8 10 11 10 8 8 6 9 7

12 17 11 8 10 10 10 15 15 14 13 16 13 15 14 20 26 17 20 17 12 14 21

49 32 48

7 8 9

26 30 26 17 64 69 66 43 33 42 38 26 37 32 44 32 43 58 51 33

8 9 8 7 6 3 6 7 8 7 9 8 11 11 11 10 9 6 9 8

okänd

5 6 5 4 5 4 4 7 6 6 6 6 6 6 7 4 3 4 5 6 5 6 6

9 10 9 7 7 6 7 9 9 8 8 10 7 10 7 10 13 8 11 8 5 7 10

19 18 20 17 10 10 9 14 17 17 17 18 17 17 19 11 9 10 12 12 12 11 13

28 13 30 47 7 4 6 14 18 8 14 24 14 21 14 11 6 10 17 10 4 7 14

2 1 2 2 1 1 1 2 2 1 2 2 2 2

12 19 14

6 6 6

6 9 6

12 13 11

6 12 5

17 20 16 15 11 9 10 19 18 14 15 21 22 27 19 24 19 12 15 25

7 6 7 7 5 4 4 8 7 6 7 7 4 3 5 5 6 5 6 6

9 9 8 9 5 4 4 7 8 7 7 10 10 13 7 11 7 5 6 9

19 17 19 21 7 8 6 10 17 17 16 17 10 9 9 11 11 11 10 11

13 8 14 23 2 2 2 5 8 5 7 10 5 5 4 6 4 2 3 5

Hela riket 194 709 51 197 —34 år 35—64 år 112 136 31 376 65— år Gifta samboende män 1 713 584 319 320 —34 år 35—64 år 1 151 946 242 318 65— år 146 740 Förut gifta män 7 002 —34 år 35—64 år 65 556 74 182 65— år 17 007 Därav gifta ej samboende män änklingar 92 012 37 721 Ogifta kvinnor 202 947 —34 år 42 949 97 954 35—64 år 65— år 62 044 Förut gifta kvinnor 323 234 —34 år 15 417 35—64 år 148 936 65— år 158 881 Därav gifta ej samboende 21 996 kvinnor änkor 233 526 67 712

Samtliga

tätorter

Ogifta män —34 år 35—64 år 65— år —34 år 35—64 år 65— år Förut gifta män —34 år 35—64 år 65— år Ogifta kvinnor —34 år 35—64 år 65— år Förut gifta kvinnor —34 år 3 5 _ 6 4 år 65— år 1

Se not 1, tabell 2.4.

113 949 41 197 58 781 13 971 1 280 034 267 023 853 494 159 517 105 912 6 364 51 041 48 507 173 611 40 706 84 159 48 746 264 777 14 526 126 996 123 255

52 Tabell 2.19. (forts.) Hushållsföreståndarens kön, civilstånd och ålder

Hela antalet bostadshushåll

19 591 4 370 11 545 3 676 206 809 37 333 138 921 30 555 15 877 451 5 924 9 502 18 394 3 506 8 109 6 779 31 629 841 12 108 18 680

15 21 15 8 45 52 48 23 18 33 27 12 23 25 27 16 20 38 27 15

4 4 5 4 8 4 9 7 6 5 7 5 5 6 5 4 6 5 8 4

13 18 13 10 13 13 12 18 16 16 14 18 21 27 18 21 21 19 16 24

94 358 36 827 47 236 10 295 1 073 225 229 690 714 573 128 962 90 035 5 913 45 117 39 005 155 217 37 200 76 050 41 967 233 148 13 685 114 888 104 575

29 31 29 20 67 72 70 47 35 43 40 29 39 32 46 34 46 59 53 37

9 9 9 8 5 3 6 8 9 7 9 9 11 11 12 11 9 6 9 9

80 760 10 000 53 355 17 405 433 550 52 297 298 452 82 801

6 10 6 3 21 23 23 11

5 8 5 3 10 8 12 6

Därav, t %, i kvalitetsgrupp 2

okänd

7 6 7 6 6 5 5 9 7 6 7 8 5 2 5 6 7 4 6 7

11 16 11 8 9 10 9 11 11 13 11 11 14 23 12 11 12 11 13 12

16 14 17 16 9 10 8 15 17 14 14 18 13 6 14 16 16 11 15 17

31 19 31 45 8 6 6 14 23 12 18 26 18 10 17 23 17 11 14 19

2 2 2 2 2 1 2 2 2 1 2 2 2 2 2 2 2 1 2 2

18 20 17 17 11 8 10 19 18 14 15 22 22 27 19 24 19 12 15 25

7 6 7 7 5 4 4 8 7 6 7 7 4 3 4 5 6 5 6 6

8 9 8 10 4 4 3 6 8 6 6 10 9 12 7 11 7 5 5 9

19 18 20 23 6 8 5 9 16 17 17 16 9 10 8 11 10 11 9 10

9 7 9 15 1 1 1 2 6 5 6 6 3 5 3 3 2 2 2 3

1 1 1 1 1 0 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 0 1 1

4 8 4 3 8 11 7 8

3 4 3 2 4 4 4 5

10 14 10 6 15 17 15 13

19 23 20 14 20 19 19 22

51 32 49 67 20 15 17 32

2 2 2 2 2 2 2 3

Tätorter med 200—1 999 invånare Ogifta män —34 år 35—64 år 65— år Gifta samboende män —34 år 35—64 år 65— år Förut gifta män —34 år 35—64 år 65— år Ogifta kvinnor —34 år 35_64 år. . , 65— år Förut gifta kvinnor —34 år 35—64 år 65— år Tätorter med 2 000— invånare Ogifta män '. —34 år 35—64 år 65— år Gifta samboende män —34: å r . 35—64 år 6 5 — år Förut gifta män —34 år 35—64 år 65— år Ogifta kvinnor —34 år 35—64 år 65— å r . . . . Förut gifta' kvinnor —34 år 35—64 år 65— år

. ..

Glesbygd Ogifta män —34 år 3 5 _ 6 4 år 65— år Gifta samboende män —34 å r . . 35—64 å r . 65— år

53 Tabell 2.19.

(forts.)

Hushållsföreståndarens kön, civilstånd och ålder Glesbygd (forts.) Förut gifta män. .. —34 år 35—64 år. .. 65— år Ogifta kvinnor —34 år 35—64 år. .. 65— år Förut gifta kvinnor —34 år 35—64 år. .. 65— år

Hela antalet bostadshushåll

40 828 638 14 515 25 675 29 336 2 243 13 795 13 298 58 457 891 21 940 35 626

bostadshushåll och 50 % av de boende år 1960 återfanns i lägenheter tillhörande kvalitetsgrupp 1, dvs. i fullt moderna lägenheter. Liksom tidigare (i tab. 2.4) visats, var skillnaderna i utrustningsstandard stora mellan tätorter och glesbygd och mellan större och mindre tätorter. I samtliga ortstyper bodde barnfamiljerna i större utsträckning än bostadshushållen som helhet i det fullt moderna lägenhetsbeståndet. Detta förhållande belyses av tab. 2.18, som innehåller en fördelning av bostadshushållen efter barnantal och efter lägenhetens storlek och utrustningsstandard. Fördelar man hushållen efter hushållsföreståndarens kön, civilstånd och ålder och efter lägenhetens kvalitetsgrupp, vilket skett i tab. 2.19, finner man att de hushåll som förestods av en gift samboende man hade en utrustningsstandard som låg avsevärt högre än de hushåll som förestods av en ogift eller förut gift man eller kvinna samt att utrustningsstandarden inom alla köns- och civilståndsgrupper sjönk med hushållsföreståndarens ålder. Utrustningsstandarden i de lägenheter som innehades av ogifta och förut gifta kvin-

Därav, i %, i kvalitetsgrupp 7

7 14 11 5 9 20 11 4 8 17 12 6

6 9 7 6 7 17 7 6 8 12 8

11 15 12 10 10 20 10 8 12 14 13 11

20 20 20 19 16 12 17 16 21 18 21 21

okänd

45 30 36 51 49 19 46 58 39 25 32 44

nor var betydligt högre än i lägenheter innehavda av motsvarande kategorier av män. 2.3.4. Bostadshushållens fördelning på hustyper Tab. 2.20 och 2.21 innehåller uppgifter ur 1960 års bostadsräkning om olika hushållstypers fördelning på lägenheter i olika hustyper (enfamiljshus, tvåfamiljshus och övriga, huvudsakligen flerfamiljshus). Av tab. 2.20, där hushållen fördelats efter antalet boende och efter hustyp, framgår att det relativa antalet hushåll som bodde i enfamiljshus ökade med hushållens storlek. Detta förhållande gällde såväl på glesbygd som i mindre och större tätorter. På glesbygden var emellertid skillnaderna mellan de olika hushållstyperna betydligt mindre än i tätorterna. Det relativa antalet hushåll i enfamiljshus ökade i regel även med barnantal (tab. 2.21). Ett undantag utgjorde bostadshushållen på glesbygden. För dessa sjönk nämligen det procentuella antalet i enfamiljshus från 78 för hushåll utan barn till 74 för hushåll med 2 b a r n ; därefter steg antalet och var 85 för hushåll med 5 eller flera barn.

54 Tabell 2.20. Antalet bostadshushåll av olika storlek procentuellt fördelat efter lågenhetens hustyp enligt 1960 års bostadsräkning, hela riket samt tätorter och glesbygd Hela antalet bostadshushåll

D ärav, i %, i lägenheter i flericke boentvåfamiljshus familjshus familjshus stadshus

Hela riket Hushåll med 1 boende 2 » 3 » 4 » 5 » 6 » 7 el. fl. »

521 776 702 062 566 238 453 481 208 305 81 349 48 940

21 32 35 40 51 61 73

12 14 13 11 10 9 7

64 51 50 46 37 28 18

3 3 3 3 3 2 2

Samtliga tätorter Hushåll med 1 boende 2 » 3 » 4 » 5 » 6 » 7 el. fl. »

416 866 534 049 429 975 340 115 142 930 49 831 25 411

9 19 21 27 36 46 59

10 12 11 10 9 8 7

78 66 65 61 52 44 32

3 3 3 3 3 3 2

Tätorter med 200—1 999 invånare Hushåll med 1 boende 2 » 3 » 4 » 5 » 6 » 7 el. fl. »

52 504 77 192 64 734 54 063 26 411 10 739 6 700

33 50 51 57 66 74 82

25 24 23 20 15 12 8

36 22 21 18 14 11 7

5 4 5 5 5 4 3

Tätorter med 2 000— invånare Hushåll med 1 boende 2 » 3 » 4 » 5 » 6 » 7 el. fl. »

364 362 456 857 365 241 286 052 116 519 39 092 18 711

5 13 16 21 29 38 50

8 11 9 8 7 7 6

84 74 72 69 61 53 41

3 2 2 2 2 2 2

Glesbygd Hushåll med 1 boende 2 » 3 » 4 » 5 » 6 » 7 el. fl. »

104 910 168 013 136 263 113 366 65 375 31 518 23 529

70 77 77 77 82 86 89

19 17 16 16 13 10 7

8 4 4 4 3 2 2

3 2 3 3 2 2 2

55 Tabell 2.21. Antalet bostadshushåll med olika antal barn under 16 år enligt 1960 års bostadsräkning procentuellt fördelat efter lägenhetens hustyp, hela riket samt tätorter och glesbygd Hela antalet bostadshushåll Hela riket Hushåll med 0 barn 1 » 2 i 3 » 4 » 5 el. fl. »

Därav, i %, i lägenheter i entvåflericke bofamiljshus familjshus familjshus stadshus

1 567 809 501 770 341 878 120 012 35 450 15 232

33 34 37 46 56 67

12 12 12 11 10 8

51 52 49 41 32 23

3 3 3 3 2 2

1 174 102 391 377 260 419 83 479 21 888 7 912

18 22 25 32 40 51

12 11 10 8 8 7

67 65 63 57 50 41

3 3 2 2 2 1

169 319 57 795 41 934 15 765 5 110 2 420

49 51 55 63 70 78

23 22 20 16 12 9

24 22 20 17 14 11

5 5 5 4 3 2

Samtliga tätorter 1 2 3 4 5 el. fl.

» » » » »

Tätorter med 200—1 999 invånare Hushåll med 0 barn 1 » 2 » 3 » 4 * 5 el. fl. » Tåtorter med 2 000—

invånare

1 2 3 4 5 el. fl.

» » » » »

1 004 783 333 582 218 485 67 714 16 778 5 492

13 17 20 25 31 38

10 9 7 7 6 6

74 72 71 66 61 55

3 2 2 2 2 1

1 2 3 4 5 el. fl.

» » » » . »

393 707 110 393 81 459 36 533 13 562 7 320

78 75 74 77 81 85

15 18 19 16 13 10

4 4 5 4 4 3

2 3 3 2 2 2

Glesbygd

2.4. Sammanfattning av boendeförhållandena 1945 och 1960 Mellan åren 1945 och 1960 nybyggdes drygt 822 000 lägenheter h ä r i landet. Under denna period skedde även en omfattande saneringsverksamhet, vilken hade till följd att gamla och omoderna lägenheter revs eller grundligt moder-

niserades. Nettotillskottet av lägenheter under den här betraktade 15-årsperioden kan beräknas uppgå till drygt 570 000. År 1945 var den genomsnittliga lägenhetsstorleken 3,1 rumsenheter (rumsenhet = rum eller kök). År 1960 hade genomsnittet ökat till 3,4. ökningen hade tagit sig uttryck i att andelen små-

56 lägenheter, dvs. lägenheter mindre än 2 rum och kök, minskat från 38 till 26 % och andelen lägenheter om minst 3 rum och kök ökat från 31 till 43 %. Andelen 2-rumslägenheter var däremot praktiskt taget densamma, dvs. knappt en tredjedel av samtliga. Såväl 1945 som 1960 var den genomsnittliga lägenhetsstorleken större på glesbygden än i tätorterna. Utrustningsmässigt hade lägenhetsbeståndet avsevärt förbättrats, men såväl 1960 som 1945 hade glesbygdens lägenheter en sämre standard än tätorternas. Praktiskt taget alla lägenheter i tätorterna och ungefär tre fjärdedelar av lägenheterna på glesbygden hade 1960 vatten och avlopp. I tätorterna var den relativa andelen sådana lägenheter år 1945 83 % och på glesbygden 33 %. Centralvärme var betydligt vanligare 1960 än 1945 både i tätorter och på glesbygd och frekvensen bad- och duschrum hade också ökat kraftigt. Kylskåp var 1945 en sällan förekommande utrustningsdetalj men fanns 1960 i 70 % av alla tätortslägenheter och i 45 % av lägenheterna på glesbygden. Gas- eller elspis hade hälften av hushållen i tätorterna år 1945 och 82 % år 1960; på glesbygden var procenttalet år 1945 endast 3 men hade år 1960 ökat till 43. Antalet lägenheter i flerfamiljshus hade ökat från 43 % år 1945 till 50 % år 1960. Tvåfamiljshusen hade minskat sin relativa andel och likaså enfamiljshusen, om man ser till riket i dess helhet; i tätorterna hade dock skett en mindre ökning av enfamiljshusens relativa andel. Bostadshushållen hade blivit genomsnittligt sett m i n d r e ; år 1945 bestod ett hushåll av i medeltal 3,2 personer men år 1960 endast av 2,8. Andelen 1-personshushåll hade ökat från 14 till 20 % och 2-personshushåll från 25 till 27 %. 3-personshushållen hade minskat något relativt sett, 4-personshushållens andel

var oförändrad och de större hushållen, bestående av 5 eller flera personer, hade minskat från 18 till 13 %. Till följd av den ökade lägenhetsstorleken och den minskade hushållsstorleken bodde det år 1960 endast 83 personer per 100 rumsenheter mot 99 år 1945. Andelen trångbodda hushåll hade minskat från 21 till 8 %, andelen boende i sådana hushåll från 30 till 13 % och andelen barn från 46 till 22 %. (Med trångboddhet menar vi här mer än 2 boende per boningsrum, köket oräknat.) Även 1960 förekom dock en rätt avsevärd trångboddhet bland de större hushållen och bland familjer med många barn. Drygt en tredjedel av 3- och 4r barnsfamiljerna och nära två tredjedelar av familjerna med 5 eller flera barn var trångbodda enligt den definition vi här använt. Barnfamiljerna bodde år 1960 i moderna och nybyggda lägenheter i större utsträckning än andra hushåll. Sämst ställda i utrustningshänseende syntes de lägenheter vara, som beboddes av pensionärshushåll. Även hushåll, som förestods av yngre ogifta personer, bodde ofta i omoderna lägenheter. På glesbygden var år 1960 lägenheterna vanligen inrymda i småhus och några påtagliga skillnader därvidlag kan inte urskiljas mellan olika kategorier av hushåll. I tätorterna däremot bodde de större hushållen och hushållen med flera barn oftare än andra i lägenheter i småhus, framför allt i enfamiljshus.

2.5. Bostadsbyggandet

efter 1960

Under åren 1961—1963 har det nybyggts drygt 230 000 lägenheter. Praktiskt taget alla dessa har varit utrustade med eget badrum och w c ; av enkelrummen har dock nära tre fjärdedelar saknat dessa bekvämligheter. Omkring 28 % av lägenheterna har byggts i småhus. Bland

57 de lägenheter som byggdes i flerfamiljshus var 20 % inrymda i hus med 5—8 våningar; i högre hus byggdes åren 1961 och 1962 ungefär 15 % av lägenheterna

men år 1963 endast drygt 7 %. Lägenhetsfördelningen i nyproduktionen har under vart och ett av de tre åren varit följande: Den procentuella andelen lägenheter av olika t y p i nyproduktionen år

Lägenhetstyp

1 r 1 rkv 2 o. fl. r, 2 o. fl. rkv 1 rk 2 rk 3 rk 4 rk 5 rk 6 el. fl. rk Summa

1961—1963

5,8 5,0 1,3 7,2 23,2 29,6 19,6 6,4 1,9

5,5 4,9 1,8 6,6 22,2 28,9 21,2 7,0 1,9

6,3 4,7 1,6 6,9 21,4 29,4 20,5 7,1 1,9

100,0

100,0

7,7 4,3 1,7 6,8 19,1 29,8 20,8 7,8 2,0 100,0

Under samma period har enligt bostadsstyrelsens statistik genom rivning avgått ungefär 24 000 lägenheter. Större delen av dessa saknade centralvärme, w c och badrum och ungefär 60 % av dem var inrymda i hus byggda före år 1901. De rivna lägenheterna fördelade sig efter storlek på följande sätt:

Lägenhetstyp

Det procentuella antalet åren 1961— 1963 rivna lägenheter av olika storlek

1 r 1 rkv 2 o. fl. r, 2 o. fl. rkv 1 rk 2 rk 3 rk 4 rk 5 rk 6 el. fl. rk

8,5 1,6 1,5 43,5 26,9 10,8 4,0 2,0 1,2

Summa

100,0

Lägenhetsbeståndet skulle alltså under 1960-talets tre första år ha ökat med ca 200 000 lägenheter. Möjligen är ökningen något mindre, eftersom lägenheter kan ha avgått på annat sätt än ge-

100,0

nom rivning, t. ex. genom att de omvandlats till kontor eller genom att de slagits samman till större. Praktiskt taget hela bruttoökningen av lägenhetsbeståndet, ca 8 %, utgjordes av fullt moderna lägenheter och betydligt över hälften av den av lägenheter om minst 3 rum och kök. Till den höjning av bostadsbeståndets utrymmes- och utrustningsstandard som skett genom nybyggnadsverksamhet skall läggas effekten av ombyggnads- och moderniseringsverksamhet, vars omfattning inte kan uppskattas genom tillgänglig statistik. Ur bostadsbeståndet h a r under samma period avgått icke fullt 1 % av lägenheterna, i regel omoderna och till över hälften bestående av högst 1 rum och kök. 2.6. Regionala variationer i beståndets sammansättning

lägenhets-

I direktiven för bostadsbyggnadsutredningen behandlas något sambanden mellan bostads- och andra bebyggelsefrågor å ena sidan och arbetsmarknadsfrågor å den andra. Enär den samtidigt med bostadsbyggnadsutredningen tillkallade

58 ANOEL I5-I9X

ANTAL t

10- 14 »

II

4-S X

«

RIK5CCNOH3MITT

ILI

Karta 2.1. Tätorter med 2 000— invånare

N0M5NTTT IS T.

Karta 2.2. Tåtorter med 200—1 999 invånare

Det procentuella antalet lägenheter komna före år 1901 i olika län

Karta 2.3. Glesbygd RIKSCCN0M5MITT AQ %

till-

59 lokaliseringsutredningen i sitt betänkande (Aktiv lokaliseringspolitik, SOU 1963:58) bl. a. understrukit bostadsfrågans betydelse för de skilda regionernas ekonomiska utveckling, har vi icke funnit det vara vår uppgift att närmare behandla dessa frågor mot bakgrunden av lokaliseringspolitiska aspekter. Med tanke på att det alltjämt sker och av allt att döma även i framtiden kommer att ske en avflyttning från glesbygd till tätorter och från vissa delar av vårt land till andra har vi emellertid något velat belysa de risker för kapitalförluster, såväl enskilda som samhälleliga, som kan vara förknippade med att lägenheter i avfolkningsområden lämnas obebodda. I det följande skall ges en kort beskrivning av regionala skillnader i bostadsbeståndets sammansättning. Jämförelser görs de olika länen emellan och berör större och mindre tätorter samt glesbygd. Materialet är hämtat ur 1960 års bostadsräkning. 2.6.1. Lägenhetsbeståndets ålder

Med hänsyn till de förhållanden som utredningen här velat belysa är andelen gamla lägenheter i bostadsbeståndet inom olika delar av landet av särskilt intresse. Som »gamla» har vi betecknat de lägenheter som tillkommit före år 1901. Andelen gamla lägenheter i de olika länen framgår av kartorna 2.1—2.3. Karta 2.1 visar att i de större tätorterna i två län (Gävleborgs och Gotlands) andelen gamla lägenheter var 20 % eller mer och i två län (Östergötlands och Blekinge) mellan 15 och 19 %. I sex län (Stockholms, Älvsborgs, Örebro, Västmanlands, Västerbottens och Norrbottens) understeg den procentuella andelen 10. övriga 14 län och Stockholms stad hade alltså andelar, som låg mellan 10 och 14 %. Den högsta andelen äldre lägenhe-

ter i de mindre tåtorterna återfanns, som framgår av karta 2.2, i Malmöhus, Kristianstads och Gävleborgs län (med vartdera 29 % ) , medan de lägsta andelarna fanns i de två nordligaste länen, Västerbottens (10 %) och Norrbottens (12 % ) , i Stockholms län (14 %) och i tre sydliga län, nämligen Älvsborgs (10 %), Jönköpings (13 %) och Hallands (14 %). På glesbygden var i hela riket i genomsnitt 40 % av lägenheterna »gamla» i den mening vi här har använt ordet. Mindre än 35 % hade endast de fyra nordligaste länen (se karta 2.3) och 45 % eller mer större delen av länen i östra och södra Götaland samt Örebro och Västmanlands län. I Malmöhus län var procentandelen så hög som 57. 2.6.2. Lägenhetsbeståndets utrymmesstandard

Utrymmesstandarden har mätts i andelen lägenheter om 3 eller flera rum och kök bland samtliga lägenheter. Kartorna 2.4—2.6 illustrerar för större och mindre tätorter respektive glesbygd i de olika länen den procentuella andelen sådana lägenheter. Den högsta utrymmesstandarden bland de större tåtorterna (karta 2.4) uppvisade Kronobergs, Gotlands, Kristianstads och Stockholms län i nu nämnd ordning. Andelen större lägenheter låg där mellan 48 och 54 %. Även i de fyra nordligaste länen och i Hallands län var utrymmesstandarden högre än riksgenomsnittet. Den lägsta standarden hade Stockholms stad, där endast 29 % av lägenheterna innehöll 3 eller flera rum och kök. Mindre än 35 % sådana lägenheter hade även Södermanlands, Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Västmanlands och Gävleborgs län. I fråga om de mindre tätorterna (karta 2.5) hade Gotlands län och länen i södra och västra Götaland den högsta utrymmesstandarden, medan i de norra

60 Karta 2.4. Tätorter med 2 000— invånare

Karta 2.5. Tåtorter med 200—1 999 invånare

Det procentuella antalet lägenheter om 3 eller flera rum och kök bland samtliga lägenheter i olika län

ANDEL

ANTAL

Karta 2.6. Glesbygd

61 länen och länen i Mellansverige andelen större lägenheter låg under riksgenomsnittet på 53 %. Glesbygden (karta 2.6) uppvisade i stort sett samma bild som de mindre tätorterna. I Götaland, med undantag för Östergötlands län, var andelen lägenheter om 3 eller flera r u m och kök större än riksgenomsnittet på 52 %, medan Norrlandslänen och länen i mellersta och östra Svealand samt Östergötlands län hade andelar, som understeg 50 %. 2.6.3. Lägenhetsbeståndets utrustningsstandard

Som redan framgått av tab. 2.3 och 2.4 föreligger det stora skillnader i fråga om modernitet och utrustningsstandard mellan lägenhetsbeståndet på glesbygden och i tätorterna. Även mellan länen är det inom en och samma bebyggelsetyp rätt avsevärda kvalitetsskillnader, vilket kartorna 2.7—2.9 belyser. Beträffande de större tätorterna (karta 2.7) var andelen lägenheter, försedda med vatten och avlopp, centralvärme och w c (lägenheter i kvalitetsgrupperna 1—3) störst i Stockholms stad och Västerbottens län (85 % ) ; över 80 % sådana lägenheter hade även Norrbottens, Jämtlands, Stockholms och Västmanlands län. Gävleborgs län hade den lägsta andelen, 69 %, och Kalmar län kom lärnäst med 70 %. Även när det gällde de mindre tätorterna (karta 2.8) låg de två nordligaste länen bäst till. I Västerbottens län var andelen lägenheter i kvalitetsgrupperna 1—3 72 % och i Norrbottens 69 %. Därefter följde Älvsborgs län, 64 %, Gotlands län, 63 %, samt Jönköpings, Hallands, Skaraborgs och Värmlands län med vartdera 62 %. Andelar understigande 55 % hade länen i sydöstra och södra Sverige samt Göteborgs och Bohus, Kopparbergs och Gävleborgs län. Även vid en jämförelse mellan de olika länens glesbygd (karta 2.9) visar

det sig att Västerbottens och Norrbottens län hade den högsta andelen välutrustade lägenheter — 49 respektive 48 % av samtliga lägenheter var där försedda med vatten och avlopp, centralvärme och w c ; riksgenomsnittet låg på 32 %. Därefter följde Södermanlands län, 40 %, och Hallands, Uppsala, Kopparbergs och Västmanlands med mellan 35 och 39 %. Den lägsta andelen återfanns här, liksom i fråga om de mindre tätorterna, i de sydöstra och södra länen. Lägsta andelen hade sålunda Gotlands, Kalmar och Blekinge län, 22 %, Kronobergs och Kristianstads län, 25 %, samt Malmöhus län, 29 %. Andelar om mindre än 30 % uppvisade även Göteborgs och Bohus, Skaraborgs och Jämtlands län. 2.6.4. Sammanfattning

Ett samband förelåg mellan bostadsbeståndets utrustningsstandard och ålder. I län med hög andel gamla lägenheter var i allmänhet utrustningsstandarden lägre än genomsnittet för hela landet. Men det förelåg också ett visst samband mellan bostädernas ålder och utrymmesstandard; vissa län med stor andel äldre lägenheter hade en relativt sett stor landel större lägenheter. Sammanfattningsvis kan beträffande de mindre tätorternas och glesbygdens bostadsbestånd i olika delar av landet följande sägas: De mindre tåtorterna i Norrbottens och Västerbottens län har en större andel lägenheter med hög utrustningsstandard och en mindre andel gamla lägenheter än de mindre tätorterna i andra län, men utrymmesstandarden i lägenhetsbeståndet hör till de lägre i landet. Jämtlands och Västernorrlands län synes ligga kring riksgenomsnittet, om man söker sammanväga här behandlade tre karakteristika för de mindre tätorterna. Gävleborgs och Kopparbergs

62 ANDEL

ANTAL

N0M5WTT 76 X

Karta 2.7. Tätorter med 2 000—invånare

ANDEL 50-M» 55-51*

ANTAL

tO-M% 45-71%

i

» l

RIKSCCNOMSWrTT ser.

Karta 2.8. Tätorter med 200—1 999 invånare

Det procentuella antalet lägenheter i kvalitetsgrupperna 1—31 i olika län

KUtSCENOMSNfTT 5 t *

Karta 2.9. Glesbygd 1 Se not 1, tabell 2.4.

63 län uppvisar både låg utrustnings- och låg utrymmesstandard och en relativt hög andel äldre lägenheter. Länen kring Mälaren, med undantag för Stockholms län, ligger kring riksgenomsnittet i fråga om utrustningsstandard, något gynnsammare i fördelningen mellan äldre och nyare lägenheter men i fråga om utrymmesstandarden klart under medeltalet för de mindre tätorterna. Utrustnings- och utrymmesstandarden i Stockholms läns mindre tätorter ligger vid riksgenomsnitten, men andelen äldre lägenheter är mindre där än i andra län. Örebro och Östergötlands län har också en utrustningsstandard som ungefär överensstämmer med riksgenomsnittet men en utrymmesstandard som ligger under. Örebro län har en högre andel gamla lägenheter än Östergötlands, som härvidlag överensstämmer med riksgenomsnittet. De mindre tätorterna i Värmlands och Skaraborgs län synes ha ett likartat bostadsbestånd med högre genomsnittlig utrustningsstandard och ungefär samma utrymmesstandard samt åldersfördelning som riksgenomsnitten. Älvsborgs, Jönköpings och Hallands län har hög utrustnings- och utrymmesstandard samt en relativt liten andel äldre lägenheter. Göteborgs och Bohus län har låg utrustningsstandard och hög andel gamla, och också hög andel stora lägenheter. I Malmöhus, Kristianstads, Kalmar och Blekinge län är utrustningsstandarden hög. I de tre förstnämnda länen är andelen äldre lägenheter större än riksgenomsnittet, medan i Blekinge län andelen äldre lägenheter är nära medeltalet. För Kronobergs län gäller slutligen att utrustningsstandarden och andelen äldre lägenheter nära ansluter sig till riksgenomsnitten och

att andelen större lägenheter är betydligt högre än riksmedeltalet. I fråga om glesbygden kan följande anföras. Glesbygden i de två nordligaste länen har i förhållande till glesbygden i övriga län en mycket hög utrustningsstandard, en relativt liten andel äldre lägenheter men en låg utrymmesstandard. Jämtlands läns glesbygd liksom Västernorrlands har låg utrymmesstandard; andelen äldre lägenheter är mindre än i sydligare län men Jämtlands län uppvisar trots detta en låg utrustningsstandard, medan Västernorrlands län ligger nära medeltalet för glesbygden i hela landet. Gävleborgs län och Kopparbergs län har båda en låg utrymmesstandard medan Gävleborgs län har en hög andel och Kopparbergs län en låg andel äldre lägenheter i förhållande till andra län; utrustningsstandarden ligger i Gävleborgs län något under och i Kopparbergs län något över riksmedeltalet. Mälarlänens glesbygd h a r en högre utrustningsstandard än genomsnittet för hela landets glesbygd, relativt många äldre lägenheter och en lägre utrymmesstandard än riksgenomsnittet. Länen från västkusten upp mot norr till Dalarna visar inbördes ganska varierande förhållanden. Skaraborgs län har bland dessa den lägsta utrustningsstandarden, en hög andel äldre lägenheter och en utrymmesstandard som ligger i nivå med genomsnittet för landets glesbygd. Länen i södra och sydöstra delen av landet h a r en påfallande låg utrustningsstandard, hög andel äldre lägenheter — omkring hälften är äldre än 60 år — och hög andel lägenheter om 3 eller flera rum och kök.

KAPITEL 3

Utredningens direktiv

Chefen för socialdepartementet sammanfattar i sina direktiv till utredningen med följande ord de resultat man nått i sin strävan att höja bostadsstandarden i Sverige: »Det bostadspolitiska programmet från åren 1946—1948 har i betydande mån förverkligats. Det är emellertid uppenbart att de mål som ställdes upp inte har nåtts ännu. Under tiden har dessutom våra mål förskjutits som en följd av den allmänna standardhöjningen. Den stora bostadsproduktionen har inte varit stor nog för att avskaffa bostadsbristen. Först under de senaste åren har bostadsbyggandet nått den nivå — motsvarande 65 000 å 70 000 nybyggda lägenheter per år — som möjliggör en avveckling av bristen. En sådan avveckling har också gjort sig gällande på många håll i landet. I Stockholmsområdet och vissa andra större stadsregioner är bostadsbristen dock fortfarande svår. En avveckling av den akuta bostadsbristen betyder inte, att bostadsförhållandena blir tillfredsställande. Kvar står den viktiga och tidskrävande uppgiften att erbjuda alla hushåll en god och tillräckligt rymlig bostad. Fortfarande bor många familjer i överbefolkade lägenheter, som dessutom ej sällan är illa utrustade. För många åldringar är bostadsförhållandena ännu otillfredsställande. Bostadsbristen har lagt en hämsko på hälsovårdsmyndigheternas möjligheter att ingripa mot bristfälliga bostadsförhållanden. Den förestående allmänna bostadsräkningen kan väntas ge en allmän belysning inte bara av de stora förändringar, som skett i positiv riktning i våra bostadsförhållanden, utan också av de kvarstående bristerna och de sociala problem, som dessa brister ger upphov till. Även om man redan då programmet utformades slog fast, att det måste ta lång

tid att förse alla bostadssökande med en bra bostad, är det uppenbart, att den akuta bristen dröjt kvar längre än man ansåg sig ha anledning räkna med för ett tiotal år sedan. Den inre omflyttningen i landet i riktning mot städerna har varit starkare än man förutsett. En betydande immigration från utlandet har ägt rum efter kriget. Giftermålsåldern har sänkts. De snabbt stegrade realinkomsterna, den i samband därmed förbättrade relationen mellan inkomst och bostadskostnad samt en utbyggnad av socialförsäkringen har jämte de nämnda omständigheterna givit upphov till en utomordentligt hög tillväxt i efterfrågan på bostäder. Under vissa perioder har det rått brist på material och arbetskraft, vilket föranlett en begränsning av bostadsbyggandet liksom av andra investeringar. Det samlade tillskottet av lägenheter efter kriget har blivit lägre än det som erfordrats för att motsvara behovet.» Socialministern ansåg emellertid att man nu hunnit så långt i det uppställda programmet att det föreföll rimligt räkna med att bostadspolitiken snart skulle komma att ställas inför delvis nya arbetsuppgifter. »De bostadssökandes möjligheter att välja bostad ökar. Individuella behov och önskemål kan tillgodoses bättre än tidigare. Rivning av äldre, bristfälliga eller rent undermåliga bostadshus kan få väsentligt större omfattning. Utrymmet för en socialt inriktad bostadspolitik ökar.» För att de bostadspolitiska åtgärderna skulle bli effektiva krävdes att olika befolkningsgruppers framtida bostadsbehov närmare klarlades. Det framhölls att man vid planeringen och projekteringen av bostäderna måste ta hänsyn till

65 utvecklingen av bostadsmarknaden på lång sikt och bortse från rent tillfälliga situationer och att huvudparten av de bostadspolitiska åtgärderna i första hand borde utformas med ledning av en långsiktig bedömning. Sedan socialministern på detta sätt angett motiven för att tillkalla utredningsmän med uppgift att utreda och framlägga förslag rörande vissa bostadsfrågor m. m., preciserades arbetsuppgifterna på följande sätt: »De undersökningar av bostadsmarknadens utveckling på längre sikt, som krävs för att en dylik bedömning i stort av bostadsbyggande och bostadsförbättring skall kunna göras, anser jag nu böra komma till utförande genom särskilda sakkunniga. Beträffande undersökningarnas omfattning och inriktning får jag anföra följande. Av central betydelse att få belyst är hur den framtida befolkningsstrukturen och inkomstutvecklingen kan komma att påverka efterfrågan på bostäder liksom även att få klarlagt bostadsbehoven för särskilda grupper såsom barnfamiljer och åldringar. Tänkbara förändringar i olika hushållsgruppers bostadsvanor bör närmare övervägas. Efterfrågans inriktning på lägenheheter av olika storlek och typ samt på skilda hustyper bör särskilt uppmärksammas. Visst statistiskt material av intresse för den åsyftade undersökningen finnes och bör underkastas en kritisk analys. Genom den bostadsräkning som planeras år 1960 torde också material av intresse bli tillgängligt. I den mån det visar sig föreligga behov av ytterligare primärundersökningar bör förslag härom läggas fram. Av vikt är vidare att undersökningen av bostadseftcrfrågan kompletteras med en utredning av hur behov och önskemål i framtiden kan ställa sig beträffande bostadsmiljön: det gäller behovet av olika slags kollektiva anordningar i bostadsområden, såsom butiker, samlingslokaler, lekplatser, daghem, parkeringsplatser. Det kan antagas att en fortsatt snabb förbättring av levnadsförhållandena betyder att kraven på dylika anordningar skarpes. Behoven är mångskiftande: barnfamiljerna, ungdomen och åldringarna har sina särskilda behov. En ytterligare stark ökning av bilismen föranleder bl. a. snabbt stigande behov av parkeringsutrymme. 5—412899

Frågan om önskvärda förändringar i bostadsmiljön får särskild tyngd, därest det antages att i framtiden en omfattande sanering av äldre bebyggelse kommer till stånd. För större orter blir det fråga om en genomgripande omdaning av dessa samhällens struktur, där bostädernas inpassande i samhällsbildningen är ett lika svårt som viktigt problem. För de många små tätorter på landsbygden, som på grund av en fortgående avfolkning hotas till sin existens, gäller frågan ytterst hur en sådan upprustning av dessa skall bli möjlig, att relativt högt ställda anspråk i fråga om skolor, samlingslokaler, butiker m. m. kan tillgodoses. Utvecklingen av en liten ort, som rymmer låt vara små men expansiva företag, kan i hög grad bli beroende av att en förutseende planering för en genomgripande förbättring av bostadsbeståndet, anordnande av vatten- och avloppsanläggningar, nybyggnad eller upprustning av samlingslokaler m. m. kommer till stånd. Det kan också förhålla sig så, att en dylik upprustning av ortens byggnadsbestånd, som är motiverad inte bara med tanke på att göra orten attraktiv och underlätta för företagsamheten att täcka sitt behov av arbetskraft utan även ur bostadssociala synpunkter, inte kommer att genomföras därför att tveksamhet råder beträffande de berörda företagens ekonomiska styrka. Det är angeläget att få denna fråga belyst, närmast för att det skall bli möjligt att ta ståndpunkt till i vad mån samhället, då det gäller investering i byggnader — t. ex. beviljande av bostadslån för ny- eller ombyggnad — bör påtaga sig vissa risker för förluster. Av det sagda torde framgå att det råder ett nära samband mellan å ena sidan bostads- och andra bebyggelsefrågor och å andra sidan arbetsmarknadsfrågor. En kraftfull bebyggelse- och arbetsmarknadspolitik förutsätter att detta samband närmare klarlägges och beaktas i det praktiska handlandet. Jag kommer senare denna dag att anmäla frågan om tillkallandet av sakkunniga för utredning av skilda lokaliseringsproblem. Då vissa av de bostads- och arbetsmarknadsfrågor, som jag tagit upp i det föregående, är av väsentligt intresse ur lokaliseringspolitisk synpunkt, är en samordning av de båda utredningarnas arbete i denna del nödvändig. De här nämnda sambanden mellan sysselsättningsfrågor och bebyggelsefrågor är inte de enda som i detta sammanhang bör upp-

66 märksammas. Ur bostadspolitisk synpunkt är det naturligt att hävda, att bostadsbyggandet bör ligga på en år för år hög och jämn nivå. Arbetsmarknadssynpunkter talar för att i vissa lägen volymen förändras. Hur de bostadspolitiska och arbetsmarknadspolitiska synpunkterna i denna fråga skall kunna sammanjämkas bör utredas. De i det föregående angivna undersökningarna beträffande bostadsbyggande och

bostadsförbättring samt vissa bebyggelseoch arbetsmarknadsfrågor syftar, som förut antytts, till att göra det möjligt att säkrare än f. n. bedöma det framtida behovet av bostadspolitiska åtgärder och insatser. Bättre förutsättningar skapas också för en samordning av den bedömning av skilda byggnads- och arbetsmarknadsfrågor, som utföres av olika statliga organ i länsinstansen.»

AVDELNING I

Konsumtionsekonomiska förutsättningar och socialpolitiska mål för en höjning av bostadsstandarden

KAPITEL 4

Tidigare studier av bostadskonsumtionen i hushållens ekonomi

4.1. års

Bostadskonsumtionen

enligt

1958 Miljoner kr

I % av totalkonsumtionen exkl. skatt

2 016,2 1 987,5 28,7 194,7

6,6 6,5 0,1 0,6

192,5

0,6

2,2 730,3

0,0 2,4

3,1 11,4 317,2 42,0

0,0 0,0 1,0 0,1

40,4 8,6 19,1

0,1 0,0 0,1

256,4

0,8

8,6

0,0

23,5

0,1

63,9

0,2

15,7 99,2

0,1 0,3

4,9 27,1

0,0 0,1

37,3 29,9 1 223,0 318,1 206,7 130,5 29,6 50,0 488,1

0,1 0,1 4,0 1,0 0,7 0,4 0,1 0,2 1,6

levnadskostnadsundersökning

I den senast gjorda levnadskostnadsund e r s ö k n i n g e n , v i l k e n a v s å g å r 1958 ( » H u s h å l l e n s k o n s u m t i o n å r 1958», SOS Priser och konsumtion) beräknades bos t a d s p o s t e n u p p t a 14,1 % a v d e n t o t a l a privata konsumtionen inom hushållss e k t o r n e x k l u s i v e s k a t t o c h 11,2 % a v konsumtionen inklusive skatt. I bostadsk o s t n a d e r n a i n k l u d e r a d e s förutom kostn a d e r för själva b o s t a d e n o c h för b r ä n s le o c h lyse ä v e n k o s t n a d e r för s o m m a r stuga. Uppgifterna avsåg de faktiska kostnader, som hushållet haft och vilka inte r ä k n a t s som s p a r a n d e . Beträffande föreningslägenheter medtogs inte ins a t s e r o c h a m o r t e r i n g a r o c h ej h e l l e r a v g i f t e r till a n d r a f o n d e r ä n f o n d e r för i n r e r e p a r a t i o n . I n k ö p av eget h e m , a m o r t e r i n g a r p å lån i s å d a n fastighet s a m t k o s t n a d e r för n y b y g g n a d o c h förbättringar räknades som sparande och ingick s å l u n d a inte i de r e d o v i s a d e konsumtionsbeloppen. Däremot ingick reparationskostnader. Eget arbete i samb a n d med reparationer v ä r d e r a d e s inte. H u s h å l l s o m b e b o d d e l ä g e n h e t i eget flerfamiljshus angav i s a m b a n d m e d inledningsintervjun även hyresvärdet per m å n a d inklusive bränsletillägg och a n d r a t i l l ä g g för l ä g e n h e t e n . V i d b e a r betningen behandlades detta hyresvärd e s o m en f a k t i s k k o s t n a d . F ö r h u s h å l l s o m h a d e f r i t t b r ä n s l e e l l e r fritt l y s e v ä r d e r a d e s dessa förmåner och v ä r d e n a behandlades som faktiska kostnader.

Förhyrda o. fritt upplåtna b o s t ä d e r . . . Hyra Reparationer . . . . Föreningslägenheter Avgifter till föreningen Reparationer och andra omkostnader Egna hem Lagfartskostnader m. m Tomträttsavgäld. . . Räntor på lån Fastighetsförsäkring Utgifter för renhållning Utgifter för sotning.. Vattenavgift Reparationer exkl. nedan n ä m n d a . . . . Reparationer på elektrisk u t r u s t n i n g . . . . Reparationer på värme, vatten, sanitet Rostäder i egna tre- och flerfamiljshus Värderad bostad för stu derande Sommarstuga Fastighetsförsäkring m. m Räntor på lån . . . . Reparationer och andra omkostnader Hyra av sommarstuga Rränsle, lyse Ved Kol, koks etc Eldningsolja Fotogen m. m Kokgas Elektrisk s t r ö m . . .

70 Tabell 4.1. Bostadspostens tionsutgifterna för olika

absoluta kategorier

storlek och procentuella andel av de totala konsumav hushåll enligt 1958 års levnadskostnadsundersökning Total konsumtion exkl. skatt, kronor per hushåll och år

Därav för bostad, sommarstuga, bränsle och lyse kronor per hushåll och år

i % av totalkonsumtionen

4 930 7 653 10 792 13 376 17 516 21 853 23 640 33 736

1 023 1 238 1 624 2 001 2 323 3 212 2 944 4 093

20,8 16,2 15,1 15,0 13,3 14,7 12,5 12,1

Antal personer i hushållet 1 2 3 4 5 6 el. flera

6 534 10 291 12 817 15 412 16 726 20 268

1 248 1 626 1 820 1 834 2 074 2 270

19,1 15,8 14,2 11,9 12,4 11,2

Antal barn under 16 år i hushållet 0 1 2 3 el. flera

9 939 13 874 15 073 15 511

1 499 1 964 1 841 2 001

15,1 14,2 12,2 12,9

8 159 6 809

1 201 1 376

14,7 20,2

4 677 11 920 7 071 13 877 18 906

1 136 1 671 1461 1 920 3 097

24,3 14,0 20,7 13,8 16,4

10 162 14 964

1 725 1 704

17,0 11,4

Sammanräknad nettoinkomst, — 4 999 5 000— 9 999 10 000—14 999 15 000—19 999 20 000—24 999 25 000—29 999 30 000—39 999 40 000—

kronor per år

Hushållstyp Ensamstående man under 67 år Ensamstående kvinna under 67 år Ensamstående man eller kvinna, 67 år och över Makar utan barn, mannen under 67 år Makar utan barn, mannen 67 år och över . . Makar och minderåriga Makar och studerande och ev. minderåriga . Ensamstående med minderåriga och/eller studerande övriga hushållstyper

De olika delposternas relativa andel av den totala privata konsumtionen inom hushållssektorn exklusive skatt samt der a s till t o t a l b o s t a d s k o n s u m t i o n u p p r ä k n a d e a b s o l u t a b e l o p p f r a m g å r av t a b lån p å föregående sida. D e n d e l av k o n s u m t i o n e n s o m a n v ä n d e s för b o s t a d s ä n d a m å l v a r g i v e t v i s i n t e d e n s a m m a för alla k a t e g o r i e r a v h u s h å l l (se t a b . 4. 1 ) .

De högre i n k o m s t t a g a r n a h a d e en större bostadskonsumtion, i kronor r ä k n a t , ä n d e l ä g r e i n k o m s t t a g a r n a . Bos t a d s u t g i f t e n steg e m e l l e r t i d i c k e i s a m m a takt som inkomsten, vilket medförde att b o s t a d s p o s t e n u p p t o g en allt m i n d r e p r o c e n t u e l l andel av den totala k o n sumtionen ju högre inkomsten var. De totala konsumtionsutgifterna visade e n s a m v a r i a t i o n m e d a n t a l e t b o e n -

71 de och med barnantalet och detsamma gällde om konsumtionsvolymen för bostäder. Bostadsutgiftens relativa andel av de totala konsumtionsutgifterna minskade dock såväl med ökat antal boende som med ökat antal barn. Ensamstående pensionärer hade lägre bostadskonsumtion, i kronor räknat, än någon annan hushållstyp; på grund av denna hushållskategoris låga inkomster gick det dock samtidigt en högre andel av totalkonsumtionen än för andra hushållstyper åt till att täcka bostadskostnaderna. Ensamstående kvinnor under folkpensionsåldern hade högre bostadskonsumtion, såväl absolut som relativt sett, än motsvarande kategori av män. Längre än till att konstatera att bostadskonsumtionen samvarierar med ett flertal faktorer kan man inte komma med hjälp av de resultat som publicerats ur 1958 års levnadskostnadsundersökning. Frågan om vilken eller vilka faktorer som har den största betydelsen kan alltså inte besvaras. I bostadsbyggnadsutredningens tidigare publicerade betänkande »Konsumtionsmönster på bostadsmarknaden» (SOU 1964:3) har med hjälp av annat statistiskt material ett försök till fördjupad analys gjorts; till de i detta betänkande anförda synpunkterna skall vi återkomma i nästa kapitel. Inte heller är det möjligt att ur olikheten i konsumtionsvolym för olika kategorier av hushåll utläsa något om olikheter i den konkreta konsumtionsinriktningen och i preferenserna. Även till dessa faktorer skall vi återkomma.

4.2. Bostadskonsumtionen i Industriens utredningsinstituts konsumtionsprognos för år 1965 Som ett led i sitt forskningsarbete rörande de långsiktiga utvecklingslinjerna inom svensk ekonomi publicerade Industriens utredningsinstitut (IUI) år 1957 en undersökning av den privata konsumtionens utveckling i Sverige sedan år 1931 och ett försök till prognos för den fortsatta utvecklingen fram till år 1965 (»Den privata konsumtionen i Sverige 1931—65», Uppsala 1957). År 1959 reviderades prognosen med hänsyn till att nytt erfarenhetsmaterial framkommit, som på flera punkter gjorde det möjligt att bedöma realismen i de förutsättningar och modeller som använts i prognosarbetet (»IUI:s konsumtionsprognos för år 1965. En granskning och revidering». Småtryck från IUI nr 18, Uppsala 1960). Sådant material var t. ex. nya data över befolkningsutvecklingen, inkomst- och prisutvecklingen samt nya tidsseriedata över konsumtionen av varor och tjänster. 4.2.1. Konsumtionens utveckling under perioden 1931—55

Som bakgrund till sin prognos för den privata konsumtionens omfattning och inriktning år 1965 lämnade IUI en redogörelse för den utveckling som skett sedan 1930-talets början. IUI framhöll att det senaste kvartsseklet varit en från ekonomisk synpunkt sett händelserik period i vårt lands historia. »Den tekniska och ekonomiska utvecklingen h a r gått mycket raskt och för flertalet av befolkningen medfört en välståndsstegring, som knappt h a r något motstycke i det förgångna . . . De inkomstökningar, som k o m m i t flertalet befolkningsgrupper till del, h a r möjliggjort en väsentlig ökning i den kvantitet varor och tjänster, som årligen k u n n a t konsumeras och på många områden h a r också betydande kvalitetshö}-

72 ningar skett. Samtidigt har konsumtionen förändrats till sin inriktning; man använder numera inte endast mer och bättre utan även andra typer av varor och tjänster» (s. 1). Sveriges nationalprodukt hade stigit från knappt 9 miljarder kronor år 1931 till 49 miljarder kronor år 1955. De utgiftsbelopp som åtgått till konsumtionsändamål hade utvecklats på ett med nationalprodukten ganska likartat sätt, men ökningen hade skett i långsammare takt. Detsamma var förhållandet med den privata konsumtionen, vilken definierades som de totala konsumtionsutgifterna minus sådana utgifter som betalades av stat och kommun. Den privata konsumtionens nominella utgiftsökning (från 6 miljarder k r o n o r år 1931 till 28 miljarder kronor år 1955) hade icke följts av en lika stor ökning i dess volym. Prisnivån kunde u n d e r de gångna 25 åren beräknas ha stigit med ca 150 %, vilket innebar att konsumtionsvolymen ungefärligen fördublats. Volymens ökning per capita kunde beräknas ha uppgått till ungefär 2,5 % om året, om man undantog krigsåren. I denna fördubbling av den totala konsumtionsvolymen inneslöts emellertid väsentliga förskjutningar mellan olika utgiftsposter. För att illustrera detta förhållande valde IUI att indela konsumtionen i åtta huvudgrupper (livsmedel, bostad, beklädnad, hemutrustning, hushållstjänster, resor, rekreation samt sjukvård och hygien), vilkas procentuella andelar av totalkonsumtionen och volymmässiga förändringar närmare diskuterades. Det framhölls att det i många fall förelegat olikartade utvecklingstendenser för de olika delposterna inom dessa huvudgrupper. LzusmedeZskonsumtionens andel av de totala konsumtionsutgifterna hade hållit sig tämligen konstant vid ca 40 % under hela den betraktade perioden.

Dess volym hade ökat med ca 40 %, vilket betydde att ökningen skett långsammare än för konsumtionen i dess helhet. Bostadskonsumtionens andel, innefattande såväl bostad som bränsle och lyse, hade sjunkit successivt under 1930-talet och första hälften av 1940talet från 20 % av totalkonsumtionen år 1931 till 14 % 1946; därefter hade den hållit sig praktiskt taget oförändrad. Bostadskonsumtionens volym steg under 1930-talet något långsammare än övrig konsumtion men under efterkrigstiden betydligt snabbare. Volymökningen hade inneburit en ökning såväl i antalet lägenheter som i lägenheternas genomsnittliga storlek och kvalitet. Att kostnadsandelen trots detta sjunkit var ett uttryck för att priserna på bostäder successivt sjunkit i jämförelse med andr a priser. Beklädnadspostens utgiftsandel hade under nästan hela perioden uppgått till 14 å 15 %. Den konsumerade volymen steg snabbare än genomsnittet av övrig konsumtion fram till år 1948, varefter den stagnerade. Hemutrustningsvaromas andel av den totala konsumtionen hade uppgått till mellan 5 och 8 % under hela perioden utan att någon klar trend kunde uppfattas. Volymmässigt ökade varuköpen kraftigt under 1930-talet och ända fram till slutet av 1940-talet, då de stagnerade. Utgiftsandelen för hushållstjänster hade sjunkit från 3,6 % år 1931 till 2,5 % år 1955. Volymen hade däremot varit i stort sett oförändrad. i?esepostens andel hade stigit kraftigt, från 6 % i början av 1930-talet till 10 % år 1955. Volymökningen var ännu kraftigare, nästan en fyrdubbling. Gruppen rekreation hade ökat från 4 % till 6 %. Mot denna ökning svarade en kraftig volymmässig ökning.

73 Utgiftsandelen för posten sjukvård och hygien hade stigit från 4,3 % till 5,3 % och volymen i det närmaste tredubblats. Vid en uppdelning av konsumtionen i sådan som avsåg icke varaktiga och sådan som avsåg varaktiga varor kunde konstateras att de varaktiga varornas volym hade ökat mest och år 1955 var nästan fyra gånger så stor som i början av 1930-talet; ökningen berodde huvudsakligen på motorfordonens expansion. IUI jämförde även den svenska konsumtionens fördelning på huvudgrupper år 1955 med motsvarande fördelning i vissa andra länder (USA, Kanada, Storbritannien och Norge) samt dessa andelars förändringar mellan åren 1938 och 1955*. Man fann därvid att konsumtionsinriktningen i USA och Kanada ganska starkt avvek från den i de europeiska länderna. Både USA och Kanada hade en betydligt lägre utgiftsandel för livsmedel än övriga länder men däremot en större för bostad och resor. De hade även högre utgiftsandelar för varaktiga varor. Bland de europeiska länderna hade Sverige en större andel för resor än övriga länder och en mindre för hemutrustningsvaror. I alla länderna hade utgiftsandelen för bostad sjunkit kraftigt och utgiftsandelarna för resor samt för varaktiga varor stigit. 4.2.2. Prognosmetoder Det framstod för IUI som ett självklart mål att kunna göra prognoserna om konsumtionens omfattning och inriktning numeriskt preciserade. För att k u n n a hålla den därmed förbundna problematiken inom rimliga gränser syntes det nödvändigt att till utgångspunkt för prognosarbetet ha vissa allmänna antaganden. Beträffande den använda prognosmetodiken anfördes bl. a. (s. 75 f.):

»Om en ekonomisk prognos skall kunna göra anspråk på att innebära något annat än ett löst utkastat påstående, måste den baseras på en hypotes angående mekanismen i det skeende, som är avgörande för den händelse prognosen avser. Prognosställaren måste föreställa sig, att det förekommer vissa regelbundenheter i det ekonomiska skeendet, i form av från tid till annan oförändrade samband mellan olika ekonomiska variabler, och på grundval därav konstruera sin hypotes. Denna får då formen av en modell över det eller de samband, som han anser vara av relevans i sammanhanget. Modellen måste därvid vara så beskaffad, att prognosställaren från den samt eventuellt gjorda förutsättningar kan härleda det som han i sista hand måste komma fram till för att kunna uttala sig om framtiden, nämligen ett samband mellan å ena sidan prognosvariabelns storlek vid den tidpunkt eller under den tidsperiod prognosen avser och å andra sidan vissa vid prognostillfället kända fakta.» Det ansågs praktiskt ogenomförbart att i de ekonomiska modellerna ta hänsyn till alla de variabler som den generella konsumtionsteorin innefattade. Denna måste förenklas och de förekommande sambanden närmare preciseras. Förenklingen innebar att man betraktade endast de variabler som i det konkreta fallet kunde antas vara av dominerande betydelse för prognosvariabelns utveckling, övriga variabler sammanfördes till en restvariabel. Vilka variabler som skulle betraktas som tillhörande den ena eller den andra av de två kategorierna kunde inte lösas annat än genom subjektiva bedömningar från fall till fall. Sedan dessa förenklingar gjorts gällde det att precisera den därigenom erhållna hypotesen genom en numerisk bestämning av denna. Hur man därvid gick tillväga torde det inte finnas anledning att här närmare redogöra för. IUI har lämnat en ganska detaljerad 1 Uppgifterna rörande Storbritannien hänförde sig till år 1954.

74 beskrivning av sitt tillvägagångssätt (s. 79—84 samt 104—111).

4.2.3. Bostadspostens utveckling fram till år 1965, ursprunglig prognos

De allmänna antaganden som gjordes för prognosen över bostadskonsumtionens utveckling, liksom för flertalet av de övriga delprognoserna, var följande: 1. Hela den privata konsumtionen per capita skulle komma att öka med alternativt tre eller två procent om året från 1955 till 1965, vilket innebar att konsumtionsvolymen per capita 1965 skulle komma att bli alternativt 34 % eller 22 % större än 1955. Det framhölls att valet var ganska godtyckligt och att det var utomordentligt svårt att uttala sig om den totala konsumtionens framtida ökningstakt. I brist på möjligheter att göra en ens tillnärmelsevis tillfredsställande prognos på dessa områden valde IUI som alternativ för utvecklingstakten två siffror som låg på varsin sida om värdet på den ökningstakt som — bortsett från krigsåren — kunnat konstateras under de närmast föregående 25 åren. 2. Efterfrågan identifierades med motsvarande konsumtion; det antogs alltså att någon bristsituation ej skulle existera år 1965. 3. Prisrelationerna skulle förbli oförändrade. 4. Den totala befolkningen skulle öka med 3 % mellan 1955 och 1965. Detta antagande baserades på en inom IUI utförd prognos. Hushållens bostadskostnader delades upp i två undergrupper: bostad samt bränsle och lyse. Bostadskonsumtionens volym (ej innefattande bränsle och lyse) definierades såsom produkten av antalet lägenheter och dessas genomsnittliga standard ( = storlek, utrustning och kvalitet). Prognosen över hela bo-

stadspostens volymökning kom därför att omfatta tre delar: a. ökningen i det efterfrågade lägenhetsantalet; b. den efterfrågade standardökningen; c. den efterfrågade ökningen i delposterna bränsle och lyse. Värdet av bostadskonsumtionen uppskattades i princip på grundval av marknadshyrorna. För de bostäder, vilka icke förhyrdes i öppna marknaden, framför allt egnahemsvillor, konstruerades ett hyresvärde som anslöt sig till marknadshyrorna för likvärdiga lägenheter. Bostadskonsumtionens volymutveckling erhölls genom division av de nominella värdena med posten bostad i konsumtionsprisindex. Det framhölls att det statistiska underlaget för beräkningarna av konsumtionsvärdet för såväl bostad som bränsle och lyse företedde bristfälligheter. Resultaten från den allmänna bostadsräkningen år 1945 fick utgöra den fasta punkten för beräkningarna angående bostaden. Inom posten »bränsle och lyse» var det framför allt uppskattningarna av torv- och vedförbrukningen som var svagt grundade. 4.2.3.1. Ökningen genhetsantalet

i det efterfrågade

lä-

Antalet lägenheter i hela riket hade ökat från ungefär 1,6 miljoner 1930 till 2,5 miljoner 1955, dvs. med 56 %. Eftersom den totala folkmängden under samma tid ökat med 18 %, hade antalet boende i genomsnitt per lägenhet minskat (från 3,9 år 1930 till 2,9 år 1955). Under den sist förflutna 10-årsperioden hade en otillfredsställd efterfrågan funnits. IUI uppskattade med ledning av bostadsförmedlingsstatistiken den orealiserade bostadsefterfrågan till ca 100 000 lägenheter år 1955. Variabler av dominerande betydelse

75 för antalskomponentens utveckling antogs vara befolkningens storlek samt dess fördelning på kön, ålder och civilstånd. Realismen i dessa antaganden prövades genom studier av tillgängligt statistiskt material. En studie av de demografiska faktorernas inverkan på antalsefterfrågans ökning åren 1930—1955 visade, att omkring 7/10 av denna kunde förklaras av sådana faktorer. Den återstående delen berodde på ändringar i hushållskvoterna för de olika köns-, ålders- och civilståndsgrupperna; dessa antogs i sin tur vara betingade av inkomsthöjningar och relativa prisförändringar. Genom en specialbearbetning av stockholmsmaterialet i 1945 års bostadsräkning beräknades antalsefterfrågans inkomstelasticitet till 0,27. Eftersom hushållskvoterna för gifta par var i det närmaste 100,var det sannolikt de ogifta som svarade för nästan hela efterfrågeökningen. Någon beräkning av priselasticiteten kunde inte göras, enär statistisk information om lägenheternas merkostnader av naturliga skäl inte kunde erhållas. Den antogs dock liten, eftersom för flertalet lägenhetsinnehavare substitut till bostadskonsumtionen helt saknades. IUI sammanfattade sin analys av utvecklingen under tiden 1930—1955 på följande sätt (s. 179): »Bostadsefterfrågan räknad i antal lägenheter har under det sista kvartsseklet vuxit på flera vägar. Huvuddelen härav kan sägas bero på förändringar i befolkningens storlek och fördelning på kön, ålder och civilstånd. Resten härrör huvudsakligen från den efterfrågestimulans som stigande realinkomster givit. Övriga tänkbara faktorer torde vara av mindre betydelse.» Med utgångspunkt från de genom analysen erhållna resultaten gjorde IUI en beräkning av det lägenhetsantal som skulle komma att efterfrågas år 1965. Statistiska centralbyråns uppskattning av befolkningens storlek samt fördelning på kön och ålder år 1965 togs till

utgångspunkt för beräkningarna. Därtill fogades en beräknad civilståndsfördelning. Hushållskvoterna antogs komma att bli höjda, eftersom inkomsterna skulle komma att stiga. Den genom analysen erhållna inkomstelasticiteten på 0,27 antogs komma att gälla även fram till år 1965. IUI fann det befogat att ifrågasätta rimligheten i sitt antagande om konstanta inkomstelasticiteter över en så lång period som från år 1930 till år 1965. De giftas hushållskvoter kunde ju knappast komma att öka och mättnadsgränsen för de ogifta låg eventuellt lägre än för de gifta. IUI var dock av den uppfattningen att de ogiftas hushållskvoter var långt under någon tänkbar mättnadsgräns och fann sitt antagande motiverat på denna grund. Enligt de båda inkomstökningsantagandena (3 % respektive 2 % per år och capita) skulle det efterfrågade lägenhetsantalet enligt här ovan redovisade antaganden komma att uppgå till 2 900 000 respektive 2 830 000 år 1965.

4.2.3.2. ningen

Den

efterfrågade

standardök-

I begreppet standard innefattade IUI såväl utrymme som utrustning och kvalitet. En ökning av lägenheternas genomsnittliga storlek hade under det gångna kvartsseklet skett dels genom att nyproduktionen inriktats mot lägenhetstyper med större antal rum, dels genom att inom varje lägenhetstyp rummens yta ökats. Standardhöjningen beräknades ha uppgått till 26 % mellan åren 1930 och 1955; praktiskt taget hela höjningen skedde under den sista 10-årsperioden. När det gällde bostädernas utrustning och kvalitet hade den volymökande effekten verkat inte endast genom ny-

76 produktionen utan även genom en modernisering av äldre lägenheter. Huruvida de moderniseringar och reparationer, som kommit till stånd i äldre lägenheter, varit tillräckliga för att uppväga den förslitning, som ägt rum, kunde genom tillgänglig statistik inte bedömas. Hushållens inkomster och hyresnivåns höjd antogs spela en betydelsefull roll för bostadsstandardens utveckling; skiljaktigheter i hushållens storlek, socialklass, bostadsort etc. kunde dock ge anledning till olikheter i standardvalet. För att pröva sin hypotes gjorde IUI inkomst- och priselasticitetsberäkningar för bostadsstandarden. Som inkomstvariabel valdes den totala konsumtionsutgiften per hushåll (lägenhet). Inkomstelasticiteten uträknades till 0,93 och priselasticiteten till 0,08. Resultataten från dessa beräkningar användes till att uppskatta den av elasticiteterna betingade efterfrågeökningen under perioden 1930—1955, vilken jämfördes med den verkliga. Det befanns att de erhållna elasticitetsvärdena gav en god förklaring till den standardutveckling som skett. Vid sin beräkning av standardefterfrågans utveckling betraktade IUI liksom vid sina inkomstelasticitetsberäkningar som inkomst den totala konsumtionsvolymen per lägenhet. Inkomstelasticiteten på 0,93 antogs komma att gälla fram till år 1965, vilket gav en ökning av efterfrågan på lägenheternas genomsnittliga standard med 15,5 % enligt 3-procentsalternativet och med 8,2 % enligt 2-procentsalternativet. 4.2.3.3. Den efterfrågade ökningen posterna bränsle och lyse

i del-

Under perioden 1931—1955 hade konsumtionens inriktning på olika bränsleslag förändrats: konsumtionen av olja och elektricitet hade ökat och konsum-

tionen av ved minskat. Den totala utgiftsandelen för de bränsleslag, vilkas huvudsakliga användningsområde var bostadsuppvärmning var däremot densamma år 1955 som år 1931. IUI antog att förbrukningen av bränsle och lyse var starkt komplementär i förhållande till bostadskonsumtionen. Regressionsberäkningar som gjorts för perioden 1931—1955 styrkte detta antagande. De mest divergerande utslagen erhölls för priselasticiteten, vilket ansågs vara naturligt med hänsyn till den heterogena utvecklingen av bränslepriserna under perioden. I sin prognos angående förbrukningen av bränsle och lyse antog IUI oförändrade relativa priser. Bränslekonsumtionen antogs komma att följa bostadsvolymens utveckling; konsumtionen av elektricitet antogs däremot komma att öka. I båda inkomstökningsantagandena fann IUI det motiverat att räkna med samma utgiftsandel för posten bränsle och lyse (5,1 %) som år 1955. 4.2.3A. Den totala volymökning

bostadskonsumtionens

Bostadskonsumtionens volymökning fram till år 1965 beräknades enligt de två inkomstantagandena till 35,5 % respektive 23,3 %. Det framhölls att dessa volymökningar var något mindre än den totala konsumtionens. Resultaten av beräkningarna sammanfattades i en tabell (s. 191), som återges på s. 77. IUI fann det med hänsyn till framtida inkomsthöjningar befogat att anta att bostadsefterfrågan alltmer skulle komma att inriktas på villor och radhus. Det var icke möjligt att närmare precisera h u r snabbt och i vilken utsträckning detta skulle komma att ske u n d e r perioden 1955—1965. Bostadsvanorna ansågs vara ganska trögrörliga och bromsar fanns, härrörande från utbudssidan. Dessutom var den relativa pris-

77 Sammanfattning av uppskattningarna av utgifterna för bostad 1965. Årlig konsumtionsökning tre respektive två procent Volymökning 1955— 65 i procent Med en årlig ökning av konsumtionsvolymen per capita på tre procent Bostad, bränsle och lyse, totalt Undergruppen bostad Undergruppen bränsle och l y s e . . Med en årlig ökning av konsumtionsvolymen per capita på två procent Bostad, bränsle och lyse, totalt Undergruppen bostad Undergruppen bränsle och lyse .

Utgiftsandel i procent

35,5

13,6

13,8

34,3

8,5

8,7

38,0

5,1

5,1

23,3

13,6

13,8

22,4

8,5

8,7

25,2

5,1

5,1

utvecklingen för de olika bostadsalternativen givetvis av betydelse.

4.2.4. Boitadspostens utveckling fram till år 1965, reviderad prognos Omprövningen av de allmänna förutsättningar, som gällde för flertalet prognoser, bl. a. för prognosen över bostadskonsumtionens utveckling, gav följande resultat: 1. Under åren 1955—1958 hade realinkomsten, räknad per capita, stigit med i genomsnitt knappt 2 % om året. En realinkomstökning på 3 % om året föreföll därför vara m i n d r e sannolik än en på 2 %, varför 3-procentsalternativet lämnades helt u r räkningen.

2. Efterfrågan identifierades även i den reviderade prognosen med motsvarande konsumtion. Det fanns enligt IUI:s mening anledning anta att bostadsbristen krympt betydligt sedan år 1955. 3. Huruvida den dittillsvarande utvecklingen desavouerat förutsättningarna om prisutvecklingen var svårt att uttala sig om. Det var ytterligt svårt att skilja trenden från tillfälliga konjunkturförändringar. IUI fann det mest rimligt att bibehålla förutsättningen att realpriserna i framtiden skulle bli desamma som de var år 1955. 4. Förutsättningen angående befolkningsutvecklingen hade visat sig vara mycket orealistisk; i själva verket hade befolkningen under perioden 1955— 1957 vuxit lika mycket som man i prognosen räknat med för hela tioårsperioden. En ny inom IUI utförd befolkningsprognos kom fram till att befolkningen år 1965 skulle vara 7 % större än år 1955.

4.2A.1. ökningen genhetsantalet

i det efterfrågade

lä-

Enligt den officiella statistiken skulle nettotillskottet av lägenheter under perioden 1955—1958 ha uppgått till ca 173 000. Utöver vad den officiella rivningsstatistiken utvisade hade ett okänt antal bostäder, särskilt på landsbygden, rivits eller lämnats öde. En viss omvandling av bostäder till kontors- och affärslokaler hade också skett under denna period. IUI gissade alt den oregistrerade minskningen hade uppgått till ca 10 000 lägenheter per år och kom på så sätt fram till ett nettotillskott på minst 140 000 lägenheter. Efterfrågeökningen u n d e r perioden 1955—1958 beräknades uppgå till ca 100 000 lägenheter; vid beräkningen användes samma modell som i den ursprungliga prognosen. Re-

78 lationen mellan efterfrågeökning och nettotillskott skulle ge fog för antagandet att bostadsbristen minskat under perioden. IUI framhöll att det, på grund av det bristfälliga statistiska materialet, var utomordentligt svårt att bedöma realismen i den använda modellen. Man sade sig dock icke ha funnit anledning förkasta den. Man inskränkte sig därför till att revidera prognosen för år 1965 med hänsyn till ett nytt befolkningsantagande. Den reviderade prognosen gav till resultat att det efterfrågade lägenhetsantalet år 1965 kunde beräknas uppgå till nära tre miljoner. 4.2A.2. ningen

Den

efterfrågade

standardök-

Beträffande den standardutveckling som skett under perioden 1955—1958 vågade man ej göra några preciserade uttalanden. Det nämndes endast att nybyggnadsverksamheten tillfört bostadsmarknaden ett större antal lägenheter om minst 3 rum och kök samt att dessa lägenheter nästan genomgående var utrustade med centralvärme, w c och badrum. Dessutom hade standarden höjts därigenom att äldre lägenheter ombyggts och moderniserats. Andelen villaägare hade visat en sjunkande tendens, men byggandet av rad- och kedjehus hade ökat. Den tidigare använda modellen fick kvarstå oförändrad, vilket gav till resul-

tat en ökning av lägenheternas genomsnittliga standard med omkring 10 % mellan åren 1955 och 1965. 4.2A.3. Den efterfrågade ökningen i delposterna bränsle och lyse I den ursprungliga prognosen hade posten »bränsle och lyse» antagits vara starkt komplementär i förhållande till bostadsposten. Även om så var fallet, fanns det enligt IUI:s mening skäl som talade för att bränsle- och lysekonsumtionen skulle komma att öka långsammare än bostadskonsumtionen. Man avstod därför från att anpassa prognosen för bränsle och lyse till den reviderade bostadsprognosen; den tidigare gjorda prognosen fick i stället kvarstå. 4.2AA. Den totala volymökning

bostadskonsumtionens

Den reviderade prognosen gav till resultat en ökning av bostadsefterfrågans volym med 18 % mellan åren 1958 och 1965. Resultaten av revideringen sammanfattades i den tabell (s. 51), som återges här nedan.

4.3. Bostadspostens utrymme i den svenska ekonomin 1960—1965 enligt 1959 års långtidsutredning I det av 1959 års långtidsutredning avgivna betänkandet »Svensk ekonomi 1960—1965» (SOU 1962:10) antogs att

Reviderad prognos för bostadskonsumtionen

år 1965

Konsumtion i löpande priser år 1958, miljoner kronor

1955—65

1958—65

1965 Bostad, exkl. bränsle och lyse Bränsle och lyse

3 215 1 894

31 25

18 18

9,7 5,7

8,7 5,0

Totalt

5 109

15,4

13,7

Volymökning i procent

Utgiftsandel i procent

79 den svenska nationalprodukten skulle komma att stiga med i genomsnitt 4 % per år. Bruttoinvesteringarna (exklusive militär) antogs komma att uppta 29,2 % av bruttonationalprodukten och hela kapitalbildningen (exklusive militär) 30,5 %. Den offentliga konsumtionen (exklusive militär) beräknades komma att ta 12,2 % i anspråk, de militära utgifterna (såväl investeringar som konsumtion) 4,2 % och den privata konsumtionen 53,0 %. Den privata konsumtionen beräknades komma att öka med 3,9 % per år under perioden. Det framhölls att denna ökning var i det närmaste dubbelt så stor som den som antagits av IUI i dess reviderade konsumtionsprognos. Huvudsakligen på grund av denna olikhet i antagandet om den framtida konsumtionsökningen ansåg sig utredningen i sina framtidsbedömningar icke kunna utnyttja de i IUI:s prognos angivna numeriska preciseringarna av utvecklingen. Däremot var utredningen av den uppfattningen att det inte fanns någon anledning att betvivla den allmänna bild av konsumtionsinriktningen som gavs i prognosen. Utredningen ansåg det därför icke motiverat att själv åstadkomma en brett upplagd och väl genomarbetad konsumtionsprognos utan valde att genom ett schematiskt förfarande revidera IUI:s prognos från år 1959. Utredningen gav i sin avvägning av fördelningen av de samlade tekniska, ekonomiska och personella resurserna hög prioritet åt bostadsbyggandet. Utredningen pekade på att den dåvarande bristsituationen i hög grad hämmade arbetskraftens rörlighet från områden med arbetslöshet till områden med brist på arbetskraft och därmed också den ekonomiska utvecklingen i landet. Att få den långvariga bostadsbristen hävd så snart omständigheterna det tillät borde därför vara en angelägen uppgift

för en politik syftande till ett snabbt framåtskridande. Till utgångspunkt för sin diskussion av bostadsförsörjningens utrymme i de totala resurserna hade utredningen bostadsbyggnadsutredningens första betänkande, »Bostadsbyggnadsbehovet». Detta gjordes till föremål för kritisk granskning. Man var av den uppfattningen att den av ökningen i hushållskvoterna mellan åren 1960 och 1965 betingade ökningen av bostadsbehovet underskattats. Den i bostadsbyggnadsutredningens betänkande angivna siffran på 80 000 lägenheter var för låg för att vara förenlig med balans på bostadsmarknaden år 1965. Siffran ansågs i stort sett motsvara den rådande bostadsbristen. Däremot kunde den inte inkludera den efterfrågeökning som på grund av fortsatt hushållssprängning kunde väntas uppstå mellan 1960 och 1965. Enligt långtidsutredningens kalkyler skulle inkomsterna under de närmaste åren komma att stiga snabbare än under de senaste 15 åren, vilket borde leda till en större hushållssprängning än tidigare. Ej heller hade bostadsbyggnadsutredningen i sina beräkningar beaktat det under bostadsbristens tid ackumulerade saneringsbehovet, vilket kunde förmodas ta sig uttryck i en intensifierad rivningsverksamhet, så snart man närmade sig ett jämviktsläge. Långtidsutredningen förmodade även att det på grund av bristsituationen förelåg en u p p d ä m d flyttningsbenägenhet såväl från landsbygd till städer och tätorter som från mindre till större städer och tätorter. Vid en lättare bostadsmarknad kunde denna flyttningsbenägenhet komma att göra sig gällande och leda till ett ökat nybyggnadsbehov. Ej heller detta förhållande hade beaktats i bostadsbyggnadsutredningens beräkningar. Utredningen

fäste

även

uppmärk-

80 samheten på standardfaktorernas utveckling och dess betydelse för uppnåendet av ett jämviktsläge på bostadsmarknaden. Det fanns anledning r ä k n a med att inkomsthöjningarna under kommande år skulle medföra en förskjutning i efterfrågan mot större lägenheter, radhus och villor. Utredningen diskuterade även möjligheterna att genom en uppjustering av hyresnivån nå en förbättrad balans på bostadsmarknaden. Det framhölls att priselasticiteten i bostadsefterfrågan — räknad i antal lägenheter — med största sannolikhet var mycket låg och att en hyreshöjning därför måste vara relativt kraftig för att ge någon balansskapande effekt. En kraftig hyreshöjning kunde å andra sidan tänkas medföra sociala olägenheter. Utredningen var dock av den uppfattningen att en måttlig uppjustering av hyresnivån, så utformad att hyressplittringen minskades, kunde vara en lämplig åtgärd. De från social synpunkt icke önskvärda konsekvenserna av en hyreshöjning skulle åtminstone delvis kunna elimineras genom kompletterande bostadspolitiska åtgärder.

Enligt långtidsutredningens kalkyl beräknades konsumtionen av bostad, bränsle och lyse komma att stiga med 1 300 miljoner kr mellan åren 1961 och 1965, dvs. med 24 %. Siffran beräknades med utgångspunkt från kalkyler över den framtida byggnadsverksamheten. Om den erhållna ökningen också svarade mot den efterfrågeökning som kunde framkomma ansågs svårt att uttala sig om. Det berodde i hög grad på hur prisutvecklingen skulle komma att te sig. Med tanke på den bostadsbrist som rådde, befolkningsutvecklingen och den inkomstelasticitet man kunde räkna med för bostadskonsumtionens del ansågs det dock föga sannolikt att den angivna utbudsökningen vid nuvarande hyresnivå skulle kunna åstadkomma jämvikt mellan tillgång och efterfrågan på bostadsmarknaden år 1965. I bostadsposten hade även inräknats kostnader för fritidsbostäder, vilka antogs komma att öka ganska väsentligt. På grund av dessa kostnaders totalt sett ringa omfattning ansågs en relativt sett stor ökning i dem dock endast kunna få en liten effekt på den totala bostadskonsumtionens omfattning.

KAPITEL 5

Utredningens studier av konsumtionsmönster på bostadsmarknaden

Redan i början av sitt arbete fann bostadsbyggnadsutredningen att dittills genomförda undersökningar rörande bostadskonsumtion och bostadsefterfrågan icke gav en tillräckligt differentierad och icke heller en tillräckligt aktuell bild av de mönster, efter vilka bostadsmarknaden fungerade. Särskilt besvärande var bristen på undersökningar som belyste sambanden mellan olika hushållskategoriers inkomstförhållanden och hyresbetalningsförmåga samt bostadspreferenserna hos olika typer av hushåll. Utredningen kunde även konstatera att 1960 års allmänna bostadsräkning och den till denna knutna intervjuundersökningen icke skulle komma att täcka denna brist. På grund härav lät utredningen utföra en statistisk undersökning i egen regi, vilken planlades så att den skulle möjliggöra en närmare analys av sambanden mellan olika för bostadskonsumtionen, framför allt för bostadsstandarden, relevanta faktorer, såsom hushållsstorlek, hushållsföreståndarens kön, ålder och civilstånd, antal minderåriga i hushållet, inkomstförhållanden och hyresnivå. Valet av undersökningsvariabler gjordes delvis mot bakgrunden av erfarenheter från tidigare utförda undersökningar. Värdet av att göra undersökningar av 6—412899

detta slag i tider, då knapphet rått på bostäder, kan givetvis diskuteras. Vi är av den uppfattningen att bostadsbristen icke satt de normala marknadsfunktionerna helt ur spel, men att reaktionerna gått långsammare och blivit svagare än vad som skulle ha varit fallet om tillgången på bostäder varit god. Trots den under hela efterkrigstiden rådande knappheten på bostäder h a r det ändock skett en kraftig omflyttning inom bostadsbeståndet; bl. a. har, som tidigare nämnts, bostadsmarknaden tillförts ca 1 milj. nybyggda lägenheter. Att få ett grepp om det mönster efter vilket nyetableringar av hushåll och omflyttningar har skett under denna period syntes oss därför vara väsentligt u r prognostisk synpunkt. För att på basis av vår egen h ä r nämnda undersökning och vissa tidigare utförda undersökningar av liknande art göra en studie av bostadsmarknadens struktur och dess sätt att fungera i ett expanderande samhälle anlitades fil. lic. Per Holm. En redogörelse för vår statistiska undersökning h a r lämnats i vårt andra betänkande »Konsumtionsmönster på bostadsmarknaden» (SOU 1964:3), avsnitt A, och en redogörelse för fil. lic. Per Holms arbete i avsnitt B av samma betänkande.

82 är centralort (i det följande kallad »Ljungby»). Undersökningsmaterialet inhämtades genom intervjuer, vilka huvudsakligen utfördes under april och maj 1961; u p p gifterna om inkomst erhölls dock från taxeringslängderna och avsåg beskattningsåret 1961. Intervjuobjekten uttogs genom slumpmässigt urval ur de år 1960 avlämnade folk- och bostadsräkningsblanketterna, kompletterade med förteckningar över nybyggda lägenheter. Urvalsenhet var en bostadslägenhet enligt definitionen i 1960 års bostadsräkning. Sammanlagt uttogs ca 1 000 lägenheter i varje undersökningsområde. Antalet lägenheter, i vilka intervju inte kunde komma till stånd, uppgick till ca 4 %; bortfallet berodde i mer än hälften av fallen på att en lä-

5.1. Bostadsbyggnadsutredningens tr er egionsunder sökning 5.1.1. Uppläggningen av undersökningen Bostadsbyggnadsutredningen ansåg det vara en fördel att kunna studera hushall som var jämförbara med hänsyn till bostadsutbud, bostadsmarknadsförhållanden och allmänna ekonomiska förutsättningar. En riksundersökning som möjliggjorde en så långtgående geografisk uppdelning som skulle behövas härför bedömdes komma att ställa sig oerhört kostsam. Vi stannade därför för att låta utföra lokala undersökningar i tre olikartade regioner. De regioner som valdes var Västerås stad, Skellefteå stad och landskommun (i det följande kallad »Skellefteå») samt Ljungby stad och delar av den A-region för vilken Ljungby

Tabell 5.1. Det procentuella antalet lägenheter enligt bostadsräkningen (BR) 1960 och hushåll enligt intervjuundersökningen av olika storlek, inom olika kvalitetsgrupper och i olika hustyper

Samtliga lägenheter/hushåll Andel (%) lägenheter/hushåll

BR 1960

Ljui igby

Skellefteå

Västerås Lägenhetens storlek/lägenhetens kvalitetsgrupp/hustyp

Intervjuundersökn. x

BR 1960

BR 1960

Intervjuundersökn.

6 337

!988

Intervjuundersökn. x

14 097

34 34 20 12

29 38 21 12

22 34 25 19

19 35 26 20

11 28 34 27

10 24 36 30

13 14 1

13 13

20 22 1

21 19

9 41 2

10 39

9 6 85

11 4 85

36 21 43

37 23 40

47 19 34

53 18 29

27 413

Lägenhetens storlek: Utan kök och 1 r k . . . . 2 rk 3 rk 4 el. flera rk Lägenhetens

kvalitetsgrupp:

Eget bad/duschrum, wc och ev Wc och ev, ej eget bad/ duschrum övriga kvalitetsgrupper Uppgift saknas Hustyp: Tvåfamilj shus 1

Ovägt antal.

83 genhet eller ett helt hus var obebott eller på att den för undersökning uttagna lägenheten vid intervjutillfället icke var bostadslägenhet. 5.1.2. Karakteristik av bostadsbeståndet och hyresläget i de tre regionerna

Bostadsbeståndets sammansättning var ganska olikartad i de tre regionerna (se tab. 5.1, som är densamma som tabell A:2:l i bostadsbyggnadsutredningens nyssnämnda betänkande). I Västerås var utrymmesstandarden lägre och utrustningsstandarden högre än i de båda andra regionerna. Den högsta utrymmesstandarden och den lägsta utrustningsstandarden hade Ljungby. Skellefteå låg alltså i båda avseendena i mitten. Småhusandelen var i "Västerås väsentligt lägre än i Skellefteå och Ljungby, vilket delvis torde sammanhänga med att glesbygd ingår i olika omfattning i de tre regionerna. Bostadskostnaderna syntes ligga på en något högre nivå i Västerås än i Skellefteå och väsentligt högre i båda dessa regioner än i Ljungby. För en 3-rumslägenhet i ett flerfamiljshus i Västerås, byggt 1941—1950, fick man exempelvis betala 29 % och i Skellefteå 26 % mer än för en lägenhet av samma typ i Ljungby. För 3-rumslägcnheter, byggda 1951—1961 var motsvarande procenttal respektive 20 och 13. Ändå större var skillnaderna i bostadskostnader beträffande lägenheter i enfamiljshus. Högst låg även i detta fall Västerås och lägst Ljungby. För en modern 4rumslägenhet utgjorde den genomsnittliga årskostnaden i Skellefteå 85 % och i Ljungby 70 % av kostnaden i Västerås.

5.1.3. Karakteristik av de boende och hushållsbeståndet i de tre regionerna

Genomsnittsåldern bland de boende var högre i Ljungby än i de båda andra re-

gionerna, vilka i detta avseende var tämligen likartade. Olikheterna i åldersfördelning mellan regionerna återspeglade sig givetvis i ålders- och civilståndsfördelningen bland bostadsföreståndarna och i hushållens sammansättning. Skillnaderna var dock större mellan glesbygd och tätort inom samma region än mellan tätortsområdena i skilda regioner. Skellefteå hade en mindre andel småhushåll och ett större antal boende per hushåll än de båda andra regionerna. Även i tillhörigheten till näringsgren kunde skillnader mellan regionerna konstateras. I Västerås var drygt hälften av alla förvärvsarbetande sysselsatta inom tillverkningsindustri m. m., under det att i Skellefteå och Ljungby så var förhållandet med respektive 39 och 38 %. I Ljungby var i det närmaste en fjärdedel sysselsatt inom jordbruk m. m., i Skellefteå 10 % och i Västerås endast 1 %. Ljungby var också den minst expansiva regionen i den meningen att den hade den minsta folkökningen av de tre, 8 % mellan 1950 och 1960; i Skellefteå var ökningen 12 % och i Västerås 29 %. Ser man endast till Ljungby stad var befolkningsökningen emellertid väsentligt större, 30 %, vilket t. o. m. överträffade Västerås. Medianinkomsten för makar under 65 år låg högst i Västerås, ca 19 000 kronor per år, Skellefteå kom därnäst med ca 16 000 kronor och Ljungbyområdet sist med ca 14 000 kronor. Uppgifterna gäller mannens och hustruns sammanlagda inkomst och avser den beskattningsbara inkomsten, vilket betyder att inkomster i form av barnbidrag, ersättningar från sjuk- och arbetslöshetskassor och sjukhjälp icke ingår. I alla tre regionerna var inkomsterna för makar högre i åldern 35—49 år än för såväl yngre som äldre makar. Något positivt samband mellan inkomst och barnantal kun-

84 de inte konstateras i undersökningen. De barnrikaste hushållen, med 3 eller flera minderåriga, hade tvärtom lägre inkomst än övriga kategorier av hushåll, bestående av gifta par. Flerbarnsfamiljernas lägre inkomster torde sammanhänga med att hustrun hade förvärvsarbete i mindre omfattning i dessa hushåll än bland hushåll med färre antal barn.

5.1.4. Bo8tadskonsumtionen vid undersöknings^ tillfället och dess samband med demografiska och ekonomiska faktorer

5.1A.l. Bostadskostnader Bostadskonsumtionens volym per hushåll mätt genom bostadsutgifternas genomsnittliga storlek var högst i Västerås; Skellefteå kom därnäst och Ljungby hade den lägsta. Skillnaderna mellan tätortsdelen och glesbygdsdelen i en region var dock större än skillnaderna de olika regionerna emellan. Bostadskostnaderna innefattar för hyres- och bostadsrättslägenheter hyran eller avgiften inklusive bränsletillägg men med avdrag för eventuellt utgående familjebostadsbidrag. I fråga om lägenheter utan centralvärme innefattar bostadskostnaderna även kostnader för matlagningsbränsle o. dyl., vilka icke kunnat skiljas från kostnaderna för såTabell 5.2. Bostadsutgijtens

dant bränsle som åtgått för uppvärmning. Bostadskostnaderna för enfamiljshus och lägenhet i tvåfamiljshus innefattar kapitalkostnader (ränta och amortering), tomträttsavgäld, vattenavgift, avgifter för renhållning och sotning, försäkringsavgifter, bränsleutgifter och underhållskostnader; från de beräknade utgifterna har avdragits inkomster av uthyrda lägenheter eller lokaler, dock icke inkomst av inneboende. Bostadskonsumtionsvolymen var helt naturligt högre för makar än för övriga hushåll men visade för övrigt inte något påtagligt samband vare sig med hushållets storlek eller med antalet minderåriga. Detta förhållande sammanhänger givetvis med att familjebostadsbidragen reducerade de genomsnittliga bostadsutgifterna för större hushåll och således verkade utjämnande. Däremot var konsumtionsvolymen klart avhängig av inkomstens storlek, vilket tab. 5.2 visar. För makar under 65 år i Västerås steg bostadsutgiften per hushåll från 2 220 kronor i inkomstklassen —11 999 kronor till 3 570 kronor i inkomstklassen 24 000— kronor. Motsvarande genomsnittsutgifter var i tätortsdelen av Skellefteå 2 076 kronor och 3 267 kronor och i tätortsdelen av Ljungby 1 937 kronor och 3 742 kronor. Trots denna med inkomsten ökande bostadsutgift sjönk dess relativa andel av in-

absoluta och relativa storlek i olika

inkomstklasser

Makar, mannen under 65 år Årsinkomst, kronor

—11999 12 000—15 999 16 000—19 999 20 000—23 999 24 000—

Medelutgift, kronor per år

Genomsnittlig bostadskostnadsprocent

Västerås

Skellefteås tätorter

Ljungbys tätorter

Västerås

Skellefteås tätorter

Ljungbys tätorter

2 659 2 220 2 220 2 339 2 680 3 570

2 550 2 076 2 216 2 444 2 848 3 267

2 390 1 937 2 011 2 483 2 342 3 742

13 28 16 13 12 11

14 25 16 14 13 9

14 23 14 14 11 10

85 Tabell 5.3. Det procentuella antalet hushåll med olika bostadskostnads procenter bland hushåll med och utan familjebostadsbidrag Det procentuella antalet hushåll med en bostadskostnadsprocent av

Västerås Hushåll med familjebostadsbidrag efter avdrag av bidraget Hushåll utan familjebostadsbidrag Skellefteå Hushåll med familjebostadsbidrag efter avdrag av bidraget Hushåll utan familjebostadsbidrag Ljungby Hushåll med familjebostadsbidrag efter avdrag av bidraget

komsten; bostadsutgiften ökade alltså icke i samma takt som inkomsten. Bostadsutgifternas andel av inkomsten uppgick för makar under 65 år i alla tre undersökningsområdena i genomsnitt till 13—14 %. Bostadskostnader om 20 % eller mer hade 12 % av de nämnda hushållen i Västerås, 23 % i Skellefteås och 19 % i Ljungbys tätorter. 3- och flerbarnsfamiljerna hade oftare än övriga gifta par så hög relativ bostadskostnad. Familjebostadsbidragens effekt på bostadskostnaderna belyses av uppgifterna i tab. 5.3. Antalet hushåll som åtnjöt fa-

—14

15—19

20—

44 11 65

40 52 26

16 37 9

38 12 53

33 25 20

29 63 27

51 25 50

33 40 33

16 35 17

miljebostadsbidrag h a r där fördelats dels efter den bostadskostnadsprocent de faktiskt hade vid undersökningstillfället, dels efter den de skulle ha haft för samma lägenhet, om bidrag ej utgått. Som jämförelse anges även bostadskostnadsprocenten för hushåll som icke erhöll familjebostadsbidrag. 5.1A.2. Bostadsutrymme Skillnaderna mellan de tre regionerna beträffande bostadsbeståndets fördelning på lägenhetstyper återspeglades, som framgår av tablån nedan, i betydande skillnader i utrymmesstandard. Antal boningsrum per 100 boende Övriga hushåll

Makar

Västerås Skellefteå Ljungby

20—64 år

65— år

—64 år

65— år

75 77 93

97 82 126

87 107 118

109 127 144

Ljungbyområdet hade givetvis den högsta utrymmesstandarden och Västerås den lägsta. Andelen trångbodda (en-

ligt normen mer än 2 boende per boningsrum) var högst i Västerås (12 % bland makar under 65 år) och lägst i

86 Ljungby (3 % i motsvarande hushållsg r u p p ) ; i Skellefteå var andelen 9 %. Utrymmesstandarden, mätt i antalet boningsrum per boende, steg med hushållets ålder. Lägenhetsstorleken ökade med antalet minderåriga men icke tillräckligt mycket för att förhindra en successiv minskning av utrymmesstandarden med ökat antal minderåriga. Med stigande inkomster följde ökad utrymmesstandard. Lägenhetsstorleken ökade dock inte från inkomstklass till inkomstklass, I Västerås var t. ex. lägenhetsstorleken för makar under 65 år tämligen oförändrad i inkomstskiktet 12 000 till 18 000 kronor; där dominerade 2-rumslägenheten. Först vid inkomster över 24 000 kronor bodde en majoritet av familjehushållen i 3 rum och kök och inte förrän i den högsta inkomstklassen, 32 000 kronor och däröver, dominerade lägenheter om 4 rum och kök. I Skellefteå var 2-rumslägenheten inte lika vanlig som i Västerås och 1-rumslägenheten hade avsevärt mindre omfattning. I inkomstklasserna mellan 12 000 och 20 000 kronor bodde omkring 45 % av makarna i åldern under 65 år i 2-rumslägenheter; andelen minskade med stigande inkomster och i den högsta inkomstklassen dominerade liksom i Västerås lägenheter om minst 4 rum och kök. I Ljungby syntes 2 rum och kök vara en vanlig familjebostad endast i inkomstläget under 14 000 kronor. I fråga om andra hushåll än makar i åldern under 65 år kunde i Västerås konstateras att den andel som bodde i 2 rum och kök eller större lägenheter ökade vid stigande inkomster. I Skellefteå och Ljungby tycktes däremot ingen samvariation mellan inkomst och lägenhetsstorlek föreligga för dessa hushållsgrupper, vilket till en del skulle kunna förklaras av att glesbygd ingår i de båda senare områdena men inte i Västerås.

5.1A.3. Utrustningsstandard Utrustningsstandarden visade sig vara betydligt högre för makar under 65 år än för övriga hushållstyper. Av denna hushållsgrupp bodde i Västerås omkring 85 % och i Skellefteå och Ljungby omkring 65 % i lägenheter med eget badeller duschrum, w c och centralvärme. Motsvarande andelar var för äldre makar respektive 55, 28 och 33 % och för övriga hushåll med bostadsföreståndare i åldern 65 år och däröver respektive 44, 35 och 17 %. Endast i Ljungby, som ju hade den lägsta utrustningsstandarden av de tre undersökta regionerna, ökade bland makar under 65 år vid stigande inkomst andelen hushåll som bodde i moderna lägenheter. Bland övriga hushåll med bostadsföreståndare under 65 år ökade däremot i alla tre regionerna andelen i moderna lägenheter vid stigande inkomst. Inom denna senare grupp syntes följaktligen lägenheternas tekniska och hygieniska kvalitet komma i första hand vid en inkomsthöjning, under det att efterfrågan på utrymme ökade i mindre grad eller inte alls. 5.1AA. Hustypsfördelning Av makar under 65 år bodde i Västerås 13 % och i de båda andra regionernas tätortsdelar ungefär en tredjedel i enfamiljshus. Det totala antalet hushållsmedlemmar syntes ha viss betydelse för valet av hustyp och likaså tydde uppgifterna på att bosättningen i småhus ökade efter 35-årsåldern. Däremot gavs knappast något belägg för att en inkomstökning skulle leda till en ökad efterfrågan på enfamiljshus.

5.1.5. Bostadsönskemålen och deras samband med demografiska och ekonomiska faktorer

Resultat från en undersökning av denna art gjord på en bostadsmarknad, som

87 icke är i balans, behöver för att kunna användas för prognosändamål kompletteras med uppgifter om omfattningen av den bostadsefterfrågan som icke är realiserad. Utredningen har därför även inhämtat uppgifter om de etablerade hushållens flyttningsvilja och om deras bostadsönskemål. I Västerås gjordes dessutom intervjuer med ett antal ogifta personer i åldern 20—34 år i avsikt att få även den antalsmässigt icke tillfredsställda efterfrågan belyst. Givetvis är det vanskligt att utan vidare ta ett uttalat önskemål av det här slaget som ett uttryck för hur en person eller ett hushåll i en situation som ger möjligheter till fritt val faktiskt skulle handla. För att få en uppfattning om realismen i de önskemål som framställts riktades därför till intervjupersonerna en del frågor om betalningsvilligheten. Svaren på dessa talar för att det i de flesta fall fanns både vilja och förmåga att betala de kostnader som en lägenhet av den önskade typen skulle medföra, trots att bostadskostnaden skulle komma att öka med i genomsnitt mer än 50 % och dess andel av inkomsten från i genomsnitt 14 till i genomsnitt 20 %. Även de yngre ogifta personerna i Västerås syntes vara i stånd att betala för den lägenhet de ville ha. I kap. 21 i det följande skall resultaten av denna del av undersökningen refereras. Här skall endast framhållas att det bland alla kategorier av boende synes finnas en önskan att redan vid nuvarande inkomst och vid rådande bostadskostnadsnivå öka sin bostadskonsumtion och att denna ökning skulle komma att ta sig olika uttryck hos olika kategorier av boende. Undersökningen visade att flyttningsintresset var större bland yngre hushåll än bland äldre och eftersom praktiskt taget alla de som ville flytta ville öka sin bostadskonsumtion talar detta för

att den uppdämda bostadsefterfrågan skulle vara större bland yngre hushåll än bland äldre. Det förefaller också som om önskan att flytta skulle öka med ökad hushållsstorlek. I Västerås var andelen flyttningsvilliga 25 % bland makar under 65 år utan minderåriga barn, 39 % bland dem som hade ett och ungefär 45 % bland dem som hade två eller flera barn. Bostadskostnaderna för de önskade lägenheterna visade ett samband med hushållets inkomst (se tab. 5.4). Det synes dock icke vara lika starkt som det tidigare nämnda sambandet mellan inkomst och bostadskostnader vid undersökningstillfället. Hushållets storlek och antalet minderåriga tycks däremot vara faktorer av större betydelse än vad som framgår om man endast ser till den realiserade bostadsefterfrågan.

5.2. Bostadsmarknaden derande samhälle

i ett

expan-

Betänkandets a n d r a del innehåller en studie av bostadsmarknadens struktur med särskild hänsyn till bostadsefterfrågans inkomstelasticitet. Studien bygger nästan helt på resultat från statistiska undersökningar rörande bostadsoch boendeförhållandena under efterkrigstiden i några svenska städer. Besultat från bostadsbyggnadsutredningens treregionsundersökning har utnyttjats och dessutom resultat från en bostadsundersökning i Växjö och en i Ludvika år 1958. Avsnittet h a r utarbetats av fil. lic. Per Holm. Avsnittet innehåller fem kapitel och ett appendix. I det inledande kapitlet ges en kort beskrivning av de för bostadsmarknaden i jämförelse med andra varumarknader karakteristiska egenskaperna. Där ges också definitioner av några begrepp som används i den efterföljande redogörelsen.

88 Tabell 5.4. Genomsnittlig bostadskostnad samt bostadskostnadens procentuella inkomsten vid intervjutillfället och för önskad lägenhet för flyttningsintresserade i olika inkomstklasser

andel av hushåll

Makar, mannen under 65 år

Årsinkomst, kronor

—11 999 12 000—15 999 16 000—19 999 20 000—23 999 24 000—

— 1 1 999 12 000—15 999 16 000—19 999 20 000—23 999 24 000—

Västerås

Skellefteås tätorter

Ljungbys tätorter

Genomsnittlig bostadsutgift

Genomsnittlig bostadsutgift

Genomsnittlig bostadsutgift

vid intervjutillfället

för önskad lägenhet

vid intervjutillfället

för önskad lägenhet

vid intervjutillfället

för önskad lägenhet

2 379 2 149 2 227 2 547 3 098

3 621 3 391 3 680 3 969 4 755

1 867 2 118 2 212 2 472 2 791

2 894 3 400 3 462 3 680 4 192

2 120 2 185 2 429 2 500 3 938

2 760 3 389 3 714 4 056 4 813

Bostadskostnadens procentuella andel av inkomsten

Bostadskostnadens procentuella andel av inkomsten

vid intervjutillfället

för önskad lägenhet

vid intervj utillfället

31 15 12 11 10

48 23 20 18 15

20 15 13 11 9

5.2.1. Bostadsutlmdets och bostadsefterfrågans struktur Beskrivningen av bostadsutbudets och bostadsefterfrågans struktur illustreras a v e n s k i s s i f o r m a v ett r u t f ä l t i n l a g t i ett k o o r d i n a t s y s t e m ; l ä g e n h e t s s t o r l e ken h a r inlagts utefter x-axeln och stand a r d e n u t e f t e r y - a x e l n ( d i a g r a m 5.1). Författaren a n t a r att det finns 8 storleksgrupper och 8 standardgrupper och får d ä r i g e n o m t o t a l t 64 ( — 8 x 8 ) r u t o r (kallade » s t a n d a r d r u t o r » ) , v a r o c h en r e p r e s e n t e r a n d e en v i s s l ä g e n h e t s t y p , d e f i n i e r a d till b å d e sin s t o r l e k o c h s i n s t a n d a r d , t. ex. 1 r u m o c h k o k v r å u t a n v a t t e n o c h a v l o p p ( r u t a n l ä n g s t n e r till vänster i rutfältet) och 7 r u m o c h kök m e d alla m o d e r n a b e k v ä m l i g h e t e r ( r u t a n l ä n g s t u p p till h ö g e r i r u t f ä l t e t ) . Utb u d e t f r å n en v i s s m a r k n a d s ä g s ofta

Bostadskostnadens procentuella andel av inkomsten

vid för önskad intervjulägenhet tillfället 31 25 20 17 13

27 15 13 11 10

för önskad lägenhet 36 24 21 18 13

v a r a k o n c e n t r e r a t till v i s s a s t o r l e k s - o c h s t a n d a r d g r u p p e r . I Växjö l i k s o m i flertalet svenska städer fanns det exempelvis ganska m å n g a små, o m o d e r n a lägenheter, u n d e r det att de större lägenheterna vanligen var moderna. B o s t a d s k o s t n a d e r n a antogs stiga såväl m e d ökat u t r y m m e som m e d ökad s t a n d a r d , ett a n t a g a n d e s o m v e r i f i e r a des av förhållandena på de undersökta bostadsmarknaderna. Bostadsmarknad e n s » h y r e s s t r u k t u r » i l l u s t r e r a s m e d ett diagram (5.2), som visar h u r h y r o r n a successivt höjs vid en u p p f l y t t n i n g i sidled enligt n y s s n ä m n d a skiss (storlek) och/eller i höjdled ( s t a n d a r d ) . E f t e r f r å g a n s s t r u k t u r i l l u s t r e r a r författaren p å s a m m a sätt som u t b u d e t s ; i stället för a n t a l e t l ä g e n h e t e r s ä t t s i d e olika r u t o r n a antalet hushåll. Hushål-

89 Diagram 5.1. Utbudet av lågenheter på en bostadsmarknad KVANTITET (ANTAL LÄGENHETER)

LÄGENHETENS STANDARD (UTRUSTNING -BYGGNADSÅR)

Z zzz /

/

/

/

/

ZZZI

/

z z -7^7-r

/

/

/

LÄGENHETENS STORLEK (ANTAL RUMSENHETER)

A. Modell

ANTAL LÄ6ENHETER 700

600..

500 ..

400 ..

Z00 .

200 .

7 B. Växjö 1958. Antal lägenheter i olika storleks- och standardklasser

90 Diagram 5.2. Bostadsmarknadens

hyresstruktur

MEDELUYRA PER LÄGENHET, KR.

Z-> STORLEKSKLASS

A. Modell

MEDELUYRA. KRONOR PER AR 3000

aooo

1000Bi

/ 6 - a HELMODERN

3-5 HALVMODERN

STANDARDKLA3S

-2 OMODERN I

6*

STORLEKSKLASS - RUMSENUETER

B. Ludvika 1958. Medelhyra för lägenheter av olika storlek och standard

91 Diagram 5.3. Modell för två med hänsyn till storlek och inkomst olikartade gruppers bostadsefterfrågan

hushålls-

ANTAL LÄGENHETER

100 HUSHALL ÅLDER:35-49 ÅR f— STORLEK: i 5 PERSONER INKOMST • >30.0OOKR. 100 HUSHÅLL ÅLDER:35-49 ÅR <-— STORLEK: l-Z PERSONER INKOMST: < 10.000 KR. /

> STORLEKSKLASS

lens bostadsefterfrågan sägs enligt traditionell ekonomisk teori vara bestämd av demografiska faktorer, ekonomiska faktorer och miljöfaktorer; till de senare räknas hushållens preferenser och utbudets struktur. Dessa faktorers relativa betydelse varierar från samhälle till samhälle. Författaren anser det lämpligt att börja med att redovisa efterfrågans fördelning med hänsyn till de väsentligaste strukturkomponenterna, nämligen hushållens storlek, ålder och inkomster. F ö r att illustrera sina efterföljande resonemang antar författaren att han h a r två grupper av hushåll som skiljer sig åt beträffande storlek och inkomst. Dessa antas fördela sig i »rutfältet» på ett visst sätt (se diagram 5.3). Genom att studera h u r dessa fördelningar ser ut kunde man mäta gruppernas sätt att anpassa sig till ett givet utbud och spridningen i preferenserna inom grupperna. Till en del sägs fördelningen

dock vara en effekt av bostadsutbudets struktur; hur stor denna effekt var kunde man bedöma genom att studera på samma sätt definierade grupper på marknader med ett annat utbud. 5.2.1.1.

Hushållsstorlek

Det konstateras att hushållsstrukturen i USA, England och Sverige visar stora likheter trots att utbudet av lägenheter skiljer sig ganska mycket de olika länderna emellan. Den stora skillnaden i hushållsstrukturen mellan Sverige och de anglosachsiska länderna skulle framför allt ligga i Sveriges relativt sett många små hushåll. Hushållsstorleken sägs vara beroende dels på rent demografiska faktorer, dels på ekonomiska faktorer och miljöfaktorer. 5.2.1.2. Hushållens ålder och inkomster Mellan hushållens inkomster och deras efterfrågan på bostadsutrymme och bostadsstandard skulle enligt traditionell

92 teori ett samband råda. Eftersom bostadskonsumtionen varierade med lägenhetsinnehavarens ålder och civilstånd och med hushållets storlek ansåg författaren det vara av intresse att studera samvariationer mellan dessa faktorer och inkomsten. Material från Växjö användes för att belysa eventuella sådana samband. Ett samband mellan hushållsföreståndarens ålder och inkomstens storlek kunde konstateras. F ö r gifta p a r nådde medianinkomsten (makarnas sammanlagda inkomst) maximum i 35—40årsåldern. Den sjönk därefter först långsamt men fr. o. m. 60-årsåldern betydligt snabbare. De ogifta och förut gifta männen hade fr. o. m. 35-årsåldern genomgående lägre inkomster än de gifta männen och inkomsten sjönk snabbt med åldern. De ogifta kvinnornas medianinkomst ökade upp till 50-årsåldern men sjönk därefter snabbt. Dessa tendenser kunde iakttas antingen man betraktade inkomsterna före eller efter skatt; i det senare fallet blev emellertid inkomstkurvan något flackare. Något samband mellan inkomst och hushållsstorlek syntes däremot inte föreligga. Visserligen hade de små hushållen, bestående av 1 och 2 personer, lägre inkomster än de större, men detta tycktes sammanhänga med att dessa små hushåll till stor del bestod av ogifta och förut gifta, vilkas inkomster var lägre än de giftas. Ser man endast till gifta par under 65 år kunde något samb a n d mellan hushållsstorlek och inkomst knappast konstateras. 5.2.2. Samspelet mellan utbud och efterfrågan på bostadsmarknaden

I sitt tredje kapitel bygger författaren upp en teori för h u r samspelet mellan utbud och efterfrågan gestaltar sig på en bostadsmarknad. Inledningsvis redogör han för h u r förändringar sker i

bostadsutbudet, dels i lägenheter, dels i rumsenheter, och i bostadsefterfrågan, dels på lägenheter, dels på bostadsutrymme och standard. 5.2.2.1. Förändringar i bostadsutbudet Förändringar i utbudet av lägenheter kunde ske genom nyproduktion, sammanslagning eller uppdelning av lägenheter och avgång av befintliga lägenheter genom rivning eller övergång till annan användning än som bostad. Förändringarna i utbudet av rumsenheter skedde på samma sätt med det undantaget att sammanslagning eller uppdelning av lägenheter inte påverkade antalet rumsenheter. 5.2.2.2. Förändringar i bostadsefterfrågan Förändringar i den antalsmässiga efterfrågan sägs bero helt på förändringar i antalet hushåll, vilka i sin tur, som tidigare nämnts, kunde återföras på förändringar i demografiska faktorer, ekonomiska faktorer och miljöfaktorer. Förändringar i de demografiska faktorerna kunde fördelas på förändringar i den totala folkmängden (främst genom in- och utflyttning) samt i befolkningens åldersstruktur (som hade betydelse för den antalsmässiga efterfrågan därigenom att hushållskvoterna för icke gifta var starkt ålderskorrelerade) och civilståndsfördelning. F ö r ä n d r i n g a r i de ekonomiska faktorerna återverkade på civilståndsfördelningen och p å hushållskvoterna för icke gifta. F ö r ä n d ringar i miljöfaktorerna, slutligen, återverkade på hushållskvoterna. Efterfrågan på bostadsutrymme och standard antas i stort sett vara bestämd av samma faktorer som antalsefterfrågan men med vissa icke oviktiga nyanser. Förändringar i de demografiska faktorerna sägs påverka antalet hushåll, hushållens fördelning på storlek och

93 hushållens åldersstruktur. Förändringar i de ekonomiska faktorerna och i miljöfaktorerna påverkade konsumtionen av rumsenheter p e r hushåll av given storlek och hushållens storlek. 5.2.2.3. Faktorer av betydelse för bostadsproduktionen Den erforderliga lägenhetsproduktionen under en viss period kunde erhållas ur följande ekvation: Erforderlig lägenhetsproduktion = + hushållstillskott ± ändringar -f sammanslagningar — uppdelningar + avgång -f rivning -f övergång till annan användning ± ändringar i lägenhetsreserven. I denna ekvation syntes hushållstillskottet vara den viktigaste variabeln. Det var emellertid nödvändigt att ägna viss uppmärksamhet även åt de andra variablerna. Särskilt avgången och sammanslagningen av lägenheter var enligt författarens uppfattning starkt beroende av förändringar i hushållens efterfrågan, p r i m ä r t förorsakade av ändringar i hushållens inkomster. Diagram

5.4. Schematisk

Den erforderliga produktionen av rumsenheter gavs genom följande ekvation : Erforderlig produktion av rumsenheter 4- hushållstillskott + ökning av konsumtionen av rumsenheter per hushåll + avgång av rumsenheter ± ändringar i lägenhetsreserven. 5.2.2A. Författarens uppbyggnad av en teoretisk modell för samspelet mellan utbud och efterfrågan Författaren bygger steg för steg upp en modell för hur samspelet sker mellan utbud och efterfrågan. Han börjar med att anta att vid två betraktade tidpunkter antalet hushåll och hushållsstrukturen är desamma, att antalet lägenheter i varje standardruta i det tidigare omnämnda rutsystemet är detsamma och att det råder balans på bostadsmarknaden i dess helhet och på varje delmarknad, ökningen av bostadskostnaderna är jämn från standardruta till standardruta. En inkomstökning skulle u n d e r sådana förhållanden få till effekt att hushållen önskade höja sin bostadsstandard. De skulle vilja flytta rakt uppåt,

bild över hushållens flyttningar följd av en inkomstökning

på en bostadsmarknad

som

•STANDARDKLASS

----» >+IO

LI3, L23 L33

121 L32

rzi L5I •

3 A

6 T

8 ST0RLEK5' KLtKSS

A. På hela bostadsmarknaden

B. Till och från en storleks- och standardruta

94 snett uppåt eller rakt åt sidan i rutsystemet (se diagram 5.4). Under förutsättning att nyproduktionen skedde i sådan takt att uppflyttningen icke stoppades skulle små och omoderna lägenheter komma att överges, vilket skulle stimulera till hushållssprängning, sanering och sammanslagning av små lägenheter.

utbudet anpassades till efterfrågan; några förändringar i bostadskostnadsstrukturen eller i bostadskostnadernas höjd förutsattes icke inträffa. Det tredje steget i uppbyggandet av sin modell tar författaren, när han inför bostadskostnadsförändringarna som en faktor av betydelse i samspelet mellan utbud och efterfrågan.

I nästa steg släpper författaren förutsättningen att det demografiskt bestämda antalet hushåll är oförändrat och antar att det samtidigt med inkomstökningen sker en ökning av folkmängden genom flyttningsvinster. De inflyttades ålders-, civilstånds- och inkomststruktur antas vara densamma som basbefolkningens, vilket skulle betyda att deras hushållsbildningsbenägenhet och deras bostadspreferenser i stort sett överensstämde med basbefolkningens. Resultaten av denna inflyttningsvinst borde bli att konkurrensen om de äldre lägenheterna ökade. Eftersom de som redan bodde i samhället dels hade möjligheten att bo kvar i sina gamla lägenheter, dels kunde väntas ha en bättre överblick av marknaden för lediga lägenheter skulle de inflyttade hushållen i större utsträckning bli nödsakade att efterfråga nybyggda lägenheter. Gruppen inflyttade som efterfrågade nybyggda lägenheter bestod av hushåll med genomsnittligt sett lägre inkomster och lägre preferenser för utrymme och standard än den grupp bland basbefolkningen som efterfrågade nybyggda lägenheter. Eftersom standarden på nybyggda lägenheter i stort sett är given, kunde man endast minska på utrymmet. Resultaten av en flyttningsvinst borde alltså bli att den genomsnittliga lägenhetsstorleken i nyproduktionen bleve mindre än om ingen flyttningsvinst förelåg.

Som tidigare framhållits rådde det på en marknad av den antagna typen ett bestämt samband mellan utbudets storlek och struktur och marknadens bostadskostnadsstruktur. Om man valde en diagonal i rutsystemet och för varje lägenhetstyp utefter denna beräknade genomsnittshyran, kunde »hyresstandardlinjer» konstrueras (diagram 5.5). Var marknaden homogen, vilket dittills antagits, skulle bostadskostnaderna stiga lika mycket från lägenhetstyp till lägenhetstyp och »hyresstandardlinjen» bli jämn. Varierade däremot utbudet från den ena lägenhetstypen till den andra skulle linjen bli bruten. Om det skedde en inkomstökning, vilken fick en uppflyttning inom rutsystemet till följd, skulle det uppstå en tendens till stark bostadskostnadsökning för lägenhetstyp e r med litet utbud — förutsatt att balans mellan utbud och efterfrågan åstadkoms genom en ökning av bostadskostnaderna. Det motsatta förhållandet skulle givetvis komma att gälla för lägenhetstyper med ett större utbud än angränsande typer. För lägenhetstyper med ett förhållandevis litet utbud måste efterfrågan underifrån fördelas i andra riktningar; resultatet torde bli ökad efterfrågan på relativt sett m i n d r e lägenheter av högre standard.

Det hittills förda resonemanget byggde på förutsättningen att anpassningen på bostadsmarknaden skedde genom att

I ett samhälle med mycket ojämn inkomstfördelning blev »hyresstandardlinjen» brant; uppflyttningsprocessen skulle i ett sådant samhälle gå långsamt. I ett samhälle återigen där inkomstfördelningen var jämn skulle vid en in-

95 Diagram 5.5. Hyresstandardlinjer HYRA

II ' 22 ' 33 ' AA ' 55 ' 66 ' 77 '

i olika typer av marknader HYRA

STORLCKSTANDARDKLASS

II

Ö

éé

77 STORLEKSTANDARD KLASS

A. Homogen marknad B. Marknad med varierande utbud i olika storleks- och standardklasser

A. Marknad med stora olikheter i inkomststrukturen B. Marknad med en långt driven inkomstutjämning

komstökning uppstå en stark tendens till uppflyttning och ett stort behov av nybyggda lägenheter. Oberoende av hur inkomstfördelningen i ett samhälle såg ut, påverkade prisbildningen på de nybyggda lägenheterna på ett avgörande sätt prisbildningen på hela bostadsbeståndet. Om utbudet av nya lägenheter skedde i tillräcklig omfattning och till relativt låga priser, stimulerades upp flyttningen och priserna på äldre lägenheter tenderade att sjunka, dvs. »hyresstandardlinjen» blev brantare. Om utbudet icke ökade i takt med inkomstökningen, borde det uppstå en tendens till prisökning, vilken blev störst för lägenheter med den högsta standarden; på lägenheter i den sämsta standardklassen skulle ingen prisökning ske, under förutsättning av oförändrat antal hushåll.

gan skulle bli stort och störst på lägenheter med stort utrymme och hög standard. Släpptes hyreskontrollen på äldre lägenheter skulle överskottsefterfrågan kvarstå. Eftersom de större och bättre utrustade lägenheterna blivit relativt sett billigare skulle det t. o. m. kunna tänkas att överskottsefterfrågan ytterligare ökade. Efter dessa resonemang övergår författaren till ett antagande om oförändrad inkomst, ökning av antalet presumtiva hushåll beroende på demografiska förändringar och otillräcklig ökning i utbudet av lägenheter och ställer frågan om huruvida hushållsökningen kan hållas tillbaka genom prisförändringar. Författaren diskuterar anpassningsförloppet dels på en fri jämviktsmarknad, dels på en marknad med viss priskontroll. I det första fallet skulle först ske en prishöjning på de nybyggda lägenheterna. Prisökningen skulle långsamt spridas till det äldre beståndet. Företagarna skulle planera att öka produktionen, men denna produktionsökning skulle, på grund av den tid som behövdes från

Författaren diskuterar därefter vad som händer på en bostadsmarknad, om utbudet hålls tillbaka samtidigt som p r i serna på nybyggda lägenheter är lägre och hyreskontroll råder på äldre lägenheter, vilka antas ligga nedåt till vänster i rutsystemet. Trycket från efterfrå-

96 planeringens början till dess att ett utbud kunde ske, inte öka utbudet förrän efter ett p a r år. Författaren anser att prisökningen skulle leda till att efterfrågan minskade så mycket att det v a r troligt att den planerade produktionen blev mindre än om det gällt att tillfredsställa en efterfrågan vid normala priser. Effekten av en prisökning för nybyggda lägenheter skulle bli dels att efterfrågan och därmed också produktionen inriktades på mindre lägenhetstyper, dels att byggnadskostnaderna ökade. Det troliga var att det kom att dröja ganska länge innan jämvikt nåtts på bostadsmarknaden och att den nåddes p å en högre pris- och kostnadsnivå än den som rådde, innan hushållsökningen sattes in. I det andra fallet skulle utbudet vara underkastat en viss priskontroll, vilken fungerade så, att h y r o r n a i nyproduktionen inte tilläts stiga mer än vad som var nödvändigt för att stimulera p r o duktion av sådan omfattning att den täckte den ökade efterfrågan. En viss ökning av hyrorna i det äldre lägenhetsbeståndet skulle komma att ske även i detta fall. Balansen på marknaden skulle emellertid nås på en lägre hyresnivå och samtidigt på en nivå med större utbud och större konsumtion av bostäder än i det första fallet. 5.2.3. Empirisk prövning av de teoretiska modellerna och numeriska preciseringar av de ekonomiska faktorernas inverkan på bostadsefterfrågan

5.2.3.1. Bostadsutbudets och bostadsproduktionens bestämningsfaktorer Författaren börjar med att med utgångspunkt från resultaten från två undersökningar som gjorts på lokala bostadsmarknader i Sverige pröva sitt i tidigare avsnitt förda teoretiska resonemang om vilka faktorer som bestämmer bostadsutbudet (framför allt produktionen

av bostäder). Han finner att mellan 70 och 80 % av det tillskott av hushåll som skett sedan mitten av 1940-talet kunde antas bero på demografiska förändringar: förändringar i ålders- och civilståndsfördelning samt flyttningsvinster. Till 20 å 25 % skulle hushållstillskottet kunna ha sin orsak i ekonomiska faktorer, vilka framför allt påverkat hushållskvoterna för ogifta och förut gifta. Bruttotillskottet av lägenheter, dvs. hela nyproduktionen, kunde till 50 å 60 % bero på demografiska förändringar och till åtminstone 40 % på ekonomiska faktorer, vilka lett dels till ökade hushållskvoter, dels till en standardhöjning för redan etablerade hushåll, vilken i sin tur möjliggjort sanering och sammanslagning av små omoderna lägenheter. Med material från några olika länder och från några olika orter i Sverige illustrerar författaren sambandet mellan konsumtionen av rumsenheter och hushållens storlek. Han finner att den genomsnittliga utrymmesstandarden i Sveriges tätorter vid oförändrad utrymmesstandard inom varje hushållstyp skulle ha stigit med ca 4 % på grund av ändrad hushållstypsfördelning. 5.2.3.2. Bostadsefterfrågans faktorer

bestämnings-

Inledningsvis har författaren framhållit att de demografiska faktorernas betydelse för bostadskonsumtionens omfattning och sammansättning utförligt belysts i många tidigare sammanhang. Han finner det därför inte motiverat att ägna dem något nytt studium utan koncentrerar i stället uppmärksamheten på de ekonomiska faktorernas, framför allt inkomstförhållandenas, inverkan. Enligt det schema som författaren uppställt för bostadsmarknadens sätt att fungera påverkar en inkomstökning dels hushållskvoterna, dels de redan befint*liga hushållens bostadskonsumtion; en

97 Diagram

5.6. Växjö 1958. Hushållskvotens inkomstelasticitet ogifta kvinnor i åldern 15— år

för icke gifta män och

Logaritmisk skala. Inkomst före skatt HUSHALLSKVOTER, % OGIFT A> KVINNOR

e • 0,99y

ICKE GIFTA MÄN

.

20 25 30 •*

inkomsthöjning ger de befintliga hushållen en möjlighet och ett intresse att spendera ett större belopp på sin bostad, vilket gör det möjligt för dem att höja sitt bostadsutrymme, kvaliteten hos sin bostad, att efterfråga en annan hustyp m. m. Inkomstelasticiteterna för de h ä r u p p r ä k n a d e komponenterna i bostadskonsumtionen har uträknats med hjälp av material från lokala bostadsundersökningar i Sverige. Följande formel h a r använts: log y = E • log x + a där x = inkomsten och y =z den beroende variabeln, hushållskvoten, utrymmeskonsumtionen osv. 5.2.3.2.1. Hushållskvoternas bestämningsfaktorer. Eftersom praktiskt taget alla gifta par har en lägenhet fanns det ingen anledning att för denna kategori av hushåll ägna inkomstens samband med hushållskvoterna någon uppmärksamhet. F ö r ogifta och förut gifta personer var det emellertid väsentligt att klarlägga om ett sådant samband fanns och 7—412899

e - 0,701

ÅRSINKOMST, , I000-TAL KRONOR

h u r starkt det i så fall var. Författaren h a r på material från Växjö beräknat hushållskvotens inkomstelasticitet för ogifta och förut gifta män och kvinnor (diagram 5.6). Han finner att den för ogifta och förut gifta män kunde beräknas uppgå till ca 0,7 och för ogifta kvinnor till ca 1,0. (Vid beräkningar av dessa inkomstelasticiteter har hushåll med inkomster understigande 4 000 kronor uteslutits.) Hushållskvoterna för kvinnor var i varje inkomstklass högre än för män. Eftersom ett visst samband mellan inkomst och ålder syntes föreligga, vilket skulle kunna få en med åldern ökande preferens för egen bostad att se ut som om den vore inkomstbetingad, prövade författaren även hushållskvoternas samband med åldern. Han fann att preferenserna för egen lägenhet var tydligt åldersinfluerade och att detta gällde i alla inkomstklasser. Författaren avslutar denna del av sin analys med att konstatera att inkomsternas höjd och inkomstökningen tycktes ha haft en betydande inverkan på hushållskvoternas ökning u n d e r senare år men att änd-

98 ANTAL

RE.

Diagram 5.7, Utrymmesstandardens inkomstelasticitet i olika typer av gifta hushåll Logaritmisk före skatt

skala.

ÅRSINKOMST, 50 CO 70 > 1000-TAL KRONOR

Växjö 1958

. JO 40 70 ;

ÅRSINKOMST, 1 0 0 0 - T A L KRONOR

Växjö 1958

50 60 10 '

ÅRSINKOMST, 1 0 0 0 - T A L KRONOR

Växjö 1958

Inkomst

GIFTA PAR -59 AR-

ANTAL RC.

10 GIFTA

PAR

ZO

55-49 A R .

A N T A L RE.

^ GIFTA

PAR

A BOENDE.

RPP

e=0,M

'

I0.C0O

v ÅRSINKOMST, 30.000 40.000 50000 KRONOR

•05|

i

' lo.ooo i

3 BOENDE.

••'»

LJUNGBY

.

VÄXJÖ

n SKELLEFTEÅ o VÄSTERÅS

ftQENDE.

i

i

| ^

ÅRSINKOMST,

30.000 40.000 saoocr KRONOR

99 ringar i preferenserna sannolikt varit lika betydelsefulla. 5.2.3.2.2. Utrymmesstandardens bestämningsfaktorer. Utrymmesstandarden, mätt såsom antalet rumsenheter per person (RPP), visade i Sverige liksom i USA endast en svag korrelation med inkomsten, om hushållen icke differentierades efter storlek och civilstånd. Studerade man däremot varje hushållstyp för sig framstod sambanden tydligare. Även ett samband med åldern tycktes föreligga. Inkomstelasticiteterna för gifta par med olika antal boende och i olika åldersgrupper blev emellertid inte särskilt höga; de varierade i de olika undersökningsmatriser som användes i allmänhet mellan 0,30 och 0,50 (diagram 5.7). (Vid beräkningen av dessa inkomstelasticiteter har hushåll med inkomster understigande 12 000 kronor uteslutits.) Även för hushåll med icke gift bostadsföreståndare ökade utrymmet vid ökad ålder och inkomst; för dessa hushållskategorier h a r inga inkomstelasticiteter uträknats. I ett avslutande kapitel h a r författaren gjort ett försök att finna en förklaring till de konstaterade skillnaderna i utrymmesstandard mellan de tre regioner som ingick i bostadsbyggnadsutredningens undersökning. Han har sammanfattat sitt resonemang om utrymmesstandardens bestämningsfaktorer och prövat deras inverkan med hjälp av det statistiska material, som fanns tillgängligt. Hans slutsats blir att skillnader i utrymmesstandard mellan de tre regionerna torde bero på olikheter i hyresnivå och i lägenhetsutbudets struktur men däremot inte på olikheter i hushållsstruktur och inkomst. 5.2.3.2.3. Bostadskvalitetens bestämningsfaktorer. Författaren h a r icke numeriskt preciserat sambanden mellan

inkomst och bostadskvalité! De studier som gjorts av dessa samband talade emellertid för att hushåll med låga inkomster oberoende av storlek vid en inkomstökning i första hand höjde sin bostadskvalitet; inte förrän man nådde en inkomstnivå av 14 000—16 000 kronor blev det mera vanligt att man även höjde utrymmesstandarden. Detta beteendemönster ansågs i stor utsträckning vara orsakat av lägenhetsutbudets struktur. Bostadens kvalitet tycktes inte variera med hushållets storlek men däremot av allt att döma med åldern. De yngsta hushållen hade den högsta kvaliteten och de äldsta den lägsta. Mycket talade för att detta förhållande var en effekt av bostadsbristen som lett till att de yngre hushållen företrädesvis flyttade in i moderna lägenheter, men det kunde också tänkas bero på olikheter i preferenser mellan yngre och äldre. 5.2.3.2A. Bostadsutgiftens bestämningsfaktorer. Bostadsutgiftens inkomstelasticitet för gifta p a r tycktes enligt de beräkningar författaren gjort ligga någonstans omkring 0,5 (diagram 5.8). (Vid dessa elasticitetsberäkningar medtogs icke hushåll med inkomster understigande 12 000 kronor.) Hyresutgiften ökade, som tidigare nämnts, när inkomsten ökade men icke i samma takt, varför hyresprocenten sjönk med stigande inkomst. Inom varje inkomstgrupp ökade hyresutgiften med hushållsstorleken och inom varje hushållsstorlek med inkomsten. Författaren diskuterar bostadsbristens inverkan på de för hyresutgiften erhållna elasticitetstalen. Han kollationerar dessa mot de elasticitetstal som skulle erhållits, om de i treregionsundersökningen uttalade flyttningsönskemålen realiserades, och fann, att elasticitetstalen för samtliga hushåll (såväl

100 Diagram 5.8. Hyresutgiftens inkomstelasticitet i olika typer av gifta hushåll Logarilmisk skala. Inkomst före skatt I4YRESUTGIFT, KRONOR PER AR

HYRES UTGIFT, KRONOR PER AR

5»BOENDE e-0,70

3 BOENDE e-0,54 A BOENDE e-0,5l 2 BOENDE e-0,54

5»BOENDE 4 BOENDE 3 BOENDE 2 ROENDE

e-0,46 e-0,46 e-0,53 e-0,34

10.000 20.000 VÄSTERÅS.

ÅRSINKOMST, 30.000 40000 50.000 'KRONOR

ÅRSINKOMST,

1.000 10.000

30.000 40.000 J0.O<MT KRONOR

WYRESUTGIFT, , KRONOR PER ÄR

•0,83 •0,73 •O.SZ •0.52

2QOOO

3QOOO 40.000 50.000

- • -- x ••• a

5* BOENDE 4 BOENDE 3 BOENDE

-

2 BOENDE

-

ÅRSINKOMST, KRONOR

LJUNGBY

flyttare som icke flyttare) icke nämnvärt skulle ändras. Däremot skulle elasticitetstalen för flyttarna komma att ligga lägre efter realiserad flyttning än de gjorde vid intervjutillfället (se diagram 5.9). 5.2.3.2.5. Bestämningsfaktorer för valet av hustyp. Med hjälp av undersökningsmaterial från Växjö h a r författaren belyst frågan om vilka faktorer som

avgör om bostadsefterfrågan r i k t a r sig mot småhus eller flerfamiljshus. Han drar slutsatsen att hushållen tenderade att kraftigt öka bostadsutrymmet när inkomsten och hushållsstorleken ökade (dessa relationer h a r framgått av tidigare förda resonemang), men n ä r valet av en stor bostad träffats var det de rena preferenserna och icke inkomsten som var avgörande för i vilken hustyp bostaden skulle vara inrymd.

101 Diagram

5.9. Hyresutgiftens

inkomstelasticitet efter flyttning Logaritmisk

för gifta

till önskad

hushåll

med

3 boende

före

och

lägenhet

skala. Inkomst före skatt

WYRL"5UTGirr, KROKCT PER AR

UYRESUTGIFT, KRONOR. PER ÅR Z^i e = 0,33 e-0,26 J e»0,55 e«0,46

5.000 e - 0,M e-0,54 e*0,33 e-0,53

4.000 3.000

1.000 I0.OOO

ÅRSINKOMST, 2Q0OO 30.000 40.000 " KRONOR

FLVTTMINGSVILLIGA. . VÄSTERÅS. ErTER o -< FÖRC • SKELLEFTEÅ. EFTER . ... FÖRC

.000 10.000 ALLA

FLYTTNING

v Z0.C00 30.000 40.000 * UUSUÅLL.

ÅRSINKOMST, KRONOR

KAPITEL 6

Samband mellan bostadskonsumtion och inkomst enligt 1960 års bostadsräknings inkomstundersökning

6.1.

Inledning

Utöver den i föregående kapitel refererade undersökningen om inkomst och bostadsefterfrågan finns numera ytterligare material, som i viss utsträckning kan belysa sambanden mellan bostadskonsumtion och inkomst. 1960 års bostadsräkning h a r för ett urval av hushåll och individer kompletterat bostadsdata ur bostadsräkningen med uppgifter om inkomst. Urvalet h a r skett på grundval av befolkningsregistret (födda den 15 i varje m å n a d ) . Det antal lägenheter, hushåll etc. som redovisas i denna inkomstundersökning h a r erhållits genom uppräkning av resultaten från bearbetningen av urvalet och överensstämmer sålunda inte exakt med motsvarande uppgifter i bostadsräkningens tidigare redovisade tabeller, som bygger på totalräkningen. Med inkomst avses sammanräknad nettoinkomst enligt 1961 års taxering, alltså inkomståret 1960. I fråga om gifta samboende h a r båda makarnas inkomster sammanräknats till en inkomstuppgift medan för övriga hushåll inkomstuppgifterna endast avser bostadsföreståndarens nettoinkomst. De framställda råtabellerna har ställts till bostadsbyggnadsutredningens förfogande och en del av undersökningsresultaten redovisas nedan. F ö r närmare studium av inkomstundersökningens tabellmaterial, bearbetningsförfarande m. m. hänvisas till

1960 års bostadsräkning. Vid de av bostadsbyggnadsutredningen gjorda beräkningarna av inkomstelasticiteter h a r samma metod och formel kommit till användning som i utredningens delbetänkande »Konsumtionsmönster på bostadsmarknaden» (SOU 1964: 3, s. 111) och för jämförbarhetens skull följer framställningen nedan i tillämpliga delar dispositionen i nämnda betänkande. 6.2. Hushållens

inkomster

I delbetänkandet »Konsumtionsmönster på bostadsmarknaden» visades bl. a. hur i Växjö, Västerås, Skellefteå och Ljungby inkomsten varierade med bostadsföreståndarens ålder och civilstånd. Av diagram 6.1 och 6.2 A—D framgår medianinkomsten för olika åldersklasser inom olika civilståndsgrupper dels i riket i dess helhet, dels i samtliga tätorter enligt bostadsräkningens inkomstundersökning. Som synes låg de gifta hushållens inkomster i samtliga åldersklasser väsentligt högre än de ogifta bostadsföreståndarnas. Inkomstförändringarna med stigande ålder följde emellertid i stort sett samma utvecklingskurva oavsett civilstånd, dvs. först stigande inkomst med ökande ålder, därefter en åldersperiod med relativt små inkomstförändringar och slutligen tämligen snabbt sjunkande inkomst i de högsta åldrarna. Inkomstmaximum nåddes vid

103 Diagram 6.1. Medianinkomster

för gifta samboende i olika åldrar

MEDIANINKOMST, KRONOR PER ÅR

20.000--18.000--16.00014.00012.00010.000 "4 SAMTLIGA TÄTORTER HELA RIKET

8.000 6.000 4 .0002.000 0. -29

30-33

40-49

något olika ålder i olika civilståndsgrupper. För de gifta redovisades sålunda den högsta medianinkomsten i åldersklassen 40—49 år, för ogifta manliga bostadsföreståndare i åldersklassen 30—34 år och för ogifta kvinnliga bostadsföreståndare i åldersklassen 35— 44 år. Hushållen i tätorterna skilde sig icke i dessa avseenden från hushållen i riket i dess helhet, men medianinkomsterna för de förstnämnda låg på en högre nivå. Medianinkomsten för gifta samboende i hela riket var 14 820 kronor och i tätorterna 16 420 kronor. För ogifta manliga bostadsföreståndare var medianinkomsten i hela riket 9 050 kronor och i tätorterna 11 410 kronor, medan för ogifta kvinnliga bostadsföreståndare medianinkomsten i riket var 7 170 k r o n o r och i tätorterna 8 020 kronor. Liksom av andra undersökningar om bostadskonsumtion och inkomstförhållanden kan inte heller av bostadsräkningens inkomstundersökning konstateras något starkare samband mellan de gifta parens hushållsstorlek och inkomst. Medianinkomsten för gifta hus-

50-64

-> ÅLDER, AR

håll i tätorterna med 3 boende var sålunda 16 790 kronor, med 4 boende 17 080 kronor och med 5 eller flera boende 16 660 kronor. I diagram 6.2 A—D jämföres för ogifta män och kvinnor med olika hushållsställning medianinkomsterna i olika åldersklasser. Som framgår låg både för män och kvinnor lägenhetsinnehavarnas inkomster genomgående högre än icke lägenhetsinnehavarnas. Vidare hade de inneboende bland de ogifta männen högre inkomster än de som bodde hos föräldrar. Bland de ogifta kvinnorna utan egen lägenhet var förhållandet något annorlunda. För åldersklasserna under 35 år i hela riket och under 30 år i tätorterna gällde liksom för männen att de inneboendes inkomster låg högre än de hos föräldr a r boendes. Inkomstskillnaderna i åldr a r n a över 35 år i riket i dess helhet var ganska obetydliga, medan i tätorterna de ogifta kvinnor över 30 år, som bodde i föräldrahem, hade högre inkomster — i åldersklassen 35—44 år väsentligt högre — än de inneboende i motsvarande åldersklasser.

104 Diagram 6.2. Medianinkomster MEDIANINKOMST, KRONOR PER ÅR

för ogifta män och kvinnor olika hushållsställning

i olika åldrar och med

A. OGIFTA M A N . MELA RIKET.

BOSTADSFÖRESTÅNDARE ÖVRIGA, EJ ANUÖRI&A

>

ÅLDER, ÅR

BOSTADSFÖRESTÅNDARE ÖVRIGA, E J ANHÖRIGA

IS-IS

20-24 25-29

J0-S4

35-44

45-54

C. OGIFTA KVINNOR.

> ÅLDER, ÅR

55-64

MELA R I K E T

12.000 — 10.000 — 8.000 — 6.000 — 4000 —

BOSTADSFÖRESTÅNDARE — | ÖVRIGA, EJ ANHÖRIGA

2.000 — O _ 16-19

20-24 25-29

30-34

55-44

D. OGIFTA KVINNOR.

45-54

55-64

65-

>

ÅLDER,.&R

5 A M T L I 6 A TÄTORTER.

BOSTADSFÖRESTÅNDARE ÖVRIGA, EJ ANUÖRIGA

> ÅLDER, A R 16-19

20-24

25-29

30-34

35-44

45-54

55-64

105 6.3. De icke giftas hetskonsumtion

inkomst

och lägen-

I likhet med andra undersökningar av detta slag, där inkomstuppgifterna baseras på officiell inkomststatistik, visar bostadsräkningens inkomstundersökning ungefär samma andel lägenhetsinnehavare bland de lägsta inkomsttagarna som bland personer i närmast högre inkomstklasser. Detta resultat torde delvis bero på brister i inkomststatistiken på grund av felaktiga uppgifter. Härutöver påverkas resultaten av att i inkomstbegreppet inte ingår ersättningar från sådana socialförsäkringar som sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna, då dessa ersättningar ej är skattepliktig inkomst. I de lägre inkomstklasserna återfinnes alltså personer och hushåll som undersökningsåret tillfälligtvis haft låga inkomster, men vilkas normala inkomst i högre grad bestämmer deras bostadskonsumtion. Vidare torde en del äldre personer, vilkas enda inkomst varit folkpension, ha redovisats utan deklarerad inkomst. Slutligen h a r för de icke gifta endast inhämtats bostadsföreståndarens inkomstuppgifter, även om annan hus-

hållsmedlem haft inkomst och därigenom helt eller delvis påverkat hushållets bostadsefterfrågan. Vid de fortsatta beräkningarna av sambandet mellan bostadskonsumtion och inkomst h a r därför »ej taxerade» personers hushåll och hushåll i den lägsta inkomstgruppen uteslutits; för beräkning av hushållskvoternas inkomstelasticitet h a r sålunda hushåll med inkomster under 4 000 kronor uteslutits. 6.3.1. Ogifta mäns och kvinnors lägenhetskonsumtion För båda dessa gruppers lägenhetskonsumtion rådde en stark korrelation mellan inkomsternas storlek och hushållskvotens storlek, vilket framgår av tab. 6.1 och diagram 6.3 A—D. Följande värden på hushållskvoternas inkomstelasticitet erhölls: Inkomstelasticitet

Hela riket Samtliga tätorter Tätorter med 100 000invånare Glesbygd

Män

Kvinnor

0,76 0,97

0,76 0,69

0,97 0,43

0,52 1,23

Tabell 6.1. Hushållskvoter för ogifta män och kvinnor i åldern 16 år och däröver i olika inkomstklasser, hela riket samt tätorter och glesbygd 1960 års bostadsräkning Hushållskvoter för Årsinkomst, kronor

Ej taxerad — 3 999 4 000— 7 999 8 000—11 999 12 000—15 999 16 000—19 999 20 000—24 999 25 000— Samtliga inkomstklasser

hela riket

samtliga tätorter

tätorter med 100 000-inv.

glesbygd

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

11,1 18,9 19,4 27,0 34,5 45,1 51,1 61,0

13,8 22,2 26,3 42,3 61,2 73,2 81,7 78,3

8,6 11,9 13,8 26,1 35,6 45,9 52,3 62,3

14,6 25,2 29,5 44,6 61,8 73,2 82,2 78,7

8,8 11,6 13,8 25,7 33,9 43,6 52,3 59,5

17,0 27,1 36,0 45,4 62,5 67,6 77,5 72,1

16,2 26,5 26,0 28,6 30,7 41,4 44,4 47,6

12,3 17,2 14,1 19,8 53,6 72,7 77,6 71,1

23,0

28,1

21,4

32,2

22,2

37,7 | 25,7 | 16,0

106 Diagram

6.3. Hushållskvotens

inkomstelasticitet 16— år

för ogifta män och kvinnor

i åldern

Logaritmisk skala A. MELA RIKET.

OGIFTA KVINNOR

OGIFTA MÄN

6 HUSHALLSKVOTER,*/.

25 C-0,76

e-0,7e

v ÅRSINKOMST, gg-> 1000-TAL KRONOR

B. SAMTLIGA TÄTORTER.

3 06IFTA KVINNOR e«0,G9 06IFTA MÄN

v

20 25 30 *

e-0,97

ÅRSINKOMST, 1 0 0 0 - T A L KRONOR

107 Diagram 6.3. (forts.) C. TÄTORTER

1 0 0 . 0 0 0 - INVÅNARE.

06IFTA KVINNOR 06IFTA

A

25 30 >

MÄN

e-0,52 e-0,97

ÅRSINKOMST, l ° 0 0 - T A L KRONOR

D. G L E 5 B Y 6 D .

J5

061FTA

KVINNOR

e«/,23

061 FTA

MÄN

e-0,43

v 25 30 ^

ÅRSINKOMST, 1000-TAL KRONOR

108 Diagram

6.4. Hushållskvotens

inkomstelasticitet för ogifta män och kvinnor åldersklasser

i olika

Logaritmisk skala A. OGIFTA M Ä N .

UELA RIKET.

_^

p i ,

e-i ÅLDER ÅLDER ÅLDER

25 j o 7

20 AR

e-0,08

16 ~ ÅR 25-34 ÅR

65-

e-0.76 e-0,75"

ÅRSINKOMST, l ° 0 ° ' T A L KRONOR

B. OGIFTA M Ä N . SAMTLIGA TÄTORTER.

- °

J5

_

~ ^

ÅLDER

«3-

ÅR

e-0,12

ÅLDER ÅLDER

1 6 - AR 25-34 ÅR

e-0,97 e»0,74

, 25 3<T

ÅRSINKOMST, 1000-TAL KRONOR

109 Diagram 6.4. (forts.) HUSHALLSKVOTER, '/.

C. OGIFTA KVINNOR. MELA RIKET. ÅLDER 65- AR e-0,2l ÅLDER 16- AR e-0,7C iC ÅLDER 25-34 ÅR e-0,76

6 UUSWALLS-

&

10 W

20 ÅRSINKOMST, 25 30' IOOO-TAL KRONOR

D. OGIFTA KVINNOR. SAMTLIGA TÄTORTER. ÅLDER 65- ÅR e-0,17 ÅLDER 16- ÅR e-0,63 ÅLDER 25-34 ÅR C-0,63

25 30

v ÅRSINKOMST, 7 IOOO-TAL KRONOR

110 För hela landet blev som synes inkomstelasticiteten 0,76 för båda könen. Vidare blev elasticitetstalet för ogifta män i tätorter med 100 000 eller flera invånare (Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och Malmö) detsamma som i samtliga tätorter. För ogifta kvinnor blev inkomstelasticiteten däremot lägre i de största tätorterna än i samtliga. I glesbygden var sambandet inkomst—lägenhetsinnehav för ogifta män betydligt svagare än i tätorterna men för kvinnorna starkare. Detta resultat av undersökningen torde emellertid delvis sammanhänga med i urvalet små frekvenser av personer med inkomst över 16 000 kronor i glesbygden. Av den gjorda uppdelningen i bebyggelseområden finner man för männen i tätorterna betydligt högre inkomstclasticiteter än för kvinnorna. Hushållskvoterna för kvinnorna låg inom varje inkomstklass på en högre nivå än för männen i samma inkomstskikt. Andra faktorer än inkomsten synes sålunda genomgående ha haft större betydelse för kvinnornas lägenhetsefterfrågan än för männens. I de högsta inkomstklasserna synes kvinnornas hushållskvoter ha nått nära »mättnadsvärdet». Vid dessa inkomster hade omkring 80 % av den ogifta kvinnliga befolkningen egna lägenheter och den högsta inkomstklassen hade till och med en något lägre hushållskvot än närmast lägre inkomstklass, vilket gällde både tätorter och glesbygd. I bostadsbyggnadsutredningens treregionsundersökning och i andra liknande undersökningar h a r det kunnat konstateras att hushållskvoterna stiger med åldern vid samma inkomster, med andra ord att med stigande ålder benägenheten att skaffa egen lägenhet ökar oavsett vilken inkomst man har. Vid en åldersfördelning av materialet

från bostadsräkningens inkomstundersökning framträder också tydligt, när det gäller de ogifta, att preferenserna för egen lägenhet var starkt åldersinfluerade och att detta gällde för alla inkomstklasser. Inkomstelasticiteten blev högst för åldersklassen 20—24 år och så anmärkningsvärt hög som 1,5. Därefter sjönk den successivt till den äldsta åldersklassen, 65 år och däröver, där den blev för ogifta män 0,1 och för ogifta kvinnor 0,2. I diagram 6.4 A—D redovisas hushållskvoter och elasticiteter för åldersklasserna 25—34 år och 65 år och däröver och vidare h a r för jämförelsens skull inlagts tidigare redovisade, med avseende på åldern odifferentierade, kvoter och elasticitetstal. Av de ogifta männen i åldern 25—34 år med en inkomst under 4 000 kronor hade 11,7 % egen lägenhet, medan 65,2 % hade egen lägenhet av dem som fyllt 65 år och hade samma låga inkomster. I inkomstläget 4 000—8 000 kronor hade 18,5 c/c av åldersklassen 25—34 år egen lägenhet och 71,6 % av åldersklassen 65 år och däröver. För de ogifta kvinnorna gällde samma åldersinfluens på lägenhetsinnehavet. Sålunda var i inkomstklassen under 4 000 kronor hushållskvoten 11,0 för ogifta kvinnor i åldern 25—34 år och 58,6 i åldern 65 år och däröver. Motsvarande hushållskvoter i inkomstklassen 4 000—8 000 var 24,6 respektive 68,1. Samtliga nu angivna tal avser hela riket. Som synes av diagrammen avvek inte förhållandena i tätorterna från den beskrivna utvecklingen för hela riket. Beträffande glesbygden var frekvenserna i urvalet sådana att materialet inte kan åldersdifferentieras på samma sätt. Vid en uppdelning i vidare åldersklasser än vad som h ä r gjorts för hela riket och tätorterna framträder emellertid samma tenden-

Ill ser till relativt starkt samband mellan ålder och innehav av lägenhet vid samma inkomst. 6.3.2. övriga icke giftas lägenhetskonsumtion

Änklingar, änkor och frånskilda har tillsammans med gifta ej samboende i denna redovisning sammanförts till två grupper, benämnda förut gifta män respektive förut gifta kvinnor. Hushållskvoterna för dessa grupper låg på en väsentligt högre nivå än kvoterna för de ogifta. Redan i den lägsta inkomstklassen hade 60 % egna lägenheter. Vidare gällde för de förut gifta liksom för de ogifta att kvinnorna i högre grad än männen hade egna lägenheter vid samma inkomst. Hushållskvoterna redovisas i diagram 6.5 A—B. Härav kan man som synes inte spåra något påtagligt samband mellan inkomst och lägenTabell 6.2. Konsumtion

hetsinnehav. För förut gifta män sjönk snarast kvoterna i inkomstklasserna från 8 000 till 25 000 kronor. Vid en uppdelning av hushållen efter ålder och inkomst uppvisade däremot åldersklasserna under 45 år ett klart positivt samband mellan hushållskvoter och stigande inkomster. För förut gifta kvinnor ökade hushållskvoterna något upp till inkomstklassen 20 000—25 000 kronor, men tillväxttakten var svag. Beträffande glesbygden var antalet personer i urvalet så litet att några slutsatser inte kan dragas. 6.4. Inkomster

och

bostadsutrymme

6.4.1. Inkomster — bostadsutrymme för hushåll med gifta samboende makar

Av uppgifterna i tab. 6.2 framgår, att såväl för hela riket som för de sär-

av rumsenheter per person efter inkomst i gifta hushåll, hela riket samt tätorter och glesbygd 1960 års bostadsräkning Antal rumsenheter per person i

Årsinkomst, kronor

Ej taxerad — 7 999 8 000— 9 999 10 C03—11 999 12 0 0 0 - 1 3 999 14 000—15 999 16 000—17 999 18 000—19 999 20 000—21 999 22 000—23 999 24 000—25 999 26 000—27 999 28 000—29 999 30 000—31 999 32 000—35 999 36 000—39 999 40 000—

hela riket

samtliga tätorter

tätorter med 100 000-inv.

glesbygd

1,08 1,14 1,07 1,03 1,01 1,00 1,01 1,05 1,10 1,12 1,16 1,23 1,23 1,29 1,37 1,39 1,56

1,04 1,16 1,10 1,04 1,00 0,99 1,00 1,03 1,09 1,11 1,15 1,21 1,21 1,27 1,35 1,37 1,54

0,99 1,04 1,00 1,01 0,94 0,95 0,93 0,97 1,00 1,04 1,08 1,12 1,14 1,18 1,27 1,32 1,49

1,14 1,12 1,05 1,02 1,03 1,05 1,06 1,10 1,19 1,22 1,31 1,37 1,47 1,45 1,52 1,56 1,79

Samtliga

1,10

1,10

1,06

1,09

Medianinkomst

14 820

16 420

19 640

10 460

Undre kvartil

10 280

12 170

14 300

6 760

övre kvartil

20 600

22 380

26 280

14 223

112 Diagram

6.5. Hushållskvotens

HUSHALLSKVOTER, '/.

storlek för förut gifta män och kvinnor i olika inkomstklasser Logaritmisk skala

A. F Ö R U T G'FTA

MAN

1009080 7080

(«) 6LESBY6D ;c—

(•) HELA RIKET

x-

8 HUSHALLSKVOTER, X /t* 100908070 60-

B. F Ö R U T

+

ft

v ÅRSINKOMST, 30 > 'OOO-TAL KRONOR

GIFTA KVINNOR.

(«) 6LESBYGD (•) HELA RIKET

50 40 30

skilda bebyggelseområden, som där redovisas, en samtidig stegring av inkomster och bostadsutrymme skedde först från den inkomstklass där medianinkomsten återfanns. Medianerna h a r beräknats på samtliga hushåll, alltså inklusive hushåll med ej taxerad inkomst. I samtliga områden till och med sjönk utrymmesstandarden med stigande inkomst fram till medianinkomst-

25 30

v ÅRSINKOMST, 7" 1000-TAL KRONOR

klassen. Som orsak till att beräkningarna givit detta resultat kan bl. a. anföras samma synpunkter beträffande inkomststatistikens brister, vilka angivits i fråga om inkomster och hushållskvoter. Därutöver bör noteras att ej heller utgående familjebostadsbidrag utgör sådan inkomst som ingår i de använda inkomstuppgifterna. Dessa bidrag utgår som bekant endast till vissa

113 hushåll och bidragens storlek varierar med den beskattningsbara inkomsten. I vad mån de i tabellen redovisade värdena till viss del återspeglar en »bostadsbidragens tröskeleffekt» går emellertid inte att bestämma med hjälp av det använda materialet. Klart är emellertid att bostadsbidragen för en grupp lägre inkomsttagare stärker utrymmeskonsumtionsförmågan i förhållande till redovisade inkomster. Sammanlägger man hushåll från olika delar av landet med olika inkomstnivåer och skilda inkomststrukturer, kan man befara att få skiktningseffekter, som skulle kunna ge sig tillkänna i ett material av det slag vi här arbetat med som en negativ inkomstelasticitet upp till en viss inkomstgräns. Bostadsräkningens inkomstmaterial medger inte en sådan uppdelning att denna eventuella effekt kan närmare studeras. Det h a r däremot gjorts en finare fördelning av tätorter efter storlek än vad som medtagits i den h ä r redovisade tabellen. I viss utsträckning låg genomsnittsinkomsterna i de mindre tätorterna på en lägre nivå än i de större. Inga markanta skillnader i sambandet inkomst-bostadsutrymme mellan olika stora tätorter framträder emellertid. I diagram 6.6 har inlagts värdena för antalet rumsenheter p e r person (RPP) Diagram

för vissa inkomstklasser dels för hushållen i hela riket, dels för hushållen i glesbygden. Inkomstelasticiteterna h a r beräknats på inkomster från 12 000 kronor. För hela riket blev elasticiteten 0,36 och för glesbygden 0,46. Beräknas elasticiteten för hela riket på inkomster från 14 000 kronor blir talet i stället 0,40. I diagrammet har värdena för samtliga tätorter och tätorter med 100 000 och flera invånare inte inlagts, då dessa liksom elasticitetstalen när^ ansluter sig till värdena för hela riket. Tidigare utförda undersökningar h a r gett vid handen, att utrymmesstandarden stiger med åldern. I avsnitt 6.2 konstaterades att inkomsterna sjunker i de högre åldrarna. Som synes av tab. 6.3 var utrymmeskonsumtionen per person för gifta hushåll med mannen i åldern 65 år och däröver högre i alla inkomstklasser än för övriga gifta hushåll. Den höga rumskonsumtionen och det relativt sett låga inkomstläget för de »äldre» hushållen har i viss utsträckning medverkat till den i tab. 6.2 redovisade höga utrymmesstandarden i de lägsta inkomstklasserna. Som framgår av diagram 6.7 blev inkomstelasticiteten för de äldre hushållen i tätorterna 0,37 och skilde sig sålunda inte från den förut redovisade för samtliga gifta hushåll, vilket måste betraktas som anmärkningsvärt med

6.6. Utrijmmesstandardens (antal rumsenheter per person, RPP) elasticitet för gifta samboende

inkomst-

RPP

- GLESBYGD

e-0,46

%^-_ HELA RIKET e-0,36

^0

8—412S99

ÅRSINKOMST, 5 Q ^ IOOO-TAL KRONOR

114 Tabell 6.3. Konsumtion av rumsenheter per person efter inkomst i samtliga gifta hushåll och i gifta hushåll med bostadsförståndare under 65 år respektive 65 år och däröver, hela riket 1960 års bostadsräkning Antal rumsenheter per person Årsinkomst, kronor

Samtliga hushåll

1,08 1,14 1,05 1,01 1,03 1,11 1,19 1,26 1,47

Ej t a x e r a d . . . . — 7 999 8 000—11 999 12 000—15 999 16 000—19 999 20 000—23 999 24 000—27 999 28 000—31 999 32 000—

hänsyn till deras redan höga utrymmesstandard. Som påpekats i »Konsumtionsmönster på bostadsmarknaden» är det uppenbart vilken betydelse denna höga och med ökande inkomster ytterligare ökande utrymmesstandard kan få för den framtida utrymmeskonsumtionen, då man vet att antalet pensionärshushåll kommer att öka starkt samtidigt som dessa bl. a. genom den allmänna tilläggspensionen får betydligt högre realinkomster än dagens pensionärer. Diagram

Bostadsföreståndarens ålder . . . år —64

65—

1,03 1,01 1,00 0,99 1,01 1,09 1,16 1,23 1,42

1,20 1,35 1,42 1,52 1,62 1,77 2,08 1,99 2,37

Ehuru materialet inte här redovisas framgår det av bostadsräkningens inkomstundersökning att även för hushållen med bostadsföreståndare under 65 års ålder utrymmesstandarden ökade med hushållens ålder vid given inkomst. Då det av bl. a. bostadsbyggnadsutredningens treregionsundersökning framgått, att hushållsstrukturen påverkar konsumtionen av bostadsutrymme h a r de gifta hushållen fördelats efter hushållsstorlek. Tab. 6.4 och diagram

6.7. Utrymmesstandardens (antal rumsenheter per person, RPP) elasticitet för gifta samboende i åldern 65 år och däröver Logaritmisk

inkomst-

skala

(*) GLESBYGD SAMTLIGA TÄTORTER

ÅRSINKOMST, IOOO-TAL KRONOR

e-O.VT

115 Tabell

6.4. Konsumtion i olika

av rumsenheter inkomstklasser,

per person i gifta hushåll av olika storlek och samtliga tätorter och glesbygd

1960 års bostadsräkning Hushåll med 2 Årsinkomst, kronor

— 7 999 8 000—11 999 12 000—15 999 16 000—19 999 20 000—23 999 24 000—27 999 28 000—31 999 32 000—

5 el flera

SamtSamtliga Gles- liga Glestät- bygd tätbygd orter orter

Samtliga Glestät- bygd orter

Samtliga Glestätbygd orter

1,33 1,49 1,54 1,56 1,59 1,61 1,72 1,85 2,27

0,94 0,93 0,91 0,89 0,91 0,97 1,03 1,12 1,35

0,79 0,72 0,73 0,74 0,76 0,80 0,89 0,94 1,18

1,56 1,70 1,82 1,85 1,89 2,08 2,33 2,56 3,13

6.8 A — B r e d o v i s a r s å l u n d a u t r y m m e s s t a n d a r d e n f ö r h u s h å l l m e d 2, 3 , 4 r e s p e k t i v e 5 e l l e r f l e r a b o e n d e dels i samtliga tätorter, dels i glesbygden.

1,18 1,12 1,11 1,08 1,11 1,16 1,24 1,30 1,61

1,15 1,24 1,27 1,28 1,35 1,39 1,59 1,72 2,00

1,09 0,94 1,01 0,99 1,04 1,14 1,41 1,41 1,61

0,75 0,73 0,75 0,79 0,82 0,93 1,00 1,11 1,33

Vid b e r ä k n i n g av inkomstelasticiteterna h a r värdena för hushåll m e d ink o m s t e r u n d e r 12 000 k r o n o r u t e s l u t i t s

av skäl s o m tidigare redovisats. Det förut påtalade sambandet, ökad u t r y m meskonsumtion m e d stigande ålder, p å v e r k a r framförallt v ä r d e n a för hush å l l m e d 2 b o e n d e , d å d e flesta ä l d r e gifta h u s h å l l e n å t e r f a n n s i d e n n a h u s hållstyp.

Diagram

(antal

rumsenheter

för gifta samboende

i hushåll

6.8. Utrymmesstandardens elasticitet

Logaritmisk

per person, av olika

A. SAMTLIGA TÄTORTER.

RPP

.4 C ÅRSINKOMST,

ft io I00O-TAL

ÅRSINKOMST,

X.

Z BOENDE e-0,34 3 BOENDE e»0,37 4 BOENDE e-o,33

5* BOENDE «>0,«

inkomst-

skala

RPP

|5 20 KRONOR

RPP)

storlek

.4

B. GLESBYGD.

ft

1000-TAL

20 KRONOR

• >

^ BOENDE -• 3 BOENDE

e-0,50 e-0,4^

t •

4 BOENDE 5* BOENDE

e-o,5o e-0,50

SO

116 Diagram

6.9. Utrymmesstandardens

(antal rumsenheter

per person, RPP)

inkanst-

elasticitet för ogifta män och kvinnor Logaritmisk A.

skala

MELA RIKET OGIFTA KVINNOR OGIFTA MÄN

jg

£5

v 3 ^

e-0.56

e'0,52

ÅRSINKOMST, 1000 - T A L KRONOR

B. SAMTLIGA TÄTORTER. OGIFTA

KVINNOR

OGIFTA

MAN

v /

Diagram 6.8 A—B ger en god överblick över skillnaderna vid samma inkomst mellan hushåll av olika storlek. Värdena för utrymmesstandarden ligger i varje inkomstklass lagrade på varandra med de lägsta värdena för de största hushållen. Konsumtionen av utrymme ökade inom varje hushållsstorlek med inkomsten. Några anmärkningsvärda skillnader i ökningstakten mellan hushåll av olika storlek förelåg inte, men i tätorterna ökade de större hushållens konsumtion något mera än de mindres. Inkomstelasticiteterna låg i tätorterna mellan 0,34 för hushåll med 2 boende och 0,42 för hushåll med 5

e-0.60

e-0,57

ÅRSINKOMST, 1 0 0 0 - T A L KRONOR

eller flera boende. I fråga om glesbygden bör påpekas att i inkomstklasserna från 24 000 kronor antalet hushåll med 2 och 3 boende var litet i urvalet. Elasticiteterna blev i glesbygden 0,42 för hushåll med 3 boende och 0,50 för övriga hushåll, således något högre än i tätorterna. 6.4.2. Inkomster — bostadsutrymme för icke gifta hushåll

Utrymmesstandarden efter inkomst för hushåll med ogift man eller kvinna som bostadsföreståndare framgår av diagram 6.9 A—B. Elasticitetstalen h a r beräknats på inkomster från 8 000 kronor.

117 Diagram

6.10. Gifta samboende i olika inkomstklasser procentuellt lägenhetens kvalitetsgrupp1

fördelade

efter

SAMTLIGA TÄTORTER.

30,00031 3 9 3

-7359

40000-

ÅRSINKOMST, KRONOR

B. GLE5BY6D.

-7399

40000-

ÅRSINKOMST, KRONOR

Se n o t 1, t a b e l l 2.4.

Även för dessa hushåll gällde, att konsumtionen av bostadsutrymme ökade med stigande inkomster. De elasticiteter som framräknats visar icke obetydligt högre tal än för de gifta hushållen, för ogifta män 0,52 och för ogifta kvinnor 0,58 (hela r i k e t ) . Stigande inkomster skulle med andra ord ha en

starkare effekt på deras utrymmesefterfrågan än på de gifta hushållens. I tätorterna synes sambandet mellan inkomst och utrymme bland de ogifta hushållen vara något starkare än för ogifta i riket i dess helhet. Beträffande glesbygden var frekvenserna i urvalet dock små i de högre inkomstklasserna. Lik-

118 som lägenhetskonsumtionen var även utrymmeskonsumtionen större för de ogifta kvinnorna än för männen i samma inkomstklasser. Även stegringstakten i utrymmesstandarden med ökande inkomster var något snabbare för kvinnor än för män. I fråga om hushåll med förut gifta som bostadsföreståndare kunde något positivt samband mellan bostadsutrymme och inkomst inte spåras förrän vid inkomster över 12 000 kronor för män och 8 000 kronor för kvinnor. Endast en tredjedel av de förut gifta männens hushåll i hela riket hade emellertid en inkomst överstigande 12 000 kronor. I tätorter med mer än 100 000 invånare låg medianinkomsten för män tillhörande denna civilståndsgrupp vid 10 440 kronor och övre kvartilinkomsten vid 16 130 kronor. För de förut gifta kvinnornas hushåll gällde att endast 26 % hade inkomster överstigande 8 000 kronor, i de största tätorterna 36 %.

6.5. Inkomster

och

utrustningsstandard

6.5.1. Inkomster — utrustningsstandard för hushåll med gifta samboende makar

Sambandet mellan inkomst och lägenhetens utrustningsstandard var starkt för de gifta hushållen såväl i tätorterna som i glesbygden. I stort gällde att hushåll med höga inkomster bodde i lägenheter av högre standard än hushåll med lägre inkomster. I diagram 6.10 A—B redovisas de gifta hushållen i olika inkomstklasser procentuellt fördelade inom varje inkomstklass efter lägenheternas utrustningsstandard mätt i de 7 kvalitetsgrupper, i vilka bostadsräkningen indelat lägenhetsbeståndet (se tab. 2.4). Av diagrammen framgår, att ett klart positivt samband med inkomsten förelåg endast för kvalitetsgrupp 1 — lägenheter med den högsta utrustningsstandarden. I hela riket

sjönk andelen hushåll i varje ar.nan kvalitetsgrupp med stigande inkomst, alltså även i grupp 2 och 3, där lägenheterna var utrustade med centralvärme och wc. I tätorterna bodde ungefär 33 % av hushållen med inkomster under 8 000 kronor i bostäder med den högsta utrustningsstandarden, medan i inkomstklassen 16 000—17 999 kronor (medianinkomstklassen för tätorterna) 63 % och i den högsta inkomstgruppen 96 % bodde i sådana lägenheter. Av hushållen med taxerad inkomst hade i tätorterna inte fullt 10 % inkomster under 8 000 kronor. I kvalitetsgrupp 2 och 3 sammantagna bodde 26 % av hushållen med inkomst under 8 000 kronor och ca '3 % av den högsta inkomstklassens hushåll. I kvalitetsgrupp 3 återfanns enligt bostadsräkningen en i förhållande till andra kvalitetsgrupper stor andel smålägenheter. I de övriga fyra kvalitetsgrupperna — som saknade någon, några eller alla av utrustningsdetaljerna vatten, avlopp, centralvärme, w c — bodde således ungefär 40 % av de lägsta inkomsttagarna mot endast drygt 1 % av de högsta. Glesbygden hade ett i utrustningshänseende sämre bostadsbestånd än tätorterna, vilket framgått av redogörelsen i kap. 2. Andelen hushåll i kvalitetsgrupp 1 var därför i samtliga inkomstklasser mindre än i tätorterna. Sambandet mellan inkomst och utrustningsstandard var emellertid i stort sett av samma art som i tätorterna. Andelen hushåll i kvalitetsgrupp 1 ökade, som synes av diagram 6.10 B, från inkomstklass till inkomstklass. I inkomstklassen under 8 000 kronor hade 9 % av hushållen en lägenhet av högsta standardklass, i inkomstklassen 10 000—11 999 kronor (medianinkomstklassen i glesbygden) 1 8 % , i inkomstklassen 16 000 —17 999 kronor 32 % och i den högsta inkomstklassen 89 %. Inkomster under-

119 Diagram 6.11. Utrustningsstandardens (den procentuella andelen hushåll i kvalitetsgrupp l1) inkomstelasticitet för gifta samboende Logarilmisk skala ANDEL HUSHALL I KVAL.GRUPP 1 , V. SAMTLIGA TÄTORTER 100 30 00 70 60 50

e-0,55" GLESBYGD e - 1,26

40 30

l 1

. T

ÅRSINKOMST, IOOO-TAL KRONOR

Se not 1, tabell 2.4.

stigande 8 000 kronor hade ca 30 % av de taxerade hushållen i glesbygden. Som tidigare påpekats var antalet hushåll i de högsta inkomstklasserna litet i urvalet, varför beräkningarna för varje inkomstklass över 28 000 kronor är behäftade med stora felmarginaler. Tendensen till högre standard med ökad inkomst var emellertid tydlig. Beträffande kvalitetsgrupperna 2 och 3 gällde i glesbygden att för de lägre inkomstklasserna andelen hushåll ökade något från inkomstklass till inkomstklass, att för inkomstklasserna mellan 12 000 kronor och 22 000 kronor andelen låg p å ungefär samma nivå och att för inkomster över 22 000 kronor andelen hushåll minskade med ökande inkomster. Endast 6 % av hushållen hade 22 000 kronor eller mera i inkomst. Att kalkylresultaten h ä r skiljer sig från tätorterna kan emellertid bero på att antalet lägen-

heter och därmed hushåll i dessa standardgrupper var litet i urvalet. För kvalitetsgrupperna 4—7 slutligen gällde en klar tendens att med ökande inkomster minskade andelen hushåll, från 74 % i den lägsta inkomstklassen till 58 % i inkomstklassen 10 000—11 999 kronor, till 44 % i inkomstklassen 16 000—17 999 kronor och till knappt 2 % i den högsta inkomstklassen. Värdena för andelen hushåll med lägenheter i kvalitetsgrupp 1 inom varje inkomstklass h a r inlagts i diagram 6.11. De på dessa värden framräknade inkomstelasticiteterna för utrustningsstandard blev i tätorterna 0,55 och i glesbygden 1,26. Som framgår av uppgifterna i diagram 6.10 A—B skulle elasticitetstalen för övriga kvalitetsgrupper bli negativa. Det h a r tidigare påpekats, att en stor del av hushållen med låga inkomster var hushåll med bostadsföreståndare i

120 Diagram 6.12. Hushåll med icke gift bostadsföreståndare i olika inkomstklasser tuellt fördelade efter lägenhetens kvalitetsgrupp1

procen-

A. SAMTLIGA TÄTORTER

EOO00-

25000-

-3339 ÅRSINKOMST, KRONOR B. GLESBYGD.

-3339

4 0001393

E5000-

8 00011399

ÅRSINKOMST, KRONOR 1

Se not 1, tabell 2.4.

åldern 65 år och däröver. Av bostadsräkningen framgår att dessa hushåll hade en lägre utrustningsstandard än de yngre hushållen. Linjerna i diagram 6.11 skulle alltså haft en mindre lutning om värden för enbart hushåll med bostadsföreståndare under 65 års ålder hade använts och inkomstelasticiteterna blivit något lägre. Även för de äldre

hushållen gällde emellertid att de med höga inkomster bodde i lägenheter av högre standard än de med lägre inkomst. 6.5.2. Inkomster icke gifta hushåll

utrustningsstandard för

Även för de icke gifta hushållen ökade utrustningsstandarden med stigande inkomster. Diagram 6.12 A—B redovisar

121 Diagram 0.13. Ulrusiningsstandardens (den procentuella andelen hushåll i kvalitetsgrupp ll) inkomstelasticitet för hushåll med icke gift bostadsföreståndare Logaritmisk

skala

ANDEL WUSUALL I KVAL.GRUPP 1 , %

& 1

fl

20 SAMTLIGA

TÄTORTER

GLESBYGD

e«l,M

v 7

e-0,58

ÅRSINKOMST, 1000-TAL KRONOR

Se not 1, tabell 2.4.

Tabell 6.5. Hushåll med icke gift bostads förståndare i åldern —64 år respektive 65år i olika inkomstklasser procentuellt fördelade efter lägenhetens kvalitetsgrupp, samtliga tätorter 1960 års bostadsräkning Bostadsföreståndarens ålder . . . år —64

65—

—64

65—

—64

65—

Årsinkomst, kronor Lägenhetens kvalitetsgrupp 3

1 + 2 Ej taxerad — 3 999 4 000— 7 999 8 000—11 999 12 000—15 999 16 000—19 999 20 000—24 999 25 000—

38,9 38,1 43,4 48,0 55,7 67,7 76,4 88,9

20,6 24,4 45,2 59,9 71,5 77,5 94,1 94,3

17,1 19,4 18,9 19,2 18,0 14,5 11,6 5,6

4+5+6+7 27,6 24,7 25,9 17,8 13,0 11,2 4.7 2,1

44,0 42,4 37,7 32,8 26,3 17,8 12,0 5,5

51,8 51,0 29,0 22,3 15,5 11,2 1,1 3,5

122 de icke gifta hushållen i olika inkomstklasser procentuellt fördelade inom varje inkomstklass efter lägenhetens utrustningsstandard. Av diagram 6.13 framgår att inkomstelasticiteten för utrustningsstandard enligt kvalitetsgrupp 1 blev 0,58 i tätorterna och 1,64 i glesbygden. De ovan beskrivna tendenserna för de i tätorterna boende gifta gällde också för de icke gifta hushållen där. I glesbygden ökade andelen hushåll i kvalitetsgrupp 1 för varje inkomstklass och minskade i kvalitetsgrupperna 6 och 7. Till skillnad från i tätorterna ökade i glesbygden andelen hushåll i kvalitetsgrupperna 2—5 så gott som genomgående upp till inkomstläget 16 000 kronor. Antalet hushåll i urvalet med inkomst däröver var så litet, att några slutsatser inte kan dragas av den framräknade procentuella fördelningen i de högsta inkomstklasserna.

Hushåll med bostadsföreståndare i åldern 65 år och däröver utgjorde en betydande andel av de icke gifta hushållen, 37 % i tätorterna och 44 c/o i glesbygden. I tab. 6.5 redovisas de icke gifta hushållens utrustningsstandard i tre kvalitetsgrupper efter inkomst och efter bostadsföreståndarens ålder, under 65 år respektive 65 år och däröver. De äldre hushållen i inkomstklassen under 4 000 kronor hade en lägre utrustningsstandard än de yngre hushållen, men ökningen i standard mellan varje inkomstklass skedde därefter i en förhållandevis högre takt än för de yngre. Beräknade inkomstelasticiteter på de i tabellen angivna värdena för kvalitetsgrupperna 1 och 2 sammantagna blev för de yngre hushållen 0,50 och för de äldre 0,55.

KAPITEL 7

Bedömning av bostadsefterfrågans framtida omfattning

7.1.

Inledning

I kap. 4 har bostadskonsumtionen i hushållens ekonomi behandlats, i kap. 5 h a r en redogörelse lämnats för de resultat våra egna och några andra undersökningar givit i fråga om en rad av de faktorer som påverkar förändringar i bostadsefterfrågans såväl totala volym som inriktning och i kap. 6 h a r redovisats data från 1960 års bostadsräknings inkomstundersökning av betydelse för bedömningen av bostadsefterfrågans framtida omfattning och inriktning. De för förändringar i efterfrågan bestämmande faktorerna kan ranges i följande förenklade sammanfattning: a)

förändringar i folkmängdens storlek, ålders- och civilståndsfördelning;

b)

inkomstförändringar;

c)

förändringar i bostadskostnader (priser respektive h y r o r ) ;

d)

förändringar i hushållens preferenser och i utbudets struktur (miljöfaktorer).

De samhälleliga målsättningarna i fråga om bostadsförhållandena (normer för maximalt antal boende per rum e t c ) , bostadspolitiska åtgärder av skilda slag liksom familjepolitiska sådana påverkar härutöver konsumtionsvolymen. Som framhållits i kap. 5 påverkar de demografiska faktorerna såväl antalsefterfrågan på lägenheter som efter-

frågan på bostadsutrymme och standard. Vidare har de inrikes flyttningsrörelserna stor betydelse för efterfrågeökningen i tätorterna respektive minskningen på glesbygden. De ekonomiska faktorerna, inkomster och bostadskostnader, påverkar hushållskvoterna och civilståndsfördelningen och därigenom också hushållens fördelning på storlek, en påverkan som återverkar både på lägenhetsefterfrågan och på efterfrågan på bostadsutrymme. De ekonomiska faktorerna är vidare av betydelse för konsumtionen av rumsenheter per hushåll av given storlek. Förändringar i hushållens preferenser påverkar hushållskvoterna och utbudets struktur har inverkan på konsumtionen av rumsenheter per hushåll och hushållens storlek. Våra undersökningar i de tre regionerna Västerås, Skellefteå och Ljungby visar att det föreligger en betydande efterfrågan på ökad bostadsvolym vid nu rådande relationer mellan inkomster och h y r o r (priser) och att, om önskemålen tillfredsställdes, bostadskostnadernas andel av inkomsterna visserligen skulle komma att öka, men för flertalet hushåll inte över vad som kan bedömas ligga inom ramen för deras betalningsförmåga; ett undantag utgör inkomsttagare med mindre än 12 000 kronors inkomst per år. Undersökningsresultaten tyder på att en betydande del av den bristande balansen på bostadsmarknaden beror på att de etablerade hushållen önskar ökat bostadsutrymme och

124 bättre standard. Den latenta efterfrågan på ökat utrymme är större bland familjehushållen än bland övriga hushåll, och önskemålen riktar sig vanligen mot en ökning av utrymmet med ett rum. Ehuru utrustningsstandarden förbättrats avsevärt under tiden mellan bostadsräkningarna 1945 och 1960, visar våra undersökningar att en stark latent efterfrågan på ökad kvalitet ändå kvarstår. Slutligen har genom en specialundersökning i Västerås konstaterats en betydande otillfredsställd antalsmässig efterfrågan på lägenheter från ogifta i åldrarna 20 —35 år. Den efterfrågan som uppstår på grund av realinkomststegringar synes för framtiden få en i förhållande till de demografiska faktorerna ändrad vikt vid bedömningen av den totala efterfrägeutvecklingen. I fråga om de gifta hushållen motsvarar den antalsmässiga konsumtionen sedan länge antalet gifta samboende män. Inom den närmaste tioårsperioden synes också några grupper av den icke gifta befolkningen komma upp till en antalsmässig efterfrågan, som svarar mot antalet personer i dessa grupper. F ö r såväl de gifta som de sistnämnda icke gifta hushållen kommer den antalsmässiga efterfrågans förändringar därefter att i stort sett svara mot de demografiska förändringarna, ökningen i efterfrågan för dessa grupper kommer därefter helt att inriktas mot ökat utrymme och kvalitet och denna ökningstakt blir i första hand beroende av realinkomststegringarna och prisutvecklingen inom bostadssektorn. Sedan 1960 års folk- och bostadsräkningar nu i stort sett redovisats har anslag beviljats bostadsstyrelsen och statistiska centralbyrån för fördjupade analyser av räkningsresultaten. Bostadsräkningens inkomstundersökning ger möjligheter till ytterligare bedömningar

av de ekonomiska faktorernas effekt på bostadsefterfrågan. Sammantaget kommer dessa uppgifter och analyser av räkningsresultaten jämte bostadsbyggnadsutredningens undersökningar och analyser att skapa förutsättningar för att vid prognoser för förändringar i bostadsefterfrågan använda en mer förfinad metodik än tidigare. Det har ovan påpekats, att de bostadspolitiska målsättningarna och åtgärderna givetvis påverkar bostadsefterfrågan, för närvarande dels genom hyresreglering av det äldre bostadsbeståndet, dels genom subventionering av nyproduktionen och dels genom familjebostadsbidrag. År 1963 tillsattes en utredning som har att behandla vissa av dessa åtgärder och stödformer. För slutförandet av vart uppdrag har vi inte ansett oss kunna avvakta resultaten av ytterligare bearbetningar och analyser av folk- och bostadsräkningen och ställningstaganden till bostadspolitikens ekonomiska sida och vi h a r därför inte heller ansett oss nu böra utföra och redovisa en fullständig efterfrågeprognos för den närmaste framtiden. Det bör i stället ankomma på bostadsstyrelsen att, sedan de nyssnämnda bearbetningarna slutförts, svara för utarbetandet av en totalprognos. Vi har i stället valt att genom några räkneexempel söka ytterligare belysa några av de betydelsefullaste efterfrågefaktör ernås inflytande på utfallet i en totalprognos för riket i dess helhet. Som utgångsmaterial vid exemplifieringarna användes uppgifter ur 1960 års folk- och bostadsräkningar om boendeförhållandena. Som framtida jämförelsetidpunkt har valts år 1975. De antaganden som görs om inkomstelasticiteter ansluter sig till de i delbetänkandet »Konsumtionsmönster på bostadsmarknaden» (SOU 1964:3) redovisade och till de i kap. 6 ur bostadsräkningens inkomstundersökning framräknade; även de re-

125 sultat som ovan summariskt refererats ur treregionsundersökningen har beaktats. Jämförelser görs vidare med utvecklingen 1945—1960. De nedan gjorda antagandena om inkomstelasticiteter bygger sålunda på beräkningar genom s. k. tvärsnittsanalyser; material för tidsserieanalyser av förändringar i bostadskostnader och inkomster har inte funnits tillgängliga. Som framhållits i nyssnämnda betänkande kan sådana tvärsnittsanalyser inte ge ett fullständigt mått på efterfrågans inkomstelasticitet och ger som regel lägre tal än tidsserieelasticiteter. Den metodik som här användes med beräknade elasticiteter för särskilda »delområden» i efterfrågan, där antalsefterfrågan på lägenheter, utrymmesefterfrågan och utrustningsefterfrågan behandlas var för sig, ger en samlad effekt på efterfrågetillväxten som motsvarar en total inkomstelasticitet för bostadsefterfrågan överstigande 1. Som nyss framhållits är de nedan angivna summorna för bostadsefterfrågan 1975 närmast att betrakta som räkneexempel och inte som resultat av en prognosberäkning i egentlig mening. De torde likväl kunna ge en viss vägledning för bedömningar av bostadsefterfrågans tillväxttakt. Förutom av inkomstutvecklingen påverkas som nyss sagts den totala efterTabell 7.1.

frågan av bostadspolitiska målsättningar. Vissa grupper av befolkningen kan inte utan särskilda stödåtgärder höja sin bostadsstandard under tiden fram till 1975 till en ur allmänna sociala synpunkter godtagbar nivå. I avsnitt 3 av detta kapitel diskuteras därför några målsättningsnormer för bostadsstandard och den ytterligare bostadskonsumtion som en sådan målsättning kan komma att betyda. Vidare behandlas i avsnitt 4 bostadsförhållandena för sådana grupp e r för vilka det kan bli nödvändigt med särskilda stödåtgärder. 7.2. Några exemplifieringar av efterfrågefaktorernas inflytande på utfallet i en totalprognos 7.2.1. Folkmängden 1975

Förändringen av befolkningen kan beräknas genom en befolkningsprognos utförd på sedvanligt sätt. På denna måste ställas kravet att den redovisar befolkningen fördelad efter kön, åldersklasser och civilstånd. Som underlag i följande räkneexempel användes statistiska centralbyråns 1962 upprättade befolkningsprognos. I denna redovisas tre alternativa beräkningar av folkmängden 1975 efter kön och åldersklasser. Nedan användes endast den av centralbyrån som medelalternativ an-

Folkmängden 1975

Män Ålder, år

0—15 16—19 20—24 25—34 35—44 45—54 55—64 65— Summa

Kvinnor

Gifta samboende

övriga

Ogifta

950 948 217 740 227 222 163 227 62 503 64 942 63 005 95 681

561 51 809 455 585 374 799 393 703 393 739 366 480

145 3 770 23 170 27 690 35 400 40 275 121 880

1 845 268

2 036 676

252 330

Ogifta

Gifta samboendc

Övriga

901 830 198 422 141 857 51 715 32 465 34 347 40 535 142 543

7 785 119 706 525 244 383 692 397 703 352 471 250 075

975 7 783 32 116 33 860 58 504 109 312 319 117

1 543 714

2 036 676

561 667

126 givna beräkningen. Med ledning av det beräknade antalet gifta kvinnor i varje åldersklass h a r befolkningen fördelats på tre civilståndsgrupper efter kön, nämligen ogifta, gifta samboende samt övriga (tab. 7.1). Vid denna fördelning liar hänsyn inte tagits till hur inkomster och bostadskostnader eventuellt kan påverka civilståndssammansättningen. Grupperna övriga män respektive övriga kvinnor innefattar förut gifta och gifta ej samboende.

7.2.2. Antalet hushåll I vårt land efterfrågar så gott som samtliga gifta par egna lägenheter. Enligt såväl 1945 som 1960 års bostadsräkningar var för gifta samboende män hushållskvoten 99 (antalet bostadsföreståndare i bostadshushåll per 100 personers folkmängd). Endast i de yngsta och äldsta åldrarna understeg kvoten något detta tal, för de yngre troligen delvis beroende på den rådande bostadsbristen. Det finns ingen anledning anta att antalsefterfrågan för denna civiLståndsgrupp numera varierar med inkomster eller boendekostnader. För 1975 antas därför att hushållskvoterna för gifta samboende män kommer att ligga på samma höga nivå som tidigare. För beräkning av antalet övriga hushåll 1975 utgår vi från antalet bostadsföreståndare i bostadshushåll per 100 personers folkmängd i olika åldersTabell 7.2. Hushållskvoter

Ålder, år 16—19 20—24 25—34 35—44 45—54 55—64 65—

och civilståndsgrupper (hushållskvoter) år 1960. Hänsyn måste emellertid tagas till den otillfredsställda efterfrågan på lägenheter som rådde 1960. Hur mycket högre hushållskvoterna skulle ha varit om denna efterfrågan kunnat tillgodoses vid rådande inkomst- och prisförhållanden kan av naturliga skäl inte fastställas med någon högre grad av exakthet. En beräkning av bostadsbristens betydelse i detta avseende måste alltså komma att delvis bygga på en skönsmässig bedömning. Likväl har det ansetts nödvändigt att för de fortsatta beräkningarna uppräkna 1960 års hushållskvoter för icke gifta hushåll med hänsyn till den då rådande antalsmässiga bostadsbristen. Till ledning härför har använts uppgifter från treregionsundersökningen och de uppgifter som redovisas i bostadsstyrelsens sammanställningsrapport från ett antal bostadsförmedlingar om antalet bostadssökande icke gifta personer utan egen lägenhet, vilka inte hade för avsikt att ingå äktenskap i samband med bostadsanskaffningen. Dessa i tab. 7.2 redovisade »uppräknade» hushållskvoter 1960 har lagts till grund för beräkningen av 1975 års kvoter. I de följande räkneexemplen h a r antagits en realinkomstökning av 3 % per år*, och att bostadskostnadsnivån för1 Antagandet har gjorts i samråd med den pågående långtidsutredningen.

1960 uppräknade med hänsyn till rådande nämnda år

bostadsbrist

Ogifta män

Samboende gifta män

övriga män

Ogifta kvinnor

övriga kvinnor

1 11 31 44 56 64 60

73 92 97 99 99 99 96

3 20 44 57 69 79 70

2 18 41 51 53 58 65

12 37 68 80 85 85 75

127 Tabell 7.3. Hushållskvoter

1975 efter åldersdifferentierade

Antagna elasticiteter Ålder, år

16—19 20—24 25—34 35—44 45—54 55—64 65—

övriga män

Ogifta kvinnor

Ogifta män

1,5 0,8 0,4 0,2 0,1 0,1

0,5 0,5 0,5 0,2 0,2 0,1

1,5 0,8 0,5 0,4 0,2 0,2

1 20 45 54 62 68 63

Tabell 7.4. Antal hushåll

Hushållstyp

Enligt 1960 års kvoter

1975 Enligt i t a b . 7.3 angivna kvoter 1975

Ogifta män 211 000 298 000 Samboende gifta män 1 993 000 2 012 000 övriga män 165 000 187 000 Ogifta kvinnor 179 000 255 000 426 000 434 000 övriga kvinnor 2 974 000 3 186 000 Summa Därav icke gifta

Hushållskvoter 1975

Ogifta män

ändras i takt med den genomsnittliga prisnivån. Beräkningar har också gjorts för hushållskvoternas förändringar vid 2 % realinkomststegring och nedan angivna inkomstelasticiteter. Skillnaden hlir emellertid relativt liten, ca 65 000 eller 2 % färre hushåll under den behandlade 15-årsperioden. Anledningen härtill är att redan vid 2 % realinkomststegring blir hushållskvoterna efter 15 år för vissa antalsmässigt stora åldersklasser av förut gifta så höga att någon ytterligare stegring inte torde vara möjligMed ledning av undersökningar som redovisats i betänkandet »Konsumtionsmönster på bostadsmarknaden» och i kap. 6 i detta betänkande h a r antaganden gjorts om m e d hänsyn till åldern differentierade inkomstelasticiteter. De antagna elasticitetstalen redovisas i tab.

981 000 1 174 000

inkomstelasticiteter

Samboende Övriga män gifta män 98 98 99 99 99 99 98

4 26 56 73 77 85 74

Ogifta kvinnor

övriga kvinnor

3 33 59 65 65 64 72

12 37 68 80 85 85 75

7.3. Vidare antages ett mättnadsvärde vid kvoten 85, vilket skulle betyda att högst 85 % av totalbefolkningen i en åldersgrupp inom respektive icke gift civilståndsgrupp efterfrågar egna lägenheter. År 1960 uppgick antalet bostadshushåll till 2 582 000 och år 1945 till 2 082 000. Mellan dessa år ökade sålunda antalet hushåll med netto 500 000 (24 %). Under 15-årsperioden 1961—1975 skulle antalet hushåll komma att öka med 604 000. Av denna ökning kan 212 000 eller 35 % hänföras till förändringar beroende på ekonomiska faktorer. För de gifta hushållen blir ökningen 298 000 och är, som tidigare påpekats, helt beroende av de demografiska förändringarna. De icke gifta hushållens ökning blir 306 000, varav 113 000 beroende på förändringar i befolkningen och 193 000 eller 63 % på den antagna realinkomstförändringen. 7.2.3. Efterfrågan på bostadsutrymme— rumsenheter

F ö r beräkning av efterfrågan på bostadsutrymme erfordras dels ett antagande om boendefolkmängden 1975, dels beräkningar av det genomsnittliga antalet boende per hushåll i olika hushållsgrupper. I de fortsatta beräkningarna har antagits att andelen i bostadshushåll boende av totalfolkmäng-

128 Tabell 7.5. Antal boende per 100 hushåll åren 1960 och 1975 1960

1975 Ogifta män Övriga män Ogifta kvinnor Övriga kvinnor

172 172 135 182

137 142 125 150

Samboende gifta män, restpost

321 Hushållstyp

den 1975 blir densamma som 1960, vilket betyder en boendefolkmängd av 8 100 000 år 1975. Vidare har antagits att antalet boende per 100 hushåll i de icke gifta hushållsgrupperna under I960—1975 minskar i stort sett på samma sätt som under 1945—1960. Antalet boende per 100 gifta hushåll har då erhållits som en restpost. Ur 1960 års bostadsräkning har framräknats antalet rumsenheter per 100 boende i de olika hushållsgrupperna och antaganden gjorts om inkomstelasticiteter för utrymme. Därefter har antalet rumsenheter 1975 framräknats för varje hushållstyp. Tre alternativa antaganden har gjorts om inkomstelasticiteter (e) för utrymme, nämligen 0,4 i alternativ 1, 0,5 i alternativ 2 och 0,6 i alternativ 3. Alternativ 2 svarar närmast mot de elasticiteter för utrymme, som beräknats och redovisats i kap. 6. De två övriga har medtagits för att något belysa effekten av ett mindre respektive större samband än detta mellan realinkomst-

Tabell 7.6. Hushållstyp Ogifta män Samboende gifta män övriga män Ogifta kvinnor Övriga kvinnor

ökningar och utrymmesefterfrågan för olika hushållstyper. Antalet rumsenheter i bebodda lägenheter uppgick enligt 1945 års bostadsräkning till ca 6 610 000 och 1960 till ca 8 855 000. Nettoökningen var sålunda ca 2 245 000 eller 34 %. Enligt alternativ 1 skulle ökningen i efterfrågan mellan 1960 och 197;' bli 3 142 000 rumsenheter eller 3 5 % , enligt alternativ 2 3 681 000 rumsenl.eter eller 42 % och enligt alternativ 3 4 220 000 rumsenheter eller 48 '7c. Av ökningen enligt alternativ 2 skulle ungefär 27 % vara att hänföra till befolkningsförändringar och således 73 c/< till förändringar i realinkomsterna. De gifta hushållens ökade efterfrågan på rumsenheter blir 2 992 000, varav 29 % är beroende på ökningen i antalet hushåll. Vid dessa beräkningar har hänsyn inte tagits till den icke tillfredsställda utrymmesefterfrågan 1960. Genom att alternativ 2 valts för de fortsatta beräkningarna synes det dock sannolikt att denna i utgångsläget otillfredsställda efterfrågan kommit att inrymmas i den framräknade totala bostadsefterfrågan 1975. För att ytterligare belysa de gifta hushållens efterfrågan på utrymme och dess samband med förändrade inkomstförhållanden har nedan gjorts några sammanställningar på grundval av uppgifter från bostadsräkningarna 1945 och 1960 samt tillgänglig inkomststatistik. I

Antal rumsenheter

1975 Alt. 1 e = 0,4

Alt. 2 e = 0,5

Alt. 3 e = 0,6

791 500 8 664 400 553 300 679 500 1 308 500

828 200 9 052 400 577 200 711 400 1 367 100

865 000 9 440 400 603 800 740 100 1 425 700

11997 000 |

12 536 000

13 075 000

129 följande tablå redovisas för gifta samboende antalet rumsenheter per 100 hushåll 1945 och 1960 i fyra åldersklasser samt den procentuella ökningen av antalet rumsenheter per hushåll. Om man som inkomstbegrepp använder mannens och hustruns sammanlagda nettoinkomst kan inkomstökningen vid fast penningvärde i den yngsta åldersklassen uppskattas till omkring 80 %, medan för den äldsta åldersklassen inkomsten nära fördubblats. Antal rumsenheter per 100 hushåll

Ålder, år

ökning i procent

20—34 35—49 50—64 65—

281 332 361 346

335 393 389 361

19 18 8 4

Samtliga

14 Om man i stället följer utrymmeskonsumtionens förändringar mellan 1945 och 1960 för de gifta hushållen fördelade efter mannens födelseår (i födelseårsklasser) får tablån följande utseende. Antal rumsenheter per 100 hushåll

Födelseårsklass

1945 1926—40 1911—25 1896—10 1881—95 —80

281 332 361 346

ökning i procent

1960 335 393 389 361

40 17 0

För de under åren 1911—1925 födda har medelinkomsten drygt fördubblats

År

1960 1975 9—412899

mellan 1945 och 1960, för årsklassen födda 1896—1910 skedde en ökning med omkring 60 %, medan det för de 1881—1895 födda skedde en minskning med några procent. Med ledning av de resultat som erhållits av utredningens egna undersökningar och de uppgifter som kan hämtas ur bostadsräkningarna kan konstateras, att varje ny födelseårsklass av familjer efterfrågar vid den första bosättningen större lägenheter med högre kvalitet än tidigare födelseårsklasser och att, under den tid då familjens storlek ökar, familjens bostadskonsumtion ökar i fråga om såväl utrymme som kvalitet. Under en period av stabilitet i hushållsstorleken och en svagare inkomstökning ökar utrymmesefterfrågan svagare och under familjens senare levnadsperiod, då både hushållsstorlek och inkomst minskar, ökar fortfarande efterfrågan på kvalitet, medan efterfrågan på utrymme är tämligen oförändrad. Det bör dock observeras, att vid nuvarande bostadsförhållanden med ett relativt sett stort bestånd av små lägenheter, efterfrågan på utrymme inte minskar för de äldsta födelseårsklasserna. Som en följd härav och då hushållen i ett tidigare livsskede nått en högre utrymmeskonsumtion än närmast föregående generation fortsätter ökningen av konsumtionen rumsenheter per 100 hushåll även i åldersklassen 65 år och däröver. Med beaktande av dessa tendenser kan den i tablåerna redovisade utvecklingen användas för en jämförelse med den i detta kapitel förut tillämpade metoden med inkomstelasticiteter för beräkning av utrymmesefter-

Antal rumsenheter per 100 hushåll i åldern . . . år Samtliga

20—34

35—49

50—64

65—

335 400

393 470

389 460

361 390

376 435

130 Tabell 7.7. Hushåll efter antal boende åren 1960 och 1975 Hushåll med . . . . boende År

1960 antal i 0/

1975 antal i%

Sair.tliga

6 el. fl.

521 776 20,2

702 062 27,2

566 238 21,9

453 481 17,6

208 305 8,1

130 289 2 582 151 5,0 100,0

868 400 27,3

901 300 28,3

589 600 18,5

547 900 17,2

207 700 6,5

71 100 3 186 000 2,2 100,0

Tabell 7.8. Lägenheter efter storlek åren 1960 och 1975 Lägenheter om År

1 r, 1 rkv

1960, a n t a l . . . . 170 160 6,6 i% 1975, antal. . . . 95 000 3,0 i%

6 el. fl. rk

Samtliga

2r, 1 rk

3 r, 2 rk

3 rk

4 rk

5 rk

478 541 18,6

826 125 32,0

605 443 23,5

301 382 11,7

122 770 4,8

73 546 2 577 967 2,9 100,0

382 300 12,0

796 500 25,0

860 200 27,0

637 200 20,0

270 800 8,5

144 000 3 186 000 100,0 4,5

frågans stegringstakt för gifta. Vid extrapolering av utvecklingen 1945— 1960 erhålles följande antal rumsenheter per 100 hushåll i olika åldersklasser (se tablån nederst på s. 129). Ökningen i efterfrågan på rumsenheter mellan 1960 och 1975 kan då uppskattas till omkring 2 200 000, varav omkring 900 000 eller 41 % för att tillgodose ökningen av antalet hushåll och omkring 1 300 000 för att tillgodose ökningen i utrymmesstandard. Totalökningen motsvarar då närmast utrymmesökningen vid inkomstelasticiteten 0,4, alternativ 1 i räkneexemplet ovan. 7.2.4. Efterfrågan på bostadsutrymme— lägenhetstyper

För att belysa den inriktning på olika lägenhetstyper, som antalet hushåll och dess utrymmesefterfrågan i ovan gjorda räkneexempel skulle medföra år 1975, har en beräkning gjorts av hur bostadshushållen skulle komma att fördela sig på olika storlekar i fråga om antalet boende, därest den antalsmässiga efterfrågan på lägenheter kan tillgodoses. I

tab. 7.7 redovisas resultatet av en sådan beräkning och jämförelse görs med år 1960. Med ledning härav och med utgångspunkt från lägenhetsstorlekarnas fördelning 1960 på olika hushållsstorlekar kan beräknas hur en totalefterfrågan om ca 12 500 000 rumsenheter enligt alternativ 2 (inkomstelasticiteten 0,5) i avsnitt 7.2.3 kan komma att fördela sig på olika lägenhetsstorlekar. I tab. 7.8 görs också jämförelse med 1960. Skillnaden mellan antalet hushåll och antalet lägenheter för 1960 beror på att uppgift saknas om storleken av 4 184 lägenheter. Som framgår av tabellerna kommer antalet småhushåll att öka i betydande omfattning och de största hushållstyperna att minska. Detta oaktat sjunker efterfrågan på de mindre lägenhetstyperna. Efterfrågan på de minsta lägenheterna, 1 rum och 1 rum med kokvrå, minskar så att behovet 1975 av dessa lägenhetstyper med ca 75 000 understiger antalet år 1960 befintliga sådana lägenheter. Det bör dock observe-

131 ras att dessa räkneexempel avser s. k. bostadshushåll och att i siffrorna för såväl 1960 som 1975 i tab. 7.8 rum i kollektivhushåll (rum i kollektiva studenthem, ålderdomshem etc.) inte ingår. Beträffande 1 rum och kök skulle behovet 1975 understiga det befintliga beståndet 1960 med ca 96 000 och för 2 rum och kök skulle gälla att efterfrågan 1975 understiger antalet sådana lägenheter 1960 med ca 28 000. Nettoökningen i efterfrågan, bortsett från den inrikes omflyttningen mellan glesbygd och tätorter, skulle sålunda helt avse lägenheter om minst 3 rum och kök. I avsnitt 7.2.6 belyses något innebörden i förändringarna i lägenhetsfördelningen och utbudets nödiga anpassning till en sådan efterfrågeinriktning.

7.2.5. Efterfrågan på ökad utrustningsstandard

Förändringarna i lägenheternas utrustningsstandard mellan 1945 och 1960 var mycket markanta, som för övrigt framgått av redogörelsen i kap. 2. Andelen lägenheter med centralvärme ökade från 46 % till 74 % och lägenheter utrustade med eget w c från 36 till 76 % (se s. 36). De i kap. 6 redovisade uppgifterna visade bl. a. att det rådde ett starkt samband mellan inkomstens storlek och utrustningsstandarden. F ö r lägenheter i den bästa kvalitetsgruppen — lägenheter utrustade med förutom vatten och avlopp både centralvärme, eget badrum och modern köksutrustning — blev inkomstelasticiteten positiv, övriga, alltså även de relativt moderna lägenheterna i kvalitetsgrupperna 2 och 3, uppvisade negativa elasticiteter i tätorterna för samtliga hushåll och i glesbygden för de gifta hushållen. Det bör dessutom observeras att redan i de lägsta inkomstklasserna andelen boende i kvalitets-

grupp 1 är relativt hög i tätorterna. Användes ur inkomstundersökningens material framräknade elasticiteter för utrustningsstandard för beräkning av efterfrågeinriktningen år 1975 i standardhänseende erhålles att efterfrågan praktiskt taget helt skulle komma att avse lägenheter utrustade med centralvärme och w c och en mycket stor del dessutom med bad- eller duschrum. Enligt dessa beräkningar skulle enbart den ökade efterfrågan på bättre standard medföra ett nybyggnadsbehov av drygt 900 000 lägenheter. De 1960 befintliga lägenheterna med dålig utrustningsstandard fanns till icke ringa del i glesbygden. I både tätorter och glesbygd beboddes dessa lägenheter också till stor del av äldre hushåll. Både intervjuundersökningar som behandlat hushållens flyttningsönskemål och allmänna erfarenheter från bostadsförmedlingarna pekar också på att endast en ytterst liten del av de äldre hushållen kommer att efterfråga lägenheter utan centralvärme 1975. De hushåll som 1975 kommer att tillhöra de äldre åldersgrupperna bodde redan 1960 till mycket stor del i moderna lägenheter. Det torde inte vara troligt att dessa hushåll vid högre ålder kommer att vilja »flytta ner» kvalitetsmässigt, i synnerhet som dessa grupper genom den allmänna tilläggspensionen kommer att befinna sig i en bättre ekonomisk situation än de äldre generationerna under 1960-talets början. Enbart sistnämnda förhållanden kommer att starkt påverka efterfrågeinriktningen mot hög utrustningsstandard. Intervjuundersökningarna och erfarenheterna i övrigt visar också att efterfrågan för övriga åldersklasser praktiskt taget helt riktar sig mot i utrustningshänseende hög standard. Halvmoderna och omoderna lägenheter accepteras i stort sett av dessa grupper endast så länge den to-

132 tala efterfrågan på lägenheter överstiger det totala utbudet av moderna lägenheter. Enligt 1960 års bostadsräkning var antalet bebodda lägenheter utrustade med både w c och ev (kvalitetsgrupperna 1, 2 och 3) 1 673 000 och dessa innehöll ca 6 056 000 rumsenheter. Alla dessa lägenheter var emellertid inte utrustade med bad- eller duschrum. Övriga bebodda lägenheter var drygt 900 000 och omfattade ca 2 800 000 rumsenheter. 7.2.6. Erforderliga förändringar i utbudet fram till år 1975

I inledningen till detta kapitel framhölls att de här redovisade räkneexemplen inte är att betrakta som prognoser för bostadsefterfrågan 1975, men att de ändå kan ge en viss vägledning för en bedömning av efterfrågeutvecklingen och för erforderliga förändringar i utbudet. Av det föregående framgår att nettoökningen i antalet hushåll för riket i dess helhet skulle bli 604 000 vid de gjorda antagandena om inkomstelasticiteter för hushållsbildningen och om befolkningsförändringarna. Som en följd av den fortsatta urbaniseringen kommer denna nettoökning helt på tätorterna; några närmare beräkningar av de inrikes flyttningsrörelserna har vi inte gjort. Mellan åren 1945 och 1960 minskade antalet hushåll i glesbygden med ca 90 000. Antages att antalet boende per hushåll minskar i glesbygden mellan åren 1960 och 1975 i samma takt som under den föregående 15-årsperioden och att minskningen i antalet hushåll blir omkring 85 000, erhålles en kvarboende folkmängd i glesbygden år 1975 av ungefär den storleksordning, som beräknats i skilda prognoser angående den regionala befolkningsutvecklingen. Härtill kommer en viss omflyttning från de minsta tätorterna till de större. Denna

torde kunna antagas stanna vid 10 000 hushåll. Detta skulle tyda på att nyproduktionen av lägenheter i tätorterna skulle behöva omfatta ca 700 000 lägenheter enbart för att tillgodose den antalsmässiga lägenhetsefterfrågan. Härtill kommer den nyproduktion som erfordras för att tillgodose den ökade efterfrågan på utrymme och utrustning. Även om denna sistnämnda efterfrågan antages bli väsentligt mindre än den som framräknats i ovan redovisade räkneexempel, synes efterfrågestegringen i fråga om bostadsstandard leda till en sådan efterfrågeinriktning, att den erforderliga ersättningsproduktionen behöver vida överstiga den nyproduktion i tätorterna, som kan bli nödvändig enbart som en följd av inflyttningen dit. Härtill kommer att relativt sett en betydande del av det dåliga bostadsbeståndet nu finns i glesbygden och i de mindre tätorterna. Den totala erforderliga produktion av rumsenheter och lägenheter för landet i dess helhet, som kan utläsas ur räkneexemplen, blir således inte nämnvärt beroende av bostadsefterfrågans fördelning på glesbygd och tätorter av olika storlek. Skall den i föregående avsnitt antagna utrustningsefterfrågan tillgodoses i hela landet förutsätter ju detta en produktion av närmare 900 000 lägenheter utöver vad nettotillskottet av hushåll kräver. Nyproduktionens inriktning på skilda lägenhetsstorlekar blir beroende av den möjliga ersättningsproduktionens storlek och ombyggnadsverksamhetens omfattning. I tab. 7.9 illustreras produktionens fördelning på olika lägenhetsstorlekar vid olika antaganden om ersättningsproduktionens storlek. Vi utgår från den nettoproduktion som erfordras för en sådan förändring i utbudet, att efterfrågan på antalet lägenheter och den ökade utrymmesefterfrå-

133 ell 7.9. Nyproduktionens Erforderlig nyproduktion

storlek och fördelning på lägenhetstyper sättningsproduktionens storlek

+ ersättningsproduktion för lägenheter av kvalitetsgrupp 1 . . i 1960 års bostadsbestånd

ökning och ut7 genhets- rymmesökning exklusive om- (utan vatten typ flyttning gles- o./el. avlopp) bygd—tätort Antal lgh , 1 rkv . k,2el.fl.r k k k

/o

1. fl. rk .

254 800 335 800 148 000 70 500

amtliga

809 100 100,0

k

31,5 41,5 18,3 8,7

vid olika antaganden om er-

Antal lgh

69 800 306 800 353 800 153 000 72 500

Färdigställda lägenheter, brutto, åren 1961—1963 (exklusive kollektivbostäder)

6 (utan wc, utan ev)

5 (utan wc, med ev)

/o

Antal lgh

/o

Antal lgh

/o

Antal lgh

/o

Antal lgh

/o

7,3 32,1 37,0 16,0 7,6

80 000 179 800 363 800 374 800 159 000 76 000

6,5 14,6 29,5 30,4 12,9 6,2

121 800 246 800 409 400 395 600 166 000 79 000

8,6 17,4 28,9 27,9 11,7 5,6

158 800 293 800 435 000 407 000 170 000 81 000

10,3 19,0 28,1 26,3 11,0 5,2

14 204 19 469 49 360 67 807 47 320 16 321 4 464

6,5 8,9 22,5 31,0 21,6 7,5 2,0

4 (med wc, utan ev)

955 900 100,0 1 233 400 100,0 1 418 600 100,0 1 545 600 100,0

218 945 100,0

Se not 1, tabell 2.4. gan kan tillgodoses enligt alternativ 2 ovan (men exklusive omfördelningar av hushåll från glesbygd till tätorter). Tilllägg för nyproduktion görs därefter med det antal lägenheter av olika storlekar som enligt 1960 års bostadsräkning tillhör de kvalitetsmässigt dåliga lägenheterna i det nuvarande beståndet och vi börjar därvid med lägenheter tillhörande den lägsta kvalitetsgruppen (kvalitetsgruppsindelningen återfinnes i tab. 2.4). Den erforderliga nettoproduktionen i antal lägenheter under perioden 1961— 1975 för att tillgodose hushållsökningen och utrymmesökningen samt omflyttningen från glesbygd och mindre tätorter skulle behöva omfatta minst 900 000 lägenheter och denna produktion praktiskt taget enbart avse lägenheter om 3 rum och kök eller större. Som framgår av tab. 7.9 skulle inga nya lägenheter om högst 1 rum och kokvrå behöva produceras för att tillgodose de egentliga bostadshushållen ens vid en sanering av samtliga lägenheter tillhörande kvalitetsgrupperna 4—7 i 1960

å r s bestånd. 1-rum-och-kökslägenheter skulle behöva nyproduceras endast om saneringen av denna lägenhetstyp får en omfattning motsvarande antalet lägenheter i både kvalitetsgrupp 6 och kvalitetsgrupp 7. Av tabellen framgår vidare att ju m i n d r e andel ersättningsproduktionen utgör av den totala nyproduktionen ju större andel lägenheter om minst 3 rum och kök måste nyproduktionen innehålla. Vidare framgår att om nyproduktionens fördelning på lägenhetsstorlekar för hela 15-årsperioden skulle bli densamma som för åren 1961—1963 färdigställda lägenheter, skulle detta betyda en överproduktion av små respektive underproduktion av stora lägenheter till och med om det största saneringsalternativet genomfördes. Sammanfattningsvis kan sägas, att om gjorda antaganden om en realinkomstökning av 3 % per år och en förändring av bostadskostnadsnivån i takt med den genomsnittliga prisnivån godtages, torde förändringarna i utbudet för att kunna möta den beräknade efterfrågan 1975 behöva omfatta drygt 1 500 000

134 lägenheter innehållande ca 6 500 000 rumsenheter. Under åren 1961—1963 färdigställdes ca 219 000 lägenheter för egentliga bostadshushåll omfattande 840 000 rumsenheter. Som framgått av det föregående skulle nyproduktionen för att enbart tillgodose hushållsökningen och den inrikes omflyttningen behöva omfatta ca 700 000 lägenheter, medan produktionen för att också tillgodose efterfrågan på större utrymme och bättre utrustning därutöver skulle behöva omfatta ca 800 000 lägenheter. Det bör därvid observeras att erforderlig produktionsökning i rumsenheter relativt sett är betydligt större än ökningen i antalet lägenheter. Ovan har inte närmare berörts sambandet mellan bostadsefterfrågan och bostadskostnaderna. Beräkningarna har endast gjorts under antagandet att bostadskostnadsnivån förändras i takt med den genomsnittliga prisnivån. Några data som mera i detalj belyser bostadsefterfrågans priselasticitet har inte funnits tillgängliga. Det är utredningens förhoppning att nästa bostadsräkning kommer att genomföras på ett sådant sätt att den kan ge informationer härom. Som tidigare framhållits h a r de gifta hushållens antalsefterfrågan länge nära svarat mot antalet gifta samboende män i befolkningen. Preferenserna för en lägenhet för varje hushåll inom denna civilståndsgrupp torde numera vara sådana att även kraftiga höjningar i boendekostnaderna inte påverkar antalsefterfrågan. Ungefär hälften, ca 300 000, av den här förut beräknade antalsmässiga ökningen under lo-årsperioden gäller gifta hushåll och är räknemässigt enbart en följd av förändringar i totalbefolkningens sammansättning fram till 1975. Det h a r ju i räkneexemplet förutsatts att realinkomstökningar inte längre påverkar de gifta hushållens efterfrågan på antalet lägenheter. För de förut gifta

grupperna synes utredningens undersökningar tyda på att även där preferenserna för egen lägenhet är starka och att inkomstelasticiteten är väsentligt högre än priselasticiteten. Härtill kommer att en betydande del av dessa hushåll 1975 kommer att vara hushåll med pensionärer och/eller änkor som hushållsföreståndare, vilkas realinkomster genom tillkomsten av den allmänna tillläggspensioneringen torde komma att bli väsentligt högre än vad som generellt antagits genom den tillämpade metodiken i räkneexemplet ovan. Vad slutligen beträffar de ogifta skulle dessa svara för ca 25 % av nettohushållsökningen eller drygt 10 000 hushåll per år. För de ogifta i åldern över 30 år synes liknande förhållanden gälla som för gifta och förut gifta. Den grupp för vilken frågan om priselasticitetens storlek skulle kunna vara av viss betydelse vid beräkningar av antalsefterfrågans utveckling enligt här tillämpade metoder skulle sålunda vara ogifta i åldern 20—30 år. Som förut framgått utgör de en liten andel av det framräknade totalantalet hushåll 1975 och de undersökningar som gjorts tyder också på att betalningsvilligheten bland dessa är stor. För de olika civilståndsgrupperna sammantagna torde det sålunda kunna antagas att höjningar av den relativa bostadskostnadsnivån förmodligen får liten effekt på efterfrågan på antalet lägenheter och att bristen på priselasticitetsbcräkningar inte h a r någon avgörande betydelse för bedömningen av antalsefterfrågan enligt den metod som här kommit till användning. Utrymmes- och utrustningsefterfrågan kan förmodas vara mera priskänslig än antalsefterfrågan. Ett visst underlag för ett sådant antagande ger fil. lic. Per Holms analys av utredningens treregionsundersökning. Å andra sidan visar denna undersökning att efterfrågan på

135 ökat utrymme och bättre utrustning är stark och att villigheten att väsentligt öka boendekostnaderna för att uppnå en sådan standardhöjning är stor. Det skulle därför sannolikt krävas avsevärda prishöjningar för att nämnvärt hejda denna del av efterfrågeökningen. För en bedömning av sannolikheten för en produktion av nyss angiven storlek fram till år 1975 erfordras bl. a. ställningstagande till framtida bostadspolitiska åtgärder av skilda slag. Det ingår emellertid inte i vår utrednings direktiv att behandla dessa problemställningar. I avdelning II av detta betänkande diskuteras därför endast vissa finansiella, produktionstekniska och planeringstekniska resurser. Dessa resursers framtida utveckling jämföres därvid med en ökning av bostadsbyggandet av den omfattning och inriktning, som framgått av räkneexemplen i detta kapitel.

7.3. Målsättningsnormer bostadsstandard

för

Den målsättning för den framtida bostadsstandarden som riksdagen uttalade sig för år 1946 kan sammanfattas i följande punkter: a) på längre sikt eftersträvas en sådan utrymmesstandard att trångboddhel, angiven genom normen mer än två boende per boningsrum, avskaffas; b) 1-rumslägenheten underkännes som familjebostad; c) utrustningsstandarden höjes så, att huvudparten av alla lägenheter kommer att fylla de anspråk, som uppställs vid nybyggnad i städerna; d) en utjämning bör åstadkommas av den skillnad i standard, som föreligger främst mellan stadssamhällenas och landsbygdens bostadsbestånd.

Riksdagen har inte senare gjort något uttalande om ändring av denna målsättning. En kraftig höjning av utrymmesstandard och bostadskvalitet har skett sedan 1945. Bostadssociala utredningens förhoppning att de målsättningsnormer, som 1945 bedömdes som godtagbara med hänsyn till då rådande förhållanden, vid en senare tidpunkt skulle te sig »beklagligt torftiga och efterblivna» är på väg att infrias. Särskilt påtagligt torde detta gälla beträffande utrymmesstandarden och normerna för trångboddhet. I 1945 års bostadsräkning användes två definitioner av trångboddhet: 1. mer än 2 boende per rumsenhet (boningsrum eller k ö k ) ; 2. mer än 2 boende per boningsrum (köket oräknat). Den första definitionen hade under lång tid tidigare använts inom bostadsstatistiken. Den andra definitionen blev den som bostadssociala utredningen huvudsakligen arbetade med; att fram till år 1960 ha undanröjt den trångboddhet som existerade enligt denna definition var enligt utredningens uppfattning en realistisk bostadspolitisk målsättning. Utredningen uppställde även en tredje, snävare, definition av trångboddhet: 3. för hushåll om minst 4 boende mer än V/-2 boende per boningsrum, för övriga hushåll mer än 2 boende per boningsrum. Med hänsyn till vid mitten av 1940talet rådande relationer mellan inkomster och h y r o r ansågs det dock inte möjligt att tills vidare låta denna norm utgöra riktmärke för bostadsproduktionen; det framhölls som ett självklart önskemål att produktionen på längre sikt kunde inriktas så, att trångboddhet enligt denna tredje definition kunde undanröjas. I »Minimifordringar å storleken av

136 bostadslägenheter i hus avsedda att uppföras med stöd av statligt tertiärlån» (Meddelanden från statens byggnadslånebyrå, nr 1—1942) framhölls beträffande utrymmesstandarden bl. a. följande: »Ett ovillkorligt krav på att åtskillnad beträffande sovrummen bör u p p r ä t t h å l l a s mellan de halvvuxna eller n ä r a vuxna barnen av motsatta kön torde knappast vara motiverat, om endast tillgång till t v ä t t r u m för den dagliga toaletten finnes. Däremot ä r behovet av ostördhet i sj^sselsättning eller vid sjukdomsfall en realitet att räkna med. Det torde vara detta krav mera än kravet på avskildhet mellan barnens sovplatser, som är avgörande och som gör lägenheten på 1 och säkert i många fall också på 2 rum och kök till en otillfredsställande familjebostad.»

I »God bostad» (Kungl. bostadsstyrelsens skrift nr 17/1954) hade kraven på utrymmesstandard skärpts ganska avsevärt. Där skrevs bl. a.: »Utrymmet ä r inte bara en fråga om lägenhetens och de enskilda r u m m e n s storlek utan i lika hög grad om lägenhetsytans differentiering, främst r u m s a n t a l e t . Bostadens dagfunktion ä r att ge plats för familjens samvaro och måltider, arbete och lek, dess nattfunktion att bereda lämpliga sovplatser i tillräckligt antal. Önskvärt antal r u m bestämmes i första hand av n a t t funktionen: r u m s a n t a l e t bör vara så stort att inte mer än två personer behöver ligga i samma rum, att b a r n av olika kön över 12 å r kan ha skilda sovrum, att ingen behöver ligga i köket och att helst även vardagsrummet är sovfritt.»

Ungefär samma formulering beträffande utrymmesstandarden användes i

de 19G0 och 1964 utgivna upplagorna av »God bostad». Något starkare trycktes dock i dessa på att ingen skulle behöva ha sin sovplats i vardagsrummet. De av bostadsstyrelsen alltsedan år 1954 tillämpade normerna för »godtagbar utrymmesstandard» skulle leda till en fjärde definition av begreppet trångboddhet, nämligen 4. mer än 2 boende per boningsrum (kök och vardagsrum oräknade). Likheten mellan definitionerna 3 och 4 är stor, vilket framgår av nedanstående sammanställning. För hushåll om högst 3 boende har de båda definitionerna dock helt olika konsekvenser. Den minsta lägenhetsstorlek 1 som skulle fordras för att trångboddhet ej skulle föreligga enligt definition 3 4 1 rk 2rk 1 rk 2 rk 2 rk 3 rk 3 rk 3 rk 4 rk 4 rk 4 rk 4 rk 5 rk 5 rk 6rk 5 rk 6rk 6 rk 7 rk 6rk

Antal boende per hushåll

9 10

1 Från skillnaden mellan kök och kokvrå bortses i detta sammanhang.

I 1960 års bostadsräkning har endast använts trångboddhetsdefinition nr 2, men materialet h a r bearbetats på ett sådant sätt att även andra definitioner skulle kunna appliceras på det. Vi har

Det procentuella antalet trångbodda 1945

1960 enligt definition

Hushåll Boende Barn under 16 år. . .

20,9 29,9 46,0

31,8 45,9

60,8 64,1

8,3 13,1 21,9

18,2 29,3 49,0

45,5 52,7 56,9

137 '.Il 7.10. De procentuella antalen trångbodda hushåll, boende och barn under 16 år enligt trångboddhetsdefinitionerna 2, 3, 4 och 5 i hushåll av olika storlek enligt 1945 och 1960 års bostadsräkningar Det procentuella antalet trångbodda ntal boende )er hushåll

hushåll och boende enligt definition 2

barn under 16 år enligt definition 2

1945 1960 1945 1960 1945 1960 1945 1960 1945 1960 1945 1960 1945 1960 1945 1960

el. fl

32,4 14,6 22,0 7,1 49,2 28,5 42,6 21,4 62,9 45,1 61,8 42,0 73,0 68,4 ^3,8

32,4 60,1 71,9 65,8 78,3

14,6 40,1 60,3 52,3 72,1 87,1 87,2 2 29,9

63,7 59,4 39,7 25,5 70,9 53,1 60,1 40,1 71,9 60,3 65,8 52,3 78,3 72,1 78,0 69,6 87,2 2 84,9

39,7 25,5 70,9 53,1 60,1 40,1 71,9 60,3 65,8 52,3 78,3 72,1 78,0 69,6 87,2 3 84,9

. 18,2 8,2 31,9 24,2 48,8 45,0 71,9

18,2 44,5 64,3 56,2 75,5 89,9 89,7 2 94,7

47,4 61,4 44,5 64,3 56,2 75,5 72,9 89,7 3 87,6

47,4 61,4 44,5 64,3 56,2 75,5 72,9 89,7 3 87,6

iushåll om 10 eller flera boende har räknats som trångbodda om de bor i lägenheter om 4 rum och kök mindre. iushåll om 10 eller flera boende har räknats som trångbodda om de bor i lägenheter om 6 rum och kök eller Ire. lushåll om 10 eller flera boende har räknats som trångbodda om de bor i lägenheter om 5 rum och kök eller Ire. Uppgift ej tillgänglig eller alltför osäker för publiceras.

använt oss även av definitionerna 3 ocli 4 och erhållit följande relativa trångboddhetsfrekvenser 1945 och 1960 för hushåll, boende och barn under 16 år (se tablån nederst s. 136). Trångboddhetsfrekvensen i olika stora hushåll enligt de här använda tre definitionerna framgår av tab. 7.10. Den programmatiskt utformade norm beträffande bostadsstandard, som 1946 års riksdagsuttalande om den bostadspolitiska målsättningen innebär, är att betrakta som en miniminorm. Bostadspolitiken syftar således bl. a. till att inget hushåll av ekonomiska skäl skall vara nödsakat att bo sämre än enligt miniminormen, förutsatt att hushållet är villigt att använda en rimlig del av sina inkomster till bostaden. Icke heller skall något hushåll nödgas acceptera en sämre bostad än enligt miniminormen på grund av att det totalt sett råder brist på lägenheter eller det •— trots en

totalt sett tillfredsställande lägenhetstillgång — råder brist i fråga om en viss typ av lägenheter. Miniminormen har hittills inte kompletterats med något uttalande av statsmakterna, om vilken bostadsstandard som bör eftersträvas som genomsnitt för samtliga hushåll. Det är inte heller givet att något sådant uttalande överhuvudtaget behövs. Från bostadspolitisk synpunkt kan det sålunda hävdas, att det från samhällets sida bör eftersträvas att alla hushåll erhåller bostäder, som uppfyller vissa minimianspråk i fråga om utrymmen och komfort, medan samhället inte har anledning att befatta sig med i vilken utsträckning detta minimum överskrides. Även om något direkt ställningstagande till vad som är önskvärt ur samhällets synpunkt, då det gäller bostadsstandarden i allmänhet, inte är nödvändigt, kan dock en bedömning av den sannolika utveck-

138 lingen inte undvaras. Utan en sådan bedömning kan inte heller förutsättningarna att realisera en viss minimistandard överblickas, förutsatt att detta skall kunna ske under bevarande av valfrihet för konsumenterna. Om vissa bostadspolitiska mål skall kunna realiseras, måste det således också finnas en bevakning av att utbudet av lägenheter kommer att överensstämma med dessa mål. Vissa i ekonomiskt avseende eftersatta grupper av hushåll kan inte av egen kraft förbättra sin bostadsstandard eller uppnå den genomsnittliga nivån för samtliga hushåll. Det synes utredningen därför nödvändigt att det även för framtiden uppställes vissa miniminormer för bostadsstandard. Utredningens uppfattning är att man i dag inte kan anse 1- och 2-rumslägenheterna som lämpliga bostäder för familjer med barn. Dessa bör disponera ett bostadsutrymme av sådan omfattning att inte mer än två personer behöver sova i samma rum och att vardagsrum och kök kan hållas fria från sovplatser. 1rumslägenheter bör icke bebos av mer än en person och 2-rumslägenheter icke av mer än 2 personer, bland vilka makar utan barn och ensamstående förälder med ett barn torde vara de vanligaste kategorierna. Denna norm för vad som skall anses vara »godtagbar» utrymmesstandard leder till följande definition av trångboddhet: 5. för hushåll om minst 2 boende mer än 2 boende per boningsrum (kök och vardagsrum oräknade). Konsekvenserna rörande minimiutrymme för olika stora hushåll framgår av tablån överst på nästa spalt. Likheten med definition 4 är fullständig utom beträffande 1-personshushållen och trångboddhetsfrekvenserna i hushåll av olika storlek blir följaktligen också med undantag för i 1-personshushållen desamma (se tab. 7.10).

Antal boende per hushåll 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Den minsta lägenhetsstorlek som skulle fordras för att trångboddhet ej skulle föreligga enligt definition 5 1 rk 2 rk 3 rk 3 rk 4rk 4 rk 5 rk 5 rk 6 rk 6 rk

Utrustningsstandarden i lägenheter avsedda för barnfamiljer bör enligt vår mening vara den som innefattas i kvalitetsgrupperna 1 och 2. Lägenheterna bör alltså vara utrustade med vatten och avlopp, centralvärme, wc och badrum. Åtskilliga av 1- och 2-rumslägenheterna kommer i framtiden att bebos av pensionärer och andra, vilka kan förmodas ha behov av speciella anordningar för hygien och köksarbete. För andra smålägenheter kan det kanske med hänsyn till det bostadsbestånd vi har i dag vara nödvändigt att tills vidare ställa något lägre krav på modernitet. Vi menar därför att den utrustningsstandard som innefattas i kvalitetsgrupp 3 (vatten och avlopp, wc och centralvärme men icke bad- eller duschrum) tills vidare måste anses godtagbar för 1- och 2-rumslägenheter avsedda för andra småhushåll iin pensionärer och ensamstående föräldrar med ett barn. Den undersökning, som av statens institut för byggnadsforskning f. n. utförs för att få fram lämpliga lägenhetstyper för småhushåll, kommer att ge synpunkter på de frågor som h ä r berörts. I föregående avsnitt av detta kapitel har räkneexempel lämnats för efterfrågeutvecklingen under vissa givna antaganden. Tar man till utgångspunkt att utbudet av bostäder skulle kunna förändras så att det kan möta den framräknade efterfrågan enligt exemp-

139 lets alternativ 2 skulle detta innebära, att antalet trångbodda hushåll år 1975 skulle omfatta ca 50 000 enligt normen högst 2 boende per boningsrum (vid oförändrade stödåtgärder åt vissa hushållsgrupper), dvs. knappt 2 % av samtliga hushåll. Tillämpas i stället trångboddhetsnormen 5 skulle trångboddheten omfatta ca 350 000 hushåll eller 10 % av samtliga hushåll. Den erforderliga nyproduktionen räknad i antal lägenheter skulle inte behöva förändras i förhållande till räkneexemplets alternativ 2 för att målsättningen enligt trångboddhetsnormen 5 skall uppnås men däremot produktionens inriktning på de olika lägenhetsstorlekarna. Ett tillgodoseende enligt norm 5 av bostadsutrymmet skulle medföra ett minskat behov av lägenheter om 1 och 2 rum och kök. Räknat, i rumsenheter skulle efterfrågan och erforderligt utbud ökas med ca 350 000, från räkneexemplets ca 12 500 000 rumsenheter i alternativ 2 till drygt 12 850 000. En målsättning beträffande utrustningsstandarden i enlighet med vad nyss angetts skulle erfordra en ytterligare ersättningsproduktion utöver vad som angetts i avsnitt 7.2.6. Skulle det visa sig att produktionsresurserna inte räcker till för en total produktionsvolym fram till 1975 av här antydd omfattning kan trenden i efterfrågeutvecklingen emellertid inte negligeras. Frågan kan då närmast komma att bli vid vilken senare tidpunkt efter år 1975, som den uppställda målsättningen över hela linjen kan tänkas bli förverkligad. Som visats i räkneexemplet ovan är, som en följd av hushållsökningen och den inrikes omflyttningen, efterfrågeökningen räknad i antal lägenheter inte överväldigande stor under en 15-årsperiod. Den samtidiga efterfrågeökningen på utrymme och standard innebär, som vi också sökt belysa, ett produktionsbehov av ungefär samma eller större storleksordning. Den

produktion av lägenheter, som kan komma till stånd under den närmaste 10arsperioden, måste sålunda i fråga om lägenhetsstorlekar under alla omständigheter anpassas sä, att den i största möjliga utsträckning bidrar till att utbudet pä något längre sikt överensstämmer med den uppställda målsättningen.

7.4. Behov av konsumtionsstöd grupper av befolkningen

för vissa

Enligt direktiven för bostadsbyggnadsutredningen ankommer det inte pä denna att behandla frågor rörande statens stöd till bostadsförsörjningen. Däremot har utredningen i uppdrag att klarlägga bostadsbehoven hos särskilda grupper inom befolkningen, såsom barnfamiljer och åldringar. I föregående del av detta kapitel har visats hur en kraftig ökning av bostadskonsumtionen, såväl kvantitativt som kvalitativt, är att vänta under tiden fram till 1975, om icke utbudet av bostäder eller en väsentlig höjning av bostadskostnadsnivån verkar hämmande på utvecklingen. Denna ökning följer av den väntade inkomstutvecklingen och av det samband som rader mellan inkomst och bostadskonsumtion. Det har också framhållits att det även framdeles sannolikt kommer att finnas personer som inte med egna ekonomiska resurser förmår höja sin bostadsstandard till en ur allmänna sociala synpunkter godtagbar nivå; ju högre man sätter den »godtagbara» nivån, desto flera blir givetvis dessa. Det förefaller därför uppenbart att det även under den period som utredningen har uppmärksamheten fästad vid kommer att erfordras statliga stödåtgärder till bostadskonsumtionen. De kategorier inom befolkningen som i detta sammanhang

140 Tabell 7.11. Personer i åldern 65 år och däröver enligt 1960 års folk- och bostadsräkning procentuellt fördelade efter hushållsställning, hela riket samt tätorter och glesbygd Därav i %

Kön och civilstånd

Samtliga

Hela riket Män 52 917 Ogifta Gifta s a m b o e n d e . . . . 251 523 Övriga 105 865 Kvinnor 100 810 Ogifta Gifta s a m b o e n d e . . . . 170 639 övriga 215 464 Samtliga tätorter Män 23 972 Ogifta Gifta s a m b o e n d e . . . . 162 467 65 525 övriga Kvinnor 71 066 Ogifta Gifta s a m b o e n d e . . . . 110 770 154 407 övriga

hustru innetillhö- tillhö- tillhöinne- boende bostadstill rande rande rande före- bostads- boende hos andra andra kollekhos stånandra bostads- privata företivbarn dare släkt- hushåll hushåll hushåll ståningar dare

1 3 15

14 0 2

9 0 4

7 0 2

10 0 7

2 4 16

19 0 2

7 0 2

3 0 2

6 1 4

58 98 74

0 1 9

10 0 1

9 0 4

7 0 2

15 0 9

2 1 10

14 0 2

6 0 2

2 0 1

7 1 5

1 6 23

18 0 2

9 0 4

7 0 2

6 0 5

4 8 29

30 0 4

10 0 3

6 0 2

5 0 4

59 96 70 62 96

69 98

Glesbygd Män Ogifta Gifta s a m b o e n d e . . . . Övriga

28 945 89 056 40 340

60 93 64

Kvinnor Ogifta Gifta s a m b o e n d e . . . . övriga

29 744 59 869 61 057

45 92 58

främst bör komma i åtanke är ålderspensionärerna och barnfamiljerna, såväl de fullständiga (bestående av två föräldrar) som de ofullständiga (bestående av endast en förälder); bland barnfamiljerna synes, som senare närmare skall motiveras, flerbarnsfamiljerna och de ofullständiga familjerna böra ägnas speciell uppmärksamhet. I det följande lämnas redogörelser för bostadsförhållandena bland dessa grupper och bland några andra, vilkas levnadsvillkor man under senare år ur socialpolitiska synpunkter funnit vara av intresse att få

belysta. Materialen till dessa redogörelser har hämtats dels ur 1960 års :olkoch bostadsräkning, dels ur olika specialundersökningar. Mellan grupperna förekommer en viss overlaping. 7.4.1. De äldres bostadsförhållanden

1960 års bostadsräkning visade att av inalles ca 897 000 personer i åldera 65 år och däröver drygt 80 % antingen själva var bostadsföreståndare eller bodde tillsammans med make som var bostadsföreståndare (tab. 7.11). Mtr än hälften av de övriga var inneboende hos

141 Tabell 7.12. Bostadshushåll enligt 1960 års bostadsräkning med bostadsföreståndare i åldern 65 år och däröver procentuellt fördelade efter dennes kön och civilstånd, hela riket samt tätorter och glesbygd

Hela riket Samtliga tätorter. . . . Glesbygd

Därav, i %, som förestods av

Hela antalet bostadshushåll

ogifta män

gifta samboende män

övriga män

ogifta kvinnor

övriga kvinnor

568 801 393 996 174 805

6 4 10

43 40 47

13 12 15

11 12 8

28 31 20

barn eller andra anhöriga. Inneboendesystemet förekom väsentligt oftare på glesbygden än i tätorterna. Bostadsräkningen bygger på uppgifter om boendeförhållandena enligt mantalsskrivningen. Enligt vid 1960 års mantalsskrivning gällande bestämmelser skulle personer som vistades på vårdinrättningar och vissa slags anstalter inte mantalsskrivas på dessa utan på sin tidigare bostad. Ålderdomshemmen räknades tidigare inte in bland dessa, men fr. o. m. den 1 juli 1960 gällde samma regler för personer på ålderdomshem som för personer på vårdinrättningar m. m.; de som hade vistats på ålderdomshem före detta datum kunde dock vid mantalsskrivningen på hösten 1960 fortfarande skrivas på hemmet. På grund av det tillämpade mantalsskrivningsförfarandet lämpar sig bostadsräkningens uppgifter alltså inte helt för att belysa ålderspensionärernas faktiska bostadsförhållanden, men då den andel som vistades på vårdinrättningar torde ha varit mycket liten, är dock sannolikt den bild som bostadsräkningen ger i stora drag riktig. Enligt bostadsräkningen fanns det år 1960 i det närmaste 570 000 bostadshushåll som förestods av en person i åldern 65 å r och däröver. 31 % av dessa återfanns på glesbygden men bland de yngre hushållen 23 %. Fördelningen

med avsende på bostadsföreståndarens kön och civilstånd framgår av tab. 7.12. Som synes skiljer sig de äldre hushållens struktur ganska avsevärt mellan glesbygd och tätorter. På glesbygden förestods 47 % av hushållen av en gift samboende man och 28 % av en ogift eller förut gift kvinna; i tätorterna var dessa procenttal 40 och 43. Utrymmesstandarden mätt i antalet rumsenheter per person var högre för de äldre än för de yngre, vilket nedanstående tablå visar, och detta har huvudsakligen sin grund i att antalet personer per hushåll var lägre i de äldre hushållen än i de yngre.

Bostadsföreståndarens civilstånd och kön

Ogifta män Gifta samboende män. övriga män Ogifta kvinnor Övriga kvinnor

Antal rumsenheter per 100 personer i hushåll med bostadsföreståndare i åldern . . . år —64

65—

155 105 151 163 139

182 145 192 200 204

Bland äldre hushåll bestående av gifta par med och utan andra hushållsmedlemmar var 2-rumslägenheten den vanligaste och förekom i vart tredje hushåll (se tab. 7.13). 3-rumslägenheter hade ungefär en fjärdedel av dessa hus-

142 Tabell 7.13. Hushåll med bostadsföreståndare i åldern 65 år och däröver procentuellt fördelade eftt lägenhetens storlek 1960 års bostadsräkning

Bostadsföreståndarens civilstånd och kön

Hela antalet bostadshushåll

Därav, i %, boende i lägenhet om 1 r, 2 + r, 5 el. fl. okänd 1 k, 2 + l r k 2 r k 3 r k 4 r k rk storlek 1 rkv rkv

Antal rumsenheter per hushåll

Hela riket Ogifta män Gifta samboende män övriga män Ogifta kvinnor övriga kvinnor

31 376 242 318 74 182 62 044 158 881

14 2 10 21 15

18 27 30 28

27 34 31 25 28

15 25 17 12 15

7 12 8 5 7

2,9 3,6 3,0 2,6 2,9

Samtliga tätorter Ogifta män Gifta samboende män övriga män Ogifta kvinnor övriga kvinnor

13 971 159 517 48 507 48 746 123 255

24 2 14 26 18

31 20 29 29 29

21 33 27 23 26

11 23 15 11 14

6 12 7 4 6

2,6 3,5 2,9 2,5 2,8

Glesbygd Ogifta män Gifta samboende män Övriga män Ogifta kvinnor övriga kvinnor

17 405 82 801 25 675 13 298 35 626

28 13 24 30 21

18 28 21 17 21

13 9 8 9

3,2 3,8 3,3 3,2 3,4

håll. Den genomsnittliga lägenhetsstorleken var större på glesbygden än i tätorterna, men på grund av ett större antal boende per hushåll på glesbygden var boendetätheten högre d ä r än i tätorterna. De icke gifta hushållen, såväl de ogifta som de förut gifta, återfanns på glesbygden till ca 60 % i lägenheter om 1 och 2 rum och kök; de förut gifta hade genomsnittligt sett större lägenheter än de ogifta. I tätorterna hade ungefär en fjärdedel av de ogifta lägenheter om högst 1 rum och kokvrå; 31 % hade 1 rum och kök och 21 % 2 rum och kök. De förut gifta bodde i över hälften av fallen i lägenheter om 1 och 2 rum och kök; lägenheter om högst 1 rum och kokvrå hade 14 % av de förut gifta männen och 18 % av de förut gifta kvinnorna. En undersökning på samplingbasis

36 37 34 36

persoi

som 1952 års åldringsvårdsutredning (SOU 1956: 1) gjorde våren 1954 bland personer som uppbar ålderspension (personer i åldern 67 år och däröver) visade att 93 % av pensionärerna dygnet runt disponerade minst 1 rum helt för egen del eller tillsammans med make/ maka eller ett syskon eller ett eget barn av samma kön som pensionären, och 6 % disponerade motsvarande utrymme endast nattetid. Enligt normen mer än 2 boende per boningsrum syntes följaktligen trångboddhet knappast existera för ålderspensionärernas del. När det gäller lägenheternas utrustningsstandard och modernitet har de äldre hushållen däremot kommit att släpa efter i utvecklingen. Sämst ställda var de äldre ogifta männen, av vilka enligt 1960 års bostadsräkning nästan hälften bodde i lägenheter utan alla moderna bekvämligheter (se tab. 7.14).

143 Tabell 7.14. Hushåll med bostads föreståndare i åldern 65 år och däröver procentuellt fördelade efter lägenhetens kvalitetsgrupp1, hela riket samt tätorter och glesbygd 1960 års bostadsräkning

Bostadsföreståndarens civilstånd och kön

Hela riket Ogifta män Gifta samboende män övriga män Ogifta kvinnor Övriga kvinnor

Hela antalet bostadshushåll

okänd

31 376 242 318 74 182 62 044 158 881

9,2 31,6 18,4 25,7 27,2

4,5 7,0 6,5 8,1 7,4

8,1 15,1 15,9 19,8 21,3

4,4 7,0 6,2 5,0 5,9

7,4 9,2 9,8 10,5 9,9

17,3 14,2 17,6 12,3 13,3

47,3 14,0 23,8 17,2 13,7

1,9 1,8 1,8 1,5 1,4

13 971 159 517 48 507 48 746 123 255

16,8 42,5 25,6 31,5 33,5

7,0 7,4 8,0 9,6 8,5

15,0 18,6 21,4 23,6 25,0

6,8 7,9 7,5 5,3 6,3

9,1 7,1 9,9 11,3 9,5

21,0 10,2 16,6 11,4 11,1

22,9 4,7 9,7 6,1 5,0

1,4 1,4 1,4 1,3 1,2

17 405 82 801 25 675 13 298 35 626

3,0 10,5 4,8 4,5 5,6

2,6 6,2 3,7 2,8 3,6

2,5 8,2 5,7 5,8 8,4

2,4 5,2 3,7 3,7 4,4

5,9 13,3 9,7 7,7 11,4

14,2 22,0 19,4 15,7 21,0

67,0 32,0 50,6 57,7 43,6

2,3 2,6 2,4 2,1 2,1

Därav, i %, boende i kvalitetsgrupp

Samtliga tätorter Gifta samboende män övriga män Ogifta kvinnor Övriga kvinnor Glesbygd Gifta samboende män övriga män Ogifta kvinnor Övriga kvinnor 1

Se not 1, tabell 2.4.

Liksom bland befolkningen som helhet hade även bland de äldre hushållen de gifta paren en bättre utrustningsstandard än andra hushåll och likaså var hushållen i tätorterna i detta hänseende avsevärt bättre ställda än hushållen på glesbygden. De äldre hushållens eftersläpning framgår tydligt av tab. 7.15, där för varje kvalitetsgrupp uträknats den andel lägenheter som beboddes av hushåll med bostadsföreståndare i åldern 65 år och däröver. Av samtliga hushåll i hela riket utgjorde dessa 22 % ; av lägenheterna i kvalitetsgrupp 1 bebodde de 13 % men av lägenheterna i kvalitetsgrupp 7 36 %. På glesbygden, där de äldre hushållens andel uppgick till 27 %, var 12 % av lägenheterna i kvalitetsgrupp 1 upplåtna till sådana hushåll men 38 % av lägenheterna i kvalitetsgrupp 7. I tätorterna utgjorde de

äldre hushållen en femtedel av alla och de procentuella andelar av kvalitetsgrupperna 1 och 7, som beboddes av dem, var 13 respektive 31. Som jämförelse har i tab. 7.15 medtagits närmast yngre åldersgrupp, hushåll med bostadsföreståndare i åldern 55—64 år. Deras bostadsförhållanden synes skilja sig ganska markant från de äldres. Att dessa förhållanden icke överensstämmer med konsumenternas önskemål i dag skall vi visa längre fram (i kap. 21). De äldres i tekniskt hänseende dåliga bostadsförhållanden har, som nyss nämnts, varit föremål för uppmärksamhet såväl från 1952 års åldringsvårdsutredning som från den år 1960 tillsatta socialpolitiska kommittén. Socialpolitiska kommittén menade att snabba och omfattande åtgärder för att förbättra åldringarnas bostadssituation var ett sätt att bedriva aktiv åld-

144 Tabell 7.15. Det procentuella antal lägenheter i olika kvalitetsgrupper1, som enligt 1960 års bostadsräkning beboddes av hushåll med bostadsföreståndare i åldern 65 år och däröver respektive 55—64 år, hela riket samt tätorter och glesbygd

Kvalitetsgrupp

Hela antalet bostadslägenheter

Därav, i %, bebodda av hushåll med bostadsföreståndare i åldern . . . år 65-

Hela riket 1 2 3 4 5 6 7 okänd..

55—64

1 183 522 193 478 330 126 132 659 208 648 312 646 273 623 40 393

12,9 20,7 29,4 26,6 26,0 26,1 36,2 23,4

15,9 21,9 19,5 21,9 20,5 20,5 22,1 20,4

Samtliga tätorter 1 1 075 934 2 137 055 3 280 016 4 104 733 5 119 894 6 180 032 7 79 391 okänd 21 642

12,9 19,7 30,2 26,3 28,9 25,8 31,0 24,2

15,5 21,3 19,4 21,6 18,9 19,1 19,7 20,4

Glesbygd 1 2 3 4 5 6 7 okänd.

12,1 14,5 24,9 27,7 22,1 26,6 38,3 22,5

19,8 23,2 19,8 22,8 22,8 22,5 23,0 20,5

22,0

19,3

20,3 27,1

18,1 23,2

107 588 56 423 50 110 27 926 88 754 132 614 194 232 18 751

Samtliga kvalitetsgrupper Hela riket. . . 2 675 095 Samtliga tätorter 1 998 697 Glesbygd. . . . 676 398 1

Se not 1, tabell 2.4.

ringsvård och att hålla tillbaka ökningen av behoven av hemhjälp och institutionsvård. Men dagens åldringsbostadsfråga var inte enbart en fråga om den tekniska kvaliteten hos bostäderna; det i många fall isolerade läget gjorde

det svårt för de gamla att få hjälp och service i den utsträckning som de skulle behöva och gjorde också dyrbara förbättringsarbeten ekonomiskt tvivelaktiga. I sitt betänkande »Bättre åldringsvård» (SOU 1964: 5) h a r socialpolitiska kommittén föreslagit att kommunerna skulle göra inventeringar av de bostäder, i vilka åldringar bodde. Inventeringarna skulle avse att uppspåra de dåliga åldringsbostäderna, och bedömningar skulle göras av deras användbarhet för dem som bodde där. Möjligheter skulle beredas kommunerna att under en period av högst fem å r erhålla statliga medel för mindre bostadsförbättringar och till att uppföra temporära bostäder för åldringar; tidsbegränsningen skulle syfta till att snabbt lösa ett akut problem. Även produktionen av pensionärshem och av pensionärslägenheter insprängda i den vanliga bebyggelsen borde intensifieras. För många glesbygdskommuner kunde det vara stora problem förknippade med att på egen hand klara finansieringen och administrationen av en sådan verksamhet. Lösningen borde sökas i en samverkan mellan kommunerna. Även produktionen av åldringsbostäder i enskild regi borde stimuleras genom förbättrade statliga lånemöjligheter. 1964 års riksdag beslöt i enlighet med socialpolitiska kommitténs förslag att förbättringslåneverksamheten för upprustning av åldringsbostäder skulle intensifieras. Inventeringen av åldringsbostäderna är i många kommuner redan avslutad och i flertalet övriga kommuner i full gång. De hushåll som tillhör morgondagens åldringshushåll har vant sig vid en högre utrustningsstandard än den som dagens åldringar har. Detta i förening med deras genom ökade pensionsförmåner förbättrade ekonomiska situation

145 kommer med all sannolikhet att medföra en ökad efterfrågan på lägenheter av god utrustningsstandard. Sambandet mellan inkomst och utrustningsstandard är enligt beräkningar som gjorts på 1960 års bostadsräknings material starkt såväl för gifta som för icke gifta hushåll i åldern 65 å r och däröver; i de högre inkomstklasserna hade över 90 % av hushållen fullt moderna lägenheter. Även efterfrågan på utrymme samvarierade med inkomsten. Detta talar för att vi kan vänta oss en ökad efterfrågan även på utrymme från de äldre hushållens sida som en följd av deras förbättrade ekonomiska situation. Efterfrågeökningen kommer emellertid att ske successivt och till en början i ett långsamt tempo. Under den period som vi här har gjort kalkyler över synes det rimligt räkna med att en stor del av landets åldringar icke med egna ekonomiska resurser kommer att kunna höja sin bostadsstandard till en nivå, som kan anses godtagbar. 7.4.2. Barnfamiljernas bostadsförhållanden

7.4.2.1. Samtliga

barnfamiljer

Av tab. 2.16 i detta betänkande har framgått, att barnfamiljernas utrymmesstandard är betydligt sämre än de barnlösas och att trångboddhetsfrekvensen ökar med ökat barnantal. Bland hushåll med 5 eller flera barn var år 1960 över 60 % trångbodda enligt normen mer än 2 boende per boningsrum, bland 3- och 4-barnsfamiljerna drygt en tredjedel och bland 1- och 2-barnsfamiljerna 15 respektive 13 % ; skillnaden mellan glesbygd och tätorter var liten. Till en del uppstår dessa »trappsteg» som en konsekvens av det mått på utrymmesstandard som använts. Använder vi i stället antalet rumsenheter (inklusive kök) per person soim mått, uppträder en kraftig minskning mellan 0 och 1 barn, från 10— 412899

1,6 till 1,1, men därefter sjunker standarden ganska jämnt: Antal barn under 16 år 0 1 2 3 4 5 eller flera

Antal rumsenheter (inklusive kök) per person, R P P 1,6 1,1 0,9 0,8 0,7 0,6

Utrustningsstandarden i de lägenheter .som beboddes av barnfamiljer var högre än bland övriga hushåll, vilket tidigare belysts (jfr tab. 2.18). över hälften av hushållen med barn bodde år 1960 i lägenheter byggda efter 1940. Av övriga bodde ytterligare drygt 15 % i fullt moderna lägenheter. Skillnaderna härvidlag mellan tätorter och glesbygd var stora; på glesbygden saknade drygt hälften av hushållen med minderåriga bad- eller duschrum och i många fall även andra moderna bekvämligheter men i tätorterna endast ungefär en femtedel. Liksom för hushållen i allmänhet rådde det även för barnfamiljerna, oberoende av antalet barn i hushållet, ett starkt samband mellan inkomst och bostadsstandard. Familjebostadsbidragen har visserligen med all sannolikhet reducerat sambandets styrka men inte neutraliserat det helt, vilket tab. 7.16— 7.18 klart visar. Tab. 7.16, som anger det procentuella antalet trångbodda hushåll i olika inkomstklasser enligt 1960 års bostadsräkning, visar dels hur andelen trångbodda minskar inom alla hushållstyper, n ä r inkomsten ökar, dels hur mycket högre 3- och flerbarnsfamiljernas trångboddhetsfrekvens är än andra hushållstypers. I tätorterna var den procentuella andelen trångbodda 3-barnshushåll ända upp till inkomstklassen

146 Tabell 7.16. Det procentuella antalet trångbodda hushåll enligt 1960 års bostadsräkning med olika antal barn och i olika inkomstklasser, hela riket samt tätorter och glesbygd

Årsinkomst, kronor

Det procentuella antalet trångbodda hushåll med . . . barn under 16 år 0

2 Årsinkomst, kronor

3 el.

fl.

Hela riket Ej taxerad — 3 999 4 000— 5 999 6 000— 7 999 8 000— 9 999 10 000—11 999 12 000—13 999 14 000—15 999 16 000—17 999 18 000—19 999 20 000—21 999 22 000—23 999 24 000—25 999 26 000—27 999 28 000—29 999 30 000—31 999 32 000—

2,1 16,3 23,8 45,0 1,8 19,5 22,5 43,9 2,0 14,5 20,1 51,8 2,7 18,9 19,2 46,7 2,1 15,5 15,8 44,0 2,5 18,5 14,9 44,4 2,8 20,0 15,5 42,0 1,4 18,2 15,0 40,4 2,8 16,0 15,4 45,6 2,7 12,5 9,9 34,8 2,1 10,3 9,8 28,4 2,0 10,0 7,3 29,6 1,9 9,1 3,0 23,8 1,8 5,9 3,9 11,0 1,3 4,9 3,3 12,2 1,6 3,3 2,7 8,3 0,4 1,4 1,2 2,1

Samtliga tätorter Ej taxerad — 3 999 4 000— 5 999 6 000— 7 999 8 000— 9 999 10 000—11 999 12 000—13 999 14 000—15 999

2,0 16,7 23,7 44,1 1,3 23,6 18,0 37,3 1,9 16,5 20,5 45,1 2,4 22,2 21,3 47,2 1,8 17,7 16,9 50,0 2,3 20,4 16,8 45,3 2,9 23,1 15,4 45,9 3,1 20,0 15,6 44,4

26 000—27 999 kronor högre än i någon inkomstklass bland 1- och 2-barnshushållen och kom inte förrän vid denna inkomst under 25; bland de 3- och flerbarnshushåll som hade inkomster understigande 18 000 kronor var procentandelen 40—50. Tab. 7.17 belyser barnfamiljernas i jämförelse med de barnlösa hushållen högre utrustningsstandard, särskilt påtaglig i tätorterna. Att inkomsten dock har stor betydelse såväl för barnfamiljernas som för övriga hushålls möjligheter att bo »modernt» ger tabellen ett tydligt belägg för. I tätorterna kom andelen 1-barnshushåll i icke fullt moderna lägenheter (kvalitetsgrupperna 3—7)

Det procentuella antalet trångbodda hushåll med . . . barn under 16 år

16 000—17 999 18 000—19 999 20 000—21 999 22 000—23 999 24 000—25 999 26 000—27 999 28 000—29 999 30 000—31 999 32 000— Glesbygd Ej taxerad — 3 999 4 000— 5 999 6 000— 7 999 8 000— 9 999 10 000—11 999 12 000—13 999 14 000—15 999 16 000—17 999 18 000—19 999 20 000—21 999 22 000—23 999 24 000—25 999 26 000—27 999 28 000—29 999 30 000—31 999 32 000—

3 el.

fl.

3,0 17,5 16,7 47,8 2,7 12,7 10,0 36,3 2,1 10,9 10,2 31,7 2,2 10,2 7,5 32,8 2,1 9,4 3,3 25,8 1,9 4,0 3,6 11,5 1,4 5,2 3,5 13,6 1,5 3,8 2,3 8,0 0,5 1,5 1,1 1,8 2,3 15,5 24,0 47,2 2,6 12,0 29,3 53,6 2,7 15,6 19,8 56,4 3,5 15,7 17,6 46,3 2,8 13,0 14,9 40,9 3,1 15,0 12,3 43,6 2,5 11,8 15,7 36,2 1,5 9,6 12,7 29,8 1,2 7,6 8,2 39,9 2,0 11,4 9,5 29,9 1,9 4,1 6,7 14,6 0,8 7,7 5,0 15,6 13,0 4,7 6,2 4,3

9,9 2,2

9,9 5,1

inte under 25 % förrän i inkomstklassen 18 000—19 999 kronor, andelen 2-barnshushåll i inkomstklassen 16 000—17 999 kronor och 3- och flerbarnshushållen i inkomstklassen 12 000—13 999 kronor; på glesbygden skedde detta betydligt högre upp på inkomstskalan. I stor utsträckning tycks det vara så att de som bor trångt också bor i icke fullt moderna lägenheter. Bland 1- och 2-barnshushållen uppgår skillnaderna i procenttalen i tab. 7.16 och 7.18 (den senare visande frekvensen trångbodda hushåll i icke fullt moderna lägenheter) endast till några procent. F ö r de största barnhushållen är differenserna, i synnerhet i tätorterna, väsentligt större; i

147 Tabell 7.17. Det procentuella antalet hushåll i lägenheter tillhörande kvalitetsgrupperna 3—71 enligt 1960 års bostadsräkning i olika inkomstklasser och med olika antal barn, hela riket samt tätorter och glesbygd

Årsinkomst, kronor

Det procentuella antalet hushåll i lägenheter tillhörande kvalitetsgrupperna 3—-7 med . . . barn under 16 år 0

2 Årsinkomst, kronor

3 el.

fl.

Hela riket Ej taxerad — 3 999 4 000— 5 999 6 000— 7 999 8 000— 9 999 10 000—11 999 12 000—13 999 14 000—15 999 16 000—17 999 18 000—19 999 20 000—21 999 22 000—23 999 24 000—25 999 26 000—27 999 28 000—29 999 30 000—31 999 32 000—

77,5 51,7 44,7 42,9 80,9 60,0 55,4 46,8 72,7 65,9 57,5 54,1 65,9 61,5 58,1 55,8 61,8 59,4 50,7 52,4 56,2 54,0 49,9 44,0 50,9 47,9 42,8 36,2 43,6 40,6 37,2 30,9 38,4 33,4 28,5 31,3 32,5 27,6 20,0 20,8 27,2 20,8 19,8 20,2 23,7 18,5 16,4 16,6 18,2 15,9 11,9 11,5 15,9 11,6 6,8 8,0 15,3 8,8 9,3 8,9 12,0 7,6 5,4 3,3 6,3 7,6 3,8 2,9

Samtliga tätorter Ej taxerad — 3 999 4 000— 5 999 6 000— 7 999 8 000— 9 999 10 000—11 999 12 000—13 999 14 000—15 999

72,9 39,7 37,2 29,4 72,8 50,0 33,8 33,3 62,8 50,6 43,0 35,2 57,2 47,4 36,7 37,0 53,8 46,1 35,1 31,8 49,4 43,2 38,7 31,4 46,5 41,3 40,5 24,1 40,1 36,1 31,2 20,8

Det procentuella antalet hushåll i lägenheter tillhörande kvalitetsgrupperna 3—7 med . . . barn under 16 år 1

3 el.

fl.

16 000—17 999 18 000—19 999 20 000—21 999 22 000—23 999 24 000—25 999 26 000—27 999 28 000—29 999 30 000—31 999 32 000—

35,5 30,1 23,5 20,8 30,4 24,1 16,5 14,1 25,1 18,7 17,1 14,1 22,4 16,5 14,8 10,9 17,5 14,6 10,8 8,9 14,8 10,4 5,6 5,7 6,2 7,8 7,5 6,2 11,3 7,6 5,2 2,0 6,0 3,6 3,1 2,4

Glesbygd Ej taxerad — 3 999 4 000— 5 999 6 000— 7 999 8 000— 9 999 10 000—11 999 12 000—13 999 14 000—15 999 16 000—17 999 18 000—19 999 20 000—21 999 22 000—23 999 24 000—25 999 26 000—27 999 28 000—29 999 30 000—31 999 32 000—

94,0 80,6 64,6 77,4 93,4 78,3 88,1 66,7 89,9 84,8 71,0 67,3 83,1 75,9 72,8 67,2 80,5 74,7 64,5 63,2 76,9 74,2 64,8 56,7 69,0 66,2 67,9 54,5 62,7 61,2 60,0 58,1 58,8 52,4 55,2 58,8 52,3 56,7 44,8 42,5 46,0 41,7 42,6 45,9 36,7 41,5 35,0 40,6 27,9 33,3 24,4 26,1 31,1 29,7 18,7 23,2 39,4 26,3 29,4 33,5 21,7 7,6 9,9 9,9 12,0 14,6 17,4 7,6

Se not 1, tabell 2.4.

de lägre inkomstklasserna tycks bortemot hälften av de trångbodda hushållen bo modernt och i de högre inkomstklasserna tre fjärdedelar eller ännu fler. Om dessa förhållanden överensstämmer med de boendes preferenser eller endast är utslag av lägenhetsbeståndets faktiska utseende och av den bostadspolitik som förts skall vi i kap. 21 försöka bedöma med hjälp av olika statistisk-sociologiska undersökningar. Familjebostadsbidragens effekt på barnfamiljernas bostadsförhållanden

h a r belysts genom två undersökningar (avseende förhållandena 1959 och 1961), som bostadsstyrelsen gjort bland hushåll som erhåller familj ebostadsbidrag. Dessas andel bland hushåll med 1 barn beräknades 1959 uppgå till 1 %, bland hushåll med 2 barn till 1 5 % , bland hushåll med 3 barn till en fjärdedel, bland hushåll med 4 barn till en tredjedel och bland hushåll med 5 eller flera barn till ungefär hälften. Det kan konstateras att för de hushåll till vilka utgick familj ebostadsbi-

148 Tabell 7.18. Det procentuella antalet trångbodda hushåll enligt 1960 års i lägenheter tillhörande kvalitetsgrupperna 3—71 i olika inkomstklasser antal barn, hela riket samt tätorter och glesbygd Det procentuella antalet trångbodda hushåll i lägenheter tillhörande kvalitetsgrupperna 3—7 med . . . barn under 16 år

Årsinkomst, kronor

3 el.

fl.

Hela riket Ej taxerad — 3 999 4 000— 5 999 6 000— 7 999 8 000— 9 999 10 000—11 999 12 000—13 999 14 000—15 999 16 000—17 999 18 000—19 999 20 000—21 999 22 000—23 999 24 000—25 999 26 000—27 999 28 000—29 999 30 000—31 999 32 000—

1,8 13,4 18,9 27,5 1,7 14,3 20,8 25,7 2,0 11,3 16,9 34,9 2,3 15,0 15,2 31,9 1,7 12,2 12,2 28,9 1,8 14,5 11,8 26,9 1,9 13,7 11,6 20,3 0,9 11,6 11,3 16,8 1,9 9,2 8,0 18,8 1,6 7,3 4,2 12,4 1,1 4,7 4,5 9,1 0,6 5,3 2,8 7,1 0,9 4,4 1,6 4,1 0,5 1,8 1,2 2,0 0,6 1,2 0,9 2,2 0,8 1,5 0,5 — — 0,3 0,5 0,7

Samtliga tätorter Ej taxerad - 3 999 4 000— 5 999 6 000— 7 999 8 000— 9 999 10 000—11 999 12 000—13 999 14 000—15 999

1,5 12,8 17,9 21,3 1,1 16,1 15,8 19,6 1,6 10,6 17,9 21,1 1,8 15,3 15,1 25,0 1,2 12,2 11,0 23,4 1,4 14,8 12,4 22,7 1,8 14,6 10,5 15,9 2,0 12,3 11,4 14,4

drag trångboddhetsfrekvensen ökade, n ä r antalet barn ökade, i likhet med vad som visat sig vara fallet för barnfamiljer i allmänhet, men också att

Antal bidragsberättigande barn

2 3 4 5 eller

flera....

Det procentuella antalet familjer med mer än 2 boende per boningsrum 1959

4 33 29 57

5 25 25 49

Årsinkomst, kronor

16 000—17 999 18 000—19 999 20 000—21 999 22 000—23 999 24 000—25 999 26 000—27 999 28 000—29 999 30 000—31 999 32 000— Glesbygd Ej taxerad — 3 999 4 000— 5 999 6 000— 7 999 8 000— 9 999 10 000—11 999 12 000—13 999 14 000—15 999 16 000—17 999 18 000—19 999 20 000—21 999 22 000—23 999 24 000—25 999 26 000—27 999 28 000—29 999 30 000—31 999 32 000— 1

bostadsräkning och med olika

Det procentuella antalet trångbodda hushåll ilägenheter tillhörande kvalitetsgrupperna 3—7 med . . . barn under 16 år 3 el.

2,0 1,6 1,0 0,6 1,0 0,5 0,6 0,6

9,5 7,1 5,0 5,0 4,3 1,0 1,3 1,5 0,3

8,3 14,0 4,1 8,1 4,4 8,8 2,6 5,8 1,8 4,0 0,7 2,3 1,0 2,5 0,6 — 0,4 0,5

—

fl.

2,2 14,7 21,5 43,4 2,6 10,8 28,2 42,0 2,7 14,8 16,0 44,6 3,4 14,7 15,3 36,1 2,8 12,2 13,2 31,8 2,8 14,0 11,0 31,2 2,4 11,4 14,3 26,9 1,3 8,3 11,1 23,2 1,2 7,6 6,6 31,1 1,5 9,2 5,2 26,5 1,9 2,1 5,3 10,4 0,8 7,7 5,0 12,5 — 4,7 — 4,3 — — 6,2 7,6

— —. —. — — — — — — 2,2 2,5

4,3

Se not 1, tabell 2.4.

procenttalet för varje hushållstyp var lägre än för samtliga hushåll. Nedanstående tablåer visar detta. Tab. 7.19 innehåller en sammanställ-

Antal minderåriga i hushållet

o 3 4 5 eller flera

Det procentuella antalet hushåll med mer än 2 boende per boningsrum enligt 1960 års bostadsräkning 13 34 36 62

149 Tabell

7.19. Hushåll

med olika antal barn t orocenluellt

fördelade

efter lägenhetens

storlek

Det procentuella antalet hushåll boende i okänd lägenhetsstorlek

Summa

1 rkv, 1 rk

2rk

3 rk

4 rk

5 eller flera rk

få»

0 1

34 30

34 34

21 23

10 10

100 100

{l961

6 7

33 27

35 31

18 21

8 9

100 100

{UTl {\lTl

—

44 40

32 32

16 19

8 7

100 100

32 27

36 36

22 24

10 11

100 100

fl959 {l961

—

20 16

39 39

30 29

12 13

100 100

få»

—

10 3

34 36

30 37

25 20

100 100

35 33 27 22 17

27 30 31 32 31

13 17 21 23 27

8 11 16 18 21

—

100 100 100 100 100

Hushåll med familjebostadsbidrag Samtliga Därav med 1 barn

2barn 3bam AK

4 barn

5 el. fl. barn

Hushåll enligt 1960 års bostadsräkning med 1 barn 2 barn 3 barn 4 barn 5 el. flera barn

16 9 6 5 4

ning över hur hushåll med olika antal barn, dels hushåll med familjebostadsbidrag, dels samtliga, procentuellt fördelar sig på lägenheter av olika storlek. Det vill synas som om det rådde en större homogenitet med avseende på lägenhetsstorlek bland dem som erhåller bidrag än bland samtliga hushåll; både mycket små och mycket stora lägenheter förekommer i mindre utsträckning bland de förra än bland de senare. Enligt de bestämmelser som gällde vid undersökningstillfällena kunde familj ebostadsbidrag utgå till hushåll i lägenheter byggda 1942 eller senare, om lägenheten hade sådan storlek att där icke bodde mer än 3 personer per boningsrum, köket oräknat; undantag

från denna regel kunde göras i vissa fall. Bestämmelserna skärptes den 1 januari 1963 därhän, att antalet personer per boningsrum icke fick överstiga 2; de kom alltså att sammanfalla med trångboddhetsnorm 2 (jfr s. 135). Undantag kunde göras i vissa fall och en övergångsbestämmelse utformades med innebörd att hushåll, som bebodde lägenhet för vilken familjebostadsbidrag tidigare utgått, skulle vara bidragsberättigat även efter den 1 januari 1963, om boendetätheten icke översteg 3 personer per boningsrum. Effekten av de skärpta bestämmelserna angående tillåten boendetäthet torde ha blivit att trångboddheten minskat bland de hushåll som erhåller familje-

150 bostadsbidrag. Vilken effekten blivit för hela gruppen barnfamiljer är mera oklart. Det kan tänkas att en del av de hushåll som enligt tidigare gällande bestämmelser kunde ha fått bidrag nu uteslutits från denna möjlighet, därför att de inte har ekonomiska resurser att betala de merkostnader som en höjning av utrymmet till tillåten minimistandard skulle medföra; det torde därför finnas anledning att med uppmärksamhet följa utvecklingen av bostadsförhållandena för barnfamiljer med särskilt låga inkomster. Den höjning som skedde av inkomstgränserna för förhöjt, helt och reducerat bidrag den 1 januari 1964 har å a n d r a sidan möjliggjort för många nya hushåll att öka sin bostadsstandard; det beräknades att antalet familjer med bidrag redan i utgångsläget genom dessa höjningar skulle komma att öka från 135 000 till 275 000. Den bestämmelse om tidigaste byggnadsår som fram t. o. m. år 1963 gällde för de lägenheter för vilka familjebostadsbidrag kunde utgå h a r medfört att samtliga hushåll med familjebostadsbidrag bor i moderna lägenheter. Bestämmelsen ändrades den 1 januari 1964 så, att bidrag numera kan utgå jämväl för äldre lägenheter u n d e r förutsättning att de uppfyller vissa preciserade krav på utformning, utrustning och standard. Det samband som kan konstateras föreligga för barnfamiljernas del liksom för hushållen i allmänhet mellan inkomst och bostadsstandard talar för att barnfamiljerna kommer att öka sin bostadskonsumtion i takt med inkomststegringarna. Ingenting talar emellert i d för att de, och flerbarnsfamiljerna i synnerhet, under perioden fram till 1975 av egen ekonomisk kraft skulle kunna inhämta hela den eftersläpning i utrymmesstandard som de i dag får vidkännas.

7A.2.2. De ofullständiga barnfamiljerna. De ofullständiga barnfamiljernas bostadssituation h a r belysts i en undersökning som socialstyrelsen hösten 1955 gjorde på uppdrag av socialdepartementet och för 1954 års familjeutrednings räkning (SOS: »Ensamstående mödrars sociala och ekonomiska förhållanden»). Intresset var i denna endast inriktat på de ensamstående mödrarnas förhållanden. Tre kategorier av ensamstående mödrar särskildes, nämligen ogifta, frånskilda och änkor. Antalet i var och en av de tre kategorierna beräknades den 1 november 1954 uppgå till: Antal Ogifta mödrar 25 400 Frånskilda m ö d r a r 23 200 Änkor med barn 20 400 Undersökningens primärmaterial inhämtades genom intervjuer. Resultaten vad beträffar bostadsförhållandena kan sammanfattas på följande sätt: Bland de ogifta mödrarna fanns det ungefär 20 %, som hade eget hushåll, och ungefär lika många var samboende antingen med barnets far eller med annan man. över hälften av dem bodde hos föräldrar eller andra släktingar. — 21 % av de ogifta mödrarna hyrde sin lägenhet i öppna marknaden och 3 % hade bostad i egen villa eller i annan egen fastighet. Av de frånskilda hade 69 % eget hushåll tillsammans med sina barn. 16 % var samboende antingen med fadern till ett utomäktenskapligt barn eller med annan man eller, i några enstaka fall, med den frånskilde maken. Med föräldrar eller andra släktingar bodde 13 %. — 66 % av de frånskilda mödr a r n a innehade en i öppna marknaden förhyrd lägenhet och 7 % bodde i egen villa eller annan egen fastighet. Av änkorna hade sammanlagt 81 %

151 Tabell 7.20. Antalen ogifta kvinnor, änkor och frånskilda kvinnor med barn och med eget och delat hushåll procentuellt fördelade efter lägenhetens storlek och efter boendetäthet 1955 års undersökning av ensamstående mödrar Det procentuella antalet hushåll i olika lägenhetskategorier respektive med olika boendetäthet Ogifta kvinnor

Lägenhetskategori: Enkelrum, spisrum, 1 rkv eller tillgång till kök 1 rk 2 rk el. rkv 3 rk 4 el. fl. rk Summa Genomsnittligt antal boende per boningsrum: Högst 1,0 1,1—2,0 2,1—3,0 Mer än 3,0 Summa

Frånskilda kvinnor

Änkor

Eget hushåll

Delat hushåll

Eget hushåll

Delat hushåll

Eget hushåll

Delat hushåll

42 32 26

4 21 33 20 23

10 40 35 11 4

3 22 44 21 11

3 30 40 16 11

1 13 34 31 21

23 71 5 1

14 44 29 13

27 55 15 3

15 48 24 13

41 50 8 1

25 51 17 8

egen bostad tillsammans med sina barn. 9 % var samboende och lika många bodde tillsammans med föräldrar eller andra släktingar. — 47 % av änkorna hade en lägenhet, förhyrd i öppna marknaden och 36 % en bostad i egen villa eller .annan egen fastighet. Bostadens storlek samt boendetätheten för m ö d r a r med eget och med delat

hushåll framgår av tab. 7.20. I tabellen anges antalet rum som hela hushållet disponerade över. Rum som h y r t s ut till inneboende h a r frånräknats. Enligt definitionen mer än 2 boende per boningsrum förekom trångboddhet i ganska stor utsträckning, framför allt bland dem som delade hushåll med föräldrar, släktingar eller andra. Bland

Tabell 7.21. Det procentuella antalet ogifta kvinnor, änkor och frånskilda barn boende i lägenheter med olika utrustningsdetaljer 1955 års undersökning av ensamstående mödrar

kvinnor med

Det procentuella antalet mödrar boende i lägenheter med vidstående utrustningsdetaljer Ogifta kvinnor

Vatten och avlopp Centralvärme Badrum

Frånskilda kvinnor

Änkor

Eget hushåll

Delat hushåll

Eget hushåll

Delat hushåll

Eget hushåll

Delat hushåll

91 65 39

80 47 29

94 78 58

84 61 48

91 75 45

86 67 44

152 de ogifta mödrarna tillhörande denna kategori förekom trångboddhet i 42 %, bland de frånskilda i 37 % och bland änkorna i 25 % av fallen. En sammanställning av förekomsten av vatten och avlopp, centralvärme och badrum i de lägenheter i vilka de intervjuade bodde gav till resultat att de som bildade egna hushåll oftare hade dessa bekvämligheter än de som delade hushåll och att de ogifta mödrarna, såväl de som bildade egna hushåll som de som delade hushåll, var sämst lottade (tab. 7.21). Att bostadsfrågan var ett brännande problem för många av de intervjuade mödrarna framgick av de många förslag till åtgärder på detta område som gavs under intervjuernas gång. Även i 1960 års bostadsräkning har de ofullständiga barnfamiljernas bostadssituation belysts. Antalet sådana familjer uppgick enligt 1960 års folkräkning till drygt 86 000 och antalet barn i dessa till ca 120 000. Familjetyperna var följande: Antal föräldrar

barn

1 299

30 894

36 631

Ogift man med b a r n . Ogift kvinna med barn Frånskild man med barn Frånskild kvinna med barn Änkling med b a r n . . . Änka med barn

2 869

3 926

28 387 5 104 17 878

Summa

86 431

44 634 6 976 26 001 119 618

De ogifta mödrarnas antal synes sedan 1954 ha ökat med omkring en femtedel och de frånskilda mödrarnas ined drygt 10 %, under det att antalet ä n k o r med barn minskat med drygt 10 %. Andelen ensamstående män med barn utgjorde 11 % av samtliga ensamstående föräldrar.

Bostadsräkningens bearbetningar ger icke möjligheter att urskilja boendeförhållandena för de familjeenheter som de ensamstående föräldrarna och deras barn utgör. Hela bearbetningen är relaterad till det s. k. bostadshushållet, dvs. till den enhet som gemensamt bebor en lägenhet, och till den person som står för detta hushåll. Denna person är långt ifrån alltid identisk med den ensamstående fadern eller modern. Däremot ger bostadsräkningen informationer om de bostadshushåll, i vilka ingick barn under 16 år och vilka förestods av icke gift man eller kvinna. Deras antal var följande: Antal Hushållsföreståndarens kön och civilstånd

hushåll med minderåriga

minderåriga i hushållet

11 357 9 341

16 338 11 283

Ogift man Ogift kvinna Gift ej samboende man Gift ej samboende kvinna Frånskild man Frånskild k v i n n a . . . . Änkling Änka

2 163

3 372

10 291 5 069 22 984 9 003 21 788

17 085 7 820 36 059 13 524 32 396

Summa

91 996

137 877

Andelen sådana hushåll uppgick till ungefär 9 % av samtliga hushåll med barn och andelen barn i dessa hushåll till 8 % av samtliga barn. En hopkoppling av siffrorna i de båda sist nämnda tablåerna är inte möjlig att göra, men man torde kunna utläsa åtminstone så mycket av dem som att de ogifta mödrarna 1960 i likhet med vad som var fallet år 1955 i avsevärt mindre utsträckning än de frånskilda och änkorna bildade egna bostadshushåll tillsammans med sina barn. En jämförelse beträffande bostads-

153 Tabell 7.22. Det procentuella antalet trångbodda och boende i lägenheter tillhörande kvalitetsgrupperna 3—7X bland hushåll med barn med gift man respektive icke gift man eller kvinna som bostadsföreståndare, hela riket samt tätorter och glesbygd 1960 års bostadsräkning Det procentuella ant.

trångbodda hushåll

hushåll i lägenheter byggda före 1941 och tillhörande kvalitetsgrupperna 3

4—7

Hushåll med barn och med gift samboende man som bostadsföreståndare Hela riket Samtliga t ä t o r t e r . . . Glesbygd

18 17 19

6 6 5

23 15 47

Hushåll med barn och med icke gift man eller kvinna som bostadsföreståndare Hela riket Samtliga tätorter. . . Glesbygd

20 20 22

7 8 5

33 25 61

Se not 1, tabell 2.4.

standarden mellan hushåll med barn, vilka hade en gift man respektive en icke gift man eller kvinna som bostadsföreståndare, utfaller enligt bostadsräkningen 1960 till de senares nackdel (tab. 7.22). Trångboddheten var mer utbredd bland de senare (20 %) än bland de förra (18 %) och andelen omoderna lägenheter större, 40 % i kvalitetsgrupperna 3—7 bland de senare och 29 % bland de förra. 7.4.3. Socialhjälpstagare

Genom Kungl. brev den 13 mars 1959 fick socialstyrelsen i u p p d r a g att för socialpolitiska kommitténs räkning utföra en statistisk undersökning rörande

personer med socialhjälp (SOS: »1959 års socialhjälpsundersökning»). Antalet sådana personer uppgick år 1957 till ca 150 000; häri inräknades även personer som vårdades på anstalter på socialnämnds bekostnad. Undersökningen planerades som en stickprovsundersökning; den kom att omfatta inalles 4 020 fall. Som undersökningsperiod valdes april månad 1959. Av de uppgifter som inhämtades angående de undersökta fallens bostadsförhållanden framgår att 64 % av dem bodde i hyres- eller bostadsrättslägenhet, 12 % i egen fastighet och 8 % i inackorderingsrum eller liknande. Av de ensamstående männen bodde endast 37 % i hyres- eller bostadsrättslägenhet och inte mindre än 25 % i dnackorderingsrum eller liknande. Av ensamstående kvinnor utan barn bodde 66 % i hyres- eller bostadsrättslägenhet; motsvarande siffra var för ensamstående kvinnor med barn 78 %. Av makar utan barn hade 76 % en hyres- eller bostadsrättslägenhet och 19 % en egen fastighet och bland makar med barn 73 % respektive 22 %. Socialhjälpstagarna bodde huvudsakligen i smålägenheter. Endast 16 % bodde i lägenheter som omfattade 3 rum och kök eller mer. Drygt en femtedel av de undersökta fallen var trångbodda enligt definitionen mer än 2 boende per boningsrum och trångboddheten var koncentrerad till barnfamiljerna (de fullständiga och de ofullständiga). Av tab. 7.23 framgår bostadens storlek, det genomsnittliga antalet boende per boningsrum samt det procentuella antalet trångbodda hushåll bland socialhjälpstagare inom olika familjetyper. Om bostadens utrustningsstandard inhämtades i undersökningen endast en uppgift, nämligen om förekomsten av centralvärme. Det framkom att 60 % av hyres- och bostadsrättslägenheterna och

154 Tabell 7.23. Antalet socialhjälpstagare inom olika familjetyper procentuellt fördelade efter bostadslägenhetens storlek samt det genomsnittliga antalet boende per boningsrum och den procentuella andelen trångbodda i de olika familjetyperna 1959 års undersökning rörande socialhjälpstagare Makar

Ensam kvinna Ensam man

utan barn

med barn

utan barn

med barn

Samtliga

Det procentuella antalet hushåll med en lägenhetsstorlek av 1 o. fl. r, 1 o. fl. rkv 1 rk 2 rk 3 rk 4 el. fl. rk

36 44 16 4 1

21 46 26 6 1

4 31 47 14 4

8 45 35 12 2

2 22 43 24 9

13 37 34 13 4

Summa

100 Det genomsnittliga antalet boende per boningsrum i hyres- eller bostadsrättslägenhet bostad i egen fastighet

1,1 1,2

1,0 0,9

1,9 1,5

1,5 1,2

2,3 1,8

1,7 1,5

Det procentuella antalet trångbodda hushåll

46 % av lägenheterna i egen fastighet hade sådan. 7.4.4. De låga inkomsttagarna

Statistiska centralbyrån utförde i två etapper en undersökning, vars främsta syfte var att belysa frågan om huruvida de som hade låg deklarerad inkomst utgjorde en svag inkomstgrupp i bl. a. social och skattepolitisk mening. Som låga inkomsttagare definierades: a) ej gifta med en sammanräknad nettoinkomst under 6 000 k r ; b) gifta par med en sammanlagd nettoinkomst under 10 000 kr. I första etappen specialbearbetades material från befolkningsregistret och från inkomststatistiken. I andra etappen företogs en kombinerad intervju- och registerundersökning. Som undersökningsenhet valdes »inkomstenheten», definierad på följande sätt: »Som självständig inkomstenhet räknas varje ej gift person född 1942 eller tidigare. Gifta p a r räknas alltid till samma in-

komstenhet. Barn födda 1943 eller senare räknas till föräldrarnas (vårdarnas) inkomstenhet.» Intervjuundersökningen avsåg kalenderåret 1959 och begränsades till att gälla ej gifta födda 1893 eller senare och gifta par, där männen var födda 1893 eller senare; ålderspensionärer medtogs alltså inte. Materialet uppdelades i 12 redovisningsgrupper (se överst s. 155). Ett avsnitt av intervjun ägnades åt bostadsförhållandena, huvudsakligen åt lägenheternas utrymmes- och utrustningsstandard. Ur redogörelsen för undersökningen (Statistisk tidskrift 1961: 5) h a r följande uppgifter hämtats: De ej gifta i den lägsta inkomstgruppen (—1 999 kr) bodde till 56 % hos föräldrar, barn eller annan anhörig; 17 % bodde i hyres- eller bostadsrättslägenhet eller i tjänstebostad med egen nyttjanderätt. I inkomstgruppen 2 000 —5 999 kr var motsvarande siffror 51 % och 19 % och i den högsta in-

155 Sammanlagd sammanräknad nettoinkomst 1959, kronor —1 999 2 000—5 999 6 000— —1 999 2 000—5 999 6 000— —5 999 6 000—9 999 10 000— —5 999 6 000—9 999 10 000—

1. Ej gifta med inkomst av företag 2. 3. 4. 5. 6.

» » » » »

» » » » »

» >> utan » »

» » » » »

» » » » »

» » » » »

7. Gifta par med inkomst av företag 9. 10. 11. 12.

utan

komstgruppen (6 000— kr) 31 % respektive 45 %. Bland de gifta i den lägsta inkomstklassen (—5 999 kr) hade 32 % en hy-

res- eller bostadsrättslägenhet eller en tjänstebostad med egen nyttjanderätt, 38 % bodde i hus som ingick i egen jordbruksfastighet och 26 % i eget hem

Tabell 7.24. Antalen ej gifta och gifta i olika inkomstklasser procentuellt fördelade efter tillgång till olika utrustningsdetaljer i bostadslägenheten 1959 års undersökning av låga inkomsttagare Vatten, avlopp Endast vatten och avlopp

Saknar vatten och/eller avlopp

7 27 14 18

32 24 22 24

55 20 13 20

56 58 59 58

23 20 25 24

11 12 9 10

9 9 7 8

Gifta par med inkomst av företag —5 999 6 00O—9 999 10 000— Samtliga

31 37 75 57

29 26 10 17

21 25 11 17

18 12 4 9

100 100 100 100

utan inkomst av företag —5 999 6 000—9 999 10 000— Samtliga

30 37 71 67

21 35 19 21

29 20 5 7

21 8 4 5

100 100 100 100

ev, wc, eget eller delat badrum

i komb. med ev eller wc eller bådadera

Ej gifta med inkomst av företag —1 999 2 000—5 999 6 000— Samtliga

6 27 52 37

utan inkomst av företag —-1 999 2 000—5 999 6 000— Samtliga

Sammanräknad nettoinkomst, kronor

Uppgift saknas

3 1 1 1 0

Samtliga

100 100 100 100 100 100 100 100

156 eller eget hyreshus. I den mellersta inkomstklassen (6 000—9 999 kr) var motsvarande siffror 43 %, 28 % och 29 % och i den högsta (10 000— kr) 63 %, 6 % och 31 %. Trångboddhet enligt normen mer än 2 boende per boningsrum förekom endast i 4 % av fallen bland de ej gifta; andelen trångbodda visade ingen skillnad vid uppdelning efter den intervjuades inkomst. Det procentuella antalet trångbodda bland de gifta i var och en av de sex redovisningsgrupperna framgår av tablån på nästa spalt. Bland de gifta var alltså de låga inkomsttagarna oftare trångbodda än de högre samt inkomsttagare utan inkomst

Sammanräknad nettoinkomst, kronor

—5 999 6 000—9 999 10 000— Samtliga

Gifta Gifta med utan inkomst inkomst av företag av företag 9 11 7

20 26 11

av företag oftare än de med sådan inkomst. Bostadens utrustningsstandard mättes genom frågor angående den sanitära utrustningen. Av tab. 7.24 framgår att de låga inkomsttagarna hade avsevärt lägre utrustningsstandard än de högre.

KAPITEL 8

Bostadsefterfrågans regionala fördelning

I föregående kapitel har i form av räkneexempel en grov uppskattning gjorts av bostadsefterfrågans omfattning i riket i dess helhet år 1975. En bedömning av bostadsefterfrågans utveckling inom olika regionala bebyggelseområden förutsätter befolkningsprognoser för varje sådant område. Utredningen har därför fått stanna inför att inom ramen för räkneexemplet för hela riket söka bedöma bostadsefterfrågan inom tre bebyggelsetyper, nämligen glesbygden, de tre storstadsområdena Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och Stor-Malmö samt övriga i sistnämnda områden ej ingående tätorter.

8.1.

Glesbygden

Under 1950-talet minskade folkmängden i glesbygderna med omkring 15 %. De befolkningsprognoser som gjorts för tiden 1960—1980 bygger på antaganden om i stort sett samma utvecklingstendens som under 1950-talet. Det kan då bli fråga om huruvida en sådan utveckling kommer att innebära, att ett större antal bruksmässiga lägenheter i det befintliga bostadsbeståndet blir outnyttjade. Vidare måste en bedömning göras i vad mån ytterligare nybyggnader och en upprustning av en del av de sämre lägenheterna kan på längre sikt innebära kapitalförluster. Som framgått av redogörelsen i avsnitt 2.6 utgörs en stor del av bostadsbeståndet i glesbygden av äldre lägen-

heter. Vid en länsvis uppdelning varierade andelen lägenheter 1960 äldre än 60 år från 16 % i Norrbottens län till 57 % i Malmöhus län. I 20 av länen översteg andelen sådana lägenheter i glesbygden 35 %. Detta kan jämföras med andelen äldre bostäder i de större tätorterna, vilka i 20 län och Stockholms stad uppvisade en andel understigande 15 %. Även utrustningsstandarden var låg i glesbygden. Andelen lägenheter med både centralvärme och w c utgjorde inte i något läns glesbygd hälften av bostadsbeståndet där och i 17 län understeg andelen 35 %. En fortsatt folkminskning fram till 1975 synes därför inte komma att innebära att något större antal fullgoda lägenheter blir outnyttjade. Under övergångsperioder kommer det givetvis att inom vissa områden finnas ett kapacitetsöverskott av bostäder i glesbygden liksom i vissa av de minsta tätorterna. Vidare kommer det liksom hittills att uppstå fall där de enskilda hushållen gör ekonomiska förluster på sina egnahem genom att sysselsättningsförhållandena inom området tvingar dem att avflytta utan att bostaden omedelbart kan försäljas. Det finns därför all anledning utrusta bostads- och arbetsmarknadsmyndigheterna med sådana resurser att de kan medverka till att sådana fullgoda bostäder snabbt kan komma till användning av de kvarboende. I de flesta län torde bostadsutnyttjandet på glesbygden dock relativt snabbt

158 komma att anpassa sig så att de bästa ledigblivna lägenheterna tages i anspråk av de kvarboende och de outnyttjade bostäderna i huvudsak består av sådana med ett mycket lågt bruksvärde. Det nuvarande lägenhetsbeståndets sammansättning synes ge skäl till en icke obetydlig nyinvestering i glesbygden för den kvarboende befolkningen både för att ersätta viss del av de förslitna lägen* heterna och för en standardmässig höjning. För länen i de södra och mellersta delarna av landet torde dessutom det ökade bilinnehavet bidra till ökade möjligheter att kvarbo i glesbygden några mil från tätorter även då sådan yrkesväxling måste ske, som beror på att arbetstillfällena endast finns i tätorterna. Bostadsbeståndets struktur på glesbygden i några norrlandslän, främst Västerbottens och Norrbottens, kan komma att innebära en viss outnyttjad kapacitet i framtiden. Andelen äldre lägenheter är där relativt låg och utrustningsstandarden förhållandevis hög. Därtill kommer de stora avstånden, som kan innebära risker för att det inte blir de sämsta lägenheterna som slås ut. Kommittén för näringslivets lokalisering har i sitt betänkande »Aktiv lokaliseringspolitik» (SOU 1963:58) och i dess bilaga II behandlat frågan om risken för kapitalförluster i samband med folkminskning. Kommittén har från länsstyrelserna i Norrbottens, Malmöhus, Kristianstads och Östergötlands län inhämtat sådana uppgifter om bostadsbestånd och befolkningsutveckling, som kan belysa hur långt befolkningsminskningen kan gå i glesbygden och de mindre tätorterna utan att bostäder skall stå oanvända, trots att de inte är helt avskrivna. Av uppgifterna framgår att glesbygdsbefolkningen i Malmöhus och Kristianstads län under perioden 1960—1980 kan minska med 70 % och i Östergötlands län med 65 % utan att kapitalförluster

skulle uppstå. Detta under antagandet att alla lägenheter äldre än 60 år är förslitna och skall utmönstras ur bostadsbeståndet och att ingen reinvesteringsverksamhet äger rum. Befolkningsprognoser för glesbygden i Malmöhus län och Östergötlands län räknar med en folkminskning med 40 % i vartdera länet under denna tid och för Kristianstads län med omkring 33 %. F ö r Norrbottens län skulle gälla att befolkningen i glesbygden där skulle kunna minska med 27 % utan att fullvärdiga bostäder friställdes. En befolkningsprognos räknar emellertid med befolkningsminskning av 37 %, varför kommittén räknade med en kapitalförlust på omkring 60 miljoner under förutsättning att de friställda lägenheterna tillhör det äldsta bostadsbeståndet. Kommittén anförde beträffande områden med överskott av arbetskraft, att det argument för lokaliseringspolitiska insatser, som ligger i behovet att utnyttja existerande samhällskapital, i första hand bostäder, inte är tillämpligt utanför tätorterna, då en industrilokalisering av glesbygden inte är tänkbar. Kommittén ansåg dock att andelen relativt nya bostäder i övre Norrland utgjorde argument för åtgärder, som underlättade ett kvarboende även för dem som får sysselsättning i tätorterna. Antalet hushåll på glesbygden uppgick 1960 till 642 974 enligt den då gjorda bostadsräkningen. Med ledning av uppgifter från 1945 års bostadsräkning kan det beräknas, att antalet bostadshushåll minskade mellan 1945 och 1960 med drygt 90 000. Därest folkminskningen i glesbygden under åren 1960—1975 antages komma att ske i samma takt som under den föregående 15-årsperioden och antalet boende per hushåll minska på samma sätt som tidigare, kan antalet hushåll beräknas till omkring 558 000 år 1975, alltså en minskning med om-

159 kring 85 000. Bostadsräkningen 1960 redovisade 676 398 bostadslägenheter i glesbygden. Många av lägenheterna torde sålunda fram till 1975 komma att lämnas obebodda eller övergå till att nyttjas som fritidsbostäder. I räkneexemplet för hela riket har förutsatts att efterfrågan 1975 i stort sett endast kommer att vara inriktad mot lägenheter av kvalitetsgrupperna 1—3. Antalet sådana lägenheter uppgick 1960 till omkring 214 000. Ombyggnad och nybyggnad i glesbygden skulle alltså behöva omfatta ca 340 000 lägenheter fram till 1975 om lägenheterna skall motsvara efterfrågeinriktningen i fråga om utrustningsstandard och den i kap. 7 uppställda bostadssociala målsättningen. Vilken omfattning ombyggnadsverksamheten hade åren 1945—1960 finns inga uppgifter om. Under nämnda tid nybyggdes 106 000 lägenheter. Då det emellertid finns anledning räkna med att migrationen i riktning från glesbygden mot tätorterna kommer att fortsätta efter 1975 kan en upprustning till den nyssnämnda standardnivån på längre sikt innebära vissa risker för kapitalförluster. De beräkningar som nu kan göras tyder dock på att en nybyggnadsverksamhet av minst samma storleksordning som mellan åren 1945 och I960, ca 100 000 lägenheter, utan risk för framtida kapitalförluster kan och därför bör genomföras under tiden fram till 1975. Övriga omkring 240 000 erforderliga lägenheter 1975 får då genom lämpliga reparationsoch ombyggnadsarbeten upprustas till en godtagbar standard. Det är emellertid nödvändigt att denna ny- och ombyggnadsverksamhet bedrives under noggrant beaktande av lokaliseringspolitikens konkreta resultat och rekommendationer. Utredningen finner det å andra sidan angeläget att den kvarboende befolkningen i avflyttningsområdena

inte försätts i en påtagligt sämre situation än befolkningen i expanderande tätorter. Det måste bli en fråga om nyanser i de åtgärder som vidtages, inte om helt olika bedömningsgrunder.

8.2. Stockholm, Göteborg och Malmö angränsande kommuner

med

För rubricerade storstadsområden har exemplifierande beräkningar gjorts om bostadsefterfrågans utveckling fram till 1975 efter samma metoder som använts för hela riket i kap. 7. De för landet i dess helhet tillämpade inkomstelasticitetstalen och antagandet om en årlig realinkomstökning om 3 % har också använts i nedan redovisade beräkningar. Till Stor-Stockholm har hänförts Stockholms stad jämte 28 angränsande kommuner och till Göteborgsregionen Göteborg jämte 30 intilliggande kommuner, det vill säga samma områdesavgränsningar som använts i 1960 års bostadsräkning. I Malmöområdet ingår förutom Malmö stad kommunerna Bunkeflo, Bjurlöv, Lomma och Oxie, vilka i bostadsräkningens inkomstundersökning sammanförts under begreppet StorMalmö. Till ledning för beräkning av 1975 års folkmängd i de tre områdena har använts docent Odd Gulbrandsens för 1960 års jordbruksutredning gjorda regionalt uppdelade befolkningsprognos. Befolkningen år 1975 har uppskattats till 1 460 000 i Stor-Stockholm, till 705 000 i Göteborgsområdet och till 310 000 i Malmöområdet, sammanlagt sålunda 2 475 000 eller ungefär 30 % av den beräknade folkmängden i hela riket. Hushållskvoterna 1960 låg för vissa hushållsgrupper i storstadsområdena på en högre nivå än i riket i dess helhet, men bostadsbristen var där trots detta mera markant än på andra håll. Vi har

160 här liksom i räkneexemplet för hela riket sökt att vid beräkningarna taga hänsyn till denna i utgångsläget icke tillfredsställda bostadsefterfrågan. De därefter med hjälp av inkomstelasticiteter framräknade kvoterna för 1975 kommer därför för de icke gifta hushållen att bli inte oväsentligt högre än för riket. Antalet hushåll i de tre områdena skulle enligt beräkningarna bli omkring 983 000, innebärande en ökning från 1960 med drygt 270 000. För Stör-Stockholm skulle detta betyda en hushållsökning med omkring 40 % och för de två övriga områdena med drygt 35 %. Nettoökningen av antalet hushåll i hela riket har i kap. 7 beräknats till ca 23 %. De tre storstadsområdena skulle tillsammans svara för omkring 45 % av den beräknade totala hushållsökningen i landet. Denna andelsmässigt stora hushållsökning i storstadsområdena är till viss del en följd av de högre hushållskvoterna där men beror ändock till en väsentligt större del på befolkningsökningen, främst genom flyttningsvinsterna. I fråga om utrymmesefterfrågan ger beräkningarna till resultat en erforderlig ökning av antalet rumsenheter från 2 250 000 år 1960 till omkring 3 600 000 år 1975, en ökning med omkring 60 %, i Stor-Stockholm drygt 60 % och i de två övriga områdena drygt 55 %. För hela landet beräknades stegringen i utrymmesefterfrågan till 42 % enligt medelalternativet. De tre h ä r behandlade områdena skulle svara för mellan 35 och 40 % av den framräknade nettoökningen i hela landet. Ehuru antalet boende per 100 hushåll år 1960 var mindre i storstadsområdena än i landet i övrigt, var antalet boende per 100 rumsenheter större. Andelen smålägenheter var relativt sett stort i dessa områden. Även i fråga om utrymme torde därför ett mera markant bristläge ha förele-

gat i dessa områden än i landet i övrigt. Den högre efterfrågestegringen beträffande utrymme i storstadsområdena betingas sålunda till stor del av den betydande bristsituationen i utgångsläget 1960. För riket i dess helhet har i kap. 7 antagits att den 1960 icke tillfredsställda utrymmesefterfrågan eliminerats fram till 1975 genom antagandet om en inkomstelasticitet av 0,5. Som nyss sagts torde bristen i storstadsområdena vara väsentligt större än i landet i övrigt. Det finns därför skäl förmoda att den ovan redovisade efterfrågeberäkningen för 1975 inte tagit tillräcklig hänsyn till storstadsområdenas bristsituation. Med hänsyn till att det inte finns några säkra uppgifter om bostadsbristens storlek mätt i rumsenheter har vi dock inte i denna regionala uppdelning av efterfrågeinriktningen ansett oss kunna använda någon annan beräkningsmetod än den för landet i dess helhet. Beträffande utrustningsstandarden antages samma efterfrågeutveckling i storstadsområdena som i landet i övrigt, det vill säga att efterfrågan år 1975 praktiskt taget helt kommer att avse lägenheter utrustade med centralvärme och w c och en mycket stor del dessutom med bad- eller duschrum. Antalet lägenheter som saknade denna utrustningsstandard, kvalitetsgrupperna 4—7, utgjorde omkring 150 000 i storstadsområdena, ca 16 % av samtliga sådana lägenheter i hela landet. Alla dessa dåligt utrustade lägenheter i storstadsområdena kommer emellertid inte att behöva ersättas genom nybyggnad eller ombyggnad. En stor del av dem utgörs nämligen av smålägenheter och utrymmesefterfrågans utveckling får till följd att antalet år 1975 efterfrågade smålägenheter blir mindre än antalet sådana lägenheter i 1960 års bostadsbestånd. Det framräknade hushållsantalet 1975

161 Lägenheter, i %, om — 1 rk

2rk

3 rk

4rk

5 el. fl. rk

Storstadsområdena 1975 1960

21 34

26 32

27 19

17,5 9

8,5 6

Hela riket 1975 1960

15 25

25 32

27 23,5

20 11,7

13 7,8

har fördelats efter hushållsstorlek och därefter h a r det förut framräknade antalet rumsenheter omvandlats till lägenheter av olika storlek. Lägenhetsbehovets procentuella fördelning på olika lägenhetsstorlekar framgår av tablån ovan för såväl de tre storstadsområdena som för hela landet. F ö r jämförelse har också medtagits procentfördelningen 1960. Som synes blir andelen efterfrågade smålägenheter i storstadsområdena även 1975 högre än i riket i övrigt, vilket beror på den högre andelen småhushåll i dessa områden. Den erforderliga bostadsproduktionen i storstadsområdena skulle för perioden 1961—1975 enligt de gjorda beräkningarna behöva omfatta närmare 420 000 lägenheter för att tillgodose den totala ökningen i bostadsefterfrågan, således såväl ökningen i antalet hushåll som efterfrågeökningen i utrymme och utrustning. En produktion av denna storleksordning utgör nästan 30 % av det i kap. 7 beräknade produktionsbehovet för hela landet. Ovan har sagts att

hushållsökningen i storstadsområdena skulle komma att motsvara 45 % av hushållsökningen i hela riket. Att andelen av landets totala produktionsbehov blir mindre än hushållstillväxten enligt detta räkneexempel är att hänföra till att utrustningsstandarden i det befintliga bostadsbeståndet är bättre i storstadsområdena än i landet i övrigt. Andelen lägenheter som på grund av dålig standard behöver saneras bort eller ombyggas är alltså mindre i de här behandlade områdena. Det bör dock observeras, att h ä r inte medräknats någon ersättningsproduktion för det bostadsbestånd som u n d e r tidsperioden övergår till annan användning, exempelvis till kontor. I beräkningarna har heller inte medtagits den ökande efterfrågan på studentbostäder och andra specialbostäder, vilka i dessa områden spelar en viss roll i totalproduktionen. Slutligen har vi inte räknat med någon lägenhetsreserv 1975. Fördelningen av nyproduktionsbehovet under 1961—1975 på olika lägenhetstyper framgår av följande tablå. Jämförelse görs med dels motsvarande beräk-

Lägenheter, i %, om — 1 rk

2 rk

3 rk

4 el. fl. rk

Storstadsområdena 1960—1975 produktion 1961—1963

7 14,8

19 21

36 34,4

38 29,9

Hela riket 1960—1975

10,3

28,1

42,5

11—412899

162 ning för hela riket dels den i de tre områdena under 1961—1963 genomförda nyproduktionen. Den under 1961—1963 genomförda produktionen har sålunda inneburit en för hög andel smålägenheter och en för låg andel framförallt av lägenheter om minst 4 rum och kök för att den ovan beräknade efterfrågan 1975 skall kunna tillgodoses.

8.3. övriga

tätorter

Användes räkneexemplet i kap. 7 som en totalram för bostadsefterfrågan 1975 kan man med användandet av ovan redovisade beräkningar för glesbygd och storstadsområden framräkna bostadsefterfrågan i grova drag för övriga tätorter. Ökningen av antalet hushåll skulle röra sig om storleksordningen 420 000. Även i dessa orter erfordras en omfattande bostadsproduktion som en följd av efterfrågeökningarna beträffande utrymme och utrustning. I tätorter med mindre än 2 000 invånare fanns enligt 1960 års folkräkning 7,5 % av rikets befolkning och enligt bostadsräkningen 11,5 % av bostadsbeståndet. Om befolkningsutvecklingen under 1950-talet för denna kategori tätorter finns för närvarande få uppgifter efter länsvis fördelning. Tätortsavgränsningarna vid 1950 och 1960 års folkräkningar har gjorts efter delvis olika metoder, varför siffermässiga jämförelser mellan de båda folkräkningarna kan bli missvisande. I bilaga II (SOU 1963:62) till lokaliseringsutredningens betänkande finns redovisad en analys av utvecklingen för samtliga orter, som vid båda folkräkningarna räknades som tätorter. Antalet sådana tätorter var 1 600 (samtliga tätorter enligt 1960 års folkräkning var drygt 1 800) och av dessa

hade omkring 1 350 mellan 200 och 2 000 invånare. Antalet tätorter med 200—1 000 invånare var över 1 100 och av dessa hade ungefär hälften en befolkningsminskning och av tätorter med 1 000—2 000 invånare inträffade folkminskning i omkring en fjärdedel. Omkring 170 av tätorterna med 200—2 000 invånare hade en folkminskning med 20 % eller mera och 70 orter en minskning med minst 30 %. Samtidigt uppvisade de mindre tätorterna totalt en folkökning. Orter med 200—500 invånare ökade sålunda folkmängden med i genomsnitt 10 %, orter med 500—1 000 invånare med 7 % och orter med 1 000— 2 000 invånare med 21 %. Som framgått av redogörelsen i kap. 2.6 varierade andelen lägenheter äldre än 60 år i länens mindre tätorter mellan genomsnittligt 10 % och 29 %, medan utrustningsstandarden mätt i andelen lägenheter med centralvärme och w c varierade mellan 50 % och 72 %. I de små tätorterna med mindre än 2 000 invånare fanns år 1960 omkring 13 % av lägenhetsbeståndet i kvalitetsgrupperna 4—7, drygt 120 000 lägenheter, och mer än tre fjärdedelar av dem var inrymda i småhus. Man torde även för framtiden få räkna med en viss folkminskning i en del av de minsta tätorterna. Vad ovan sagts beträffande bostadsbyggandet på glesbygden torde därför i viss utsträckning gälla även dessa sistnämnda tätorter. Vid upprustning av deras lägenhetsbestånd måste därför risker för kapitalförluster beaktas och verksamheten bedrivas i nära kontakt med lokaliseringspolitikens målsättning. I de större här avsedda tätorterna återfanns 1960 också en betydande andel kvalitativt bristfälliga lägenheter, också ett betydande antal sådana småhuslägenheter. De senare kan till viss del antas bli sanerade av stadsplanetekniska

163 skäl — tomtmarken kan komma att få annan användning, som exempelvis för flerfamiljshusbebyggelse, för industrier, för modern småhusbebyggelse m. m. En relativt stor del av småhuslägenheterna kommer dock med all sannolikhet att av bostadssociala skäl vara i behov av sanering och ersättande med nya lägenheter eller ombyggnad och modernisering. Även när det gäller upprustningen av flerfamiljshuslägenheterna kan den av stadsplanetekniska skäl motiverade saneringen komina att få betydelse. I högre grad än tidigare torde dock rent bostadssociala synpunkter komma att motivera förbättringsåtgärder av skilda slag. Den bostadsbebyggelse varom här är fråga, ligger vanligen i en ring runt

den innersta av kontors- och affärsverksamhet präglade stadskärnan. Till viss del kan dess mark komma att behöva tagas i anspråk för en utbyggnad av stadskärnan, men större delen av marken kommer sannolikt alltjämt att nyttjas för bostadsändamål. Sammantaget torde den för de här behandlade tätorterna erforderliga bostadsproduktionen under tidsperioden 1960—1975 behöva omfatta omkring 730 000 lägenheter för att efterfrågan skall kunna tillgodoses. Fördelningen av denna produktion på olika lägenhetstyper torde i stort böra motsvara den för hela landet framräknade, dock med en något större andel lägenheter om minst 4 rum och kök.

KAPITEL 9

Utredningens sammanfattning av avdelning I

I det första avsnittet av betänkandet h a r vi sökt beskriva de förutsättningar som på konsumtionssidan finns eller bör skapas för en höjning av bostadsstandarden. Vi har framför allt ägnat vår uppmärksamhet åt den roll som realinkomstökningar spelar för bostadsefterfrågans utveckling. I kap. 7 har vi gjort en del kalkyler häröver för 15årsperioden 1960—1975. Det slutresultat angående efterfrågans omfattning och inriktning år 1975 som dessa ger får inte tas som en bostadsbehovsprognos i egentlig mening; därtill torde det demografiska underlaget vara alltför bräckligt och kalkylmetodiken alltför grov. Inom den närmaste tiden är vissa specialbearbetningar och analyser av 1960 års folk- och bostadsräkning att vänta, vilka kommer att skapa förutsättningar dels för att göra det demografiska underlaget för prognosarbetet säkrare, dels för att i prognosarbetet begagna en mer förfinad kalkylteknik än vår. Vi har emellertid inte ansett oss kunna avvakta resultaten av dessa bearbetningar och analyser utan menar att det i stället bör ankomma på bostadsstyrelsen att, när resurserna härför föreligger, utarbeta en totalprognos Över bostadsefterfrågans framtida utveckling. På avsnitt där det varit möjligt h a r vi jämfört resultaten av våra kalkyler med de faktiska konsumtionsförändringar som skedde under närmast föregående 15-årsperiod, 1945—1960. Som utgångspunkt för våra kalkyler h a r vi haft följande antaganden:

1. att realinkomsterna kommer att öka med i genomsnitt 3 % per år; 2. att bostadskostnadsnivån kommer att förändras i takt med den allmänna prisnivån. Det demografiska underlag som vi utfört kalkylerna på är medelalternativet i en befolkningsprognos som utförts av statistiska centralbyrån och som resulterar i en totalfolkmängd år 1975 om ca 8,3 milj. personer. Folkmängden har i prognosen fördelats efter kön och ålder men däremot inte efter civilstånd. Vi har därför själva med ledning bl. a. av centralbyråns uppgifter om antalet gifta kvinnor i varje åldersklass sökt fördela befolkningen i tre civilståndsgrupper, ogifta, gifta samboende och övriga (tab. 7.1). Vår egen treregionsundersökning, 1960 års bostadsräkning och ytterligare några undersökningar, vilka vi i för våra kalkyler relevanta delar refererat i kap. 4—6, har gett oss underlag för numeriska preciseringar av de samband som råder mellan inkomst å den ena sidan och olika komponenter i bostadsefterfrågan å den andra, s. k. inkomstelasticiteter, vilka vi applicerat på det demografiska underlaget. De antaganden vi gjort om inkomstsambanden bygger således på beräkningar genom s. k. tvärsnittsanalyser; material för tidsserieanalyser h a r inte funnits att tillgå. Bostadsefterfrågan kan delas i en antalskomponent och en standardkomponent, den senare i sin tur i flera del-

165 komponenter, utrymme, utrustning, hustyp, yttre miljö osv. Vi h a r studerat den antalsmässiga bostadsefterfrågans och utrymmes- och utrustningsstandardefterfrågans samband med inkomsten; övriga komponenter h a r vi i detta sammanhang inte beaktat. Med den metodik vi använt, vilken innebär att vi beräknat inkomstelasticiteter för olika komponenter i bostadsefterfrågan, blir effekten att vi för bostadsefterfrågan i dess helhet får en inkomstelasticitet som överstiger 1. Detta betyder att bostadsefterfrågan kan väntas öka procentuellt något mer än realinkomsterna. Enligt den modell som vi använt i vårt resonemang om bostadsefterfrågans standardmässiga utveckling illustreras bostadsmarknaden som ett nät av rutor, inlagt i ett koordinatsystem (se diagram 5.1); lägenhetsstorleken har inlagts utefter x-axeln och utrustningsstandarden utefter y-axeln. Varje ruta i detta nät innehåller ett antal lägenheter, definierade till storlek och utrustningsstandard. Med ökade inkomster följer en ökad bostadskonsumtion; konsumtionsökningen tenderar att gå diagonalt i rutfältet. Den icke realiserade efterfrågan, som inte i nämnvärd utsträckning synes ta hänsyn till bostadsutbudets faktiska struktur, tycks däremot inte helt följa detta mönster. Det förefaller som om den i hög grad riktades mot fullt moderna lägenheter och först när full modernitet uppnåtts mot större utrymme. Den antalsmässiga efterfrågan hade för gifta samboende män i flertalet åldersklasser redan år 1960 nått sitt mättnadsvärde och påverkas därför knappast av inkomstökningar. Endast för de yngsta åldersklasserna och för den äldsta h a r vi ansett det rimligt räkna med att en ökning kan ske av hushållskvoterna (antalet bostadsföreståndare i procent av samtliga personer inom

gruppen) fram till år 1975. För icke gifta kategorier av befolkningen har vi räknat med inkomstelasticiteter som varierar med åldern (tab. 7.3); det högsta värdet, 1,5, har antagits för ogifta män och kvinnor i åldersgruppen 20—24 år och den lägsta, 0,1, för ogifta män i åldersgrupperna 55—64 år och 65 år och däröver samt för övriga män i åldern 65 år och däröver. Detta betyder att för varje procents ökning av inkomsten hushållskvoterna skulle öka med respektive 1,5 och 0,1 procent i de angivna befolkningsgrupperna. Hushållskvoterna i utgångsläget 1960 har vi först sökt räkna upp med hänsyn till den då rådande bostadsbristen. Kvoterna för år 1975 h a r vi sedan beräknat på så sätt att vi ökat de med hänsyn till bostadsbristen uppräknade hushållskvoterna för år 1960 under antagande om en 3-procentig realinkomstökning per år i 15 år och inkomstelasticiteter enligt tab. 7.3. Utrymmeskonsumtionen, antalet rumsenheter per boende, synes visa ett samband med inkomsten på 0,4 å 0,6 i de olika hushållstyperna, vilket betyder att n ä r inkomsten ökar med en procent utrymmeskonsumtionen skulle öka med 0,4 å 0,6 procent. Sambandet är räknat på den utrymmeskonsumtion vi faktiskt hade 1960; det förefaller som om detta samband skulle vara starkare än det som skulle råda, om vi i stället ser till utrymmesefterfrågan. Genom att vi i våra kalkyler arbetat med inkomstelasticiteten 0,5 för utrymme (medelalternativet enligt tab. 7.6) synes det oss sannolikt att vi på 15 år fångat in även den icke tillfredsställda efterfrågan på utrymme som fanns i utgångsläget. Det efterfrågade antalet rumsenheter p e r boende år 1975 i olika hushållstyper h a r beräknats på så sätt att vi ökat antalet rumsenheter per boende 1960 under antagande om en 3-procentig real-

166 inkomstökning per år i 15 år och en inkonistelasticitet på 0,5. Antalet boende per hushåll i de icke gifta hushållstyperna h a r vi antagit utveckla sig under perioden 1960—1975 ungefär på samma sätt som under närmast föregående 15-årsperiod. Antalet boende i gifta hushåll 1975 h a r erhållits som en restpost, sedan antalet boende i övriga hushållstyper fastställts. Vi h a r också beräknat h u r bostadshushållen 1975 skulle komma att fördela sig efter boendeantal, om den antalsmässiga bostadsefterfrågan blir tillgodosedd (tab. 7.7). Därefter h a r vi (i tab. 7.8) beräknat hur den totala utrymmesefterfrågan enligt inkomstelasticiteten 0,5 kan komma att fördela sig på lägenheter av olika storlek. Utrustningsstandarden synes ha ett starkt samband med inkomsten. Vi har ansett det befogat att räkna med att bostadsefterfrågan år 1975 praktiskt taget helt kommer att vara inriktad på lägenheter utrustade med centralvärme och w c och till mycket stor del också med bad- och duschrum. Halvmoderna och omoderna lägenheter kommer enligt vår uppfattning i stort sett endast att accepteras så länge den totala efterfrågan på lägenheter understiger det totala utbudet av moderna lägenheter. Vi vet att även när det gäller utrustning fanns det i utgångsläget en viss icke tillfredsställd efterfrågan. Kalkylmetodiken innebär att hänsyn tagits till denna. Genom att räkna med en avgång fram till år 1975 av alla omoderna och halvmoderna lägenheter torde vi ha neutraliserat effekten av migrationen inom landet. Den del av lägenhetsbeståndet i avflyttningsområdena som år 1960 bestod av moderna lägenheter, dvs. tillhörde kvalitetsgrupperna 1—3, är mindre än det antal hushåll som vi har an-

ledning räkna med skall finnas kvar i dessa områden år 1975. Enligt våra beräkningar skulle det år 1975 finnas omkring 3,2 milj. hushåll som efterfrågar en lägenhet; knappt två tredjedelar av denna efterfrågan skulle emanera från gifta hushåll. Det innebär en ökning under den h ä r betraktade 15-årsperioden med drygt 600 000 hushåll eller 23 %. Av ökningen kan ca två tredjedelar hänföras till demografiska faktorer och resten till realinkomstökningar. Ökningen i antalet hushåll under närmast föregående 15-årsperiod, 1945—1960, uppgick till 24 %. Om vi i stället för en realinkomstökning på 3 % per år antar en på 2 % får vi i runda tal 65 000 färre hushåll år 1975. Anledningen till att skillnaden i effekt mellan de två antagandena blir så liten är att hushållskvoterna redan vid en 2-procentig realinkomstökning för vissa antalsmässigt betydelsefulla grupper blir så höga att någon ytterligare stegring inte torde vara möjlig. Dessa 3,2 milj. hushåll skulle komma att efterfråga ca 12,5 milj. rumsenheter, en ökning sedan 1960 med 42 %\ realinkomstökningarna skulle svara för nära tre fjärdedelar därav. Om vi i stället för att räkna med en inkonistelasticitet på 0,5 räknar med en på 0,4 blir resultatet att antalet rumsenheter skulle behöva öka med 35 % och med en elasticitet på 0,6 med 48 %. Mellan 1945 och 1960 ökade konsumtionen av rumsenheter med 34 %. Hushållen skulle år 1975 fördela sig efter storlek på följande sätt: Antal boende 1 2 3 4 5 6 el. fl

% 27 28 19 17 7 2 Summa

Jämfört

med fördelningen

år 1960

167 innebär det en kraftig ökning av 1personshushållen, en mindre ökning även av 2-personshushållen men en minskning av alla övriga hushållstyper. Absolut sett skulle dock endast hushåll bestående av 5 eller flera personer komma att minska. Den lägenhetsfördelning som skulle svara mot efterfrågans inriktning år 1975 skulle se ut på ungefär följande sätt:

1 r, 1 rkv 1 rk 2rk 3 rk 4 rk 5 rk 6 el. fl. rk

/o 3 12 25 27 20 9 ...!.!! 5 Summa 100

Det innebär en minskning i såväl absoluta som relativa tal för lägenheter om 1 r, 1 rkv, 1 rk och 2 rk och ökningar för övriga lägenhetstyper i jämförelse med år 1960. Vi har, som tidigare nämnts, med hänsyn till det starka samband som av allt att döma finns mellan inkomst och utrustningsstandard räknat med att år 1975 endast den del av 1960 års lägenhetsbestånd som var modernt, dvs. tillhörde kvalitetsgrupperna 1—3, skulle komma att efterfrågas även år 1975. Det betyder att endast två tredjedelar av 1960 års bostadsbestånd skulle motsvara de krav på kvalitet som 1975 års bostadskonsumenter kan väntas ställa på sin bostad, ö v e r hälften av dessa lägenheter består av 2 eller 3 rum och kök, 22 % av högst 1 rum och kök, 14 % av 4 rum och kök och 10 % av minst 5 rum och kök. För att lägenhetsbeståndet år 1975 med hänsyn till antal, utrymmes- och utrustningsstandard skall motsvara bostadskonsumenternas efterfrågan skulle under 15-årsperioden 1960—1975 behö-

va produceras drygt 1,5 milj. lägenheter, innehållande i runda tal 6,7 milj. rumsenheter. Till viss del torde produktionen kunna ske i form av ombyggnad och modernisering av äldre omoderna och halvmoderna lägenheter, men den större delen måste med säkerhet nyproduceras. Under de tre första åren av 1960-talet h a r färdigställts ungefär 219 000 lägenheter, innehållande ca 840 000 rumsenheter; dessutom skedde en viss ombyggnads- och moderniseringsverksamhet, vars omfattning vi inte känner. Det förefaller som om produktionen under de återstående åren skulle behöva öka successivt för att mot slutet av perioden vara uppe i minst 135 000 lägenheter och 618 000 rumsenheter per år. Lägenhetsfördelningen i nyproduktionen under hela 15-årsperioden borde enligt våra beräkningar vara ungefär denna: Antal lägenheter 1 r, 1 rkv 1 rk, 2 el. fl. rkv 2rk 3rk 4rk 5 rk 6 el. fl. rk Summa

%

158 800 10 293 800 19 435 000 28 407 000 26 170 000 11 81 000 5 1 545 600 100

Lägenhetsfördelningen i de tre första årens produktion avvek rätt avsevärt härifrån: 1 r, 1 rkv 1 rk, 2 el. fl. rkv 2 rk 3 rk 4 rk 5rk 6 el. fl. rk

Antal lägenheter 14 204 19 469 49 360 67 807 47 320 16 321 4 464 Summa 218 945

% 6 9 23 31 22 7 2 100

Under de återstående åren måste därför produktionen i än högre grad riktas mot stora lägenheter. Vi har inte tagit ställning till hur den för hela perioden fram till 1975 erfor-

168 derliga bostadsproduktionen bör fördelas mellan olika år. Det synes oss självklart att man bör pröva alla möjligheter att snarast höja produktionen till en sådan nivå att den latenta antalsmässiga o c h standardmässiga efterfrågan kan tillgodoses och att man därefter håller produktionen på en nivå som tillgodoser den på grund av demografiska, ekonomiska och andra faktorer successivt ökande efterfrågan. Om balans p å bostadsmarknaden totalt och i dess olika delar skall råda år 1975 vid de av oss gjorda prisantagandena måste alltså en produktion av bostäder åstadkommas som täcker en efterfrågeökning till följd av a. befolkningsförändringar (bl. a. ändrad civilstånds- och ålderssammansättning, inrikes omflyttning); b. inkomstförändringar som kan väntas ta sig uttryck i en ökning av antalet lägenheter (genom fortsatt hushållssprängning och därmed ökad andel små hushåll), en ökning av efterfrågan på utrymme i lägenheterna och av efterfrågan på utrustning och kvalitet i lägenheterna.

bostadsområdet samt bostadsmiljöns utformning i övrigt och som utgör ytterligare osäkerhetsfaktorer i våra kalkyler. Med det sätt som vi gjort våra kalkyler på har vi tagit hänsyn endast till efterfrågeökningen till följd av befolkningsförändringar och inkomstförändringar och till den uppdämda efterfrågan. I och med att hushållskvoterna nått de värden som de enligt våra beräkningar kommer att ha år 1975 torde de för många och för de antalsmässigt betydelsefullaste grupperna inom befolkningen ha nått ett mättnadsvärde. När det gäller utvecklingen av efterfrågan på utrymme och på utrustning och kvalitet efter 1970-talets mitt är det betydligt ovissare vad som kan komma att hända. Det förefaller inte orimligt att räkna med att dessa faktorer kommer att öka med realinkomsten även framgent men att sambanden inte kommer att vara så starka som de för närvarande synes vara, att ökningen med andra ord kommer att gå långsammare än tidigare.

Dessutom bör produktionen kunna inrymma den u p p d ä m d a efterfrågan som finns i dag och som beror dels på att antalet lägenheter är för litet för att täcka efterfrågan (»bostadsbristen» i trängre m e n i n g ) , dels på att efterfrågan på utrymme och utrustning redan i dag vid gällande priser är så stark att den inte kan tillfredsställas inom det bostadsbestånd som för närvarande finns. Det bör också åstadkommas en viss reserv av lägenheter, som möjliggör en smidig omflyttning inom lägenhetsbeståndet. Slutligen bör hållas i minnet att det finns komponenter i bostadsefterfrågan, som vi inte beaktat, t. ex. bostadens lämpliga lokalisering, hustypspreferenser, önskan om kollektiv service inom bostadsfastigheten och

Den miniminorm för utrymmesstandard som statsmakterna allt sedan år 1946 haft som riktmärke för bostadspolitiken h a r till följd av den allmänna standardhöjningen kommit att framstå som för snäv. Vi anser att tiden nu är mogen att höja denna norm och föreslår att som »godtagbar» utrymmesstandard tills vidare i stället räknas ett rumsantal som innebär att det bor högst två personer per boningsrum, kök och vardagsrum oräknade; för 1-personshushåll bör dock tills vidare lägenheter om 1 rum och kök eller kokvrå kunna godtas. En så definierad norm överensstämmer med den som bostadsstyrelsen haft som norm för bostadsplaneringen (i God bostad) under hela 1960talet.

169 Utrustningsstandarden i lägenheter för barnfamiljer bör enligt vår mening vara av den typ som innefattas i kvalitetsgrupperna 1 och 2. Åtskilliga av 1- och 2-rumslägenheterna kommer i framtiden att bebos av pensionärer och andra, vilka kan förmodas ha behov av speciella anordningar för hygien och köksarbete. För andra smålägenheter kan det med hänsyn till det bostadsbestånd vi h a r i dag vara nödvändigt att tills vidare ställa något lägre krav på modernitet. Vi menar därför att den utrustningsstandard som innefattas i kvalitetsgrupp 3 tills vidare måste anses godtagbar för 1- och 2-rumslägenheter avsedda för andra småhushåll än pensionärer och ensamstående föräldr a r med ett barn. Accepteras dessa normer som miniminormer för utrymmes- respektive utrustningsstandard i framtiden betyder det att produktionsbehovet blir något större än det tidigare redovisade.

Bostadsbyggnadsutredningen har inte i uppdrag att behandla frågor rörande statens stöd till bostadsförsörjningen. Däremot skall utredningen enligt sina direktiv klarlägga bostadsbehoven hos sådana grupper inom befolkningen som det finns anledning anta inte på egen hand kan lösa sin bostadsfråga på ett tillfredsställande sätt. Vi h a r funnit skäl att i detta sammanhang uppmärksamma dels ålderspensionärerna, dels barnfamiljerna och bland de senare framför allt flerbarnsfamiljerna och de ofullständiga familjerna (med endast en förälder). Ålderspensionärernas bostadssituation, framför allt utrustningsstandarden i lägenheterna och möjligheterna till kollektiv service, är ofta dålig. Deras ekonomiska situation u n d e r tiden fram till 1975 kan väntas bli sådan, att många

av dem kommer att behöva samhällets stöd för att lösa sin bostadsfråga. Vi h a r funnit socialpolitiska kommitténs förslag till förbättringar av åldringarnas bostadssituation välmotiverade och ytterst angelägna. På längre sikt torde de äldres ekonomiska situation bli sådan, att de får möjligheter att i väsentligt större utsträckning själva betala kostnaderna för en modern utrustningsstandard; önskan om en lägenhet med moderna bekvämligheter måste också antas bli större bland framtidens ålderspensionärer vilka i yngre dagar vant sig vid att b o modernt. Även efterfrågan på utrymme kan väntas öka bland ålderspensionärerna, när deras inkomster ökar. Bland barnfamiljerna är utrymmesstandarden genomsnittligt sett sämre än bland a n d r a grupper av hushåll och sjunker n ä r barnantalet ökar. Utrustningsstandarden synes däremot vara högre bland barnfamiljerna än bland andra grupper av hushåll. De ofullständiga barnfamiljernas bostadssituation synes vara sämre än de fullständigas vad beträffar såväl utrymme som utrustning; för de ogifta mödrarna tillkommer problemet att överhuvudtaget få en egen lägenhet. Familjebostadsbidragen synes ha minskat trångboddheten bland barnfamiljerna och också gjort det möjligt för dem att efterfråga lägenheter av hög kvalitet. Bidragen har inte helt neutraliserat sambanden mellan inkomst och bostadskonsumtion men väl reducerat deras styrka. Dessa samband talar för att barnfamiljerna kommer att öka sin bostadskonsumtion i takt med inkomststegringarna. Å a n d r a sidan finns det ingenting som talar för att barnfamiljerna av egen ekonomisk kraft under perioden fram till 1975 skall kunna inhämta hela den eftersläpning, framför allt beträffande utrymmesstan-

170 dard, som de i dag får vidkännas. Vi anser därför att stöd till barnfamiljernas bostadskonsumtion bör utgå även framgent. Vi finner det vidare angeläget att barnfamiljernas bostadsförhållanden ägnas fortlöpande uppmärksamhet. Särskilt viktigt synes det vara att följa utvecklingen för familjer med låga inkomster, vilka kan tänkas ha kommit i än en ogynnsammare situation än tidigare genom att bestämmelserna om högsta tillåtna boendetäthet skärptes i familjebostadsbidragskungörelsen den 1 januari 19G3. Bostadsefterfrågans totala ökning kan naturligtvis minskas, stoppas upp och t. o. m. vändas i en minskning med olika grader av prishöjningar. En prishöjning inom praktiskt genomförbara gränser kan tillfälligt hejda efterfrågeökningen, men den torde inte påverka de mönster efter vilka efterfrågeökningen sker och kan på längre sikt antas ha samma effekt som en minskning av inkomsten eller inkomstökningen. En prishöjning har förmodligen ganska liten effekt på den antalsmässiga ökningen av bostadsefterfrågan, eftersom hushållskvoterna för de antalsmässigt betydelsefulla grupperna av befolkningen når sitt mättnadsvärde under perioden fram till 1975 även vid mindre inkomstökningar än dem som antagits; rörligheten på arbetsmarknaden bidrar också till att påskynda hushållssprängningar. Utrymmesefterfrågan kan förmodas vara mera priskänslig än antalsefterfrågan. Fil. lic. Per Holms analys av vår treregionsundersökning (SOU 1964: 3) ger ett visst underlag för en sådan hypotes. Vår undersökning har å andra sidan visat att efterfrågan på ökat utrymme är stark och att betalningsvilligheten är stor, varför det sannolikt skulle krävas av-

sevärda prishöjningar för att nämnvärt hejda denna del av efterfrågeökningen. De mål vi sätter för utrymmesstandardens utveckling spelar givetvis också in. Blir en höjning av miniminormen i enlighet med vår uppfattning accepterad, betyder det att förutsättningar kommer att skapas för att målsättningen kan realiseras. Den överkonsumtion utöver denna norm som vi får fram till 1975 kan förmodas vara mindre priskänslig än den konsumtion som ligger på eller under normen, eftersom överkonsumtionen i stor utsträckning måste återfinnas bland konsumenter i förhållandevis goda ekonomiska omständigheter (antingen höga inkomster eller låg försörjningsbörda). Vad vi h ä r sagt om utrymmesstandardens priskänslighet och om målsättningen för dess utveckling torde i huvudsak kunna sägas även beträffande utrustningsstandardens. Vi är angelägna framhålla att vi känt det som en stor brist i vårt arbete, att vi inte haft tillgång till några data som närmare belyser bostadsefterfrågans priskänslighet. I kap. 8 har vi sökt att inom totalkalkylens ram fördela den erforderliga bostadsproduktionen på tre bebyggelsetyper: glesbygden, storstadsområdena Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och StorMalmö samt övriga, i storstadsområdena ej ingående, tätorter. För glesbygdens del har vi räknat med att en avflyttning kommer att ske i ungefär samma takt som under 1950talet. En fortsatt folkminskning fram till 1975 av denna omfattning synes inte komma att innebära risker för att något större antal i kvalitativt avseende goda lägenheter kommer att bli outnyttjade; för att göra kapacitetsöverskottet av lägenheter så litet som möjligt och för att minska riskerna för

171 ekonomiska förluster för enskilda hushåll bör emellertid enligt vår uppfattning bostads- och arbetsmarknadsmyndigheterna utrustas med sådana resurser att de kan medverka till att fullgoda bostäder snabbt kommer till användning av hushåll som tills vidare avser att bo kvar på glesbygden. Det nuvar a n d e lägenhetsbeståndets utseende synes motivera att det under den här aktuella perioden görs icke obetydliga nyinvesteringar för den kvarboende befolkningen. De beräkningar som nu kan göras över bostadsefterfrågans utveckling på glesbygden tyder på att en nybyggnadsverksamhet av minst samma omfattning som den som skedde under perioden 1945—1960, ca 100 000 lägenheter, bör genomföras under 15-årsperioden 1960—1975. Dessutom måste en omfattande ombyggnads- och moderniseringsverksamhet ske, om glesbygdens bostadsbestånd år 1975 skall vara i paritet med bostadsefterfrågans omfattning och inriktning och de bostadssociala mål vi satt upp. Det är emellertid nödvändigt att ny- och ombyggnadsverksamheten på glesbygden bedrivs under noggrant beaktande av lokaliseringspolitikens konkreta resultat och rekommendationer. Vi vill emellertid understryka att vi finner det angeläget att den befolkning som bor kvar i avflyttningsområdena inte försätts i en påtagligt sämre situation än befolkningen i de expanderande tätorterna; det måste bli en fråga om nyanser i de åtgärder som vidtas, inte om helt olika bedömningsgrunder. F ö r de tre storstadsområdena har vi haft vissa möjligheter att göra kalkyler över bostadsefterfrågans utveckling efter samma modell, dock starkt förenklad, som vi använt i kap. 7 för hela riket. Som utgångspunkt har vi haft befolkningsprognoser som anger en totalfolkmängd år 1975 i Stor-Stockholm

på 1 460 000 personer, i Göteborgsområdet på 705 000 personer och i Malmöområdet på 310 000 personer. Enligt) kalkylerna skulle vi kunna vänta oss en ökning av den antalsmässiga efterfrågan i storstadsområdena med mellan 35 och 40 % mellan åren 1960 och 1975. Tillsammans skulle de tre storstadsområdena svara för omkring 45 % av den beräknade totala antalsmässiga efte rf rågeökningen i landet. Utrymmesefterfrågan kan väntas öka med omkring 60 %; denna ökning skulle motsvara mellan 35 och 40 % av den beräknade nettoökningen i hela landet. Den högre efterfrågestegringen beträffande utrymme i storstadsområdena än i riket i övrigt är till stor del betingad av en högre otillfredsställd efterfrågan vid kalkylperiodens början. För att den kvalitativt otillfredsställande delen av bostadsbeståndet i storstäderna skall ha eliminerats vid mitten av 1970-talet måste ca 150 000 lägenheter saneras eller byggas om. Av alla lägenheter i kvalitetsgrupperna 4—7 utgjorde år 1960 storstadsområdenas ca 16 %. De utförda kalkylerna ger för storstadsområdenas del ett bostadsproduktionsbehov i form av ny- eller ombyggnad av ca 420 000 lägenheter under perioden 1960—1975, dvs. ca 28 000 lägenheter per år, exklusive specialbostäder i form av studentrum, rum för sjukvårdspersonal och rum i ålderdomshem m. m. Det bör observeras, att här icke medräknats någon ersättningsproduktion för det i kvalitetshänseende tillfredsställande bostadsbestånd som under perioden övergår till annan användning, t. ex. till kontorsbruk. Under de tre första åren av 1960-talet har det nybyggts ca 22 000 lägenheter per år, exklusive lägenheter i specialbostäder, i storstadsområdena samt ombyggts ett okänt antal. Ett produktionsbehov av storleksordningen 28 000 lägenheter per

172 år motsvarar ca 30 % av det beräknade produktionsbehovet för hela riket. Att storstädernas andel av det totala produktionsbehovet i riket blir så pass liten, trots den i utgångsläget höga antalsmässiga och utrymmesmässiga bostadsbristen, har sin förklaring i att bostadsbeståndet h a r en avsevärt högre utrustningsstandard i storstäderna än i riket i övrigt; behovet av ersättningsproduktion i form av sanering och ombyggnad blir därför mindre i storstäderna än på andra håll. Liksom i riket i dess helhet har inte heller i storstäderna produktionsinriktningen u n d e r 1960-talet med avseende på lägenhetstyper motsvarat efterfrågans inriktning. En avsevärt ökad andel av produktionen måste u n d e r den återstående delen av 15-årsperioden ske i form av 4-rums- och större lägenheter och en viss ökning ske även av andelen lägenheter om 3 rum och kök.

I rikets övriga tätorter kan den antalsmässiga efterfrågeökningen beräknas uppgå till drygt 400 000. Även efterfrågan på utrymme och utrustning kan väntas öka och motivera en omfattande bostadsproduktion. Sammantaget kan bostadsproduktionsbehovet i dessa tätorter beräknas uppgå till ca 730 000 lägenheter. Deras fördelning på lägenhetstyper torde böra vara ungefär densamma som den för hela riket framräknade, dock med en något större andel lägenheter om minst 4 rum och kök. I vissa av de minsta tätorterna torde man få räkna med att det kommer att ske en folkminskning i likhet med vad som skett under 1950-talet. Vid upprustningen av de mindre tätorternas lägenhetsbestånd måste därför risker för kapitalförluster beaktas och verksamheten bedrivas i nära kontakt med lokaliseringspolitiken.

AVDELNING II

Finansiella, produktionstekniska och planeringstekniska resurser

K A P I T E L 10

Bostadsproduktionen efter kriget

10.1. Bostadsbyggandets hällsekonomien

ställning

i sam-

Räknat över hela efterkrigstiden, från 1946 till senaste år, h a r investeringarna i bostäder vuxit långt svagare än andra investeringar, såväl sådana som gjorts i annan byggnads- och anläggningsverksamhet för industriella, kommersiella och allmänna samhällsbyggnadsändamål som sådana som avsett maskiner, transportmedel osv. Under de första åren efter kriget var bostadsposten i investeringsbudgeten (räknat brutto) ca 30 % men h a r under hela 50-talet och början av 60-talet legat på ca 20 %. Nybyggnad av bostäder utgjorde under åren närmast efter krigsslutet mer än 20 % av total bruttoinvestering men h a r efter den reduktion som gjordes 1947/48 haft sin andel begränsad till något över 15 %. I och för en allmän bedömning av bostadsbyggandets ställning i efterkrigstidens ekonomi kan ett p a r synpunkter av mera långsiktig art vara värda att framhålla. De totala investeringarnas (inklusive underhåll av investeringar) andel av inhemska bruttoutgifter h a r successivt stigit från 26,4 % år 1946 till 32,8 % år 1964. I fasta priser innebär detta en investeringsökning för byggnader och anläggningar (inklusive underhåll) med ca 117 %. Genom bostadssektorns svagare relativa tillväxt har dess investeringsökning från 1946 till 1964 blivit ca 65 %. Förenat med en successiv produktivitetsökning inom

bostadsbyggandet h a r detta inneburit en höjning av den årliga produktionsnivån från ca 150 000 rumsenheter år 1946 till ca 335 000 rumsenheter år 1964. Vidare är å ena sidan att märka att under åren närmast efter kriget övriga grenar av investeringsverksamheten inom såväl övrig samhällsbyggnad som industri, transportväsen osv. var starkt krympta, bl. a. till följd av importhinder, under det att bostadsbyggandet tack vare offentliga stödåtgärder under krigsåren hade nått en hög nivå, jämfört med tidigare perioder om än icke i förhållande till den behovstillväxt som skett under efterkrigstiden. Å andra sidan kan påpekas att den höga andelssiffra som gällde för bostadsbyggandet under de första efterkrigsåren också gällde under åren närmast före krigsutbrottet. Även 1938/39 utgjorde bostadsinvesteringarna ca 30 % av de totala investeringarna. Bostadsproduktionen var visserligen under dessa år exceptionellt hög, jämfört med tidigare perioder, vilket betingades å ena sidan av en stark tillväxt i efterfrågan till följd av då rådande befolkningsstruktur och äktenskapsbildning samt påskyndad stadsutveckling under det skede då mellankrigstidens arbetslöshetskris övervanns, å andra sidan av för bostadsbyggandet ovanligt gynnsamma förutsättningar på såväl kapitalmarknad som arbetsmarknad. Trots den för den tiden mycket höga nivån för bostadsproduktionen under åren före kriget framträdde — möjligen med un-

176 dantag för ett fåtal orter -— inga symtom på en produktionskris av den art som i tidigare utveckling stundom drabbat bostadsbyggandet. Att den då uppnådda nivån i stort sett svarade till den påskyndade urbaniseringen och hushållsbildningen framgår av det faktum att nedskärningen av bostadsproduktionen under krigsåren snabbt medförde allmän bostadsbrist och bestyrkes därav att de kalkyler som utfördes inom bostadssociala utredningen på basis av material från 1940 års folkräkning och 1939 års bostadsräkning pekade på en hushållstillväxt vid fortsatt högkonjunktur som var snarast högre än den på vilken bostadsproduktionen under åren närmast före, respektive närmast efter krigsåren baserats. Det är därav klart att den skarpa nedskärning av bostadsbyggandet, som genomfördes under senare delen av 40-talet och början av 50-talet och som skall statistiskt belysas i det följande, måste äventyra den dynamiska balansen på bostadsmarknaderna, eller — rättare — förvärra en redan under krigsåren uppkommen bristsituation. Nedskärningen betingades av brist på såväl vissa byggnadsmaterial som arbetskraft samt därutöver av investeringspolitiska ingrepp för att skydda den allmänna samhällsekonomiska balansen och framförallt för att främja exporten; dessa ändamål ansågs motivera vittgående arbetsmarknadspolitiska ingrepp, som reducerade byggnadsindustrins produktionskapacitet och som länge hämmade bostadsbyggandets utveckling. Minskningen i det årliga utbudet under dessa år motsvarades icke av någon nedgång i tillväxttakten på efterfrågesidan, vilken tvärtom, såsom i efterhand blev uppenbart, i hög grad påskyndades genom omständigheter, som icke kunnat i tillräcklig grad beaktas vid tidigare kalkyler över behovstillväxten. Resultatet av denna, jämfört med såväl

1930-talets slutskede som den första perioden efter kriget, för bostadsförsörjningen starkt ogynnsamma förändring i konstellationen av utbuds- och efterfrågefaktorer blev ett kraftigt ackumulerat produktionsunderskott och en fördjupad bostadskris. Även om man vid bedömning av bostadsbyggandets utveckling under det senaste decenniet som utgångsläge väljer ett år, då de stränga byggnadsrestriktioner som använts som medel mot de samhällsekonomiska balansrubbningarna under 1940-talets senare del stod under avveckling och Koreakrisens verkningar i stort sett övervunnits — lämpligen år 1954 — kan konstateras, att bostadsinvesteringarnas växt fram till de första åren av 1960-talet framstår som åtminstone tidvis förhållandevis svag vid jämförelser inom den allmänna samhällsekonomiens ram. Under detta senaste decennium h a r visserligen nyproduktionen av bostäder i stort sett hållit takten med den allmänna investeringsutvecklingen och under några år inom perioden har det marknadsmässiga deficitet pä bostadsmarknaderna påtagligen reducerats, även om den stadigt växande strävan att förbättra bostadsstandarden genom flyttning frän äldre, mindre och sämre utrustade lägenheter till bostäder som bättre fyller nuvarande krav hela tiden varit hämmad. Men under ett par delperioder, aren 1955—57 samt de senaste åren, har bostadsbristen, som den registreras i bostadsstyrelsens årliga inventeringar, lika påtagligt förvärrats. Detta h a r i viss, vid olika tillfällen växlande grad varit betingat av opåräknad forcering i behovstillväxten; till väsentlig del h a r det emellertid också haft sammanhang med andra omständigheter, såsom en mera omfattande stadsförnyelse och därav föranledd avgång av bostadslägenheter, förseningar och förlängda byggnadsti-

177 der till följd av h i n d e r på arbetsmarknad och kapitalmarknad, brister i fråga om markresurser samt planerings- och projekteringskapacitet, regional fördelning av bostadsbyggandet som tjänat andra syften än avveckling av den marknadsmässiga bostadsbristen osv. I detta kapitel åsyftas endast en allmän översikt av bostadsbyggandets utveckling under det senaste decenniet. De förutsättningar för produktionsutvecklingen som förelegat på arbetsmarknad respektive kapitalmarknad behandlas i särskilda kapitel (kap. 14 och 13). Frågor rörande markresurser samt konkreta planeringsproblem ägnas likaså uppmärksamhet i andra kapitel (kap. 12 och 16—19). Med hänsyn till byggnads- och bostadsmarknadens lokala bundenhet är det angeläget att observera de lokala och regionala variationer i bostads-

byggandet som kan vara av betydelse för uppkomsten av lokalt avgränsade störningar i produktionsförloppet liksom också för förändringar i bristsituationen; beträffande de senare har ju sedan länge konstaterats en växande koncentration av bristen till vissa regioner, framför allt Stor-Stockholmsområdet. — Dessa frågor kommer att belysas i följande avsnitt. De lokala och regionala förhållandena måste givetvis dock studeras inom den allmänna ram, som är given i och med bostadsbyggandets ställning och förändringarna däri inom den allmänna samhällsekonomien och inte minst den ekonomiska politiken. För att i summarisk form ange denna ställning och dessa förändringar under åren (1947)1951—1962 har i diagram 10.1 investeringarna i bostäder (exklusive underhåll, alltså avseende nyproduktion) beräknats som andelar av bruttonationalprodukt till marknads-

Diagram 10.1. Relationen mellan bostadsinvesteringar, bruttonationalprodukt, bruttoinvesteringar och samlad byggnads- och anläggningsverksamhet åren (1947) 1951—1963 C

60 •

Bostadsinvesteringar

(exklusive underhåll) i pro-

—= mille av bruttonationalprodukt

50 •

30 -

1947 1951 -52 -53 -54 -55 -56 -57 -53 -59 -60 -61 -62 -65

Bostadsinvesteringar ringar

i procent av bruttoinveste-

1947 1951 -5a -53 -54 -55 -56 -57 -58 -59 -60 -61 -62 -63

Bostadsinvesteringar i procent av de totala investeringarna i byggnads- och anläggningsverksamhet (exklusive underhåll) 1947 1951 -52 -53 -54 -55 -56 -57 -58 -59 -60 -61 -62 -63

12—412899

178 pris och total bruttoinvestering samt av all investering i byggnads- och anläggningsverksamhet (exklusive underhåll). Serierna har framräknats ur konjunkturinstitutets uppgifter (fasta priser, 1954 års t. o. m. 1959, därefter 1958 års). Från de första efterkrigsåren fram till 1951—52 sjönk bostadsinvesteringarna (i nybyggnad) från 6,8 till 4,0 % av bruttonationalprodukten och från 22 (år 1946 26) till 14 % av bruttoinvesteringarna, i båda hänseendena en relativ förlust av mer än en tredjedel. Även den andel av den samlade byggnads- och anläggningsverksamheten som kom bostadsbyggandet till del, sjönk starkt under dessa år från 51 (1946 54) till 37 % år 1952, en relativ förlust på bortåt en tredjedel. Under de följande åren, 1952—54, skedde en viss återställelse av bostadsbyggandets position, som dock långtifrån nådde läget från de första två efterkrigsåren. Uttryckt i absoluta tal och räknat i antal lägenheter sjönk bostadsproduktionen 1947—51 från 58 000 till mindre än 40 000 lägenheter och ökade därefter under återställelseperioden 1952—54 till på nytt 58 000 lägenheter. Dessa kunde sistnämnda år rymmas inom 5,0 % av bruttonationalprodukten (mot 6,8 % 1946—47) och 16 % av total bruttoinvestering (mot 26 respektive 22 % 1946 —47). Det rådde ett påfallande samband mellan den allmänna investeringskvotens och bostadsinvesteringsandelens utveckling under denna period av sammankrympning och återställelse fram till år 1954. Detta har, i vad gäller nedgångsperioden, den enkla förklaringen att minskningen i allmän investeringskvot helt och mer än helt betingades av att bostadsproduktionen skars ned; övrig investering ökade, liksom också dess andel av bruttonationalprodukten, om

än svagt. I uppgången 1952—54, de för bostadsproduktionen gynnsammaste åren efter 1946—47, ökade även bostadspostens andel av nationalprodukt och av samlad byggnads- och anläggningsverksamhet. Att under dessa år av dämpad allmän konjunkturutveckling investeringskvoten kunde kraftigt höjas och bruttonationalprodukten stiga starkare än under någon annan period av 1950talet kan otvivelaktigt sättas i samband med återhämtningen för bostadsbyggandet och ökningen för samhällsbyggandet i stort; bostäder och annat samhällsbyggande svarade under åren 1952—54 för nära 60 % av investeringstillväxten. Den investeringsstimulerande utvecklingen 1952—54 bröts emellertid i och med inflationskonjunkturen åren 1955— 57 som kom att bli en ny period av investeringshämning. Denna lades dock inte som 1948—51 ensidigt på bostadsbyggandet utan fördelades på alla huvudgrenar av investeringsverksamheten. För bostadsbyggandets del betydde utvecklingsavbrottet fullständig stagnation år 1955 och svag tillväxt de följande två åren. Det kan anmärkas att bruttonationalproduktens tillväxt under dessa år var betydligt svagare än under de närmaste föregående åren. Åren 1958—59 kom att utmärkas av en ny betydande uppgång i investeringskvoten. Denna gång fick dock bostadsbyggandet en avsevärt mindre del av uppsvinget än under åren 1952—54. En av anledningarna härtill framgår avdiagram 10.1. Bostadsbyggandets andel av den samlade byggnads- och anläggningsverksamheten sjönk från 40 % 1957 till 37 % 1959 (varefter nedgången fortsatte de följande två åren till 36 % ) . Av hela uppgången i investering inom byggnads- och anläggningsverksamheten 1957—59 föll mindre än en fjärdedel på bostadsbyggandet. Den procentuellt starkaste ökningen förekom för investering i vägar samt byggnader för indu-

179 stri och handel. Under dessa år samt de första åren av 60-talet skärptes uppenbarligen konkurrensen om byggnadsoch anläggningsverksamhetens resurser till men för bostadsbyggandets utveckling. Tack vare uppsvinget i den allmänna investeringskvoten kunde dock bostadsinvesteringarna öka något starkare än de föregående åren, dock långtifrån i den takt som gällde 1953—54. Efter år 1959 h a r investeringskvotens utveckling i stort sett stagnerat. Samtidigt fortsatte, som nyss nämndes, under år 1960 nedpressningen av bostadsbyggandets andel av den totala byggnads- och anläggningsverksamheten; den nådde 1960—61 den lägsta nivå som noterats efter kriget. Även andelen av total investering sänktes för bostadsbyggandets del och var 1960 lägre än något år efter 1953. Trots hög investeringskvot och växande bruttonationalprodukt blev resultatet att investering i bostäder u n d e r år 1960 minskades inte bara relativt utan även absolut för första gången sedan 1951. De tre sista år som innefattas i diagram 10.1 har medfört en återhämtning för bostadsinvesteringarna, tack vare växande bruttonationalprodukt samt något ökad andel av bruttoinvestering och samlad byggnads- och anläggningsverksamhet. Av tillväxten i total bruttoinvestering under åren 1961—63 svarade bostadsbyggandet för mer än en fjärdedel. Denna korta översikt som kommentar till diagram 10.1 h a r enbart syftat till att ge en ram för följande betraktelser över bostadsbyggnadsproduktionen under senaste decennium. Jämförelser av den art som görs i diagrammet ger i och för sig inte orsaksförklaringar (även om sådana ibland förefaller ligga i öppen dag). Ändamålet är att konstatera vissa faktiska relationer och förändringar däri av betydelse för bostadsbyggandets

ställning stort.

inom

samhällsekonomien

i

Den årliga investeringen i bostadsbyggande är i princip räknad som under året avarbetad kostnad i bostadshus under byggnad. Den sammanfaller inte med det som ur bostadsförsörjningssynpunkt är det viktiga, nämligen antalet år till år för beboende färdiga bostadslägenheter och rumsenheter. Endast under mycket speciella och i realiteten osannolika förhållanden skulle indexkurvor för årlig bostadsinvestering och årliga bostadstillskott bli helt identiska. I praktiken uppträder alltid avvikelser mer eller mindre, dels till följd av förändringar i bostädernas storlek och standard, dels i samband med rubbningar på byggnadsmarknaden, vilka senare har intresse främst ur den synpunkten att de avspeglar växlingar i bostadsbyggandets ekonomiska och tekniska villkor i för bostadsförsörjningen gynnsam eller ogynnsam riktning. Det ligger i sakens natur att sådana avvikelser, i den mån de betingas av Diagram 10.2. Investeringar i bostäder och produktionsresultat åren 1951—1963, hela riket, samtliga lägenheter (indextal, 1954 = 100) ICO

£y t

""•>

/ s

/

/

-,

Vf

t >

j

/

//; 1

f •=9^-

—I

1 1

(_

,

1951 -51

-53

-54

-55

-56

-57

-58

!___|

-53

-CO - £ |

-62

-É3

INVESTERINGAR I BOSTÄDER (EXKL. UNDERHÅLL) A N T A L FÄRDIGA LÄGENHETER ANTAL FÄRDIGA RUMSENHETER

180 lokalt växlande förutsättningar, t. ex. beträffande markresurser, planeringsberedskap eller arbetsmarknadsläge, h a r en tendens att utjämnas när jämförelser görs för större områden eller hela landet; i dessa bör å andra sidan tydligare framträda sådana förhållanden som verkar någorlunda lika och samtidigt inom olika kommuner och kommungrupper, t. ex. finansiella villkor och produktivitetsutveckling. Jämför man utvecklingen 1951—63 av investeringarna i bostäder med bostadsproduktionen, räknad i färdigställda lägenheter och rumsenheter i hela landet, finner man en skäligcn god överensstämmelse i fråga om kortfristiga variationer, liksom också vissa olikheter i trenderna. En sådan jämförelse har gjorts i diagram 10.2, där serierna omräknats till indextal med 1954 = 100. I diagrammet förekommer ett par ojämnheter som synes vara av tillfällig art, beroende på omständigheter, icke innefattade i den allmänna jämförelsen och som därför borde retuscheras bort. Det gäller indextalen för lägenhetsproduktionen 1957—58 samt förhållandet mellan kurvorna år 1962. Den kraftiga stegringen i lägenhetstillskottet 1957, följd av ett bakslag 1958, har sin förklaring i igångsättningens säsongmässiga fördelning under år 1956. I motsats till vad som gällt alla andra år under här ifrågavarande period, nämligen att igångsättningen under hösten varit betydligt större än under våren, var 1956 års igångsättning fördelad jämnt på de båda årshalvorna, vilket betydde att ett antal lägenheter som »normalt» skulle ha blivit färdiga först 1958 kom att tillföras marknaden redan under senare delen av 1957. Gör man en korrigering med hänsyn härtill (utmärkt av kryss i diagrammet) finner man att kurvan för lägenhetstillskotten följer en nästan rät linje från 1956 till 1959. (Även kurvan för antalet

färdigställda rumsenheter visar motsvarande avvikelser, dock i mindre utpräglad grad, vilket sammanhänger med att under ifrågavarande år en ansenlig ökning av antalet rumsenheter per lägenhet kom till stånd.) — Den andra mera påfallande oregelmässigheten, ökningen av investeringsvärdet 1962 i förhållande till antal lägenheter och rumsenheter, torde ha sin förklaring främst i en fördröjning av färdigställandet av bostäder under år 1962. I övrigt och i stort är rörelserna i diagrammets kurvor väl samordnade. I fråga om stegringstakten i diagrammets kurvor över längre räckor av år kan först påpekas, att tillskotten i antal lägenheter steg svagare än investeringsökningen under perioden 1952—56, under det att motsatsen gäller när produktionen mätes i antal rumsenheter. Förklaringen härtill torde få sökas i flera förhållanden. Byggnadstiderna för flerfamiljshus förlängdes betydligt (se n e d a n ) . Egnahemsbyggandets andel av totalproduktionen ökade; småhuslägenheternas antal fördubblades under dessa år under det att lägenheter i flerfamiljshus endast ökade med knappast 15 %. (Detta bör ses mot bakgrunden av att cgnahemsbyggandet hade drivits i botten under Koreakrisen.) Antalet rumsenheter per lägenhet ökade, dels genom ökad egnahemsandel, dels genom att även lägenheter i flerfamiljshus byggdes större. Att kurvan för produktionen i rumsenheter steg i förhållande till investeringarna får ses som ett uttryck för att rumsenheten är billigare i större lägenheter än i mindre samt för en viss stegring i produktiviteten. För den följande delen av den årsräcka som diagrammet omfattar noteras en viss ökning av produktionen, såväl i lägenheter som i rumsenheter, i förhållande till investeringen, särskilt utpräglad från 1958 till 1959 men för-

181 bytt i minskning 1962. ökningen kan i vad gäller 1950-talets senare del icke förklaras med ä n d r a d egnahemsandel eller ändrad byggnadstid för flerfamiljshus och torde i huvudsak få tillskrivas de förändringar i produktiviteten som skett under perioden. Möjligen kan även regionala förskjutningar ha spelat en roll. Det mest påfallande draget i utvecklingen under dessa år var att tillväxten till övervägande del låg i de medelstora städerna samt i Malmö-Lundregionen. — ökningen av investeringsvärdet i förhållande till lägenhets- och rumsproduktionen under år 1962 har tidigare berörts. Bortsett från h ä r ovan påpekade ojämnheter av mera tillfällig art i kurvan för lägenhetstillskotten framträder i diagram 10.2 avbrott och bakslag i utvecklingen 1955—56 samt 1960. I båda fallen ter sig avbräcken relativt obetydliga och snabbt övervunna. Vid närmare betraktande av händelseförloppet finner man emellertid förskjutningar, framför allt i produktionens fördelning på olika kommuner och kommungrupper, som i hög grad ogynnsamt påverkat den allmänna bostadsmarknadssituationen i de mest bristpräglade orterna. Efter uppsvinget 1952—54 stagnerade investeringen i bostäder och lägenhetstillskotten minskade, om än vad gäller hela landet rätt svagt. Ur bostadsförsörjningens synpunkt var emellertid detta bakslag, som ju hade sin bakgrund i skärpta restriktioner och försvårad finansiering, en långt allvarligare historia än vad som kommer till synes i diagram 10.2 såsom n ä r m a r e skall utvecklas i fortsättningen. Reduktionen drabbade nämligen mycket ojämnt. Värst utsatt blev produktionen av flerfamiljshus, främst i de största kommunerna. Egnahemsproduktionen i mindre kommuner (under

30 000 invånare) ökade å andra sidan med närmare 30 %, vilken ökning för hela landets bostadsproduktion i stort sett kompenserade nedgången för flerfamiljshus. Den felfördelning av lägenhetstillskotten (ur bristavvecklingens synpunkt) som redan tidigare gjort sig gällande skärptes i hög grad. Den nedgång som noteras för såväl investeringsvärde som produktion året 1960 gällde till mindre delen de större bristorterna. Huvuddelen av nedgången låg på mindre kommuner och torde kunna tillskrivas den försämring av de finansiella villkoren som genomfördes under senare delen av 50-talet. Den försämring av bostadsmarknadsläget, i synnerhet på större bristorter, som inträffat under de följande åren har icke kunnat påverkas av dessa förskjutningar. Däremot bildar stagnationen i totalproduktionen vid detta tillfälle inledningen till en utveckling de följande åren, under vilken en regional omfördelning av lägenhetstillskotten, i kombination med starkare avgång ur det tidigare byggda bostadsbeståndet samt på efterfrågesidan verkande faktorer, medfört försämring av bristsituationen. Härvidlag bar uppenbarligen brister i planeringsberedskapen, vid sidan av förhållanden på byggnadsarbetsmarknaden, spelat den viktigaste rollen. — Dessa frågor behandlas närmare i avsnitt 10.3.

10.2. Igångsättning, bruttoresultat

byggnadstider,

Det finns emellertid skäl att dessförinnan uppmärksamma en faktor i utvecklingen av bostadsproduktionen under det senaste decenniet som otvivelaktigt haft betydelse för produktionsresultaten i stort men framför allt för deras fördelning på olika kommuner, nämligen byggnadstidernas längd. Variationer i

182 byggnadstiderna är främst en fråga för produktionen av flerfamiljshus och därvidlag framför allt i de större kommunerna med en byggnadsmarknad som lättast utsattes för rubbningar o c h där planeringsproblemen är mest komplicerade. Hur många lägenheter som blir färdigställda under ett år bestäms av igångsättningen under en föregående period som motsvarar byggnadstidernas längd, för flerfamiljshus i stort sett 10—20 månader, samt av förskjutningar i dessa byggnadstider, vilka i sin t u r betingas av en rad omständigheter: klimatiska förhållanden, särskilt vinterväderleken, grundförhållanden, planeringsarbetets kvalitet och färdighetsgrad, projektens storlek, produktionstekniken, särskilt förekomsten av större mekaniska hjälpmedel som av ekonomiska skäl bör utnyttjas i görligaste mån kontinuerligt, arbetstiden, särskilt semestrarna, läget på byggnadsmarknaden, särskilt med avseende på tillgången på arbetskraft (under 40-talets senare del spelade tillgången på vissa material en jämförlig roll), administrativa ingripanden och finansieringsvillkor. Vad speciellt angår läget på byggnadsmarknaden och tillgången på arbetskraft, vilket under praktiskt taget hela efterkrigstiden varit ett för bostadsbyggandet stående problem med växlande intensitet, påverkas dessa — i vad gäller kortfristiga växlingar — av det allmänna konjunkturläget och särskilt av konkurrensen från byggnadsverksamhet för kommersiella, industriella och andra ändamål. De finansiella villkorens beroende av det allmänna konjunkturläget och därav framkallade kreditpolitiska åtgärder är uppenbart. En granskning av förhållandena u r h ä r ifrågavarande synpunkter visar starka variationer olika kommuner och kommungrupper emellan i såväl igångsättning som byggnadstider och därmed

Diagram 10.3. Antal igångsatta och färdigställda lägenheter samt byggnadstider för lägenheter i flerfamiljshus (hela riket) påbörjade åren 1951—1963 fördelade på tre klasser

1 i 1

!

i

i

! J

_J '

n -p

i

|

!

lio

A.!/

/

/7 \ \

\

1 I

//

i

1 i

l —

i

1 •

— i-60 -61 -62 1= 051 -52 -53 - 5 4 - 5 5 -56 -57 -58 -59 F1952 -53 -51 -55 -56 -57 -58 -59 -60 -61 -62 -63 IGÅNGSATTA (SKALA I ) FÄRDIGSTÄLLDA (SKALA F)

1951 -52 -53 -5-1 -55 -56 2

-57 -58 -59 -60 -61

-62

*13 MÅN. 13-18 M Å N . SI2

MÅN.

i följande produktionsutfall. De lokala eller regionala variationerna är långt mera utpräglade än de som gäller större kommungrupper eller hela landet, för vilka utjämning sker i högre eller lägre grad. Detta är av betydelse ur två synpunkter, den ena teknisk, den andra bostadssocial. Den, såsom allmänt hålles för givet, produktivitetsfrämjande kontinuiteten i bostadsproduktionen måste naturligtvis gälla inte bara hela landets byggnadsmarknad, eftersom rörligheten mellan dess olika delmarknader ä r m e r eller mindre begränsad inom perioder

183 som är praktiskt relevanta, utan — så långt som är möjligt med hänsyn till ofrånkomliga diskontinuiteter t. ex. genom nylokalisering av industri — också delmarknaderna var för sig, kommuner och regioner, inom vilka nästintill full rörlighet mellan produktionsställena kan anses föreligga. Den bostadssociala aspekten h a r tidigare berörts: om utvecklingsstörningar främst drabbar de svårast utsatta bristområdena, vilket faktiskt varit fallet, befästes och fördjupas bostadsbristen som får karaktären av en strukturell missanpassning.

någon förkortning 1957, men därefter ny förlängning 1958—60 samt till sist en mycket stark förlängning för de under år 1962 igångsatta husen. Det framgår av en granskning av byggnadstiderna i särskilda kommuner och kommungrupper att förlängningen under 50-talets förra del framför allt gällde Stor-Stockholm, medan under den senare förlängningsperioden större roll spelades av Göteborg samt de medelstora städerna, vilka mest effektivt tillgodogjorde sig den starka uppgången i igångsättningen åren 1958—59.

Som en komplettering av föregående avsnitt göres i diagram 10.3 en jämförelse mellan igångsättning och färdigställande av flerfamiljshus i hela riket under åren 1951—63 (1954 = 100) varvid tidsskalan h a r förskjutits ett år, så att 1951 års igångsättning jämföres med 1952 års färdigställande osv. Då mediantiden för färdigställande stora delar av perioden varit avsevärt högre än ett år blir naturligtvis en sådan metod för jämförelse behäftad med vissa bristfälligheter. Ställer man inte krav på full exakthet i jämförelserna är dock diagrammet ägnat att belysa vissa huvudtendenser, som bestyrker vissa påståenden i kommentarerna till diagram 10.2. I diagram 10.3 h a r vidare lagts in kurvor som syftar till att belysa variationerna i byggnadstiderna för flerfamiljshus; den anger den procentuella andel av under visst år igångsatta hus (antal lägenheter) som blivit färdigställda inom 12 respektive 18 månader. För dessa kurvor är givetvis tidsskalan densamma som för igångsättningen. Det säger sig självt att detta mått på byggnadstidernas förskjutningar inte kan tillmätas mer än en ungefärlig innebörd. Vissa allmänna tendenser torde dock kunna avläsas: förlängning av byggnadstiderna åren 1952—54, sedan en viss stabilitet ett p a r år, och t. o. m.

Till en del kan förlängningen av byggnadstiderna under 50-talet tillskrivas en ökning i flerfamiljshusprojektens storlek. Under i övrigt lika förutsättningar kräver ett större projekt längre tid att fullfölja än ett mindre. Emellertid visar det sig, om man »väger om» siffrorna för färdigställande inom vissa månader med hänsyn till olikheter olika år emellan i projektens storlek, att det mesta av variationerna kvarstår. Detta måste otvivelaktigt tillskrivas dels variationer i igångsättningen, dels växlingar i de förutsättningar för bostadsbyggandet som betingas av det allmänna konjunkturlägets förskjutningar, särskilt i vad gäller byggnads- och anläggningsverksamhet för andra ändamål än bostäder. Beträffande indexsiffrorna för färdigställandet åren 1957—58 gäller samma anmärkning som tidigare gjorts beträffande produktionsutfallet dessa år. Samma korrektion som angavs i diagram 10.2 har därför gjorts även i diagram 10.3 och markerats med kryss. Diagrammet bekräftar att den nedskärning av bostadsproduktionen som genomfördes 1955—56 drabbade flerfamiljshusproduktionen långt starkare än totalproduktionen. Som tidigare framhållits har de förhållanden, som under senaste decen-

184 nium rått i fråga om igångsättning av bostadsbyggnadsföretag, byggnadstider och därmed färdigställande av den beboeliga produkten, varit mycket växlande kommun till kommun och region till region, uttryck mer eller mindre för störningar av olika slag i produktionsprocessen och med konsekvenser av övervägande skadlig art när det gäller såväl förutsättningarna för teknisk och företagsorganisatorisk rationalisering som bostadsförsörjning och bristavveckling. För att illustrera detta återges här fyra diagram över utvecklingen i Storstockholm, Göteborg + Mölndal och Malmö samt i Västerås, som i fråga om expansion ligger i toppen bland de medelstora städerna. Diagrammen, vilkas syfte enbart är att ge exempel, visar igångsättningen halvårsvis, antalet lägenheter under byggnad vid halvårsskiftena samt median byggnadstid för under respektive år påbörjade lägenheter. Allt avser flerfamiljshus. Vissa drag är gemensamma, t. ex. en viss allmän tendens till ökning av den stock, som står under byggnad, inte bara i proportion till ökning i igångsättningen utan därutöver, vilket betyder en viss stockning och förlängning av byggnadstiden. Men olikheterna är kanske mera iögonenfallande. Särskilt påfallande är att i Stor-Stockholm medianen för byggnadstiden steg mycket kraftigt 1953—56 och därefter envist låg kvar i en hög nivå ända till 1959, varefter den föll tillbaka när igångsättningen minskade 1960 och särskilt 1961. I de övriga städerna föll gemenligen byggnadstiderna något under åren omkring mitten av 50-talet, steg vanligen igen under enstaka år i samband med den starka ökningen av igångsättningen åren 1958—59. En ny, mycket kraftig förlängning av byggnadstiderna inträffade, som förut antyddes, för de år 1962 påbörjade fler-

familjshusen. Det framgår av diagram 10.3, att av flerfamiljshus i hela riket, startade under åren 1954—1961, hade med relativt ringa variationer år till år 35 å 40 % blivit färdigställda inom 12 månader. För de under år 1962 igångsatta flerfamiljshusen hade endast 26 % av lägenheterna blivit färdiga inom samma tid. Av de under hösten 1962 startade byggena hade åtskilliga, särskilt i storstadsområdena, icke färdigställts ännu under hösten 1964. Diagram 10.4 A—D ger vid handen att median byggnadstid i de här representerade kommunerna ökat med 2 å 4 månader. Att härvidlag den stora igångsättningen sent på hösten 1962, i kombination med den stränga vintern 1962/63, medverkat till en stockning är uppenbart. Man har dock anledning förmoda att den statistiskt registrerade förlängningen av byggnadstiderna till någon del beror på »skenigångsättning» av företag, som fick tillstånd sent på hösten 1962. En frågeställning av väsentligt intresse i detta sammanhang är denna: betingas stockning och förlängning av byggnadstiderna (eller deras motsats: avveckling av stock under byggnad och förkortning av byggnadstid) av skarpa, »ryckiga» förändringar i igångsättningen av bostadsbyggen eller av att utrymmet för bostadsbyggandet (främst med avseende på arbetskraft) krymper samman eller vidgas i och med förändringar i det allmänna konjunkturläget. I de fyra diagrammen kan visas på situationer, där såväl den ena som den andra tolkningen är plausibel. I princip är det naturligtvis orimligt att renodla frågeställningen på sätt som h ä r antytts eftersom »övriga förutsättningar» aldrig är helt »lika» under så långa perioder som det måste vara fråga om vid genomförande av större bostadsbyggnadsprogram. Det är alltid fråga om samspel mellan en mer eller mindre diskonti-

185 Diagram

10.4. Antal igångsatta och färdigställda lägenheter samt median i fyra kommungrupper B

A STOP-STOCKHOLM.

LGU.

LGU

20.000: 15.000

_[

SÖTEBORG - MÖLNDAL

J v -~-

v^

s_*-

J

byggnadslid

_J

/

|-

rj r

r r~

_/

J

Lr

r

P—I

-—

1.000 1951 -52 -53 -54 -55 -56 -57 -58 -59 -60 -61 -62

MAM

.-"

.

1951 -52 -53 -5-1 -55 -56 -57 -58 -53. -60 -61 -62

MAN

% 15 14 13

/

\

s

X

s

It

\

/

v. /

i

/'I

1951 -52 -53 -54 -55 -56 -57 -58 -59 -60 -61 -62

\^:\

\ /

/

\

/

1951 -52 -53 -54 -55 -56 -57 -58 -59 -60 -61 -62

PÅBÖRJADE — PÅGÅENDE — MEDIAN BYGGNADSTID

G

D LGU.

MALMÖ.

LGU.

VÄSTERÅS.

/v 4.000 3.000

,

f

^/

/"-»_-

s

v

"°

>% • \

V '^

/

rJ r r

-L

\

j

J

^/

/ h-N • /

r

n

3001951 -52 -53 -54 -55 -56 -57 -58 -59 -60 -61 -62

100-

• —

1951 -52 -53 -54 -55 -56 -57 -58 "59 -60 -61 -62 MAN

,-''

/

/

J , /

\ /

\

y

/

/

/

1951 -52 -53 -54 -55 -56 -57 -58 -59 -60 -61 -62

i

1 i

\

\ ,,-'

.-'-'

i

\

\

1951 -52 -53 -54 -55 -56 -57 -58 -59 -60 -61 -62

186 nuerlig igångsättning av byggen och mer eller mindre snabba förändringar i de allmänna konjunkturförutsättningarna under byggnadstiden. Följande utvecklingsmodell tycks (med viss förenkling) närmast vara normal: under ett skede av dämpad allmän konjunktur ökar igångsättningen av bostadsbyggen men innan dessa hunnit bli färdiga hettas den allmänna konjunkturen upp med stockningar för bostadsbyggandet som följd. — Att genom mera långsiktig planering nå fram till större kontinuitet inom bostadsbyggandet, inte bara totalt i landet utan också regionalt inom varje byggnadsområde, är ett självklart önskemål som framhäves av de här demonstrerade starka växlingarna i byggnadstidernas längd. Diskussionen av praktiska åtgärder i detta syfte hör emellertid till ett annat kapitel i detta betänkande (kap. 11).

10.3. Bostadsproduktionens fördelning på kommungrupper 1954—1963 Av det föregående har framgått att det vid ett studium av bostadsproduktionens och bostadsmarknadens utveckling, så som dessa gestaltats under det senaste decenniet, är otillräckligt att basera omdömen enbart på siffrorna för det totala antal lägenheter som satts i produktion eller färdigställts år efter år. Vid flera tillfällen h a r förskjutningar mellan flerfamiljshus och småhus spelat en viktig roll. Frågan gäller här givetvis inte en bedömning av olika hustypers värde som bostadsform eller ur marknadssynpunkt. I förevarande sammanhang har saken betydelse främst genom att proportionen lägenheter i flerfamiljshus/småhus är starkt växlande mellan olika kommungrupper. En förskjutning från flerfamiljshus till småhus kan exempelvis betyda att förnyelse

och omlokalisering av bostadsbeståndet på landsbygden tar starkare fart, medan lägenhetstillskotten i storstadsregionerna minskar med ökad marknadsmässig bostadsbrist som resultat. Inte heller h ä r är i och för sig fråga om en värdering utan blott ett konstaterande av faktum. När h ä r talas om »snedvridning» eller »felfördelning» är orden att fatta i relation till en regional produktionsfördelning som bäst tjänar syftet att motverka den marknadsmässiga bostadsbristen. En jämförelse mellan diagram 10.2 och 10.3 ger, som förut påpekats, vid handen att i det avbräck för bostadsproduktionen som inträffade i samband med inflationskonjunkturen 1954—56 nedgången i lägenhetstillskotten för hela landet var ganska obetydlig: 1956 års siffra låg endast ca 2 % under 1954 års. Nu kan visserligen även en sådan stagnation under en tid av stigande trend och forcerad industriell högkonjunktur innebära en allvarlig försämring. Men lika viktigt och till förstärkande av den ogynnsamma verkan på bostadsmarknadsutvecklingen under dessa år var att den minskning av totalproduktionen på ca 1 300 lägenheter som förekom var sammansatt av en ökning av det huvudsakligen till landsbygd och mindre städer och tätorter lokaliserade småhusbyggandet med ca 3 400 lägenheter och en samtidig minskning av produktionen av lägenheter i flerfamiljshus med ca 4 700; den senare siffran betyder en procentuell nedgång med 11 %. Det är uppenbart att de för bostadsproduktionen hämmande verkningarna av den allmänna konjunkturutvecklingen under dessa år, i kombination med restriktiva finansiella och administrativa åtgärder, slog mycket starkare mot produktionen av flerfamiljshus än mot småhusbyggandet. Men snedvridningen — i nyss angiven

187 mening — av bostadsproduktionen under inflationskonjunkturen 1954—56 var icke begränsad härtill. Även inom flerfamiljshusproduktionen förelåg markerade olikheter i reaktionen mellan olika kommungrupper. Sammankrympningcn var starkare och m e r a varaktig i de större städerna än på landsbygd och mindre städer och tätorter. Från 1954 till 1955 skedde visserligen en nedgång i antalet färdigställda lägenheter i flerfamiljshus även i den senare kommungruppen (här bestämd som kommuner utanför storstadsregionerna med mindre än 30 000 inv.), vilken dock mer än kompenserades av ökning i småhusbyggandet. Men i de större städerna var nedgången betydligt kraftigare och i endast helt obetydlig grad kompenserad av flera småhus. I de mindre kommunerna skedde redan följande år, 1956, en återställelse av flerfamiljshusproduktionen till samma läge som 1954, medan nedgången fortsatte i storstäderna och endast en partiell återhämtning kom till stånd i de medelstora städerna (30 000—100 000 inv.). I Stor-Stockholm låg ännu år 1957, då det nya uppsvinget i landets bostadsbyggande var : full gång, produktionen av lägenheter i flerfamiljshus 10 % lägre än år 1954. För de större städernas och i synnerhet Stor-Stockholms del betydde dessa konsekvenser av inflationskonjunkturen omkring mitten av 1950-talet inte endast stagnation vid stigande efterfrågetrend utan även att en stor del av de produktionsframsteg som vunnits under uppsvingsperioden 1951—54 gått till spillo. Den här skisserade utvecklingen ger ett exempel på hurusom en stigande produktionsutveckling på byggnadsmarknaden, som i och för sig ökar påfrestningarna på ständigt knappa planerings- och produktionsresurser, brytes ned då en forcering av den allmänna

konjunkturutvecklingen sätter in med skärpt konkurrens om arbetskraft och kapital och samtidigt investeringshämmande restriktioner tillämpas i syfte att bevara eller återställa den allmänna samhällsekonomiska balansen. Under de år det h ä r gäller var de nedbrytande verkningarna långt starkare på de större städernas och särskilt Stor-Stockholms byggnadsmarknader än i landet i övrigt. Det är svårt eller omöjligt att avgöra den kvantitativa rollfördelningen av olika faktorer i sammanhanget: finansieringssvårigheter, brister i arbetskraftsresurserna, i planerings- och projekteringsberedskapen osv., som tillsammans och i växlande kombinationer verkar desorganiserande på byggnadsmarknaderna och hämmande på produktionen. Det torde dock kunna anses signifikativt att förlängningen av byggnadstiderna som på olika sätt illustreras på diagrammen 10.3 och 10.4 A—D under här ifrågavarande år var mycket olika på olika byggnadsmarknader. Gränsen går härvidlag icke i första h a n d mellan större städer å ena sidan och mindre tätorter och landsbygd å den a n d r a utan mellan Stor-Stockholms byggnadsmarknad, där från 1953 till 1956 en förlängning på inte mindre än 4 månader i median byggnadstid inträffade, och landet i övrigt, där visserligen lokala växlingar framträder men i allmänhet mindre utpräglade och mera tillfälliga. Detta bör kunna tydas så att i Stor-Stockholm de lokala, i första rummet med brister i planering och arbetskraftsförsörjning sammanhängande, produktionshämmande omständigheterna haft långt större relativ vikt än i landet i övrigt, inklusive övriga större städer. I övriga kommuner och kommungrupper har visserligen lokala störningar uppträtt men i allmänhet lindrigare och mera lätt övervunna, varför där stagnation och bakslag i produktionen under inflations-

188 MALMÖ - LUND - REGIONEN!

/ l \ 1354 -55

-56

-57

-58

-53

-60

-fil

-62

-63

/

\

._

STÖR-STOCKHOLM

S. j 1954 -55

! 1354 -5 5

-5S

-57

-5 8

-5 9

-6 0

-6 1

-62

-56

-57

-58

-59

-60

-61

-62

-63

ÖVRIGA TÄTORTER. MED 30.000-100.000 INVÅNARE

-63

\

1 /

\l/

5TOR-G'CiTEBC )RG

j 90 1954 -55

-56

-57

-58

-59

-60

-61

-62

-63

-59

-6 0

-6 1

-6t

,ii

ÖVRIGA ORTSGRUPPER

^

90 1951 -55

-56

-57

-53

-59

-60

-Él

-62

-63

Diagram 10.5. Bostadsproduktionens (antal lägenheter) utveckling åren 1954—1963 (indextal, 1954 = 100) i olika kommungrupper konjunkturen omkring mitten av 50talet i högre grad kan ses som resultat av de mera generellt verkande finansiella och administrativa restriktionerna under dessa år. För att illustrera och sammanfatta den h ä r skisserade utvecklingen och dess fortsättning fram till å r 1963 h a r i diagrammet 10.5 lägenhetsproduktionen (flerfamiljshus och småhus tillsammantagna) i hela riket jämförts med den i de tre storstadsregionerna, de medelstora städerna (30 000—100 000 inv.)

1954 -5 5

-5S

-57

-5S

samt övriga kommuner, dvs. kommuner utanför storstadsregionerna med mindre än 30 000 inv. — Det säger sig självt att en sådan indelning som h ä r använts endast kan i grova drag återge de regionala förskjutningar i bostadsproduktionen som skett under det senaste årtiondet. Diagrammet illustrerar det som i närmast föregående avsnitt diskuterats: avbräcket i bostadsproduktionen under åren efter ä r 1954, som i siffrorna för lägenhetstillskotten i hela landet (jäm-

189 för diagram 10.2) framstår som en stagnation under ett par år, var för de bostadsmarknader dit den dominerande delen av den marknadsmässiga bostadsbristen var och ännu är lokaliserad långt mer än en stagnation; det innebar produktionsförluster inte bara i förhållande till en stigande trend utan också i förhållande till den nivå som hade uppnåtts året 1954, det år då, såsom framgått av det föregående, bostadsproduktionen i hela landet återställts till de första efterkrigsårens — och det sista förkrigsårets — absoluta nivå. Endast för den grupp, som innefattar mindre städer och landsbygd, fortsatte under dessa år en stigande utveckling, visserligen svagare än under åren 1951—54 (vilket senare dock bör ses mot bakgrunden av att produktionen inom denna kommungrupp hade pressats ned i ett mycket lågt bottenläge under Koreakrisens å r ) . I Stor-Stockholm kom bostadsproduktionen att först år 1960 i nämnvärd grad överstiga 1954 års läge. I de båda andra storstadsregionerna hade detta läge efter ett par års produktionsförluster återställts eller överskridits år 1957. I de medelstora städerna, slutligen, gav också åren 1955 och 1956 produktionsförluster i förhållande till utgångsåret, dock mindre ån för de största städerna, varefter ett kraftigt uppsving satte in är 1957, då det allmänna konjunkturklimatet hade blivit gynnsammare för bostadsproduktionen. Räknat i förhållande till 1954 års nivå gav produktionen under de tre åren 1955—57 i Stor-Stockholm ett underskott på omkring en tredjedels årsproduktion. I de övriga storstadsregionerna var förlusten mindre och i de medelstora städerna kom 1957 års ökade produktion att i stort sett utjämna förlusterna under de föregående två åren. Även för denna senare kommungrupp motsvarade sålunda avbräcket efter 1954

dock tre års stagnation i bostadsbyggandet och detta under en period av kraftigt expanderande samhällsekonomi. I och med är 1957 var det nya uppsving i bostadsbyggandet, som kom att utmärka 1950-talet sista är, i full gång och siffran för totalproduktionen i hela riket kom för första gången att uppnå och något överskrida den nivå som det för 1946 års riksdag framlagda bostadsbyggnadsprogrammet uppställt som minimum. Såsom framhållits i det föregående har 1957 års siffra för färdigställda lägenheter påverkats i höjande riktning av en ovanlig säsongmässig fördelning av igångsättningen under år 1956 men även oavsett detta betecknar den en definitiv brytning med de föregående årens stagnation; utrymmet för bostadsbyggande blev större i och med den neddämpning av de allmänna konjunkturerna som skedde åren 1957—58. Tillväxten i bostadsproduktionen under 1950-talets senare år har därefter, mätt efter siffrorna för hela riket, fortsatt efter ett kortvarigt bakslag året 1960 och nådde år 1963 en nivå som var 40 % över 1954 års. Såsom framgår av inledningen till detta kapitel betyder detta också att 1963 års nivå med ungefär samma procentsiffra överstiger den som gällde åren närmast före, respektive närmast efter andra världskriget i vad gäller antal lägenheter; när fråga är om lägenhetsyta, rumsantal och lägenhetsutrustning gäller givetvis väsentligt andra förhållanden. En blick på diagram 10.5 ger vid handen att även efter det i föregående avsnitt behandlade stagnationsskedet omkring mitten av 1950-talet utvecklingen för olika kommuner och kommungrupper varit mycket skiftande. Fördelningen av totaltillväxten har varit väsentligt olika under de sista aren av det gångna årtiondet och de första åren av det

190 Antal färdigställda

lägenheter 1959/60

(genomsnitt)

Index, 1954 = 100

Hela riket 118

StorStockholm 108

Göteborgsregionen 125

Malmö-Lundregionen 144

innevarande. Det finns därför anledning att behandla dessa delperioder var för sig. De sista åren av 1950-talet utmärktes framför allt av en kraftig tillväxt i de medelstora städernas bostadsproduktion. Även Göteborgsregionen och Malmö-Lun d-regionen deltog i detta uppsving, om än med häftigare växlingar mellan olika år än kommungruppen med 30 000—100 000 invånare. Som resultat av strävandena att genomföra ett gemensamt aktionsprogram för bostadsbyggandet inom Stor-Stockholms kommuner kom även för huvudstadsregionens del ett uppsving i decenniets sista stund, som medförde ett produktionsresultat året 1960 som med 17 % översteg 1954 års nivå. Jämför man bostadsproduktionen inom kommuner och kommungrupper vid senaste decennieskifte med läget år 1954, då det första uppsvinget under 1950-talet kulminerade, kan tillståndet sammanfattas i en tablå (överst på denna sida), vari genomsnitten för åren 1959 och 1960 h a r använts som jämförelseled. För de medelstora städerna som grupp samt för Göteborgs- och Malmö-Lundregionerna hade produktionstillväxten under 1950-talets senare år återställt och förbättrat positionen från 1954 i fråga om relativ andel av totalproduktionen. Antal färdigställda

Övriga städer med 30 000—100 000 invånare 132

Övriga kommuner 115

Mindre städer och landsbygd hade en något sämre relativ ställning än år 1954. Den lägsta tillväxtsiffran gäller huvudstadsregionen. Som nyss nämnts kom uppsvinget i antal färdigställda bostäder under 1950-talets sista år Stor-Stockholm till del först under 1960 och ännu detta år var indextalet där lägre än för riket i dess helhet och mycket lägre än i de medelstora städerna och de två andra storstadsregionerna. Utvecklingen i här berörda avseenden kan sägas till stor del ge uttryck åt olika kommungruppers förmåga att tillgodogöra sig den starka ökning av igångsättningen som med konjunkturoch arbetsmarknadspolitisk motivering genomfördes år 1958, vilket i sin tur torde i huvudsak ha varit betingat av dåvarande läge i olika kommuner i fråga om planeringsberedskap och arbetskraftsresurser. Det förefaller uppenbart att Göteborgsregionen, Malmö-Lundregionen samt de medelstora städerna som grupp då hade den förhållandevis bästa beredskapen och i störst omfattning och snabbast kunde utnyttja de ökade möjligheter att bygga bostäder som konjunkturläge och arbetsmarknadspolitik gav. Beaktar man perioden 1954—60, innefattande stagnation och nedgång för vissa kommungrupper under den första delen av perioden och ojämnt fördelat

lägenheter 1955—60

(genomsnitt)

Index, 1954 = 100 Hela riket 108

Storstockholm 98

Götsborgsregionen 109

Malmö-Lundregionen 116

Övriga städer med 30 000—100 000 invånare

Övriga kommuner

191 uppsving under den andra, i dess helhet och ställer frågan om i vad mån de senaste åren på 1950-talet gav »kompensation» för de produktionsförluster vilka, såsom framgår av det föregående och av diagram 10.5, drabbade större och medelstora städer under inflationskonjunkturen omkring mitten av decenniet och dess konsekvenser för bostadsförsörjningen kan en viss vägledning ges av tablån nederst på s. 190, där bostadsproduktionen i de olika kommungrupperna under de sex åren 1955—• 60 i årligt genomsnitt satts i relation till 1954 års produktion. För Malmö-Lund-regionen, som under senare delen av 1950-talet gick in i en mycket kraftig, om än ostadig expansion noteras den högsta siffran för de här redovisade kommungrupperna. För de medelstora städerna medförde den snabba återhämtningen efter nedgången 1955—56 och framför allt det effektiva utnyttjandet av de vidgade byggnadsmöjligheterna u n d e r det dämpade konjunkturläget 1958, vilket resulterade i höga lägenhetstillskott under 1959—60, att för hela sexårsperioden indexsiffran för bostadsproduktionen blev något högre än för totalproduktionen i landet om än något lägre än för de mindre städerna och landsbj'gden som grupp. Även Göteborgsregionen fick en samlad produktion u n d e r perioden som ökat något starkare än den i hela landet, vilket framförallt kan tillskrivas den mycket höga siffran för år 1960. Den mest markanta »underkompensationen» gäller huvudstadsregionen. Trots uppsvinget i bostadsproduktion år 1960 ligger den genomsnittliga produktionen under sexårsperioden 2 % lägre än 1954 års nivå. Utvecklingen under 1960-talet t. o. m. år 1963 ger, såsom framgår av diagram 10.5, i fråga om bostadsproduktionens fördelning på kommungrupper en helt

annan bild än den för 1950-talets sista år och i vissa hänseenden mera erinrande om de för bostadsbyggandet i större och medelstora städer kritiska åren under inflationsperioden omkring mitten av det gångna årtiondet. Totalproduktionen steg efter stagnationen år 1960 i ungefär samma takt som under uppsvingsperioden 1957—59, men ökningen föll nästan helt på mindre städer och landsbygd, vilket senare till dominerande del betyder icke glesbygd utan tätorter. För denna grupp ökade nyproduktionen av bostäder efter år 1960 längs en brant stigande kurva som år 1963 nådde en nivå som var mer än 50 % högre än 1954. För Stor-Stockholm och Göteborgsregionen låg bostadstillskotten åren 1961—63 i genomsnitt något lägre än 1960 års. I Malmö-Lund-regionen var motsvarande genomsnitt högre tack vare ett stort tillskott 1962, dock följt av ett kraftigt bakslag 1963. Kurvan för de medelstora städerna, slutligen, stagnerade och gick något tillbaka under decenniets första år men steg på nytt kraftigt år 1963; genomsnittet för åren 1961 —63 blev praktiskt taget detsamma som åren 1959—60. Inför denna de senaste årens utveckling har man skäl att närmare granska sakens båda sidor, å den ena den exceptionellt kraftiga stegringen i de mindre orternas bostadsbyggande, å den andra stagnationen i de större och medelstora städernas, även om en mera ingående analys icke kan komma i fråga inom ramen av denna allmänna översikt. Det framgår av diagrammet att ökningen inom de mindre kommunerna i början framstår som en återhämtning efter 1960 års nedpressade produktionsläge, vilket något berörts i det föregående; uppgången till ett läge som indexmässigt betydligt överstiger övriga gruppers hänför sig till åren 1962 och 1963 och i synnerhet det senare. Markpolitiska ut-

192 redningen har i sitt betänkande om kommunal markpolitik (SOU 1964:42) redovisat en indelning av landet i 1. storstadsområden, 2. bostadsmarknadsområden, övriga städer och köpingar samt landskommuner med mer än 10 000 invånare, vilka uppdelats på grupper efter folkmängd, samt 3. övriga landskommuner, alltså sådana som icke ingår i storstads- eller annat bostadsmarknadsområde och vilkas befolkningstal icke överstiger 10 000. Av siffrorna för bostadsproduktionens förändringar under åren 1961—1963 enligt denna indelning framgår att den starkaste ökningen under dessa år varit att finna dels i bostadsmarknadsområden med 20 000—30 000 invånare, dels i landskommuner som icke ingår i storstads- eller annat bostadsmarknadsområde. Det är dessa grupper som till största delen svarar för det stegrade indextalet för de mindre tätorterna i landet under hittills gångna delen av 1960talet. Den förra gruppen upptages huvudsakligen av mindre städer, oftast med en eller flera grannkommuner, som från en tidigare existens som brukssamhälle, stationssamhälle e. dyl. utvecklats starkt på industriell grund under efterkrigstiden och som tydligen på senare år fått ett ökat incitament till expansion tack vare ställning som centralort i ett större kommunblock. Vad beträffar landskommuner, som icke ingår i bostadsmarknadsområde och som sålunda är relativt fristående i förhållande till någon större tätort, redovisas den ojämförligt starkaste ökningen (nära 40 % från 1961 till 1963) i sådana kommuner som innefattar centralort. Även h ä r är det uppenbart att den nya kommunala organisation som är på väg i och med genomförandet av kommunblocksindelningen verkat starkt stimulerande på samhällsbyggandet inom sådana orter

som fått sig tilldelade rollen av centralort. I påtaglig motsats härtill står det faktum att de landskommuner, som ingår i storstadsområdena, under de år det h ä r gäller visat minskat bostadsbyggande, drabbade av hämningar i planeringen. Landskommuner inom övriga bostadsmarknadsområden, i bebyggelsehänseende knutna till någon större tätort, har haft en ökning som är ungefär jämförlig med den för övriga landskommuner, som icke har ställning som centralort. Även om förortsbebyggelse i grannkommuner till större städer har gett ett bidrag till uppgången i landsbygdens bostadsbyggande på senare år är det dock uppenbart att den starkast verkande faktorn i denna uppgång har varit utbyggnaden av självständiga centralorter. När det gäller den andra sidan av utvecklingen av bostadsbyggandet åren 1961—63, stagnationen i de större och medelstora städerna, har man fog för att tala om en ny kris för bostadsförsörjningen av en i väsentliga hänseenden annan karaktär än den som rådde åren 1948—51 och 1954—56, då totalproduktionen starkt krymptes respektive stagnerade och då bostadsbyggandets beträngda läge vid båda tillfällena uppkom i samband med en nedpressning av den allmänna investeringsprocenten som följd av långtgående åtgärder i form av fysiska kontroller och penning- och finanspolitik i lägen av störd samhällsekonomisk balans. Visserligen gjorde sig finansieringssvårigheter tidvis gällande även under dessa år, i fråga om såväl markanskaffning och stadsplanearbeten som bostadsbyggande, men det är tydligt att i konstellationen av produktionshämmande omständigheter tyngdpunkten förskjutits. Större vikt än tidigare har tillkommit den otillräckliga beredskapen i fråga om planering och projektering; de brister härvidlag

193 som under 1950-talets lopp gjorde sig starkast gällande i huvudstadsregionen blev uppenbarligen under de första åren av 1960-talet mera allmänna i större och medelstora städer. En faktor i sammanhanget som sannolikt hade avsevärt inflytande har påpekats i inledningsavsnittet till detta kapitel, nämligen den ökade konkurrensen om resurserna från annan byggnads- och anläggningsverksamhet. Det framgår av diagram 10.1 att den andel av den samlade byggnads- och anläggningsverksamheten, som tillkom nybyggnad av bostäder och som under uppsvingsåret 1957 utgjort 40 %, under de följande åren sjönk till ett minimum av endast ca 35 % under 1960-talets första år till följd av en stark expansion av investeringar i byggen för kommersiella och industriella ändamål samt vägar. Delvis sammanhängande därmed skedde en starkt ökad rivningsverksamhet i centrala stadspartier som satte in redan under slutet av 1950-talet med syfte främst att bereda rum för ökad citybebyggelse, varom mera nedan. Det är vidare tydligt att den språngartade expansionen under 1950-talets sista år medförde påfrestningar på planering och projektering för bostadsbyggande och en viss uttömning av planer och projekt som försvårade eller omöjliggjorde en fortsatt expansion av bo1958 och 1962 års kommunenkäter

{ Göteborgsregionen { Övriga städer med 30 000—100 000 invånare { Övriga städer med 10 000—30 000 invånare { 13— 412899

Att en relativ försämring av planeringsberedskapen och/eller förmåga att genomföra planerat bostadsbyggande skett under 1960-talets första år synes också framgå av en granskning av resultaten av de kommunenkäter som bostadsstyrelsen utförde åren 1958, 1960 och 1962 angående planerad bostadsproduktion, jämförd med den faktiska igångsättningen. Enkäterna omfattade i första hand kommuner med kontinuerligt flerfamiljshusbyggande; den betydelsefulla gruppen av expanderande mindre tätorter i landskommuner finns sålunda inte med i materialet. I enkäterna efterfrågades kommunernas uppfatt-

samt faktiskt igångsatt Period

Stor-Stockholm

stadsbyggandet i de större och medelstora städerna. Motsvarande uttröttningsfenomen har inte gjort sig gällande i de mindre städerna och tätorterna, som grupp betraktade, så när som på ett tillfälligt och snabbt övervunnet bakslag året 1960. Men dessa senare samhällen hade också under loppet av 1950-talet haft en betydligt jämnare utveckling än de större och medelstora städerna. Så till vida finns skäl att betrakta stagnationen under 1960-talets första år i dessa som en konjunktureli konsekvens av den »ryckighet» i bostadsproduktionen som utmärkte 1950talets bostadsbyggnadsmarknad, främst i fråga om flerfamiljshusproduktionen på större och medelstora orter.

l l \ l

bostadsproduktion

Behövlig produktion

Möjlig produktion

Påbörjade lägenheter

18 600 17 200

13 500 16 300

12 200 12 300

7 500 8 500

5 800 8 500

20 200 19 400

19 000 18 100

7 000 5 900 15 100 17 200

16 800 18 100

15 900 17 600

12 300 14 700

I

194 ning om »behövlig» och »möjlig» produktion under en treårsperiod. (I vissa fall har granskning hos länsbostadsnämnden föranlett justeringar vilka dock i stort sett spelar mycket ringa roll.) I tablån på föregående sida har för kommungrupperna av större och medelstora städer sammanställts kommunuppgifterna ur 1958 och 1962 års enkäter om behövlig och möjlig produktion i årligt genomsnitt för tre respektive två år, nämligen budgetåren 1958/59—1960/61 (period 1) samt 1961/ 62—1962/63 (period 2), varefter jämförelse gjorts med den faktiska igångsättningen, också i årligt genomsnitt, under respektive perioder. (Av statistiska skäl h a r Malmö—Lund-regionen icke medtagits.) Det bör påpekas att mellan de två enkäterna hade framlagts en ny behovsprognos i bostadsbyggnadsutredningens första betänkande, som innebar en väsentlig höjning av det kalkylerade bostadsbyggnadsbehovet. Denna prognos kritiserades vid publiceringen av flera remissinstanser såsom beräknad i underkant och de följande årens utveckling har otvetydigt gett vid handen att en stark revision uppåt nu är påkallad (se kap. 7). Det är då så mycket mera anmärkningsvärt att mycket svaga utslag, eller inga alls, av denna stigande trend kommer till synes i kommunernas omdömen om behövlig produktion. Man kan inte undgå intrycket att kommunerna ofta anpassat sin uppskattning av behövlig produktion till ett aktuellt konjunkturbestämt läge, vilket gör uppskattningen tämligen meningslös som vägledande för en mera långsiktig produktionsplanering. Att det skett en mindre sänkning i behovsbedömningen i Stor-Stockholm mellan 1958 och 1962 kan måhända ses som mindre betydelsefullt, eftersom siffran för 1958 redan låg ca 50 % högre

än den faktiska igångsättningen och nästan 40 % högre än som då ansågs realiserbart under de närmast följande åren. Av större betydelse för huvudstadsregionens del är att den mera optimistiska bedömningen av möjlig produktion i 1962 års enkät icke u n d e r h ä r redovisade år kunnat omsättas i ökad igångsättning. För Göteborgsregionens del har gjorts en kraftig justering uppåt i bedömningen av såväl behövlig som möjlig produktion men inom här behandlad period kom ingen ökning till stånd utan tvärtom en minskning, som torde kunna ses som ett exempel på en sådan reaktion efter en period av stark påfrestning av resurserna som nyss diskuterats. Det kanske mest anmärkningsvärda faktum som framkommer ur tablåns siffror är att de medelstora städerna sänkt sina uppskattningar av såväl behövlig som möjlig produktion mellan 1958 och 1962. (Vissa undantag, särskilt Uppsala, kan noteras.) Detta torde få ses mot bakgrunden av det faktum att bostadsmarknadssituationen påtagligt förbättrats i denna grupp av städer tack vare den stora produktionen under åren efter 1957; bedömningen av läget har uppenbarligen ännu 1962 stått under påverkan av denna förbättring och därtill helt säkert av den skärpta konkurrensen från andra planerings-, projekterings- och byggnadsuppgifter. Resultatet av den slappnande beredskapen i fråga om bostadsbyggande, i kombination med arbetskraftsbrist och andra produktionshämmande omständigheter, har blivit att bostadsmarknadssituationen i denna grupp städer på nytt har starkt försämrats under de senaste åren. Vad slutligen gäller gruppen av städer med 10 000—30 000 invånare har uppskattningarna av såväl behövlig som möjlig produktion avsevärt höjts, vilket stämmer med i det föregående gjorda

195 Antal färdigställda

lägenheter 1955—63

(genomsnitt)

Index, 1954 = 100

Hela riket 116

StorStockholm 104

Göteborgsregionen 118

Malmö-Lundregionen 123

påpekanden av den gynnsamma produktionsutvecklingen i mindre samhällen, jämförd med de större och medelstora under de första åren av 1960-talet. Om man, på sätt som i det föregående gjorts beträffande perioden 1955—60, söker sammanfatta resultatet av bostadsbyggandets utveckling under det senaste årtiondet med avseende på dess fördelning på olika kommungrupper i en tablå, som visar bruttotillskotten av bostäder 1955—63 i årligt genomsnitt i relation till 1954 års produktionsfördelning, kan detta ske på det sätt som visas ovan. Eftersläpningen i huvudstadsregionen framstår som alltmer drastisk. För övriga kommungruppers del har växlande öden under olika delperioder av det sista decenniet lett fram till indexsiffror för hela perioden, som icke väsentligt skiljer sig från v a r a n d r a ; MalmöLund-regionens höga siffra är dock värd att särskilt notera. Det kan anmärkas att jämförelser av den art som göres i tablån innebär ett visst godtycke: det finns ingen garanti för att just 1954 års läge var i alla stycken välbalanserat när det gäller produktionens fördelning på kommuner och kommungrupper och dessutom sker ju ständigt förskjutningar i de faktorer, näringslokalisering, befolkningsfördelning osv., som bestämmer en rationell bebyggelsestruktur. Det är emellertid här blott fråga om en beskrivning av produktionens utveckling under en viss period, icke om något omdöme om »rätt fördelning» eller om balans eller brist

övriga städer med 30 000—100 000 invånare 116

Övriga kommuner 120

på balans på de olika bostadsmarknaderna. I ett hänseende kan dock ett mera bestämt omdöme vara tillåtet, nämligen när det gäller produktionsfördelningens tjänlighet att motverka den marknadsmässiga bostadsbristen. De erfarenheter som kan dragas ur bostadsstyrelsens årliga inventeringar av antalet registrerade bostadssökande ger vid handen att den produktionsfördelning som gällde under de sista åren på 1950-talet var ägnad att reducera bostadsbristen; särskilt i de medelstora städerna var då reduktionen betydande. Å andra sidan: den produktionsfördelning som rådde under inflationskonjunkturen omkring mitten av 1950-talet samt under 1960talets första år — i båda fallen kritiska perioder för bostadsbyggandet i de större och medelstora städerna — medförde påtaglig, för att inte säga stark försämring av bristsituationen. Under den period på omkring ett decennium som här tagits i betraktande särskilt med avseende på bruttoproduktionens fördelning på storstadsregioner, medelstora städer och övriga kommuner har rivningen av äldre bostadshus fått en väsentligt ökad betydelse. I sitt slutbetänkande räknade bostadssociala utredningen med att en omfattande sanering skulle kunna sätta in sedan den akuta marknadsmässiga bostadsbristen i huvudsak avvecklats och bidra till å ena sidan att förbättra bostadsbeståndets kvalitet, å den andra att stabilisera byggnadsmarknaden. Till följd av de stora produktionsunderskotten i för-

196 hållande till det rekommenderade produktionsprograminet och än mer i förhållande till den faktiska behovstillväxten under det första efterkrigsdccenniet h a r »saneringens» roll i hela sammanhanget blivit en väsentligen annorlunda. Den ökade rivningsverksamheten har tvingat sig fram under ett läge av ännu bestående marknadsmässig bostadsbrist. Dess primära ändamål har ofta eller oftast icke i främsta rummet varit sanering av bostadsbeståndet i ordets egentliga mening utan förnyelse av äldre stadspartier för att tjäna trafikens och citybildningens syften; effekten med avseende på bostadsbeståndets kvalitet i stort har dock naturligtvis varit sanerande. Det bör emellertid påpekas att den kraftigaste uppgången i rivningsverksamheten inföll inom den kommungrupp och under de år, där bruttoproduktionens utveckling var särskilt gynnsam, nämligen de medelstora städerna under 1950-talets sista del, och där samtidigt en påtaglig förbättring i bostadsmarknadsläget inträdde. Omkring mitten av 1950-talet var den till bostadsbyggnadsstatistiken rapporterade rivningen endast omkring 5 % av bruttoproduktionen i riket. (Rivningsstatistiken synes dock vara mindre fullständig än statistiken över nybyggnadsverksamheten.) Det fanns redan då markerade skillnader mellan olika kommungrupper; de medelstora städerna hade en rivningsprocent som var omkring dubbelt så hög som å ena sidan storstadsregionernas, å den andra de mindre kommunernas. Under senare delen av nämnda årtionde ökade rivningsverksamheten starkt med omkring tredubbling i storstadsregioner och medelstora städer och ej fullt fördubbling i mindre kommuner. I hela landet var rivningen 10 % år 1960 men i de medelstora städerna ca 20 % av bruttoproduktionen. Under de hittills gångna åren

av 1960-talet har rivningens omfattning, såväl absolut som relativt, förändrats endast obetydligt i storstadsregionerna och de medelstora städerna (med vissa undantag, såsom Göteborgsregionen) under det att tillväxten fortsatt i mindre kommuner; detta senare torde till stor del få ses som uttryck för att centrumbildningar för kommersiella ändamål varit ett växande inslag i de mindre städernas och tätorternas byggnadsverksamhet under dessa år. Med hänsyn till bostadsmarknadsläget är det den totala avgången ur bostadsbeståndet som är av intresse. Avgången i hela landet har för tiden 1945— 1960 på delvis osäkra grunder uppskattats till 250 000 ä 300 000 lägenheter; härav hänför sig en stor del till glesbygder under avfolkning, vilket ur den marknadsmässiga bostadsbristens synpunkt icke har direkt betydelse. Men även för de bostadsmarknader, där bostadsbristen varit och är ett akut problem, har den totala avgången enligt erfarenheten varit väsentligt större än den rapporterade rivningen, genom kontorisering, ändrad användning för andra ändamål osv. I Stockholms stad var enligt en undersökning den totala avgången under 1950-talets förra hälft 2,7 gånger så stor som rivningen, under dess senare hälft 2,1 gånger så stor; det förefaller rimligt att antaga att i och med ökad rivningsverksamhet, bl. a. i syfte att få utrymme att bygga för kommersiella och liknande ändamål, övrig avgång genom kontorisering i tidigare byggda bostadshus osv. skall relativt sett minska. Man har anledning att förmoda att liknande förhållanden gällt även andra städer, åtminstone de större och medelstora, men säker grund för en numerisk uppskattning saknas. Om man med hänsyn till dessa förhållanden och med ledning av uppgifterna om rivningarna söker bedöma avgången

197 ur lägenhetsbeståndet och därmed nettotillskotten till bostadsmarknaderna under de senaste tio åren kan sålunda endast allmänna omdömen fällas. Under alla omständigheter kan dock sägas att den tillväxt i bruttotillskotten som förekommit till mycket betydande del uppvägts av ökad avgång. Från mitten av 1950-talet med dess nivå av ca 57 000 lägenheter för bruttoproduktionen skedde till år 1963 en ökning med ca 24 000 till bruttonivån 81 000 lägenheter. Under samma period ökade den rapporterade rivningen med mer än 0 000 lägenheter, dvs. en fjärdedel av bruttotillväxten. Om man räknar med att rivningen utgör endast en del av den totala avgången och utgår från de relationer som konstaterats för Stockholm under olika skeden av 1950-talet blir resultatet att omkring hälften av tillväxten i bruttotillskotten under perioden uppvägts av ökad avgång; det bör på nytt understrykas att den senare uppskattningen är osäker. Det är att märka att i den här beräknade avgången icke i nämnvärd mån ingår den som sker på glesbygden under avfolkning genom att hus överges eller övergår till användning för fritidsändamål. I statistiken över rivningar, som ligger till grund för beräkningen av avgången, är den post som redovisas för landskommuner mycket liten. Vad särskilt angår de senaste årens utveckling har, som nyss antyddes, den fortsatta ökningen av rivningsverksamheten till större delen skett inom gruppen av mindre kommuner, där den dock ännu utgör en betydligt lägre andel av bruttoproduktionen än i de medelstora städerna. Detta förhållande ändrar dock icke bilden i stort av förskjutningarna i produktionsfördelningen mellan olika kommungrupper under 1960-talets första år. Från 1960 till 1963 ökade bruttoproduktionen i hela landet med ca

13 000 lägenheter. Med hänsyn till rivningarna och under antagande att total avgång är dubbelt så stor som den redovisade rivningen kan ökningen av nettotillskotten mellan nämnda år beräknas till ca 9 000 lägenheter. Tillämpas samma antagande på de särskilda kommungrupperna finner man att hela denna ökning av nettotillskotten fallit på gruppen mindre kommuner. Inom storstadsregionerna låg 1963 års siffror betydligt under 1960 års vad Stor-Stockholm och Göteborgsregionen beträffar, medan Malmö-Lund-regionen hade ungefär samma siffra de båda åren; (i fråga om den senare regionen är dock jämförelsen mellan enstaka år vansklig till följd av de labila produktionsförhållanden som framgår av diagram 10.5). De medelstora städerna, slutligen, fick från 1960 till 1963 en ökning av nettotillskotten som i stort sett uppvägde nedgången i storstadsregionerna. Som avslutning till detta kapitel skall här endast göras ett par påpekanden angående den senaste utvecklingen, så som den kan belysas av uppgifter angående påbörjade lägenheter under 1963 samt påbörjade och färdigställda 1964. Under år 1964 har skett en ansenlig ökning i antalet färdigställda lägenheter, såväl i småhus som i flerfamiljshus, och detta trots att antalet påbörjade lägenheter under 1963 var 6 000 färre än 1962; som förut berörts h a r färdigställandet av de hus som sattes under byggnad år 1962 i hög grad fördröjts. Fördelningen av de under 1964 färdigställda lägenheterna visar vissa förskjutningar i förhållande till det föregående året. De två största stadsregionerna har fortsatt sin tillbakagång, såväl absolut som framför allt relativt. För Malmö-Lundregionen betyder emellertid 1964 ärs siffror ett kraftigt uppsving från det låga läget 1963. Även för de medelstora städerna noteras en viss uppgång, under

198 Fördelning i % på ortsgrupper av färdigställda och påbörjade

lägenheter

Färdigställda

Stor-Stockholm Göteborgsregionen Malmö-Lund-regionen Övriga städer med 30 000—100 000 inv Övriga kommuner det att de mindre kommunerna har en något lägre andel av produktionen än under toppåret 1963. Också uppgifterna om under 19G4 påbörjade lägenheter registrerar en stark ökning i förhållande till det föregående året. Vill man göra sig en bild av fördelningen av pågående produktion på olika kommungrupper enligt den indelning som använts i detta kapitel är det lämpligt att sammanräkna påbörjandet under 1963 och 1964 och jämföra dess fördelning med den som gällt vid vissa tidigare tillfällen; härför har valts antal färdigställda lägenheter 1954 och 1963. Detta sker i tablån ovan. Det mest påfallande inslaget i dessa jämförelser, liksom i alla med liknande syften, som kunnat göras under det senaste decenniet är Stor-Stockholms försvagade position. En viss återhämt-

19,6 8,7 5,4 19,7 46,6

15,5 8,9 4,9 19,1 51,6

14,8 7,7 6,9 19,3 51,3

Påbörjade 1963—1964 16,8 9,5 6,5 18,8 48,5

ning gentemot färdigställandet 1963 och 1964 kommer visserligen tillsynes i siffran för påbörjade under 1963 och 1964, men även denna siffra ligger långt från den för 1954 gällande. MalmöLund-regionen har i nu pågående produktion efter det tillfälliga bakslaget 1963 nått ett läge betydligt högre än 1954. Göteborgsregionen har väl hävdat sin tidigare ställning, medan de medelstora städerna, relativt sett, ligger något lägre än för tio år sedan. För de mindre kommunerna har en viss relativ tillbakagång skett från det extremt höga läget 1963 och 1964 men ännu är relationstalet för denna grupp högre än 1954. (Härvid bör dock anmärkas att relationen påbörjade/färdigställda är något annorlunda i mindre orter än i större till följd av starkare inslag av småhus med kortare byggnadstid.)

K A P I T E L 11

Produktionsapparatens struktur och rationaliseringsmöjligheter

Det är inte denna utrednings uppgift att i detalj behandla eller med förslag ingripa i produktionsapparatens struktur och rationaliseringsmöjligheter. Chefen för inrikesdepartementet h a r i november 1964 tillsatt särskilda utredningsmän för behandling av byggnadsproduktionens rationalisering. Bostadsbyggnadsutredningen skall h ä r endast lämna en översikt av produktionsapparatens struktur och dess möjligheter att inrymma en produktionsökning av den omfattning som diskuterats i föregående avdelning (kap. 7). 11.1. Producerande sektorer

ras endast till en del av byggnadsindustrin. Denna produktion är i hög grad en sammansättning av komponenter med mer eller mindre långt driven förädling. Några möjligheter att i detalj följa dessa förädlingskedjor föreligger för närvarande icke, vilket gör att diskussionen av produktivitetsfrågor blir ofullständig om dessa samband icke inräknas. I en studie av det svenska produktionssystemet!, avseende år 1957, har gjorts ett försök till total sambandsanalys enligt input-output-modell. I tab. 11.1 redovisas först byggnadssektorernas in1

och levererande

De totala resurser som tages i anspråk för byggnadsproduktionen represente-

Bengt Höglund and Lars Werin, "The Production System of the Swedish Economy, An Input—Output Study" samt av samma författare och under medverkan av Carlaxel Carlström, "Input—Output—tabeller för Sverige år 1957".

Tabell 11.1. Byggnadssektorernas investeringar samt kostnader för material, arbete och kapital år 1957, mkr respektive procent

Summa investeringar .

Summa investeringar .

Byggnader och anläggningar

Rör och sanitet

Målning

El. installation

Summa kostnader, kronor

3 813 2 825 329

549 288 101

98 221 60

362 175 55

4 822 3 509 545

6 967

8 876

Byggnader och anläggningar

Rör och sanitet

Målning

El. installation

Summa kostnader, procent

43 32 4

6 3 1

1 2 1

4 2 1

54 40 6

200 Tabell 11.2. Ålgång av arbete, kapital och importvaror inom hela produktionssystemet vid produktion av 1 enhet inom respektive byggnadssektor, procent Byggnader och anläggningar

Rör och sanitet

Målning

El. installation

65 22 11 2

54 25 18 3

67 23 10 1

49 24 25

100 Arbete Kapital Import Ospec Summa

vesteringar samt kostnader för material, arbete och kapital. De 100 % som utgör totalsumman motsvarar alltså produktionsvärdet 8 876 Mkr. Av dessa avsåg drygt 1/3 bostäder, knappt V3 anläggningar av vägar, vatten, avlopp, samfärdselns och energiproduktionens anläggningar, och omkring 1/3 byggnader för industri och handel, förvaltning, undervisning, social- och sjukvård samt militära anläggningar. Mottagarsektorernas kostnader för material kan i sin tur följas bakåt i förädlingskedjan och fördelas på arbete, kapital, import och ospec. Utföres denna operation fås en totalbild av resursansträngningen inom respektive byggnadssektor, tab. 11.2. Relationerna mellan byggnadssektorernas insatser av arbete och summan av föregående inhemska förädlingsleds arbete vid produktion av en enhet inom byggnadssektorn kan beräknas och ger följande resultat: »Arbete» i lev. sektorer »Arbete» i resp. byggnadssektor Byggnader och anläggningar Rör och sanitet Målning Elektrisk installation

0,7 0,7 0,2 0,6

Referaten av 1957 års input-outputanalys har gjorts för att ge en allmän bild av byggnadsindustrins roll i den

totala produktionsapparaten. Den visar sig starkt beroende av materialförsörjningen, och denna materialförsörjning består till större delen av inhemskt förädlade produkter. Detta innebär att arbetskraften inom byggnadssektorerna sysselsätter en arbetskraft i tidigare förädlingsled som är ca 3/i av slutledets. Produktivitetshöjningen i byggnadssektorerna kommer sannolikt att delvis tas ut i form av omflyttning av förädlingsarbetet till de levererande sektorerna. Så har förmodligen redan delvis skett — studien bygger ju på åtta år gammalt material. Även i dessa levererande sektorer är arbetskraftsbehovet stort, dock lägre per genomflytande producerad enhet än i slutsteget i de egentliga byggnadssektorerna. 11.2. Byggnadsverksamhetens

struktur

Bostadsbyggnadsverksamhetens struktur i Sverige betingas av traditioner i fråga om byggenskapens bedrivande men också av de betydande ingrepp i dessa traditioner som den under mellankrigsperioden tillkomna bostadskooperationen och som efterkrigstidens bostadspolitik inneburit. Genom dessa ingrepp h a r byggherreoch förvaltarfunktionen i stor omfattning tagits om h a n d av kooperativa och kommunala företag, medan produktionsfunktionen i huvudsak vilar på byggnadsföretag med entreprenörverksamhet. Material-

201 Tabell 11.3.

Bostadsproduktionens

fördelning på byggherrar och 1963. Flerfamiljshus

1 Byggherrekategori

Summa nyproduktion, antal lägenheter

Organisation av byggandet Egen regi %

Offentliga sektorn Stat, landsting, kommunala organ Kommunala bostadsföretag HSB (hyreshus för kommuner) Riksbyggen (hyreshus för kommuner). . .

26 600 2 400 17 900 3 400 2 900

17 Kooperativa företag HSB (bostadsrättshus) Riksbyggen (bostadsrättshus) Övriga

18 500 8 600 4 900 5 000

75 Privata sektorn Byggmästare m.fl

13 100 13 100

58 200

36 Summa nyproduktion

försörjningen sker från enskild, inhemsk industri över återförsäljare, i mindre omfattning genom import och genom kooperativa företag samt företag tillhörande de kooperativa byggherrarna. Det tekniska projekteringsarbetet ombesörjes av fristående konsulter eller av projekteringsavdelningar inom de kooperativa och kommunala byggherreföretagen samt inom byggnadsföretagens egna projekteringskontor. Fördelningen av bostadsproduktionen på byggherrekategori och produktionsföretag redovisas för 1963 års produktion av flerfamiljshus i tab. 11.3. Uppgiftsfördelningen mellan dessa produktionsled synes för närvarande vara under omprövning, och initiativ tas från såväl den enskilda som den kooperativa och kommunala sektorn för att nå ett mera totalt inflytande över hela produktionsprocessen. Anledningarna till dessa initiativ kan i korthet karakteriseras som två, nämligen dels behovet att skapa större stabilitet och kontinuitet i produktionen för att planmässigt motsvara efterfrågan, dels behovet att skapa underlag för teknisk rationalisering och effektivt ut-

organisationsform

40 Med entrepr. %

100 83 100 60 100 25 100

nyttjande av de stora seriernas ekonomi. Byggherresidans strävanden synes framförallt inriktas på lokal produktionsstabilitet. Svårigheterna härvid är främst brister i mark- och plantillgång samt ryckighet i tillgång till lånemedel. Byggherreföretagens sätt att överbrygga dessa svårigheter är att engagera sig h å r d a r e än tidigare på markförvärvssidan — ofta i samförstånd med respektive kommun, vars finansiella situation icke medger en aktiv markförvärvspolitik — samt att ta på sig ett omfattande ansvar för markens stadsplaneläggning. Vidare har det blivit vanligt att söka samla produktionen i relativt omfattande projekt, indelade i flera årsetapper. Dessa större projekt ger bättre förutsättningar för ett gott miljömässigt resultat men öppnar även möjligheter för teknisk rationalisering och innebär en viss långsiktsgaranti för lånemedelstillgången. Byggherrefunktionen är mestadels kommunalt avgränsad. Samverkan över kommungränserna är sällsynt — endast de riksorganiserade byggherreorganisationerna utnyttjar dessa möjligheter

202 att skapa bas för ökad produktionsstabilitet och större serier. Men även från dessa företag är initiativen ännu svaga. Stickprovsundersökningar av landets bostadsproduktion som utförts av institutet för byggnadsforskning h a r t. ex. inte kunnat påvisa att de riksorganiserade företagen utnyttjar sin starkt centraliserade projekteringsverksamhet att uppnå en meningsfull variantbegränsning eller standardisering. Att det skapas objekt som ger byggnadsföretagen möjligheter att genomföra rationalisering bedöms som viktigt på entreprenörsidan. I en sammanfattande artikel i tidskriften Byggnadsindustrin uttryckes önskemålen så 1 : »Byggnadsföretagen saknar inte tekniska resurser eller rationella produktionsmetoder för byggande i långa serier, antingen detta sker genom elementbyggeri eller på annat sätt. Det som hindrar en snabbare utveckling i den riktningen är i första hand att finna i utbudet på marknaden, där för ändamålet lämpliga projekt ej erbjuds i tillräcklig omfattning och med erforderlig kontinuitet. Samtidigt må framhållas att rationell och konkurrenskraftig produktion, vilket innebär produkter till låga priser, även kan åstadkommas vid mindre projekt, under förutsättning att industrialiseringens huvudvillkor samordning, upprepning och utveckling befrämjas. För byggnadsföretagen innebär detta bl. a. att företaget har en egen produktutveckling så att utarbetade produktionsmetoder kan komma till användning vid en serie projekt. Sannolikt kommer utvecklingen att gå mot ökad samordning inom byggföretaget av planering, projektering och byggande. Denna vertikala integration skulle då bli det karakteristiska för byggnadsindustrins strukturella utveckling för den närmaste tiden.» I samma artikel redovisas byggnadsindustrins struktur, där det uppmärksammas att branschen består av ett stort antal små företag och få stora. Företag med mer än 100 årsarbetare utgör endast 4 % av samtliga företag men svarar för 60 % av företagens totala produktion. Småföretagen svarar

dock för större andelen av bostadsproduktionen, medan hos storföretagen anläggningsverksamhet och övrigt husbyggande spelar större roll. Utvecklingen synes gå mot ökad koncentration till sådana större företagsenheter. Från såväl byggherre- som entreprenörsida finns alltså för närvarande starka intressen för ökad integration av byggnadsprocessens olika led. Att denna integration kommer att förändra innebörden av nu vanliga upphandlingsförfaranden är uppenbart. Former för upphandlingen måste därför sökas som medger sådan integration men likväl bibehåller väsentliga konkurrensmoment. I den ovan refererade artikeln har detta uppmärksammats: »Vid bedömning av strukturförändringarna är det därför viktigt att hålla klart för sig, att åtgärder för branschrationalisering ofta innebär ett visst mått av konkurrensbegränsning. Därmed blir branschrationaliseringen också en fråga om i vilken utsträckning man utan väsentliga skadeverkningar kan göra undantag från huvudregeln om största möjliga mått av fri och effektiv konkurrens.» Bostadsbyggnadsutredningen har, med anledning av att en särskild utredning tillkallats med bl. a. dessa frågor inskrivna i sina direktiv, icke anledning att närmare behandla här redovisade tendenser och problem.

11.3. Byggnadskostnadernas

utveckling

Enligt bostadsstyrelsens byggnadskostnadsindex (basår 1938) kan byggnadskostnadernas utveckling under efterkrigstiden indelas i fyra moment, nämligen 1945—50 en jämn stegring med ca 3 % per år 1 »Strukturproblem inom byggnadsindustrin» av Arne Näverfelt. Byggnadsindustrin nr 17, 1964.

203 Diagram 11.1. Indexserier för byggnadskostnader, konsumentpriser och partipriser åren 1945—1964

Diagram 11.2. Indexserier för byggnadskostnader, materialkostnader och lönekostnader åren 1945—1964

s

//

// // /'

;

y

//

/ y

{/

/ U i 7 t

/

:

'il III 7' V

1 1345

BYÖGNAD5K0STNAD KONSUMENTPRIS PART I PR 15

BY6GNADSK05TNAD MATERIALKOSTNAD LÖNEKOSTNAD

1950—52 en snabb stegring med tillsammans 35 % 1952—54 en återhämtning med tillsammans ca 3 % 1954—64 en jämn stegring med ca 4 % per år — en viss dämpning iakttas åren 1958 och 1959 med åtföljande acceleration 1960. En jämförelse av byggnadskostnadsindex med partiprisindex visar mindre reaktioner 1951—52 och 1958—59 för byggnadskostnaderna än för partipriserna. En jämförelse med konsumentprisindex visar stor parallellitet, d ä r dock konsumentpriserna reagerade mindre häftigt 1951—52. Byggnadskostnadernas stegring under 1960-talet h a r varit något starkare än både partiprisernas och konsumentprisernas. Jämför diagram 11.1.

Byggnadskostnadernas förändringar är resultat av framförallt lönekostnaders och materialkostnaders förändringar. Indexserierna för dessa båda kostnadsfaktorer är parallella med byggnadskostnaderna, dock med något större fluktuationer för material än för löner; materialkostnader och partiprisindex visar naturligen god överensstämmelse. Jämför diagram 11.2. Kostnadsindex för de olika materialgrupperna h a r i stort sett varit denna: cement och lättbetong h a r visat små stegringar; murtegel visade samma utveckling till 1954, då en snabbare kostnadsstegring inleddes och sedan fortgått; trä och armeringsjärn reagerade häftigt 1949—52 och h a r sedan fluktuerat kraftigt på en hög nivå. Genom den konstruktion som bygg-

204 Diagram 11.3. Byggnadskostnader i kr/ lägenhet enligt bostadsstyrelsens lånehandlingar åren 1958—1964 BY6GNADSKOSTNA0 KR./LÄ6ENWET •ts

/

/

/

/

/

/ '

/

/

; /

SMÅHUS. 6RUPP6Y66DA (>20UUS)

/ FLERFAM.UUS, PREL. BESLUT.

—r

' / BY66NA.DSK0STN. INDEX,

y ,---

^-/

A i

FLERFAM UUS

i

nadskostnadsindex h a r ger den inte utslag för de förändringar av hustyper, lägenhetsplanering, materialval, utrustningsstandard, markplaneringsstandard samt produktivitet, som successivt sker i bostadsbyggandet, och inte heller för de marknadsmässiga fluktuationer i arbetskraftstillgång och konkurrenssituation vid upphandlingen som förekommer. Inom statens institut för byggnadsforskning har, på uppdrag av en inom finansdepartementet verksam arbetsgrupp, påbörjats studier av för olika användningsändamål bättre lämpade indexkonstruktioner. Därvid har bl. a. bostadsstyrelsens byggnadskostnadsindex jämförts med kostnadsutvecklingen sådan den återspeglas i bostadsstyrelsens lånehandlingar. De uppgifter som använts är de i låneärendena uppgivna kostnaderna beträffande flerfamiljshus och av länsbostadsnämnderna fastställda högsta försäljningspriser beträffande småhus. I diagram 11.3 jämföres

byggnadskostnadsindex med de uppgivna byggnadskostnaderna per lägenhet i flerfamiljshus och gruppbyggda småhus. Standardökningen i fråga om utrymme och utrustning har gjort att lägenhetspriset ökat väsentligt snabbare än byggnadskostnadsindex. Vidare synes inte byggnadskostnadsindex ha reagerat för de påtagliga fördyringar som inträffade under 1963. Utredningen finner det angeläget att man i enlighet med förslag av bl. a. statistikdelegationen utförligt behandlar indexfrågorna i syfte att finna rationella metoder och organisationsformer för indexarbetet. Samtidigt vill utredningen understryka att det för »indexkonsumenterna» inte bör resultera i alltför många indexserier med specialiserad användning. Indexrapporterna bör ge snabba och inom givna noggrannhetsgränser vederhäftiga besked om kostnadsutvecklingen dels för den totala produkten (här lägenheten) i dess aktuella, genomsnittliga utförande, dels för den konstanta enheten (t. ex. m 2 ly vid fast s t a n d a r d ) . Skillnaderna mellan dessa båda indexserier bestämmes av »utvecklingen» och »marknaden» inom bostadsbyggandet, vilka kontinuerligt bör belysas av särskilda bearbetningar av indexmaterialet och av stickprovsstudier av byggnadsobjekt och byggnadsmetoder. Byggnadskostnadernas faktiska stegring under senaste år inger oro. För flerfamiljshusens del synes utvecklingen ha varit tämligen jämn, och stegringen kan återföras på dels de ökade belastningar i form av högre utrustnings- och markplaneringsstandard som intagits i de statliga lånevillkoren, dels på de tillfälliga störningar av lokala byggnadsmarknader som föranletts av klimat- och arbetsmarknadssvårigheter. Inom storstadsregionerna synes otillräcklig plan- och markberedskap ha

205 bidragit till sådana störningar. För småhusens del visar kostnadsutvecklingen större fluktuationer. Särskilt i Stockholmsregionen h a r förekommit mycket höga produktionskostnader. Delvis kan dessa kostnader återföras på höga tomtpriser och på hög standard. Samtidigt visar företagna enkäter beträffande priserna på leveranser från småhusindustrin ringa variationer. Det förefaller alltså i huvudsak vara byggnadsplatskostnaderna (markarbeten, grundläggning, montering, komplettering, installationer, finish) som varierar — i »normala» fall brukar dessa vara ca -/•i av byggnadskostnaderna, alltså 2 gånger leveransens kostnad. Denna prisutveckling för småhus, som framförallt gör sig gällande som krav på höga kontantinsatser vid husköp, har varit så stark att den menligt kan inverka på de möjligheter till en ökning av småhusandelen i produktionen som en ökad efterfrågan av större lägenheter kan ge underlag för.

1964) samt i ett informationsblad (1964 nr 21) med samma titel. Utredningens resultat refereras nedan i anslutning till detta informationsblad. Objekten har valts så att de fördelar sig jämnt mellan flerfamiljshus, saneringsobjekt och småhus. De är lokaliserade i olika delar av landet och uppförda i olika samhällstyper. Både stora objekt (10 objekt har över 100 lägenheter), medelstora och små objekt ned till 12 lägenheter har medtagits. Spridning har också eftersträvats beträffande byggherrekategori och upphandlingsform. Utredningen h a r sökt teckna en grovmaskig bild av händelseförloppet, från stadsplan till inflyttning. Med tidsåtgång menas i detta fall den tidrymd olika medverkande varit engagerade i objektet. Hur stor arbetsinsatsen varit vid olika tidpunkter har däremot inte redovisats. Uppgifterna kan därför inte läggas till grund för några kapacitetsbedömningar. 11.4.1. Byggprocessen

11.4. Flaskhalsar i bostadsbyggandet. 30 produktionsexempel För att i detalj kunna följa bostadsproduktionen och därvid kunna studera inverkan av de lagar, förordningar, rutiner och a n d r a samhälleliga villkor som omger bostadsbyggandet, samt funktionerna hos de företag som svarar för ledning, projektering, byggande och materialförsörjning, uppdrog bostadsbyggnadsutredningen åt statens institut för byggnadsforskning att genomföra en särskild undersökning. Institutet utvalde 30 nyligen färdigställda bostadsobjekt, och följde systematiskt deras tillblivelsekedja »baklänges». Undersökningen h a r redovisats i Byggforskningens r a p p o r t nr 108 »Från stadsplan till inflyttning» (Stockholm

Vid bostadsbebyggelse omfattar byggprocessen i princip följande moment: översiktsplanering (regionplan och generalplan); detaljplanering (stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbcstämmelser); fastighetsbildning (tomtindelning och tomtmätning); gatu- och va-projektering; husbgggnadsprojektering (bostadshus, trädgårdsanläggningar, butiker, skolor, daghem etc.); gatu- och va-byggande; husbyggande. Inget organ, vare sig statligt, kommunalt eller enskilt, styr ensamt hela processen, och detta innebär betydande svårigheter då det gäller att åstadkomma en rationell byggprocess. Processens förlopp påverkas därför i hög

206 grad av varierande förutsättningar i fråga om: kommunal administration; marktillgång och politik för markens upplåtelse (äganderätt eller t o m t r ä t t ) ; finansiering (med eller utan statliga lån); byggherrekategori (allmännyttigt, kooperativt eller enskilt företag); planinstitut; huvudmän för fastighetsbildningen (stadsingenjör eller distriktslantmätare) ; markförhållanden (undergrund och lutningar); byggnadstyp (flerfamiljshus, småhus) ; projekteringsformer (totalprojektering, projektering i egen regi eller med hjälp av konsulter); upphandlingsformer (egen regi, generalentreprenad, delad e n t r e p r e n a d ) ; objektsstorlek (antal lägenheter per objekt); byggmetoder (traditionellt byggeri eller elementbyggeri) m. m. De 30 objekten visar stora variationer beträffande tidsåtgången för olika delmoment i byggprocessen och i fråga om tidsföljden mellan olika åtgärder och händelser. 11.4.2. Stadsplaneläggningen

Studien redovisar flera objekt där långvarig stadsplaneläggning är orsakad av oklara förutsättningar, vilket medfört återgång till lägre instanser i handläggningen samt ändringar. Genom att många instanser och remissorgan är inkopplade i ett stadsplaneärende kan en ändring medföra avsevärd tidsutdräkt. Denna kan i sin tur innebära att förutsättningarna ändras med ytterligare tidsutdräkt som följd. Andra störande konsekvenser av stadsplaneläggningen h a r haft sin orsak i det förhållandet, att den faststäl-

lande statliga instansen — Kungl. Maj:t eller länsstyrelsen — tar ställning till exakt samma handlingar och till frågor av samma detaljeringsgrad som den kommunala instansen, och gör sin bedömning och sin fastställelse efter den kommunala handläggningen. De översiktliga frågorna (ramarna) behandlas således efter det att detaljfrågorna klarats av, och baseras på samma handlingar. I flera av de 30 objekten har detta medfört att ärenden återsänts till lägre instanser för justering och komplettering. Inte endast stadsplaneprojekteringen h a r blivit lidande av en sådan handläggning. För ett projekt där gatu- och va-projektering, husbyggnadsprojektering och förberedelser för byggandet satts igång på grundval av klartecken i lägre stadsplaneinstanser uppträder oekonomiska avbrott, tidsförskjutningar och omprojekteringar om planen icke accepteras av de högre instanserna. Vetskapen om detta kan innebära ett tryck på de högre instanserna att inte riva upp lägre instansers beslut, även då brister konstateras hos planen. 11.4.3. Husbyggnadsprojekteringen

Tre samhälleliga beslut — om byggnadslov, igångsättningstillstånd och statligt lån — bildar förutsättningar för byggstart och är aktuella omedelbart dessförinnan. Beträffande flera av de 30 objekten h a r det inneburit stora svårigheter att erhålla alla dessa beslut före byggstart. Andra krafter — ekonomin, bostadsbristen, kravet på full sysselsättning — har verkat för en så tidig byggstart som möjligt. Därför h a r man ofta varit tvungen att använda delbeslut, t. ex. byggnadslov för schaktarbetet (schaktningslov) eller dispenser från gällande bestämmelser. Men man har också i vissa fall startat utan formellt tillstånd.

207 Tiden närmast före planerad byggstart är för byggherren och hans projektorer märkbart överhettad. Många viktiga beslut skall fattas inom kort tidrymd: först alla de interna beslut beträffande projektets utformning som skall föregå myndigheters granskning och anbudsinfordran, därefter de nämnda samhälleliga besluten. Före byggstart är byggherren också beroende av godkännande från kommunala tekniska verk beträffande va- och el-installation. Slutligen h a r han att ta ställning till de anbud som inhämtats på genomförandet av projektet. Ett speciellt problem utgör de väntetider, som ibland föregår ett beslut. Bland de 30 objekten finns exempel där arbetsbelastningen hos en myndighet förorsakat en allvarlig disproportion mellan effektiv och total handläggningstid. Till en del kan den förklaras av att skilda granskningsarbeten har så olika karaktär och omfattning. Men detta kan alltså medföra att en hel process stannar till under lång tid, medan ett visst ärende rörande objektet ligger i kö i väntan på behandling. I studien redovisas också vilka konsekvenser ändringar i myndigheters föreskrifter får för projekteringen. Vid intervjuer h a r kritiska synpunkter särskilt framförts på ändringarna i de statliga belåningsreglerna. Det bör betonas att en ändring kan vara störande även om den har positiv innebörd, dvs. innebär gynnsammare villkor. Omprojektering får ändå göras. Klagomålen tyder på att övergångsbestämmelserna för nya föreskrifter inte alltid är utfärdade med tillräcklig hänsyn till erforderlig tid för projekteringen. Denna bör normalt kunna genomföras på grundval av de regler som gäller vid projekteringens början. Stora ekonomiska konsekvenser har framför allt ritningsändringar efter

byggstart. Särskilt iögonenfallande har det varit på de kommersiella lokaler som förekommit i saneringsobjekten. Alltför långa väntetider har i vissa fall orsakat sådana ändringar, genom att ursprungligen kontrakterade hyresgäster skaffat lokaler på annat håll och nya hyresgäster haft andra lokalbehov. Ändringar under byggtid har också i några fall orsakats av att nya installationer tillkommit — kylaggregat till restauranger, kontorsmaskiner etc. — vilka krävt justeringar av framför allt el- och vvs-installation. 11.4.4. Byggandet Bristande anpassning har iakttagits mellan å ena sidan gatu- och va-arbeten och å andra sidan husbyggnadsarbeten. Detta sammanhänger med den självständiga ställning som gatu- och va-frågorna har gentemot husbyggnadsfrågorna, både inom den kommunala administrationen, projekteringen och byggandet. Ett relativt stort byggnadsobjekt omfattar hus, vägar och andra anläggningar på mark och anslutningsledningar under mark. Programmering, projektering, upphandling och byggande av denna helhet ligger under olika ledning. Dessutom arbetar även de organ som svarar för el-, tele- och fjärrvärmeanläggningar med hög grad av självständighet. I anslutning till koncentrationen av beslut inför byggstart har ovan endast byggherrens problem tagits upp. Men överhettningen vid denna tidpunkt drabbar framför allt entreprenörerna. Vid flera av de 30 objekten h a r dessa haft myckel kort tid på sig — storleksordningen några veckor — för anbudsräkning och entreprenadförhandling, inköp av material, anskaffande av arbetskraft, upphandling av underentreprenader samt all utförandeplanering. Anledningen ligger till en del i att

208 byggherren uppifrån varit pressad att följa en viss bostadsbyggnadsplan med hänsyn till kraven på full sysselsättning samt att bostadsproduktionen skulle hållas vid hög nivå. Men säkerligen h a r också en del byggherrar haft otillräcklig kunskap om entreprenörernas arbetsbörda under denna period, vilket fått till följd allt för korta anbudstider och olämplig tidsplan för byggandet. Det verkar vidare som om projekteringstekniken, upphan dlingsf ormerna, granskningsmetoderna, beslutsprocessen ra. m. inte hunnit anpassa sig till utvecklingen av nya byggnadsdelar och nya byggmetoder. Studien uppvisar exempel på detta. I ett fall hade man projekterat fram till huvudritningar med tanke på utförande enligt konventionella byggmetoder. Först därefter beslutade man att övergå till monteringsbygge, vilket innebar helt ny projektering.

11.5. Rationalisering möjligheter

— tendenser

och

I de tidigare avsnitten i detta kapitel har sökts ge en karakteristik av den produktionsapparat som svarar för bostadsbyggandet. Huvudintrycket torde vara att denna apparat för närvarande undergår en genomgripande förändring. Dess ställning i samhällsekonomin är betydelsefull, vad beträffar såväl dess direkta sysselsättning av arbetskraft, värdet av dess produktion som dess krav på sina levererande sektorer. Kostnadsutvecklingen visar stegringar av samma typ som inom annan industriell produktion men är genom statistik mindre väl kartlagd och inger på vissa punkter och i lokala m a r k n a d e r anledning till oro. Detaljstudier av produktionsprocessens förlopp visar oklarheter och flaskhalsar, som genom ratio-

nalisering av rutiner i såväl myndigheters som företags handlande borde kunna undanröjas. Det är också uppenbart att starka krafter nu satts in på att genomföra sådana rationaliseringar av produktionsapparaten. Främsta syftet h ä r m e d synes vara att bättre tillvarata den tillgängliga arbetskraften. Prognoserna för dennas utveckling, till vilka vi återkommer i kap. 14, nödvändiggör en kontinuerlig höjning av produktiviteten. Denna höjning måste ske parallellt med en successiv förbättring av arbetskraftens arbetsmässiga och sociala villkor. Förutsättningarna för att byggnadsföretagen skall kunna genomföra ett sådant program är att de tillförsäkras bättre kontinuitet och stabilitet i sin verksamhet för att därmed kunna åtaga sig ett långsiktigare ansvar för arbetskraften och företa djupgående investeringar i den tekniska produktionsutrustningen. Den tekniska rationaliseringen inom produktionsföretagen h a r under efterkrigstiden framförallt bestått i mekanisering av arbetsplatsen. I första hand h a r de tunga transportmomenten mekaniserats. Vidare har man sökt nedbringa material- och arbetsförbrukning för ställningar, formar och andra hjälpmedel. Personalvård och arbetsskydd har förstärkts, samtidigt som man genom metoder och hjälpmedel sökt göra sig oberoende av klimatiska växlingar. Tids- och precisionskrävande hantverkliga operationer h a r eliminerats eller — som i fallet med snickerier — hänvisats till fabriksmässig framställning. Ytterligare rationaliseringar av denna typ återstår säkerligen att göra, kanske framförallt i samordningen mellan det egentliga husbyggandet och installationsarbetena för vvs och el. Ännu har endast i ringa omfattning prövats att överföra även byggnadsstommens tillverkning till fabrik. Inom

209 småhusproduktionen förekommer sedan mellankrigsåren en omfattande sådan förtillverkning, framförallt baserad på träkonstruktioner, men för flerfamiljshusens del är det först på 1950talet som man gjort allvarliga försök. Det är dock tydligt, att de tekniska förutsättningarna nu klarnat så, att omfattande försök i denna riktning kommer att göras under de närmaste åren. Teknologin beträffande projektering, material, konstruktioner, transport och montering h a r kunnat utvecklas, delvis med stöd av erfarenheter från andra länder. De lokaliseringsmässiga förutsättningarna för komponenttillverkningen är, trots landets utsträckning, relativt goda genom flerfamiljshusbyggandets stora tyngd i vissa expansiva regioner. De nödvändiga åtgärderna att begränsa måttvariationer och elementvarianter är förberedda genom utredningsarbeten inom byggstandardisering och byggnadsforskning. Man skulle sammanfattningsvis kunna hävda, att en viss teknisk beredskap finns för successiv övergång till elementbyggande. Det är emellertid andra förutsättningar som samtidigt måste till för att den nya rationaliseringsfasen skall kunna inledas. Förtillverkningen av stomelement måste baseras på tillverkningsserier av sådan omfattning och tidslängd att de kan förränta investeringar i stationära industrier. Etableringsintresse för sådana industrier finns uppenbarligen både hos byggnadsindustrin och hos byggnadsämnesindustrin, men intresset är svårt att realisera utan långsiktiga avsättningsgarantier. Sådana garantier är det byggherrarnas uppgift att svara för, vilket de emellertid endast kan göra under förutsättning av garantier om primära resurser: krediter och byggnadsmark. Krav på sådana garantier kan ställas på stat och kommun och sammanlagras med likalydan14— 412899

de krav som ovan behandlats och som skall ytterligare utvecklas i följande kapitel. Emellertid torde byggherrarna även utan sådana primära garantier i viss utsträckning genom egna åtgärder kunna skapa grund för en stabil avsättning av förtillverkade produkter. Genom samordning av smärre byggherreenheter i gemensamma, långsiktiga produktionsprogram, i vilka tillfälliga och lokala fluktuationer tar ut varandra, kan garanteras minimiavsättningar av tillräcklig omfattning för att initiera erforderliga investeringar. I Danmark h a r sådan samverkan organiserats för genomförande av en serie omfattande bostadsprojekt (Ballerup-, Sydjylland- och Gladsakseplanern a ) , och i England har motsvarande samverkan organiserats för skol- och sj ukhusby ggan det. F ö r att stimulera till sådan samordning bör de organisatoriska problemen studeras. Det bör utrönas i vilken utsträckning de enskilda objekten måste bindas vid en standardiserad utformning, bestämd av de använda elementen, och i vilken utsträckning individuella variationer kan tillåtas utan att den långa seriens ekonomi rubbas. Det bör vidare studeras hur upphandlingen organiseras: svarar byggherren direkt för leveranskontrakten med de olika elementtillverkande industrierna eller sker upphandlingen över generalentreprenör? Hur bör projekteringshandlingarna se ut för att möjliggöra maximal konkurrens i varje upphandlingsfas? Det bör undersökas huruvida denna form av projektering, upphandling och byggande ställer speciella krav på utformning och tidsföljd av stadsplan och byggnadslov —• byggnadens egenskaper bestäms inte som traditionellt i en huvudritning och en teknisk beskrivning utan i en serie beslut om val av förtillverkade komponenter med specifika

210 egenskaper. Behov av tidigareläggning och principbesked kan bli påtagliga. Vi har funnit att omställningen till nya »industriella» byggnadsmetoder säkerligen kommer att medföra stora problem, särskilt för de mindre byggherreoch produktionsföretagen. Det är även viktigt att uppmärksamt följa vilka förändringar i myndigheternas och andras rutiner som de nya produktionssätten påkallar. Vi finner att dessa frågor uppmärksammats i inrikesministerns direktiv till byggindustrialiseringsutredningen hösten 1964. Den sanerings- och ombyggnadsverksamhet som vi beräknat måste komma till stånd för att bringa bostadsbeståndet i paritet med bostadsefterfrågan fram till 1970-talets mitt är avsevärt mer omfattande än den som hittills bedrivits (jfr kap. 7). Det är därför nödvändigt att ökat forsknings- och utredningsarbete ägnas denna del av byggandet. Hitintills har intresset huvudsakligen varit knutet till nyproduktionen och till möjligheterna att där åstadkomma tekniska rationaliseringar. Vår uppfattning är att en teknisk rationalisering är möjlig även när det gäller sanerings- och ombyggnadsverksamhet och vi anser att en ökad satsning på forskning kring dessa spörsmål kan väntas ge god utdelning. Hithörande frågor torde lämpligen böra penetreras av byggindustrialiseringsutredningen och av statens institut för byggnadsforskning. I likhet med bostadssociala utredningen (i Slutbetänkande, del II, SOU 1947:26) och Svenska Riksbyggen (i skrivelse till Konungen den 12 februari 1958) anser vi att det föreligger behov av såväl statlig som kommunal aktivitet, n ä r det gäller planläggningen av sanerings- och ombyggnadsverksamheten. Då den synes vara förknippad med åtskilliga problem av såväl juridisk som finansiell karaktär, är det angeläget att

dessa snarast löses. Aktiviteter pågår på olika håll för att skapa de juridiska och finansiella instrument som är erforderliga för verksamheten; åtminstone delvis är dessa instrument av vikt såväl vid byggande på tidigare bebyggd mark som vid nyexploatering av mark. Så har t. ex. markpolitiska utredningen i sitt första betänkande (Kommunal markpolitik, SOU 1964:12) föreslagit tillskapandet av särskilda lånemöjligheter för kommuner att användas för förvärv av mark och för finansiering av tomträttsupplåtelser. Expropriationsutredningen har i sitt andra betänkande (Förtida tillträde, expropriationskostnad m. m., SOU 1964:32), i syfte att undvika onödig tidsutdräkt i anledning av domstolsförfarandet i expropriationsmålen, föreslagit vissa ändringar i och kompletteringar av expropriationslagens bestämmelser om förtida tillträde och om ersättning i anledning av sådant tillträde. Fastighetsbildningskommittén föreslog i sitt betänkande (Förslag till lag om vissa gemensamhetsanläggningar m. m., SOU 1963:23) juridiska regler som tar sikte på att reglera sådana spörsmål om samverkan mellan fastigheter som avser utförande, underhåll och drift av vissa anläggningar av stadigvarande betydelse för fastigheterna, särskilt parkeringsanläggningar, trafikleder, gårdsutrymmen, lekplatser, anordningar till skydd mot grundvatten, ledningar, värmeanläggningar och tvättstugor. Vi finner det angeläget att dessa utredningsarbeten fullföljs och omsätts i beslut i syfte att effektivisera sanerings- och ombyggnadsverksamheten. För den enskilde fastighetsägaren, och kanske framför allt för småhusägaren, kan det många gånger vara svårt att göra en avvägning mellan alternativen nybyggnad och ombyggnad. Vi anser det vara en uppgift för byggnadsnämnderna

211 i kommunerna att mer aktivt än som nu sker verka för att en allmän kvalitetshöjning kommer till stånd inom lägenhetsbeståndet och att ge råd och anvisningar till de fastighetsägare, som ämnar vidta åtgärder i syfte att förbättra kvaliteten hos sina bostadsfastigheter. Enligt vår mening bör dessutom bostadsoch byggnadsstyrelserna kontinuerligt följa sanerings- och ombyggnadsverksamhetens utveckling och vidta de åtgärder som kan komma att visa sig erforderliga för att göra förutsättningarna för verksamheten så gynnsamma som möjligt.

Såväl Svenska Riksbyggen (i sin nyssnämnda skrivelse) som Näringslivets bostadsutredning (i skriften »Bygga om») har framhållit de med sanerings- och ombyggnadsverksamheten förknippade speciella finansieringssvårigheterna och föreslagit vissa åtgärder för deras lösning. Vi anser att det bör ankomma på bostadspolitiska kommittén att pröva dessa förslag och att söka skapa sådana finansiella instrument som stimulerar byggherrar och fastighetsägare till aktiva insatser i bostadsförbättrande syfte.

K A P I T E L 12

Mark- och planresurser

12.1. Aktuella utredningar och planresurser

om

mark-

Mark- och planresurserna har behandlats i aktuella undersökningar av bostadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen och markpolitiska utredningen. Den följande redogörelsen är helt baserad på dessa undersökningar. Bostadsstyrelsens undersökning utgår från de bostadsbyggnadsprogram, som för första gången upprättades av ett stort antal kommuner hösten 1963. För den följande redogörelsen har använts två av bostadsstyrelsen utarbetade översikter över bearbetningar härav, nämligen dels »Sammanfattning av de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen för perioden 1964—68», bilaga 1 till bostadsstyrelsens skrivelse till Konungen om anslag för budgetåret 1965/66, dels »Bebyggelseplaneringens läge enligt de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen», bilaga 2 till byggnadsstyrelsens nedan omnämnda skrift. Byggnadsstyrelsen har på uppdrag av Kungl. Maj:t genomfört en utredning om bebyggelseplaneringens läge i kommunerna. Den behandlar såväl marksom planfrågor och har publicerats i serien »Aktuellt från byggnadsstyrelsen» (1964, del 2). Markpolitiska utredningen h a r i sitt första betänkande, »Kommunal markpolitik» (SOU 1964: 42), redogjort för undersökningar om markfrågans läge i kommunerna.

I det följande redogörs först (avsnitt 12.2) för statistiska uppgifter om vissa markfrågor i bostadsproduktionen under senare år, vilka h a r redovisats av markpolitiska utredningen. Denna utredning är den enda av de här använda som innehåller sådant tillbakablickande material. Därefter redogörs i avsnitt 12.3 för bostadsstyrelsens bearbetningar av bostadsbyggnadsprogrammen. Såväl byggnadsstyrelsen som markpolitiska utredningen h a r i sina undersökningar använt sig av och kritiserat bearbetningarna av bostadsbyggnadsprogrammen. De synpunkter som därvid har anförts redovisas också i detta avsnitt. I avsnitt 12.4 redovisas byggnadsstyrelsens undersökning och i avsnitt 12.5 markpolitiska utredningens i delar som icke tidigare har refererats. Slutligen har vi i avsnitt 12.6 sammanfattat några egna synpunkter.

12.2. Markfrågor under senare år

i

bostadsproduktionen

Markpolitiska utredningen har undersökt i vilken utsträckning bostadsbyggandet under senare år har förlagts till mark som ägts och ställts till förfogande — genom försäljning eller tomträttsupplåtelse — av kommunerna. Undersökningen h a r begränsats till den statligt belånade produktionen. Genom denna begränsning har uppgifter

213 kunnat hämtas ur lånehandlingar. Vissa kompletteringar h a r dock skett. Av flerfamiljshusproduktionen är det endast en liten del — några få procent av lägenhetsantalet — som ej belånas statligt. För flerfamiljshusen är begränsningen därför m i n d r e betydelsefull. Av småhusen är det en något större men dock begränsad del som ej blir statligt belånad. Undersökningen h a r vidare begränsats till ca 370 kommuner, vilka alla ingår bland dem med skyldighet att upprätta bostadsbyggnadsprogram. Produktionen torde vara tämligen liten i övriga programkommuner, varför uppgifter ur undersökningen i stort torde vara jämförbara med uppgifter om programkommunerna. De 370 kommunerna svarade för 95 % av alla inflyttningsfärdiga flerfamiljshuslägenheter i hela landet åren 1960—62 och 75 % av småhuslägenheterna. F r å n undersökningen h a r undantagits projekt, i vilka lägenheterna i genomsnitt var m i n d r e än 45 m 2 . I tiden h a r undersökningen avsetts omfatta ungefär 5 år. Av vissa skäl har något olika tidsperioder valts för skilda hustyper. F ö r flerfamiljshusen har valts kalenderåren 1958—62, för icke gruppbyggda småhus budgetåren 1957/58—

1961/62 och för gruppbyggda småhus de fyra kalenderåren 1958—61. För småhusen är undersökningen utförd på ett femprocentigt urval. Undersökningen visar att huvudparten av bebyggelsemarken har ägts av kommunerna. Större delen av den kommunägda marken h a r i samband med bebyggandet sålts till byggherrarna. En mindre del har upplåtits med tomträtt. Olikheterna är emellertid betydande mellan olika slag av bebyggelse. Fyra olika bebyggelsetyper särredovisas, nämligen flerfamiljshus på saneringsområden, definierat som områden med sammanhängande bebyggelse eller i varje fall så samlad bebyggelse att endast enstaka luckor, resttomter, förekommer därinom, flerfamiljshus på exploateringsområden, icke gruppbyggda småhus och gruppbyggda småhus. Gruppbyggda småhus behöver enligt definitionen icke vara lika, men skall vara uppförda av samma byggherre inom samma område. I vilken utsträckning kommunerna i genomsnitt för hela de behandlade perioderna och för alla undersökningskommunerna tillsammans h a r upplåtit mark till de olika bebyggelsetyperna framgår av de procentuella lägenhetsantalen i följande tablå.

Procentuellt antal lägenheter

Flerfamiljshus på saneringsområden. . . exploateringsområden Småhus icke gruppbyggda. . . gruppbyggda

mark, såld av kommunen

tomträttsmark

29 54

6 29

35 83

55 56

4 22

59 78

41 22

Kommunerna h a r alltså upplåtit den allra största delen av marken för flerfamiljshusbebyggelse på exploateringsområden och för gruppbebyggelse av

avkommunen upplåten annan mark mark, summa

småhus, nämligen mark avseende 83 respektive 78 % av lägenhetsantalen. Ehuru större delen av marken har försålts till byggherrarna, är tomträttsupp-

214 Tabell 12.1. Den statligt belånade flerfamiljshusproduktionen (prel. lånebeslut åren 1958—1962) på sanerings- och exploateringsområden samt procentuell andel av lägenhetsantalen på mark, som har försålts eller upplåtits med tomträtt av kommunen Anm. Vissa begränsningar i undersökningen: se texten. Flerfamiljshus på saneringsområden

Flerfamiljshus på ex 3loateringsområden Därav i % På

Därav i % På Område

Alla undersökningskommunerna Därav Stockholmsområdet Stockholm Förortskommuner Göteborgsområdet Göteborg Förortskommuner Malmö—Lund-området

Antal lägenheter

mark tomtsåld av rättskommark munen

S:a /o

Antal lägenheter

mark tomtsåld av rättskom- mark munen

S:a

%

63 104

164 512

3 188 7 992

46 5

46 51

13 957 27 044

1 71

87 1

88 72

18 595 5 142

3 63

96 3

99 66

14 49

12 969 636

11 82

82 82

1 543 193

1470 150

9 49

Bostadsförsörjningsområden med över 50 000 inv. Centralortskommuner. . . Kranskommuner

14 142 716

34 22

37 22

28 310 2 549

72 65

89 65

Bostadsförsörjningsområden med 30 000—50 000 inv Centralortskommuner.. . Kranskommuner

8 016 787

27 24

—

27 24

15 663 1 675

81 65

93 65

Bostadsförsörjningsområden med 10 000—30 000 inv

17 399

26 952

övriga kommuner med mindre än 10 000 inv

7 508

.—.

11 380

låtelserna för dessa bebyggelsetyper icke oväsentliga. 29 respektive 22 % av de totala lägenhetsantalen eller i grovt tal tredjedelen av lägenhetsantalen på av kommunen upplåten mark hänför sig till tomträttsmark. Också i fråga om icke gruppbyggda småhus har de här aktuella 370 kommunerna svarat för upplåtelse av större delen av marken (mark för 59 % av lägenhetsantalet) men inom saneringsområden med flerfamiljshus för mark avseende endast en tredjedel av lägenhetsantalet. För båda dessa bebyggelse-

typer har tomträttsupplåtelse tillämpats endast undantagsvis. Utredningen h a r genom att fördela materialet på fem s. k. länsregioner undersökt om några regionala variationer har förelegat i fråga om kommunal aktivitet men icke funnit några mera betydande differenser. Under medverkan av bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna h a r en del av kommunerna i undersökningen grupperats i s. k. bostadsförsörjningsområden. Bostadsproduktionen har studerats fördelad på bostadsförsörjnings-

215 Tabell 12.2. Den statligt belånade småhus produktionen, icke gruppbyggda hus med lånebeslut 1957/58—1961/62 och gruppbyggda med lånebeslut 1958—61, samt procentuell andel av lägenhetsantalen på mark, som har försålts eller upplåtits med tomträtt av kommunen Anm. 1. Vissa begränsningar i undersökningen: se texten. Anm. 2. För Stockholm och Göteborg redovisas tillhopa 320 lägenheter i icke gruppbyggda småhus. Småhus, icke gruppbyggda

Småhus, gruppbyggda

Därav i % på Område

Alla undersökningskommunerna Därav Stockholmsområdet Stockholm Förortskommuner Göteborgsområdet Göteborg Malmö-Lund-området Malmö-Lund Förortskommuner Bostadsförsörjningsområden med över 50 000 inv. Centralortskommuner. . . Bostadsförsörjningsområden med 30 000—50 000 inv. Centralortskommuner. . . Kranskommuner

Antal lägenheter

mark tomtsåld av rättskommark munen

4 Därav i % på

%

Antal lägenheter

23 181

56 S:a

mark såld av tomträttskommark munen

S:a

96 45

/o

33 940

2 760

1454 3 277

777 1 241

14 76

1 680

98 76

380 800

21 78

42 78

1 109 700

23 100

36 100

2 600 2 820

42 58

70 58

3 349 1 041

32 74

87 74

2 860 2 940

70 52

73 52

2 033 655

63 65

96 65

8 240

4 564

8 540

2 981

88 Bostadsförsörjningsområden med 10 000—30 000 Övriga kommuner med mindre än 10 000 inv

områden av olika folkmängdsklasser, varvid kommuner som ej h a r hänförts till bostadsförsörjningsområden h a r behandlats som särskilda enheter. Uppgifter för de olika grupperna av bostadsförsörjningsområden finns i tab. 12.1 och 12.2. I fråga om exploateringsområden för flerfamiljshus h a r de kommunala markinnehaven betytt mera inom de större bostadsförsörjningsområdena än inom

de mindre. För saneringsområden finns ingen klar tendens. Inom Stockholms- och Göteborgsområdena och bostadsförsörjningsområden med över 30 000 invånare är en betydande del av småhusproduktionen förlagd till förorts- respektive kranskommunerna. Dessa h a r emellertid i relativt liten utsträckning svarat för markupplåtelser till småhus. Tomträttsupplåtelser dominerar i

216 Stockholm och Göteborg (men ej i förortskommunerna) för alla bebyggelsetyper möjligen med undantag för de där sällsynta icke gruppbyggda småhusen, i Malmö-Lund för flerfamiljshus på exploateringsområden. Utanför storstadsområdena synes tomträttsupplåtelser med enstaka undantag förekomma endast i centralorterna i de större bostadsförsörjningsområdena och då avse huvudsakligen småhusbebyggelse. Utredningen har också genomfört en gruppering av kommunerna efter tekniska och administrativa resurser och studerat flerfamiljshusproduktionen ef-

ter denna gruppering. Utredningen har därvid funnit, att andelen lägenheter på kommunupplåten mark i fråga om exploateringsområden är relativt stor i kommuner med goda tekniska och administrativa resurser men att tendensen i fråga om saneringsområden är nästan motsatt. Byggherrarna h a r fördelats på tre grupper — allmännyttiga företag, kooperativa och enskilda — och flerfamiljshusproduktionen studerats för varje grupp. Tablån nedan visar betydande differenser mellan de olika byggherregrupperna.

Alla byggherrar

Allmännyttiga företag

Kooperativa företag

Enskilda företag

Flerfamiljshus på saneringsområden Antal lägenheter Därav i % på mark upplåten av kommunen

63 104

14 391

19 602

29 111

exploateringsområden Antal lägenheter Därav i % på mark upplåten av kommunen

164 512

70 283

55 167

39 062

66 Omfattningen av kommunala markupplåtelser har så vitt framgår av de statistiska uppgifterna varit tämligen oförändrad under perioden för flerfamiljshus på exploateringsområden. Man kan emellertid notera, att andelen lägenheter på tomträttsupplåten mark

var mindre åren 1961—62 än tidigare, medan andelen lägenheter på mark, som h a r försålts av kommunen, var större. För saneringsområdena är variationerna mellan olika år större. Störst var andelen lägenheter på kommunupplåten mark år 1960.

Flerfamiljshus på saneringsområden

Flerfamiljshus på exploateringsområden

Därav i % på Antal lägenheter

1958 1959 1960 1961 1962

10 810 11 069 13 681 13 886 13 658

mark såld av kommunen

tomträttsmark

31 35 33 27 22

3 3 9 6 7

Därav i % på Summa

Antal lägenheter

34 38 42 33 29

31 943 30 856 32 043 31 659 38 011

mark såld av kommunen

tomträttsmark

41 54 52 62 60

41 28 30 23 22

Summa

82 82 82 85 82

217 F ö r småhus h a r produktionen ej fördelats på år utan endast på två perioder. För icke gruppbyggda småhus avser perioderna budgetåren 1957/58—

1959/60 och 1960/61—1961/62, för gruppbyggda småhus kalenderåren 1958 —59 och 1960—61.

Småhus, icke gruppbyggda

Småhus, gruppbyggda

Därav i % på Antal lägenheter

Period 1 » 2

14 820 19 120

mark såld av kommunen

tomträttsmark

52 56

3 4

Utredningen redovisar också uppgifter om tomtkostnaderna, vilka h ä r icke refereras. Det må endast nämnas att markpolitiska utredningen har funnit, att tomtkostnaderna visar en tämligen måttlig stegring u n d e r den behandlade perioden, men att variationerna efter ortsgrupper och också större regioner är betydande. 12.3. Uppgifter ur bostadsbyggnadsprogrammen om mark- och planresurser 12.3.1. Bostadsbyggnadsprogrammens uppbyggnad

Från och med år 1963 skall bostadsbyggnadsprogram årligen upprättas av 438 kommuner. Dessa kommuner svarar för huvudparten av bostadsbyggandet i riket. Av flerfamiljshusproduktionen, mätt i lägenheter, kommer endast några få procent på områden utanför programkommunerna. Av småhusen byggs ca en fjärdedel utanför dessa. En redogörelse för syftet med och uppbyggnaden av programmen lämnas i kap. 17. Här nedan ges endast några korta upplysningar härom som bakgrund till de uppgifter ur de 1963 upprättade programmen om mark- och planresurser, som detta avsnitt avser att redovisa.

Därav i % på Summa

Antal lägenheter

55 60

10 778 12 403

mark såld av kommunen

tomträttsmark

53 59

24 20

Summa

77 79

De år 1963 upprättade programmen avser åren 1964—68. De omfattar bedömningar av bostadsbyggnadsbehovet och av det möjliga bostadsbyggandet samt ett h ä r p å grundat program. Det möjliga bostadsbyggandet skall kommunerna enligt bostadsstyrelsens föreskrifter bedöma med hänsyn till bl. a. följande faktorer: mark, bebyggelseplaner, fastighetsbildning, gator, vatten och avlopp och husprojektering. Också ekonomiska förutsättningar skall beaktas, både kommunens och de boendes. Redovisningen skall avse bostadsbyggande på mark, som »med säkerhet kommer att vara tillgänglig för bebyggelse». Visshet om markens tillgänglighet torde enligt bostadsstyrelsen »i första hand förefinnas beträffande mark som disponeras av kommunen». Därjämte bör medräknas »mark som disponeras av andra, exempelvis byggnadsföretagare, vilka kan antagas börja bygga så snart erforderliga förberedelser gjorts». Vid bedömningen av vilket bostadsbyggande som är möjligt skall i första hand beaktas faktorer av det ovannämnda slaget, som har lokal anknytning och lättast kan bedömas på det lokala planet, medan överväganden om tillgång på arbetskraft, material och kapital icke förutsattes.

218 Vid upprättandet av programmen kan man enligt bostadsstyrelsen eventuellt ha anledning att räkna med en bostadsproduktion utöver den som i ovan angivna stränga mening h a r ansetts möjlig. Bostadsstyrelsen nämner viss »bebyggelse av mark för vilken dispositionsrätten vid redovisningstillfället är oklar, t. ex. enstaka privatägda tomtplatser avseende såväl flerfamiljshus som småhus», men också sådan bebyggelse, »som icke med säkerhet ansetts kunna påbörjas under programperioden men som dock genom en ökning av vissa resurser eller avlägsnande av speciella hinder sannolikt kommer att kunna påbörjas». I några fall h a r kommunerna i programmet undantagit en del av den »möjliga» produktionen. Programmen för åren 1964—68 avlämnades i december 1963 till länsbostadsnämnderna. För de två första åren i programperioden bedömde nämnderna i samråd med andra länsorgan de uppgifter kommunerna hade lämnat om behövligt och möjligt bostadsbyggande. Enligt instruktionen skulle nämnderna — liksom kommunerna —- icke beakta tillgången på arbetskraft, kapital och byggnadsmaterial.

12.3.2. Beräknat påbörjande (program) I nedanstående tablå redovisas en summering för vart och ett av åren 1964— 68 av det av kommunerna beräknade påbörjandet, dvs. det byggande som kommunerna uppställt som ett mål för programperioden med beaktande av det uppskattade bostadsbyggnadsbehovet och de lokala resurserna. Vidare anges resultatet av länsbostadsnämndernas bedömning av kommunernas uppgifter för åren 1964 och 1965. Det beräknade påbörjandet i Storstockholm h a r redovisats av Stor-Stockholms planeringsnämnd i ett gemensamt aktionsprogram för hela området. Nämnden h a r därvid reducerat det av de olika kommunerna beräknade påbörjandet med hänsyn till att oförutsedda omständigheter erfarenhetsmässigt medför förskjutningar mellan det planerade och det faktiska påbörjandet. Bostadsbyggnadsprogrammet för Göteborgsregionen h a r uppgjorts i samarbete mellan bostadskontoret i Göteborg och Stor-Göteborgs samarbetskommitté. Någon liknande reducering som den i Stor-Stockholm h a r icke gjorts av summan av det av de enskilda kommunerna beräknade påbörjandet.

Beräknat påbörjande, antal lägenheter1

Stor-Stockholm Göteborgsregionen Malmö-Lund-regionen övriga kommuner Samtliga programkommuner Därav: Småhus Flerfamiljshus , Samtliga programkommuner efter läns bostadsnämndernas reducering av kom munernas uppgifter Därav: Småhus Flerfamiljshus 1

16 000 11 300 9 550 74 300

18 000 13 800 10 700 69 900

20 000 12 500 7 400 65 050

20 000 13 700 6 650 62 850

20 000 12 600 6 300 60 450

111 150 30 050 81 100

112 400 32 200 80 200

104 950 31 800 73 150

103 200 31 750 71 450

99 350 30 450 68 900

102 650 28 000 74 650

109 350 30 300 79 050

För åren 1966—68 ingår icke studentbostadsbyggandet i Lund och Umeå.

219 Malmö-Lun d-regionen h a r avgränsats av bostadsstyrelsen. Uppgifterna om det beräknade påbörjandet är en av bostadsstyrelsen gjord summering av uppgifterna för var och en av de 20 kommuner som hänförts till regionen. Från en nivå på 111 000 lägenheter minskar det för alla programkommuner beräknade påbörjandet till 100 000 lägenheter år 1968. Härtill h a r bostadsstyrelsen gjort följande kommentar: »Denna m i n s k n i n g kan vara ett uttryck för dels behovet av att så snart som m ö j ligt avveckla ett föreliggande bostadsunderskott, dels svårigheten att på längre sikt bedöma behovet av bostadsbyggande. En a n n a n förklaring — som uppenbart gäller i vissa fall — ä r att k o m m u n e r n a som behov för de första åren och samtidigt som beräknat påbörjande h a r angivit vad de då h a r haft av aktuella och kända projekt. För de efterföljande åren, då dylika projekt icke h a r funnits, h a r m a n med hänsyn till ovissheten om förutsättningarna för byggandet, t. ex. markberedskapen, r ä k n a t med ett m i n d r e behov och ett mindre byggande.»

Småhusbyggandet beräknas enligt kommunernas program ligga på en relativt jämn nivå: 30 000—32 000 lägenheter per år. Flerfamiljshusbyggandet beräknas däremot minska från ca 80 000 lägenheter år 1964 till något under 70 000 år 1968. Länsbostadsnämndernas bedömningar av programmen för åren 1964 och 1965 har resulterat i en total reducering av det beräknade påbörjandet under de två åren med 8 500 respektive 3 000 lägenheter.

12.3.3. Uppgifter om markinnehav, planeringsoch projekteringsläge m. m.

För de markområden där bebyggelse h a r redovisats som möjlig — i ovan preciserade stränga betydelse — har vissa uppgifter lämnats om markinnehav, bebyggelseplanering, markbered-

ning och husprojektering. Sammanställningar härom ger dock ingen klar bild av planerings- och projekteringsläget i kommunerna redan av den anledningen, att som tidigare har påpekats den som möjlig redovisade produktionen enligt givna anvisningar icke behöver helt överensstämma med den produktion, som h a r ställts upp som program. Som framgår av jämförelser mellan de i det följande lämnade uppgifterna föreligger dessutom mellan olika fördelningar av den »möjliga» produktionen en icke oväsentlig brist på överensstämmelse beträffande lägenhetsantal. Denna brist beror på att uppgifter i vissa fall saknas för en del kommuner och ibland för studentbostäder. I sin redogörelse för bostadsbyggnadsprogrammen h a r bostadsstyrelsen icke närmare redovisat hur den »möjliga» produktionen förhåller sig till den som program uppställda, endast meddelat att en del kommuner i den som program uppställda produktionen icke h a r räknat med hela den produktion som har redovisats som möjlig, medan för andra kommuner programmet omfattar mera än vad som har redovisats som i den stränga meningen »möjligt». Så är t. ex. för Stor-Stockholm programmet mindre än den som möjlig redovisade produktionen. Då det inte finns någon explicit redovisning av bortfallet i de olika talserierna, är det inte heller möjligt att ur de lämnade uppgifterna härleda klara uppgifter om skillnaderna mellan »möjlig» produktion och program. För att möjliggöra någon bedömning av den sammanlagda nettoeffekten av differensen mellan »möjlig» produktion och programproduktion och av bortfallet av uppgifter om viss del av den »möjliga» produktionen h a r i tabellerna nedan inlagts uppgifter om programproduktion. En nettodifferens ger emellertid

220 icke — även om den kunde redovisas oberoende av bortfall — någon tillfredsställande bild av förhållandena, då ett överskott av »möjlig produktion» på en ort inte kan kompensera ett underskott på en annan ort. Vid en bedömning av det faktiska läget beträffande marktillgång och planering etc. måste man vidare ta hänsyn till eventuella differenser mellan program och behovsuppskattningar och till osäkerheten i de behovsuppskattningar som ligger bakom programmen. Bostadsstyrelsen anser sig ha skäl att anta, att såväl över- som underskattningar har förekommit. Styrelsen säger i sin redogörelse h ä r o m : »Vissa kommuner h a r sannolikt varit alltför optimistiska beträffande sin orts u t vecklingsmöjligheter. Kommuner som ingår i ett och samma bostadsförsörjningsområde torde vidare tillhopa ha överskattat bostadsbyggnadsbehovet. I sådana områden kan kommunerna, om de inte har hållit sig inom ramen för en gemensam behovsbedömning, ha r ä k n a t med att var och en inom sitt eget område tillgodose ett och samma bostadsbehov. En del k o m m u n e r har emellertid å andra sidan underskattat bostadsbyggnadsbehovet: tillräcklig hänsyn h a r inte tagits till den ökade efterfrågan på egna bostäder och för liten produktion h a r upptagits som ersättning för lägenheter som kommer att avgå ur bostadsbeståndet.»

Det är väsentligt att här observera, att över- och underskattningar icke heller i detta fall kan sägas i någon förnuftig mening ta ut varandra. En dålig beredskap på en ort kompenseras ej av att en onödigt stor produktion h a r förberetts på andra håll. I fall, då den »möjliga» produktionen är liten i förhållande till behov och program, har icke analyserats om hindren ligger i brist på säkerställd mark eller h a r att göra med svårigheter i planarbetet eller andra förberedelser. I detta sammanhang kan också nämnas att den av programkommunerna tillsammans som möjlig redovisade pro-

duktionen — liksom den som program uppställda — väsentligen överstiger vad statsmakterna har angivit som program för hela riket under de närmaste åren. Då det kan vara rimligt att programmen innehåller vissa säkerhetsmarginaler, synes detta förhållande emellertid icke utan vidare onaturligt. Slutligen är tillförlitligheten i uppgifterna om och bedömningarna av det »möjliga» byggandet av väsentlig betydelse. Här må erinras om att länsbostadsnämnderna h a r ansett det nödvändigt att något reducera de lägenhetsantal kommunerna har uppställt som mål för påbörjandet 1964 och 1965, då de angivna antalen icke h a r ansetts realistiska med hänsyn till den föreliggande situationen. Dessa reduktioner är dockbegränsade. Bostadsstyrelsen h a r redovisat vissa allmänt hållna reflexioner om tillförlitligheten i bedömningarna. Styrelsen säger: »Kommunerna skulle bedöma det möjliga bostadsbyggandet med beaktande av i första hand de lokala resurserna, såsom tillgången på mark, detaljplanläggningen, fastighetsbildningen, anläggningen av gator, vattenoch avloppsledningar samt husprojekteringen. I regel torde ha redovisats ett verkligt maximiprogram för det möjliga byggandet i den meningen att det omfattar alla t i l l gängliga områden och företag som h a r bedömts ha någon möjlighet att bli klara. Klaffar det sedan inte helt på någon punkt i planerings- och projekteringsprocessen så blir det genast förseningar och en minskning av det uppgivna påbörjandet. Reservområden och reservföretag torde i många fall inte finnas.»

Alla de nu nämnda förhållandena gör att sammanställningar av uppgifter u r programmen av det slag som bostadsstyrelsen har redovisat och som återges nedan ger ett mycket osäkert underlag för bedömningen av läget i kommunerna beträffande mark- och planberedskap och förberedelser för bostadsbyggandet i övrigt. I fördelningen i tab. 12.3 av den möj-

221 Tabell 12.3. kommunerna Anm. Anm.

Den av kommunerna som program uppställda produktionen och den av som »möjlig» redovisade produktionen, den sista fördelad efter markägare (kommunen, annan) 1. Innebörden av »möjlig» produktion: se texten. 2. Vid redovisningen av den »möjliga» produktionen har undantagits ett 60-tal kommuner med ringa bostadsproduktion för vilka uppgifter saknas.

Hustyp, kommungrupp, period

Alla hustyper Alla programkommuner 1964—66 1967—68 Stor-Stockholm 1964—66 1967—68 Göteborgsregionen 1964—66 1967—68 Malmö-Lund-regionen 1964—66 1967—68 Övriga kommuner 1964—66 1967—68 Flerfamiljshus Alla programkommuner 1964—66 1967—68 Stor-Stockholm 1964-—66 1967—68 Göteborgsregionen 1964—66 1967—68 Malmö-Lund-regionen 1964—66 1967—68 övriga kommuner 1964—66 1967—68 Småhus Alla programkommuner 1964—66 1967—68 Stor-Stockholm 1964—66 1967—68 Göteborgsregionen 1964—66 1967—68 Malmö-Lund-regionen 1964—66 1967—68 övriga kommuner 1964—66 1967—68

»Möjlig» Program, produkantal tion, lägenantal heter lägenheter

Därav på mark ägd av kommunen

kommunen jämte annan

uppgift saknas

Antal, % På helt kommunägd mark

328 500 318 900 200 600 202 550 177 500 102 600

87 700 42 600

29 500 30 100

1 100 2 200

63 58

54 000 40 000

65 900 34 900

33 700 15 800

24 100 11 300

7 600 7 000

500 800

51 45

37 600 26 300

35 800 25 000

27 600 17 900

7 600 4 300

600 2 800

27 650 12 950

25 100 9 900

17 500 7 300

7 500 2 500

209 250 192 100 121 800 123 300 107 700 61 600

48 500 24 500

234 450 232 500 146 200 140 350 126 400 76 100 51 300 24 900

94 050 62 200

77 72 100

70 74

21 200 20 300

600 1 300

63 57

63 500 26 800

22 600 22 600

200 900

63 60

27 800 11 800

17 700 6 700

5 700 5 900

100 500

54 47

27 600 19 000

22 500 15 100

5 000 2 900

100 1 000

15 900 6 100

13 000 5 400

2 900 700

137 700 76 400

82 900 43 800

37 900 16 500

16 800 15 700

100 400

60 57

86 400 51 100

54 400 26 500

24 200 15 800

6 900 7 500

900 1 300

63 52

14 600 10 000

5 900 4 000

6 400 4 600

1 900 1 100

400 300

40 40

8 200 6 000

5 100 2 800

2 600 1400

500 1 800

9 200 3 800

4 500 1 900

4 600 1800

54 400 31 300

38 900 17 800

10 600 8 000

4 400 4 600

82 79 82 89

62 47 100

49 50

500 900

72 57

222 Tabell 12.4. Den av kommunerna som program uppställda produktionen och den an kommunerna som »möjlig» redovisade produktionen samt de andelar av den sista som hänför sig till områden med fastställd och antagen detaljplan Anm. 1. Innebörden av »möjlig» produktion: se texten. Anm. 2. Inga explicita uppgifter har redovisats om kommuner som har undantagits i redovisningen av »möjlig» produktion eller om andra områden för vilka uppgifter om planläget saknas.

Hustyp, kommungrupp, år

Alla hustyper Alla programkommuner Stor-Stockholm Göteborgsregionen övriga kommuner

Flerfamiljshus Alla programkommuner Stor-Stockholm Göteborgsregionen övriga kommuner

Småhus Alla programkommuner Stor-Stockholm Göteborgsregionen övriga kommuner

Program, antal lägenheter

Därav Då områden med

»Möjlig» produktion, antal lägenheter

fastställd plan

antagen men ej fastställd plan

Antal lägenheter

0/

7o

Antal lägenheter

/o

1964 1965 1966 1964 1965 1966 1964 1965 1966 1964 1965 1966

111 150 112 400 104 950 16 000 18 000 20 000 11 300 13 800 12 500 83 850 80 600 72 450

115 900 115 000 99 500 21 700 24 300 19 600 11 300 13 000 11 400 82 900 77 700 68 500

65 900 27 900 13 000 11 500 5 100 2 800 4 100 2 400 800 50 300 20 400 9 400

57 24 13 53 21 14 36 18 7 61 26 14

20 700 14 900 9 800 3 000 3 200 1 400 5 900 2 500 1 100 11 800 9 200 7 300

18 13 10 14 13 7 52 19 10 14 12 11

1964 1965 1966 1964 1965 1966 1964 1965 1966 1964 1965 1966

81 100 80 200 73 150

83 600 82 900 69 500 17 500 19 200 14 700 8 900 10 000 8 600 57 200 53 700 46 200

47 900 19 500 8 200 9 300 3 900 1 900 3 300 2 000 600 35 300 13 600 5 700

57 24 12 53 20 13 37 20 14 62 25 12

15 200 11 200 7 800 2 300 2 900 1200 4 900 1400 400 8 000 6 900 6 200

18 14 11 13 15 8 55 14 7 14 13 13

1964 1965 1966 1964 1965 1966 1964 1965 1966 1964 1965 1966

30 050 32 200 31 800

32 300 32 100 30 000 4 200 5 100 4 900 2 400 3 000 2 800 25 700 24 000 22 300

18 000 8 400 4 800 2 200 1 200 900 800 400 200 15 000 6 800 3 700

56 26 16 52 24 18 33 13 7 58 28 17

5 500 3 700 2 000 700 300 200 1000 1 100 700 3 800 2 300 1 100

17 12 7 17 6 4 42 37 25 15 10 5

.

223 Tabell 12.5. Bebyggelseplaneringens

läge för produktion

möjlig att påbörja under år 1964 Därav

Kommungrupp, hustyp

Antal med fastställd plan för . . % med fastställd eller antagen komav lägenheterna plan för . . % av lägenheterna muner 75— 50— 25— 1— 75— 50— 25— 1— 100 0 100 0 99 74 49 24 99 74 49 24

Alla kommuner Flerfamiljshus Småhus

349 397

148 22 171 34

42 34

32 57

19 21

86 80

202 26 243 36

34 35

23 31

Stor-Stockholm Flerfamiljshus Småhus

22 22

9 8

4 2

2 1

5 6

13 12

1 2

7 4

1 Stor-Göteborg Flerfamiljshus Småhus

15 26

6 7

1 1

1 1

7 16

10 21

1 1

övriga kommuner med över 10 000 inv. Flerfamiljshus Småhus

95 95

22 14 36 11

19 9

15 18

9 6

16 15

43 19 44 14

13 9

6 000—10 000 inv. Flerfamiljshus Småhus

75 77

34 36

1 8

8 6

6 10

4 4

22 13

41 47

2 8

högst 6 000 inv. Flerfamiljshus Småhus

142 177

77 5 84 13

11 16

10 25

3 9

36 30

95 3 119 12

Tabell 12.6. Bebyggelseplaneringens

2 2

läge för produktion

13 11

51 41

1 3 1 1

2 3

7 14

4 4

9 10

5 7

8 4

6 3

13 8

8 14

8 12

1 3

27 17

möjlig att påbörja under år 1965 Därav

Kommungrupp, hustyp

Alla kommuner Flerfamiljshus Småhus

Antal med fastställd plan för . . % med fastställd eller antagen komav lägenheterna plan för . . % av lägenheterna muner 75— 50— 25— 1— 75— 50— 25— 1— 100 0 99 74 49 24 0 100 99 74 49 24

310 384

80 99

7 19

19 32

27 40

22 46

155 109 9 148 140 25

25 38

28 36

17 37

122 108

22 22

7 3

2 2

1 2

2 4

10 10

7 3

5 2

3 2

1 3

5 9

Stor-Göteborg Flerfamiljshus Småhus

12 27

3 3

1 2

8 19

5 10

1 1

6 12

övriga kommuner med över 10 000 inv. Flerfamiljshus Småhus

92 91

7 15

4 5

6 12

16 11

15 13

44 35

16 24

6 3

10 14

16 11

12 12

32 27

6 000—10 000 inv. Flerfamiljshus Småhus

65 78

19 24

2 5

5 6

3 9

3 10

33 24

22 31

2 7

5 10

3 6

3 7

30 17

högst 6 000 inv. Flerfamiljshus Småhus

119 166

44 54

1 8

6 10

7 17

1 17

60 60

59 72 12

5 9

5 16

1 14

49 43

Stor-Stockholm Småhus

1 3

224 Tabell 12.7. Den av kommunerna som program uppställda produktionen och den av kommunerna som »möjlig» redovisade produktionen, den senare fördelad efter fastighetsbildningens läge Anm. Anm.

1. Innebörden av »möjlig» produktion: se texten. 2. Inga explicita uppgifter har redovisats om kommuner som har undantagits i redovisningen av »möjlig» produktion.

Hustyp, kommuntyp, år

Alla hustyper Alla programkommuner

Stor-Stockholm

Göteborgsregionen

övriga kommuner

Flerfamiljshus Alla programkommuner

Stor-Stockholm

Därav på områden för vilka »Möjlig» Program, fastighetsbildningen produkantal tion, antal lägenlägenuppgift ej var heter pågick var klar heter påbörjad saknas

111 150

112 400

16 000

18 000

11 300

13 800

83 850

80 600

81 100

80 200

1964 1965

Göteborgsregionen

1964 1965

Övriga kommuner

1964 1965

Småhus Alla programkommuner

Stor-Stockholm

30 050

32 200

1964 1965

Göteborgsregionen

1964 1965

Övriga kommuner

1964 1965

48 900 42% 19 000

23 000 20% 6 400

21 700 100 % 24 100

36 800 31% 81 700 6 100 28% 18 500

11 500 53% 4 500

11 300 100 % 12 900

6 400 57% 11 900

3 400 30% 800

84 300 100 % 80 600

24 300 29% 51 200

34 000 40% 13 700

3 900 18% 600 1 400 12% 100 17 800 21% 5 600

84 300 100 % 84 000

25 300 30% 57 800

36 700 44% 14 400

16 400 19% 4 500

17 500 100 % 19 100

4 300 25% 14 100

10 000 57% 4 100

3 100 18% 500

8 900 100 % 10 000

5 100 58% 9 300

2 500 28% 600

57 900 100 % 54 800

15 900 27% 34 300

24 300 42% 9 700

1300 14% 100 12 000 21% 3 900

33 000 100 % 33 700

11 500 35% 23 900

12 200 37% 4 600

6 600 20% 1 900

4 200 100 % 5 000

1 800 43% 4 400

1 500 36% 400

800 19% 100

2 400 100 % 2 900

1 300 53% 2 600

900 39% 200

100 4%

100 4% 100

26 400 100 % 25 800

8 400 32% 16 900

9 700 37% 4 000

5 800 22% 1 700

2 500 9% 3 200

117 300 100 % 117 700

8 600 7% 10 700 200 1% 500 100 1% 100 8 200 10% 10 100 5 900 7% 7 300 100 400

E 5 700 10% 6 900 2 700 8% 3 400 100 2% 100

225 Tabell 12.8. Den av kommunerna som program uppställda produktionen och den av kommunerna som »möjlig» redovisade produktionen, den senare fördelad efter husprojekleringens läge Anm. Anm.

1. Innebörden av »möjlig» produktion: se texten. 2. Inga explicita uppgifter har redovisats om kommuner som har undantagits i redovisningen av »möjlig» produktion.

Hustyp, kommuntyp, år

Alla hustyper Alla programkommuner

Stor-Stockholm

Götehorgsregionen

Övriga kommuner

Flerfamiljshus Alla programkommuner

Stor-Stockholm

»Möjlig» Därav på områden för vilka Program, produkhusproj ekteringen antal tion, antal lägenlägenej var uppgift heter pågick var klar heter påbörjad saknas

111 150

112 400

16 000

18 000

11 300

13 800

83 850

80 600

81 100

80 200

1964 1965

Övriga kommuner

1964 1965

Småhus Alla programkommuner

Stor-Stockholm

30 050

32 200

1964 1965

Göteborgsregionen

1964 1965

Övriga kommuner

1964 1965

19 400 17% 58 500

54 900 47% 35 200

27 000 23% 3 300

21 700 100 % 24 100

4 300 20% 15 700

12 900 59% 6 700

4 300 20% 400

16 000 14% 20 700 200 1% 1 300

11 300 100 % 12 900

8 000 71% 9 500 33 900 40% 18 900

2 700 24% 200

100 1% 300

84 300 100 % 80 600

500 4% 2 900 14 700 17% 39 900

19 900 24% 2 700

15 800 19% 19 100

84 300 100 % 84 000

10 500 12% 38 300

22 100 27% 2 700

8 800 10% 12 300

17 500 100 % 19 100

3 600 20% 12 200

8 900 100 % 10 000

6 100 69% 8 700

57 900 100 % 54 800

300 3% 1 000 6 700 12% 25 100

3 200 19% 300 2 400 27% 200

26 000 45% 16 300

16 500 28 % 2 200

8 700 15% 11 200

33 000 100 % 33 700

8 900 27 % 20 200

12 000 36% 4 500

7 200 22% 8 400

4 200 100 % 5 000

700 16% 3 500

2 200 53% 1 100

4 900 15% 600 1 100 27% 100

2 400 100 % 2 900

200 9% 1 900 8 000 30% 14 800

1 900 76% 800

300 15%

7 900 30% 2 600

3 400 13% 500

j» tr-

1965 Göteborgsregionen

117 300 100 % 117 700

26 400 100 % 25 800

42 900 51 % 30 700 10 700 61% 5 600

1 000 100 1% 100

200 4% 300

200 7 100 27% 7 900

226 liga produktionen på områden som iigs av kommunen respektive av annan h a r un dan tagits ett 60-tal kommuner med mindre än 10 000 invånare och med ringa bostadsproduktion. Ca 60—65 % av lägenheterna i den produktion som har bedömts som »möjlig» — i sträng mening — att påbörja den närmaste treårsperioden, 1964—66, hänför sig till markområden, som helt ägs av kommunen. Andelen är ungefär densamma för flerfamiljshus som för småhus. Ytterligare inemot 10 % hänför sig till markområden som delvis ägs av kommunen. En något mindre andel av den genomsnittligt mindre produktionen åren 1967—68 hänför sig till områden som helt eller delvis ägs av kommunen redan nu. Andelen lägenheter på kommunägd mark är minst i Stor-Stockholm, där emellertid å andra sidan den »möjliga» produktionen under den närmaste treårsperioden är väsentligt större än den som program uppställda. Bostadsstyrelsen påpekar att några kommuner h a r lämnat uppgifter om tidpunkten för markförvärvet och att i dessa kommuner en stor del av 1964 års produktion skulle äga rum på mark, som förvärvades så sent som under år 1963. Bostadsstyrelsen har icke lämnat några explicita uppgifter om antal uteslutna kommuner i de redovisningar av bebyggelseplaneringens, fastighetsbildningens och husprojekteringens läge som lämnas i tab. 12.4, 12.7 och 12.8. Uteslutningarna synes emellertid vara färre än i tab. 12.3. Å andra sidan h a r i tab. 12.7 och 12.8 större antal upptagits under rubriken »uppgift saknas». I tab. 12.5 och 12.6 redovisas uppgifter endast om kommuner (ej om lägenhetsantal). Antalet kommuner, som ingår i redovisningarna, framgår av tabellerna. Det varierar mellan 310 och 397. Totala antalet programkommuner är 438. Bortfal-

let är således betydande. Kommuner för vilka uppgifter saknas torde dock i stor utsträckning ha en liten bostadsproduktion. Stadsplan eller byggnadsplan hade vid redovisningen hösten 1963 fastställts för områden med ca 55 % av lägenhetsantalet i 1964 års »möjliga» produktion. Fullmäktige i kommunen hade antagit plan för områden med ytterligare knappt 20 % av lägenheterna. För en fjärdedel av produktionen hade plan således ännu icke antagits av fullmäktige. För de följande årens produktion är motsvarande andelar icke oväntat väsentligt mindre. Mindre än hälften av kommunerna synes ha haft planer fastställda för alla områden, där bostadsbyggande har ansetts »möjligt» att påbörja år 1964, och något mer än hälften av kommunerna (åtminstone av dem för vilka uppgifter föreligger) har haft planer antagna för hela den möjliga produktionen. I ett inte oväsentligt antal kommuner har planer icke fastställts — och i några fall icke ens antagits — för någon del av produktionen. Detta gäller inte enbart för mindre kommuner. Fastighetsbildning var slutförd för områden med ca 20 % av lägenheterna i 1964 års produktion och påbörjad för områden med ytterligare väl 40 % av lägenheterna. Husprojekteringen var klar för hus med ca 23 % av lägenheterna i 1964 års »möjliga» produktion. Skillnaden mellan flerfamiljshus och småhus är h ä r tämligen stor. Andelarna är 27 respektive 15 %. Bostadsstyrelsens redogörelse innehåller också vissa uppgifter om arbeten med gator och vägar samt vatten- och avloppsanläggningar, vilka emellertid icke har sammanförts i någon tabell, tydligen beroende på olikheter kommunerna emellan i redovisningsprinciper.

227 I Stor-Stockholm anges gator och vägar hösten 1963 vara klara för områden med 25 % och vatten- och avloppsanläggningar för områden med drygt 30 % av antalet lägenheter i den »möjliga» produktionen. F ö r vardera arten av arbeten anges att de ej har påbörjats för områden omfattande en fjärdedel av produktionen. För Göteborgsregionen är uppgifterna uppställda på något annorlunda sätt. Såväl gator och vägar som vatten- och avloppsanläggningar anges hösten 1963 vara klara för områden med ca 15 % av produktionen. För områden med nästan halva lägenhetsantalet hade arbeten av detta slag ej påbörjats. För övriga kommuner, dvs. programkommunerna utanför StorStockholm och Göteborgsregionen, anges gator och vägar ha varit färdiga för områden med 43 % av flerfamiljshuslägenheterna och 27 % av småhuslägenheterna och vatten- och avloppsledningar för områden med ännu något större lägenhetsantal (50 respektive 35 %). Gatu- och vägarbeten var icke påbörjade för områden med 15 respektive 30 % av flerfamiljshus- och småhuslägenheterna. För vatten- och avloppsanläggningar var motsvarande tal 20 och 30 %.

12.3.4. Kritik av och slutsatser ur bearbetningarna av bostadsbyggnadsprogrammen

Vid en första okritisk granskning av de uppgifter, som bostadsstyrelsen har ställt samman ur bostadsbyggnadsprogrammen, kan det synas som om läget vore mycket gott, i fråga om såväl marksom planberedskap i kommunerna. Även med den krävande definition av »möjlig» produktion som bostadsstyrelsen h a r ställt upp h a r en stor produktion ansetts möjlig. Den i programkommunerna med hänsyn till såväl mark- som planresurser och andra förberedelsearbeten möjliga produktionen överstiger

högst väsentligt bostadsproduktionen under närmast föregående år och också det program, som statsmakterna h a r satt upp för de närmaste åren. Av olika skäl ger redovisningen emellertid som redan h a r omnämnts inte någon klar bild av läget. Det h a r inte på ett tillräckligt klart sätt redovisats h u r den »möjliga» produktionen på enskilda orter förhåller sig till program och behov, inte heller vad det är som begränsar den »möjliga» produktionen på orter där denna är liten i förhållande till program och behov. Tillförlitligheten i uppgifterna h a r ifrågasatts. De h ä r redovisade invändningarna torde bostadsstyrelsen ha haft klart för sig. Styrelsen har dock funnit den totala »möjliga» produktionen så stor att den utan några ytterligare undersökningar h a r ansett sig i sin skrivelse till Konungen om anslag för budgetåret 1965/66 kunna uttala, att även om u p p skattningarna av det möjliga byggandet rymmer ett visst mått av överskattning »torde det emellertid utan tvekan framgå av programmen att läget beträffande markdisposition, planering och projektering är sådant att ett ökat bostadsbyggande utöver nuvarande nivå är möjligt». Byggnadsstyrelsen och markpolitiska utredningen har båda diskuterat sammanställningarna av uppgifter ur bostadsbyggnadsprogrammen. Ingen av dem h a r velat godta sammanställningarna som tecken på att läget är tillfredsställande. Byggnadsstyrelsen anför att den »möjliga» produktionen är stor och att en stor del av produktionen är förlagd till kommunägd mark. Styrelsen konstater a r emellertid att variationen mellan kommunerna är stor och vidare att de anförda uppgifterna inte i och för sig innebär att markberedskapen i kommunerna är god. Vissa uppgifter ur p r o -

228 grammen tyder på motsatsen. Som exempel anförs att en stor del av 1964 års produktion i kommuner, som har lämnat uppgift om tidpunkt för markförvärven, skall äga rum på mark som förvärvades år 1963. I fråga om detaljplaneringen enligt byggnadslagen anförs att man vid en bedömning av möjligheterna för kommunerna att tidsmässigt klara igångsättningen under år 1964 utan dispensgivning måste beakta tiden för både fastställelse, fastighetsbildning och andra plangenomförande åtgärder. Styrelsens erfarenhet visar att planer under år 1963 borde ha varit fastställda för praktiskt taget hela den produktion som man beräknar sätta i gång år 1964. En viktig förutsättning är också att det råder överensstämmelse mellan plan och projekt — bostadsbyggnadsprogrammen ger ej någon uppfattning härom. Av bearbetningarna framgår ej heller i vilken utsträckning planerna finns i orter med de mest angelägna bostadsbehoven. Byggnadsstyrelsen h a r trots ofullständigheten i programmen och bearbetningarna ansett sig kunna konstatera, att den inventering av planeringsläget som bostadsbyggnadsprogrammen h a r möjliggjort ger belägg för den under senare år framträdande tendensen att tiden för planernas antagande och prövning allt närmare h a r kommit att sammanfalla med tiden för bebyggelsens projektering. Detta finner styrelsen av flera skäl beklagligt. Sammanfattningsvis anser sig styrelsen kunna fastslå, att utgångsläget för kommunernas planeringsberedskap under de närmaste åren är långt ifrån tillfredsställande. Styrelsen h a r vidare med hänsyn till ofullständigheterna i redovisningen och analysen ansett att det omfattande material, som bostadsbyggnadsprogrammen utgör, torde behöva studeras yt-

terligare och kompletteras genom lokala studier. Markpolitiska utredningen redovisar uppgifter om den möjliga produktionen enligt bostadsbyggnadsprogrammen 1 och anför att den är hög i förhållande till tidigare produktion och till av riksdagen antaget program för åren 1964 och 1965. Utredningen nämner att 70 % av produktionen åren 1964—66, mätt i lägenheter, har förlagts till kommunmark. Häri synes utredningen ha inräknat huvuddelen av mark som ägs delvis av annan och delvis av kommunen. Utredningen vill emellertid icke anse att programmen tyder på god markberedskap. Utredningen åberopar det också av bostadsstyrelsen (och byggnadsstyrelsen) redovisade förhållandet att markförvärv för 1964 års produktion, i fall då tidpunkten härför har redovisats, ofta h a r ägt rum så sent som under år 1963. Utredningen synes emellertid vilja rikta kritik mot programmen av ett slag som ej h a r antytts av bostadsstyrelsen i dess redogörelse. Enligt anvisningarna till bostadsbyggnadsprogrammen skall som »möjlig» redovisas endast produktion på sådan mark som vid redovisningstillfället med säkerhet är tillgänglig för bostadsbyggande. Detta omnämns icke av utredningen, som emellertid synes vilja ifrågasätta om kommunerna redan äger all mark, som h a r redovisats som kommunmark. Utredningen anför vidare att enligt länsbostadsnämndernas sammanfattningar av programmen en ökad markförvärvsaktivitet skulle vara en nödvändig förutsättning för genomförandet av programmen. I påfallande många fall skall ha angivits att markfrågan icke var löst ens för 1964 och 1965 års produktion. 1 Utredningen talar i vissa sammanhang om denna som »planerad» produktion, vilket synes vara missvisande.

229 Det är emellertid oklart om länsbostadsn ä m n d e r n a s kritik verkligen hänför sig till den som »möjlig» redovisade produktionen eller till den som program uppställda, vilken ibland överstiger den »möjliga». Det är också svårt att se h u r utredningens påstående förhåller sig till att länsbostadsnämnderna vid sin bedömning h a r gjort endast relativt måttliga reduceringar av kommunprogrammen. Utredningen anser vidare att det förhållandet att en del av de för bebyggelse avsedda markområdena ägs delvis av kommun och delvis av annan tyder på att markfrågorna ännu inte är klara. Slutligen anför utredningen att den relativt starka krympningen av produktionsplanerna för åren 1967—68 »kan» vara ett uttryck för brist på markberedskap.

12.4. Byggnadsstyrelsens utredning bebyggelseplaneringens läge

om

12.4.1. Byggnadsstyrelsen om markberedskapen

Utöver uppgifter ur bostadsbyggnadsprogrammen redovisar byggnadsstyrelsen vid sin behandling av markfrågan dels allmänna erfarenheter, dels synpunkter som har framkommit vid s. k. länssammanträden, där styrelsen h a r haft överläggningar med länsmyndigheter från alla län. Också vissa byggnadsn ä m n d e r har deltagit i sammanträdena. I samband med dessa h a r dessutom studiebesök gjorts i ett antal kommuner av olika typ och storlek för samråd med förtroende- och tjänstemän. Ett rationellt samhällsbyggande förutsätter enligt styrelsen att kommunerna behärskar marken på ett effektivare sätt än vad som nu är regel. Även om exp a n d e r a n d e kommuner under efter-

krigsåren h a r förvärvat stora markområden, h a r markförvärven varit otillräckliga och inte alltid planmässiga, vilket i många fall h a r resulterat i konkurrens om byggbara områden, höga markpriser och krav på hög exploatering. Detta gäller i första h a n d ytterområden. Också för saneringsområden gäller emellertid att en dragkamp mellan priskrav och standardkrav ofta fördröjer planeringen. Prisbildningen på mark påverkar framför allt planläggningen ur innehållssynpunkt. Det kan visserligen antas att markprisernas återverkningar på hyrespriserna i allmänhet övervärderas, men höga markpriser åberopas som skäl för hög exploatering och punktvisa tillmötesgåenden av krav härpå h a r enligt styrelsen olyckliga konsekvenser. Det rubbar planerna för angränsande områden, i mindre städer kanske för hela den centrala stadsdelen. Säkert anser styrelsen det vara att förväntningsvärdena på angränsande mark ökar och att en lämplig sanering med kommunens medverkan försvåras härav. Kommunerna tvekar ofta att tillgripa expropriation, vilket styrelsen finner beklagligt, då kommunala markförvärv i städernas centrala delar ofta synes vara den enda vägen att få till stånd en sanering med godtagbar standard. Vid länssammanträden noterades, att kommunerna ofta förvärvar sådan mark i ytterområden som är lättast att förvärva, att förvärven på ett icke ändamålsenligt sätt dirigerar planläggningen, att förvärv av ecklesiastik och statlig mark ofta är tidsödande och ibland sker till priser som verkar höjande på ortspriset och att aktiv markpolitik hämmas av finansieringssvårigheter. Vidare framkom, att kommunerna i stor utsträckning tvekar att tillgripa expropriation. Anledningen syntes vara far-

230 hågor för att expropriationen skulle resultera i ett högt pris på den exproprierade marken och att detta skulle medföra en generell höjning av markpriserna. Expropriationsförfarandet ansågs också ta lång tid. Vissa av de kritiserade förhållandena har redan föranlett åtgärder. Så t. ex. tillkom år 1963 bestämmelser om försäljning av kyrkojord, som dock är för nya för att ännu ha gett någon effekt. Styrelsen erinrar vidare om att flera statliga utredningar nu behandlar frågor av betydelse i detta sammanhang. Förvärv av statlig mark bör underlättas och styrelsen är beredd att medverka härtill. En inventering av kommunernas önskemål om förvärv av statlig mark borde vara värdefull. Styrelsen tynger vidare på önskemålet att kommunerna ges möjlighet att förvärva företrädesrätt till markområden, vilken fråga ingår i markvärdekommitténs utredningsuppdrag. Bostadsbyggnadsprogrammen bör bidra till att rikta kommunernas uppmärksamhet på markfrågorna. Styrelsen anser att ett markpolitiskt handlingsprogram bör omfatta minst 10 år och grundas på en översiktlig planering, där markbehovens storlek och aktualitet bör behandlas. Styrelsen finner att en väl underbyggd och aktuell generalplan bör vara det naturliga underlaget för markförvärven. 12.4.2. Byggnadsstyrelsen om planläget

Byggnadsstyrelsen finner att det är mycket svårt att uppskatta det totala planeringsbehovet, som omfattar behov till följd av tätorternas befolkningstillväxt, standardhöjningen och föreliggande eftersläpning i fråga om gemensamhetsanläggningar m. m. samt uppdämt behov av planrevisioner för äldre områden med nedsliten bebyggelse eller trafik- och parkeringssvårigheter m. m.

Härtill kommer också behovet av översiktlig planering. Tillgången på planlagd m a r k är lättare att bedöma. En komplikation är emellertid, att äldre planer — t. ex. avseende centrumområden och angränsande områden — inte alltid ä r aktuella, vilket är svårbedömt. Byggnadsstyrelsen anser sig ha funnit att tillgången på planlagd mark för andra ändamål än bostadsbyggande oftast rätt väl följer planeringsläget i fråga om mark för bostadsändamål och har därför begränsat sig till att undersöka bostadsbyggandet. Bostadsbyggnadsstatistiken visar, att få bostäder byggs på mark, som inte är planlagd genom stadsplan eller byggnadsplan. Ur bostadsstyrelsens sammanställningar av bostadsbyggnadsprogrammen redovisas uppgifter om planeringsläget. Styrelsens synpunkter härpå har redovisats ovan. Här må endast upprepas, att styrelsen anser att inventeringen ger belägg för att tiden för antagande och prövning av planerna tenderar att allt n ä r m a r e sammanfalla med tiden för bebyggelsens projektering. I detta sammanhang konstateras också, att under senare år projekteringen i många fall redan före fastställelseprövningen h a r drivits så långt, att prövningen har blivit illusorisk. Det har också förekommit att hänsyn till bostadsbrist och sysselsättningsförhållanden h a r tvingat till fastställande av planer av mindre god kvalitet eller till omfattande dispenser, som låst ett efterföljande plangenomförande. Planeringsläget bedöms av byggnadsstyrelsen på basis av det refererade materialet som långt ifrån tillfredsställande. Detta omdöme anses också ha bekräftats genom skilda uttalanden vid de länssammanträden, som styrelsen har hållit som led i utredningsarbetet. Om den framtida utvecklingen anför

231 styrelsen, att olika prognoser visar en snabb tätortstillväxt i framtiden. Härav förorsakas ett stort behov av nyinvesteringar. Investeringar behövs också för att ersätta avgång till följd av citybildningar, kontorisering av lägenheter, stadsplaneteknisk sanering m. m. Den snabbt växande fritidsbebyggelsen kräver också planering. Planeringskapaciteten beror framför allt på tillgången på kunniga och erfarna planfackmän av olika kategorier. Brist på planerare gjorde sig gällande redan under åren efter kriget, framför allt för generalplaneringen. Under det senaste årtiondet h a r enligt styrelsen kraven på insatser från planerarna tillväxt snabbare än tillgången på planerare. Styrelsen anser därför en ökad utbildning av planerare nödvändig, liksom det också är nödvändigt att tillvarata alla möjligheter att effektivisera planeringens system och arbetsmetodik. Byggnadsstyrelsens erfarenheter av tilllämpningen av de olika planinstituten och slutsatser och synpunkter som har föranletts därav redovisas nedan i kap. 18 (se avsnitten 18.1.3 och 18.2.3). Byggnadsstyrelsen h a r inhämtat vissa uppgifter om byggnadsnämndernas personalresurser. Förfrågningar h a r gjorts till alla städer och köpingar och till landskommuner i Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionerna. Av rikets städer h a r 82 redovisat heltidsanställd personal på stadsarkitekt- eller stadsplanekontor och 105 på stadsingenjörskontor; 47 respektive 24 städer har uppgivit sig sakna heltidsanställd personal och från 4 städer h a r uppgift ej lämnats. Av köpingarna h a r endast 4 heltidsanställd stadsarkitekt. Flertalet köpingar och så gott som alla de tillfrågade landskommunerna anlitar deltidsanställd distriktsarkitekt, distriktslantmätare, kommunalingenjör eller konsultbyrå för ifrågavarande uppgifter. 1

mycket stor utsträckning anlitar även städer och köpingar med heltidsanställda planfackmän dessutom konsulter för speciella arbetsuppgifter. Uppgifter lämnas om vakanser inom olika personalkategorier och om uppskattat behov av personal utöver inrättade tjänster vid stadsarkitektkontoren (inklusive stadsplanekontor) och stadsingenjörskontoren med heltidsanställd personal. Också från ett antal konsulterande planbyråer och plankontor med kommunintressenter h a r uppgifter om personalsituationen inhämtats. Tjänster vid länsarkitektkontoren redovisas. Enligt vad som uppgivits från flera städer, köpingar och privata plankontor och vad styrelsen själv erfarit i egenskap av chefsmyndighet för länsarkitektkontoren är det regelmässigt svårt att erhålla kompetent personal av olika kategorier. Personalomsättningen är också stor. På grund av avgång måste under de närmaste åren länsarkitektorganisationen tillföras åtskilliga kvalificerade arkitekter. Styrelsen anser det uppenbart att den personalkader, som ägnar sig åt planeringsarbete, under de senaste åren icke h a r ökat i takt med utvecklingen av samhällsbyggandet. För länsarkitektkontoren har om hänsyn tas till vakanser ingen som helst personalökning skett. Att det är så svårt att rekrytera personal anser styrelsen till stor del bero på att utbildningen icke är organiserad på ett tillfredsställande sätt. Olika initiativ h a r tagits för att råda bot härför. Dessa kommer emellertid att resultera i ökad personaltillgång först i slutet av 1960-talet. En översyn av länsarkitektkontorens arbetsrutiner pågår och avser bl. a. att överföra arbetsuppgifter från arkitekter till annan personal. Det är emellertid också brist på personal med lägre tek-

232 nisk utbildning. Styrelsen redovisar olika initiativ för att komma tillrätta härmed. 12.5. Markpolitiska markberedskapen

utredningen

om

Markpolitiska utredningen synes väsentligen grunda sin uppfattning om markfrågans läge i kommunerna på dels ett studium som utredningen har genomfört i ett tiotal kommuner, dels uppgifter som h a r tillhandahållits av bostadsstyrelsen. Uppgifterna från bostadsstyrelsen omfattar bl. a. en av länsbostadsnämnderna utförd kommunenkät våren 1963. Någon redogörelse för denna enkät har emellertid ej lämnats. I en bilaga redovisas en del sakuppgifter om de tio kommuner utredningen h a r studerat. Utredningens egen sammanfattande redogörelse som också avser bostadsstyrelsematerialet och också innehåller en del värderande synpunkter, är i stort sett av följande innehåll. I fråga om nyexploatering h a r utredningen funnit att markberedskapen, dvs. kommunens lagerhållning av mark för framtida bebyggelse, i flertalet kommuner är dålig. Undantag förekommer dock; bland de närmare studerade kommunerna nämns Västerås och Eskilstuna. I dessa kommuner har man iakttagit gynnsamma verkningar av den goda markberedskapen. Markpriserna är rimliga. Enskilda konkurrerar ej med kommun vid markköpen. Markägarna är i betydande utsträckning säljbenägna. Stadsplanerna kan utformas utan »ovidkommande påverkan». I flertalet expanderande områden sägs kommunerna emellertid ha stora svårigheter att förvärva mark. Administrativa och finansiella resurser är otillräckliga. Särskilt i svagare kommuner är man »benägen att acceptera» att enskilda och kooperativa företagare kö-

per mark och svarar för stadsplanering, markexploatering och byggande. Konkurrens mellan kommuner och enskilda om mark förekommer och är vanlig bl. a. inom storstadsområdena. En tillräckligt långsiktig markpolitik anses eliminera sådana konkurrenssituationer. Marken bör också i god tid fördelas mellan de på orten verksamma byggherrarna, för att motivet för enskildas markförvärv skall falla bort. Markpriset säges bestämmas av tre faktorer, som inbördes är beroende av varandra, nämligen kommunens markberedskap, enskildas markförvärv och markägarnas säljbenägenhet. Är markberedskapen god blir enskilda markförvärv föga omfattande och säljbenägenheten i regel god. Priset blir relativt lågt. Är markberedskapen dålig stimuleras enskild förvärvsaktivitet och markägarna blir obenägna att sälja. Priserna blir höga. Vid förhandlingar med staten och kyrkan om markförvärv har kommunerna en svag ställning. De markförvaltande myndigheternas hållning har ofta inneburit problem för kommunerna, även för de markpolitiskt aktiva och framsynta. Samhällsplaneringen påverkas enligt utredningen på olika sätt av markpolitiken. Lokaliseringen av ny bebyggelse bestäms sålunda ofta av kommunens markinnehav. I många fall h a r detta medverkat till olämplig lokalisering. Detta gäller i hög grad förortskommuner och kranskommuner till större städer, men även i andra kommuner. Dålig markberedskap h a r ibland också skapat ett tryck på kommunerna att utnyttja den disponibla marken så intensivt som möjligt. Markpriset h a r ofta spelat en viktig roll i argumenteringen för en viss utformning av bebyggelsen. Genom ett intensivt markutnyttjande h a r man velat få ett erlagt pris att te

233 sig rimligt och skapa förutsättningar för skäliga hyror inom området. I fråga om stadsombyggnad noterar utredningen att det torde bli nödvändigt att omdana de centrala partierna i många för att inte säga flertalet större och medelstora expanderande samhällen, men att detta kräver ett större ekonomiskt engagemang än kommunerna h a r resurser för; också äldre bostadsområden behöver förnyas i många samhällen. Även beträffande dessa kan kommunala engagemang vara behövliga eller lämpliga. I två av de besökta städerna hade kommunen systematiskt köpt upp fastigheter inom bostadssaneringsområden, medan i en annan en omfattande bostadssanering hade genomförts utan att kommunen köpt upp fastigheter. I detta senare fall hade gatunätet ej ändrats. Utredningen h a r också funnit, att man i de besökta kommunerna oberoende av politisk färg var tämligen ense om att en aktiv markpolitik var nödvändig. Två av kommunerna har i princip tillämpat tomträtt. Tomträttsupplåtelserna h a r icke varit någon politisk stridsfråga. De med tomträttsupplåtelserna följande kraven på kapital har emellertid varit ett svårt problem. Att övriga kommuner icke h a r tillämpat tomträtt uppgavs ha mindre med politisk inställning än med kravet på kommunalt kapital att göra. På grundval av sina undersökningar och vissa teoretiska resonemang har markpolitiska utredningen lagt fram förslag till riktlinjer för kommunal markpolitik och också förslag till vissa finansiella stödåtgärder för att underlätta för kommunerna att köpa mark och att behålla ägenderätten till denna genom tomträttsupplåtelser. Utredningen avser att senare behandla vissa åtgärder av administrativ och organisatorisk art. I sin diskussion av riktlinjer för

kommunal markpolitik anför markpolitiska utredningen inledningsvis att det är viktigt att kommunerna köper mark. Tillgången på mark för nyexploatering måste säkerställas för att produktionen skall kunna hållas på en tillräckligt hög nivå. Centralt belägen mark bör kommunerna köpa för att bygga om de centrala delarna så att de fyller nutida krav. Planeringen av stadsförnyelsen kan då äga rum under offentlig insyn och debatt. Det anses också vara av vikt att kommunerna köper m a r k i äldre bostadsområden som behöver förnyas. Möjligheterna att modernisera stadsplanen blir härigenom väsentligt bättre. Kostnaderna kan också utjämnas mellan olika saneringsprojekt. Möjligheterna att påverka hyrorna ökar. Markpolitiska utredningen anser att tidsperspektivet för markförvärv i nyexploateringsområden bör vara tio år. Det blir då ofta möjligt att köpa fastigheter, som ägaren själv utbjuder till försäljning, vilket bör ha en gynnsam effekt på prisbildningen. På ett så tidigt, stadium bör priserna också i m i n d r e grad påverkas av de stegringar i förväntningsvärden, som uppkommer när markens exploatering ligger nära i tiden. Även om mark köpes på relativt lång sikt, torde det dock ibland bli nödvändigt att tillgripa expropriation för att bryta säljmotstånd. En ortsprisnivå som har fastslagits av domstol bör bli en god grund för fortsatta förvärv. För att motverka enskilda byggherrars önskemål att köpa mark bör den av kommunen förvärvade marken i god tid fördelas mellan byggherrarna. Kommunerna anses icke böra sälja marken utan i stället upplåta den med tomträtt. Avhänder kommunen sig marken, står den när behov av omreglering av bebyggelsen efter kortare eller längre tid ånyo uppkommer på nytt i läget att behöva förvärva marken med

234 de svårigheter detta för med sig. Marken kommer då också sannolikt att ha stigit i värde varför det förnyade förvärvet blir kostsamt. Tomträttsupplåtelser anses däremot skapa gynnsamma förutsättningar för framtida ändringar i bebyggelsen, t. ex. trafiktekniskt nödvändiga regleringar, ändringar i den kommersiella bebyggelsen på grund av strukturförändringar inom näringslivet eller samhällets fortsatta expansion. Tomträttsupplåtelser förväntas ge samhället möjlighet att förbehålla sig huvuddelen av ökningen i markvärdet. Utredningen förmodar att tomträttsavgifterna på längre sikt kan bli en inkomstkälla av vikt för kommunerna. En konsekvent tillämpning av tomträttsupplåtelse skulle också innebära att handeln med bebyggelsemark får mindre omfattning och förmodas därigenom öka möjligheterna att hålla kontroll över markprisutvecklingen. Kommunernas möjligheter att bedriva en aktiv markpolitik enligt de skisserade linjerna begränsas av svårigheterna att finansiera markköp. Under åren 1961 och 1962 då det var relativt lätt att få kredit ökade kommunernas inköpsaktivitet. Särskilt i expanderande kommuner, där investeringsbehoven alltid är stora och det finansiella utrymmet begränsat, kommer inköpsaktiviteten att bli beroende av framtida kreditmöjligheter. Markpolitiska utredningen har funnit, att särskilda åtgärder bör vidtas för att underlätta finansieringen av kommunernas markförvärv och tomträttsupplåtelser och framlagt förslag till utformning av stödåtgärder.

12.6.

Sammanfattning

Bearbetningarna av bostadsbyggnadsprogrammen synes vara ett mycket bräckligt underlag för bedömningen av

mark- och planberedskapen i kommunerna. Såväl byggnadsstyrelsen som markpolitiska utredningen h a r i huvudsak grundat sin bedömning av läget på annat material, byggnadsstyrelsen främst på egna och länsmyndigheternas allmänna erfarenheter, markpolitiska utredningen på studier i ett antal kommuner. Byggnadsstyrelsen h a r granskat både mark- och planberedskapen, markpolitiska utredningen enbart markberedskapen. Båda har ansett läget otillfredsställande. Bostadsstyrelsen har själv uttalat, att den anser att det av bostadsbyggnadsprogrammen utan tvekan framgår att läget beträffande markdisposition, planering och projektering tillåter att bostadsbyggandet ökas. Denna bedömning kan i jämförelse med byggnadsstyrelsens och markpolitiska utredningens synas optimistisk. Bedömningarna behöver dock inte vara oförenliga. För att mark- och planberedskapen skall anses god kan det vara rimligt att kräva mer än att de skall tillåta att bostadsproduktionen för riket som helhet kan ökas, kanske med bortseende från om produktionen ökar på orter, där det är allra angelägnast, och från om icke önskvärda konsekvenser av dålig mark- och planberedskap skärps, t. ex. konsekvenser av det slag, som byggnadsstyrelsen och markpolitiska utredningen h a r ansett sig kunna konstatera. Härav följer emellertid — enligt vår mening — att det är tämligen meningslöst att uttala värdeomdömen om markoch planberedskapen utan att först redogöra för vilka krav man i olika sammanhang vill ställa på beredskapen och vilka iakttagbara och mätbara kriterier man vill använda för att bedöma om kraven är uppfyllda. Byggnadsstyrelsen och markpolitiska utredningen h a r ansett att svag markberedskap medför olika missför-

235 hållanden — konkurrens om byggbar mark, markprisstegringar, lokalisering av nya stadsdelar till områden som är lättast tillgängliga, ej till de områden som från andra synpunkter vore lämpligast, hög exploatering och annan menlig inverkan på planläggningen. Såväl byggnadsstyrelsen som markpolitiska utredningen h a r med utgångspunkt från diskussionerna om markberedskapens betydelse uttalat, att man finner en beredskap på tio års sikt lämplig och önskvärd. Markpolitiska utredningen har dessutom ansett att all mark avsedd för bebyggelse bör förvärvas av kommunerna. Beträffande planberedskapen h a r byggnadsstyrelsen ansett att detaljplaner med hänsyn till tiden för fastighetsbildning etc. bör fastställas senast året före det då byggandet på planområdet skall påbörjas. Med sålunda fastlagda kriterier på god mark- och planberedskap torde man redan på grundval av allmänna erfarenheter och utan några särskilda statistiska undersökningar kunna fastslå, att beredskapen ofta är dålig. Markpolitiska utredningen anser sig också i kommunerna ha funnit ett starkt intresse för att förbättra markberedskapen. Det väsentliga hindret härför utgörs av bristande finansiella resurser. Också de personella resurserna är i små kommuner oftast mindre goda. Vi har inte utfört några egna undersökningar om konsekvenserna av mer eller mindre god mark- och planberedskap och kan därför inte göra någon självständig bedömning av h u r omfattande mark- och planberedskapen lämpligen bör vara. Vi finner det emellertid med tillgängligt material troligt att läget inte är tillfredsställande. Åtgärder för att förbättra läget är därför angelägna. Även om det kanske inte är nödvändigt att all bebyggelsemark överförs i kommunal ägo, är i den föreliggande situationen ett utökat kommunalt markägan-

de, som skapar förutsättningar för ett tillräckligt omfattande bostadsbyggande och för en god lokalisering av nya bostadsområden, önskvärt. Det intresse som finns i kommunerna härför bör tillvaratas. Vi skall enligt våra direktiv ej diskutera byggnadsverksamhetens finansieringsfrågor och begränsar oss därför på denna punkt till att uttala önskvärdheten av att kommunernas resurser förbättras. Detaljplanläggningen bör underlättas både genom åtgärder som syftar till en ökad utbildning av planerare och genom åtgärder för att rationalisera planläggningsförfarandet. Planläggningsförfarandet behandlas nedan i avdelning III. Det kan emellertid i detta sammanhang finnas anledning att något uppehålla sig vid markägandets betydelse för utformningen av främst stadsplaner. Som markpolitiska utredningen framhåller beror markvärdet för olika delar i ett stadsplaneområde av hur bebyggelsen fördelas inom området. I extrema fall skall detta enligt markpolitiska utredningen ha föranlett kommuner att förlägga all bebyggelsen till mark som ägs av kommunen och endast p a r k o. d. till enskild mark. Hänsynstaganden till markägandet vid stadsplaneringen är enligt utredningen ej ovanliga och kan föranleda högre kostnader och försämrade egenskaper hos bebyggelsen. Vi vill framhålla att det förfarande, som vissa kommuner enligt denna beskrivning skulle ha tillämpat i extrema fall, är helt förkastligt och dessutom klart strider mot byggnadslagen. Då markägandet är splittrat på flera ägare skall vare sig kommunen äger en del av marken eller ej stadsplanen utformas på ett sätt som beaktar olika markägares intressen. Utformningen av stadsplaneinstitutet måste sägas vara i hög grad präglat av syftet, att olika markägares intressen skall kunna

236 göra sig gällande och bli beaktade. Det är emellertid uppenbart, att beaktandet av olika markägares intressen vid splittrat markägande begränsar planerarens möjligheter att utforma stadsplanen med hänsyn till skäl, som ur andra synpunkter är rationella. Med hänsyn till möjligheterna att skapa en ur olika synpunkter god miljö kan det därför vara ändamålsenligt, att innan stadsplanen utformas så långt som möjligt reducera ägosplittringen. Detta gäller både nyexploaterings- och saneringsområden. Det borde också vara möjligt att tillskapa ett detaljplaneförfarande som är enklare än byggnadslagens stadsplaneförfarande för fall då markägandet är samlat eller i vart fall samordnat. Ett utökat kommunalt markägande borde därför — utöver att det kan vara en förutsättning för ett tillräckligt omfattande bostadsbyggande och för en god lokalisering av bostadsområden — skapa förutsättningar både för en friare och ändamålsenligare utformning av stadsplanerna och, om lagstiftningen anpassas, för en förenklad planeringsprocedur. Också andra åtgärder för att samla eller samordna markägandet till större enheter kan ha samma effekt. Både byggnadsstyrelsen och markpolitiska utredningen anser en tioårig markreserv i kommunerna önskvärd. Detta får icke tolkas så att endast mark som avses bli bebyggd inom 10 år bör köpas. En dylik tillämpning skulle innebära att kommunerna icke skulle kunna utnyttja de gynnsammaste tillfällena för markförvärv. Å andra sidan får markköpen givetvis icke ske planlöst. Det är icke tillräckligt att mark förvärvas i relativt stor omfattning. Nya markområden måste tas i anspråk i en ordning som är rimlig ur samhällsbyggnadssynpunkt, bl. a. med hänsyn till utbyggnad av vägar och ledningsnät, skolor och annan samhällelig service. Det är också

viktigt att ett område, som skall bebyggas, till fullo är tillgängligt i god tid, så att icke svårigheter uppkommer på grund av att delar av området icke utan stora kostnader kan förvärvas och göras tillgängliga för bebyggelse. Vi finner därför angeläget understryka att en maximal verkan av kommunala markförvärv kan uppnås endast under förutsättning av en allvarligt menad översiktsplanering av markförvärven. Denna planering måste emellertid ske med klar inriktning på sitt syfte och bör i varje kommun ges den utformning och omfattning som de lokala förhållandena föranleder. Den ankommer på kommunstyrelsen, även om styrelsen därvid givetvis kan ha behov att samarbeta med andra kommunala organ, bl. a. byggnadsnämnden. Markförvärv icke endast för nya områden utan även för sanering måste planeras, önskvärdheten av en aktivare markpolitik bör däremot icke utan vidare tas till intäkt för generalplanering i konventionella former eller för andra åtgärder, som icke är klart målinriktade på detta syfte. Översiktsplaneringen av markköpen bör antagligen vara tämligen avancerad i den m e ningen att planen görs flexibel så att det bl. a. blir möjligt att utnyttja gynnsamma inköpstillfällen. En stel översiktsplan kunde också i viss mån motverka syftet med den utökade markberedskapen genom att ge markägare inom områden, som h a r bestämts för inköp, en stark förhandlingsställning (monopolställning). En sådan tendens motverkas om markköpen sker i så god tid att expropriation kan tillgripas, men kan dessutom motverkas av flexibilitet i planen. Slutligen synes det oss nödvändigt, att om bostadsbyggnadsprogrammen fortsättningsvis skall användas för att studera kommunernas mark- och planberedskap, bearbetningarna planeras

237 väl. Vi bortser h ä r från att uppläggningen av programmen kan behöva överses. (Se h ä r o m avsnitt 19.5.) Om programmen kan fås att fungera på ett ändamålsenligt sätt, synes de vara väl lämpade som underlag för sådana studier av mark- och planberedskapen, men värdet av bearbetningarna beror på det intresse och arbete, som ägnas åt att förbereda dem. Arbetet med att tänka igenom och planera bearbetninga r n a kommer dock att bli obetydligt i jämförelse med det omfattande arbete, som upprättandet av programmen innebär för kommunerna. Bearbetningarna måste så som vi ser h ä r p å utgå från diskussioner av de önskemål som ur olika sjmpunkter kan ställas på den kommunala beredskapen och med ledning härav uppställda kriterier som kan användas i statistiska och andra bearbetningar. Någon kritisk granskning av behovsbedömningarna bör göras. Differenser mellan uppskattade behov, program och »möjlig» produktion bör klargöras och behandlas på ett sätt som möjliggör omdömen om beredskapen i kommunerna. Att reda ut sambanden mellan programproduktion och »möjlig» produktion bör vara relativt enkelt. Att bedöma rimligheten i kommunernas behovsuppskattningar är svårare, men då fördelningen av lånemedel ändå kräver vissa ställningstaganden härtill bör också detta vara möjligt. En användbar bearbetning av programmen bör också omfatta bedömningar av tillförlitlighe-

ten i koonmunernas uppfattning om möjligheten att före den tänkta tiden för påbörjandet hinna med alla förberedande åtgärder. Sådana bedömningar måste kanske föregås av specialundersökningar. Bedömningarna måste säkert också, särskilt till en början innan tillräckligt med erfarenheter har samlats in, bli osäkra. Då programmet upptar projekt, som ej ingår i den »möjliga» produktionen — enligt den givna definitionen — bör möjligheterna att genomföra dessa projekt och hindren härför ägnas någon uppmärksamhet. Byggnadsstyrelsen har framhållit önskvärdheten av att bearbetningarna av programmen kompletteras med lokala undersökningar. Sådana studier av ett urval av samhällena behövs, om man vill bedöma beredskapen inte bara med hänsyn till om en tillräckligt omfattande produktion blir möjlig, utan även med hänsyn till om brist på lämplig mark h a r inverkat menligt på planläggningen u r a n d r a synpunkter, t. ex. så att olämpliga områden h a r valts för nya stadsdelar, eller att en olämplig utbyggnadsordning har valts, att exploateringen h a r varit för hög etc. Bedömningar av sådana förhållanden måste givetvis bli i hög grad subjektiva. Då h ä r ofta helt olika meningar står mot varandra, är det angeläget att om sådana undersökningar görs man klart skiljer mellan sakuppgifter och värderingar och explicit redovisar vilka värderingar man lägger till grund för sin bedömning.

K A P I T E L 13

Kapitalmarknadens utveckling och framtida förutsättningar för bostads- och samhällsbyggande

13.1. Investeringar samhällsbyggande

i bostads- och

I kap. 7 har en beräkning gjorts över erforderliga förändringar i utbudet av bostäder fram till 1975. I fråga om kvantiteten färdigställda lägenheter och rumsenheter per år redovisas en kalkyl, som mynnar ut i en årsproduktion av 135 000 lägenheter och 618 000 rumsenheter år 1975. Produktionskostnaden per rumsenhet år 1962 kan beräknas till 14 100 kronor. Appliceras denna enhetskostnad på det kalkylerade antalet rumsenheter erhålls ett belopp av drygt 8,7 miljarder kronor för investeringar i bostäder år 1975 räknat i 1962 års priser. År 1963 uppgick dessa investeringar till omkring 4,0 miljarder kronor. Uppgifterna avser nyproduktion av bostäder samt viss ombyggnad (jfr kap. 7 och 8), däremot ej underhåll och ej heller produktion av kollektivhus. Stegringstakten i bostadsbyggandet enligt denna prognos uppgår till nära 7 procent i genomsnitt per år. Under perioden 1950—1963 var den genomsnittligt omkring 5 procent per år med stor variation under loppet av perioden. Snabbare än investeringarna i bostäder har under lång tid investeringarna i vad man skulle kunna kalla »annan samhällsbyggnad», de s. k. »fondinvesteringarna», utvecklats. Till denna kategori av investeringar, i stor utsträck-

ning fallande inom kommunernas verksamhetsområde, räknas h ä r främst byggnads- och anläggningsverksamheten för vatten och avlopp, gator, vägar och samfärdsel i övrigt, hälso-, sjukoch socialvård, förvaltningsbyggnader, skolor och kyrkor. Från det låga utgångsläget vid krigsslutet h a r stegringen av investeringarna i »annan samhällsbyggnad» varit mycket hög, i genomsnitt 8 procent per år. Under en stor del av 1950-talet var utvecklingstakten lägre men under senare år h a r den tilltagit igen. År 1963 uppgick dessa investeringar till omkring 4,0 miljarder kronor i 1962 års priser. Utvecklingen under 1950-talet och de första åren av 1960-talet kan i diagram 13.1 följas för både investeringar i »annan samhällsbyggnad» och i bostäder. Det bör påpekas att bositadsinvesteringarna här till skillnad från i den inledningsvis redovisade kalkylen inkluder a r all ombyggnad samt investeringar i kollektivhus. Någon kalkyl i likhet med den som gjorts för bostadsinvesteringarnas framtida utveckling har inte utförts för »annan samhällsbyggnad». Det föreligger inte heller någon bestämd relation mellan de båda slagen av investeringar, varför bostadsinvesteringarnas beräknade utveckling inte ger bestämd ledning vid försök till uppskattning av investeringsutvecklingen för »annan samhällsbyggnad». Så mycket visar dock

239 Diagram 13.1. Investeringar i bostäder och »annan samhällsbyggnad» (milj. kronor) samt kvoten mellan investeringar i »annan samhällsbyggnad» och i bostäder (procent) INVESTERINGAR, MILJ. KRONOR

\

I

'ANNAN SAMHÄLLSBYGGNAD-

•— \

/ t

/

/

/

> s

,-'"J /

'-''

/

/ =

»50

4 I00

-51

-52

-53

-51

-55

-56

-57

-58

-59

-60

-6I

-U

-63

\

|

J_

60 50 -33

-51

-55

-56

-51

-58

Anm. Investeringar i bostäder innefattar här nybyggnad, ombyggnad och produktion av kollektivhus. Till investeringar i »annan saml a'.lsbyggnad» har räknats byggnads- och anläggningsverksamhet för vatten och avlopp, gator, vägar och samfärdsel i övrigt, hälso-, sjuk- och socialvård, förvaltningsbyggnader, skolor och kyrkor. Som källa har utnyttjats Statistiska Meddelanden, Nationalräkenskapen 1950—1963, tabell 6 d. Omvandlingen från källmaterialets uppgifter i 1959 års priser till diagrammets uppgifter i 1962 års priser har skett genom multiplicering av källmaterialets uppgifter med kvoten mellan ifrågavarande investeringar år 1962 i 1962 års priser och samma investeringar i 1959 års priser.

serierna för gången tid, att kvoten mellan investeringarna i »annan samhällsbyggnad» och investeringarna i bostäder varit tilltagande, ehuru ej i jämn takt (diagram 13.1 nedersta k u r v a n ) . År 1950 var kvoten 62 procent och år

1963 93 procent. Med hänsyn till att bostadsbyggandet i allt högre grad kommer att äga rum inom tätorter, där följdinvesteringarna är jämförelsevis stora, kommer med all sannolikhet denna kvot att fortsätta att växa.

240 Den kalkylerade utvecklingen av bostadsbyggandet under tiden 1964— 1975 liksom den faktiska under tiden 1951—1963 illustreras på ett schematiskt sätt i diagram 13.2. Mellan det faktiska beloppet för bostadsinvesteringar år 1963 (4,0 miljarder kronor) och det beräknade för år 1975 (8,7 miljarder kronor) har en rät linje dragits. F ö r gången tid h a r uppgifterna om bostadsinvesteringarna korrigerats för ombyggnad och kollektivhus, så att jämförbarhet erhållits med de kalkylerade uppgifterna om bostadsbyggandet under kommande tid. För »annan samhällsbyggnad» h a r inte någon investeringslinje lagts in i diagrammet; statistiskt underlag för en sådan saknas vad gäller den framtida utvecklingen. Allt talar emellertid för att investeringarna i »annan samhällsbyggnad» under här ifrågavarande period kommer att växa snabbare än bostadsinvesteringarna under här ifrågavarande period. Då de i utgångsläget, år 1963, låg på samma nivå som bostadsinvesteringarna, såsom dessa avgränsats i kalkylen, skulle en investeringslinje för »annan samhällsbyggnad» åren 1964— 1975 komma att ligga över investeringslinjen för bostäder och ha en brantare lutning än denna.

13.2. Bostadssektorns och kommunernas upplåning samt utvecklingen av utbudet på kapitalmarknaden Bostadsinvesteringarna finansieras i allt väsentligt medelst lånemedel. Statistiken över investeringar och krediter är dock inte så exakt, att man med bestämdhet kan ange, h u r stor del av bostadsinvesteringarna, som under olika år finansierats lånevägen och hur stor del som finansierats på annat sätt. I det skick statistiken föreligger, visar

den emellertid för senare delen av 1950-talet och början av 1960-talet, att lånefinansieringen av bostadsinvesteringarna (inklusive ombyggnad och kollektivhus) i regel uppgått till 90 å 95 procent; för tidigare år redovisas ofta högre relationstal. Variationen i de beräknade värdena är dock stor från år till år, vartill svagheterna i det statistiska materialet bidrar. Investeringarna i »annan samhällsbyggnad» finansieras i stor utsträckning av kommunerna men också av staten. Under hela 1950-talet, då dessa investeringar växte snabbt, förblev likväl kommunernas upplåning föga omfattande. Mot slutet av 1950-talet uppgick de kommunala myndigheternas investeringar, exklusive underhåll, till inemot 2 miljarder kronor och inklusive underhåll till drygt detta belopp. Läggs till de kommunala myndigheternas investeringar även de kommunala affärsverkens och bolagens investeringar erhålls ett belopp av omkring 3,5 miljarder kronor. Men upplåningen stannade vid några få hundra miljoner kronor per år. Under 1960-talet har såtillvida en ändring inträtt som under 1962 och 1963 kommunernas upplåning uppgått till omkring 1 miljard kronor per år. Såväl bostads- som kommunlånen upptas i stor utsträckning på kapitalmarknaden. Vad gäller kommunupplåningen svarar affärsbankerna för en icke ringa del av de kortfristiga krediterna, men kommunernas låneskulder hos affärsbankerna visar blott en svagt stigande trend från 1950-talets början fram till 1963. Av den totala kommunupplåningen under perioderna 1951— 1954, 1955—1959 och 1960—1963 placerades 99, 85 respektive 97 procent på kapitalmarknaden och återstoden -—• endast under senare delen av 1950-talet av någon större omfattning — i affärsbankerna. För finansiering av bostads-

241 produktionen h a r affärsbankernas nettotillskott av krediter genomsnittligt varit större; både de utestående bostadsbyggnadskrediterna och innehavet av hypoteksobligationer h a r vuxit ej obetydligt. För bostadsfinansieringen tillkommer vidare bostadsstyrelsens kreditgivning, vilken särskilt under 1950-talet var jämförelsevis omfattande. Via den Kapitalmarknaden

År

Mkr

/o

statliga upplåningen påverkade denna kreditgivning efterfrågan på kapitalmarknaden. Direkt på kapitalmarknaden placerades under 1950-talet drygt hälften av bostadskrediterna. Mera detaljerade uppgifter om bostadskrediternas fördelning och utveckling lämnas i tablån nedan (nettobelopp i genomsnitt per å r ) .

Bostadsstyrelsen

Affärsbankerna (och riksbanken)

°/

Mkr

Summa bostadskrediter

Mkr

/o

Mkr

%

227 340 482

12 13 13

1856 2 652 3 648

100 100 100

/o

1951—1954 1955—1959 1960—1963

1085 1436 2 455

59 54 67

(544) 876 711

Affärsbankernas andel h a r som synes i stort sett förblivit oförändrad från period till period (12 å 13 procent) . Bostadsstyrelsens andel h a r minskat och kapitalmarknadens ökat, men tillsammans h a r sistnämnda båda andelar uppgått till 87 å 88 procent av de totala bostadskrediterna under de olika perioderna. Trots att under 1950-talet endast 50

Staten

Kommuner

År Mkr

°/

194 339 104

9 13 2

Bostadssektorn

Näringslivet

Kapitalmarknadsutbud

%

Mkr

°/ /o

Mkr

°/ /o

Mkr

%

358 258 589

16 10 13

1085 1436 2 455

48 55 55

614 572 1361

27 22 30

2 251 2 605 4 509

100 100 100

Läggs till bostadssektorns kapitalanskaffning även kommunernas, erhålls för första hälften av 1950-talet ett belopp, utgörande 64 procent av de totala kapitalniarknadsplaceringarna och under dess andra 65 procent. Av återstoden upplånade staten en mindre men växande del och näringslivet en större men minskande del. Under de första åren av 1960-talet h a r bostadssektorn bi16—412899

- 60 procent av bostadskrediterna erhölls direkt från kapitalmarknaden var bostadskrediternas andel av det totala utbudet på kapitalmarknaden då jämförelsevis stor. Den var dessutom stigande. Under årtiondets första hälft tog bostadssektorn i anspråk i det närmaste hälften av det totala kapitalmarknadsutbudet och under dess senare drygt hälften (jfr tablån n e d a n ) .

Mkr

/o

1951—1954 1955—1959 1960—1963

29 33 20

behållit sin andel från senare delen av 1950-talet och kommunerna ökat sin, innebärande att bostadssektorn och kommunerna tillsammans ökat sin andel alltifrån 1950-talets början till in på 1960-talet. Intressant är att notera att under senare delen av 1950-talet bostadskrediternas totala storlek uppgick till samma belopp som det totala kapitalmarknadsutbudet eller i genom-

242 Diagram 13.2. Schematisk redovisning för utvecklingen av investeringar i bostäder samt utbudet på kapitalmarknaden

/

>v

/ // / //

/ INVE5TERINGAR B05TÄDER

/

/ /

,

,

,

!

i

...

..<

,

,

/

/

/

/

/

,

UTBUDET PA KAPITALMARKNADEN

.

.

.

.

.

:.._,

.

An/n. Bostadsinvesteringarna innefattar här nybyggnad och viss ombyggnad men ej produktion av kollektivhus och är således snävare avgränsade än i diagram 13.1. Beträffande linjernas konstruktion i övrigt — se texten.

snitt 2,6 miljarder kronor per år (för prisutvecklingen okorrigerade siffror). En toital kapitalmarknadsfinansiering av bostadsbyggandet skulle således vid det givna utbudet ha förutsatt, att andra sektorer helt skulle ha utestängts från kapitalmarknaden. Under de första åren av 1960-talet förändrades läget. Bostadsinvesteringarna och bostadskrediterna fortsatte visserligen att växa, men utbudet på kapitalmarknaden växte snabbare, främst genom allmänna pensionsfondens tillkomst. Under perioden 1960—1963 uppgick de totala bostadskrediterna till 3,6 miljarder kro-

nor p e r år och kapitalmiarknadsutbudet till 4,5 miljarder kronor per år. Enligt följande kalkyl över kapitalmarknadsutbudets utveckling under tiden 1964—1975 skulle en jämförelsevis snabb stegringstakt komma att bestå för detta utbud. I kalkylen liksom i redovisningen över gången tid h a r till kapitalmarknaden förts försäkrings- och pensionsinrättningarnas, sparbankernas, jordbrukskasseorganisationens och postbankens förvärv av obligationer, förlagsbevis och aktier samt deras direkta utlåning (reverslån m. m.) och vidare allmänhetens förvärv av obliga-

243 tioner, förlagsbevis och aktier. I fråga om allmännia pensionsfondens utveckling har antagits en 3-procentig reallöneökning per år och halvprocentiga årsökningar av uttagen från 7 procent 1964 till 12 procent 1974 och oförändrat 12 procent 1975 samt en 5-procentig förräntning av fondkapitalet och en successiv stegring av återlånen, vilka ej inräknas bland kapitalmarknadsplaceringarna, till netto en halv miljard kronor per år i slutet av perioden. För övriga kapitalmarknadsinstitut h a r antagits, att placeringarna ökar i takt med reallöneökningen. Levnadskostnaderna h a r hållits konstanta (1962 års nivå). F ö r allmänheten, som under tiden 1951—1963 förvärvade värdepapper till ett belopp av omkring 400 mkr i genomsnitt per år, h a r ett antagande gjorts om successiv stegring av köpen, innebärande nettoförvärv för i genomsnitt 500 mkr per år under återstoden av 1960-talet och 750 mkr p e r år under första hälften av 1970-talet. Det på så sätt kalkylerade kapitalmarknadsutbudet skulle komma att växa från drygt 5 miljarder kronor år 1963 till omkring 11 miljarder kronor år 1975 i 1962 års penningvärde. Denna utveckling liksom den faktiska utvecklingen under perioden 1951—1963 illustreras på ett schematiskt sä/tt i diagram 13.2. För perioden 1951—1963 h a r uppgifterna korrigerats för penningvärdets fall genom multiplicering med det inverterade värdet för konsumentprisindex (1962 = 100). Den kalkylerade utvecklingen av kapitalmarknadsutbudet under perioden

1964—1975 innebär en genomsnittlig tillväxttakt med omkring 8 procent per år. Bostadsinvesteringarna beräknas som nämnts komma att växa med omkring 7 procent per år, således mindre än kapitalmarknadsutbudet. Under kalkylperioden torde emellertid, såsom framhållits, investeringarna i »annan samhällsbyggnad» komma att öka i en snabbare takt än bostadsinvesteringarna från en med bostadsinvesteringarna jämnhög nivå och snabbare än genomsnittligt under efterkrigstiden (8 p r o c e n t ) . Vid en jämförelsevis liten ökning (1 procent) av den långsiktiga tillväxttakten för investeringarna i »annan samhällsbyggnad» erhålles för de sammanlagda investeringarna i bostäder och »annan samhällsbyggnad» en stegringstakt av samma storlek som den, med vilken kapitalmarknadsutbudet kalkyleras växa. Utvecklingen av relationen mellan det beräknade kapitalmarknadsutbudet och här behandlade investeringar kan således inte tagas till intäkt för en förbättrad framtida finansieringssituation för dessa investeringar. De problem, som kan vara förknippade med finansieringen av bostadsbyggandet och samhällsbyggandet i övrigt, skall vi inte gå närmare in på. Utredningen skall enligt sina direktiv inte avge förslag rörande finansieringsfrågorna. För kommunernas del h a r finansieringsproblemen behandlats av den markpolitiska utredningen, och bostadsbyggandets finansiering är under utredning av den bostadspolitiska kommittén.

K A P I T E L 14

Arbetsmarknadens utveckling

14.1.

Utvecklingen

1950—1964

En bedömning av de arbetskraftsproblem, som föreligger för att uppnå en önskad bostadsproduktion, kan svårligen göras utan en överblick av arbetskraftsfrågorna för byggnads- och anläggningsverksamheten i dess helhet. Bostadsbyggandets andel av de totala investeringarna i byggnader och anläggningar (inklusive underhåll) varierade under 1950-talet mellan 42 % år 1950 och 36 % år 1959. Av husbyggnadsinvesteringarna kan det uppskattas att bostadsbyggandet utgjorde ungefär hälften. Bostadsbyggandet torde ha svarat för omkring 35 % av den totala sysselsättningen i byggnads- och anläggningsarbeten och omkring 50 % av sysselsättningen i husbyggnadsarbeten. Nedan berörda avsnitt av arbetskraftsfrågorna måste sålunda bli en redogörelse för byggnadsindustrins arbetskraft i stort med särskiljande av bostadsbyggandet i vissa avsnitt. Vid en bedömning HY erforderliga arbetskraftsresurser torde det vara lämpligt att i vissa sammanhang var för sig behandla byggnadsindustrins arbetare och tjänstemän. Byggnadsindustrins arbetskraftsfrågor h a r bl. a. behandlats i Arbetsmarknadsstyrelsens utredning »Byggnadsindustrins arbetskraft» (SOU 1961:19) och i Byggfackens industriutredning del 7: »Byggindustrins rationaliseringsproblem» (1962). Vidare berörs i viss omfattning arbetskraftstillgång och arbets-

kraftsbehov gällande byggnadsverksamheten i 1959 års långtidsutrednings betänkande »Svensk ekonomi 1960—65» (SOU 1962: 10). Slutligen behandlar en år 1963 publicerad utredning, utförd inom Svenska Byggnadsarbetareförbundet, byggnadsindustrins arbetskraftsrekrytering och yrkesutbildning. Som underlag för nedan lämnade redogörelse har delvis dessa utredningar använts. För tiden 1961—1964 föreligger ännu endast synnerligen begränsat statistiskt material för belysning av utvecklingen, varför tiden 1950—1960 först redovisas för sig och därefter några iakttagelser som kunnat göras för åren 1961 —1964. 14.1.1. Utvecklingen 1950—1960 lk.1.1.1. Förvärvsarbetande inom byggnads- och anläggningsverksamheten enligt folkräkningarna Jämförelser mellan uppgifter i folkräkningarna om den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter olika näringsgrenar ger en uppfattning om inträdda förändringar. I följande tablå redovisas de förvärvsarbetande inom byggnads- och anläggningsverksamheten enligt folkräkningarna 1940, 1950 och 1960. Något olika principer för näringsgrensindelning och klassificering av yrkesställning vid de skilda räkningarna gör folkräkningarnas siffror inte helt jämförbara. En viss omräkning har därför skett och återstående skillnader

245 uppkomna på ovan angivna grunder torde dock inte vara större än att de

Företagare Tjänstemän Arbetare Samtliga

här jämförda siffrorna kan anses avspegla de reella förändringarna.

Förvärvsarbetande inom byggnadsverksamheten 1 000-tal

I % av samtliga förvärvsarbetande i respektive yrkesställning

33 10 149

31 20 194

32 37 225

3,8 1,7 9,8

4,3 2,4 12,5

7,1 3,3 13,6

6,5

7,9

9,1

De förvärvsarbetande inom byggnadsoch anläggningsverksamheten ökade således från år 1940 till år 1950 med i runt tal 28 % och från år 1950 till år 1960 med 20 %, och den årliga ökningen under 1950-talet uppgick alltså i genomsnitt till 2 %. Som jämförelse kan nämnas att inom industri och hantverk antalet förvärvsarbetande ökade med drygt 14 % mellan åren 1950 och 1960. Andelen yrkesverksamma i byggnads- och anläggningsverksamheten ökade under 1950-talet från 7,9 till 9,1 % av samtliga förvärvsarbetande i landet. Mellan åren 1950 och 1960 visar antalet förvärvsarbetande inom byggnadsverksamheten en stark ökning inom vissa län. Inom Stockholms stad och län var ökningen ca 10 000 personer, alltså omkring en femtedel av ökningen i hela landet och i Västerbottens och Norrbottens län tillsammantagna 12 000 personer, en fjärdedel av ökningen i hela landet. Utvecklingen i sistnämnda län påverkades i hög grad av kraftverksutbyggnaderna där. Även Jämtlands och Kopparbergs län hade en ökning större än riksgenomsnittet, vilket också till en del torde bero på anläggningsarbetenas omfattning, övriga län med en ökning större än riksgenomsnittet var Södermanlands och Upplands. Göteborgs och Bohus län och Malmöhus län svarade vartdera för 6,5 % av den totala ökning-

en. Länen i sydöstra delen av landet hade jämte Älvsborgs, Värmlands och Göteborgs och Bohus län en tämligen svag ökning. Endast ett län, Gotlands, hade under 1950-talet en minskning av antalet förvärvsarbetande inom byggnads- och anläggningsverksamheten. I de senaste folkräkningarna h a r inte alla med byggnads- och anläggningsarbete sysselsatta hänförts till näringsgrenen byggnadsverksamhet. Det är sådana som inom andra näringsgrenar, främst den egentliga industrin, utför byggnads- och anläggningsarbete. Dessa kan sammantaget beräknas ha uppgått till mellan 30 000 och 35 000 personer år 1960. Med byggnads- och anläggningsarbete torde då alltså totalt 325 000 •—330 000 personer ha varit sysselsatta.

14.1.1.2. Byggnadsarbetarkårens storlek och yrkesfördelning Antalet arbetare inom byggnadsverksamheten ökade enligt folkräkningarna från 149 000 år 1940 till 194 000 år 1950, dvs. med omkring 30 %. År 1960 uppgick antalet arbetare till 225 000, en ökning med 16 % från 1950. Inom samtliga näringsgrenar tillhopa förblev antalet arbetare i stort sett oförändrat mellan åren 1950 och 1960, medan industri och hantverk hade en ökning av 8 %. Av de inom byggnadsverksamhe-

246 ten förvärvsarbetande 1960 tillhörde 76 % kategorin arbetare medan inom industrin 70 % tillhörde denna grupp. Som framgår av tablån s. 245 var 13,6 % av landets yrkesverksamma arbetare sysselsatta inom byggnadsverksamheten 1960 mot 12,5 % år 1950. Med hänsyn till bl. a. de tekniska och strukturella förändringar inom byggnadsindustrin som skett under 1950talet vore det av värde att få en uppfattning om förändringar av yrkesfördelningen bland byggnadsarbetarna.

Några statistiska uppgifter därom för hela byggnadsarbetarkåren finns emellertid inte för närvarande. Förändringar i den relativa fördelningen mellan olika yrkesgrupper torde dock i viss mån kunna utläsas ur förändringar i byggnadsfackförbundens medlemsantal. Av följande tablå framgår antalet medlemmar i de sex byggnadsfackförbunden (Byggnadsarbetareförbundet och Murareförbundet h a r sedermera sammanslagits till ett förbund) åren 1950 och 1960 samt den relativa fördelningen mellan dessa.

Medlemmar 1960

1950 Fackförbund

Byggnadsarbetareförbundet

Bleck- och plåtslagareförbundet.... Samtliga

Antal

1%

Antal

1%

112 400 14 100 17 900 18 600 3 400 16 200

61,6 7,8 9,8 10,2 1,7 8,9

143 800 15 300 22 000 22 000 4 200 17 300

64,0 6,8 9,8 9,8 1,9 7,7

182 600

100,0

224 600

100,0

Alla medlemmar är emellertid inte förvärvsarbetande. Inom samtliga förbund finns ett antal medlemmar, som på grund av ålder, sjukdom o. dyl. inte står till arbetsmarknadens förfogande. Med ledning av speciellt gjorda undersökningar och jämförelser mellan medlemsantal i fackförbund och arbetslöshetskassa kan storleksordningen av dessa icke yrkesverksamma någorlunda bestämmas. Andelen icke förvärvsarbetande var störst bland murare, ca 13 %, därefter bland Byggnadsarbetareförbundets medlemmar, ca 7 %, medan den i övriga förbund inte torde ha varit större än 2 å 3 %. Andelen icke förvärvsarbetande av Byggnadsarbetareförbundets medlemmar torde vidare ha ökat något mellan 1950 och 1960. Sistnämnda förhållande torde dock inte vara av sådan

storleksordning att det nämnvärt förändrar relationerna så som de framgår av ovanstående tablå. För en bedömning av det framtida byggnadsarbetskraftsbehovet för bostadsbyggandet är fördelningen på olika yrkesgrupper av antalet verksamma husbyggnadsarbetare av särskilt intresse. Ytterligare uppgifter än de ovan relaterade från fackförbundens medlemsstatistik kan ge en viss uppfattning härom. Minskas de totala medlemsantalen med antalet icke arbetsföra medlemmar erhålles följande fördelningar (se tablån överst s. 247). Till »övriga husbyggnadsarbetare» har därvid förts rörarbetare, målare, elektriker och bleckoch plåtslagare. Antalet grovarbetare ökade under denna tid med 28 %, medan träarbetar-

247 1950

/o

/o

30,6 26,2 8,5

35,6 23,0 7,2

Grovarbetare Träarbetare Övriga husbyggnadsarbetare

34,7

34,2

Samtliga

100,0

100,0

152 700

185 500

Antal

nas ökning stannade vid 7 % och murarnas vid 3 %. Av övriga husbyggnadsarbetare ökade målarna med 22 % och elektrikerna med 18 %. 14-.1.1.3. Byggnadsarbetarnas ning

sysselsätt-

För en bedömning av sysselsättningsutvecklingen inom byggnadsverksamheten kan användas uppgifter om antalet betalade och fristämplade veckor i byggfackens arbetslöshetskassor, antalet arbetade timmar enligt Byggnadsindustriförbundets semesterkassa och undersökningar, som två gånger varje år — dels i februari och dels i augusti — utförts av arbetsmarknadsstyrelsen och Byggnadsfackens utredningsavdelning var för sig. Vidare ger arbetslöshetsstatistiken vissa upplysningar om sysselsättningsförhållandena. Det statistiska material som sålunda står till förfogande är emcllcrlid sådant, att det endast i stora drag är möjligt att dra några slutsatser om utvecklingen under 1950talet. Inledningsvis gavs några siffror om bostadsbyggandets andel av den totala sysselsättningen i byggnads- och anläggningsverksamheten. På grundval av de inventeringar och undersökningar som arbetsmarknadsstyrelsen och Byggnadsfackens utredningsavdelning företagit två gånger årligen kan göras en beräkning av den faktiska sysselsättningens fördelning för gruppen egentliga bygg-

nadsarbetare på olika byggnadsområden. Bena väg- och anläggningsarbeten ingår ej i fördelningen. Inom bostadssektorn sysselsattes år 1960 omkring 50 %, varav 42 % vid nybyggnad av bostäder. Av grovarbetarnas sysselsättning kom 45 % på bostadsbyggande, medan 55 % av träarbetarna och 59 % av m u r a r n a var sysselsatta i bostadsproduktionen. I övrigt kan nämnas att nybyggnader för industri och handel sysselsatte drygt 16 % av de egentliga byggnadsarbetarna. F ö r att få en bild av sysselsättningsvolymens förändringar kan två statistiska serier användas, dels antalet arbetade timmar enligt Byggnadsindustriförbundets semesterkassa omfattande grovarbetare, träarbetare och murare, dels antalet betalda veckor i byggnadsfackförbundens arbetslöshetskassor. Användes förändringar av antalet betalda veckor i arbetslöshetskassorna som mått på sysselsättningsförändringar, har sysselsättningen ökat mellan åren 1950 och 1960 med 21 %, i genomsnitt drygt 2 % per år. Förändringen mellan varje år inom perioden växlade emellertid mycket starkt, som framgår av följande tablå. 1 1950—51 +1,6 % 1951—52 +4,2 % 1952—53 +0,4 % 1953—54 +2,9 % 1954—55 +1,9 %

1955—56 +1,3 % 1956—57 —1,0 % 1957—58 +0,4 % 1958—59 +4,7 % 1959—60 +3,5 %

Den största ökningen inträffade åren 1951—52 och åren 1958—59, medan åren 1956—57 uppvisade en minskning i sysselsättningen. Till skillnad från arbetslöshetskassorna omfattar Byggnadsindustriförbundets semesterkassa uppgifter endast om grovarbetare, träarbetare och murare. Semesterkassan redovisar antalet arbets1 Ur Byggnadsfackens del 7.

industriutredning,

248 timmar. Antalet arbetstimmar ökade mellan 1950-talets början och slut med omkring 25 % i genomsnitt, således 2,5 % per år. Även denna serie visar emellertid starka fluktuationer mellan de olika åren, som framgår av följande sammanställning. 1 1950—51 1951—52 1952—53 1953—54 1954—55

+9,3 % +1,6 % +4,3 % +4,9 % +2,6 %

1955—56 1956—57 1957—58 1958—59

—2,0 % —1,7 % —0,6 % +3,7 %

Av uppgifter från semesterkassan framgår också sysselsättningsutvecklingen för grovarbetare, träarbetare och murare var för sig. Grovarbetarna företedde den största sysselsättningsökningen under 1950-talet, nämligen med omkring 35 %, medan för träarbetarna kunde noteras en ökning med 10 % men för murarna endast med ca 5 %. ökningarna låg i huvudsak på första hälften av 1950-talet och för murarnas del förelåg en minskning i sysselsättningsvolymen mellan åren 1955 och 1960 med ca 8 %. De säsongmässiga sysselsättningsvariationerna inom byggnadsverksamheten är fortfarande betydligt större än inom andra näringsgrenar. En del uppgifter om dessa variationer kan erhållas genom arbetslöshetskassornas statistik över betalda veckoavgifter, men denna statistik har ett relativt begränsat värde dels med hänsyn till att den endast omfattar kassamedlemmar, dels med hänsyn till tekniken vid avgiftsredovisningen. Som förut nämnts h a r arbetsmarknadsstyrelsen under en följd av år företagit inventeringar av den tillståndsreglerade byggverksamheten en viss dag i mitten av februari och augusti. Byggnadsfackens utredningsavdelnings sysselsättningsundersökningar avser en vecka i februari och augusti och är stickprovsundersökningar för hela landet utom Stockholm och Göteborg.

Samtidigt görs en totalundersökning för murare, vari ingår även Stockholm och Göteborg. De båda undersökningarna är inte helt jämförbara men kompletterar på vissa punkter varandra. Då arbetsmarknadsstyrelsens inventeringar avsett tillståndsreglerade arbeten omfattar styrelsens undersökningar i stort sett nybyggnadsverksamheten, medan i byggnadsfackens undersökningar innefattats även en stor del av sysselsättningen vid icke tillståndsreglerade arbeten såsom småhusbyggande samt ombyggnads-, reparations- och underhållsarbeten. Av dessa undersökningar framgår, att de säsongmässiga variationerna i sysselsättningen i huvudsak kan hänföras till sistnämnda byggnadsarbeten. Sysselsättningen vid dessa varierade tämligen konstant under åren 1955—60 mellan sammanlagt 23 000—25 000 grovarbetare, träarbetare och murare i februari och 35 000 i augusti. I tablån överst på s. 249 redovisas antalet i tillståndsreglerad verksamhet sysselsatta (exklusive i statliga kraftverksbyggen och i kommunikationsverkens husbyggnadsarbeten sysselsatta) enligt arbetsmarknadsstyrelsens inventeringar och därav i bostadsbyggande sysselsatta. Det tillståndsreglerade bostadsbyggandet omfattade nästan uteslutande nybyggnad av flerfamiljshus. Som synes var sysselsättningen i den tillståndsreglerade byggnadsverksamheten i februari som regel högre än i augusti föregående år. Enda undantaget härifrån var 1958, vilket till viss del torde ha berott på en konjunkturelit betingad nedgång i investeringsvolymen. För bostadsbyggandet gällde en högre sysselsättning vid vinterinventeringarna än vid föregående höst för åren 1956, 1959 och 1960. Nedgången i antalet sysselsatta i februari 1957 var obetydlig men mera markant i februari 1

Se not 1, s. 247.

249 Månad/år

Antal i tillståndsreglerad byggnadsverksamhet sysselsatta

Antal

%

71 765 73 239 73 428 75 459 68 389 67 694 80 087 83 842 82 702 86 118

30 485 31 058 32 914 32 190 29 300 27 472 33 015 37 398 32 295 33 707

42,4 42,4 44,8 42,7 42,8 40,6 41,2 44,6 39,0 39,1

Aug. 1955 April 1956 Aug. 1956 Febr. 1957 Aug. 1957 Febr. 1958 Aug. 1958 Febr. 1959 Aug. 1959 Febr. 1960

1958. Vidare framgår av tablån att mellan augusti 1958 och februari 1959 bostadsbyggandet svarade för hela sysselsättningsökningen och att bostadsbyggandets andel i sysselsättningen då steg från 41,2 % till 44,6 %. Det har förut påpekats att de tillståndsreglerade byggnadsarbetena till större delen varit nybyggnader, således omfattat de delar av byggnadsverksamheten där de bästa betingelserna förelegat för en ökad mekanisering och strukturomvandling av produktionsformerna, som automatiskt medför en kontinuerlig produktion under hela året. Detta förhållande torde till en del kunna förklara de skillnader i säsongmässiga sysselsättningsvariationer som förelegat mellan den tillståndsreglerade och den oreglerade sektorn av byggnadsverksamheten. Av de undersökningar

byggnadsfac-

Månad/år

Aug. 1955 Febr. 1956 Aug. 1956 Febr. 1957 Aug. 1957 Febr. 1958 Aug. 1958 Febr. 1959 Aug. 1959 Febr. 1960

Därav i bostadsbyggande

kens utredningsavdelning företagit framgår att säsongsvängningarna i sysselsättningen vid småhusbyggandet är avsevärda liksom vid reparations- och ombyggnadsarbetena. Som förut påpekats gäller undersökningarna sysselsatta, till byggnadsfackförbunden anslutna grovarbetare, träarbetare och murare (exklusive Stockholm och Göteborg). Antalet sysselsatta vid en- och tvåfamiljshus i dessa grupper uppgick i genomsnitt under åren 1955—60 i augusti till 15 300 och i februari till 9 300, en minskning från sommar till vinter med 6 000 arbetare, ca 40 %. Sysselsättningen i reparationsoch underhållsarbeten sjönk mellan sommar och vinter med i genomsnitt 30 %. I nedanstående tablå redovisas antalet dels i småhus och dels i bostadsreparationer och ombyggnader sysselsatta fackförbundsmedlemmar (grovarbetare,

Antal sysselsatta Antal sysselsatta vid en- och vid bostadsrep. och tvåfamilj shus ombyggnader 15 351 8 259 14 619 9 544 15 605 8 872 15 723 10 766 15 292 9 732

9 063 5 386 9 010 10 444 8 664 5 556 8 387 5 993 8 181 6 312

250 träarbetare och murare) enligt Byggnadsfackens utredningsavdelning (fortfarande exklusive Stockholm och Göteborg). 14-.1.1A. Byggnadsarbetarnas het

arbetslös-

Byggnadsarbetarnas arbetslöshet ligger fortfarande på en betydligt högre nivå än arbetslösheten för andra arbetargrupper. Under senare delen av 1950-talet låg medelarbetslösheten för byggnadsarbetarna mellan 4,5 och 6,5 %, vilket innebär en med 3 å 4 procentenheter större arbetslöshet än för andra arbetare. Olika för byggnadsverksamheten speciella faktorer medverkar härtill. Främst får byggnadsarbetslösheten ses mot bakgrunden av de stora säsongmässiga variationerna betingade av klimatiska och tekniska förhållanden. De enskilda byggnadsarbetenas mera kortvariga karaktär medför en hög omsättning av arbetskraft och omsättningsarbetslösheten blir därför också hög. Vissa skillnader i arbetslösheten framträder mellan olika yrkeskategorier beroende på växlingar i byggnadsobjektens art och tekniska struktur. Förändringar i byggnadsverksamhetens geografiska fördelning torde leda till större lokala skillnader i arbetslösheten än i näringslivet i övrigt. Individuella arbetslöshetsfaktorer såsom hög ålder, sjukdom o. dyl. kan tänkas medföra större anpassningssvårigheter för arbetskraften inom byggnadsverksamheten än inom andra fack. Byggnadsarbetslösheten påverkas självfallet också av det allmänna konjunkturläget. Det är naturligtvis inte möjligt att med någon högre grad av exakthet ange h u r stor del av den totala arbetslösheten, som kan hänföras till de olika faktorerna. F ö r en bedömning av den reserv av outnyttjad arbetskraft, som arbetslösheten innebär och som kan tänkas bli ianspråktagen

för en ökad produktionsvolym, är det emellertid betydelsefullt att, om än endast i stora drag, bilda sig en uppfattning härom. Arbetsmarknadsstyrelsen har i sin utredning om byggnadsindustrins arbetskraft sökt göra en sådan uppskattning, vilken h ä r i korthet skall refereras. Om den individuella arbetslöshetens längd har uppgifter införskaffats en gång i kvartalet sedan september 1957. Uppgifterna beträffande byggnadsverksamheten avser arbetslösa tillhörande byggnadsarbetarnas och m u r a r n a s arbetslöshetskassor. Undersökningarna visar att grovarbetarnas och träarbetarnas arbetslöshet till 27 % gällde arbetslöshetsperioder understigande en vecka och för m u r a r n a 36 %. Omsättningsarbetslösheten torde till största delen vara att finna i denna arbetslöshet. Accepteras detta förmodande skulle omsättningsarbetslösheten kunna bedömas svara för mellan 25 och 30 % av byggnadsarbetarnas årsarbetslöshet. Säsongarbetslösheten kan uttryckas som skillnaden mellan arbetslöshetens årsmedeltal och den lägsta registrerade arbetslösheten under året. Huvuddelen av säsongarbetslösheten torde emellertid också återfinnas i den arbetslöshet, som var a r mellan 1 vecka och 2 månader. Vilken av dessa metoder som än väljes, synes andelen arbetslösa bli ungefär densamma. Man h a r därför antagit, att 35— 40 % av arbetslösheten direkt sammanhänger med de säsongmässiga variationerna i byggnadsverksamheten. Den arbetslöshet, som omfattar perioder av längre varaktighet än 2 månader, synes till övervägande del (ca 70 %) vara betingad av sådana individuella faktorer hos arbetskraften som ålder, sjukdom etc. Den säsongmässiga nedgången i sysselsättningen under vintern torde emellertid medföra risk för en relativt långvarig arbetslöshet, som

251 således inte direkt sammanhänger med individuella förhållanden. Med hänsynstagande härtill h a r man ansett sig kunna beräkna att 15 a 20 % av arbetslösheten skulle vara betingad av olika individuella faktorer hos arbetskraften. Slutligen återstår sådan arbetslöshet, som kan hänföras till struktur- och konjunkturmässiga förändringar. Dessa har i beräkningarna behandlats som en restpost och skulle då svara för 15 å 20 % av årsarbetslösheten. 14.1.1.5. Efterfrågan kraft

på

byggnadsarbets-

Efterfrågans storlek i förhållande till tillgången på byggnadsarbetskraft kan inte belysas med statistiska uppgifter. Efterfrågevariationen sammanhänger inte enbart med förändringar i byggnadsvolymen utan också med strukturella och tekniska förändringar inom byggnadsindustrin. Känt är att det under vissa perioder under 1950-talet förelegat arbetskraftsbrist — lokalt och beträffande vissa yrkesgrupper. Arbetslöshetsstatistiken visar, att större orter h a r mindre relativ arbetslöshet än de små orterna och bristen på arbetskraft h a r nästan uteslutande uppträtt på de större orterna. Under 1950-talet förelåg tidvis brist på murare och träarbetare. Variationer i efterfrågan på olika yrkesgrupper torde sammanhänga med förändrade byggnadsmetoder, ökad mekanisering och variationer i materialval vid byggandet. Efterfrågan h a r också i ökad omfattning kommit att gälla arbetare med speciella yrkeskunskaper och den iakttagna arbetskraftsbristen h a r i hög grad gällt vissa specialarbetare. Bostadsbyggandet kan för övrigt anföras som exempel på sambandet mellan skiftningar i efterfrågan på vissa yrkesgrupper och förändringar i byggnadsmetoder och materialval. Under början av 1950-talet minskade andelen

småhus av trä och ökade andelen murade hus, varvid en påtaglig brist på murare uppstod. Därefter ökade betonghusbyggandet i produktionen av flerfamiljshus, till viss del troligen betingat av murarbristen. Denna övergång till delvis andra byggnadsmetoder ledde i de större tätorterna till en viss brist på träarbetare. Arbetsförmedlingsstatistiken över antalet vid förmedlingen anmälda arbetssökande, lediganmälda och tillsatta platser kan inte sägas ge någon direkt upplysning om den totala efterfrågestorleken. Man kan inte bestämma hur stor del arbetsförmedlingen svarar för av den totala rörligheten på arbetsmarknaden. Antalet till arbetsförmedlingen lediganmälda platser i hela landet har dock under sommarmånaderna vid flera tillfällen överstigit antalet arbetssökande. Variationerna har emellertid varit stora mellan olika geografiska områden under samma år. 14:1.1.6. Byggnadsindustrins tjänstemän Av folkräkningarnas uppgifter om den förvärvsarbetande befolkningen framgår, att andelen tjänstemän inom byggnads- och anläggningsverksamheten ökat, men att dess andel i förhållande till samtliga i näringsgrenen sysselsatta fortfarande är relativt liten. 1940 var 5,2 % av de förvärvsarbetande inom denna näringsgren tjänstemän, 1950 8,2% och 1960 1 2 , 5 % . I förhållande till genomsnittet i samtliga näringsgrenar var tjänstemannagruppen inom byggnadsverksamheten också relativt liten. Medan antalet arbetare inom näringsgrenen I960 omfattade 13,G % av i samtliga näringar förvärvsarbetande arbetare, utgjorde byggnadsverksamhetens tjänstemän endast 3,3 % av hela antalet tjänstemän. Likväl ökade tjänstemannagruppen inom byggnadsverksamheten antalsmässigt kraftigt. Av den

252 totala ökningen av förvärvsarbetande inom näringsgrenen svarade tjänstemännen för 34 %. 1940 var antalet tjänstemän 10 000 och 1950 20 000 samt 1960 37 000. Mellan sistnämnda år uppgick ökningen således till 85 %. För industrin i övrigt var ökningen mellan dessa år 68 % och för samtliga näringsgrenar 35 %.

14.1.1.7.

Produktivitetsutvecklingen

Med produktivitet avses i detta sammanhang produktion per sysselsatt — arbetsproduktiviteten. För en beräkning av denna erfordras sålunda uppgifter om produktionsvolym och antal sysselsatta. Som h ä r tidigare framhållits är tillgängligt primärmaterial beträffande sysselsättningsförändringarna bristfälligt. Uppgifterna om produktionsvolymen avser i allmänhet bruttoproduktionens värde och innefattar alltså inte bara byggnadsindustrins förädlingsvärde utan också värdet av råvaror, halvfabrikat och dylikt. Den utveckling som skett har bl. a. inneburit att vissa arbetsuppgifter överförts från byggnadsarbetsplats till materialindustrin — övergång till på fabrik färdigblandad betong och överhuvudtaget ökad användning av prefabricerade byggnadsdetaljer av olika slag. Denna omfördelning från byggnadsindustrin till materialindustrin kommer sålunda att inräknas i byggnadsindustrins produktivitetsstegring. Man måste alltså fråga sig till hur stor del sådana ökningar, konstaterade på primärmaterial av detta slag, helt enkelt är en omfördelning mellan olika produktionsled i den totala produktionsprocessen. I kap. 11 diskuteras en samordning av de erforderliga resurserna och därvid också något denna problemställning. 1959 års långtidsutredning redovisar i sitt betänkande »Svensk ekonomi 1960

—65» beräkningar av förändringar under 1950-talet i produktionsvolym och sysselsättning. Utredningen använde sig av bruttoproduktionsvärdet och sysselsättningsuppgifter för år 1960 hämtades från arbetsmarknadsstyrelsens arbetskraftsundersökningar och för åren 1950 och 1955 gjordes vissa uppskattningar. Produktionsökningen beräknades till 24 % för 1950-talets första hälft och till 23 % för dess andra. Sysselsättningsökningen framräknades till drygt 8 % åren 1950—1955 och till knappt 8 % 1955—1960. Detta skulle motsvara en produktivitetsstegring med ca 14 % för varje femårsperiod, dock något mindre stegring under den a n d r a hälften av 1950-talet. Den årliga ökningen av produktionen per sysselsatt skulle alltså ha varit omkring 3 %. I den 1961 publicerade, h ä r tidigare åberopade, utredningen »Byggnadsindustrins arbetskraft» har också gjorts vissa beräkningar och antaganden om produktivitetsutvecklingen. Den genomsnittliga produktivitetsökningen redovisades med 3,2 % årligen u n d e r 1950— 1959 och därav för femårsperioden 1954 —1959 med 3,4 %. Tages hänsyn till växlingar i byggnadsarbetarnas sysselsättning utanför byggnadsverksamheten och vissa andra faktorer, som påverkar beräkningar av sysselsättningsvolymen, ansågs produktionsökningen per sysselsatt kunna uppskattas till 4 % årligen under 1954—1959. Vidare antogs att flerfamiljshusbyggandet haft en snabbare produktivitetsökning än byggnadsverksamheten i genomsnitt och att vissa slag av anläggningsarbeten som vägbyggandet haft en årlig ökning som översteg 10 %. Då numera uppgifter föreligger från 1960 års folkräkning om den förvärvsarbetande befolkningen kan på grundval härav och av 1950 års folkräkning produktivitetsutvecklingen beräknas för

253 1950-talet och jämförelse göras med perioden 1946—1950. Produktivitetstillväxten inom byggnadsindustrin var under sistnämnda period synnerligen låg, 0,2 % per år, medan den för övrig industri kan beräknas ha varit 2,9 % och för hela ekonomin 3,8 %. Praktiskt taget hela produktionsökningen inom byggnadsindustrin synes sålunda ha realiserats genom ökning av arbetskraften. Under 1950-talet uppgick däremot den årliga produktivitetstillväxten enligt dessa beräkningar till 2,5 % inom byggnadsindustrin, till 2,0 °/o inom övrig industri och till 2,3 % för hela ekonomin. Någon uppdelning på olika perioder under 1950-talet är inte möjlig att göra. Mycket tyder dock på att produktivitetstillväxten inom byggnadsindustrin varit högre under 1950-talets senare hälft än under dess första. Inte heller kan för närvarande med hjälp av folkräkningsdata göras någon fördelning mellan husbyggnadsverksamhet och anläggningsverksamhet. De av folkräkningen 1960 publicerade uppgifterna om yrkesfördelningen möjliggör nämligen inte några jämförelser med tidigare folkräkningar, då klassificeringen i yrkesfamiljer enligt 1960 års räkning inte överensstämmer med tidigare yrkesklassificering. 14.1.2. Utvecklingen 1961—1964 Förändringar inom byggnadsarbetsmarknaden under de första åren av 1960-talet synes i stort ha varit av samma art och innehåll som under 1950-talet. Vad först beträffar antalet i byggnadsverksamheten förvärvsarbetande föreligger inget material, genom vilket en numerisk precisering kan göras av inträdda förändringar. Uppgifterna om byggnadsfackförbundens medlemsantal tyder dock på en fortsatt ökning av arbetskraften i ungefär samma takt som under senare delen av 1950-talet. Redo-

visade uppgifter från de s. k. arbetskraftsundersökningarna, som syftar till att belysa sysselsättningsläget för hela befolkningen, synes också bekräfta att en trendmässig ökning av byggarbetskraften skett. Sysselsättningsgraden inom byggnadsverksamheten och säsongmässiga sysselsättningsvariationer kan i viss utsträckning avläsas ur uppgifter om arbetslöshetens omfattning och de förut nämnda inventeringar, som utföres av arbetsmarknadsstyrelsen och byggnadsfackens utredningsavdelning. Arbetsförmedlingarnas statistik om anmälda arbetslösa ger inte någon fullständig bild av arbetslöshetens omfattning men torde ändå ge en godtagbar anvisning om relativa förskjutningar i arbetslösheten. För de arbetslöshetsförsäkrade är anmälan till förmedlingen obligatorisk, om ersättning skall utgå från arbetslöshetskassa, även om sedan gällande kassabestämmelser beträffande karenstid, vissa säsongbegränsningar m. m. medför att inte alla försäkrade håller kontakt med förmedlingarna vid inträdd arbetslöshet. Sedan juli 1955 redovisas antalet hos arbetsförmedlingarna under en vecka i mitten av varje månad anmälda arbetslösa kassamedlemmar. Byggnadsarbetarnas arbetslöshetskassa omfattar medlemmar från Byggnadsarbetareförbundet, dvs. numera i huvudsak yrkeskategorierna byggnadsgrovarbetare, träarbetare, murare, rörarbetare samt vissa anläggningsarbetare. Enligt arbetsförmedlingsstatistiken låg årsmedeltalen arbetslösa i procent av samtliga medlemmar i denna kassa mellan högst 7,6 % och lägst 5,5 % under åren 1956 —1959, medan det högsta årsmedeltalet blev 4,7 % och det lägsta 4,1 % under åren 1960—1963. Även för år 1964 synes den procentuella årsarbetslösheten ha blivit lägre än något år under 1950talets senare hälft. Den relativa arbets-

254 lösheten kan alltså sägas ha legat på en lägre nivå hittills under 1960-talet än under den tid av 1950-talet för vilken jämförbara uppgifter finns. Den nu nämnda arbetslöshetsstatistiken kan i viss utsträckning användas för en bedömning av säsongvariationerna genom jämförelser mellan under ett år lägsta och högsta noterade arbetslöshetsprocent och medelarbetslöshet. Under åren 1961—1964 h a r säsongsvängningarna i arbetslösheten relativt sett varit något mindre markerade än under någon period tidigare. Säsongarbetslöshetens andel av den totala arbetslösheten har därmed minskat något för riket i dess helhet men synes ha ökat i Norrland, framförallt i övre Norrland. Samtidigt h a r norrlandslänens andel av den totala arbetslösheten ökat. Trots ökade tekniska möjligheter att driva nybyggnadsverksamhet året runt är ännu de klimatiska förhållandena en icke oväsentlig faktor, som påverkar vintersysselsättningen. När hänsyn tagits till förstärkta säsongsvängningar beroende av variationer i det allmänna konjunkturläget, framträder tydligt sambandet med väderleksförhållandena under vintern. Detta tycks fortfarande i hög grad gälla de södra och mellersta delarna av landet. I avsnitt 14.1.1.3 lämnades några uppgifter om i tillståndsreglerade arbeten sysselsatta under åren 1955—1960 enligt arbetsmarknadsstyrelsens inventering-

Månad/år

Aug. 1960 Febr. 1961 Aug. 1961 Febr. 1962 Aug. 1962 Febr. 1963 Aug. 1963 Febr. 1964 Aug. 1964

ar. Uppgifter för sådana inventeringar åren 1960—1964 lämnas i nedanstående tablå. Totalsiffrorna är inte helt jämförbara med de förut lämnade, då i inventeringarna numera också ingår statliga kraftverksbyggen och husbyggnadsarbeten för kommunikationsverken. Beträffande bostadsbyggandet kan däremot de nedan lämnade uppgifterna jämföras med motsvarande för åren 1955—1960. Som synes var det totala antalet sysselsatta lägre i februari 1961 än i augusti 1960 och högre i februari 1962 i förhållande till augusti 1961. För 1963 och 1964 rådde lägre sysselsättning i februari än i augusti föregående år. Granskar man närmare sysselsättningen inom olika byggnadsområden finner man att det i första hand varit kraftverksbyggandet som haft lägre sysselsättning vid vinterinventeringen än vid närmast föregående sommarinventering och i sådan utsträckning att det kraftigt påverkat de ovan angivna totalsiffrorna. Flerfamiljshusbyggandet h a r uppvisat en icke obetydlig ökning i sysselsättningen från sommar- till vinterhalvår. Den successiva ökningen mellan 1960 och 1964 i totalantalet sysselsatta inom detta bostadsbyggande, ca 6 000 arbetare eller 19 %, synes i huvudsak ha uppnåtts genom sysselsättningsökningar under vinterhalvåren. I fråga om småhusbyggandet och reparations- samt underhållsarbetena, som

Antal i tillståndsreglerad byggnadsverksamhet sysselsatta

Antal

/o

97 697 96 278 92 917 94 477 97 007 95 476 101 567 98 791 95 833

32 313 34 147 32 616 35 031 34 819 36 537 37 992 37 669 38 461

33,1 35,5 35,5 37,1 35,9 38,2 37,4 38,1 40,1

Därav i bostadsbyggande

255 ligger utanför tillståndsregleringen, förelåg under de gångna åren sedan 1960 en betydande nedgång i sysselsättningen från sommar till vinter, mellan 20 och 27 %. I följande tablå redovisas för åren 1960—1964 resultaten av de undersökningar som gjorts av byggnadsfackens utredningsavdelning för dessa byggnadsarbeten. Månad/år Aug. 1960 Febr. 1961 Aug. 1961 Febr. 1962 Aug. 1962 Febr. 1963 Aug. 1963 Febr. 1964

Antal sysselsatta 35 000 26 600 35 800 25 900 32 500 24 800 33 000 27 400

Någon mera betydande minskning i säsongvariationerna h a r inte inträtt. Nedgången i sysselsättningen från augusti till februari h a r omfattat högst omkring 10 000 och lägst omkring 6 000 arbetare, alltså en något mindre variation än under 1950-talet. Brist på byggnadsarbetskraft har tidvis förelegat inom vissa områden av landet. Efterfrågeöverskottets storlek kan inte närmare preciseras, men variationer i efterfrågan kan i viss utsträckning avläsas av arbetsförmedlingarnas rapporter och genom inhämtade uppgifter i samband med de s. k. konjunkturbarometerundersökningarna. Bristen på arbetskraft h a r så gott som uteslutande varit koncentrerad till regioner inom de södra och mellersta delarna av landet och i första h a n d omfattat träarbetare, murare, vissa specialarbetare samt rörarbetare. Under sommarsäsongerna h a r det lokalt förekommit brist också på andra yrkeskategorier. Det mest ihållande underskottet synes ha gällt träarbetare. Under 1960—1962 uppkom bristlägen i huvudsak endast

under somrarna, men sedan den allmänna konjunkturavmattningen 1962 övervunnits h a r det även under vintrarna kvarstått en viss brist på yrkesarbetare i syd- och mellansverige trots en relativt sett ökande arbetslöshet i norrlandslänen. De åtgärder som vidtagits för att möta dessa desorganisationstendenser inom byggnadsarbetsmarknaden h a r varit ökad yrkesutbildning dels via det ordinarie yrkesskolväsendet och dels genom speciell omskolnings- och vidareutbildningsverksamhet. Vidare h a r omflyttning av arbetskraft från områden med undersysselsättning till bristorterna underlättats genom förbättrade bidragsformer vid flyttning. Sammantagna h a r dessa åtgärder bidragit till att byggnadsverksamheten och inte minst bostadsbyggandet kunnat ökas avsevärt under den gångna delen av 1960-talet. Trots att byggnadsverksamheten under 1964 synes ha fått en större omfattning än under något år tidigare torde bristen på arbetskraft under sommaren ha varit mindre än förut. Några direkta mätningar av tillväxttakten i arbetskraftsproduktiviteten för tiden 1960—1964 är ännu inte möjliga att göra. Strukturella förändringar inom byggnadsindustrin, ökningen av mekaniseringsgrad, kapitalinsats e t c , synes emellertid ha fortsatt och i snabbare takt än tidigare. Resultaten från arbetskraftsundersökningarna jämförda med produktionsvolymens tillväxt antyder att produktivitetsökningen inom byggnadsverksamheten i sin helhet varit betydande. Beträffande bostadsbyggandet pekar de förutnämnda siffrorna om sysselsättningen i flerfamiljshusbyggandet jämförda med den väsentligt större ökningen i produktionen på en stegrad tillväxttakt i produktiviteten. Mycket tyder sålunda på att tillväxttakten under de första åren av 1960-talet varit snabbare än under 1950-talet.

256 14.2. Det framtida

arbetskraftsbehovet

14.2.1. Bedömning av det totala arbetskraftsbehovet

Härovan h a r lämnats en redogörelse för några utvecklingstendenser sedan 1950 och några av de uppgifter som erfordras för en bedömning av det framtida arbetskraftsbehovet inom näringsgrenen. För en beräkning av det framtida behovet erfordras ytterligare bl. a. analys av förändringarna inom den totala arbetsmarknaden, ställningstagande till den väntade investeringsvolymens storlek och fördelning på olika sektorer och en bedömning av tekniska och strukturella förändringar inom byggnadsindustrin. Då det inte är denna utrednings uppgift att bedöma den allmänna ekonomiska utvecklingen och därmed ej heller avvägningen av investeringar mellan olika sektorer inom samhällsekonomin och då det inte synes möjligt att i arbetskraftsproblematiken söka särbehandla bostadsbyggandet, h a r utredningen inte gjort någon antalsmässig prognos över arbetskraftsbehovet. Inom det tidigare till arbetsmarknadsstyrelsen knutna prognosinstitutet har förberedelser gjorts för utarbetandet av en prognos för byggnadsindustrins arbetskraftsbehov fram till 1975. Från den 1 juli 1964 har institutet och dess arbetsuppgifter överförts till statistiska centralbyrån. I bilaga 1 till detta betänkande behandlar fil. lic. Lars Johan Waldén metodproblem i en prognos för byggnadsindustrins långsiktiga arbetskraftsbehov. Häri framhålles, att det är tre allmänna faktorer, som måste vara kända för en bestämning av arbetskraftsbehovet i byggnadsindustrin, nämligen utvecklingen för efterfrågan på de producerade varorna, pågående utvecklingstendenser inom branschen och den

betydelse dessa kan få för arbetskraftsbehovet och slutligen förändringar på hela arbetsmarknaden såväl i kvantitativt som kvalitativt avseende. Bestämningen av var och en av dessa faktorer kräver sin särskilda modell. För arbetskraftsprognosens uppläggning är det sålunda väsentligt beträffande produktionsvolymens förändringar om branschens tillväxttakt på lång sikt är högre eller lägre än nationalproduktens. För expanderande branscher blir det den nytillströmmande arbetskraftens sammansättning som främst är av intresse, för retarderande branscher blir det ålderssammansättningen och avgången hos arbetskraften som dominerar i analysen. Vidare är det nödvändigt att känna till eventuella brister och överskott under analysperioden och för den tidpunkt då prognosen görs. För att erhålla nödig information i dessa avseenden måste faktorer som bestämmer efterfrågan på branschens produkter vara kända. För byggnadsproduktionen måste ersättningsproduktion och nyproduktion särskiljas och då byggnadsprodukterna efterfrågas från olika sektorer i samhällsekonomin måste åtskillnad göras åtminstone på tre sådana sektorer, nämligen privata konsumenter, näringslivet och den offentliga sektorn. Författaren redogör för tre modeller för en sådan bestämning av produktionsutvecklingen, som är nödvändig att göra för en arbetskraftsprognos — en för bostadsproduktionen, en för industrins byggnadsinvesteringar och en för den offentliga byggnationen (kap. 2 i bilaga 1). Det har förut framhållits att den totala arbctskraftsutvecklingen anger de allmänna förutsättningarna för byggnadsbranschens arbetskraftsutveckling. Vidare är det av särskild betydelse vilken sammansättning arbetskraften har inom byggnadsindustrin i olika pro-

257 duktionsled och i företag av olika storlek samt sambanden mellan förskjutningar i arbetskraftsefterfrågan och i produktions- och företagsstrukturen. Den förvärvsarbetande befolkningen ökade enligt folkräkningarna 1950 och 1960 mellan dessa år med 4,5 %. Ökningen var i sin helhet att hänföra till ökningen av antalet förvärvsarbetande gifta kvinnor. Beräkningar och överväganden som gjorts för 1960-talet visar att tillväxten av antalet personer i arbetskraften blir relativt liten och praktiskt taget u p p h ö r efter 1965. Nytillskottet av arbetskraft kommer med andra ord att i stort sett endast täcka avgången. Däremot kommer den nya arbetskraften att i fråga om utbildningsgrad skilja sig väsentligt från den som lämnar arbetsmarknaden. År 1960 hade 7 % av arbetskraften studentexamen eller längre utbildning. Av den på arbetsmarknaden under 1961—1965 nyinträdande arbetskraften kan inemot 20 % beräknas ha sådan utbildning och över 30 % av den som inträder under årtiondets senare hälft. Som framgått av avsnitt 14.1.1.7 realiserades produktionsökningen i byggnadsindustrin under 1950-talet, till skillnad från under 1940-talet, till stor del genom faktorer som höjer arbetskraftens produktivitet. Samtidigt har kunnat konstateras betydande förändringar i arbetskraftens sammansättning inom byggnadsbranschen. Antalet tjänstemän ökade under 1950-talet, som förut påvisats, och likaså andelen med längre utbildning. 1960 hade 45 % av tjänstemännen i åldern 25—34 år sådan utbildning mot 20 % av dem som var 50 år och däröver. I kap. 3 i bilaga 1 redovisas vidare problemställningar i branschanalysen för en arbetskraftsprognos och sambanden mellan branschutvecklingen och totalutvecklingen. Det påpekas att byggnadsbranschen varken är homogen eller sta17—412899

tionär. I de olika produktionsleden förändras arbetskraftssammansättningen och olika produktionsmetoder är samtidigt i bruk. Genom ett räkneexempel illustreras bl. a. h u r en strukturomvandling kan betyda lika mycket eller mera för förskjutningar i arbetskraftsefterfrågan som efterfrågeförskjutningar i enskilda företag. Preliminära beräkningar efter den prognosmetodik som redovisas i bilaga 1 tyder på att rekryteringstakten kommer att begränsas av ett tämligen snävt intervall, medan intervallet blir vidare för den längst utbildade arbetskraften. Om man beaktar föreliggande efterfrågan på byggnadsprodukter kan man på goda grunder räkna med att byggnadsarbetskraftens andel av den totala arbetskraften måste fortsätta att växa för att behovet av byggnadsprodukter skall kunna tillgodoses. Antalet arbetare och tjänstemän i byggnadsverksamheten h a r i genomsnitt ökat med drygt 4 000 per år mellan 1945 och 1960. Med en liknande sammansättning av byggnadsarbetskraften som 1960 torde 310 000 anställda i branschen år 1975 inte få anses som uttryck för arbetskraftsöverskott; man torde alltså böra räkna med en ökning av inemot 50 000 under denna 15-årsperiod. Å andra sidan kan man i detta sammanhang inte bortse från att en snabb strukturomvandling för närvarande äger rum på arbetsmarknaden. Andelen långt utbildade bland dem som kommer in på arbetsmarknaden är flera gånger större än bland dem som lämnar arbetsmarknaden. Inom byggnadsindustrin är andelen med lång utbildning för närvarande liten; andelen akademiker (huvudsakligen civilingenjörer) utgjorde sålunda endast 3 promille mot nära 3 procent för arbetsmarknaden som helhet. Om den arbetskraft som byggnadsindustrin rekryterar 1965—1975 h a r längre utbildning och

258 riksförbund och Svenska väg- och vattenbyggares riksförbund om behovet av arkitekter respektive högskoleutbildade väg- och vattenbyggare. Generaldirektör Bo Lundberg, till gymnasieutredningen knuten expert, publicerade 1962 en utredning om behovet av ingenjörer. Slutligen redovisade arbetsmarknadsstyrelsen 1962 en beräkning av ingenjörsbehovet fram till 1980*. En sammanställning av och jämförelse mellan några av dessa utredningar återfinns i SOU 1962:55 »Tendenser på akademikernas arbetsmarknad fram till mitten av 1970talet». Arbetsmarknadsstyrelsens beräkningar gjordes av styrelsens prognosinstitut i samråd med gymnasieutredningen. Den metodik som därvid användes var en annan än den nyssnämnda teknikerkommitténs. Det resultat som redovisades beträffande byggnadsindustrins ingenjörsbehov är snarare att betrakta som en överslagskalkyl än en egentlig 14.2.2. Behovet av byggnadstekniker prognos. För framräkningen utnyttjaFör byggnadsverksamheten är gruppen des i huvudsak statistiskt material samtekniker av olika slag av speciellt inmanställt av Svenska Byggnadsindutresse. Under hela efterkrigstiden h a r striförbundet. Antalet ingenjörer inom det rått brist på ingenjörer och olika byggnads- och anläggningsverksamheslag av tekniker till så gott som samtten uppskattades sålunda för år 1960 liga industrigrenar. Byggnadsindustrin till 10 000 och den totala arbetsstyrkan torde dock under de senaste åren ha inom byggnadsindustrin till 286 000 uppvisat en större teknikerbrist än de personer. Ingenjörstätheten skulle då flesta andra industrigrenar. Det framför år 1960 kunna beräknas till 3,5 %. tida behovet av tekniker h a r varit föreMan förutsatte vidare en genomsnittlig mål för flera utredningar. Under åren investeringsökning i byggnader och 1956 och 1957 utförde Industriförbunanläggningar under 1960- och 1970-tadets s. k. teknikerkommitté en underlen av samma omfattning som under sökning av ingenjörsbehovet för hela 1950-talet. Bruttoinvesteringarna år 1970 näringslivet och den offentliga verkskulle då uppgå till 20 miljarder krosamheten. En sammanfattning av denna nor och år 1980 till 34 miljarder kroåterfanns i universitetsutredningens nor räknat i 1960 års priser. År 1960 sjätte betänkande (SOU 1959:45) men uppgick bruttoinvesteringarna till 12,5 utsattes i samband med remissbehandmiljarder, alltså 1,25 miljoner kronor på lingen av betänkandet för en kritik, som ansåg att teknikerkommittén underskat1 Det framtida ingenjörsbehovet (vissa prel. tat ingenjörsbehovet. Andra utredningberäkningar). Arbetsmarknadsinformation, sear h a r gjorts av Svenska arkitekters rie S nr 5/1962.

högre produktivitet än den nuvarande är det inte osannolikt att den erforderliga ökningen av byggnadsproduktionen kan genomföras med mindre arbetskraft än vad som ovan sagts. Det finns knappast något som tyder på att byggnadsindustrin inte skulle kunna absorbera sin del av den ökande andel långt utbildad arbetskraft som i framtiden kommer ut på arbetsmarknaden. Hittills har brist på viss långt utbildad arbetskraft till byggnadsverksamheten snarast verkat hämmande för produktivitetstillväxten. Det är inte heller osannolikt att förändringarna av branschens företagsstruktur och vertikala produktionsstruktur av den art som behandlats i kap. 11 kan ske i avsevärt snabbare takt än hittills, vilket givetvis också i hög grad skulle medverka till minskat totalbehov av arbetskraft.

259 varje ingenjör. Under dessa förutsättningar skulle det erforderliga antalet ingenjörer år 1970 bli ca 16 000 och år 1980 ca 27 000. Utgick man istället från det beräknade totalantalet sysselsatta personer inom byggnadsindustrin år 1970 och 1980 med en ingenjörstäthet av samma storleksordning som för övrig industri, blev utfallet något annorlunda. Med en ingenjörstäthet om 6,2 % och en totalsysselsättning av 310 000 personer inom byggnadsindustrin år 1970 skulle ingenjörsantalet bli ca 19 200. För år 1980 beräknades den totala sysselsättningen till 308 000 och ingenjörstätheten till 9 , 1 % , vilket skulle betyda 28 000 ingenjörer. Arbetsmarknadsstyrelsen ansåg det sannolikt att ingenjörstätheten per investerad miljon kronor borde stiga med hänsyn till ökad maskinanvändning, noggrannare projektering och andra rationaliseringsinsatser inom byggnadsverksamheten. Det kunde därför anses motiverat att räkna med ett ingenjörsbehov av ca 19 000 år 1970 och ca 28 000 år 1980. Beräkningarna efter sistnämnda metod för åren 1960— 80 framgår av följande tablå.

År

1960 1965 1970 1975 1980

Sysselsatta 1 000-tal

Antal ingenjörer

Ingenjör stathet

286 303 310 313 308

10 000 14 500 19 000 24 000 28 000

3,5 4,8 6,1 7,7 9,1

För den offentliga verksamhetens och för övriga näringars behov av byggnadsingenjörer h a r ingen särredovisning lämnats, varför totalbehovet av byggnadstekniker inte kan utläsas av prognosen och inte heller någon uppdelning efter olika utbildningsnivåer.

14.2.3. Ökat tillvaratagande av arbetskraftsresurserna

De överväganden om produktionsbehovet, som göres i andra avsnitt av betänkandet, leder till att bostadsproduktionen bör ökas icke oväsentligt fram till 1975. En sådan ökad produktionsvolym kommer jämte ökningen av övrig byggnads- och anläggningsverksamhet att, som nyss visats, medföra behov av ett nettotillskott av arbetskraft till byggnadsverksamheten samtidigt som ökningen i den totala arbetskraften kan förväntas bli svag. ökade ansträngningar måste därför göras att fullt utnyttja de arbetskraftsreserver, som föreligger inom byggnadsindustrin. Sålunda bör arbetslösheten bland byggnadsarbetarna kunna nedbringas ytterligare och de säsongmässiga sysselsättningsvariationerna kunna minskas. För en ökning av sysselsättningsgraden är ålderssammansättningen av de yrkesverksamma av viss betydelse. Genomsnittsåldern bland de i byggnadsverksamheten sysselsatta h a r under en längre tid varit något högre än för andra grupper, om man ser till åldersfördelningen totalt. Enligt 1960 års folkräkning skiljer sig åldersfördelningen ändå inte så markant. Andelen sysselsatta män i åldern 45 år och däröver var ca 43 % av samtliga förvärvsarbetande, medan motsvarande andel var 44 % inom byggnadsindustrin. En betydande andel, 35 %, av den nytillkomna arbetskraften till byggnadsverksamheten under 1950-talet var emellertid 45 år eller däröver. Medelåldern steg för byggnadsarbetarna från 41,0 till 42,2 år. Mera markanta skillnader synes föreligga mellan olika yrkesgrupper av byggnadsarbetare. En åldersfördelning av medlemmarna i byggnadsarbetarnas arbetslöshetskassa visar att andelen av åldersgruppen 45 år och däröver är inte obetydligt större än andelen av motsvarande åldersgrupp

260 bland arbetare inom övrig industri. Svenska Byggnadsarbetareförbundet har gjort en utredning av åldersfördelningen av vissa medlemmar år 1960. Medlemmar 70 år och däröver h a r därvid antagits ha lämnat yrkesverksamheten. Enligt utredningen beräknades medianåldern för olika yrkesgrupper ha varit följande: för murare 45,7, för träarbetare 47,6, för grovarbetare 46,6, för rörarbetare 36,8 och för samtliga 45,9 år. Befolkningsutvecklingen under 1960talet synes komma att innebära en fortgående ökning av åldrarna 50 år och däröver samt en relativt kraftig ökning" av åldersgruppen 20—30 år. Däremot kan man vänta en relativ minskning i åldrarna under 20 år och i åldrarna mellan 30 och 50 år. För byggnadsverksamheten torde utvecklingen betyda att medelåldern för de inom näringsgrenen sysselsatta stiger också under 1960-talet. Med hänsyn till utvecklingen under 1950-talet torde vidare den relativa avgången av arbetskraft från byggnadsindustrin för den närmaste framtiden bli av samma storleksordning som för hela den förvärvsarbetande befolkningen trots den kraftiga andelen nytillkomna till byggnadsindustrin under 1950-talet. För att till fullo utnyttja den äldre arbetskraften erfordras att ökade möjligheter skapas för omskolning och vidareutbildning. Arbetslösheten synes också, oavsett åldersfördelningen bland dem som drabbas av den, delvis vara betingad av brister i den grundläggande yrkesutbildningen och bristande anpassning till behovet av den förändrade fördelning mellan olika yrken, som den byggnadstekniska utvecklingen medför. Även detta talar för en ökad fortbildningsverksamhet. Den beräknade ökningen av åldersgruppen 20—30 år i befolkningen talar vidare för en ytterligare upprustning av yrkesutbildningen.

Säsongutjämningen vid nyproduktionen av flerfamiljshus h a r redan kommit mycket långt och en ökning av bostadsproduktionen h a r med framgång kunnat användas för att möta säsongmässiga sysselsättningsminskningar inom andra sektorer av byggnadsverksamheten. Men betydande skillnader mellan sommarhalvårets och vinterhalvårets produktion föreligger fortfarande när det gäller småhusbyggande. Orsaken härtill torde delvis vara att finna i att småhusbyggandet fortfarande till stor del sker genom »självbyggeri» av egnahemsbyggarc. Ett större utbud av småhuslägenheter, som förmodligen bättre än nu svarar mot efterfrågan, kan inte åstadkommas utan en betydligt ökad gruppbebyggelse av småhus, vilket i sig skapar bättre förutsättningar för en mera jämn produktion under hela året. De regionala olikheterna i arbetslöshetens omfattning är betydande. Arbetskraftsreserverna inom byggnadsverksamheten är sålunda större på landsbygden och i de mindre tätorterna än i de större och betydligt större i norra Sverige än i södra. Samtidigt h a r bristen på arbetskraft varit mest framträdande i de större städerna och inom regioner i södra och mellersta delen av landet. Ett ökat utnyttjande av arbetskraften förutsätter sålunda en ökad geografisk rörlighet. De arbetsmarknadspolitiska medel som på senare år använts har bidragit till en ökad omflyttning, men en intensifiering av överflyttningen av arbetskraft till bristområdena är troligen en förutsättning för en ökning av sysselsättningsgraden inom hela näringsgrenen. Som tidigare påpekats utgör omsättningsarbetslösheten en icke ringa del av arbetslösheten. Anställningsförhållandena för arbetarna inom branschen är fortfarande sådana, att anställningen

261 i huvudsak är knuten till en viss byggarbetsplats och då arbetet där slutförts u p p h ö r anställningen. Företagsstrukturen inom byggnadsindustrin har berörts i kap. 11. Visserligen redovisar 1960 års folkräkning ett något större antal företagare inom byggnadsindustrin än tidigare folkräkning, men utvecklingen under 1950-talet pekar dock på att ett mindre antal stora företag kommer att svara för en allt större del av produktionen. Härigenom skapas ökade möjligheter för en organisatorisk uppbyggnad med mera kontinuerlig planering av verksamheten. Därmed torde bättre förutsättningar ernås för arbetskraftens överflyttning från avslutande till ny arbetsplats utan mellanliggande arbetslöshet. En ökad insats från kommuners och myndigheters sida för en bättre långsiktig planering av bostadsförsörjningen är vidare en förutsättning för att arbetskraftsreserverna skall kunna utnyttjas på effektivast möjliga sätt. Den från 1963 genomförda femårsplaneringen hos kommunerna torde i viss mån bidraga till en sådan effektivare långsiktsplanering. Det h a r förut påpekats att den beräknade ökningen av den totala arbetskraften i landet u n d e r 1960-talet väntas ske uteslutande genom en ökad yrkesverksamhetsgrad bland kvinnorna. För att byggnadsindustrin skall kunna säkra sitt arbetskraftsbehov erfordras att också denna industri i ökad omfattning kan sysselsätta kvinnor både som tjänstemän — tekniker och som arbetare. Redan det nuvarande utbildningsväsendet men framför allt det planerade ger ökade möjligheter härtill. En kvantitativt mera betydande ökning förutsätter emellertid också en ändrad inställning till kvinnornas sysselsättning i byggnadsverksamheten. Den tekniska utvecklingen h a r medfört att många arbets-

moment, som förut krävt särskilt stor fysisk styrka, numera bör kunna utföras av kvinnor och för åtskilliga arbetsuppgifter synes kvinnlig arbetskraft vara väl lämpad. En viss ändring av arbetets och arbetsplatsens organisation måste ske härför, men i längden torde inte byggnadsindustrin kunna lösa sina rekryteringsproblem utan en ökad rekrytering av kvinnlig arbetskraft till såväl arbetar- som tjänstemannasidan. Under efterkrigstiden h a r arbetskraftsbrist tidvis utgjort hinder för bostadsbyggandets tillväxttakt och i någon mån bidragit till tidvisa desorganisationstendenser inom byggnadsindustrin. De h ä r förut angivna tendenserna i produktivitetsutvecklingen synes emellertid tyda på möjligheten till en icke oväsentlig ökning av produktionsvolymen utan en särskilt stor ökning av arbetskraften till byggnadsindustrin. Vidtages dessutom åtgärder i den riktning som h ä r skisserats för att bättre utnyttja befintliga arbetskraftsreserver torde en ökning av bostadsproduktionen i den omfattning, som olika överväganden i detta betänkande innebär, vara möjlig utan att någon besvärande arbetskraftsbrist skall behöva uppstå.

14.2.4. Variationer i bostadsbyggandet i sysselsättningsreglerande syfte

Bostadsproduktionens omfattning h a r under efterkrigstiden bestämts dels av bostadsefterfrågans storlek, dels också med hänsyn till bl. a. sysselsättningsförhållanden och den allmänna ekonomiska politiken. Ehuru enighet synes ha rått om att bostadsbyggandet på längre sikt borde hållas på en jämn nivå h a r dess omfattning fått anpassa sig till den aktuella konjunktursituationen, varav följt en från tid till annan markant variation i produktionen. Bostadsbyggan-

262 dets enhetliga karaktär h a r gjort detta mera lättpåverkat i sysselsättningsreglerande syfte. Det ankommer emellertid inte på denna utredning att gå in på frågan om bostadsbyggandets ställning i den allmänna ekonomiska politiken. Bostadspolitiska synpunkter och arbetsmarknadssynpunkter synes dock som regel sammanfalla. Erfarenheten visar, att under konjunkturavmattningar och i lägen där minskad sysselsättning inom andra sektorer av byggnadsverksamheten uppstått, ett ökat bostadsbyggande varit ett medel att hålla de sysselsättningsbefrämjande investeringarna uppe på en önskvärd nivå. Å andra sidan har i överhettade konjunkturlägen vidtagna åtgärder att begränsa bostadsbyggandet inte medfört i syssel-

sättningshänseende önskvärda resultat men för bostadsförsörjningen inneburit ytterligt svårartade rubbningar. Bostadsbyggandets indirekta verkan på sysselsättningen inom andra industrigrenar talar för att kraftiga fluktuationer av bostadsproduktionen bör undvikas. Ett av de svåraste h i n d r e n för arbetskraftens geografiska rörlighet från arbetslöshetsområde till bristområden har varit och är bostadsbristen. Det är således även ett arbetsmarknadspolitiskt intresse att bostadsbyggandet hålles vid en så hög produktion att bostadsbristen häves. Vi vill därför framhålla, att sådana ingripanden i starkt begränsande syfte, som bostadsbyggandet varit föremål för under slutet av 1940-talet och början av 1950-talet, för framtiden bör undvikas.

K A P I T E L 15

Utredningens sammanfattning av avdelning I I

I det andra avsnittet av betänkandet har vi sökt beskriva bostadsproduktionens utveckling efter kriget samt dess nuvarande och framtida förutsättningar i teknisk kapacitet, mark- och planresurser, ekonomiska resurser och arbetskraftsresurser. Produktionen efter kriget h a r särskilt studerats vad beträffar följderna av förändringar i produktionsvolym. Sådana förändringar h a r beträffande riksvolymen varit flera och omfattande under perioden. Med viss förenkling kan påstås att under skeden av dämpad allmän konjunktur h a r igångsättningen av bostadsbyggen ökat, men innan dessa hunnit bli färdiga har den allmänna konjunkturen åter hettats upp med stockningar för bostadsbyggandet som följd. Kraftiga svängningar kan noteras även på lokal nivå. Denna bristande kontinuitet i produktionen h a r fått menlig inverkan framförallt i storstadsregionerna, där varken produktionsapparat, mark- och planresurser eller arbetskraft kunnat hållas på den nivå som varit erforderlig med hänsyn till efterfrågan. Den stegvis ökade produktionsvolymen har i huvudsak kommit mindre och medelstora städer tillgodo — där också balans på bostadsmarknaden till stor del uppnåtts — medan särskilt Stockholmsregionen släpat efter och fått en successivt försvårad bostadsbrist. Orsakerna kan kanske beskrivas som bristande planering av planeringen för bostadsbyggandet. Sam-

tidigt påpekas att avgången av lägenheter ur bostadsstocken genom rivning och kontorisering varit omfattande, särskilt i större städer, och kommit att motsvara en avsevärd del av ökningen av produktionen. Ett studium av de resurser som står till buds för en produktion av den omfattning och inriktning som beskrivits i betänkandets första avsnitt visar behov av genomgripande rationalisering av produktionsapparaten. Byggnadsindustrin synes också ha inlett en ny etapp i sin rationalisering. Under efterkrigsåren har två stora etapper genomförts, nämligen dels inflyttningen i fabrik av tillverkningen av snickerier, inredningar, utrustningsdetaljer och stomkompletteringar, dels mekanisering av byggnadsplatserna. Den nu aktuella etappen gäller överförande till stationära fabriker av tillverkningen av element för stombyggnaden, vilket skall ytterligare reducera byggplatsarbetet. En särskild utredning, byggindustrialiseringsutredningen, h a r av inrikesministern tillkallats för att studera problem i samband med denna rationaliseringsetapp. En sådan industrialisering av bostadsbyggandet ger ytterligare eftertryck åt de behov att skapa goda förutsättningar för byggnadsverksamheten som vi kunnat konstatera genom studier av dagens produktion. I 30 exempel h a r institutet för byggnadsforskning sökt att i detalj kartlägga byggprocessen »från stads-

264 plan till inflyttning». Det mest påtagliga i denna studies resultat är bristerna i planering, handläggning och samordning mellan de många parter som deltar i byggprocessen. Beslutskedjan mellan olika instanser bygger inte konsekvent upp en ökande detaljeringsgrad, utan alltför många avgörande beslut uppskjutes till en hektisk period tiden kort före byggstart. Projektering och utförandeplanering, som är av största betydelse för projektets produktionsekonomi, trängs in på alltför kort tid, samtidigt som av olika skäl betingade väntetider ibland ställer krav på kostnads- och tidskrävande omprojekteringar för att tillgodose förändrade behov och krav. Få av de studerade, förutsättningslöst valda exemplen har från början till slut kunnat genomföras på ett sätt som kunde betecknas vsom mönstergillt. En ökad förtillverkningsgrad i byggandet kommer att ställa ytterligare krav på en medveten och långsiktig planering av hela byggprocessen. Den kommer sannolikt även att erfordra att nya system för upphandlingen prövas. För att skapa bakgrund för etablering av en omfattande byggdelsindustri fordras också större kontinuitet och stabilitet i produktionen. Det torde bl. a. ankomma på byggherrarna att etablera sådan samverkan att långa produktionsserier kan garanteras denna industri — exempel på sådan samverkan kan hämtas från bl. a. England och Danmark. Den nu inledda industrialiseringsprocessen avser i första hand flerfamiljshus i nyexploatering. Det måste därför även erinras om, att den erforderliga produktionen i högre grad än tidigare gäller dels lägenheter i småhus, dels nybyggnad och ombyggnad av innerstadsdelars äldre bostadsbebyggelse. Det är därför angeläget att rationaliseringsansträngningarna även inriktas på dessa byggnadsuppgifter.

De erforderliga goda produktionsförutsättningarna, kontinuitet och stabilitet, ankommer det dock i grunden samhället — stat och kommun — att skapa. Vi har av parallellt arbetande utredningar givits underlag att bedöma kommunernas mark- och planberedskap. Även om kraven på sådan beredskap ännu synes vara otillräckligt definierade förefaller det troligt att beredskapen för närvarande ej är tillfredsställande och bör inge farhågor. För att förbättra situationen synes det angeläget att öka det kommunala markägandet, vilket kräver att ökade resurser ställs till kommunernas förfogande. Vidare är det angeläget att utbildningen av planerare ökas samt att planläggningsförfarandet rationaliseras. Särskilt förefaller det möjligt att genom att samla markägandet i nyexploaterings- och saneringsområden förenkla handläggningen av planarbetet. För att den kommunala markberedskapen skall bli god torde även fordras en översiktlig planering av kommunens markförvärv. Till ledning för kommunens markpolitik samt för bedömningen av beredskapsläget beträffande mark och planer i läns- och riksmyndigheter fordras fördjupad analys av de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen. Bostadsbyggandets planering och dess samband med bebyggelseplaneringen h a r vi bedömt vara så avgörande för genomförandet av det förestående produktionsprogrammet att det ägnats speciell behandling i följande avsnitt av betänkandet. Utredningen har, även om det faller vid sidan av dess uppdrag, sökt skaffa en bild av kapitalmarknadens förutsättningar för ett bostadsbyggande av den diskuterade omfattningen. Den kalkylerade utvecklingen av kapitalmarknadsutbudet visar en något högre genomsnittlig tillväxttakt än för bostads-

265 investeringarna, vilka mot bakgrunden av räkneexemplet i kap. 7 beräknats öka med 7 procent per år fram till 1975. Samtidigt h a r vi emellertid funnit det sannolikt att under kalkylperioden investeringarna i »annan samhällsbyggnad» kommer att öka snabbare än bostadsinvesteringarna. Relationen mellan kapitalmarknadsutbudets och bostadsoch samhällsbyggnadsinvesteringarnas tillväxttakt kan därför knappast inge förhoppningar om en lättande finansieringssituation för dessa investeringar. Det ankommer på bostadspolitiska kommittén att studera dessa framtida finansieringsproblem. Arbetskraftsresurserna h a r granskats i relation till det exemplifierade produktionsprogrammet. Vår slutsats är, att under förutsättning av en genomgripande rationalisering inom byggnadsindustrin det icke skall behöva uppstå arbetskraftsbrist. Därvid förutsattes dock även att kvardröjande former av

arbetslöshet ytterligare skall reduceras samt att en viss ökning av kvinnlig arbetskraft skall kunna ske. Vidare är även för arbetskraftens tillvaratagande en långsiktig planering med kontinuitet och stabilitet som mål oumbärlig. Vi avråder bestämt från förnyade försök att med bostadsbyggandet som regulator söka påverka sysselsättningssituationen i landet — detta byggande är genom sin långa erforderliga planeringstid ett ineffektivt instrument för konjunkturreglering och tillfogas stor skada genom sådana åtgärder. Arbetskraftssituationen understryker kraven på en industrialisering av byggandet. Detta innebär emellertid samtidigt krav på ökade teknologiska insatser i process- och produktutveckling. Behovet av byggnadstekniker på olika utbildningsnivåer är mycket stort — detta h a r även framhållits i flera utredningar om teknikerbehovet.

AVDELNING I I I

Metoder för bostadsförsörjningens planering

K A P I T E L 16

Hittillsvarande rutiner för bostads- och samhällsbyggandets planering

En reglering av bebyggelsen h a r ansetts nödvändig ur flera synpunkter. Det sätt varpå ett samhälle ordnas h a r stor betydelse för befolkningens trivsel. Storleken av investeringarna i byggnader och anläggningar och också det allmännas — statens och kommunernas — kostnader för olika slags anläggningar motiverar en rationell samordnande planering genom samhällets organ. Utformningen av bebyggelsen måste också bevakas med hänsyn till trafiksäkerhet, brandrisker, hälsovårds- och arbetarskyddssynpunkter. I bostadspolitiken h a r ställts vissa krav på bostädernas beskaffenhet. Försvarssynpunkter måste beaktas. Luftfarten återverkar på samhällsplaneringen. Områden för friluftsliv bör bevaras. Natur- och kulturvårdsintressen bör beaktas. Det är också viktigt att bostadsbyggandet får en omfattning, som svarar mot föreliggande behov. Föreskrifter om bebyggelsens lokalisering och utformning återfinnes främst i byggnadslagen och byggnadsstadgan. Viktiga föreskrifter ingår emellertid också i bl. a. fastighetsbildningslagen, lagarna om allmänna och enskilda vägar, hälsovårdsstadgan, brandlagstiftningen, vattenlagen, naturskyddslagen och lagen om byggnadsminnen. Kommunernas skyldigheter att sörja för en tillräcklig bostadsproduktion regleras i särskild lagstiftning. Den följande redogörelsen begränsas i huvudsak till byggnadslagstiftning, dvs. byggnadslag och

byggnadsstadga, samt ningslagstiftningen. 16.1.

bostadsförsörj-

Byggnadslagstiftningen

16.1.1. Historik Efter förarbeten av stadsplaneutredningen 1942 utfärdades år 1947 en byggnadslag och en byggnadsstadga, som ersatte den tidigare gällande stadsplanelagen av år 1931 och byggnadsstadgan av samma år. Efter förarbeten av 1951 års byggnadsutredning antogs en ny byggnadsstadga 1959. Samtidigt företogs en tämligen långt gående revision av byggnadslagen. Redan före år 1947 fanns möjlighet att genom stadsplan och byggnadsplan reglera bebyggelsen inom sådana delar av en kommun eller ett samhälle, där tätbebyggelse redan hade uppstått eller kunde förväntas uppkomma. Rätten att exploatera marken för tätbebyggelse var emellertid fri. Kommunerna hade inga möjligheter att bestämma var och när tätbebyggelse fick uppkomma. Detta medförde att tätbebyggelsen blev mindre väl lokaliserad och att den ofta blev utspridd, vilket försvårade och fördyrade anläggandet av skolor, vägar, ledningar för vatten och avlopp etc. För att förebygga en helt oreglerad randbebyggelse kring samhällena föranleddes städerna ofta att upprätta stadsplaner för mycket stora områden. Dessa planer blev oftast omoderna långt innan de kunde genomföras.

270 Vid 1947 års lagstiftning ansågs det nödvändigt att begränsa den fria exploateringsrätten. I byggnadslagen betonas att markägare är underkastad vissa inskränkningar i sin rätt att använda marken. För att mark skall få användas till tätbebyggelse — i lagen definierad som bebyggelse som nödvändiggör särskilda anordningar för tillgodoseende av gemensamma behov •—• förutsattes att den vid föregående planläggning prövats lämpad för ändamålet. Avsikten med 1947 års lagstiftning var vidare att skapa bättre betingelser än tidigare för översiktlig planering. Stadsplanelagen av år 1931 innehöll regler om s. k. stomplan, avsedd för viss reglering av bebyggelsen utanför detaljplanelagda områden. Endast ett ringa antal sådana planer hade upprättats, bl. a. till följd av de rättsverkningar varmed stomplan var förenad. Genom 1947 års lagstiftning infördes i stället för stomplaneinstitutet två nya planinstitut, regionplan och generalplan, avsedda för översiktsplanering och konstruerade väsentligt annorlunda än stomplaneinstitutet. Tämligen snart efter år 1947 framkom önskemål om en förenkling av byggnadslagstiftningen, vilka så småningom resulterade i 1959 års lagstiftning. Denna kännetecknas utom av förenkling av lagstiftningen av en strävan att reducera skillnaderna mellan stad och landsbygd, att decentralisera den statliga medverkan i detaljplaneringen till länsstyrelserna och att genom nya regler för byggnadsnämndernas sammansättning öka det rent kommunala inflytandet över planeringen. 16.1.2. Planeringens syften och innehåll

Reglering av bebyggelsen sker främst genom att marken planlägges. Byggnadslagen anvisar fyra olika slag av planer avsedda för olika ändamål. Två plan-

typer — regionplaner och generalplaner — brukar betecknas som översiktsplaner och två — stadsplaner och byggnadsplaner — som detaljplaner. Stadsplanering skall alltid åtföljas av en sekundär planläggning, tomtindelning, varvid de i stadsplanen för bebyggelse utlagda byggnadskvarteren indelas i tomter. Byggnadsverksamheten inom område som ej ingår i stadsplan eller byggnadsplan kan regleras genom utomplansbestämmelser. I vissa fall kan också särskilda förbud mot nybyggnad meddelas. I byggnadslagen betonas att vid planläggning såväl allmänna som enskilda intressen skall tillbörligen beaktas. De syften planeringen avser att tillgodose och de intressen som därvid skall beaktas preciseras i byggnadsstadgan. Enligt dess 9 § skall planläggning befrämja en från allmän synpunkt lämplig utveckling inom planområdet, varvid hänsyn skall tas till förhållanden i angränsande områden och till samfärdselns, det militära försvarets, civilförsvarets och andra för riket gemensamma behov. Också enskilda intressen skall tillbörligen beaktas. Mark skall normalt avses för det ändamål, vartill den är mest lämpad med hänsyn till läge, terrängoch grundförhållanden och övriga omständigheter. Till tätbebyggelse får ej avses mark som från sundhetssynpunkt, med hänsyn till samfärdseln, möjligheterna att ordna vattenförsörjning och avlopp, faran för vattenförorening eller eljest frän allmän synpunkt ej är lämpad härför. Områden med särskild naturskönhet eller säregna naturförhållanden, bebyggelse med särskilt värde från historisk eller kulturhistorisk synpunkt eller från skönhetssynpunkt samt områden lämpade och behövliga för friluftsliv skall såvitt möjligt bevaras. I p a r a grafen erinras också om att särskilda bestämmelser finns om bevarandet av

271 fasta fornlämningar. Till slut betonas, att plan ej får göras mera detaljerad än som är nödvändigt för att tillgodose det avsedda syftet. För samordning av flera kommuners eller samhällens planläggning anvisar byggnadslagen (3 §) regionplan. Syftet och innehållet karakteriseras närmare (126 §) så: Om för två eller flera städer, samhällen eller landskommuner gemensam planläggning i ett eller flera hänseenden finnes böra äga rum beträffande grunddragen för markens användning, såsom i fråga om viktigare trafikleder, flygplats, områden för tätbebyggelse och områden för friluftsliv eller anläggningar för vattenförsörjning och avlopp, skall regionplan upprättas. Vidare sägs (134 §) att regionplan skall tjäna till ledning vid upprättande och ändring av generalplan, stadsplan eller byggnadsplan och vid reglering av bebyggelsen och användningen i övrigt av marken inom planområdet. I byggnadsstadgan (10 §) sägs att regionplanering skall bedrivas så att den därvid förebragta utredningen översiktligt belyser de med planläggningen sammanhängande frågor, som är gemensamma för regionen eller en större del av denna samt underlättar det framtida avgörandet av dylika frågor. I planen skall i den mån så erfordras med hänsyn till dess syfte upptas och på ett överskådligt sätt anges vilka områden som avses för olika ändamål. Regionplan skall i erforderlig mån vara avfattad på karta. Om regionplanebestämmelser erfordras skall de avfattas i särskild handling. För reglering av bebyggelsen inom en kommun eller ett samhälle kan ifrågakomma (BL 2 §) generalplan för angivande av grunddragen av markens användning och stadsplan eller byggnadsplan för n ä r m a r e reglering av bebyggelsen. Andra regleringsinstrument

är som redan har nämnts utomplansbestämmelser och särskilda förbud mot nybyggnad. I fråga om generalplanen gäller —• liksom beträffande regionplanen — att syftet icke i första h a n d skall vara att ge för allmänheten bindande föreskrifter om h u r bebyggelsen skall ordnas. Enligt byggnadslagen (9 §) gäller att generalplan i stad skall upprättas genom stadens försorg i den mån så erfordras »till ledning för närmare planläggning beträffande stadens ordnande och bebyggande». Motsvarande gäller för övriga kommuner. Beträffande innehållet sägs att den skall ange »grunddragen för markens användning till olika ändamål, såsom till tätbebyggelse, viktigare trafikleder och a n d r a allmänna platser». Om så är ändamålsenligt kan i generalplan visst område tills vidare undantas från tätbebyggelse och t. o. m. —- med vissa inskränkningar — från annan bebyggelse, även om området i och för sig befinns lämpat för bebyggelse av angivet slag. Slutligen skall i generalplan intas sådana »särskilda bestämmelser angående markens bebyggande och användande i övrigt» som anses erforderliga. I byggnadsstadgan (11 §) sägs att »vid generalplanering skall eftersträvas att utröna och på ett översiktligt sätt redovisa det behov av utrymme för olika ändamål, som kan förutses för planområdet, samt att på lämpligt sätt tillgodose detta behov. Härvid bör även undersökas, vilka områden som från allmän synpunkt ej äro lämpade för tätbebyggelse och för den skull böra undantagas från sådan bebyggelse». Generalplan skall i erforderlig mån avfattas på karta. Till planen hörande särskilda bestämmelser skall avfattas i särskild handling. På kartan skall anges gränserna för planen samt för de markområden som avses för olika ändamål och i

272 den mån så erfordras, befintliga förhållanden såsom vattenområden, höjdförhållanden, fastighetsgränser, vägar, kraftledningar och byggnader. Stomplaner enligt 1931 års stadsplanelag hade som tidigare nämnts upprättats endast i ett fåtal fall, beroende på att en dylik plan medförde för kommunen betungande rättsverkningar. För att en generalplan skall kunna fylla uppgiften att vara vägledande för efterföljande detaljplanering behöver den icke vara förenad med rättsverkningar på samma sätt som den tidigare stomplanen eller som stads- och byggnadsplaner. Vid tillkomsten av 1947 års lagstiftning ansågs en bindande översiktsplan t. o. m. i vissa avseenden ofördelaktig. En långtidsplan, sådan som generalplanen, måste antas bli föremål för omarbetningar och kategoriska rättsverkningar ansågs icke gärna kunna anknytas till en plan som kunde antas från tid till annan bli reviderad. En tvingande plan måste också förenas med skyldighet för kommun att ersätta markägare skada genom att de icke får förfoga över marken på samma sätt som de eljest hade kunnat göra. Om kommun önskar göra generalplan eller viss del av generalplan tvingande, kan den emellertid ges rättsverkan genom fastställelse. En generalplan som har fastställts benämnes i lagspråket fastställd generalplan.

byggnadsplanen för reglering av mindre tätorter på landsbygden. Numera kan emellertid stadsplan — även utan municipalbildning — tillämpas inom landskommuner, liksom byggnadsplan efter förordnande av länsstyrelsen kan utnyttjas för reglering av bebyggelse inom städers mera landsbygdsbetonade områden. Utöver byggnadslagstiftningens regler för vilka intressen som skall beaktas vid planeringen i allmänhet ger byggnadsstadgan (12 §) vissa synpunkter på stadsplaneringen. Där sägs att vid uppgörande av stadsplan de anspråk skall tillgodoses, som från olika synpunkter skäligen kan ställas på en välordnad bebyggelse. Särskilt namnes, att därvid skall tillses, att marken utnyttjas på ett ekonomiskt och i övrigt lämpligt sätt, att samfärdselns och trafiksäkerhetens krav tillbörligen beaktas, att erforderlig trygghet mot brandfara vinnes och att hänsyn tas till de fordringar som bör uppställas från sundhets-, skönhets- och trevnadssynpunkt. Skälig hänsyn måste tas till bestående äganderättsförhållanden, fastighetsgränser, servitut och andra omständigheter, som kan inverka på planens genomförande. Planen må ej ges större omfattning än att den kan förväntas bli genomförd inom nära förestående tid.

Syftet med stadsplan och byggnadsplan är att ge bindande regler för utformningen av en tätbebyggelse. Lagstiftningen förutsätter att tätbebyggelse alltid skall föregås av detaljplanläggning. Det ankommer på i första h a n d byggnadsnämnd och i andra hand länsstyrelse att övervaka bebyggelseutvecklingen och att förekomma icke önskvärd tätbebyggelse genom lämpliga åtgärder. Stadsplanen är i första hand tänkt för städer och stadsliknande samhällen och

Rörande innehållet i stadsplan föreskrives i byggnadslagen (25 §) att den »skall utmärka och till gränserna angiva» tre olika slags områden, nämligen byggnadskvarter, allmänna platser (gator, torg, p a r k e r etc.) och specialområden (järnvägs- och a n d r a trafikområden, skydds- och säkerhetsområden, hamnområden, idrottsplatser, begravningsområden, vattenområden etc). Vidare föreskrives att höjdlägen skall

273 anges i erforderlig omfattning samt att planen skall innehålla de ytterligare bestämmelser angående områdenas bebyggande och användning i övrigt som finnes erforderliga. Innehållet i stadsplan preciseras ytterligare i byggnadsstadgan (12 §), där det sägs att stadsplan skall vara avfattad på karta och tillhörande bestämmelser i särskild handling. På kartan skall tydligt anges gränserna för planen och för de markområden, som skall användas till byggnadskvarter, gata, torg, park eller annan allmän plats eller till specialområden. Gators och torgs höjdlägen skall vara angivna i gatukors och i punkter där lutningen avsevärt ändras. I stadsplanebestämmelserna skall i den mån så erfordras in tas stadgande om bebyggandet och markanvändningen i övrigt. Som exempel namnes bestämmelser om kvarters eller specialområdes användning för visst ändamål och om förbud mot bebyggande av viss del av kvarter eller specialområde; om byggnadssätt, antal byggnader å tomtplats, byggnads planyta och läge, dess höjd och våningsantal, källardjup eller antal källarvåningar samt antal lägenheter, som må inredas i en byggnad; om planteringar, lekplatser, parkeringsplatser och garage; om utfart eller annan utgång mot gata; om rätt att inom gata, torg, park eller annan allmän plats nyttja utrymmet under eller över markens plan till inredande av lokaler eller för annat ändamål; om förläggande under eller över markens plan av gata eller annan trafikled samt om bevarande av vattenområden och andra naturförhållanden. Exemplifieringen i 12 § av de ämnen, 18—412899

varom bestämmelser kan meddelas i stadsplan, anses innebära, att en stadsplanebestämmelse för att kunna fastställas bör avse förhållanden som är jämförbara med dem som angivits i paragrafen. Byggnadsstadgan av år 1947 gav utförligare anvisningar om vad som borde regleras i en stadsplan. Då vid tillkomsten av 1959 års stadga uttalades att någon ändring i sak ej avsågs, får en viss betydelse alltjämt tillmätas dessa anvisningar. Detta torde särskilt gälla 28 § 2 och 3 mom., vilka refereras nedan. Där betonas, att vid uppgörande av stadsplanebestämmelser för byggnadskvarter bör iakttas, att bebyggandet av högt belägna eller eljest på större avstånd synliga platser regleras med hänsyn till god konturverkan; att för varje kvarter föreskrives, om byggnaderna skall uppföras fristående eller två och två sammankopplade i tomtgräns eller på annat sätt sammanbyggda; att byggnader icke må uppföras till större höjd eller till större omfång i förhållande till tomten än som betingas av stadens allmänna utveckling och verkliga behov, under nödigt beaktande av ortens traditioner, byggnadsområdets belägenhet inom staden, markens beskaffenhet, avloppsförhållandena och avståndet mellan byggnadslinjerna å ömse sidor om gata och gård, i vilket hänseende bör särskilt tillses, att byggnad i allmänhet icke uppföres till större höjd än som svarar mot nämnda avstånd; att byggnad av trä, som avses skola inrymma bonings- eller arbetsrum, icke må uppföras med flera än två våningar, dock att när särskilda skäl föreligger vinden därjämte må inredas i den utsträckning som prövas lämplig, med iakttagande att i boningshus, inrymman-

274 de mer än en lägenhet, i regel ej större del av vindens yta må inredas än en tredjedel; att goda dagerförhållanden inom kvarteren säkerställes och möjlighet i största utsträckning beredes till inredande i byggnaderna av lägenheter med genomgående luftväxling och direkt solbelysning; att byggandet så anordnas, att svårighet icke uppstår vid släckande av eldsvåda samt att, där viss kvartersmark finnes vara från sundhetssynpunkt eller eljest mindre tjänlig till bebyggande, erforderliga bestämmelser meddelas om de åtgärder som skall vidtas innan marken får bebyggas. Vid uppgörandet av stadsplanebestämmclser för förut bebyggd stadsdel bör nödig hänsyn tas till förefintlig bebyggelse. Särskilt bör tillses, att, där inom området finnes byggnader som kan antas bli bestående för avsevärd tid, bebyggandet såvitt möjligt ordnas så, att enstaka byggnader eller byggnadsgrupper icke kommer att störande bryta mot omgivningen i fråga om byggnadshöjd, bebyggandets täthet eller byggnadernas art i övrigt samt att sådana anordningar vidtas som är ägnade att förbättra byggnadsförhållandena inom kvarteren. En byggnadsplan är som regel väsentligt enklare än en stadsplan. Byggnadslagen (107 §) föreskriver om innehållet att planen skall utmärka och till gränserna ange de för olika ändamål avsedda områden som ingår i planen, t. ex. byggnadsmark samt vägar och andra allmänna platser. Höjdlägen skall anges där så erfordras. Särskilda bestämmelser angående bebyggandet och användningen i övrigt skall intas, om så erfordras. Enligt byggnadsstadgan (13 §) gäller att byggnadsplan skall uppgöras så att den tillgodoser de krav

som med hänsyn till de särskilda förhållandena inom planområdet skäligen bör ställas på en väl ordnad bebyggelse. Särskild hänsyn skall tas till bebyggelsens art, äganderättsförhållandena och markägarnas möjlighet att genomföra planen. Planen får ej göras sådan att jordbruket eller skogsbruket onödigt försvåras. Planen får ej uppta mark för jordbruksändamål om så ej erfordras för planens lämpliga utformning. I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som i byggnadsstadgans 12 § (se ovan) har sagts om stadsplan. Stadsplaner och byggnadsplaner är som nämnts avsedda för detaljreglering av tätbebyggelse. Glesbebyggelsc kan i viss utsträckning regleras genom att en generalplan fastställes. Härigenom blir det möjligt att med vissa inskränkningar t. o. m. undanta mark från glesbebyggelse. Glesbebyggelse kan vidare regleras genom utomplansbestämmelser och genom särskilda förbud mot nybyggnad i vissa fall. Införandet av utomplansbestämmelser är ej förbundet med upprättandet av en karta. Före 1959 års lagstiftning kunde innehållet i bestämmelserna varieras efter lokala förhållanden. Numera gäller emellertid i princip att de skall ha samma innehåll i alla orter, där sådana bestämmelser tillämpas. Detta innehåll anges i byggnadsstadgan (29 §) och går i huvudsak ut på att förebygga att byggnadstomter göres för små eller utnyttjas alltför hårt, att vattenförsörjning och avlopp försummas, att byggnad lägges för nära enskild väg eller göres för stor. Byggnadslagstiftningen ger möjligheter till förbud mot nybyggnad utan särskilt tillstånd inom områden som bör skyddas på grund av naturskönhet, säregna naturförhållanden, historiskt eller estetiskt värdefull bebyggelse, fasta fornlämningar och andra minnesmär-

275 ken. Byggnadslagen reglerar vidare bebyggelse i närheten av befästning, flygplats och atomenergianläggning. Även 1952 års strandlag ger möjligheter att reglera glesbebyggelse. 16.1.3. Planeringens rättsverkningar

Som redan har nämnts är regionplan och icke fastställd generalplan i första hand menade som hjälpmedel för byggnadsnämnderna i deras fortsatta planeringsarbete. Att de berörda kommunerna beaktar en regionplan i sin planering kan kontrolleras vid fastställelseprövningen av nya general- och detaljplaner. Också generalplaner h a r givetvis betydelse för fastställelsemyndighetens bedömningar av nya stads- och byggnadsplaner. Bestämmelserna i regionplaner och icke fastställda generalplaner är ej omedelbart bindande för allmänheten. Att regionplan fastställes eller generalplan antas för ett område medför ej automatiskt skyldighet för en byggherre att beakta planerna eller att söka byggnadslov för byggnadsföretag inom området. Dessa planer får dock i vissa fall indirekt betydelse för allmänheten. Skyldighet att söka byggnadslov kan ibland föreligga av annat skäl, t. ex. därför att utomplansbestämmelser gäller för området eller därför att byggnadsföretaget är av sådan storlek eller betydelse att skyldighet att söka byggnadslov föreligger enligt 65 § i byggnadsstadgan oavsett var företaget är beläget. Byggnadsföretaget kan också vara beroende av prövning av annan myndighet än byggnadsnämnden. I sådana fall är planbestämmelserna ej betydelselösa för byggherren. I fråga om regionplan är uttryckligen stadgat (BL 135 §) att då nybyggnad eller annan åtgärd är beroende av prövning av myndighet — t. ex. av att byggnadsnämnd meddelar byggnadslov — myndigheten vid pröv-

ningen skall se till att markens användning för i regionplanen avsett ändamål ej försvåras. Giltigheten av denna regel inskränkes dock av bestämmelsen att markägaren ej får tillskyndas avsevärt men om ersättning för skadan ej kan ges. I lagen anges ej vem som skall svara för ersättningen. Om ingen vill åta sig att betala ersättningen, får markägaren ej förvägras tillstånd till den önskade åtgärden. En generalplan h a r givetvis också vissa indirekta verkningar för allmänheten därigenom att den kan influera på byggnadsnämndens prövning av byggnadslov etc. Vill man ge en generalplan eller en del därav mera omedelbar rättslig betydelse bör den fastställas. En stadsplan eller byggnadsplan är alltid förenad med rättsverkningar. Stadsplaner och byggnadsplaner skall därför alltid fastställas av statlig myndighet. Detsamma gäller utomplansbestämmelser. Sedan generalplan, stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser h a r fastställts för ett område, föreligger skyldighet att hos byggnadsnämnden söka byggnadslov för nybyggnad och vissa andra åtgärder inom området. Faststäilelsen medför också automatiskt, att föreskrifterna i byggnadsstadgans femte kapitel om byggande blir gällande för området. Stadsplan och byggnadsplan skiljer sig i hög grad i fråga om sina rättsverkningar. Väsentligt härvid är att lagen ålägger kommunerna ett betydligt större ansvar för genomförandet av en stadsplan än för genomförandet av en byggnadsplan. Gemensamt för generalplan, stadsplan, byggnadsplan, tomtindelning och utomplansbestämmelser är emellertid, att alla, sedan de har fastställts, medför förbud att företa nybyggnad i strid mot planen respektive bestämmelserna.

276 Förbud träder i flera fall i kraft redan då framställning har gjorts om fastställelse. Förbudet gäller i vissa fall också schaktning, fyllning och trädfällning och andra åtgärder som försvårar plangenomförandet. På stadsplanelagd mark föreligger också förbud mot nybyggnad, innan tomtindelningen h a r fastställts och tomterna blivit rättsligt bildade. Om så anses nödvändigt kan länsstyrelsen utfärda tidsbegränsade förbud mot nybyggnad och schaktning m. m., medan plan eller ändring av plan förberedes. Möjligheter till dispens föreligger beträffande alla dessa förbud. I fråga om stadsplanelagt område h a r kommunen skyldighet att iordningställa och underhålla gator och andra allmänna platser utom då denna skyldighet åvilar kronan i dess egenskap av väghållare i stad. Kommunen h a r också visst ansvar för trafikleder till och genom specialområden. Någon motsvarande skyldighet för kommunen att svara för vägar och allmänna platser inom område med byggnadsplan föreligger ej. Byggnadsplanens genomförande i detta avseende anses ankomma på markägarna eller för ändamålet bildad vägförening. Kommunens skyldigheter beträffande vatten- och avloppsanläggningar regleras i särskild lag. Uppförandet av byggnader för allmänt ändamål ankommer givetvis på olika samhällsorgan, medan bebyggelse för bostads- och industriändamål m. m. i allmänhet skall ankomma på markägarna. När det gäller stadsplanelagt område h a r kommunen emellertid erhållit vissa befogenheter även härvidlag. De regler för tvångsförvärv av m a r k och till skydd för markägarintressena som ingår i lagen är med hänsyn till förutsatta olikheter i fråga om plangenomförandet olika för stads- och byggnadsplaneområden. Redan fastställelse av en generalplan

kan ge kommunen rätt till tvångsförvärv av viss mark. En fastställd generalplan ger nämligen kommunen samma möjligheter som en stadsplan att förvärva eller utan ersättning ta i anspråk mark för trafikleder, andra allmänna platser och andra områden som ej avsetts för enskilt bebyggande. Såväl inom område med fastställd generalplan som inom område med stadsplan gäller sålunda att kommunen äger lösa mark avsedd för trafikled (gata) eller annan allmän plats. Också annan mark som ej är avsedd för enskilt bebyggande (kvartersmark för allmänt ändamål, vissa specialområden) äger kommunen lösa, om markens användning för avsett ändamål ej ändock är säkerställd. Allmän väg, som ingår i trafikled (gatumark), i annan allmän plats eller i särskilt trafikområde, som skall tillhöra kommunen, skall utan ersättning tillfalla kommunen. Enskild väg för två eller flera fastigheter som ingår i mark avsedd för allmän plats äger kommunen nyttja. Såväl fastställd generalplan som stadsplan medför under vissa förhållanden skyldighet för kommunen att lösa m a r k som skall användas för annat än enskilt bebyggande. Markägare kan vidare under vissa förhållanden bli berättigad till ersättning av kommunen, om m a r k enligt fastställd generalplan icke får användas för annan glesbebyggelse än för jordbrukets, fiskets och skogsskötselns behov. För stadsplaneområden gäller en rad bestämmelser, som saknar motsvarighet för generalplaneområden. Sålunda äger Konungen medge kommunen rätt att under vissa förhållanden lösa m a r k inom område där genomgripande ombyggnad är behövlig, jämte angränsande mark (s. k. zonexpropriation), liksom också annan kvartersmark, där stadsplanens genomförande ej kan för-

277 väntas äga rum inom skälig tid utan kommunens ingripande. I en år 1963 tillagd paragraf (44 a) ges regler om expropriation för sanering av historiskt eller kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Är särskilda delar av tomt i olika ägares hand finns regler som ger ägare av tomtdel rätt att lösa återstoden av tomten. T sista hand tillkommer lösningsrätt kommunen. Kommunen har under vissa förhållanden skyldighet att lösa tomtdel, om markägaren kan nyttja marken endast på sätt som står i uppenbart missförhållande till dess tidigare värde. Tomtägare är skyldig att ersätta kommunen värdet av gatumark framför tomten. Ingående regler ges om denna ersättning. Tomtägare kan också åläggas att bidraga till kostnaderna för iordningställande av gata (gatubyggnadskostnad). När stadsplan lägges över område i en ägares hand, kan Konungen under vissa förutsättningar bestämma att mark som erfordras till gata, annan allmän plats eller allmän byggnad utan ersättning skall tillfalla kommunen. Konungen kan också bestämma att markägaren skall bekosta anläggning av gator samt anläggningar för vattenförsörjning och avlopp inom området. Underhåll av gata och allmän plats åvilar kommunen utom då Kronan är väghållare. Om vid genomförande av stadsplan område som tidigare h a r använts till allmän samfärdsel tas i anspråk för annat ändamål eller ändras till sitt höjdläge, är kommunen skyldig ersätta skador som uppstår för den som äger eller nyttjar intilliggande mark. Rörande tomtindelningen gäller, att denna icke automatiskt medför att tomterna blir rättsligt bestående fastigheter. Härför fordras ofta särskilda åtgärder (utläggandet av tomten på marken och dess fixering på en laga tomtkarta genom tomtmätning, åtgärder för sam-

manläggning av tomtdelar, varvid lagfarts- och inteckningsförhållanden måste göras enhetliga för delarna, införandet av tomten i tomtboken). Då kommunen icke skall svara för anläggandet av vägar eller för genomförandet av bebyggelsen inom byggnadsplaneområde, innehåller byggnadslagen inga föreskrifter om kommunalt tvångsförvärv av mark inom dylikt område. De vägar, som ej skötes av vägförvaltningen, måste iordningställas och underhållas av markägarna själva eller av vägförening som kan ha bildats enligt reglerna i lagen om enskilda vägar. Denna lag innehåller vissa regler om tvångsupplåtelse av mark och om fördelning av vägkostnaderna. Byggnadslagen innehåller också ett par bestämmelser härom. Under vissa förhållanden kan mark avsedd till väg eller annan allmän plats utan ersättning tas i anspråk härför. Förutsättning är att marken till följd av nybyggnad erfordras för samfärdseln, att den är obebyggd och vid planens fastställelse tillhörde den fastighet å vilken nybyggnad företagits eller från vilken mark för bebyggelsen upplåtits eller annan fastighet i samma ägares hand. Vidare kan länsstyrelse vid fastställelse av byggnadsplan, som avser område i en ägares hand, under vissa förhållanden förordna om upplåtelse utan ersättning av mark som erfordras till väg eller annan allmän plats. I motsats till motsvarande bestämmelser avseende stadsplan inbegripes h ä r icke m a r k för allmän byggnad. I vissa fall kan markägare eller innehavare av nyttjanderätt eller annan rätt till mark bli berättigad till ersättning för skada som han h a r lidit, därför att mark i byggnadsplan avsatts till väg eller annan allmän plats. Skyldigheten att svara för ersättningen åligger emellertid ej kommunen utan i fråga om mark avsedd till allmän väg

278 kronan och i fråga om annan mark vägförening. Om vägförening ej finns skall den bildas. I byggnadsplan må ej mot ägarens bestridande intas bestämmelse, att mark skall användas för annat ändamål än till enskilt bebyggande, väg eller annan allmän plats, såvida inte ägaren tillförsäkras ersättning för skada som han lider till följd av att marken kan nyttjas endast på sätt som står i uppenbart missförhållande till dess tidigare värde. Markägaren kan påfordra att säkerhet ställs för ersättningen innan planen fastställes. Utan h i n d e r härav kan dock — om det med hänsyn till den nytta ägaren kan väntas få av plangenomförandet och till omständigheterna i övrigt prövas skäligt — genom bj^ggnadsplan bestämmas, att mark inom område som är i en ägares hand skall användas till allmän byggnad som erfordras för området. Marken må dock icke tas i anspråk för ändamålet utan medgivande av ägaren. Lagstiftningen innehåller också vissa rättsregler till skydd för markägare som drabbas av förbud mot nybyggnad inom område i närheten av befästning, flygplats, atomreaktor eller annan atomenergianläggning samt inom område som bör skyddas på grund av naturskönhet etc.

16.1.4. Upprättandet av plan m. ni.

Vid en redogörelse för de formella tillvägagångssätten vid tillkomsten av en plan får man i första hand skilja mellan vad som gäller regionplaner och vad som gäller övriga slag av planer. Förfaringssättet vid upprättandet av en regionplan måste väsentligt skilja sig från förfaringssätten vid övrig planläggning, då ju regionplanen i motsats till övriga planer avser flera kommuner. Initiativet till en regionplanering kan tas av en kommun eller av länsstyrelsen. Det är emellertid alltid Konungen

som avgör om ett regionplanearbete skall påbörjas och vad det i så fall skall avse. De kommuner och samhällen som berörs av planeringen skall bilda ett kommunförbund, kallat regionplaneförbund. Förbundsstyrelsen h a r ansvaret för att ett planförslag utarbetas. Förbundsfullmäktige behandlar förslaget. Sedan det h a r antagits av fullmäktige skall det alltid underställas Konungen för fastställelse. Konungen äger göra sådan avvikelse från förslaget som kan anses befogad med hänsyn till avvikande mening som har uttalats i styrelsen eller fullmäktige eller till erinran som h a r framställts av förbundsmedlem. Om förbundsfullmäktige ej vidtar erforderliga åtgärder för att upprätta plan, har Konungen vissa möjligheter att inskrida. I fråga om generalplan och stads- och byggnadsplan gäller att initiativet normalt tillkommer kommunen. Vissa möjligheter till ingripande av statlig myndighet finns emellertid om kommunen missköter planeringen. I byggnadslagen sägs om tillvägagångssättet i övrigt i stort sett endast att fullmäktige skall anta planen — först därefter föreligger en plan i lagens mening, före antagandet föreligger endast förslag till plan — vidare sägs, att generalplan på framställning av kommunen kan fastställas av Konungen, och att stadsplan och byggnadsplan för att bli gällande skall fastställas av länsstyrelsen. Fullmäktige kan i viss utsträckning delegera antagande av stadsplan och byggnadsplan till byggnadsnämnden. Länsstyrelsen skall i vissa fall underställa fastställelsen av stadsplan Konungens prövning, nämligen om planen är av större omfattning eller eljest av större allmän betydelse eller om fråga h a r uppkommit som enligt lagen skall avgöras av Konungen. Länsstyrelsen kan också i andra fall om särskild anledning föreligger underställa planen Konungens prövning.

279 Om tomtindelning" säger lagen att den såvitt möjligt bör ske i ett sammanhang för hela kvarter. Initiativet kan tas av markägaren eller av byggnadsnämnden. Tomtindelning skall antas av byggnadsnämnden och skall för att bli gällande fastställas av länsstyrelsen. Utomplansbestämmelser, vilkas innehåll bestämmes av Konungen för riket i dess helhet, skall tillämpas blott inom område, för vilket särskilt förordnande därom h a r meddelats. Sådant förordnande skall normalt meddelas av fullmäktige och för att bli gällande fastställas av länsstyrelsen. Fullmäktige kan delegera sin befogenhet till byggnadsnämnden. F ö r o r d n a n d e kan också efter fullmäktiges h ö r a n d e och om så är uppenbarligen påkallat meddelas av länsstyrelsen. Beträffande förbuden mot nybyggnad utan särskilt tillstånd i närheten av befästning, flygplats, atomreaktor och annan atomenergianläggning samt inom område, som särskilt bör skyddas på grund av naturskönhet e t c , må h ä r endast anmärkas att dessa i vissa fall gäller automatiskt, i andra fall förutsätter förordnande av Konungen eller länsstyrelsen. Ytterligare regler om planeringsförfarandet ingår i byggnadsstadgan. I dess första paragraf framhålles byggnadsnämndens roll i sammanhanget genom en allmänt hållen bestämmelse om att det åligger nämnden att ombesörja utredningar rörande planläggning, fastighetsbildning och byggnadsväsen samt att i dessa ämnen upprätta de förslag och göra de framställningar som finns påkallade. Då planeringen enligt byggnadslagen emellertid måste ha ett mycket nära samband med kommunens politik i övrigt, icke minst dess långsiktiga ekonomiska politik, betonar paragrafen också nödvändigheten av att byggnadsnämnden samarbetar med övriga myndigheter, vilkas verksamhet be-

rör nämndens arbetsområde och vilkas bedömande är av betydelse för nämndens verksamhet. Från år 1959 innehåller byggnadsstadgan inga bestämmelser om formell kompetens för den som upprättar förslag till plan (planförfattare). Däremot föreskrivs även för planförfattaren skyldighet att samråda (BS 14 §). I detta fall preciseras skyldigheten till att avse samråd med kommunens styrelse eller annat organ, som fullmäktige bestämmer, länsarkitekten och övriga myndigheter, sammanslutningar och enskilda, som kan ha ett väsentligt intresse i frågan. Vidare föreskrivs att förslag till stadsplan och byggnadsplan skall upprättas på grundval av en s. k. grundkarta, till vilken också skall fogas en fastighetsförteckning med vissa uppgifter om fastigheterna i planområdet. Skyldighet att upprätta fastighetsförteckning föreligger även då avsikten är att helt eller delvis fastställa generalplan. När ett planförslag överlämnas till kommunal eller statlig myndighet för antagande eller fastställelse skall det åtföljas av visst utredningsmaterial, som skall göra det möjligt för antagandeoch fastställelsemyndigheterna att bedöma planen. Detta utredningsmaterial har i byggnadsstadgan preciserats till att omfatta grundkarta och fastighetsförteckning, då sådana skall finnas, en beskrivning över planförslaget med erforderlig motivering, utredning om tekniska och ekonomiska förutsättningar för plangenomförandet med beaktande särskilt av grundens beskaffenhet, trafikförhållandena samt möjligheterna att ordna vattenförsörjning och avlopp och att tillgodose vattenvårdsintresset, redogörelse för det samråd med myndigheter, markägare och andra som h a r ägt rum vid utarbetandet av planen.

280 För att ge markägare och andra intressenter möjlighet att bevaka sina intressen finns utöver bestämmelserna om samråd föreskrifter om utställande av planförslag och om formellt underrättande av vissa intressenter. Planförslag skall alltid utställas innan planen antages. Gäller det en regionplan skall detta ombesörjas av förbundsstyrelsen, eljest av byggnadsnämnden. Vid utställande av förslag till regionplan skall förbundsstyrelsen översända kopia och avskrift av förslaget till berörda kommunstyrelser, länsstyrelsen, berörda centrala myndigheter och om så är lämpligt till annan som berörs av förslaget. Innan förslag till generalplan utställes skall avskrifter och kopior översändas till byggnadsstyrelsen och länsstyrelsen. Vid utställande av förslag till stadsplan, byggnadsplan eller generalplan som skall fastställas skall bl. a. kända markägare som berörs av förslaget skriftligen underrättas. Ett exemplar av förslaget skall också tillställas kommunstyrelsen. Underrättelse skall lämnas till vissa statliga myndigheter, berörda vägföreningar och andra. Sedan förslag till generalplan, stadsplan eller byggnadsplan har utställts, skall byggnadsnämnden granska förslaget jämte inkomna anmärkningar och yttranden och därefter, såvida nämnden ej själv äger besluta i ärendet, överlämna handlingarna jämte eget utlåtande till kommunens fullmäktige. Enligt kommunallagarna skall fullmäktigebehandlingen beredas av kommunstyrelsen. När en plan fastställes, underrättas alltid vissa myndigheter och andra intressenter genom kommunikationsdepartementet respektive länsstyrelsen. Om en generalplan antas, skall byggnadsnämnden underrätta vissa myndigheter, även om planen ej skall fastställas.

Initiativ till tomtindelning kan som redan h a r nämnts tas av byggnadsnämnd eller markägare. Förslag skall upprättas av person som är behörig att vara mätningsman i stad. Det skall utmärkas å karta och åtföljas av viss beskrivning och förteckning över markägare. Den som upprättar plan skall samråda med markägarna. Kommunstyrelsen skall normalt ges tillfälle att yttra sig. Förslaget skall utställas, om icke alla berörda markägare medgivit att så ej behöver ske. Markägarna skall underrättas om utställningen. Efter utställningen äger byggnadsnämnden anta förslaget. Tomtindelningen skall fastställas av länsstyrelsen. Om fråga väcks om att utomplansbestämmelser skall tillämpas för visst område, skall byggnadsnämnden utreda frågan och ge förslag, i erforderlig mån avfattat å karta, om avgränsning av området. För utoraplansbestämmelser finns också bestämmelser om samråd vid upprättandet av förslaget, utställning, behandling i fullmäktige och fastställelse. När länsstyrelsen tar initiativ till införande av utomplansbestämmelser, tillkommer det också den att vidta de åtgärder som eljest åvilar byggnadsnämnden. Här må påpekas att före lagändringen 1959 de statliga myndigheterna hade större inflytande på landet än i städerna över planläggningen och regleringen av byggnadsväsendet i övrigt. Det gällde bl. a. att fastställelse av byggnadsplan och utomplansbestämmelser på landet icke förutsatte ett antagande av fullmäktige. Från 1959 har emellertid stads- och landskommuner jämställts. Lagändringen 1959 innebar vidare en omfördelning av fastställelsebefogenheterna mellan Konungen och länsstyrelserna, huvudsakligen innebärande att fastställelse av generalplaner för landskommuner överflyttades från

281 länsstyrelserna till Konungen, medan fastställelse av stadsplaner i stor utsträckning decentraliserades till länsstyrelserna. Även h ä r gjorde sig en strävan efter att jämställa stads- och landskommuner gällande. 16.1.5. Dispenser

Möjligheter till dispens finnes, som tidigare har nämnts, från förbuden att bygga i strid mot fastställd plan eller mot utomplansbestämmelser liksom från förbuden mot nybyggnad på stadsplanelagd mark, som ännu icke h a r tomtindelats eller där utlagda tomter ännu icke har blivit rättsligt bestående och från nybyggnadsförbud medan plan förberedes. Också andra förbud och föreskrifter i byggnadslagen är dispensibla. Byggnadslagen har i flera avseenden utformats så att rätten att medge dispens i första hand tillkommer Konungen eller länsstyrelse. Dock kan Konungen enligt lagen i många fall och under vissa betingelser föreskriva att dispens enligt av Konungen givna föreskrifter må beviljas av annan myndighet. Så t. ex. gäller i fråga om stadsplan att Konungen kan medge avvikelser då särskilda skäl finnes och en ändamålsenlig användning av marken ej försvåras (BL 34 §) och att Konungen kan i fall, då det icke är fråga om att använda mark för annat ändamål än som h a r angivits i planen, delegera dispensrätten till länsstyrelse eller annan myndighet. Möjligheterna att delegera Konungens dispensrätt h a r utnyttjats i byggnadsstadgan (67 §), där denna i stor utsträckning h a r överflyttats på länsstyrelserna. Bl. a. föreskrivs att länsstyrelse för särskilt fall kan medge avvikelse från stadsplan. Dock förutsattes att byggnadsnämnden skall tillstyrka åtgärden och (i överensstämmelse med vad som h a r sagts i byggnadslagen) att det tillämnade byggnadsföretaget ej av-

sevärt försvårar markens användning för det i planen avsedda ändamålet. Byggnadsstadgan föreskriver vidare (67 § 2 mom.), att länsstyrelsen där så prövas lämpligt kan förordna, att de dispensbefogenheter som enligt det nyss sagda tillkommer styrelsen liksom många av de dispensbefogenheter som enligt byggnadslagen omedelbart tillkommer styrelsen skall tillkomma också viss byggnadsnämnd. Som villkor för ett sådant förordnande skall dock gälla, att byggnadsnämnden har tillgång till personal med utbildning och erfarenhet, som kan anses erforderlig för att nämnden skall kunna fullgöra uppgiften på ett behörigt sätt. Länsstyrelsen kan återkalla ett sådant förordnande. Även utan delegation från länsstyrelse tillkommer viss dispensbefogenhet byggnadsnämnd. Byggnadsnämnderna har sålunda (BS 56 §) rätt att medge att mindre byggnader, som avser att tillgodose den allmänna nyttan och trevnaden, och tillfälliga byggnader uppföres i strid mot stadsplan. Under vissa omständigheter kan byggnadsnämnd medge undantag från fastställda utomplansbestämmelser (BS 29 §). Byggnadsnämnd kan också i relativt stor utsträckning dispensera från bestämmelser i byggnadsstadgan om byggnads utförande. Reglerna för dispensgivningen översågs av 1951 års byggnadsutredning och reviderades i anslutning härtill vid 1959 års lagstiftning. Revisionen åsyftade en utökning av byggnadsnämndernas dispensbefogenheter. Härmed avsåg man att befordra en smidigare handläggning av dispensärendena. En utökad decentralisering av dispensbefogenheterna till byggnadsnämnderna ansågs också överensstämma med principen att planläggning och byggnadsväsen i första hand är kommunala frågor. Det förhållandet att byggnadsnämnderna ofta icke för-

282 fogade över tillräcklig sakkunskap för att handha de stundom svårbedömda dispensfrågorna på ett riktigt och ändamålsenligt sätt, ansågs emellertid motivera att dispensbefogenheterna i stor utsträckning gjordes beroende av det ovan beskrivna delegationsförfarandet. Enligt 1947 års lagstiftning (1947 års BS 170 §) hade byggnadsnämnd, som till sitt biträde hade stadsarkitekt, även utan särskild delegation befogenhet att av särskilda skäl medge ändamålsenliga m i n d r e avvikelser från fastställd plan och från utomplansbestämmelser — en befogenhet som är mera generell än den enligt byggnadsstadgans 56 § — under förutsättning att stadsarkitekten tillstyrkt åtgärden och att avvikelsen ej stod i strid med planens eller utomplansbestämmelsens grunddrag eller huvudsakliga syfte. Revisionen 1959 innebar att denna generella regel bortföll och att byggnadsnämndens befogenheter härutinnan i stor utsträckning blev beroende av särskild delegation från länsstyrelsen.

16.1.6. Kommunala och statliga planorgan och kompetensfördelningen mellan dem

Planläggning och annan reglering enligt byggnadslagen ankommer på såväl statliga som kommunala organ. De statliga planmyndigheterna är — förutom Kungl. Maj:t — byggnadsstyrelsen och länsstyrelserna. Den allmänna uppsikten över planläggningen i riket tillkommer byggnadsstyrelsen, som också h a r att meddela erforderliga föreskrifter, råd och anvisningar om tillämpningen av byggnadsstadgan. Länsstyrelserna utövar tillsyn över planeringen inom länen. I varje kommun skall finnas en byggnadsnämnd med uppgift att följa utvecklingen inom kommunen och dess omgivning, ombesörja utredningar, upprätta förslag och på andra sätt förbereda

planeringen. Kommunernas fullmäktige har också betydelsefulla uppgifter i samband med planeringen enligt byggnadslagen. I 1947 års byggnadsstadga betonades mycket starkt •— bl. a. genom bestämmelser om att vissa ledamöter av byggnadsnämnden skulle utses på annat sätt än genom val av fullmäktige, om att vissa tjänstemän skulle finnas hos nämnden, om att vissa statliga och kommunala tjänstemän hade rätt att yttra sig vid dess sammanträden etc. — att byggnadsnämnden var organ för en specialreglerad verksamhet, vars främsta uppgift var att åt alla håll — även mot kommunen — bevaka efterlevnaden av byggnadslagstiftningen. Detta hade enligt 1951 års byggnadsutredning lett till att nämnden ofta ej kommit att åtnjuta samma förtroende från kommunens fullmäktige och styrelse som de rent kommunala organen och att den därför kommit att sakna tillräcklig kontakt med företrädarna för den kommunala verksamheten i övrigt. 1959 års byggnadsstadga har i syfte att öka det kommunala inflytandet över planeringen utformats med tanke på att undanröja sådana motsättningar mellan byggnadsnämnden å ena sidan och kommunens fullmäktige och styrelse å den andra. Kontrolluppgiften betonas mindre starkt än tidigare, medan däremot starkare betonas att nämnden skall samarbeta med övriga myndigheter. Alla ledamöter och suppleanter av nämnden skall väljas av fullmäktige. Bestämmelserna om vilka tjänstemän som skall finnas är uppmjukade. Den i 1947 års stadga föreskrivna ovillkorliga rätten för länsarkitekt, förste provinsialläkare m. fl. icke kommunala tjänstemän att okallade delta i överläggningar och få sin mening antecknad till protokollet har bortfallit i 1959 års stadga. Kompetensfördelningen mellan kom-

283 munala och statliga myndigheter i samband med planeringen framgår i huvudsak av vad som h a r sagts om förfarandet då plan upprättas och om fördelningen av dispensbefogenheterna. Sammanfattningsvis kan sägas att — bortsett från regionplaneringen, för vilken speciella regler gäller — kommunerna numera h a r att själva inom ramen för vad lagen bestämmer avgöra om och när planering skall äga rum och vad planerna skall innehålla. För den händelse en kommun uppenbarligen skulle försumma planuppgifterna ger lagen emellertid de statliga myndigheterna vissa möjligheter att framtvinga planläggning. Om en kommun underlåter att upprätta generalplan, »där så erfordras», kan Konungen förelägga fullmäktige viss tid inom vilken sådan plan skall vara upprättad. Om plan ändock icke upprättas, äger Konungen efter hörande av fullmäktige låta upprätta plan på kommunens bekostnad. Underlåter stad eller samhälle att upprätta stadsplan för område där det finnes för stadens eller samhällets »ändamålsenliga utveckling eller till främjandet av betydande allmänt intresse nödigt att stadsplan upprättas», kan Konungen föreskriva viss tid inom vilken sådan plan skall vara underställd Konungens prövning och om så ej sker låta upprätta och efter hörande av fullmäktige och den »frågan eljest rör» fastställa stadsplan för området. I fråga om byggnadsplan gäller att om kommun ej vidtar åtgärder för att upprätta sådan plan, »där sådan erfordras», länsstyrelsen kan efter fullmäktiges hörande låta upprätta och — sedan fullmäktige och a n d r a berörda fått tillfälle yttra sig — fastställa byggnadsplan. De regler som ger Konungen och länsstyrelsen rätt att under vissa förhållanden framtvinga planläggning genom general- eller detaljplan torde ha haft

mycket liten betydelse. Det statliga inflytandet över planeringen gör sig främst gällande genom det samråd mellan kommunala och statliga organ som äger rum under planeringen, genom råd och anvisningar som eljest lämnas av statliga organ, främst byggnadsstyrelsen, och icke minst genom fastställelseprövningen.

16.2.

Bostadsförsörjningsplaner

Kommunernas ansvar och skyldigheter när det gäller den långsiktiga planeringen av bostadsförsörjningen regleras i 1947 års lag om kommunala åtgärder för bostadsförsörjningens främjande. Enligt 3 § i nämnda lag åligger det kommuner med mer än 10 000 invånare och i vissa fall även andra kommuner att »till ledning för kommunens framtida åtgärder med avseende på bostadsproduktionen inom kommunen uppgöra bostadsförsörjningsplan».

16.2.1. Lagstiftningens motiveringar

Bakgrunden till denna lagstiftning var det bostadspolitiska program som framlades av bostadssociala utredningen och som antogs av 1946 och 1947 års riksdagar. I detta program ingick även ett principprogram för bostadsproduktionen, enligt vilket man borde försöka stabilisera bostadsbyggandet på den nivå som uppnåtts omedelbart före kriget (ca 60 000 lägenheter per år i hela landet). Förverkligandet av detta program krävde en aktiv medverkan från kommunernas sida. Det bedömdes som sannolikt att lägenhetsefterfrågan, n ä r bostadsbristen avvecklats, skulle komma att minska. Ett utrymme för en allmän höjning av bostadsstandarden skulle därefter kunna erhållas genom en systematisk sanering av det äldre lägenhets-

284 beståndet. För att bostadsproduktionen skulle kunna hållas på en hög och jämn nivå och man därigenom skulle få den eftersträvade standardhöjningen utgick man ifrån att allt större krav måste ställas på de kommunala organens initiativ på bostadsförsörjningens olika områden. Hittills hade, betonades det i motiveringen till lagstiftningen, verksamheten särskilt i stadssamhällena i första h a n d fått inriktas på att frambringa en bostadsbyggnadsvolym tillräckligt stor för att tillgodose ett ständigt växande behov. Planmässiga strävanden att höja bostadsstandarden hade därvid spelat en relativt underordnad roll. Under krigsåren, då krisförhållandena inom bostadsbyggandet tvingat till stora offentliga insatser, hade de lokala bostadspolitiska organens insats dominerats av uppgiften att förmedla ekonomiskt stöd, statligt och kommunalt, med syfte att framtvinga en kvantitativt tillräcklig produktion av nya bostäder. Även under de närmast kommande åren förmodades denna uppgift komma att spela en dominerande roll. Därefter borde emellertid höjningen av bostadsstandarden som motiv för en hög produktion alltmer träda i förgrunden. De kommunala organens medverkan måste därigenom förskjutas från en relativt passiv förmedlingsverksamhet till en aktivt initiativtagande, planmässig verksamhet för bostadsförsörjningen. En verksamhet av det senare slaget hade redan kunnat konstateras i ett växande antal kommuner. Byggandet av bostäder för barnfamiljer och pensionärer hade t. ex. inneburit insatser av mera aktiv art. Initiativ till bostadsbyggande genom ordnandet av markfrågor, kompletterande kommunala stödåtgärder i växlande former, uppgörelser med byggnadsföretagare och kooperativa organisationer och bostads-

byggen, i några fall byggande i egen regi eller genom kommunala bolag etc. hade likaså utgjort former för kommunal bostadspolitisk verksamhet utöver den rent låneförmedlande. Under de senaste åren hade också utvecklats en ny sida av den planerade verksamheten i och med att ett samarbete inletts mellan statens byggnadslånebyra (sedermera bostadsstyrelsen) och ett stort antal stadssamhällen för utarbetandet av lokala prognoser rörande bostadsbehovet. En vidareutveckling av denna verksamhet borde eftersträvas. Ett genomförande av det bostadspolitiska programmet krävde på det kommunala planet en samordning av alla de åtgärder, som tillsammans kunde verka för standardhöjning och till stabilisering av bostadsproduktionen. Bostadsbyggandets volym måste vid behov genom kommunala initiativ kunna påverkas på sådant sätt att den inom praktiskt rimliga marginaler blev förenlig med av statsmakterna uppställda mål. En av de mest angelägna uppgifterna härvidlag var att åstadkomma en utjämning av säsongväxlingarna. Hit hörde vidare kommunala åtgärder för att tillförsäkra att en bostadsbyggnadsvolym i kommunen upprätthölls, som var tillräcklig med hänsyn till å ena sidan hushållstillväxt och standardhöjning, å andra sidan byggnadsmarknadens krav. Det senare betraktades som den viktigaste uppgiften för en lokal planering av bostadsförsörjningen. Så snart överskott började uppkomma på bostadsmarknaden förelåg risk för att produktionen reagerade överkänsligt och att lokala bostadsbyggnadskriser inträffade. Kommunala organ måste då vara beredda att ta initiativ till bostadsbyggnadsverksamhet i den ena eller andra företagsformen u n d e r utnyttjande av de låne- och subventionsmöjligheter, som statsmakterna

285 kunde komma att ställa till förfogande. Utom genom dylika positiva initiativ kunde lokala produktionsstödjande och krisförhindrande åtgärder även vidtagas genom negativa ingripanden på bostadsmarknaden i form av forcerad utdömning av enligt hälsovårdsstadgans bestämmelser undermåliga bostäder samt genom dirigerad stadsplanemässig saneringsverksamhet. Bostadsförsörjningsplanerna skulle således enligt de ursprungliga intentionerna vara ett instrument, varmed man kunde garantera genomförandet av det för hela landet uppställda stabiliseringsprogrammet och samtidigt fungera som ett handlingsprogram för kommunernas bostadsförsörjningsfråga på längre sikt. I sitt förslag framhöll bostadssociala utredningen bl. a. att det skulle vara till »fördel för den kommande bostadspolitiska verksamheten, om de åtgärder som kunna komma i fråga i sammanhanget, såsom beräkning av behovstillväxten, undersökningar av olika befolkningsgruppers faktiska bostadsförhållanden och betalningsförmåga, inventering av undermåliga lägenheter, iordningställande av exploateringsfärdig mark, initiativ till byggande och fastighetsförvaltning genom kommunen själv, halvkommunala bolag eller andra företag, uppgörelser med byggande organisationer och företagare, förberedelser för stadsplanemässig sanering osv., kunde samlas och samordnas inom ramen av en allmän bostadsförsörjningsplan för kommunen på längre sikt, vilken dock måste underkastas fortlöpande revision i och med att förutsättningarna förskjutas och alltså vara en rörlig långtidsplan». Sådana bostadsförsörjningsplaner skulle kunna ge större stadga och konsekvens åt de kommunala åtgärderna för bostadsförsörjningen. De skulle ock-

så kunna visa sig vara av stort värde för den statliga bostadspolitiken i fortsättningen genom att ge vägledning för bedömandet av behovet av modifikationer i det statliga stödsystemet och därmed också möjliggöra en smidigare anpassning av bostadspolitikens metoder till förändringar i dess allmänna förutsättningar. Beträffande kommunens funktioner med avseende på det bostadspolitiska programmets genomförande framhölls som det viktigaste problemet att i tid förbereda den situation som skulle mogna fram i och med att bostadsbristen avvecklades under de kommande åren. Förberedelsearbetet borde omedelbart igångsättas, då de åtgärder som avsågs i regel var av den arten att de krävde lång förberedelsetid. 16.2.2. Utformningen av bestämmelserna

I den tillämpningskungörelse som utfärdades i anslutning till lagstiftningen och som varit i kraft ända fram till 1963 föreskrevs att planen skulle omfatta en period av tio år och avse kommunen i dess helhet. I planen borde anges riktlinjerna för bostadsbyggandets omfattning och inriktning på hustyper och lägenhetstyper, liksom också bostadsbehovets tillgodoseende genom nybyggnad och genom sanering av det befintliga lägenhetsbeståndet. En samordning av planen med den samhällsplanering som föreskrivs i byggnadslagen borde eftersträvas. Det förutsattes att planen skulle antagas av kommunens beslutande organ. Planen skulle u p p rättas efter samråd med den centrala bostadsmyndigheten. 16.2.3. Bostadsförsörjningsplanerna i praktiken

Bostadsförsörjningsplaner har i praktiken tillkommit i mycket begränsad omfattning. Den viktigaste förklaringen

286 härtill torde vara att utvecklingen i de väsentligaste hänseendena inte realiserade de förutsättningar som låg till grund för lagförslagets motiveringar. Lägenhetsefterfrågan kom, bl. a. på grund av den fortsatta högkonjunkturen, i verkligheten att öka mycket starkare än vad som förutsågs. Samtidigt kom bostadsbyggandet under en följd av år av ekonomiskt-politiska skäl att nedbringas till en avsevärt lägre nivå än den man räknade med i det bostadspolitiska programmet och för vars upprätthållande man ville sörja genom lokal planering. I själva verket dröjde det ända till slutet av 1950-talet innan den förutsatta produktionsnivån uppnåddes. Någon avveckling av bostadsbristen blev som en följd härav heller inte möjlig utan läget snarare förvärrades under de följande åren. Någon mera omfattande saneringsverksamhet kunde heller inte komma i fråga. För kommunerna blev det, i varje fall under de första tio åren, inte aktuellt att sörja för tillräckliga produktionsinitiativ utan i stället ett problem att begränsa produktionen till de mest angelägna företagen inom ramen för centralt fastställda program för ett år i sänder. Skyldigheten att upprätta bostadsförsörjningsplan kan med hänsyn härtill uppenbarligen inte ha uppfattats som någon omedelbart aktuell förpliktelse. Från de statliga myndigheternas sida synes man också ha varit medveten om detta. Några anvisningar beträffande bostadsförsörjningsplanernas upprättande utöver den ovan nämnda, allmänt hållna tillämpningskungörelsen utfärdades inte. En bidragande orsak till att bostadsförsörjningsplaner inte kommit till i avsedd omfattning synes också ha varit att kommunerna i stor utsträckning saknat personal med erfarenhet av det erforderliga utredningsarbetet. Under de femton år som tillämpnings-

kungörelsen till 3 § i 1947 års lag var i kraft har endast tre kommuner formellt antagit en bostadsförsörjningsplan. Den första av dessa som, i brist på centrala anvisningar, mer eller mindre kan sägas ha stått modell för efterföljande planer, innehöll ett program för bostadsbyggandets omfattning, baserat på tämligen utförliga beräkningar beträffande befolkningsutvecklingen, hushållstillväxten och bostadsbehovet, och vidare för saneringen av äldre bostadsområden, för bebyggelsens lokalisering och fördelning på hustyper och för produktionens inriktning på lägenhetstyper. Därutöver h a r dock ett antal kommuner gjort utredningar och överväganden av det slag som enligt lagen bör ingå i en bostadsförsörjningsplan utan att någon plan för den skull formellt antagits. Och även i många andra av de kommuner som omfattas av lagstiftningen h a r i varierande omfattning gjorts utredningar i bostadsförsörjningsfrågor och beslutats om bostadspolitiska åtgärder utan att man därför känt något behov av att sammanfatta dessa i något slags plan. En stor del av denna utredningsverksamhet har skett i anknytning till den översiktliga planeringen enligt byggnadslagen. Inalles har ett femtontal kommuner inlett arbetet med en bostadsförsörjningsplan i samarbete med bostadsstyrelsen, som därvid medverkat vid utförandet av de grundläggande statistiska behovsutredningarna. Endast i tre av dessa — de ovan nämnda — h a r dock arbetet sedan förts vidare till en fullständig plan som antagits inom kommunen. I minst lika många fall torde liknande utredningsarbeten ha utförts av kommunerna själva eller av särskilt anlitade konsulter utan att ha resulterat i någon bostadsförsörjningsplan i egentlig bemärkelse.

287 Sedan 1963 h a r bestämmelserna om lokala bostadsförsörjningsplaner ersatts med bestämmelser om kommunala bostadsbyggnadsprogram. Denna omlägg-

ning av planeringen h a r tills vidare genomförts i form av en försöksverksamhet.

K A P I T E L 17

Flerårsplanering av bostadsbyggandet

17.1. Planeringskommittéer nivå — en försöksverksamhet

på länsi tre län

Ansvaret för planeringen vilar i första hand på kommunerna. Dessa h a r inom ramen för byggnadslagstiftningen i stort sett att avgöra vilka områden som skall bebyggas vid olika tidpunkter och hur bebyggelsen skall utformas. Likaså h a r kommunerna en viktig funktion i administrationen av statens åtgärder i fråga om bostadsförsörjningen. De skall således bl. a. till- eller avstyrka lån och även bevilja bidrag av olika slag. Utvecklingen under 1950-talet h a r gått i riktning mot ökat kommunalt inflytande och ansvar i fråga om bostadsbyggandet och planeringen. På de statliga myndigheterna ankommer det att bevaka att kommunernas planering och verksamhet i övrigt med avseende på bostadsförsörjningen bedrivs i överensstämmelse med av statsmakterna angivna riktlinjer. Deras uppgift är bl. a. att underlätta och stimulera den kommunala planeringen. En av förutsättningarna för att planeringen i kommunerna skall fungera tillfredsställande och bostadsbyggandet kunna löpa friktionsfritt är att ärendenas handläggning hos statliga myndigheter inte medför onödiga hinder eller dröjsmål. Utredningen tog i början av år 1961 initiativ till en försöksverksamhet i tre län, i vilken skulle prövas möjligheterna att åstadkomma en fastare och mer långsiktig planering i kommunerna genom en organiserad medverkan från

länsmyndigheternas sida. Förslaget innebar att länsbostadsnämnden, länsarbetsnämnden och länsarkitekten skulle ha ett gemensamt ansvar för planeringen. De tre chefstjänstemännen — länsbostadsdirektören, länsarbetsdirektören och länsarkitekten — skulle fungera som en planeringskommitté, som skulle verka för en samordnad handläggning av bostadsbyggnadsfrågorna på länsplanet och för en bättre planering i kommunerna. Det har ofta framhållits att en stimulans till en rationell planering i kommunerna skulle vara att besked om statliga lån för bostadsbyggandet lämnades i god tid och avsåg längre perioder. Sådana besked skulle kunna ge en norm för kommunernas och byggnadsföretagens planering och ge större säkerhet för att projekterade företag kan komma igång vid avsedd tidpunkt och för att seriebyggen kan fortgå utan fördyrande avbrott i produktionen. En grund för försöksplaneringen skulle därför enligt utredningens förslag vara att kommunerna, i första h a n d kommuner med omfattande bostadsproduktion, erhöll preliminära besked om i vilken utsträckning de kunde p å r ä k n a statslån. Till ledning för länsmyndigheternas arbete skulle det ankomma på kommunerna att redovisa tillgången på färdig tomtmark och sin bedömning i övrigt av de lokala förutsättningarna för bostadsbyggandet under en period av minst tre år framåt och även att göra erfor-

289 derliga uppskattningar av bostadsbyggnadsbehovet på längre sikt. Den föreslagna expertgruppen skulle vidare enligt utredningens förslag till sitt förfogande ha en särskild tjänsteman med uppgift att handlägga samarbetsfrågorna och servicen gentemot kommunerna. 17.1.1. Anvisningar

En försöksverksamhet i enlighet med utredningens förslag påbörjades i slutet av år 1961 i Malmöhus, Värmlands och Västerbottens län. Enligt Kungl. Maj:ts beslut skulle verksamheten pågå under tiden till och med budgetåret 1963/64. Bostadsstyrelsen skulle ha det centrala ansvaret för försöksverksamheten och tillsammans med övriga berörda centrala myndigheter — arbetsmarknadsstyrelsen och byggnadsstyrelsen — samt med utredningen utfärda de närmare anvisningarna för verksamheten. F ö r att allsidiga erfarenheter skulle kunna utvinnas ur verksamheten borde den enligt Kungl. Maj :ts beslut så långt möjligt bedrivas i olika former i de tre länen. I de första anvisningar som utfärdades angavs i enlighet härmed endast vissa allmänna förutsättningar för verksamheten och de riktlinjer i stort enligt vilka försöksplaneringen borde bedrivas. Försöksverksamheten skulle således i princip omfatta alla kommuner i länet. Uppmärksamhet skulle dock i första hand ägnas åt områden med svårlösta problem, dvs. i praktiken kommuner med kontinuerligt bostadsbyggande och kommuner som planerade bostadsbyggande av stor omfattning. Planeringskommittén skulle ägna sig åt såväl långtidsplaneringen i kommunerna som det mera näraliggande konkreta förberedelsearbetet för bostadsbyggandet. En strävan borde vara att få 19—412899

den kommunala planeringen därhän att en viss planeringsreserv förelåg. I uppgifterna skulle ingå att få klarhet dels om bostadsbyggnadsbehovet på olika orter, dels om förutsättningarna för en bostadsproduktion motsvarande behovet: tillgången på mark, detaljplanearbetets läge, markens iordningställande för bebyggelse och projekteringen av byggnadsföretagen. Vid några tidigare tillfällen — 1957 och 1959 — hade länsbostadsnämnderna efter anmodan av bostadsstyrelsen företagit en enkät i de kontinuerligt byggande kommunerna angående bostadsbyggnadsbehovet och förutsättningarna för detta u n d e r de närmaste tre åren. Avsikten med dessa enkäter var bl. a. att ge bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna underlag för fördelningen av lånemedelsramarna. En liknande enkät skulle göras under hösten 1961. I försökslänen borde denna utvidgas på olika punkter och bl. a. omfatta samtliga kommuner i länet — således även kommuner med ringa eller ingen flerfamiljshusproduktion. En viktig uppgift skulle vidare vara att klarlägga de samordningsproblem som föreligger främst på länsplanet och pröva lämpliga lösningar av dessa problem. Svårigheter och flaskhalsar i planeringsverksamheten skulle klarläggas och avhjälpas genom insatser och service från länsmyndigheternas sida. Inom ramen för dessa allmänna anvisningar h a r det överlämnats åt kommittéerna i försökslänen att lägga upp verksamheten och finna formerna för samarbetet — inbördes mellan arbetsgruppens medlemmar och mellan dessa och kommunerna — och att ta erforderliga initiativ. När senare tanken på kommunala bostadsbyggnadsprogram aktualiserades och genomfördes under 1963 innebar det att en försöksplanering med delvis

290 samma syfte som försöksverksamheten i de tre länen kom till stånd över hela landet. I samband därmed utfärdades nya anvisningar innebärande att planeringskommittéernas arbete skulle inriktas på de problem av olika slag som aktualiserades för kommunerna i samband med upprättandet av bostadsbyggnadsprogrammen. Beträffande flerårsbeskeden meddelades i den första anvisningen till försökslänen att de under de kommande två budgetåren, dvs. för den tid under vilken försöksverksamheten skulle komma att pågå, skulle kunna p å r ä k n a lånemedel i minst samma omfattning som under innevarande budgetår (1961/ 62). Inom denna ram skulle man alltså vara fri att träffa överenskommelser med kommuner eller byggherrar som kunde redovisa väl underbyggda planer och projekt. 17.1.2. Planeringskommittéernas sammansättning

Med hänsyn bland annat till önskemålet att verksamheten så långt möjligt skulle bedrivas i olika former i de tre försökslänen kom kommittéernas sammansättning att variera något från län till län. Obligatoriskt skulle i expertgruppen ingå de tre nämnda chefstjänstemännen, varvid länsbostadsdirektören skulle vara verkställande ledamot. Därutöver skulle enligt de överenskommelser som träffades inom respektive län till gruppen kunna knytas representanter även för andra länsmyndigheter. I expertgruppen i Malmöhus län h a r förutom de tre chefstjänstemännen även ingått landshövdingen, som fungerat som ordförande i kommittén. Gruppen h a r till sitt förfogande haft en för försöksverksamheten särskilt anställd utredningsman, som varit knuten till länsbostadsnämnden och haft till upp-

gift att handlägga samarbetsfrågorna samt svara för servicen gentemot kommunerna. I kommittén i Värmlands län har inga länsmyndigheter varit representerade utöver de tre som obligatoriskt skulle ingå. Länsutredaren har varit knuten till kommittén för att biträda med erforderliga utredningar och h a r även i övrigt deltagit i verksamheten, bl. a. vid kontakterna med kommunerna. I Västerbottens län har liksom i Malmöhus län en representant för länsstyrelsen, landssekreteraren, varit ledamot i kommittén. Länsbostadsdirektören har under försöksverksamheten varit frikopplad från en del av sina ordinarie arbetsuppgifter, vilka i stället handhafts av förste byråingenjören. Denne h a r i sin tur varit avlastad en del av de uppgifter som normalt ankommer på honom genom att den tekniska personalen förstärkts med en man. Någon särskild utredningsman h a r däremot inte varit engagerad för verksamheten. 17.1.3. Samarbetets organisation

Det mera formella samarbetet h a r bestått i att kommittéerna i försökslänen tillsammans besökt och hållit överläggningar ute i kommunerna. Dessa gemensamma överläggningar, som till en början kom att få karaktären av informationsmöten, där kommunerna orienterades om försöksverksamheten och syftet med denna och kommunerna i sin tur redogjorde för planeringsläget och förberedelsearbetet för det aktuella bostadsbyggandet, har hållits enligt en viss plan och i en omfattning som varierat något beroende på uppläggningen av verksamheten. I Värmlands län har arbetsplanen omfattat systematiska och regelbundna besök, i vissa fall upp till tre gånger per år, i de kontinuerligt byggande kommunerna. När det gäller städerna

291 och andra större kommuner har därvid i regel hela kommittén deltagit. I Västerbottens län h a r inledande sammanträden med alla kommuner i länet hållits, medan de upprepade besöken koncentrerats till kommuner med kontinuerligt bostadsbyggande. Liksom i Värmlands län har kommittén i sin helhet deltagit i första h a n d vid sammanträdena i de större kommunerna. I övrigt har besöken företagits av länsbostadsdirektören ensam eller tillsammans med antingen länsarbetsdirektören eller länsarkitekten.

hand behandlats frågor som berör planeringen i stort och frågor av mera principiell natur. Vid sidan av denna formella kontakt har de informella kontakter som i vanliga fall är den normala formen för samarbete mellan de olika länsmyndigheterna under försöksverksamheten utvecklats och intensifierats. Frågor som aktualiserats under överläggningarna med kommunerna har tagits upp och behandlats vid täta underhandskontakter man och man emellan.

I Malmöhus län, där det funnits en utredningsman med uppgift bland annat att vara kontaktman mellan de i kommittén — eller bostadsdelegationen som den kallats där — representerade länsorganen och mellan dessa och kommunerna, har gemensamma överläggningar ute i kommunerna förekommit i mera begränsad omfattning. Vid inledande sammanträden med de större kommunerna bar delegationen i sin helhet deltagit, likaså vid sammanträden där speciella frågor behandlats, t. ex. regional samverkan. Den kontakt med kommunerna som betingats av försöksverksamheten har i övrigt till stor del förmedlats genom länsbostadsdirektören och utredningsmannen i delegationen.

17.1.4. Genomförandet av försöksverksamheten

Förutom av de gemensamma överläggningarna med kommunerna h a r kontakten på det mera formella planet mellan de i försöksverksamheten representerade chefstjänstemännen bestått i att arbetsgrupperna hållit sammanträden med en viss regelbundenhet, dock utan att därvid i regel något på förhand uppgjort tidsschema följts. I Malmöhus län h a r man försökt att tillämpa bestämda sammanträdesdagar — denna organisation har dock inte gått att u p p rätthålla på grund av ledamöternas engagemang i sina ordinarie funktioner. Vid dessa sammanträden h a r i första

17.1.4.1. Metoder och allmänna heter

erfaren-

Arbetet inom planeringskommittéerna har till stor del varit inriktat på att kartlägga planeringsläget i kommunerna och försöka få fram aktuella och tillförlitliga uppgifter om det närmast förestående bostadsbyggandet. En utgångspunkt för detta arbete har varit den tidigare omnämnda enkäten som på olika sätt utvidgats och följts upp. I Malmöhus län har uppgifter från kommunerna om det planerade bostadsbyggandet insamlats med relativt täta intervall. Under våren 1962 företogs i anslutning till arbetet med medelsramsfördelningen en ny enkät, avsedd att mera ingående belysa planerings- och projekteringsläget beträffande de för budgetåret 1962/63 påtänkta projekten. Under hösten överarbetades vårenkäten genom nya förfrågningar hos kommunerna beträffande de projekt som var avsedda för igångsättning under senare delen av budgetåret. Under år 1964 har på liknande sätt enkäter och förfrågningar gjorts i syfte att få underlag för fördelningen av medelsramen för hösthalvåret och kommande kalenderår. Det insamlade enkätmaterialet h a r bearbetats under täta kontakter mellan

292 medlemmarna i kommittén och mellan dessa och kommunerna. Ett nära samarbete har därvid — huvudsakligen via delegationens utredningsman — upprätthållits med byggherrarna. Från dessa har uppgifter kunnat erhållas som i vissa fall visat sig vara mer aktuella och korrekta än dem som kunnat lämnas av kommunernas förmedlingsorgan vid samma tidpunkt. Efterhand h a r dessa kontakter lett till att vissa, större byggherrar periodiskt till delegationen lämnar uppställningar över projekteringsläget för sina byggprojekt. Genom uppföljningen av enkäten och de upprepade kontakter som därvid förekommit med kommuner och byggh e r r a r har en ingående kännedom om påtänkta projekt kunnat förvärvas. Denna »spårning» av projekt har bedrivits av delegationens utredningsman i nära samarbete med tjänstemän inom länsarbetsnämnden och har, framhåller man, varit av värde såväl för sysselsättningsplaneringen som för arbetet med lånemedelsramarna. Den information som på detta sätt samlats in har sammanställts och förmedlats till andra myndigheter på länsplanet och även till institutioner av olika slag. I anslutning till arbetet med att följa upp och registrera laktuella projekt h a r också utarbetats en »checkningslista», avsedd att användas vid diskussionerna med kommunerna och även internt inom en kommun. I denna lista har man sökt täcka en kontroll av alla de åtgärder, beslut, kontakter m. m. som behövs för att ett byggnadsföretag skall komma till stånd. Gemensamt h a r delegationen besökt i första hand de större städerna med redovisat stort bostadsbyggnadsbehov och därvid dels förhandlat om konkreta ärenden, dels diskuterat allmänna planeringsfrågor.

De interkommunala samarbetsfrågorna har vid ett flertal tillfällen tagits upp inom delegationen. Med länsstyrelsen som sammankallande h a r hållits två sammanträden avsedda att utgöra inledningen till ett regionalt samarbete. Till det ena kallades kommunerna i Malmö—Lund-området och till det andra kommunerna i Hälsingborgs-området. Vid dessa inledande sammanträden berördes problemen i stort i form av deklarationer från länsmyndigheterna och de deltagande kommunerna. Fortsatta sammankomster avsågs att hållas med relativt korta intervall, varvid de enskilda kommunernas problem och planer, liksom för kommunerna gemensamma frågor, såsom arbetskraftstillgången, skulle diskuteras. Delegationen h a r för sitt arbete ansett det nödvändigt att få en överblick över problemen och utvecklingstendenserna inom ett större område av Sydsverige än det egna länet. I detta syfte h a r konferenser vid ett par tillfällen anordnats med representanter för de angränsande länen (Kristianstads och Blekinge län). När det gäller bostadsbyggnadsbehovet har man i anslutning till arbetet med de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen tagit ett initiativ till samarbete med Skånes Regionplaneinstitut, ett för landstingen i Skåne samt Malmö stad gemensamt utrednings- och statistikkontor. Ett program har därvid lagts upp, enligt vilket institutet såsom konsult åt kommunerna åtagit sig att utföra de grundläggande regionala utredningarna, i första h a n d en prognos över näringslivets utveckling, och att på grundval härav utarbeta befolkningsprognoser och bostadsbehovsbedömningar för de enskilda kommunerna. Flertalet av kommunerna i länet h a r visat positivt intresse och slutit upp kring programmet.

293 I anslutning till förordningen om kommunala bostadsbyggnadsprogram h a r i samarbete med Skånes Regionplaneinstitut också företagits en analys av pendlingen enligt 1960 års folkräkning, vilken lagts till grund för en indelning av kommunerna i samarbetsområden. I Värmlands län bedrevs försöksverksamheten intill dess de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen aktualiserades som en produktionsplanering i direkt samverkan mellan planeringskommittén och kommunerna. Kommittén besökte kommunerna och diskuterade med de närvarande representanterna — förtroendemän och tjänstemän inom olika förvaltningar — igenom planerna för bostadsbyggandet mot bakgrunden av bl. a. kommunernas bedömningar i enkäten om bostadsbyggnadsbehovet och bostadsbyggnadsmöjligheterna under den närmaste femårsperioden. För att få ett underlag för diskussionerna i behovsfrågan hade länsutredaren i förväg utarbetat befolkningsprognoser för samtliga kommuner och — när det gällde de större kommunerna — även bostadsbehovsprognoser. Under överläggningarna genomgicks planerna för bostadsbyggandet projekt efter projekt. Med ledning av de uppgifter kommunerna kunde lämna upprättades en tidsplan för bostadsbyggandet. För detta användes arbetsblanketter, s. k. tidsschema, för exploatering respektive för bostadsbyggande, på vilka projekten antecknades i den ordning de ansågs kunna genomföras. Överläggningarna avsåg i första hand aktuella projekt., avsedda för igångsättning under närmast kommande budgetår men ett önskemål var att, i den mån underlag fanns, en plan skulle kunna läggas upp på litet längre sikt. I allmänhet visade det sig dock möjligt att med någon grad av realism föra upp

projekt för högst ett par år framåt i tiden. Avsikten med upprättandet av dessa tidsschema var att lägga grunden till en produktionsplanering, som man förutsatte successivt skulle fullföljas i kommunerna på eget initiativ. Samtidigt skulle dock länsmyndigheterna få ett stöd för sitt arbete, bl. a. med medelsramsfördelningen och sysselsättningsplaneringen. Uppgifterna skulle följas vidare vid de förnyade besöken i kommunerna. I princip skulle denna produktions* planering omfatta samtliga kommuner i länet med kontinuerligt bostadsbyggande. Städerna med sin omfattande och skiftande bostadsproduktion ansågs dock ha ett större behov av en löpande kontakt med kommittén än övriga kommuner och borde därför ägnas fler besök. Den arbetsplan man till en början beslöt att följa omfattade tre besök per år i städerna och ett besök per år i övriga kommuner, i första hand köpingarna och industriorterna. Det första besöket i städerna skulle avse en genomgång av planerna för bostadsbyggandet på längre sikt. Därutöver skulle ett besök på våren ägnas åt att mera i detalj diskutera det under kommande höst aktuella flerfamiljshusbyggandet och ett besök på hösten åt att diskutera det aktuella småhusbyggandet under kommande vår. Detta program fullföljdes i stort sett under försöksverksamhetens första år och upptogs även i början av år 1963. Ansatser till ett självständigt fullföljande av produktionsplaneringen kunde märkas. Det förelåg till en början ett uppdämt behov av att bygga som inte kunnat tillgodoses med hänsyn till medelsramen, överläggningarna i kommunerna visade visserligen att detta behov inte var så stort som stundom gjorts gällande men dock tillräckligt stort för att kunna motivera kritiska synpunkter

294 gentemot medelstilldelningen. Man kunde konstatera att det såväl med hänsyn till planeringsläge som till produktionsa p p a r a t fanns resurser för ett flerfamiljshusbyggande i större omfattning än medelstilldelningen medgav. Den ökning i bostadsbyggandet som erhölls genom dispensgivningen under hösten 1962 medförde väsentliga lättnader i detta avseende men gav också samtidigt upphov till vissa störningar i planerings- och produktionsapparaten med bl. a. höjda byggnadskostnader som resultat. När kommittén efter den 1 november detta år åter besökte städerna hade planeringsivern tillfälligt mattats, tidigare intentioner hade inte fullföljts och det ansågs nödvändigt att låta en tid förflyta innan planeringsfrågan åter togs upp till behandling. Senare h a r i enlighet med de anvisningar som utfärdades under våren 1963 verksamheten varit inriktad på arbetet med de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen. En konferens i orienterande syfte h a r anordnats med alla de k o m m u n e r som omfattas av de nya bestämmelserna. Därefter har länsbostadsdirektören tillsammans med länsutredaren hållit sammanträden med de enskilda kommunerna för att närmare diskutera uppläggningen av programmen och den samordning mellan olika kommuners program som i vissa fall skall äga rum. Det tillfälliga frisläppandet av bostadsbyggandet under hösten 1962 medförde en hård belastning på kommunerna och rubbade också stabiliteten i planeringsarbetet på litet längre sikt. Genom försöksverksamheten anser man dock att en solidare grund för planeringen åstadkommits, bland annat därigenom att man nu h a r ett bättre underlag för arbetet. Vid de gemensamma överläggningarna i kommunerna har samtidigt som

planer för bostadsbyggandet diskuterats och tidsplaner upprättats kommunerna kunnat få besked som varit till vägledning för deras fortsatta planering. Länsarkitektens inställning till konkreta planfrågor har kunnat inhämtas på ett tidigt stadium under arbetets gång, och vidare har t. ex. länsarbetsdirektören kunnat ge besked om lämpliga igångsättningstider för aktuella projekt. Med hänsyn till de knappa låneramarna har man emellertid i regel inte kunnat lämna besked angående förutsättningarna på något längre sikt för lånebeslut i den ordning som ursprungligen förutsattes. I Västerbottens län h a r enkäten och uppgifterna i denna utgjort underlaget för diskussionerna med kommunerna. Försöksverksamheten inleddes med sammanträden i samtliga kommuner i länet, varvid bostadsbehov, mark- och planfrågor etc. behandlades mera allmänt. Vid de upprepade besök som därefter ägt rum och som i första hand varit koncentrerade till de kontinuerligt byggande kommunerna h a r konkreta projekt och problem av olika slag diskuterats. Tidsplaner för bostadsbyggandet har genomgåtts samtidigt som man inriktat sig på att få klarhet i de h i n d e r som föreligger för den planerade produktionen. När kommunernas förteckningar över företag avsedda att igångsättas under året, de s. k. turordningsförslagen, inkommit till länsbostadsnämnden har man inom kommittén i detalj undersökt startberedskapen för respektive företag. Kontakter har tagits med bl. a. projektorer, stadsarkitekter, stadsingenjörer och distriktslantmätare med uppmaning till dessa att medverka till att bostadsbyggandet genomförs enligt den upprättade turordningen. På grundval av de införskaffade uppgifterna h a r länsbostadsdirektören och länsarbetsdirektören gemensamt gjort

295 upp listor över igångsättningen. Man har härigenom kunnat planera för en jämnare sysselsättning, men avsikten h a r även varit att byggherrarna skulle kunna få besked på ett tidigt stadium om n ä r ett projekt kan få komma igång. När det gällde den mera långsiktiga planeringen tog man på ett tidigt stadium av försöksverksamheten initiativ till upprättandet av en femårsplan för bostadsbyggandet i Skellefteå stad och landskommun, avsedd att klarlägga förutsättningarna för bostadsproduktionen med hänsyn till marktillgång, planering och projektering. I planen ingick även en beräkning av kostnaderna för bostadsbyggandet och de fondinvesteringar detta beräknades ge upphov till. Utformningen av denna plan följde således i stort de linjer som sedermera utvecklats i de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen. Avsikten var att liknande planer skulle upprättas även för de övriga städerna i länet. Ungefär samtidigt kom emellertid de första signalerna om de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen, varför planerna tills vidare fick bero. Arbetet i detta avseende har senare i stället varit inriktat på att orientera kommunerna om de nya bestämmelserna och att få till stånd samordnade program i kommuner med gemensam bostadsmarknad. Vid ett flertal tillfällen h a r kontakten mellan kommunerna och kommittén lett till att olika hinder för den kommunala planeringen kunnat undanröjas. Det gäller i första hand ärenden som kommittén funnit brådskande och som genom det intima samarbetet inom kommittén kunnat utredas och behandlas med förtur. Man h a r också fortlöpande orienterat övriga länsmyndigheter om kommunernas problem och därvid också diskuterat förslag till lösningar av uppkommande hinder. Ärenden som aktualise-

rats inom försöksverksamheten har ibland också tagits upp på länsråden, som i Västerbottens län regelbundet sammanträder två gånger i månaden. Inom försöksverksamhetens ram h a r man vid några tillfällen lämnat förhandsbesked om tilldelningen av statliga lånemedel. Det h a r då gällt större seriebyggen där det varit angeläget att medverka till att kontinuiteten i byggandet upprätthållits. 17.1.4.2. Erfarenheter av förekommande hinder för bostadsbyggandet Enligt de utfärdade anvisningarna skulle försöksverksamheten bl. a. ta sikte på att klarlägga och genom insatser av olika slag från länsmyndigheternas sida undanröja hinder för bostadsbyggandet. Erfarenheterna i detta avseende har successivt redovisats i de r a p p o r t e r över verksamheten som avlämnats varje halvår. Ett utdrag ur rapporterna återges i det följande. Som exempel på för kommunerna ofta återkommande problem pekar man i Malmöhus län bl. a. på eftersläpningar i planeringsarbetet och det förhållandet att markfrågorna inte kunnat lösas i god tid. För att lösa kritiska situationer i dessa avseenden h a r vissa initiativ tagits. Så föranledde t. ex. en sammanställning över planläget i Malmö—Lund-området, grundad på svaren i enkäten, att man tog kontakt med Malmö stad för att diskutera den hotande bristen på stadsplanelagd mark. En stadsplanefråga, som syntes kunna hota en planerad igångsättning av första byggnadsetappen på ett större bostadsområde, påskyndades genom det intima samarbetet inom delegationen. I ett annat fall, där marksituationen var besvärande, tog man initiativ till några sammanträden, vid vilka kommunen erhöll råd beträffande miarkför-

296 värv och även förslag till alternativa överenskommelser med byggherrar. Genom försöksverksamheten har, framhåller man, formellt stöd funnits för en mer ingående diskussion med kommunerna om problem av detta slag än vad som kan hänföras till befogenheter inom ramen för de instruktioner som normalt gäller för de i delegationen ingående länstjänstemännen. Man h a r t. ex. också tagit initiativet till en skrivelse till byggnadsnämnderna, i vilken man påpekade nödvändigheten av att planer utarbetades i en omfattning som motsvarade behovet av nya bostäder och även erinrade om vikten av att planförfattarna på ett så tidigt stadium som möjligt etablerade det samråd som enligt 14 § i byggnadsstadgan skall äga r u m med planmyndigheterna. Som ett sammanfattande omdöme konstaterar man i samma län att det varit svårt att få någon samlad bild av vilka hinder som finns för ett tillräckligt bostadsbyggande på rätt plats och i rätt tid. Både förberedelsearbetet och genomförandet av bostadsbyggandet kan, framhåller man, liknas vid ett nät av överväganden, beslut och åtgärder på olika plan och vid skilda tidpunkter och det har visat sig att hinder kan uppstå på olika håll i stort sett utan generella samband eller efter bestämda mönster. Den höga aktivitet som kännetecknar byggandet i länet innebär en konstant eller periodvis överansträngning av hela systemet som yttrar sig i att hinder dyker upp än här, än där. Det ofta förekommande talet om förseningar i bostadsbyggandet är, menar man, ofta en definitionsfråga -— man relaterar den verkliga starttidpunkten till en vid något tillfälle uppgiven plan e r a d tidpunkt, som i sin tur angivits utan tillräcklig hänsyn till normal tidsåtgång i olika aktiviteter. Det material som insamlats genom enkäterna och

genom bostadsbyggnadsprogrammen har kunnat användas i sysselsättningsplaneringen och därigenom har för längre perioder något säkrare kunnat belysas det ständigt återkommande »hinder» som består i arbetskraftsbrist. F r å n Värmlands län understryker man bl. a. att ett från kommunerna ofta påtalat hinder i planeringen är att vägsträckningar inte i god tid klarlägges från vägmyndigheternas sida, ett förhållande som bidrar till förseningar såväl i den översiktliga planeringen som i detaljplaneringen. Den tidsnöd som stundom råder och som gäller inte bara planeringen utan även exploateringen och projekteringen h a r dock, framhåller man, även många andra orsaker. En mera påtaglig sådan är ryckigheten i planeringen. Denna ryckighet medför en temporär onaturlig överbelastning på planeringssidan som inte går att bemästra med de resurser som finns. Kraftiga tidsförskjutningar kan vidare inte sällan orsakas av inre kommunala motsättningar i markförvärvsfrågor. En alltför stor optimism är inte heller ovanlig, när det gäller att bedöma den tid som erfordras från det att ett kommunalt beslut föreligger om markförvärv till dess att stadsplanen kan fastställas. Underskattningen av tidsåtgången har getts en konkret illustration i en uppföljning som vid ett tillfälle gjordes av uppgifterna i de tidsschema som upprättades vid kommitténs besök i kommunerna. Därvid sammanställdes bl. a. de av kommunerna lämnade uppgifterna om den planerade igångsättningen med senare inhämtade uppgifter om den faktiska igångsättningen. Resultatet framgår av tablån på s. 297. Uppgifterna lämnades under nov.— dec. 1962 och avser den under år 1963 planerade flerfamiljshusproduktionen i länets städer.

297 Stad: A, B... Projekt: 1,2...

A: 1 A: 2 A: 3 A: 4 A: 5 A: 6 A: 7 B: 1 B: 2 B: 3 C: 1 D: 1 D:2 D:3 D: 4 D: 5 D: 6 D: 7 D: 8 D: 9 D: 10 E: 1 E: 2 F: 1 F: 2 F: 3 F: 4

Tidpunkt (månad och år) för igångsättning beräknad

faktisk 1

8—63 8—63 8—63 8—63 8—63 9—63 9—63 9—63 10—63 9—63 8—63 8—63 6—63 5—63 8—63 5—63 8—63 8—63 8—63 8—63 7—63 8—63 10—63 8—63 8—63 10—63 5—63

7—63 ej påb. ej påb. ej påb. ej påb. ej påb. ej påb. 1—64 ej påb. ej påb. 9—63 5—63 4—63 11—63 ej påb. 4—63 8—63 ej påb. ej påb. 11—63 ej påb. 11—63 ej påb. 9—63 8—63 8—63 ej påb.

1 Enl. undersökning företagen inom länsbostadsnämnden i januari 1964. Som framgår av tablån hade 7 av sammanlagt 27 projekt kommit igång inom avsedd tid (vid angiven tidpunkt eller tidigare). Av de övriga hade 6 påbörjats före utgången av kalenderåret men med förseningar varierande mellan en och sex månader i förhållande till beräknad tidpunkt, medan 14 eller drygt hälften av samtliga projekt inte hade påbörjats, när undersökningen gjordes i januari 1964. Orsakerna till förseningarna — i den mån de kunde klarläggas — hade merendels anknytning till stadsplanen. Sålunda uppgavs i sammanlagt 7 fall att stadsplanearbetet inte hade medhunnits, att planändring hade erfordrats, att fastställelsen hade tagit längre tid än beräknat etc. I 3 fall angavs som skäl att man avvaktade de nya lånereglerna

och i ytterligare några fall orsakades tidsförskjutningarna av ekonomiska överväganden av olika slag. Även i Västerbottens län konstaterar man att brister i fråga om mark- och planberedskapen stundom utgör ett hinder för erforderligt bostadsbyggande. Markfrågan har, framhåller man, i vissa kommuner skötts föredömligt, medan andra kommuner inte synes ha ägnat denna fråga tillräckligt intresse. Planarbetet h a r också visat stor eftersläpning, bl. a. på grund av brist på planförfattare. Kommittén har i sitt arbete, bl. a. vid besöken i kommunerna, sökt intressera berörda kommuner att ägna dessa frågor större uppmärksamhet. En viss förbättring h a r också kunnat konstateras. När det gäller markanskaffningen understryker man dock att det från ett flertal kommuner uppgivits att medel saknas för inköp av erforderlig mark och pekar h ä r på behovet av statliga åtgärder i en eller annan form till stöd för kommunala markinköp. I syfte att närmare klarlägga läget i fråga om planeringsberedskapen och tillgången på tomtmark färdig för bebyggelse företogs vid ett tillfälle en enkät med länets samtliga kommuner. 24 av 32 tillfrågade kommuner uppgav därvid att mark- och planfrågorna inte utgjorde något hinder för ett fortsatt bostadsbyggande i en omfattning som svarade mot behovet. De övriga 8 kommunerna ansåg läget mindre tillfredsställande och angav som skäl bl. a.: att mark i tillräcklig omfattning inte fanns disponibel; att upprättandet av stads- och byggnadsplaner ofta tar lång tid, bl. a. beroende på bristen på planförfattare; att fastställelse av planförslagen tar lång tid beroende på stor arbetsbelastning hos länsmyndigheterna; att fastighetsbildningsärendena tar

298 lång tid beroende på stor arbetsbelastning inom lantmäteriet. För att förkorta tiden för fastställelsen av planerna h a r man under försöksverksamheten infört en ny rutin i remissförfarandet, innebärande att kommunerna uppmanas att insända handlingarna i tre exemplar. Remissen kan härigenom ske till tre myndigheter samtidigt. Även om myndigheterna kan vara beroende av varandras yttranden och i vissa fall samråd måste äga rum kan dock en väsentlig förkortning av den sammanlagda remisstiden ske genom detta förfarande. Att handläggningen av ett ärende ibland tar lång tid bottnar dock, enligt den erfarenhet man gjort inom kommittén, ofta i att handlingarna inte är fullständiga, när de kommer in. En undersökning som man gjorde i anslutning till ovannämnda enkät visade att 50 % av inkommande ärenden (dispens-, tomt- och planärenden) var ofullständiga och måste begäras kompletterade. Ett flertal felaktigheter kunde förekomma i samma ärende. En vanlig brist var att de grannar som skulle yttra sig inte blivit hörda i laga ordning. Ofta hade vidare förbisetts att berörda statliga myndigheter, t. ex. vägförvaltningen, televerket och SJ, måste delges ett upprättat förslag. På kommitténs förslag påpekades detta förhållande i en skrivelse från länsstyrelsen till planförfattare och till förmedlingsorganen för vidare distribution. I skrivelsen uppmanades berörda parter att på ett så tidigt stadium som möjligt uppta samråd med länsarkitekten och länsstyrelsens övriga experter i dessa ärenden. Åtgärden har, anser man, resulterat i att antalet kompletteringar minskat med ca hälften. Härigenom kan ärendena snabbare handläggas hos länsmyndigheterna.

17.1A.3. Erfarenheter på länsplanet

av

samordningen

En annan viktig uppgift för försöksverksamheten skulle enligt anvisningarna vara att klarlägga och pröva olika lösningar av de samordningsproblem som kan finnas på länsplanet. Problemen i dessa avseenden hänger givetvis till stor del samman med h u r kontakten och informationen mellan de olika länsorganen fungerar. De synpunkter som härvidlag framkommit är sparsamma och präglas av inställningen att samordningen i sig själv inte utgör något problem. Från ett län pekar man dock på svårigheten att i tiden samordna olika aktiviteter. Oklarheten i fråga om planerade vägsträckningar t. ex. kan medföra att planen försenas vid behandlingen hos planmyndigheterna. Vidare an* hängiggöres ibland ett låneärende hos länsbostadsnämnden innan planen är klar, vilket blir orsak till att ärendet får bordläggas i nämnden. Erforderliga överläggningar i ett ärende kan ibland vara svåra att få till stånd på grund av att berörda tjänstemän i länsinstansen är starkt engagerade var och en med sina uppgifter på sammanträden, konferenser och resor. Genomgående framhåller man i övrigt att kontakten mellan berörda länsmyndigheter redan före försöksverksamhetens påbörjande fungerade väl och att man redan tidigare höll v a r a n d r a väl informerade i olika frågor. Försöksverksamheten h a r i dessa avseenden endast inneburit ett fördjupande av ett redan tidigare gott samarbete. Det sistnämnda synes emellertid ha varit av stor betydelse för det praktiska resultatet. Sålunda har från samtliga försökslän exempel givits på att en smidigare och snabbare handläggning av ärendena kunnat äga r u m genom det intima samarbetet mellan de

299 i försöksverksamheten representerade chefstjänstemännen. Uppföljningen och registreringen av bostadsbyggnadsprojekt har antingen gjorts under medverkan av samtliga ledamöter i kommittén eller i annat fall ställts till deras förfogande. Genom de tidsplaner som i en eller annan form upprättats h a r kommitténs ledamöter — och även andra myndigheter på länsplanet — varit underrättade om h u r planeringen legat till och i vilken ordning olika projekt varit avsedda att komma fram. Ett planärende t. ex. har härigenom kunnat behandlas med förtur. Eller en detalj som gjort att ett ärende blivit liggande har kunnat redas upp genom det nära samarbetet mellan de olika länsmyndigheterna. Fran samtliga försökslän h a r också understrukits värdet av de gemensamma kontakterna med kommunerna. Vid besöken i kommunerna h a r dessa i allmänhet varit väl representerade med förtroendemän och tjänstemän från många olika grenar inom den kommunala förvaltningen. Härigenom har frågorna på ett mera överskådligt sätt blivit belysta både från länsmyndigheternas och kommunernas sida. F ö r kommunerna har det likaså varit värdefullt att vid samma tillfälle få diskutera igenom ett ärende med representanter för olika länsmyndigheter — genom länsarkitektens närvaro h a r planfrågorna kunnat tas upp redan på ett förberedande stadium i planeringsprocessen, länsarkitekten h a r kunnat ge besked om lämpliga igångsättningstider etc.

17.1AA. Allmänna samheten

synpunkter

på verk-

Redogörelsen i det föregående har huvudsakligen varit en beskrivning av vad som skett inom försöksverksamhetens ram — arbetsmetoder, tillvägagångssätt,

åtgärder och initiativ. I mycket liten utsträckning har konkreta resultat kunnat redovisas, naturligt nog med hänsyn till den korta tid verksamheten pågått. Dessutom rubbades förutsättningarna för försöksverksamheten i någon mån dels genom det tillfälliga frisläppandet av bostadsbyggandet under hösten 1962, dels också genom att huvudintresset ganska snart kom att inriktas på de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen. Att erfarenheterna varit övervägande goda är emellertid uppenbart även om resultaten varit svåra att mäta. Det har redan framskymtat i olika sammanhang och det framgår ytterligare av några synpunkter som i det följande återges och som från olika utgångspunkter uttrycker tillfredsställelse med den organisation eller de metoder som prövats. I ett uttalande från försöksgruppen i Västerbottens län heter det bl. a. att »erfarenheterna visar att ett behov av en samlande myndighet är erforderlig i varje län för lösning av de uppgifter, som ålegat kommittén. Det förefaller såsom självklart att denna myndighet står under ledning av någon iav cheferna på länsstyrelsen. Den sammansättning som kommittén haft i Västerbottens län förefaller lämplig. Även om samarbetet mellan de olika länsmyndigheterna i Västerbottens län varit och är mycket gott, h a r dock kommittéarbetet fört verksamheten mellan olika länsorgan närmare varandra, vilket är till nytta för verksamheten». »Under sitt arbete h a r kommittén funnit att bostadsbyggandet hindrats i olika avseenden. Inom Västerbottens län synes dock en förbättring ha skett. Om denna förbättring kan tillskrivas kommitténs arbete kan icke med bestämdhet avgöras, enär resultatet av kommitténs arbete icke är möjligt att uppskatta och mäta. Dock förefaller det

300 som om kommittén i någon mån medverkat till denna förbättring.» I en rapport från Värmlands län framhåller man bl. a. att det är uppenbart att »verksamheten inte i något avseende eller vid något tillfälle givit negativa erfarenheter. Det är svårare att ge entydigt besked om i vad mån verksamheten givit positiva erfarenheter». Vidare betonar man bl. a. att länsmyndigheterna »även tidigare varit välinformerade om planeringsläget i kommunerna. Försöksverksamheten har i huvudsak inneburit att olika åtgärder i största möjliga utsträckning kunnat tidsbestämmas. För länsmyndigheterna h a r detta medfört en större säkerhet i arbetet och större möjligheter att inrikta sig på aktuella projekt». Som en kommentar till den ovan redovisade jämförelsen mellan planerad och faktisk igångsättning heter det att »planeringsläget kanske inte var så tillfredsställande som önskvärt vore . . . men resultatet skulle sannolikt vara sämre om en planering inom försöksverksamhetens ram ej kommit till stånd. Den kraftigt ökade igångsättningen inför 1 november 1962 hade t. ex. ej heller kunnat i någon mån dirigeras och bemästras». F r å n Malmöhus län konstaterar man bl. a. att försöksverksamheten »främst medfört en intensifiering på skilda plan av aktiviteter som normalt förekommer inom planeringen i Malmöhus län liksom i a n d r a län». När det gäller samarbetet på länsplanet betonar man fördelarna med att ha haft tillgång till en utredningsman som »kunnat arbeta 'horisontellt' över det administrativa fältet på länsplanet. Han har, utan betungande och tidskrävande chefsuppgifter, kunnat ägna sig åt att lära känna och upprätthålla kontakter med alla länsorgan — kontakter av allmän natur och i konkreta ären-

den som visserligen behandlas ur olika synpunkter i olika organ men som till tiden och sin rumsliga definition varit enhetliga». Man framhåller vidare bl. a. att »för en mycket stor del av byggandet kan länsbostadsnämndens lånebehandling anses vara en 'slutstation' där resultatet av en mångfald planerings- och projekteringsåtgärder avläses. Denna 'avläsning' liksom de många kontakterna på tidigare stadium — alltifrån de första vid markförvärv och kommunala dispositioner i stort fram till t. ex. byggandets finansiering sträcker sig över många grenar av samhällsbyggandet och tar avsevärd lid. Det ankommer på länsbostadsdirektören att ansvara för kontakterna på de många olika planen, bl. a. också med övriga länsorgan samt att efter överväganden k r i n g inhämtat material och lämnade upplysningar förelägga länsbostadsnämnden förslag. I ett län av Malmöhus läns storlek kan länsbostadsdirektören icke personligen medhinna all denna verksamhet. Tillgången till en särskild utredningsman h a r därför varit av avgörande betydelse för omfattningen och karaktären av det arbete som hittills medhunnits.»

17.2. Kommunala bostadsbyggnadsprogram—syften och erfarenheter I och med att kungörelsen om kommunala bostadsbyggnadsprogram utfärdades den 1 januari 1963 upphörde tidigare tillämpningsbestämmelser till 3 § i 1947 års lag om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande att gälla. Omläggningen av planeringen — från bostadsförsörjningsplaner till kommunala bostadsbyggnadsprogram — har kommit till stånd utan att någon ändring i lagen vidtagits. När bostadssty-

301 relsen framlade förslaget om kommunala bostadsbyggnadsprogram var det formellt ett förslag till ändring av nämnda paragraf i 1947 års lag. Förslaget godtogs i princip men någon lagändring förordades inte. Enligt statsmakternas uttalande borde den föreslagna omläggningen av planeringen i avvaktan bl. a. på bostadsbyggnadsutredningens förslag i planeringsfrågorna tills vidare komma till stånd i form av en försöksverksamhet inom ramen för gällande lagstiftning. I förslaget hänvisade man till de krav på flerårsplanering av bostadsbyggandet som ställts från olika håll och framhöll att de åtgärder från samhällets sida som hittills vidtagits i detta avseende inte hade fått avsedd effekt. Bostadsförsörjningsplaner kom aldrig av olika skäl att upprättas i den utsträckning man avsett. Det p r i m ä r a syftet med dessa — att hålla produktionen uppe på en jämn och hög nivå — trädde snart i bakgrunden. Utvecklingen gick i stället därhän att det blev nödvändigt att med olika medel begränsa bostadsbyggandet i kommunerna. Under en lång följd av år har bostadsbyggandet inte kunnat få en omfattning som svarat mot behovet. Den statliga, kortsiktiga regleringen av bostadsbyggandet h a r inte uppmuntrat till en kommunal planering på längre sikt. I en proposition till 1957 års riksdag togs återigen frågan om en flerårsplanering av bostadsbyggandet upp. Det förutsattes att bostadsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen skulle ta initiativ till en sådan planering, genom vilken det blev möjligt att för en period av två å tre år framåt ange den ungefärliga omfattningen av bostadsbyggandet inom varje län och på de större och medelstora orterna. I anslutning härtill gjordes en enkät med de kontinuerligt byggande kommunerna om bostadsbygg-

nadsbehovet och bostadsbyggnadsmöjligheterna under en treårsperiod. Av flera skäl, bl. a. därför att utrymmet för bostadsbyggandet på kort tid väsentligt kunde ökas, blev det dock inte aktuellt att lämna några flerårsbesked.

17.2.1. Bostadsbyggnadsprogrammens syfte och motiveringar

Med förslaget om kommunala bostadsbyggnadsprogram syftade man till att få till stånd en praktisk planering av produktionen på några års sikt, en kommunal produktionsplanering. En strävan borde i första hand vara att åstadkomma ett rationellt arbetssätt vid planeringen av bostadsproduktionen. Det är angeläget, menade man, att bostadsbyggandet samordnas med sådana investeringar i anläggningar av olika slag som påverkar efterfrågan p å bostäder. Inte sällan förekommer det att utvidgningar eller etableringar av industrianläggningar och samhälleliga inrättningar, som för med sig ett ökat behov av bostäder, äger rum utan att detta beaktas vid planeringen av bostadsproduktionen. Härigenom rubbas planmässigheten i bostadsbyggandet — improvisationer framtvingas som är till men inte bara ur producenternas utan även ur myndigheternas synpunkt, eftersom dessa för att inte förhindra en angelägen igångsättning tvingas godtaga ekonomisk och miljömässigt olämpliga lösningar. Men även andra tvingande samordningsbehov föreligger. Investeringar i bostadsbyggande förutsätter i sin tur investeringar i vatten- och avloppsanläggningar, i reningsverk, gator och vägar etc. Vidare föranleder bostadsbyggande normalt att behov uppkommer även av andra investeringar, t. ex. i skolor, administrationsbyggnader, so-

302 ciala anordningar och kommunikationsanläggningar. En rullande femårsplan för bostadsbyggandet borde, menade man, kunna bli ett viktigt instrument då det gäller både att anpassa produktionen till efterfrågans förändringar och att lägga en fast grund för en rationell produktion av bostäder. En huvudtanke i förslaget var att ge kommunerna anvisningar på metoder för planeringen. Det gällde sålunda att skapa underlag för alla de beslut som måste fattas på olika stadier av planeringen. Det behövdes vidare en tidsplan för vidtagandet av alla de åtgärder som krävs för att ett bostadsbyggande av viss omfattning skall kunna påbörjas vid vissa angivna tidpunkter. Denna tidsplan borde vara så rymlig att det fanns tid för övervägande av alternativa lösningar för olika bebyggelseområden och projekt, varvid i första hand kostnadskonsekvenserna av olika lösningar såväl för kommunen som för de boende borde studeras. Det borde även finnas tid för erforderliga kontakter på ett förberedande stadium med statliga myndigheter — t. ex. planmyndigheter och lånemyndigheter — som på olika sätt h a r att taga ställning till resultatet av kommunernas planering. Ett bostadsbyggnadsprogram borde sålunda uppfattas som ett handlingsprogram för genomförandet av kommunens intentioner beträffande bostadsförsörjningen och bostadsbyggandet. Vid utfärdandet av bestämmelserna om kommunala bostadsbyggnadsprogram har i enlighet med dessa tankegångar huvudvikten lagts vid att diskutera arbetsmetoder som kommunerna rekommenderas att använda sig av vid planeringen av bostadsproduktionen. Genom att programmen skall upprättas varje år och således vara rullande har man velat skapa förutsättningar

för att planer och bedömningar följs upp och i mån av behov omprövas, att planeringen med andra ord ständigt hålles aktuell. Planeringsperiodcns längd — fem år — h a r motiverats av önskemålet att minst denna tidsrymd står till förfogande för alla de förberedelsearbeten för bostadsbyggandet som behöver göras alltifrån markens planering fram till projekteringen av husen. I kommentarerna till kungörelserna framhålles vikten av att bostadsbyggandet samordnas med ett markpolitiskt handlingsprogram, eftersom både planeringen och byggandet är beroende av kommunens möjligheter att disponera över miarken. Det markpolitiska programmet bör omfatta en betydligt längre tidsperiod än fem år. Till grund för bostadsbyggnadsprogrammet förutsattes ligga aktuella översiktliga bebyggelseplaner (generalplan, regionplan e t c ) . Bostadsbyggnadsprogrammet kan, heter det i kommentarerna, ses som en konkretisering av generalplanens i tiden närmaste etapp och bör kunna vara till vägledning vid detaljplanernas utformning och genomförande. 17.2.2. Programkommuner

1947 års lag är i första hand tillämplig på kommuner med minst 10 000 invånare. Andra kommuner kan genom särskilt beslut av Kungl. Maj :t åläggas att fullgöra motsvarande skyldighet. Denna möjlighet h a r utnyttjats vid utfärdandet av bestämmelserna om kommunala bostadsbyggnadsprogram. Utöver de kommuner som automatiskt omfattas av kungörelsen — 111 kommuner som vid ingången av år 1962 hade minst 10 000 invånare — h a r 327 kommuner föreskrivits skyldighet att upprätta bostadsbyggnadsprogram. Bland de senare ingår praktiskt taget alla kommuner

303 som i någon nämnvärd omfattning bygger bostäder. Andra skäl som ansetts motivera upprättandet av bostadsbyggnadsprogram har varit att kommunen ingår i ett område som utgör en enhet i bostadsförsörjningshänseende eller förutsatts innehålla centralorten i de nya kommunblocken. Tillsammans representerar de kommuner som skall upprätta bostadsbyggnadsprogram för närvarande något mer än 90 procent av bostadsbyggandet i landet. 17.2.3. Behövligt och möjligt bostadsbyggande

Bostadsbyggnadsprogrammen skall enligt de utfärdade tillämpningsföreskrifterna innefatta dels en bedömning av bostadsbyggnadsbehovet under femårsperioden, dvs. hur många lägenheter som behöver byggas och hur dessa bör vara fördelade mellan olika lägenhetstyper, dels ett klarläggande av förutsättningarna ur olika synpunkter att genomföra den erforderliga bostadsproduktionen. Det erforderliga bostadsbyggandet skall bedömas med beaktande av den erforderliga ökningen av bostadsbeståndet och de väntade förändringarna i det befintliga bostadsbeståndet. Det möjliga bostadsbyggandet skall bedömas med hänsyn till bl. a. följande faktorer: mark, bebyggelseplaner, fastighetsbildning, gator, vatten och avlopp samt husprojektering. De ekonomiska förutsättningarna, såväl för kommunen som för de boende, skall också prövas. I båda dessa avseenden — det erforderliga och möjliga bostadsbyggandet — föreslås metoder och arbetssätt, som kommunerna i den mån de har resurser och förutsättningar, rekommenderas att tillämpa i det praktiska arbetet med programmen. När det gäller det behövliga bostadsbyggandet innehåller anvisningarna dels en allmän diskussion om de olika faktorer som påverkar behovet av bo-

städer, dels en beskrivning mera i detalj av prognosarbetets olika led. Underlaget för behovsbedömningen förutsattes vara 1960 års folk- och bostadsräkning, som innehåller utförliga uppgifter om nuvarande bostadsbestånd och bostadsförhållanden: standarden på bostäderna, hushållssammansättningen, hushållsbildningen, utrymmesstandarden i olika hushållsgrupper etc. I prognosarbetet ingår att göra antaganden om befolkningens och näringslivets utveckling och vidare om hushållskvoter för olika ålders- och civilståndsgrupper, om hushållsstrukturen och om utrymmesstandarden för hushåll av olika storlek. Till beskrivningen av metoden hör arbetsblanketter avsedda att underlätta det praktiska tillämpandet. För arbetet med att klarlägga det möjliga bostadsbyggandet har likaså utarbetats arbetsblanketter som ger möjlighet att i detalj registrera vidtagna och planerade åtgärder för bostadsproduktionen. Arbetet förutsattes bestå i en inventering av dels redan vidtagna åtgärder för det kommande bostadsbyggandet, dels åtgärder som är möjliga att vidta med ett rationellt utnyttjande av tillgängliga resurser. Denna registrering avses vara begränsad till sådan mark som kommunerna själva disponerar över eller med säkerhet vet kommer att bli tillgänglig för bostadsbebyggelse under femårsperioden. Arbetsblanketterna förutsätter att för varje produktionsenhet eller produktionsområde anges hur långt förberedelserna framskridit beträffande detaljplanearbetet, exploateringsarbetena och projekteringen, vilka investeringar i kommunaltekniska anläggningar och serviceanordningar av olika slag den planerade produktionen beräknas ge upphov till och tidpunkten för färdigställandet av dessa samt hur produktionen enligt de planer som redan finns

304 eller enligt den målsättning man vill ställa upp avses vara fördelad på hustyper och lägenhetstyper. Det förutsattes också att ekonomiska kalkyler, som tar hänsyn till kostnadskonsekvenserna av olika standardalternativ, ingår i planeringsarbetet. Avsikten med detta noggranna kartläggande av produktionsförutsättningarna är bl. a. att de hinder av olika slag som föreligger för att bostadsbyggandet skall kunna försiggå utan störningar skall bli uppmärksammade i god tid. När det gäller den tillgängliga marken har det ansetts angeläget att förutsättningarna att få statliga lån med hänsyn till villkoret i bostadslånekungörelsen om skäligt markpris prövas innan några mera bestämda planer för bebyggelsen utarbetas. På arbetsblanketterna h a r därför lämnats plats för sådana uppgifter som erfordras för markprisprövning. Kommunerna har härigenom en möjlighet att få markprisfrågan prövad av länsbostadsnämnden i samband med upprättandet av bostadsbyggnadsprogrammet. 17.2.4. Samråd Analysen av bostadsbehovet förutsätter att vissa grundläggande utredningar, bl. a. av näringslivets utveckling, kommer till stånd. Mer sällan torde det vara någon mening med att göra sådana utredningar isolerat för en kommun. I kungörelsen fastslås att kommuner som ingår i gemensamma bostadsförsörjningsområden skall samråda med varandra vid upprättandet av programmen. Härigenom h a r man velat skapa förutsättningar för att samordnade, regionala bedömningar av olika frågor skall komma till stånd i större utsträckning än hittills. Samrådet bör enligt tillämpningsföreskrifterna inte bara avse behovet av bostäder utan även bostads-

byggandets lokalisering och fördelning på hustyper. I kungörelsen fastslås också att bo« stadsbyggnadsprogrammen skall upprättas i samråd med länsmyndigheterna, i första hand länsbostadsnämnden och länsarbetsnämnden. Samrådet med länsbostadsnämnden bör avse allmänna frågor i samband med upprättandet av programmen och de problem av olika slag som uppkommer under arbetets gång. Länsarbetsnämnden bör kunna ge informationer beträffande sådana förändringar i näringslivet som påverkar bostadsbyggnadsbehovet och allmänt orientera kommunerna om arbetsmarknadsförutsättningarna. Överläggningarna med länsmyndigheterna bör komma till stånd på ett så tidigt stadium i planeringsarbetet att åtgärder kan hinna vidtagas för att undanröja förekommande hinder i produktionen. 17.2.5. Redovisning

Redogörelsen för programmet skall inges till länsbostadsnämnden. Redovisningen av det första programmet, som skulle vara avlämnad före den 1 december 1963, skulle innefatta: a) en sammanställning av uppgifter om det befintliga lägenhetsbeståndet och om bostadsproduktionen under de senaste åren; b) en bedömning av bostadsbyggnadsbehovet under perioden 1964—68 med fördelning på lägenhetstyper och med särredovisning av h u r stor del av bostadsbyggnadsbehovet som beräknas utgöra ersättningsproduktion; c) en bedömning av det möjliga bostadsbyggandet på sådan mark som med säkerhet är tillgänglig för bebyggelse med angivande av tidsuppgifter för detaljplanearbetet, markberedningen och husprojekteringen; d) en målsättning för bostadsbyggandet

305 änder femårsperioden inrymmande dels den produktion för vilken markdispositionen är klar, dels också den övriga produktion som på mera osäkra grunder bedömts möjlig att kunna påbörja, t. ex. enstaka småhus och saneringsbebyggelse på privatägd tomtmark; e) en redogörelse för de hinder av olika slag som eventuellt föreligger för ett bostadsbyggande i en omfattning som svarar mot behovet, dels för de särskilda förutsättningar för det angivna möjliga bostadsbyggandet som kommunen anser bör bringas till myndigheternas kännedom; f) i de fall samråd med andra kommuner ägt rum vid upprättandet av programmet en redogörelse för vilka frågor detta samråd avsett och resultatet av samarbetet. Redovisning av programmet skall inlämnas i tre exemplar, avsedda för länsbostadsnämnden, länsarbetsnämnden och bostadsstyrelsen. 17.2.6. Flerårsbesked

En av tankarna bakom bostadsbyggnadsprogrammen h a r varit att kommunerna till ledning för sin planering skulle erhålla preliminära besked om i vilken utsträckning statliga lån kunde påräknas för bostadsbyggandet under femårsperioden. Enligt statsmakternas beslut skulle det ankomma på bostadsstyrelsen att i samråd med andra berörda myndigheter ange den ungefärliga omfattning bostadsbyggandet skulle komma att få under vart och ett av de fem åren i programperioden. Hittills har man dock inte ansett att förutsättningar förelegat för en sådan bedömning. I kommentarerna till kungörelsen sägs på denna punkt endast att utförda bedömningar talar för en successiv ökning av bostadsbyggandet i förhållande till nuvarande nivå. Någon 20— 412899

närmare ledning för de enskilda kommunernas planering lämnas sålunda inte. Genom övergången från budgetår till kalenderår vid fastställandet av lånemedelsramarna kan dock ett första steg mot flerårsbesked sägas ha tagits, eftersom kommuner och byggherrar härigenom h a r möjlighet att inemot ett år före en programperiods början få besked om tilldelningen av statliga lånemedel för periodens första år. 17.2.7. Erfarenheter av de första programmen

Bostadsbyggnadsprogrammen skall upprättas av kommuner av mycket skiftande storlek och med mycket skiftande förutsättningar när det gäller att utföra det utredningsarbete som förutsattes ligga till grund för programmen. Det stora flertalet av kommunerna h a r mindre än 10 000 invånare och ungefär en tredjedel h a r mindre än 4 000. För många kommuner har bostadsbyggnadsprogrammen aktualiserat helt nya arbetsuppgifter, arbetsuppgifter för vilka de personellt inte varit rustade. För arbetet med det första programmet h a r dessutom tiden varit knapp — anvisningarna utfärdades först under försommaren 1963 och programmen skulle som nämnts vara redovisade före den 1 december samma år. Vid utarbetandet av anvisningarna h a r stor vikt lagts vid att ge kommunerna en vägledning vid planeringen, att introducera och rekommendera arbetsmetoder att arbeta efter. Såtillvida är erfarenheterna av de första programmen positiva att kommunerna i stor utsträckning lagt sig vinn om att så långt möjligt upprätta programmen i enlighet med de utfärdade rekommendationerna. I anvisningarna uppmanades kommuner som använt sig av de rekommenderade arbetsblanketterna (den s. k. A-serien för bedömningen av bostadsbyggnadsbehovet och B-serien

306 för inventeringen av det möjliga bostadsbyggandet) att insända dessa samtidigt med redogörelsen för programmet. Av länsbostadsnämndernas sammanställningar av programmen framgår att ungefär två tredjedelar — kommunerna inom Stor-Stockholm och StorGöteborg undantagna — i sina redovisningar intagit arbetsblanketter enligt A-serien och ungefär lika många enligt B-serien. Särskilt när det gäller behovsbedömningen synes emellertid metoden ha inneburit vissa svårigheter. Endast de större kommunerna förfogar själva över personal med erfarenhet av statistiska utredningar av det slag som förutsätts ligga till grund för behovsanalysen: befolkningsprognosen, näringslivsutredningen etc. På länsplanet har olika initiativ tagits till service åt kommunerna i detta avseende. I några län h a r t. ex. länsutredaren utfört behovsbedömningarna för samtliga programkommuner. I andra län h a r han stått till förfogande som rådgivare. I Malmöhus län h a r genom länsbostadsnämndens initiativ Skånes Regionplaneinstitut engagerats för prognosarbetet. Ofta synes emellertid konsulter ha anlitats för denna del av programarbetet. Det belyses bl. a. av en enkät som länsbostadsnämnden i Värmlands län företagit med samtliga programkommuner. Enligt denna hade 9 av sammanlagt 22 kommuner engagerat konsulter för utförandet av behovsprognoserna. Vanligast var detta förfarande i landskommuner, där behovsbedömningarna i 5 av 9 fall utförts av konsulter. Motsvar a n d e antal var bland köpingarna 3 (av 7) och bland städerna 1 (av 6). Sammanförandet av kommunerna i gemensamma bostadsregioner eller bostadsförsörjningsområden innebär givetvis att resurserna förbättras när väl detta samarbete börjat fungera. Av-

sikten har varit att utredningsarbetet inom dessa regioner skulle samordnas. De mindre kommuner som föreskrivits skyldighet att upprätta program är ofta förortskommuner eller randkommuner till större tätorter, städer och köpingar. F ö r deras del h a r man räknat med att isolerade program i regel inte skall behöva upprättas. Ansvaret att besluta om vilka kommuner som skall anses ingå i gemensamma bostadsmarknadsområden och således ha samråd vid programmens upprättande h a r lagts på länsbostadsnämnderna. De principer efter vilka denna indelning gjorts varierar något i olika län. Besluten är tills vidare preliminära — man har bl. a. velat avvakta den definitiva utformningen av de nya kommunblocken. Vid utformningen av bostadsförsörjningsområdena h a r man i stor utsträckning följt förslaget till kommunblocksindelning. Ibland har flera kommunblock lagts ihop till ett bostadsförsörjningsområde. I något fall har pendlingen mellan kommunerna lagts till grund för utformningen av områdena. I något enstaka fall h a r en och samma kommun ansetts böra ha samråd åt flera håll, dvs. kommit att ingå i mer än ett bostadsförsörjningsområde. I några län h a r vidare endast en mindre del av kommunerna sammanförts till gemensamma regioner, i andra h a r praktiskt taget alla programkommuner berörts av indelningen. Det samråd som ägt rum mellan komm u n e r i gemensamma bostadsförsörjningsområden synes i den första omgången huvudsakligen ha varit av orienterande karaktär. Gemensamma behovsbedömningar har endast i undantagsfall kommit till stånd. I kap. 12 ovan (avsnitt 12.3) h a r redovisats uppgifter ur bostadsstyrelsens bearbetningar av bostadsbyggnadspro-

307 gram för åren 1964—68. Därvid h a r också styrelsens erfarenheter och omdömen om programmen refererats. Uppgifterna är huvudsakligen hämtade ur en bilaga till styrelsens skrivelse till Konungen om anslag för budgetåret 1965/66. Nedan lämnas en sammanfattning härav. I programarbetet ingår en uppskattning av bostadsbyggnadsbehovet och en inventering av s. k. »möjligt» bostadsbyggande. På basis härav skall kommunerna uppställa ett program för påbörjandet av bostadsbyggandet. Både vid inventeringen av det möjliga bostadsbyggandet och vid angivandet av programmet skall kommunerna enligt vad som förutsätts i anvisningarna beakta i huvudsak endast lokala förutsättningar och resurser men i stort sett bortse från de s. k. allmänna förutsättningarna, tillgång på kapital, arbetskraft, byggnadsmaterial etc. Programmet, den som mål uppsatta produktionen, skall enligt anvisningarna omfatta dels det möjliga bostadsbyggandet, dels en osäkrare del. Bostadsstyrelsen konstaterar emellertid i sin redogörelse att en del kommuner som mål för sin produktion under programperioden icke har räknat med all den produktion som har ansetts som möjlig. I andra kommuner omfattar programmet mer än vad som h a r redovisats som i anvisningarnas mening möjlig produktion. Styrelsen h a r emellertid i ovannämnda redogörelse icke lämnat någon kvantitativ redogörelse härför. Av de redovisade sifferuppgifterna framgår emellertid att totalt för alla programkommunerna tillhopa den möjliga produktionen överstiger den som program uppställda. Styrelsen har inte heller lämnat någon kvantitativ redogörelse för h u r behovsuppskattningarna förhåller sig till program och till uppskattningarna av möjlig produktion.

Bostadsstyrelsen h a r emellertid funnit det uppenbart att en del kommuner har anpassat såväl behovsuppskattningar som program till vad de h a r haft av aktuella och kända projekt. F ö r de senare åren i programperioden skulle man då på grund av sämre överblick över projekt avsedda att påbörjas vid denna tid ha räknat med ett mindre behov och ett mindre program än under de första åren. Här kan nämnas att enligt en i bostadsstyrelsen utförd bearbetning, som emellertid inte h a r redovisats i den ovan nämnda redogörelsen och som avser programkommunerna i endast elva av länen, tre fjärdedelar av kommunerna har satt likhetstecken mellan möjligt bostadsbyggande och det uppställda programmet. Andelen är ungefär densamma för varje enskilt år av programperioden. Rörande behovsuppskattningarna h a r bostadsstyrelsen ansett troligt att såväl över- som underskattningar h a r förekommit. En del kommuner h a r sannolikt varit alltför optimistiska beträffande sina utvecklingsmöjligheter. Kommuner, som tillhör ett gemensamt bostadsförsörjningsområde, kan enligt styrelsen ha räknat med att var och en inom sitt område tillgodose samma bostadsbehov. Styrelsen anser också att vissa kommuner h a r underskattat både ökningen av bostadsbehovet och ersättningsproduktionen för avgång u r bostadsbeståndet. Styrelsen gör emellertid inte några kvantitativa uppskattningar av över- och underskattningen. Styrelsen anför att kommunerna »i regel» torde ha redovisat »ett verkligt maximiprogram för det möjliga byggandet» i den meningen att alla företag som med hänsyn till lokala resurser h a r ansetts ha någon möjlighet att bli klara h a r tagits med. Styrelsen förmodar att reservområden och reservföretag i många fall saknas. Då bostadsbygg-

308 nadsprogrammet upptar alla möjliga företag resulterar detta i att så snart tidsschemat inte klaffar för något projekt det faktiska påbörjandet oundvikligt blir mindre än vad som h a r satts som mål. Det må emellertid h ä r påpekas att den som program uppsatta produktionen för år 1964 och ännu mer den som möjlig redovisade väsentligt översteg det faktiska påbörjandet år 1963. Den höga nivån i uppskattningarna av det möjliga bostadsbyggandet syns enligt styrelsen t. o. m. vara en anledning till en viss tveksamhet beträffande realismen i uppgifterna om det möjliga byggandet. Bostadsstyrelsen h a r emellertid i annat sammanhang också gett uttryck för uppfattningen att bostadsbyggnadsprogrammen skulle visa att en faktisk ökning av bostadsbyggandet var möjlig med hänsyn till lokala resurser. Bostadsstyrelsen avslutar bilagan till sin ovannämnda skrivelse med följande omdöme om bostadsbyggnadsprogrammen: »En allmän slutsats är dock att upprättandet av bostadsbyggnadsprogram i enlighet med de rekommenderade arbetsme-

toderna väsentligt ökat förutsättningarna att realistiskt bedöma såväl behovet att bygga som svårigheterna att bygga. Den tid som erfordras för olika delar av planeringsprocessen torde ha blivit bättre klarlagd, och brister i fråga om lokala resurser torde ha framträtt tydligare.» Av uppgifter, som bostadsstyrelsen h a r redovisat i annat sammanhang än ovannämnda skrivelsebilaga, framgår vidare, iatt programmen i 5 procent av kommunerna (kommunerna inom Storstockholm och Stor-Göteborg undantagna) h a r behandlats i fullmäktige. Vanligtvis har kommunens styrelse — i ca 75 procent av kommunerna — tagit ställning till programmen. Erfarenheterna av de första programmen har ansetts vara för begränsade för att kunna ligga till grund för någon fullständigare omprövning av tilllämpningsföreskrifter och rekommenderade arbetsmetoder. Inför arbetet med det andra bostadsbyggnadsprogrammet — som avser perioden 1965— 69 — h a r endast utfärdats vissa kompletteringar till anvisningarna på punkter, som det ansetts angeläget att ytterligare stryka under eller förtydliga.

K A P I T E L 18

Erfarenheter av och synpunkter på planeringen enligt byggnadslagen

18.1.

Generalplaneringen

En diskussion om värdet av och formerna för översiktlig planering kan bli givande endast om den baseras på kännedom om arbetssätt och erfarenheter i de enskilda kommunerna. Utredningen har därför funnit det vara angeläget att från ett antal kommuner inhämta uppgifter om h u r den översiktliga planeringen enligt byggnadslagen b a r bedrivits, om dess samband med andra former av översiktsplanering och synpunkter på värdet av och lämpliga former för en dylik planering. Vårt intresse har därvid inriktats mot översiktsplaneringen inom varje kommun för sig. Vi har icke ansett det ingå i vårt u p p d r a g att studera regionplanering eller andra former av interkommunal planering. Uppgifter har vi i första hand inhämtat genom en skriftlig enkät. Från olika håll h a r kritik framförts mot det utredningsarbete som brukar föregå en generalplan. I anslutning till enkäten h a r därför en genomgång av några planer ansetts befogad. I några fall h a r därjämte kommunala förtroende- och tjänstemän samt konsulter, verksamma som generalplaneförfattare, intervjuats. Avslutningsvis redogörs för erfarenheter, som h a r redovisats av byggnadsstyrelsen i en utredning om bebyggelseplaneringens läge. 18.1.1. Den skriftliga enkäten 18.1.1.1. Enkätens

uppläggning

Den skriftliga enkäten ansågs, för att ge det önskade underlaget för utredning-

ens diskussioner, böra göras tämligen utförlig. För de medverkande kommunerna måste besvarandet av enkäten därför komma att innebära en icke oväsentlig arbetsinsats. Det ansågs då nödvändigt att starkt begränsa antalet kommuner från vilka uppgifter begärdes. Vid tidpunkten för utsändandet av enkäten var kännedomen om i vilka kommuner generalplanering hade förekommit mycket ofullständig. Urvalet måste därför göras utan någon föregående uppdelning av kommunerna på sådana med och utan generalplan. För enkäten uttogs var fjärde av kommunern a med minst 8 000 invånare exklusive Stockholm, Göteborg och Malmö, var tionde av kommunerna med 4 000— 7 999 invånare, likaså var tionde av de mindre kommunerna med minst 70 % av befolkningen i tätorter och var tjugonde av övriga kommuner med mindre än 4 000 invånare. För urvalet användes uppgifter ur 1960 års folkräkning. Urvalet omfattade tillhopa 99 kommuner. Till dessa utsändes i november 1962 en anhållan om medverkan i enkäten. Skriftliga svar inkom från ca 70 kommuner. Vissa uppgifter h a r därjämte inhämtats genom telefonintervjuer från ett femtontal kommuner. Omfattningen av och fullständigheten i de inkomna svaren är mycket varierande. På vissa frågor är som framgår av den efterföljande redogörelsen svarsbortfallet mycket stort.

310 18.1.1.2. Antalet kommuner översiktsplan

med

På basis av enkäten kan uppskattas att generalplanering h a r bedrivits i ca 400 av landets 1 029 kommuner. I alla dessa kommuner h a r arbetet emellertid ännu inte resulterat i att en plan framlagts. Uppskattningen av antalet kan anses någorlunda säker och stöds dessutom av andra uppgifter. I Åsvärns »Hur planeras ditt samhälle» anges att planarbete vid början av år 1961 hade bedrivits i 433 kommuner. Denna uppgift torde h ä r r ö r a från byggnadsstyrelsen. Byggnadsstyrelsen har emellertid senare sökt klarlägga läget ytterligare genom en enkät till länsarkitekterna. Denna avser förhållandena den 1 januari 1962, men h a r sedermera kompletterats till att avse den 1 januari 1964. Det har betonats, att en uppskattning av antalet planer åtminstone i någon mån måste bero på vad man vill mena med generalplan och att en viss granskning av planerna är nödvändig för att avgränsa sådana planer, som kan anses vara generalplaner i byggnadslagens mening. I sin utredning om bebyggelseplaneringens läge h a r byggnadsstyrelsen på basis av det nämnda materialet angivit antalet kommuner, där generalplanearbete har bedrivits, till 396 den 1 januari 1964. Planer uppges vara upprättade i 270 kommuner (varav 79 städer) och under arbete i 126 (varav 38 städer). Generalplaner h a r betydligt oftare upprättats av stora kommuner och kommuner med stor andel av befolkningen i tätorter än av små kommuner och kommuner med en stor andel glesbygdsbefolkning. De uppskattningar som utredningens enkät tillåter för olika kommungrupper är emellertid osäkra på grund av det i vissia grupper betydande svarsbortfallet. Grovt uppskattat kan antas att ca

90 % av kommunerna med minst 8 000 invånare har bedrivit generalplanering. Bland landets ca 125 kommuner med minst 8 000 invånare och med minst 70 % av befolkningen i tätorter torde (så gott som) alla ha generalplan. Bland de fåtaliga övriga kommunerna med minst 8 000 invånare — 30 i hela riket — förekommer såväl kommuner med som kommuner utan generalplan. Av kommunerna med 4 000—7 999 invånare — ca 280 i hela landet — torde ungefär 60 a 70 % ha bedrivit generalplanearbete och av kommunerna med mindre än 4 000 invånare — nästan 600 — ca 15 å 25 %. I ca 140 av kommunerna med mindre än 8 000 invånare bor minst 70 % av befolkningen i tätorter. I dessa kommuner synes generalplaner vara väsentligt vanligare än i övriga kommuner i samma storleksgrupp. 18.1.1.3. Tid för påbörjandet planearbetet

av general-

Kommunerna med m e r än 8 000 invånare år 1960 synes i mycket stor utsträckning ha påbörjat generalplanearbetet redan under 1940-talet. Nästan alla kommuner i denna grupp torde som tidigare sagts åtminstone ha påbörjat generalplan. Av dem som besvarat enkäten h a r mer än hälften uppgivit att arbetet påbörjats redan under 1940-talet och fyra femtedelar att det påbörjats före 1955. Bland de mindre kommunerna, av vilka flertalet icke h a r eller har påbörjat generalplan, synes (hösten 1962) antalet planer påbörjade före och efter mitten av 1950-talet vara ungefär lika stort. 18.1.1 A. Omdömen om värdet av generalplanering Kommuner med generalplan. Svaren från nästan alla kommuner där gene-

311 ralplanering har bedrivits innehåller planeringsarbetet (negativa erfarenhepositiva omdömen om värdet av ge- ter som h a r kommit till uttryck i samneralplaneringen. I några enstaka fall band med värderingen av generalplanearbetet). Urvalets litenhet och svarshar man avstått från att uttala något omdöme om värdet av översiktlig be- bortfallet gör att de är företrädda av byggelseplanering. I ett icke helt ovä- endast 8 enkätsvar. I två av fallen hänvisar man till att åtgärder av staten, sentligt antal kommuner redovisar man kritiska synpunkter på planeringen så- länsstyrelsen och en storindustri (gedan den h a r bedrivits i kommunen, nom bostadsbyggande för öppna markmen man synes dock mena att en över- naden på egen mark) så har påverkat siktlig planering rätt bedriven är värde- utvecklingen att planen har förryckts. I full. I några fall h a r de positiva värde- ett fall synes planen ha övergivits, däromdömena försetts med vissa reserva- för att den har varit överdimensionerad i jämförelse med den senare utvecktioner. Det förekommer t. ex. att man begränsar värdeomdömet till att gälla lingen och utformad utan tillräcklig kommuner av den egna typen, »expan- hänsyn till kostnaderna för dess försiva» kommuner etc. Ibland görs då till- verkligande. I ett fall då konsult h a r lägget att planeringen torde ha en ringa anlitats säges denna under lång tid icke uppgift att fylla i rena landsbygds- ha redovisat några mera påtagliga rekommuner. Rätt vanligt bland mindre sultat av arbetet, varför avtalet har u p p sagts och diskussioner på senaste tid kommuner är att man i samband med har upptagits om lämpliga former för värdeomdömet poängterar, att planeringen bör bedrivas i »måttliga former», att på nytt påbörja arbetet. I ett p a r fall sägs uttryckligen att kostnaderna ha »rimlig omfattning» etc. för generalplanearbetet har varit för Man uttalar sig emellertid mycket knapphändigt om vilken uppgift en ge- stora. neralplanering h a r att fylla och de utKommuner utan generalplan. De ungetalanden som görs är .allmänt hållna. fär 600 kommuner, i vilka generalplaSå t. ex. sägs översiktsplaneringen vara nering ej h a r bedrivits, utgörs till störsnödvändig för att ge överblick eller ta delen av småkommuner. Mer än fyra för att ge stadga åt utvecklingen. Bety- femtedelar av dem torde ha under 4 000 delsen av en översiktlig lokalisering av invånare och endast ett eller ett p a r områden för olika ändamål med hänsyn tiotal över 8 000 invånare. I ca hälften till inbördes lägen och med hänsyn till av kommunerna bor vidare m i n d r e än markens användbarhet liksom betydel- 30 % av befolkningen i tätorter. Endast sen av klarhet om trafikledernas sträck- några tiotal av kommunerna h a r m e r ning framhålles i några fall. Det före- än 70 % av befolkningen i tätorter. kommer också att översiktsplaneringen Enkätsvar h a r inkommit från 36 komsäges vara nödvändig som vägledning muner som saknar generalplan. Ungefär vid markköp och för byggnadsnämn- hälften av dessa har anfört skäl för att dens arbete (karteringsarbeten och de- generalplanering icke h a r bedrivits. De taljplanering) och som underlag för vanligast anförda skälen är att kommuekonomisk planering eller för att undgå nen är liten, att den är en ren landsfelinvesteringar. bygdskommun, att den saknar expanUppskattningsvis ca 10—20 % av sionsdugliga tätorter, att »ingenting r ö r kommunerna med generalplan h a r me- sig» i kommunen och att folkmängden r a påtagligt negativa erfarenheter av minskar. Ibland — men inte alltid —

312 åtföljs ett sådant konstaterande av ett uttalande, att en generalplan därför ej har någon uppgift att fylla. Andra skäl, som h a r åberopats i några fall, är att prognoser över utvecklingen (i småkommuner) måste bli osäkra, att utvecklingstendensen snabbt h a r ändrats (eller kan ändras) och att planerna därför snabbt blir förlegade. I ett par fall har man menat att värdet ej skulle motsvara kostnaderna. Det har också anförts, att även om man saknar översiktsplan, så har viss planering ändock bedrivits, att man ändock har klart för sig vilka områden som skall bebyggas, att man är väl rustad att möta utvecklingen etc. I en icke obetydlig andel av enkätsvaren från kommunerna utan generalplan har emellertid anförts att en översiktsplan skulle kunna ha en viss uppgift att fylla eller att man förväntar att en sådan skall komma till stånd efter kommunblocksbildningen. Graden av övertygelse om värdet av översiktsplanering är starkt varierande. I inget fall har man sagt sig — innan kommunblocken h a r bildats — ämna påbörja arbete med en plan. Oftast h a r man nöjt sig med att säga att man finner det lämpligt att en plan kommer till stånd. Synpunkter på den funktion en plan skulle fylla h a r anförts endast i några fall (6 enkätsvar). Det oftast åberopade skälet är då reglering av fritidsbebyggelsen. I ett fall har man hänvisat till att en tätort expanderar samtidigt med att folkmängden i hela kommunen går tillbaka. I ett fall h a r en fortgående kraftig folkminskning ansetts »i nuvarande läge» göra en planering »högst nödvändig». I ett fall h a r anförts att en översiktsplan skulle ge »stadga åt byggnationen» och vara betydelsefull, inte minst ekonomiskt.

18.1.1.5. Generalplanefrågornas ling i fullmäktige m. m.

behand-

Större översiktliga utredningar torde icke kunna komma till stånd utan att fullmäktige anvisar medel därför. I flertalet enkätsvar har också uppgivits att så h a r skett. Då ett specialorgan har fungerat som ansvarigt för planeringen eller som samrådsorgan, synes fullmäktige också oftast h a valt medlemmarna i organet eller i varje fall bestämt dess sammansättning. Att döma av enkäten synes det däremot vara sällsynt att fullmäktige under arbetets gång diskuterar detta. Endast i rena undantagsfall synes det ha förekommit att fullmäktige h a r diskuterat riktlinjerna för arbetet. I några fall sages att fullmäktige h a r erhållit vissa informationer eller mer eller mindre flyktigt kommit in på generalplanefrågan i samband med behandlingen av andra ärenden. Icke heller n ä r ett planförslag föreligger utarbetat, synes detta alltid redovisas för eller bli föremål för behandling i fullmäktige. I endast hälften av enkätsvaren omnämns att så har varit fallet. I fjärdedelen av kommunerna h a r någon översiktlig bebyggelseplan eller någon del av översiktlig bebyggelseplan antagits av fullmäktige. I några fall säges fullmäktige ha »godkänt» planen. I övriga fall säges endast att planen efter färdigställandet har diskuterats i eller överlämnats till fullmäktige. Någon deciderad uppfattning om lämpligheten av att översiktsplan antas synes i allmänhet icke föreligga. En mycket stor majoritet av enkätkommunerma har helt avstått från att uttala sig härom, och synpunkterna från det fåtal kommuner, som h a r besvarat frågan, är så olikartade att det icke är möjligt att tala om någon tendens. För antagande

313 h a r anförts att det ger en viss fasthet åt planeringen, att olika berörda kommunala organ har sina direktiv klara, att det kan underlätta behandlingen av detaljplaner i länsstyrelsen och att det kan hjälpa till att hävda planen mot privata intressen. Mot antagande anförs att ändringar i planen kräver en formell behandling och kan försena detaljplaneärenden, inte minst fastställelseprövningen. Som skäl mot ett antagande av planen •— liksom överhuvudtaget mot offentlig redovisning av planen — åberopas vidare farhågor för prisstegringar på mark som kommunen måste förvärva för att realisera planen. Det är känt att endast ett fåtal generalplaner h a r blivit fastställda. I enkäten ingår en kommun, för vilken del av plan har fastställts. Synpunkter på lämpligheten av fastställelse h a r anförts i ungefär hälften av de enkätsvar, som h a r inkommit från kommuner med generalplan. Värderingarna är genomgående klart negativa. Fastställelse av översiktsplan anses icke ha någon uppgift att fylla eller säges enbart medföra nackdelar. I något fall reserverar man sig för att fastställelse av något element i en plan — t. ex. sträckningen av vissa (perifera) huvudvägar — u n d e r vissa förhållanden kan vara motiverad, dock synes ingen mena att sådana speciella förhållanden föreligger i den egna kommunen. Som skäl mot fastställelse anföres att planen måste vara rörlig, att en fastställelse av plan strider mot planeringens väsen, dess »dynamiska karaktär», att förutsättningarna som planen bygger på h i n n e r ändras redan under remisstiden etc. Ibland hänvisas också till de tidsödande formaliteterna i samband med att avvikelser från planen blir nödvändiga, »krångel» vid ändringar etc. Liksom i fråga om antagandet spelar vidare farhågorna för att en offentlig redovisning av planen skall ha

ofördelaktiga verkningar på markpriserna en roll för omdömena om önskvärdheten av att en generalplan fastställes. I något fall h a r vidare de med fastställelse av plan förbundna rättsverkningarna åberopats som skäl mot fastställelse. Också i svaret från den av enkätkommunerna som h a r en fastställd plan anföres negativa synpunkter på värdet av fastställelsen. Man säger att planen icke kan genomföras i någon väsentlig del utan antingen måste upphävas eller ändras. Som egen erfarenhet uttalas att det icke h a r varit någon fördel förbunden med fastställelsen men väl krångel förenat med upphävandet.

18.1.1.6. Ansvarigt

organ.

Samrådsorgan

I ungefär hälften av de kommuner, där generalplanering h a r förekommit, synes byggnadsnämnden ha varit ansvarig för generalplanearbetet. Ingen säker skillnad mellan de olika kommungrupperna kan i detta avseende utläsas ur materialet. I några fall h a r kommunstyrelsen själv haft det omedelbara överinseendet över generalplanearbetet. Då byggnadsnämnden ej haft ansvaret har emellertid som regel inrättats ett särskilt organ med uppgift att leda generalplanearbetet. Detta organ torde då också regelmässigt h a fyllt funktionen som organ för samråd mellan olika ber ö r d a kommunala instanser. I vissa kommuner, där byggnadsnämnden har varit ansvarigt organ, har vid sidan av byggnadsnämnden funnits ett särskilt samrådsorgan. Sådant samrådsorgan h a r redovisats av fjärdedelen av kommunerna med minst 8 000 invånare men icke av någon kommun med mindre än 8 000 invånare. Ett särskilt organ vid sidan av byggnadsnämnden — ansvarigt för generalplanearbetet eller enbart med uppgift

314 att fungera som samrådsorgan — har alltså funnits oftare i kommuner med minst 8 000 invånare (ca tre fjärdedelar av dessa) än i mindre kommuner med generalplan (hälften eller knappt hälften). I några kommuner h a r olika specialorgan varit verksamma under olika perioder. En del av de kommuner, där något specialorgan ej h a r inrättats, h a r emellertid rapporterat att andra åtgärder har vidtagits för att säkerställa samarbetet, i första hand mellan kommunstyrelsen och byggnadsnämnden. Så förekommer att ledamöter av kommunstyrelsen även är ledamöter i byggnadsnämnden, att kommunstyrelsen och byggnadsnämnden håller gemensamma sammanträden eller att särskilda kontaktmän h a r utsetts. Av enkätsvaren framgår icke alltid om specialorganet är ett permanent arbetande organ eller ett tillfälligt organ, avsett att fungera endast under den tid, då arbetet med upprättande av generalplaneförslaget pågår och att därefter upplösas. Vanligast synes i varje fall vara att organet är tillfälligt. Icke så få av kommunerna med mer än 8 000 invånare h a r emellertid uppgivit att permanenta specialorgan finns, medan av enkäten icke framgår att någon kommun med mindre än 8 000 invånare h a r inrättat ett permanent specialorgan. Beträffande ungefär hälften av specialorganen har vissa uppgifter lämnats om valsättet. Ojämförligt vanligast synes vara att fullmäktige beslutat om specialorganet och bestämt dess sammansättning. I vissa fall torde fullmäktige därvid endast ha beslutat vilka kommunala organ som skall vara representerade men överlämnat åt dessa att själva utse sina representanter. Det förekommer också att specialorganet h a r varit en beredning, utsedd gemensamt

av kommunstyrelsen och byggnadsnämnden, eller av kommunstyrelsen. I regel h a r åtminstone några uppgifter lämnats om specialorganets sammansättning. I specialorganet ingår regelbundet ledamöter av kommunstyrelsen och byggnadsnämnden. Som ledamöter i specialorganet ingår från kommunstyrelsen hela styrelsen, hel avdelning, helt utskott, presidiet, enbart ordföranden eller ett antal styrelseledamöter. Också byggnadsnämnden kan vara olika starkt representerad (hela nämnden, presidiet, endast ordföranden eller ett antal ej närmare angivna ledamöter). Ledamöter från en eller flera andra nämnder synes ingå i knappt hälften av specialorganen. I några fall anges att ledamöter från andra n ä m n d e r ingår utan att det angives vilka nämnder det är frågan om. Följande nämnder finns omnämnda som representerade i specialorganet: skolstyrelse hälsovårdsnämnd hamnstyrelse belysningsstyrelse bostadsnämnd fastighetsnämnd. I några fall omnämns att fullmäktige är representerad i specialorganet, till synes oftast genom sin ordförande. I ett fall omtalas också kyrkofullmäktiges ordförande som ledamot av specialorganet. Icke så ovanligt synes vara att vissa av kommunens chefstjänstemän är ledamöter i specialorganet. Också representanter för näringslivet (den lokala storindustrin och handeln) förekommer i icke så få fall. I ett fall h a r en representant för en sedermera inkorporerad grannkommun rapporterats ingå som ledamot i specialorganet. Nödvändigheten av ett intimt samar-

315 bete i första h a n d mellan kommunstyrelse och byggnadsnämnd poängteras ofta, men omdömena om samarbetsformerna är rätt sparsamma. Endast i ett fall h a r man uttryckligen beklagat att ett samrådsorgan »tyvärr» ej har funnits, dock utan att vidare utveckla några synpunkter på detta ämne. I ett fall, där samarbetsorgan också har saknats och där generalplanearbetet säges icke ha fyllt någon uppgift, har vid diskussionen av värdet av planarbetet omnämnts att man »möjligen» kan anföra att planen ej h a r varit tillräckligt »förankrad» hos de kommunala myndigheterna. I allmänhet synes man emellertid mena att samarbetet h a r fungerat på ett tillfredsställande sätt. I några fall betonas att samarbetsformerna bör vara så enkla som möjligt eller att samarbetsformerna måste anpassas efter förhållandena i varje särskild kommun, varför några generella regler om hur samarbetet bör bedrivas ej kan ges. Betydelsen av informella kontakter — på förtroendemanna- och tjänstemannaplanet — understryks i några fall, även då samarbetsorgan finns. I ett p a r fall, då konsult h a r anlitats som planförfattare, h a r sagts, att ett för olika kommunala instanser representativt organ är viktigt för samarbetet mellan kommunen och planförfattaren. I något fall h a r därvid framhållits, att ett sådant organ nödvändigtvis blir stort och att ett arbetsutskott därför bör finnas. I en större stad, där man u n d e r generalplanearbetet har haft en särskild kommitté, h a r man å andra sidan funnit, att »lika lämpligt som systemet med en generalplanekommitté torde vara att byggnadsnämnden håller i arbetet och samr å d e r med övriga berörda instanser. Man bör ej göra för stor apparat.» (Generalplanearbetet h a r i denna stad organiserats och letts av chefstjänstemän hos byggnadsnämnden.)

18.1.1.7.

Planförfattare

I (inemot) hälften av kommunerna med generalplan har planarbetet upp dragits åt en privatpraktiserande konsult eller konsultfirma. Två konsultfirmor synes tillsammans svara för ungefär hälften av dessa planer (dvs. fjärdedelen av alla generalplaner). I kommuner med över 8 000 invånare synes det vara (nästan) lika vanligt att generalplanearbetet har letts av en kommunal chefstjänsteman — stadsarkitekt, stadsplanearkitekt, stadsplanechef etc. — anställd hos byggnadsnämnden eller hos ett för genex-alplaneringen speciellt inrättat organ. I kommuner med mindre än 8 000 invånare h a r arbetet endast i några fall letts av en hos kommunen anställd arkitekt, medan ett stort antal planer för sådana kommuner h a r utarbetats på länsarkitektkontoren eller av distriktsarkitekter. Det förekommer även att lantmäteriets förrättningsorganisation h a r anlitats. Särskilt större kommuner som ej h a r anlitat privatpraktiserande konsulter för generalplanearbetet i dess helhet h a r ofta anlitat konsult för någon speciell uppgift. Oftast nämns härvid trafikräkningar, trafikundersökningar, trafikprognoser, näringslivsundersökningar samt befolknings- och bostadsbehovsutredningar men det förekommer även att konsulter i samband med generalplanearbetet h a r anlitats för vattenoch avloppsfrågor, geotekniska undersökningar, skolutredningar m. m. I svaren från ungefär en tredjedel av kommunerna nämns att ett program för arbetet h a r gjorts upp innan det påbörjades. I några fall synes initiativet h ä r ha legat helt hos det ansvariga organet. Ofta nämns emellertid att det har skett i samarbete med planförfattaren. Nästan lika vanligt som att ett arbetsprogram h a r gjorts upp synes emellertid

316 enligt svaren vara att planförfattaren själv har fått bedöma arbetets uppläggning och inriktning. I flertalet kommuner säges planförfattaren ha redovisat sitt arbete inför det ansvariga organet vid regelbundna föredragningar eller vid föredragningar, när större utredningar har avslutats. I några fall säges emellertid, att kontakter endast har tagits under hand med förtroendemän och tjänstemän eller att de h a r varit sporadiska. Rätt många kommuner har lämnat frågan om samarbetsformerna obesvarad. Som fördelar med planering genom egna organ nämns att de egna tjänstemännen h a r bättre kännedom om lokala förhållanden och problem, att kontakterna med förtroendemän och lokala organ under arbetets gång blir livligare och att man därigenom u p p n å r att större hänsyn tas till lokala önskemål och synpunkter, varigenom goda förutsättningar skapas för genomförande av planen. Även om man i större städer med relativt goda personalresurser oftast synes mena, att lokalkännedomen hos och den bättre kontakten med de egna tjänstemännen talar för planering genom egna organ, h a r i några fall framhållits, att risk kan finnas att de egna tjänstemännen kan vara »hemmablinda», att impulser och synpunkter från utomstående konsulter därför kan vara värdefulla. Ofta betonas också nödvändigheten att anlita konsulter för specialundersökningar (trafik, demografi, näringsliv e t c ) . Särskilt i mindre kommuner bedöms det emellertid som svårt eller omöjligt att genomföra planeringen genom egna organ. Därvid anföres, att det är svårt att rymma så stora uppgifter inom kommunens normala organisation, att planeringsarbetet icke har en sådan omfattning att ett eget planeringskontor är motiverat, att även en relativt liten

egen organisation skulle bli dyrbar, då den icke kontinuerligt skulle kunna utnyttjas fullt ut, eller att endast större städer skulle kunna anställa experter i tillräcklig utsträckning. Ofta anföres också konsulternas stora erfarenhet, vidsyn och rutin som positiva skäl för att anförtro planeringsarbetet åt dem. I något fall framhålls att ett kontinuerligt samarbete med konsult ä r önskvärt. 18.1.1.8. Offentlig diskussion betet under arbetets gång

av planar-

Offentlig diskussion av plan arbetet utanför fullmäktige synes förekomma rätt sparsamt. I hälften av enkätsvaren uppges att sådan diskussion ej har förekommit och i rätt många lämnas frågan obesvarad. Då frågan om förekomst av offentlig diskussion h a r besvarats jakande h a r i allmänhet sagts att viss information h a r lämnats till pressen. I några fall h a r offentliga möten anordnats eller planfrågor tagits upp till diskussion vid möten anordnade av föreläsningsföreningar eller andra organisationer. Endast en av enkätkommunerna h a r rapporterat att diskussionen bland allmänheten h a r varit livaktig, vilket tillskrives rivaliteten mellan två tätorter inom kommunen, båda tillräckligt stora för att konkurrera med varandra om olika anläggningar, och andra speciella förhållanden. På önskvärdheten av offentlig diskussion h a r negativa synpunkter anförts oftare än positiva. Många h a r emellertid lämnat frågan helt obesvarad. En stor roll spelar i detta sammanhang farhågor för att en offentlig redovisning av planarbetet skall resultera i en för kommunen ogynnsam (ofta sägs orimlig eller oskälig) prisstegring på mark som skall förvärvas för den fortsatta utbyggnaden av samhället. Därjämte förekommer emellertid att man anför att allmänheten h a r ringa intres-

317 se för planfrågorna, att det är svårt att få allmänheten att förstå terminologi och tankegångar, att en offentlig diskussion ej ger några synpunkter av värde, att diskussionen ofta fastnar i oväsentligheter och att det är svårt att hålla den kvar vid översiktliga frågor. Emellertid förekommer det också i några fall att man anser offentlig diskussion önskvärd, även om man samtidigt härmed ibland pekar på risken av en oförmånlig verkan på markpriser och ibland vill begränsa diskussionen till sådana frågor, som ej kan påverka dessa. I ett p a r fall rekommenderar man remisser under arbetets gång till olika föreningar.

18.1.1.9. Önskemål om åtgärder underlätta planeringen

för att

Rätt många kommuner h a r framfört något förslag till åtgärder för att underlätta planeringen, önskemålen är emellertid splittrade. Vanligast bland större kommuner synes vara en önskan om en centralt (ibland sägs länsvis) bedriven utrednings- och prognosverksamhet. Utredningarna bör avse såväl allmänna utvecklingstendenser som utvecklingen i olika regioner och samhällstyper. Som exempel nämns utredningar och prognoser om befolkningsutvecklingen, trafikutvecklingen, utveckling inom handel och servicenäringar (lokaliseringstendenser m. m.), behovet av skolor i samhällen med olika expansionstakt, boendetäthet, efterfrågan p å småhus och takten i en väntad förskjutning mot småhus, den dubbla bosättningen och h u r en ökning av denna inverkar på behovet av uteplatser i större städer. I något fall säger man sig önska icke enbart utredningar om utvecklingen utan även regler och rekommendationer för fastställande av behovet av olika slags inrättningar, för centrumbildningars ut-

formning i samhällen av olika struktur etc. I mindre kommuner är det vanligare att man önskar inrättandet av regionala planeringskontor eller en utbyggnad av länsarkitektkontoren eller lantmäteriets förrättningsorganisation, så att dessa kan ge bättre service och i ökad omfattning åta sig uppdrag att utarbeta planer eller biträda kommunerna på ett sådant sätt att dessa själva i större utsträckning än nu kan utarbeta sina översiktsplaner. I något fall sägs den nuvarande samrådsproceduren med länsmyndigheterna vara tungrodd; det är svårt att få underhandsbesked. Också några medelstora städer synes h a önskemål om utökad service från länsarkitektkontoren. Från en medelstor stad framläggs tanken, att två eller tre städer borde slå sig samman om ett eget planeringskontor. Ökade resurser åt byggnadsstyrelsen och länsarkitektkontoren har vidare motiverats med angelägenheten av en snabbare central granskning av uppgjorda planförslag. Från en kommun framförs att kommunerna själva borde få fastställa detaljplaner som överensstämmer med en tidigare fastställd generalplan. I några fall framhålles en ef fe kti visering och utökning av utbildningen av planerare som önskvärd. (I ett fall h a r i strid häremot sagts att tekniska hinder för planeringen ej föreligger, då tillgången på kunniga konsulter av alla slag är god.) Slutligen h a r i detta sammanhang uttalats önskemål om en ändrad expropriationslagstiftning och riktats kritik mot statens och kyrkans markpolitik,

18.1.2. Genomgång av utredningsmaterial

I anslutning till enkäten h a r ett antal generalplaner och översiktliga utred-

318 ningar genomgåtts, varjämte plan författare har intervjuats. Det dominerande intrycket av denna genomgång är att planarbetet ofta h a r bedrivits på ett tämligen stereotypt sätt, men att en viss uppluckring härvidlag synes vara p å väg. Härvid synes också — något som åtminstone i viss mån h a r bekräftats vid intervjuerna med planförfattare — det förberedande utredningsarbetet successivt ha förenklats och vissa problemställningar som tidigare ofta behandlades i generalplanerna h a utrensats u r dessa. 18.1.2.1.

Programarbete

I planredogörelserna diskuteras syftet med planerna icke alls eller mycket flyktigt. I förord eller inledningar kan förekomma allmänna formuleringar som att planen avser att »tjäna som vägledning» vid den fortsatta planeringen eller till att ge »överblick» eller »samordna» etc. Explicita redogörelser för de konkreta problem som h a r föranlett planeringen eller de speciella förhållanden på den enskilda orten som har betingat dessa saknas däremot så gott som helt (varmed icke är sagt att dessa icke kan ha präglat problemlösningarn a ) . Den vaghet i problemställningen, som sålunda kommer till uttryck, synes ha samband med att genomtänkta program för generalplanearbetet ofta icke h a r upprättats. Som framgått av redogörelsen för enkäten ovan h a r många kommuner icke ens omnämnt att ett program h a r funnits och andra sagt att planförfattaren själv h a r fått bedöma arbetets uppläggning och inriktning. Också intervjuerna med planförfattare synes bekräfta att programarbetet h a r varit begränsat. Man säger sig visserligen regelbundet h a gjort upp ett program. De exempel på sådana som h a r kunnat studeras h a r emellertid varit mycket torftiga — i något fall t. o. m.

endast en uppräkning av i en generalplan vanligen förekommande kapitelrubriker. Det synes finnas ett samband mellan denna brist på precisering och avgränsning av vad kommunen väntar sig av planarbetet och det missnöje med utförda planer och den misstro mot generalplanering i konventionella former framför allt genom konsulter, som h a r kommit till uttryck i några enkätsvar men kanske h a r formulerats skarpare vid en del personliga intervjuer med kommunala förtroende- och tjänstemän än i den skriftliga enkäten. Det har sålunda förekommit, att konsulterna h a r kritiserats för att »köra på i invanda rutiner», företa omfattande men ointressanta utredningar och framlägga planer som man har varit föga »trakterad» av. Som framgått av det tidigare är det dock endast en del av kommunerna som h a r redovisat en negativ inställning till konsulterna. Man kan icke heller undgå intrycket av att missförhållandena till en del beror på kommunerna själva, som icke tillräckligt klart h a r formulerat konsultens uppdrag — kanske inte ens alltid h a r gjort klart för sig själva vilket intresse och behov man h a r haft av en översiktsplan. Någon gång h a r t. o. m. förmärkts en irritation över att kontakterna med konsulten tar för mycket tid i anspråk. På senare år synes emellertid planarbetet åtminstone på vissa håll h a bedrivits med en klarare målinriktning än tidigare. Detta kommer bl. a. till synes i att man i stället för alltomfattande planer av det slag som tidigare var vanliga eller vid sidan av sådana planer upprättar särskilda översiktsplaner för olika ändamål, t. ex. särskilda centrumplaner, planer för saneringsområden, trafikledsplaner e t c , i vilka behandlas sådana problem som även brukar diskuteras i mera allmänt hållna generalplaner.

319 18.1.2.2.

Befolkningsprognoser

Generalplanerna utgår genomgående från prognoser över den framtida befolkningsutvecklingen. Prognoserna är någon gång tämligen summariska men i allmänhet rätt omständliga. Det är uppenbart att prognoser är behövliga. Det är emellertid också tydligt att olika anspråk kan ställas på prognoserna i olika planeringssammanhang i fråga om såväl inriktning som önskvärd noggrannhet. Vid skolplanering eller planering av åldringsvården inriktas intresset på andra förhållanden än vid en planering av bostadsbyggandet. En planering på relativt kort sikt, t. ex. upprättandet av en bostadsförsörjningsplan, ställer andra krav än en långsiktsplanering. Också vid långsiktsplanering varierar kraven på prognoserna med bl. a. varaktigheten av de anläggningar som diskuteras och graden av deras återverkningar på andra förhållanden, ekonomiska konsekvenser, möjligheter att företa successiva anpassningar, planeringens beroende av andra förhållanden än dem som behandlas i prognosen etc. Också här måste man emellertid konstatera att någon verklig diskussion av kraven på prognoserna aldrig förs eller att den ibland betydande mängd av utredningsarbete som lagts ner på prognoserna inte värderas i relation till tillförlitligheten i resultaten eller behovet av preciserade prognoser. Beräkningsmetoderna varierar. Flertalet generalplaner synes emellertid ha det gemensamt att man söker uppskatta befolkningen om ca 25 år. Härvid synes man emellertid vara mera intresserad av att finna en övre gräns för befolkningsutvecklingen än att uppskatta den sannolika befolkningen. Ur detta befolkningstal (jämte eventuell näringslivsprognos, uppskattning av befolkningen i omlandet m. m.) uppskattas behovet

av industriområden, handelns utrymmesbehov etc. Vid uppskattningen av behövliga nya bostadsområden h a r man också att göra antaganden om den framtida bostadsstandarden, om strukturförändringar i befintliga bostadsområden m. m. Vid den slutgiltiga utläggningen av områden för industri och bostäder gör man emellertid ofta till synes tämligen godtyckligt tilltagna tillägg till de så beräknade arealbehoven, betecknade som reserver eller med hänvisning till att utrymmen behövs också för utvecklingen efter prognosperioden. 18.1.2.3.

Prognosperioden

I diskussioner i mitten och slutet av 1940-talet spelade föreställningen om en stagnerande tätortsutveckling en väsentlig roll. Med hänvisning till utredningar om befolkningsutvecklingen på landsbygden hävdades att flyttningsreserverna så småningom skulle sina och att man därför måste räkna med att våra tätorter »i allmänhet komma att vara fullbyggda inom 25 å 35 år och några redan dessförinnan». Denna väntade stagnation i tätortstillväxten åberopades också som skäl för nödvändigheten av en förutseende planering. Prognoser för befolkning, hushållsbestånd och bostadsbestånd på enskilda orter ansågs bl. a. böra syfta till att ange »maximibehovet av bostäder, dvs. det behov av lägenheter av olika slag, som bör vara täckt, då orten sannolikt är fullbyggd». Då detta för flertalet tätorter väntades inträffa inom 25 å 35 år drogs slutsatsen: »En prognos för perioden 1946—75 torde alltså i allmänhet bl. a. ange maximibehovet av bostäder». Någon rationell motivering till att som prognosperiod väljes just en tid av ca 25 år redovisas numera aldrig. Man kan fråga sig om denna avgränsning icke är en kvarleva från den tid då man ansåg det motiverat att anta att tätor-

320 terna i gemen skulle upphöra att expandera inom en icke alltför avlägsen tid. Att prognosperioden icke h a r bestämts av några genomtänkta skäl synes också framgå av att man icke alltför sällan finner det nödvändigt att reservera områden också för en utveckling efter prognosperiodens utgång. I enstaka generalplaner utförda under senare år h a r man avstått från att upprätta en tidsfixerad prognos. Man har då i stället satt upp ett »rikttal» för befolkningen, avsett som underlag för dimensioneringar av olika slag men avstått från att uttala sig exakt om när detta befolkningstal kan tänkas bli uppnått. I vissa specialundersökningar som redovisats av kommunerna i enkäten avseende tekniska anläggningar av olika slag och även i vissa trafikutredningar har man ansett det nödvändigt att göra uppskattningar på mycket längre sikt än vad som är brukligt i generalplaner. I åtminstone vissa fall har man därvid nöjt sig med mycket summariska uppskattningar av en väl tilltagen maximifolkmängd. Som motiv för att räkna med ett högt befolkningstal har anförts att konsekvenserna av en underskattning (behovet att efter ett par tiotal år behöva göra icke förutsedda nyanläggningar) skulle vara betydligt allvarligare än konsekvenserna av en överskattning. 18.1.24. Osäkerheten bostadsprognoser

i befolknings-

och

I flertalet prognoser h a r man räknat med olika alternativa antaganden och som konsekvens härav erhållit olika utvecklingslinjer. Som underlag för det praktiska planeringsarbetet h a r man emellertid sedan utvalt ett bestämt av dessa alternativ, tämligen genomgående ett alternativ som har bedömts vara ett högt alternativ med framtida befolkningstal

som man tror icke skall komma att överträffas av den faktiska utvecklingen. Också uppskattningarna av bostadsbehovet anknyts till detta maximala antagande. I anslutning till enkäten h a r en jämförelse gjorts mellan vissa prognosresultat och den faktiska utvecklingen. I jämförelsen h a r därvid inbegripits icke endast prognoser som h a r redovisats i generalplaner utan även prognoser utförda i andra sammanhang. I cnkätformuläret efterfrågades prognoser utförda efter år 1947. En genomgång av enkätsvaren i övrigt och av bifogade handlingar samt andra kollationeringar (bl. a. en förfrågan hos bostadsstyrelsen om dess medverkan i befolkningsprognoser och bostadsbehovsberäkningar) h a r visat att svaren i enkäten ofta h a r varit ofullständiga. I bearbetningen h a r emellertid medtagits även prognoser som ej h a r omnämnts i svaren på den ställda frågan, i den mån de h a r varit kända. Mycket enkla befolkningsuppskattningar i samband med vissa verksutredningar (t. ex. vattenverks-, elverksutredningar) h a r ej tagits med. Det måste antas föreligga ett relativt stort antal sådana som ej h a r varit kända vid bearbetningen. Undersökningen har vidare begränsats till städer och köpingar med mer än 8 000 invånare, exklusive Stockholm, Göteborg och Malmö. Ett relativt litet antal prognoser har varit kända för övriga typer av kommuner (bl. a. till följd av att urvalet här varit mycket litet). I några fall h a r kända utredningar måst uteslutas därför att närmare uppgifter om utredningsresultaten icke h a r kunnat erhållas. F ö r jämförelsen med den faktiska utvecklingen h a r vidare måst uteslutas utredningar utförda under de senaste åren. En gräns h a r h ä r satts vid år 1955. Detta innebär att denna jämförelse omfattar endast ca hälften av alla kända någorlunda genom-

321 arbetade prognoser i enkäturvalets städer och köpingar framlagda efter år 1947. Antalet prognoser för vilka jämförelser med den faktiska utvecklingen har kunnat göras är därför begränsat — 16 stycken. I flertalet fall h a r i prognoserna angivits ett maximi- och ett minimialternativ. Då så icke h a r varit fallet h a r vid jämförelserna räknats med en marginal på ± 5 %. Man finner att den faktiska folkmängden inom tio å femton år efter det att prognosen framlades endast i ungefär hälften av fallen ligger inom de i prognosen angivna gränserna. I de övriga fallen är det lika vanligt att den faktiska folkmängden överstiger prognosens maximialternativ som att den understiger minimialternativet. Ett försök har också gjorts att bedöma realismen i uppskattningarna av folkmängden vid prognosens sluttidpunkt. Ett större antal prognoser — ca 30 stycken — h a r h ä r varit tillgängliga. Jämförelser h a r h ä r i vissa fall kunnat göras med prognoser i länsutredningar av olika slag, de av docent Odd Gulbrandsen utförda prognoserna, i »Vägplan för Sverige» redovisade folkmängdsuppskattningar för vissa orter etc. Det är emellertid knappast möjligt att genomföra jämförelserna på något systematiskt sätt. Bl. a. till följd av att de olika jämförelsematerialen icke alltför sällan ger varandra i hög grad motstridiga uppgifter om förväntad framtida folkmängd i de enskilda orterna är det icke heller möjligt — i varje fall icke utan en ingående analys — att på grundval av de gjorda jämförelserna uttala något mera preciserat omdöme om realismen i de kommunala prognoserna. Jämförelserna bekräftar emellertid icke det understundom h ö r d a påståendet att de kommunala prognoserna och planerna allmänt skulle bygga på orealistiska 21—412899

förväntningar om en kraftig expansion av den egna kommunen. Uppskattningar av bostadsbehovet vid olika tidpunkter h a r icke alltid gjorts i de genomgångna prognoserna. Vidare har olika måttenheter för bostadsbehovet använts i olika utredningar. Ibland beräknas behovet uttryckt i lägenheter eventuellt med fördelning på lägenhetstyper, ibland uttrycks behovet i rumsenheter. En jämförelse med uppgifter i 1960 års bostadsräkning — för prognoser, tillräckligt gamla för att en sådan jämförelse skall vara meningsfull — visar att bostadsbehovet så gott som konsekvent har underskattats i prognoserna beroende på att antaganden om hushållskvoter och utrymmesstandard har varit missvisande. F ö r fullständighetens skull må h ä r påpekas att prognoserna ofta h a r försetts med allehanda reservationer. När det gäller antagandena om bostadsstandarden sägs ibland t. o. m. att dessa bedöms som otillräckligt underbyggda och att särskilda undersökningar om inkomster och hushållens efterfrågan är behövliga. I några kommuner utförda inkomst- och efterfrågeundersökningar synes emellertid icke ha utnyttjats för att uppställa mera realistiska hypoteser om den framtida bostadsstandarden. Den osäkerhet som prognoserna har visat sig vara behäftade med gör det motiverat att ifrågasätta om det kan vara rationellt och nödvändigt att så hårt som vanligen sker binda generalplanen vid ett fixt antagande om framtida folkmängd, bostadsbehov etc. Detta medför ju att risk föreligger att planen redan inom några år kan te sig helt omöjlig, därför att den bygger på förutsättningar som visat sig icke hålla. Enkäten h a r också visat exempel på planer, som, trots ett omsorgsfullt utredningsarbete, snabbt h a r förlorat sitt verklighetsunderlag. Om kommunen

322 icke i ett sådant läge resignerar och finner översiktsplaneringen meningslös, måste konsekvensen bli att generalplanearbetet måste mer eller mindre göras om från början. Behovet av prognoser och översiktsplaner brukar bl. a. motiveras med att man utan sådana utredningar och planer riskerar att göra felinvesteringar. Det är icke uteslutet att en överdriven tilltro till en prognos också kan medföra allvarliga misstag. När konkreta beslut måste baseras på föreställningar om en relativt avlägsen framtid (sådana beslut kan gälla tidsschemat för markanskaffning för bostadsbyggande, sträckningen av en förbifartsled, placeringen av ett reningsverk etc.) måste det ankomma på den beslutsfattande att med utgångspunkt från prognoser och med insikt om deras osäkerhet mot v a r a n d r a väga de nackdelar i form av större kostnader nu eller framdeles eller andra olägenheter som kan vara förbundna med en över- respektive underskattning av framtida folkmängd och standard och att därefter träffa sitt val. Definitiva beslut torde emellertid icke alltid behöva fattas vid den tidpunkt då en översiktsplan presenteras. Detta gäller i högre grad ju mera långsiktig planen är. Det kan vara mycket mera rationellt att uppskjuta avgörandet till en senare tidpunkt och då tillgodogöra sig de ytterligare erfarenheter som kan ha samlats under tiden. Skall generalplanen i ett sådant fall kunna tjäna som vägledning är det icke tillräckligt att den innehåller en rekommendation av en viss lösning. Kanske väsentligare är att planen redovisar faktorer som bör beaktas vid ställningstagandet och vad som vid tidpunkten för presenterandet av planen talar för den ena eller andra lösningen. Endast om så sker torde det vara möjligt att vid ett senare beslut tillgodogöra sig de synpunkter som h a r

kommit fram vid generalplanearbetet och sammansmälta dessa med senare vunna erfarenheter om t. ex. befolkningsutveckling, bostadsefterfrågans inriktning på hus- och lägenhetstyper, nya planeringsidéer, nya ekonomiska förutsättningar, ändrade möjligheter att hos statliga myndigheter eller andra erhålla medverkan av visst slag etc.

18.1.2.5. Prognosmetoder Det synes icke vara nödvändigt att h ä r lämna någon redogörelse för de olika prognosmetoder som h a r kommit till användning, då de i varje fall icke kan tas upp till kritisk granskning. Här kan nämnas, att byggnadsstyrelsens publikation 1958: 1 »Råd och anvisningar för generalplanering» innehåller en beskrivning av olika prognosmetoder, som har använts i generalplaneringen. 1 Denna beskrivning är i stort sett alltjämt giltig. Under senare år h a r emellertid framkommit ett ganska stort antal regionala prognoser främst i länsutredningar av olika slag, och även hela riket omspännande prognoser med redovisningar av förväntad befolkningsutveckling i olika mindre enheter. Dessa har kommit till användning i några under senare år genomförda generalplaner och ibland mer eller mindre fått ersätta självständigt utförda prognoser. 1 Utförliga redogörelser för olika tillämpade metoder finns därjämte i: G. Ekdahl och J. Gustavsson, Byggnadsverksamhet och bostadsbehov, Stockholm 1945; F. Forbat, Utvecklingsprognos för en medelstor stad. En studie i näringsliv, befolkning och bostäder i Skövde. Statens kommitté för byggnadsforskning. Rapport nr 18, 1949; Bygg, handbok för hus-, väg- och vattenbyggnad, huvuddel 8 (tredje upplagan, Stockholm 1962). Däri ingår redogörelser för prognosmetoder i följande kap.: F. Forbat, Generalplanering;1 A. Johansson, Framtida bostadsbehov — prognosmetodik.

323 18.1.2.6. Förarbeten

till

prognoserna

I tidigare planer — eller i förarbeten till dessa — hopsamlades ofta ett mycket omfattande historiskt statistiskt material rörande näringsliv, befolkning, bostadsförhållanden m. m. u r folkräkningar, bostadsräkningar, företagsräkningar, löpande statistik över befolkning, bostadsproduktion, industri etc. Ofta insamlades dessutom genom särskilda undersökningar nya statistiska uppgifter. Mer eller mindre omfattande intervjuer med företagsledare och andra om deras planer eller förväntningar rörande den framtida sysselsättningen, undersökningar om in- och utflyttningen ur kommunen (ursprung, mål, ålder, kön, civilstånd, näringsgren etc.) företogs ofta. I detta sammanhang kan också nämnas de undersökningar om inkomstförhållanden och om bostadshushållens bostadsönskemål m. m., som ibland genomfördes i anslutning till de bostadsbehovsberäkningar som statens byggnadslånebyrå (bostadsstyrelsen) företog i samarbete med vissa kommuner. Dessa motiverades emellertid närmast av bostadsförsörjningsplaneringen men h a r ibland åberopats även i generalplaner. Sambandet mellan dessa undersökningar och prognoserna eller planeringsarbetet i övrigt är ofta mycket oklart. Intervjuer med såväl kommunalmän som planerare visar också att man numera är rätt kritiskt inställd mot mycket av detta slags utredningsarbete. I under senare tid utförda planeringar kan man också märka att mängden material av detta slag h a r begränsats. 18.1.2.7. Behandlingen materialet

av det

statistiska

Genomgången av generalplanerna h a r icke syftat till att mera ingående penetrera de redovisade kalkylerna. Detta

h a r dessutom ofta varit omöjligt till följd av det sätt varpå de h a r redovisats. Det har emellertid icke varit möjligt att undgå att se att det statistiska materialet ibland h a r behandlats på ett mycket okritiskt sätt och att uträkningar ibland är slarvigt gjorda. Bristen på kritik kan ta sig uttryck i sammanställandet av uppenbart ojämförbara uppgifter. Som exempel kan nämnas att antalet personer per rumsenhet kan beräknas och h a r beräknats på olika sätt, men att jämförelser ibland h a r gjorts utan att detta har beaktats. Antalet personer kan ibland avse en folkräkningsfolkmängd, inkluderande obefintliga och andra personer som av olika skäl hänförts till en ort utan att vistas där, boende i anstalter e t c , ibland ett på ett eller annat sätt avgränsat »boendeantal», dvs. boende i privata lägenheter exklusive eller inklusive vissa specialtyper av lägenheter och eventuellt oavsett om de skulle medräknas i en »folkräkningsfolkmängd». Antalet rumsenheter i kvoten hänför sig ibland till lägenheter av alla slag, ibland exkluderas vissa lägenheter, t. ex. obegagnade eller eljest obebodda lägenheter, blandade lägenheter, jordbrukslägenheter. Ofta förmärks också brist på sinne för att statistiska primäruppgifter kan vara behäftade med mätfel av olika slag och att uppgifter för små avgränsade områden kan ha influerats av tillfälliga förhållanden utan relevans för en utvecklingstrend. 18.1.2.8. Andra utredningar Utom näringslivs-, befolknings- och bostadsprognoser ingår i generalplanerna givetvis även andra prognoser. Allt större intresse synes bl. a. trafikprognoser få. Någon genomgång av sådana prognoser h a r emellertid ej gjorts. Till utredningsarbetet i generalplaner hör också undersökningar av markbe-

324 skaffenhet, topografi, klimat, natur, kulturminnen etc. Dessa synes i allmänhet — åtminstone att döma av det sätt varpå de presenteras i planredogörelserna — vara mindre problematiska. De gäller ju också mindre föränderliga förhållanden. Om det h a r utförts på ett sätt som helt svarar mot behovet torde emellertid icke kunna bedömas utan särskild sakkunskap. 18.1.2.9. Central

utredningsverksamhet

Avslutningsvis bör sägas, att mycket av det utredningsarbete som utförs som underlag för generalplaneringen synes vara mera lämpat att behandlas i centralt genomförda undersökningar. Häremot kan hävdas att förhållandena är olika på olika orter och att det är nödvändigt att ta hänsyn härtill. De allmänna utvecklingstendenserna torde emellertid vara tämligen lika och analyser kan också i centrala utredningar göras av utvecklingen i olika landsdelar och samhällstyper. De kan dessutom få väsentligt högre kvalitet genom att mera kvalificerade utredningsmän kan anlitas. De länsutredningar som redan h a r gjorts och som kan väntas torde få stor betydelse också för generalplaneringen. Därjämte torde också behövas utredningar av flera andra slag. Värdet av en sådan utredningsverksamhet h a r betonats icke blott i en del av enkätsvaren och kommunintervjuerna utan även vid intervjuerna av planförfattare. Uppfattningarna om värdet av råd och anvisningar om h u r planarbetet bör bedrivas, vilka undersökningar som skall göras och h u r de skall göras, normer för dimensionering etc. synes vara mycket mer kontroversiella. I en del kommuner önskar man sådana råd, i andra fall anses de t. o. m. vara direkt skadliga. Vilken inverkan en rådgivande verksamhet får, torde emellertid bero av h u r den utformas. Det är tydligt att man

i en del kommuner h a r behov av hjälp. Råden och anvisningarna får ej utformas så att de medverkar till att planer upprättas efter en bestämd konventionell mall utan att de h a r eller får väsentlig betydelse för utvecklingen i kommunen därför att de upplevs som främmande. De får icke heller bli en ersättning för kommunal debatt och egna initiativ. 18.1.3. Byggnadsstyrelsens utredning

Byggnadsstyrelsen h a r i sin utredning om bebyggelseplaneringens läge, redovisad i »Aktuellt från byggnadsstyrelsen», 1964, del 2, framlagt några erfarenheter av och synpunkter på den översiktliga planeringen. Styrelsen anför som en allmän erfarenhet från sin verksamhet, att den översiktliga planläggningen »ännu icke hunnit växa in i det allmänna medvetandet. Myndigheter på olika nivå synes alltjämt i många fall sakna insikt om översiktsplaneringens nödvändighet som vägledande och samordnande instrument liksom också om dess möjligheter att underlätta och effektivisera den efterföljande detaljplaneringen.» Om regionalplaneringen anför styrelsen att den hittills h a r en begränsad omfattning. För närvarande föreligger förordnande om regionplan i åtta områden. För tre av dessa (Borås-, Stockholms- och Sundsvalls-regionerna) h a r plan fastställts (våren 1964). Beträffande tillämpningen föreligger de rikaste erfarenheterna från Stockholmsregionen. Styrelsen bedömer erfarenheterna som övervägande goda, men anser att det med hänsyn till vissa lokala tendenser till kommunal opposition mot planen finns skäl att överväga på vad sätt planens »slutsatser och anvisningar» skall kunna hävdas vid intressekonflikter mellan kommunerna. I fråga om generalplaneringen redo-

325 visar styrelsen till en början uppgifter om antalet kommuner med generalplan (jfr avsnitt 18.1.1.2). Styrelsen noterar att det ofta vid sidan av de planer, som h a r räknats som generalplaner eller som delar av dessa, förekommer översiktliga planer eller planutredningar om olika delproblem såsom trafik, skolor, vatten och avlopp, fritidsbebyggelse etc. Byggnadsstyrelsens erfarenheter om den roll generalplanerna h a r kommit att spela i praktiken är i många fall rätt negativa. Styrelsen e r i n r a r om att det förhållandet, att generalplanerna endast i begränsad utsträckning h a r förmått fylla sin uppgift, ibland h a r gett anledning till kritik mot generalplaneinstitutet som sådant. F ö r egen del är emellertid styrelsen av den bestämda uppfattningen att bristerna i vårt nuvarande samhällsbyggande till väsentlig del beror på att flertalet orter alltjämt saknar »en väl underbyggd och genomarbetad generalplan som konsekvent tilllämpas som underlag för detaljplaneringen och andra åtgärder i samband med det successivt fortgående utbyggandet». Det finns därför enligt styrelsen skäl att överväga om den översiktliga planeringen icke borde ges en »fastare ställning i vårt plansystem». Frånvaron av en »fast tillämpad, samordnande plan» är till olägenhet för detaljplaneringen som saknar erforderliga utgångsbe.sked, men h a r också haft »andra olyckliga följder: brådstörtade, dyra markförvärv, olämplig utbyggnadsordning, felgrepp i fråga om lokalisering och exploateringsgrad, förlorat samhällsmässigt sammanhang». Flera orsaker till att planerna i så stor utsträckning icke förmått fylla sin uppgift anförs: bristande kunskaper och erfarenheter hos planerare och planorgan, »otillräckligt grepp över markfrågorna», kommunal ovilja mot att binda sig vid plandispositioner på lång

sikt. Den främsta orsaken är emellertid enligt styrelsens erfarenheter, att de kommunala organen alltför ofta stått utanför generalplanearbetet. Planarbetet h a r betraktats som en ren expertuppgift. Från kommunens sida har man haft otillräcklig kunskap både om dess innehåll och grundläggande tankegångar. Detta h a r resulterat i att den ofta har skjutits åt sidan. Styrelsen finner det emellertid tydligt att inställningen i kommunerna håller på att förändras. Tillkomsten av kommunblocken antas också öka både medvetenheten om översiktsplaneringens betydelse och möjligheterna att bedriva den effektivt. Också de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen anses aktualisera behovet av generalplanering. Styrelsen anser, att bostadsbyggnadsprogrammen »självklart kräver det vidare tidsperspektiv och den samordnande helhetssyn som generalplanen ger». För många kommuner h a r också frågor rörande naturvård och fritidsplanering aktualiserat generalplanemässiga frågor. Hos länsmyndigheterna anser sig styrelsen ha funnit en enstämmig önskan om bättre tillgång på generalplaner till ledning för kommunernas fortsatta planering och som underlag för fastställelseprövningen. Fastän lagstiftningen ger stor frihet i fråga om generalplanernas innehåll och uppläggning, h a r variationerna i praktiken begränsats genom att en viss praxis beträffande utredningsarbete och redovisning h a r vuxit fram. Styrelsen anser att planerna borde göras enklare och mindre detaljbundna än vad som hittills har varit fallet. För att ge större beständighet åt planen borde den begränsas till »de stora, långsiktiga huvuddragen: trafiksystemets huvudstomme, bebyggelsefördelningen i stort samt utbyggnadsordning. Med tanke bl. a. på markvärderingen talar dessutom starka

326 skäl för att man redan i generalplanen också ger besked om avsedd bebyggelsetyp samt om den exploatering som skall medges inom olika bebyggelseområden». Planen bör antas av fullmäktige för att därigenom ges stadga. Styrelsen har också behandlat behovet av service åt kommunerna i form av forskning och råd och anvisningar. Synpunkterna härpå hänför sig till såväl översikts- som detaljplaneringen. De redovisas nedan i avsnitt 18.2.3, där byggnadsstyrelsens erfarenheter och synpunkter på detaljplaneringen refereras. I anslutning därtill redovisas också styrelsens förslag till översyn av byggnadslagstiftningen. Här må emellertid nämnas att byggnadsstyrelsen för närvarande är sysselsatt med att utarbeta nya råd och anvisningar rörande översiktsplaneringen.

18.2.

Stadsplaneringen

Vi h a r icke kunnat göra någon fullständig genomgång av problematiken på stadsplaneringens område. Icke heller har vi i egen regi genomfört några undersökningar som syftar till att insamla erfarenheter och synpunkter på detta område. Vi nöjer oss därför med att nedan summera synpunkter på några problem, som enligt vår bedömning är centrala. I första hand redogörs i avsnitt 18.2.1 för vissa argument ur den sedan länge pågående diskussionen om stadsplaneringens anpassning till husprojekteringen. Vidare redovisas i avsnitt 18.2.2 den forskning om stadsplaneprocessen som bedrives av statens institut för byggnadsforskning. Slutligen upptas i 18.2.3 av byggnadsstyrelsen redovisade erfarenheter och synpunkter. För byggnadsplaneinstitutet speciella problem liksom problem som hör samman med andra former av

detaljreglering (utomplansbestämmelser, nybyggnadsförbud av olika slag etc.) tar vi ej upp till behandling.

18.2.1. Anpassning mellan stadsplanering och hus pr oj ektering

Bestämmelserna i en stadsplan och andra byggnadsföreskrifter kan ur en husprojektörs synpunkt framstå som hinder för en rationell projektering. Anpassningen mellan stadsplanering och husprojektering är därför ett problem. Avsikten med stadsplaneringen är bl. a. att med hänsyn till olika intressen ställa upp gränser för husprojektörens frihet. Denna aspekt h a r ofta betonats med stor skärpa. Det h a r framhållits att allt för stor frihet för byggherre och husprojektör i många fall skulle leda till en bebyggelse av dålig kvalitet, då byggherrarna i första h a n d är intresserade av det ekonomiska utbytet av bebyggelsen. Anpassningen får därför inte göras så att stadsplanens idéer offras eller bryts sönder. Å andra sidan torde det vara obestridligt att en stadsplan kan vara sådan, att dess bestämmelser även om tillbörlig hänsyn tas till planidéer och plankvalitet är olämpliga. Detta gäller både äldre planer, avseende redan bebyggda områden, där en sanering planeras, och planer för nya exploateringsområden. Planer för nya bebyggelseområden uppgöres visserligen numera oftast i omedelbar anslutning till att bebyggelsen förberedes. Trots detta torde det inte alltid vara möjligt att innan husen projekteras förutse stadsplanens konsekvenser för projekteringen i alla detaljer. En stadsplaneändring är alltid en tidskrävande procedur, vilken om möjligt bör undvikas i det sena skede då projekteringen har påbörjats. Det är därför viktigt att stadsplaneproceduren utformas så att detta i möjligaste mån kan

327 undvikas. Inom den nuvarande lagstiftningens ram synes vid sidan av stadsplaneändring tre vägar stå till buds för att anpassa stadsplanering och husprojektering till varandra, nämligen meddelandet av dispenser från stadsplan, uttunning av innehållet i stadsplan (elastiska stadsplaner) och husprojektering samtidigt med stadsplanering. stadsplanedis-

planändringar kan genomföras. Erfarenheten visade emellertid att försummelser på detta område var vanliga också bland företagare med stora resurser och lång erfarenhet. Utredningen fann det möjligt att det t. o. m. förelåg en tendens hos de byggande att söka u n d a n d r a sig det utredningsarbete som erfordras för att framlägga ett förslag till planändring och i stället lita till möjligheten att erhålla dispens på ett senare stadium genom att hänvisa till att saken då vore brådskande.

Som tidigare h a r redovisats är bestämmelserna i en stadsplan liksom en rad andra byggnadsbestämmelser dispensibla. Diskussionen om stadsplanedispenserna h a r gällt dels deras förhållande till stadsplaneändringar, dels i vilken utsträckning dispensgivningen lämpligen kunde decentraliseras. 1951 års byggnadsutredning, som tämligen ingående penetrerade dessa frågor, anförde om relationen mellan dispenser och stadsplaneändringar som sin principiella syn, att det givetvis inte vore tillfredsställande, att man i stor utsträckning dispensvägen frångick gällande planer och föreskrifter. Många äldre planer vore emellertid icke sådana att de kunde följas vid byggandet. Med hänsyn till personella och materiella resurser vore det åtminstone tills vidare icke heller tänkbart att hålla alla planer tillräckligt aktuella. Det vore dock lämpligt, att man innan ett byggnadsföretag skall komma till stånd ginge igenom den gällande planen och såge efter om någon ändring vore påkallad. Utredningen ansåg att man hellre borde välja en partiell revision av en föråldrad plan än utvägen att söka dispens från den. Av en byggande borde man kunna fordra att han i allmänhet sätter sig in i gällande planer på ett så tidigt stadium att behövliga

Trots betänkligheter mot att göra dispensvägen alltför lättframkomlig ansåg utredningen dock att det fanns ett behov av en enkel form för att komma till rätta med svårigheter, som vållas av att planer och andra föreskrifter icke är aktuella eller eljest befinnes vara olämpliga, när frågan om byggande aktualiseras. T. o. m. i fråga om helt nya planer, som tillkommit uteslutande med tanke på ett aktuellt byggnadsföretag, skulle dispensvägen ibland kunna visa sig nyttig som en utväg att rätta till eventuella misstag och förbiseenden vid planläggningen. Om decentraliseringen kan följande anföras. År 1943 intogs i dåvarande byggnadsstadga ett tillägg om rätt för byggnadsnämnderna att under vissa förhållanden medge dispens från gällande stadsplaner. De då införda bestämmelserna intogs med oförändrad innebörd i 1947 års stadga. 1951 års byggnadsutredning fann att erfarenheterna av byggnadsnämndernas sätt att h a n d h a dispenserna var övervägande goda och hyste därför icke några betänkligheter mot att ytterligare utöka dessa befogenheter. Liksom tidigare borde som förutsättning för dispensbefogenheterna gälla att byggnadsnämnden hade tillgång till fullgod expertis, stadsarkitekt eller motsvarande samt för dispenser

18.2.1.1. Synpunkter penser

på

328 i fråga om byggnadssätt m. m. personal med byggnadsteknisk utbildning. Kravet på kompetent personal borde ej fattas lättvindigt. Utredningen ville dock icke gå så långt som till att föreslå att personalen skall vara heltidsanställd eller regelmässigt närvara vid byggnadsnämnds sammanträde. Utredningen diskuterade också om det kunde innebära en fara för allmän eller enskild rätt att tillerkänna byggnadsnämnderna stora befogenheter i fråga om dispenser. Om starka kommunala intressen vore engagerade i en viss fråga, skulle en byggnadsnämnd kunna vara benägen att alltför mycket skjuta dessa i förgrunden på bekostnad av andra hänsyn. Ett enkelt korrektiv häremot fann utredningen vara, att Kungl. Maj :t eller länsstyrelsen fick befogenhet att återkalla en till byggnadsnämnd delegerad dispensrätt. Som garanti för att enskild rätt ej kränktes borde gälla att sakägare fick tillfälle framföra sina synpunkter, innan ett dispensärende avgjordes, och möjlighet att vid behov anföra besvär. Byggnadsstyrelsen har behandlat plandispenserna i Kungl. byggnadsstyrelsens meddelande 1961:1. Styrelsens bedömning av erfarenheterna av byggnadsnämndernas handläggning av dispensärenden står i viss motsättning till 1951 års byggnadsutrednings. Styrelsen anför, att erfarenheterna är blandade. En del byggnadsnämnder h a r på ett föredömligt sätt utnyttjat rätten för att möjliggöra undantag som väl h a r anslutit sig till tankegången i den gällande planen, medan andra nämnder har medgivit avvikelser som påtagligt har fjärmat sig från planens syften. I vissa fall h a r man gått så långt, att planen sådan den h a r genomförts i väsentliga avseenden h a r blivit en helt annan än den gällande planen. Vanligen har detta inneburit att ex-

ploateringen har ökats; bebyggelsens volym, hushöjder och våningsantal har tillåtits överskrida vad som medgivits i planen. Styrelsen sätter detta i samband med att en ökning av byggnadsrätten för markägare och byggnadsföretagare i olika avseenden — främst ekonomiskt — innebär fördelar. För byggnadsnämnder och deras sakkunniga, som har ställts inför krav på medgivanden, kan det många gånger ha varit svårt att stå emot, i synnerhet om man som stöd för kraven har kunnat åberopa en tidigare praxis på den egna orten eller på annan ort. Styrelsen finner att utvecklingen h a r varit mindre tillfredsställande. Enligt vad departementschefen anförde i propositionen till 1959 års riksdag kunde avgörandet av vilken myndighet som i det enskilda fallet skulle ha befogenhet att ge dispens »icke undgå att påverkas av principen att planläggning och byggnadsväsen i första h a n d är att betrakta som kommunala frågor». Revisionen av lagstiftningen angavs avse »en sådan ordning, att initiativet till planläggning och planernas närmare utformning i allt väsentligt kommer att ligga hos kommunala organ och att de uppgifter, som förbehålles statliga myndigheter, i huvudsak blott skall gå ut på att granska och pröva att de kommunala besluten står i överensstämmelse med författningarna och icke kränker några rättsskyddande allmänna eller enskilda intressen». Härav borde följa att dispensbefogenheten »i största utsträckning» borde anförtros kommunala organ. Mot principen att kommunerna inom vissa gränser har att själva bestämma ställdes emellertid farhågor för att de kommunala organen icke förfogar över tillräcklig sakkunskap för att h a n d h a de stundom svårbedömda dispensfrågorna på ett riktigt och ändamålsenligt sätt. Lagstift-

329 ningen h a r därför på sätt som tidigare har beskrivits utformats så att byggnadsnämndernas dispensbefogenheter i stor utsträckning beror av delegation från länsstyrelsen. Som villkor för delegation h a r uppställts, att byggnadsnämnden förfogar över tillräcklig sakkunskap. Denna utformning innebär, att den dispensbefogenhet som automatiskt tillkom byggnadsnämnd med viss sakkunskap inskränktes. Vid revisionen av lagstiftningen år 1959 var emellertid avsikten otvivelaktigt att dispensbefogenheterna i stor utsträckning skulle delegeras till byggnadsnämnderna.

geras. Delegationen var fullständig år 1962 i fråga om 51 kommuner och år 1964 i fråga om 176 kommuner, vilket innebär att detta antal h a r mer än tredubblats. I tablån nedan redovisas också fördelningen på kommuntyper åren 1962 och 1964.

Byggnadsstyrelsen undersökte år 1962 genom förfrågningar till länsstyrelserna dels nämndernas tillgång till expertis, dels i vilken utsträckning dispensbefogenheter hade delegerats till byggnadsnämnderna. På vår anhållan har styrelsen inhämtat nya uppgifter om i vilken utsträckning delegation h a r förekommit. De nya uppgifterna avser den 15.9 1964. Nedan angivna antal har lämnats preliminärt. Kommunernas tillgång på expertis (stadsarkitekt eller sakkunnig med stadsarkitektens kvalifikationer) år 1962 redovisas i nedanstående tablå 1 : Antal kommuner med heltidsanställd stadsarkitekt.. medlemskap i distriktsorganisation med heltidsanställd stadsarkitekt deltidsanställd stadsarkitekt. . medlemskap i distriktsorganisation med deltidsanställd stadsarkitekt Antal kommuner som anlitar LBF-kontor eller motsvarande expertis Summa

76] 223 147J 2481 369 121J 152 744

Vid undersökningen år 1962 hade delegation beslutats till 176 kommuner och år 1964 till 359, vilket är en fördubbling. Delegationen omfattade emellertid icke alltid alla de dispensbefogenheter, som enligt byggnadsstadgan kan dele-

Ant. kommuner med fullbeständiga gränsade dispensbefogenheter

S:a

1962 Städer o köpingar. Landsko mmuner. .

47 4

60 65

107 69

Summs

1964 Städer o köpingar. Landsko mmuner. .

95 81

86 97

181 178

Summs 176

359 Enligt Kungl. Maj:ts ställningstagande i besvärsmål bör tillgång till deltidsanställd stadsarkitekt kvalificera en kommun till att erhålla fullständiga dispensrättigheter. En jämförelse mellan uppgifterna ovan om kommuner med expertis och kommuner med dispensbefogenheter visar därför att delegation av dispensbefogenheter alltjämt icke synes ha nått den omfattning som h a r varit avsedd. Uppgifter för de olika länen (se tab. 18.1 och 18.2) visar också, att praxis varierar mellan länen. Så har t. ex. i Jönköpings och Göteborgs och Bohus län fullständiga dispensbefogenheter delegerats till 18 respektive 14 kommuner (varav 12 respektive 5 städer och köpingar), medan begränsad delegation icke förekommer. I östergötlands län har å andra sidan endast en stad — Norrköping — fullständiga befogenheter, men 8 städer och köpingar och 7 landskommuner ofullständiga. I Västerbottens län förekommer endast delegation av begränsade befogenheter. 1 Dessa uppgifter ur 1962 års undersökning är återgivna efter en artikel av förste byråsekreterare S. Berg v. Linde i Svenska stadsförbundets tidskrift 19/1962.

330 Tabell 18.1. Antal kommuner av olika typ med dispensbefogenheter

länsvis år 1964

Antal kommuner med hel Antal kommuner med begränsad dispensbefogenhet dispensbefogenhet Län Städer o. köpingar Stockholms stad Stockholms.... Uppsala Södermanlands. Östergötlands. . Jönköpings.... Kronobergs.. . . Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads . . Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus Skaraborgs.... Värmlands Örebro Västmanlands . Kopparbergs... Gävleborgs.... Västernorrlands Jämtlands Västerbottens. . Norrbottens . . . Riket

1 9 2 7 1 12 2 9 4 4 5 5 5 3 9 1 6 3 1 3 1

Landskommuner

6 5 2 6 12 1 2 10 9

1 15 7 9 1 18 2 21 1 6 4 15

på elastiska

stads-

Som elastisk brukar man beteckna en stadsplan där bestämda gränser har dragits för byggnadskvarter, specialområden, gator och andra allmänna platser och där eventuellt också inom byggnadskvarter och specialområden bestämda gränser h a r dragits för delområden med olika användning, men där byggnadernas läge inom byggnadskvarter icke har fixerats på stadsplanekartan. Byggnadsrätten begränsas i stället genom stadsplanebestämmelser om ex-

8 1

6 14 4 17 4 6 5 8 2 14 4

14 11 19 26 18 10 12 6 18 4 14 8

43 66 56 51 31 27 47 39 41 34 33 30

1 006

3 3

1 52 25 39 44 54 42 50 14 21 57 70 39

5 1 1 5 3 9 1

7 1

8 4 1 16 3 15 2

1 39 17 10 16 18 10 25 1 17 9 19 17

Landskommuner

19 9

6 6 3 8 1 5 4 2 2 6 3

2 13

Antal kommuner i länet

5 1 1 8

14 5 5 22 1 6 6 1 10 2

I % av alla kommuner

18.2.1.2. Synpunkter planer

Städer o. Summa köpingar

Totalt

11 6 1

8 1 9 3 1 1 6

Summa

24 10 1 15

ploateringstal el. dyl. och eventuellt om högsta våningstal, högsta hushöjd och minsta avstånd mellan husen inom kvarteret och till angränsande bebyggelse. I diskussionen om elastiska stadsplaner förutsattes att vid byggnadslovsgranskningen tillses, att byggnaderna erhållit en från olika synpunkter lämplig placering och utformning. Rörande möjligheten och lämpligheten av sådana planer anförde departementschefen i propositionen år 1947, att avgörandet om h u r långt detaljregleringen i en stadsplan borde sträcka sig berodde på bebyggelsens art och

331 Tabell 18,2. Delegation av dispensbefogenheter, Antal kommuner med hel dispensbefogenhet

Län

Stockholms stad Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens Riket

länsvis jämförelse 1962 och 1964 Antal kommuner med begränsad dispensbefogenhet

1 15 7 9 1 18 2 21

1 9 2 9 1

24 10 1 15

24 9 1 14 13 7 8

1 6 4 15 14 5 5 22 1 6 6 1 10 2

1 1 4 2 2 4 1 2 1 4 2 1

Antal kommuner med hel och begränsad dispensbefogenhet 1964

1962 1 33 11 10 15 13 7 8

5 11 7 1

1 1 1

6 14 4 17 4 6 5 8 2 14 4

1 1 1

1 39 17 10 16 18 10 25 1 17 9 19 17 14 11 19 26 18 10 12 6 18 4 14 8

omständigheterna i övrigt. I fråga om områden avsedda för fristående eller parvis hopbyggda egnahem i högst två våningar behövde och borde stadsplanen ej binda huskropparnas placering å tomten på annat sätt än genom att ange byggnadslinjer, h u r stor del av tomtytan bebyggelsen finge uppta och byggnadsavstånd till tomtgräns eller annan byggnad på tomten. I fråga om övrig bostadsbebyggelse ansågs däremot, att det i regel torde erfordras att byggnadernas maximiutsträckning i längd och bredd angavs genom begränsningar på stadsplanekartan och att det angavs om kvartersmarken i övrigt skulle lämnas helt obebyggd eller finge bebyggas med mindre gårdsbyggnader. Med anledning av att i några yttranden hade

8 4 1 16 3 15 2

10 1 2 3

4 3

11 2 6 5 2 9 12 9 2 4 6 4 2 2 2

föreslagits att stadsplan i fråga om hyreshusbebyggelse i vissa fall endast borde mera schematiskt ange bebyggelsens art, t. ex. genom att endast ange exploateringstal och högsta tillåtna höjd, varvid det överlämnades åt byggnadsnämnden att i samband med byggnadslovet bestämma den närmare placeringen av byggnaderna i terrängen och deras utsträckning i plan, framhöll departementschefen, att det framlagda lagförslaget ej utgjorde hinder för en dylik reglering av bebyggelsen, men att en sådan anordning endast borde förekomma i undantagsfall, t. ex. vid kollektiv bostadsbebyggelse i större enheter under central förvaltning eller i fråga om bostadsområden, avsedda att successivt bebyggas av en företagare. Om en

332 dylik reglering skulle tillämpas i större utsträckning, skulle bedömandet av en stadsplans lämplighet i väsentlig grad undandras fastställelsemyndigheten. Det kunde då befaras att exempelvis hygieniska, bostadssociala och arkitektoniska synpunkter ej beaktades. Departementschefen erinrade om de möjligheter byggnadsnämnd i vissa fall hade att medge mindre avvikelser från stadsplan och ansåg att dessa bestämmelser i tillräcklig grad syntes möjliggöra en smidig anpassning efter aktuella behov, rådande terrängförhållanden o. d. Enligt praxis fanns också möjlighet att i stadsplan ge byggnadsnämnd rätt att medge undantag i fråga om speciella detaljer i stadsplan. Utvecklingen kunde tänkas medföra att praktiska, nya undantagsbestämmelser av detta slag framkom. Också utskottet fann i sitt utlåtande, att lagstiftningen icke utgjorde hinder för att man i stadsplan stundom mera schematiskt angav bebyggelsens art, t. ex. genom att endast ange exploateringstal och högsta tillåtna höjd. En sådan anordning vore ägnad att förekomma eljest erforderliga stadsplaneändringar och skulle därför främja en önskvärd förenkling av det administrativa förfarandet i planärenden. Utskottet hade därför intet att erinra mot en dylik reglering men förutsatte, att anordningen icke komme att användas i andra fall än då säkerhet funnes för att de hygieniska, bostadssociala och arkitektoniska synpunkterna tillräckligt beaktades vid bebyggelsens utformning och att andra markägares intressen icke träddes för nära. I byggnadsstyrelsens »Anvisningar angående beteckningar på plankartor m. m. samt bestämmelser till detaljplaneförslag» (s. 52—-53) talas i nära anslutning till departementschefens ovannämnda yttrande om två normala system att utforma stadsplan med avseende på

byggnads planyta och läge, det ena avsett för den vanliga egnahems- och villabebyggelsen, det andra för annan bostads- och därmed jämförlig bebyggelse. Enligt det andra systemet angives byggnadernas maximiutsträckning i längd och bredd genom begränsningar på plankartan och utmärkes om kvartersmarken i övrigt skall lämnas helt obebyggd eller får till viss del bebyggas med mindre gårdsbyggnader. I anvisningarna konstateras vidare att vid kollektiv bostadsbebyggelse i större enheter under central förvaltning eller i fråga om bostadsområden, avsedda att successivt utbyggas av en företagare, kan under vissa omständigheter tillämpas ett stadsplanesystem som skiljer sig från de förut nämnda. Detta system beskrives emellertid icke. Hänvisning göres endast till tidskriften Byggmästaren 1947, s. 201. Den åberopade tidskriftsartikeln är författad av byggnadsrådet Hans Quiding. Det ovan refererade uttalandet av departementschefen citeras. Författaren understryker att det redovisade förenklade regleringsförfarandet för flerfamiljshusområden gäller endast vissa undantagsfall och hänvisar till att en dylik friare planläggning varit möjlig även enligt den före 1948 gällande lagstiftningen, vilket framginge av Kungl. Maj:ts fastställelse av ett stadsplaneförslag för Yttre Svartbäcken i Uppsala. Stadsfullmäktige i Uppsala hade i detta ärende beslutat i första hand anta ett förslag till ändring av stadsplanen, angivet å en med Pl 63 Cx betecknad karta och i andra hand, för den händelse fullmäktiges föregående beslut ej skulle vinna fastställelse, ett förslag, avgivet på en med Pl 63 C2 betecknad karta. I båda förslagen är planområdet uppdelat i tre kvarter. Kvartersmarken ägdes av staden. Två av kvarteren skulle disponeras för kommunalt bostadsbyggande som

333 kollektiv enhet. Inom dessa kvarter skulle uppföras byggnader för bostads-, affärs- och hantverksändamål, garage och liknande samt härför behövliga kollektiva ändamål, såsom barnstugor och samlingslokaler. Det tredje, östra kvarteret, skulle bebyggas huvudsakligen för bostadsändamål. Blivande tomter inom detta skulle försäljas till enskilda. De båda stadsplaneförslagen överensstämmer utom beträffande dispositionen av de båda västra för s. k. bostadskollektiv bebyggelse avsedda kvarteren. Beträffande dessa två kvarter är förslaget enligt karta Pl 63 C2 mera detaljerat. Det upptar en indelning i områden för olika användningssätt, såsom för allmänt ändamål, bostads- och affärsändamål, värme- och tvättcentraler, samlingslokaler m. m. Det redovisar på vanligt sätt vilka delar av marken som får bebyggas för dessa olika ändamål och anger hushöjder och våningsantal som varierar för de olika delområdena. Det andra förslaget — huvudförslaget Pl 63 Cj. •— anger däremot för de båda västra kvarteren endast i en exemplifierande uppräkning vissa av de användningssätt, som kan komma i fråga, och lämnar föreskrifter om byggnadens högsta höjd, våningsantal (fyra våningar) och taklutning samt om bebyggelsens maximala bruttovåningsyta. Byggnadens läge anges däremot ej, men utmed kvarterens gränser har vissa områden un dantagits från bebyggelse (förgårdsområden). I planen ingår dessutom bestämmelse om att dessa kvarter ej får uppdelas i flera tomter. Till den utredning som staden överlämnade till Kungl. Maj :t var fogad en skiss till utbyggnad som för det mellersta kvarteret visade en i förhållande till Pl 63 C2 mera öppen bebyggelse. Kungl. Maj :ts fastställelsebeslut är av följande innehåll: »Kungl. Maj :t finner — med hänsyn till att byggnadsnämnden i staden till sitt bi-

träde har heltidsanställd stadsarkitekt samt med hänsyn till stadsplaneområdets belägenhet och förhållandena inom angränsande områden av staden, till nuvarande äganderättsförhållanden ävensom till stadsplaneförslagets utformning med avseende särskilt å bebyggelsens ändamål, förbudet mot uppdelning av kvarter i mer än en tomt, högsta hushöjd och våningstal samt exploateringstal för kvartersmarken — gott, jämlikt 3 § stadsplanelagen, fastställa det av stadsfullmäktige i första hand antagna stadsplaneförslaget, åskådliggjort å kartan Pl 63 Cl5 under villkor dock beträffande de båda västra kvarteren, att byggnaderna givas en spridd gruppering av det slag som angives å kartan Pl 63 C2, att avståndet mellan skilda byggnader, i vilka inrymmas bostadslägenheter, icke kommer att understiga två gånger den för dessa byggnader utnyttjade största byggnadshöjden, samt att därest bostäder förläggas i byggnadslängor, dessa längor icke givas större husdjup än elva meter.» Artikelförfattaren anför att den refererade stadsplanefrågan genom de sålunda i Kungl. Maj :ts beslut angivna förutsättningarna är klart karakteriserad som specialfall. Den icke minst viktiga förutsättningen torde vara att byggnadsnämnden till sitt biträde har heltidsanställd stadsarkitekt. Ansvaret för att en dylik friare utformad stadsplan ger ett lyckligt resultat kommer ju att åvila den lokala byggnadsmyndigheten. Kommittén för stadsplaneväsendets organisation anförde i sitt betänkande (»Planväsendets uppgifter och organisation», SOU 1950:45, s. 43), att utvecklingen i fråga om stadsplanernas innehåll under senare tid hade gått i riktning mot en allt mer detaljerad reglering. Undantag hade dock varit områden med sådant byggnadssätt, att riskerna för uppkomst av från hygieniska, bostadssociala och arkitektoniska synpunkter olämpliga förhållanden var mindre. Som exempel namnes områden med egnahemsbebyggelse samt kvarter för offent-

334 liga byggnader eller speciell användning, såsom industri, handel, upplag etc. I fråga om hyreshusområden hade däremot ansetts nödvändigt att genom begränsningar på stadsplanekartan binda byggnaderna till läge och omfattning, vilket hade berott på att byggnadsföretagarna vanligen bebyggt tomt efter tomt utan sammanhang mellan de olika företagen. I den mån byggandet övertagits av storföretagare, som bebygger hela kvarter i ett sammanhang, hade emellertid möjligheten öppnats att avstå från en dylik i detalj bindande planläggning. En mera schematisk reglering av bebyggelsen hade varit möjlig redan före ikraftträdandet av 1947 års lagstiftning och i samband med denna angivits vara lämplig under vissa förutsättningar. Då marken tillhört en ägare och bebyggelsen skett i ett sammanhang samt byggnadsnämnden haft heltidsanställt biträde med stadsarkitekts kvalifikationer hade undantagsvis medgivits, att stadsplanen utom gränser för gator och kvarter endast upptoge bestämmelser om exploateringstal, högsta våningsantal, hushöjd och avstånd mellan husen inom kvarteret och till angränsande kvartersbebyggelse. Härigenom kunde frågan om de särskilda byggnadernas konturer och gruppering hänskjutas till byggnadsnämnden och anstå till prövningen av byggnadslovet. Kommittén ansåg, att en dylik anordning medförde en önskvärd anpassning av stadsplanen till aktuella projekt. Då husbyggande genom stora företag ökade — icke minst genom kommunernas eget byggande — skapades större möjligheter för en dylik fri stadsplanering. 1951 års byggnadsutredning anförde (SOU 1957: 21, s. 83), att det ofta hade erinrats om att stadsplaner gärna blir onödigt detaljerade och lägger större tvång på byggandet än som erfordras för att nå det åsyftade resultatet. Utred-

ningen fann, att anmärkningen utan tvivel var befogad i många fall och att i stadsplaner ofta inflöte bestämmelser, om vilkas nödvändighet och ändamålsenlighet delade meningar kunde råda. Ibland kunde det vara nödvändigt att stadsplaner gjordes mycket detaljerade, t. ex. i fråga om en plats av central betydelse för stadsbilden eller en plats av särskild vikt från trafiksynpunkt. Men i regel torde ganska schematiska bestämmelser vara tillräckliga. Vad som från samhällets synpunkt behövde närmare regleras i fråga om mark för enskilt byggande vore väl främst användningssättet i allmänhet (bostadsbebyggelse, industribebyggelse etc.) samt exploateringsgraden. Planerna torde i allmänhet böra uppta bestämmelser om byggnadsskicket (öppet eller slutet byggnadssätt, områden som ej får bebyggas eller som endast får bebyggas på visst sätt etc.) och vidare om högsta tillåtna hushöjd och högsta tillåtna antal våningar. De möjligheter till ytterligare reglering, som lagen medger, borde däremot enligt utredningens mening icke utnyttjas utan starka skäl. Utredningen hade på senare tid iakttagit en tydlig tendens till friare linjer i planläggningen, sammanhängande med nya p r i n c i p e r för projektering och utförande av byggnader, men också med att planmyndigheterna börjat bli varse de olägenheter — främst svårigheter vid handläggningen och behov av ändringar — som följer av en alltför ingående reglering. Som exempel nämner utredningen, att på senare tid de s. k. elastiska stadsplanerna blivit ganska vanliga. Deras användbarhet torde dock av flera skäl — bl. a. svårigheterna att åstadkomma godtagbara inteckningssäkerheter — i huvudsak vara begränsad till större fastighetskomplex i en ägares hand. Utredningen anför vidare, att man nu-

335 mera ofta också i många fall där en detaljreglering i och för sig kan vara önskvärd, torde kunna avstå från en sådan detaljreglering stadsplanevägen, därför att man h a r andra garantier för att planförfattarens och planmyndigheternas intensioner kommer att fullföljas. Byggnadslagstiftningen understryker kraftigt principen att detaljplanläggning bör ske i nära anslutning till byggandet. Icke sällan upprättas stadsplaner med tanke på redan projekterade eller under projektering varande byggnader, varvid det t. o. m. är vanligt att byggnaderna uppföres på dispens, innan planen hunnit färdigställas. En stor del av byggandet sker f. ö. i kommunernas egen regi eller genom företag med nära anknytning till den kommunala verksamheten. Även eljest är de byggande nästan alltid beroende av statliga och kommunala myndigheter för att erhålla lån, kreditgarantier etc. Utredningen betonar att planläggningens kvalitet i mycket beror på utbildningen och de personliga egenskaperna hos planförfattarna. Reglerna i byggnadslagstiftningen ger blott en yttre ram för vad som är tillåtet men kan ej ge garantier för att planerna blir sådana de borde vara. Man borde därför ej hysa några illusioner om att det är möjligt att åvägabringa några genomgripande förenklingar eller andra förbättringar i stadsplanerna enbart genom en revision av reglerna för deras innehåll och utformning. Utredningens förslag begränsades till de tidigare omnämnda förenklingarna i byggnadsstadgans bestämmelser om innehållet i stadsplaner. Vill man mycket kort sammanfatta de synpunker som anförts beträffande elastiska stadsplaner för flerfamiljshus bör först konstateras att ingen tvekan råder om att denna planeringsmetod endast kan användas under vissa förut-

sättningar främst i fråga om samlat ägande till marken och byggnadsnämnds tillgång till sakkunnigt biträde. Någon gång framhäves de praktiska svårigheterna i samband med belåning, som betingas av att en elastisk stadsplan begränsar möjligheterna till tomtbildning. Rörande önskvärdheten i och för sig av en stadsplanering av denna typ synes meningarna delvis divergera. I några fall betonas att metoden är avsedd för klara undantagsfall och att en mera allmän tillämpning av metoden icke är önskvärd, då den innebär risker för att exempelvis hygieniska, bostadssociala och arkitektoniska synpunkter ej blir beaktade, om fastställelsemyndigheten undandras granskningen av planerna ur dessa synpunkter. I andra fall betonar man i stället att förutsättningarna för tillämpning av metoden med elastiska planer kommer att föreligga i allt större utsträckning genom att byggandet övertages av storföretagare och att denna metod därför bör tillämpas allmännare än tidigare. Man anför då också att samhället — kanske främst de statliga myndigheterna — icke torde ha anledning att hårt reglera byggandet. En detaljreglering är tvärtom av ondo genom att den onödigt begränsar byggnadsföretagarnas rörelsefrihet. Den resulterar också i svårigheter i handläggningen och relativt stort behov av stadsplaneändringar. De uppgifter som förekommit rörande frekvensen av elastiska stadsplaner synes också vara motstridiga. Uttalanden som framhäver önskvärdheten av en friare stadsplanering kombineras ofta med ett påstående eller en förmodan att elastiska stadsplaner h a r blivit rätt vanliga. I andra sammanhang 1 uttalas en förmodan att försöken med elas1 Jfr t. ex. Jöran Curman, »Stadsplaner — ett hinder för god miljögestaltning». Tidskriften Plan 1961: 6.

336 tiska stadsplaner i stort sett torde ha övergivits. 18.2.1.3. Samtidig stadsplanering

husprojektering

och

Enligt traditionell uppfattning skall stadsplanen utarbetas innan husprojekteringen påbörjas. Detta gäller även om elastiska stadsplaner, där ju grundföreställningen är att planen skall göras så tänjbar som möjligt för att husprojektörer vid ett efterföljande arbete skall ha största möjliga frihet. En annan metod att uppnå samordning mellan stadsplanering och husprojektering är att driva dessa arbeten mer eller mindre parallellt. Inga uppgifter finns om i vilken utsträckning detta praktiseras. Ibland organiseras arbetet så att byggherren upprättar också förslag till stadsplan. Detta förfaringssätt har nackdelen att behandlingen av principiella frågor och beaktandet av utomstående intressenters synpunkter ofta sker på ett sent stadium i planeringsprocessen. Innan planen har blivit färdig för utställning, remissbehandling, formell behandling i kommunala organ och fastställelse, har även husprojekteringen arbetats igenom och som regel torde byggherren då räkna med att kunna påbörja byggandet tämligen snart. Har planen utarbetats av byggherren utan tillräcklig kontakt med eller tillräckligt beaktande av kommunala synpunkter, står kommunen inför valet att antingen kräva omarbetning av planen och därmed ställa byggherren i en svår situation och kanske förorsaka förseningar i kommunens eget bostadsbyggnadsprogram eller att godta en plan som man inte känner sig nöjd med. Även utställning, remissbehandling och fastställelsebehandling kan medföra att oförutsedda svårigheter uppkommer. Uppkomsten av sådana mindre önskvärda situationer motver-

kas dock, men kan knappast helt undvikas, genom lämpliga förarbeten för planeringen. Förutsättningarna för bebyggelsens inordning i större sammanhang bör ha utretts och preciserats (t. ex. i en dispositionsplan av det slag som behandlas nedan i avsnitt 19.4.7). Kommunens önskemål beträffande bebyggelsens utformning, skolor, butiker, serviceanläggningar av olika slag etc. bör också preciseras och klargöras så långt som möjligt i program för bebyggelsen.

18.2.2. Undersökningar inom statens institut för byggnadsforskning av stadsplaneringsprocessen och sammanhörande aktiviteter

Inom statens institut för byggnadsforskning pågår studier av stadsplaneringsprocessen. Bl. a. har man studerat det faktiska händelseförloppet vid detaljplaneringen av fyra områden i fyra olika kommuner. Därvid har icke blott arbetet med detaljplanen studerats utan allt arbete, som har erfordrats för iordningställandet av området för bebyggelse, har ägnats viss uppmärksamhet. Planeringsförloppet har i första hand studerats genom bevarade handlingar, såsom diarier, föredragningsböcker, protokoll, minnesanteckningar, skisser och kartor. Studiet av aktmaterialet h a r kompletterats med intervjuer med parter, som h a r medverkat, varigenom bilden av händelseförloppet h a r kunnat fyllas ut med händelser, som ej h a r registrerats, och med resonemang om de motiv, som har påverkat planeringen. Studien av de fyra projekten betraktas i första hand som metodologisk och explorativ. Innehållet i planeringen har kunnat belysas och erfarenheter har erhållits som kan utnyttjas vid planeringen av det fortsatta forskningsarbetet. Generella omdömen om samhällspla-

337 neringen, baserade på denna studie, måste däremot ges en mycket försiktig formulering. Vissa uppgifter har emellertid sammanställts om tidsåtgången för olika åtgärder. Man har vidare noterat, att den översiktsplanering, som hade bort föregå detaljplaneringen, i allmänhet har varit bristfällig och att därför frågor av översiktskaraktär har måst diskuteras under detaljplaneringen och t. o. m. på mycket sent stadium av denna. Icke i något av de fyra fallen har ett program för stadsplanearbetet diskuterats, vilket också har medverkat till att principiella frågor har diskuterats sent och har medfört, att förtroendemännens roll huvudsakligen inskränkt sig till kontroll av teknikernas arbete. Äganderättsförhållanden tycks spela stor roll för var och när detaljplanering sker men också för tidsåtgången för planeringen. I fråga om fastighetsbildningen h a r antecknats, att i tre av fallen tomtindelning har kunnat antas och fastställas tämligen snabbt, därför att tekniskt arbete har utförts på ett tidigt stadium. Också tomtmätningen genomfördes på begränsad tid. Sammanläggning av tomtdelar har däremot varit tidskrävande. I det fjärde fallet h a r markförvärv och lagfartsfrågor verkat försenande på fastighetsbildningen. Byggnadslov har i några fall beviljats redan innan fastighetsbildningen var klar. Planeringen kräver ett stort antal kontakter. I de studerade fallen har kontakter mellan planförfattaren och länsarkitekten förekommit 2—3 gånger. Genom att länsarkitekten förhandsgranskar en plan kan uppnås, att punkter, som kan granskas tidigt, även kritiseras tidigt och icke under fastställelseprövningen. Tre av de områden, vilkas planering 22— 412399

har studerats, var belägna i medelstora städer och det fjärde i en landskommun. Landskommunen var i motsats till städerna i mycket stor utsträckning beroende av konsulter, vilket synes ha försvårat tidsplanering och samordning mellan olika aktiviteter. I samband med studier av de fyra planeringsfallen har diskuterats h u r planeringsförloppet bör gestaltas. En utgångspunkt har härvid varit att den totala förberedelsetiden bör vara så kort som möjligt. Härför talar att de framtidsbedömningar, som planeringen måste bygga på, till följd av en successivt ökande informationsmängd, blir säkrare ju senare de kan göras. Också ekonomiska skäl talar för att kostnadskrävande förberedelseåtgärder företas så kort tid som möjligt före det att området tas i bruk och därmed ger avkastning på nerlagda kostnader. Förberedelsetiden bestäms utom av arbetsintensiteten under de olika arbetsmomenten av hur dessa kopplas samman. Vid en tidsplanering av åtgärderna måste man givetvis se till, att en åtgärd som beror av resultatet av en annan åtgärd förläggs efter den senare. Tiden kan emellertid förkortas genom att arbeten, som är eller kan göras oberoende av varandra, utföres samtidigt. Det gäller h ä r att söka den arbetsmetod och det tidsschema som ger den kortaste totaltiden. Det har vidare bedömts som otillfredsställande, att personer och organ med ansvar för resultatet tar ställning först när ett planförslag redan ligger utarbetat. Följden härav kan bli att planförslaget måste mer eller mindre fullständigt omarbetas, därför att det icke tillfredsställer det ansvariga organet eller att detta för att undgå en tidsödande och kostnadskrävande omarbetning tvingas godta en plan, som dåligt svar a r mot dess önskemål och synpunkter.

338 Ansvariga personer och organ bör därför ges möjlighet att successivt styra planeringsprocessen. Vid upprättandet av ett stadsplaneförslag måste man steg för steg ta ställning till olika element i planen. Varje sådant ställningstagande innebär ett val mellan olika alternativ, t. ex. mellan hög eller låg utnyttjandegrad, höga eller låga hus, olika trafiksystem etc. Om man inte successivt valde bort vissa alternativ, skulle antalet kombinationsmöjligheter öka mycket snabbt. Det är därför inte möjligt att hålla alla kombinationer öppna. Bortväljandet av vissa alternativ kan göras antingen av stadsplaneförfattaren eller av den som har ansvaret, kommunen eller dess organ. För att ge den ansvariga instansen möjlighet att styra processen kan planeringen lämpligen organiseras så att planförfattaren inom ramen för ett givet program arbetar fram planen i ett eller ett p a r steg och sedan redovisar ett eller flera alternativ i sista steget, varefter beslutsinstansen tar ställning till dessa och ger direktiv för det fortsatta arbetet. Om beslutsinstansen underkänner planförfattarens val av alternativ behöver denne då bara gå ett begränsat antal steg tillbaka och börja om arbetet där, varför ett mera omfattande planarbete aldrig behöver kastas bort. Bland fördelarna med ett sådant beslutsförfarande nämns för det första att beslutspersoner och organ ges en hög grad av insyn i arbetet. De beslutande behöver ej komma i dilemmat att antingen försena och fördyra ett projekt genom att kräva en långtgående omarbetning av ett färdigt planförslag eller att acceptera en plan som ej svarar mot deras synpunkter. En olägenhet kan vara att det är svårare för den ansvariga instansen att i varje etapp överblicka konsekvenserna av sina ställningstaganden än att bedö-

ma ett redan färdigt planförslag. Denna olägenhet bör kunna reduceras genom ett utredningsarbete, som i möjligaste mån klargör de konsekvenser som är förbundna med olika möjliga alternativ. Så t. ex. kan skissarbetet i varje etapp gå mera i detalj än vad besluten gör. Som en andra fördel med det beskrivna beslutsförfarandet anges att arbetet kan bedrivas effektivt och till låga kostnader. För varje etapp behöver man endast göra de utredningar som krävs för ställningstagandet i denna etapp. Endast ett minimum av alternativ behöver fullföljas. Genom beslutsinstansernas medverkan är dock risken begränsad att bortväljandet av alternativ sker på ett olämpligt sätt. Som en tredje fördel med beslut i etapper nämns slutligen, att det blir möjligt att fördela planarbetet (och synbarligen också annat förberedelsearbete) på flera personer som arbetar samtidigt genom att planområdet successivt kan indelas i från varandra oberoende enheter och genom att förutsättningarna för planeringen inom varje område har klargjorts. Man kan t. ex. tänka sig följande steg i stadsplanearbetet. I steg 1 beslutas om matargatornas, huvudgångvägarnas och huvudledningarnas anknytning till området. I steg 2 bestäms lokaliseringen inom området av anordning för fritidsverksamhet, skolor, butiker, busshållplatser etc. I steg 3 behandlas bostadsgator och gångvägar från ovannämnda gångtrafikmål till kvarteren. I steg 4 fastlägges innehållet i kvarteren och dessas gränser. I steg 5 slutligen beslutas om bilplatstillfarternas och gångvägarnas anknytning i kvartersgränserna. I detta exempel skulle det vara möjligt att efter steg 1 bearbeta området oberoende av staden i övrigt och matargator och huvudledningar skulle kunna projekteras oberoende av det fortsatta

339 arbetet med stadsplaneringen av områ- der, så att ett tämligen fast (oföränderdet. Efter steg 3 skulle kvarter och par- ligt) beroendeförhållande föreligger ker kunna planeras oberoende av var- mellan åtgärder i samma kedja, medan andra. Projekteringen av gator och led- möjligheter finns att mer eller mindre ningar skulle vidare ha blivit oberoen- fritt koppla de olika kedjorna till varde av stadsplaneringen. Efter steg 5 kan andra. Graden av frihet i kopplingen olika projektorer arbeta med olika går- mellan de olika kedjorna beror bl. a. på vilka risker, t. ex. för att behöva göra dar och hus etc. I byggforskningsinstitutets undersök- om arbeten, som man är villig att ta. ning anföres också några nackdelar Dylika modellstudier bör vara av med en successiv låsning av ett projekt. värde för den kommunala planeringen Redan tidigare h a r nämnts svårigheter- i olika avseenden. De ger synpunkter na att i varje etapp överblicka konse- på hur förberedelserna för en bebyggelkvenserna av besluten. Som en andra se rationellt kan samordnas, de bör motnackdel anförs att det är risk att man i verka orealistiska underskattningar av olika etapper använder bedömningskri- den totala tidsåtgången för förberedelterier som ej står i samklang med var- serna och de belyser vilka aktiviteter andra. För det tredje kan den uppre- som är kritiska i betydelsen avgörande pade behandlingen av beslutsorganen för den totala tidsåtgången för förberedelserna. verka fördröjande. Med utgångspunkt från dessa synpunkter på hur förberedelserna lämpligen bör organiseras och på basis av er- 18.2.3. Byggnadsstyrelsens utredning Detaljplaneringen farenheter som har vunnits genom stu- 18.2.3.1. dier av förberedelserna till bebyggandet I utredningen om bebyggelseplaneringav de fyra områdena och annorledes ens läge anför byggnadsstyrelsen på tal h a r man inom institutet för byggnads- om detaljplaneringen inledningsvis att forskning utformat modeller av det hän- en rationalisering av dess organisation delseförlopp som föregår bebyggandet och arbetsformer är av mycket stort inav ett område. En sådan modell måste tresse, eftersom detaljplaneringen för bygga P a v i ssa antaganden, t. ex. i fråga närvarande belägger den ojämförligt om kommunens organisation och till- största delen av planeringsresurserna. 1 gång till tjänstemän, förekomst av tidi- övrigt anför styrelsen i huvudsak fölgare bebyggelse på planområdet (nyex- jande. ploateringsområde respektive saneringsDetaljplaneringen underlättas, om den område), om äganderättsförhållanden h a r förberetts på rätt sätt genom överetc. Modellen ger en innehållsredovis- siktsplanering, men också genom iordning av förberedelsearbetena (dvs. för- ningställande av grundkartor, inventetecknar de olika åtgärder som ingår) ringsmaterial, uppgifter om vägfrågor, och redovisar sambandet mellan olika grundförhållanden, vatten- och avloppsåtgärder. Genom att uppskattningar (ba- förhållanden etc. Mycket av det utredserade på tillgängliga uppgifter) görs ningsarbete som nu utförs lokalt från om tidsåtgången för varje åtgärd kan ett fall till fall borde i stället med fördel tidsschema byggas upp och den för hela kunna tillhandahållas av centrala eller förberedelseprocessen erforderliga ti- regionala organ. den beräknas. Förberedelsearbetena kan Planeringsproceduren bör om möjgrupperas i ett antal kedjor av åtgär- ligt förenklas. Vissa utredningsarbeten

340 u n d e r senare tid h a r föranlett förslag i sådan riktning. Som exempel nämner byggnadsstyrelsen 1954 års fastighetsbildningskommittés betänkande »Nya medel för plangenomförande», SOU 1963: 78. Styrelsen kommer vidare in på frågan om stadsplaneringens anpassning till husprojekteringen. Styrelsen anför, att den fasta bindningen i en stadsplan av huskropparnas lägen, dimensioner och form är vanlig vid stadsmässig bebyggelse och i princip erfordrar en planändring, om man vid projekteringen önskar genomföra en annan lösning. Ett planläggningssystem där dessa detaljer låstes först vid en tidpunkt som närmare sammanfaller med projektering skulle vara väsentligt fördelaktigare. Väsentliga nackdelar med det nuvarande systemet avspeglas i innerstadsoch centrumområden, som vanligen har äldre, mycket detaljerade planer, som är helt ogenomförbara enligt nutida produktionsmetoder och allmänna standardkrav. Det stora beståndet av föråldrade planer är ett mycket svårbemästrat problem, vars lösning kompliceras av bestående orationell fastighetsbildning, befintlig bebyggelse av skiftande värde och i olika stadier av saneringsmognad etc. Metoden med s. k. elastiska stadsplaner har praktiserats rätt länge, men h a r vissa svagheter främst ur belåningsteknisk synpunkt. Den har dock enligt styrelsen i många fall visat sig innebära påtagliga fördelar. Styrelsen rekommenderar därför ett fortsatt studium med sikte på att utvidga den förenklade detaljplanens användningsområde. Styrelsen har för sin del i olika sammanhang fört fram tanken på en sådan förenklad plan som kunde användas för att snabbt avlösa äldre otidsenliga planer, t. ex. inom centrumområden av olika typer. Byggnadsstyrelsen erinrar vidare om

det studium av stadsplaneringsprocessen som bedrivs inom statens institut för byggnadsforskning och anför att ett sådant studium bör kunna ge värdefulla informationer om möjligheterna att genom effektivisering av proceduren förkorta planeringstiderna. Styrelsen diskuterar möjligheten att utnyttja det i byggnadsstadgan (14 §) föreskrivna samrådsförfarandet för en rationalisering av planeringsprocessen. Styrelsen menar att ett sådant samrådsförfarande skulle kunna användas för att bättre anpassa detaljplanläggningen både tidsmässigt och i sak till bebyggelsens projektering. Samråd med länsmyndigheterna äger rum i flertalet fall, men samråden sker under varierande former och inte alltid så att de på ett tillfredsställande sätt bidrar till planförslagens prövning eller förkortning av handläggningstider. Samrådsförfarandet borde enligt byggnadsstyrelsens mening utföras på ett sätt som är anpassat till tidsföljden av de bedömanden som måste göras under planläggningsarbetet. Detta borde innebära ett första samråd med länsorganen, i första h a n d länsarkitekten, vid ett tidigt skede i planläggningen, då exempelvis de förutsättningar som h a r med mera översiktliga bedömanden att göra, kunde diskuteras. Samråd borde förekomma ytterligare en eller flera gånger under planarbetets gång, när planläggningsprinciper har klarlagts och kan presenteras. Det slutliga förslaget borde diskuteras vid ett slutligt samråd. Ett sådant samrådsförfarande skulle ha större värde än om samråd sker endast när förslaget är färdigt och r e p r e senterar redan gjorda ståndpunktstaganden. Styrelsen anser sig med ledning bl. a. av egna och länsarkitektorganisationens erfarenheter kunna utarbeta rekommendationer för samrådsförfarandet. Styrelsen h a r sammanställt vissa upp-

341 gifter om handläggningstider för olika moment under den statliga fastställelseproceduren. Styrelsen finner icke handläggningstiderna i och för sig långa men anser att vissa möjligheter till rationaliseringar bör finnas. Det tidigare nämnda samrådsförfarandet är en möjlighet till kortare handläggningstider. Styrelsen har påbörjat en översyn av länsarkitektkontorens arbetsrutiner även i övrigt. ~ Styrelsen h a r på olika vägar kommit till uppfattningen att besvär över länsstyrelsens beslut i planfrågor många gånger avsevärt fördröjer planärenden •— bl. a. har handläggningstider i några besvärsärenden studerats. Besvären blir också belastande för byggnadsekonomin. Bebyggandet av ett helt planområde kan fördröjas av besvär som hänför sig endast till en obetydlig del av området. Antalet besvär i såväl plan- som byggnadsärenden har ökat de senaste åren, vilket vid styrelsens sammanträden med länsmyndigheter hade satts i samband med vissa regler i 1959 års byggnadsstadga om delgivning av beslut i planärenden och om grannes underrättande om byggnadslov. Handläggningen av besvärsärendena liksom en omfattande dispensgivning ansågs av länsmyndigheterna göra det svårt att med rådande personalknapphet hinna med andra för planeringsverksamheten angelägna uppgifter. 18.2.3.2. Behovet ningar

av normer

och

anvis-

Byggnadsstyrelsen h a r funnit att det är betydelsefullt, att »rekommendationer, anvisningar samt mer eller mindre bindande normer» finns och att en mer omfattande tillgång till anvisningar och normer utan tvekan skulle leda till effektivare arbetsrutiner i planläggningsarbetet, till en bättre och jämnare kvalitet på planerna och en förkortning av

tiden för projekteringen. Ett tillfredsställande sakunderlag för anvisningar h a r emellertid hittills i stor utsträckning saknats, varför utfärdade anvisningar merendels h a r »måst grundas på tillämpad praxis, erfarenheter från enstaka fall eller på mer eller m i n d r e subjektiva uppfattningar». Arbetet med att få till stånd »anvisningar och preciserade kvalitetskrav till ledning för planläggningsarbetet på skilda nivåer» kräver koncentrerade arbetsinsatser. Styrelsen finner det realistiskt att inte överskatta möjligheterna att i praktiken kunna forcera ett utvecklings- och reformarbete. Styrelsen h a r i sina anslagsäskanden för budgetåret 1964/65 lagt fram ett program, omfattande åren 1963/ 64—1965/66, för behandlingen av aktuella utrednings- och anvisningsuppgifter. Kraven på anvisningar och normer motiverar enligt styrelsen även en brett upplagd utrednings- och forskningsverksamhet. Styrelsen erinrar om att forskning av det slag det h ä r gäller redan bedrivs vid universitet och tekniska högskolor och inom vissa enskilda och halvstatliga utredningsinstitut. Sedan byggforskningsorganisationen ombildades 1960 har dess insatser i ökad utsträckning inriktats på planforskning, i första h a n d genom att statens institut för byggnadsforskning beretts möjlighet till en aktiv insats. Styrelsen anser emellertid att avsevärt större resurser måste tillföras planforskningen och också att rekryteringen av forskare måste stimuleras. Styrelsen finner det angeläget att forskningen inriktas och utvidgas så, att aktualitetskravet i anvisnings- och normarbetet kan tillgodoses. Styrelsen anser sig icke böra ge någon redogörelse för aktuella forskningsuppgifter, men understryker att för det praktiska planarbetet krävs anvisningar i vissa aktuella dimensioneringsfrågor som t. ex. ytuppgifter för vissa aktivi-

342 teter (parkering, trafikanordningar, lekplatser, rekreation, centrumverksamhet etc.) och uppgifter om skydds- och säkerhetsavstånd till vissa verksamheter (bulleralstrande anläggningar, parkeringsplatser, industrier, skolor e t c ) . Därjämte nämner styrelsen samhällsvetenskapliga data främst av intresse för översiktsplaneringen och till en del fallande utanför den nuvarande byggforskningsorganisationens ansvarsområde.

18.2.3.3. Byggnadsstyrelsens förslag översyn av byggnadslagstiftningen

till

Byggnadsstyrelsen anser att en översyn av byggnadslagen är motiverad av flera skäl. Vid 1959 års lagstiftning ansågs en fullständig överarbetning av byggnadslagen tills vidare böra anstå. Byggnadslagen och byggnadsstadgan fick därigenom olika disposition. Lagen h a r numera blivit mycket svåröverskådlig genom de ändringar som successivt h a r vidtagits. Svåröverskådligheten kan ytterligare väntas öka om olika förslag av 1954 års fastighetsbildningskommitté genomföres. Enligt styrelsen krävs emellertid icke endast en redaktionell översyn. Även grunderna bör omprövas. Kommunblocksbildningen och reformer av kommunindelningen bör återverka

på lagstiftningen. Kommunförbunden har uttryckt skepsis mot regionplaneinstitutets lämplighet för kommunblockens interkommunala planering. Behov föreligger för interkommunal planering i andra sammanhang, t. ex. för fritidslivet. Beglerna för interkommunal planering behöver överses. Generalplanebestämmelserna bör överses i syfte att ge generalplanen ökad fasthet. Generalplanens roll i det allmänna planeringssystemet bör preciseras. Detaljplaneinstitutets utformning synes enligt styrelsen medge en smidig anpassning till byggandets ändrade struktur och utveckling i övrigt, t. ex. genom olika former av elastisk stadsplan. Lagändringar kan dock vara lämpliga för att påskynda utvecklingen. En förenkling av detaljplanebestämmelserna kan eventuellt bli möjlig om generalplanen kan ges en fastare form. Avgränsningen mellan stadsplan och byggnadsplan bör omprövas. Fritidsbebyggelsens planproblem och formerna för reglering av glesbebyggelse bör övervägas. Sannolikt bör vid en allmän översyn av byggnadslagstiftningen även bestämmelserna till skydd för enskild rätt överses. En del av de nuvarande bestämmelserna har i hög grad bidragit till att fördröja planärenden.

K A P I T E L 19

Behov av förändrade planeringsrutiner

19.1.

Inledning

om

planeringsbegreppet

I varje beslutsprocess ingår såväl element av utredande karaktär som bedömningar och beslut (avvägningar, värderingar, politiska avgöranden, ställningstaganden) av olika slag. Utredningarna kan bestå i att hopbringa sakmaterial av betydelse, belysa utvecklingstendenser och graden av handlingsfrihet i föreliggande situationer, inventera önskemål hos olika intressenter i handlandet, redovisa medel som kan komma i fråga för att realisera olika önskemål, söka klarlägga den troliga effekten av vissa åtgärder och kartlägga biverkningar, såväl positiva som negativa. Utredningarna u p p d r a s åtminstone i mera komplicerade fall åt särskilda experter. Dessa får också ofta i uppdrag att förslagsvis precisera mål för en verksamhet och att föreslå åtgärder av olika slag. Syftet med utredningarna och med expertens arbete i övrigt är vägledning vid beslutsfattandet. Det ankommer därför på dem som har att svara för besluten, dvs. i den statliga och kommunala verksamheten på politikerna och chefstjänstemän, till vilka avgörandet kan ha delegerats, att spela en aktiv roll även under dessa förberedelser. Det är beslutspersonernas sak att avgöra, vilken information och vilka utredningar de vill ha som underlag för sitt handlande och vilka gränser och förutsättningar som skall gälla vid utarbetandet av förslag.

Beslutspersonen har också att ta ställning till experternas arbete, när det föreligger klart. Han h a r att skapa sig en egen uppfattning om tillförlitligheten i utredningarna beträffande både beskrivande del och prognoser. Han h a r att avgöra om de kan anses tillräckliga för att han skall ta ställning eller om de bör kompletteras i något avseende. Har utredaren framlagt förslag, är det ändock i sista hand beslutspersonen som tar ställning till dessa, väljer mellan alternativ, om sådana föreligger, ä n d r a r och modifierar om han anser det lämpligt eller begär kompletterande förslag utifrån nya förutsättningar. Vissa led i en mera invecklad beslutsprocess eller en beslutsprocess som sträcker sig över en längre tid betecknas understundom som »planering». Det är emellertid inte alltid fullt entydigt, vilka aktiviteter som skall räknas som planering. Att planera innebär att fundera över framtiden och över olika handlingsmöjligheter för att nå ett visst syfte. Om man icke kräver några särskilda kvalifikationer i detta sysslande med framtiden, torde det vara riktigt att säga att alla planerar sin verksamhet. Detta gäller också kommuner, olika kommunala organ och enskilda tjänstemän. I dagligt tal krävs emellertid ibland, att sysslandet med framtiden skall vara på visst sätt kvalificerat (systematiskt, konsekvent, medvetet, baserat på lämpliga metoder etc.) för att förtjäna (heders) beteckningen plane-

344 ring. Det blir dock en språkfråga av underordnat intresse om en icke kvalificerad analys av framtiden och av handlingsmöjligheter skall betecknas som dålig planering eller som brist på planering. Planeringens avgränsning mot beslutsfattandet är också obestämt, vilket resulterar i en vacklande användning av begreppet plan som beteckning för planeringens slutprodukt. Ibland betecknas redan utredningar, t. ex. kartläggningar av handlingsmöjligheter eller av konsekvenser av vissa åtgärder, som planer. Som planer betecknas emellertid också redovisningar av mål man vill realisera eller av åtgärder, som är ägnade för uppnåendet av ett mål. Vill man göra en distinktion mellan de olika slagen av planer, kan det första slaget betecknas utredningsplan. En redovisning i mera allmänna termer av mål som eftersträvas kan kallas idéprogram och en mera preciserad redovisning av mål eller rekommendationer beträffande åtgärder handlingsprogram. Rekommendationerna kan ha karaktär av principer, normer eller andra regler för h u r man bör bete sig i olika upprepade situationer eller ange en kombination av åtgärder, ägnad att i en specifik situation säkerställa eller befordra uppnåendet av ett mål. Rekommendationerna kan vara helt entydiga eller lämna valmöjligheter öppna. De kan eventuellt också göras beroende av framtida händelser eller av andra villkor. Utredningar — utredningsplaner — bör givetvis, som ovan har behandlats, värderas av beslutspersonerna. Det är dock knappast meningsfullt att tala om att man antar en sådan plan. Det är först när planen (eller planförslaget) innehåller rekommendationer av något slag rörande mål eller medel som den kan antas. I detta fall kallas den ofta

plan först sedan den har blivit föremål för godkännande av de beslutande instanserna. Dessförinnan anses den då ha karaktären av planförslag. En alldeles speciell betydelse tycks ordet »plan» ha i byggnadslagstiftningen. Ryggnadslagens planer är baserade på utredningar men är icke själva utredningar. Även om en kommun äger vissa möjligheter att framtvinga förverkligandet av en fastställd plan eller när den själv äger marken själv kan genomföra en stadsplan, kan antagandet av planen knappast sägas innebära ett beslut om dess förverkligande. Stadsplaner är icke vanliga handlingsprogram. De anger visserligen hur kommunen önskar att bebyggelsen skall se ut, kan alltså anses ange ett mål. Väsentligt i fråga om byggnadslagens planer är emellertid att fastställda planer är civilrättsliga instrument för reglering av vissa rättigheter och skyldigheter. Ryggnadslagstiftningens regler för hur planer skall vara utformade och bestämmelser om tillkomstproceduren är i hög grad präglade härav. 19.2. Samordning

på

riksnivå

Det har ofta klagats över att statliga åtgärder av betydelse för den fysiska planeringen och även den lokala planeringen i övrigt visar en brist på inbördes sammanhang och på samordning sinsemellan och med lokala planeringsåtgärder. Vi har icke gjort någon systematisk genomgång av dessa frågor, men anser oss redan därförutan ha en så stor allmän erfarenhet i dessa avseenden att vi icke tvekar att anse att kritiken i varje fall ofta är befogad. Det synes oss därför vara ett angeläget behov att en fast organiserad instans för översyn och samordning av statliga planeringsåtgärder sinsemellan och med lokala åtgärder tillskapas.

345 Efter att ha diskuterat dessa frågor vara lämpligt att det samråd med verksh a r vi funnit, att förefintliga brister chefer och andra berörda som erfordväsentligen torde bero på att flera olika ras för samordningen organiseras i fasta statsdepartement h a r ansvar för åtgär- former. I samband med beslutet om loder av stor betydelse för planeringen kaliseringspolitiken har förutsatts att och att därför inget statsråd har en ett särskilt organ, benämnt lokalisesamlad överblick och ett samlat ansvar ringsberedningen, skall inrättas för att för alla sådana åtgärder. Det synes överblick och samordning skall erhålemellertid vara verklighetsfrämmande las i lokaliseringspolitiska frågor som att tänka sig att man skulle kunna sam- berör flera departements och verks anmanföra alla verk med väsentliga upp- svarsområden. I beredningen skall ingå gifter i detta planeringssammanhang till företrädare för berörda departement ett departement. Detta torde emellertid och myndigheter och för näringslivets icke h i n d r a att ansvaret för samord- organisationer. Då lokaliseringsplaneningen av sådana planeringsuppgifter ringen och lokaliseringspolitiken är desom nu diskuteras samlas hos ett de- lar av den allmännare samhällsplanepartement och ett ansvarigt statsråd. ring och samhällsbyggnadspolitik, som Detta skulle innebära att verkschefer vi h a r att diskutera, kan övervägas om med ansvar för åtgärder och planering lokaliseringsberedningen bör byggas ut av betydelse för samhällsbyggandet till en samhällsbyggnadsberedning. skulle vara skyldiga att i dessa frågor Beslut som fattas på riksnivå har ofta rådgöra med ifrågavarande statsråd, en avgörande betydelse för den kommen dessutom alltjämt vara bundna till munala planeringen. Det är därför önsksitt vanliga departement. Att verksche- värt att kommunerna på ett så tidigt fer på detta sätt håller kontakter med stadium som möjligt informeras om flera departement är icke något nytt, ställningstaganden på riksnivå och deutan ett system som med framgång till- ras konsekvenser för den egna komlämpas i rätt stor utsträckning. munen. Särskilt starka har önskemålen Genom statsmakternas beslut vid höst- varit om flerårsbesked om åtgärder som riksdagen 1964 om riktlinjer för lokali- reglerar bostadsbyggandets omfattning. seringspolitiken synes inrikesdeparte- Sådana besked skulle på ett väsentligt mentet få en central ställning i fråga sätt underlätta kommunernas planering. om lokaliseringspolitiken och därvid Som vi tidigare h a r omnämnt kan översvara för samordningen inom denna. gången från budgetår till kalenderår vid Det synes därför följdriktigt att också fastställandet av lånemedelsramarna anansvaret för samordningen inom sam- ses innebära att ett första steg mot flerhällsplaneringen i dess helhet föres dit. årsbesked har tagits. Vi inser svårigheUnder detta departement lyder också terna för statsmakterna att binda sig länsstyrelserna, som skall bli regionala för bestämda lånemedelsramar på ett organ för den översiktliga samhällspla- ännu tidigare stadium men vill underneringen. Inom det departement dit stryka att vi anser det angeläget att alla ansvaret för samordningen av samhälls- möjligheter att ge tidigare besked tillplaneringen förläggs erfordras en av- varatas. Vi finner dock också viktigt delning för planeringsfrågor, inte minst att betona att frånvaron av besked om för att samordna arbetet inom Kungl. bostadsbyggandets omfattning för några Maj:ts kansli. år framåt icke får tas till intäkt för unVi h a r vidare diskuterat, om det kan derlåtenhet att planera bostadsbyggan-

346 det i kommunerna. Konsekvensen av att flerårsbesked ej kan lämnas bör vara att planeringen görs rörlig så att den kan möta olika utvecklingsalternativ.

19.3.

Samordning

på

länsnivå

Det är inte tillräckligt att statliga åtgärder på riksnivå samordnas. Också de beslut som fattas av olika länsorgan måste samverka på ett rationellt sätt. På länsnivån måste också uppmärksammas, att samspelet mellan länsorgan och kommunala organ blir effektivt. Då åtgärder för att påverka näringslivets lokalisering måste samordnas med och innefatta åtgärder av allmänt samhällsplanerande slag, kan samordningsfrågorna på länsnivån icke behandlas fristående från redan gjorda ställningstaganden till lokaliseringsplaneringen. Genom ställningstagandena till lokaliseringsplaneringen får statsmakterna anses i princip ha tagit ställning även till hur samarbetet beträffande samhällsplaneringen i vidare mening bör vara organiserat på länsplanet. Här bör också erinras om att frågor om samordning av planeringsverksamheten i länen behandlas av den pågående utredningen rörande den statliga länsförvaltningens organisation, den s. k. länsförvaltningsutredningen. En omprövning av organisationen torde därför få äga rum, när denna utredning h a r framlagt sina förslag. Med hänsyn härtill får vi begränsa oss till några kommentarer. Länsstyrelserna h a r ansetts vara det organ som h a r de bästa förutsättningarna att leda och samordna planeringsuppgifterna på länsplanet och h a r därför utvalts som regionala lokaliseringsorgan. I egenskap av regionala lokaliseringsorgan h a r styrelserna att fatta beslut av stor vikt för länets befolkning

och för både den kommunala verksamheten och övriga länsorgans verksamhet. Till länsstyrelserna h a r därför knutits planeringsråd bestående av dels ledamöter, utsedda av Kungl. Maj :t, väl förtrogna med länets näringsliv och övriga förhållanden och representerande bl. a. arbetsmarknadsorganisationerna, dels kommunala förtroendemän, utsedda av landstinget, representerande olika delar av länet. Rådet skall delta i handläggningen av frågor om samordning av kommunernas, landstingets och de olika länsorganens insatser inom den samhälleliga planeringen. En samordning behövs emellertid inte endast beträffande de principiella frågor som planeringsrådet kan antas komma att behandla utan också i det löpande arbetet med att realisera olika projekt, bl. a. ett bostadsbyggande av lämplig omfattning och inriktning. Härför behövs ett samarbete mellan enskilda kommuner och de olika länsorgan som deltar i eller h a r inflytande på handläggningen av ett ärende. Den försöksverksamhet med planeringskommittéer, som på vårt initiativ h a r bedrivits i tre län, h a r syftat till att åstadkomma ett sådant samarbete i fråga om bostadsbyggandet, varvid det också har ålegat planeringskommittéerna att stimulera kommunernas planeringsverksamhet inom detta område. Erfarenheterna av försöksverksamheten har som redovisats i kap. 17 varit goda. Det finns därför all anledning att fortsätta en sådan verksamhet. Det måste h ä r betonas att upprättandet av bostadsbyggnadsprogram inte ersätter denna verksamhet. Bostadsbyggnadsprogrammen bör snarare betraktas som hjälpmedel i en verksamhet av det slag som planeringskommittéerna avsåg. Denna verksamhet förutsatte ju — också innan skyldigheten att upprätta bostadsbyggnadsprogram

347 föreskrevs — att uppgifter lämnades av kommunerna om tillgång på tomtmark och a n d r a lokala förutsättningar för bostadsproduktionen liksom om kommunernas bedömningar av bostadsbyggnadsbehovet. I lokaliseringspropositionen har förutsatts att länsstyrelserna vid fullgörandet av sina uppgifter som regionalt lokaliseringsorgan måste samverka med övriga länsorgan, som h a r uppgifter inom dithörande områden. Samarbetet skulle bl. a. avse utbyte av upplysningar och synpunkter och fördelning av utredningsuppgifter. Samarbetet skulle förverkligas genom att länsorganens chefstjänstemän deltar i ärendenas handläggning i länsstyrelsen och genom att arbetsgrupper bildas för beredning av vissa ärenden. Olika meningar kan finnas om hur långt länsstyrelsernas ansvar för samordning inom den allmänna samhällsplaneringen bör sträcka sig. Även om en verksamhet av det slag som har bedrivits av planeringskommittéerna i de tre länen kanske icke h a r ansetts ingå i den verksamhet som bör ledas av länsstyrelserna, synes en dylik verksamhet dock ligga i linje med statsmakternas ställningstaganden och intentioner beträffande samordningen av planeringsverksamheten på länsnivå. Det synes oss därför också vara mest naturligt att denna verksamhet inordnas under länsstyrelserna. Detta skulle innebära, att medan bostadsstyrelsen h a r haft ansvaret för försöksverksamheten och i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen och bostadsbyggnadsutredningen h a r utfärdat anvisningar härför, skulle det i fortsättningen ankomma på länsstyrelserna att ta initiativet till och att leda arbetsgrupper för bostadsbyggandets planering (planeringsgrupper) med uppgifter

motsvarande planeringskommittéernas. Vid statsmakternas ställningstaganden i lokaliseringspolitiken h a r vidare förutsatts, att en utvidgad utredningsverksamhet skall bedrivas i länen. Verksamheten skall omfatta sammanställningar och analyser av data om befolkning och näringsliv inom kommuner och regioner. Också prognoser och bedömningar av utvecklingstendenser skall göras. Ett dylikt material förväntas bli av stor betydelse både för de olika länsorganen och för kommunerna. Det är inte klart utsagt h u r omfattande utredningsverksamheten bör vara. Det kan därför också h ä r finnas olika meningar om hur långt analyser och prognoser bör drivas. Det kan här finnas anledning att något diskutera de prognoser, som förutsattes ingå i bostadsbyggnadsprogrammen. Bostadsstyrelsen rekommenderar, att bostadsbyggnadsprogrammen skall byggas på enligt ett visst räkneschema utförda beräkningar av det framtida bostadsbehovet. Många kommuner saknar personal för att på egen h a n d genomföra dessa beräkningar. Redogörelserna för de första programmen visar också att många kommuner har anlitat konsulter för beräkningarna. Det synes oss vara fördelaktigt om beräkningar av detta slag utföres av länsmyndigheterna och tillhandahålles kommunerna som ett primärmaterial, som de efter behov kan bearbeta vidare. Detta förfarande synes vara så mycket mer motiverat som beräkningarna enligt bostadsstyrelsens anvisningar ibland ej bör avse enskilda kommuner utan bostadsförsörjningsområden omfattande flera kommuner. Avsikten är vidare att länsbostadsnämnderna skall använda uppgifterna i sin verksamhet, vilket också talar för att de bör åvila ett statligt organ. Det är vår erfarenhet att precisionen

348 i beräkningar av framtida lokala bostadsbehov är låg. I tidigare utförda beräkningar h a r bostadsbehoven tämligen konsekvent underskattats. Å andra sidan synes man i kommunerna och kanske också på andra håll ha haft en överdriven tillit till beräkningarna. Då man senare h a r kunnat konstatera att utvecklingen på ett väsentligt sätt har avvikit från beräkningarna h a r tilliten förbytts i misstro. Det synes därför vara viktigt att länsmyndigheterna och planeringsgrupperna i sina kontakter med kommunerna verkar för en kritisk syn på beräkningarna. Det bör också framhållas att beräkningarna endast är ett primärmaterial, till vilket kommunerna h a r att själva ta ställning, och som de om de så finner lämpligt h a r att modifiera eller komplettera med egna beräkningar.

19.4.

Översiktsplanering

19.4.1. Kritik av översiktsplaneringen i dess nuvarande form

Med översiktsplanering skall i fortsättningen menas en planering som sysslar med stora utvecklingslinjer och med samordning mellan olika organs verksamhet. Ordet ges en mycket vidsträckt innebörd. Också om ordet generalplan så som nedan sägs ibland h a r använts i en sådan vidsträckt betydelse är detta dock inte den enda förekommande tolkningen av byggnadslagstiftningens generalplan, översiktsplanering skall alltså icke tolkas som synonymt med generalplanering. Varje handlande syftar till vissa mål. Dessa kan formuleras mer eller mindre allmänt. Det kan gälla att befordra en utveckling i en viss riktning. Medan man ännu behandlar frågorna översikt-

ligt blir formuleringarna gärna allmänna — man formulerar vissa principer. Är det frågan om bostadsbyggande kan man t. ex. säga, att man önskar en utveckling mot flera egna hem. Vill man verkligen påverka utvecklingen måste man emellertid undan för u n d a n precisera detta mål. Man måste ange i vilken grad och vilken takt och med vilka medel man vill påverka utvecklingen. Vid behandlingen av ett stadsplaneärende eller ett bostadspolitiskt produktionsprogram för ett visst bostadsområde — det kan vara naturligt att tala om dessa ställningstaganden som senare än översiktsplaneringen — kan det bli frågan om mycket precisa ställningstaganden. Dessa ställningstaganden kommer emellertid att påverkas av den tidigare översiktsplaneringen, vare sig denna har utredningskaraktär eller är ett princip- eller handlingsprogram, förutsatt att argumenteringen i översiktsplanerna framstår som övertygande. Om man tar »planering» i dess mest vidsträckta innebörd, dvs. i betydelsen »fundera över framtiden för att vägleda någons handlande», så planeras det och har alltid planerats i alla kommuner och på skilda nivåer inom kommunerna. Också om man begränsar sig till översiktsplanering, torde man kunna utgå från att en sådan i någon form existerar i alla kommuner. I kommunenkäten har också från flera kommuner, där man icke har någon skrift eller karta som har kunnat kallas generalplan (eller liknande), framhållits att man likväl h a r haft klart för sig både h u r man önskat att utvecklingen skulle gå och vilka möjligheter man h a r haft att påverka den i olika avseenden. Det finns i och för sig ingen anledning betvivla att en sådan informell översiktsplanering understundom kan ha varit effektiv och ändamålsenlig. Det torde inte finnas mycket skrivet om h u r den-

349 na allmänna översiktsplanering i kommunerna h a r organiserats eller fungerat. Inte heller ger utredningens egen kommunenkät underlag för någon beskrivning härav. Ibland h a r generalplanen i byggnadslagstiftningens mening framställts som ett instrument för översiktsplanering i den vidsträckta bemärkelse det h ä r är frågan om, dvs. en planering som berör alla aspekter av utvecklingen. Det har sagts att denna plan har kallats generalplan just därför att den skulle syssla med allting. Generalplanen framställes som kommunens handlingsprogram och anses böra vara bestämmande för kommunens organ i allmänhet. Generalplanen h a r då icke uppfattats som en översiktsplan sidoordnad med andra planer av översiktskaraktär utan som den överordnade planen som skall vara normgivande för andra planer. Ser man till faktiskt utförda generalplaner nödgas man dock konstatera att de icke motsvarar anspråken på att vara dylika generella handlingsprogram. I samband med generalplaneringen utföres säkert ofta utredningar som kan vara av intresse för flera kommunala organ och vilka som bakgrundsinformation kan påverka deras handlande. Generalplanerna innehåller också rekommendationer av olika slag. I vissa avseenden kan de vara konkreta och precisa (t. ex. i fråga om avgränsningen av områden för olika ändamål) och är då om de anses giltiga av betydelse för flera organ när de planerar sin verksamhet. Det förekommer också en del vagt formulerade rekommendationer. Ofta är det också oklart till vem dessa rekommendationer vänder sig. Det torde dock aldrig vara fallet att en generalplan har en sådan bredd att den kan göra anspråk på att vara ett allmänt handlingsprogram och ett betydelsefullt rättesnöre för alla eller många oli-

ka kommunala organ i olika funktioner. Ibland h a r generalplanens uppgift angivits vara att vägleda byggnadsnämnden genom att förbereda detaljplaneringen, vilket sker dels genom att den anger vilka områden som skall planläggas och i vilken ordning, dels genom att den för varje område anger vissa förutsättningar för detaljplaneringen såsom rörande områdets anslutning till trafikleder, ledningsnät etc. samt bebyggelsens sammansättning och utformning i stora drag. Andra förutsättningar för detaljplaneringen kan hämtas ur kommunens bostadspolitiska planer och program, ur antagna normer och regler och ur praxis av olika slag. Generalplaneringen i dess traditionella form — varmed h ä r avses »universella» planer, dvs. planer som vill behandla alla eller i varje fall många utvecklingsproblem för en stad eller ett samhälle i dess helhet — torde emellertid tämligen illa ha fyllt även denna mera begränsade funktion (även om man bortser från de fall då planen redan från början har framstått som främmande därför att den icke har tillkommit som ett uttryck för kommunala önskemål och synpunkter). Planen har väl i bästa fall angivit en viss ordning för bebyggelsens utveckling men de förutsättningar som har kunnat uppställas för varje delområde har på grund av planens ambitioner att lösa en mängd olika problem för alla delar av staden blivit tämligen oklara eller magra. I den mån något längre gående preciseringar h a r uppställts h a r dessa ofta rätt snart efter planens färdigställande framstått som föråldrade eller eljest icke längre svarande mot kommunens intentioner. Följden av denna planeringsrutin h a r därför ofta blivit att när detaljplaneringen av ett område har påbörjats,

350 oklarhet har förelegat om förutsättningarna för planeringen. Det finns ingen anledning att tro att generalplaner i byggnadslagstiftningens mening är den lämpliga formen för all översiktsplanering och icke heller att en generalplan om en sådan utarbetats skall vara överordnad all annan planering, dvs. att de former byggnadslagstiftningen anger är lämpade för en dylik allmän planering. I byggnadslagen är generalplaneinstitutet icke heller tänkt för detta ändamål. Generalplanen skall redovisas på en karta. Den har primärt med dispositionen av mark att göra. Generalplaneförslaget skall utställas och remitteras, för att markägare och a n d r a skall ges tillfälle framföra sina synpunkter. Fastställelsen innebär en civilrättslig reglering. Det blir senare anledning återkomma till gcneralplaneinstitutets användning i mera begränsade sammanhang. Här skall till en början något sägas om översiktsplanering i allmänhet och om översiktsplanering i samband med bostadsbyggande i andra former än generalplanering.

19.4.2. Behov av översiktsplanering

Det finns otvivelaktigt en lång rad frågor i vilka det behövs en relativt långsiktig planering och flera av dessa har stor betydelse för bostadsförsörjningen. För närvarande torde i flera kommuner bl. a. skolfrågor och frågor om skydd för vattenförsörjningen tilldra sig stor uppmärksamhet. Markanskaffning för bostadsbyggandet på relativt lång sikt är i flertalet expanderande tätortskommuner en viktig planeringsuppgift. Omvandling av saneringsmogna centrala områden kan ge anledning till utredningar av flera slag och kräver engagemang och ställningstaganden. Också trafiken behöver planeras. Det kan gälla dragningen av viktigare huvudleder el-

ler principer för trafikdifferentiering i nya bostadsområden, parkeringsproblem och reglering av trafiken i äldre stadsdelar etc. Det kan finnas behov av att utreda och diskutera, om man i kommunen på ett tillfredsställande sätt har sörjt för lekplatser, daghem, parker etc. Man måste sörja för att mark finns tillgänglig i rätt tid, göra överenskommelser med byggherrar, sörja för stadsplanering, fastighetsbildning, iordningställande av gator och ledningar etc. Man måste sörja för att också bostadskomplement som skolor och butiker iordningställes i rätt tid. Ekonomiska konsekvenser av enskilda åtgärder måste undersökas. Men alla de kommunala investeringar och andra ekonomiska engagemang, som bostadsbyggandet är sammankopplat med, måste också tas in i en allmän kommunal investeringsplanering och ekonomisk planering och där avvägas mot andra investeringsbehov och andra kostnadskrävande åtgärder. I detta planeringsarbete kan givetvis ifrågakomma planer av många olika slag — rena utredningar, allmänt hållna principprogram, uppställandet av normer, förslag till åtgärder i vissa konkreta situationer m. m. Det krävs erfarenhet och gott omdöme att rätt avväga planeringens såväl omfattning som inriktning. Vi vill icke presentera något förslag till standardprogram för en sådan planeringsverksamhet men vill framhålla några synpunkter. 19.4.3. Klar målinriktning

Den lista över olika planeringsuppgifter som har lämnats ovan kan utan svårighet ytterligare förlängas. Å andra sidan är det naturligtvis icke så att alla de ovan uppräknade exemplen på planeringsuppgifter är väsentliga i alla kommuner. Tvärtom torde problemen ställa sig högst olika i olika kommuner.

351 I en kommun kan markfrågorna genom att kommunen redan tidigare har förvärvat mark vara lösta för avsevärd tid eller så enkla att de icke är något problem, under det att markfrågorna i andra kommuner kan vara mycket svårlösta. Saneringsproblemen, trafikfrågor etc. ställer sig också helt olika i olika kommuner. Det synes oss angeläget att planeringens roll i den kommunala beslutsprocessen göres fullt klar. Det är angeläget att betona att planerna är ett instrument, varav beslutsinstanserna — dvs. de organ och personer som h a r att fatta beslut — skall betjäna sig för att realisera vissa avsikter. Planeringen har värde enbart som ett sådant instrument. Den har icke något självständigt värde vid sidan av beslutsprocessen. Härav följer också att beslulspersonerna har att avgöra vilka utredningar och planer de vill ha utarbetade. Härvid må de givetvis liksom i varje beslutssituation ta råd av vem de vill. Det är emellertid viktigt att beslutspersonerna skapar sig en verkligt självständig uppfattning om behovet och nyttan av olika planeringsförfaranden. Detta kan synas självklart. Vår granskning av hittillsvarande planeringsrutiner synes emellertid visa, att allt icke har varit väl beställt på denna punkt. Planarbeten synes ofta ha påbörjats utan att kommunalmännen har gjort tillräckligt klart för sig vad man kunde eller ville uppnå. Inte heller synes kommunalmännen ha utövat den ledning av planarbetet som bort ankomma på dem. Ledningen av arbetet synes i stället ofta ha glidit över till experterna, vilket resulterat i att planeringen ej h a r kommit att spela den roll som hade avsetts. Det är väl icke osannolikt, att en alltför onyanserad propaganda för planering och vissa bestämda former för denna h a r medverkat till att utvecklingen har blivit sådan. Det synes därför ange-

läget att betona de kommunala beslutsorganens centrala ställning i planeringen och deras ansvar för h u r den läggs upp. Att betona detta är också att betona att varje påbörjande av en planeringsuppgift förutsätter en diskussion om dess mål. Beslutspersonerna måste bestämma vilka utredningar och andra planarbeten de vill ha utförda. Detta innebär att de upprättar ett program för planarbetet till ledning för experterna. Om man så vill, kan man säga, att också planeringen måste planeras. Hur pass ambitiöst detta program bör göras beror givetvis på omständigheterna, t. ex. på betydelsen och omfattningen av planarbetet, på h u r pass goda underhandskontakter som finns mellan beslutsperson och expert etc. Det viktiga är att uppdragsgivarens centrala ställning icke prisges, utan att han påtar sig sitt ansvar och verkligen utövar den ledning som tillkommer honom. 19.4.4. Uppdelning på olika planer

Fastän den förteckning som ovan lämnades över olika planeringsuppgifter i huvudsak h a r begränsats till frågor, som h a r ett påtagligt samband med stadsplanering och byggnadsverksamhet, synes det uppenbart att alla dessa uppgifter icke lämpligen kan behandlas i en enda plan, redigerad av en planförfattare, förberedd och diskuterad av byggnadsnämnden eller av en under en relativt kort tid verksam planeringskommitté. Frågor av mångahanda slag har visserligen ansetts höra hemma i generalplaner av det vanliga allt omspännande slaget. Försöken att i en enda plan gripa sig an med många problem av mycket skiftande slag har trots att planarbetet pågått i många år ofta resulterat i att behandlingen av varje enskilt problem h a r blivit så ytligt att resultaten för de berörda kom-

352 munalmännen icke har synts acceptabla. Utvecklingen har också under de senaste åren synts gå mot att allt fler problem blir föremål för speciella utredningar. Denna tendens synes oss vara riktig. Göres icke en enda översiktsplan utan översiktsplaner för skilda ämnesområden, är det nödvändigt att se till att planerna icke kommer i konflikt med varandra. Någon allmän regel om hur denna samordning bör ske synes inte böra upprättas. Det måste ankomma på varje kommun för sig att pröva om ett särskilt samordningsorgan behövs för att sammanjämka planer som upprättas i olika organ eller om det eventuellt är önskvärt att upprätta något slags överordnad plan, vari olika ämnesplaner kollationeras mot varandra och eventuellt behövliga sammanjämkningar göres. Den sammanjämkning som kan behövas kan avse rent fysiska förhållanden eller tidsplanering eller ekonomisk planering. 19.4.5. Kommunstyrelsens roll i planeringen

En del av de planeringsuppgifter som berörts ovan hör hemma under byggnadsnämnden. Också andra nämnder och organ är berörda. Skolplanering hör till skolstyrelse, planering av nya elverk, vattenverk, reningsverk etc. ankommer på teknisk nämnd eller verksstyrelse, gatuarbete etc. måste förberedas av det organ som svarar härför etc. Slutligen är det tydligt att kommunens styrelse måste spela en mycket aktiv roll i översiktsplaneringen. En del frågor torde naturligt höra hemma omedelbart under kommunstyrelsen. I en översiktsplanering måste givetvis ingå att söka överblicka ekonomiska konsekvenser. Sammanställningar av investeringsplaner bör därför göras. Styrelsen har ett omedelbart ansvar för bostadsförsörjningen, varför planeringen av denna antagligen bör utföras av styrel-

sen själv. Slutligen måste det ankomma på styrelsen att sörja för att de olika delplaner som utarbetats i olika nämnder klaffar med varandra. Det torde också vara styrelsens sak att ha kontroll på att planerna successivt konkretiseras och slutligen sammansmältes med varandra i en produktionsplan vari också ingår en tillräckligt rörlig och smidig tidsplanering, som säkerställer att produktionen flyter i möjligaste mån jämnt. Till styrelsens uppgifter måste också höra att när så behövs ta initiativ till aktivisering av översiktsplaneringen i olika nämnder. Vissa grundläggande utredningar — t. ex. demografiska — kan vara av värde för flera kommunala organ. Det bör höra till styrelsens uppgifter att verka för en samordning av sådan utredningsverksamhet; eventuellt bör styrelsen själv ha hand om denna verksamhet. 19.4.6. Anpassbarhet

Om planeringen betraktas som led i en successiv beslutsprocess blir det också tydligt, att den grad av entydighet, som planens rekommendationer eller på utredningsplaner baserade beslut bör ha, kan sättas i relation till det stadium behandlingen av den studerade frågan befinner sig i. Flera av de antaganden man gör om framtiden måste präglas av osäkerhet. Exempel är antaganden om näringslivets utveckling på orten och därav betingad omflyttning, giftermåls- och hushållsbildningsvanor, hushållsstorlekar, bostadsstandard, handelns och industrins lokalbehov och lokalisering, trafikutvecklingen. Även om varje antagande för sig synes mycket sannolikt, blir sannolikheten för en fix kombination av någorlunda preciserade antaganden liten, då antalet antaganden i kombinationen ökar. Om det gällde antaganden som kunde förknippas med

353 mätbara sannolikheter för förverkligandet, vore det lätt att illustrera hur sannolikheten för realiserandet av en kombination av var för sig sannolika antaganden snabbt reduceras vid ökning av antalet av varandra oberoende antaganden, som ingår i kombinationen. Om varje antagande för sig hade sannolikheten 0,9, skulle t. ex. en kombination av fem antaganden realiseras i mindre än två fall av tre och en kombination av tio antaganden i ett fall av tre. Vore sannolikheten för varje enskilt antagande 0,8, blir sannolikheterna för kombinationer om fem och tio antaganden en på tre respektive en på tio. De antaganden som görs i en plan är visserligen i allmänhet icke sådana, att det är möjligt att förknippa dem med någon mätbar sannolikhet för realiserandet. Trots detta synes det vara riktigt att påstå, att de kombinationer av i och för sig sannolika antaganden som planerna oftast bygger på har en begränsad sannolikhet att realiseras. Det är därför otillfredsställande, när en plan r ä k n a r med endast en viss kombination av kanske var för sig troliga antaganden om framtiden. En sådan plan kommer sannolikt relativt snart att förlora sin aktualitet. Ibland har fortlöpande revisioner rekommenderats som ett medel att anpassa planeringen till ändrade förutsättningar. I allmänhet synes man härmed mena att en planering efter i huvudsak konventionella linjer — dvs. utan egentliga alternativ — skall göras med vissa mellanrum, t. ex. vart femte år. När det t. ex. gäller en generalplan skulle man vid varje revisionstillfälle göra en genomgång av planen i dess helhet, från undersökningar och inventeringar, över prognoser fram till ett tämligen entydigt utläggande av vägnät, ledningar, område för olika ändamål etc. Man antyder att dessa uppre23—412899

pade genomgångar skall vara enklare än det ursprungliga planarbetet, eftersom det bara rör sig om »revisioner» — en åsikt som emellertid inte syns helt självklar. Detta sätt att uppnå smidighet och anpassning synes oss emellertid vara otillräckligt om planerna i övrigt behåller en fast, entydig utformning. Anpassbarheten måste för att kunna fungera byggas in i planeringen som sådan, dvs. översiktsplanen måste räkna med olika utvecklingsmöjligheter och hålla häremot svarande valmöjligheter öppna. I en översiktsplan bör antagandena om framtiden icke entydigt fastläggas och därför ej heller rekommendationer och beslut preciseras. Principer måste fastläggas som riktlinjer för det fortsatta planeringsarbetet och kanske måste också någon detalj klaras ut för att den kommunala verksamheten skall kunna hållas i gång. På detta stadium synes man också då en konkretisering är nödvändig med fördel kunna arbeta med alternativ och där så är möjligt med breda osäkerhetsmarginaler. Om man på detta sätt håller olika utvecklingsvägar öppna och undviker att detaljera och precisera sina ställningstaganden tidigare än vad som är nödvändigt med hänsyn till det praktiska handlandet, uppnår man att det blir möjligt att arbeta med en plan som bevarar sin relevans och att vid beslutsfattandet ändock tillgodogöra sig alla de informationer och erfarenheter som föreligger vid tidpunkten för beslutet. Översiktsplaneringen har ibland kritiserats för att den har saknat »fasthet». Även om handlandet givetvis bör präglas av en viss konsekvens och icke får urarta till ett hållningslöst vacklande mellan olika ståndpunkter, vill vi dock betona, att kravet på fasthet i planeringen icke får inkräkta på kravet på anpassbarhet till olika utvecklingsvägar. Möjligheterna

354 att inom ramen för en plan snabbt anpassa handlandet efter ändrade förutsättningar i olika avseenden — ändrade finansieringsvillkor eller ekonomiska förutsättningar i övrigt, ändrade arbetsmarknadsförhållanden, förändringar i demografiska utvecklingstrender, ny teknik etc. — bör vara ett kännemärke på en god plan. Vi får h ä r i övrigt hänvisa till vad som har sagts ovan under 18.1.2.4 om osäkerheten i prognoser och därtill anknutna reflexioner om planeringsmetodiken. 19.4.7. Mellanplaner

Tidigare h a r talats om en uppdelning av översiktsplaneringen efter ämnesområden. Vad som har sagts i föregående avsnitt synes emellertid också kunna föranleda en uppdelning i flera i tiden efter varandra följande stadier. Detta skall här illustreras med exempel från den fysiska planeringen. Som tidigare har nämnts har generalplaneringen i konventionella former icke fungerat helt tillfredsställande som förberedelse för byggnadsnämndens detaljplanering. Vi h a r oss bekant att man i några kommuner för att förbättra förutsättningarna för detaljplaneringen har utbildat en praxis att före stadsplaneringen upprätta s. k. dispositionsplaner, vilka avser delar av staden, men större områden än som stadsplaneras i ett sammanhang och där frågor av översiktskaraktär behandlas. Det är emellertid icke utrett i vilken utsträckning de förekommer. I vår enkät om översiktsplaneringen ingick en fråga om förekomsten av och synpunkter på sådana planer. Frågan har emellertid ofta förbigåtts av kommunerna, och när den h a r besvarats är innebörden av svaren ofta oklar. Det synes emellertid sannolikt, att denna planeringsmetod oftast är okänd eller i varje fall tillämpas endast undantagsvis.

Denna planeringsmetodik synes emellertid vila på sunda och riktiga principer. Det finns därför anledning att något uppehålla sig härvid. Värdet av metoden synes framför allt vara baserat på att man erhåller en successiv behandling av de frågor som måste lösas vid planeringen. Vi tänker oss att gången kan vara den följande. Frågor av betydelse för hela staden eller hela samhället behandlas, om så är nödvändigt, i en överordnad planering representerad av planer för olika ämnesområden. I denna planering har man icke anledning att gå mera i detalj än vad som kan anses nödvändigt för att säkerställa de syften man avser att tillgodose och som bör vara klart redovisade. Kommunens styrelse tillser att m a r k för en successivt fortgående bebyggelse förvärvas av kommunen eller på annat sätt göres tillgänglig för bebyggelse. När det blir aktuellt att närmare förbereda bebyggelsen i ett visst område, upprättar byggnadsnämnden (eller låter upprätta) ett förslag till dispositionsplan, samtidigt som kommunens styrelse gör utkast till bostadspolitiskt program för området, dvs. tar ställning till tidigare icke lösta frågor om hus- och lägenhetstyper och de standardkrav kommunen i olika avseenden vill hävda och metoderna härför. Den av byggnadsnämnden upprättade planen måste givetvis granskas av kommunens styrelse ur de synpunkter denna h a r att bevaka. För att i möjligaste mån undvika konflikter på ett senare stadium, vilka kan förorsaka att planen måste överarbetas och att bostadsproduktionen stoppas upp, synes samråd emellertid böra äga rum med alla parter som kan ha intresse att bevaka vid planläggningen. Dispositionsplanerna torde i allmänhet utformas så att de fyller de formella kraven på generalplaner. Ingenting h i n d r a r därför att planen be-

355 handlas som en generalplan. Mycket synes tala för att planen utställes och remitteras i vanlig ordning, innan den formellt godkänns i byggnadsnämnden. Endast i mycket sällsynta undantagsfall torde det vara motiverat att söka fastställelse enligt byggnadslagens regler på en dispositionsplan. Mot fastställelsen talar — liksom i fråga om generalplaner i allmänhet —• att rättsverkningarna kan vara besvärande och att avvikelser från planen kräver en omständlig formell behandling. Härmed är emellertid ännu icke sagt att skäl saknas för att låta fastställelsemyndigheten på ena eller andra sättet — eventuellt efter nya regler — ta ställning till dispositionsplanen. Som skäl för att låta fastställelsemyndigheten ta del av och uttala sig om dispositionsplanen kan åberopas att om den får granska planeringen först sedan detaljplan h a r utarbetats och underställts myndigheten för fastställelse, anmärkningar från fastställelsemyndigheten som tvingar fram en överarbetning av planen kan få förödande konsekvenser för bostadsproduktionen. Från håll, där man vill begränsa det statliga inflytandet över planeringen kan emellertid hävdas, att granskningsmyndigheten just genom att kopplas in så sent som möjligt berövas sina möjligheter att öva ett reellt inflytande på planeringen då det förutsattes all den härvid icke annat än möjligen i extrema undantagsfall genom att göra väsentliga ingrepp skall ta på sig ansvaret för att försena produktionen. Byggnadsstyrelsen har ansett sig ha förutsättningar att utarbeta förslag till ett förfarande för samråd mellan kommuner och länsmyndigheter vid detaljplaneringen. Vi anser detta lämpligt men förutsätter, att förfarandet blir frivilligt, önskvärt är att samrådsförfarandet blir tillämpligt även i fråga om dispositionsplaner och generalplaner,

vare sig dessa planer skall fastställas eller ej. Eventuellt bör härvid även byggnadsstyrelsen dras in i samrådet. Även de av oss föreslagna planeringsgrupperna i länen kan vara av betydelse i detta sammanhang. 19.4.8. Utredningar

I samband med generalplanering h a r ofta utförts ett mycket stort antal inventeringar och utredningar av olika slag, vilket bl. a. har medfört, att generalplanearbetet har dragit ut över en lång period. Detta har också bidragit till att skapa olust mot generalplaneringen. Man nödgas också konstatera, att många av de utredningar som har utförts synes ha ett oklart samband med planeringen eller att de på annat sätt framstår som tämligen irrelevanta. (Jfr 18.1.2.6 Förarbeten till prognoserna.) En förenkling i förberedelsearbetena synes emellertid på många håll ha gjort sig gällande. Vi anser det emellertid angeläget att understryka att överflödiga utredningar givetvis bör undvikas. Vi har också vid vår granskning funnit, att allvarliga invändningar ibland h a r kunnat resas mot det sätt på vilket olika utredningar h a r utförts. (Jfr 18.1.2.2 Befolkningsprognoser, 18.1.2.3 Prognosperioden, 18.1.2.4 Osäkerheten i befolkningsoch bostadsprognoser, 18.1.2.7 Behandlingen av det statistiska materialet.) Om man å ena sidan kan önska att utredningsarbetet förenklas genom att onödiga utredningar undvikes, måste man å andra sidan önska, att utredningarna samtidigt som de blir mera klart inriktade på relevanta problem genomföres med större sakkunskap. Enkelhet i utredningsarbetet får ej innebära löslighet eller slarv. Ibland h a r som försvar för grovt tillyxade beräkningar hävdats att också lösa uppskattningar — i realiteten ofta baserade på tämligen godtyckliga antaganden — är

356 bättre än inga beräkningar alls. Eller det sägs att man — även om man inte kan göra beräkningar av önskvärd noggrannhet — ändå måste ha utgångspunkter för t. ex. dimensionering av områden för olika ändamål etc. Detta sätt att resonera synes icke vara tillfredsställande. Det synes icke vara korrekt att bortse från osäkerheten i t. ex. en prognos eller att basera en plan (dimensioneringar etc.) på entydiga men ytterligt osäkra antaganden om framtiden. Vi erinrar h ä r om vad som sagts ovan om anpassbarhet. Enkelheten får naturligtvis ej heller innebära att statistiska och andra material behandlas godtyckligt, t. ex. på så sätt att man icke prövar jämförbarheten i uppgifter som sammanställes. Det är givetvis också angeläget att man vid kommunal planering då tillfälle erbjuds utnyttjar sig av utredningar som h a r utförts i andra sammanhang. I många fall torde en centralt utförd utredning helt kunna ersätta en egen lokal utredning. I andra fall kan det vara nödvändigt att diskutera i vad mån en centralt utförd utredning är tilllämplig i den lokala planeringen; eventuellt kan den behöva kompletteras med någon lokal utredning. Bl. a. genom de länsutredningar som har företagits i olika sammanhang h a r mängden av material, användbart i den lokala planeringen, successivt ökat. Det torde också i takt härmed ha blivit vanligare att bygga kommunal planering på sådant utredningsmaterial. Det måste emellertid konstateras, att kommunerna alltjämt är hänvisade till att själva utföra mycket utredningsarbete, som hellre borde utföras av centrala organ än i varje kommun för sig. (Jfr 18.1.1.9 önskemål om åtgärder för att underlätta planeringen och 18.1.2.9 Central utredningsverksamhet.) Så t. ex. framstår det som tämligen naturligt att

centrala organ kontinuerligt kartlägger utvecklingstendenser, som är gemensamma för hela riket eller stora delar därav, icke bara i fråga om befolkningsutveckling utan även i fråga om bostadsbehov, trafikutveckling, behov av lokaler för olika ändamål etc. I stor utsträckning gäller nog också att kännedom om de utredningar som existerar och framför allt om deras användbarhet är bristfällig. Det är därför också angeläget att göra material lättillgängligt för planerare. För att befordra en utveckling mot såväl större enkelhet som större vederhäftighet i plan arbetet är därför en central utrednings- och serviceverksamhet önskvärd. Dess uppgift skall vara att göra sådant utredningsmaterial som redan existerar eller blir tillgängligt genom statliga utredningar, länsutredningar, forskning av olika slag etc. mera lättillgängligt samt komplettera detta material genom egna utredningar. I verksamheten bör också ingå undersökningar och kritik av metodfrågor. Även utredningsprogram för olika slag av planering bör diskuteras. Entydiga anvisningar om h u r arbetet bör bedrivas bör dock undvikas. I kommunenkäten h a r många kommuner varnat för bindande regler och t. o. m. för entydiga anvisningar av rådgivande karaktär, vilka fastän de icke tar tillräcklig hänsyn till de särskilda förhållandena i varje kommun ofta blir normerande för h u r arbetet bedrivs. 19.4.9. Administrativt förfarande

Det torde icke finnas anledning att söka införa några nya tvingande regler för h u r planeringsarbetet bör organiseras i kommunerna. Detta gäller översiktsplanering i allmännare mening men också generalplanering i den trängre mening som behandlas i byggnadslagen. Tvingande formella regler är givetvis nödvän-

357 diga i de fall planer skall förbindas med civilrättsliga verkningar, dvs. för generalplaner som skall fastställas, men i övrigt torde organiserandet av planeringen böra helt ankomma på kommunerna själva. Det är emellertid icke någon lätt uppgift att organisera planarbetet. Säkerligen är också många kommuner i behov av hjälp härmed. Det synes vara angeläget att sprida kännedom om olika möjligheter att bedriva planeringen. I den centrala serviceverksamhet, som har diskuterats redan i föregående avsnitt, bör därför ingå även att insamla och redovisa de säkerligen betydande erfarenheter rörande arbetets lämpliga organisation som finns samlade hos såväl kommuner som konsulter. Dessa utredningar bör sannolikt kompletteras med organisationsundersökningar av annat slag, där nya idéer förs fram. Vi vill i övrigt i detta sammanhang endast framlägga några reflexioner om antagande och fastställelse av planer och offentlig diskussion av dem. Redan ett antagande av översiktsplaner har ibland ansetts överflödigt av den anledning, att förtroende- och tjänstemännen ändock har, eller genom informella kontakter kan skaffa sig så god kännedom om vud fullmäktige kan väntas godta respektive icke godta, att en formell behandling i fullmäktige kan anses överflödig ur synpunkten att undvika obehagliga överraskningar på ett senare stadium. Vi ifrågasätter emellertid riktigheten i detta resonemang och tror tvärtom att det är nödvändigt, att översiktsplaner, om de skall få den auktoritet, som de bör ha, bör antas av fullmäktige. Det är emellertid också önskvärt att antagandet ges en sådan form, att det är otvetydigt vilka rekommendationer fullmäktige h a r antagit och till vem de riktar sig. I varje fall av det

material som insänts i samband med kommunenkäten om översiktsplaneringen framgår det icke alltid vad de antaganden som h a r redovisats däri skall anses innebära. I planredovisningen ingår ofta ett utredningsmaterial. Det är emellertid meningslöst att tala om att man antar ett rent utredningsmaterial. I planredovisningen ingår också rekommendationer av olika slag. Redovisningen är emellertid icke alltid sådan att det är självklart vad ett antagande därav skulle anses innebära. Det synes utredningen därför önskvärt icke blott att översiktsplaner i större utsträckning göres till föremål för formell behandling i fullmäktige utan också att klarare redovisas vad ett antagande av planen innebär. Vi anser vidare att planeringen bör ha ett så stort allmänt intresse att en offentlig debatt i fullmäktige är motiverad även ur denna synpunkt. Även en debatt utanför fullmäktige —• i pressen, i föreningar och sammanslutningar av olika slag och på offentliga möten — synes motiverad. Vi kan icke dela den ringaktning för värdet av offentlig debatt som h a r kommit till uttryck i några enkätsvar. Om planerna presenteras på ett lämpligt sätt, bör enligt vår mening en offentlig debatt bli värdefull. En fråga i detta sammanhang som icke kan förbigås är den oro som har uttalats i enkätsvaren från åtskilliga kommuner, att en offentlig redovisning av översiktlig planering av markanvändningen kan ha ofördelaktiga verkningar på markpriserna. Denna anmärkning hänför sig emellertid endast till ett visst slags översiktsplanering och har icke relevans i övrigt. Också i fråga om planering av markanvändningen gäller beträffande de ovan diskuterade s. k. dispositionsplanerna att avsikten är att de icke skall upprättas förrän områdets detaljplanering är tämligen omedelbart föreståen-

358 de. Man får därför tänka sig att markfrågorna i stor utsträckning redan är lösta genom att kommunen redan h a r förvärvat marken eller genom att den gjorts tillgänglig för exploatering på andra vägar. Om markfrågorna icke redan har lösts på detta relativt sena stadium, synes de emellertid under alla förhållanden utgöra ett allvarligt osäkerhetsmoment i planeringen och det syns tvivelaktigt om ett hemlighållande av en dispositionsplan i en sådan situation kan förbättra förutsättningarna för att nå de erforderliga uppgörelserna med markägarna. I varje fall på detta stadium bör därför en offentlig redovisning kunna ske även av planerad markanvändning. Vi h a r ovan under 19.4.7 redovisat vissa synpunkter på fastställelse och på samråd med länsmyndigheter m. fl. vid utarbetandet av dispositionsplaner.

19.5. Kommunala program

bostadsbyggnads-

19.5.1. Bostadsbyggnadsprogrammens relation till annan planering, deras syften och innehåll

En översiktlig planering av de kommunala åtgärder som ingår i förberedelserna av bestämda bostadsbyggnadsprojekt behövs för att en tillfredsställande samordning skall uppnås. Avsikten h a r uppenbarligen varit att en sådan produktionsplanering skall vara det centrala innehållet i bostadsbyggnadsprogrammen. Vikten och värdet av en sådan planering bekräftas av den u p p skattning som från olika håll har kommit programmen till del. Programmens värde består inte minst i att de h a r bidragit till att öka förståelsen för tidsfaktorns betydelse och behovet av att i tid förbereda det bostadsbyggande som skall sättas i gång om några år. Bostadsbyggnadsprogrammens ställ-

ning till övrig planering av betydelse för bostadsbyggandet och samhällsbyggandet i övrigt är emellertid obestämd. Ibland används om bostadsbyggnadsprogrammen formuleringar som skulle kunna ge ett intryck av att man i programarbetet vill innefatta en stor del av all planering som har med bostadsbyggandet att göra. Programmens syfte karakteriseras då enbart med mycket allmänna uttryckssätt. De sägs t. ex. i största allmänhet avse att lägga en rationell grund för bostadsproduktionen, vilket ju gäller om alla former av planering som har samband med bostadsbyggandet. En sådan tolkning är emellertid givetvis inte avsedd. Å andra sidan bör man icke uppfatta avsikten med programmen som en relativt lättvindigt åstadkommen redovisning till statliga organ av vissa data. Avsikten är att programmen skall spela en roll i kommunernas egen planering. För att planeringen skall bli till gagn krävs att den tas på allvar och att tillräckligt med tid offras på den. I bostadsstyrelsens kommentarer förutsattes också att arbetet med programmen skall vara tämligen omfattande. Styrelsen utgick från att den tid som stod till förfogande för arbetet inte i alla kommuner skulle vara tillräcklig för att genomföra nödvändiga utredningar, fastän anvisningar och kommentarer lämnades ca fem m å n a d e r innan de första programmen skulle redovisas i december 1963. Det är tydligt, att bostadsstyrelsen förutsätter att utanför arbetet med bostadsbyggnadsprogrammet skall ligga en planering på längre sikt (mer än programmets fem å r ) . Styrelsen talar om önskvärdheten av en markpolitisk planering och om region- och generalplanering i byggnadslagens mening. Eventuell generalplan eller jämförlig plan anges som utgångspunkt för utarbetandet av bostadsbyggnadspro-

359 grammet. Programmet sägs bli en konkretisering av generalplanens första etapp. Utanför programarbetet ligger också detaljplaneringen enligt byggnadslagen. Programmen sägs dock böra ge vissa utgångspunkter för denna och omfattar också en viss tidsplanering för detaljplanearbetet. Dessa avgränsningar är givetvis ej fullt entydiga. Till en föregående eller i varje fall i förhållande till bostadsbyggnadsprogrammen relativt fristående översiktsplanering, vare sig den avser fysisk planering eller annan planering och vare sig den sker i form av konventionella generalplaner eller i de friare former som vi h a r rekommenderat, torde det vara nödvändigt att hänföra ett flertal överväganden och beslut om lämpliga utvecklingsriktningar för samhället i stort, trafikleder, reglering av trafik, normer för bostadskomplement (skolor, lekskolor, p a r k e r ) , stadsplanestandard, diverse saneringsfrågor etc. Utanför bostadsbyggnadsprogrammen torde också få ligga arbetet med dispositionsplaner och »mellanplaner» av det slag vi tidigare h a r diskuterat. Mellan en sådan allmännare översiktsplanering och arbetet med bostadsbyggnadsprogrammen måste dock finnas ett intimt samband, både så att riktlinjer och normer som uppställs i den allmännare översiktsplaneringen påverkar bostadsbyggnadsprogrammen och så att diskussionerna om programmen kan föranleda att problem tas upp till översiktlig behandling. Även om programmen skall syssla med en rad ekonomiska frågor, t. ex. investeringsbehov för fondinvesteringar, kan det dock icke vara rimligt att i programarbetet inkludera all ekonomisk planering som har någon anknytning till bostadsbyggandet. Många beröringspunkter måste dock finnas med kommunens allmänna ekonomiska planering och avgränsningen mot denna

synes vara mycket flytande. Motsvarande torde gälla även skolplanering, planering av tekniska anläggningar etc. Vi finner det inte meningsfullt att nu söka fixera någon gräns mellan arbetet med bostadsbyggnadsprogrammen och annan planering. Då bostadsstyrelsen icke h a r behandlat detta problem mera ingående, får det lämpligen ankomma på varje kommun för sig att organisera arbetet på sätt som bäst passar till dess förutsättningar. Det tycks emellertid angeläget att framhålla att också det planeringsarbete som faller utanför bostadsbyggnadsprogrammen måste ägnas skälig uppmärksamhet och bedrivas på lämpligt sätt. Bostadsbyggnadsprogrammen får inte betraktas som något slags universalinstrument som onödiggör annan planering. Det är alltså rätt svårt att med ledning av de bestämningar som bostadsstyrelsen h a r givit karakterisera bostadsbyggnadsprogrammens plats i det kommunala planeringssystemet. Härmed torde också sammanhänga, att någon riktigt klar beskrivning — med undvikande av allmänna och alltför innehållslösa uttryck — av bostadsbyggnadsprogrammens syfte inte synes vara så lätt att ge. Möjligen skulle man kunna säga, att meningen synes ha varit att fylla luckor av flera olika disparata slag som antas ha funnits i tidigare former av kommunal planering. Några mera specifika planeringsuppgifter kan dock anges. I bostadsstyrelsens kommentarer till programmen (juni 1963) konkretiseras sålunda några synpunkter på syftet. Programmen bör ge vissa data och rekommendationer av betydelse för beslut som påverkar produktionens omfattning. Programmen bör också syfta till att i tiden samordna vissa förberedelser för bostadsbyggandet. De bör ge vissa data som underlag för detaljplaneringen. Genom

360 analys av hinder för produktionen skall de skapa förutsättningar för kommunala och statliga myndigheter att undanröja dessa. Bostadsstyrelsens avsikt har varit att bostadsbyggnadsprogrammen i första h a n d skall spela en roll i kommunernas interna planering, men man h a r också föreställt sig att de skall ha betydelse för statliga myndigheter, såväl på länsplanet som på riksplanet. Som redan har nämnts skall de ge dessa myndigheter möjlighet att undanröja hinder för bostadsbyggandet. Det sägs också att de skall ge bostadsmyndigheterna underlag för framställningar till statsmakterna om lånemedel. Programmen bör också kunna vara av värde för arbetsmarknadsmyndigheternas planering av sysselsättningen. I kungörelsen om kommunala bostadsbyggnadsprogram föreskrivs r ö r a n d e innehållet i programmen: I bostadsbyggnadsprogram skall angivas omfattningen och inriktningen av det erforderliga och möjliga bostadsbyggandet under de år programmet avser. Vidare skall programmet innehålla en redovisning av de olika förutsättningarna för detta byggande. Enligt bostadsstyrelsens anvisningar består arbetet med bostadsbyggnadsprogrammen av två tämligen klart åtskilda delar, nämligen dels beräkningar rörande bostadsbyggnadsbehovet, dels en genomgång av vad styrelsen kallar möjliga bostadsbyggnadsprojekt. Till dessa båda delar kommer uppställandet av det egentliga programmet. Innehållet preciseras genom föreskrift om redovisning på fastställda blanketter. Till redovisningen av det erforderliga bostadsbyggandet och det möjliga skall också fogas en redovisning av »dels de hinder som föreligger för ett totalt genomförande av den produktion som h a r bedömts som erforderlig, dels de sär-

skilda förutsättningar för genomförandet av det möjliga bostadsbyggandet som kommunen anser bör bringas till myndigheternas kännedom». Till tillämpningsföreskrifterna har som bilaga fogats en kommentar, som är väsentligt mera omfattande än de egentliga föreskrifterna. Att de egentliga föreskrifterna har gjorts korta och kommentarerna mera omfattande sägs bero på att erfarenheterna ännu är knappa. Det sägs emellertid också att kommunernas behov och möjligheter att tillämpa de föreslagna metoderna skiftar. Det har dock ansetts angeläget, att kommuner med tillräckliga resurser arbetar enligt föreslagna metoder för enhetlighetens skull och för att erfarenheter av dessa metoder skall vinnas. Det sagda synes innebära att fastän styrelsen inte uttryckligen vill föreskriva de angivna metoderna, styrelsen dock är angelägen att de tillämpas i största utsträckning. I den följande redogörelsen och diskussionen har det därför inte ansetts nödvändigt att strängt skilja mellan föreskrivna och enbart föreslagna metoder. De metoder som rekommenderas för beräkning av bostadsbyggnadsbehovet ansluter sig mycket nära till de räkneschemata, som bostadsstyrelsen har tillämpat för sådana beräkningar sedan slutet av 1940-talet. I den tidigare diskussionen om bostadsbyggnadsprogrammen talades om att man ville närmare ansluta bedömningen av bostadsbyggnadsbehoven till förändringar i näringslivet. Kommentarerna är emellertid mycket knapphändiga på denna punkt. Också rörande principen om en rullande planering sägs mycket litet i detta sammanhang. Den andra delen av programarbetet — bedömningen av det »möjliga» bostadsbyggandet — skall resultera i en avgränsning av en produktion, som be-

361 döms som möjlig i första hand med hänsyn till förefintliga kommunala resurser. Hänsyn skall tas till finansiella resurser för investeringar, marktillgång, personella och andra resurser för planläggning, markberedning och projektering och till erforderlig tid för genomförandet av olika åtgärder. För denna del av programarbetet rekommenderas en arbetsmetodik som innebär att man går igenom och registrerar sådana områden, som med säkerhet finns tillgängliga för bostadsbyggande. Att ett område med säkerhet är tillgängligt skall betyda att det ägs antingen av kommunen eller av en byggnadsföretagare, som kan antas komma att bebygga området. Den i denna mening tillgängliga marken bör delas upp i redovisningsmässigt lämpliga delar, för vilka kan anges både vilka åtgärder som har vidtagits och ett handlingsprogram för fortsatta förberedelser för deras bebyggande. För de olika områdena — uppdelade på lämpliga delområden — görs en genomgång av planeringsläget i huvuddrag. Särskilt nämns i anvisningarna att produktionsinriktningen, nödvändiga kommunala investeringar, bebyggelseplaneringens läge, markberedningen och husprojekteringen bör behandlas. Produktionsinriktningen bör karakteriseras med hänsyn till hustyper, lägenhetsstorlekar, upplåtelseform och bostadskostnad, men bör inte preciseras längre än vad som kan vara ändamålsenligt, vilket bl. a. beror på h u r nära förestående påbörjandet av byggandet är. Också den stadsplanemässiga standarden bör diskuteras, t. ex. principer för reglering av gångtrafik etc. Det sägs dock ingenting om h u r denna diskussion skall redovisas. Kostnaderna för de boende måste ägnas uppmärksamhet.

Meningen synes vara att diskussionen om produktionsinriktningen skall resultera i mer eller mindre preliminära program till ledning för dem som arbetar med detaljplanering, projektering av hus och anläggningar etc. Genom att programmen vid de årliga överarbetningarna successivt preciseras och justeras förväntar sig bostadsstyrelsen, att sådana justeringar i planer och projekt som är nödvändiga på grund av ändrade förutsättningar (nya erfarenheter om kostnader, markbeskaffenhet e t c , ändrade normer och bestämmelser m. m.) skall kunna genomföras i god tid, varigenom man skall kunna motverka omprojekteringar under stark tidspress och med inbesparingar, där de är lättast att genomföra. Sådana omprojekteringar anses alltför ofta ha haft olyckliga konsekvenser. Vid genomgången skall också granskas vilka kommunala investeringar som behövs, t. ex. i vatten- och avloppsanläggningar, elektriska ledningar, gator, vägar, torg, planteringar, skolor, barnstugor, ålderdomshem, samlingslokaler, hälsovårdslokaler, idrottsanläggningar, kommunikationer m. m. Storleken av investeringarna, finansieringssättet och fördelning på olika årsbudgetar bör behandlas. Vidare skall vid genomgången beaktas i vilket skede stadplanearbeten, markberedning och husprojektering befinner sig och uppskattas vilken tidsåtgång som behövs för att avsluta dessa förberedelser för igångsättning av bostadsbyggandet. Det framhålles att för programperiodens senare del uppskattningar av tidsåtgången för markberedning och husprojektering får grundas på allmänna erfarenheter, vilket också kan gälla kostnader för markberedningen. En bedömning område för område ger kanske ej en totalproduktion av

362 önskvärd storlek och inriktning. Också gäller, att tillgängliga resurser ofta kan disponeras på olika sätt. I styrelsens anvisningar förutsätts därför att man efter en första genomgång — om en överblick över resultaten visar att det är lämpligt — skall kunna gå tillbaka och göra ändringar, t. ex. för att få en lämpligare inriktning av produktionen eller en lämpligare fördelning över olika år. Bostadsstyrelsen gör en skillnad mellan inventeringsresultatet och »det bostadsbyggande som kommunen med beaktande av behov och resurser h a r ställt upp som mål för vart och ett av programperiodens fem år». Om det sistnämnda sägs i Anvisningar till redovisningsblanketterna (juni 1963) att det skall anges med antalet under olika år påbörjade lägenheter med fördelning efter hustyp, lägenhetstyp och upplåtelseform. Det sägs bestå av dels »den produktion som bedömts som möjlig på därför tillgänglig mark», dvs. det bostadsbyggande som har listats vid inventeringen, dels »den produktion därutöver som kommunen på mera osäkra grunder bedömt skall kunna påbörjas». Härmed avses sådan produktion, som kan komma till stånd t. ex. på enstaka privatägda tomter, där dispositionsrätten till marken inte har kunnat bedömas som säker. Hit hör också produktion som kan sättas igång, om och när tillgängliga resurser kan ökas eller något visst h i n d e r kan avlägsnas. I den redovisning som skall lämnas till länsbostadsnämnderna ingår endast vissa summariska uppgifter om den senare delen. Enligt denna skrivning skulle hela den produktion, som har ansetts som möjlig med hänsyn till resurserna, ingå i programmet. Bostadsstyrelsen synes h ä r mer eller mindre medvetet ha utgått ifrån, att behoven alltid är stora

i förhållande till resurserna eller att resurserna — sedan behoven h a r beräknats — alltid begränsas till högst vad som behövs för en önskvärd produktion. Bostadsstyrelsen h a r i sin redogörelse för de hösten 1963 upprättade programmen påpekat att i tillämpningen en del kommuner som mål för sin produktion icke har satt upp hela den produktion som h a r redovisats som möjlig med hänsyn till resurserna. I tilllämpningen kan programmet alltså såväl under- som överstiga den produktion som h a r bedömts som möjlig. (Jfr kap. 12.) Våra diskussioner och allmänna överväganden om planering, grundade främst på de erfarenheter som vi h a r gjort vid studiet av kommunernas översiktsplanering, ger oss anledning att i det följande redovisa några synpunkter på uppläggningen av bostadsbyggnadsprogrammen. Vi tar därvid också upp en del punkter, där vi tycker oss ha funnit att utformningen icke är helt lyckad. I flera fall torde våra synpunkter emellertid icke stå i någon motsättning till de ståndpunkter som bostadsstyrelsen har intagit. Också andra än bostadsstyrelsen har framfört synpunkter likartade med vissa av dem vi anför. Att vi uppehåller oss vid dessa punkter beror på att vi h a r funnit frågorna väsentliga och därför värda att behandlas, även om ingen motsättning med gällande anvisningar eller redan påbörjade utvecklingstendenser föreligger.

19.5.2. Beräkning av bostadsbyggnadsbehoret

Vi h a r redan tidigare — i kapitlet om erfarenheter av generalplaneringen och i detta kapitel vid diskussionen av översiktsplaneringen — lagt fram synpunkter på prognoser, icke minst prognoser avseende befolkning och bostadsbehov.

363 Vi har därvid varit tämligen kritiska mot många resonemang i detta sammanhang och mot beräkningsmetoder som h a r tillämpats. Som ovan h a r nämnts h a r bostadsstyrelsen i sina anvisningar till bostadsbyggnadsprogrammen i stort sett anslutit sig till de beräkningsmetoder, som styrelsen h a r tillämpat sedan slutet av 1940-talet och vilka också i stor utsträckning h a r använts vid generalplaneringen. De synpunkter som vi tidigare har redovisat är därför tillämpliga även på dessa anvisningar. Den olust, som tidigare rätt allmänt syns ha varit förknippad med översiktsplanering, har enligt vår erfarenhet haft samband med att omfattande utredningsarbeten, ofta med oklart syfte och tvivelaktig användbarhet h a r utförts vid översiktsplaneringen. Den inte minsta rollen synes härvid olika prognoser och förarbeten till dem ha spelat. Det ökade intresset under senare år för översiktsplanering har också gått hand i hand med en utrensning av sådant mindre meningsfullt utredningsarbete. Det synes oss angeläget att man icke genom otillräckligt analyserade rekommendationer av omfattande räknearbeten på nytt uppväcker en olust i kommunerna mot översiktsplanering. Ur denna synpunkt kan det synas beklagligt att rekommendationerna i bostadsbyggnadsprogrammen icke h a r föregåtts av en analys av tidigare erfarenheter. Flertalet kommuner torde sakna personella resurser för att på ett tillfredsställande sätt genomföra de rekommenderade kalkylerna. Ett mekaniskt tilllämpande av de lämnade anvisningarna kan inte väntas leda till önskvärt resultat. Omfattningen och detaljrikedomen i beräkningarna kan ge ett falskt sken av exakthet åt kalkylerna. Anvisningarna lämnar emellertid många frå-

gor obesvarade och tvingar till en rad lösa eller osäkra antaganden, som väsentligt inkräktar på kalkylernas tillförlitlighet. Personal med förmåga att kritiskt värdera beräkningarna torde icke finnas i alla kommuner, så mycket mer som kritiska diskussioner nästan helt saknas i anvisningarna. Det synes oss därför att risk kan föreligga för en övertro på beräkningarna, som när den korrigeras av erfarenheten lätt slår över i en allmän misstro. Av flera skäl synes det oss lämpligt att kommunerna befrias från större delen av detta kalkylarbete genom att det överflyttas på något statligt länsorgan. Ett av skälen är det ovan nämnda att många kommuner saknar personal lämpad för ändamålet och därför icke kan genomföra beräkningarna på ett kritiskt sätt. Det synes oss angeläget att man inte tar risken att skapa ny olust kring en mera långsiktig planering genom att mer eller mindre tvinga på kommunerna ett omfattande kalkylarbete av osäkert värde. För en överflyttning till en länsinstans talar emellertid också att dessa ändock kommer att ha hand om olika prognosarbeten och också att kalkylerna förutsätts bli utnyttjade av statliga organ. Den av bostadsstyrelsen önskade enhetligheten i beräkningarna torde endast kunna åstadkommas genom att de utföres centralt, varvid antaganden om flyttningar, förändringar i civilståndsfördelning, hushållskvoter etc. kan göras efter en gemensam mall. Genom försorg av en länsinstans bör lämpligen utföras kalkyler över folkmängden och bostadsbehovet i framtiden. Beräkningarna bör avse såväl bostadsbehovets omfattning som dess inriktning på hustyper, lägenhetstyper etc. Länsinstanserna bör vidare i sin kontakt med kommunerna verka för en kritisk värdering av beräkningarna.

364 På kommunerna måste ankomma, att om de icke finner de av länsmyndigheten utförda kalkylerna tillfredsställande komplettera och modifiera dessa. Beräkningarna bör därjämte fullföljas till en uppskattning av bostadsbyggnadsbehovet. Denna kräver utom beräkningen av bostadsbehovet också uppskattningar av avgången ur bostadsbeståndet, vilka måste grundas på ställningstaganden i saneringsfrågor m. m. Det har förutsatts att bostadsbyggnadsprogrammen skall vara en »rullande» plan, varmed menas att de skall omprövas årligen. Vad detta innebär för de h ä r diskuterade beräkningarna är inte helt klart. Bostadsstyrelsen nämner härom i de ursprungliga anvisningarna endast att den löpande befolknings- och bostadsbyggnadsstatistiken ger möjlighet att »på väsentliga punkter» stämma av gjorda antaganden. Möjligheterna härtill synes emellertid begränsade. Icke heller de tillägg till anvisningarna som h a r gjorts 1964 ger någon reell ledning. Beräkningarna bygger i stor utsträckning på folk- och bostadsräkningsdata (ålders-, civilståndsfördelningar, hushållskvoter, uppgifter om hushållsstorlekar e t c ) , vilka förnyas endast med större tidsintervall och i fråga om vilka man redan vid starten måste bygga på ett par, tre år gammalt material. I många avseenden måste de lokala utredningarna också baseras på centralt utförda översikter över utvecklingen (näringslivsutvecklingen i stort, tendenser rörande näringslivets lokalisering och omflyttningsströmmarna, förskjutningar i bostadsefterfrågans inriktning e t c ) . Tillgång till sådana undersökningar av god kvalitet är säkert en avgörande förutsättning för att lokala bostadsbehovsberäkningar skall kunna genomföras på ett tillfredsställande sätt. Inte heller sådana förnyas årligen. Avstäm-

ningar mot lokal omflyttningsstatistik etc. kan ibland vara av värde. Man måste emellertid akta sig för att tillmäta tillfälliga, slumpartade avvikelser från en antagen trend betydelse. De i den tidigare diskussionen berörda kontakterna med näringslivet rörande dess planer kan eventuellt ge material av större värde. Problemet om och h u r meningsfulla årliga omprövningar av bostadsbehovet och bostadsbyggnadsbehovet skall göras torde emellertid behöva ytterligare analyseras.

19.5.3. Programproduktion och »möjlig» produktion

I bostadsbyggnadsprogrammen skall som redan har nämnts ingå en inventering av aktuella bostadsbyggnadsprojekt. Denna syftar till att avgränsa en produktion, som bedöms som möjlig. Enligt bostadsstyrelsens anvisningar skall vid denna bedömning främst förefintliga lokala resurser beaktas. Hänsyn skall sålunda tas till finansiella resurser för nödvändiga fondinvesteringar av olika slag, tillgång på säkerställd mark, personella och andra resurser för planläggning enligt byggnadslagen, markberedning och projektering av hus och anläggningar och till erforderlig tid för genomförandet av olika åtgärder. Vid inventeringen anses kommunerna däremot kunna mer eller mindre bortse från vad styrelsen ibland kallar allmänna förutsättningar och vari inbegripes tillgång på arbetskraft, material och kapital m. m., vilka de anses ha mindre möjligheter att överblicka. För den produktion som vid inventeringen avgränsas som möjlig med hänsyn till lokala resurser upprättas listor och görs ställningstaganden om produktionssammansättning, erforderliga fondinvesteringar etc. Också en genomgång av planeringsläget skall göras, varvid kommu-

365 nerna skall göra klart för sig vilka åtgärder och ställningstaganden som återstår att göra för att produktionen skall flyta jämnt. Kommunen skall därvid på sätt ovan har beskrivits också göra upp en tids- och kostnadsplanering för dessa åtgärder. En tids- och kostnadsplanering synes emellertid endast kunna hänföra sig till en produktion som man avser att realisera och som det anses sannolikt att den skall kunna realiseras med hänsyn till alla föreliggande förutsättningar. Att planera för en produktion som är möjlig med hänsyn till lokala förutsättningar, men om vilken man vet eller kan anta att den långt överstiger vad som kommer att bli möjligt med hänsyn till kapital- och arbetskraftstillgång m. m. synes icke vara meningsfullt. Den av bostadsstyrelsen föreslagna avgränsningen av den möjliga produktionen synes rimlig, om de lokala resurserna vore hårt begränsade och därigenom bleve bestämmande för bostadsproduktionen. Bakom initiativet till bostadsbyggnadsprogrammen låg en föreställning om brister i den lokala planeringen och en därav betingad knapphet i resurser. Möjligen har bostadsstyrelsen vid konstruktionen av mallar för programarbetet låtit sig påverkas härav och utarbetat anvisningarna med tanke på sådana fall. De hösten 1963 framlagda programmen synes emellertid visa, att det ingalunda alltid är knapphet på lokala resurser som begränsar bostadsbyggandet. Bostadsstyrelsen h a r ju tvärtom ur programmens redovisning av »möjlig» produktion dragit slutsatsen, att man skulle kunna öka produktionen, om inte lånemedelsramar och arbetskraftstillgång eller andra icke lokalt betingade förutsättningar lade hinder i vägen. I de fall, då de lokala resurserna icke är så begränsade och entydigt givna att

de bestämmer produktionens storlek, synes det inte vara rimligt att registrera en produktion, som har bestämts av dessa resurser, att diskutera och ta ställning till hustypsfördelning, lägenhetstyper, planstandard etc. i denna produktion, att lägga upp ett tidsschema för genomförandet av den och de erforderliga fondinvesteringarna och att uppskatta och per år fördela kostnaderna härför. I en sådan situation synes det vara rimligare att behandla en produktion av den omfattning som kan anses möjlig med hänsyn till de i verkligheten avgörande faktorerna, ofta arbetskrafts- och kapitaltillgången. I slutet av sina kommentarer till de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen h a r bostadsstyrelsen också något berört vad styrelsen kallar de allmänna förutsättningarna för bostadsbyggandet och därvid konstaterat att tillgången på resurser som inte direkt påverkas av kommunen avgör om programmen kan genomföras. »Det finns därför ingen garanti för att ett upprättat bostadsbyggnadsprogram kommer att kunna helt genomföras under programperioden.» Styrelsen synes emellertid inte anse att detta har något avgörande inflytande på arbetsmetoderna. Styrelsen konstaterar att riksdagen h a r beslutat att bostadsstyrelsen till ledning för kommunernas planering skall ange bostadsbyggandets ungefärliga omfattning under planeringsperioden, men att statsmakterna fortfarande årligen tar ställning till storleken av närmast följande års bostadsbyggande genom att fastställa en ram för beslut om statliga bostadslån. Styrelsen anför att starka skäl talar för en successiv ökning av bostadsbyggandet. Den erinrar också om att medelsramarna är grundade på ett minimiprogram och att bostadsbyggandet, om det ekonomiska läget gör det möjligt, skall kunna ökas

366 över detta program. Styrelsen anför att »det är av utomordentlig vikt, att produktionen planeras med hänsyn till de möjliga variationerna uppåt i bostadsbyggandets omfattning från ett år till ett annat. Finns väl utarbetade planer utöver det fastställda minimiprogrammet, kan bostadsbyggandet snabbt öka, om möjligheter härtill skulle uppkomma. Man kan då också undvika improvisationer, som erfarenhetsmässigt förorsakar prisstegringar och kvalitetsbrister». Det synes oss att detta konstaterande innebär, att en tidsplanering av förberedelserna till bostadsbyggandet är mera komplicerad än vad styrelsen har förutsatt vid konstruktionen av sin planeringsmall. I den lokala produktionsplaneringen måste ingå antaganden om vad de »allmänna» förutsättningarna, arbetskraft, kapitaltillgång e t c , kommer att tillåta. Planeringen måste också göras så anpassbar att mer eller mindre oväntade förändringar i dessa förutsättningar kan mötas. Anvisningarna till bostadsförsörjningsprogrammen synes i sitt nuvarande skick inte ha något att ge i dessa avseenden. Den anpassbarhet som här avses är av helt annat slag än den anpassning som hör samman med principen om rullande planer. Jämför härtill vad som ovan i avsnitten 19.4.6 h a r sagts om anpassbarhet. Det bostadsbyggande, som en kommun »med beaktande av behov och resurser» uppställer som mål för vart och ett av programperiodens fem år, skall i bostadsbyggnadsprogrammet redovisas i två delar. Den första delen omfattar det bostadsbyggande som skall ingå i inventeringen av den »möjliga» produktionen, vilken omfattar den produktion på säkerställd mark som är möjlig med hänsyn till lokala resurser. Utöver denna produktion kan en kommun enligt bostadsstyrelsen even-

tuellt ha anledning på mera osäkra grunder räkna med ytterligare bostadsproduktion. Hit anges höra framför allt bebyggelsen av mark för vilken dispositionsrätten vid redovisningstillfället är oklar, t. ex. enstaka privatägda tomtplatser avseende såväl flerfamiljshus som småhus. Också sådan produktion som sannolikt kan påbörjas om man ökar vissa resurser eller avlägsnar vissa hinder räknas hit. Innebörden är alltså att den produktion, som kommunen uppställer som mål (»kan ha anledning att räkna med») uppdelas i två delar, av vilka den ena, den som förtecknas, skall vara vissare än den andra. Låt oss h ä r kalla de två delarna den säkerställda och den icke säkerställda produktionen. Dessa beteckningar torde ansluta sig till vad bostadsstyrelsen har avsett med uppdelningen. Den säkerställda produktionen äger rum på mark som med säkerhet är tillgänglig och den är möjlig med hänsyn till resurserna, åtminstone de lokala. För den icke säkerställda produktionen gäller att dispositionsrätten till marken inte är klar eller att vissa hinder måste undanröjas eller vissa resurser ökas. Nu har bostadsstyrelsen i andra sammanhang talat om att »särskilda förutsättningar» kan vara nödvändiga också för att genomföra den första delen av produktionen — den säkerställda — sådana förutsättningar skall eventuellt bringas till myndigheternas kännedom. Detta gör att gränsen mellan de två delarna blir suddig. Gränsen mellan de två grupperna blir också obestämd genom den hänvisning som görs till de lokala resurserna*. Dessa kan inte vara entydigt givna förutsättningar för planeringen. I de flesta fall är det också möjligt att använda begränsade resurser på olika sätt. Resurserna och deras användning är snarare ett resultat av planering och ställningstaganden

367 än en given utgångspunkt. Det synes oss då vara omöjligt att dra en gräns mellan den produktion som är möjlig med hänsyn till lokala resurser och den som är möjlig genom att öka dessa resurser. Den första delen av programproduktionen — den säkerställda — granskas och registreras vid inventeringen projekt för projekt. För denna del anges för varje område produktionsinriktning, tidpunkter för vissa åtgärder etc. De särskilda förutsättningarna för genomförandet skall anges, om kommunerna anser att de bör bringas till myndigheternas kännedom. Den andra delen av produktionen skall inte redovisas projekt- eller områdesvis. Endast vissa summariska data skall redovisas. Om denna del alltid kunde antas vara relativt liten eller helt bestå av projekt, som kommunen ej kan påverka och som inte heller släller några anspråk på kommunala resurser, vore detta kanske i sin ordning. Om, vilket får antas gälla åtminstone en del av den inte säkerställda produktionen, genomförandet kan påverkas av kommunen eller länsmyndigheterna eller om de kan komma att ta i anspråk kommunala resurser — vilket ju uttryckligen har förutsatts gälla de projekt som kräver en utökning av dessa resurser — synes denna summariska behandling omotiverad. Det borde tvärtom vara särskilt angeläget att projekt för projekt diskutera om de bör föranleda någon kommunal åtgärd och att inbegripa dem i resurs- och tidsplaneringen. Uppdelningen av programproduktionen i de två delarna synes oss därför diskutabel. Från granskningen område för område synes det oss inte finnas anledning undanta någon känd bebyggelse, som ingår i programmet. Möjligen kan det finnas anledning räkna med en viss produktion till följd av en-

skilda men vid programskrivandet ännu obekanta initiativ, dvs. en produktion som inte kan hänföras till bestämda områden. Detta synes oss vara den enda del av programproduktionen som bör redovisas på ett avvikande sätt. Då man måste räkna med att också sådan produktion tar i anspråk olika resurser —• t. ex. lånemedel och arbetskraft -— kan den, i varje fall om den antas ha någon nämnvärd omfattning, icke helt lämnas utanför planeringen.

19.5.4. Bostadsbyggnadsprogrammen som underlag för detaljplanering och projektering

Bland syftena med bostadsbyggnadsprogrammen h a r uttryckligen nämnts att de skall ge ledning för detaljplanering och projektering av hus och anläggningar. Uppräkningen av de aktuella företagen ger anvisning om vilka områden och anläggningar som skall ägnas uppmärksamhet. Genom tidsplaneringen bestäms också den ordningsföljd och takt, i vilken plan- och projektarbete skall bedrivas. Uppgifterna om hustyper ger vissa anvisningar till detaljplaneraren och uppgifterna om hus- och lägenhetstyper till husprojektören. Det är emellertid tydligt, att bostadsstyrelsen h a r tänkt sig att ledningen skall avse mer än så. Som ovan nämnts h a r bostadsstyrelsen förutsatt, att en rad kostnadsbestämmande standardfrågor skall behandlas vid programarbetet. Som exempel nämns anläggningar för gångtrafik och fritidssysselsättningar. I den föreslagna för länsbostadsnämnderna avsedda redovisningen återspeglar sig detta emellertid endast i vissa kostnadsuppgifter. Som redan har nämnts väntar sig styrelsen emellertid mycket av denna behandling av standardfrågor. Den skall i god tid ge sådana besked till planförfattare och projektorer, att improviserade över-

368 arbetningar i sista stund skall kunna undvikas. Skall detta uppnås, torde man få förutsätta att för internt bruk inom kommunen fullständigare redogörelser över de vid programarbetet intagna ståndpunkterna görs upp. Man kan här fråga sig h u r fullständigt det kan vara möjligt att behandla standardfrågorna vid programskrivandet. Vill man få bostadsbyggnadsprogrammen att fungera som en särskild plantyp, torde det vara nödvändigt att på något sätt hålla ihop arbetet och att avgränsa det så att det får rimliga proportioner. Om man låter det flyta ut på ett tämligen obestämt sätt och i allmänna och oklara formuleringar gör bostadsbyggnadsprogrammen till mycket omfattande planer, torde de komma att mötas med samma olust som generalplanerna tidigare var föremål för, då de gjordes till mycket universella planer och ansågs böra innefatta långtgående utredningsarbeten av olika slag. Vi anser det viktigt att detaljplanearbetet förbereds på rätt sätt, men tror att detta förberedelsearbete till väsentlig del måste utföras utanför bostadsbyggnadsprogrammen. Standardnormer, planeringsprinciper och andra anvisningar torde få utformas som resultat av särskilda översiktliga utredningar och diskussioner. Planeringen av enskilda områden förbereds lämpligen genom dispositionsplaner och genom att man uppställer program för detaljplanearbetet. För olika projekteringsarbeten torde också behövas att man gör program. Bostadsbyggnadsprogrammens uppgift i detta sammanhang torde i stort sett böra begränsas till att ange vilka områden, som står i tur att planläggas och för vilken slags bebyggelse (hustyp) de skall planeras, att precisera vilka förberedelser som behövs —- till dessa bör räknas arbeten med eventuell dispositionsplan och upprättandet

av program för detaljplane- och projekteringsarbeten — och att avsätta tid för dessa. I samband med bostadsbyggnadsprogrammen kan det dessutom kanske finnas anledning ta initiativ till överarbetning av normer och principer för planeringen som kommunen eller något dess organ har fastlagt i andra sammanhang. Vad här har sagts h i n d r a r inte att kostnadsfrågor av olika slag bör ägnas uppmärksamhet vid upprättandet av bostadsbyggnadsprogrammen. Det bör uppskattas hur tillämpningen av normer och principer utfaller med hänsyn till områdets förutsättningar, rådande prisnivå etc.

19.5.5. Mera modeller

I uppställandet av ett bostadsbyggnadsprogram skall ingå en lång rad ställningstaganden: avvägning av resurser för bostads- och samhällsbyggandet, val av områden för bebyggelse, beslut om produktionssammansättning under kontroll av att kostnaderna blir acceptabla för både kommunen och de boende, överväganden om nödvändiga följd investeringar av olika slag. Det är tydligt att allvarligt menade ställningstaganden kan behöva underbyggas med olika undersökningar och beräkningar. Inte minst viktigt är h ä r olika slag av kostnadsbedömningar. Bostadsstyrelsen anbefaller studier av kostnadsnivån för olika slag av bebyggelse (olika hustyper, lägenhetsstorlekar och standard) under varierande markförutsättningar. Också betydelsen för kostnaderna av principer för detaljplaneringen måste beaktas. Vid bedömningen av vilken bostadsproduktion som är möjlig måste man också ta hänsyn till de anspråk på kommunens resurser som föranleds av en lång r a d fondinvesteringar, inte bara de omedel-

369 bara kostnaderna för genomförandet av detaljplanen utan även för t. ex. skolor, barnstugor, åldringshem, samlingslokaler, hälsovårdslokaler, idrottsanläggningar, kommunikationer m. m. Genomförandet av saneringsprojekt kan kräva speciella kostnadsengagemang och undersökningar av olika slag. Trots att de önskvärda beräkningarna och undersökningarna ofta torde vara tämligen komplicerade ger bostadsstyrelsen här — i motsats till vad som gäller behovsberäkningarna — icke några anvisningar till ledning för kommunerna. Om programmen här skall bringas att fungera på avsett sätt, torde det vara nödvändigt både att klarare belysa vilka frågor som bör behandlas och att ge förslag, gärna alternativa och utan bestämda förord för visst alternativ, till h u r olika problem kan angripas. Vi vill här nedan ägna något mer uppmärksamhet åt den tidsplanering som ingår i programmen och som är önskvärd för att produktionen skall flyta jämnt. Denna planering innebär att man för varje enskilt projekt med hjälp av någon checkinglista går igenom åtgärder som återstår att göra, innan byggnadsarbetet kan påbörjas, och att tidpunkter anges för olika händelser. I den redovisning av bostadsbyggnadsprogrammen som bostadsstyrelsen h a r förutsatt registreras visserligen endast vissa huvudtidpunkter för de olika projekten, men man torde få förutsätta att bakom redovisningen kan ligga mera detaljerade överväganden. De anspråk som bör ställas på en tidsplanering måste variera med rådande förhållanden. I en situation då personaltillgång och övriga resurser är relativt stora och då det inte finns någon anledning att söka pressa förberedelsetider — dvs. då förberedelsearbetena i stort sett ligger väl framme — kan det kanske vara tillräckligt att i tidsplane24— 412899

ringen använda sig av något slags tämligen väl tilltagna normaltider. Om situationen däremot är på något sätt pressad — t. ex. tillgången på personal av viss kategori knapp eller angeläget att snabbt få fram vissa projekt till påbörjande — bör rimligtvis större krav ställas på resurs- och tidsplaneringen. I sådana lägen kan den summariska tidsplanering som registreras i bostadsbyggnadsprogrammen vara otillräcklig. Det kan då vara nödvändigt att för produktionen i dess helhet eller för några sektorer mycket mera i detalj precisera vilka åtgärder som skall vidtagas och göra upp detaljerade tidsschemata för varje projekt men också arbetsschemata för engagerade organ eller personer. Flera olika personer och organ kan bli indragna i tidsplaneringen. Då förberedelserna för produktionen förutsätter medverkan av icke-kommunala organ, t. ex. konsulter eller granskande statliga myndigheter, kan det bli önskvärt att också dessa dras in i samarbetet och att organisationen av förberedelserna anpassas efter deras synpunkter och önskemål. De anspråk som bör ställas på planeringen varierar alltså efter rådande omständigheter. I kommuner som har lyckats bemästra de problem som är förknippade härmed kan redovisningarna i bostadsbyggnadsprogrammen vara ett sätt att sammanfatta resultaten av planeringen. Det synes däremot tvivelaktigt om anvisningarna till programmen är tillräcklig hjälp för alla kommuner som inte på egen hand lyckas bemästra dessa problem. Bostadsstyrelsen h a r omnämnt att Stor-Stockholms planeringsnämnd vid utarbetandet av ett för regionen gemensamt aktionsprogram har reducerat det av de olika kommunerna beräknade påbörjandet med hänsyn till att oförutsedda omständigheter erfarenhetsmäs-

370 sigt medför förskjutningar mellan det planerade och det faktiska påbörjandet. Om en sådan kritik är befogad, kan det finnas anledningar överväga, om planeringen har gjorts med det allvar som borde vara en förutsättning för att den skall ha värde. Vi finner det inte endast önskvärt utan sannolikt nödvändigt för ett framgångsrikt genomförande av bostadsbyggnadsprogrammen att bostadsstyrelsen ger kommunerna ledning även beträffande de i detta avsnitt berörda frågorna. Denna ledning bör dock inte ges i form av mer eller mindre tvingande anvisningar. Som vi redan flera gånger har framhållit anser vi det lämpligare att alternativa mallar avpassade för olika behov beskrives och att varje kommun sedan får välja helt fritt.

19.5.6. Samverkan med länsmyndigheter för att underlätta produktionen

Ett av syftena med bostadsbyggnadsprogrammen är att uppnå länsmyndigheternas medverkan till att den programmerade produktionen skall kunna genomföras på avsett sätt. Bostadsstyrelsen räknar med att det ibland finns särskilda förutsättningar för att listade bostadsbyggnadsföretag skall kunna genomföras programenligt och på vilka länsmyndigheter kan inverka. Länsmyndigheter kan vidare ibland medverka till att undanröja de h i n d e r som föreligger för vad som ovan har kallats den icke säkerställda delen av programmet. Programmen skall därför när de överlämnas till länsbostadsnämnden åtföljas av vissa redogörelser för förutsättningar och hinder. Det ges emellertid inte några anvisningar om h u r förutsättningar och hinder skall analyseras och redovisas eller h u r arbetet med att underlätta produktionen skall föras vidare — bortsett

från att bostadsstyrelsen förutsätter att länsbostadsnämnden skall sprida informationen om bl. a. förutsättningar och hinder till andra länsorgan. Det förefaller också som om de hösten 1963 redovisade programmen skulle ha gett ett rätt magert resultat i dessa avseenden. Det krävs h ä r inte blott att olika förutsättningar och hinder för produktionen konstateras. För att lösa problemen krävs ofta insatser av olika länsorgan i samarbete. Det synes oss att de av bostadsstyrelsen föreslagna formerna är otillräckliga härför. En fastare instans är önskvärd för det samarbete mellan kommuner och länsorgan som blir nödvändigt. Enligt vår mening är det lämpligt att på länsnivån organisera planeringsgrupper under länsstyrelserna, vilka med varje kommun för sig om möjligt redan vid utarbetandet av programmen går igenom aktuella byggnadsprojekt och verkar för att undanröja hinder och för att frågor, som h a r betydelse för att produktionen skall flyta jämnt, behandlas så friktionsfritt som möjligt i länsorganen. Detta problem har behandlats ovan under rubriken Samordning på länsnivå. En medverkan av länsorganen ä r nödvändig inte bara i fråga om speciella förutsättningar och h i n d e r utan också i andra hänseenden. För att möjliggöra en snabb och friktionsfri behandling av stadsplane- och låneärenden i länsinstanserna kan det eventuellt vara önskvärt med kontakter på relativt tidigt stadium även i normala ärenden, som ej kännetecknas av speciella förutsättningar eller hinder. I vart fall kan tidsplaneringen kräva överläggningar med länsorganen. Planeringsgrupperna i länen kan kanske spela en roll för kontakter även i sådana mera normala ärenden. Eventuellt kan här också andra kontaktformer komma i fråga. Byggnadsstyrelsen lär överväga

371 att framlägga vissa förslag för handläggning av planärenden, som berör detta problem (se avsnitt 19.6.6). Länsorganens befattning med prognosfrågor har behandlats*ovan.

19.5.7. Administrativa aspekter

Synpunkter på samarbetet med och mellan länsorgan h a r redovisats ovan. Här nedan avser vi att behandla olika kommunala organs befattning med bostadsbyggnadsprogrammen. Bostadsstyrelsen rekommenderar att programmen upprättas av kommunstyrelsen efter samråd med byggnadsnämnden och organ som kan ha att svara för mark- och bostadsförsörjningsfrågor och förmedling av statliga lån och bidrag till främjandet av bostadsförsörjningen. Det synes oss tämligen självklart att kommunstyrelsen måste ha ett ansvar för och ett avgörande inflytande på arbetet med bostadsbyggnadsprogrammen. Härför talar att programmen måste ha ett nära samband med den allmänna utvecklingsplaneringen och därmed sammanhängande utredningsverksamhet som helt naturligt måste vara en uppgift för kommunstyrelsen. Viktig är h ä r också den nära anknytning som bostadsbyggnadsprogrammen med sina inventeringar av investeringsbehov av olika slag måste ha till kommunens allmänna invesleringsplanering och ekonomiska planering i övrigt. Bostadsbyggnadsprogrammen skall emellertid också, om de får den centrala roll som har avsetts, ha inflytande på verksamheten inom olika kommunala organ. I programarbetet måste ingå att bedöma resurser av olika slag, också kommunala organs kapacitet, t. ex. i fråga om utarbetande av planer, projektering av gator och anläggningar, anläggningsarbeten etc. De tidsplaner som in-

går berör flera kommunala organ. Det är därför tydligt att dessa organ måste ha möjlighet att delta i arbetet och yttra sig över programförslaget. Också olika ställningstagande i sak förutsätter medverkan av olika organ. Det sägs inte någonstans i anvisningar och kommentarer någonting om att programmet bör behandlas i fullmäktige. I kungörelsen sägs att bostadsbyggnadsprogram skall upprättas av kommun. I detta uttryckssätt torde ligga att det skall ankomma på fullmäktige att anta programmet. Sannolikt h a r det också ansetts ligga i sakens natur att en plan av den karaktär och betydelse det h ä r är frågan om görs till föremål för behandling i fullmäktige. Vår uppfattning är i varje fall att fullmäktige bör ta ställning till alla planer av större vikt. Om h u r programmet skall redovisas, sägs icke heller mycket i anvisningarna. Där ges endast anvisningar om hur fyra tabeller som skall ge information till länsorganen skall utformas,varjämte det sägs att redogörelse skall lämnas för de förutsättningar för programmets genomförande, som kommunerna vill bringa till länsmyndigheternas kännedom, och om h i n d e r för en produktion av tillräcklig omfattning. Denna redogörelse synes emellertid vara otillräcklig för kommunens interna behov. För att fullmäktige eller andra kommunala organ skall kunna ta ställning till programmet torde det vara nödvändigt att ge någon översikt över de överväganden som h a r haft betydelse för utformningen. Det måste också klargöras vilka resurser, t. ex. i fråga om personal i olika organ, som programmen utgår ifrån. Om de bygger på normer eller p r i n c i p e r i fråga om stadsplanering, som inte har accepterats redan tidigare bör dessa redovisas. Det måste göras klart vilken innebörd tidsplaneringen skall anses ha. Är den bara ett försök

372 att förutse en sannolik utveckling eller skall den anses innebära överenskommelser mellan olika organ eller kanske direktiv av något slag? I sistnämnda fall torde det vara nödvändigt att fullmäktige fastställer direktiven. Till vem riktar sig dessa och vad innebär de? De får antas gälla endast under förutsättning att fullmäktige vid anslagsbehandling ställer förutsatta resurser till förfogande. Gäller också andra förutsättningar? Som avslutning på vår behandling av bostadsbyggnadsprogrammen vill vi ånyo framhålla att vi anser en översiktlig produktionsplanering, där tidsoch kostnadsfaktorer behandlas, vara ett väsentligt led i den kommunala planeringen. Det arbete, som i bostadsstyrelsen och annorstädes läggs ner på att utveckla metoder härför, är därför värt all uppskattning. De reflexioner som vi ovan har redovisat bör tolkas som ett uttryck för att vi anser att detta arbete bör fortsättas och vidareutvecklas.

19.6. Detaljplanering

enligt

byggnads-

lagen 19.6.1. Detaljplaneringens plats i beslutsprocessen

I planerings- och beslutsprocessen har detaljplanen sin plats mellan föregående översiktsplanering av olika slag (fysisk planering i general- och dispositionsplaner, bostadsförsörjningsplanering, allmän investeringsplanering etc.) och projekteringen av dels gator, ledningar, parker och andra allmänna anläggningar, dels husen inom området. Efter detaljplaneringen går initiativet i stor utsträckning över till privata byggherrar. Samhället har emellertid icke därmed spelat ut sin roll. I varje fall inom stadsplanelagda områden har kommu' riert ;aft "sVara' för olika : anläggningar.

Om bebyggelsen skall statligt belånas, uppställes villkor i samband med lånebehandlingen. Äger samhället marken, kan det vare sig det självt uppträder som byggherre eller upplåter marken till andra påverka bebyggelseutformningen även efter planfastställelsen. Detaljplanen grundlägger rätten att använda marken till tätbebyggelse. Den — jämte, vid stadsplanering, tomtindelningcn — ger en bindande indelning av marken i områden för olika ändamål och pålägger bebyggelsen även i övrigt vissa civilrättsligt bindande villkor. Den reglerar rättsförhållandena mellan olika markägare och mellan markägarna och samhället. Sedan detaljplan har fastställts, kan utom genom planändring några ytterligare civilrättsliga villkor ej påläggas bebyggelsen. 19.6.2. Kritik av detaljplaneringen i dess nuvarande form

På åtskilliga håll synes det vara svårt att i tid få fram stadsplaner, varför stadsplaneringen har blivit en flaskhals i planeringsprocessen. Omdömen om orsakerna härtill är inte enhetliga. Det torde väl också förhålla sig så att flera orsaker har medverkat och att på olika orter skilda förhållanden har gjort sig gällande. Svårigheterna tillskrives understundom bristande organisation. Dels gäller, vilket redan har omnämnts ovan vid diskussion av översiktsplaneringen, att detaljplanearbetet icke har förberetts på ett rationellt sätt genom förberedande planering. Dels synes i kommunerna ibland föreligga en oklar uppfattning om samspelet mellan olika åtgärder och tidsåtgången för olika deluppgifter. Det sätt på vilket det statliga medinflytandet i planeringen har organiserats h a r emellertid också kritiserats. Den statliga fastställelsegranskningen kommer in på ett sent stadium i planerings-

373 processen och utgör därigenom ett osäkerhetsmoment. Om fastställelse av en plan vägras, blir det tids- och kostnadskrävande att revidera den. Omarbetningen kan också ha till följd, att kommunens hela produktionsprogram måste ändras och att förseningar i bostadsproduktionen blir oundvikliga. Allvarligt är i detta sammanhang att planförfattare och kommunala förtroendemän under planeringens gång icke har tillräcklig kännedom om vilka krav som kommer att resas vid den statliga granskningen och därför arbetar mer eller mindre i ovisshet om h u r långt man vågar realisera sina idéer. Kritiken stannar ibland vid att efterlysa en redogörelse för granskningsmyndigheternas krav på stadsplanerna och att föreslå olika åtgärder till förbättrad kontakt mellan kommunerna och granskningsmyndigheten u n d e r tiden för utarbetandet av planen. Ibland förs den emellertid vidare, varvid det ifrågasattes om det överhuvud kan var riktigt att statliga organ detaljgranskar planerna på ett relativt sent stadium. Därvid hävdas, att de statliga organens medverkan borde begränsas till frågor av principiell vikt och att det i så fall skulle vara möjligt att tidigarelägga den. En fråga som är värd att uppmärksammas är slutligen samspelet mellan stadsplanering och efterföljande projektering av gator och andra kommunala anläggningar och av husen. Olika uppfattningar har här gjort sig gällande om hur hårt stadsplanen bör binda projekteringen.

19.6.3. Sambandet mellan detaljplanering och översiktsplanering

För att detaljplaneringen skall kunna fortgå ostört bör större principiella frågor ha penetrerats och samband mellan

den aktuella bebyggelsen och bebyggelsen i stort ha klarlagts, innan detaljplaneringen av ett område påbörjas. Utredning och diskussion av dessa frågor kommer eljest med nödvändighet att kräva tid. Oklarhet i sådana frågor kan också leda till att en redan påbörjad planering måste göras om, då principfrågan aktualiseras u n d e r arbetets gång. Brist på insikt i de större sammanhang vari en bebyggelse ingår kan givetvis också leda till att detaljplanen får en olämplig utformning. Översiktsplaneringens roll som förberedelse till detaljplaneringen har berörts redan ovan. Det b ö r därför räcka med att h ä r understryka några huvudpunkter. Vilken förberedelse till detaljplaneringen som är nödvändig varierar från kommun till kommun och inom en och samma kommun också från tid till annan. De förberedelsearbeten som är nödvändiga behöver icke gälla enbart generalplanering i trängre mening, dvs. ett klarläggande i stora drag av markdispositionen inom kommunen. Av betydelse är också att viss klarhet råder om i vilken takt bostadsproduktionen skall bedrivas och hur den i stort sett skall inriktas på hustyper e t c , dvs. att bostadsförsörjningen h a r planerats översiktligt. Skolplanering och planer för utbyggnad av olika kommunala inrättningar h a r också betydelse. Normer och principer för bostadsområdets försörjning med parker, lekplatser, parkeringsplatser etc. och för trafikorganisation m. m. bör ha klarats ut på ett sådant sätt att stadsplanearbetet icke stoppas upp av tidsödande diskussioner härom. Vidare är det av vikt att den förberedande planeringen har drivits till en lämplig grad av precisering och detaljrikedom. Mycket allmänt hållna principdeklarationer i en översiktsplanering

374 på högt plan ger i allmänhet icke tillräcklig ledning för detaljplaneringen inom enskilda delområden. För att nå en lämplig grad av precisering av de förutsättningar som gäller för ett aktuellt område har tidigare diskuterats möjligheten av en översiktsplanering stegvis. Mellan relativt allmänt hållna översiktsplaner för olika ämnesområden och stadsplaner inskjutes förslagsvis en mellanplan, som ger mera preciserade förutsättningar för delområden. Sådana mellanplaner blir också ett instrument för viss samordning av planer för olika ämnesområden. För att översiktsplaneringen skall fungera på ett tillfredsställande sätt är det nödvändigt att den är klart målinriktad, dvs. att den tar upp till behandling och löser de problem, som måste klaras ut för att det skall vara möjligt att bedriva det fortsatta arbetet på ett rationellt sätt. När det är frågan om översiktsplanering som förberedelse till detaljplanering skall det vara möjligt att på grundval av översiktsplanerna (för olika ämnen och på olika nivåer) sammanställa ett program för detaljplaneringen sådant att ett fullföljande av programmet tillgodoser de krav kommunen önskar ställa på bebyggelsen med hänsyn till innehåll, utformning, ekonomi m. m. Vilka förberedande utredningar och planer som krävs härför varierar uppenbarligen från fall till fall. Det torde icke heller vara möjligt att en gång för alla förteckna de ämnesområden som kan bli aktuella. Det blir tvärtom en krävande uppgift för byggnadsnämnd och kommunstyrelse i varje kommun att i tid finna ut vilken översiktsplanering som behövs i just den situation som föreligger i deras kommun. Slutligen bör här understrykas att en översiktsplanering icke bör göras onödigt detaljerad och onödigt hårt bindande. Översiktsplaneringen skall reda ut

vilka krav som ur olika synpunkter bör ställas på detaljplanen. Ofta finns olika vägar att tillgodose kraven. I. sådana fall bör olika alternativ lämnas öppna. Då nya erfarenheter kan väntas bli tillgängliga vid detaljplaneringen, är det önskvärt att översiktsplanen konstrueras så att det finns rimliga möjligheter att beakta dessa nya erfarenheter. Ofta torde det också vara förenligt med syftet med en översiktsplan, att valmöjligheter lämnas öppna inom breda obestämdhetsmarginaler.

19.6.4. Organisation av detaljplanering och sidoordnade aktiviteter inom kommunerna

Stadsplaneläggning av ett område kräver en rad olika aktiviteter, vilka på olika sätt är inbördes beroende av varandra. Redan det egentliga stadsplaneförfarandet kräver flera beslut och åtgärder. Sedan initiativ h a r tagits att stadsplanera ett område skall program upprättas, planförfattaren utses, eventuella avtal med konsulter träffas, samråd med olika organ och intressenter äga rum, karteringsarbeten utföras, förslag diskuteras i byggnadsnämnd och kommunstyrelse, planförslag utställas och remitteras, invändningar granskas, planerna behandlas i byggnadsnämnd och fullmäktige samt fastställelsegranskas av statlig myndighet. Vidare skall fastighetsbildning m. m. äga rum. Jämsides med själva planeringsprocessen måste kommunerna förbereda plangenomförfarandet. Härför krävs att egna arbeten — anläggningar av gator, parker, ledningar, skolor etc. -— förbereds och tidsplaneras. Eventuella överenskommelser med markägare om marklösen, ersättningar, inköp av mark etc. kan kräva åtgärder, överenskommelser med byggherrar bör träffas eller förberedas. Mängden av olika åtgärder är stor och

375 det inbördes beroendet mellan dem komplicerat, vilket gör att det är svårt att överblicka hela utvecklingsförloppet och att reglera detta på ett tillfredsställande sätt. Det torde också relativt ofta förekomma att man i kommunerna icke har klart för sig, hur invecklat samspelet mellan olika åtgärder är och vilka konsekvenser förseningar på en punkt eller brist på organisation av samspelet kan få. Det torde också vara vanligt att man underskattar tidsåtgången för olika åtgärder. Uppgiften att tidsplanera och samordna olika åtgärder som krävs som förberedelse till bebyggandet av ett område kan icke ankomma enbart på byggnadsnämnden. I förberedelsearbetet ingår åtgärder av olika kommunala organ. Det bör därför ankomma på kommunens styrelse att ha överblick över förberedelsearbetena, att samordna dem och inordna dem i ett tidsschema. Arbetet med bostadsbyggnadsprogrammen kan rätt bedrivet väntas bli av stor betydelse som stomme till en sådan planeringsverksamhet. För att denna uppgift skall kunna skötas på ett tillfredsställande sätt torde det vara nödvändigt att planeringsförloppet kartlägges och att tidsåtgången för olika åtgärder studeras. Sådana studier kan väl till en del ske i varje kommun för sig. De torde emellertid också med fördel kunna bedrivas centralt. Inom statens institut för byggnadsforskning pågår också för närvarande så som tidigare har redovisats undersökningar, vilkas resultat kan väntas bli till hjälp för kommunstyrelserna i deras arbete att organisera förberedelserna för exploateringen av bebyggelseområden. Vi vill h ä r understryka betydelsen av att forskning av detta slag kan fortgå och av att resultaten presenteras på ett sådant sätt att de blir lättillgängliga och användbara för kommunerna.

19.6.5. Redovisning av granskningsmyndigheternas standardkrav

Som redan har nämnts har önskemål framkommit om en redovisning av de synpunkter ur vilka en stadsplan granskas av fastställelsemyndigheten och de krav som därvid ställes för att planen skall bli fastställd. Denna fråga synes kunna behandlas tämligen oberoende av vilken ståndpunkt man vill inta till övriga spörsmål i samband med detaljplaneringen. Vi kan nämligen icke finna annat än att dessa önskemål under alla förhållanden framstår som mycket rimliga. Det förhållandet, att de krav som uppställes icke är fasta utan undergår en successiv förändring, kan icke åberopas som skäl mot en redovisning. Detta synes oss snarare stärka skälen för att kraven redovisas. Av föränderligheten i kraven följer endast att redovisningen måste från tid till annan överarbetas. Om det eventuellt skulle förhålla sig så att planerna i något eller några avseenden bedöms från fall till fall utan att några fasta och för olika granskningsmyndigheter gemensamma principer föreligger, måste detta enligt vår mening bedömas som ett missförhållande. Detta bör då icke heller utgöra ett argument mot ett försök till redovisning av gällande granskningsnormer. Ett sådant försök blir snarare nyttigt genom att eventuella missförhållanden av nämnt slag upptäckes och kan rättas till. Mycket olika meningar föreligger om hur fastställelsegranskningen bör vara beskaffad och vilka krav det kan vara befogat att därvid ställa upp. Vi får anledning att nedan återkomma till denna fråga och vill h ä r endast påpeka att dylika meningsskiljaktigheter är utan relevans för det här diskuterade problemet. Den redogörelse som h ä r efterlyses hänför sig till gällande praxis.

376 Oavsett om man finner denna väl avvägd eller icke ur olika synpunkter, måste en redovisning av de regler som faktiskt tillämpas vara av värde för såväl planförfattare som kommunala förtroendemän. Icke heller bör ett uppskov med redovisningen kunna motiveras med att skäl kan föreligga för omprövning av gällande praxis. Skäl till omprövning måste antas komma att föreligga från tid till annan för att inte säga tämligen kontinuerligt. Om detta tas till intäkt för att skjuta upp redovisningen av gällande praxis, är det risk att någon sådan aldrig kommer till stånd. Därutöver bör gälla, att redovisningen av gällande praxis blir ett värdefullt utgångsmaterial för diskussioner om hur praxis bör ändras. Utarbetandet av en redogörelse synes icke heller, även om man beaktar att den successivt måste arbetas över, vara en så betungande uppgift att den av det skälet icke kan eller bör komma till stånd. En parallell kan här möjligen dras med bostadsstyrelsens redovisningar av standardkrav i den undan för undan överarbetade skriften »God bostad». Det torde böra ankomma på byggnadsstyrelsen att utarbeta redogörelsen för kraven på planstandard vid fastställelsegranskningen. Uppgiften bör bedömas som mycket angelägen.

19.6.6. Samråd med granskningsmyndigheten under planeringsprocessen

För att råda bot på det missförhållande som består däri att den statliga fastställelsemyndigheten oftast kan göra sina synpunkter gällande först på ett sent stadium, har byggnadsstyrelsen föreslagit ett mera systematiskt användande av det i byggnadsstadgan föreskrivna samrådsförfarandet. De samråd som redan

nu ofta äger rum sker enligt byggnadsstyrelsens erfarenhet i varierande former och inte alltid på ett sätt som tillfredsställande bidrar till att underlätta planförslagens prövning eller förkorta tiden för deras handläggning. Samrådsförfarandet borde enligt byggnadsstyrelsens mening utföras på ett sätt som är anpassat till tidsföljden av de bedömanden som måste göras under planläggningsarbetet. Detta har ansetts innebära ett första samråd med länsorganen, i första hand länsarkitekten, vid ett tidigt skede i planläggningen, då exempelvis de förutsättningar som har med mera översiktliga bedömanden att göra, kan diskuteras. Därefter borde samråd ske en eller flera gånger under planarbetets gång, när planläggningsprinciperna h a r klarlagts och kan presenteras, eventuellt med flera alternativ. Slutligen bör det färdiga förslaget diskuteras vid ett slutligt samråd. Ett sådant samrådsförfarande bör enligt byggnadsstyrelsen ha större värde än om samråd sker endast då ett slutligt förslag föreligger och då representerar redan gjorda ståndpunktstaganden. Byggnadsstyrelsen anser sig ha möjlighet att med ledning av föreliggande erfarenheter utarbeta förslag till en fastare praxis för samrådsförfarandet. Enligt vår erfarenhet skulle det icke vara förvånande, om byggnadsstyrelsens förslag icke möttes med enbart förståelse från kommunalt håll. På sina håll torde föreligga en misstro mot åtgärder som kan tänkas vara ägnade att öka det statliga inflytandet över planeringen. Man torde i detta sammanhang icke helt kunna bortse från att en ordning enligt vilken granskningsmyndigheten först på ett sent stadium ges möjlighet att ingripa, innebär en faktisk begränsning av dess möjlighet att påverka planeringen, då den givetvis är nödgad att ta stor hänsyn till att ett ingripande vid denna

377 sena tidpunkt kan medföra allvarliga svårigheter för kommunen. Det framgår icke av byggnadsstyrelsens förslag om den avser att göra den fastare organisationen av samrådet tvingande för kommunerna eller ej. Vi finner för vår del att några större ingrepp av tvingande natur ej bör företas i samspelet mellan kommuner och granskningsmyndighet, förrän vissa grundläggande principer om ansvarsfördelning dem emellan har klarats ut — mera härom kommer att sägas nedan. Den misstro mot starkt statligt inflytande i planeringen som vi tror oss ha observerat på vissa håll torde emellertid förefinnas endast inom en del av kommunerna. Man kan förmoda att flera kommuner skall vara intresserade av att genom ett förbättrat samrådsförfarande kunna både tillgodogöra sig länsorganens erfarenheter i större utsträckning och underlätta den slutliga granskningen. Enligt utredningen är det därför värdefullt om ett utökat frivilligt samråd mellan kommunala organ och länsorgan under planeringsprocessen kommer till stånd. De förslag byggnadsstyrelsen kan komma att framlägga är därför värda att beaktas. Till ökade kontakter mellan kommunerna och länsmyndigheterna syftar också planeringsgrupperna i länen enligt vårt förslag. 19.6.7. översyn i övrigt av planeringsförfarandet

Vi h a r diskuterat mera långtgående åtgärder att uppnå ett smidigare planeringsförfarande och därvid särskilt intresserat oss för dels samspelet mellan kommunala och statliga organ, dels sambandet mellan detaljplanering och husprojektering. Som ovan h a r nämnts h a r det bedömts innebära en stor osäkerhet i planeringen att den statliga fastställelsegranskningen sker på ett sent stadium då planerna redan föreligger utar-

betade och man som regel önskar sätta igång byggnadsarbetena snarast möjligt. Sambandet mellan detaljplanering och husprojektering har diskuterats livligt under senare år. Olika åsikter har h ä r hävdats. Oavsett meningsskiljaktigheter torde man emellertid vara ense om att ett behov av samordning mellan stadsplanering och husprojektering föreligger. Metoden att innan husprojekteringen påbörjats upprätta detaljerade och hårt bindande stadsplaner som fastställes av en statlig myndighet har tämligen allmänt uppfattats som ett hinder för rationell husprojektering. Meningsskiljaktigheterna torde främst avse de lämpliga medlen att råda bot härför. Vi har funnit att en behandling av dessa problem förutsätter ett principiellt ställningstagande till hur ansvaret för planeringen lämpligen bör fördelas mellan kommunala och statliga organ. Emellertid föreligger det en allmän oklarhet härom, varför det är nödvändigt att först utreda denna fråga, innan förslag till reform av administrativa detaljplaneringsrutiner framlägges. Det brukar ofta sägas att planeringen enligt byggnadslagen är en kommunal angelägenhet. Innebörden i detta synes vara att initiativet i planeringen bör tillkomma kommunen och att staten icke skall kunna påtvinga en kommun en plan mot dess vilja. Detta utesluter emellertid icke att statliga organ har ett inflytande över planeringen. Detta gör sig gällande i form av anvisningar av olika slag, samråd under planeringsgången och fastställelse av detaljplaner. I olika sammanhang har diskuterats hur gränsdragningen mellan kommunalt och statligt inflytande bör dras. Vi h a r icke gjort någon inventering av de synpunkter som i olika sammanhang har anförts eller de skäl som därvid h a r åberopats. Vi h a r funnit att det faller utanför vårt uppdrag att göra en full-

378 ständig undersökning och att ta ställning i denna i hög grad politiska fråga och begränsar oss därför i det följande till att anföra några av de synpunkter som synes böra eller kunna anläggas. Det synes oss självklart, att ett statligt medinflytande i planeringen är nödvändigt. Planerna är civilrättsliga instrument som har stor betydelse för såväl enskildas som kommunernas rättigheter och skyldigheter. Ur rättssäkerhetssynpunkt framstår det därför som önskvärt att planerna granskas av en statlig myndighet, innan de ges rättsverkan. Det finns emellertid också andra skäl, varför staten måste ha ett medinflytande i stadsplaneringen. Stadsplanerna måste samordnas med statens egen planering i olika avseenden, t. ex. vägplaneringen. Planerna bör också granskas ur försvars- och civilförsvarssynpunkter och med hänsyn till andra riksintressen. Hit torde också få räknas t. ex. trafiksäkerhet. Mera kontroversiellt synes det emellertid vara om staten vid stadsplanegranskningen bör uppträda som garant för plankvaliteten och granska planerna med hänsyn till miljöverkan, estetiska synpunkter, tillgång till kollektiva anläggningar som butiker, lekplatser och andra friytor eller om det är en angelägenhet för statliga organ att syna planerna med hänsyn till kommuners och enskildas ekonomi. En annan sak är att staten som långivare till bostadsbyggandet har anledning att intressera sig även för åtminstone vissa av dessa frågor, då de ju kan bli avgörande för bebyggelsens värde och då staten givetvis med lån bör stödja endast ur olika synpunkter fullvärdig bebyggelse. Det synes oss fullt möjligt att i princip hävda, att den statliga plangranskningen bör begränsas till ett minimum som betingas av rättssäkerheten, statens egna ekonomiska intressen, försvarsin-

tressen och andra likartade rena riksintressen och att ansvaret för planeringen i övrigt helt bör falla på kommunerna. Mot detta har dock anförts, att många kommuner icke h a r tillgång till sakkunskap i tillräcklig omfattning för att kunna på egen hand utarbeta eller bedöma planförslag och att risk skulle föreligga för att dessa kommuner utan stöd av en statlig fastställelsemyndighet skulle bli beroende av mäktiga byggherreintressen. Följden säges då kunna bli dåliga och oekonomiska planer. Häremot skulle återigen kunna invändas att gynnsammare förhållanden kan skapas genom kommunblockbildningen, en fortgående kommunsammanslagning och interkommunal samverkan t. ex. genom anställandet av distriktsarkitekter, genom kommunförbunden eller på annat sätt och vidare att det icke förefaller osannolikt att ett ökat reellt ansvar — med större möjlighet såväl att göra misstag med kännbara konsekvenser som att hävda egna idéer mot statliga myndigheter — skulle öka förtroendemännens engagemang i planeringsfrågorna och överhuvud verka stimulerande på intresset för kommunal politik. Intresset att anställa egna experter skulle sannolikt öka. Möjligen skulle också intresset hos arkitekter att söka kommunal anställning öka, om den begränsning av det kommunala inflytandet som den statliga granskningen innebär upphörde eller begränsades. Utom frågan om fastställelseprövningens omfång synes också frågan om när och h u r den bör ske vara av intresse. Om det visar sig möjligt att begränsa de statliga organens medverkan i granskningen av planerna till att avse större och principiella frågor, skulle man eventuellt också kunna uppnå att ett tidigareläggande av den statliga handläggningen bleve möjligt och att antalet ändringsärenden hos de statliga myndighe-

379 terna reducerades. Detta skulle säkerliften i hög grad bidra till att kommunernas möjligheter att överblicka planeringsförloppet och att organisera planeringen på ett rationellt sätt ökade. Vi har vidare noterat, att det nuvarande stadsplaneförfarandet är starkt präglat av uppgiften att vara en rättslig reglering av markägares rätt att utnyttja marken. När markägandet och byggandet inom ett stadsplaneområde är uppsplittrat på många subjekt med motstridiga eller i varje fall icke samordnade intressen kan denna uppgift vara komplicerad. Stadsplaneinstitutet synes vara konstruerat med tanke på sådana komplicerade fall. Vid bebyggandet i ett sammanhang eller successivt av stora områden genom en byggherre torde den rättsliga situationen i allmänhet vara enklare. Man kan därför diskutera om man som alternativ till det vanliga stadsplaneförfarandet bör söka skapa ett förfarande mera inriktat på dessa fall. Våra diskussioner h a r visat att de i detta avsnitt behandlade frågorna är komplicerade. Frågorna synes dessutom vara av sådan art att det faller utanför vårt uppdrag att arbeta igenom dem. Detta problemkomplex synes emellertid vara av stor vikt. Det kan därför vara lämpligt, att en särskild utredning tillkallas för översyn av planinstituten. Bebyggelseplaneringen bör därvid ses som ett led i kommunernas totala planering. Samordningen mellan stadsplanering och husprojektering bör diskuteras. Viktigt synes vara att klara ut principerna för gränsdragningen mellan de statliga och de kommunala organens ansvar och befogenheter. Önskvärdheten och möjligheten att tidigarelägga den statliga granskningen av stadsplaner bör övervägas. Särskilt bör övervägas om granskningen kan begränsas till att avse principiella frågor. Då det nuvarande stadsplaneförfarandet synes va-

ra konstruerat med tanke på de komplicerade fall, då markägandet är uppsplittrat på många subjekt med icke samordnade intressen, bör övervägas om ett särskilt förfarande bör skapas för de fall då större områden befinner sig i en eller ett fåtal ägares hand. Byggnadsstyrelsen har föreslagit en utredning för översyn av byggnadslagstiftningen. Det kan ifrågasättas om översynen av planinstituten bör handhas av en utredning med uppgift att se över den totala byggnadslagstiftningen. Det synes viktigt att vid översynen av planinstituten den fysiska planeringens roll i den totala kommunala planeringsaktiviteten studeras och beaktas. Denna utredningsuppgift synes vara relativt fristående och väsensskild från den översyn som byggnadslagstiftningen i övrigt kan kräva och så omfattande att den kan motivera en särskild utredning. Det kan också ifrågasättas om byggnadslagstiftningen bör uppdelas i två lagstiftningskomplex — en planeringslag med tillhörande planeringsstadga som ger regler för planeringen och en byggnadslag och byggnadsstadga för annan reglering av byggandet. 19.7.

Central

service

På olika sätt h a r reaktioner mot det konventionella sättet att generalplanera gjort sig gällande. Hos såväl kommuner som planförfattare har en skepsis mot det traditionella sättet att utan någon klar målinriktning hopbringa en stor mängd data av olika slag förmärkts. Den enda allmänna generalplanen synes åtminstone på vissa håll vara på väg att ersättas av en serie planer. Denna upplösning av generalplanen i skilda planer synes göra sig gällande på två sätt. Dels sker en uppdelning efter ämnesområden — särskilda trafikplaner, utvecklingsplaner för nybyggnadsområden, saneringsutredningar av olika slag,

380 skolplaner etc. synes de senaste åren vara väsentligt talrikare än tidigare — dels synes en uppdelning av planeringen i flera steg vara på väg — mellan översiktsplaneringen och detaljplaneringen inskjutes en dispositionsplan för en stadsdel eller liknande områden. Behovet av planer med ökad anpassbarhet h a r poängterats från olika håll. Planeringen ställer emellertid stora krav på kunnande och duglighet. Många kommuner behöver och önskar hjälp för att kunna bedriva den på rätt sätt. Även om kommunblocksreformen kommer att medföra att planeringskapaciteten ökas återstår dock mycket som kan och bör göras för att underlätta den kommunala planeringen. Det synes oss finnas all anledning att genom central aktivitet befordra den utveckling som sålunda är igång. Från flera håll har efterlysts en central utrednings- och informationsverksamhet. Vi har ovan under 19.4.8 och 19.4.9 redovisat synpunkter på behovet av en sådan verksamhet men vill dock h ä r nedan sammanfatta synpunkterna på inriktningen därav och även i korthet diskutera dess lämpliga organisation. På flera håll (i statliga utredningar, vid universitets- och högskoleinstitutioner, i särskilda forsknings- och utredningsinstitut, i kommunala utredningar etc.) utföres undersökningar, vilkas resultat borde vara av betydelse i kommunernas planering. Man kan emellertid icke förvänta sig att alla kommuner och andra intressenter skall kunna hålla sig å jour med eller tillgodogöra sig resultaten av dessa undersökningar. En viktig uppgift för en central informationsverksamhet blir därför att göra sådant material mera lättillgängligt. Härvid kan ifrågakomma åtgärder av olika slag. Redan en information om förefintligheten av olika undersökningar kan eventuellt behövas. Ibland kan det vara

befogat att göra sammandrag av utredningar eller att ur olika utredningar dra ut sådant material som kan vara av intresse vid planeringen och att presentera det på ett överskådligt och lätttillgängligt sätt. Möjligheterna att använda olika utredningar för olika ändamål bör framhållas. Vi anser det troligt att t. ex. prognoser i olika läns- och riksutredningar i relativt stor utsträckning skulle kunna utnyttjas i kommunernas planering och ofta t. o. m. göra det överflödigt för dem att utföra egna prognoser. En viktig uppgift synes vara att kontinuerligt insamla och redovisa uppgifter om hur planering av olika slag faktiskt bedrivs i kommunerna. Härvid synes såväl planeringens administration som innehåll böra studeras. Fördelningen av planeringsuppgifterna på olika organ liksom samordningen mellan de olika planeringsuppgifterna och kommunstyrelsens roll bör beskrivas. Olika plantyper, avsikten med dem och program för arbetet, bör studeras. Kommunalmännens erfarenheter och synpunkter på planarbetets organisation, innehåll och betydelse m. m. bör inhämtas. Viktigt är också att kritiskt värdera olika utredningsmetoder. Erfarenheten visar att vid planeringen mycket material hopas som synes ha ringa faktisk betydelse för planeringen. Utredningar och prognoser utföres på ett okritiskt sätt. Statistiska uppgifter sammanställes utan hänsyn till olikheter i definitioner. Beräkningar baseras på en lång rad ofta tämligen godtyckliga antaganden utan att betydelsen härav för tillförlitligheten i resultaten diskuteras på ett sätt som kan anses tillfredsställande. Inte heller utredes vilken noggrannhet i resultaten som kan anses behövlig med hänsyn till det sätt varpå uppgifterna skall användas. Även då olika alterna-

381 tiv redovisas i prognoser, byggs planförslagen ofta upp kring en viss förmodad utvecklingskurva utan att det diskuteras h u r planen skall anpassas, om utvecklingen blir en annan. Man kan icke vänta sig att alla kommuner skall ha sakkunskap med förmågan till kritisk värdering av metoder och tillvägagångssätt. Inte heller i de centrala ämbetsverken har alltid kritiska diskussioner av åsyftat slag ägt rum. Utförda beräkningar och utredningar h a r också där ofta kritiklöst accepterats. Osäkerheten i prognoser h a r avfärdats med att det givetvis inte gällde att exakt förutse utvecklingen. Utan egentlig motivering antas att beräkningar av använt slag bör vara tillfredsställande för praktiska behov. De centrala instanserna kan också ha anledning att i större utsträckning än för närvarande ta initiativ till särskilda undersökningar, vilkas motiv är att bygga upp ett kunskapsunderlag för planeringen och ställa detta till förfogande för kommunerna. Ovan h a r framhållits att mycket av det utredningsarbete, som nu utföres i kommunerna, med fördel torde kunna utföras centralt. Det torde icke vara omöjligt att därvid beakta att lokala differenser kan föreligga. En centralisering av lämpliga delar av utredningsverksamheten skulle kunna innebära både besparingar (om såväl kommunala som statliga utgifter beaktas) och högre kvalitet. Syftet kan här givetvis ej vara att delt avlasta kommunerna från allt utredningsarbete. Även om undersökningar i större utsträckning än hittills kommer att bedrivas centralt kommer dock utredningsuppgifter att alltjämt åvila kommunerna. Detta måste ju bl. a. gälla om vissa utredningar av rent lokala förhållanden (lokal markbeskaffenhet, lokala klimatförhållanden, befintlig bebyggelse och dess värde e t c ) . Kommu-

nerna måste också ta ställning till centralt eller i länsorganen utförda utredningar, värdera dem med hänsyn till egna behov och föranstalta om egna undersökningar om de centralt framlagda ej svarar mot behov och önskemål. I detta sammanhang bör också nämnas att planeringens intressen i samband med statistikproduktionen måste bevakas av centrala organ. Det bör också ankomma på en central myndighet att analysera statistiska material för att bedöma deras tillförlitlighet och jämförbarhet med liknande material ur andra källor. Då definitioner ändras — så som skett i flera avseenden i t. ex. 1960 års bostadsräkning jämförd med 1945 års — bör olikheterna understrykas, och betydelsen av förändringarna så vitt möjligt klargöras. En central verksamhet för att befordra en ändamålsenlig planeringsverksamhet måste emellertid präglas av en medvetenhet om att de reella avgörandena om hur planeringen skall bedrivas normalt måste ankomma på de kommunala beslutsinstanserna. De centrala myndigheternas roll är icke att dirigera eller att en gång för alla ge mer eller mindre tvingande anvisningar utan att undan för undan tillhandahålla material av olika slag, som underlättar för de kommunala beslutsinstanserna att bilda sig en självständig uppfattning och som kan förenkla och förbilliga genomförandet av den kommunala planeringen. Det synes därför icke befogat att framlägga några entydiga rekommendationer om hur planeringen i kommunerna lämpligen bör bedrivas, vare sig administrativt eller metodiskt. Centralt utarbetade anvisningar blir lätt till större skada än nytta. Ett okritiskt anammande av dem i vissa kommuner leder lätt till ett slentrianmässigt upprättande av planer, vilka saknar förmåga att engagera kommunalmännen och därför ock-

382 så blir av ringa betydelse för utvecklingen. Från flera kommuner har också uttalats varningar mot den sortens anvisningarEntydiga anvisningar bör begränsas till dimensioneringsregler etc. där en överensstämmelse i bakomliggande värderingar föreligger. I övrigt bör anvisningarna påvisa metodiska och administrativa möjligheter och diskutera konsekvenser av olika tillvägagångssätt men överlåta åt kommunerna att själva träffa avgöranden. Om staten vill hävda standardkrav — t. ex. vid stadsplanefastställelsen, vid beviljande av lån och bidrag — bör dessa självfallet redovisas. Så har också skett beträffande t. ex. de standardkrav som uppställts som villkor för statliga lån. Som tidigare sagts är det angeläget att en motsvarande redovisning av de standardkrav som staten vill uppställa som villkor för stadsplanefastställelsen kommer till stånd. I anslutning härtill vill vi uttala, att vi inte finner det lämpligt att statliga organ åtar sig att på uppdrag av kommuner utarbeta vare sig general- eller detaljplaner. En del kommuner — särskilt mindre — har visserligen uttalat önskemål, att länsarkitektkontoren och lantmäteriets förrättningsorganisation, vilka redan nu i viss utsträckning lär åtaga sig sådana uppdrag, skulle ges större möjligheter härtill. Det synes oss emellertid lämpligare, att de kommuner, som icke kan anställa egna experter och icke heller önskar ta i anspråk privatpraktiserande konsulter, sammansluter sig inbördes och anställer distriktsarkitekter eller anlitar den hjälp som kan erbjudas genom kommunförbunden. Det synes i varje fall icke böra vara en uppgift för statliga organ att utarbeta planförslag, då planeringen i största utsträckning är och bör vara én kommunal

angelägenhet. Det statliga inflytandet bör vara begränsat. Att låta statliga organ utarbeta planförslag synes oss vara att ge för stort spelrum åt detta inflytande. Vi har övervägt olika möjligheter beträffande vilket organ som lämpligen skall få hand om den diskuterade forsknings- och informationsverksamheten. Vi har därvid ansett det nödvändigt att skilja mellan forskningsuppgifter och administrativa uppgifter. Vi h a r övervägt om det kan vara lämpligt att för forskningsuppgifterna och därmed sammanhörande informationer tillskapa ett helt nytt organ — ett planeringsinstitut. Förslag härom h a r redan tidigare framförts i olika sammanhang. En dylik lösning kan också möjligen på längre sikt vara den lämpligaste. Uppbyggandet av ett sådant organ kräver dock att verksamheten redan från början ges en icke alltför ringa omfattning. Syftar man till ett successivt uppbyggande av verksamheten — och utredningen h a r för sin del funnit detta lämpligast — torde det vara att föredra att den åtminstone till en början anknyts till något redan existerande organ. Vi har slutligen stannat för att föreslå att den nya verksamheten anknytes till statens institut för byggnadsforskning. Inom institutet bedrives redan nu en samhällsplaneringsforskning. Denna är emellertid avsedd att täcka endast delar av de ämnesområden som nu är aktuella. Det kan dock synas naturligt att anknyta den utvidgade verksamheten till den redan existerande planeringsforskningen. Den avdelning som sysslar härmed bör därför byggas ut. Eventuellt bör nya avdelningar med speciella uppgifter tillskapas. Medel bör också finnas för att uppdra vissa forskningsuppgifter åt universitets- och hög-

383 skoleinstitutioner, andra utrednings- och forskningsinstitut, som kan vara intresserade och åt enskilda forskare. Genom att organet åt ämbetsverken tillhandahåller utredningsmaterial som dessa eljest själva måste anskaffa eller tvingas undvara, bör tillkomsten av ett utredningsorgan medföra vissa lättnader även för ämbetsverken. Den ledning och översyn av den praktiska planeringsverksamheten som nu tillkommer verken måste emellertid också i fortsättningen kvarligga hos dem. Redovisning av standardkrav som skall hävdas är alltjämt en uppgift för verken. På dem måste också ankomma att utforma dimensioneringsregler och andra normer, då sådana kan anses befogade. Bedömningar av tillförlitligheten i statistiska material och av jämförbarheten mellan olika material måste i stor utsträckning göras i samband med statistikproduktion. Möjligheten att i efterhand företa sådana utredningar är begränsade. Denna uppgift måste därför handhas av respektive statistikproducent. Behovet av sådana undersökningar liksom behovet av statistiska undersökningar överhuvud måste bevakas av varje verk inom dess speciella verksamhetsområde. Syftet är icke heller att begränsa verksamheten vid redan existerande vetenskapliga institutioner och organ. Målet är icke att i större eller mindre utsträckning söka centralisera den kvalificerade forskning som kan h a samband med samhällsplaneringen. Vi är på det klara med att det vore helt förkastligt att ställa upp ett sådant mål. Vi vill icke heller förorda några försök till samordning mellan olika forskningsorgan som skulle innebära inskränkningar i någons verksamhet. Den utredningsverksamhet vi h ä r föreslår skall komplettera redan existerande forskning. Vid uppläggning-

en av forskningsprogram måste därför alltid hänsyn tas till den verksamhet som redan bedrivs på olika håll. Omfattningen av arbetsuppgifterna på längre sikt kommer därför också att bero på omfattningen av forskning i andra organ. Detta är också fullt i överensstämmelse med vad som nu gäller om institutet för byggnadsforskning. I instruktionen för institutet föreskrivs, att det företrädesvis bör inrikta sin verksamhet på problem, som ej är föremål för uppmärksamhet från andra forskningsinstitutioners eller enskilda forskares sida. Som exempel på en mycket primär forskningsuppgift för en utvidgad planforskning vid statens institut för byggnadsforskning vill vi framhålla den kartläggning av h u r planeringen faktiskt bedrives och den kritiska diskussion härav, som har skisserats ovan. Också andra exempel på angelägna forskningsuppgifter kan hämtas ur den redogörelse för främst översiktsplaneringen som har lämnats tidigare. Vi ser det emellertid icke som vår uppgift att lägga fram något program för forskningen. Till de olika forskningsgrupperna vid institutet för byggnadsforskning har anknutits s. k. sakkunniggrupper. Dessa består av representanter för intressenter i den forskning som bedrives. Sakkunniggruppens uppgift är att ge råd om lämpliga ämnesområden för forskning och att även i övrigt ge synpunkter på det arbete som bedrives inom forskningsgruppen. Det ekonomiska ansvaret liksom rätten att i sista hand besluta om verksamhetens inriktning och omfattning, dess fördelning i tiden och anpassning till ekonomiska och personella resurser tillkommer institutets styrelse. Vid en utvidgning av arbetsuppgifterna för forskningsgruppen för samhällsplanering enligt vad som har föreslagits ovan bör sakkunniggruppen om-

384 organiseras och utvidgas. Olika konsumentgrupper bör så vitt möjligt vara representerade. I sakkunniggruppen synes böra ingå två personer med anknytning till verksamheten inom borgerliga primärkommuner och en med anknytning till landstingens verksamhetsfält. Också olika statliga organ bör vara representerade. För att gruppen ej skall svälla allt för mycket torde verksrepresentationen få begränsas till en företrädare för vart och ett av följande fyra verk: byggnadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Verksrepresentanterna får också företräda sina respektive länsinstanser. Firmor och enskilda personer som bedriver konsulterande verksamhet med inriktning på kommunal planering bör lämpligen också vara företrädda av en representant. Det synes vidare lämpligt att i gruppen ingår några representanter för vetenskapsgrenar av intresse i sammanhanget. Vi räknar h ä r med endast två personer, en med inriktning på samhällsvetenskaperna och en på teknik. Slutligen h a r vi ansett att en ledamot av institutets styrelse bör ingå även i sakkunniggruppen. Antalet personer i sakkunniggruppen skulle med den sammansättning som här har föreslagits bli elva. Gruppen blir alltså tämligen stor. I och för sig kunde det vara lämpligt med företrädare för även andra verksamheter än dem som redan har angivits. Med hänsyn till gruppens storlek har vi emellertid icke velat föreslå någon ytterligare utvidgning. Då det här är fråga om en utvidgning av byggnadsforskningsinstitutets uppgifter till helt nya områden beträffande såväl forskning som information, kan verksamheten ej som verksamheten i övrigt finansieras med medel som inflyter som byggforskningsavgifter. Särskilda medel måste därför anvisas för

de nya uppgifter som uppdras åt institutet. För uppskattning av kostnaderna har vi delat upp verksamheten inom arbetsgruppen på tre funktioner, nämligen a) egentlig forskning, b) att följa viss verksamhet av intresse utanför institutet, c) att ge information till konsumenter i olika grupper. Med forskning under a) avses endast sådan forskning som icke ingår i arbetsgruppens nuvarande arbetsuppgifter, dvs. endast den utvidgning som har föreslagits. Det är givetvis mycket svårt att här göra några definitiva uppskattningar av behovet. Någon sådan torde ej heller vara behövlig för närvarande. Utredningen finner nämligen att denna forskning under alla förhållanden till en början bör ges en begränsad omfattning för att sedermera successivt byggas ut. Skälet härtill är att utvidgandet av och avgränsningen av lämpliga forskningsuppgifter först bör underbyggas genom kartläggning av problem och nu tillämpade arbetsmetoder i planeringen. Forskningen synes därför till en början i hög grad böra inriktas på att insamla uppgifter om hur planeringen faktiskt bedrives och på diskussion av ändamålsenligheten i tillämpad praxis. Först efter en sådan genomgång torde det vara lämpligt att i större utsträckning söka efter givande uppslag för forskning inom olika konkreta ämnesområden. I vilken takt och till vilken omfattning forskningen därefter lämpligen kan byggas ut torde bli beroende utom på tillgången till medel även på i vilken utsträckning kvalificerade forskare finns att tillgå och h u r många lönande forskningsuppslag som de inledande inventeringarna leder till. Forskningen inom samhällsplaneringsgruppen bedrives för närvarande genom att lämpliga personer anställes.

385 En utvidgad samhällsplaneringsforskning måste vara verksam inom många olika ämnesområden. Det är därför nödvändigt att ta i anspråk specialister inom många områden. I synnerhet under uppbyggnadsskedet då verksamhetens omfattning skall vara begränsad är det emellertid omöjligt att till gruppen knyta högt kvalificerade specialister på många olika områden. Det synes därför vara angeläget att gruppen får möjlighet att för begränsade u p p d r a g anlita forskare utanför gruppen. Det är emellertid omöjligt att förutse hur forskningsuppgifterna lämpligen bör fördelas på personal anställd vid gruppen och på utanförstående forskare. Vi har därför icke sökt göra någon sådan uppdelning. För kostnadsuppskattningen h a r vi antagit att forskningsuppgifterna totalt bör ges en omfattning motsvarande ungefär fyra heltidsanställda högt kvalificerade forskare vardera med två assistenter. Till b) hör att följa verksamheten i planerande verk i vad avser såväl framlagda utredningar som ställningstaganden rörande planeringens inriktning, anvisningar, normer etc. Hit hör också att följa verksamheten vid andra forskningsanstalter, att ta del av litteratur av

25—412899

intresse, även tidskrifter. De erfarenheter som så samlas bör på lämpligt sätt nyttiggöras dels i informationsverksamheten, dels i den egna forskningen och forskningsplaneringen. Informationen kan bedrivas i olika former (skrifter, kurser, konsultation e t c ) . För var och en av dessa två uppgifter har utredningen räknat med två kvalificerade personer. Kostnaderna skulle då kunna beräknas bli följande: 8 utredningsmän och konsulter, arvode motsvarande genomsnittligt lönegrad B l . . 432 000 8 assistenter, arvode motsvarande genomsnittligt lönegrad A 17 200 000 Summa 632 000 Omkostnader (lokaler, materiel, kontorsservice), 40 % . . . . 253 000 Totalt 885 000 På basis av det så uppskattade personalbehovet och med hänsyn även till erforderliga omkostnader finner vi ett anslag å ca 900 000 kronor lämpligt för denna verksamhet under det första budgetåret.

K A P I T E L 20

Utredningens sammanfattning av avdelning I I I

Vår genomgång av planeringsfrågor h a r i huvudsak begränsats till planering på kommunal nivå och länsnivå. Utan att ha gjort någon genomgång av planeringsrutiner på riksnivå h a r vi dock ansett oss ha anledning nog att framlägga vissa förslag som berör planeringen på riksnivå. Vi finner det sålunda nödvändigt att i Kungl. Maj :ts kansli ett statsråd och ett departement får ett samlat ansvar för samordning av frågor som berör fysisk planering eller kommunal planering i övrigt och att i detta departement inrättas en planeringsavdelning för handläggning av denna samordning. Besked av vikt för kommunal planering, bl. a. om bostadsbyggandets omfattning, bör ges så tidigt som möjligt. Förslag om vissa serviceåtgärder för att underlätta planeringen i kommunerna redovisas nedan. Till frågan om ledning och samordning av samhällsplaneringen inom länen får statsmakterna anses ha tagit ställning genom besluten om riktlinjer för lokaliseringspolitiken, varigenom länsstyrelserna h a r givits en ledande roll. Dessa frågor bearbetas också vidare av den s. k. länsförvaltningsutredningen. På vårt initiativ h a r i tre län bedrivits försöksverksamhet med s. k. planeringskommittéer. Vi har funnit sådana kommittéer vara en lämplig form för samarbetet mellan enskilda kommuner och olika länsorgan i planeringsfrågor och för att stimulera planeringsverksamheten i kommunerna. Det bör an-

komma på länsstyrelserna i deras roll av ledande samhällsplaneringsorgan att ta initiativ till och att leda planeringsgrupper motsvarande dessa kommittéer. Vi anser vidare, att den utvidgade utredningsverksamhet i länen, som ställningstagandena i lokaliseringspolitiken förutsätter, bör innefatta även vissa beräkningar lämpade som underlag för de kalkyler av bostadsbyggnadsbehovet, som enligt bostadsstyrelsens rekommendationer skall ingå i bostadsbyggnadsprogrammen. Interkommunal planering — inom regionplaneförbund, inom kommunblocken eller annorlunda — har vi icke studerat. Regionplaneringen är föremål för utredning i annat sammanhang. Vårt väsentliga intresse har vi ägnat åt planeringsuppgifterna inom de enskilda kommunerna. Vi h a r därvid i huvudsak fått begränsa oss till planeringen av bebyggelsen enligt byggnadslagen och av bostadsbyggandet. Trots det nära samband som denna planering måste ha med annan planering, främst ekonomisk planering, men även skolplanering e t c , skulle det ha fört för långt att här studera även denna senare. Vi h a r redogjort för innehållet i byggnadslagstiftningen och lagstiftningen om kommunala åtgärder för bostadsförsörjningens främjande. I samband med sistnämnda lagstiftning har vi behandlat både bostadsförsörjningsplanerna enligt tidigare tillämpningsföreskrifter och de bostadsbyggnadsprogram, som numera, sedan dessa före-

387 skrifter h a r ersatts med kungörelsen om kommunala bostadsbyggnadsprogram, skall upprättas av ett stort antal kommuner. Vi har också sammanställt några erfarenheter som hittills h a r vunnits av dessa program. översiktsplaneringen i kommunerna — främst i form av generalplanering i byggnadslagens mening — h a r vi ägnat en mera ingående uppmärksamhet, dels genom en enkät till ca 100 kommuner, dels genom ett studium av redogörelser för översiktsplaner. Vi redogör också för synpunkter på översiktsplaneringen, som byggnadsstyrelsen har framlagt i en undersökning om bebyggelseplaneringens läge. Detaljplaneringen enligt byggnadslagen h a r vi icke studerat i någon egen undersökning, men vi har dels sammanställt argument ur den sedan länge pågående diskussionen om stadsplaneringens anpassning till husprojekteringen, dels redovisat forskningen om stadsplaneringsprocessen inom statens institut för byggnadsforskning och erfarenheter och synpunkter, som byggnadsstyrelsen h a r framlagt i sin ovannämnda utredning. De synpunkter på den kommunala planeringen, som vi har framlagt och som sammanfattas här nedan, vänder sig inte enbart till kommunerna själva utan även till de verk, främst byggnadsoch bostadsstyrelserna, och länsmyndigheter, som har att övervaka och leda planeringen och att ge råd och anvisningar till kommunerna. Vi har funnit att generalplanering ofta har varit förbunden med olust i kommunerna. Generalplanerna har, trots att ett omfattande arbete har lagts ned på dem, i många fall icke kommit att spela den centrala roll för vilken de h a r varit avsedda. Planerna h a r tvärtom ofta, därför att de inte har motsvarat de beslutande kommunala instansernas

värderingar och behov eller därför att utvecklingen väsentligt har avvikit från vad som h a r förutsatts i planen, snabbt förlorat betydelse. En reaktion mot tidigare schablonartade planeringsmetoder syns emellertid vara på väg. I samband därmed syns stå en ökad insikt i kommunerna om betydelsen och värdet av en på rätt sätt bedriven översiktsplanering. Vi har funnit anledning att betona följande synpunkter. Förtroendemännens och ansvariga chefers ledning av planeringen måste hävdas. Allt planeringsarbete måste bedrivas med en klar och medveten målinriktning. Problemen och behovet av planering varierar i olika kommuner. Något standardprogram kan och bör ej upprättas. Beslutspersonerna måste skaffa sig en självständig uppfattning om behovet och nyttan av olika planeringsförfaranden. För varje planeringsuppgift bör beslutspersonerna också framlägga program för planarbetet till ledning för experterna. Mångomfattande planer blir lätt otillräckligt genomarbetade. En uppdelning på olika ämnesplaner synes ofta vara att föredra. Vi vill icke ställa upp någon allmän regel för hur samordning mellan olika planer bör åstadkommas. Det bör ankomma på de ansvariga i varje kommun att pröva också h u r samordningen skall klaras. översiktlig planering måste ankomma på flera olika kommunala organ. Vi finner det emellertid tydligt, att kommunstyrelsen måste spela en mycket aktiv roll. Vissa planeringsuppgifter — investeringsplanering och annan ekonomisk planering, planering av bostadsförsörjningen etc. — tillkommer naturligt kommunstyrelsen. Kommunstyrelsen måste också ha ansvar för samordning och om så behövs för aktivisering av olika nämnders översiktsplanering.

388 Grundläggande utredningar bör ankomma på kommunstyrelsen. All planering bör betraktas som led i en successiv beslutsprocess. Entydigheten hos rekommendationer och beslut bör sättas i relation till det stadium behandlingen av en fråga befinner sig i. Vid planeringen måste man också beakta osäkerheten i grundläggande antaganden om framtiden. En plan bör göras så att den så vitt möjligt kan möta olika utvecklingsmöjligheter. På vissa håll h a r utbildats en praxis att, innan ett område stadsplaneras, upprätta en s. k. dispositionsplan för en del av samhället men för större områden än som stadsplaneras i ett sammanhang. Detta förfaringssätt synes kunna ha stora fördelar, varför kunskap om denna planeringsmetod bör spridas. Framför allt vinnes härigenom en samordning och successiv behandling av viktiga frågor, som synes innebära en rationell förberedelse för detaljplaneringen. Även om skäl i allmänhet torde saknas för att låta fastställa en dispositionsplan, finns skäl att överväga om fastställelsemyndigheten inte bör ta del av och bedöma planen. Det finns anledning att också i övrigt söka skapa nya vägar att förbereda fastställelsemyndighetens granskning av detaljplaner genom samråd på tidigt stadium. Planeringsgrupperna i länen kan antas spela en roll i detta sammanhang. Förslag från byggnadsstyrelsen torde också vara att vänta i denna fråga. Som en reaktion mot den olust, som ett omfattande utredningsarbete i samband med tidigare generalplaner skapade, synes en förenkling i förberedelsearbetena ha gjort sig gällande på många håll. Vi finner det angeläget understryka att överflödiga utredningar givetvis bör undvikas, men också att undersökningarna samtidigt som de

klart inriktas på relevanta problem, genomföres på ett tillfredsställande sätt. Enkelhet får icke innebära löslighet eller slarv. För att befordra såväl enkelhet som vederhäftighet i lokalt utredningsarbete anser vi att central utrednings- och serviceverksamhet bör byggas ut. Det synes oss däremot finnas anledning att varna för utfärdandet av entydiga anvisningar om h u r arbetet bör bedrivas. Sådana anvisningar synes lätt kunna bli till större skada än nytta genom att skapa schabloner, som fastän de icke är tillräckligt genomarbetade eller nyanserade efter föreliggande behov blir tillämpade i stor utsträckning. Vi anser också att anledning saknas att föreskriva några nya regler om hur planeringsarbetet skall organiseras i kommunerna. Tvingande formella regler är nödvändiga då planer skall förbindas med rättsverkningar, men i övrigt bör det helt ankomma på kommunerna att organisera planeringsverksamheten. Också på denna punkt finns emellertid anledning underlätta kommunernas verksamhet genom att ett centralt organ insamlar och redovisar erfarenheter som på olika håll h a r gjorts beträffande lämpliga organisationsformer och också på andra sätt studerar dessa problem. Vi anser det emellertid naturligt aitt viktiga översiktsplaner behandlas av kommunens fullmäktige. Detta behövs för att ge planen auktoritet — för detta ändamål måste också tillses att rekommendationerna i planen är klart formulerade. För en behandling i fullmäktige talar också att planerna bör ha stort allmänt intresse. Våra synpunkter på bostadsbyggnadsprogrammen är till stor del konsekvenser av våra allmänna synpunkter på planering. Värdet av en planering av det slag bostadsbyggnadspro-

389 grammen avser h a r omvittnats från olika håll. Vi h a r emellertid funnit anledning varna för ett återuppväckande av den olust som generalplaneringen tidigare framkallade. En risk härför synes oss föreligga om man till bostadsbyggnadsprogrammen knyter alltför långtgående men oklart formulerade förhoppningar men också om man uppställer mer eller mindre tvingande föreskrifter eller rekommendationer om alltför långtgående utredningar, i värsta fall t. o. m. >av oklart värde och enligt otillräckligt analyserade metoder. Vi finner det önskvärt att bostadsbyggnadsprogrammens syften och relation till annan planering ytterligare klargörs och anser det angeläget att betona att också sådana planeringsuppgifter som inte lämpligen kan inordnas i arbetet med bostadsbyggnadsprogrammen ägnas uppmärksamhet. Vi anser oss ha funnit att flertalet kommuner saknar personella resurser för att på ett kritiskt sätt genomföra de beräkningar av bostadsbehov och bostadsbyggnadsbehov som bostadsstyrelsen rekommenderar och vilka nära ansluter sig till de beräkningsmetoder, som styrelsen tidigare har tillämpat och som h a r använts i flera tidigare utredningar. Erfarenheter synes oss visa att risk föreligger för övertro på detta slags beräkningar, som i sin tur lätt slår över i misstro mot all översiktsplanering, då erfarenheterna av dem visar sig icke svara mot förväntningarna. Vi finner det därför nödvändigt att bostadsstyrelsen verkar för en kritisk bedömning av kalkyler av detta slag. Av flera olika skäl anser vi det också lämpligt att en stor del av kalkylarbetet överflyttas på något statligt länsorgan. På kommunerna måste dock ankomma att ta ställning till och komplettera beräkningarna. Det synes oss också nödvändigt att bostadsstyrelsen klargör hur de årliga

omprövningar av beräkningarna som h a r förutsatts skall kunna utföras på ett meningsfullt sätt. Den starka anknytningen av planeringen till vad som kallats »möjlig» produktion (möjlig med hänsyn till lokala resurser) liksom uppdelningen av programmet i två delar synes oss tvivelaktiga. En överarbetning av anvisningarna synes oss vara nödvändig. Vi diskuterar något bostadsbyggnadsprogrammen som underlag för detaljplanering och projektering och finner här anledning att varna för att knyta alltför långtgående förhoppningar till bostadsbyggnadsprogrammen. Vi anser det nödvändigt att kommunerna, om bostadsbyggnadsprogrammen skall kunna fås att fungera på avsett sätt, får mera ledning dels genom att i anvisningarna klarare belyses vilka frågor som kan behandlas i programarbetet och att anvisningarna också ger förslag till hur de kan angripas. De förslag som ges måste självfallet vara väl genomarbetade. Alternativa mallar avpassade för olika behov bör beskrivas. Varje kommun bör fritt få välja mellan dem. Vi finner attbostadsbyggnadsprogrammen icke kan ersätta den verksamhet som bör ankomma på de av oss föreslagna planeringsgrupperna i länen. Vi instämmer med bostadsstyrelsen i att kommunstyrelsen måste ha ansvar för och ett avgörande inflytande på arbetet med bostadsbyggnadsprogrammen. Flera nämnder måste dock delta i arbetet. Programmet får vidare anses ha sådan vikt att det bör behandlas i fullmäktige. För att fullmäktige och andra kommunala organ skall kunna ta ställning till programmet måste det redovisas på ett lämpligt sätt. Det måste också göras fullt klart vilka rekommendationer och direktiv ett antagande av programmet innebär.

390 Bostadsstyrelsens och andras arbete med att utveckla metoder för en produktionsplanering av bostadsbyggandet är värdefullt och bör fortsättas. I fråga om detaljplaneringen h a r vi framhållit betydelsen av att denna förbereds på rätt sätt. Härvid kan inte bara generalplanering i trängre mening utan även annan översiktsplanering, t. ex. av bostadsförsörjningen, utbyggnaden av skolor och andra kommunala inrättningar, vara behövlig. Också standardnormer och principer för stadsplaneringen måste klaras ut så att diskussioner härom ej stoppar upp detaljplanearbetet. På kommunerna ankommer inte bara att förbereda och organisera arbetet med detaljplanerna på rätt sätt. Också plangenomförandet måste förberedas. I många kommuner torde man ha en ofullständig överblick över mängden av åtgärder som behövs och det komplicerade samspelet mellan dem. Detta problem bör ägnas större uppmärksamhet. Fastställelsegranskningen av detaljplanerna på ett sent stadium medför risker för störningar i kommunens planering. Denna risk bör reduceras så långt som möjligt. En väg är att granskningsmyndigheternas krav på detaljplanerna redovisas och att denna redovisning successivt överarbetas allt eftersom kraven ändras. Det bör ankomma på byggnadsstyrelsen att utarbeta en sådan redogörelse. En annan väg är att förbättra kontakterna mellan kommunerna och fastställelsemyndigheten på ett tidigt stadium i planeringsprocessen. Byggnadsstyrelsen kan väntas framlägga förslag i detta syfte. Man måste emellertid i detta sammanhang ta hänsyn till att förslag i denna riktning liksom förslag i övrigt som kan antas öka det statliga inflytandet över planeringen i en del kommuner kan komma att mötas med misstro.

Vi har icke ansett oss kunna framlägga några mera långtgående förslag som syftar till att uppnå ett smidigare planeringsförfarande vare sig i fråga om samspelet mellan statliga och kommunala organ eller i fråga om sambandet mellan detaljplanering och husprojektering. Vi anser dessa problem mycket väsentliga men har funnit att de kräver diskussioner och principiella ställningstaganden, bl. a. till ansvarsfördelningen mellan stat och kommun, som vi anser faller utanför vårt uppdrag. Det kan finnas anledning att diskutera gränserna för den statliga fastställelsegranskningen. Men också frågan om när och hur granskningen bör ske är av intresse. Om den statliga granskningen kan begränsas till större och principiella frågor, bör undersökas om den statliga prövningen kan göras på ett tidigare stadium. Ett mera samlat markägan de, vilket blir vanligare, synes vidare skapa förutsättningar för ett förenklat stadsplaneförfarande. Detta problemkomplex synes böra göras till föremål för en särskild utredning. Man kan också överväga om byggnadslagstiftningen bör uppdelas i två lagstiftningskomplex, avseende planeringen och annan reglering av byggandet. Utredningen synes böra göras fristående från en allmän översyn över byggnadslagstiftningen. Planeringen ställer stora krav på kunnande och duglighet. Många kommuner behöver och önskar hjälp för att kunna bedriva den på rätt sätt. Det synes oss finnas anledning att genom en central utrednings- och informationsverksamhet befordra den utveckling, som redan synes vara i gång i kommunerna mot en bättre planering. En sådan har efterlysts från flera håll. Vi har skisserat några av de uppgifter som bör ingå i sådan verksamhet. Vi finner det olämpligt att en allsidig sådan verksamhet anförtros åt något av de verk, som har h a n d om plane-

391 ringsuppgifter. Inte heller tror vi att det är lämpligt att omedelbart tillskapa något nytt organ för denna verksamhet. Vi har stannat för att föreslå att verksamheten anknytes till statens institut för byggnadsforskning, där det redan nu bedrivs en samhällsplaneringsforskning. Den ledning och översyn av planeringsverksamhet som nu tillkommer olika verk måste också i fortsättningen kvarligga hos verken, som också har att bevaka att behovet av statistiska undersökningar blir till-

godosett. Syftet med verksamheten skall ej heller vara att begränsa verksamheten vid vetenskapliga institutioner eller organ. Den verksamhet som här föreslås skall komplettera andra verksamheter. Viss omorganisation av den s. k. sakkunniggruppen för samhällsplaneringsforskningen vid institutet föreslås. Formerna för och omfattningen av arbetet diskuteras något. Kostnaderna för verksamheten under ett första budgetår uppskattas till ca 900 000 kr.

A V D E L N I N G IV

Bostadsproduktionens inriktning

K A P I T E L 21

Erfarenheter av dagens bostadsstandard, önskemål om utvecklingen

Referat av tidigare bostadssociologiska undersökningar samt av utredningens

Bostadsefterfrågans totala volym år 1975 har vi genom de kalkyler som presenterats i kap. 7 fått en ungefärlig uppfattning om; att osäkerheten i beräkningarna är stor har framhållits. Det h a r vidare i kap. 10—15 understrukits att en förutsättning för att den faktiska bostadskonsumtionen år 1975 skall ha denna omfattning är att kapital-, arbetskrafts- och planeringsresurserna räcker till för en produktion som svar a r mot efterfrågans storlek. Denna konsumtionsvolym innebär att det år 1975 skulle finnas i runt tal 600 000 lägenheter mer än år 1960. Produktionen måste emellertid ge ett betydligt större antal lägenheter till resultat, eftersom en stor del av 1960 års lägenhetsbestånd på grund av sin brist på utrymme, sin låga utrustningsstandard, sin föga tilltalande yttre miljö osv. inte kommer att efterfrågas i samma utsträckning som tidigare utan måste moderniseras eller saneras. För att nyproduktionen och saneringen av lägenheter skall ge ett resultat som tillfredsställer efterfrågan krävs alltså inte endast att den antalsmässiga efterfrågan på lägenheter och rumsenheter blir tillfredsställd utan också att rumsenheterna fördelar sig på lägenhetsstorlekar, på lägenheter med olika planlösningar och utrustningsdetaljer, på hustyper osv. på ett sätt som överensstämmer med konsumenternas behov och önskemål.

treregionsundersökning

21.1. Presentation av bostadssociologiska undersökningar gjorda i Sverige Det har gjorts åtskilliga undersökningar i vårt land i syfte att kartlägga önskemål och behov hos olika typer av bostadskonsumenter. Man har intresserat sig för hur de använder sin bostad, h u r olika arbetsuppgifter inom ett hushåll utförs och den tid de kräver, vilken planlösning och vilka utrustningsdetaljer som bör finnas i lägenheter, avsedda för olika kategorier av boende, h u r olika detaljer i lägenheterna bör vara utformade för att underlätta hushållsarbetet. I flertalet undersökningar h a r de boende intervjuats om sina önskemål beträffande olika med bostaden sammanhängande faktorer. Vi skall h ä r i korthet redogöra för en del resultat, vilka h a r intresse vid bedömningen av bostadsproduktionens framtida inriktning. a. Den första undersökningen av denna art är den som fil. lic. Brita Åkerman-Johansson gjorde i samarbete med och med ekonomiskt stöd av HSB och som publicerades år 1941 (»Familjen som växte ur sitt hem», Stockholm 1941). För denna uttogs några h u n d r a familjer med barn, boende i lägenheter om 1—3 rum och kök i Stockholm. Man frågade efter familjernas vanor, var de brukade äta, var sovplatserna fanns, h u r mycket gäster man brukade ha osv.

396 Familjerna fick också uttala sig om vad de tyckte om sin bostad, vad som var bra i den och vad i utrustning och planlösning de skulle vilja ha annorlunda. De fick under en vecka föra protokoll över sina sysselsättningar, där de för varje familjemedlem skulle ange när den steg upp, åt sin frukost, gick till sitt arbete eller sin skola, kom hem osv. och i vilka rum de vistades när de utförde olika sysslor. Slutligen gjordes ritningar av lägenheterna och deras möblering. I undersökningen medverkade sammanlagt 214 familjer, därav 195 i hyreslägenheter och 19 i småhus. b. Industriens utredningsinstitut uppdrog i början av 1940-talet åt arkitekt Jöran Curman att sammanställa de erfarenheter som industriföretag på olika orter gjort, när de sökt förbättra bostadsförhållandena för sina arbetare och att med utgångspunkt från dessa erfarenheter utarbeta planer för h u r verksamheten på ett rationellt sätt borde bedrivas för att ändamålsenliga och rymliga bostäder skulle kunna erbjudas arbetarna till kostnader, som var rimliga för dem att bära. Resultaten av detta arbete publicerades i en bok med titeln »Industriens arbetarebostäder» (Stockholm 1944). Som ett led i utredningsarbetet ingick ett studium av bostadsfunktioner och bostadsvanor hos arbetarfamiljer. Fyra bostadsundersökningar utfördes, en i en medelstor stad i Mälardalen, en i en industriort i mellersta Norrland, en i Stockholms ytterområden och en i en industriort i Bergslagen. Den första av dessa undersökningar gjordes i form av en enkät, som utsändes till hushållen i sju nyuppförda hus för barnrika familjer, vartdera innehållande 18 lägenheter om 2 rum och kök. Enkätformuläret innehöll bl. a. frågor om hushållets storlek, om var i lägenheten olika sysslor utfördes, var sov-

platserna fanns, hur dags barnen gick till sängs, hur ofta familjen tvättade, hur förvaringen av kläder var ordnad och om vilka fritidssysselsättningar som förekom inom familjen. Den andra undersökningen omfattade 58 familjer, 47 i egnahem och 11 i flerfamiljshus om sex lägenheter i varje. Lägenheterna hade 3 rum och kök. Uppgifterna, vilka var i stort sett desamma som i nyssnämnda enkätundersökning, inhämtades genom intervjuer. Intervjuaren ritade även på en plan över lägenheten in möblernas placering, sovplatsernas användning och platsen för måltider. I den tredje undersökningen ingick 50 familjer i ett barnrikehus. Varje lägenhet bestod av 3 rum och kök. Samma metod användes som i Norrlandsundersökningen. Även den sista av de fyra undersökningarna utfördes som en intervjuundersökning. Den omfattade 47 ett- och tvåbarnsfamiljer i lägenheter om ett finrum och ett stort kök i flerfamiljshus av äldre brukstyp. c. Det av statsmakterna efter andra världskrigets slut upprättade bostadspolitiska programmet innebar att ökade krav ställdes på kommunernas förmåga att planera bostadsförsörjningen. Ett stort antal kommuner fann det nödvändigt att som utgångspunkt för sin bedömning av den framtida bostadsefterfrågans inriktning ha tillgång till uppgifter angående de boendes önskemål vid rådande hyresnivå beträffande t. ex. lägenhetsstorlek, lägenhetens utrustning med olika bekvämligheter osv., dvs. den inriktning som efterfrågan skulle komma att få, när den r å d a n d e bostadsbristen avvecklats och också angående de önskemål som skulle kunna få möjlighet att realiseras, om hyresnivån sänktes, vilket skulle ske, när familjebostadsbidragen infördes. Upp-

397 gifter inhämtades genom intervjuer med de boende. De mest omfattande undersökningarna av denna art gjordes i Landskrona och i Malmö i samarbete mellan respektive stad och statens byggnadslånebyrås utredningsavdelning. Intervjuerna genomfördes år 1946 med ett representativt urval av familjehushåll. Sammanlagt uttogs för intervju drygt 1 200 familj ehushåll i Landskrona och drygt 4 800 i Malmö. Resultaten från dessa undersökningar finns återgivna i stencil. d. Utredningen för hem- och familjefrågor uppdrog år 1946 åt Hemmens forskningsinstitut att söka beräkna barnavårdens tidsmässiga omfattning i hushållsarbetet. Institutet fann det inte möjligt att isolera barnavården från övriga inom hemmet förekommande arbetsuppgifter. För att studera förutsättningarna för en omfattande undersökning rörande hushållsarbetets omfattning och organisation utfördes en provundersökning, omfattande 59 familjer i Stockholm. Resultaten h a r begränsad räckvidd men de metoder som där prövades och de erfarenheter som gjordes kom i stor utsträckning att användas i senare undersökningar rörande hemarbetets organisation. Undersökningsresultaten h a r återgetts i HFI Meddelanden, årg. 3, 1948—49, nr 2 (»Mor och barn från morgon till kväll»). e. Åren 1949—1950 utförde professor E d m u n d Dahlström en serie undersökningar i stadsdelarna Hägerstensåsen och Hökmossen, tillhörande Stockholms södra förorter. De utgjorde en fortsättning på en undersökning som Stockholms stads statistiska kontor företog å r 1944 med ett urval av familjer i hela Stockholm. Intresset var i dessa undersökningar knutet bl. a. till trivseln inom bostadsområdet (inklusive lägenheten) och till de faktorer som är avgö-

rande för denna. Ett flertal stickprov uttogs; i samtliga användes familjen som urvalsenhet. I det första stickprovet uttogs 310 familjeföreståndare i hyreshus; till dessa riktades frågor bl. a. om inflyttningsförhållanden och trivseln inom bostadsområdet. I stickprov nr 2 ingick 413 husmödrar i hyreshus; de tillfrågades bl. a. om sin inställning till förvärvsarbete och daghem. Det tredje stickprovet omfattade ensamstående i hyreshus, inalles 86 personer; till dem riktades frågor bl. a. om inflyttningsförhållanden, bostadsönskemål, trivseln inom området, behovet av kollektiva anordningar och fritidsanordningar. Ett fjärde stickprov omfattade 55 familjeföreståndare i enfamiljshus (endast i Hökmossen); i stort sett samma faktorer berördes som i det tredje stickprovet. I Hägerstensåsen uttogs 296 vuxna personer för en undersökning r ö r a n d e bl. a. inflyttningsförhållanden, trivseln i bostadsområdet, social kontakt. Slutligen uttogs, likaledes i Hägerstensåsen, 102 vuxna manliga personer för en undersökning som icke berörde bostadsförhållanden. Uppgifterna i samtliga dessa undersökningar inhämtades genom intervjuer. Resultaten av de olika undersökningarna publicerades i »Trivsel i Söderort» (Stockholm 1951). f. I Göteborg gjordes åren 1949—1952 tre sociologiska stadsdelsundersökningar. Den första berörde stadsdelen Haga, ett tämligen centralt beläget, h å r t exploaterat område med gammal, saneringsmogen bebyggelse. I detta område intervjuades inalles 421 hushåll, såväl familjehushåll som andra. Den andra undersökningen gällde Lundby-området, ett ytterområde norr om Göta älv med såväl yngre som äldre bebyggelse i form av småhus, trevånings lamellhus och bebyggelse i slutna kvarter; h ä r gjordes intervjuer med 762 hushåll. Den tredje undersökningen berörde övre

398 Johanneberg med bebyggelse från tiden 1936—1940 och 1944 och norra Guldheden med moderna tvåvånings smalhus och högre punkthus och omfattade 557 hushåll. Syftet med dessa undersökningar formulerades sålunda: »Genom intervjuer i ett representativt antal hushåll ville m a n få fram befolkningens synpunkter och önskemål i fråga om bostaden, hustyperna, stadsdelens planering, butiksförsörjningen, parkeringsförhållandena, behovet av daghem för förvärvsarbetande mödrar etc. Avsikten var även att få eventuella olikheter i önskemålen och åsikterna belysta och kanske förklarade samt få kännedom om vilka faktorer som betingar trivsel eller vantrivsel för de boende. I detta avseende ä r undersökningen ett led i en strävan att genom analyser och fältundersökningar förklara samspelet mellan olika förhållanden i bebyggelsen och olika sociologiska och planeringstekniska faktorer.»

Undersökningarna utfördes på Göteborgs stads statistiska byrå av fil. lic. Eva Karsten-Carlsson; resultaten finns endast tillgängliga i stencil. g. Docent Lennart Holm har i en bok med titeln »Familj och bostad» (Stockholm 1955) redogjort för resultaten av studier angående bostädernas funktionsduglighet, sedd utifrån de boendes synvinkel. Studierna syftade till att ge en uppfattning om vilka funktioner som bostadskonsumenterna anser mest väsentligt att bostaden kan tillgodose och vilka egenskaper bostaden enligt konsumenternas uppfattning skall ha för att dessa funktioner skall bli tillgodosedda. Författaren har också studerat h u r bostäderna faktiskt utnyttjas av de boende, vilka funktioner som förläggs till de olika utrymmena i bostaden och hur dessa förhållanden sammanhänger med olika faktorer, t. ex. bostadens storlek och planlösning och hushållets storlek. Som en viktig del i författarens arbete ingick dessutom att kritiskt granska de använda undersökningsmetoderna.

Primärmaterialet för sina studier inhämtade författaren åren 1951—1953 genom undersökningar i flera olika bostadsområden i olika delar av landet. Undersökningarna begränsades till vissa hushålls- och lägenhetstyper. Den första undersökningen avsåg stadsdelen Kärrtorp i sydöstra Stockholm. För undersökningen utvaldes tre lägenhetstyper, 2 rum och kök och 3 rum och kök i smalhus och 2 rum och kök i punkthus. Endast yngre barnfamiljer boende i dessa lägenhetstyper medtogs. I stadsdelen Svedmyra i södra Stockholm utvaldes för undersökning en lägenhetstyp om 2 rum och kök och en om 3 rum och kök. Liksom i Kärrtorp begränsades undersökningen till yngre barnfamiljer. I Gustavsbergs industrisamhälle gjordes en undersökning, i vilken ingick enfamiljshus och radhus i tre bostadsområden och flerfamiljshus i två andra områden. För undersökningen uttogs ett antal lägenhetstyper, som skulle vara representativa för de hustyper och lägenhetstyper som förekom i Gustavsberg. En särskild undersökning gjordes med ett antal personer, boende i lägenheter om 1 rum och kokvrå eller 1 rum och kokskåp. Den fjärde undersökningen omfattade ett radhusområde i stadsdelen Gubbängen i södra Stockholm. Där förekom radhus av tre typer, tvåvånings stenhus och en- och tvåvånings trähus. Utrustningsstandarden var något enklare i trähusen än i stenhusen. Den femte och sista undersökningen gällde nio hus, tre i vardera Stockholm, Göteborg och Malmö, vilka hade byggts i syfte att möjliggöra ett studium av byggnadskostnadernas variationer på de tre orterna (»trestadsundersökningen»). Husen var trevånings lamellhus och lika tre och tre; på varje ort

399 byggdes ett hus av var och en av de tre typerna. I Stockholm låg de tre husen i stadsdelen Svedmyra, i Göteborg ute på Hisingen och i Malmö i Pildammsstaden. En andra undersökning gjordes med de boende i Malmöhusen ett halvt år efter den första. Uppgifter om bostadskonsumenternas uppfattning om vilka funktioner en lägenhet skall kunna tillgodose och om vilka egenskaper hos lägenheten som är nödvändiga härför inhämtades genom intervjuer med de boende, i regel med husmodern. Hur bostäderna faktiskt utnyttjades studerades med hjälp av tidsprotokoll, förda antingen av en särskild tidsstudieman eller av husmodern, och av möbelinritningar på skisser över lägenheterna. Intervjuer och möbelinritningar gjordes i alla de fem nämnda undersökningarna, tidsstudier endast i två, Kärrtorps- och Svedmyraundersökningarna. Hänvisning till dessa undersökningar görs i det följande under beteckningen »Fob-undersökningarna». h. I Augustenborgsområdet i Malmö gjorde docent Bertil Pfannenstill på uppdrag av Malmö Kommunala Bostadsaktiebolag år 1952 en sociologisk undersökning rörande bostadsförhållanden, trivsel och bostadsönskemål. Området var då nybyggt och saknade kollektiva anordningar. Ett av syftena med undersökningen var att inhämta de boendes synpunkter på områdets framtida komplettering med kollektiva anordningar. Uppgifterna inhämtades genom intervjuer med 317 boende. Fem år senare ansågs det önskvärt att åter studera de boendes trivsel, att få en bedömning av de åtgärder som vidtagits inom bostadsområdet och att få veta vilka ytterligare önskemål angående kollektiva anordningar som kunde finnas. Denna undersökning, som omfattade 178 vuxna och 94 ungdomar, leddes av docent Lennart

Holm. Den första undersökningen publicerades i en skrift med titeln »Sociologisk undersökning av Augustenborgsområdet i Malmö» (Malmö 1953), vilken distribuerades av Malmö Kommunala Bostadsaktiebolag, den andra i form av tre artiklar i tidskriften Byggforum (1958:7, 8 och 9, »Ett bostadsområde blir äldre»). i. I några kommuner har de vid bostadsförmedlingarna anmälda blivit föremål för undersökningar, i vilka man dels kartlagt de bostadsförhållanden de hade vid anmälningstillfället och vilken orsaken var till att de anmälde sig vid förmedlingen, dels vilka bostadsönskemål de hade. En sådan undersökning gjordes i mars 1956 i Linköping och en annan i maj—september 1958 i Stockholm. Den första utformades som en enkätundersökning. Blanketter utsändes till samtliga sökande som var anmälda vid förmedlingen vid en bestämd tidpunkt och återsändes ifyllda av ca 9 5 % ; inalles 4 517 uppgifter medtogs i bearbetningen. I Stockholms-undersökningen inhämtades uppgifterna genom intervjuer med ett slumpvis uttaget urval av personer, anmälda som aktuella sökande vid förmedlingen vid en bestämd tidpunkt; genom enkät eller telefonsamtal tillfrågades de ursprungligen uttagna om de önskade kvarstå som sökande. Så var förhållandet med 568 av de uttagna; 8 av dessa var ej bosatta inom Stockholms-området och fick därför utgå. Kvar för undersökning var 560 personer, av vilka intervju kunde genomföras med 544. Undersökningen genomfördes av fil. lic. Nils Olov Näs på uppdrag av HSB:s Riksförbund och publicerades år 1960 i en stencilerad skrift med titeln »Bostadskön i Stockholm». j . År 1956 gjorde Konsumentinstitutet på uppdrag av och med anslag från Örebro stad och Stiftelsen Hyresbostä-

400 der i Örebro undersökningar om bostadsvanor och boendetrivsel i två bostadsområden i staden, Rosta och Baronbackarna. Stadsdelen Rosta utbyggdes åren 1948—1952 och rymde ca 5 000 invånare, fördelade på 1 400 lägenheter. Området var väl försett med butiker och andra kollektiva anordningar. Lekplatser för mindre och större barn fanns och grönområden med promenadstigar för de vuxna. Baronbackarna utbyggdes åren 1954—1957 och innehöll 1 150 lägenheter med ca 4 000 boende. Den kollektiva servicen var vid undersökningstillfället inte utbyggd men skulle enligt planerna bli av samma omfattning som i Rosta. Områden för barnens lek och de vuxnas uteliv fanns avdelade. Materialet för undersökningarna inhämtades dels genom intervjuer, i regel med husmodern, dels genom tidsprotokoll, som fördes av husmodern under en veckas tid. Även några enpersonshushåll kom att ingå i undersökningarna; några av dessa bestod av ensamstående män och intervjun gjordes då med dessa. Intervjupersonerna i Rosta-området uttogs genom lottning bland samtliga bostadshushåll på ett sådant sätt att stickprovet blev geografiskt representativt för området. I Baronbackarna uttogs stickprovet på annat sätt. Det var angeläget att få med så många som möjligt av de experimentlägenheter (E-lägenheter) som fanns i området och bland övriga »normala» lägenheter (N-lägenheter) en lika stor grupp med samma fördelning på storlekar som bland Elägenheterna. De senares experimentkaraktär betingades av att de i stället för ett vardagsrum i traditionell stil innehöll ett s. k. allrum, planerat så, att det skulle rymma den matplats som i N-lägenheterna fanns i köket. Effekten härav trodde man skulle bli att vardagsrummets karaktär av finrum skulle

försvinna. Till allrummet skulle komma att förläggas de hushållssysslor som normalt utfördes vid matbordet i köket, där skulle barnen komma att leka och familjens fritid att tillbringas. Den yta man sparade in genom att icke anordna matplats i köket, togs ut i form av ett extra sovrum. På en normal tvårummares yta fick man alltså in två sovrum, ett allrum och kök (utan matplats). De nämnda hypoteserna skulle prövas i undersökningen. Intervjuer skulle göras med alla uttagna hushåll (251 i Rosta och 284 i Baronbackarna), under det att tidsprotokoll i Rostaundersökningen endast skulle föras av 57 hushåll, slumpvis uttagna bland de för intervju utvalda; i Baronbackarna skulle tidsprotokoll föras av alla utvalda. Ledare för undersökningarna var arkitekt Erik Holm och docent Lennart Holm. Undersökningsresultaten publicerades i skriftserien Konsumentinstitutet meddelar, 1958, nr 4, »Hem, arbete och grannar». k. År 1962 gjorde Statens institut för byggnadsforskning återintervjuer i de tidigare undersökta lägenheterna i Baronbackarna. Resultat från denna undersökning h a r sommaren 1964 publicerats i en stencilerad redogörelse (bo och bedöma, »Studier i ett bostadsområde i Örebro»: 1 en återundersökning) och i ett informationsblad (1965: 1). Samtliga de lägenheter, i vilka intervjuer gjordes 1956 besöktes ånyo 1962. I 51 % av E-lägenheterna och i 40 % av N-lägenheterna hade de hushåll som intervjuades 1956 flyttat och nya hushåll kommit i stället. Liksom i den första undersökningen gjordes intervjun med husmodern, när så var möjligt. En stor del av frågorna var desamma som ställdes 1956 och möbelinritningar gjordes på liknande sätt som 1956. Dessutom ställdes en del

401 frågor om den kollektiva servicen i bostadsområdet och om olika arrangemang i den yttre miljön. 1. Statens nämnd för byggnadsforskning uppdrog åt professor Edmund Dahlström att söka analysera de familjesociologiska verkningarna av höghus contra låghus som bostadsform. Ett av avsnitten i denna analys omfattade en sociologisk undersökning, vilken berörde frågor om flyttning, trivsel och preferenser, om hemarbetets organisation i samband med tillsyn och vård av förskolebarn och om förhållandet mellan familjerna i ett bostadshus. Undersökningen begränsades till ett antal höghuslåghusområden i Vällingby. Intervjuer gjordes med mödrarna i ett antal familjer, där det fanns åtminstone ett barn i åldern 8 mån.—6 år. Vidare bestämdes att nyinflyttade familjer där modern hade mer än halvtids förvärvsarbete inte skulle medtas. Låghusfamiljer »matchades» mot höghusfamiljer på sådant sätt att för varje uttagen höghusfamilj uttogs en låghusfamilj som hade samma antal förskolebarn som höghusfamiljen, samma ålder på det yngsta barnet och som liksom höghusfamiljen bade eller inte hade barn i skolåldern. I undersökningen kom att ingå 138 höghusfamiljer och 142 låghusfamilj er. Tre fjärdedelar av dessa uttogs att under en vecka föra bok över sina sysslor; 83 höghusmödrar och 88 låghusmödrar genomförde bokföringen. En redogörelse för undersökningen h a r lämnats i Statens nämnds för byggnadsforskning rapport 38, Stockholm 1957, »Barnfamiljer i höghus och trevånings låghus i Vällingby». m. Fil. lic. Lillemor Landström erhöll Statens nämnds för byggnadsforskning uppdrag att göra en liknande undersökning på några mindre orter. För detta ändamål valdes städerna Flen, Enköping, Fagersta och Hagfors. I under26— 412899

sökningen medtogs endast familjer, bestående av man och hustru med eller utan barn. Familjerna delades i två kategorier, sådana som hade ett eller flera barn i förskoleåldern och övriga. Familjerna i höghus fördelades i grupper efter våningsplan. Ur var och en av dessa grupper uttogs slumpmässigt ett antal familjer, som skulle ingå i undersökningen. Bland låghusfamiljerna uttogs ett lika stort antal som hade vissa med höghusfamiljerna gemensamma karakteristika. För undersökning uttogs 180 familjer ur vardera hustypen; 169 höghusfamiljer och 162 låghusfamilj er medverkade. Samtliga uppgifter erhölls genom intervjuer med hustrun i familjen. Fältarbetet utfördes under våren 1957 och undersökningen publicerades ett år senare i Statens nämnds för byggnadsforskning rapport 48, Stockholm 1958, »Höghus och låghus i småstadsmiljö». Hänvisning till denna undersökning görs i det följande under beteckningen »Småstäder». n. En undersökning som innehåller uppgifter av intresse för planeringen av kollektiva anordningar inom bostadsområden är den som på Stockholms stadskollegii uppdrag gjordes av fil. lic. Gunnar Åsvärn och fil. kand. Bertil Mathsson. Undersökningen gjordes i stadsdelen Årsta i södra Stockholm, där sedan ett antal år funnits ett centrum med butiker och fritidslokaler. Erfarenheter av vilken betydelse denna centrumanläggning hade för invånarna i stadsdelen ansågs ha stort intresse för utbyggnaden av nya bostadsområden. Fyra delundersökningar gjordes inom området. Den första omfattade samtliga deltagare i studiecirklar under en våroch en hösttermin inom Årsta och utfördes som en enkätundersökning. Avsikten var att kartlägga vilka grupper av invånare som frekventerade studiecirklarna. En intervjuundersökning med

402 ett slumpvis uttaget urvai av årstabor gjordes på våren 1956. Uppgifter insamlades om intervjupersonen och om hans kännedom om fritidslokaler och -sysselsättningar inom Årsta samt om hans åsikter om dessa. Sammanlagt intervjuades 582 personer. Till samtliga organisationer i Årsta, som bedrev kontinuerlig fritidsverksamhet, riktades i enkätform en serie frågor om föreningsarbetets art, om medlemsutveckling och möteslokaler samt om synpunkter på fritidsanläggningen, dess planering och verksamhetens organisation. Slutligen intervjuades samtliga besökare under en vecka i oktober 1956 vid ungdomskaféet i centrumanläggningen, inalles 71 pojkar och 8 flickor och ett urval av besökarna vid stadsdelens ungdomsgård, 100 ungdomar inalles; till ungdomarna i klass 8 i folkskolan riktades genom enkäter ett antal frågor. Samtliga ungdomsgrupper erhöll frågor om bostadsförhållanden, om sin kännedom om fritidsmöjligheterna i Årsta, om sin föreningsanslutning och fritidssysselsättning samt om önskemål om anordningar för fritiden. En redogörelse för undersökningarnas uppläggning och resultat publicerades i stadskollegiets utlåtanden och memorial, bihang 1958, nr 94, »Fritid i förort», Stockholm 1959. o. Statens institut för konsumentfrågor utförde år 1957 en undersökning rörande arbetsförhållanden inom 1 000 hushåll med barn under 16 år. Uppgifter inhämtades genom intervjuer med husmödrar; dessa förde också dagböcker över sin verksamhet under en veckas tid. Intervjupersonerna uttogs slumpmässigt ur postverkets listor över barnbidragsmottagare. Urvalet var ett tvåstegsurval; det första steget utgjordes av statistiska centralbyråns basurval av kommuner. I intervjun medtogs även ett antal frågor om bostaden men

endast sådana, som kunde antas ha direkt samband med hushållsarbetet. Intervjupersonerna fick också avge omdömen om viss utrustning i lägenheten och redovisa sina attityder till en del olika hushållssysslor. De metoder som användes innebar en vidareutveckling av dem som prövats och använts i flera av de tidigare nämnda undersökningarna, t. ex. i »Mor och barn från morgon till kväll», i »Familj och bostad» och i »Hem, arbete och grannar». Ledare för denna undersökning var professor Carin Boalt. Undersökningsresultaten har publicerats i »1 000 husmödrar om hemarbetet» (Konsumentinstitutet meddelar, 1961: 9 ) ; undersökningen kallas i det följande »1 000 husmödrar». p. I bostadsbyggnadsutredningens tidigare nämnda undersökning av bostadsförhållanden och bostadsönskemål i tre regioner finns åtskilliga uppgifter av intresse för en bedömning av detaljinriktningen av den framtida bostadsproduktionen. Angående uppläggningen av den hänvisas till kap. 5. r. I samband med 1960 års folk- och bostadsräkning gjordes en intervjuundersökning, vilken riktade sig till ett slumpmässigt uttaget urval av hushåll över hela landet. Urvalet gjordes i två steg; det första utgjordes av statistiska centralbyråns 70 intervjuområden. Uppgifter inhämtades som skulle kunna användas för att kontrollera tillförlitligheten i de på mantalsblanketterna lämnade uppgifterna; samtidigt tillfrågades hushållen om sina bostadsönskemål och om sin önskan att flytta från nuvarande bostad. Dessa resultat har ännu ej publicerats; bostadsbyggnadsutredningen har emellertid beretts tillfälle att få ta del av resultaten av de bearbetningar som gjorts av detta material. Referenser till denna undersökning görs i

403 det följande under beteckningen »FBint 1960». s. På uppdrag av de kommunala bostadsföretagen i Stockholm utförde Statens institut för byggnadsforskning en undersökning rörande lägenheter i hyreshus. Den genomfördes i två etapper, varav den första omfattade alla de ca 3 000 lägenheter som fanns inom de fem bostadsområden, vilka bestämdes skola ingå i undersökningen, och den andra ett urval av dessa lägenheter. I etapp 1 inhämtades uppgifterna genom en kombinerad enkät- och registerundersökning, vilken genomfördes i slutet av år 1962, i etapp 2 genom intervjuer, utförda våren 1963. Undersökningen avser att belysa hur bostäder med olika egenskaper utnyttjas av olika kategorier av hushåll och h u r bostadskonsumenterna värderar dessa olika egenskaper. Den tar också upp en del speciella frågeställningar: om skolbarnen och bostaden, om bullerstörningar, om utrustning för personlig hygien och tvätt, om förvaring, om möblering och om kollektiva anordningar med särskild hänsyn till förvärvsarbetande husmödrar. I undersökningen gjordes också studier av möbelval och möblering. Vissa resultat från den första etappen h a r publicerats i en stencilerad redogörelse med titeln PM angående studier av utvecklingstendenser inom hyreshusbyggeri med hänsyn till de boendes användning och värdering av bostaden. Från undersökningens andra etapp har sex delrapporter utgetts i stencilerad form (bo och bedöma, »Hyreslägenheter i Stockholm»: 1 hushåll och bostad, 2 bostad och buller, 3 livsmedelsförvaring, 4 skolbarn och bostad, 5 service för förvärvsarbetande m ö d r a r med småbarn och 6 hygienutrymmen). Resultat från denna undersökning kommer i det följande att presenteras under beteck-

ningen »Hyreslägenheter i Stockholm». Ledare för undersökningen har varit professor Carin Boalt. t. Göteborgs stads bostadsaktiebolag uppdrog hösten 1961 åt sociologiska institutionen vid Göteborgs Universitet att utföra en undersökning inom bolagets bostadsområden, vilken skulle ge informationer av värde vid planeringen av nya bostadsområden. Undersökningen genomfördes i två etapper. Den första bestod av en inventering av de erfarenheter rörande bostadsområdenas funktion m. m., som personal inom fastighetsförvaltningen fått under sitt arbete, den andra av intervjuer med hyresgäster rörande deras syn på nuvarande boendeförhållanden och deras preferenser i fråga om hustyp, lägenhetsstandard m. m. För undersökningen uttogs fem bostadsområden. I etapp 1 insamlades materialet genom informella samtal med fastighetsskötarna i samtliga områden. I etapp 2 uttogs de två nyaste områdena och bland de ca 1 800 lägenheter som fanns i dessa utvaldes 250 för intervju, därav 100 i N. Biskopsgården och 100 i låga och 50 i höga hus i Kortedala. Intervju genomfördes med representanter för 242 av de 250 uttagna lägenheterna. Samtliga för undersökning utvalda lägenheter var två- eller trerummare. Intervjuarbetet utfördes i februari 1963. Undersökningsresultaten har publicerats i stencil. I det följande hänvisas till denna undersökning under beteckningen »Göteborgsundersökningen». Ledare för undersökningen var fil. lic. Bertil Egerö. u. Statens institut för byggnadsforskning har utfört en intervjuundersökning i åldringshushåll. Den ingår som ett led i en serie studier som institutet för närvarande utför på uppdrag av socialde-

404 partementet för att ge underlag för planeringen av ändamålsenliga bostäder för mindre hushåll. Undersökningen bygger på intervjuer i fem städer med hushåll, boende i lägenheter om 1 rum och kök eller kokvrå eller 2 rum och kök; minst en person i hushållet var i åldern 67—80 år. Undersökningsenheterna valdes dels bland sådana hushåll som bodde i moderna, perifert belägna hyreshusområden, dels bland sådana som bodde i centrala områden, bestående av både äldre och moderna bostadshus. Ursprungligen utvaldes 895 hushåll; intervju genomfördes med 673. En stor del av bortfallet uppstod till följd av att intervjupersonen hade dött, var långvarigt intagen på sjukhus eller annan anstalt m. m.; det övriga bortfallet, orsakat av tillfällig sjukdom i hemmet, vägran att medverka, oanträffbarhet e t c , uppgick till mellan 8 och 15 % i de olika städerna. Intervjuarbetet utfördes huvudsakligen under hösten 1963. I undersökningen behandlas bl. a. frågor om åldringarnas bostadsförhållanden och bostadsönskemål. Vissa delresultat har publicerats i stencilerad form (bo och bedöma, »Pensionärshushåll i fem städer»: 1 aktivitet, hjälpbehov och bostadsönskemål). Ledare för undersökningen har varit fil. lic. Eva Karsten-Carlsson. Som framgår av dessa korta beskrivningar av de olika undersökningarna h a r flertalet av dem begränsad allmängiltighet. De omfattar någon viss bestämd grupp av personer eller hushåll, boende inom ett begränsat bostadsområde eller inom något eller några samhällen, personer som är anmälda vid en kommunal bostadsförmedling eller dylikt. De flesta berör hushåll, bestående av man och hustru, oftast också av ett eller flera barn. Den enda undersökning som ger resultat med tillämp-

lighet för samtliga bostadshushåll i riket är den som gjordes i samband med 1960 års folk- och bostadsräkning. Representativ för samtliga hushåll i riket med minderåriga är »1 000 husmödrar». En översikt över de resultat som dessa olika undersökningar har gett skall i det följande göras. Den kommer endast att beröra sådana undersökningar som gjorts under de senaste 15 åren. I kap. 23 kommer vi att ge våra synpunkter på bostadsproduktionens framtida inriktning och på den lämpliga avvägningen mellan olika i bostadsproduktionen ingående faktorer; våra synpunkter h a r vi bl. a. grundat på de uppgifter om bostadsvanor och bostadspreferenser som dessa undersökningar har gett.

21.2. Trivsel och

flyttningsvilja

Nästan alla de statistisk-sociologiska undersökningar som h ä r h a r nämnts har gjorts under en period då det rått stor knapphet på lägenheter; särskilt stor har bristen varit på de större orterna, där flertalet av de nämnda undersökningarna utförts. Några möjligheter att bland lägenheter med olika karakteristika välja den som bäst tillfredsställer önskemål och behov har de bostadssökande därför sällan haft; i Hägerstensåsen-Hökmossen sade sig t. ex. 73 % av familjeförsörjarna och 85 % av de ensamstående ha saknat valmöjligheter när de flyttade till den lägenhet de hade vid undersökningstillfället, i Rosta 89 % och i Raronbackarna 93 % av samtliga intervjuade hushåll. Möjligheten att avböja ett erbjudande om lägenhet h a r sällan använts. Rostadsköundersökningen i Stockholm visade att i runt tal 25 % av de sökande med egen lägenhet och 10 % av dem som saknade lägenhet någon gång hade

405 tillbakavisat ett erbjudande från bostadsförmedlingen; skälet härtill tycktes ofta ha varit den erbjudna bostadens läge i staden. I Göteborgsundersökningen uppgav i det ena bostadsområdet 37 %, i det andra 70 % av de intervjuade att de, n ä r bostadsförmedlingen erbjöd dem lägenheten, kunde ha tackat nej, om lägenheten inte passade dem. Med hänsyn till hushållens begränsade valmöjligheter synes det rimligt anta

Undersökning

Det procentuella antalet hushåll som önskar flytta

FBint 1960 Rosta Baronbackarna 1956

32 40 34

Baronbackarna 1962

58 Trestadsundersökningen

49 Vällingby höghus låghus Småstäder höghus låghus Hägerstensåsen-Hökmossen familjeförsörjare ensamstående Augustenborg 1952

54 58 24 28

Augustenborg 1957

46 Treregionsundersökningen Västerås Skellefteå Ljungby Hyreslägenheter i Stockholm. . . .

34 24 21 44

Pensionärshushåll Centralt läge Göteborg Malmö Örebro Enköping Perifert läge Göteborg Örebro Jönköping

att trivseln skulle vara mindre och flyttningsbenägenheten, vilken visat sig h a ett tydligt samband med bristen på trivsel, större än vad som skulle ha varit fallet om tillgången på lägenheter varit god. Hypotesen kan inte prövas, e n ä r jämförelsematerial saknas från en bostadsmarknad utan brist. Beträffande flyttningsbenägenheten kan följande siffror ur olika undersökningar återges:

66 73 32

46 20 31 32 30 43 37

Frågans formulering

Önskar Ni flytta från denna bostad? Om det nu var lättare att få en annan lägenhet men hyresnivån var densamma, skulle Ni då söka annan bostad eller skulle Ni bo kvar i den här? Om det nu vore lättare att få en annan lägenhet men hyran per kvadratmeter var densamma, skulle Ni då söka en annan bostad eller bo kvar i den här? Om det nu var lättare att få en annan bostad, skulle Ni då söka en sådan eller skulle Ni stanna kvar här? Funderar Ni på att flytta till en annan lägenhet? Funderar Ni på att flytta till annan bostad?

Om det fanns gott om lägenheter inom andra stadsdelar, skulle Ni då bo kvar eller flytta? Om det nu var lättare att få en annan lägenhet, men hyresnivån var densamma, skulle Ni då söka annan bostad eller skulle Ni bo kvar i den här? Funderar Ni på att flytta inom den närmaste framtiden? Vill Ni bo kvar i den här lägenheten eller flytta? Skulle Ni vilja flytta från den här bostaden?

406 Tabell 21.1. Flyttningsbenägeiiheten bland olika typer av hushåll enligt 1960 års bostadsräknings kontrollundersökning Därav, i %, som

önskar flytta

anser sig komma att flytta inom t v å år

2 535 000

450 000 804 000 804 000 477 000

47 37 24 22

24 13 5 5

418 000 2 117 000

36 31

10 11

Antal minderåriga i hushållet: 0 1 2 3 el. flera

1 499 000 545 000 334 000 157 000

27 36 40 36

8 14 19 14

Orlstyp: Stockholm, Göteborg och M a l m ö . . . . övriga städer Riket i övrigt

543 000 878 000 1 114 000

46 35 22

12 13 9

Lågenhetsstorlek vid Utan kök 1 rk 2 rk 3 el. flera rk

242 000 440 000 684 000 1 169 000

51 49 35 19

19 15 10 8

1 151 000 194 000 294 000 133 000 218 000 317 000 228 000

27 24 37 45 28 43 33

10 9 14 13 11 10 13

Hustyp: Enfamiljshus Rad- el. kedjehus Tvåfamilj snus Flerfamiljshus

828 000 29 000 351 000 1 356 000

14 31 27 44

6 21 13 14

Trångbodda hushåll Ej trångbodda hushåll

205 000 2 330 000

71 28

28 9

119 000 450 000 532 000 467 000 967 000

9 18 30 36 39

2 4 6 14 17

Antal bostadshushåll

Samtliga Bosladsföreståndarens —34 år 35—49 » 50—64 » 65— »

ålder:

Bostadsföreståndarens Ogift Gift el. förut gift

civilstånd:

Lägenhetens 1 2 3 4 5 6 7

kvalitetsgrupp1:

;

Bostadsföreståndarens före 1921 1921—1940 1941—1950 1951—1955 1956—1960 1

intervjutillfället:

inflyttn ingsår:

Se tabell 2.4. (Frågornas formulering: »önskar Ni flytta från denna bostad?» och »Kommer Ni att flytta från denna bostad inom de närmaste två åren?»)

407 Tabell 21.2. Orsaker till flyttningsbenägenhet bland olika typer av hushåll enligt 1960 års bostadsräknings kontrollundersökning Därav, i %, som angetl följande orsak till flyttningsbenägenheten Därav FörändAntal FörändFörändring av flyttningsring av bostaden Skäl ring av arbetsdåligt benägna annat slag Triv- bostaför av familjeeller selläge, andra hushåll i de den omodern, andra förhållan- inkomstskäl dåliga trivselboendes för illa planeslag dena förhållankommuni- skäl situation liten rad, lydena kationer hörd 838 000

231 000 304 000 195 000 108 000

19 9 8 9

12 10 12 19

1 4 10 32

76 76 70 58

47 50 27 9

36 37 42 47

8 8 15 6

11 11 8 14

17 18 17 24

154 000

684 000

428 000 207 000 141 000 62 000

12 9 14 13

12 10 13 16

12 3 6 3

70 77 74 69

28 42 44 52

45 35 34 32

11 10 7 5

8 14 16 6

17 17 23 23

254 000 325 000

13 11

5 13

5 7

85 75

53 40

39 44

8 6

13 9

15 17

259 000

129 000 219 000 247 000 243 000

14 12 14 7

10 9 9 19

6 7 7 11

79 82 79 53

55 47 42 19

35 56 37 30

5 10 13 7

8 6 12 15

11 15 15 28

338 000 46 000 112 000 63 000 64 000 137 000 78 000

12 30 20 2 9 9 3

14 15 8 10 13 8 15

5 7 4 13 6 9 26

68 63 74 71 72 81 82

49 50 46 22 25 24 28

14 22 46 65 44 72 69

7 4 4

14 7 4 14 11 10 4

18 15 17 16 22 19 21

Samtliga. . . Bostadsföreståndarens ålder: —34 år 35—49 » 50—64 t 65— » Bostadsföreståndarens civilstånd: Ogift . . . . Gift eller förut gift Antal minderåriga i hushållet: 0 1 2 3 el. flera. Ortstyp: Sthlm, Gbg, o. Malmö. ö v r . städer. Riket i övrigt Lägenhetens storlek vid intervjutillfället: Utan kök 1 rk 2 rk 3 el. fl. rk Lägenhetens kvalitetsgrupp1: 1 2 3 4 6 7 1

Se tabell 2.4.

— 33 9 17

408 Tabell 21.2.

(forts.) D ärav, i %, som angetl följande orsak till flyttningsbenägenheten Antal flyttningsbenägna hushåll

Hustyp: Enfamiljshus. . . . Rad- eller kedjehus Tvåfamilj shus Flerfamiljshus Trångbodda hushåll Ej trångboddahushåll

Därav FörändFörändFörändring av ring av bostaden Skäl ring av arbetsdåligt annat slag Triv- bostaför av familjedier selläge, andra i de den omodern, förhållan- inkomstskäl dåliga trivsel- andra för illa plane- kommuni- skäl slag förhållan- boendes dena situation liten rad, ly- kationer dena hörd

121 000

10 000

—

—

—

101 000

616 000

148 000

690 000

(Frågans formulering: »Varför önskar Ni flytta från denna lägenhet? Beror det på förändring av familj e förhållandena? I så fall vilka? Beror det på förändring av arbets- eller inkomstförhållandena? I så fall vilka Beror det på förändring av annat slag i de boendes situation? I så fall vilka? Beror det på trivselskäl? I I fall vilka? Beror det på skäl av andra slag än ovan nämnda? I så fall vilka?»)

Av FBint 1960 framgår att drygt 30 % av de svenska hushållen önskar flytta från den bostad de hade, när undersökningen gjordes. Knappt en tredjedel av dessa var säkra på att de skulle komma att realisera denna önskan inom två år. Av samtliga hushåll hade ca en fjärdedel vidtagit åtgärder av olika slag (anlitat kommunal bostadsförmedling, annonserat och besvarat annonser, skaffat tomt och sparat till ett eget hus osv.) för att få en annan bostad; de flesta av dessa hushåll torde vara sådana som också uttryckt önskemål om att flytta. FBint 1960 ger möjligheter till jämförelser av flyttningsbenägenheten bland olika kategorier av hushåll (tab. 21.1). Dessa visar att flyttningsbenägenheten är större bland de yngre hushållen än bland de äldre, större bland hushåll

med barn än bland hushåll utan, större i städerna än i övriga delar av landet och störst i storstäderna, större i smålägenheter än i större lägenheter, större i flerfamiljshus än i småhus, större bland trångbodda hushåll än bland icke trångbodda och större, slutligen, bland hushåll som nyligen flyttat in i sin bostad än bland dem som bott där lång tid. Den olika stora flyttningsbenägenhet som har kommit fram i olika undersökningar torde sammanhänga bl. a. med de här nämnda faktorerna. Sambandet mellan flyttningsvilja och lägenheternas kvalitetsgrupp synes icke så klart, som man möjligen skulle ha väntat. Förmodligen beror ojämnheterna i procenttalen på åldersfördelningen bland de boende; de äldre som visar mindre benägenhet än de yngre att byta

409 bostadsmiljö bor i större utsträckning än de yngre i det i utrustningshänseende sämsta lägenhetsbeståndet. Som orsak till sin önskan att flytta angav 39 % av samtliga hushåll i landet att den lägenhet de hade var för liten och lika många att den var för omodern, illa planerad eller lyhörd (tab. 21.2). I storstäderna motiverade 53 % av hushållen sin flyttningsvilja med att lägenheten var för liten, i övriga städer 40 % och i riket i övrigt 22 %. Detta motiv var vanligare bland de yngre hushållen än bland de äldre, vilket sammanhänger med olikheter i hushållsstrukturen. Med ökande barnantal stiger också den procentuella andel hushåll som angett för liten lägenhet som motiv för sitt flyttningsintresse. De trångbodda angav dubbelt så ofta som de icke trångbodda (66 % respektive 33 %) detta motiv för att vilja flytta. Brister i lägenhetens utrustning, dålig planlösning m. m. angavs som motiv av 39 %, dvs. lika många som ansåg att lägenheten var för liten. Missnöjet med bostadens dåliga kvalitet steg mycket markant mellan kvalitetsgrupperna 2 och 3. Bland de hushåll som bodde i fullt moderna lägenheter (kvalitetsgrupperna 1 och 2) angav endast 15 % att de ville flytta därför att lägenhetens kvalitet inte motsvarade deras önskemål, och bland dessa 15 % var en tredjedel missnöjda med lägenhetens planlösning och mer än en fjärdedel med att det var lyhört i lägenheten; brister i utrustningsstandarden var alltså en mycket liten missnöjesanledning för hushåll boende i moderna lägenheter. I kvalitetsgrupp 3, där bad- eller duschrum saknas, men utrustningen i övrigt är ungefär densamma som i grupperna 1 och 2, motiverade n ä r m a r e hälften av de flyttningsvilliga sin vilja att flytta med lägenhetens kvalitet; för de flesta var det utrustningsstandarden som för-

anledde missnöjet, i inget fall lägenhetens planlösning och i några få fall dess lyhördhet. I kvalitetsgrupp 4 (lägenheter utan centralvärme men utrustade med vatten, avlopp och wc) var i det närmaste två tredjedelar intresserade av att flytta på grund av lägenhetens låga kvalitet, i kvalitetsgrupp 5 44 %, i kvalitetsgrupp 6 72 % och i kvalitetsgrupp 7 (lägenheter utan "vatten och avlopp) 69 %. Sammanfattningsvis kan alltså sägas, att den utrustningsstandard som de moderna lägenheterna (kvalitetsgrupperna 1—2) har, tillfredsställer dagens bostadskonsumenter och att det tycks finnas en stark strävan att erhålla bostäder av denna standard; dessutom förefaller det som om avsaknaden av bad- eller duschrum och centralvärme hade större betydelse för trivseln i en lägenhet än övriga utrustningsfaktorer, till vilka hänsyn tas vid kvalitetsgrupperingen. Till en viss del kan de erhållna resultaten ses som en effekt av olikheter i erfarenheter och attityder hos skilda grupper inom befolkningen, framför allt kanske inom skilda åldersgrupper. Sannolikt verkar dessa olikheter i riktning mot en dämpning av missnöjet med de sämre utrustade lägenheterna. Dåligt läge och dåliga kommunikationer var en anledning för 9 % av hushållen att vilja flytta. Bland dem som bodde på landsbygden var denna anledning dubbelt så ofta förekommande som bland dem som bodde i städer; detta torde vara orsaken till att endast 7 % av hushållen i flerfamiljshus men 15—16 % av hushållen i småhus motiverade sin flyttningsvilja med faktorer som kunde hänföras till bostadens ocentrala läge o. dyl. Samstämmighet med h ä r refererade uppgifter visar resultaten från bostadsbyggnadsutredningens tidigare (i kap. 5) nämnda treregionsundersökning. I

410 Tabell

21.3.

Flyttningsvilliga hushåll efter uppgiven enligt bostadsbyggnadsutredningens

Antal flyttningsvilliga hushåll, ovägt Andel (%) hushåll Lägenheten är för liten.. Lägenheten är för stor. Lägenheten är för dyr . Lägenheten är för omodern Vill bo närmare arbetsplatsen Skall byta arbetsplats. . Vill bo mer centralt . . . Vill bo i annan h u s t y p . . Trivs inte med bostadsområdet Huset skall rivas eller byggas om Giftermål Annan huvudorsak Ej angiven orsak

Ljungby

Skellefteå

Västerås Orsaker till flyttningsintresse

huvudorsak till flyttningsintresset treregionsundersökning

Bf-64 år Bf -64 år Bf-64 år SamtSamtSamtliga liga liga övriga Övriga övriga hushushushushusMakar hushåll Makar håll Makar håll håll håll håll

37 1 2

31 6 3

39 2 2

17 14 6

11 1 2

32 3 2

3 4 1 14

4 4 1 20

3 3

7 5 5

7 5 2

4 7

5 10 4 13

3 3 3 3

1 11 15

2 3 11 1

22 13

2 13 42 2

1 3 11 6

5 5 11

20 7 3

2 3 28 10

(Frågornas formulering: »Beror Er önskan att flytta på någon förändring av hushållets /familjens/ storlek, eller av familjeförhållandena i övrigt /t. ex. giftermål, dödsfall eller skilsmässa, a t t hushållet blivit större eller mindre, eller att något barn behöver eget rum/?» och »Anser Ni a t t något av följande är en viktig bidragande orsak till att Ni funderar på att flytta? A t t lägenheten är för liten eller för stor; a t t lägenheten är för dyr; a t t lägenheten är för omodern; a t t Ni vill bo närmare arbetsplatsen; a t t Ni vill bo mer centralt; a t t Ni vill bo i annan hustyp /enfamiljshus, radhus, tvåfamiljshus, flerfamiljshus/; a t t Ni inte trivs med bostadsområdet. Vilket anser Ni vara huvudorsaken till flyttningen?») V ä s t e r å s ö n s k a d e 34 % a v h u s h å l l e n f l y t t a f r å n d e n l ä g e n h e t de b o d d e i v i d i n t e r v j u t i l l f ä l l e t , i Skellefteå 24 % o c h i L j u n g b y 21 % . F l y t t n i n g s b e n ä g e n h e t e n v a r b e t y d l i g t v a n l i g a r e b l a n d de y n g r e hushållen än b l a n d de äldre. 1 V ä s t e r å s ö n s k a d e t. ex. 54 % av h u s h å l l e n i å l d e r n 20—34 å r flytta till en a n n a n l ä g e n h e t , 36 % i å l d e r n 3 5 — 4 9 å r , 15 % i å l d e r n 50—64 å r o c h 22 % a v d e h u s h å l l s o m v a r 65 å r eller ä l d r e . Samma samvariation med åldern visade flyttningsbenägenheten i de b å d a a n d r a

undersökta regionerna, men procentt a l e n l å g d ä r p å en l ä g r e n i v å ä n i V ä s terås. I t a b . 21.3 å t e r g e s f ö r d e t r e u n d e r sökta regionerna det relativa antalet flyttningsintresserade som angett olika h u v u d o r s a k e r till sin vilja att f l y t t a . Vid j ä m f ö r e l s e r m e d t a b . 21.2 f ö r h e l a r i ket b ö r hållas i m i n n e t att i treregionsu n d e r s ö k n i n g e n e n d a s t en a n l e d n i n g , d e n v i k t i g a s t e , till f l y t t n i n g s i n t r e s s e t a n g a v s , m e n i F B i n t 1960 alla s o m v a r aktuella.

411 Bristande utrymme i lägenheten var alltså i treregionsundersökningen liksom i FBint 1960 en ofta förekommande anledning att vilja skaffa annan lägenhet; 37 % av hushållen i Västerås och 31 % i Skellefteå angav detta skäl. I Ljungby, där lägenhetsbeståndet utgjordes av genomsnittligt sett större lägenheter än i de båda andra regionerna, uppgavs endast i 11 % av fallen att lägenheten var för liten. I Ljungby, som hade den lägsta utrustningsstandarden av de tre regionerna, uppgavs oftare lägenhetens låga utrustningsstandard än dess brist på utrymme som orsak till flyttningsintresset. I de båda andra regionerna var förhållandet det motsatta. Den relativa andelen hushåll som uttalat missnöje med lägenhetens utrustning var dock ungefär densamma i alla tre regionerna. En annan ganska ofta uttalad anledning till flyttningsvilja var att man önskade bo i annan hustyp; för dessa önskemål svarade så gott som uteslutande de gifta hushållen. Missnöje med lägenhetens läge och med kommunikationerna nämndes sällan; de undersökta områdenas karaktär bör i detta sammanhang beaktas. Enligt »Pensionärshushåll» var det vanligaste flyttningsmotivet bland dem som bodde centralt att få en modernare bostad och bland dem som bodde perifert att få större utrymmen. Bland skälen för flyttning till nuvarande lägenhet dominerade (bland dem som flyttat under de senaste fem åren) önskan om att få en lägenhet av bättre kvalitet. I tab. 21.4 h a r från olika undersökningar som berör flyttningsbenägenheten sammanställts fördelningen efter de motiv som angetts för denna. Med undantag för FBint 1960 och treregionsundersökningen h ä r r ö r uppgifterna från moderna, relativt nybyggda bostadsområden. Det avspeglar sig i de angiv-

na motiven, bland vilka man överhuvudtaget inte återfinner sådana som »bostaden omodern» och »bostaden illa utrustad». I Baronbackarna fanns en påtagligt hög frekvens av missnöje med lägenhetens planering (E-lägenheterna, jfr s. 400), men i övrigt u p p gavs icke några med lägenhetens kvalitet sammanhängande egenskaper som skäl för flyttning. I den riksomfattande undersökningen (FBint 1960) uppgav däremot, som tidigare nämnts, 39 % av de intervjuade att de ville flytta på grund av dålig kvalitet på den lägenhet, i vilken de bodde, och, enligt treregionsundersökningen, i Västerås 15 % och i Skellefteå och Ljungby 17 %. Missnöjesanledningar som kan hänföras till bostadsmiljön nämndes i Augustenborg (1957) av 33 %, i trestadsundersökningen av 43 % i Stockholm och 54 % i Göteborg men endast av 8 % i Malmö, i Bosta av 9 % och i Baronbackarna av 13 % (1956) respektive 6 % (1962). Enligt treregionsundersökningen nämndes sådana skäl endast av 2 % i Västerås, 1 % i Skellefteå och 1 % i Ljungby. Kostnadsskäl angavs sällan. I Vällingby nämnde 3 % av hushållen i höghusen och 2 % i låghusen att lägenheten var för dyr, i Bosta 3 % och i Baronbackarna 3 % (1956) och 1 % (1962) samt i Augustenborg (1957) likaledes 3 %. Enligt trestadsundersökningen som gjordes några år tidigare än de andra undersökningar som h ä r refererats till angav 12 % av hushållen i Stockholm, 27 % i Göteborg men inga i Malmö att de önskade lägre hyra. 21.3. önskad lägenhets storlek och utrymmesstandard Ett av de vanligaste motiven för ett hushåll att vilja flytta synes vara önskan att få en större lägenhet, att öka sin

412 Tabell

21.4.

Orsaker

till flyitningsintresse

enligt

olika

undersökningar

Undersökning

Orsaker till flyttningsintresse

Den procentuella andelen flyttningsintresserade som angett olika orsaker

FBint 1960

Förändring av familjeförhållanden » » arbets- och inkomstförhållanden » » annat slag i de boendes situation Trivselskäl bostaden för liten i » omodern, illa planerad, lyhörd . dåligt läge, dåliga kommunikationer andra trivselskäl Skäl av andra slag

12 12 8 72 39 39 9 11 18

Samtliga

100 Treregionsundersökningen

Lägenheten för liten » » stor » » dyr » » omodern "Vill bo närmare arbetsplatsen Skall byta arbetsplats Vill bo mer centralt Vill bo i annan hustyp Trivs inte med bostadsområdet Huset skall rivas eller byggas om Giftermål Annan trivselorsak Ej angiven orsak Summa

Västerås

Skellefteå

37 1 2 15 3 4 1 14 2 1 3 11 6

31 6 3 17 7 5 5 8 1 2 3 11 1

Ljungby 11 1 2 17 4 7 5 9 1 2 3 28 10

100 Rosta Rosta och Baronbackarna

Nuvarande bostad är för liten i » t » dyr » » olämpligt planerad. Trivs ej med läget , » > » området Vill ej bo i hyreshus , Flera av dessa skäl eller andra skäl. . Summa

Vällingby

Baronbackarna 1956 1962

48 3 5 2 9 3 30

14 3 32 10 13 3 25

39 1 21 10 6 1 21

100 Höghus

Låghus

Bostaden för liten » » dyr » olämpligt planerad Vill till annan del av Vällingby Vill ifrån Vällingby Vill bo i höghus > i » låghus Vill till annan hustyp (villa, småstuga, radhus) Vill bo på högre våningsplan » » » lägre » Annan anledning

47 3 2 4 10

45 2

5 16 5 4 4

10 12 1 1

Summa

7 12 3

413 Tabell

21.4.

(forts.)

Undersökning

Småstäder

Den procentuella andelen flyttningsintresserade som angett olika orsaker

Orsaker till flyttningsintresse

Vill ha större lägenhet » » mindre » » » annorlunda planerad lägenhet » » billigare lägenhet » bo på högre våningsplan i » » lägre i) » » i annan stadsdel » » » » hustyp: höghus låghus egnahem o. d övrigt Vill/skall flytta från orten Annan anledning

25 10 10 2 6 4

Hyreslägenheter i Stockholm (förvärvsarbetande mödrar med småbarn)

4 4

2 12 2 27

— 10 4 6 2 100

—

Önskar lägre hyra » större lägenhet » komma närmare arbetsplats, trivs ej med miljön övriga motiv Summa

Augustenborg 1957

—.

—

Summa

Trestadsundersökningen

49 2 6 2 12

—

100 Sthlm 12 26

Gbg 27 8

Malmö

43 19 100

54 11 100

8 28 100

Summa

30 3 7 17 33 3 7 100

Förändringar av familjeförhållanden Lägenheten för liten Lägenheten för stor Missnöjd med rummens m å t t Lägenheten olämpligt planerad Missnöjd med material i lägenheten Lägenheten inte ostörd Annat som har med lägenheten a t t göra Området för långt från centrum Missnöjd med affärer och service Området för långt från arbetsplatsen Missnöjd med trafik och parkering Området illa planerat Området ej barnvänligt — dåliga lekplatser. . . Inte trevliga grannar Annat som har med området att göra

9 45 2 15 8 12 9 12 5 5 2 6 12 11 3 6

Samtliga

100 Nuvarande bostad är för liten » » » » dyr » » » olämpligt p l a n e r a d . . . . Trivs ej med läget » » » området Vill ej bo i hyreshus Annan anledning

— 64

414 Tabell 21.5. Flyttningsintresserade hushåll procentuellt fördelade efter storlek vid intervjutillfället och önskad lägenhetsstorlek

lägenhetens

önskad lä genhetsstorlek Lägenhetsstorlek vid intervjutillfället

FBint 1960 Utan kök 1 rk 2 rk 3 el. fl. rk Treregionsundersökningen (makar — 64 år) Västerås Högst 1 rk 2 rk 3 el. fl. rk Skellefteå Högst 1 rk 2 rk 3 el. fl. rk Ljungby Högst 1 rk 2 rk 3 el. fl. rk

Utan kök

1 rk

2rk

3rk

4rk

5 el. Ej an- Summa fl. rk given

23 8 3 2

19 19 9 5

42 47 23 20

9 20 45 27

5 3 17 27

2 1 1 14

2 L

53 13 2

32 49 19

6 35 38

1 39

100 100 100

i L

60 18 20

35 52 26

4 24 36

2 15

100 100 100

i

7 14

33 22

36 39

13 20

2 1

100 100 100

utrymmesstandard. Vanligen önskar man erhålla ett rum mer än man har. FBint 1960 visade t. ex. att av de flyttningsintresserade hushåll som bodde i 1 rum och kök önskade 47 % lägenheter om 2 rum och kök och 24 % lägenheter om 3 eller flera rum och kök; av de flyttningsintresserade i 2 rum och kök önskade 45 % 3 rum och kök och 18 % 4 eller flera rum och kök. Liknande tendenser framkom, som tab. 21.5 visar, i treregionsundersökningen. Bland de gifta hushåll som önskade flytta var det mycket få som ville ha lägenheter om högst 1 rum och kök. Av dem som hade sådana ville i Västerås över hälften flytta till 2 rum och kök och knappt en tredjedel till 3 rum och kök och i Skellefteå ville 60 % flytta till 2 rum och kök och 35 % till 3 rum och kök. Nästan hälften av de flyttningsintresserade gifta hushållen i Västerås i 2 rum och kök, drygt hälften i Skel-

1 2 1 5

100 100 100 100

lefteå och en tredjedel i Ljungby önskade 3 rum och kök och 35, 24 respektive 36 % 4 rum och kök. Även om den allmänna flyttningsriktningen går mot ökad lägenhetsstorlek, förekommer det också att ett hushåll önskar mindre utrymme än det för närvarande har. Enligt FBint 1960 uttalades önskemål om minskad lägenhetsstorlek av 8 % av de flyttningsintresserade hushållen i 1 rum och kök, av 12 % i 2 rum och kök och av 27 % i 3 rum och kök. Dessa procenttal är högre än de som treregionsundersökningen visar. Lägenhetsfördelningen bland flyttningsintresserade hushåll före och efter önskad omflyttning enligt några olika undersökningar h a r sammanställts i tab. 21.6. Från treregionsundersökningen finns i tabellen också en del uppgifter för olika hushållstyper, nämligen dels för gifta par, där mannen är under

415 Tabell 21.6.

Flyttningsinlresserade hushåll procentuellt fördelade efter lägenhetsstorlek före och efter önskad omflyttning Lägenhetsstorlek

FBint 1960: Vid undersökningstillfället . . . . Enligt önskemål Treregionsundersökningen: Makar — 64 år Västerås Vid undersökningstillfället Enligt önskemål Skellefteå Vid undersökningstillfället Enligt önskemål Ljungby Vid undersökningstillfället Enligt önskemål övriga hushåll med bostadsföreståndare i åldern 20—64 år Västerås Vid undersökningstillfället Enligt önskemål Skellefteå Vid undersökningstillfället Enligt önskemål Ljungby Vid undersökningstillfället Enligt önskemål Hushåll med bostadsföreståndare i åldern 65— år Västerås Vid undersökningstillfället Enligt önskemål Skellefteå Vid undersökningstillfället Enligt önskemål Ljungby Vid undersökningstillfället Enligt önskemål

Utan kök

1 rk

2rk

3rk

4rk

27 12

30 32

28 14

22 3

49 19

29 29

16 2

47 26

37 25

1 5

38 11

61 38

5 el. fl. rk

Summa

100 100

100 100 100 100

100 100

24 19

53 22

11 39

13 20

100 100

36 21

24 23

27 35

13 22

100 100

18 13

28 24

24 41

31 21

100 100

54 25

37 51

19 34

15 21

31 28

35 17

100 100

9 9

9 31

34 36

49 24

100 100

Bostadskön i Stockholm: Vid undersökningstillfället Enligt önskemål

20 1

40 24

24 34

11 27

4 10

100 100

Bostadskön i Linköping: Vid undersökningstillfället Enligt önskemål

17 5

44 13

30 48

7 24

65 år, dels för övriga hushåll med bostadsföreståndare i åldern 20—64 år, dels, slutligen, för pensionärshushåll, dvs. hushåll med bostadsföreståndare i åldern 65 å r och däröver. Det framgår av tabellens siffror att lägenheter om högst 1 rum och kök röner en tämligen stor

100 100

3 10

100 100

efterfrågan från pensionärshushållen; av de flyttningsintresserade i denna kategori önskade 49 % i Västerås, 55 % i Skellefteå och 40 % i Ljungby så små lägenheter. Även bland andra hushåll med icke gift bostadsföreståndare i åldern 20—64 år fanns åtskilliga som öns-

416 Tabell 21.7. Bostadssökande

utan egen lägenhet procentuellt fördelade efter den önskade lägenhetens storlek Önskad lägenhetsstorlek

Antal hushållsmedlemmar i det bostadssökande hushållet

Summa

4 el. fl. rk

1 rkv

1 rk

2 rk

3 rk

Bostadskön i Stockholm: 1 2 3 el. fl

8 14 1

35 54 18 6

42 28 58 58

14 4 22 36

1 1 1

100 100 100 100

Bostadskön i Linköping: 1 2 3 4

18 55 2 2 7

21 30 20 12 3

52 13 67 72 70

8 2 10 13 17

100 100 100 100 100

Tabell 21.8. önskemål om lägenhetstyp bland olika hushåll enligt 1960 års bostadsräknings Antal bostadshushåll

1 1 3

typer av flyttningsintresserade kontrollundersökning

Därav, i %, med önskan om nedanstående lägenhetstyp 5 eller flera rk

Vet inte

Utan kök

1 rk

2rk

3 rk

4rk

800 000

211 000 295 000 190 000 104 000

3 3 9 24

6 7 15 35

32 28 37 31

37 32 23 6

16 21 7 3

5 6 4 1

1 3 5 1

Bostadsföreståndarens civilstånd: Ogift Gift eller förut gift . .

149 000 651 000

19 5

28 9

40 30

9 32

2 17

3 3

Antal minderåriga hållet: 0 1 2 3 eller flera

411 000 198 000 135 000 56 000

14 2

22 2 1

38 35 21

17 36 39 45

6 15 27 36

1 7 9 14

2 4 1 5

Ortstyp: Stockholm, Göteborg och Malmö Övriga städer Riket i övrigt

249 000 310 000 241 000

5 7 10

15 12 9

33 35 25

24 26 34

19 11 13

4 6 5

0 3 4

Hustyp: Enfamiljshus Rad- eller kedjehus. Tvåfamilj shus Flerfamiljshus

112 000 9 000 95 000 593 000

11 13

29 32

10 11 12 15

11 67 2 4

12 7

28 22 33 27

2 2

145 000 655 000

1 9

3 14

41 30

37 25

14 14

2 5

2 3

Samtliga flyttningsintresserade Bostadsföreståndarens ålder: — 34 år 35—49 » 50—64 » 65— »

Trångbodda hushåll Ej trångbodda hushåll

i hus-

417 kade lägenheter av denna storlek, 37 å 44 % i de tre regionerna. Kompletterar vi dessa uppgifter med önskemålen från bostadssökande hushåll utan egen lägenhet, vilka till största delen består av en eller två personer, ökar efterfrågan på smålägenheter ytterligare. Uppgifter om önskemål angående bostadens storlek framförda av sökande utan egen lägenhet vid bostadsförmedlingarna i Stockholm och Linköping har ställts samman i tab. 21.7. Även i Göteborgsundersökningen gällde flyttningsönskemålen ofta en större lägenhet. De som hade lägenheter om 2 rum och kök ville i mycket stor utsträckning ha ytterligare ett rum, under det att de som hade 3 rum och kök i något mindre utsträckning önskade flera rum och i stället en ökning av rummens golvytor. Tab. 21.6 visade att familjehushållen under 65 år ytterst sällan efterfrågar lägenheter om mindre än 2 rum och kök. I Västerås ville 37 % av de flyttningsintresserade i denna kategori ha lägenheter om 3 rum och kök, 29 % 4 rum och kök och 12 % minst 5 rum och kök. I Skellefteå var motsvarande procenttal 40, 25 och 7 och i Ljungby 27, 38 och 18. Olika hushållstypers fördelning efter önskad lägenhetsstorlek enligt FBint 1960 finns sammanställda i tab. 21.8. Även denna tabell visar att efterfrågan på smålägenheter i stor utsträckning kommer från pensionärshushållen men också att sådana lägenheter efterfrågas av nästan hälften av de ogifta, sannolikt framför allt av yngre och barnlösa hushåll. Det bör observeras att tab. 21.8 i likhet med tab. 21.6 endast innehåller uppgifter om önskemål som uttalats av redan etablerade hushåll. I åldersgruppen under 35 år önskade 21 % av de flyttningsintresserade hushållen lägenheter om minst 4 rum och 27— 412S90

kök, 37 % 3 rum och kök, 32 % 2 rum och kök och 9 % smålägenheter. I närmast högre åldersgrupp, 35—49 år, önskade 10 % av de flyttningsintresserade hushållen smålägenheter, 28 % 2 rum och kök, 32 % 3 rum och kök och 27 % minst 4 rum och kök. I följande åldersgrupp, 50—64 år, minskade den önskade lägenhetsstorleken. Med åldern samvarierar hushållsstorleken och det torde vara den senare som betyder mest för de differenser i önskemål som h ä r framkommit. De ogifta önskade i 47 % av fallen smålägenheter; 40 % ville ha 2 rum och kök och 11 % större lägenheter. 5 eller flera rum och kök önskade ingen. Bland de gifta som önskade flytta ville 14 % ha smålägenheter, 30 % 2 rum och kök, 32 % 3 rum och kök, 17 % 4 rum och kök och 6 % 5 eller flera rum och kök. Av de flyttningsintresserade hushållen med tre eller flera barn ville inget ha mindre än 3 rum och kök; denna lägenhetsstorlek önskades av 45 %. Fyra rum och kök ville 36 % av hushållen ha och 5 eller flera rum och kök 14 %. Bland flyttningsintresserade 2-barnshushåll önskade 21 % 2 rum och kök, 39 % 3 rum och kök, 27 % 4 rum och kök och 9 % 5 eller flera rum och kök. Flyttningsintresserade hushåll med ett barn ville i 35 % av fallen ha lägenheter om 2 rum och kök; 36 % av dem ville ha 3 rum och kök, 15 % 4 rum och kök och 7 % 5 eller flera r u m och kök. Nettoeffekten av en flyttning i enlighet med de uttalade önskemålen framgår av tablån på s. 418. Enligt FBint 1960, som avser hela riket, skulle alltså efterfrågan på lägenheter utan kök minska från 10 till 7 % och på lägenheter om 1 rum och kök från 17 till 13 % av den totala lägenhetsefterfrågan; efterfrågan på lägenheter om 2 rum och kök skulle öka sin andel från 27 till 28 % och på 3 eller fle-

418 Det procentuella antalet lägenheter av nedanstående storlek Summa

FBint 1960 före flyttning efter » Treregionsundersökningen Västerås före flyttning efter » Skellefteå före flyttning efter » Ljungby före flyttning efter »

Utan kök

1 rk

2 rk

3 el. fl. rk

10 7

17 13

27 28

46 52

100 100

29 22

38 33

33 45

100 100

19 16

35 32

46 52

100 100

10 11

24 21

66 68

100 100

ra rum och kök från 46 till 52 %. I de av bostadsbyggnadsutredningen undersökta tre regionerna skulle både lägenheter om högst 1 rum och kök och 2-rumslägenheter efterfrågas relativt sett mindre. Efterfrågan på 3-rums- och större lägenheter skulle i Västerås öka från 33 till 45 %, i Skellefteå från 46 till 52 % och i Ljungby från 66 till 68 %. Den tidigare konstaterade skillnaden i utrymmesstandard mellan regionerna skulle komma att bestå även sedan bostadsönskemålen realiserats. I Ljungby, som hade den högsta utrymmesstandarden, skulle effekten av en flyttning enligt de uttalade önskemålen bli mycket liten om man ser enbart till lägenhetsstorleken. Det bör understrykas att i tablån ovan ingen hänsyn h a r tagits till den uppdämda efterfrågan från hushåll som saknar egen lägenhet (se tab. 21.7). Vilken effekt en uppflyftning enligt de uttalade önskemålen skulle få på boendetätheten, mätt såsom antalet personer per rumsenhet, kan varken FBint 1960 eller vår egen treregionsundersökning ge upplysningar om. Användbara för ett studium härav är däremot de

undersökningar som gjorts rörande bostadsköerna i Stockholm och Linköping. Uppgifter angående det genomsnittliga antalet boende per rumsenhet och det genomsnittliga antalet rumsenheter per hushåll vid undersökningstillfället och enligt önskemål, har sammanställts i tab. 21.9 a; i del b av samma tabell finns motsvarande uppgifter angående bostadsönskemålen för bostadssökande utan lägenhet. Enligt de i del a av tabellen återgivna genomsnittstalen skulle en uppflyttning i enlighet med uttalade önskemål leda till en minskning av boendetätheten med 25 å 30 %, i Stockholm från 1,11 personer per rumsenhet (rum eller kök) till 0,81, och till en ökning av antalet rumsenheter per hushåll med 37 å 38 %, i Stockholm från 2,44 till 3,37 och i Linköping från 2,36 till 3,23. I alla hushållsstorlekar utom i 1-personshushållen i Linköping skulle boendetätheten komma att minska; relativt sett skulle minskningen bli störst för 3-personshushållen. Trots detta skulle emellertid boendetätheten även efter en flyttning komma att öka med ökad hushållsstorlek. De önskemål om lägenhets-

419 Tabell 21.9 a. Faktisk och önskad boendetäthet för hushåll av olika storlek med egen lägenhet enligt undersökningarna av bostadsköerna i Stockholm och Linköping Vid undersökningstillfället Antal personer i hushållet

Bostadskön i Stockholm: 1 2 3 4 5 el. fl Samtliga Bostadskön i Linköping: 1 2 3 4 5 el. fl

Enligt önskemål

Antal personer Antal rumsen- Antal personer Antal rumsenper rumsenhet heter per hushåll per rumsenhet heter per hushåll

0,55 0,97 1,19 1,30 1,57

1,81 2,06 2,53 3,08 3,42

0,44 0,70 0,81 0,94 1,21

2,29 2,86 3,69 4,26 4,37

1,11

2,44

0,81

3,37

0,61 0,93 1,32 1,49 »1,77

1,64 2,14 2,28 2,68 3,05

0,62 0,69 0,91 1,08

1,62 2.89 3,30 3,72 4,30

Samtliga

l

l,26

2,36

3,23

1 Vid beräkning av antalet personer per rumsenhet har antagits att den genomsnittliga hushållsstorleken i denna grupp är densamma som i motsvarande grupp i Stockholm, dvs. 5,4 personer. storlek som framförts av bostadssökande hushåll av olika storlek utan lägenhet överensstämmer väl med dem som uttalats av sökande som redan har en egen lägenhet. De faktiska möjligheterna att erhålla lägenheter av olika storlek och de principer som tillämpas av bostadsförmedlingarna vid tilldelningen av lägenheter till olika kategorier av hushåll torde ha medfört att de önskemål angående lägenhetsstorlek som anmälts till förmedlingarna har kommit att anpassas till vad som ur den bostadssökandes synpunkt bedömts som realistiskt att räkna med att man skulle kunna erhålla. I bostadsköundersökningen i Stockholm gavs intervjupersonerna möjlighet att bortse från sådana synpunkter och även ange vilken lägenhetsstorlek de skulle önska, om tillgången på lägenheter var relativt god och hyresnivån densamma som vid undersökningstillfället. Ett realiserande av de önskemål som framställdes under dessa förutsättningar

Tabell 21.9 b. Önskad boendetäthet för hushall av olika storlek utan egen lägenhet enligt undersökningarna av bostadsköerna i Stockholm och Linköping Enligt önskemål Antal personer i hushållet

Bostadskön i Stockholm: 1 2 3 4 Samtliga Bostadskön i Linköping: 1 2 3 4 Samtliga

Antal Antal personer per rumsenheter pei hushåll rumsenhet

0,45 0,66 0,94 1,09

2,24 3,05 3,19 3,67

0,62

2,65

0,62 0,70 1,00 1,30

1,61 2,87 2,99 3,07 2,54

skulle komma att medföra en ytterligare höjning av utrymmesstandarden. Den önskade lägenhetens genomsnitt-

420 fanns hos de små hushållen, bestående av 1—3 medlemmar. I Göteborgsundersökningen kombinerades hushållets boendetäthet med intervjupersonens uppfattning om huruvida lägenheten var för stor, lagom eller för liten. Den procentuella fördelningen av hushållen blev följande:

liga storlek ökade från 3,05 till 3,30 rumsenheter. Efterfrågan på lägenheter om högst 1 rum och kök minskade från 32 till 21 %, medan efterfrågan på 2 rum och kök ökade från 37 till 44 % och på 3 rum och kök från 22 till 27 %. Den största skillnaden mellan anmäld och önskad lägenhetsstorlek åter-

Nuvarande lägenhet

Upp till 1 person per rum . . 1—1,5 person per rum 1,5—2 personer per rum . . . Mer än 2 personer per r u m . .

21.4. Hur används

Kortedala

Norra Biskopsgården

Boendetäthet

För stor

Lagom

För liten

72 52 33

21 48 62

lägenheterna?

Även om rumsantalet betyder mycket för hur en lägenhet faktiskt fungerar som bostad och arbetsplats för ett hushåll betyder sådana faktorer som lägenhetens och de olika utrymmenas golvyta och lägenhetens planlösning också en hel del. I FBint 1960 angavs lägenhetens dåliga planlösning som motiv för en önskan att flytta av 2 % av de flyttningsvilliga. Det rörde sig i samtliga fall om moderna lägenheter, dvs. om, lägenheter i kvalitetsgrupperna 1 och 2, och i två tredjedelar av fallen om lägenheter, omfattande minst 3 rum och kök. Till en tredjedel gällde det lägenheter i enfamiljshus, vanligen radhus, och till två tredjedelar lägenheter i flerfamiljshus. I Baronbackarna angavs lägenhetens dåliga planlösning som motiv för önskan att flytta av ungefär en tredjedel av de år 1956 intervjuade hushållen och av drygt en femtedel av dem som intervjuades år 1962. Orsaken till dessa höga siffror var planlösningen av E-lägenheterna, vilken inte ansågs tillfredsställande, av allt

För stor

Lagom

För liten

—

80 29 14

21 71 86 100

att döma till stor del därför att där saknades matplats i köket. I Vällingby angavs lägenhetens dåliga planlösning som motiv för flyttning av 2 % av hushållen i höghus och av 8 % av hushållen i låghus, i småstäderna av respektive 10 och 6 % och i Augustenborg 1957 av 7 % av alla flyttningsintresserade hushåll. Brister i lägenhetens planlösning och ytstorlek har således inte ofta angetts som motiv för önskan att flytta, men genom de studier som gjorts av h u r bostäderna faktiskt utnyttjas och av vilka funktioner som förläggs till de olika utrymmena i en lägenhet h a r skillnader i »effektivitet» mellan olika lägenheter kunnat konstateras och återföras bl. a. på sådana faktorer som de nyss nämnda. Docent Lennart Holm har i trestadsundersökningen, redovisad i »Familj och bostad», låtit sina intervjupersoner avge ett betyg över sin tillfredsställelse med de egenskaper hos bostaden som var avsedda att tillgodose olika funktioner; den använda betygsskalan var femgradig. Intervjupersonerna fick ock-

421 VDR

SOVRUM

BAD

ÖVRIGA

KOKSARBETE ••MALTIDER

PERS.VARD FRITID H E M M A

BARNVÅRD PERS. VÄRD FRITID H E M M A

så avge ett helhetsomdöme, likaledes efter en femgradig skala, om sin bostad; värdet kallades H-värde. De olika funktionernas samband med H-värdet studerades. Författaren fann därvid att funktioner som berörde lägenheternas utrymme och planlösning visade det starkaste sambandet. Sådana funktioner var lägenhetens möblerbarhet, möjligheten att anordna sovplatser och plats

Diagram 21.1. Husmoderns sysslor fördelade på bostadens olika utrymmen

Diagram 21.2. Rummens användning för husmoderns olika sysslor för vardagsmåltider och för måltider med gäster. I samband med de tidsstudier som gjordes i Kärrtorps- och Svedmyraundersökningarna antecknade tidsstudiemannen till vilka utrymmen i lägenheten olika sysslor förlades. Resultaten av denna del av studien h a r författaren sammanfattat i två diagram, vilka här återges (diagram 21.1 och 21.2).

422 I båda diagrammen är delytorna proportionella mot den för syssla och rum använda tiden; totalytan motsvarar 720 min. Diagram 21.1 illustrerar hur stor del av de olika sysslorna som husmodern förlade till de olika utrymmena, diagram 21.2 de olika utrymmenas användning för husmoderns olika sysslor. Författaren kommenterar dessa diagram på följande sätt: »Alla husmoderns sysslor (utom den personliga vården) försiggår under dessa 12 dagtimmar till större delen i köket. Drygt 4 timmar går åt till köksarbete och måltider men mer än 6 timmar är husmodern i köket — städning, klädvård, barnvård och fritid fyller de resterande 2 timmarna. Städning sker i alla rum och upptar särskilt stor del av sovrummets husmorstid. Klädvård engagerar hela lägenheten och utgör en av de två stora tidsposterna i badrummet — den andra är barnvård. Personlig vård sker i badrum och »övriga utrymmen» (inkluderar tambur, balkong och ej angivna rum). Fritiden hemma — under dagens ljusa del — är överhuvudtaget inte lång och fördelas mellan kök och vardagsrum. Rummen skiljer sig ur användningssynpunkt rätt tydligt från varandra: vardagsrummet med stor andel fritid, klädvård (sömnad) och måltider (kaffemål); sovrummet (-en) med lång städ-, kläd- och barnvårdstid; badrummet som till mer än 2/3 upptas av klädoch barnvård; övriga utrymmen som till sin tidsdisposition mest påminner om sovrummen. Några skillnader i tidsdispositionen mellan hushåll i 2 rok-lägenheter och i 3 roklägenheter kan i detta material inte iakttagas: i den senare typen fördelas tiden i vardagsrum och sovrum på tre utrymmen istället för på två — övriga rumstider blir praktiskt taget oförändrade. Mellan de ingående lägenhetstyperna, som är olika vad t. ex. kommunikationssystemen beträffar, kan inte heller märkas några skillnader i tidsdisposition på rum eller sysslor» (a. a. s. 101—102). Även den tid de övriga medlemmarna av hushållet använde lägenhetens olika utrymmen studerades. Beträffande husfadern konstaterades att den tid han

tillbringade i köket till 2/s upptogs av måltider och till Vs av fritid. Den övriga delen av sin fritid fördelade han mellan vardagsrum och sovrum. Den tid barnen vistades inomhus minskade med ökad ålder. Med ökad ålder följde ökad vakentid. Större delen av den vakna tid, som barnen var i bostaden, tillbringade de i köket. Sovrummen användes av de små barnen för sömn men för övriga sysslor mycket litet. De större barnen tillbringade en förhållandevis större del av sin vakna inomhustid i sovrummen. Möbelinritningar på skisser över lägenheterna h a r gett ytterligare informationer om h u r bostäderna faktiskt används, dels på natten (sovplatsfördelningen), dels på dagen. Om sovplatsfördelningen säger författaren : »Sammanfattningsvis kan vi om sovplatsfördelning och bäddtyper säga, att det finns en genomgående strävan att ordna sovplats för föräldrarna i samma rum •— helst sovrummet. I yngre hushåll och i hushåll ur socialgrupp I och II är strävan starkast att ordna detta genom sängkammarmöblering. Ju fler barn och ju färre rum hushållet har, desto svårare är detta att åstadkomma. I 3och 4-rummare möter det inga svårigheter — där blir det tredje rummet barnkammare och vardagsrum eller kök behöver ej tas i bruk annat än när hushållet har många barn eller tonåringar. I 2-rummare bibehåller man så länge det går alla barnens sovplatser i sängkammaren — när det inte längre går försöker man lösa sovplatsfördelningen dels genom att ta kök och vardagsrum i bruk, dels genom att ordna föräldrarnas sovplatser i kombinationsbädd. Lägenhetstypen 2 rok + matrum lämpar sig väl för dessa åtgärder — där är det snarare regel än undantag att föräldrarna har sina sovplatser i kombinationsbädd i matrummet och barnen disponerar sovrummet. Barnens sovplatsförhållanden belyses väl av våra studier. I 3- och 4-rummare har de som regel egen barnkammare, i 2-rummare disponerar de sällan ett eget rum — deras sovplatser blir i föräldrarnas sängkammare, köket eller vardagsrummet — de-

423 ma sätt som i Kärrtorps- och Svedmyraundersökningarna. För studien uttogs lägenheter om 2 och 3 rum och kök. Erhållna resultat stämde väl med vad tidigare undersökningar visat. De sammanfattas av författarna på följande sätt: Vardagsrummet används främst på •»Strykning sker nästan alltid i köket. Maskinsömnad förläggs oftast till köket kvällen och då av föräldrarna sedan barnen gått till sängs. Det används ock- i mindre lägenheter, men ofta till något av sovrummen i de större. så för måltider med gäster och stundom Handarbete sitter man på dagen med offör familjens söndagsmiddagar. En del tast i köket, medan man på kvällen flyttar husmödrar brukade sitta med sömnads- in i vardagsrummet — det markerar handarbete i vardagsrummet även på dagen. arbetets karaktär av fritidssyssla. När de vuxna har skrivarbete att göra, För barnens lek användes det praktiskt sitter man lika ofta i köket som i vardagstaget inte alls men däremot ibland av rummet. barnen för läxläsning. Möbleringen i När barnen kommit i säng på kvällen sitvardagsrummet bestod vanligen av ter de vuxna i vardagsrummet — men en både soffgrupp och bordsgrupp (ca två del, var fjärde eller femte familj, sitter hellre kvar i köket. tredjedelar av de undersökta fallen) Får man nattgäster placeras de nästan alloch i så gott som alla övriga fall av en- tid i vardagsrummet, där soffan i sittgrupbart soffgrupp. Någon skillnad i detta pen i allmänhet går att bädda. Familjens vardagsmål intages i köket, avseende mellan olika lägenhetsstorlemedan söndagsmiddagen ibland i de större kar syntes inte finnas. lägenheterna får flytta in i vardagsrumDet var vanligt att man ansåg rum- met. Måltider med gäster äter man i vardagsmen för små, vilket bl. a. minskade deras möblerbarhet. I trestadsundersök- rummet — är det inte alltför många gäster händer det att man dukar i köket. ningen, där frågor ställdes om rumBarnen leker mest i sovrummen, men i mens önskvärda storlek, ansåg ungefär de mindre lägenheterna också ofta i köket två tredjedelar av de intervjuade att (kökets användning som barnens lekplats minst ett rum i lägenheten var för litet. är här mindre än i de tvårummare som unOmdömet gavs ibland åt vardagsrum- dersökts tidigare!). När barnen har kamrater hemma får de vara i sovrummen. Läxmet, ibland åt sovrummet, olika i olika läsning sker också i sovrummen, men många lägenhetstypcr. Vardagsrummets form barn sitter i köket och en del får vara i önskades av många rektangulär. I Ba- vardagsrummet — men det är den enda ronbacksundersökningarna gavs åtskil- barnsyssla som tillätes där» (a. a. s. 64—66). I likhet med hushållen i de undersökliga kritiska synpunkter på rummens storlek och på placeringen av dörrarna, ningar som redovisats i »Familj och framför allt i de mindre lägenhetstyper- bostad» möblerade man även i Rosta na. Kritiken riktades oftast mot var- oftast sitt vardagsrum med både soffdagsrummen och allrummen men även grupp och bordsgrupp. Ca en tredjedel de små sovrummen på ca 7 m2, s. k. av hushållen hade endast soffgrupp halvrum, var orsak till missnöje på och några enstaka endast bordsgrupp. grund av svårigheterna att möblera dem. Så långt det var möjligt syntes man efHemsysslornas fördelning på olika tersträva att hålla vardagsrum och kök utrymmen i lägenheten har studerats i fria från sovplatser. Om sovplatser Rostaundersökningen på ungefär sam- måste anordnas utanför sovrummen,

ras dagplats skall vi senare återfinna i köket, där de också har sina lek- och skolsaker. Vi kan alltså konstatera, att en höjning av familjens utrymmesstandard framförallt träffar barnen — redan steget från 2-rok till 2-rok f matrum betyder mycket: i den förra delar hälften av alla barn rum med föräldrarna, i den senare blott en tredjedel.»

424 valde man hellre vardagsrummet än köket för detta. Sovplatsfördelningen i Rosta var följande: Det procentuella antalet hushåll med sovplatser i olika rum 2 rk och 3 rk och mindre större

Sovrum och vardagsrum Sovrum och kök Obesvarat Summa

34 17 6 3

20 3 2 7

100 Resultaten av prövningen av den i Baronbacksundersökningen ställda, tidigare (s. 400) nämnda, hypotesen att E-lägenheterna skulle användas på ett annat sätt än N-lägenheterna skall i detta sammanhang i korthet refereras. Undersökningen visade bl. a., att en del hushåll förlade strykning och handarbete tiU allrummet i E-lägenheterna, medan dessa sysslor i N-lägenheterna alltid utfördes i köket. Maskinsömnad förlades i likhet med i större lägenheter av normaltyp till ett sovrum. Handsömnad skedde betydligt oftare i allrummet i E-lägenheterna än i vardagsrummet i N-lägenheterna (bland två tredjedelar av hushållen i E-lägenheterna och bland knappt en tiondel i Nlägenheterna). För barnens lek och läxläsning användes allrummet liksom vardagsrummet mycket litet. Söndagsmiddagar och måltider med gäster förlades oftare till allrummet i E-lägenheterna än till vardagsrummet i N-lägenheterna. Möbleringen i allrummet var i stort sett densamma som i vardagsrummet. Sovplatserna fanns i E-lägenheterna i större utsträckning än i N-lägenheterna enbart i sovrummen. Detta var också planeringens avsikt; i E-lägenheterna hade

ju lagts in ett sovrum mer än i N-lägenheter med samma golvyta. En liten ökning av den andel hushållssysslor som utfördes i köket syntes ha skett i E-lägenheterna mellan de båda tillfällen då intervjuer gjordes i Baronbackarna. Vardagsrummet i Nlägenheterna användes 1962 oftare för mer fritidsbetonade sysslor, t. ex. handsömnad, än 1956. TV-apparaterna torde vara orsaken härtill; de var i N-lägenheterna praktiskt taget alltid placerade i vardagsrummet. Allrummet i E-lägenheterna var redan innan TV-apparater började anskaffas maximalt utnyttjade. Även i »Hyreslägenheter i Stockholm» studerades bostadsutrymmenas användning. Undersökningsresultaten sammanfattas så: »Huvudmåltiden — vardag äts praktiskt taget alltid i köket. Endast 2—3 procent äter i v a r d a g s r u m m e t . Däremot flyttar m a n i ungefär 2 /s av hushållen in kaffedrickandet i v a r d a g s r u m m e t — söndagar äter m a n i något större utsträckning än på v a r d a g a r i vardagsrummet, 7—9 procent. När m a n h a r 1—3 gäster tas vardagsr u m och kök i användning i ungefär lika hög grad — medan m e r ä n hälften av familjerna använder v a r d a g s r u m m e t då de h a r fler än 3 gäster. I fråga om a l l m ä n familjesamvaro — •»sitta på kvällen» d o m i n e r a r vardagsrummet helt — tydligen i samband med TVtittande. Barnens lek, samvaro med kamrater och läxläsning förekommer praktiskt taget inte alls i v a r d a g s r u m m e t . Köket u t n y t t j a s i hög grad — 2 /s av familjerna — i den delundersökning som gäller service där det endast finns s m å b a r n . I de andra delundersökningarna används köket som l e k u t r y m m e av ca 1/s av familjerna. I fråga om sovplatserna används vardagsr u m m e t i 10—20 procent av familjerna för föräldrarna men praktiskt taget aldrig för barnen. I köket förekommer permanenta sovplatser endast i enstaka fall. Nattgäster — som tycks vara aktuellt för 75—90 procent av familjerna — läggs ofta i vardagsrummet — till ca 40 procent, d ä r n ä s t i sovrummen och i enstaka fall i köket. Av de hushållssysslor som berörts — stryka,

425 sy för hand på dagen resp. p å kvällen och sy på maskin — förläggs strykning och maskinsömnad övervägande till köket, medan sömnad för hand på kvällen, som väl i regel är mera t r e v n a d s - än nyttobetonad, sker i vardagsrummet. Även skrivarbete förläggs i stor utsträckning (40—50 procent) till köket, d ä r n ä s t till v a r d a g s r u m m e t (20—30 procent) och i lägre grad till sovrummen.»

De intervjuade var inte speciellt nöjda med vardagsrummens utformning (inställningen till sovrummen undersöktes ej). Djupa rektangulära r u m fick bättre omdömen än kvadratiska. Väsentligast syntes vara att möjligheterna att möblera rummen inte försvårades av dörrar och fönster.

21.5. Lägenhetens utrustning kvalitativa egenskaper

och andra

21.5.1. Vilka egenskaper betingar en lägenhets »effektivitet»?

Det har redan tidigare (i tab. 21.2) konstaterats att andelen hushåll som önskar byta lägenhet på grund av missnöje med utrustningsstandarden och den allmänna kvaliteten hos den de bor i är liten bland dem som bor i fullt moderna lägenheter. När kvaliteten sjunker, blir den andel av hushållen som önskar flytta på grund av lägenhetens bristande modernitet större. Särskilt kraftig synes ökningen vara mellan kvalitetsgrupperna 2 och 3 (lägenheter i grupp 2 h a r badrum men ej lägenheter i grupp 3) samt mellan kvalitetsgrupperna 3 och 4 samt 5 och 6 (lägenheter i grupperna 3 och 5 har centralvärme men inte lägenheterna i grupperna 4 och 6 ) ; mellan grupperna 4 och 5 minskade enligt FBint 1960 andelen missnöjda kraftigt, från 65 till 44 %. Däremot var, som framgått av tab. 21.1, flyttningsbenägenheten, relativt sett, icke nämnvärt större i lägen-

heter med låg än i lägenheter med hög utrustningsstandard. Av treregionsundersökningen, som synes vara den enda undersökning, i vilken uppgifter inhämtats om önskemål angående bostadens allmänna kvalitet, framgår det, som tab. 21.10 visar, att intresset vid en flyttning riktar sig mot lägenheter med en sådan utrustningsstandard som representeras av kvalitetsgruppenia 1 och 2, alltså mot lägenheter med modern köksutrustning, bad- eller duschrum, w c och centralvärme. Skillnaderna härvidlag mellan olika typer av hushåll, t. ex. mellan äldre och yngre eller mellan hushåll med och utan barn, är små. I Ljungby, vars lägenhetsbestånd hade genomsnittligt sett lägre utrustningsstandard än Västerås' och Skellefteås, önskade en något större andel av de flyttningsintresserade hushållen lägenheter utan badrum. För makar under 65 år var skillnaden mellan de tre regionerna obetydlig, men när det gällde övriga hushåll under 65 år och hushåll i åldern 65 år och däröver skilde sig Ljungby m a r k a n t från de två andra regionerna. Skulle önskemålen angående lägenheternas modernitet kunna realiseras, skulle andelen fullt moderna lägenheter behöva öka, i Västerås från 74 till 84 %, i Skellefteå från 60 till 71 % och i Ljungby från 51 till 58 %. De preferenser som hushållen givit uttryck för är givetvis i hög grad påverkade av bostadsbeståndets utseende, dvs. av tillgången på lägenheter av olika storlek och med olika utrustning, och också i viss mån av vetskapen om den trögrörlighet som råder på bostadsmarknaden. Den som önskar höja sin utrymmesstandard anser sig sannolikt h a större möjligheter att göra det, om han är beredd att flytta till en fullt modern lägenhet, över tre fjärdedelar av 3-rums- och större lägenheter till-

426 Tabell 21.10. Det procentuella antalet flyttningsvilliga hushåll i lägenheter med och utan badrum vid intervjutillfället och enligt önskemål Treregionsundersökningen Det procentuella antalet flyttningsvilliga hushåll med och utan badrum Enligt önskemål

Vid intervjutillfället Utan eget badrum

Med eget badrum

77 81 84 87

23 19 16 13

97 100 100 100

55 52 69 74

45 48 31 26

94 96 96 100

6 4

49 67 81 62

51 33 19 38

89 98 98 88

7 2 2 9

4 3

50 23 45

50 77 55

93 96 80

7 4 20

24 31 17

76 69 83

92 95 83

8 5 17

Makar — 64 år Västerås 1 » 2 » 3 el. fl. » Samtliga Skellefteå 1 » 2 » 3 el. fl. » Samtliga Ljungby 0 minderåriga 1 » 2 » 3 el. fl. » Samtliga övriga hushåll — 64 år Skellefteå Hushåll 65— år Skellefteå

Utan eget Ej angiven utrustning badrum

Med eget badrum

hörde år 1960 kvalitetsgrupperna 1 och 2 och de lägenheter, som i dag byggs, hör praktiskt taget alla till dessa grupper. Vilka egenskaper anser bostadskonsumenterna vara de viktigaste hos en lägenhet, som skall fungera tillfredsställande som arbetsplats för olika hushållssysslor och som skall ge trevnad för hushållets olika medlemmar? I

4 Fob-undersökningarna och i »1 000 husmödrar» fick intervjupersonerna ur en lista över ett antal egenskaper hos en lägenhet välja ut dem som de ansåg mest väsentliga. I trestadsundersökningen upptog listan 16 egenskaper, varav fem skulle väljas, och i Kärrtorps-, Svedmyra-, Gustavsbergs- och Gubbängsundersökningarna innehöll listan 21 olika egenskaper och de tre

427 Tabell 21.11. Den procentuella andelen negativa omdömen i hus av olika ålder och i lägenheter av olika Treregionsundersökningen

om olika kvalitet

lägenhetsfunktioner

Den procentuella andelen personer som angett negativa omdömen i hus byggda åren

Västerås Funktioner för k ö k s a r b e t e . . . . Funktioner för personlig hygien Funktioner för t v ä t t och torkning Funktioner för klädförvaring . . Skellefteå Funktioner för köksarbete Funktioner för personlig hygien Funktioner för t v ä t t och torkning Funktioner för klädförvaring . . Ljungby Funktioner för k ö k s a r b e t e . . . . Funktioner för personlig hygien Funktioner för t v ä t t och torkning Funktioner för klädförvaring..

—1945

1946— 1955

43 41

25 16

46 43

28 42

48 55

1956— 1961

lägenheter med övriga bad/duschrum, wc lägenheter och ev

23 14

53 63

21 33

26 22

13 9

22 13

57 74

74 49

32 40

19 36

50 57

13 16

60 75

68 45

21 23

v i k t i g a s t e s k u l l e v ä l j a s . I »1 000 h u s m ö d r a r » gavs endast sex egenskaper att välja m e l l a n o c h d e t v å v i k t i g a s t e skulle anges. De 1 000 h u s m ö d r a r n a p l a c e r a d e k ö k s inredningen högst u p p på ranglistan; 07 % h a d e t a g i t m e d d e n b l a n d de t v å viktigaste faktorerna. Intervjupersonernas val b l a n d de sex b e r ö r d a egenskap e r n a gav f ö l j a n d e r e s u l t a t : Medtagen bland de t v å viktigaste egenskaperna av . . % av samtliga Köksinredningen 67 Bostadsutrymmet 41 Lättskött bostad 34 Bra hushållsutrustning 28 Lämpliga förvaringsutrymmen. . 19 Goda inköpsmöjligheter 8 Husmoderns ålder och uppväxtmiljö förändrade inte den inbördes ordning-

12 32

en mellan de olika f a k t o r e r n a och inte heller h u s m o d e r n s grad av yrkesverksamhet. I alla d e fem u n d e r s ö k n i n g a r s o m b e h a n d l a s i »Familj och bostad» placer a d e s f ö l j a n d e sex e g e n s k a p e r b l a n d d e sju f r ä m s t a : att d e t v a r v ä l o r d n a t för k ö k s a r b e t e ; att d e t v a r v ä l o r d n a t för f ö r v a r i n g av k l ä d e r o. d y l . ; att d e t v a r v ä l o r d n a t för t v ä t t ; att f a m i l j e n s s o v p l a t s e r k u n d e f ö r d e las p å l ä m p l i g t s ä t t ; att d e t v a r v ä l o r d n a t för d e n p e r s o n liga v å r d e n o c h h y g i e n e n ; att d e t v a r o s t ö r t f r å n g r a n n a r . Undersökningen av »Hyreslägenheter i Stockholm» talar för att kökets och badrummets utformning samt vardags-

428 rummets möblerbarhet spelar en väsentlig roll för de boendes värdering av lägenheten. I treregionsundersökningen fick intervjupersonerna avge omdömen om sina lägenheters tekniska och hygieniska standard. Omdömena gavs efter en fyrgradig skala, där 1 betydde »utmärkt, mycket bra», 2 »bra», 3 »någorlunda bra, acceptabelt, hyggligt, varken bra eller dåligt» och 4 »dåligt». Vid bearbetningen betecknades omdömena 1 och 2 som positiva och 3 och 4 som negativa. De funktioner som skulle bedömas hade valts med ledning av erfarenheter från tidigare undersökningar och var sådana som i dessa framstått som särskilt viktiga för trivseln i en bostad och för att hushållsarbetet skulle underlättas. I tab. 21.11 anges den procentuella andel personer, som gav negativa omdömen om de olika lägenhetsfunktionerna; en uppdelning har gjorts efter bostadshusets ålder. Andelen negativa omdömen var som synes avsevärt lägre i de senast byggda husen än i de äldre och då givetvis också lägre i fullt moderna lägenheter än i andra. Klädförvaringsmöjligheterna erhöll även i de lägenheter som byggts under den senaste femårsperioden negativa omdömen av ungefär en tredjedel av de intervjuade; dock är även denna andel lägre än i hus byggda före 1946, d ä r den uppgår till 43— 49 %. Funktionerna för köksarbete bedömdes negativt av 9 % av hushållen i de nyaste lägenheterna i Västerås, av 13 % i Skellefteå och av 8 % i Ljungby. Ännu något lägre andel negativa omdömen fick funktionerna för personlig hygien. Till liknande resultat har docent Holm kommit i sina undersökningar. I de fem som redovisas i »Familj och bostad» har anordningarna för personlig hygien fått ett högt betyg. Lika högt

betyg fick anordningarna för matlagning och något lägre anordningarna för matförvaring, diskning, sömnad och städning. Låga betyg fick bl. a. utrymmena för klädförvaring och tvätt. I Rosta och Baronbackarna erhöll funktionerna för köksarbete och personlig hygien d e bästa betygen; anordningarna för tvätt fick de sämsta. Utrymmena för klädförvaring bedömdes av hushållen i Baronbackarnas E-lägenheter mer positivt än av hushållen i N-lägenheterna. Möblerbarheten fick sämre betyg i de mindre lägenheterna än i de större och speciellt dåligt betyg i de små E-lägenheterna. Med en modern lägenhet följer i allmänhet en rad utrustningsdetaljer, som är tämligen hårt standardiserade, t. ex. köksskåp, spis, kylskåp, skafferi, städskåp, garderober, linneskåp, balkong osv. Motsvarar deras dimensionering och utformning bostadskonsumenternas önskemål? I flera undersökningar h a r olika utrustningsdetaljer i lägenheterna tagits upp till bedömning och vi skall i det följande sammanställa de synpunkter och. önskemål som i dessa undersökningar kommit fram angående utformningen och dimensioneringen av olika utrustningsdetaljer i lägenheten. Kanske är det befogat att än en gång understryka att undersökningarna inte är representativa för lägenhets- och hushållsbeståndet i hela landet. De flesta avser moderna lägenheter och hushåll med minderåriga.

21.5.2. Köket 21.5.2.1. Kökets storlek och planlösning Enligt »1 000 husmödrar» hade 31 % av köken en golvyta av 9—11 m 2 och 26 % en golvyta av 12—14 m 2 . Större kök än 14 m 2 fanns i 28 % och m i n d r e kök än 9 m 2 i 16 % av lägenheterna. På

429 glesbygden var köken genomsnittligt sett betydligt större än i tätortsområdena och i Stockholm och i enfamiljshusen betydligt större än i flerfamiljshusen. 87 % av glesbygdshushållens kök hade plats för ett matbord, för vilket enligt konsumentinstitutets beräkning krävdes en friyta på 200 X 200 cm. I tätortsområdena hade 69 % av köken utrymme för matbord och i Stockholm 43 %. I Augustenborgsundersökningen tillfrågades hushållen om sin inställning till kökets golvyta; i kokvrålägenheterna uppgick ytan till knappt 3 m 2 och i lägenheterna med kök i allmänhet till ca 10 m 2 . Endast vart tredje hushåll i kokvrålägenheterna ansåg att ytan var tillräcklig men bland hushållen i övriga lägenhetstyper mellan 83 och 100 %. Andelen nöjda var lägre i de större .ägenheterna än i de mindre. Av undersökningen om pensionärshushåll h a r framgått att de som h a r en lägenhet med kokvrå ofta önskar ett kök i stället för kokvrå. Ett försök att systematiskt beskriva de olika planlösningar av köken som förekom i de undersökta lägenheterna gjordes i »1 000 husmödrar». Det ledde till att kökens principiella plantyper kunde sammanföras till fem grupper: typ A = vinkeluppställning; El_J

typ B = U-uppställning;

^ J

typ C = parallelluppställning; tjrp D — splittrad uppställning;

•up tvp E = enväggsuppställning. i—å En fördelning av köken i de undersökta lägenheterna på dessa grupper visade att på glesbygden och i områden

med högst 90 % av befolkningen i tätort (s. k. biandområden) den splittrade uppställningen dominerade (i 69 respektive 63 % av lägenheterna), medan i övriga tätortsområden (exklusive Stockholm) parallelluppställning och splittrad uppställning var ungefär lika vanliga (i 36 respektive 35 % av lägenheterna) ; i Stockholm var parallelluppställningen vanligast (i 47 % av lägenheterna) och den splittrade uppställningen kom därnäst med 28 %. Uppskattningen av olika planlösningar undersöktes i »Hyreslägenheter i Stockholm». Det mest positiva omdömet gavs i denna undersökning åt kök med vinkeluppställningar. Parallelluppställning med djupt kök, matplats vid fönstret och arbetsinredning tämligen långt från dagsljus fick lägre betyg än uppställningar, där en del av arbetsinredningen gick fram till fönster invid matplats. Renodlade arbetskök och matplats i särskilt matrum bedömdes inte särskilt gynnsamt. Helt allmänt kan sägas att materialet talar för att ett stort, redigt uppställt kök med sammanhållna arbetsenheter och rymlig matplats röner uppskattning och att köket bör vara så utformat att det är lämpat för den allsidiga användning som det i praktiken har.

21.5.2.2. Utrustningsdetaljer

i köket

Docent Holm konstaterar i »Familj och bostad» och i »Hem, arbete och grannar» att den utformning som köksinredningen, såväl förvaringsutrymmen som arbetsytor, fått i svensk köksstandard i stort sett synes tillfredsställa bostadskonsumenternas önskemål. De flesta klagomål som framfördes i hans undersökningar gällde belysningens placering, t. ex. att ljuset kom bakifrån, så att man skymde sig själv under arbetet. Förarbetet för matlagningen skedde

430 oftast på den arbetsyta som fanns mellan diskhoarna och spisen; n ä r sådan yta saknades och en bänkyta fanns under ett fönster skedde förarbetet på den. Den utdragsskiva som fanns i de flesta kök och som var avsedd att användas för sysslor som kunde utföras sittande användes på avsett sätt av ungefär en fjärdedel av de intervjuade. Arbetsmoment som utfördes sittande var framför allt rensning och strykning. I de flesta hushåll användes utdragsskivan som skärbräda. Bakning utfördes sällan på den s. k. bakenheten i köksutrustningen. Vart femte hushåll bakade på köksbordet och de övriga vid den fasta köksinredningen, vanligen på den plats där maten förbereddes. Bakenheten användes i stället som avställningsplats och som förvaringsplats för t. ex. hushållsvåg eller brödburk; ca en fjärdedel av hushållen uppgav att de strök på den. Spis. I 56 % av alla hushåll i »1 000 husmödrar» fanns elspis, i 18 % vedspis och i 16 % gasspis och ungefär samma relativa fördelning mellan olika spistyper visade FBint 1960. Andra spistyper var elplattor, elugn, gaskök och koksspis. Gasspis förekom så gott som uteslutande i tätorterna. Vedspis fanns i 37 % av glesbygdshushållen men sällan i tätorterna. Elspis hade hälften av hushållen på glesbygden, 64 % i biandområdena och tätortsområdena och 32 % i Stockholm. Enligt konsumentinstitutets uppfattning bör det finnas avställningsytor på båda sidor om spisen för att arbetet vid denna skall förlöpa smidigt. Endast 18 % av köken hade en sådan placering. 58 % hade avställningsyta endast på den ena sidan, och 24 % saknade avställningsyta helt. Stockholmslägenheterna var i detta avseende sämre ställda än lägenheterna i övriga delar av landet.

Diskbänk. Förekommande diskbänkar indelades enligt »1 000 husmödrar» i sju typer:

tu

m

mm

m

1. enbart b ä n k ( u t a n nedsänkt disklåda eller slasktratt) ; 2. bänk med slasktratt (ej nedsänkt disklåda) ; 3. bänk med nedsänkt disklåda (ej s l a s k t r a t t ) ; 4. bänk med nedsänkt disklåda med separat slasktratt; 5. bänk med nedsänkt disklåda och slasktratt placerade vid sidan av varandra; 6. Bänk med nedsänkt disklåda och slasktratt placerad innanför disklådan; 7. bänk med nedsänkt disklåda, sköljlåda och slasktratt.

Frekvensen av de olika typerna var följande: Typ

Det procentuella antalet hushåll med olika diskbänkstyper 6 15 3 1 67 6 1 Summa 100

Beträffande de olika diskbänkstyperna sägs i »1 000 husmödrar» följande: »För att ge rationell arbetsgång b ö r en diskbänk vara utformad så att man kan stapla smutsigt diskgods, förskölja det över slasktratt, diska, skölja i separat disklåda och slutligen ställa upp diskgodset för torkning i torkställ. Så kan man arbeta vid diskbänktyp n r 7 och nr 2. Nr 7 h a r nedsänkta disk- och sköljlådor, vilket gör att den blir förhållandevis utrymmeskrävande — diskbänksbeslaget blir ca 240 cm. Denna t y p förekommer bara i 1 % av hushållen. Bänkt y p nr 2, som ä r försedd med slasktratt men

431 utan nedsänkta lådor, där man alltså diskar och sköljer i lösa baljor, kan, om den är tillräckligt lång, ge möjligheter för rationellt arbete. Den utgör 15 procent av bänktyperna och tycks vara lika vanlig i de olika tätortsgrupperna. Bänktyp nr 5 med slasktratt och nedsänkt låda vid sidan om varandra innebär en kompromisslösning, som man dock godtagit som svensk standard för att inte få alltför utrymmeskrävande diskbänk. Denna typ dominerar helt och utgör 67 % av samtliga bänkar. Den förekommer allmännast i Stockholm — 81 %. Typ nr 6, där slasktratten placerats innanför disklådan, är mycket obekväm ur arbetssynpunkt och borde inte förekomma i kök, som är avsedda för familjehushåll. Denna typ utgör G % av samtliga bänkar och finns troligen i ombyggnadskök, där utrymmet inte tillåtit en bättre bänktyp.» Materialet i diskbänken var i 84 % rostfri plåt, i 4 % marmor och i övriga 12 % linoleummatta, plastlaminat eller annat material. Diskbänkens höjd bör enligt konsumentinstitutets mening vara 90 cm, om disklådorna är nedsänkta, och 80 cm, om man diskar i lösa baljor ovanpå, för att en person av 164 cm:s längd bekvämt skall kunna arbeta vid den. I »1 000 husmödrar» hade 52 % av diskbänkarna utan disklåda en höjd som understeg 78 cm, 32 % hade en höjd av 78—82 cm och 15 % var högre. Av diskbänkar med disklåda var 85 % lägre än 88 cm och 15 % 88—92 cm. I Augustenborg ansåg emellertid de flesta att den höjd, 85 cm, som diskbänkarna där hade var tillfredsställande. Ytterst få ansåg att den var för hög men en del däremot att den var för låg. Förvaringsutrymmen i köket. Förvaringsutrymmena i köket ansågs otillräckliga av 44 % av hushållen i kokvrålägenheterna i Augustenborg. I lägenheterna om 1 rum och kök var alla nöjda men i 4-rumslägenheterna ansåg en fjärdedel att utrymmena var otillräckliga. Docent Holm fann i Fobmaterialet att vid en väggskåpslängd av

10—12 dm var 14 % av hushållen missnöjda. Vid väggskåpslängder om 18—30 dm var mellan 6 och 7 % missnöjda, och när längden hade ökat till 32—34 dm var alla nöjda. I trestadsundersökningen ansåg 17 % av husmödrarna att de skulle vilja ha ytterligare plats i köket för förvaring av kökssaker. Det konstaterades att kökets förvaringsutrymmen även användes för förvaring av saker som inte hörde till den egentliga köksutrustningen, t. ex. för leksaker (i ca en fjärdedel av lägenheterna), för verktyg (i ca 10 % av fallen) och för sysaker (i 6— 13 % av fallen). I Svedmyra användes skåp och lådor i köket för förvaring av leksaker och skol- och skrivsaker av ca hälften och för barnkläder, strumpor, sysaker och verktyg av två tredjedelar -av hushållen. I Kärrtorp uppgav 31 av 44 hushåll att de använde utrymmen i köksinredningen för förvaring av lekoch skolsaker. De utrymmen som mest användes för sådan »extra» förvaring var skåpen över och under kylskåpet, skåpet över skafferiet och gryt- och diskhoskåpen. Bedömningen av köksskåpens dimensionering var både i Rosta och i Baronbackarna mycket poisitiv. Mellan 1956 och 1962 hade dock andelen missnöjda ökat från 4 till ca 10 % och var något större i den största lägenhetstypen än i de andra. I alla lägenhetstyper som förekom i Baronbacksundersökningen utom en hade köken en skåplängd av 220 cm. I undersökningen av »Hyreslägenheter i Stockholm» ägnades speciell uppmärksamhet åt livsmedelsförvaringen. Tre typer av arrangemang för den fanns representerade: 1. inbyggt 120 1 kylskåp -f vertikalt skafferi enligt SIS; 2. endast skafferikylskåp;

432 3. skafferikylskåp + oventilerat matskåp (ett 60 cm golv-till-taknskåp). Denna del av undersökningen berörde endast 3—4-personshushåll boende i 3-rumslägenheter. 25 lägenheter tillhörande var och en av de tre typerna uttogs för undersökningen. Undersökningsresultaten gav inget belägg för att hushållens förrådsvanor tedde sig olika i de tre kategorierna vare sig beträffande förvarat sortiment eller förvarad mängd. Inget hushåll hade förråd av köpta varor utanför lägenheten men några hade förråd av egen produktion i husets matkällare. I vilka utrymmen de olika varorna förvarades antecknades av intervjuaren och likaså i vilka mängder. Sammanställningar av dessa uppgifter finns i den stencilerade rapport som utgetts av statens institut för byggnadsforskning; de är för utrymmeskrävande för att kunna återges i detta sammanhang. Alla de tre förvaringstyperna fick övervägande positiva omdömen av de intervjuade. Mot den tredje typen riktades dock fler anmärkningar än mot de två första. De vanligaste anledningarna till missnöje syntes vara att förvaringsutrymmena hade för små dimensioner. De som saknade ventilerat skafferi klagade ganska ofta över detta. Kylskåp. I 56 % av de 1 000 husmödrarnas lägenheter fanns det kylskåp. Frekvensen var lägst på glesbygden (40 %) och högst i Stockholm (75 %) och betydligt högre i flerfamiljshus (72 %) än i enfamiljshus (43 % ) . Enligt 1960 års bostadsräkning var 63 % av alla lägenheter i landet utrustade med kylskåp, 70 % i tätorterna och 45 % på glesbygden. Även under 1960talet torde åtskilliga hushåll ha skaffat kylskåp, varför procenttalen sannolikt ligger högre i dag. 88 % av kylskåpen saknade köldfack. Kylskåp med köldfack förekom oftare

på glesbygden (18 %) än i tätortsområdena (10 %) och i Stockholm (11 % ) . Den vanligaste storleken på kylskåp var 60—120 liter. 22 % av kylskåpen var mindre och 7 % större. I Rosta ansåg 46 % av de intervjuade att kylskåpen var för små. I Baronbackarna var år 1956 83 % nöjda med kylskåpets volym, 78 liter, men vid återundersökningen 1962 endast 63 %. Intervjupersonerna i Göteborgsundersökningen önskade i stor utsträckning bättre kylutrymmen och var också beredda att betala de merkostnader som den önskade förbättringen kunde dra med sig. I N. Biskopsgården ville 23 % ha större kylskåp med frysfack (15 % av hushållen i 2-rumslägenheter och 26 % i 3-rumslägenheter) och i Kortedala 66 % (67 % respektive 61 % ) . Skafferi. I Kärrtorp var 13 % av de intervjuade missnöjda med skafferiets utrymme, vilket i samtliga lägenheter hade planmåttet 60 x 60 cm. Temperaturförhållandena i skafferiet syntes vara avgörande för i vilken utsträckning det användes. De indragna skafferierna vållade större missnöje än skafferier, belägna vid en yttervägg, och skafferi vid en vägg mot söder bedömdes som sämre än ett mot vägg i annat väderstreck. Skafferiets temperaturförhållanden var också avgörande för i vilken utsträckning kylskåpet användes. I lägenheter med indragna skafferier användes kylskåpet även under vintermånaderna av drygt hälften av alla hushåll, i lägenheter med skafferi vid yttervägg endast av knappt en tredjedel. Även i Rosta och Baronbackarna undersöktes skafferiets användning. I Elägenheterna i Baronbackarna hade skafferierna en bredd av endast 40 cm. Missnöjet med dimensioneringen var stort. Redan 1956 ansåg två tredjedelar av hushållen i E-lägenheterna att skafferierna var för små och 1962 var an-

433 delen 80 %. I N-lägenheterna, som hade skafferier med gängse bredd, 60 cm, ansåg vid båda undersökningstillfällena ca 20 % av hushållen att de var för små. I Rosta var andelen missnöjda något lägre, 16 %. Samtliga skafferier låg i Rosta och Raronbackarna mot yttervägg, men liksom i Kärrtorp visade sig de skafferier som låg mot norrvägg i större utsträckning användbara året om än skafferier mot vägg i annat väderstreck. Frysbox. Frysboxar förekom i 4 % av de 1 000 husmödrarnas lägenheter, i 7 % av glesbygdslägenheterna, i 4 % av biandområdenas lägenheter och praktiskt taget inte alls i Stockholmslägenheterna. Något vanligare syntes det vara att utnyttja en frysanläggning som inte hörde till hushållet. Så gjorde 9 % av alla hushåll, 13 % på glesbygden, 15 % i biandområdena, 5 % i tätortsområdena och 1 % i Stockholm. En viss ökning i dessa avseenden syntes ha skett mellan 1958, då konsumentinstitutets undersökning gjordes, och 1960. Enligt FBint 1960 hade 15 % av alla hushåll egen frysbox, eget frysfack eller tillgång till frysfack i kollektiv frysanläggning. Antalet hushåll med frysbox torde ha ökat ytterligare under 1960-talet. I N. Biskopsgården och Kortedala (Göteborgsundersökningen) uttalade 25 respektive 15 % av de intervjuade önskemål om att få tillgång till frysbox; i båda områdena var det relativt sett flera i 3-rums- än i 2-rumslägenheterna som uttalade sig i denna riktning. Golvbeläggning. Den procentuella andelen lägenheter med olika golvbeläggning i köket var följande (»1 000 husmödrar») : /o

Parkett, fernissad, lackerad, plastbehandlad 1 Brädgolv, målat, fernissat, lackerat 3 Linoleum, tryckt 44 28—412899

% Linoleum, genomgjuten, obehandlad 12 Linoleum, genomgjuten, målad, fernissad, lackerad, plastbehandlad 14 Linoleum, genomgjuten, bonad 18 Sten- och keramikplattor 1 Andra plattor och mattor 6 Summa 100 På glesbygden hade mer än hälften (59 %) av alla kök tryckt linoleummatta och 15 % hade genomgjuten linoleummatta, som antingen var målad, fernissad, lackerad eller plastbehandlad. I biandområdena var dessa procenttal 46 och 15, i tätortsområdena 37 och 13 och i Stockholm 22 och 15. I biandområdena hade 19 % av köken genomgjuten, bonad linoleummatta, i tätortsområdena 23 % och i Stockholm 34 %. Köken i Göteborgsundersökningens lägenheter var genomgående utrustade med linoleummattor. Så gott som samtliga intervjupersoner förklarade sig nöjda h ä r m e d ; några ville ha annan färg på mattan och några önskade plastgolv. 21.5.3. Badrum och wc I Kärrtorp och Svedmyra användes badrummet av husmodern i stor utsträckning för kläd- och barnavård. Av klädvården var det tvättmomentet som oftast förlades dit. Flertalet hushåll utförde småtvätt en gång i veckan men visst tvättarbete utfördes oftare. I flerfamiljshusens lägenheter tvättade nästan alla hushåll sin småtvätt i badrummet, under det att enfamiljshusen i regel hade särskild tvättstuga. Ca en fjärdedel av hushållen i flerfamiljshus var missnöjda med de möjligheter som fanns i lägenheten att sköta småtvätten. Klagomålen gällde oftast att badkaret var för lågt och därför arbetsamt att skölja i. Kläderna torkades i regel i badrummet, när de tvättades där, och bl. a. av denna anledning ansågs badrum som saknade fönster sämre än badrum med föns-

434 ter; när vädret tillät torkades tvätten dock ofta på balkongen. I Rosta och Baronbackarna var badrummen utrustade med såväl tvättho som torkskåp. 1962 hade drygt en femtedel av de intervjuade hushållen tvättmaskin; två tredjedelar av dessa hade maskinen placerad i badrummet och nästan alla andra i köket. Hushållen tvättade i badrummet minst en gång i veckan, husmödrar med minderåriga barn oftare än andra husmödrar och hemarbetande husmödrar oftare än yrkesarbetande. Man kritiserade tvätthon för att den var för liten och badrummets yta, som också ansågs för liten; kritiken var dock inte särskilt frekvent. Tvätten torkades, när så var möjligt, på balkongen (i Baronbackarna fanns särskilda anordningar på balkongen för detta ändamål), eljest i badrummet och i torkskåpet. En del husmödrar ansåg att torkskåpet var för trångt och använde det i stället till att torka våta ytterkläder i eller som vanlig garderob. I Fob-lägenheterna förekom tre olika typer av badrum som innehöll badkar, handfat och wc-stol; i Kärrtorp förekom även två typer som gav plats för en tvättho. De fem typerna var följande: A

I lägenheter med badrum av typ D uttalades inget missnöje med badrummets storlek, u n d e r det att missnöjesprocenten uppgick till 50, n ä r det gällde typ B och till 45, när det gällde typ G. Med typ A var endast 5 % missnöjda. Majoriteten av hushållen i Svedmyra, Gustavsberg och Gubbängen ville ha w c skilt från badrummet och i Augustenborgsområdet drygt en fjärdedel. Önskan om skilda utrymmen för w c och badrum syntes öka med ökad lägenhets- och hushållsstorlek. I lägenheter i två plan föredrog hushållen att ha badrummet i övervåningen, där sovrummen fanns, och w c i bottenvåningen. Den i flerfamiljshusens lägenheter vanliga placeringen av badrummet vid entrén accepterades av de flesta intervjuade. »Hyreslägenheter i Stockholm» visade att rymlighet och dagsljusbelysning var egenskaper som föranledde goda omdömen om badrummen. Separat w c uppskattades också. Anordningar för småtvätt i badrummen syntes uppskattas endast om också ordentliga anordningar fanns för torkning av tvätten. I »Pensionärshushåll» uppgav omkring var tredje intervjuperson att han

B

nU n

H

1 1

TH-

T

hade svårigheter att använda badkaret; svårigheterna bestod framför allt i att komma i och ur karet. Badrummets läge hade stor betydelse för h u r ofta badkaret användes; bland dem som hade badrummet i bostadshusets kallar- eller bottenvåning var det många som aldrig

.

..i

använde badkaret och endast omkring hälften som använde det minst en gång i månaden, under det att bland dem som hade badrummet i lägenheten över 90 % begagnade badkaret så ofta. Rörelsesvårigheter syntes betyda mindre för hur ofta badkaret användes än badkarets

435 belägenhet. Däremot behövde de personer som hade rörelsesvårigheter oftare än andra hjälp av annan person vid badningen. Bland dem som hade badkar var det endast ett fåtal som föredrog dusch framför badkar. I valet mellan badrum med badkar och duschrum stannade en stor majoritet för badrum. 21.5.4. Garderober och andra klädförvaringsutrymmen

Beträffande förvaringen av linne och kläder har docent Holm i Fob-undersökningarna funnit: »Förvaringen av vardags- och finkläder liksom ytterkläder sker uteslutande i de fasta förvaringsutrymmena ( k l ä d k a m m a r e och garderober) samt ibland i källaren •— några lösa klädskåp förekommer e j . Förvaringen av linne, underkläder, strumpor, smutskläder, stryk- och lagningskläder ä r däremot spridd i lägenheten, beroende på den fasta inredningens omfattning. Linne förvaras i linneskåpet där sådant finns — i övriga fall i lösa möbler som oftare återfinnes i vardagsrum än i sovrum. Skjortor, underkläder, strumpor förvaras också ofta i det fasta linneskåpet — lösa möbler för dessa ä n d a m å l finner m a n oftare i sovrum än i vardagsrum. Smutskläder h a r man i smutsskåpen, där sådana finns. Där smutsskåp saknas t a s följande u t r y m m e n i b r u k (efter fallande frekvens): källare-vind, garderob, städskåp, köksskåp, b a d r u m . Av dem som saknar smutsskåp uttrycker 55 % missnöje med smutsklädförvaringen mot 13 % av dem som h a r smutsskåp. Strykkläder förvaras av ungefär hälften av hushållen i k l ä d k a m m a r e , garderob eller linneskåp. Av andra förvaringsplatser är något av köksskåpen vanligast. Många hushåll stryker in sin t v ä t t direkt. Stryktillbehör förvaras lika ofta i något köksskåp som i städskåp, k l ä d k a m m a r e eller garderob t i l l s a m m a n s . Många önskar att städskåpet gav b ä t t r e u t r y m m e för dessa tillbehör. Saker som skall sys förvaras liksom strykkläder av de flesta i k l ä d k a m m a r e , garderob eller linneskåp, d ä r n ä s t i skåp och lådor i köksinredningen samt i diverse lösa förvaringsmöbler.»

Såväl i Fob- som i Rosta- och Baronbacksundersökningarna har lägenhetens totala klädstångslängd satts i relation till de intervjuades uppfattning om förvaringsutrymmenas tillräcklighet (garderobernas djup var 60 c m ) . För Rosta och Baronbackarna gav sammanställningen följande resultat:

Stånglängd per person, cm

40— 49 50— 69 70— 89 90—109 110—

Det procentuella antalet hushåll som ansåg att klädförvaringsutrymmet var för litet Rosta

77 74 58 38 36

Baronbackarna 1956

50 42 14 18 5

67 65 46 28 35

Missnöjet med klädförvaringsmöjligheterna ökade i Baronbackarna mellan 1956 och 1962. Det var emellertid vid båda tillfällena lägre än i Rosta. Det sjönk, när skåplängden ökade, men var ännu vid en stånglängd på minst 11 dm 35—40 %; en stånglängd på 11 dm per person överstiger i 2- och 3-rummare den av bostadsstyrelsen rekommenderade med 80 cm. I Augustenborg föredrog de intervjuade i regel flera små garderober framför en eller två stora; i de minsta lägenheterna, om högst 1 rum och kök, ville dock ungefär lika många ha en stor som flera små. I 4-rumslägenheterna ville en fjärdedel av hushållen ha både en stor garderob och flera små och hälften endast flera små; även i 3-rumslägenheterna ville ungefär hälften ha flera små garderober, 22 % ville ha två stora och 19 % en stor och flera små. Klädkammare i en lägenhet ökade tillfredsställelsen med dess möjligheter till klädförvaring på ett påtagligt sätt (Fob-undersökningarna). De flesta hus-

436 hållen ansåg att det var en fördel om klädkammaren var försedd med fönster. Placeringen av klädförvaringsutrymmena gav icke någon anledning till kritik, men det föreföll som om hushållen föredrog att ha alla sådana utrymmen koncentrerade till tamburen framför att ha dem spridda i lägenheten. I undersökningen av »Hyreslägenheter i Stockholm», vilken nästan uteslutande berörde 3- och 4-personshushåll, fick de intervjuade betygsätta (enligt skalan A, a, AB, Ba, B, Be och C) klädförvaringsmöjligheterna. Den relativa andel av de intervjuade som vid olika klädstångslängd gav betygen A, a eller AB var följande: Löpmeter klädskåp per lägenhet, cm —1,9 2,0—2,9 3,0—3,9 4,0—4,9 5,0—5,9 6,0—6,9 7,0—

Det procentuella antalet intervjuade som gett klädförvaringen betygen A, a eller AB 44 35 30 51 74 69 81

Undersökningsresultaten talar för att såväl utrymmenas omfattning som differentieringen i delutrymmen hade betydelse för det betyg som gavs. Utrymmena syntes däremot med fördel kunna vara koncentrerade till en plats i lägenheten. I Fob-undersökningarna fick de intervjuade bedöma linneskåpens rymlighet. I lägenheterna fanns två typer representerade. Den ena hade en bredd av 40 cm, den andra av 60 cm; båda gick från golv till tak och hade ett djup av 60 cm. Missnöjesprocenten var bland hushållen i lägenheter om 2 och 3 r u m och kök följande:

Linneskåpets bredd, cm

40 60

Det procentuella antalet hushåll som var missnöjda med linneskåpets storlek 2rk

3 rk

18 3

51 20

De flesta föredrog att ha linneskåpet i något av lägenhetens rum framför att ha det placerat i klädkammare eller tambur. I Bosta ansåg i det närmaste hälften av alla hushåll att linneskåpets utrymme var otillräckligt och i Baronbackarna 1956 ca en tredjedel och 1962 något fler. Linneskåpen i Baronbackarna hade en bredd som varierade mellan 40 och 90 cm; dessutom fanns i en del garderober backar, som gjorde att även de kom att användas som linneskåp. Smutsklädsskåp förekom i en del av Fob-lägenheterna och var där ett 40 cm golv-till-tak-skåp. Bland dem som hade sådant ansåg 8 % att det var för litet. Missnöjda med dess placering var 16 % av dem som hade det inrymt i klädkammaren och 5 % av dem som hade det i tamburen. Avsaknaden av ventilation i skåpet kritiserades av drygt hälften av de intervjuade. I Rosta ansåg 15 % av de intervjuade husmödrarna att smutsklädsskåpet var för litet, i Baronbackarna 1956 13 % och 1962 20 % ; i de senare lägenheterna hade skåpet en bredd av 90 cm. 21.5.5. Balkong Balkongen används som tidigare nämnts till torkning av småtvätt, som tvättas i lägenheten. Den används också till att vädra och skaka säng- och gångkläder på, till att ställa ut spädbarn på och av de större barnen till att leka på. Dessutom används den för rekreation och måltider. I Rosta och Baronbackarna var den relativa frekvensen

437 hushåll som använde balkongen olika ändamål följande:

Såväl i höghusen som i låghusen i Vällingby uppgav drygt en femtedel av de intervjuade att deras barn brukade vistas på balkongen. Några mödrar framhöll att de inte vågade släppa ut barnen på balkongen utan tillsyn. 44 % av husmödrarna i höghusen besvärades av blåst på balkongen och 22 % i låghusen. I småstäderna uppgav de intervjuade i höghusen och låghusen att de använde balkongen för olika ändamål i följande utsträckning:

för

Det procentuella antalet hushåll som använde balkongen för olika ändamål

Rosta

Baronbackarna 1956

85 95 38 76 31 32

87 97 65 78 31 21

84 97 54 79 32 16

Vädra och borsta kläVädra och skaka sängTorka t v ä t t Borsta skor Dricka kaffe Äta måltid

Det procentuella antalet husmödrar i lå *hus

husmödrar i höghus

som använder balkongen för olika ändamål

Torkning Måltider Vila, rekreation Lek, uppehållsplats för späd-

ofta

sällan

aldrig

ofta

sällan

aldrig

76 62 47 47

19 23 25 26

5 15 28 27

88 67 53 54

7 23 28 29

5 10 19 17

41 På helt indragna balkonger tycktes man känna sig mer ostörd än på utanpåhängande (Fob-undersökningarna) och mer ostörd ju högre upp i huset balkongen var belägen; det sistnämnda förhållandet gällde i Rosta och Baronbackarna, där husen i regel inte var mer än tre våningar höga. För måltider användes de balkonger som låg i söder- och västerläge oftare än de som låg i norr och öster. Missnöjda med utrymmet på balkongen var över 80 % av de hushåll som hade en balkong med 2,15 m 2 golvyta (Fob-undersökningarna). Missnöjesprocenten minskade till 38 när balkong-

ytan uppgick till 2,40 m 2 och till 11 vid en yta om 3 m 2 . Bland dem som hade balkonger med en yta på 5 m 2 var alla nöjda vad utrymmet beträffade. I Fob-lägenheterna låg balkongerna i anslutning till vardagsrummen. Två tredjedelar av alla intervjuade ansåg att denna placering var bra. Större delen av de övriga ville ha den i anslutning till ett sovrum med motiveringen att en sådan placering skulle underlätta vädring och skakning av sängkläder och göra att man slapp gå genom vardagsrummet med tvätt som skulle hängas på tork på balkongen. Några ville med tanke på måltidsanvändning-

438 en ha balkongen utanför köket. I Baronbackarna förekom olika placering av balkongen, men oberoende av till vilket rum i lägenheten den hade anslutning var majoriteten av de intervjuade nöjda med placeringen. En tredjedel av dem som ville ha den i anslutning till något annat rum motiverade sin önskan med att det skulle bli mer sol, mindre insyn, bättre utsikt e. dyl. Av dem som ville ha balkongen flyttad från vardagsrum till sovrum motiverade nästan två tredjedelar detta med att sängklädesvården skulle underlättas.

21.5.6. Golvbeläggning i boningsrum I riket som helhet var enligt »1000 husmödrar» tryckt linoleummatta den vanligaste golvbeläggningen både i vardagsrum och sovrum. Därnäst kom i vardagsrum fernissad, lackerad eller plastbehandlad parkett och målat, fernissat eller lackerat brädgolv och i sovrum målat, fernissat eller lackerat brädgolv och genomgjuten bonad linoleummatta. Frekvensen golvbeläggning i olika rum var följande: Skillnaderna härvidlag mellan glesbygd och tätorter var stora. På glesbygden och i biandområdena dominerade Det procentuella antalet rum med olika golvbeläggning rum 2 och 3 rum 1 (vardagsrum) (sovrum)

Parkett, bonad » , fernissad, lackerad eller plastbehandlad Brädgolv, obehandlat » , målat, fernissat eller lackerat Linoleum, tryckt » , genomgjuten, obehandlad Linoleum, genomgjuten, målad, fernissad, lackerad eller plastbehandlad Linoleum, genomgjuten, bonad Sten- och keramikplattor Andra plattor och mattor Massagolv d e tryckta linoleummattorna både i vardagsrum och i sovrum. I tätortsområdena och i ännu högre grad i Stockholm övervägde fernissad, lackerad eller plastbehandlad parkett som golvbeläggning i vardagsrum och genomgjuten linoleum i sovrum. I Augustenborgsundersökningen tillfrågades de intervjuade om vilken golvbeläggning de skulle vilja ha i lägenhetens olika rum. önskemålen om parkett (i vardagsrum) och linoleum (i sovrum) var i alla lägenhetstyper utom i de minsta, med högst 1 r u m och kök, de vanligaste, men deras relativa

8 27 2 17 30 3

5 10 3 20 35 7

4 9 0 0

5 15 0 1 0

.—.

andel ökade med lägenhetens storlek och var 61 % i 2-rumslägenheterna och 75 % i 4-rumslägenheterna. I de minsta lägenheterna ville hälften av de intervjuade ha parkett och drygt en tredjedel linoleum. Göteborgsundersökningens lägenheter hade likaledes parkettgolv i vardagsrummet och linoleummattor i sovrummen; praktiskt taget alla de intervjuade förklarade sig vara nöjda med dessa golvmaterial. Lägenheterna i Kortedala hade linoleummatta i hallen; endast några få önskade parkettgolv i stället. I N. Biskopsgårdens lägenheter var hall-

439 golven av parkett, men drygt en fjärdedel av de intervjuade i dessa lägenheter ville hellre ha linoleummatta.

21.5.7. Ventilation

I Augustenborgslägenheterna ökade missnöjet med lägenhetens ventilation med dess storlek; i kokvrålägenheterna var dock ungefär lika många missnöjda (22 %) som i 3-rumslägenheterna. Bland hushållen i 1 rum och kök var alla nöjda men i 4-rumslägenheterna endast hälften. De klagomål som framfördes gällde att det inte fanns ventilation i alla rum, att ventilationen var dålig i badrum och garderob, att ventilerna förde os från den ena lägenheten till den andra och också buller utifrån in i lägenheterna. I trestadsundersökningen visade det sig att rumsventilationen bedömdes som sämre i de smalare husen än i de tjockare. En fjärdedel av alla intervjuade ansåg att ventilationen i köket icke var tillräcklig. I b a d r u m utan fönster ansågs ventilationen mycket sämre än i badrum med fönster. Mellan enkelsidiga och genomgående lägenheter kunde ingen skillnad i bedömningen märkas. I över hälften av lägenheterna stod rumsventilerna alltid öppna och i 16 % alltid stängda; endast en fjärdedel av hushållen öppnade och stängde dem allt efter behov. Springventilerna stod alltid öppna i 39 % och öppnades och stängdes vid behov likaledes i 39 % av lägenheterna; tre fjärdedelar av de intervjuade tyckte att springventilerna fungerade bra. Dåliga omdömen om lägenheternas vädrings- och ventilationsmöjligheter gav 22 % av hushållen i Västerås, 38 % i Skellefteå och 21 % i Ljungby; procenttalen avser endast hushåll i flerfamiljshus. Både i Västerås och i

Ljungby var andelen missnöjda lägst i hus byggda under tioårsperioden 1946 —55 och högst i de senast byggda husen. I Skellefteå däremot var andelen missnöjda störst i hus byggda före 1946 ( 4 2 % ) och lägst ( 3 5 % ) i de senast byggda husen.

21.5.8. Solighet I Bosta och Baronbackarna fanns inte något starkt missnöje med soligheten i lägenheterna och de som var missnöjda var det lika ofta för att det var för mycket som för litet sol. I de lägenheter i Baronbackarna som hade köksfönster mot norr ansåg drygt hälften av de intervjuade att solen kom i rätt tid, drygt en fjärdedel att den kom för sent och 14 % att det aldrig var någon sol i köket. Hushåll i lägenheter med köksfönster åt öster, väster eller söder tyckte i 85— 90 % av fallen att solen kom i rätt tid. Liknande omdömen fälldes beträffande vardagsrum (allrum) med fönster i olika väderstreck; mest nöjda syntes de vara som hade fönster åt väster. De intervjuade ville ha sol i alla rum och också i köket, och det fanns ingenting i deras uppgifter som tydde på att de skulle vara mer benägna att ha köket än något annat rum mot norr. I Vällingby var tre fjärdedelar av hushållen nöjda med soligheten i lägenheten; andelen var densamma i höghus och låghus. 87 % av hushållen i höghus i småstäderna och 90 % av hushållen i låghus bedömde lägenhetens solighet som »bra» eller »mycket bra». Med dagsljusbelysningen var 12 % i Västerås och Skellefteå och 11 % i Ljungby missnöjda; andelen var något högre i de äldre husen än i de senast byggda (uppgifterna gäller lägenheter i flerfamiljshus). I Göteborgsundersökningen tillfråga-

440 des de intervjuade om sina preferenser beträffande solighet i köket. Flertalet var nöjda med den väderstrecksorientering som den aktuella lägenheten hade och med den solighet som följde med den; i undersökningsmaterialet fanns exempel på orienteringar i alla väderstreck. De som inte var nöjda önskade i stor utsträckning östlig orientering av köket för att få morgonsol där. 21.5.9. Ljudisolering

Alla de undersökningar som behandlat ljudisoleringen och störningar från bullerkällor inom och utom lägenhet och fastighet pekar på att dessa förhållanden utgör problem för en stor del av de boende. I »Familj och bostad» sägs beträffande ljudisoleringen följande: »I trestadsundersökningen ställdes frågor om ljudisoleringen i syfte att utröna var m a n ansåg att de största störningskällorna låg. Den av samtliga mest kritiserade ljudisoleringen ä r trappuppgångens: Stockholmstypen h a r där dubbla entrédörrar till lägenheterna, vilket bringat ned dess missnöjesprocent till hälften av de övrigas. Rörledningarna kommer som n u m m e r två av störningskällor, grannarna som n u m m e r tre — den enkelsidiga lägenhetens lägre missnöjesprocent h ä r kan möjligen förklaras av sovrummets läge mitt i lägenheten. Som jämförelse kan n ä m n a s att frågan om ljudisoleringen mot grannarna även ingick i Gustavsbergsundersökningen, där missnöjesprocenten (i 60 flerfamiljshuslägenheter) blev: ljudisolering mot g r a n n a r vid sidan om 33 » » » under 29 » » » ovanpå . . . . 25 Talens storleksordning s t ä m m e r väl med trestadsundersökningens: det gör även missnöjesprocenten 85 för trapphusisoleringen i Svedmyra (20 lägenheter med enkla entrédörrar).»

I Augustenborg uppgav över 40 % av de intervjuade att de stördes av buller. De flesta menade att det var lyhört i

största allmänhet; en ganska stor grupp påpekade emellertid att buller från lekplats och trappa var störande. Någon större skillnad i detta avseende mellan höga och låga hus framkom inte. Av hiss, som endast fanns i 6—7våningshusen, stördes knappt en tredjedel. I Vällingby var drygt 40 % av de intervjuade husmödrarna besvärade av störande ljud i huset. Mellan höga och låga hus kunde ingen skillnad märkas. I låghusen var skillnaderna stora mellan lägenheter i bottenplanet och övriga lägenheter; bland de förra var i det närmaste två tredjedelar störda men bland de senare endast något mer än en tredjedel. I höghusen kunde ingen n ä m n v ä r d skillnad mellan våningsplanen konstateras. Mest störande synes ljud från grannens bostad ha varit. I höghusen nämndes ljud från trappor och hissar som störande betydligt oftare än i låghusen; i låghusen stördes man i stället oftare av ljud från källaroch gatuplan. Undersökningen om höghus och låghus i småstadsmiljö visade att något flera personer i låghusen än i höghusen var störda av ljud från grannar och även av andra slags ljud. Det var emellertid mycket stora differenser i dessa avseenden mellan husen i de fyra städer som ingick i undersökningen. I Flens och Enköpings medtagna låghus var mer än dubbelt så många störda av buller från grannen (38 respektive 28 %) som i höghusen (17 respektive I I % ) , i F a g e r s t a var 14 % störda i låghusen och 21 % i höghusen och i Hagfors 11 respektive 13 % av de intervjuade. De vanligaste störningarna från grannarna var i höghusen barnens skrik och lek och vattenspolning i kök, w c och badrum och i låghusen vattenspolning och radio. Även av andra slags ljud var något fler störda i låghusen

441 Tabell 21.12. Den procentuella andelen hushåll som lägger märke till och störs respektive icke störs av utomhusbuller Treregionsundersökningen Västerås Samtliga hushåll

Skellefteås tätorter

Därav Samtliga i hus byggda hushåll 1956—61

Ljungby 5 tätorter

Därav i hus byggda 1956—61

Samtliga hushåll

Därav i hus byggda 1956—61

Andel (%) hushåll som lägger märke till och störs av flvebuller trafikbuller annat buller utifrån Andel (%) hushåll som lägger märke till men ej störs av industribuller flygbuller trafikbuller annat buller utifrån

1 14 14 5

0 20 8 5

3 0 22 3

2 0 18 3

1 3 15 5

0 1 13 8

2 39 32 2

0 45 33 2

6 7 41 2

2 5 46 1

4 15 27 3

5 14 24 6

(Frågans formulering: »Lägger Ni märke till följande bullerstörningar (oljud): Radio eller TV, barnskrik, piano eller annan musik, brus i rör och ledningar, buller från trapphus eller hiss, annat buller (oljud) i huset, industribuller, flygbuller, trafikbuller, annat buller eller oljud utifrån?» Till dem som svarade ja för någon bullerstörning, ställdes frågan: »Störs Ni av detta?»)

Tabell 21.13. Den procentuella andelen hushåll som lägger märke till och störs respektive icke störs av vissa ljud från grannlägenheter, ledningar och trapphus Treregionsundersökningen, flerfamiljshus

Samtliga hus

Andel (%) hushåll som lägger märke till och störs av radio eller TV piano- eller annan musik buller från trappa eller hiss Andel (%) hushåll som lägger märke till men ej störs av radio eller TV barnskrik piano- eller annan musik. buller

från

Ljungby

Skellefteå

Västerås

Därav Samtliga i hus byggda hus 1956—61

Därav i hus byggda 1956—61

Samtliga hus

Därav i hus byggda 1956—61

9 6 5 22

9 7 6 24

9 7 4 18

8 9 4 21

11 6 6 17

17 10 6 31

29 21 17 38

40 48 35 53

23 18 15 31

21 22 12 31

27 22 14 25

28 31 20 30

trappa eller

(Angående frågans formulering, se tab. 21.12.)

442 än i höghusen. I detta hänseende skilde I alla de fem bostadsområden som sig husen i Flen och Hagfors från dem ingick i undersökningen av hyreslägeni Enköping och Fagersta. I de förra stä- heter i Stockholm var ljudisoleringen dernas låghus var 41 respektive 31 % den bostadsegenskap som erhöll det störda mot 11 respektive 18 % i hög- sämsta omdömet av de intervjuade. Det husen och i de senare 26 respektive fanns en tendens till att hushåll som 27 % i låghusen mot 35 respektive bodde i de mellersta våningsplanen var 33 % i höghusen. I båda hustyperna var mer missnöjda än andra hushåll. Det trappuppgången den vanligaste stör- föreföll också som om lägenhetens ningskällan, i höghusen kom hissen planlösning hade viss betydelse för det därnäst och i låghusen porten. omdöme som gavs ljudisoleringen. I lägenheter med en öppen planlösning I Rosta och Baronbackarna besvärades nära hälften av hushållen av ljud med placering av sovrum intill kök elav olika slag. Mest störande ansågs ler badrum bedömdes ljudisoleringen ljud från trapphusen vara och därnäst något sämre än i lägenheter med seljud från grannarna. Trappljud störde kundära kommunikationsutrymmen och mer i bottenvåningarna än i mellan- avskilda sovrum som inte låg intill kök och övervåningarna och ljud från gran- eller badrum. n a r n a mest i övervåningarna och minst De ljud som de intervjuade framförlängst ner i husen. allt sade sig ha lagt märke till härrörÄverK treregionsundersökningen in- de från grannlägenheter (barnskrik, nehöll en del frågor om buller, såväl badkars- och wc-spolning samt dörrutomhusbuller som buller alstrat inom slagning). Bland trafikljuden framhölls bostadsfastigheterna. Svaren på dessa ljud från mopeder. Mest störande anfinns sammanställda i tabellerna 21.12 sågs ljud från dörrslagning vara; däroch 21.13. näst kom mopedljud samt barnskrik och springande. De flesta störande ljuAv trafikbuller var i Västerås 14 % störda, i Skellefteå 22 % och i Ljung- den förekom på kvällarna. by 15 %. I alla tre regionerna var något Av ljud från den egna lägenheten var färre störda i de hus som byggts under ungefär en fjärdedel av hushållen störden senaste femårsperioden än i samt- da. TV-apparaten var den främsta störliga hus; skillnaderna var dock inte ningskällan men även wc-spolning stora. Flygbuller synes vara ett speci- nämndes ofta. ellt Västerås-problem. Industribuller och annat utomhusbuller vållade inga 21.6. Hustyper nämnvärda störningar. Bland inomhusbullren var det brus i Tillgängliga sociologiska undersökledningar som orsakade den största ningar ger oss vissa möjligheter att irritationen. 22 % var i Västerås störda studera de boendes preferenser i valet av sådant, 18 % i Skellefteå och 17 % i mellan å ena sidan lägenhet i den ena Ljungby. Även buller från trappa och eller andra typen av flerfamiljshus hiss gav anledning till klagomål i gans- (framför allt i höghus eller låghus), å ka många fall. I de hus som byggts un- andra sidan lägenhet i småhus eller i der den senaste femårsperioden var flerfamiljshus. Information om den frekvensen störda något högre än i förstnämnda valsituationen ger dels samtliga hus. Differenserna var visser- Dahlströms undersökning av barnfaligen inte stora men de gick nästan en- miljer i höghus och låghus i Vällingtydigt i samma riktning. by, dels Landströms motsvarande un-

443 Tabell 21.14. Den procentuella andelen intervjuade i höghus respektive låghus som vid inflyttningstillfället och vid intervjutillfället föredrog den ena hustypen framför den andra Vällingby- och småstadsundersökningarna Husmödrar i höghus

Innan nuvarande bostad erhölls Andel (%) som önskade höghus önskade låghus var likgiltig Summa Vid intervjutillfället Andel (%) som önskade höghus önskade låghus var likgiltig Summa

Husmödrar i låghus

Vällingby

Småstäderna

Vällingby

Småstäderna

31 7 62

15 6 79

6 42 52

1 26 73

55 31 14

60 26 14

11 81 8

6 85 9

(Frågornas formulering: »Hade Ni några särskilda önskemål om att bo i höghus eller låghus innan Ni fick nuvarande bostad?» och »Föredrar Ni nu att bo i höghus eller i trevånings låghus?») dersökning i småstadsmiljö, dels Pfannenstills undersökning i Augustenborgsområdet i Malmö. I Dahlströms undersökning i Hägerstensåsen och Hökmossen h a r de boendes inställning i valet mellan småhus och flerfamiljshus berörts och likaså i bostadsbyggnadsutredningens treregionsundersökning, i FBint 1960 samt i Göteborgsundersökningen. Även i småstadsundersökningen har valet mellan enfamiljshus och flerfamiljshus av olika typ något belysts. 21.6.1. Valet mellan olika typer av flerfamiljshus Vid valet av en lägenhet i ett flerfamiljshus synes preferenser för en viss hustyp ha spelat en mycket liten roll. Av de intervjuade m ö d r a r n a i Vällingby var det mer än hälften som vid inflyttningen inte hade uttryckt några önskemål om i vilken hustyp de ville bo (se tab. 21.14). I småstäderna saknade tre fjärdedelar en deciderad uppfattning vid inflyttningen.

När man någon tid prövat på att bo i en viss hustyp, hade klarare preferenser uppstått. De riktade sig vanligen mot den egna hustypen. Dock var det både i Vällingby och i småstäderna en större andel bland dem som bodde i höghus som ville byta hustyp än bland dem som bodde i låghus. Småstadsundersökningen visade också att det var betydligt flera bland husmödrarna med förskolebarn (36 %) än bland andra husmödrar (16 %) i höghusen som ville bo i låghus, och bland husmödr a r n a med förskolebarn i låghus v a r det endast 1 % som ville bo i höghus men bland andra husmödrar 11 %. Hälften av dem som ville bo i höghus önskade bo minst sex trappor upp, 20 % högst två trappor upp och 30 % t r e — fem trappor u p p . Även till dem som föredrog låghus ställdes en fråga om vilket våningsplan i ett höghus de skulle föredra att bo på (frågans formulering: »När det gäller höghuset h a r man ofta diskuterat fördelarna och nackdelarna med att bo högt eller lågt.

444 Om Ni själva finge välja mellan olika våningsplan i ett höghus, hur skulle Ni då helst vilja bo?»). Det visade sig att över hälften av dem som föredrog låghus ville bo högst två trappor upp i ett höghus. Drygt en fjärdedel föredrog att bo sex eller flera trappor upp. Undersökningen i Hägerstensåsen och Hökmossen visade liksom de nyssnämnda undersökningarna att det finns en tendens till att föredra den hustyp man bor i. Emellertid var det i denna

undersökning relativt sett flera bland dem som bodde i låghus som ville byta hustyp än bland dem som bodde i högh u s ; förhållandet gällde hushåll bestående av gifta par. Antal intervjuade gifta hushåll i låghus var litet, endast 36, och det är därför vanskligt att dra några slutsatser om skillnader mellan denna grupp och andra. De vanligaste motiven för att föredra den ena eller andra hustypen var i småstadsundersökningen följande: Husmödrar som angett olika motiv Höghus

Motiv för att föredra höghus: Högt och fritt, ljust och luftigt. Tillgång till hiss Oberoende av grannar Utsikten Mindre ljudstörningar Mindre trappspring

Låahus

Antal

0/

25 10 33 28 7 6

25 10 33 20 7 6

/o

Antal

/o

Antal husmödrar

101 (Frågans formulering: »Skulle Ni nu helst vilja bo i höghus eller i trevånings låghus?» Om svaret blev »höghus» ställdes följdfrågan: »Varför?») Hushåll som angett olika motiv Höghus

Motiv för att föredra låghus: Bättre för barnen Mindre folk i uppgången Inte så mycket barn Mindre opersonligt, hemtrevligare Vill bo nära marken Bekvämare för städning, ärenden o. d Besvärligt med hissen Bättre förvaringsutrymmen Antal husmödrar

Låghus

Antal

/o

Antal

/o

17 11 6 4 3 7 4

38 24 13 9 7 16 9

53 41 6 8 18 8 11 4

38 30 4 6 13 6 8 3

(Frågans formulering: »Skulle Ni nu helst vilja bo i höghus eller i trevånings låghus?» Om svaret blev »låghus» ställdes följdfrågan: »Varför?») I Vällingbyundersökningen ställdes frågorna om motiven för preferenserna något annorlunda. Samtliga intervjuade fick besvara följande två frågor: »Vilka anser Ni vara fördelarna

med att bo i höghus jämfört med att bo i låghus?» och »Vilka anser Ni vara nackdelarna med att bo i höghus jämfört med att bo i låghus?». Svaren på de båda frågorna blev följande:

445 Husmödrar som angett olika för- och nackdelar Hög hus

Fördelar med att bo i höghus: Höghusets utsikt Tillgång till hiss Mindre kontakt med grannar Mera avskilt och friare från insyn Ljus och frisk luft Antal husmödrar Nackdelar med alt bo i höghus: Allmänt besvär med hissen , För mycket barn i samma hus Svårigheter att se till barnen För mycket folk omkring Besvär med barnen och hissen Besvär för barnen att ta sig upp och ned Allmänt besvär med barn och höghus Besvär med porttelefon Blåst Risken för olyckor med barn Antal husmödrar

Husmödrar i höghus och låghus i Vällingby angav olika för- och nackdelar med höghusen i ungefär samma utsträckning. En stor skillnad kan emellertid konstateras i den andel som sagt att det innebär besvär med barnen och hissen att bo i höghus. Endast 7 % av de intervjuade i höghusen nämnde denna nackdel men inte mindre än 23 fo av de intervjuade i låghusen. Husmödrar som föredrog höghus angav oftare än de som föredrog låghus sådana fördelar som tydde på en uppskattning av att vara oberoende av grannar, av att få vara ifred och att slippa insyn. I Hägerstensåsen och Hökmossen var de vanligaste motiven för dem som bodde i låghus men som ville till höghus att de skulle få det ljusare, att de skulle komma högt och att de skulle få bättre utsikt och för dem som inte ville till höghus att det blev för myc-

Låghus

Antal

/o

Antal

/o

46 41 30 18 7

33 30 22 13 5

54 31 15 13 1

38 22 11 9 1

138 32 18 18 17 10 8 8 6 5 2

23 13 13 12 7 6 6 4 4 1

28 15 18 18 33 5 13 3 8 9

20 11 13 13 23 4 9 2 6 6

ket folk, att det var svårare för barnen och att det var besvärligt att bo högt med hissar och trappor. I Augustenborgsområdet fanns flera olika hustyper: 3-våningshus utan vind, 3-våningshus med i n r e d d vind, 4-våningshus, 6-våningshus utan inredd vind samt 6-våningshus med inredd vind (kallade 7-våningshus). 3-våningshusen med inredd vind kallades av en del av de intervjuade för 4-våningshus, vilket gör differenserna i svar mellan dessa båda hustyper osäkra. 6-våningshusen hade hiss, de övriga hustyperna inte. På en fråga om vilken av dessa hustyper man föredrog, blev svaret ofta att man föredrog den hustyp man själv bodde i; liknande preferenser fanns, som nyss nämnts, i Vällingby, småstäderna och Hägerstensåsen. Fördelningen av de intervjuades svar framgår av tab. 21.15.

446 Tabell 21.15. Det procentuella antalet intervjuade i olika hustyper snm föredrog olika hustyper Augustenborgsundersökningen 1953 Det procentuella antalet intervjuade som Hustyp vid intervjutillfället

Trevåningshus Trevåningshus med inredd vind. Fyravåningshus Sexvåningshus , Sjuvåningshus Samtliga hustyper

saknade preferenser trefyraang. sjuvåningshus våningshus våningshus hustyp föredrog

58 62 19 7 12 34

9 15 38 7 5 16

22 20 32 71 75 42

12 4 11 14 8 9

Summa

100 100 100 100 100 100

(Frågans formulering: »Här på området finns sjuvåningshus med hiss, fyravåningshus utan hiss, trevåningshus utan hiss. Vilken hustyp skulle Ni föredra att bo i?») Siffrorna i tab. 21.15 ger uppfattningen att 7-våningshusen (höghusen) skulle vara något mer populära än de andra hustyperna; minst eftersökta synes 4-våningshusen ha varit. Bland dem som bodde i 6- och 7-våningshusen var det närmare tre fjärdedelar som föredrog att bo i höghusen, bland dem som bodde i 4-våningshusen knappt en tredjedel och bland dem som bodde i 3våningshusen ungefär en femtedel. En viss preferens för den egna hustypen syntes finnas bland alla kategorier, men den föreföll att vara starkare bland dem som bodde i höghusen än bland de andra. Hälften av de hushåll som saknade minderåriga föredrog höghusen framför de andra hustyperna, men bland barnfamiljerna något färre, 39 %. Barnfamiljerna ville till 61 % bo på andra eller tredje våningsplanet; endast 10 % önskade en lägenhet på sjunde våningsplanet. Av hushållen utan minderåriga önskade 21 % bo på sjunde våningsplanet och 38 % på andra eller tredje. 21.6.2. Valet mellan småhus och flerfamiljshus I Hägerstensåsen fanns en utbredd önskan att bo i småstuga eller i villa. Mo-

tiven härför var oftast att man ville få sitt eget, att man blev mer oberoende av andra, att man fick en trädgård att syssla med, att utrymmena blev bättre och att det var nyttigt för barnen. De som bodde i småhus i Hökmossen angav ofta liknande skäl till att de valt denna bostadsform. Bland de gifta i flerfamiljshusen i Hägerstensåsen var fördelningen efter preferenser i valet mellan småhus och flerfamiljshus följande: Det procentuella antalet som angett olika preferenser Småstuga 44 Villa 27 Nuvarande hustyp 27 Likgiltigt vilket 2 Summa 100 (Frågans formulering: »Skulle Ni hellre vilja bo i en småstuga, som finns t. ex. nere i Hökmossen—Västberga? Eller skulle Ni vilja bo i villa?») De som önskade enfamiljshus tillfrågades om vilka kostnader och vilken arbetsinsats de räknade med att det skulle krävas av dem för att deras önskan skulle kunna realiseras. Ungefär

447 Tabell 21.16. Det procentuella antalet husmödrar i olika hustyper som föredrog olika hustyper Småstadsundersökningen Det procentuella antalet husmödrar som föredrog olika hustyper Låghus

Höghus Önskad hustyp Husmödrar övriga med för- husmödrar skolebarn Höghus Låghus Radhus Villa, egethem Annan hustyp Summa

15 2 7 75 1

33 1 7 55 4

100 Samtliga

Husmödrar övriga med för- husmödrar skolebarn

Samtliga

16 8 74 1 1

1 28 9 54 1 7

1 21 9 64 1 4

23 2 7 65

(Frågans formulering: »Om Ni fick välja inte bara mellan höghus och låghus utan också mellan andra alternativ, t. ex. radhus, villa, egnahem eller dylikt, vilken hustyp skulle Ni då helst vilja bo i?») två tredjedelar lämnade uppgifter som visade att de hade en någorlunda realistisk uppfattning om dessa frågor. Inställningen till radhus prövades med följande fråga: »Har Ni sett ett radhus? Det finns sådana härute i H. vid Fogsvansvägen. Skulle Ni hellre vilja bo i ett sådant hus än i ett hyreshus?» Svaren på frågan fördelade sig på följande sätt: % Ja 17 Nej 72 Likgiltigt vilket 5 Vet inte vad radhus är 5 Ingen uppgift 1

hustyper. Närmare två tredjedelar stannade i denna valsituation för ett egethem; 23 % i höghusen och 21 % i låghusen föredrog den bostadsform de hade vid intervjutillfället. I båda hustyperna var det flera bland familjerna med förskolebarn än bland de a n d r a som ville bo i egethem (se tab. 21.16). Till de flyttningsvilliga hushållen i Rosta och Baronbackarna ställdes frågan: »Skulle Ni söka bostad i flerfamiljs-, enfamiljs- eller radhus?» Preferenserna för de olika hustyperna blev följande:

Det procentuella antalet flyttningsvilliga hushåll som föredrog olika hustyper

Summa 100 Svaren tyder på en negativ inställning till radhusen. Som skäl för att man inte gillade denna typ av hus uppgav många att de låg för tätt, att de var för lyhörda och att de såg tråkiga ut. I småstadsundersökningen tillfrågades de intervjuade inte bara om sina preferenser i valet mellan höghus och låghus utan också i valet mellan andra

Summa

Rosta

Baronbackarna 1956

79 12 9

79 9 11

448 Tabell

21.17.

Flyttningsvilliga

hushåll i olika hustyper önskad hustyp

procentuellt

fördelade

efter

Treregionsundersökningen Det procentuella antalet hushåll som önskar flytta till Hustyp vid intervjutillfället

Summa enfamiljs- tvåfamiljs- flerfamiljs- ej angiven hus hus hus hustyp

Västerås Enfamiljshus. Tvåfamilj snus. Flerfamiljshus, Skellefteå Enfamiljshus. Tvåfamilj shus Flerfamiljshus. Ljungby Enfamiljshus. , Tvåfamiljshus Flerfamiljshus.

41 41 33 44 31 29 49 50 43 51

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

3 15 15 25 13 12 14 20

54 46 30 42 54 32 25 24 38

2 6 11 2 4 7 11 13 3

(Frågans formulering: »Skulle Ni helst vilja flytta till enfamiljshus, radhus, tvåfamiljshus eller flerfamiljshus /hyreshus/?») I A u g u s t e n b o r g s u n d e r s ö k n i n g e n 1957 ställdes s a m m a fråga o c h fördelningen av p r e f e r e n s e r n a b l e v d ä r f ö l j a n d e : Det procentuella antalet flyttningsvilliga hushåll som föredrog olika hustyper Flerfamiljshus Enfamiljshus Radhus

64 25 11 Summa

100 O m k r i n g en tredjedel av de intervjuade i småstäderna som föredrog egethem s o m b o s t a d s f o r m h a d e för a v s i k t a t t skaffa sig ett s å d a n t ; h ä l f t e n a v d e m t r o d d e att deras önskan skulle k u n n a r e a l i s e r a s i n o m fem å r . D e s o m f ö r e d r o g ett e g e t h e m m e n i n t e t r o d d e a t t d e s k u l l e k o m m a a t t skaffa s i g ett s å d a n t a n g a v oftast s o m s k ä l a t t e k o n o m i n i n t e m e d g a v det. Några m o t i v e r a d e det också m e d a t t d e i n t e h a d e n å g o n fast b o stadsort, att de var för gamla och att det v a r för arbetsamt. I d e t r e r e g i o n e r n a V ä s t e r å s , Skellefteå och Ljungby v a r det respektive

41 % , 33 % o c h 49 % a v d e f l y t t n i n g s intresserade hushållen som önskade flytta till ett e n f a m i l j s h u s o c h r e s p e k t i v e 3 %, 15 % o c h 12 % s o m ö n s k a d e ett t v å f a m i l j s h u s . B å d e i Skellefteå o c h i Ljungby fanns det även en hel del h u s h å l l s o m ö n s k a d e flytta från s m å h u s till f l e r f a m i l j s h u s . F l y t t n i n g s r i k t n i n g a r n a f r a m g å r a v t a b . 21.17. I alla t r e r e g i o n e r n a v a r i n t r e s s e t för enfamiljshus större b l a n d hushåll m e d två eller flera b a r n än b l a n d a n d r a . Ö n s k e m å l e n o m att b o i e n f a m i l j s h u s v i s a d e ett v i s s t s a m b a n d m e d i n k o m s ten:

Årsinkomst, kronor

—11 999 12 000—15 999 16 000—19 999 20 000—23 999 24 000—

Det procentuella antalet flyttningsintresserade makar som önskat lägenhet i enfamiljshus i Västerås

Skellefteå

Ljungby

36 43 59 55 74

34 43 39 44 46

38 79 68 60 78

449 Däremot kunde inget samband konstateras mellan inkomst och den andel hushåll som vid intervjutillfället bodde i enfamiljshus. Fil. lic. Per Holm fann i sin Växjöundersökning inte heller något samband mellan småhusboende och inkomst (hans resonemang finns redovisat i avsnitt B i bostadsbyggnadsutredningens betänkande »Konsumtionsmönster på bostadsmarknaden»). Eftersom småhusen vanligen består av större lägenheter, minst 3 r u m och kök, och det finns ett samband mellan inkomst och lägenhetsstorlek, framträder en samvariation också mellan inkomst och småhusboende. Lic. Holm sammanfattar sina slutsatser med följande ord: »De informationer som föreligger skulle alltså närmast leda fram till slutsatsen att hushållen tenderar att kraftigt öka bostadsutrymmet när inkomsten och hushållsstorleken ökar, men när hushållen väl bestämt sig för en 'stor' bostad, är det andra faktorer än inkomsten som avgör om bostaden blir i ett småhus eller ett flerfamiljshus; det är de 'rena preferenserna'. Att bo i ett småhus fordrar i regel att hushållet satsar ett eget kapital och ett större kapital än vad som fordras om hushållet väljer bostad i ett flerfamiljshus. Om förutsättningarna att satsa eget kapital ökar med stigande inkomst (liksom med stigande ålder), vilket förefaller sannolikt, skulle det vara ett skäl till att 'småhusprocenten' ökade med stigande inkomst, övriga faktorer oförändrade. Inte ens denna faktor tycks i Växjö ha haft någon större betydelse» (a. a. s. 136). Enligt FBint 1960 önskade mer än en tredjedel av de flyttningsvilliga hushållen lägenhet i småhus, vanligen i enfamiljshus. I de tre största städerna var andelen 22 %, i övriga städer 38 % och på landsbygden 64 %. Intresset för småhuset som bostadsform ökade med ökat barnantal. Bland hushållen med 3 eller flera minderåriga önskade inte mindre än 78 % av dem som ville flytta en lägenhet i enfamiljshus, radhus 29—412899

eller tvåfamilj shus. Bland hushållen med ett barn var andelen 45 % och bland dem som saknade minderåriga endast 29 %. Liksom i treregionsundersökningen fanns det även bland hushållen i FBint 1960 åtskilliga som önskade flytta från småhus till flerfamiljshus (en dryg fjärdedel av de flyttningsvilliga). Till deltagarna i Göteborgsundersökningen ställdes följande fråga: »Om ni fick välja, skulle ni helst vilja bo i en lägenhet i flerfamiljshus, i radhus eller i egen villa?» Preferenserna för friliggande villa var ytterligt starka. Drygt 60 % av de intervjuade önskade denna bostadsform, omkring 15 % föredrog r a d h u s och endast omkring 20 % flerfamiljshus. När kostnaderna fördes in i bilden, reducerades den andel som sade sig efterfråga villa eller radhus till omkring en tredjedel av det ursprungliga antalet. Bland dem som ville bo i villa eller radhus och som ansåg sig ha ekonomiska möjligheter att klara de kostnader som denna bostadsform förde med sig var det endast omkring 40 % som hade gjort försök att få tag i ett sådant hus.

21.7. Den yttre

miljön

Att bostadsområdets utformning, dess läge i förhållande till stadscentrum, arbetsplats och skolor och dess utrustning med kollektiva anordningar av olika slag h a r betydelse för de boendes trivsel, därom vittnar resultaten från flera av de nämnda sociologiska undersökningarna. Enligt FBint 1960 angav 18 % av de flyttningsintresserade sådana motiv för sin flyttningsvilja som kunde hänföras till den yttre miljön. En klar skillnad i motiveringarna fanns mellan pensionärshushåll och a n d r a ; bland de förra (med bostadsfö-

450 reståndare i åldern 65 år och däröver) var det endast 9 % som motiverade sitt flyttningsintresse med brister i den yttre miljön, men bland de senare 20 %; förklaringen till skillnaden ligger till stor del i att avståndet mellan bostad och arbetsplats och kommunikationerna däremellan saknar aktualitet för flertalet av de äldre hushållen. I Söderort (Hägerstensåsen och Hökmossen) ville 45 % av de intervjuade familjeförsörjarna flytta från området och bland de ensamstående en väsentligt större andel. Drygt hälften av de flyttningsintresserade familjeförsörjarna och närmare två tredjedelar av de ensamstående önskade en lägenhet i innerstaden. Augustenborgsborna föreföll att trivas bättre i sitt bostadsområde än Hägerstensborna i sitt. 89 % av alla intervjuade sade 1952 att de trivdes b r a i Augustenborg och 1957 var antalet ungefär lika stort. Motiven för flyttningsvilja var i hälften av fallen att hänföra till missnöje med bostadsområdets utformning och läge. Bland de bostadssökande vid bostadsförmedlingen i Stockholm med egen lägenhet var det 15 %, som på frågan om vilka de huvudsakliga skälen var till att de sökte en annan bostad svarade, att de var missnöjda med den nuvarande bostadens läge eller med bostadsområdet. 46 % av dem hade vid förmedlingen angett att de önskade en bostad i innerstaden; preferenserna fördelade sig ganska lika mellan de olika stadsdelarna där. Av dem som ville bo i ytterstaden önskade sig 19 % till de västra, 15 % till de södra men endast 3 % till de sydvästra delarna. När de intervjuade ställdes inför möjligheten att bortse från bostadssituationen i Stockholm och att få önska ett bostadsområde utan hänsyn till var det eventuellt kunde finnas en chans att få en lägenhet, ökade preferenserna för in-

nerstaden till 65 %. Till Norrmalm eller Gamla stan ville inalles 10 % flytta och till var och en av de övriga innerstadsdelarna 16—18 %. Bland ytterområdena föredrog 15 % de västra, 14 % de södra och 3 % de sydvästra. I Rosta och Baronbackarna (1956) var det 35—40 % som önskade flytta och av dem var det mellan en tredjedel och en femtedel som förklarade att deras motiv för detta var att de inte trivdes med bostadsområdet eller med dess läge. Bland de flyttningsvilliga hushållen i Rosta var det 31 % och bland dem i Baronbackarna 41 % som önskade en lägenhet i innerstaden. Praktiskt taget alla de övriga ville bo i något av stadens ytterområden; en och annan önskade flytta bort från Örebro. Bland de intervjuade m ö d r a r n a i Vällingby önskade 29 % flytta till annat bostadsområde. De oftast nämnda skälen härtill var att man ville komma närmare innerstaden eller arbetsplatsen. En del önskade komma till en trivsammare stadsdel eller till vackrare natur. Treregionsundersökningen redovisade 10 % i Västerås, 18 % i Skellefteå och 17 % i Ljungby, som önskade flytta av orsaker som kunde hänföras till bostadsområdet och dess läge; närheten till arbetsplats och stadscentrum var avgörande för 8 % av de intervjuade i Västerås, 17 % i Skellefteå och 16 % i Ljungby. Även Göteborgsundersökningen visade att önskan om att komma till annat bostadsområde vanligen sammanhängde med avstånden till stadscentrum och arbetsplats. 21.7.1. Vilka egenskaper betingar en god bostadsmiljö?

De här refererade undersökningsresultaten pekar på att preferenserna är olika för olika bostadsområden, att det finns faktorer som gör att ett bostadsområde framstår som trivsamt, välpla-

451 neråt och välfungerande, medan ett annat inte alls uppskattas i samma utsträckning. Vilka är då de egenskaper som gör att ett bostadsområde fungerar tillfredsställande? Finns det vissa egenskaper som har större betydelse för trivseln än andra och vilka är i så fall dessa? Ingen undersökning innehåller uppgifter som ger uttömmande svar på dessa frågor. I Fob-undcrsökningarna gjordes för faktorer i den yttre miljön liksom för faktorer hänförliga till lägenheten en angelägenhetsgradering med hänsyn till deras betydelse för trivseln i bostaden (a. a. s. 127 f.). Sammanlagt medtogs åtta sådana faktorer, vilka av de intervjuade männen och kvinnorna erhöll följande inbördes rangordning: Män 1. Kommunikationerna 2. Butiksförsörjningen 3. Anordningarna för barnens 4. Barnens skolmöjligheter

utelek

5. Möjligheterna att komma ut i friska

luften G. Utsikten 7. Folket i området 8. Möjligheterna för barnen att själva

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8.

ta sig ut och leka Kvinnor Butiksförsörjningen Anordningarna för barnens utelek Barnens skolmöjligheter Folket i området Kommunikationerna Möjligheterna för barnen att själva ta sig ut och leka Möjligheterna att komma ut i friska luften Utsikten

I undersökningarna i Söderort och Vällingby gjordes vissa försök att låta de boende ange vad de uppskattade och inte uppskattade i sitt bostadsområde. Söderortsborna angav följande positiva och negativa egenskaper hos sitt område: Det procentuella antalet intervjuade som angett olika positiva och negativa egenskaper Familjeförsörjare

Ensamma

Positiva egenskaper: Bra och frisk luft, högt, öppet och fritt, tillgång till natur, skog och mark och vacker utsikt, lugnt, »slipper jäkt», »ingen trafik», »som på landet», »slipper stan», »avkoppling» etc Bra för barnen på olika sätt Nära arbetet Bra och billig lägenhet Bebyggelsen bra, bra kommunikationer, nära skola, bra affärer och andra gemensamhetsanordningar, »vänner och bekanta här», »invand här» och andra skäl Inga positiva egenskaper angivna

57 29 16 4

13 7

15 27

Samtliga

100 Negativa egenskaper: Långa, besvärliga och dyra resor, långa avstånd, dåliga kommunikationer, långa avstånd och besvärliga trappor och backar till hållplats, långt från centrum, långa resor till arbetet Brist eller dålig standard på bostadskollektiva anordningar framförallt lekplatser för barn, nöjesanordningar (biograf främst) och affärer, kulturliv, restaurang, parker, bad, system-

17 8

42 Otrevligt bostadsområde, dålig planering, dålig renhållning, dålig belysning av gångvägarna, dålig tillgång till naturen, för mycket barn (barnrikehus), luften dimmig och rå, dyra hyror, dyrt a t t bo överlag (högre hyror och priser) Inga negativa egenskaper angivna

13 13

12 6

Samtliga

452 De intervjuade ombads också ange vilka förbättringar de ansåg vara speciellt angelägna att få till stånd inom bostadsområdet. De oftast nämnda förslagen var: Det procentuella antalet familjeförsörjare som föreslagit förbättringar av olika förhållanden inom bostadsområdet Kommunikationer till övriga delar av staden . . . Lekplats, lekledare, parktant, barnvaktskår . . . . Bio, teater, förströelse . . . Parker, trädgårdsskötsel, soffor Badhus, bastu, simhall etc. Väg till hållplats, gator, barnvagnsränna etc. . . . Renhållning Belysning Polis Klubblokal för ungdom,

31 25 11 10 10 8 8 7 7 7 5 5 4

Bebyggelsen Restaurang Idrottsplats Samtliga

10 % av familjeförsörjarna ansåg att inga förbättringar behövdes. De ensamstående var särskilt angelägna att få bättre kommunikationer till och från området och en biograf inom området. De intervjuade mödrarna i Vällingby underströk beträffande sitt bostadsområde följande: Det procentuella antalet intervjuade som angett olika positiva och negativa egenskaper Positiva egenskaper: Tillgång på butiker Tillgång till natur och friluftsliv Anordningar och lekmöjligheter för barnen . . . . Goda kommunikationer . .

81 37 48 32

Det procentuella antalet intervjuade som angett olika positiva och negativa egenskaper Lugn och ro, bort från stad och trafik Bebyggelsens utseende och planering: ljust, modernt, fint och välordnat Negativa egenskaper: Resorna till stadens centrum Resorna till arbetsplatsen Bebyggelsens utseende och planering, brist på parkeringsplatser och parker, sovstad Långt till vänner och bekanta Tråkiga förhållanden för barnen För mycket barn

22 15

28 14

12 6 6 6

Delvis med ledning av vad resultaten från dessa undersökningar antydde om olika faktorers betydelse uttogs i Rostaundersökningen tio faktorer, vilka intervjupersonerna ombads betygsätta med tanke på sitt eget bostadsområde. De tio var följande: butiksförsörjning, försörjning med fritidslokaler, kommunikationer till området, möjligheter för barnens utelek, planteringar, arrangemang för parkering av bilar, skötsel av området, husens färgsättning, gatubelysning och folket i området. Den betygsskala som användes var femgradig med det bästa betyget som 1 och det sämsta som 5. Genomsnittet av de avgivna betygen låg för samtliga faktorer mellan 1 och 2, vilket betydde att flertalet boende var nöjda. Ett samband mellan flyttnings viljan och genomsnittsbetyget på de tio faktorerna syntes föreligga, vilket får tolkas så att dessa faktorer (alla eller endast en del av dem) hade betydelse för de boendes trivsel. Någon möjlighet att angelägenhetsgradera dem ger undersök-

453 ningen inte. Inte heller ges några möjligheter att bedöma vilka andra faktorer än dessa tio som påverkar känslan av trivsel i ett bostadsområde och att angelägenhetsgradera dessa i förhållande till de tio nyss nämnda. I »Hyreslägenheter i Stockholm» syntes lekplatsernas utformning ha större betydelse än andra faktorer för åsikten om bostadsområdet som helhet. I det följande görs en sammanställning av synpunkter som i olika undersökningar kommit fram rörande: ett antal faktorer i ett bostadsområde och rörande vad som varit avgörande för den värdering de boende gjort av dessas utformning i olika områden. 21.7.2. Kommunikationer med arbetsplats och stadscentrum

Söderorts-, Rosta- och treregionsundersökningarna pekar på att en viktig faktor i ett bostadsområde är kommunikationerna med arbetsplatser och stadscentrum. Kommunikationsförhållandena h a r berörts även i Augustenborgs- och Vällingbyundersökningarna. Söderort, dvs. Hägerstensåsen—Hökmossen, är ett av Stockholms ytterområden, beläget sydväst om innerstaden. Det betjänades vid undersökningstillfället av två spårvägslinjer (nr 16 och 17); den ena av dem (nr 17) kompletterades med en busslinje (nr 17 B). Båda spårvägslinjerna hade i innerstaden ändhållplats vid Södermalmstorg; den ena (nr 17) hade sex hållplatser inom området och den andra (nr 16) två. Dessutom fanns tre busslinjer (nr 64, 65 och 66) med två hållplatser inom Dmrådet och med ändhållplats vid närmast belägna h ö r n av innerstaden. Beträffande gångtider till hållplatser och restider sägs i »Fritid i Söderort» följande (s. 4 4 ) : »Gångtiden från kvarteren i H. H. till närmaste h å l l p l a t s h a r grovt u p p s k a t t a t s . Räk-

n a r vi med den kompletterande linjen 17 B, ligger samtliga egna hem i Hökmossen och samtliga hyreshus i Södra Hägcrstensåsen och 78 % (53) av hyreshusen i Hökmossen inom 5 minuters gångväg från hållplats. Bortser vi från 17 B ligger 7 0 % (48) av hyreshusen och 70 % (205) av egnahemmen i Hökmossen och 58 % (42) av hyreshusen i Södra Hägerstensåsen inom fem m i n u t e r s gångväg. I Norra Hägerstensåsen ligger 74 % (72) av hyreshusen längre än 5 minuters gångväg från hållplats. Härtill k o m m e r att gångtiden i Norra Hägerstensåsen är längre än beräkningen på grundval av fågelvägen anger, därför att bebyggelsen ligger högt och vägarna till och från hållplatserna går över besvärliga b r a n t a backar, t r a p por och dåligt upplysta stigar etc. För mödr a r med barn, barnvagn, varor etc. är det besvärligt att ta sig upp och ned för dessa trappor. Restiden med buss mellan Hökmossens hållplats och Hornsplan ä r k o r t a r e (13 min.) än med spårvagn mellan Personnevägens hållplats och Hornsplan (16,5 m i n . ) . Å andra sidan för linje 17 ä n d a in till Slussen, medan busslinjerna s t a n n a r strax bortom Hornsplan (Varvsgatan). Totala restiden till Hornsplan ä r omkring 20—25 min., till Slussen omkring 30—35 min., till Nedre N o r r m a l m omkring 40—45 min. Restiden till angränsande centrum vid Telefonplan ä r 5—15 min., till centrum vid Södra folkparkerna (Karusellplan) omkring 10—20 min. och till Liljeholmen (församlingshemmet) 15—25 min. Cykeltiden ä r omkring 10—15 min. till Hornsplan, 20—30 min. till Slussen och 25— 35 min. till Tegelbacken. Cykeltiderna ä r således kortare än motsvarande restider med buss och spårvagn.»

Undersökningen visade att drygt hälften av de manliga familjeförsörjarna hade sin arbetsplats i innerstaden och 28 % i områden i närheten av bostaden. Bland de förvärvsarbetande hustrurna hade 50 % sin arbetsplats i innerstaden och 43 % i närheten av bostaden; bland de ensamstående var motsvarande p r o centtal 52 och 23. Sommartid hade 53 % av familjeförsörjarna en restid på 3f> min. eller mer och vintertid 60 %. Bland de ensamstående hade vintertid 52 % minst 30 min. resa till sin arbetsplats. Endast 15 % såväl bland familj ef örsör-

454 jarna som bland de ensamstående uppgav att de hade anpassat sin arbetsplats efter bostadens läge. Av tidigare (s. 451) återgivna siffror framgår att det rådde ett ganska utbrett missnöje med kommunikationsförhållandena. De oftast nämnda nackdelarna med att bo i detta bostadsområde och de oftast nämnda förslagen till förbättringar av området hade att göra med kommunikationerna. Det framfördes önskemål om en busslinje in till stadens centrum. Man tyckte att restiden var för lång, att reskostnaderna var för höga, att turerna med allmänna färdmedel inte var tillräckligt täta, att de började för sent på morgonen och slutade för tidigt på kvällen, att avståndet mellan bostadshus och hållplats var för långt. För en bedömning av vad som var »för lång restid», »för höga reskostnader», »tillräckligt täta turer» osv. ger undersökningen ingen vägledning. Augustenborgsområdet hade goda förbindelser, både med buss och spårvagn, med stadens centrum. Spårvägslinjen gick till olika delar av Malmö centrum och restiden var mellan 12 och 20 min. Intervallet mellan turerna varierade under dagen mellan 6 och 8 min. Bussen h a d e 3—5 turer per timme. Omkring tre fjärdedelar av de intervjuade ansåg inte heller att det var svårt att komma in till staden. De som tyckte att det var svårt motiverade i drygt en fjärdedel av fallen detta med att bostadsområdet låg för långt utanför den centrala staden och i en tredjedel av fallen med att förbindelserna med centrum var dåliga. Man önskade tätare bussturer och att bussen skulle gå igenom själva området. De som brukade åka spårvagn till staden var i större utsträckning nöjda med förbindelserna än de som anlitade bussen. Vällingby, ett bostadsområde i Stockholms västra förorter, står i förbindel-

se med innerstaden genom en tunnelbana. Restiden till den centrala delen av staden uppgår till ungefär 25 minuter. Turtätheten varierar u n d e r dagen beroende på trafikintensiteten. Av de intervjuade i Vällingby, som alla var husmödrar och i regel icke förvärvsarbetande, framhöll drygt 40 % att en nackdel med att bo i stadsdelen var resorna till centrum och arbetsplats. 12 % framhöll å a n d r a sidan de goda kommunikationerna som en av fördelarna med att bo i området. Undersökningen ger inga upplysningar om i vilka avseenden kommunikationsförhållandena icke ansågs tillfredsställande. Rostaområdet hade vid undersökningstillfället bussförbindelse med den centrala delen av Örebro. Området hade endast en hållplats, belägen i dess södra utfart. Restiden till centrum var ungefär sju minuter. De flesta invånarna var nöjda med dessa kommunikationsförhållanden; en sjundedel ansåg dock att bussen borde gå runt bostadsområdet. Flertalet förvärvsarbetande män cyklade till sin arbetsplats hela året runt och åtskilliga åkte med egen bil, varför bussförbindelsen inte hade någon större betydelse för dem. Kvinnorna använde bussen i rätt stor utsträckning vintertid men ytterst sällan under övriga årstider. I treregionsundersökningen framstår kommunikationsförhållandena inte som något stort problem. 21.7.3. Möjligheter för barnens utelek

I Söderort fanns, när undersökningen där gjordes, ca 5 400 barn under 15 år, nämligen i åldern 0 år » 1— 2 » » 3— 6 » » 7—11 » » 12—14 »

antal barn 356 1 143 2122 1 314 418

455 Området hade tre lekplatser med gungor och tre bollplaner. På en lekplats pågick parklek under maj—juni och augusti—september under övervakning av en lekledarinna. På förmiddagarna besöktes parkleken av ca 40 barn och på eftermiddagarna av drygt 100. Någon barnhage för småbarn fanns där inte. Drygt tre fjärdedelar av fastigheterna inom området hade anordnat en sandlåda för de minsta barnen. Missnöjet med anordningarna inom bostadsområdet för barnens utelek var utbrett. Spontana önskemål framställdes ofta om lekplatser och lekledarinnor. En mycket positiv inställning till en utökning av parkleksverksamheten inom området framkom. 82 % av de intervjuade m ö d r a r n a ville ha sådan för sina barn. Barnens utomhusverksamhet studerades i en lekvaneundersökning, som utfördes i Hägerstensåsen—Hökmossen av Stockholms stadsplanekontor under medverkan av elever från socialpedagogiska institutet. Man fann i denna undersökning bl. a. att 4—6-åringarna vanligen vistades ute både för- och eftermiddag, u n d e r det att bland 2—3åringarna ungefär en tredjedel mest vistades inne och resten mest ute. De flesta förskolebarnen höll till omkring bostadshuset och på gatan utanför. Skolbarnen var på eftermiddagen ute på obestämd plats och vistades sällan i sin bostad. De vanligaste sysselsättningarna bland förskolebarnen bestod i att leka i sandlåda och i att cykla på två- eller trehjuling; cyklandet skedde vanligen på gatan. Skolpojkarna uppgav själva att de i stor utsträckning brukade ägna sig åt fotbollsspel, cykling och kulspel. Nära hälften brukade hålla till på fotbollsplan eller idrottsplan; 20 % uppgav att de vanligen höll till i skogen, 10 % på gatan och en del på gård, i park, på lekplan e. dyl. Bland skolflic-

korna var det ungefär lika vanligt att man hoppade hage (17 % ) , cyklade (13 %) och lekte bollekar (18 % ) . Flickorna höll till på gatan (23 %), i skogen (20 %) eller på tomten (19 % ) ; en del brukade också hålla till i gungpark, på lek- eller idrottsplan, i park e. dyl. Skolbarnen var vanligen ute utan tillsyn av modern. De äldre förskolebarnen, 4—7-åringarna, övervakades ofta av modern från lägenheten, men en del var ute utan tillsyn. 2—3-åringarna övervakades, när de var ute på egen hand, alltid av modern från lägenheten. I Augustenborg fanns redan år 1952 många lekplatser för områdets barn. De var rymliga och ljusa och utrustade med karuseller, rutschbanor, gymnastikräcken, sandlådor m. m. Intervjuperson e r n a uttryckte också sin tillfredsställelse med de arrangemang som fanns för barnens utelek. Endast 10 % ansåg att det behövdes flera lekplatser och 12 % att utrustningen på dem var otillräcklig; det var vanligen flera gungor man ville ha. På en direkt fråga om man skulle vilja att det anlades en plaskd a m m eller dylikt inom området svarade 60 % ja och 33 % nej; 7 % saknade uppfattning. Bland barnfamiljerna fanns det 38 % som ansåg att någon del av utrustningen vid lekplatserna var olämplig; kritiken riktades oftast mot rutschbanorna. I Vällingby lekte flertalet barn i närheten av sitt bostadshus, på gård eller lekplats. Därnäst mest frekventerade var lekparken och Stockholms stads parkleksanordningar. F r a m till fem års ålder höll barnen mestadels till intill bostaden men började därefter söka sig till andra platser. Barnen från låghusen var m e r benägna att stanna vid den egna fastighetens lekplats än barnen från höghusen. Flertalet mödrar i Vällingby var nöjda med anordningarna för b a r n e n s utomhuslek. Det oftast redovi-

456 sade motivet för missnöje var att lekanordningarna var otillräckliga eller ensidiga. Man önskade mer lekmateriel, gungor, karuseller m. m. Bland mödrarna i småstäderna var missnöjet med lekanordningarna mera utbrett; knappt 40 % var nöjda. Skillnaderna var stora mellan de fyra städer som ingick i undersökningen och mellan höghus- och låghusområden inom dessa. Den oftast framförda kritiken gällde lekplatsernas dimensioner; de var för små i förhållande till det antal barn som var hänvisade till dem. Man ansåg också att utrustningen var torftig; ofta bestod den endast av en sandlåda. Mer än en femtedel av mödr a r n a i låghusen var besvärade av trafikförhållandena vid lekplatsen. I Rosta och i Baronbackarna fanns stora områden avdelade för barnens utelek. Intill bostadshusen fanns i Rosta lekplatser för de mindre barnen och litet längre bort ett lekfält för de större med fotbollsplaner, plaskdammar, badmintonplaner, stora sandlådor m. m. F ö r att komma från bostadshusen till lekfältet måste man passera områdets genomfartsgata. Baronbackarnas hus grupperade sig kring gårdar, där lekplatser fanns ordnade. Gårdarna mynnade ut i en stor, för hela området gemensam friyta. Såväl i Rosta som i Baronbackarna var de intervjuade husmödrarna nöjda med det sätt på vilket barnens lekplatser hade utformats. En och annan önskade någon form av lekutrustning (staket etc.) och i Rosta framstod gatan mellan bostadshus och lekfält som en källa till oro. I treregionsundersökningen som är den enda som berör även äldre bostadsområden ställdes en fråga till intervjupersonerna om h u r de bedömde tillgången till lekplatser i det område där deras bostad låg. I Västerås gav ca

75 % positiva omdömen och drygt 80 % av dem som bodde i hus byggda 1956— 61. I Skellefteå och Ljungby var andelarna mindre, 56 och 52 % respektive 75 och 65 %. I ett av de bostadsområden som ingick i undersökningen av »Hyreslägenheter i Stockholm» var intervjupersonerna mycket missnöjda med arrangemangen för barnens utelek; lekplatserna var där små och trist utformade och trafiken på områdets genomfartsgata utgjorde en risk för lekande barn. Enligt den poängskala (A = 7, . . . . C = 1) som användes i denna undersökning blev medelbetygspoängen endast 3,1 för lekplatserna i detta område, medan den i övriga områden låg mellan 4,2 och 6,0. I de båda bostadsområden som ingick i Göteborgsundersökningens intervjudel hade behovet av lekplatser tillgodosetts på helt olika sätt. I N. Biskopsgården lekte barnen mestadels på stora bilfria gårdar i omedelbar kontakt med lägenheten, i Kortedala hade de att välja mellan små avskilda lekplatser intill punkthusen och en stor fri lekyta som inramades av trevåningshusen. De senares portar vette bort från lekytan, till vilken barnen kunde komma genom öppningar mellan huslängorna. Barnen i N. Biskopsgården släpptes ut utan tillsyn av vuxen vid lägre ålder än b a r n e n i Kortedala, vilket torde betyda att arrangemangen för barnen bedömdes som mer riskfria där än i Kortedala. I N. Biskopsgården ville nära två tredjedelar ha bättre utrustning på lekplatserna, i Kortedala drygt en fjärdedel. De oftast n ä m n d a önskemålen gällde gungor och rutschbanor. Man önskade också skilda lekplatser för mindre och större barn. Kritiska synpunkter framfördes på vissa lekredskap (t. ex. klätterpyramider) och mot h å r d beläggning på vissa lekplatser.

457 21.7.4. Butiksförsörjningen

I Söderortsundersökningen gjordes en inventering av de butiker och hantverkerier som fanns inom området. Det faktiska antalet invånare p e r butik respektive hantverkeri jämfördes med normer härför som hade utarbetats av Sveriges köpmannaförbund, Stockholms köpmannaförbund och Stockholms stadsplanekontor. Jämförelsen visade att för flertalet butiker kundunderlaget var större än det som enligt normerna erfordrades; av flertalet hantverkerier var det däremot ett visst överskott i förhållande till de uppställda normerna. Vissa slags affärer saknades helt inom området, t. ex. apotek samt bokoch pappershandel. Beträffande närhetsbutiker och annan service som hushållen ofta anlitade var området någorlunda självförsörjande. Husmödrarna uträttade i de flesta fall sina ärenden inom bostadsområdet; även yrkesarbetande förlade i stor utsträckning sina inköp till områdets butiker. De dagliga uppköpen tog vanligen en—tre kvart, men större delen gick åt till väntande i affärer och till expediering, varför gångtiden blev mycket liten. Flertalet husmödrar var också nöjda med tillgången på butiker och med deras standard. Många saknade dock apotek samt konfektionsoch manufakturaffär, en del också järnaffär, skoaffär, bokhandel, barnklädesaffär och tobaksaffär. Några framhöll att varusortimenten i butikerna var för begränsade och att priserna var högre än i innerstaden. Augustenborgsborna tillfrågades både 1952 och 1957 om var de brukade köpa olika varor och tjänster. Förändringarna mellan de två undersökningstillfällena innebar för de flesta varor och tjänster en minskad frekvens inköp inom området, vilket kan antas sammanhänga med att antalet förvärvsarbetan-

de husmödrar hade ökat mellan 1952 och 1957. Sådana varor som sybehör, husgeråd, tobak och kläder köpte fler husmödrar utanför än i bostadsområdet; damfrisering och kemisk tvätt anlitades också oftare på annat håll än i Augustenborg. Livsmedel av olika slag inhandlades däremot mestadels i områdets butiker. En stor del av de intervjuade saknade ett apotek i Augustenborg och en del också en järnhandel. Avstånden mellan bostadshus och affär e r tycktes inte vara besvärande långa. Rostaområdet hade en hel del butiker samlade i sin södra del men dessutom fanns i bostadshusens markvåningar inr y m d a åtskilliga små butiker. Det fanns möjlighet att inom området handla de dagliga förnödenheterna och de förvärvsarbetande husmödrarna gjorde sina inköp i Rosta i ungefär samma omfattning som de hemarbetande. På en fråga om huruvida man tyckte att det saknades någon affär eller något hantverkeri i området svarade många att manj ville ha två affärer i samma bransch, så att det blev konkurrens. Många ville ha ett apotek i området och även önskemål om blomster-, grönsaks-, sko- och järnaffär framfördes. Resultaten från bostadsbyggnadsutredningens treregionsundersökning tydde inte på att butiksförsörjningen medförde några större problem för de boende. I alla tre regionernas tätorter uttalade ungefär 90 % positiva omdömen om tillgången till affärer för dagliga inköp; de som bodde i nya hus avvek inte i sin uppfattning från andra. När det gällde kommunikationerna och avstånden till andra slags affärer var inställningen något mera kritisk. I Västerås och i Ljungbys tätorter var mellan 15 och 20 % missnöjda och i Skellefteås tätorter drygt en fjärdedel; i hus byggda 1956—61 var missnöjet mera utbrett än i de äldre husen.

458 Såväl i N. Biskopsgården som i Kortedala fanns lokalbutiker i eller i direkt anslutning till området. Ett för flera bostadsområden gemensamt större centr u m fanns inom 10—15 min. gångväg

från vartdera området. I vilken utsträckning de intervjuade anlitade butiker på olika håll framgår av tablån nedan.

Det procentuella antalet intervjuade som anlitade

N. Biskopsgården... . Kortedala

enbart centrumbutiker

oftast centrumbutiker

enbart lokalbutiker

oftast lokalbutiker

lika ofta lokalsom centrumbutik

5,2 4,2

14,7 5,6

26,3 27,1

35,7 51,4

17,8 12,5

Några skillnader mellan förvärvsarbetande och icke förvärvsarbetande husmödrar kunde inte påvisas. På en direkt fråga om huruvida man saknade någon affärstyp i bostadsområdet nämnde man i N. Biskopsgården oftast apotek, järnaffär, konfektionsoch skoaffär och i Kortedala oftast en icke-snabbköpsbutik samt en konfektionsaffär.

21.7.5. Trafiksäkerheten och parkeringsplatser

Trafiksäkerheten var den faktor i bostadsområdet som rönte den största kritiken i bostadsbyggnadsutredningens treregionsundersökning. I Västerås framfördes negativa omdömen av ca 55 %, i Skellefteås tätorter av 60 % och i Ljungbys tätorter av knappt 50 %. I Västerås var andelen 10 % lägre i de yngsta husen än i de övriga, men både i Skellefteås och i Ljungbys tätorter översteg andelen i de yngsta husen något den för samtliga. Beträffande parkeringsplatser och garage var i Västerås ca 45 % av samtliga missnöjda, i de yngsta husen dock endast 20 %. I Skellefteås tätorter var motsvarande p r o centandelar 40 och 25 och i Ljungbys tätorter 22 och 26. Bland Augustenborgs barnfamiljer var år 1952 41 % nöjda med trafikför-

hållandena och bland familjer utan minderåriga barn 49 %. 34 % av barnfamiljerna och 29 % bland övriga familjer var klart missnöjda. De ansåg att den gata som löpte genom området var för smal, att det var för stor trafik på den och att det borde vara fartbegränsning på den; man anmärkte också på att cykling förekom på gångbanan och att barnen lekte på gatan. Parkeringsförhållandena bedömdes som tillfredsställande av 50 %; av dem som var missnöjda ansåg de flesta att parkering inte borde få ske på gatan. Vid 1957 års undersökning hade drygt var nionde person inom området egen bil. 60 % av dem saknade garage, 7 % ville ha garage, 35 % parkeringsplats med elplint och 10 % ingendera; 8 % var tveksamma. I Vällingby framhöll 7 % av de intervjuade på en fråga om vad de tyckte om anordningarna för barnens utelek att trafiken utgjorde en risk. Man påtalade att bilparkering förekom intill lekplatserna, några ansåg att det borde vara fartbegränsning för bilar som körde in till lekplatserna och några ansåg att all trafik borde förbjudas där. Å andra sidan framhöll 3 % av mödrarna att anordningarna var goda därför att det inte var någon risk för trafik vid lekplatserna. Huruvida olikheterna i synpunkter

459 berodde på olikheter i lekplatsernas utformning eller ej kan inte bedömas med ledning av undersökningsresultaten. I Rosta hade år 1958 var 14:de person egen bil, vilket motsvarade 26 bilar per 100 hushåll. Baronbackarnas biltäthet var något högre, 31 bilar per 100 hushåll. 41 % av bilägarna i Rosta hade garage, 19 % önskade ett och resten ansåg sig inte behöva något. Det rådde brist såväl på garage som på parkeringsplatser inom området och trottoarkantsparkeringen var en källa till irritation hos många av de intervjuade. Var tredje husmor ansåg att fordonstrafiken inom området var besvärande och många motiverade sin uppfattning med att gatan blev trång och sikten skymd genom de parkerade bilarna. Man anmärkte också på att bilförarna höll för höga hastigheter. I N. Biskopsgården och Kortedala var drygt hälften av de intervjuade hushållen bilägare och 16 % i N. Biskopsgården och 10 % i Kortedala funderade på att skaffa bil. Biluppställningsplatserna var i N. Biskopsgården ordnade med tanke på att barnen skulle få en bilfri lekplats i omedelbar kontakt med bostaden, vilket medförde att avstånden från P-platserna till lägenheterna blev förhållandevis långa. Varje bilägare hade sin egen P-plats, för vilken han betalade 10 kr per mån. I Kortedala skedde parkeringen fritt vid gatan och endast några få garageägare hade sina egna P-platser. Praktiskt taget alla de intervjuade i N. Biskopsgården ansåg att P-platsen var värd det pris man fick betala och i Kortedala var 90 % positiva till att erhålla fasta P-platser mot en avgift av 10 kr per mån. Skulle fasta parkeringsplatser anordnas i Kortedala skulle det förmodligen medföra att den smala gräsremsa som fanns mellan hus och gata skulle behöva tas i anspråk;

flertalet intervjuade var beredda att acceptera ett sådant arrangemang. Inställningen till kallgarage mot en avgift av 40 kr per mån. prövades också i intervjun. En femtedel i Kortedala och drygt en fjärdedel i N. Biskopsgården uttalade intresse för ett sådant arrangemang, men ofta framhölls vikten av att garagen försågs med möjligheter att tvätta och sköta bilar; också frågan om motorvärmare berördes ofta. 21.7.6. Anordningar för fritidsverksamhet

I Augustenborg fanns i bostadshusens källare flera lokaler, där olika fritidsaktiviteter kunde utövas. Lokalerna var utrustade med inventarier vilka bekostades av hyresvärden. Verksamheten i lokalerna sköttes av en av hyresgästerna utsedd styrelse. Det fanns möjligheter att snickra, spela bordtennis, schack eller bridge och för ungdomarna också tillfälle till scouting och idrott. Inom området verkade flera föreningar och studiecirklar, men endast ca 15 % av de år 1952 intervjuade (vuxna) deltog i deras verksamhet. Bland ungdomarna, med vilka intervjuer gjordes i 1957 års undersökning, deltog ungefär en fjärdedel i någon av de aktiviteter som bedrevs inom området. De flesta av dem var yngre pojkar och de mest attraktiva verksamheterna syntes vara scouting, bordtennis och brottning. I aktiviteter utanför området, oftast kurser och föreningsverksamhet av olika slag, deltog likaledes ungefär en fjärdedel av ungdomarna; dessa var vanligen litet äldre och även bland dem var pojkarna i majoritet. Flertalet intervjuade ansåg 1952 att det fanns tillräckligt med fritidslokaler i Augustenborg; ungdomarna tillfrågades dock ej. De flesta ansåg också att området var lämpligt utformat för ungdom. Barnfamiljerna var i detta av-

460 seende mera positiva än familjer utan barn. I Söderort drev församlingen och olika föreningar och klubbar, aktiviteter bl. a. för ungdom, i de lokaler som fanns tillgängliga: några hemgårdar, skolor och fritidslokaler i bostadsfastigheter. Söderortsborna förlade större delen av sin förenings-, studiecirkeloch hobbyverksamhet till den egna stadsdelen, under det att besök på biograf, teater och konsert mestadels skedde i innerstaden. Något kommersialiserat nöjesliv förekom knappast i området. Lokaltillgången inom stadsdelen var inte tillräcklig och missnöjet med bristen på lokaler var stort bland de boende. När undersökningen genomfördes planerades inom området ett medborgarhus, vilket rönte stort intresse från de boendes sida; 92 % av de intervjuade ansåg att det skulle komma att öka trivseln i området. På en fråga om den intervjuade själv skulle komma att besöka det svarade 74 % ja, 13 % nej och 11 % att de var osäkra; åldern spelade inte någon roll därvidlag. I stadsdelen Årsta fanns vid undersökningstillfället redan ett fritidscentrum med lokaler för större och mindre föreningssammankomster, teater, biograf, bibliotek, studiecirkelrum och ungdomskafé. Med undantag för ungdomskaférörelsen var praktiskt taget all verksamhet inriktad på vuxna invånare. Större delen av verksamheten bland föreningslös ungdom var i stället förlagd till en särskild ungdomsgård, vars verksamhet sköttes av barnavårdsnämnden. De lokaler som fanns disponibla inom fritidsanläggningen var inte tillräckliga för de olika föreningarnas behov och för den fritidsverksamhet som i annan form bedrevs inom stadsdelen. Även andra lokaler, framför allt i områdets folkskolor, fick anlitas.

I planerna för utformandet av fritidsanläggningen ingick att den skulle komma att fungera som mötesplats för stadsdelens invånare. Så tycktes emellertid inte ha blivit fallet. Endast omkring hälften av de intervjuade hade någon gång besökt anläggningen. Det var vanligare att man vid fritidssysselsättningar besökte andra lokaler i Årsta; för den skull stod lokalerna i fritidsanläggningen inte oanvända, men de frekventerades huvudsakligen av ett fast klientel, såsom vissa grupper av studiedeltagare, boklånare, deltagare i vissa föreningars interna möten, ungdomskaféets stamgäster. Det förekom inte att man gick dit utan något annat ärende än att träffa andra människor från grannskapet. Ledarna för undersökningen ifrågasatte om inte en stadsdel av Årstas format var ett för stort område för att av de boende kunna uppfattas som en grannskapsenhet. Inte heller syntes anläggningen ha haft större betydelse för fritidslivet i stadsdelen. Det föreföll som om invånarna även sedan anläggningen tagits i bruk förlade större delen av sina fritidssysselsättningar till innerstaden. Undersökningsledarna sammanfattade sina synpunkter på planläggningen och organisationen av en fritidsanläggning med följande o r d : »1. Vid planeringen av en fritidsanläggning, som bl. a. avser att främja det lokala föreningslivet är det önskvärt att i förväg undersöka föreningarnas arbetsförhållanden och önskemål. Vår erfarenhet från Årsta är att de lokala föreningarna ofta arbetar under besvärliga ekonomiska och organisatoriska förhållanden och många gånger har en ganska begränsad medlemsverksamhet. Kontakten mellan styrelser och medlemmar kan inte alltid förutsättas fungera tillfredsställande. Man kan därför i regel inte förutsätta att de lokala organisationerna i samverkan kan åta sig så krävande uppgifter som att ensamma driva en lokal fritidsanläggning av den storlek som finns i Årsta. Å andra sidan synes det vara av betydelse

461 att de lokala organisationerna så långt möjligt får medverka såväl vid planeringen som vid verksamhetens utformning. 2. Vår undersökning visar att de lokaler, som är mest utnyttjade respektive efterfrågade i Årsta är bibliotek, studielokaler, lokaler för inomhusidrott, olika typer av möteslokaler — framför allt smårum — samt lokaler för amatörteater. Den mest påtalade bristen i lokalhänseende gäller små lokaler för möten, hobbysysselsättningar och föreningsexpeditioner. 3. Erfarenheterna av ABF:s verksamhet i Årsta tyder på att en värd för anläggningen som helhet skulle ha goda förutsättningar att organisera 'utåtriktad' verksamhet i anläggningens regi och svara för informationen till stadsdelsborna. Genom ett sådant arrangemang skulle anläggningen kunna hållas öppen för stadsdelsborna även lördagar och söndagar, vilket sannolikt är av stor betydelse för fritidslivet i stadsdelen. Förutsättningarna för att de lokala organisationerna skall kunna medverka är att samarbetet dem emellan sker inom en fast organisatorisk ram i någon form av fritidsstyrclse» (a. a. s. 127—128). Fritidsverksamheten i Rosta bedrevs dels i en ungdomsgård, som bl. a. inrymde två samlingssalar, studie- och klubbrum, sömnadssal, ungdomskafé, träslöjdssal, bordtennislokal och modellbyggerum, dels i två vävsalar, en träslöjdssal och i småskolans lokaler. Stadsbiblioteket hade en filial inom området och församlingen drev olika verksamhetsgrenar i en för ändamålet h y r d kyrksal. Över hälften av områdets ungdomar i åldern 10—18 år deltog i någon form av ungdomsverksamhet inom området. Träslöjden, den kyrkliga verksamheten och scoutverksamheten samlade de flesta deltagarna. De vuxna deltog däremot i liten utsträckning i fritidsaktiviteter. Tillfredsställelsen med fritidsarrangemangen för ungdomen var stor bland de intervjuade husmödrarna. 21.7.7. Kollektiva anordningar för tvätt Fob-undersökningarna visade att anordningarna för stortvätten ofta fick dåligt omdöme av de boende. I Kärrtorp

och Svedmyra fanns moderna stortvättanläggningar, där man antingen kunde tvätta själv eller lämna in tvätten och få den tvättad. Hushållen i Gustavsberg hade en större maskintvättstuga. Missnöjet med dessa arrangemang var stort; i de båda förstnämnda områdena var ungefär hälften av de intervjuade missnöjda, i det sistnämnda en tredjedel. Man klagade dels över långt avstånd från bostad till tvättanläggning, dels över att maskinerna slet tvätten och över att tvätten inte blev ren. Hushållen i Gubbängen och i trestadshusen hade tillgång till maskintvättstugor gemensamma för fastigheterna och missnöjesprocenten var bland dem lägre än i de andra tre områdena; i Gubbängen var endast 6 % av hushållen missnöjda och i trestadshusen mellan 14 och 22 %. Bland de intervjuade husmödrarna i Söderort uppgav 88 % att de tvättade sin stortvätt i fastighetens tvättstuga, 9 % skickade bort sin tvätt och 2 % tvättade på annat sätt. Nästan hälften (45 %) tvättade stortvätt var fjärde eller femte vecka, 24 % var sjätte eller sjunde, 9 % oftare än var fjärde vecka och 18 % mera sällan än var sjunde; 5 % utnyttjade inte tvättstugan alls. Av dem som tvättade oftare än var sjätte vecka ansåg nästan alla att de fick utnyttja tvättstugan tillräckligt ofta, av dem som tvättade var sjätte eller sjunde vecka 72 % och av dem som tvättade mera sällan endast 62 %. Drygt två tredjedelar av husmödrarna var nöjda med anordningarna för tvätt i fastigheten. Anledningar till missnöje var dålig standard hos de lokaler och den utrustning som fanns, t. ex. dålig ventilation, trångt torkrum, dålig belysning. Missnöjet var vanligare i den äldre delen av bostadsområdet än i den yngre. P å en fråga om man ansåg att en kollektiv tvättstuga borde inrättas inom

462 bostadsområdet svarade 28 % ja och 41 % nej; 22 % kände inte till vad en kollektiv tvättstuga var. Intresset för kollektivtvätt var större bland småstugeområdets familjer än bland flerfamiljshusfamiljerna, helt naturligt, eftersom i småstugorna endast fanns handtvättstugor. Augustenborgsområdet var utrustat med en centraltvättanläggning, där husm ö d r a r n a efter egen önskan antingen kunde tvätta själva eller låta personal vid anläggningen ta hand om tvätten. I en del hus inom området fanns dessutom en handtvättstuga. Drygt hälften av dem som anlitade centraltvättanläggningen uppgav 1952 att de brukade tvätta själva. När återbesöken år 1957 gjordes i Augustenborgsområdet ställdes intervjupersonerna inför fyra alternativa arrangemang för tvättarbetet, nämligen a. ordnat som nu, alltså med handtvättstugor i fastigheten och tillgång till tvätteri, där man kan lämna in tvätt eller tvätta själv; b. ingen tvättcentral men i stället vanliga maskintvättstugor i källaren för stortvätt; c. ingen tvättcentral utan i stället maskintvättstugor i källaren, men handtvättmöjligheter, så att man kunde sköta all tvätt där och alltså komma dit ofta, t. ex. varje vecka; d. egna tvättmaskiner för allt tvättgods i varje lägenhet. Intervjupersonerna fick ange vilket alternativ de tyckte var bäst och näst bäst. Fördelningen av deras svar blev följande:

Angivet som bäst

näst bäst

av . . . % av de intervjuade Alternativ a. .. » b... » c. . . » d...

39 23 27 11

16 41 34 9

Summa

100 Männen föredrog alternativ a i större utsträckning än kvinnorna och de yngre i större utsträckning än de äldre. Bland kvinnorna var det endast drygt en tredjedel som gav alternativ a den bästa placeringen; 38 % ansåg alternativ c bäst och 26 % alternativ b. Alternativ d med egen tvättmaskin i varje lägenhet erhöll endast några få procent av rösterna. I Rosta hade husmödrarna möjligheter att tvätta sin stortvätt själva antingen i Stiftelsen Hyresbostäders i Örebro tvättcentral eller i en centraltvättanläggning som drevs i konsumtionsföreningens regi; i den senare anläggningen kunde man även lämna in tvätten och få den tvättad och dessutom fanns möjlighet för husmödrarna att sända bort tvätten till ett kommersiellt tvätteri. I Baronbackarna fanns endast en centraltvättanläggning, driven av konsumtionsföreningen; vid denna fanns möjligheter både att tvätta själv och att få hjälp. Även i Baronbackarna fanns givetvis möjlighet att anlita kommersiellt tvätteri. Frekvenserna för olika arrangemang för stortvätten var i Rosta och Baronbackarna dessa:

Det procentuella antalet husmödrar som valt olika arrangemang för stortvätten Rosta

Sänder bort Lämnar in i centraltvätten Tvättar själv i centraltvätten Övrigt Summa

Baronbackarna 1956

Förvärvsarbetande

Hemarbetande

Förvärvsarbetande

Hemarbetande

24 30 43 3

16 22 60 2

11 40 40 9

12 33 47 8

463 I Rosta kritiserade en tredjedel av husmödrarna stiftelsens tvättstuga för att den var för trång och för att man inte fick tillgång till den tillräckligt ofta och tillräckligt lång tid varje gång. Beträffande konsumtvätten var en sjundedel av husmödrarna kritiska, huvudsakligen därför att maskiner och varmmangel slet kläderna. Med centraltvätten i Baronbackarna var en sjättedel av husmödrarna missnöjda. Liksom i Rosta ansåg en del att kläderna slets onödigt mycket, och kritik framfördes också mot att tvätten inte blev ren och mot att det var för trångt i anläggningen. Varken i Rosta eller i Baronbackarna var man nöjd med det sätt på vilket tvättfrågan hade lösts. Inför möjligheten att välja mellan de fyra nyssnämnda alternativa arrangemangen för tvättarbetet var det endast en liten del av de intervjuade husmödrarna som stannade inför alternativet med centraltvätt (alternativ a ) . I Rosta föredrog över hälften alternativ c, modern fastighetstvättstuga med handtvättmöjligheter, och 28 % en maskintvättstuga i den egna fastigheten enbart för stortvätt. I Baronbackarna var fördelningen mellan alternativen b och c en annan än i Rosta; 44 % föredrog alternativ b och 35 % alternativ c.

Liksom i Augustenborg var intresset för ett alternativ med tvättmaskin i varje lägenhet litet. I undersökningen av de 1 000 husmödrarna med barn under 16 år konstaterades att tvättarbetet gav i genomsnitt fem timmars arbete i veckan, för de förvärvsarbetande husmödrarna endast tre timmar men för övriga fem och en halv. Drygt 20 % lämnade bort viss del av sin tvätt, framför allt lakan och handdukar, till ett kommersiellt tvätteri. Så gjordes oftare i Stockholm än i övriga områden och oftare i de hushåll, där husmodern hade heltids förvärvsarbete än i övriga. Lakan och handdukar tvättades oftast en gång i månaden eller en gång varannan månad, underkläder däremot av mer än hälften av de intervjuade en gång i veckan. 38 % av husmödrarna v a r missnöjda med sina tvättmöjligheter, önskemål om förbättringar hade 63 % ; vanligast var önskemål om en tvättmaskin. I undersökningen lämnades inga synpunkter på olika former av kollektiv tvätt. Vid statens institut för byggnadsforskning arbetar sedan några år tillbaka en arbetsgrupp med uppgift att ge riktlinjer för lokalisering, dimensionering och utrustning av tvättutrymmen. Den h a r bl. a. kartlagt tvättutrustningen i Rosta

Baronbackarna 1956 Angivet som

bästa

näst bästa

bästa

näst bästa

alternativ av . . . % av de intervjuade Alternativ a » b » c » d Summa

8 28 57 7

14 52 26 8

12 44 35 9

10 39 38 13

den moderna bostadsbebyggelsen och därvid funnit att drygt 80 % av hushållen i den moderna flerfamiljshus-

bebyggelsen hade tillgång till fastighetstvättstugor med en tvättmaskin som kunde ta minst 12 kg tvätt. 36 % av

464 hushållen hade tillgång till ett större centralsjälvtvätteri och 19 % hade möjlighet att välja mellan dessa båda alternativ. Hushållen i enfamiljshus hade sällan möjlighet att anlita någon form av kollektiv tvätt; i 43 undersökta områden med modern gruppbebyggelse anlitade 25 % av hushållen en gemensam tvättstuga, i andra typer av enfamiljshus var den relativa andelen endast 9 %. I ett urval av småhus, där hushållen ombads gradera hur huset var anpassat till olika bostadsfunktioner (den funktion för vilket huset var bäst anpassat fick n r 1), kom tvätten på 22 :a och tvättorkningen på 24 :e plats. Bland ett antal intervjuade hushåll i flerfamiljshus utrustade med tvättstuga med automatmaskiner var 50 % nöjda med tvättutrustningen, 30 % missnöjda och 20 % gav omdömet »varken bra eller dålig». Hushållen i småhus hade till 50 % och hushållen i flerfamiljshus till 10 % skaffat egen tvättmaskin; i hushåll med tillgång till centraltvättanläggning var andelen med egen tvättmaskin 30 %. I de båda undersökta bostadsområdena i Göteborg hade Göteborgs stads bostadsaktiebolag organiserat tvättmöjligheterna för hyresgästerna i samarbete med Göteborgs Tvättjänst Aktiebolag, som i varje område hade en tvättcentral, där hyresgästerna antingen kunde lämna in sin tvätt och få den

tvättad eller också tvätta själva. Dessutom fanns i varje bostadsfastighet en tvättstuga avsedd för veckotvättsarbetet. De var utrustade med små tvättmaskiner, torktumlare och tvätthoar och kunde disponeras av varje hushåll två timmar varje vecka. Ungefär en fjärdedel av de intervjuade uppgav att de tvättade även stortvätten i fastighetens tvättstuga, 17 % tvättade själva hos Tvättjänst, 43 % lämnade in tvätten för tvättning där och 11 % tvättade sin stortvätt på annat håll; några sade sig inte ha regelbundna vanor. De hemarbetande och de förvärvsarbetande husmödrarna tvättade själva hos Tvättjänst i ungefär lika stor utsträckning, men de förra tvättade oftare stortvätten i fastighetstvättstugorna, vilket de förvärvsarbetande inte kunde göra, eftersom de inte hade möjligheter att passa de tider, då tvättstugorna stod till deras disposition. De icke gifta hyresgästerna tvättade i betydligt mindre utsträckning än de gifta sin stortvätt själva. Mer än hälften av de intervjuade var missnöjda med anordningarna för stortvätt; de ville ha möjligheter att tvätta även stortvätten i fastighetstvättstugorna, vilket dessa inte var dimensionerade och planerade för. Som en konsekvens härav var det många som ville ha utrustningen i fastighetstvättstugorna kompletterad med kallmangel.

K A P I T E L 22

En jämförelse av bostadssituationen och bostadsproduktionens inriktning i Sverige och i några andra europeiska länder

I detta kapitel jämförs bostadsbeståndets utseende och de faktiska boendeförhållandena i vårt land samt de normer vi har uppställt för den framtida utvecklingen med motsvarande förhållanden i några a n d r a länder med en levnadsstandardutveckling liknande vår egen. De länder som medtagits i jämförelsen är, förutom Sverige, Danmark, Finland, Norge, England, Holland och Västtyskland. Uppgifter om bostadsbestånd och faktiska boendeförhållanden h a r delvis hämtats u r internationella publikationer (Annual Bulletin of Housing and Building Statistics for Europe, 1962, och ett supplement till denna, The Housing Situation in European Countries Around 1960, utgivna av Economic Commission for E u r o p e ) , delvis ur material som bostadsbyggnadsutredningen med bostadsstyrelsens hjälp samlat in från de olika länderna. Med utgångspunkt från lagar, förordningar och normer, som reglerar bostadsbyggandet i de olika länderna, h a r vi också sökt ge en bild av de mål som uppställts angående bostadsförhållandenas utveckling; bestämmelserna avser visserligen olika stora andelar av bostadsbyggandet i de olika länderna, men de får antas vara normerande för allt bostadsbyggande i respektive land. 22.1. Bostadsbestånd hållanden

och boendeför-

22.1.1. Använda källor

De statistiska uppgifterna rörande bostadsbeståndets sammansättning och 30—412899

boendeförhållanden h ä r r ö r i de flesta fall från folk- och bostadsräkningar. Så är fallet för Sverige, Danmark, Finland och Norge, där totala räkningar gjordes år 1960. I Holland gjordes en total folkräkning år 1960 och en total bostadsräkning år 1956; från båda dessa h a r uppgifter hämtats. I Västtyskland gjordes en total folk- och bostadsräkning år 1961 och en urvalsundersökning år 1960 angående lägenhetsbeståndets utseende och boendeförhållandena; de flesta uppgifterna rörande Västtyskland h a r hämtats från den sistnämnda undersökningen. De data som i det följande återges r ö r a n d e bostadsbestånd och boendeförhållanden i England och Wales är hämtade från en redogörelse för en urvalsundersökning som år 1960 gjordes av the Social Survey på u p p d r a g av the Ministry of Housing and Local Government (P. G. Gray och R. Russell: The Housing Situation in 1960 SS 319, May, 1962). Uppgifterna om bostadsproduktionens fördelning på lägenhetstyper och hustyper skall i princip avse den totala produktionen i varje land. Det h a r beräknats att statistiken i praktiken täcker mellan 77 och 87 % av produktionen i Danmark, 98 å 99 % i Holland och 99—100 % i Sverige. För Englands del täcker statistiken fr. o. m. år 1961 hela produktionen men dessförinnan endast ca 34 %. I Västtysklands uppgifter ingår Saarområdet från och med år 1960.

466 Tabell antalet

22.1. Det procentuella antalet bebodda boende och antalet boende per lägenhet Finland, Norge, England,

lägenheter av olika storlek samt det i lägenheter av olika storlek i Sverige, Holland och Västtyskland

procentm Danmc

Därav bestående av År som uppgifterna avser

7 el. fl.

Samtliga

okä ant

rumsenheter 1 Sverige Lägenheter Boende Boende per lägenhet

1960 1960 1960

2 582 000 (100 %) 7 341 000 (100 %) 2,8

7 18 32 23 12 5 7 3 13 31 27 15 1,3 2,0 2,8 3,3 3,7 4,0

Danmark Lägenheter Boende Boende per lägenhet

1960 1960 1960

1 482 900 (100 %) 4 482 600 (100 %) 3,0

9 9 1 3 25 30 21 12 1 1 20 30 23 11 1,1 1,3 2,4 3,0 3,4 3,6 4,3

Finland Lägenheter Boende Boende per lägenhet

1960 1960 1960

1 211 000 (100 %) 4 350 000 (100 %) 3,6

2 6 15 34 29 13 8 30 33 16 8 3 2,0 3,2 4,0 4,4 4,9 5,2

Norge Lägenheter Boende Boende per lägenhet

1960 1960 1960

1 075 000 (100 %) 3 521 000 (100 %) 3,3

4 9 23 27 18 10 10 13 6 19 27 21 13 2 1,5 2,2 2,8 3,3 3,8 4,0 4,5

England och Wales Lägenheter Boende Boende per lägenhet

1960 1960 1960

13 785 000 (100 %)

0 Holland Lägenheter Boende Boende per lägenhet

1956 1956 1956

2 519 000 (100 %) 10 367 000 (100 %) 4,1

17 1 4 10 18 29 21 21 1 3 8 15 28 24 2,7 3,2 3,1 3,5 4,1 4,5 5,2

Västtyskland Lägenheter Boende Boende per lägenhet

1960 1960 1960

13 379 000 (100 % ) 47 478 000 (100 %) 3,5

1 0 1,5

3 4 4,1

1 2 5,5

8 6 9 30 31 15 11 6 23 31 19 11 2,2 2,8 3,5 4,3 5,0 6,1

R u m eller kök. Antal rumsenheter per lägenhet

22.1.2. Utrymmesstandard 22.1.2.1.

Utrymmesstandarden

i

bostads-

beståndet Den genomsnittliga lägenhetsstorleken, mätt i antalet rumsenheter (rum eller kök) p e r lägenhet, är i Sverige lägre (3,4) ä n i d e ö v r i g a i j ä m f ö r e l s e n m e d t a g n a l ä n d e r n a m e d u n d a n t a g för F i n l a n d ( 2 , 7 ) ; för E n g l a n d s a k n a s u p p g i f ter. Hollands genomsnitt är det högsta (5,1).

Sverige Danmark Finland Norge England och Wales Holland Västtyskland

3,4 4,2 2,7 4,2 5,1 4,1

Vi h a r i v å r t l a n d e n s t o r a n d e l s m å l ä g e n h e t e r ; ca en fjärdedel av v å r t bes t å n d av lägenheter omfattar högst 1

467 Tabell 22.2. Det procentuella antalet bostadshushåll med olika antal boende per rumsenhet och andelen boende i sådana hushåll i Sverige, Danmark, Finland, Norge, England, Holland och Västtyskland År som uppgifterna avser

Det procentuella antalet bostadshushåll resp. boende i lägenheter med . . . boende per rumsenhet — 0,5 0,6—0,9

1,0

1,1—1,4 1,5—1,9 2,0—2,9

Sverige Bostadshushåll Boende

1960 1960

26 14

26 26

28 27

9 16

7 10

Danmark Bostadshushåll. Boende

1960 1960

39 22

33 36

16 21

3 5

Finland Bostadshushåll. Boende

1960 1960

15 Norge Bostadshushåll. Boende

1960 1960

31 33

21 23

7 11

8 12

England och Wales Bostadshushåll. . Boende

29 16

12 Holland Bostadshushåll. Boende

1956 1956

27 14

37 35

15 17

11 Västtyskland Bostadshushåll Boende

1960 1960

37 33

26 27

12 19

3,0—

27 Gränserna för antalet boende per person är 1,1—1,5, 1,6—2,0 och över 2,0.

r u m o c h k ö k ( t a b . 2 2 . 1 ) . Med u n d a n t a g för F i n l a n d , v a r s l ä g e n h e t s b e s t å n d till n ä s t a n h ä l f t e n b e s t å r a v s å d a n a l ä genheter, har samtliga länder väsentligt lägre a n d e l a r ; de v a r i e r a r mellan 4 % ( D a n m a r k ) o c h 13 % ( N o r g e ) . A n d e l e n lägenheter större än 3 r u m och kök ( = 4 r u m s e n h e t e r ) v a r i S v e r i g e 19 %, i F i n l a n d 9 % , i V ä s t t y s k l a n d 29 %, i D a n m a r k o c h i N o r g e 38 % , i E n g l a n d 61 % o c h i H o l l a n d 67 % . Trots lägenheternas genomsnittligt sett låga r u m s a n t a l ä r b o e n d e t ä t h e t e n i Sverige inte a n m ä r k n i n g s v ä r t hög. B å d e F i n l a n d o c h V ä s t t y s k l a n d h a r ett högre antal boende p e r rumsenhet än S v e r i g e o c h ett l ä g r e tal u p p v i s a r e n dast D a n m a r k ; såväl Norge som Holl a n d h a r alltså s a m m a b o e n d e t ä t h e t s o m S v e r i g e , 0,8 p e r s o n e r p e r r u m s e n h e t .

Antal boende per rumsenhet Sverige Danmark Finland Norge England och Wales Holland Västtyskland

0,8 0,7 1,3 0,8 0,8 0,9

Lägenhetsbeståndets fördelning på lägenhetstyper och den fördelning vi h a r av d e b o e n d e p å h u s h å l l s - o c h l ä g e n h e t s s t o r l e k a r s a m v e r k a r till d e n n a effekt. Vi h a r i S v e r i g e v i s s e r l i g e n e n stor andel s m å lägenheter, men det genomsnittliga antalet boende per lägenh e t ä r s a m t i d i g t l å g t ; vi h a r e n för-

468 Tabell 22.3. Det procentuella antalet nyproducerade lägenheter av olika storlek åren 2Q53—1962 i Sverige, Danmark, Finland, Norge, England, Holland och Västtyskland År

Sverige: Antalet färdigställda lägenheter, 1 OOO-tal Därav, i %, med 3

»

i>

5 » 6 el. flera rumsenheter 1 . . . Danmark: Antalet färdigställda lägenheter, 1 000-tal Därav, i %, med 3 » 4 » 5 » 6 el. flera rumsenheter 1 . . . . Finland: Antalet färdigställda lägenheter, 1 000-tal Därav, i %, med 3 » 4 » 5 » 6 el. flera rumsenheter 1 .. . . Norge: Antalet färdigställda lägenheter 1 000-tal Därav, i %, med

19i

51,9

58,2

57,0

56,9

64,5

62,2

69,3

68,3

73,8

17 8 38 24 9 4

12 9 36 26 11 6

11 9 32 25 14 8

9 9 31 28 15 8

11 9 25 31 16 8

9 8 20 34 20 9

10 8 23 32 20 9

12 9 22 29 20 9

11 9 23 30 20 8

18,2

19,5

19,9

16,4

23,0

17,2

21,5

22,4

24,3

2£

}»

3 6 14 36 33 8

3 8 13 32 36 9

5 8 16 29 33 8

1 2 3 1

13 42 30 11

11 41 31 13

13 39 30 13

16 38 29 10

14 37 30 7

3 7 13 39 32 7

29,6

32,2

33,2

30,5

32,7

30,0

30,0

31,5

37,3

3'

10 23 30 18 14 5

11 21 30 20 13 5

14 20 31 19 11 4

14 20 29 20 11 5

18 20 28 21 10 4

1 1 2 2 1 21

3 51

35,4

2 7,3

26,5

26,5

26,6

26,8

28,3

0 3 21 46 19 11

1 4 18 42 22 14

1 5 14 40 23 17

1 3 14 39 25 19

1 4 11 39 26 20

2 3 11 37 28 20

1 4 10 34 31 19

3 3 10 32 33 19

}' }

199,6

162,5

140,0

137,6

113,1

99,5

103,2

303,2

8 36 54 2

10 36 53 2

11 35 53 2

13 36 49 2

18 36 44 2

22 35 42 2

26 34 38 2

11 36 51 3

69,9

61,1

68,5

88,5

89,2

83,6

83,8

82,7

0 7 20 46 26

0 6 18 48 28

0 4 13 51 31

1 3 13 50 34

1 4 14 51 31

1 3 14 49 33

1 4 13 50 32

1 4 13 50 32

542,8

538,1

560,5

527,8

488,4

554,9

550,8

543,4

11 40 37 12

10 36 40 14

10 34 41 16

9 30 42 19

9 27 42 22

9 24 43 25

9 22 42 28

8 21 41 31

3 » 4 » 5 » 6 el. flera r u m s e n h e t e r 1 . . . . England och Wales: Antalet färdigställda lägenheter, 1 000-tal 202,9 Därav, i %, med 8 3 4 » 37 5 6 » 53 2 7 el. flera rumsenheter 1 . .. . Holland: Antalet färdigställda lä61,6 genheter 1 000-tal Därav, i %, med 3 » 4 » 5 » 6 el. flera rumsenheter 1 Västtyskland: Antalet färdigställ51 4,6 da lägenheter, 1 000-tal Därav, i %, med 14 3 » 44 4 » 32 10 5 el. flera rumsenheter 1 . . . 1

Rum eller kök.

2 2 2

9 27 38 19

i.

4 1

r

. 55

469 hållandevis stor andel enpersonshushåll (20 % av samtliga bostadshushåll) och ett lägre antal boende per hushåll om två eller flera personer än övriga länder med undantag för Västtyskland, som liksom Sverige h a r 3,3 boende per sådant hushåll.

Sverige Danmark Finland Norge England och Wales Holland Västtyskland . .

Den procentuella andelen enpersonshushåll bland samtliga bostadshushåll

Det genomsnittliga antalet boende per 2och flerpersonshushåll

20 17 22 18

3,3 3,4 4,0 3,6

12 20

3,9 3,3

I tab. 22.2 återges lägenheternas och de boendes spridning efter boendetäthet. Även i detta avseende visar Västtyskland stor likhet med Sverige. I de båda lägsta klasserna (med högst 0,5 och 0,6—0,9 personer per rumsenhet) skiljer sig de båda länderna emellertid åt; slår man däremot samman de båda klasserna, blir den procentuella frekvensen lägenheter i båda länderna densamma, 52, och den procentuella frekvensen boende i Sverige 40 och i Västtyskland 41. Den lägsta andelen lägenheter bebodda av mindre än en person per rumsenhet (21 %) h a r Finland, vilket också är det enda land som h a r en lägre andel sådana lägenheter än Sverige. England h a r den högsta andelen (75%). 22.1.2.2. Utrymmesstandarden produktionen

i bostads-

Tab. 22.3 visar bostadsproduktionens fördelning på lägenheter av olika storlek under 10-årsperioden 1953—1962. Utvecklingen kan för Sveriges del sammanfattas på följande sätt. Vid perio-

dens början var 2-rumslägenheten (3 rumsenheter) den vanligaste lägenhetstypen i nyproduktionen och omfattade mer än en tredjedel av denna. Dess andel sjönk successivt till ett bottenläge år 1958, då den uppgick till knappt 20 %, varefter den åter ökat några procentenheter. 4-rums- och större lägenheter ökade rätt kraftigt fram till 1958, men därefter har deras andel varit tämligen konstant; det sista året (1962) skedde dock en viss ökning. 3-rumslägenheterna ökade likaledes sin relativa andel fram till år 1958 men har därefter gått något tillbaka. De minsta lägenhetstyperna, kokvrålägenheterna och lägenheterna om 1 rum och kök, uppgick år 1953 till 25 % av nyproduktionen, men under alla år därefter har deras andel stannat mellan 17 och 21 %. I Danmark h a r andelen smålägenheter om högst 1 rum och kök ökat från ca 4 % år 1953 till ca 11 % år 1962; år 1961 var andelen t. o. m. ännu något högre, drygt 13 %. 2-rumslägenheterna h a r under hela 10-årsperioden haft ungefär samma andel, varierande mellan 11 och 16 %. 3-rumslägenheternas andel h a r minskat från 42 % till 29 % och 4-rumslägenheterna har ökat sin andel från 30 % till 38 %. 5-rumsoch större lägenheter upptog år 1953 11 % och åren 1954 och 1955 13 % av den totala produktionen; därefter minskade deras andel några år men ökade åter och uppgick år 1962 till 11 %. För Finland finns det uppgifter endast över de sex sista årens produktion. Under dessa år h a r över 60 % av nyproduktionen upptagits av 2-rumsoch mindre lägenheter. 3-rumslägenheterna h a r ökat sin andel med 4 procentenheter men 4-rums- och större lägenheter har minskat från 19 % år 1957 till 16 % år 1962. Anmärkningsvärd är kanske särskilt den ökning som skett av lägenheter om endast en rumsenhet,

470 vilka uppgick till 10 % av produktionen år 1957 och till 17 % år 1962. I Norge har en kraftig minskning skett av 2- och 3-rumslägenheternas relativa andel, den förra från 21 till 8 % och den senare från 46 till 26 %, och en motsvarande ökning av 4-rums- och större lägenheter; även de minsta lägenhetstyperna h a r något ökat sin relativa andel. I England synes en viss, dock mycket liten, minskning ha skett av den genomsnittliga lägenhetsstorleken. Lägenheter om högst 1 rum och kök synes något ha ökat sin procentuella andel. 2- och 3-rumslägenheterna har hela tiden utgjort drygt en tredjedel av totalproduktionen, och de större lägenheterna har minskat sin relativa andel något. Hollands produktion h a r hela tiden varit inriktad på stora lägenheter, men även där har en ökning skett av 4rums- och större lägenheter, från 72 till 85 % mellan 1954 (för år 1953 saknas uppgifter) och 1962. Minskningen faller på 2- och 3-rumslägenheterna. I Västtyskland har en kraftig ökning av lägenheternas rumsantal skett u n d e r den aktuella tioårsperioden. En tredjedel av 1962 års produktion låg på 4-rums- och större lägenheter; år 1953 var andelen 10 %. 3-rumslägenheterna ökade från 32 till 40 %, under det att 2-rumslägenheternas andel minskade från 44 till 19 % och de minsta lägenheternas från 14 till 8 %. 22.1.3. Utrustningsstandard och kvalitet

Att jämföra lägenhetsbeståndets utrustningsstandard i dess helhet de olika länderna emellan är en omöjlig uppgift. För detta saknas jämförbara statistiska data från de olika länderna. En kvalitetsgruppering motsvarande den som gjordes av det svenska lägenhetsbeståndet vid 1960 års bostadsräkning finns icke att tillgå för andra länder. För så-

dana för bostadskvaliteten viktiga faktorer som köksutrustningen, förvaringsutrymmenas omfattning, lägenhetens planering och badrumsstandarden saknas uppgifter helt. Däremot finns möjligheter att jämföra lägenhetsbeståndets ålder och förekomsten av sådana utrustningsdetaljer som rinnande vatten, wc, bad- eller duschrum, elektricitet samt centralvärme. Tillsammantagna ger dessa uppgifter den uppfattningen att vårt lägenhetsbestånd kvalitetsmässigt ligger på en hög nivå. En tredjedel av vårt lägenhetsbestånd är tillkommet efter andra världskrigets slut, i Holland en femtedel och i England mellan 25 och 30 %. I Västtyskland är visserligen relativt sett fler lägenheter byggda efter kriget än i Sverige men å andra sidan finns där en större andel lägenheter, tillkomna före år 1919. Andelen lägenheter tillkomna under mellankrigsåren är alltså mindre i Västtyskland än i Sverige. För de nordiska länderna saknas uppgifter om bostadsbeståndets åldersfördelning. Förekomsten av bekvämligheter av olika slag var i de sju länderna den som redovisas i tab. 22.4. Mest iögonenfallande i denna tabell är väl Sveriges i förhållande till övriga länder höga andel lägenheter med centralvärme, 74 %. Bad- eller duschrum är också vanligare i Sverige än i andra länder, möjligen med undantag för England. Wc förekommer oftare i England, Holland och Danmark och rinnande vatten oftare i England, Västtyskland, Danmark och Norge än hos oss. I Holland förekommer rinnande vatten ungefär lika ofta som i Sverige. Skillnaden i utrustningsstandard mellan tätorter och glesbygd spelar för de svenska siffrorna en viss roll i jämförelse med sådana tättbefolkade länder som Holland, Västtyskland och England. Kunde vi begränsa jämförelsen till att avse lägenhetsbeståndet

471 Tabell 22.4. Det procentuella antalet lägenheter med olika slags bekvämligheter i Sverige, Danmark, Finland, Norge, England, Holland och Västtyskland Det procentuella antalet lägenheter utrustade med År som uppgifterna avser

1960 1960 1960 1960 1960 1956 1960

Finland England och Wales. Holland Västtyskland

rinnande vatten i lägenheten eller i huset

wc

eget eller delat badeller duschrum

elektricitet

91 93 47 93 ca 99 90 97

70 83 33 58 79 86 64

61 48 16 45 minst 70 27 49

99 89 100 97 98

i tätorterna skulle den med säkerhet te sig gynnsammare för Sveriges del. 22.1.4. Hustypsfördelning

Vi har i Sverige en betydligt högre andel av våra bostäder inrymda i flerfamiljshus än vad som är fallet i övriga länder och vår produktion h a r också i avsevärt större utsträckning varit inriktad på flerfamiljshus (se tab. 22.5 och 22.6). I Västtyskland, vars bostadsförhållanden enligt vad som tidigare framkommit i mycket liknar våra, var år 1961 hälften av alla bostadslägenheter inrymda i enfamiljshus, i Sverige däremot endast 35 %. Västtysklands bostadsproduktion har under den sista tioårsperioden till mellan 40 och 50 % gått till småhus;

centralvärme

74 47 31 10 6 12

••

andelen h a r successivt ökat. Även i Sverige har denna andel ökat men uppgick år 1962 ändå inte till mer än 29 %. Särskilt framträdande är den stora andel lägenheter som i Västtyskland byggs i tvåfamiljshus; i vårt land produceras numera knappast några sådana lägenheter. I Norge har produktionens fördelning mellan småhus och flerfamiljshus hållit sig tämligen konstant sedan 1953. Däremot h a r en kraftig förskjutning inom småhusproduktionen skett från tvåfamiljshus till enfamiljshus. Lägenheterna i tvåfamiljshus har minskat sin procentuella andel från 49 år 1953 till 7 år 1962 och lägenheterna i enfamiljsh u s uppvisar en motsvarande ökning, från 22 till 64 %. Även i Holland har

Tabell 22.5. Det procentuella antalet lägenheter i olika hustyper i Sverige, Norge, England, Holland och Västtyskland

Danmark,

Det procentuella antalet lägenheter i År som uppgifterna avser

Sverige Danmark Norge England och W a l e s . . . Holland

1960 1960 1960 1960 1956 1961

enfamiljshus

tvåfamiljshus

flerfamiljshus

annan hustyp

35 44 49 52 68 50

13 11 8 35

50 45 39 13

33 48

4 2

472 Tabell 22.6. Antalet färdigställda lägenheter 1953—1962 procentuellt fördelat på Sverige, Danmark, Finland, Norge, Storbritannien och Nordirland, Holland och

Sverige: Antalet färdigställda lägenheter, 1 OOO-tal Därav, i %, i enfamiljshus.. . . två » .... fler » .... andra hustyper . Danmark: Antalet färdigställda lägenheter, 1 000-tal Därav, i %, i enfamiljshus. . . . två » fler » andra hustyper Finland: Antalet färdigställda lägenheter, 1 000-tal Därav, i %, i enfamiljshus två » .... fler » .... andra hustyper . Norge: Antalet färdigställda lägenheter, 1 000-tal Därav, i %, i enfamiljshus . . . två » ... fler i andra hustyper.

hustyper i Västtyskland

52,7 15 3 81 1

59,0 18 3 78 1

57,6 25 3 71 1

57,6 25 3 71 1

65,1 25 2 73 1

63,0 26 2 71 1

69,3 25 1 73 1

68,3 24 1 74 1

73,8 27 1 67 5

18,2

19,5

19,9

16,4

23,0

17,2

21,5

22,4

24,3

49 50 1

44 1

45 3

45 4

52 3

44 7

42 5

36 6

36 6

29,6

32,2

33,2

30,5

32,7

30,0

30,0

53 42 5

33 17 45 5

32 13 51 4

31,5 30 14 52 4

37,3 26 10 60 4

35,1 22 49 27 2

35,4 26 40 31 3

32,1 31 34 31 4

27,3 32 32 32 4

26,5 36 28 33 3

26,5 44 22 32 2

26,6 48 19 31 2

26.É 50 18 30 2

28,3 61 9

Storbritannien och Nordirland: Antalet färdigställda lägenheter, 1 000-tal 202,9 Därav, i %, i enfamiljshus. . . . 78 två i .... i 22 fler » ....

199,6 77

162,5 75

140,0

137,6 69

113,1 65

99,5 59

103,2 58

303,2 78

44 Holland1: Antalet färdigställda lägenheter, 1 000-tal Därav, i %, i enfamiljshus två » .... fler » .... Västtyskland: Antalet färdigställda lägenheter, 1 000-tal 475,3 Därav, i %, i enfamiljshus.... 11 två » . . . . 28 fler » . . . . 61 1

503,1 12 30 58

54 46

498,9 13 31 56

521,9 14 30 56

488,7 16 31 53

450,2 18 30 52

512,7

506,2

19 27 54

20 27 53

500,1 22 27 51

Fördelningen avser endast sådana lägenheter, vilka byggts enligt bostadslagen eller annan lagstiftning

r e l a t i o n e n m e l l a n s m å h u s o c h flerfamiljshus u n d e r hela tioårsperioden varit praktiskt taget densamma. I Danmark minskade småhusproduktionens

relativa andel u n d e r n å g r a å r m e n sed a n 1957 h a r d e n å t e r ö k a t . I Finland h a r flerfamiljshusens andel ökat kraftigt på bekostnad av b å d e en-

473 och tvåfamiljshusen. F ö r Englands del pekar siffrorna i tab. 22.6 på att produktionens fördelning var ungefär densamma vid början och slutet av perioden men att under åren dessemellan enfamiljshusens andel kraftigt reducerades; emellertid skedde, som inledningsvis påpekades, en omläggning av den statistiska redovisningen mellan åren 1960 och 1961, vilket minskar möjligheterna till jämförelser. 22.1.5. Sammanfattning Jämförelsen beträffande bostadsstandard kan sägas ha gett följande resultat: Sveriges lägenheter är genomsnittligt sett mindre än flertalet andra i jämförelsen medtagna länders. Å andra sidan är de svenska hushållen också mindre, vilket leder till att vår genomsnittliga boendetäthet inte är anmärkningsvärt hög. Skillnaden mellan länderna är i detta avseende liten; endast Finland h a r en boendetäthet, som är avsevärt högre än övriga länders. Utrustningsstandarden i våra lägenheter ligger på en hög nivå, vilket är förhållandet även i de andra länderna; också i detta avseende skiljer sig Finland från övriga länder. När det gäller lägenhetsbeståndets och lägenhetsproduktionens fördelning på hustyper avviker Sverige tillsammans med Finland kraftigt från de andra länderna. Produktionen av småhus är förhållandevis liten och vi h a r också en mindre andel av vårt bostadsbestånd än andra länder i n r y m d i småhus.

22.2. Riktlinjer denas framtida

för bostadsförhållanutveckling

22.2.1. Allmänt Utformningen av det svenska bostadsbyggandet är reglerad genom byggnadslag samt genom av Kungl. Maj:t utfär-

dad byggnadsstadga, vars bestämmelser om byggande gäller i områden med fastställd generalplan, stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser och genom bostadslånekungörelsen, vilken avser sådant bostadsbyggande, till vilket statliga tertiärlån skall kunna utgå, samt de anvisningar till denna som utarbetas av bostadsstyrelsen. I bostadslånekungörelsen stadgas att som förutsättning för beviljande av bostadslån skall gälla »dels att bostadslägenheterna i fråga om storlek, utformning och utrustning uppfylla skäliga krav på god bostadsstandard, dels ock att husets storlek och form samt erforderliga, för de boende avsedda anordningar i husets närmaste omgivning äro sådana, att en tillfredsställande bostadsmiljö erhålles». I sina anvisningar för tillämpningen av denna paragraf samt i skriften »God bostad» 1 h a r bostadsstyrelsen närmare utvecklat innebörden i dessa krav. Den lag, som i Danmark gäller sådana bostadslägenheter för vilka statligt stöd i någon form (statslån, statliga lånegarantier och driftsbidrag) skall kunna utgå (LOB), föreskriver att en lägenhet med hänsyn till storlek, utformning, orientering och inredning skall uppfylla sådana krav som kan ställas på en god och tidsenlig bostad och fungera på ett ändamålsenligt sätt. Andra lagar och förordningar som reglerar bostadsbyggandet i Danmark är Bygningsreglementet for k0bstaederne og landet (LBR) och K0benhavns Byggelov og Bygningsvedtsegt (KB); LBR gäller all byggnadsverksamhet utanför Köpenhamn och Frederiksberg och KB byggnadsverksamheten i Köpenhamn. Den påverkan som från statsmakternas sida kan göras på bostadsbyggan1

Den senaste upplagan utkom våren 1964 och bär titeln »God bostad i dag och i morgon». Till den refereras i det följande under beteckningen »God bostad».

474 det i Finland sker dels i kraft av byggnadslag och byggnadsförordning, vilka gäller allt bostadsbyggande i landet, dels i kraft av lagar och förordningar rörande sådant bostadsbyggande för vilket statliga lån eller lånegarantier skall utgå. Om en fastighet uppfyller vissa i lag stipulerade villkor kan skattelättnad beviljas dess ägare på hans inkomst av fastigheten. Som motiv för beviljande av bostadslån och lånegarantier anges i lagen om bostadsproduktion av år 1959 en önskan att få till stånd bostäder, vilka med hänsyn till läge, planlösning, teknisk konstruktion och inredning är socialt ändamålsenliga. För att långivningen skall kunna inriktas ändamålsenligt och byggnadskostnaderna hållas nere har det ålagts Arava (statens bostadsproduktionsnämnd) att vid beviljandet av lån tillämpa maximigränser bl. a. beträffande lägenheternas utrustning och kvalitet. Den norska byggnadslagen, som äger giltighet i alla landets städer och i en hel del andra tätorter, innehåller en bestämmelse om att byggnader som är bestämda att bli varaktig uppehållsplats förbunden med nattuppehåll skall vara inredda efter en plan som är godkänd av byggnadsnämnden. I april 1960 framlades ett förslag till ny byggnadslag, ur vilket vissa uppgifter i det följande har hämtats. Kommunerna har dessutom möjlighet att utfärda egna bestämmelser, som kompletterar de för hela riket gällande. Boligdirektoratet ställer för sådana lägenheter, vilkas byggnadskostnader skall finansieras med lån i statens bostadsbanker, ytterligare en del villkor. Hyresbidrag kan utgå till vissa kategorier av barnfamiljer, om deras lägenheter uppfyller vissa krav beträffande utrymme och utrustning. Efter det andra världskrigets slut rådde i Storbritannien och Wales en stor bostadsbrist. För att så snart som möj-

ligt avskaffa den byggdes tillfälliga bostäder av prefabricerade delar; allt byggnadsarbete ställdes under statlig kontroll. År 1949 hade programmet för det tillfälliga bostadsbyggandet realiserats och framtidsprogrammet kunde helt inriktas på permanent bostadsbyggande. År 1953 hade bostadssituationen förbättrats så, att en sanering av slumbebyggelsen ansågs möjlig att påbörja. I Storbritannien uppställdes som mål att 50 000—60 000 slumbostäder skulle ersättas per år. I England och Wales anser sig många lokala myndigheter nu ha realiserat sitt ursprungliga slumsaneringsprogram, under det att man i Skottland synes komma att behöva ytterligare ett antal år för att komma så långt. År 1959 tillsattes på uppdrag av the Central Housing Advisory Committee en subkommitté med uppgift att göra en översyn av de lägenhetsplaner och den utrustning som användes i bostadsbyggandet och även av andra detaljer i bostadsmiljön samt att komma med rekommendationer i olika avseenden. Uppdraget avsåg bostäder i England och Wales, tillkomna såväl i privat som i offentlig regi. Kommittén avlämnade sin rapport i augusti 1961 i en skrift med titeln »Homes for today and tomorrow». Bostadssituationen i Holland var efter det andra världskrigets slut prekär. Nybyggnadsverksamheten hade under kriget legat nere nästan helt och nära en fjärdedel av lägenhetsbeståndet hade helt eller delvis förstörts genom krigshandlingar. Dessa förhållanden jämte en kraftig befolkningsökning samverkade till att åstadkomma en bostadsbrist, som varit svår att häva. För att få största möjliga lägenhetsproduktion utan att behöva ge avkall på kvalitet och utrustningsstandard byggdes s. k. duplexlägenheter, rymliga enfamiljshus, utformade så att de under en övergångs-

475 period kunde bebos av två familjer. Det fastställdes i lag att dessa bostäder inom tio år skulle övergå till att vara bostäder för endast en familj. En ökad sanering inom det befintliga bostadsbeståndet anses angelägen; det h a r beräknats att ca 300 000 lägenheter i dag är i behov av sanering. En stor del av bostadsbyggandet h a r sedan 1945 åtnjutit statligt stöd, för vilket funnits två former, en för sådant bostadsbyggande, som kommer till stånd enligt lagen om bostadsbyggande och som huvudsakligen omfattar produktionen av bostäder för låga inkomsttagare, utförd i regi av bostadsföreningar och kommuner, och en för privat bostadsbyggande. För det förstnämnda garanterar staten regelbundna bidrag, vilkas storlek är beroende bl. a. av den totala golvytan i huset. Till det privata bostadsbyggandet lämnas ett understöd i form av ett engångsbelopp, en s. k. byggnadspremie. Av lägenhetsbeståndet i Västtyskland förstördes under det andra världskriget i det närmaste en fjärdedel, i storstäderna omkring hälften. Efter kriget har till Västtyskland inflyttat ca 12 miljoner personer, vilket betyder att ungefär var fjärde invånare är inflyttad efter kriget. Ansträngningarna på bostadsproduktionen har därför varit stora. De lägenheter som byggdes i Västtyskland under de första åren efter kriget var förhållandevis små och saknade i stor utsträckning sådan utrustning som badrum och centralvärme; det gällde framför allt att fortast möjligt avhjälpa den enorma bostadsbristen. Först när den värsta bristen var hävd och landets ekonomi hade stabiliserats och hushållens ekonomiska resurser dessutom hade förbättrats kunde bostadsbyggandets utrymmes- och utrustningsstandard höjas. Statligt stöd till bostadsbyggandet har sedan krigets slut utgått i två former, dels som ett direkt understöd till s. k.

socialt bostadsbyggande, dels i form av skattelättnader. Syftet med det sociala bostadsbyggandet h a r varit att skaffa goda bostäder för befolkningsgrupper med låga inkomster.

22.2.2. Utrymmesstandard

22.2.2.1.

Sverige

För att en bostad skall vara av god standard i fråga om storlek krävs enligt »God bostad» inte endast att lägenheten och de enskilda rummen har en viss yta utan också att lägenhetsytan är tillräckligt differentierad, framför allt att rumsantalet är tillräckligt. Det antal rum som behövs bestäms i första hand av antalet behövliga sovplatser. Det är önskvärt att alla kan få var sitt sovrum. Under alla förhållanden bör rummen vara så många att högst två personer behöver dela rum, att barn över tolv år av skilda kön kan få skilda sovrum och att ingen behöver ligga i köket eller i vardagsrummet. Bostadsstyrelsen säger i sina anvisningar till bostadslånekungörelsen att enfamiljshus, för att kunna erhålla statligt bostadslån, skall omfatta minst 3 rum och kök och ha en bostadsyta om minst 70 m 2 ; är huset utformat med inredningsbar vind kan dock antalet rum reduceras till två och golvytan till 50 m2. I tvåfamiljshus skall åtminstone den ena lägenheten omfatta minst 2 rum och kök och ha en bostadsyta om 50 m2. Såsom villkor för att familjebostadsbidrag skall kunna beviljas gäller att lägenheten skall innehålla minst 2 rum och kök och ha en yta om minst 50 m 2 ; om antalet boende endast är två kan dock bidrag utgå även för lägenhet om 1 rum och kokvrå med en golvyta om minst 30 m 2 . Dessutom måste lägenheten vara så stor att där icke bor mer än två personer per boningsrum, köket oräknat. Bostadsstyrelsen framhåller i

476 sina anvisningar att lägenheter om 2 rum och kök utan matplats icke kan godtas för en fullständig familj men väl för ensamstående med ett barn. För möjligheterna att erhålla familjebostadsbidrag finns numera inga villkor om viss största lägenhetsyta. I bostadslånekungörelsen finns däremot utsagt att lån till småhus som skall bebos av ägaren icke får ha en golvyta som överstiger 125 m 2 ; undantag från denna bestämmelse kan göras om särskilda skäl föranleder därtill. Något motsvarande maximimått för lägenheter i flerfamiljshus finns inte. Beträffande de olika rummens storlek och planering sägs ingenting vare sig i bostadslåne- eller i familjebostadsbidragskungörelsen. I byggnadsstadgan sägs att rumshöjden i en bostadslägenhet skall vara minst 2,50 m ; lägre rumshöjd än 2,10 m får icke i något fall medges. I »God bostad» anges lämpliga mått för lägenheternas olika rum. Det framhålls också att de olika bostadsutrymmena bör vara dimensionerade så, att de medger en ändamålsenlig möblering och ger tillräckligt utrymme för de funktioner, vartill de är avsedda. Det framhålls att köket bör vara rymligt och utformas med matplats, om sådan inte finns i särskilt utrymme i direkt anslutning till köket. Kökets dimensioner och yta bestäms av inredningsenheternas och matplatsens mått. Om matplatsen på bägge sidor begränsas av väggar är erforderligt breddmått 230 cm, om den på ena sidan begränsas av skåp 260 cm. Kokvrån, som kan vara matlagningsplats för enkelrum och dubbletter avsedda som bostad för småhushåll, bör ha en bredd av 170 cm eller mer, i nödfall 150 cm. I dubbletter för pensionärer bör kokvrån göras så stor att den kan rymma en matplats för två personer. — Vardagsrummet, som utgör familjens samlingsplats, bör ha en yta

om minst 20 m 2 och minst 360 cm:s bredd; helst bör rummet göras större så att man får bättre utrymme mellan de olika möbelgrupperna. I dubbletter, 1-rumslägenheter och enkelrum bör vardagsrummet respektive rummet vara minst så stort som i större lägenhetstyper. — Sovrumsavdelningen i en familjelägenhet kan bestå av ett föräldrasovrum om 15 m 2 (minsta yta 12 m 2 ) och en serie sovrum för en person med ner till 7 m 2 yta; för övriga tvåpersonsrum är minimiytan 10 m 2 . Sovalkover avsedda för en säng bör vara minst 210 X 145 cm och sovalkover för två sängar 210 X 260 cm. — Tambur eller kapprum bör ha en b r e d d av minst 170 cm och ha direkt förbindelse med kök, vardagsrum och toalett- eller badrum. Kapphyllan bör placeras i nisch och bör i familjelägenheter vara minst 100 cm lång. Om sovrumskorridor finns bör den vara minst 100 cm bred. 22.2.2.2.

Danmark

För att statliga lån eller lånegarantier skall kunna utgå får en lägenhetsyta inte överstiga 110 m 2 . Driftsbidrag kan inte utgå för den del av lägenhetsytan som överstiger 85 m 2 och det reduceras till 60 % av det maximala beloppet för sådana lägenheter, vilkas yta understiger 50 m 2 . Lägenheten skall vara så rymlig och planerad på ett sådant sätt att den med hänsyn till varje r u m s tänkta användning utgör en i alla avseenden ändamålsenlig bostad. Statens Byggeforskningsinstitut anger i sina anvisningar för dimensioneringen av bostadens olika rum de möbler som bör kunna beredas plats och de mått som dessa normalt brukar ha. Golvytan i rum och kök skall, oberoende av om lägenheten byggts med statligt stöd eller inte, vara minst 6 m 2 och ha ett kubikinnehåll om minst 15 m 3 . Bumshöjden skall vara minst 2,5 m.

477 LOB och LBR föreskriver att minst ett rum skall ha en yta av minst 18 m 2 ; om det kan ges säkerhet för att lägenheten skall bebos av endast en person kan denna bestämmelse frångås. Enligt KB skall varje lägenhet ha minst ett rum med 15 m 2 :s golvyta. Statens byggeforskningsinstitut anser att ett vardagsrum som skall ha utrymme för ett matbord bör vara minst 375 cm brett och ett vardagsrum utan sådant utrymme minst 360 cm brett. Sov- och arbetsrum skall ha en yta om minst 6 m 2 . Ett av sovrummen bör kunna möbleras med dubbelsäng men också ge möjlighet till en möblering bestående av två enkelsängar. I sovrummen skall, om inte fasta skåp finns, plats beredas för ett klädskåp. Det bör också både i enbädds- och tvåbäddsrum finnas plats för ett arbetsbord. Varje bostadslägenhet skall innehålla ett kök. Detta skall vanligen ha en yta om minst 6 m 2 , men ytan kan minskas till 4 m 2 , om lägenheten är avsedd för högst 2 personer. Enligt LOB skall kök med matplats ha minst 9 m 2 :s golvyta. 22.2.2.3.

Finland

I den år 1959 antagna byggnadsförordningen är stadgat att en bostadslägenhets golvyta inte får understiga 20 m 2 . Ett bostadsrums yta måste uppgå till minst 7 m 2 ; ett utrymme för matlagning, vars yta ej uppgår till 7 m 2 , skall kallas kokvrå. Höjden i bostadsrum och i kokvrå skall vara minst 250 cm; för enskilda rum och för kokvrå må, om särskilda skäl därtill föranleder, höjden minskas till 220 cm. I den nu gällande lagen om bostadsproduktion av år 1953 med vissa ändringar år 1959 är stipulerat att lägenhetsarealen för bostad i hus som skall uppföras med statliga lån eller lånegarantier icke får uppgå till mer än 100 m 2 . Egethem, som skall uppföras

med stöd av bostadslån eller -garantier, får omfatta högst två lägenheter, varav den ena bör bestå av åtminstone 2 rum och kök och ha en yta om minst 50 m 2 . En förutsättning för att skattelättnad skall kunna beviljas är att högst en tredjedel av lägenheterna i en fastighet understiger 50 m 2 (bostäder för åldringar och invalider undantagna) och att ingen lägenhet har en yta som överstiger 120 m 2 . Bostadsbidrag till familjer med barn kan utgå till hushåll som bebor minst 2 rum och kokvrå, när boendetätheten understiger 2 personer per rum (inklusive kök) och golvytan i lägenheten är mellan 45 och 120 m 2 . I en 2-rumslägenhet om minst 50 m 2 och i en 3-rumslägenhet om minst 55 m 2 får boendetätheten dock utgöra 2 personer per rum (inklusive kök) och i lägenheter om minst 6 rum får den även överstiga detta tal. Enligt de detaljföreskrifter som av Arava utfärdats för de bostadslägenheter som skall kunna komma i åtnjutande av statliga lån eller lånegarantier, skall ett vardagsrum ha en minimibredd av 330 cm. I bostadsrum över 10 m 2 skall det finnas möjlighet att ordna två axiala bäddplatser bredvid väggen och i mindre bostadsrum en axial bäddplats. En tambur skall ha en minimibredd av 130 cm, om klädhängaren i fördjupningen är 150 cm lång. Köket skall ha ett ledigt utrymme om 1 m ; dessutom bör i eller i omedelbar närhet av köket finnas en matvrå om 2 x 2 m. 22.2.2Å. Norge Enligt den norska byggnadslagen skall boningsrum och kök ha en höjd av minst 2,5 m ; i småhus kan dock höjden inskränkas till 2,35 m. Rummens och kökens golvyta skall vara minst 6 m 2 . Kökets bredd måste uppgå till minst

478 1,8 m. Boligdirektoratet kräver dessutom för de byggnadsföretag som skall finansieras med statliga lån att de olika rummens och kökets golvytor är så stora och disponerade på ett sådant sätt att de möjliggör en ändamålsenlig möblering och användning av rummen. Bostadens entrérum skall enligt boligdirektoratets krav ha en bredd av minst 120 cm och sovrumskorridorer en bredd av minst 100 cm. I familjelägenheternas entrérum bör plats finnas bl. a. för en garderob av minst 100 cm:s längd. Boligdirektoratet har fastställt maximiytor för sådana lägenheter för vilka statliga lån kan utgå. För friliggande småhus (inklusive kedjehus) i 1% eller 2 våningar får lägenhetsytan icke överstiga 100 ms, för vertikalt delade hus (inklusive radhus) i lx/2 eller 2 våningar 90 m2, för enfamiljshus och vertikalt delade hus i en våning 80 m» och för lägenheter i ett plan i flerfamiljshus 70 m 2 . Maximiytorna 90 och 80 m2 förutsätter att bostaden innehåller tre sovrum. Om bostaden endast har två sovrum räknas med motsvarande mindre yta. Maximiytan 70 m 2 gäller lägenheter om 3 rum och kök; gränsen får överskridas, om det anses lämpligt att bygga lägenheter med större antal rum. 22.2.2.5. Storbritannien och Wales I »Homes for today and tomorrow» ges en ökning av lägenhetsytan högsta prioritet bland de faktorer som skall beaktas i det framtida bostadsbyggandet. Det framhålls att en ökning av bostadsutrymmet är en god investering på längre sikt, eftersom lägenheter vilkas yta är tillräcklig även enligt framtida normer kan antas lämpa sig för moderniseringar av skilda slag. Kommittén ansåg det inte lämpligt att uttrycka den eftersträvade lägenhetsstorleken i ett visst antal rum för olika ändamål; ett sådant förfarande

skulle, menade man, kunna h i n d r a en flexibilitet vid den konkreta utformningen av de skilda lägenheterna och även i brukandet av dem. Lämpligare var att med hänsyn till de förväntade behoven hos de olika personer som kunde tänkas komma att bo i en viss lägenhet bestämma en minimistorlek för hela denna. Sedan var det arkitekternas uppgift att ge lägenheten en sådan planlösning och utrustning som kunde tillfredsställa behovet hos de boende. I lägenheterna måste finnas en plats, där hela familjen kunde samlas, och också utrymmen, där de olika familjemedlemmarna kunde ägna sig åt sysselsättningar som krävde avskildhet och lugn. Vidare borde tillses att lägenhetsutrymmet tillät en bättre planlösning och utrustning av köket än som hittills förekommit; i köket borde finnas plats att inta åtminstone vissa måltider. De ytor som var avsedda för passage inom lägenheten borde utvidgas i jämförelse med dagens standard och likaså utrymmena för förvaring. De synpunkter som framfördes beträffande lägenhetsstorlek ansågs gälla i lika hög grad lägenheter i flerfamiljshus och i enfamiljshus; ytan i de förra borde bringas i paritet med den i enfamiljshusen vanligen förekommande. Familjelägenheterna borde avpassas så att de kunde användas av familjer i olika stadier av livscykeln. I en lägenhet avsedd för fyra personer borde åtminstone ett rum kunna ge avskildhet och frihet från störningar från den övriga delen av lägenheten. Minimiantalet sovrum i en sådan lägenhet var två; lämpligast var dock om varje ungdom och vuxet barn hade ett eget rum. Sovrummen borde utformas så att de kunde användas även för andra ändamål än sömn. De möbler som borde kunna beredas plats i de olika sovrummen och i vardagsrummet angavs. Beträffande kö-

479 sätt som i lägenheter, avsedda för familjer med barn. Den minsta totala ytan i en tvåpersonslägenhet borde vara 45 m 2 , vartill kom förvaringsutrymmen på mellan 3 och 4 m 2 , delvis inom, delvis utom lägenheten. För enpersonshushåll föreslogs en lägenhetstyp, bestående av ett kombinerat vardags- och sovrum. Minimiytan för en sådan lägenhet borde vara 30 m 2 ; utöver detta utrymme borde finnas förvaringsutrymmen på minst 0,7 m 2 inom och minst 2 m 2 utom lägenheten.

ket framhölls att det utrymme som skulle reserveras för matplats lämpligen borde utformas som ett särskilt matruin i anslutning till köket. Även i vardagsrummet borde dock utrymme finnas för en matplats. Golvytan i en lägenhet, avsedd för fyra personer, borde uppgå till minst 67—74 m 2 (variationen beroende på i vilken hustyp lägenheten var inr y m d ) . Dessutom skulle till lägenheten höra förvaringsutrymmen på 3—5 m 2 , en del inom lägenheten och en del i källare, på vind etc. F ö r makar utan barn ansågs en lägenhet bestående av vardagsrum, sovrum och kök vara lämplig. Större antal rum kunde dock stundom komma att efterfrågas av denna hushållskategori, t. ex. av makar som ville ha möjlighet att tillfälligt ta emot vuxna barn. Vardagsrummet borde vara så utformat att det möjliggjorde olika slags sysselsättningar. Sovrummet skulle ha utrymme för två sängar. De övriga möbler som borde kunna beredas plats i sovrummet angavs och likaså de möbler som skulle rymmas i vardagsrummet. Plats för måltider ansågs lämpligt att arrangera på samma

22.2.2.6. Holland I lägenheter i flerfamiljshus och i enfamiljshus med golv av stenmaterial, byggda enligt lagen om bostadsbyggande, skall bruttovåningshöjden, om våningen innehåller vardagsrum, vara 2,80 m och för andra våningar, om de innehåller kök eller sovrum, 2,60 m. F ö r andra hus, byggda enligt denna lag eller andra allmänna statliga förordningar, gäller 2,80 m som minimimått. För familjelägenheter avsedda för olika antal boende är följande minimimått (i m 2 ) obligatoriska:

Förvaringsutrymmen

2 personer (äldre) 2 » (normal familj) 3 » (äldre) 3 » (normal familj) 4 » (två s o v r u m ) . . 4 » (tre sovrum) . . 5 6 7 8 9 10

» » » » » r>

i

»

»

Vardagsrum

Kök

Sovrum

12 14 14 15 16 16 16 16 16 18 18 18 18 18 18

3 4 3 4 4 4 4 4 4 5 5 6 6 6 6

9 9,5 14 14 16,5 18,5 21 24,5 27 31,5 35 37,5 42 45,5 48

Summa bostadsenfamiljsyta hus

26,5 32 34 36 39 40,5 46 49 54 60 65 70 75 80 84

3 3 4 5 5 5 6 6 7 7 8 8 9 9 9

per bostad i flerfamiljshus 3 3 4 4 4 4 5 5 6 6

— — — — —

480 För ett eventuellt andra vardagsrum anges 7 m2 som minimimått. Sovrum för makar skall vara minst 9,5 m2, andra sovrum för två personer 7 m 2 , för en person 4,5 m 2 och för tre personer 10,5 m 2 . För andra än familjelägenheter anses den lämpliga lägenhetsytan vara (i m 2 ) :

nya lägenheter ensamstående hushåll om 2 personer hashåll om 3 personer för varje ytterligare person

för 1 person (i kombinerat vardags- och sovrum) för 1 person (i vardagsrum och sovrum) för 2 personer För lägenheter i pensionärshem gäller följande minimiytor (i m2): för kombinerat vardags- och sovrum 1 person 2 personer för vardagsrum 1 person 2 personer för sovrum 1 person 2 personer

Beträffande de krav i fråga om utrustning som skall ställas på en bostadslägenhet av god standard säger bostadsstyrelsen i sina anvisningar till bostadslånekungörelsen att i lägenheten skall finnas vatten- och avloppsledningar, wc, anordningar för centraluppvärmning och bad, tillfredsställande köksutrustning och tillräckliga biutrymmen. Ungefär på samma sätt har kraven formulerats på de lägenheter, för vilka familjebostadsbidrag kan utgå. I »God bostad» understryks vikten av att sanitärutrustningen i bostaden är så riklig att den kan tillfredsställa även de ökade krav på utrymme och utrustning för den personliga hygienen som nu alltmer gör sig gällande. Normalstandard som inte kan underskridas är i dag i lägenheter med sovrum för 5 eller flera personer badrum med tvättställ och w c jämte separat toalettrum med tvättställ och wc. I mindre lägenheter är normalstandarden ett badrum med tvättställ och wc. Lägenheter i två plan bör ha toalettmöjligheter i båda planen. Pensionärsbostäder kan möjligen utrustas med duschrum i stället för badrum men det bör ha sådana mått att ett badkar senare kan installeras. I kategorihus med enkelrum för studerande ungdom kan duschrum eller eventuellt endast ett tvättställ vara tillfyllest, om gemensamma toalett- och badrum anordnas i fastigheten. Lämplig köksinredning anges i »God bostad» dels för bostäder med sovrum för 2 eller flera personer (2 eller flera r u m och kök), dels för smålägenheter

22.2.2.7.

16,5 18 24,5

10,5 14,5 10 12 4,5 9

Västtyskland

För den statsunderstödda bostadsbyggnadsverksamheten i Västtyskland har funnits bestämmelser om maximal golvyta. För det sociala bostadsbyggandet är ytan i egethem med en lägenhet för närvarande maximerad till 120 m 2 , i sådana med två lägenheter till 160 m 2 (för båda lägenheterna tillsammans), i ägarelägenheter i flerfamiljshus till 120 m 2 och i hyreslägenheter till 85 m 2 . För sådana lägenheter, för vilka stöd i form av skattelättnad utgår, får lägenhetsytan överstiga den för det sociala bostadsbyggandet maximala med 20 %. Årliga bostadsbidrag i form av hyresbidrag eller årskostnadsbidrag kan under vissa omständigheter utgå till de boende. Bidraget anknyts till »behövlig» lägenhetsyta, vilken är differentierad med hänsyn till antalet boende och något olika i gamla och nya lägenheter. Den utgör för gamla lägenheter ensamstående hushåll om 2 personer för varje ytterligare person

högst 35 m2 » 50 m2 » 15 m2

högst 30 m22 » 45 m2 » 60 m » 10 m2

22.2.3. Utrustningsstandard och kvalitet 22.2.3.1.

Sverige

481 (1-rumslägenheter samt dubbletter och enkelrum). Inredningen bör planeras med utgångspunkt från den av Sveriges standardiseringskommission (SIS) fastställda Svensk standard för köksinredning. Kök i bostäder med sovrum för 2 eller flera personer bör ha spis, diskbänk och därmed kombinerad arbetsbänk, arbetsbänk för bakning, bänkskåp för grytor, väggskåp för förvaring av porslin, beredningskärl, specerier m. m., två högskåp för matförvaring, det ena friskluftsventilerat, det andra innehållande kylskåp med minst 100 1 volym, frysskåp eller plats och eluttag för sådant, reservplats för en framtida komplettering av köksutrustningen. Kök eller kokvrå i mindre lägenheter bör ha spis med avställningsyta, diskoch arbetsbänk samt bänkskåp, väggskåp, skåp för kylskåp, friskluftsventilerat skafferiskåp. F ö r förvaring bör inom lägenheten finnas garderobsskåp, skåp för linne och andra klädartiklar samt städskåp och medicinskåp; i SIS finns typer för sådana enheter. Dessutom bör i lägenheten finnas fast inredning för förvaring av smutstvätt. Lämpliga dimensioner för dessa olika enheter anges i »God bostad». Tvättarbetet kan till en del skötas i gemensamhetsanläggningar eller lämnas bort, men även inom en lägenhet måste möjligheter finnas att utföra en hel del tvättarbete. I ett badrum kan endast viss lättare tvätt utföras; för att även tyngre tvätt skall kunna utföras inom bostaden krävs ett därför avsett särskilt utrymme, antingen ett separat rum eller en speciell, från de ordinarie inredningsenheterna väl skild, tvättdel av kök eller badrum. Tvättutrustningen bör åtminstone bestå av tvättbänk med tvättho för handtvätt och avläggning samt fläktventilerat torkskåp eller annan torkplats 31—412899

med droppuppsamling. Lämpligt är att det även finns tillgång till en för några hushåll gemensam tvättmaskin och centrifug samt mangel på icke alltför långt avstånd. I småhus bör i tvättutrustningen även ingå en automatisk cylindertvättmaskin med en kapacitet av 3—5 kg och helst också en mangel. Tvättbänk och torkskåp bör ingå i alla lägenheter, under det att tvättmaskin och mangel bör anskaffas av hushållen själva. Lägenheter i flerfamiljshus bör ha en balkong, väl skyddad för vind och insyn. Om balkongen skall rymma en liten matplats bör den ha ett djup av minst 140 cm och en längd av omkring 200 cm. Bostadsstyrelsen har ansett det befogat att ägna ett särskilt kapitel i sin skrift åt frågan om ljudisoleringen och ett åt bostadens klimat, faktorer som båda hänförs till bostadens hygien. Det sägs beträffande utifrån kommande buller att möjligheterna att genom ljudisolering skydda bostaden från sådant är begränsade. Därför är det viktigt att uppmärksamhet ägnas åt lokaliseringen av bostadsområdena, så att man undviker att lägga dessa i närheten av kommunikationsleder och bullrande industrier. Man bör också tänka på att orientera bostaden så, att sovrummen vänds från bullerkällorna. Bullerstörningar inom lägenheten kan man reducera genom lämplig planlösning. Uppmärksamhet bör ägnas åt ventilationsanläggningarna, som i moderna lägenheter kan ge upphov till bullerstörningar, och till de sanitära installationerna. Uppvärmningssystemet kan i småhus vara störande och pannrummet måste därför isoleras väl från bostadens övriga rum. Beträffande stegljudsisolering hänvisar man till byggnadsstyrelsens meddelande 1962:1. Ett grundvillkor för god ljudisolering är att byggnadsarbetet görs omsorgsfullt.

482 Beträffande inomhusklimatet sägs att en bostad skall ha en väl avvägd temperatur, vara dragfri och ha en luftomsättning som förhindrar fuktighet och dålig lukt. Värmekroppar och varmluftintag skall utformas och placeras så att de som vistas i bostaden får en känsla av jämn lufttemperatur. I varje rum skall det finnas möjlighet att sänka temperaturen för den som så önskar. Solighet i en lägenhet är en värdefull egenskap, för vilken förutsättningar måste skapas redan i stadsplanearbetet. Orienteringen av huskropparna och lägenheternas planlösningar är andra förutsättningar. Två lägenheter per trappplan gör lägenheterna mera soliga än om fler lägenheter inryms per trappplan. Detaljerade instruktioner om de elektriska installationernas lämpliga utformning finns i ett avsnitt av »God bostad». Allmänt framhålls att de skall vara så planerade och utförda att de redan från början tillåter anslutning av alla de hushållsapparater, som kan behövas i dag och också ger en marginal för framtida nyanskaffningar.

22.2.3.2. Danmark KB fastslår att boningsrum med hänsyn till såväl läge som inredning, tillgång till ljus och luft, trappa, utgång till det fria, fuktfrihet och uppvärmning skall uppfylla sådana krav som hänsyn till hälsa och brandskydd kräver. En lägenhet skall vara genomgående och ha fönster på två motstående fasader, om den inte har möjligheter till effektiv genomluftning på annat sätt. Boningsrum, utom sovrum, skall om möjligt vara vända mot söder eller väster (LOB). Minst ett rum, företrädesvis det största, skall kunna få solbelysning i rimlig omfattning. Varje lägenhet skall enligt LBR vara

utrustad med w c och ha plats för badkar eller dusch; KB föreskriver endast wc. Statens byggeforskningsinstitut anser att ett badrum för att underlätta småtvätt och badande av barn bör utrustas med badkar. I lägenheter med 3 eller flera sovrum bör det enligt byggforskningsinstitutets riktlinjer förutom badrum finnas separat wc-rum med handfat. Wc-rummet skall ha en yta om minst 80 X 125 cm. Om badkar eller dusch och w c inrymmes i samma rum skall detta ha en golvyta om minst 2,5 m 2 . Lägenheter, för vilka statligt stöd skall utgå, får icke ha lyxkaraktär men skall vara utrustade med vanliga moderna bekvämligheter. Köket skall innehålla köksbord med arbetsplats och diskho, förvaringsutrymme för köksredskap, porslin och specerier samt skafferi. Där skall också finnas matlagningsplats (eller plats för spis) samt utrymme för installation av kylskåp (LOB och LBR). Normer för dimensioneringen av dessa utrustningsdelar har utarbetats av byggforskningsinstitutet. Spis ingår i regel i den fasta köksutrustningen, under det att kylskåp är en detalj, som lägenhetsinnehavaren själv vanligen får svara för; statslån utgår icke för installation av kylskåp. En lägenhet skall innehålla förvaringsplats för rengöringsredskap m. m., fasta garderobsskåp, klädkammare eller plats för lösa skåp med en kapacitet på 60 cm:s klädstång per boningsrum, inklusive kök; i förstugan eller i anslutning till denna skall finnas plats för ytterkläder (LBR och LOB). Byggforskningsinstitutet har utarbetat normer även för skåputrymmenas dimensionering. Balkonger bör placeras mot söder eller väster och ha skydd mot insyn och ljud från grannbalkonger. De skall vara så stora att de åtminstone kan möbleras med ett bord och 3—4 stolar.

483 22.2.3.3. Finland I den finska byggnadsförordningen är stadgat att planeringen av bostadslägenheterna och deras fasta inredning bör vara ändamålsenlig. En bostadsbyggnads ytterväggar och botten- och vindsbjälklag skall ha tillfredsställande ljudisolering och skydd mot andra olägenheter. Huvudfönster i boningsrum skall vetta direkt mot gata eller allmänt område eller mot gårdsplan; fönstren i ett rum skall vara så anbragta, att de inte endast vetter mot norr. Vidare är stadgat att varje bostadslägenhet skall ha avträde. I lagen om bostadsbidrag till familjer med barn är stadgat att lägenhetens läge, planering, utrustning och skick bör motsvara de fordringar som skäligen kan ställas på en familjebostad. En lägenhet i ett mer än 20 år gammalt hus kan anses motsvara fordringarna på en familjebostad endast om den är försedd med centralvärme, vattenledning och avlopp. Enligt de av Arava utarbetade normerna för bostadsbyggandet skall varje lägenhet i flerfamiljshus vara försedd med centralvärme, r i n n a n d e varmt och kallt vatten samt b a d r u m ; i 1-rumslägenheter får dock endast finnas sittbadkar och i övriga lägenheter badkar om högst 150 cm:s längd. För enfamiljshus har man tvingats anpassa normerna för utrustningsstandarden efter de lokala förhållandena. I kök och kokvrå skall finnas en diskbänk av rostfritt stål; under diskbänken skall finnas skåp. Vidare skall finnas antingen en elspis med högst fyra plattor eller en gasspis med högst tre lågor och i båda fallen en ugn. Dessutom skall i köket finnas en arbetsbänk med skåp nedanför, överskåp över såväl disk- som arbetsbänk, ventilerat matskåp samt plats för kylskåp, vilket dock inte ingår i den fasta lägenhetsutrustningen.

Förvaringsutrymmen skall finnas, som uppgår till minst 3 % av lägenhetsytan. Minimibredden för en tvåradig klädkammare skall vara 130 cm och för en enradig 110 cm. Garderober skall ha ett djup av minst 55 cm. I alla lägenheter med undantag av 1-rumslägenheter skall finnas ett städskåp om minst 55 cm:s djup. Balkonger är inte tillåtna i 1-rumslägenheter.

22.2.3A.

Norge

Enligt förslaget till ny byggnadslag skall för bostadslägenheter särskilt tillses att ljusförhållanden, isolering, uppvärmning och ventilation är ordnade på ett tillfredsställande sätt. Om betingelser finns för installerande av vattenklosett kan kommunstyrelse efter att ha hört hälsovårdsnämnd och byggnadsnämnd påbjuda att så sker. Byggnadsnämnden i Oslo har fastställt att torrklosetter måste inrymmas i särskilda byggnader på minst 3 m:s avstånd från fönster i boningsrum. För att ett byggnadsföretag skall kunna erhålla lån i de statliga bostadsbankerna krävs att varje lägenhet är utrustad med bad- eller duschrum och w c ; bad och w c skall vara åtskilda, om lägenheten är planerad för ett hushåll om mer än 4 personer. Plats skall finnas för tvätt, torkning och efterbehandling av kläder, om det inte finns gemensamhetsanordningar för detta, och för förvaring av kläder, matvaror, bränsle och sportutrustning. I eller i närheten av varje sovrum b ö r det finnas ett skåputrymme om 60 x 10O cm per person. I köket skall finnas skafferi, städskåp, diskbänk med slasktratt, arbetsbänk och skåp för förvaring av porslin och grytor samt plats för kylskåp och spis. Som regel ingår inte spis och kylskåp i kö-

484 kets fasta utrustning utan får bekostas av hushållen. Byggnadslagen föreskriver att om avståndet mellan byggnadslinjerna är minst 12 m byggnadsnämnden må tillåta att det anbringas balkonger eller liknande. Dessa får i allmänhet inte skjuta ut från huskroppen mer än 0,8 m och inte ha en sammanlagd längd som överstiger en tredjedel av fasadens längd.

22.2.3.5. Storbritannien och Wales Närmast i betydelse efter en ökning av lägenhetsytan satte den engelska bostadskommittén utrustningen med bättre uppvärmningsanordningar i lägenheterna. Minimistandard för en godtagbar uppvärmningsanordning borde vara att anordningen var i stånd att värma upp kök och utrymmen som användes för passage till ca 13° C och bostadsutrymmen till ca 18° C, då utomhustemperaturen uppgick till ca — 1 ° C. Uppvärmningsanordningen borde vara sådan att lägenhetsinnehavaren själv kunde kontrollera kostnaderna. Badrum och wc borde finnas i varje lägenhet. I lägenheter avsedda för högst 3 personer kunde badrummet kombineras med wc, under det att i enplanslägenheter avsedda för 4 eller flera personer wc borde vara skilt från b a d r u m ; i övriga lägenheter borde det finnas två wc, varav det ena kunde vara kombinerat med badrum. Köken borde vara utformade med tanke på i vilken ordning olika arbetsmoment vanligen utfördes i dem. Förvaringsutrymmena borde placeras där de olika i dem placerade föremålen skulle användas. Åtminstone 2,3 m 3 sådana utrymmen borde finnas i eller i anslutning till köket i en 4- och 5-personslägenhet och nästan lika mycket i mindre lägenheter. Ett kallt skåp för matvaror borde finnas, så placerat att det

inte hindrade en god planlösning av den övriga delen av köket. Utvecklingen syntes gå mot inbyggda garderober. Det föreföll dock fortfarande vara vanligt att även yngre familjer hade ett löst klädskåp med sig, när de flyttade in i en lägenhet; det framstod därför som viktigare att få fasta garderober inmonterade i andra rum än i det för makar avsedda sovrummet. Ett linneskåp i närheten av varmvattencisternen borde också finnas och plats för ytterkläder i närheten av huvudingången till lägenheten. Kommittén ansåg det svårt att planera förvaringsutrymmenas storlek för olika typer av hushåll, eftersom man föga visste om den mängd ting som brukade förvaras; man rekommenderade därför att en undersökning gjordes därom. En undersökning hade visat att det i en lägenhet avsedd för 5 personer behövdes ca 15 elektriska uttag; deras placering i rummen var av stor vikt. Med hänsyn till en i framtiden eventuellt ökad användning av elektriska apparater rekommenderade kommittén att en sådan lägenhet utrustades med minst 20 uttag, varav några kunde vara dubbla. Fördelningen av väggurtagen borde vara följande: i arbetsdelen av köket 4V i matrummet 2 (minst 1), i vardagsrummet 5 (minst 3), i det första (eller enda) sovrummet för två personer 3 (minst 1), i övriga tvåpersonsrum 2, i enpersonsrum 2, i hall 1 och i garage 1. Värmeisoleringen var ofta dålig; tätningslister vid ytterdörr och andra arrangemang som utestänger drag var sällsynta. Efterfrågan på sådana ting från bostadskonsumenternas sida hade emellertid varit stor och 700 lokala myndigheter hade antagit en förordning som ställde krav på högre isoleringsstandard. Ventilationen i bostäderna måste ägnas uppmärksamhet, när man införde

485 uppvärmningsmetoder som onödiggjorde skorstensrör. Ängbildning i kök var ett utbrett och allvarligt problem, som delvis kunde väntas få sin lösning, när uppvärmningsförhållandena förbättrades i lägenheterna. Men även andra åtgärder kunde visa sig erforderliga, t. ex. insättande av dubbla glas i fönstren, speciell behandling av väggytor och utsug av luft, lämpligen genom kåpa över den plats där vattenångan producerades. En balkong ansågs vara en värdefull utrustningsdetalj, men då kostnaderna för sådana var förhållandevis höga borde de vägas mot kostnaderna för ökat utrymme och för olika utrustningsdetaljer och valet ske omsorgsfullt. Om balkonger byggdes borde de erhålla sådana dimensioner att de kunde möbleras med solstolar och r y m m a en barnvagn. Ljudisoleringen måste ägnas ökad uppmärksamhet i det framtida bostadsbyggandet. 22.2.3.6. Holland Varje familjelägenhet måste, såvida inte anslutning till vattenledning är omöjlig att ordna, vara försedd med ett utrymme med vatten- och avloppsrör, i vilket ett badrum kan inredas. Om inte badrummet ligger i direkt anslutning till ett sovrum skall det vara försett med ett utrymme för av- och påklädning. Toaletter bör om möjligt vara utrustade med vattenspolningsanordning; om sådan inte går att ordna måste de ha öppningsbart fönster. I flerfamiljshus är toaletter utan vattenspolningsanordning ej tillåtna. Det är inte tillåtet att kombinera badrum och w c i lägenheter avsedda för 4 eller flera personer, om inte lägenheten har ytterligare ett wc. Även a n d r a lägenheter än familjelägenheter skall vara utrustade med w c och badmöjlighet och med ett väggfast handfat med anslutning till vatten- och

avloppsledningar. Dessa utrymmen får vara kombinerade. Skåp måste placeras så att de är effektivt spridda över lägenheten, lämpligen ett i eller i närheten av varje vardags- och sovrum; i flerfamiljshus är detta ett krav. Om inte skåp kan ordnas på detta sätt, måste rummets yta ökas med 0,5 m 2 . Dessutom måste det finnas förvaringsutrymmen inom lägenheten för specerier, porslin, köksredskap, bränsle m. m. Pensionärslägenheter skall innehålla minst ett skåp per person, varav ett måste vara utformat som garderob med hyllor. Familjelägenheter i flerfamiljshus måste vara försedda med balkong, minimiyta 2 m 2 , om inte köket h a r förbindelse med en trädgård som tillhör lägenheten. 22.2.3.7.

Västtyskland

För det sociala bostadsbyggandet i Västtyskland gäller följande minimifordringar beträffande lägenhetsutrustning: lägenheterna skall vara utrustade med hall och ytterdörr; matlagningsutrymme med tillräckliga vädringsmöjligheter, vattentappningsställe och sköljho, anslutningsmöjlighet för kolspis och gas- eller elektrisk spis samt vädringsbart skafferi eller matskåp; nutida sanitära anläggningar; bad eller dusch samt tvättfat; tillräckliga förvaringsutrymmen; anslutningsmöjlighet för kamin eller likvärdig uppvärmningsanordning till ett antal av minst en för varje rum utom köket; elektriska vägguttag. I tvåfamiljshus, där den ena lägenheten är av underordnad betydelse i förhållande till huvudlägenheten, kan vissa avvikelser från dessa normer tilllåtas. Det är t. ex. inte nödvändigt att

486 den mindre lägenheten har bad eller dusch om den har ett större tvättfat. Toalett måste dock finnas i båda lägenheterna. 22.2.4. Hustyper

22.2A.1.

Sverige

I »God bostad» understryks vikten av en riktig fördelning av nybebyggelsen på flerfamiljshus och olika slag av småhus. Småhusens positiva egenskaper framhålls och i en särskild skrift (»Bo i småhus») har bostadsstyrelsen samlat allehanda synpunkter på småhusbebyggelse, på valet av hustyp och på planlösningen av bostaden samt på utformningen av trädgården och småhusområdet som helhet; ett kapitel ägnas åt synpunkter på ombyggnad av äldre småhus. I mindre städer och tätorter sägs flerfamiljshus i en, två eller tre våningar vara lämpliga; de är lätta att anpassa till naturen och till äldre stadsmiljöers lågbebyggelse. Tvåvåningshusen har stundom ansetts vara ekonomiskt oförmånliga, men bostadsstyrelsen framhåller att det funnits exempel på ur tekniska och ekonomiska synpunkter goda lösningar av problem som sammanhänger med tvåvånings flerfamiljshus. Bostadsstyrelsen har inte tagit ställning till om höghuset är en lämplig bostadsform eller ej eller till om det lämpar sig bättre för vissa kategorier av hushåll än för andra. I »God bostad» sägs emellertid att erfarenheterna har jävat påståendet att det skulle ställa sig ekonomiskt fördelaktigare att bygga lägenheter i höghus än i låga lamellhus. 22.2A.2.

Danmark

I Danmark byggs en hel del småhus för uthyrning; uppförandet sker i de kooperativa bostadsföreningarnas regi.

Statslån och statsgaranterade lån kan normalt endast utgå till småhus, vilkas byggnadskostnader icke överstiger ett visst belopp, olika i tätorter och på landsbygd. Den privata sektorn bygger utan statliga subventioner småhus, vilka är avsedda att bebos av ägaren. Innehav av egna småhus gynnas skattetekniskt genom fördelaktiga avdragsvillkor. 22.2A.3.

Finland

I Finland har staten genom att bevilja tilläggslån till Aravalån gynnat byggande av enfamiljshus, framför allt för barnfamiljer. Bostadsbidrag till barnfamiljer kan däremot endast utgå till dem som bor i hyreslägenheter. En statlig kommitté har emellertid frågan om bostadsbidrag till barnfamiljer under utredning och en utvidgning av bidragsrätten till andra kategorier av boende kan förmodas bli resultatet av dess arbete. 22.2AA.

Norge

Genom lån i Husbanken finansieras produktionen av friliggande enfamiljshus. Andra förhållandevis vanliga former av småhusbebyggelse är radhus och vertikalt delade tvåfamiljshus. Enligt byggnadslagen skall bostadshusens våningsantal bestämmas med hänsyn till vad som är vanligt på orten i fråga. I trakter med öppen bebyggelse bör som regel icke tillåtas mer än två våningar; ett större våningsantal bör endast tillåtas när utvecklingen gör det nödvändigt, särskilt i de större städernas centrumbebyggelse. Bostads- och arbetsrum får icke inredas i mer än fyra våningars höjd, källare och vind medräknade, om icke särskilt kommunalt beslut härom föreligger; i de största städerna har sådant beslut fattats. Utan kommunalt beslut får icke heller den totala hushöjden överstiga 15 m.

487 22.2A.5. Storbritannien och Wales De statliga myndigheterna har sedan lång tid tillbaka uppmuntrat egnahemsägandet. Under den senaste 10-årsperioden har emellertid trots detta en viss tillbakagång skett i produktionen av enfamiljshus. De kommunala myndigheterna i England och Wales ökar för närvarande proportionen av lägenheter i flerfamiljshus, särskilt i de fall det gäller att återuppbygga förstörda områden i tättbefolkade centra. Husen byggs också högre än tidigare. I Skottland har det trängande behovet av bostäder mötts genom att man under perioden 1945—50 ägnat två tredjedelar av sina byggnadsprogram åt upprättandet av 4-våningshus med 3-sovrumslägenheter, och under 1950-talet ägnades mer än hälften av byggandet åt 3-våningshus med 2-sovrumslägenheter för efter kriget bildade mindre hushåll. Den av the Central Housing Advisory Committee tillsatta subkommittén utgick ifrån att flerfamiljshusbyggandet skulle komma att öka i relativ betydelse i framtiden. Kommittén framhöll att den utrustningsstandard som de på senare

tid byggda flerfamiljshusen fått hade varit hög. Det var emellertid också problem förknippade med det ökade flerfamiljshusbyggandet, vilka måste beaktas: utrymmesstandarden tenderade att bli mindre än i småhusen, omgivningarna kring bostadshusen måste utformas på ett tillfredsställande sätt, kraven på utrymningsvägar som skulle användas i händelse av brand måste rationaliseras osv. 22.2A.6. Holland I Holland har småhusbyggandets andel av det totala bostadsbyggandet minskat något under senare år. Uppförandet av s. k. duplexhus har nu upphört och de tidigare byggda övergår successivt till att bli enfamiljshus. 22.2A.7. Västtyskland I den andra bostadsbyggnadslagen (av år 1956) fastställdes att det borde byggas egnahemslägenheter i sådan utsträckning att alla som önskade bo i sådana också kunde få göra det. Man har därför sökt åstadkomma familjeegnahem, som är lämpade för familjer i alla inkomstklasser.

K A P I T E L 23

För produktionen angelägna områden för standardhöjning — diskussion om avvägningar

I avdelning I i detta betänkande h a r vi visat att efterfrågetrycket från bostadskonsumenterna som en följd av realinkomsternas ökning kan väntas öka kraftigt under den 15-årsperiod vi har uppmärksamheten riktad på. Förutom den med inkomsterna successivt ökande efterfrågan skall den uppdämda efterfrågan som i dag finns tillfredsställas, om balans skall kunna nås på bostadsmarknaden. Räkneexemplet i kap. 7 antyder att, om bostadskostnaderna stiger i samma takt som den allmänna prisnivån, i runda tal 3 200 000 lägenheter med tillsammans 12 500 000 rumsenheter skulle efterfrågas år 1975, vilket innebär att antalet lägenheter skulle behöva öka med drygt 600 000 och antalet rumsenheter med kanske 3 400 000. En stor del av de lägenheter som fanns 1960 kommer emellertid inte att ha en utrymmes- och utrustningsstandard som tillfredsställer 1970-talets bostadskonsumenter, varför nyproduktionen och ombyggnadsverksamheten fram till 1975 måste resultera i väsentligt flera lägenheter och rumsenheter. Enligt det högsta saneringsantagandet i tab. 7.9, vilket inte torde överdimensionera efterfrågeökningen och den uppdämda efterfrågan med avseende på utrustningsstandard, skulle det under 15-årsperioden 1960—1975 behöva nyproduceras inalles mer än 1 500 000 lägenheter, omfattande omkring 6 500 000 rumsenheter. Dessutom kan en viss nyproduktion komma att visa sig erforderlig som en

följd av statliga stödåtgärder till i bostadsavseende eftersatta grupper av befolkningen. Ansträngningarna på landets resurser, framför allt på arbetskraft och planeringskapacitet, kommer att bli stora; det är därför nödvändigt att på något sätt gradera angelägenheten av de olika områdena för standardhöjning inom bostadssektorn. I det följande ger vi våra rekommendationer beträffande sådana avvägningar; som utgångspunkt för de synpunkter vi framför h a r vi i huvudsak haft bostadskonsumenternas erfarenheter och önskemål så som de kommit till uttryck i olika, tidigare refererade undersökningar. 23.1.

Utrymme

—

kvalitet

Analysen i kap. 7 och referaten i kap. 21 av olika statistisk-sociologiska undersökningar rörande bostadspreferenser har visat att bostadsefterfrågan i hög grad inriktas mot ökat utrymme. Utrymmesstandarden kan väntas öka på två sätt, dels genom en ökad hushållssprängning, vilken ökar de relativa andelarna av småhushåll i yngre och äldre åldersklasser, dels genom att hushåll av viss given typ kommer att efterfråga större lägenheter, flera rumsenheter, än de för närvarande har. Även efterfrågan på utrustning och kvalitet är stor och kan väntas öka kraftigt, n ä r inkomsterna ökar; sambandet mellan inkomst och andelen hushåll som bor i

489 kvalitetsgrupp 1 var enligt 1960 års bostadsräkning starkt. I grova drag kan flyttningsriktningen sägas gå från låg kvalitet till hög och därefter från låg utrymmesstandard till högre. I tab. 7.9 h a r ett försök gjorts att storleksfördela det nytillskott av lägenheter och rumsenheter, som vid olika antaganden om ersättningsproduktionens storlek enligt våra kalkyler skulle behöva åstadkommas under 15-årsperioden 1960—1975 för att vid periodens slut bostadsmarknaden skall ha bringats i balans med avseende såväl på lägenhetsantal som på utrymmesstandard; antagandet om en ersättningsproduktion som svarar mot samtliga lägenheter i kvalitetsgrupperna 4—7 enligt 1960 års bostadsräkning (det högsta alternativet i tab. 7.9) är det som torde komma närmast vad våra kalkyler över utrustningsstandardefterfrågans utveckling synes stanna vid. Vid en ersättningsproduktion enligt det sistnämnda alternativet skulle fördelningen efter storlek av lägenhetstillskottet böra vara ungefärligen denna:

l r , 1 rkv 1 rk, 2 o. fl. rkv 2 rk 3 rk 4 rk 5 rk 6 el. fl. rk Summa

Det procentuella antalet lägenheter av olika storlek — 10 19 28 26 11 5 100

Produktionen under de första åren av denna period har haft en fördelning som rätt avsevärt avvikit härifrån; det är därför nödvändigt att den under återstoden av perioden i än högre grad inriktas på stora lägenheter. Blir ersättningsproduktionen mindre än den angivna blir följden att den genomsnittliga lägenhetsstorleken måste ökas ännu mer. Ju lägre produktion

som kan åstadkommas desto större andel av den måste läggas på stora lägenheter. För att täcka enbart det behov som kan beräknas uppkomma till följd av demografiska faktorer samt ökade hushållskvoter bland icke gifta grupper inom befolkningen och ökad efterfrågan på utrymme skulle inga lägenheter mindre än 3 rum och kök behöva produceras. Skall utöver denna direkta nyproduktion åstadkommas en produktion som skall ersätta lägenheter i kvalitetsgrupp 7 bör även en viss mängd 2-rumslägenheter ny- eller ombyggas. Blir det möjligt att klara ersättningen även av lägenheterna i kvalitetsgrupp 6 bör några procent av produktionen ske i form av 1 rum och kök och 2 rum och kokvrå. Inte ens vid en produktion av sådan omfattning att samtliga lägenheter i kvalitetsgrupperna 4—7 ersätts med moderna skulle någon del av produktionen behöva ske i form av enkelrum eller 1 rum och kokvrå. Specialrum, t. ex. studentrum och rum i personalhus, är emellertid, som tidigare nämnts, inte medtagna i våra kalkyler. En successiv ökning av ytan i lägenheter av givet rumsantal har skett under en följd av år. Vi finner det angelägnare att tillgängliga resurser inriktas mot en ökning av antalet rum i lägenheterna. Det är vidare av betydelse att den totala lägenhetsytan fördelas på olika utrymmen på ett effektivt sätt. Eftersom önskan att bo i fullt moderna lägenheter är stark bland dagens bostadskonsumenter och kan väntas öka kraftigt under åren framöver är det angeläget att ersättningsproduktionen kan hållas på en hög nivå. Den kan ske antingen i form av sanering och nybyggnad eller i form av modernisering och ombyggnad. Nybyggandet kan till viss del ske på den mark på vilken den sanerade bebyggelsen har legat; till viss del måste ersättningsbyggandet dock

490 Tabell 23.1. Antalet lägenheter i kvalitetsgrupperna 4—7 enligt 1960 års bostadsräkning procentuellt fördelat efter husets byggnadsår, hustyp och lägenhetsstorlek, hela riket, samtliga tätorter och glesbygd ]Byggi ladsår

före 1901

1901— 1921 — 1931 — 1941— 1951 — L920 L930 L940 L950 I960

nkänt.

Samtliga

små- övr. små- övr. små- övr. små- övr. små- övr. små- övr. små- övr. små- övr. hus hus hus hus hus hus hus hus hus hus hus hus hus hus hus hus Hela riket Samtliga lägenhetstyper . . . . 28 1+r.lk, 1 + rkv... 0 1 rk 5 11 2rk 7 3rk 4 4+rk Samtliga tätorter Samtliga lägenhets12 typer 1 + r, l k , 0 1+rkv... 3 1 rk 5 2 rk 3 rk 3 4 + rk 2 Glesbygd Samtliga lägenhetstyper . . . . 44 1 + r, l k , 1 + rkv. . . 1 8 1 rk 17 2rk 11 3 rk 7 4 + rk

2 6 4 1 0

0 2 5 4 2

1 6 4 1 0

0 2 4 2 1

0 1 1 0 0

0 2 4 2 1

1 1 0 0 0

0 1 2 1 1

1 0 0 0 0

0 0 1 0 0

0 0 0 0 0

0 0 1 0 0

0 0 0 0 0

2 12 26 17 11

5 14 9 3 1

4 11 7 2 1

0 2 4 3 2

2 10 6 2 0

0 2 4 2 1

1 2 1 0 0

0 1 3 2 1

1 1 1 0 0

0 0 1 1 0

1 0 0 0 0

0 0 0 0 0

0 0 0 0 0

0 0 0 0 0

0 1 0 0 0

2 9 17 10 6

10 25 16 4 1

0 1 1 0 0

1 2 6 5 3

0 1 1 0 0

0 2 4 3 2

0 0 0 0 0

0 2 5 3 2

0 0 0 0 0

0 1 3 2 1

0 0 0 0 0

0 1 1 1 0

0 0 0 0 0

0 0 1 0 0

0 0 0 0 0

1 16 36 24 16

1 2 2 1 0

komma att läggas på annat håll, bl. a. på tidigare ej exploaterad mark. Det är angeläget att noga pröva under vilken form upprustningen i det aktuella fallet bör ske; olika grader av resursansträngningar bör vägas mot de resultat de ger. Vi delar Näringslivets bostadsutrednings synpunkter (framförda i skriften »Bygga om», Stockholm 1961) att en ombyggnadsverksamhet i vissa fall kan vara ett bärkraftigt alternativ till sanering genom rivning och nybygg-

Hela antalet lägenheter

927 576

484 050

443 526

nad; en genomtänkt ombyggnad kan kräva relativt sett mindre insats i form av arbetskraft och kapital i förhållande till resultatet än vad fallet skulle vara vid motsvarande rivning och nybyggnad. Till detta kommer att den äldre bostadsbebyggelsen enligt vår uppfattning har estetiska värden som det kan finnas skäl att ta tillvara. Vid upprustningen av bostadsbeståndet på glesbygden och i de mindre tätorterna måste riskerna för kapitalförluster beaktas

491 och verksamheten därför bedrivas i kontakt med lokaliseringspolitikens företrädare. Nybyggnad bör endast komma i fråga i sådana fall då starka skäl talar för att lägenheten kommer att efterfrågas under avsevärd tid framöver. Vid ombyggnad bör en avvägning ske mellan bostadens sannolika återstående utnyttjandetid och faktiskt möjliga livslängd vid olika typer av förbättringsåtgärder. Den bostadsbebyggelse som nu är i behov av sanering eller ombyggnad består till ca två tredjedelar av småhus, i tätorterna till 43 % och på glesbygden nästan helt (se tab. 23.1). Större delen av de kvalitativt bristfälliga flerfamiljshuslägenheterna är tillkomna före 1921, men bland småhuslägenheterna finns det åtskilliga både från 20- och 30talen, som saknar sådana bekvämligheter som vatten, avlopp och centralvärme. Flerfamiljshusen består huvudsakligen av smålägenheter, men bland småhusen är alla lägenhetstyper någorlunda frekventa, även om 2- och 3-rumslägenheter dominerar. Eftersom utrustningsstandarden i de lägenheter som i dag betraktas som moderna i stort sett synes tillfredsställa flertalet bostadskonsumenter anser vi att man tills vidare bör vara restriktiv i sina strävanden att höja utrustningsstandarden i nyproduktionen utöver den nivå den har i dag. En höjning av utrymmesstandarden bör enligt vår mening prioriteras framför en höjning av utrustningsstandarden vid fördelningen av de tillgängliga resurserna. De nya lägenheterna bör emellertid planeras på ett sådant sätt att där finns utrymme och anslutningsmöjligheter till vattenoch avloppsnät och elektriska ledningar för nya utrustningsdetaljer när resurser ges att installera dem; framför allt torde det gälla utrustningsdetaljer i kök och badrum.

Bostadsbyggnadsutredningen vill i stort sett solidarisera sig med de normer som bostadsstyrelsen har uppställt för bostadsbyggandets utformning i sista upplagan av God bostad (»God bostad i dag och i morgon», Stockholm 1964). Vissa förhållanden, ljudisoleringen, klädförvarings- och tvättmöjligheterna, tycks dock kritiseras ganska allmänt och bör därför ägnas intensifierad uppmärksamhet. Visar det sig inte möjligt att effektuera hela det bostadsbyggnadsprogram som vi bedömt som erforderligt om bostadsutbud och bostadsefterfrågan skall balansera varandra i mitten av 1970talet är det vår uppfattning att efterfrågan på utrustning bör stå tillbaka för den antalsmässiga efterfrågan och efterfrågan på utrymme. Det betyder att det blir ersättningsproduktionens, dvs. sanerings- och ombyggnadsverksamhetens, omfattning som får anpassas till vad som är möjligt att åstadkomma. Att tillfredsställa den antalsmässiga efterfrågan utan att samtidigt sikta mot att tillfredsställa efterfrågan på utrymme medför felinvesteringar på längre sikt; dessa två faktorer kan inte skiljas från varandra utan måste behandlas i ett sammanhang. En begränsning av ersättningsproduktionen i förhållande till efterfrågeinriktningen bör leda till att en större andel av produktionen sker i form av stora lägenheter.

23.2.

Småhus

—flerfamiljshus

I detta avsnitt kommer vi endast att diskutera avvägningen mellan småhus och flerfamiljshus. Den mera ingående diskussionen om avvägningen mellan olika typer av hus kommer vi att föra i ett särskilt betänkande. Motiveringen för vårt tillvägagångssätt är den att vi ansett det nödvändigt att betydligt grund-

492 ligare än vi från början tänkt oss penetrera frågan om valet av hustyper, sedan Kungl. Maj:t i slutet av år 1962 tillställt oss en inom kommunikationsdepartementet upprättad promemoria angående behov av vidgat underlag för avvägning mellan höghusbebyggelse och annan form av bostadsbebyggelse att tagas i övervägande vid fullgörandet av vårt utredningsuppdrag. Det har ofta sagts att det finns en utbredd önskan hos dagens bostadskonsumenter att bo i småhus, framför allt i enfamiljshus, och att den produktion av småhus som vi för närvarande h a r inte alls räcker till för att tillfredsställa denna. Vi har studerat det material som finns om boendepreferenser i valet av hustyp och funnit att påståendet h a r ett visst fog, särskilt då det gäller hushåll i städer. Intervjuundersökningen i 1960 års bostadsräkning pekar på att det i Stockholm, Göteborg och Malmö tillsammantagna skulle kunna r ö r a sig om en 10-procentig ökning av den andel av lägenheterna som borde vara i n r y m d i småhus, om de intervjuades flyttningsönskemål skulle realiseras och om ungefär lika mycket i övriga städer tillsammantagna. F ö r rikssiffrorna betyder efterfrågeökningen från hushållen i städerna dock endast en ca 5-procentig ökning. Huvudsakligen synes det vara lägenheter om 3 eller 4 rum och kök som i större utsträckning borde finnas i småhus. Vi har inte kunnat finna något entydigt samband mellan inkomst och småhusboende. Eftersom det råder ett samband mellan inkomst och bostadsutrymme och mellan bostadsutrymme och småhusboende blir också småhusboendet indirekt inkomstkänsligt. Såvitt vi kan bedöma synes det emellertid närmast förhålla sig så, i varje fall i de numeriskt betydelsefulla inkomstskikten, att efterfrågan på utrymme ökar när in-

komsten ökar, men att det sedan är andra faktorer som avgör om man vill ha detta utrymme i ett småhus eller i ett flerfamiljshus. Vilka dessa andra faktorer är och hur de kommer att utveckla sig fram till 1975 kan vi inte med någon större säkerhet uttala oss om. Vi h a r tyckt oss finna att antalet boende i hushållet är en sådan faktor. Även med åldern synes småhusboendet samvariera, men det är förmodligen en effekt av det samband som råder mellan ålder och hushållsstorlek. Vidare torde de lokala förhållandena och bostadstraditionerna spela in. önskan om en ökad, mer differentierad och lättare tillgänglig kollektiv service kan likaledes påverka valet av hustyp. Av kanske större betydelse än någon av de övriga h ä r nämnda faktorerna tror vi kostnaderna vara, eller kanske snarare relationerna i kostnader för en lägenhet i småhus i jämförelse med en av motsvarande storlek i ett flerfamiljshus; härmed sammanhänger formerna för upplåtelse av lägenheter i småhus respektive i flerfamiljshus. För en ökning av andelen småhuslägenheter i bostadsbeståndet fram till 1975 synes iala a. den latenta och den med inkomsterna ökande efterfrågan på u t r y m m e ; b. den icke tillfredsställda efterfrågan på lägenheter i småhus; c. bilismens utbredning. Mot en sådan ökning synes å a n d r a sidan tala d. den fortgående inrikes omflyttningen från glesbygd till tätorter, dvs. från mer till mindre småhusinriktade orter; e. den minskande genomsnittliga hushållsstorleken; f. önskan om ökad och lätt tillgänglig kollektiv service i olika former, vilken är svårare att tillgodose i småhusområden, där de genomsnittliga avstån-

493 den med nödvändighet blir längre än i en mer koncentrerad bebyggelse. Det är inte möjligt att exakt sammanfatta nettoeffekten av de faktorer som talar för och de som talar mot en ökning av andelen lägenheter i småhus. Vi har resonerat ungefär på följande sätt och gjort en del kalkyler i enlighet därmed: 1. 1960 hade vi en viss fördelning av lägenheterna efter storlek och hustyp (enligt 1960 års bostadsräkning); 2. 1960 fanns det en viss andel hushåll som önskade byta lägenhet och hustyp (enligt intervjuundersökningen i 1960 års bostadsräkning); 3. 1960 hade vi dessutom en icke tillfredsställd antalsmässig efterfrågan, som i hög grad var riktad mot de mindre lägenhetstyperna; 4. 1960 borde vi alltså ha haft en i förhållande till den faktiska något annorlunda fördelning av lägenheterna efter storlek och hustyp; 5. Det finns knappast någon anledning räkna med att efterfrågan på småhus i en given lägenhetsstorlek skall öka mellan 1960 och 1975 till följd av att inkomsterna ökar. Vi tror att faktorerna d, e och f betyder mer än faktor c och att det därför finns skäl för att räkna med en lägre andel lägenheter av given storlek i småhus 1975 än 1960. Som ett enligt vår uppfattning rimligt alternativ h a r vi räknat med att andelen 1975 i hela riket borde vara densamma som den var 1960 i tätorterna. 6. Den relativa fördelning av lägenheter av olika storlek på småhus och flerfamiljshus som vi på detta sätt får h a r vi applicerat på lägenhetsfördelningen 1975 enligt tab. 7.8. 7. Vi h a r jämfört det efterfrågade antalet lägenheter 1975 i olika kategorier med det antal vi faktiskt hade 1960 och fått en uppfattning om hur stort

nytillskottet i varje kategori behöver vara under 15-årsperioden 1960—1975. 8. På samma sätt som i tab. 7.9 har vi arbetat med olika antaganden om ersättningsproduktionens storlek och sett efter vilken effekt de får på bostadsproduktionens inriktning. I tab. 23.2 finns resultaten av våra kalkyler återgivna. Tämligen oberoende av de antaganden vi gör om efterfrågeutvecklingen kommer en större andel av lägenheterna i småhus än i flerfamiljshus att behöva ersättas eller byggas om. I vårt räkneexempel rör det sig om en tredjedel respektive en sjättedel av de lägenheter som fanns 1960, under förutsättning att samtliga lägenheter i kvalitetsgrupperna 4—7 skall saneras. Ju större ersättningsproduktion vi lyckas åstadkomma, desto större andel av den totala produktionen bör ske i form av småhus. Ersättningsbehovet inom småhusbeståndet faller till stor del på 3-rumslägenheterna, av vilka drygt 40 % torde behöva saneras; bland övriga lägenhetskategorier kan ersättningsbehovet beräknas uppgå till ca en fjärdedel. Bland flerfamiljshuslägenheterna är det framför allt 1-rumslägenheterna som måste saneras; drygt en tredjedel av dem kan tänkas komma i fråga. Bland 2-rumslägenheterna kan det röra sig om en sjättedel och bland 3-rumslägenheterna om ca 10 %. Av de största lägenheterna uppfyller de allra flesta den uppställda kvalitetsnormen. Det här förda resonemanget och räkneexemplet ger till resultat att mellan en tredjedel och hälften av bostadsproduktionen borde falla på småhus, i form av antingen nybyggnad eller ombyggnad. I de senaste årens nyproduktion har frekvensen småhus varit praktiskt taget oförändrad år från år, 28 å 29 % (se tab. 23.3). En viss förskjutning mellan olika

rf 3 — X!

fe 2 S -2 <5J

c/)

S c

«s

" ö S3

"« .2 •2 3 3s 5a. co t. *>

Cft C

•2 5 Ö =3

c

2 CG X

T3 CO C 3 rf XJ

S 3m

CO x !

n3 co cu

c 5 ft rf X i >>

S 3 co ^

a o

ft

•O >.

rf g — XS o>

«/}

±j

ft

"

Xi

<d

ä « 13 f j

At," £

M

S -SP 3 £ S o °« £ 2

O C8 Q

-ö 17 ft C c s ^ rf

> +J

i

ft"

Ji

13 fj £ 5 13 Sg"ftfi

<U CJ

^

<« X!

" + J §E rf ft^ ed -d C CD

i :rf °rf

C

to vi C _ cu

~ u 3 »« O -Ö X!

.

w

fa X!

t.

D

3 w C u.

£ CU O rf *-> Cal fa XJ cu Q S cu Qfi +-> *? o -g « C :rf 2 fa 5 o *> _£> t e - 1 Ä ÖC.5 4J —< iX rf 3

(a

- *Ci -u « srf oc 23 rf £ *- C 3 -C o ^c t? >> 5° l>> rf "Ö o Ö C C > iJUl a x : o c S f l

fa ft

,1 fi.h rf <~> + J

3H E c .-.-*-> ~ CO =2

. « O "Ö rf «o "-

.„ i> W

a3 5 x! H

TO fv ex» o BO &;5 9 C 3 . °

t i .£ rf -Ö a :rf cu

—ft-g ft ft t > to C a

-

4->

O

5b

o tac ,B :esH O C co _ 3 3 80 nj A "- 1 C

'

:/!

co

B. "5

>> , > C + X 60 C > a O <s t- T! 3

ft ft

•tä © -3 -^ .5 t i 3 © 5 ^ 5 60 cOi 3 ^> ^ S 2 s •H + . „ to W

M

ft

£

B Ä -

° B£

a« ft «

S3 B 60Ä

CO

_ —I

rt

60 C S O O i p ,

co o 00 o. Ä :« C '"' B • Cg Ä

. :cs °cti t i •;-»

ti

,C0

^

J

.60 o

J« "

S

—

, « 73

A « *CO —"» CS S > £>.B M

C + X t i Tfl 60 C ^ S o B +J 60 ft in

ft +

S- w ig £ S « s g £ 1 + t' ? 3 . S B " —' ft B S t i >> Sq _ -3 © -o -ä .S B

+

;> ©

W ft

60 CO C t j q l § § 42 + B "B CO 6CB +-> l >

| | ° B B© o 5 B 60 co ÖS Ä S ^ " <! . _ rj. W ft £

^ *it " g > £ (j 5 C<J 2 5 3

ft

co aJ

» ft JS

B 53 SS 6o ffl 3 fl •« ÖDA Ä pS

496 Tabell 23.3. Den procentuella andelen lägenheter i småhus bland lägenheter av olika storlek i 1961—1963 års bostadsproduktion Den procentuella andelen lägenheter i småhus i nyproduktionen 1961

1961—1963

3 2 21 69 81 86

4 2 18 70 80 92

5 3 15 69 80 89

4 2 18 69 80 89

28 Högst 1 rk 2 rk 3 rk 4 rk 5 rk 6 el. fl. rk Samtliga lägenhetstyper

lägenhetstyper har dock skett; av 3rumslägenheterna byggdes år 1961 21 % i småhus, år 1962 18 % och år 1963 15 % och av 6-rums- och större lägenheter respektive 86 %, 92 % och 89 %. I storstadsområdena h a r andelen lägenheter i småhus minskat några procentenheter och i rikets övriga städer samt i landskommuner något ökat, vilket tablån här nedan visar: Nybyggda lägenheter i småhus procentuellt fördelade efter område

Hela riket Därav i storstadsområdena . . Stor-Stockholm . . . därav Stockholm Göteborgsregionen. därav Göteborg. Malmö-Lund-regionen därav Malmö. . . riket i övrigt städer köpingar landskommuner. . .

22 12 3 6 2

22 11 3 8 2

19 10 2 5 1

4 2 78 28 9 41

4 2 78 28 9 41

3 2 81 30 9 42

Skall produktionsresultaten »stämmas av» mot den enligt våra kalkyler lämpliga produktionsinriktningen skall till nyproduktionen läggas resultaten av den ombyggnadsverksamhet, som bedrivits under 1960-talets början. Det har beräk-

nats att 6 000 å 7 000 lägenheter i småhus per år moderniserats med hjälp av statliga s. k. förbättringslån och ca 2 500 per år med hjälp av andra statliga lån. Om den ombyggnads- och moderniseringsverksamhet som sker utan statligt stöd saknar vi information. Våra kalkyler leder oss fram till den uppfattningen att dagens produktionsinriktning inte ger ett resultat som överensstämmer med efterfrågans inriktning och med vår bostadssociala målsättning; småhusandelen bör öka i nyproduktionen och ombyggnadsverksamheten bland småhuslägenheterna intensifieras. Realiserandet av socialpolitiska kommitténs förslag om förbättringar av åldringarnas bostadssituation kommer att bli ett led i en sådan ombyggnadsverksamhet. Efterfrågeinriktningen synes också tala för att nyproduktionen av småhus bör ökas förhållandevis mer i Stockholms-, Göteborgsoch Malmö-Lund-områdena och i vissa andra större städer än i övriga tätorter. 23.3. och

Miljögestaltning, kollektiv stadsplanestandard

service

De nya stadsplaneprinciper, som slog igenom i Sverige i mitten av 1940-talet, hade i huvudsak två målsättningar: att bygga ur hygienisk och funktionell synpunkt ändamålsenliga bostadsområden

497 och att skapa etiskt och socialpsykologiskt fullvärdiga miljöer, där medborgarnas intressen och aktiviteter fritt kunde utvecklas, och där deras möjligheter till kontakt, samarbete och deltagande i samhällsarbetet skulle underlättas. De sistnämnda motiveringarna har på senare år råkat mer i skymundan på bekostnad av de funktionella; uppkommer inte den eftersträvade »vikänslan», känslan av solidaritet och gemenskap mellan de boende i de nya grannskapsenheterna, återstår dock alla de funktionella fördelarna i dessa nya områden och stadsdelar, menar man. Att tyngdpunkten alltmer förskjutits mot dessa motiveringar för den nya grannskapsplaneringen sammanhänger väl närmast med den ovisshet man känner angående giltigheten av de nämnda socialpsykologiska värderingarna, eller rättare sagt deras grad av överensstämmelse med det gängse svenska sättet att leva. Vår kunskap om vad det svenska hushållet i genomsnitt kräver av sin miljö, tagen i vidare bemärkelse än den egna bostadslägenheten, har varit och är fortfarande mycket liten. De värderingar som ligger bakom de nya planeringsprinciperna, både de funktionella och de mer socialpsykologiska, har formulerats av samhället, planerare och myndigheter, och är delvis ofrånkomliga konsekvenser av de praktiska, hygieniska och socialpolitiska krav vi numera ställer på en människovärdig existens i vårt samhälle. Men fortfarande kvarstår frågetecknen kring den enskilda människans uppfattning av vad som konstituerar en trivsam och tilltalande miljö. Bostadsbyggnadsutredningen menar att en vidgad forskning rörande grannskapsplanering och den yttre miljöns utformning är synnerligen angelägen. Vi förutsätter att såväl statens institut för byggnadsforskning som det plane32—412899

rade socialforskningsinstitutet kommer att betrakta sådan forskning som en central arbetsuppgift. Det är också väsentligt att forskningsresultaten når ut till dem som skall använda dem, kommuner, byggherrar m. fl., och att råd och anvisningar ges för vad som skall anses vara god stadsplanestandard och god bostadsmiljö överhuvudtaget likaväl som för god bostadsstandard. Utifrån de kunskaper vi har i dag tycker vi oss förstå att välordnade kommunikationer med arbetsplats och stadscentrum, god tillgång på affärer av alla slag och på kollektiva anordningar för barns och vuxnas fritidsverksamhet i olika former samt en klar trafikdifferentiering framstår som väsentliga egenskaper i bostadsmiljön. Om vad som krävs för att dessa egenskaper skall anses föreligga och om hur bostadsområdena i andra avseenden skall vara beskaffade är våra kunskaper bristfälliga. Här torde stadsplanerare och byggare mestadels röra sig med mer eller mindre modebetonat tyckande, ofta visserligen underbyggt av ett rikt mått av praktisk erfarenhet. Vår uppfattning är att ju mer differentierad miljön kan göras, ju flera former av kollektiv service och andra kollektiva anordningar som finns att tillgå, ju kortare avståndet och ju bekvämare vägen till dessa är, desto bättre fungerar ett samhälle för sina invånare. En differentierad miljö och en rikhaltig variation av kollektiva anordningar kräver emellertid ett stort befolkningsunderlag och står därför i motsatsställning till önskemålet om korta avstånd. Såvitt vi kan förstå måste lösningen av detta motsatsförhållande stå att finna i en genomtänkt disposition av de för bebyggelse disponibla markområdena, där varje del har sin givna uppgift i helheten. Bebyggelsen bör inte spridas mer än vad hänsynen till krav på sol-

498 tillgång och önskan om frihet från insyn, förskolebarnens lekutrymme och andra för trivseln i bostadsområdet viktiga behov kräver. För att minska avstånden till de kollektiva anordningarna kan det vara bättre att ha ett större friområde i bostadsområdets utkanter än att splittra upp det på mindre ytor mellan husen, vilka ofta inte får någon klar funktion. Lika viktigt som det är att reducera avståndet från bostäderna till de olika serviceanläggningarna och de andra kollektiva anordningarna inom bostadsområdet, lika viktigt är det att de boende kan nå dem till fots utan att störas av motorfordonstrafik. En klar differentiering av motorfordonstrafiken och cykel- och gångtrafiken måste åstadkommas. Speciella svårigheter synes saneringen av äldre bostadsområden bereda. Vid det studium av saneringsföretag som bostadsbyggnadsutredningen gjorde i några städer visade det sig att graden av markens utnyttjande (exploateringstalet) i många fall var avsevärt högre än som kunde anses förenligt med god stadsplanestandard. Orsakerna härtill syntes ofta ha varit att de höga kostnaderna för förvärvande av saneringsfastigheter har måst täckas genom ett intensivare utnyttjande av marken, om inte hyrorna skulle bli avsevärt högre i saneringsområden än i nyexploaterade områden med samma bostadsstandard. Stundom har i saneringsdebatten sagts att innerstadsmiljöer skulle vara mindre väl lämpade för barnfamiljer men däremot passa utmärkt för t. ex. ensamstående och makar utan barn. Vi finner en sådan argumentering riskabel, eftersom den lätt kan leda till att brister i den yttre miljön permanentas och till en icke önskvärd specialisering av hushållen. Enligt vår mening finns stora möjligheter att åstadkomma en god bostadsmiljö för alla kategorier av hushåll även

i de större tätorternas centrala delar; i vår studie fann vi exempel även på goda lösningar av t. ex. trafikdifferentiering och lek- och rekreationsutrymmen i saneringsområden.

23.4. Bostäder för speciella

kategorier

Bostadskonsumenternas behov och önskemål har varit riktmärket för våra rekommendationer rörande bostadsproduktionens framtida omfattning och inriktning, även om, helt naturligt, produktionsresurserna måste bestämma den takt i vilken behoven och önskemålen kan bli tillgodosedda. Bland bostadskonsumenterna finns en del som av olika anledningar behöver bostäder av en delvis annan utformning än den på bostadsmarknaden gängse. Anledningarna härtill kan vara många och olika för olika kategorier. Många ungdomar måste för sin utbildning eller sitt yrkesarbete lämna föräldrahemmet men vill ännu inte eller har ännu inte ekonomiska möjligheter att hålla sig med en lägenhet av vanlig typ och behöver ofta också service i olika former och möjligheter till kamratliv och fritidssysselsättningar av olika slag; för denna grupp är specialbostaden en genomgångsbostad. Äldre personer och personer med rörelsesvårigheter eller andra fysiska handikapp kan behöva bostäder som har en eller flera utrustningsdetaljer utformade på ett speciellt sätt och ibland också alldeles speciella anordningar av större eller mindre format; de kan också behöva service i olika former och i en del fall även viss regelbunden tillsyn och vård. Det finns också psykiskt sjuka och psykiskt utvecklingshämmade personer, som arbetar i öppna marknaden eller på skyddade arbetsplatser och som utan att vara i behov av vård på anstalt behöver hjälp och stöd för sin samhällsanpassning och möjligheter till fritids-

499 sysselsättningar; de behöver liksom de fysiskt handikappade service och tillsyn men av delvis annan art än dessa. Vi anser det självklart att även dessa kategoriers behov och önskemål skall tillgodoses och att de bör ges en hög prioritet i konkurrensen om produktionsresurserna. Vi vill i detta sammanhang påpeka att till följd av den metodik för beräkning av bostadsefterfrågans framtida omfattning och inriktning som vi använt i kap. 7 endast en del av den efterfrågan som h ä r r ö r från dessa speciella boendekategorier kommit att räknas in. Vi h a r inte ansett det ligga inom vårt sekretariats resurser att med erforderlig grundlighet ta upp frågor som berör utformningen av lägenheter, lämpade för dessa kategorier. I stället har vi i skrivelse till chefen för socialdepartementet föreslagit att Kungl. Maj:t skulle u p p d r a åt statens institut för byggnadsforskning att verkställa erforderliga utredningar rörande ändamålsenliga bostäder för olika kategorier av små hushåll, varav de h ä r nämnda kategorierna skulle komma att utgöra en betydelsefull del. Socialpolitiska kommittén menade att en sådan utredning skulle kunna vara av värde även för den i dess överväganden, när det gällde frågor rörande åldringsvården och de handikappade. Vi motiverade vårt förslag på följande sätt: »För de mindre lägenhetstyperna (med lägenhetsytor under 50 n^) saknas i stort sett planeringsrekommendationer av den art, som föreligger för de större typerna, familjebostäderna. Dessa rekommendationer, redovisade bl. a. i bostadsstyrelsens skrift »God bostad 1960», har successivt kunnat byggas på resultat av omfattande vane- och attitydundersökningar i familjehushåll samt på de experimentella studier som utförts inom Hemmens forskningsinstitut (nu Konsumentinstitutet) för standardisering av bl. a. köksinredningar. Tveksamheten att på motsvarande sätt studera

de minsta typerna har sannolikt bl. a. betingats av osäkerheten om vilka typer av hushåll som skulle komma att nyttja dem. Inför den utveckling av bostadsmarknaden, som bostadsbyggnadsutredningen skisserat, bör det emellertid bli både möjligt och angeläget att i högre grad söka anpassa de mindre lägenhetstyperna till de mindre hushållens speciella behov. Sannolikt behövs ett antal varianter, dels för de yngre, förvärvsarbetande 1- och 2-personshushållen, dels för de äldre 1- och 2-persons pensionärshushållen. För samtliga gäller att lägenhetsytans lämpliga disposition på rum av olika storlek och inredningens och utrustningens lämpliga omfattning och utformning bör studeras, såväl fält- som laboratoriemässigt. För de äldre hushållen bör därvid särskilt uppmärksammas de krav på utformningen av bostadens delar som nedsatt rörlighet kan aktualisera — studier av liknande problem har tidigare utförts speciellt inom vanförevården. Inte mindre viktigt är det emellertid att söka en anpassning även till de bostadsvanor och möbleringsönskemål som dessa grupper uppvisar. Dessa mindre bostäder förekommer i nuvarande bostadsproduktion i huvudsak som enkelsidiga lägenheter, insprängda bland större lägenheter i flerfamiljshus. Det kommer således att råda ett inbördes beroende av utformningen av de mindre respektive större lägenheterna inom huskroppen som ofta blir menligt för båda typerna — detta gäller t. ex. rumsmått och de sanitära installationernas lokalisering i planlösningen samt väderstrecksorienteringen av rumsenheterna. Det är angeläget att ingående studera de funktionella och ekonomiska konsekvenserna av detta byggnadssätt och pröva huruvida andra metoder även kan användas för infogandet av smålägenheter i bebyggelsen. Därvid bör också prövas möjligheterna att placera smålägenheter i lågbebyggelse av radhustyp. Vad ovan anförts gäller nyproduktionen av bostäder. Enligt bostadsbyggnadsutredningen bör man emellertid främst söka tillfredsställa behovet av smålägenheter inom det redan existerande beståndet av smålägenheter. Detta återfinnes till stor del i den äldre bebyggelsen. Det torde bli aktuellt att denna, där den icke ersattes av helt ny bebyggelse, blir föremål för genomgripande modernisering och ombyggnad. Även härvid bör då de mindre lägenheterna i

500 huvudsak iordningställas för de här aktuella mindre hushållstyperna. Särskilda rekommendationer i denna riktning bör därför utformas för moderniserings- och ombyggnadsföretag. För såväl yngre som äldre hushåll är det angeläget att öppna bostadsmöjligheter som kan erbjuda en mer eller mindre fullständig kollektiv service, särskilt vad mathållning och bostadsvård beträffar. För studerande vid centrala skolor och för personal vid sjukhus och centrala anstalter är behovet av sådana bostäder stort. För äldre, som inte är i behov av mer omfattande vård men ändå inte helt rår med att sköta ett fullständigt hushåll och som har tillfälligt behov av personlig hjälp är pensionärshem med service av olika omfattning erforderliga. För samtliga sådana bostadstyper föreligger behov av på grundliga studier byggda anvisningar om dimensionering och utformning både av den enskilda bostaden och av de gemensamma lokalerna: kök, matrum, samlingsrum, hygienutrymmen och kommunikationer. Studentbostadsutredningen har i sitt betänkande »Ändamålsenliga studentbostäder» (SOU 1961:35) tagit upp studiet av de minsta bostadskollektiven och bl. a. studerat erforderliga typer av köksinredning och -utrustning för »kollektivt självhushåll». Dessa studier bör utvecklas och även avse sådana typer, där mathållning, bostadsvård etc. skötes av särskild personal och där ekonomidelarna alltså måste ges en för storhushåll rationell utformning. Inga delade meningar synes längre råda om att dessa stora grupper av »icke-barnfamiljer» skall få sin bostadsförsörjning tillgodosedd inom samhällets vanliga bostadsbestånd. Äldre tiders lokalisering av kategoribostäder för »ungkarlar» respektive »åldringar» till samhällenas utkanter är icke längre aktuell. Däremot synes dessa gruppers eventuella specifika behov vad beträffar markutrymmen, kollektiva anordningar och andra stadsplaneegenskaper vara mindre uppmärksammade än barnfamiljernas. Även i dessa avseenden torde vissa rekommendationer för planeringen vara önskvärda.» Sedermera h a r institutet för byggnadsforskning även fått Kungl. Majrts uppdrag att företa en utredning om samhällsplanering för handikappade, vari

bostadsförhållandena ingår som en viktig del. Vår allmänna uppfattning är att man bör sträva efter att så långt det är praktiskt möjligt och ekonomiskt försvarbart inpassa specialbostäderna i den vanliga bebyggelsen. Detta synes oss desto mer motiverat som vi räknar med att kollektiva anordningar, såväl av servicekaraktär som för fritidssysselsättningar, kommer att öka i frekvens och tillgänglighet i de bostadsområden som i framtiden planeras och byggs. För vissa kategorier, framför allt sådana som är i behov av regelbunden och ofta återkommande tillsyn och vård, kan en bostad i ett kategorihus emellertid vara den mest ändamålsenliga bostadsformen, eftersom man i sådana fall också måste ta hänsyn till den begränsade tillgången på vårdpersonal; denna boendeform kan många gånger komma att stå ett direkt samhälleligt omhändertagande nära. Byggforskningsinstitutets utredning kommer att ge ett underlag för ställningstaganden beträffande lämpliga bostadsformer för flertalet av de kategorier vi här h a r riktat uppmärksamheten på. När resultaten från denna föreligger, må det ankomma på bostadsstyrelsen samt på medicinsk sakkunskap och på specialkunskap inom de olika vårdområdena att i samråd utfärda rekommendationer rörande utformningen av sådana bostäder. 23.5. Kollektiv-

och

servicehus

Kollektivhus finns i vårt land av två typer, familjekollektivhus och kategorikollektivhus; till den senare typen hör bl. a. kollektivhus för ensamboende ungdomar, för ensamboende yrkesverksamma vuxna och för pensionärer. Bostadskollektiva kommittén redovisade i sitt betänkande »Kollektivhus» (SOU 1954: 3) en undersökning av kollektivhusen i

501 vårt land, utförd av fil. lic. Gunnar Åsvärn. Bostadsbyggnadsutredningen h a r uppdragit åt samma person att aktualisera denna undersökning och komplettera den på vissa punkter. Detta arbete redovisas i bilaga 2 i detta betänkande. Författaren h a r för varje i undersökningen medtaget hus redogjort för förekommande lägenhetstyper och bostadskostnader och för serviceanordningar beträffande mathållning, barnavård, städning, tvätt m. m.; dessutom h a r han gett en karakteristik av de boende med avseende på hushållstyper, åldersfördelning, socialgruppering, inkomstförhållanden m. m. Avslutningsvis redogör författaren för de erfarenheter som finns om kollektivhusens verksamhet och ger en del synpunkter på kollektivhuset som bostadsform. I Åsvärns undersökning har inga uppgifter inhämtats från hyresgästerna rörande deras inställning till att bo i kollektivhus och rörande deras erfarenheter av de olika serviceanordningarna. Vissa sådan uppgifter — avseende familj ekolie ktivhusen — har däremot insamlats av två teknologer, Ingrid Jussil och Dick Urban Vestbro. De h a r som examensarbete gjort intervjuer med hushåll i två familjekollektivhus i Stockholm; undersökningen har begränsats till fyra hushållstyper: vuxna mellan 18 och 50 år utan b a r n ; familjer med minst ett barn i förskoleåldern; familjer med minst ett barn i åldern 12—18 år och utan förskolebarn; pensionärer, över 67 år (båda makarna). Bland de tre första typerna var i regel såväl man som hustru yrkesverksamma på heltid, bland pensionärerna var de flesta icke förvärvsarbetande. I det ena kollektivhuset hade drygt hälften av hushållen flyttat till denna bostadsform av speciellt intresse för den, i det

andra nära två tredjedelar. Ett viktigt motiv för att välja sin bostad i ett kollektivhus var för de flesta att det skulle förenkla hushållsarbetet; barnfamiljerna ansåg dock tillgången till hjälp med barnpassning än viktigare. Som en konsekvens härav värderade de intervjuade måltidsservicen och barndaghemmen högst bland en rad uppräknade befintliga och tänkta service- och gemenskapsanordningar, överhuvudtaget värderades rena serviceanordningar högre än gemensamhetsanordningar av annat slag, t. ex. fritidslokaler. I det ena huset ville 18 %, i det andra 34 % av de intervjuade flytta till ett bostadshus av traditionellt slag. De flesta av dessa ansåg att kollektivhusboendet blev för dyrt och rätt många att de inte längre hade behov av den kollektiva servicen. Det föreföll som om fler bland dem som av en tillfällighet kommit till ett kollektivhus ville flytta därifrån än bland dem som från början visat ett speciellt intresse för denna bostadsform; skillnaden mellan de två kategorierna av intervjupersoner var dock inte stor. Man skulle med utgångspunkt från dessa uppgifter våga påstå att flyttningsbenägenheten i de undersökta hushållstyperna inte är anmärkningsvärt hög, om man jämför med vad andra undersökningar h a r visat (jfr. s. 405), vilket skulle kunna tolkas så att bostadsformen utfallit till belåtenhet bland dem som nyttjar den. Denna uppfattning delas inte helt av dem som har ansvaret för fastigheternas förvaltning och skötsel. De har ansett att det varit förenat med en hel del problem att sköta en kollektivhusverksamhet; de hänför emellertid problemen till det förhållandet att bostadsmarknadens fastlåsta läge medfört att i familjekollektivhusen kommit att bo hyresgäster som inte har intresse för eller behov av denna bostads-

X

502 form. Mera entydigt i positiv anda har de för kategorikollektivhusen ansvariga uttalat sig. Beträffande hyresgästerna i dessa fastigheter har sagts att tillgången till olika slags service för dem är så väsentlig att den gör eventuella nackdelar med boendeformen mindre framträdande. Kostnaderna synes dock utgöra ett problem i dessa fastigheter, som man har svårt att komma tillrätta med, om man samtidigt vill tillhandahålla väl utrustade lägenheter. Vår uppfattning, som kommit till uttryck redan i föregående avsnitt av detta kapitel, är att en omfattande och rikt differentierad kollektiv service är en förmån som bör komma alla kategorier av boende till del; den utgör enligt vår mening en förutsättning för en god bostadsmiljö. Vi menar därför att man i hög grad bör satsa på att bygga ut den kollektiva servicen i bostadsområdena och utforma den så att den blir lätt tillgänglig för samtliga boende inom området. Lyckas man i denna strävan minskas i och med detta behovet av särskilda fastigheter med inbyggd kollektiv service. Även av kostnadsskäl torde en kollektiv service med ett helt bostadsområde som kundunderlag vara att föredra framför den smådrift som måste följa med en efterfrågan emanerande endast från en enda fastighets hyresgäster. För de olika typerna av kategorikollektivhus kan inte lika klart hävdas att behovet av dem reduceras, om bostadsområdenas kollektiva service byggs ut. Vissa av dem betjänar hyresgäster, som är i behov av sådana former av service, som inte med fördel kan åstadkommas i samverkan med andra kategorier av hushåll; behoven av hjälp och tillsyn kan t. ex. vara så omfattande att de gör det nödvändigt att resurser för den finns inom fastigheten.

23.6.

Fritidsbebyggelse

1962 års fritidsutredning har i sitt första betänkande »Friluftslivet i Sverige», del I (SOU 1964:47) redogjort för frekvensen av fritidshus och önskemålen om tillgång till sådant bland olika kategorier av hushåll; redogörelsen är baserad på en intervjuundersökning som utredningen låtit utföra med ett urval av personer i åldern 20—65 år, bosatta i städer och köpingar med mer än 10 000 invånare. De faktorer som enligt denna undersökning synes ha den största betydelsen för efterfrågan på fritidshus är desamma som tidigare utförda undersökningar, t. ex. 1957 års konsumtionsundersökning och intervjuundersökningen i 1960 års bostadsräkning, har visat på, nämligen inkomsten och förekomsten av barn. Varken fritidsutredningens undersökning eller någon annan av de undersökningar vi tagit del av tyder på att bostadskonsumenterna i större utsträckning skulle vara böjda att ge avkall på den permanenta bostadens utrymmeseller utrustningsstandard för att därigenom få ekonomisk möjlighet att även skaffa sig en fritidsbostad eller att hushållen i nuvarande situation av bostadsbrist skulle söka kompensera sig för en permanent bostad av lägre standard än som vore önskvärd genom att skaffa sig en fritidsbostad. Tvärtom visar siffrorna att frekvensen av dubbel bosättning stiger såväl med den permanenta bostadens utrymmesstandard som med dess utrustningsstandard, vilket torde vara ett utslag av båda boendeformernas samband med inkomstförhållandena. I ett avseende synes dock den permanenta bostadens beskaffenhet inverka på efterfrågan på fritidsbostad och det gäller den hustyp i vilken den är i n r y m d ; önskan om ett fritidshus var enligt fritidsutredningens undersökning starkare

503 bland dem som bodde i flerfamiljshus än bland dem som bodde i småhus. Då vi sålunda tyckt oss kunna konstatera att den dubbla bosättningen inte nämnvärt inverkar på omfattningen och inriktningen av efterfrågan på permanenta bostäder anser vi inte det vara vår uppgift att ägna denna fråga ytterligare uppmärksamhet. Fritidsutredningen har att i sitt andra betänkande »Friluftslivet i Sverige», del II (SOU 1965:19) behandlat frågor rörande lokalisering

och översiktlig planering av fritidsbebyggelse och också frågor rörande dess detaljutformning och utrustning. Det måste emellertid kraftigt understrykas, att den ökning av fritidsbebyggelsen, väsentligt mer än 300 000 hus på fem år, som fritidsutredningen kalkylerat med kommer att göra ansträngningarna på produktionsresurserna än större än som kommit till synes i kap. 10—15. Vi måste framhålla allvaret i detta konkurrensförhållande.

K A P I T E L 24

Utredningens sammanfattning av avdelning IV

1 det första avsnittet av detta betänkande har vi redovisat de konsumtionsekonomiska förutsättningarna och de socialpolitiska målen för en höjning av bostadsstandarden. De kalkyler vi där gjort bygger bl. a. på ett antagande om oförändrad relation mellan bostadskostnader och allmän prisnivå och en realinkomstökning om 3 % per år. Vi har funnit att ansträngningarna på landets resurser kommer att bli stora, om vi fram till år 1975 skall ha åstadkommit en produktion av sådan omfattning att en såväl antalsmässig som standardmässig balans då råder på bostadsmarknaden. Det har synts oss nödvändigt att på något sätt gradera angelägenheten av olika områden för standardhöjning. Efter att i kap. 21 ha redogjort för vad vi genom olika statistisk-sociologiska undersökningar vet om bostadsvanor och bostadspreferenser bland olika grupper inom befolkningen och i kap. 22 ha gjort vissa jämförelser mellan Sverige och ett antal andra europeiska länder med avseende på lägenhetsbestånd, bostadsförhållanden, bostadsproduktionsinriktning och målsättning för boendeförhållandenas framtida utveckling har vi i kap. 23 gett våra rekommendationer rörande avvägningar mellan olika i den totala bostadsefterfrågan och bostadskonsumtionen ingående faktorer. Våra synpunkter kan sammanfattas på följande sätt: Den antalsmässiga efterfrågan bör tillgodoses, vilket betyder att det fram till

i mitten av 1970-talet bör ha åstadkommits så många lägenheter att alla som vid rådande prisnivå önskar en egen lägenhet också skall kunna få en. Efterfrågan på utrymme vid rådande prisnivå bör tillfredsställas, vilket betyder att lägenheterna år 1975 bör vara fördelade på olika lägenhetstyper på ett sådant sätt att varje hushåll kan disponera en lägenhet med det antal rum det önskar. Vi anser också att inget hushåll av ekonomiska skäl skall behöva vara trångbott i den meningen att där bor mer än två personer per rum, kök och vardagsrum oräknade. Vi anser det tills vidare vara mera angeläget att öka antalet rum i lägenheterna än att öka golvytan i lägenheter med givet rumsantal. Viktigt är att en given lägenhetsyta utnyttjas på ett effektivt sätt. Den inriktning som bostadsproduktionen haft under 1960-talets första år ger av allt att döma inte, om den blir bestående under den återstående delen av 15-årsperioden, ett slutresultat som i vad gäller beståndets fördelning på lägenhetstyper tillfredsställer bostadskonsumenterna vid periodens slut. I alltför hög grad h a r det producerats små lägenheter, om 1 och 2 rum och kök, och alltför få lägenheter om 4 eller flera rum och kök. Vi har den uppfattningen att den ur den totala bostadsefterfrågans synpunkt felaktiga inriktningen av bostadsproduktionen till stor del beror på att man bygger direkt för dem som helt saknar egen lägenhet, hu-

505 vudsakligen små hushåll, och inte tillräckligt beaktar den latenta efterfrågan på ökat utrymme som finns bland redan etablerade hushåll och inte heller tar med i beräkningen den ökning av utrymmesefterfrågan som successivt sker som en följd av inkomstökningar. I stället för att bygga små lägenheter för de bostadslösa bör man enligt vår mening inrikta produktionen mot stora lägenheter för de redan etablerade hushåll som önskar öka sitt bostadsutrymme; de mindre lägenheter som dessa hushåll lämnar blir då lediga för de bostadslösa, mindre hushållen. En förändring av produktionsinriktningen måste åstadkommas snabbt, eljest riskeras en allvarlig snedvridning av lägenhetsbeståndets sammansättning, vars verkningar det kan ta lång tid att neutralisera. Efterfrågan på moderna bekvämligheter och på god kvalitet i största allmänhet bör likaledes tillgodoses. Eftersom utrustningsstandarden i de lägenheter som i dag betraktas som moderna i stort sett synes tillfredsställa flertalet bostadskonsumenter menar vi emellertid, att man bör vara restriktiv i sina strävanden att höja utrustningsstandarden i nyproduktionen utöver den nivå den har i dag. En höjning av utrymmesstandarden bör enligt vår mening prioriteras framför en höjning av utrustningsstandarden vid fördelningen av de tillgängliga produktionsresurserna. Vi finner det dock väsentligt att de lägenheter som produceras får en sådan planlösning och utformning att där finns utrymmen och anslutningsmöjligheter till vatten- och avloppsnät och elektriska ledningar för nya utrustningsdetaljer som längre fram kan komma att installeras. Några egenskaper, ljudisoleringen samt klädförvarings- och tvättmöjligheterna, synes icke ha fått en tillfredsställande lösning i de moderna

lägenheterna och bör därför ägnas intensifierad uppmärksamhet i det framtida bostadsbyggandet. Om alla lägenheter år 1975 enligt konsumenternas önskemål och vår egen bostadssociala målsättning skall vara utrustade med vatten, avlopp, centralvärme och w c och i regel också med badrum, måste en omfattande sanering och ombyggnad ske av det befintliga lägenhetsbeståndet. Det är angeläget att noga pröva under vilka former en upprustning av bostadsbeståndet bör ske; olika grader av resursansträngningar bör vägas mot de resultat de ger. Vi delar Näringslivets bostadsutrednings synpunkter att en ombyggnadsverksamhet i vissa fall kan vara ett bärkraftigt alternativ till sanering genom rivning och nybyggnad. Vid upprustningen av bostadsbeståndet på glesbygden och i de mindre tätorterna måste riskerna för kapitalförluster beaktas och verksamheten därför bedrivas i kontakt med lokaliseringspolitikens företrädare. Visar det sig inte möjligt att effektuera hela det bostadsbyggnadsprogram som vi bedömt som erforderligt om bostadsutbud och bostadsefterfrågan skall balansera varandra i mitten av 1970talet är det vår uppfattning att efterfrågan på utrustning bör stå tillbaka för den antalsmässiga efterfrågan och efterfrågan på utrymme. Det blir alltså ersättningsproduktionen som får anpassas till vad som är möjligt att åstadkomma. Att tillfredsställa den antalsmässiga efterfrågan utan att samtidigt sikta mot att tillfredsställa efterfrågan på utrymme medför felinvesteringar på längre sikt. En begränsning av ersättningsproduktionen i förhållande till efterfrågeinriktningen kommer att leda till att en större andel av produktionen bör ske i form av stora lägenheter än om hela produktionsprograinmet kunde realiseras.

506 Hustypsönskemålen bör tillfredsställas. Vi har i detta betänkande endast sysslat med avvägningen mellan småhus och flerfamiljshus och sparat den mera ingående diskussionen om avvägningen mellan olika hustyper till ett särskilt betänkande. Vår uppfattning är att också hustypsönskemålen bör tillfredsställas så långt det är möjligt. Det betyder att småhusandelen i nyproduktionen bör öka och ombyggnadsverksamheten bland småhuslägenheterna intensifieras. Det är inte tillräckligt att lägenheterna får en utrymmes- och utrustningsstandard som tillfredsställer konsumenternas önskemål. Väsentligt är även att den yttre miljön blir god och utformad i överensstämmelse med dagens (och morgondagens) krav. De olika bostadsområdena bör förses med en differentierad och lätt åtkomlig kollektiv service och en rikhaltig variation även av andra kollektiva anordningar. Det är vidare angeläget att få till stånd en klar differentiering av motorfordons- och gångtrafiken inom bostadsområdena. Likaså finner vi det viktigt att den för bostadsbebyggelse disponibla marken utnyttjas på ett genomtänkt sätt så att varje del får sin givna uppgift i helheten. Därigenom kan avståndet från bostadshusen till de olika kollektiva anordningarna reduceras, vilket vi anser vara ytterligt väsentligt. Stundom h a r i saneringsdebatten sagts att innerstadsmiljöer skulle vara mindre lämpliga för barnfamiljer men däremot passa utmärkt för t. ex. ensamstående och makar utan barn. Vi finner en sådan argumentering riskabel, eftersom den lätt kan leda till att brister i den yttre miljön permanentas och till en icke önskvärd specialisering av hushållen. Enligt vår mening finns stora möjligheter att åstadkomma en god bostadsmiljö för alla kategorier av hushåll även i de större tätorternas centrala delar.

Bostadsbehov och bostadsönskemål bland speciella boendekategorier, t. ex. ungdomar, äldre personer och personer med rörelsesvårigheter eller med olika slag av psykiska handikapp, bör tillgodoses och ges en hög prioritet i konkurrensen om produktionsresurserna. Vår allmänna uppfattning är att man bör sträva efter att inpassa specialbostäderna i den vanliga bebyggelsen. För vissa kategorier, framför allt sådana som är i behov av regelbunden och ofta återkommande tillsyn och vård, kan en bostad i ett kategorihus emellertid vara den mest ändamålsenliga bostadsformen, eftersom man i sådana fall också måste ta hänsyn till den begränsade tillgången på vårdpersonal. Vi h a r ansett att det bör ankomma på bostadsstyrelsen samt på medicinsk sakkunskap och specialkunskap inom de olika vårdområdena att i samråd utfärda rekommendationer rörande utformningen av sådana bostäder. Behovet av särskilda kollektiv- och servicehus kommer enligt vår uppfattning att minska i de bostadsområden som i framtiden byggs, om dessa utformas efter de riktlinjer vi dragit upp. Ett visst behov av kollektivhus för speciella kategorier förefaller dock rimligt att räkna med även för framtiden, eftersom den service som dessa ger sina hyresgäster är av sådan art, att den inte med fördel kan åstadkommas i samverkan med andra kategorier av hushåll. Efterfrågan på och konsumtionen av fritidshus synes inte nämnvärt påverka omfattningen och inriktningen av efterfrågan på permanenta bostäder. Vi h a r därför inte funnit anledning att närmare syssla med frågan om fritidsbebyggelsen men vi h a r velat framhålla allvaret i den konkurrens om de begränsade produktionsresurserna som ett fritidshusbyggande av prognosticerad omfattning kan komma att leda till.

507 Om den antalsraässiga och standardmässiga omfattning av bostadsefterfrågan, som vi räknat med dels finns latent inom befolkningen i dag, dels kommer att växa fram successivt med ökade realinkomster, skall kunna realiseras fram till 1970-talets mitt måste det komma att ske en mycket kraftig cirkulation inom lägenhetsbeståndet. En förutsättning för att en sådan cirkulation skall komma igång är, som vi tidigare framhållit, att det produceras stora lägenheter för de redan etablerade hushåll som önskar öka sitt utrymme. Vi vet att en sådan produktionsinriktning inte är populär i kommunerna, där man säger sig ha svårigheter att få avsättning för de stora lägenheterna, under det att efterfrågan på små lägenheter från de bostadslösa, mindre hushållen blir allt starkare. För att få till stånd den ur den totala bostadsefterfrågans synpunkt riktiga inriktningen av nyproduktionen och en effektiv cirkulation inom bostadsbeståndet är det enligt vår uppfattning nödvändigt att man ägnar uppmärksamhet åt marknadsföringen av lägenheterna. Vi är av den uppfattningen att en lokal bostadsmarknad i allmänhet är alltför stor för att kunna överblickas av en enskild bostadssökande. Denne behöver kunna grunda sitt bostadsval på

informationer dels om pris, dels om egenskaper hos lägenheterna såsom storlek, utrustningsstandard, miljö, läge m. m. För detta behöver han service från något organ med en samlad överblick över tillgång och efterfrågan på den lokala bostadsmarknaden och med möjligheter att tillhandahålla informationer även om andra bostadsmarknaders utseende. Den bästa utgångspunkten för en sådan service är enligt vår uppfattning centrala bostadsregister för de olika lokala bostadsmarknaderna, innehållande uppgifter om färdigställning och ledigställning av lägenheter samt om önskemål om förstagångslägenhet och om lägenhetsbyte. Dessa register torde som regel böra läggas upp med hjälp av maskinell uppgiftslagringsoch sökningsteknik; metoderna härför synes redan finnas. Servicefunktionen bör läggas på de nuvarande bostadsförmedlingarna, men dessa måste, om de skall lyckas i denna funktion, ges större ekonomiska och personella resurser och större befogenheter än de för närvarande har. Arbetsförmedlingssystemets uppbyggnad borde kunna tjäna som förebild. Vi förutsätter att dessa frågor kommer att behandlas av 1962 års bostadsförmedlingsutredning.

AVDELNING V

Sammanfattning av bostadsbyggnadsutredningens huvudbetänkande

Vi h a r sökt beskriva de förutsättningar som på konsumtionssidan finns eller bör skapas för en höjning av bostadsstandarden. Uppmärksamhet har framför allt ägnats åt den roll som realinkomstökningar spelar för bostadsefterfrågans utveckling. Med utgångspunkt från vissa mått på sambanden mellan inkomst och olika komponenter i bostadsefterfrågan (antal, utrymme, utrustning) som vi erhållit genom studier av resultat dels från en i egen regi genomförd undersökning, dels från 1960 års bostadsräkning h a r vi i grova drag tecknat mönstren för bostadsefterfrågans utveckling. De kalkyler vi gjort får inte uppfattas som en bostadsbehovsprognos i egentlig mening; därtill är det demografiska underlaget alltför bräckligt och kalkylmetodiken alltför grov. Vi anser att det bör ankomma på bostadsstyrelsen att när erforderligt underlag föreligger utarbeta en totalprognos över bostadsefterfrågans framtida utveckling; den modell vi arbetat med i våra kalkyler torde därvid kunna användas. Våra kalkyler, som gjorts under antagande om en årlig realinkomstökning under 15-årsperioden 1960—1975 av 3 % och en oförändrad relation mellan bostadskostnader och allmän prisnivå, m y n n a r ut i en antalsmässig efterfrågan år 1975 på 3,2 milj. lägenheter och en efterfrågan som omfattar 12,5 milj. rumsenheter, inrymda i lägenheter försedda med centralvärme och wc och

som regel också med bad- eller duschrum och modernt kök. Bostadsefterfrågans totala ökning kan naturligtvis minskas, stoppas upp och t. o. m. vändas i en minskning med olika grader av prishöjningar, men dessa torde inte påverka de mönster efter vilka efterfrågeökningen sker. På den antalsmässiga efterfrågan har prishöjningar förmodligen en ganska liten effekt. Större verkan torde de ha på den standardmässiga; vi tycker oss emellertid ha funnit att efterfrågan på såväl utrymme som utrustning är stark och betalningsvilligheten stor, varför det förmodligen skulle krävas avsevärda prishöjningar för att nämnvärt hejda denna del av efterfrågeökningen. Våra kalkyler pekar på att vi kan vänta oss en kraftig ökning av andelen 1-personshushåll och en viss ökning även av 2-personshushållens andel men en minskning av övriga hushållstypers. Absolut sett skulle dock endast hushåll bestående av 5 eller flera personer komma att minska. Den lägenhetsfördelning som skulle svara mot efterfrågans inriktning år 1975 skulle innebära en minskning i såväl absoluta som relativa tal av lägenheter om 1 r, 1 rkv, 1 rk och 2 rk och ökningar av övriga lägenhetstyper i jämförelse med år 1960. Bostadsproduktionen under 15-årsperioden 1960—1975 skulle enligt våra kalkyler behöva uppgå till drygt 1,5 milj. lägenheter, innehållande i runt

512 tal 6,7 milj. rumsenheter; en viss del av produktionen torde kunna ske i form av ombyggnad och modernisering av äldre omoderna och halvmoderna lägenheter. Den miniminorm för utrymmesstandard som sedan mitten av 1940-talet varit riktmärke för bostadspolitiken är i dag enligt vår mening för snäv. Vi föreslår att den höjs och att som godtagbar standard tills vidare i stället räknas ett rumsantal som innebär att det bor högst två personer per boningsrum, kök och vardagsrum oräknade; för 1-personshushåll bör dock tills vidare lägenheter om 1 rk eller 1 rkv kunna godtas. En utrustningsstandard i lägenheter avsedda för barnfamiljer bör vara fullt modern, dvs. bestå av centralvärme, w c , badrum och modernt kök. Åtskilliga smålägenheter kommer i framtiden att bebos av pensionärer och andra, vilka kan förmodas ha behov av speciella anordningar för hygien och köksarbete. För andra småhushåll kan det med hänsyn till det bostadsbestånd vi h a r i dag vara nödvändigt att tills vidare acceptera även lägenheter som saknar bad- eller duschrum och modernt kök; en utrustning med centralvärme och wc anser vi dock vara minimikrav även för dessa lägenheter. Ålderspensionärerna och barnfamiljerna, och bland dessa framför allt flerbarnsfamiljerna och de ofullständiga familjerna, synes löpa risk att komina efter i den allmänna standardhöjningen på bostadsområdet. Vi anser därför att samhället under den period vi h a r uppmärksamheten riktad på bör ge dessa kategorier särskilt stöd för sin bostadskonsumtion och också med uppmärksamhet följa utvecklingen av deras bostadsförhållanden. Hur stödet lämpligen bör vara utformat har inte varit vår uppgift att ta ställning till.

Vi har inom totalkalkylens ram sökt fördela den erforderliga bostadsproduktionen på tre bebyggelsetyper: glesbygden, storstadsområdena samt övriga, i storstadsområdena ej ingående, tätorter. Vi har funnit att storstadsområdena visserligen har en såväl antalsmässigt som utrymmesstandardmässigt besvärande bostadsbrist, som måste avvecklas men att de i gengäld har ett kvalitativt gott bostadsbestånd, varför ersättningsproduktionen kan hållas på en lägre nivå där än i landet i övrigt och framför allt lägre än i glesbygden. För att minimera riskerna för kapitalförluster vid ny- och ersättningsproduktion inom avflyttningsområden är det nödvändigt att produktionen bedrivs i nära kontakt med lokaliseringspolitiken. En nödvändig förutsättning för att få till stånd en produktion av erforderlig omfattning synes vara att det sker en genomgripande rationalisering av produktionsapparaten. Möjligheterna härtill har bedömts som förhållandevis goda. Två stora etapper har redan genomförts, inflyttningen i fabrik av tillverkningen av snickerier, inredningar, utrustningsdetaljer och stomkompletteringar samt mekaniseringen av byggnadsplatserna. En tredje etapp är inledd, vilken tar sikte på att till stationära fabriker överföra tillverkningen av element för stombyggnaden; en särskild statlig utredning är sysselsatt med att studera problem i samband härmed. En industrialisering av bostadsbyggandet kräver en långsiktig planering av hela byggprocessen; vi har funnit att det brister åtskilligt härvidlag. Nya system för upphandlingen bör prövas och större kontinuitet och stabilitet i produktionen åstadkommas. Det torde bl. a. ankomma på byggherrarna att etablera sådan samverkan att långa pro-

513 (luktionsserier kan garanteras byggdelsindustrin. Den industrialiseringsprocess som inletts h a r främst varit inriktad på produktionen av flerfamiljshus i nyexploatcring. Eftersom den erforderliga produktionen i högre grad än tidigare bör inriktas på ny- och ombyggnad av lägenheter i småhus och i flerfamiljshus i innerstadsdelars äldre bostadsbebyggelse är det angeläget att rationaliseringsansträngningarna även inriktas på dessa byggnadsuppgifter. En första förutsättning för att kontinuitet och stabilitet i bostadsbyggandet skall kunna åstadkommas är att mark- och planberedskapen i kommunerna är god. Situationen synes för närvarande icke vara tillfredsställande. Det har synts oss angeläget att det kommunala markägandet ökas och att resurser ställs till kommunernas förfogande för att möjliggöra en sådan ökning. Vidare är det angeläget att utbildningen av planerare ökas och att planläggningsförfarandet rationaliseras. De ekonomiska förutsättningarna för det framtida bostadsbyggandet synes icke bli bättre än de som förelegat i gången tid. Kapitalmarknadsutbudet kan visserligen väntas öka något snabbare än bostadsinvesteringarna, men investeringarna i »annan samhällsbyggnad» torde komma att öka än snabbare. Det ankommer på bostadspolitiska kommittén att studera de framtida finansieringsproblemen. Under förutsättning av en genomgripande rationalisering inom byggnadsindustrin och en reducering av kvardröjande former av arbetslöshet inom byggnadsarbetarkåren torde någon arbetskraftsbrist inte behöva uppstå. Även för ett effektivt arbetskraftsutnyltjande är emellertid en långsiktig planering av byggnadsverksamheten nödvändig. En rationalisering av byg33—412899

gandet utlöser en ökning av behovet av byggnadstekniker på olika utbildningsnivåer. Det är inte möjligt att åstadkomma kontinuitet och stabilitet i bostadsbyggandet om detta används som ett instrument i konjunkturpolitiken. Vi avråder bestämt från förnyade försök att med bostadsbyggandet som regulator söka påverka sysselsättningssituationen i landet. Detta byggande är ett ineffektivt instrument för konjunkturreglering och tillfogas stor skada genom att användas i sådant syfte. Bostadsbyggandets planering och dess samband med bebyggelseplaneringen har vi bedömt vara avgörande för genomförandet av det förestående produktionsprogrammet. Vi föreslår att ett statsråd och ett departement får ansvar för samordningen av planeringsfrågor. I detta departement bör inrättas en planeringsavdelning. Genom ställningstagandena i lokaliseringspolitiken h a r länsstyrelserna givits en central roll i fråga om samordning av samhällsplaneringen på länsnivå. För en samordning i det löpande arbetet med att realisera olika bostadsprojekt föreslår vi s. k. planeringsgrupper enligt den försöksverksamhet som har bedrivits i tre län. Det bör ankomma på länsstyrelserna att organisera dessa. I fråga om kommunal planering tror vi oss ha förmärkt att en tidigare olust mot generalplanering håller på att brytas och att intresset för översiktsplanering i delvis nya former ökar. I anslutning härtill har vi ansett oss böra framhålla följande synpunkter. Kommunstyrelsens centrala ställning i planeringen bör betonas. Förtroendemännens och ansvariga chefers ledning av planeringen måste hävdas. Arbetet bör bedrivas med klar och medveten

514 målinriktning. Mångomfattande planer blir lätt otillräckligt genomarbetade. En uppdelning på olika ämnesplaner är ofta att föredra. Schablonuppläggningar och onödiga utredningar bör undvikas. Faran av att av myndighet givna råd och anvisningar resulterar i schabloner måste uppmärksammas. Planeringen bör räkna med föränderligheten i förutsättningarna. Viktiga planer bör även då detta ej är föreskrivet ges auktoritet genom att antas av fullmäktige. I fråga om den fysiska översiktsplaneringen föreslås ett ökat användande av s. k. dispositionsplaner. I fråga om bostadsbyggnadsprogrammen varnas för att till dem knyta alltför långtgående och obestämda förhoppningar och för att uppmuntra omfattande kommunala beräkningar. En överflyttning av beräkningarna av bostadsbehovet till länsorgan föreslås. Anvisningarna bör ses över och kompletteras. I fråga om detaljplaneringen enligt byggnadslagen framhålles betydelsen av att denna förbereds genom en riktigt bedriven översiktsplanering i olika former och att man skapar en bättre överblick över och samordning av den mångfald aktiviteter som krävs för utarbetandet av detaljplanerna och för deras förverkligande. Olika möjligheter att förbättra samspelet med statliga granskningsmyndigheter berörs. Byggnadsstyrelsen bör redovisa de krav på detaljplanerna, som hävdas vid fastställelsegranskningen. Kontakter mellan kommunerna och granskande myndigheter på ett tidigt stadium i planeringsprocessen bör underlättas. Byggnadsstyrelsen kan väntas framlägga förslag härom. En särskild utredning bör se över byggnadslagstiftningens bestämmelser om planinstituten. Sambanden med kommunal planering i övrigt bör beaktas liksom samordningen mellan detaljplanering och efterföljande projektering av hus

och anläggningar. Principerna för gränsdragning mellan statliga och kommunala organs ansvar och befogenheter, möjligheterna att tidigarelägga och eventuellt begränsa den statliga granskningen bör övervägas. En särskild planeringsgång vid samlat eller samordnat markägande bör diskuteras. Planeringsforskning och därtill ansluten informationsverksamhet bör förstärkas genom utbyggnad av statens institut för byggnadsforskning. Medelsbehovet för det första budgetåret uppskattas till 900 000 kr. Vi har funnit att påfrestningarna på landets produktionsresurser kommer att bli stora. Det h a r därför synts oss nödvändigt att göra vissa avvägningar rörande graden av angelägenhet mellan olika i den totala bostadsefterfrågan ingående faktorer. Vägledande för oss har därvid varit de informationer om bostadsvanor och bostadsönskemål som vi kunnat hämta ur olika statistisksociologiska undersökningar. Resultaten av våra avvägningar h a r blivit följande: Den antalsmässiga efterfrågan bör tillgodoses, dvs. det bör byggas så många lägenheter att alla som i mitten av 1970-talet vid då rådande prisnivå önskar en egen lägenhet också kan disponera en. Efterfrågan på utrymme vid rådande prisnivå bör tillfredsställas, dvs. det bör byggas lägenheter av sådana typer att varje hushåll disponer a r det antal rum det önskar och att inget hushåll av ekonomiska skäl behöver vara trångbott enligt den norm vi uttalat oss för. Den inriktning som bostadsproduktionen haft under 1960-talets första år är ur den totala efterfrågans synpunkt felaktig. Det har byggts för många lägenheter om 1 och 2 rum och kök och alltför få lägenheter om 4 och flera rum och kök. Enligt vår u p p -

515 fattning har man alltför litet beaktat den latenta efterfrågan på ökat utrymme och i alltför hög grad byggt direkt för de helt bostadslösa utan att se till möjligheterna till omflyttning inom det befintliga lägenhetsbeståndet. En förändring av produktionsinriktningen måste åstadkommas snabbt, eljest riskeras en allvarlig snedvridning av lägenhetsbeståndets sammansättning. Efterfrågan på moderna bekvämligheter och på god kvalitet i största allmänhet bör likaledes tillgodoses. Det kräver en omfattande upprustning av det befintliga lägenhetsbeståndet. Formerna härför bör noga prövas; enligt vår uppfattning kan en ombyggnad många gånger vara ett bärkraftigt alternativ till sanering genom rivning och nybyggnad. Eftersom den utrustning som de moderna lägenheterna har tycks tillfredsställa flertalet bostadskonsumenter, bör man tills vidare vara återhållsam i sina strävanden att höja utrustningsstandarden i nyproduktionen utöver den nivå den h a r i dag. Ljudisoleringen samt klädförvarings- och tvättmöjligheterna synes icke vara tillfredsställande i moderna lägenheter och bör därför ägnas intensifierad uppmärksamhet i det framtida bostadsbyggandet. Visar det sig inte möjligt att effektuera hela det bostadsbyggnadsprogram som vi bedömt som erforderligt om bostadsutbud och bostadsefterfrågan skall balansera varandra i mitten av 1970talet är det vår uppfattning att efterfrågan på utrustning bör stå tillbaka för den antalsmässiga efterfrågan och efterfrågan på utrymme. Det betyder att det blir ersättningsproduktionens, dvs. sanerings- och ombyggnadsverksamhetens, omfattning som får anpassas till vad som är möjligt att åstadkomma. Att tillfredsställa den antalsmässiga efterfrågan utan att samtidigt sikta mot

att tillfredsställa efterfrågan på utrymme medför felinvesteringar på längre sikt; dessa två faktorer kan inte skiljas från varandra utan måste behandlas i ett sammanhang. En begränsning av ersättningsproduktionen i förhållande till efterfrågeinriktningen bör leda till att en större andel av produktionen, relativt sett, sker i form av stora lägenheter och förläggs till storstäderna, än som skulle ske om hela produktionsprogrammet kunde realiseras. Vi har inte i detalj tagit ställning till hur den erforderliga produktionen lämpligen bör fördelas inom de återstående 10—11 åren av den aktuella 15årsperioden. Det synes oss självklart att man bör sträva efter att snarast möjligt avveckla den uppdämda antalsmässiga och utrymmesmässiga bostadsefterfrågan, vilket betyder att produktionen under de närmaste åren bör omfatta relativt sett flera stora lägenheter och förläggas till storstadsområden och andra bristområden i proportionsvis större utsträckning än under periodens senare år, då i stället ersättningsproduktionen skulle få en ökad relativ betydelse. Hustypsönskemålen bör tillfredsställas. Det betyder att småhusandelen i nyproduktionen bör öka och ombyggnadsverksamheten bland småhuslägenheterna intensifieras. Den yttre miljön i bostadsområdena måste utformas i överensstämmelse med moderna krav. Områdena bör förses med en differentierad och lätt åtkomlig kollektiv service och med en rikhaltig variation även av andra kollektiva anordningar. En klar differentiering av motorfordons- och gångtrafiken måste åstadkommas. Avstånden från bostadshusen till de olika kollektiva anordningarna bör vara korta, vilket kräver att den för bostadsbebyggelse disponibla marken utnyttjas på ett genomtänkt sätt. Enligt vår uppfattning finns

516 det stora möjligheter att skapa goda bostadsmiljöer för alla kategorier av hushåll såväl i tätorters centrala delar som i deras periferi. Bostadsbehov och bostadsönskemål bland speciella boendekategorier, ungdomar, äldre personer och personer med rörelsesvårigheter eller med olika slag av psykiska störningar, bör ges en hög prioritet i konkurrensen om produktionsresurserna. Man bör sträva efter att inpassa specialbostäderna i den vanliga bebyggelsen, men n ä r hänsynen till de begränsade vårdresurserna så kräver hör en kategorihusbebyggelse kunna komma i fråga. Rekommendationer rörande specialbostädernas utformning bör utfärdas av bostadsstyrelsen och medicinsk sakkunskap samt specialkunskap inom de olika vårdområdena i samråd. Behovet av särskilda servicehus kan väntas minska, om man satsar på att bygga ut den kollektiva servicen i bostadsområdena. För speciella kategorier av boende, vilka behöver service av sådan art som inte med fördel kan åstadkommas i samverkan med andra kategorier, kan dock ett servicehus vara en lämplig bostadsform. Efterfrågan på och konsumtionen av

fritidshus har ökat avsevärt under senare år och kan väntas öka även i framtiden. Omfattningen och inriktningen av efterfrågan på permanenta bostäder synes inte nämnvärt påverkas härav. Däremot innebär de en konkurrens om de begränsade produktionsresurserna, vars allvar vi vill framhålla. En förutsättning för att bostadsproduktionen skall kunna ges den inriktning som ur den totala efterfrågans synpunkt är den riktiga är att det sker en omfattande cirkulation inom bostadsbeståndet. Vi menar att man måste ägna marknadsföringen av lägenheterna betydligt större uppmärksamhet än hitintills. Allmänheten behöver tillgång till service från något organ med en samlad överblick över tillgång och efterfrågan på den lokala bostadsmarknaden och med möjligheter att tillhandahålla informationer även om andra bostadsmarknaders utseende. För detta ändamål bör centrala bostadsregister upprättas, lämpligen med hjälp av maskinell uppgiftslagrings- och sökningsteknik. Servicefunktionen bör läggas på de nuvarande bostadsförmedlingarna och dessa utrustas med större personella och ekonomiska resurser och större befogenheter än de för närvarande har.

Bilagor

BILAGA1

Metodproblem i en prognos för byggnadsindustrins långsiktiga arbetskraftsbehov Av fil. lic. Lars Johan Waldén

1.

Problemställningar1

1.1. Krav på prognosen I en långsiktig prognos för en stor bransch är intresset sällan begränsat till utvecklingen för den totala arbetskraften. Prognosen skall användas av olika konsumenter som vill känna utvecklingen för specificerade arbetstagargrupper, målare, arbetsledare, ingenjörer av olika slag, kontorspersonal etc. Skall prognosen kunna användas för olika ändamål måste sådana olika arbetstagargrupper kunna särskiljas ur totalen. Detta är konsumentkravet på prognosen. Prognosen måste emellertid också kunna ge en tillfredsställande förklaring till de kvantifierade arbetskraftsbehov som anges. Av prognosen måste framgå vilka grundläggande förutsättningar som utgör dess underlag och hur behovet av arbetskraft kommer att förändras om förutsättningarna förändras. Dessa förutsättningar är dels exogena, t. ex. om nationalinkomstens tillväxttakt, dels endogena, t. ex. om det ömsesidiga beroendet av olika slag av arbetskraft. Förutsättningarna kommer att yttra sig som antaganden om kända funktionssamband, och det inses lätt att dessa funktionssamband måste vara stabila både under förfluten period vars utveckling studeras som underlag för prognosen, och under den period prognosen avser. Ett krav på de angivna

funktionssambandens invarians måste alltså ställas i prognosen. Vidare måste variabler som används i prognosen ha samma innebörd under perioden. Detta krav kan anges som kravet på variablernas konsistens. De båda senare kraven kompletterar varandra, men de kommer lätt i konflikt med konsumentkravet. Arbetskraftsbehovet får sålunda bestämmas genom sambandet mellan produktion och produktivitet. Storleken av arbetstagargrupper, som är av särskilt intresse ur konsumentsynpunkt, t. ex. tjänstemän, arbetsledare, murare och målare, ger emellertid ofta dålig information om produktivitetsutvecklingen. Liknande problem möter på produktionssidan. Det är av intresse att bestämma arbetskraftsbehovet för att bygga ett visst antal lägenheter, sjukhus, skolor etc. Kännedom om produktionen i skilda, svårjämförbara fysiska storheter är emellertid inte tillräckligt för att ange arbetskraftsbehovet. Bostadskonsumtionen per invånare kan sålunda beräknas fördubblas mellan 1946 och 1965, medan antalet lägenheter per invånare kan beräknas öka med endast tjugofem procent. Tre fjärdedelar av konsumtionsökningen blir alltså 1 Den följande framställningen är rent deskriptiv. För en framställning där diskussionen kompletterats med en formell analys hänvisas till IPF 1964: 9, »Principer i en långsiktig prognos för byggnadsindustrins arbetskraftsbehov» (Arbetsmarknadsstyrelsen, stencil).

520 »kvalitetsökning» och en undersökning, som enbart beaktar produktionen i antal lägenheter men bortser från kvalitetshöjningen skulle underskatta den produktivitetshöjning som ägt rum. De storheter som är av intresse för konsumenterna får härledas genom transformationer av systemets variabler. Antalet lägenheter kan bestämmas t. ex. genom att antaga samma avvägning mellan kvantitets- och kvalitetsökning under prognosperioden som under analysperioden. Ett fjärde krav som åtminstone bör ställas är kravet på någon form av trovärdighetskontroll. Den metod som kan utnyttjas för kortsiktsprognoser 1 , efterhandskontrollen, har begränsad tilllämpbarhet i prognoser för så långa perioder det här är fråga om. Kontrollen får i stället ske genom att variablerna bestäms enligt två av varandra oberoende metoder. Det torde emellertid stå klart att två metoder inte alltid står till buds. På produktionssidan har det dock varit möjligt att jämföra den inkomstberäknade utvecklingen för bostadsefterfrågan med utvecklingen i andra klimatologiskt och i övrigt jämförbara länder (s. k. naiv prognos). På arbetskraftssidan kan de utvecklingstendenser som ett studium av branschen ger vid handen jämföras med utvecklingen på den totala arbetsmarknaden. Den senare utvecklingen kan bedömas med betydligt större säkerhet och vi kan för denna räkna med att full sysselsättning kommer att realiseras för olika slag av arbetskraft. Denna kontrollmetod ger också möjligheter till jämförelser längre fram med utvecklingen inom andra branscher. En förutsättning för att den skall kunna genomföras är dock att arbetskraftens sammansättning kan beskrivas på ett sätt som h a r generell tillämpbarhet.

1.2. Plan för byggnadsprognosen Prognosen bygger på identiteten Produktion Det framgår av denna att prognosen kommer att innehålla två element, ett som avser produktionsutveckling och ett som avser produktivitetsutveckling. Produktiviteten är beroende av arbetskraftens sammansättning och förändringar i produktiviteten av förändringar i denna sammansättning. Två faktorer bestämmer i sin tur dessa senare, dels den allmänna utvecklingen på arbetsmarknaden, dels den pågående utvecklingen inom branschen. Prognosarbetet kan alltså delas upp i tre led. (1) Bedömning av efterfrågeutvecklingen för branschens produkter Principerna för en sådan bedömning diskuteras i bilagans kap. 2. Särskilt tre problem tas upp där. (a) De allmänna drag i efterfrågeutvecklingen för branschens produkter, som måste vara kända som underlag för en arbetskraftsprognos, (b) Byggnadsprodukternas långa livslängd, (c) Bristen på vissa byggnadsprodukter. (2) Utvecklingen

inom

branschen

Av särskild betydelse torde vara skillnader i sammansättningen av arbetskraften i olika produktionsled och i företag av olika storlek i byggnadsindustrin och de förskjutningar i arbetskraftsefterfrågan, som kan bli följden av förskjutningar i produktions- och företagsstrukturen. (3) Jämförelse mellan utvecklingen på den totala arbetsmarknaden och på byggnadsarbetsmarknaden Det är den totala arbetskraftsutvecklingen som anger de allmänna förutsätt1 Jfr t. ex. »Nationalbudgetprognoserna och deras tillförlitlighet» (Appendix i Konjunkturläget maj 1961, aug. 1961).

521 ningarna för byggnadsbranschens arbetskraftsutveckling och i det fortsatta arbetet skall analyseras vilka data om den totala arbetskraftsutvecklingen som bör utnyttjas i byggnadsarbetskraftsprognosen.

1.3. Definitionsområden och indelningsgrunder Den tidsrymd prognosen avser att täcka är i första hand 1964—1975. Den analysperiod som ligger till grund för prognosen är 1946—1963. Som sysselsatt i byggnadsindustrin betraktas den som så angetts i folkräkningarna 1945, 1950 och 1960. Som primär indelningsgrund för arbetskraften används utbildningslängd med fördelning på tre nivåer;i I -f- II

Kortare utbildning än studentexamen (mindre än 12-årig utbildning). III Studentexamensnivå (12—14årig utbildning). IV + V Akademisk examen (15-årig utbildning och längre). Indelning av arbetskraften efter utbildning ger variabler som bäst tillfredsställer de krav på invarians, konsistens och möjlighet till trovärdighetskontroll som ställdes i föregående avsnitt. För bestämningen av flera slag av arbetskraft är denna p r i m ä r a indelningsgrund tillräcklig. Dock är det motiverat att som sekundär indelningsgrund även ha företagare — tjänstemän •— arbetare, varvid information om antalet utbildade utnyttjas vid fördelningen på dessa tre kategorier. Som byggnadsproduktion anges produktionen enligt konjunkturinstitutets statistik. Beräkningarna avser produktionen i fasta priser och prisbasåret är 1954. Indelningen av produktionen är densamma som konjunkturinstitutets.

2.

Produktionsutvecklingen2

2.1. Produktionsutvecklingen i en arbetskraftsprognos Vissa drag i produktionsutvecklingen är nödvändiga att känna till för att en arbetskraftsprognos för en bransch skall kunna göras. Väsentligt för prognosens hela uppläggning är sålunda huruvida branschens tillväxttakt på lång sikt är högre eller lägre än nationalproduktens. I det förra fallet, för expanderande branscher, är det sammansättningen av den nytillströmmande arbetskraften som tilldrar sig största intresset i undersökningen. I det senare fallet, för kontrakterande branscher, kommer ålderssammansättningen och avgången hos arbetskraften att inta en framträdande plats i analysen. Vidare är det nödvändigt för att kunna göra en bedömning av den framtida utvecklingen att känna till eventuella under- och/eller överskott i efterfrågan under analysperioden och vid den tidpunkt prognosen görs. Prognosen bör sålunda innehålla variabler som kan användas som bristeller överskottsindikatorer. Däremot är det inte nödvändigt att göra en kvantitativ bedömning av hur stor bristen (överskottet) är. Den aktuella tillgången kan nämligen påverka uppfattningen 1 Denna indelning av i första hand befolkningen i arbetsföra åldrar (15—64 år) har tillämpats i andra beräkningar rörande utbildningspyramiden och dess förändringar. Jfr sålunda IPF 1964: 3, »Arbetskraftens strukturomvandling 1920—1960 med tendenskalkyl för 1960—2000» samt IPF 1964:8 »Arbetskraftstillväxt på olika utbildningsnivåer 1950—1960 —1975 och överflyttningsvinsten av utbildning. En metoddiskussion» (Arbetsmarknadsstyrelsen, stencil). 2 Detta avsnitt grundas på kap. 2 i promemorian »Byggnadsproduktionen 1946 — 1960 — 1975» (Arbetsmarknadsstyrelsen 1963, stencil) med särskilt beaktande av de synpunkter som framfördes vid diskussionen av promemorian i prognosinstitutets metodforskningsgrupp 5 november 1963.

522 om vad som representerar jämvikt, både på produktions- och arbetskraftssidan, och en förändrad tillgång kan förskjuta detta jämviktsläge. Det torde inte heller vara nödvändigt att i en långsiktig arbetskraftsprognos närmare gå in på regleringar av olika slag på en brist- eller överskottsmarknad. Själva existensen av regleringar kan ofta tas som symptom på att en icke-jämviktssituation föreligger. Sett på längre sikt blir då regleringarnas uppgift på icke-jämviktsmarknaden att genom dirigering av produktionen och konsumtionen reducera olägenheterna av jämviktsrubbningen. Vilka fysiska uttryck dessa regleringar tar sig behöver inte analyseras i en arbetskraftsprognos. Ett undantag härifrån utgör regleringar som bestämmer priset eller snarare prisnivån för de varor och tjänster ifrågavarande arbetskraft producerar. Priset påverkar ju direkt värdet på efterf råge funktionen. För att kunna erhålla ovannämnda nödvändiga information måste faktorer som bestämmer efterfrågan på de varor den aktuella arbetskraften producerar vara kända. Denna efterfrågefunktion är för byggnadsproduktionens del komplicerad. För det första är det nödvändigt att skilja på ersättningsproduktionen, vars storlek närmast bestäms av byggnadskapitalets storlek, och nyproduktionen, vars storlek på lång sikt bestäms av ökning i inkomst och produktion. För det andra efterfrågas dessa byggnadsprodukter från helt olika sektorer i samhällsekonomin och det är nödvändigt att åtminstone göra åtskillnad på tre, privata konsumenter, näringslivet och den offentliga sektorn. Dessa olika delmarknader skiljer sig som bekant i jämviktshänseende och det är inte minst detta faktum som nödvändiggör en uppdelning. De tre modeller som presenteras i det följande är fristående från varand-

ra bortsett från konsistensen i antagandena om nationalekonomins tillväxttakt. Det kan diskuteras i vad mån detta är en djärv förenkling av problemet. I en ekonomi, där full sysselsättning kan förutsättas realiserad, bör multiplikatoreffekten av t. ex. en minskad aktivitet i byggnadsindustrin vara av mindre betydelse. Den friställda arbetskraften sätts ju då in i andra sektorer. Frågan är i vad mån just byggnadsproduktion kan antagas generera efterfrågan på byggnadsproduktion, och detta problem kan inte analyseras i en partialprognos. 2.2. Bostadsproduktionsmodellen

Vid bestämning av bostadsproduktionen har förutsatts följande samband: (1) Bostadskonsumtionen per invånare på lång sikt är bestämd av den privata konsumtionen per invånare. (2) Bostaden är en varaktig konsumtionsvara, som kräver underhåll. (3) Ökningen i bostadskonsumtionen bestäms av nyproduktionen. Ovanstående tre punkter anger dispositionen av detta avsnitt. ( 1 ) 1 prognosarbetet har förutsatts att priset på bostäder och konsumentprisindex förändras i samma takt. En väsentlig fråga blir om bostadskonsumtionen kan väntas öka i snabbare eller långsammare takt än totalkonsumtionen. Inkomstelasticiteten för en vara brukar definieras som den procentuella ökningen i konsumtionen (per invånare) vid en procents ökning i den totala konsumtionen (per invånare). Den inkomstelasticitet vi statistiskt kan bestämma är den realiserade, dvs. den faktiska tillväxttakten för bostadskonsumtionen per invånare genom tillväxttakten för den totala konsumtionen per invånare. Den inkomstelasticitet som skulle ha realiserats vid fri tillgång på bostäder kan emellertid väl tänkas ligga över men

523 knappast under den på en bristmarknad realiserade. Själva tolkningen av den »sanna» inkomstelasticiteten möter dock svårigheter, då knappheten på varan i sig kan påverka efterfrågan. För denna på längre sikt realiserade inkomstelasticitet erhålles högre värden än för inkomstelasticiteteri bestämd av bostadskonsumtionen i hushåll med olika inkomst vid en given tidpunkt. För den senare gäller att vid en given tidpunkt sjunker bostadspostens andel med stigande inkomst.1 Ser vi däremot utvecklingen under en längre tidsperiod stiger bostadspostens andel med stigande inkomst. Den realiserade inkomstelasticiteten under perioden 1946—1960 var nära 1,8. Under 1960-talet h a r däremot den relativa tillväxttakten i bostadskonsumtionen endast varit hälften så stor, 0,9. Medan tillväxttakten för privat konsumtion p e r invånare 1960— 1965 kan beräknas uppgå till nära 3,5 % om året, h a r tillväxttakten för bostadskonsumtionen per invånare stannat vid drygt 3 % om året. Det skall h ä r endast konstateras att den relativa tillväxttakten på 1,8 under perioden 1946— 1960 inte räckte till för att föra marknaden till jämvikt. Vid den långsiktsbedömning av bostadskonsumtionen som erfordras för en prognos över byggnadsindustrins arbetskraftsbehov synes det vara den under en given tidsperiod realiserade inkomstelasticiteten som bör beaktas. Vi h a r diskuterat bostadskonsumtionen i fasta priser och denna information är tillräcklig för en arbetskraftsprognos. Vanligare är att bostadskonsumtionen uttrycks fysiskt i antal lägenheter, rumsenheter eller dylikt. Att bostadskonsumtionen uttrycks i pengar i prognosen beror dels på de teoretiska samband som då kan utnyttjas, dels på, vilket framgick i inledningen, att bostadskonsumtionen ökat i snabbare takt än antalet lägenheter och antalet rumsenhe-

ter. Ett val av någon av dessa som måttsenhet skulle medfört ett underskattande av den konsumtionsökning som ägt rum. Det är dock enkelt att transformera konsumtionen i pengar till konsumtion av någon fysisk storhet. Vi kan sålunda sätta t. ex.: Konsumtion i kronor = Rumsenheter X kvalitet per rumsenhet. En konsumtionsprognos uttryckt i fysiska storheter (t. ex. rumsenheter) kan på detta sätt jämföras med en konsumtionsprognos uttryckt i pengar förutsatt att den kompletteras med ett antagande om kvalitetsutvecklingen. 2 (2) En del av bostadsproduktionen är nödvändig för att upprätthålla den löpande konsumtionen och i det följande kallas denna produktion ersättningsproduktion, övrig bostadsproduktion avser att höja bostadskonsumtionen, i det följande kallas denna produktion nyproduktion. Nationalinkomststatistiken skiljer på bostadsproduktion inklusive och exklusive reparationer. Reparationerna, dvs. skillnaden mellan dessa båda, utgör uppenbarligen ersättningsproduktion. Däremot utgör produktionen exklusive reparationer endast delvis nyproduktion. Varje år rivs ett antal lägenheter och den produktion som utgör ersättning för rivna lägenheter är nödvändig för att upprätthålla den löpande konsumtionen. Det möter svårigheter att bestämma detta senare slag av ersättningsproduk1 Jfr t. ex. Bentzel m. fl., »Den privata konsumtionen i Sverige 1931—1965», kap. 5. I detta arbete erhölls värden på inkomstelasticiteten av storleksordningen 0,5.1 SOU 1964: 3, »Konsumtionsmönster på bostadsmarknaden», avsnitt B, kap 4 liksom i kap. 7 i detta betänkande har elasticiteten differentierats med avseende på olika variabler och härigenom erhålls högre värden. 2 Det generella fallet behandlas i IPF 1964: 9, avsnitt 2.2. Se även von Hofsten, »Price Indexes and Quality Changes», pp 126, och »Stone Quality and Price Indexes in National Accounts», Ch IV.2.

524 tion. Uppgifter finns tillgängliga både för nyproduktion och rivning av lägenheter men en jämförelse mellan 1945 och 1960 års bostadsräkningar tyder på att rivningen är mer omfattande än vad som framgår av statistiken. Samtidigt är frågan hur konsumtionsvärdet av rivningslägenheterna bör beräknas; det bör vara lägre än konsumtionsvärdet av nya lägenheter. Om nu konsumtionsvärdet av rivna lägenheter är lägre än av nya men samtidigt den årliga statistiken underskattar rivningens omfattning, torde inte något större fel begås om vi antar att produktionen för ersättning av rivna h u s ungefär står i proportion till rivningen enligt den årliga statistiken. Eftersom detta slag av ersättningsproduktion ändå utgör en mindre del av den totala ersättningsproduktionen torde felet vara försumbart. En undersökning av perioden 1946— 1960 visar en mycket stabil relation mellan konsumtion och ersättningsproduktion bestämd på detta sätt. Visserligen kan på kort sikt reparationer och underhåll skäras ned utan motsvarande nedgång i konsumtionen. Om man emellertid bortser från några år under början av 1950-talet, då så uppenbarligen var fallet, h a r ersättningsproduktionen varje år tämligen jämnt svarat mot 40 % av bostadskonsumtionen. Denna stabila relation utnyttjas i prognosen. (3) På motsvarande sätt är ökningen av bostadskonsumtionen bestämd av nyproduktion, och det är att vänta med tanke på bostädernas långa varaktighet att den omedelbara konsumtionsökningen är mycket mindre än nyinvesteringen, i Analysen av perioden 1946—1960 visar att nyinvesteringarna varje år är ca 20 gånger större än konsumtionsökningen under året. Denna relation utnyttjas i prognosen vid bestämning av den nyproduktion som erfordras för realise-

rande av en viss tillväxttakt i bostadskonsumtionen.

2.3. Bostadsbrist och bristindikatorer Det framgår av modellen i föregående avsnitt, att sambandet mellan bostadskonsumtion och bostadsproduktion kan bestämmas och en analys av utvecklingen sedan krigsslutet tyder på att genomgående ca 70 % av bostadsproduktionen varit nyproduktion, dvs. kapitalbildning, och endast ca 30 % varit ersättningsproduktion, dvs. nödvändig för konsumtionens upprätthållande. Bostadskonsumtionen h a r stigit snabbare än den privata konsumtionen. Under 20-årsperioden 1946—1965 kan den privata konsumtionen per invånare beräknas stiga med 60 %, medan bostadskonsumtionen per invånare kommer att fördubblas. Ändå kännetecknas 1965 av bostadsbrist liksom 1946. Skulle man t. ex. tänka sig antal bostadssökande eller väntetid som indikatorer på avvikelse från ett jämviktsläge så skulle denna avvikelse 1965 sannolikt betecknas som större än 1946.2 Det är uppenbart att 1

uppfattningen

Den princip som här utnyttjas är den s. k. acceleratorprincipen. Någon utförlig redogörelse på svenska för denna finns inte tillgänglig. Jämför dock SOU 1956: 10, »Investeringsverksamhet och sparande», kap. VI: 2. a Enligt den ekonomiska teorin för fri konkurrens skall inte bestående jämviktsrubbningar kunna uppstå på en marknad, och det kan då diskuteras hur det kan vara möjligt att tillämpa ekonomisk-teoretisk analys för bostadsmarknaden. Nämnda teori förutsätter emellertid full rörlighet hos produktionsfaktorerna inklusive arbetskraften, och själva förutsättningen för att en byggnadsarbetskraftsprognos behöver göras, är, att denna rörlighet är begränsad. Det är dock viktigt att hålla förutsättningen om produktionsfaktorernas stelhet i minnet — det är också den som nödvändiggör ett specifikt prisantagande. Modeller som visar jämviktsrubbningar över flera perioder (bl. a. för byggnadsproduktion) finns utvecklade i E. Lundberg: »Studies in the Theory of Expansion», Ch IX; jfr även SOU 1956: 10, kap. II och V B.

525 om jämviktsläget har förskjutits väsentligt under perioden. Konsumenternas värderingar av varan bostad har ofta ansetts vara stabila men den ovan presenterade utvecklingen tyder på motsatsen. Samtidigt med inkomststegringen har kraven på standard vuxit. Det är inte osannolikt att skillnaden mellan vad konsumenterna skulle vara villiga att lägga ut på varan bostad och det faktiska utlägget vid rådande tillgång och priser är större i dag än 1946. När värderingen av varan så påtagligt förändras med tiden, som varit fallet med bostäder, ställer det sig uppenbarligen svårt att göra en prognos för den framtida konsumtionen. Någonstans går en gräns som anger en mättad bostadskonsumtion, och när den gränsen nås kommer behovet av nyproduktion att reduceras väsentligt, men hittills tycks gränsen ständigt förskjutas. I en prognos från början på 1950-talet, då bostadskonsumtionens andel av den privata konsumtionen var 8 %, skulle sannolikt en övre gräns på 10 % gott kunnat ha accepterats som uttryck för en mättad marknad. Denna andel kommer med nuvarande utveckling att uppnås omkring 1970, och mycket tyder på att mättnadsgränsen ligger betydligt däröver. För att erhålla något underlag för en bedömning av var mättnadspunkten kan ligga har jämförelse gjorts mellan bostadskonsunxtionens utveckling i Sverige och några andra länder. I BentzelEklöfs konsumtionsprognos var man rätt pessimistisk beträffande möjligheten att kunna dra några slutsatser om utvecklingen i Sverige på grundval av utvecklingen i andra länder (s. k. naiv prognosmetod). När man använder en så sammansatt prognosmetod som användes i IUI:s konsumtionsprognos är sannolikt också skillnaden i t. ex. bostadsoch åldersstruktur, giftermålsfrekvens

etc. så betydelsefull och utvecklingen i varje land så specifik att den inte låter sig appliceras på andra länder. Begränsar man sig däremot till att studera bostadspostens andel av den privata konsumtionens torde dock vissa slutsatser kunna dras. Jämförelsen avser utvecklingen av bostadskonsumtionen under 1950-talet i Belgien, Danmark, Förenta Staterna, Holland, Kanada, Norge, Storbritannien och Sverige. Resultatet av jämförelsen redovisas i diagrammet s. 526, där också ett utvecklingsalternativ för Sverige fram till 1975 angetts.i Tre av länderna har större bostadskonsumtion och större privatkonsumtion per invånare än Sverige och fyra har lägre. Även bostadskonsumtionens andel av den privata konsumtionen är större i de tre förra länderna. Genomgående finner man, att bostadspostens andel av den privata konsumtionen stiger med den privata konsumtionen. Holland och Norge som h a r den lägsta p r i vata konsumtionen per invånare (2 000 —2 500 respektive 2 800—3 400 kr/invånare) har också den lägsta bostadsandelen (6—7 % ) , medan Kanada och Förenta Staterna som h a r den största privata konsumtionen (5 000—9 000 kr/invånare) också har den största bostadsandelen (12—15 % ) . Sverige befinner sig i början av perioden i det lägre skiktet med en bostadsandel på 8 %, men rör sig mot det övre skiktet. Rörelsen uppåt är stark under 1950-talet men icke så påfallande 1960—1965. Är 1960 utgjorde bostadspostens andel 9,2 % av den privata konsumtionen (1954 års p r i s e r ) , medan andelen 1965 nedgått till under 9 %. Det land som 1960 hade den konsumtion som kom närmast den svenska i stor1 Beträffande sifferunderlaget för diagrammet se »Byggnadsproduktionen 1946—1960— 1975», tab. 3.2.11.

526 BOSTADSKONSUMTION KR. PER INVÅNARE

v

PRIVAT KONSUMTION» KR. PER INVÅNARE

Privat konsumtion och bostadskonsumtion i 1954 års priser Hypotes för Sverige 1965—1975: Källor: OECD Privata konsumtionens årliga tillväxtKl: Nationalbokföring för Sverige takt = 4 % 1946—1961 Realiserade inkomstelasticiteten för Preliminär nationalbudget 1965. bostäder = 1,3. leksordning hade då en bostadsandel på 12 %. I diagrammet anges också ett utvecklingsalternativ vid en årlig konsumtionstillväxt på 4 % som skulle innebära en realiserad inkomstelasticitet på 1,3, högre än vad som gällt under 1960-talet (0,9) men lägre än den som gällde på 1950-talet (1,6—1,7). Med ett sådant expansionsalternativ skulle man komma fram till en bostadsandel på 10 % år 1975. Det kan noteras att den privata konsumtionen per invånare totalt då

skulle motsvara den amerikanska 1950 men bostadskonsumtionen per invånare skulle ligga ungefär 15 % lägre. Med en sådan bostadskonsumtion skulle det vara att vänta att den realiserade inkomstelasticiteten varit mycket hög i länder med liten bostadsandel och låg i länder med hög bostadsandel, där marknaden kan antas vara mättad. Märkligt nog tycks emellertid motsatsen ha varit fallet även om utvecklingen här är mindre enhetlig. Bostadsandelen har stigit kraftigt under 1950-talet i tre länder

527 med hög bostadsandel, Sverige, Kanada och Förenta Staterna, medan den har sjunkit i länder som Holland, Norge och Storbritannien där bostadsandelen är rätt låg. Endast Belgien uppvisar en utveckling som tyder på en mättad bostadsmarknad: hög privat konsumtion och sjunkande bostadsandel. De slutsatser som kan dras av denna jämförelse blir givetvis rätt begränsade då så många faktorer i utvecklingen får förbises. Dock torde man kunna fastslå a) att bostadskonsumtionens andel av den privata konsumtionen genomgående stiger när den privata konsumtionen stiger b) att en bostadsandel på 10 % av den privata konsumtionen inte är att betrakta som naturlig mättnadsgräns, utan att det även vid denna bostadsandel finns utrymme för konsumtionsökning.

2.4. En modell för industrins byggnadsinvesteringar Bostaden betraktades i den ovan beskrivna modellen som en varaktig konsumtionsvara, och på motsvarande sätt är byggnadskapitalet att betrakta som en varaktig produktionsfaktor. Men medan en ökning i bostadskonsumtionen enbart kan åstadkommas genom bostadsproduktion, kan en ökning i produktionen åstadkommas genom ökning av andra produktionsfaktorer än byggnadskapitalet. På lång sikt kräver ökad produktion ökat byggnadskapital. Däremot kan produktionen öka kraftigt från ett år till ett annat utan att byggnadsinvesteringarna är särskilt stora, eller omvänt, mycket stora byggnadsinvesteringar behöver inte omedelbart medföra en stor produktionsökning. En modell som tillfredsställande skulle förklara byggnadsinvesteringarnas storlek varje år under efterkrigstiden skulle därför sannolikt

bli mycket komplicerad. Hänsyn skulle få tas till förändrad tillgång på övriga produktionsfaktorer. Förändringar i konjunkturen har en dubbel effekt på industrins byggnadsinvesteringar: dels den direkta, som förändrar byggnadsinvesteringarna åt samma håll som konjunkturen, dels den konjunkturpolitiska, som förändrar investeringarna åt motsatt håll. Slutligen har i varje fall under 1950-talet byggnadsaktiviteten i den offentliga sektorn i hög grad påverkat storleken av näringslivets byggnadsinvesteringar. Att konstruera en modell som, med hänsynstagande till dessa olika faktorer, år för år skulle kunna förklara byggnadsinvesteringarnas utveckling skulle kräva en utomordentlig arbetsinsats. Ändock skulle den sannolikt vara av begränsat värde för prognosändamål, då vi inte vet hur det framtida förloppet kommer att avvika från det under 1950talet realiserade ur statsfinansiella, konjunkturella och andra synpunkter. Vi skall i stället nöja oss med den mer begränsade målsättningen att studera långsiktiga samband mellan industriproduktion och byggnadsproduktion och får acceptera avvikelser från trendutvecklingen som (ur modellsynpunkt) restlösa avvikelser. En allmän förutsättning för modellens användbarhet för prognosändamål blir då, att vad vi skulle kunna kalla det ekonomiska klimatet skall ha samma karakteristika under prognosperioden, 1964—1975, som under analysperioden, 1946—1963. Till dessa karakteristika hör främst full sysselsättning, relativt stabilt penningvärde och dämpade konjunkturcyklar, att produktionens tillväxttakt kommer att vara av samma storleksordning samt att industrins strukturomvandling mot mera mekaniserade och tekniska indu1 Jfr t. ex. diskussionen i Duesenberry, »Business Cycles and Economic Growth», Ch 7.

528 strier äger rum i ungefär samma takt som under analysperioden. Det kan diskuteras i vilken utsträckning dessa förutsättningar gällde för de första efterkrigsåren, men de får anses ha gällt efter 1952—53. Det kan då konstateras att i en ekonomi där arbetet utgör den knappa faktorn, och där produktionsökning framför allt realiseras genom övergång till mer och mer kapitalkrävande produktionsmetoder, kommer byggnadskapitalet inte endast att öka med stigande produktion utan även på lång sikt öka i snabbare takt än produktionen. Om sålunda nationalinkomsten växer i en viss takt, o, så bör vi alltså räkna med att byggnadskapitalet på lång sikt växer med takten ° -f Jfp. Nu är det uppenbart att skillnaden mellan de två tillväxttakterna (Kp) inte kan bestämmas för alla värden på nationalinkomstens tillväxttakt. Vi kan inte bestämma industrins byggnadskapital för en ekonomi med konstant eller fallande nationalinkomst (o mindre än eller lika med 0). Inte heller kan vi bedöma behovet av byggnadskapital i industrin för mycket höga tillväxttakter för nationalinkomsten, säg 10 % om året (o = 0,1). I dessa fall uppträder överskotts- och flaskhalsmekanismer på marknader för andra produktionsfaktorer, som omöjliggör en isolerad bestämning av efterfrågan på byggnadskapitalet. Modellen får begränsas till att avse o-värden inom begränsat intervall. I de preliminära beräkningarna har sålunda utgåtts från att Kv förändras mycket litet när nationalinkomstens årliga tillväxttakt ligger mellan 3 % och 5 %. I nationalinkomststatistiken redovisas investeringarna exklusive och inklusive reparationer. Liksom när det gäller bostäder finns det anledning att förmoda, att en del av exklusive-investeringarna

avser ersättningsinvesteringar. Genom att jämföra det »adderade byggnadskapitalet», dvs. byggnadskapitalet enligt brandförsäkringsvärdet för ett tidigt år plus »exklusive-investeringarna» fram till ett visst år, med byggnadskapitalet enligt brandförsäkringsvärdet det senare året bör »ersättningskvoten» av exklusive-investeringarna kunna beräknas. Det material som utnyttjats för de preliminära beräkningarna är dels grundmaterial för 1959 års långtidsutredning, dels »Nationalbokföring för Sverige 1946—1961» (Konjunkturinstitutet). De tyder på att byggnadskapitalet i industrin mätt i 1954 års priser under perioden 1950—1962 hade en tillväxttakt som med 2 % om året översteg nationalinkomstens under samma tid, drygt 5 % om året för den förra mot drygt 3 % om året för den senare. Det värde på Kp som erhålles och som ligger till grund för prognosen blir sålunda 2 %.

2.5. Problemställningar vid bestämning av den offentliga byggnationen Svårigheterna att teoretiskt ange ett optimalt handlande för den offentliga sektorn är väl kända. 1 I denna bilaga finns inte utrymme för någon systematisk genomgång av de problem som möter härvidlag utan vi får nöja oss med att kortfattat behandla dem som direkt berör den delsektor vi här är intresserade av. Vi har tidigare skilt på konsumtionsskapande (bostäder) och produktionsskapande (t. ex. industriinvesteringar) 1 De välfärdsproblem som här tangeras diskuteras utförligt bl. a. i Musgrave, »Theory of Public Finance», Arrow, »Social Choice and Individual Values», och Höök, »Den offentliga sektorns expansion». Jfr även diskussionen i SOU 1956: 10, kap. V.B.2. Diskussionen av de intertemporala valhandlingsproblemen följer i stort SOU 1955: 25, kap. 7 varvid dock problemet här väsentligt förenklas för åskådlighetens skull.

529 byggnation och skilt på byggnation nödvändig för upprätthållande av löpande konsumtion och produktion respektive kapacitetsskapande byggnation. Vad den förra indelningen beträffar är den svår att tillämpa på den offentliga sektorn. Vissa slag av offentlig byggnation, t. ex. ålderdomshem och kraftverk låter sig hänföras till den ena eller andra gruppen, men de flesta, t. ex. byggnation av skolor, sjukhus, vägarbeten, bestäms både av konsumtions- och produktionsaspekter. Den dubbla produktions- och konsumtionsaspekten gör det i sig inte omöjligt att ange de teoretiska principerna för en optimalavvägning. 1 Värre är de långa tidsaspekterna som kommer in vid värderingen av den offentliga byggnationen. Anläggandet av ett nytt kraftverk eller ett nytt ålderdomshem möjliggör produktions- respektive konsumtionsökning inom en snar framtid. Anläggandet av säg en ny teknisk högskola resulterar i en produktionsökning kanske först om 10 år. Problemställningen kan illustreras med nedanstående figur: LO

Ll

X—

X

X-io

AC, AP.

X2o

*

AC,

x.

t, -X-

X

ACj AP2 v AC a AP3 AC 3

Den totala offentliga byggnationen i perioden t 0 blir X 10 + X 20 + X 30 . Hur denna summa bestäms är ett särskilt problem, men vi kan h ä r förutsätta att den är känd och behöver då endast sysselsätta oss med fördelningsproblemet. Vi tänker oss att valet står mellan tre objekt, varav det första (säg ett ålderdomshem) möjliggör en konsumtionsökning, A Cm, fr. o. m. tidpunkten ti, det 34—412399

andra (säg ett kraftverk) möjliggör en produktionsökning, A P20» f r - °- m - tidpunkten tv och det tredje (säg en teknisk högskola) möjliggör en produktionsökning A P 3 0 fr. o. m. en senare tidpunkt, säg t2.2 Den modell som på detta sätt kan ange principerna för en optimal fördelning av byggnadsinvesteringarna »nu», dvs. vid tidpunkten t 0 ger oss emellertid ingen vägledning för fördelning av framtida offentlig byggnation. Problemställningen framgår av nedanstående figur: to X

t, X

M t5 t3 —X- - X X x12 AC, AC12 x22 AP2 AP22

t2

-X

AC2: Xo.

t8 X

X

AC 22 AP32 AC 32

Teorin ger ingen vägledning om hur man vid t 0 skall kunna avgöra hur mycket som vid t 2 kommer att investeras i X 12 , X 22 och X 32 för att vid tidpunkterna t 3 och t 4 möjliggöra respektive konsumtionsökningarna A C 10 , A C20 och A C 32 . En väg ur detta dilemma, och den som har valts här, är att avstå från att prognosticera utvecklingen för varje slag av offentlig byggnation var för sig och i stället låta prognosen avse enbart hela den offentliga byggnationen varje år. Närmast till hands ligger då att anta, att den del av en ökning i nationalprodukten som tas i anspråk för offentlig byggnation är konstant under längre perioder. Grund för ett sådant antagande fin1 Fallet med optimalavvägning, när både produktions- och konsumtionsaspekter måste beaktas, har diskuterats bl. a. av Scitovsky i »Welfare and Competition», Note to Ch VII, London 1952. 2 I exemplet bortses från reparationer och underhåll. Resonemanget förändras i princip inte om ersättningsproduktion för de nya objekten införes i exemplet.

530 ner man väl närmast i en rad exogena faktorer, stabilt skattesystem, stabil uppfattning om den offentliga sektorns uppgifter etc. samt i en marginell sparoch investeringskvot som förändras långsamt under längre perioder. Modellen ger då ingen förklaring till den offentliga byggnationen utan registrerar endast vad som passerat ex post facto. En sådan beskrivande men ej förklarande modell kommer att bygga på en rad implicita förutsättningar av ovan skisserat slag och en förutsättning för att den skall kunna tillämpas är att sådana implicita förutsättningar gällt under en förfluten period. Studerar vi utvecklingen sedan 1946 finner vi att förutsättningarna knappast är uppfyllda för 1940-talets sista år men däremot gäller rätt väl från 1950-talets början. Omedelbart efter kriget trängde en ny uppfattning igenom om den offentliga sektorns uppgifter (i fred) med en ny skattestruktur (jämfört med förkrigsperiodens) som följd. De preliminära beräkningarna visar, att en modell för t 0 = 1952 ger rätt goda resultat för de efterföljande åren men sämre resultat för de första efterkrigsåren. Den fråga som här intresserar oss är om samma förutsättningar kan antas gälla för prognosperioden, dvs. fram till 1975. Vad beträffar uppfattningen om den offentliga sektorns uppgifter finns det inte någon grund för ett antagande om att denna uppfattning kommer att förändras under prognosperioden. Kännetecknande för den förflutna perioden har emellertid också varit att den efterfrågan som skall tillfredsställas bl. a. genom offentlig byggnation inom flera områden, t. ex. skolor, vägar, ålderdomshem, sjukhus, varit större än tillgången, och att ett successivt mättande av efterfrågan fått realiseras genom en expanderande offentlig sektor. För några områden, t. ex. skolor och vägar, har ef-

terfrågan dessutom vuxit mycket snabbt under analysperioden. År 1952 utgjorde de offentliga byggnadsinvesteringarna 6,7 % av nationalprodukteni, medan under perioden 1952—1962 nära 9 % av ökningen i nationalinkomsten gått till ökad offentlig byggnation. Den marginella offentliga byggnationskvoten har alltså varit större än den genomsnittliga, vilket vi också kan uttrycka som att den offentliga byggnationen har haft en »inkomstelasticitet» större än ett. De behov som för närvarande föreligger ger inte anledning till att förmoda en dämpad expansionstakt för de närmaste åren. Men här liksom när det gällde bostäder finns det anledning att ställa frågan vilken byggnation man får räkna med när föreliggande (nu och under prognosperioden genererade) behov tillfredsställts. Syftet med nuvarande starka byggnation är att skapa ett utbud som växer snabbare än efterfrågan, och det är i sig önskvärt att överskottsefterfrågan elimineras inom en snar framtid, t. ex. innan detta årtionde är slut. Däremot ställer det sig svårt ur prognossynpunkt att förutse den offentliga byggnation man därefter får räkna med.

2.6. Den totala byggnadsproduktionen

De ovan skisserade modellerna täcker ca 90 % av byggnadsproduktionen. De återstående tio procenten avser byggnadsinvesteringar i handel och jordbruk, och för dessa får särskilda beräkningar göras. Inom handeln h a r en stark kapitalbildning ägt rum 1951— 1963, under vilken period byggnadsinvesteringarna (i 1954 års priser) nästan 1

För utvecklingen 1946—1962 se »Byggnadsproduktionen 1946 — 1960 — 1975». t a b . 3.4.2.

531 tiofaldigats. Prognosen blir här ett uttryck för ett antagande om hur länge denna kapitalbildning kan antas fortgå. Inom jordbruket har byggnadsinvesteringarna under en längre tid visat en svagt negativ trend med hög stabilitet. Den totala byggnadsproduktionen kan erhållas genom aggregering av de fem sektorerna. Vi kan då bestämma byggnadsproduktionen som en funktion av nationalprodukten samt den relativa tillväxttakten för byggnadsproduktionen: <7B= 0 R

dOB/dt dO/dt

o = O där beteckningarna har följande innebörd: 0 B = byggnadsproduktion O = nationalprodukt o1! = relativ tillväxt för byggnadsindustrin Ö B = tillväxttakt för byggnadsindustrin o = tillväxttakt för nationalprodukten.

3.

Arbetskraftsutvecklingen

3.1. Branschanpassning och totalutveckling Det statistiska materialet för byggnadsbranschen utgör det viktigaste underlaget för prognosen. Samtidigt kan det emellertid ifrågasättas om de uppgifter om en stor branscharbetskraftsutveckling, som framgår av det statistiska materialet, ger vägledning om den framtida utvecklingen. Denna paradox blir mindre överraskande, om man gör klart för sig vad branschens arbetskraftsutveckling innebär ur makroekonomisk synpunkt. Rekrytering av arbetskraft är ett medel

för företagen i branschen att anpassa sig till en given utveckling. En aspekt av denna utveckling, produktionsutvecklingen, behandlades i föregående kapitel. Andra viktiga drag i utvecklingen är tillväxten i den totala arbetskraftstillgången, sammansättningen av den nya arbetskraft som kommer ut på arbetsmarknaden, och den förändring vilken som följd härav äger rum i den totala arbetskraftens sammansättning. Medan vi räknar med en tillväxt i nationalprodukten på ca 4 % om året för framtiden kommer, som beräkningarna i 1959 års långtidsutredning visar, tillväxttakten i den totala arbetskraftstillgången praktiskt taget att upphöra efter 1965, dvs. totalt sett kommer nytillskott och avgång av arbetskraft därefter att bli ungefär lika stora. Men den nya arbetskraften kommer att skilja sig väsentligt från den som lämnar arbetsmarknaden och antalet långt utbildade — med studentexamen och högre examina — kommer att utgöra en 4—5 gånger större andel av den förra än den senare. Om man nu ser till byggnadsindustrin, finner man, att under perioden 1945— 1950 produktionsökningen huvudsakligen realiserades genom ökning av arbetskraften. Tillväxttakten för arbetskraftstillgången var 2,6 % mot 0,8 % för den totala arbetskraften. Motsvarande siffror för produktivitetstillväxten var 0,2 % för byggnadsindustrin och 3,8 % för hela ekonomin. Under 1950talet däremot var arbetskraftstillväxten i byggnadsindustrin endast 1,8 % om året mot 0,4 % för hela ekonomin. Den årliga produktivitetstillväxten var 2,5 % för byggnadsindustrin mot 2,3 % för hela ekonomin.i Medan under 1940-talet produktionsökningen i byggnadsindustrin huvud1 »Byggnadsproduktionen 1946 — 1960 — 1975», tab. 4.2.1.

532 sakligen realiserades genom rekrytering av arbetskraften, så spelade under 1950-talet förändrad arbetskraftssammansättning och andra faktorer som höjer arbetskraftens produktivitet den dominerande rollen. För hela samhällsekonomin vet vi att denna förändring kommer att vara ännu mera påtaglig under 1960- och 1970-talen. Som framgick redan i 1959 års långtidsutrednings betänkande 1 och som sedermera bekräftats i arbetsmarknadsutredningens betänkande 2 är endast en obetydlig ökning av den totala arbetskraftstillgången att vänta under perioden 1965—1975. Däremot kommer som kan utläsas t. ex. ur gymnasieutredningens betänkande 3 och »Tendenserna på akademikernas arbetsmarknad fram till mitten på 1970talet» 4 andelen långt utbildade av den nya arbetskraften att öka starkt under denna period. Det är uppenbart att denna information måste utnyttjas för arbetskraftsprognosen för byggnadsindustrin. Det kan diskuteras vilket som metodologiskt egentligen utgör fundamentet till arbetskraftsprognosen, totalutvecklingen på arbetsmarknaden eller den interna utvecklingen inom byggnadsbranschen. Kan arbetskraftsefterfrågan för byggnadsindustrin behandlas som en autonom faktor, given av produktionsutveckling och utvecklingstendenser inom branschen, eller är det i stället efterfrågan och de interna utvecklingstendenserna som anpassar sig till en känd totalutveckling på arbetsmarknaden? Branschanalysens uppgift blir ur metodologisk synpunkt i stor utsträckning att närmare kartlägga hur denna utveckling kan komma att realiseras. I ekonomisk totalanalys behandlas byggnadsproduktionen som en homogen storhet och vid bedömning av den långsiktiga utvecklingen bör den totala byggnadsprocessen uppfattas som en en-

het från arkitektkontoret till den sista avsyningen. En analys av branschen ger emellertid inte denna enhetliga bild. De olika produktionsleden, från planläggning till parkettering, framstår som helt skilda från varandra, och arbetskraftssammansättningen förändras från ett produktionsled till nästa. I varje produktionsled finner man företag av olika storlek, som i sin tur har olika arbetskraftssammansättning. Olika produktionsmetoder som kräver olika sammansättning av arbetskraften är samtidigt i bruk. 5 Direkta framskrivningar av utvecklingen var för sig av dessa delar, som tillsammans bildar byggnadsproduktionen, skulle inte bli uttryck för annat än gissningar. I en framtidsbedömning som tillfredsställer åtminstone elementära krav på metodik och på löpande kontroll av prognosresultaten måste det totala produktionsmönstret framträda ur modellen. Analogt får prognosen ex ante visa realiserbara, och efterhandskontrollen ex post visa realiserade förändringar i detta produktionsmönster. Denna del av prognosarbetet skall här åskådliggöras med ett räkneexempel (I). 6 Av de sysselsatta i byggnadsindustrin hade 3,7 % utbildning motsvarande studentexamen eller längre och vi antar i räkneexemplet att 4 % h a r »lång utbildning». Vi tänker oss vidare byggnationen uppdelad i ett tidigare produktionsled, P l , och i ett senare, P2, samt i större företag, F l , och mindre, 1

SOU 1962: 10, »Svensk ekonomi 1960— 1965, appendix A. 2 SOU 1965: 9, »Arbetsmarknadspolitik», kap. 2. 3 SOU 1963: 42, »Ett nytt gymnasium», kap. 4. *6 SOU 1962:55, tab. 5.7:2. Som en bakgrund till det följande räkneexemplet se t. ex. A. Wärnfeldt, »Ett arbetsmarknadsalternativ», Byggförbundet, Stockholm 1961. 6 För en formalisering av det följande resonemanget se IPF 1964: 9, avsnitt 3.2.

533 Räkneexempel

I

Arbetskraft i olika produktionsled och företag av olika storlek vid tidpunkten t. Pl

P2

Pl +

L ni—v

40 L I+II

960 L

1000 Fl

F2

Fl +

1000 P1F2

Pl

Lm-v LI

+ II

L

P2

F2

P 1 P1F1 III—V

T LI

+ II Pl

Lpi

500 P2F1

P2F2

P2

P2 III—V i-P2 T I + II A-P2

487 LP2

500 T

F2. Vi drar klassgränserna så att i initialläget en fjärdedel av arbetskraften kommer i var och en av grupperna. Slutligen antar vi, att andelen av arbets-

bL

L

t-t+\0

t

Lnl-V LI+II

L

40 960 1 000

56 244 300

Andelen långt utbildade bland de nytillkomna är totalt 19 %. De nytillkomna 56 med lång utbildning utgör summan av nytillkomna i de fyra grupperna och denna summa kan erhållas på oändligt många olika sätt. Vi kan t. ex. tänka oss likformig expansion för var och en av dem. I detta fall kommer all strukturomvandling att äga rum inom företagen, medan ingen omvandling äger rum i den vertikala produktionsstrukturen eller i branschens företagsstruktur. Vi inför följande beteckningar:

kraften med nämnda utbildning är dubbelt så hög i P l som i P2 och dubbelt så hög i F l som i F2. Räkneexempel I visar vilken fördelning i promille av arbetskraften som vi erhåller. Mellan 1955 och 1960 ökade antalet akademiker och det totala antalet sysselsatta i byggnadsindustrin med ca 60 %l respektive 8 %.- ökningen av andelen med utbildning motsvarande studentexamen eller högre var mindre, av storleksordningen 50 %. Vi skall nu illustrera på vilka olika sätt en expansion i denna takt kan realiseras. Antag sålunda att andelen långt utbildade fördubblas samtidigt som den totala arbetskraften i branschen ökar med 10 %. Denna utveckling antas äga rum på tio år, under vilken 20 % av arbetskraften behöver ersättas. Vi får då följande balansräkning för hela branschen. Räkneexempel

II

Nyrekrytering och avgång under perioden t — t + 10:

nL

t—1+10

-k*+10

— 192 — 200

52 100

88 1 012 1 100

aL

t—t+10

—

1 En jämförelse mellan SOU 1957:51, »Akademikerräkningen», SOU 1962: 55, »Tendenserna på akademikernas arbetsmarknad fram till mitten på 1970-talet» och »1960 års folkräkning» tyder på att antalet förvärvsarbetande civilingenjörer i den första utredningen underskattats med ca 15 %. En uppräkning av det där redovisade antalet sysselsatta akademiker i byggnadsindustrin är därför motiverad. Medan en direkt jämförelse mellan SOU 1957: 51 och 1960 års folkräkning ger en ökning på 75 % under de fem åren, finns anledning att anta att den verkliga ökningen endast är ca 60 %. 2 SOU 1962: 10, »Svensk ekonomi 1960— 1965», s. 174.

534 =# omvandling

\

= ingen omvandling |

P = vertikal produktionsstruktur F = branschens företagsstruktur

Vi erhåller då följande sammansittning av den nya arbetskraften i de fyra grupperna:

Alt. 1. Sammansättning av nyrekryterad arbetskraft. = P = F

njlll— V n l 11

L+

n

L

PlFl

P1F2

Pl

P2F1

P2F2

P2

PI + P 2

25 50 75

12 63 75

37 113 150

12 63 75

7 68 75

19 131 150

55 244 30Ö

I detta fall kommer i varje företag den nya arbetskraften att skilja sig avsevärt från den äldre. Arbetskraftens omvandling förutsätter en stark intern strukturomvandling inom varje företag. Antag nu att det i stället sker omvandling i den vertikala produktionsstrukturen så att en större del av produktionen kommer till stånd i det tidigare produktionsledet (planläggning, prefabrikation etc.) med motsvarande relativa tillbakagång av det senare ledet (själva byggandet). Säg att denna omvandling är så stark, att 63 % av produktionen kommer i P l och 37 % i P2. I detta fall kommer all nyrekrytering att äga rum i P l och ingen i P2. Företagsstrukturen antar vi vara oförändrad. Vi får då följande utveckling:

Vi kan nu jämföra sammansättning av ny och äldre arbetskraft enligt de tre alternativen.

Alt. 2. Sammansättning av nyrekryterad arbetskraft. ^ P = F

Vid den likformiga expansionen är andelen med lång utbildning 4—5 gånger högre hos de nyanställda än hos den äldre arbetskraften. Om det däremot endast är de stora företagen i det tidigare produktionsledet som expanderar, är andelen långt utbildade 2,6 gånger större hos de förra än hos de senare. I all sin långt drivna förenkling antyder dock tablåerna de problemställningar som möter i branschanalysen i arbetekraftsprognojsen. Byggnadsbranschen är varken homogen eller stationär. Den strukturomvandling som pågår kan betyda lika mycket eller mer för förskjutningen i arbetskraftsefter-

n^III-V n

LJ+n n L

PlFl

P1F2

Pl

37 113 150

19 131 150

56 244 300

Slutligen kan vi anta att det enbart är de stora företagen i första produktionsledet som expanderar. Alt. 3. Sammansättning av nyrekryterad arbetskraft. ^ P # F PlFl nLni-v 56 n 1+u

L L

n

244 300

Procentuell andel med lång utbildning enligt de tre alternativen Ny arbetskraft Äldre arbets- Alt. 1 Alt. 2 Alt. 3 kraft = P ^ P #P = F = F ^F

PlFl... P1F2... P2F1... P2F2... Pl + P2

7,2 3,6 3,6 1,6 4,0

33 16 16 9 18,7

25 13

— —

18,7

18,7

— —. —

18,7