Åldringsvårdens läge : undersökning

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

son STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1963:47 Socialdepartementet

ÅLDRINGSVÅRDENS LÄGE UNDERSÖKNING UTFÖRD AV SOCIALPOLITISKA KOMMITTÉN

Stockholm 1963

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963 Kronologisk förteckning

1. E n t e k n i s k I n s t i t u t i o n i n o m S t o c k h o l m s u n i v e r sitet. S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 114 s. E. 2. K o m m u n a l f ö r b u n d e n s l å n e r ä t t . I d u n . 44 s. I. 3. U t r i k e s f ö r v a l t n i n g e n s o r g a n i s a t i o n o c h p e r s o n a l b e h o v . I d u n . 90 s. U. 4. A d m i n i s t r a t i v o r g a n i s a t i o n i n o m u t r i k e s f ö r v a l t n i n g e n . I d u n . 95 s. U . 5. F ö r s v a r s k o s t n a d e r n a b u d g e t å r e n 1963/67. I d u n . 130 s. F ö . 6. I n d e l n i n g s - o c h s a m a r b e t s f r å g o r i G ö t e b o r g s o c h M a l m ö o m r å d e n a . I d u n . 212 s. I. 7. U t l ä n n i n g s t i l l t r ä d e till offentlig tjänst. S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 43 s. J u . 8. P r e l i m i n ä r n a t i o n a l b u d g e t för å r 1963. M a r c u s . IV + 97 s. F i . 9. U n i v e r s i t e t e n s o c h h ö g s k o l o r n a s organisation o c h f ö r v a l t n i n g . H s e g g s t r ö m . 509 s. E. 10. U n i v e r s i t e t s v ä s e n d e t s o r g a n i s a t i o n . Haeggström. 190 s. E. 11. U p p e h å l l s t i l l s t å n d m . m . för u t l ä n d s k a s t u d e r a n d e . I d u n . 54 s. I. 12. ö v e r s ä t t n i n g a v f ö r d r a g a n g å e n d e u p p r ä t t a n d e av Europeiska ekonomiska gemenskapen och t i l l h ö r a n d e d o k u m e n t . M a r c u s . 283 s. H . 13. U t b i l d n i n g av l ä r a r e för j o r d b r u k o c h s k o g s b r u k samt fortbildning av lärare i yrkesämnen. I d u n . 269 s. E. 14. U n d e r s ö k n i n g a v t a x e r i n g s u t f a l l e t . I d u n . 155 s. Fi. 15. V ä g e n g e n o m g y m n a s i e t . I d u n . 315 s. E . 16. S v e r i g e s s t a t s s k i c k . Del 1. Lagförslag. I d u n . 206 s. J u . 17. S v e r i g e s s t a t s s k i c k . Del 2. Motiv. I d u n . 522 s. J u . 18. S v e r i g e s s t a t s s k i c k . Del 3. Motiv. F ö r s l a g till r i k s d a g s o r d n i n g . I d u n . 220 s. J u . 19. S v e r i g e s s t a t s s k i c k . Del 4. Bilagor. I d u n . 311 s. J u . 20. B ä r g a r l ö n e n s f ö r d e l n i n g , s j ö f ö r k l a r i n g m . m . I d u n . 111 s. J u . 21. S j u k h u s o c h ö p p e n v å r d . I d u n . 486 s. I. 22. K r a v e n p å g y m n a s i e t . I d u n . 367 s. + 12 s. ill. E.

23. F ö r s l a g till l a g o m vissa g e m e n s a m h e t s a n l ä g g n i n g a r m. m . I d u n . 290 s. J u . 24. M e n t a l s j u k h u s e n s p e r s o n a l o r g a n i s a t i o n . D e l I. I n t e r v j u - och f r e k v e n s u n d e r s ö k n i n g a r m . m . I d u n . 259 s. I. 25. P a p p e r o c h a n n a n s k r i v m a t e r i e l . K i h l s t r ö m . 74 s. H. 26. R e l i g i o n e n s b e t y d e l s e som s a m h ä l l s f a k t o r . A B W i l h e l m s s o n s B o k t r y c k e r i . 211 s. E. 27. T r a f i k m å l . B e c k m a n . 237 s. J u . 28. U t s ö k n i n g s r ä t t II. N o r s t e d t & S ö n e r . 119 s. J u . 29. K o m m u n a l a r e n h å l l n i n g s a v g i f t e r . B e c k m a n . 81 s. I. 30. D e n statliga k o n s u l e n t v e r k s a m h e t e n p å socialv å r d e n s o m r å d e . B e c k m a n . 119 s. S. 31. F ö r s v a r och f i s k e r i n ä r i n g . N o r s t e d t & S ö n e r . 235 s. F ö . 32. L i s t e r l a n d e t s ålfisken. K i h l s t r ö m . 67 s. J o . 33. S k a d e s t å n d I. N o r s t e d t & S ö n e r . 81 s. J u . 34. U - l ä n d e r och u t b i l d n i n g . I d u n . 201 s. U. 35. L ä r a r e p å g r u n d s k o l a n s m e l l a n s t a d i u m . I d u n . 91 s. E. 36. M a l m e n i N o r r b o t t e n . S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s A B . 150 s. H. 37. K o m m e r s i e l l t o c h h a n d e l s p o l i t i s k t u t v e c k l i n g s b i s t å n d . I d u n . 151 s. U. 38. A r b e t s f ö r e l ä g g a n d e . I d u n . 97 s. S. 39. K y r k o r och s a m f u n d i Sverige. I d u n . 308 s. E. 40. A r b e t s l ö s h e t s f ö r s ä k r i n g e n . I d u n . 248 s. I. 41. S p e c i a l u t r e d n i n g a r o m g y m n a s i e t . Beckman. 318 s. E. 42. E t t n y t t g y m n a s i u m . I d u n . 949 s. E. 43. L ä r o p l a n för g y m n a s i e t . Haeggström. 776 s. E. 44. A k a d e m i k e r n a s s k u l d s ä t t n i n g . U t k o m m e r s e nare. 45. B e f o l k n i n g s u t v e c k l i n g och n ä r i n g s l i v i J ä m t l a n d s län. I d u n . 456 s. I. 46. Y r k e s m e d i c i n s k a s j u k h u s e n h e t e r — b e h o v och o r g a n i s a t i o n . K i h l s t r ö m . 91 s. I. 47. Å l d r i n g s v å r d e n s läge. I d u n . 295 s. + 20 s. ill. S.

A n m . O m s ä r s k i l d t r y c k o r t ej a n g i v e s , ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m .

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1963:47 Socialdepartementet

ÅLDRINGSVÅRDENS LÄGE UNDERSÖKNING UTFÖRD AV S O C I A L P O L I T I S K A KOMMITTÉN

I D U N S T R Y C K E R I A K T I E B O L A G E S S E L T E AB STOCKHOLM

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Socialdepartementet

Genom beslut den 2 december 1960 uppdrog Kungl. Maj :t åt socialpolitiska kommittén att utföra en kartläggning av vårdbehov och vårdmöjligheter för åldringar samt att till Kungl. Maj :t inkomma med redogörelse för kartläggningens resultat ävensom de förslag kommittén med anledning därav fann påkallade. Resultatet av kommitténs kartläggning av åldringsvårdens läge redovisas härmed i form av undersökningar som främst handlar om hur åldringarna bor och vilka möjligheter till vård och service de har — i sina hem, på ålderdomshem och i sjukvården. Kommitténs samtliga ledamöter har följt såväl förberedelsearbetet för kartläggningen, som påbörjades 1961, som det fortsatta arbetet med insamlandet och sammanställandet av materialet. Kommitténs nuvarande sammansättning är följande: statssekreteraren i socialdepartementet Ernst Michanek, ordförande, ledamoten av riksdagens första kammare Torsten Bengtson, ledamoten av riksdagens andra kammare Ingemund Bengtsson, sekreteraren hos Tjänstemännens centralorganisation Britt-Marie Bystedt, ordföranden i Svenska kommunalarbetareförbundet Gunnar Hallström, direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Sven Hydén, folkskolläraren Hans Nyhage, ledamoten av riksdagens andra kammare Einar Rimmerfors, ledamoten av riksdagens andra kammare Elisabet Sjövall samt byråchefen i finansdepartementet Reidar Tilert. I sitt fortsatta arbete kommer kommittén att ta upp olika frågor som aktualiseras genom den gjorda kartläggningen och framlägga de förslag som kommittén anser påkallade. Stockholm i juli 1963. Ernst

Michanek / Birger

Forslund

Innehåll

Undersökningens innehåll och syfte Kap. 1. Uppgifter och arbetsmetod Kap. 2. Befolkningsutvecklingen Kap. 3. Ekonomi, arbete m. m Kap. 4. Bostäder • • Kap. 5. Öppen åldringsvård Kap. 6. Ålderdomshemmen Kap. 7. Sjukvården Kap. 8. Vårdmöjligheter och vårdbehov. Sammanfattning och kommentar . . Bilagor A. Blankett för uppgifter till 1962 års åldringsvårdsundersökning (kommunundersökningen) B. Exempel på frågor som det vore av värde för socialpolitiska kommittén att få synpunkter på C. Sammanställning av svar från landsting och kommuner på socialpolitiska kommitténs enkät rörande åldringsvården D. PM angående åldringsvården och den nya kommunindelningen . . . . E. Statligt stöd till åldringars bostadsförsörjning: gällande bestämmelser m. m F. Utredning angående ersättning för hemhjälp åt gamla i 22 större och medelstora städer den 1/1 1963. Av socialdirektör Erik Vallbro G. Hemsjukvård H. Åldringsvårdens organisation i de landstingsfria städerna I. Vissa uppgifter om kommunernas kostnader för åldringsvården . . . .

? 9 15 27 33 57 73 91 116

143 166 168 181 183 187 196 204 215

Tabellbilaga

219 Tabell- och diagramförteckning

Undersökningens innehåll och syfte

l december 1960 fick socialpolitiska kommittén regeringens u p p d r a g att kartlägga åldringsvården. Nu redovisas detta uppdrag i form av en r a p p o r t som främst handlar om h u r åldringarna bor och vilka möjligheter till vård och service de h a r — i sina hem, på ålderdomshem och i sjukvården. Rapporten framlägges för offentlig diskussion. Av stor betydelse för kartläggningen var resultaten av 1960 års folkräkning och allmänna bostadsräkning. Dessa började komma fram 1961. Kommittén diskuterade under 1961 mål och metoder och gjorde en del studiebesök. Sekretariatet konsulterade en lång rad myndigheter och organisationer, gick igenom befintligt material och gjorde flera studieresor. De frågeformulär till samtliga kommuner och landsting, som fastställdes och utsändes i mars 1962, blev mycket omfattande. Undersökningen kostade uppgiftslämnarna hos kommuner och landsting mycket arbete. Men på sommaren 1962 bade svar kommit in från alla de tillfrågade. Redan därmed var ett väsentligt syfte nått. När kartläggningen begärdes av riksdagen 1960 uttalade denna, att kanske redan det material som samlades kunde visa sig tillräckligt för att åstadkomma samordning och föra utvecklingen vidare i önskad riktning. Frågeformuläret till kommunerna var så uppställt, att det skulle ge upphov till diskussion. I den kommun, där man ännu inte h a r ordnat med pensionärs-

bostäder eller funderat på någon särskild organisation för hemhjälp åt gamla, får man anledning att tänka igenom saken när ett stort frågeschema kommer. Den som blir ombedd att lämna synpunkter på h u r ålderdomshemmen bör vara, svarar inte utan att ha diskuterat igenom sina erfarenheter. Rrister blir mer uppenbara då man kan jämföra sina egna anordningar med andra kommuners. Kommittén fick ett stort material anfäkta och synpunkter. Inte minst meningsyttringarna är viktiga. Preliminära sammanställningar av undersökningsresultaten redovisade kommunvis för varje län för sig utsändes kring årsskiftet 1962—1963 till alla länsstyrelser, kommuner och landsting. Därmed fick uppgiftslämnarna tillfälle att kontrollera sina uppgifter och konfrontera sina förhållanden med andras. Det medförde några justeringar — och en del debatt. Kommittén har fått exempel på att materialet snabbt kom till användning i planeringen för en utbyggd åldringsvärd. Ett syfte med utsändandet var också, att materialet skulle kunna användas i diskussionen om kommunindelningen. Socialpolitiska kommittén anser nämligen att åldringsvårdsfrågorna måste tas med som en viktig faktor då kommunal indelning och mellankommunalt samarbete diskuteras. Denna rapport med rikssammanställningar över kartläggningen och ett försök till analys av materialet innehåller

8 inga förslag från kommittén. Regeringens u p p d r a g innebar emellertid också, att kommittén skulle komma in med de förslag som kartläggningen kunde föranleda. Denna del av uppdraget skall nu närmast fullgöras. Undersökningarna ä r avsedda att utnyttjas som underlag för reformarbete. Många frågor uppställer sig då materialet granskas. En del sådana frågor h a r kort angivits i slutet av rapporten. Kommittén får diskutera h u r ansvarsfördelningen och samordningen mellan olika organ t. ex. beträffande sjukvården för åldringar skall vara för att möjliggöra största möjliga effektivitet i planering och verkställighet. Reglerna om finansieringen av bostäder av olika slag för åldringar behöver prövas. Man måste överväga om och hur man kan se till att åldringar på olika håll i landet får någotsånär lika möjligheter till vård och service. Man kan behöva skapa samarbetsformer som ger bättre förutsättningar för god sjukvård åt de äldre än för närvarande. Personal- och utbildningsfrågorna måste kanske angripas med nya metoder. Många andra frågor kommer att påkalla uppmärksam-

het i syfte att påskynda aktiviteten hos åldringsvårdens huvudmän. Om kommittén sökte ge svar på sådana frågor och formulera förslag på olika punkter innan kartläggningen presenterades, skulle materialet under tiden förlora i aktualitet. Det h a r bedömts vara riktigare att redovisa uppdraget i två steg. Kommittén hoppas att denna rapport skall tjäna som underlag för nya initiativ och fortsatt utvecklingsarbete hos kommuner och landsting. Den kan ge upphov till en riksomfattande debatt, som ger kommittén vägledning för sin fortsatta översyn. Den h a r då fullgjort väsentliga syften. En sak synes klar redan nu. Åldringsvården kommer även framgent att i hög grad vara en kommunal angelägenhet. De medverkande organen kan utgå ifrån att deras insatser kommer att krävas i framtiden i minst lika hög grad som nu. Inom ramen för en ä n d r a d administrativ indelning och eventuellt förstärkta kommunala enheter kan ökade krav komma att ställas på lokala organ. Äldringsvårdsfrågorna är så stora och viktiga att tillgängliga resurser måste tas till vara utan dröjsmål.

KAPITEL 1

Uppgifter och arbetsmetod

Riksdagsskrivelsen 1960

År 1957 fastställde statsmakterna vissa riktlinjer för åldringsvårdens anordnande. Med sikte bl. a. på frågan i vad mån dessa riktlinjer följes och vilka avsteg därifrån som eventuellt gjorts begärde 1960 års riksdag med anledning av motioner en översyn och kartläggning av åldringarnas vårdbehov och vårdmöjligheter. Kungl. Maj:t uppdrog den 2 december 1960 åt socialpolitiska kommittén att utföra den av riksdagen begärda kartläggningen samt att inkomma med redogörelse för kartläggningens resultat ävensom de förslag kommittén med anledning därav finner påkallade. I det utlåtande av allmänna beredningsutskottet (1960:28), som låg till grund för riksdagens beslut, framhålles bl. a., att utvecklingen inom åldringsvården sedan 1957 inte är känd i detalj. Befolkningsutvecklingen kommer att medföra en ökning av bl. a. antalet åldringar i de äldsta åldersgrupperna med mera uttalad åldersskröplighet, ökade krav måste ställas på såväl den slutna som den öppna vården och inte minst på sjukvården. För att åstadkomma en framtidsplanering av åldringsvården kräves en bättre kännedom än man nu h a r om åldringarnas vårdbehov och nuvarande möjligheter att erhålla vård inom olika vårdformer. Beträffande sjukvården framhålles bl. a., att uppdelningen på olika huvudmän av ansvaret för åldringarnas sjuk-

vård och deras sociala v å r d h a r åstadkommit svårigheter. Förskjutningen mot en ökning av det äldsta åldringsklientelet och mot en utvidgning av den öppna vårdens omfattning gör behovet av god sjukvård alltmer ofrånkomligt för dem som flyttar in på ålderdomshemmen. Även i fråga om sjukvården inom den öppna vården föreligger, framhåller utskottet, svårigheter att d r a en klar gräns mellan de uppgifter som kan anses åvila landsting respektive primärkommun. Det är i allt fall uppenbart, att därest den pågående och allmänt önskade utvecklingen mot ökningen av den öppna vården skall befrämjas måste möjligheterna att lämna sjukvård för åldringar i deras hem vara effektiva. Med avseende på den öppna vården konstateras, att den bedrives i mycket varierande former och i olika omfattning. Man saknar en samlad överblick över vad som göres. Det synes inte uteslutet, att redan det material beträffande på skilda håll gjorda erfarenheter, som vid en kartläggning skulle samlas, kunde visa sig tillräckligt för att åstadkomma en bättre samordning av strävandena och föra utvecklingen vidare i önskad riktning. »1957 års riktlinjer»

De av statsmakterna år 1957 fastställda riktlinjerna för åldringsvården (prop. 1957:38, statsutskottets uti. nr 170) sammanfattas här.

10 Samhällets åldringsvård bör avse den efterfrågan, som grundas på åldersbetingade behov i fråga om bostäder, omvårdnad och service. Denna efterfrågan bör tillgodoses inom ramen för ett så långt möjligt fritt konsumtionsval. Samhällets åtgärder får dock inte bindas till vissa bestämda och en gång för alla fastställda handlingsmönster. Åldringarnas möjligheter till ett fritt konsumtion sval kommer att öka i takt med de pensioner, arbetsinkomster och sparmedel som står till deras förfogande. Det är inte bara ur de enskilda människornas utan även ur folkhushållets synpunkt viktigt, att åldringarnas arbetskraft tillvaratages så långt detta kan ske utan att andra intressen åsidosattes. Full sysselsättning är ett mål inte endast i fråga om de fullt arbetsföra utan även beträffande de endast delvis arbetsföra i olika åldrar, som kan och vill ställa sig till arbetsmarknadens förfogande. Allt bör göras för att så många gamla som möjligt skall kunna få leva kvar i sina invanda miljöer. I strävan att hålla tillbaka behovet av anstaltsvård måste man vidta särskilda hjälpåtgärder för de gamla i deras hem, s. k. öppen åldringsvård. Det är en väsentlig uppgift för kommunerna att befordra hemtjänstens utveckling i de former den fått. Frivilliga organisationer som verkar på området är värda samhällets uppmuntran och stöd. Värdet av den verksamhet för att bereda de gamla förströelse, som växer fram på många håll, understrykes. Det är önskvärt, att sjukvården utbygges så att det blir möjligt att ge alla sjuka åldringar en vård som syftar till att så långt våra kunskaper räcker återföra dem till hälsa eller relativ hälsa. Sjukvården utnyttjas i avsevärd mån av de gamla. Att åldringarnas an-

tal befinner sig i stark ökning ställer ständigt större krav på sjukvårdens resurser. Även i fråga om sjukvården bör olika former av öppen vård u p p m u n t r a s i syfte att minska behovet av anstaltsvård. En kvalificerad öppen vård kräver väl utbildad personal. En svår avvägning måste ske då det gäller utnyttjandet i olika vårdformer av tillgängliga personella resurser. Ålderdomshemmen tillhör i princip inte sjukvårdsorganisationen. De är inte avsedda för akut eller långvarigt sjuka personer. Ansvaret för sjukvården är inte en primärkommunal angelägenhet. På grund av platsbrist på de egentliga sjukvårdsanstalterna h a r kommunernas skyldighet att bereda vård åt personer som är i behov härav lett till att de fått ta hand om sjuka personer på ålderdomshemmen. Om man vill slå vakt om den enskildes rätt att vid behov få vård måste man, så länge platsbristen på de egentliga sjukvårdsanstalterna består, acceptera att ålderdomshemmen förblir upptagningshem för åtskilliga sjuka och i viss utsträckning också under längre tid hyser sjuka personer. Kommunerna själva bör få avgöra, om någon skall få vistas på ålderdomshem även i fall då kommunen inte kan anses ha skyldighet att vårda honom där. Man måste r ä k n a med att ålderdomshemmen i stigande grad belägges med åldringar, som präglas av ålderssvaghet och skröplighet. Inte sällan blir det fråga om vårdfall, där ålderdomsskröplighet och sjukdom så nära sammanflätas med v a r a n d r a att det blir svårt att skilja symtomen åt. Man måste därför kunna bereda en viss sjukvård på hemmen. Ålderdomshemmen skall inte behöva lämna en aktiv sjukvård men väl sådan sjukvård, som kan betecknas som god hemsjukvård. Vården av sjuka åldringar vid ålderdoms-

11 hem bör bedrivas i intimt samarbete mellan vederbörande kommunala organ samt landstingens sjukvårdsstyrelser och övriga organ för sluten och öppen sjukvård. Då det gäller ålderdomshemmens storlek, utrustning och standard måste kommunerna lämnas stor frihet att bygga ut hemmen med beaktande av de lokala vårdbehoven. I fråga om anordningar avsedda att underlätta och förbättra skötseln av sjuka åldringar, som vistas på ålderdomshemmen, bör landstingens och sjukvårdsmyndigheternas sakkunskap utnyttjas. Redan 1947 uttalades, att en pensionär som så önskade i regel skulle kunna få eget rum och att därför minst hälften av platsantalet borde vara förlagt till enkelrum. En sådan standard skall upprätthållas i den mån inte vårdlagarnas särskilda behov och hänsynen till rimliga anspråk på personal föranleder till annat. Sysselsättningsverksamheten bör utvecklas. Arbetets uppläggning

Någon allmänt godtagen definition av begreppet åldring finns inte. Det biologiska åldrandet inträder inte vid uppnåendet av en viss levnadsålder. Av rent praktiska skäl räknar kommittén som åldring den som uppnått folkpensionsåldern, dvs. 67 år. Personer som inte fyllt 67 år men som på grund av åldersförändringar är i behov av vård i någon form räknas av kommittén till handikappade. Åldringsvården avser således enligt kommitténs definition åtgärder för och vården av personer, som fyllt 67 år. Vården av invalidiserade eller handikappade avser personer, som ännu inte fyllt 67 år. Som ett första led i kartläggningsarbetet har tillgänglig statistik genomgåtts. I fråga om bostadsförhållandena m. m. gjorde 1952 års åldringsvårdsut-

redning på sin tid en enkät till samtliga kommuner. Den fortlöpande statistiken på bostadsområdet redovisar bl. a. antalet nybyggda hus, hustyper, statligt stöd m. m. Beträffande hemhjälp till åldringar och invalider sammanställer socialstyrelsen årligen vissa uppgifter. Socialstyrelsen insamlar vidare årliga summariska uppgifter om ålderdomshemmen. Uppgifter om sluten sjukvård insamlas och sammanställes av medicinalstyrelsen. Inventeringen av tillgänglig statistik m. m. visade, att de uppgifter som insamlas av myndigheter och organisationer inte var tillräckliga för en kartläggning av åldringsvården. Eftersom åldringsvården är en angelägenhet för både primärkommuner och landsting måste en kartläggning av resurser och planer omfatta både kommunernas och landstingens åtgärder. Av grundläggande betydelse för kartläggningen har varit 1960 års folk- och bostadsräkning. Genom folkräkningen den 1 november 1960 finns uppgifter om befolkningssituationen, åldersfördelningen m. m. i varje kommun. Procentuella beräkningar t. ex. om antalet åldringar intagna på ålderdomshem i kommunen, som redovisas i olika sammanhang i det följande, grundar sig på folkräkningens kommunuppgifter. Tidpunkten för kommitténs undersökningar sammanfaller inte med folkräkningens. Detta torde inte spela någon väsentlig roll för uppgifternas användbarhet. Statistiska centralbyrån har på grundval av folkräkningsmaterialet verkställt framskrivning av befolkningen vissa år för varje kommun. Genom bostadsräkningen den 1 november 1960 har för varje kommun uppgifter erhållits om bostädernas storlek, kvalitet och utrustning efter hushållsföreståndarens kön, civilstånd och ålder. Kommittén har låtit göra vissa specialbe-

12 arbetningar ningarna.

av folk- och

bostadsräk-

De fyra undersökningarna

Efter samråd med berörda myndigheter och organisationer h a r kommittén gjort följande särskilda undersökningar: 1. En kommunundersökning för inventering av kommunernas anordningar för öppen och sluten åldringsvård. 2. En landstingsundersökning för en liknande inventering beträffande landstingens anordningar för öppen åldringsvård. 3. En anstaltsundersökning för inventering av antalet vårdplatser för långtidssjuka m. m. 4. En patientinventering rörande antalet patienter på sjukhus och sjukhem o. d. Uppgifterna avsåg förhållandena den 12 april 1962 och omfattade personer födda 1895 eller tidigare, dvs. dem som fyllt 67 år senast 1962. Uppgifter skulle lämnas enligt särskilda formulär rörande alla åtgärder för åldringar (beträffande kommunundersökningen, se Bilaga A). Även enskilt organiserad verksamhet inom kommunen skulle redovisas. Med hänsyn till variationerna på åldringsvårdens område i de olika kommunerna och landstingen och till olikheterna i befolkningsutveckling h a r kommittén ansett det angeläget att kommunundersökningen skulle omfatta samtliga kommuner i landet. Härigenom belyses bl. a. i vad mån det kan finnas speciella problem i vissa kommuntyper eller i vissa delar av landet. Inventeringen h a r också från kommitténs sida varit avsedd att spela en roll i varje kommuns eget arbete med att få en överblick av vårdmöjligheter och vårdbehov för åldringar i kommunen. Ett huvudsyfte med undersökningen har varit att fästa kommunernas upp-

märksamhet på åldringsvården samt stimulera till planering och åtgärder. De olika undersökningarna h a r alltså syftat till en kartläggning av vad som överhuvudtaget görs i landet på åldringsvårdens område och h u r åtgärderna varierar från kommun till kommun och från landsting till landsting. Vad som åsyftats h a r inte i första hand varit representativa statistiska uppgifter. Av det sagda följer att totalsiffror för hela landet inte varit av p r i m ä r t intresse; det finns inte heller några tidigare undersökningar att jämföra totalsiffror med. I fråga om den institutionella vården har kommittén sökt att få uppgifter, som belyser olika åldersgruppers vårdbehov. Av särskild betydelse h a r vårdbehovet för åldersgrupperna 70—74 år, 75—79 år, 80—84 år samt 85 år och däröver ansetts vara. Kommuner och landsting uppmanades att i anslutning till kommitténs undersökningar lämna särskilda kommentarer och synpunkter på åldringsvården och dess utformning. På detta sätt ville kommittén få en kartläggning av hur åldringarnas vårdbehov bedömes bland dem som dagligen arbetar med dessa frågor. F ö r detta ändamål tillställdes kommuner och landsting ett antal frågor beträffande huvudmannaskapet för åldringsvården samt beträffande ålderdomshemmen, hemsjukvård o. d., bostäder, sysselsättning, fritidsanordningar m. m. Denna enkät har tillfört kommittén ett omfattande och värdefullt material. (Se vidare Bilaga B och Bilaga C.) Åldringsvårdsutredningen lät på sin tid göra en intervjuundersökning om ålderspensionärernas levnadsförhållanden (SOU 1 9 5 6 : 1 ) . Den omfattade ett tusental personer. Materialet insamlades i februari—mars 1954. Undersökningen var närmast inriktad på att

13 kartlägga bostads- och hälsotillstånd, aktivitet, kontakten med a n d r a personer, trivsel och ekonomi. En del frågor i undersökningen var inriktade på att utröna åldringarnas egen uppfattning om behoven av offentliga åtgärder. Socialpolitiska kommittén h a r ansett, att planeringen av den framtida åldringsvården i första h a n d bör ske på grundval av de erfarenheter, som vunnits genom de offentliga organens och andras verksamhet på området. En ny intervjuundersökning h a r inte ansetts nödvändig. Under planläggningen diskuterades möjligheterna att genom studier av väntelistor vid olika vårdanstalter och hos olika myndigheter få ett mått på vårdbehovet och föreliggande brister i fråga om vårdmöjligheterna. Det har emellertid framhållits, att väntelistorna kan uppta även icke aktuella fall, att samma personer kan förekomma på flera väntelistor osv. Man h a r vidare gjort den erfarenheten, att efterfrågan på platser på ålderdomshem och pensionärshem kan öka avsevärt vid planeringen eller efter uppförandet av sådana institutioner. Någon n ä r m a r e undersökning av de olika väntelistorna har därför inte företagits. I fråga om kommun- och landstingsundersökningarna h a r uppgifter lämnats av samtliga primärkommuner, landsting och landstingsfria städer. Svar på enkäten har inkommit från 74 primärkommuner och 6 landsting. När det gäller anstaltsundersökningen och patientinventeringen h a r den offentliga sektorn redovisats så gott som hundraprocentigt. I fråga om de enskilda sjukhemmen h a r det varit vissa svårigheter att erhålla uppgifter. Kommittén h a r eftersträvat att få kartläggningen så fullständig som möjligt. Stort avseende h a r fästs vid den

verksamhet, som bedrives av enskilda organisationer. En sådan kartläggning är av betydelse för kommitténs arbete också ur andra synpunkter än åldringsvårdens. I kommitténs ursprungliga direktiv framhålles nämligen bl. a., att ett fruktbringande samarbete råder mellan samhället och de enskilda organisationerna på det sociala området överhuvud och att en kartläggning därav skulle vara värdefull. När det gäller den enskilt bedrivna verksamheten för åldringar synes kartläggningen dock inte h a blivit så fullständig som kommittén åsyftat. Det inkomna materialet bearbetades och sammanställdes under sommaren och hösten 1962. Då uppgifterna beträffande verksamheten i primärkommunerna kunde vara av intresse och betydelse för planeringen av åldringsvården och den nya kommunindelningen ansågs det angeläget att snarast möjligt delge länsstyrelserna, landstingen och p r i m ä r k o m m u n e r n a resultaten av kommunundersökningen. Preliminära sammanställningar länsvis med befolkningsuppgifter, uppgifter om bostäder, hemsjukvård, hemhjälps- och hemsamaritverksamhet samt ålderdomshem för varje kommun tillställdes länsstyrelsen, landstinget och kommunerna i varje län. Kommunerna uppmanades i samband därmed att påtala felaktigheter och missuppfattningar av lämnade uppgifter samt att göra erforderliga kompletteringar. Kommunundersökningen h a r på detta sätt i väsentliga delar granskats av kommunerna själva. Förutom de preliminära sammanställningarna översändes dels en kort promemoria angående åldringsvården i länet, dels en promemoria med några synpunkter på frågan om åldringsvården och den nya kommunindelningen (Bilaga D). Med det översända materialet h a r kommittén avsett att på nytt fästa

14 uppmärksamheten på åldringsvårdsfrågorna, skapa diskussion inom länsorgan och kommunala organ samt stimulera till initiativ och åtgärder. Av betydelse därvid är de möjligheter till jämförelser mellan olika kommuner, som kunnat göras med hjälp av kommitténs undersökningar. Vårdbehovet för åldringar sammanfaller i stor utsträckning med motsva-

rande behov för handikappade i läagre ålder. Kommunundersökningen ooch landstingsundersökningen h a r omfatittat även åtgärder för invalidiserade, ddvs. personer födda 1896 eller senare, seom har särskilda svårigheter på grund av invaliditet av fysisk eller psykisk a art. Denna kartläggning kommer att recdovisas i annat sammanhang.

KAPITEL 2

Befolkningsutvecklingen

Befolkningspyramiden Utvecklingen av vår befolknings sammansättning i åldershänseende präglas framför allt av följande faktorer. a) Åldringarna h a r ökat starkt under de två senaste årtiondena. b) En kontinuerlig ökning av antalet åldringar kommer att ske under de närmaste 25 åren. c) De yngre åldersklasserna är små, varför åldringarnas relativa andel av befolkningen är stor och kommer att öka. Antalet personer i åldern 67 år och däröver h a r mer än fördubblats sedan år 1900, nämligen från ca 360 000 till 758 000 år 1960. Vid årsskiftet 1962/63 var antalet 784 000. År 1950 utgjorde antalet personer i angiven ålder 12,8 procent av antalet i åldern 16—66 år. År 1960 var de 15,3 procent. Utvecklingen belyses närmare av tab. 1. Under 1950-talet h a r antalet åldringar ökat med 155 000, dvs. 25 procent.

Detta är mer än hela ökningen åren 1900 —1940. Åldringarna i tätort och glesbygd Av de 758 000 personerna i åldrarna 67 år och högre var enligt 1960 års folkräkning, på vars resultat redogörelsen i detta kapitel huvudsakligen bygger, närmare två tredjedelar bosatta i tätorterna, dvs. i samhällen med mer än 200 invånare.* En tredjedel — 262 000 1 Det är för undersökningar rörande åldringsvården viktigt att observera, att såsom tätbebyggt område i folkräkningen som regel räknas alla hussamlingar med minst 200 invånare, såvida avståndet mellan husen normalt inte överstiger 200 meter. De minsta bland dessa tätorter har, om de inte ligger nära andra tätorter, i regel mycket begränsade möjligheter att erbjuda vård och service på orten för sådana åldringar, som inte helt kan reda sig på egen hand. Från socialpolitiska kommitténs utgångspunkter har folkräkningen ett extremt glesbygdsbegrepp. Många åldringar, som enligt folkräkningen bor i tätbebyggelse, bor i hög grad isolerat från sådana orter, där en mera kvalificerad åldringsvård är möjlig att ordna.

Tabell 1. De äldre åldersklasserna

åren

1900—1960

Antal personer fyllda 67 år, 1 000-tal

Summa

År

1900 1910 1920 1930 1940 1950 1960

Män

Kvinnor

Totalt

I % av åldrarna 16—66 år

158 173 183 213 228 279 345

200 221 234 264 275 324 413

358 394 417 477 503 603 758

11,9 12,1 11,5 11,8 11,3 12,8 15,3

16 personer — bodde i den egentliga glesbygden. Åldringarnas fördelning år 1960 på glesbebyggelse och tätbebyggelse framgår av tab. 2 samt tab. 1 (tabellbilagan), där varje årsklass 67 år och däröver redovisas. Sammanställningen visar att 25 procent av åldringarna år 1960 var under 70 år, 58 procent under 75 år och 81 procent under 80 år. 19 procent var fyllda 80 år. Åldringarnas relativa andel av befolkningen 1960 framgår av tab. 3. I absoluta tal är antalet personer fyllda 67 år nästan dubbelt så stort i tätorterna som i glesbygden. Åldringarnas relativa betydelse är dock betydligt större i glesbygden. Av hela befolkningen utgör åldringarna 9 procent i tätorterna mot 13 procent i glesbygden. Den pågående inflyttningen till tätorterna berör huvudsakligen de yngre åldersklasserna. Denna tendens märks ännu tydligare om antalet personer fyllda 67 år ställs i relation till de s. k. produktiva åldrarna 16—66 år. På glesbygden uppgår åldringarna till 20,2 procent, men i tätorterna till 13,5 procent. Andelen åldringar i de m i n d r e tätorterna skiljer sig emellertid ganska obetydligt från andelen i den egentliga glesbebyggelsen. Låga tal för andelen åldringar förefinns däremot i de medelstora tätorterna. De största tätorterna visar åter högre tal. I storstäderna har vi ett relativt stort antal åldringar. Detta hänger bl. a. samman med att nybebyggelsen i storstadsområdena på senare år måst förläggas främst till de yttre delarna. En del av den yngre befolkningen h a r flyttat ut medan de äldre blivit kvar i den ursprungliga storstadskommunen. Om storstadsområdena betraktas oberoende av kommungränser blir andelen åldringar inte så hög. Som exempel kan nämnas, att antalet personer fyllda 67 år i Stockholms

stad utgör 14,3 procent av befolkningen i åldern 16—66 år. Räknas även med förortskommunerna uppgår procenttalet till 13,0. Om även den yttre förortszonen (bl. a. Vaxholm, Gustavsberg) inräknas, blir procenttalet 13,1. I tab. 4 h a r kommunerna grupperats efter tätortsbefolkningens relativa storlek inom kommunen. Vid denna gruppering måste folkräkningens vanliga åldersfördelning följas. De äldres relativa antal sjunker med ökad tätortsgrad inom kommunerna. Ett undantag utgör den sista klassen, där främst Stockholms stad påverkar siffran i motsatt riktning.

Andelen åldringar i olika landsdelar

Av antalet personer i åldern 67—w år i landet bor 80 000 (10,6%) i Stockholms stad, 68 000 (9,0 %) i Malmöhus län samt 59 000 (7,8 %) i Göteborgs och Bohus län. Åldringarnas fördelning länsvis framgår närmare av tab. 2 och 3 i tabellbilagan. Antalet personer i åldern 67—w år i relation till antalet personer i åldrarna 16—66 år (»de produktiva åldrarna») är som nyss nämnts i hela riket 15,3 procent. Länsvis är procenttalet störst i Kristianstads län (18,9 % ) , Gotlands län (18,4 %) samt Kronobergs län (18,3 % ) . Därnäst kommer Skaraborgs län ( 1 7 , 8 % ) , Blekinge län ( 1 7 , 4 % ) , Kalmar län (17,3%?), Hallands län (17,1%) och Jämtlands län ( 1 7 , 0 % ) . De lägsta procenttalen h a r Norrbottens län (10,1 % ) , Stockholms län (11,9 %) och Västerbottens län (12,0 % ) . Se vidare diagram 1 och tab. 2 (tabellbilagan). Om man utöver åldringarna tar hänsyn till antalet barn under 16 år erhålles ett mått på vad man brukar kalla den produktiva befolkningens totala försörjningsbörda. I hela riket utgör åldringar och barn i förhållande till be-

17 Tabell 2. Antalet

personer

1960 fyllda

på glesbebyggelse

67 år fördelade

tätbebyggelse

Hela riket

Glesbebyggelse

Tätbebyggelse

Antal

/o

Antal

%

Antal

/o

62 100 85 900 60 100 35 700 14 600 4 100

23,7 32,7 22,9 13,6 5,5 1,6

124 400 167 800 112 400 61 800 23 000 6 000

25,1 33,9 22,7 12,5 4,6 1,2

186 500 253 700 172 600 97 500 37 500 10 200

24,6 33,5 22,8 12,9 4,9 1,3

Summa

262 500

100,0

495 400

100,0

758 000

100,0

Tabell

3. Åldringarnas

relativa

andel av befolkningen

Ålder

67 70 75 80 85

och

69 74 79 84 89

1960 Åldrarna 67—w år I % av samtliga åldrar

Hela r i k e t . . . . Landsbygd.. . Städer Glesbebyggelse Tätbebyggelse Tabell 4. Kommunerna

Män

Kvinnor

Båda könen

Män

Kvinnor

Båda könen

9,2 10,7 7,7 12,4 7,9

11,0 11,8 10,3 13,3 10,2

10,1 11,2 9,1 12,9 9,1

13,9 16,5 11,4 19,2 11,8

16,7 18,6 15,1 21,3 15,2

15,3 17,5 13,3 20,2 13,5

fördelade

efter tätortsbefolkningens

relativa

andel

1960 Antal personer i åldrarna 65—w år

Tätortsbefolkningens relativa andel

Antal kommuner

0 0,1— 9,9 10 —29,9 30 —49,9 50 —69,9 70 —89,9 90 —99,9 100 Samtliga f o l k n i n g e n i å l d e r n 1 6 — 6 6 å r 51,2 p r o c e n t . P e r 100 p e r s o n e r i å l d e r n 16—66 å r f i n n e s alltså 51 i å l d r a r n a 0—15 o c h 67—w år. I länen finns de högsta mots v a r a n d e t a l e n i G o t l a n d s l ä n (60,9 % ) , N o r r b o t t e n s l ä n (55,9 % ) s a m t K r i s t i a n s t a d s l ä n (55,6 % ) o c h J ä m t l a n d s l ä n ( 5 5 , 5 % ) . De lägsta p r o c e n t t a l e n h a r Stockholms stad ( 4 3 , 9 % ) , Göteborgs 2—318191

I % av åldrarna 16—66 år

Totalt

I % / o av åldrarna 15—64 år

87 37 254 237 151 101 131 31

32 000 19 800 128 300 130 200 91 100 75 100 290 900 129 800

26,1 25,9 24,0 21,9 20,2 15,9 15,4 16,2

1 029

897 200

18,1

stad (45,7 % ) samt Malmö stad (46,1 % ) . B l a n d l ä n e n h a r Örebro, V ä r m l a n d s o c h S t o c k h o l m s l ä n d e lägs t a p r o c e n t t a l e n m e d r e s p . 50,3, 50,5 o c h 50,9 p r o c e n t . Se diagram 1 o c h tab. 2 (tabellbilagan). F ö r a t t h å l l a sig till y t t e r l i g h e t e r n a k a n m a n n o t e r a , att N o r r b o t t e n i förh å l l a n d e till m e l l a n å l d r a r n a h a r d e t

18 Diagram 1. Antalet personer fyllda 67 år samt antalet barn + antalet personer 67 år i relation till befolkningen i åldern 16—66 år, länsvis

fyllda

Antal personer i °/o 70-q

6(K 5(H 40-5

30-

20-5

10-

A

B

C

yÄldrinqar

D

E

F

6 H

I

K

L

M

N

O

P

R

IL T

U W

Z

AC BD

H Barn och åldringar (försörjningsbördan)

lägsta antalet åldringar men det högsta antalet barn. Den totala »försörjningsbördan» blir mycket stor. Gotland har näst högsta antalet åldringar och näst högsta antalet barn — totalt en större andel åldringar och barn på den övriga befolkningen än något annat län. Stockholms stad med sina få barn får en lägre total försörjningsbörda än samtliga län.

Kommunernas befolkningssammansättning

I de enskilda kommunerna framträder än större variationer i fråga om antalet åldringar respektive barn i förhållande till den produktiva befolkningen. Kommunerna fördelade länsvis i ett antal klasser efter antalet åldringar (personer 67 år och däröver) i förhållande till antalet personer i åldrarna 16—66 år redovisas i tab. 5. Av siffror-

na för de enskilda kommunerna framgår bl. a., att i 54 kommuner procenttalet åldringar uppgår till minst 25. Därav har 7 kommuner procenttal på 30 och däröver, nämligen Stockholms län : Blidö Djurö Ljusterö Malmöhus l ä n : SkanörFalsterbo Göteborgs och Bohus län: Morlanda Skaftö Älvsborgs län: Kroppefjäll

33,9 % 33,5 % 31,8 % 32,2 % 32,3 % 31,6 % 30,2 %

I 48 kommuner utgör antalet personer som fyllt 67 år mindre än 10 procent av antalet i åldrarna 16—66 år. Av dessa k o m m u n e r ligger 11 i Stockholms län. I Norrbottens län har likaledes 11 kommuner (mer än V3 av kom-

19 munerna i länet) procenttal under 10. Det lägsta relationstalet i landet, 4,9 procent, redovisas för Järfälla kommun i Stockholms län. Kommunerna i Roslagen och Stockholms skärgård har höga relationstal. Stockholms förortskommuner har däremot låga tal, vilket gör att siffrorna för Stockholms län visar den största spridningen av alla län. För att ytterligare belysa regionala avvikelser har samma relationstal beräknats för arbetsmarknadsstyrelsens s. k. A-regioner. Den speciella åldersstrukturen i nordligaste delen av landet framträder här genom mycket låga åldringstal för vissa Norrlandsregioner. Beträffande regionerna i övrigt är spridningen mindre än för de enskilda kom-

Tabell 5. Kommunerna

munerna, då varje region i regel omfattar en centralort med kringliggande glesbebyggelse och mindre tätorter med sinsemellan avvikande åldersstruktur. Vid 1960 års folkräkning har kommunerna med hänsyn till tätortsbefolkningens relativa andel av hela befolkningen hänförts till åtta olika tätortsgrader, betecknade A—H. 1 Vid redovisningen i det följande kommer kommu-

A = utan tätortsbefolkning B = 0,1—9,9 % tätortsbefolkning C = 10—29,9 % » D = 30—49,9 % i E = 50—69,9 % i F = 70—89,9 % » G = 90—99,9 % » H = enbart tätortsbefolkning

fördelade efter antalet personer fyllda 67 år i procent av antalet i åldern 16— 66 år (Folkräkningen 1/11 1960) Åldrarna 67—w år Samtliga kommu- i % av åldrarna ner 30,0— 16—66 34,9 % år

Antal kommuner där antalet personer fyllda 67 år i förhållande till antalet i åldern 16—66 år utgör Län

Stockholms s t a d . . . . Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands

10,0— 14,9 %

15,0— 19,9 %

20,0— 24,9 %

25,0— 29,9 %

14 12 14 13 17 13 18 5 11 22 29 18 10 21 19 23 13 13 16 22 19 19 6 2

7 10 15 26 17 20 19 8 8 27 30 15 17 24 28 16 11 7 20 11 11 12 2

1 2 1 6 11

1 13 3 6 7 12 4 11 1 2 3 5 5 10 16 5 11 6 7 13 6 11 3 19 17

—4,9 %

5,0— 9,9 %

10 2 4 1

Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus. Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands.... Jämtlands

1 1 2 1 1 2 1

Norrbottens Hela riket

2 4 5 2

1 53 25 39 46 54 43 50 25 58 71 39 44 66 56 52 33 28 49 41 44 35 33 30

14,3 11,9 16,9 15,8 15,8 15,6 18,3 17,3 18,4 '17,4 18,9 16,3 17,1 14,1 15,9 17,8 16,1 15,7 13,4 16,1 16,0 15,1 17,0 12,0 10,1

1 029

15,3

14 3 5 6 1 3 3 3 2 1

1 2 1

1 1

20 nerna i vissa sammanhang att grupperas efter dessa tätortsgrader. Av de nyssnämnda 54 kommuner, i vilka åldringarna i förhållande till den produktiva befolkningen utgjorde så stor andel som 25 procent eller mera, var 16 placerade i tätortsgrad A, 5 i B, 16 i G, 11 i D, 3 i E, 1 i G (Höörs köping) samt 2 i H (Skanör-Falsterbo och Båstads köping). Proportionen män — kvinnor

Enligt 1960 års folkräkning uppgår antalet kvinnor i hela befolkningen till 1 005 per 1 000 män. Proportionen mellan könen växlar emellertid avsevärt mellan olika åldersklasser samt mellan glesbebyggelse och tätbebyggelse. Det s. k. kvinnoöverskottet är koncentrerat till städer och tätorter, medan glesbebyggelsen har ett betydande underskott av kvinnor. Inflyttningen till tätorterna har i högre grad avsett kvinnorna. En översikt av könsproportionerna lämnas i tab. 6. Dödligheten bland männen är högre än för kvinnorna och den beräknade medellivslängden är ungefär 3V2 år längre för kvinnorna än för männen. Härigenom uppkommer ett betydande kvinnoöverskott i de högre åldrarna, som för samtliga personer fyllda 67 år utgör 1 199 kvinnor per 1 000 män. Kvinnoöverskottet ökar med stigande ålder. Som framgår av tab. 7 är kvinnoöverskottet bland åldringarna inom tätorterna så markant som 1 355 per 1 000 män, medan däremot ett mindre underskott föreligger för glesbygdens del. I absoluta tal utgör antalet män i åldrarna 67 år och däröver 344 600 och antalet kvinnor 413 300 (se vidare tab. 1, 3 och 4 i tabellbilagan). Diagram 2 belyser könsproportionen i tätbebyggelsen och glesbebyggelsen i länen i åldrarna 15—64 år. I tätbebyggelsen föreligger ett kvinnoöverskott i

samtliga län utom tre. De lägsta relationstalen visar Västmanlands län (962), Norrbottens län (974) och Kopparbergs län (992). När det gäller glesbebyggelsen föreligger ett kvinnounderskott. Antalet kvinnor per 1 000 män uppgår i allmänhet till 840—880. De högsta relationstalen har Gotlands län (894) och Kopparbergs län (880), de lägsta Kronobergs län (821) och Norrbottens län (823) samt Västerbottens (825) och Jämtlands län (831). Åldringarna efter civilstånd

Åldringarnas (personer fyllda 67 år) relativa fördelning efter civilstånd med åtskillnad av kön framgår av tab. 8 samt tab. 4 (tabellbilagan). Civilståndsfördelningen bland åldringarna är som synes väsentligt olika för män och kvinnor. Nära 60 procent av männen är gifta, men endast 33 procent av kvinnorna. Kvinnorna är alltså i civilståndshänseende ensamstående till två tredjedelar, männen endasl till drygt en tredjedel. Av alla kvinnor i åldrarna 67 år och däröver utgöres 43 procent av änkor. Av männen är 25 procent änklingar. Männens större dödlighet kommer här till uttryck. Vid en jämförelse mellan tätbebyggelse och glesbebyggelse lägger man märke till den stora andelen ogifta äldre kvinnor i tätorterna. Medan knappt 10 procent av de manliga åldringarna i tätorterna är ogifta, är så fallet med 21 procent av kvinnorna.

Flyttningsfrekvensen bland åldringar

Befolkningsrörelsen (Sveriges Officiella Statistik) lämnar årligen vissa uppgifter beträffande den inrikes omflyttningen, grundade på det s. k. befolkningsregistret. Flyttningar inom samma kommun medräknas ej. Flyttningsfrekvensen i de högre åldrarna är relä-

21 Diagram 2. Antalet kvinnor

i promille av antalet män i tätbebyggelse och glesbebyggelse, länsvis

1.200n

m

1.000-E

r

r

500 B

C

D

E

IjGlesbebtjggelse

F

G

H

I

K

L

M

N

O

P

R

S

T

U

W

X

y

Z

A

C

B

D

I J Tätbebyggelse

Tabell 6. Antal kvinnor per 1 000 män

Ålder 0—14 15—44 45—64 65—w Samtliga åldrar

Hela riket

Landsbygd

Städer

Glesbebyggelse

Tätbebyggelse

947 978 1 020 1 187

944 911 926 1 026

951 1 038 1 120 1406

939 833 890 952

951 1 029 1 080 1 334

1 005

1 073

1 052

Tabell 7. Antal kvinnor

Ålder 67—69 70—74 75—79 80—84 85—89 90—w Samtliga åldrar

per 1 000 män i åldrarna

67 år och däröver

Hela riket

Landsbygd

Städer

Glesbebyggelse

Tätbebyggelse

1 148 1 189 1 207 1 238 1 307 1 557

1 003 1 040 1031 1032 1 091 1221

1 332 1 385 1462 1 578 1 718 2 325

929 959 940 959 1 026 1 180

1 278 1 329 1383 1 439 1 529 1 901

1 199

1 033

1 355

, |

22 Tabell 8. Åldringarna

fördelade efter civilstånd

Åldersgruppen 67—w år Antal per 1 000 Män Tätbebyggelse Ogifta Gifta Änkor/änklingar Skilda Summa Glesbebyggelse Ogifta Gifta Änkor/änklingar Skilda Summa Totalt Ogifta Gifta Ankor/änklingar Skilda Summa

Åldersgruppen 16—66 år Antal per 1 000

Kvinnor

Män

Kvinnor

95 628 250 27

214 308 440 38

289 670 13 28

254 660 49 37

1 000

178 548 260 14

198 370 420 12

425 547 17 11

262 679 47 12

1 000

1 000

1 000

127 597 254 22

209 327 434 30

327 635 14 24

256 665 48 31

1 000

1 000

1 000

1 000

Tabell 9. Flyttningsfrekvensen

bland åldringar

Antalet flyttningar per 1 000 män och kvinnor År

1956 57 58 59 i 60 i

I åldern 65—w år

I samtliga åldrar

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

12 12 12 13 13

13 10 11 12 11

49 49 46 48 54

54 53 50 52 56

tivt obetydlig. Hela antalet flyttningar inom åldersgruppen 65 år och däröver åren 1956—1960 på 1 000 män och kvinnor av motsvarande medelfolkmängd framgår av tab. 9. Flyttningsfrekvensen i åldersgruppen -65 år och däröver h a r varit så gott som ikonstant under de angivna åren. År

1960 flyttade sammanlagt 10 315 personer i denna åldersgrupp, därav 5 032 män och 5 283 kvinnor. Från landsbygd till städer flyttade 3 207 eller något mindre än en tredjedel, från landsbygd till landsbygd 3 585, från städer till landsbygd 1 793 samt från städer till städer 1 730.

23 Befolkningsprognos

I fråga om den väntade befolkningsutvecklingen h a r statistiska centralbyrån gjort prognoser för perioden 1962— 1980, vilka redovisats i Statistisk tidskrift 1962: 9. Befolkningsframräkningar utan hänsynstagande till omflyttningen har utförts för varje kommun för åren 1965, 1970 och 1975. Dessa framräkningar h a r framlagts i en särskild publikation, Sveriges beräknade framtida folkmängd (Statistiska Meddelanden B 1963:4). En riksprognos avseende varje år t. o. m. 1980 h a r publicerats i Statistiska Meddelanden (B 1963:12). Vid slutet av år 1960 uppgick rikets befolkning till 7 498 000. Vid prognosperiodens slut år 1980 beräknas folkmängden vara 8 531 000 enligt statistiska centralbyråns medelalternativ, ökningen uppgår till 1 033 000 eller i medeltal 51 700 per år. Om befolkningen uppdelas i åldersklasserna 0—15 år ( b a r n ) , 16—66 år (produktiva) och 67—w år (åldringar)

kommer den totala ökningen under 20årsperioden att uppgå till 160 000 barn, 382 000 i produktiv ålder och 491 000 åldringar. I medeltal blir den beräknade årliga ökningen 8 000 i den yngsta åldersklassen och 24 600 i den äldsta. Återstående 19 100 är den genomsnittliga årliga ökningen för de produktiva åldrarna. De tre åldersklassernas andel av totalbefolkningen kommer enligt beräkningarna att variera under de kommande två decennierna. Åldersklassen 0— 15 år, som 1960 utgjorde 23,9 procent av rikets befolkning, minskar först sin andel till 21,8 procent i slutet av 1960-talet och ökar därefter till 22,9 procent vid prognosperiodens slut. Åldersklassen 16—66 år ökar från 66,1 till 67,0 procent u n d e r första hälften av 1960-talet men minskar därefter under de följande femton åren till 62,6 procent. Den äldsta åldersklassen slutligen beräknas öka sin andel av befolkningen från 10,0 till 14,5 procent.

Tabell 10. Personer i åldern 67-w år 1930—1980 1 % av samtliga åldrar

Antal personer i åldern 67—w år 1 000 tal År

Män

Kvinnor

S:a

Män

Kvinnor

S:a

1930 1940 1950 1960 1965 1970 1975 1980

213 228 279 340 383 434 492 552

264 275 324 409 470 539 615 689

477 503 603 749 853 973 1 107 1241

7,0 7,2 8,0 9,1 9,9 10,8 11,8 12,8

8,5 8,6 9,2 10,9 12,1 13,4 14,8 16,0

7,8 7,9 8,6 10,0 11,0 12,2 13,3 14,5

ökning i % av antalet pers oner fyllda 67 år Period 1931—1940 1941—1950 1951—1960 1961—1970 1971—1< )80

Män

Kvinnor

S:a

7,5 22,4 21,9 27,6 27,2

4,2 17,8 26,2 31,8 27,8

5,5 19,9 24,2 29,9 27,4

24 Tabell 11. Åldrarna 67—w år i % av åldrarna 16—66 år År

Män

Kvinnor

Båda könen

1940 1950 1960 1970 1980

10,3 11,9 13,7 16,3 20,4

12,2 13,7 16,5 20,6 26,2

11,3 12,8 15,1 18,5 23,2

Den beräknade utvecklingen i fråga om antalet personer fyllda 70 år redovisas länsvis i tab. 5 (tabellbilagan).

Åldringarna 1930—1980

Utvecklingen i fråga om åldringarna under perioden 1930—1980 belyses av tab. 10 samt diagram 3. Det procentuella antalet åldringar var tämligen konstant fram till 1940, då de utgjorde omkring en halv miljon eller 8 procent av befolkningen. Under 1940talet inträdde en kraftig ökning, som enligt beräkningarna kommer att fortsätta och uppgå till omkring 25 procent för varje årtionde fram till 1980. Mellan åren 1950 och 1980 beräknas åldringarnas antal i stort sett bli för-

Tabell 12. Personer, fyllda 70 år, i femårsklasser

1960—1980

Antal personer (1 000-tal) i åldersklassen år Åldersklass

70—74 år 75_79 » 80—84 » 85—89 » 90—94 » 95—w » Summa

Tabell 13. ökningen

ökning i % 1960—1980

252 170 95 36 8 1

281 195 110 46 11 1

317 222 129 54 15 2

357 255 149 65 18 3

399 291 175 78 22 3

58 71 84 117 175

av antalet personer, fgllda 70 år, i olika åldersklasser

1960—1980

ökningen (1 000-tal) i åldersklassen mellan åren Åldersklass

70—74 år 75—79 » 80—84 » 85—89 i 90—94 » 95—w » Summa

1960—65

1965—70

1970—75

1975—80

29 26 15 10 3

36 26 19 8 3 1

40 33 20 11 4 1

42 36 26 13 4

25 Diagram

3. Antalet personer fyllda 65 år

1930—1980

Antal i I.OOO-tal 1.500-3

i.ooo-

dubblat från ca 600 000 till 1 200 000 personer, ökningstakten stiger även under 1960-talet och blir obetydligt lägre under 1970-talet. Efter 1980 kan man däremot vänta sig betydligt lägre ökningstakt i de högre åldrarna på grund av den nedåtgående utvecklingstendensen för de närmast yngre åldersgrupperna under 1970-talet. Åldringarnas andel av befolkningen

I procent av samtliga åldrar uppgick åldringarna 1960 till tio procent. Denna siffra väntas 1980 ha stigit till 14,5 procent. Relationen mellan åldrarna 67 år och däröver samt de produktiva åldrarna visar på samma sätt en kraftig stegring. 1950 utgjorde åldringarna 12,8 procent av de produktiva åldrarna 16— 66 år. 1980 beräknas detta relationstal ha stigit till 23,2 procent. På varje åldring gick 1950 drygt sju personer i åldern 16—66 år. 1980 blir det ungefär

I960

1970 I960

fyra personer i produktiv ålder per åldring. Utvecklingen framgår närmare av tob. 11.

De äldstas antal 1960—1980

Av särskilt intresse när det gäller åldringarna är utvecklingen i de högsta åldersgrupperna. Antalet åldringar i femårsklasser åren 1960, 1965, 1970, 1975 och 1980 redovisas i tab. 12. Ökningen i de olika åldersklasserna för varje femårsperiod framgår av tab. 13. Den procentuella ökningen i jämförelse med 1960 (=: 100) belyses vidare i diagram 4. Den genomsnittliga ökningen av antalet personer fyllda 80 år utgör under 1960-talet ca 5 900 personer om året. Åldersklasserna 85—w år kommer att mer än fördubblas under perioden 1960 —1980.

26 Diagram 4. ökningen från år 1960 till 1965, 1970 och 1975 av antalet personer 65 år, fördelade på åldersgrupper (1960 — 100)

fyllda

8 5 - w or

I960

KAPITEL 3

Ekonomi, arbete m . m .

I 1960 års folkräkning redovisas den förvärvsarbetande befolkningen efter yrke, yrkesställning (företagare, tjänstemän och arbetare), näringsgren samt anställningens art (statlig, kommunal eller annan tjänst). Några uppgifter från folkräkningsmaterialet skall här återges liksom vissa siffror från skattetaxeringarna.

Förvärvsarbete i högre åldrar

Omkring 50 procent av männen i åldern 65—69 år h a r förvärvsarbete, men av samtliga män som fyllt 70 år är endast 13 procent förvärvsverksamma. Av kvinnorna i åldern 65—69 år h a r 10 procent förvärvsarbete, av kvinnorna som fyllt 70 år 2 procent. Närmare uppgifter redovisas i tab. Ib. I förhållande till totalbefolkningen Tabell 14. Förvärvsarbetande

och ej förvärvsarbetande 1950 och 1960

Förvärvsarbetande, 1 000-tal

Ålder

År 1950 65—69 70—w Summa År 1960 65—69 70—w Summa

utgör andelen förvärvsarbetande män i alla åldrar 60,9 procent av samtliga män år 1960 mot 65,2 procent år 1950 och andelen förvärvsarbetande kvinnor 25,7 procent av samtliga kvinnor år 1960 mot 23,2 procent år 1950. Männens andel har således minskat medan kvinnornas ökat. I fråga om de högre åldr a r n a framträder, som tabellen visar, en klar nedgång i yrkesintensiteten under 1950-talet; särskilt gäller detta personer över 70 år. En av förklaringarna härtill framgår av uppgifterna om de äldres fördelning på näringsgrenar. De förvärvsarbetande åldringarnas fördelning efter näringsgren skiljer sig procentuellt sett ganska avsevärt från hela den förvärvsarbetande befolkningens. Som framgår av följande tablå representerar näringsgrenen jordbruk en sjundedel av hela den förvärvsarbetan-

i åldern 65 år och högre åren

Ej förvärvsarbetande, 1 000-tal

Förvärvsarbetande i % av samtliga

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

72 49

17 13

56 158

125 231

56,4 23,7

11,8 5,4

36,1

7,8

77 34

17 6

75 224

156 308

50,6 13,2

9,7 1,8

27,1

4,6

28 de befolkningen men en dryg tredjedel av de förvärvsarbetande åldringarna. Detta hänger samman med att jordbrukarna i betydande utsträckning kvarstår som yrkesverksamma även efter den allmänna pensionsålderns inträde.

procent. Under samma tid ökade ålderspensionens grundbelopp för ensam pensionär från 1 229 till 2 796 kr, dvs. 128 procent. Medianinkomsten var år 1951 för inkomsttagare i åldern 67-w år 2 600 kr. Den uppgick år 1961 till 4 317 kr, vilket innebär en ökning med ca 66 procent. Medianinkomsten för samtliga inkomsttagare ökade under perioden från 5 164 kr till 9 307 kr eller med 80 procent. Förskjutningen i fördelningen av antalet redovisade inkomsttagare fyllda 67 år på olika inkomstklasser mellan aren 1956 och 1961 belyses av tab. 15.

Förvärvsarbetande efter näringsgren, % Samtliga Åldrarna åldrar 65—w år Jordbruk m. m 14 35 Industrinäringar 45 35 Servicenäringar 41 30 Samtliga 1ÖÖ TÖÖ Inkomsttaxerade åldringar

År 1961 (taxeringsåret 1962) redovisades nära 600 000 personer i åldern 67— w år (dvs. ca 80 procent av samtliga i åldersgruppen) som inkomsttagare i inkomststatistiken. Detta visar att många pensionärer inte deklarerar sin pension. I början av 1950-talet var drygt 70 procent upptagna som inkomsttagare. Taxerade inkomsters storlek

Som mått på inkomstens storlek anges i inkomststatistiken dels medelinkomsten, dels medianinkomsten. Medelinkomsten för inkomsttagare i åldern 67 år och däröver steg från 4 327 kr år 1951 till 6 751 kr år 1961 eller med 56 procent. Medelinkomsten för samtliga inkomsttagare steg under samma tid från 5 920 kr till 10 919 kr, eller med 84

Tabell

15. Antalet

inkomsttagare

Inkomstklasser kr

Folkpension

Alla svenska medborgare, som är mantalsskrivna i landet, erhåller utan undantag allmän ålderspension, då de fyllt 67 år (fr. o. m. den månad då 67årsdagen infaller). Den allmänna ålderspensionen utgår med fullt belopp oberoende av pensionärens inkomstförhållanden. Årsbeloppet för ålderspension till ensam pensionär är f. n. 3 400 kr. För två pensionsberättigade makar tillsammans är årsbeloppet 5 330 kr. Pensionen är indexreglerad. Ålderspensionär som till följd av lyte eller sitt tillstånd måste antas ha stort behov av hjälp, höjda levnadskostnader och för-

fyllda

67 år, fördelade

Antalet inkomsttagare i åldern 67—w år

på

inkomstklasser

Ändring antal

%

— 4 000 4 000— 7 000 7 000 10 000 10 000—15 000 15 000—

285 460 101 000 55 110 35 500 24 023

274 980 155 430 66 420 55 060 44 841

— 10 480 + 54 430 + 11 310 + 19 560 + 20 818

— 4

Summa Antal pers. i åldern 67-w år den 31/12

501 093 690 693

596 731 765 713

+ 95 638 + 75 020

+ 19 + 11

+ 54 + 21 + 55 + 87

29 sämrade möjligheter till en normal livsföring, kan få invaliditetstillägg med 1 200 kr per år om den höggradiga invaliditeten inträffat före 63 års ålder. Förutom de nämnda förmånerna, som utgår utan inkomstprövning, kan en ålderspensionär erhålla inkomstprövade förmåner, nämligen hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. Hustrutilläggets belopp är så avvägt, att maximibeloppet för den sammanlagda pensionen för en pensionär och hans hustru är lika stort vare sig hustrun har hustrutillägg eller ålderspension, alltså med gällande tillägg 5 330 kr. Reglerna för bostadstilläggets belopp fastställes av kommunen, som har att ta hänsyn till pensionär e r n a s mera stadigvarande behov och anknyta tilläggen till pensionärernas bostads- och bränslekostnader. Inkomstprövningen för hustrutillägget och kommunala bostadstillägg innebär, att förmånen minskas med den pensionsberättigades beräknade inkomst vid sidan av folkpensionen. Avdraget utgör, efter de vid 1963 års riksdag beslutade höjningarna av gränsbeloppen för ensam pensionär, en tredjedel av inkomst mellan 1 700 och 2 400 kr samt två tredjedelar av inkomst över sistnämnda belopp. För gift pensionsberättigad inträder tredjedelsreduktionen vid 1 200 och två tredjedelsreduktionen vid 1 700 kr inkomst. Av makarnas sammanlagda inkomster beräknas hälften falla på vardera maken.

Kommunala bostadstillägg

Av ålderspensionärerna uppbär ca hälften kommunalt bostadstillägg. Kommunerna h a r med små avvikelser utformat grunderna för de kommunala bostadstilläggen enligt något av de tre alternativ som rekommenderats av kommunförbunden. Alt. 1: kommunalt bostadstillägg ut-

går med ett generellt belopp oberoende av den faktiska bostadskostnaden. Alt. 2: det kommunala bostadstilläggets belopp är helt anknutet till bostadskostnaden. Alt. 3: detta alternativ är en kombination av alt. 1 och 2 på så sätt att en del av tillägget (den generella delen) utgår till alla oberoende av bostadskostnaden och en andra del är anknuten till bostadskostnaden. Bostadstillägget utgår f. n. efter alternativ 1 i 847 kommuner, efter alternativ 2 i 45 kommuner och efter alternativ 3 i 112 kommuner. Alternativ 3 tillämpas nästan undantagslöst endast i städer och andra tätortskommuner. Ett flertal kommuner har infört vissa begränsningar, när det gäller anstaltsvårdade personers rätt till kommunalt bostadstillägg. Andra kommuner har antagit föreskrifter, som innebär, att bostadstillägget likväl utgår under viss övergångstid (några månader eller ett å r ) , om pensionstagaren intages på anstalt. Uppgifter beträffande de kommunala bostadstilläggens storlek i januari 1963 redovisas länsvis i tab. 6 och 7 i tabellbilagan. Två kommuner utbetalade inte kommunalt bostadstillägg. Kommunerna fördelade sig efter maximibelopppets storlek på sätt framgår av tab. 16. Maximibeloppet för ensamstående uppgick i flertalet landskommuner (85 %) till belopp mellan 100 och 600 kr per år, i köpingar och städer (53 %) till 600—1 400 kr per år. I fråga om makar som båda hade folkpension varierade maximibeloppet i allmänhet mellan 100 och 1 000 kr per år i landskommunerna (95 7c) och mellan 200 och 1 600 i städer och köpingar (87 %). Som framgår av följande tablå bor omkring hälften av landets befolkning i kommuner, där maximibeloppet för ogift pensionär i januari 1963 var minst

30 Tabell 16. Kommunerna

fördelade efter kommunala januari 1963

bostadstilläggens maximibelopp

Ensamstående personer Maximibelopp kr

Inga tillägg 100— 199 200— 399 400— 599 600— 799 800— 999 1000—1 199 1 200—1 399 1 400—1 599 1600—1 799 1 800—1 999 2 000—2 199 2 200—2 399 2 400—

Landskommuner

Köpingar och städer

2 105 361 195 78 10 8 2 6 3 7

Summa

777 Antal kommuner

% av landets befolkning

0 — 199 200— 399 400— 499 500— 999 1 000—1 499 1 500—1 999 2 000—

2 108 389 191 213 65 35 3

0,0 4,1 17,2 11,2 19,5 15,7 20,6 11,7

Summa

1 006

100,0

Summa

2 108 389 245 116 43 31 29 19 10 11 1

Lands- Köpingar kommuoch ner städer

1 006

1 000 kr (uppgifter från riksförsäkringsverket) . I en del län är variationerna i maximibeloppen större än i andra. I Stockholms län är exempelvis lägsta förekommande belopp 150 kr och högsta förekommande 2 400 kr för ensamstående. I Värmlands län varierar beloppet för ensamstående mellan 150 kr och 1 400 kr samt i Kopparbergs län mellan 150 och 1 800 kr. I andra län förekommer relativt enhetliga belopp. I Gotlands län tillämpas ett maximibelopp av 150 i 7 av de 14 kommunerna. I mer än hälften av kommunerna i Malmöhus län

Kommunalt bostadstillägg max. kr

Makar tillsammans

2 1 175 317 175 67 13 7 7 3 2 4 2 2

3 28 50 38 33 23 27 13 7 4 1

i

Summa

10 32 42 35 26 27 28 11 10 2 3 3

2 1 185 349 217 102 39 34 35 14 12 6 5 5,

1006.

ligger maximibeloppet mellan 400 occh 600 kr. Förhållandevis enhetliga beloppp förekommer även i Hallands, Skarraborgs, Västernorrlands, Jämtlands occh Norrbottens län. Relativt låga maximibelopp för ogiffta förekommer i fråga om landskommiunerna i Kronobergs, Kalmar, Gotlandds, Hallands, Göteborgs och Bohus län sar.mt Skaraborgs län, höga belopp i Stocckholms, Malmöhus, Västmanlands, Västeerbottens och Norrbottens län. I stort se.ett gäller detsamma i fråga om maximibbeloppen för gifta. Uppgifter beträffande faktiskt utggående bostadstillägg finns tillgängliga ggenom en inom riksförsäkringsverkket gjord specialundersökning avseenude förhållandena den 1 januari 1961. Deenna omfattar såväl ålders- som invaliddpensionärer. De olika kategorierna finnns inte redovisade var för sig. Hur stoiora bostadstillägg som faktiskt utbetalaats till ålderspensionärer kan därför innte anges. Antalet folkpensionärer redovrvisas i tab. 17, fördelade på olika belopp psklasser.

31 Tabell 17. Ålders- och invalidpensionärer fördelade efter utgående kommunala bostadstillägg den 1 januari 1961 Utgående tillägg kr

Antal Pensionärer

0/

/o

— 199 200— 399 400— 599 600— 799 800— 999 1 000—1 499 1 500—1 999 2 000—2 499 2 500—

118 950 136 145 74 261 60 100 36 046 49 381 15 697 5 511 474

24 28 15 12 7 10 3 1

Summa

496 565

100 I hälften av fallen utgick bostadstilllägget med belopp understigande 400 kr per år. Det är emellertid att märka att makar i tabellen redovisats var för sig. Medelbeloppet var högst i Stockholms stad (1 291 kr) och lägst i Kronobergs län (201 k r ) . Som exempel på variationerna kommunerna emellan inom ett län kan nämnas beträffande Stockholms län, att lägsta medelbelopp var 89 kr, medan högsta medelbelopp var 1 131 kr.

Socialhjälp till åldringar

Tidigare fick en relativt stor del av ålderspensionärerna pensionen kompletterad med socialhjälp (fattigvård). Enligt en av socialvårdskommittén gjord undersökning (SOU 1941:29) utgjorde under tiden september—november 1938 antalet pensionärer med inkomstprövad folkpension jämte fattigvård i städerna 39 procent, på landsbygden 22 procent och i hela riket 30 procent av antalet personer med inkomstprövade förmåner inom folkpensioneringen. Enligt 1959 års socialhjälpsundersökning som utfördes för socialpolitiska kommitténs räkning (publicerad i Sveriges Officiella Statistik 1961), uppgick

antalet ålderspensionärer som erhöll socialhjälp under april 1959 till 1,2 procent av folkpensionärer med inkomstprövade pensionsförmåner den 1 januari 1959 och till 0,6 procent av samtliga folkpensionärer. Antalet ålderspensionär e r med socialhjälp beräknades uppgå till 4 000, motsvarande en tiondel av samtliga personer som erhöll socialhjälp. Socialhjälp utgick i stor utsträckning på grund av sjukdom. Tidigare utgick hjälp i en stor del kortvarigare sjukdomsfall. Efter den allmänna sjukförsäkringens genomförande h a r de inom socialhjälpen kvarstående sjukhusvårdsfallen huvudsakligen utgjorts av långvarigt sjuka, bl. a. folkpensionärer med en vårdtid över 180 dagar, mentalt sjuka och kroniskt sjuka samt andra med en vårdtid över 2 år.

ATP till åldringar

Lagstiftningen om allmän tilläggspensionering (ATP) trädde i kraft den 1 januari 1960. Fr. o. m. 1960 tjänar man in rätt till tilläggspension. Med början från 1960 tas också avgifter ut till tilläggspensioneringen. De första tilläggspensionerna utbetalades i januari 1963. För rätt till ålderspension krävs, att den försäkrade haft pensionspoäng för minst tre år. Av dem som är födda 1896 fordras dock poäng för endast två år. Ålderspension, som börjar utgå vid 67 års ålder, utgör 60 procent av den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten under de 15 bästa åren. Pensionen är värdebeständig. Inom riksförsäkringsverket har gjorts vissa beräkningar beträffande antalet ålderspensionärer med tilläggspension åren 1963—70 fördelade efter pensionens storlek. Beräkningarna förutsätter dels att nu gällande basbelopp 4 700 kr kvarstår oförändrat t. o. m. år 1970,

32 Tabell 18. Beräknat

antal ålderspensionärer med tilläggspension delade efter pensionens storlek

åren 1963—70

för-

(Förutsättning: 1963 års priser och inkomster) Tilläggspension per år

Antal ålderspensionärer (1 )00-tal) 1963

0— 600 600—1 200 1 200—1 800 1 800—2 400 2 400—3 000 3 000—3 600 3 600—4 200 4 200—4 800 4 800—5 400 5 400—6 000 6 000—6 600 6 600—7 200 7 200—7 800 7 800—8 400

14 4 1 1

22 11 3 2 1

32 18 8 4 2 1 1

39 22 12 7 4 2 2 2

43 28 19 12 6 3 3 2 1 2

45 32 23 17 11 6 5 3 1 2 2

45 36 29 23 15 8 7 4 2 2 2 1 2

43 41 33 27 20 12 9 6 3 3 3 1 2 2

Summa

21 I % av antalet ålderspensionä-

dels att 1963 års beräknade inkomstförhållanden likaså förblir oförändrade under samma tid. Dessa förutsättningar är inte realistiska, men några antaganden rörande inkomster och priser har inte ansetts böra göras här. Beräkningarna får därför betraktas som räkneexempel. Resultatet av beräkningarna redovisas i tab. 18. Härav framgår att antalet ålderspensionärer med ATP, som 1963 beräknas uppgå till 20 000 (2 % av samtliga ålderspensionärer) under an-

givna förutsättningar kommer att öka till det tiodubbla under 1960-talet. Antalet uppskattas till 205 000 (21 %) år 1970. De belopp som beräknas utgå i allmän tilläggspension är i allmänhet låga. År 1965 beräknas de högsta beloppen till 3 600—4 200 kr per år, utgående till 1 000 av de 66 000 tilläggspensionärerna. För år 1970 beräknas de högsta beloppen till 7 800—8 400 kr. 2 000 av de 205 000 pensionärerna torde erhålla dessa belopp.

KAPITEL 4

Bostäder

Åtskilligt material står nu till förfogande för att bedöma hur åldringarna bor. Den allmänna bostadsräkningen 1960 lämnar betydelsefulla upplysningar om läget för tre år sedan. Särskilda bearbetningar av bostadsräkningen har gjorts för socialpolitiska kommitténs räkning. Kommitténs s. k. kommunundersökning omfattade ett stort antal frågor om bostäderna. Fortlöpande uppgifter om bostadsbyggande och om statligt stöd till åldringars bostäder lämnas av bostadsstyrelsen. Det offentliga stödet till åldringarnas bostadsförsörjning sker i flera former inom ramen för bostadspolitiken, pensioneringen och ålderdomshemsvården. I detta avsnitt belyses bostadssituationen och den offentliga verksamheten på bostadspolitikens fält. Avsnitten om åldringarnas ekonomi och om ålderdomshemmen innehåller uppgifter som kompletterar bilden. De nu gällande bestämmelser, som är av betydelse för statens stöd till åldringarnas bostadsförsörjning, redovisas i Bilaga E.

1. Bostadsräkningen

sas som boende i viss bostad, fastän han i praktiken bor på annat håll. Personer, som intagits på vårdinrättning eller vissa slag av anstalter skall inte mantalsskrivas där. Tidigare h a r ålderdomshemmen inte räknats dit. De gamla har ansetts bosatta på hemmet och har också mantalsskrivits på detta. Fr. o. m. den 1 juli 1960 skall emellertid den som bor på ålderdomshem vara mantalsskriven i sin tidigare bostad, även om ålderdomshemmet ligger i en annan kommun. Personer boende på ålderdomshem före angivna dag kan fortfarande vara mantalsskrivna på hemmet. Befolkningen har fördelats på tre hushållstyper, bostadshushåll (boende i vanliga bostadslägenheter), andra privata hushåll (personer ej hänförbara till viss bostadslägenhet, t. ex. på församlingen skrivna) samt kollektivhushåll (ungkarlshem, pensionat, anstalter etc). Den som på grund av äganderätt, hyresavtal eller eljest disponerar (»står för») lägenheten i ett bostadshushåll räknas som bostadsföreståndare. Om två eller flera gemensamt h a r en lägenhet, har en av dem, i regel den äldste, angetts såsom bostadsföreståndare.

Formellt boendebegrepp

Folk- och bostadsräkningarna grundar sig på ett formellt boendebegrepp, nämligen mantalsskrivningen. En person kan därför i bostadsräkningen redovi3*—318191

Bostäder i kvalitetsgrupper

Bostäderna h a r klassificerats efter utrustning med vatten och avlopp, toalett, centralvärme, varmvatten, bad- eller

34 duschrum, elspis och kylskåp. Lägenheterna h a r indelats i sju kvalitetsgrupper. Dessa kvalitetsgrupper 1—7 omfattar följande utrustningsdetaljer (va = vatten, av = avlopp, wc, ev = centralvärme, bad = bad- eller duschrum, sp = el- eller gasspis med ugn, kyl = kylskåp). Kvalitetsgrupp 1 =zva + av + w c + ev + bad + sp + kyl 2 = va -f- av -}- w c -f- ev -f- bad, saknar sp och/eller kyl 3 = va + av + w c + ev 4 = va + av + w c 5 = va + av + ev 6 = va -f av 7 = saknar va och/eller av Specialbearbetning

Specialbearbetningen avser en redovisning av antalet bostadsföreståndare i åldern 65 år och högre, fördelade efter bostadens kvalitet enligt den ovan redovisade kvalitetsbestämningen. För varje kommun i landet h a r undersökts hur stor andel av bostadsföreståndarna i angiven ålder som återfinnes i de olika kvalitetsgrupperna. Vidare ger specialbearbetningen uppgift om i vilken utsträckning ifrågavarande bostadsföreståndare bor i enfamiljshus samt kvalitén på deras bostad. För jämförelse har uppgifter sammanställts kommunvis om det totala bostadsbeståndets fördelning på olika kvalitetsgrupper. För varje kommun har slutligen en jämförelse gjorts mellan å ena sidan förekomsten enligt kommitténs kommunundersökning av pensionärshem, insprängda pensionärslägenheter och bostäder moderniserade med stöd av förbättringslån, samt å andra sidan åldringarnas boendeförhållanden enligt specialbearbetningen av bostadsräkningen. Det må framhållas, att bostadsräkningen avser den 1 november 1960 och kommunundersökningen den 12 april 1962.

Bostadsräkningen har i sina redovisningar inte någon gräns vid 67 år. I fråga om de äldres boendeförhållanden finns endast gruppen 65—w år redovisad. På grundval av en urvalsundersökning i samband med folk- och bostadsräkningarna har dock vissa uppgifter framräknats beträffande boendeförhållandena för åldringar i olika åldersgrupper. Dessa uppgifter finns endast som rikssiffror. Åldringar i bostäder av lägsta kvalitet

Antalet bostadsföreståndare i åldern 65—w år uppgår till nära 570 000. Av dessa bor 17 procent eller nära 100 000 i bostäder av lägsta kvalitet — kvalitetsgrupp 7, dvs. utan vatten, avlopp och wc. Ytterligare 24 procent av de äldre bostadsföreståndarna — ca 135 000 — saknar w c men h a r vatten och avlopp och eventuellt centralvärme. Moderna bostäder — kvalitetsgrupp 1 och 2 — h a r 34 procent, dvs. drygt 190 000 av bostadsföreståndarna. I tab. 8 (tabellbilagan) redovisas närmare uppgifter länsvis beträffande bostadsföreståndarna i åldern 65 år och däröver. Största andelen bostadsföreståndare bland de äldre som bor i bostäder av kvalitetsgrupp 7 redovisas bland länen för Gotlands län (44 % ) , närmast följt av Kronobergs län (33 % ) . Lägsta andelen h a r Malmöhus län (11 %) samt Göteborgs och Bohus län (12 % ) , om Malmö respektive Göteborg medräknas. Bland övriga län h a r Södermanlands län ( 1 3 % ) och Uppsala län ( 1 4 % ) de lägsta procenttalen. Ser man till samtliga bostadsföreståndare i länet oavsett ålder, hör i Gotlands län 28 procent till kvalitetsgrupp 7; detta är det högsta talet bland länen. F ö r Kronobergs län och Kalmar län redovisas 19 procent. De lägsta procenttalen visar Södermanlands län (6 %) samt Uppsala och Västmanlands

35 län (båda 7 % ) . Förhållandena belyses n ä r m a r e i diagram 5 (Malmö och Göteborg h a r där inte medräknats i procenttalen för respektive l ä n ) . Av diagrammet framgår, att höga procenttal — 30 procent eller däröver — för den lägsta bostadskvalitén bland de äldre boende redovisas för några sydliga län. Detta gäller Kronobergs, Kalmar, Gotlands och Blekinge län. Även Göteborgs och Bohus län ligger relativt högt. I Norrland visar Jämtlands län det högsta procenttalet. Kvalitetsgrupperna 5—7 saknar w c . Denna bekvämlighet saknas i 41 procent av alla lägenheter med bostadsföreståndare över 65 år. Bland länen redovisar Gotland 69 procent åldringsbostäder hänförda till kvalitetsgrupperna

5—7. Närmast följer Blekinge län med 60 procent, Kronobergs och Skaraborgs län (båda 59 %) samt Kalmar län ( 5 8 % ) och Kristianstads län ( 5 7 % ) . Minsta andelen av dessa sämst utrustade bostäder redovisas i Stockholms län (34 % ) , Uppsala och Västmanlands län (36 %) samt Södermanlands och Norrbottens län ( 3 7 % ) . För Stockholms stad redovisas 8 procent av de äldre bostadsföreståndarna på kvalitetsgrupperna 5—7, för Göteborg 35 procent samt för Malmö 22 procent. Frekvensen dåliga åldringsbostäder i kommunerna Av tab. 19 framgår kommunernas fördelning länsvis efter den procentuella andelen bostadsföreståndare i åldern

Tabell 19. Kommunerna fördelade efter antalet bostadsföreståndare i åldern 65—w år med bostad i kvalitetsgrupp 7, dvs. utan vatten och/eller avlopp, i procent av samtliga bostadsföreståndare i angiven ålder (Bostadsräkningen 1/11 1960) Summa 1,9 5,0— 10,0— 20,0— 30,0 40,0 50,0— 60,0— 70,0- kom% 9,9 % 19,9 % 29,9 % 39,9 % 49,9 % 59,9 % 69,9 % % muner Antal kommuner med

Län

Stockholms stad Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands

1 10 1 6 1 6

Västerbottens Norrbottens Hela riket

12 2 9 6 7 3 2

7 9 10 3 9 4 4

1 4 6 3 3 8 5 10 3 6 7 5 13 2 5 1

15 23 11 8 10 6 6 5 8 15 12 11 5 11 7

12 7 15 15 8 10 1 1 21 22 14 5 13 14 15 9 9 11 13 10 12 8 11

1 53 25 39 46 54 43 50 14 25 58 71 39 44 66 56 52 33 28 49 41 44 35 33 30

10 4 15 10 17 14 2 11 9 8 6 7 13 21 9

10 11 6 5

1 2 3 8 11 2 4 2

36 Diagram 5. Bostadsföreståndare med bostad i kvalitetsgrupperna 4—6 och 7, länsvis Bostadoföreatöndore i äldern 65-w år

% 80-

70 -=

60-

50-

40-

20^ •

10-E

B C D E F 6 H

L l LI i i JK L M N______ O P R 5 T U W n

rrr 10-E

M 20-

30^

40-É

50 4 604

70 4 50-

Samtliga ~] Kvalitetsgrupp 4 - 6

bostadsföreståndure

JKvalitetsgrupp 7

X

Y

Z AC BD

A

0 M

37 Tabell 20. Kommuner med 50 % eller flera av de äldre bostadsförestdndarna boende i bostad av kvalitetsgrupp 7 Antal kommuner

I % av länets kommuner

8 14 10 8

19 28 71 32

Älvsborgs.... övriga

14 13 38

32 20 5

Summa

10 Län Kronobergs. . . Gotlands Blekinge Göteborgs och

05—w år boende i bostäder i kvalitetsgrupp 7. I en fjärdedel av kommunerna hade mellan 30 och 40 procent av bostadsföreståndarna i angiven ålder bostäder, hänförda till lägsta kvalitetsgruppen. I ytterligare drygt en fjärdedel av kommunerna bodde en ännu högre andel av de äldre i sådana bostäder. I 72 kommuner var andelen boende i bostäder av lägsta kvalitén m i n d r e än 5 procent. F ö r Söderfors i Uppsala län och för Katrineholm redovisades mindre än 1 procent. I 105 kommuner hade 50 procent eller flera av bostadsföreståndarna i åldern 05—w år bostäder i lägsta kvalitetsgruppen. Dessa kommuner återfinnes främst i de län som redovisas i tab. 20. Kommunernas geografiska fördelning efter den procentuella andelen bostadsföreståndare i åldern 05—w år boende i bostäder i kvalitetsgrupp 7 framgår närmare av kartan sid. 38 och 39. Kommunerna med de högre procenttalen är koncentrerade till Stockholms skärgård, sydöstra delen av Jönköpings län, Kalm a r län, Gotland, Blekinge, n o r r a Bohuslän, Dalslandsdelen av Älvsborgs län, Skaraborgs län, sydvästra Värmland, Jämtlands samt den nordligaste delen av Norrbottens län.

Yngre bor bättre Bostadsföreståndarna i åldern under 05 år bor i bättre bostäder än bostadsföreståndarna i åldern 05 år och högre. Detta belyses i tab. 21 med jämförelser mellan de båda gruppernas boendeförhållanden efter procentuella andelen bostadsföreståndare med bostäder i kvalitetsgrupp 7. Äldre bostadsföreståndare i enfamiljshus h a r sämre bostäder än övriga. I övrigt hänvisas till tab. 9 och 10 i tabellbilagan. Som anförts är det, med hänsyn till bostadsräkningens åldersfördelningar, inte möjligt att ange h u r många av bostadsföreståndarna som fyllt 07 år och deras fördelning på olika åldersgrupper efter bostadens kvalitet. Räknar man med att andelen bostadsföreståndare i åldern 07 år och högre relativt sett är densamma som för bostadsföreståndarna i åldern 05 år och däröver, dvs. 03 procent, utgör antalet bostadsföreståndare som fyllt 07 år 480 000. Av dessa skulle ca 80 000 ha bostad i kvalitetsgrupp 7 och ca 70 000 i kvalitetsgrupp G. Då i allmänhet de äldre bor i sämre bostäder än de yngre, skulle de nämnda talen kunna antas vara för låga. Å Tabell 21. Kommunerna fördelade efter procentuella andelen bostadsföreståndare med bostad i kvalitetsgrupp 7 BostadsProcent boen- Samtliga Bostads- föreståndare de i bostad av bostads- förestån65—wår dare förestånkvalitetsdare 65—w år i enfagrupp 7 miljshus — 4 5— 9 10—19 20—29 30—39 40—49 50—59 60—69 70—w Samtliga

118 123 317 315 115 36 5

72 77 123 199 265 188 78 22 5

26 41 98 165 238 260 140 49 12

1 029

38 Karta, utvisande kommuner där minst .40 procent av bostadsföreståndarna i åldern 65 år och däröver bor i lägenheter i kvalitetsgrupp 7 (de skuggade delarna)

X

+ + * " * • • * :

*+•*

t^St

* +*

+ X

+ +

+

+

* + +*

40 andra sidan befinner sig de äldre i större utsträckning på olika vårdinstitutioner. Resultaten av den urvalsundersökning som gjorts av bostadsräkningen ger vid handen, att bostadsföreståndarna bor sämre ju äldre de är. Enligt denna undersökning bor, som av tab. 11 (tabellbilagan) framgår, 14 procent av bostadsföreståndarna i åldersgruppen 65—69 år i kvalitetsgrupp 7. Motsvarande andel för bostadsföreståndarna i åldern 85 år och däröver är 21 procent. Utgår man från att totalbefolkningen i åldern 67 år och däröver i kvalitetshänseende bor på samma sätt som bostadsföreståndarna i åldern 65—w år, skulle 17 procent av samtliga åldringar eller omkring 130 000 åldringar bo i bostäder, hänförda till kvalitetsgrupp 7, och 14 procent eller 105 000 i bostäder tillhörande kvalitetsgrupp 6. Minst en fjärdedel av åldringarna skulle enligt denna beräkningsmetod bo i bostäder, hänförda till de båda lägsta kvalitetsgrupperna, dvs. på sin höjd ha vatten och avlopp i bostaden men inte wc, centralvärme eller andra bekvämligheter.

Landsbygd och städer

De sämsta bostäderna förekommer i större utsträckning på landsbygden än i tätorter. Av bostadsföreståndarna i åldern 65 år och högre med bostäder i kvalitetsgrupp 7 bodde 82 500 ( 8 3 % ) i landsbygdskommuner samt 16 500 (17 %) i städer och köpingar. Antalet åldringar fyllda 67 år på landsbygden med bostad i kvalitetsgrupp 7 skulle enligt tidigare använd beräkningsmetod kunna uppskattas till 110 000. I städer och köpingar skulle med samma beräkningsgrund åldringarna i grupp 7 utgöra 20 000.

Många åldringar — sämre bostäder

Andelen bostadsföreståndare i åldern 65—w år, som h a r bostäder av lägsta kvalitet, växer med ökad andel åldringar i relation till befolkningen i de p r o duktiva åldrarna. De 5 kommuner inom varje län som redovisar det största antalet åldringar i förhållande till antalet personer i de produktiva åldrarna h a r specialundersökts med avseende på andelen bostadsföreståndare i angiven ålder med bostad i kvalitetsgrupp 7. De län, där i de 5 specialundersökta kommunerna minst 50 procent av dessa bostadsföreståndare h a r bostad i kvalitetsgrupp 7 redovisas i tab. 22.

2. Särskilda

åldringsbostäder

Statligt stöd till åldringsbostäder

Statligt stöd i särskilda former till åldringars bostäder h a r lämnats sedan slutet av 1930-talet. Under perioden 1939—1958 lämnades statsbidrag till uppförande av kategorihus för åldringar, s. k. pensionärshem. I de flesta fall låg statsbidraget mellan

Tabell 22. Bostadsföreståndare med bostad i kvalitetsgrupp 7 i kommuner med relativt sett högt antal åldringar

Län

Stockholms. Kalmar.... Gotlands. . . Blekinge . . . Göteborgs och Bohus. Älvsborgs . . Värmlands..

Procent bostadsförestån- Procent bodare 65—\v år stadsförestånmed bostad i dare 65—w år kvalitetsgrupp med bostad i 7 i de 5 special- kvalitetsgrupp undersökta 7 i hela länet kommunerna 50 56 62 55

17 32 44 30

59 54 52

12 25 24

Pensionärshem

vid Hcllsledlsgatan

Pensionärshem

i örkened (Kristianstads

3*—318191

i Göteborg

län)

Pensionärshem

i Piteå stad

Pensionärshem

i Husby (Kopparbergs

län)

Pensionärshem

i Mörarp (Malmöhus

län)

Pensionärshem

i Rönneberga (Malmöhus

län)

Pensionärshem

i Nora stad

41 25 och 34 procent av kostnaderna. Det särskilda bidraget till uppförande av pensionärshem u p p h ö r d e med utgången av 1958. Till uppförandet av hus med enbart pensionärsbostäder utgår numera bostadslån i samma ordning som för andra bostäder. Genom beslut av 1950 års riksdag infördes ett löpande bidrag till pensionärslägenheter belägna i sådana flerfamiljshus, som även har andra hyresgäster än pensionärer. Därmed fick man ett stöd även till s. k. insprängda pensionärslägenheter — utöver stödet till bostadsbyggandet i allmänhet. Sedan 1958, då det särskilda pensionärshemsbidraget avskaffades, utgår löpande pensionärsbostadsbidrag till pensionärslägenheter oberoende av vilken andel pensionärslägenheterna h a r i husen. Bidraget, som är begränsat till lägenheter färdigställda efter den 1 juli 1946, h a r formen av ett årligt belopp per lägenhet, vilket varierar med hänsyn till skatteunderlaget i kommunen. Pensionärsbostadsbidrag utgår alltså även till bostäder i sådana särskilda pensionärshem, som uppförts efter 1958 och därför inte fått del av det särskilda pensionärshemsbidraget. Antalet lägenheter som tillkom med stöd av särskilt bidrag till pensionärshem uppgick under 1950-talet till nära 12 000. Statens kostnad för dessa bidrag uppgick till i genomsnitt drygt 9 mkr per år. Efter bidragets slopande h a r byggts ytterligare pensionärshem. I april 1962 redovisades 32 400 lägenheter i pensionärshem med 36 000 åldringar. Vidare fanns 11 400 s. k. insprängda pensionärslägenheter med 12 500 åldringar. Sammanlagt bodde alltså ca 48 500 åldringar, dvs. drygt 6 procent av samtliga, i bostäder av detta slag. Utvecklingen av antalet pensionärsbostadsbidrag framgår av tab. 23. Antalet nya pensionärsbostäder, som tillkommer per år, kan f. n. uppskattas

Tabell 23. Antal bostäder med pensionärsbostadsbidrag den 30 juni vart och ett av åren 1956—1962 År

1956 57 58 59 I960 61 62

Antal bostäder

Sammanlagt bidragsbelopp mkr

2 887 3 743 4 571 6 213 7 952 9 761 12 801

0,3 0,4 0,6 0,9 1,4 1,8 2,3

till ca 3 000. I dessa nya bostäder kan beräknas inflytta ca 3 300 åldringar. Stödet till bostadsförbättring

Staten h a r sedan 1948 i nuvarande former lämnat stöd till förbättring av folkpensionärers bostäder, s. k. förbättringslån. Stödet avser inte endast åldringar utan även andra. Det utgår i första h a n d till bostäder i en- och tvåfamiljshus med avsevärda brister. Stödet h a r formen av lån. Detta lån är i många fall till en del fritt från ränta och amortering. Denna subventionsdel avskrives efter viss tid. Subventionen är fäst vid en inkomstprövning, där gränsen går vid 6 000 kr statligt beskattningsbar inkomst. Verksamheten omfattade totalt ca 10 000 lägenheter per år under förra delen av 1950-talet. Därefter har antalet förbättrade lägenheter successivt sjunkit till 6 000—7 000 om året, vilket närmare framgår av tab. 24. Enligt från bostadsstyrelsen inhämtade uppgifter var av samtliga personer som fått stöd till bostadsförbättring i mitten av 1950-talet 25 procent i åldern 65 år och högre. Därefter h a r de äldres andel gradvis ökat och uppgick budgetåret 1961/62 till 38 procent av samtliga. Lånens sammanlagda antal h a r emellertid samtidigt gått ned. Antalet

42 Tabell 24. Beviljade förbättringslån tiden 1950/51—1961/62

under

Budgetår

Antal lån

Antal lägenheter

Belopp mkr

50/51—54/55 55/56 56/57 57/58 58/59 59/60 60/61 61/62

49 446 9 314 9 282 7 497 7 481 6 790 7 076 6 210

52 422 9 931 9 913 7 964 7 922 7 207 7 564 6 644

131 39 43 40 41 35 41 41

Summa

103 096

109 567

förbättrade bostäder för åldringar h a r därför i stort sett varit oförändrat 2 500 om året. Av de äldre låntagarna fick 1961/62 nära tre fjärdedelar räntefria lån, dvs. subvention, och en fjärdedel kombinerade lån, dvs. lån i vilka subvention ingick. Det totala lånebeloppet h a r sedan mitten av 1950-talet legat vid ca 40 m k r p e r år, varav omkring 25 m k r utgjort subvention. I genomsnitt uppgick lånen under 1961/62 till drygt 6 600 kr. De räntefria lånedelarna till de äldre låntagarna h a r de senaste åren stigit till i genomsnitt över 4 000 kr. Grovt räknat på föreliggande material kostar bostadsförbättringsverksamheten för åldringar per år ca 15 mkr, varav 10—12 m k r är subvention. Efter förbättringsarbetenas karaktär fördelade sig lånen till åldringar under 1961/62 på följande sätt. Drygt 70 procent av låntagarna fick stöd till byggnadsarbeten, varmed avses rekonstruktion av grund, bjälklag, väggar, tak etc. I nära 70 procent av fallen ingick vatten och avlopp, dvs. anslutning till kommunalt nät, uppsättande av hydrofor, grävning av b r u n n etc. I drygt 50 procent av ärendena ingick sanitär installation och i lika många elinstallation, i ca 40 procent hörde centralvärme till

förbättringsarbetena. Som framgår avser flertalet lån flera olika slags arbeten. — Bidrag till elinstallation var tidigare särskilt vanliga. Numera är elektrifieringen i stor utsträckning genomförd. Vid socialpolitiska kommitténs kommunundersökning inhämtades uppgifter om åldringsbostäder med förbättringslån 1959 eller senare. Det uppgavs att 6 600 lägenheter fått förbättringsstöd och att 9 300 åldringar bodde i dessa bostäder. Specialbostäder för åldringar Som arbetsteknisk term användes i det följande begreppet specialbostäder för åldringar, varmed avses bostäder i kommunala pensionärshem (kategorihus), s. k. insprängda pensionärslägenheter i vanliga bostadshus samt bostäder som på något sätt moderniserats under de senaste åren med stöd av förbättringslån. De bostäder det gäller är inte genomgående »speciella» i någon annan mening än att de fått statsstöd i vissa former i syfte att tillgodose åldringars behov av moderna bostäder. Åtskilliga av dem är emellertid utrustade med särskilda anordningar av betydelse för åldringar. Bostäder av dessa slag förekommer i varierande omfattning i olika delar av landet och i olika kommuner. I socialpolitiska kommitténs kommunundersökning h a r uppgifter inhämtats bl. a. om antalet åldringar boende i specialbostäder den 12 april 1962. För en jämförelse mellan de olika kommunerna och länen h a r detta antal satts i relation till hela antalet personer fyllda 67 år i respektive kommun enligt folkräkningen. Skillnaderna mellan de olika länen belyses n ä r m a r e i tab. 12 (tabellbilagan). I hela riket utom städerna Stockholm, Göteborg och Malmö bor 50 000 av åldringarna, dvs. ca 8 procent i specialbostäder. Dessa fördelar sig med 5 pro-

43 cent på pensionärshem, 1,6 procent på insprängda pensionärslägenheter och 1,5 procent i bostäder med förbättringslån. Genomsnittliga procenttal på 10 eller däröver redovisas för Södermanlands, Värmlands och Västmanlands län samt för Norrlandslänen utom Jämtlands län. För Norrbottens län redovisas 14,8 procent. De lägsta procenttalen — lägre än 5 — h a r Jönköpings, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs och Skaraborgs län. Kommunala olikheter

Variationerna i procenttalen för de olika kommunerna framgår av tab. 25 där antalet kommuner (1 026) vid under-

sökningstillfället redovisas fördelade efter antalet åldringar boende i specialbostäder i procent av samtliga åldringar i kommunen. I 264 kommuner (26 %) bodde 10 procent eller däröver av åldringarna i specialbostäder. De flesta kommunerna i denna grupp redovisade i detta avseende Norrbottens län (22 av 30), Västernorrlands län (28 av 44) samt Värmlands län (25 av 52). Minsta antalet sådana kommuner hade Jönköpings län (2 av 54), Hallands län (2 av 39), Gotlands län (2 av 14) samt Älvsborgs län (5 av 66). I 52 kommuner bor 20 procent eller däröver av åldringarna i specialbostäder. Av dessa kommuner återfinnes 22

Tabell 25. Kommunerna fördelade efter antalet personer fyllda 67 dr boende i pensionärshem, sprängda pensionärslägenheter eller bostäder moderniserade med stöd av förbättringslån i procent av samtliga i åldersgruppen Antal kommuner med Län

Uppsala Östergötlands Kalmar Gotlands Blekinge Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus. Älvsborgs Värmlands Örebro

o%

0,1— 4,9 %

5,0— 9,9 %

10,0— 14,9 %

15,0— 19,9 %

20,0— 24,9 %

6 4 3 4 18 10 8 5 2 9 6 18 21 25 14 6

17 8 8 13 15 9 8 4 7 26 24 10 8 28 28 7 9 4 11 6 2 10 2 1

16 7 13 21 19 14 20 3 7 15 24 9 4 7 8 14 11 10 13 14 13 15 13 6

10 2 7 6 2 7 6 1 6 6 9 2 5 5 4 11 4 6 10 7 12 6 8 10

3 2 3

1 2

3 2

2 8 5 4 3 3 9 2 2 6

296 1 1

1 6 Västernorrlands.... 2 1 Summa Stockholms s t a d . . . . Göteborg

1 1 1

25,0 %

Uppgift saknas

1 1 3 2 1 1 1

3 1

3 2 2 2 4

3 1 1 2 3 3

2 8 1

2 5

4 1

1 1

in-

Summa kommuner 53 25 39 46 54 43 50 14 25 57 70 39 42 66 56 52 32 28 49 41 44 35 33 30 1 023 1 1 1

44 Tabell 26. Kommuner med få bostäder

Län

special-

Antal kommuner med mindre än I % av länets 5 % av åldkomringarna boende muner i specialbostäder

Stockholms Östergötlands... Jönköpings Kristianstads. . . Malmöhus Älvsborgs Skaraborgs Kopparbergs.... övriga län

17 13 15 26 25 28 28 11 103

32 28 28 46 35 42 50 22 18

Summa

i Norrlandslänen, 21 i Svealand varav 6 i Värmlands, 4 i Kopparbergs och 3 i Örebro län samt övriga 9 fördelade på 5 län i Götaland. I 7 län i Götaland och i ett Norrlandslän h a r inte redovisats några kommuner med så högt procentuellt antal åldringar boende i specialbostäder som 20 eller däröver. I 266 eller mer än en fjärdedel av kommunerna bodde mindre än 5 procent av åldringarna i specialbostäder. De län för vilka redovisades mer än 10 sådana kommuner, framgår av tab. 26. I 169 kommuner förekommer enligt de lämnade uppgifterna specialbostäder för åldringar över huvud taget inte. (I ett par av kommunerna förekommer emellertid enskilda pensionärshem.) Flertalet av dessa kommuner ligger i Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län. Antalet kommuner, deras tätortsgrad m. m. redovisas länsvis i tab. 13 (tabellbilagan). De flesta kommunerna (115) hänföres till tätortsgrad A, B eller C, och 50 kommuner till D, E eller F. 1 I tätortsgrad G eller H återfinnes 4 kommuner som inte har några specialbostäder. I de 169 kommunerna utan specialbostäder för åldringar bor enligt folk-

räkningen 62 000 personer i åldern 67 år eller högre, dvs. mer än 8 procent av åldringarna i hela landet. Andelen åldringar boende i kommuner utan specialbostäder var störst i Göteborgs och Boh u s län (procenttalet är beräknat med bortseende från Göteborg), som närmare framgår av tab. 27. Av diagram 6 framgår för varje län i vilken utsträckning åldringarna i länet bor i kommuner som inte h a r några specialbostäder för åldringar. Ett studium av åldringarnas bostadssituation i de kommuner, där inga specialbostäder för åldringar förekommer, visar att bostadsföreståndarna över 65 år i åtskilliga av dessa kommuner i relativt stor utsträckning har bostäder i kvalitetsgrupp 7. Vidare kan nämnas, att antalet åldringar i förhållande till den produktiva befolkningen i många fall är större i dessa kommuner än genomsnittet för respektive län.

Typ av specialbostäder

Anordningar för specialbostäder för åldringar varierar i de olika kommunerna. I en del kommuner finns enbart pensionärshem, i andra enbart insprängda lägenheter. I många kommuner förekommer bådadera. Kommunernas fördel1

Innebörden av tätortsgrad, se sid. 19.

Tabell 27. Andelen åldringar boende i kommuner utan specialbostäder

Län

Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Göteborgs och Bohus . Älvsborgs

% åldringar boende i kommuner utan specialbostäder 23 21 11 24 35 39 28 16

45 Diagram

6. Andelen personer 67 dr och däröver i kommuner bostäder, länsvis

med och utan special-

% 100-

50-

U

50-

O

N

P

1 F

G

R

H

L

W

5 B

E

K M Z U T X Y A C B D

I Med specialbostäder g]Utan specialbostäder

ning länsvis efter förekomsten av pensionärshem, insprängda pensionärslägenheter och lägenheter med förbättringslån framgår av tab. Ib (tabellbilagan). I tab. 28 lämnas en översikt över samtliga kommuners fördelning efter förekomsten av specialbostäder. (Bostäder moderniserade med förbättringslån betecknas förbättringsbostäder.) Av landets kommuner h a r 679 eller två tredjedelar pensionärshem, 420 insprängda pensionärslägenheter samt 508 kommuner bostäder moderniserade med stöd av förbättringslån. I Östergötlands län h a r 20 av 46 kommuner redovisat enbart pensionärshem. I Malmöhus län har 19 av 71 kommuner enbart pensionärshem, i Uppsala län 6 av 25. I Västerbottens län redovisas inga kommuner med enbart pensionärshem. Av de 38

Tabell 28. Kommunerna fördelade efter förekomsten av specialbostäder för åldringar Slag av specialbostad

Antal kommuner

Helt utan specialbostäder . . .

169 154

E n b a r t insprängda pensioE n b a r t förbättringsbostäder. Pensionärshem jämte insprängda pensionärslägen-

38 99 157

Pensionärshem jämte förbätt184 Insprängda pensionärslägenheter jämte förbättringsbo41 Förbättringsbostäder j ä m t e pensionärshem och insprängda pensionärslägen184 Samtliga

1 026

46 kommunerna med enbart insprängda pensionärslägenheter återfinns 7 i Stockholms samt 5 i vardera Kristianstads och Älvsborgs län. I 11 län redovisas inga sådana kommuner. Antalet kommuner som h a r varken pensionärshem eller insprängda pensionärslägenheter är relativt sett störst i Gotlands län. Ett stort antal kommuner återfinnes vidare i Jönköpings, Kronobergs, Hallands, Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län samt Skaraborgs län. Förekomsten av insprängda lägenheter är förhållandevis liten i exempelvis Malmöhus län. I Norrlandslänen förekommer insprängda pensionärslägenheter i relativt stor utsträckning. De 99 kommunerna med enbart bostäder moderniserade med förbättringslån är relativt jämnt fördelade över landet.

Pensionärshem

Flertalet pensionärshem är anordnade av kommun eller av s. k. allmännyttiga bostadsföretag. I undersökningen har redovisats 1 879 sådana hem i hela landet. Pensionärshemmen fördelade efter år då de tagits i bruk, antalet lägenheter m. m. framgår av tab. 29. För varje län lämnas vidare vissa uppgifter i tab. 15 (tabellbilagan). Beträffande den enskilda verksamheten, som är särskilt betydande i Stockholms stad, hänvisas till sid. 55. Pensionärshemmen h a r sammanlagt 32 400 lägenheter, varav 19 000 på rum och kokvrå och 13 400 större. I lägenheterna bodde vid undersökningstillfället 40 200 personer. Av dessa var 36 000 åldringar, dvs. 67 å r eller däröver. Kategorin icke åldringar består av åldrings make eller maka, som inte fyllt 67 år, och personer, som på grund av invaliditet erhållit folkpension före 67 års ålder. Vidare torde det vara vanligt att någon befattningshavare, t. ex.

distriktssköterska eller hemvårdarinnia, har bostad i pensionärshem. Största antalet lägenheter i pensionärshem finns bland länen i Västernorrlands län (2 397 lägenheter), Malmöhus län (utom Malmö 1 916), Värmlands län (1 902). Stockholms stad har 2 646 och Göteborg 2 027 lägenheter i pensionärshem, Malmö 302. Smålägenheter, dvs. lägenheter p å rum och kokvrå, dominerar inom vissa län såsom Södermanlands, Gotlands och Hallands län, där mer än 65 procent av lägenheterna i pensionärshem är smålägenheter. I Göteborg utgöres 92 p r o cent av lägenhetsbeståndet av smålägenheter och i Stockholms stad 79 procent. Andelen större lägenheter överväger i andra län, t. ex. Kalmar län, där de större lägenheterna uppgår till 66 procent, samt i Kristianstads län (60 % ) , Norrbottens län (59 %), Göteborgs och Bohus län (58 %) och Jämtlands län (56 % ) . Flertalet eller ca 1 600 pensionärshem har både små och stora lägenheter. Antalet pensionärshem med enbart större lägenheter uppgår till ett 250-tal, inrymmande sammanlagt ca 2 400 lägenheter med omkring 2 800 åldringar. Ett 50-tal hem redovisas med enbart smålägenheter. Det pensionärshem, som i n r y m m e r det största antalet lägenheter, finns i Göteborg. Hemmet omfattar 271 lägenheter på rum och kokvrå med sammanlagt 303 boende, därav 276 åldringar. Omkring 5 procent av landets åldringar bor i lägenheter i pensionärshem. Som framgått saknar 347 kommuner, dvs. en tredjedel av alla, pensionärshem. Procentandelen åldringar i pensionärshem varierar i kommunerna från noll till i ett fall n ä r a 40 procent. Den närmare fördelningen av kommunerna framgår av tab. 30. De 34 kommuner där 15 procent eller

47 Tabell 29. Pensionärshemmen

fördelade efter år då de tagits i bruk, m. m.

Antal pensionärshem

Ar

Antal Före 1940 1940—1949 1950 51 52 53 54 1955 56 57 58 59 I960 61 62 (l:a kv) Summa

Antal

/o

/o

6,9 35,0 5,5 4,0 4,5 4,8 4,4 4,6 4,2 4,6 5,4 5,1 4,4 5,6 1,0

2 316 14 186 1523 1035 1 500 1363 1021 1358 1 164 1419 1411 1442 1268 1121 281

33,4 35,2 46,6 55,1 45,9 45,6 54,7 42,4 49,8 39,5 46,8 47,7 46,1 57,9 54,1

2 287 15 531 1 803 1205 1 685 1528 1 151 1542 1286 1573 1634 1 621 1488 1352 344

6,3 43,1 5,0 3,3 4,7 4,2 3,2 4,3 3,6 4,4 4,5 4,5 4,1 3,8 1,0

1 879

100,0

32 408

41,3

36 030

100,0

Antal kommuner 347 78 255 228 67 22 12 17

Summa

Antal boende åldringar

130 657 103 75 85 91 83 86 79 87 101 96 82 105 19

Tabell 30. Kommunerna fördelade efter andelen åldringar i pensionärshem

0 0,1— 2 3 — 5 6 — 9 10 —14 15 —19 20 — Uppgift saknas

°/

%

fler av åldringarna bor i pensionärshem, redovisas i tab. 31, fördelade länsvis efter procentandelen boende i pensionärshem. I tabellen h a r medtagits uppgifter om antalet åldringar i procent av befolkningen i produktiv ålder i de berörda kommunerna och länen. I flertalet fall är åldringarna relativt sett färre i de »pensionärshemsrika» kommunerna än i länet totalt, men också motsatsen förekommer. Kommuner, som redovisat 20 procent eller flera av åldringarna boende i pen-

Procent åldringar i pensionärshem

Därav om minst 1 Antal rum och lägenheter kök

1 026

sionärshem är Söderfors (29 %) i Uppsala län, Oskarshamn (38 % ) , Hagfors, Rämmen, Kroppa och Gustav Adolf (20 —24 %) i Värmlands län, Säfsnäs (26 %) i Kopparbergs län, Njutånger (30 %) i Gävleborgs län, Timrå (30 %) i Västernorrlands län, Vilhelmina köping (22 %) i Västerbottens län samt Jokkmokk och Kiruna (båda 21 %) i Norrbottens län. Av de nämnda kommunerna hade Söderfors, Oskarshamn, Njutånger, Vilhelmina och Jokkmokk inga insprängda pensionärslägenheter.

Insprängda pensionärslägenheter

Med insprängda pensionärslägenheter avses här lägenheter i vanliga hyreshus, för vilka utgår pensionärsbostadsbidrag. Som framgått av det tidigare anförda förekommer enligt socialpolitiska kommitténs kommunundersökning insprängda pensionärslägenheter i 420 kommuner. I 606 kommuner fanns inga lägenheter av detta slag. Det största antalet kommuner med insprängda lägenheter

48 redovisas för Stockholms län (31 av 53 kommuner), Kopparbergs län (26 av 49) och Värmlands län (25 av 52). 38 kommuner hade enbart insprängda pensionärslägenheter. Både sådana lägenheter och pensionärshem fanns i 341 kommuner. I 41 kommuner fanns pensionärslägenheter jämte bostäder moderniserade med stöd av förbättringslån. Största antalet kommuner med enbart insprängda lägenheter har Stockholms län (bl. a. Huddinge, Boo, Sigtuna och Östertälje). Av de 38 kommunerna hänföres 26 till tätortsgraderna D—F, där mellan 30 och 90 procent av befolkningen utgör tätortsbefolkning. Antalet insprängda pensionärslägenheter i landet uppgick vid undersökningstillfället till sammanlagt 11 400. Lägenheterna i pensionärshem var ca tre gånger så många. Av de insprängda pensionärslägenheterna redovisades 5 800 som små, dvs. omfattande rum och kokvrå, och 5 600 som större. I pensionärshemmen utgjorde andelen smålägenheter 59 procent och i fråga om insprängda pensionärslägenheter 51 procent. Tabell 31. Kommuner

Det största antalet insprängda pensionärslägenheter redovisar bland länen Stockholms län. Det är framför allt kommunerna runt Stockholm, som h a r relativt många sådana lägenheter. Förhållandevis stort antal insprängda lägenheter förekommer vidare i östergötlands, Örebro och Gävleborgs län. Stockholms stad har 1 775 lägenheter av ifrågavarande slag, till 87 procent bestående av smålägenheter, Göteborg redovisar nära 600 (57 % smålägenheter) och Malmö drygt 400 ( 6 7 % ) . I Stockholm utgör de insprängda lägenheterna ca 40 procent av specialbostäderna för åldringar, i Göteborg 22 procent och i Malmö 59 procent. Ett förhållandevis litet antal insprängda lägenheter finns på Gotland, i Älvsborgs och Skaraborgs län. Insprängda pensionärslägenheter förekommer huvudsakligen som hyreslägenheter i flerfamiljshus. I ett m i n d r e antal fall är de bostadsrättslägenheter. Insprängda lägenheter förekommer även i småhus (en- och tvåfamiljshus, radhus, kedjehus e t c ) . I kommunundersökningen har redovisats sammanlagt

med stor andel åldringar boende i Antal kommuner med . . . % åldringar i pensionärshem

Län

15—19 %

20 % och däröver

Stockholms Uppsala Södermanlands Kalmar Malmöhus Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Västerbottens Norrbottens Summa

pensionärshem

Åldringar i % av befolkningen i produktiv ålder De berörda kommunerna

Länet

13,2 18,0 17,3 12,3 15,5 12,1 14,1 12,2 15,0 15,5 14,3 11,2 8,6

11,9 16,9 15,8 17,3 16,5 16,1 15,7 13,4 16,1 16,0 15,1 12,0 10,1

12,0

15,3

Höghus i Göteborg (Järnbrott) med insprängda pensionärslägenheter i—318191

Insprängda

pensionärslägenheter

i Nora siad

Insprängda

pensionärslägenheter

(i bottenvåningen)

i Nora siad

49 Tabell 32. Kommunerna fördelade efter andelen åldringar i insprängda pensionärslägenheter Antal komProcent åldringar i inmuner sprängda pensionärslägenheter 606 208 128 56 16 12

0 0 1—2 3 —5 6 —9 10 — Summa

1 026

160 sådana lägenheter, varav 21 om rum och kokvrå samt 139 större. Kommunerna fördelar sig efter andelen åldringar i insprängda pensionärslägenheter såsom framgår av tab. 32. De 16 kommuner som redovisat att 10 % eller fler av åldringarna bor i insprängda pensionärslägenheter är spridda på 9 län, varav 6 i Svealand (Stockholms, Södermanlands, Värmlands, Örebro, Västmanlands samt Kopparbergs l ä n ) , ett i Götaland (Blekinge län) samt 2 Norrlandslän (Gävleborgs och Västerbottens l ä n ) . De högsta procenttalen har Olofström i Blekinge och Laxå i Örebro län (båda 21 % ) . Under tiden 1/11 1960—12/4 1962 tillkom sammanlagt 2 604 insprängda pensionärslägenheter i landet, motsvarande nära en fjärdedel av samtliga redovisade sådana lägenheter. Fördelningen av de senast tillkomna lägenheterna länsvis framgår av diagram 7. Göteborg redovisar 350 nytillkomna lägenheter (över 60 procent av beståndet) under den angivna tiden, Malmö 97 (23 %) och Stockholms stad 23 lägenheter. Aktiviteten på detta område varierar även mellan de olika länen. Över 100 nytillkomna insprängda lägenheter redovisades i vart och ett av Stockholms, Östergötlands, Älvsborgs, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län. i*—318191

Hyran för pensionärslägenheter

Då det gäller de pensionärshem, som anordnats med stöd av statsbidrag enligt de äldre bestämmelserna, har undersökts om det kommunala bostadstillägget uppgår till ett mot hyran svarande belopp. Kommunernas svar ger vid handen, att så är fallet i 60 procent av kommunerna. I övriga kommuner, vilka är fördelade över hela landet, är bostadstillägget lägre än hyran. Skillnaden erlägges i regel av hyresgästen (som dock härför såvitt uppges ofta erhåller socialhjälp). I några fall, t. ex. Upplands-Bro i Uppsala län, Oxelösund, Hultsfred i Kalmar län samt Trollhättan och Vårgårda i Älvsborgs län uppges skillnaden generellt erläggas genom kommunal subvention som inte h a r karaktären av socialhjälp. I 13 kommuner, bland dem Enköping, Norrköping, Lund, Halmstad och Gällivare i Norrbottens län, anges h y r o r n a i de äldre pensionärshemmen täcka kapital- och driftkostnaderna för hemmen. 1 övriga kommuner är så inte fallet. I 85 procent av kommunerna är h y r a n fastställd till enhetligt belopp för samma lägenhetstyp i olika fastigheter oavsett den faktiska byggnadskostnaden. Detta gäller både lägenheter i pensionärshem och insprängda pensionärslägenheter. Exempel på kommuner, som inte tillämpar enhetlig hyra, är Södertälje, Motala, Jönköping, Vänersborg och Kiruna. Även bland städerna tycks det vanliga dock vara enhetlig hyra. Lägenheter moderniserade med förbättringslån

Som nämnts beviljas lån till förbättring av bostäder åt åldringar främst i enoch tvåfamiljshus. Lånen beviljas för vatten- och avloppsledning, elektriskt ljus och centralvärme, brunnsförbättring m. m. Den tid åldringarna bor i bostäder

50 Diagram 7. Antalet insprängda pensionärslägenheter tillkomna tiden 1/11 1960—12/4 1962 jämfört med totala antalet insprängda pensionärslägenheter, länsvis Antal 2.000I I Antal pensionärslägenheter =

|J Antal pensionärslägenheter tillkomna tiden l/ll 1960-12/4 1962

1.500^

.000^

500 i

II

n

x£L

II

II J]

B C D E F G H I K L M N O P R S T U W X y Z A C B D

förbättrade på angivet sätt varierar givetvis. I många fall kan vårdbehovet inom relativt kort tid bli så stort, att intagning på t. ex. ålderdomshem blir nödvändig. Med hänsyn till att de förbättrade bostäderna i en del fall inte så lång tid disponeras av åldringar och till att ändrade bestämmelser för långivningen trädde i kraft 1958 inhämtades i kommitténs kommunundersökning uppgifter om antalet lägenheter, som iordningställts med stöd av förbättringslån för åldringar 1959 eller senare. Vidare efterfrågades antalet lägenheter, som vid undersökningstillfället fortfarande disponerades av åldringar samt antalet åldringar boende i lägenheterna.

A O M

Enligt de lämnade uppgifterna fanns i landet sammanlagt 6 600 åldringslägenheter, moderniserade med hjälp av förbättringslån under de senaste åren. Lägenheternas fördelning länsvis framgår av tab. 12 (tabellbilagan). I södra delarna av landet är bostäder med förbättringslån i allmänhet vanligare i de län, där man redovisat färre pensionärshem och insprängda pensionärslägenheter. Antalet bostäder med förbättringslån är förhållandevis stort i Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads samt Göteborgs och Bohus län. I t. ex. Hallands och Älvsborgs län är dock antalet lägenheter med förbättringslån relativt litet (trots att inte hel-

51 ler pensionärshemmen eller de insprängda pensionärslägenheterna är m å n g a ) . I några län förekommer alla tre bostadstyperna i förhållandevis stor omfattning. Detta gäller exempelvis Värmlands län och Norrlandslänen med undantag av Jämtlands län. Det bör observeras att förbättringsarbetena kan avse enbart vissa slag av arbeten, t. ex. elektrifiering, men bostaden skall vara i gott skick då arbetet slutförts. I bostäder med förbättringslån bodde vid undersökningstillfället sammanlagt 9 300 åldringar, motsvarande 1,5 procent av antalet åldringar i riket bortsett från Stockholm, Göteborg och Malmö. Efter procentuella andelen åldringar boende i bostäder, förbättrade med stöd av förbättringslån, fördelade sig landets kommuner på sätt framgår av tab. 33. De kommuner, som redovisat 10 procent eller flera av åldringarna boende i bostäder förbättrade m e d stöd av förbättringslån, var spridda över hela landet, men 21 av de 41 k o m m u n e r n a låg i Norrland. De högsta procenttalen h a r Tving i Blekinge län och Junosuando i Norrbottens län (båda 2 8 % ) . Bland de 41 kommunerna finns två städer, nämligen Kungälv och Kramfors. I fråga om tätortsgrad tillhör 18 av kommunerna grupperna A—G, 19 kommuner grupperna D—F samt 4 tätortsgrad G, däribland öckerö och Smögen i Göteborgs och Bohus län. Tabell 33. Kommunerna fördelade efter andelen åldringar i förbåttringsbostäder Procent åldringar boende i förbättringsbostäder 0 0,1 — 2 2 •— 5 6 — 9 10 —14 15 —20 21 •

Antal kommuner 518

Summa

1 026

Tillsyn och service i pensionärshem

Kommittén h a r frågat kommunerna om särskilda anordningar för tillsyn, service och sysselsättning vid pensionärshemmen. Anordningar för tillsyn redovisas i 1 223 fall, för service i 295 fall samt för sysselsättning i 1 281 fall. F ö r en del hem redovisas mer än en anordning för tillsyn. Antalet hem, där tillsyn utövas, är därför mindre än 1 223 av totalt 1 879 kommunalt drivna pensionärshem. Uppgifterna synes berättiga till antagandet, att tillsyn och sysselsättning bedöms som ungefär lika väsentliga, medan anordningar för service inte uppfattats som på samma sätt angelägna. Ett stort antal anordningar för tillsyn i förhållande till antalet pensionärshem redovisas för Uppsala län, Gotlands län, Göteborgs och Bohus län samt Stockholms stad och Malmö stad. I stort sett är varje pensionärshem i dessa områden försett med någon anordning för tillsyn. I några län, företrädesvis Östergötlands, Värmlands och Västerbottens, h a r däremot genomsnittligt inte fullt vartannat hem någon anordning för tillsyn. Med avseende på utformningen av anordningarna för tillsyn uppges särskild föreståndare förekomma vid 91 pensionärshem, bland dem samtliga 15 i Stockholms stad samt 12 hem i vartdera av Södermanlands och Västernorrlands län. För 9 län samt för städerna Göteborg och Malmö redovisas inte något h e m med särskild föreståndare. Som exempel på tillsyn må nämnas anordningarna i Stockholm. Vid varje hem finns en föreståndarinna som enligt instruktionen skall hjälpa hyresgästerna att tillvarata deras intressen, biträda dem med råd vid sjukdom, lämna första hjälpen vid olycksfall och vid allvarligare sjukdom biträda med erforderlig tillsyn till dess den sjuke kan omhän-

52 dertas på annat sätt. I Eskilstuna är, enligt vad som angivits, för de 8 pensionärshemmen i staden förordnad en hemsyster med uppgift att tillhandagå hyresgästerna med hjälp och råd. Tillsyn utövas vid tillsammans 105 hem av distriktssköterska eller annaii legitimerad sjuksköterska. Detta system förekommer företrädesvis i Uppsala län (14 hem) och Södermanlands län (12), vanligen i landsbygdskommuner. Personal vid ålderdomshem h a r på sina håll skyldighet att öva tillsyn över pensionärshem. Så är fallet i fråga om de två pensionärshemmen i Nacka. Då uppgift h a r lämnats av en kommun om att tillsyn förekommer vid pensionärshem, h a r det vid flertalet hem (530) angetts att tillsynen utövas av »annan person». Härmed avses oftast en gårdskarl eller en vaktmästare vid hemmet, som inte sällan har egen bostad i hemmet. Av särskild betydelse kan denna form av tillsyn bli, om den kombineras med »övrig anordning», varmed kan avses ringledning från pensionärslägenheterna, lokaltelefon e. d.

hemmen få mat genom Röda korsets försorg. »Annan anordning» för service i pensionärshem redovisas vid 117 pensionärshem. Därmed avses i allmänhet att hemsamarit eller h e m v å r d a r i n n a kan ställas till förfogande »efter behov». I något fall h a r kommunen kommit överens med en pensionerad församlingssyster, som är bosatt i ett pensionärshem, att ha kontakt med hyresgästerna och hjälpa dem.

Tillsyn genom en speciellt för pensionärshem anställd hemvårdarinna uppges förekomma vid 174 hem. Vid hemmen i Uppsala, Linköping och Norrköping h a r tillsyn ordnats på detta sätt. Särskilt anställd hemsamarit finns vid 66 hem, bland dessa de 5 hemmen i Haparanda. Ingen kommun har redovisat pensionärshem med centralkök och matsal. Matdistribution förekommer däremot vid 61 hem. Vid 28 av dessa hem anges att mat kan erhållas från ålderdomshem på orten. Detta gäller t. ex. beträffande de 8 pensionärshemmen i Eskilstuna och de 6 hemmen i Växjö. Från skolbespisning kan hyresgästerna i 4 pensionärshem i Alvesta få mat. Mat från »annat håll» distribueras till 29 hem. I Västerås kan hyresgästerna i pensionärs-

Sällskapsrum redovisas vid 544 pensionärshem (29 % av samtliga). På en del håll — t. ex. Malmö, Stockholm och på Gotland — har nästan alla pensionärshem sällskapsrum, i Värmland däremot 17 av 143 hem. Arbetsterapeut uppges vara verksam vid 34 pensionärshem i landet, därav vid 14 hem i Stockholms stad. Flertalet av de övriga finns i Stockholms län, samt Västmanlands och Gävleborgs län. Sysselsättningssamarit förekommer vid 16 pensionärshem i landet, därav vid 6 hem i Stockholms län samt vid 3 hem i Gävleborgs län.

Sysselsättning m. m. i pensionärshem

Bland 1 281 fall, där man redovisat anordning för sysselsättning vid pensionärshem är den vanligaste formen hobbyrum, verkstad o. d., som redovisas vid 635 hem, dvs. vid en tredjedel av samtliga hem. I Stockholms stad förekommer h o b b y r u m vid 14 av 15 hem. I Jämtland h a r 17 av 32 h e m hobbyrum, i Skaraborgs län 9 av 75 hem. Vid de senast tillkomna pensionärshemmen är hobbyrum vanligare än i de äldre hemmen.

Planering av nya pensionärsbostäder

Kommittén har frågat, i vilken omfattning beslut den 12 april 1962 förelåg i kommun om uppförande av pensionärs-

53 hem och inrättande av insprängda pensionärslägenheter. I 157 kommuner, fördelade på samtliga län, förelåg beslut om byggande av pensionärshem. Särskilt i Värmlands, Örebro och Uppsala län fanns relativt många sådana kommuner. I Hallands län uppges en kommun planera pensionärshem. I 108 av de 157 kommunerna förekommer sådana hem redan tidigare, men i övriga 49 kommuner planerade man sitt första pensionärshem. Av de 49 kommunerna ligger 32 i Götalandslänen. I Stockholms län, där vid undersökningstillfället 18 kommuner inte hade något pensionärshem, förelåg beslut om uppförande av ett sådant hem i en kommun. I Göteborgs och Bohus län, där 33 kommuner saknade pensionärshem, förelåg beslut om uppförande av ett pensionärshem.

sionärslägenheter angavs till sammanlagt 4 600 varav en tredjedel p å ett rum och kokvrå och i övrigt större lägenheter. De planerade lägenheterna innefattar alltså en större andel större lägenheter än det existerande beståndet. I Stockholms län samt Göteborgs och Bohus län, inkl. Göteborgs stad, utgör dock majoriteten av de planerade insprängda pensionärslägenheterna enheter på ett rum och kokvrå. Av samtliga län planerade Stockholms län det största antalet nya insprängda lägenheter eller drygt 500. I Malmöhus län planerades 361 lägenheter och i Västmanlands län 290 lägenheter. Malmö planerade 650, Göteborg 409 men Stockholm inga insprängda pensionärslägenheter. Endast få insprängda pensionärslägenheter planerades i Uppsala län, Blekinge och Hallands län.

I de beslutade pensionärshemmen skulle 2 400 lägenheter inrymmas. Därav skulle 900 komma att utgöras av ett rum och kokvrå, medan 1 500 större lägenheter planerades. Andelen större lägenheter var bland de planerade följaktligen två tredjedelar, medan andelen större lägenheter i de existerande pensionärshemmen var 41 procent. De mest omfattande planerna för nya pensionärshem förelåg i Stockholms stad, där man beslutat inrätta 382 lägenheter, samt i Kopparbergs och Uppsala län, där man beslutat inrätta 265 respektive 249 lägenheter. Vid undersökningstillfället förelåg beslut om inrättande av insprängda pensionärslägenheter i 258 kommuner, dvs. i en fjärdedel av samtliga kommuner. Dessa kommuner fördelade sig på samtliga län. Kristianstads län redovisade det största antalet, därnäst Jönköpings och Västmanlands län. Av de 258 kommunerna hade 94 inga sådana lägenheter tidigare. Antalet planerade insprängda pen-

Av hela antalet beslutade insprängda pensionärslägenheter skulle 263 (6 %) vara belägna i småhus. Därav hade Lund beslutat om byggande av 60 och Nora stad 44. Av de 169 kommuner, som vid undersökningstillfället inte hade några specialbostäder för åldringar, hade 36 kommuner, i vilka bodde tillhopa 12 305 ålderspensionärer, beslutat bygga pensionärshem eller insprängda pensionärslägenheter eller bådadera slagen. I Göteborgs och Bohus län fanns vid undersökningstillfället 21 kommuner utan redovisade specialbostäder för åldringar; planering av nya pensionärsbostäder förekom i en av dessa kommuner. Svaren på frågorna om planeringen möjliggör en beräkning av de totala kostnaderna för projekterade åldringsbostäder. Genom att slå ut kostnaden på befolkningen kan man få ett mått på den ekonomiska innebörden av kommunernas aktivitet på olika håll i landet. Den faktiska fördelningen av kostnaden för dessa investeringar, som i stor ut-

54 sträckning finansieras rcied lån, är inte möjlig att ange. Den beräknade kostnaden för de pensionärshem, som kommunerna beslutat bygga, uppgår till drygt 60 mkr. (Stockholms stad har inte lämnat någon uppgift.) Den högsta totala kostnaden för projekterade pensionärshem uppgavs för Kopparbergs län med 9,2 mkr. Denna totalsumma motsvarar 310 kronor för varje person i åldern 67 år och däröver inom länet. För Uppsala län, som redovisar näst högsta beloppet för projekterade pensionärshem med 8,1 mkr, uppgår den totala kostnaden, utslagen på varje ålderspensionär inom länet, till 440 kronor, vilket är det högsta värdet för samtliga län. Den lägsta kostnaden för planerade pensionärshem per ålderspensionär redovisar Stockholms och Hallands län med 10 kronor. För riket i dess helhet — de tre största städerna undantagna — utgör motsvarande belopp 100 kronor. Om i stället kostnaderna för projekten länsvis slås ut på befolkningen i åldern mellan 16 och 67 år, motsvarar den största kostnaden för projekterade pensionärshem per person i de produktiva åldrarna 74 kronor i Uppsala län. Inom Stockholms och Hallands län är detta belopp lägst med 1 krona. För riket i dess helhet utgör beloppet 15 kronor. Ett genomförande av den projekterade verksamheten avseende pensionärshem, kommer att öka antalet lägenheter i sådana hem med 6 procent i hela landet. Den största procentuella ökningen redovisas för Uppsala län med 22 procent, därnäst Gotlands län med 20 procent. Den minsta procentuella ökningen uppvisar Stockholms, Södermanlands och Västmanlands län med 1 procent. Den procentuella ökningen av hela beståndet av insprängda pensionärslägenheter, skulle enligt föreliggande be-

slut uppgå till 40 procent. Den största procentuella ökningen redovisar Gotlands län med 268 procent. F ö r Malmö stad, Västmanlands och Malmöhus län är motsvarande ökningstal ca 100—150 procent. I Kopparbergs län var den beslutade ökningen 12 procent.

Planeringens kvantitativa betydelse

Sammanlagt förelåg den 12 april 1962 enligt de lämnade uppgifterna beslut om inrättande av 7 000 pensionärsbostäder. Det förefintliga sammanlagda antalet pensionärsbostäder uppgavs till 43 800. Det beslutade nybyggandet skulle innebära en ökning med 16 procent till 50 800 lägenheter. I hela riket fanns enligt 1960 års folkräkning 758 000 personer i åldern 67 år och däröver. I de år 1962 förefintliga 43 800 pensionärslägenheterna bodde 55 000 personer, därav 48 500 (88 %) ålderspensionärer. De beslutade nya lägenheterna kan beräknas inrymma 8 800 personer, därav 7 700 ålderspensionärer. Efter programmets genomförande skulle alltså 56 200 ålderspensionärer bo i pensionärsbostäder. I april 1962 bodde i olika slag av pensionärslägenheter 6,4 procent av samtliga ålderspensionärer. Om den projekterade byggnadsverksamheten antas vara genomförd år 1965 samt antalet personer i åldern 67 år och däröver då beräknas till 850 000, skulle antalet ålderspensionärer som bor i pensionärslägenheter utgöra 6,6 procent av samtliga, dvs. en ökning från år 1962 med 0,2 procentenheter. Mer sysselsättning och service i nya hem

Som nämnts h a r de nyare pensionärshemmen i större omfattning än de äldre utrustats med hobbyrum och verkstad. Denna tendens står sig såvitt gäller de planerade men ännu inte färdiga hemmen. I gott och väl hälften av de plane-

55 rade hemmen kommer sådana lokaler för hyresgästernas sysselsättning att inrättas. I ungefär lika många av de hem som planeras kommer att finnas sällskapsrum. Tillsyn över hyresgästerna i planerade pensionärshem kommer att äga rum i ungefär samma omfattning och genom liknande anordningar som i existerande hem. Lunds stad bygger f. n. ett pensionärshem med 60 lägenheter. Detta uppföres i form av s. k. skånska längor med en centralbyggnad i mitten. I denna kommer att inrättas bostad för någon som skall h a till uppgift att öva tillsyn över hyresgästerna och bistå dem. Pensionärshemmet är beläget i nära anslutning till ett ålderdomshem, från vars kök mat skall kunna distribueras till hyresgästerna. Få kommuner anger, att anordning för sjukvård planeras i nytillkommande pensionärshem. I ett p a r kommuner, Mörrum i Blekinge och Fellingsbro i Närke, uppges emellertid att hyresgästerna i de planerade pensionärshemmen skall kunna få tillgång till fotvård. Lysviks kommun i Värmland uppger, att i det nya pensionärshem som planeras skall inrättas lokal för läkarmottagning. Hyresgästerna i det nyssnämnda pensionärshemmet i Lund skall ha möjlighet att erhålla viss sjukvård i det närbelägna ålderdomshemmet. Enskilda pensionärshem

Kommittén h a r hos kommunerna efterfrågat förekomsten av pensionärshem drivna i enskild regi. Uppgifter beträffande Stockholms stad har hämtats ur den utredning om den institutionella åldringsvården i Stockholm, som verkställts av socialvårdens planeringskommitté. Utredningen lades fram i augusti 1962. I april 1962 fanns enligt de lämnade

svaren 88 enskilda pensionärshem i tillsammans 42 kommuner. Kommunerna fördelar sig på 18 län. Totalt inrymdes 1 753 lägenheter i dessa enskilda pensionärshem. Enligt Stockholmsutredningen förekommer i Stockholm 12 enskilda pensionärshem med 2 350 lägenheter. Dessutom finns 30 församlingshem med 2 888 lägenheter. Församlingshemmen är av halvkommunal karaktär. De är som regel uppförda av någon av församlingen bildad stiftelse, som erhållit ekonomiskt bistånd av staden, vanligen i form av fri -tomtmark och visst bidrag till byggnadskostnaden. Församlingshemmen är uppförda i enlighet med av stadsfullmäktige 1927 godkända riktlinjer. De förekommer i nästan alla stadens församlingar. Församlingshemmens lägenheter är avsedda för gamla församlingsbor som inte är i behov av anstaltsvård men som av ekonomiska eller andra skäl dnte själva kan ordna sin bostadsfråga på tillfredsställande sätt. Hela antalet lägenheter i enskilda pensionärshem (inkl. församlingshemmen i Stockholm) utgör 6 991, motsvarande över 20 procent av antalet lägenheter (32 408) i de kommunala pensionärshemmen. I Stockholm är den enskilda verksamheten av stor betydelse. Staden har 2 646 lägenheter i kommunala pensionärshem, vartill kommer 5 238 lägenheter i enskilda hem och församlingshem. Utanför Stockholm redovisar Stockholms län det största antalet lägenheter i enskilda pensionärshem (469); därnäst kommer Malmö stad och Malmöhus län (207 respektive 176). Beträffande lägenheternas storlek saknas uppgift för Stockholms stad. I övriga kommuner utgjordes 66 procent av lägenheterna (1151 av 1 753) av större enheter än ett rum och kokvrå. Ande-

56 len större lägenheter i kommunala pensionärshem är i riket 41 procent (13 370 av 32 408). Uppgifter föreligger inte om antalet pensionärer som bor i enskilda pensionärshem i Stockholm. I Stockholms län är antalet 496, vilket motsvarar 1,4 procent av samtliga personer som fyllt 67 år i länet. I Malmö stad är andelen 0,9 procent. Om man antar att i var och en av de 5 238 lägenheterna i Stockholm bor åtminstone en pensionär, betyder detta att 6,5 procent av alla som fyllt 67 år i Stockholm bor i enskilda pensionärshem. Efter Stockholm tycks Lidingö vara den kommun som h a r den mest omfattande enskilda verksamheten i fråga om pensionärshem. I staden redovisas 5 enskilda pensionärshem med totalt 394 lägenheter, därav 284 (72 %) lägenheter större än ett rum och kokvrå. I dessa lägenheter bor 419 ålderspensionärer, motsvarande 20 procent av alla personer i staden som fyllt 67 år. Bland kommuner med en inte oväsentlig enskild verksamhet på området kan vidare nämnas Stocksund (51 lägenheter), Lund (68), Halmstad (68), Karlskoga (80) samt Viskafors i Älvsborgs län (79). Viskafors saknar kommunala pensionärshem. Huvudmannaskapet för de enskilda pensionärshemmen kan uppdelas på flera olika huvudmannagrupper. Församlingshemmen i Stockholm intar som nämnt en särställning. Blomsterfonden är huvudman för flera hem i t. ex. Stockholm, Stocksund, Djursholm samt Fryksände (Värmlands län) och Älvdalen (Kopparbergs län). I Stockholm disponerar Blomsterfonden ca 1 000 lägenheter. Stiftelsen Isaak Hirschs Minne i Stockholm förvaltar ca 400 lägenheter. Olika frikyrkliga samfund är huvudmän för ett stort antal hem. Uppgifterna är svårtydbara, då huvudman-

nen vanligen angivits vara en namngiven stiftelse, vars närmare a r t och ändamål inte anförts. I ytterligare några fall uppgives Pauvres honteux vara huvudman, exempelvis i Norrköping, Karlstad och Örebro. I flera fall anges som huvudman för enskilda pensionärshem företag och aktiebolag, t. ex. AB Gunnebo Bruk i Gladhammar (Kalmar l ä n ) , Bydboholms Bruk i Viskafors, Katrinefors AB i Mariestad, Billeruds AB i Ed (Värmlands l ä n ) , Nitroglycerin AB i Noraskog (Örebro län), AB Bofors i Karlskoga, Stora Kopparbergs Bergslags AB i Stora Kopparberg (Kopparbergs län) samt Graningeverken i Yttervännäs (Västernorrlands l ä n ) . Trelleborgs sparbank redovisas som huvudman för ett hem. Det största enskilda pensionärshemmet med 209 lägenheter synes vara Svenska Personal-Pensionskassans (SPP) Björnbo i Lidingö. Detta hem har en särskild sjukavdelning. Om tillsyn, service o. s. v. i enskilda pensionärshem har lämnats knapphändiga uppgifter. I fråga om församlingshemmen i Stockholm sägs, att hyresgästerna kan få färdiglagad mat distribuerad. Några kommuner har lämnat uppgifter om planering av pensionärshem i enskild regi. Den mest omfattande projekteringen föreligger i Lund, där Försäkringsbolaget Thule f. n. låter uppföra ett komplex som skall inrymma 250 lägenheter. Det uppges att hyresgästerna här kommer att få tillgång till viss sjukvård och hemhjälp av fast anställd personal. Blomsterfonden kommer att bygga ett pensionärshem i Sunne köping i Värmlands län. Detta hem, som skall omfatta 8 lägenheter, är avsett att tagas i bruk 1963. Vidare kan nämnas, att AB Iggesunds Bruk efter undersökningstillfället färdigställt ett pensionärshem med 6 lägenheter i Bjuråker i Västernorrlands län.

KAPITEL 5

Öppen åldringsvård För vården av åldringar i deras enskilda hem finnes hemhjälps- och hemsamaritverksamhet, hemsjukvård m. m. Vidare förekommer utlåningsförråd, fotvård, gymnastik, matdistribution, anordningar för sysselsättning, särskilda fritidsarrangemang o. s. v. Sådana anordningar för öppen åldringsvård drives av kommuner och landsting samt frivilliga organisationer. Många anordningar är inte avsedda speciellt för åldringar utan även för andra, t. ex. handikappade. Socialpolitiska kommittén h a r för sin kartläggning av åldringsvården u p p m a n a t kommuner och landsting att så vitt möjligt redovisa verksamheten för åldringar för sig. Uppgiftslämnarna h a r i en del fall inte ens uppskattningsvis kunnat lämna särskilda uppgifter beträffande åldringarna. Vissa brister finns därför i materialet. I fråga om hemhjälps- och hemsamaritverksamhet samt hemsjukvård efterfrågades bl. a. antalet arbetstimmar per vecka som föll på vården av åldringar. Uppgifter härom h a r inte alltid kunnat lämnas. Även i andra avseenden är det svårt att dra exakta gränser. Hemhjälp, hemsamarit verksamhet och hemsjukvård går ofta i varandra. Hjälpen måste i många fall innefatta flera uppgifter, t. ex. städning, matlagning, uppköp, allmän omvårdnad, sjukvård. Någon uppdelning av hjälpfallén på t. ex. hemsjukvårdsfall och andra h a r därför inte kunnat göras.

J . Hemhjälp

och

hemsamaritverksamhet

Den sociala hemhjälpsverksamheten genom hemvårdarinnor eller hemsystrar startades i början av 1920-talet på privat initiativ. Efter förslag av befolkningsutredningen beslöt statsmakterna 1943 att införa statsbidrag till avlönande av hemvårdarinnor. Den statsunderstödda sociala hemhjälpsverksamheten var från början helt inriktad på barnfamiljerna. 1948 ändrades reglerna så att hemhjälp också kunde lämnas ensamboende. Härigenom bereddes möjlighet även för ensamma åldringar att få hjälp av hem vårdarinna. Barnfamiljernas behov skulle dock inte få åsidosättas. Statsbidraget avsåg att stimulera kommunerna att anordna hemhjälp. Då statsbidraget infördes 1944 bedrevs verksamhet i flertalet städer men endast i ett fåtal andra kommuner. Statsbidraget upphörde 1960 och uppgick i lärarlönebidraget. Vid den tiden bedrevs social hemhjälp i de flesta kommuner. Som en förutsättning för statsbidrag till en kommun gällde, att även landstinget bidrog. Sedan det särskilda statsbidraget upphört h a r en del landsting avvecklat sin finansiella medverkan. Staten stöder verksamheten indirekt genom att delta i kostnaderna för hemv å r d a r i n n o r n a s utbildning. Enligt socialstyrelsens uppgifter erhöll år 1951 drygt 16 000 åldringar och invalider hjälp i hemmet. 1961 hade detta antal stigit till ca 60 000.

58 För att åldringars behov av hemhjälp skulle kunna tillgodoses bättre startades omkring 1950 på enskilt initiativ en särskild hemhjälp för gamla. Denna s. k. hemtjänst eller hemsamaritverksamhet var avsedd att sättas in även vid ett mera stadigvarande behov av hemhjälp och inte vid tillfälliga behov såsom inom den statsunderstödda sociala hemhjälpen. På en del håll stod verksamheten öppen även för andra hjälpbehövande, då tillgången på hemvårdarinnor var otillräcklig. Den särskilda hemhjälpen för gamla kom snart i gång på många håll. 1952 förekom den i 300 kommuner. Verksamheten bedrevs då i flertalet fall i kommunal regi, men i många fall drevs den av t. ex. rödakorskretsar. Hemsamaritverksamheten h a r inte haft något direkt stöd av staten, men arbetsmarknadsverket h a r medverkat genom rekrytering och utbildning av personal, i vissa fall också genom att biträda vid förmedlingen av hemsamariternas uppdrag hos de gamla.

Snabb tillväxt

Utvecklingen av hemhjälps- och hemsamaritverksamheten belyses i tab. 3k, som bygger på socialstyrelsens statistik. Siffrorna avser antalet hjälpta under hela året. Man skiljer i statistiken inte på åldringar och invalider, övervägande antalet hjälpta är emellertid

åldringar. Enligt en särskild undersökning av socialstyrelsen avseende en vecka i februari 1962 uppgick antalet hjälpta till 32 200 gamla och 1 900 invalider. En åldring kan under samma år få hjälp dels av en hemvårdarinna, dels av en hetmsamarit. Det totala antalet hjälpta är därför m i n d r e än summan av de båda talen för ett visst år. Socialstyrelsen inhämtar varje år uppgifter rörande den särskilda verksamheten för åldringar och invalider under en vecka i början av året. Antalet hjälpta personer samt antalet hemsamariter under en vecka jan.—febr. för vart och ett av åren 1956—1962 redovisas i tab. 35.

1 000 kommuner har hemhjälp

Hjälpen till åldringar i hemmet lämnas i första h a n d genom s. k. hemsamariter vilka som regel är engagerade enbart för vården av åldringar och invalider i deras hem. Hemvårdarinnorna i den sociala hemjälpen kan i allmänhet delta i åldringsvården först då de inte h a r tillräcklig sysselsättning m e d sina arbetsuppgifter för barnfamiljerna. Det torde vara vanligare på landsbygden än i städer och större samhällen, att h e m v å r d a r i n n o r n a är sysselsatta med åldringarna. I en del kommuner finns en h e m v å r d a r i n n a anställd särskilt för den öppna åldringsvården, t. ex. som arbetsledare för hemsamaritverksamhe-

Tabell 34. Antalet hjälpta åldringar och invalider per år Hemsamaritverksamheten År

1954 1957 1960 1961

Hemvårdarinneverksamheten

Städer

övriga kommuner

Totalt

Städer

övriga kommuner

Totalt

12 631 26 510 37 663 41455

5 694 12 720 17 810 18 536

18 325 39 230 55 473 59 991

4 517 4 465 4 800 5 390

16 695 16 976 19 200 18 799

21212 21441 24 000 24 189

59 Tabell 35. Omfattningen av hemsamaritverksamheten under en vecka 1956—1962 ÅT 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962

Antal hjälpta

Antal hemsamariter

12 008 16 557 20145 19 818 26 806 30 830 34 111

5177 7 480 8 744 10 241 11508 12 642 14 858

ten inom kommunen. Av de lämnade uppgifterna framgår inte klart i h u r stor omfattning så är fallet. Redogörelsen beträffande personalen inom hemhjälpsoch hemsamaritverksamheten för åldringar begränsas därför till hemsamariterna. Enligt socialpolitiska kommitténs undersökning förekom hemhjälps- eller hemsamaritverksamhet i april 1962 i samtliga kommuner utom 26. I 10 län drivs sådan verksamhet i samtliga kommuner. De kommuner, som inte redovisat verksamhet av angivet slag tillhör i flertalet fall de lägre tätortsgraderna, men de h a r i några fall över 500 åldringar. Hemsamaritverksamhet redovisas av sammanlagt 784 kommuner. I 671 av dessa drives verksamheten i enbart kommunal regi, i 35 kommuner i både kommunal och enskild regi samt i 75 kommuner i enbart enskild regi. Såsom huvudman för den enskilda verksamheten uppges i 101 kommuner Röda korset. I 11 kommuner är någon annan enskild organisation huvudman t. ex. en husmodersförening. Över 46 000 hjälp full: två tredjedelar ensamboende

Genom uppgifter från kommunerna i kommunundersökningen h a r kommittén sökt erhålla en uppfattning om hur många gamla, som i april 1962 ansågs

vara aktuella hjälpfall inom hemhjälpsoch hemsamaritverksamheten samt hemsjukvården. Man skulle därvid skilja mellan varaktiga och kortvariga hjälpfall. Som varaktiga betecknades fall, där i april 1962 hjälp lämnats fortlöp a n d e under sex månader eller där hjälpbehovet beräknades fortgå under de påföljande sex månaderna. Som kortvariga betraktades fall, där hjälp lämnades tillfälligt på grund av akut sjukdom e. d. Hjälpfallen skulle vidare fördelas på ensamboende och ej ensamboende samt boende i pensionärshem, insprängda lägenheter och övriga bosläder. Uppgifterna beträffande de aktuella hjälpfallen redovisas länsvis i tab. 16 (tabellbilagan). Det totala antalet åldringar i hela landet, som var aktuella hjälpfall, kan uppskattas till ca 46 300. Antalet aktuella hjälpfall i Stockholm, Göteborg och Malmö uppgår till sammanlagt ca 12 000 i april 1962 och i landet i övrigt till ca 34 400 i sammanlagt 853 kommuner. 170 kommuner har inte redovisat några aktuella hjälpfall. Av dessa kommuner har 78 meddelat, att hemsamarit finns i kommunen, och 66 att åldringar h a r möjlighet att erhålla hjälp av hemvårdarinna. De övriga 26 h a r inte redovisat någon form av hemhjälpsoch hemsamaritverksamhet. Av de ovan angivna 34 400 aktuella hjälpfallen utanför storstäderna betecknades tre fjärdedelar som varaktiga fall och en fjärdedel som kortvariga. Av de hjälpta åldringarna bodde 24 procent i pensionärshem, 5 procent i insprängda pensionärslägenheter samt 71 procent i andra bostäder. 66 procent var ensamboende. 6 procent av de gamla får hemhjälp

Antalet personer fyllda 67 år, som kunde beräknas vara aktuella hjälpfall, uppgick för hela landet till 6,1 procent av

60 samtliga i åldersgruppen (tab. 17, tabellbilagan). Antalet hjälpta åldringar är i fråga om länen relativt störst i Västmanlands län (9,2 %) samt i Uppsala, Östergötlands, Kalmar, Gävleborgs och Västernorrlands län (ca 7 % ) . De lägsta procenttalen redovisas i Hallands, Jönköpings, Gotlands, Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län. När det gäller storstäderna h a r Malmö det högsta procenttalet, 10,3. För Göteborg redovisas 9,5 och för Stockholm 7,8 procent. Antalet hjälpta personer fyllda 67 år i förhållande till samtliga i åldersgruppen i kommunen varierar mellan 0 (170 kommuner) och 28 procent (en kommun i Kronobergs län). I en tredjedel av kommunerna var hjälpfallen mellan 0,1 och 4 procent av åldringarna, i likaledes en tredjedel av kommunerna mellan 4 och 8 procent. I nära en femtedel av kommunerna fick mellan 8 och 16 procent av åldringarna hjälp. I 23 kommuner utgjorde antalet hjälp fall 16 procent eller mera av åldringarna. Drygt 1 500 sökte till ålderdomshem

I fråga om de aktuella hjälpfallen frågade kommittén om antalet personer för vilka ansökan hade ingivits om plats på vårdanstalt. Fullständiga uppgifter saknas för Stockholm och Malmö. I Göteborg anges att ansökan gjorts för 403 (12 % ) , varav 344 avsåg ålderdomshem och 49 lasarettsklinik eller sjukhem för långvarigt kroppssjuka. I fråga om de övriga 1 023 kommunerna i landet uppgavs, att ansökan om plats på vårdanstalt gjorts för 2 336 personer eller ca 7 procent av samtliga aktuella hjälpfall. Som framgår av tab. 36 avsåg 1 543 av dessa ansökningar plats på ålderdomshem, 556 vårdinstitution för långvarigt kroppssjuka. En fördelning länsvis av de 2 336 åldringarna redovisas i tab. 18 (tabellbilagan).

Tabell 36. Personer fyllda 67 år i öppen vård för vilka ansökan ingetts om plats på vårdanstalt

Plats begärd på

Antal personer

Ålderdomshem.. . . 1543 Akutsjukhus 129 Lasarettsklinik el. sjukhem för långvarigt kroppssjuka 556 Mentalsjukhus.... 60 Mentalsjukhem . . . 26 Annan specialanstalt 22 Summa

2 336

I%av antalet med hemhjälp

/o

66 5

4,5

24 3 1

1,6

1 100

6,8

Av de angivna 2 336 åldringarna bodde 27 procent i pensionärshem, 5 procent i insprängda lägenheter samt övriga 68 procent i annan bostad. Av samtliga åldringar, som bodde i pensionärshem och fick hjälp, hade ansökan om plats på vårdinrättning ingetts för ca 8 procent. I fråga om de hjälpta boende i insprängda lägenheter och i andra bostäder hade ansökan gjorts för 7 resp. 6 procent. Antalet redovisade ansökningar om anstaltsvård i förhållande till antalet hjälpta åldringar i öppen vård varierar i länen, såsom framgår av diagram 8, mellan 2,4 och 13,7 procent, om man bortser från Gotlands län som inte har redovisat något fall. Procenttalet är högst i Örebro län (13,7 %) samt i Västerbottens (13,2 %) och Västernorrlands län (10,9 % ) . Det lägsta procenttalet hatUppsala län ( 2 , 4 % ) , Kopparbergs län ( 3 , 2 % ) , Blekinge län ( 3 , 5 % ) , Östergötlands län (3,8 %) samt Hallands län (3,9 % ) . Ansökan om plats på ålderdomshem har gjorts för 1,6—10,3 procent av de hjälpta åldringarna i resp. län. Procenttalet är högst i Västerbottens län (10,3 % ) , Örebro län (10,0 %) och Gäv-

61 Diagram

8. Antalet personer fyllda 67 år i öppen vård, för vilka ansökan ingetts om plats på vårdinstitution, länsvis

15-q Till annan vårdinrättning Till sjukhem eller motsvarande Iför långvarigt kroppssjuka Till ålderdomshem

M

N

leborgs län (8,7 %) samt lägst i Blekinge (1,6 %) och Östergötlands län (1,7%).

oyer 16 500 hemsamariter Antalet hemsamariter anges till sammanlagt 16 520 i hela landet. Därav finnes i Stockholm, Göteborg och Malmö sammanlagt nära 4 900. Av de 11600 utanför storstäderna var 10 800 kommunalt anställda, ca 740 engagerade av Röda korset och ett 50-tal av andra enskilda organisationer. Antalet kommuner med hemsamaritverksamhet samt antalet hemsamariter redovisas i tab. 19 (tabellbilagan). Antalet hemsamariter per 100 personer i åldern 67 år och däröver varierar i de olika länen mellan 0,8 (Gotlands och Kristianstads län) och 3,6 (Gävleborgs län). För Stockholm uppgick motsvarande tal till 3,1, för Göteborg till 4,1

U

W

AC

BO

samt för Malmö till 4,6. Genomsnittet för hela landet utgjorde 2,2 (3,0 för städer och 1,4 för övriga k o m m u n e r ) . Förhållandena belyses närmare i diagram 9. I fråga om städerna är hemsamaritverksamheten mest utbyggd i Gävleborgs, Västmanlands och Kopparbergs län och minst i Kronobergs, Gotlands och Jämtlands län. Beträffande storstäderna är verksamheten störst i Malmö. När det gäller köpingar och landskommuner h a r verksamheten den största omfattningen i Gävleborgs och Västerbottens län och den minsta i Malmöhus, Hallands, Gotlands och Kristianstads län.

Drygt en tredjedel av hemsamariterna har särskild utbildning

Uppgifter om hemsamariternas utbildning har inkommit beträffande 9 800

62 Diagram 9. Antalet hemsamariter

i procent av antalet personer fyllda 67 år,

B C D E F G H I K L M N O P R S T U M / X V Z A C B D

av de 11 600 hemsamariter, som redovisats av kommunerna utanför de tre storstäderna. Av de hemsamariter för vilka uppgift lämnats h a r 4 497 (46 %) genomgått särskild utbildning, som närmare framgår av tab. 37. Hemsamariterna redovisas vidare fördelade på län och utbildning i tab. 20 (tabellbilagan). Av de utbildade hade de flesta fått utbildning genom länsarbetsnämnden, kommunen eller Röda korset. Senaste

A

länsvis

M

undervisningsplan för hemsamariter är utarbetad av yrkesöverstyrelsen 1962 och omfattar 132 lärotimmar. Under kursen meddelas undervisning i hushållsgöromål (matlagning och dietmatlagning, bakning och h e m v å r d ) , teoretisk undervisning i kostlära, hemvårdslära, hemsjukvård, olycksfalls vård, fotvård och hygien. Föreläsningar hålls om åldringssjukdomar och åldrandets problem.

Tabell 37. Hemsamariternas

utbildning

Antal hemsamariter i Kommunal verksamhet Utbildade Uppgift saknas Summa

Enskild verksamhet

Summa

%

4 065 5 129 1646

432 186 168

4 497 5 315 1 814

39 46 15

10 840

63 F ö r hemsamariter som deltagit i denna grundkurs om 132 timmar anordnas påbyggnadskurs om 90 timmar i sysselsättningsmetodik (t. ex. korgflätning, halmflätning, bandvävning, sömnad och v i r k n i n g ) . Denna kurs kan utökas med 45 timmars undervisning i keramik, metall- och träslöjd. Hemsamariter som deltagit i alla dessa 3 kurser har erhållit utbildning u n d e r ca 270 timmar, vilket motsvarar 6 veckors sammanhängande kurs. Grundkursen om 132 timmar bedrivs företrädesvis i form av dagkurs; påbyggnadskursen är på 3 veckor och organiseras vanligen som internatkurs. Utbildningen av hemsamariter vid kurser anordnade genom länsarbetsn ä m n d e r h a r på senare å r intensifierats. Under 1950-talet deltog årligen ca 300 personer i k u r s e r n a ; 1961 var antalet 1 800 och 1962 3 800. Varierande avgifter

I kommunundersökningen h a r kommittén begärt uppgifter om de avgifter som tillämpas för hjälp till åldringar i deras hem. Av de lämnade uppgifterna framgår, att normerna för avgiftssättningen är mycket varierande. På en del håll lämnas hjälpen gratis eller mot en ringa, närmast symbolisk, ersättning. Ofta tillämpas avgifter anpassade efter inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Som exempel på olika normer för avgiftssättningen redovisas som Bilaga F en utredning angående ersättning för hemhjälp åt gamla i 22 större och medelstora städer den 1/1 1963.

2. Hemsjukvård och hälsovård En viktig del av den öppna åldringsvården är den sjukvård som bedrives i åldringarnas enskilda hem. Denna hemsjukvård h a r man på senare år strävat att öka i omfattning. Den h a r

hållit tillbaka efterfrågan på vårdplatser på institutionerna, och den h a r medverkat till att öka möjligheterna för åldringarna att stanna hemma då anstaltsvård inte varit nödvändig. Med termen hemsjukvård avses inte endast den sjukvård, som bedrives genom sjukvårdsutbildad personal, främst distriktssköterskor, i åldringarnas bostäder. Termen avser även de vårdåtgärder genom anhöriga och andra, för vilka ersättningar lämnas för att de tar h a n d om och övar tillsyn över sjuka personer, vilka annars skulle vistas på sjukvårdsanstalter. I detta avsnitt skall också behandlas de hälsovårdande och allmänt sjukdomsförebyggande åtgärder, som bidrar till att vidmakthålla åldringarnas förmåga att klara sig själva. Socialpolitiska kommittén har inhämtat uppgifter på de nu aktuella områdena dels genom sin kommunundersökning, dels genom landstingsundersökningen. Distriktsvården till en sjättedel åldringsvård

Den under landstingen sorterande distriktsvården, som står under tjänsteläkarnas överinseende, bedrives av ca 1 650 distriktssköterskor. Till dessa sköterskors uppgifter hör i första hand förebyggande verksamhet i hem, skolor, barnavårdscentraler, ålderdomshem etc. men också en del sjukvård. Distriktssköterskorna har försökt uppskatta den tid de ägnar åt åldringsvården i form av hembesök och besök vid ålderdomshem. Uppgifterna från flera län tyder på att 7 timmar eller något däröver per vecka är en vanlig omfattning av denna insats. Minst en arbetsdag per vecka synes vara ett rimligt mått på distriktssköterskans arbetsvolym i åldringsvården. Malmöhus läns landsting h a r redovisat en särskild hemsjukvårdsorganisa-

64 tion utöver distriktsvården. Två undersköterskor är där helt sysselsatta i hemsjukvården. De har bilar för tjänstebruk. Liknande anordningar har diskuterats annorstädes. I Östergötland förekommer hemsjukvård under medverkan av lasarettspersonal. I Hälsingborg finns hemsjukvårdspatruller, som arbetar under distriktssköterskornas ledning. Av kommunerna har 93 angivit, att sjuksköterskor eller diakonissor medverkar i den öppna åldringsvården. 132 sköterskor redovisas, varav de flesta anställda av kommunen, ett 10-tal av Röda korset, industrier eller religiösa samfund.

Hemsjukvårdsbidrag

Successivt sedan 1949 har alla landsting infört bidrag till hemsjukvård. Bidragen avser i första h a n d vård i de sjukas egna bostäder. Bidrag lämnas emellertid även för vård av långvarigt kroppssjuka på ålderdomshem och i vissa fall på enskilda sjukhem. Normerna för hemsjukvårdsbidragen varierar i olika avseenden dels mellan landstingen, dels inom varje landsting. En närmare redogörelse lämnas i Bilaga G, där en översikt finns i tab. 84. Avgörande för om hemsjukvårdsbidrag överhuvud skall utgå är dels den enskildes vårdbehov, dels vårdmöjligheterna i det egna hemmet och platstillgången på anstalter av olika slag. Landstingen h a r var för sig regler om hur dessa faktorer skall bedömas. Olikheterna mellan och inom landstingen gäller inte minst bidragens belopp. Dessa kan variera efter vårdarens relation till den sjuke, dvs. om vårdaren är en anhörig eller en utomstående. Beloppen kan vara anpassade till den vårdades inkomst eller — som i drygt hälften av landstingen — oberoende av inkomsten. Storleken kan va-

ra beroende av om vårdaren avstår frrån förvärvsarbete eller inte. Bidragen k.an utgå för ett högsta antal timmar per dlag eller med månadsbelopp. Ofta förekommande belopp, då v å r daren är anhörig, är 100 kronor i miånaden. Maximibeloppen per månad fför anhörig vårdare är i flera fall 300 kironor, i ett par fall 400 kronor eller h ö g re. För icke anhöriga vårdare u t g å r vanligen en timersättning på beloipp mellan 2 och 5 kronor, sällan för mier än 4 timmar per dag. Landstingen i Göteborgs och Bohms län och i Västmanlands län h a r 19>63 börjat tillämpa en ordning med generella bidrag till kommunerna för h e m sjukvård. Bidragen baseras bl. a. på a n talet åldringar i kommunerna. De förutsätter att kommunerna åtar sig att sörja för vård i hemmen eller på ålderdomshem av sådana långtidssjuka, som landstinget inte kan ta emot. Det generella bidraget innebär att kommunerna själva får utforma regler för ersättningar till enskilda. Många kommuner h a r vid sidan om landstingen infört egna former av h e m sjukvårdsbidrag. Om kommunen gratis eller till låg kostnad ställer en hemsamarit eller annan vårdare till en sjuk persons förfogande kommer kostnaden inte till synes i form av ett hemsjukvårdsbidrag. Sådana bidrag lämnas dock i många fall för anhörigas eller utomståendes vård av sjuka åldringar.

Hemsjukvårdens omfattning

Distriktssköterskornas deltagande i åldringsvården h a r tidigare omnämnts. Då det gäller omfattningen av bidragsgivningen för hemsjukvård h a r kommittén fått uppgifter dels från landstingen, dels från kommunerna. Att ge en klar bild av läget är ogörligt. Det går inte att skilja mellan sjukvård och annan

Skräddare i sin pensionärslägenhet

Hobbyverksamhet

i Norrköping

i pensionärshem i Norrköping

Åldringsgymnastik

i

Norrköping

Från fritidsverksamheten 5—318191

i Norrköping

it*

Resegrupp

(Norrköping)

Frän biblioteksverksamhtten Norrköping

i

65 vård i hemmen. Bidrag för vård av åldringar redovisas ofta tillsammans med bidrag för vård av invalider som inte är åldringar. För samma fall utgår bidrag ibland både från kommun och landsting. Omfattningen av landstingens bidragsgivning för hemsjukvård redovisas så gott sig göra låter i tab. 63 (tabellbilagan). Landstingen h a r redovisat 8 189 åldringar och invalider, för vilka hemsjukvårdsbidrag utgick vid undersökningstillfället. Det framgår av uppgifterna från de landsting, som kunnat särredovisa åldringar och andra, att åldringarna utgjorde omkring 60 procent av samtliga. Med tillämpning av detta tal skulle antalet åldringar, för vilka hemsjukvårdsbidrag utgick i de 25 landstingen, uppgå till mer än 5 000. Vid kommunundersökningen redovisades hemsjukvårdsbidrag för åldringar från de flesta kommuner. Uppgifter saknades bl. a. från några större städer. Sammanlagt redovisades drygt 5 300 åldringar, för vilka hemsjukvårdsbidrag utgick från landstinget, kommunen eller båda. Drygt tre fjärdedelar hade bidrag från landstinget, dvs. något över 4 000 åldringar. I förhållande till hela antalet åldringar i länet utgick hemsjukvårdsbidrag enligt de lämnade uppgifterna för drygt 2 procent i Västernorrlands och Västerbottens län, knappt 2 procent i Stockholms län. I övriga län utgjorde antalet i allmänhet mindre än 1 procent. Beträffande 4 400 åldringar h a r uppgift lämnats om vårdaren. Det rörde sig i 20 procent av fallen — ca 900 personer — om make eller maka och i ungefär lika många fall om en hemmaboen de dotter. I drygt 30 procent av fallen, dvs. för ca 1 300 personer, var någon annan anhörig ansvarig för åldringens vård och i återstående nära 30 procent en icke anhörig. 5*—318191

Hemsjukvårdsbidrag från landsting för vård på åldersdomshem redovisas i Bilaga G.

Utlåning av sjukvårdsmateriel m. m.

F r å n 700 kommuner redovisas förekomsten av utlåningsförråd för sjuka. Flertalet av dessa förråd av sjukvårdsmateriel handhas av Röda korset, som håller ca 2 000 förråd. Några landsting h a r egna utlåningsförråd. För att underlätta sjukvård i hemmen lånar man från förråden ut sjuksängar och sängutrustning, lyftanordningar och gångredskap, toalettstolsförhöjningar o. d. Verksamheten beskrives närmare i Bilaga G. En översikt finnes i tab. 64 (tabellbilagan). Ett annat medel att befordra hemsjukvården är de bidrag till läkemedel, som lämnas av en del landsting och kommuner utöver den allmänna försäkringsrabatten.

Hälsokontroll Inget landsting redovisade vid undersökningstillfället några anordningar för hälsokontroll av åldringar. Sedan hösten 1962 pågår enligt beslut av samma års riksdag en försöksverksamhet med allmän hälsokontroll i Värmlands län. I samband med en allmän skärmbildsfotografering genomför landstinget i samarbete med medicinalstyrelsen en hälsokontroll, som i förekommande fall utvidgas till en noggrann a r e undersökning. Andra landsting h a r visat intresse för värmlandsundersökningen, som är avsedd att följas av andra. Några resultat kan inte ännu redovisas. I ett 20-tal kommuner h a r hälsokontroll organiserats för olika kategorier åldringar. Det kan gälla en hel årsklass, dem som deltar i åldringsgymnastiken

66 eller dem som bor i pensionärshem. Åldringar som bor på ålderdomshem eller för vilka hemsjukvårdsbidrag utgår kontrolleras mer eller mindre regelbundet. I Sundbybergs stad inbjudes sedan 1957 varje årskull 60-åringar till hälsokontroll. Sedan de fyllt i ett frågeformulär kallas de till läkare och genomgår olika laboratorieprov samt skärmbilds- och elektrokardiogramundersökningar. Resultaten användes bl. a. i stadens planering av åldringsvården. Fotvård Ett 50-tal kommuner h a r redovisat anordningar för fotvård för åldringar. I några av dessa fall h a r kommunen kommit överens med en fotvårdsspecialist om att regelbundet ta emot åldringar i någon kommunal lokal eller vid egen mottagning. Även behandling i åldringarnas hem och på ålderdomshemmen förekommer. Sundbyberg h a r anställt en fotvårdsspecialist på timpenning. Åldringarna betalar 1 krona per besök. I Mariefred lämnas på stadens bekostnad fotvård till alla pensionärer som vill komma till mottagningen i ett pensionärshem. Röda korset h a r på några håll träffat överenskommelse med ambulerande fotvårdsspecialister om regelbundna besök på orten. I något fall har en pensionärsförening eller en husmodersförening ordnat fotvård för åldringar. Hemsamariter och distriktssköterskor ger i vissa fall fotvård eller ordnar med specialisthjälp. Landstingen h a r inte rapporterat någon verksamhet på området. Gymnastik

Sjukgymnastik i öppen vård, distriktssjukgymnastik, h a r ordnats av ett antal landsting. Sex landsting h a r inrättat

tjänster som sjukgymnast särskilt för den öppna vården. Rristen på personal gör det svårt att varaktigt besätta de inrättade tjänsterna. Några landsting har avtal med privatpraktiserande sjukgymnaster. Sjukgymnastikens omfattning med avseende på åldringar har inte kunnat kartläggas. Förekommande siffror i undersökningen är låga. Efterfrågan på sjukgymnastik, t. ex. för reumatiker, är stigande och sjukhusens mottagningar för ändamålet blir alltmer besökta. Den allmänna försäkringens ersättningar för sjukgymnastisk behandling möjliggör för många att söka privat behandling. Vissa landsting h a r påtagit sig att täcka den kostnad som försäkringskassan inte ersätter och har träffat överenskommelse med privatpraktiserande sjukgymnaster härom. Även för lokalupplåtelse eller resor till patienternas hem förekommer ersättning från landstinget. Verksamheten är koncentrerad till tätorterna. Glesbebyggda trakters sjuka åldringar kan sällan eller aldrig få sjukgymnastisk behandling. Några kommuner h a r engagerat sig genom att på ett eller annat sätt b i d r a till sjukgymnastik för åldringar. Annan gymnastik för åldringar än sjukgymnastik förekommer på sina håll i kommunal regi eller anordnas genom enskilda sammanslutningar t. ex. pensionärsföreningar. Ett 30-tal kommuner redovisar verksamhet av detta slag. I Norrköping deltog vid tidpunkten för undersökningen genom socialnämndens försorg 160 åldringar fördelade på 9 grupper. Verksamheten där ledes av eller drives i samråd med privatpraktiserande sjukgymnaster. Deltagarna i Norrköping, som bor såväl i pensionärshem som i andra lägenheter, får läkarundersöka sig minst en gång om året.

67 Matdistribution

Distribution av lagad mat till åldringar i deras bostäder förekommer i 53 kommuner (utom Stockholm, Göteborg och Malmö), fördelade på flertalet län. I Malmöhus län har 10 kommuner rapporterat matdistribution. I de 53 kommunerna distribuerades vid undersökningstillfället mat till 678 hushåll. De flesta bestod av ensamboende personer. Antalet betjänade hushåll per kommun varierade mellan 1 och 98 (Uppsala). En tredjedel av hushållen fanns i pensionärshem. Som distributörer fungerade kommunala organ i 38 kommuner och enskilda sammanslutningar i 15 kommuner. I kommunerna med kommunal distribution fick åldringarna maten vanligen från ålderdomshem, i några fall från skolbespisning. Matdistributionen i enskild regi omfattade drygt 300 hushåll och utfördes i flertalet fall av Röda korset. (Under 1961 omfattade Röda korsets mattjänst för gamla och sjuka 66 000 portioner.) Ibland intar en åldring, som har egen bostad, sina måltider på ålderdomshem. Detta förekom i 58 kommuner, och antalet pensionärer som utnyttjade möjligheten var 95. Möjligheten med inackordering i maten torde, med hänsyn till de redovisade uppgifterna, inte vara satt i system någonstans. I Norrköping t. ex. är det fråga om pensionärer, som infinner sig vid ett ålderdomshem för deltagande i sysselsättningsterapi och som då passar på att inta måltid vid hemmet. I Norrköping finns för övrigt matdistribution anordnad i Röda korsets regi och genom Norrköpings kvinnoråd. 3. Sysselsättning

och

fritidsverksamhet

Strävandena att bereda åldringarna sysselsättning har flera olika motiv och syften.

Inom ramen för arbetsmarknadspolitiken strävar man att möjliggöra för envar som så önskar att fortsätta sitt förvärvsarbete även efter den vanliga pensionsålderns inträde. Motiven är, att mer arbetskraft efterfrågas; att åldringar vill ha arbete för inkomstens och för trivselns skull; och en växande övertygelse att arbete ger ökad livskraft. För att bereda åldringar arbetstillfällen prövar man att bryta ner formella åldersgränser — fixerade avgångsåldrar, inträdesspärrar etc. — och faktiska fördomar mot att anställa personer i hög ålder. I omskolningskurser finns inga formella h i n d e r för åldringar att delta. Arbetsförmedlingens tjänster står som en rättighet även för åldringar att utnyttja. I syfte att uppmuntra åldringar till förvärvsarbete kan olika medel användas. De offentliga och enskilda löne- och försäkringssystemens utformning är härvid av betydelse. De av socialpolitiska kommittén företagna undersökningar som h ä r redovisas h a r inte berört dessa frågor. Frekvensen av förvärvsarbete bland åldringar, sådan den framkommit i folkräkningarna och vid skattetaxeringarna, h a r berörts i kapitlet om åldringarnas ekonomi. Arbete som ett medel i den medicinska läkeprocessen — arbetsterapi — utnyttjas alltmer inom sjukvård och rehabilitering. Verksamheten på detta område inom den slutna sjukvården faller i stort sett utom ramen för denna undersökning. Inom öppen åldringssjukvård organiseras arbetsterapi i ökande omfattning; detta belyses i den fortsatta framställningen. I området mellan medicinsk vård och allmän sysselsättningspolitik ligger arbetsvården. Inom dess r a m bedrives s. k. skyddad eller halvskyddad sysselsättning vid verkstäder och andra arbetsplatser för personer, som inte kan pla-

68 ceras i den öppna arbetsmarknaden. I vad mån åldringar kommer i åtnjutande av dessa anordningar är inte känt. Deras antal torde dock vara mycket litet. Arbete eller sysselsättningar som hobby och fritidsnöje organiseras för åldringar på vårdinstitutioner och därutanför. Undersökningen h a r inriktats på att kartlägga öppen verksamhet av detta slag.

Arbetsterapi på väg i hemsjukvård

I några landsting finns en eller flera arbetsterapeuter verksamma i hemsjukvården. De verkar som ledare och instruktörer för ambulerande sysselsättningssamariter, vilka anställes av kommuner eller av Röda korset. De försöker få kommunerna att hålla förråd av arbetsmaterial och att svara för distributionen därav. I något fall h a r landstinget en lager- och försäljningslokal. Arbetsredskap lånas ut, eller hjälper man till vid anskaffningen. Stundom medverkar terapeuter och samariter vid försäljning av produkter från detta arbete, t. ex. genom att ordna basarer. Det är inte fråga om produktion med kommersiell inriktning, men arbetet är i en del fall inte utan ekonomisk betydelse för den enskilde åldringen. Denna beskrivning torde täcka de uppgifter som lämnats om verksamheten i Stockholms läns landsting, Uppsala läns landsting, där ett 50-tal sysselsättningssamariter är engagerade av Röda korset, och Östergötlands läns landsting. Regynnande eller förestående verksamhet av samma slag rapporterades från landstingen i Kronobergs, Älvsborgs, Skaraborgs, Gävleborgs och Västernorrlands län. I en del fall arbetar samma personal vid sjukhem och i hemsjukvård. Landstingen i Stockholms och Uppsala län lämnar bidrag till och leder

utbildningen av sysselsättningssamariter, som arbetar ute i kommunerna. Stockholms läns landsting utbetalade 1961 i arvoden och reseersättningar 26 000 kronor. En vanlig timpenning för samariterna är 5 kronor. 1961 fanns enligt uppgift 59 sysselsättningssamariter, som utförde nära 6 000 arbetstimmar och biträdde 242 patienter, varav 88 åldringar. 1962 fanns i allt 80 samariter och hjälptes 360 patienter i hemsjukvården. Att statistiskt redovisa verksamheten och att utskilja den del som berör åldringar låter sig i övrigt inte göra. Kommunal aktivitet

Den kommunala sysselsättningsverksamheten torde i första h a n d vara inriktad på rörliga åldringar, som bor i ålderdomshem, pensionärshem eller enskilt och kan komma till en arbetslokal. Ambulerande sysselsättningssamariter, som besöker åldringar i deras hem, engageras i stigande omfattning. Kommunalt anställda arbetsterapeuter är vanligen knutna till ålderdomshemmen. I någon utsträckning deltar de i öppen åldringsvård. Det kan ske på så sätt, att ålderdomshemmens terapilokaler står öppna för utomstående, eller så att arbetslokaler organiserats t. ex. i anslutning till pensionärshem eller i någon förenings regi. Sysselsättningssamariter redovisas från åtskilliga håll, så som också framgått av den föregående redogörelsen för landstingens insatser. Kommunerna inklusive storstäderna uppgav sig h a totalt 57 arbetsterapeuter i sin tjänst, som mer eller m i n d r e kan ägna sig åt den öppna åldringsvården. Malmö stad uppgav sig dock sakna arbetsterapeuter. Insatsen i tid på detta område v a r i e r a r starkt. I enskild tjänst, nämligen hos Röda korset, rapporterades 7 terapeuter. Lunds stad h a r en sär-

69 skild terapilokal för den öppna vården, som förestås av en arbetsterapeut i stadens tjänst. I kommunerna verksamma sysselsättningssamariter den 12 april 1962 redovisades till ett antal av 195, varav drygt hälften engagerade av Röda korset. Flertalet fanns i Stockholms län, Uppsala län och Göteborgs stad. I Norrköping h a r staden ställt två sysselsättningssamariter till ABF:s förfogande för arbetet bland åldringar. De slags arbeten som förekommer är vanligen konstsömnad och knyppling, virkning och stickning, ryaknytning och vävning, läderarbeten, träslöjd, halmoch korgarbeten, leksakstillverkning o. d. Arbetsmaterial säljs till självkostnadspris eller därunder, verktyg och redskap lånas ut eller försäljes. Produkterna avyttras ofta enskilt men inte sällan vid gemensam kontinuerlig försäljning eller tillfälliga basarer. En utbyggnad av sysselsättningen bland åldringar underlättas genom förekomsten av lokaler för hobbyverksamhet o. d. Se härom längre fram. Inga särskilda verkstäder för åldringar med inriktning på organiserad produktion för kommersiellt bruk har rapporterats. Lund h a r en centralt belägen arbetslokal, som 48 åldringar besöker och där de sysslar med handarbeten och slöjd under ledning av en arbetsterapeut. I Stockholm finns 34 lokaler, spridda över hela staden. De är vanligen försedda med vävstolar, snickarbankar och andra hjälpmedel. En av lokalerna är avsedd enbart för blinda pensionärer. Någon mera avancerad utrustning i form av maskiner förekommer inte. För verksamheten finns 11 terapeuter, varav två är avsedda för besök i hemmen hos sådana pensionärer som är rörelsehindrade. Lokalerna besöktes i mars 1963 av 899 pensionärer. Antalet besök var 3 367.

Fritidsverksamhet

Åtskilligt av det föregående är att betrakta som fritids- eller hobbyverksamhet. Andra aktiviteter av detta slag är följande. Semesterhem. Flera landsting driver eller understöder semesterhem. Inget av dessa är avsett särskilt för åldringar. Bland semesterhemmens gäster förekommer åldringar, framförallt äldre kvinnor, vilka kan medges fri resa av statsmedel enligt särskilda bestämmelser, samt i vissa fall stipendier för andra kostnader än resan. Några landsting lämnar stipendier vid sidan av de statliga. Vid landstingens eller försäkringskassornas konvalescenthem tar man ibland emot åldringar som är relativt friska och kan sköta sig själva. Det förekommer att äldre konvalescenter tas emot vid semesterhem under den tid hemmet inte är öppet för husmoderssemester. En särskild form av resor för åldringar är de rabatterade järnvägsresor, som går under namnet 67-kortet. Resorna gäller endast för ålderspensionärer. 67-kortet, som kostar pensionären 10 kronor, berättigar till köp av fyra tågbiljetter — enkla eller tur och retur — till halva priset. Resorna får företas endast vissa tider under året. Pensionären kan köpa flera sådana kort per år. Under 1962 såldes ca 113 000 67-kort. Antalet resor under året med användande av dessa kort var ca 415 000. Klubbverksamhet. Lokaler där åldringar kan träffas u n d e r fria former förekommer i ett antal kommuner. Förutom i Stockholm förekommer det i Norrköping, att åldringarna kan erbjudas klubbsamvaro i större omfattning i mera organiserade former. Verksamheten i Norrköping bedrives i samar-

70 bete mellan staden, ABF och HSB. Våren 1963 fanns bl. a. 16 hobbyklubbar med 300 deltagare, 4 sångklubbar med 72 deltagare, 16 litteraturcirklar med 188 deltagare, 10 syklubbar med 89 deltagare, 9 spar- och reseklubbar med 214 deltagare. Spar- och resegrupperna inriktar sig på ett bestämt resemål — det må vara Gotland eller Italien — och söker i förväg genom film och föredrag göra sig förtrogna med de miljöer de skulle vilja besöka. Bland verksamhetsformerna märks även åldringsgymnastik, bedriven i 9 klubbar med 160 deltagare. Verksamheten i Norrköping är förlagd till utrymmen i pensionärshem m. m., ävensom till lokaler i stadshuset. Fritidsverksamheten i stadshuslokalerna försiggår i ABF:s regi och förestås av en värdinna och två sysselsättningssamariter, som staden ställt till förfogande. Hit kan dagligen komma inemot 50-talet pensionärer för att träffas vid en pratstund över en kopp kaffe eller för att spela kort e. d. Stället karakteriseras som en pensionärsgård eller en »ungdomsgård för seniorer». Slädens bidrag för 1963 till ABF för dess åtaganden för åldringarnas fritidsverksamhet uppgår till 30 000 kronor, förutom 9 sysselsättningssamariter som staden ställer till förfogande för ABF:s fritidsverksamhet. På sina håll disponerar åldringarna ungdomsgårdarna som klubblokaler under dagtid. Klubblokaler för åldringars fritidsverksamhet förekommer i ett 50-tal kommuner. I några fall svarar pensionärsföreningar för sådana lokaler. Bland övriga lokalägare eller arrangörer märks ABF. Även privata företag ställer i något fall lokaler till förfogande. Fritidsverksamhet för åldringar vid ålderdomshemmen står ofta öppen jämväl för pensionärer utanför ålderdomshemmet. Sådana anordningar förekom-

mer vid vissa ålderdomshem i Örebro. Man beklagar dock därifrån, att dessa möjligheter inte utnyttjas i den utsträckning som väntats. Skriftliga inbjudningar för något visst evenemang brukar dock hörsammas. Förutom verksamhet i särskilda klubblokaler för åldringar ordnas sammankomster för åldringar i förhyrda lokaler för regelbundna eller tillfälliga samkväm eller föredrag som särskilt ägnas åldringarnas intressen. Arrangemang av detta slag, vartill inte fordras särskild verkstads- eller annan särskild hobbyutrustning, erbjudes i 188 kommuner. I de flesta av de kommuner som svarat finns enskilda organisationer för denna fritidsverksamhet för åldringar. Kommunala arrangemang förekommer i 29 av de 188 kommunerna. Verkstads- och hobbylokaler. Verkstads- eller hobbylokaler för åldringar redovisas av 69 kommuner. Kommunala lokaler förekommer i 49 av dem och lokaler i enskild regi i 25. Det är h ä r fråga om lokaler med särskild utrustning för hobbyverksamhet som trä- och metallslöjd, vävning, korgarbeten m. m. De torde merendels vara förlagda i pensionärshem. Enligt den särskilda redovisningen av pensionärshem (se kap. 4) finns hobbyrum och verkstäder i 635 av de 1 879 kommunala pensionärshemmen i landet. Hobbylokaler är inrättade vid ett antal ålderdomshem, och de står på en del håll öppna även för pensionärer utanför hemmet (se kap. 6). I övrigt finns verkstads- och hobbylokaler i några fall anordnade av pensionärsföreningar och Röda kors-kretsar, ibland i egna lokaler, ibland i h y r d a eller på annat sätt upplåtna lokaler. Resor. Bland fritidsanordningarna för åldringar synes resor vara vanliga. I åtminstone 241 kommuner h a r åldringarna möjlighet att en eller flera gånger om året delta i utflykter eller resor.

71 Ibland är det endast fråga om någon dagsutflykt i abonnerad buss eller båt. I andra fall gäller det noggrant planerade långresor med en tids vistelse på annan ort. Ett exempel har nämnts från åldringarnas klubbverksamhet i Norrköping. Sommaren 1962 reste en grupp pensionärer med flyg till Gotland, där de vistades vid ett semesterhem utanför Klintehamn. Resorna ordnas dels av kommunerna, dels av pensionärsföreningar eller andra föreningar. Kommunala bidrag utgår inte sällan till dessa föreningsresor. Några kommuner synes lämna även individuella bidrag för enskilt ordnade resor och rekreation. Det torde h ä r vara fråga om en behovsprövad hjälp som komplement till de statligt bekostade ferieresorna. Kommunala bidrag. Till de enskilda organisationer, som driver fritidsverksamhet för åldringar, utgår på sina håll kommunala bidrag. Sådana bidrag uppges utgå i 149 kommuner. I allmänhet synes pensionärsföreningarna i dessa kommuner få stöd. Huruvida bidragen avser organisationernas löpande verksamhet eller tillfälliga anordningar har inte utretts. I en del fall torde bidragen gälla de rekreationsresor, som företas i föreningarnas regi.

4. Kontakt

med

ensamma

Åtskilliga av de aktiviteter från enskilda organisationers eller offentliga organs sida, som berörts i det föregående, spelar en väsentlig roll för att minska åldringarnas ensamhet. Den stora mängden av pensionärsföreningar, syföreningar etc., möten och gudstjänster, som inte kartlagts i denna undersökning, är av stor betydelse för att skapa kontakt med omvärlden. Radions och televisionens sändningar — i den mån de sker på tider som är lämpade för åldringar — är viktiga kontaktmedel. Den numera väl-

diga utbredningen av telefonen h a r ökat kontaktmöjligheterna. Ensamheten torde likväl vara många åldringars svåraste problem. De som får hjälp i hemmet får därmed också en kontakt. Men många får inga besök, vare sig de behöver direkt fysisk hjälp eller inte. Posten kommer åtminstone med pensionsanvisningen, men hur värdefull den må vara är den präglad av hålkortets opersonlighet. En signal på dörren kan för en åldring vara så sällsynt att han blir r ä d d för den — och stundom har han skäl att bli det. »Väntjänst»

I 43 kommuner uppges förekomma s. k. väntjänst, en verksamhet som i första hand företrädes av enskilda sammanslutningar (39 kommuner). I väntjänsten ingår hembesök och telefonsamtal eller besök på vårdinstitutioner för att ge åldringarna tillfälle till en pratstund eller för att hjälpa dem med något praktiskt ärende, t. ex. förmedla boklån, gå ett ärende till posten eller liknande. Av särskild betydelse är det, att de gamla som ligger på sjukhus och andra vårdanstalter kan få hjälp med sysslor av olika slag, t. ex. sköta blommorna i lägenheten. Verksamheten kan sägas stå hemsamariternas och sysselsättningssamariternas arbete nära. Bland de organisationer som åtagit sig väntjänst märks pensionärsföreningar, Röda korskretsar, husmodersföreningar samt kyrkliga sammanslutningar såväl inom svenska kyrkan som inom andra samfund. Det är uppenbart att någon fullständig redovisning här inte stått att erhålla, beroende på väntjänstens mångskiftande karaktär.

5. Den öppna vårdens

utbyggnad

Kommunerna h a r vid undersökningen ombetts ange behovet av en utbyggnad

72 av den öppna åldringsvården. Det skulle ske dels genom att de meddelade om några beslut av intresse föreligger, dels genom att de uttalade sig om behovet av särskilda anordningar under de närmaste åren, dels slutligen genom uttalanden om h u r de på längre sikt — med hänsyn till befolkningsutvecklingen i kommunen — bedömer behovet i förhållande till redan vidtagna åtgärder. Under rubriken beslut om utbyggnad h a r 41 kommuner lämnat uppgift. Ibland föreligger preciserade uppgifter om beslutens innebörd, i några fall h a r blott helt allmänt påpekats att beslut fattats om en utbyggnad. Det verksamhetsområde som oftast har blivit föremål för beslut om utbyggnad är hemsamaritverksamheten. I en kommun, Axberg i Örebro län, h a r man fattat beslut som medger anlitande av manlig arbetskraft för tyngre sysslor i hemmen, exempelvis vedhuggning. I Burträsks kommun i Västerbottens län h a r man beslutat lämna bidrag för vård av anhörig i hemmet. Beslutet avser åldringar som inte h a r sjukdom av sådan karaktär att hemsjukvårdsbidrag kan utgå från landstinget. Bidraget kan utgå till anhörig eller annan som kan ta h a n d om åldringen i den omfattningen att man därigenom undviker placering på ålderdomshem. Bidrag utgick i mars 1963 för 30 åldringar, och ytterligare ett tiotal ansökningar om bidrag låg då under behandling hos social-

nämnden. Bidraget, som är behovsprövat, utgår i regel med 4 kronor per dag, vilket motsvarar det belopp som landstinget i länet lämnar för hemsjukvård då den sjuke vårdas av någon anhörig. Kommunens bidrag kan vid särskilda behov uppgå till 10 kronor per dag. Sådant maximibidrag utbetalades i mars 1963 i 3 fall. Glesbygdsförhållandena i Burträsks kommun är sådana att man där inte kunnat skapa någon kår av hemsamariter i traditionell mening, som kan täcka de behov det h ä r är fråga om. Denna omständighet h a r lett fram till det nya bidragssystemet, som åtminstone i ekonomiskt avseende anges vara fördelaktigare än en organisation med hemsamariter. Frågan om behov av särskilda anordningar under de närmaste åren h a r föranlett 316 kommuner att uttala att ett sådant utvidgat behov föreligger. Av dessa uppger sig 84 ha konstaterat behoven genom särskilda utredningar. I 98 fall avses inte någon bestämd verksamhetsgren utan endast nödvändigheten eller önskvärdheten av en utbyggnad av den öppna vården i allmänhet. Av de återstående avser 174 hemsamaritverksamhet, 16 arbets- och sysselsättningsterapi, 12 fotvård, 10 matdistribution, 9 fritidsverksamhet samt 9 annan verksamhet (väntjänst, utflykter, semesterhem för åldringar, hälsokontroll, sjukgymnastik och annan gymnastik för åldringar).

Ålderdomshem

i Viskafors kommun (Älvsborgs län)

Ålderdomshem

i Amnehärads kommun

5**—318191

(Skaraborgs län); hemmet om- och tillbyggt 1957

Åldringsbostäder

i anslutning till ålderdomshemmet i 'Torps kommun

(Västernorrlands

län)

Ålderdomshem

i Solna

Vardagsrum i ålderdomshemmet i Munkedals

kommun

Kaffekök, öppet mot korridor, i ålderdomshem i Alingsås

(Göteborgs och Bohus län)

(Älvsborgs

län)

Vardagsrum i Vetlanda stads ålderdomshem

Pensionärsrum

i Västertorpshemmet

i Stockholm

KAPITEL 6

Ålderdomshemmen

Kommunens plikt — den enskildes rätt

Alla kommuner är skyldiga att ha ålderdomshem. Lagen säger att det »åligger kommun att a n o r d n a och driva hem för åldringar och a n d r a personer, vilka äro i behov av v å r d eller tillsyn som icke eljest tillgodoses». Detta hem skall vara »så inrättat och utrustat, att skäliga krav på trevnad och hygien tillgodoses samt lämplig fördelning av vårddagarna möjliggöres». Hemmet skall vara så anordnat och ha sådan personal, att ie som bor där kan få tillfredsställan!e vård och tillsyn. Att bestämmelserna om ålderdomshem står i socialhjälpslagen betyder inte att de åldringar som bor på ålderdomshem får socialhjälp. Åldringarna betalar för sig med folkpension. Pensionärerna h a r enligt särskilda bestämmelser rätt att alltid disponera ett belopp av minst 60 k r o n o r i månaden. Det normala är att inackorderingsavgiften på ålderdomshemmet är satt så att pensionärerna med sin folkpension har gjort rätt för sig gentemot hemmet. F ö r r var ålderdomshemmen försörjningsinrättningar — de h a r vuxit fram ur äldre tiders fattighus och sockenstugor. Nu h a r försörjningsfunktionen för åldringarnas vidkommande övertagits av pensioneringen. Å andra sidan är kommunen gentemot den enskilde vårdbehövande skyldig att bereda vård. Eftersom ingen annan anses ha en motsvarande oinskränkt

skyldighet, kan kommunen inte neka att ta emot t. ex. en sjuk person som inte tas emot någon annanstans. Det blir sedan kommunens sak att hos landsting och a n d r a huvudmän begära, att personer med behov av särskild vård, medicinsk eller annan, skall få denna vård på sjukhus eller andra vårdanstalter. För s. k. störande vårdtagare på ålderdomshem skall landstingen sörja. Utbyggnaden av sjukvården, särskilt långtidssjukvården, och andra vårdgrenar har inneburit, att många vårdbehövande som enligt tidigare ordning togs in på ålderdomshem inte längre behöver vårdas där. Platsbristen på olika vårdområden har dock ännu inte gjort det möjligt att bereda plats i den mest adekvata vårdformen för alla vårdbehövande. Fortfarande finnes inom ålderdomshemsorganisationen — om också ibland på särskilda avdelningar eller vårdhem — ett antal personer, som inte är åldringar men som av någon anledning måste tas om h a n d och ges försörjning och vård genom kommunens försorg. Ålderdomshemmen h a r emellertid i stor utsträckning moderniserats och byggts ut så att de bättre än tidigare kan tillgodose kvalificerade vårdbehov. Det h a r fastslagits att de bör k u n n a bereda pensionärerna »god hemsjukvård». I inte ringa mån vårdas tillfälligt eller långvarigt sjuka åldringar på hemmen. En del ålderdomshem h a r särskilda sjukavdelningar. Den medicinska vården

74 bör enligt statsmakternas uttalande bedrivas i intimt samarbete med sjukvårdens egentliga huvudmän, i första h a n d landstingen. Länsstyrelserna skall godkänna planerna för nybyggen eller om- och tillbyggnad av ålderdomshem. De kan också medge undantag från kommunens skyldighet att ha eget ålderdomshem. Flera kommuner kan t. ex. förena sig om ett gemensamt hem. En liten kommun kan träffa avtal om platser på en annan kommuns ålderdomshem.

Rådgivning och statsbidrag

Genom socialstyrelsen och socialvårdskonsulenterna lämnas råd och anvisningar om hur ålderdomshem bör ordnas och drivas. Denna omfattande konsultationsverksamhet är förenad med utgivande av statsbidrag till anordnande av ålderdomshem. Statsbidraget utgår med mellan 10 och 50 procent av ett s. k. bidragsunderlag på 18 000 kronor per vårdplats. Bidragsprocenten bestämmes på grundval av kommunens skatteunderlag. Med hänsyn till bidragsunderlagets maximering och utvecklingen av kostnader och skatteunderlag har statsbidraget minskat i betydelse och motsvarar nu genomsnittligt endast omkring 10 procent av de faktiska byggnadskostnaderna för nya ålderdomshem. Det omedelbara ansvaret för ålderdomshemmen åvilar på kommunens vägnar socialnämnden. De kommunala organen har stor frihet då det gäller att ordna för pensionärerna på ålderdomshemmen. Den medicinska tillsynen ankommer på länsläkarorganisationen. I samarbete med statens brandinspektion har socialstyrelsen utfärdat föreskrifter och råd om brandskyddet. I övrigt är det en uppgift för länsstyrelserna, socialvårdskonsulenterna och

socialstyrelsen att i samråd med kommunerna se till, att god vård lämnas åldringarna på hemmen. Socialvårdsförbundet, som kommunerna tillhör, h a r sedan länge bedrivit rådgivningsverksamhet på detta område och haft h a n d om utbildningen av föreståndarinnor för ålderdomshemmen. Undersökningens syfte

Såsom framgått av inledningskapitlet fastställde statsmakterna 1957 vissa riktlinjer för åldringsvården. Därvid angavs även ålderdomshemmens plats och uppgifter i vårdsystemet. Socialpolitiska kommitténs u p p d r a g att kartlägga åldringsvården avser inte minst att studera, hur 1957 års riktlinjer följts och hur ålderdomshemsinstitutionen utvecklats på senare år. På denna grund och efter samråd med intresserade myndigheter och organisationer har i kommitténs kommunundersökning ingått ett stort antal frågor om ålderdomshemmen. Svaren redovisas i det följande. Utvecklingen

Socialstyrelsen insamlar som regel varje år vissa summariska uppgifter beträffande ålderdomshemmen. Uppgifter saknas dock för 1955 och 1959. Utvecklingen under åren 1954—1960 i fråga om antal hem belyses i tab. 38. Platsantalet fördelat på olika avdelningar under de angivna åren framgår av tab. 39. Medelbeläggningen har på avdelningarna för normalt åldrande legat något under 90 procent. Beläggningen för övriga avdelningar h a r i genomsnitt överstigit 90 procent. Beläggningen h a r varit högst på avdelningar för psykiskt sjuka och för långvarigt kroppssjuka. Nyanordnade ålderdomshem under 1954—1962 redovisas i tab. kO.

75 Tabell 38. Antal ålderdomshem fördelade efter

platsantal

Antal hem år Platsantal 1954

159 677 263 147 111

141 636 277 182 122

135 625 277 199 134

129 607 272 216 139

105 552 289 257 147

1 358

1 370

1 363

1 350

—10 11—20 21—30 31—50 51— Summa

Tabell 39. Platsantalet

på ålderdomshemmen

fördelat på olika

Avdelning för År

Annan sjukavdelning

Summa

2 048 1 782 1 676 1 295 1 344

1 998 2 593 2 802 3 438 3 498

37 463 39 312 40 168 40 385 42 274

ålderdomshem

1954—1962

Normalt åldrande

Psykiskt sjuka

Långvarigt sjuka

32 665 34 318 35 101 35 187 37 098

752 619 589 465 334

Tabell 40. Nyanordnade

1954 1956 1957 1958 I960

avdelningar

Antal vårdplatser Taget i bruk

Antal hem

Därav i enkelrum Totalt Antal

1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 Summa

0/

/o

40 42 55 51 43 69 63 48 42

1547 1649 2 057 2 357 1677 2 502 2 325 2 216 1 779

1052 1064 1451 1 723 1213 2 024 1 892 1660 1 598

68,0 64,5 70,5 73,1 72,3 80,8 81,3 74,9 89,8

18 109

13 677

75,5

Andelen enkelrum av totala antalet vårdplatser på ålderdomshemmen var 20 procent 1951, 26 procent 1954, 37 procent 1958. Hälften av vårdplatserna fanns i enkelrum 1962. Nästan alla kommuner har ålderdomshem

I april 1962 fanns i landet 1 026 kommuner. 956 av dem hade egna ålder-

domshem, medan 37 kommuner inte hade egna ålderdomshem utan drev hem i kommunalförbund. Sådana förbund stod för 17 ålderdomshem. Sammanlagt fanns därför kommunala ålderdomshem förlagda i 973 kommuner. Av de 33 kommuner som inte drev ålderdomshem själva eller i kommunalförbund, hade 25 avtal om disposition

76 av platser på andra kommuners ålderdomshem. 8 kommuner h a r inte angivit sig driva eller ha del i något ålderdomshem. I några fall h a r kommun som driver eget ålderdomshem också del i andra kommuners ålderdomshem. F y r a kommuner, varav endast en av de 8 nämnda, uppgav att länsstyrelsen befriat dem från skyldigheten att driva ålderdomshem. Dessa fyra h a r dock numera löst ålderdomshemsfrågan genom bygge eller avtal. I Stockholm föreligger vissa svårigheter att skilja mellan olika institutioner av vårdhemskaraktär. Stockholm, liksom i viss mån även de andra storstäderna, kommer därför i en statistisk redovisning att i vissa avseenden framstå som särartat. Detta beror delvis på att gränslinjen mellan socialvård och sjukvård är svår att dra. Ett försök till samlad bedömning av vårdresurserna göres i kap. 8.

Platsantalet vid ålderdomshemmen inkl. vissa sjukavdelningar är något under 40 000. På hemmen bodde drygt 37 000 gäster, vilket innebär en beläggning i genomsnitt med ca 94 procent (tab. 23, tabellbilagan). Härtill kommer ca 2 700 vårdplatser, framför allt i Stockholm, på särskilda sjukavdelningar vilka redovisats i samband med sjukvården.

1 345 ålderdomshem, 40 000 platser

Platstillgången i kommunerna varier a r starkt. Åtta kommuner kan inte bereda någon av sina åldringar plats i ålderdomshem. Tre kommuner h a r platsantal som motsvarar 16 procent och däröver (i ett fall 18,3) av åldringarna. Mellan dessa ytterligheter fördelar sig kommunerna efter sin tillgång på ålderdomshemsplatser såsom framgår av tab. kl. De tre storstäderna h a r 1,4—1,6 procent platser på egentliga ålderdomshemsavdelningar (dvs. exkl. sjukavd.) i förhållande till antalet åldringar. Ytterligare 8 kommuner i landet har ett platsantal som motsvarar 1—2 procent av åldringarna. I en dryg tredjedel av alla kommuner är detta tal mellan 2 och 6 procent, i en tredjedel mellan 6—8 procent och i en återstående k n a p p tredjedel 8—15 procent. Kommuner med lågt platsantal — under 4 procent — i förhållande till an-

Totalt redovisas i landet 1 345 ålderdomshem (tab. 21 och 22 i tabellbilagan). Vid några ålderdomshem finns särskilda sjukavdelningar för t. ex. akut sjuka, långvarigt kroppssjuka eller mentalsjuka. En del av dessa avdelningar betraktas som sjukhem och är intagna i medicinalstyrelsens sjukhusförteckning. Beträffande sådana avdelningar skulle uppgifter lämnas till anstaltsundersökningen och patientinventeringen. I flera fall h a r emellertid dylika avdelningar redovisats i samband med ålderdomshemmen, övriga sjukavdelningar skulle redovisas i kommunundersökningen. I en del fall h a r dessa avdelningar inte redovisats för sig, varför vårdplatsantal och vårdtagare på dessa inte klart framgår av de lämnade uppgifterna.

Platsantalet motsvarar totalt 5,2 procent av åldringarna 1960 (personer fyllda 67 å r ) . Utanför de tre storstäderna är platsantalet i genomsnitt 6,1 procent. I de olika länen — Göteborg och Malmö städer ej inräknade — är platsantalet i förhållande till åldringarna i ett fall lägre än 5 procent; detta gäller Jönköpings län. I tio län är procentsiffran mellan 5 och 6 procent, i nio län mellan 6 och 7 procent. Västmanlands, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län har mellan 7 och 8 procent ålderdomshemsplatser i förhållande till antalet åldringar.

77 Tabell 41. Kommunerna fördelade efter vårdplatser på ålderdomshem (inklusive avdelningar) i procent av samtliga personer fyllda 67 år i resp. kommun Antal kommuner med Län 0 %

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

0,1-3,9 4,0-7,9 8,011,9 °//o /o % 5 2 2 2 11 1 1 5 4 11 5 4 3 6 3 1 13 1 2 1 1

Summa

84 Stockholms stad Göteborg Malmö

talet åldringar är främst städer, dvs. kommuner i de två högsta tätortsgraderna. Flertalet av dem som h a r det relativt högsta platsantalet — över 12 procent — är glesbygdskommuner. Fördelningen av vårdplatserna efter år då de tagits i bruk framgår av diagram 10.

Hemmens storlek ökar Det genomsnittliga platsantalet p e r ålderdomshem är 30 (tab. 21, tabellbilagan). Variationerna i storlek ä r dock stora. I ålderdomshem som tagits i bruk

1 1

26 13 14 22 36 30 30 7 16 40 54 23 29 40 38 33 21 12 32 33 24 24 12 20 629 1

19 8 18 21 7 12 18 2 4 5 11 9 9 17 15 12 10 13 4 7 15 10 16 9 271

12,0- 16,015,9 % %

sjuk-

Summa Hela kom- länet mu/o ner 53 25 39 46 54 43 50 14 25 57 70 39 42 66 56 52 32 28 49 41 44 35 33 30

6,4 5,7 6,6 6,0 4,7 6,8 6,8 5,0 5,4 5,4 5,1 5,6 5,9 6,2 6,6 6,8 5,7 7,0 5,2 5,5 7,5 7,0 7,6 6,5

6,1 4,4 1,6 1,6

före 1947 — drygt 800 hem — är platsantalet i genomsnitt 23, med länsgenomsnittstal varierande mellan 13 och 36. Dessa tal rymmer mycket små hem — och ett så stort som Uppsala stads med 265 platser. De nyare ålderdomshemmen — drygt 500 hem från 1947 och senare — h a r i allmänhet fler platser än de äldre. Länsmedeltalen ligger mellan 29 och 49 och riksgenomsnittet vid 40 platser. Inemot hälften av alla ålderdomshem h a r högst 20 platser, drygt 40 procent mellan 21 och 50 platser. Några procent, totalt ett 50-tal hem spridda över hela landet, h a r över 80 platser, så-

78 Diagram 10. Vårdplatserna på ålderdomshem procentuellt fördelade efter år då de tagits i bruk, länsvis

% 100-

90^

80^

60^

50^

40-E

B C D E F G H I K L M N 0 P R 5 T U W X V 2 A C B D : g -1899 Hl900-I9l9

Tabell

A O M

-fe

]|9Z0-I9A6

3=

'£

r|l947-

£

£

42. Ålderdomshemmen efter platsantal

Antal platser

fördelade

Antal hem 106 505 292 194 97 47 32 17 55

—10 11—20 21—30 31—40 41—50 51—60 61—70 71—80 81— Summa

som närmare framgår av tab. 42 samt tab. 22 (tabellbilagan). Åtskilliga små ålderdomshem h ö r hemma i kommuner som h a r flera hem, i många fall som en kvarleva från tiden före kommunsammanslagningen i början av 1950-talet. Fler enkelrum och egna wc

I hemmen från tiden före 1947 är 27 procent av platserna i enkelrum. Av de yngre hemmens platser är 71 p r o -

79 Tabell

43. Ålderdomshemmen fördelade efter år de tagits i bruk Antal hem

Antal platser

%

—1899 1900—1919 1920—1939 1940—1946 1947—

85 243 463 22 532

2 664 5 671 9 211 874 21 339

6,7 14,2 23,2 2,2 53,7

Summa

1 345

39 759

100,0

År

cent i enkelrum. Totalt är hälften av platserna i enkelrum (tab. 21, tabellbilagan). I ålderdomshem från 1947 och senare finns ca 4 500 rum, dvs. 21 procent av platserna, med egna w c . 21 000 nya platser — men 8 300 oyer 40 år gamla Många gamla ålderdomshem finns ännu i bruk. (Om- och tillbyggda gamla hem dateras till året för om- eller tillbyggn a d e n ) . Nära 2 700 platser finns i hem från 1800-talet, 5 700 i hem från åren 1900—1919. Omkring 10 000 platser ligger i hem tillkomna mellan 1920 och 1946, över 21 000 i därefter tillkomna hem (tab. 43). Förnyelsen av platsbeståndet h a r på Gotland och i Västerbotten gått därhän, att tre fjärdedelar av länens ålderdomshemsplatser finns i ålderdomshem från 1947 eller senare (tab. 24, tabellbilagan). Av alla platser i landet ligger över hälften i sådana hem. I Södermanlands, Kalmar och Värmlands län är 35—37 procent av platserna i de yngre hemmen. I hemmen från tiden före 1947 finns —• enligt socialstyrelsens uppgifter, tab. 25, tabellbilagan — drygt 10 000 platser i träbyggnader. Vårdtagarna: 9 procent ej åldringar

Totalt är ca 9 procent av ålderdomshemmens vårdtagare yngre än 67 år

(tab. 4^ och diagram 11). Andelen icke åldringar varierar i länen mellan 5 och 15 procent (tab. 26 och 27 i tabellbilagan). Av de 3 400 vårdtagarna i åldern under 67 år är majoriteten, drygt 2 000, mellan 60 och 66 år. Bland åldringarna på ålderdomshemmen överväger kvinnorna — de överväger också i den totala åldringsbefolkningen — men i den nu redovisade yngre gruppen vårdtagare är männen i flertal. Att mindre än en tiondel av ålderdomshemmens vårdtagare är under 67 år innebär en kraftig minskning i förhållande till 1950. En undersökning som då gjordes av socialstyrelsen visade, att drygt 20 procent var yngre än 67 år. Flertalet är över 80 år

Drygt hälften av alla gäster på ålderdomshemmen, ca 19 500 personer, är över 80 år. Denna andel varierar i länen mellan 45 procent i Hallands och 58 procent i Stockholms län (diagram U). Närmare en fjärdedel av gästerna, ca 8 000 personer, tillhör åldrarna 75—79 år. Den återstående fjärdedelen utgöres av personer under 75 år. De högsta åldersgruppernas dominerande roll i hemmens åldersfördelning gör det motiverat att särskilt undersöka h u r stor andel av samtliga personer i dessa åldersgrupper som är på ålderTabell 44. Vårdlagarna på ålderdomshemmen fördelade efter ålder Vårdtagare Ålder Antal

%

—59 år 60—66 » 67—69 » 70—74 »> 75—79 » 80— »

1369 2 007 1 776 4 460 8 092 19 439

3,7 5,4 4,8 12,0 21,8 52,3

Summa

37 143

100,0

80 Diagram

11. Vårdlagarna

på ålderdomshem procentuellt länsvis

fördelade i

B C D E F G H I K L M N O P R S T U W X i f Z A C B D . g 'm

•

80 år och däröver 75-79 ar

J 6 7 - 7 4 är 66 år och därunder

åldersgrupper,

A O M

-g

"S -z

1/2/ 1950

^

1 Socialstyrelsens undersökning 1950: totala antalet vårdtagare 2 » » » : antalet vårdtagare exkl. vårdtagare på kronikeravd. m.m.

Tabell 45. Vårdtagare i olika åldersgrupper på ålderdomshem i procent av samtliga i resp. åldersgrupp Ålder

% 1,0 1,8 4,7 13,4

67—69 år 70—74 » 75—79 » 80— » Samtliga

4,5

domshem. Av tab. 45 framgår, att av 80-åringarna i riket 13,4 procent bodde på ålderdomshem. Denna andel är starkt varierande länen emellan, från 10 procent i Jönköpings län till 24 i Västernorrlands (tab. 28, tabellbilagan; diagram 12). I storstäderna blir siffrorna låga — 4 procent i Stockholm, 5 i Malmö och 6 i Göteborg. Motsvarande tal för länen avviker

Från fritidsverksamheten

i Malmö

Från fritidsverksamheten

i Malmö

81 Diagram 12. Vårdtagare på ålderdomshem fyllda 80 år i procent av samtliga'personer åldersgruppen, länsvis

i

20 -_

10-

B

C

D

e

F

G H

K l M N O P R S T U W X y Z A C B D

A

0 M

\) y 1950

1 Socialstyrelsens undersökning 1950: totala antalet vårdtagare 2 » » » : antalet vårdtagare exkl. vårdtagare på kronikeravd. m.m. inte i så hög grad från riksgenomsnittet, men i storstäderna är andelarna genomgående lägre. Platsantal och 70-åringar Såsom en tumregel vid planeringen av ålderdomshem brukar socialstyrelsen ange, att platsantalet bör motsvara 10 procent av de av kommunens invånare som fyllt 70 år. Om man jämför platsantalet i riket med antalet 70-åringar och äldre blir relationstalet inte 10 utan 7 (tab. 28, tabellbilagan). Storstäderna har särskilt låga tal, endast Tabell 46. Vårdtagare och vårdplatser på ålderdomshem i förhållande till antalet personer 70 år och däröver Vårdtagare 70 år och där- iVårdplatser samtöver i % av % av personer samtliga per liga år och söner i samma 70 däröver ålder Samtliga län Stockholm Göteborg Malmö Hela riket 1950 års undersökning: totalt exkl. kronikeravd. m. m. . . . 6—318191

6,4 1,5 2,0 1,8 5,6

8,0 2,0 2,2 2,2 7,0

5,1

8,4

4,5

7,4

2 procent. Med bortseende från dessa städer blir länens genomsnitt 8 procent, som närmare framgår av tab. 46. Två län har ett platsantal som nästan exakt motsvarar 10 procent av länets 70-åringar och äldre, nämligen Västernorrlands och Västerbottens län. Värmlands, Västmanlands och Jämtlands län når siffran 9 procent, medan övriga län ligger därunder. Jönköpings län h a r det lägsta talet, drygt 6 procent. Antalet gäster på ålderdomshemmen, som uppnått 70 års ålder, var totalt — med bortseende från storstäderna — 6,4 procent av samtliga i dessa åldrar. Bakom detta genomsnitt ligger så varierande länsvärden som 4,5 i Jönköpings län och 9 procent i Västernorrlands län. Gäater med behov av annqn vård Kommunerna tillfrågades om antalet vårdtagare på ålderdomshemmen, för vilka man ansökt om plats inom sjukvården eller på någon annan institution. Därutöver ombads k o m m u n e r n a i en andra fråga att ange det antal vårdtagare, som enligt läkares bedömande var i behov av vård på a n d r a institutioner än ålderdomshem. Man kan utgå ifrån att ansökan om plats på annan institution inges först

32 på läkares inrådan. Man måste dock räkna med att i en del fall sådan ansökan inte inges, därför att man vet, att den på grund av platsbrist inte kommer att bifallas. I andra fall kan man avstå från ansökan av andra skäl, t. ex. med hänsyn till en åldrings egen önskan eller därför att man anser ålderdomshemmets sjukvårdsresurser tillfredsställande. Avsikten med den andra frågan i kommitténs frågeformulär var att få en uppfattning om i vilken utsträckning varje ålderdomshems egen läkare ansåg, att vård i annan form än på ålderdomshemmet borde ordnas. I efterföljande frågor bads kommunerna ange hur många vårdtagare på ålderdomshem, som var varaktigt sängliggande, och h u r många, som hade anpassningssvårigheter. Svaren på dessa frågor ger utrymme för subjektiva bedömningar. Olika läkare uppfattar t. ex. vårdmöjligheter och vårdbehov olika, ålderdomshemmens föreståndarinnor likaså. Siffrorna får därför tolkas från utgångspunkten, att vad som återspeglas är ett stort antal personers bedömning av ett stort antal situationer. Läget ändras från dag till annan med hänsyn till vårdinstitutionernas utbyggnad, omsättningen av gäster på ålderdomshemmen, byte av personal etc. Det är dock viktigt att observera, att det är en sådan mångfald av skiftande faktorer, som ligger bakom den faktiska intagningen på olika institutioner och vårdens utformning. Summan av bedömningarna spelar en stor roll för utbyggnaden av olika vårdformer. Vårdtagare, för vilka man ansökt om plats på annan institution, redovisades i fråga om 507 ålderdomshem. Uppgifter beträffande Stockholm finns ej tillgängliga. Beträffande 531 ålderdomshem uppgavs det finnas vårdtagare, som enligt läkares bedömande borde ha vård i annan form. Preliminära sammanställ-

ningar av svaren har utskickats till alla kommuner. Därigenom h a r kommunerna haft tillfälle att konfrontera sina svar med andras och att se det samlade resultatet av bedömningarna. Detta h a r föranlett vissa justeringar. Man får därför utgå ifrån att svaren och redovisningen avspeglar det läge som faktiskt råder. Sammanställningen av uppgifterna ger dock utrymme för olika tolkningar av deras innebörd. 4 procent i kö för annan yard På de nämnda drygt 500 ålderdomshemmen fanns i runt tal 1 500 personer för vilka ansökan ingivits om p]ats på annat håll (tab. 29 och 30 i tatellbilagan). En del av dem vårdas på särskilda sjukavdelningar. Dessa 1 500 representerar 4 procent av alla vårdtagare på ålderdomshemmen i landet. Drygt 1 000 av ansökningsfallen, dvs. två tredjedelar, avsåg sjukhem för långvarigt kroppssjuka. Ett 50-tal avsåg akutsjukhus. För 333 personer gällde ansökan mentalsjukhus eller mentalsjukhem. 64 personer var föremål för ansökan om intagning på annan anstalt. Mellan länen varierar frekvensen av dessa ansökningar starkt — från 2 p r o cent av samtliga vårdtagare i Östergötlands, Skaraborgs och Kopparbergs län till 12 procent i Gotlands län. Läkarna: 8 procent borde få annan vård

Läkarnas bedömning, som bör ha skett utan hänsyn till platstillgång o. d., ger till samlat resultat att 8 procent av ålderdomshemmens gäster borde vårdas på annat håll. De ca 3 000 personer det h ä r rör sig om fördelar sig i fråga om den önskvärda placeringen i stort sett som de för vilka ansökan ingivits om vård på annat håll. Nära 2 000 bedöms vara i behov av vård på sjukhem för långvarigt kroppssjuka. Ett 70-tal behövde lasarettsvård.

83 Enligt ålderdomshemsläkarnas mening borde 260 personer i stället vårdas på mentalsjukhus, 575 på mentalsjukhem. Av det totala antalet gäster på landets ålderdomshem borde enligt denna bedömning drygt två procent överföras till mentalsjukvården. 177 personer borde hänföras till andra särskilda anstalter. Vårdtagarnas fördelning efter behov av vård i annan form än ålderdomshem framgår n ä r m a r e av tab. 47. Stockholm, Göteborg och Malmö har inte medräknats, då fullständiga uppgifter saknas. Bakom riksgenomsnittet 8 procent ligger stora variationer för länen (tab. 29 och 30 i tabellbilagan). I Göteborgs och Bohus län med undantag för Göteborgs stad är siffran högst bland länen. Där anser läkarna 15 procent av alla som nu vistas på ålderdomshem böra vårdas annorstädes. För Göteborgs stad är motsvarande siffra exceptionellt hög, 38 procent. Sammanlagt för Göteborgs och Bohus län innebär detta 22 procent. I Södermanlands län bedöms 15 procent av vårdtagarna behöva annan vård, i Norrbottens län 14 procent, i Västernorrlands och Stockholms län 13. I Kristianstads län är siffran å andra sidan 3, i Kopparbergs län 4 procent. Tabell 47. Vårdtagare på ålderdomshem i behov av vård i annan form

Vårdform

Akutsjukhus. . . Sjukhem för långvarigt kroppssjuka. . . Mentalsjukhus . Mentalsjukhem Annan vårdinstitution Summa I % av samtliga vårdtagare . . . .

Antal vårdAntal vårdtatagare enl. lägare för vilka kares bedöansökan inmande i begetts hov av vård 51

995 203 128

1 812 256 483

2 768

4,0

7,8

De 531 hem, vid vilka finns gäster som enligt läkarens bedömning borde vårdas på annat håll, representerar 40 procent av landets ålderdomshem. Räknat efter platsantal utgör de ca 49 procent av ålderdomshemsvården. Omvänt skulle alltså 60 procent av hemmen — med 51 procent av platserna — inte ha några gäster som borde vårdas annorstädes. Vid bedömningen av denna fråga bör det observeras, att en del ålderdomshem kan erbjuda en adekvat vård även för vissa sjukdomsfall. De h a r särskilda sjukavdelningar eller sjukrum, de kan stå i sådan kontakt med landstingets sjukvård att flyttning mellan anstalter är obehövlig. För en del vårdtagare på ålderdomshem betalar landstinget vårdbidrag till kommunen — se härom i Bilaga G. Antalet vårdtagare för vilka bidrag utgick 1961 var sammanlagt 2 620 i länen och antalet vårddagar ca 600 000. Verksamheten var särskilt omfattande i Stockholms län, där bidrag utgick till 815 vårdtagare i 65 av de 76 hemmen. I sådana fall är det i hög grad en bedömningsfråga om patienter bör flyttas eller inte. Det finns för övrigt på långtidssjukhemmen patienter, som kan flytta till ålderdomshem. I de anförda uppgifterna är Stockholms stad inte företrädd. I Stockholm är huvudmannaskapet gemensamt, och inom socialvårdens r a m förekommer en viss differentiering. Dessa förhållanden gör det m i n d r e meningsfullt att ange ett visst antal vårdtagare som olämpligt placerade med avseende på vårdformen. Å a n d r a sidan är frånvaron av sifferuppgifter inte att uppfatta så, att de av Stockholms åldringar som är på ålderdomshem skulle genomgående få adekvat vård där de befinner sig. F ö r Göteborgs stad har lämnats uppgift om ett stort antal personer på ålderdomshem, som borde vårdas på a n d r a institutioner. Detta är ett tecken

84 på att stadens ålderdomshemsläkare anser, att åtskilliga vårdtagare borde tas om hand inom andra grenar av stadens vårdsystem, framför allt inom sjukvården. Högst 10 procent »felplacerade»

Uppgifterna om frekvensen av platsansökningar för ålderdomshemsgäster inom andra vårdformer samt om läkarnas bedömning av lämplig vårdform går tyvärr inte att renodla var för sig. En del kommuner h a r inkluderat den första gruppen i den andra, andra kommuner h a r i siffrorna för läkarnas bedömning tagit med endast dem för vilka ansökan om annan vård inte ingivits. Materialet synes därför inte tillåta en helt säker slutsats. En betryggande marginal för oklarheter i redovisningen kan dock anses föreligga, om undersökningen anges visa, att enligt vederbörande läkares bedömande högst 10 procent av vårdtagarna på landets ålderdomshem vid undersökningstillfället i april 1962 var i behov av vård i annan form. I första hand ansågs långtidssjukvård vara ett alternativ att föredra. Detta innebär, att mellan 2 000 och 2 500 ålderdomshemsgäster borde beredas plats inom vården för långvarigt kroppssjuka. För omkring 1 000 personer var mentalsjukvård behövlig, varav huvuddelen kunde vårdas vid mentalsjukhem. För ett par hundratal vårdtagare på ålderdomshem vore vård vid specialanstalter mer adekvat. En jämförelse mellan denna del av socialpolitiska kommitténs undersökning samt tidigare liknande undersökningar återfinnes i kap. 8. 8 procent sängliggande

Antalet varaktigt sängliggande gäster på ålderdomshemmen efterfrågades. För hela landet utom Stockholms stad föreligger uppgifter härom beträffande nära 800 ålderdomshem (tab. 29 och 30 i

tabellbilagan). I runt tal var 8 procent varaktigt sängliggande på ålderdomshemmen i april 1962. För nära hälften — ca 1 300 eller 46 procent — av de sängliggande uppgavs sjukdom vara orsaken. För ca 1 500 eller 54 procent h a r allmän åldersavtyning angivits som orsak. I detta sammanhang bör påpekas, att 700 av de 40 000 platserna på ålderdomshem är angivna som avdelningar för akutsjukvård. Ytterligare ca 1 200 platser, som i denna undersökning redovisats på ålderdomshemmen finns också med i medicinalstyrelsens sjukhusförteckning 1961. I vilken utsträckning de varaktigt sängliggande befinner sig på dessa avdelningar kan inte utläsas ur materialet. Vårdtagare med anpassningssvårigheter

Som framgår av tab. 31 (tabellbilagan) h a r det angivits, att drygt 2 500 vårdtagare, som vistas på 627 olika ålderdomshem, h a r anpassningssvårigheter. Av dessa h a r drygt hälften, nära 1 350 personer, hänförts till kategorin patologiskt åldrande (senil demens). Endogen psykos eller annan psykisk rubbning anges för 940. Under rubriken alkoholism återfinnes 278 personer. Det får förutsättas att anpassningssvårigheterna avser den miljö där vårdtagarna vistas. I den mån särskilda avdelningar eller ålderdomshem avdelats för vårdtagare med ett visst slag av sjukdom eller svaghet bör dessa fall inte ha tagits med i redovisningen. De fall som redovisats är väl spridda över landet. Vårdtagarna med anpassningssvårigheter utgör ca 7 procent av alla som är på ålderdomshem (tab. 30, tabellbilagan). I länen varierar andelen mellan 3 och 10 procent. För Göteborgs stad anges 24 procent. Det kan i detta sammanhang nämnas, att ett särskilt hem för vårdtagare

85 med anpassningssvårigheter drives av Kopparbergs läns landsting. I Skåne har kommunerna bildat ett speciellt vårdhemsförbund, som bl. a. driver ålderdomshem för alkoholmissbrukare. Läkarbesök

De flesta ålderdomshem får regelbundet besök av läkare enligt avtal (tab. 48). I två tredjedelar av fallen avser avtalet ett besök per månad, i övriga fall vanligen ett besök var eller varannan vecka. I ett mindre antal h e m kommer läkare endast på kallelse. Hemmen fördelade länsvis efter platsantal och avtal om läkarbesök redovisas i tab. 32 (tabeUbilagan). Nattlig tillsyn Inemot 40 procent av ålderdomshemmen har vakande nattvakt (tab. 33, tabellbilagan). De övriga h a r beredskapsnattvakt. Vakande nattvakt är vanligare ju större hemmet är, men även på stora ålderdomshem är den nattliga tillsynen i en del fall anförtrodd en beredskapsnattvakt. Fotvård och gymnastik

Vid ca 100 ålderdomshem, dvs. 8 procent av alla hem utanför storstäderna rapporteras särskilda anordningar för fotvård. Särskild personal finns för sådan vård på hälften av dessa. Tabell 48. Läkarbesök på ålderdomshemmen i länen (exkl. Stockholm, Göteborg och Malmö) Läkarbesök

Antal hem

0/

/o

En gång i veckan . . . En gång varannan vecka En gång i månaden eller mera sällan. . . Endast vid kallelse. . . Uppgift saknas

755 149 111

Summa

57 11 8 100

Tabell 49. Kulturella anordningar ålderdomshem Anordning Tillgång till dagstidningar o. d TV-apparat Regelbundna andaktsstunder Utflykter Centralradio Samarbete med bibliotek Sällskapsrum utöver dagrum

på.

Antal hem

% av samtliga

1210 1 178

91 89

1069 806 764

81 61 58

517 186 35

39 14 3

59 ålderdomshem redovisar särskilda anordningar för sjukgymnastik. Anordningar för annan gymnastik synes inte förekomma i nämnvärd utsträckning. Särskild personal för sjukgymnastik och annan gymnastik anlitas i de flesta fall.

Kulturella anordningar ni.m.

TV-apparater fanns i april 1962 i 89 procent av hemmen. Enligt socialstyrelsens statistik fanns TV i slutet av år 1960 i 84 procent av hemmen utanför storstäderna, där alla ålderdomshem redan då var försedda med TV. Förekomsten av olika kollektiva möjligheter till förströelse m. m. på de 1 327 ålderdomshemmen redovisas i tab. 49. Bland vårdtagarna på ålderdomshemmen utanför de tre storstäderna hade ca 7 800, dvs. 22 procent, egen radioapparat, 131 personer eller 0,4 procent hade egen TV. Ga 1 250 personer, dvs. 4 procent av dem, hade egen telefon. Frågan huruvida det inom ålderdomshemmet finns särskilda hobbyrum eller ej h a r besvarats beträffande 930 ålderdomshem. I 59 procent av dessa hem, dvs. drygt 40 procent av samtliga ålderdomshem, fanns särskilda hobbyrum.

86 Organiserad sysselsättnings- eller hobbyverksamhet uppges förekomma på drygt en fjärdedel av hemmen. Denna verksamhet står på 5 procent av samtliga hem öppen även för åldringar som bor utanför hemmet. Särskild arbetsterapeut anlitas på 17 procent av hemmen. För 182 hem, dvs. 14 procent av samtliga, redovisas sammanlagt 160 sysselsatta arbetsterapeuter, varav 51 även är verksamma inom öppen vård och 20 även på sjukvårdsanstalt. Sysselsättningssamariter redovisas för 4 procent av hemmen. Antalet sådana samariter uppges till 82.

göra som ersättare för föreståndarinnan. På hemmen med 51—60 platser finns heltidsanställd biträdande föreståndarinna i ca 80 procent av fallen. På hem med 41—50 platser är detta tal nära 70 procent. Hemmen med 31—40 platser h a r en heltidsanställd biträdande föreståndarinna i ungefär vart fjärde fall. Stundom finns en sådan befattningshavare även på mindre hem. Det inträffar någon gång att föreståndarpersonal tjänstgör på mer än ett hem i samma kommun.

Personal och utbildning Ca 10 800 anställda

Ålderdomshemmens personal uppgår totalt till ca 9 500 heltidsanställda och närmare 2 600 deltidsanställda. Personalen kan sammanlagt uppskattas motsvara 10 800 heltidsanställda. Personalkategorier och personaltäthet framgår av tab. 34 (tabellbilagan). Drygt 1 300 föreståndarinnor redovisas. Antalet biträdande föreståndarinnor anges till ca 400, varav 250 heltidsanställda. Ett drygt hundratal heltidsanställda sjuksköterskor finnes och ett 50-tal på deltid. Ca hälften av personalen är vårdbiträden. Av arbetsterapeuter finns ett 30-tal anställda på heltid och 139 på deltid. Personaltätheten är sådan, att det totalt går ungefär 3,5 vårdplatser per befattningshavare. I de olika länen varier a r detta tal mellan 3 och 4. Malmö stad redovisar en lägre personaltäthet, nämligen 4,5 platser per anställd. På tre fjärdedelar av de ålderdomshem, som har mer än 60 platser, finns en heltidsanställd biträdande föreståndarinna. De övriga hemmen i denna storleksgrupp h a r som regel en översköterska eller en annan legitimerad sjuksköterska, vilken jämväl torde tjänst-

Av ålderdomshemmens drygt 1 300 föreståndarinnor har något över 40 procent socialvårdsförbundets specialutbildning för uppgiften (tab. 35, tabellbilagan). 5 procent är legitimerade sjuksköterskor, 2,5 procent är diakonissor, 8 procent h a r hemvårdarinneutbildning. För drygt 40 procent av föreståndarinnorna anges annan utbildning för ålderdomshem eller övrig utbildning. I Jönköpings och Hallands län h a r relativt få föreståndarinnor — 22 procent — socialvårdsförbundets utbildning. I dessa län finnes ett förhållandevis stort antal små ålderdomshem. I Norrbotten har 75 procent av föreståndarinnorna detta slag av utbildning. 117 heltidsanställda biträdande föreståndarinnor har socialvårdsförbundets utbildning. Utbildning av föreståndarinnor genom socialvårdsförbundet h a r ägt r u m sedan 1908. Vid socialvårdsförbundets utbildningsinstitut, som är beläget i Stockholm, bedrivs undervisning kontinuerligt med intagning av elever 2 gånger om året. Minst 70 elever börjar varje år sin utbildning. Utbildningen sker enligt en kursplan, som fastställts av riksdagen 1952. Studierna är både teoretiska och praktiska och pågår un-

87 der 3 år. Den praktiska delen av studierna försiggår bl. a. såsom institutionspraktik. Utbildningen i sjukvård h a r under senare år getts ett ökat utrymme. Under den senaste 5-årsperioden (1959—1963) har 260 föreståndarinnor examinerats från förbundet, dvs. i medeltal 52 årligen. En viss avgång sker tydligen under studietiden. Under perioden h a r antalet examinerade ökat från 44 1959 till 55 1963. 1964 beräknar man att examinera 60 föreståndarinnor. Vid sidan av den ordinarie utbildningen h a r socialvårdsförbundet anordnat kompletteringskurser, den senaste 1960 — 6 1 . Vid denna kurs, som gav kompetens för föreståndarinnetjänst, examinerades 24 elever. Dessutom h a r förekommit — likaledes vid sidan av den ordinarie utbildningen — fortbildningskurser, som omfattar 6—12 dagar. Dessa kurser h a r varit avsedda för både föreståndarinnor med förbundets utbildning och föreståndarinnor utan denna utbildning. Kurserna h a r lämnat orientering om nya rön och erfarenheter på vårdområdet. Andelen föreståndarinnor med utbildning genom socialvårdsförbundet h a r ökat sedan föregående undersökningstillfällen. I mars 1948 (undersökning av socialstyrelsen) hade 430 av 1 360 (32 %) denna utbildning; i mars 1955 (1952 års åldringsvårdsutredning) var antalet 470 av 1 370 (34 % ) . Antalet föreståndarinnor har däremot under 15 år varit tämligen konstant. Av övriga föreståndarinnor hade ett 70-tal utbildning såsom legitimerad sjuksköterska och drygt 100 såsom hemvårdarinna. Hur stor den årliga tillströmningen från dessa grupper till föreståndarinneyrket är, kan inte exakt anges. Ca 30 föreståndarinnor h a r diakonissutbildning. Det rör sig alltså om ströfall, och man kan inte räkna med

att föreståndarinneyrket i nämnvärd mån rekryteras av diakonissor. Ca 570 föreståndarinnor h a r »annan utbildning för ålderdomshem» eller »övrig utbildning». De är alltså ungefär lika många som de som examinerats från socialvårdsförbundet. I flertalet av dessa fall måste fråga vara om personer som erhållit den angivna utbildningen genom arbete på ålderdomshem. I en del fall, särskilt i de sydligaste länen, avses med »annan utbildning för ålderdomshem » vår dsy sterutbildning genom Malmöhus läns vårdhemsförbund. Denna utbildning syftar visserligen inte till annat än kompetens såsom vårdbiträden. Det förekommer dock att vårdsystrar efter vunnen erfarenhet av arbete på ålderdomshem blir föreståndarinnor. Kurser för ca 30 deltagare anordnas av vårdhemsförbundet ungefär vartannat år. En faktor, som givetvis påverkar efterfrågan av utbildade föreståndarinnor till ålderdomshem, är den ökade avgången av föreståndarinnor, vilken i sin tur sammanhänger med att eleverna vid antagningen hos socialvårdsförbundet är mycket yngre än förr och i större omfattning gifter sig och slutar med förvärvsarbete. 1952 års åldringsvårdsutredning angav, att enligt en undersökning frän 1948 uppskattades antalet föreståndarinnor, som slutade av annan anledning än pensionering till ca 25 årligen. Senare h a r någon undersökning inte gjorts. Däremot finns vissa uppgifter från 1958 om föreståndarinnornas ålder. Ca 5 procent var under 30 år medan ungefär lika många kvarstod i tjänst efter 60 år, ca 60 procent var mellan 40 och 60 år. Av den heltidsanställda vårdbiträdespersonalen h a r ca 6 procent någon form av specialutbildning för sin uppgift utöver utbildning på arbetsplatsen. Specialutbildningen kan t. ex. bestå

88 av vårdhemsförbundets utbildning eller av utbildning såsom sjukvårdsbiträden. Vårdavgifter Kommitténs förfrågan rörande vårdavgifterna på hemmen har besvarats beträffande 1 190 ålderdomshem eller 90 procent av de 1 327 hemmen. På 836 hem, dvs. 70 procent av dem som lämnat uppgift, utgöres avgiften huvudsakligen av folkpensionsförmånerna minus stadgade s. k. fickpengar medan man på de övriga 354 hemmen tillämpar andra avgiftsnormer. Enligt socialstyrelsens statistik för 1960 betalade 84 procent av vårdtagarna i hela landet efter den s. k. folkpensionsprincipen. Utredning om platsbehov på ålderdomshem

En tredjedel av kommunerna meddelar att särskild utredning gjorts beträffande behovet av platser på ålderdomshem, 4 procent meddelar att utredning pågår medan 39 procent upplyser om att sådan utredning inte gjorts. Ålderdomshemsvårdens utbyggnad

De uppgifter som i det föregående redovisats ur socialpolitiska kommitténs undersökning avser april 1962. Sedan dess h a r omkring ett tusental nya vårdplatser tagits i bruk. Dessa redan färdiga samt pågående byggen, som blir färdiga under 1963 och i början av 1964 i n r y m m e r drygt 3 700 platser i 87 byggnadsprojekt över hela landet (tab. 36, tabellbilagan). Samtidigt som dessa nya platser tillkommer avvecklas ett antal äldre. Nettotillskottet beräknas till drygt 1 700 platser. Det synes rimligt att anta att inga andra än dessa byggen blir färdiga före våren 1964. Takten i utbyggnaden av ålderdomshemsvården skulle då f. n. vara sådan, att i genomsnitt 1 800 platser byggs per år och att nettotillskottet blir ca 800 platser. Detta in-

nebär en årlig ökning av det totala platsantalet med 2 procent. Enligt uppgifter från december månad 1962 kan det beräknas, att aktuella och planerade ålderdomshemsbyggen, som inte blir färdiga före våren 1964, inrymmer ca 9 500 platser, varav man kan räkna med att hälften kommer att representera ett nettotillskott. Med hänsyn till de senaste årens erfarenheter i fråga om tidsåtgången för projektering och färdigställande synes det realistiskt att anta, att i varje fall inte mer än de nu redovisade planerna kommer att förverkligas inom 4 å 5 år. Detta skulle innebära, att takten i utbyggnaden blir ungefär densamma som f. n. De pågående eller planerade nybyggena beräknas medföra, att man ersätter ca 40 procent av de kvarstående platserna i hem som togs i bruk före 1920 och omkring en fjärdedel av platserna från åren 1920—1939 (tab. 24, tabellbilagan i jämförelse med tab. 37, tabellbilagan). Detta innebär ett fullföljande av utvecklingen under senare år. Vid bedömningen av dessa siffror måste utbyggnaden av långtidssjukvården under senare år ihågkommas. De totala resurserna för sådan kvalificerad institutionsvård, som i första hand kommer åldringar till del, har i platser räknat ökat från 9 175 år 1950 till 19 600 år 1961 eller med i genomsnitt närmare 900 platser per år. Ytterligare åtgärder?

Frågan huruvida de vidtagna åtgärderna för tillgodoseende av behovet av platser på ålderdomshem är tillräckliga med hänsyn till befolkningsutvecklingen i kommunen h a r besvarats av 861 kommuner dvs. 84 procent av alla kommuner. Av dessa besvaras frågan med ja av 647 kommuner, motsvarande 63 procent av kommunerna, medan 214 kommuner, 21 procent, anser att så inte är fallet. Så-

Pensionärsrum 6*— 318191

i ålderdomshemmet vid Timmermansgatan

i Stockholm

Pensionärsrum

i Strömbackens ålderdomshem i Norrköping

Pensionårsrum

i ålderdomshemmet i Malungs kommun (Kopparbergs

län)

Från ålderdomshemmet vid Timmermansgatan,

i Stockholm

1 Från Hemmet för gamla i Enskede i Stockholm

89 som ytterligare åtgärder för att tillgodose detta behov meddelar 20 kommuner att utredning om platsbehovet på ålderdomshem skall göras. 98 kommuner anser att en utbyggnad av ålderdomshemsvården bör ske. 246 kommuner, dvs. 24 procent av alla, anser att ytterligare platser på ålderdomshem erfordras trots utbyggnad av pensionärshem, pensionärslägenheter och den öppna åldringsvården i övrigt. Om en utbyggnad av långtidssjukvården skulle komma till stånd anser å andra sidan 640 kommuner, 63 procent av alla kommuner, att behovet av platser på ålderdomshem kommer att minska. Frågan i vad mån planerna på en ev. ny kommunindelning påverkar utbyggnaden av antalet platser på ålderdomshem h a r berörts av hälften av kommunerna. Några meddelar att kommunsammanslagning ej är aktuell. 417 kommuner, dvs. ca 40 procent, meddelar att en ny kommunindelning inte medför någon inverkan på platsbehovet på ålderdomshem medan 57 kommuner anser att platsbehovet på ålderdomshemmet i kommunen kommer att öka i samband med en kommunsammanslagning.

hem, anordningar för fotvård på 19 hem och för hårvård på 6 hem. Beträffande 254 byggen meddelas att 85 anordnas i anslutning till tidigare ålderdomshem och att 18 ordnas i anslutning till pensionärshem. Beträffande 13 byggen meddelas att sjukavdelning bygges helt friliggande. Frågan angående personalplanering h a r besvarats rörande 160 ålderdomshem. På 41 av dessa hem planerar man att anställa sjuksköterska, på 78 hem arbetsterapeut, på 26 sjukgymnast och på 40 fotvårdsspecialist. Beträffande 67 hem meddelas att inga sådana befattningar avses att bli inrättade. För 248 byggen med 9 126 vårdplatser föreligger uppgifter om viss planering rörande pensionärsrummen. 90 procent av vårdplatserna skall finnas i enkelrum och de övriga i tvåpersonsrum. Beträffande 7 729 av de totalt planerade 8 668 pensionärsrummen meddelas att 83 procent kommer att utrustas med eget wc. För 262 byggen uppges att man vid planeringen haft samarbete med länsstyrelsen beträffande 190, med socialvårdskonsulenten beträffande 217, med socialstyrelsen beträffande 198 och med landstinget rörande 20.

De nya ålderdomshemmens utrustning

Enskilda ålderdomshem

Till kommittén har rapporterats 275 redan igångsatta eller planerade ålderdomshemsbyggen i hela landet (exkl. de tre storstäderna), varav en del färdigställts under 1962 efter april månad, en del var i gång vid årsskiftet 1962/63 och en del planeras att igångsättas senast 1965. Av dessa byggen avsåg 234 nyanordnade hem och de övriga tillbyggnader eller vissa ombyggnader. För 217 hem meddelas att sjukavdelning med sammanlagt 405 platser planeras på 47 hem, att hobbyrum planeras på 172 hem och läkarexpedition på 58 hem. Laboratorium planeras på 9

Kommittén har hos kommunerna även frågat huruvida enskilda ålderdomshem finns i kommunen. 38 kommuner, däribland Göteborg och Malmö, har lämnat uppgifter om enskilda ålderdomshem. De 38 kommunerna har redovisat 53 sådana hem med 1 314 platser. Som jämförelse kan nämnas att socialstyrelsen vid en undersökning avseende juni 1961 redovisat 135 sådana h e m med ca 3 000 platser belägna i 73 kommuner. Några av dessa hem kan ha varit nedlagda i april 1962. En av orsakerna till den stora skillnaden kan vidare vara att det många gånger är

90 oklart huruvida en enskild anstalt av ifrågavarande slag är att anse såsom sjukhem, vilo- och konvalescenthem eller enbart inackorderingshem för åldringar, jämförbart med kommunalt ålderdomshem. I socialstyrelsens undersökning finns upptagna 89 hem, därav 24 i Stockholms stad med ca 800 platser, som inte h a r redovisats i kommunundersökningen. I denna ingår å andra sidan 7 hem som ej återfinns i socialstyrelsens undersökning. Av de i kommunundersökningen redovisade 53 hemmen drivs 22 av stiftelser, 11 av olika föreningar, 9 av

frikyrkoförsamlingar, 4 av diakonissanstalter och 7 av privatpersoner. Uppgift om antal vårdtagare har lämnats för 49 hem. Sammanlagt redovisade dessa 1 124 personer som inackorderade i april 1962, vilket motsvarar en beläggning av 94 procent, dvs. densamma som på de kommunala ålderdomshemmen. Vårdtagarna på de enskilda ålderdomshemmen, som till oa tre fjärdedelar är kvinnor, är i genomsnitt något äldre än vårdtagarna på de kommunala ålderdomshemmen.

KAPITEL 7

Sjukvården

Sjukvården har en central ställning inom åldringsvården. Som belysts i kapitel 2 om befolkningsutvecklingen kan vi emotse en allt snabbare ökning av antalet åldringar i de högsta åldersgrupperna, vilka i regel företer en mera utbredd åldersskröplighet. Detta förhållande jämte ökningen i övrigt av antalet åldringar kommer att medföra ökade krav även på sjukvården. Ett viktigt led i kartläggningen av åldringarnas vårdbehov och vårdmöjligheter h a r därför varit att få material som belyser sjukvården för åldringar. 1. Kommitténs

undersökningar

Socialpolitiska kommitténs kartläggning av åldringsvården innefattar en inventering av antalet vårdplatser m. m. vid sjukvårdsinrättningar drivna av landsting, kommuner och enskilda, anstaltsundersökningen, med sikte främst på vården av åldringar. Vidare h a r gjorts en inventering av antalet patienter på sjukhus, sjukhem m. m., patientinventeringen. Båda undersökningarna avsåg förhållandena den 12 april 1962. Förlossningshem, barnbördsavdelningar samt vårdanstalter för psykiskt efterblivna togs inte med. Undersökningarna planerades i samråd med, bl. a., den av inrikesministern tillkallade 1961 års samarbetsgrupp för främjande av rationaliseringsåtgärder inom sjukvården m. m. En del uppgifter inhämtades på

grund av önskemål från andra intressenter än kommittén. I anstaltsundersökningen ombads huvudmännen lämna uppgift om samtliga sjukhus med undantag av förlossningshem och barnbördsavdelningar. För varje klinik eller avdelning begärdes uppgifter avseende det fastställda och det disponibla antalet vårdplatser, orsaken till skillnaden mellan fastställt och disponibelt platsantal samt beläggningen. Vidare frågades om beslutad utbyggnad: antal vårdplatser och platstillskott, år för färdigställandet, beräknad kostnad. Speciella anordningar för åldringar skulle beskrivas. Vidare skulle särskilda uppgifter lämnas om speciella anordningar för långvarigt kroppssjuka (kliniker eller avdelningar m. m.), beträffande sjukhem för långvarigt kroppssjuka samt om särskilda anordningar för rehabilitering (rehabiliteringskliniker etc.). I syfte att möjliggöra jämförelser mellan sjukhemmen och ålderdomshemmen begärdes ifråga om sjukhem för långvarigt kroppssjuka och sjukhem för lättskötta psykiskt sjuka detaljerade uppgifter om personal, anslutningen till lasarett, sjukhus e t c , läkarbesök, särskilda diagnostiserings- och behandlingsresurser — röntgen, laboratorier, fysikalisk terapi, sjukgymnastik, arbetsterapi — samt vårdavgift p e r dag. Beträffande patienter som fyllt 67 år gjordes förfrågan om orsaker till

92 avgången under år 1961, t. ex. utskrivning till akutsjukhus, ålderdomshem etc. Patientinventeringen avsåg att ge besked om hur många åldringar som vårdas på sjukhus och sjukhem av olika slag. Uppgifterna inhämtades enligt ett formulär för kroppssjukvården och ett för mentalsjukvården. Av intresse för socialpolitiska kommittén var i första hand att få uppgifter om åldringar och handikappade. En relativt detaljerad åldersfördelning begärdes med hänsyn till önskemål från andra intressenter. Patienter fyllda 40 år skulle fördelas på femårsklasser. Patienterna fördelades också efter kön. Uppgifter inhämtades vidare om huruvida den aktuella vårdformen kunde anses vara adekvat eller om någon annan vårdform kunde anses lämpligare för patienten. Man skulle t. ex. ange, om en patient på en medicinsk klinik borde vårdas i exempelvis sjukhem för långvarigt kroppssjuka. Dessa uppgifter skulle ge ett schematiskt begrepp om i vilken utsträckning patienter tog upp vårdplatser, som vid en annan organisation skulle kunna frigöras för annan typ av patienter. Samtidigt begärdes uppgift om antalet patienter, för vilka enligt vederbörande läkares uppfattning en placering på ålderdomshem vore lämplig ur medicinska och sociala synpunkter. Vissa uppgifter begärdes även om hur många patienter som från medicinska utgångspunkter bedömdes kunna skötas i öppen vård. För anstaltsundersökningen och patientinventeringen begärdes medverkan av landstingen, sjukvårdsstyrelserna i de landstingsfria städerna, övriga kommuner med egna sjukvårdsinrättningar samt förste provinsialläkarna och förste stadsläkarna beträffande enskilda sjukhem. En del kompletteringar h a r

gjorts med uppgifter från medicinalstyrelsens statistik beträffande allmän hälso- och sjukvård samt medicinalstyrelsens sjukhusförteckning 1961.

2. Sjukvårdens ning

platsantal

och belägg-

Staten driver vissa undervisningssjukhus, nämligen Karolinska sjukhuset, Serafimerlasarettet 1 och Akademiska sjukhuset i Uppsala, mentalsjukhusen utom de i Stockholm, Göteborg och Malmö, samt epilepsisjukhuset Vilhemsro vid Jönköping. Landstingen är huvudmän för lasarett, sjukstugor, sanatorier, epidemisjukhus, sjukhem för långvarigt kroppssjuka, sjukhem för lättskötta psykiskt sjuka, anstalter för psykiskt efterblivna samt konvalescenthem. De landstingsfria städerna är huvudmän för samma slags vårdanstalter som landstingen samt i fråga om Stockholm, Göteborg och Malmö även för mentalsjukhus. Kommuner som deltar i landsting driver i en del fall sjukhem för långvarigt kroppssjuka samt smärre kommunala mentalsjukhus. Föreningar, stiftelser o. d. förekommer såsom huvudmän för sjukhus av lasarettskaraktär samt för några specialsjukhus (barnsjukhus, reumatikersjukhus, ortopediska sjukhus, riksförsäkringsverkets sjukhus, epileptikerhem m. m.). Privata personer och företag slutligen driver enskilda sjukhem, epilepsisjukhus, epileptikerhem och anstalter för psykiskt efterblivna. Antalet vårdplatser inom den slutna vården utgjorde vid utgången av år 1950 sammanlagt 99 232, motsvarande 1 408 vårdplatser per 100 000 av folkmängden, på sammanlagt 996 sjukhus. Vårdplatsantalet hade till slutet av år 1 Både Karolinska sjukhuset och Serafimerlasarettet har i länsfördelningen i det föl jande hänförts till Stockholms stad.

93 1961 ökat med 21 procent till 119 609, motsvarande 1 586 vårdplatser per 100 000 av befolkningen. Utvecklingen belyses n ä r m a r e av tab. 50. Uppgifterna avser kroppssjukhus, mentalsjukhus, anstalter för psykiskt efterblivna samt anstalter för epileptiker. Fördelningen på olika sjukhustyper av vårdplatser m. m. år 1961 framgår av tab. 51. Utvecklingen inom de olika slutna vårdformer, som omfattas av kommitténs undersökningar, belyses i tab. 52. Om förhållandena 1950 tas som utgångspunkt ökade antalet vårdplatser perioden 1950—1961 inom kroppssjukvården (exklusive förlossningsvården) totalt med 20,8 procent och inom mentalsjukvården med 23,5 procent. Fördubblingen av platsantalet för

långvarigt kroppssjuka innefattar en ökning med ca 1 000 platser som är skenbar. Vissa sjukhem som fanns före 1960 men som dessförinnan inte betraktats som sjukvårdsanstalter har därefter redovisats som sådana. Den faktiska ökningen var ca 9 500 platser. Vårdplatser i länen

Vårdresurserna i de olika sjukvårdsområdena framgår av diagram 13. De största vårdresurserna inom den slutna kroppssjukvården, räknat per 100 000 av folkmängden, hade i stort sett de landstingsfria städerna. Vissa vårdplatser i dessa städer står dock till förfogande för kringliggande län. I fråga om landstingen redovisas de största resurserna för Uppsala län, Gotlands län, Västerbottens län och Kalmar

Tabell 50. Den slutna sjukvården

1950 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961

Vårdplatser (Fastställt antal)

Patienter i medeltal per dag

Beläggning

95 510 96 738 98 257 98 096 98 890 100 465 101 590

91 91 91 89 88 87 86

Patienter i medeltal per dag

Beläggning

den 31/12

i medeltal under året

570 203

70 971 33 765

70 248 33 353

54 904 32 803

78 98

13 834

13 576

12 932

95 Antal sjukhus

År

1950—1961

996 963 983 946 928 926 928 955

den 31/12

i medeltal under året

99 232 105 108 107 487 109 389 111 904 113 361 116 681 119 609

98 670 104 703 106 298 108 438 110 647 112 633 114 899 118 181

Tabell 51. Sjukvårdens

platsresurser

Vårdplatser Sjukhustyp

Mentalsjukhus Anstalter för psykiskt efterblivna Anstalter för epileptiker Summa

Antal sjukhus

%

%

1 039

119 609

118 181

101 590

94 Tabell 52. Olika vårdformers utveckling

1950—1961 1959

1961 Per Fastställt Fastställt Per Fastställt Per 100 000 antal 100 000 antal antal 100 0003 vårdplat- av folk- vårdplat- av folk- vårdplat- av folk-:mängden ser mängden ser ser mängdenn

Vårdform

Kroppssjukvård: Lasarettsvård o. d Lungsjukvård Epidemivård Vård av långvarigt kropps-

31 351 8 546 5 131

445 121 73

9 175 Summa

54 203

Mentalsjukvård: Psykiatriska lasarettskliniker Mentalsjukhus Sjukhem för lättskötta m. fl.

698 24 022 4 206

Summa Sammanlagt

36 040 6 130 3 601

482 82 48

16 141

10 340 60

1 313 26 738 6 018

28 926

34 069

35 722

83 129

95 981

1 284

101 215

norra. Riksmedeltalet är 941 vårdplatser per 100 000 invånare. Uppsala och Gotlands län samt de fyra största städerna når över siffran 1 000, medan flertalet landsting ligger mellan 750 och 850. Att Stockholms län h a r ett så lågt tal som 652 och Göteborgs och Bohus län det näst lägsta med 704 får bedömas även mot bakgrunden av att dessa läns invånare h a r viss tillgång till sjukhusvård i Stockholm och Göteborg. I diagram 13 belyses även antalet vårdplatser per 100 000 av folkmängden inom vården för långvarigt kroppssjuka. Långtidssjukvården är med denna beräkningsmetod mest utbyggd i Stockholms stad, Gotlands län, Norrköpings stad, Hälsingborgs stad samt i Uppsala län, Örebro län och i Kalmar läns n o r r a landstingsområde. Beläggningen Inkomna uppgifter om antalet vårdplatser inom olika vårdområden, varvid räknats med antalet disponibla

37 446 5 014 3 432

496 66 46

19 601

65 493

18 357 81

1 693 27 286 6 743

22 363 89

platser enligt anstaltsundersökningeBn, h a r i några fall kompletterats med sifffror ur medicinalstyrelsens sjukhusföirteckning. I tab. 53 belyses beläggninigen med ledning av det antal patienteer på de redovisade sjukvårdsinrättningairna (kliniker, avdelningar e t c ) , s o m uppgivits vid patientinventeringen. Fcör riket i sin helhet är beläggningen m y c ket nära 100 procent inom långtidisvården och mentalvården. Fördelninigen av redovisade vårdplatser etc. ppå län m. m. framgår av tab. 38 och tab. 151 i tabellbilagan. I tabellerna har inite medtagits de drygt 1 100 vårdplatscer som redovisats vid konvalescenthenn m. m. Det fastställda antalet vårdplatscer ligger något högre än det disponiblia. Enligt erhållna uppgifter var i fråtga om akutsjukvården n ä r a 5 procent jav vårdplatserna inte disponibla, i l å n g tidssjukvården och i mentalsjukvården (statens ej inräknad) ca 1 procemt inte disponibla. Som orsak h a r redco-

95 Diagram

13. Vårdplatserna inom den slutna kroppssjukvården per 100 000 fördelade på sjukvårdsområden vid slutet av 1961

invånare

Antal vårdplatser 1.500[J Övrig kroppssjukvörd |J Vård av långvarigt kroppssjuka

.000-

500—

B C D E F G H n H 5 I K L M N O P R S T U W X y Z A G B D

Tabell 53. Beläggningen

Vårdform

i vissa

A ENMMH 0G X6

vårdformer

Antal disponibla vårdplatser enl. undersökningarna

Antal patienter den 12/4 1962

Beläggning %

Kroppssjukvård 41597

36 424

87 Vården av långvarigt kroppssjuka

19 213

18 389

96 Summa

60 810

54 813

90 Mentalsjukvård Mentalsjukhus och psyk. lasarettskliniker Sjukhem för lättskötta psykiskt sjuka

30 732

30 135

6 067

5 964

98 Summa

36 799

36 099

98 Sammanlagt

97 609

90 912

96 Tabell 54. Patientfördelning

efter

huvudmän Procentuell fördelning

Antal patienter Vårdform

Akut k r o p p s s j u k v å r d . . . Vården av långvarigt kroppssjuka

Summa

Stat, Komlandsting mun 34 519

Summia

100»

8 1 16

100 100' 100'

100»

Summa

36 424

18 389 30 135 5 964

69 99 82

90 912

12 705 29 886 4 906

4 167 104

1517 249 954

82 016

4 271

4 625

visats ombyggnad och personalbrist m. m. Av patienterna vårdades sammanlagt 82 000 på vårdinstitutioner drivna av stat, landsting eller landstingsfria städer, drygt 4 000 på sjukhem o. d. drivna av kommuner, som tillhörde landsting, och knappt 5 000 på enskilda sjukvårdsanstalter. Patienterna fördelar sig på vårdform och huvudmän på sätt framgår av tab. 54. 3. Sjukhuspatienternas

Enskild

Enskild

åldersfördelning

38 procent åldringar på sjukhusen

Antalet i patientinventeringen redovisade patienter bortsett från ca 1 100 patienter på konvalescenthem, uppgick till nära 91 000. Av dessa var ca 35 000 dvs. 38 procent, i åldern 67 år och däröver. På lasarett och mentalsjukhus var drygt fjärdedelen åldringar. Inom långtidssjukvården för kroppssjuka utgjorde de 80 procent. Patienterna fördelade sig på olika vårdformer enligt tab. 55. Av de 36 400 patienterna inom den akuta kroppssjukvården — av vilka 9 500 var i åldern 67 år och däröver — vårdades 31 000 på lasarett, 1 300 på sjukstugor, 2 300 på sanatorier samt 1900 på a n d r a sjukhus (tab. 39, tabellbilagan). Av de 9 500 patienterna i åldern 67 — w år vårdades 9 189 på sjukvårdsin-

Stat, Komlandsting mun

rättning driven av staten, landstinggsfria städer eller landsting. En tredjjedel av dem var intagna på medicinsfcka kliniker och ca 30 procent på kiruurgiska kliniker. Fördelningen på olilka vårdformer framgår av tab. 56. Näärmare uppgifter beträffande medicirnska och kirurgiska kliniker, allmämna avdelningar vid odelade lasarett saimt sjukstugor lämnas i tab. 40, 41 och 42 i tabellbilagan. Övervägande antalet p a t i e n t e r i i åldern 67—w år vårdas på imedicinsska och kirurgiska kliniker. Rälknat på i åldersfördelningen den 1 november 19t)60 skulle ca 4 promille av hela anfallet personer i angiven ålder i riket vaira intagna som patienter på medicinisk klinik och lika många promille p å lkirurgisk klinik. Även på andra kliniker är en sttor del av patienterna åldringar. En Hi&Yz Tabell 56. Åldringar fördelade på lasaj-etttskliniker m. m. Antal patienter i åldern 67—w år

%

Medicinska kliniker... Kirurgiska kliniker... Allm. avd. vid odelade lasarett och sjukstugor Sanatorier Övriga

2 968 2 746

3.'3 3(0

1118 581 1776

1S2 (6 1<9

Summa

10(0

Vårdform

97 Tabell 55. Åldringar bland Antal redovisade patienter

Vårdform

Kroppssjukmården Lasarett, sjukstugor o. d "Vården av långvarigt kroppssjuka Summa Mentalsjukvården Mentalsjukhus och

36 424

sjukhuspatienterna Därav i åldern 67—w år Antal

%

9 534

26 H8 389

14 511

x

54 813

24 045

30 135

8 207

psykiat-

Sjukhem för lättskötta kiskt sjuka

psy5 964

2 265

38 Summa

36 099

10 472

29 Sammanlagt

90 912

34 517

1 Här ingår 258 patienter, som inte redovisats efter ålder. Åldringarnas andel har beräknats på nettotalet. 10 av de 258 patienterna har uppgetts vara över 67 år. mare fördelning av antalet patienter i åldern 67—w år på olika specialkliniker lämnas i tab. 57. i

4,6 procent av alla åldringar på sjukhus De redovisade patienterna utgör sammanlagt 1,2 procent av befolkningen enligt folkräkningen den 1 november 1960. Av alla i åldern 67 år och högre

redovisades 4,6 procent som patienter i patientinventeringen (3,9 procent på statens och landstingens institutioner och 0,7 procent på kommunala och enskilda) . Andelen patienter på statens och landstingens institutioner i olika åldr a r i procent av samtliga personer i resp. åldersgrupp framgår av tab. 58.

Tabell 57. Patienter fördelade på lasarettskliniker Antal redovisade patienter

Vårdform

m. m.

Därav i åldern 67—w år Antal

%

Thoraxkliniker Ortopediska kliniker Radioterapeutiska kliniker. . . Urologiska kliniker Endokrinologiska k l i n i k e r . . . . Allergikliniker Radiologiska kliniker Röntgenterapeutiska kliniker.

2 059 1230 760 562 899 455 293 138 136 263 214 1 105 286 145 17 32 52 24

136 124 281 138 230 103 6 7 15 30 24 228 85 51

7 10 37 25 26 23 2 5 11 11 11 21 30 35

8 19 13

25 36 54

Summa

8 670

17 Kvinnokliniker Oronkliniker ögonkliniker Hudkliniker Infektionskliniker Lungkliniker Plastikkirurgiska kliniker . . . .

7—318191

98 Diagram

14. Antalet

i patientinventeringen redovisade patienter däröver, fördelade på vårdformer

i åldern 40 år och

55-59

»5-89

Antal 3.500

3.000 —

2.500-

2.000—

1.500-

1.000-

500—

, DL 40-44

45-49

50-54

Kroppssjukvård

60-64

65-69

75-79

80-84

90-94

95-

h

Mentalsjukvård

[ J Patienter i akutvård

fl

[jjj Patienter i långtidsvård

Patienter pfi sjukhus fl

Patienter på sjukhem

Patientfördelning efter ålder Hur alla patienter procentuellt fördelar sig på olika åldersgrupper och inom skilda vårdformer framgår av tab. 59. Fördelningen av samtliga patienter Tabell 58.

70-74

Antalet oatienter

i

vid statens och landstingens institutioner efter ålder framgår av tab. 60 samt diagram lk. Om man antar att de äldre patienterna är bosatta inom det sjukvårds-

procent av samtliga

personer

i resp .

åldersgrupp

Ålder Vårdform

Akut k r o p p s s j u k v å r d . . . . Vården av långvarigt kroppssjuka Mentalsjukhus Mentalsjukhem Summa

—14

15—39

40—49

50—59

60—64

65—66

67—w

0,21

0,26

0,42

0,60

0,85

1,07

1,23

0,01

0,01 0,22 0,01

0,04 0,47 0,06

0,10 0,65 0,11

0,21 0,84 0,18

0,34 0,90 0,21

1,30 1,09 0,24

0,22

0,50

0,99

1,46

2,08

2,52

3,86

99 Diagram 15. Antalet patienter fyllda 67 år inom kroppssjukvården liga personer i åldersgruppen, länsvis

i promille av samt-

% 60-

50-

40-

30-

20-

B C D E F G H I

K L M N O P R S T U W X y Z A C B D

A

0 M H

_J Intagna för IflngtidsvåYd H Intagna po akutsjukhus

område där de vårdas, kan man schematiskt belysa vissa olikheter mellan olika områden. Antagandet är inte helt realistiskt, då åtskilliga patienter vårdas utom sitt län, och slutsatser måste därför dras med försiktighet. De inom kroppssjukvården redovisade patienterna i åldern 67 år och högre har emellertid i tab. 43 (tabellbilagan) fördelats på de olika sjukvårdsområdena samt på akutvård och långtidsvård. Antalet patienter i olika åldrar h a r där satts i relation till samtliga personer i åldersgruppen inom resp. sjukvårds-

område enligt folkräkningen den 1 november 1960. Fördelningen redovisas även i diagram 15. I hela riket utgjorde de redovisade patienterna inom akutvården sammanlagt 13 promille och inom långtidsvården 19 promille av samtliga personer i åldern 67 år och högre. Variationer^ na mellan sjukvårdsområdena ligger i fråga om akutvården mellan lägst 9 och högst 20 promille. Relationstalet ligger mellan 9 och 12 i 17 områden och mellan 13 och 15 i 6 områden. Det högsta förekommande relationsta-

100 Tabell 59. Samtliga patienter, procentuell fördelning efter ålder Under 67—69 70—74 75—79 80—84 85—89 90—w år år år år år år 67 år

Vårdform Akut kroppssjukvård stat, landsting etc enskilda Vården av långvarigt kroppssjuka stat, landsting etc kommunala enskilda Mentals] ukvår d mentalsjukhus (stat, landsting etc.) mentalsjukhem, landsting . . . kommunala enskilda Samtliga vårdformer Summa patienter i % av ålders-

Tabell

73 82

6 4

8 5

7 4

4 3

2 2

23 11 17

7 5 4

15 12 11

20 20 19

19 25 23

11 18 17

5 9 9

100 100 100

73 64 36 63

6 7 3 5

7 9 19 11

4 6 13 8

2 3 10 3

1 3 1

100 100 100 100

8 10 16 9 9

0,8

2,8

3,4

5,1

7,0

10,0

14,0

1,2

60. Samtliga

patienters

— 1 år 2—14 » 15—39 » 40—44 » 45—49 » 50—54 » 55—59 » 60—64 » 65—66 » 67—69 » 70—74 » 75—79 » 80—84 » 85—89 » 90—94 » 95— » Summa

Akutvård

Mentalsjukvård

Långtidsvård

Antal

°//o

Antal

1011 2 524 6 534 2 196 2 337 2 798 3 063 3 375 1492 1 886 2 938 2 330 1403 515 108 9

3 7 19 6 7 8 9 10 4 5 9 7 4 2

— —

17 33 223 165 256 367 582 841 478 920 1 931 2 514 2 382 1398 488 110

34 519

12 705

let, 20 promille, redovisas för Västerbottens län» I fråga om långtidsvården ligger relationstalet för 10 områden mellan 10 och 15 promille samt för 11 områden mellan 16 och 20 promille. Ovanför promilletalet 20 återfinnes Uppsala län, Örebro län, Norrbottens län samt de

100 100

åldersfördelning

Kroppssj ukvård Åldersgrupper

Summa

Sjukhem

Sjukhus

°//o

Antal

°//o

— 2 1 2 3 5 7 4 7 15 20 19 11 4 1

179 5 582 2 225 2 783 3 117 3 258 3 333 1 253 1 633 2 352 2 095 1 292 632 126 26

1 19 7 9 10 11 11 4 6 8 7 4 2

— —

8 369 254 380 478 623 701 296 368 499 459 303 137 29 2

29 886

4 906

Antal

/o

_ — 8 5 8 10 13 14 6 7 10 9 6 3 1

— 100

landstingsfria städerna (utom Gävle). För Uppsala län är siffran 36 promille. Den höga siffran för Stockholms stad (37 promille) torde få bedömas mot bakgrunden av de särskilda förhållanden som råder i fråga om sjukhusvårdens och åldringsvårdens organisation i Stockholm samt förekomsten av många

101 Diagram 16. Antalet patienter fyllda 67 år i procent av samtliga patienter inom vården av långvarigt kroppssjuka i resp. sjukvårdsområde

% 100-

90-

nn

80-^

70-

n

nr

n

" i i

i

60-

50-

I 40-

30-E

I I

20-

I

i

I l

i

\Q-.

* B C D E F G H

n

H

s

l

1 .llil i ni llilll

K L M N O P R 5 T U W X V Z A C B D

patienter från andra områden på sjukhusen i staden. I fråga om mentalsjukvården kan liknande beräkningar inte göras med hänsyn till mentalsjukvårdens organisation. 4. Särskilda vården

uppgifter

i

om

långtidssjuk-

För långtidssjukvården finns vid lasarett särskilda kliniker eller avdelningar för långvarigt kroppssjuka. Sådana avdelningar finns även vid sjukstugor samt vid sanatorier och epidemivårdsanstalter. Vidare finns särskilda sjukhem för långvarigt kroppssjuka.

A

O

A\

H

Huvudman för den största delen av verksamheten är landstingen. Kommunerna driver genom socialnämnderna i vissa fall sjukhem. Vidare förekommer en del enskilda sjukhem för långvarigt kroppssjuka. Totala fastställda antalet vårdplatser för vård av långvarigt kroppssjuka, som redovisats i undersökningarna, uppgår till 19 362, av vilka 19 213 var disponibla (tab. H, tabellbilagan). Vårdplatsantalet fördelat på olika vårdformer och huvudmän framgår av tab. 61 (se även tab. 38, tabellbilagan). Av de inom långtidsvården redovisa* de patienterna var, som tidigare nämnts^

102 80 procent i åldern 67 år och högre. Efter sjukhustyp och ålder fördelade sig patienterna på sätt som framgår av tab. 62. Närmare uppgifter beträffande fördelningen på sjukvårdsområden m. m. återfinnes i tab. 45 (tabellbilagan). Antalet patienter fyllda 67 år och däröver inom långtidssjukvården i relation till samtliga patienter varierar mellan de olika sjukvårdsområdena från lägst 68 procent (Västerbottens län) till högst 89 procent (Uppsala l ä n ) . Landstingsfria städer redovisar en högre andel åldringar inom långtidsvården än sjukvårdsområdena i allmänhet. Variationerna framgår närmare av diagram 16.

Långtidsvårdens relativa omfattning Antalet vårdplatser för långvarigt kroppssjuka varierar starkt mellan sjukvårdsområdena. I förhållande till hela befolkningen utgör enligt kommitténs undersökning antalet vårdplatser i hela riket 2,6 promille (tab. 44, tabellbilagan). För landstingen är detta tal lägst i Västerbottens län, nämligen 1,2 promille, och högst i Uppsala län med 2,9 promille. För Stockholms stad uppgår relationstalet till 4,2 promille, om vårdplatser på sjukhem i socialnämndens regi medräknas, och 1,1 promille om socialnämndens platser frånräknas. För Göteborg är talet 2,6 promille, för Malmö 2,7 samt för Hälsingborg 2,9 promille.

Olikheter i långtidsvårdens organisation

Åldersfördelning i långtidsvården

Organisationen för långtidsvården växlar i de olika sjukvårdsområdena. I följande områden redovisades särskilda lasarettskliniker för vården av långvarigt kroppssjuka. Siffrorna anger platsantal.

I patientinventeringen redovisades, som tidigare framgått, sammanlagt 12 705 långvarigt kroppssjuka patienter inom landstingens och de landstingsfria städernas långtidsvård (socialnämndernas sjukhem och enskilda sjukhem ej medr ä k n a d e ) . Hur dessa patienter fördelar sig på olika vårdformer och efter ålder framgår av tab. 63. Det framgår av tabellen att patienterna på sjukhemmen var äldre än på kliniker och sjukstugor. På sjukhemmen var 37 procent av patienterna 80 år och däröver, på kliniker och sjukstugor 32 procent. Åldersfördelningen belyses närmare i diagram 18. Patienternas fördelning på sjukvårdsområden, åldersgrupper och sjukhustyper redovisas i tab. 46 och 47 i tabellbilagan.

Stockholms län Östergötlands län Älvsborgs län Värmlands län Örebro län Stockholms stad Göteborg Malmö

50 88 60 100 75 247 1 005 233 Summa 1 858

I flertalet sjukvårdsområden finns lasarettsavdelningar för långvarigt kroppssjuka. I några sjukvårdsområden finns vårdplatser för långvarigt kroppssjuka endast vid sjukhem, nämligen i Gotlands, Kristianstads, Malmöhus och Västmanlands sjukvårdsområden. Antalet vårdplatser m. m. inom långtidsvården redovisas n ä r m a r e i tab. 44 och 45 i tabellbilagan. Variationerna i fråga om sjukvårdsorganisationen inom de olika landstingsområdena belyses i diagram 17.

Intagningsförfarande

I fråga om landstingens och de landstingsfria städernas sjukvård inhämtades i anstaltsundersökningen vissa uppgifter beträffande intagningsförfarandet vid kliniker och sjukhem för lång-

103 Diagram 17. Patienter på landstingens institutioner för långvarigt kroppssjuka*fördelade på sjukvårdsområden och sjukhustyper Antol patienter .000

B

C D

E

F. G Hn Hs I

K L M N O P R S T U W X y Z A C U D

A O M H

Tabell 61. Vården av långvarigt kroppssjuka: platsantal och beläggning Vårdplatsantal Huvudman och vårdform

Beläggning

Fastställt

Disponibelt

Antal patienter

I % av disp. platser

Landstingen (städer utom landsting): kliniker el. avd. vid lasarett avd. vid sjukstugor sjukhem

4 345 949 8 142

4 244 950 8 107

3 981 887 7 837

94 93 97

Summa

13 436

13 301

12 705

96 Sjukhem i socialnämnds regi etc. . . Enskilda sjukhem

4 296 1 630

4 330 1 582

4 167 1 517

96 96

Summa

5 926

5 912

5 684

96 Totalt

19 362

19 213

18 389

104 Diagram 18. Patienter på institutioner för långvarigt kroppssjuka, grupper

fördelade på ålders-

Antal patienter

Tabell 62. Långtidsvårdens

patienter; andelen

åldringar

Därav i åldern 67 år Huvudman och vårdform

Antal redovisade patienter

Antal

I % av samtliga patienter

3 981 887 7 837

2 985 658 6 100

75 74 78

12 705

9 743

77 J

3 479 1 299

89 86

4 778

14 521

80 Landsting m. fl.: klinik el. avd. vid lasarett. . sjukhem Summa Sjukhem drivna av nämnd Enskilda sjukhem

social-

Summa Sammanlagt 1

J

4167 1517

5 684

Häri ingår 258 patienter, som inte redovisats efter ålder. Åldringarnas andel har beräknats på nettotalet.

Tabell 63. Patienternas åldersfördelning i långtidsvården Kliniker o. d.

Sjukstugor

Sjukhem

Summa

Åldersgrupp Antal

°/ /o

Antal

/o

Antal

°/ /o

Antal

%

under 67 år 67—69 » 70—74 » 75—79 »> 80—84 » 85—89 »> 90—94 » 95— i

996 311 632 790 672 390 150 40

25 8 16 20 17 10 4 1

229 74 128 173 169 70 38 6

26 8 14 20 19 8 4 1

1 737 535 1 171 1 551 1 541 938 300 64

22 7 15 20 20 12 4 1

2 962 920 1 931 2 514 2 382 1 398 488 110

23 7 15 20 19 11 4 1

Summa

3 981

7 837

12 705

varigt kroppssjuka samt vid geriatrisk klinik. På fråga om varje sjukvårdsanstalt för sig beslöt om intagning, svarade 11 landsting ja och 16 nej. Intagningen var samordnad för vissa sjukvårdsanstalter inom 11 landstingskommuner. Intagningen var centraliserad till en särskild intagningscentral omfattande hela sjukvårdsområdet inom 15 landsting. Utöver nämnda anordningar hade inom 4 landsting särskilda åtgärder vidtagits för en samordning mellan akutsjukvård och vården av långvarigt kroppssjuka.

4 167 patienter intagna. Beträffande 258 av dessa har någon detaljerad åldersredovisning inte lämnats. Av de återstående 3 909 var 3 469 eller 89 procent i åldern 67 år och högre. Patienterna fördelade sig efter åldersgrupper enligt tab. 64. En närmare fördelning på sjukvårdsområden och åldersgrupper lämnas i tab. 48 (tabellbilagan). Av patienterna var över hälften i åldern 80 år och däröver. På landstingens sjukhem var motsvarande tal i genomsnitt ca 35 procent.

Kommunala sjukhem

Enskilda sjukhem

Uppgifter begärdes särskilt beträffande sådana sjukhem för långvarigt kroppssjuka, som drives av kommuner huvudsakligen genom socialnämnderna och oftast i anslutning till ålderdomshem. En del av kommunerna redovisade de av dem drivna sjukhemmen i kommunundersökningen som avdelningar till ålderdomshem. Några angav direkt, att de inte ansåg det vara fråga om sjukhem utan om avdelning av ålderdomshem. Som särskilda sjukhem redovisades 61 hem med ett fastställt platsantal av 4 296 men med 4 330 disponibla platser. Enligt patientinventeringen fanns, såsom framgått ovan, på dessa sjukhem

Liknande uppgifter som i fråga om de kommunala hemmen inhämtades genom förste provinsialläkare och förste stadsläkare beträffande de enskilda Tabell 64. Kommunala sjukhem, ternas åldersfördelning Åldersgrupp

Antal patienter

patien-

0/

/o

Under 67 år . . 67—69 år 70—74 » 75—79 » 80—84 » 85—89 » 90—94 »> 95— »>

440 155 483 798 963 712 303 55

11 4 12 21 25 18 8 1

Summa

3 909

106 sjukhemmen. Antalet redovisade hem uppgår till 69 med ett fastställt platsantal av 1 803, av vilka 1 763 uppgavs vara disponibla. Fullständiga uppgifter har inte inkommit från alla hem. I patientinventeringen redovisades fullständiga uppgifter för 63 enskilda sjukhem med 1 517 patienter, av vilka 1 299 var i åldern 67 år och högre (fastställt platsantal: 1 630; disponibelt 1 582). Dessa fördelade sig på åldersgrupper enligt tab. 65. Närmare uppgifter beträffande fördelningen på sjukvårdsområden och åldersgrupper återfinnes i tab. 49 (tabellbilagan). Även på de enskilda sjukhemmen var hälften av patienterna i åldern 80 år och högre. Andelen patienter under 67 år var något större på de enskilda hemmen än på de kommunala.

Tabell 65. Enskilda sjukhem, patienternas åldersfördelning Åldersgrupp

Antal patienter

/o

Under 67 år . . 67—69 år 70—74 » 75—79 » 80—84 » 85—89 » 90—94 » 95— »

218 57 171 301 355 276 118 21

14 4 11 20 24 18 8 1

Summa

akutsjukhus, men endast 5 procent hade mer än en mil till läkare. Av landstingens sjukhem hade 3 (2 i Blekinge och 1 i Västernorrlands län) mer än 5 mil till akutsjukhus. 69 sjukhem hade 1—5 mil till akutsjukhus. Läkarbesök vid sjukhem

Sjukhemmens läge med hänsyn till lasarett

I fråga om alla sjukhem för långvarigt kroppssjuka inhämtades i anstaltsundersökningen vissa uppgifter beträffande deras anslutning till lasarett, avstånd till närmaste akutsjukhus, personal, personalkategorier och personaltäthet, läkarbesök, särskilda diagnostiserings- och behandlingsresurser m. m. Syftet härmed var bl. a. att få material för en jämförelse med ålderdomshemmen. Svarsfrekvensen på olika punkter är något varierande. Av landstingens 182 sjukhem för långvarigt kroppssjuka var 16 att anse som avdelning av lasarett. 60 var belägna på samma ort som lasarett men ej anslutna till dessa, övriga 106 sjukhem (58 %) var helt fristående, belägna på annan ort än lasarett och ej anslutna till sjukhus. Av de 61 kommunala hemmen var 53 anslutna till ålderdomshem och 8 helt fristående. Något över en tredjedel av sjukhemmen hade mer än en mil till närmaste

Uppgifterna om läkarbesök skulle lämnas beträffande sjukhem som inte hade tjänst som heltids- eller deltidsanställd läkare på personalstaten. Heltidsanställd läkare förekom vid 15 landstingshem och deltidsanställd vid 118. 2 kommunala och 6 enskilda sjukhem redovisar också heltidsanställd läkare. I fråga om läkarbesök lämnades uppgifter beträffande 236 hem enligt tab. 66. Sjukhemmens utrustning

I fråga om förekomsten av särskilda diagnostiserings- och behandlingsresurser framkom uppgifter beträffande 175 landstingshem, 55 kommunala och 69 enskilda hem (tab. 67). Vårdavgifter vid sjukhem

Når det gäller vårdavgifterna tillämpar landstingens sjukhem i allmänhet låga avgifter. Av 182 redovisade hem uppger 178 vårdavgift som understiger 6 kronor per dag. En viss differentie-

107 Tabell 66. Läkarbesök

vid sjukhem

Landstingens

Kommunala

Antal

/o

Antal

/o

Antal

/o

Antal

/o

16 19 43 46 1

13 15 34 37 1

3 3 4 31 3 2

7 7 9 67 7 4

3 6 2 21 11 6 16

5 9 3 33 17 9 24

22 28 49 98 15 8 16

9 12 21 42 6 3 7

100 Enskilda

Sammanlagt

Läkarbesök

Dagligen Varannan dag Två gånger per vecka En gång per vecka En gång varannan vecka En gång per månad el. mera sällan Vid kallelse Summa Totala antalet hem

61 Tabell 67. Sjukhemmens Diagnostiserings- och behandlingsresurser

Laboratorium Röntgen Fvsikalisk terapi Sjukgymnastik Arbetsterapi

medicinska

Landstingens sjukhem

utrustning

Kommunala sjukhem

Enskilda sjukhem

Samtliga sjukhem

med

utan

med

utan

med

utan

med

utan

62 54 54 152 110

113 121 121 23 65

16 1 10 28 29

39 54 45 27 26

14 3 8 29 12

55 66 61 40 57

92 58 72 209 151

207 241 227 90 148

Antal som svarat

55 Totala antalet hem

ring förekommer på sina håll. Några sjukhem har dels en avgift på högst 6 kronor, dels en eller flera högre avgiftsklasser, t. ex. för enskilda r u m och eventuellt med hänsyn till patientens inkomstförhållanden. Sålunda uppger 3 hem vårdavgifter på 6—10 kronor, 14 hem avgifter på 10—15 kronor, 7 hem avgifter på 15—20 kronor samt 8 hem en vårdavgift på mellan 20 och 30 kronor. Vid 28 hem redovisas differentierade vårdavgifter. Vid de kommunala sjukhemmen — totalt 61 hem — tillämpas i 16 fall samma avgiftssättning som vid ålderdomshemmen, alltså folkpensionen minskad med det av Kungl. Maj:t fastställda beloppet (s. k. fickpengar). 36 h e m uppger avgifter p å högst 10 kronor per

69 fi9

299 312

dag. Vid 5 hem uttas vårdavgiften efter inkomst. Den lägsta redovisade avgiften — bortsett från ett hem, där avgiftsfrihet kan förekomma — uppgår till 3 kronor och den högsta avgiften till 25: 45 kronor per dygn. Vid de enskilda sjukhemmen varierar avgifterna mellan lägst 3 kronor och högst 65 kronor per dygn. 33 av de 47 hem, som redovisat avgifterna, uppger avgifter överstigande 20 kronor per dag, därav 7 hem över 50 kronor om dagen. I fråga om de kommunala och enskilda sjukhemmen inhämtades i anstaltsundersökningen vissa uppgifter om vem som betalade vårdavgiften, patienten själv, myndighet etc. Uppgifter lämnades beträffande 1 943 patienter på kom-

108 Tabell

68. Vårdavgift

Vårdavgiften betalades

1) Helt av a) patienten b) socialnämnden på patientens hemort c) landstinget (eller motsvarande) 2) Delvis av patienten a) delvis av s o c i a l n ä m n d e n . . . . b) delvis av landstinget c) delvis av socialnämnden och landstinget (eller motsvarande) 3) Delvis av landstinget, delvis av socialnämnden Summa

på vissa sjukhem

efter

betalningssätt

Kommunala sjukhem, patienter

Enskilda sjukhem, patienter

Samtliga sjukhem, patienter

Antal

Antal

/o

Antal

/o

/o

1 422

2 308

7 25

206 594

6 17

8 91 194

5 10

115 400

1 943

m u n a l a s j u k h e m o c h 1 581 p a t i e n t e r p å enskilda sjukhem. Patienterna fördelade sig i i f r å g a v a r a n d e h ä n s e e n d e e n l i g t tab. 68. Av s a m m a n s t ä l l n i n g e n f r a m g å r , a t t p a t i e n t e n själv i 65 p r o c e n t a v fallen helt betalar vårdavgiften. I 6 procent av fallen, h u v u d s a k l i g e n v i d d e e n skilda sjukhemmen, bekostas vården h e l t av s o c i a l n ä m n d e n e l l e r l a n d s t i n g e t . I 29 p r o c e n t av fallen b e t a l a s v å r d a v giften d e l v i s av p a t i e n t e n , d e l v i s av l a n d s t i n g e t e l l e r s o c i a l n ä m n d e n eller bådadera. Sjukhemmens personal I anstaltsundersökningen inhämtades även uppgifter beträffande personal vid s j u k h e m m e n för l å n g v a r i g t k r o p p s s j u k a . F ö r s a m m a n l a g t 298 s j u k h e m m e d I I 165 f a s t s t ä l l d a v å r d p l a t s e r r e d o v i s a d e s 5 093 h e l t i d s a n s t ä l l d a o c h 1 355 d e l t i d s a n s t ä l l d a s a m t 551 b e f a t t n i n g s havare, som sjukhem hade gemensamt m e d a n d r a i n r ä t t n i n g a r . R ä k n a s delt i d s a n s t ä l l d g o d t y c k l i g t s o m Va o c h gem e n s a m b e f a t t n i n g s h a v a r e s o m V3, g å r i g e n o m s n i t t 1,9 v å r d p l a t s e r p e r b e f a t t -

1 581

197 20 100

3 524

n i n g s h a v a r e . M o t s v a r a n d e tal b l i r för l a n d s t i n g e n s s j u k h e m 1,8, för d e k o m m u n a l a 1,9 o c h för d e e n s k i l d a 2,0 vårdplatser per befattningshavare. Fördelningen på olika personalkategorier — heltids- och deltidsanställda samt med a n n a n institution gemensam person a l — f r a m g å r a v tab. 50 ( t a b e l l b i l a gan). R e l a t i v t sett f ö r e k o m m e r d e n s t ö r s t a v å r d p e r s o n a l e n p å l a n d s t i n g e n s sjukh e m , d ä r 73 p r o c e n t a v b e f a t t n i n g s h a varna är sjuksköterskor, sjukvårdsbiträden etc. P å de k o m m u n a l a h e m m e n u p p g å r v å r d p e r s o n a l e n till 67 p r o c e n t o c h p å d e e n s k i l d a s j u k h e m m e n till 58 p r o c e n t . A n t a l e t h e l t i d s a n s t ä l l d a sjuksköterskor var på landstingens sjukhem 666, m o t s v a r a n d e 11 p a t i e n t e r p e r s k ö t e r s k a , p å d e k o m m u n a l a 98, d v s . 19 p a t i e n t e r p e r sköterska, och på de ens k i l d a 85, d v s . 20 p a t i e n t e r p e r s k ö terska. V i d s j u k h e m m e n f a n n s a n s t ä l l d a 39 s j u k g y m n a s t e r p å h e l t i d , 138 p å d e l t i d s a m t 16, s o m v a r g e m e n s a m m a m e d andra inrättningar. Antalet patienter per (omräknat) heltidsanställd sjuk-

109 gymnast uppgick till ca 100 i genomsnitt för samtliga sjukhem (96 för landstingens, 137 för kommunala och 75 för enskilda). Antalet arbetsterapeuter, sysselsättningssamariter etc. uppgick till sammanlagt 22 heltidsanställda, 75 deltidsanställda och 34 gemensamma med andra inrättningar. Antalet patienter per sådan befattningshavare (omräknat på heltid) uppgick till 157 (154 för landstingens, 112 för kommunala och 345 för enskilda sjukhem).

om landstingsanstalterna hade däremot 21 procent och ifråga om de enskilda 47 procent av patienterna utskrivits för vård i eget eller anhörigs hem. Antalet under året avlidna är relativt sett störst på de kommunala hemmen. Flyttningen till ålderdomshem var något större bland patienterna på de kommunala hemmen (10 % av de redovisade patienterna) än på de övriga sjukhemmen (5 % ) .

Geriatriska kliniker I kommitténs undersökningar ingår en geriatrisk klinik, nämligen vid Södersjukhuset i Stockholm. Vid kliniken fanns 60 disponibla vårdplatser med 59 patienter. Av dessa var 23 eller 39 procent under 67 år. Patienternas åldersfördelning framgår av tablån överst på sid. 110. I undersökningen har vidare redovisats en rehabiliteringsklinik i Borås, med 30 vårdplatser och 31 inneliggande patienter, varav 3 åldringar, samt en nyöppnad sådan klinik i Göteborg med 34 vårdplatser och 9 inneliggande patienter, alla i åldersgrupperna 2—49 år.

Patientomsättningen F ö r att belysa omsättningen av patienter på sjukhemmen inhämtades i anstaltsundersökningen uppgifter beträffande avgången år 1961 av patienter som fyllt 67 år. Av uppgifterna synes framgå att nära 10 000 patienter avgick under året. Av dessa hade 5 620 eller 58 procent avlidit under året. I övrigt fördelade sig patienterna enligt tab. 69. Av sammanställningen synes framgå i h u r hög grad de kommunala sjukhemmen påminner om ålderdomshem. Endast några få patienter har utskrivits till eget eller anhörigs hem. I fråga Tabell 69. Sjukhemmens

Utskrivna till:

patientomsättning

Landstingens sjukhem Patienter

Kommunala sjukhem Patienter

Antal

Antal

Akutsjukhus 474 Annat sjukhem etc. för långvarigt kroppssjuka 232 Mentalsjukhus o. d 79 Ålderdomshem 328 Eget eller anhörigs hem 1520 Annan vårdanstalt 49 Antal under året avlidna 4 427 Summa 7 109 Totalt antal patienter 12 april 1962 i åldern 67—w år 6100

/o

°//o

Enskilda sjukhem Patienter Antal

Samtliga sjukhem Patienter

0/

Antal

/o

/o

3 1 5 21 1 62

34 15 121 3 207 770

3 1 10 17 66

91 23 74 653 32 423

7 2 5 47 2 30

357 117 523 2176 288 5 620

4 1 5 23 3 58

9 693

3 479

—

10 878

110 45—49 50—54 55—59 60—64 65—66 67—69 70—74 75—79 80—84 85—89 90—

år » » s» » » » » » » »

Antal patienter 1 2 5 9 6 4 9 11 7 5 — Summa 59

5. Närmare vården

uppgifter

om

mentalsjuk-

I anstaltsundersökningen redovisades, som framgått av det föregående, 36 799 vårdplatser inom mentalsjukvården. Av dessa fanns 30 732 platser disponibla på lasarett och mentalsjukhus samt 6 067 på sjukhem. Vårdplatsernas fördelning efter sjukhusform samt beläggning och åldersfördelning framgår av tab. 70 samt av tab. 51 (tabellbilagan). Ett 100-tal vårdplatser vid sjukvårdsinrättningar i primärkommunal regi h a r inräknats bland de enskilda. I fråga om vårdplatsantal och patienter vid psykiatriska lasarettskliniker samt sjukhem för lättskötta psykiskt sjuka, driv-

na av landsting och landstingsfria städer, hänvisas till tab. 52 (tabellbilagan). Av de personer i åldern 67 år och högre, som vårdades inom mentalsjukvården, var 78 procent intagna på mentalsjukhus eller lasarettsklinik. Av de övriga vårdades de flesta på landstingens sjukhem för lättskötta psykiskt sjuka. Antalet patienter i angiven ålder inom mentalsjukvården uppgick enligt patientinventeringen till nära 1,4 procent av samtliga personer i denna åldersgrupp i riket — alltså till ungefär samma andel som i akutvården inom kroppssjukvården (1,3 % ) . Något över 1 procent av åldringarna i landet vårdades på mentalsjukhus. Fördelningen av de äldre patienterna på olika åldersgrupper har framgått av den föregående redovisningen för hela sjukvården. Fördelningen av åldringarna på sjukhustyper redovisas i tab. 71. Av sammanställningen framgår, att sjukhemmen genomsnittligt h a r äldre patienter än mentalsjukhusen. Även beträffande sjukhemmen för mentalt sjuka har vissa uppgifter inhämtats rörande behandlingsresurser, personal m. m. Av 76 sjukhem i landstings regi var 23 belägna på samma ort som lasarett men ej anslutna till detta.

Tabell 70. Mentalsjukvårdens Vårdform

Psykiatriska lasarettskliniker Mentalsjukhus: stat och landsting etc kommunala, enskilda Sjukhem: landsting etc kommunala, enskilda Summa

platser och beläggning

Disponibelt vårdplatsantal

Antal patienter

Beläggning /o

Patienter 67—w år Antal

%

28 917 271

28 421 249

98 92

8 096 51

28 20

4 943 1 124

4 906 1 058

99 94

1797 468

36 44

36 799

36 099

10 472

Ill Tabell

71. Mentalsjukvården,

Åldersgrupp

Under 67 år 67—69 » 70—74 » 75—79 » 80—84 » 85—89 » 90—94 » 95— » Summa

patienternas

åldersfördelning efter

sjukhustyp

Mentalsjukhus (stat och landsting)

Sjukhem (landsting etc.)

Sjukhem (kommunala och enskilda)

Antal

/o

Antal

/o

Antal

/o

21730 1 633 2 352 2 095 1292 632 126 26

73 6 8 7 4 2

3 109 368 499 459 303 137

63 8 10 9 6 3

788 62 130 153 103 51

60 5 10 11 8 4

} »

29 886

4 906

*1307

|

Inkl. 249 patienter på mentalsjukhus. Tabell 72. Läkarbesök Landstingens Läkarbesök

Daaligen E n gång varannan v e c k a . . . En gång var 3:e v e c k a . . . . En gång per månad el. mera Summa Totala antalet hem

vid

mentalsjukhem Kommunala och enskilda 0/

Sammanlagt Antal

/o

5 1 32 42 5

4 1 27 35 4

Antal

0/

1 1 20 30 1

2 2 32 48 2

12 12 4

21 21 7

/o

76 De övriga 53 var helt fristående och belägna på annan ort än lasarett. Nära hälften av sjukhemmen ligger längre än 5 mil från mentalsjukhus. Beträffande sådana mentalsjukhem, som inte hade tjänst som heltids- eller deltidsanställd läkare på personalstaten, skulle uppgifter lämnas i fråga om läkarbesök. Enligt de lämnade uppgifterna besöktes sjukhemmen av läkare enligt tab. 72. Av sjukhemmen för långvarigt kroppssjuka hade 42 procent besök av läkare minst två gånger per vecka, av mentalsjukhemmen endast 5 procent. Särskilda diagnostiserings- och be-

Antal

/o

handlingsresurser finns enligt de lämnade uppgifterna inte på de av landsting drivna hemmen. I fråga om de enskilda hemmen h a r uppgivits att laboratorium fanns på två hem, röntgen på ett, fysikalisk terapi på ett och arbetsterapi på 12 hem. Antalet vårdplatser per befattningshavare, varvid deltidsanställda omräknats, synes i genomsnitt för samtliga hem vara 3,5 — på landstingens hem 3,6 och på d e enskilda 3,0 (tab. 53, tabellbilagan). De enskilda hemmen synes ha en större personaltäthet än landstingshemmen. Frekvensen av sjukvårdsutbildad personal är dock avse-

112 Tabell 73. Enskilda mentalsjukhem: avgift efter betalningssätt

vård-

Patienter Vårdavgiften betalades

Helt av patienten Helt av socialnämnden på patientens h e m o r t . Helt av l a n d s t i n g e t . . . . Delvis av patienten a) delvis av socialnämnd . . . b) » » landstinget. . . . c) i » socialnämnden och landstinget Summa

Antal

/o

341 56

37 6

16 Uppgifter om patientomsättningen vid mentalsjukhemmen ger vid handen, att drygt en tredjedel av patienterna under året avgår från hemmen. Orsakerna till avgången anges i tab. 74. Uppgifter om avgången under 1961 av patienter fyllda 67 år lämnades rörande omkring en tredjedel av samtliga patienter på sådana hem.

6. »Adekvat

5 916

värt högre på landstingens hem än på de enskilda. Uppgifter inhämtades även beträffande vårdavgifterna på mentalsjukhemmen. Av de 71 (av totalt 76) landstingshem, som redovisade avgifterna, uppgav 67 vårdavgifter som understeg 6 kronor och 12 hem vårdavgifter på 6—10 kronor. Vid 8 hem tillämpades differentierad avgift. På de enskilda hemmen varierade vårdavgiften mellan lägst 7 kronor och högst 75 kronor. Av 54 enskilda mentalsjukhem (bland totalt 57) som redovisat avgifterna uppger 39 hem 10—20 kronor, 15 linn 20—30 kronor och 8 hem avgifter överstigande 30 kronor per dag. Differentierad avgift har uppgivits i 8 fall. Beträffande patienter på de enskilda sjukhemmen har uppgifter om vem som betalade avgifterna sammanställts i tab. 73. I 44 procent av fallen betalade socialnämnden helt eller delvis vårdavgiften. Landstingen var inkopplade i 22 procent av fallen. Något mer än en tredjedel av patienterna betalade hela vårdavgiften själva.

vårdform?»

I samband med patientinventeringen begärdes uppgifter om vilken vårdform, som vore den mest adekvata för den händelse vårdresurser funnes. Syftet var att få en uppfattning om hur läget bedömdes i fråga om sjukvårdsresursernas utnyttjande, främst i vad mån långvarigt kroppssjuka upptog plats på t. ex. en medicinsk klinik därför att plats inte fanns på avdelning eller sjukhem för långvarigt kroppssjuka. Även om uppgifterna måste bedömas mycket försiktigt ansågs det av värde att få en belysning av hur man på lakar- och sjukhushåll ser på differentieringen och situationen i övrigt inom sjukvården i olika sjukvårdsområden. I många fall har inte uppgivits några patienter som ansågs vara felplacerade ur vårdsynpunkt. Tages endast hänsyn till kliniker och avdelningar beträffande vilka fullständiga uppgifter synes ha lämnats, kan resultatet för kroppssjukvården sammanfattas såsom skett i tab. 75. Liknande undersökningar som företagits tidigare har antytt att på medicinska kliniker 15—25 procent och på kirurgiska kliniker 10—15 procent av patienterna enligt läkares bedömande borde ha annan vårdform. Enligt de inkomna uppgifterna skulle sammanlagt 953 patienter, varav 527 (55 %) i åldern 67 år och högre, på

113 Tabell

74. Mentalsjukhemmens Landstingens sjukhem Patienter

Utskrivna till:

Antal

0/

patientomsättning Enskilda sjukhem Patienter

Samtliga sjukhem Patienter

Antal

/o

Antal

/o

/o

53 144 48 11 10 73 200

10 27 9 2 2 13 37

16 48 37 16 15 128 63

5 15 11 5 5 39 20

69 192 85 27 25 201 263

8 22 10 3 3 23 31

Summa

100 Totalt antal patienter 12 april 1962 i åldern 67—w år

1797 Annat mentalsjukhem Annan vårdanstalt Eget eller anhörigs hem

Tabell

...

75. Svar

2 265

468 på frågor

om »adekvat

vårdform»

Patienter som vårdades på Kirurgisk klinik

Medicinsk klinik Antal

Antal

/o

°//o

Andra kliniker o. odelade lasarett Antal

°/

Summa Antal

O' /O

/o

Vårdformen adekvat 4 313 Patienter som borde ha vårdats på klinik för långvarigt kropps343 sjuka 108 rehabiliteringsavdelning sjukhem för långvarigt kropps248 sjuka 68 konvalescenthem 160 öppen vård Summa Andel »ej adekvat v å r d f o r m » . . . .

5 240

82,3

88,0

85,4

9 467

85,0

6,5 2,1

172 80

3,6 1,7

57 22

4,8 1,9

572 210

5,1 1,9

4,7 1,3 3,1

123 114 82

2,6 2,4 1,7

43 39 12

3,6 3,3 1,0

414 221 254

3,7 2,0 2,3

100,0

4 715

100,0

100,0

11138 100,0

14,6

15,0

17,7

lasarettskliniker och lasarettsavdelningar v a r a i b e h o v av v å r d p å lasarettsk l i n i k för l å n g v a r i g t k r o p p s s j u k a . 995 p a t i e n t e r , v a r a v 655 (66 %) å l d r i n g a r skulle v a r a i b e h o v av v å r d p å sjukh e m för l å n g v a r i g t k r o p p s s j u k a . Å a n d ra sidan förekommer även i n o m långt i d s v å r d e n e n v i s s g r a d a v »ej a d e k v a t » placering, enligt de l ä m n a d e uppgiftern a t o t a l t u p p g å e n d e t i l l 11 p r o c e n t . D e n s t ö r s t a g r u p p e n (3 % ) u t g ö r e s a v patienter som b o r d e v å r d a s p å sjuk8—318191

12,0

h e m för l å n g v a r i g t k r o p p s s j u k a m e n s o m å t e r f i n n e s i a n d r a a n s t a l t e r för långtidsvård. I samband med patientinventeringen efterfrågades vidare, h u r många patienter som u r m e d i c i n s k o c h social synp u n k t lämpligen skulle k u n n a v å r d a s p å å l d e r d o m s h e m . Enligt de l ä m n a d e u p p g i f t e r n a s k u l l e s a m m a n l a g t c a 1 200 patienter inom kroppssjukvården kunn a v å r d a s p å å l d e r d o m s h e m . Av dessa v a r e m e l l e r t i d 163 u n d e r 67 å r , d e

114 Tabell 76. Sjukhuspatienter inom kroppssjukvården som »kunde vårdas på ålderdomshem» Åldersgrupper —39 år 40—44 » 45—49 » 50—54 » 55—59 » 60—64 > 65—66 » 67—69 » 70—74 » 75—79 » 80—84 » 85—89 » 90—94 » 95— » Summa

Antal patienter

0/

/o

14 15 26 59 38 75 187 277 271 171 43 11

1 1 2 5 3 6 16 23 23 14 4 1

1 198

yngsta var inte fyllda 40 år. Ifrågavar a n d e patienter fördelade sig på åldersgrupper på sätt framgår av tab. 76. Största antalet patienter redovisas i åldersgrupperna 75—79 år och 80—84 år. Patienter förekommer även i de allra högsta åldersgrupperna. Av ifrågavarande patienter fanns 592 eller nära hälften på sjukhem för långvarigt kroppssjuka och 151 (13 %) på lasarettskliniker för sådana sjuka. På övriga lasarettskliniker redovisades 279 (23 %) och på sjukstugor 93 (8 % ) . Av dessa sammanlagt drygt 1 000 patienter inom kroppssjukvården i åldern 67 år och högre, för vilka placering p å ålderdomshem angavs vara lämplig ur medicinsk och social synpunkt, fanns 538 (52 %) på sjukhem för långvarigt kroppssjuka och 135 (13 %) p å lasarettskliniker för långvarigt kroppssjuka samt 209 (20 %) p å övriga lasarettskliniker. I patientinventeringen efterfrågades även h u r många patienter, som skulle kunna vårdas i hemmen a) med daglig tillsyn av sjuksköterska och regelb u n d n a läkarbesök, b) med tillsyn av

sjuksköterska men utan regelbunden tillsyn av läkare eller c) i annan öppen sjukvård, ev. i förening med hjälp av hemvårdarinna e. d. Ett relativt sett obetydligt antal patienter redovisades i detta sammanhang. I fråga om patienter på lasarettskliniker och sjukhem för långvarigt kroppssjuka uppgavs beträffande sammanlagt 368 patienter av totalt 18 389, att de borde vårdas inom mentalsjukvården. Av dessa var 288 fyllda 67 år. Enligt de beträffande patienterna inom mentalsjukvården lämnade uppgifterna ansågs somatisk vård vara adekvat vårdform för sammanlagt 517 (1,4 % av samtliga patienter i mentalvården motsvarande 11 % av de felplacerade). Av dessa borde nära hälften erhålla vård på lasarettsklinik för långvarigt kroppssjuka och något mer än en tredjedel vård på sjukhem för långvarigt kroppssjuka. Behovet av en omplacering inom mentalsjukvårdens ram var enligt de inkomna uppgifterna relativt stort. Ca 2 600 (9 %) av patienterna på mentalsjukhusen ansågs lämpligen kunna vårdas på mentalsjukhem. För 554 (1,5 %) av patienterna inom mentalsjukvården angavs psykiatrisk klinik som adekvat vårdform. Närmare 1 000 patienter (ca 3 %) skulle kunna vårdas i hemmen i hemsjukvård, i kontrollerad familjevård eller i konvalescentvård (efterbehandling m. m . ) . Enligt de lämnade uppgifterna skulle sammanlagt 782 patienter inom mentalsjukvården (663 på mentalsjukhus och 119 på mentalsjukhem) ur medicinska och sociala synpunkter kunna vårdas på ålderdomshem. Av dessa var 489 (425 på mentalsjukhus och 64 på mentalsjukhem) i åldern 67—w år. Åldersfördelningen framgår n ä r m a r e av tab. 77. Av de redovisade patienterna är således 37 procent under 67 år.

115 Tabell 77. Mentalsjukvårdspatienter som »kunde vårdas på ålderdomshem» Mentalsjukhus

Mentalsjukhem

Antal

/o

Antal

%

Antal

/o

4 15 13 26 58 82 40 70 131 109 80 24 10 1

1 2 2 4 9 12 6 10 20 16 12 4 2

2 2 11 7 10 15 8 10 22 8 10 9 5

2 2 9 6 8 13 7 8 18 7 8 8 4

6 17 24 33 68 97 48 80 153 117 90 33 15 1

1 2 3 4 9 12 6 10 20 15 12 4 2

100 Åldersgrupp

—39 år 40—44 t 45—49 t 50—54 i 55_59 i 60—64 »> 65—66 » 67—69 » 70—74 » 75_79 » 80—84 » 85—89 » 90—94 » 95— » Summa

Sammanlagt

KAPITEL 8

Vårdmöjligheter och vårdbehov Sammanfattning

Socialpolitiska kommitténs uppgift med avseende på åldringsvården kan sägas vara trefaldig: 1) att kartlägga den nuvarande situationen i fråga om vårdbehov och vårdmöjligheter; 2) att pröva i vad mån de riktlinjer för åldringsvården, som statsmakterna drog upp 1957, h a r följts; samt 3) att komma med förslag till de förändringar som kommittén finner påkallade. Den föreliggande redogörelsen avser främst att tillgodose de båda förstnämnda deluppgifterna, dvs. att beskriva dagens läge i ljuset av 1957 års uttalanden. 1. Åldringsvårdens

innehåll och syfte

Åldringsvården, sådan den numera bedrives, kan sägas ha tre huvudfunktioner. Samhällets omvårdnad om åld= ringarna syftar till att bereda dem alla 1) ekonomisk självständighet, 2) en bra bostad, och 3) god personlig omvårdnad. Till den personliga vården kan räknas dels service av olika slag, som underlättar den vanliga livsföringen, dels kvalificerad vård för dem som inte kan reda sig själva. Som en särskild uppgift för åldringsvården kan räknas anordningar för sysselsättning, kulturell verksamhet, rekreation o. d. Försörjningsfunktionen har gradvis överflyttats p å det allmänna försäkringssystemet, och detta har skett för

och kommentar

alla åldringar. Uppgiften att bereda bostäder ligger nu som en allmän förpliktelse på kommunerna, vilka h a r att planera och vid behov ta initiativ till produktion av bostäder åt alla åldringar, varvid staten på olika sätt bistår. Vårdfunktionen är utvecklad till ett nät av vård- och serviceåtgärder, där sjukvård och annan kvalificerad institutionsvård främst ligger på landstingen och staten som huvudmän, medan organisationen av social omvårdnad i ålderdomshem och de enskilda hemmen liksom den s. k. öppna verksamheten i övrigt vilar på kommunerna. En kortfattad redogörelse för organisationen av åldringsvården i de landstingsfria städerna, där man har gemensam huvudman för hela åldringsvården, redovisas i Bilaga II. Utvecklingen kan schematiskt illustreras med bilden av en nutida gäst på ett ålderdomshem, som själv betalar för bostad och vård med sin pension och deltar i sysselsättning efter förmåga och lust. Understödstagaren ä r borta — men inte rätten till omvårdnad och behovet av service. Utanför anstaltsvårdens ram har det allmänna ett växande ansvar för att möta stigande förväntningar om goda bostäder, god service och god vård, som den åldrade medborgaren gör anspråk på och i växande omfattning kan betala för. 1957 ärs riktlinjer kan måhända koncentreras i följande formuleringar:

117 Hemvård i första hand, vårdhem d ä r så är nödvändigt. Differentierad vård med inriktning på hälsans bevarande och sjukdomarnas botande. Ålderdomshem av hög standard, som vid behov kan bereda »god hemsjukvård». Utbyggd öppen vård och service. Kommunal frihet att organisera vården, nära samarbete med landstingen i fråga om nödvändiga inslag av sjukvård i den kommunala verksamheten. Frivilliga krafters medverkan uppmuntras och stödjes. Mot bakgrunden av denna beskrivning skall den föreliggande undersökningen sammanfattas. 2. Utvecklingen

sedan 1950-talets

början

Med hjälp av fortlöpande statistik och allmänt kända förhållanden kan vissa drag i det senaste årtiondets utveckling för åldringarnas del tecknas. I en del avseenden sker det i allmänna ordalag, därför att preciseringar antingen inte är möjliga eller är oväsentliga för framställningen. Åldringarna, varmed h ä r avses de f. n. ca 800 000 personer som fyllt 67 år, h a r sedan 1950 ökat med nära 200 000 eller i genomsnitt ca 16 000 personer per år. Deras andel av totalbefolkningen steg från 8,6 procent till 10,3 procent 1962. Mellan 1950 och 1960 ökade hela antalet åldringar med 25 procent. De av åldringarna som fyllt 80 å r ökade under 1950-talet från 107 000 till 139 000, dvs. med 30 procent. Den genomsnittliga återstående livslängden vid 67 år beräknades 1950 till 13 år. År 1960 beräknades den genomsnittliga återstående livslängden vid 67 år till 12,40 år för män och 13,78 år för kvinnor.

Genom sin mindre rörlighet och de yngres flyttning har åldringarna kommit att utgöra en växande andel av befolkningen särskilt i glesbygderna. Barnens bortflyttning h a r ökat behovet av en genom samhället organiserad service för åldringarnas allmänna livsföring och för deras vård i sådana lägen då de inte kan reda sig själva.

Ekonomi: Folkpensionen viktigast

För flertalet åldringar har folkpensionen under 1950-talet varit den enda eller den dominerande inkomsten. Deras ekonomiska situation h a r förbättrats på samma sätt som pensionerna. Andra inkomster än pension, i första h a n d inkomster av förvärvsarbete, synes inte ha spelat någon väsentligt växande roll för åldringarna som grupp. Totalt h a r andelen förvärvsarbetande bland åldringarna minskat under 1950-talet. Detta är, som folkräkningarna visar, en följd av att jordbrukarna blir färre i alla åldrar. Antalet förvärvsarbetande löntagare har ökat. I och med att de f. d. löntagarna blir relativt fler bland åldringarna får pensionerna en jämförelsevis större betydelse som försörjningskälla. Flertalet löntagare var under 1950-talet inte berättigade till någon pension av större ekonomisk betydelse utöver folkpensionen. Folkpensionen, inberäknat det inkomstprövade bostadstillägg som ca hälften av pensionärerna uppbär, h a r visat sig tillräcklig för att göra åldringarna som grupp relativt oberoende av socialhjälp. Socialpolitiska kommitténs socialhjälpsundersökning 1959 visade, att folkpensionärer uppbar socialhjälp endast i undantagsfall och i jämförelsevis långt färre fall än befolkningen i övrigt. I förhållande till vad som gällde före 1940-talets folkpensions-

118 reformer h a r folkpensionärerna nästan försvunnit ur socialhjälpen.

Bostaden: Åldringarna blir konkurrenskraftiga

De kommunala bostadstilläggen till sådana folkpensionärer, som saknar eller har endast mindre inkomster vid sidan om pensionen, täcker för en avsevärd del av pensionärerna •—• och detta gäller främst i större städer — hela eller större delen av bostadskostnaden. 1 kommuner där maximibeloppet för bostadstillägget ligger vid 1 000 kronor eller mer bor omkring hälften av befolkningen. För många pensionärer har också de särskilda subventionerna till pensionärsbostäder medverkat till att göra det möjligt för dem att efterfråga moderna bostäder. Hyresregleringen har verkat i samma riktning. Även om inga siffror kan anföras torde det inte bestridas, att åldringarna i växande utsträckning kunnat uppträda som konkurrenter med andra konsumenter på bostadsmarknaden. Åldringar är i stort sett mindre flyttningsbenägna än yngre. De disponerar i allmänhet en egen bostad och kan betala för den även som pensionärer. Detta kan i ett bristläge på bostadsmarknaden beskrivas som en fördel. Men de lägenheter som åldringarna faktiskt disponer a r är i många fall av låg kvalitet. Den allmänna förbättringen av bostädernas standard, sådan den registrerats genom jämförelser mellan bostadsräkningarna 1960 och 1945, h a r rimligen också kommit många av dem till del som nu är åldringar. Liksom i fråga om befolkningen i övrigt bor fler åldringar i väl utrustade bostäder nu än för ett antal år sedan. Hela ökningen av antalet hushåll mellan 1945 och 1960 var en halv miljon. Av denna ökning föll 210 000 eller 42 procent på hushåll med bostadsförestån-

dare i åldern 65 år och högre. Men baksidan av denna utveckling är, att en växande andel av åldringarna måste försöka reda sig själva vid skötseln av bostäderna och i den personliga livsföringen. Hushållssprängningen och utflyttningen från landsbygden ökar successivt behovet av hjälp av utomstående. Särskilda bostäder för åldringar, pensionärshem eller i den vanliga bebyggelsen insprängda pensionärslägenheter, har sedan 1950-talets början tillkommit till ett antal av inemot 30 000. F. n. bor närmare 50 000 åldringar, dvs. 6 procent av samtliga som fyllt 67 år, i ca 44 000 sådana bostäder. För flertalet av dessa åldringar h a r flyttningen inte endast varit nödvändig utan inneburit en eftertraktad standardförbättring. Dessa pensionärsbostäder ger tillgång till vissa slag av kontakt och service, som inte är lika lätt tillgängliga i bostadsbeståndet i övrigt. Genom utvecklingen av dessa åldringsbostäder har moderna bostäder på något över ett årtionde kommit lika många åldringar till del som hela antalet åldringar på ålderdomshem. Statens stöd till modernisering av äldre bostäder främst på landsbygden har spelat en viktig roll för de åldringar, som bott sämst och haft att möta de största svårigheterna med att bo i en alltmer glesbebodd omgivning. Årligen h a r under 1950-talet ca 2 500 privata lägenheter bebodda av åldringar fått del av förbättringsstödet till elektrifiering, vatten- och sanitetsinstallationer o. d. Hur länge dessa upprustade bostäder är bebodda av åldringar kan inte beräknas.

Öppen rård: En ny gir

Vid 1950-talets ingång fick åldringar stundom hjälp i sina hem av kommunalt anställda hemvårdarinnor, vilkas främs-

119 ta uppgift är att tillfälligt bistå barnfamiljer d ä r modern blivit sjuk. Under de därefter gångna åren h a r en delvis ny organisation vuxit fram för att bistå åldringar i hemmen. Denna hemtjänst, hemsamaritverksamhet eller hemvård för gamla — den går under många namn — utvecklades snabbt. I nästan alla kommuner h a r sådan verksamhet efter h a n d organiserats. Kommuner och enskilda organisationer har samverkat. Vid sidan om den särskilda hemvårdarinnekåren på ca 3 600 personer h a r vuxit fram en kader av betydligt över 10 000 hemsamariter med varierande utbildning, arbetstider och arbetsuppgifter. Hemvården för åldringar har från 1950-talets början totalt vuxit i omfattning från omkring 15 000 till ca 60 000 hjälpta personer om året. Enligt kommitténs undersökningar ansågs 45 000 åldringar vara aktuella hjälpfall i april 1962, dvs. fler än de som vårdas på våra ålderdomshem. Åtskilliga av dem som får denna hjälp bor i de särskilda pensionärsbostäderna. Denna vård i hemmen h a r jämte aktiviteten på bostädernas område medverkat till att hålla tillbaka behovet av institutionsvård, närmast vård på ålderdomshem. En näraliggande verksamhet är utgivandet av kontanta ersättningar till enskilda personer — anhöriga eller andra — för vård och tillsyn av sjuka åldringar i deras hem. Sådana hemsjukvårdsbidrag h a r efterhand införts över hela landet, om också efter skiftande regler, och medverkat till att något minska trycket på sjukvårdsinrättningarna. En hel rad andra slags verksamheter h a r vuxit fram under 1950-talet med det gemensamma syftet att hålla åldringarna vid hälsa och aktivitet. Här avses fotvård, gymnastik, hälsokontroll, matdistribution och fritidsverksamhet av

allehanda slag. Att i siffror ange utvecklingen av dessa anordningar låter sig inte göra. Det rör sig om en början eller om ett genombrott för verksamheter, vilkas betydelse nu snabbt tilltar.

Ålderdomshem: Inte fler men bättre

Antalet ålderdomshem h a r under 1950talet minskat något. Samtidigt h a r en viss ökning men framförallt en betydande förnyelse av platsbeståndet skett. På avdelningar för normalt åldrande personer h a r platsantalet ökat med ca 5 000 till totalt ca 37 000. Avdelningar för psykiskt sjuka har minskat från ca 1 200 till ca 300 platser. Andra sjukavdelningar omfattar ca 5 000 platser, dvs. i stort sett samma antal som 1950. Drygt hälften av alla nuvarande platser på ålderdomshem har tagits i bruk efter 1946. Gamla hem h a r lagts ned, sjukavdelningar h a r antingen försvunnit eller fått sådan standard att de godkänts som sjukhem. Denna nydaning h a r successivt givit ålderdomshemmen en annan ställning inom åldringsvården än tidigare. Trots att många brister kvarstår inom denna vårdform h a r ålderdomshemmet på åtskilliga håll blivit en av åldringarna eftertraktad institution. Kritiken mot hemmen h a r blandats med uppskattande omdömen, som på många håll ökat efterfrågan på platser. Ålderdomshemmens vårdtagare är inte av samma slag som förr. Andelen icke åldringar h a r minskat kraftigt. Enligt en undersökning av socialstyrelsen 1950 var över 20 procent av vårdtagarna då under 67 år. Denna andel är nu ca 9 procent. Denna förändring h a r samband med utbyggnaden av andra vårdgrenar såsom långtidssjukvården, mentalsjukvården, vården av psykiskt efterblivna osv. Ålderdomshemmen h a r kommit att spela

120 en minskande roll som allmänna upptagningshem och vårdhem eller som försörjningsinrättningar för yngre personer med anpassningssvårigheter i samhället. De h a r mer och mer kunnat göra skäl för benämningen ålderdomshem. Sedan 1950 har andelen vårdtagare som fyllt 80 år ökat från 40 till 50 procent av samtliga. Sjukvårdens ökande platstillgång och förbättrade behandlingsmöjligheter — och ålderdomshemmens egna förbättrade sjukvårdsresurser — har minskat den andel av vårdtagarna på ålderdomshem, som anses felplacerade med hänsyn till sina vårdbehov och ålderdomshemmens uppgift. Helt jämförbara undersökningar från olika tidpunkter finns inte. Med denna reservation kan sägas, att man i början av 1950-talet — med stöd av en undersökning av socialstyrelsen — ansåg att ungefär en fjärdedel av alla vårdtagare på ålderdomshem borde vårdas på annat håll. Undersökningar i mitten av årtiondet — genom kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket samt åldringsvårdsutredningen —• kom till att mellan 15 och 20 procent av vårdtagarna tillhörde kategorierna svårskötta fysiskt eller mentalt sjuka eller sinnesabnorma. Socialpolitiska kommitténs undersökningar ger vid handen att högst 10 procent av vårdtagarna borde beredas vård i andra former. Den utbyggnad som skett av vårdhemmen för långvarigt kroppssjuka återspeglas i uppgifterna om behovet av vård på långtidssjukhem för sjuka åldringar som befinner sig på ålderdomshem. I mitten av 1950-talet bedömdes 10—13 procent av ålderdomshemmens vårdtagare böra vara på sjukhem. 1962 utgjorde de enligt läkares bedömande ca 5 procent. Vårdtagare på ålderdomshem som bedömes vara i behov av vård inom mentalsjukvården h a r —

fortfarande med reservation för bristande jämförbarhet — minskat från över 8 procent av samtliga 1950 till ca 2 procent nu. Personer i behov av vård på andra specialinstitutioner, främst anstalter för psykiskt efterblivna, har minskat i liknande mån.

Åldringssjukvården: 100 procent ökning

Utbyggnaden av den egentliga sjukvården under 1950-talet h a r varit särskilt stor i fråga om värden av långvarigt kroppssjuka. Denna vårdform, i vilken åldringarna vid kommitténs patientinventering utgjorde omkring 80 procent av patienterna, h a r ökat sitt platsantal med ca 10 000 platser, vilket innebär en fördubbling. Sjukhemmen för lättskötta mentalt sjuka, som också numera har en stor andel åldringar — nära 40 procent — h a r utvidgats med över 50 procent från 4 200 till 6 700 platser. I lasarettsvården och mentalsjukhusvården utgör åldringarna enligt socialpolitiska kommitténs undersökning en fjärdedel av patienterna. Det är därför av stor betydelse för de högre åldersgrupperna, att sjukhusens platsantal sedan 1950 ökat med över 20 procent. De nu anförda uppgifterna ger en god del av förklaringen till att det skett en så markant minskning av det antal gäster pä ålderdomshem, som bedömes vara i behov av vård på annat håll. Siffrorna ger emellertid inte besked om h u r tillgången på sjukvård faktiskt utvecklats för åldringsgenerationen av idag i jämförelse med äldringsgenerationen i början av 1950-talet. Vi vet inte h u r vårdbehoven ökat, inte heller i vad mån åldringarna faktiskt fick sjukhusvård och annan sjukvård vid den tiden. Resursernas ökning kan inte mätas enbart i antal b ä d d a r etc. Läkemedlens och värdmetodernas utveckling samt

121 tillgången på öppen vård hor till raden av övriga faktorer som är av betydelse. Om efterfrågan på sjukvård från åldringarnas sida ökat, så beror detta troligen också på den allmänna sjukförsäkringens införande 1955 och försäkringsförmånernas förbättring sedan dess. Ersättningarna för läkarvård, sjukresor och sjukhusvård samt läkemedelsrabatterna torde inte minst bland åldringarna ha tjänat sitt syfte, nämligen att undanröja ekonomiska h i n d e r för den sjuke att söka vård. Öppen vård och sluten

Tillsammantagna visar de nämnda uppgifterna, att utvecklingen sedan 1950talets början präglats av en kraftig ökning av resurserna för öppen vård och service. Till denna del av åldringsvården räknas då åtgärder att bereda åldringarna goda bostäder, där de lättare kan leva ett självständigt liv. Dit räknas vidare verksamhet för att befordra och bevara åldringarnas hälsa och aktivitet i de egna bostäderna samt hemhjälp för dem som behöver bistånd i enklare former. Den kvalificerade sjukvård som h a r den största betydelsen för åldringar, nämligen långtidsvården, har byggts ut särskilt kraftigt. Också sjukvården på ålderdomshemmen har förbättrats. Hemsjukvård har organiserats på ett sätt, som ger bättre förutsättningar än tidigare att få till stånd ett omhändertagande i hemmen där sjukhusvård inte är nödvändig. Mellan dessa vårdformer — den »enklare» öppna åldringsvården och den kvalificerade åldringssjukvården — ligger den gamla ålderdomshemsvården. Den h a r i kvalitetshänseende blivit i avsevärd omfattning förnyad, och platsantalet för normalt åldrande h a r ökats, men i relation till antalet åldringar i landet har platstillgången gått tillbaka.

Samtidigt som detta skett h a r den allmänna försäkringen -— pensionering och sjukförsäkring — möjliggjort för åldringarna att i ekonomiskt avseende nå större oberoende och större valmöjligheter i sin konsumtion. Denna bild av utvecklingen h a r tecknats med hjälp av rikssiffror och genomsnittstal. Bilden får andra färgskiftningar om den kompletteras med uppgifter om åldringsvårdens aktuella läge i olika delar av vårt land. 3. Läget—och

de stora

skillnaderna

Att kartlägga vilka vårdanordningar, som idag står våra 800 000 åldringar till buds, var huvudsyftet med socialpolitiska kommitténs riksomfattande undersökningar den 12 april 1962. Många åldringar i glesbygden

Var åldringarna finns — eller fanns hösten 1960 — ger folkräkningen besked om. En kvarts miljon av dem bodde i glesbygden, där totalbefolkningen är drygt två miljoner: åldringarna utgjorde där 13 procent av alla. Nära en halv miljon bodde i s. k. tätortsbebyggelse, där totalt 5 Va miljoner invånare bor -— åldringarna var bland dem 9 procent. Till tätortsbebyggelsen räknas även mycket små orter med obetydliga möjligheter att bereda vård och service. I de minsta orterna var åldringarna liksom i glesbygden relativt många. Åldringarna flyttar inte gärna — eller kan inte flytta. Av 1 000 personer i hela befolkningen flyttade under 1950-talets senare del varje år ett 50-tal över kom- mungränsen •— men av 1 000 åldringarendast ett dussin. De gamla blir kvar när bygden glesnar. Därför är antalet åldringar i förhållande till åldrarna 16— 66 å r mycket varierande i olika landsdelar och i olika kommuner. Riksgenomsnittet är 15 åldringar på

122 100 personer i de s. k. produktiva åldrarna. I Kristianstads län finns 19 åldringar på 100 produktiva, i Norrbottens län 10. I några kommuner i Stockholms och Bohusläns skärgårdar finns 32 å 34 åldringar på 100 produktiva, i en del andra kommuner mindre än tio, i en kommun fem. Då man skall bedöma kommunernas och landsdelarnas möjligheter att bära kostnader för åldringsvård, måste man observera dels dessa skillnader, dels också olikheter i antalet barn i förhållande till de produktiva åldrarna. Sådana skillnader beaktas indirekt i bestämmelser om skatteunderlagsgraderade _ statsbidrag, där hänsyn tas till den skattekraft som de produktiva skapar. När man bedömer de lokala möjligheterna att organisera hemvård eller annan vård måste man observera tillgången på arbetskraft — i praktiken främst gifta kvinnor utan annat förvärvsarbete -—• som kan tänkas stå till förfogande för hemhjälps- och vårdnadsuppgifter. En folkpensionärsekonomi

Som framgått tidigare spelar folkpensionen f. n. den största eller enda rollen i flertalet åldringars ekonomi. Många h a r annan pension därutöver, och åtskilliga h a r förvärvsarbete, men relativt sett utgör dessa ännu ingen större andel. Vid 1962 års taxering upptogs ca 165 000 åldringar för inkomster på 7 000 kronor och däröver, och av dessa hade 65 000 under 10 000 kronor deklarerad inkomst. I framtiden förändras förhållandena. Men f. n. och ännu några år får man vid bedömningen av åldringarnas läge räkna med att flertalet h a r att reda sig på folkpensionen. Hälften bor omodernt

Vid jämförelser mellan bostadsräkningarna 1945 och 1960 framträder den

stigande bostadsstandarden som det mest påfallande draget i utvecklingen. Då 1960 års läge betraktas för sig, faller det i ögonen hur ojämnt den höga standarden är fördelad. De kvarstående bristerna är särskilt stora bland åldringarna och i synnerhet bland landsbygdens åldringar. Omkring 85 procent av åldringarna, ca 650 000, bor i »vanliga» bostäder, dvs. inte i pensionärsbostäder eller institutioner. Specialbearbetningar av bostadsräkningen för socialpolitiska kommitténs räkning ger vid handen, att åldringarna efter bostadsstandard i fråga om utrustningen skulle kunna grovt fördelas enligt tab. 78. Om det antas, att två tredjedelar av institutionsplatserna kan hänföras till de fullt moderna skulle ca 300 000 eller 37 procent av åldringarna bo fullt modernt. Ca 140 000 — inberäknat återstoden av dem som bor på institution — bor halvmodernt, dvs. har elementära sanitära anordningar och centralvärme. Å andra sidan saknar ca 130 000 varje som helst modernitet i bostaden. Ytterligare 110 000 saknar både w c och centralvärme men har vatten och avlopp. 75 000 har både vatten, avlopp och värme men saknar w c . Sammanlagt skulle 440 000 bo heleller halvmodernt — medan totalt 315 000 skulle sakna w c i bostaden, 130 000 sakna vatten och avlopp, 285 000 sakna centralvärme. Beräkningarna ger vidare vid handen, att ca 85 procent av åldringarna med bostäder i den lägsta kvalitetsgruppen, dvs. ca 110 000, bor på landsbygden. Detta innebär, att för många gamla den klent utrustade bostaden är belägen långt från samhällen och butiker, ligger illa till ur kommunikationssynpunkt och kanske långt från grannar. Två observationer bör fogas till dessa uppgifter. Den ena är att beräkningarna

123 Tabell 78. Åldringarnas Kval. grupp 1—2 3 4 5 6 7

Utrustning

bostadsstandard Antal

Helmodernt Halvmodernt Vatten, avlopp, wc Vatten, avlopp, cv Vatten, avlopp Omodernt Bor på institution

255 000 125 000 45 000 75 000 110 000 130 000 60 000 Summa

Saknar

bad bad bad bad bad

cv wc wc wc

cv cv

v/a

800 000

är gjorda på 1960 års uppgifter. Sedan dess h a r många av dem som bodde sämst avlidit — medelåldern var särskilt hög bland dem — eller flyttat till vårdinstitutioner. Det kan också tillläggas att det händer, att åldringar som är mantalsskrivna på dessa bostäder bor p å ålderdomshem under den strängare årstiden. Den andra observationen är att många av de sämsta bostäderna är stugor som ligger så avigt till, att dels hemhjälp är särskilt svår att ordna, dels bostadsförbättring kanske inte ansetts ekonomiskt försvarlig. Fördelningen på olika slag av specialbostäder och institutioner, där åldringar bor stadigvarande, kan beräknas som framgår av tab. 79. Procenttalet anger de olika grupperna i procent av hela antalet åldringar i landet. De olikheter som råder mellan olika landsdelar och kommuner i frekvensen av särskilda pensionärsbostäder och i

fråga om aktivitet då det gäller förbättringslångivningen kan illustreras med några siffror. Från 169 kommuner i landet redovisas inga bostäder i dessa kategorier, i 23 kommuner bor å andra sidan 25 procent eller fler av åldringarna i sådana bostäder. Medan flera län h a r 4 å 5 procent av sina åldringar i bostäder inom de ifrågavarande stödformernas område, h a r i två län över 14 procent av åldringarna fått del av dem. Det kan säkert med fog sägas att behovet av specialbostäder och förbättringslåneverksamhet är skiftande. Men variationerna är så stora och så fördelade över landet, att de inte kan tänkas vara resultatet av överväganden enbart med hänsyn till åldringarnas behov. Det visar sig inte sällan, att kommuner med få eller inga specialbostäder har påfallande många åldringar boende i bostäder av låg kvalitet — och kanske därtill ett relativt sett särskilt stort antal åldringar.

Tabell 79. Åldringar i specialbostäder och vårdinstitutioner Pensionärshem 36 000 4,8 Insprängda pensionärslägenheter 12 000 1,6 Bostad med förbättringslån fr.o.m. 1959 9 000 1,2 Ålderdomshem 34 000 4,5 Långtidssjukvården 15 000 1,9 Mentalsjukvården (uppskatta.) 8 000 1,0 Summa 114 000 15,0

Hjälp i hemmet: 0—28 procent Hemhjälp för åldringar, som avser städning och inköp och i viss mån personlig hygien o. d., stundom även sjukvård, finns i nästan alla kommuner och omfattar nu totalt 6 procent av åldringarna i landet. Skillnaderna mellan kommuner och län är också i detta avseende mycket stora. I Hallands län beräknas 3 procent av åldringarna få hjälp i

124 hemmen genom denna organisation, i Västmanlands län 9 procent. En kommun rapporterar att 28 procent av åldringarna får kommunalt organiserad hemhjälp. I fråga om bidrag för hemsjukvård synes nivån vara i hög grad beroende av var man bor. Landstingen tillämpar skiftande normer för denna bidragsgivning. Å andra sidan har aktiviteten på hemvårdens område spritt sig snabbt över hela landet. Att över 16 000 hemsamariter vid undersökningen redovisats som verksamma i detta arbete innebär bl. a., att man för vårduppgifterna kunnat tillgodogöra sig en viss arbetskraftsreserv. Uppenbarligen är det fråga om mycket skiftande arbetsinsatser -— från enstaka arbetstimmar till full tjänst. Löner och ersättningar är mycket varierande. Kommunalarbetarförbundet strävar att skapa enhetlighet i ersättningsreglerna och har slutit avtal med kommunförbunden härom. Många verksamhetsgrenar rymmes inom den öppna vårdens r a m : fotvård, sjukgymnastik och annan gymnastik, matdistribution, arbetsterapi och hobbyverksamhet, studier och resor. Inga sådana arrangemang h a r ännu någon stor omfattning. De representerar en begynnande verksamhet för att skapa kontakt och aktivitet bland åldringarna. De måste i hög grad vila på frivilliga insatser, även om kommunernas finansiella och organisatoriska stöd är av största betydelse. Variationerna från ort till annan blir därför med nödvändighet stora. På sina håll h a r man börjat ordna s. k. väntjänst, som direkt inriktas på att ge ensamma åldringar kontaktpunkter i omgivningen. Ålderdomshem — främst för 80-åringar

Den kraftiga byggnadsverksamheten i ålderdomshemsvården har medfört en

väsentlig förbättring men också att hemmens standard f. n. är mycket skiftande. Vad en åldring betalar med sin folkpension är på en del håll en tillvaro i mycket goda förhållanden i jämförelse med vad samma insats i pengar ger på andra håll. Hälften av platserna är nu i enkelrum, och till en växande andel av rummen finns egna wc. Ett gemensamt drag i ålderdomshemsgästernas åldersfördelning är det stora inslaget av personer över 80 år. Dessa utgör totalt över hälften av alla som bor pä hemmen. 75—79-åringarna utgjorde inemot en fjärdedel av värdtagarna på ålderdomshemmen. Av samtliga åldringar i landet som fyllt 80 år bor över 13 procent på ålderdomshem. Av 75—79-åringarna finns knappt 5 procent på ålderdomshem och av 67—74-åringarna mindre än 2 procent. Platstillgången på ålderdomshem är i länen sä olika, att i två län högst 8 procent av alla åldringar kan beredas plats och i två län högst 5 procent. Storstäderna kan ta emot m i n d r e än 2 procent av sina åldringar på ålderdomshem. Frågan huruvida vårdformen är den lämpliga för dem som bor pä ålderdomshem skall behandlas längre fram. De skiftande förutsättningarna för »god hemsjukvård» kan belysas med uppgiften, att avtalade regelbundna läkarbesök i åtskilliga hem återkommer var och varannan vecka men i två tredjedelar av hemmen en gång i månaden. Personalens storlek och sammansättning skiftar avsevärt frän ett h e m till ett annat. Långtidssjukvård — en variant av ålderdomshem

Socialpolitiska kommitténs undersökningar rörande sjukvårdens resurser och patientsammansättning visar i hur hög grad sjukvärden över hela linjen utvecklats till en medicinsk åldringsvård. Vid patientinventeringen i hela

125 landet den 12 april 1962 fann man, att 4,6 procent av alla åldringar fanns för tillfällig eller långvarig vård på sjukhus och sjukhem av olika slag. Totalantalet är 35 000 personer, dvs. lika många som alla gäster på ålderdomshem. Av alla patienter var åldringarna: inom vården för långvarigt kroppssjuka 14 500 personer — 80 procent av patienterna i denna vårdform; inom mentalsjukvården 10 500 personer — 29 procent av patienterna; vid lasarett och sjukstugor 9 500 personer — 26 procent; i sjukvården totalt 34 500 personer fyllda 67 år, motsvarande 38 procent av alla patienter. Patienternas åldersfördelning visar en efter ålder stigande kurva. Av barnen i landet var en kvarts procent på sjukhus, av 40—50-åringarna ungefär 1 procent, av 60—64-åringarna 2 procent. Av alla 75—79-åringar återfanns 5 procent på sjukhus eller sjukhem, av 85—89åringarna 10 procent, av de allra äldsta 14 procent. Av alla som fyllt 80 år fanns 5 procent på långtidssjukhemmen. Som nyss visats var drygt 13 procent av denna åldersgrupp på ålderdomshem. Sjukhem och avdelningar för långvarigt kroppssjuka företer en ålderssammansättning, som i hög grad liknar ålderdomshemmens. Av åldringarna bland långtidssjukvårdens patienter var hälften över 80 år, en fjärdedel 75—79 år. Läkarbesöken vid långtidssjukhemmen för kroppssjuka är naturligt nog vanligare än vid ålderdomshemmen. Omkring 40 procent av sjukhemmen h a r läkarbesök mer än en gång i veckan. De övriga hemmen har läkarbesök en gång i veckan eller med längre mellanrum. Bland dessa senare hem ingår 16 procent av sjukhemmen, som har regelbunden läkartillsyn högst en eller ett par gånger i månaden eller endast på kallelse. Av mentalsjukhemmen redo-

visar ca 70 procent läkarbesök enligt avtal en gång varannan vecka eller med längre mellanrum. 30 procent av hemmen har tätare läkarbesök än en gång varannan vecka. Vårdavgifterna på sjukhemmen är mycket varierande. En del hem tillämpar sjukvårdens vanliga avgift på 5 kronor om dagen. Andra har samma avgift som ålderdomshemmen, vilken f. n. motsvarar i runt tal 7 kronor om dagen. Vårdresurserna på olika håll i landet kan mätas med hjälp av patientantalet, då beläggningen av disponibla platser genomgående är mycket hög. I hela riket redovisades 1,9 procent av alla åldringar i långtidsvården av kroppssjuka. Variationerna kan<t?belysas med att Västerbottens län hade 1 procent av sina åldringar i denna vårdform medan Norrbottens län hade 2,5. I storstäderna och Uppsala län låg motsvarande tal mellan 2,5 och 3,7 (Stockholms stad). Totala vårdinsatser: en femtedel av åldringarna

Att med hjälp av siffror mäta effektiviteten i åldringsvården eller graden av behovstäckning är inte möjligt. Bakom uppgifter om antalet bostäder, antalet hjälpta i öppen vård, antalet vårdade i ålderdomshem eller sjukhem ligger mycket skiftande insatser, påkallade av mycket olika behov. Likväl synes inga andra mätmetoder stå till buds om man vill belysa aktivitetsgraden på olika håll och om man vill pröva sig fram till en metod att mäta vårdbehoven. Omfattningen av de olika åtgärder som berörts i det föregående har mätts i antalet åldringar som fått hjälp på ett eller annat sätt. Dessa uppgifter h a r sammanförts i tre tabeller, tab. 54—56 (tabellbilagan). Sedan akutsjukvården undantagits och siffran för öppen vård reducerats från 6,1 till 4,7 procent med hänsyn till att en del som bor i pensionärsbostäder även h a r hemhjälp, ger sammanställ-

126 ningen till resultat, att 140 000 åldringar var föremål för aktiva åldringsvårdsåtgärder i olika former från det allmännas sida. I procent av alla åldringar blir fördelningen följande: bostäder öppen vård ålderdomshem långtidssjukvård

7,6 4,7 4,5 1,7 Summa 18,5

Hur stora variationerna är mellan länen visas närmare i tab. 54 (tabellbilagan). Åtgärdernas totala omfattning varierar f r å # att omfatta 12,9 procent av åldringarna i Jönköpings län till att beröra nära 25 procent av Västmanlands åldringar och ca 27 procent av Västernorrlands och Norrbottens. Studerar man kommunernas aktivitetsgrad framträder variationerna ännu kraftigare (tab. 55, tabellbilagan). I 55 kommuner beröres mindre än 5 procent av åldringarna av den kommunala verksamheten med avseende på bostäder, öppen vård och ålderdomshem; totalt för riket omfattar den 16,8 procent av alla åldringar. Den motsatta ytterligheten representerar 35 kommuner, i vilka 35 procent eller däröver av åldringarna beröres av de kommunala insatserna. Drygt hälften av alla kommuner redovisar procenttal på mellan 10 och 20 procent. Hur den institutionella vården inklusive akutsjukvården berör åldringar i olika åldersgrupper framgår av tab. 56 (tabellbilagan). Totalsiffrorna för andelen åldringar på ålderdomshem, i akutsjukvård och långtidssjukvård är följande. Då storstäderna genomgående h a r lägre tal för dessa vårdformer tillsammantagna anges riksgenomsnittet för länen utom Stockholm, Göteborg och

Malmö inom parentes. 70—74 år 75—79 » 80—w »

4,0 % (4.,1),1) 8,2 » (8-,5),5) 16,3 » (17,3),3)

Felplacering och »adekval» vård

Uppgifter har inhämtats om amtaitalet personer i olika vårdformer, som e n b n l i g t läkarnas bedömande borde vårdais s på annat sätt. Beträffande ålderdoms;he;hemmen visar sammanställningarna,, . att platsansökan till sjukvårdens och amdndra anstalter uppgavs föreligga för tottaltalt 4 procent av vårdtagarna. Enligt åildilderdomshemmens läkares mening b o r d e le totalt 8 procent av gästerna på åilddderdomshem eller ca 3 000 p e r s o n e r sr få vård i annan form. Nära 2 000 b e d ö d ö m s vara i behov av vård på sjukhenn ii för långvarigt kroppssjuka, drygt 800 indnom mentalsjukvården. Andelen enligt läkarnas bedömianande olämpligt placerade varierar kraftiitigt. Särskilt stor är den i Göteborgs o och Bohus län (15 procent i länet, 38 pi procent i Göteborgs stad). För att ge säkerhetsmarginal kan m man samanfatta resultatet så, att totalt höpögst 10 procent eller ca 3 500 av ålderdonomshemmens gäster borde ha vård i a n n n n a n form, varav 2 000—2 500 på låmgtiqtidshem i kroppssjukvården och omlcriiring ett tusental i mentalsjukvården sa;samt några hundratal inom specialanstaltalter eller akutsjukvård. Ett särskilt problem inom ålderdonomshemsvården utgör vårdtagare med papatologiskt åldrande (senil demens), e n c n d o gen psykos eller annan psykisk irububbning. Antalet vårdtagare med anpapassningssvårigheter av dessa orsaker upuppgavs totalt till 6 procent. Av de svar som läkarna i sjukhusvisvården avgivit då de tillfrågades om vårdfdformen framgår, att 85 procent av patietienterna i kroppssjukvården bedömts ts få

127 adekvat v å r d där de var. Av de återstående 15 procenten borde nära 9 vårdas inom långtidsvården och flertalet av de övriga kunna överföras till konvalescenthem eller öppen vård. I samband med patientinventeringen efterfrågades hur många patienter i sjukvården, som enligt läkarnas mening u r medicinsk och social synpunkt lämpligen kunde vårdas på ålderdomshem. Enligt de inkomna svaren skulle sammanlagt ca 1 200 patienter kunna vårdas på ålderdomshem. Bland dem som enligt de uppgiftslämnande läkarnas mening skulle få adekvat vård på ålderdomshem befann sig 163 personer under 67 år, varav 11 under 40 år. 4. Behoven

och

bristerna

Behoven är relativa

Om man känner antalet personer, som ansökt om ett visst slag av bistånd eller står i kö för en vårdplats som de inte kunnat få, h a r man ett mått på en aktuell brist. Men om man kunde bifalla alla ansökningarna är det inte säkert att alla väntande skulle begagna sig av erbjudandet. En del står i flera köer samtidigt. Andra har under väntetiden fått sitt behov tillfredsställt på a n n a t sätt. Åter andra har flyttat eller avlidit. Om tillgången på service och vårdplatser av god kvalitet ökades är det å andra sidan troligt att efterfrågan skulle öka. Det finns anledning peka på dessa förhållanden sedan man konstaterat de stora skillnaderna mellan åldringsvårdsåtgärdernas omfattning på olika håll i landet. Man kan inte säga, att myndigheterna gjort för mycket i de områden, där man kan erbjuda en mycket stor del av åldringarna goda bostäder, hemvård eller vårdplatser. Men det kan troligen inte heller anses rimligt att uppställa de statistiska sammanställningarnas högsta siffror som norm för alla. Vårdbehoven kan tillgodoses på olika

sätt. Stor aktivitet på ett område kan kompensera en mindre verksamhetsgrad på ett annat. Både behoven och möjligheterna att tillgodose dem växlar från ort till annan och från tid till annan. Det torde exempelvis resonemangsvis kunna sägas, att man med en mycket stor insats på bostadsförbättringens och pensionärsbostadsbyggandets område skulle kunna tillgodose ackumulerade behov på detta område och därefter minska aktiviteten. I praktiken torde t. ex. den del av bostadsförbättringsverksamheten, som avser elektrifiering, ha minskat till en ringa del i jämförelse med tidigare därför att det inte finns mycket mer att göra på området. Genom att avhjälpa de akuta bristfälligheterna med avseende på åldringsbostäderna skulle man troligen hålla tillbaka den efterfrågan på hemhjälp och vårdplatser, som i dagens läge beror på att vederbörande h a r dåliga och obekväma bostäder. Om man bygger fler ålderdomshem kan man hålla tillbaka behoven av öppen vård och av andra åldringsbostäder. Men samtidigt söker kanske många fler åldringar plats på ålderdomshemmet, i synnerhet om det är ekonomiskt fördelaktigt. Håller man vårdavgiften på sjukhem för långvarigt sjuka avsevärt lägre än inackorderingskostnaden på ålderdomshem, får man ett efterfrågetryck på sjukhemssektorn som kanske inte är påkallat av sjukvårdsbehov. En kraftigt ökad insats av hemhjälp och av hemsjukvårdsbidrag kan både öka efterfrågan p å hjälp i och för sig och minska anhörigas benägenhet att ta vård om sina gamla. Varje resonemang om vårdbehoven får därför ha som utgångspunkt, att dessa behov troligen inte har någon gräns eller att i varje fall behovsgraden är mycket varierande i tid och rum.

128 En diskussion om brister och behov måste föras under klart uppställda förutsättningar om vilken tidrymd den gäller. Dagens brister ä r inte detsamma som morgondagens behov. Varje år avlider drygt 50 000 åldringar. Många av dem bor dåligt. Ca 70 000 personer inträder årligen bland dem som h ä r räknas till åldringar. Dessa nykomlingar h a r genomsnittligt successivt fått bättre bostäder. De undan för u n d a n förbättrade pensionerna påverkar också efterfrågans inriktning och förmågan att betala för olika tjänster.

Om man anser sig veta, att em A viss andel av t. ex. alla personer över 800 år genomgående synes vara i b e h o v r av institutionsvård, kan behovsökningeen i denna sektor någotsånär b e r ä k n a s nmed hjälp av befolkningsframskrivninagar. Man får därefter inrikta sig på attt haålla behovet av sådan kvalificerad vvård inom de angivna gränserna genom i att anpassa de mera lättorganiserade < och mindre kostsamma formerna av vvård och service efter de skiftande f örhhållandena. Åtgärder som u n d e r l ä t t a r för åldringarna att bo i sina egna bostääder har en förebyggande innebörd i förbhållande till institutionsvården.

Kvalificerade vårdbehov och förebyggande åtgärder

Nuvarande åldringsvårdsåtgärder av skilda slag omfattar totalt nära 20 procent av åldringarna. Ca 80 procent h a r hittills inte fått direkt hjälp i fråga om bostad, öppen vård eller långvarig institutionsvård. Om de 80 procenten reder sig själva bra eller dåligt står öppet för diskussion. Bakom riksgenomsnittet av åldringsvårdsåtgärder för 20 procent ligger variationer mellan länen från 13 till 27 procent och långt större olikheter mellan kommuner. Variationerna avser särskilt bostadsåtgärder och öppen vård, d. v. s. hjälp till åldringar i deras hem. I fråga om institutionsvården på ålderdomshem och sjukhem är olikheterna m i n d r e men ändå betydande. Ett annat drag i bilden är att vårdbehoven ökar med åldern och att de kvalificerade vårdbehoven är klarare uttalade då det gäller åldringar som fyllt 80 år. Mot denna bakgrund synes det önskvärt att diskutera, om mera bestämda och enhetliga riktlinjer kan dras ifråga om vårdbehov på institutionsvårdens områden och då det gäller de äldsta bland åldringarna.

Behovet av institutionsvård

Ålderssammansättningen av v å r d t a g a a r n a på ålderdomshem och sjukhem för långtidsvård är likartad. ÅlderdoDmshemmen och institutionerna innom kroppssjukvården för långtidsvård ger f. n. vård åt 2,8 procent av 70—74-åringarna,i, 6,8 procent av 75—79-åringarna < och 15,8 procent av dem som fyllt 80) år. (Variationerna i län och storstääder framgår av tab. 56 i tabellbilagan.)) Antalet personer i dessa åldersgrrupper kan beräknas öka på sätt som frramgår av tab. 80. Dessa ökningstal ger underlag för * beräkningar av behovet av instituticionsvård om man vill bibehålla nuvaraande relativa vårdmöjligheter eller öka ddem. Framskrivningar av motsvarande t slag finns utförda för länen och kommunnerna. För att exempelvis 1970 hålla sanmma vårdmöjligheter som nu för de olikaa åldersgrupperna måste vårdplatsantalilet i förhållande till 1960 öka med ca 14 ( 000. Några behovsberäkningar för inst;titutionsvården sammanlagt torde intee h a utförts. Behoven av ålderdomshemspplatser och platser i långtidssjukvård har

129 Tabell 80. Ökningen av antalet åldringar

1960—1975

ökning Åldersgrupp 1 9 6 0 - -65

1960—70

Antal 70—74 år 75—79 » 80—w » Summa

/o

Antal

26 000 23 000 25 000

10 13 17

62 000 48 000 56 000

74 000

166 000

utförts separat iav olika utredningar och olika myndigheter. Utbyggnaden ooh driften ligger också i h ä n d e r n a på olika huvudmän. Sedan länge h a r man dock haft klart för sig att platsbehovet inom den ena vårdgrenen i hög grad är beroende av tillgången inom den andra. Behovsberäkningar för långtidssjukvården

Statsbidrag till inrättande av sjukvårdsanstalter för långvarigt kropps-sjuka utgår enligt ett kvotsystem. Detta innebär att landstingsfria städer får bidrag för 1,5 platser för 2 000 invånare, d. v. s. 0,75 promille av befolkningen, och landsting för 1,5 platser för 1 000 invånare, d. v. s. 1,5 promille av befolkningen. Antalet vårdplatser i långtidsvården uppgick i april 1962 till 1,9 promille i hela landet. Statsbidragskvoterna bör inte uppfattas som en uppskattning av platsbehovet. Statens sjukhusutredning uppskattade 1947 (SOU 1947:61) antalet kroniskt sjuka till 3 å 4 promille av befolkningen och föreslog en utbyggnad av kronikervården till 3 promille — vid den tiden motsvarande 20 000 platser. P å grundval av en av medicinalstyrelsen gjord undersökning beräknades 1959 behovet av långtidsvårdplatser till minst 2,9 promille iav befolkningen eller 40 promille av antalet personer fyllda 70 år. På

grundval

9—318191

av

1960— -75 0/

undersökningar

i

Antal

%

25 28 38

101 000 81 000 92 000

40 47 63

274 000

/o

Uppsala län 1958—59 beräknade professor R. Berfenstam och dr H. Hedqvist, att vårdplatsbehovet var 2,8 promille av totalbefolkningen. Läkarprognosutredningen återger (SOU 1961: 8) uppgiften att man i Göteborg vid planeringen av långtidsvården r ä k n a r med ett platsantal som motsvarar 3,5 promille av befolkningen. För hela landet r ä k n a d e läkarprognosutredningen med att vårdplatsbehovet i långtidssjukvården — inklusive vissa grupper lättskötta mentalt sjuka (senila demenser, som ansågs böra överföras från mentalsjukvården till kroppssjukhemmen) — motsvarade 4 promille av totalbefolkningen eller 55 promille av befolkningen i åldern 70 år och däröver. Detta skulle innebära ett behov av oa 40 000 platser 1970. I en av landstinget i Norrbottens län nyligen gjord utredning r ä k n a r man med ett platsbehov inom långtidssjukvården, som motsvarar 50 promille av antalet personer i åldern 70 år och däröver. (6 procent av dessa platser beräknas för den centrala länskliniken och ca 25 procent för vård på centrala sjukhem vid lasaretten, övriga 70 procent skulle kunna tänkas decentraliserade till perifera sjukhem i kommunerna.) I de refererade utredningarna har alltså angivits vårdplatsbehov för hela landet motsvarande 3,0, 2,9 samt 4,0 promille av totalbefolkningen samt 40 och

130 55 promille av befolkningen över 70 år. För olika delar av landet har beräknats ett behov av 2,8 promille (Uppsala län) och 3,5 promille (Göteborgs stad) i förhållande till totalbefolkningen samt 50 promille (Norrbottens län) i förhållande till antalet personer som fyllt 70 år. Vårdplatsantalet vid landstingens och de landstingsfria städernas institutioner för långtidssjukvård uppgick i april 1962 enligt de inkomna uppgifterna till 13 900, vilket motsvarar 1,9 promille av hela befolkningen och 24,3 promille av antalet personer i åldern 70 år och däröver (tab. 57, tabellbilagan). Om därtill lägges vårdplatserna vid kommunala sjukhem uppnås 2,4 promille av hela befolkningen och 31,8 promille av antalet 70-åringar. Härtill kommer ett antal enskilda sjukhem med ett redovisat platsantal av 1 630. Medräknas även dessa platser, skulle vårdplatsantalet motsvara 2,6 promille av hela befolkningen och 34,7 promille av dem som fyllt 70 år. På grundval av de uppgifter som lämnats till socialpolitiska kommittén kan vissa uppskattningar av vårdbehov göras. Beträffande storstäderna saknas uppgifter om ansökan till institution för långtidsvård samt antalet personer med hemsjukvårdsbidrag. För det övriga landet kan göras beräkningar enligt följande (jfr tab. 58, tabellbilagan). Antalet patienter i alla åldrar inom långtidssjukvården i länen utanför de tre storstäderna uppgick till 13 025. Av dessa ansågs 948 behöva vård i annan form. De övriga 12 077 bedömdes erhålla adekvat vård. I öppen vård fanns 556 åldringar och 171 invalider, för vilka ansökan gjorts om plats inom långtidssjukvården. På ålderdomshemmen vårdades 1 812, som ansågs vara i behov av långtidsvård, på akutsjukhus 1 339 och inom mentalsjukvården 379. Det sammanlagda platsbehovet på

grundval härav avser alltså 16 300 patienter, motsvarande 2,7 promille av hela befolkningen i länen och 35,3 promille av antalet personer i åldern 70 år och däröver. Enligt de lämnade uppgifterna erhöll i april 1962 ca 8 000 personer hemsjukvårdsbidrag från landsting. Som villkor för dylikt bidrag uppställer några landsting, att plats inte kan ställas till förfogande inom långtidssjukvården, över 1 000 fick bidrag från enbart kommunen för vård i hemmet. Vidare utgick bidrag från landstingen för vård av långvarigt kroppssjuka på ålderdomshem under år 1961 iför ca 2 600 personer utanför storstäderna. Räknar man samman de olika kategorierna (öppen vård, ålderdomshem, akutsjukhus, mentalsjukvården) och utgår ifrån att även de ca 8 000 med hemsjukvårdsbidrag skulle behöva plats på långtidssjukhemmen, blir resultatet 24 000 vårdplatser inom långtidssjukvården i länen utanför storstäderna. Då antalet vårdplatser, inberäknat de enskilda sjukhemmen, i april 1962 uppgick till 13 500 i de aktuella områdena, skulle där enligt denna beräkningsmetod saknas ca 10 000 vårdplatser inom långtidssjukvården. Bortser man från hemsjukvårdsfallen och förutsätter, att dessa erhåller en adekvat vård i sina hem, vore platsbristen ändå ca 2 500. Skulle landstingen och kommunerna ensamma svara för långtidsvården behövde de enligt denna beräkningsmetod ha 3 500 vårdplatser fler än de nu har. Gör man beräkningarna för länen utanför de tre storstäderna med utgångspunkt i läkarprognosutredningens bedömningar, dvs. ett vårdplatsbehov motsvarande 55 promille av antalet personer fyllda 70 år, skulle det behövas 25 500 platser inom långtidssjukvården i de berörda områdena. Platsbristen

131 Tabell 81. Beräknat platsbehov inom

På grundval av patientantalet 1962 Läkarprognosutredningen (5,5 % av 70-åringar) Enligt ovanstående resonemang om önskvärda omplaceringar m. m

skulle enligt denna beräkningsmetod uppgå till ca 12 000. Räknar man med ett platsbehov av 4 promille av hela befolkningen, skulle platsantalet behöva uppgå till ca 24 000. Det framtida platsbehovet kan uppskattas på olika sätt. Om man utgår från nuvarande förhållanden och räknar med att samma andel bland åldringarna som nu skall vårdas inom långtidssjukvården, skulle platsbehovet k u n n a beräknas till 20 300 år 1965, dvs. en ökning med ca 1 000 platser till 1965 i förhållande till 1962. Platsbehovet skulle h a vuxit till 23 000 år 1970 samt till 26 000 år 1975. ökningen kan sägas uppgå till i genomsnitt ca 500 platser per år. I tab. 81 redovisas platsbehovet, beräknat efter olika utgångspunkter. Planeringen för utbyggnad av långtidssjukvården är f. n. sådan, att man med de närmaste årens byggnadsverksamhet kan beräknas fylla den platsbrist på ca 3 500 platser i länen utanför storstäderna, som nyss beräknats. Däremot skulle platstillskottet inte räcka för att motsvara ett ökat antal åldringar. Behovet av vårdplatser inom mentalsjukvården Inom mentalsjukvården redovisades i kommitténs undersökningar ca 30 500 vårdplatser på lasarettskliniker och mentalsjukhus och något över 6 000 på sjukhem. Platsantalet p å totalt 36 5U0 motsvarar 5 promille av hela befolkningen. Antalet patienter var sammanlagt 36 100, varav en tredjedel i åldern 67 år och däröver. 1,4 procent av an-

långtidssjukvården 1965 20 300 35 500

Platsbehov år 1970 23 100 40 600

1975 26 300 46 500

33 000

37 700

42 800

talet personer fyllda 67 år redovisades som patienter inom mentalsjukvården. Av de 36 100 patienterna ansågs 4 100 böra få vård i annan form inom mentalsjukvårdens ram. Av dessa var en fjärdedel fyllda 67 år. För nära 2 600 av patienterna på mentalsjukhus, varav över 800 i åldern 67 år och däröver, angavs mentalsjukhem som adekvat vårdform. För över 500 bedömdes vård på psykiatrisk lasarettsklinik vara adekvat, för ca 400 kontrollerad familjevård samt för över 500 efterbehandling och konvalescentvård eller öppen vård. Något över 500 borde ges vård inom kroppssjukvården. Å andra sidan fanns på olika håll utanför mentalsjukvården redovisade behov av vård inom denna vårdform. Bortsett från storstäderna redovisades bland de åldringar, som fick hjälp av hemsamarit o. d., sammanlagt 86, för vilka ansökan gjorts om intagning på mentalsjukhus eller mentalsjukhem. På ålderdomshemmen vårdades 203 åldringar, för vilka ansökan ingetts om plats på mentalsjukhus, samt 128, för vilka ansökan gjorts om intagning på mentalsjukhem. Enligt läkares bedömande borde 256 vårdas på mentalsjukhus och 483 på mentalsjukhem. Vidare angavs 1 210 vårdtagare ha anpassningssvårigheter på grund av senil demens, 270 på grund av endogen psykos samt 645 på grund av annan psykisk rubbning. På lasarettskliniker eller sjukhem för långvarigt kroppssjuka redovisades närmare 400 patienter, de flesta fyllda 67

132 år, vilka borde vårdas inom mentalsjukvården. Tages hänsyn till de lämnade u p p gifterna om önskvärd annan placering, skulle platsbehovet på mentalsjukhus vara 26 000 å 27 000 motsvarande 3,6 promille av befolkningen. På mentalsjukhem borde finnas plats för omkring 9 000 patienter, motsvarande 1,2 promille av befolkningen. Det totala platsbehovet vore 35 000 å 36 000 eller 4,8 promille. I förhållande till nuläget borde alltså en omfördelning av platsresurser ske från mentalsjukhus till mentaisjukhem. Mentalsjukvårdsdelegationen anförde 1958 i sitt betänkande angående mentalsjukvården (SOU 1958:38), att undersökningar gav vid handen, att det totala vårdplatsbehovet för psykiskt sjuka på mentalsjukhus och mentalsjukhem synes uppgå till omkring 5 promille av befolkningen. Enligt läkares bedömande krävde omkring 2 å 2,5 promille av befolkningen synnerligen kvalificerade sjukvårdsresurser. Mentalsjukvårdsdelegationen utgår emellertid ifrån att 4 promille av befolkningen behöver vård på mentalsjukhus och att 1 promille kan omhändertas på vårdhem eller i familjevård. Andelen vårdbehövande är enligt delegationen större i storstäderna, uppskattningsvis 4,5 promille för mentalsjukhus och 1 å 1,5 promille för vårdhem och familjevård. De till socialpolitiska kommittén lämnade uppgifterna ger som synes i stort sett samma resultat. Planeringen av nya vårdresurser inom mentalsjukvården är f. n. sådan, att platsantalet vid mentalsjukhemmen kan förväntas öka med några hundratal under de närmaste åren. Med hänsyn till att mentalsjukvården i sin helhet är föremål för omdaning både medicinskt och organisatoriskt synes det inte lämpligt att på här angivna grunder beräkna framtida platsbehov.

Behovet av ålderdomshemsplatser

Socialstyrelsen brukar som en tumregel vid planeringen av ålderdomshem ange, att platsantalet bör motsvara 10 procent av antalet personer i kommunen som fyllt 70 år. I storstäderna var 1960 denna åldersgrupp 100 000 personer och i landet i övrigt 470 000. Antalet vårdplatser i storstäderna borde, om en sådan regel skulle tillämpas även där, vara 10 000. Det uppgår nu till 2 100. För länen utanför storstäderna borde finnas 47 000 platser mot befintliga 37 700. Antalet vårdplatser i landet 1962 i förhållande till åldringarna som fyllt 70 år var 7 procent; i länen utanför storstäderna 8 procent. Två län hade ett platsantal motsvarande 10 procent, nämligen Västernorrlands och Västerbottens. Enligt de uppgifter som lämnats till socialpolitiska kommittén om personer som borde vårdas i annan vårdform än som sker, borde 2 800 av de nuvarande 35 600 vårdtagare på ålderdomshem i länen (exkl. storstäderna) få vård i annan form. För 32 800 personer skulle m. a. o. vårdformen vara lämplig. Bland åldringar som fick hjälp av hemsamarit o. d. hade ansökan om plats på ålderdomshem ingivits för 1 543 personer. Ca 750 patienter i långtidssjukvården — varibland en del i åldrar under 67 år — ansågs av vederbörande läkare lämpliga för ålderdomshemsvård. I mentalsjukvården ansågs nära 400 patienter (67—w år) kunna tas om h a n d på ålderdomshem. Slutsumman blir ca 35 500 eller nästan exakt samma antal som nu finns p å ålderdomshem. Om motsvarande räkneoperationer utföres för de olika länen finns totalt sett på de flesta håll en viss platsmarginal men i några län en mindre brist (tab. 59, tabellbilagan). För iatt motsvara nuvarande omfattning av ålderdomshemsvården i förhål-

133 lande till samtliga åldringar, dvs. bibehålla relationstalet 5,2 procent, skulle antalet vårdplatser behöva öka med ca 1 000 per år. Om man i stället räknar med att de olika åldersgrupperna bland åldringarna skall få ålderdomshemsvård i samma omfattning som nu — dvs. att 13,4 procent av alla fyllda 80 år skall få plats etc. — blir platsbehovet större, nämligen ca 47 000 år 1965, 55 000 år 1970 och 63 000 år 1975. I genomsnitt behövs då 1 800 vårdplatser ytterligare per år. Om man inom r a m e n för oförändrad vårdkapacitet i förhållandet till antalet åldringar också r ä k n a r med en fortsatt förnyelse av ålderdomshemsbeståndet, måste det beaktas att närmare - 20 000 vårdplatser är m e r än 25 år gamla, över 10 000 ålderdomshemsplatser finns i träbyggnader. Det är rimligt att räkna med att åtminstone ett tusental nya platser per år behövs för att ersätta gamla platser. Totalt skulle oförändrad relativ vårdkapacitet fordra mellan 2 500 och 3 000 nya ålderdomshemsplatser per år. Takten i utbyggnaden synes f. n. vara sådan, att i genomsnitt ca 1 800 nya platser byggs p e r år och att nettotillskottet blir ca 800. Detta innebär en årlig ökning av platsantalet med ca 2 procent. Antalet åldringar ökar med i genomsnitt 2,6 procent de närmaste åren. Vid en granskning <av vårdresurser och vårdbehov kommun för kommun framträder som tidigare framhållits stor a skillnader i standard både kvantitativt och kvalitativt. För att ta igen vad som i förhållande till riksgenomsnittet är underskott och eftersläpning krävs tillsammans större insatser än genomsnittstalen anger. Vårdplatsbehov och öppen yard

Den nuvarande planeringen synes totalt för landet inte vara stor nog för att säkra en relativt sett ökad platstill-

gång i den institutionella vården. Å andra sidan h a r ingen nämnvärd sådan ökning skett under det senaste årtiondet. Antalet platser i långtidssjukvården h a r visserligen ökat, men platstillskottet vid ålderdomshemmen har var i t litet. 1950 motsvarade platsantalet på långtidssjukhemmen 1,5 procent av antalet åldringar. Motsvarande tal är nu 2,6. För ålderdomshemmen uppgick kapaciteten 1950 (inkl. kronikeravdelningar m. m.) till 6,3 procent av åldringarna, nu till 5,2. Den totala kapaciteten är alltså i stort sett oförändrad, 7,8 procent. Inga möjligheter finns att mäta, i vilken utsträckning ökade vårdbehov u n d e r det senaste årtiondet tillgodosetts genom de ökade insatserna i fråga om hemhjälp och uppförande av pensionärsbostäder. Det finns ingen grund för omdömen om åldringsvårdens kvalitet, totalt sett, i dag i jämförelse med tidigare. Att ange behovens storlek för insatser p å åldringsbostädernas och hemhjälpens områden torde vara ännu svår a r e än i fråga om institutionsvården. Här skall endast några reflexioner framföras inför den fortsatta diskussionen. Bra bostad — åldringsvårdens nyckel

Utan att socialpolitiska kommitténs slutsatser föregripes synes det rimligt att konstatera, att bostaden är nyckeln till lösningen av många åldringsvårdsproblem. Bostadsräkningens resultat v i ' sar, att trots de betydande förbättringa r n a av bostadsstandarden många inom den nuvarande åldringsgenerationen har dåliga bostäder. Detta ökar i dag behoven av hemhjälp och institutionsvård. P å längre sikt kommer åldringarnas bostadsstandard att ändras radikalt till det bättre därför att de som utgör nästa åldringsgeneration bor bättre i dag och kan betala för sina bättre bostäder då de blir pensionärer.

134 På kort sikt är snabba och omfattande åtgärder för att förbättra de nuvarande åldringarnas bostadssituation ett sätt att bedriva aktiv åldringsvård och att hålla tillbaka ökningen av behoven av hemhjälp och institutionsvård. Dagens åldringsbostadsfråga är inte endast en fråga om bostädernas kvalitet. Det är i hög grad en lokaliseringsfråga. Undersökningarna visar att många åldringar i dåliga bostäder bor på platser, där dyrbara bostadsförbättringsåtgärder är ekonomiskt diskutabla och där det är svårt att ordna bostadsvård och hemhjälp liksom annan samhällsservice. Men det antas allmänt vara så, att åldringar inte gärna flyttar. Uppenbart är också att flyttningar över en kommungräns är ett problem även för inflyttningskommunen: att ordna öppen eller sluten vård eller skaffa bostad och bidra till kommunala bostadstillägg till pensionen åt en nykommen »utsocknes» åldring är något, som man i många kommuner inte gärna åtar sig. Den planerade byggenskapen >av pensionärsbostäder omfattade i april 1962 enligt kommitténs undersökningar 7 000 nya pensionärsbostäder. Om detta antal skulle vara ett nettotillskott och vara realiserat 1965, dvs. motsvara drygt 2 000 nya pensionärsbostäder om året, kunde antalet åldringar i sådana bostäder förbli i stort sett oförändrat, dvs. 6,6 procent av samtliga. Bostadsförbättringsverksamheten torde fortgå i ungefär oförändrad omfattning och avse ca 2 500 åldringsbostäder om året.

Hemhjälpsbehov omätbart

Om man antar att en oförändrad andel av åldringarna, ca 6 procent, skulle få hjälp i hemmen även i fortsättningen, måste antalet aktuella hjälp fall öka med närmare 2 000 om året. Med nuvarande

relation mellan antalet hjälpta åldringar och antalet hemsamariter kräver detta ett nettotillskott av nyrekryterade på åtskilliga hundratal om året. Det är en utbredd mening, att behoven av hemhjälp inte är tillfredsställda f. n. Omfattningen av den pågående planeringen för utbyggnad kan inte preciseras. Räcker personalresurserna?

Socialpolitiska kommitténs undersökningar har omfattat även personaltätheten på olika håll inom den institutionella och öppna åldringsvården. På ålderdomshemmen och mentalsjukhemmen går ungefär 3,5 vårdplatser och på långtidssjukhemmen 1,9 vårdplatser per befattningshavare. Ett mekaniskt framräknande med utgångspunkt från nuvarande personaltäthet och en oförändrad andel av åldringarna vårdade på olika institutioner ger en årlig automatisk ökning av personalbehovet med ca 1 000 personer. Planeringen beträffande den institutionella vården synes emellertid inte vara så omfattande, att ett så stort personalbehov kan uppkomma i en nära framtid på grund av utbyggnaden av denna sektor. Å a n d r a sidan har man då att r ä k n a med en ytterligare ökning av behovet av öppen vård. Möjligheterna att utbilda och rekrytera personal för olika vårduppgifter är beroende av utbildningsresurser och arbetskraftstillgång, som båda är begränsade. Resurserna i fråga om utbildning och arbetskraft påverkar utformningen och inriktningen av åldringsvården. I vilken grad detta kommer att ske får bedömas bl. a. med hänsyn till behoven inom andra vårdområden. Kostnaderna

Kommunerna har tillfrågats om sina nettoutgifter för åldringsvården 1961. Det

135 är svårt att göra jämförelser när det gäller kostnader. En exakt jämförelse kräver enhetliga definitioner, enhetlig bokföring osv. Siffermaterialet får därför bedömas försiktigt. En kortfattad redogörelse lämnas i Bilaga I. Enligt de inkomna uppgifterna uppgick nettokostnaderna för kommunernas åldringsvård, bortsett från storstäderna, till i genomsnitt 15 å 16 procent av kommunernas totala nettoutgifter. Genomsnittet för länen varierar mellan 8,9 procent (Stockholms län) och 21,5 procent (Västernorrlands l ä n ) . Kostnaderna för folkpensioneringen och de kommunala bostadstilläggen utgör i genomsnitt ca 75 kr p e r invånare i åldern 16—66 år eller ca 60 procent av totalkostnaderna för den kommunala åldringsvården. Det torde emellertid vara sannolikt, att en del kommuner inte kunnat göra någon uppdelning av kostnaderna på åldringar och invalider, varför de nämnda siffrorna till en del kan avse båda kategorierna. Variationerna mellan länen är relativt små. Kommunernas kostnader för folkpensioner kommer i viss mån tillbaka som inkomster för kommunerna i form av vårdavgifter på ålderdomshem, h y r o r i pensionärsbostäder, i vissa fall avgifter för hemhjälp m. m. Kostnaderna för pensionärshem och pensionärslägenheter motsvarade knappt 4 procent av kostnaderna för kommunernas åldringsvård. Nettoutgifterna för hemsamaritverksamheten uppgick i genomsnitt till 7,1 procent av de totala åldringsvårdskostnaderna. Det rör sig räknat per invånare i aktiv ålder om belopp på ca 5 kronor om året för pensionärsbostäder och 9 kronor för hemhjälps- och hemsamaritverksamhet. I fråga om ålderdomshemmen tillsköt kommunerna i genomsnitt 1961 ett nettobelopp av nära 4 000 kronor per vårdplats, motsvarande ca 11 kronor

per vårddag. Kostnaderna per invånare i aktiv ålder utgjorde ca 38 kronor om året eller i genomsnitt 30 procent av kostnaderna för åldringsvården. I övriga kostnader, dvs. bidrag till föreningar, utbildningsverksamhet m. m redovisades 2 kronor per invånare i aktiv ålder. Huvudparten av kommunernas kostnader för åldringsvården avser sålunda folkpensionering och bostadstillägg samt ålderdomshemmen. Kostnaderna för den öppna vården utgör en mindre del. 5. Problem att

diskutera

I det föregående avsnittet bar det föreliggande undersökningsmaterialet utnyttjats för vissa beräkningar av vårdbehoven. Det har skett främst på grundval av totalsiffror och riksgenomsnitt. För det praktiska arbetet på en förbättrad åldringsvård b a r sådana siffror intresse som diskussionsunderlag. Totalsiffrorna passar dock sällan på den lokala verklighet som möter huvudmännen. Socialpolitiska kommitténs undersökningsmaterial har sammanställts länsvis och i viktiga delar u n d e r h a n d tillställts alla kommuner, länsstyrelser och landsting. Av flera tecken att döma h a r det på olika håll kommit till användning i den praktiska planeringen. Ålderdomshem eller sjukhem?

På senare år h a r det i olika sammanhang ifrågasatts, om de nuvarande typerna av institutioner — ålderdomshem och långtidssjukhem — bör finnas bredvid varandra. Medan diskussionen tidigare främst gällt frågan huruvida sjuka åldringar över huvud borde vårdas på ålderdomshem, har den tanken väckts, att hela den institutionella åldringsvården borde bli en sjukvårdsangelägenhét. Den praktiska innebörden av den sena-

136 re tankegången torde vara, att ålderdomshemmen övergår till att helt bli sjukhem och falla under landstingens huvudmannaskap. Socialpolitiska kommitténs frågeformulär till kommuner och landsting innehöll även önskemål om opinionsyttringar på en rad punkter. En fråga gick ut på huruvida vi överhuvud bör ha ålderdomshem i traditionell utformning eller om de nuvarande ålderdomshemmen borde bli vårdhem (sjukhem) och ålderdomshemmens uppgifter för normalt åldrande i stället borde övertas av pensionärshem, förstärkta med särskild personal för tillsyn. Två landsting och 62 kommuner uttalade sig i denna fråga. Ett 50-tal av de svarande uttalade sig för ett bibehållande av nuvarande ordning. Endast i ett par svar tas klar ställning för ett överförande till landstingen av hela den institutionella åldringsvården. Majoriteten finner att ålderdomshemsinstitutionen även framgent h a r sin plats i en differentierad åldringsvård.

Sjuka på ålderdomshem?

Av ett 50-tal svarande kommuner finner ett 30-tal, att sjukavdelningar p å ålderdomshem innebär en rationell anordning. Minoritetens mening synes vara att sådana avdelningar inte kan få tillräckliga sjukvårdsresurser och att därför sjuka åldringar bör överföras till sjukvården. Att fysiskt och mentalt sjuka fortfarande utgör ett problem på ålderdomshem framgår >av flera svar, men det finns också tecken på att detta problem numera lösts eller betraktas med a n d r a ögon än förr. »Vilket hem är förskonat från sjukdom?» frågas i svaret från ett landsting. »Det är inhumant att kräva att en åldring, som betraktar ålderdomshemmet som sitt hem, skall tvingas

att lämna det när han t. ex. blir definitivt sängliggande.»

Mer hemvård i pensionärshem?

Den i frågan inneslutna tanken, att pensionärshem skulle kunna spela rollen av ett slags ålderdomshem, har inte väckt anklang. Sådana hem skulle bli dåliga ålderdomshem, tungrodda och dyra, är åsikter som framföres. Å a n d r a sidan uttalar sig några svarande för förstärkta serviceanordningar i pensionärshemmen, så att t. ex. hemhjälp och mat blir lättare tillgängliga för hyresgästerna. Vilka bostadsformer?

En fortlöpande diskussion äger r u m i frågan huruvida åldringsbostäder bör anordnas i kollektivhus, dvs. pensionärshem, eller sprängas in i den övriga bostadsbebyggelsen. Statistiska uppgifter och enkätsvar ger klart vid banden, att de nuvarande olika formerna h a r sin plats i den fortsatta bostadspolitiken. På många håll finns ingen bebyggelse av flerfamiljshus att spränga in åldringsbostäder i. Servicebehov och a n d r a hänsyn samt åldringars olika önskemål kräver att kategorihus ges utrymme vid sidan om andra former. Även nya former av åldringsbostäder bör prövas med hänsyn särskilt till landsbygdens behov. Pensionärshemmet utgör ett mellanting mellan privatbostad och institution. Det erbjuder privatbostadens självständighet och ibland något av vårdinstitutionens kollektiva service och trygghet. Nya variationer på samma tema kan tänkas. Finansieringen av bostäder för åldringar behöver övervägas. Därvid får tas i beaktande, att ett utsuddande av gränserna mellan olika slag av självständiga och kollektiva åldringsbostäder är på väg. Det synes önskvärt, att

137 låne- och bidragsregler inte binder kommuner och andra vid vissa traditionella former av bostäder. Det är t. ex. angeläget att utnyttja de resurser som enskilda organisationer kan vara villiga att sätta in i arbetet på att lösa åldringars bostadsfråga och serviceproblem. Har stora avgifter?

Frågan om den enskilde åldringens deltagande i kostnaderna för olika slags vård och service behöver prövas. I en knapp folkpensionärsekonomi bar det varit naturligt, att både samhället och den enskilde betraktat åldringen som en i allmänhet betalningssvag person, vars service o c h vård måste ställas till förfogande utan kostnad eller till ett starkt subventionerat p r i s . Då en växande del av åldringarna får bättre ekonomiska resurser kan pris- ooh avgiftsfrågor betraktas från nya utgångspunkter. I 1957 års riktlinjer för åldringsvården talades även o m att framtida åldringsvårdsbehov borde tillgodoses inom ramen för ett fritt konsumtionsval. Valfrihetens p r i n c i p synes förutsätta, att konsumtionen sker efter ett övervägande där kostnadsfaktorn spelar sin roll.

Ändrat huvudmannaskap?

1 den diskussion socialpolitiska kommittén skall föra måste frågan om ålderdomshemmens roll inta en viktig plats. Att åldringarnas sjukvårdsbehov är stort och för dem som grupp är växande synes klart framgå av materialet. Utbyggnaden av landstingens långtidsvård är f. n. inte så snabb, att ett väsentligt ökat vårdbehov synes kunna tillgodoses. Det synes därför nödvändigt att finna mer preciserade former för det samarbete mellan lands- . tingen och kommunerna, som 1957 års riktlinjer för åldringsvården innehöll ett allmänt uttalande om. Det torde också vara angeläget att pröva nya former för kommunalt samarbete i fråga om den institutionella åldringsvård, som inte är att hänföra till sjukvården. Socialpolitiska kommittén h a r inför den pågående prövningen av kommunindelningsfrågan hos inrikesdepartementet, länsstyrelserna och kommunerna framhållit, att åldringsvården utgör ett av de största problemen att beakta inför en ny kommunreform. Ett vidgat och fördjupat samarbete mellan kommunerna är av stor vikt för att behoven av en mer kvalificerad åldringsvård skall kunna tillgodoses.

Lika rätt till vård?

Undersökningarna har demonstrerat de stora skillnaderna i aktiviteten på åldringsvårdens område på olika håll i landet. Skillnader i de enskilda åldringarnas möjligheter till vård och service kan inte klart påvisas på detta sätt — men det kan förmodas att graden av vårdbehovens tillfredsställande är avsevärt olika på olika håll. Detta kan utvecklas till ett rättviseproblem, som torde böra tas upp till diskussion i syfte att om möjligt finna vägar att uppnå större likställighet i fråga om vårdmöjligheterna.

Nya planeringsmetoder

Undersökningar rörande åldringarnas vårdbehov för planering på längre sikt av erforderliga åtgärder h a r utförts eller pågår i en del kommuner enligt de uppgifter som lämnats till kommittén. Utredningarna är i några kommuner relativt begränsade och avser t. ex. behovet av bostäder för åldringar eller behovet av vårdplatser på ålderdomshem. På andra håll avser utredningarna en planering av hela åldringsvården inom kommunen. I de flesta kommuner

138 tycks man emellertid inte gå in för en mera systematisk planering av åldringsvården på längre sikt. Planeringen underlättas dock nu väsentligt genom det material beträffande åldersfördelning m. m. som 1960 års folkräkning utsänt till varje kommun. Bland utredningar som gjorts kan —• om man bortser från storstäderna —• nämnas en i Lund (1961) avseende vissa pensionärers bostads- och levnadsförhållanden, en i Mjölby (1961) rörande åldringsvårdens utformning i staden samt en i Byske kommun (1961) beträffande bl. a. den framtida åldringsvården inom kommunen. I Sundbyberg har nyligen gjorts en utredning rörande pensionärernas levnadsbetingelser (bostadsförhållanden, behov av hjälp m. m.). Även för landstingens räkning h a r utförts eller pågår särskilda utredningar för planering på längre sikt av framför allt åldringssjukvården. Bland utförda undersökningar kan erinras om den som gjorts av professor R. Berfenstam och doktor H. Hedqvist beträffande åldringarnas livsvillkor och vårdbehov i Uppsala län. Vidare kan nämnas undersökningen av överläkarna S. Tillman och G. Berg rörande kroniskt sjuka i Stockholms län. I Norrbottens län har utredning gjorts bl. a. om hemsjukvården och långtidssjukvården. I Örebro län pågår f. n. en undersökning rörande vårdbehovet för dels personer fyllda 67 år, dels långvarigt sjuka i åldern under 67 år. Undersökningen avser både personer, som bor i det egna hemmet, hos anförvant e t c , och personer, som vårdas på ålderdomshem, sjukhus och enskilda vårdhem. I en intervjuundersökning inhämtas uppgifter om bl. a. arbetsförmåga, bostadsförhållanden, önskemål beträffande bostad (pensionärslägenhet, ålderdomshem, sjukhem e t c ) , avstånd till kommunika-

tionsmedel, affärer, distriktssköterska m. m. Vidare efterfrågas hälsotillstånd, läkarkonsultationer, vistelse på ålderdomshem, sjukhus, funktionsnedsättningar samt behov av hjälp och tillsyn (i fråga om både sjukvård och hushållssysslor). Slutligen göres för varje individ en bedömning av vårdbehovet (vård på ålderdomshem, sjukhem osv.) samt möjligheterna till vård och tillsyn i hemmet. Den verksamhet som på detta sätt bedrives på olika håll ute i landet är av stor betydelse för en bedömning av åldringarnas vårdbehov och vårdmöjligheter inte bara för de kommuner och landsting, för vilkas räkning utredningarna göres utan även för övriga kommuner och landsting. Det synes angeläget att planeringsverksamheten intensifieras och organiseras. Man bör söka finna former för samarbete och samordning.

Vad skall man satsa på? Enligt de uppgifter, som lämnats till kommittén, om planeringen på skilda vårdområden, b e r ä k n a r man att under de närmaste 2 å 3 åren investera ca 60 m k r i pensionärshem, 330 mkr i ålderdomshem och minst 100 mkr i sjukhem för långvarigt kroppssjuka, sammanlagt alltså ungefär 500 mkr. Frågan kan ställas om detta kan anses tillräckligt och om de angivna proportionerna mellan pensionärshem, ålderdomshem och sjukhem kan anses rimliga. Regionalt planeringsorgan?

Under den fortsatta diskussionen i denna fråga får socialpolitiska kommittén pröva behovet av en ny reglering i lag eller på annat sätt av det kommunala ansvaret för åldringsvården samt av formerna för ett samarbete mellan kom-

139 munerna inbördes och mellan kommuner och landsting. En regional instans för planering och samverkan torde därvid få övervägas. Ett av skälen till en omprövning av organisationsformerna är de uttalanden som i kommitténs enkät gjorts i fråga om hemsjukvården. Det framstår som

ett problem att denna verksamhet bedrivs i så många skiftande former och med så olika regler för ersättning. Även de organisatoriska formerna för kommunernas åldringsvård bör diskuteras och om möjligt leda fram till rekommendationer.

BILAGOR

143 BILAGA A Åldringsvården m . m . Kommunundersökningen (de! I)

Kommun:

Län:

Uppgifter till 1962 års åldringsvårdsundersökning U p p g i f t e r n a a v s e r , d ä r e j a n n a t a n g e s , f ö r h å l l a n d e n a den

1 2 april

(Om utrymmet i formuläret i någon punkt är otillräckligt, redovisas uppgifterna till denna del i särskild bilaga)

I. ÅLDRINGAR (Avser personer födda 1895 eller tidigare) A. BOSTÄDER 1. Pensionärshem, kommunala eller enskilda (betr. »insprängda» pensionärslägenheter, se p. 2) a) Huvudman, antal hem och lägenheter (hår anges totala antalet lägenheter i hemmet, även de lägenheter, som ev. disponeras av invalidpensionärer)

Hem nr')

Hemmet togs i bruk

Antal lågenheter Hemmets namn

före 1940 senare (ange år) (kryss)

Huvudman för hemmet

1 r. o. kokvrå

1 r. o. kök el. större

Antal boende hela antalet

därav ålderspensionärer

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. Summa Anm. Följande hem är avsedda endast för viss kategori (t. ex. medlemmar i visst samfund, anställda vid visst fåretag), nämligen hem nr

för:

hem nr

för:

hem nr

för:

.

') I det följande redovisas hemmet endast med den nummerbeleckning det erhåller här.

b) Särskilda anordningar för tillsyn m. m. (anges med kryss i rutan för varje hem) Pensionärshem nr Tillsyn:

3 Q

Q

Q

Q]

Q

Q

Q

[j

distriktssköterska eller annan leg. sjuksköterska

•

•

•

•

•

•

•

r~

•

hemvårdarinna

•

•

Q

Q

Q

•

•

•

•

•

personal vid ålderdomshemmet

Q

Q

Q

Q

C]

C3

IZ1

C

d

CD

särskild föreståndare eller föreståndarinna

•

annan person

•

Q

D

D

•

•

•

C

•

•

utan särskild tillsyn

•

•

•

Q

D

•

•

C

•

•

anordning i övrigt (t. ex. av huvudmannen bekostad telefon, ringledning)

•

•

•

•

•

•

•

•

•

•

•

•

•

•

•

•

a

n

n

•

speciellt för hemmet anställd hemvårdarinna

Q

Q

G

G

G

G

G

Q

G

G

speciellt för hemmet avdelad hemsamarit

G

G

G

G

G

G

G

G

O

ö

eget centralkök med matsal

•

•

•

•

•

Q

D

D

D

•

• • • • • • • • • • • • • • • • • •

• •

Service:

matdistribution från centralkök utanför hemmet

•

•

•

•

•

•

•

•

•

ålderdomshem

•

•

•

•

•

•

•

•

•

skolbespisning

Q

Q

annathåll

•

•

annan anordning (ange vilken)

•

•

•

•

•

•

•

•

•

• •

•

D

•

D

•

D

•

• • • • • • • • • • • • • • • • • • • •

n n a n n n a n a n Sysselsättning m . m . : hobbyrum, verkstad o. d

•

sällskapsrum..;

•

• 0

•

•

•

•

•

•

•

•

för hemmet anställd arbetsterapeut

O

O

O

O

O

O

O

O

O

O

för hemmet avdelad sysselsättningssamarit

O

O

O

O

O

Q

d

G

G

O

annan anordning (ange vilken)

a a a a a a a a a a a. D . D n. D o a. • :'...• a o o a a o a o o o D Sjukvård m. m.: sjukavdelning med leg. sjuksköterska

[j

•

•

•

•

G

O

O

•

sjukavdelning utan d:o

läkarmottagning (lokal, utrustning) regelbundna läkarbesök

G G

• Q

• •

G •

G •

O •

D •

O •

O D

D •

O

D

D

D

D

,

O

fotvård (särskilda anordningar t. ex. sårskild personal, behandlingslokal) annan anordning (ange vilken)

'. ............

•

•

•

•

•

• • • • • • • • • •

ä ä a a ä aPä a a a a a a a a o a•• •• • o a

c) Antal platser, beläggning m. m. på sjukavdelning därav enl. läkares bedömande i behov av vård på Hem nr

_ Antal vårdplatser

Antal patienter den 12/4 1962

akutsjukhus

sjukhem el. lasarettsklinik för långvarigt kroppssjuka

mentalsjukhus

mentalsjukhem

annan specialanstalt

S:a

Anm. (ange annan specialanstalt och antalet fall):

2. Pensionärslägenheter med pensionärsbostadsbidrag (disponerade av åldringar) a) Hela antalet lägenheter med pensionärsbostadsbidrag därav i pensionärshem b) Antal »insprängda> pensionärslägenheter m. m Antal lågenheter Lägenhet i 1 r. o. kokvrå

1 r. o. kök el. större

S:a

Antal boende. därav tillkomna efter 1/11 1960

hela antalet

därav ålderspensionärer

flerfamiljshus: bostadsrättslägenhet hyreslägenhet . . småhus (en- och tvåfamiljshus, radhus, kedjehus etc.) Summa

c) Har särskilda anordningar gjorts för tillsyn av de gamla i pensionärslägenheterna (är t. ex. distriktssköterska eller hemvårdarinna vidtalad att ha kontakt med de gamla):

3. Förbättringslån Antalet lägenheter som iordningställts för åldringar 1959 eller senare . . . . Antalet lägenheter, som den 12/4 1962 fortfarande disponeras av åldringar Antalet ålderspensionärer, som bor i lägenheterna den 12/4 1962

10— 318191

Antal

4. Invalidlågenheter

Antal lägenheter

Antal invalidlägenheter, disponerade av åldringar

-

-

5. Hyressättningen i pensionärshem, anordnade av kommunen eller allmännyttigt bostadsföretag, och pensionärslägenheter a) Pensionärshem, anordnat med statsbidrag enligt äldre bestämmelser Uppgår det kommunala bostadstillägget till ett mot hyran svarande belopp?

Ja •

Nej

•

Om det kommunala bostadstillägget är lägre än hyran, hur täckes skillnaden?

Ja

Nej

Täcker hyrorna kapital- och driftkostnaderna för pensionärshemmen?

•

•

Är hyran fastställd till enhetligt belopp för samma lägenhetstyp i olika fastigheter?

•

•

b) Pensionärslägenheter med pensionärsbostadsbidrag Om hyran svarar mot de totala kapital- och driftkostnaderna för lägenheterna, hur bekostas den del av hyran, som ev. inte täckes av pensionärsbostadsbidraget?

Är hyran fastsfälld till enhetligt belopp oavsett den faktiska byggnadskostnaden för samma lägenhetstyp i olika fastigheter?

Ja •

Nej

•

6. Beslut om byggande av pensionärshem, kommunala och enskilda a) Huvudman, antal hem och lägenheter m. m.

Hem

Huvudman för hemmet

Beräknas färdigt år

A. B. C. D. E. F. G. Summa

Beräknad kostnad (1000-tal kr)

Antal lägenheter 1 r. o. kokvrå

1 r. o. kök el. större

s:a

b) Särskilda anordningar för tillsyn m. m. i beslutat pensionärshem (anges med kryss i rutan; jfr ovan p. 1 b) Pensionärshem Anordning

A.

B.

C.

D.

E.

F.

G.

Särskild tillsyn

0 Sjukavdelning

0 Läkarmottagning

Q

rj

[-]

rj

rj

r-|

Q

Fotvård

D

D

D

•

D

D

•

Hobbyrum, verkstad

pj

rj

fj

rj

rj

Q

rj

Centralkök med matsal

n

f~J

n

n

•

Fl

[~~I

Sällskapsrum

D

D

D

D

D

D

D

7. Beslut om byggande av pensionärslägenhefer Antal lägenheter i Pensionärslägenheter färdiga år

flerfamiljshus 1 r. o. kokvrå

1 r. o. kök el. större

småhus S:a

1 r. o. kokvrå

1 r. o. kök el. större

Isa

1962 1963 1964 1965

8. Beskriv i korthet på vilket sätt särskild hänsyn tas till åldringarnas bostadsbehov vid stads- och bostadsplaneringen (t. ex. om viss procent av nytillskottet lägenheter reserveras för åldringar):

9. Behovet av särskilda bostäder för åldringar a) Har särskild utredning om behovet av bostäder för åldringar gjorts? När har utredning gjorts och i vilket sammanhang?

Ja f"]

Nej

fl

148 Resultatet? (Ev. redogörelse bifogas)

Om särskild utredning inte gjorts, hur bedömer kommunen ändå behovet av särskilda bostäder för åldringar de närmaste åren fram till 1965? ....

b) Anser kommunen med hänsyn till befolkningsutvecklingen i kommunen de vidtagna åtgärderna tillräckliga för att tillgodose behovet av lämpliga bostäder för åldringarna inom kommunen?

Ja Q

Nej Q

Om frågan besvaras nekande, vilka ytterligare åtgärder skulle erfordras enligt kommunens mening?

B. ÖPPEN VÄRD FÖR ÅLDRINGAR (Här redovisas all öppen vård för åldringar, alltså även den som meddelas dem som bor i pensionärshem och »insprängda» pensionårslägenheter) Då socialpolitiska kommittén har i särskilt uppdrag att göra en kartläggning av åldringsvården, är det av stor betydelse, att verksamheten för åldringar redovisas för sig och verksamheten för invalider (födda år 1896 eller senare) för sig. Om 4et inte är möjligt att göra en exakt uppdelning efter dessa linjer, torde uppskattade uppgifter lämnas.

149 1. Hemhjälps- och hemsamaritverksamhet, hemsjukvård m. m. a) Huvudman, personal samt beräknat antal arbetstimmar sammanlagt per vecka i åldringsvård Antal Huvudman ') (t. ex. kommunen, röda korskrets, särskild förening)

andra leg. sjuksköterskor

distriktssköterskor personer

arb.t:r per vecka

personer

diakonissor (soc. linje)

orb.!:f per vecka

personer

arb.l:r per vecka

hemvårdarinnor personer

orb.t:r per vecka

hemsamariter personer

crb.hr per vecka

S:a personer

arb.t:r per vecka

1 2. 3. 4. 5. 6. 7 Summa

b) Hemvårdarinnors och hemsamariters utbildning Utbildning Huvudman nr

Antal hemvårdarinnor med 15-månaderskurs

med 3-månaderskurs

övrig utbildning

Antal hemsamariter utan spec; hemv.utb.

med utb. genom arbetsform.

med utb. genom kommunen

1. 2. 3. A. 5.

,

6. 7.

c) Administration Förekommer regelbundet samarbete mellan huvudmännen?

Ja £]

Förekommer fastare organisation för samarbetet? Finns gemensamt centralkontor (hemhjålpsbyrå e. d.)?

Q

Ange i korthet under vilka former samarbete eljest bedrives:

') I dol följonde redovisas huvudmannen endast med den nummerbeteckning som anges här.

med utb. genom Röda Korset

övrig utbildning

utan utbildning

d) Omfattningen m. m. (antalet hjälpta åldringar av den under a) upptagna personalen) (Redovisa antalet åldringar, som mer eller mindre regelbundet erhåller hjälp och som den 12/4 1962 anses vara aktuella hjälpfall (»klientelet»), för delade på mera v a r a k t i g a f a l l [sådana som erhållit hjälp fortlöpande sex månader tillbaka eller som beräknas bli i behov av hjälp under de närmaste sex månaderna] och k o r t v a r i g a f a l l [sådana som erhållit rent tiHfäilig hjälp, t. ex. vid sjukdomsfall])

I Huvudman nr

Antalet hjälpta för vilka ansökan ingivits om plats på

Antal hjälpta åldringar ensamboende var-.ktiga fall

kortvariga

fall

ej ensamboende varaktiga

fall

kortvariga fall

1 pensionärshem

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. S:a 1 »insprä igda» pensi onärslägenr eter 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. f.a övriga 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. Sta Tillhopa Anm. (ange annan specialanstalt och antalet fall):

mentaI

sjukhem el. ålderdomshem

akutsjukhus

nik f. långv. kroppssjuka

sjukhus

- 1 ,znz

>^™

S P e

a n stalt

e) Normer för avgiftssättningen (endast den av kommunen bedrivna verksamheten redovisas, ev. i särskild bilaga) :

2. Hemsjukvårdsbidrag för vård genom anhörig eller annan i hemmet Antal åldringar den 12/4 1962 till vilka bidrag utgår Hemsjukvårdsbidrag från (kommun, landsting, enskild organisation)

totalt

därav i pensionärshem

ensamboende

ej ensamboende

ensamboende

ej ensamboende

»insprängdas pensionärslägenheter ensamboende

ej ensamboende

enbart kommunen enbart landstinget både kommunen och landstinget

Summa

Normer för bidrag (redovisas ev. i särskild bilaga):

Vårdaren:

Antal fall den 12/4 1962

make/maka hemmadotter (med huvudsaklig sysselsättning att sköta förälder) annan anhörig icke anhörig Summa

3. Utlåningsförråd (sängar, tekniska hjälpmedel etc.) Utlåningsförråd med Huvudman

sängar sängutrustning

tekniska hjälpmedel (rullstolar etc.)

sjukvårdsmateriel m. m.

•

D

• • •

D

a

a a

• a

a

152 Normer för avgiftssättningen:

4. Hälsokontroll Regelbunden hälsokontroll för alla åldringar vissa kategorier

Ja

Nej

a a

• a

(i så fall för vilka)

5. Fotvård för åldringar a) Särskilda kliniker m. m. Antal fotvårdskliniker spec, för åldringar

Huvudman

Antal lärskilt anställda för fotvård för åldringar fotvårdsspecialister

(t. ex. kommunen, röda korskrets särskild förening)

totalt

därav i pensionärshem

totalt

därav i pensionurshem

fotvårdssamariter totalt

därav i pensionärshem

b) Har kommunen eller annan huvudman särskild överenskommelse med fotvårdsspecialist om fotvård för åldringar inom kommunen

Ja f j

Nej

•

c) Normer för avgiftssättningen (a och b):

6. Gymnastik för åldringar Huvudman

Sjukgymnastik

Annan gymnastik

7. Matdistribution m. m. Antal betjänade hushåll (med åldringar) den 12/4 1962 Huvudman

därav

totalt

(t. ex. kommunen, röda korskrets, särskild förening)

i »insprängda» pensionärslägenheter

i pensionärshem ensamboende

ej ensamboende

ensamboende

ej ensamboende

ensamboende

ej ensamboende

Kommunen: distribution från ålderdomshem skolbespisning annat håll Annan huvudman:

Summa Antal pensionärer den 12/4 1962 inackorderade enbart i maten på ålderdomshem: 8. Sysselsättning m. m. a) Antal arbetsterapeuter och sysselsättningssamariter samt beräknat antal arbetstimmar per vecka i öppen åldringsvård Antal arbetsterapeuter

Huvudman

personer

samariter

arbetshar per vecka

personer

arbetshar per vecka

Summa b) Administration Förekommer regeibundet samarbete mellan huvudmännen? Förekommer fastare organisation för samarbetet? Finns gemensam arbetsanskaffning ? »

»

inköps- och lagercentral?

>

»

försäljningsorganisation?

Äger samarbete rum med landstinget?

Ja

Nej

• • •

a

•a •

•

•D •

•

Beskriv i korthet under vilka former samarbete eljest bedrives mellan huvudmännen eller med landstinget:

.) Finns skyddad sysselsättning eller särskild verkstad för åldringar? Ange i så fall verkstad, industriföretag och antal platser för åldringar:

9. SärskiHa fritidsanordningar m. m. för åldringar (anges med kryss i rutan) Anordnare ex. kommunen, föreninc

Erhåller bidrag av kommunen för verksamheten

Hembesökare, »väntjänst»

Klubblokaler, »dagcentraler» el. liknande

Verkstadsel. hobbylokaler

a

a

a

a

•

•

•

•

a a a a

a a • a

a

D

•

D

D

a a

Föreläsningar, sammankomster m. m.

•

övriga anordningar:

10. Särskilda anordningar för åldringars rekreation, konvalescens, resor m. m. (kommunala och enskilda; t. ex. semesterhem spec. f. åldringar) Ange anordningarnas art:

11. Beslut om utbyggnad av den öppna åldringsvården:

12. Behovet av anordningar för öppen vård av åldringar a) Har särskild utredning om behovet av anordningar för öppen vård av åldringar gjorts?

Ja Q

Nej Q

När har utredning gjorts och i vilket sammanhang?

Resultatet? (Ev. redogörelse bifogas)

Om särskild utredning inte gjorts, hur bedömer kommunen ändå behovet av särskilda anordningar för öppen åldringsvård de närmaste åren fram till 1965?

b) Anser kommunen med hänsyn till befolkningsutvecklingen i kommunen de vidtagna åtgärderna tillräckliga för att tillgodose behovet av anordningar för öppen vård av åldringarna inom kommunen? Ja Q Nej Q Om frågan besvaras nekande, vilka ytterligare åtgärder skulle erfordras enligt kommunens mening?

C. ÅLDERDOMSHEM, kommunala eller enskilda (t. ex. hem anordnade ev religiösa samfund, stiftelser m. fl.) Hem eller avdelning, som upptagits i medicinalstyrelsens sjukhusförteckning, redovisas ej. Om kommunalförbund äger ålderdomshem, lämnar den kommun, vari hemmet är beläget uppgifter om hela hemmet (antal platser, vårdtagare m. fl.). I fråga om enskilda hem bör redovisas alla hem med olika benämning (vilohem, pensionat, inackorderingshem etc), som huvudsakligen tar emot åldringar för mera varaktig vård och tillsyn. 1. Har kommunen a) eget ålderdomshem

i—i

b) del i ålderdomshem genom kommunalförbund

r~|

i så fall vilket c) avtal med annan kommun om disposition av platser på dess ålderdomshem

f~\

i så fall med vilken kommun och beträffande hur många platser d) befrielse av länsstyrelsen jämlikt 18 § socialhjälpslagen

rn

Finns ålderdomshem inom kommunen, anordnat av religiöst samfund, stiftelse o. d.

Ja \~\

Nej

Pl

2. Huvudman för samt antal vårdplatser, beläggning m. m. vid ålderdomshem eller därmed jämförligt hem (kommunala och enskilda) inom kommunen a) Huvudman, antal vårdplatser m. m. (samtliga vårdplatser)

Hem nr')

Hemmet togs i bruk år

Hemmets namn och adress

Antal vårdplatser

Huvudman för hemmet

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 3. $nmmn

Anrn. Följande hem är avsedda endast för viss kategori (t. ex. medlemmar i visst samfund, anställda vid visst företag) nämligen hem nr

för

hem nr

för

hem nr

för

') ! det följande redovisas hemmet endast med den nummerbeteckning det erhåller här.

b) Differentieringsmöjligheter (olika avdelningar) och antalet vårdtagare (samtliga vårdtagare) den 12/4 1962 Antal vårdtagare

Antal vårdplatser på Hem nr

Avd. f. normalt åldrande

Avd. f. mentalsjuka

Avd. f. långv. kroppssjuka

Akut sjukavd.

S:a

Avd. f. normalt åldrande m

kv

Avd. f. mentalsjuka m

kv

Avd. f. långv. kroppssjuka m

kv

Akut sjukavd. m

kv

S:a m

kv

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. S:a

3. Rumsplanering, möjlighet begagna egna möbler etc. (sjukavd. redovisas ej). Antal rum med eget toalettrum

Antal Hem nr enkelrum 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8.

dubbelrum

rum f. 3 el. flera

utan eget wc

med eget wc

Antal pensionärer med egen telefon

egen radio

egen TV

4. Personal m. m. a) Antal befattningshavare m. m. Antal befattningshavare hem nr 1

Personalkategori heltid

2 deltid

heltid

3 deltid

heltid

deltid

heltid

5 deltid

heltid

6 deltid

heltid

deltid

heltid

8 deltid

heltid

deltid

Ledning: föreståndarinna bitr. föreståndarinna Vård, tillsyn: annan leg. sjuksköterska ')

biträde Sysselsättning: arbetsterapeut Ekonomipersonal: kokerska biträden övriga (specificeras i fråga om vårdpersonal o. d.)

Summa Anm. (t. ex. beträffande personal, gemensam för flera kommuner):

b) Föreståndarinnans och bitr. föreståndarinnans (avbytarens) utbildning (anges med kryss i rutan). (Har en befattningshavare utbildning av olika slag, ange den mest kvalificerade). Föreståndarinnans utbildning Hem nr

Socialvårdsförbundets

Leg. sjuksköt.

Diakon, (soc. linje)

Hemvårdarinna

Annan utb.för å.-hem

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. *) Annan än föreståndarinna eller bitr. föreståndarinna.

övrig utb.

Bitr. föreståndarinnans (avbytarens) utbildning SocialLeg. Diakon, HemAnnan vårdsövrig sjuk(soc. vårdautb.för förbunutb. linje) rinna å.-hem sköt. dets

c) Vårdbiträden, som genomgått för vårdbiträden avsedd utbildning Hem nr

Antal biträden med spec. utb.

Hem nr

Antal biträden med spec. utb.

5. .

1. . 2. .

6. .

3. .

7. .

4. . d) Tillsyn under natten (anges med kryss i rutan) Hem nr

Aktiv nattvakt

Beredskaps nattvakt

Hem nr

Aktiv nattvakt

Beredskaps nattvakt

1 2 3 4

• •D •

•a

5. . 6. . 7. .

•a •a

• • •D

a

•

5. Hälsovård m. m. a) Läkarbesök (anges med kryss i rutan) Hem

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7.

Finns avtal med läkare om regelbundna besök Ja

Nej

a a •a a D

D

Läkarbesök dagligen

en gang i veckan

a a a • a a a

a a a a a • a a

a a

• •D • •

•D

•

en gång vcrannan vecka

• • • • •

en gang per månad

a

•

D

a • a a a

a

D

•

endast vid kallelse

• • •

a a a a a

b) Anordningar (lokaler, utrustning) samt personal för fotvård, sjukgymnastik m. m. (anges med kryss i rutan) Särskilda anordningar för Hem nr 1. 2. 3. 4.

.. .. .. ..

5. .. 6. .. 7. ..

fotvård

Särskild personal för

sjukgymnastik

annan gymnastik

•a

•a •a

a

D

D

•a •a

a a •a a

a a

fotvård

annan gymnastik

a

D

•

• a •

•a

a

•

D

a a

•a

D D D D

a a a

•

a a • a

sjukgymnastik

•

6. Anordningar för sysselsättning m. m. (anges med kryss i rutan) Hem

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7.

Förekommer organiserad sysselsättn nq, hobbyverksam het o . d . Ja

Nej

D

D

• • •a

•a •a

a a a

D

a a

Är denna öppen för åldringar utanför hemmet Ja

a • a a a a D a

Finns särskild arbetsterapeut

Nej

Ja

Nej

a a a a a a a a

D D

• • a a a a a a

a a a

• •

a

Inom hemmet finns inga för enbart t sysselsättning avsedda lokaler

hobbyrum o. d.

a a a a a a

•

D

a a • a

D

•

a a

159 Antal arbetsterapeuter och sysselsättningssamarifer på ålderdomshem och därmed jämförliga hem Antal arbetsterapeuter

Antal samariter

därav sysselsatta även

Hem nr

totalt

därav sysselsatta även totalt

på sjukvårdsanstalt

i öppen vård

på sjukvårdsanstalt

i öppen vård

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 7. Kollektiva anordningar för förströelse m. m. (anges med kryss i rutan)

Hem

Sällskapsrum (utom dagrum)

Samarbete mecj bibliotek

a a a a a a a

• • a •

RegelCentralradio

a a

a

D D

• • a • a •

a a a a a

a a • a

•

TV

Föreläsningar

Studiecirklar

a • a a a a a a

•

Tillgång till dagstidning o. d.

Utflykter

andaktsstunder

•

•

• •a

u u u u a u u

a a D

•D • • • • a

D

a a • a

•a a a

8. Vissa uppgifter beträffande vårdtagarna den 12/4 1962 a) Åldersfördelning A n t a l Födda år m 1882 el. tidigare.. 1883—1887 . . . . 1888—1892 1893—1895 . . . . 1896—1902 1903 el. senare (ange födelseåret; ev. i bilaga)

Summa

kv

m

v å r d t a g a r e

3 kv

m

4 kv

m

hem

5 kv

m

nr 6

kv

m

7 kv

m

iumma

8 kv

m

kv

m

kv

b) Behov av vård på annan vårdanstalt än ålderdomshem Antal vårdtagare för vilka ansökan gjorts om intagning på Hem nr

akutsjukhus

sjukhem el. lasarettsklinik f. långvarigt kroppssjuka

mentalsjukhus

mentalsjukhem

annan specialanstalt

Enl. läkares bedömande antalet i k o m m u n a l t hem intagna i behov av vård på

akutsjukhus

sjukhem el. lasarettsklinik f. långvarigt kroppssjuka

mentalsjukhus

mentalsjukhem

annan specialanstalt

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. S-.a

Anm. (ange annan specialanstalt och antalet fall):

c) Särskilt vårdkrävande vårdtagare samt vårdtagare med vissa anpassningssvårigheter m. m. (svårhanterliga, störande) Vårdtagare med anpassningssvårigheter

Varaktigt sängliggande vårdtagare därav på grund av Hem nr

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. S-.a

totalt

sjukdom

allmän åldersavtyning

därav på grund av totalt

patologiskt åldrande (senil domens, arteriosclerosis cerebri)

endogen psykos (schizofreni m.m.)

annan psykisk rubbning (hjärnskada, underutveckling m.m.)

alkoholism

9. Vårdavgiter m. m. den 12/4 1962 a) Vårdavgifter Dagavgift för vårdtagare Hem rr

norm: avgiften = folkpensionen minus fickpengar max. kr.

vanligen förekommande kr.

annan avgiftsnorm (ev. normer bifogas) nox. kr.

Enhetliga avgifter för samtliga vårdtagare

vanligen förekommande kr.

Ja

Nej

1.

a

2.

D D

a

4.

a

5.

•

a a

3.

6. 7. 8.

•

D

D

•

• •

•

a

b) Ersättning från landsting (sjukvårdsstyrelse) för vård av långvarigt sjuka under år 1961 Antal vårdtagare för vilka bidrag sökts eller beviljats

Hem nr

Antal vårddagar för vilka bidrag sökts eller beviljats

Antal vårdtagare för vilka bidrag sökts eller beviljats

Hem nr

8 Antal vårddagar för vilka bidrag sökts eller beviljats

10. Beslutad utbyggnad av ålderdomshem (kommunala och enskilda) a) Huvudman, antal hem, vårdplatser m. m.

Hem

Huvudman

Till- eller Beräkombygg- nas nad m. m. färdigt år (anges m ed kryss) Nybyggnad

Beräknad kostnad (1000-tal kr)

Antal nya vårdplatser

Antal gamla vårdplatser som samtidigt slopas

S:a platstillskott (netto)

A. B. C. D. E. F. G. Summa Anm. Följande hem är avsedda endast för viss kategori (t. ex. medlemmar i visst samfund, anställda vid visst företag), nämligen hem

för

hem

för

hem

för

11—318191

b) Särskilda onordningar för sjukvård, sysselsättning m. m. u__

Särskild sjukavdelning

Hobbyrum

Hem

antal platser

o.å.

A

•

B

•

C

•

D

•

E r

• D

G

•

Annan anordning (t. ex. särskild läkarmottagning med viss laboratorieutrustning, anordningar för fotvård): hem

hem ...

c) Vissa uppgifter beträffande utformningen m. m. Bygges hemmet i anslutning lutni ng till tidigare ålderdomshem pens ionärshem

Hem A . B . C . D . E . F . G .

Bygges sjukavdelning helt friliggande

1°

ne

|a

ne|

|a

mj

a

a a D a a a a

• •• • •D •

•a

•

D D D

••

• •D

D

a a • a a

• •a •a a

Rumsplanering m. m. (särskild sjukavdelning redovisas ej) Antal rum med eget toalettrum

Antal Hem enkelrum A B C D E F G

dubbelrum

rum f. 3 el. flera

utan eget wc

med eget •wc

B a •D

d) Planer beträffande viss personal (anges med kryss i rutan)' Planerar man att när hemmet står färdigt till detta knyta Hem A B C D E F G

sjuksköterska

arbetst»

a

sjukgymnast

• •D

D

•D D D

a a D a

•

fofvårdsspecialist

• •a a a a a

a •a

• • •

a

e) Samarbete med olika myndigheter m. m. (anges med kryss i rutan) Har hemmet planerats i samråd med Hem

länsstyrelsen

A B C D E F G

a

socialvårdskonsulenten

a a a a a

D D

a a D a

socialstyrelsen

landstinget

a a a a a •a

• •

• • •a

a a D

11. Behovet av platser på ålderdomshem m. m. a) Har särskild utredning om behovet av platser på ålderdomshem1 gjorts?

Ja Q

Nej

•

När har utredning gjorts och i vilket sammanhang?

Resultatet? (Ev. redogörelse bifogas)

Om särskild utredning inte gjorts, hur bedömer kommunen ändå behovet av platser på ålderdomshem de närmaste fram till 1965?

b) Anser kommunen med hänsyn till befolkningsutvecklingen i kommunen de vidtagna åtgärderna tillräckliga för att tillgodose behovet av platser på ålderdomshem?

Ja f j

Nej

fj

Om frågan besvaras nekande, vilka ytterligare åtgärder skulle erfordras enligt kommunens mening?

Anser kommunen, att ytterligare platser på ålderdomshem erfordras trots en utbyggnad av pensionärshem, pensionärslägenheter, den öppna åldringsvården m. m.? Ja Q Nej n Anser kommunen, att en utbyggnad av långtidssjukvården kommer att minska behovet av platser på ålderdomshem? Ja • Nej Q

c) I vad mån påverkar planerna på en ev. ny kommunindelning utbyggnaden av antalet platser på ålderdomshem inom kommunen?

D. ÖVRIGA ANORDNINGAR (kommunala eller enskilda) än ovan angivna för åldringsvård inom kommunen:

E. KURSER FÖR UTBILDNING av hemsamariter, vårdbiträden på ålderdomshem etc. c) Anordnare: b) Utbildningens art e t c :

c) Deltagareantal:

F. KOMMUNENS BERÄKNADE NETTOKOSTNADER (driftutgifter) för åldringsvården år 1961 c) Kommunens egen verksamhet Beräknat belopp (avrundat) kr kommunala bostadstillägg folkpensioner pensionärshem, pensionärslägenheter (jfr A) hemhjälps- och hemsamarirverksamhet, hemsjukvård m. m. (jfr B) ålderdomshem (jfr C) övriga anordningar (jfr D)

b) Bidrag til! verksamhet för åldringar Beräknat belopp (avrundat) kr pensionärshem m. m hemhjälps- och hemsamaritverksamhet, hemsjukvård m. m. ålderdomshem övriga anordningar

,

c) Bidrag till kursverksamhet, utbildning m. m. för åldringsvård

Summa kronor Kommunens totala driftutgifter (netto) 1961 Utgifterna för åldringsvård i % av totalutgifterna

G. REDOGÖRELSE FOR NYA VERKSAMHETSFORMER, planer m. m. (torde lämnas i särskild bilaga)

den

1962 För drätselkammaren / kommunalnämnden

(uppgiftslämnarens underskrift)

adr. tel.

BILAGA B

Exempel på frågor som det vore av värde för socialpolitiska kommittén a t t få synpunkter på 1

1. Huvudmannaskapet för åldringsvården

Hur verkar det dubbla huvudmannaskapet (kommuner—landsting) för åldringsvården? Kan den nuvarande ordningen anses vara rationell i olika avseenden? Vore det bättre om a) kommunerna finge svara för både den öppna och den slutna åldringsvården, däri inbegripet vården av långvarigt sjuka; b) kommunerna finge svara för den öppna vården och landstingen helt för den slutna, inbegripet ålderdomshemmen; c) landstingen finge svara för hela åldringsvården; d) nuvarande ordning bibehölls, men kommuner och landsting gemensamt svarade för vården av långvarigt sjuka? Skulle samarbetsorgan eller på annat sätt organiserat samarbete mellan kommuner och landsting ta bort de största olägenheterna med det dubbla huvudmannaskapet? Hur dras nu gränsen mellan kommunal verksamhet, landstingens verksamhet och enskild verksamhet inom åldringsvården? Hur borde gränserna dras?

Bör de nuvarande ålderdomshemmen göras till vårdhem (sjukhem) och pensionärshem, förstärkta med särskild personal för tillsyn m. m., överta ålderdomshemmens nuvarande uppgifter för normalt åldrande? Är det rationellt med sjukavdelningar på ålderdomshemmen? Bör i så fall en dylik avdelning likställas med och godkännas som sjukhem för långvarigt sjuka? Vore det lämpligt, att landstinget och kommunen gemensamt drev en sådan avdelning på ålderdomshem? Förekommer klientelblandning på ålderdomshemmen och vilka problem skapar denna? Kan klientelblandning över huvud taget förhindras? Hur skall man ta hand om de vårdtagare, som inte anses höra hemma på ålderdomshemmen (t. ex. svårhanterliga, störande) ? 3. Hemsjukvård m. m.

Är nuvarande ordning rationell (på sina håll står landstinget för viss del av vården [sjukvårdsdelen] och kommunen för den del av vården som kan anses ankomma på socialvården; av två makar kan den ena vara föremål för landstingets hemsjukvård, den a n d r a föremål för socialvård) ?

2. Ålderdomshemmen Skall man över huvud taget h a ålderdomshem i traditionell utformning?

1 Utsänt till kommuner och landsting i samband med kommunundersökningen.

167 Kan man och bör man satsa mer på hemsjukvård? Vem skall vara huvudman för verksamheten (kommunen — landstinget — sjukkassan — enskilda organisationer) ? Vilken utbildning bör hemsamariter ha? Bör hemhjälps- och hemsamaritverksamheten intensifieras, i så fall på vilket sätt?

Kan det anses rationellt att skapa enheter för åldringsvården (geriatriska enheter) med pensionärshem, ålderdomshem och sjukhem bildande en enhet (på samma tomt) ?

4. Bostäder

6. Syselsättning, fritidsanordningar m.m.

Skall man bygga kategorihus för åldringarna (fördelar och nackdelar) ? Skall man ha insprängda pensionärslägenheter (fördelar och nackdelar) ? Är kollektivhus med olika serviceanordningar en lämplig och efterfrågad bostadsform för åldringar? Bör åldringarna beredas bostäder i närheten av anhöriga (skall man gå in för att bygga lägenheter för åldringar och deras barn i samma kvarter [»familj eblock»]) ? Bör förbättringslåneverksamheten utvidgas?

Skall man över huvud taget vidta särskilda åtgärder? Skulle särskilda dagcentraler eller klubblokaler för åldringarna underlätta för dem och ge dem en trivsammare tillvaro ? Skall kommunen stå som anordnare av sysselsättnings- och fritidsverksamhet för åldringar? Hur skall verksamheten kunna intensifieras? Kan behov anses föreligga av skyddad sysselsättning (i särskilda verkstäder eller inom industrier) för åldringarna?

Bör så många som möjligt ges tillfälle att bo i sina gamla bostäder?

5. Enheter för åldringsvården

BILAGA C

Sammanställning av svar från landsting och kommuner på socialpolitiska kommitténs enkät rörande åldringsvården

Vid socialpolitiska kommitténs undersökningar i april 1962 uppmanades landsting och kommuner att lämna särskilda kommentarer och synpunkter på åldringsvården och dess utformning. Till ledning hade sammanställts vissa frågor (se Bilaga B). Frågorna rörde huvudmannaskapet för åldringsvården, ålderdomshem, hemsjukvård m. m., bostäder, enheter för åldringsvården samt sysselsättning, fritidsanordningar m. m. Huvudmannaskapet

Synpunkter på frågan om huvudmannaskapet lämnades av 6 landsting och 74 kommuner. Få helt

belåtna

I flertalet av de från landstingen och kommunerna inkomna svaren kritiseras i ett eller flera hänseenden den nuvarande ordningen. Ett 10-tal kommuner anser emellertid, att denna i allo fungerar rationellt. Bland dessa kommuner återfinns Norrköping, som länge haft ansvar för såväl sjukvård som socialvård. Gävle, som fr. o. m. 1963 deltar i landstinget, förklarar, att den geriatriska vårdenhet, som tidigare utbyggts och av vilken man haft den bästa erfarenhet, kommer att bevaras för framtiden. Andra kommuner, som anser den nuvarande ordningen rationell, är Djursholm, Kvillinge i Östergötlands län, Gislaveds köping i Jönköpings län samt Älghult i Krono-

bergs län. Inget av de svarande landstingen anser att det dubbla huvudmannaskapet fungerar friktionsfritt. De flesta accepterar systemet Antalet kommuner och landsting, som anser det dubbla huvudmannaskapet fungera om inte friktionsfritt så dock acceptabelt är betydligt större. Samtliga 6 landsting och 53 av de 74 kommunerna (10 städer, 6 köpingar och 37 landskommuner) har denna uppfattning. Landstingen klarar inte långtidssjukvården . . . Den nuvarande ordningen kritiseras i olika avseenden. Det ojämförligt största antalet kommuner deltar i den kritik, som menar att »landstinget helt saknar möjlighet att klara av sin del av åldringsvården, nämligen vården av långtidssjuka» (Saltsjöbaden). Dessa kommuner fördelar sig på både städer, köpingar och landskommuner och är spridda över hela landet. Man anser det betänkligt, att de bristande resurserna vid sjukhemmen tvingar kommunerna att på ålderdomshemmen vårda många långvarigt sjuka åldringar. Det anses därför mycket viktigt, att vårdmöjligheterna för långvarigt sjuka ökas väsentligt så att ålderdomshemmen kan ta emot de personer som de är avsedda för, nämligen de normalt åldrande. Göteborgs och Bohus läns landsting

169 anser det självfallet, att landstingen bör svara för långtidsvården. Älvsborgs läns landsting uttalar, att olägenheterna med det dubbla huvudmannaskapet k a n bemästras genom utbyggnad av sjukvårdsresurserna. . . . inte kommunerna heller Kommunernas uppfattning att långtidsvården måste ytterligare upprustas är inte så mycket en kritik mot det dubbla huvudmannaskapet som sådant. Flertalet kommuner, som kräver fler platser inom långtidsvården, vill nämligen behålla landstingen som huvudmän för denna vård. Kommunerna anser sig inte ha eller kunna förvärva tillräckliga resurser för att h a n d h a vården av långvarigt kroppssjuka. Därvid tänker man inte bara p å de ekonomiska möjligheterna, som eventuellt kunde skapas genom lämpliga stödformer, utan också på personalfrågan och på medicinska resurser. Det skulle inte vara rationellt »att på kommunerna lägga ansvaret för den ofta avancerade sjukvård, som måste bedrivas på en avdelning för långvarigt sjuka» (Skellefteå s t a d ) . En särskild fråga gällde, om det vore bättre ifall kommunerna finge stå för både den öppna och den slutna åldringsvården, däri inbegripet vården iav långvarigt kroppssjuka. Den frågan har besvarats klart jakande av endast 1 kommun, nämligen östhammar. Ytterligare några kommuner har funnit, att mycket talade för en dylik ordning, men de övriga ianser att det skulle bli svårt att få tillgång till erforderlig läkar- och vårdpersonal. Inget landsting anser att det vore bättre, om kommunerna svarade för vård iav långvarigt kroppssjuka. Den enskilde kan motas från två håll Flera kommuner nämner, att det ofta inträffar att huvudmännen söker kom-

ma ifrån det enskilda fallet. På grund av platsbrist eller annat vägrar en huvudman att ta emot en person under förevändning, att det är den andre huvudmannen som skall ta hand om honom. En åldring kommer lätt i kläm mellan de b å d a huvudmannaintressena. Dessa negativa kompetenskonflikter mellan huvudmännen, som ä r en konsekvens av det dubbla huvudmannaskapet eller snarare av en obestämd gräns mellan deras vårdområden, bekymrar flera kommuner, t. ex. Kärna i Östergötlands län, Vänersborg samt Bergsjö i Gävleborgs län. Också några landsting, t. ex. Jämtlands läns, påtalar vanskligheten att dra gränsen mellan vårdområdena.

Ålderdomshem i hemkommunen Kommunernas uttalanden i andra sammanhang, att människorna fäster vikt vid att deras ålderdomshem är beläget i hemkommunen, förekommer även i resonemanget om det dubbla huvudmannaskapet. Kommittén har frågat kommunerna, om de tycker att det vore bättre, att de själva svarade för den öppna vården och landstingen helt för den slutna, inbegripet ålderdomshemmen. Dessutom frågade kommittén om kommunerna ansåg, att landstingen skulle svara för all åldringsvård och kommunerna inte för någon. Majoriteten av de svarande kommunerna, spridda över hela landet och fördelade på alla slag av kommuner, anser det vara av stort värde att de gamla, som flyttar in på ålderdomshem, får stanna i hemorten. Om huvudmannaskapet för ålderdomshemmen övertogs av landstingen, blev det risk för att »den större förvaltningsenhetens rationaliseringssträvanden förr eller senare skulle medföra att hemmen centraliserades, vilket för åldringarna komme

170 att betyda längre avstånd till hemorten med därigenom försämrade kontaktmöjligheter med anhöriga och vänner» (Jönköping). Man påpekar även den praktiska och administrativa svårigheten att föra alla ålderdomshem under en central ledning. De svarande landstingen redovisar liknande uppfattning som kommunerna i denna fråga. Jämtlands läns landsting framhåller, att ålderdomshemmen borde få användas för vård av lättskötta långvarigt sjuka, vilket skulle medföra en komplettering av landstingets nuvarande vårdformer ooh en bättre möjlighet att differentiera klientelet efter deras behov av mer eller mindre kvalificerad vård. En ändring av huvudmannaskapet vore, menar landstinget, för den skull ej nödvändig, »landstinget kunde ju ersätta vårdkostnaden för de sjuka, som det enligt lag har att sörja för».

Några: Ålderdomshemmen under landstingen Det finns emellertid några kommuner, som anser, att all den slutna vården, även ålderdomshemmen, bör vara underställd landstingen. Dessa kommuner är Lammhult i Kronobergs län, Varberg, Norbergs köping i Västmanlands län, Bergsjö och Ovansjö i Gävleborgs län, Berg i Jämtlands samt Vilhelmina köping i Västerbottens län. Bergsjö anser, att arrangemanget skulle ha flera fördelar: man skulle smidigare kunna få en differentiering av klientelet på ålderdomshemmen; kostnaderna för vården kunde fördelas rättvisare; driften av den slutna åldringsvårdens anstalter skulle bli rationellare. 4 kommuner, nämligen Jönåker i Södermanlands län, Torsås i Kalmar län, Mo i Västernorrlands län och Bätan i Jämtlands län, förordar att landstingen blir huvudmän för all åldringsvård.

Flertalet vill behålla gamla ordningen De alternativ till den nuvarande ordningen med dubbelt huvudmannaskap för åldringsvården som kommittén förelade landstingen och k o m m u n e r n a var följande: Vore det bättre om a) kommunerna finge svara för både den öppna och den slutna åldringsvården, däri inbegripet vården av långvarigt sjuka; b) kommunerna finge svara för den öppna vården och landstingen helt för den slutna, inbegripet ålderdomshemmen; c) landstingen finge svara för hela åldringsvården; d) nuvarande ordning bibehölls, men kommuner och landsting gemensamt svarade för vården av långvarigt sjuka? Dessa 4 olika alternativ till den nuvarande ordningen h a r samlat inalles 19 kommuner av 74. Antalet kommuner av dessa, som vill ersätta det dubbla huvudmannaskapet med ett enkelt sådant (kommunen eller landstinget), är 8, medan övriga 11 kommuner förordar annan gränsdragning mellan huvudmännens vårdområden. Sammanlagt 55 kommuner vill behålla både huvudmännen och fördelningen dem emellan av vårduppgifterna. Den nuvarande ordningen med dubbelt huvudmannaskap bör bibehållas men med gemensamt ansvar hos kommuner och landsting för långtidssjukvården, anser Moheda i Kronobergs län, Gamleby i Kalmar län, Vänersborg samt Storfors köping och Glava kommun i Värmlands län. Två av dessa kommuner, Gamleby och Glava, uppfattade dock inte alternativet som någon förändring av rådande praxis. Mer

samarbete

Sammanlagt 26 kommuner, d. v. s. en tredjedel av dem som svarat, förordar

171 ökat samarbete mellan huvudmännen, antingen i form av särskilt samarbetsorgan eller annorledes. Man anser, att en sådan ordning skulle eliminera olägenheterna av det dubbla huvudmannaskapet, särskilt huvudmännens tendens att vilja övervältra ansvaret på varandra. Ålderdomshemmen

Särskilda synpunkter på frågan om ålderdomshemmen har lämnats av 5 landsting och 66 kommuner. Många vill ha kvar ålderdomshemmen traditionell utformning

i

Frågan huruvida ålderdomshem i traditionell utformning över huvud taget skall bibehållas eller om de nuvarande ålderdomshemmen bör göras till vårdhem (sjukhem) och pensionärshem, förstärkta med särskild personal för tillsyn m. m., överta ålderdomshemmens uppgifter för normalt åldrande har behandlats i så gott som samtliga svar. Den övervägande delen iav de svarande (2 landsting, 14 städer, 5 köpingar och 29 landskommuner) anser att ålderdomshem i traditionell utformning bör bibehållas. Av motsatt åsikt är 1 stad, 2 köpingar och 2 landskommuner medan landstinget i Jämtlands län, 2 städer, 2 köpingar och 5 landskommuner ifrågasätter lämpligheten i att så sker. Som motiv för ett bibehållande av ålderdomshem med traditionell utformning anförs bl. a. att det, även om andra vårdformer byggs ut, alltid kommer att finnas en grupp normalt åldersskröpliga åldringar som utan att vara i behov av sjukvård behöver den personliga omvårdnad och tillsyn som ges på ett ålderdomshem. Vidare understryks att ålderdomshemmen bör vara inackorderingshem för normalt åldrande i behov av viss hjälp och att de ej

bör göras till en blandning av ålderdomshem, sjukhem och pensionärshem. Harmångers kommun i Gävleborgs län framhåller att de gamla själva enligt kommunens erfarenhet vill hålla starkt isär dessa hem. Från bl. a. Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle framhålles vikten av att åldringsvården är rikt differentierad och att ålderdomshemmen med hänsyn härtill är oumbärliga. Även flera landskommuner finner det angeläget att det inom åldringsvården finns olika vårdformer som kompletterar varandra och att tillgång till platser på ålderdomshem med traditionell utformning för deras del är nödvändig. Andra vill ha ålderdomshemmen vårdhem eller sjukhem

som

Av de 5 kommuner som anser >att ålderdomshem med traditionell utformning ej bör bibehållas har två ej närmare motiverat sitt ställningstagande medan motivet för de övriga synes vara att landstingen bör vara huvudmän för hela den slutna åldringsvården inklusive ålderdomshemmen. Landstinget i Jämtlands län och de 9 kommuner som hyser tveksamhet huruvida ålderdomshem med traditionell utformning skall bibehållas synes, liksom de nyssnämnda 5 kommunerna, grunda sin uppfattning på att ålderdomshemmen i realiteten i stor utsträckning vårdar sådana åldringar som borde tas om h a n d på annan vårdinrättning. Sålunda anför ifrågavarande landsting i huvudsak följande. Ålderdomshemmens uppgifter och utformning borde tas upp till en ny förutsättningslös utredning. Erfarenheten har visat att ålderdomshemmen ej kunnat reserveras för i huvudsak friska åldringar och detta torde kvarstå under överskådlig tid framåt. Frågan är om den nuvarande målsättningen att lands-

172 tinget skall överta alla långvarigt sjuka från ålderdomshemmen är riktig. Principerna för åldringsvården borde tas upp till omprövning. Anstaltsvården borde reserveras för så skröpliga eller sjuka åldringar, att de ej längre kan vårdas i hemmen eller på pensionärshem. För friska borde kunna ordnas på annat sätt. Från Partille kommun i Göteborgs och Bohus län anförs bl. a.: Huruvida ålderdomshemmen skall bevaras i nuvarande traditionella utformning är verkligen tveksamt. De flesta ålderdomshemmen fungerar nu i realiteten såsom sjukhem, dock utan ett sådants resurser lör sjukvård. Tanken att låta de nuvarande pensionärshemmen överta ålderdomshemmens uppgifter för normalt åldrande förtjänar att noggrant prövas. Troligen kommer man dock till den slutsatsen att ålderdomshemmen ändock måste bevaras. Det finns ett visst mellanskikt av åldringar som inte hör hemma just någonstans och vilka måste erhålla vård under ständig tillsyn. Även i övrigt framhålles från de ifrågavarande kommunerna svårigheten f. n. att bereda de s. k. gränsfallen adekvat vård på grund av bristande tillgång på vårdplatser inom a n d r a vårdformer. Bergsjö kommun i Gävleborgs län ifrågasätter om man överhuvud taget skall ha ålderdomshem i traditionell utformning i framtiden. Kommunen påpekar att anstaltsvård är en dyrbar form av vård samt att driftutgifterna för ålderdomshemmen med hänsyn till den utveckling som sker på lönefronten kommer att bli höga. Kommunen ifrågasätter vidare om man inte hellre bör överväga en organisation som innebär att landstingens vård av långvarigt sjuka förstärks avsevärt och innefattar vård av en del av det klientel

som nu normalt vårdas på ålderdomshem. Kommunerna skulle då kunna förstärka den öppna vården genom särskilt inrättade pensionärshem av mer eller mindre kollektivhuskaraktär.

Pensionärshemmen — ålderdomshem för normalt åldrande? Frågan huruvida ålderdomshemmen skall göras till sjukhem och pensionärshemmen, förstärkta med särskild personal för tillsyn m. m., överta vården av de normalt åldrande vårdbehövande åldringarna har direkt besvarats av 31 kommuner, varav 20 (7 städer och 13 landskommuner) anser att så ej bör ske. Samtliga 20 ingår i den grupp om 48 kommuner som funnit att ålderdomshem med traditionell utformning bör bibehållas. Av de övriga 11 kommunerna (1 stad, 4 köpingar och 6 landskommuner) anser 6 att så bör ske medan 5 är mera tveksamma. Samtliga 11 återfinns bland de 14 kommuner som anser att ålderdomshem med traditionell utformning ej bör bibehållas eller ifrågasätter lämpligheten av att så sker. Förutom de motiv som anförts för ett bibehållande av ålderdomshem med traditionell utformning framhålls från de ovannämnda 20 kommunerna beträffande pensionärshemmens ifrågasatta övertagande av vården av normalt åldrande bl. a. att pensionärshemmen innehåller hyreslägenheter där hyresgästerna avses att i stort sett klara sig själva, att de skisserade pensionärshemmen skulle bli tungrodda och så småningom övergå till att bli dåliga ålderdomshem, dyra i drift. Däremot anser ett 10-tal av dessa kommuner att det vore värdefullt om pensionärshemmens serviceanordningar förstärktes så att dess hyresgäster t. ex. finge lättare tillgång till hjälp av hemsamarit och finge möjlighet att erhålla

173 mat genom matdistribution när de så önskar. Anledningen till de ovannämnda 11 kommunernas ställningstagande till denna fråga synes vara densamma som tidigare angivits beträffande ålderdomshemmens bibehållande eller inte. Det må dock nämnas att Vilhelmina köping i Västerbottens län beträffande pensionärshem bl. a. anför att nybyggnad av renodlade pensionärshem inte synes önskvärt utan att s. k. insprängda lägenheter är att föredra samt att förstärkning av tillsynspersonal för dessa lägenheter erfordras. Vidare må nämnas att 1 av d e 11 kommunerna ej gjort något direkt uttalande om pensionärshemmens framtida ställning, nämligen Bergs kommun i Jämtlands län som efter att bl. a. ha behandlat frågan om ökad öppen åldringsvård framhåller att de nuvarande ålderdomshemmen, med nöjaktig standard, skulle kunna göras till sjukhem med mindre avdelningar för sådana normalt åldrande vilka ej kan beredas vård på annat sätt — en anordning som synes vara mer rationell än ålderdomshem med särskilda sjukavdelningar. Sjukavdelningar anses rationellt

på ålderdomshemmen av många

Frågan om det är rationellt med sjukavdelningar på ålderdomshemmen har besvarats av 5 landsting och 50 kommuner. Av dessa anser landstingen och 28 kommuner (7 städer, 6 köpingar och 15 landskommuner) med vissa reservationer att så är fallet, en del landskommuner dock med en viss tveksamhet medan 22 kommuner (5 städer, 1 köping och 16 landskommuner) inte anser det vara rationellt. Landstinget i Göteborgs och Bohus län anför bl. a.: Ålderdomshemmen bör få direkt skyldighet att vårda långtidssjuka som inte

behöver kvalificerad sjukhusvård. För detta ändamål är det naturligtvis önskvärt att hemmen utrustas med särskilda sjukavdelningar eller i varje fall med sjukrum, men man bör säkert inte ställa anspråken så högt, att man likställer dem med sjukhem för långvarigt sjuka. Med hänsyn till rådande sjuksköterskebrist torde i varje fall flertalet ålderdomshem på landsbygden inte inom överskådlig tid kunna skaffa härför erforderlig sjuksköterskepersonal. Den kvalificerade långtidssjukvården bör därför landstingen ensamma svara för och centralisera till enheter, där man räknar med att kunna sysselsätta minst tre sjuksköterskor. I enstaka fall kan det naturligtvis ifrågakomma att kombinera en sådan enhet med ålderdomshem, men huvudprincipen bör nog tills vidare vara av landstinget självt drivna enheter om minst 50 vårdplatser, förlagda till relativt centralt belägna och ur sjuksköterskerekryteringssynpunkt acceptabla orter. Landstinget i Stockholms län anser det vara rationellt med sjukavdelning på de större ålderdomshemmen och landstinget i Kalmar läns norra landstingsområde att sjukavdelningar i princip inte bör användas för vård av långtidssjuka medan landstinget i Jämtlands län anser att det bortsett från huvudmannaskapet på varje ålderdomshem borde finnas en väl tilltagen sjukavdelning. Landstinget i Älvsborgs län anser, att ålderdomshemmen bör ha möjligheter att ge åldringarna god hemsjukvård och att det för detta ändamål kan vara lämpligt med mindre sjukavdelningar. Dessa bör dock inte jämställas med sjukhem för långvarigt sjuka. Svårt sjuka eller långvarigt sjuka i behov av annan vård än god hemsjukvård bör överföras till sjukhus eller sjukhem. Av de primärkommuner som finner

174 det vara rationellt med sjukavdelningar på ålderdomshem anser ett 20-tal att dessia avdelningar skall vara avsedda endast för korttidssjuka bland hemmets egna pensionärer och att sådana avdelningar lämpligen borde inredas endast vid stora hem. De 22 primärkommuner som ej anser att man bör ha sjukavdelningar på ålderdomshem motiverar sitt ställningstagande bl. a. med att sjukvårdsbehövande åldringar ej hör hemma på ett ålderdomshem utan bör vårdas på lämplig sjukvårdsanstalt. Vidare anföres, att sjukavdelning på ålderdomshem, speciellt i landskommunerna, inte kan få tillräckliga resurser varken när det gäller personal eller utrustning, så att den sjuke kan få adekvat vård. Tillfälligt sjuka bland ålderdomshemmets pensionärer på de moderna ålderdomshemmen kan erhålla erforderlig korttidsvård i det egna rummet. Sjukavdelningar godkända som sjukhem och drivna gemensamt av landsting och kommun Huruvida sjukavdelning bör jämställas med sjukhem för långvarigt sjuka h a r direkt besvarats av 2 landsting och 13 primärkommuner, varav landstingen (se tidigare återgivna uttalanden från landstingen i Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län) och 6 kommuner anser att så ej bör ske medan 7 (3 köpingar och 4 landskommuner) finner att så är lämpligt. Av de sistnämnda kommunerna är det 3 som anser att endast sjukavdelningar på stora ålderdomshem bör likställas med och godkännas som sjukhem för långvarigt sjuka. Direkt svar på frågan huruvida landsting och kommun lämpligen gemensamt bör driva sjukavdelning av nyssnämnda slag h a r lämnats av 17 kommuner. 5 kommuner (3 köpingar och 2 landskommuner) anser detta vara lämpligt. De

båda landskommunerna anser emelleiertid att det endast bör vara fråga orom avdelningar i stora ålderdomshem ocjch 1 köping kan även tänka sig annaian driftform. De övriga 12 k o m m u n e r n n a anser ett sådant delat huvudmannaska ap vara olämpligt. Några av dem f r a n m håller att driften skulle förlora i smiiidighet och därför inte bli rationell. Klientelblandning Klientelblandningen på ålderdomsheirmmen har behandlats av 5 landsting oc!ch 54 primärkommuner. Så gott som samtitliga är överens om att klientelblanddning på ålderdomshem förekommeer samt att denna skapar stora problenm och endast kan förhindras genom een utbyggnad av resurserna inom långgtids- och mentalsjukvården. Landstinget i Stockholms län anföör bl. a.: Klientelblandning förekommer på å l derdomshemmen och några specielltia problem torde ej finnas då det gälleer lätt sjuka; däremot skapar patienteer med kvalificerat vårdbehov betydandde svårigheter: personalutökning, olidligga förhållanden genom det för medpensiconärerna störande uppträdandet. Särrskilt bör framhållas att senila demernser genom sin benägenhet att om nafctten störa andra m. m. svårt kan frestta tålamodet hos pensionärer och persconal. Klientelblandning torde dock tej helt och hållet kunna förhindras. Gtenom tillskapandet av tillräckligt mångla platser vid specialhem, kan detta mörtverkas. Hälsingborg anser, att den klienteilblandning, som nu kan förekomma, tiill väsentliga delar torde bero på att vårtiiresurserna inom vissa avsnitt (långvearigt sjuka och mentalt sjuka) är otilllräckliga. Erfarenheten visar att i die delar av landet, där utbyggnaden arv sjukvården skett i erforderlig omfattt-

175 ning, har ålderdomshemmen kunnat befrias från vården av de mest vårdkrävande och problem av h ä r avsedd art har därefter i mycket kunnat undgås. Vänersborg framhåller bl. a., att problemet för kommunernas vidkommande är löst om man kunde ordna för långtidssjuka inom landstinget och avlasta de starkt senila. iPå många håll anges de mentalt skadade och psykiskt efterblivna vara det största problemet. I flera svar understryks den vantrivsel klientelblandningen förorsakar de relativt friska åldringarna. Det framhålls även att de svårskötta ej kan få den vård de behöver samt tätt övriga pensionärers behov av omvårdnad blir eftersatt på grund av det mera arbetskrävande klientelet. Å andra sidan anser landstinget i Jämtlands län, att den nuvarande rädslan för klientelblandning och strävan att få bort de långvarigt sjuka från ålderdomshemmen inte kan vara riktig. Vilket hem är förskonat från sjukdom? Det är i n h u m a n t att kräva att en åldring, som betraktar ålderdomshemmet som sitt hem, skall tvingas att lämna det när han t. ex. blir definitivt sängliggande. Av p r i m ä r k o m m u n e r n a h a r ett fåtal direkt framhållit, att de numera inte har något nämnvärt besvär av klientelblandning. Hultsfreds köping i Kalmar län anför, att till skillnad mot tidigare någon klientelblandning inte förekommer på ålderdomshemmet, som skulle verka störande. För närvarande kan man undvika klientelblandning genom placering på landstingets sjukvårdsinrättningar och privata vårdhem a v på ålderdomshem icke passande klienter. Häverö kommun i Stockholms län framhåller att blandning av klientelet givetvis förekommer, men att detta inte vållar så stora problem nu för tiden

när direkt sinnessjuka personer endast i undantagsfall måste vårdas på hemmen. Störande personer försöker man ju i det längsta att undvika på hemmen genom att placera dem i a n d r a bostäder. Specialanstalter tagare

för störande

vård-

Frågan hur man skall ta h a n d om störande vårdtagare har direkt behandlats av 1 landsting och 43 p r i m ä r k o m m u n e r . Så gott som samtliga understryker nödvändigheten av att dessa vårdtagare tas om hand på speciellt för dem avsedda anstalter med ett upptagningsområde förslagsvis motsvarande landstingsområdena. Omkring hälften anser att dessa anstalter bör a n o r d n a s i landstingets regi, medan man på något håll anser att denna vårdfråga borde ordnas av staten eller gemensamt av staten och landstingen. Det framhålls bl. a. att de enskilda k o m m u n e r n a är för små för att kunna ordna för dessa vårdtagare, att ökad platstillgång på specialanstalter, främst inom mentalsjukvården, skulle underlätta placeringen av vederbörande. Hemsjukvård ni. m.

Synpunkter på hemsjukvården h a r lämnats av 6 landsting samt 74 kommuner, spridda över flertalet län. Många vill ha en annan

ordning

Den nuvarande organisationen för hemsjukvården är enligt Stockholms läns landsting rationell så länge p r i m ä r k o m munen svarar för socialvård och landstinget är huvudman för kvalificerad sjukvård. Landstinget bör vara huvudman för verksamheten. 18 kommuner anser den nuvarande ordningen med landstinget som huvudman för hemsjukvården vara tillfredsställande. Göteborgs och Bohus läns landsting

176 finner den nuvarande organisationen inte rationell. Organiserandet av hemsjukvården bör decentraliseras till kommunerna, som bar större möjligheter än landstinget >att organisera hemsamarithjälp i kombination med sin öppna åldringsvård. Landstingets medverkan — på sikt — bör vara att tillse, att det finns tillräckligt antal provinsialläkare och distriktssköterskor för de kvalificerade sjukvårdsuppgifterna. Kalmar läns n o r r a landsting anser att prim ä r k o m m u n e r n a bör vara huvudmän för verksamheten och att landstingsbidrag bör utgå. Även landstinget i Älvsborgs län anser kommunerna — särskilt efter den nya kommunsammanslagningen — vara mest lämpade att vara huvudmän för hemhjälps- och hemsamaritverksamheten. Arbetsuppgifter av både socialvårds- och sjukvårdskaraktär bör vid hemvård av åldringar så långt möjligt utföras av en och samma person. Hemsamiariterna bör vara underställda endast en myndighet och en hemsamaritorganisation bör komma till stånd i varje kommun. Landstingen bör ersätta kommunerna deras kostnader för den sjukvårdande delen av verksamheten. En annan organisation efterlyses vidare av 38 kommuner. Det framgår inte alltid klart vari de nuvarande olägenheterna anses bestå. I de flesta fall framhålles den nuvarande splittringen i verksamheten innebärande att en och samma person får vård både genom landsting och kommun, eller att av två makar den ena får hjälp genom landstinget och den iandra genom kommunen. Av de 38 kommuner som vill ha en annan organisation förordar 14 enbart landstinget som huvudman, 12 enbart kommunen, 1 enbart sjukkassa (försäkringskassa). 3 kommuner anser att landsting och sjukkassa i förening skall stå för verksamheten. En kommun (Skara) finner att enskilda organisatio-

ner bör vara huvudmän, i den imån sådana finns på platsen. 7 kommuiner anger blott att den nuvarande ordniingen inte är b r a men ger inget försslag till lösning. Utbyggnad nödvändig

av

hemsjukvården

En utbyggnad av hemsjukvården förordas av Kalmar läns norra landsting smmt av landstingen i Älvsborgs län och Gävleborgs län. Landstinget i Stockholms län anser att hemsjukvården i länet iinte bör ökas nämnvärt, enär mer än 1 000 personer (2 «/oo av folkmängden) erlhåller hemsjukvårdsbidrag. Organisatioinen är emellertid i vissa kommuner otillräcklig. Älvsborgs läns landsting framhåller att man genom de ökade resurserna för utredning och rehabiliterande b e h a n d ling har att räkna med att ett stort antal åldringar med kronisk sjukdom skall kunna återställas på sådant sätt, att de kan vistas i det egna hemmet med obetydlig sjukvårdshjälp. En förutsättning för att hemsjukvårdsverksamheten skall ge tillfredsställande resultat är att det finns välrustade lasarettsanslutna långvårdskliniker. Utan sådana kliniker riskerar hemsjukvården att bli ett otillfredsställande provisorium beroende p å platsbrist i stället för ett för patienten önskvärt arrangemang. Jämtlands läns landsting anför, att bidragen till hemvård inte får leda till att den slutna vården underdimensioneras. En utbyggnad av hemsjukvården finner 56 kommuner vara nödvändig. 16 kommuner efterlyser en intensifierad utbildning, varigenom allt flera hemsamariter kan anställas. Ett par kommuner anser att ytterligare hemvårdarinnor behövs i hemsjukvården, och ett par andra kommuner menar, att hemsjukvården bör kompletteras med andra vårdformer, till exempel fot-

177 vård. Hallstahammars köping i Västmanlands län ställer sig tveksam till en utökning av hemsjukvården. I det praktiska socialvårdsarbetet, framhåller man, erhålles erfarenheter, som visar att hemsjukvården inte enbart är av godo. Detta gäller särskilt med hänsyn till anhörigas såväl psykiska som fysiska förslitning till följd iav att den sjuke vistas i hemmet. Bergs kommun i Jämtlands län anser att hemsjukvården borde helt u p p h ö r a och iatt personer som är i behov av sjukvård skulle beredas sådan på sjukhem. Viss sjukvårdsutbildning samariter

för

hem-

I fråga om utbildningen av hemsamariter framhåller Stockholms läns landsting, att Röda korsets eller arbetsmarknadsstyrelsens kurser bör vara tillräckliga. Älvsborgs läns landsting är av samma mening. Eftersom åldringar ur både psykisk och fysisk synpunkt bör upprätthålla största möjliga aktivitet, är det lämpligt med en påbyggnadskurs i sysselsättningsterapi. Jämtlands läns landsting anför att i p r i n c i p fordras att en samarit skall ha en minimiutbildning motsvarande en rödakorskurs i hemsjukvård. Detta villkor h a r inte alltid uppfyllts men av alla h a r fordrats, att distriktssköterskan intygat deras lämplighet för uppgiften. Innehållet i utbildningen för hemsamariter beröres av ett antal kommuner. Sålunda framhåller 8 kommuner vikten av en viss insikt i sjukvård. En begränsad, enklare sjukvårdsutbildnnig förordas av 17 kommuner. Någon form av hushållsgöromål såsom matlagning och kostlära bör, anser 11 kommuner, ingå i utbildningen. En av k o m m u n e r n a finner det erforderligt, att hemsamariter får samma utbildning som hemvårdarinnor. Den nuvarande ordningen för utbildning under medverkan av länsar12— 318191

betsnämnder anser 12 k o m m u n e r vara tillfredsställande. Tre av dem pekar dock på önskvärdheten av en fortbildning för hemsamariterna, exempelvis för sysselsättningsterapi. 3 kommuner anser det vara tillräckligt att hemsamariterna har erfarenhet av vanligt hushållsarbete. En kommun i Västernorrlands län uttalar, att hemsamariterna helst inte bör ha med verklig sjukvård att göra. Denna bör handhas av personer som h a r god sjukvårdsutbildning och är fast anställda, närmast som de nuvarande distriktssköterskorna. Utöver den omorganisation som en del kommuner efterlyst i fråga om ändrat huvudmannaskap h a r några andra former av organisatoriska förändringar inte ifrågasatts i svaren. I ett par fall betonas angelägenheten av en samordning av hemsamariternas och hemvårdarinnornas arbete och även en förening av hemsamariternas och sysselsättningssamariternas funktioner. Några yrkar särskilda

bidragsformer

Behov av statsbidrag h a r anmälts av 2 kommuner, landstingsbidrag av likaledes 2 kommuner och en kombination av stats- och landstingsbidrag av 2 kommuner. En kommun i Norrbottens län (Piteå landskommun) finner det å andr a sidan rimligt, att kommunerna kompletterar landstingens bidrag till hemsjukvårdspatienterna. Sådana situationer uppstår enligt kommunens mening ofta, då de mera strikta normer som måste finnas vid en central bidragsgivning ej medger full täckning för hjälpbehovet. Bostäder Inalles 2 landsting — Stockholms läns och Älvsborgs läns — samt 72 primärkommuner h a r lämnat synpunkter på frågan om bostäder för åldringar. Där-

178 utöver har Kalmar läns norra landsting samt Göteborgs och Bohus läns landsting uttalat, att frågan om bostäder även i fortsättningen måste vara en primärkommunal angelägenhet och att landstingen inte har möjlighet att lämna några synpunkter på denna fråga. Pensionärshem

föredras

av

många

27 kommuner (13 städer och köpingar samt 14 landskommuner) av 55 som yttrat sig i frågan om kategorihus för åldringar, anser utan förbehåll pensionärshem utgöra en fördelaktig anordning, medan 16 kommuner, bland dem Malmö och Gislaveds köping, anser dem olämpliga. Återstående 12 kommuner är mer eller mindre tveksamma. De kommuner som anser att kategorihus är bra, anför i allmänhet, att service går lättare att ordna i sådana hus än i andra bostäder, att tillsyn ganska enkelt kan arrangeras genom en i huset bosatt person, som har till uppgift att då och då se till de gamla, och att hemsamariter har möjlighet att lämna flera personer hjälp, om de är bosatta i samma hus, o. s. v. Andra vill ha insprängda

lägenheter

Som skäl mot pensionärshem anförs vanligen, att de ger ett intryck av anstalt. De isolerar på ett ofördelaktigt sätt sina hyresgäster från övrig bebyggelse i ett samhälle. Ålderspensionärerna har, menar man, ett intresse av att stå i kontakt med andra människor. I Partille, som redovisar 116 lägenheter i pensionärshem, tycker man sig ha märkt, att kategorihuslägenheterna på senare tid blivit mindre populära. Även kommuner som riktar kritik mot pensionärshemmen anser sig dock nödgas acceptera dem. Det r ö r sig då vanligen om landskommuner utan egentlig hyresmarknad, där man helt enkelt inte har möjlighet att erbjuda något alternativ i

form av lägenheter i n s p r ä n g d a i övrig bebyggelse. Eljest finner i regel de kommuner, som anser pensionärshemmen olämpliga, att insprängda pensionärslägenheter är en bra bostadsform för gamla. Dessa lägenheter erbjuder åldringarna en modern bostad i naturlig omgivning utan prägel av trist anstalt. Bara enstaka kommuner uttalar sig klart mot insprängda pensionärslägenheter. Den vanligaste uppfattningen bland kommunerna, åtminstone bland städerna och de större tätorterna, är emellertid att pensionärshem och insprängda pensionärslägenheter på ett fördelaktigt sätt kompletterar varandra. Båda slagen av bostäder bör förekomma. Stockholms läns landsting tycker inte att kategorihus är fördelaktiga. Visserligen kan tillsyn och hemhjälp lättare ordnas i sådana bostäder, men insprängda pensionärslägenheter är ändå att föredra, menar landstinget. Älvsborgs läns landsting anser, att bostäder av båda slagen bör byggas. Kollektivhus

och

familjeblock

Kommunerna har också tillfrågats, om kollektivhus med olika serviceanordningar är en lämplig och efterfrågad bostadsform för åldringar. 30 kommuner uttalade sig, varav några större städer, nämligen Norrköping, Hälsingborg och Gävle, förklarade, att idén med kollektivhus troligen är bra och bör prövas. Andra, mindre kommuner anser, att anordningen endast kan få betydelse i större städer. Flertalet kommuner, som berört frågan, har sagt sig sakna tillräcklig erfarenhet att uttala sig. Kommittén h a r vidare särskilt frågat, om åldringarna bör beredas bostäder i närheten av anhöriga, och om man skall gå in för att bygga lägenheter för åldringar och deras b a r n i samma kvarter (familjeblock). En-

179 dast 3 kommuner h a r ställt sig positiva till denna idé. Bland dem är Saltsjöbaden samt Partille, som tycker att man bör satsa på tregenerationshus. Flera kommuner anser, att familjeblocken och deras sentida återupplivande av släktens sammanhållning mest har teoretiskt intresse. De gamla skall bo kvar Alla landsting och kommuner, som gjort något uttalande i frågan, menar att de gamla skall ges tillfälle att bo kvar i sina gamla bostäder. Det understryks därvid, att förbättringslåneverksamheten bör utvidgas. Även städerna, där sådan verksamhet förekommer mycket sparsamt, är positiva till en sådan utvidgning. Jönköping, Malmö och Tidaholm kan nämnas som exempel. En synpunkt som ofta framförts, är att jämsides med modernisering av de gamla lägenheterna bör ske en upprustning av hemhjälpsverksamheten. Enheter för åldringsvården

Synpunkter på frågan om det kan anses rationellt att skapa enheter för åldringsvården (geriatriska enheter) med pensionärshem, ålderdomshem och sjukhem bildande en enhet (på samma tomt), har lämnats av 2 landsting och 65 primärkommuner. I allmänhet ger man i svaren uttryck åt den uppfattningen, att det är rationellt ur ekonomiska synpunkter och vårdsynpunkter att skapa enheter av ifrågavarande slag. Många anordningar skulle k u n n a vara gemensamma. Geriatriska enheter kräver emellertid ett stort befolkningsunderlag och torde knappast komma i fråga på landsbygden. Så gott som samtliga anser emellertid, att en sådan enhet skulle få alltför mycket anstaltskaraktär, de gamla skulle isoleras och vara utestängda från ett normalt liv med kontakt med

samhället och a n d r a människor. Det skulle gå stick i stäv med strävan att låta de gamla så länge som möjligt leva i sin invanda miljö. I några svar framhålles, att ålderdomshem och pensionärshem skulle kunna byggas intill v a r a n d r a och verksamheten samordnas. Personal skulle kunna vara gemensam. Matdistribution och annan service skulle underlättas. Norrköping framhåller, att de ifrågasatta enheterna inte torde passa svenska förhållanden. Att inom samma tomt erbjuda de olika formerna av åldringsvård och åldringssjukvård h a r en betydande negativ psykologisk effekt. Erfarenheterna från Sandbyhovsområdet i Norrköping ger ett klart belägg härför. Gävle stad däremot anför, att dess erfarenhet av geriatrisk enhet är positiv. Vårdformen får anses vara rationell. I Östhammar har en centralisering av åldringsvården genom iatt på samma ontråde sammanföra pensionärshem, ålderdomshem och sjukhem diskuterats. En sådan a n o r d n i n g förordades då bl. a. med hänsyn till fördelarna ur medicinsk synpunkt. Endast ett fåtal svar är helt positiva till geriatriska enheter. Ödeshögs kommun i Östergötlands län t. ex. anser, att det är en rationell anordning. De gamla har fördelen att få bo kvar på samma plats u n d e r den återstående levnadstiden. Sysselsättning, fritidsanordningar m. ni.

2 landsting — Stockholms läns och Kalmar läns norra — samt 65 primärkommuner har lämnat synpunkter på frågan. De gamla behöver hjälp till fritidsverksamhet m. m. De flesta kommuner anser, att samhället på något sätt måste intressera

180 sig för åldringarnas sysselsättning och fritidsverksamhet. Uppfattningen i h u r hög grad kommunalt stöd bör lämnas åt gamla människors verksamhet varier a r mellan kommunerna. Man utgår från att människornas behov av hjälp till sysselsättning är individuellt och. att ingen frisk åldring bör betagas rätten att kvarstå i sitt arbete ooh att ägna sig åt den fritidsverksamhet, som intresserar honom. Många gamla, som lämnat den yrkesverksamma delen av sitt liv bakom sig, h a r emellertid svårt att finna någon trivsam sysselsättning. Hela den tid, som förr fylldes av arbete, h a r efter pensionsåldern blivit fritid och skapar fritidsproblem. Då måste det, anser man, bli en kommunal angelägenhet att i någon form främja de pensionerades verksamhet. Kalmar läns norra landsting meddelar, att dess yrkesskolestyrelse anordnar kurser för utbildning av sysselsättningsterapevter för ålderdomshemmen och pensionärshemmen. Klubbverksamhet De åtgärder som kommunerna vidtar för åldringarnas sysselsättning är av skilda slag. Vanligt tycks vara, att kommunen ställer lokal till förfogande, där de gamla själva genom sin pensionärsförening anordnar underhållning och »träffar». Sådana lokaler utgörs ofta av gillestugor och hobbyrum i pensionärshem. Ibland erhåller föreningarna ekonomiskt bidrag till verksamheten av kommunen. Norrköping redogör för en omfattande klubbverksamhet bland de gamla i både kommunal ooh enskild regi. I staden finns sålunda över 1 000 medlemmar i olika klubbar med skilda slag av verksamhet på programmet alltifrån litteratur till gymnastik och resor. Svårare på landet Särskilda klubblokaler anses av naturliga skäl k u n n a förekomma endast i

städer och tätorter, överhuvudtaget understryker man, att landsbygdskommunerna har svårare att b e r e d a sina åldringar sysselsättning o c h tidsfördriv. Stora avstånd och dåliga kommunikationer gör det svårt för gamla människor iatt bege sig till samlingslokalerna. Å andra sidan påpekas det, att människorna på landet har färre fritidsproblem än vad de h a r i städerna. Dels kanske de är yrkesverksamma upp i högre ålder, dels har de m e r a bestyr i sitt hushåll. Sysselsättningssamariter Tanken på sysselsättningssamariter, både stationära och ambulerande, som i klubblokaler eller vid besök i hemmen kan ge åldringarna sysselsättning och förströelse tas upp i några kommunsvar. Sådant initiativ anses värdefullt men som regel alltför personalkrävande, då det gäller åldringar i allmänhet. Skyddad

sysselsättning

Kommunerna är ense om .att de gamlas arbetskraft bör tillvaratas både i deras eget intresse och i samhällets. På så vis bortfaller ju också åldringarnas speciella fritidsproblem. Man är emellertid rätt allmänt av den uppfattningen, att behov inte föreligger av särskilda anordningar för skyddad verksamhet för åldringar. Så länge pensionärerna kan stanna kvar på sina ordinarie arbetsplatser är det b r a , menar man, men det finns inte anledning att ordna särskilda verkstäder för gamla. Kan de inte längre s t a n n a på sitt ordinarie arbete, får man försöka satsa på andra anordningar t. ex. olika slag av fritidssysselsättning, resonerar man. Några k o m m u n e r har dock a n n a n mening, ö s t h a m m a r t. ex. meddelar att sysselsättning för åldringar i skyddade verkstäder prövats i staden sedan 1958 och livligt uppskattats av de gamla.

BILAGA D

PM angående åldringsvården och den nya kommunindelningen 1

De sammanställningar, som hittills gjorts av uppgifterna från kommunerna till socialpolitiska kommitténs undersökning rörande åldrings- och invalidvården (1962 års åldringsvårdsundersökning) visar, att anordningarna för åldringsvården varierar i betydande utsträckning både i fråga om art och omfattning i olika p r i m ä r k o m m u n e r och landstingsområden. Åtskilliga kommuner är relativt väl försedda med anordningar för åldringar. På andra håll är de vårdmöjligheter, som står till buds, långt ifrån tillräckliga, vilket även påtalas av kommunerna själva. I en del kommuner har en särskild kommitté eller utredning tillsatts för en närmare planering och utformning av åldringsvården. Många av de nuvarande kommunerna är för små för att ha resurser att i olika avseenden vidta de åtgärder, som erfordras för att man på ett tillfredsställande sätt skall kunna ta h a n d om ett ökat antal vårdbehövande åldringar. Utvecklingen har i många fall gått därhän, att det just i de små kommunerna finns ett i förhållande till befolkningen i produktiv ålder stort antal åldringar. Större kommuner eller kommunblock h a r större möjligheter att skapa och driva anordningar för åldringsvården. Ett samgående i en eller annan form mellan kommuner torde kunna leda till en samordning av tillgängliga resurser och ett bättre utnyttjande av desamma.

Inflyttningen av åldringar till tätorterna kan skapa bostadsproblem och andra svårigheter, som lättare bemästras inom större kommunala enheter. En flyttning inom samma kommun ger inte upphov till samma problem som en flyttning mellan kommuner. I fråga om bostäder för åldringar h a r man att välja i huvudsak mellan följande former, nämligen pensionärshem (kategorihus), insprängda pensionärslägenheter i vanliga hyreshus samt egna hem, moderniserade med hjälp av förbättringslån. Svaren på de frågor som kommittén ställt till kommunerna ger vid handen, att det råder delade meningar om vilken bostadsform som är den lämpligaste. I allmänhet synes man vara av den uppfattningen, att det bör finnas möjlighet för åldringarna att fritt välja bostadsform. Det h a r framhållits, att byggandet av pensionärshem är enda möjligheten att i mindre kommuner bereda åldringarna lämpliga bostäder, då det över huvud taget inte finns någon hyresmarknad, som möjliggör byggandet av insprängda lägenheter. Dylika lägenheter kan förekomma endast i tätorter. Större kommunenheter eller kommunblock, som innefattar tätortsbebyggelse, ger större möjlighet till en differentierad bostadsmarknad 1 Jämte preliminära sammanställningar av uppgifter från åldringsvårdsundersökningen tillställd samtliga länsstyrelser, landsting och primärkommuner i december 1962.

182 och därmed valfrihet för åldringarna under förutsättning att de vill flytta till tätorten. Även i fråga om den öppna vården i form av hemhjälp, hemsamaritverksamhet och hemsjukvård ger större kommuner eller ett samgående av kommuner ett bredare underlag för verksamheten, som kan anordnas och organiseras på ett annat sätt än i småkommuner. Möjligheterna att anställa personal ökar inte bara i fråga om hemhjälps- och hemsamaritverksamhet samt hemsjukvård utan även när det gäller t. ex. fotvård, sjukgymnastik, arbetsterapi, hobbyverksamhet o. d. När det gäller den slutna vården h a r man i de mindre kommunerna små möjligheter till differentiering av vårdtagarna. Är kommunen tillräckligt stor eller samarbetar flera kommuner, får man som regel flera ålderdomshem till sitt förfogande. En differentiering av gästerna kan göras på det sättet, att ett av hemmen, som har speciella förutsättningar härför, disponeras för t. ex. långvarigt sjuka och ev. drives i samarbete med landstinget. Om inte ett helt hem

kan eller behöver disponeras, kan en särskild sjukavdelning a n o r d n a s vid ett av ålderdomshemmen. Speciella anordningar kan vidtas för vårdtagare med anpassningssvårigheter, t. ex. alkoholmissbrukare. Kommer den större kommunalenheten att disponera flera ålderdomshem, kan åldringarna i viss utsträckning själva få välja till vilket ålderdomshem de vill komma. Vidare kan skapas större vårdenheter, som kan utrustas med personal och andra vårdresurser i annan utsträckning än som kan komma ifråga vid de små ålderdomshemmen. En ny kommunindelning kan på angivet sätt bidra till en utjämning av olikheterna kommunerna emellan när det gäller åldringsvården och möjliggöra en förbättring av vårdstandarden som kanske inte är möjlig i en liten kommun med många åldringar och relativt höga kostnader för åldringsvården. Även kommunalekonomiskt kan en viss utjämnande effekt nås, om kostnaderna för åldringsvården får bäras av större kommunenheter än de nuvarande.

BILAGA E

Statligt stöd till åldringars bostadsförsörjning: gällande bestämmelser m . m .

Såväl staten som kommunerna lämnar i olika former stöd till åldringarnas och förtidspensionärernas bostadsförsörjning. Av dessa stödformer är en del särskilt avsedda för ifrågavarande befolkningsgrupper, medan andra är av mera generell karaktär. Till de sistnämnda hör statliga lån till ny- och ombyggnad av bostadshus (bostadslån) och till förbättring av en- och tvåfamiljshus (förbättringslån), räntebidrag för bostadshus samt familjebostadsbidrag. Bland de för åldringar och förtidspensionärer särskilt avsedda stödformerna märks statliga förbättringslån med högre subvention än som eljest utgår, statliga pensionärsbostadsbidrag samt kommunala bostadstillägg. De sistnämnda bekostas av staten och kommunen gemensamt. Härjämte kan kommunalt stöd utgå i form av särskilda subventioner till pensionärshem m. m. och socialhjälp till bostadskostnader. De nämnda stödformerna kan vara kombinerade med varandra på olika sätt, vilket medför stora variationer i fråga om bostadskostnadens fördelning mellan stat, kommun och den enskilde. I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för gällande bestämmelser om bostadslån, räntebidrag, förbättringslån, pensionärsbostadsbidrag och kommunala bostadstillägg. Bostadslån

(Kungörelse 1962: 537) Bostadslånen har till syfte att

främja

bostadsbyggandet, främst nyproduktionen men i viss utsträckning även ombyggnadsverksamheten. Innebörden av långivningen är i huvudsak, att staten stöder bostadsproduktionen genom att tillhandahålla en del av det kapital som investeras i bostäderna, varvid staten påtager sig en väsentlig del av riskerna för förluster på detta kapital. Därjämte innefattar bostadslånen en viss subvention i form av låg ränta på lånen. Som förutsättning för beviljande av bostadslån gäller, att huset uppfyller vissa krav i fråga om god bostadsstandard och bostadsmiljö, skäliga kostnader m. m. Minst halva lägenhetsytan skall upptagas av bostäder eller belåningsbara lokaler. Lokaler är belåningsbara, om de utgör sådana komplement till bostäderna, som är avsedda att åt de boende tillhandahålla varor och tjänster av den art, att behovet därav bör tillgodoses inom bostadsområdet. Sådana lokaler är bl. a. närhetsbutiker, hobby- och samlingslokaler, barnstugor, lokaler för lakar- och tandläkarpraktik samt garage. Bostadslånets storlek bestämmes på grundval av ett låneunderlag, vilket motsvarar en schablonmässigt beräknad produktionskostnad. Det förutsattes att låntagaren som regel på den allmänna lånemarknaden erhåller p r i m ä r - och sekundärlån (underliggande kredit) till 70 procent av låneunderlaget. Bostadslånet placeras i förmånsrättsordning närmast efter den underliggande kredi-

184 ten och utgår med följande andel av låneunderlaget, nämligen 30 procent för kommuner och allmännyttiga bostadsföretag, 25 procent för vissa bostadsrättsföreningar, 20 procent för enskilda personer i de fall då lånet avser småhus som skall bebos av låntagaren samt 15 (undantagsvis 20) procent för övriga låntagare. Den sammanlagda belåningen kominer härigenom att utgöra resp. 100, 95, 90 eller 85 procent av låneunderlaget. Ränta på bostadslån utgår som regel efter fyra procent för bostäder och fem procent för lokaler. Låntagarna är skyldiga att underkasta sig de ändringar av räntesatserna, som kan komma att beslutas av statsmakterna. Amorteringstiden är i allmänhet 30 år. För lån till kommuner och allmännyttiga företag gäller särskilda bestämmelser om fördelning mellan stat och kommun av uppkommande förvaltningsförluster. Enligt dessa bestämmelser ersätter staten i vissa fall fyra femtedelar av förlusterna. I fråga om lån till pensionärsbostäder gäller bl. a. följande särskilda regler. Låneunderlaget ökas med 400 kronor för varje pensionärslägenhet i hus, där mer än halva lägenhetsytan upptages av sådana bostäder. Bestämmelsen om detta tillägg — som är obetydligt i förhållande till hela låneunderlaget och som påverkar årskostnaden för lägenheter i mycket ringa grad — torde komma att omprövas i samband med den allmänna översyn av reglerna om högsta låneunderlag, som pågår inom bostadsstyrelsen. Lägenheterna skall ha sådan utrustning (bl. a. kök eller kokvrå, badrum eller duschrum), att de kan fungera som självständiga bostadsenheter. Låneunderlaget kan omfatta, förutom lokaler som eljest godtages för belåning, även mindre vårdavdelningar för akuta sjukdomsfall. Hus med anstaltskaraktär är i princip uteslutna från långivningen.

Räntebidrag (Kungörelse 1962: 541) Räntebidragen är avsedda att nedbringa de årliga kapitalkostnaderna för bostadshus. Bidragen utgår för hus som uppförts eller ombyggts med stöd av statliga bostadslån, egnahemslån eller tertiärlån. Enligt beslut av 1963 års riksdag upphör dock bidragsgivningen fr. o. m. 1 juli 1963 för hus färdigställda före år 1952. I m i n d r e omfattning utgår räntebidrag även för hus som uppförts utan stöd av statliga lån. Genom räntebidragen erhåller låntagarna ersättning för sina räntekostnader för primär- och sekundärlån, i vad ränta utgår efter högre procentsats än den s. k. basräntan. Räntekostnader för lokaler omfattas dock ej av bidragsgivningen. Bidrag utgår ej heller för sådana räntekostnader för bostäder, som beror på att produktionskostnaden överstiger låneunderlaget. I fråga om primärlån utgör basräntan f. n. 3,5, 4 eller 4,5 procent, varvid den lägsta procentsatsen gäller för de senaste årgångarna av statsbelånade hus (fr. o. m. den 1 juli 1963 avser denna procentsats byggnadsföretag påbörjade efter år 1957). F ö r sekundärlån är basräntan en halv procentenhet högre. Är den erlagda räntan högre än den s. k. lånemarknadsräntan, som bostadsstyrelsen godtar vid bidragsberäkningen, skall lånemarknadsräntan läggas till grund för bestämmande av räntebidraget. Låntagaren får själv stå för den överskjutande räntekostnaden.

Förbättringslån (Kungörelse 1962:538) Förbättringslånen avser att främja ombyggnad och annan förbättring av enoch tvåfamiljshus i sådana fall, där bostadslån ej kan utgå. Förbättringslångivningen omfattar i enlighet härmed

185 i huvudsak dels ombyggnader och andra förbättringsåtgärder av ringa omfattning, dels ock omfattande förbättringsarbeten, som dock ej kan stödjas med bostadslån, emedan det inte föreligger ett varaktigt behov av bostaden eller arbetena inte ger ett med nybyggnad likvärdigt resultat. Förbättringslån bör företrädesvis utgå för h u s med avsevärda brister. Genom förbättringslånet lämnas i första hand stöd till kostnaderna för utförande av förbättringsarbetena. Lån kan utgå med högst 90 procent av dessa kostnader. Förbättringslånet kan emellertid också innefatta en subvention till nedbringande av den årliga bostadskostnaden. Subventionen utgår i den formen att lånet, helt eller delvis, får vara fritt från ränta och amortering under en tid av tio år, varefter det ränte- och amorteringsfria beloppet avskrives. I övrigt skall förbättringslån förräntas efter fyra procent och amorteras på högst 25 år. Ränte- och amorteringsfritt lånebelopp beviljas efter behovsprövning. För denna prövning gäller bl. a., att den statligt beskattningsbara inkomsten inte får överstiga 6 000 kronor. För låntagare i allmänhet är subventionsbeloppet maximerat till 4 000 kronor. I vissa fall kan större subvention beviljas; detta gäller framför allt bostäder åt sådana mindre bemedlade åldringar och förtidspensionärer, som avses i kungörelsen om pensionärsbostadsbidrag (jfr n e d a n ) . Lån till förbättring av sådan bostad kan vara ränte- och amorteringsfritt upp till ett belopp av 10 000 kronor. Undantagsvis utgår förbättringslån även för förbättring av hus med mer än två lägenheter, under förutsättning att lägenheterna är avsedda för sådana åldringar och pensionärer som nyss nämnts. Subventionsbeloppet är i dessa fall högst 4 000 kronor per lägenhet.

Pensionärsbostadsbidrag

(Kungörelse 1962: 542) Pensionärsbostadsbidragen utgår i form av årliga bidrag, avsedda att minska hyreskostnaderna för m i n d r e bemedlade pensionärer. Härmed avses i detta sammanhang personer, som uppnått 60 års ålder eller utan att ha uppnått nämnda ålder åtnjuter folkpension och som därjämte kan antagas vara ur stånd att med egna medel förskaffa sig godtagbar bostad. Den som erhåller kommunalt bostadstillägg anses som regel tillhöra denna kategori. Bidrag utgår endast för lägenhet, som av kommun eller under medverkan av kommun genom hyresavtal upplåtes till pensionär. Bidrag utgår alltså inte för lägenhet, som pensionär innehar med äganderätt eller bostadsrätt. Som villkor för bidrag gäller vidare i huvudsak följande. Lägenheten skall efter ny- eller ombyggnad ha färdigställts tidigast den 1 juli 1946. Huset skall ha uppförts eller ombyggts med stöd av bostadslån, egnahemslån eller tertiärlån, eller också skall statligt räntebidrag för huset ha beviljats. Bidraget utgår sålunda inte i pensionärshem, som fått det statliga stöd, som i särskilda former utgick till sådana hem t. o. m. 1958. Däremot kan bidrag utgå för lägenheter i senare uppförda pensionärshem liksom för s. k. insprängda pensionärslägenheter. Lägenhet för en person skall innehålla minst ett rum och kokvrå. Bebos lägenheten av två eller tre personer skall den innehålla minst ett rum och kök eller två r u m och kokvrå. Är antalet boende större än tre kräves minst två rum och kök. Beträffande utrustningsstandarden i övrigt gäller som regel krav på att centraluppvärmning skall vara a n o r d n a d samt att inom lägenheten skall finnas vatten- och avloppsledningar, vattenklosett och badr u m eller duschrum.

186 Skattekronor per invånare

Under 24 24—25: 99 26—27: 99 28—29: 99 30—31: 99 32—33: 99 34—35: 99 36—37; 99 38—39: 99

Bidrag per lägenhet, kronor 625 575 525 475 425 375 325 275 225 175

Uppgifterna för pensionärsbostadsbidrag beräknas för budgetåret 1963/64 till drygt 3 milj. kr. Det årliga bidragsbeloppet per lägenhet är beroende av antalet skattekronor per invånare i kommunen på sätt som framgår av ovanstående tablå.

Kommunala bostadstillägg

Enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension skall, där kommun så beslutat, kommunalt bostadstillägg utgå till den som åtnjuter folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller änkepension. Bostadstillägg utgår enligt de grunder kommunen bestämmer. Kommunens bestämmanderätt är dock begränsad i vissa avseenden, bl. a. i fråga om inkomstprövning av tillägget och beräkning av pensionsberättigads årsinkomst. Inkomstprövningen innebär fr. o. m. den 1 juli 1963, att bostadstillägget minskas med Va av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den överstiger för den som är gift 1 200 kr. — dvs. för två ma-

kar sammanlagt 2 400 kr. — och för annan 1 700 kr. samt med ytterligare Va av årsinkomsten i vad den överstiger för den som är gift 1 700 kr. — för två makar 3 400 kr. — och för annan 2 400 kr. Beträffande pensionär, som är bosatt i ålderdomshem eller därmed likställt hem, gäller den särskilda begränsningen av kommunernas bestämmanderätt, att i de fall, där tilläggets storlek gjorts beroende av pensionstagarens bostadsoch bränslekostnad, nämnda kostnad inte utan Kungl. Maj:ts medgivande får uppskattas till högre årligt belopp än 500 kronor. Bostadstillägg utgår i samtliga kommuner utom två. Grunderna för tilläggen är utformade enligt något av följande tre alternativ: tillägg utgår med ett för alla lika stort belopp (alt. 1), tilläggets belopp är helt beroende på bostadskostnaden (alt. 2), tillägget består av två belopp, varav det ena är lika stort för alla och det andra är beroende på bostadskostnaden (alt. 3). Kostnaderna för bostadstilläggen bestrides av staten med bidrag av kommunerna. Bidrag utgår med viss andel, motsvarande två procent för varje skattekrona per invånare i kommunen av kostnaden för de till pensionärer inom kommunen utgående bostadstilläggen, dock högst 80 och lägst 25 procent av nämnda kostnad. Den genomsnittliga bidragsprocenten beräknas för budgetåret 1963/64 till 79,4. Totalkostnaden för bostadstilläggen u n d e r nämnda budgetår beräknas till 316 milj. kr., varav staten skulle svara för 65 och kommunerna för 251 milj. kr.

BILAGA F

Utredning angående ersättning för hemhjälp åt gamla i 22 större och medelstora städer den 1/1 1963 Av socialdirektör

Erik

Den öppna åldringsvården — hemhjälpen för gamla — har nu runt om i vårt land nått dimensioner som knappast kunnat förutses. I Örebro, där verksamheten började redan år 1951, h a r socialnämnden nu ca 300 deltidsarbetande hemsamariter, som lämnar regelbunden hjälp åt ca 750 gamla, och kostnaderna överstiger en miljon kronor per år. Frågan i vad mån de gamla bör ersätta den erhållna hjälpen har därmed också blivit viktigare än förr. I Örebro h a r man före den 1/1 1963 icke haft någon ersättningstaxa för hemhjälp åt gamla. De flesta h a r erhållit hjälpen kostnadsfritt, men andra h a r fått betala hjälpen själva, direkt till hemsamariten, även om anskaffandet av arbetskraften ombesörjts av socialnämnden. En mellangrupp har utgjorts av de fall där överenskommelse träffats, att socialnämnden skulle betala vissa timmar och de gamla själva vissa timmar, direkt till samariten. Några avgifter har därför icke förekommit, men givetvis har man ändock varit tvungen att ta ställning till huruvida och i vad mån de gamla själva borde bära kostnaderna för hjälpen. Socialnämnden har nu funnit det nödvändigt att skapa fastare regler för denna prövning och h a r i samband härmed infört avgifter fr. o. m. den 1/1 1963. Den ersättningstaxa som för detta

Vallbro,

Örebro

ändamål antagits bygger i stort sett på de principer som redan dessförinnan följts av nämnden. Vid utformningen av taxan fann socialnämnden det angeläget att ta del av de taxor som redan förut tillämpats i andra städer. Därvid låg det närmast till hands att studera de taxor som under sommaren 1962 insamlats av en annan socialnämnd och av denna tillställts de uppgiftslämnande städerna. Socialnämnden i Örebro fann, att 18 städer lämnat så pass fullständiga uppgifter, att dessa kunde läggas till grund för en närmare bearbetning. Vid en kontrollförfrågan visade det sig dock, att närmare hälften av de ifrågavarande städerna ändrat sina taxor under andra halvåret 1962, i vissa fall med giltighet från den 1/1 1963. Ytterligare ett par städer överväger ändring av taxorna. Den utredning som nu företagits av socialnämnden i Örebro omfattar dels de 18 nyssnämnda städerna, vilka alla kan betecknas som större eller medelstora, dels ock Stockholm, Göteborg och Malmö. Inklusive Örebro blir det 22 städer. Utredningen h a r gett vid handen, att förbistringen på detta område är mycket stor. Varje stad har sin egen taxa, som sällan överensstämmer med någon annan. Hur mycket taxorna skiljer sig

188 från varandra ser man klarast när man räknar ut h u r stor del av de gamlas inkomst och förmögenhet som tas i anspråk för avgiften. Med stor förvåning finner man då exempelvis, att den kostnadsökning, som en viss stegring av inkomsten eller kapitalet medför för de gamla, i en stad kan vara flera h u n d r a gånger större än i en annan stad. En närmare redogörelse för utredningen lämnas h ä r nedan. Därtill h a r fogats två tabeller (tab. 82 och 83), som belyser inkomstens resp. kapitalets inverkan på avgifterna i de 22 städer som omfattas av utredningen.

Minimiinkomst, Tid vilken avgift börjar uttagas

I 19 av de 22 städerna uttages icke avgift förrän inkomsten uppgår till visst belopp (minimiinkomst). Med inkomst kan i detta sammanhang avses antingen den faktiska bruttoinkomsten eller den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten eller den faktiska inkomsten minskad med skatt, h y r a eller kommunalt bostadstillägg eller med både skatt och hyra. Detta får man ha i minnet när man jämför städernas inkomstgränser (minimibelopp). Såsom av tab. 82 framgår, varierar minimiinkomsten för ensamstående mellan 250 och 542 kr per månad, i bägge fallen brutto. I vissa städer är beloppen så låga att även folkpensionärer utan annan inkomst får erlägga avgift för hemhjälpen. I ett p a r fall h a r man dock angivit, att dylika folkpensionärer skall ha fri hemhjälp, även om taxan skulle ge annat utslag. I en annan stad (Göteborg) h a r man tvärtom bestämt, att folkpensionärerna alltid skall erlägga viss avgift. De minimibelopp som gäller för makar är i de flesta städer förhållandevis ogynnsamma. I 3 städer är beloppen

desamma som för ensamstående, och i 13 a n d r a städer ligger beloppen för makar mindre än 50 % över de belopp som gäller för ensamstående. I Örebro h a r man funnit, att nettoinkomsten (hyra och skatt fråndragen) är den bästa mätaren på pensionärernas betalningsförmåga. Som inkomst räknas (och detta synes vara fallet i praktiskt taget alla städer) alla slag av inkomst, såsom folkpension, tjänstepension, livränta, arbetsinkomst och avkastning av kapital. Om kapitalandel se nedan. Inklusive den del av det kommunala bostadstillägget, som utgör standardförbättring, är folkpensionen i Örebro f. n. 302 resp. 467 kr per månad. Därutöver täcker det kommunala bostadstillägget de faktiska bostadskostnaderna intill ett belopp av 1 300 kr per år; höjning av beloppet förestår. Avgift för hemhjälp åt gamla uttages i Örebro icke förrän månadsinkomsten (minus h y r a och skatt) uppgår till 360 kr för ensamstående och 560 kr för makar. Folkpensionärer som även har annan inkomst behöver följaktligen icke betala någon avgift förrän biinkomsten uppgår till minst 58 resp. 93 kr per månad.

Den överskjutande inkomstens inverkan på avgifterna

I alla de 22 städerna gäller, att den som h a r en högre inkomst får betala mera för hjälpen än den som h a r en lägre inkomst. Huruvida även hjälpens omfattning b ö r inverka på ersättningen har man däremot skilda uppfattningar om. I 19 av städerna gäller i princip, att man får betala 12 gånger så mycket för 12 timmars hjälp per vecka som för 1 timmes hjälp. Den som kan klara sig med ringa hjälp behöver i dessa städer endast ta en obetydlig del av sin in-

189 Tabell

82. Inkomstens

inverkan

på avgifterna

för hemhjälp

åt gamla

1/1

1963.

Avgift uttages i regel först då inkomsten uppgår till eller överstiger ( = ö) visst belopp (minimiinkomst). Det belopp som gäller i olika städer angives här nedan. Därjämte angives den procent av överskjutande inkomst som tages i anspråk för höjning av avgiften, dels då hjälpen omfattar 1 timme per vecka ( = 4 1 / 3 timmar per månad eller 52 timmar per år), dels då hjälpen omfattar 12 timmar per vecka ( = 52 timmar per månad eller 624 timmar per år) dels ock då maximal ersättning uttages, vilket i regel sker då antalet hjälptimmar per vecka uppgår till 12 eller mera. Högre avgift än som motsvarar stadens självkostnad uttages icke i något fall, även om procentsiffrorna skulle ge dylikt utslag.

Stad

Minimiinkomst per månad 1 person

Makar

Den procent av överskjutande inkomst so m tages i anspråk för höj ning av avgiften 1 tim./vecka 12 tim./vecka

a) Avgift uttages i den mån inkomsten minus hyra och skatt överstiger Stockholm I 400 I 610 I 100,00 1 Hälsingborg 335 520 50,00 |

Max. proc

minimibeloppet. 100,00 1 50,00

100 50

b) Avgift uttages då inkomsten minus hyra och skatt uppgår till minimibeloppet. Örebro.. 360 560 20,00 80,00 Lund... 350 550 52,00 4,33 Västerås. 300 425 52,00 4,33

80 50—100 50—100

c) Avgift uttages då inkomsten minus hyra uppgår till minimibeloppet. Göteborg... Ö300 Ö500 2,17—4,33 26,00- -52,00 Karlstad.. . 275 375 52,00 4,33 Norrköping. 250 333 15,60 1,30

30— 70 50—100 Ej max.

d) Avgift uttages då inkomsten minus kommunalt Motala I 250 I 375

bostadstillägg uppgår till minimibeloppet. I 2,60—3,90 131,20—46,80 1 3 0 — 6 0

e) Avgift uttages då inkomsten uppgår till minimibeloppet. Karlskoga.. 542 3,90 542 Växjö 500 0,26- -1,04 500 Södertälje. . 417 0,52- -1,30 500 Trollhättan. 375 2,17- -4,33 525 Borlänge... Ö350 0,33- -1,00 Ö450 Linköping.. 333 1,56- -8,32 458 Karlskrona. 333 1,30- -2,60 417 Malmö 292 0,52- -2,60 417 292 Landskrona. 0,52- -2,60 417 250 Borås 0,52- -1,56 333

46,80 3,12- -12,48 6,24- -15,60 26,00- -52,00 4,00- -12,00 18,72- -99,84 15,60- -31,20 6,24- -31,20 6,24- -31,20 6,24- -18,72

Ej max.

5—100 Ej max. 30— 60 Ej max.

f) Minimiinkomst ej angiven. Förhöjd avgift uttages då inkomsten (i Jönköping minus skatt) uppgår till nedan angivna belopp. Jönköping... 413 587 0,65—5,20 7,50—60,00 7,5—60 Kristianstad. 333 333 1,30—2,60 15,60—31,20 Ej max. Sundsvall. . . 321 461 1,73—4,77 20,80—57,20

190 komst i anspråk för betalningen. I Stockholm följer man en helt annan princip. Den del av inkomsten som överstiger minimibeloppet tas där helt i anspråk, med stadens självkostnad som övre gräns. Även den .som endast har en obetydlig merinkomst, som nätt och jämt motsvarar självkostnaden för ett litet antal hjälptimmar, får alltså helt bekosta denna hjälp. Om merinkomsten icke förslår till bekostande av erforderligt antal hjälptimmar, stannar resten av kostnaden på staden. I Hälsingborg har man en modifierad stockholmsprincip: man tar icke 100 utan endast 50 % av den överskjutande inkomsten i anspråk för betalande av hjälpen. De taxor som tillämpas i de 19 övriga städerna (Örebro ej medräknat) ger ett mycket skiftande resultat, såsom framgår av tab. 82. Den del av överskjutande inkomst, som tas i anspråk för betalande av hjälpen, varierar vid en hjälp tid av 1 timme per vecka mellan 0,26 % och 8,32 % och vid en hjälptid av 12 timmar per vecka mellan 3,12 % och 99,84 %. Den procent av överskjutande inkomst, varom här talats, anger förhållandet mellan inkomsthöjning och avgiftshöjning inom en inkomstintervall. Det procenttal man därvid får fram växlar oftast i en och samma stad från den ena inkomstintervallen till den andra. Detta är förklaringen till att tabellen i stor utsträckning upptager både en minimi- och en maximiprocent. I medeltal får man i de 19 städerna avstå 2,6 % av sin överskjutande inkomst för betalande av 1 timmes hjälp per vecka. För 12 timmars hjälp är medeltalet 31 %. Av de 19 städer, där timavgiftens storlek är oberoende av antalet hjälptimmar, har 8 infört maximeringsregler. I praktiken innebär dessa, att de

gamla icke behöver betala för mer än ett visst antal timmar. Antalet v a r i e r a r mellan 20 och 100 timmar per m å n a d . Endast i tre städer kan det maximala timantalet i vissa inkomstlägen understiga 50. I Örebro anser man, att en avgiftstaxa för hemhjälp åt gamla i första hand skall ta hänsyn till de hjälpbehövandes betalningsförmåga och i andra hand till hjälpens omfattning. De gamla bör ha klart för sig, att ökat antal hjälptimmar medför ökad kostnad även för dem själva, men kostnadsökningen bör inte vara så stor, att de gamla d r a r sig för att ta emot hjälp i den omfattning som behövs. Den ersättning de gamla skall betala bör skäligen inte överstiga 80 % av den del av inkomsten som överstiger minimibeloppet. De bör alltid ha möjlighet att använda en del av den överskjutande inkomsten för andra utgifter. Den 80-procentiga ersättningen bör uttagas då hjälpen omfattar minst 12 timmar p e r vecka. Om hjälpbehovet endast är 1 timme per vecka, skulle man enligt den princip som gäller i flertalet städer endast ta ut V12 av den nyssnämnda ersättningen, trots att vederbörandes betalningsförmåga är densamma. I Örebro har man icke kunnat finna detta vara riktigt men har icke heller velat acceptera den motsatta principen om en enhetlig procentsats, oberoende av hjälpens omfattning. I stället h a r man utarbetat en skala, som innebär att den ersättning de gamla h a r att utgiva ungefärligen motsvarar 20 % av den överskjutande inkomsten när hjälpen endast omfattar 1 timme per vecka men sedan stiger till exempelvis 45 % vid 3 hjälptimmar per vecka, 60 % vid 6 hjälptimmar, 72 % vid 9 hjälptimmar och 80 % vid 12 hjälptimmar. De olika system som sålunda råder

191 kan åskådliggöras genom sammanställningen nederst på sidan, där man kan se vilken procent av överskjutande inkomst som de gamla i olika städer får släppa till såsom ersättning för 1—12 timmars hemhjälp per vecka. Avrundning har i förekommande fall skett till närmaste hela tal. Sammanställningen är givetvis icke fullständig. Bl. a. saknas det tidigare n ä m n d a exemplet, där avgiften i ett visst inkomstläge motsvarar 0,26 % vid 1 timmes hjälp tid per vecka och 3,12 % vid 12 timmars hjälptid. Observeras bör, att man icke i något fall tar ut högre avgift än som motsvar a r stadens självkostnad, även om procentsiffrorna skulle ge dylikt utslag. Vid procentuträkningen är det likgiltigt om man utgår från års-, månads- eller veckoinkomsten. Om procentsatsen exempelvis är 20, så betyder detta, att 20 % av veckoinkomsten tages i anspråk för hemhjälp under en vecka och att 20 % av månadsinkomsten tages i anspråk för hjälp under en månad. Vad de olika städernas taxor kan betyda, uttryckt i kronor, ger följande exempel en antydan om. Den som har en inkomst av 100 kr p e r år utöver visst belopp och som har hjälp 1 timme per vecka, lika med 52 timmar per år, får i en stad avstå från hela hundralappen såsom ersättning för hjälpen men skulle i en annan stad endast behöva betala 26 öre per å r (egentligen kr 5 : 2 0 då den överskjutande inkomsten uppgår till 2 000 kr per å r ) . I öre-

Stockholm Hälsingborg Örebro Några städer Andra städer

bro tycker man att 20 kr är lagom. I det nyssnämnda fallet är stadens självkostnad 260 kr per år, beräknat efter 5 kr per timme. Detta motsvarar ungefärligen den i kollektivavtalet bestämda timlönen i ortsgrupp 3, kr 4: 45, plus semester och arbetsgivaravgift. Om avgiften uppgår till 5 kr per timme, kan man dock överväga att låta hemsamariten avlönas direkt av den som erhåller hjälpen. Erfordras hjälp under mer än 12 timmar per vecka, tar man i Örebro icke ut någon avgift för det överskjutande antalet timmar, såvida icke månadsinkomsten är minst 670 k r för ensamstående och 870 kr för makar; i så fall sker särskild prövning. De principer som man i Örebro kommit fram till ifråga om uttagande av ersättning för hemhjälp åt gamla har lagts till grund för en ersättningstaxa, i vilken timavgiften sjunker med ökande antal hjälptimmar. Multiplicerar man dessa timavgifter med antalet hjälptimmar per vecka (1—12), visar det sig, att totalkostnaden, trots den sjunkande timavgiften, ökar vid stigande antal hjälptimmar. Detta framgår av exemplet på sid. 192, där man i första raden har antalet hjälptimmar per vecka, i andra raden timavgiften och i tredje raden totalkostnaden per vecka, dvs. den ersättning de gamla har att utgiva för en veckas hjälp. I fjärde raden anges totalkostnaden i medeltal per månad ( = 473 veckor). Den i exemplet angivna ersättningen

100 50 20 4 1

100 50 35 9 2

100 50 45 13 3

100 50 52 17 4

100 50 56 22 5

100 50 60 26 6

100 50 64 30 7

100 50 68 35 8

100 50 72 39 9

100 50 75 43 10

100 50 78 48 11

100 50 80 52 12

192 1

1:80 2:10 2:40 2:80 3:20 9: — 8:40 7:20 5:60 3:20 13:85 24:25 31:20 36:40 39: —

1:40 1:50 1:60 9:60 10:50 11:20 41:60 45:50 48:55

uttages då månadsinkomsten, efter avdrag för h y r a och skatt, uppgår till 410—419 kr för ensamstående och 610 —619 kr för makar. Full överensstämmelse med de förut angivna procenttalen, lägst 20 och högst 80 %, h a r icke alltid kunnat uppnås, eftersom det ansetts önskvärt att i viss utsträckning avrunda timavgifterna. I exemplet h ä r ovan är lägsta procentsatsen 19,8 och högsta procentsatsen 81,7. De vid ersättningstaxan fogade uträkningarna av kostnaden per vecka resp. månad skall icke ligga till grund för avgiftssättningen. De har uteslutande tillkommit för att belysa h u r taxan verkar. Om Örebro-taxan kanske förefaller alltför omfångsrik, beror detta delvis på att månadsinkomsten delats upp i intervaller på 10 kr. Syftet h a r varit att undvika de orättvisor som lätt uppstår på gränsen mellan långa inkomstintervaller. Trots siffermängden finner man mycket lätt vilken timavgift man skall sätta. Kapitalets inverkan på avgifterna

Man torde kunna utgå från att ränta och annan avkastning av kapital överlag behandlas på samma sätt som övrig inkomst. I 16 av de 22 städerna medför dessutom kapitalet såsom sådant, om det är tillräckligt betydande, en höjning av den ersättning som d e gamla har att betala. Detta belyses närmare i tab. 83. De kapitalbelopp som angives i tabellen är icke helt jämförbara. I regel torde man i begreppen »kapital» och

1:20 1:30 11:70 12: — 50:70 52: —

1:15 12:65 54:80

11:10 133:20 577: 20

»förmögenhet» även innefatta fastiggheter och andra b u n d n a tillgångar, möen i Stockholm, Lund, Karlskrona o c h i (i regel) Borås r ä k n a r man endast imed obundet kapital. I Södertälje, Borläänge och Örebro h a r man icke gått lika långt, men det b u n d n a kapitalet irntar ändock även h ä r på ett eller annat sätt en privilegierad ställning. Så kan <också vara fallet på a n d r a håll, trots i att detta icke angivits i taxebestämimelserna. Det ovan sagda bör beaktas n ä r iman jämför var städerna dragit den ntedre gränsen för kapitalets inverkan påi ersättningen. Variationerna är s t o r a : för ensamstående kan gränsen gå vid 2! 000 eller 20 000 kr och för makar vid 3' 000 eller 30 000 kr. I ett p a r fall är b e l o p pen lika för ensamstående och matkar, och i ett p a r andra fall är skillnaiden obetydlig. I en grupp på 7 städer sker k a p i t a lets inverkan på ersättningen i den formen, att en viss procent av det överskjutande kapitalet lägges till årsinkomsten och därigenom medverkar till en höjning av avgiften. I en annan g r u p p på 6 städer tar man i stället ut en särskild kapitalavgift, vilken sammanlägges med den avgift som baseras p å inkomsten. I den första stadsgruppen varierar det fria kapitalbeloppet mellan 6 000 och 20 000 k r för ensamstående. I vissa till d e n n a grupp hörande städer (Stockholm, Örebro, Lund) är d e fria beloppen i realiteten högre än som anges i tabellen. Den fastställda andelen av överskjutande kapital lägges ju nämligen i denna grupp till inkomsten,

193 Tabell

83. Kapitalets

inverkan

på avgifterna

för hemhjälp

åt gamla

1/1

1963.

a) Om kapitalet överstiger visst belopp, lägger man i följande städer viss procent av det överskjutande kapitalet till årsinkomsten. Hur stor kostnadsökning det överskjutande kapitalet medför för de gamla beror följaktligen på två faktorer, nämligen dels den nyssnämnda procentsatsen dels ock de regler som gäller beträffande inkomstens inverkan på avgiften. I nedanstående tabell angives 1) det fria kapitalbeloppet, 2) den nyssnämnda procentsatsen och 3) den årliga kostnadsökningen per 1 000 kr överskjutande kapital, dels vid 52 hjälptimmar per år ( = 1 timme per vecka), dels vid 624 hjälptimmar per år ( = 12 timmar per vecka) dels ock då maximal ersättning uttages. För att kostnadsökning enligt tabellen skall uppkomma förutsattes dock, a t t månadsinkomsten (inkl. kapitalandel) nått den gräns, där avgift börjar uttagas. Årlig kostnadsökning per 1 000 kr kapital

Fritt kapital Stad

Västerås... Landskrona Jönköping . Örebro.... Stockholm. Borås

1 person

Makar

Kronor

Kronor

20 000 20 000 10 000 8 000 6 000 6 000 6 000

30 000 30 000 15 000 12 000 10 000 10 000 10 000

%

10 20 20 18 10 10 10

52 tim/år

624 tim/år

Maximum

Kronor

Kronor

Kronor

4:33 1: 04— 5: 20 1: 30—10: 40 36:00 100: 00 0:52— 1:56 4:33

52:00 12:48— 62:40 15: 00—120: 00 144: 00 100: 00 6: 24 —18: 72 52:00

50: 00—100: 00 Ej max. 15: 00—120: 00 144:00 100: 00 Ej max. 50: 00—100: 00

b) Om kapitalet uppgår till eller överstiger ( = ö) visst belopp, höjer man i följande städer avgiften med visst belopp per timme. I nedanstående tabell angives 1) det kapitalbelopp vid vilket avgiftshöjning inträder, 2) höjningens storlek per timme och 1 000 kr överskjutande kapital samt 3) den årliga kostnadsökningen för de gamla per 1 000 kr överskjutande kapital, dels vid 52 hjälptimmar per år ( = 1 timme per vecka), dels vid 624 hjälptimmar per år ( = 1 2 timmar per vecka) dels ock då maximal ersättning uttages (vid högre antal hjälptimmar). Kapital som medför avgiftshöjning Stad

1 person Makar Kr

Trollhättan Linköping

1 Kr

5 000 8 000 5 000 8 000 Ö5 000 Ö6 000 Ö5 000 Ö5 000 ^000 ^000 Ö4 000 Ö5 000 Ö3 000 Ö3 000 2 000 3 000

Årlig kostnadsökning per 1 000 k r kapital

Höjning per timme o. 1 000 kr.

Kronor

52 tim/år

624 tim/år

Maximum

Kronor

Kronor

Kronor

0: 05—0:10 2: 60— 5: 20 31: 20— 62: 40 Ej max. 0:25 13:00 156: 00 » » 0: 25—0: 50 13:00—26:00 90:00—312:00 90: 00—420: 00 Prövas i v irje särskilt fa 11 0:12—0: 25 6: 50—13: 00 78: 00—156: 00 Éj max. 1:00 52:00 624: 00 » » 0:50—1:00 26:00—52:00 120: 00—600: 00 120: 00—600: 00 Ej angivet

Vid detta kapital är minsta avgiften kr 2: 75 per timme. c) I Hälsingborg får de gamla själva betala hela kostnaden för hemhjälpen, om kapitalet uppgår till för ensamstående 20 000 och för makar 30 000 kr. d) I Malmö, Karlskoga, Sundsvall, Motala, Kristianstad och Växjö saknas bestämmelser om kapitalets inverkan på avgiften.

13—318191

194 och i städer där dennas minimibelopp är högt påverkas avgiften icke utan vidare av kapitalandelen förrän denna nått en viss höjd. Den andel av överskjutande kapital som i första stadsgruppen lägges till årsinkomsten varierar mellan 10 och 20 %. Hur stor kostnadsökningen blir för de gamla beror dock icke blott på denna procentsats utan ännu mera på de regler som gäller beträffande inkomstens (och därmed kapitalandelens) inverkan på avgiften. I den andra stadsgruppen börjar kapitalavgiften uttagas relativt tidigt, vid ett kapital på 3 000 å 5 000 kr för ensamstående. Avgiftens storlek varierar mellan 5 öre och 1 kr per timme och 1 000 kr kapital. På grund av de skiftande regler som sålunda gäller i olika städer varierar den årliga kostnadsökningen per 1 000 kr överskjutande kapital mellan 52 öre och 100 kr då hjälptiden är 52 timmar per år ( = 1 timme i veckan), mellan kr 6 : 2 4 och kr 6 2 4 : — då hjälptiden är 624 timmar per år ( = 12 timmar i veckan) samt mellan 10 kr och 1 000 kr då hjälptiden är 1 000 timmar per år. I en stad behöver en hjälpsökande alltså endast släppa till en obetydlig del av sitt överskjutande kapital, men i en annan stad kan det överskjutande kapitalet i sin helhet komma att förbrukas på ett år. Vill det sig så illa, att hjälpbehovet i första fallet är 1 timme i veckan och i andra fallet 20 timmar i veckan, blir kostnadsökningen på grund av kapitalet 2 000 gånger större i det sistnämnda fallet än i det första. I de flesta städer anser man, att ett överskjutande kapital på 1 000 kr i detta sammanhang icke bör anses vara värt mer än en tiondel eller en femtedel av en årsinkomst på samma belopp. Därför medför inkomsten i regel en av-

giftshöjning som är åtskilliga gånger större än vad samma kapitalbelopp gör. I ett par städer är det dock tvärtom: ett överskjutande kapital på 1 000 kr. medför större avgiftshöjning än en överskjutande årsinkomst på 1 000 kr. En av städerna i andra gruppen har en särbestämmelse, som innebär att en minsta avgift av kr 2: 75 per timme uttages, då kapitalet uppnått sådan höjd (i detta fall 4 000 resp. 8 000 kr) att kapitalavgift överhuvud skall debiteras. Ovan h a r sagts, att den a n d r a stadsgruppen omfattar 6 städer. I tab. 83 har emellertid till denna grupp hänförts 8 städer, varav 2 där man endast helt allmänt bestämt att man vid avgiftssättningen skall beakta kapital överstigande visst belopp. En stad, som icke kan inräknas i någon av de båda h ä r nämnda grupperna, har en enda bestämmelse om kapitalets inverkan, nämligen att pensionär, vars förmögenhet uppgår till 20 000 kr eller för makar 30 000 kr, själv skall betala hela kostnaden för hjälpen. Såsom av det ovan sagda framgår tillhör Örebro den grupp av städer där viss procent av det överskjutande kapitalet lägges till årsinkomsten. Med överskjutande kapital menas för Örebros vidkommande den del av kapitalet som överstiger 8 000 kr för ensamstående och 12 000 kr för makar. Om kapitalet helt eller delvis utgöres av fastighet eller andra b u n d n a tillgångar, prövas frågan om kapitalberäkningen i varje särskilt fall. Vid denna prövning synes man i första h a n d böra beakta vilka faktiska möjligheter vederbörande har att erlägga en avgift som satts med hänsyn till de samlade kapitaltillgångarna. Den andel av kapitalet som lägges till årsinkomsten är i Örebro 18 %. Vid uträkningen av avgiften r ö r man sig emellertid endast med månadsinkoms-

195 ten, och då är det enkelt att höja denna med l1/* % av kapitalet; man behöver alltså icke först räkna ut den årliga kapitalandelen och sedan dividera denna med 12. Ett överskjutande kapital på 1 000 kr jämställes således i Örebro med en över-

skjutande årsinkomst på 180 kr och medför därför i princip en årlig kostnadsökning för de gamla med 36 kr då hjälp tiden är 52 timmar per år (= 1 timme i veckan) och 144 kr då hjälptiden är 624 timmar per år ( = 12 timmar i veckan).

BILAGA G

Hemsjukvård

Uppgifter beträffande hemsjukvården har erhållits dels genom landstingsundersökningen, dels genom kommunundersökningen. Den följande redogörelsen jämte tabellbilagor h a r granskats av landstingen. Distriktssköterskornas medverkan

Distriktssköterskornas medverkan i åldringsvården gäller huvudsakligen hembesök, besök vid ålderdomshem samt utredningar m. m. i ärenden rörande hemsjukvårdsbidrag. Distriktssköterskornas arbetstid i åldringsvården är starkt varierande. Som normalt synes man kunna räkna med att en arbetsdag per vecka användes i åldringsvård. I Stockholms län och Uppsala län beräknas ca 7 timmar i veckan för denna verksamhet, i Jönköpings län 9 timmar. Kalmar läns norra landsting räknar med 12 timmar, varav 3 timmar för vård och tillsyn av personer med hemsjukvårdsbidrag. I Jämtlands län, där det gjordes en särskild undersökning veckan 8/4—14/4 1962, fullgjorde 56 distriktssköterskor 404 arbetstimmar per vecka inom åldringsvården, varav 13 timmar vid ålderdomshem. Den genomsnittliga arbetstiden var således 7 timmar per vecka. Av uppgifterna att döma torde man kunna räkna med att distriktssköterskorna i genomsnitt får använda minst en arbetsdag per vecka för åldringsvården. Landstingen tillfrågades vidare om de

hade någon annan fältorganisation än distriktssköterskeorganisationen för hemsjukvård samt någon särskild organisation för hemhjälps- och hemsamaritverksamhet för åldringar. Endast Malmöhus läns landsting redovisade en sådan organisation. Landstinget har sedan 1954 haft heltidsanställda undersköterskor i den öppna långtidssjukvården. För närvarande finns 2 undersköterskor, stationerade i Klagstorp och Kågeröd, som var och en arbetade 45 timmar per vecka i hemsjukvården. Inga avgifter uttages för deras tjänster. De har egna bilar i tjänsten, och landstinget lämnar dem en fast ersättning härför. I Hälsingborg finns hemsjukvårdspatruller, som under distriktssköterskas ledning h a n d h a r hemsjukvården i staden. Frågan om undersköterskor i hemsjukvården h a r under 1962 också behandlats inom landstinget i Västmanlands län. Något beslut har dock inte fattats. I Östergötlands län har landstinget igångsatt en försöksverksamhet, som innebär att patienter vilka utskrivits från sjukhus för vård i det egna hemmet, ges medicinsk omvårdnad i hemmet av personal från sjukhus (Linköping) . I kommunundersökningen h a r sammanlagt 93 kommuner meddelat, att sjuksköterska eller diakonissa är verksam inom den öppna åldringsvården. Antalet redovisade sköterskor uppgår till 132, varav 122 kommunalanställda

197 och 10 anställda av enskilda organisationer (t. ex. religiöst samfund, Röda korset, industri). De flesta sköterskorna redovisas i Malmöhus, Kristianstads, Skaraborgs och Västmanlands län.

Hemsjukvårdsbidrag

Landstingens bidrag till sjukvård i hemmen har vuxit fram till följd av platsbristen vid landstingens sjukhem. Bidrag till hemsjukvård började utgå från Värmlands läns landsting 1949. Numera lämnas sådant bidrag av samtliga landsting. Norrbottens läns landsting införde bidraget 1962, och verksamheten är där stadd i utveckling. Jämsides med bidragen till sjuka för vård i eget hem lämnar landstingen bidrag till kommunerna för vård av långvarigt kroppssjuka på ålderdomshem samt i vissa fall även till enskilda sjukhem. Se härom sid. 200. Villkor för bidrag. Landstingen har utformat normerna för hemsjukvårdsbidragen efter olika linjer främst i fråga om beloppens storlek. Vissa landsting beviljar bidrag efter ekonomisk behovsprövning, andra utan hänsyn till sökandens ekonomiska förhållanden. Bidragsbeloppen varierar, likaså det högsta antal timmar för vilka bidrag kan utgå. Alla landsting beviljar individuella bidrag utom två, vilka utbetalar generella bidrag till kommunerna. De olika normerna redovisas schematiskt i tab. 84. I det följande lämnas en n ä r m a r e redogörelse för några av de viktigaste villkoren för bidrag. Då hemsjukvårdsbidragen tillkommit som en ersättning för att sjukhem ej i erforderlig utsträckning kunnat ta emot de vårdbehövande är det naturligt att några landsting kräver, att de bidragssökande skall ha ansökt om intagning

på sjukhem men inte kunnat beredas plats. Detta krav upprätthålles av Södermanlands, Kopparbergs och Jämtlands läns landsting. Andra landsting nöjer sig med i viss ordning utfärdade intyg om den sjukes sjukdomstillstånd, vårdbehov samt vårdmöjligheter i det egna hemmet. Ekonomisk behovsprövning. En prövning av de bidragssökandes ekonomiska förhållanden företas av 11 landsting. Några landsting har angett detta direkt i sina bestämmelser, nämligen östergötlands och Jönköpings läns, Kalmar läns norra samt Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Älvsborgs, Värmlands, Örebro och Gävleborgs läns. I allmänhet stadgas blott, att den sjukes ekonomiska förhållanden skall vara av den art, att de skäligen kan anses motivera bidrag. Östergötlands läns landsting, som h a r en sådan allmän norm införd, uppger sig avslå 7 % av ansökningarna på grund av sökandens ekonomiska förhållanden, över lag är landstingen generösa vid den ekonomiska behovsprövningen. De landsting som uppgett sig inte företa någon ekonomisk behovsprövning gör ändock en sådan, då det är fråga om högre bidrag än de regelmässiga. Sjukdomens art. Berättigade till bidrag är kroppssjuka, som inte lider av tuberkulos. Tre landsting, nämligen Stockholms, Uppsala och Västerbottens läns, lämnar bidrag även för vissa sjuka med senil demens. Inom Södermanlands och Norrbottens läns landsting pågår utredning om att utsträcka bidragen till sådana sjuka. Bidrag för psykiskt efterblivna förekommer undantagsvis. Västernorrlands läns landsting utreder frågan om hemsjukvårdsbidrag för cp-barn, epileptiker och blinda. Endast Stockholms läns landsting har

198 Tabell 84. Översikt av normer (juni 1963) för hemsjukvårdsbidrag som vårdas i hemmet av anhörig eller annan.

till

patienter,

Vissa normer för bidrag Då vårdaren är Landsting

Ekonomisk behovsprövning i regel

anhörig I regel kr per månad

icke anhörig

Högst kr I regel kr per Högsta antal per månad timme/månad timmar/dag

5 Stockholms 1ins... Uppsala » .. . Södermanlands » . . . Östergötlands » .. . Jönköpings » ... Kronobergs » ... Kalmar läns norra Kalmar läns södra Gotlands läns.. . Blekinge » ... Kristianstads » .. . Malmöhus » .. . Hallands » ... Göteborgs o. 2 i) . . . Bohus Älvsborgs » ... Skaraborgs » ... Värmlands » ... Örebro » ... Västmanlands 2 » ... Kopparbergs » ... Gävleborgs » ... Västernorrlands » . . . Jämtlands » .. . Västerbottens » ... Norrbottens » ...

nej nej nej ja ja nej

100 150 120 100 dag 6—10 200

300 300 480 300 dag 15

150—300/m

ja

3:50

nej nej ja ja ja nej

75 100 100 200 150 135

150 300 150 300 300

—

2:50 200/m 4:45 2:50 3:75 3:50

ej maximerat 4 3 3

—

i

—

—

Städer: Stnr.khnlm 3 . . . . Göteborg 4 Malmö 4 Hälsingborg 5 1

—

ja ja ja ja

—. nej ja nej nej nej nej 3

ja nej

—

150 75 100 125

—

—

300 150 200 ej maximerat

—— —

i

4 4 4 samma som for anhörig 1 3: 50—4: 40 4 3: 00—4: 00 i

2:00 4: 45 x 4:40*

—

—

4 5 ej maximerat 4

—

125 95 100 100 120 100

ej maximerat 300

årl. 1 000 3

årl. 4 800 3

samma som för anhörig

100 150

samma som för anhörig 150 |

—

—

1:75 4: 00 1 3:50 2:00 4: 75—5: 00 3:00

10 kr/dag 3 4 5 4 4

Samma timersättning som till kommunalt anställda hemsamariter. Generellt bidragssystem, baserat på vissa befolkningstal, bl. a. antalet åldringar i kommunerna. 3 Då anhörig handhar vården utan att avstå inkomst utgår 1 000 kr årligen utan behovsprovning. Då anhörig som handhar vården avstår från eget förvärvsarbete eller då utomstående anlitas, kan högst 400 kr i månaden utgå efter behovsprövning. För poliopatienter har Stockholms stad ett särskilt, högre bidrag. 4 Staden lämnar ej kontanta hemsjukvårdsbidrag. B Ehuru Hälsingborgs stad numera inträtt i Malmöhus läns landsting, tillämpas alltjämt de för staden tidigare gällande bidragsnormerna. 2

199 intagit bestämmelse som medger bidrag till vissa mentalt sjuka. Mantalsskrivning. Enligt gällande normer medges inga andra än de som är stadigvarande bosatta i landstingskommunen bidrag. Hur detta bosättningsbegrepp tolkas vid tillämpningen bar inte utretts närmare, men i flertalet fall synes det vara liktydigt med mantalsskrivning. Jönköpings läns landsting framhåller, att mantalsskrivning inte utgör något villkor för bidrag. Bidragsbelopp för anhörig vårdare. Bidragens storlek är ofta beroende av om den sjukes vårdare är anhörig eller utomstående. Med anhörig avses h ä r mor eller far, make, dotter, son, syskon, sonhustru och i regel svärson samt på en del håll även barnbarn. Som likställd med anhörig kan även fast anställd hemhjälp räknas (Västerbottens län). Som framgår av sammanställningen av bidragsnormerna utgår i regel inom en och samma landstingskommun inte enhetliga bidragsbelopp. Bidraget varierar mellan ett minimibelopp — ofta det i tabellen angivna regelmässiga beloppet — och ett maximibelopp (tab. 84 kol. 3 och 4). Vissa landsting tilllämpar dock enhetliga bidragsbelopp (Kronobergs, Hallands, Kopparbergs, Gävleborgs och Västerbottens). Flera av landstingen, t. ex. Stockholms, Östergötlands och Jönköpings läns, Kalmar läns södra samt Gotlands, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro och Jämtlands läns, beviljar högre bidrag om vårdaren slutat anställning eller avstått från förvärvsarbete för att i stället helt vårda den sjuke. Skillnaden mellan det lägsta regelmässiga bidraget och det högsta för ett och samma landsting kan vara stor. För Södermanlands läns landsting exempelvis kan bidraget variera mellan 120 och 480 kronor per månad. De

högre beloppen torde beviljas där vården är särskilt krävande och framför allt i sådana fall, där vårdaren har avstått från avlönat yrkesarbete. Det förekommer undantagsvis, att det regelmässiga beloppet reduceras, om både den sjuke och hans make uppbär folkpension (Västernorrlands län). Bidragsbelopp för utomstående vårdare. Om den sjuke vårdas av annan än anhörig, t. ex. hemsamarit, brukar landstingen beräkna bidraget efter en viss timpenning och ett visst antal timmar, beroende på vårdbehovet i det enskilda fallet. Den lägsta timpenning som tillämpas är 1 kr 75 öre (Kopparbergs läns landsting) och den högsta 5 kronor (Stockholms läns och Västerbottens läns landsting). Timpenningen kan variera inom ett och samma landsting. Orsaken kan vara vårdarens kvalifikationer. Vanligare är emellertid att variationen i timpenningen tillkommit för att man vill sätta den i överensstämmelse med den gängse taxan på orten, dvs. avtalsenlig timersättning till hemsamarit. Enhetlig timpenning — oberoende av den på orten gängse timpenningen för hemsamariter — tillämpas av ett 10-tal landsting. Timpenningen kan då någon gång vara högre än den som eljest tillämpas i orten. En viss irritation torde härvid kunna uppstå. Högsta antalet timmar per dag, för vilket bidrag för utomstående vårdare kan utgå, är 5. Några landsting håller strikt på normerna härvidlag medan andra i speciella fall medger undantag. Ett av landstingen beviljar bestämda månadsbelopp även för utomstående vårdare. Om månads-beloppet är otillräckligt för den sjukes vårdkostnader, får kommunen eller annan tillskjuta resterande belopp. Resebidrag åt vårdare. Landstingen i Stockholms, Värmlands, Örebro och

200 Gävleborgs län lämnar efter särskild prövning resebidrag till vårdaren. Dessa bidrag kan utgå till såväl anhörig vårdare som till hemsamarit eller motsvarande. Gävleborgs läns landsting lämnar dock resebidrag endast till hemsamarit och för billigaste färdmedel, om färdvägen är minst 1 å 2 km. Örebro läns landsting kan enligt de utfärdade normerna lämna ersättning även för resa med taxi. Bidrag för vård på ålderdomshem m. m. De flesta landsting lämnar bidrag för vård av långvarigt kroppssjuka på kommunala ålderdomshem och i många fall även till enskilda sjukhem. Bidragen till de kommunala ålderdomshemmen avser i regel åldringar, som vårdas på särskilda sjukavdelningar. Ett vanligt villkor för bidrag är att plats inte kunnat beredas på något av landstingets sjukhem. Bidraget kan avvägas exempelvis med hänsyn till om hemmet har legitimerad sjuksköterska. Normerna för och omfattningen av denna bidragsgivning redovisas schematiskt i tab. 60 och 62 i tabellbilagan. Stockholms läns landsting lämnar bidrag även för vissa mentalt sjuka. Inget landsting har redovisat bidrag till enskilt inackorderingshem för åldringar. Generella bidrag. Göteborgs och Bohus läns landsting samt Västmanlands läns landsting, vilka hittills beviljat hemsjukvårdsbidrag på samma sätt som övriga landsting, har nyligen frångått systemet med bidrag i individuella fall. I stället har man från och med 1963 börjat tillämpa en ordning, som innebär att varje kommun erhåller ett bidrag per vårddag under förutsättning att kommunerna åtar sig att genom hemsjukvård eller vård i ålderdomshem sörja för de långtidssjuka, som landstinget inte kan ta emot. I Västmanlands län baserar sig bidraget på antalet åldringar i kommunen och i Göteborgs

och Bohus län på en kombination av totalantalet invånare och antalet åldringar. Vid fastställande av bidrag till en kommun göres avdrag för det antal vårddagar som patienter från kommunen tillbringat på landstingets sjukhem. För 1961 uppgick kostnaderna i Göteborgs och Bohus läns landstingskommun för bidrag till primärkommunala vårdavdelningar för långvarigt kroppssjuka samt för hemsjukvård för långvarigt kroppssjuka till 581 000 kronor. Det nya bidragssystemet i detta landsting beräknas medföra en ökning av kostnaderna för 1963 med 1,2 mkr. Motsvarande belopp för Västmanlands läns landsting är 697 000 kronor resp. 2,7 mkr. Utbetalningen. Landstingen utbetalar i allmänhet bidragen direkt till den sjuke. Detta tillämpas i åtminstone 18 av landstingen. Den sjuke h a r att av bidraget själv avlöna vårdaren, och han u p p t r ä d e r härigenom som arbetsgivare. Landstinget kommer sålunda inte i arbetsgivarställning gentemot vårdaren. Några landsting utbetalar bidraget direkt till vårdaren och ett landsting till vårdaren via kommunalförvaltningen i orten. Administrationen. Hemsjukvårdsverksamheten lyder under förvaltningsutskottet, hälso- och sjukvårdsstyrelsen eller en särskild delegation. Landstingens centrala administration av hemsjukvården är förlagd till landstingens kanslier, i en del fall hos särskilda organ inom dessa, t. ex. hemsjukvårdscentraler. Då frågor om hemsjukvård och vård på sjukhem hänger intimt samman, har dessa organ eller centraler på några håll även hand om vissa ärenden angående sjukhem, t. ex. intagningsärenden. Även då hemsjukvården skötes direkt inom centralkansliet, kallas den arbetsenhet, som svarar

201 för arbetsuppgifterna i allmänhet hemsjukvårdscentral. Hemsjukvårdscentralerna måste ha tillgång till personal som bedömer hemsjukvårdsärendena medicinskt, socialt och administrativt. I centralerna ingår därför merendels läkare, sjuksköterska, kurator och stundom även arbetsterapevt. Ansökningar om bidrag brukar avgöras av dessa befattningshavare jämte på en del håll chefstjänstemän från centralkansliet eller av en särskild delegation. F ö r verksamheten med de generella bidrag, som Västmanlands läns landsting nyligen infört, h a r landstinget tillsatt en samarbetsnämnd, som är gemensam för landstinget och kommunerna. Dess uppgifter är att lösa eventuella tvister om utgivande av bidrag, att vid behov avge förslag till ändringar i de av landstinget utfärdade anvisningarna för verksamheten, att avlämna yttrande till förvaltningsutskottet över kommunernas redogörelser för bidragens utnyttjande samt att över huvud taget vara ett kontaktorgan för bidragsgivningen till de långtidssjuka. Nämnden består av fem ledamöter, av vilka två utses av förvaltningsutskottet och två av Västmanlands läns socialvårdsförbund, varjämte socialvårdskonsulenten är självskriven ledamot. För den lokala verksamheten svarar huvudsakligen distriktssköterskorna. Dessa verkställer utredningar m. m. i ärenden rörande hemsjukvårdsbidrag och har den närmaste tillsynen över de sjuka som åtnjuter sådant bidrag. De ger vårdarna handledning och bistånd. Patienterna i hemsjukvården får även tillsyn av tjänsteläkare, kurator och läkare från hemsjukvårdscentralen i växlande utsträckning vid hembesök. Stöd vid tillsynen har landstingen av kommunerna, vilkas tjänstemän ofta står i kontakt med de sjuka.

Kommunernas verksamhet. Vid sidan av bidrag från landstinget kan de långvarigt sjuka i hemmen på en del håll erhålla bistånd direkt från kommunen. Sådant bistånd kan utgå i den formen, att kommunen ställer hemsamarit till den sjukes förfogande utan avgift eller i vart fall mot en låg avgift. Även kontanta bidrag lämnas stundom. I en del fall utgår dessa kontanta bidrag från socialnämndens anslag, och de torde i formell mening vara att anse som socialhjälp. Man kan utgå från att bidrag lämnas efter en mera generös prövning än för övrig socialhjälp. I andra fall kan bidrag utgå från anslag, som står till hemhjälpsnämndens disposition. Hemsjukvårdens omfattning. Under 1961 utbetalades hemsjukvårdsbidrag av samtliga landsting utom Norrbottens, som började sådan bidragsverksamhet den 1 januari 1962. I hemsjukvårdsbidrag utbetalade landstingen 1961 nära 12 mkr. Härtill kommer de bidrag som utgick i tre av storstäderna. I fråga om två landsting ingår emellertid bidrag även till hemhjälps- och hemsamaritverksamhet. Det har inte varit möjligt att genomgående erhålla skilda uppgifter om verksamhet för åldringar och verksamhet för invalider. Antalet bidragsmottagare uppgick den 12 april 1962 till sammanlagt 8 616 inklusive de tre landstingsfria städer som lämnar bidrag. 17 landsting redovisade 2 797 åldringar med hemsjukvårdsbidrag den 12 april 1962. För hela 1961 redovisade 17 landsting 4 510 åldringar med hemsjukvårdsbidrag. Omfattningen av verksamheten framgår närmare av tab. 63 (tabellbilagan). Även i kommunundersökningen inhämtades uppgifter beträffande verksamhetens omfattning. Sålunda efterfrågades antalet åldringar inom kom-

202 mimen med hemsjukvårdsbidrag från leborgs och Norrbottens län. Förrådens enbart kommunen, enbart landstinget storlek och sortiment varierar starkt. eller både kommunen och landstinget. Stockholms läns landsting redovisar ett Uppgifter saknas från vissa orter. Sam- flertal förnödenheter såsom sjuksäng, manlagt redovisades 5 537 åldringar skumgummimadrass, rullstol, gångstöd, med hemsjukvårdsbidrag den 12 april toalettstolsförhöjning och lyftanordning 1962. Beträffande 5 217 av dessa läm- för tungskötta. Av dessa förnödenheter nades närmare uppgifter om från vem blir främst rullstolar och toalettstolsbidrag utgick. 22 procent av dem hade förhöjningar utlånade. Utlåningen sker genom den organibidrag enbart från kommunen, 75 prosation som landstinget inrättat för hemcent enbart från landstinget samt 3 sjukvården. Detta innebär som regel, procent från både kommunen och landstinget, vilket närmare framgår av tab. att utlåningen försiggår under samverkan mellan distriktssköterska och hem85. I förhållande till hela antalet perso- sjukvårdscentral. Distriktssköterskorna ner fyllda 67 år i resp. län var antalet har i viss utsträckning förråd av utlåi samma ålder med hemsjukvårdsbidrag ningsmateriel som inte tarvar stort utenligt de redovisade uppgifterna störst rymme. I Gävleborgs län består landsi Västernorrlands (2,8 %) och Väster- tingets engagement i att lämna Röda bottens län (2,3 %) samt i Stockholms korset bidrag till inköp av utlåningslän (1,9 % ) . Antalet personer med hem- artiklar. Där förvaltar alltså Röda korssjukvårdsbidrag redovisas länsvis i tab. kretsarna utlåningsmaterielen. Den sjuke behöver inte erlägga nå61 (tabellbilagan). gon avgift till landstinget för lånet. 1 I fråga om 4 396 åldringar med hemÖstergötlands län får patienten låna sjukvårdsbidrag har uppgift lämnats om materielen avgiftsfritt på prov under vårdaren. I 20 procent av fallen var viss tid. Landstingets förmedlingscenvårdaren make eller maka, i 21 procent hemmavarande dotter, i 31 procent an- tral hjälper honom vidare med att göra nan anhörig och i 28 procent icke an- inköp och söka bidrag från socialnämnden eller annat håll, om så behövs. hörig. Utom de utlåningsförråd som landsUtlåningsförråd m. m. Till underlätlotande av hemsjukvården har några tingen har finns ute i kommunerna landsting upprättat utlåningsförråd, kala förråd av förnödenheter till utlånämligen landstingen i Stockholms, ning åt sjuka åldringar och andra långUppsala, Östergötlands, Blekinge, Kri- varigt sjuka. Kommunerna själva h a r stianstads, Malmöhus, Värmlands, Gäv- inte åtagit sig några nämnvärda upp-

Tabell 85. Antal redovisade personer fyllda 67 år med

hemsjukvårdsbidrag.

Antal personer Hemsjukvårdsbidrag från

Både kommunen och landstinget. Summa

0/

Ej ensamboende

Summa

502 1010 55 3

634 2 906 101 6

1 136 3 916 156 9

21,8 75,1 3,0 0,1

1 570

3 647

5 217

100,0

Ensamboende

/o

203 gifter i denna utlåningsverksamhet. Det är fastmera Röda korset, som genom sina lokala föreningar (kretsar) tagit sig an sådan utlåningsverksamhet. Enligt de till kommittén inkomna uppgifterna som närmare redovisas i tab. 64 (tabellbilagan) har utlåningsförråd upprättats i 700 kommuner (68 % av samtliga). Röda korset h a r förråd i 679 av dessa kommuner (97 % ) . Antalet förråd i Röda korsets regi uppgår till mera än 2 000. Deras värde torde kunna uppskattas till omkring 9 milj. kr. Utlåningsförråden finns relativt sett främst i kommunerna i Kristianstads, Örebro och Stockholms län (84, 82 resp. 81 % av antalet kommuner i l ä n e n ) . Lägst representerade med utlåningsförråd är kommunerna i Norrbottens, Västernorrlands och Gotlands län (43, 55 resp. 57 % ) . Av kommunen anordnade utlåningsförråd finns i 74 kommuner. Inom en och samma kommun kan finnas både ett kommunalt förråd och ett i Röda korsets regi. De kommunala utlåningsförråden förvaltas i regel av socialnämnden, i några fall av hälsovårdsnämnden. Undantagsvis har även annan enskild sammanslutning än Röda korset etablerat sig som utlånare av sjukvårdsmateriei, exempelvis Majblommekommitté, Lions Club, husmodersförening eller Svenska kyrkan genom sin diakoniverksamhet. I Grundsunda kommun i Västernorrlands län uppges ett privat företag (Mo och Domsjö AB) utlåna sängutrustning. Den kommersiella utlåningsverksamhet, som butiker och andra affärsföretag driver på detta område, har inte redovisats av kommunerna. Om innehållet i utlåningsförråden kan nämnas, att dessa i allmänhet omfattar såväl sängar och sängutrustning som tekniska hjälpmedel (rullstolar m. m.) ävensom andra sjukvårdsartiklar. Som exempel på sjukvårdsartiklar

kan nämnas följande enligt en förteckning från en Röda kors-krets: bäcken, elektrisk värmedyna, isblåsa, klosettspann, krycka, käpp, gåbock, lavemangskanna, liggkrans, lyftbåge, sänghävert, varmvattenpåse och vattenmadrass. Kommittén har inte inhämtat några närmare uppgifter om materielens beskaffenhet och omfattning. De kommunala förråden torde dock i viss utsträckning bestå av förnödenheter, som erhållits från ålderdomshemmens verksamhet. Från Röda korset h a r under hand meddelats, att dess förråd rymmer både äldre och nyare artiklar. Särskilt framhåller man nu från Röda korsets sida behovet av hjälpmedel för handikappade. De 74 kommuner som har egna utlåningsförråd uttager i regel ingen avgift av dem som får låna materielen. Röda kors-kretsarna bestämmer var för sig om hyresavgift skall tillämpas eller inte. Praxis är härvid något skiftande. I tab. 64 (tabellbilagan) lämnas vissa upplysningar beträffande avgiftssättningen. Avgift för utlåningen förekommer i 26 av de 367 kommuner, som lämnat uppgift om avgiftssättning. I 286 (18%) av de 367 kommunerna tillämpas ingen avgift alls. I de 55 kommuner, för vilka angetts att utlåningen delvis är fri, förekommer olika regler för uttagandet av hyreskostnad av den enskilde. Det kan innebära att inkomstprövning råder. Det kan innebära att vissa förnödenheter är belagda med avgift, att andra är helt fria eller (i ett fåtal fall) att medlemmar av Röda korset får låna utan avgift under det aft övriga får betala. Några landsting lämnar även åldringarna bidrag till läkemedel utöver rabatteringen inom den allmänna försäkringen. Denna verksamhet är emellertid av ringa omfattning.

BILAGA H

Åldringsvårdens organisation i de landstingsfria städerna

Åldringsvården är huvudsakligen en angelägenhet för kommuner och landsting. Kommunerna har att svara för den sociala omvårdnaden av de gamla, landstingen är huvudmän för sjukvården. Staten är dock i viss utsträckning huvudman för mentalsjukvården. Det är alltså flera huvudmän, som h a r att svara för vården av åldringarna i olika avseenden. Undantag härifrån utgör städer som inte deltar i landsting, f. n. Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping. Dessa städer h a r själva att svara för både den sociala omvårdnaden och sjukvården. Det finns därför i dessa städer andra möjligheter till samordning av olika vårdformer m. m. än i landstingskommunerna, där landsting och primärkommuner var på sitt håll har att svara för olika delar av åldringsvården. De landstingsfria städerna h a r sökt komma till rätta med problemen på något olika vägar. Hur detta sker framgår av de följande redogörelserna, som utarbetats av förvaltningarna i respektive städer. Stockholm

Socialnämnden och dess förvaltning, socialförvaltningen, svarar i princip för de grenar av åldringsvården, som icke är att hänföra till rent sjukvårdande verksamhet. I samband med en omorganisation av förvaltningen år 1958 inrättades bl. a. en åldringsvårdsavdel-

ning. Härigenom ville man även rent organisatoriskt understryka att åldringsvårdsfrågorna inte borde betraktas som frågor om socialhjälp i socialhjälpslagens mening. Sedan länge förelåg nämligen ett principbeslut att vården på ålderdomshem och vårdhem skulle liksom fallet var med sjukhusvården stå öppen för alla vårdbehövande oberoende av inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Till åldringsvårdsavdelningen hör sålunda ärenden rörande vård- och ålderdomshem, pensionärsbostäder, hemtjänst och fritidsverksamhet för åldringar. Planerings-, byggnads- och utrustningsfrågor handläggs vid avdelningens administrativa byrå. Ansökan om vårdplats eller pensionärsbostad gores vid avdelningens remitteringsbyrå, där n ä r m a r e utredning om behovet av vård eller bostad göres av de vid byrån anställda översköterskorna eller socialassistenterna. Då det gäller institutionell vård biträder byråns läkare vid bedömningen av lämplig vårdform. Beslut huruvida en sökande skall förklaras berättigad till plats på vård- eller ålderdomshem eller till pensionärsbostad fattas av en inom socialnämnden utsedd delegation, åldringsvårdsdelegcrade, efter föredragning av remitteringsbyråns föreståndare. I brådskande ärenden äger denne att fatta beslut mellan delegerades sammanträden. Detta sker i regel då det gäller intagning på vård-

205 hem. I övrigt sker placeringen av berättigade sökande efter behovens angelägenhetsgrad i den mån platser och bostäder blir lediga. Denna placering handhas av remitteringsbyråns föreståndare, i fråga om institutionell vård i samråd med byråns läkare. Om vårdplats inte kan beredas en sökande omedelbart, skall fallet följas genom vederbörande assistent eller översköterska vid remitteringsbyrån. Vid behov skall åtgärder vidtagas för att ordna hjälp genom hemtjänst för gamla eller söka åstadkomma placering vid enskilt sjukhem eller intagning på sjukhus. Socialnämndens åldringsvårdsinstitutioner är i administrativt hänseende under åldringsvårdsavdelningen fördelade på fyra sysslomansförvaltningar. Antalet platser vid vård- och ålderdomshemmen var den 1 januari 1963 3 582, varav 2 638 betecknas som vårdplatser och 944 som s. k. egentliga ålderdomshemsplatser. Dessutom var ett ålderdomshem med förut 90 platser under om- och tillbyggnad. Anslag har beviljats för uppförande av ytterligare två institutioner med sammanlagt 378 platser, som beräknas kunna tas i bruk i början av år 1965. Projektering pågår för fullständig ombyggnad av en av de större enheterna, Rosenlunds vård- och ålderdomshem, där avsikten är att även inrymma en avdelning för dagvård. Svårigheterna att dra en gräns mellan social och medicinsk institutionell vård och det otillräckliga antalet vårdplatser för långvarigt sjuka inom sjukvårdsmyndighetens vårdområde har på grund av socialnämndens lagenliga ultimativa ansvar för att vård bereds i det individuella fallet lett till att åtskilliga av socialnämndens institutioner eller delar därav måst ges en sådan utformning och utrustning — såväl personell som teknisk — att de är att anse som sjukhem

i sjukvårdslagens mening. Efter framställning av staden h a r dock Kungl. Maj:t den 21 november 1961, med stöd av övergångsbestämmelserna till 1959 års sjukhuslag, förordnat att endast vissa närmare angivna delar av sjukhuslagen och sjukhusstadgan skall äga tilllämpning beträffande sammanlagt 2 401 platser vid de vårdavdelningar, som bedömts vara sjukvårdsanstalter. Därvid skall vad som i sjukvårdsförfattningarna stadgas om sjukvårdsstyrelse och direktion i stället avse socialnämnden. Beslutet innebär bl. a. att vården vid dessa avdelningar står under medicinalstyrelsens tillsyn. Stadens pensionärsbostadsverksamhet administreras av en särskild sysslomansförvaltning under åldringsvårdsavdelningen. Antalet pensionärsbostäder var den 1 januari 1963 drygt 4 700, därav ca 2 900 i 16 pensionärshem och ca 1 800 s. k. insprängda lägenheter. För varje pensionärshem finns en föreståndare och ett vårdbiträde, vilka har att bistå hyresgästerna i olika angelägenheter. Även för övriga pensionärsbostäder finns motsvarande personal med kurativa uppgifter. Vid 12 av pensionärshemmen är läkarmottagning anordnad. Sedan år 1956 tillhandahålles färdiglagad mat åt de hyresgäster i pensionärshemmen som så önskar. Denna förmån har sedermera utsträckts att gälla även hyresgästerna i de inom de flesta församlingarna uppförda s. k. församlingshemmen (30 hem med drygt 2 800 lägenheter). Sedan år 1951 bedriver föreningen Hemtjänst för gamla verksamhet för ordnande av hemhjälp åt åldringar. Föreningen, som är ett i samverkan mellan socialnämnden och Stockholms kooperativa kvinnogillen för denna verksamhet bildat organ, h a r en styrelse bestående av tre representanter för socialnämnden och två för kvinnogille-

206 na. Medel för verksamheten anvisas av staden på socialnämndens stat. Anslaget för år 1963 uppgår till 10,5 milj. kronor. Genom hemtjänsten får gamla hjälp med olika hemsysslor samt vid behov även med fotvård. Vid sjukdom kan också vakhjälp lämnas, men hemtjänsten åtar sig däremot i princip inte att ge sjukvård. Behov av hjälp skall anmälas hos vederbörande socialbyrå, där även beslut fattas om och i vilken utsträckning sökanden skall berättigas få hjälp. Beslutet delges hemtjänstens expedition, som förmedlar hjälpen, utbetalar hemvårdsbiträdenas löner och debiterar eventuella avgifter. Ett tjugotal förmedlingstjänstemän med var sitt lokalt begränsade distrikt anskaffar hemvårdsbiträden och fördelar arbetet dem emellan. För fotvårdsverksamheten anlitas ett 30-tal fotvårdsspecialister. En av dessa är knuten till expeditionen som konsult. Under år 1962 var antalet hjälpfall vid hemtjänsten 10 300, frånsett vakhjälp och fotvård. Antalet hemvårdsbiträden, som är timanställda, varierar men håller sig omkr. 2 500. Fritidsverksamhet för åldringar bedrivs sedan år 1956. För verksamheten disponeras dels samlingssalar, hobbyoch klubbrum inom pensionärshemmen, dels lokaler, som förhyrs och iordningsställs särskilt för detta ändamål, dels utrymmen i ungdomsgårdar och liknande, som kan upplåtas viss del av dagen. Sysselsättningsterapi och hobbyarbete intar en framskjuten plats på fritidsverksamhetens program och bedrivs på ett flertal ställen i olika stadsdelar under ledning av arbetsterapeuter, anställda vid arbetsvårdsbyrån, under vilken denna del av verksamheten är inordnad. Verksamheten i övrigt, som organiseras och leds av en fritidskonsulent med hjälp av en bitr. fritidskonsulent, om-

fattar bl. a. föreläsnings- och studieverksamhet, filmförevisning, gymnastik, utflykter, musikunderhållning och samkväm ävensom medverkan vid bildande av pensionärsklubbar och stöd åt dessa klubbars arbete. Sjukvårdsstyrelsen har för vården av långvarigt kroppssjuka, vilken patientkategori erfarenhetsmässigt till övervägande del består av åldringar, dels lasarettskliniker med 247 platser vid två sjukhus, dels två fristående institutioner — Blackebergs och Stigberget-Åsö sjukhus — med sammanlagt 660 platser. Dessutom disponerar sjukvårdsstyrelsen över vissa s. k. avtalsplatser, 1962 sammanlagt 35, vid institutioner inom länet. Antalet avtalsplatser kommer att under år 1963 öka med ca 100. Projektering pågår för uppförande av ytterligare ett annexsjukhus för långvarigt sjuka med 224 platser och beslut har fattats om påbörjande av projekteringen av ännu ett dylikt sjukhus med 260 platser. F ö r att skapa möjligheter att centralt erhålla en samlad överblick över tillgången till sjukhusplatser överhuvudtaget och underlätta inremitteringen till sjukhusen finns en särskild sjukhuscentral inrättad vid sjukvårdsstyrelsen under närmaste ledning av en byråöverläkare. Sjukhuscentralen har till uppgift bl. a. att med ledning av från sjukhusen erhållna uppgifter föra tablå över beläggningen samt att lämna anvisning på lediga platser till personer, som av läkare remitterats för sjukhusvård. Någon motsvarighet till socialnämndens centraliserade behandling av ansökningar och beslut om intagning finns inte på sjukvårdssidan. Beträffande lasarettsklinikerna för långtidssjuka har vederbörande kliniköverläkare enligt lag att besluta om intagning. Det råder dock ett visst samarbete mellan klini-

207 kerna och sjukhuscentralen, varför intagning i viss utsträckning även sker via sjukhuscentralen. Den huvudsakliga inremitteringen till de fristående långtidssjukhusen (sjukhemmen) sker via sjukhuscentralen, även om vederbörande sjukhusläkare är den som formellt beslutar om intagning. I inte obetydlig utsträckning (38 % år 1961) intages dock patienter direkt av sjukhemsläkaren utan att vara anmälda vid sjukhuscentralen. Även denna direkta intagning sker dock som regel efter kontakt från sjukhemmets sida med centralen.

derätten i intagningsfrågor centraliseras till organet, såväl då det gäller socialnämndens som sjukvårdsstyrelsens förevarande institutioner. Såsom framgått av det föregående föreligger icke denna förutsättning för sjukvårdsstyrelsens del och beträffande lasarettens långtidsvårdskliniker är en centralisering av angiven omfattning icke heller möjlig med hänsyn till sjukhuslagens intagningsbestämmelser. I dagens läge synes man därför tvungen att överge tanken på ett gemensamt inremitteringsorgan och i stället söka att utvidga och fördjupa det samarbete som redan inletts mellan socialnämndens remitteringsbyrå och sjukhuscentralen.

Då ansökningar om plats på vårdinstitution för långtidssjuka kan inges till såväl sjukhuscentralen som socialnämndens remitteringsbyrå, h a r det ansetts angeläget att ett intimt samarbete äger rum mellan de båda organen för att så långt möjligt undvika dubbelansökningar och uppnå bästa möjliga utnyttjande av de båda förvaltningarnas vårdresurser, bland annat genom en lämplig fördelning av de vårdsökande. Ett dylikt samarbete uppehälles genom täta konferenser mellan tjänstemän på de båda organen, varvid inkomna ansökningar genomgås och så långt möjligt fördelas mellan de båda förvaltningarna efter vårdbehovets art. Fördelningen sker i samråd med läkarna vid de båda organen.

Under byråöverläkaren vid sjukhuscentralen sorterar även den till centralen anknutna hemsamaritexpeditionen. Rätt att därifrån rekvirera hemsamarithjälp tillkommer i staden verksam läkare, stadssjuksköterska eller kurator. Byråöverläkaren prövar behovet och lämpligheten av rekvirerad hjälp. Fördelningen av arbetsuppgifterna på olika hemsamariter —- ca 200 — handhas av expeditionen. Till den genom sjukhuscentralen bedrivna hemvårdsverksamheten har även på försök knutits en sjukgymnast och en arbetsterapeut.

Frågan om samordning beträffande utnyttjandet av de institutionella vårdresurserna genom inrättande av ett gemensamt intagningsorgan för socialnämnden och sjukvårdsstyrelsen h a r behandlats i den utredning om den institutionella åldringsvården i Stockholm, som i augusti 1962 redovisats av socialvårdens planeringskommitté i staden. 1 Därvid framhålles bl. a. följande. En första förutsättning för att ett för de båda förvaltningarna gemensamt inremitteringsorgan skall inrättas och kunna fylla sitt ändamål, torde vara att icke endast ansökningsförfarandet utan även beslutan-

Sedan år 1958 kan vårdbidrag utgå genom sjukvårdsstyrelsen till långvarigt sjuk, som efter prövning av sjukhuscentralens läkare befinns vara i behov av sjukhusmässig vård men som genom lämpliga stödåtgärder kan erhålla personlig skötsel i hemmet, företrädesvis av anhöriga. Vårdbidrag utgår med 1 000 kronor för år men kan efter särskild prövning ökas intill ett belopp av 4 800 kronor för år. Vårdbidraget får icke utgå samtidigt med hemsamarithjälp, hjälp genom hemtjänsten för gamla eller social hemhjälp. I Stockholm och dess omedelbara närhet finns ett icke obetydligt antal enskil-

1 Bih.nr. 48 till stadskollegiets utlåt, och memorial för år 1962.

208 da institutioner av sjukhems- eller ålderdomshemskaraktär. Hemmen är av varierande storlek och standard och det sammanlagda platsantalet uppgick år 1962 till drygt 2 000. Vissa av dessa institutioner utnyttjas av sjukvårdsstyrelsen och socialnämnden. I mars 1962 var sålunda drygt 600 åldringar placerade på enskilda hem genom vederbörande förvaltningars försorg. Vid sidan av socialnämndens pensionärsbostäder och de tidigare omnämnda församlingshemmen finns i staden ett antal föreningar och bostadsstiftelser med uppgift att bereda huvudsakligen åldringar lämpliga bostäder. Vissa av dessa stiftelser har en betydande omfattning, t. ex. Blomsterfonden med runt 1 000 lägenheter, och det sammanlagda antalet bostäder inom denna kategori uppgick år 1962 till drygt 2 300.

Göteborg I Göteborg söker man i praktiken hålla på den boskillnad mellan socialvård och sjukvård, som lagstiftningen utgår från när det gäller den institutionella vården. Socialnämndens verksamhet är uppdelad på dels socialhjälpsområdet, dels åldringsvårdsområdet. Åldringsvården utövas under gemensam ledning av byråchefen från tre arbetsställen, nämligen hemåldringsvårds-, pensionärshems- och ålderdomshemsbyråerna. Det ankommer på byråchefen att fatta beslut om tiden för hemåldringsvård, om avgiften för åtnjuten hemåldringsvård, om innehavare av pensionärslägenhet och om plats på ålderdomshem, med anmälningsskyldighet till socialnämnden. Hemåldringsvårdsbyrån står u n d e r ledning av en föreståndare med biträde av en förste assistent och omkring 30 åldringsvårdsassistenter, alla på några

undantag när sjuksköterskor. Hemåldringsvården tjänar syftet att med hjälp av cirka 2 000 åldringsvårdarinnor lämna erforderlig hjälp i hemmet åt cirka 5 000 människor. Den är det instrument, på vilket socialnämnden inom ramen för åldringsvårdens organisation h a r möjlighet att spela i syfte att på bästa sätt söka tillvarataga och nyttja tillgängliga resurser — pensionärslägenheter och ålderdomshemsplatser. Det ankommer på hemåldringsvårdsbyrån att med hjälp av sina för geografiska områden av staden fördelade åldringsvårdsassistenter se till att just den som bäst behöver får en ledig pensionärslägenhet eller ålderdomshemsplats. Härigenom söker man att så rättvist som möjligt fördela lägenheter och vårdplatser för att å ena sidan hjälpen till den gamle skall bli human och rätt avpassad och å andra sidan den erbjudna hjälpen ur samhällets synpunkt skall bli så ekonomiskt fördelaktig som möjligt. Genom denna organisation h a r det blivit möjligt att exempelvis låta en av hemåldringsvården vårdad person byta sin kanske tungarbetade och obekväma lägenhet till en bättre i pensionärshem eller till insprängd pensionärslägenhet, där dels den gamle får det bekvämare och dels hemåldringsvården får lättare arbetsuppgifter. Pensionärshemsbyrån h a r att under ledning av en syssloman fördela nuvarande antalet pensionärslägenheter — cirka 2 300 i socialnämndens egna pensionärshemsfastigheter och cirka 700 s. k. insprängda pensionärslägenheter — och ålderdomshemsbyrån under ledning av en syssloman att inom socialnämndens för närvarande sex — men inom kort åtta — ålderdomshem bereda dem inackordering och vård, för vilka hemåldringsvård inte längre förslår. Efter viss ny- och ombyggnad av ett av hemmen — efter vilken socialnämn-

209 den kommer att förfoga över 141 platser för mera vårdkrävande pensionärer — uppgår innevarande höst det sammanlagda platsantalet till 660, vartill kan läggas platsantalet vid Fjällbohemmet -— ursprungligen socialnämndens centralanstalt — 649, vilka platser för n ä r v a r a n d e till två tredjedelar belagts med gamla människor. I dagarna h a r första spadtaget tagits till socialnämndens sjunde ålderdomshem med plats för 119 pensionärer och så dimensionerat att pensionärer där från i närheten beläget pensionärshem skall kunna p å r ä k n a viss service, exempelvis kost, sysselsättningsverksamhet och natthjälp. Det åttonde ålderdomshemmet med plats för 94 pensionärer beräknas kunna påbörjas redan i oktober innevarande år. Det får i detta sammanhang inte förglömmas, att socialnämnden genom sin ålderdomshemsbyrå målmedvetet strävar efter att — på socialnämndens bekostnad och mot vederlag, motsvarande pensionärens folkpensionsbelopp med avdrag för fickpengar — »hyra in sig» på privata in- och utsocknes ålderdomsh e m ; för n ä r v a r a n d e disponeras cirka 50 sådana platser. Behovet av vård på ålderdomshem h ä r r ö r främst från avancerad ålderdomssvaghet, isynnerhet då den är kombinerad med sjukdom för vilken inte kräves vård på sjukvårdsanstalt, eller med defekter efter sjukdom. Det är därför nödvändigt att lämna sjukvård på ålderdomshemmen, dock inte aktiv sjukvård men väl sådan, som betecknas som god hemsjukvård. Socialnämnden i Göteborg h a r i inte så liten utsträckning fått på ålderdomshemmen ta h a n d om sjuka åldringar. Nuvarande svårigheter att i det enskilda fallet finna den rätta vårdformen (åldringsvård eller åldringssjukvård) anses kunna reduceras genom ett organiserat samarbete på 14—318191

tjänstemannaplanet mellan sjukvårdsstyrelsen och socialnämnden. I sin organisationsplan för åldringsvården i Göteborg h a r socialnämnden starkt understrukit behovet av åldringsvårdsläkare. Socialnämnden är enligt lag huvudman för åldringsvården. Så länge denna ordning består, är socialnämnden också ansvarig för den vård, som lämnas av socialnämndens olika organ och institutioner. För att tillgodose uppkommande vårdbehov är därför socialnämnden i behov av tillgång till medicinska resurser. I motsats till ordningen på sjukhus, där vederbörande läkare ensam h a r intagningsrätten, måste när det gäller intagningen på socialnämndens institutioner socialnämnden själv i p r i n c i p ha bestämmanderätten, eljest kan socialnämnden inte ta ansvaret för tillgodoseendet av vårdbehovet i det enskilda fallet. För att socialnämnden skall kunna ta detta lagenliga ansvar inom åldringsvården, måste sålunda också den läkarexpertis, som är erforderlig, lyda direkt u n d e r socialnämnden. Enligt planeringen skall åldringsvårdsläkaren bli en viktig förbindelselänk mellan sjukvårdsstyrelsens och socialnämndens institutioner. Socialnämndens i Göteborg åldringsvård bygger väsentligen på möjligheten att vårda de gamla i deras egna hem. Inte sällan kompliceras emellertid denna hemåldringsvård av att den gamle blir i behov av sjukvård i hemmet. Detta sjukvårdsbehov bör enligt socialnämndens mening täckas av sjukvårdsstyrelsen inom ramen för dennas sjukvårdande verksamhet. Att en och samma person eller familj under sådana förhållanden kan komma att bli föremål för såväl hemåldringsvård som hemsjukvård är att föredra framför att låta hemsjukvårdsutbildad personal utföra även enklare göromål. Givetvis förutsattes att samarbete i sådana fall etableras mellan

210 vårdorganen; även för sådant samarbete beräknas åldringsvårdsläkaren komma att bli till nytta. Socialnämndens i Göteborg planering beträffande åldringsvården sträcker sig för närvarande fram till år 1970. I planeringen förutses behovet av insprängda pensionärslägenheter till 100 per år, vartill kommer det antal, som betingas av att äldre människor i samband med pågående sanering av gamla delar av staden behöver andra och bättre bostäder. Genom särskilt beslut av drätselkammaren utgives till den, som inom ramen för socialnämndens åldringsvård beredes annan och oftast »dyrare» lägenhet än den lämnade, kommunalt bostadstillägg, vara avdrag för egen inkomst enligt fastställda regler i lagen om kommunala bostadstillägg och hustrutillägg verkställes, med belopp, motsvarande den avtalade hyran. I fråga om ålderdomshemsplatser förutses en utbyggnad i syfte att hålla jämna steg med befolkningsutvecklingen av ytterligare cirka 350 platser, motsvarande ett nytt ålderdomshem vartannat år från år 1964 räknat. Sysselsättningsverksamhet — med hjälp av i egen regi och i samråd med Röda korset utbildade s. k. sysselsättningssamariter — förekommer vid alla ålderdomshemmen och inom åtskilliga av pensionärshemmen. Ett av socialnämnden framlagt förslag om samhällets stöd för startandet av klubb- eller föreningsverksamhet bland pensionärer i staden utanför ålderdomshem och pensionärshem h a r inte kunnat förverkligas. Sannolikt får socialnämnden anledning återkomma till frågan redan innevarande höst.

Malmö Stadsfullmäktige i Malmö beslöt 1960 att tillsätta sex kommunalråd, vilka mot-

svarar borgarråden i Stockholm. Kommunalråden leder och samordnar arbetet inom sina avdelningar, och i gemensamt plenum bildas kommunalrådsberedningen. Samtliga är beredande till och föredragande hos samt underställda drätselkammaren. Kommunalråden väljes för fyra år, men den första perioden omfattar 1961—1967. Sjukvårds- och socialsektorerna i staden har fått ett gemensamt kommunalråd. Malmö har således inte valt att följa Stockholm i det här avseendet med en uppdelning av sjukvård och socialvård på var sin rotel. För åldringsvården, liksom även i övrigt, har integrationen av de två sektorerna varit positiv. Genom sin beredande funktion får kommunalrådet överblick över samtliga framställningar som gäller utbyggnad av de olika grenarna inom sektorerna. Han kan alltså på nära håll följa, leda och samordna sjukvårdsstyrelsens proposer n ä r det till exempel gäller dimensionering av vården för långvarigt sjuka eller hemvårdens kapacitet ävensom socialnämndens initiativ syftande till nybyggnad av ålderdomshem etc. Den i det här sammanhanget relevanta frågan, om Malmö som landstingsfri stad till följd därav vidtagit speciella åtgärder för att ordna sin åldringsvård måste besvaras jakande. Man h a r de senaste tio åren konsekvent strävat efter att administrativt sammanföra hemvården och hemsjukvården samt särskilja vården av långvarigt sjuka från vården av normalt åldrande. Ett markant drag för Malmö är att man i huvudmannaskapsfrågan tillfört sjukvårdsstyrelsen så gott som samtliga sjukvårdande u p p gifter. De uppgifter som åvilar socialnämnden jämlikt 18 § socialhjälpslagen är lösta på följande sätt. Under nämndens förvaltning finns två utpräglade hem för normalt åldrande

211 med ett sammanlagt vårdplatsantal av 331 varav det största, som tillkom 1928, h a r 248 platser. Det m i n d r e , som är relativt nytt, 1956, har alltså 83 platser. I omedelbar anslutning till det större ålderdomshemmet finns en avdelning för 75 svårskötta vårdtagare, av vilka för närvarande 80 % är över G5 år. Merparten är således åldringar, men hemmet präglas av en påfallande klientelblandning. Direkt under nämnden står vidare ett litet hem med 12 platser, som övertogs 1952 i samband med inkorporering. Ungefär hälften av de där intagna utgöres av pensionärer. I sammanhanget bör nämnas att av de intagna vid Malmö stads arbetshem, som lyder under arbetshemsstyrelsen, med 24 platser, är cirka 2lz pensionärer. Inte vid något av hemmen bedrives sjukvård, och det föreligger följaktligen en klar gränsdragning mellan de sjuk- och socialvårdande organen i staden. I spetsen för samtliga ålderdomshem finns en syssloman. Intagningen vid de olika hemmen sker i nära samarbete mellan en läkare och en kurator, varav läkaren är deltidsanställd och kuratorn heltidsanställd. Vid arbetshemmet sker intagningarna ungefär likartat. I Malmö finns ytterligare 50 platser för normalt åldrande fördelade på tre hem med annan huvudman än socialnämnden. Föreningen Malmö stadsmission förfogar sålunda över ett hem för män med 12 platser. Hemmet är från 1927. Från 1936 finns ett hem med 22 platser, vars huvudman är Föreningen Malmö barnhem. Till slut finns det ett hem från 1937 med 16 platser, som ingår i pastor A. Svärds ungdomsstiftelse. Om man lägger ihop samtliga vårdplatser för normalt åldrande kommer man fram till ungefär 480, varav drygt 10 % ligger under annan huvudman än socialnämnden. Till detta bör fogas att Frälsningsarmén och Stadsmissionen sam-

manlagt för närvarande h a r 30 pensionärer fast boende på sina härbärgen. Antalet vårdplatser för pensionärer i Malmö är otillräckligt, och för att avhjälpa den nuvarande bristsituationen kommer ett nytt ålderdomshem, med 82 platser, att färdigställas under 1963. Stadsfullmäktige h a r vidare beviljat anslag för uppgörande av beslutshandlingar till ytterligare ett ålderdomshem, som beräknas tagas i bruk 1966. Detta hem kommer att följa de senaste idéerna för utformning av hem av det h ä r slaget. Det kommer bland annat att anordnas daycenter-verksamhet så dimensionerad att cirka 15 pensionärer från de omkringliggande kvarteren samtidigt skall kunna gästa hemmet som »dagterapipensionärer». Hemmet får en kapacitet av 110 platser. Inom cirka två år kommer alltså åldringsvården i Malmö att få ett tillskott på 190 vårdplatser och disponibla platser blir då cirka 670. Genom nybyggnationen kommer det att skapas möjlighet till differentiering på de redan befintliga ålderdomshemmen. Från och med den 1/1 1963 arbetar en av stadsfullmäktige tillsatt kommitté för att utreda frågan om vård av svårskötta åldringar med mera. Situationen är den att det för närvarande finns 115 tillgängliga platser där så kallade störande vårdtagare kan placeras. Platserna är otidsenliga och erbjuder inte de differentieringsmöjligheter och den aktivering av vårdformen, som socialnämnden bedömer som oundgängligen erforderlig. En snar avveckling av vissa vårdplatser kan förväntas. Mot bakgrunden av den socialmedicinska undersökning och bedömning av samtliga placerade som just nu färdigställes skall man kunna bygga väl dimensionerade och till en adekvat vårdform syftande hem för de så kallade störande åldringarna. Till bilden hör att socialnämnden i samarbete med bland annat nykterhets-

212 nämnden och företrädare för Malmö stadsmission förra året uppskattade behovet av vårdplatser för dessa personer till 300. Det sagda innebär, att åldringsvården i Malmö beträffande de störande åldringarna om några år sannolikt kommer att kännetecknas av ett växande antal mindre vårdenheter och ett utökat platsantal för denna grupp vårdtagare. Vården av långvarigt sjuka är numera nästan helt en sjukvårdsangelägenhet sedan stadsfullmäktige beslutat att från och med 1936 till sjukvårdsstyrelsen överföra de sjukvårdsavdelningar som var knutna till socialnämnden. Dessa sjukvårdsavdelningar omvandlades till Malmö sjukhem. Därutöver h a r Betaniastiftelsens sjukhem i år gått in under sjukvårdsstyrelsens förvaltning. Vidare h a r Malmö stadsmission i fjol låtit försälja sitt ålderdomshem för kvinnor och vårdtagarna placerades successivt över till vårdgrenen. Utanför sjukvårdsstyrelsens huvudmannaskap står endast stiftelsens Sancta Elisabeths Grå Systrar sjukhem. Samtidigt med ombildningen av socialnämndens sjukavdelningar till Malmö sjukhem inrättades en klinik för långvarigt kroppssjuka vid Malmö allmänna sjukhus. Klinikens överläkare är styresman för stadens samtliga vårdplatser för långvarigt kroppssjuka, f. n. 708 platser — 233 vid Allmänna sjukhusets långvårdsklinik och 475 vid Malmö sjukhem ( + Betaniahemmet). Vid styresmannens sida finnes sedan 1956 en intagningscentral inrättad, dit ansökningar för samtliga långvårdsplatser insändes och där genom särskild läkare en bedömning av vårdbehovet samt en uppdelning av de vårdsökande på de två sjukhusenheterna sker. I intagningscentralen är dessutom tvenne sjuksköterskor anställda med huvudsaklig uppgift att genom hembesök och annan

information ge centralens läkare de fakta han utöver läkarremisserna behöver för sin vårdbehovsbedömning. För att eliminera den platsbrist som råder h a r man beslutat bygga ett nytt sjukhus för långvarigt sjuka i omedelbar anslutning till Malmö sjukhem. Byggnadskostnaderna beräknas till 38,5 miljoner kronor och dimensioneras för 420 vårdtagare. En betydande rehabiliteringsverksamhet kommer att bedrivas. Dessutom skall specialister från Malmö allmänna sjukhus i särskild lokal vid det nya sjukhuset kunna lämna konsultationer av olika slag — detta för att förhindra transporter från det nya sjukhuset till allmänna sjukhusets h å r t belastade kliniker. Från och med den 1 juli 1959 svarar sjukvårdsstyrelsen för såväl hemvård som hemsjukvård och den tidigare splittringen på flera huvudmän h a r eliminerats. Centraliseringen var en radikal förändring av de organisatoriska förhållandena på detta område i Malmö och kvantitativt tillfördes den nya organisationen betydande förstärkningar. Nyordningen innebar i stort sett att socialnämndens öppna åldringsvård överfördes. Så blev fallet även med den av hälsovårdsnämnden anordnade hemvården för kroniskt sjuka och de av samma nämnd anställda stadssjuksköterskorna och stadsdistriktsläkarna. Församlingsdiakonissorna, som utöver den andliga och allmänt stödjande verksamheten bedrev sjukvårdsutövande uppgifter, knöts praktiskt, men inte formellt, redan från början till den nya verksamheten. Man beslöt antaga namnet Malmö stads hemvårdscentral, vilken förlades till Malmö allmänna sjukhus område. Den 1 januari 1962 överfördes hemvårdarinneverksamheten (tidigare sociala hemhjälpsnämnden) till hemvårdscentralen, som den kallas i dagligt tal.

213 Personalen inom hemsjukvårdssektorn utgöres av 12 stadssjuksköterskor, 14 sjukvårdsbiträden (heltid), 16 sjukvårdsbiträden (halvtid) samt 24 sjukvårdsbiträden anställda på deltid. Hemvårdssektorn förfogar över 12 hemvårdsassistenter (legitimerade sjuksköterskor), 60 h e m v å r d a r i n n o r (heltid), 10 h e m v å r d a r i n n o r (deltid) och cirka 895 hemsamariter. I ledningen för båda aktiviteterna står en styresman (läkare), som till sin hjälp h a r tre föreståndarinnor jämte kansli. De erfarenheter man vunnit av centraliseringen är mycket positiva, och kommunen kan numera möta åldringarnas behov på ett effektivare och ändamålsenligare sätt. Den klara boskillnaden mellan hemvård och hemsjukvård som åstadkommits borgar för att det anmälda hjälpbehovet tillgodoses i adekvata former. För att fullständiga bilden över åldringsvården i Malmö bör det tilläggas att det finns femton pensionärshem. Huvudmannaskapet ligger till en fjärdedel på stiftelser och resten på Malmö stad i synnerhet på Malmö stads fastighetsnämnd. Därutöver finns det närmare femhundra så kallade insprängda lägenheter — alltså pensionärslägenheter med pensionärsbostadsbidrag. Från och med 1961 bedriver Malmö folkpensionärers förening och ABF:s malmöavdelning, genom den så kallade Pensionärernas Malmökommitté, en omfattande sysselsättnings- och förströelseverksamhet bland pensionärer. Bland aktiviteterna märks språkstudier, sångkörer, gymnastik, flamsk vävnad, smalfilmsstudio, trivselträffar etc. Stadsfullmäktige beviljade förra året 45 000 kronor och samma anslag äskas i årets budget. Röda korset bedriver i samarbete med Malmö b r a n d k å r terapiverksamhet för äldre och handikappade.

Utöver den tidigare nämnda undersökningen av de så kallade störande åldringarna, pågår å allmänna sjukhusets socialmedicinska avdelning en inventering av vårdbehovet för åldringar överhuvudtaget, bosatta i Malmö. Denna enkätutredning omfattar var tionde pensionär > 80 år och var trettionde i åldersgruppen 70—80 år. Norrköping Någon fastställd organisation för samverkan mellan åldringssjukvård och åldringsvård finns inte. Informellt förekommer emellertid ett intimt samarbete mellan geriatriska avdelningarna och ålderdomshemmen samt mellan kuratorer, distriktsläkare, distriktssköterskor och hemhjälpscentral. Givetvis befrämjas samverkan av att sjukvårdsstyrelsen och socialnämnden h a r samma ordförande, kommunalrådet för social- och sjukvårdsärenden. Socialnämnden är huvudman för ålderdomshemsvården (f. n. 420 platser fördelade på sex ålderdomshem) och h a r uppdragit åt en delegation bestående av nämndens ordförande, chefstjänsteman och socialläkare att besluta om intagning. Varje ansökan om plats på ålderdomshem blir föremål för utredning ur såväl social som medicinsk synpunkt och beroende på angelägenhetsgraden blir sökanden hänförd till viss grupp. Den sociala utredningen utföres av kuratorn (socionom, sjuksköterskeexamen) på socialnämndens socialmedicinska byrå. Hembesök ingår i varje utredning och vid detta sker även en bedömning om på något sätt ökade hemåldringsvårdsinsatser kan förbättra sökandens aktuella situation och åtminstone för en tid uppskjuta en inackordering på ålderdomshem. Vid den medicinska bedömningen tas hänsyn till eventuellt behov av behandling på geriatrisk avdelning (samman-

214 lagt 237 platser) och om så är fallet tages erforderlig kontakt med geriatriska intagningsläkaren. Sjukvårdsstyrelsen och socialnämnden h a r vidare kommit överens om att underläkarna vid de geriatriska avdelningarna mot särskilt arvode tjänstgör som läkare vid ålderdomshemmen. Härigenom underlättas samverkan mellan de geriatriska avdelningarna och ålderdomshemmen. De tidigare lämnade statistiska uppgifterna till socialpolitiska kommittén bestyrker värdet av denna samverkan •— trots att ålderdomshemmen h a r avdelningar för särskilt vårdkrävande redovisas endast 4 sängliggande pensionärer. De senare avdelningarna får i många fall tjänstgöra såsom konvalescenthem efter behandling på geriatrisk avdelning. Socialnämnden är vidare i egenskap av hemhjälpsnämnd huvudman för hemåldringsvården och h a r för denna verksamhet samt för övrig hemhjälp och för tillsyn av sjuka barn inrättat en hemhjälpscentral. För hemåldringsvården förfogar hemhjälpscentralen över 300 hemsamariter, som samtliga genomgått lokalt anordnade kurser i samarbete med länsarbetsnämnden efter de centralt fastställda riktlinjerna för dylika kurser. Dessutom finns speciellt utbildade hemsamariter för sysselsättningsverksamhet (10 både i enskilda hem för ålderspensionärer och förtidspensionärer samt i klubbverksamhet). För åldringsgymnastik i grupp anlitas sjukgymnaster mot arvode. Tre närmast heltidsanställda pedikurister svarar för fotvården inom hemåldringsvården. Dessutom förekommer klubb- och sysselsättningsverksamhet i samarbete med Stiftelsen pensionärshem, ABF, Korporationsidrottsförbundet och vissa andra ideella organisationer. Denna verksamhet är kanske inte direkt hänförlig till begreppet åldringsvård men på längre

sikt är den betydelsefull, då den skapar kontakt mellan pensionärerna och ökar viljan till vitalitetsbefrämjande aktivitet. Socialnämnden bidrager i denna verksamhet med elva klubb- eller hemvärdinnor och därjämte med direkta anslag till huvudsakligen ledare, instruktörer och lokalhyror. En delegation bestående av ledamöter utsedda av Stiftelsen pensionärshem, ABF och socialnämnden svarar för den närmare planeringen av denna verksamhet. Hemhjälpscentralen h a r ett nära samarbete med kuratorerna vid stadens olika sjukhus, främst vid de geriatriska avdelningarna för planering av erforderlig hemhjälp vid utskrivning från vårdavdelningar. Hemhjälpscentralen kan dock endast medverka med enklare hemsjukvård och behov därutöver måste tillgodoses genom distriktssköterskorna. Följaktligen blir kontakterna talrika också mellan distriktsläkare (6), distriktssköterskor (12) och hemhjälpscentralen. Som ovan nämnts h a r hemsamariterna endast utbildning enligt den centralt uppgjorda kursplanen. Sjukvårdsutbildningen är därför otillräcklig ur hemsjukvårdssynpunkt. Med hänsyn till tendensen på sjukvårdssidan med allt tidigare utskrivning från behandlingsavdelningar till hemvård och bristen på sjuksköterskor övervägs möjligheterna att utbilda en grupp sjukvårdsbiträden för hemsjukvården. Den närmaste ledningen av hemhjälpscentralens verksamhet utövas av en föreståndare och en första biträdande föreståndare, vilka båda tidigare tjänstgjort såsom distriktssköterskor. För hemsjukvård finns också särskilda anslag, och bidrag utgår efter behovsprövning till »sjukhusvårdsberättigade» personer. Främst anhörigas vårdinsatser i hemsjukvård kan härigenom i någon mån ersättas.

BILAGA I

Vissa uppgifter om kommunernas kostnader för åldringsvården

Schematisk undersökning

I syfte att få belyst i vilken utsträckning utgifterna för åldringsvården belastar kommunerna begärdes i kommunundersökningen uppgifter om kommunernas beräknade nettokostnader (driftutgifter) för åldringsvården 1961. Uppgifterna skulle avse kommunens egen verksamhet, kommunala bidrag till föreningar m. fl. för verksamhet för åldringar samt bidrag till kursverksamhet, utbildning m. m. för åldringsvård. Kostnaderna skulle anges för kommunala bostadstillägg, folkpensioner, pensionärshem, pensionärslägenheter, hemhjälpsoch hemsamaritverksamhet m. m., ålderdomshem samt förekommande övriga anordningar. Uppgifter begärdes samtidigt beträffande kommunernas nettokostnader för vården av invalidiserade. En undersökning av ifrågavarande slag kan inte läggas till grund för en exakt jämförelse mellan olika kommuner eller olika avsnitt av åldringsvården. En dylik jämförelse kräver enhetliga definitioner, enhetlig bokföring osv. Undersökningens syfte var endast att ge en schematisk översikt av läget. Undersökningsmaterialet av varierande kvalitet

Kommunerna hade på sina håll svårigheter att lämna de begärda uppgifterna utan att göra ingående undersökningar. Uppgifterna är därför i en del avseen-

den bristfälliga och ofullständiga. På vissa punkter h a r exakta uppgifter kunnat lämnas, på andra inte. Kostnaderna för folkpensioneringen (inkl. de kommunala bostadstilläggen) h a r inte alltid kunnat fördelas på åldringar och invalider. När det gäller ålderdomshemmen h a r inte kostnaderna för t. ex. en sjukavdelning, som godkänts som sjukhem, kunnat utskiljas från kostnaderna för hemmet i övrigt. I en del fall h a r bland övriga anordningar även socialhjälp till åldringar räknats till åldringsvården. Vid bearbetningen av det inkomna materialet h a r medtagits endast uppgifter, som betraktats som fullständiga. Underlaget för sammanställningarna varierar därför i fråga om antal kommuner och befolkningsunderlag på olika punkter. Sammanräkning av redovisade belopp h a r inte kunnat göras. Däremot h a r materialet lagts till grund för relativa beräkningar. Uppgifter från 810 av landets 1 026 kommuner h a r utnyttjats vid beräkningarna. Uppgifter från storstäderna saknas. I fråga om kostnaderna för separata vårdgrenar är materialet i regel av större omfattning. Kostnaderna för åldringsvården i genomsnitt 15 a 16 procent av kommunernas nettoutgifter

Enligt de lämnade uppgifterna uppgår nettokostnaderna för åldringsvården i genomsnitt till 15,6 procent av kommu-

216 nernas nettoutgifter. De relativt sett lägsta redovisas i Stockholms län (8,9 % av nettoutgifterna) och de högsta i Västernorrlands län (21,5 %). Folkpensioneringen och ålderdomshemmen kostar mest

Kostnaderna för folkpensioneringen (inkl. kommunala bostadstillägg) uppgick till närmare 60 procent av kommunernas totala nettoutgifter för åldringsvården. Procenttalet för länen varierar i regel mellan 50 och 60. Kostnaderna för ålderdomshemmen utgjorde nära 30 procent av de totala nettoutgifterna, övriga kostnader avsåg till största delen hemhjälps- och hemsamaritverksamhet (ca 1 % av nettoutgifterna) samt pensionärshem och insprängda pensionärslägenheter. Variationerna mellan länen är relativt små.

Kommunernas nettokostnad oyer 800 kr för varje åldring

Enligt de redovisade uppgifterna var kostnaderna för varje åldring 1961 i genomsnitt nära 850 kr. Lägsta kostnaden (ca 600 kr) redovisas för Malmöhus län (exkl. Malmö) och den högsta för de två nordligaste länen, Västerbottens län (1 205 kr) och Norrbottens län (1162 k r ) . Kostnaderna för pensionärshem och insprängda pensionärslägenheter var i genomsnitt 30 kr per åldring, varierande i länen mellan 12 kr (Gotlands län) och 56 kr (Västernorrlands l ä n ) . Medelkostnaden per åldring för hemhjälps- och hemsamaritverksamhet m. m. uppgick till 57 kr. Den högsta kostnaden (91 kr) hade Västmanlands län. För Uppsala län utom Uppsala stad var beloppet 39 kr och för Kristianstads och Jämtlands län 41 kr. I fråga om kostnaden för Västmanlands län kan framhållas, att detta län h a r det högsta

antalet åldringar i landet som erhållit hjälp i hemmet, nämligen ca 9 procent av samtliga åldringar (genomsnittet för länen 5,5 % ) . De redovisade låga kostnaderna i Kristianstads och Jämtlands län motsvaras av låga värden i fråga om såväl hjälp fallens antal som deras varaktighet. Uppräknat med hänsyn till samtliga åldringar i landet, skulle hemhjälps- och hemsamaritverksamheten för åldringar ha kostat kommunerna ca 43 mkr 1961. Enligt en undersökning av socialstyrelsen (Sociala Meddelanden 1962: 7-—8) beräknades hemsamaritverksamheten ha kostat kommunerna 33 mkr 1961, vartill kom hjälp av hemvårdarinna för en beräknad kostnad av ca 7 mkr. Kostnaderna för ålderdomshemmen, vilka grundar sig på ett material utgörande 93 procent av antalet ålderdomshemsplatser i landet, frånsett de tre största städerna, uppgick i genomsnitt till 243 kr per åldring. De lägsta kostnaderna redovisas för Jönköpings län (160 kr) och Blekinge län (162 k r ) . Jönköpings län h a r det lägsta antalet vårdplatser i landet i förhållande till antalet personer fyllda 67 år (4,7; genomsnittet 6,1) och Blekinge län ett av de lägsta (5,4). Den högsta kostnaden per åldring (345 kr) redovisas för Södermanlands län. De fyra nordligaste länen h a r höga kostnader per åldring (Västernorrlands 316 kr, Jämtlands 296 kr, Västerbottens 291 kr och Norrbottens 319 k r ) . Antalet vårdplatser i förhållande till antalet åldringar är högt i dessa län. Västerbottens län h a r det högsta antalet relativt sett i landet. Kostnaderna redovisade under rubriken övriga anordningar var i regel små, genomsnittligt mellan 5 och 6 kr per åldring. För Gotlands län redovisades dock kostnader på i genomsnitt ca 25 kr per åldring. Orsak härtill var bl. a., att kommunerna h ä r redovisat kostna-

217 der för utackordering av åldringar i enskilda hem. Kostnaderna ca 130 kr per person i aktiv ålder

Kommunernas kostnader för åldringsvården räknat i genomsnitt per person i åldern IG—66 år uppgick totalt till ca 130 kr. Den lägsta kostnaden (96 kr) redovisade Stockholms län, den högsta (168 kr) Uppsala län samt Västernorrlands län (163 k r ) . Norrbottens län, som h a r bland de högsta kostnaderna i landet per åldring (1 162 kr mot genomsnittligt för riket 841 k r ) , redovisar per person i produktiv ålder en kostnad av 118 kr, vilket alltså understiger riksmedeltalet. I fråga om kostnaderna p e r invånare i produktiv ålder för olika anordningar kan nämnas, att Gotlands län samt Göteborgs och Bohus län h a r den lägsta kostnaden för pensionärsbostäder (ca 2 k r ) . 1 dessa län bor åldringarna i förhållandevis liten utsträckning i särskilda pensionärsbostäder. Den högsta kostnaden h a r Västernorrlands län (ca 8 k r ) . Åldringarna i detta län bor också i stor utsträckning i pensionärsbostäder. Åldringarna i Norrbottens län bor i stor omfattning i pensionärsbostäder (11,5 % av samtliga åldringar i länet — det högsta talet i landet). På grund av den gynnsamma åldersfördelningen i länet

blir kostnaden per person i produktiv ålder endast ca 4 kr. Kostnaderna för hemsamaritverksamheten uppgår räknat per produktiv invånare i landet till i genomsnitt ca 9 kr. Högst är kostnaden i Västmanlands län, där den belöper sig till nära 12 kr. De flesta hjälpfallén procentuellt sett finns i detta län. Den lägsta kostnaden för hemsamaritverksamheten redovisas för Norrbottens län (ca 7 k r ) . Norrbottens län h a r ett lågt antal hjälpta, vartill kommer den gynnsamma åldersfördelningen. Kostnaderna för ålderdomshemmen per invånare i åldern 16—66 år uppgick i medeltal till n ä r m a r e 40 kr. Högsta beloppet redovisas för Södermanlands län, ca 60 kr. Lägsta beloppet hade Jönköpings län (ca 25 k r ) . Bland övriga län med låga kostnader märks Blekinge, som h a r 28 kr, och Stockholms, som h a r 29 kr. Norrbottens län, som h a r en hög kostnad per åldring, ligger betydligt under medeltalet när kostnaderna slås ut per invånare i produktiv ålder (32 kr). Räknat per vårdplats på ålderdomshem utgjorde kommunernas nettokostnader 1961 i genomsnitt ca 3 900 kr, motsvarande ca kr 10: 75 p e r vårddag. Enligt en undersökning av socialstyrelsen uppgick kostnaderna 1960 till kr 8: 30 per vårddag.

TABELLBILAGA

221 Tabell 1. Antal personer i åldern 67—w år efter ålder i ettårsklasser samt efter kön (Folkräkningen 1/11 1960) Glesbebyggelse Ålder

67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100—w Summa

Tätbebyggelse

Hela riket

Män

Kvinnor

Båda könen

Män

Kvinnor

Båda könen

Män

Kvinnor

Båda könen

11 339 10 581 10 266 9 551 8 872 8 875 8 432 8 086 7 473 7 074 5 990 5 473 4 972 4 639 4 233 3 546 3 260 2 539 2 167 1 765 1387 1 083

10 374 9 776 9 753 9 328 8 586 8 445 8 030 7 642 6 874 6 558 5 823 5 261 4 620 4 370 4 087 3 448 3 032 2 542 2 175 1 796 1449 1 081

19 299 17 834 17 469 16 020 15 009 14 455 13 861 12 701 11 607 10 691 9 197 8 301 7 398 6 477 6 028 4 963 4 341 3 520 2 923 2 222 1 712 1270

792 622 456 254 176 150 101 69 33 22 8 11

877 635 497 309 256 219 125 81 43 37 14 28

21 713 20 357 20 019 18 879 17 458 17 320 16 462 15 728 14 347 13 632 11 813 10 734 9 592 9 009 8 320 6 994 6 292 5 081 4 342 3 561 2 836 2 164 1 669 1257

24 258 22 975 22 540 20 936 19 861 19 346 18 567 17 068 15 787 14 678 12 819 11484 10 492 9 340 8 604 7 160 6 313 5 033 4 277 3 362 2 576 2 039 1 629 1209

43 557 40 809 40 009 36 956 34 870 33 801 32 428 29 769 27 394 25 369 22 016 19 785 17 890 15 817 14 632 12 123 10 654 8 553 7 200 5 584 4 288 3 309 2 580 1850 1 321

30 638 28 415 27 735 25 571 23 881 23 330 22 293 20 787 19 080 17 765 15 187 13 774 12 370 11 116 10 261 8 509 7 601 6 059 5 090 3 987 3 099 2 353 1 743 1263

34 632 32 751 32 293 30 264 28 447 27 791 26 597 24 710 22 661 21236 18 642 16 745 15 112 13 710 12 691 10 608 9 345 7 575 6 452 5 158 4 025 3 120 2 506 1844 1337

65 270 61 166 60 028 55 835 52 328 51 121 48 890 45 497 41 741 39 001 33 829 30 519 27 482 24 826 22 952 19 117 16 946 13 634 11542 9 145 7 124 5 473 4 249 3 107 2 274 1419 1 100

953 563 432 369 226 150 76 59 22 39

951 641 481 313 229 165 102 53 46 21 14 13

840 543 439 332 234 145 92 48 37 32

856 668 497 336 198 138 69 51 45

937 567 405 315 203 122 79 43 22 24

852 695 551 359 226 135 85 51 60

866 562 348 214 128 73 84

134 297 128 171 262 468 |210 327 |285 095 |495 422 344 624 413 266 757 890

i , «

c—

rf + »^cfl

Antalet arn talet fy da 6 relä on ti

« o1 c ° ^

CD CO 0 0

C0CDO5-*COT)<cNt>COT-it>l>crJ

CO

H T f T j I

co co co

TH-^coincocoTfTfTitTjiin-rfin cococococococococococococo

CO

T t i i n i n m m m m i n t o i n m

co~c<f co" •^ m i n

t^ocsjooincoo^wcMcsin-THcT^ in"co"T-rTi^oocM"co"cMT-rin"coin •"^lommmininininmininm

T-T lO

toCT>o r f oo m r f co r f TH to^ o * o • * • * m • * M n t o co m CNCMCMCNCMCMCMCNCMCMCM

•* in t> CN CN Co" CM <M CM

r f T-I T}< C l OJ O T £ CM 00_ CM_ CO 00 Tj< CM" r f co co" CN co" in" •<*" co" r f -^" co oi" co CMCMCMCMCM<NCMCNCNCMCNCMCM C-M

to o

i>

cooooi>cN!>coa>oori<i> o n i f l i 1 ^ ^ i f l T f h ^ i n COCOOOCOCOOOCOCOCOCOCO

o "- ' f l

la

, «

-oas

°rf

o

O J i > TH^ TH^ TH

i n co_ CÄ t o co

m-S^to I

A

i.

ra-o 5P piS fl <u «fl * f l

C =3

S3

G

X

-Q c

°^

CMCOCMCOCOCOCOCOrfCOeO

CO CO CO

I>CJ>C0Or)<CDCDCMCN00^inTH00 C M " t o " i n , i > ' r ) H , ' * c o " i > c o " t o oo TI i n COCOCOCOCOCOCOCOCOCOCOrfirr

toooTfi-ioooinmooc^TH ©rfcNfco"rfco"cNrco"ocMrf

co cM^in^ CN t o " c f

oo T-i ca oo TH co i > o _ TH I > _ o i n cN r f " CO" i n " CO r f " CO" CM r f " rjT CO CM CM <N

oo co co i n c ^ M

i n CM i >

<TQ

in^

CM"^J<"CO"

<

c» lO co

ws^tA T-l

ntalet f da 67 å varje lä

> I L

d C ui o 4) fl3 ä •*->

<

rf +-> 3 fl,

o o o

T-l

TH

!> 6£ g ^ rf t i o S>C

ti

rf ^ j

°rf I> rf

*••

"0

_

>>.2

«M „_, +J rf rf fn +->

fl <

§

3 o 2flP o>5 M •£ ^

M

©OiOCOrfcNOCOrfCOT-l or^i-iooOT-iT-iT-iT-icNi T-l

T-IT-ITHT-IT-IT-IT-ITHTH

(M 00 T-I

OJinmmr-rfooinincr^cT^o^in

H

Ci

C O O " O T H " O O O O O O O T O I >

o

Ti T* TH TH

H r l r l H r l

rl

rt

CO

TH

43 C br

• — " • C- < *

V

^

3 ÖS.o

•g 60-o <? d <

CO C5 Q) 00 00 CO CO_ CO_ rf_ r £ 05 r f T-? to" i n i n m" oo i > oo i > oo r i n r l r l r l r i n r l r l r l r l

Ti^CO T-^ co oo i > "

OT-IOCOT-II^r^T^OT^OO'TH i ^ f ^ i r T r - ^ c o ' i n ' c r r c D ' c o ' i n i> CN O

T-l T H T-l

THTHT-IT-IT-ITHT-ITHTHT-ITHT-ITH

C i O o m c N r f c M c o c N C i m O O f f l H f ^ M t f O t O t O O • ^ N ^ ^ N O O O i n M ^ r t

O • * <M t o oo m O O I O TH CO 00 CM - * T H

oirfooooinmcysT-iOJT-ioocM rfOOCNinr^rfC^CTjrfCOr^rfCT: i-iT-iini>T-iC0rfOl>C0CM0000 cococnooT-ii>oooooinooco

m CN m o ^t* co m t o rco o o m t o TH H N H

rfCTJrfT-lOCOT-lOOTHCMCOrfTH l>CMOCOrfin05r>CMrtiT-iOr)' rfocjcocomairficoociinc: I>rfI>THCOr)<CMtOCMOOC35tOI> r~-rfrt"CDOlI>in00C350000incC N r l N n r l r l r l r l r l r l r l r>

co co co CM CO t > CM T-I CO rlfflO m co • *

coocoTHincDcomoocrjcococ

CO

T-l

bl

°rf

fl

Ti

Ctf

•d °rf

t» to

h

•rf

OOCOT-ICMCOCNT-ICM

T-I CO

t-,

fl

O O m r l O H T f M T f M O f f l

to

l O O r l r l N H r l H

E A,

i-

COCMCOCNCOCNCMCOCOCMT-IT-ITH

o rr^ CM t~~ rt

to TH

4->

i>cocO(MOcocococoooco

g

°rf in

A

<

TH

1 i to rf - 3 C>

T-icMT-irfcxioocNococorf toi-iTj<moocDcoinT-icotc

C M O I > 0 3 I > C O C M O O O C O T - I I > C O

OCOI>05COOC55CT>05C7lrt<r)<CC

Dl

TH T-I T-l

rfOi>cococNcrji>corfri ooi-it^r^i>inooinrfrfcc ooxfTHtMcoiMT-icN

T-i r;

OOCäO l > 00 CD 00 l > O 00 CD O CM OJ l > CM CO TH

a i c o c o o m a s o J C M O O O i n c M

O!

COrfOT-iOCMinoOOtOOOCOCC T f o i n o r i N o i i o n o o i o i T

in

rfCNlCOCMCMCMCMCMCMCMT-iCMlM l>

TH

at

fl . A -O

"Ö

fl :rf

rf 4->

to •9 r/ C •c t/ D Ö0 £ 1= C ,2:C

co CO r/

| |

•o C

a -c o c. o c 4-> +•

xfl V

fl C ?

0 0

rf

t-

t-

':0

"

t/

1 L

1-

*•

C :C 1-

t/

.

O

Ctf

"C e w « :0 . a, U .5 „ fl :0 •-, j o W) g <FH 0 c

| £S+-'2o"3<->£

s 1i 1 11 8

to

T

u

rf t)

"O

to •Ö t/

eI 8

fl

c ?

6c. -t/

8i 5r fl J : c

t-

1 C

ca C v

o

^

1 fl c "Si

!;I , *

ta

i c i %c

C 8 to E •«( : 8

Sc >2

K

223 Tabell 3. Antal

personer

i åldern

67—w

år i olika åldersgrupper

(Folkräkningen

Ålder

1/11

1960)

Samtliga 6 7 — w år

Län

Stockholms s t a d . . . Stockholms Uppsala Södermanlands.. . . Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

67—69

70—74

75—79

80—84

85—89

90—w

Män

21267 9 055 4 586 5 927 8 963 7 014 4 198 6 265 1445 3 650 6 875 15 608 4 468 15 178 9 480 6 981 7 622 6 781 5 184 7 638 7 788 7 315 3 680 5 050 4 446

27 966 12 060 6 189 7 973 12 597 9 531 6 006 8 617 1 987 5 124 9 986 21 921 6 258 20 548 13 296 9 438 10 256 9 044 6 949 10 220 10 389 9 779 5 208 6 544 5 785

17 997 8 273 4 183 5 133 8 452 6 707 4 385 6 013 1444 3 931 7 405 16 170 4 367 13 115 9 061 6 549 7 164 6 153 4 535 6 883 7 093 6 440 3 457 4 106 3 556

9 242 4 642 2 375 2939 4 823 3 864 2 796 3 690 918 2 537 4 504 9 499 2 548 7 032 5 113 3 791 4 117 3 564 2 536 3 667 3 766 3 319 1 915 2 143 2 135

3 186 1 745 834 198 914 506 140 559 328 964 1 767 3 765 1038 2 719 2 021 1 542 1 605 1432 962 1350 1 353 1 179 784 834 808

831 475 243 305 483 422 347 402 80 263 568 1 081 273 741 558 457 406 371 309 341 352 307 227 171 162

29 619 50 870 16 679 19 571 8 311 10 099 11 127 12 348 17 169 20 063 13 847 15 197 9 207 9 665 12 712 13 834 2 964 3 238 7 506 8 963 14 424 16 681 29 427 38 617 8 863 10 089 26 204 33 129 18 164 21365 13 608 15 150 14 981 16 189 12 626 14 719 9 569 10 906 14 343 15 756 14 437 16 304 13 415 14 924 7 766 7 505 9 539 9 309 8 117 1 8 775

Kvinnor

Hela riket 186 464 | 253 671 | 172 572 | 97 475 | 37 533 | 10 175 1 344 624 \ 413 266 | 757 890

224 m o oo ro a o H o i t o o o o m o : t> 00 CM 00 rf rf t> CO 00 CD T H I-I CO lO 00 rf CO CM CO CD (M m co m m rf oo co C M

h N O CD r f CD CM CD 00 CD l > 1>

m co co m rf i> i> co co C M oo m rf m i> co

CM

i> m m l > CD l >

CD CD TH CD CO O h o o a O M S o CM co i> in co rtHfHWOJO CM oo i> CM m CO 00 CO CD CM CM 0 0 CM m o m m co i > o co co co o i > co 00 l > CM CM CM T-i i-H

m m m1 os co

o

I> CO rf 00 i-H CO O CM 00 CO rf rf CO rf 00 CO

CO O

•S '5

1-H

rf 00 co co co in

00 r f CM r f CM CD co m rt oi T-I CD co CM m CD r f I> CO rf

!

oo co t> rf i> co

in i> co

C3 co i n oo co i >

co CD CM r f i-i co o co co i > r^ CM CM TH CM co r f m

I> CO CM I> l> CO CM m CD CO CO CM if oo o m to oi

a

co m i> C M m I> O CO 00 i-l CO 00 00 i-l

i> m oo m H t> co H ffl Ol H it •* * CM i> in oo C D co o N oo m C Ö oo it o> o co co co co CO CM oo in

oo co in o i> co rf CO CM iH CO 1-H OO^lfl H r l OIH ^1H

oo o oo o C D in C M [> in rf CD CM CD CO tO if H rl Co If 00 co co i-H co o C M m rf o co C M C D in i-H 00 00 CM CM iH rH i-H

CO CO CM I> CD rf t> rf t«- 00 CO CM i-H m CM rf rf

oo oo oo m rf in rf rf i> co in I> CO CO CM rf I> CO rf CD I> m CO CM

CO CD 00 O I> C D oo in co m i> CM

oo in co oo C M in r- i-H co co co m CO CD rf CO CM CO

iH CO CD CD CO O i-H I> rf CO I> CM rf CO co m CO CO CD CD CM CM i-H

00 CO CO rf CM CO l> rf CO rf i-H CO in I> I> rf CD CM O CD 00 t> i-H CO CD O I> rf i-H I> CD CM TH i-H i-H

i-H CD rf 00 CO CO CO CM O l> rf i-H co i> m

00 CD CD CO CM l> CD I> rf CO T H i-H CO CD co oo i-H t> r- m C M co C M r- C M co o m rf t> CO CO CM CM i-l 00 I>

00 00 i-H O CO T-t O in CD rf rf O O CD CO

M c

i-H

IH

co o rf I> CO CM

m

oo oo

in rf co co co oo 00 CD

CO CM CO rf CO co o rf i-H 00 rf CD rf CO CM TH

t> oo m m O rf

T-I

••<

t3

m CO CO l> I> in m t> o CM

m CM

i-H CM CM i-H CO CO CO rf CD

!> *" T ;

>

225 ^

u

II

(-,

<S

ra O G "

1 1

OS TH

o o n o o i j m i n N o i M n W N H H T f f f l t O O O C O t D l>l>cacaincOcac0CaCS00 t o n o n O H H O o o o t o a OSrfT-iCarfcOT-iCa r i M

Ncom

CO00cOCacOCSI>ini>caca M r - N M O M t O t O f f l ^ N M n i i o o o n M o o m

Tf O rtiOffi

TH

rf Oi

t> rf

Cl

rf l>

TH

coocamcaooT-icDT-iTHmcorf incooorfincorfcocacai>coo rfoscocacaooTHOcaooi-ii>ca rfrfcoomococoincacococa rfcarfcocococacococoT-icaca

TH

<5^ O IM

Si <I a o 3 ™

<•«

OS 1 T~*

lO

1-1

oorfosTHTHi>incai>05coooca

cami>cocooor-rfmmr^

ooscacoi>oooscaoocoinooo

m

O O T - i O O t > O C 0 0 3 0 5 0 0 0 r f O S O O

O O C C T H O I C O < M I - I ! N

CM rj< T H

i> 00

T-1(M

CO

CDCSrfcNT-ICDOOinrfOOinincO

cocacocacocai-icacocaT-iT-iTH

coorfcococaT-irfosrfco o o w N c o i n ^ n N

rf

i>oocaoocomt>T-icoocD oomr-TfHincoorooico i>oorfr-omcain co

mcomoscoinmi>i>oscainT-i cocoTHoorfcocaTHOcamoocD OOCacDCOrfCOCOCOOSCDCacOTH

CO 0 0 O l > CO CO CO m CM

0 5 0 5 0 0 T - H C O T H O ( N I N I > 0

co

i-i

oo i '— 1 «s o

i> a i co

CacOrfOSOOOCDCOinrfTHCOi-l

CO I > o T)< co rt<

coocooi-icDcoi>incoTH03i> rfCOOSCOCOCOCOt^I>00rfcOCO

1 ^ 1 <a m o

C '~

,3

"*

M

I> 1 S-i 1 °C3 O

OS

m 4J

?H

C3

o

•H>

CO

u <i ?

CO

1 os T—

<s 1 C t<

'

T*

rf O CO TH

1ä

OS l>

co T-l

00 TH

& 00

ö >-i :0 -a

I> OS

ca T-l

oo c

m

rf 00

rf (M

m ^ 1 «CJ

co S

TH

r^

£ OS

rj< CO CO O <N t ^

O I>

o l>

m

CO H

inoocooomcocDcococooomco

r f t - CM 00 I > TP Tf O T f

fflN^MtOOOinWHOl i-IIMrHi-HCOCOOOi-ICOlMOJ ^ • ^ C O O i O O ^ t ^ r i ^ M

OS0000rfT-lrfcDI>THrf00CacO

cDcoiHOcaT-icDOcaocoosoo i-i

T-l

H r l r l r l

H rl

H

I> CO

in in

ca H^CS^t^rtOlOOOO^N l O Ö ^ O W h r t f f l r l O W HCOmOlOl^OJNNffiO rf

Vi

T-l 1 H

T-l

T-l

CM O

rf

comcoosoi>cDOi>i>ooinco

00 TH r f CO 0 0

TH

i H r f C O I > T H C O C O i n c O r f l > C O C O

I>

oooooososcoososr^coincom

o 1-1

T-l T H

Ca

T-l

r l H

T H T - I

T-IT-I

CD

co coi-it^int>THmi>cico(M coTHO-*i>i>iMcooomcD m o i > T - i m i n c o o o i n r f O r t i n o H i j i o N i n n i n M M r t l N M l S r i M THIM

lOMvO

mrfcOCOI>I>OT-iOrfcO

00 r f CO CT> r f 00 r f CO <M

CO 0 0 CO 00 lO 00

i > oo i n T-l CO TH

oinoocomcacacomcorfi>TH coosrfoscacocacooocaooi> oincDcaincorfoocainosrft> CaOSCOrfCOCOI>mcDrfCacOrf coT-icocacacaiHcacacaTH-i-iT-i

ca o ca

rfoocscaTHT-iooscocaoT-ica i>THcacoincoT-ioocooooocacD cocococomrfcomcomT-icoco

O rf

in rf CD

t>

^ 1 f1 <8 lO 00

m CO OS T-l

ca CO ca CO i n CO i TH , , T H ca 1 1 1

05 CD m OS O O CO r f (M

H M M N M S O O J H M C O m t ^ C O

CO

t>cocoinTHcacaoi-irft^coo

rf

T-l

TH TH

OI>OST-(CarfOOOTHTHrfTHOS coinmOTHOSTHcoosi>cai-ioo osi>T-ii>i>r^ooosoooinosoo

ca o m ca ca

OCacOCOrfCOCOt>l>l>Carfi-i

.a ä S 2

o

— o : 0 T3

i>

t 1 1 <3

13 3

mmi>r-.r^ooooosi>cDoo osor^oocoTHcaoso i> m o u j o i i N t o n a IM CO TH

O CM CD O CO r f

m ca r f

T-I

TH

TH

T*

l>

M

••a u

"* I>

m

1 '" 1 °C3 O

4->

*-<

t- o CS C O

ca o

1 C H->

»H to

«&J

I>-cacaT-icaOSI>00rfmcD I>CacamCacOl>OST-IOCD w i n t o o a o ^ O r i i f n CO T-l

CO CO r f 00 r f 00

ca-i-ioorfr^incar-incorfooo caosi>oosTHOOi-iooooincao oocoi-iT-icacacoT-icaocooos

rf i-l rf

T-l

T-l

r^

camrfOOOS©rfT-i[>OSO caoscarfcocoi>oomT-ico OriOOWlMOtOMMMN ost^cor^oocarforfcarf a P l r l H N W r l f l T-l d

CS +•> lO to

to "Ö CO

ss

T*

T-I

T-IT-IT-I

i-t

C0caOSt^00rfT-lT-ICOrfT-l00CD CDOSrfl>rfCOOSCDmCaOSOSrf

rf 00 rf

mmoi>mincarfosoini>rf cot>Oi-icooincacaT-iT-icoca cai-icocacacaT-icacacaTHT-iTH

CO CD r f CO T H

TH

o

! to

C -o co cö a

(M r f CN T H O rf

.BP

CO

•O cs

to

c l Bf2?

CA

_>

to

>

:0

00 00 r-< CO

••c

.BP 'fl

CE

o Ö a ^ s <u -S 5 £ r 3 ^

» C

KO

cT ° S3 ff-S

co 13 M

S ' B

to

cas t •o 43 3 S c i e S § n

CO

ca rf

TH

l>

m

as 33

• CO

4->

M l ?* 6 : BO

X c c 2 E + J . b as o *3 o as os C 9 3 M . ? T n K 0 S C3 : o

15—318191

TH T*

OS

ca

« 2c

-3 e

T-l CO TH

m O t ^ T H l M C ^ T H T - l T - l - ^ O l t-l

o

^ 3, OO 3

T*

r^inoococai>rfooo5T-iin

• *

2 3,

ooooorfcai>cDrfcocoas

OOCOrfCOcOrfcacOT-iCOrf

a X I t - C3 (_, o

c 3 : r t S - C T ! s - ' a j w E , > , f £ « ' - ' rt X •»- :n( !H :c3 Ci :e8 :aj . 3 :etj O

'fl as

226 i> a i i> ca

N m o ) ^ T f M O T f H ^ o » n f f l ! O i - i H ( « t o r o r ; ^ n o

o a> o co ca CM o

a

O T* o <M

o a> O <35 00 i-l

o.

C

kO

o

co

H^rf

ÖrlrlMH

co co

co i-i co ca c i I H i-i

CJIM

r K D U H C O l N H r t r l N l O ^ ^ n

liH

l > •<*1

ai oo co

I H oo

I

l-t

NNC4

| ca m co i-<

I rtNÖCO

i-H

I ca

I

l

ITH

I M r l H N

| O C 0 - * C 0 I M C 0 I H 0 0 T H

rfi>oi>mc<icoc<i>oi-oc^iHT}<c<ioooooocc>LnT)<a>oca C M i H T-ITf 1-ITH I - ( T-1 TH T-I

ocor^iOi-iiMioco-^^fOot^ooTfcaoo^aioococooo i-i ca ca ca co r i n n n n n f i n H r i «

H

I

l I

co ca co

|iCCOiOtOI>lrl<IOOi-lI>t>COC<l|00|i-i

C3 ÖD

C 3

c R SJ

C

E

SÄ

i c

-o 08

SS "o

ä . C H

o rt

c

g

K

_. «> C

& ^

an,!^ " 5

•v CS

ej C g « :0 G

C

•o „ • "i

«

«- »H o a o XJ ,2

a

L- K) '

*

o »

g &-2 ä l .2

O

E ä

O ej ^ ÖD

h ™ Ö

•'-'

r

s "> a ä g £ -g 2 * "g I 'C 'A « g > £ £ £ ä O £ :ä:cs 5 :aS

> -Q

i &U .2 H

t<

« S -2 :2 5

227 wmo)Tti^fjorfrti>ooimto(owHr>>o)H'<jic(5o

o 03 O CO

CD

t^- (35

O

I> CM

lO

<N CO iH

CN CN

I IIIIIIIII I

N M r l N r l

•*

o a> O

O

I CO I I M r l H

T-IHrlOO

T-t TH

Irlrtrl

I

I

I <* I N

I TH I

JTH ITHCN

NOCOiHTjiNH

I

CD

•«* CN

Oi -# CO

I> CM T-l CO 00

I rH

I ^ N ^ »J H CO I I T H

I COCOiHriOMMHN

I (MCOTf Tf

I

rtH

I

|,-|

I N rt M r l

I TH CM CN ••* CO CN I O i i H l O M C O i f l i - I C O H

TftNMO^HCOT-i^OlCOrtflCRiOtOOO^HCqMOPl

I I

i—i r3

oo

8-S "O to t/J

t/3

c -a -

« ä t» »

a s • §c +.23 BP?? Ö • i 2 a) !2 c

o o

-

ö

M

OJ

,3 c S éöS w -Q o 2 fe ~ c C3 "g

S, to po-o

1 i2 i2 P ??pofe C

Ä Ä

.* -«

, ftiO to :o M « ° — S *2 »2 : ° ^ ^

:rt

c 2 c

CO

S

O

e *-> E"1 :oS O :c« :ca : sHj :coto utn H

:ctf

O

o

fe

-

C£

o cs 7; t~

-8.5 S •§ •§ rrt : 0

O :o CS

228 i d ^5 o

E a,

NOfflMMoooioinHcoootor-NMtow^ooooooixsm

cd CD •cc •cd *o->

w t - o t ^ M D r ^ t o o o o H i n c o o o o a t ^ r o o i o c o H o o T_l

o

fl

rlrlrlrlrlrtnnNNHrlrHrlHrlHrlHrtrlr* TH

r l r H H r l r H r t

TH T-(

oin[~>r>(OMooo^iomioioc3McoioootooooirHO)c>ffl

7^ • M

N i H H N r t r l H r l

•O ,pH ed T i

r l r l r l T H H H T H H H N H r l N r l N M

Mr-mmwotpintocotootooiiMnmm'ttoinioM^t^

ed

PQ o 73 <u "2 fd g • 2 .*d cd •»-; « T ; "Tä + J to cs « " to <u T J

^

Q.

° :o

c o c o c ^ c o t ^ - o s m o i o ^ c o m c o c c c o i o c o c o o c N i N T H M 10 00 t D i H o o o i n t ^ M i o t ^ M t o n o ^ i o o o i ' ^ O i H U t o OTHTH O O t O r ^ O i n M O l T H C C ^ M t D O C O M N T j i T H M n C O I N C^ O 05 0 0 N H T* i-t TH THCN NHHrlrl rlrlrl

t^Tjnnocot^t^^ooioWHT-icooJOic^oo^NooiooiM i-ioooootovnioi^mooiOTHcNCNcoi-imr^c^iocio-^Tif^-c rH ° °

Q

Si

CS i

to

•cl > « S4 rt

ft

£

«s5

m H ^ H o o o o i n r i ^ o i n i ^ f f l M W M j i i o i n n o o i H i n COlNT-iHOOfOOH^NOlinMtOOO^NWCOCnN^iNOO

g H 0C to oocMc^cNrj'OCNC^OTi'coiocNooT-itocNir^OTHOcoeomeo o^^toMocDco^eoeocoot^cNinocacoosccTHcoooootf) o o m o o n n o N o o m i n t D i n i ^ o o n o o T H i n o t D O T f t o

•a *° cNO^oocNr^cNmcot^coooiTfooocNioaJoicNcDooco oc35ComcN«oomeoc<iooocMOi>c<i(NoocNooooo5T-(r^ cotDi-iOJOooTjiookOM'OJTfoocot^cooiooTHr^coT-iio HMNMinMNCO CN-*O5CN00Ci0CNe0CNCN-^-*COiHTH

O *-i •Sä *»l

SJ

or^oom^eO'^ioi^oinMooNTf^'TjiiotofflooO'tfooco £Noooocac<iooo50cooo5ooo5coa5Tfcsit^ooooooocooo

5J

5'5

ål

tOMMtooioooofflTtimfflTftoM^Mmr^c^ooc^c^ooi-ioi t O T f o m x i j i ^ o r t i o o i n f i n i n i O M W o x o o N M o o t D O H r t HtHlH T-l H O J T-l rlrl H r l fil

•a -g

a o i H ^ o c s c x o t o o N O i n m ^ o t D i o i N f f l o i r J t D T f o WCOOOnoO^T-iHHffiTfOOOfqcOOtDOOOOloOMMHO

»5 ocor^ooeocot>o<M<öCNor^eMajC500<ö<NO©t©oor^

•g

c

NOJooooioioooiM'coTHiniflOOTinototoiniN'i'oiooo) OW!OrtMOO>MMI30THNTf!OH(OMOmrtO)lO'*0] ooo^ooiÄOc^Tti-r-icocciooT-iiooo-r-icjooinooiNc^Tifco C o »5 •»

•g

oq

cd

fl »ed OJ fe TI T +-> to 2

(NC<i(»oor^ocsMtDi>'i-icO'»Hir5C5Tj<icco-^"OOi><r<i'r-icN cvjoc^coor^cNcco-^r^ooiooooiioc^v-ioooiCCTjr^iooi COOC^OJOCOCNT-iC^ni-iTfiMCTiOOOOmTHCOiOCOOCOCO lOMHtNTfrJiMHMStDOlNOtO^MNM'intonoCINO OJTfCviiN^eocNco nc<:r»Ni>T)iconcoMocoMT-iNM

t o t/l

SS "o 'o

CS C t o

w

fl « » f f 8 t5! »H ?T-S to 'S

- U +•>

C

e -o

fl

So m 6b G rt

Is

fl.5 S-S ocu o , a) a>

_Äcdg c § fl fl cS cs T-5 31fl fl _5 « a> -a To C ! +<B to (" > cS >- C3ra:o ^ K|j :C3 t-, =03 v :C3 :C3 : f l :CS O

P.-Ö "tö -S «- CS o ^ "

C C fl C CJ <u o OJ cd cd cd cd

cd

«

>>;>•>• > > g t- ; - u u u u ^ CS Cd CS Cd C3 CS ^ 3 M A && A -fl g

*H <N CO "* W CO I>

229 Tabell 9. Kommunerna fördelade efter antalet bostadsföreståndare med bostad i 7, dvs. utan vatten och/eller avlopp, i procent av samtliga bostadsföreståndare gen 1/11 1960)

kvalitetsgrupp (Bostadsräknin-

A n t a l k o m m u n e r med Län

—4,9

Stockholms stad Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens Hela riket

1 10 3 7 3 8 2 4

5,0— 10,0— 20,0— 30,0— 40,0— 50,0— 60,0— 70,09,9 % 19,9 % 29,9 % 39,9 % 49,9 % 59,9 % 69,9 % °//o

3 5 10 3 6 7 3 3 8 4 7 6 5 2 4 4

13 2 7 4 8 3 5 1 2 5 6 5 6 9 5 9 3 3 8 1 10 1 6 1

1 19 28 17 9 17 9 9 5 17 23 21 15 6 17 15

12 3 4 22 18 19 16 2 6 24 26 14 7 17 28 21 17 4 6 13 12 14 5 5

13 17 21 11 14 7 6

5 6 12 13 4 9 5 1 12 9 11 6

230 Tabell 10. Kommunerna fördelade efter antalet bostadsföreståndare i åldern 65—w år i enfamiljshus med bostad i kvalitetsgrupp 7, dvs. utan vatten och/eller avlopp, i procent av samtliga bostadsföreståndare i angiven ålder i enfamiljshus (Bostadsräkningen 1/11 1960) Antal k o m m u n e r m e d

Län

-4,9

%

5,0— 10,0— 2 0 , 0 — 3 0 , 0 — 4 0 , 0 — 5 0 , 0 — 6 0 , 0 — 70,09,9 % 19,9 % 29,9 % 39,9 % 49,9 % 59,9 % 69,9 %

Stockholms s t a d . . . . Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus. Älvsborgs Skaraborgs "Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens Hela riket

2 10 4 5 1 5

4 5 4 5 6 1 4 8 2 5 3 10

7 6 10 4 8 4 2 1 2 10 15

5 5 11 4 6 12 9 15 6

9 12 9 11 11 3 6 1 25 29 15 7 12 8 12 4 9 14 9 7

3 3 26

4 4 16 14 11 13 3 8 14 13 9 8 22 17 10 13 9 9 16 8 11 11 9 260

1 53 25 39 46 54 43 50 14 25 58 71 39 44 66 56 52 33 28 49 41 44 35 33 30

9 10 14 17 2 8 1 1 1 10 11 21 9 3 3 1 1 6

140 Summa kommuner

1 029

231 UO o VH IC • * <N

tH

T f M r f • * {S|

l> CO

i n 00 TH Os O CO CO • * •>* co

o i IN oo in

CD CO

OS TH O lO lO CO

a

0 0 OS

oo o co • * oo to I > I > co TJT

i n m "

co i > o

CO CD

- * co

CO CD

CO Tf"

O

i-l

T-i O

OS

«3ino"(*j

CD •>* in co co in CD i> oo" oo

CO CO i-H CO

CN m i> co CD

(OO I> CD

OS OS I> 00 00

Q. . Q, o 3 <D

ca o

OS CO o oT i > © 2

-# O

r- co

o of

co in inoo"

CO T H T H

T f o m m i n TJT co i> o " o r l r l H N N

i> m"

Tf <M Tf O O O H N T f O co co co co co

in o O (M co co

CO CO O

c a CO_ TH T}<"

ÖD

CO l > I > c o Os"<NO0 0 0

i > i > rj< m

co CO I > l O TH co t > m CM TJ1 l > c o

ej

m

C :ctf C 5C " " •CS

O

8§3§

cs « 33 r g (D ~^ »n co co N - ' »j C 3 CS'O ffl

£ . - . co :Q X! : 0

CO OS

in" i> os* oT ocf

o

O H Os co

o o n » T f T I CO CO (N CO ca

ö

CM CO

CU

S : : : : : •? <s

S

o

OS T f OS T f

SJ.

CO O I> 00

?

-gc mI oI mI oI m1 g- g c co i > o oo oo

G

232 u

i

.«

Q) >

vO

a

Ti

p p co ,to S3

-< "d El C

CA

B 60 t- C

S-ö -u :fl "

4>

fl

o i c i c D N O O J H C o t O T f i n T t i r i o o ^ ^ ' ^ r ; t , l f l f l ' t 0 ! ! , • r t rt 0 0 O c o c ^ c o " c c ^ i n o d i n c > d i n c D ^ r t r t r t O o > r t c © r t r t i > c N r t oo m i > T}<

P ^ i ** co

•ca ca 4-1

.

fl CO

rt "Ö

-S

""g S2 4 3

£4

c o c o m c i i m c o c o N c s r o c o w H P j i n o ^ f f l o w CO^N H co « d d d d o " H rt" n c i H O " O H O O " CN rt" d H c i t " co m co

c^^^kOT^THTHOOCNOin^coCTJCNTHCococoas-^or^TH comHco^wcocsioococoocorococccoNcocTioococncD

00 OJ I > O CO

•° ca

-*3-> -•-* H

flS c £>

<*

CSJT-ITH

HCO-^T-l^inCOHlN

> >-<

ca •o

+-»

co SO

:fl

"O p Q)

«*—i °ca

•a

Q

o A

O

^• * i1 i1 i 1

Trt

CO

a

•S t-c PH

B 1—i

o

ca

<3

C

ffi «5

21S?2

rt

"a

CN

Trt

00 00 00 00

CN C»

rt

H O ' T i r t r t r H i - i

O O r H C N H N N r l i - I H T H

OlCNCO^l^OiO^COClcDvOOCICBCOOOOOOJOO^CNCOCR O CO • * 00 CO CN CO rtNiOCNNCOrtrtCDrHOt^CONCON

[>

i f } CO

TH

rt

rtOlCCONCOOlrtTjicoOCOCDtO'tiO^NrtiOOMHTH

05 I > I > r f O O O o rt O 0 0 rt

rtN^rtCOCOrtTfrJiNiOCOCONCOCO

0)l^rtOllO'<),COCOl^t>>'*rtt^CX|rtrtTjifqOOrtrtCO O N CD t > CO >* CO CDOrtCOCOTPaiOOCONl^OONOtO T j i r t N ^ r t

rtrt

COTHTHTH

N C O r t C O C O r t r t N N

Oi^t^-n.COrtMCSmOl^COlNOOt'COCOLO'l'ClinCOrt ' ^

** o S f>

C N r t

T

v-i r*

THCN

rt

i-<

r*

CM r-<

rt

>

-o

•—j

rt

ca-g2^ c „ C S ts : f l

^s^S-

T3

C cp

i

ca co

ca

fl <

Q

C

<

•5 ca _

S'S»

a

•M

ca

C O C O r t l ^ C O N O O I ^ i O W c O C O C O l O N C R T j i M

eo"coc»incNco~incNTfcNTFCNrtCMco"i>i^

CM m

to

co

p CO

PLH

i-i

0 0 Trt

1-t

O C5 I > CN I r t CN rt rt O CN CN r-i

00 CO

fl

fl

OO

3 ^ ^

O

m

CN O

o

O

CO

Mrtcocor>oiocoaiNOicONcomcocococD'*rtiooTj<

CN CN

O O C O n C O O © c O O r l ( O H C X ) ' 1 " C I > > r l r l N N C O ! D I > 0 C O n O W O l t ^ C O r l C O f f l N m ^ N O T f O O r t t ^ r t O T j i r H O

CO 0 0

rt

Tt< CN CN

rt

CN CN

rt

CM

rtrtCNrtCNTrtCNCO

rt

rt

O

i n oo co rt

CN

O t ^ t ' O l r t O l N ' ^ i O t O C O C M r t C Q ' ^ M N C O C D C O M ^ M C D t ^ O O C O O t O ' * r i N ^ H ' * 0 ! O t ^ O C O C O C 0 ^ 0 1 i O O T l <

CO CO I > CN CO rt CN C

OrtcococoinoirtMxa^coococsco^cocococoojio

T f c o o n I> CN CN CN °S CO CN rt

Ö fa

i-l

rt

r l

H

r l

rt

H

N

TH

C O C O N O l N l ^ O J O r t r t c O ^ C O l f J f f l t O C O C O r t C O C O O O C O O r t t ^ r t O c D r t r t C N C O O - > t f C N C O C O r t r t O C O I > C O O C N O rt rt CO CO CO CN CO C O ' * O i r t C N r t r t < j 5 l > C D I > l > O C N - ^ , C T >

rt

i-<

Trt

i-l

o

i>

o 00

o t* CN

co o 2 m co rt ^ mrtCM co CN

co

m o m oc as cn co oc

00 CO

o o 00 ^ * CN rt

o

•<-*

1-<

COrtCOCOl^rtOIXNMOt^lNrtCOCOCOCOrtlMCOCOrtt^

rt m rt cc

co m oo Trt rt m co i>

CO rt CN 00

i n r t Trt r t i N c ^ i o r ^ iT-l ' OT -f1 f l c s o s TTrt f c g f - ci rot

5a CO

| C

rt rt

co XS co C -O fl fl c/-

P °c

i

et

i 1

fe c E i—

"C

0 P p. 43 fe

tr

I

t/

(C

T3 P

CO T 3 c^

t/

—- S i —

oo Trt

fl

rt

s

tH

CO

c

p J= t c ca p s

1E t 1 r

i i *

if

C

cö

:ct

C

]

g »

0 43

^rt Ö s o T: 0»

fl

p C/3 T;

f/

(B 6

ir

g D g fl a0 « ca :rt .E c

c c^TJ rt C

*-c ir

rt o

K

co CO

)

ås

^

s i

Ci I>

1-1

i

p

:fl

CO

Trt

I > O H O O C » N M r t r t ( M C O C O c O M O C O C O i n m O r t > N O C D t O C O e i e O O O O O H O O i c O C O C O O O r t N i O O C O W C O T t i ( O C O W r t f C O C O r t r t t o O i N r t i O ^ C S t O r t C O C i C O r t r t t o Trt

,3_ s

• *

co co co m oo co m

• r t

P

o J-< m rt rt as i n i> oiiort n

CO

s

,_, O 00

CMrtCOCOiNinCÄ^TfOrtCt^CO^t^^OinOrtCOOO 00CNOCNCNOrtCNI>I>CNa}rtOC5rtrtCNCDOI>C}I>C0 rtiNCRrtCOCOCOrth't^rt'^TjirtOJWCOCSiOOWCOOXO rt rt rt CN r~< CM rt CN rt rt rt CN CN i-i

:C8

'fl 4->

m m

i n co co rt

T H T - 4 T H I H

CD

T-t

co

co

CO

O

rt

o

0)

u 5

t>

-OS CO

CN CO CO l > rt rt CN 0 0

W r t ^ f f l W r ^

t> Trt

CN m co a i a i i > i> CN I O M O *

eo rt ( H a>

"* CN

r-l

T-t

ca

fl

rt

y-i CN Trt

c o, Tr Ht TcH N ^ o o ^ c c- 1 c o i n r o ^ ^ ^ o o o i n t ^ o o o i C i i n o o r t c N

«<

rt

•^f

C

O

rt

CN H

«3

4->

A 73

rt

N

© M CO CO CO rt CO

i * * feg

<u

CO

CO"H

oort<>ocNooi>Ortcocor^rtCiC5>oooa5t>i>rtcNcorti> cot^ooosrfooTHTjicNcomoio-^ooor^THT-icocooTfin

M tlD

0 0 <N

T H

8 53

3 A

CO O

cooooooomcoc3iiocx3CNTHcocOTHTHT4<mot>o>Tt<c5Tt<T}< CN CO ^ O rt cN CO rtCOCDCMCO^CNincOCOCOCO^iN^in

£ . t»

CO

O C O O M m H M C O O O M C O N O l f f l i O P l ^ O C O t N i n O l O O

ooooi>cooocoooot>oincDaiinocor^oi>C5cococo

ca co i:ca

c

a

t.

> 'S

:fl C .2

•9

fl

T*

1 1 10 0

as

C O I ^ - ^ O c O f f i M C O C O T f O O C O O C J M M n c N - ^ ^ ^ ^ M C D i n O l N ( O O T H C O N N H H C O H > C O C O O ) C O m O c N M N C i TH TH r H I N P 5 H CO T P CO CN rt CN 0 0 N " 0 0 CO l > CO

5 «

CN

co 1 1 1

rHO^rtTfCOTH^CJin

CO

•S

[>

gafcf*

«

Irt

u B

CO

- l> S

+-> H

O

CO

(-»

:fl

O

o i: c^C

G"

I5 2

233 Tabell 13. Vissa uppgifter beträffande kommuner, som icke redovisat förekomst av vare sig pensionärshem, insprängda pensionärslägenheter eller med stöd av förbättringslån moderniserade bostäder för personer fyllda 67 år Tätortsgrad 1

Län

Uppsala Södermanlands.. . . Jönköpings Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus Skaraborgs Örebro Västmanlands

Antal kommuner ABC

DEF

GH

4 4 2 4 12 8 6 5

6 4 3 4 18 10 8 5 2 9 6 18 21 25 14 6

4 3 13 12 15 12 6

1 6

1 1

2 1

2 1

1 6 2 1 2 5 2 5 8 10 2

1 1

5 Antal personer Antal bostadsföreståndare Antal perfyllda 67 år i fyllda 65 år i dessa soner fylldessa kommuner kommuner da 67 år i procent Därav med bostä- av antalet % der i kval. gr. 7 i åldern av samt16—66 år Totalt liga fyllda Totala antalet Hela inom des67 år i 0/ antasa komlänet /o let muner 1 654 1 169 827 1 371 6 556 3 880 3 046 1505 499 3 025 1 532 6 578 9 025 10 937 4 591 2 491

5 6 4 4 23 21 11 24 3 10 2 3 35 8 39 28 16 8

1308 756 565 972 4 365 2 407 2 126 679 334 2 074 1078 3 955 6 027 6 945 3 103 1 667

450 241 217 432 1 738 1 129 1 076 417 212 779 415 1312 2 976 2 887 1232 801

34 32 38 44 40 46 51 61 63 38 38 33 49 42 40 48

20,8 19,1 17,8 21,4 21,1 23,5 20,6 20,6 20,3 21,1 21,8 19,4 22,0 20,6 20,5 23,7

267 2 573

1 9

166 1 832

61 468

37 26

22,8 22,9

453 36

3 0

253 21

99 9

39 43

17,3 20,7

62 015

40 633

16 951

21,1

Gävleborgs Västernorrlands... Västerbottens Norrbottens Samtliga 1

4 Enligt 1960 års folkräkning. 2 Beräknat med bortseende från Malmö stad. 8 Beräknat med bortseende från Göteborgs stad.

234 Tabell 14. Kommunerna fördelade efter förekomsten av pensionärshem, insprängda pensionärslägenheter samt med stöd av förbättringslån moderniserade bostäder för personer fyllda 67 år Antal kommuner med

Län

Södermanlands

Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus. Älvsborgs

Kopparbergs Västernorrlands.... Jämtlands

InAntal Pensionärshem sprängda kommujämte Enbart Enbart pensioner utan Summa insprängnärslä- Samtliga komnågot InE n b a r t da pen- bostäder genheter slag av slag av pensiomed sprängda Bostäder muner ifrågava- närshem sionärs- förbätt- pensio- med för- jämte bo- bostäder lägenstäder rande när sbätt- med förringslån heter bostäder lägen- ringslån bättheter ringslån 6 4 3 4 18 10 8 5 2 9 6 18 21 25 14 6 1 6

— — 2 1

Norrbottens

—

Summa Stockholms s t a d . . . . Göteborg

8 6 9 20 5 4 7 5 7 19 7 2 10 12 5 3 6 4 4 4 2 5 154

7 3

— 3 3 1 1 5 3 5 4 1

— 1

— 1

— 38

2 3 1 1 5 6 3 5 2 7 6 3 8 5 6 5 4 2 8 5 2 4 5 1 99

13 3 10 11 12 6 10 3 3 9 5 4 10 6 9 3 7 8 5 9 3 2 3 154 1 1 1

6 4 7 6 2 6 9 1 8 11 18 3 5 9 11 12 6 5 11 20 6 9 9 184

3 1

— — 1 1 4 1

7 3 1 1 4 3 1

— 1

— 9

— 41

8 4 6 4 8 7 8 1 5 8 9 2 3 2 2 15 10 5 18 14 9 8 16 12 184

53 25 39 46 54 43 50 14 25 57 70 39 42 66 56 52 32 28 49 41 44 35 33 30 1 023 1 1 1

235 M H M O O f ) W O ) ' * ' ^ O H O ' J , , * O O T f M > O i n O H M » o o c M o c M C M O T H C M r ^ t ^ c M o i T H o a i T t i T H C M c o o c ^ c Ä t ^ c o T H M o i T i o o o c o T i M ^ H T f T f r t o x N c o o i n o i n M o x o

H m Tt O l l O I ^ m T H co

r l i H r l N

CM CM

T-l

0 0 0 0 CM I O O T H | r l r l r l

C M C O O O C O 0 0 CM CO CO i - l CM

l>

CM

OS I T t |

T-l

COTt< O l t O - * co

I I

I

CM T-l T-l T-l CM CM

T-I

| 0 0 t > C 0 C 0 C 0 T ) < 0 0 C M 0 0 O i > c M o o e o m i - i - * T - i i n CM i - l T-l

| c M i n c o T - i o o o o c M O i n c M i > c o O i - i O T - i I N C J r l H M l f l r l l i h ^ T f l f l O t O H H TH T-I CM T - I

I

l o c o T)< •<*

OS CM O ^ CM CO

o s o o C M ••# o o C M t > TH n n n M r i

| I

oo CM m •<* CM I >

TH

T-I

CM l > CO - *

m C M oo m c o o CM oo C M m c o o o m C M - t f TJ< l > OS -<* CM - t f

l> l>

| o o m o T } « m i > c o i > o 5 0 0 T - i l i - i m c O - ^ C M O T - i C O O C M T - i o o T H T-I T - I CM

m i > © C 3 c o © T ] < o c o T f c M - * o o - * c o m

C O O O S O S C O O O - ^ O O O T - i T - i T H t ^ c O t ^ - C M o c o c ^ i ^ m c ^ T f c o c o c o - ^ o t ^ O T H C M ' c f T H T - i c M C M T i ' T f i o i n r ^ c o c o O T H T f c -

CM O TJ< O l> I> •<* o co

CO i - l T f O O 0 0 CM o o Tt* c o o s i n •<* TH r l H T f

•d

c -ä

Ä ö w C ,3 C w

^

aa

w

a) rft-2 Q?iO o

to «i to tlOiTj

K c^ s° J So c S g I

«

a **

o ä:g 12 .§ 8 •a S « -c "3 "3 £ > 2 £ g :3 && ...

a«a• g o

O Ä

fe 2 :©

-3 « fa

236 r t i T H ^ C M C N t ^ C O C O C M t ^ C O O O O O C O C O C O r ^ O T - i C s r ^ i H C D C O

ca « 00 "O

cu •o

P tä

o O

*-g>« J :c4

Ti

•S

c

T H T H T H

TH

T-ITH

T-I

H

H

r l r l r l

CO CO

• CO

^<

CO

•

• T-l

CM

Tt<

CM

ca • ° ! t-, . 60 c S C C « -4-» »5 :c3 00 cu h :«Ä

n< 00 t>

fflooinco^i^wninwcstcco^i^NcoTfiootNHciicso CTicOCOCSinCMT-iT-iCOOOOOCMcOTHTfCOOOCOOOCM-^CMCOCM CM TH TH CM

• 00 • CM

• •

• r> • 00

• •

TH

t—1

t/3

3?

*3

C O C ^ O O O O O O O m r - I C O T H C O i n r ^ T t i O S C l O C M C O i - i C M r f i C ^ C O

O O

c

C3

M ^ t o ( o r » M n o o o ! C » T f t N ® t o a i t o c i o c N o m c » o ) H

•c :rt

""•'

i E

"3

COOCMOTfOCOCOCOinOCMCOOlCRCMincO^COC^CO-^CR THooin-^THt^rfmooincoosocoTfTH-rfm-^^T-icMoot^ CO-^COC^CMTHCO rtritö T-iCOCM-^COCOCOr^CÖT-iT-iCM

O o •S3 Ä

<

coojTHt^co^cMCMOcocMcoococDoinoco-^incoasin cooocooTtioocninrtmtDTfTtiricortNffiini^HTfTHrt oieMTrc^THOt^cMci^cocoojcicM-^mooc^-oaicoooi

i 60 i cä ca c C/3 2

T-IT-ITHCMT-(THT-(

THCM

H H r t H H r t M r t

T-l

B

2§

i<-i » ca Cg

o

CO

oo

si

"a

t> co T-l

ineoi>ino5inT}<CTi->*cocMcoa305cot>coi>THoooooooT-i inoocMOcococor-io-^'cocoinooooinr^'^Tj'cMoococjin ^T-icoin^in^rH-rHTfinT-iTHcococoTHCM-^CMcococMCM

CM 00 00 C5 CM CO co CM Tf TH CO CO CM co i > 00

CM CM CJ

• t>

m c>« CM CO

•

C^

OO

A 'C

i ,* « B

C/3

ca t-i ca * • r oo i>*3

•c;

cd +->

THCOrfCM-^0500COCOI>OOTHI>COCOCMeOCMcDI>COT-CTt< TtiomOO-^CMCOOOOCOTHOOCMOininrfT-iTtiCMOOCMCO mT-ir-icMi>mcoTHOoc35ooini>inc350cococoooincMi>co

m

•

TH

•

CO

• CM

•

T-ITHTHCM

»*

•<*

CO CM

co

• CM

TH

TH

THT-IT-ITHTHT-I

D,

2§

CO

"3

•«

•O C cu o Ä

a

B 3 c

CM

cu

»i ca O 00

0005CMCOCMCMCMCMrt<COi--ICMT-4COr-iT-icOinT-iCOincOCOO oooocMCMOO-^oor^mcooooocjioicooot^ooTHCoincMt^ T-l

T H CM T - l CM CM

• a ^

ca

ca t - i

cu

ca r 3 SJ ca

C v O

O 00 WE

co

T-i^^aicomoooooococMOoor^CMr*-T-ii>r-»r^minoom i n t o M M i ' o o H i n f f i i ' O i o t ^ ^ o c i t o o n o J C B f f l H H mcOCOOCCMrH-^ r i M O r H N T l i c O c N n W ' * ^ ' * CMCM

CM in CM

• CM • CM I>

--* ^^~" •ib

t^TjiincMc^cocMt^ooTHTfoocDincoc^-cMomco-^mT-i t O r o O O O ^ C O N O I O O l O W M S C R O M M D r i i n O M » CM CMCMCMCOCM CMCO ri ri H T-ICMT-ICMCMT-ITH

•

•<*

m

o m CO fTM

CO

i ö ,i«S ca ca " i

CS C/3

C

ocMOcoco^omoof-iooocooi-icoTHcomaicMi-icoa: 05•^I>l>lncoTHl>o•^,eMcooooomc35col'^•^,cocMOTt, O5l>i>COTj<C0Oi (Ot^COCiOinOICMJJrtOOMOCNW* TH

T-l

W

S

TH

H r l r l r l r l

"£ ca

Ä B

C P

T H T H T - I

ca « • ? oo

•a

N

T H CM

CM

w

"c

TH

T H

T-l

T H

TH

co

'• S T H CT>

CM

CO

00 CN

1-1

•. iS 5 « V, cu "a i_ CU a Dt

i>minHO)<*ooo)tNifflMnomioi.ocoNcNmHoocsTf Tf CM CO *tf CO CO r f CM-^mCMCOm-tf-tfCMCM^CO-tfCMCMCM

CO T - l in oo

ooincico-^ooortiinr^ocicMcococMCMoociT-i^incoc i n c j e o ^ i i o ^ i n i - i c N i O t ^ c o ^ t o i o i n n t N ^ ^ ^ M c o K

co T H

t-l

T -

CO

in oo

ca Ä

s o oj +->

o

H

<

S

T 3

J

C3

% ,£ c C +c/

0 a

C

t/

) o o

*->

c

T: c

fe0 E

CrtO i-

00 o c

+-' E

,2

t/3

en 'O

e »•

v

1 11 c

, Ö cu£

•9

g

OG

i -

m

C/

C "O

s

"C c

.

e

c

t/i

ca 42 Ö o e Ä fcat-

c/

o B-C

•si 2 Ox

w "O C

CM O T-l

ca

+->

iso

'C

CU

c G Dt

>C

:ca q w

G t/

X

t/3 C/3

K

i! a O J

So )

•e c "55 E5 |

!

to

t-

o

ca cu T3 cö

CA

co

T H

I-t

x; o

t/3

:ca

T -

C/3

c

T H

CM O

cc

Se 2

237 Tabell 17. Kommunerna aktuella hfälpfall inom

fördelade efter antalet personer fyllda 67 år, som i april 1962 var den öppna åldringsvården, i procent av samtliga personer i angiven åldersgrupp i resp. kommuner Antal kommuner med

Län O %

0,1— 3,9 %

4,0— 7 Q °/ •t"

/o

8,0— 11,9 %

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus. . Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

6 2 4 5 15 9 2 5 3 8 13 14 12 11 11 7 4 6 7 6 3 7 4 6

23 8 7 19 14 10 16 3 6 16 24 11 16 27 21 21 11 7 18 13 12 11 12 7

17 10 16 8 17 15 17 4 9 24 25 9 10 18 16 19 13 6 10 12 16 9 11 13

1 1 7 12 7 2 7

Summa Stockholms stad .... Göteborg Malmö

324 1

12,015,9

16,0-

53 25 39 46 54 43 50 14 25 57 70 39 42 66 56 52 32 28 49 41 44 35 33 30

6 7 8 4 2 7 6 4 3 4 9 3 9 5 5 3

1 1

Summa kommuner

1 023 1 1 1

238 H N H O c o n c o > n N ^ M > » w o cNc^-^CN-^co-^m-^-^-tfococoi^-m

<a £

a täo.2 £ CO CO ^ CO I CN CO

CO I>

m CN

1 <N t >

<" _ b C

ccS :c8

i-ioomcocNCNit^^cMooCTJt^-r-mcn H H O O N rim'* mco mcM

.is « G "2

•a

CMinoomcocMininoJcxicocNoomino coooocMincscooocjiindO-^coci i-H

°3

ft. 5 ft,

S

a

<N

rH CN

CO N N

I Tf r i

TH

«

q » 2

4£ as a>

NCSTf

c 3

"ti

I

A C ^P*3 A es

Ä

as 73 «S • - o "5

I i-i i n CO «

I > t D H M ! 0 N 0 1 C 0 O O W ( 0 O 0 0 i n C i

O -^ t/2

•a *» JO > CJ

ft. ft.

C i • * CO •«* CO

n O O M O O O r l re co i> rf rj< <M m

H rt

* 2 -a

CO I > C35 CN CO CM

L l O C O h M O O h W O O n O O N W H r l T f r l r i n i O W f l f l f f l M O O ^ P l O i n

tDO)HNnriHMNonNcoococ»oinoM^intoo!in ffiooooo^ooaioHnto^TfriooHCNoint^i-i^rtrt oicN^^rHOr^MOJTfcocociaoj^moot^ocscooc» HWHNlHrlH

239 o ) n o o m ^ £ V i t > i n M O ) O H o o ' i | m o f f l o o N ' * ! O t D - j ' M N n o t o o o c o ^ H i n o N t O ' t a i c i c o n n O N w a i u i

c B ti.

to

•*

n

t^

eo M

io

O O M H H r l P l t O M

ti

OOCNCOCNICOCCOOCOCOCOI>OCOT-IT^CO

I

CO CO t

<M

CO Tt" "tf1 0 5

^ ( N N H ^ H I ^ P I

T3 4-1 <u

CO

O

> S b -^

w Ii

^

.

iH

TfriWMr*

I

rl

|

r-t

ca 5 - . a

3é!

e o O H O N t D H O c q M o o ^ a t ^ o o M a o e o t ^ o i N c o M ^ C N f O ^ ^ C O T t i i H C N ^ C O C N l l ^ - ^ C O - * C N l T H T } H C O C O < N C < l C N I

C O 3

<•* B T!

^• > ti o

X B

C irl

C C di c en

a

q u

G c O 3

o

TH

CN CO l H

as B "C K B

M rtdHODTftO

TH-<J<cNT-liH(NOeOT-lt>iMCMlMr>COOT-l

O 3

W B NcjriirtOO^MOi-iNootoainMnoimiotofflo

B'3 K B

COmCCr^-COCOCOCO'rHCMOOlrt'rH'r-lT^inCOOt^'r-ICNTt'OO in

co n

o

co iM

•*

COCNCOCMCOCOCOCOCOCDI>OCOT-IT}<IM

ti c O 3

*a 3

to

i-a O

M i n c » O T ) i m o T f i n i > o o ! f < i t D ( D c i i N c o c s H t j i i n c o o iOCNCO^lO^iOiHCNiOI>C0^cDir3in00CNTt<Tt<-'tf000000

u

CÖ

« c «J g> 7S « <an ?o

« j SJ e j • J2 co S3 2 » 2 ,2 c S o, ja t- "ö §o B Ä "ö

o

T3

OJ

ca 60 (« t i S , h „ti o en u. CXI ^ o rt a 1

„ o O X! ti rt 2 ^ "- +-> fcm & T 3 + i C 0 r 3 * - ' ^ - " ' 3 r 3 + J > c 3 ^ a ) O j g < Q>, ;a>o 5cu S OJ M O O, .S to -o 4 2 C « ^ « =2 =0 X ^ j :03 <-, :cS O :rf :c3

a

ti

O « B

240 ,2 co

si B. *

+•> CO

fl, <fl

s c8 to

t ^ o t N O i c o ^ o o T i i i n M i ^ o i i n a o i t o m l m ! > © co r>- - * I>l>cNtM CO i-i CO i-i CMI>I>CN|I-IIHTHCDT1<I>

CO 00

O O O M T f H TH lO TH

I d N 1 i-l i-l

1 1

1 | CO 1 1

oo

ICO 1

1 1

ICMCOCO 1 COHri

CO 00

1 1

| O © r i CT> 1 H W n t N

m o co

1 i I i j I « o s « 1 1 i 1 i 1 © I l i io | 1 I g I I I I I I t M 1 I I 1 1 M n 1 1 1 I I I C N

co co

© co I H co UO i-H

i m © -**< 1-1 oo 1 1-ICOCOiO

CN co

M C O ^ H O O T f C O O H M C O t O O l l O M f l C ä C O W i f O O J O COincOr^cOOOCDCOi-HCNOCiOi-iT-ii-linCOOr^i-HCNTfOO lO CO CO tO CO CN i * COCNtOtNCOlOCOtOtOtOC^OtOT-litCN r-l

o

O H t o o o c o i - i H r t o o o i M > H ^ t o i O L ^ i n i O H i n ' j | i o i f : CO © CO CN •*•* CO 00 tOrtCOCNCOCBl^COCOH^CC i-( CN CO rH

CO

1 N 1

1 1

I C O N H M N C C r l C O 1 rl CN

00 CO 00 CN CN CN O I-H CO

I 1

1 CO CN H CN M H O) 1 i-l TH I-I

CO 1-1

ti «

B co

B! -ö

-fl B* ^! n C

:cS S8 S3 T3 to X J . _ *J 3

1 1

W

9 —1

CS ti

y to Öl

£ co

s

T3 Cfl

£

'O

o C

*£

:0

öO

4) 'O

CÖ

£

cS

> CS

co

ti

O i l C N I 1 CNMCOlOtOCO •<* 1 | | TI

co *rj

&

tu 2 «>

Q

Ä

i ö

1 1

1 CO © l > <M 1 HiflCOCN

1 1

•g 13

*-> fl

-c

« -g

Ho

ös

I

l 1

i •<* w co CN t 1 rllOlOM 1

<3

o

H

itNco-^mooeo 1 CO I - I

i

cs co

ti

t»

"5b 2

as

>

P

-a fl fl o ^i

ocooiNinr-inc^cNiNOi^T-iTticsTfcoit^incNcocor m ^ N o o t o m co-^coeococorHinr^TH-^cooasTHcc CN CaCNr-l CN HrlCOrICNCOHINlNi-tCOlOCO CNi-

O CN TH if5

to j a

"T

-*

CO i-l

35 53

£

o iH

to

ti «

£

<* oo

H fl

S

-N

4>>

"C

| ii

rf £

5 £i2 c 1 5 t 3

CA

-fl

s

-3

ca

Ks

l O i N c o i ^ c o c o i n i f c o t o c o o o ^ M O i f c o M t ^ i i i H c o c c o o o t O i i o o i n t o M i ^ ^ ^ t O H a i c o r t o o M i n a i r T H t D i f : CN " t r t r l H i-i T-(THIHCNCNCO T-H

co

la fl

3 +->

ts

"P

c

O CD

CNOTOOrHCNCNOOinOiOiO^rtii-IOCSOiOO^Olt^COiHCN OOCOl^iJCSiNCOMOOtOOltOCOt^tOCOOCOCOOCOrlOiOC CN Tfrli'lrl i-i C N r * H C N H M W TH

<

m

CO

o

<* « £ £ A

t/3

cö

Afl co T3

c :es

v

| "c

m

3 B" <S C

c/

cä S 3

D Ö0 .C c

fl : ° C

B c C ty:

to

O

. co

ct< :o j o :C t v o O »-

"C

6 C!

CO

•c

s

1 C1 5 c

c

i

0 PC

X

a

, t/

v

•c 00 gc B S

fl 0

-o

CO

'O

P

•s-g 1 s E C!

er

fl

cö c

t/ ctj C p tu % ^S fe a §^ c C Xn S « <u X

C

cu C B +-• h fl C- > co t:cS C co £ C :cö C

>^

241 « t- g

Ä

< > rf rf

••a

C

ocor^-r^aiTfcooo^cot^cococomoooTfcoait^r^OToo cococNCM^cMCMCMcocMCMCMCMCMCMiNcococococoeMcoco

oooorttti-sfHrttoffioooonotoniMnfflTjioiTfom •>—i-*fmoi>t>i>i-<cooT-immojooooooo[>i>i-icoooco

t N o a

MMin[^0!OOOOI>M3!0001Ci(00)050if>fflOOI^Ot^

H O M I O

T-iTfTiioM^fflooowMotofflfflo^niot^Mfflt)1©

M O f f l M M O h C O O O f f l n O n ^ O O H i f l i i B C r t O ^ O N r l r t O l r l H r l r H N r t H N r < N r l r l H r H « H H r l

00 t o 00 CO

co i-i m co

5s C3 J- T3 "g rH

N ^ i n c o o c o o o c M o o cw o i'j a >UcJowc oi y i n uc joto' j ouy c ovi - ii ^c oP iJ-ni c M Mai SNi l>^c tN CJCCOOt^^OTtiTliOJTjicsllMJlHtO

5ö C o

*-4 r \ i .—

^ 1 _ ^ __i £vj £ \ |

_ ^ __l __l

o> co © o oo i n O) oo co co

•^coTji-^cococoiMTfcocoiNcocococo-^Tf-^-^-^co-^-^

t» 3

>

oooocoinfON^TfoofflH^TjiNTtnotoinTfOHT-ii.ooo ioooi>T-imooc3coooi-i<Ncococoocooo5cr>oorfiMc-ico oieocot^mtoTfrHCvioJM'^pjt^MinMn'jinoifloio

i-< co CN i> oo oo m i> co i o i-i

oomoo-^<oo-^i-iiMc7>i>i>ococoi>05coooi-ii-iooi>ma3 oiococo^fcoLocococNi-ii-ii-ico-^t^ooocooooi-^t^r^ COWinaMXXON^Ni-HOtOOiHMJJMt^OOM^Ot^

i> m TJ< co co O 00 oo

1S

CM 00 i-l

• " C W N T H

C c.'

c S §

cooi-icoo^inco!Mi>cDi>rt<oo-*ooi>ooinco^Hi-icocoi> INHlNPieCM<NCV|rtC001C<:MC»:(MiNC»a)COlN(NCS(NM cao-<4<cocoiMi>i>oor^.i>coin-^,cMoor>ooinTt<i-icoinin H O r t M ^ o < O r t > m n » H h H i n m H h ( o w o o o i o o CM i-i CM CO CM i-l CM

^ W n M i f N C O H C i l N r i H

l>

mr^r-cocMCMCTicooooiMoococoasocoTHcoooooinoo T H C o o t ^ c M i - i c o c ^ - ^ c o ci o - ^ m o ^ c |o c o c o c N C i c o c M c o i - i o) m o I N co i * I H •^•^t cM-*i>'^t ocoincoooi>t>cococo

fe

i-l

••* m o i CM OllflOtO CO CO r f CM

CO -tf • * CM

3 S C

CO Oi 00 CM O l > CM CO

O

C T3 rf

rf

C t" £?. T, C

rf Sr! C .Q £ O

-§-1 S '§>!"§ ci S ^ O " © ^ ^

:

C .2 => C °

"

Ja tic

rf "g o 53 <u .Q

Ä

t- « rf o ,2; 3 :rf S :« O :rf :rf

%>Z 16— 318191

° b &2

: 0 rf

OS

242 *j

,_

*->O

co CM m t ^ O C O O O O t ^ t > ( S C O f f i C B C D a i C » f f i ^ C » C O I > O1 I > H

TJI 1 * o

t ^ ^ o i O c o c o M n t o f f l o i O T f n i n r i N t o i j

»

co o m c M c o c M r ^ c o o o c o c o o c o r f o o i - H i n ^ f m c o i - H O T f o CM i-H i-H

N r l r l r l

1-HCMI-HI-HCMTHCMTHI-HTHI-HCMI-HTHI-H

CS

C

c

<

CO CJ1 0 0 c o i - H C O O i i - H c o c o o i > c n c D c D i n c M C M c o c o o o a 5 t ^ o 5 i > CM m o o t ^ - m c D i - H C M c o o o - ^ i n o r ^ r ^ m ^ - ^ r f i n c o c o c M

CJ

K

,

05 m

t« fe

|

CS

*<

o o co o CO C O C O l - H CM OJ O 1 ^ i n CM i-i CO i-H CM

comot^i-HCMi-H-^c^i-HOcomTfCM

1 C M O C M O O O s O O O C O O C O I > C O I > C O G l i-H , - H i-H i-HCM C M C O C M C M T H C M I - H

<*

PH

s

m

l-i

O

, CS

o 00

T H I - H T H I - H C M C M I - H C O C O C M C O C M C O I - H T H

i - i CO 1-H 1-H CO

a c

<

CJ

TJ< CM CO m i M O CM CM 1 i-l

M

S g

CS

n

1-1 CD

CM CO C O

•« C

in

s

CM O

co

« 3. , 0)

•d

•H

O CO

(-.

1-H

a c

i-H

m

|

TH

o

K i

o in

cs

3s fe »

1 T-

1 1 ^ TH 1 1 1-H

O CO

M

S

1 oo 1 co

tu

1 IflHl T* i>

1 «0

!

I N r l

1 I n I I

i

c o i o l C O I C O I

i>

1-H

1 CM 1

i>

1 ^ 1

1m

1 1

1 1 1

1 1 1 rH I I I

i cooi | OlO)

1-H

| |

1-Hi-H

1 1 CM 1 1 I I I I I I

|i>comt^T^cMoo ICMCOCOCOCMCOCM T-i

CMCMl-Hl-HCO

CO CM CM

'T'

CO T-H

1 CM

i

i - H l C M I

1 I C O C O !

I I

I C M O O O t ^

in

|Tj<0Oi-HI>COTf<0OCM

IIOC35

mmcM i>cocMcoi> CMCMiHCM-^i-H

CM co COrH

1 THrUtmCCTfCOM

| CO CO

ITHTHTHCO

1 1

m i-H co o o i c s » •v

rj< CM CM

I I

i n m c o i i-H >

I-H

1 CM T - I - *

•^COCMrHOO-rHl-HOSOOl-HOi-HCM C5t> I ' h r t i t ^ ^ N ' t O l i - l l ^ ' l i H C O h n THT}<

T-HCMCMOO

CO

00 I-H

CO

rf

CM

I-H

s Q)

m

CO

C l CM CM CM

TH-*oi-HCOcomoocMi>oocoi>i-Hcoco

C/3

-*-" CS

o

CS

i

t ij e

-d

1-H

CO

<

t-, o

sw

-3 "^

CM CM CO O O L O CO CM CO

g

1-H CO

0)

!-H

O

c o a i O T H O o r ^ - ^ m i - H o o c M a i o o ^ m c o r ^ a i c o c M Tticocoo^rcoincoOi-HCOi-iinoi>corfCMcoc55CM CMTHCMini-HCMCOCOCMCM-^COOOCMi-iT-iCOTiiCMCMCM

c ^ m r - ^ ^ t ^ o o c o c o c M c s o c o m ^ o c M r ^ o o c D 1-H

1-1

1-H

1-H

1-H

1-H

i-H

cs

•y cS jr1

+•>

PH

C

CM

<

ti

CJ

C5 0 0 CM O ® rf • * * CM CM

to

g

CO O

CJ

1 - 1

1 - 4

O 1 - 1

mco^fooTfOinTH-'S'oicMcocncoco^f-^t^r^-M'in CJCMCOOOinmoOi-HCDOOOC^rfCMCMOCTJinn'CMO CO CM TT CO CMco-^cocMmin-^coi-HOOi-HCMcMcMi-H

r^OTooincMOcocDiniHcncot^-CMini-Hcooooo^ i-H

r l r l

I-1

I - H I - H T H I - H T H T H C M I - H T H

I-HTH

K

,

Q CM

|

1-H r-l

,__, CS +•>

G

CS

s

<

CJ

w

s CJ

K 1

cS h

O

CS

1 - C

I

—i PH

cj

CM l > Tf c o c o o o c o c o c D O i i > o c D c o a 5 c o o o o o o > o o o o c o c o 1-H T f CO i n i - H o o c i i n o o c n o o - ^ m i n o c o i - H C M C ^ i - H i n i n o o c o COCDCO-^COrf-^COCMi-Hi-HCMCM i-H m i-H co m f CM •**

oi

t>

r-

CM

co

m OJ iH

CM C5

co

- * c o o o o o o c o m i n c o c M c 7 3 C M o 0 5 T - H i n T - H i > c o c D i n o o C M - ^ C M C M - ^ C M C M C M I - H I - H I-HI-H CM C O C M i - H C O

i

TI< I>

O) CO CM

'

1-H

CO TH TH

1 1

[^

Cl 00 O

|

'

'

O 00 0

CM

1 CM

CO

|

co

CM

|

|

CM CO

CM CM CO

CM

CM

CM

f"*

1 1 1 1

I>

ai

i

i

Cl 00

co '

'

co

V

• *

C

co

M

r f i n Tf co cs i o i t c o i t o o ^ c o c o o c o r o c D c » COCOl-Hr-00TflCOCMl-Hl-H 1-H co Y*H a> co • *

| |

I> 0

t^

m

oo .5^ co i>

CO 00

CO

CO

CM i-H T H 05

OJ

00 0

i

i

<J5 TJ-

"*

•w i>

CM 05 CM

• * 1-H

a>

• *

l> 1

CM

| 1

S» « 00 2 "

'

Ol CM

M<i r

I> 00 00 I>

CO T H

1 1 -t

O

m

CD 0 0 Tt< O

m

m

l>

CM 1-H 0

I 1

CO

I

[ 1

in 0

m CM

r1-H 4

=«

O!

C

1 <

S

•>*

T-

CJ

o oo co i > m T-

i D i T f C M O O O i n - t f C O C M r H i - H i - H C M T - H

1 1

1-H

CM

to

O

:c«

hJ

. to

C T3

p 'o B

rt c v g 73 cs Q D .

•5 «

i

C/2 H -

v:

to T5 CS H->

'.* T3*

6 V

U5

v

tu0 —

KA

•3 V

C ta0 CS *-

CS

tö

i

£ c i_>

CJ

CO O

^

•

+->

I--

."3 *^H

CS

3 j3 to "Ö

c

I

0 1 1

1-H

K

Ostergötl Jönköpin Kronobei Kalmar. Gotlands Blekinge Kristians Malmöhu Hallands Göteborg Älvsborg Skarabor Värmlam Örebro.. Västmän Kopparb Gävlebor Västerno Jämtlanc Västerbo Norrbott

O

CM co m

1-H

K o co

T-,

as | 1

K

s

co r» co i -I co CM i n a)) co o m a

rf

PH

-3 o -o

TH

f>

en co co

CM

1-H

v K

>

I

« fe SM

Q,

F^

Tt<

1-H

T*

i-i

,

o

i

CM CM

CJ

CS

m

CM CO

>*

K

'cS c

t ^ C35 CO C

Tf

X

cs

CT> m

C

1-H

t^

i-H o co i r co co o •*» co T* m ty t> rH CO

C/3

w to

B .

Stockholi Göteborg Malmö. .

scS

.

,3 «5 fx, «

CJ

CS

X

T3

243 Tabell 23. Vårdplatser

och beläggning

på

ålderdomshemmen

Antal vårdplatser Län Totalt

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus. Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

Antal vårdI % av an- tagare 12/4 Beläggningstalet personer procent 1962 fyllda 67 år i resp.län

2 313 1 042 1 545 2 207 1 370 1276 1 790 308 887 1 687 2 379 1 058 1 369 2 469 1 896 2 109 1 549 1 439 1 557 1 679 2 128 1 067 1440 1 097

6,4 5,7 6,6 6,0 4,7 6,8 6,8 5,0 5,4 5,4 5,1 5,6 5,9 6,2 6,6 6,8 5,7 7,0 5,2 5,5 7,5 7,0 7,6 6,5

2 237 1014 1474 2 063 1200 1223 1 671 290 864 1 622 2 224 953 1244 2 286 1 804 1943 1454 1 304 1461 1 685 2 129 1 009 1 388 1 055

Summa

37 661 n 160 593 345

6,1 1,4 1,6 1,6

35 597 2 976 589 326

Hela riket 1950 års undersökning: totalt exkl. kronikeravd. m. m

39 759

5,2

37 488

94,3

38 494 33 563

6,3 5,5

32 652 27 963

84,8 83,3

Stockholms stad Göteborg Malmö

96,7 97,3 95,4 93,5 87,6 95,8 93,4 94,2 97,4 96,1 93,5 90,1 90,9 92,6 95,1 92,1 93,9 90,6 93,8 100,4 100,0 94,6 96,4 96,2 94,5 84,1 99,3 94,5

1 Dessutom 2 414 platser på olika sjukavdelningar, dvs. totalt 3 574 platser motsvarande 4,4 % av ålderspensionärerna. 2 Uppgifterna avser 29/3 1960. 8 Vissa hem under ombyggnad, varför beläggningen där successivt nedbringats.

244 fc«

3 en

^ 2

ft ~ ^

r2

r j i m o o c o c o r - ^ e o m r - o s r ^ o o i - i i n o s i o c N o m t ^ o c o o o o •>* o i - i t > &CO^C$-rPt><£inC?C$tDt*~-*£c*$C2<D CO O t> CM m O •* i-i CO O H ^ co t O T f c j i j i n t D c o t ^ T r D - ^ i n ^ ^ t o c o t t i i n ^ i n t o i M ^ t ^ m co co CM m ooiooo-^oo-^iHCMOsi^r^ococor-oscoooi-ii-^oor^mos

2 O S O C O e O T f C D l O C O C O C M i H i H i H C O r J i C ^ O O O C O O O O S r f t ^ r ^

coiomost^oocoeMTfCMiHcocooi-ic^osoor^oocor^ot^

•ctf OS

T-(

i-H i H

I-H r H

1-H

1-1

1-1

CO

OS

ej O.

°as

o

>

CO

CO

"rt *C->

m

5a

«* co

>-.•* 73

O, tb!

OS

•>«

^

© CM OS TH

> a

-*•§

OS

co

CM

i-H

O

ft

"« c

°CS

>

fc« CA +•> Ctf

OS 00

ctf

co CM

*c«

co

m CM TH

.

1 OS CM 0 0 CO CO 1 I-HI> os - *

1 T P O

CO CO

I

I

•>*

.

|

CM

1 T - T C O rH

rf

CM 0 0 T - I CM

,

T P "<*

1 •*

I

c

<3 3a 3C *2 1

*-

J3

"

a

H rt

CM

,

,

1 "*

I

0 0

CO

1 r4"

1 CM 1 1 1

CM

S? 1 1 1 l> 1 11 00

Tt<

S i l l 1 CM 1 1 1

CM

1 is | in

I O r f i O W I N W O ^ TH

1U O 1 B O TH

1 1

1 1

I - * ! 1O 1 I-I

1 M

1 N rl

1 I

| C O |

rtrlrlHN

|

rtCONH

M i l l

ioosioi>oor)<rcososT}<iHcomincooocMTt<05i-ieocM003 H CD o N " co o " •*" n " o " co o " t o co co t o N " I S * ts" co c i © n i t o i-H

CO

"*p

CM

CM

CO

C O T - I C O

CM

CM

CM

CM

TH

I-I

CM

T-< I-H I - H

CM

0 0 t 0 0 ) « 0 0 O i n O ) i l , i f l t O > W H 0 0 H | s t 0 t D r H O r t H f f i O ! I > T) 1 ^ CO CO H h M r t t D t O C O l S M t O O H I s r l i f O N • * i - i i n OS CO CM CO CMCMI> C O i n t ^ t C M i - t C M C O ^ P i - i C M C M

oooostOi-ii>cMi-ii-iTi<coiOi-ieoi-icDioiOTHOoso5oooo CO CM TP CO i-H CO H H CO CM CO CO CM T-( rtrlrl

OS

CM

CM m m m CM m i>

CO

rj< os CO CM t o i n CM t o m co CM

1-1

CO

OS

CO CM CO CM

co

I>

TH O

m

•* i-H

oo

THI-I

I-H

I-(

CMi-(CMi-iCMi-HCMCMiH

i - H l s c O C M r ^ T P C O i n O S O S I S C O O O O C O O O O O O C O C O c O i t l s O ^ d O l H r l l s M O O t D C O O l C O C B r t t O O S C O t O CO

CM

CM

I-H

CO

1 OS 1 i-I

I - H I - H C O C M I O T H C O I - H C O C O C M T H T - H

CM CO CO OS OS 0 0 CM CM

1 1

m is

i H i n O l H r H C O C O l - H C O C M O S C O C O - ^ O O C M C M l O r H O O I S O O i-I r l r t r l i-I i-I T H T H C M N rt r l I H

C O i f O O i O d t O O U s C O O T f t s t s H C O W i O t O O O C O N CO

in

c o CM m iIH c o c M T -I<- ( i -T iHt oI - Io e OT T j < c ^ i > m i - i o o t o Io- I o s i > c o i - ( -H H t O i n m O i f i O C O M i O t O P I M i O H O ^ H H O H i J i M O C 0 0 0 0 0 C 0 i - i O i 0 C s i 0 C O t > O ' ^ " C M I > O i 0 i O C 0 C O i - i M i-I CM CO r l r l i-H i-H i-H i-H i-H i-H

N r l t O ^ T f r i ^ H M i O O l i O t O i n M t O i n C O i O ^ n n

1 T-l 1

O

1-1

m CM i H

1 -* CM

I

co

1 CM

t>

1 o 1 c~-

"* to

1 iH

COCMini>OCOOOOI>l>OSOOOSOSCOOSC50S[>0300I>©I> i-HTP-^or-.|>CSOOOOOI>incOtOGSOTPCOini>CMCO-"tfOS cooiocMcocMtscooococooco^tooi-imTtimcOTHOito

coosoocoi-ieoosiHCDcoo5i>c3cocomcMCMcocoooosi>os CM

T}<

• rf 1-i 1 1 1 | co [> 1 1 1

•^<

co

CM

H I N r t

I-I

3C 1 1 1

"g O

I S C M i O O O I s i O C O i - i C M C O C O T f m O S I s i s m i t r f - ^ i O C O C O C M

to

CM

CM

S I M

m oo

i-i o

OS

co m

Os CO

5 c

CM

co m

1 ooT)<i-iocococoosostDcocotomcoo5oomi-itot>co • i > i-i i n o TP i > co i-T cZ i > i > r f ocT o co oo o f I-H" O " O T CM I - T CO t>" oo i n 1 i-T Tf i n TT* 1

2ft

o>

.

iH

<

3g

•rt t>

0 0 t% M< 0 0 •<*

|

i H

j£o

+•>

T-l

,

CM

c<«

3 O O OS rH

CM

i-HCOeOCMi-iCOCOCM<NiHi-iCMCM<MCMi-i

•S3

3g c 2

OS TH OS 1-t

t

CO i-H i H CM CM CM T - I

5«

B

M

corj*eMiHrj<i>i>oooinc?Qi-HOOiHcoooi>iCTHasT-icocs

TH

c 2 %A

C3

o

OS

• <

os 1-1

a a CD

i-i

m

&« ^ _ M

fl

CM 0 0 CM

3a c 2 3*

A

i > i n TJ< co t o o oo oo

co

l > o s CO CO CM

m

co

O)

ca

-u

a a fl

X,

"ös

X r/

£

i-i

j

U3

t/

C -C

a •c

c c cS *- e "c ,c "c :Coj- c C/ fl c c c 4-

c/

£

t

•J

I 1 > -

c-

J 1 •:C

c-

X

c/ . 1/

* t/ CD ts e

te

c

tö

1 •c S i 1c 1 c

-o

CQ

D

c

c A

fl ?

^s fe

C X c ca fc

C5

gg

CO

*-> as O j-J

SeD •

j §t; ^cc •si

i - i i c{•g US E CO t i i c c c

II

CO

••O

s *• s

° !c «

245 Tabell

25. Ålderdomshem tagna (Socialstyrelsens

i bruk före 1947, fördelade uppgifter avseende januari Antal hem

Antal kommuner med hem tillkom na före 1947 Totalt

Län

efter 1962)

Antal vårdplatser

Därav byggda av

Trä

Sten

1 34 12 36 55 47 24 46

2 10 4 7 8 3 1 5 2 7 18 57 4 6 7 7 8 2 3 3 7 3

byggnadsmaterial

Trä och sten

Stockholms stad . . . Sto ckholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus. Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands.... Jämtlands Västerbottens Norrbottens

1 33 11 30 34 35 15 34 3 15 27 39 20 29 41 30 36 19 20 26 24 23 17 8 10

4 46 16 49 65 50 25 52 3 17 34 59 25 48 63 47 55 33 28 27 25 27 19 9 11

10 13 1 21 36 56 38 40 31 21 16 14 23 19 6 10

Summa

610 [ 177 | 50

2 1

Därav i hem byggda av Totalt

Trä

355 976 516 1121 1486 721 413 1119 85 465 502 1606 386 1797 1328 857 1322 591 651 721 862 760 330 310 349

19 536 207 608 971 562 397 896

Sten

130 305 309 229 483 159 16 207 75 266 199 180 269 14 1572 326 60 619 271 920 408 596 174 724 357 559 32 365 76 332 93 341 328 468 143 330 145 99 297 52

J19 629 10 678

Trä och sten 206 135 284 32 16 10 53 20 907 87 241 210 296 193 149 66

6 046 2 905

246 , t. > fl C

i

ft O,

>

3u

ti

.2 a

Ti

TH

Ti

s e

a

N r l r l M r l ^ H

, u

:CS

G

TH CM

rl W H H

rt

H

r l rt «

H rl

rl

:rt S

3S

C

o 00

rf [>

m

co

CO CM

i>

CM

CO

CM r^

"*

m

CM

C

co

co co

(O'j'tomoinfflNt^ciHton'tMiowoo'^fflHitit'H

•>* I > CM CO

Cl

i n CM CM CM I> l>

o r f o o o o i > c o i n i > r f C M c M r f T i i n i > c i c o c M c o c D C M r f c o comt>i-icocociTHrfoocMrfcoi-icioocDcoi>i>TimcDm lH l-l i-( l-H i-l

00 Cl

CM

T I

TH

1-1

iHinoooi>iHOcDooi-iooo-ri<[>cocoocoi-icococMcoi> i-IClCMClOi-imCMr^-^OOOOOcDCDCOi-iCOTf"C3C5CMC5 JSI H r l H r l H T i CM r l « r l r l r l H H H rH i-(

c i o i m co

1-1

u

> 2

1-1

co i-i co

u

CM

Cl f»

t^-

co m

CO cD " * •>

o

r f 00

l> Cl ° ^ CO cs, 1-1

^^ ro m CM r f TH

:c3

TH

TH

, CO CO

csincir^cocMco-^osocDcocomcioocMTticiincooococ: r^-^cDor-coooTHcoocic^cocMoo-^oooc^Cii-HTfci-^t 1-H

l-H TH

1-H

O CO C3

m

TjHoocicjcoTjioot^i-iooi-iinooooTHOCMcot^CJincMif: • t r i •* w o rf h r f m t > r f i n o i m c M i n i n c o c i r f c o c o c o

1 O CO

oo m 1-1 TH

m •> CM m

Cl

l>

m

m

rf

•

T i

i>

m

00 Cl

T H

T i

co

CM CO 0 0 CO

CD

CM 0 0

CO

CO

i>

m

l>

i-l

rf

ai

O

T H

CM

CO t > CO CM

I>

TH

CO

i-i

mcococir-coooi-icor^cicocDor^^fCiooinTHCimoo-^ 1-1

r f CO

r-

i n C 0 T i O r f C M C 0 i H l > c 0 C 0 C O C M C M r f T i C 0 0 0 0 0 I > © O 0 0 C 0

r l

Cl

r f CM

rf

i-l

[^

Ti

|

O

^

cocooocococorfi-ioooi>Ticoini>cicMcDmcMmcooorf ci-lM c oHi -ri ilnr cl M O c o i M o ori nl cr ol cHMr i -t i Ni - ir' tlf cN ori nt cr ol -r' tl f ra il cHo o o i i-« noc r H H

(

CO T H O

Ti

oooi>cocM"^TH©cocM'^mTHcocoooC3ooi>inmcoO!-< conm!om^ooHTfooMnmHt^c«iiO'*coM>Mt^ii'

£G

Q

•

1 "O m

o

oococMOinorfCMcoooorfcocococoinciococMi-ioooo i>-^<cDC5i>i>ooi-icoi>oco"*ocoi-ioomc5Cioo-^fi>m

-

•^ i>

r f i - i 0 0 l > r f l > r ^ C l r f 0 0 O C M r f - r 1 0 0 C 0 C M 0 0 C D C 0 r f C 0 O T i

I> CD

I

i-l

"*

1 CM CO

co

i>oooiini-icDcocMinrfcDincMcorfrf©i-iooocDoococo •r)HCOcocoinojoocooocococMCMi-iomomi>coincMooco ^ H H M r l r l H rtNrlTHMNMClnHNMrlrlrl

Cl CO

rf

CM CD C l CO

o

O

CO CO

CO

T i

i-i

00 O O CM

!-H

I H

m

£

CO CM

t^-

TH

O O C M t ^ l > r f r f O I > O O C O r f T i C O C O T i O O T i C l C M I > c O C O C M T i r f CM <M r f CM CM CO r i C O r f C M C M i n r f C O C O C M C O C O r f C M C O C M

C

o, c

!>

TH

M O T i i > o o c O i - i c o c i r f c o t > c o o o r f i n c i O r f r f i n c o i n c i

>

CD CO

00 Ti

ti

o

Cl

CM CO i - l

«a

-a G

Cl

rf I>

CO

>

o

CO •T-l

TH

i

u

oo

CO

incx)ini-ii-icMOC5CM^i-ioco^iHcoincoi-icMCMcoc50 CMC000C10000OC0C0l>COC000TlCMrfl>OlTlin00CDinCM i - H i n c D o i n m o o r - i - ^ c ^ o ^ m c M c i o o c o m r ^ o o ^ c o m

oeocxoMiot^ON^roNooroMnMnio^NMHT-i ooHOriaMonLOifcooiooHooMhOHocieMn oiTfcocirfinr^Ticococirfrfoor^c^coincor^oorfmrf

c

Q

o

CO

fl

et E

co

C M O r f O C M C M C O C M O O i n T H C l i H C M l > C l r f C O r f C D T i O C O O

3 t/2

>

i> o

m co CD

t>TfcocoocOi-iOrfcor^coi>coincMrfrfi-ioociciooin coi-HOcoocMi>c5coi>cDminoooooinocDincMOoom

CS

T3

ta

1-1

rfrfoococscirfoocMcococMincicMCMcococor^Tiinoi orfcooinini>THCoi>orfinoii>cii>cococooiincorf

s

ti ^

°«

9 +•> •d

1-1

TfcDrfOr^l>OTiaiOCM00OClTiC0OC0C0i-iCMC001rf C :cS

Q c

TJ S3

mooNMntOHaiotominM^^cp^HooMxoaT-; cicDrfineocMc»rfr^incooococMcii>corfoicMinoicMco i-imoococoooiHTtiooi-i-^cooocjcii^cot^ooi-i-^r^in

o

CO CD 0 0

oo Tt< m

•

Cl

•n r f

CO

CO

TH

T i

O TH r f CO

CM

m r f oo

C3 4->

fl s t/) fl fl ,fl o

c C« 1

|

cq -O c/ C T: iS £ "fl ec

'c e s :C

ffl

s gc

"c C c i:o

"

'C 0

p s-

•-

•C

£ c-

i-

c

1s pc

6 t/

c/5

t/

fl

v

ö

T; fe £

| T c-

-o c

CO

£ c

Ii c >

es

Ö

3 It 's o fl X cs t-

1c

CA

+->

O

M

Ö §

fl

c - Q -

1- -- £> i? «

O)

X

H->

(•

en E en fc

C

éb

flfl 3 ••o

"C

<J

:sl C

s tO s

CS

C3 t i

u o M0

°^

J3 C o

>

«•

'a o

"2 d

;—

«S

ej

O c m +. Cl

3 o

247 Tabell

27.

Vårdtagarna

på

ålderdomshemmen

procentuellt

fördelade

Vårdtagare i åldersgruppen Län

på

åldersgrupper

Vårdtagare fyllda 67 år i Därav i ål- % av samtdersgruppen liga personer i samma ålder i resp. län 66 67—

—59 60—66 67—69 70—74 75-

80-

Samtliga

2,0 1,8 3,5 2,9 4,4 3,6 4,7 2,4 4,8 3,7 3,3 4,7 4,3 3,9 3,2 6,3 3,5 4,0 4,5 5,9 2,3 3,5 4,4 3,3

3,5 4,5 4,9 4,7 6,1 5,1 5,1 4,9 4,5 6,3 4,4 8,0 5,5 5,5 5,0 7,8 7,0 6,4 5,4 5,7 5,4 4,7 6,9 4,7

3,5 4,2 4,4 4,3 6,2 5,7 5,0 4,1 3,8 5,0 4,6 6,7 4,0 4,7 3,6 6,1 5,8 4,5 6,2 5,6 3,9 4,1 5,6 5,5

11,0 13,6 12,0 11,4 12,6 10,3 11,0 11,0 9,8 10,4 10,9 13,1 10,5 13,7 11,4 13,4 13,8 11,6 12,2 13,9 12,0 12,7 13,2 12,6

21,6 22,3 19,3 23,1 20,7 20,1 18,0 25,2 21,9 21,2 20,4 22,8 20,1 23,5 23,2 20,2 21,9 22,3 22,2 22,5 21,8 23,1 23,5 20,7

58,4 53,6 55,9 53,6 50,0 55,2 56,2 52,4 55,2 53,4 56,4 44,7 55,6 48,7 53,6 46,2 48,0 51,2 49,5 46,4 54,6 51,9 46,4 53,2

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

5,5 6,3 8,4 7,6 10,5 8,7 9,8 7,3 9,3 10,0 7,7 12,7 9,8 9,4 8,2 14,1 10,5 10,4 9,9 11,6 7,7 8,2 11,3 8,0

94,5 93,7 91,6 92,4 89,5 91,3 90,2 92,7 90,7 90,0 92,3 87,3 90,2 90,6 91,8 85,9 89,5 89,6 90,1 88,4 92,3 91,8 88,7 92,0

5,8 5,2 5,5 5,1 3,7 5,9 5,7 4,3 4,8 4,6 4,3 4,4 4,5 5,2 5,7 5,2 4,8 5,7 4,4 4,8 6,9 6,1 6,5 5,7

Samtliga

3,8 1,5 2,4 2,4

5,5 3,9 4,0 4,6

4,9 4,2 3,4 2,8

12,0 14,0 9,2 8,3

21,6 25,5 22,9 24,8

52,2 50,9 58,1 57,1

100,0 100,0 100,0 100,0

9,3 5,4 6,4 7,0

90,7 94,6 93,6 93,0

5,2 1,1 1,5 1,4

Hela riket 1950 års undersökning: totalt exkl. kronikeravd. m.m

3,7

5,4

4,8

12,0

21,8

52,3

100,0

9,1

90,9

4,5

12,4 11,4

10,2 9,8

5,8 5,6

13,8 13,8

18,8 19,1

39,0 40,3

100,0 100,0

22,6 21,2

77,4 78,8

4,1 3,6

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens Stockholms stad 1 Göteborg Malmö

1 Avser de 976 vårdtagarna den 29/3 1960 på s. k. egentliga ålderdomshemsavdelningar.

248 Tabell 28. Vårdtagarna på ålderdomshemmen i åldern 67 år och däröver i olika åldersgrupper i procent av samtliga personer i resp. åldersgrupp inom länet, m. m.

Län

Vårdtagare i % av samtliga personer Vårdtagare Vårdplatser : i resp. åldersgrupp 70 år och där% av samtöver i % av liga personer samtliga per80— 70 år och 67—69 70—74 75—79 soner i samma däröver år år år år ålder

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus. Ålvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

0,9 0,9 1,0 1,0 1,1 1,7 1,3 0,8 0,9 1,1 0,9 1,4 0,8 1,1 0,9 1,5 1,3 1,1 1,2 1,2 1,1 1,1 1,5 1,3

2,0 2,2 2,1 1,9 1,6 2,1 2,1 1,6 1,7 1,6 1,6 2,0 1,6 2,4 2,2 2,5 2,2 2,2 1,7 2,2 2,6 2,5 2,8 2,3

5,8 5,4 5,3 5,6 3,7 5,6 5,0 5,1 4,8 4,5 3,9 5,0 4,5 5,9 6,3 5,4 5,2 6,4 4,7 5,3 7,2 6,7 7,9 6,2

19,0 15,8 17,7 15,3 10,4 15,8 16,6 11,5 12,7 12,3 11,8 11,0 13,8 14,5 16,5 14,3 13,0 17,5 13,5 14,1 24,2 17,9 20,5 18,1

7,5 6,6 7,0 6,4 4,5 7,1 7,0 5,4 5,9 5,5 5,2 5,3 5,7 6,5 7,2 6,4 5,9 7,3 5,5 6,0 9,0 7,6 8,3 7,3

8,5 7,5 8,8 7,8 6,2 8,7 8,8 6,5 6,9 7,0 6,5 7,3 7,8 8,2 8,7 9,0 7,5 9,4 6,9 7,3 10,1 9,2 10,4

Samtliga Stockholms stad ] Göteborg.. Malmö....

1,1 0,2 0,2 0,2

2,1 0,5 0,4 0,4

5,4 1,4 1,7 1,6

15,1 3,7 5,7 4,6

6,4 1,5 2,0 1,8

8,0 2,0 2,2 2,2

Hela riket 1950 års undersökning: totalt exkl. kronikeravd. m. m,

1,0

1,8

4,7

13,4

5,6

7,0

1,2 1,0

2,1 1,8

4,5 3,9

11,8 10,5

5,1 4,5

8,4 7,4

1 Vårdtagare p å s. k. egentliga ålderdomshemsavdelningar den 29/3 1960.

249 Buiuing 8uiUÅ}AB

•sjapi^ uBuinv uiop>pifs

iMocioo5tooc3iraiMcOi-ii>i-Ha2ooTt<iot>or^i>cooio , OCOI>OI>05'>*iNi001rHiCTHioin005C5r-liOI>0'^ ^3 <M

T-l

TH

I-I

TH CM TH CM

THTHTHT-IT-I

r t i M i n t ^ ^ i r ] t o N < c t ^ n i c o i n o o T i i M « M H « o o > i - i ' * OCNC050-rJ<iO^INCNl«OI>COi00505(NCOCCiOOOmcOI>'^

OOCOO£2000COCO«5C5I>TftO'r-lr^C<l05'*C5mC3005iH Cl r ( • * ^ CO CO O MNCOMiOffltOOOCOCONiOHtOtOM

P-,

Buiuins

toini-iTtiinTHOoooiNCiiHCDTfir^^i-it^i-icor^oiooo coioNocoooricomiocoinooioowoi>!Ocor^»tDTf

"O

c £

O CM I r l r l r« I

-uipiBA UBUUV

:0 <u o« -Q 0< 03 TI »-i J 3 OS • «

ui3qj{n[siB^uai\[

i> «

I CÄrlfMOO-^LOCOCO i-t -<—i i—i

I !D • * O I CO H I -q» | CM

Ico-^rfmoo'^ooiom'rFOr-ior^cooO'rHeNi'r-ia^oo I H ( » ) H rH CM COrlN'VHCOCOrt H t^ H CM

^ t* 3 > Oi o

siupua[sp3}U9j\[

S^ Bjpnfssddo.ni

01NCOO(flOO)CO«W't|T)iO'*(DO>MiniOOMtO(N'jl •"^^COOCOt^OOCMCMCOOOCMCMOOCCOiOiOTfiCOCMCO-rJiOO

ASUBI JOJ uiaq^nfs CO C O r t

snq^nfs^njiv

Biuums

rW

lOrlrl

0-*COCMCMOCO-Tj<000500COOCMCMOCMairf<OOOOCMOOI> t ^ c o t O f c o f f l c o c o c o ^ m c O ' t o c o c o i o c o N t o i N T f i o c i

_-

^ «JJ : 0 P<

irt sp .s * s> a ca >jg

Suxu -ttBJUipiBA UBUUV uwippn [sp3}U9 J\[

ca

"5

Q, k,

ö

O}

I rl I H r i I

Oi CM I CM CO CM ^ I TH rH

I N ^ i H O i f

Iffl

|CO ICO

I W * O C i N N C 0 C » r t r J i ( M I TH

I N H M I CM

siupnats^uaj^

12 S BjpiCssddoajf s A§UBI JQJ uiaippifs ca 5)

MM

noooiONhMaiHNocxooooffiOfflrowinoo •^COtOrlMinOCOrlCO^WIN^NCOCOMrtTliitCO^rl

1 O C i co r-i 1" T * iH

TT1 TH

cl

250 Tabell 30. Vårdtagare i behov av vård i annan form, varaktigt sängliggande samt vårdtagare med anpassningssvårigheter i procent av samtliga vårdtagare domshemmen i resp. län (exkl. hemmen i Stockholms stad) Ansökan ingiven till annan vårdinrättning Län

Enligt läkares bedömande i behov av annan vård

Varaktigt, sängliggande

vårdtagare på ålder-

Med anpassningssvårigheter

Därav på Därav på Därav till grund av Därav på hem för hem för Totalt långvarigt Totalt långvarigt Totalt grund av Totalt' patologiskt åldsjukdom kroppskroppsrande sjuka sjuka

Stockholms Uppsala Södermanlands.. . . Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands... Jämtlands Västerbottens Norrbottens

3,1 3,4 11,3 2,0 2,7 4,9 8,0 11,7 4,4 3,0 2,6 3,5 3,2 4,5 1,8 4,1 3,6 3,0 1,6 4,0 6,0 4,2 4,2 2,6

1,9 3,0 10,9 0,9 1,7 4,3 6,4 11,4 2,2 1,9 1,9 2,1 1,7 3,3 1,1 1,9 2,1 2,2 0,7 2,9 2,3 3,5 3,2 1,7

12,8 5,4 15,0 5,0 7,1 6,6 6,6 10,3 6,7 3,2 6,3 5,4 15,0 6,7 5,9 7,9 6,9 5,9 4,2 5,1 13,0 7,9 4,7 14,0

11,1 4,1 12,4 2,9 5,5 5,7 5,3 9,0 2,5 2,2 3,8 2,5 9,6 3,7 3,7 3,6 3,6 4,2 3,1 3,6 5,7 6,2 3,0 8,0

9,0 3,7 5,1 5,3 6,3 7,4 8,9 8,6 6,0 5,9 5,0 6,0 8,9 11,3 8,8 10,4 6,5 7,4 7,5 9,3 8,3 10,2 10,0 6,2

4,4 1.6 2,7 2,0 2,5 3,1 6,1 1,0 3,0 1,8 1,7 2,5 4,5 7,0 3,4 4,2 2,2 2,6 2,0 3,3 5,6 6,5 5,0 1,9

8,7 3,5 9,7 2,9 5,8 5,0 7,5 5,2 5,9 4,0 6,8 5,0 8,4 8,0 6,3 9,9 8,3 5,9 7,2 6,4 8,1 4,1 4,8 9,3

5,1 1,8 5,6 1,6 3,4 1,9 5,1 2,4 3,1 2,0 3,2 2,1 4,3 4,5 3,6 3,1 4,1 2,1 3,3 2,8 3,9 2,0 1,9 5,6

Samtliga

4,0 1,5 4,0

2,8 0,8 3,7

7,8 38,4 0,9

5,1 17,1 0,9

7,7 4,8 3,7

3,6 1,7 1,2

6,7 23,6 3,7

3,4 19,4 3,1

Göteborg Malmö

251 Tabell 31. Vårdtagare med anpassningssvårigheter på (exkl. hemmen i Stockholms stad)

ålderdomshemmen

Vårdtagare med anpassningssvårigheter På grund av Län

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens Summa I % av samtliga vårdtagare Göteborg Malmö

Patologiskt åldrande

Endogen psykos

Annan psykisk rubbning

115 18 83 34 41 23 85 7 27 33 71 20 54 102 65 60 60 28 48 48 82 20 27 59

12 1 15 4 8 8 9 2 8 8 27 2 10 18 13 43 13 3 16 12 21 6 8 3

1 210 114 10

Alkoholism

Summa

40 16 34 16 15 21 23 6 13 17 42 18 30 45 33 64 34 20 26 36 34 13 27 22

195 35 143 59 69 61 126 15 51 65 152 48 104 183 113 192 121 77 105 108 173 41 67 98

21 1

1 1

11 5 5 9 9 3 7 12 8 10 18 2 25 14 26 15 12 36 2 5 14

2 401 6,7 139 12

252 "d d

}9Atgddn ta JiQS3q p3}u\ T

• d3 •— :/]

IT!

a PN

>

I E V B A J I J9d

(NMOWntOM'ttO

I m

SUB§

TH I •* i n t o M I r i H i f l

U9 jfOsgqiBJiBi ys\ •B^AB p9UI UI9q IB^UV PBUBIM

I l m

BJ{09A. PBUBIM BJJ09A UBUUBJB^. BJ

P3A

PBUBH B j p 9 A UBUUB JB A.

Bi(09A

I I rt

I I I I I I

I iH

I

H r l r i n ^ N

B>p9 A UBUUBJBA

o

I CO^rtM

N

W*rl

t^COmtDrfT-iCCTHT-ifOCOT-ciMO-^CO^-^-iflMOTHiNin CN

I 1T<1 CO

liMrH

I

I ^l r l r l r l N

1 1l w 1 11 1 CO 1 H r ( N

1 CN

|

I

1 N >*

| «

I lO N

|co

I >fl

N « C M

1 1N H M H W

1O

I rl

iHCOn

| H

1 Ir*

T*

T*

T*

I

M H

CN

CM I r-( T-I I H M

I

I T f r l r l H N

I H M r l

I N

f

I I CM Tf rH

rlrHNrlNrlrlN

i-i

M r H r l N

li-li-l

I -«t rH <N

I CO H H

rH IM

I rl N

H N

I rl

r l H

I f l

B5J09A UBUUBJB A_ Hrlrlrl

BjpaA.

« OH O

I H CO

Ä

PBUBW

ul

<

CNIHTH

I OCOrl

I Tf

I r-l r-l

B j p 9 A UBUUBJBA.

CM

BJ

P3A

PBUBJM

I I I T}< I IM lO (O 'fl1 f

co TH m co i> co CM

N rl

I

r l ^ r l H

I I

B>p9A UBUUBJBA B>p9A rl

ICO

I CN

I CN r l

I nCOHiO

ICN

SBU^BS i j i g d d f t MfflrltOOO

I COCOr)iC000I>O3rl

I CO CN

I 00 CN I >

n

IB^AB UB}ft IB^AB p9JM

&2

IC

o -fl

COt^Ortt^COOlNinHiOTHOrHOlHO-^iO^OOtOtOC*!

"3 -t-»

O

CN

co T)<M m i © » t ^ ^ m c o o m t o m r

^<miO'*ei5'*«)'<tl

pBUBJU

u B

CN CM

COO>0OC0i-iC0O5r-iCOCOCT)I>OlCDtOmCN<MC0C000O3l>OJ i^pimcoiMOtOHNtocoTfioor^r'iO'^'^'^mcococN

Ö

c -c « 5 C 5c ai 2f a

3 S 43 1 S I I b 2

• n

- S W

D

a

d

o .Q 43

d ?D

3 S :4-JS fHO

N 3»^ :rt :C3 ::C8 M <^ . 5• ^o5 -5 o „M rt w © o 4H ^ <-> 3* j 3"J S :0 £ ^H :C3 £:CS t< :w , O ^ :(0 o S S^ V> K> r h /V^ Ky * 5 n"* r h . > rT: > ^ j—v P-^ Ks r K •*-*. 1

d

2 o

253 <o Q<J3 £t <H

n <u

5S

rf

rf

^ « rf

at XCO

PQ .3 c >

> *a->

tia

rf

ert

to

rf

rf

^ rf rf

a, -c ii

MMiooco^eOTHCOTjir-'T-icNc^inr^oct^cococNcoojoo

in I O c D i N H H

IHTfOlHMtO^inNWOOrllOHOM

< c >

o ja

^fO^CfJNTHiflHiHTfiinHNCOdCMTjirtTH^TfCIrHCO OQ

to

•OJ. **

^ rf rf

•a* 9

13 co A 4-> a> P<33 ^

t; rf rf rf £ 44 G P

i^com^MmoococotDio^^cst^ooca^cotocoTHCNCO

o c o c o o o m i n c o N M n r t ^ f O t o ^ ^ t ^ ^ M i n M o O r i CM

CQ to T-l

^

£4-.-^ 33 Ji &

O <M "# 00 M CN TH I C O T H f O r i t O M O r i O i H C D r i m t N r t

M rf rf

-Ö to A +J

^ « c »o

ej

a 3 ^

£H

rf rf rf

3313 ^ ^ rf rf

lo to

„

CO (M I M n n i C r l N r l

I I t£> <D CO CM cN I OJ I f O r t

I rl

<; c > o. 33 X rf rf rf 44 e f

rf H « o o c s t > f o I |co-tfc<iina>T*i-*ieocM 1 H H N H

CO «

33 33 44 ^ rf rf OQ

°<S2 C4S4

TH I CD CO I> CXI -* CO I i N M l O M C O M M C O H n t O

P 0£

2 rf«g ^ Ö « e ^

CQ3

33 33 ,24 ,i4 rf rf

t^ciiocoiMotOTHCMtooo^infflt^r^mTfTjiriiincococ»

ntal Ardatser r beattgshaare

254 m i n i n r n m i n m i n i n i n i n i n i n ^ i n ^ i n in c o c o T * c o " c o ~ c o " c o " ^ c o " T t i T ^ - ^ c o ~ c o c o ~ c o c o c o c o c o c o c o CO"T1<

co"

m in co"-*

m N

CO T f

< > -a s~1 * . i °g T3

E

•3 2 Q 3

,

"3 "ö

K3

O

o o i H c N o r ^ c o o i o m c o m i - i c o o - r H o o o o o c o i - i c o 00 TH i M c s m c o c o o 3 C N i [ > T - i c o m c o c o i - i c o < M c N m t ^ o i c o r ^ CO r f co CM co i n co CM ••* ( N c o m i M c o c o - ^ m - ^ c o c o c o m t N CO CM

CM L^

CO CO

co i>

7-1

OS CM co i n

T H

—

m co

C O O L ^ I O - ^ N ^ I O ^ C I m

TH T H W O N O O O l ^ H O i n f f i n O f f l M f f l f f l M O M i n O f f l CM CO TH •<* TH CO N H W r i H W r i M M N W r i t r l T H CM

"32

co

OJ

•ås

,

MS

o

os m

CM CM -tf co co co -<?

Q^

« "* TH

[> Tt

13 "2 Q 5

•ås

. cu

mcomTHco-^OJCQooojmcNcTicocyiOt^ocNcooiiM - r H o o o c o o T H O T - i m i > c o m o o i > c o c o o a > o c o c o c o CM TH i—1 TH i—Ii—1 TH T-Ii—i T-l T-l rl rl

o o o r ^ M ' T - i o o o i N m c o i M m t ^ o o c o c o i M i - i t ^ O i - i o

i

m TH

O TI

O S *

C3

c

m m m i n m i n m m m m m m m in in i n CM - ^ o " oo o co" co r e CM" CM" i > t > co" o oo co" i n H O m • * CO 0 0 0 0 CO c o c o o ^ f o o m c o [ > - ^ r o c i m c ^ o c o o i > c 5 5 C N m i > o i > co - * co co co •>* ( M - ^ c o i M c o c o m c D T ^ c o - ^ ^ m c o CO <N

TH

^CM 1 1

T - I

H

o ^ c a m c o o o i M i M - c f O t ^ T H O i c o o i c N o o o o c o m o i c o rt r l r l T-I TH <M TH TH CM TH

O

«0 -i I> m

co co

•<*

00 CM

m

CM

c o c N r ^ - t ^ C i c N r ^ r ^ ^ r ^ r ^ c N T H T t i r ^ o ^ o o o o c N m - H / 05 O i > co co i > • • * • < * co c o c o I > c o T t < o o m a 3 o o c o I > m I > • , g , co m

O

i > co

o,

CM

co 1-1

re

i n CM CO CM TH TH 1 cu . a

,3 3

> c c cu

,

1 I I I 1 1 eo

o o c o o o m o > c o m o 5 c o t ^ c N 0 5 c o o o c o a i c 7 5 m c f 5 T H C O T H O CO co CM co i n CM co T* c N i c o - ^ T H C o m m - ^ c o c o c o - ^ m c o CO CN

cu . "

co oo CM co a i CNl

1 in

|1 |1

p"

•32

+ J

co 3 4-> 0> ,Q

I

| |

iTjiiflTfrirlTji

CO c,

CD T H

OJ

i m CM | N H i f o t ^ M » N O 1 CM<M CM | TH TH TH TH 1

| 1|

o

1 Q~

CU ft C3

<2

132 CO T H CM CO

1 r l M N M l O

1 H r l

^

1 , - 1 CM

"re

K*"

•<

•32

T H C J > m c o - * o o r ~ i > o t - ~ C 3 o o a 5 T H c 7 5 C o m o 2 0 T t < m o m -t •>* CM co co i n co CM c M c M T r c M C M c o c M ^ f c o ^ c o m i C M o : <N <N

,

m o - ^ o c o c o t ^ T t < o t > a > c o T H C \ i < M i > - T H t > r - a i c o T * T f <N O i t t o t o i ^ h T j i o n o c o o o H t O H ö m o n w N M c c OS T H T H

+3 C

£Z o T3 T3

Q*"

t> ^

-32

CO T H T H CM T H T H CM

H

H

N

H

H

M

O

l

N

H

r

l

H

N

N

l O

N

o

(N

T H

T H

1 0 0 CO 1 O

TH

CO

Ol

1 H

T)<

ti cu cu . £i

:C i 32cu

Q **

re .;=,+->

ii

eg

•32

u

£ > .2

Q •*

CO CO T H CM T H T H CM

I T H I T H I

mT^THTHi-idcD

i

1 CO

| t > C O

"32

n a w o 5 M ! O W H n t O T i m n o o » f > TH TH TH TH TH

PQ

B53

Q^

r i T3 CU

a

re C

fe-S -Ö .c 'C

- H

I1

CO

1 CO CM 1

1H i O H H C q

I M

[

|

o m CO 1

- 1

CO

T H

CM CD 1 •<* I

,

N

1 I I 1 ^ 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 11 1

"3 2

co

I M r l

icMmco-^THTHcot^eocomcod

tr. före tånda rinna

co

tf

I H M H

I M

Q^

u S

CD

•H CO

N

i co r~- co i n co rt< 1 TH

mcMTHcor-co-^THrtco-^cooiMr'THi^mcor^t^Tj CM TH TH T H C N T H T H T H T H T H T H

TH

i > co T H

coor^coocooiocom-H^coojm-^fT^dcococomcT r^comoocomcoTHiMcooo-^mor^-r-mTfTfTtimo"

l > 00 CO CM

00 T H

1m T H

I

00 1

T H

1 |

1 CO CO

|

1 *•*

CM

1 O

OS CD 0 0

CO H

a

3 B •d

Ä CO

C T:

| h-1

'c JU c C

i7

e

*

9 C .2 C re • * c

C

fe *-

CV2C

—

PQ

t/

B*

"C a

D t)

(. c p

•c

E B

1i 1 c

1 11 1 X

r—

tC 1-

o

PC

c

tn v tJO o,

fe >2 c

t/i t 3 i/ C S

i/

S J;

p C •-

•8-g a S> > •-

0:<

-a c

i c

C

*

re

Kt -

c « c

•ä c •S c

-> C

U5

|

re g g Ö g ° c M « "2 2 CD X

CU A +-> ( H tn (H :re O

—i to CO

1 )• O

c :0

c o o !c +->

C

S

255 i tn

xi

o

.9 >

« C c

§

c2 3

>

o-*in>t^cocoinT-icsicoT)<cacocoi>in-<j<T)iTj<coknco"*Tti

CD C

| s |

s9--=r

* 3 3

H-C

«

"O "ä? . Q co c sC 3 :0 C £ «w

1S«

« «C3 — , 2

"S B

nt^ociiooitDooMtociNmonooootsomicNin coiCTPrticacococoincNicNCNicoco-^cocoirtiOTtiTticocDt^

o BO £

c»

•a. g P (O

•2P2 w>

c<icNi>c<jcoiooocoiHiMi>cDa>iomco

> Ä -a

3 *-. g c c 3 Ä fi T3 -ö

•d+li B»

43 B c ** ö

NHTtiMiniONrlNHWÄCCffitCCOinMHTliitOOHrt

B

S°°

als TH

-* i: C O C

N r l r l

iH T}< CO • * T-l

co m 00

<N

5i s :0 3 C ^ CO *B

CO

^f

! ^

CO "^ CO

IHTHCOI>CO

|COI>CNTJ<I-ICNIHCOTHT}<

« £3

« « CD

^

« c

Ils

'o 3

CD Ci CD 00

T3 B "Ö o

"5 -S

d

"O

*-> CD C3 A

05 C CD

ai

"i

C3 + J . 5 CO

• • • *i 2

• 21 "5 QD 'a

. 0 1 | 1 I 2 3 O ) M M ) ! - H

52 3 Sb b «' -Q C 5-5

rt C c .2 :0 C CS g ?°:0 2~ c e3 -S '42 'c c3 -Q x> m a a + J 5- 1 11 M S « °o -,2 j§ •'« :c3 t- :«S w :as :c3 .^j G :<s < " Ou i :0 :Ö 1 "2 ^ "C T .« 2 J13 i :g ° r»> ^d .cs • * •-5 > •

Bl

a CD