Bo tryggt - betala rätt särskilda boendeformer för äldre samt avgifter för äldre- och handikappomsorg : betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

-

Bo

tryggt

rätt

Betala

Särskilda boendeformer för äldre

samt

för äldre- och

Avgifter handikappomsorg

Betänkande av Boende- och avgiftsutredningen SOU 1 999:33

Rova c

ÖCc

Krim

l

Statens offentligautredningar WW 1999:33 W Socialdepartementet

Bo rätt

tryggt-Betala

Särskilda boendeformer för äldre samt

för äldre- och

avgifter handikappomsorg

Betänkande och av låqende- avgiftsutredningen Stockholm 1 999

SOU ingår i 1999 års nummerserie kan köpas från Fakta Info Direkt.

och Ds som För remissutsändningar SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie svarar

av Fakta Info Direkt på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fakta Info Direkt, Kundservice

Box 6430, 113 82 Stockholm

Tel: 08-587 671 00, Fax: 08-587 671 71

E-post order@faktainfo.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 1993.

En liten broschyr underlättar arbetet for den som skall svara på remiss. - som Broschyren kan beställas hos:

Information Rosenbad

Regeringskansliet

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 42 95

Telefon: 08-405 47 29

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-7610-947-X Stockholm 1999 ISSN 037s-250x

Till Statsrådet och chefen för

Socialdepartementet

Regeringen bemyndigade den 2 oktober 1997 chefen för Socialdepartementet att tillsätta en särskild utredare med uppgift att analysera olika aspekter av socialtjänstlagens begrepp särskild boendeforrn och föreslå förändringar som leder till bättre samordning mellan författningar inom olika samhällsorgan med anknytning till det särskilda boendet. Även vissa avgiftsfrågor inom vård- och omsorgsområdet skulle behandlas.

Utredningen antog namnet Boende- och avgiftsutredningen S 1997:18. Som särskild utredare tillkallades den l december 1997 riksdagsledamoten Mariann Ytterberg.

Som sakkunniga för att biträda utredaren förordnades från den 2 mars 1998 programchefen Gert Alaby Svenska Kommunförbundet, departementssekreteraren Kenneth Ennefors Socialdepartementet, socialombudsmannen Bernt Hedin PRO, ordföranden Lars Lööw, HSO, direktören Ulla Höjgård Socialstyrelsen, departementssekreteraren Helene Rånlund Finansdepartementet, styrelseledamoten Margareta Saul SPRF samt utredaren Ulf Winblad Landstingsförbundet.

Utredningens sekreterare har från och med 7 januari 1998 varit utredaren Sven Erik Wånell och under kortare perioder har stadsadvokaten Eva Ahlholm biträtt utredningen.

Utredaren får härmed överlämna betänkandet Bo tryggt Betala rätt, Särskilda boendeformer samt avgifter för äldre-

och handikappomsorg. I kapitel två redogör jag för mina förslag vad gäller särskilda boendeformer för vård och omsorg, korttidsboende och tillgängliga bostäder i det ordinära beståndet. I kapitel tre behandlas hur särskilt boende behandlas i annan lagstiftning. I kapitel fyra redovisas kartläggningen av avgifter för äldre- och handikappomsorg. Förslagen beträffande förbehållsbelopp, högsta avgift, hur inkomsterna skall beräknas vid avgiftssättningen m.m. utvecklas sedan i kapitel 5-9. I de två avslutande kapitlen lO och 11 redovisas kostnader för förslagen resp förslag till finansiering.

Särskilda yttranden har lämnats sakkunniga från finansdeparte-

av mentet, Handikappförbundens samarbetsorgan, Svenska Kommunförbundet och Sveriges Pensionärers Riksförbund.

Stockholm i mars 1999

Mariann Ytterberg

/Sven Erik Wånell

Förkortningar och ordförklaringar

BTP Bostadstillägg för pensionärer, en inkomstprövad fönnån

som ingår i pensionssystemet BTPL Lagen 1994:308 om bostadstillägg till pensionärer HSL Hälso- och sjukvårdslagen 1982:763 HINK Urvalsundersökning SCBs Hinkundersölcning, åren

1994-97 med cirka 8 000 ålderspensionärer. Syftet är att

kartlägga hushållens inkomster och vissa utgifter samt be-

skriva inkomstfördelningen för olika typer av hushåll KBH Kommunalt bostadstillägg för handikappade LSS Lagen 1993:387 om stöd och service till Visa funk-

tionshindrade RFV Riksförsäkringsverket RSV Riksskatteverket SCB Statistiska Centralbyrån SoL Socialtjänstlagen 1980:620 SBTP Särskilt bostadstillägg för pensionärer som utgår utan an-

sökan till pensionärer som annars kommer under av riks-

dagen beslutad skälig levnadsnivå ULF SCBs årliga levnadsnivåundersökning undersökning om

levnadsförhållanden, personer äldre än 84 år ingår

Avgift: Med avgift avses den avgift den enskilde betalar Avgiftsnivå:Med avgiftsnivå avses den avgift som följer av kommu-

nens taxa Avgiftsñnansieringsgrad: Den andel av kommunernas totala kostnader

för äldre- och handikappomsorg som täcks av avgifter Avgiftstak: Den högsta avgift en kommun debiterar enligt sin taxa

eller nationella regler Avgiftsutrymme: Vad äldreomsorgstagaren har kvar när från netto-

inkomster efter skatt räknats bort nettobostadskostnad efter BTP, KBH och kommunens förbehållsbelopp

Avlösning: Avlösning av närståendevârdare via hjälp i hemmet, kort-

tidsboende, dagverksamhet eller liknande

Förkortningar och ordförklaringar 12

Basbelopp: Med basbelopp avses i denna utredning prisbasbeloppet, 1999 års nivå 36 400 la med särskild service: Avser särskilda boendeforrner för Bostäder funktionshindrade I betänkandet dagverksamhet där personen är

Dagverksamhet: avses

inskriven efter biståndsbeslut enligt SoL inkomst: Sammanräknad förvärvsinkomst, inkomst av

Disponibel särskilt pensionstillägg, bostadsbidrag, handikappkapital,

ersättning, skattefri frivillig pension, skattefri del av livsocialbidrag Från detta dras slutlig skatt, återränta, m.m. betalada studielån samt underhållsbidrag Förbehållsbelopp: De medel den enskilde skall ha kvar för personliga behov, bostadskostnad och andra normala levnadsomkostnader när avgiften är betald Jämlcning: Prövning avgiften skall sättas ned med anledning av av om den individuella situationen Kvartil: 1:a kvartil 25 procent har lägre värde än det angivna, 3:e kvartil 75 procent har lägre värde än det angivna Används här för den sammantagna effekten vid en

Marginaleffekt:

inkomstökning ökad skatt, att BTP reduceras samt genom inkomstrelaterad äldreomsorgsavgift tar viss del av att ökningen i anspråk Ordinärt boende: Alla boendeforrner inte förutsätter biståndssom beslut Personlig Hjälp med t.ex. hygien, klä sig, äta omsorg: Sammanboende: Med sammanboende som har husavses personer hållsgemenskap med varandra, oavsett om de är gifta, har ingått partnerskap eller valt att leva tillsammans "under

äktenskapsliknande förhållanden"

Serviceinsatser: Hjälp med t.ex. städning, tvätt, dagligvaruinköp serviceboende: Avser äldreboende där den enskilde sköter sitt eget kosthåll och vid behov har hemtjänst och hemsjukvård Seniorboende: Avser bostäder för äldre upplåts med hyres- eller som bostadsrätt på öppna marknaden, utan biståndsbeslut Särskilda boendefonner: Avser i gällande lagstiftning särskilda boendeformer för äldre samt inbegriper i viss lagstiftning även bostäder med särskild service for funktionshindrade. Föreslås i detta betänkande att enbart vara samlingsreserveras begrepp för äldreboende, korttidsboende och bostäder med särskild service. Bostad i särskild boendeform erhålls via biståndsbeslut enligt SoL eller som insats enligt LSS Särskilt boende med helinackordering: Avser i detta betänkande äldreboende där den enskilde har vård och omsorg dygnet

Förkortningar och ordförklaringar 13

runt och får all kost genom vårdgivarens försorg och betalar avgift för kosten Äldreboende Äldreboende för vård, och service föreslås i

omsorg detta betänkande benämning på särskilda boendefor-

som mer för äldre

Sammanfattning

Utredningsuppdraget

Utredningen har enligt direktiven se bil. 1 två huvudarbetsuppgifteratt analysera begreppet särskilda boendefonner och dess tillämpning i olika lagstiftningar och att kartlägga avgifterna inom äldre- och handikappomsorgen. Utredaren skall föreslå förändringar bl.a. i syfte att

enhetliga regler i olika författningar vad gäller särskilda boendemer

former. I uppdraget ingår att lägga förslag beträffande avgifter för äldre- och handikappomsorgen i den mån kartläggningen visar på att

det finns behov detta, samt att därvid bedöma förslagen utifrån

av kommunalekonomiska konsekvenser.

Särskilda boendeformer i socialtj änstlagen 1980:620,

SoL

Kommunen skall i sin äldreomsorg erbjuda god omsorg efter den enskildes önskemål och behov. När omsorg och vård inte längre kan tillgodoses i den enskildes hem skall kommunen kunna erbjuda ett boende anpassat för den enskilde individens behov. Inom det särskilda boendet skall den enskilde kunna erbjudas trygghet, omsorg och service samt hälso- och sjukvård av personal med rätt kompetens. En äldre person skall inte behöva flytta mellan olika boenden för att få tillgång till mer kvalificerad vård, t.ex. behöva flytta från ett "servicehus" till ett "sjukhem" för att få tillgång till hälso- och sjukvård dygnet nmt.

Begreppet särskilda boendeformer används både som samlingsbe-

och benämning på boende för äldre jämlikt 20 § SoL. Jag grepp som föreslår att särskilda boendeforrner enbart används som gemensamt begrepp för äldreboende, bostäder med särskild service för funktionshindrade samt korttidsboende. Det särskilda boendet för äldre jämlikt 20 § SoL föreslås benämnas äldreboende.

Begreppet äldreboende bör genom precisering i socialtjänstlagen

tydligt avgränsat i förhållande till ordinärt boende. Jag föregöras mer slår därför bl.a. att det markeras att äldreboende avser bostäder för per-

16 Sammanfattning

med stort omsorgsbehov samtidigt som behoven kan se mycket soner olika ut och därför kräver flexibla lösningar.

Korttidsboende

Med korttidsboende vård och boende vid tillfälliga behov, som

avses

vid svikt, behov avlösning anhörig, växelvård, behov av mer t.ex. av av

efter sjukhusvistelse och vård i livets slutskede. Kortvård och omsorg tidsboenden ingår i dag i begreppet särskilt boende, bör enligt min

men mening regleras särskild insats inom särskilda boendeformer.

som en Kommunernas skyldighet att erbjuda korttidsboende tydliggörs genom ett tillägg i 20 § SoL. Kommunerna har hälso- och sjukvårdsansvaret

upp till läkamivå.

Bostäder med god tillgänglighet

Kommunerna har ett generellt ansvar för att det finns bostäder som ge-

bl.a. tillgänglighet, fysisk anpassning och närhet till service uppnom fyller äldre människors särskilda behov. Uttryck för sådana krav finns i plan och- bygglagen PBL samt i socialtjänstlagen. I socialtjänstlagen föreslås tydliggörande att det i kommunens ansvar ingår att

ett av hjälpa äldre att erhålla bostäder med god tillgänglighet såväl i själva bostaden, fastigheten helhet som i den yttre miljön.

som

Särskilda boendeformer

Hyreslagen

Av rättspraxis framgår att hyreslagen är tillämplig vid i stort sett all upplåtelse lägenhet och i särskilt boende. Hyreslagen har

av rum däremot inte ansetts tillämplig vid upplåtelse av del av rum i särskilt boende där den boende har begränsad dispositionsrätt.

Enligt min mening tas den enskildes rättssäkerhet bättre tillvara ge-

att hyreslagstiftningen tillämpas för hyressättning än att avgift för nom boendekostnaden prövas inom för socialtjänstlagen. Hyreslagen

ramen

den enskilde trygghet i sitt boende vilket är önskvärt även i särskilt ger boende. För hyreslagen finns väl utvecklad rättspraxis. En ändring

en

hyreslagens utformning i syfte att göra den tillämplig även för tvåav och flerbäddsrum skulle dock enligt min mening innebära övervägande nackdelar. Jag föreslår därför inte några sådana ändringar Det finns dock skäl att göra vissa ändringar i hyreslagen för att tydliggöra det i

Sammanfattning 17

sig självklara inte har bytesrätt i särskilt boende. Vidare kan det att man lämpligt att klarlägga att möjlighet att begära upprustningsförevara läggande inte är adekvat i särskilt boende. För boende i två- och flerbäddsrum föreslås ett skydd mot oskälig boendeavgift att i 35 § SoL införa ett högsta belopp får degenom som biteras. Detta föreslås till 50 procent basbeloppet, för 1999 innebär av det l 520 kr månad och person. per

Lagen bostadstillägg till pensionärer om

Bostadstillägg till pensionärer BTP kan utgå för hyra eller boendeavgift i särskilda boendeforrner förutom för flerbäddsrum. En förutsättning för att BTP skall utgå är att boendeavgiften inte är inkomstrelaterad. Jag föreslår ingen förändring i lagen om BTP.

Övrig lagstiftning

Tidigare skillnader mellan serviceboende och sjukhem har lett till att dessa särskilda boendefonner behandlats olika i lagstiftning. Då annan det idag inte längre finns så stora skillnader mellan olika former av särskilda boendeforrner är uppdelningen i annan lagstiftning inte längre adekvat. Den åtskillnad för närvarande görs i Boverkets byggregler vad som gäller brandskydd i olika former särskilda boendefonner bör ändras av brandskyddsregler gäller för alla särskilda boendefonner så att samma för äldre. Att servicehus behandlas på annat sätt än övriga särskilda boendeforrner i fastighetstaxeringslagen bör likaså över. Ett förslag ses

detta har överlämnats till fastighetstaxeringsutredningen. Lagen om

om TV-licens bör tydliggöras så att det klart framgår att den enskilde som bor i särskilda boendeforrner har skyldigheter att ha TV-licens samma har TV hushåll i ordinärt boende. om man egen som

för äldre- och handikappomsorg, en Avgifter

beskrivning

Stora skillnader mellan individer

Den genomsnittliga avgiften för vård och i ordinärt och särskilt omsorg boende är cirka 450 kr per månad. Skillnaderna i avgift för samma insats kan dock stora. I drygt fyra femtedelar av landets kommuner vara påverkar inkomsten avgiften. I kommuner med höga avgiftstak kan det

18 Sammanfattning

bli stor skillnad i avgift för hjälp mellan med olika

samma personer inkomster. Det finns exempel på att det kan skilja över 20 000 kr per månad i avgift för vården och omsorgen för personer som får likartade insatser äldreboende. För hemtjänst är skillnaderna inte så

på samma

En studie Socialstyrelsen genomförde 1996 visade dock på extrema. skillnader inom kommun på till drygt 3 500 kr per månad

samma upp för hjälp cirka 35 timmar månad för med enbart folkpen-

per personer sion och pensionstillskott respektive en månadsinkomst om 16 000 kr. Vid högre inkomster kan skillnaderna bli ännu högre, beroende på var kommunen satt sitt "tak" för avgifterna.

Stora skillnader mellan kommunerna

Inga kommuner har helt lika taxesystem. Såväl regler avgiftsnivåer

som skiljer. Kommunerna har olika sätt att ta hänsyn till inkomst, kapital, insatsens omfattning, reduktion när hjälpen inte nyttjas etc. Skillnaderna i avgift för insats kan betydande mellan olika korn-

samma vara

Skillnaderna mellan olika kommuners högsta avgift, "tak", är muner. mycket kraftiga. I diagrammet redovisas högsta avgift kr/månad som kan debiteras för och service i ordinärt boende respektive

omsorg särskilt boende, förutsatt att någon äldreomsorgstagare har tillräckligt hög inkomst.

UUtifrån

I 835m

lägsta 1:akvarti 3:ekvarti högsta

Lägsta lägsta avgiftstak någon kommun tillämpar, 1:a kvartil 25 procent

kommunerna har lägre tak, 3:e kvartil 75 procent av kommunerna har av lägre tak, högsta högsta avgiftstak någon kommun tillämpar

Sjunkande törbehållsbelopp

Den enskildes skydd mot höga avgifter är främst stadgandet i 35 § SoL innebär att den enskilde skall förbehållas tillräckliga medel för som sina behov, boendekostnad och andra normala lcvnadskost-

personliga

nader. I diagrammet redovisas förbehållsbeloppet kr/månad i ordinärt boende år 1995 och 1997. Nivåema har sjunkit 1997 jämfört med 1995, kritik från Socialstyrelsen att flertalet av kommunernas förbetrots hållsbelopp 1995 för låga. var

3700 3600 3500 3400 .ár1995 når1997 3300

1:akvarti median 3:ekvartil

1:a kvartil 25 procent av kommunerna har lägre förbehållsbelopp, median mittersta värdet, 3:e kvartil 75 procent kommunerna har lägre förbehållsav belopp.

Medianvärdet i landets kommuner i november 1997 för ensamståvar ende i ordinärt boende 3 451 kr och i äldreboende med helinackordering l 379 kr månad. per

Anhöriga belastas när avgifterna höjs

Avgifterna påverkar den enskildes handlande främst i de fall det finns ett reellt alternativ. Detta kan vara fallet om behovet enbart avser hjälp med städning och liknande Servicetjänster som om man har råd - även kan köpas på den öppna marknaden. Mer bekymmersamt är det enligt min mening att flera studier tyder på att såväl äldre personer som funktionshindrade avstår från hjälp skulle innebära en yngre som avlösning för anhöriga. Avgifterna får då styreffekt som motverkar en riksdagens ambition att öka stödet till anhöriga vårdar närstående. som

20 Sammanfattning

Kvinnor påverkas mest av avgifterna

Kvinnorna dominerar i äldreomsorgen, såväl bland äldreomsorgstagar-

bland anhörigvårdama. Avgifterna är därför inte könsneutrala. na som Kvinnorna har lägre inkomster än männen och påverkas därmed mer av

nivån på förbehållsbeloppet ligger. Kvinnorna avstår också i större var utsträckning på grund avgiftemas storlek från hjälp de anser sig

av behöva.

Avgifterna liten finansieringskälla

en

Avgifterna för vård och omsorg täcker, trots taxehöjningar under 1990talet, endast liten del kostnaderna för att utföra omsorgen. Säkra

en av uppgifter saknas på nationell nivå, studier gjorts Svenska

men som av Kommunförbundet i åtta kommuner i landet, en motsvarande studie i Stockholms stad samt bedömning av Räkenskapssammandraget för

en landets kommuner tyder på att avgiftsfinansieringsgraden vanligen är cirka 2-4 procent med ett snitt som sannolikt är lägre än tre procent. En kommun i Svenska Kommunförbundets undersökning hade dock

avgiftsfinansieringsgrad vård och omsorg om åtta procent. Trots en av väsentligt högre inkomster för pensionärerna år 2010 än idag beräknas avgiftsfinansieringsgraden med dagens avgiftsregler inte öka mer än från cirka 2,5 procent till cirka 3,5 procent.

nu För närvarande har 17 procent av ålderspensionärerna någon form äldreomsorg. En majoritet har låga inkomster. Eftersom pensionärer

av med låga inkomster måste skyddas mot för höga avgifter måste avgifterna höjas för de cirka 20 procent av äldreomsorgstagama som har inkomster kan medge högre avgifter. Detta innebär en kraftfull

som inkomstomfördelning för minoritet pensionärerna. Marginalef-

en av fektema skulle bli betydande, för en majoritet kring lOO procent om intäkterna skall öka mer än marginellt.

Pensionärer med inkomster måste

låga skyddas

Riktvärde för förbehållsbelopp

Den enligt min bedömning mest angelägna åtgärden är att skydda de pensionärer har små inkomster, så att de har tillräckliga medel

som kvar för sina personliga behov när avgiften är betald. Det finns en stor spännvidd i bedömningen av vad som anses vara tillräckliga medel mellan landets kommuner. Socialstyrelsen har i sina uppföljningar av hur den lagstiftningen tillämpas påtalat att riksnormen, liksom den

nya

Sammanfattning 21

tidigare socialbidragsnomien, inte är rätt utgångspunkter vid fastställande förbehållsbelopp, eftersom dessa normer är beräknade efter av kortvariga inkomstbortfall. Jag delar denna bedömning. För äldremer kan utgå under decennier är det en bättre utgångspunkt att omsorg som tillämpa den riksdagen fastlagda skäliga levnadsnivå som tillämpas av så kallat särskilt bostadstillägg SBTP utbetalas enligt lagen om när bostadstillägg för pensionärer BTPL. Det finns god överensstämmelse mellan denna nivå 122 proen basbeloppet för ensamstående år 1999 är detta 3 700 kr cent av en och Konsumentverkets beräkning hushållsbudget för ett pensioav en närshushåll jämte kostnader för vissa övriga utgifter är särskilt som omnämnda i förarbetena till gällande lag. Att precisera ett riktvärde för förbehållsbeloppet innebär således inte att några nya poster eller utgiftillförs. Förslaget kan därmed inte anses innebära någon ökad ambiter tion vad skall med tillräckliga medel. som avses I enlighet med vad i förarbetena till 35 § SoL bör förbesom anges hållsbeloppet för funktionshindrade sättas högre, förslagsvis till yngre basbeloppet för ensamstående 4 370 kr år 1999. Man 144 procent av kan också jämföra med intentionerna i LSS att funktionshindrade skall

tillförsäkras goda levnadsvillkor I äldreboende måste nivån om den boende betalar en avgift anpassas för kosten. Vid jämförelse med nivån för ordinärt boende kan även en 57,5 procent basbeloppet, l 740 kri 1999 års nivå för ensamboende, av vara rimligt. Avgiften förutsätts täcka kostnader för personlig omsorg, serviceinsåsom städ, tvätt, Snöröjning, dagligvaruinköp, matdistribution satser och ärenden, korttidsboende, biståndsbeslutad dagverksamhet, trygghetslarm såväl teknik, larmbevakning utryckning, ledsagarsersom vice, avlösning anhörig/närstående. I särskilda boendefonner med av helinackordering förutsätts exempelvis tvättmedel, tillgång till lakan och möbler ingå i avgiften. Kommunal hälso- och sjukvård bör erbjudas avgiftsfritt den enskilde även har annan äldreomsorg. om Om någon dessa poster ligger utanför avgiften och därmed måste av täckas den enskildes förbehållsbelopp skall nivån för förbehållsav beloppet uppåt så att det rymmer kostnaden för den aktuella anpassas utgiften. Om kommun avgiftsfritt tillhandahåller vissa tjänster som en den enskilde normalt sett har att bekosta med sitt förbehållsbelopp, t.ex. hushållsel eller läkarvård i särskilt boende, kan förbehållsbeloppet sättas lägre än riktvärdet. Kommunen skall också pröva det på grund av individuella omom ständigheter finns särskilda skäl för jämkning. Kommunerna skall ta hänsyn till den enskilde har merkostnader för mat därför att om han/hon erhåller färdiglagad mat eller äter vissa mål på exempelvis

dagverksamhet. Den enskildes förbehållsbelopp skall då ökas så att han/hon klarar merkostnaden för maten utan att det inkräktar på det förbehållsbelopp framgår av det nationella riktvärdet. Kommunen

som skall vidare ta hänsyn till merkostnader på grund av fimktionshinder. Hänsyn skall också tas till den enskildes möjlighet att klara tillfälliga utgifter såsom omfattande tandvård eller kostnader för dubbel bosättning vid flytt till särskilt boende. För dessa och liknande kostnader skall alltid göras individuell prövning liksom för andra kostnader

en

för viss individ särskild vikt. som är av

Kvarboende make/makas rätt tillgodoses enligt min bedömning ge-

den ändring 35 § SoL trädde i kraft den l januari 1999. nom av som Det bör klarläggas att avtal om periodiskt underhållsbidrag mellan makar inte skall påverka avgift.

Riktvärdets syfte är att skydda äldreomsorgstagare med låga pensioner. Kommunerna måste själva i sina taxesystem bevaka att den enskilde får behålla viss rimlig del nettoinkomst överstiger folk-

av som

pension och pensionstillskott.

Rättssäkerheten måste förbättras

Kommunernas taxor liksom beslut i ett enskilt fall kan endast laglighetsprövas. En avgiftssättning kan tolkas som ren verkställighet vilket kan inskränka den enskildes möjlighet att få sin avgift prövad. Det har i olika sammanhang framförts att det vore bättre om den enskilde kunde klaga förvaltningsbesvär. En invändning mot detta har varit att

genom avgiftemas och förbehållsbeloppets storlek därigenom skulle komma att beslutas domstol i stället för av kommunernas ñillmäktigeför-

av

samlingar.

Jag föreslår att den enskildes rättssäkerhet stärks genom att det i 37 § SoL skrivs in en rätt att begära omprövning av avgiftsbeslut. Därmed kan alltid den enskilde erhålla ett beslut som kanlaglighetsprövas. Vidare föreslår jag att den enskilde skall kunna begära jämkning. Jämkning särskilda skäl med hänsyn till individens merkostnader.

avser Den enskilde skall förvaltningsbesvär kunna klaga på jämk-

genom ningsbeslutet, inte avser avgiftstaxan utan endast de individuella

som merkostnader-na, till domstol. Denna modell kan jämföras med socialbidragsnormen och den därtill knutna rätten till förvaltningsbesvär.

Sammanfattning 23

Tak för högsta avgiftsnivå

De skillnaderna i avgift för vård och såväl mellan komstora omsorg för insats inom kommun riskerar att minska legimuner som samma en timiteten i avgiftssystemet och tilltron till gemensamt finansierad en äldreomsorg. Avgifterna såväl i ett femtonårsperspektiv en ger nu som mycket begränsad täckning kommunernas kostnader för vård och av Finansieringen äldreomsorgen kan därför inte motivera omsorg. av höga avgifter för mindre av äldreomsorgstagama. Tvärtom är en grupp det enligt min mening tveksamt att rikta inkomstomfördelning enen dast mot liten de äldre. Riksdagen har i sitt beslut om en en grupp av nationell handlingsplan för äldreomsorgen klart lagt fast att äldreomsolidariskt finansierad. sorgen skall vara Höga avgifter kan vidare leda till att äldre avstår från hjälp på grund för att inte ha råd, oavsett de själva skulle få betala så av oro om mycket. De höga avgifterna kan också ge incitament till olika former av "avgiftsplanering" såsom placering kapital så att det ger årlig avav kastning, vilket ytterligare kan undergräva legitimiteten i systemet. Jag föreslår därför högsta avgiftsnivå får debiteras. Nivån en som kan lämpligen uttryckas viss andel av basbeloppet. För att undvika som alltför skillnader för insats och minska problemen med de stora samma marginaleffekter inkomstrelaterade taxor medför bör detta tak inte som sättas alltför högt. En lämplig avvägning mellan att å ena sidan ge komfrihet att utforma sina taxesystem och att å andra sidan munerna egna begränsa olikheter mellan kommunerna är att fastställa ett tak för den avgift får debiteras för vård, service, trygghetslann, dagsom omsorg, verksamhet, korttidsboende och liknande insatser till 40 procent av basbeloppet, i 1999 års nivå l 210 la per månad. Vidare föreslås att kommunerna inte får debitera högre avgift än den genomsnittliga kostnaden för att tillhandahålla insatsen. Beträffande avgift för kost blir detta den enda begränsningen för avgiftemas bestämmande.

Kommunerna skall ha frihet att välja om avgiften skall vara inkomst- och insatsrelaterad

Kommunerna skall ha rätt att ha inkomstrelaterade avgifter. Detta är nödvändigt för att kunna garantera att den enskilde har sitt förbehållsbelopp kvar. Kommunerna skall vidare ha rätt att välja om insatsens art och omfattning skall påverka avgiftens storlek eller Insatsens omfattning skall bestämmas via biståndsbeslutet. Kommunens taxesystem är ett trubbigt styrinstmment som bör användas med försiktighet.

24 Sammanfattning

Enhetliga regler för inkomstberäkningen

Ungefär hälften landets kommuner använder taxerade, dvs. histo-

av riska, inkomster vid beräkningen av vilken avgift som skall debiteras, resterande utgår från aktuella inkomster. Vissa kommuner bortser helt från kapital och kapitalinkomster, andra räknar med faktisk avkastning räntor m.m., andra åter räknar en fiktiv avkastning på kapitalet. Många kommuner underlåter att regelmässigt hämta in uppgift om bostadskostnaden. Sammantaget innebär detta uppenbara risker att kom-

inte känner till den enskildes möjlighet att betala avgift. En stumunen die Socialstyrelsen genomfört visar att åtskilliga äldreomsorgs-

som tagare debiteras avgift trots att de har kvar mindre än törbehållsbe-

loppet.

Detta talar för att regeringen bemyndigas utfärda föreskrifter om hur inkomsten skall beräknas. Utgångspunkten är att kommunen när avgift fastställs skall ha tillräcklig kunskap om den enskildes avgiftsutrymme. Kommunerna skall beakta aktuella inkomster av tjänst som är skattepliktiga enligt kommunalskattelagens regler. Kommunerna behöver dock inte ta hänsyn till inkomst av ringa betydelse.

Kommunerna skall beakta de inkomster av kapital som är skattepliktiga enligt lagen statlig inkomstskatt och kan då använda upp-

om gifter om deklarerade inkomster avseende året före det aktuella. Förmögenhet får inte på annat sätt än via avkastning på kapital påverka avgiftsutrymmet.

Kommunerna skall utgå från den enskildes ekonomiska situation efter inkomstskatter. Kommunerna behöver inte ta hänsyn till förmögenhetsskatt. Fastighetsskatt inräknas i boendekostnaden.

Bostadskostnad beräknas enligt de regler som gäller för BTP. Kommunerna skall ta hänsyn till faktisk bostadskostnad och BTP.

Vid avgiftssättningen divideras makar/sammanboendes sammanlagda inkomst med två om omsorgstagaren har den högsta inkomsten. Om omsorgstagaren har den lägsta inkomsten skall bara denna inkomst ligga till grund för avgiften. Minderåriga barns inkomster skall inte påverka föräldrarnas avgifter.

Viss översyn socialförsälqringsregisterförordningen krävs för att

av kommunerna skall få tillgång till samtliga inkomster för pensionärer med BTP via de uppgifter RFV årligen samlar in. För övriga äldreomsorgstagare förutsätts RFV och övriga pensionsutbetalare liksom RSV

behjälpliga att via datamedia tillhandahålla uppgifter för att unvara derlätta for den enskildes uppgiftslämnande.

Sammanfattning 25

Kostnader och finansiering

Kommunernas intäktsbortfall kan om dagens taxesystem skall anpas-

-

till de riktvärden för förbehållsbelopp samt avgiftstak utredningen sas föreslår beräknas till mellan 500 och 600 mkr.

-

Riktvärde för förbehållsbelopp har enligt min mening karaktären av

förtydligande redan gällande lagstiftning. Det tillför inga nya ett av kostnadsposter kommunerna ska beakta jämfört med vad som an-

som

i förarbetena till 35 § SoL. De ingående posterna är beräknade på ges gängse sätt, i huvudsak med ledning av Konsumentverkets hushållsbudget. Det finns därför inte tillräckligt vägande skäl att kompensera kommunerna för det intäktsbortfall många kommuner kommer att få

anpassning till det nationella riktvärdet för förbehållsbelopp och vid en riktlinjerna för beräkning av inkomster och bostadskostnad.

Däremot är förslaget ett avgiftstak något helt nytt. Intäktsbort-

om fallet med dagens taxeregler och inkomster kan vid ett avgiftstak om 40 procent basbeloppet beräknas till cirka 140 mkr. Kommunerna kan

av inte kompensera sig för detta intäktsbortfall inom ramen för avgifterna, varför de bör kompenseras via ökat statsbidrag.

Min bedömning är att höga avgifter kan minska tilltron till och viljan att skattefinansiera äldreomsorgen. Jag har därför föreslaget ett avgiftstak på sikt ger begränsningar i kommunernas möjligheter att

som låta avgifterna än ett marginellt tillskott till kostnadstäclcningen.

ge mer Om äldreomsorgen ökar i takt med befolkningsutvecklingen kommer kommunerna under förra delen nästa sekel att ställas inför stora pro-

av blem hur vård, och service skall kunna finansieras. Denna fråga

omsorg bör utredas i särskild ordning.

Författningsförslag

Förslag till

Lag om ändring i socialtjänstlagen 1980:620

Härigenom föreskrivs att 20, 35, 37 och 73 socialtjänstlagen 1980:620 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Socialnämnden skall verka Socialnämnden skall verka för att äldre människor får goda för att äldre människor får goda bostäder och dem behö- och tillgängliga bostäder och ge

ge som

det stöd och hjälp i hemmet dem som behöver det stöd och ver och lättåtkomlig service. hjälp i hemmet och annan lättåt-

annan

komlig service.

Kommunen skall inrätta sär- Kommunen skall för äldre skilda boendeformer för service människor med behov av särskilt och omvårdnad för äldre männi- stöd tillhandahålla olika former skor med behov särskilt stöd. av äldreboende för vård, omsorg

av

och service samt korttidsboende.

För familjerådgivning, hem- För familjerådgivning, hemtjänst, verksamhet för barn och tjänst, verksamhet för barn och ungdom enligt 12 § som inte är ungdom enligt 12 § som inte är stöd- och hjälpinsatser av be- stöd- och hjälpinsatser av behandlingskaraktär, sådant boen- handlingskaraktär, för vård, omde som avses i 20 § andra styc- sorg, service och kost i sådant ket eller 21 § tredje stycket eller boende som avses i 20 § andra

liknande social tjänst får stycket eller 21 § tredje stycket annan kommunen ta ut skäliga avgifter eller annan liknande social tjänst

1Senaste lydelse 1997:313 2Senaste lydelse 1998:855

enligt grunder kommunen får kommunen ta ut skäliga avsom bestämmer. Avgifterna får dock gifter enligt grunder som kominte överstiga kommunens själv- munen bestämmer. Avgifterna kostnader. får dock inte överstiga kommu-

nens genomsnittliga kostnad för

insatsen. Avgifter för hemtjänst får Avgifter för hemtjänst samt tillsammans med avgifter vård, och service i inte, omsorg i 26 § tredje stycket särskilda boendeformer får, tillsom avses hälso- och sjukvårdslagen sammans med avgifter som av- 1982:763, uppgå till så stort i 26 § tredje stycket hälsoses belopp att den enskilde inte för- och sjukvårdslagen 1982:763, behålls tillräckliga medel for uppgå till högst 40 procent av sina personliga behov, boende- prisbasbeloppet per år. Avgift kostnad och andra normala lev- för boendet får uppgå till högst nadskostnader. 50 procent av prisbasbeloppet år. Utgör särskild boendeper

form ett hyresförhållande skall

avgift för boendekostnad inte fastställas enligt denna paragraf Avgift enligt andra stycket får inte uppgå till så stort belopp att den enskilde inte förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov, boendekostnad och andra normala levnadskostnader. Regeringen får meddela före-

skrifter om förbehållsbeloppets

storlek och vilka inkomster som kan påverka avgiftens storlek. När avgifterna fastställs skall När avgifterna fastställs skall kommunen försäkra sig att kommunen försäkra sig om att om omsorgstagarens make eller omsorgstagarens make eller sambo inte drabbas sambo inte drabbas av en oskäav en oskäligt försämrad ekonomisk ligt försämrad ekonomisk situasituation. tion. Avgiften kan fastställas utan hänsyn till avtal om underhållsskjøldighet mellan makar.

Socialnämnden får helt eller Socialnämnden får helt eller delvis efterge den ersättnings- delvis efterge den ersättningsskyldighet i 33 och 33 skyldighet som avses i 33 och 33

som avses

samt 34 § första och andra a samt 34 § första och andra a styckena. styckena.

Beslut om avgift jml 35 §

andra stycket skall omprövas av

socialnämnden om det begärs av

enskild som beslutet angår.

en

Vid omprövning efter begäran

av den enskilde får beslutet inte

ändras till den enskildes nack-

del.

Socialnämnden skall sätta

ned beslutad avgift det

en om

föreligger särskilda skäl för

jämkning. Prövning av jämkning

skall alltid det begärs

ske om av

den som beslutet angår. Rege-

ringen får meddela närmare

föreskrifter om jämkning.

Socialnämndens beslut får Socialnämndens beslut får överklagas hos allmän förvalt- överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, nämnden har ningsdomstol, om nämnden har

om meddelat beslut i fråga för- meddelat beslut i fråga om för-

om sörjningsstöd enligt 6 b väg- sörjningsstöd enligt 6 b Väg-

eller nedsättning av fortsatt ran eller nedsättning av fortsatt ran försörjningsstöd enligt 6 d försörjningsstöd enligt 6 d annat bistånd enligt 6 f ansö- annat bistånd enligt 6 f ansökan enligt 6 h medgivande, kan enligt 6 h medgivande, återkallelse av medgivande eller återkallelse av medgivande eller

samtycke enligt 25 eller om samtycke enligt 25 förbud om förbud eller begränsning enligt eller begränsning enligt 27 § 27 eller jämkning enligt 37 § tredje

stycket.

Beslut i fråga om bistånd till Beslut i fråga om bistånd till annan får inte överklagas enligt annan får inte överklagas enligt

3Senaste lydelse 1997:313 " Senaste lydelse 1998:384

första stycket. första stycket.

Beslut i frågor i Beslut i frågor som avses i

som avses första stycket gäller omedelbart. första stycket gäller omedelbart.

länsrätt eller kammarrätt får En länsrätt eller kammarrätt får En

förordna dess beslut dock förordna att dess beslut dock att skall verkställas först sedan det skall verkställas först sedan det har vunnit laga lcraft. har vunnit laga kraft.

Förslag till

stöd och service till vissa

Lag om ändring av lagen om

funktionshindrade 993 87

l

Härigenom föreskrivs att 19 § lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade 1999:381 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19§

Av dem har folkpension Av dem som har folkpension

som i form hel förtidspension eller i form av hel förtidspension eller

av hel ålderspension eller som har hel ålderspension eller som har

inkomst motsvarande annan inkomst av motsvarande annan av storlek får skäliga avgifter för storlek får skäliga avgifter för bostad, fritidsverksamhet och bostad, fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter tas ut enligt kulturella aktiviteter tas ut enligt de grunder kommunen be- de grunder som kommunen be-

som stämmer. Avgifterna får dock stämmer. Avgifterna får dock inte överstiga kommunens själv- inte överstiga kommunens gekostnader. Kommunen skall nomsnittliga kostnad för insat-

se till att den enskilde får behålla sen. Kommunen skall se till att tillräckliga medel för sina per- den enskilde får behålla tillräcksonliga behov. liga medel för sina personliga

behov

Utgör det särskilda boendet

ett hyresförhållande skall avgift

inte tas ut för boendekostnad

enligt detta lagrum.

Förslag till ändring i hälso- och sjukvårdslagen 1982:763

Lag om

Härigenom föreskrivs att 26 § hälso- och sjukvårdslagen 1992:736 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 patienter får vårdavgifter tas ut enligt grunder landstinget Av som eller kommunen bestämmer, i den mån inte annat är särskilt föreskrivet. Patienter är bosatta inom landstinget respektive kommunen, som liksom patienter i 3 b skall därvid behandlas lika. som avses Landstinget får dock för sluten vård fastställa avgiftsnivåer i olika inkomstintervall och besluta vilka regler om nedsättning av avgiften om skall gälla. som Högsta avgiftsbelopp för sluten vård är 80 kronor för varje vårddag. Endast kommunen får ta ut vårdavgifter för sådan vård den har som betalningsansvar för enligt 2 § lagen 1990:1404 om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård. Detsamma gäller i fråga sådan psykiatrisk långtidssjukvård med huvudsaklig omvårdnadsom inriktning för vilken kommunen enligt 9 § lag har åtagit sig samma betalningsansvar. Avgifter för vård enligt 18 Avgifter för vård enligt 18 för förbrukningsartiklar enligt 18 för förbrukningsartiklar enligt 18 b § eller för sådan långtidssjuk- b § eller för sådan långtidssjukvård kommun har betal- vård kommun har betalsom en som en ningsansvar för enligt 2 eller 9 § ningsansvar för enligt 2 eller 9 § lagen 1990:1404 kommu- lagen 1990:1404 om kommuom betalningsansvar för viss betalningsansvar för viss nernas nernas hälso- och sjukvård får inte, till- hälso- och sjukvård får, tillsammed avgifter med avgifter som avses i sammans som av- mans i 35 § andra stycket social- 35 § andra stycket socialtjänsses tjänstlagen 1980:620, uppgå tlagen 1980:620, uppgå till till så stort belopp att den en- högst 40 procent av prisbasskilde inte förbehålls tillräckliga beloppet år. De får dock inte per medel för sina personliga behov, uppgå till så stort belopp att den boendekostnad och andra enskilde inte förbehålls tillräcknormala levnadskostnader. liga medel för sina personliga

5Senaste lydelse 1998:856

behov, boendekostnad och andra

normala levnadskosmader.

När avgifterna fastställs skall När avgifterna fastställs skall kommunen försäkra sig om att kommunen försäkra sig om att vårdtagarens make eller sambo vårdtagarens make eller sambo inte drabbas en oskäligt iör- inte drabbas av en oskäligt för-

av sämrad ekonomisk situation. sämrad ekonomisk situation.

2 19-0440SOU1999:33

till ändring i jordabalken Förslag Lag om

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 18 och 35 jordabalken skall ha a

följ ande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18a§°

bostadslägenhet, Om bostadslägenhet, som Om en som en fastighetsägaren till hyrs ut fastighetsägaren till en hyrs ut av en av för än fritidsän- hyresgäst för annat än fritidsänhyresgäst annat damål och inte utgör del damål och som inte utgör särsom av hyresvärdens bostad, inte skilda boendeformer motsvaegen har lägsta godtagbara standard rande sådana som avses i 20 och enligt sjätte och sjunde styckena, 21 §§ socialtjänstlagen eller del

får hyresnämnden på hyresgäs- hyresvärdens egen bostad,

av ansökan förelägga hy- inte har lägsta godtagbara stantens resvärden vidta åtgärd dard enligt sjätte och sjunde att som behövs för lägenheten skall styckena, får hyresnämnden på att uppnå sådan standard upprust- hyresgästens ansökan förelägga

ningsföreläggande. hyresvärden att vidta åtgärd som

behövs för att lägenheten skall uppnå sådan standard upprust-

ningsföreläggande.

I föreläggandet skall bestämmas inom vilken tid den åtgärd som avmed föreläggandet skall ha vidtagits. Vite får sättas uti förelägganses det. Tiden i föreläggandet får förlängas, det finns särskilda skäl för om det och ansökan förlängd tid görs före utgången av den tidsfrist som om

gäller.

Föreläggande får meddelas endast åtgärden med hänsyn till om kostnaden för denna kan beräknas skäligt ekonomiskt utbyte. Om ge den åtgärden innebär att ingrepp måste göras i andra lägenhe-

begärda

i huset, får ett föreläggande meddelas endast om hyresgästerna i ter dessa lägenheter samtycker till åtgärden. Bestämmelserna i 16 § fjärde sjätte styckena tillämpas också i -

fråga om upprustningsförelägganden.

Med fastighetsägare jämställs innehavare tomträtt och ägare av av byggnad tillhör än ägaren av marken. som annan

6 Senaste lydelse 1997:62

En bostadslägenhet skall anses ha lägsta godtagbara standard,

om den är försedd med anordning inom lägenheten för

kontinuerlig uppvärmning,

kontinuerlig tillgång till varmt och kallt vatten för

hushåll och hygien,

avlopp för spillvatten,

personlig hygien, omfattande toalett och tvättställ samt badkar eller dusch,

försörjning med elektrisk ström för normal hushållsiörbruloiing,

matlagning, omfattande spis, diskho, kylskåp, förvaringsutrymmen och avställningsytor.

Utöver vad i sjätte stycket krävs det för att lägsta godtag-

som anges bara standard skall uppnås

att det finns tillgång både till förrådsutrymmen inom fastigheten och till anordning för hushållstvätt inom fastigheten eller inom rimligt avstånd från den, och

att huset inte har sådana brister i fråga om hållfasthet, brandsäkerhet eller sanitära förhållanden som inte skäligen kan godtas. Lag 1997:62.

Hyresgästen får överlåta hyresrätten till sin bostadslägenhet för att genom byte få en annan bostad, om hyresnämnden lämnar tillstånd till överlåtelsen. Tillstånd skall lämnas, om hyresgästen har beaktansvärda skäl för bytet och detta kan äga rum utan påtaglig olägenhet för hyresvärden samt inte heller andra särskilda skäl talar mot bytet. Tillståndet kan förenas med villkor.

Första stycket gäller inte, om Första stycket gäller inte, om

lägenheten hyrs i andra lägenheten hyrs i andra hand, hand, i

lägenheten utgör en del av lägenheten utgör en del av upplåtarens bostad, upplåtarens bostad,

g

Lägenheten är belägen i ett lägenheten är belägen i ett enfamiljshus inte är avsett enfamiljshus som inte är avsett

som att hyras ut varaktigt eller i ett att hyras ut varaktigt eller i ett tvåfamiljshus, tvåfamiljshus,

lägenheten har upplåtits av lägenheten har upplåtits av någon innehade den med någon som innehade den med

som bostadsrätt och lägenheten allt- bostadsrätt och lägenheten alltjämt innehas med sådan rätt, jämt innehas med sådan rätt, eller eller

hyresavtalet avser ett hyresavtalet ett

avser

7Senaste lydelse 1993:400

möblerat eller lägenhet möblerat eller en lägenhet

rum en rum för fritidsändamål och hyresför- för fritidsändamål och hyresförhållandet inte har varat längre än hållandet inte har varat längre än nio månader i följd. nio månader i följd.

hyresavtalet avser sär-

skilda boendeformer.

Medverkar kommun till att hyresgästen får annan bostad ge-

en en

anvisa eller förmedla denna, får kommunen ansöka hos hyresnom att

tillstånd i första stycket. Detta gäller även komnämnde om som avses munalförbund har hand om bostadsförmedling som är gemensam

som för två eller flera kommuner.

F örfattningsförslag 37

Förslag till Lag om ändring i lagen om TV-avgift 1989:41

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen om TV-avgift 1989:41 skall ha följ ande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

För samtliga TV-mottagare För samtliga TV-mottagare som är avsedda att användas i som är avsedda att användas i innehavarens hushåll betalas innehavarens hushåll betalas en

en enda TV-avgift. enda TV-avgift.

En enda avgift betalas också En enda avgift betalas också för samtliga TV-mottagare som för samtliga TV-mottagare som

finns på samma butiks- finns på samma butikseller demonstrationsställe för eller demonstrationsställe för mottagare, eller mottagare, eller

finns inom samma sjukhus, finns inom samma sjukhus, vårdanstalt eller inrättning av särskilda boendeform, vårdanliknande slag, TV-motta- stalt eller inrättning liknande

om av garna är avsedda att användas av slag, om TV-mottagarna är avdem får vård. sedda att användas av dem som

som får vård. Boende i särskild boendeform betalar TV-avgift

för de mottagare som denne

själv innehar.

Förslag till ändring i socialtjänstförordningen Förordning om 1981:750

Härigenom föreskrivs i fråga socialtjänstförordningen 1981:750

om det i förordningen skall införas bestämmelser 46 och 47 av att nya

följande lydelse.

för hemtjänst och vård, eller service i särskilda

Avgift omsorg

boendeformer

46 § törbehållsbelopp eller avgift hemtjänst samt vård, När som avser och service i särskilda boendeformer bestäms enligt 35 § omsorg socialtjänstlagen det den enskildes inkomster efter skatt skall är som ligga till för beräkningen. Uppgifter inkomster och kostnader

grund om

skall aktuella. Kommunalskattelagens bestämmelser om vad som vara skattepliktiga inkomster tjänst och näringsverksamhet skall tillär av Härutöver får inkomster beskattats i annat land medräklämpas. som Kommunen har rätt att bortse från inkomster om dessa är av ringa nas. betydelse. Beträffande vilka skattepliktiga kapitalinkomster skall medräksom skall lagen statlig inkomstskatt tillämpas. Uppgift om kapitalnas om

inkomst får inte äldre än kontrolluppgift om kaptalinkomst av-

vara seende året före avgiftsåret. I övrigt får förmögenhet inte påverka fastställande avgift. Kommunen får bortse från förmögenhetsskatt. av Fastighetsskatt skall räknas bostadskostnad. som Om den make, har hemtjänst eller bor i särskilt boende, har den som högsta inkomsten, skall den makens inkomst utgöra hälften av anses makamas sammanlagda inkomst. Har den som beviljats insatsen den lägsta inkomsten skall den inkomsten ligga till grund för beräkning av

förbehållsbeloppet. Inkomst för minderåriga barn skall inte medräknas.

47 § Kommunen skall, inget annat följer av andra stycket, bestämma om nivå för förbehållsbeloppet så att den enskilde lägst förbehålls för ensamstående 122 procent prisbasbeloppet, för makar eller sammanav boende vardera 101 procent prisbasbeloppet. Ingår kost i avgiften av skall förbehållsbeloppet lägst 57,5 procent prisbasbeloppet för vara av ensamboende och 100 procent prisbasbeloppet för makar eller samav

manboende med gemensamt boende. För funktionshindrad under 65 år skall förbehållsbeloppet utgöra för ensamstående lägst 144 procent

av prisbasbeloppet och för makar eller sammanboende lägst 237 procent av prisbasbeloppet.

Om avvikelser från vad som normalt avses ingå i hemtjänst eller i särskilda boendeformer föranleder merkostnader för den enskilde skall beloppsnivåema höjas. Förbehållsbeloppet skall även anpassas efter merkostnader för kommunalt debiterad avgift för mat.

Ingår i den kommunala servicen avgiftsfri insats som annars skulle ha bekostats inom ramen för förbehållsbeloppet får nivån för förbehållsbelopp sänkas i motsvarande mån.

Vid prövning av jämkning enligt 37 § socialtjänstlagen 1980:620 får bortses från vad i 46 § andra stycket sägs förmögenhet.

som om

l Utredningsuppdraget

Utredningen har haft två huvudarbetsuppgifter att analysera begrep-

pet särskilda boendeformer och dess tillämpning i olika lagstiftningar och att kartlägga avgifterna inom äldre- och handikappomsorgen. Utredaren skall föreslå förändringar bl.a. i syfte att få mer enhetliga regler i olika författningar vad gäller särskilda boendeformer. I uppdraget ingår att lägga förslag beträffande avgifter för äldre- och handikappomsorgen i den mån kartläggningen visar på att det finns behov detta, samt att

av därvid bedöma förslagen utifrån kommunalekonomiska konsekvenser.

I utredningsdirektiven redovisas följande problem: Oklarheter i boendebegreppet. Riksdagens revisorer har i rapport

1993/94:3 pekat på att oklarheter i klassificeringen av äldrebostäder fått betydelse när det gäller t.ex. bestämmelser om räddningstjänst, hyreslagstiftning, bestämmelser i plan- och bygglag, bostadsfinansiering m.m. Liknande synpunkter framkommer i en rapport från Svenska Kommunförbundet 1996. I vissa lagar och föreskrifter skiljs mellan bostäder och vårdanläggningar, vilket skapar osäkerhet vart sär-

om skilda boendeformer skall hänföras.

Bostadsstöd i särskilda boendeformer. Bostadsstöd för pensionärer BTP kan inte erhållas av personer boende i flerbäddsrum. Socialförsäkringsutskottet har anfört att regeringen bör överväga vilka krav

som skall ställas för att ett boende i särskilda boendeformer skall anses vara sådant eget boende som berättigar till BTP. Framförallt ifrågasatte utskottet rätten till bostadsstöd för personer som delar rum med främmande person i ett tvåbäddsrum.

Brister i handläggning avgifter och rättssäkerhet. Den enskilde

av är enligt kartläggningar Socialstyrelsen gjort utlämnad till otydliga eller i vissa kommuner obefintliga regler för t.ex. jämkning. Ofta måste den enskilde själv ta initiativ till jämkning.

Kvarboende maka/make. Den statliga pensionärskommittén har vid ett flertal tillfällen påtalat den svåra situation som många gånger uppstår för makar eller sammanboende när den parten flyttar till

ena en särskild boendefonn.

Stora avgiftsskillnader. Socialstyrelsen har redovisat stora skillnader i avgiftsnivåer. I en delrapport från HSU 2000 Behov och i

resurser

vården, analys, SOU 1996:163 gör kommittén om hälso- och sjuken vårdens finansiering och organisation bedömningen att regeringen bör ta initiativ till översyn avgiftssystemet inom äldreomsorgen. en av Enligt direktiven skall utredarens utgångspunkt vara att alla människor skall möjlighet att bo i bostad även vid omfattande ges en egen behov vård och I särskilda boendeformer skall omfattande av omsorg. behov vård och för kortare eller längre tid, kunna tillgodoav omsorg, Utredningens uppdrag kan kortfattat anges som ses.

analysera boendebegreppets innebörd i olika författningar och vilka 0 konsekvenser olika benämningar och klassificeringar kan få. Överväga vilka krav bör ställas för att boende i särskilda boen- 0 som deformer skall berättiga till bostadstillägg. Undersöka den nuvarande avgränsningen enligt hyreslagen är 0 om lämplig när det är fråga särskilt boende. om Analysera frågan möjlighet att överklaga ett enskilt avgiftsbeslut 0 om eller avslag på begäran om jämkning. Kartlägga avgiftskonstruktioner tillsammans med bidrag och 0 som

skatter upphov till marginaleffekter.

ger Analysera den rättsliga situationen för makar eller sammanboende 0 när den parten erhåller dagvård, korttidsboende eller permanent ena flyttar till särskild boendefonn. Kartlägga förbehållsbeloppets nivå, i vilken mån kommunerna jäm- 0 ställer denna nivå med nivån för "försörjningsstöd", i vilken utsträckning äldre hänvisas till att söka socialbidrag och i vilken mån äldre avstår från insatsen kostnadsskäl. av Kartlägga kommunernas tillämpning av självkostnadsbegreppet och 0 i detta sammanhang redovisa avgiftstäckningsgraden för olika kom-

muner.

Eventuella förslag från utredaren skall bedömas utifrån kommunalekonomiska konsekvenser. Direktiven återges i sin helhet i bilaga Utredningen har tagit del utredningar och forskning inom områav det, enligt de referenser där resultat redovisas. Utredningen som anges har härvid själv kunnat bearbeta de data som Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum tagit fram på uppdrag Socialstyrelsen i samband med av Socialstyrelsens uppföljning avgifter för äldre- och handikappomav Vidare har SCB på utredningens uppdrag gjort vissa specialbearsorg. betningar uppgifter i SCBs så kallade Hinkstudie. Utredningen har av härutöver erhållit information och material från bl.a. Räddningsverket, Boverket och Radiotjänst i Kiruna AB, samt från vissa intresseorganisationer, bl.a. De Handikappades Riksförbund, Demensförbundet och Hyresgästemas Riksförbund.

Utredningen har under arbetets gång haft samråd med Kommittén för översyn av vissa frågor rörande socialtjänstlagen och socialtjänstens uppgifter Socialtjänstutredningen, Kommittén för översyn syste-

av met för inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer BTP-

m.m.

utredningen och med Fastighetstaxeringsutredningen.

2 Särskilda boendeformer

Förslag Begreppet "särskilda boendeformer" kan i vissa sammanhang utgöra samlingsbegrepp för särskilt boende för äldre och bostad med särskild service för funktionshindrade, i andra avse enbart bostäder för äldre. I syfte att renodla "särskilda boendeformer" så att detta endast används samlingstenn för bostad med särskild service för

som funktionshindrade, särskilt boende för äldre samt korttidsboende föreslås att begreppet "särskilda boendeformer" i 20 § SoL ändras till "äldreboende".

Vidare föreslås ett tydliggörande av att med "äldreboende" skall

bostäder för permanent boende för äldre vars behov av vård avses eller service samt trygghet inte kan tillgodoses i ordinärt

omsorg, boende. I lagtexten preciseras detta genom att formuleringen "särskilda boendeformer för service och omvårdnad" ändras till "äldreboende för vård, omsorg och service" En gemensam nämnare för alla särskilda boendeformer är att den enskilde skall kunna få erforderlig vård enligt hälso- och sjukvårdslagen och omsorg och service enligt socialtjänstlagen. Den enskilde skall kunna bo kvar i

samma särskilda boende och inte behöva flytta mellan olika boenden om behovet av vård och omsorg ökar.

I lagtexten klargörs att det skall finnas olika fonner av boende för olika behov. Laxtexten ändras också så att det framgår att kommu-

kan tillgodose äldres behov av äldreboende på annat sätt än genen nom att själv inrätta boendet. Detta innebär inte någon ändring av kommunens skyldighet att så långt som möjligt erbjuda äldreboende och korttidsboende inom kommunen.

Behovet av bostäder för äldre som vill bo med tillgång till viss service tillgodoses i olika fonner på den vanliga bostadsmarknaden. I 20 § första stycket SoL markeras kommunens ansvar att verka för att det skall finnas lämpliga och tillgängliga bostäder för äldre

som inte är i behov av äldreboende men som ändå behöver bostäder med god tillgänglighet.

Det kortvariga boendet skiljs ut från äldreboende och regleras korttidsboende i 20 § SoL. Förändringen påverkar inte kommusom för hälso- och sjukvård, inte heller den enskildes rätt att nens ansvar förvaltningsbesvär överklaga beslut korttidsboende. genom om

2.1 särskilt boende och bostad

Begreppen

med särskild service

förarbetena till lagen 1993:387 stöd och service till vissa funk- I om tionshindrade LSS bl.a. att huvudformema av bostad med säranges skild service skall servicebostad och gruppbostad. Servicebostavara den kan förlagd i ett vanligt bostadshus eller tillsammans med som vara flera i servicehus definieras i förarbetena sådan bostad som har ett vara tillgång till service. Gruppbostad definieras vara ett litet angemensam tal bostäder är grupperade i villor, radhus eller flerfamiljshus kring som och där service och vård kan ges alla tider på gemensamma utrymmen dygnet. Vidare skall det finnas fast personal i huvudsak kan täcka som de boendes hela stödbehov. Det skall inte ha någon betydelse för utformningen bostad med särskild service det regleras i LSS eller av om

socialtjänstlagen 1980:620, SoL.

Motsvarande beskrivning beträffande äldreboende finns inte i förardet i samband med Ädelreforrnen lagstiftarens utbetena. Tvärtom var talade vilja ha ett begrepp tillät kommunerna flexibla lösningar. att som Samlingsbegreppet särskilt boende för äldre omfattar vad som traditionellt benämnts sjukhem, ålderdomshem, servicehus och gruppboende. Genom att använda ett begrepp för sådana särskilda boendefonner markerade det föredragande statsrådet att kommunerna har stor frihet i fråga hur äldres behov sådant boende, service och vård skall tillom av godoses. Gemensamt för särskilda boendeforrner är dock att den boende skall

ha tillgång till personal dygnet rimt. Till särskilda boendeformer är knutna rad rättsliga konsekvenser. en Av socialtjänstlagen följer att särskilt boende är en biståndbedömd insats, att avgiften bestäms enligt 35 § SoL och att kommunen ansvarar för den kvalitet beskrivs i lagen. Enligt hälso- och sjukvårdslagen som l982:763, HSL har kommunen hälso- och sjukvårdsansvaret upp till läkamivå i särskilda boendeforiner, medan landstinget om inget annat avtalas har detta i ordinärt boende. Avgränsningen har även beansvar tydelse för rad frågor regleras i annan lagstiftning såsom TVen som avgift, föreskrifter brandskydd samt fastighetsskatt. om

För privata vårdgivare sker en form av klassificering eller uppdelning vad som skall anses vara särskild boendefonn genom länssty-

av relsens tillståndsgivning jämlikt 69 § SoL, medan det är kommunernas

att identifiera och bestämma vilka kommunala boenden som ansvar skall boende med särskild service och särskilt boende. För

anses vara kommunerna kan det ibland finnas svårigheter att dra gräns mellan vad

är särskild boendeform, ordinärt boende eller hem för vård och som boende.

Enligt 23 § socialtjänstlagen ansvarar socialnämnden för att det finns hem för vård eller boende för enskilda och familjer som behöver vårdas och bo utanför det egna hemmet. Hem för vård och boende är inte avsett för långvariga behov men det finns en tendens till allt

mer längre placeringar under former som kan vara snarlika ordinärt eller särskilt boende. Kommunens svårigheter att klassificera ett boende är tydligast eller vanligast när det gäller boende för människor med psykosociala problem. För dessa människor finns olika fonner av boende

social insats. Dessa former sträcker sig från bostadshotell och som kollektivboenden till gmppbostäder och sjukhem. Mestadels fungerar uppdelning mellan särskilda boendeformer och ordinärt boende utan problem. Där det råder tveksamhet är det respektive kommun som har att bestämma vilken typ boende som kommunen har behov av och

av inrätta de boendena därefter

egna

l särskilda boendeformer

Begreppet

Det har tagit lång tid innan begreppet särskilda boendeformer vunnit förankring. Utvecklingen under 1990-talet har dock på flera sätt svarat mot lagstiftarens intentioner boendeforrnema har blivit flexibla,

- mer och kommunerna kan i ökande grad möjliggöra för äldre att bo kvar på servicehuset vårdbehovet är omfattande vid livets slut.

även om

Socialstyrelsen redovisar i en studie ett försök att klassificera boendet med ledning boendeformernas egna uppgifter. I studien används

av ett register från Hälso- och sjukvårdsinfonnation HSI som bedöms täcka drygt 80 procent samtliga särskilda boenden

av

Socialstyrelsen, Äldreuppdraget 98:11, Ädelparadoxen, sid 13

48 Särskilda

boendeformer

Tabell Vad de olika boendena själv kallar sig

vårboende, demensboende, vårdhem, pensionärshem, korttidsbocnde Källa: Äldreuppdraget 98:11, Ädelparadoxen, med ledning av HSI:s register

september 1997

Det kan noteras att endast sju procent själva betecknar sig med begrep-

särskilt boende. Vad döljer sig bakom de olika benämningarna pet som kan skifta väsentligt. Även ett så förhållandevis entydigt begrepp som gruppboende kan mycket olika ut vid närmare granskning. Detta

se en

nationell studie Stiftelsen Stockholms läns Äldreframgår t.ex. av en

genomförde under 1995, där kommunerna redovisade mycket centrum skiftande boenden som gruppbostad

Samtidigt kan konstateras att begrepp servicehus, ålderdoms-

som hem, vårdboende och sjukhem används och har viss relevans. Denna indelning kan ibland skapa problem att person anses bo eller

genom en vårdas på "fel vårdnivå" Till exempel kan kommunen eller en vårdgi-

är för dålig för att bo kvar på servicehus och att vare anse att en person han därför borde flytta till sjukhem.

Sjukhemmets historia går tillbaka till långvården. Begreppet sjukhem är välkänt och betydligt inarbetat än särskilt boende. De olika

mer boendena gruppboende, ålderdomshem, sjukhem, vårdboende fly-

som ter dock i praktiken alltmer in i varandra.

servicehusen har fått väsentligt ändrad inriktning. Tidigare

en kunde servicehuset ett alternativ för äldre som hade svårt att klara

vara sig i det boendet inte hade några omvårdnadsbehov. I

egna men som bland kunde inflyttning i servicehus helt enkelt ske som ett led i planering för sin ålderdom. Numera har servicehusen alltmer fått samma roll

ålderdomshemmet traditionellt haft. Många servicehus byggs om som

2Socialstyrelsen, Ädelutvärderingen 95:2

för att bättre för med stort omvårdnadsbehov eller depassa personer mens. Detta innebär att de olika traditionella formerna av särskilda boendeformer fått enhetlig inriktning och det har blivit tydligt att en mer dessa är ett boende för människor med stort omvårdnadsbehov som inte kan tillgodoses i det hemmet, vilket i stort överensstämmer med egna nuvarande kriterier i lagen. Denna utveckling är av utgångspunken för att definiera särskilt boende i förhållande till ordinärt. Övriga tema är de krav och för kommunen som är knutet till

utgångspunkter ansvar

särskilda boendeformer.

2.1.2 Äldreboende i tidigare lagstiftning

Fram till 1950-talet ålderdomshemmet den huvudsakliga formen för var omvårdnad och vård äldre. Kommunernas skyldighet att inrätta hem av för åldringar och andra vårdbehövande fanns med redan i 1918 års fattigvårdslag och fördes vidare till socialhjälpslagen som antogs 1955. Enligt 1947 års politiska riktlinjer för åldringsvården skulle ålderdomshemmen byggas ut kraftigt. Ungefär var tionde ålderspensionär beräknades behöva plats. Socialvårdskommittén SOU 1946:52 som utrett frågan föreslog kraftig utbyggnad av ålderdomshemmen. en Med bl.a. debattskrift Ivar Lo-Johansson startade bara ett par en av år omfattande debatt. Där lanserades parollen "hemvård i senare en stället för vårdhem". Alternativ till ålderdomshemmet började växa fram. En faktor bidrog till detta var folkpensionsreformen som som beslutades 1946 och trädde i kraft 1948. De äldre behövde inte längre flytta till ålderdomshem endast på grund av fattigdom. Ett alternativ växte fram var särskilda pensionärsbostäder som som byggdes i syfte att förbättra äldres boendesituation. Riksdagen hade 1939 beslutat särskilda statsbidrag för att bygga pensionärshem. om Den utveckling kom att få störst betydelse var hjälp i hemmet. som Röda Korset startade 1950 det första försöket med hemsamaritverksamhet. Redan 1952 korn Socialstyrelsen med det första direktivet för utformningen hemhjälp för gamla. Samma år tillsattes utredning av en med uppdrag att "söka lösa åldringsvårdens problem även på andra vään anstaltsvård, bl.a. att vidta åtgärder för att göra det möjgar genom ligt för åldringama att kvarstanna i sina hem". Åldringsvårdsutredningen föreslog att "Åtgärdema inom åldringsvården måste i första hand och i största möjliga utsträckning inriktas på att med alla medel förhjälpa de gamla att utan alltför stora personliga påfrestningar få leva

ett oberoende liv så länge möjligt i sina egna hem. Regeringen

som följde utredningens förslag, som stadfästes av riksdagen 1957. Detta kan betecknas ett genombrott för hemmaboendeideologinf

som

Genom lagändring år 1951 fick landstingen ansvaret for de kro-

en niskt sjuka. Ålderdomshemmen avlastades därmed den blandning

av boende utgjort problemen. Ålderdomshemmen hade inte

som ett av bara varit förbehållna äldre. In på 1960-talet var det inte ovanligt att andra med och tillsynsbehov "inhystes" på ålder-

grupper omsorgsdomshemmet.

Utvecklingen mellan 1950 och 1980-talet innebar utbyggnad så-

en väl hemhjälpen det institutionella boendet.

av som

Socialutredningen SOU 1977:40 redovisade att antalet platser i ålderdomshem ökat under perioden 1960-1975 med 20 000 platser till 60 000. I utredningen konstaterades att nästan alla har enkelrum, att standarden ökat att den inte tillfredsställande.

men var

År 1964 fattade riksdagen beslut att det behövdes alternativa boendeformer för äldre. Statsbidraget till byggande av ålderdomshem upphörde 1965. Samtidigt fâr kommunerna bidrag till hemhjälpen med 35 procent nettokostnadema, från år 1975 35 procent av bruttokostna-

av dema.

Under 1970-talet skedde relativt snabb utveckling och utbyggnad

en

olika former servicebostäder, där den enskilde hyr en modern och av av funktionell bostad. Behovet service och omsorg tillgodosågs vanli-

av

den kommunala hemhjälpen. Härigenom kunde kommugen genom

till skillnad mot vad som gällde för ålderdomshemmen, statsnerna, bidrag till personalen. Utvecklingen var snabbast i de större städerna. Benämningama olika, servicehus, pensionärshotell och bo-

var som stadshotell. De boende hade oftast tillgång till hobbylokaler, matsal/restaurang och läsrum/bibliotek i huset.

3SOU 1956:1, sid 185 4Per Gunnar Edebalk: Hemmaboendeideologins genombrott, åldringsvård och socialpolitik 1945-1965. Meddelanden från Socialhögskolan, Lunds universitet 1990:4

Figur Andel platser 1 000 innevånare 65 år och äldre i ålderper domshem, långvård/sjukhem och servicehus 1945-1990

å 70

J: 60å servicehus g g 50 nIångvárd å álderdonshem . 40 ä E 30 å 20.

0 . 1945 1954 1965 l1975 1985 1990

Källa: Marta Szebehely, Vardagens organisering, Lund studies in social wel-

fare IX, 1995

Socialutredningens bedömning att det inom överskådlig tid fanns var behov boendeform motsvarar ålderdomshemmen. Det fanns av en som risk, menade utredningen, att vissa pensionärer inte annars grupper av skulle få den service motsvarar deras behov. Socialutredningen som menade de äldre i ålderdomshemmet framförallt fick sitt trygghetsatt behov tillgodosett den omfattande service och omvårdnad som genom där. servicehusen däremot tillgodosåg en högre grad av självstänges dighet utan att åsidosätta tryggheten. Socialutredningen föreslog att de dåvarande ålderdomshemmen skulle ingå i begreppet servicehus. Finansieringen byggande och av drift borde bli lika för de två boendeformerna. I propositionen socialtjänstlagen prop 1979/80:1 anslöt sig föom redragande statsråd till förslaget att använda ordet servicehus som ett gemensamt begrepp for olika former av boende med gemensam service, inkl ålderdomshemmen, syfte att tillgodose omfattande vars var behov service och vård. Byggande av servicehus föreslogs kunna av finansieras med statliga lån. Vad gäller statsbidrag till personalen lades dock inga förslag att ålderdomshemmen skulle omfattas av samma om statsbidrag för social hemhjälp. som Statsrådet pekade också på möjligheterna att bygga kollektivhus för att pröva olika alternativa boendefonner.

Vad gäller sjukhemmen föreslog Socialutredningen att det skilda huvudmannaskapet för långtidssjukvård resp äldreomsorg borde bibehållas. Olika former samarbete borde däremot byggas ut. Sjukvårds-

av huvudmannen borde svara för institutionell vård och andra insatser när det finns ett medicinskt vårdbehov. Detta kan enligt utredningen antas föreligga när ett vårdbehov mer varaktigt kräver insatser dygnet runt. Socialutredningen uttalade att kommunerna och landstingen inte borde

tämligen likartade vårdresurser. bygga upp

Socialutredningen pekade vidare på behovet av att landstingen utvecklade lugna och hemlika miljöer i mindre institutioner för den växande gruppen senildementa.

Föredragande statsråd anförde prop 1979/80:1 sid 2931 att det fanns skäl att fortsatt följa boendestandarden på sjukhemmen, som inte fått den hemliknande miljö som riksdagen beslutat i 1964 års program. Vidare anslöt sig statsrådet till socialutredningens förslag att landstingen skall ha huvudansvaret för vården av senildementa.

I propositionen föreslogs följande lagfonnulering § 19 SoL:

Socialnämnden skall verka för att äldre människor får möjlighet att

leva och bo självständigt och att ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra.

För äldre människor med behov av särskilt stöd skall kommunen inrätta bostäder med gemensam service servicehus.

- - -

Riksdagen beslutade enligt förslaget Socialutskottet anförde bl.a. följande:

Utskottet förutsätter, i likhet med vad som anförts i propositionen,

att vårdforrn som de nuvarande ålderdomshemmen utgör skall

en

finnas kvar inom tid, även om strävan bör vara att suc-

cessivt övergå frånöverskådligden he inackordering erbjuds vid ålder-

som

domshemmen individuellt anpassad service

till en mer

2.1.3 Äldreomsorgen inför 90-talet

Under 1980-talet skedde i takt med att antalet äldre med stora vård-

behov ökade omorientering i synen på det institutionella boendet.

- en Ett tecken på den att ålderdomshemmen samma

nya synen var gavs villkor vad gäller statsbidrag för personal som hemtjänsten. Ett annat var att synen på huvudmannaskapet för sjukhemmen förändrades.

I regeringens proposition Äldreomsorgen inför 90-talet prop 1987/882176 redovisas vissa problem med det utbud som då fanns av bostäder för äldre. De som bodde på ålderdomshem hade enligt propo-

5 1979/80 SoU:44

sitionen ett större vårdbehov än vad ålderdomshemmen var tänkta för. Avsikten med utbyggnaden servicebostäder under 1970- och 80-taav len att "bereda god boendestandard för äldre som inte hade så var en behov service och vård. Både ålderdomshem och servicebostora av städer bedömdes ha fått större vårdtyngd än vad de varit avsedda en för. I propositionen föreslås att servicebostäder, ålderdomshem och skall utformade så att den enskilde får service och

gruppboende vara

vård efter behov och att vården utformas så att den boende kan bo kvar till livets slut. Tillsammans med lokala sjukhem skulle dessa bolångvarig vård inom länssjukvården. Ålendeformer successivt ersätta derdomshemmen bedömdes behövas även i framtiden, boendemen standarden måste förbättras. Gruppbostäder skulle byggas främst för

äldre med demenssjukdomar. Vid socialutskottets behandling propositionen och de motioner av väcktes med anledning den det främst ålderdomshemmen som av var stod i fokus. "Utskottet förutsätter givetvis att de uttalanden som som riksdagen tidigare gjort när det gäller den särskilda boendeformen ålderdomshem kommer att efterlevas. Utskottet har tidigare kunnat kondet råder politisk enighet att denna vårdfonn skall finnas statera att om kvar." Utskottet påtalar vidare vikten att vården för de åldersdeav menta byggs ut Äldredelegationen Ds 1989:27 föreslog följande mål för äldrebo-

endet

Inriktningen bostads- ochsocialpolitiken, när det gäller äldre av med med psykiska eller sociala han-

samt personer funktionshinder

dikapp, är att förstärka möjligheterna för dem att bo i sitt eget boende. Vissa människor måste emellertid kunna erbjudas särskilda boendeformer för att kunna få sina grundläggande behov av trygghet, service och omvårdnad tillgodosedda.

Enligt äldredelegationens uppfattning borde begreppet "särskilda boendeformer för service och omvårdnad" kunna användas i SoL som samlingsbegrepp för alla boendeformer delegationen avsåg, såväl sersom vicebostäder och ålderdomshem kommunerna huvudmän för, som var gruppboende fanns i gråzon mellan huvudmännen och de lokala som en sjukhem landstingen var huvudman för. Syftet var att förtydliga som kommunernas för "ett varierat utbud boendeformer till alla ansvar av behöver sådant stöd". Äldredelegationen avsåg med detta lämpliga som boendeformer för alla åldrar, inte bara äldre

5 1987/882176 sid 69 prop 7 1988/89:SOU6, sid 14ff 8Ansvaret för äldreomsorgen, Ds 1989:27 sid 220f

Samtidigt Äldredelegationen ansåg att ålderdomshem och sjuk-

som hem behövdes boende- och vårdfonner betonade delegationen att

som kommunerna på sikt skall uppfylla kraven på god utrymmesstandard, och utformas så att den enskildes rätt till frihet och integritet kan tillgodoses.

2.1.4 Gällande rätt

I propositionen Ansvaret för service och vård till äldre och handikappade 1990/91:14, gjordes en uppdelning så att ansvaret för

mm, prop. särskilda boendefonner för äldre kom att regleras i 20 § SoL skil-

som des från ansvaret för att inrätta bostäder med särskild service för människor fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svå-

som av righeter i sin livsföring som regleras i 21 § SoL.

Socialutskottet anslöt sig till förslagen framhöll att det i kom-

som

skyldighet bör ingå att tillhandahålla servicebostäder, gruppmunemas boende, ålderdomshem och lokala sjukhem Utskottet ansåg att det behövdes kraftig utbyggnad av alternativa boendeformer, inte bara för

en äldre utan även för funktionshindrade. Vad gäller lokala sjukhem pekade utskottet på att det är en förutsättning för att man skall kunna leva

till de övergripande målen om valfrihet och personlig integritet att upp den så önskar skall kunna bo i eget rum.

som

Syftet med reformen var att tydliggöra kommunernas ansvar för allt äldreboende, även den landstinget bedrev på långvårdssjukhusen. I

som propositionen anförs att "olika former av social och medicinsk service skall i första hand kunna tillgodoses i den enskildes hem. Den enskilde skall emellertid kunna välja att flytta till en särskild boendeform för service och omvårdnad"."

Regeringen uttalar i propositionen om ändring i socialtjänstlagen 1996/97:l24 att huvudinriktningen när det gäller äldre

omsorg om och med olika slags funktionshinder är att förstärka möjlig-

personer heterna till eget boende och att detta borde vara utgångspunkt även när den enskilde har omfattande behov av tillsyn, omvårdnad och vård. När behovet tillsyn eller kraven på trygghet och säkerhet inte längre kan

av tillgodoses i det egna hemmet bör det finnas möjligheter att flytta till en särskild boendeform. Regeringen konstaterar vidare att det förekommer många olika benämningar på de olika slag av kollektivt boende som ingår i samlingsbegreppet särskilt boende. Traditionella benämningar

9 l990/9l:SOU9, sid 24 m 1990/91 :SOU9, Sid 3lf " prop 1990/91 14, ansvaret for service och vård till äldre och handikappade

:

ålderdomshem, servicebostäder, gruppboende och sjukhem antas som förlora betydelse i takt med boendeformer och benämningar att nya växer fram. När inte längre kan bo kvar i det egna hemmet måste, man enligt regeringens mening, det särskilda boendet- oavsett vad det kallas kunna erbjuda god vård och omsorg som beaktar den enskildes - en behov självbestämmande, integritet, trygghet och livskvalitet. av

2.1.5 under 1990-talet

Utvecklingen

Äldreboendet har under 1990-talet påverkats bl.a. följande faktorer av

Lagstiftningens inriktning på flexibilitet och anpassning till indivi- 0 dens behov, Lagstiftarens betoning av kvarboendeprincipen, Kommunernas ansträngda ekonomi, Den ökande andelen personer över 80 år. Kortare vårdtider inom landstingets slutenvård

Färre medicinskt färdigbehandlade

Utvecklingen under 1990-talet har i flertalet kommuner lett till alltmer flexibla boendefonner. Det blir allt svårare att peka ut "sjukhemmet" det från "servicehuset". Man kan i ökande utsträckning och separera säga att det inte är själva boendet utan individens behov som avgör vårdens omfattning. Denna utveckling ligger i linje med intentionerna med Ädelrefonnen. Boendet och vården skulle anpassas efter individens behov. Den enskilde skall inte för att få adekvat vård behöva flytta bostaden till servicehus och sedan vidare till ålderdomsfrån den egna hem eller sjukhem. Samma utveckling kan iakttas i Danmark och Norge. Idag kan även ett stort vård- och omsorgsbehov tillgodoses i ordinärt boende. De sammanlagda kostnaderna för hemsjukvård och hemtjänst dagligen inkl kvällar och nätter är ofta högre än om som ges vården institutionellt i ett särskilt boende. Den högre kostnaden ges mer för att tillhandahålla hjälpen i ordinärt boende tycks dock inte påverka kommuner och landsting. Tvärtom har det skett en utbyggnad under 1990-talet insatser kvälls- och nattetid såväl från hemtjänsten som av hemsjukvården. År 1992 erhöll 19 procent omsorgstagama hjälp av varje kväll och/eller natt, år 1997 andelen 28 procent. Drygt 8 100 var fler fick hjälp varje kväll/natt, en ökning med 19 procent personer mellan 1992 och 1997. Det är dock svårt att ge samma kontinuitet och trygghet kvällar och nätter i ordinärt boende som i särskilt boende, vilket b1.a. framgår i Socialstyrelsens Äldreuppdraget 1998.

Vårdtiderna inom landstingets slutenvård har kortats och eftervårdsformer i landstingsregi konvalescenthem har drastiskt minskat.

som Antalet vårdplatser inom akutsjukvården har minskat med närmare 40 procent under åren 1992-1996. Detta har medfört ett ökat tryck på olika former korttidsboende. Det har också lett till att fler personer får

av vården och omsorgen i hemmet eller i en särskild boendeforrn. Antalet medicinskt färdigbehandlade har under 1990-talet minskat från i mars 1990 cirka 5 250 till i januari 1996 cirka 2 000 personer.

Vård i livets slutskede ges i ökande grad i kommunernas äldreboenden. Andelen alla som avlider på sjukhus har minskat från 50 pro-

av

år 1992 till 43 år 1995. Äldre med demenssjukdom cent procent grav får sin vård i kommunernas äldreboenden, inte inom den psy-

numera kiatriska vården eller annan landstingsdriven slutenvård.

Personer som flyttar in i äldreboende är genomsnittligt sett äldre och

vårdbehövande. I synnerhet gäller detta inflyttningen till vad som mer traditionellt benämnts servicehus. I en stor del av landets kommuner har tröskeln för att få bistånd i form av plats i äldreboende höjts.

2.1.6 Antal platser, boende och standard i

äldreboende

Efter Ädelrefonnen, alltså mellan 1992 och 1997 har antalet personer

bor i äldreboende ökat med tretton procent. Andelen personer 80 som år och äldre bor i äldreboende har ökat från 21,3 procent år 1992

som till 22,9 procent år 1997. Från 1994 har antalet boende varit relativt konstant, kring 135 000 personer, medan andelen boende av alla 80 år och äldre har sjunkit något, från 23,2 procent till 1997 års 22,9. Hälften

kvinnorna i åldern 90 år och äldre och 42 procent av männen i den av åldersgruppen bodde i särskilt boende. I åldersgruppen 80-89 år var andelarna 20 procent för kvinnorna och 15 procent för männen.

Den stora ökningen 1992-1994 kan förklaras bl.a. med de statliga stimulansbidragen som aktivt medverkade till utbyggnad av främst gruppbostäder, och att kommunerna utnyttjade från landstinget övertagna fastigheter effektivare.

Inriktningen mot att göra det möjligt för äldre att bo kvar i sitt hem kan under de senaste åren ha inneburit att fokus mer stått på utbyggnad av kvälls- och nattpatruller och andra delar av den hemtjänst som är inriktad på äldre med stora omsorgsbehov.

2 Regeringens skrivelse 1997/98: 155, Utvecklingen inom den kommunala sektorn 13Socialstyrelsen följer och utvärderar 1996:2, Ädelreforrnen, slutrapport

Tabell Utvecklingen av antalet boende 1992-1997

År 1992 1993 1994 1995 1996 1997 antal 121061 129 066 135 536 135 414 133 005 136 206 boende årlig +7% +5% 0% -2% +2% ökning ökning +7% +12% +12% +10% +13% jämfört med 1992 andel 21,3 % 22,4 % 23,2 % 23,2 % 22,5 % 22,9 %

av alla 80 + Källa: Statistiska Centralbyråns meddelanden 1992- 1993 och Socialstyrelsen, Socialtj änststatistiken 1994-1997

Antalet bodde i eller erhöll korttidsboende i särskilda bo-

personer som endeformer vid årsskiftet 1997/ 1998 drygt 136 000. Av dessa var

var 43 000 män 32 procent och 93 000 kvinnor 68 procent. De äldsta åldersgruppema dominerar, drygt 70 procent är 80 år och äldre. Det bor dock inte är ålderspensionärer i särskilda boende-

även personer som former för äldre. Totalt bodde vid årsskiftet 97/98 cirka 5 500 personer

än 65 år i särskilt boende för äldre, fyra procent av som var yngre samtliga boende.

Totalt fanns enligt den nationella statistiken vid årsskiftet 1997/98 cirka 4 250 enheter, cirka 3 530 90 procent drevs av kommu-

Varav

38 landstinget och 690 10 procent enskilda vård- och omnen, av av sorgsgivare.

Tabell Utvecklingen boendestandard

av

Boendestandard Antal bostäder Andel bostäder

1992 1997 1992 1997 Flerbäddsrum/två- 7 711 6 080 7 5 bäddsrum 1 utan kök 50 275 34 059 46 27

rum,

och 25 305 50 938 23 41 1 rum kök/kokvrå/kokskåp

och 24 934 31 738 23 25 2 rum kök/kokvrå/kokskåp

och kök 2 028 2 179 2 2 3 rum

toalett 81 792 103 742 68 76 har egen

dusch 57 085 90 720 47 67 har egen och/eller bad Totalt antal 1 10 253 124 994 100 100

rum/lägenheter

Källa: Statistiska Centralbyråns meddelanden 1992 S 23 SM och Socialstyrelsen, Socialtjänststatistiken 1998:7

Sedan Ädelreformen 1992 har boendestandarden förbättrats i relativt snabb takt. Vid årsskiftet 1992/93 hade mindre än hälften egen dusch eller bad mot två tredjedelar fem år Antalet personer med egen

senare. toalett hade ökat med nästan 22 000 och andelen av alla boende ökat från 68 till 76 procent. Ännu vid årsskiftet 1997/98 delade dock

procent nästan 12 000 med annan än make/maka/sambo.

personer rum

I den refererade inventeringen Socialstyrelsen genomfört inom

ovan

for Äldreuppdraget ingår 303 enheter som kommunerna övertog ramen i samband med Ädelreformen. Av dessa drygt hälften att

uppgav ombyggnation skett for att förbättra boendestandarden. I 120 av de 303 enheterna avsåg denna att få fler enkelrum. Vanligt var också att förbättra hygienstandarden. Andelen enkelrum uppskattas i denna studie med ledning olika studier under 1990-talet ha ökat från 38 procent

av till 59 procent i de boendefonner som benämns sjukhem. Den stora ökningen ha skett mellan 1994 och 1998. Att ha eget rum på

synes sjukhem innebär dock alltjämt inte har toalett och dusch

att man egen eller bad. I de sjukhem ingår i Socialstyrelsens inventering har 74

som procent enkelrummen egen toalett och 48 procent även dusch/bad.

av

Detta är dock ökning jämfört med 1991, då bara 37 procent hade

en tillgång till toalett."

egen

I den nationella statistiken redovisas allt äldreboende, inkl korttidsboende, gemensamt. Från 1995 finns uppgift om antal personer i korttidsboende vid årsskiftet. Mellan 31/12 1995 och 31/ 12 1997 redovisas

ökning från drygt 5 400 personer till nära 6 300 personer. en

Med ledning uppgifter om antal personer som var beviljade hem-

av tjänst i servicehus/servieebostad resp bodde i äldreboende men inte hade någon insats uppgift saknas efter 1995 kan antalet boende i servicehus/motsvarande uppskattas till cirka 55 000, varav drygt 10 000

inte hade någon hemtjänst 1995. Av dessa 55 000 personer personer kan cirka 6 000 med ledning den nationella statistiken säkra upp-

av gifter saknas makar/sammanboende Det skulle innebära att

antas vara det finns cirka 51 000-53 000 servicebostäder. Detta antal ligger till grund för de kostnadsberäkningar som gjorts i kapitel 10.

Antalet hade korttidsboende eller bodde permanent

personer som med helinackordering således cirka 80 000 personer vid årsskiftet

var 97/98.

I SCB:s Hinkstudie har de boende i särskilda bostäder med helinackordering ombetts kategorisera var de bor. En tredjedel har beskrivit sitt boende som ålderdomshem, en tredjedel som sjukhem, 13 procent gruppboende och 20 procent har angivit annan form. Cirka

som 10 procent hade enligt Hinkstudien kvar sin tidigare bostad.

1 överväganden

I analysen begreppet särskilda boendefonner ingår ställningstagande

av till dels begreppet bör ersättas av någon annan term och dels om det

om är tillräckligt klart definierat. Jag menar att även om man skulle byta benämning särskilda boendefonner skulle problemen med att skilja p p det från ordinärt boende kvarstå. Jag har beträffande dessa frågor i i i i i i kommit fram till att begreppet särskilda boendefonner numera är inarbetat och att det skulle medföra övervägande nackdelar att byta det mot något annat begrepp. Mitt förslag är därför att det används som ett övergripande begrepp för äldreboende, korttidsboende och bostäder med särskild service för funktionshindrade, såsom det exempelvis

används i 69 § SoL. Genom denna precisering underlättas också tillämpning i annan lagstiftning.

4 Socialstyrelsen, Äldreuppdraget 98:11, Ädelparadoxen, Sjukhemrnen före och efter Ädelreformen

För att undvika att samlingsbegreppet särskilda boendeformer blandas med särskilda boendeformer i dess användning i samman 20§ SoL benämning for boende för äldre föreslår jag att särsom skilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre i 20 § SoL ersätts med "äldreboende". Det kan ifrågasättas om detta begrepp är tillräckligt tydligt definierat. Tillsammans med formuleringen "för vård, och service det enligt min bedömning en tillräckligt omsorg ges tydlig precision samtidigt bibehåller kommunernas möjligsom man heter att använda olika lösningar. Det har ansetts vara av avgörande vikt kommunerna möjlighet att använda mycket flexibla lösatt ge ningar inom för sitt för särskilt boende för att därigenom ramen ansvar kunna finna lösningar anpassade efter individemas behov. Det finns inte heller anledning att häri minska kommunernas frihet. nu Utvecklingen efter Ädelrefonnen har gått mot allt flexibla bomer endeformer för äldre. Det är varken möjligt eller önskvärt att återgå till att dela det kommunala äldreboendet i olika former såsom sjukhem upp och servicehus. Den idag beviljas lägenhet i servicehus behöver som inte i första hand service, utan personlig omsorg och vård. "Sjukhemsvård" i dag i alla särskilda boendeformer, inte bara i det som ges kommun valt att benämna sjukhem. En liknande utveckling finns i en övriga nordiska länder. Det finns däremot ett behov av en differentiering så att t.ex. persomed demenssjukdomar kan erbjudas för dessa grupper anpassade ner boenden. Kulturell bakgrund, annat modersmål, teckenspråk och andra individuella behov kan också behöva uppmärksammas, inte minst med hänsyn till att andelen äldre invandrare ökar. Behovet förtydligande begreppet särskilda boendefonner har av av bl.a. påkallats utifrån svårigheter att skilja dessa från ordinärt boende. Främst har problemet uppmärksammats avseende bostad med särskild service för funktionshindrade. Det måste vara upp till varje kommunen att bestämma vilka de kommunen tillhöriga boendena som skall utgöra särskilda boendeformer. Har ett boende bestämts utgöra en särskild boendeform följer en rad konsekvenser. gällande lagtext finns begreppet omvårdnad. Detta begrepp är I nu mindre precist än vård, bör användas för att markera att den ensom skilde inom det särskilda boendet skall kunna erbjudas erforderlig hälso- och sjukvård. Kommunerna svarar för hälso- och sjukvård upp till läkamivå och landstinget för erforderliga läkarinsatser. Boendet skall vidare kunna erbjuda trygghet, omsorg och service. Den enskilde skall på det särskilda boende där hon befinner sig kunna erforderlig vård och personal med rätt kompetens. En äldre skall omsorg av person inte behöva flytta från ett boende till ett annat för att få mer kvalificerad vård t.ex. från ett "servicehus" till ett "sjukhem" för att få tillgång till

hälso- och sjukvård dygnet runt. Det är viktigt att det särskilda boendet utformas så att den enskilde har möjlighet bo kvar inom samma boende.

2.2 Goda bostäder ett generellt

-

samhällsuppdrag

Redan kring decennieskiftet 1940/50 hade "hemmaboendeideologin" tätt genombrott, "från vårdhem till hemvård". Flera inventeringar av boendeförhållandena under 1950- och 1960 talen visade att pensionä-

hade sämre bostadssituation än övriga befolkningen. Pensiorerna en närshemmet kan som en del av den framväxande generella, sociala

ses bostadspolitiken.

servicehusen så som de utformades under 1970- och förra delen av 1980-talet kan i viss mån sägas vara arvtagare till l950-talets pensionärshem. Servicehuset erbjöd en modern, lättskött lägenhet med närhet till service. Många de flyttade till servicehus klarade sig helt

av som själva tack att de fick en modern bostad.

vare

I propositionen 1990/91:14 redovisas att den generella bostadspolitikens mål är att alla bereds bostäder av god kvalitet till skäliga kostnader. Detta gäller även den som är gammal eller funktionshindrad. Det går inte direkt att utläsa propositionen på vilket sätt kommunens an-

ur svar för lämpliga boendeformer för äldre människor med behov av särskilt stöd förhåller sig till denna generella bostadspolitik.

För den äldre som vill planera för sin ålderdom och flytta i tid, medan fortfarande kan knyta nya kontakter och nyttja gemensamma

man utrymmen utgör bistånd i form av servicehus inte längre ett alternativ. Personer med enbart behov av viss service kunde i många kommuner ännu i början 1990-talet beviljas lägenhet i servicehus. Idag bedöms

av de vanligen inte vara berättigade eftersom behovet kan tillgodoses på annat sätt, dvs med hemtjänst i det ordinära boendet. För att få biståndsbeslut om lägenhet i servicehus förutsätts i flertalet kommuner att

har ett omfattande omsorgsbehov. man

Behovet av boende anpassat för äldre får därmed lösas inom ramen för den ordinarie bostadsmarknaden. En modell för detta som bygger vidare på traditionen med pensionärshem är olika former av seniorbostäder. Det första byggdes redan år1929. Blomsterfonden med cirka 400 hyreslägenheter i Stockholm är ett exempel.

Med seniorboende avses vanliga bostäder för äldre vanligen över 55 år som inte förmedlas efter behovsprövning och biståndsbeslut. Seniorboendet är inte en del av den kommunala äldreomsorgen utan

hör till den generella bostadspolitiken. Under 1990-talet har seniorboende blivit allt vanligare. Som exempel kan nämnas att HSB har 28 bostadsrättsföreningar och Riksbyggen ett femtontal. Seniorgården, ett företag inom JM-koncemen, bygger årligen cirka 500 nya bostäder. i dessa moderna seniorbostäder är således oftast bo-

Upplåtelseformen

stadsrätt. Nya seniorbostäder med hyresrätt är mindre vanligt men förekommer på del håll i landet. Vissa företag, bl.a. en del allmännyten tiga, erbjuder boservicetjänster ligger utanför traditionell fastigsom hetsförvaltning. I rapport från SABO konstateras att dessa efterfråen i liten utsträckning, betalningsviljan är låg. gas En dansk undersökning redovisar att ungefär var femte yngre ålderspensionär kan tänka sig att flytta till vad som i Sverige kan jämföras med seniorboende. Någon liknande studie har så vitt utredningen känner till inte gjorts i Sverige.

2.2. 1 överväganden

Kommunerna har enligt plan och- bygglagen PBL ansvar för att det finns bostäder är tillgängliga, anpassade för funktionshindrade och som med närhet till service. Kommunernas för att det finns ett bra ansvar boende även vid litet eller obefmtligt omsorgsbehov kan också anses följa kommunens att arbeta förebyggande och verka för goda av ansvar miljöer för äldre. Enligt l och 5 SoL skall kommunen göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen och medverka i samhällsplaneringen för att i samverkan med andra främja goda miljöer. Kommunens tydliggörs i 19 § SoL, där det anges att kommunen ansvar skall verka för att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt och under trygga förhållanden med respekt för deras självbestämmande och integritet och i 20 § SoL första stycket enligt vilket kommunen skall verka för att äldre får goda bostäder. Det finns anledning uppmärksamma att tillgängligheten i nybyggda flerbostadshus att är sämre än under förra hälften l990-talet. av Enligt mitt förslag skall i 20 § SoL ordet tillängliga tillfogas för att markera kommunens att verka för att det skall finnas lättillansvar gängliga och för funktionshindrade anpassade bostäder med närhet till service för personer.

5 SABO utveckling rapport 93/91 Utökad boservice, kan det löna sig 5 Eva Björklund: Tillgänglighet i 90-talets bostäder, 1997-05-05; Utredning Boverket

2.3 Korttidsboende

Främst inom den landstinget bedrivna långvården erbjöds såväl

av långvarigt "boende" som mer kortvariga vårdepisoder. Gränsen mellan vad geriatrisk sjukvård och vad som var form kort-

som var annan av tidsboende var sällan tydlig. När kommunerna tog över sjukhemsdelen

långvården följde också det korttidsboende som inte specialiseav var rad geriatrik med. Hit hörde t.ex. växelvård genom vilken äldre skulle kunna få rätt kost, viss träning, enklare medicinsk värd för att kunna underlätta kvarboende.

I Äldreberedningens slutrapport Äldreomsorg i utveckling SOU

1987:21 redovisades bl.a. följande

De lokala sjukhemmens vårdplatser bör enligt utredningens mening

i första hand avsedd för personer tillfälligt behöver

vara som om-

fattande tillsyn och hjälp t.ex. vid intensiva skeden av rehabilitering, för avlastning av den sociala hemtänsten eller närstående vårdare

eller vid tillfälliga försämringar av älsotillståndet hos den vår-

som

das i hemmet.

I Äldredelegationens rapport Ansvaret för äldreomsorgen Ds 1989:27 angavs att verksamheten vid sjukhemmen "blir successivt alltmer ett stöd för och därmed i minskande utsträckning ett alternativ till det

egna självständiga boendet".

I regeringens "Ädel-proposition" prop 1990/91:14 betonas vikten av att kommunerna även får över resurser för såväl långvarig vård

som för kortvarigt stöd.

Dessa insatser är mycket viktiga för att öka flexibiliteten i

senare kommunernas samlade äldre- och handikap omsor Genom att förfoga för rehabiliterin vård .

över resurser växe oc avlastning för-

,

bättras stödet i det egna boendet. ommunen bör med kort varsel

kunna erbjuda sådana vistelser vid en särskild boendefonn.

Socialtjänststatistiken och studier som den ovan refererade Äldreuppdraget 98:11, Ädelparadoxen tyder på att utbudet olika former

av av korttidsboende ökat under l990-talet.

Det ökade korttidsboendet beror bl.a. på att fler äldre med

stort omsorgsbehov bor kvar i ordinärt boende och kan behöva "växelvård" eller "avlösnings-boende". Starkt bidragande faktorer har varit dels de kortare vårdtidema inom sjukhusvården, dels konsekvenser av lagen om betalningsansvar för medicinskt färdigbehandlade. Det ökade trycket på kommunerna att ta hand om människor med stort

omsorgsbehov gör det nödvändigt att ordna övergångsboende under den tid det kan ta för att ge såväl den enskilde själv som biståndshandläggaren

möjlighet att planera och bedöma det fortsatta boendet. Korttidsboende med uttalat syfte att erbjuda rehabilitering har växt upp i kommunal regi vid sidan och komplement till den rehabilitering som erom som bjuds inom landstingets slutna vård. Denna utveckling mot ett tydligt behov. Det finns dock negasvarar tiva inslag. Ett sådant redovisats i flera studier är att vårdkedjan som kan förlängas for den äldre. Först vistelse på akutsjukhus, därefter förflyttning till geriatrisk vård inom landstinget och sedan vidare till korttidsboende. Tidigare kunde den äldre få sammanhållen vård på geen riatrisk klinik eller motsvarande. Inom för korttidsboende erbjuds bl.a. ramen

0 "rehabiliteringsplatser"

"sviktplatser" efter slutenvård eller när hälsan sviktar for en hem-

maboende "planeringsboende" när det finns osäkerhet om en person kan bo 0 kvar hemma eller behöver flytta till särskilt boende "växelvård" för med jämna mellanrum erbjuds att 0 personer som komma in på korttidsplats för att kunna förlänga kvarboende en hemma "avlösningsplats", där huvudsyftet med vistelsen är att närstående- 0 vårdare skall få vila. vård i livets slutskede 0

I LSS korttidsvistelse särskild rättighet 9 § punkt 6 LSS. Syftet är en med korttidsvistelse är enligt regeringens proposition 1992/932159, sid 178 den funktionshindrade skall erbjudas miljöombyte att personen och rekreation samt att anhöriga därigenom kan beredas avlösning i omvårdnadsarbetet. Korttidsvistelse också kan beviljas som annat som bistånd enligt SoL är således inte sak korttidsboende för samma som äldre enligt SoL. Förslag ändring i denna utredning berör endast om korttidsboende för äldre.

2.3.1 Överväganden

-

Korttidsboende har tradition ansetts ingå i begreppet särskild boenav deform. Eftersom korttidsboendet är en insats av tillfällig art som i stor utsträckning syftar till att möjliggöra att bo kvar i det ordinära boendet är detta inte helt adekvat. Korttidsboende bör därför enligt min mening

7 Se t.ex. rapporterna 1997:8 och 1998:4 från Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentnun

Särskilda 65

boendeformer

regleras som en separat insats. Jag har därvid övervägt att i 10 § SoL införa en bestämmelse korttidsboende. En möjlighet är att

om annan låta korttidsboende innefattas i samlingsbegreppet särskild boendeform men särskiljas från särskilt boende. Enligt vad jag i övrigt föreslår avseende begreppet särskilda boendefonner skall detta utgöra

samlingsbegrepp för bostad med särskild service för funktionshindrade och äldreboende. Jag föreslår att också insatsen korttidsboende regleras som en del av detta samlingsbegrepp vilket även underlättar tillämplighet i annan lagstiftning.

Med äldreboende skall således avses det permanenta boendet när någon flyttat från sitt ordinära boende till äldreboende

på grund av omfattande behov av vård och omsorg, medan korttidsboendet utgör

en tillfällig insats. Den nu redovisade skillnaden mellan insatserna motiverar i sig att korttidsboendet behandlas särskilt. Det främsta skälet för förslaget är dock att understryka den stora betydelse insatsen korttidsboende har för att underlätta kvarboende i det ordinära boendet. Detta har också redovisas nedan i kapitel 5 betydelse i avgiftssamman-

som hang.

Korttidsboende ska kunna uppfylla olika syften, avlösning

som av anhörig, växelvård, vård, omsorg och rehabilitering vid tillfälliga svikttillstånd och efter sjukhusvistelse liksom vård och i livets slut.

omsorg Detta förutsätter att korttidsboendet kan erbjuda god hälso- och sjukvård och att landstinget tillhandahåller erforderliga läkarresurser.

3 19-0440SOU1999:33

3 Särskilda boendefonner i annan

lagstiftning

l Hyreslagen

Ställningstaganden och förslag

Av utveckling i rättspraxis framgår att lagen med några få undantag är tillämplig för särskilda boendefonner. Preciseringar i hyreslagen med syfte att göra den undantagslöst tillämplig för särskilda boendeformer skulle medföra övervägande nackdelar. Enligt min mening är det rättsäkerhetssynpunkt inte heller lämpligt att göra ändringar i

ur syfte att minska hyreslagens tillämplighet för det särskilda boendet. Jag föreslår därför att det inte görs någon ändring i hyreslagen i syfte att precisera lagens tillämplighet avseende särskilda boendefonner. Däremot är det av vikt att undanröja möjligheten att få

samma boendekostnad prövad såväl enligt hyreslagen som 35 § SoL. En bestämmelse införs därför i 35 § SoL och 19 § LSS med innebörd att

hyreslagen är tillämplig for ett äldreboende skall kostnad för om boendet inte kunna prövas enligt dessa lagmm. För de fall hyreslagen inte är tillämplig kan kommunen ta ut avgift för boendekostnaden enligt 35 § SoL respektive 19 § LSS.

För att tydliggöra att bytesrätt inte är adekvat och att upprustningsföreläggande inte bör gälla i särskilda boendefonner föreslår jag att det i hyreslagen särskilt anges att hyresgäst i särskild boendeform inte har rätt att byta sin bostad eller att begära upprustningsföreläggande.

l Hyreslagens tillämplighet i särskilda

boendefonner

Bostadsdomstolen fastslog i ett beslut RBD 1994:8 att hyreslagen är tillämplig på upplåtelser av särskilda boendefonner och bostäder med särskild service under förutsättning att hyresgästen tillhandahålls ett

boendeformer annan

han/hon disponerar och att upplåtelsen sker mot utrymme som ensam ersättning. avgöranden från Svea Hovrätt har hyreslagen inte ansetts I senare tillämplig på flerbäddsrum. Det finns också avgörande från undervara visar den sjävständiga dispositionsrätten till boendet rätten som att om begränsat kan det att hyreslagen inte är tillämplig för enär start anses I sådant avgörande avsåg enkelrum i sjukhem har i kelrum. ett som domskälen framhållits att hyreskontrakt inte hade upprättats, att rumhade toalett, att dörrarna inte gick att låsa och att de bomet inte egen ende vid behov kunde få flytta från ett till ett annat. I andra avgörum skäl för hyreslagen inte skulle tillämplig angiranden har som att vara boendet skulle underordnad betydelse i förhållande till vits att vara av vården. Avgörande för hyreslagen tillämplighet i särskilda boendeforden boende har lägenhet, eller del rum som hon mer är att en rum av förfogar över och upplåts till henne mot en avtalad

självständigt som

hyra. Av tidigare förarbeten till 35 § SoL framgår att boendekostnad i äldreboende skall i form hyra. Iprop. 1997/982113 121 komtas ut av s. ändring i 35 § enligt följande: "Vidare byts ordet boende ut menteras en boendekostnad och flyttas för att markera att det inte är fråga om mot avgift för boende är olycklig och missvisande fonnulering,

vilket en

kostnad för boende, kan hyra, bostadsrättsavgift eller utan som vara kostnader för egnahemsboende." Av den nu gällande lagstiftningen följer dock inte att boendekostnaden uteslutande skall anses utgöra hyra

eller avgift. Boendekostnad kan fortfarande prövas av förvaltningsdomstol i samband med ett överklagande avgiften. Detta innebär att i av de fall boendet utgöra ett hyresförhållande kan boendekostnaden anses komma prövas dels kommunalbesvär och dels i hyresnämnd. att genom Därmed kvarstår också oklarhet hyra kan vara en avgift och om anses därmed omfattas reglerna för förbehållsbelopp. av Om den enskilde vill ha sänkt avgift med åberopande ekonoav miska svårigheter kommer hon hyran ligger utanför 35 § SoL hänom söka ekonomiskt bistånd enligt 6 § SoL. Om hyran ligger inom visas att för SoL kan hennes begäran prövas som jämkning. Detta har i ramen betydelse för det kommunala bostadstillägget. Att socialt bistånd sin tur utgår för betalning hyra hindrar inte att kommunalt bostadstillägg av också utgår. Däremot utgår inte kommunalt bostadstillägg för den del

hyran som sätts ned genom jämkning. av Nedan i kapitel 5 föreslår jag att 35 § SoL kompletteras med ett tyd-

liggörande att lagrummet inte skall vara tillämpligt avseende boenav dekostnaden i de fall boendet utgör ett hyrestörhållande. Förslaget in-

nebär att den enskilde inte kan begära att boendekostnad i ett hyresförhållande jämkas hon har mindre kvar än sitt förbehållsbelopp. om

annan

3.1.2 storlek i särskilda boendefonner

Hyrornas

I SCB:s Hinkstudier ingår frågor om hyresnivåerna i särskilda boendeformer med helinackordering. Uppgifter om hyresnivåema i servicehus saknas. Det finns inte heller rikstäckande uppgifter om hyror i bostäder med särskild service. Vanligen har bruksvärdet för en servicebostad ansetts ligga något högre än en ordinär bostad med hänsyn till den särskilda utrustning finns, och närheten till gemensamma utrymmen

som och service.

I cirka tio procent kommunerna debiteras inte hyran separat i sär-

av skilda bostäder med helinackordering, utan ingår ihelinackorderingsavgiften. I övriga kommuner varierar hyrorna efter standard, så som förutsattes i den så kallade Ädelpropositionen prop. 1990/91 :14.

Uppgifterna hyror i flerbäddsrum och tvåbäddsrum är osäkra.

om Enligt HINK år 1996 är medianhyran i landets kommuner cirka 850 kr per månad, i tvåbäddsrum 1 700 kr. Enligt Socialstyrelsens undersökning ett urval landets kommuner år 1996 var medelvärdet för

av av högsta debiterade hyra i flerbäddsrum 930 kr och för tvåbäddsrum 1 400 kr. I enbäddsrum utan eget hygienutrymme var medelvärdet för högsta debiterade hyra l 950 kr.

För enkelrum med wc och bad/dusch var medianhyran enligt HINK 1996 cirka 2 800 kr per månad och för ett rum och kök/kolqnöjlighet var medianhyran drygt 3 700 kr. Se vidare bilaga tabellbilagan tabellerna 2-4

Taket för BTP är 4 000 kr per månad. Enligt kommunernas uppgifter till SCB i HINK 1996 var månadshyran över 4 000 kr per månad för 15 procent av de boende. Enligt vad de boende själva uppgav i samma Hinkundersökning hade 30 procent så hög hyra.

I moderna gruppbostäder och ålderdomshem är det inte ovanligt att hyran överstiger både 5 000 och 6 000 kr. I vissa fall beror det på att kommunerna använt sig någon form av självkostnadshyra i stället

av för att tillämpa bruksvärdesbedömning enligt hyreslagen.

En fråga som vållat problem vid hyressättningen har varit hur de gemensamma utrymmena gemensamt kök och allrum eller motsvarande skall värderas. I vissa fall har ytan för de gemensamma utrymmena fördelats på hyresgästerna i en gruppbostad och räknats som om det vore bostadsyta. Rättspraxis visar entydigt att detta inte är tillåtet, utan att bruksvärdesprincipen skall tillämpas, dvs. att de

gemensamma utrymmena skall påverka hyran beroende av deras värde för den boende. Det saknas rättspraxis för hur denna skälighetsbedöm-

ännu en ning skall ske.

i annan

3.1.3 Olika boendekostnad i boende som beviljats

SoL LSS

enligt respektive

I "Särskilda boendeformer Kartläggning brister och oklarrapporten av heter i lagstiftning och andra bestämmelser" skriver Svenska Kommunförbundet att det är oacceptabelt att idag avgiften/hyran för ett

som äldreboende kan prövas enligt olika lagstiftningar och med olika resultat- dels enligt hyreslagen och dels enligt SoL/LSS.

Enligt 35 § SoL får kommunen för sådant boende som avses i 20 § andra stycket eller 2l § tredje stycket ta ut skäliga avgifter enligt grun-

kommunen bestämmer. der som

Enligt 19 § lag 1993:387 stöd och service for vissa funktions-

om hindrade LSS får avgift tas ut för boende enligt de grunder som kommunen bestämmer. I förarbetena har särskilt angivits att gemen-

utrymmen i bostäder med särskild service skall anses som en samma del vården och därför kostnadsfri för den enskilde. I proposi-

av vara tionen stöd och service för vissa funktionshindrade prop

om l992/93:l59 att avgift bör den enskildes privata bostad,

angavs avse inte kostnader for gemensamma utrymmen och personalutrymmen. De

bör betraktas del den särskilda service och omvårdnad senare som av

i anslutning till bostaden som skall ges

I ett avgörande kammarrätten behandlas rätten att ta ut avgift för

av

gemensamhetsutrymme i gruppbostad enligt LSS. Kammarrätten för-

klarade att det stod i strid mot avgiftsbestämmelsen i LSS att som kommunen i den aktuella prövningen inrymma kostnad för gemensamhetsutrymmen i avgift för gruppbostad. Regeringsrätten medgav inte

prövningstillstånd.

En konsekvens lagstiftningen är att människor som med stöd av

av SoL respektive LSS beviljats plats i äldreboende kan ha olika

samma boendekostnad för samma lägenhet.

3.1.4 Bytesrätt och upprustningsföreläggande

En förutsättning för att få bostad i en särskild boendefonn är att den

en enskilde har ett biståndsbeslut enligt SoL eller beslut insats enligt

om LSS. Upplåtelsens syfte är att bereda erforderlig vård, omsorg och service. Av detta följer att den enskilde inte kan använda sin lägenhet för byte. För att undvika oklarheter kan det finnas skäl att reglera detta i hyreslagen.

prop 1992/932159 sid 100

Särskilda boendeformer i annan lagstiftning 71

Enligt § hyreslagen får hyresnärrmden på hyresgästs ansökan

18 a förelägga hyresvärden att vidta åtgärd som behövs för att lägenhet skall uppnå godtagbar standard så kallat upprustningsföreläggande. Svens-

ka Kommunförbundet har i sin rapport "Särskilda boendeformer" påpekat att det skulle medföra stora konsekvenser för kommunen om hyresgäst i äldreboende skulle kunna utverka upprustningstöreläggande avseende exempelvis dusch/badkar och matlagningsmöjlighet inom lägenheten. Det kan ifrågasättas om upprustningsföreläggande i praktiken överhuvudtaget kan bli aktuellt i särskilda boendeformer. Jag fin-

dock anledning att i 18 a § ange att upprustningstöreläggande inte ner

tillämplig i särskilda boendeformer. skall vara

3.1.5 Inskränkningar i förfoganderätten över sin

bostad

Ett problem lyfts fram av några kommuner under utredningens

som gång är att omsorgstagaren gör gällande rätt att disponera det särskilda boendet för sig och andra på ett sådant sätt att vård, service och omvårdnad äventyras. Det kan exempelvis vara en senildement person

vill låsa sin bostad eller en omsorgstagare vars anhöriga uppehåller som sig i bostaden och sitt agerande omöjliggör vård. Jag menar

genom dock att dessa problem inte skall lösas inom ramen för hyreslagen utan

i socialtjänstlagstiftningen. I synnerhet som dessa problem

snarare finns i såväl särskilt som ordinärt boende.

l överväganden

Enligt min mening är det rättssäkerhetssynpunkt bäst för den en-

ur skilde att upplåtelsen av bostad i äldreboende och bostad med särskild service sker inom för hyreslagen.

ramen

Genom att hyreslagen är tillämplig för i stort sett alla särskilda boendefonner erhåller den enskilde möjlighet att klaga på hyrans storlek hos hyresnämnd. Hyreslagen och hyresförhandlingslagen ger vidare möjlighet till kollektiva och individuella förhandlingar.

Särskilda boendeformer syftar till att kunna erbjuda omfattande vård och omsorg. Detta motsäger inte vikten av att den trygghet som hyreslagen innebär också omfattar särskilda boendeformer. Däremot är den enskildes dispositionsrätt i två- och tlerbäddsrum så begränsad att det normalt torde vara svårt att tillämpa hyreslagstiftningen. Jag menar därför att hyreslagens tillämplighet så som den utvecklats i rättspraxis är rimlig och föreslår inte någon lagändring i denna del. I de fall hyres-

boendeformer i annan

lagen inte är tillämplig föreslår jag nedan i kapitel 8 ett tak för den högsta boendeavgift som får debiteras. Enligt min mening är det inte rimligt att hyreslagens bestämmelser rätt att begära upprustningsföreläggande samt att i bytessyfte överom låta hyresrätt skall tillämpliga För särskilda boendeformer. Jag fövara reslår därför ändringar i dessa delar. För undanröja den osäkerhet följer gällande rätt där boatt som av endekostnad kan prövas både hyra och avgift föreslår jag vidare i som kapitel 5 att det i SoL och LSS skall anges att 35 § SoL resp 19 § LSS tillämpliga på boendekostnad tas ut i form av hyra. inte är som

3.2 BTP för särskilt boende

ställningstagande

Jag föreslår inte någon ändring i nuvarande lagstiftning.

gällande lag 2 § BTPL framgår att "för bostad i särskild boen- Av nu deform lämnas bostadstillägg endast för boende i lägenhet eller för boende och tvåbäddsrum". i en- Socialförsäkringsutskottet har anfört att regeringen bör se över rätten till BTP i tvåbäddsrum. Utskottet ifrågasätter om boende i tvåbäddsrum kan betraktas eget boende när det inte rör sig om två som valt att bo tillsammans. Utskottet anser att det är otillpersoner som fredsställande med de stora variationer vad gäller hyressättningen som Socialstyrelsen redovisat. Möjligheten att erhålla BTP i icke fullvärdig bostad skulle kunna en kommunerna felaktiga incitament att sätta hög hyra och i gengäld ge en hålla avgifterna låga för att därigenom maximera BTP, dvs. minimera den boendes kostnad och maximera statens. Frågan är dock det finns skäl för en sådan oro. Då hyreslagen är om tillämplig för i stort sett allt äldreboende kan hyran nästan alltid prövas hyresnämnd. Därmed bortfaller möjligheten för kommunerna att av välja avgiftsmodell med hög boendekostnad och låga avgifter. Med en förslaget nedan i kapitel 8 ett tak för högsta boendeavgift bortfaller om eventuella incitament att anpassa boendeavgiften i tvåbäddsrum till BTP-reglerna. Det finns därför enligt min bedömning ingen anledning att inskränka nuvarande rätt att kunna erhålla BTP i tvåbäddsrum. Av BTPL 2 § tredje stycket framgår att bostadstillägg inte beviljas boendekostnaden tas ut inkomstrelaterad avgift. I de fall då om som en kommun väljer att ha "helinackorderingsavgift" som inkluderar en en boendet utgår således normalt sett ingen BTP.

Särskilda boendeformer i annan lagstiftning 73

3.3 Tandvård

I betänkandet av utredningen Ny inriktning på tandvårdsförsäkringen SOU 1998:2 används begreppet "boende pâ sjukhem m.m."

som en sammanfattande benämning för boende i särskilda boendeformer. I cirkulär från Svenska Kommunförbundet tydliggörs att alla som bor i särskilda boendefonner omfattas av tandvårdsreforrnens förslag om uppsökande tandvård och att kostnaderna för tandvården inräknas i högkostnadsskyddet Något ytterligare förtydligande torde inte behövas.

3.4 TV-avgift

Förslag

Jag föreslår att enskilt TV-innehav skall behandlas lika oavsett om

bor i ordinärt boende eller särskild boendeforrn.

man

I lagen om TV-avgift SFS 1989:41 regleras uppbörd av TV-avgift. Enligt huvudregeln i 2 § denna lag skall för TV-mottagare är

som avsedda att användas i innehavarens hushåll betalas en enda TV-avgift. Enligt 2 § gäller också att en enda TV-avgift betalas för samtliga TVmottagare som finns inom samma sjukhus, vårdanstalt eller inrättning av liknande slag, om TV-mottagama är avsedda att användas av dem som får vård. Enligt förarbetena avser detta bl.a. åldringsvård, t.ex. sjukhem. Det innebär att det på ett sjukhem eller ett ålderdomshem har betraktas att det är tillräckligt med en TV-licens för såväl de

som gemensamma TV-apparatema som de privata TV-apparatema i de enskildas bostäder/rum.

Radiotjänst i Kiruna AB har framfört att lagtexten behöver förtydligas. Enligt Radiotjänsts bedömning avser bestämmelsen om en TVlicens för samtliga TV-apparater de TV-apparater ägs vårdgiva-

som av ren. Med den ordalydelse lagen har är dock den vanliga tolkningen i särskilda boendefonner såsom sjukhem och ålderdomshem att boende som har egen TV-apparat inte behöver betala TV-avgift. Då kommunerna använder olika begrepp på samma form av boende komplicerar det ytterligare Radiotjänsts möjlighet att bedöma avgiftsskyldigheten.

Att ha egen TV när man bor pennanent i ett ålderdomshem eller sjukhem skiljer sig inte från att ha egen TV när bor i servicehus

man eller ordinärt boende. Det är svårt att finna något skäl för

att en person skall befrias från att betala TV-licens bara därför att kommunen valt

en

2 Svenska Kommunförbundet cirkulär 1998:209

boendeformer annan

benämning på den särskilda boendeform där man bor. Det är likaså viss finna skäl varför TV-innehav skulle behandlas olika beroende svårt att bor i ordinärt boende eller i särskild boendeform. av om man föreslår lagen TV-avgift kompletteras med en bestäm- Jag att om de fall TV-apparat ägs boende i särskild boendemelse om att i en av form skall den boende ha TV-licens, medan däremot TV-apparaegen i allrum ingår i den kollektiva TV-licensen. ter t.ex. gemensamma

3.5 änstlagen och Boverkets

Räddningstj Byggregler

Ställningstagande

min mening bör Boverkets Byggregler BBR över vad Enligt ses gäller avsnittet brandskydd, så att det tydliggörs att särskilda om boendeformer i form äldreboende för äldre och korttidsboende av aldrig skall utgöra ett "alternativt boende". Förslag till sådan anses sker lämpligen inom Boverket i samråd med andra berörda ändring varför jag inte något förslag till författningsför-

myndigheter, ger

ändringar. övrigt finns det för närvarande ingen anledning att förslå änd- I

ring i gällande byggregler.

3.5.1 för för särskilt

Enhetliga regler brandskydd

boende

Enligt räddningstjänstlagen SFS 1986:1102 skall brandskyddet ututifrån behovet i den aktuella fastigheten. Räddningstjänsten i formas kommunen har att berörd myndighet med ledning av gällande fösom reskrifter bedömning fastigheten och hur den nyttjas. Härvid göra en av hänsyn till det i ett äldreboende bor personer som vid brand tas t.ex. om inte kan sig ut själva utan hjälp, personaltäthet och utrymningsmöjta ligheter. Vidare har räddningstjänsten att kontrollera att personalen har erforderlig kunskap och rätt organisation för att kunna rädda liv vid

brand. Bland de problem räddningstjänsten härvid kan stöta på är att som fastighet byggts för kategori boende än de som bor där en en annan idag. När huset byggdes och relativt pigga äldre flyttade in var brandskyddet adekvat. Efter ett antal år är det inte längre självklart att alla boende själva kan uppfatta, larma eller utrymma i händelse av ens

annan

brand. Det uppstår då problem att förelägga ett förbättrat brandskydd eftersom fastighetsägaren kan anse att det är att komma med krav i efterhand och att kraven borde ha ställts vid bygglovgivningen.

I vissa fall har det enligt Räddningsverket inträffat att fastigheten inte uppförts enligt gällande byggregler, men att detta inte uppmärk-

förrän vid brandsyn. sammas

I de fall då verksamheten ändras utan att det kunnat förutses gäller att byggnaden skall vara anpassad till verksamheten. Av 41 § räddningstjänstlagen följer att brandsyneförrättaren skall kunna förelägga åtgärder förutsatt att det finns ett tydligt behov av åtgärden och att effekten den föreslagna åtgärden fyller just detta behov.

av

Det finns därför enligt min bedömning ingen anledning till någon lagstiftningsändring för att trygga ett fullgott brandskydd i t.ex. servicehus byggts enligt äldre regler.

som

3.5.2 Alternativa bostäder

I Boverkets Byggregler BBR ställs strikta krav på brandskydd i bl.a. särskilda boendeforrner. I BBR finns dock en mellanfonn, "altemativa bostäder", främst åsyftar giuppbostäder, där ett begränsat antal

som personer bor inom samma brandcell, på ett våningsplan, och där ingen är sängliggande eller rörelsehindrad. När gruppbostäder för äldre byggs enligt dessa regler uppstår problem så snart någon av de boende blir rörelsehindrad.

Socialtjänstens intention är att den enskilde skall kunna bo kvar i den särskilda bostaden till livets slut oavsett hjälpbehov. Fastigheten kan ha byggts utifrån reglerna om alternativt boende med den förutsättningen att människor själv skall kunna ta sig ut vid brand. Detta kan leda till att människor som blir sämre måste flytta till ett annat boende.

Räddningsverket anser att det är önskvärt med ett förtydligande så att brandskyddet i allt särskilt boende behandlas lika, dvs. att det utformas med hänsyn till de boendes nuvarande och framtida möjligheter och kapacitet. Detta uppnås bäst genom att reglerna om alternativt boende inte anses vara tillämpliga för äldreboende och korttidsboende.

3.5.3 Stora kostnader för att förstärka

brandskyddet

i efterhand

Ett hinder för att genomföra önskvärda förbättringar är kostnaden. Som exempel kan nämnas att Stockholms stad beslutat att utrusta alla servicehus i staden med brandlarm, med direkt koppling till närmaste

boendeformer annan

brandstation för ytor och med fördröjd koppling vad gemensamma gäller lägenheterna personalen skall först kunna kontrollera vad som utlöst larmet och möjligt åtgärda. Kostnaderna uppgår till drygt om lmkr servicehus. Det saknas uppgifter situationen i landet. per om Enligt Räddningsverket är den här beskrivna typen problem dock av vanlig.

3.5.4 särskilda boendeformer

Utformningen av

Boverkets byggregler god grund för utformningen av fullvärdiga ger en särskilda bostäder. Ett stort antal särskilda bostäder uppfyller dock inte, och har kanske inte heller byggnadstekniska förutsättningar att uppfylla de standardkrav gäller för lägsta godtagbara standard. I Svenska som Kommunförbundets rapport Särskilda boendeformer kartläggning av brister och oklarheter i lagstiftning och andra bestämmelser ställs frånuvarande kvalitetskrav är adekvata för de grupper som bor i gan om särskilda boendeformer. Från bl.a. Stockholms stad har till utredningen framförts det kan problem att uppfylla byggreglema vid omatt vara byggnation äldre särskilda boendeformer. av Boverkets regler är vägledande. Det torde svårt att utforma gevara nerella riktlinjer i BBR för ombyggnation äldre sjukhem, ålderdomsav hem och liknande. Min bedömning är att det är angeläget att äldre även under sina sista år har god boendemiljö, samt att det ställs höga krav på funktion och en tillgänglighet såväl med hänsyn till den boendes som personalens behov. Detta uppfylls dagens byggregler. av

3.6 och mervärdesskatt

Fastighetsskatt

Ställningstagande I fastighetstaxeringslagen bör genomgående begreppet särskild bo-

endefonn användas. Detta kan endera innebära att de betraktas som bostäder eller vårdbyggnad. Min bedömning är att övervägande som skäl talar för att särskilda boendeformer betraktas som vårdbyggnad med hänsyn till att bostad upplåts efter biståndsbeslut och förutsätter att den enskilde har ett vård- och/eller omsorgsbehov. Dessa synpunkter har utredaren överlämnats till fastighetsav taxeringsutredningen. Eftersom särskild utredning arbetar med en fastighetstaxeringslagen lägger boende- och avgiftsutredningen inget

eget förslag till lagstiftningsändringar.

Särskilda boendeformer i annan lagstiftning 77

3.6.1 Mervärdesskatt, ett problem som klarats av

I direktiven till utredningen påtalas problemet med olika tillämpning av mervärdesskatt for olika särskilda boendefonner. Detta har lösts genom lagändringar SFS 1998:586 lag ändring i mervärdesskattelagen,

om 1994:200, 588 lag ändring i lagen 1995:1518 om mervärdes-

om skattekonton for kommuner och landsting och 590 förordning om ändring i förordningen 1995: 1647 om ersättning för mervärdesskatt enligt lagen 1995: 1518. Dessa ändringar trädde i kraft den l juli 1998. Rätt till ersättning gäller enligt lagändringen för ingående mervärdesskatt för samtliga särskilda boendeformer oavsett om de benämns ålderdomshem, sjukhem, gruppbostäder eller servicehus. Beskattningen

fastighetsskötartjänster i sådana bostäder slopades. Vidare infördes av rätt till ersättning med 18 procent vid extern förhyming av lokaler för särskilda boendeformer.

3.6.2 Fastighetsskatt, gällande rättspraxis

En byggnad enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen klassificeras

som

specialbyggnad skall taxeras skattefri. Med specialbyggnad

som som

i lagen byggnad som används för sjukvård, nykterhetsvård, avses en narkomanvård, bamavård, kriminalvård, arbetsvård, åldringsvård eller

psykiskt utvecklingsstörda. Annan byggnad än dessa skall omsorg om

specialbyggnad den används som hem åt personer som anses vara om behöver institutionell vård eller tillsyn. Specialbyggnad med tomtmark och övrig mark hör till byggnaden skall vara skattefria.

som

Regeringsrätten har i ett avgörande Rål985 1:91, I och II tagit ställning till fråga hur ett servicehus skulle klassificeras enligt föl-

om jande. det fall byggnad används delvis för specialändamål och

en delvis för annat ändamål är huvudsaklighetsprincipen avgörande för valet byggnadstyp. Även servicehus i viss utsträckning används

av om

hem åt behöver institutionell vård eller tillsyn, får som personer som utredningen i målet anses ge vid handen att byggnaden primärt är avsedd för bostadsändamål. Med hänsyn härtill skall servicehuset klassificeras hyreshus." Jämför även RÅl995 ref 25.

som

78 Särskilda boendeformer i annan lagstiftning

3.6.3 överväganden

Min bedömning är att alla särskilda boendeformer bör behandlas på enhetligt sätt i fastighetstaxeringen, lämpligen som vårdbostäder efter-

detta stämmer med syftet med särskilda boendeformer. Jag har som överlämnat mina synpunkter till fastighetstaxeringsutredningen.

3.7 för bostadsanpassning Bidrag

Ställningstagande

Jag föreslår inga förändringar i gällande lagstiftning i avseende

nu bostadsanpassningsbidrag för gemensamma utrymmen i särskilda boendeformer.

Bostadsanpassningsbidrag lämnas enligt 6 § lagen 1992:1574 ombostadsanpassningsbidrag för åtgärder för anpassning av bostadens

m.m. fasta funktioner i och i anslutning till funktionshindrad persons bo-

en stad. Bidrag kan lämnas för åtgärder som går utöver vad som följer av byggreglernas allmänna krav på en bostads lämplighet. I en särskild boendeform är de allmänna kraven generellt högre än i ordinärt boende. Så har t.ex. Boverket i remiss 1996-02-28 till Kammarrätten i

en Jönköping mål 4569-4572-1995 bedömt att bidrag inte skulle utgå

nr för utrymmen i gruppbostad för personer med utveck-

gemensamma lingsstöming eftersom gemensamhetsutrymmena normalt fick anses ingå i denna boende. Även viss utrustning, t.ex.

typ av annan som timer, ansåg Boverket höra till utrustning i en särskild boendefonn som omfattas det allmänna kravet på att bostaden skall vara lämplig med

av hänsyn till den funktionshindrades behov

Svenska Kommunförbundet har påtalat att det kan uppstå oklarhet

vad som i en särskild boendefonn kan anses vara generella åtgärder om och därmed skall bekostas inom ramen for den normala bostadsfmansieringen, och vad som är individuellt och därmed bidragsberättigat enligt lagen bostadsanpassning. Kommunförbundet föreslår att hu-

om vudmannen/fastighetsägaren svarar för kostnader för anpassning i kollektiva utrymmen som entréer, trapphus, korridorer och gemensamhetsutrymmen, medan åtgärder i den enskildes egen bostad bekostas via

bostadsanpassningsbidragf

3Boverket 1996-02-28, Dnr B3013-5230/95 4Svenska Kommunförbundet, Särskilda Boendeformer, PM april 1996, sid 25 och 30

Särskilda boendeformer i lagstiftning 79

annan

Min bedömning är att det kan vara olämpligt att göra en sådan begränsning rätten att fâ individuellt anpassade åtgärder i anslutning

av till lägenheten. Detta skulle kunna begränsa möjligheterna för personer med speciella funktionshinder att fullt ut kunna nyttja sitt boende, och medföra sämre situation för den bor i särskild boendeforrn

en som en jämfört med den bor i ordinärt boende.

som

4 för äldre- och

Avgifter

funktionshindrade, en översikt

Innehållet i detta kapitel

I detta avsnitt redovisas inledningsvis tidigare och aktuell lagstift-

ning. Vidare belyses vilken roll avgifterna anses ha, samt i vilken

mån äldre avstår från att söka hjälp på grund av avgiftens storlek.

Därefter redogörs för taxekonstruktionema i landets kommuner, vad

avgifterna omfattar, deras storlek samt skillnaderna mellan och inom

kommunerna beroende av inkomst och insats. Ytterligare uppgifter

återfinns i bilaga Avslutningsvis redovisas antalet äldre och an-

delen har äldreomsorg, de äldres inkomstförhållanden, äldre-

som

kostnader och avgiftsñnansieringsgraden.

omsorgens

4.1 Avgifter under efterkrigstiden

4.1.1 Lagstiftningen

Efter andra världskriget förändrades ålderdomshemmens karaktär från fattigvårdsanstalt till äldreboende. En förutsättning för denna utveckling folkpensionsreformen som beslutades 1946 och trädde i kraft

var 1948. De äldre behövde inte längre bo på ålderdomshem för att bli försörj da. De boende skulle, enligt de beslut riksdagen tog under 1947, inte längre ses som understödstagare utan som inackorderingsgäster. Driftkostnadema vid ålderdomshemmen skulle i första hand täckas ge-

avgifter pensionärerna. Avgiften skulle motsvara folknom uttag av av pensionen minus "ñckpengar. Avgiften borde enligt regeringens proposition prop. 1947:243 vara enhetlig och lika för alla oberoende av inkomst och förmögenhet.

Även 1957 bedömde föredragande statsråd prop. 1957:38 att det inte krävdes någon reglering i lag av ålderdomshemsavgiftemas nivå. Skälet till att enhetsavgifter, som förordats av åldringsvårdsutredningen SOU 1956:1, inte lagfästes var bl.a. att de moderna ålderdomshem-

hade börjat bli populära även bland mer välsituerade pensionärer. men

82 Avgifter för äldre- och funktionshindrade, en översikt

Vissa kommuner hade därför, i strid med 1947 års riktlinjer, börjat ta ut inkomstdifferentierade avgifter.

År 1968 förklarade Regeringsrätten inkomstbaserad avgift vid

att en ett ålderdomshem olaglig, eftersom den stred mot likställighetsprin-

var cipen i kommunallagen. Kommunförbundet hemställde då, med hänvisning till att majoriteten av landets kommuner då hade inkomstdifferentierade avgifter, om en lagändring.

I betänkandet Ålderdomshemsavgifter DsS 1970:6 föreslog den då sittande socialutredningen att kommunerna skulle ha rätt att ta ut avgifter relaterades till betalningsförmåga. Bland de skäl utredningen

som anförde för detta att majoriteten äldre själva fick bekosta bostad,

var mat, vård och hjälp. Utredningen föreslog därför att den enskilde skulle bekosta bostad och hon hade medel till det. Vidare kunde avgift

mat om även tas ut för att täcka kostnaden för vården, om den enskildes ekonomi medgav det. Ingen skulle dock behöva avstå från att efterfråga plats på ålderdomshem kostnadsskäl. Därför skulle den enskilde ga-

av ranteras ett fribelopp för personliga utgifter och delaktighet i den allmänna standardstegringen.

År 1971 infördes ett tillägg i socialhjälpslagen 19 §

a som gav kommunerna möjlighet att ta ut differentierade avgifter för vård i ålderdomshem. Avgiften fick inte överstiga vad som motsvarade vårdplatsens andel i kostnaden för hemmets anläggning, underhåll och drift. Avgiften skulle sättas så att den enskilde förbehölls medel för personliga behov. De närmare bestämmelserna reglerades i en särskild kimgörelse:

å 1 Till grund för bestämmande avgift för vård i ålderdomshem

av

läggas endast vårdtagarens inkomster.

ar

§ Det minsta belopp som vårdtagaren enligt 19 a § lagen 195622 om

socialhjälp skall förbehållas för personliga behov garantibelopp skall

motsvara 30 procent den för ogift ålderspensionär beräknade folk-

av - - -

pensionen jämte pensionstillskott

- - -

Overstiger vårdtagarens inkomster summan av de i första stycket angivna

folkpensionsfönnånema skall garantibeloppet utgöra summan av dels ett

belopp enligt första stycket, dels ett belopp som motsvarar 20 procent av

det belopp, varmed de sammanlagda inkomsterna efter avdrag för skatt

överstiger nämnda folkpensionsfönnåner.

- - -

Vid beräkning garantibelopp enligt andra stycket skall inkomsten be-

av

stämmas enligt de regler som gäller för beräkning av Sammanräknad net-

toinkomst vid taxering till statlig inkomstskatt.

§ Ar beroende av vårdtagaren för sitt uppehälle, skall skälig hän-

annan

tagas därtill vid fastställande av avgiften.

syn

Aven i annat fall skall avgiften j ärnkas, om särskilda skäl föreligger.

Kungl. Majzts kungörelse om avgifter vid ålderdomshem, SFS 1971:830

Avgifter för äldre- och funktionshindrade, översikt 83

en

Socialutredningen SOU 1977:40 föreslog att delmålen för äldreomsorgen skulle vara självbestämmanderätt och nonnalisering. Den enskilde skulle kunna välja mellan ett differentierat utbud stöd- och

av servicefonner. Socialutredningen menade att det i framtiden bör bli allt vanligare att ta ut en särskild avgift för varje enskild tjänst. Avgiftsfor-

för ålderdomshemmen borde dock inte förändras. Om man inför men ett system där avgifter tas ut för varje tjänst, bör den enskilde garante-

ett belopp för personliga utgifter som minst motsvarar garantiras beloppet vid helinackordering.

I regeringens proposition om ny socialtjänstlag prop 1979/80: l

anför föredragande statsråd att man bör sträva efter ett systern där man tar betalt för varje tjänst av den som bor i servicehus. För ålderdomshemmens del bör dock nuvarande avgiftssystem finnas kvar. Med den utveckling som jag förutsätter att ålderdomshemmen kommer att genomgå bör avgiftssystemet vid servicehusen på sikt komma till användning även inom ålderdomshemmen.

Vad gäller hemtjänst konstateras i propositionen att kommunerna normalt sett tar ut avgift, ofta efter en individuell prövning av den enskildes betalningsförrnåga. Föredragande statsråd föreslår att kommunerna bör få göra detta och själv bestämma grunderna för hur avgifterna tas ut Av specialmotiveringama till den föreslagna 35 § SoL framgår att "hittillsvarande rättsliga prövningar gett kommunerna rätt att ta ut differentierade avgifter, dvs. grundade på hjälptagarens ekonomiska villkor. Någon annan regel om principerna för individuellt bestämda avgifter än att de skall vara skäliga har inte ansetts böra i

ges det här sammanhanget. Avgifterna vid helinackordering föreslogs regleras på samma sätt som gällt dittills.

Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget i propositionen att avgifter för bl.a. äldreomsorg skulle regleras enligt följande 35 § SoL:

För andra sociala tjänster får kommunen ut skäliga av ifter enligt grunder som kommunen bestämmer. Avgifterna får doc inte överstiga kommunens älvkostnader.

Om avgifter för latser i servicehus för äldre människor finns sär-

skilda bestämme ser.

De särskilda bestämmelserna återfinns i särskild förordning, SFS 1981:750 46-49. Ordalydelsen i socialtjänstförordningen är i princip densamma i den ovan citerade kungörelsen. Begreppet ålderdoms-

som

2Prop. 1979/80: sid 286 3Prop. 1979/80: Sid 366 f " Prop. 1979/80:1, sid 547

hem servicehus med helinackordering och begreppet ga-

har ersatts av rantibelopp med förbehållsbelopp.

4.1.2 Neutralitet mellan boendeformer

Före 1993 reglerades avgifter för personer som vårdades på sjuk-

mars hem enligt Hälso- och sjukvårdslagen och lagen om allmän försäkring. Skillnaderna i avgiftssystemen för ålderdomshem och långvarig vård på sjukhus hade då diskuterats under tre årtionden. Som exempel kan nämnas socialpolitiska kommitténs betänkande Åldringsvårdens läge SOU 1963:47 där man framhöll att de avsevärt lägre avgifterna på sjukhem för långvarigt sjuka jämfört med inackorderingskostnaden på ålderdomshem medförde en efterfrågan på plats på sjukhem som inte var motiverat av vårdbehoven.

Under 1960-talet myntades ordet överskottsproblemef. Med detta avsågs att patienter på sjukhem kunde bygga upp ett sparkapital därför att sjukhusavgiften var så låg. För pensionärer gällde dessutom i 24,

12, månader att sjukhusvården var helt kostnadsfri räknad från senare pensioneringstidpunkten. I betänkandet Förmåner och avgifter i sluten sjukvård SOU 1967:63 föreslogs att avgifter motsvarande de som gällde på ålderdomshemmen skulle kunna tas ut. Förslaget ledde inte till något beslut i riksdagen.

År 1972 rekommenderade Landstingsförbundet sjukvårdshuvudmännen att tillämpa ett system med avgifter differentierade efter inkomst. Regeringsrätten fastslog vid en prövning av en avgift att detta system saknade laglig grund. Rekommendationen upphävdes då.

Som ett ytterligare exempel kan nämnas motion 1978/79:1254 av Gösta Bohman m.fl. där det påpekas att skillnaden i vårdavgifter mellan sjukhemmen och ålderdomshemmen kan leda till att den mindre kostsamma ålderdomshemsvården blir dyrare för den enskilde än den

kostsamma sjukhemsvården. Enligt motionärerna bör neutralitet i mer

vårdavgiftema eftersträvas. Socialutskottet behandlade motiofråga om

gemensamt med behandlingen av förslag om ny socialtjänstlag. Utnen skottet avstyrkte motionen med hänvisning till att denna fråga var föremål för översyn av en arbetsgrupp med representanter för bl.a. Socialdepartementet och Landstingsförbundet. Utskottet vill emellertid med skärpa framhålla angelägenheten av att översynen sker så snart

som möjligt

Den 1 januari 1982 infördes rätt att ta ut avgift efter inkomst för utförsäkrade pensionärer. Efter kritik mot detta system avskaffades rätten

5SoU 1979/80:44, sid 50

Avgifter för äldre- och funktionshindrade, översikt 85

en

att inkomstdifferentiera avgifter från den l april 1986. Bland skälen för detta anfördes prop. 1985/86:43 att differentierade avgifter stred mot den generella linjen i svensk socialpolitik om likabehandling. Vidare ansågs att uppgiftslämnandet och kontrollen av enskilda individers inkomster upplevts som kränkande. Vidare noterades i propositionen att det uppstått olika tillämpning i olika landsting.

1 Ädelavgiftsutredningen

Regeringen tillsatte 1991 en utredning, den så kallade Ädelavgiftsutredningen, med uppdrag att lärrma förslag till systern som ger förutsättningar för enhetliga och rättvisa avgiftsregler inom kommunernas

mer äldre- och handikappomsorg dir. 1991:79.

De skilda avgiftssystemen för ålderdomshem och sjukhem kvarstod när Ädelrefonnen genomfördes vid årsskiftet 1991/92. En

person

vistades på sjukhem betalade högst 2 100 kr per månad 70 kr som

dag januari 1993 medan en person som bodde i ålderdomshem per och hade goda inkomster kunde få betala den faktiska kostnaden, kanske 16-17 000 kr per månad. Utredningen skulle vidare överväga

kommunernas frihet att bestämma hemtj änstavgifter kunde innebära om risk för markant olika villkor för en person beroende på var denne bor.

Utredningen konstaterade att avgiftssystemet behöver ändras för att åstadkomma neutralitet i fråga om styreffekter och för att nå en större rättvisa vid avgiftssättningen.

Utredningen föreslog en ny modell för ett kommunalt högkostnadsskydd, redovisas närmare i kapitel 5 nedan. Utredningen föreslog

som vidare att inkomstbegreppet bör avse aktuell inkomst. Bostäder i särskilda boendeforrner skall upplåtas genom ett avtal och hyra skall betalas. Hyressättningen skall i princip ske enligt bruksvärdesprincipen. För korttids- växelvård och rehabilitering i särskilda boendefonner bör i princip gälla att avgift för service, omvårdnad och vård skall kunna tas ut i permanentboende. Detsamma bör gälla i fråga om mål-

som tidskostnader

Genom ändring SoL och HSL, vilka trädde i kraft den 1 mars

av 1993, korn 35 § SoL att gälla för all äldreomsorg, medan avgifter for vård enligt HSL reglerades lika for alla särskilda boendefonner.

6Avgifter och högkostnadsskydd inom äldre- och handikappomsorgen, SOU 1992:50

86 Avgzfter för äldre- och funktionshindrade, översikt SOU 1999; 33

en

4.2 Nu aktuell lagstiftning

Avgifterna för Äldre- och handikappomsorg regleras i 35 § socialtjänstlagen 1980:620, SoL, 26 § hälso- och sjukvårdslagen 1982:763, HSL och 18-21 lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade 1993:387, LSS.

4.2.1 Äldre- och handikappomsorg, skydd mot för

höga avgifter

35 § SoL innebär att kommunernas frihet att utforma avgiftssystem begränsas enligt följande bestämmelser, varav de tre första gäller från 1993-03-01:

Kommunen får ta ut skäliga avgifter enligt grunder som kommunen 0

bestämmer. Avgifter får dock inte överstiga kommunens älvkostnader.

Avgifterna for hjälp i hemmet, service och omvårdnad samt boende

får inte, tillsammans med avgifter som avses i 26 § tredje stycket

hälso- och sjukvårdslagen, uppgå till så stort belopp att den enskilde

inte förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov, boende-

kostnad och andra normala levnadskostnader ändrad 1999-01-01.

När avgifterna fastställs skall kommunen försäkra sig om att om- 0

sorgstagarens make eller sambo inte drabbas av en oskäligt försämrad ekonomisk situation. gäller från 1999-01-01.

Kommunens avgift fick vad gäller ålderdomshem i äldre lagstiftning 19 a § socialhjälpslagen i dess lydelse 1971 inte överstiga vad som motsvarade vårdplatsens andel i kostnaden for hemmets anläggning, underhåll och drift. Begreppet självkostnad definieras i kommunallagen

den totala kostnaden för en viss verksamhetsform, se vidare som

kapitel

De delar i 35 § SoL som på ett tydligt sätt anger en begränsning av avgiftens storlek är bestämmelserna om förbehållsbeloppet och att make eller sammanboende inte ska drabbas av en oskäligt försämrad ekonomisk situation.

Förbehållsbelopp fanns även i tidigare lagstiftning, och gällde då helinackorderingsavgift på ålderdomshem. Från 1971 till februari 1993 reglerades denna, först i kungörelsen 1971:830 och därefter i social-

änstförordningen 1981:750. Bestämmelsen att avgiften inte fick vara högre än att den boende hade kvar minst 30 procent av folkpension för ogift ålderspensionär jämte pensionstillskott samt 20 procent av in-

Avgzfter för äldre- och funktionshindrade, översikt 87 en

komst efter skatt inkomster därutöver har brukat kallas "30/20-reav geln. Det med lagstiftningsändringen mars 1993 är dels att begreppet nya förbehållsbelopp utsträcks till att avse all äldre- och handikappomsorg, dels att inga belopp har preciserats för vad som skall anses vara "tillräckliga medel. Detta redovisas mer i detalj i kapitel förbehållsbelopp.

4.2.2 Hälso- och sjukvård

Rätten att ta ut avgifter för hälso- och sjukvård regleras i 26 § HSL en-

ligt följande:

Av patienten får vårdavgifter tas ut enligt grunder som landstinget eller kommunen bestämmer, i den mån inte annat är särskilt föreskrivet. Patienter som är bosatta inom landstinget respektive komskall därvid behandlas lika. munen

Från och med 1993 gäller enligt samma lagrum för den hälso- och mars sjukvård kommunerna är huvudman följ ande:

Av ifter får inte, tillsammans med avgifter som avses i 35 § - - tre stycket socialtjänstlagen 1980:620, uppgå till så stort belopp enskilde inte förbehålls tillräckliga medel för sina personliga en e ov.

4.2.3 Stöd och service till vissa funktionshindrade

Insatser enligt LSS skall i princip vara avgiftsfria för den enskilde. Enligt 18 § LSS får avgift tas ut av person som av försäkringskassan beviljats assistansersättning enligt lagen om assistansersättning l993:389, nedan kallad LASS inom ramen för den ersättningen. Kommunen har rätt att debitera samma belopp som försäkringskassan fastställt assistansersättning. Den enskilde skall inte ha några mersom kostnader. Föräldrarnas skyldighet att i skälig utsträckning bidra till omvårdnaden för barn under 18 år fâr sin omvårdnad i annat hem som än det egna regleras i 20 § LSS. I övrigt får avgift tas ut endast i de fall framgår 19 § LSS: som av

Av dem har folkpension i form hel förtidspension eller hel som av ålderspension eller har annan inkomst av motsvarande storlek som får skäliga avgifter för bostad, fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter tas ut enligt de grunder som kommunen bestämmer. Avgifterna får dock inte överstiga kommunens självkostnader. Kom-

88 Avgifter för äldre- och funktionshindrade, en översikt SOU 1999; 3 3

munen skall se till att den enskilde får behålla tillräckliga medel för

sina personliga behov.

Enligt LSS ska den enskilde garanteras goda levnadsvillkor.

4.2.4 överväganden under 1990-talet

Övriga

Avgiftsutredningen

Avgiftsutredningens tillsattses för att göra en översyn de olika

av avgiftssystemen inom handikappområdet dir 1993:127. Översynen motiverades av att avgifterna ökat, generellt sett, för insatser som tillhandahålls kommuner och landsting och som särskilt personer med

av funktionshinder är starkt beroende av. Utredningen föreslog bl.a. en reglering hur förbehållsbeloppet skall beräknas för personer med

av funktionshinder. Detta beskrivs mer utförligt i kapitel 5 nedan. Beträffande avgifter för service, omsorg och vård i regi av kommunerna föreslog utredningen ett avgiftstak om 21 procent av basbeloppet 637 lcr i 1999 års nivå.7 Utredningens förslag har genomförts.

Proposition om ändring i socialtjänstlagen

I propositionen 1996/97:124 om ändring i socialtjänstlagen hänvisar föredragande statsråd vad gäller avgifter för äldre- och handikappomsorg till de uppföljningar Socialstyrelsen genomfört av kommuner-

avgifter under åren 1993-1996. I propositionen anförs bl.a. att nas

Re eringen ser med oro på brister i handläggningen och rättssä-

ker et enligt kartläg ingen all ämt finns i kommunerna sär-

som

skilt vad gäller avgifter ör särskilt oende. Annu fyra år efter de

nya bestämmelserna trätt i lqaft är den enskilde utlämnad till otyd-

liga eller obefintliga regler för t.ex. jämknin och måste ofta själv

väcka frågan om sådan. Nivån på förbehålls eloppet måste garan-

tera den enskilde en skäli levnadsnivå och inte ligga så lagt att

kostnader för t.ex. läkarv läkemedel, resor mm måste täckas

med socialbidrag

7Avgifter inom handikappområdet, SOU 1995:35 8Prop 1996/97:124 sid 136

Avgifter för äldre- och funktionshindrade, översikt 89

en

4.3 Nationella mål

Riksdagen ställde sig den 8 juni 1998 bakom regeringens proposition Nationell handlingsplan för äldrepolitiken 1997/98:1l3, där följande fyra mål sätts upp:

Äldre skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället 0

och över sin vardag. Äldre skall kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende. Äldre skall bemötas med respekt. Äldre skall ha tillgång till god vård och

omsorg.

I propositionen framhålls att Ett gott samhälle för alla åldrar måste byggas på solidaritetens grund och att var och en får hjälp och stöd efter behov oberoende av personlig ekonomi, social bakgrund, kön

eller ålder" prop. 1997/981113 sid 62 Under rubriken behoven skall styra redovisas i propositionen följande som kan betraktas som vägledande för avgifternas roll:

Den gemensamma finansieringen av vård och omsorg är en naturlig

följd av solidaritetens Den är grunden för ett system där

och får principer.efter behov oberoende personlig

var en oc st" av

-

ekonomi, social hjälpgrund, kön eller ålder.

a

4.4 roll

Avgifternas

Avgifterna inom äldre- och handikappomsorg kan ha flera olika roller, mer eller mindre uttalade i olika kommuner, som t.ex.

0 Finansieringskälla. De avgiftshöjningar som skett i flertalet av lan-

dets kommuner under l990-talet har varit en del i att klara

omsor-

fler äldre-äldre" med begränsade ekonomiska resurser.

gen om 0 Styra efterfrågan. Avgifterna på t.ex. serviceinsatser som städning

och hemkörning av mat kan ge den enskilde incitament att efterfråga

de tjänsterna på marknaden i stället för kommunens hemtjänst.

av 0 Göra rätt för sig. Särskilt tydligt för den tidigare regleringen av

ålderdomshemsavgiften, där den enskilde skulle betala vad det kos-

tade på ålderdomshemmet, men fick reduktion av avgiften så att hon

hade ett mindre belopp kvar för egna utgifter.

90 Avgifter för äldre- och funktionshindrade, översikt

en

4.4.1 Kan finansiera ökade

avgifterna äldreomsorgsbehov

Under förra hälften 1990-talet fanns en relativt samstämd uppfatt-

av ning att avgiftsfinansieringsgraden både kan och bör stiga för att möta det ökande behovet av äldreomsorg. I några studier under senare år har denna bild ifrågasatts. Den del av kostnaderna för vård, omsorg och service täcks avgifter för vård och omsorg är, som redovisas

som av

utförligt sist i detta kapitel, endast två till tre procent. Detta beror mer bl.a. på att majoriteten äldreomsorgstagama har låga pensioner och

av därmed ett mycket begränsat avgiftsutrymmd.

Även avgifterna höjs kraftigt för de äldreomsorgstagare har

om som goda disponibla inkomster ger detta inte något större resurstillskott eftersom denna är relativt liten se tabellbilagan tabell 7b och 9b. I

grupp takt med att fler äldre får högre pensioner kommer med dagens taxesättning avgiftsfinansieringsgraden att kunna öka med någon procentenhet.

4.4.2 Ska avgifterna styra efterfrågan

I 1992 års kompletteringsproposition anförde regeringen att avgifter kan utnyttjas för att styra efterfrågan mellan olika lösningar för att till-

behov godose samma

debattskrift från Svenska Kommunförbundet 1993, Skatt eller

I en avgift, beskriver två ekonomer vid Svenska Kommunförbundet sin bild

de förändringar kommunerna förväntades göra av äldreomsorgsav avgifterna med anledning den då nya lagstiftningen. En strävan

av kommer enligt författarna "att vara att använda taxorna som ett styrmedel för att öka effektiviteten i verksamheten." Vidare skriver de att "en ambition för ett nytt taxesystem kan vara att bidra till att styra omsorgsbehövande till rätt omvårdnadsfonner- En möjlighet kan vara

- -

låta avgiften variera med kostnaden för de olika omvårdnadsatt - - former kan tänkbara för personen i fråga. "Uppdelningen av

som vara avgifterna i komponenter för boende, service och omvårdnad kan också bidra till kostnadseffektiv verksamhet, där vårdtagaren själv i

en mer ökad utsträckning kan välja vilken service han önskar och betala för detta. Troligt är att subventionsgraden kommer att skilja sig mellan olika verksamheter, så att den är högre i omvårdnadsdelen och lägre eller ingen alls när det gäller olika slags service

9Prop. 199l/92:l50 ° Svenska Kommunförbundet 1993, Skatt eller avgift sid 96 f

Avgifter för äldre- och funktionshindrade, översikt 91

en

Med facit i hand kan konstateras att kommunerna följt flera de

av handlingslinjer författarna till debattboken då tyckte sig skönja.

Styra efterfrågan av hjälp med personlig omsorg

Insatsrelaterade avgifter kan leda till att den enskilde avstår från att efterfråga hjälp med personlig omsorg eftersom han/hon då får betala

mer mer. Det finns dock inga belägg för att detta skulle ett uttalat syfte

vara med kommunernas taxesystem.

När hjälpbehovet överstiger en viss nivå kan det vara billigare för kommunerna att ge omsorgen i ett särskilt boende än i den enskildes hem. I en skrift från Svenska Kommunförbundet 1993 fors ett resonemang om att avgiften kan sättas så att denna kostnadsskillnad blir tydlig även för den enskilde. Studier från bl.a. IHE i Lund har visat att det vid visst omsorgsbehov kan bli billigare för kommunen att erbjuda vård och omsorg i ett ålderdomshem eller form äldreboende än

annan av om den enskilde bor kvar i sitt ordinära boende. Rent teoretiskt skulle kommunen kunna sätta en avgift som är lägre i särskilt boende än i

ordinärt boende. Detta skulle dock knappast kunna i samklang

sägas vara med det mål som gällt sedan 1950-talet för svensk äldreomsorg, att

ge den enskilde möjlighet bo kvar i sitt hem. Det är så vitt utredningen kunnat erfara inte heller någon kommun som har en sådan taxekonstruktion. Tvärtom är det, som redovisas nedan avgifternas storlek

om vanligt i landets kommuner att det är billigare att få omfattande vård och omsorg i ordinärt boende än i särskilt boende.

Styra efterfrågan på serviceinsatser

Det är mer vanligt att kommunerna söker styra efterfrågan av serviceinsatser via avgifterna. För tjänster som städning eller att få hem maten betalar pensionärer med lite högre inkomster i många kommuner en avgift som motsvarar vad han/hon kan få betala om tjänsten köps på marknaden.

I en socialstyrelserapport från 1995 om de nya styrinstrumenten i socialtjänsten redovisas att "Avgifternas styrande mot ett effektivt

resursutnyttjande inom socialtjänstornrådet måste ställas mot de äldres valfrihet och de fordelningseffekter som de leder till. Det är oklart hur priskänslig socialtjänstverksamheten är. Studier tyder på att många

" Svenska Kommunförbundet 1993, Avgifter för äldre- och handikappomsorg

92 Avgifter för äldre- och funktionshindrade, en översikt SOU 1999; 3 3

tjänster inom t.ex. äldre- och handikappomsorgen är relativt priskänsliga. Efterfrågan minskar när priset höj 5".

För äldre med god ekonomi kan tjänsteköp av städning mm på den öppna marknaden ett alternativ. Av den nationella statistiken

vara framgår att andelen äldre har lite hjälp, dvs. vanligen enbart ser-

som viceinsatser, minskat under 1990-talet. Mellan 1992 och 1997 har antalet 65 år och äldre med hjälp högst 9 timmar per månad

personer minskat från cirka 75 000 personer till knappt 58 000, en minskning med 23 procent. Främst torde detta spegla striktare biståndsprövning

en i kommunerna. Delvis återspeglar det sannolikt också att en del äldre avstår från serviceinsatser därför att de anser dem för dyra eller inte prisvärda.

Detta stöds muntligt rapporterade uppgifter från flera kommuner

av liksom studie Institutet för gerontologi i Jönköping gjort till-

en som

med Motala kommun. Med krympande budgetram ville Mosammans tala kommun styra efterfrågan på äldreomsorg från serviceinsatser till omsorgsinsatser. I juni 1996 höjdes servicetaxorna kraftigt. Var femte äldreomsorgstagare fick sin insats minskad eller minskade den själv när insatserna i maj månad 1996 jämfördes med hösten 1996. I huvudsak avsåg minskningen serviceinsatser, och i hälften fallen berodde det

av på att den äldre inte ansåg sig ha råd. Under en tvåårsperiod juni 1996 till maj 1998 minskade den genomsnittliga hjälptiden för serviceinsat-

från 5,3 timmar till 4,4 timmar. ser

Avgifternas roll for att den enskilde kunskap om priset för

ge tjänsten

Avgifterna inte information vad äldreomsorgen kostar. Kost-

ger en om nadsskillnadema mellan olika sätt att tillgodose samma behov återspeglas inte heller i avgiftssättningen. Detta beror dels på att en majoritet äldreomsorgstagama inte kan betala den faktiska kostnaden,

av dels på att avgifterna vanligen är inkomstrelaterade varför priset varierar efter den enskildes betalningsfönnåga.

Priset varierar också kraftigt mellan olika kommuner för samma tjänst. I flertalet kommuner saknas tydlig och enkel koppling mellan insatsens tidsomfattning och vad får betala. Gränserna mellan

man olika nivåer i taxesystemen är ofta luddiga. Taxan bygger på att den

12Socialstyrelsen följer och utvärderar 1995:1, Socialtjänsten och de nya

upp styrsystemen, sid 109 3 Britt Lundén, Gerdt Sundström: Chockhöjda hemtjänsttaxor, hur gick det för vårdtagarna Blivande artikel i Socialmedicinsk tidskrift

Avgifter för äldre- och funktionshindrade, översikt 93

en

enskilde erhåller hjälp inom t.ex. visst timintervall. Biståndsbesluten innehåller oftast en beskrivning av vad som skall göras, t.ex. hjälp med städning, att duscha, promenader. De innehåller sällan någon

mer exakt tidsprecisering eller precisering av vad som t.ex. avses med hjälp med städning. Biståndsbeslutet innehåller sällan att den äldre skulle ha rätt till hjälp visst antal gånger med viss given tid. Det är vidare alltjämt relativt ovanligt med tydliga utfästelser om vilken kvalitet kommunen utlovar att utföraren skall kunna ge. Det kan därför svårt for den

vara enskilde att se vad det är hon köper för tjänst.

Vidare har få kommuner ett system där den enskilde får sin avgift sänkt om tjänsten inte utförs viss dag eller ens viss vecka. Taxan påverkas vanligen inte heller om hälsotillståndet innebär att hjälpen någon vecka vecka mindre än vad taxenivån förutsätter. Av-

är mer, en annan giftsförändring sker vanligen bara om den enskilde vid nyprövning av hjälpen via biståndsbeslut får påtagligt minskad eller ökad hjälp.

Även i bemärkelse gäller inte marknadsekonomins prin-

en annan ciper för priset som styrinstrument avgifterna för äldre- och handikappomsorg. En äldreomsorgstagare kan inte utan vidare välja bort äldreomsorgen och använda pengarna till något annat. Begreppet behov är visserligen komplicerat och varierar såväl över tid som mellan enskilda individer. För den person som är i behov av hjälp av annan per-

för sitt dagliga liv gäller dock, i den mån hon inte kan få hjälpen son utförd av närstående, att hon är utlämnad till kommunernas taxepolitik.

Avgifterna, ett trubbigt styrinstrument

Avgifterna kan ett incitament för den enskilde och/eller hennes

ge anhöriga att se över på vilka alternativa sätt hjälpbehovet kan tillgodoses. Kunskaperna hur denna styreffekt fungerar är dock ringa. I Social-

om styrelsens studie om avgifter för äldre- och handikappomsorg 1996 redovisas under rubriken slutsatser och förslag att "Insatsema bör styras genom biståndsbeslutet och inte genom taxesystemet. Denna slutsats motiveras med att Den enskilde kan inte välja att köpa mer eller mindre tjänsten omsorg utan är beroende av hemtjäntsassistentens

av eller biståndshandläggarens bedömning och beslut. Att behöva

mer hjälp är inte ett val, man väljer inte att bli sjuk. Avstår man från hjälp på grund avgiften beror det snarare på faktisk eller upplevd bris-

av

tande betalningsfönnågafw

Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1996:6, Äldreomsorgens avgifter

94 Avgifter för äldre- och funktionshindrade, översikt SOU 1999;33

en

Framförallt finns det, redovisas nedan i avsnitt 4.5, risk

som att anhöriga får ökad börda därför att man avstår från den avlösning viss

en hemhj älp skulle innebära.

4.4.3 Den har råd kan betala

som

Tidigare reglering ålderdomshemsavgiftema innebar att den som

av hade råd skulle betala hela kostnaden för bostad, mat och omsorg. Avgiften fick dock inte sättas högre än att den boende fick kvar viss del

av pension. Detta synsätt lever kvar hos de kommuner som valt att lägga taket för högsta avgift vid styckekostnaden för biståndet, som för en plats i särskilt boende med omsorg dygnet runt kan vara över 30 000 kr per månad.

Majoriteten landets kommuner har satt ett lägre tak för sina av-

av gifter. Det finns inga uppgifter om den enskilda kommunens motiv för

man valt ett lågt eller högt tak. om

4.5 Avstår äldre från hjälp på grund av

avgiften

Ett utredningens uppdrag är att analysera om äldre avstår från att

av efterfråga hjälp på grund av avgifterna. Som framgått kan avståendet betraktas såväl önskad oönskad effekt av en kommuns tax-

som en som esystem. Det saknas studier med säkerhet visar om de teoretiska

som diskussioner avgifternas möjligheter att styra bort onödig efter-

om frågan håller när de testats mot verkligheten. Däremot har en del studier gjorts i vilken mån äldre avstår från att efterfråga hjälp de faktiskt

om behöver.

Av de studier och andra erfarenheter som redovisas nedan framgår att de där risken att avstår från hjälp är störst är de för

personer man vilka stor del omsorgen utförs av anhöriga, och där hemtjänsten

en av närmast har funktionen att stödja och avlösa den anhörige/de anhöriga.

4.5.1 En avstod på grund av avgiften av fyra

I SCB:s undersökning Hushållens inkomster 1995 resp 1996 ställdes frågan till 75 år och äldre om de som hade behov av hem-

personer tjänst, haft hjälp från kommunen, avstått från hjälp på grund av

men avgiften. I undersökningen 1996 ställdes även frågan till dem som hade

Avgifter för äldre- och funktionshindrade, översikt 95

en

hemhjälp om de minskat omfattningen av sin hjälp på grund avgif-

av tens storlek.

Tabell 1 Personer som avstått resp minskat hemtjänst på grund

av avgiften

Fråga: Har avgiftens storlek för hemtjänsten påverkat dig/er så att du/ni avstått helt från hemtjänst

Anm: Endast de sagt att de avstått från hemtjänst trots eget bedömt behov har

som fått frågan

Fråga: Har avgiftens storlek för hemtjänsten påverkat dig/er så att du/ni minskat omfattningen av hemtjänst Frågan ställdes 1995 1996

Källor: Äldreuppdraget 97:8 och specialbearbetning av SCB från HINK 96 för boende- och avgiftsutredningen. Ytterliga uppgifter om dem som avstått, se tabellbilagan, tabell 19

Uppräknat till riksnivå kan antalet personer 75 år och äldre år 1995

som sade sig ha avstått från hemtjänst på grund av avgiften skattas till cirka 17-18 000 de två åren. Detta är tre procent av samtliga i den åldersgruppen och tio procent av dem som sagt sig ha behov av hjälp. Sammanräknat med dem som uppgav att de hade mindre hjälp än vad de behövde på grund av avgiften kan SCB:s uppgifter tolkas så att cirka 30 000 påverkats avgiften så att de avstått eller minskat sin

personer av efterfrågan på äldreomsorg.

Det är den äldre själv som vid intervjun uppgivit att hon behöver hjälp. Detta är inte liktydigt med att den äldre skulle beviljas hemtjänst eller äldreomsorg om han/hon ansökte om det. Det bör också

annan noteras att en majoritet av de äldre som sagt att de avstått från hemtjänst ändå att de får tillräcklig hjälp. Detta tyder på att de haft

anser alternativ, t.ex. anhöriga, grannar eller vänner. Hur dessa påverkats av

96 Avgifter för äldre- och funktionshindrade, en översikt SOU 1999; 3 3

att få hela ansvaret för framgår inte av dessa studier, inte

omsorgen heller hur omsorgstagaren påverkats av att vara beroende av närstående.

4.5.2 inte alltid ett önskat alternativ

Anhörighj älp

studie från Handikappolitiska Utredningsinstitutet har närmare I en 3 000 medlemmar i De Handikappades Riksförbund DHR, Sveriges Dövas Riksförbund och Synskadades Riksförbund intervjuats om sina levnadsvillkor. I studien har bl.a. ställts frågor hur de får stöd och

om service tillgodosett. Majoriteten får detta via anhöriga. Flertalet svarar också att det är så de själva vill ha det. En mindre grupp svarar dock att de har sin hjälp anhöriga trots att de egentligen hade velat ha hjälpen

av från kommunen. Skälet till att de avstått från hemtjänst är avgiften.

Figur l Antal som har hjälp av anhöriga resp klarar sig

personer på annat sätt

s

å

.16-64âr

gasar-

h8

harhjälp villha qrelevant annat§äl

avanhörig hjälpav

pga. anhörig

avgifterna Källa: Handikappolitiska Utredningsinstitutet, levnadsnivåundersökning 1996. Antal intervjuade: 16-64 år 1 115 personer, 65 år och äldre 929 personer

5 Handikappolitiska Utredningsinstitutet, levnadsnivåundersölming 1996.

Avgifter för äldre- och funktionshindrade, översikt 97

en

4.5.3 Få är helt utan

personer hjälp

I vissa kommuner och kommundelar har ett mer systematiskt uppsökande arbete bedrivits. Någon sammanställning av erfarenheter från dessa har ännu inte gjorts på nationell nivå. I Stockholms stad har

uppsökande verksamhet bedrivits i bl.a. Hornstulls 1996/ 1997 och Kungsholmens stadsdelsnämnder l995/ 1996. Alla 80 år och

personer äldre som hade hemtjänst ingick i dessa projekt. De som så önskade fick hembesök. På Kungsholmen besöktes 502 personer. Av dem

som tidigare haft hemtjänst men inte har det längre var skälet att hjälpbehovet var övergående art. Av dem som behövde och erbjöds hemtjänst

av var skälet att de inte sökt bristande kunskap om utbud, vart de skall vända sig etc, däremot inte avgiften.

Socialstyrelsen genomförde under 1997 inom för aktiv

ramen uppföljning en studie i 14 kommuner i Södermanlands, Östergötlands och Jönköpings län varför äldre tidigare haft hemtjänst

personer som upphört med detta. Totalt antal följdes 5 817. I

personer som upp var drygt fyra femtedelar av fallen berodde det på att den äldre flyttat till särskilt boende eller avlidit. För resterande 17 procent l 017 personer var det vanligaste skälet att personen blivit bättre och inte längre behövde hjälp. Cirka sju procent av personerna i denna studie hade avsagt sig hjälpen. Knappt hälften 43 procent av dessa hade avsagt sig hjälpen på grund av missnöje med kvalitet och/eller avgift. En tredjedel ansåg att hjälpen för dyr. Endast ett fåtal helt utan hjälp. Vanli-

var var gast var att man hade hjälp av anhöriga. Hälften av de avsagt sig

som hemtjänst intervjuades per telefon. Intervjuerna tyder på att det många gånger varit mot den äldres önskan att engagera anhöriga/närstående. Helst hade de velat undvika att belasta" dem.

Socialstyrelsen har också undersökt behovet stöd och hjälp hos

av 8 000 äldre utan äldreomsorg nio kommuner. Två av de frågor

som ställdes avser avgifter. Av dem som haft hemhjälp men inte längre har det 52 20 procent att jag ansåg mig inte ha råd med

angav personer hemhjälp längre". Alla tillfrågades om de någon gång under de senaste två åren försökt att få hjälp från den kommunala hemtjänsten. Av 7 907 personer som svarat angav 1,8 procent 142 personer "ja, jag

men tycker att hemhjälpen kostar för mycket". Socialstyrelsen bedömde att ensamstående äldre kvinnor med knapp ekonomi särskild "risk-

var en grupp att avsäga sig hemtjänst av ekonomiska skäl.

6 PM från Kungsholmens stadsdelsförvaltning 1998-02-17 7 Äldre tidigare haft hemtjänst, Socialstyrelsen Äldreuppdraget 1997:3

som S Socialstyrelserapport 1996:23, Äldreomsorg under omprövning, sid 73

4 19-0440SOU1999:33

98 Avgifter för äldre- och funktionshindrade, en översikt

Denna slutsats ligger i linje med svaren i de ovan relaterade SCB undersökningarna HINK 95 och 96. Det år enligt dessa vanligare att kvinnor avstår än att män gör det, och medianinkomsten är lägre för dem avstått på grund avgiften än för dem som avstått från hemsom av andra skäl se tabellbilagan. tjänst av Gerontologiska institutionen i Jönköping har på uppdrag av Socialstyrelsen undersökt hur omsorgsbehovet tillgodoses för samtliga äldre i två kommundelar i Jönköping, i centrala staden och i en glesbygdsdel. De allra flesta behöver hjälp får det, av anhöriga och/eller av hemsom tjänsten, konstaterar utredaren. I del fall har utredaren sett exempel en på att den äldre med behov av hemtjänst funnit andra som ger hjälpen när hemtjänsten blivit dyrare och uppfattas bristvara. Sju av de som en intervjuade fjärdedel hemtjänsttagama i undersökningen sva-

en av

rade att hemtjänsten för dyr, några dessa hade därför mindre var av hjälp för att begränsa kostnaden. 9 I den refererade studien Gerontologiska institutionen i ovan som Jönköping gjort tillsammans med Motala kommun framkommer att av minskade sin hjälp när servicetaxorna höjdes kraftigt de personer som bedömde deras vårdbiträden att hälften klarade sig själva, hankade sig fram, och fjärdedel fick hjälpen av anhöriga. Endast ett fåtal köpte en privat hjälp. tionde hade hjälpfrågan inte ordnat sig. Utredama För var bedömer att två procent de äldreomsorgstagare de har uppgifter om av fick sin situation försämrad på grund av taxehöjningen. Vidare upphörde tionde omsorgstagare helt med hemhjälp, i hälften av fallen var därför att de avled eller flyttade till särskilt boende. I resterande fall saknas kunskap hur det gick. Av de 57 personer som upphört med om hjälp och alltjämt levde och bodde kvar i ordinärt boende ett och som ett halvt år december 1997 hade nio personer ånyo beviljats senare bistånd, varav sex med personlig omsorg. De anhörigas roll belyses också i studie Stiftelsen Stockholms en läns Äldrecentrum gjort alla 75 år och äldre utskrivna från akutsjukav vården vecka i februari 1998. De som i denna studie beviljats äldreen avsagt sig på grund av avgiften har kunnat få hjälpen av omsorg men anhöriga och andra närstående. I de särskilt studerade fallen har den beviljade hjälpen primärt haft syfte att avlasta anhöriga som har ett som omfattande vård- och omsorgsansvar.

9 Socialstyrelsen ÄDEL50, Gerdt Sundström, De äldsta i stad och landsbygd 2°Britt Lundén, Gerdt Sundström: Chockhöjda hemtjänsttaxor, hur gick det för vårdtagarna Blivande artikel i Socialmedicinsk tidskrift 2 Vård efter utskrivning, Stockholms läns Äldrecentrum 1998: 12

Avgifter för äldre- och funktionshindrade, översikt 99

en

Att den äldre själv och/eller anhöriga avsagt sig hjälpen därför att de inte finner den prisvärd ligger inte i linje med de tydligt uttalade intentionerna hos riksdagen att utveckla stödet till anhöriga.

4.5.4 Hemtjänst på Väg bort från generell välfärd

Marta Szebehely, forskare vid Stockholms universitet, institutionen för socialt arbete, har bearbetat material från en stor intervjuundersökning bland hemmaboende äldre 75 år och äldre som Socialstyrelsen genomförde 1994 Ädel-ULF". Hon har härvid kunnat redovisa data

som tyder på att det finns skillnader mellan olika samhällsgrupper vad gäller behov av hjälp med städning resp personlig omvårdnad. Hjälpbehovet löses olika beroende samhällsklass, här definierat efter utbildnings-

av bakgrund.

Tabell 2 Andel 75 år och äldre utan resp med högre utbildning som får hjälp med städning resp hjälp med dusch/bad via kommun, närstående och tjänsteköp %

Ensamboende äldre som behöver hjälp med bad/dusch Enbart folkskola n 80 71 30 1 Mer än folkskola n 34 87 17 0

Källa: bearbetning Ädel-Ulf studien 1994 Marta Szebehely

av av

Att ha städning via hemtjänst är vanligare bland äldre med enbart folkskola än bland de med högre utbildningar, medan förhållandet är motsatt vad gäller att ha hjälp av annan, vilket vanligen avser köp av tjänsten på marknaden. När det gäller hjälp med personlig omvårdnad som inte går att till rimlig kostnad köpa på"marknaden, i detta exempel hjälp med bad/dusch, har personer med högre utbildning i större utsträckning än de med enbart folkskola hjälpen via hemtjänsten. Oav-

det gäller städning eller bad/dusch är anhörigas omsorgsinsatser sett om vanligare bland lågutbildade äldre.

22Se t.ex. Nationell handlingsplan för äldrepolitiken, 1997/98:1 13, sid 1l2f

prop

100 Avgifter för äldre- och fimktionshindrade, en översikt SOU 1999; 33

Marta Szebehelys tolkning är att avgiftsökningama inom hemtjänsten gjort att kostnadsskillnaden mellan att köpa privat hjälp och att ta emot kommunal hemhjälp har minskat, och att det för personer med god inkomst kan billigare att köpa tjänsten en städfinna. "Den vara av offentliga äldreomsorgens minskning inom den husliga hjälpens område tycks leda till två motsatta tendenser: både en informaliserings-

tendens främst for äldre utan goda ekonomiska resurser, och en marknadiseringstendens främst för de resursrika äldre. - Marta Szebehely för att detta vad gäller hjälp med städning varnar kan leda till

offentligt subventionerad lösning den kommunala hemhjälpen en

riskerar att bli ett fattigvårdsaltemativ,

som informell lösning anhöriga för dem som inte längre beviljas en hemhj älp och inte har råd eller vana att köpa privat hjälp, och som marknadsbaserad lösning för den som har råd och som avstår en eller inte beviljas bistånd från den offentliga omsorgen.

För den också behöver hjälp med kroppens vård är det snarare som tudelnin även här en skiktning som följer en om en men

fråga , de

klassti lhörigheten: En of entlig som tycks gynna resurs-

lösning

informell lösning för resten. 3 rika och en

4.6 Kommunernas avgiftssystem

I detta avsnitt redovisas de olika taxemodeller som används i landets kommuner enligt de kartläggningar gjorts under 1997, samt nivåsom på avgifterna. Avgifter enligt HSL och LSS redovisas mer korterna fattat i kapitel Inledningsvis redovisas antalet äldreomsorgstagare i

relation till antalet äldre.

4.6.1 Antal äldre som har äldreomsorg

Drygt och halv miljon är ålderspensionärer, knappa en en personer 430 000 är 80 år eller äldre. Antalet personer 65 år och äldre som hade hemhjälp och/eller bodde i särskilt boende vid årsskiftet 1997/98 var drygt 263 000 vilket är 17 procent av samtliga ålderspensiopersoner, Av dessa närmare 183 000 i åldrarna 80 år och närer. var personer

23Marta Szebehely: Den svenska äldreomsorgens skikming -i går och idag, artikel 1998 i Karen Christensen Liv Syltevik, red: Omsorgens forvitring

publiceras 1999

Avgifter för äldre- och funktionshindrade, översikt 101

en

uppåt, vilket är 42 procent av alla i den åldersgruppen. Antalet

personer med hemhjälp eller vård och omsorg i särskilt boende än

som var yngre 65 år var cirka 19 000 personer.

Av ålderspensionärema bodde cirka 131 000 drygt åtta

personer procent av alla ålderspensionärer i särskilt boende. Av dessa hade knappt 49 000 hemhjälp i servicehus. Aktuella uppgifter antal

om personer som bor i servicehus utan hemhjälp/hemsjukvård saknas. Med ledning av äldre statistik kan, som redovisats i kapitel antalet skattas till högst lO 000 personer. Antalet personer som bor med någon form av heldygnsornsorg som inte av kommunen benämns hemhjälp är då cirka 77 000 personer.

Hemhjälp i ordinärt boende hade vid årsskiftet 1997/98 cirka 146 000 personer, varav 9 procent var yngre än 65 år, 29 procent i åldern 65-79 år och 62 procent 80 år och uppåt se vidare tabellbilagan, tabell a-d.

Av de som har äldreomsorg betalar uppskattningsvis tionde

var ingen avgift alls, beroende av låg inkomst och/eller att avgiften jämkats av individuella skäl.

Antalet äldre ökar. I vilken mån detta leder till motsvarande ökning av antalet äldreomsorgstagare är svårbedömt.

Tabell 3 Antal äldre 1997-2020

65 år ökning 80 år ökning

- -

Källa: SCB, 1997 års befolkningsframskrivning

4.6.2 Vad ingår i taxan

I avgifter för äldre- och handikappomsorg inbegrips såväl hjälp med t.ex. städning, tvätt och dagligvaruinköp serviceinsatser hjälp

som med t.ex. att klä sig, bada/duscha, förflytta sig och annan personlig omsorg. Vidare ingår insatser såsom trygghetslarm, dagverksamhet och korttidsvård.

102 Avgifter för äldre- och funktionshindrade, en översikt SOU 1999; 33

Kosten befinner sig i ett gränsland mellan avgift och ersättning. I denna utredning har utgångspunkten varit:

Om den enskilde bor med helinackordering och nivån för förbe- 0

hållsbeloppet för den formen taxetyp i särskilt boende tillämpas,

av är ersättningen för kosten att betrakta som en avgift, som skall jämkas vid behov för att den enskilde skall ha förbehållsbeloppet kvar. Detta är den praxis råder i flertalet kommuner.

som

Om den enskilde erhåller färdiglagad mat hem till sin bostad be- 0

traktas betalningen normalt sett som en ersättning. Förbehållsbelop-

pet förutsätts då efter denna merkostnad. Detta tydliggörs i

anpassas

förslagsdelen beträffande förbehållsbelopp.

Många kommuner har valt att inkludera hemsjukvård i särskilt boende i avgiften, liksom hemsjukvård i ordinärt boende i de fall då kommunen har huvudmannaskapet för all hemsjukvård. Avgifterna för hälso- och sjukvård regleras i Hälso- och sjukvårdslagen HSL. I utredningen används därför normalt sett begreppet avgifter Jñr vård och omsorg för att beskriva att hälso- och sjukvård inkluderas i taxan.

Det finns stora skillnader vilka tjänster som omfattas av kommunens hemtjänst, liksom de debiteras via ordinarie hemtjänsttaxa eller nå-

om

form servicetaxa/motsvarande. gon av

Tabell 4 Vad ingår i taxan %

medel Källa: Socialstyrelsen, Äldreuppdraget 1998:4, Kommunernas avgiftsregler for äldre- och handikappomsorg 1997. Avser november 1997. Antal svarande kommuner 252.

Observera att beviljats bistånd med personlig omsorg

en person som kan erhålla t.ex. städning, tvätt och dagligvaruinköp inom ramen för den ordinarie hemtjänsttaxan, medan i denna kommun

en person som

Avgifter för äldre- och funktionshindrade, översikt 103

en

enbart har bistånd med viss serviceinsats betalar den via separat servicetaxa eller egen taxa för just den tjänsten. I vissa kommuner kan således en viss insats debiteras enligt olika taxor beroende vilka andra

av insatser personen har. Summan per rad i tabellen blir därför inte 100 procent.

I de fall då viss tjänst inte ingår i kommunens utbud måste den tjänsten köpas privat på marknaden eller utföras av närstående.

I denna utredning avses således med avgifter för vård och

omsorg, om inte annat anges, följande:

0 Hjälp med personlig omsorg, som t.ex. personlig hygien, klä sig,

göra i ordning mat, hjälp att äta, hjälp med toalettbesök, hjälp att

förflytta sig, promenader, ledsagning. 0 Serviceinsatser som städning, fönsterputs, tvätt, matdistiibution,

dagligvaruinköp, ärenden apotek, post, bank m.m..

Trygghetslarm såväl teknik som insats, trygghetsringning. 0 Kost i särskilt boende och ordinärt boende om personen inte sköter

sitt kosthåll själv utan har kommunens hjälp med alla mål

"helinackordering.

0 Hemsjukvård och tekniska hjälpmedel förutsätts ingå i avgiften för

omsorg i de fall då den enskilde har båda insatserna kommunen.

av

4.6.3 Taxekonstruktioner

Kommunernas taxemodeller kan översiktligt delas in i fyra huvudmodeller:

Enhetstaxa, med vilket här avses att kommunen har samma avgift

oavsett hur mycket omsorg och vilken inkomst omsorgstagaren har.

Insatsrelaterad taxa, dvs. att avgiften beror av omfattningen de

av

insatser den enskilde beviljats.

Inkomstrelaterad taxa, dvs. avgiften beräknas med ledning den

av

enskildes/hushållets inkomst. 4. Insats- och inkomstrelaterad avgift, dvs. avgiften beror såväl på in-

satsens omfattning som inkomstens storlek.

Utvecklingen under 1990-talet går entydigt mot taxesystem tar

som hänsyn till den enskildes inkomst. Enhetstaxor blir allt ovanligare. Även insatsrelaterade har blivit färre."

rent taxor

24Socialstyrelsens följer och utvärderar 1996:6, sid 31ff

104 Avgifter för äldre- och funktionshindrade, översikt SOU 1999; 3 3

en

I cirka tre fjärdedelar kommunema görs en åtskillnad mellan av-

av gift for hemtjänst i ordinärt och serviceboende resp avgift for helinackordering och vård i särskilt boende. Med helinackordering avses att den enskilde får alla mål genom vårdgivarens försorg. Skillnaden i taxa går inte mellan ordinärt boende och särskilt boende utan mellan ordinärt boende och särskilt boende av typ servicehus å ena sidan och särskilt boende med helinackordering å den andra. I de flesta kommunerna tilllämpas också olika förbehållsbelopp i ordinärt och serviceboende resp särskilt boende med helinackordering. I denna utredning används därför begreppet ordinärt och serviceboende för att beskriva boendefonner där hemtjänsttaxa och ett högre förbehållsbelopp är det vanliga, och särskilt boende med helinackordering för att beskriva boendefonner där avgift tas ut för såväl vård och omsorg som kost.

Av den kartläggning Svenska Kommunförbundet gjorde 1996/97, med uppgifter avseende mars 1997, framgår att någon form av inkomstrelaterad taxa förekom i ordinärt och serviceboende i 81 procent av landets kommuner, vanligen både inkomst- och insatsrelaterad 69 procent. Enbart insatsrelaterad taxa hade 16 procent av kommunerna, och enhetstaxa tillämpades av tre procent.

I särskilt boende med helinackordering hade 83 procent någon form inkomstrelaterad taxa. Var tionde kommun hade en enbart insatsre-

av laterad taxa och sju procent enhetstaxa. Flertalet kommuner har se-

en parerat boendekostnaden hyran avgiften för maten från avgiften

resp för vård och I åtta procent av kommunerna fanns det dock i

omsorg.

1997 kvar den tidigare traditionella formen for ålderdomshemsmars avgift, med helinackorderingstaxa som inkluderar boendet, maten,

en

vården och omsorgen.

4.6.4 Insatsens påverkan på avgiften

Enligt Svenska Kommunförbundets kartläggning mars 1997 hade 15 procent landets kommuner en taxa i ordinärt boende som inte tog

av hänsyn till insatsens omfattning. Det vanliga är alltså att omfattningen av hjälpen påverkar avgiften.

Insatsen kan påverka på olika sätt. En vanlig metod är att dela in hur mycket hemhjälp den enskilde beviljats efter ungefärlig tidsåtgång. Detta uttrycks då i nivåer. När nivåerna definieras i form av visst timintervall t.ex. hjälp 10-15 timmar per månad så är detta vanligen närmevärden. Den enskilde får i regel inte sitt biståndsbeslut i form av visst antal timmar utan vad hon/han skall ha hjälp med. Om hjälpen

25Svenska Kommunförbundet l997,Tax0r for vård och omsorg

Avgifter för äldre- och funktionshindrade, översikt 105

en

tillfälligt varierar beroende av den enskildes hälsa och aktuella behov ändras inte avgiften. Avgiften ändras först vid varaktig förändring, när biståndsbeslutet ändras och hjälpens omfattning påverkas.

Nivåindelningen i taxesystemet ger trappstegseffekter. Vanligen ökar avgiften med cirka 175-300 kr om den enskilde beviljas bistånd i en högre nivå. I studie ett riksrepresentativt urval landets

en av av kommuner 1996 betalade en höginkomsttagare i den genomsnittliga kommunen 380 kr månad i avgift han eller hon hade 35

per mer om timmar hjälp per månad jämfört med om han/hon hade 9 timmar hjälp. Vid tredje kvartilen 25 procent kommunerna har högre, 75 procent

av mindre skillnad skilde det 660 kr per månad. I åtta kommuner de

av studerade 85 skillnaderna i avgift mellan 9 och 35 timmars hjälp

var över 1 000 kl per månad.

4.6.5 Inkomstens

påverkan på avgiften

Drygt fyra kommuner av fem hade inkomstrelaterade taxor år 1997. Av Svenska Kommunförbundets genomgång taxor och avgifter

av avseende 1997 framgår att 54 procent landets kommuner använde

mars av sig av taxerad förvärvsinkomst och kapitalinkomst för hemtjänsttagare i ordinärt- och serviceboende vid beräkningen avgiftens storlek. Var

av fjärde kommun räknade på aktuell nettoinkomst jämte taxerad kapitalinkomst. Var tionde kommun använde sig enbart aktuell nettoin-

av komst och drygt var tionde hade andra beräkningsgrunder. I särskilt boende av typ ålderdomshem och sjukhem det vanligare att utgå

var från aktuell inkomst. I dessa boendeformer använde sig 45 procent

av landets kommuner taxerad förvärvsinkomst och kapitalinkomst.

av

26Bearbetning för BoA-utredningen data från riksrepresentativt urval

av av kommuner, Socialstyrelsen 1996:6 27Taxor för vård och sid 37

omsorg,

106 Avgifter för äldre- och funktionshindrade, en översikt SOU 1999;3 3

Figur 2. Aktuell eller historisk inkomst, olika taxetyper mars 1997

ä

å

taxi-nd anmnxmoimcmu akm-.Il annat

nettomlcorm-ltüdaraad

lmpitalinlanm

ricrxrstersanavgiñmguxir sigpå

Källa: Svenska Kommunförbundet, taxor for vård och omsorg, sid 37

Enligt SCB:s kartläggning i november 1997 använder sig drygt 40 pro-

de kommuner svarat taxerad förvärvsinkomst. De cent av som av uppgifter framkommer i SCB:s kartläggning av taxekonstruktio-

som

stämmer inte helt överens med Svenska Kommunförbundets, nerna trots att det bara skiljer sig cirka nio månader mellan uppgiftsinhämtandet. Detta speglar svårigheterna att definiera taxekonstruk-

nog mer tioner än att det skulle ha skett stora förändringar under 1997. Antalet kommuner svarat på denna fråga är bara 201, medan Kommunför-

som bundets kartläggning är i stort sett heltäckande, varför de uppgifterna torde vara de mest rättvisande.

Som framgår diagrammet ovan kan det även skilja sig inom en

av kommun. Det förekommer att kommuner utgår från aktuella inkomster för i särskilt boende och från taxerad inkomst för personer

personer med hemtjänst.

28Äldreuppdraget 98:4, sid 13

Avgifter för äldre- och fimktionshindrade, översikt 107

en

4.6.6 Avgiftemas storlek

I Socialstyrelsens rapport om pensionärshushållens kostnader för äldreomsorg och sjukvård redovisas att äldreomsorgsavgiften är den tyngsta vårdkostnaden. Det är däremot betydligt färre som har äldreomsorg än hälso- och sjukvård och tandvård.

Tabell 5 Andel brukare och medelavgift för vissa former av vård och omsorg 1995 Nyttjat hälso- och arbets- hjälp- särskilda Tand-

vård, omsorg följande sjukvård terapi medel forbruk- vård servicei tjänst ningsar- ordinärt och

tiklar särskilt boende andel av alla 76 3 2 1,5 63 16 65 år och äldre % Medelavg. 90 145 45 55 140 450 per mån kr Källa: SCB:s studie HINK 95, bearbetad för Socialstyrelsen, Ãldreuppdraget 97:8

Den genomsnittliga avgiften för hemtjänst var 1996 för ensamstående kvinnor 418 lcr per månad i 44 kr, för ensamstående män 538 kr i 76 kr och för makar/sammanboende 667 kr i 109 kr. För alla hemtjänsttagare var medelavgiften 479 kr i 34 kr per månad.

Den genomsnittliga avgiften för boende hyra, kost, vård och omsorg i särskilt boende med helinackordering var år 1996 för ensamstående kvinnor 5 302 kr per månad 226 lcr, för män 5 560 kr i 428 kr, för alla boende 5 385 kr i 208 kr.

4.6.7 Avgift för i olika

personer inkomstgrupper

Medianavgiften for kost, vård och omsorg i särskilt boende med helinackordering var 1996 för pensionärer med inkomster under 5 000 kr per månad cirka 2 500-2 600 kr per månad. Pensionärer med inkomst över 10 000 kr per månad hade en medianavgift detta år cirka

om 3 100-3 200 kr.

Medianavgiften för hemtjänst i ordinärt och serviceboende 1996

var för pensionären med inkomster lägre än 5 000 kr månad cirka 330

per

29SCB: Avgifter inom kommuner och landsting, PM 1998-05-18

108 Avgifter för äldre- och funktionshindrade, en översikt

kr, och för pensionären med inkomst över 10 000 kr per månad cirka 550 kr. Ytterligare uppgifter redovisas i tabellbilagan.

4.6.8 Avgiftsskillnader mellan kommuner

Lägsta avgift

Den lägsta avgift följer kommuns taxesystem är vanligen

som av en den pensionär med enbart folkpension och pensionstillskott får be-

en tala. Enskilda individers situation kan efter individuell prövning ge en lägre avgift än denna. Cirka tio procent omsorgstagarna betalar

av ingen avgift alls. ITabell 6 redovisas den lägsta avgiftsnivå som följer

den ordinarie taxan. Som framgår tabellen är skillnaderna mellan av av landets kommuner stora, främst för de med mer omfattande insatser hög högsta nivå.

resp

Tabell 6 Lägsta avgiftsnivå i lägsta resp högsta insatsnivå, ordinärt

SCB/Socialstyrelsen

omsorg resp

Högsta avgift/avgiftstak

Skillnaderna i högsta avgift/avgiftstak är det främsta skälet till de i olika sammanhang uppmärksammade skillnaderna i avgifter mellan olika kommuner. I tabell 7 är extremerna helt borta. Kommunerna med de 25 lägsta högsta taxoma finns inte med. Ändå skiljer

procent resp det i ordinärt boende och högsta insatsnivå nästan l 600 kr per månad mellan kommunen vid första och den vid tredje kvartilen. I särskilt boende är skillnaderna ännu större, 3 660 kr månad. Taxan i kommu-

per

vid den tredje kvartilen är således 315 procent högre än kommunen nen vid den första kvartilen. I lägsta insatsnivå är skillnaderna mindre,

Avgifter för äldre- och funktionshindrade, översikt 109

en

459 kr 153 procent i ordinärt boende och drygt 1 000 kr i särskilt boende med helinackordering 210 procent. Det bör dock erinras

om att den högsta avgift som kan debiteras enligt en kommuns taxesystem inte är detsamma att det finns någon betalar sådan avgift,

som som en eller att någon kommer i närheten av den.

ens

Tabell 7 Hög inkomst, avgiftsnivå vid lägsta resp högsta insatsnivå

Ordinärt boende 1:a kvartil median 3:e kvartil Differens mellan

Särskilt boende lägsta nivå n 198 483 900 1 500 1 017 högsta nivå n 227 l 164 2 122 4 825 3 661 Källa: Kommunförbundet, Taxor for vård och omsorg. Med särskilt boende avses här boendeforrner såsom ålderdomshem och sjukhem, serviceboende

Tabell 7 visar vidare att det inte är avgiftsneutralitet mellan boendeformerna. Medianavgiften för högsta nivå i särskilt boende är mer än 600 kr högre än för högsta nivå i ordinärt boende. Med omfattande omsorgsbehov är det således i flertalet kommuner billigare att bo kvar i ordinärt boende än att flytta till ålderdomshem eller annat särskilt boende med helinackordering.

De reella skillnaderna kan vara ännu större, i synnerhet i särskilt boende, eftersom vissa kommuner lagt fast ett avgiftstak för vad hyra, kost och avgift for vård och omsorg högst får kosta, medan andra kommuner självkostnaden for platsen på t.ex. sjukhemmet

anger som tak. Med en dygnskostnad på exempelvis l 100 kr blir taket då i snitt per månad 33 440 kr. Det beloppet kan jämföras med medelvärdet för avgiftstak för hyra, kost, vård och omsorg 11 396 la per månad tabell 8 nedan. Skillnaden är 22 000 kr per månad.

Tabell 8 Avgiftstak

Källa: Äldreuppdraget 98:4, tabell 9

110 Avgifter för äldre- och funktionshindrade, översikt

en

Det högsta redovisade avgiftstaket är således närmare 43 000 kr. Det finns inga exempel på att någon i praktiken betalar sådana avgifter,

det finns enstaka har avgifter mellan 20 000 och men personer som 30 000 kr per månad.

4.6.9 Skillnader inom en kommun

Eftersom avgifterna är inkomstrelaterade kan de variera väsentligt även inom kommun för insats. En studie år 1996 visar på skillna-

en samma der till 3 535 kr månad inom kommun för två typhus-

upp per samma håll, där båda har hjälp 35 timmar per månad och den ene har en inkomst lika med folkpension och pensionstillskott och den andre en inkomst 16 000 kr per månad.

om

Tabell 9 Skillnad i avgift för hjälp 9 resp 35 timmar mellan en pensionär med enbart folkpension och pensionstillskott och en pensionär med 16 000 kr i inkomst.

månad 9 timmar hjälp 35 timmar hjälp kr per

Källa: specialbearbetning av BoA-utredningen av enkät till 85 kommuner som genomfördes inom för Socialstyrelsens uppföljning av avgifterna 1996

ramen

Skillnaderna är ännu större vad gäller avgifter i särskilt boende. Där finns exempel på att i kommun, boende på samma äld-

personer samma reboende och med behov vård och kan betala en av-

samma av omsorg gift exkl. kost och hyra skiljer än 20 000 kr.

som mer

4.6.10 för service

Avgifter omsorg resp

Flertalet kommuner har en hemtjänsttaxa som täcker såväl serviceinsat-

personlig I ordinärt boende har 22 procent av kommuser som omsorg.

åtskillnad mellan service och omsorg i sitt taxesystem. I särnerna en skilda boendeforrner förekommer ibland en obligatorisk basserviceavgift. Den kan t.ex. städning, tvätt och lann. I ett fåtal kommuner

avse

Avgifter för äldre- och funktionshindrade, översikt 111

en

kan omsorgstagaren välja mellan olika servicepakef eller att helt

avstå från viss service, t.ex. hjälp med tvätt.

Det är dock relativt ovanligt att omsorgstagama betalar enligt separat servicetaxa. Enligt SCB:s HINK-studie for 1996 betalade endast tre procent enligt separat taxa för städning. Vanligast att trygghetslarm

var debiterades enligt separat taxa.

Tabell 10 Andel som betalat avgift enligt ordinarie resp servicetaxa

Ordinärt och serviceboende, 1996, %

nyttjat nyttjat tjänsten, betalat enligt

tjänsten

hemtjänst separat taxa avgiftsfri

taxan

Källa: Bearbetning HINK-data, Äldreuppdraget 97:8

av

I den mån kommunerna debiterade särskilda serviceavgifter för städning de vanligen relativt låga. Få hade kostnader över 200 kr

mm var

månad 1996 tabellbilagan tabell 8b. per se

Avgiften för trygghetslann var år 1996 vanligen 100-120 kr per månad i de kommuner där den debiterades som ett månadsabbonemang. I vissa kommuner tillkommer kostnader för själva tekniken.

3°Svenska Kommunförbundet, Taxor för vård och situationen

omsorg, avser mars 1997

112 Avgifter för äldre- och funktionshindrade, en översikt SOU 1999; 3 3

4.7 Övriga

avgifter

4.7.1 för kost

Avgifter

Avgifter för kost förekommer framförallt i särskilt boende. I de särskilda boendeforrner som traditionellt benämnts t.ex. sjukhem, ålderdomshem eller gruppboende är en av kommunfullmäktige fastställd avgift det normala. Avgiften debiteras vanligen liksom avgiften för vård och omsorg som en månadsavgift. I var tionde kommun debiterades i november 1997 en gemensam avgift för kost, vård och omsorg och i ungefär lika många tillämpades en så kallad helinackorderingsavgift, dvs. avgift för boendet, maten, vården och omsor-

en gemensam

gen.

I flertalet kommuner betraktas betalningen för kost som en avgift, som vid behov kan jämkas för att den enskilde skall ha sitt förbehållsbelopp kvar. Det finns dock exempel på att avgiften betraktas som en ersättning och att den enskilde, om hon inte har råd att betala sin mat i äldreboendet, hänvisas att söka socialbidrag.

Tabell ll Månadsavgift för kost i särskilt boende med helinackordering

kr månad 85 kommuner Mars 1997

per

- Källa: Undersökning taxoma i ett riksrepresentativt urval av 85 kommuner

av 1996 resp Svenska Kommunförbundets Taxor för vård och omsorg, avseende mars 1997 Medianavgiften kommunen med det mittersta värdet var i mars 1997 enligt Svenska Kommunförbundets studie 2 160 kr per månad för "helinackordering i särskilt boende. I studien av 85 kommuner 1996

den lägsta månadsavgiften l 607 kr och den högsta 2 700 kr. var

3 Äldreuppdraget 98:4, sid 12

Avgifter för äldre- och funktionshindrade, översikt 113

en

Färdiglagad mat

I ordinärt och serviceboende kan de allra flesta kommuner erbjuda distribution av matlådor/motsvarande. Det finns olika modeller för hur dessa debiteras, där rabatt kan erhållas via klippkort eller liknande i vissa kommuner. Mediankostnaden för en måltid var i mars 1997 38 kr i ordinärt och 37 kr i serviceboende. Spridningen är dock relativt stor, och kostnader kring 45 kr portion förekommer.

per Kostnaden för distributionen ingick vanligen i hemtj änsttaxan. Debiteringen för färdiglagad mat betraktas av kommunen vanligen

ersättning för levererad vara, och skall således täckas inom rasom en men för den enskildes förbehållsbelopp. Det kan då vara av intresse att notera att kostnaden för ett lagat mål i konsumentverkets hushållsbudget är cirka 10 kr. Om den enskilde har t.ex. måltidsservice genom kommunen 20 dagar en månad kan hon debiteras kring 600-800 kr för detta. Det ordinära törbehållsbeloppet kan anses täcka cirka 200 kr av denna kostnad.

Antalet individer som debiteras ersättningar för matlådor/motsvarande är inte försumbar. Enligt SCB:s Hinkstudie 1996 hade var femte hemtjänsttagare i ordinärt boende och serviceboende hjälp med hemdistribution av färdiglagad mat. För de som berörs är kostnaden

framgår Tabell 12 relativt stor. Ingen av de kommuner som som av studerades i Socialstyrelsens undersökning 1996 hade regler om individuellt satta förbehållsbelopp för personer får sitt huvudmål via

som kommunen men i övrigt sköter sin mathållning själv.

Tabell 12 Medelavgiften för matlådor/motsvarande 1996

Ålder Kvinnor Män Samtliga 65-79 år 758 i 274 853 i 123 819 i 128 80 år- 847 i 102 1 097 i 142 928 i 90 Samtliga 65 år- 831 i 98 988 i 103 896 i 74 Källa: PM från SCB 1998-05-18

Medelvärdet för faktiskt debiterad mältidsavgift i ordinärt boende och serviceboende var enligt SCB:s Hinkstudie såväl 1995 som 1996 mellan 800 och 950 kr per månad. Personer under 65 år ingick enbart 1995 hade en högre kostnad än ålderspensionärema närmare l 200 kr per månad

32Taxor för vård och sid 42

omsorg,

114 Avgifter för äldre- och funktionshindrade, en översikt

4.7.2 för dagverksamhet Avgifter

Enligt 10 § SoL skall kommunerna underlätta för den enskilde att bo kvar hemma och ha kontakter med andra genom bl.a. dagverksamheter. Kommunerna har enligt 18 § HSL hälso- och sjukvårdsansvaret under den tid den enskilde är på dagverksamhet.

Dagverksamhet kan vara såväl öppna verksamheter som verksamhet där endast med biståndsbeslut deltar. I avgiftssammanhang är

personer det den sistnämnda, dvs. biståndsbeslutad dagverksamhet, som är aktuell. Verksamheten kan ha olika karaktär och syfte. Vanligt förekommande är dagverksamhet för personer med demenssjukdomar. Syftet kan då dels att underlätta för den demente att vara aktiv och bibe-

vara hålla normal dygnsrytm, dels för den dementes anhöriga att få av-

en lösning från ett ofta tungt vårdansvar. Dagverksamhet kan också ha ett socialt, förebyggande syfte. Vissa dagverksamheter erbjuder rehabilitering under kortare perioder.

Kommunerna har många olika sätt att ta ut avgift for dagverksamhet. Majoriteten av landets kommuner tog i mars 1997 ut en avgift per dag normalt inkluderar en huvudmåltid och kaffe/mellanmåf.

som Medianavgiften var 50 kr per tillfälle se Tabell 13. I var femte kom-

deltagandet i dagverksamhet avgiftsfri. Uppgift saknas om mun var dessa kommuner tar ut en ersättning om mat serveras. I var tionde kommun ingår dagverksamheten i hemtjänstavgiften, och kan då påverka vilken omsorgsnivå den enskilde får betala avgift efter.

Avgiften för deltagandet stäms normalt sett av mot den enskildes förbehållsbelopp, i syrmerhet när den är en integrerad del av hemtjänsttaxan. Däremot är förhållandena mer problematiska vad gäller ersättningen för maten. Det saknas här säkra uppgifter från kommu-

de uppgifter som inhämtades i samband med Socialstyrelnerna, men

kartläggning 1996 tyder på att denna kostnad vanligen får täckas sens

den enskildes förbehållsbelopp. av

4.7.3 Korttidsboende

Med korttidsboende avses, som redovisats i kapitel tillfälligt boende t.ex. efter sjukhusvistelse eller regelbundet återkommande perioder i form av växelvård" eller för att ge anhörig avlösning. Hit kan också räknas boende som erbjuds i livets slutskede.

Flertalet kommuner tar ut en dygnsavgift som oftast är ett fast belopp, inkluderar vård, omsorg och kost. Medianbeloppet per dygn

som

33Taxor for vård och sid 4l

omsorg,

Avgifter för äldre- och funktionshindrade, översikt 115

en

i 1997 100 kr dygn se Tabell 13. I sex procent av landets var mars per kommuner var korttidsvården en del av hemtjänsttaxan, i fem procent debiterades avgiften månadsavgift eller på annat sätt.

som

Tabell 13 Avgifter per dag i dagverksamhet och korttidsvård

kvartil 1 Median Kvartil 3 Dagverksamhet n159 41 kr 50 kr 61 kr Korttidsboende n237 80 kr 100 kr 105 kr Källa: Svenska Kommunförbundets kartläggning mars 1997, Taxor för vård och omsorg

För den enskilde kan kostnaden bli betydande. Få kommuner har utarbetade regler för hur förbehållsbelopp skall beräknas har

när en person korttidsboende och på vilket sätt avgiften skall reduceras om den enskilde får för lite kvar för eget behov. Detta torde främst bero på att korttidsvården befinner sig i gränslandet mellan särskilt boende med helinackordering och hemtjänst. Den enskilde har sin ordinarie bostad kvar och de kostnader detta betingar.

4.7.4 för

Avgifter hemsjukvård

Som nämnts ingår vanligen avgiften för kommunal hemsjukvård i äldreomsorgsavgiften, eller är avgiftsfri. De debiterade avgifterna är så vitt kan bedömas med tillgängliga uppgifter vanligen låga i de fall då kommunerna har särskild hemsjukvårdstaxa se kapitel 9.

4.7.5 för boendet

Avgift

Avgifter för boendet är enligt utredarens bedömning att betrakta som hyra, varför detta redovisats i kapitel

en

4.8 Omsorgstagamas ekonomiska situation

4.8.1 Inkomstutvecklingen under 1990-talet

Socialdepartementet har under 1990-talet genomfört tre studier om de äldres ekonomi. I dessa konstateras att det är komplicerat att beskriva utvecklingen de äldres ekonomiska standard. Som grupp betraktad

av har pensionärerna fått ett ökat konsumtionsutrymme sett i relation till andra åldersgrupper. Främst beror det på att varje ny årgång ålderspensionärer i genomsnitt har högre inkomster än de som avlider. Pensionärshushållen beräknas år 1991 ha legat på cirka 85 procent av genomsnittet för hushålls disponibla inkomst medan de i slutet av 1990-

yngre talet i stort sett är ifatt.

till den enskilde individen har pensionärerna däremot under

Ser man de senaste åren fått det sämre. Mellan åren 1991 till 1996 förlorade de pensionärer pensionärer under hela perioden i genomsnitt tre

som var procent sina disponibla inkomster. 34

av

För 1999 har vissa förbättringar genomförts vad gäller pensionerna och BTP. Pensionssystemet förändras år 2001.

4.8.2 inkomster i de äldsta

Låga Vanligt

åldersgrupperna

I landet fanns år 1995 cirka 170 000 ensamstående pensionärer som hade inkomster inkl kapitalinkomster som var lägre än 5 000 kr per månad bostadsbidraget oräknat. Det motsvarar 22 procent av alla ensamstående 66 år och äldre. Ytterligare cirka 185 000 24 procent hade

inkomst lägre än 7 500 kr månad. När skatt och hyra är betald en per har pensionären med 7 500 kr inte mycket mer att röra sig med än pensionären med 5 000 kr. Majoriteten 86 procent av dessa är kvinnor, en stor del dem är över 85 år. Men även i de yngre pensionärsåldrarna

av förekom låga inkomster. Bland paren var riktigt låga inkomster ovanligare.

34De äldres ekonomiska standard år 1993, Ds 1993:93, Pensionärema och den ekonomiska krisen, Välfárdsprojektet 1996 samt Sämre för mig, Bättre för oss, Ds 1999:5

Avgifter för äldre- och funktionshindrade, översikt 117

en

Tabell 14 Andel ensamboende resp sammanboende i olika inkomstintervall % Inkomst per år Ensamboende Makar/sam- Samtliga

manboende

66-74 år 75-84 år 85 år- 66 år- 66 år 66 år

Inkomsterna för makar/sammanboendes har räknats om till konsumtionsenhet for att bli jämförbar med ensamboendes I inkomst har medräknats taxerade förvärvsinkomster och kapitalinkomster för 1995 Källa: SCB storurvalet 1995, bearbetat av BOA-utredningen

4.8.3 Omsorgstagama har lägre inkomster än

genomsnittspensionären

Som framgår tabellen ovan är det i de äldsta åldersgruppema som

av pensionärer med låga inkomster dominerar. Det är också i dessa åldrar

andelen äldreomsorgstagare är störst. De låga inkomsterna för persom

med äldreomsorg beror inte enbart på deras ålder, utan även på soner att det finns samband mellan socioekonomisk bakgrund, hälsa/ADLförmåga och omsorgsbehov.

Eftersom de yngre ålderspensionärema har betydligt högre inkomster än de "äldre-äldre kommer äldreomsorgstagamas inkomster och därmed "avgiftsutrymme att öka väsentligt under den närmaste 20årsperioden.

Av SCB:s undersökningar om levnadsförhållanden ULF för 1990- 1995 framgår att 37 procent av de äldre 65-84 år med inkomst under 70 000 kr år behövde hjälp i hemmet, och 17 procent ñck denna

per hjälp kommunen. För personer med inkomster över 200 000 kr per

av år var motsvarande andelar sju procent som behövde hjälp och 1,6 procent fick hjälpen via kommunen. I åldersgruppema 85 år och

som äldre, som inte ingår i ULF-undersökningama, torde skillnaderna jämna ut sig. Data från Stockholms stad visar dock att socioekonomisk grupp,

118 Avgifter för äldre- och funktionshindrade, en översikt SOU 1999; 33

mätt via inkomstbegreppet, har betydelse for om man har äldreomsorg eller inte även i åldersgwppema över 90 år.

Data från SCB:s Hinkundersökning 1996 belqäftar bilden att äld-

av reomsorgstagama har låga inkomster, och att de som bor i särskilt boende med helinackordering har lägre inkomster än de i ordinärt boende eller serviceboende se även tabell 7b och 9 b i tabellbilagan.3°

Tabell 15, Andel med äldreomsorg i olika inkomstintervall

Taxerad inkomst Taxerad inkomst Personer 65 år Personer 65 år och förvärvs- och forvärvs- och och äldre med äldre i säbo med

I inkomst har medräknats taxerade förvärvsinkomster och kapitalinkomster för 1996 Källa HINK 1996, bearbetad för BoA-utredningen

4.8.4 Transfereringar, socialbidrag

Utan bostadsstödet BTP skulle pensionärerna med låg pension inte klara ekonomin. Socialbidrag, handikappersättning m.m. är för flertalet pensionärer begränsad betydelse. Detta innebär dock inte att den

av äldre har disponibla inkomster överstigande socialbidragsnonn.

4.8.5 disponibla inkomster Låga

I en studie for Socialstyrelsen, Äldreuppdraget, har SCB bearbetat data från Hinkundersökningen 1995. Beräkningen har skett så att från disponibel inkomst har dragits den bostadskostnad den enskilde

uppgivit. Därefter har jämförelse gjorts med socialbidragsnormen. Inkomstema liksom normen är 1995 års nivå. Socialbidragsnonnen är således 3 451 kr for ensamstående och 5 712 kr för sammanboende, vilket överstiger dagens nivå för försörjningsstöd. Socialbidragsnormen

35Datamaterial hos Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum 35PM SCB 1998-05-18, Avgifter inom kommuner och landsting

Avgifter för äldre- och funktionshindrade, översikt 119

en

är således inte "rensad" från kostnadsposter som möbler, husgeråd, TV, radio m.m.

Via det i officiell statistik benämns disponibel inkomst fångas

som alla inkomster in inkl skattepliktiga som bostadsbidrag, socialbidrag och andra transfereringar, liksom skatt och andra så kallade negativa transfereringar.

I studien ingår enbart som är ålderspensionärer. När data

personer bearbetats andel pensionärer under norm har åldersgruppen 65 år

om uteslutits eftersom de under del av året kan ha haft yrkesinkomst. Nedre åldersgräns är således 66 år. För makar/sammanboende ska båda vara lägst 66 år för att ingå i studien.

I ordinärt boende hade cirka 140 000 hushåll, 15 procent av alla hushåll, mindre än då gällande socialbidragsnonn när bostadskostnaden

betald. Flertalet hushåll som låg under norm var enpersonshushåll, var andelen högst i åldersgruppen 85 år och uppåt.

var

Tabell 16 Antal och andel hushåll under efter ålder och hus-

norm

hållstyp

Ålder Hushållstyp Andel samtliga hushåll %

av

Ensam- alla Ensam- Samman- alla hushåll

samman-

stående boende hushåll stående boende

Källa: SCB, HINK 1996

Andelen enpersonshushåll under norm var 20 procent, och i ålders-

85 år och uppåt hade närmare en tredjedel av de ensamstående gruppen mindre kvar. Även i den yngsta pensionärsgruppen, 66-74

än normen år, kom hela 16 procent de ensamstående under när hyran/bo-

av nonn stadskostnaden var betald.

Tabell 17 Antal hushåll under norm efter hur mycket hushållet ligger under räknat månad

norm per

Under norm Antal andel av alla under norm % kr per månad

Ensam- Samman- alla Ensam- Sarnman- Alla

stående boende hushåll stående boende hushåll

Källa: SCB, HINK 1996

Vart fjärde hushåll låg endast någon eller ett par hundra kr under norm. Ett betydande antal låg dock långt under 1995 års socialbidragsnorm. Vart tredje hushåll låg än l 000 kr under norm när bostadskostna-

mer

betald. den var

4.8.6 Levnadsvillkor

Det finns tydliga skillnader i levnadsvillkor mellan pensionärer med låga medel- eller höga inkomster. I den ovan refererade bearbet-

resp ningen SCB gjort av data från ULF-undersökningarna framkommer att det finns stora skillnader i hälsa och övriga levnadsvillkor mellan pensionärer med låg resp hög inkomst. Studien omfattar som nämnts data för åldersgruppen 65-84 år för åren 1990-95.

Var tionde pensionär i Stockholms län med inkomster under 70 000 kr år saknade enligt denna undersökning TV, hälften saknade dag-

per lig tidning. För pensionärer med inkomst över 200 000 kr är andelama

elva procent. Var femte pensionär i landet med inkomster under en resp 70 000 kr hade tillgång till bil mot fyra femtedelar av de med inkomster över 200 000 kr. Tre fjärdedelar av de med inkomster under 70 000 kr hade varken varit på semesterresa/motsvarande senaste året eller hade tillgång till fritidshus, mot knappt var femte av pensionärerna i landet med inkomster över 200 000 kr.

Pensionärema med låg inkomst deltar i mindre utsträckning i aktiviteter såsom studiecirklar, pensionärsorganisationer m.m., går mer sällan på bio, konserter och teater och betydligt mer sällan på restaurang. Även vad gäller sociala kontakter är de utsatt än pensio-

en mer grupp

37Socialstyrelsen, Äldreuppdraget 98:4, Pensionärshushåll

under norm

Avgifter för äldre- och funktionshindrade, översikt 121

en

närerna med medel- eller hög inkomst. Så redovisas t.ex. att cirka 13 procent av pensionärerna med låg inkomst i storstadsregionema var socialt isolerade mot cirka tre procent av pensionärerna med hög inkomst.

Pensionärerna med låga inkomster är i högre utsträckning äldre,

ensamboende kvinnor med sämre hälsa. Såväl ålder, social bakgrund, hälsa som ekonomi bidrar till skillnaderna. Av intresse för vår utredning är att den bild som fångas in av de äldre med knapp ekonomi speglar levnadssituationen för många av de som har äldreomsorg.

Flera studier tyder på att den grupp som avstår från sjukvård av ekonomiska skäl är relativt liten, och att det är ovanligare i de äldsta åldersgrupperna att avstå. Sannolikt är det så att man inte kan avstå, det tillåter inte hälsan. Däremot finns det uppgifter kan tyda på att

som man avstår från läkemedel som är av mer förebyggande och långsiktig karaktär när ekonomin är knapp och man ännu inte kommit i hög-

upp kostnadsskyddet för läkemedel.

ULF-data tyder dock på att pensionärerna med låg inkomst trots sämre hälsa besöker läkare mer sällan än pensionärerna med medeleller hög inkomst, och att det är betydligt vanligare bland pensionärerna med låg inkomst att avstå från tandläkarbesök.

De undersökningar som redovisades ovan i avsnittet avstår äldre från hjälp pekar på att det finns ett visst antal personer som avstår från att söka äldreomsorg på grund av knapp ekonomi och avgiftens storlek. Kvinnorna är överrepresenterade i gruppen som avstår från att efterfråga hjälp.

4.8.7 Boende

De äldre bor, att döma av tillgängliga data, relativt väl, få är trångbodda. Pensionärer med högre bor i något högre utsträckning

inkomster

i småhus och har något högre bostadskostnader. Däremot inte

synes tillgången till kapital och kapitalinkomster ha någon betydelse för bostadsvalet. Ekonomin synes inte heller påverka valet av bostad

om man flyttar till servicehus, ålderdomshem eller särskild boendeforrn.

annan

38Studie situationen for ålderspensionärer med låga inkomster, Stockholms

av läns Äldrecentrum 1997:9 39Specialbearbetning av ULF-data 1990-95, bearbetat av BoA-utredningen

122 Avgifter för äldre- och fmktionshindrade, en översikt

4.9 Kvinnor påverkas mest av avgifterna

Kvinnorna dominerar i äldreomsorgen. Det är kvinnor som vårdar och det är kvinnor vårdas. Avgifterna blir därmed inte könsneutrala.

som

Kvinnorna lever fem år längre än märmen, men har samtidigt en

hälsa än männen. Andelen män i åldern 75-84 år som har omsämre fattande besvär i samband med långvarig sjukdom var enligt ULF-undersökningarna 1992-1995 22 procent och for kvinnor 36 procent. Andelen män med rörelsehinder vari denna åldersgrupp 26 procent och av kvinnorna 42 procent. Vidare överlever kvinnorna ofta sina män, varför kvinnorna dominerar bland de ensamboende äldre.

Det är därför naturligt att väsentligt fler kvinnor än män har äldre-

Två tredjedelar i särskilt boende är kvinnor. omsorg. av personerna Andelen är densamma för med hemtjänst i ordinärt boende.

personer Även när räknar på andelen har hjälp av alla kvinnor resp

man som

visar det sig att det är vanligare att kvinnor bor i särskilt boende män eller har hemhjälp. I tabellen nedan redovisas andelama för personer över 80 år. Som framgår tabellen har 41,5 procent av kvinnorna i

av åldern 80-89 år någon form äldreomsorg, i ordinärt eller särskilt

av boende, mot 29,5 procent männen i samma åldersgrupp.

av

Tabell 18 Andel kvinnor resp män med äldreomsorg

andel med hemhjälp i andel av alla i särskilt boende ordinärt boende

Källa: Socialstyrelsen, Socialtjänststatistik 1998:7

Kvinnorna har lägre inkomster än männen, och påverkas därmed mer

nivån på förbehållsbeloppet ligger. Ensamstående kvinnor med av var hemtjänst hade år 1996 genomsnittlig disponibel inkomst efter hem-

en tjänstavgift samt avgifter för sjukvård, tandvård, hjälpmedel mm om cirka 82 000 kr år, medan ensamstående män i snitt hade kvar cirka

per 95 000 kr. Den disponibla inkomsten ska täcka hyran/bostadskostnaden och alla andra personliga utgifter. Drygt 40 procent av kvinnorna

inkomst understigande 7 500 kr mot cirka 20 procent hade år 1995 en

"° SCB Välfärd och ojämlikhet i ZO-årsperspektiv 1975-1995, levnadsförhållanden rapport 91 " SCB, Avgifter inom kommuner och landsting, PM 1998-05-18

Avgifter för äldre- och funktionshindrade, översikt 123

en

av männen. De problem som relaterats ovan att äldre får mindre kvar än socialbidragsnormen drabbar därför oftare kvinnor än män.

Kvinnorna avstår i högre utsträckning från att efterfråga hjälp på grund avgiften. I den ovan beskrivna undersökningen SCB

av av HINK har 85 procent av män som anser sig ha behov av hjälp men inte efterfrågar sådan sagt att de avstår från hemtjänst av andra skäl än avgiften, mot 70 procent av kvinnorna se tabellbilagan tabell 19.

Som redovisats ovan synes det vara vanligare att avstå från hjälp i de fall då kommunens bistånd enbart är ett komplement till anhöriginsatser. Även i detta fall är det oftast kvinnor påverkas, eftersom

som kvinnorna dominerar bland anhörigvårdama.

10 Avgiftsñnansierings graden

För 1997 framgår av den offentliga statistiken räkenskapssammandragen, RS att de totala kostnaderna för insatser för äldre och funktionshindrade 86 mdkr, varav hemtjänst och hemsjukvård 69

var mdkr, dagverksamhet 2,6 mdkr och övrig vård, behandling och service 8,8 mdkr. Vidare ingår i totalbeloppet personlig assistans LSS om 4 mdkr och färdtjänst om 1,5 mdkr. Dessa senare kostnader är inte inräknade nedan.

Intäkterna via avgifter, ersättningar för kost samt hyror är mer svårfångad via RS, på grund av att kommunerna tillämpar olika redovisningsmetoder. Intäkterna via avgifter för vård och omsorg var 3,7 mdkr. I detta belopp ingår i flertalet kommuners redovisningar

även avgifter för kost i särskilt boende med helinackordering. I de fall då boendekostnaden inte är skild från avgiften ingår även denna i de 3,7 mdkr. Även i andra fall kan det förekomma att hyror räknats in i det belopp kommunerna redovisat under denna post.

Intäkter från de boendes hyror är redovisat till 2 mdkr. Det går dock inte att få ett grepp om de totala hyresintäktema för särskilt boende. Utöver att det förekommer att hyran redovisas som avgift så är det vanligt, särskilt i servicehus, att den boende betalar sin hyra direkt till fastighetsägaren. De hyror som kommer med i RS torde främst vara när kommunens socialtjänst blockhyr ett hus eller en del ett hus från

av fastighetsägaren, och hyr ut lägenhetema/rummen i andra hand till den boende.

Övriga externa intäkter var 3,6 mdkr. I detta belopp ingår bl.a. ersättningar för av kommunen levererad färdiglagad mat. Här kan också ingå avgifter för kost i särskilt boende med helinackordering. 2,7 mdkr är ersättning för personlig assistans. Här ingår även statliga stimulansbidrag och liknande.

124 Avgifter för äldre- och funktionshindrade, översikt SOU 1999; 3 3

en

Kommunernas avgiftsfinansieringsgrad enligt RS är således beroende flera faktorer. Dels beror de på hur kommunen bokför och re-

av dovisar sina intäkter, dels beror de på i vilken mån hyresintäkter syns inom socialtjänstens eller i kommunens allmännyttiga bostadsföretags och andra fastighetsägares redovisningar. Att jämföra avgiftsfinansieringsgraden mellan landets kommuner är för närvarande inte möjligt.

Svenska Kommunförbundet har genomfört en studie av åtta kom-

redovisning. Avgifterna för vård och omsorg har stämts av mot muners kostnaden för att utföra vården, avgifter och ersättningar för kost stämts

mot kostnaderna att tillhandahålla maten och hyresintäkter stämts av av mot kostnaderna för bostäderna.

Studien visar att avgiftsfmansieringsgraden för vård och omsorg i fyra kommuner är två procent, i två kommuner fyra procent, i en kom-

procent och i kommun åtta procent. I studien ingår två mun sex en förortskommuner, två industrikommuner, två landsortskommuner och två glesbygdskommuner. Den högsta avgiftsñnansieringen finner vi i

de två glesbygdskommunerna. En motsvarande beräkning har en av

gjorts i Stockholms stad, där avgiftsñnansieringsgraden år tre procent.

Det är inte möjligt att med ledning räkenskapssamandraget för

av kommunerna RS göra motsvarande beräkningar på riksnivå. Vid en överslagsmässig bedömning kan dock konstateras att avgiftsfinansieringsgraden för själva vården och kan ligga på två till tre

omsorgen procent.

De totala intäkterna för vård och exkl. avgifter för kost och

omsorg boende har med ledning SCB:s beräkningar skattats till drygt 1,3

av mdkr. De totala kostnaderna för vård och exkl. kost och

omsorg

har skattats till cirka 55 mdkr. Även vid antaganden rela-

boende om

tivt stora avvikelser från dessa belopp håller sig avgiftsfinansieringsgraden inom spannet två till tre procent.

42Svenska Kommunförbundet, Äldreberedningen, Äldreomsorg i jämförelse 43Stockholms stad, Äldreomsorgsavgifter, förstudie 1998-10-29, Öhrlings, CoopersLybrand

5 Förbehållsbelopp

Förslag I socialtjänstförordningen förtydligas vad som avses med tillräckliga medel för personliga behov genom att ange riktvärde för förbehållsbeloppet. Riktvädet bestäms lika med vad riksdagen beslutat vara skälig levnadsnivå enligt lagen 1994:308 om bostadstillägg till pensionärer BTPL, dvs. 122 procent av basbeloppet för ensamstående 3 700 la i 1999 års nivå och 202 procent 6 130 kr i 1999 års nivå för makar/sammanboende tillsammans. Denna nivå förutsätts täcka alla normala personliga utgifter samt kostnader den enskilde har inom ramen för högkostnadsskydden för öppen hälso- och sjukvård resp läkemedel.

I särskilt boende med helinackordering där avgift tas ut även för kost föreslår jag att riktvärdet för ensamboende bestäms till 57,5 procent basbeloppet l 740 kr i 1999 års nivå och 100 procent

av för makar/sammanboende 3 030 kr i 1999 års nivå. Även avgiften för kost skall jämkas om den enskilde har mindre kvar än sitt förbehållsbelopp.

För yngre funktionshindrade föreslår jag att riktvärdet bestäms till 144 procent av basbeloppet för ensamstående 4 370 kr i 1999 års nivå och 237,5 procent för makar/sammanboende 7 200 kr i 1999 års nivå.

Avgiften för äldre- och handikappomsorg omfattar vanligen serviceinsatser t.ex. städning, tvätt, dagligvaruinköp och andra ärenden, Snöröjning, kost i särskilt boende med helinackordering och matdistribution exkl. kostnaden för maten i övriga boendefonner, personlig omsorg, trygghetslarm, andra insatser såsom ledsagarservice och avlösning av anhörig, biståndsbeslutad dagverksamhet samt korttidsboende. Om den enskilde måste bekosta t.ex. städning, handling eller snöskottning privat måste förbehållsbeloppet bestämmas högre. I de fall då vissa kostnadsposter i hushållsbudget, t.ex.

en hushållsel i särskilt boende, täcks av avgiften kan förbehållsbeloppet sättas lägre. Kommunal hälso- och sjukvård ingår som redovisas nedan i kapitel 9 i regel kostnadsfritt i äldreomsorgsavgiften.

Kvarboende make/makas rätt tillgodoses enligt min bedömning den ändring 35 § SoL som trädde i kraft den l januari genom av 1999. Det bör klargöras att avtal om periodiskt underhållsbidrag mellan makar inte skall påverka avgift.

1 Lagstiftningen

1 1 Ädelavgiftsutredningen

. Ädelavgiftsutredningen föreslog i sitt slutbetänkande SOU 1992:50 att kommunernas rätt att ta ut avgifter skulle begränsas genom ett statligt reglerat högkostnadsskydd. Den enskilde skulle garanteras ett skäligt utrymme för bostadskostnader och andra levnadsomkostnader. Med skäligt utrymme avsågs grundgaranti med viss procent av basbelopen och förbehållsbelopp skulle utgöra 70 procent av nettoinpet ett som

komster överstigande grundgarantibeloppet.

Förslaget forbehållsbeloppet byggde på samordning med ett om en statligt bostadstillägg. Det då tilltänkta förslaget till bostadstillägg genomfördes inte, vilket omöjliggjorde förslaget. Grundgarantin föreslogs för ensamstående utgöra 125 procent av en basbeloppet räknat på 1999 års basbelopp 3 791 kr och för makar 221 procent 6 668 kr månad. per Grundgaranti skulle lika för alla boendeforrner. I förslaget förvara delas dock kostnadspostema gnmdgarantin skulle täcka olika besom den enskilde bor i ordinärt eller i särskilt boende roende på om

Tabell 1 Fördelningen grundgarantin på olika kostnadsposer; av

1992 års prisnivå.

Kostnader: Ensamboende Sammanboende 1992 års Ordinärt Särskilt Ordinärt Särskilt nivå boende boende boende boende

Sjukvård, resor Summa 3 510 3 510 6 205 6 205 i 1999 års nivå 3 791 3 791 6 668 6 668

I individuella kostnader ingår livsmedel, kläder och skor, fritid samt hälsa och hygien. För personer i ordinärt boende är kostnaderna beräknade med ledning Konsumentverkets hushållsbudget för

av personer över 61 år. För personer i särskilda boendeforrner har kostnadema för mat beräknats till maximalt 2 200 1Gper månad.

I hushållskostnader ingår förbrukningsvaror, möbler, husgeråd, TV och radio, dagstidning, telefon, TV-licens, hushållsel och hemförsäkring.

I kostnaderna för sjukvård och resor har kostnaden för läkarvård och läkemedel beräknats med ledning av högkostnadsskyddet år 1992 1 500 kr per år, 125 kr per månad, tandvård med 30 kr och inkl.

resor sjukresor med 125 kr.

5.1.2 1993 års

lagändring

I regeringens proposition om avgifter inom äldre- och handikappom-

1992/93:l29 redovisas bl.a. följande "Utredarens förslag sorgen om ett statligt reglerat högkostnadsskydd för kommunala tjänster inom äldre- och handikappomsorgen möts av viss tveksamhet bl.a.

av Svenska Kommunförbundet och avvisas av några kommuner som menar att socialtjänstlagens allmänna inriktning och det kommunala

omdömet borgar för en rättvis avgiftssättning. Åtskilliga remissinstanser har haft tungt vägande synpunkter på konstruktionen högkostnads-

av skyddet och ett antal organisationer som företräder brukarna avfärdar förslaget i sin helhet."

Ett skäl som föredragande statsråd anförde mot ett reglerat högkostnadsskydd var att det fanns risk för att det skulle utvecklas olika tilllämpningar i kommunerna beträffande vilka tjänster som skulle avgiftssättas och om vad den enskilde själv skulle bekosta inom ramen för grundgarantin. Det faktiska utrymme den enskilde skulle ha kvar skulle därför kunna bli mycket varierande mellan kommunerna. Mot denna bakgrund fann det föredragande stadsrådet att övervägande skäl talade mot att införa ett statligt reglerat högkostnadsskydd.

Förbehållsbeloppets innehåll preciserades i stället dels genom att ange vissa kostnadsposter som den enskilde skall kunna klara inom

för förbehållsbelopp, dels genom att lyfta fram några ramen grupper vars situation kommunerna särskilt borde ta hänsyn till.

Beträffande vad som skulle kunna inrymmas i förbehållsbeloppet nämndes kostnader för tandvård, läkarvård, läkemedel, hjälpmedel,

och övrigt gör det möjligt att aktivt delta i samhällslivet. Viresor som dare angavs att den enskilde måste förbehållas tillräckliga medel för att

128 F örbehållsbelopp

kunna bekosta t.ex. privat utförd städning, snöskottning och fotvård i det fall sådana tjänster inte inrymdes i det kommunala åtagandet. I såväl propositionen 1992/93: 129 socialutskottets betänkande som 1992/93:SoU 12 framhölls personer med funktionshinder att yngre skulle förbehållas medel för kostnader för rehabilitering och boende liksom kostnader för andra former verksamheter och aktiviteter som av är rimliga och naturliga för icke funktionshindrade i motsvarande ålder. Vidare betonades vikten att uppmärksamma situationen för av make/maka till har dagvård, korttidsboende eller bor i särperson som skilt boende. Den andra parten skall trots att maken/makan fått ett stort omvårdnadsbehov kunna bo kvar i makarnas bostad med rimliga privatekonomiska villkor. Den boende i särskild boendeform skall enligt förarbetena kunna en välja att under tid ha kvar sin gamla bostad. en Av specialmotiveringen till 35 § SoL framgår att lagstiftaren med tillräckliga medel för sina personliga behov för personer i särskilt boende med helinackordering detsamma stadgades i den tiavser som digare utformningen denna paragraf och uttolkades i 46-49 soav cialtjänstförordningen, där det vad minst specialmotiveangavs som ringens kursivering, 1992/ 93:l29 22 f skall förbehållas den prop. s är helinackorderad, dvs. den tidigare så kallade 30/20-regeln. som

5.1.3 trädde i kraft den 1

Lagändring som januari

I regeringens proposition Nationell handlingsplan för äldrepolitiken föreslogs tillägg och förtydliganden i 35 § SoL. Änd- 1997/982113 ringen gäller från och med årsskiftet 1998/99. Den innebär i sak inget annat än vad tidigare angivits i förarbetena. Den klargör att komsom måste ta hänsyn till make/maka/sambo till har munema en person som omfattande insatser i hemmet eller bor i särskilt boende. Vidare tydliggörs att kommunerna skall ta hänsyn till boendekostnaden och alla andra normala levnadskostnader. I propositionen att nivån på anges förbehållsbeloppet måste garantera den enskilde en rimlig levnadsnivå.

5.1.4 Yngre funktionshindrade

Regeringen tillsatte 1993 utredning, Avgiftsutredningen, med uppen drag att göra översyn de olika avgiftssystemen inom handikappen av området dir. 1993:127. Avgiftsutredningen föreslog att förbehållsbeloppet för funktionshindrade bör ligga klart högre än för äldre yngre

med bl.a. följande motivering: "Utgångspunkten är människor att yngre har olika typer extra kostnader skall i den av som rymmas egna ekonomin. Det handlar inte enbart återkommande utgifter utan även om om att skapa utrymme för att spara till investeringar olika slag. av SOU 1995:35 sid 338 Med ledning av taxesystemet i Stockholms stad föreslog utredningen ett förbehållsbelopp 150 procent basbelopom av pet, dvs. för 1998 4 550 kr per månad. Utredningens förslag ledde inte till någon åtgärd från regeringen. Funktionshindrade som tillhör LSS personkrets skall enligt 7 § andra stycket LSS tillförsäkras goda levnadsvillkor. I propositionen anges

bl.a. följande:

Jag har tidigare vid behandlingen av rätten till insatser föreslagit en bestämmelse om att den enskildegenom insatserna skall tillförsäkras goda levnadsvillkor. Därav följer att avgiften inte får sättas så att den blir för betun ande. Härvid måste huvudmannen även ta hänsyn till att den enskil e har tillräckliga medel för t.ex. erforderlig tandvård, tillgång till fritidsmöjligheter och semesterJ

Vad som avses med goda levnadsvillkor är inte närmare preciserat i förarbetena. Allmänt anges att även den har omfattande funksom tionshinder i största möjliga utsträckning skall kunna bo självständigt och arbeta som andra.

5.2 Nuvarande av

tillämpning reglerna om förbehållsbelopp

Socialstyrelsen har 1994 och 1996 genomfört omfattande studier hur av kommunerna hanterat avgifterna med särskild uppmärksamhet på hur kommunerna tillgodosett kravet på att den enskilde skall ha tillräckliga medel för sina personliga behov. Kommunförbundet har genomfört en detaljerad kartläggning kommunernas taxor för vård och av omsorg avseende situationen första kvartalet 1997. Slutligen har Socialstyrelsen i tre studier inom för Äldreuppdraget belyst avgiftemas effekter ramen för pensionärshushållets ekonomi samt avgiftssystemen i november 1997. Redovisningen nedan bygger på dessa kartläggningar. Först redovisas kommunernas bedömningar av vad är tillräckliga medel, som därefter vad förbehållsbeloppet skall räcka till och slutligen hur kommunerna uppmärksammar behov av att jämka avgiften.

prop 1992/932159, sid 100

5 19-0440SOU1999:33

5.2.1 Nivån förbehållsbeloppet 1993-1997

på

I alla kommuner hade redan 1993 fastställt förbehållsbelopp i stort sett särskilt boende med helinackordering, vanligen så att de bibehållit de tidigare reglerna i socialtj änstförordningen för "helinackorderingsavgift", den så kallade 30/20 regeln. Den innebär att förbehållsbeloppet är inkomstrelaterat, och att lägsta nivå är 30 procent av folkpension + pensionstillskott för 1998 det 1 351 kr, och att den enskilde därutöver var skall behålla 20 procent nettoinkomst över folkpension och av

pensionstillskott.

I ordinärt boende och serviceboende hade knappt hälften av komår 1993 infört ett lägsta förbehållsbelopp, i 2/3 av fallen var munerna

den lika med socialbidragsnormen

År 1995 hade ungefär femte kommun kvar "30/20 regeln" i äldvar reboenden ålderdomshem och sjukhem. Det lägsta förbehållsav typ belopp kommun då bestämt för ensamstående var 896 kr och den en en kommun låg högst hade fastställt l 856 kr per månad. Medianvärsom det 1 360 kr. var ordinärt boende och serviceboende hade cirka 60 procent kom- I av fastställt förbehållsbelopp. Det lägsta beloppet var 2 950 kr munerna ett och det högsta drygt 4 000 kr månad avser ensamboende. Mediper anvärdet 3 451 kr, vilket lika med då gällande rekommenderad var var

socialbidragsnorm

1997 hade enligt Svenska Kommunförbundets kartläggning I mars cirka landets kommuner fastställt ett förbehållsbelopp i 80 procent av ordinärt boende och 96 procent i särskilt boende med helinackorde- Vanligen har detta skett via beslut i kommunfullmäktige. ISCB:s

ring.

kartläggning i november 1997 är andelama något lägre särskilt boende med helinackordering har 45 procent av kommu- I förbehållsbelopp ökar med ökande inkomst. I ordinärt nerna ett som boende detta relativt ovanligt 13 procent kommunerna anger förär av behållsbelopp i andel av inkomst. Enligt Svenska Kommunförbundets kartläggning hade tjugofem kommunerna i ordinärt och serviceboende fastställt ett beprocent av lopp 3 350 kr eller mindre,vilket är lägre än 1995, då det var ovanom ligt ha förbehållsbelopp understigande 3 451 kr. Den sänkta soatt ett

2 Källa: Socialstyrelsen 1994:1 3 Källa: HINK 1995, enkät till landets samtliga kommuner, bearbetad av BoA-

utredningen 4Taxor för vård och Svenska Kommunförbundet maj 1997 omsorg, 5 Socialstyrelsen, Äldreuppdraget 1998:4

13 l

cialbidragsnormen kan vara ett skäl till att förbehållsbeloppet i ordinärt

boende i flera kommuner sjunkit mellan 1995 och 1997.

Kartläggningen av taxekonstrulctionema i november 1997 bekräftar bilden att förbehållsbeloppet i ordinärt- och serviceboende minskat mellan 1995 och 1997 medan det skett knappt skönjbar ökning vad

en gäller förbehållsbeloppet i särskilt boende där den boende

får all mat via kommunen och förbehållsbeloppet därför inte skall räcka till kost

helinackordering".

Enligt Konsumentverkets beräkningar hushållsbudget är de

av sammanlagda hushållskostnadema räknade för ensamstående äldre

en kvinna ungefär oförändrade mellan 1995 och 1997. Hänsyn har då tagits till livsmedel, kläder, hygienartiklar, möbler, husgeråd och förbrukningsvaror, TV-licens, dagstidning, telefon, hemförsäkring och fritid samt läkarvård och läkemedel de sistnämnda beräknade till

samma belopp högkostnadsskyddet för år. Ett oförändrat förbehålls-

som resp belopp mellan åren ger således ett bibehållet konsumtionsutrymme.

Tabell 2 Förbehållsbelopp för ensamboende 65 år och äldre

i ordinärt boende resp särskilt boende med helinackordering och kost, 1995 och 1997

1:a kvartil 25 procent har sam- ordinärt boende och säbo, kost skall inte ma eller lägre belopp säbo, kosten skall betalas med median det mittersta värdet betalas med förbe- förbehållsbeloppet 3:e kvartil: 75 procent har hållsbeloppet samma eller Egre belopp

1995 1997 1995 1997 1:a kvartil 3 451 3 239 1 325 l 347 median 3 451 3 451 1 360 l 379 3:e kvartil 3 700 3 569 1 500 l 500 Källa: HINK-95 och 97, enkät till landets kommuner taxekonstruktioner

om november 1995 resp 1997. För 1997 har en specialbearbetning gjorts SCB

av för utredningens räkning för att jämförbara uppgifter mellan åren.

5.2.2 till kvarboende make/maka

Hänsyn resp yngre

funktionshindrade

En tredjedel av kommunerna hade år 1995 fastställt särskilt belopp för kvarboende maka/make. Vanligen har de fastställt det beloppet lika med socialbidragsnorm, övriga har högre belopp, varierande mellan 3 570 och 4 525 kr. Uppgifter saknas om situationen för 1997.

År 1995 hade ungefär tionde kommun fastställt ett högre förbevar hållsbelopp for funktionshindrade. Beloppen varierade mellan yngre drygt till 4 551 kr. Enligt Svenska Kommunförbundets kart- 3 700 upp 1997 hade ett hundratal kommuner ett särskilt förbe-

läggning mars

för funktionshindrade iordinärt- eller serviceboende.

hållsbelopp yngre

enkät avseende taxesystemen november 1997 visar att endast 38 SCB:s kommuner hade högre belopp för jämfört med äldre i ordinärt yngre boende totalt 252 kommuner besvarat enkäten. av som

5.2.3 skall räcka till

Vad förbehållsbeloppet

Som redovisades konstaterades i propositionen l992/93:129 att ovan det kan skilja mycket mellan kommunerna vad kommunen menar att förbehällsbeloppet skall räcka till. Att så alltjämt är fallet framgår av Socialstyrelsens sammanställning SCB:s enkät november 1997. av För äldre i ordinärt boende skall förbehållsbeloppet täcka kostnaför städning och tvätt i cirka 15 procent kommunerna, fönsderna av 60 procent kommunerna och tekniska hjälpmedel i terputs i nästan av Vad gäller hälso- och sjukvård, tandvård och läkeknappt 30 procent. medel skall förbehållsbeloppet täcka sådana kostnader i över 90 prokommunerna. I särskilt boende är det ovanligare att förbehållscent av beloppet skall täcka städning, tvätt och fönsterputs, liksom hjälpmedel

och hushållsel.

Figur 1 Andel kommuner där iörbehållsbeloppet skall täcka utgifföljande kostnadsposter i den äldres hushållsbudget ter för 100% 90% 80% 70%

.ordinärtboexicb Dsiräulthoauch

i

3 :ie å t: e

Källa: Socialstyrelsen, Äldreuppdraget 1998:4

5.3 Hur

uppmärksammar kommunerna behov av jämkning

5.3.1 Summariska regler for

avgiftsnedsättning

Socialutskottet anförde l992/93:SoUl2 att det vill understryka vikten av att kommunerna beaktar individuella behov när avgiftssystemet läggs fast och när avgifter i det enskilda fallet beslutas och "Utskottet vill också starkt understryka att de nya reglerna inte får schab-

ges en lonmässig tillämpning utan att det alltid prövas jämkning

om en av avgifterna bör göras med hänsyn till individens behov i det enskilda fallet".

Socialstyrelsens genomgång av avgiftsreglema 1996 visade att i ett riksrepresentativt urval om 85 kommuner hade fyra femtedelar

av kommunerna fastställt riktlinjer for hur jämkning skall ske. De regler som kommunerna redovisade var dock i många fall summariska, och tog upp någon enstaka fråga eller angav kort att individuella hänsyn skall kunna tas efter prövning tjänsteman eller i vissa kommuner

av av nämnden. Det framgick i regel inte av kommunernas riktlinjer

vem som tar initiativet till att jämkning sker.

Av skriftligt material och samtal med kommunerna framgick då att det normala att den enskilde själv måste ta initiativ till att utred-

var en ning sker om avgiften kan jämkas eller Den skriftliga information den enskilde fick från sin kommun i form broschyrer och liknande

av gav oftast knapphändig information om rätten att få prövat har

om man rätt att få avgiften nedsatt. I vilken mån muntlig information kompenserade bristerna i den skriftliga informationen gick inte att uttala sig

om.

I SCB:s enkät november 1997 ställdes frågan individuell

om en prövning görs av individens ekonomiska situation i samband med att avgiften fastställs. Fyra femtedelar kommunerna att de gjorde

av angav detta. Om detta är korrekt är det avsevärd förbättring jämfört med

en situationen ett och ett halvt år tidigare. Den enskilde skulle då inte behöva begära jämkning, eftersom den individuellt satta avgiften

är anpassad till hennes avgiftsutrymme.

Det finns dock fog för att sätta vissa frågetecken för vad kommu-

avsett med sina på denna fråga. Över hälften kommunerna svar av nerna använde i mars 1997 taxerad inkomst, dvs. historiska uppgifter Socialstyrelsens kartläggning 1996 visade att få kommuner då hämtade in uppgifter bostadskostnad. Än färre frågade den enskilde hon

om om har omfattande kostnader för sjukvård, tandvård eller liknande. Kunskap om aktuell inkomst och bostadskostnad är avgörande för att kom-

5 Svenska Kommunförbundet Taxor för vård och omsorg

skall kunna sätta avgift inte inlcräktar på förbehållsbemunen en som loppet. Har kommunen inte dessa uppgifter kan man enligt min uppfattning inte kommunen tagit individuella hänsyn vid avgiftsanse att sättningen. Många kommuner torde i sitt på SCB:s enkät syftat på svar förfarandet vid jämkning, inte på vad som görs när avgiften sätts.

5.3.2 Var tredje ligger under

person

när avgiften är betald socialbidragsnonnen

Den i kapitel 4 redovisade undersökningen från Socialstyrelsen om under norm7 tyder på att det år 1995 fanns stora

pensionärshushåll

brister vad gäller hur kommunerna uppmärksammade behov av att jämka avgiftema. Andelen hemtjänsttagare som låg under 1995 års socialbidragsnonn när hyran betald det året cirka 22 procent. När var var äldreomsorgsavgiften betald korn ytterligare cirka 12 procent av var hushållen hade hemtjänst under och fler hushåll kom som norm, mycket under En tredjedel hemtjänsttagama hade alltså norm. av mindre socialbidragsnonnen kvar när äldreomsorgsavgiften beän var tald. När hänsyn även tas till kostnader för öppen hälso- och sjukvård läkemedel stiger andelen under med ytterligare tre procentsamt norm enheter, till 37 procent alla hushåll med hemtj änst. av I sjukhem, ålderdomshem och gruppboende, där den boende betalar avgift såväl för mat för vård och omsorg hamnade 24 procent av som de boende i åldersgruppema 66-84 år under I den äldsta åldersnorm. 85 år och uppåt, utgör än hälften av de boende, låg gruppen, som mer under efter att ha betalat hyra, avgift för mat och av- 45 procent norm gift för vård och Normen är beräknad så, att från socialbiomsorg. dragsnonnen för 1996 3 451 kr har dragits genomsnittlig avgift för en kosten, 2 100 kr. Normen har således beräknats till l 351 kr, vilket som framgår tabell 2 ligger rätt nära medianen för förbehållsbeav ovan loppet i landets kommuner.

7Äldreuppdraget 98:3, Äldrehushåll under socialbidragsnonnen

Förbehållsbelopp

Figur 2 Antal hushåll med hemtjänst under över socialbiresp dragsnorm 120000

.mrhnorm Dqiuxh

föreavgtta äo-avgñ äotglkv/lâlcmnü

Före avgifter: från disponibel inkomst har dragits bostadskostnad och socialbidragsnonnen 1995 3 451 kr. Äo-avgift: även avgift for äldre- och handikappomsorg har dragits bort äo+sjukvlläkemedelz såväl avgifter for äldre och handikappomsorg utgifsom ter för öppen hälso- och sjukvård och läkemedel har dragits ifrån. Källa: SCBs Hinkundersökning, bearbetad för Socialstyrelsen, Äldreuppdraget 1998:3

Figur 3 Antal hushåll med hemtjänst under socialbidragsnorm efter hur mycket hushållet kommer under norm.

l-ZSO 251-500 501-101 11 lcruiorpatráruhnkmáalüdagum

Källa: SCBs Hinkundersöknjng, bearbetad för Socialstyrelsen, Äldreuppdraget

1998:3

Skälen till ligger knappt över socialbidragsnorm deatt personer som biteras avgift innebär att de kommer under norm, liksom att en som äldreomsorgstagare ligger under betalar avgift så att de som norm kommer under kan flera, här redovisas några ännu mer norm vara

kommunen har inte uppmärksammat den knappa ekonomin 0 den enskilde har ett kapital och bor i en kommun där jämkning inte

medges har förmögenhet överstigande visst belopp

om man den enskilde vill inte begära jämkning 0

saknar vid avgiftssättningen ofta uppgift de fakta som Kommunerna om nödvändiga för att bedöma jämkning erfordras, dvs. nettoinär om komst, nettobostadskosmad och andra särskilda kostnader, t.ex. hälsooch sjukvård, läkemedel, tandvård. Sannolikt är därför det förstnämnda skälet det vanligaste. Det andra skälet, att det finns fönnögenhetsgräns, är en faktor som blivit vanligare de senaste åren. I knappt fjärdedel av kommunerna en hade i november 1997 omsorgstagare som bor i ordinärt boende inte få avgiften nedsatt förmögenheten överstiger viss nivå. I yträtt att om

terligare 20 procent påverkar förmögenheten rätten till jämkning på annat sätt

Det finns inga uppgifter om i vilken mån den enskilde avstår från att begära avgiftsnedsättning därför att man inte känner till sina rättigheter, eller för att vill göra rätt för sig och är van att betala de räkningar

man man får. Man kan jämföra med det mycket ringa antal äldre som söker

socialbidrag. Att söka bidrag eller begära nedsättning av avgift är var-

ken det första eller andra den äldre kommer att tänka på eller gör.

Som redovisades i kapitel 4 i avsnittet Avstår äldre från att söka hjälp förekommer det att äldre hellre avstår från att efterfråga den hjälp han eller hon anser sig behöva än att söka jämkning.

5.4 Är nivåer för

förbehållsbeloppens låga

5.4.1 Vad är tillräckliga medel

Det finns inga objektiva mått på vad som är tillräckliga medel. Det som för ett pensionärshushåll kan upplevas som goda levnadsvillkor kan upplevas som en kraftfull inskränkning i levnadsvanoma av en annan. Ett skäl till detta är helt enkelt att olika hushåll vant sig vid olika utgiftsnivåer. Det kan också bero på vilka kostnader man inte kan undvika. Att bo i ett hus med alla lån betalda och alla möbler köpta är en annan situation än om man av ålder och hälsoskäl måste flytta till en modem, och dyr, lägenhet och förnya sitt möblemang. Att vara beroende av hjälp med det mesta, inte kunna ta sig någonstans utan färdtjänst, behöva köpa mycket färdiglagad mat etc är något helt annat än att kunna klara det mesta på egen hand.

Det är således inte helt lätt att besvara frågan om de förbehållsbelopp som är de gängse i landets kommuner ger rimliga levnadsvillkor. Det "kan" därför finnas skäl att först se vad berörd myndighet, " " " " c " "

Socialstyrelsen, gjort för bedömningar för ålderspensionärer resp yngre

funktionshindrade:

Den nivå många kommuner hade valt isärskilt boende med "helinackordering", att den boende skall förbehållas lägst 30 procent

av folkpension och pensionstillskott, ansåg Socialstyrelsen vid

sin uppföljning 1993/94 alltför låg. Den ger "en lägre privatekonomisk standard än Socialstyrelsens rekommenderade socialbidragsnorm anpassad till de förhållanden som gäller i boendeformer med helinackordering.9

8Äldreuppdraget 98:4, Kommunernas avgiftsregler för äldre- och handikappomsorg 1997 9Socialstyrelsen följer och utvärderar 1994:1

Socialstyrelsen har bedömning i kartläggningen av taxesystesamma i november l997.° men På sätt har Socialstyrelsen i sin uppföljning av avgifterna samma 1996 diskuterat nivån på förbehållsbeloppet för med hemtjänst personer särskilt boende och ordinärt boende. Enligt Socialstyrelsens bedömi kan det inte rimligt att förbehållsbelopp knyta an till soning vara som cialbidragsnorm, är tänkt ett skyddsnät vid mer kortvariga som som inkomstbortfall eller liknande. Det skall vara möjligt att

perioder av

så aktivt liv hälsa och krafter medger, och det är också leva ett som nödvändigt beakta att den har hemtjänst vanligen har utgifter att som för hälso- och sjukvård och färdtjänst, vilka kan uppgå till betydande

belopp.

allmänna råd 1998:1 SOSFS 1998: l skriver Socialstyrelsen att I

Socialstyrelsens uppfattning bör stödbehovets varaktighet

Enligt

ocks bedömningen vad den enskilde bör förbehållas för

påverka av

ersonli behov. Försörjningsstöd är tänkt som ett sista sina a skyd tillfälligt stöd vid kortvariga perioder av insnät oc mer komstbortfall eller liknande. hjälp i hemmet eller annan

Behovet av

vård för äldre och funktionshindrade är dock vanligen inte tillfälligt. kan beroende sådana insatser under flera de- Vissa personer vara av cennier. För fastställande förbehållsbelopp kan därför försörjav ningsstödets nivå inte betraktas relevant. som

I den särskilda studie Avgiftsutredningen gjorde om funktionshindrades

merkostnader konstaterades att 79 procent hade vad utredningen kal-

lade för dolda merkostnader. I fall tio kompenserades dessa inte sex av fullt handikappersättning eller andra bidrag. För drygt var tionde ut av denna merkostnad 5 000 kr på ett år. Liknande slutsatser dras översteg

DHR i studien handikappersättningsprojektet. Få kommuner har,

av redovisats fastställt högre förbehållsbelopp för yngre funksom ovan,

tionshindrade. Socialstyrelsen har i båda sina uppföljningar avgifterna l994:l av 1996:6 påpekat det är oacceptabelt att så få kommuner lagt fast och att högre förbehållsbelopp för eller på annat sätt angivit att yngre personer särskild hänsyn skall till dem. Av Socialstyrelsens rapport 98:4 tas framgår att det inte blivit några nämnvärda förbättringar.

° Äldreuppdraget 98:4, sid 7

" Äldreomsorgens avgifter; Socialstyrelsen följer och utvärderar 1996:6

2 Avgiftsutredningen, SOU 1995:35, sid 208 ff

5.4.2 Försörjningstödet ingen vägledning när

beräknas

förbehållsbeloppet

Den så kallade riksnormen för försörjningsstödet miniminivå

är en avsedd att täcka tillfälliga inkomstbortfall. Den av Socialstyrelsen

rekommenderade socialbidragsnorm som gällde fram till och med

september 1996 var för en ensamboende 3 45 l kr. I den nya bruttononnen

infördes i oktober 1996 exkluderades möbler och husgeråd samt som läkarvård och tandvård. Den nya bruttononnen för en ensamboende

var då 3 050 kr. I riksnorrnen" för försörjningsstöd för 1998 har även hushållsel och hemförsäkring exkluderats. Norrnen för ensamboende är 2 884 kr.

I rätten till bistånd ingår i schablonen "riksnormen" livsmedel, kläder/skor, lek och fritid, hälsa/hygien, förbrukningsvaror samt dagstidning, telefon och TV-licens. Inom försörjningsstödet kan

den enskilde vidare, efter behovsprövning, erhålla bistånd med hushållsel, arbetsresor, läkarvård och akut tandvård, glasögon, A-kassa/fackavgift och hemförsäkring. Utanför försörjningsstödet, och därmed utanför det som kan prövas via förvaltningsbesvär, ligger annat ekonomiskt stöd som t.ex. möbler/husgeråd/IV m.m., rekreation/semester, omfattande tandvård samt avgift för barnomsorg och hemtjänst.

Att utgå från denna typ av norm vid bedömningen av vad den enskilde skall ha kvar när avgiften är betald är inte adekvat. Den är tänkt för kortare perioder, och som en grundtrygghet vid inkomstbortfall eller låga inkomster. Många pensionärer är levnadskonstnärer och goda hushållare. Det är dock knappast möjligt för någon att inom den

ramen klara att t.ex. spara till en resa, på teater och bio, köpa presenter till barnbarnen eller vad som nu för den enskilde individen är en central del av livet.

Det finns en mytbildning att äldre som har äldreomsorg har "slutat leva. En bild målas upp av en mycket vårdbehövande inte

person som utan hjälp tar sig ur sin sjukhemssäng, okontaktbar för alla utom för några enstaka i personalen. En majoritet av de äldre som har äldreomsorgsavgifter har dock kostnader som vilka andra pensionärshushåll som helst. Kostnaderna kan till och med vara högre, inte bara på grund av avgifterna. Bland skälen för detta är de merkostnader uppstår

som när man blir beroende av att köpa mer färdiglagad mat, kanske i form av matlådor från kommunen, ta färdtjänst i stället för att promenera eller åka kollektivt, behov att förnya sin hemutrustning för att när

passa funktionshindren tilltar, behöva betala för fönsterputs tidigare

när man kunde putsa fönstren själv etc. Uppräkningen kan göras betydligt längre.

När lagstiftaren talar rimliga ekonomiska villkor måste detta om ställas i relation dels till hur kunnat leva innan man på grund av man ålder och sjukdom blir beroende äldreomsorg, dels till andra äldres av ekonomiska situation. Det är därför inte adekvat att jämställa de nivåer gäller när ekonomiskt stöd skall betalas ut med vad den enskilde som bör ha kvar när avgiften för äldre- och handikappomsorg är betald. Det är nödvändigt att finna andra riktvärden.

5.5 Riktvärde för förbehållsbeloppet

sätt att den enskilde mot för

5.5.1 Olika skydda höga avgifter

kan finnas flera olika sätt att skydda den enskilde mot så höga av- Det hon inte har tillräckliga medel kvar. Bland tänkbara metoder

gifter att

kan nämnas

Lågt tak för avgiften Utbildning och dialog mellan kommunerna. belopp hur högt förbehållsbeloppet skall vara. Fast som anger "Riktvärde" för hur kommun skall tillväga vid beräkningen resp sitt förbehållsbelopp. av

Lågt tak

förslag undvika problemen med utformningen förbehållsbe- Ett att av lopp har varit att fastställa ett "ta " för avgifterna som är så lågt att flertalet pensionärer, även de enbart har en inkomst som svarar som folkpension och pensionstillskott, skall kunna klara den. mot redovisats har dock många äldre knapp ekonomi, och Som ovan en uppskattningsvis tionde äldreomsorgstagare betalar ingen avgift var därför kommunen bedömt att hennes ekonomi inte medger det. att Även lågt "ta " kan därför för högt, och, det skulle inföett vara om behöva kompletteras med ett förbehållsbelopp för att ge den enras, skilde tillräckligt skydd mot for höga avgifter. Jag anser därför inte att detta utgör tillräckligt skydd.

Utbildning och dialog

En möjlighet nämnts är ökad utbildning till kommunerna

annan som och dialog mellan såväl förtroendevalda som de som handlägger

mer avgiftsfrågor i kommunerna. Detta skulle, har det hävdats, kunna öka kunskapen vad som är ett rimligt förbehållsbelopp och hur den en-

om skildes rättssäkerhet skall kunna stärkas. Utan att tumma på det kommunala älvstyret skulle man därmed kunna minska olikhetema mellan kommunerna.

Redan 1993 kom det första informationsmaterialet från Svenska Kommunförbundet, och under 1994 publicerades två rapporter från Socialstyrelsen. Olika aktörer ordnade konferenser. Under 1996 kom Socialstyrelsen med ny rapport, och Svenska Kommunförbundet påbörjade kartläggning publicerades på våren 1997. Under hösten

en som och vintern 1997/98 har Socialstyrelsen publicerat flera utredningar med anknytning till ämnet. Under januari/februari 1998 höll Socialstyrelsen och Svenska Kommunförbundet regionala konferenser om avgifterna, till vilka alla landets kommuner bjöds in.

Det finns inget som ger vid handen att den femåriga process med utbildning och dialog som pågått gett önskat resultat. Min bedömning är därför att det krävs en ökad tydlighet från lagstiftarens sida. Det centrala är härvid att säkerställa den enskildes skydd mot för höga avgifter.

Lika för alla

Ett ytterligare förslag som funnits med i debatten har varit att införa ett enhetligt belopp för förbehållsbeloppet för hela landet. Detta är dock inte okomplicerat. Det finns en relativt stor variation mellan kommu-

förbehållsbelopp inte bara vad gäller beloppen utan även vad det nernas skall räcka till. I vissa kommuner är t.ex. all hemsjukvård kommunal, oavsett om man bor i ordinärt eller särskilt boende, i andra kommuner skall den enskilde klara utgifter för hemsjukvård via landstingets högkostnadsskydd. I vissa kommuner ingår städning, fönsterputs, snöskottning, gräsklippning etc. i den kommunala hemtjänsten, i andra kommu-

är detta i varierande grad tjänster man får betala privat via sitt ner förbehållsbelopp.

Vad skall täckas av forbehållsbeloppet varierar även beroende

som

boendeform. I särskilt boende där kosten debiteras avgift har de av som boende vanligen lägre kostnader för t.ex. möbler och husgeråd än i ordinärt boende och i särskilda boendeformer av typ servicehus. Däremot är kostnaderna betydligt högre för maten jämfört med om man själv kan

142 Förbehållsbelopp

laga till sin mat i sin bostad. Hur kostnadsbilden ser ut varierar egen dock såväl mellan kommunerna som mellan olika särskilda boendeformer kommun. i samma Om ett enhetligt belopp införs för förbehållsbeloppet skulle det kräva detaljerad reglering av hemtjänsten i resp kommun för att uppen nå enhetlighet i vad täcks avgift ska bekostas med förbesom av resp hållsbeloppet. Dessutom skulle kommunerna som idag har högre nivåer bli tvungna att sänka sitt belopp. Ett enhetligt belopp kan också vara svår att förena med behovet att anpassa förbehållsbeloppet till den av individuella situationen. Min bedömning är att ett riksdagen eller regeringen fastställt enav hetligt belopp för hela landet inte är lämpligt eller praktiskt hanens terbart.

Riktvärde

En modell innebär flexibel norm har jag valt att kallariktsom en mer värde Det kan avvägning mellan behovet tydlighet och ses som en av nödvändigheten att kunna göra lokala och individuella anpassningar. av Den tydligare styrning av kommunerna. Modellen kan jämföras ger med riksnonnen i försöijningsstödet. Samtidigt blir en sådan reglering flexibel, och kan bättre till de skilda strukturer som finns mer anpassas för vad ingår i hemtjänsten, hur man betalar för mat och service i som särskilda boendeformer och andra skillnader mellan kommunerna. Kommunerna skall kunna anpassa sitt förbehållsbelopp uppåt eller neråt beroende vad den enskilde behöver täcka med sitt förbehållsav belopp och vad hon får via hemtjänsten, hur hon betalar för sin mat eget hushåll, färdiglagad mat genom kommunen, helinackorde-

helt

ring etc. Kommunerna skall vidare kunna ha högre, men inte lägre, nivå än vad följer av riktvärdet. som

5.5.2 till levnadsnivå i

Anpassning skälig

bostadsstödet för pensionärer

Som redan konstaterats är försörjningsstöd och socialbidragsnorm inte adekvata att jämföra med när hänsyn skall tas till vad den enskilde skall ha kvar när äldre- och handikappomsorgsavgiften är betald. Vid bedörrmingen vilken nivå är lämplig för förbehållsbeloppet är det av som önskvärt att knyta till beslut som riksdagen redan tagit vad gäller an skälig levnadsnivå. Närmast till hands ligger då bostadsstödet för äldre.

Som ett komplement till bostadsstödet för pensionärer, KBT, infördes 1991 ett särskilt bostadstillägg SKBT, som helt var statligt ñnansierat. Skälet att det infördes var skatteomläggningen detta år, bl.a.

som innebar kraftigt höjda hyror. Riksdagen ville undvika att pensionärer skulle bli beroende av socialbidrag. RFV skulle årligen på regeringens uppdrag fastställa skälig levnadsnivå och skälig bostadskostnad tak för vilken hyra som berättigar till SKBT.

SKBT utgick utan särskild ansökan om en pensionär med KBT kom under sin kommuns socialbidragsnorrn. Om denna norm understeg Socialstyrelsens rekommenderade norm skulle Socialstyrelsens

norm gälla.

När bostadsstödet för pensionärer blev en statlig angelägenhet, och det nya bostadsstödet för pensionärer BTP infördes år 1995 behölls systemet med ett särskilt bostadstillägg, SBTP, med i huvudsak

samma

regler som tidigare.

I regeringens proposition Vissa ekonomisk-politiska åtgärder prop 94/95:25 skriver regeringen att "Det allvarliga statsñnansiella läget fordrar stora besparingar i statens utgifter. Enligt vår åsikt är det trots detta angeläget att skydda och förbättra situationen för de pensionärer som har små ekonomiska marginaler. Regeringen därför att den

anser nivå för skälig levnadsnivå som tillämpas vid beräkning av SBTP bör

höjas med 6 procentenheter av basbeloppet "13Det på så vis fram-

- räknade beloppet var en kompromiss mellan önskan om en höjd standard för de sämst ställda pensionärerna och det ekonomiska utrymme som farms för reformer.

I budgetpropositionen detta år prop 94/95:l00, bilaga 6 föreslog regeringen att procentsatsen av basbeloppet för skälig levnadsnivå skulle regleras genom ett tillägg i lagen om bostadsstöd BTPL. För-

slaget biträddes av socialförsäkringsutskottet SfU 1994/95:10 och

riksdagen beslutade om ett tillägg i 7 § BTPL, att gälla från den l juli 1995.

Eftersom det således finns en av riksdagen fastlagd skälig levnadsnivå ser jag det som lämpligt att samma nivå används i andra likartade sammanhang, såsom vid bestämmande av "tillräckliga medel

som skall förbehållas den enskilde. Lämpligen kan detta ske genom att regeringen föreskriver denna nivån som riktvärde för törbehållsbeloppet. Detta förslag innebär för 1999 följande riktvärde för ensamboende resp sammanboende:

3 Prop 94/95:25 sid 38

Tabell 3 Riktvärde med ledning skälig levnadsnivå enligt BTPL,

av ordinärt boende och särskilt boende där kosten tas ut som avgift

Sammanboende var

Dessa riktvärden måste anpassas till individuella förhållanden med ledning bl.a. delbeloppen i riksnonnens försörjningsstöd och konsu-

av mentverkets hushållsbudget Tabell 4, att man bor med helinackordering i vissa former särskilt boende Tabell 6 samt de särskilda krav

av

måste ställas på förbehållsbelopp för yngre funktionshindrade som Tabell 5. Vidare måste särskild hänsyn tas till maka/make till person med stort omvårdnadsbehov, vilket redovisas senare i detta kapitel.

5.5.3 Konsumentverkets hushållsbudget och andra

hjälpmedel

Med ledning riksnormen för försörjningsstöd kan följande exempel

av på riktvärde för förbehållsbeloppet för äldre ensamboende resp sammanboende göras:

Tabell 4 Exempel på vilka poster som ryms inom ramen for riktvärdet, med ledning av riksnormen och Konsumentverkets hushållsbudget

Post i hushållets Ensamboende Sammanboende Anm ekonomi Livsmedel, alla måltider 1 110 2 020 enligt Konsument-

verket Kläder/skor 460 924 enligt riksnonnen Fritid 3 l l 622 enligt Iiksnormen

TV-licens

riksnonn 2 612 4 581 Summa rev

Andel av

5.5.4 Vägledande kommentarer till några

kostnadsposter

Kost. Kostnaden för livsmedel är beräknat med ledning av Konsumentverkets hushållsbudget for 1998. Konsumentverkets tillägg om 100 kr för ensamboende är inräknat i kolumnen for ensamboende. Beloppet

61 år och uppåt och är snittet mellan beloppen för kvinavser personer

och män. Konsumentverkets hushållsbudget kan jämföras med riksnor

normens nivå som är l 381 kr för år 1998. Det beloppet skall täcka livsmedelskostnader för alla åldrar utom bam/ungdom vilket förklarar

att den ligger högre här de åldcrsanpassade beräkningarna

än när som används. Anpassning av kostnaden måste göras bl.a. i följande fall:

0 Viss mat erhålls via hemtjänsten. Kostnaden för matlåda varierar, men var enligt Socialstyrelsens kartläggning 1996 ofta 30 kr

per portion. Enligt Svenska Kommunförbundets kartläggning 1997

mars var medelkostnaden 37-38 kr. Denna kostnad täcker ett av dagens mål. Äldre bör äta två huvudmål dag rejäl frukost

personer per samt och ett par mellanmål utöver detta. Om den äldre erhåller ett

av dessa mål dagligen via kommunens hemtjänst innebär det kost-

en nad om cirka 1 110 kr räknat på 37 kr/dag. Det är lika mycket

som Konsumentverket beräknat för alla mål under månaden.

Det är uppenbart att i de fall då den enskilde erhåller färdiglagad mat från kommunen måste förbehållsbeloppet anpassas med hänsyn till denna merkostnad. Som jämförelse kan nämnas att Konsumentverkets norm bygger på att lunchen lagad hemma kostar cirka 10 kr. 0 Mat erhålls i dagverksamhet. I många kommuner betalar den enskilde ett självkostnadspris för mat som erhålls idagverksamhet. Även i dessa fall bör den enskildes förbehållsbelopp uppåt

anpassas för att täcka denna merkostnad.

I båda dessa fall kan merkostnaden beräknas så att till förbehållsbeloppet läggs mellanskillnaden mellan vad den enskilde betalat för hemlevererad mat/mat på dagverksamhet och vad konsumentverket beräknar för en lunch/motsvarande per dag.

Exempel: Om den enskilde betalar mat för 15 dagar â 37 kr

kan hans/hennes merkostnad anses vara 15 37-10 kr,

x dvs. 405 kr.

0 Korttidsboende. Här gäller ett omvänt förhållande, den enskilde betalar vanligen en avgift som inkluderar kosten. I detta fall kan

en modell för hur kommunen kan beakta hans/hennes förbehållsbelopp vara att exkludera kostnadsposten livsmedel ur förbehållsbeloppet för den period personen Vistas i korttidsboende

. Exempel: Personen vistas 15 dagar på korttidsboende .Förbehållsbeloppet när livsmedel är frånräknat är för hel månad

2 590 kr, för halv månad således 1 295 kr. Räknat för hela

månaden är personens förbehållsbelopp då dessa 1 295 kr +

hälften av 3 700 kr avseende resten av månaden, när per-

sonen bor hemma, dvs. totalt 3 145 kr.

Möbler/husgeråd. Posten för möbler och husgeråd finns inte med i riksnormen för försörjningsstöd. I ett hushålls ekonomi är denna kostnad

dock, sett över lite längre tidsperiod, en ofrånkomlig post. Behovet en nyanskaffning möbler upphör inte, tvärtom kan ökad ålder och av av funktionsnedsättningar ställa nya krav på inköp för att anpassa hemmet till livssituation. Husgeråd måste förnyas kontinuerligt. Konens nya sumentverkets beräkning denna post i hushållets ekonomi är tänkt i av ett livsperspektiv. Det täcker inte det unga hushållets behov när man "skall sätta bo", väl kostnaderna för förnyelse av ens hem. Konmen sumentverket bedömer inte att äldres kostnader skulle vara lägre än

yngre personers. Hushållsel. Kostnaden för hushållsel anges numer av Konsumentverket med normalförbrulcning för olika hushållstyper. Kostnaden en varierar med leverantör el. Den här uppgivna kostnaden är beräknad av Konsumentverket med ledning vanlig kostnadsnivå. av av en Resor/färdyänst. Kostnaderna för färdtjänst är vanligen relativt be-

gränsade, beroende att många färdtjänstberättigade gör relativt få

av Under 1994 hade flertalet för vilka uppgift finns kostnader som resor. lägre än 1 000 kr för hela året. I flertalet kommuner finns dock var inget högkostnadsskydd. Ett undantag är Stockholms läns landsting där

högkostnadsskyddet är för 30-dagarskort för pensionär,

samma som 225 kr månad för 1999. I detta förslag har kostnaderna för resor per inkl. sjukresor samt vissa längre resor bedömts kunna rymmas inom den angivna nivån. Om person har stora kostnader för färdtjänst en eller på annat sätt får hänsyn tas i det individuella fallet. resor Öppen hälso- och sjukvård och läkemedel. Efter senaste höjningen är högkostnadsskydden för läkarvård och läkemedel sammantaget, räknat månad, i snitt 183 kr per månad. Detta belopp bör läggas in i per förbehållsbeloppet för alla, eftersom studier visar att i stort sett alla som har äldreomsorg också har kostnader för hälso- och sjukvård. Tandvård. Av ålderspensionärema hade 40 procent kostnader över 500 kr under 1995. Utslaget månad blir det en kostnad om lägst per 42 kr. En dryg femtedel hade kostnader över l 000 kr, dvs. minst 83 kr månad. Fem procent cirka 70 000 ålderspensionärer hade kostper nader överstigande 5 000 kr, alltså lägst 417 kr månad. Den nu per genomförda tandvårdsreformen innebär i ordinärt boende att personer har så omfattande hjälp att det kan jämförbaras med vad personer i som särskilt boende har, får sin tandvård inom högkostnadsskyddets ram. Eftersom hemtjänsttagare med så omfattande hjälpinsatser är i minoritet är det lämpligt att inom för förbehållsbeloppet för personer i ramen ordinärt boende ha ett belopp medger normal tandvård. Indivisom

4 Äldreuppdraget 97:8

5 Äldreuppdraget 97:8 sid 24 samt tabellbilagan

duella hänsyn får tas om tandvården är mer omfattande. Tandvårdsreformen har i dessa fall medfört ökade kostnader för den enskilde.

Städning, fönsterputs, tvätt, dagligvaruinköp, ärenden och andra motsvarande serviceinsatser förutsätts normalt sett ingå ihemtjänstavgiften. Om det av något skäl inte skulle ingå ihemtjänstutbudet måste förbehållsbeloppet anpassas till detta och vara högre än vad redo-

som visats ovan för att täcka in denna typ av kostnader.

Som redovisas i kapitel 6 ska alltid individuella hänsyn tas.

5.5.5 Särskilda för till

riktlinjer hänsyn

funktionshindrade

Enligt den senaste nationella undersökningen november 1997 är det alltjämt ovanligt med högre förbehållsbelopp för yngre funktionshindrade.

Kommunernas regler för hur merkostnader för funktionshinder skall beaktas är vanligen otydliga eller helt obefintliga.

Detta tyder på att det krävs en precisering från lagstiftarens sida hur yngre funktionshindrade skall garanteras rimliga levnadsvillkor. Avgiftsutredningens SoU 1995:35 föreslog att förbehållsbeloppet för ensamstående funktionshindrad skulle vara 150 procent basbeloppet

av 4 550 kr per månad 1998, lika för hela landet.

Utredningens primära uppdrag är att lägga förslag avgifter för

om äldre personer. Eftersom majoriteten av landets kommuner tillämpar samma avgifter för såväl yngre personer som har insatser enligt SoL som för de äldre finns det ändå anledning att lägga förslag även för förbehållsbelopp för personer som lever ett mer aktivt liv och har att klara större kostnader och till kommande investeringar på sätt

spara samma som andra yngre hushåll.

Utgångspunkten för detta riktvärde är dels den nivå som redovisats ovan för äldre, dels det utredningsmaterial som avgiftsutredningen redovisade i sitt betänkande. Denna utredning anförde bland annat att den "generellt höga kostnadsnivån som personema/hushâllen har till följd

funktionshinder samt problemet med inkomster inte räcker till av som innebär att de åtgärder som vidtas enligt utredningen bör vara generella. I denna utredning konstateras vidare har be-

att yngre personer hov av att kunna sätta av medel för att kunna klara större kostnader och sparande.

6 Äldreuppdraget 98:4

7 Socialstyrelsen följer och utvärderar, 1996:6, sid 61

upp 18SOU 1995:35 sid 249 ff

F örbehållsbelopp 149

Tabell 5 Riktvärde för funktionshindrade samt exempel på

yngre de kostnadsposter ryms inom detta belopp

som Post i hushållets Ensamboende Sammanboend Anm ekonomi e Livsmedel, alla 1 381 2 291 enligt riksnormen måltider

Dagstidning,

telefon, TV-licens Summa riksnorm 2 884 4 853 Möbler, husgeråd 350 400 enligt Konsument-

verket Hemförsäkring 50 50 enligt Konsumentmellanstor stad verket

andel av basbeloppet

Resor. Kostnaderna för resor är normalt sett stora för personer med funktionshinder. Detta täcks endast till en del av handikappersättning, bilstöd m.m.. Avgiften för färdtjänst varierar i landet. Beloppet för

resekostnader här är att betrakta som en schablon, som måste till

anpassas respektive individs faktiska kostnader.

Övriga större kostnader. Yngre personer bör t.ex. ha möjlighet att sätta av medel för sparande eller ha medel för avbetalning på investeringar av skilda slag, for sitt boende, bil etc, liksom ha möjlighet att kunna spara till t.ex. semesterresa. Yngre funktionshindrade har också, enligt avgiftsutredningens bedömningar, ofta dolda merkostnader för sitt funktionshinder. Med detta begrepp avsåg avgiftsutredningen merkostnader som inte beaktades av handikappersättning och andra stödformer. Vanligast var merkostnader förknippade med inventarier och hushåll, tandvård m.m., kläder och kost. I första hand måste dock individuella hänsyn tas vad gäller specifika kostnader den enskilde har och som inte täcks av andra trygghetssystem.

5.5.6 Särskilt boende med

helinackordering

Beloppen måste vidare anpassas för särskilt boende där personen erhåller all kost och denna debiteras som avgift. Jag föreslår att riktvärdet i dessa boendeformer beräknas med ledning av den hushållsbudget som redovisades ovan i Tabell 25.

I 1999 års prisnivå innebär detta således ensamboende skall

att en ha lägst 1 740 lcr kvar för övriga personliga kostnader. Denna nivå utgör I999 för ensamboende 57,5 procent av basbeloppet och för

makar/sammanboende 100 procent. Med detta belopp förutsätts den enskilde kunna täcka kostnader för samtliga de kostnadsposter ingår i

som den ovan redovisade hushållsbudgeten exkl. förbrukningsvaror, möbler och husgeråd.

Tabell 6 Riktvärde for särskilt boende där kosten tas ut som avgift samt exempel på de kostnadsposter som ryms inom detta belopp

Post i hushållets Ensarnboende Sammanboende Amn ekonomi Livsmedel, alla 0 O debiteras som avgift måltider Kläder/ skor 460 924 enligt riksnormen Fritid 31 1 622 enligt riksnormen Hygien l 69 37 1 enligt riksnonnen Förbrulcningsvaror 0 O tillhandahålls avgifts-

fritt Dagstidning, telefon, 481 521 enligt riksnorrnen TV-licens Summa enl riksnorrn l 421 2 439 Möbler, husgeråd 0 0 tillhandahålls avgifts-

fritt Hemförsäkring 50 50 enligt Konsumentmellanstor stad verket Hushållsel 90 180 Uppskattning Resor 0 0 individuell prövning Öppen hälso- och 75 150 1/12 av högkostnadssjukvård skyddet Läkemedel 108 216 12 av högkostnads-

skyddet Tandvård 0 0 ingår i högkostnads-

skyddet Totalt, 1998 års nivå 1 740 3 030 avrundat till jämnt

tiotal kr

basbeloppet 57,5 % 100 % riktvärde Andel av

Möbler, husgeråd. I den mån den äldre inte kan ta med sig möbler från sitt tidigare boende förutsätts vårdgivaren tillhandahålla lämpliga möbler kostnadsfritt. Om den enskilde själv måste köpa möbler,

m.m. hålla sig med husgeråd eller liknande måste kommunens förbehållsbelopp i motsvarande mån högre. Samma gäller om vårdgivaren

vara

ut särskild ersättning för möbler eller annan utrustning utanför tar avgiften.

Resor. Någon post för resor är inte medtagen i exemplen i tabellen ovan. Normalt sett beräknas dessa kunna rymmas inom ramen för

pos-

fritid. Individuella hänsyn måste tas. ter som

5.6 Vad förbehållsbelopp ska avgift resp

täcka

När kommunen fastställer sitt förbehållsbelopp skall hänsyn tas till vad den enskilde skall täcka med sitt förbehållsbelopp och vad ligger

som utanför. Om någon eller flera av de tjänster som vanligen ingår i avgiften i kommun måste köpas privat måste förbehållsbeloppet anpassas

en till detta. På motsvarande sätt kan förbehållsbeloppet i en kommun vara lägre den enskilde inte behöver bekosta t.ex. hushållsel, läkarvård

om eller läkemedel själv.

Avgiften förutsätts således täcka kostnader för:

personlig omsorg kommunal hälso- och sjukvård korttidsboende dagverksamhet trygghetslann avser såväl teknik, lannbevakning som utryckningar ledsagarservice avlösarservice städning, fönsterputs och tvätt dagligvaruinköp och andra ärenden post, bank, apotek och lik-

nande

matdistribution Snöröjning o.dyl.

Om något detta måste täckas av den enskildes förbehållsbelopp skall

av detta uppåt så att det rymmer kostnaden för den aktuella ut-

anpassas giften.

I särskilda boendefonner förekommer att kommunen debiterar extra för t.ex. tvättmedel, tillgång till lakan, möbler etc. Detta torde normalt sett vara att betrakta som avgift. Om en kommun låter denna typ av kostnader ligga utanför avgiften skall förbehållsbeloppet ökas i motsvarande mån.

Som nämnts ovan måste förbehållsbeloppet anpassas till om den enskilde har förhöjda livsmedelskostnader därför att han/hon erhåller färdiglagad mat från kommunen eller äter huvudmålet på en dagverksamhet.

Härutöver skall individuella hänsyn tas, vilket utvecklas närmare i

kapitel

5.7 Handläggningsrutiner

I flertalet kommuner måste den enskilde älv uppmärksamma kommupå att han eller hon inte har sitt förbehållsbelopp kvar när avgiften nen är betald. I regeringens proposition 1997/982113 anförs att även om ansvaret för att kommunen kunskap om att jämkning kan behöva ske ge vilar på den enskilde, så är det kommunens ansvar att se till att den en-

skilde erhåller sitt förbehållsbelopp. Det är kommunens ansvar att ge omsorgstagaren sådan information att denne eller anhörig kan bedöma

vilka uppgifter skall lärrmas. prop 1997/982113 sid 82. som Med de förslag redovisats kommer den enskildes rättssäsom ovan kerhet att stärkas att kommunerna tydligare åläggs att inhämta genom aktuella uppgifter inkomster och boendekostnad. om

5.8 överväganden och ekonomiska

konsekvenser

5.8. l överväganden

Den enligt min bedömning mest angelägna åtgärden är att skydda de pensionärer har små inkomster, så att de har tillräckliga medel som kvar för sina personliga behov när avgiften är betald. Det finns en stor spännvidd i bedömningen vad tillräckliga medel av som anses vara mellan landets kommuner. Socialstyrelsen har i sina uppföljningar av hur den lagstiftningen tillämpas påtalat att riksnonnen, liksom den nya tidigare socialbidragsnonnen, inte är rätt utgångspunkter vid faststäl-

lande förbehållsbelopp, eftersom dessa normer är beräknade efter av kortvariga inkomstboxtfall. Jag delar denna bedömning. För äldremer kan utgå under decennier är det en bättre utgångspunkt att omsorg som tillämpa den riksdagen fastlagda skäliga levnadsnivå som tillämpas av när så kallat särskilt bostadstillägg utbetalas enligt lagen om bostads-

tillägg för pensionärer BTPL. Det finns god överensstämmelse mellan denna nivå 122 proen basbeloppet för ensamstående år 1999 är det, avrundat till cent av en helt tio-tal kronor 3 700 kr och Konsumentverkets beräkning av en hushållsbudget för ett pensionärshushåll. Det är ytterligare ett skäl för

att använda skälig levnadsnivå enligt BTPL som riktvärde när förbehållsbeloppet läggs fast.

I enlighet med intentionerna i LSS att funktionshindrade skall tillförsäkras goda levnadsvillkor bör förbehållsbeloppet for funk-

yngre tionshindrade sättas högre, förslagsvis till 144 procent basbeloppet

av för ensamstående 4 370 lcr år 1999.

I särskilt boende måste nivån anpassas eftersom den boende där betalar en avgift även för kosten. Vid en jämförelse med nivån för ordinärt boende kan 57,5 procent av basbeloppet, l 740 la i 1999 års nivå, för ensamboende vara rimligt.

Avgiften förutsätts täcka kostnader för personlig omsorg och kommunal hälso- och sjukvård, serviceinsatser såsom städ, tvätt, snöröjning, dagligvaruinköp, matdistribution och ärenden, korttidsboende

, biståndsbeslutad dagverksamhet, trygghetslarm såväl teknik, larmbevakning utryckning, ledsagarservice, avlösning av anhörig/när-

som stående. I särskilda boendeforrner skall t.ex. tvättmedel, tillgång till lakan och möbler ingå i avgiften.

Om någon av dessa poster ligger utanför avgiften och därmed måste täckas av den enskildes förbehållsbelopp skall nivån för förbehållsbeloppet anpassas uppåt så att det rymmer kostnaden för den aktuella utgiften. I kommunens avgiftsbestämmelser skall hänsyn också tas till om den enskilde har merkostnader för mat därför att han/hon erhåller färdiglagad mat eller äter vissa mål på exempelvis dagverksamhet.

Kommunen skall också pröva om det på grund av individuella omständigheter finns särskilda skäl för jämkning, se kapitel

Kvarboende make/makas rätt tillgodoses enligt min bedömning ge-

den ändring 35 § SoL som trädde i kraft den l januari 1999. nom av Det bör klarläggas att avtal om periodiskt underhållsbidrag mellan ma-

kar inte skall påverka avgift.

5.8.2 Kostnader

Vissa kommuner påverkas inte alls av det förtydligande av vad som

med tillräckliga medel som jag föreslår, eftersom de redan har avses en nivå som överensstämmer med eller är högre än mitt förslag på riktvärde. I flertalet kommuner innebär dock riktvärdet ett höjt förbehållsbelopp. Det behöver i sig inte innebära effekter på avgifterna. En kommuns taxesystem kan vara konstruerat så att de flesta har mer än kommunens förbehållsbelopp kvar efter att ha betalat sin avgift och därmed redan idag har en nivå enligt förslagen ovan. I andra kommuner åter skulle en höjning av förbehållsbeloppet kunna medföra betydande

effekter på avgiftssystemet, och sänkta intäkter för kommunen. Det har inte varit möjligt att göra beräkningar kommun för kommun. Den analys SCB gjort på uppdrag av utredningen visar att en reglering förbehållsbeloppet enligt ovan innebära en intäktsminskning för av landets kommuner om totalt cirka 400-470 mkr. Beräkningsgrundema redovisas i kapitel 10.

5.9 för

Högre förbehållsbelopp

make/maka/ sambo

5.9.1 1999-01-01

Lagstiftningsändringen

Kommunernas skyldighet att ta hänsyn till make/maka/sambo till permed omfattande hjälp har tydliggjorts med tillägget i 35 § SoL, son "När avgifterna fastställs skall kommunen försäkra sig om att omsorgstagarens maka eller sambo inte drabbas av en oskäligt försämrad ekonomisk situation". Av förarbetena framgår att den av makarna som inte har det omfattande omsorgsbehovet skall kunna leva ett liv med rimliga privatekonomiska villkor prop 92/932129, återgivet i prop 97/981113. Detta innebär bl.a. att make/maka skall ha möjlighet att bo kvar i den tidigare bostaden så länge han/hon själv önskar. Det gemensamma inget utrymme för att tillämpa tak för vilken bostadskostnad som ger kommunen tar hänsyn till vid bedömningen förbehållsbelopp. Viav dare är det inte möjligt att ha ett riktvärde, lika för alla, för förbehållsbelopp. Hänsyn skall tas till den privatekonomiska situationen innan den parten fick ett omfattande omsorgsbehov. ena Effekterna lagstiftningsändringen och om den ger tillräckligt av skydd för makar bör följas och utvärderas innan ytterligare förändringar sker.

5.9.2 Underhållsavtal

Enligt 6 kap. 1 § äktenskapsbalken skall makarna, var och en efter sin förmåga, bidra till det underhåll som behövs för att deras gemensamma och personliga behov skall tillgodoses. Om det som den ena maken skall bidra med inte räcker för den makens personliga behov eller för de betalningar den maken annars ombesörjer för familjens undersom håll, skall enligt 2 § i samma kapitel den andra maken skjuta till de behövs. Om makarna inte bor tillsammans varaktigt och pengar som

156 Förbehållsbelapp SOU 1999;33

om den ena maken försummar sin underhållsskyldighet får domstolen ålägga den maken att betala underhåll.

Till makars gemensamma utgifter räknas kostnader för mat och bostad. Kostnader för kläder, hygien och dylikt hör till en makes egna, särskilda behov.

Mellan makar gäller underhållsavtal om det inte föreligger någon ogiltighetsgrund exempelvis att avtalet upprättats för skens skull.

som Om avtalet är giltigt mellan makarna gäller det också mot makarnas borgenärer, under förutsättning att makarna håller sig inom ramen för den underhållsskyldighet som följer av lagen så att det inte är fråga om en förtäckt gåva.

Av ett rättsfall 628-94 framgår att Regeringsrätten ansåg det vara i princip förenligt med socialtjänstens föreskrifter att vid avgiftsbe-

en räkning beakta båda makarnas inkomstförhållanden. Däremot får en hälftendelning av de sammanslagna inkomsterna inte genomföras om det leder till att omsorgstagare hänvisas till makens underhållsskyldighet i stället för att få förbehållsbelopp tillgodosett.

Svenska Kommunförbundet har skrivit följande i rapporten Taxor för vård och omsorg ett hjälpmedel"

-

Den makarna vill åstadkomma genom ett civilrättsligt un-

derhåltrygghetsavtal torde därför kunna tillgodoses inom för kom-

ramen

avgiftsbestämmelser. Enligt förbundets bedömnin ändrar

munens

inte ett civilrättsligt underhållsavtal förutsättningarna för ommu-

nemas avgiftsberäkning-

- -

Ett avtal underhållsbidrag gäller, som ovan konstaterats, mot tredje

om man under förutsättning att makarna inte är sammanboende, att avtalet inte är upprättat för skens skull och att makarna i avtalet håller sig inom ramen för den underhållsskyldighet som följer av lagen.

Uppfyller inte ett avtal samtliga dessa förutsättningar så måste det stå klart att det inte heller kan ha någon påverkan på kommunernas avgiftssättning. Däremot är det oklart hur ett avtal som uppfyller dessa förutsättningar kommer att behandlas vid en rättslig prövning. Med tanke på de ändringar i 35 § SoL som trätt i kraft vid årsskiftet 1998/99 kan det i och för sig ifrågasättas hur ofta en sådan situation överhuvudtaget kommer att bli aktuell. Syftet med dessa ändringar är just att gifta eller sammanboende personer, som har gemensam ekonomi, inte skall drabbas av en oskäligt försämrad ekonomisk situation på grund av att den andra maken har ett stort hjälpbehov med höga avgifter.

Skulle en situation ändå uppstå där en make genom underhållsavtal kompenseras med ett högre belopp än vad han/hon skulle ha efter kommunens avgiftsberäkning för maken står det inte klart att domstol

vid rättslig prövning skulle anse att underhållsavtalet kan lämnas en utan avseende vid avgiftsberälming enligt 35 § SoL. Frågan huruvida en offentligrättslig avgift kan inkräkta på ett i om avtal fastställt underhållsavtal är däremot obesvarad. När det gäller just avgifter har dock denna frågeställning aktualiserats i underrätt. Innan frågan prövats Regeringsrätten är det med nuvarande lagav stiftning oklart huruvida underhållsavtal skall beaktas vid bestämmande avgift jämlikt 35 § SoL. av Ett domstolsavgörande med innebörden att avtal om att underhållsavtal kan påverka beslut om äldreavgift kan leda till en rad svåröverskådliga och oönskade effekter. En av dessa är svårigheten att bedöma vilka avtal skall vara i överensstämmelse med äktensom anses skapsbalkens Vidare är det naturligtvis inte heller önskvärt att ramar. enskilda civilrättsliga dispositioner kan åstadkomma avgiftsgenom en jämkning inte är avsedd i varken kommunal- eller sociallag. som

5.9.3 överväganden

För att undanröja den oklarhet och ovisshet som råder i fråga om underhållsavtal föreslår jag att det i 35 § SoL anges att periodiskt underhållsbidrag mellan makar inte skall påverka avgift. Enligt min mening är reglerna förbehållsbelopp tillräckligt skydd. Förståelsen om och acceptansen sådan bestämmelse är naturligtvis avhängig i av en vilken utsträckning den enskilde garanteras förbehållsbelopp genom lagrummet.

5.10 Inkomstrelaterat förbehållsbelopp

5.10.l Tidigare lagstiftning

Fram till 1993 gällde ett inkomstrelaterat förbehållsbelopp mars "30/20-regeln" för ålderdomshemsavgiñ. Ädelavgiñsutredningen föreslog att riksdagen skulle lägga fast ett förbehållsbelopp som, tillsammed regler för BTP, så långt möjligt skulle garantera att den mans enskilde ñck behålla viss del inkomster utöver folkpension och penav sionstillskott.

5 .10.2

Nuläge

Som redovisas mer utförligt nedan i kapitel 7 kan marginaleffektema

betydande när effekterna av skatt, reduktion BTP och inkomstvara av relaterade avgifter läggs samman. Det finns exempel på kommuner där den enskilde får mindre kvar inkomsten ökar.

om

Marginaleffekterna beror på ett samspel mellan skatt och BTP. Så kommer det att förbli även när det nya pensionssystemet träder i kraft år 2001, och inget tyder idag på att marginaleffektema kommer att minska. För den enskilde pensionären kan effekterna ökad skatt och

av reducerad BTP innebära att över 90 lcr av en änad hundralapp försvinner. För en annan pensionär, som inte har BTP, kan effekten begränsa sig till att något över 30 kr går bort. Att utforma enhetliga och enkla regler för hur stor andel av en inkomstökning som kan få till höjd avgift är knappast möjlig.

10.3 överväganden

Min bedömning är att kommunerna själva vid utformningen av taxesystemen måste bevaka att den enskilde får nytta av ATP- och andra inkomster utöver folkpension och pensionstillskott. Detta bör underlättas

de förslag redovisas nedan om hur inkomsterna skall beräknas av som respektive högsta avgift som får debiteras.

5.1 l J av bostadskostnaden

ämkning

5.1 1.1 i särskilda boendeforrner

Höga hyror

Ett problem inte specifikt nämns i direktiven är hyran i moderna

som särskilda boenden, som allt oftare överstiger 4 000 kr, där taket för BTP går. Hyror över 5 200 kr, där taket för SBTP går, är ovanligare, men förekommer. Det finns signaler som tyder på att de höga hyresnivåema får äldre att avstå från att flytta till adekvat boende. Som redovisats mer utförligt i kapitel 3 är hyra inte en avgift. Enligt 35 § SoL skall boendekostnaden ligga utanför förbehållsbeloppet. Det kan dock uppstå situationer där den enskilde på grund av hög hyra inte har sitt förbehållsbelopp kvar trots att avgiften satts till Om den enskilde har BTP kan hon ändå via SBTP samma nivå som förbehållsbeloppet eftersom detta är satt till samma nivå som skälig levnadsnivå enligt BTPL. Om BTP och SBTP är reducerat på grund av förmögenhet kan dock situationen uppstå att ädreomsorgstagaren inte har sitt förbehållsbelopp

kvar enligt de regler föreslås gälla för avgifterna för äldre- och

som handikappomsorg. Denna fråga rör dock principerna för bostadsstödet och hur förmögenhet skall påverka BTP. För kommunernas del finns möjlighet att besluta om kommunalt bostadstillägg för handikappade KBH.

Det finns också skäl att erinra om att lagstiftaren i LSS förutsätter att den enskilde skall ha goda levnadsvillkor efter att bl.a. ha betalat sin hyra för bostaden med särskild service. Inte heller detta kan lösas inom

för avgiftssystemet, men väl hanteras av kommunen via KBH. ramen

5.1 1.2 överväganden

I 35 § SoL och 19 § LSS stadgas bl.a. att kommunen får ta ut avgift för särskilda boendeformer. Hyra för boendet kan ses som en avgift, och därmed prövas enligt de regler som gäller i SoL eller LSS. Detta innebär att hyran kan komma kan prövas såväl av hyresnämnd som av förvaltningsdomstol. I 35 § SoL och 19 § LSS föreslår jag därför tydliggörande av att avgiften i särskilda boendeformer skall avse vård,

service och kost. Vidare föreslår jag ett tillägg med innebörd omsorg, att om boendet utgör ett hyresförhållande så skall avgiftsbestämmel-

i SoL och LSS inte vara tillämpliga för boendekostnaden. sema

6 få ett

Möjligheter att avgiftsbeslut

prövat

Förslag

För att stärka den enskildes rättssäkerhet införs i socialtjänstlagen en skyldighet för kommunerna att ompröva avgiftsbeslut på begäran av den beslutet rör. Kommunen skall också den beslutet angår om som begär det pröva det finns särskilda skäl att jämkning om genom av avgiftsbeslutet ge den enskilde ett högre förbehållsbelopp. Jämkning skall ske individuella omständigheter föranleder sådana om merkostnader att förbehållsbeloppet måste höjas i förhållande till vad som annars skulle gällt enligt kommunens avgiftsbestämmelser. Kommunens jämkningsbeslut skall kunna prövas förvaltgenom ningsbesvär.

6.1 av bestämmelser

Tillämpning om förbehållsbelopp

Avgifter för kost, vård och skall alltid prövas mot det komomsorg av fastlagda förbehållsbeloppet. Är det konsekvens avgiftens munen en av storlek att den enskilde inte har kvar sitt förbehållsbelopp skall avgiften jämkas. Socialstyrelsens undersökning Äldreuppdraget 98:3 tyder på att det finns stora brister beträffande hur kommunerna uppmärksammar behov av att jämka avgiftema. Några kommuner har allmänt angivit att jämkning skall kunna ske om individuella skäl föreligger. I ett par kommuner anges dock att detta skall ske restriktivt. En del kommuner har bestämt ett visst förbehållsbelopp och i det enskilda ärendet utrett samtliga omständigheter är nödvändiga för som att vid bestämmande av avgift också ta hänsyn till förbehållsbeloppet. Flertalet har dock inte gjort någon kommunen initierad prövav egen ning av avgiftens storlek i förhållande till förbehållsbeloppet, utan har

6 19-0440

162 Möjligheter avgiftsbeslut prövat SOU 1999; 33 att ett

avgiften är förenlig med förbehållsbelopp först efter det att prövat om den enskilde gjort gällande att avgift inkräktat på förbehållsbeloppet. ändring i socialtjänstlagen prop. 1996/972124,

Av proposition om

1996/97:SoU18, rskr. 1996/97: 124 framgår att regeringen med oro bet på de brister i handläggning och rättssäkerhet som enligt Socialstyser kartläggning alltjämt finns i kommunerna, särskilt vad gäller relsens särskilt boende. Den enskilde är fortfarande utlämnad till avgifter för eller obefintliga regler för t.ex. jämkning och måste ofta själv

otydliga

väcka frågan om sådan. samband med ändring i 35 § socialtjänstlagen trädde i kraft I som 1999 prop. 97/981113 gjordes förtydligande med inne-

den l januari

förbehållsbeloppet skall gälla oavsett den enskilde bor börd dels att om i boende med särskild service och dels att förbei ordinärt boende eller hållsbeloppet skall omfatta även andra kostnader än de rent personliga.

6.2 Domstolsprövningen

6.2. l Laglighetsprövning

syftet med laglighetsprövning är att besväret skall Det huvudsakliga form kommunal medborgartalan i fråga om det kommuutgöra en av

nala beslutets laglighet i offentligrättslig mening. Laglighetsprövning

många från andra överklagandesystem. Kännetecknande avviker på sätt besluten endast kan angripas på de grunder som anges i kommuär att och är begränsad till huruvida beslutet är lagnallagen att prövningen bifalls får beslutet upphävas inte ersättas med ligt. Om besvären men beslut. De grunder kan åberopas i en laglighetsprövning är: ett nytt som

huruvida ett beslut har tillkommit i laga ordning, huruvida beslutet är hänförligt till den kommunala kompetensen, fattats i enlighet med beslutandes befogenhet eller om beslut beslutet strider mot lag eller annan författning. om

andra punkten kommunallagen framgår att ett beslut av Av 10 kap 2 § eller verkställande art inte får överklagas. Innehåller rent förberedande

självständig prövning kan överklagbarhet föreligga.

beslutet inslag av för beslut rent förberedande eller verkställande art är Undantaget av markera överklagande skall riktas mot det beslutande oravsett att att ganets avgörande och inte effektueringen. Av praxis framgår att debitering i enlighet med taxa anses vara och överklagbart. Innehåller beslutet inslag självverkställande av kan överklagbarhet föreligga. Beslut fattas inom ständig prövning som

Möjligheter att ett avgiftsbeslut prövat 163

ramen för ren verkställighet är inte delegering i kommunallagens

mening utan kan grundas på instruktion eller befattningsbeskrivning. Ett sådant beslut kan avvisas med hänvisning till att det inte rör sig ett

om överklagbart beslut.

I samband med att avgiftsbestämmelsema beslutas kommunfull-

av mäktige kan laglighetsprövning prövas dessa står i överens-

genom om stämmelse med 35 § SoL. Saknas regler i taxan t.ex. förbehålls-

om belopp kan detta knappast angripas genom laglighetsprövning. Med den återgång till preciserade regler beräkning förbehålls-

mer av av belopp som jag föreslår ovan i kapitel 5 undanröjs detta problem.

I förhållande till förvaltningsbesvär kan laglighetsprövning

anses vara en begränsad besvärsmöjlighet. Den enskilde kan endast få prövat huruvida ett beslut är lagligt. Laglighetsprövning över enskilt avgiftsbeslut får i praktiken störst betydelse genom möjligheten att därigenom

prövat huruvida ett beslut är i överensstämmelse med kommunens egna taxebestämmelser, samt om taxan är förenlig med kommunallagens bestämmer bl.a. självkostnad- och likställighetsprincipen

om samt socialtjänstlagen. Någon prövning i sak görs inte. Avgiftsbeslutets lämplighet går därmed inte att pröva laglighetsprövning.

genom

Laglighetsprövning betraktas enskilda ofta ett besvärligt för-

av som farande. Många känner inte till möjligheten och myndigheten har heller inte någon skyldighet att i beslutet ge besvärshänvisning beträffande laglighetsprövning. För många inträder önskan att ett avgiftsbeslut prövat först sedan man blivit beviljad boende eller hemhjälp och i

samband med detta fått ett beslut avgift. Då kan klagan över avgiftsbe-

om slutet komma att avvisas med hänvisning till att det rör sig

om ren verkställighet jmf RÅ 85 2:22 och RÅ1995 ref. 86 samtidigt be-

som svärstiden för kommunfullmäktiges beslut om avgiftstaxan gått ut.

När det gäller begäran om jämkning i förhållande till förbehållsbelopp, föreligger dock sådan självständig prövning att förutsättning för laglighetsprövning föreligger RÅ 84 2:60.

En del menar att avgiftsdebitering överhuvudtaget inte är ett beslut. I kommunal verksamhet har utformningen avgörande betydelse

för om det är fråga om beslut medan beslutets innehåll och rättsliga verkningar är primära i statlig verksamhet. Det kan alltså finnas oklarhet

om en avgiftsdebitering är ett kommunalt beslut i formell mening eller rent faktiskt handlande tjänsteman såsom avsändande räkning.

av av

164 Möjligheter avgzftsbeslut prövat SOU 1999; 3 3

att ett

6.2.2 Förvaltningsbesvär

Beslut hjälp och stöd är rättighetskaraktär kan överklagas om som av förvaltningsbesvär. I socialtjänstlagen finns bestämmelser av genom rättighets- skyldighetskaraktär. Beslut enligt 6 § punkterna såväl som b och f SoL är exempel på beslut rättighetskaraktär som jämlikt av överklagas förvaltningsbesvär. Genom Förvaltningsbe- 73 § SoL som kan klaganden uppnå att överordnad instans prövar det översvär en beslutet i dess helhet och sätter ett nytt beslut i dess ställe. klagade

6.3 Nedsättning av avgifter

avgift kan sättas ned efter förnyad prövning av beslutet. En beslutad en Prövningen kan ske omprövning eller jämkning. genom

6.3. 1 Omprövning

att kommunen utifrån lag eller kommunens

Med omprövning avses

prövar ett beslut är felaktigt och därför

egna avgiftsbestämmelser om

finns i socialtjänstlagen inte någon uttrycklig bestämbör ändras. Det enskildes rätt att på begäran få ett beslut avgift enligt melse om den om kommunen. En sådan rätt anses dock föreligga. 35 § SoL omprövat av omprövning är inte vanligt- troligtvis därför att få Begäran om känner till denna möjlighet. har betydelse kontroll inom kom-

Omprövningsmöjligheten som en

Den har också betydelse att omprövningbeslutet ger munen. genom få även i de fall besvär skulle

möjlighet att laglighetsprövning annars

på grund att avgiftsbeslutet utgjorde verkställighet. Anha avvisats av överklagbart därför att det rör sig om ren tillses ett beslut inte vara fastställd kan den enskilde begära att beslutet omprölämpning av taxa därefter begära laglighetsprövning. Jämför rekurssituationen, vas och möjligheten hos överordnad nämnd begära att få beslutet omdvs att kan i första hand användas någon inom ramen för prövat. Rekurs om verkställighet i strid med sin befogenhet fattat beslut om avgift.

Att omprövning avgiftsbeslutet inte givits ett rättsligt sammanav bidrar enligt min mening till brister och olikheter i kommunernas hang Svenska Kommunförbundet har också understrukit den

handläggning.

enskildes han finner debiterad avgift vara oriktig kunna rätt att om en omprövning kommunen. Kommunens handläggbegära en intern av anmärkningar bör avslutas med ett beslut kan ning av sådana som

laglighetsprövas.

Möjligheter att få ett avgiftsbeslut

prövat 165

Jämkning

Jämkning beskrivs som en situation då individuella ekonomiska och sociala skäl gör att en avgift måste justeras. I socialtjänstlagen saknas uttrycklig bestämmelse som ålägger kommunerna att i vissa situationer sänka avgiften för äldre. I samband med ändring i 35 § socialtjänstlagen som trädde i kraft den 1 januari 1999 behandlades frågan i specialmotiveringen prop. 97/98: l 13 enligt följande:

Enligt regeringen måste nivån på förbehållsbeloppet garantera den

enskilde en rimlig levnadsnivå. Det är kommunernas att

ansvar se

till att den enskilde erhåller sitt förbehållsbelopp och utred-

att en

nin görs om avgifterna skall jämkas eller med hänsyn till

ma-

kes makas behov. Kommunens avgiftsbestämmelser kan emellertid

aldrig förmå att täcka in alla behov och situationer kan ut öra

som

grund för jämkning. Ansvaret att ge kommunen kunskap be

om ov

och situationer som gör att avgiften vilar på korrekt grund måste

en

därför ligga på omsorgstagaren. Det är dock kommunens att

ansvar

e omsorgstagaren sådan information att denne eller anhörig kan

edöma vilka uppgifter som skall lämnas.

I Socialstyrelsens allmänna råd om vissa avgifter för äldre och funktionshindrade SOSFS 1998:1 understryks att bestämmelsen i 35 § SoL är konstruerad så att det alltid måste göras en individuell bedömning i det enskilda fallet. En schablonmässig tillämpning kommu-

av nens regelsystem är därmed inte möjlig, utan det måste alltid prövas

om en jämkning av avgifterna bör göras med hänsyn till den enskilde individens behov 1992/93:SoUl2 även RÅ 1995 ref. 86.

s. se

Kommunen ansvarar för att den enskilde individen garanteras tillräckliga medel för personliga behov utifrån sin ekonomiska och sociala situation. Det är också i första hand kommunens att det underlag

ansvar som behövs för att kunna fastställa den individuella avgiften inhämtas och blir så fullständig som möjligt.

Svenska Kommunförbundet har pekat på att avsaknaden tillräck-

av lig vägledning i lagtext och motiv skapar tillämpningssvårigheter för kommunerna och att det för omsorgstagama kan leda till rättsförluster Kommunförbundets rapport "Taxor för vård och ett hjälp-

omsorg medel" .

Möjligheter att ett

6.4 Överväganden

Omprövning, jämkning och förvaltningsbesvär

fastställs efter de kommunfullmäktige beslutade Många avgifter av för avgiftshantering utan att det sker någon som helst själv-

grunderna

Avgiftsberäkning kan ske helt databearbetständig bedömning. genom avgiftsbeslut betraktas verkställighet och är ning. Denna typ av som dessa beslut gäller för den enskilde att få till stånd en överklagbar. För

för att sedan kunna anföra laglighetsprövning över om-

omprövning

bidrar enligt min mening till den rättsosäkerhet

prövningsbeslutet. Det

det inte uttryckligt lagreglerat hur ett avgiftsbeslut kan

som råder att är och Kommunförbundet har pekat på olika lös-

prövas. Socialstyrelsen

för skapa rättsäkerhet. Särskilt har behovet av ningar och åtgärder att

information påtalats. nuvarande situation beträffande den enskildes möjlig- Jag menar att inte är tillfredsställande. Enligt min het att ett avgiftsbeslut prövat

alltför osäkerhet huruvida nuvarande brister mening råder det stor om

avhjälpas enbart information. Min bedömning är att genomkan genom möjligheten begära jämkning eller omprövning bäst

slagskraft för att

uppnås att rätten skrivs in i socialtjänstlagen. genom begära jämkning kan i huvudsak

För lagreglering av möjlighet att

skäl framhållits beträffande omprövning. Nämligen anföras samma som oacceptabla brister beträffande hur del att det fortfarande finns en

sin skyldighet att pröva det föreligger förutsättkommuner hanterar om för med anledning den enskildes rätt att tillgodoräk-

ning jämkning av

förbehållsbelopp. nas riktigheten såväl avgift förbehålls- Omprövning kan avse av som

får inte ske till den enskildes nackdel. belopp men det föreligger särskilda skäl att jämka en avgift be- Prövning av om huruvida den enskildes individuella förhållangränsas till prövning av sådan merkostnader att det förbehållsbelopp som följer den föranleder avgiftsbestämmelser inte är tillräckligt. av kommunens sammanblandning och begreppsförvirring be- Det har rått en viss nedsättning, omprövning och jämlcning. De disträffande begreppen här syftar till att underlätta information och tinktioner som jag har gjort

underlag för tydliga och enhetliga regler. ge mer den kritik framförts beträffande den enskildes

Mot bakgrund av som

överklaga avgiftsbeslut har möjlighet till förvaltningssvårigheter att alternativ till nuvarande besvärsordning. Jag besvär framförts som ett

för jämkningssituationen, funnit att det finns

har dock, med undantag alltför vägande skäl talar mot att införa förvaltningsbesvär tungt som

Möjligheter att få ett avgiftsbeslut prövat 167

över avgiftsbeslut. De skäl som jag menar talar mot förvaltningsbesvär

är främst följande: Laglighetsprövning är den vanliga besvärsordningen beträffande

kommunala avgifter även om det finns undantag. Det är i överensstämmelse med kommunallagens syften och utforrrming att grunderna

för avgiftsberäkningen bestäms kommunfullmäktige. Ofta är det

av först vid aktualisering av jämkning som det krävs självständig been dömning. Kommunallagens bestämmelser likställighet och självom kostnad utgör ramar för kommunernas äldreomsorgstaxor och individuella avgiftsbeslut. Mot ett införande förvaltningsbesvär talar slutav ligen att detta sannolikt kommer att domstolar mycket stort inflyge tande över avgiftsbeloppen. Däremot vill jag stärka den enskildes rättsäkerhet att möjliggenom göra förvaltningsbesvär beträffande kommunens jämkningsbeslut. De principiella ställningstagandena rörande taxans konstruktion får enligt 3 kap. 9 § kommunallagen inte läggas över på nämnd eller enskilda en tjänstemän. Individuella avvikelser avseende omsorgstagarens behov av att täcka normala levnadskostnader kan dock aldrig imymmas i de av kommunfullmäktige beslutade avgiftsbestämmelsema. Sådana individuella bedömningar får därför göras ansvarig nämnd eller behörig av tjänsteman utifrån det specifika fallet. Jag att det här rör sig menar om sådana skälighetsbedömningar och individuella avvägningar den att enskildes intressen bäst tillgodoses införande förvaltningsgenom av besvär så att beslutet kan prövas i sak. Jag också att det finns menar anledning att jämföra med möjligheten förvaltningsbesvär att genom överklaga beslut om socialbidrag eftersom både socialbidrag och jämkning av avgift rör den enskildes förutsättningar att uppfylla basala behov. Ändringen ligger i linje med regeringsrättens avgörande RÅ 1986

ref 140. I detta avgörande ansåg rätten ansökan jämkning att en om av avgift för hemhjälp skulle behandlas som en fråga bistånd enligt 6 § orn SoL, eftersom de av kommunen fastställda grunderna för jämkning inte medgav jämkning med anledning vad den klagande hade åberopatav egna ekonomiska förhållanden Eftersom jämkningsbeslutet endast innebär prövning den enskilav des rätt att på grund individuella merkostnader få jämkat avgiften av kommer kommunens avgiftsbestämmelser inte bli föremål för prövningen. Detta kommer då också att utgöra för domstolens prövram ning.

L:Acne-a Mn,... W. m...,.,

7 Inkomst- och

insatsrelaterade

avgifter

Förslag Kommunerna skall ha rätt att själva avgöra om taxan skall

vara enhetlig för alla oavsett insatsens art och omfattning eller Likaså skall kommunerna ha rätt att ha inkomstdifferentierade taxor. Jag föreslår att regeringen bemyndigas att utfärda föreskrifter hur in-

om komstberäkningen skall ske.

Kommunerna skall vid beräkning av avgifter och förbehållsbelopp utgå från aktuella uppgifter om inkomster tjänst och nä-

av ringsverksamhet som är skattepliktiga enligt kommunalskattelagen 1928:370. Kommunerna får också beakta utländsk pension/motsvarande som beskattas i det utbetalande landet. Kommunerna får bortse från inkomst ringa betydelse.

som är av

Kapitalinkomster som är skattepliktiga enligt lagen 1994:577 om statlig inkomstskatt skall medräknas. Kommunerna får vid beräkning av kapitalinkomster använda kontrolluppgifter eller senast deklarerade kapitalinkomster avseende året före det aktuella.

Om omsorgstagaren har minderåriga barn skall barnens inkomster inte beaktas.

Vid avgiftssättning för makar/sammanboende där parten bor i

ena särskilt boende eller har omfattande omsorg i hemmet skall enbart omsorgstagarens inkomster beaktas om denne har den lägre inkomsten av de två, medan i annat fall makarnas sammanlagda inkomster skall divideras med två.

Det är den enskildes inkomst efter skatt som skall beaktas. Kommunerna behöver dock beakta fonnögenhetsskatt. Fastighetsskatt räknas bostadskostnad.

som

Vid beräkning av bostadskostnad tillämpas regler

samma som gäller vid beräkningen av bostadskostnad enligt BTPL. Från bostadskostnaden dras BTP, bostadsstöd för familjer, eventuellt KBH eller annan form bostadsstöd den enskilde erhåller.

av som

170 Inkomst- inkomstrelaterade avgifter SOU 1999; 33

Det är vikti att kommunerna beaktar marginaleffektema vid utfornmingen av sina taxesystem.

7.1 Rätten att ta ut avgift efter

betalningsförmåga

I den lagstiftning gällde fram till den l mars 1993, och som avsåg som

avgifter i ålderdomshem, reglerades i 46 § Socialtjänstförordningen att

"den helinackorderades inkomster efter skatt" skulle användas. egna Någon motsvarande reglering fanns inte för hemhjälpstaxan. För boende på sjukhem gällde sjukhusavgift, dvs. en enhetlig avgift per dygn med ett "låginkomstskydd" så att avgiften reducerades för den som men hade låg pension. Inkomstbegreppet har inte behandlats varken i regeringens proposition 1992/932129, då gällande lydelse 35 § SoL föreslogs, eller nu av 1997/982113 då vissa förändringar föreslogs som trädde i kraft 1 januari 1999. I socialutskottets betänkande inför lagstiftningsändringen 1993 kommenteras enbart inkomstbegreppet vad gäller den kommars munala sjukvården i så måtto att avgift för sjukvård inte får bli föremål för inkomstdifferentiering. Som redovisades i kapitel 4 har kommunerna i rättspraxis ansetts ha inkomstdifferentierade avgifter för äldreomsorgen. Cirka rätt att ta ut kommunerna har inkomstrelaterade taxor. 80 procent av Med hänsyn till bestämmelserna i kommunallagen likställighet om och hälso- och sjukvårdslagens bestämmelse om vård på lika villkor kan det finnas skäl att först diskutera i vilken mån kommunerna skall ha olika avgift för beroende av att omrätt att ta ut samma omsorg har olika inkomster. Bland argumenten mot inkomstrelasorgstagama terade avgifter kan nämnas

Samma tjänst skall kosta lika för varje kommuninnevånare. Marginaleffektema är redan höga för majoriteten äldreomsorgs- 0 av Med inkomstrelaterade taxor finns risk för marginaleffekter tagarna.

överstigande 100 procent.

Höga avgifter för höginkomsttagare kan minska tilltron till och vil- 0 jan solidariskt finansiera den kommunala, äldreatt gemensamma, omsorgen. Inkomstrelaterade taxor är svåra att förstå och förklara. 0 Osäkerheten vad den enskilde kan få betala för insatsen kan leda till 0 att han/hon avstår från att efterfråga äldreomsorg.

Inkomst- inkomstrelaterade avgifter 171

Bland argumenten för att tillåta inkomstrelaterade taxor kan nämnas

Varje kommun bör ha frihet att själv utforma sitt taxesystem. På längre sikt, med allt fler pensionärer omfattas ATP-re-

som av

formen, kan avgifterna ge ett visst bidrag till finansieringen äld-

av

reomsorgen. Om inkomstrelaterade taxor förbjuds måste avgiften

sättas så lågt att avgiftsfinansieringsgraden blir försumbar. 0 Kommunerna måste ha rätt att ta hänsyn till inkomsten för att kunna

garantera att den enskilde har kvar sitt förbehållsbelopp.

Det kan noteras att landstingen genom ändring HSL trädde i

av som kraft 1998-01-01 har erhållit rätt att differentiera sjukhusavgiften efter inkomst för att den inte skall bli för betungande för t.ex. pensionärer med låga inkomster. En motsvarande rättighet måste finnas för kommunerna för att inte stadgandet om förbehållsbelopp skall bli meningslös. Många äldreomsorgstagare har, redovisats i kapitel

som ovan en så knapp ekonomi att även en låg avgift innebär att man kommer under nivå för skälig levnadsstandard. Ett förbud mot inkomstdifferentierade taxor är därför inte möjlig.

Däremot kan det finnas skäl att se över vilka marginaleffekter

som kan tillåtas. Vidare kan inkomstemas inverkan på avgiften begränsas om riksdagen beslutar om ett nationellt tak för avgiftens storlek. Dessa frågor diskuteras närmare nedan i avsnittet marginaleffekter samt i kapitel 8 om högsta avgift.

Jag föreslår därför att kommunerna skall ha kvar rätten att låta inkomstens storlek påverka avgiften. Jag anser vidare att det finns starka skäl att få enhetliga principer för hur inkomsterna skall beräknas.

mer Detta utvecklas närmare i avsnitten 7.3 och 7.4.

7.2 Rätten att låta insatsen

påverka avgiften

7.2.1 Kommunerna skall ha frihet att bestämma

Kammarrätten i Göteborg har i ett avgörande 3064-1997 beslutat att taxesystemet i Hälsingborgs stad inte differentierar tillräckligt mellan olika omfattning av beviljad insats. Kammarrättens har i sitt avgörande hänvisat till liknande beslut i Regeringsrätten beträffande avgift för barnomsorg. Rättsläget kan betraktas oklart. Det är således osäkert

som om en kommun kan välja att ha en enhetstaxa eller taxa enbart

en som tar hänsyn till inkomst.

172 Inkomst- inkomstrelaterade avgifter

Bland de argument kan nämnas för att ha insatsrelaterade taxor som kan nämnas

Det skall finnas tydlig koppling mellan vad man får och vad man 0 en betalar för. kan upplevas "rättvist" att den får lite hjälp betalar 0 Det mer som mindre än den har omfattande hjälp. som kan till kommunens prisbild, t.ex. att omfattande 0 Taxan anpassas erbjuds till lägre avgift i särskilt boende om det för kom-

hjälp en

billigare omvårdnaden i särskilt än i ordinärt bomunen är att ge ende. Taxan kan efterfrågan så att den enskilde eller hennes anhöriga 0 styra inte efterfrågar hjälp än vad som faktiskt behövs. mer Servicetaxa där betalar för t.ex. antal som skall städas kan 0 man rum stimulera till lösa städning på annat sätt än via kommunal hematt tjänst eller att minska efterfrågan på tjänsten.

dessa argument kan ställas risken att enskilda trots behov avstår Mot efterfråga hjälp på grund att de vet eller tror att avgiften från att mer av ökar. Vid ökande behov kan avgiften stiga väsentligt om kommunen då insatsrelaterade Detta kan leda till att äldre trots behov av har taxor. ökad insats avstår från att efterfråga den, de anser sig ha bekymmer om klara redan avgiften för lägre omsorgsnivå. att en efterfrågan skall enligt min mening ske via bistånds- Styrningen av eftersom det är där det är möjligt att göra de individuella beslutet, som Att med taxesättningen är trubbigt, och kan bedömningarna. styra mer leda till enskilda ekonomiska skäl väljer bort omsorg de är i beatt av står i strid med de riksdagen beslutade nationella målen hov av. Det av för äldreomsorgen. skall inte hindra äldre och funktionshindrade från att ef-

Avgifterna

de behöver. Även servicetaxor kan problematerfråga den hjälp vara eftersom det blir allt svårare att dra klara gränser mellan service tiska, och personlig omsorg. Det kan vidare rättssäkerhetssynpunkt vara tveksamt med stora ur skillnader i avgift mellan två relativt diffust beskrivna omsorgsnivåer. bedömning därför att kommunerna skall ha frihet att välja Min är insatsens art och omfattning skall påverka avgiften eller om

Inkomst- inkomstrelaterade avgifter 173

7.2.2 Avgift och insats

Avgiften betraktas i flertalet kommuner som ett abonnemang, inte som en ersättning för viss utförd tjänst. Det leder till att insatsen kan variera utan att avgiften påverkas. Enligt Socialstyrelsens kartläggning 1996 måste den enskilde i cirka hälften av de undersökta kommunerna

avsäga sig hjälpen för minst 30 dagar for att få avgiftsbefrielse. Få kom-

hade system där avgiften reducerades omedelbart den muner om enskilde avsäger sig hjälpen tillfälligt eller för gott.

Endast enstaka kommuner hade vid kartläggningen regler

för att avgiften skall sättas ned om hjälpen uteblivet på grund av resursbrist hos utforaren, t.ex. att många är sjuka i vårdbiträdesgruppen eller någon med stort omvårdnadsbehov kommer från sjukhuset så att gruppen snabbt måste omprioritera sitt arbete. Ingen av de studerade kommu-

reducerade avgiften om insatsen utförts på ett sätt så att den nerna enskilde är missnöjd med kvalitén.

Denna fråga hör naturligt hemma i kommunernas arbete med att kvalitetssäkra sina tjänster. Där finns möjlighet att utforma taxesyste-

så att de tar hänsyn till om den enskilde under del av månaden inte men erhållit någon hjälp.

7.3 Aktuella eller historiska inkomster

Det främsta argumentet för att använda sig av taxerade inkomster är att det är administrativt enkelt såväl for kommunen som för den enskilde. Kommunens handläggare slipper pröva vilka inkomster som skall användas och hur olika uppgifter skall tolkas. Denna prövning har Skattemyndigheten redan gjort. Vidare kan alla uppgifter hämtas in maskinellt via databand från Riksskatteverket RSV. Detta mycket

spar tid för kommunen och innebär att den enskilde slipper lämna uppgifter vid nyansökan och vid varje årsskifte annat än i de fall då det skett större förändringar mellan taxeringsåret och innevarande år.

Det främsta argumentet mot att använda taxerade inkomster är risken att de inte ger en korrekt bild av personens aktuella situation. En rad olika faktorer, mer eller mindre enkla att identifiera, kan förklara detta. Hit hör t.ex. att personen kan ha haft realisationsvinst under

en taxeringsåret, att personen blivit änlca/änkeman och därmed fått ändrade ekonomiska villkor och att räntor och andra kapitalinkomster kan skifta mellan åren. En annan faktor är att pensionärer med enbart folkpension och pensionstillskott inte behöver deklarera sina inkomster

i nu gällande pensionssystem.

174 Inkomst- inkomstrelaterade avgifter

Det saknas rikstäckande kartläggningar av hur stora differensema kan och skillnaderna är av betydelse för avgiftens storlek. En vara, om de större datasystemlevarantörema på området, Enator, har gjort en av kartläggning tillsammans med sina kommunkunder. Av den framgår att 65 procent äldreomsorgstagama i en genomsnittlig kommun har en av taxerad inkomst skiljer sig :l: 10 procent från den aktuella, 25 prosom cent har inkomst som är mer än 10 procent lägre och 10 procent en en taxerad inkomst än 10 procent över den aktuella. som är mer Vid avgiftssättningen får kommunerna inte debitera högre avgift än att den enskilde har sitt förbehållsbelopp kvar. Detta förutsätter att kommunen har kunskap om den aktuella situationen såväl vad gäller en inkomster bostadskostnad. Detta är huvudskälet varför komsom enligt min bedömning skall utgå från aktuella inkomster såväl munerna vid avgiftsberäkningen vid bedömning av om avgiften skall järnsom kas.

7.4 Vilka skall medräknas

inkomstslag

7.4.1 önskvärt

Enhetligt inkomstbegrepp

De sätt kommunerna beräknar den enskildes inkomster leder dels till för den enskilde äldre svårbegripliga regler, dels till stora olikheter mellan kommunerna. I kommun påverkar avkastningen kapital en av inte alls avgiften, i annan räknas 5 resp 15 procent av förmögenheen ten inkomst. En kommun gör en aktuell beräkning av den äldres som faktiska inkomster och skatter, annan utgår från två år gamla uppen gifter. En kommun använder sig det förmånligaste sättet att beräkna av makars inkomster, utgår alltid från inkomsten för den som har en annan hjälpen. kommun har marginaleffektema i skatte- och BTP-syste- I en beaktats vid utformningen av äldreomsorgstaxan, i en annan men kommun har detta försummats. Det finns således goda skäl för att diskutera reglering hur kommunerna skall hantera inkomsterna vid en av avgiftssättningen och bedömningen om den enskilde får sitt förbehållsbelopp kvar eller ej. En sådan reglering bör enligt min syn ha följande utgångspunkter

Inkomsten skall så nära som möjligt spegla aktuell situation. 0 Kommunalskattelagens bestämmelser vad som är skattepliktiga 0 om inkomster tjänst och av näringsverksamhet skall tillämpas. Utav över dessa får inkomster beskattas i annat land medräknas. som Kommunen har rätt att bortse från inkomster om dessa är av ringa betydelse.

Inkomst- inkomstrelaterade avgifter 175

Lagen statlig inkomstskatt skall tillämpas vad gäller vilkaskat- 0 om

tepliktiga kapitalinkomster som får medräknas. Det innebär att för-

mögenheten inte på annat sätt kan påverka avgiftens storlek,

exem-

pelvis via beräkning av fiktiv avkastning av kapital eller som be-

gränsande faktor vad gäller rätten att få avgiften jämkad. Uppgifter avseende året före det aktuella får användas, enligt kontrolluppgifter

eller deklarerade kapitalinkomster.

Hänsyn skall tas till den enskildes inkomster efter skatt. Kommu-

nerna har rätt att bortse från fonnögenhetsskatt. Fastighetsskatt räk-

nas som bostadskostnad. 0 När endast en av makarna har hemtjänst eller bor i särskilt boende

beräknas makamas sammanlagda inkomst dividerat med två

om

vårdtagaren har den högsta inkomsten, medan hänsyn tas enbart till

vårdtagarens inkomst han/hon har den lägsta inkomsten.

om

Barns inkomster skall inte räknas in om förälder har hjälp med ser- 0

vice och omsorg.

7.4.2 Inkomst av tjänst, inkomster av

näringsverksamhet

Ungefär hälften landets kommuner räknar in eventuell inkomst/un-

av derskott av näringsverksamhet, de övriga gör det inte. Det finns också skillnader i kommunernas strävan att få med alla inkomster. Vissa men inte alla kommuner som använder sig av aktuell inkomst använder sig

kommunalskattelagens regler för att bedöma vilka inkomstslag som av skall medräknas.

Till inkomst tjänst räknas inkomst av anställning, uppdrag och

av

inkomstgivande verksamhet om inkomsten inte är att hänföra till annan näringsverksamhet eller kapital. Vidare hänförs hit olika ersättningar som utges i stället för lön, t.ex. pensioner och livränta. Vid inkomstberäkningen för avgiftssättningen är det aktuellt att göra de avdrag som framgår av 33 § l mom. kommunalskattelagen. De avdrag som enligt den lagen får göras for kostnader som är nödvändiga för att fullgöra förvärvsarbete får beaktas vid en individuell bedömning förbehålls-

av beloppet i det fåtal fall detta kan vara aktuellt.

Förslaget överensstämmer vad gäller inkomst av tjänst och näringsverksamhet med förslagen i betänkandet SOU 1997:85 Förmån efter inkomst från Utredningen för översyn av inkomstbegreppet inom bidrags- och socialförsälcringssystemen. Där förordas bl.a att inkomster av tjänst och av näringsverksamhet beräknas enligt de skatterättsliga reglerna även vad gäller BTP.

176 Inkomst- inkomstrelaterade avgifter

Inkomst av näringsverksamhet

De skatterättsliga reglerna för näringsverksamhet är komplicerade. Av underlagsmaterial till utredningen framgår att det är försvinnande få betalar avgift för äldre- och handikappomsorg och som personer som har inkomster näringsverksamhet. Med hänsyn till det ringa antal av berörs finns det inget behov av att utarbeta enklare prinpersoner som ciper för att ta hänsyn till dessa inkomster vid avgiftsberälcningen än de följer de skatterättsliga reglerna. Det bör vara möjligt for komsom av att använda sig senast deklarerade inkomster av näringsmunema av verksamhet, inte omsorgstagaren kan visa att förhållandena ändrats. om Avsättning till skogskonto, periodiseringsfonder, expansionsmedel visserligen möjlighet att "avgiftsplanera" genom att fördela m.m. ger inkomsterna över ett antal år. Bortsett från skogskonto torde detta problem vad gäller äldre- och handikappomsorgen dock vara helt försum-

bar. Med hänsyn till de komplicerade regler gäller, och möjligheten som för den enskilde att planera sina inkomster så att avgiften reduceras, bör det möjligt för kommunerna att helt bortse från inkomst av ringa vara betydelse.

Utländsk inkomst

Kommunerna bör ha rätt att räkna in utländsk pension och andra skattepliktiga inkomster beskattas i annat land i den enskildes avgiftssom utrymme.

7.4.3 Inkomst av kapital

I tre fjärdedelar landets kommuner räknades i november 1997 inav komst kapital del den avgiftsgrundande inkomsten. Ungefär av som av tionde kommun att de räknade med en schablonmässig avvar uppgav kastning på kapitalet. En modell för schablonberäkning som vissa kommuner använder är den princip som riksdagen lagt fast för hur kapital skall påverka avtrappningen BTP. Det innebär för en ensamav boende att kapital till 75 000 kr anses ge en avkastning på fem proupp och förmögenhet däröver avkastning 15 procent. Vissa cent en om kommuner räknar endast med banlcmedel och annat kontant kapital, medan vissa kommuner följer BTF-reglerna fullt ut och även räknar in

Inkomst- inkomstrelaterade avgzfter 177

eventuellt fritidshus. I vissa kommuner påverkar inte kapitalinkomsterna alls avgiften Fönnögenheten kan påverka avgiften även genom att rätten att få avgiften nedsatt begränsas den enskilde har förmögenhet över visst om belopp. Drygt hälften av landets kommuner uppgav i november 1997 att förmögenheten inte påverkar rätten att få avgiften nedsatt. En f ärdedel kommunerna svarade att avgiften inte jämkas om förmögenav heten har viss storlek. Resterande fjärdedel har endera inte besvarat en frågan eller uppgivit att förmögenheten påverkar på annat sätt I enlighet med resonemanget i kapitel 5 förbehållsbeloppet skall om den enskilde sina faktiska inkomster förbehållas tillräckliga medel av när avgiften är betald. Om så inte är fallet är avgiften för högt satt och skall rättas. Om rättning inte sker med hänvisning till att personen har förmögenhet överstigande den förrnögenhetsgräns kommunen beslutat måste detta betraktas ett schablonmässigt sätt att beräkna en intäkt som fönnögenheten. av Många har kapitalinkomster, de vanligen ett relativt blygmen ger samt tillskott till försörjningen. Var tredje pensionärshushåll har kapitalinkomster är lägre än 1 000 kr, dvs. 58 kr månad efter skatt. som per Cirka 45 procent samtliga pensionärshushåll har en kapitalinkomst av brutto 500 kr i månaden eller 350 kr efter skatt, men av penom mer sionärshushållen med låga inkomster under 96 000 lcr/år har bara 22

procent så höga kapitalinkomster

Till intäkter kapital räknas enligt lagen statlig inkomstskatt av om löpande avkastning, vinster och intäkt som härrör från egendom, annan intäkten inte är att hänföra till näringsverksamhet. Exempel på detta om är ränta på banlcmedel, obligationer och andra fordringar, utdelning på aktier och andelar, lotterivinst inte är befriad från kapitalbeskattsom ning, hyresinkomster vid upplåtelse av privatbostad. Hit hör också realisationsvinst vid försäljning eget hem eller bostadsrätt, liksom av av aktier Vid beräkningen beskattningsbara inkomster tas även mm. av hänsyn till ränteutgifter och reaförluster. Det är inte möjligt att vid avgiftssättningen beakta årets inkomster kapital, eftersom de i flera fall, t.ex. ränteintäkter från banktillgodoav havanden, inte är kända förrän vid årets slut. Kommunerna bör därför kunna nyttja senast kända uppgifter, endera enligt de kontrolluppgifter den enskilde erhåller under januari underlag för sin deklarasom som

Äldreuppdraget 98:4, sid 13 2Äldreuppdraget 98:4, sid 14

3 situationen for ålderspensionärer med låga inkomster, Stockholms läns Studie av Äldrecentrum 1997:9

178 Inkomst- inkomstrelaterade avgifter

tion eller från RSV när de taxerade kapitalinkomstema finns tillgängliga.

Mitt förslag är att skattepliktiga inkomster av kapital skall medräknas. Ett speciellt problem är realisationsvinster. Detta är skatteplitig

en inkomst, och skall därför medräknas. Det förutsätts dock att kommunen gör en individuell prövning av i vilken mån denna intäkt speglar den aktuella situationen.

Ett annat problem är ränteutgifter. Dessa är inte inkomster, och skall därför normalt sett inte medräknas. Räntor på lån till eget hem eller bostadsrätt hör till bostadskostnaden och behandlas enligt de regler

som gäller för BTP. Utgiftsräntor för privat konsumtion skall normalt sett täckas av den enskildes förbehållsbelopp. Individuella hänsyn skall dock alltid tas.

Mot förslaget kan invändas att det ger möjlighet för vissa äldreomsorgstagare att "avgiftsplanera" genom att placera sitt kapital så att de årliga ränteintäktema minimeras. Jag har övervägt olika möjligheter för att beräkna schablonintäkt av kapital. Nackdelarna överväger dock. Det är svårt att fastställa en lämplig schablon. Det strider vidare mot grundtanken med förbehållsbeloppet, att den enskilde faktiska in-

av komster skall ha tillräckliga medel kvar för sina personliga behov. Det är då inte rimligt att räkna in inkomster som inte existerar eller som kan falla ut ett eller flera år fram i tiden. Placering av kapital så att det inte ger skattepliktig inkomst är en fråga som bör behandlas i skattesammanhang. Särlösningar vad gäller taxor för vård och omsorg är olämpligt.

Endast ifråga jämkning av avgift tår hänsyn tas till att den

om enskilde har fönnögenhet.

7.4.4 Skatter

Totalt sett använder något mer än hälften av kommunerna inkomst efter skatt vid avgiftsberäkningenf Det finns olika sätt att ta hänsyn till skatten. Vissa kommuner tar hänsyn till alla aktuella skatter. Vissa kommuner bortser från eventuell förmögenhets- och fastighetsskatt den sistnämnda medräknas dock vanligen som boendekostnad. I de kommuner som utgår från bruttoinkomsten beaktas vanligen skatten på annat, mer schabloniserat sätt. Vid beräkningen av hur hög avgift som kan debiteras vid en viss inkomst förutsätts ofta att personerna med den inkomsten/det inkomstintervallet betalar skatt enligt skattetabell för den inkomstnivån.

4Äldreuppdraget 98:4, sid 12

Inkomst- inkomstrelaterade avgifter 179

Eftersom kommunerna skall ta hänsyn till den enskildes faktiska inkomster måste avgifter och jämkning beräknas med ledning av inkomst efter skatt. Förmögenhetsskatt är inte skatt på inkomst, och behöver därför inte beaktas. Fastighetsskatt räknas in i bostadskostnaden, se nedan.

7.4.5 skattepliktiga inkomster

Var tionde kommun räknade i november 1997 in handikappersättningen i de inkomster påverkar avgiftens storlek. Något färre räksom nade med Vårdbidrag, oklart de då räknade in både den skatteplikom tiga delen och bidragsdelen. Ett mindre antal fyra procent räknade in

anhörigbidrag.

Knappt hälften kommunerna att de räknade in bostadsbiav uppgav draget BTP. I vilken mån de därmed avsåg att de drar BTP från hyran och räknar med nettohyran, eller BTP förs till inkomsten och därom med ñnns med i inkomstimderlaget vid avgiftsberälcningen går inte att

läsa ut av svaren. Dessa icke skattepliktiga inkomster skall inte medräknas när den enskildes avgiftsutrymme beräknas. BTP dras från bostadskostnaden vid beräkning nettobostadskostnad. av

7.5 Makar/sammanboende och barns

inkomster

Av avgörande från Regeringsrätten mål nummer 6238-1994 framett går rätten att det inte är i princip oförenligt med socialtjänstatt anser lagens föreskrifter att vid avgiftsberälcning beakta båda makamas inkomstförhållanden. Regeringsrätten dock att det inte räcker att anser hänvisa till familjerättsliga skyldigheter sådan beräkningsgrund om en leder till att forbehållsbelopp inte kommer att finnas till den helinackor-

derades förfogande.

Kommunerna hanterar frågan på mycket skiftande sätt. Vissa komutgår alltid, oavsett båda eller bara den maken har hjälp, muner om ena från bådas inkomster och dividerar med två. Andra kommuner har två "tariffer", för ensamboende och för makar. I andra kommuner en en räknar med båda makamas inkomster enbart om båda har hjälp, man utgår från omsorgstagarens inkomst. Grovt sett finns det tre annars man modeller parentes hur stor andel kommunerna som i inom anges av november 1997 hade modell, dels i de fall då den ena maken bor i resp

180 Inkomst- inkomstrelaterade avgifter

särskilt boende och den andre bor kvar i den gemensamma bostaden, dels i de fall då makarna bor tillsammans och det är en av dem som har insatserna:

0 Kommunen tar ut avgift med ledning av omsorgstagarens inkomst

57 resp 29 procent. 0 Kommunen räknar samman makarnas inkomst och dividerar med

två 10 resp 55 procent. 0 Kommunen väljer det förmånligaste av dessa två alternativ, dvs. tar

makarnas sammanlagda inkomst och delar med två om omsorgstagaren har den högsta inkomsten, men utgår från omsorgstagarens inkomst om han/hon har den lägsta inkomsten 13 resp 0 procent. Annat eller flera alternativ 19 resp 15 procent

7.5. l överväganden

Mot bakgrund kommunernas skiftande tillämpning anser jag att det

av är angeläget att i lagen slå fast hur makars och sammanboendes inkomster får beräknas. Jag utgår därvid från det refererade avgörandet och föreslår att kommunerna skall få utgå från makarnas sammanlagda inkomst dividerat med två vårdtagaren har den högsta inkomsten.

om Har omsorgstagaren den lägsta inkomsten skall den inkomsten ligga till grund för beräkningen. Minderåriga barns inkomster och förmögenhet skall inte påverka föräldrarnas avgifter.

7.6 Marginaleffekter

7.6.1 Skatt, BTP och taxor stora

ger

marginaleffekter

Pensionärer i inkomstnivåer upp till dryga 9 000 kr per månad har redan innan hänsyn tas till avgiftssystemen kraftiga marginaleffekter, i snitt 92 procent i landet. Inkomstrelaterade taxor förstärker marginaleffekterna.

En orsak till de höga marginaleffektema är skattesystemet. Det särskilda grundavdraget för pensionärer är lika med beloppet för folkpension och pensionstillskott, och trappas ned med 65 procent av förvärvsinkomster över denna nivå. Det ger marginaleffekter på cirka 20 procent som kommer ovanpå kommunalskatten, som i snitt i landet är ungefär 31:70. Totalt innebär detta genomsnittligt sett i landets kommuner en marginaleffekt kring 52 procent.

Inkomst- inkomstrelaterade avgifter 181

Till detta kommer reduktionen BTP för inkomster överstigande av folkpension och pensionstillskott, om 40 procent i dessa inkomstnivåer, och 45 procent i de inkomstnivåer där det särskilda grundavdraget är helt borta. Har pensionären SBTP blir marginaleffekten i praktiken något högre än 100 procent. När det pensionssystemet genomförs minskar problemet med nya marginaleffekter i skattesystemet. Om statens kostnad för BTP skall förbli oförändrad kan det, beroende vilket vägval som görs, innebära av BTP-systemet ändras på ett sätt leder till att marginaleffekterna att som för den enskilde blir i stort sett oförändrade. En majoritet äldreomsorgstagama har inkomster som är lägre än av 9 000 kr, vilket innebär att flertalet äldreomsorgstagare har stora marginaleffekter redan innan de inkomstrelaterade avgifterna kommer in i bilden. En studie från fem kommuner i Skåne län avseende 1997 visar på de sammantagna marginaleffekterna i dessa kommuner. Skillnaderna mellan kommunerna beror på olika kommunalskatt, att vissa kommuner då hade kompletterande kommunalt bostadstillägg till BTP olikheter i taxesystemen. Skillnaderna i progressivitet i taxesamt betydande mellan kommunerna. En kommun, Kävlinge, systemen var tillämpade inte inkomtsdifferetierad taxa alls. I tre kommuner var avgiften mellan 6,7-8,8 procent högre för med 7 000 lcr i inpersonen komst jämfört med pensionären med enbart folkpension och pensionstillskott. I kommun, Lomma, var avgiftsölcningen 28 procent av en bruttoinkomstökningen. Tre kommunerna i denna studie har taxor ökar kring 7-8 av som bruttoinkomstökning. I Socialstyrelsens genomgång av taxprocent av ekonstruktioner 1996 tillfrågades ett riksrepresentativt urval av landets kommuner. Kommunerna fick ange vilken avgift olika typhushåll skulle få. Definitionerna omfattning hemtjänst och inkomster var av av de de användes i Skånestudien. Av bearbetning av samma som som en Boende- och avgiftsutredningen framgår att dessa tre Skånesvaren av kommuner är representativa för många av landets kommuner.

182 Inkomst- inkomstrelaterade avgifter

Figur 7 Sammanlagd marginaleffekt för hemtjänsttagare med små, medel resp omfattande hemtjänstinsatser, vid en bruttoinkomst

om 7 000 kr per månad; 1997.

I låg

j medel

I hög

Malmö Helsingborg Kävlinge Lomma Vellinge

Källa: Christer Neleryd, Snäva marginaler, om hemvårdsavgfiter och pensionärers ekonomi, magisteruppsats Lunds Universitet, Socialhögskolan höstterminen 1997

De sammanlagda marginaleffektema är, som framgår av Skånestudien, betydande, i visa fall över 100 procent.

7.6.2 Taxesystem minskar förvånar

som resp

effekterna

I de fall då kommunerna beräknar avgiften som viss procent avgifts-

av

utrymmet nettoinkomst minus nettobostadskostnad så innebär det att

marginaleffekter över 100 procent kan undvikas. Å andra sidan får den enskilde ingen glädje av beslut i riksdagen avsedda att gynna de sämst ställda pensionärerna, såsom de i budgeten för 1999 beslutade höjningarna BTP och sänkningen av inkomstskatt. Eftersom detta ökar den

av enskildes avgiftsutrymme går det ökade konsumtionsutrymmet helt eller delvis till ökad avgift.

En ytterligare komplikation är att många kommuner använder sig

av intervalltaxor. Vid en inkomst om 5001-6000 är avgiften låt säga 200 kr, vid en inkomst om 6001-7000 är den 300 kr för att ge ett exempel. Fördelen med denna taxemodell är att den kan redovisas på

ett mer lättillgängligt sätt än om taxan skulle vara steglös, dvs. att avgiften beräknas med viss procent av inkomstökningen. Nackdelen är att det blir

Inkomst- inkomstrelaterade avgzfter 183

kraftfull marginaleffekt om man passerar en inkomstgräns. en "Trappstegseffekten" kan i vissa fall vara betydande. Det finns komdär några kronors inkomst kan innebära en sänkt eller höjd avmuner gift med över 200 kr, i enstaka fall över 500 kr Vanligen är dock "trappstegen" lägre, 50-100 kr.

7.6.3 från en modell

Normerande regler riksdagen -

En majoritet äldreomsorgstagarna har inkomster som innebär att de, av med nuvarande pensionssystem och BTP-regler, får behålla i snitt åtta varje ytterligare intjänad hundralapp. Som redovisades inledkronor av ningsvis kan effekten när avgift för äldreomsorg tillkommer bli att den enskilde förlorar på inkomstökning. en Den så kallade 30/20 regeln ett sätt att till att inkomstrelatevar se inte fick alltför kraftiga marginaleffekter. Vissa kommuner rade taxor tillämpar alltjämt denna princip. Den får dock det egendomliga resulavgiften blir regressiv. För att den enskilde skall behålla 20 tatet att

nettoinkomst överstigande folkpension och pensionstillskott

procent av måste avgiften sänkas vid ökande inkomst upp till en viss brytpunkt. Detta kan knappast rimlig taxekonstruktion. ses som en förslag att den enskilde skulle förbehållas

Ädelavgiftsutredningens

nettoinkomster överstigande folkpension och pen- 70 procent av sätt samordnat med reglerna för bosionstillskott var ett annat som, stadsstöd, skulle den enskilde att få behålla någon del av ingarantera Detta förslag kunde genomföras eftersom

komst över grundpension.

utformades enligt den modell Ädelavgiftsutredningen förut- BTP inte satte. En tänkbar modell skulle kunna vara att ersätta de 20 procent som i socialtjänstförordningen fram till och med februari 1993

reglerades

exempelvis 15 procent. Ett sådant förslag skulle innebära att den med sitt förbehållsbelopp skulle garanteras få behålla 15 enskilde utöver de nettoinkomster överstiger nivån för folkpension och procent av som

pensionstillskott.

En marginaleffektema till högst 15 procent av in-

begränsning av

folkpension och pensionstillskott efter skatt skulle

komst överstigande

följande skillnader i avgifter vid kommunalskatt om 31 procent ge en och hyra 4 000 kr månad. en om per

5Socialstyrelsen följer och utvärderar 96:6, sid 35

184 Inkomst- inkomstrelaterade avgifter

Figur 8 Avgift vid viss inkomst 4 500, 6 000 kr till 18 000

etc upp

kr i bruttoinkomst

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Beräkningsfcirutsättningar: Den enskilde förbehålls 15 procent av inkomst efter skatt som överstiger nivån för folkpension och pensionstillskott. Kommunalskatten är i exemplet räknat 31 procent och hyran till 4 000 kr personen förutsätts enbart ha pensionsinkomster och inte ha något kapital.

Som framgår av diagrammet skulle en begränsning av marginaleffektema i avgiftssystemet främst ha en dämpande effekt på avgiftsökningen i inkomstnivåema upp till cirka 12 000 kr. Var brytpunkten ligger är beroende av om den enskilde har BTP eller ej.

En annan modell är att begränsa problemet genom ett relativt lågt tak för hur höga avgifter som får tas ut för äldre- och handikappom-

Detta diskuteras vidare i nästa kapitel. sorg.

Eftersom marginaleffektema är beroende av om den enskilde har BTP eller är det svårt att finna enkla former för en reglering av hur stora marginaleffekter som kan tillåtas i taxesystemet för äldre- och handikappomsorg. Min bedömning är att den enda framkomliga vägen är att kommunerna beaktar marginaleffektema vid sin taxesättning.

Ett skäl till att taxesystemen kan leda till marginaleffekter överstigande 100 procent är att kommunerna vid avgiftssättningen inte har kännedom om den enskildes "avgiftsutrymme". Med förslagen som redovisats ovan i detta kapitel, att kommunerna skall inhämta uppgifter om nettoinkomster och nettobostadskostnad, kan detta problem undvikas. Det är då enklare för kommunfullmäktige i respektive kommun att ange hur mycket den enskildes disponibla inkomst kan till

av som

Inkomst- inkomstrelaterade avgifter 185

avgift, och hur mycket varje ytterligare tjänad hundralapp den enav skilde skall få behålla för egen del.

7.7 och BTP

Bostadskostnad

7.7.1 Få kommuner inhämtar uppgift om

bostadskostnad

I enlighet med 35 § SoL skall den enskilde, när bostadskostnad och avgift är betalda, ha tillräckliga medel för sina personliga behov. Vid den kartläggning Socialstyrelsen genomförde 1996 framkom att en majoritet landets kommuner då inte regelmässigt hämtade in uppav gifter bostadskostnaden. Det innebär att kommunerna vid avgiftsom sättningen inte hade kunskap den enskilde fick sitt förbehållsbelopp om kvar. I den kartläggningen framkom vidare att vissa kommuner hade ett tak för hur hög bostadskostnad kommunen tog hänsyn till. Den del av hyran kan ligga över detta tak får den enskilde i dessa kommuner som täcka med sitt förbehållsbelopp. Taket vanligen lika med vad som var gäller för BTP, dvs. 4 000 kr per månad.

7.7.2 Fiktivt BTP

Vissa kommuner tog vid beräkningen nettobostadskostnaden hänsyn av till den BTP den enskilde faktiskt erhåller. I andra kommuner, uppgift saknas hur många, skedde någon form schablonmässig beräkom av

ning. Ett exempel är vad gäller i de fall då den enskilde är berättigad som till BTP vill söka. Det är då inte ovanligt att kommunen gör en men bedömning vilken BTP skulle kunna utgå, och drar detta egen av som fiktiva BTP från bostadskostnaden. exempel är modell där kommunen inte tar hänsyn till Ett annat en den reduktion förmögenhet på BTP. Kommunen räknar avgiften ger den enskilde inte haft någon förmögenhet alls. Om den ensom om skilde har bankmedel/motsvarande på några 100 000 kr, eller kanske en så kan det bli betydande skillnader mellan det fiktiva sommarstuga, BTP kommunen beräknar och faktisk BTP.

186 Inkomst- inkamstrelaterade avgifter SOU 1999:3 3

7.7.3 Faktisk bostadskostnad och BTP för

grund

avgiften

För att kunna bevaka att den enskilde har sitt förbehållsbelopp kvar skall kommunerna enligt min bedömning regelmässigt inhämta uppgift om bostadskostnad och eventuell BTP och annat bostadsstöd.

Beträffande hyra för hyreslägenhet är detta nonnalt sett enkelt. Problem kan uppstå om inte alla kostnader inkluderas i hyran, t.ex.

om värmen ligger utanför, liksom om kostnader som skall täckas förbe-

av hållsbeloppet är inkluderade, t.ex. hushållsel. I båda fallen bör de schabloner som framgår av RFV:s allmänna råd användas. Om den enskilde kan styrka att hennes kostnader avviker från schablonen kan faktiska kostnader användas.

Beträffande bostadsrätter och eget hem bör likaså normalt sett RFV:s schablonvärden kunna nyttjas vid beräkningen drift- och

av uppväminingskostnader. I enlighet med RFV:s föreskrifter läggs till detta fastighetsskatt, tomträttsavgäld och 70 procent av räntekostnader på lån till bostaden.

Den enskilde skall inte på grund av höga avgifter tvingas flytta från sitt eget hem. Vid beräkningen av bostadskostnaden skall kommunerna därför utgå från faktisk bostadskostnad. Det är inte acceptabelt att kommunerna bara godtar en bostadskostnad upp till ett högsta belopp. Det är inte heller godtagbart att använda fiktivt beräknad BTP.

7.8 Administration och kostnader för

förslagen

7.8.1 Kommunernas möjligheter att hämta

uppgifter

maskinellt

Min ambition har varit att begränsa administrationen av inhämtande av uppgifter om inkomster och bostadskostnad. Detta har bl skett

a genom en samordning med de förslag BTP-utredningen avser att lägga.

Det är av allmänintresse att underlaget för beräkning avgifter och

av förbehållsbelopp är rätt. För att kommunerna skall kunna bevaka att den enskilde har tillräckliga medel kvar måste kommunerna

på ett enkelt sätt kunna få alla relevanta uppgifter. För hushåll som har BTP förutsätts detta kunna ske via RFV. Om BTP-utredningens förslag förverkligas kommer RFV att inhämta uppgifter om inkomster av tjänst, näringsverksamhet och kapital, uppgifter som årligen beräknas

vara tillgängliga från mars månad.

Inkomst- inkomstrelaterade avgifter 187

Det är önskvärt att uppgifter skall kunna hämtas via datamedia efterdet underlättar inte bara för kommunen utan även för äldreomsom sorgstagaren, slipper att lämna uppgifter till såväl RFV som komsom Det tryggar också att uppgifterna blir korrekta så att avgiften inte mun. riskerar att bli för hög. Vidare ska, BTP-utredningens förslag förom verkligas, RFV sända ut de uppgifter verket har inhämtat om den enskildes pensionsinkomster till den enskilde för godkännande av uppgifterna. De uppgifter RFV kan lämna till kommunerna är således godkända den enskilde, haft möjlighet att korrigera felaktigheter. av som Jag förutsätter slutligen att kommunerna delger den enskilde vilka inkomster och bostadskostnad avgiften grundar sig på för en ytterlisom gare kontroll att uppgifterna stämmer. Detta förutsätter dock att RFV får lämna ut uppgifter som RFV inhämtat från andra pensionsutbetalare. Enligt 17 § socialförsäkringsregisterlagen SFS 1997:934 får uppgifter i ett socialförsäkringsregister lämnas ut på medium för automatisk databehandling endast om det följer lag eller förordning inte uppgifterna skall användas för av om forskning. Inom RFV för närvarande över möjligheterna att ser man

föreslå komplettering i socialförsäkringsregisterförordningen SFS

en 1998: l 576 för att möjliggöra utlämnande uppgifter till kommunen. av För hushåll inte har BTP hämtar många kommuner idag uppsom gifter pensioner från RFV och några övriga större pensionsutbetaom lare. Från RSV kan uppgifter om t.ex. deklarerade kapitalinkomster erhållas, dock först när de är fastställda, vilket för personer med förenklad deklaration sker under augusti.

7.8.2 Ökad administration kan ge merkostnader

I de kommuner hämtar uppgift taxerad inkomst från RSV kan som om mitt förslag leda till ökad administrativ belastning. Merkostnader en kan uppstå dels att vissa kommuner kan behöva investera i sitt genom ADB-stöd för debiteringen avgifterna, dels genom att kommunerna av inte kan nöja sig med att via datamedia hämta uppgifter taxerade om inkomster från RFV. Det är inte möjligt att avgöra hur många kommumåste omfattande förändringar i sina administativa ner som göra mer rutiner. Det är därför inte heller möjligt att bedöma vilka kostnader som uppstår. Kommunerna är redan i dag skyldiga att ha kunskap om aktuella inkomster och boendekostnad för att kunna sätta en korrekt avgift. Förutsatt kommunerna mot detta krav i 35 § SoL och att svarar upp dess förarbeten så medför de redovisade förslagen varken förändovan rat arbetssätt eller ökade kostnader.

188 Inkomst- inkomstrelaterade avgifter

Som redovisats i kapitel 4 och 5 finns det brister i hur kommunerna uppmärksammar behov av jämkning. I de fall då kommunerna debiterat avgifter inneburit att den enskilde i praktiken haft mindre kvar än

som det av kommunen fastställda förbehållsbeloppet så medför kravet att kommunen måste inhämta uppgifter om aktuella nettoinkomster och nettobostadskostnad ett bortfall av intäkter. En överslagsmässig bedömning har gett vid handen att det kan röra sig om i storleksordningen 100 mkr kommunerna inte skulle ha erhållit de följt sina

som om egna bestämmelser om förbehållsbelopp.

För den tiondel av kommunerna som använder sig av en fiktiv inkomst kapital innebär förslagen en viss reduktion. Det har inte varit

av möjligt att kostnadsberälcna detta.

En begränsning av marginaleffekterna genom att bestämma att den enskilde skall behålla minst 15 procent av inkomster överstigande folkpension och pensionstillskott skulle medföra en ytterligare kostnad utöver den redovisade för förbehållsbeloppet om knappa 300 mkr. Det totala intäktsbortfallet inklusive riktvärde för förbehållsbelopp skulle således uppgå till cirka 700-750 mlcr. Som redovisats ovan föreslår jag inte någon reglering av vad den äldre skall behålla av inkomster överstigande folkpension och pensionstillskott.

sou 1999:33 189

8 avgift

Högsta

Förslag Enligt min bedömning riskerar de stora skillnaderna i avgift för en och insats att minska legitimiteten i avgiftssystemet och samma tilltron till den solidariskt finansierade äldreomsorgen. Skillnaderna bör reduceras att riksdagen lägger fast en genom högsta avgift får debiteras för vård och I detta begrepp som omsorg. inbegrips t.ex. hjälp i hemmet i form av personlig omsorg, serviceinsatser, trygghetslarm, dagverksamhet och korttidsboende liksom och service i särskilda boendeforrner. vård, omsorg Jag föreslår därför att 35 § SoL kompletteras med en bestämmelse att kommun inte för omsorg och service får debitera mer om än 40 procent basbeloppet, vilket i 1999 års nivå är l 210 kr avav rundat. Vidare föreslår jag ett tak för högsta boendeavgzft får debitesom i de fall då boendekostnaden inte är fastställd som hyra. Med ras ledning faktiskt debiterade avgifter för tvåbäddsrum bör taket av sättas till högst 50 procent basbeloppet 1 520 kr per månad i av 1999 års nivå Genom ett nationellt tak för avgifter minskar skillnaderna i avgift för insats såväl inom mellan kommunerna. Vidare kan samma som problemen med höga marginaleffekter minskas. Taket är dock satt så högt att det inte inskränker kommunernas möjligheter att t.ex. debifaktisk kostnad för serviceinsatser eller i övrigt ha viss diffetera en rentiering avgifterna beroende betalningsförmåga. av av Begreppet självkostnad i SoL och LSS ersätts med en forrnulering tydliggör att det som avses är att avgiften inte fär överstiga som den genomsnittliga kostnaden för insatsen.

190 Högsta avgift

8.1.1 Stora avgiftsskillnader

I drygt fyra femtedelar av landets kommuner påverkar inkomsten avgiften. I kommuner med höga avgiftstak kan det bli stor skillnad i avgift för hjälp mellan personer med olika inkomster. Det finns

samma exempel på att personer i samma kommun, boende på samma äldreboende och med vård och omsorg kan betala en avgift exkl. kost

samma och hyra skiljer mer än 20 000 kr.

som

Inga kommuner har helt lika taxesystem. Såväl regler som avgiftsnivåer skiljer. Skillnaderna i avgift för samma insats kan vara betydande mellan olika kommuner. Skillnaderna i högsta avgift, "tak",

som kan debiteras månad enligt respektive kommuns regler är mycket

per kraftiga.

Skillnaderna i högsta avgift/avgiftstak är som redovisats i kapitel 4 det främsta skälet till de i olika sammanhang uppmärksammade skillnaderna i avgifter mellan olika kommuner. Mellan kommunen med den lägsta högsta redovisade avgiftstaket för kost, vård och omsorg i

resp särskilt boende med helinackordering skiljer det drygt 42 000 kr per månad se avsnitt 4.6.8.

Figur Avgiftstak for vård, service och omsorg i hemtjänst resp i särskilt boende med helinackordering, i kommunen med landets lägsta högsta tak, samt medelvärdet för samtliga kommuner.

resp

/ g

1400:1/ g

8000" hemtjänst

6000 särskilt boend

I

4000-

Hsärskilt

200: boende

hemtjänst

medel

högsta

Källa: Socialstyrelsen, Äldreuppdraget 1998:4

Högsta avgzft 191

8.2 Nationellt avgiftstak

8.2.1 Skäl för att begränsa skillnader i avgifter

Skillnaderna mellan kommunerna kan ses som exempel på att kommunyttjar det kommunala självstyret, och att politiska preferenser i nerna de olika kommunerna fått genomslag. Det visade sig dock vid Socialstyrelsens genomgång kommunernas taxor 1996 svårt att finna av mönster varför vissa kommuner hade låga, andra höga taxor. Detta samvarierade varken med kommuntyp, låg/högskattekommun eller kommunens finansiella ställning. Skillnaderna mellan kommunerna är betydande. Även skillnaderna för insats inom kommun kan vara betydande. Att det i vissa samma en fall skiljer än 20 000 kr för samma typ av vård och omsorg kan mer enligt min bedömning upplevas som orättvist och undergräva förtroendet för äldreomsorgen och dess taxor. I extremfallet skulle den avgiftsplanerande förmögne äldre med mycket höga inkomster kunna spara 416 000 kr per år på att bosätta sig i kommunen med lågt avgiftstak i stället för i kommunen med det högsta taket. Avgiftsplanering genom att bosätta sig i "rätt" kommun torde ovanligt utredningen erfarit att det förekommer. Däremot vara även om stimulerar de höga avgifterna i vissa kommuner en aktiv "avgiftsplanering" att omplacera kapital så att den avgiftsgrungenom dande avkastningen på kapitalet minimeras. Även detta förhållande riskerar att undergräva taxesystemets legitimitet. Jag har inledningsvis jämfört med Hälso- och sjukvårdslagens bestämmelse att vård skall på lika villkor. Det kan också finnas skäl ges att erinra att kommunallagen föreskriver att kommuninnevånama om skall behandlas likvärdigt, vilket i andra taxesammanhang, främst avseende teknisk service, ansetts innebära att taxeskillnader skall kunna motiveras den enskildes nytta av en viss tjänst. För samma "nytta" av skall den enskilde betala samma avgift. Ett avgörande motiv för min bedömning är att inte mer än åtta procent pensionärer i åldern 65-79 år och cirka 42-43 procent av 80 år av och äldre har någon form äldreomsorg. Övriga berörs inte av den av inkomstomfördelning äldreomsorgsavgiftema innebär. Dessutom är det minoritet äldreomsorgstagama som har inkomster som medger en av avgifter överstiger det avgiftstak jag förordar. som Det finns således flera skäl för att begränsa de skillnader som kan accepteras för insats såväl inom en kommun som mellan komsamma munerna. Följande modeller kan tillämpas för att begränsa avgiftsspridningen:

192 Högsta avgift

Någon form högkostnadsskydd/avgiñstak införs på nationell

0 av nivå. Förbud mot inkomstrelaterade taxor. Förbehållsbeloppet kompletteras med att den enskilde skall garanteha kvar viss andel inkomster överstigande folkpension jämte ras av pensionstillskott begränsning av marginaleffekterna i taxesystemen.

Som vi redan sett i kapitel 7 är förbud mot inkornstrelaterade taxor ingen lämplig väg. Inte heller begränsningar av marginaleffektema ger tillräcklig spärr mot skillnader i avgifter se diagram i avsnitt 7.6.3. en Min bedömning är därför att ett högkostnadsskydd bör införas i de nationella reglerna för avgifterna för äldre- och handikappomsorg.

8.2.2 Högkostnadsskydd/avgiftstak

I denna utredning används begreppet avgiftstak som benämning för att begränsa högsta avgiftsuttag. Jämförelse kan göras med högkostnadsskydden för öppen hälso- och sjukvård och läkemedel, som skyddar den enskilde mot för hög kostnad sett över ett år. Med hänsyn till att äldreomsorgsavgiftema uppgår till högre belopp och tradition debiav teras månad bör ett högkostnadsskydd, det skall införas, utforper om ett högsta belopp får debiteras per månad. mas som som Det kan finnas flera utformningar ett avgiftstak. En första fråga av är vad skall omfattas av taket: som

Taket kan omfatta såväl vård, omsorg och service som kost 0 Serviceinsatser undantas 0 0 Avgifter för kost undantas

tydlig avgränsning mellan olika insatser. Även Det är svårt att göra en städning eller dagligvaruinköp kan ha stora inslag av omsorg och vård i sig beroende hur de utförs i det individuella fallet. Att skilja ut vissa av insatser ett högkostnadsskydd skulle bli komplicerat och föranleda ur många diskussioner vad den erhållna hjälpen faktiskt innehållit. Om om ett högkostnadsskydd införs bör det omfatta såväl hjälp med personlig omsorg som serviceinsatser. Avgifterna för kost bör däremot behandlas på annat sätt. För kosten bör ett tillräckligt skydd mot för höga avgifter vara den bestämmelse redovisas nedan ersättning för begreppet självkostnad i 35 § som som SoL. Den innebär att kommunen inte får debitera högre avgift än den genomsnittliga kostnaden för att tillhandahålla tjänsten. En majoritet av

Högsta avgift 193

landets kommuner tar ut avgift för kost i särskilt boende med

en

helinackordering som ligger nära eller lika med självkostnaden. Ett

annat skydd för den enskilde är att han eller hon efter att ha betalat hyra och avgift för vård och omsorg samt kost skall garanteras sitt

förbehållsbelopp.

Avgiftstaket kan sättas endera till

0 en nivå möjliggör att flertalet äldre kan betala denna avgift,

som

"lågt tak"

0 en nivå som ligger högre än vad en majoritet av omsorgstagama för

närvarande betalar, "högt tak"

0 en nivå som minskar spridningen av avgifter men inte begränsar

kommunernas handlingsutrymme, "medelnivå".

Tabell Andel äldreomsorgstagare som skulle få sänkt avgift

om avgiftstak införs, samt intäktsbortfallet för kommunerna

Avgiftstak Andel som får sänkt avgift % Intäktsbortfall för

kommunerna mkr

Ordinärt boende Särskilt boende 1999 års nivå

200 kr per 73 78 740

månad

700 kr per 20 35 280

månad

1 200 lcr per 5 16 140

månad

2 000 kr per 1 7 70

månad

3 000 kr per 0 4 25

månad Arm: intäktsbortfallet avser det ytterligare intäktsbortfall som uppstår utöver effekten av införande av riktvärde för förbehållsbelopp enligt kapitel

Lågt tak

Problemen med marginaleffekter skulle minimeras om avgiftstaket sätts så lågt att majoriteten av de äldre har råd att betala denna avgift utan att det inkräktar på hushållets förbehållsbelopp. Nivån skulle då behöva liga kring 200 kr månad för år 1999. Kostnaden för detta skulle,

per

utöver den som följer av det förhöjda förbehållsbeloppet enligt kapitel

kunna uppgå till innemot 740 mkr.

7 194440SOU1999:33

194 Högsta avgift

Högt tak

alternativ lägga taket på nivå så att endastextremema faller Ett är att en bort. Det mycket få har avgifter överstigande 2 000, är personer som färre 3 000 kr månad tabellbilagan 5a och 8a. och än över per se Intäktsbortfallet taket sätts vid 2 000 kr kan beräknas till cirka 60 om mkr.

Medelnivå

tredje alternativ är att lägga avgiftstaket så att det har en begrän- Ett sande roll ligger så högt att majoriteten av äldreomsorgstagama men avgift. Om avgiftstaket sätts vid 700 kr månad betalar en lägre per avgiften för 20 procent äldreomsorgstagama med skulle det påverka av i ordinärt och serviceboende, och 35 procent av äldreomhemtjänst med helinackordering i särskilt boende. Kostnaden skulle, sorgstagama den följer det förhöjda förbehållsbeloppet, bli cirka 190 utöver som av mkr. taket fastställs till cirka 1 200 kr påverkar det avgiften för cirka Om ordinärt och serviceboende och 16 procent i särskilt bofem procent i med helinackordering. Intäktsbortfallet skulle uppgå till cirka 140 ende mkr.

8.2.3 överväganden

olämpligt med ett system med kraftig inkom- Jag bedömer att det är för den minoritet de äldre på grund sjukstutj ämning enbart av som av dom och/eller funktionshinder behöver äldreomsorg. Det är tvärtom minska marginaleffektema i de inkomstrelaterade avgiftsönskvärt att förekommer i majoritet av landets kommuner. system som nu en vidare de skillnader finns inom och mellan Jag anser att stora som för insats inte är rimliga. Det är därför önskvärt kommunerna samma att minska dessa skillnader. förbud höga marginaleffekter skulle bli tekniskt komplice- Ett mot det för bli rättvist skulle behöva till skillnader rat, eftersom att anpassas liksom till den enskilde har bostadsstöd BTP i kommunalskatt om och det i kommunen finns kompletterande bostadstöd eller om skulle vidare bli förhållandevis dyrt. Det skulle inte heller KKB. Det tillräcklig begränsning spridningen på avgifter. ge en av förordar därför modell med ett nationellt satt avgiftstak. Ett Jag en nivå 200-300 skulle ett relativt stort intäktsborttak vid en låg kr ge och innebära stort ingrepp i kommunernas taxesystem. Ett högt fall ett

Högsta avgift 195

tak, t.ex. det redovisade vid 3 000 kr, skulle endast marginellt leda till minskade skillnader i avgifter mellan olika individer för insats.

samma Det skulle inte heller dämpa marginaleffektema annat än För

en grupp äldreomsorgstagare med mycket höga inkomster. Det skulle däremot inte medföra något nämnvärt intäktsbortfall, och medger ökad

en avgiftsfinansieringsgrad i takt med att nya pensionärsgenerationer med bättre pensioner får äldreomsorg.

En nivå på i 1999 års prisnivå 1 210 kr 40 procent basbeloppet

av har flera fördelar:

0 Den är tillräckligt låg för att innebära att marginaleffektema i taxe-

systemet inte blir alltför besvärande. 0 Den begränsar spridningen i avgifter så att skillnaderna i avgift för

samma insats inte skall behöva upplevas som orättvisa. 0 Den bör kunna minska incitamenten till olika former av "avgifts-

planering" som att placera kapital så att det inte är räntebärande

liksom andra åtgärder som riskerar att minska tilltron till och legi-

timiteten i taxesystemet. 0 Den är samtidigt så hög att den möjliggör för de kommuner som

önskar ha taxa för serviceinsatser för de har råd mot-

en som som svarar kommunens kostnad för att utföra insatsen.

Nackdelen är att den leder till ett intäktsbortfall som inte är försumbart, och att detta kommer att öka i takt med att äldreomsorgstagama får ett allt större "avgiftsutrymme".

Mitt förslag är att ett högkostnadsskydd införs, och att det sätts till 40 procent av basbeloppet och gäller per månad. Inom detta tak skall avgifter för personlig vård och omsorg, serviceinsatser, dagverksamhet, korttidsboende, trygghetslarm inkl kostnaden för själva tekniken, ledsagarservice, avlösarservice och liknande insatser inrymmas.

Avgiftstaket om 1 200 kr påverkar i dagsläget relativt få äldreomsorgstagare. Som vi sett skulle cirka fem procent med hemtjänst och 16 procent som bor i särskilda boendeformer med helinackordering sänkt avgift. Intäktsbortfallet kan ligga i intervallet 115-140 mkr. En bedömning av effekterna på längre sikt redovisas i kapitel 10.

Tidsperiod

En ytterligare fråga är om tak bör införas jämväl för kortare period än månad. Som exempel kan nämnas korttidsboende omfattar del

som av månad och debiteras av kommunen med visst belopp dag. Om

per korttidsboendet enbart omfattar någon enstaka dag under viss månad

en

196 Högsta avgift

är avgiftstaket ett bristfälligt skydd. Min bedömning är att detta måste beaktas respektive kommun vid utformningen av dess taxeregler. En av alltför detaljerad styrning bör undvikas.

8.2.4 för två- och ilerbäddsrum

Avgiftstak

redovisades i kapitel 3 kan ett hyresförhållande i hyreslagens be- Som märkelse nonnalt sett inte föreligga i två- och tlerbäddsrum. Huanses vudskälet till detta är att den enskilde då vanligen inte har ett självstänöver den del rummet hon/han bor

digt förfogande av som

Antalet äldre inte har eget har minskat relativt snabbt unsom rum 1990-talet, uppgick till knappa 12 000 vid årsskiftet 1997/98. der men dessa har korttidsboende och därför inte skall betala Hur många av som

hyra eller boendeavgift går inte att utläsa ur socialtjänststatistiken.

aktuellt rättsfall debiterades och de boende i ett två- I ett var en av bäddsrum hyra cirka 2 500 kr månad. Hyresnämnden avvien om per hög hyra eftersom nämnden bedömde att det inte föresade klagan på Svea Hovrätt gjorde bedömning SÖH

låg ett hyresförhållande. samma

98/287.

redovisats i kapitel 3 har socialförsäkringsutskottet aktualiserat

Som risk kommunerna sätter höga hyror itvåbäddsfrågan om det finns att för att därmed maximera BTP. rum de boende mot oskäligt höga boendeavgifter och

För att skydda

felaktiga incitament för kommunerna föreslår jag ett tak för undvika boendet i två- och ilerbäddsrum. Med ledning Socialsty-

avgiften för av

kartläggning 1996 bör taket sättas till högst 50 procent av basrelsens kr månad i 1999 års nivå. Boendeavgiften förutbeloppet 1 520 per under detta tak variera med hänsyn till standarden. sätts

8.3 älvkostnad

8.3. 1 Lagstiftningen

utredningens direktiv skall utredaren bl kartlägga kommuner- Enligt a Som redovisats i kapitel 4

nas tillämpning av självkostnadsbegreppet.

rättsliga innebörden självkostnad för kommunerna den totala är den av kostnaden för visst verksamhetsområde, t.ex. all äldreomsorg i hemmet allt särskilt boende i kommunen. Självkostnadsbegreppet i 35 § eller

Socialstyrelsen följer och utvärderar 1996:6 sid 11; Snitthyran var år 1995 mellan 1 300 och 1 400 kr

-SOU 1999:33 Högsta avgift

SoL och 19 § LSS bör dock ses mot bakgrund tidigare stadgande

av om ålderdomshemsavgifter att vården inte ñck överstiga vad mot-

som svarade vårdplatsens andel i kostnaden för hemmets anläggning,

underhåll och drift. I kommunallagen har självkostnadsprincipen preciserats varvid tidigare rättspraxis bibehållits att med självkostnad det

avses totala avgiftsuttaget för en verksamhet

8.3.2 Kommunerna intentioner

följer lagens

När kommunerna utformar sina taxesystem har i stort sett alla kommuner valt att tolka lagen i linje med vad som gällde i äldre socialtjänstlagstiftning. Kostnaden för en viss tjänst t.ex. plats i särskilt bo-

som ende med helinackordering får utgöra taket för vad kommunen enligt sitt taxesystem får debitera i avgift. I Socialstyrelsens uppföljning

av avgifter 1996 framkom att detta normalt sett gäller inte bara för särskilt boende utan även i de fall då den enskilde enbart har enstaka serviceinsatser.

Det av mig föreslagna nationella taket för avgifter om l 200 kr kan vara högre än kostnaden för de insatser den enskilde erhållit viss

en månad. En relativt stora grupp hemtjänsttagare har upp till 9 timmar hjälp per månad 37 procent av de som har hemtjänst. Kostnaderna att tillhandahålla viss insats kan variera, men torde kunna ligga lägre än 1 200 kr för personer med enbart hjälp med vissa serviceinsatser.

8.3.3 överväganden

Enligt min mening ger självkostnadsprincipen en alltför vid för

ram fastställande de avgifter som regleras i 35 § SoL och 19 § LSS. Jag

av föreslår att det därför i dessa lagnim i stället införs bestämmelse

en innebärande att avgiften inte får överstiga den faktiska kostnaden för utförandet. Med detta avses kommunens genomsnittliga kostnad för att tillhandahålla den biståndsbedömda insatsen. I kostnaden inräknas alla kostnader som kommunen har, såväl ersättning till egenregienhet/entreprenör/motsvarande som overheadkostnader.

Kostnaden för hemtjänst beräknas med ledning av kostnaden

per timme och det antal timmar som normalt erfordras för att utföra de biståndsbedömda insatserna. Vid beräkning kostnader i särskilt

av boende bör, i den mån de boende inte har individuellt bedömda insatser, den genomsnittliga kostnaden snittkostnaden för att till-

avse

2Prop 1993/941188 sid 81 ff

198 Högsta avgift

handahâlla plats i kommunens särskilda boenden. På motsvarande

en sätt beräknas kostnad för korttidsboende och dagverksamhet.

Denna bestämmelse kompletterar förslaget avgiftstak och blir

om aktuellt t.ex. i de fall då den enskilde har begränsade serviceinsatser eller har hjälp endast under en mindre del av månaden. Det måste emellertid kunna förutsättas att kommunen i dessa fall anpassar avgiften till den tidsperiod insatsen givits.

Beträffande avgift för kost innebär förslaget att avgiftsutrymmet begränsas till den genomsnittliga kostnaden för att producera maten, dvs. för kökspersonal, råvaror, lokalkostnader, overhead m.m.

9 Övriga taxefrågor

Sammanfattning

När den enskilde erlägger avgift för äldre- och handikappomsorg enligt SoL bör kommunala insatser enligt HSL erbjudas kostnadsfritt. I den mån kommun som har hälso- och sjukvårdsansvar i

en ordinärt boende väljer att ha en särskild besöksavgift för insatser enligt HSL finns rättsliga möjligheter att träffa överenskommelse

om gemensamt hö gkostnadsskydd.

Avgiftsfrågor beträffande bostäder med särskild service jämlikt LSS bör utredas i särskild ordning. Översyn rätten att bibehålla

av avgiftsfri personlig assistans vid fyllda 65 år pågår i regeringskansliet.

Avgifter för hem för vård och boende bör ses över.

9.1 for kommunal hälso- och

Avgifter sjukvård

l l Lagstiftningen

. Enligt 26 § HSL får vårdavgifter tas ut av patienterna enligt grunder som landstinget eller kommunen bestämmer i den mån inte annat är särskilt föreskrivet. Kommunerna har rätt att ta ut avgift för de sjukvårdsinsatser kommunen ger med stöd av 18 § HSL. I särskilt boende har alla kommuner ansvaret för hemsjukvård exkl. läkarinsatser. I ordinärt boende har cirka hälften av landets kommuner avtalat med sitt landsting om motsvarande ansvar även i ordinärt boende.

I HSL föreskrivs att hälso- och sjukvård skall ges på lika villkor, vilket bl.a. innebär att avgifterna inte får vara inkomstdifferentierade.

För öppen hälso- och sjukvård inom landstingets gäller ett

ansvar högkostnadsskydd som för närvarande innebär att kostnaderna för 12 månader inte skall överstiga 900 kr. För kommunernas hälso- och sjukvård gäller att kommunernas avgifter inte, tillsammans med avgifter för

200 Övriga taxefrågor SOU 1999;33

äldreomsorg enligt 35 § SoL, får större än att den enskilde förbevara hålls tillräckliga medel tör sina personliga behov. Kommunerna har också rätt att ta ut avgifter för inkontinensartiklar förskrivs inom for kommunernas hälso- och sjukvårdssom ramen

ansvar.

9.1.2 för kommunal hälso- och

Taxesystemen

sjukvård

boende det ovanligt med uppdelning avgiften i en del I särskilt är en av vård enligt HSL, for service och enligt SoL. I den för en annan omsorg förekommer gäller det bor i servicehus och har mån det personer som hemsjukvård inte hemtjänst. I närmare hälften av kommunerna är men avgiftsfri i särskilt boende och endast ett mindre antal

hemsjukvården

har från hemtj änsttaxan fristående hemsjukvårdstaxa. kommuner en Även ordinärt boende är det ovanligt att kommuner har hemsjuki som vårdsansvar debiterar separata avgifter har både hemsjukom personen vård och hemtjänst. Endast tredje kommun som har hemsjukvårdsvar i ordinärt boende har särskild taxa for hemsjukvården ansvar en de kommuner tar ut särskild avgift debiteras denna an- I som en månad eller besök. Det genomsnittliga beloppet per måtingen per per 188 kr och motsvarande besök 58 kr nad var år 1997 per var saknas aktuella uppgifter de faktiskt debiterade avgifterna Det om för hemsjukvård. I SCB:s Hinkundersökning 1994 ställdes frågan. Ansvarat är litet varför uppgifterna är osäkra. Hälften talet personer som hade kostnad lägre än 500 kr för hela året, dvs. 42 1G räknat en som var månad. per

Tabell Hade/hade hemsjukvård samt hur avgiften för hemdebiterades, boende i ordinärt boende och ser-

sjukvård personer

viceboende

Källa: HINK 95 och 96, enligt Socialstyrelsen, Äldreuppdraget 97:8

Äldreuppdraget 98:4, sid 27

2Taxor för vård och omsorg, sid 39

Övriga taxefiågor

I de fall då avgiften för hemsjukvård anses ingå i avgiften för hemtjänst kan detta innebära endera följ ande alternativ:

av

Den är i praktiken kostnadsfri för den har hemtjänst

person som

Den påverkar omsorgsnivån, och kan därmed höja avgiften

om per-

sonen när hänsyn tas till insatser enligt både SoL och HSL kommer upp i en högre omsorgs- och därmed taxenivå.

I de fall kommun har en insatsrelaterad taxa och låter omfattningen

en av hemsjukvården påverka omsorgs- och därmed taxenivån måste det betraktas att avgift debiteras för hälso- och sjukvård. Avgiftens

som storlek är beroende inte bara av hemtjänsten utan också hemsjukvården. Om taxan då, vilket är det vanliga, även är inkomstrelaterad innebär det att kommunen har en inkomstdifferentiering för hälso- och sjukvård, vilket som vi konstaterat inte är lagligt.

l Gemensamt högkostnadsskydd

Till utredningen har överlämnats fråga om det rättvisa i att personer som bor så att man har kommunal hemsjukvård inte får eventuella

avgifter för denna inräknade i landstingets högkostnadsskydd.

Avgift for distriktssköterskeinsats i hemmet ingår inte ihögkostnadsskyddet om man bor i en kommun som har ansvaret för hemsjukvård i ordinärt boende. I övriga kommuner skiljer det sig mellan den äldre bor i ordinärt boende och den som hyr lägenhet i ett

som en servicehus. För den sistnämnde ingår eventuella avgifter for hemsjukvård

inte i högkostnadsskyddet.

De som har landstinget som sjukvårdshuvudman har ett högkostnadsskydd om 900 kr. För de som har kommunen som sjukvårdshuvudman kan kostnaden bli väsentligt högre. Detta kan innebära

anses att vård inte ges på lika villkor i landet.

En lösning många kommuner valt är som vi sett att inte debitera några avgifter eller att låta hemsjukvården ingå i praktiken inte

men påverka hemtjänsttaxan eller avgiften i det särskilda boendet.

En annan lösning kan vara att finna former for att högkostnadsskyddet skall kunna gälla all öppen hälso- och sjukvård oberoende av om primär- eller sekimdärkommunen är huvudman. Denna fråga har behandlats såväl av Avgiftsutredningen som av HSU 2000. HSU 2000 skriver i sitt betänkande Reform på recept SoU 1995: 122

Kommittén har efter att ha övervägt för- och nackdelarna med

-

olika lösningar stannat för att inte föreslå ett statligt hög-

-

kostnadsskydd omfattar såväl kommunala regleratandstings-

som som

kommunala ifter för hälso-och sukvård. Kommittén vill dock av på möjlig eten för landstin oc kommuner att avtala om att

pekaommunala sjukvårdsavgifter ska l inordnas i högkostnadsskyddet.

Regering och riksdag följde kommitténs förslag. Nu gällande lagstift-

ning innebär att hälso- och sjukvårdsavgifter en kommun tar ut i sär-

skilda boendefonner inte kan samordnas med landstingets högkostnadsskydd. Däremot kan kommun har träffat överenskommelse en som med sitt landsting hemsjukvårdsansvaret i ordinärt boende även om avtala eventuella avgifter för hälso- och sjukvården ska omfattas om att

landstingets högkostnadsskydd.

av

9.1.4 Taxor vid gemensamt huvudmannaskap

utredningen har även aktualiserats de taxeproblem som uppstår när Hos och landsting samverkar, t.ex. gemensamt finansierad kommun om en för äldre. Sådana gemensamma verksamheter

rehabiliteringsenhet

flera håll i landet, bl.a. tack de särskilda utveckväxer fram på vare Socialstyrelsen ställde till förfogande på regeringens

lingsmedel som

uppdrag "Rehab äldre 300". närvarande torde gälla att den enskilde skall betala den avgift För fastställts huvudmannen for hälso- och sjukvården i den boensom av deform bor Bor i ordinärt boende betalar man "landsman man särskilt boende "kommuntaxan" i de fall då ansvaret for tingstaxan", i hemsjukvård är uppdelat på huvudmännen. Det innebär att personer, ställe får rehabilitering, kan få betala olika avsom på samma samma innebär vidare att i den mån avgift debiteras så räknas det för

gift. Det

landstingets högkostnadsskydd, medan det för den andre den ene in i enbart mot dennes förbehållsbelopp. Huvudmännen i bl.a. stäms av sjukvårdsornrådet i Stockholms län har påtalat att detta förnordvästra samverkan och kan felaktiga incitament för den enskilde att svårar ge efterfråga rehabilitering. Även i detta fall har lösningen vanligen blivit att ingen avgift debitesamhällsekonomiskt perspektiv kan detta klokt. Reharas. Ur ett vara bilitering oftast effektiv långt i åldrarna och kan i vart fall för en är upp ökad självständighet. Det inte bara bättre livskvalitet tid innebära ger en också minskat behov äldreomsorg. Det kan också senarelägga utan av De äldsta åldersgruppema, är målgruppen för

sjukvårdsbehov. som

flertalet "Samrehabiliteringsenheter", har sällan onödig efterfrågan en rehabilitering. Snarare kan avgift försvårande faktor i en vara en arbetet med att motivera dem till rehabilitering.

taxefiügor 203

9.1.5 Lokala bör eftersträvas

lösningar

Som redovisats i flera kapitel pågår en integrering mellan vård,

omsorg och service i äldreomsorgen. Det är önskvärt sådan utveckling

att en inte försvåras av taxesättningen. Detta sker enklast taxa där

genom en enbart hemtjänst och annan äldreomsorg påverkar avgiften, medan kommunal hemsjukvård erbjuds kostnadsfritt. Denna möjlighet finns redan idag for kommunerna och är den vanligaste fonnen, varför det enligt min bedömning inte erfordras någon lagstiftningsändring.

I de fall då den enskilde enbart har kommunala insatser enligt HSL kan kommunerna erbjuda avgiftsfri hemsjukvård. Detta är ett sätt att garantera att ingen får högre kostnader for öppen hälso- och sjukvård än 900 kr per månad på grund av att de har kommunal hemsjukvård. En annan lösning är som vi sett att kommuner som enligt avtal med sitt landsting har ansvaret för hemsjukvården i ordinärt boende kan träffa avtal med landstinget om gemensamt högkostnadsskydd. Detta torde för huvudmännen innebära ett marginellt intäktsbortfall

men vara av betydelse for enskilda individer.

Träffas avtal mellan huvudmännen om kommunala hälso- och sjukvårdsavgiften i ordinärt boende inskränker detta inte kommunens skyldighet att bevaka att den kommunala avgiften inte inskränker den enskildes förbehållsbelopp.

9.2 avgiftsfrågor i Några övrigt

9.2.1 Olika avgifter i SoL och LSS

I vissa fall kan det uppstå problem när en insats kan beviljas såväl som avgiftsfri insats enligt LSS och som avgiftsbelagd insats enligt SoL. I gruppbostad eller servicebostad ingår personlig hjälp i boendet. I särskilt anpassad bostad måste den enskilde ha rätt till personlig assistans eller hemtjänst för att få samma insats. Om personen inte har rätt till personlig assistans enligt LSS och beviljas erforderlig hjälp enligt SoL innebär det att avgift kan komma att debiteras. Denna fråga ligger utanför utredningens område, men jag vill peka på den eftersom den väckts under utredningen.

Ett annat problem som påpekats är avgiftskonsekvens kan följa

som när en person som haft personlig assistans jämlikt LSS fyller 65 år och i stället får insatsen jämlikt SoL. När en person som haft personlig assistans fyller 65 år upphör rätten till assistans enligt LSS eller assistansersättning enligt LASS. Den enskilde beviljas då vanligen motsvarande insatser enligt SoL. Det kan innebära att den enskilde från en

månad till får hög avgift för den assistans som fram till 65en annan en årsdagen avgiftsfri. I rapport inom ramen för uppföljningen av var en handikappreforrnen har Socialstyrelsen belyst de problem detta skapar. Avgiftsutredningen föreslog efter mönster från Stockholms stad ett där avgiften successivt trappas efter fyllda 65 år.

regelverk upp

Frågan att få behålla personlig assistans vid fyllda 65 år om rätten bereds för närvarande inom regeringskansliet.

för "hem för vård och boende"

9.2.2 Avgift

trädde i kraft i januari 1998 är hem för vård och Efter lagändring som boende jml 23 § SoL inte längre avsett enbart för missbrukare utan också för människor med t.ex. problem social eller psykisk karaktär. av Bestämmelse avgift för hem för vård och boende finns i 34 § SoL. om regleras dock endast avgift för det fall missbrukare bor i ett hem Där för andra saknas. Även för vård och boende. Bestämmelser grupper ligger utanför utredningens område, jag vill peka på denna fråga men till utredningen har påpekats det angelägna att i lag den eftersom det tillämpliga även när andra än missbrukare

ange avgiftsbestämmelser

bor i hem för vård och boende.

10 Kostnader för

förslagen

Sammanfattning De utredningens förslag som har inverkan på utgifter och intäkter

av för stat, kommun och enskilda är främst tydligare riktvärde för förbehållsbelopp och tak för avgift för hemtjänst.

Det intäktsbortfall som kommunerna får med de föreslagna förändringarna i regelverket avseende riktvärde för förbehållsbelopp och avgiftstak kan uppskattas till högst 600 mkr. Av dessa svarar förbehållsbeloppet för cirka 460 mkr och avgiftstaket för 140 mkr. En känslighetsanalys har gjorts av hur intäktsbortfallet påverkas av ökande inkomster i pensionärskollektivet. År 2010 kan intäktsbortfallet vara cirka 50 procent större än år 1999. Detta beror helt på det föreslagna avgiftstaket.

I detta kapitel redovisas även 28 alternativa förslag, som ger ett intäktsbortfall mellan 28 och l 200 mkr. Ju lägre avgiftstak, desto

ökar intäktsbortfallet under kommande femtonårsperiod. mer

Vidare har andra frågor som utredningen väckt betydelse, såsom

Brandskydd i särskilda boendeformer

Begreppet särskilt boende införs i fastighetstaxeringslagen. 0

Alla med TV betalar TV-licens oavsett typ av särskild bo- 0 egen

endeform

Vissa, möjligen flertalet servicehus, kan behöva ett förstärkt brandskydd. Investeringskostnadema är möjliga att beräkna. Om begreppet särskilt boende införs i fastighetstaxeringslagen innebär det ett bortfall av skatteintäkter för staten om mycket grovt räknat kring 100 mkr.

10.1 avgiftsintäkter

Lägre

I utredningen har diskuterats olika sätt att säkerställa att den enskilde har tillräckliga medel för sina egna behov, och att skillnader i avgifter för typ insats begränsas. De modeller som diskuterats är i

samma av korthet

Riktvärde för förbehållsbelopp nedan kallad "högre

Ordinärt boende: Ensamboende 3 701 kr, makar/sammanboende 6 127 kr. Särskilt boende med helinackordering: Ensamboende 1 744 kr, makar/sammanboende 3 036 kr. allt i 1999 års nivå.

Alternativt riktvärde för förbehållsbelopp nedan kallad "lägre"

Ordinärt boende: Ensamboende 3 500 kr, makar/sammanboende 5 800 kr. Särskilt boende med helinackordering: Ensamboende 1 500 la, makar/sammanboende 2 600 kr.

Avgiftstak

Utredaren har stannat för att föreslå ett avgiftstak l 200 kr. Utöver

om detta har alternativ beräknats: "tak" vid 200, 500, 700, 900, 2 000

sex samt 3 000 kr per månad.

Marginaleffekter

Som möjlighet att begränsa de marginaleffekter som uppstår genom

en kombinationen skatter, reducering av bostadsstöd och avgifter har en

av modifiering "30/20-rege1n" beräknats. I enlighet med vad som

av redovisats skulle sådan bestämmelse kunna utformas som att

ovan en den enskilde skall ha kvar riktvärdet För förbehållsbelopp samt minst 15 procent inkomster överstigande folkpension jämte pensionstillskott.

av

Kostnader för förslagen 207 Tabell 30. Intäktsbortfall för kommunerna, tkr Förbehålls- Avgzftstak Intäktsborzfall beroende av belopp nivån på

Förbehåll Tak Summa

Denna kostnad beror på spärren mot för höga marginaleffekter Källa: Beräkningar SCB för BOA-utredningen

av

I tabellen redovisas utfallet för 28 olika alternativ. Den lägsta kostnaden, under 30 mlcr, uppstår om inget riktvärde införs för förbehållsbeloppet, ett tak sätts för avgifterna vid 3 000 kr per månad. Det är

men det alternativ som är redovisat med i kolumnen förbehållsbelopp med "dagens" och i kolumnen avgiftstak med 3 000 kr.

208 Kostnader för förslagen SOU 199933

Utredningens förslag återfinns på raden högre förbehållsbelopp, avgiftstak l 200 kr. Utredningen bedömer att intäktsbortfallet om sannolikt är högst 600 mkr. Av denna kostnad beror cirka 460 mkr på riktvärdet för förbehållsbelopp och 140 mkr på avgiftstaket.

Kommentarer till beräkningsmodellen

Reduktionen kommunernas intäkter av avgifter har beräknats av av SCB med den så kallade FASlT-modellen. SCB har utarbetat en metod för att i denna modell kunna göra beräkningar på makronivå av effekter äldres avgifter. Utgångspunkten är de avgifter enskilda individer av faktiskt betalat. Uppgifter om detta hämtar SCB in i sin årliga studie om hushållens inkomster HINK. I HINK ingår data som erhålls via offentliga register, vidare data erhållits via intervjuer med cirka som 15 000 hushåll motsvarar cirka 27 000 individer samt för ålderspensionärer uppgifter insamlats från respektive kommun. Uppgifsom äldreomsorg har inhämtats under åren 1994 1997, då antalet terna om äldre utökats för att kunna få fram säkrare data om äldres personer kostnader for hälso- och sjukvård och äldreomsorg. Cirka 8 000 ålderspensionärer har ingått i studien dessa år. Den enskilde själv har lämnat uppgifter om bl.a. sin boendekostnad och utgifter för hälso- och sjukvård och tandvård. Från offentliga register har uppgift hämtas disponibel inkomst m.m. om Respektive kommun har lämnat uppgifter vad de personer i om Hinkurvalet har äldreomsorg betalar i avgifter för vård och omsom kost samt hyra i särskilt boende under november månad undersorg, sökningsåret. I modellen ingår data samtliga personer. Taxekonstruktionerna om har lagts in för de 50 största kommunerna for att få ett tillräckligt antal omfattas ett visst taxesystem. Kommunernas intäkter personer som av beräknas med ledning vad dessa personer betalat för boende, kost, av och service till kommunen. Uppräkning görs till riksnivå vård, omsorg med ledning de vikter utarbetats för FASIT-modellen. Härvid av som har övriga kommuner antagits ha ungefär liknande avgiftsnivåer och taxekonstruktioner sin residenshuvudstad. som Uppräkningen har i FASIT-modellen gett viss undertäckning av en antalet äldreomsorgstagare jämfört med den nationella statistiken avseende november respektive år. En uppräkning av de via FASIT-modellen beräknade beloppen har därför gjorts av BoA-utredningen antal äldreomsorgstagare enligt socialtjänststatistiken dividerad med antalet enligt FASIT-modellen multiplicerat med beräknat intäktsbortfall.

Kostnader för förslagen 209

För personer i ordinärt boende och serviceboende har effekterna beräknats med ledning HINK 1996 i 1999 års nivåer och avser av men således de förhållanden som gäller för 1999.

Specialberäkning för särskilt boende

I SCB-modellen finns enbart taxor för hemtjänst med. För BoA-utredningen har SCB kompletterat med metod för att även kunna beräkna en effekterna ändrade taxeregler för äldre i särskilt boende med heav linackordering. I de alternativ där utgångspunkten är gällande förbehållsbelopp nu "dagens" i tabellen har beräkningama gjorts för alla där man kan

ovan

särskilja avgifter för vård, och service från hyran. I de fall då omsorg kosten inte är särskild från avgift för vård och omsorg har kostdelen av avgiften beräknats till 2 000 kr och dragits ifrån avgiften med antagandet att det då återstår kan avgift för vård och omsorg. som anses vara Detta innebär viss överskattning omsorgsavgiften, eftersom den en av genomsnittliga kostavgiften är högre. I de fall då beräkningarna bygger på vissa riktvärden för förbehållsbeloppet "högre" "lägre" i tabellen ovan ingår alla, även de som resp betalar "he1inackorderingsavgift", dvs. en gemensam avgift som avser såväl boendekostnaden, kosten vården. Om den enskilde inte har som sitt förbehållsbelopp kvar när såväl avgift för vård och omsorg som kost satts ned till 0 kr har reduktion gjorts hyran. I princip är, som av redovisats i kapitel hyra inte avgift och skall således inte reduceen för betalar separat hyra. Den överskattning av reras personer som en duktionen detta innebär torde dock vara försumbar.

Avgiftstak

Respektive kommuns taxeregler har justerats så att ingen skall kunna betala än de olika tak ingått i de alternativa beräkningama. För mer som kommuner inte har separat vård- och omsorgsavgift i särskilt bosom ende antas att vård- och omsorgsdelen i taxan är ungefär lika som den majoritet kommuner har separarat hyra och kost från avgiften. av som Intäktsbortfallet är differensen mellan faktiskt erlagda avgiftsintäkter och vad kommunerna skulle få ingen betalar mer än "taket". om

Förbehållsbelopp

För varje ingår i modellen har beräknats vad har

person som personen kvar när från disponibel inkomst som inkluderar BTP dras bostadskostnad och faktiskt erlagd avgift. Avgiften har reducerats så att personen skall ha kvar lägst aktuellt riktvärde för förbehållsbeloppet. Reduktion har nämnts gjorts såväl på avgiften för vård och omsorg

som

kost och boende. Reduktionen av avgiften intäktsbortfallet. som

Marginaleffekter

Avgiften har reducerats så att personen skall ha kvar lägst riktvärdet for förbehållsbeloppet + 15 % av nettoinkomst överstigande grundpensio-

Reduktionen av avgiften intäktsbortfallet. nen.

10.2 Intäktsbortfallet år 2010

En känslighetsanalys har gjorts av hur intäktsbortfallet påverkas av att andelen äldre med högre inkomster ökar. En beräkning har gjorts i ett femtonårsperspektiv. Bland beräkningsförutsättningama kan nämnas att andelen äldreomsorgstagare av befolkningen förutsätts vara densamma

idag liksom fördelningen på olika omsorgsformer hemhjälp i som olika insatsnivåer, särskilt boende med helinackordering, dagverksamhet m.m.. Vidare har antagits att andelen äldreomsorgstagare som är män kvinnor och ensamboende resp sammanboende är densamma

resp år 2010. SCBs befolkningsprognos har använts. Antalet äldreomsorgstagare har förutsätts öka i proportion till ökningen av antalet äldre. Vidare har kommunerna antagits ha samma taxeregler som nu.

Med all sannolikhet kommer behov, efterfrågan och utbud av äldre-

annorlunda ut år 2010 än idag. På samma sätt som det skett omsorg se förändringar under det senaste decenniet kommer det rimligen att bli förändringar även fortsättningsvis. Skillnaderna mellan kommunerna i andel äldre med omsorg visar att det inte finns en viss nivå som är rätt och statisk.

Att göra framskrivningar är vanskligt, eftersom det finns alltför många osäkra faktorer. En sådan faktor är inkomstutvecklingen för pensionärskollektivet. En annan är bedömningen av behovet av äldre-

Vilka kommer att ha äldreomsorg om 15 år påomsorg. grupper som verkas t.ex. av:

Kostnader för förslagen 21 1

Folkhälsoutvecklingen och effekter av förebyggande insatser. Medicinska framsteg kan såväl minska omsorgsbehovet, t.ex. ge- 0 läkemedel som bromsar demenssjukdomens förlopp, som nom nya öka omsorgsbehovet genom att vård i ökad utsträckning kan ges i hemmet. Hur anvarsfördelningen mellan kommun och landsting utvecklas. 0 Andelen ensamboende. Hur på äldreomsorg utvecklas generell nyttighet, inkomst- 0 synen

Kommunernas policy för biståndsprövningen. 0

Lagstiftningsförändringar.

Effekter uppsökande verksamhet eller avsaknad av sådan. av

kan betydligt längre. Svenska Kommunförbundets Äldre- Listan göras beredning redovisar i sin slutrapport ett antal faktorer av betydelse. Slutsatsen är att varje eller scenario blir behäftad med stor prognos osäkerhet. Olika metoder för att beräkna pensionärernas inkomster år 2010 har diskuterats med sakkunniga inom finansdepartementet, RFV och kommunförbundet. Den metod som valts har varit att i SCB:s FASIT-modell äldreomsorgstagama över 70 år den inkomst som omsorgstagare ge med civilstånd, kön etc har i den yngsta gruppen ålderspensamma sionärer. Analysen visar att intäktsbortfallet med utredningens förslag kan bli cirka 50 procent större, dvs. kring 900 mkr i stället för 600 mkr. Om avgiftstaket sätts lägre, t.ex. 700 kr månad, blir intäktsbortfallet per cirka 70 större. Med högre avgiftstak blir ökningen av intäktsprocent bortfallet inte lika stor. Vid ett avgiftstak om 2 000 kr skulle intäkterna minska med knappa 20 procent. Kostnaderna för riktvärdet för förbehållsbeloppet sjunker marginellt fram till år 2010 i takt med att allt fler kan betala avgift, medan kostnaden för avgiftstaket ökar. en Avgiftsfmansieringsgraden dagens taxeregler behålls oförkan, om ändrade, öka från cirka 2,5 procent till cirka 3,5 procent.

10.3 Förstärkt brandskydd

I vilken mån kostnader kan komma att uppstå för förstärkt brandskydd beror dels på hur respektive kommun redan idag tillgodosett brandsäkerheten för de boende, dels på lokala bedömningar av behov av

Svenska Kommunförbundet, Äldreberedningen, Vår framtid, äldres vård och inför 2000-talet omsorg

212 Kostnader för förslagen

kompletteringar av larm, förbättringar av utryrrmingsvägar, utbildning

personal etc. i framförallt de äldrebostäder som byggts renodav som lade servicehus.

Det saknas uppgifter om utfominingen av brandskyddet i landets servicehus. Bedömningarna av vilka krav som behöver ställas hör hemma inom den lokala myndighetsutövningen i respektive kommuns räddningsnämnd. Att göra några kostnadsberälcningar är därför inte möjligt. Det som kan låta sig göras är vissa mycket grova antaganden.

Antalet särskilda boendeformer som av huvudmannen benämns servicehus kan uppskattas till drygt 1 000 och antalet hushåll har ovan beräknats till cirka 51 000.

Stockholms stad har gjort bedömningen att brandskyddet behöver förbättras i servicehusen och bli jämförbara med vad som gäller för gruppbostäder och ålderdomshem. Kostnaden utslaget per lägenhet kan mycket överslagsmässigt beräknas till mellan 9 000 och 10 000 kr. Om denna kostnad skulle gälla även andra servicehus, och man antar att samtliga servicehus byggts med lägre krav på brandsäkerhet och därför kan behöva få sitt bandskydd kompletterat, skulle investeringskostnaden uppgå till ungefär en halv miljard.

Det bör dock understrykas att detta inte är att se som en bedömning

faktiska kostnader. För vissa servicehus torde det inte krävas några av investeringar alls. De kan t.ex. utformade som enplanshus med

vara goda utrymningsmöjligheter, eller redan från start planerats för perso-

är sängliggande eller rullstolsbuma. I andra fall kan kostnaner som derna bli högre, fastigheten saknar två utrymningsvägar.

t.ex. om

De investeringskostnader som kan uppstå drabbar fastighetsägaren. Ett vanligt ägarförhållande är att kommunens allmännyttiga fastighetsbolag äger och förvaltar servicehuset. Kostnaden beror på att de boendes hälsa och funktionsförmåga förändrats jämfört med vad som förutsattes när bygglovet gavs. Det är därför troligt att vissa kommuner kommer att ta dessa investeringskostnader inom ramen för sina kostnader för äldreomsorgen.

Nonnalt sett torde brandskyddsåtgärder inte vara bruksvärdeshöjande. Om parterna lokalt gör en annan bedömning kan det även innebära en viss merkostnad för den boende. Det är knappast möjligt att här göra några generella beräkningar.

Kostnader för förslagen 213

10.4 Fastighetstaxeringens inverkan på fastighetsskatt

Om förslaget att ändra begreppet "specialbyggnad för åldringsvård" till "specialbyggnad särskild boendeform for vård och omsorg av äldre" skulle vinna acceptans blir det mer entydigt att även servicehusen skall klassificeras specialbyggnad i fastighetstaxeringen. Detta får då som effekter på skyldigheten för fastighetsägaren att betala fastighetsskatt. Det finns ingen statistik över vilka särskilda bostäder som är klassificerade specialbyggnad hyreshus. Även i detta fall får som resp en mycket kostnadsbedömning göras. Fastighetsskatten för hyreshus grov inbringar med 1998 års fastighetsskatt cirka 6 miljarder till staten. Utlägenhet blir det cirka 2 480 kr. Om detta snitt antas gälla för slaget per de cirka 51 000 lägenheterna i servicehus skulle skatteintäkten for servicehusen kunna uppskattas till cirka 125 rnlcr. Om vi antar att så är fallet, och att inga servicehus i dag är klassificerade som specialbyggnader, skulle skattebortfallet för 1998 bli 125 mkr och fastighetsägarna få motsvarande lägre kostnad. Med sänkningen fastighetsskatten i av två omgångar under 1998 och årsskiftet 98/99 begränsas skatteminskningen till cirka 100 mkr. Om fastighetstaxeringsutredningen i stället förordar att särskilda boendeformer skall taxeras på sätt som övrigt permanent boende samma medför det omvänt ökad skatt for kommunerna och intäktsfören en stärkning för staten. Det är ännu svårare att bedöma denna förändring, eftersom det rör sig ålderdomshem och sjukhem med mycket varieom rande standard. Med all sannolikhet är beloppet lägre än 100 mkr trots att antalet boende är cirka 20 000 personer fler. Om ett allmännyttigt bostadsföretag är ägare till servicehuset kan en skattesänkning komma dess hyresgäster till nytta i form motsvaav rande minskat behov av hyresuttag.

10.5 Radio- och TV-licens

Enligt mitt förslag skall alla har TV betala TV-licens. Detta som egen kan påverka de har TV och bor på vad som i lagen personer som egen TV-avgift benämns "vårdanstalt eller inrättning av liknande slag", i om den mån de inte har TV-licens. Antalet bor i de säregen personer som skilda boendeformer kan klassas som vårdanstalt och som har som TV torde dock vara relativt låg. egen Kostnaden för bl.a. TV-licens är medräknat i de föreslagna riktvärdena för förbehållsbelopp i såväl ordinärt boende som särskilt boende

med helinackordering. Den enskilde hålls därmed i flertalet kommuner som idag har lägre förbehållsbelopp i särskilt boende skadeslös genom att den ökade avgiften för TV kompenseras med en sänkt avgift för vård och omsorg.

Kostnaden kan sägas hamna hos kommunen, genom att "avgiftsutrymmet" begränsas när bl.a. TV-licensen räknas in i törbehållsbeloppet. Detta intäktsbortfall för kommunen är medräknad i de ovan redovisade

beräkningarna avseende avgifter.

l 1 Finansiering

Överväganden och förslag

Intäktsbortfallet för kommunerna cirka 600 mkr härrör till större om delen, cirka 460 rnlcr, till förbehållsbeloppet. Mitt förslag om riktvärde för tillräckliga medel för personliga behov innehåller i sak inte

jämfört med gällande lagstiftning. De kostnadsposter

något nytt nu riktvärdet ska täcka överensstämmer med vad som redan anges som i lagen och dess förarbeten. Att många kommuner valt en lägre nivå för sitt förbehållsbelopp är enligt min bedömning inte tillräcklig grund för ekonomisk kompensation till kommunerna. Jag föreslår därför att ekonomisk kompensation endast utgår för det som är helt dvs bestämmelsen avgiftstak. Intäktsbortfallet för detta kan nytt, om beräknas till cirka 140 mkr. Finansieringen kan inte ske inom de ramar utredningen förfogar Den enda möjlighet kommunerna har att täcka intäktsbortfallet över. är att skärpa progressiviteten i sina taxesystem. Min uppfattgenom ning redovisats i kapitel 7 att kommunerna snarare bör se är som över sina taxesystem i syfte att minska de kraftiga marginaleffekter taxesystemen i vissa kommuner Jag förordar därför att som ger. kommunerna kompenseras för den begränsning avgiftstaket innebär förstärkning statsbidraget till kommunerna. Någon angenom en av ledning till kompensation för att intäktsbortfallet ökar i takt med att andelen äldre med högre inkomster ökar finns däremot Det skulle innebära dubbel kompensation, eftersom kommunerna får högre en skatteintäkter tack att pensionärskollektivets inkomster ökar. vara Eventuella kostnader för förstärkt brandskydd i vissa särskilda boendeforrner följer dagens bestämmelser i räddningstjänstlagen. av Finansieringen förslagen vad gäller fastighetstaxering ligger av utanför denna utrednings kompetensområde. En annan kommitté arbetar med samtliga frågor som berör fastighetstaxeringen.

2 l 6 Finansiering

1 1.1

Avgifter

Som konstaterats i inledningskapitlet är avgiftsñnansieringsgraden låg när man enbart betraktar avgifter för vård, omsorg och service. I utredningen har argumenterats för att inkomstutjämningen i avgiftssystemet bör dämpas. Den kraftfulla inkomstutjämning som de inkomstrelaterade avgiftssystemen innebär avser enbart 17 procent av alla 65 år och äldre. Den kraftiga inkomstutjämningen leder också till att de förbättringar riksdagen beslutar för pensionärskollektivet i stort sett äts upp av ökade avgifter.

Om kostnaderna för höjt förbehållsbelopp, som utredaren ser som den mest angelägna åtgärden, skulle täckas genom höjda avgifter för pensionärer med bättre ekonomi skulle de övriga uppställda målen inte nås. Vidare finns det inte under nu överblickbar tid, fram till kring år 2005, så många pensionärer med god ekonomi att deras höjda avgifter ens teoretiskt skulle kunna ge lika mycket mer i avgifter som bortfallet av intäkter via förhöjt förbehållsbelopp.

Det är uppenbart att utredningens förslag om riktvärde för förbehållsbelopp och avgiftstak medför intäktsbortfall för kommunema. Det är däremot inte givet att kommunerna skall ha kompensation för intäktsbortfallet. Bland skäl mot i vart fall full kompensation kan anföras följande:

0 Förslaget riktvärde för förbehållsbelopp ligger inom för

om ramen

nu gällande lagstiftning och vad som anförts i förarbetena. Att

kommuner som inte levt upp till denna ambitionsnivå skall kompen-

seras kan diskuteras.

Socialstyrelsen har i Äldrehushåll under socialbidrags- 0 rapporten

norm visat att det förekommer i inte oväsentlig omfattning att

kommuner inte uppmärksammar att äldreomsorgstagare har mindre kvar än de förbehållsbelopp som kommunerna själva lagt fast. Att

kommunerna skulle kompenseras för att de inte följer sina egna av

kommunfullmäktige fastlagda regler kan anses som orimligt.

Min bedömning är att riktvärdet för förbehållsbeloppet inte innehåller något nytt jämfört med nu gällande lagstiftning. Inget av de kostnadsposter som redovisas i tabellerna i kapitel 5 är nya jämfört med vad som redovisas i förarbetena till ändringarna i 35 § Sol i mars 1993 och januari 1999. Skälig levnadsnivå enligt BTPL stämmer således väl överens med vad lagstiftama avsett med "tillräckliga medel" i 35 § SoL.

Socialstyrelsen, Äldreuppdraget 98:3

Finansiering 217

De ingående delposterna i riktvärdena bygger på samma beräkningsgrunder används i andra sammanhang. Beloppen för personsom liga kostnader och gemensamma hushållskostnader bygger, i likhet med vad tillämpats för tidigare socialbidragsnorm och nuvarande som försörjningsstöd, på Konsumentverkets årliga beräkningar. Kostnaderna för läkarvård och läkemedel är i likhet med exempelvis Svenska Kommunförbundets Taxor för vård och omsorg beräknade med ledning gällande högkostnadsskydd. Tandvård och resor är mer svårbeav dömda poster i riktvärdet. De angivna beloppen täcker kostnaderna i en "normalsituation", kan vara såväl för höga som för låga för den men enskilde äldreomsorgstagaren. Så är dock fallet med samtliga kostnadsposterna. År 1995 hade fjärde kommun samma eller högre nivå på förbevar hållsbelopp för ensamboende i ordinärt boende det föreslagna riktsom värdet. År 1997 det färre kommuner som tillämpade denna nivå. Att var endast mindre del landets kommuner valt den av mig föreslagna en av nivån för förbehållsbelopp eller högre är inte i sig något skäl för att kommunerna skall kompenseras för det tydliggörande av "tillräckliga medel" jag föreslår. Den avgörande frågan är om förslaget om som riktvärde tillför lagen något i sak nytt. Min bedömning är att så inte är fallet. Däremot innebär mitt förslag om ett avgiftstak om 40 procent av basbeloppet inskränkning i kommunernas möjlighet att ta ut högre en avgifter den mindre äldreomsorgstagare som har goda inav grupp komster. Eftersom detta är inskränkning jämfört med nu gällande lag en bör kommunerna kompenseras för detta. Avgiftstaket leder, vi sett, till ett större intäktsbortfall i en som framtid när äldreomsorgstagamas inkomster är högre. Att morgondaålderspensionärer, så långt kan bedömas idag, har högre inkomster gens än dagens innebär ett bättre skatteunderlag för kommunerna. Färre kommer vidare att hamna under förbehållsbeloppet och därmed behöva fä sin avgift jämkad. Det finns av dessa skäl ingen anledning att ytterlikompensera kommunerna för eventuellt kommande effekter av gare avgiftstaket. Det kan vidare konstateras att vissa kommuner kan få merkostnader för investeringar i administrativa stödsystem och ökad administration med anledning det föreslagna kravet att inhämta aktuella uppgifter av inkomster och bostadskostnad. Inte heller detta är enligt min beom dömning något kommunerna skall kompenseras för, eftersom kommuredan med gällande lagstiftning har skyldighet att bevaka att nerna nu debiterade avgifter inte inkräktar på den enskildes förbehållsbelopp.

218 Finansiering

Kompensation till kommunerna

Kompensationen till kommunerna kan ske på flera olika sätt. Några

av alternativen är i korthet:

0 En beräkning görs av faktiskt intäktsbortfall i respektive kommun.

Kommun som i dag har högre avgiftstak än det föreslagna kompen-

seras, medan kommuner som redan idag har lika eller lägre tak inte

kompenseras alls, eftersom de kommunerna inte får något in-

täktsbortfall. 0 Alla kommuner kompenseras med visst belopp per innevånare 80 år

och äldre.

Om man skulle differentiera ersättningen efter hur förslagen påverkar kommunerna skulle det innebära att vissa kommuner inte skulle kompenseras alls. Detta skulle vara att missgynna kommuner redan

som

idag har en generös avgiftspolicy.

Generell och solidarisk finansiering

Utredningen kan inte inom sina egna ramar klara finansieringen för-

av slaget för avgiftstak. Min uppfattning är att avgifterna bör ett

ses ur livstids- och riskperspektiv. Med riskomfördelning avses att långt ifrån alla äldre någonsin behöver anlita kommunens äldreomsorg och att de som behöver göra det har starkt varierande hjälpbehov. Utöver viss

en "självrisk" som den enskilde erlägger för äldreomsorgen finansieras resten gemensamt. Alla bidrar till kostnaderna eftersom alla löper risken att drabbas av ohälsa och funktionsnedsättningar. De drabbas

som erhåller merparten kostnaderna för de biståndsbedömda insatserna

av via den solidariskt finansierade äldreomsorgen.

Jag föreslår därför att kompensation bör utgå med 140 mkr, och att detta bör ske i generella fonner, via statsbidraget till kommunerna.

Finansieringen av socialtjänsten utreds i särskild ordning social-

tjänstutredningen, dir. 1997: 109. Boende- och avgiftsutredningen nöjer

sig därför med att framföra att avgifter inte är framkomlig eller

en ens önskvärd form för att finansiera ett ökande behov äldreomsorg. Jag

av noterar att avgiftsfinansieringsgraden med dagens regler inte kan beräknas öka mer än från cirka 2,5 procent till cirka 3,5 procent trots de beräknat väsentligt högre pensionerna år 2010 jämfört med idag. Andra lösningar bör sökas, vilket bör utredas i särskild ordning. Några exempel kan på om de tre redovisade förslagen för avgiftstak slås

ges ut på alla som betalar skatt resp enbart på alla 65 år och äldre:

Finansiering 219

månad, per månad, alla

per

alla vuxna ålderspensionärer Avgiftstak om 1 200 kr 1:89 kr 7:55 kr Alternativ tak 700 kr 3:78 kr 15:10 kr Alternativ tak 2 000 la 0:94 kr 3:77 kr

11.2 Finansiering av föreslagna förändringar

för särskilt boende

1 1.2.1 Brandskydd

Vad gäller behov förstärkt brandskydd i servicehus liksom i grupp-

av bostäder byggts enligt reglerna för alternativt boende följer detta

som

gällande lag, främst 41 § Räddningstjänstlagen. I den mån de boenav des situation förutsätter att åtgärder vidtas är det således inte resultat av någon eller ändrad lag. Det finns därför inte heller något behov av

ny kompensation till fastighetsägaren eller till kommunen.

1 1.2.2 Fastighetsskatt

I den mån fastighetstaxeringsutredningen skulle följa Boende- och avgiftsutredningens förslag så beror de slutliga effekterna för fastighetsägare, kommun och boende på vilka andra förslag den utredningen kommer att lägga. Denna fråga ligger utanför Boende- och avgiftsut-

redningens kompetensornråde.

l 1.2.3 radio- och TV-licens

Lag om

Som nämnts täcks den enskildes ökade kostnad av det föreslagna

ovan riktvärdet för förbehållsbelopp. Intäktsminskningen för kommunen är inräknad i kostnaden för genomförandet förslagen vad gäller avgif-

av ter för äldre- och handikappomsorg.

12 Författningskommentarer

12.1 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen 1980:620

20 § I första stycket markeras att inom ramen for kommunens ansvar att verka för att det finns goda bostäder för äldre ligger också skyldig-

en het att verka för att bostäderna är tillgängliga. Med detta avses såväl att den inre miljön skall vara anpassad for människor med fimktionshinder

att bostäder skall ha god tillgänglighet exempelvis till kommunisom kation och service.

I det andra stycket byts orden "särskilda boendeformer" ut mot "äldreboende" Avsikten är att undvika begreppsförvirring då begreppet "särskilda boendeformer" används dels som benämning för äldreboende jämlikt 20 § SoL och dels samlingsbegrepp för boende för

som funktionshindrade jml 21 § SoL och 9 § LSS samt särskilda boendeformer för äldre jml 20 § SoL jmf 69 § SoL. Genom ändringen kommer "särskilda boendeformer" i lagtext användas endast som samlingsbegrepp för äldreboende, korttidsboende och bostad med särskild service.

Genom att i det andra stycket ersätta orden "service och omvårdnad" med "vård, och service" och lägga till orden "olika former"

omsorg markeras kommunens skyldighet att i äldreboende tillhandahålla erforderlig och service samt hälso- och sjukvård. Ändringen är en

omsorg anpassning till års utveckling där äldreboendet förbehålls perso-

senare

med stort behov vård eller omsorg och service. Enbart servicener av behov är inte tillräckligt för att bli berättigad till äldreboende. Däremot skall behov service vägas in vid behovsprövning. Äldres olika behov

av

individuellt utformad boendemiljö skall liksom behov vård och av av

kunna tillgodoses inom boendet. Det skall dygnet runt finnas omsorg tillgång till hälso- och sjukvårdspersonal. Hänsyn skall så långt som möjligt tas till individuella behov. Den enskildes behov av trygghet ge-

att oavsett vårdbehov kunna bo kvar i samma boende skall beaktas nom i så stor utsträckning som möjligt. Om det på grund av försämring trots

allt är nödvändigt för en äldre person i äldreboende att flytta är det av stor betydelse för tryggheten att flyttningen kan ske inom bo-

samma ende.

Vikten att kommunen tillhandahåller korttidsboende understryks

av

att insatsen särskilt anges i paragrafens andra stycke. Korttidsgenom boende utgör vård och boende för personer som tillfälligt behöver omfattande tillsyn, vård och omsorg. Det kan t.ex. gälla vid behov av rehabilitering och annan eftervård efter vistelse inom sluten vård, växelvård, avlösning anhöriga, vård i livets slutskede eller vid annat

av

tillfälligt behov. I korttidsboende skall finnas personal med hög mer kompetens för att kuna fylla dessa olika ftmktioner.

Med insatsen korttidsboende skall inte förstås korttidsvistelse. I den allmänna motiveringen kap. 2.3 lämnas en närmare beskrivning för skillnaden mellan insatserna korttidsvård och korttidsvistelse.

Med ändring ordet "inrätta" till "tillhandahålla" avses att kom-

av

utan att inrätta äldreboende kan tillgodose behov av äldreboende munen t.ex. köp från privat vårdgivare. Detta innebär inte någon

genom ändring kommunens skyldighet att så långt som möjligt erbjuda

av äldreboende och korttidsboende inom kommunen.

§ 35

I första stycket ersätts rekvisitet självkostnad med "kommunens genomsnittliga kostnad för insatsen". Självkostnadsrekvisitet i paragrafens nuvarande lydelse innebär att inom varje kommunalrättsligt verksamhetsområde får kommunen ta ut sammanlagda avgifter som högst uppgår till den totala kostnaden för de tjänster som tillhandahålls. Med verksamhetsområde avses exempelvis hemtjänst respektive vård,

och service i särskilda boendefonner. Avsikten med ändringen omsorg är att kommunens utrymme att bestämma avgiftens storlek bättre skall stå i överensstämmelse med den verkliga kostnaden för tjänsten.

Vid beräkning av kommunens genomsnittliga kostnad för insatsen skall jämförelse göras med samma typ av insats inom samma verksamhetsområde. Exempelvis får avgift för hemtjänst inte överstiga den genomsnittliga kostnaden för hemtjänst med samma omfattning. Alla relevanta direkta och indirekta kostnader som belastar insatsen skall ingå i beräkningen. Förutsatt att avgiften är skälig och inte överstiger den genomsnittliga kostnaden har kommun rätt att bestämma en avgift oavsett insatsens omfattning.

I det andra stycket anges det högsta belopp som avgifter för vård,

och service i särskilda boendeformer eller hemtjänst tillsamomsorg

med avgift för kommunal hälso- och sjukvård i särskilda boendeman former får uppgå till.

Hyreslagen är normalt tillämplig för särskilt boende. Om det särskilda boendet utgör ett hyresförhållande är avgiftsbestämmelsema i denna paragraf inte tillämpliga avseende boendekostnaden. För de fall boendet inte utgör ett hyresförhållande, exempelvis vid flerbäddsrum, anges i andra stycket en högsta avgiftsnivå.

I tredje stycket anges att Regeringen får meddela föreskrifter

om förbehållsbeloppets storlek och inkomstberäkningen.

I ett tillägg till fjärde stycket anges att socialnämnden vid beslut

om avgift får bortse från avtal om underhållsskyldighet mellan makar.

§ 37

I två nya stycken regleras omprövning respektive jämkning av avgiftsbeslut enligt 35 § SoL. Genom ändringarna skiljs omprövning

som

felaktigheter i underlag eller tillämpning av lag och kommunens avser egna taxebestämmelser från jämkning som avser prövning med anledning av merkostnader som beror av individuella omständigheter.

I det nya andra stycket anges att avgift för vård, omsorg och service i äldreboende eller hemtjänst skall omprövas av socialnärrmden om den avgiftsskyldige begär det. Genom bestämmelsen ges den enskilde möjlighet att på begäran alltid få ett omprövningsbeslut vilket innebär

en förstärkning förvaltningslagens bestämmelser. Ändringen innebär

av inte någon inskränkning i kommunens ansvar och möjligheter att ompröva ett avgiftsbeslut enligt gällande rätt.

Omprövningen, som får ske till den klagandes nackdel, kan avse såväl riktigheten älva avgiften som prövning förbehållsbelopp.

av av

I ett nytt tredje stycke anges att socialtjänsten skall pröva det på

om grund av merkostnader föranledda av individuella omständigheter finns särskilda skäl för jämkning. Prövning av om en avgift skall jämkas skall uteslutande avse huruvida det på grund av individens merkostnader finns anledning frångå det förbehållsbelopp som följer av kommu-

avgiftsbestämmelser. Särskilda skäl för jämkning kan ekononens av miska skäl föreligga för både tillfälliga merkostnader såsom för omfattande tandvård eller dubbel bosättning vid flytt till särskilda boendeformer och stadigvarande merkostnader till följd av funktionshinder. Hänsyn kan också tas till merkostnader exempelvis för bil eller sommarstuga om det bedöms föreligga särskilda skäl på grund av ekonomiska eller sociala omständigheter.

I prop. 1997/ 1998:1 13 s. 82 anges att det är kommunens ansvar att

till att den enskilde erhåller sitt förbehållsbelopp och att en utredning se görs om avgifterna skall jämkas eller samtidigt som det konstateras att det vilar på den enskilde att "ge kommunen kunskap om behov och situationer som gör att avgiften vilar på en korrekt grund". Denna skyl-

dighet för kommunen kvarstår. Ändringen syftar främst till att göra rätten till omprövning eller jämkning mer tydlig för kommun och den enskilde.

Omprövningsbeslutet kan ha avgörande betydelse för den enskilde möjlighet att begära laglighetsprövning medan jämkningsbeslutet kan

överklagas genom förvaltningsbesvär.

Socialstyrelsen bör allmänna råd kunna ge lämplig vägled-

genom ning i sammanhanget.

73 § Ett tillägg har gjorts i första stycket innebärande att ett beslut om jämkning enligt 37 § tredje stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, dvs. i detta fall länsrätten. Det innebär att beslutet kan överklagas i den för förvaltningsbesvär gällande ordningen. Vid missnöje över länsrättens dom kan den enskilde överklaga till kammarrätten. Därefter kan överklagande ske till Regeringsrätten.

12.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om

stöd och service till Vissa

funktionshindrade 1993:387

§ 19 I konsekvens med ändring i 35 § SoL ersätts begreppet självkostnad med bestämmelse om att avgift inte får överstiga kommunens

en genomsnittliga kostnad för samma insats.

I ett nytt sista stycke klargörs att boendekostnad skall behandlas antingen avgift eller hyra. Hyreslagen är normalt tillämplig för bo-

som stad med särskild service. Om bostad med särskild service utgör ett hyresförhållande skall avgiftsbestämmelsema i denna paragraf inte vara tillämpliga avseende boendekostnaden. För de fall boendet inte utgör ett hyresförhållande kan boendekostnaden bestämmas som avgift enligt

denna paragraf.

l

F örfattningskommentarer 225

l 12.3 till om i hälso- och

Förslaget lag ändring sjukvårdslagen 1982:763

§ 26 I paragrafen görs en ändring i konsekvens med tillägget i 35 § socialtjänstlagen beträffande den högsta avgift kommunen sammanlagt

som får fastställa för vård, omsorg och service i särskilda boendeformer samt hemtjänst enligt socialtjänstlagen och värd samt förbrukningsartiklar enligt hälso- och sjukvårdslagen.

12.4 till lag om i

Förslaget ändring jordabalken

12 kap

18 a § Ändringen innebär att särskilda boendeformer motsvarande sådana

som avses i 20 § andra stycket och 21 § tredje stycket socialtjänstlagen 1980:620 inte skall omfattas av bestämmelser upprustningsföre-

om läggande

35 § Genom ett tillägg klargörs att hyresgäst i särskilda boendeformer motsvarande sådana som avses i 20 kap § andra stycket och 21 § tredje stycket socialtjänstlagen 1980:620 inte har rätt överlåta hyresrätten till sin bostadslägenhet för att genom byte få bostad.

en annan

12.5 Förslaget till lag om i om

ändring lagen TV-avgift l989:41

§ 2 I andra stycket andra punkten görs ett tillägg för att tydliggöra att särskilda boendefonner inte skall jämställas med sjukhus eller vårdanstalt. För särskilda boendeformer betraktas boendet i rättsligt hänseende i huvudsak jämförbart med ordinärt boende. Det är därför följdriktigt att den boende själv betalar TV-avgift för den TV-apparaten. Där-

egna emot skall för det fall gift eller sammanboende bor i särskild boende-

8 19-0440SOU1999:33

fonn medan maken bor kvar i det tidigare gemensamma hemmet de båda hushållen ett hushåll vid debitering av TV-avgift.

ses som

Inom särskilda boendeforrn skall endast en avgift betalas för

samma samtliga TV-apparater används i boendeformens gemensamhets-

som utrymme.

Särskilda

yttranden

Särskilt av Helene Rånlund

yttrande

Utredaren presenterar i betänkandet förslag som syftar till att dels få

en bättre samordning mellan författningar inom olika samhällsorgan med anknytning till begreppet särskilda boendeforrner, dels skärpa lagstiftningen vad gäller kommunernas avgiftsuttag inom äldreomsorgen. När det gäller avgiftsfrågorna är huvudsyftet med utredningen enligt direktiven att i första hand få till stånd en kartläggning och analys olika

av aspekter och problem. Utredaren har därutöver valt att lägga fram flera förslag som rör avgiftssättningen inom äldre- och handikappomsorgen. Jag tar inte ställning till förslagens innehåll men vill kommentera vissa konsekvenser som följer av förslagen om riktvärde för förbehällsbeloppet och avgiftstak samt finansieringen dessa.

av

Utredaren föreslår att ett riktvärde för förbehållsbeloppet införs. Däremot anser inte utredaren att ett enhetligt förbehållsbelopp är möjligt att genomföra. Skäl som talar emot det senare är bl.a. att innehållet i kommunernas hemtjänstutbud m.m. varierar kraftigt och att det finns stora skillnader i kostnadsnivåer mellan såväl olika boendeformer som olika kommuner. Jag delar utredarens uppfattning angående ett enhetligt belopp och anser att flera av dessa problem är relevanta även för förslaget om ett beloppsmässigt bestämt riktvärde. Jag menar även att det är svårt att förutse vilka konsekvenser ett riktvärde kommer att få i praktiken för prövningen av kommunernas förbehållsbelopp i samband med det förvaltningsbesvär som föreslås införas avseende jämkningsbeslut.

Utredaren föreslår att ett avgiftstak införs för vård, omsorg och

service samt för boende i syfte att ge ökad legitimitet åt systemet. Samtidigt konstateras att förslaget begränsar kommunernas möjligheter att via avgifter öka kostnadstäckningen av äldreomsorgen. Utredaren

menar också att äldreomsorgens finansiering på längre sikt behöver utredas mera grundligt. Jag delar uppfattningen behovet

om av en mer grundlig belysning, t.ex. vad gäller konsekvenser för efterfrågan och

228 Särskilda yttranden

utbud, kvalitetsaspekter Jag är därför tveksam till att ett förslag

m.m.

avgiftstak läggs fram i nuläget eftersom det i hög grad skulle bli om styrande för utvecklingen och utformningen de framtida systemen.

av

Avslutningsvis vill jag kommentera frågan om finansiering av förslagen. Enligt det generella kommittedirektivet för prövning av offentliga åtaganden dir. 1994:23 som gäller för denna utredning skall utredaren redovisa hur förslag innebär utgiftsölcningar eller inkomst-

som minskningar skall finansieras. När det gäller förslagen riktvärde för

om förbehållsbelopp och avgiftstak lämnar utredaren inga finansieringsförslag. Ett genomförande förslagen innebär konsekvenser för kommu-

av

möjligheter till finansiering avgiftsintäkter och skulle nernas genom därmed medföra ett inkomstbortfall som på något sätt måste täckas, antingen omprioritering kommunernas resurser eller genom

genom av skatteñnansiering via staten och det generella statsbidraget.

Särskilt av Lars Lööw

yttrande

Om utredning, det sägs i betänkandes rubrik, skall behandla

en som frågan avgifter för det här kallas handikappomsorg kan man

om som lätt förledas att tro att situationen för människor med funktionshinder skall belysas ordentligt. I avsnitt 5.5.5 konstaterar dock utredaren att det primära uppdraget är att lägga förslag avgifter för äldre. Ser

om

sedan till underlagen och förslagen presteras så har utredaren man som också följt denna linje.

Den handikappomsorg inom socialtjänsten som delvis behandlas i detta betänkande omfattar begränsad del det stöd i vardagen som

en av berör de flesta människorna med fimktionshinder. Komplexiteten i de kostnader ett funktionshinder medför har bl.a. behandlades av den

som i betänkandet delvis refererade Avgiftsutredningen SOU 1995:35.

Jag vill därför betona att utredaren inte haft vare sig i uppdrag eller fått att belysa avgiftssituationen för människor med funktions-

resurser hinder på ett brett sätt. Riksdag och regering har därför även efter denna utredning kvar att studera avgifterna för människor med funktionshinder de har för avsikt att leva till sina egna handikapp-

om upp politiska principer.

Särskilda yttranden 229

Särskilt från Gert

yttrande Alaby

Kommunerna har ett omfattande och växande för vård och

ansvar omsorg till äldre. Under 1990-talet har antalet i höga åldrar ökat

personer kraftigt, samtidigt som resurserna för vård och omsorg ökat endast marginellt. Kommunerna har varit återhållsamma och bidragit till

saneringen av statens ekonomi. Följden har blivit en kraftig förändring

av resursanvändningen. Färre har fått insatser, de fått hjälp har

men som fått mer omfattande insatser. Avgifterna för vård och omsorg har ökat i många kommuner.

Fram till 2010 förväntas antalet personer över 80 år öka med

ca 65 000, sannolikt kommer befolkningsprognosen att överträffas. För att ge de tillkommande äldre samma tjänster som nu behöver kommunerna ca 14 mdkr ytterligare, till de 61 mdkr som verksamheten kostade 1997. Cirka 225 000 personer behöver rekryteras till verksamheten. Om arbetsvillkoren för personalen skall förbättras krävs ytterligare

resurser utöver de nyss nämnda.

Pensionäremas inkomster förväntas öka påtagligt fram till 2010. Uppgifter visar att ökningen kan komma att bli i storleksordningen 50 %. Även ökningen blir kraftigast bland de ålderspensionä-

om yngre

så slår den successivt igenom även för de riktigt gamla. Även i rerna ett längre perspektiv får vi dock räkna med att det kommer att finnas äldre med låga inkomster, i synnerhet bland kvinnor.

Min bedömning är att kommunerna står inför betydande svårigheter att finansiera de ökade resursanspråk som följer av samhällsförändringar framöver, samtidigt som pensionärernas inkomster förbättras.

Allmänna synpunkter på utredarens förslag

BoA utredningens direktiv är begränsade till att kartlägga, analysera och vid behov lägga fram förslag i vissa frågor om de särskilda boendets avgränsning och reglering och vissa avgiftsfrågor. Underhand har ansvarig minister muntligt givit utredaren vidare mandat.

De förslag som utredningen lägger fram kommer, om de genomförs, att påtagligt begränsa kommunernas handlingsfrihet inom avgiftsområdet. Förslagen läggs fram utan att frågan om hur finansieringen

av framtidens vård och omsorg till äldre skall ske har belysts. Detta har inte heller ingått i utredarens uppdrag. Följden blir att en finansieiingskälla begränsas kraftigt, utan att alternativ finansiering anvisas.

Vårt system med kommunalt självstyre innebär att vi accepterar och bejakar olika sätt att tillgodose människors behov av vård och

omsorg. Vi har också betydande skillnader i servicenivå, kostnader per tjänst,

230 Särskilda yttranden

sammansättning utbudet av tjänster samt skatte- och avgiftsuttag. av Det är kommunpolitikemas inför sina väljare att göra avvägansvar ningar mellan vilken nivå på olika tjänster som skall erbjudas och hur de skall finansieras. Det är också de lokala politikerna som skall, och får, stå till inför medborgarna för den kommunala servicens utsvars formning samt skatte- och avgiftsuttag. Det decentraliserade ansvaret for välfärdsfrågorna i de nordiska länderna är en viktig grund för att uppnå folklig förankring och effektivitet i verksamheten. Mot denna bakgrund motsätter jag mig flera av de förslag som utredaren lägger fram i detta betänkande.

Äldreboende korttidsboende - Jag delar utredarens uppfattning att det är angeläget att korttidsboendet utvecklas. Det är också process som pågått under flera år. Utvecken lingen korttidsboendet och avgifterna för detta bör, enligt min meav ning, ske utifrån de förutsättningar varje enskild kommun har. Självfallet bör kommunen sätta avgifter för korttidsboendet så att den enskilde inte avstår från att efterfråga tjänsterna, när behov föreligger. Mot denna bakgrund anser jag det tveksamt att nu dela upp det särskilda boendet i dels äldreboende för stadigvarande boende, dels korttidsboende. I utredarens uppgift har ingått att lägga förslag som gör att villkor skall gälla i lagstiftning för samtliga typer av samma annan särskilt boende. De förslag läggs med detta syfte är vällovliga. som Men i sammanhanget pånytt dela in det särskilda boendet i olika att typer kan komma att försvåra ett sammanhållet och konsekvent sätt att förhålla sig till boende, vård och omsorg till äldre. Inriktningen bör istället att lagstiftaren skapar förutsättningar för kommunerna att vara utveckla flexibla former för särskilt boende för olika situationer, måloch olika preferenser bland de äldre. Det talar för att ha ett grupper enda begrepp i lagstiftningen for särskilt boende, såväl för stadigvafor korttidsboende gärna äldreboende. rande som -

Förbehållsbeloppet

Jag delar utredarens uppfattning att äldre skall förbehållas tillräckliga medel for personliga behov efter att boendekostnader och avgifter för vård och betalts. Bedömningar av vad som skall anses vara tillomsorg räckliga medel måste emellertid varje enskild kommun göra med utgångspunkt i vilka subventionerade tjänster kommunen erbjuder, boendekostnader, levnadskostnader i övrigt samt de äldres ekonomiska for-

Särskilda yttranden 231

utsättningar i kommunen. Det material som utredningen presenterar är ett bra underlag för kommunernas överväganden. Genom de uppföljningar Socialstyrelsen fortlöpande gör framkommer också viktiga

som kunskaper och erfarenheter.

Utredaren har valt att benämna den nationella "riktvärde",

normen samtidigt som hon argumenterar emot ett enhetligt belopp, då ett sådant skulle svårt till den individuella situationen. Jag

vara att anpassa anser att förbehållet skall beräknas för varje individ med utgångspunkt i en kommunalt fastställd förbehållsnivå. Risken är stor att det nationellt fastställda förbehållsbeloppet kommer att försvåra individuell anpassning.

Jag att utredaren borde ha avstått från att föreslå att regeringen

anser får meddela föreskrifter förbehållsbeloppets storlek.

om

Förslaget att i förordning reglera vilka inkomster som skall läggas till grund för avgiftsberälcningen är däremot väl motiverat.

Högsta avgift

Utredaren bejakar kommunernas rätt att själva bestämma vilken typ av taxa skall tillämpas. Däremot föreslår hon en nationell reglering av

som högsta tillåtna avgift för vård och omsorg i kommunerna. Många kommuner har redan fastställt en högsta avgift i sina taxor. Detta har skett efter lokala bedömningar av vad som är skäligt.

Jag vänder mig emot att staten beslutar om en högsta avgift. Mina

skäl är följande.

Servicenivån i kommunernas tjänster varierar, liksom de äldres ekonomiska förutsättningar och kommunernas skatteuttag. Vad som är en rimlig högsta avgift är beroende av dessa förhållanden, vilket talar för att den bör beslutas lokalt.

En nonnering av högsta avgift kommer att leda till att kommuner som har en lägre nivå på sitt tak kommer att höja detta. Riksnonnen kan därmed leda till icke avsedda avgiftshöjningar.

Även staten schablonmässigt skulle kompensera kommunerna

om för minskade avgiftsintäkter vid införandet ett avgiftstak, kommer

av många kommuner att vidkännas minskade intäkter. En schablonmässig kompensation kommer inte att ta hänsyn till den enskilda kommunens befintliga taxekonstruktion och avgiftsintäkter. Framför allt skall staten inte, enligt utredarens förslag, ersätta framtida intäktsbortfall för kommunerna. Kommunernas möjligheter att öka avgiftsintäkterna i takt med att pensionäremas inkomster förbättras blir beroende av statens välvilja att framöver höja ett eventuellt avgiftstak.

232 Särskilda yttranden

Högsta avgift för rum

Utredarens förslag om en högsta nivå för boendeavgift har samma karaktär avgiftstaket. Mina invändningar är huvudsakligen på samma

som

Standarden på de anläggningar som inte omfattas av hyreslagens bestämmelser varierar, liksom äldreboendet i övrigt. Det är rimligt att varje kommun möjlighet att fastställa en skälig boendeavgift med

ges utgångspunkt i den standard som äldreboendet har.

Jag motsätter mig därför nationell reglering av högsta tillåten bo-

en endeavgift i äldreboende.

Omprövning och förvaltningsbesvär över jämkningsbeslut

Utredaren föreslår preciseringar i 37 § SoL av den enskildes rätt till omprövning avgiftsbeslut samt jämkning av avgift. Mot det senare

av beslutet föreslås den enskilde kunna anföra förvaltningsbesvär.

Redan i dag har den enskilde möjlighet att begära en ny prövning av sin avgift han/hon att den är oriktig i något avseende. Denna

om anser prövning kan självfallet leda till korrigeringar både uppåt och nedåt eftersom avgiften måste grundas på aktuella och korrekta siffror. I annat fall uppfylls inte kraven för avgiftsbestämningen enligt 35 § Sol. Jag kan därför inte godta lagförslaget såvitt gäller 37 § andra stycket SoL.

Ett avgiftsbeslut med anledning av förnyad prövning överklagas ge-

laglighetsprövning. Jag är medveten om att det finns brister i nom handläggningen avgiftsärenden i kommunerna. Genom information

av till omsorgstagama, föreskrifter i fullmäktiges taxa, fortbildning av personal samt aktivt stöd från ledningarna kan dessa brister rättas till. Några ytterligare föreskrifter i lag är därför inte nödvändiga.

Ett införande förvaltningsbesvär i avgiftsärenden är en principiell

av avvikelse från den huvudregel som gäller inom svensk kommunalrätt. Den föreslagna regeln i 37 § tredje stycket SoL i förening med förvaltningsbesvär öppnar för från kommunal synvinkel oacceptabel

upp en skälighetsjustis i domstol beträffande avgiftsärenden. Jag avvisar därför förslaget också i denna del.

Idag har den enskilde möjlighet att begära laglighetsprövning av individuella avgiftsbeslut. Detta ger den enskilde möjlighet att få prövat

avgiftsbeslutet är i överensstämmelse med fullmäktiges taxa och om

gällande lagstiftning. Genom laglighetsprövning överklagas också

fullmäktiges taxebeslut varvid taxans förenlighet med gällande lagstiftning kan prövas. Sammanfattningsvis gäller redan i dag att den enskilde

Särskilda yttranden 233

kan få en heltäckande och kvalitativ rättslig prövning i domstol av både individuella avgiftsbeslut och fullmäktiges taxebeslut. Jag anser därför att den enskilde med gällande juridiska ordning ges förutsättningar för

tillfredsställande rättssäkerhet. en

Kostnader och finansiering

Det är vällovligt att så långt möjligt samordna inhämtandet av uppgifter

vårdtagamas inkomster och boendekostnader med andra system. om För de kommuner helt eller delvis använder taxerad inkomst som

som grund för avgiftsberäkningen idag kommer övergången till aktuella uppgifter att medföra ökade kostnader. Utredaren har inte beräknat kommunernas merkostnader för detta, vilket borde skett.

Utredaren är enligt utredningens direktiv skyldig att tillämpa finansieringsprincipen. Beträffande förslaget att införa en bestämmelse i socialtjänstlagens 35 § regeringen rätt att föreskriva förbehållets

som ger nivå utredaren att detta i sak inte innebär något nytt. Jag vill be-

menar stämt vända mig mot denna bedömning. Det är uppenbart att ett genomförande lagförslaget skulle medföra betydande merkostnader för

av kommunerna. Utredningen har själv beräknat dessa till ca 460 mkr.

Det finns skäl framhålla att riksdagen tidigare inte i lag angivit nivån på förbehållsbeloppet eller bemyndigat regeringen att ange ett sådant belopp. Däremot finns i specialmotiveringen till nuvarande lagreglering i 35 § SoL ett uttalande om att den tidigare sk. 30/20 regeln bör uppfattas tillräcklig nivå för att täcka behov som inte tillgodoses av kommunen, för människor med stora hjälpbehov. Denna vägledning har också många kommuner tillämpat, och då fastställt förbehåll till en nivå, där medianvärden 1977 i äldreboende ligger på knappt 1 400 kronor per månad.

Det är uppenbart att den föreslagna höjningen av förbehållet iäldreboende till l 740 kronor per månad för 1999 innebär stora merkostnader för landets kommuner. Staten måste, enligt finansieringsprincipen, kompensera kommunerna för detta.

Särskilda yttranden

Särskilt av Margareta Saul

yttrande

SPRF särskilt yttrande över kommunerna skall ha frihet att välja

avger om avgiften skall vara inkomst- och insatsrelaterad.

SPRF ifrågasätter om inkomstrelaterad avgift är lagligt riktigt. Avgiften måste sättas i relation till den stödform som erhålls, alltså betala för den tjänst man får.

Enligt kommunallagen har kommunerna skyldighet att tillhandahålla service på entydiga villkor till kommuninnevånama.

Kommittédirektiv

i de särskilda boendeforrnema för

Boendebegreppet

äldre samt för sådant boende och deras

avgifterna

effekter

Dir. 1997:111

Beslut vid regeringssammanträde den 2 oktober 1997.

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppgift att analysera olika aspekter

socialtjänstlagens begrepp särskild boendeform och föreslå förändav ringar leder till bättre samordning mellan författningar inom olika

som samhällsorgan med anknytning till det särskilda boendet. Även vissa avgiftsfrågor inom vård- och omsorgsområdet skall behandlas. Utredaren skall

analysera vilken innebörd socialtjänstlagens begrepp särskild boen-

defonn har i olika författningar och vilka konsekvenser olika be-

nämningar och klassificeringar kan få,

utreda hyreslagstiftningens tillämplighet i de särskilda boendefor-

och undersöka om den nuvarande avgränsningen enligt hy-

mema

reslagen är lämplig när det är frågan om boende i särskilda boende-

former. I detta sammanhang skall utredaren också analysera for-

för hur boendeavgiften fastställs, då hyreslagens bestäm-

merna

melser inte kan användas,

utreda och överväga vilka krav som bör ställas för att boende i särs-

kilda boendeforrner skall berättiga till bostadstillägg för pensionärer,

analysera frågan om möjligheter att överklaga ett enskilt avgifts-

beslut eller avslag på begäran om jämkning,

kartlägga och redovisa situationen för olika individer/hushåll när det

gäller avgiftskonstruktioner som tillsammans med bidrag och skatter

ger upphov till marginaleffekter,

236 Bilaga 1

analysera den rättsliga situationen och de ekonomiska konsekven- -

serna för makar eller sammanboende av att den ena parten erhåller dagvård, korttidsboende eller permanent flyttar till särskild boen-

en deform, kartlägga i vad mån nivån på avgifter och förbehållsbelopp innebär

-

att enskilda kostnadsskäl avstår från olika slag av insatser och i

av

vilken utsträckning äldre hänvisas till och erhåller socialbidrag för

att uppnå skälig levnadsnivå samt i vilken mån kommunerna

en

jämställer förbehällsbeloppet med nivån för "försörjningsstöd",

kartlägga kommunernas tillämpning självkostnadsbegreppet och i - av

detta sammanhang redovisa avgiftstäckningsgraden för olika kom-

muner samt

bedöma de ekonomiska konsekvenserna för kommunerna med an- -

ledning eventuella förslag från utredaren.

av

Bakgrund

/ldel-rçformen och boendebegreppet

Alla människors rätt till en god bostad utgör en av hömstenama i välfärdspolitiken och är också bärande princip i Ädel-reformen. Även

en människor med omfattande behov av tillsyn, omvårdnad och vård skall

tillgång till bostad där friheten och integriteten är skyddad och ges en där de kan då sina behov av stöd och hjälp i den dagliga livsföringen tillgodosedda.

Ädel-reformen genomfördes den 1 januari 1992. Den kom-

gav

ett samlat ansvar för boende, service och vård till äldre och munerna funktionshindrade. I samband härmed infördes i socialtjänstlagen 1980:620 en skyldighet för kommunerna att inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor med behov av särskilt stöd 20 §. Bestämmelsen ersatte den tidigare skyldigheten för kommunerna att inrätta servicehus. Det nya samlingsbegreppet omfattar förutom ålderdomshem, servicehus och gruppboende också de sjuk-

överfördes till kommunerna i samband med reformen. Genom hem som att använda ett samlat begrepp för sådana särskilda boendeformer markerade det föredragande statsrådet att kommunerna har stor frihet i fråga hur äldres behov av sådant boende, service och vård skall till-

om godoses. Av den särskilda lagen 1994:1402 om Övertagande av vissa sjukhem och andra vårdinrättningar framgår bl.a. att de sjukhem och andra vårdinrättningar, övertagits av kommunen med stöd av den-

som

lag, skall som sådana boendeformer som avses i 20 § socialna anses

tjänstlagen.

Bilaga 1 237

I samband med Ädel-reformen fick kommunerna också för

ansvar hälso- och sjukvård med undantag av läkarinsatser i b1.a. de särskilda boendefonnerna. Den hälso- och sjukvård som ges i särskilda boendeformer betraktas efter reformen som öppen hälso- och sjuvård.

Refonnen innebar att 500 enheter för somatisk långtidssjukvård med sammanlagt 31 000 platser överfördes till kommunerna liksom betalningsansvaret för ytterligare 3 400 långvårdsplatser för vilka landstinget hade ett fortsatt verksamhetsansvar. Ett särskilt betalningsansvar infördes för medicinskt färdigbehandlade inom somatisk korttidssjukvård och geriatrisk vård. Av det utökade statliga stödet på 5,5 miljarder kronor under en femårsperiod avsåg två miljarder Stimulansbidrag till gruppbostäder för personer med åldersdemens och utvecklingsstörning samt för fysiskt funktionshindrade och psykiskt sjuka. För ombyggnad av sjukhem och nybyggnad av äldrebostäder avsattes en miljard kronor.

Äldel-reformen och avgifterna

Ädel-refonnen aktualiserade ett behov över avgiftssystemen. När

att se kommunerna övertog sjukhemmen förekom två olika statligt reglerade avgiftssystem för de särskilda boendeformema. Avgifter som avsåg helinackordering i särskild boendefonn skulle enligt regler i socialtjänstförordningen 46-49 §§ bestämmas så att den boende fick behålla tillräckliga medel för sina personliga behov. Detta s.k. förbehållsbelopp skulle utgöra 30 % av folkpensionen. Om den enskilde hade inkomster utöver folkpensionen skulle detta höjas med 20 % skillna-

av den mellan de sammanlagda inkomsterna efter skatt och folkpensionsbeloppet. Avgiften för sjukhemsboende följde reglerna i lagen all-

om män försäkring l962:38l på samma sätt som för sluten sjukvård. För ålders- och förtidspensionärer kunde avgift tas ut med högst 65 kronor för varje vårddag. Landstingen hade också kostnadsansvaret för läkarvård och läkemedel på sjukhemmen, medan den enskilde själv betalade på t.ex. ålderdomshem och i servicehus.

Regeringen beslutade hösten 1991 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en översyn av avgiftssystemen inom kommunernas äldre- och handikappomsorg och att lämna förslag till mer enhetliga och rättvisa regler. I betänkandet SOU 1992:50 Avgifter och högkostnadsskydd inom äldre- och handikappomsorgen föreslogs att kvarstående olikheter i regelsystemen borde undanröjas för att ge ökade förutsättningar för en neutral avgiftssättning mellan olika boendeformer. Vidare föreslogs ett statligt reglerat högkostnadsskydd för kommunala tjänster.

238 Bilaga 1

Riksdagen beslutade i december 1992 att särregleringen av avgifter avseende helinackordering i särskilt boende skulle upphävas och att kommunerna vid de sjukhem som de tagit över skulle få ta ut avgifter enligt grunder som för övriga avgifter inom äldre- och

samma handikappomsorgen prop. 1992/932129, bet. 199/93:SoU12, rskr. 1992/932132. Kommunerna får därmed fr.o.m. den l mars 1993 ta ut skäliga avgifter för färdtjänst, hjälp i hemmet, service och omvårdnad, särskilda boendeformer m.m. enligt grunder som de själva bestämmer. Avgifterna får dock inte överstiga kommunens självkostnad och den enskilde skall förbehållas tillräckliga medel för sina personliga behov. Något statligt reglerat högkostnadsskydd har inte införts.

I propositionen markerade föredragande statsråd att den enskilde måste förbehållas tillräckliga medel för att kunna bekosta t.ex. privat utförda Servicetjänster inte inryms i det kommunala åtagandet.

som Tillräckliga medel för personliga behov måste också omfatta kostnader för tandvård, läkarvård, läkemedel, hjälpmedel, resor och övriga kostnader gör det möjligt att aktivt delta i samhällslivet. Detta marke-

som rades särskilt i förhållande till yngre personer med funktionshinder som har särskilda behov service och omvårdnad och merkostnader till

av följd funktionshindret. När den ena parten i ett äktenskap eller

av samboförhållande flyttar till särskild boendeform skall det vara

en möjligt för den andra parten att bo kvar i den ursprungliga bostaden på villkor är privatekonomiskt rimliga. Socialutskottet förutsatte

som bet. 1992/93:SoUl2 att kommunerna skulle konstruera egna högkostnadsskydd och underströk att det alltid skall prövas om en jämkning avgifterna bör göras med hänsyn till individens behov i det en-

av skilda fallet.

Uppföljningen ÄdeI-reformen och av avgifterna

av Hösten 1991 uppdrog regeringen Socialstyrelsen att under en femårsperiod följa och utvärdera Ädel-reformen. Socialstyrelsen har

upp under åren 1992-1996 i en mängd underlagsrapporter och i årliga sammanfattningar redovisat effekter och resultat av reformen men också av situationen inom äldreomsorgen i stort. Av slutrapporten Socialstyrel-

följer och utvärderar 1996:2 framgår att antalet äldrebostäder, sen upp inte minst gruppbostäder, har ökat betydligt under 1990-talet och att 20 000 äldrebostäder tillkommit med stöd av de statliga stimu-

nya lansbidragen. Ombyggnation och modernisering av sjukhemmen har skett blygsam skala. Stimulansbidragen beräknas ha bidragit till

i mer ca 2 200 nya enkelrum. Hälften av de sjukhemsboende delar fortfarande rum med en eller flera andra.

Bilaga 1 239

I samband med genomförandet av de nya avgiftsbestämmelsema den l 1993 fick Socialstyrelsen i uppdrag att följa utvecklingen

mars och utformningen av kommunernas avgiftssystem. Av slutrapporten Socialstyrelsen följer och utvärderar 1994:1 framgår bl.a. att de

upp flesta kommunerna hade infört hyror på sjukhemmen och ålderdomshemmen som grundade rätt till bostadstillägg. Nya avgiftsmodeller på sjukhemmen innebär tillsammans med tillkommande kostnader för läkarinsatser och läkemedel att de boende har fått kostnadsökningar på mellan 60 och 200 %. Det förekommer stora variationer mellan vad

med likartade inkomster och omvårdnadsbehov får betala i personer olika kommuner. Enligt Socialstyrelsens uppfattning är skillnaden i hyresnivå för flerbäddsrum större än vad som kan motiveras med standardskillnader och plats i ett flerbäddsrum innebär så låg boende-

en standard att det inte bör betraktas som ett eget boende.

I regleringsbrevet för budgetåret 1995/96 fick Socialstyrelsen i

uppdrag att kartlägga och analysera de kommunala avgifterna på äldre- och handikappområdet. Resultatet, redovisas i rapporten Äldreomsor-

som gens avgifter Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1996:6, visar på stora skillnader i avgifter såväl inom som mellan kommunerna och att skillnaderna är störst i högre inkomstlägen. Socialstyrelsen pekar också på brister i kommunernas handläggning av avgifterna, framförallt när det gäller den enskildes skydd mot för höga avgifter. Kommunerna har t.ex. oftast inga regler för hur jämkning kan ske när maka eller make har omfattande omsorgsbehov såsom dagvård eller korttidsboende. Endast hälften av kommunerna har utarbetat riktlinjer som tar hänsyn till kvarboende maka eller make när den andra parten pennanent flyttar till ett särskilt boende. Socialstyrelsen pekar på ett antal områden där den anser att uppföljning eller klargörande behövs. Det gäller

bl.a. marginaleffektema, begreppet självkostnad, handläggning av

avgiftsbeslut och möjligheten att överklaga avslag på begäran om jämkning.

Problem och oklarheter

Under de år gått sedan Ädel-reformen genomfördes har boende-

som begreppet diskuterats och vissa otydligheter har lyfts fram. Riksdagens revisorer granskade år 1993 på förslag från Socialutskottet den statliga stymingens betydelse för utvecklingen särskilda boendefonner

av under perioden 1986-1992. Resultatet redovisades i rapporten Särskilda boendeformer för äldre Rapport 1993/94:3. Revisorerna pekar i rapporten bl.a. på vissa oklarheter i klassificeringen av äldrebostäder, fått konsekvenser t.ex. när det gäller bestämmelser

som om

Bilaga J

räddningstjänst, hyreslagstiftning, bestämmelser i plan- och bygglag, bostadsfinansiering Revisorerna föreslog bl.a. ändring av

m.m. biståndsbeslut. Socialutskottet bedömde att förslagen kunde utgöra ett viktigt underlag för regeringens fortsatta arbete.

Riksdagen behandlade våren 1994 frågan om bostadstillägg till pensionärer och beslutade att fr.o.m. den l januari 1995 ersätta de kommunala bostadstilläggen KBT med ett statligt bostadstillägg i enlighet med förslaget i propositionen 1993/94:173 om bostadstillägg till pensionärer bet. 1993/94:SfU16, rskr. 1993/94:305. När det gäller de sjukhem övertagits framhåller regeringen i propositionen att

som bostadstillägg även i fortsättningen skall kunna lämnas för boende i särskilda boendeformer. En begränsning föreslås dock som innebär att bostadstillägg endast kan lämnas till boende ien- eller tvåbäddsrum i denna boendeform. Utskottet ifrågasätter om boende i tvåbäddsrum i andra fall än när det rör sig makar eller andra närstående som själva

om valt att dela kan betraktas som eget boende. Utskottet anser i ett

rum tillkännagivande att regeringen ytterligare bör överväga vilka krav som skall ställas för att boende i särskilda boendeformer skall anses vara ett sådant eget boende som kan berättiga till bostadstillägg. I avvaktan på detta godtog utskottet regeringens förslag om rätt till bostadstillägg för bostadskostnad vid boende i en- eller tvåbäddsrum.

Svenska kommunförbundet genomförde pr 1996 en granskning av de regelverk gäller för särskilda boendeformer Särskilda boende-

som former kartläggning brister och oklarheter i lagstiftning och andra

- av bestämmelser, Svenska kommunförbundet, 1996. I rapporten pekar förbundet på bristen på samordning och helhetssyn i regelsystemen vad

de olika former verksamheter som ingår i samlingsbegreppet avser av särskilda boendeformer. Exempel på sådana oklarheter är bl.a. frågan

fastighetstaxering, där olika Skatteregler gäller för servicehus och

om sjukhem. I Plan- och bygglagen 1987:l0 förekommer två olika boendebegrepp och i Boverkets byggregler gäller olika krav för fullvärdiga bostäder, för särskilda boendefonner för äldre och för gruppbostäder. Också när det gäller bostadsanpassningsbidrag, räddningstjänst och bostadstillägg till pensionärer finns liknande oklarheter och skilda klassificeringar särskilda boendeformer som antingen stadig-

av varande bostäder eller vårdanläggningar.

I frågan rätt att lyfta av mervärdesskatten har Svenska kommun-

om förbundet inkommit med likalydande skrivelser till Finansdepartementet, Inrikesdepartementet och Socialdepartementet och anhållit om ett förtydligande i lagstiftningen med den innebörden att kommunerna får lyfta all mervärdesskatt belöper på de särskilda boende-

av som formema. Regeringen beslutade den 19 juni 1997 att med anledning av skrivelsen tillsätta arbetsgrupp för översyn av frågan.

en

Bilaga 1 241

Frågan om tillämpning avgiftsbestämmelsema i socialtjänstlagen av har berörts i propositionen ändring i socialtjänstlagen prop. om 1996/97:124, bet. 1996/97:SoU18, rslcr. 1996/97:l24. Av propositionen framgår att regeringen med på de brister i handläggning och oro ser rättssäkerhet som enligt Socialstyrelsens kartläggning alltjämt finns i kommunerna särskilt vad gäller avgifter för särskilt boende. Den enskilde är fortfarande utlämnad till otydliga eller obefintliga regler för t.ex. jämkning och måste ofta själv väcka frågan sådan. Enligt om regeringens bedömning är det viktigt att kommunerna följer de allmänna riktlinjer för handläggning av avgiftsfrågor redovisas i propositiosom nen 1992/93: 129 avgifter inom äldre- och handikappomsorgen. om Riksdagen beslutade hösten 1996 i enlighet med förslaget i socialutskottets betänkande Äldrefrågor bet. l996/97:SoU7, rskr. 1996/97:4 att tillkännage behovet av en översyn boendebegreppet i de särskilda av boendeformerna för äldre samt avgifterna och deras effekter. Utskottet konstaterar att många de sjukhemsboende fortfarande inte kan av sägas ha en egen bostad. Utvecklingen vissa avgifter inom de särskilda av boendeformerna medför också problem för många äldre. En enrumsbostad på ett ålderdomshem går t.ex. i detta sammanhang inte att likställa med en sängplats i ett flerbäddsrum på ett sjukhem. Man har från olika håll pekat på vissa otydligheter när det gäller begreppet särskilda boendeformer och mot denna bakgrund finna det skäl att göra en mer samlad utvärdering av hur begreppet används och vilka eventuella problem är förknippade med det. som Sammanfattningsvis finns det otydligheter och bristande samordning när det gäller klassificeringen särskilda boendeformer. I skilda av sammanhang och lagstiftningar kan t.ex. ett ålderdomshem betecknas antingen som bostad eller vårdinrättning. Avgörande är hur en som en man i den lag som skall tillämpas definierar boendebegreppet, vilket i sin tur beror på när lagen tillkom eller senast reviderades. Samordnade definitioner saknas i olika lagar och dessa oklarheter kan leda till att kommunerna av ekonomiska skäl tvingas välja boendelösningar som kanske inte mot de behov att tillgodose. I enligsvarar som man avser

het med socialförsäkringsutskottets tillkännagivande regeringen

anser att det skall klargöras vilka krav som skall ställas för att boende i särskilda boendeforrner skall berättiga till bostadstillägg. Regeringen också med på de brister i handläggning och ser oro rättssäkerhet som enligt Socialstyrelsens kartläggning alltjämt finns i kommunerna särskilt vad gäller avgifter för särskilt boende. Den statliga pensionärskommittén har vid ett flertal tillfällen påtalat den svåra situation många gånger uppstår för makar eller samboende den som när ena parten flyttar till särskild boendeform. en

9 19-0440

242 Bilaga I

Avgifter för äldreomsorgen ligger utanför det uppdrag som kommittén hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation HSU om 2000 har. Mot bakgrund bl.a. de stora skillnader i avgiftsnivåer som av redovisat samt socialutskottets hemställan gör kom-

Socialstyrelsen

mittén också bedömningen att regeringen bör ta initiativ till en översyn

avgiftssystemet inom äldreomsorgen Behov och resurser i vården av analys, SOU 1996:163. en

Uppdraget

Regeringen uttalar i propositionen ändring i socialtjänstlagen om 1996/972124 att huvudinriktningen när det gäller omsorg om äldre med olika slags funktionshinder är att förstärka möjligoch personer heterna till eget boende. Enligt propositionen bör detta vara utgångspunkten i de fall när den enskilde har omfattande behov tillsyn, även av omvårdnad och vård. När behovet tillsyn eller kraven på trygghet av och säkerhet inte längre kan tillgodoses i det hemmet bör det egna finnas möjligheter att flytta till särskild boendeform. Regeringen anen för vidare det förekommer många olika benämningar på de olika att slag kollektivt boende ingår i samlingsbegreppet särskilt av som boende. Traditionella benämningar ålderdomshem, servicebostäsom der, gruppboende och sjukhem har historisk bakgrund och kommer en förlora betydelse allteftersom boendeforrner och benämningar att nya fram. När inte längre kan bo kvar i det egna hemmet måste, växer man enligt regeringens mening, det särskilda boendet- oavsett vad det

kallas kunna erbjuda god vård och omsorg som beaktar den enen skildes behov självbestämmande, integritet, trygghet och livsav kvalitet. de kvarstående problem och oklarheter som redo-

Mot bakgrund av

visats skall särskild utredare tillkallas med uppgift att analysera olika en aspekter socialtjänstlagens begrepp särskild boendeform och därvid av föreslå förändringar leder till bättre samordning mellan försom fattningar inom olika samhällsområden med anknytning till det särs-

kilda boendet. Utredarens överväganden skall ha som utgångspunkt att alla människor skall möjlighet att bo i egen bostad även vid omges en fattande behov vård och I särskilda boendeformer skall av omsorg. omfattande behov vård och för kortare eller längre tid av omsorg - kunna tillgodoses. Utredaren skall analysera boendebegreppets innebörd i olika författningar och vilka konsekvenser olika benämningar

och klassificeringar kan få. Utredaren skall vidare överväga vilka krav bör ställas för att boende i särskilda boendefonner skall berättiga som till bostadstillägg. Det förhållandet att de särskilda boendefonnema i

Bilaga

1 243

varierande grad omfattas av hyreslagens bestämmelser för med sig

en osäkerhet såväl hos kommunerna som hos de boende vad gäl-

om som ler. Utredaren bör mot denna bakgrund undersöka den nuvarande

om avgränsningen enligt hyreslagen är lämplig när det är fråga boende

om i särskilda boendeformer.

När det gäller avgifterna skall utredaren särskilt analysera

frågan om möjligheter att överklaga ett enskilt avgiftsbeslut eller avslag på begäran om jämkning. Utredaren skall också kartlägga och redovisa situationen for olika individer/hushåll när det gäller avgiftskonstruktioner som tillsammans med bidrag och skatter upphov till marginaleffek-

ger ter. Den rättsliga situationen och de ekonomiska konsekvenserna för makar eller samboende av att den ena parten erhåller dagvård, korttidsboende eller permanent flyttar till särskild boendeform skall analyseras.

Regeringen uttalar i propositionen om ändring i socialtjänstlagen att nivån på forbehållsbeloppet måste garantera den enskilde skälig lev-

en nadsnivå och inte ligga så lågt att kostnader för läkarvård, läkemedel, resor m.m. måste täckas med socialbidrag. Det är stor betydelse att

av avgifter för t.ex. läkarvård, läkemedel, korttidsvård, dagvård, hjälpmedel osv. inte känns så betungande att den enskilde avstår från insatsen av kostnadsskäl. Utredaren skall kartlägga i vad mån sådana problem har uppstått, i vilken utsträckning äldre hänvisas till och erhåller socialbidrag för att uppnå skälig levnadsnivå och i vilken mån kommunerna

j ämställer förbehållsbeloppet med nivån för "försörjningsstöd". Utreda-

ren skall också kartlägga kommunernas tillämpning självkostnads-

av begreppet och i detta sammanhang redovisa avgiftstäckningsgraden för olika kommuner. Eventuella förslag från utredaren skall bedömas utifrån kommunalekonomiska konsekvenser. Utredaren skall behandla de delar av uppdraget som rör avgiftsfrågorna med förtur.

Samråd skall ske med Utredningen bemötande äldre

om av S 1995:159, Utredningen om översyn av vissa frågor rörande socialtjänstlagen och socialtjänstens uppgifter S 1997:109, Kommittén

om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation HSU 2000

- S 1994:152 och arbetsgruppen för översyn vissa frågor rörande det

av kommunala mervärdesskattesystemet.

För utredarens arbete gäller kommittédirektiven till alla kommittéer och särskilda utredare om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23, att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124 och att redovisa konsekvenser för brottslighet och det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49.

Utredningsarbetet skall vara avslutat senast den l december 1998.

Socialdepartementet

Skäl; $äsåi$3QåW$%

.

-m

i$§tim:›asä$§: ;aêäv. amg A

L b V 5331 y A

wlgâåâftláiâäâváåøåâifâéâfâláäâiñriêâiaw sm sggaizéâásvê2:a fwâazigfåiâfm

amita :års: ;ha aggéâiüaaå- 155% :zawrüwii -gaigázäa ma: s, xsnaêtäumnzsçáafåigvks wsååñgahr Hâfêâaâäüäziâfäiá sååå: H22 vmiqqs "tag wáñäâiâfâsizá-tøgmñâá5:23:11 :ämm

gas-ggn:

nä mrsaaxmväsezrzoä siaémçvnøsiøáävám wáwyârgâyêia V - mg

:2 äs2meä

j

i A .

aáwwáwrxáfâtáäâiââmââäxxásäâä

d . å

;Ms

áaáøåáiwivámtâåâsáiâ å

a

másiäzäsâáêüsáåyâäâáwkâäâféâwfüäâi.

V

WW

å

êâ*°ä@

åâw

Bilaga

2 245

l Övriga skrivelser m.m. som

överlämnats till eller inkommit till

utredningen

Övriga frågeställningar som regeringen hänskjutit till

utredningen

Till utredningen har från departementet överlämnats skrivelser angående

0 Det orättvisa i att man kan få betala olika för hemsjukvård. I

samma kommuner som är huvudman för all hemsjukvård ingår hemsjukvård i det kommunala taxesystemet, i andra ingår den i landstingets och därmed i det statligt reglerade högkostnadsskyddet. I kommuner där landstinget är huvudman för hemsjukvård i ordinärt boende är avgiftsreglerna för hemsjukvård olika beroende boendefonn.

av PRO i Molkom. 0 Vilken rättslig inverkan underhållsavtal mellan makar kan ha på kommunernas avgifter för äldreomsorg. Sveriges Pensionärers riksförbund, SPRF Önskemål att få dialog kring bl.a. hur hänsyn till merkostna- 0 en tas der för funktionshinder vid bedömning förbehållsbelopp DHR.

av Synpunkterna vidareutvecklades vid en uppvaktning utredningen

av 1998-04-21. 0 Synpunkter ang lämplig utformning avgifter, med Helsingborg

av som exempel. SPF Kärnan i Helsingborg 0 Synpunkter på att det förekommer att det blir alltför mycket in-

av stitutionskaralctär över vissa nya särskilda boendefonner för

personer som skall erbjudas lämna institutionerna Länsstyrelsen i Uppsala län och socialnämnden i Uppsala. 0 Synpunkter från socialnämnden i Umeå beträffande frågor i gränslandet mellan SoL, HSL och LSS. Denna skrivelse har utredaren

av överlämnats för kännedom till socialtjänstutredningen.

246 Bilaga 2

skrivelser erhållit

Övriga utredningen

Radiotjänst i Kiruna AB har aktualiserat problemet att äldreboende behandlas olika i lagen TV-avgift SFS 1989:41. om Demensförbundet har framfört synpunkter ang självkostnad, hyressättning i särskilt boende, inkomstrelaterad avgift som extra beskattning sjuka, kapitalets påverkan på avgiften samt kvarboendes ekonomi. av Synpunkterna vidareutvecklades vid uppvaktning av utredningen en 1998-08-1 Nordvästra sjukvårdsomrâdet i Stockholms län har aktualiserat frå-

problem uppstår beträffande avgiftssättning vid mellan

gan om som huvudmännen gemensamt drivna verksamheter för rehabilitering i de län där hemsjukvårdsansvaret är delat mellan landsting och primärkommuner. Vällingby stadsdelsnämnd har vidarebefordrat frågeställning från en SPF i Vällingby beträffande det enligt SPF orättvisa att personer som får sin på sjukhem/motsvarande får högre avgift än de som

sjukvård en

får motsvarande vård på sjukhus. SPF i Hallsberg har skrivit till utredningen och påtalat problem iHallsbergs kommun, att räntan beräknas med fiktivt belopp 5 resp 15 , inte är insatsrelaterad och att den är svårbegriplig. SPF i att taxan Hallsberg vill vidare att stora skillnader mellan kommunerna undviks. Berit Nilsson i Knislinge har påtalat att Hässleholms kommun räknar på schablon för värme i äldreboende upplåtes med "kallsamma som hyra" vid beräkningen BTP, vilket är cirka 5 000 kr/år under som av den faktiska kostnaden. Inez Meurling, god för boende i bostad med särskild man person service önskar att utredningen även skall ta upp problem som uppstår kommunerna önskar räkna in utrymmen för personer när gemensamma

hör till LSS personkrets.

som Allan Larsson, tjänsteman vid Enator, har framfört synpunkter på vikten tydliggöra vilka inkomstbegrepp som skall användas, och av att hur de skiftande systemen i kommunerna omöjliggör att jämföra förbehållsbeloppens nivå kommuner emellan. Länsstyrelsen Västra Götaland angående enskilda personer som i brev till Länsstyrelsen framfört klagomål över avgifter för hälso- och

sjukvårdsinsatser i gruppbostäder enligt LSS.

Öhberg angående hur pensionärer med låga inkomster får för Anita lite kvar efter att ha erlagt sin äldreomsorgsavgift.

Bilaga 3 247

Tabellbilagor

Allmänna antal

uppgifter om äldreomsorgstagare och

bostäder i särskilt boende Tabell A. Antal personer med hemhjälp i ordinärt boende och serviceboende Hemhjälp i ordinärt boende Hemhjälp i serviceboende

Män Kvinnor Alla Andel Män Kvinnor Alla Andel

Alla 47 717 98 155 145 872 100 14 861 33 923 48 784 100 Andel 33 67 100 30 70 100 Källa: Socialstyrelsen, Socialtjänststatistik 1998:7; uppgifterna 1997-12-31

avser

Tabell B. Antal personer som bor i särskilt boende

Män Kvinnor Alla Andel

avser

248 Bilaga 3

Tabell C. Antal omsorgstagare totalt

Källa: Socialstyrelsen, Socialtjänststatistik 1998:7; uppgifterna avser 1997- 12-3 l

Tabell D. Omfattningen hemhjälp och/eller hemsjukvård

av Timmar 1-9 10-25 26-49 50-79 80-1 19 120per månad

Källa: Socialstyrelsen, Socialtjänststatistik 1998:7; uppgifterna avser 1997-12-31

Tabell E. Antal och lägenheter samt boendestandard i äldre-

rum boende 1992, 1994 och 1997

1992 1994 1997

Antal Andel Antal Andel Antal Andel Totalt 110 523 100 123 276 100 124 994 100

toalett 81 792 68 95 572 71 103 742 76 med egen

dusch/bad 57 085 47 75 787 56 90 720 67 med egen Flerbäddsrum 7 711 8 7 569 6 6 080 5 1 50 275 46 48 866 40 34 059 27

rum utan

kokmöjliggzt

med 25 305 23 40 181 33 50 938 41 1 rum kokmöjlighet

och kök 24 934 23 31 362 26 31 738 25 2 rum

och kök 2 028 2 2418 2 2 179 2 3 rum Källa: Socialstyrelsen, SCB SCM 23 1993, Socialtjänststatistik 1994 och 1998817; uppgifterna förhållandena den 31 december resp år

avser per

Tabell F. Antal personer som bor i äldreboende samt antal

personer som delar rum med annan än make/maka/sambo, och antal

växelvårdsplatser

växelvård Källa: Socialstyrelsen, SCB SCM 23 1993, Socialtjänststatistik 1994 och l9988:7; uppgifterna avser förhållandena per den 31 december år

resp a avser år 1995, uppgift saknas för tidigare år

Tabeller avseende hyror och avgifter

Nedanstående är hämtat från Äldreuppdraget, Rapport 97:8 Pensionärshushållens kostnader för äldreomsorg och sjukvård, från bearbetningar av HINK 96 för avgiftsutredningen samt från PM från SCB 98-05-18 Avgifter inom kommuner och landsting.

Tabell Andel kommuner med viss taxeform i äldreboende med helinackordering %

Taxetyp 1994 1995 1996 en avgift, som inkluderar hyra, kost och 12 11 10 vård två avgifter, separat hyra, en avgift som 16 23 24 inkluderar kost och vård tre avgifter, separat debitering av hyra, kost 72 66 66 och avgift för vård Summa 100 100 100 Källa: SCB; HINK 94, 95, 96

250 Bilaga 3

Tabell Hyror i särskilda boendeformer enligt kommunernas

uppgifter, 1996 kr Percentil Kvartil 1 Median Kvartil 3 9 Percentil Rumstyp 1 832 832 832 1000 1000 Flerbäddsrum n2 1 930 964 1683 1730 2000 Tvåbäddsrum n1 bad 1400 1483 1800 1891 3000 Enkelrum utan n16 och wc 737 1600 2000 2200 2500 Enkelrum med wc, utan bad n31 1970 2365 2819 3413 3780 Enkelrum med wc och bad nä3 2786 3331 3731 4100 4464 lgh 1rokn47 n8 2995 3200 4077 4558 5307 lgh 1r0k 1483 1947 2786 3670 4273

Samtliga

96, bearbetning för BOA-utredningen; Kvartil 1 25 % har högst Källa: HINK värde, 3:e kvartil 75 % har högst detta värde. Median mittersta värdetta 1/9 percentil 10 90 % har högst detta värde. det; resp

Andel hushåll med hyror ivissa intervall i särskilda Tabell 1994, 1995 och 1996 enl kommunernas svar samt boendeformer, 1995 och 1996 enligt individernas svar

Kommunernas Individens svar % svar kr månad 1994 1995 1996 1995 1996 Hyra, per 30 40 29 23 22 1-2000

4001-

100 100 100 100 100 Summa

97:8 HINK -94 och -95; Kommunernas resp HINK 95, in- Källa: Rapport svar

for 1996 specialbearbetning SCB för BOA-utreddividemas svar, samt av ningen.

l 1994 års enkät skildes inte lika tydligt mellan servicehus/service- Anm:

äldreboende med heldygnsomsorg. Personerna bor i tvålägenhet och som rumslägenheter eller större bor vanligen i servicehus, medan denna standard är ovanlig i ålderdomshem, sjukhem, gruppboenden och liknande boendefonner. Uppgifterna är därför inte helt jämförbara. Bortfallet i individsvaren 1996 är

varfor jämförelse mellan 1995 och 1996 är vansklig. stort,

Bilag 3 251

Tabell Hyror i särskilda boendeformer relaterat till boendestandard, 1995 Antal personer, skattat till riksnivå

Anm: Källa: HINK-95, SCBÄ1drecentIum.

Tabell 5a. Avgifter för vård och omsorg enligt ordinarie + eventuell separat taxa 1996 i äldreboende med helinackordering. Enbart de för vilka värd-avgiften kan särskiljas från hyra och kost

Avgift, kr månad Antal Konfidensintervall Antal i urvalet

Källa: HINK 96, bearbetning för BOA-utredningen

Bilag3 253

Tabell 5b. Avgifter enligt separat taxa 1996 i äldreboende med helinackordering. Enbart de för vilka avgiften kan särskiljas från hyra och kost

Avgift, kr per Antal personer Konfidensintervall Antal i urvalet månad

Källa: HINK 96, bearbetning för BOA-utredningen

Tabell Hyra, avgift för kost, avgift enligt ordinarie och separat taxa 1996 i äldreboende med helinackordering. Hela populationen

Avgzfi, kr månad Antal personer Konfidensintervall Antal i urvalet

per

501-1 000 1cr 147 i 288 1 1001-1 500kr 589 i 816 2 l 501-2 000 kr 0 i 0 0 2 001-2 500 kr 1 072 il 082 4 2 501-3 000 kr 1 397 il 262 5 3 001-3 500 kr 1621 il 321 6 3 501-4 000 kr 4 237 i2 443 13 4 001-4 500 lcr 6 938 i2 971 23 4 501-5 000 lcr 8 038 i2 953 30 5 001-5 500 kr 3 517 i2 080 12

Källa: HINK 96, bearbetning för BOA-utredningen

sou 1999:33 Bilag 3 255

Tabell 7a. Avgift for kost, vård och omsorg i äldreboende med

helinackordering, efter inkomst, 1995. Ensamboende

Källa: HINK 95 enligt Äldreuppdraget 97:8, tabellbilagan tabell 5

Tabell 7b. Antal ensamboende i olika inkomstintervaller och som hade avgift for kost, vård och omsorg i äldreboende med helinackordering 1996

Taxerad inkomst Antal Konjidens Andel Andel tjänst

personer intervall kapital

ackumulerat

000 120 000- 10 001- 8 285 i 3 220 20 100 Samtliga 41 703 d: 6 990 100 ensamboende Källa: HINK 96 bearbetad av SCB för BOA-utredningen

Tabell 7c. Avgift for kost, vård och omsorg i äldreboende med helinackordering, efter inkomst, 1996. Ensamboende

Taxerad inkomst avgift, kr per månad

tjänstkapital 1percentil 1:a 33 % median 67 % 3:e 9

256 Bilaga 3

1 percentil 10 procent har högst denna avgift, 33/67 procent 33 resp 67 procent har högst denna avgift, 9 percentil 90 procent har högst denna avgift; kvartil/median se ovan/ Källa: HINK 96 bearbetad av SCB för BOA-utredningen

Tabell 8a. Avgifter för vård och omsorg enligt ordinarie + eventuell separat taxa 1996 i ordinärt boende samt särskilt boendelserviceboende

Avgift, kr Antal personer Konfidensintervall Antal i urvalet

per månad

summa uppgift saknas 16 390 i 4 408 56 samtliga 141 622 i12 088 502 Källa: HINK 96, bearbetning för BOA-utredningen

sou 1999:33 Bilag 3 257

Tabell 8b. Avgifter enligt separat taxa 1996 i ordinärt boende och särskilt boende/serviceboende

Antal Konfidensintervall Antal i urvalet

Avgift, kr per personer månad 0 kr 1 115 i 1 018 5 1-l00kr 19 720 i4 815 69 101-200 kr 15 640 i4180 56 kr l 483 il 158 7 201-300 301-400 kr 1916 il 441 7 526 i 734 2 401-500 kr kr 548 i 762 2 501-600 548 i 762 2 601-750 kr kr l 346 i 1 348 4 751-1 000 kr 294 i 577 1 1 001-1 250 kr 231 i 453 1 1 251-1 500 0 i 0 0 1 501 kr- 43 373 i 6 920 156 summa 9 707 i 3 325 34 uppgift saknas 53 080 i 7 615 190 samtliga Källa: HINK 96, bearbetning för BOA-utredningen

vård och enligt ordinarie + eventuell Tabell 9a. Avgifter for omsorg 1995 i ordinärt boende samt särskilt boendelserviceseparat taxa boende, efter inkomst. Ensamboende

Antal Antal i Avgift, kr per månad Taxerad inkomst urvalet 1 kvartil median 3:e kvartil tjänstclzkapital personer :a 33 100 128 150 250 415 -60.000 40 200 159 180 314 475 60.001-90.000 700 84 232 368 582 90.001-120.000 21 30 750 119 300 500 771 120.000- 700 490 182 343 533 samtliga 125 ensamboende 300 80 320 500 692 sammmanboende 10 enligt Äldreuppdxaget 97:8, tabcllbilagan tabell 5 Källa: HINK 95

258 Bilaga 3

Tabell 9b. Avgifter för vård och enligt ordinarie

omsorg + eventuell separat taxa 1996 i ordinärt boende samt särskilt boende/serviceoende,efter inkomst. Ensamboende

Taxerad inkomst Antal Konfidens- Andel

Andel tjänst

personer intervall kapital

ackumulerat

ensamboende Källa: HINK 96 bearbetad SCB för BOA-utredningen

av

Tabell 9c. Avgifter för vård och enligt ordinarie + eventuell

omsorg separat taxa 1996 i ordinärt boende samt särskilt boendelserviceboende, efter inkomst. Ensamboende

Taxerad inkomst 1 percentil 1:a kvartil 33 % median 67 % 3:e 9 percentil

kvartil

procent har högst denna avgift, 9 percentil 90 procent har högst denna avgift; 1:a kvartil 25 % har högst denna avgift, 3:e kvartil 75 % har högst denna avgift; median mittersta värdet. Källa: HINK 96 bearbetad av SCB för BOA-utredningen

Bilag 3 259

Tabell 10. Avgift/ betalning för färdiglagad mat i ordinärt- och serviceboende Avgift Antal hushåll Andel hushåll Andel

ackumulerat

501-750 751-1000 5200 5600 11% 16% 70% 68% 11200 4800 23% 14% 93% 81% 1001-1500 3300 6600 7% 19% 100% 100% 1501- 47900 35100 100% 100% summa uppgift saknas 106000 124600 alla 153900 159700 Bearbetning data från SCB:s HINK-undersökningar 1995 och 1996 Källa: av

Tabell l 1 Typ insats och avgift, ordinärt boende, 1994 1995 av .

Typ Andel Avgift av personer aktivitet kvartil median 3:e kvartil 1:a

1994 I 994 1995 1994 1995 1994 1995 1994 1995 :bl % 2% :l:1% 200 300 210 500 300 770 personlig l % omvårdnad :l:6% 51% 8% 290 300 415 415 580 650 personlig 44 % omvårdnad + service :t6% 38% i7% 180 170 300 250 450 370 enbart 51 % service trygghets- 4 % 12% 9% 13% 70 70 100 100 125 175

larm

260 Bilaga 3

Tabell 12. Typ insats och avgift, serviceboende, 1994 1995

av

Typ av Andel personer Avgift aktivitet

1:a kvartil median 3 kvartil

:e

1994 I 995 1994 1994 1995 1994 1995 1994 1995 personlig 2 % 12 % 0% i0% 225 270 930

- - omvårdnad personlig 88 % :t20% 79% i 16% 330 300 450 460 730 670 omvårdnad + service enbart 9 % :t6% 18% i7% 260 160 440 245 450 370 service trygghets- 1 % i2% 3% i3% 125 70 125 265 125 365 larm Anm: I personlig omvårdnad medtas: Personlig omvårdnad; Personlig assistans enligt SoL enbart 1994; Ledsagarservice enligt SoL; Matlagning i den enskildes bostad enbart 1995; Avlösning, stöd för närståendei hemmet; Promenader enbart 1995 I service medtas: Städning; Fönsterputs enbartl995; Tvätt; Matdistribution; Dagligaruinköp enbart 1995; Ärenden såsom apotek, post, bank enbart 1995; Ärenden, t.ex. post, bank, affär enbart 1994 I trygghetslarm medtas: Trygghetslarm; Trygghetsnngning/telefonservice enbart 1995 Källa: HINK 1994 och 1995

Bilag 3 261

Tabell 13. Hushåll har hemtjänst, 66 år och äldre i ordinärt

som boende, antal och andel undersocialbidrags norm före och efter avgifter for äldreomsorg resp sjukvård

hushåll Andel alla hushåll med

Antal av Under norm

hemtjänst % kr per månad

Efter äo- Efter äo- Före Efter Efter äo-

Före

avgift avgift och avgifter äo- avgift och

avgifter

Alla under 7 400 7 800 4,2 5,1 :l: 5,4 i 6100 :h norm 112 850 95 100 90 600 78 66 63 Alla under 000 10 200 :l: 10 000 7,6 7,1 i 6,9 :i: ll :I: norm

Ökning Alla

av antal hushåll

som kommer

under + 17 750 + 4 400 + 22 150 norm data från HINK 1995. Socialbidragsnorm ensamboende Källa: Bearbetning av för makar/sammanboende 5 722 kr månad 1995 var 3 451 lcr, per

ensamstående i äldreboende när hyra och Tabell 14. Antal som vård och är betald, ligger under ett föravgift för kost, omsorg

behållsbelopp 1 351 kr om

Ålder Antal Andel av alla i åldersgruppen

500 17 66-74 år år 3 100 26 75-84 år- 8 200 45 85 66 år- ll 800 36 Alla Alla under 21 400 64 norm boende 33 200 100 Alla Bearbetning data från SCB:s undersökning om hushållens inkomster Källa: av

262 Bilaga 3

Tabell 15a. Förbehållsbelopp november 1997 i ordinärt

boende,

mat skall betalas med förbehållsbeloppet

kvartil

50 median 3 460 3 451 5 712 5 712 75 3:e 3 721 3 569 6 050

5 879

kvartil

.

Tabell 15b. Förbehållsbelopp november 1997 i särskilt boende

Percentil Kosten täcks för- Kosten täcks förbehålls-

av av behållsbeloppet; antal svar: beloppet; antal 33

svar: 165 resp 181

Ensamst. Ensamst 65 Ensamst. 65 Ensamst 65

Källa: Specialbearbetning för BOA-utredningen SCB:s enkät till kommu-

av nerna om deras taxekonstruküoner november 1997 1

1999:33 Bilag 3 263 SOU

Tabell 15c. Förbehâllsbelopp 1995 i ordinärt boende

65 år och äldre Yngre än 65 år Ensamboende- Sammanboende Ensamboende Sammanboende Hushållstyp belopp 3451 5712 3451 5712 lzakvaxtil 3451 5712 3451 5712 median 700 6 035 3 570 6 000 3:e kvartil 3

Förbehållsbelopp 1995 i äldreboende med helinackor- Tabell 15d. dering

Ensamboende Sammanboende Kvarboende maka/make Hushållstyp belopp 1 325 2 650 3 451 1:a kvartil l 360 2 700 3 451 median 1 500 3 000 3 570 3:e kvartil Källa: HINK -95; Svar saknas från 8 % av kommunerna

264 Bilaga 3

sou 1999:33

Tabell 16. Andel hemtjänsttagare med viss typ

av insats 1994-1996

4 % 1995

10 % Källa: HINK 94-96

Bilag 3 265 Tabell 17. Avgifter/kostnader öppen hälso- och sjukvård samt läkemedel under 1995

1801-2400

61 245 9576 4% 5% 100% 200 2401inga 212 200 19044 15% utgifter

l 414 488 100% 100% summa uppgift 81 875 10765 saknas totalt l 496 363 har haft 1 202 288 85% utgift Källa: Rapport 97:8

kostnaden månad beräknad så att klassmitten dividerats med 12, för Anm: per

intervallen 2 401 kr har använts beloppet 2 410 kr. den öppna

Kostnader för tandvård, haft tandvård Tabell 18. personer som 1995

Antal Konfidens-intervall Andel

Belopp

1 001-3 000 57 000 9 000 6% 2 001-5 000 55 500 9 000 6% 3 5 001-7 000 34 600 7 200 4% 001-10 000 15 500 4 300 2% 7 001-15 000 12 000 4 000 1% 10 15 001- 7 500 3 100 1% utgifter 8 000 3 700 1% inga alla 914 100 100%

Källa: Rapport 97:8

266 Bilaga 3

Tabell 19. Avstått från hjälp på grund avgiften

av

Har du under 1995/1996 behövt hjälp med vissa sysslor i vardagslivet,

tex. städning, matinköp, påklädnin

. 1995 1996

själv

svar 2 000 +- 1 740 0,4% summa 633 000 100% summa 571 000 +- 10 597 100%

Har du hemtjänst, 1995/1996, av de som svarat att de har behov hjälp

av 1995 1996

.

nej, men får 59 000 +- 8 785 32%

tillräcklig hjälp

nej, och får inte 15 000 +- 4 540 8%

tillräcklig hjälp

svar +- 780

summa 178 000 100% summa 183 000 +- 14 008 100%

Har avgiftens storlek för hemtjänsten påverkat dig/er så att du/nz avstått helt från hemtjänst 1995 1996

antal andel antal konf int. andel

18 000 26% 17 000 +- 4 967 23% nej 51 000 74% nej 55 000 +- 8 458 75%

svar svar 1 500 +- 1558 2% summa 69 000 100% summa 73 500 +- 9 713 100% Amn: endast de som sagt att de avstått från hemtjänst trots eget bedömt behov har fått frågan

Bilag 3 267

Har avgiftens storlek för hemtjänsten påverkat dig/er så att du/ni minskat omfattningen hemtjänst av Frågan ställdes 1995 1996 Antal Konf int. Andel

svar 109 000 +- 11 561 100% summa Amn: endast de har sagt att de har hemtjänst har fått frågan som

ålder och inkomst för de inte har hjälp från kommunen, uppdelat på Kön, som de avstått från hjälp på grund avgiftens storlek resp de som avsom av stått/minskat av andra skäl 1995 1996 Antal Andel Antal Konf int. Andel 3 500 15% män, avstått på 3 100 +- 2 004 16% män, avstått d av avgiften 19 600 85% män, avstått 16 900 +- 4 677 85% män, avstått grund av avgiften män, vet 0 +- O män, vet

13 800 31% kvinnor, avstått 14 200 +- 4 562 26% kvinnor, avstått grund av avgiften 31 300 69% kv., avstått 38 200 +- 7 228 71% kv., avstått rund av avgiften kvinnor, vet 1 600 +- 1 558 3% kv., vet 75-84 12 100 25% 75-84 avstått 15 300 +- 4 665 31% avstått rund av avgiften 75-84 35 400 75% 75-84 avstått 34 300 +- 6 711 69% avstått grund av avgiften 75-84, vet 400 +- 780 1% 75-84, vet

avstått 5 200 25% 85- avstått på 2 000 +- 1 741 8% 85avgiften d av 85- 15 600 75% 85- avstått 20 700 +- 5 420 87%

avstått grund av algiften

85- vet 1 200 +- 1 349 5% 85- vet

268 Bilaga 3

Inkomst vid 1:a kvartil, median resp 3:e kvartil för de avstått de

som resp som

avstått på grund av avgiftens storlek 1995 Inkomst: 1996 Inkomst: 1:a kvartil 1 kvartil

:a avstått 53 400 avstått på grund avgiften 60 888

av

avstått 60 600 avstått på grund avgiften 58 675

av vet vet 54 620 median media avstått 66 800 avstått grund avgiften 78 864

av

avstått 83 000 avstått pågrund avgiften 89 808

av vet vet 59 600 3:e kvartil 3:e kvartil

Källa: HINK 95 och 96

J KUNGL sagt. 1992:; -04 15

i

1§TOC§§HCQLA .

w

Statens 1999

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Nyaforrnânsrättsregler Bilagor. Ju,+ 32.Utvecklingssamarbete rättsområdet.Ju. . Betala Särskildaboendeformerför Steriliseringstrågani Sverige1935-1975. 33. Botryggt rätt. - . avgifter for äldre-ochhandikappomsorg. Ekonomiskersättning. äldresamt Yrkesfisketskonkurrenssituation.Jo. S. Godsedi forskningen.U. . Effektiva värme-ochmiljölösningar.N. . Östersjöornrådet. EffektivareTotalforsvarsstödi Fö. . Märkväl Fi. . Invandrarskapochmedborgarskap. . Demokratiutredningensskriftserie.Ju. Att slaktaettfår i Gudsnamn.Omreligionsñihet ochdemokrati.Demokratiutredningensslcriñserie. Ju. Rasism,nynazismochfrämlingskap. . Demokratiutredningensskriftserie.Ju. Bör demokratinavnationaliseras , Demokratiutredningensskriñserie.Ju. Elektroniskdemokrati.Demokratiutredningens . skriftserie.Ju. 13.Etik ochdemokratiskstatskonst. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 14.Denframtidakommersiellalokalradion.Ku. 15.Nytt systemför prövningavhyres-ocharrendemål. Ju. 16.Ökadrättssäkerheti asylärenden.UD. GarantipensionochBosättningstilläggför personer . föddaår 1937eller tidigare.S. 18.Frågortill detindustriellasamhället.Ku. 19.Artikel 7i EG:svammärkesdirektiv. Ändringar varumärkeslagen.i Ju. 20.Sverigeochjudarnastillgångar.UD. 21.Lindqvistsnia nio vägarattutvecklabemötandet avpersonermedfunktionshinder.S. 22. Denskyddadeprovinsen.Enessäomdemokratins värdeochvärdighet.Demokratiutredningens skriftserie.Ju. 23.Utvecklingavmänskligaresurseri arbetslivet. Förslagtill inriktningavnyamål inom EG:s3 strukturfonder.N. 24.EG:sstrukturstöd.Ny organisationför degeografiskt avgränsadestrukturfondsprogrammen.N. 25.Samema ettursprungsfolki Sverige. - 26.Införselavbeskattadevaror.Fi. 27.Delta Utredningenomdeltidsarbete,tillfälliga jobb ocharbetslöshetsersättningen.N. 28.Kontantmetodför småföretagare.Fi. 29.Internationellkonflikthantering att förberedasig tillsanunans.Fö. 30.Yttrandefrihetenochkonkurrensen Förslagtill mediekoncentrationslag.m. m. Ku. 31.Tillsyn överadvokaterm. m.Ju.

Statens offentliga 1999

utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Nyaförmånsrättsregler+ Bilagor. 1 Jordbruksdepartementet nvandrarskapochmedborgarskap.Demokrati- Yrkesñsketskonkurrenssituation.3 utredningensslqiftserie.8 Samema etturspnmgsfolki Sverige.25

- Att slaktaett får i Gudsnamn.Om religionsfñhetoch demokrati.Demokratiutredningensskriftserie.9 Kulturdepartementet Rasism,nynazismoch främlingskap. Denframtida

kommersiellalokalradion.14 Demokratiutredningensslqiftserie.10 Frågortill det industriellasamhället.18 Bör demokratinavnationaliseras

Yttrandefrihetenochkonkurrensen Förslagtill

- Demokratiutredningensskiñserie.11 mediekoncentrationslag 30

m. m. Elektroniskdemokrati.Demokratiutredningens

skriftserie.12 Näringsdepartementet

Etik ochdemokratiskstatskonst.

Effektivavärme-ochmiljölösningar.5 Demokratiutredningensskriftserie.13

Utvecklingavmänskligaresurseri arbetslivet.Förslag Nytt systernför prövningavhyres-ocharrendemäl,15 till inriktning

av nyamål 3 inom EG:sstrukturfonder. Artikel 7 EG:svarumärkesdirektiv.i

23 Ändringar i vanunärkeslagen.19

EG:sstrukturstöd.Ny organisationför de geografiskt Denskyddadeprovinsen.Enessäomdemokratins

avgränsadestrukturfondsprogrammen.24 värdeochvärdighet.Demokratiutredningensskriftserie Delta Utredningen

- omdeltidsarbete,tillfälliga jobb 22

ocharbetslöshetsersättningen.27 Tillsyn överadvokaterm. m. 31 Utvecklingssamarbetepårättsområdet.32

Utrikesdepartementet

Ökadrättssäkerhetiasylärenden.16 Sverigeochjudamastillgångar. 20

Försvarsdepartementet

EffektivareTotalförsvarsstödiÖstersjöområdet.6 Internationellkonflikthantering att för beredasig

tillsammans.29

Socialdepartementet

SteriliseringsfråganiSverige1935-1975.Ekonomisk ersättning.2 GarantipensionochBosätmingstilläggfor personer födda år 1937eller tidigare.17 Lindqvistsnia nio- vägarattutvecklabemötandetav personermedfunktionshinder.21 Botryggt Betalarätt.Särskildaboendeformerför äldre

samtavgifter för äldre-ochhandikappomsorg.33

Finansdepartementet

Märk väl 7 Införselavbeskattadevaror.26 Kontantrnetodför småföretagare.28

Utbildningsdepartementet

Godsedi forskningen.4

fakta info direkt

Tel 08-587 671 oo. Fax 08-587 671

71.

Box 6430. I 13 82 Stockholm.

0rder@faktainfo.se wwwfaktainfose