Kommunal markpolitik : Markpolitiska utredningens betänkande 1

O No

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1964:42

Inrikesdepartementet

\96</ . ^ H

KOMMUNAL MARKPOLITIK MARKPOLITISKA UTREDNINGENS BETÄNKANDE I

Stockholm 1964

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1964 Kronologisk förteckning

1. I n d e x l å n . Del I. K i h l s t r ö m . 96 s. F i . 2. I n d e x l å n . Del II. K i h l s t r ö m . 526 s. F i . 3. K o n s u m t i o n s m ö n s t e r p å b o s t a d s m a r k n a d e n . Esselte 212 s. I. 4. E f f e k t i v a r e k o n s u m e n t u p p l y s n i n g . E s s e l t e . 111 s. H. 5. B ä t t r e å l d r i n g s v å r d . Esselte. 121 s. S. 6. A l k o h o l r e k l a m e n . N o r s t e d t & S ö n e r . 278 s. Fl. 7. S t a t e n s skogai och s k o g s i n d u s t r i e r . S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s AB. 144 s. Fi. 8. K a p i t a l u t v e c k l i n g e n i d e t s v e n s k a l a n t b r u k e t . Esselte. 88 s. J o . 9. A r b e t s t i d s f ö r k o r t n i n g e n s v e r k n i n g a r . Esselte. 216 s. S. 10. F ö r e t a g s i n t e c k n i n g . T i d e n - B a r n ä n g e n T r y c k e r i e r AB. 149 s. J u . 11. Älgfrågan. N o r s t e d t & S ö n e r . 188 s. J o . 12. V e t e r i n ä r m e d i c i n s k f o r s k n i n g och u n d e r v i s n i n g . Del II. Esselte. 302 s. J o . 13. Religionsfrihet. AB W t l h e l m s s o n s B o k t r y c k e r i . X X V I I I + 594 s. E. 14. S v e n s k n a m n b o k 1964. AB E G J o h a n s s o n s B o k t r y c k e r i , K a r l s h a m n . 227 s. J u . 15. U t l å t a n d e av J u r i s t k o m m i s s i o n e n i W e n n e r s t r ö m a f f ä r e n . N o r s t e d t & Söner. 117 s. J u . 16. Historisk ö v e r s i k t . K y r k o b e g r e p p . A l m q v i s t & Wiksells B o k t r y c k e r i AB, Uppsala. 324 s. E. 17. R a p p o r t av p a r l a m e n t a r i s k a n ä m n d e n i W e n n e r s t r ö m a f f ä r e n . N o r s t e d t & Söner. 46 s. J u . 18. ö v e r s ä t t n i n g av f ö r d r a g a n g å e n d e u p p r ä t t a n det av Europeiska atomenergigemenskapen ( E u r a t o m ) och t i l l h ö r a n d e d o k u m e n t . M a r c u s . 187 s. H 19. K o m m u n a l s k a t t e u t j ä m n i n g . K i h l s t r ö m . 419 s. Fi. 20. K r i g s m a k t e n s f ö r b a n d s s j u k v å r d . E s s e l t e . 222 s. Fö. 21. B i l s k r o t n i n g . Esselte. 75 s. K. 22. F ö r b u d m o t utförsel av k u l t u r f ö r e m å l . K i h l s t r ö m . 67 s. E.

23. K r o n h j o r t s r e s e r v a t m . m . B e r l i n g s k a B o k t r y c k e r i e t . L u n d . 109 s. J o . 24. B e h a n d l i n g s f o r s k n i n g vid u n g d o m s v å r d s s k o l o r n a Esselte. 279 s S. 25. N y t t s k a t t e s y s t e m . Esselte. 827 s. F i . 26. Offentliga b y g g n a d e r 3. E k o n o m i s k t b y g g a n d e . Esselte. 103 s. K. 27. Lag om f ö r v a l t n i n g s f ö r f a r a n d e t . Esselte. 719 s. Ju. 28. B e r ä k n i n g av p e n s i o n s r e s e r v i pensionsstiftelse. H o l m q v i s t s k r i v b y r å & k o n t o r s t r y c k e r i . 39 s. J u . 29. K o n c e r n b i d r a g m. m. Esselte. 160 s. F i . 30. K r i s t e n d o m s u n d e r v i s n i n g e n . Esselte. 182 s. E. 31. S k a d e s t å n d II. Esselte. 170 -f 62 s. J u . 32. F ö r t i d a t i l l t r ä d e , e x p r o p r i a t i o n s k o s t n a d m. m . M a r c u s . 118 s. J u . 33. ö v e r s ä t t n i n g av v i k t i g a r e f ö l j d f ö r f a t t n i n g a r till fördragen angående Europeiska ekonomiska gem e n s k a p e n och E u r o p e i s k a k o l - och s t å l g e m e n s k a p e n . M a r c u s . 521 s. H. 34. Ä k t e n s k a p s r ä t t I. F ö r f a t t n i n g s t e x t . M a r c u s . 96 s. J u . 35. Ä k t e n s k a p s r ä t t II. Motiv. M a r c u s . 597 s. J u . 36. ö k a t stöd till b a r n f a m i l j e r Esselte. 148 s. S. 37. L a n t b r u k e t s s t r u k t u r u t v e c k l i n g . Esselte. 251 s. Jo. 38. S a m m a n s t ä l l n i n g av r e m i s s y t t r a n d e n över förf a t t n i n g s u t r e d n i n g e n s förslag till ny f ö r f a t t n i n g . Del 3 K a p . 6 i förslaget till r e g e r i n g s f o r m . M a r c u s . 98 s. J u . 39. R a p p o r t och a r b e t s m a t e r i a l från a r b e t s g r u p p e n för det k o m m u n a l a s a m b a n d e t j u n i 1964. M a r cus. 179 s. J u . 40. M e n t a l s j u k v å r d s l a g . Esselte. 418 s. S. 41. B o s t a d s s t ö d för p e n s i o n ä r e r . Haeggström. 105 s. I . 42. K o m m u n a l m a r k p o l i t i k . Esselte. 117 s. I .

Anm. O m särskild t r y c k o r t ej a n g i v e s , ä r t r y c k o r t e n

Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R 1964:42 Inrikesdepartementet

KOMMUNAL MARKPOLITIK MARKPOLITISKA U T R E D N I N G E N S BETÄNKANDE I

E S S E L T E AB, S T O C K H O L M 1964

Innehåll

Skrivelse till departementschefen

5 Kapitel 1. Inledning

7 Kapitel 2. Förutsättningar och hjälpmedel för kommunal markpolitik . . . . 1. Markexploatering 2. Kommunala investeringar och deras finansiering 3. Resurser för utredningar och förhandlingar i olika kommuner. . 4. Hjälpmedel för kommunal markpolitik 4.1 Expropriation och frivilliga uppgörelser 4.2 Skatteregler, kommunala markförvärv

10 10 11 12 13 13 14

Kapitel 3. Utredningsuppdraget

16 Kapitel 4. Markfrågans läge i kommunerna 1. Statistisk belysning 1.1 Bostadsproduktionen åren 1958—1962 1.2 Planerad bostadsproduktion 1964—1968 2. Huvuddrag i kommunernas markpolitiska handlande 2.1 Nyexploatering 2.11 Markberedskap, markförvärvssituation 2.12 Markägande, bebyggelseplanering 2.121 Bebyggelsens lokalisering 2.122 Bebyggelsens utformning 2.2 Stadsombyggande 2.21 Citysanering 2.22 Bostadssanering 2.3 Markfrågorna i kommunalpolitiken

10 10 10 20 21 22 22 23 24 24 25 25 26 26

Kapitel 5. Mark och samhällsbyggande 1. Värdestegring, prisbildning 1.1 Värdestegring 1.2 Prisbildning 1.21 Monopolförhållande, tvångssituationer 1.22 Konkurrens mellan olika köpare, efterfrågetryck . . . . 2. Kommuns markförvärv 2.1 Förvärvsmöjligheter 2.11 Säljbenägenhet, prisstabilitet 2.12 Eliminering av konkurrenssituationer 2.2 Kommuns markberedskap 3. Mark, bebyggelseplanering 3.1 Lokalisering 3.2 Utformning 3.21 Bebyggelseplaneringens värdefördelande effekt . . . . 3.22 Produktionshänsyn

28 28 29* 30 31 33 34 34 34 35 35 35 36 36 36' 37

4 4. T o m t r ä t t 4.1 Markvärdestegring, prisbildning 4.2 Samhällsbyggnadsinstrument

37 37 37

Kapitel 6. Riktlinjer för kommunal markpolitik 1. Kommunen bör köpa m a r k 1.1 Nyexploatering 1.2 Stadsombyggande 1.21 Citysanering 1.22 Bostadssanering 2. T o m t r ä t t bör tillämpas 2.1 Samhällsbyggnadsinstrument 2.2 Inkomstkälla, markprisutvecklingen

39 39 40 41 41 41 42 42 43

Kapitel 7. Utredningens förslag 1. Utgångspunkter 1.1 Markpolitiska utgångspunkter 1.2 Nuvarande finansiering av markförvärv och tomträttsupplåtelser 1.3 Kreditmarknadssynpunkter på lån för markförvärv och tomträttsupplåtelser 1.4 Effekter av vidgad långivning för markförvärv och tomträttsupplåtelser 1.41 Markprisutveckling, kommunalt samarbete inom blocken 1.42 Kommunernas skuldsättning 1.43 Effekt från samhällsekonomisk synpunkt 2. Särskild långivning för markförvärv och tomträttsupplåtelser. . 2.1 Markförvärvslån 2.11 Mark för ett års byggande 2.12 Lånebehov 2.13 Amorteringstid 2.2 Tomträttslån 2.21 Lånebehov 2.22 Amorteringstid 3. Statens medverkan för a t t lösa finansieringsfrågorna 3.1 Alt. I. Statligt kreditaktiebolag 3.2 Alt. II. Statliga utlåningsfonder 3.21 Markförvärvsfond 3.211 Fondens storlek 3.212 R ä n t a 3.213 Handläggning av låneansökningar, lånevillkor. . 3.22 Tomträttsfond 3.221 Fondens storlek 3.222 R ä n t a 3.223 Handläggning av låneansökningar, lånevillkor . . 3.3 Synpunkter på alternativen

44 44 44

Bilaga 1 Redogörelser för besök i ett tiotal kommuner Bilaga 2 Redovisning av statistiska undersökningar

w

,

. .

46 46 47 47 48 49 50 51 51 51 52 52 52 53 53 53 56 56 56 57 58 59 59 59 60 61 75

Till Herr statsrådet

och chefen för

inrikesdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 6 och den 18 september 1963 tillkallade chefen för inrikesdepartementet generaldirektören G. Renlund och kanslirådet G. Svenson att utreda och lägga fram förslag angående statliga stödåtgärder till främjande av en aktiv kommunal markpolitik. Åt Renlund uppdrogs att som ordförande leda utredningsarbetet. Att som experter biträda vid utredningsarbetet har förordnats fastighetschefen G. Asker, Västerås, kommunaldirektören H. Edin, Stenungsund, bankokommissarien K. Eklöf, avdelningsdirektören hos bostadsstyrelsen Ö. Hernbäck, utredningschefen A. Nordberg, Stockholm, och byråchefen i riksrevisionsverket S. Säfström. Till sekreterare h a r förordnats civilingenjören O. Westin. Vi har antagit benämningen markpolitiska utredningen. Genom beslut den 29 juni 1964 h a r Kungl. Maj :t uppdragit åt oss att i vårt utredningsarbete taga under övervägande vad riksdagens statsutskott i utlåtande nr 42 år 1963 anfört rörande direktiv till de markförvaltande myndigheterna och beträffande tomträttsupplåtelser av statlig mark. Vidare har statsrådet och chefen för inrikesdepartementet överlämnat en framställning från Stockholms förorters samarbetsnämnd, i vilken nämnden hemställer att åtgärder skall vidtagas syftande till bättre möjligheter för kommunerna att bedriva en aktiv markpolitik. Vårt hittillsvarande utredningsarbete h a r vi inriktat på att söka kartlägga kommunernas markpolitiska handlande samt att utarbeta förslag till åtgärder för att underlätta kreditförsörjningen för kommunala markförvärv och tomträttsupplåtelser. Resultatet av detta arbete redovisas i föreliggande betänkande om kommunal markpolitik. De statistiska undersökningar som redovisas i betänkandet har till huvudsaklig del ombesörjts inom bostadsstyrelsens planeringsbyrå. I det fortsatta utredningsarbetet avser vi att behandla vissa åtgärder av administrativ och organisatorisk art, främst sådana som h a r samband med statens och kyrkans markförsäljning. Stockholm den 21 september 1964 Gösta Renlund

Göte Svenson Olle

Westin

KAPITEL 1 Inledning

Samhällsutvecklingen i vårt land har sedan länge karakteriserats av en tilltagande urbanisering. Tendensen till koncentration av företagsamhet och bosättning är i dag klart framträdande. Detta innebär en betydande tillväxt av tätortssamhällena. Samtidigt har samhällena blivit mer och mer komplicerade. Människornas behov och verksamheter har i hög grad differentierats. Detta ställer ökade krav på en ändamålsenlig organisation av samhällena. Samhällsbyggandet är därför en verksamhet av utomordentlig vikt. Av grundläggande betydelse för samhällsbyggandet är att bestämma markens mest ändamålsenliga användning och den lämpliga tidpunkten för att ta den i anspråk. Det är härvid en betydande skillnad mellan nyexploatering för bebyggelse och stadsombyggande. Nyexploatering innebär att m a r k börjar användas för samhällsbyggande. Stadsombyggande innebär, att m a r k som redan används för samhällsändamål får ett effektivare utnyttjande eller eljest får en ändrad användning. Till stadsombyggandet hör t. ex. förnyelse av undermålig bostadsbebyggelse, trafikteknisk ombyggnad av samhället, ändring från bostadsbebyggelse till kommersiell bebyggelse. Stat och k o m m u n har ansvaret för samhällsbyggandet. Under de sista decennierna har kommunernas arbete med samhällsbyggandet fått ökad betydelse och blivit mera aktivt. Vidare har ansvar och befogenheter, som tidigare åvilade statliga organ, i stor utsträckning flyttats över på kommunerna under denna tid. Ett betydelsefullt hjälpmedel i kommunernas samhällsbyggande är deras befogenhet att bestämma var tätbebyggelse får uppkomma och hur den skall vara utformad, det s. k. kommunala planmonopolet. Rätt utnyttjat är planmonopolet kommunens viktigaste hjälpmedel för att åstadkomma en ur samhällsbyggnadssynpunkt lämplig markanvändning. Markens användning skall enligt byggnadslagstiftningen bestämmas genom översiktlig planering (region- och generalplan) samt detaljplanering (stadsplan eller byggnadsplan). Kommunerna måste även medverka vid genomförandet av den beslutade markanvändningen. Kommunen har sålunda att svara för skolor, allmänna byggnader, gator, vatten och avloppsledningar, parker m. m. Detta får även uttryck i lagstiftningen. Bestämmelser i byggnadslagen, lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar, hälsovårdsstadgan och andra författningar ålägger kommunen att svara för byggande och underhåll av en rad sådana anläggningar.

8 I fråga om bostadsförsörjningen har kommunen ett betydande ansvar, stadfäst i 1947 års lag om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande. Denna lag har varit av stor betydelse för att förverkliga det aktiva kommunalla engagemang i bostadsbyggandet som vi har i dag. Med stöd av denna lag har år 1962 utfärdats kungörelse angående kommunala bostadsbyggnadsprogram. Skyldighet att upprätta sådana program har ålagts ca 400 kommuner. Programmen skall avse en »plan till främjande av att bostadsbyggandet inom kommunen förberedes och genomföres på ett ändamålsenligt sätt». Om kommunens ansvar för bostadsförsörjningen skall få en reell innebörd måste det även innefatta skyldighet att verka för att bostadskostnaderna hålles på en rimlig nivå. Uppgifterna inom samhällsbyggandet är i grova drag uppdelade på följande sätt. Kommunen svarar, såsom framgår av det förut sagda, för beslut om markanvändningen och vidtar vissa åtgärder för förverkligande av den beslutade användningen. I samhällsbyggandets tidigaste skeden, den översiktliga planeringen och detaljplaneringen, h a r alltså den aktiva rollen tilllagts k o m m u n e r n a själva. Byggherrar — kommunala, kooperativa och enskilda — övertar den aktiva rollen i nästa skede av samhällsbyggandet, projekteringen av bebyggelsen. Kommunen utövar då en övervakande och kontrollerande funktion. I slutskedet, byggandet, övertas den aktiva rollen av byggaren, som ibland kan vara byggherren själv men ofta är en entreprenör. Kommunen och byggherren delar då på de kontrollerande funktionerna. Kommunens faktiska möjligheter att bestämma h u r marken skall användas och dess möjligheter att påverka tidsschemat för beslutad markanvändning ä r i hög grad beroende av markägarförhållandena. De som utnyttj a r marken i den förutvarande användningen (jordbrukare, fastighetsförvaltare m. fl.) deltar i regel inte i samhällsbyggnadsprocessen. För att marken iskall få en ändrad användning är det därför i regel nödvändigt att marken överlåtes till någon i samhällsbyggandet aktivt deltagande part — kommun, markexploatör eller byggherre. Öm kommunen förvärvar marken, kan den helt bestämma h u r bebyggelsen skall utformas och i vilken tidsföljd den skall genomföras. Förvärvas marken av en byggherre, kan man utgå från att han h a r intresse att utnyttja marken för en ändrad användning. Däremot är det inte u t a n vidare givet att byggherrens intressen sammanfaller med kommunens, t. ex. beträffande arten och omfattningen av bebyggelsen och tidsschemat för dess genomförande. Kommunerna k a n vid bebyggelseplaneringen av olika skäl nödgas kompromissa med byggherren. Ej sällan ä r detta till men för samhällsbyggandet. Om förvärvaren är en markexploatör kan risken för intressekonflikt med k o m m u n e n bli ännu större. För att k u n n a utöva ett bestämmande inflytande på markanvändningen och samhällsbyggandets tidsschema har kommunen behov av effektivare medel än som innefattas i befogenheterna i samband med planläggningen. En sådan ökning av kommunens realinflytande på samhällsbyggandet synes

9 endast kunna åstadkommas genom ökat kommunalt markägande. Behovet av en aktivare kommunal markpolitik har ett naturligt samband med de ökade anspråk som ställs i fråga om bostadsbyggandets volym och kvalitet, trafikapparatens funktionsduglighet o. s. v. Målet för bostadsförsörjningen ligger i dag på en så hög nivå att resurserna beträffande stadsplanering, projektering och byggande behöver ansträngas hårt för att målet skall kunna nås. Samhällsbyggandet måste därför organiseras så att störningar i processen om möjligt undvikes. Utan tvivel medför markfrågans nuvarande läge i flertalet kommuner betydande risker för dylika störningar.

KAPITEL 2 Förutsättningar och hjälpmedel för kommunal markpolitik

1. Markexploatering Kommunerna tillhandahåller huvudparten av marken inom nyexploateringsområden. De svarar även nästan helt för att marken iordningställes för bebyggelse. Investeringarna i exploateringsanläggningar inom sådana områden är betydligt större än investeringarna i mark. Vid försäljning av byggklar mark återfår kommunen större eller mindre del av sina investeringar. Om byggandet därvid följer ett uppgjort tidsschema är finansieringen av dessa investeringar i allmänhet av kortfristig natur. Försäljningspriset, m. a. o. tomtkostnaden, beräknas enligt praxis på grundval av kostnaderna för mark, gator och vatten- och avloppsledningar. I vissa kommuner innefattar tomtkostnaden utjämningsbelopp för varierande grundläggningsförhållanden. Kostnader för gatubelysning, parker samt anläggningar som betjänar större områden, såsom huvudledningar för vatten och avlopp, matargator och lek- och bollplaner, räknas i allmänhet inte in i tomtkostnaderna. Den allmänna samhällsservicen, skolor, kulturella anläggningar m. m. räknas inte heller in. De belopp som kommunen får in vid försäljning av byggklar mark motsvarar således i allmänhet endast en begränsad del av kommunens totala kostnader för att iordningställa marken och skapa förutsättningar i övrigt för bebyggelsen. Ofta saknar emellertid kommunen praktisk möjlighet att ta ut kostnaderna ens för de nämnda exploateringsanläggningarna. Beträffande mark som kommunen äger och iordningställer och sedan försäljer finns det visserligen i princip inga hinder att r ä k n a in ifrågavarande kostnader i försäljningspriset. Förekomsten av icke-kommunal mark och kommunens ansvar för ortsprisnivån på m a r k medför dock i många fall att kommunerna inte anser sig böra ta ut dessa kostnader till fullo. De tomtpriser kommunen tillämpar inverkar nämligen p å prisnivån för enskild mark som kommun avser att förvärva eller som i övrigt skall användas för bebyggelse. Detta har samband med att kommunens legala rätt att utkräva bidrag till exploateringskostnaderna från enskilda som exploaterar m a r k är mera begränsad än deras möjligheter att r y m m a sådana kostnader i försäljningspriset för den kommunala marken.

11 Dessutom är det vanligt att kommunerna mer eller mindre medvetet subventionerar tomtmarken, d. v. s. säljer marken för ett pris som understiger deras kostnader för råmark, gator och va-ledningar. Våra statistiska undersökningar visar att tomtkostnaderna inom nyexploateringsområden är avsevärt högre i de stora kommunerna än i de små. De sjunker enligt en i stort sett j ä m n kurva. Skillnaderna är betydligt större än som kan föranledas av olikheter i fråga om standard och råmarkspriser. Mindre kommuner subventionerar således nyexploateringsverksamheten i stor utsträckning. Detta är mera utpräglat i fråga om småhusbebyggelse än i fråga om flerfamiljshusbebyggelse. Trots den allmänna kostnadsstegringen och höjningen av standarden på stadsplaner och exploateringsanläggningar har tomtkostnaderna genomsnittligt sett ökat endast obetydligt under den femårsperiod som undersökningarna avser. I fråga om flera av de i undersökningen ingående kommungrupperna kan någon ökning överhuvud inte påvisas. Subventioneringsgraden torde således ha ökat under perioden. Det sagda gäller småhusbebyggelse och flerfamiljshusbebyggelse inom nyexploateringsområden. I fråga om bebyggelse inom saneringsområden 1 är kommunernas markpolitiska insatser betydligt blygsammare. Mindre än en tredjedel av marken för bostadsbebyggelse går via kommunerna. Beträffande mark för annat slag av bebyggelse i sådana områden saknas uppgifter. Kommunernas markpolitiska insatser torde i fråga om dylik m a r k vara av ännu mindre omfattning. Uppenbarligen är kommunernas möjligheter att i samband med försäljning eller tomträtts upplåtelse få täckning för sina kostnader i samband med sanering ytterst begränsade. Deras möjligheter att utkräva bidrag av byggherrarna är också små. Exploateringsavtal kan ofta inte användas, emedan marken redan tidigare är stadsplanelagd och byggherren därigenom har en stark ställning. Bidragen måste i allmänhet grunda sig på gatumarks- och gatubyggnadskostnadsbestämmelser samt vataxa. De kostnader kommunerna i dag tar på sig för att åstadkomma samhällelig service inom tidigare bebyggda områden uppgår till väsentligt högre belopp än som täcks av bidrag enligt dessa bestämmelser. Om man dessutom tar hänsyn till att stora kommunala investeringar återstår innan förhållandena inom dessa områden blir slutgiltigt ordnade på ett tillfredsställande sätt, kan man sannolikt utgå från att kommunerna subventionerar bebyggelsen inom saneringsområden i ännu högre grad än inom nyexploateringsområden. 2. Kommunala investeringar och deras finansiering Kommunernas nettoinvesteringar under ett vart av åren 1959 och 1960 var ca 1 500 milj. kr. De ökade till 1 800 milj. kr. år 1961 och 2 600 milj. kr. år 1962. Kommunernas årliga långfristiga nyupplåning var ca 700 milj. kr. 1 "Sammanhängande eller i vart fall så samlad bebyggelse att endast enstaka luckor, resttomter, förekommer därinom", betr. definitionen, se bilaga 2, s. 76.

12 åren 1959—1961 och ökade till 1 300 å 1 400 milj. kr. per år under 1962— 1963.i Investeringsökningen år 1962 kan, om man inskränker sig till en sifter jämförelse, sägas ha helt lånefinansierats. De goda lånemöjligheterna år 1962 utlöste således en betydande investeringsaktivitet. Detta innebar att kommunerna kunde tillgodose många behov som de tidigare nödgats eftersätta på grund av att den höga kommunala utdebiteringsnivån försvårat ökade investeringar via skatterna. I tabell 1 (s. 77) detaljredovisas kommunernas inköp och försäljning av fastigheter. Uppgifterna är hämtade ur den kommunala finansstatistikens primärmaterial. Totalbeloppen för fastighetsförvärv var i stort sett oförändrade åren 1958—1960 och utgjorde ca 10 % av investeringarna men visar en stark ökning åren 1961 och 1962. Investeringsökningen beträffande fastigheter var betydligt kraftigare än beträffande övriga kommunala investeringar. Fastighetsförvärven utgjorde under åren 1961 och 1962 ca 15 % av kommunernas totala investeringar dessa år. Jämfört med åren 1958—1960 innebär detta att investeringarna i fastighetsförvärv fördubblades år 1961 och nästan tredubblades år 1962. De större och medelstora städerna ( > 30 000 inv.) har ökat sina fastighetsförvärv betydligt mer än övriga kommuner. Vissa uppgifter om finansiering av markförvärv redovisas i tabell 2 (s. 78). Upptagna lån åren 1960—1962 för ändamålet »fastighetsförvaltning» uppgick till ett belopp motsvarande 2/s av investeringarna i fastigheter dessa år. Redovisningen av beviljade lånetillstånd visar att kommunerna söker sådana tillstånd endast för en mindre del av fastighetsförvärven. 3. Resurser för utredningar och förhandlingar i olika kommuner Vi h a r inhämtat uppgifter om kommunernas anställda tjänstemän med kvalificerade administrativa och tekniska arbetsuppgifter. Med ledning av dessa uppgifter har kommunerna indelats i personalklasserna 0—5, varvid 0 anger minimiutrustningen för en k o m m u n (kommunalkamrer, kommunalingenj ö r ) , och 5 anger storstädernas resurser. Kommunerna fördelar sig på de olika personalklasserna enligt n e d a n : Länsregion 2

Personalklass

5 4 3 2 1 0 1

I

II

III

IV

V

S:a

1 7 8 11 25 30

5 3 12 11 30

1 3 3 9 8 43

1 2 6 11 10 39

3 9 16 18 41

3 20 29 59 72 183

Uppgifterna hämtade ur statistiska centralbyråns publikationsserie »Kommunernas finanser» och dess kreditmarknadsstatistik. Nettoinvesteringar = kapitalutgifter — kapitalinkomster. 2 Länsregion I: A, B, C, D, T o. U-län; II: E, F, G, H o. I-län; III: K, L, M-län; IV: N, O, P, R-län; V: S, W, Y, Z, AC, B D-län. Betr. indelningen se bilaga 2, s. 103.

13 De kommuner som inte ingår i våra undersökningar, till antalet betydligt fler än de som ingår, torde i regel vara att hänföra till klass 0. Tabell 4 b (s. 82) redovisar flerfamiljshuslägenheter fördelade på kommuner i olika personalklasser. I runda tal fördelar sig dessa med */« på vardera kommungrupperna i klasserna 5, 4, 3, 2 och 1—0. Nära halva flerfamiljshusproduktionen faller således på kommuner i klasserna 0—2. Detta innebär kommuner med relativt små administrativa och tekniska resurser. De har t. ex. i regel varken egen planfackman eller personal, som kan avdelas särskilt för att arbeta med markförvärvsfrågor. Det bör dock nämnas att kommunförbunden håller på att bygga upp en egen konsultorganisation med uppgift att biträda kommunerna. 4. Hjälpmedel för kommunal ni arkpolitik Bland hjälpmedlen för kommunernas markpolitik kan man särskilja sådana som direkt underlättar kommunala markförvärv från övriga markpolitiska hjälpmedel . Till de förstnämnda hjälpmedlen bör räknas expropriationsrätten och vissa skatteregler. De sistnämnda hjälpmedlen, främst planmonopolet och tomträttsinstitutet, kommer att behandlas i kap. 4. 4.1 Expropriation och frivilliga uppgörelser I regel förvärvar kommunerna m a r k genom frivilliga uppgörelser. Endast en obetydlig del förvärvas genom expropriation. Den rätt att påkalla expropriation som enligt lag tillkommer kommun har dock indirekt stor betydelse även när det gäller förutsättningarna för att nå de frivilliga uppgörelserna. Möjligheten till tvångsförvärv är nämligen ägnad att väsentligt minska markägarens sälj motstånd och skapar sålunda gynnsamma betingelser för frivilliga uppgörelser. Av de expropriationsanledningar som finns uppräknade i lag anknyter ett flertal till kommunens samhällsbyggnadsuppgifter. Genom 1949 års ändringar i expropriationslagen och 1953 och 1963 års ändringar i byggnadslagen har expropriationsanledningar av generell samhällsbyggnadskaraktär införts. Genom 1949 års ändringar gavs kommunen expropriationsrätt för att säkerställa att m a r k på skäliga villkor är tillgänglig för tätbebyggelse och därmed sammanhängande anordningar eller för att eljest i kommunens ägo överföra mark, som inte är tätbebyggd, för upplåtelse med tomträtt ( 1 : 16 ExL). Genom 1953 års ändringar i byggnadslagen infördes de s. k. zonexpropriationsbestämmelserna (44 § BL). Dessa ger k o m m u n r ä t t att lösa mark inom tätbebyggt område, som är i behov av genomgripande ombyggnad. Ändringen år 1963 i samma lag tog sikte på sanering av områden med historiskt eller kulturhistoriskt värdefull bebyggelse ( 4 4 a § B L ) . Dessa tre expropriationsanledningar är så generellt definierade att de täcker

14 flertalet anledningar till kommunala markförvärv för nyexploatering och för de mest framträdande saneringsbehoven. De utgör ett hjälpmedel a t t bryta sälj motstånd, såvida tillräckligt tidsutrymme finns att genomföira expropriationsförvärv. För att kunna bli effektivt måste emellertid förfarandet vid expropriation bli mera ändamålsenligt än f. n. Dessa frågor konnmer att behandlas av den år 1959 tillkallade expropriationsutredningen. 4.2 Skatteregler, kommunala

markförvärv

Kommunalskattelagens regler om realisationsvinst gäller inte då en fastighet exproprieras. De gäller inte heller om den avyttras under sådana förhållanden att tvångsförsäljning måste anses vara för handen. Detta u n d a n tag gör det i princip möjligt att undgå realisationsvinstbeskattning u t a n att expropriationsförfarande behöver anlitas. Kari spekulationssyfte anses föreligga gäller dock huvudregeln om beskattning av realisationsvinst. I praxis betraktas under vissa förutsättningar försäljning av mark för bebyggelse såsom tomtstyckningsrörelse. Föreligger sådana förutsättningar, varvid man bl. a. fäster avseende vid h u r många tomter som försålts och vilka åtgärder som vidtagits i syfte att exploatera marken, anses fastigheten »smittad». Alla kommande försäljningar som ägaren gör betraktas som led i tomtstyckningsrörelsen. Såsom nettointäkt av rörelse beskattas i princip skillnaden mellan å ena sidan erhållna köpeskillingar och å andra sidan det värde marken hade då tomtstyckningsrörelsen anses vara påbörjad samt de kostnader som efter rörelsens påbörjande nedlagts på den avyttrade marken ävensom försäljningskostnader o. dyl. Inkomsten beräknas alltså i princip på samma sätt som i vilken annan rörelse som helst, där rörelseidkaren ej vid rörelsens påbörjande köpt in utan »tillskjutit» varulager. Även om ägaren säljer hela den återstående fastigheten »i klump», t. ex. till kommun, anses denna avyttring vara den sista transaktionen i rörelsen och ägaren får i princip skatta för inkomst som beräknas på sätt som nyss beskrivits. Hela markvärdestegringen under tiden mellan den tidpunkt då fastigheten blev »smittad» och försäljningstidpunkten blir då skattepliktig inkomst. De nämnda skattereglerna gäller även för det fall att fastigheten exproprieras. Expropriationsersättningen beskattas på motsvarande sätt som köpeskillingen vid frivillig försäljning. De berörda skattereglerna har både positiva och negativa verkningar för den kommunala markpolitiken. Det är i vissa lägen ur skattesynpunkt oförmånligt för markägaren att själv exploatera marken för bebyggelseändamål. Skattekonsekvenser kan därför i vissa fall öka säljbenägenheten. En negativ effekt är att svårigheter föreligger att förvärva fastigheter som redan är »smittade». De markägare, varom här är fråga, vill antingen betinga sig ett mycket högt pris för att så långt möjligt kompensera sig för

15 skattepåföljden eller inställa all försäljning under en längre period i förhoppning att marken skall förlora sin karaktär av lager i rörelse (skattepraxis är h ä r u t i n n a n ej helt entydig och klar, i varje fall inte då »klumpförsäljning» sker efter att »rörelsen» varit »nedlagd» en längre tid) eller ock helt inställa försäljning under sin livstid för att dödsbo eller arvingar skall kunna avyttra fastigheten skattefritt.

KAPITEL 3 Utre dningsupp draget

Till statsrådsprotokollet den 6 september 1963 anförde chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson bl. a. följande. Vid planeringen och genomförandet av bostadsproduktionen är det av väsentlig betydelse, att den erforderliga marken finns tillgänglig i god tid och kan upplåtas på skäliga villkor. I båda dessa avseenden är aktiva kommunala insatser av stor vikt. Erfarenheten har visat, att kommunala markförvärv är ett värdefullt medel att föra en rationell och effektiv bostadspolitik i expanderande orter. Sådana förvärv genomföres ofta för att stadsplanearbetet och annan kommunal planeringsverksamhet i samband med kommunernas tillväxt skall k u n n a påbörjas i lämplig tid och försiggå störningsfritt. I många fall utgör en kommunal markpolitisk aktivitet en förutsättning för att ett tillräckligt bostadsbyggande i kommunen skall komma till stånd. Även i samband med saneringen av äldre, otidsenlig bebyggelse i städernas centrala delar framstår kommunala markpolitiska insatser ofta som både önskvärda och nödvändiga för att stadsförnyelsen skall få en ändamålsenlig utformning. Målmedvetna markpolitiska åtgärder från kommunernas sida kan vidare vara ägnade att hålla tillbaka prisuppgången på mark och motverka spekulation i värdestegringsvinster. E n aktiv kommunal markpolitik kräver betydande kapitalinsatser. Om markförvärven skall k u n n a äga r u m på ett tidigt stadium av planeringsprocessen, blir kapitalet bundet under relativt lång tid. Om kommunerna i ökad utsträckning upplåter marken i en form som innebär att markvärdestegringen kan förbehållas kommunerna, d. v. s. under tomträtt, ökar anspråken på kommunala kapitalinsatser ytterligare. Finansieringssvårigheter har utan tvivel verkat hämmande på kommunala markförvärv och upplåtelser av marken under tomträtt. En tänkbar lösning av de finansiella problemen i samband med kommunernas markpolitik är att staten lämnar krediter till kommunerna för markförvärv och för underlättande av tomträttsupplåtelser. Frågan om statligt kreditstöd behandlades i 1962 års statsverksproposition (bil. 7, p. 76). Bostadsstyrelsen hade ifrågasatt, om inte en kommun för inköp av saneringsfastighet skulle k u n n a erhålla förskott på det blivande statslånet för nybyggnad på fastigheten. Föredragande departementschefen anförde i detta sam-

17 manhang, att frågan behövde belysas ytterligare och förklarade sig förutsatta, att bostadsstyrelsen senare skulle återkomma med närmare utredning i ämnet. Riksdagen (SU 46, rskr 146) uttalade med anledning härav den meningen, att utredningen inte borde begränsas till att gälla låneförskott for forvarv av saneringsfastigheter utan även avse markförvärv för nvJ exploatering. I samband med sina anslagsäskanden för budgetåret 1963/64 redovisade bostadsstyrelsen ifrågavarande utredning och framlade förslag om låneförskott till kommuner för anskaffande av m a r k för bostadsbyggande och för forvarv av fastigheter i saneringsområden. Vidare föreslog styrelsen, att staten skulle främja kommunernas tomträttsupplåtelser av m a r k för bostadsandamål genom att bevilja kommunerna lån för täckande av viss del av tomtkostnaderna. Vid anmälan av dessa frågor i 1963 års statsverksproposition (bil. 13, p. 102) anförde jag — under hänvisning bl. a till att kapitalanskaffningen ior ifrågavarande ändamål då inte syntes erbjuda kommunerna några allvarliga problem — att jag inte var beredd att vid den tidpunkten ta upp styrelsens förslag till prövning. Även statsutskottet (utlåtande nr 42) anförde, att den rådande situationen på kapitalmarknaden inte syntes i och för sig innebära några allvarligare problem i fråga om kommunernas kreditanskaffning för markförvärv. Utskottet ansåg det emellertid angeläget, att frågan om kommunernas kreditforsorjning för markförvärv prövades, inte minst med hänsyn till att utbudet på kapitalmarknaden på längre sikt kunde förete betydande variationer. Med hänsyn till vikten av att kommunerna förde en aktiv markpolitik borde därjämte övervägas, om inte statsmakterna i någon form borde stimulera kommunerna till önskvärda insatser. Utskottet förutsatte, att Kungl. Maj :t snarast möjligt komme att pröva denna fråga och förelägga riksdagen de förslag en sådan prövning kunde föranleda. I anslutning till vad som anförts i bostadsstyrelsens framställning och i vissa motioner till riksdagen borde prövningen även innefatta frågan om statliga åtgärder för att underlätta kommunala tomträttsupplåtelser. Vad statsutskottet sålunda anfört godkändes av riksdagen (rskr. 124). Spörsmålet om formerna för en statlig medverkan i syfte att främja kommunernas markpolitik bör nu tagas upp till närmare utredning. Uppgiften bör anförtros åt en särskild utredningsman med biträde av särskilda experter. Utredningsmannen bör söka klarlägga vilken betydelse aktiva kommunala insatser på det markpolitiska området har för möjligheterna att åstadkomma ett rationellt bostadsbyggande och samhällsbyggande i övrigt. Olika former för kommunalt handlande bör härvid belysas med särskilt beaktande av de kommunalekonomiska aspekterna. Mot bakgrund av denna kartläggning bör utredningsmannen i enlighet med vad riksdagen uttalat, undersöka vilka åtgärder som från statens sida kan behöva vidtagas för att bereda kommu2—412911

18 nerna erforderliga finansieringsmöjligheter för såväl förvärv av exploateringsmark och saneringsfastigheter som upplåtelse av mark med tomträtt. Som allmän riktpunkt bör gälla att en statlig medverkan inte ges subventionskaraktär. Utredningsmannen bör även pröva om andra statliga åtgärder av administrativ eller organisatorisk art kan vara påkallade för att stimulera kommunerna till ökad markpolitisk aktivitet.

KAPITEL 4 Markfrågans läge i kommunerna

1. Statistisk belysning Våra statistiska undersökningar om kommunernas markpolitiska aktivitet omfattar bostadsbyggande med stöd av statliga bostadslån i ca 370 kommuner med skyldigheter att upprätta s. k. bostadsbyggnadsprogram. De expansiva kommunerna torde återfinnas bland dessa kommuner. De 370 kommunerna svarade för 95 % av inflyttningsfärdiga flerfamiljshuslägenheter åren 1960—1962 och 75 % av antalet lägenheter i småhus under samma tid. Produktionen av flerfamiljshus påbörjade åren 1958—1962 h a r vi studerat genom en totalundersökning. Undersökningen av småhusbyggandet h a r grundats på ett urval. Uppgifter om den planerade bostadsproduktionen åren 1964—1968 har vi hämtat ur kommunernas bostadsbyggnadsprogram. En förteckning över de kommuner som ingår i våra undersökningar och h u r de grupperats vid redovisningen av de insamlade uppgifterna lämnas i bilaga 2 (s. 103). Undersökningarna detalj redovisas i ett antal tabeller i berörda bilaga. 1.1. Bostadsproduktionen åren 1958—1962 Undersökningarna visar att huvudparten av bebyggelsemarken för bostadsproduktionen åren 1958—1962 har förmedlats av kommunerna. Betydande skillnader mellan olika slag av bebyggelse finns dock. Dessa skillnader ä r mera markerade än skillnaderna mellan kommungrupperna enligt ovannämnda förteckning. Beträffande flerfamiljshus inom saneringsområden 1 svarar kommunerna för endast en tredjedel av marken. Inom nyexploateringsområden svarar kommunerna för mer än 80 % av marken. Endast en mindre del av marken upplåts med tomträtt. Denna andel minskade dessutom under den ifråeavarande tidsperioden. Några mera betydande regionala skillnader i dessa hänseenden kan inte påvisas. Däremot finns vissa skillnader mellan olika kommungrupper. Inom nyexploateringsområden växer andelen kommunmark med kommunens storlek samt tekniska och administrativa resurser. Inom saneringsområden gäller däremot nästan motsatta förhållanden. (Se tab. 4 b, s. 82.) Inga större förändringar har ägt rum under den period un1 "Sammanhängande eller i vart fall så samlad bebyggelse att endast enstaka luckor, resttomter, förekommer därinom", betr. definitionen, se bilaga 2, s. 76.

20 dersökningarna avser. Inom saneringsområden kan en viss minskad kommunal aktivitet spåras. Kommunernas engagemang i småhusbyggandet är av något mindre omfattning än i fråga om flerfamiljshus inom nyexploateringsområden. Andelen k o m m u n m a r k är ca 65 % i fråga om småhus. Gruppbyggda och icke gruppbyggda småhus har redovisats var för sig. I de anvisningar som gällt för uppgiftsinsamlingen definierades gruppbyggda småhus såsom »en samling småhus, som sinsemellan inte behöver vara lika men som är uppförda inom samma område och av samma byggherre». De gruppbyggda småhusen utgör 40 % av totala antalet småhus i undersökningen. Andelen kommunmark ä r högre för de gruppbyggda än för de icke gruppbyggda småhusen, nämligen 70 % jämfört med 59 %. Även i fråga om andelen tomträtt visar de gruppbyggda högre tal, 11 % jämfört med 4 %. De regionala skillnaderna är inte stora. Skillnaderna mellan olika kommungrupper är av större betydelse. Beträffande icke gruppbyggda småhus visar förortskommunerna i storstadsområdena och kranskommuner i större bostadsförsörjningsområden ( > 30 000 inv.) liten andel kommunmark. Kranskommunernas småhusproduktion är av samma storleksordning som centralortskommunernas. I fråga om flerfamiljshus gäller helt andra relationer mellan centralortskommuners och kranskommuners produktionssiffror. Olika byggherrekategorier för flerfamiljshusproduktionen inom saneringsområden och exploateringsområden samt fördelningen av den kommunala marken redovisas i tab. 6 a och 6 b (s. 90 ff). De inbördes relationerna mellan byggherrekategorierna är helt andra inom nyexploateringsområden än inom saneringsområden. Inom nyexploateringsområden är de allmännyttiga störst och inom saneringsområden är de enskilda byggherrarna störst. Man kan finna både regionala skillnader och skillnader mellan olika kommungrupper. Även skillnaderna mellan olika år är stora. Uppgifterna i tabellerna tyder på att många kommuner inte tillämpar någon bestämd praxis vid fördelningen av bebyggelsemarken. 1.2 Planerad bostadsproduktion åren 1964—1968 I tab. 9 a och 9 b (s. 100 resp. 101) redovisas den i bostadsbyggnadsprogrammen upptagna möjliga produktionen på kommunmark och på annan mark. Det har inte varit möjligt att dela upp flerfamiljshusproduktionen på sanering och nyexploatering. Redovisningen gäller således den totala flerfamiljshusproduktionen. Uppgifterna om beräknad flerfamiljshusproduktion åren 1964—1966 visar 60 % ökning i förhållande till produktionen åren 1960—1962. För småhusens del anges mer än fördubblad produktion åren 1964—1966 jämfört med åren 1960—1962. Detta skulle innebära en genomsnittlig årsproduktion för hela riket på ca 120 000 lägenheter. Länsbostadsnämnderna har gjort en

21 bedömning av möjligheterna att genomföra ett bostadsbyggande av denna omfattning och funnit sig böra reducera antalet lägenheter. Erinras må vidare, att det av riksdagen antagna bostadsbyggnadsprogrammet för åren 1964 och 1965 omfattar 85 000 lägenheter per år. För åren 1967—1968 upptar de kommunala programmen 15—20 % lägre produktionssiffror. I kommungrupperna med mindre än 30 000 invånare skulle produktionen minska med hela 40 % jämfört med åren 1964—1966. 70 % av såväl flerfamiljshuslägenheterna som småhuslägenheterna skall byggas på kommunmark, vilket dock inte behöver betyda att marken redan nu är i kommunernas ägo. 10—15 % av lägenheterna redovisas på m a r k som ägs delvis av kommunen och delvis av annan. I programmen skall i vissa fall uppgift lämnas om förvärvstidpunkt m. m. för de markområden där bostäderna skall byggas under programperioden. Ett begränsat antal kommuner har redovisat fullständiga sådana uppgifter. Det visar sig att stor del av 1964 års produktion i dessa kommuner skulle äga r u m på mark som förvärvades så sent som år 1963. Detta tyder på en mycket dålig kommunal markberedskap. I länsbostadsnämndernas sammanfattande redogörelser över programmen är behovet av ökad kommunal markförvärvsaktivitet ett återkommande tema. Beträffande ett flertal kommuner framhåller länsbostadsnämnderna att en ökad markförvärvsaktivitet är en nödvändig förutsättning för att bostadsbyggnadsprogrammens angivna produktion skall kunna genomföras. I påfallande många fall anges att markfrågan inte är löst ens för 1964 och 1965 års produktion. Det förhållandet att viss del av bostadsproduktionen enligt programuppgifterna är förlagd på m a r k som delvis ägs av kommunen och delvis av annan antyder även att markfrågorna inte är klara. Den relativt starka krympningen av produktionsplanerna för åren 1967—1968 kan också vara ett uttryck för bristen på markberedskap.

2. Huvuddrag i kommunernas markpolitiska handlande Följande beskrivning grundar sig främst på ett detaljerat studium av markfrågorna i ett tiotal kommuner. Dessa har utvalts så, att skilda aspekter på markpolitiken skulle bli så allsidigt belysta som möjligt. Redogörelser för besök i dessa kommuner lämnas i särskild bilaga (Bil. 1, s. 61). Dessutom har vi haft tillgång till material som bostadsstyrelsen samlat in genom en av länsbostadsnämnderna utförd kommunenkät våren 1963 samt övrigt material som bostadsstyrelsen ställt till vårt förfogande. Det av styrelsen företedda materialet styrker i allt väsentligt de iakttagelser vi själva gjort vid kommunbesök. I det följande beskrives markförvärvssituationen, sambandet mellan markägande och bebyggelseplanering samt kommunalpolitisk inställning i markfrågor. Nyexploatering och stadsombyggande behandlas var för sig.

22 2.1 Nyexploatering Huvudparten av bostadsbyggandet äger r u m på tidigare obebyggd mark, s. k. nyexploateringsmark. Ca 70 % av antalet lägenheter i flerfamiljshus byggs på sådan mark. 2.11 Markberedskap, markförvärvssitualion

Den kommunala markberedskapen, d. v. s. kommunernas lagerhållning av mark för framtida bebyggelse, kan utan överdrift karakteriseras som dålig. Kommunernas markpolitiska handlande är överlag kortsiktigt. Det ser ut att gå »ur hand i mun» i flertalet kommuner. Endast i undantagsfall har kommunerna ett mera långsiktigt perspektiv i markfrågan. Som exempel på sådana av oss besökta kommuner må nämnas Västerås och Eskilstuna. Man kan i dessa kommuner iaktta vissa gynnsamma verkningar av den goda markberedskapen. Priserna ligger på en i förhållande till jordbruksvärdena rimlig nivå. Ingen nämnvärd konkurrens vid markförvärv förekommer från enskildas sida. Markägarna är i betydande utsträckning sälj benägna. När det blir aktuellt för dem att avyttra sina fastigheter hembjuder de dem i många fall till staden. En långsiktig kommunal markpolitik har alltså påtagliga positiva effekter på markägarnas hållning. Vid utformning av stadsplanerna, bestämmande av exploateringsgrad m. m. har ovidkommande påverkan inte förekommit. Nyexploateringen har kunnat genomföras helt med samhällsbyggandets egna mål för ögonen. Inom starkt expanderande områden har kommunerna i dag betydande svårigheter att förvärva den m a r k som behövs för nyexploatering. Markägarna är väl medvetna om fördelarna i att behålla marken så länge som möjligt, deras sälj benägenhet är således liten. Kommunernas otillräckliga administrativa och finansiella resurser har dessutom försämrat möjligheterna att föra en långsiktig markpolitik. Tillväxten i de större tätorternas bostadsefterfrågan har ofta ställt större anspråk på bostadsproduktionen än som har motsvarat kommunernas resurser för genomförande av de erforderliga förvärven. Detta har gjort särskilt de finansiellt svagare kommunerna benägna att acceptera att enskilda och kooperativa byggnadsföretagare h a r köpt mark och sedan svarat för stadsplanering, markexploatering och byggande. Från kommunalt håll har sådana insatser av enskild och kooperativ företagsamhet i många fall betraktats med gillande, som om kommunen genom dem fått ett »extra» tillskott av bostäder. Även i andra kommuner har det med hänsyn till läget på bostadsmarknaden och bristen på färdigplanerad m a r k i kommunens hand funnits goda möjligheter för en enskild att få bebygga m a r k som han lyckats förvärva, t. o. m. om förvärvet gjorts i konkurrens med kommunen. Sådan konkurrens mellan kommun och enskilda om råmark är vanlig inom storstadsområdena. I flera fall har det t. ex. förekommit att kommunen först bjudit ett pris för marken, varefter enskilda köpare träffat avtal om förvärv av marken för ett något högre pris.

23 En tillräckligt långsiktig kommunal markpolitik eliminerar sådana konkurrenssituationer. Det visar exemplen från Västerås och Eskilstuna. Av stor betydelse i detta sammanhang är också att marken i god tid fördelas på de byggherrar, som är verksamma inom kommunen. Om denna fördelning äger r u m enligt en bestämd praxis och på ett så tidigt stadium att byggherrarna kan lägga den till grund för sin långsiktiga produktionsplanering, har detta en gynnsam effekt på kommunens markförvärvssituation. Motivet för enskildas markförvärv bortfaller då ofta. Priset på m a r k hänger intimt samman med tre särskilda faktorer: kommunens markberedskap, enskildas markförvärv och markägarnas sälj benägenhet. De tre faktorerna är inbördes beroende av varandra. Är kommunernas markberedskap god, blir förekomsten av enskildas förvärv föga omfattande och sälj benägenheten är i regel god. Priset blir då relativt lågt. Är markberedskapen dålig, stimuleras enskild förvärvsaktivitet. Den konkurrenssituation som då uppkommer på köparsidan skapar i utpräglad grad en säljarens marknad. Markägarna blir obenägna att sälja — de väntar på högre priser. I denna situation bildas de verkligt stora »förväntningsvärdena». Förväntningarna gäller inte avkastningen på den blivande bebyggelsen, utan man väntar helt enkelt på det tvångsläge, i vilket ett förvärv av marken är oundgängligen nödvändigt för samhällets fortsatta utbyggnad. Väntar säljaren tillräckligt länge, blir priset därför betydligt högre. Staten och kyrkan intar i viss mån en särställning som markägare. Statens och kyrkans m a r k k a n till skillnad från enskildas m a r k i regel inte exproprieras. Detta försvagar kommunernas ställning som förhandlingspart. Den omständigheten att den för bebyggelse lämpliga marken h a r befunnit sig i statens eller kyrkans hand har på grund av de markförvaltande myndigheternas hållning ej sällan inneburit betydande problem även för markpolitiskt aktiva och framsynta kommuner. Myndigheterna synes nämligen inte i tillräcklig grad ha visat förståelse för dessa kommuners behov av en långsiktig markpolitik. Obenägenhet att sälja mark har här många gånger varit ett betydande problem. Även myndigheter som gått med på att avhända sig marken har ofta visat sig ovilliga att träffa uppgörelse om försäljningen, innan planarbetet fortskridit så långt att den blivande markanvändningen i detalj klarlagts. E n annan ur markpolitisk synpunkt besvärande tendens har också varit märkbar, nämligen önskemål från en del markförvaltande statliga och kyrkliga organ att få annan m a r k i utbyte mot den de upplåter för kommunal exploatering. Tidsutdräkten vid förvärv har ofta blivit stor.

2.12 Markägande, bebyggelseplanering

Markägande och bebyggelseplanering hänger nära samman. Om kommunen inte disponerar den m a r k som skall bebyggas eller på annat sätt säkerställer att markanvändningen förverkligas, k a n bebyggelseplaneringens väsent-

24 liga syften endast i ringa grad tillgodoses. Detta innebär dålig hushållning med våra knappa planeringsresurser. Såsom skall visas i det följande är bebyggelseplaneringen i hög grad beroende av kommunernas markpolitiska handlande. 2.121 Bebyggelsens

lokalisering

Markinnehavet är en mycket betydelsefull lokaliseringsfaktor i dagens samhällsbyggande. I många fall har innehavet av viss mark medverkat till olämplig bebyggelse. Detta gäller i hög grad förortskommuner och kranskommuner till större städer, vilket sammanhänger med dessa kommuners kar a k t ä r av sekundärenheter till centralortskommunen. Nybebyggelsen ställs där inte i så bestämd relation till ett befintligt kommuncentrum som när kommunen själv utgör en samhällsenhet. Å andra sidan utgör trafiklederna en grundläggande lokaliseringsfaktor. Men även i andra kommuner styrs bebyggelsens lokalisering i hög grad av den disponibla markens belägenhet, även om samhällsbildningen därigenom inte blir alltigenom ändamålsenlig. I det tiotal kommuner vi studerat ingående har man endast undantagsvis kunnat hävda att samhällsbyggandet har ägt r u m under hänsynstagande enbart till samhällsbyggandets egna krav. 2.122 Bebyggelsens

utformning

Markinnehavet har betydelse inte bara för bebyggelsens lokalisering utan även för dess utformning. Tidigare har vi berört kommunernas dåliga markberedskap och deras brist på administrativa och teknisk-ekonomiska resurser. Dessa förhållanden i förening med krav på en omfattande och växande bostadsproduktion har ofta — åtminstone i expanderande kommuner — skapat ett starkt tryck på kommunen att utnyttja den disponibla marken så intensivt som möjligt. Detta har inte sällan lett till att m a n h a r byggt flerfamiljshus där man borde ha byggt småhus, höga hus i stället för låga hus eller utnyttjat andra enkla medel för att få in så många lägenheter som möjligt på marken. Markpriset har ofta spelat en viktig roll i argumenteringen för viss utformning av bebyggelsen. Detta har varit förhållandet inte endast i fråga om enskilda eller kooperativa företags mark utan i nästan lika hög grad beträffande kommunägd mark. J u högre markpris som erlagts, desto större krav h a r ställts på exploateringen. Genom att utnyttja marken intensivare har m a n velat få det erlagda priset att te sig rimligt och samtidigt skapa förutsättningar för en bostadsproduktion till skäliga hyror. Kraven på höjd exploateringsgrad har ofta haft karaktären av ett slags kompensationsåtgärder. Kommunen samt enskilda och kooperativa markägare har här ofta haft sammanfallande intressen. Kommunen h a r med hänsyn till sitt ansvar för bostadsförsörjningen ett starkt intresse av att ortsprisnivån på mark inte höjs. Om kommunen betalat för mycket för marken

25 har det alltså gällt att genom ökad exploatering i efterhand konstruera en skenbar överensstämmelse med ortsprisnivån. Markexploatörens intresse av ökad exploatering bottnar i det enkla förhållandet att större byggnadsrätt — med vårt konventionella sätt att beräkna markens värde — alltid höjer markvärdet. Om en byggherre äger marken, är han intresserad av så stor byggnadsvolym som möjligt, eftersom vinsten står i visst förhållande till produktionsvolymen. I utpräglad grad gäller detta om byggherren inte skall behålla fastigheterna sedan de blivit bebyggda. Inte sällan h a r både dålig markberedskap och högt markpris gällt som argument för viss utformning av bebyggelsen. I synnerhet tidigare, n ä r en viss högsta tomtkostnad utgjorde villkor för statliga bostadslån, anfördes företrädesvis markpriset och höga exploateringskostnader som argument för ökad exploatering, även om dålig markberedskap och bristande tekniska resurser i realiteten var betydelsefullare orsaker. 2.2

Stadsombyggande

2.21 Citysanering

I de besökta städerna Skellefteå, Umeå, Falun och Eskilstuna har en stor del av städernas centra förnyats under det senaste decenniet. Förnyelsen har genomförts i stort sett inom ramen för det befintliga gatunätet. Någon trafiktekniskt betingad omreglering av city har det således inte varit fråga om. Avesta inriktar sig på en ombyggnad av stadskärnan, men ombyggnadens k a r a k t ä r är ännu inte utredd. Västerås har ett konkret program för en genomgripande stadsombyggnad. Staden antog nyligen en principplan för de centrala delarna bl. a. innebärande en fullständig omreglering av trafiksystemet. Ombyggnaden av den centrala staden kan inte genomföras utan långtgående engagemang från stadens sida. I samband med att staden godtog principplanen beslöt stadsfullmäktige att begära expropriationstillstånd beträffande 130 fastigheter enligt 44 § BL, alltså zonexpropriationsbestämmelserna. Taxeringsvärdet för de fastigheter som skall förvärvas uppgår till 34 milj. kr. Som motiv för att redan nu förvärva så stor del av regleringsområdet anförs bl. a. att den fortsatta planeringen skall kunna äga r u m under offentlig debatt. I mars 1964 hade staden anordnat en konferens om detaljhandeln i Västerås med ett 50-tal företrädare för näringslivet närvarande. Tanken på en fullständig ombyggnad av stadskärnan innefattande ett expansionsområde för city godtogs helt vid konferensen. Stadens engagemang i ombyggnadsarbetet accepterades likaså. Viss oro uttrycktes för att ombyggnaden inte skulle genomföras tillräckligt snabbt. En citysanering av lika genomgripande slag som i Västerås är en undantagsföreteelse i dagens samhällsbyggande. I många för att inte säga flertalet större och medelstora expanderande samhällen torde det dock föreligga behov av tämligen genomgripande omdaning av samhällenas centrala partier bl. a. från trafikteknisk synpunkt. I åtskilliga kommuner skulle

detta kräva ett större ekonomiskt engagemang från kommunernas sida än de har resurser för. Ett samhälles expansionsförmåga kommer emellertid i framtiden att i hög grad bero på om samhällsservicen kan hållas på en tillräckligt hög nivå. Detta är inte möjligt om inte samhället byggs upp rationellt, vilket i sin t u r förutsätter att t. ex. trafikfrågorna blir lösta på ett tillfredsställande sätt. 2.22 Bostadssanering

Saneringen av äldre undermålig bostadsbebyggelse är ett kvantitativt problem bara i ett begränsat antal kommuner. I de kommuner vi har studerat förekom sanering av sådan äldre bostadsbebyggelse endast i Avesta, Falun och Eskilstuna. Stadsplanestandarden är emellertid allmänt sett låg inom de äldre delarna i samhällena. Beaktas dessa förhållanden är behovet av förnyelse av bostadsbebyggelsen stort i många samhällen. Våra statistiska undersökningar visar även att en stor del av bostadsbyggandet sker inom tidigare bebyggda områden (se tab. 4 a, 4 b, s. 80 och 82). I Avesta och Falun köpte städerna systematiskt upp samtliga fastigheter inom vissa bostadssaneringsområden för att sedan genomföra nybebyggelsen enligt en planering, i vilken man försöker tillgodose dagens funktionskrav. I Eskilstuna hade en omfattande bostadssanering genomförts under 1950-talet och i början på 1960-talet. Även framdeles kommer en betydande del av bostadsbyggandet att äga r u m inom saneringsområde. Staden hade inte engagerat sig i saneringsverksamheten genom fastighetsförvärv. Det befintliga gatusystemet hade i stort sett behållits oförändrat. Detta torde vara en av förklaringarna till att staden kunnat inskränka sina insatser. Det tillvägagångssätt som tillämpats i Avesta och Falun ger goda förutsättningar för en planmässig saneringsverksamhet. Kostnadsutjämning mellan olika delar inom ett saneringsområde kan genomföras. Bebyggelsen kan förverkligas enligt en bestämd tidsplan. Det handlingsmönster som följts i Eskilstuna är enklare för kommunen, eftersom det inte innefattar så stort kommunalt engagemang. Å andra sidan kan det medföra betydligt sämre förutsättningar för saneringsverksamheten. 2.3 Markfrågorna i

kommunalpolitiken

Det tiotal kommuner som vi mera ingående studerat har haft olika politisk färg. Ett gemensamt drag är emellertid att de inom kommunalpolitiken företrädda politiska meningsriktningarna är påfallande eniga om nödvändigheten av en aktiv kommunal markförvärvspolitik. Vi har mött enstaka avvikelser från detta mönster, men det förändrar inte helhetsintrycket. Två av kommunerna h a r i princip tillämpat tomträtt, Eskilstuna och Västerås. I en tredje kommun, Nacka, finns ett beslut om att frågan om tomträttsupplåtelse skulle avgöras »från fall till fall». Tomträtt har hittills

27 inte varit någon politisk stridsfråga i dessa kommuner. Ett stort problem har emellertid varit tomträttens krav på kommunalt kapital. Västerås har övervägt att överge tomträtten på grund av akuta kreditsvårigheter. Att övriga kommuner inte tillämpat tomträtt uppgavs ha mindre med politisk inställning än med kravet på kommunalt kapital att göra.

KAPITEL 5 M a r k och s a m h ä l l s b y g g a n d e

I detta kapitel skall ett försök göras att, företrädesvis från teoretiska utgångspunkter, systematiskt behandla de markpolitiska problemen mot bakgrund av markpolitikens samband med samhällsbyggandet.

1. Värdestegring, prisbildning Ändringar i fastigheters värde beror ytterst på inträffade eller förväntade ändringar i deras avkastning. Skälen till dylika avkastningsförändringar är olika, beroende på om marken har tagits i anspråk för bebyggelse eller ej. En fastighet som redan har bebyggelseanvändning ger ökad avkastning främst till följd av ökade hyresintäkter. Äger denna ökning samband med en stegring av produktionskostnaderna och därför motsvaras av ett minskat penningvärde är avkastningsökningen av nominell natur. Beror den däremot på att fastighetens relativa avstånd till centrum förkortats, t. ex. genom att omfattande nybebyggelse har genomförts på längre avstånd från centrum eller att en tunnelbana eller annan trafikled har byggts ut, har fastighetens realvärde stigit. Värdeförändring hos en fastighet, som ännu inte har bebyggelseanvändning men är aktuell för sådan användning, m. a. o. bebyggelsemark, kan bero på att förberedande investeringar gjorts, att tidpunkten för markens ianspråktagande ändrats och/eller att den avsedda användningen ändrats, t. ex. från en mindre lönsam användning (småhus) till en mera lönsam (höga flerfamiljshus). Det pris köparen av en fastighet får betala beror förutom av ovan berörda förhållanden — avkastningen beträffande fastigheter med bebyggelseanvändning och avsedd användning samt tidpunkt härför beträffande bebyggelsemark — även av utbuds- och efterfrågesituationen. Betydelsefulla faktorer som påverkar denna — här benämnda prisbildningsfaktorer — är t. ex. monopolförhållanden, tvångssituationer, konkurrens mellan olika köpare. I det följande skall värdestegring och prisbildning på bebyggelsemark behandlas var för sig. Värdestegring behandlas under den tänkta förutsättningen att prisbildningsfaktorerna balanserar varandra, m. a. o. att marknaden befinner sig i jämvikt.

29 1.1 Värdestegring Vid förändring av användningen från jordbruk och skogsbruk till bebyggelseanvändning ökar markens värde. Bebyggelseanvändningen ä r i allmänhet en u r ekonomisk synpunkt fördelaktigare användning än användningen för jordbruks- och skogsbruksändamål. Det tar emellertid lång tid innan det slutgiltigt bestämts vilket slag av bebyggelse som marken skall användas för och vid vilken tidpunkt den kommer att tas i anspråk för denna användning. Osäkerheten i dessa avseenden verkar dämpande vid diskontering av förväntningar till ett markvärde men allteftersom osäkerheten släpper stiger markvärdet, dock i olika hög grad beroende på i vilken m å n utvecklingen bestyrker förväntningarna eller inte. Markvärdet stiger därvid i stort sett kontinuerligt men vid något eller några tillfällen språngvis. När förväntningar om tätbebyggelseanvändning uppkommer, antingen på grund av att samhället byggs ut åt just det håll marken ligger, eller därför att marken tagits med i översiktsplan eller på annat sätt berörts av översiktlig planering, uppträder ofta starka värdestegringstendenser. Allteftersom bebyggelseanvändningen preciseras beträffande tidpunkt för ianspråktagande, bebyggelsens art och omfattning m. m., ökar markens värde. Tidpunkten har betydelse u r diskonteringssynpunkt. Slaget av bebyggelse och intensitet i bebyggelsen är betydelsefulla faktorer. Markvärdet följer i viss utsträckning storleken av investeringarna på marken. Är penningflödet stort, blir markvärdet högt. Flerfamiljshusbebyggelse anses således ge högre markvärde än småhusbebyggelse. Ju intensivare bebyggelsen är desto högre värde anses marken ha. Beträffande flerfamiljshusbebyggelse anses värdet på byggklar mark ofta vara direkt proportionellt mot bebyggelserätten uttryckt i våningsyta. 1 Markanvändningen bestäms slutgiltigt i stads- eller byggnadsplan. Fastställelse av sådan plan innebär rätt till en bebyggelse i enlighet med planen. För markägaren innebär fastställelsebeslutet dessutom att den trafik kvartersmarken alstrar får anslutas till de allmänna gator och andra trafikanordningar som planen upptar och att ledningar för vatten och avlopp får anslutas till allmänna sådana ledningar. Beslutet innebär även rätt för markägaren att kräva att dessa allmänna kommunikationsanläggningar och va-ledningar byggs ut. I vissa fall har markägaren då skyldighet att erlägga avgifter (gatumarksersättning, gatubyggnadskostnadsbidrag, bidrag på grund av förordnande enligt 70 och 73 §§ BL eller exploateringsavtal o. s. v.). Fastställelsebeslutet innebär oftast en ökning språngvis av tomtmarkens värde. Under den givna förutsättningen att marknaden är i jämvikt har 1 Detta beräkningssätt är långt ifrån invändningsfritt. Vid höjning av bebyggelseintensiteten är risken stor att bostadskonsumenterna inte uppskattar bebyggelsen i samma utsträckning och och a t t deras hyresbetalningsvillighet sålunda minskar. Värdet växer då inte i t a k t med våningsytan utan kurvan är avtagande. I vissa fall kan det bli t. o. m. en negativ effekt på markvärdet. Beräkningssättet är tveksamt även med hänsyn till att kostnaderna för att iordningställa marken för bebyggelse är betydligt lägre för höga flerfamiljshus än för motsvarande våningsyta i låga flerfamiljshus.

30 språngets storlek samband med kostnaderna för ifrågavarande exploateringsanläggningar. Huruvida värdesprånget innebär vinst för markägarna, beror på storleken av de ovannämnda avgifterna. Genom exploateringsavtal, som grundar sig på det kommunala planmonopolet, kan i princip föreskrivas att markägaren skall betala hela sin andel av exploateringskostnaderna. Detta innebär, att markägaren inte gör någon vinst i anledning av värdesprånget. Även förordnande enligt 73 § BL, som måste begäras i samband med planfastställelsen, ger goda möjligheter att utkräva ersättning för exploateringskostnader. Vissa begränsningar finns dock (anläggningar utanför området m. m.), varför markägaren torde göra en viss mindre vinst i anledning av värdesprånget. Om stadsplanen fastställts utan att vare sig exploateringsavtal kunnat träffas eller förordnande enligt 73 § BL begärts och erhållits, kan markägarbidrag till exploateringskostnader erhållas endast via gatubyggnadskostnadsbestämmelser och va-taxa. Dessa ger inte möjligheter att utkräva full ersättning. Endast en begränsad del av kostnaderna kan i allmänhet tas ut. Markägarna gör då en god vinst på grund av värdesprånget. Värdestegringen på mark kan således bero på att den avsedda användningen ändras. Det kan t. ex. gälla ändring från jordbruks- och skogsbruksanvändning till bebyggelseanvändning eller från ett slag av bebyggelseanvändning till ett annat slag (från småhus till flerfamiljshus, från bostadsändamål till affärsändamål). Dessutom kan värdestegringen h a sin orsak i rättigheter eller investeringar i anslutning till den nya användningen, t. ex. rätt att nyttja allmänna gator och ledningar. Värdestegring på mark illustreras i vidstående fig.

1.2 Prisbildning

Både m a r k som fått sin slutgiltiga tätbebyggelseanvändning bestämd med därtill hörande rättigheter och m a r k som befinner sig i olika stadier av planeringsprocessen är föremål för köp och försäljning. Priset bestäms därvid oftast marknadsmässigt. Detta innebär att priserna bestäms genom j ä m förelser med försäljningar av likartad m a r k och att sådana faktorer som konkurrens mellan olika köpare, efterfrågetryck, monopolförhållanden, tvångssituationer m. fl. inverkar på priset. Inverkan av dessa prisbildningsfaktorer försvårar strävandena att nå en stabil prisnivå. Prisbildningsfaktorerna kan sägas bestämma skalan för markvärdestegringskurvan. Så snart faktorernas inbördes förhållande ändras blir det en ny skala som visar högre siffervärden (endast i undantagsfall lägre), m. a. o. högre priser. Tidsavståndet till husbyggandet har här mycket att betyda. Risken för att balansen rubbas ökar i hög grad j u närmare byggstarten m a n kommer.

31 Värde

p. g. a. investeringar i byggnader och anläggningar på kvartersmark

översiktsplanering

Grafisk

projektering

byggande

förvaltning

värdestegringsmodell

1.21 Monopolförhållande, tvångssituationer

I förarbetena till 1949 års ändringar i expropriationslagen diskuterade markutredningen hur värdering skulle ske i fall då markägare hade monopolställning. Markutredningen ansåg, att priser som erlagts under sådana förhållanden inte borde bli »normgivande för markvärderingen i trakten däromkring». I propositionen uttalade departementschefen att vid fall av monopolistiskt uppdrivna priser en bestämning av vad som är att anse såsom det normala priset borde ske genom jämförelse med andra orter av liknande typ. Varken markutredningen eller departementschefen gick närmare in på frågan när sådana monopolförhållanden skulle anses föreligga. Markutredningen anförde, att byggnadslagstiftningen utgick från att endast områden

32 för det aktuella behovet skulle öppnas för bebyggelse och uttalade att ägare av mark, som vid viss tidpunkt anvisas för bebyggelse, därigenom ges en slags monopolställning »som eventuellt skulle kunna utnyttjas för att höja markpriset». Vid expropriation är man således uppmärksam på att monopolförhållanden existerar och inställd på att dessa inte skall påverka löseskillingen. Flertalet markförvärv grundar sig på frivilliga uppgörelser. Därvid kan det inte undgås att priset röner inverkan av huruvida monopolförhållande föreligger. Mark skiljer sig från andra produktionsmedel därigenom att den är stationär. Om lokalisering av olika slag av bebyggelse är given, innehar varje markägare en monopolställning. Även om flera alternativ finns, är kretsen av markägare liten. Om dessutom utbyggnaden lämpligen bör genomföras i viss ordningsföljd, är monopolställning i hög grad för handen. Ordningsföljden bestäms ofta av önskemål om att utnyttja gjorda investeringar i kommunala anläggningar (trafikleder, huvudledningar för vatten och avlopp o. s. v.) eller av krav på att sådana anläggningar skall kunna utbyggas i takt med bebyggelsen. Detta är starka ekonomiska motiveringar för en viss ordningsföljd. Ur kostnadssynpunkt är i det enskilda fallet ofta ordningsföljden av betydligt större vikt än differensen mellan begärt markpris och ortspriset på mark. Benägenheten att acceptera det begärda priset är därför i sådana fall stor. Till monopolförhållande måste även hänföras de fall då det återstår att förvärva enstaka mindre områden ingående i ett område som lämpligen bör exploateras i ett sammanhang (t. ex. ett centrumområde, en gruppbebyggelse, ett saneringskvarter). De ekonomiska motiven för förvärv är i sådana fall ytterligt starka (höga räntekostnader för redan förvärvad mark, bebyggelsen ingår i ett större sammanhang som tidsmässigt ställer nästan ovillkorliga krav o. s. v.). Då monopolförhållande kombineras med tidsfaktorn skapas tvångssituationer, i vilka rubbning inträtt i den balans, som lagstiftning och praxis, samhällets ekonomiska struktur m. m. eljest vidmakthåller. Expropriation är ett sätt att återställa balansen, men tidsfaktorn omöjliggör ofta en sådan utväg. Sådana tvångssituationer är den allvarligaste olägenheten med monopolförhållande. Genomförs de nödvändiga förvärven på ett tidigt stadium av bebyggelsens tillblivelse, t. ex. vid tidpunkten för den översiktliga planeringen, är förutsättningarna goda att undvika tvångssituationer. Tiden räcker då för ett expropriationsförfarande eller för att genomföra ett alternativ där markfrågan går att lösa. Om markförvärven görs på ett senare stadium, uppkommer ofta utpräglade tvångssituationer. Vid en viss tidpunkt, som ofta inträffar långt innan stadsplanen är fastställd, återstår inget annat än att betala vad markägare begär. Köparen saknar m. a. o. förhandlingsmöjlighet. Det är vid denna tidpunkt inte möjligt att ändra vidtagna dispositio-

33 ner. Tiden räcker inte till för att bereda ett annat område för bebyggelse eller för att expropriera. Till detta kommer de ekonomiska motiven. Även om priset på grund av tvångsläget har pressats upp mycket högt, är det i regel ännu dyrare att tillgripa alternativa möjligheter, såsom att försena bebyggelsen eller att genomföra den med uteslutande av viss markägares område.

1.22 Konkurrens mellan olika köpare, efterfrågetryck

Genom 1949 års ändringar i expropriationslagstiftningen gavs kommunerna ökade möjligheter att tvångsvis förvärva mark för »att säkerställa att mark på skäliga villkor är tillgänglig för tätbebyggelse och därmed sammanhängande anordningar». Dessutom stärktes kommunernas monopolställning i planläggningsfrågor, det s. k. kommunala planmonopolet, genom 1947 års byggnadslag. Den har ytterligare stärkts genom 1959 års ändringar. Detta ger kommunerna en stark ställning vid köp av mark. Planmonopolet utgör en osäkerhetsfaktor för enskilda vid förvärv av tidigare icke planlagd mark. Kommunen bestämmer hur området får bebyggas (bebyggelsens art och omfattning m. m . ) . Samma förhållande gäller även planlagd mark där ändring av stadsplanen är aktuell. Konkurrens mellan kommun och enskilda om att förvärva icke planlagd mark borde mot denna bakgrund vara sällan förekommande. Kommunen har betydligt bättre möjligheter att bedöma hur marken lämpligen kan användas och när denna användning kan bli aktuell. Det ligger i många fall helt i kommunens hand att bestämma detta. Den enskilde kan endast uttrycka önskemål och argumentera för dessa. I praktiken konkurrerar emellertid ofta kommunen och enskilda om att förvärva icke planlagd mark. Den väsentligaste anledningen härtill är tidsfaktorn. Tidsbrist jämte brist på planeringskapacitet, brist på kapital o. s. v. tvingar ofta kommunen att acceptera enskildas önskemål. Eftersom kommunerna av naturliga skäl ger högsta prioritet åt önskemålet att klara den planerade bostadsproduktionen, får frågan om vem som äger marken, bebyggelsens utformning o. s. v. merendels komma i andra hand. Tid för alternativa utformningar och kostnadsbedömningar saknas ofta. Det är därför inte så vanskligt för enskilda som det kunde synas att förvärva icke planlagd mark — även om det sker i konkurrens med kommunen. Ju närmare i tiden byggandet ligger desto besvärligare är tidsfaktorn, den blir alltmer tvingande. Detta ger ökade möjligheter för enskilda att konkurrera med kommunen om att förvärva mark. Kretsen av köpare växer således, efterfrågetrycket ökar. Om kommunen låter en stadsplan gå till fastställelse innan marken förvärvats förändras situationen radikalt. Kommunen är då likställd med andra köpare, och efterfrågetrycket ökar vanligen högst väsentligt. Reserver 3—112911

34 av byggklar mark saknas i stort sett i kommunerna. Utbudet av mark motsvarar således ungefär vad som erfordras för att klara den aktuella produktionsvolymen. Priset kan därför i vissa lägen lätt pressas upp, i synnerhet som prisskillnaden ofta är av underordnad betydelse jämfört med byggföretagarnas önskemål om kontinuerlig produktion.

2. Kommuns markförvärv 2.1 Förvärvsmöjligheter I kapitel 2 beskrives bl. a. vissa hjälpmedel för kommunal markpolitik. Två pågående utredningar, expropriationsutredningen och 1963 års markvärdekommitté, överväger möjligheterna att göra de markpolitiska hjälpmedlen mera effektiva. Expropriationsutredningen skall göra en allmän översyn av expropriationslagstiftningen och har nyligen föreslagit ändringar i fråga om förhandstillträde och rättegångskostnader (SOU 1964:32). 1963 års markvärdekommitté skall undersöka frågorna om att med andra medel än genom de expropriationsrättsliga bestämmelserna förhindra oförtjänta jordvärdestegringsvinster. Bland de frågor som kommittén särskilt skall undersöka är möjligheter för kommunerna att i mycket god tid »förvärva företrädesrätt till markområden, som inom en ej alltför avlägsen framtid kan komm a att omfattas av bebyggelseplaneringen». En kommunal förköpslagstiftning med detta syfte bör uppenbarligen kunna få betydelse för kommunens förvärvsmöjligheter. Den torde eliminera vissa konkurrenssituationer och medverka till att få den principen accepterad att mark nödvändig för samhällsbyggandet i första hand bör förvärvas av kommunen. Ett flertal åtgärder från en kommuns sida kan påverka dess möjligheter att genomföra nödvändiga eller önskvärda markförvärv. Man kan urskilja dels åtgärder som ökar säljbenägenheten, dels åtgärder som minskar konkurrensen från enskilda och kooperativa byggherrars sida. 2.11 Sälj benägenhet, prisstabilitet

Obenägenhet att sälja bebyggelsemark kan ha varierande orsaker. En mycket vanlig orsak är att stark och fortskridande prisstegring på bebyggelsem a r k har kommit marken att i utpräglad grad framstå som ett värdesäkert placeringsobjekt. Föreställningar om framtida stark prisstegring minskar säljbenägenheten. En stabilisering av prisnivån för mark är därför en betydelsefull faktor när det gäller att öka säljbenägenheten. Den medverkar till att få säljares och köpares föreställningar om markens värde att närma sig varandra. E n stabil prisnivå innebär att utbuds- och efterfrågesituationen, prisbildningsfaktorerna, är under kontroll. Åtgärder i detta syfte är att köpa marken i god tid så att tvångssituationer inte uppkommer samt att iordning-

35 ställa och tillhandahålla mark i sådan omfattning att det räcker till allt byggande av bostäder, kommersiella lokaler, industrilokaler o. s. v. En annan åtgärd i samma syfte är att låta expropriationsdomstol fastslå ortens pris på olika slag av bebyggelsemark. En sålunda fastslagen ortsprisnivå har en stabiliserande inverkan, därigenom att den ger köpare och säljare j ä m förelsemöjligheter. Expropriationsmöjligheten blir då ett effektivt vapen mot markägare som begär höga priser.

2.12 Eliminering av konkurrenssituationer

Konkurrens från enskilda och kooperativa byggherrars sida om bebyggelsemarken är ingen ovanlig företeelse inom bostadsbyggnadsområdet. Det är ett livsvillkor för byggherrarna att få fram mark att bygga på. Blir deras intressen inte tillgodosedda vid fördelningen av den kommunala marken anser de sig nödsakade att köpa råmark och saneringsfastigheter för att därigenom få det nödvändiga underlaget för sin verksamhet. Behovet av kontinuerlig verksamhet för entreprenörerna har under senare år skärpts. En jämn produktion är nödvändig för att ge den fasta arbetarstammen sysselsättning och göra företagens omfattande investeringar i maskiner och hjälpanordningar lönsamma. De större byggföretagen försöker därför komplettera entreprenadverksamheten med byggen i egen regi. Gruppen enskilda byggherrar utgörs till väsentlig del av sådana företag. Dessa står även bakom de s. k. byggmästarbildade bostadsrättsföreningarna. Kooperativa byggherrar i övrigt och allmännyttiga byggherrar har helt naturligt en strävan att nå en kontinuerlig produktion.

2.2 Kommuns

markberedskap

Att markägarna är säljbenägna och att konkurrens om markförvärven inte förekommer innebär inte i och för sig någon garanti för att kommunerna har en god markberedskap. För att förverkliga detta krävs resurser för utredningar och förvärvsförhandlingar och för att betala överenskomna köpeskillingar. För att kunna genomföra förvärven i lämplig ordningsföljd är det nödvändigt att ha översiktliga kunskaper om samhällets utbyggnad och ombyggnad.

3. Mark, bebyggelseplanering Man kan skilja på två slag av samband mellan mark och bebyggelseplanering, nämligen hänsynstagande till vilka områden som är i kommunens ägo eller kan förvärvas till rimliga priser och hänsynstagande till faktiskt erlagda markpriser.

3.1 Lokalisering

Att ta hänsyn till vilken mark som är i kommunens ägo eller kan förvärvas av kommunen innebär att markägarförhållanden får påverka bebyggelselokaliseringen och ordningsföljden mellan olika områden i samhällsbyggandet. Detta kan medföra att bebyggelsen blir dyrare och får försämrade egenskaper. Ett sådant hänsynstagande kan nämligen innebära att man inte genomför den totalt sett bästa lösningen. Det uppkommer kostnadsökningar språngvis, när man beslutar att ta ett annat område i anspråk än det från samhällsbyggnadssynpunkt lämpligaste. Dessa kostnadsökningar kan bero på att det andra området är mera kostnadskrävande för ifrågavarande slag av bebyggelse eller att kommunen måste göra omfattande investeringar i vatten och avlopp och kommunikation&anläggningar, vilka i annat fall kunnat genomföras i takt med bebyggelsen.

3.2 Utformning

3.21 Bebyggelseplaneringens värdefördelande effekt

I avsnitt 1.1 har markvärdets samband med bebyggelsens art och omfattning berörts. Detta samband medför att markvärdet inom olika delar av ett bebyggelseområde påverkas av hur bebyggelsen grupperats inom området. J u större volym av bebyggelse med goda avkastningsmöjligheter som förlagts till viss mark, desto högre värde får denna mark. Bebyggelseplaneringen har alltså en värdefördelande effekt. Det kan därför synas naturligt för kommunen att vid planläggningen söka motverka alltför stark värdestesrina hos mark som ännu inte förvärvats. I extrema fall har kommunen förlagt all bebyggelse på mark som ägts av kommunen och endast park o. d. på ännu ej förvärvad mark. Hänsynstaganden till markägandet vid utformningen av stadsplan är inte ovanliga och kan, liksom under 3.1 behandlade fall, föranleda högre kostnader och försämrade egenskaper hos bebyggelsen. Den utformning som då blir följden är nämligen oftast inte den ur funktionell och ekonomisk synpunkt lämpligaste. Kostnadsökningarna är en realitet i och med att man beslutar att ta sådana hänsyn och uppträder således språngvis. Ju längre kommunen dröjer med att förvärva marken, desto fler sådana beslut hinner bli fattade. Kostnadsökningarna och egenskapsförsämringen för nybebyggelsen kan bli betydande. Bebyggelseplaneringens värdefördelande effekt utnyttjas ofta för att få erlagda höga markpriser att te sig rimliga. Ökas exploateringsgraden blir markvärdet högre med de konventioner som gäller för beräkning av värden och priset k a n i efterhand framstå som skäligt. Motivet är en förhoppning att priset därigenom bättre skall ansluta sig till ortens pris, expropriationslagens primära värderingsgrund. Ett annat syfte är att minska det höga prisets inverkan på hyran.

37 3.22 Produktionshänsyn

De kvantitativa kraven på bostadsbyggandet är ofta kommunernas största problem. Är markberedskapen dålig uppkommer lätt brist på byggklar mark. Kvantitetskraven leder då till ett intensivt markutnyttjande, kanske alltför intensivt. Det finns emellertid ur kommunens synpunkt även andra skäl som talar för ett intensivt utnyttjande, nämligen bristen på teknisk personal inom kommunen. Ett vanligt sätt att öka utnyttjandet är att »lägga på» en eller flera våningar. Då klaras produktionsvolymen utan ytterligare insats av teknisk personal. 4. Tomträtt 4.1 Markvärdestegring,

prisbildning

Markvärdestegringen, såsom den beskrivits i det tidigare, är i och för sig inte något avgörande hinder för ett ändamålsenligt samhällsbyggande. Prisstegringar på mark till följd av förändring i prisbildningsfaktorernas inbördes relationer är däremot en väsentlig olägenhet ur samhällsbyggnadssynpunkt. Kommunens markpolitiska aktivitet måste syfta till att nå prisstabilitet, vilket innebär att hålla prisbildningsfaktorerna under kontroll. En konsekvent tillämpning av tomträtt innebär inte att markvärdestegringen dämpas eller förhindras. De förhållanden som orsakar markvärdestegringen kvarstår oförändrade. Däremot kan tomträtten vara ett värdefullt hjälpmedel för att få kontroll på prisbildningsfaktorerna. Allteftersom tomträttsmarkens andel av stadsområdet växer, kommer kommunen att kunna få allt bättre möjligheter att gynnsamt påverka utbuds- och efterfrågesituationen och minska risken för störningar av prisstabiliteten. Markupplåtelse med tomträtt innebär att kommunen förbehåller sig ökningen i markens kapitalvärde. Det är dock inte praktiskt möjligt för kommunen att tillgodogöra sig det ökade kapitalvärdet fullständigt. Tiden mellan avgäldsregleringarna är lång (20 år för bostäder, 10 år för andra ändamål) och kommunen torde med tanke på sitt ansvar för prisbildningen inte kunna höja avgälderna så att de motsvarar toppriserna. Trots detta bör tomträtten på sikt kunna bli en god inkomstkälla, i synnerhet i expanderande samhällen. För att förbättra kommunernas möjligheter att styra utvecklingen och att förbehålla sig kapitalvärdeökningen bör en förkortning av tiden mellan avgäldsregleringarna övervägas. 4.2

Samhällsbyggnadsinstrument

Tomträtten är ett värdefullt hjälpmedel i samhällsbyggandet. Innehas marken med tomträtt föreligger en väsentligt gynnsammare förhandlingssituation än om marken innehas med äganderätt. Risken för låsta förhandlingspositioner är betydligt mindre. Smärre omregleringar, som ofta måste lösas genom expropriationsförfarande i äganderättsfallet, kan i allmänhet lösas

38 betydligt enklare i tomträttsfallet. Även genomgripande omregleringar, stadsombyggande, underlättas väsentligt, om mark innehas med tomträtt. Det vanligaste tvisteämnet, nämligen frågan om förväntningsvärdena, är i huvudsak eliminerat. Detta har en gynnsam inverkan på förhandlingssituationen och har dessutom stor betydelse för möjligheterna att genomföra omdaningen på ändamålsenligaste sätt. När omregleringen genomförs utan att kommunen förvärvar berörda fastigheter, ställs kommunen vid stadsplanens utformning inför svårigheterna att fördela byggnadsrätterna — och därmed förväntningsvärdena — på ett lämpligt och »rättvist» sätt mellan olika fastighetsägare. Detta problem uppkommer ej vid tomträtt, emedan förväntningsvärdena då förbehålles kommunen. Ett delproblem inom samhällsbyggandet — reglering av gemensamhetsanläggningar inom kvarter — anses f. n. inte kunna lösas på ett tillfredsställande sätt annat än med hjälp av tomträtt. En lagstiftning om gemensamhetsanläggningar synes vara nära förestående. Tomträtten torde emellertid även fortsättningsvis komma att få stor betydelse för att reglera dessa förhållanden. Till tomträttens positiva egenskaper såsom samhällsbyggnadsinstrument bör även räknas att den nödvändiggör kontakter mellan kommun och tomträttshavare bl. a. för avgäldsregleringar. Detta underlättar en diskussion mellan parterna även av andra frågor, antingen vid avgäldsregleringstillfällena eller vid andra tidpunkter — till båtnad för samhällsbyggandet.

KAPITEL 6 Riktlinjer för kommunal markpolitik

I detta kapitel gör vi ett försök att sammanfatta de erfarenheter vi vunnit under utredningsarbetet till vissa allmänna rekommendationer för kommunernas markpolitiska handlande. De slutsatser i detta hänseende som här framföres bildar därmed det principiella underlaget för de förslag vi lägger fram i kapitel 7. 1. Kommunen bör köpa mark Kommunen bär huvudansvaret för samhällsbyggandet, särskilt bostadsförsörjningen. Genom byggnadslagstiftningen och statens åtgärder på det bostadspolitiska området får kommunen vissa medel att fullgöra detta ansvar. Ett av de viktigaste medlen är det kommunala planmonopolet. Staten medverkar i arbetet med bostadsförsörjningen primärt genom kreditgivning och subventioner samt lämnar kommunerna vissa bidrag till gator och vägar. Om kommunerna på ett alltigenom ändamålsenligt sätt skall kunna utöva de aktiva funktioner som ansvaret för bostadsförsörjning och annat samhällsbyggande innefattar, räcker det emellertid inte att enbart lita till de medel, som byggnadslagstiftning och nuvarande bostadspolitiska stödformer tillhandahåller. Dessa medel garanterar t. ex. inte att samhällsplanering och samhällsbyggande följer ett önskvärt tidsschema. Kommunerna måste även förvärva mark. Behovet av m a r k för nyexploatering måste tillgodoses för att en hög och jämn produktion av bostäder och till bostäderna hörande samhällsservice och kommersiell service skall kunna upprätthållas. Det är vidare angeläget, att kommunerna köper centralt belägen m a r k i samhällena för att bygga om samhällenas centrala delar så att dessa fyller nutidens funktionskrav. Planeringen av stadsförnyelsen kan då äga rum under offentlig insyn och debatt. Av stor betydelse är slutligen att kommunen köper mark i samhällen med äldre bostadsbebyggelse, som behöver förnyas. Kommunen får därigenom avsevärt bättre möjligheter att modernisera stadsplanerna, tillgodose invånarnas gemensamma behov och utjämna kostnaderna mellan saneringsområdenas olika delar över en längre period. Detta ger också kommunen möjlighet att föra en riktig hyrespolitik.

40 1.1

Nyexploatering

Ett samhälle måste byggas ut enligt bestämda riktlinjer. Översiktlig planering skall klarlägga lämplig tidsföljd för utbyggnadsåtgärderna från ekonomiska och funktionella synpunkter. Om denna tidsföljd skall kunna förverkligas måste markfrågorna lösas. Detta sker inte automatiskt utan det är nödvändigt, att kommunen driver en aktiv markförvärvspolitik för nyexploateringsverksamheten. Markförvärven måste ligga långt före byggandet i tiden. Detaljplanering och byggnadsprojektering tar 3—4 år. Förvärven bör vara helt genomförda, innan detaljplaneringen påbörjas. Förhandlingar om förvärven kan ta lång tid, och ibland måste expropriation tillgripas. Förhandlingar om markförvärv måste därför från dessa synpunkter påbörjas senast 6—7 år före den beräknade byggstarten. Dessutom bör beaktas att ändringar i utbyggnadsplanerna av olika orsaker — t. ex. snabbare ökning i efterfrågan än beräknats, ändrad lokalisering av bebyggelsen på grund av vägfrågor och annat — ej sällan aktualiseras under planeringsprocessens gång. På grund av dylika omständigheter måste tidsschemat för planläggningsarbetet ha en betydande flexibilitet. Tidsperspektivet för markförvärv bör därför vara ca 10 år. Då har kommunen också goda möjligheter att köpa fastigheter, som ägarna själva bjuder ut till försäljning. Kommunen kan alltså utnyttja markägarnas spontana säljbenägenhet och därigenom undgå att i alla förvärvssituationer framträda som den angelägnaste parten. Genom att marken förvärvas i god tid och i ett gynnsammare förhandlingsläge kan priserna också hållas på en rimlig nivå. Av särskild vikt är naturligtvis att mark på detta tidiga stadium undgår att påverkas av de förväntningsvärden som alltid uppkommer om markens exploatering ligger nära i tiden. Även om möjligheterna till frivilliga uppgörelser med markägarna således blir betydligt bättre när tidsperspektivet är långt, bör kommunerna inte räkna med att all mark skall kunna förvärvas frivilligt. Expropriation måste ibland tillgripas för att bryta sälj motstånd. En ortsprisnivå, som fastslås av domstol, är dessutom en god grund för fortsatta förvärv och torde i regel öka säljbenägenheten i betydande grad. Konkurrens om marken från enskildas sida utgör inte något problem, om kommunens markberedskap är tillräckligt god. Enskilda köpares önskemål om att köpa mark grundas i regel på ett behov att k u n n a bebygga marken inom en snar framtid. Kan kommunen tillhandahålla m a r k för en period av 10 år, har enskilda inte samma intresse av markförvärv som ifall kommunen har ett kortsiktigt perspektiv. De icke-kommunala byggherrarnas behov av långtidsplanering bör tillgodoses genom att kommunerna i god tid fördelar bebyggelsemarken på dem som skall svara för byggandet. Detta är även av stor vikt från markpolitisk synpunkt, därigenom att en väsentlig anledning till byggherrars aktivitet i fråga om markförvärv elimineras.

1.2 Stadsombyggande

1.21 Citysanering

Samhällenas expansion tillsammans med trafikutvecklingen och strukturförändringarna inom näringslivet ställer ökade och i viss utsträckning helt nya krav på städernas centrala partier. Kraven på centralt belägna arbetsplatser, enskilda och allmänna serviceanordningar av olika slag, nöjesanläggningar, kulturella institutioner m. m. ökar både kvantitativt och kvalitativt. Endast ett fåtal större städer har på allvar tagit itu med dessa frågor. Utgångspunkten har i dessa fall varit behovet av en total omreglering av stadskärnan efter moderna planeringsprinciper. Verkningarna har emellertid sträckt sig ganska långt utanför själva kärnan. De städer som börjat angripa problemen har funnit det oundgängligt med långtgående kommunala engagemang, bl. a. genom att förvärva huvuddelen av det område som beröres av omregleringen. En del städer har själva köpt all mark, andra har köpt vissa delar, varvid enskilda och kooperativa byggherrar i samförstånd med städerna köpt övriga delar. Även medelstora och mindre kommuner måste gripa sig an med förnyelsen av de centrala partierna, om samhällena skall förbli funktionsdugliga. I annat fall föreligger det risk att samhällen, som eljest har goda utvecklingsmöjligheter, stagnerar. Det har ofta framhållits, att en omplanering av centrum borde ske under offentlig debatt. Otvivelaktigt skulle en ökad offentlighet kring stadsförnyelsens planering vara till gagn för denna. Ett splittrat fastighetsinnehav med stora intressen bundna vid gällande planer och byggnadsrätter är emellertid avgörande hinder för en sådan debatt. För att få fullständig offentlighet i debatten om stadsförnyelsen är det därför nödvändigt att markfrågorna löses så att dessa hinder elimineras. Det enda säkra sättet att lösa markfrågorna så att samhällsbyggandets intressen främjas maximalt är att kommunen förvärvar all berörd mark. Om detta inte kan ske på frivillig grund, finns det möjlighet att expropriera. Det är överhuvud inte möjligt att genomföra en komplicerad omreglering av centrumpartierna utan en medveten och konsekvent markpolitik. Förvärven bör helst genomföras inom en ganska snäv tidsram, 5—10 år, främst för att det osäkerhetstillstånd som i sammanhanget lätt uppkommer på fastighetsmarknaden inte skall få längre varaktighet än nödvändigt. Tidsperspektivet för hela stadsombyggnaden är i regel mycket längre. 1.22 Bostadssanering

Ett flertal samhällen har omfattande äldre bostadsbebyggelse, som behöver förnyas. Inte bara själva bostäderna är undermåliga. Även stadsplanestandarden är låg. Kraven på trafikdifferentiering, lekmöjligheter, fri områden,

42 parkeringsmöjligheter m. m. är svåra att tillgodose inom ramen för det befintliga trafiksystemet och den gällande kvartersindelningen. En nyplanering, där man försöker tillgodose dagens funktionskrav, medför ofta radikala ändringar i den fördelning av byggnadsrätter som gällde enligt tidigare stadsplaner. Till detta kommer värdeskillnader inom den befintliga bebyggelsen på grund av att denna ofta är tillkommen vid olika tidpunkter. Den är alltså inte likåldrig. Det föreligger därför skillnader i saneringsmognad olika hus och kvarter emellan. Också andra förhållanden gör att olika delar inom ett saneringsområde kan förete stora värdeskillnader, t. ex. förekomst av rörelser och industrier. En kostnadsutjämning avseende markkostnaderna mellan olika delar av ett saneringsområde är nödvändigt för att man skall kunna nå en någorlunda j ä m n hyresnivå i den blivande bebyggelsen. I många fall är en sådan kostnadsutjämning en förutsättning för genomförande av saneringen på ett ändamålsenligt sätt. Även kostnaderna för gator, ledningar m. m. måste fördelas. Kostnaderna måste utjämnas över en ganska lång tid. Endast i undantagsfall är det möjligt för någon annan än kommunen att genomföra en sådan kostnadsutjämning. Slutsatsen blir därför — särskilt med hänsyn till kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen och den därmed förenade skyldigheten att föra en hyrespolitik — att kommunerna måste engagera sig i sanering av äldre bostadsbebyggelse genom en aktiv inköpspolitik. 2. Tomträtt bör tillämpas Såsom framgått av den tidigare beskrivningen krävs betydande ansträngningar för att bedriva en aktiv markförvärvspolitik. Inte minst med hänsyn härtill bör kommunerna inte sälja marken igen utan endast upplåta den med tomträtt. Avhänder sig kommunerna äganderätten till marken, står de åter inför motsvarande förvärvssvårigheter efter en kortare eller längre tid, nämligen då omregleringar och stadsförnyelse blir aktuell. Mark som en gång varit i kommunernas besittning kommer då ofta att ha undergått en värdestegring, som gör det förnyade förvärvet mångdubbelt koststammare än det ursprungliga. Tomträtten har värde som samhällsbyggnadsinstrument samt betydelse för markprisutvecklingen och som kommunal inkomstkälla. 2.1

Samhällsbyggnadsinstrument

Tomträtt är ett värdefullt hjälpmedel vid plangenomförandet. Problem, som innefattar samverkan mellan olika fastigheter, synes öka i betydelse genom bebyggelsens och kommunikationsnätets alltmer komplicerade natur. Dylika problem kan lösas smidigare lued tomträtt än med äganderätt. Markanvändningen kan genom tomträttsavtal styras aktivare än byggnadslagstiftningen ger möjligheter till. Tomträtten skapar väsentligt gynnsammare förutsätt-

43 ningar för framtida ändringar i markanvändningen, t. ex. trafiktekniskt nödvändiga omregleringar, ändringar av den kommersiella bebyggelsen på grund av strukturförändringar inom näringslivet och samhällets fortsatta expansion o. s. v. Stadsombyggandet är inte aktuellt bara i vår tid. Stadsombyggande bör vara en kontinuerligt pågående verksamhet, om samhället skall kunna anpassa sig till utvecklingens krav och om samhällsservicen skall kunna förbättras i takt med levnadsstandardens höjning. Mycket tyder dessutom på att denna höjning i betydande grad kommer att tas ut just i form av ökad samhällsservice. 2.2 Inkomstkälla., markprisutvecklingen Tomträtten ger samhället möjlighet att förbehålla sig huvudparten av ökningen i markens kapitalvärde, markvärdestegringen. Tidigare bebyggda delars relativa avstånd till centrum förkortas kontinuerligt i expanderande samhällen. Markanvändningen ändras allteftersom samhället utvecklas och dess struktur förändras. Detta ger snabbt utslag i höjda markvärden. P å längre sikt torde tomträtten kunna bli av stor betydelse för kommunernas ekonomi. Emedan en konsekvent tillämpning av tomträtt innebär att handeln med bebyggelsemark får allt mindre omfattning, förbättrar tomträtten även möjligheterna att hålla viss kontroll över markprisutvecklingen, eftersom den begränsar prisbildningsfaktorernas inflytande.

V

KAPITEL 7 U t r e d n i n g e n s förslag

Vårt uppdrag avser formerna för statens medverkan vid finansieringen av markförvärv och tomträttsupplåtelser samt andra åtgärder av administrativ eller organisatorisk art till främjande av en aktiv kommunal markpolitik. Utredningsuppdraget omfattar inte ändringar i den legala ramen för kommunal markpolitik. I det föregående har vi dock omnämnt vissa lagstiftningsåtgärder, som vi funnit böra övervägas. Vi har sålunda anfört skäl för att avgäldsregleringsperiodens längd vid tomträttsupplåtelser av mark för bostadsändamål minskas. Vidare har vi diskuterat den roll en lagstiftning om kommunal förköpsrätt beträffande bebyggelsemark skulle kunna få som hjälpmedel för kommunernas markpolitik. En lagstiftning med detta syfte finner vi angelägen. Dessa båda frågor torde enligt vad vi inhämtat komma att behandlas av 1963 års markvärdekommitté. Inom nämnda kommitté verkställes en allmän översyn av tomträttsinstitutet i syfte att göra detta till ett mera effektivt markpolitiskt instrument. Enligt sina direktiv har kommittén att närmare överväga frågan om en kommunal förköpsrätt. En sådan förköpsrätt har ett visst samband med finansieringsfrågan. Om en dylik förköpsrätt skulle komina att utnyttjas mera allmänt, skulle följden bli en ökning av kapitalbehovet för kommunala markförvärv. Förvärven skulle nämligen då komma att genomföras tidigare och få större omfattning än vad som annars blir fallet. Vi har också omnämnt vissa skatteregler, som kan få en ogynnsam inverkan från markpolitisk synpunkt. En ändring av dessa skatteregler förtjänar översägas. I detta betänkande lägger vi fram förslag beträffande statens medverkan vid finansiering av markförvärv och tomträttsupplåtelser. I ett följande betänkande avser vi att behandla vissa administrativa och organisatoriska åtgärder från statens sida — i första hand sådana som har samband med försäljning av kyrklig och statlig mark. 1. Utgångspunkter 1.1 Markpolitiska

utgångspunkter

I kapitlen 4—6 har vi lämnat en redogörelse för markfrågans läge i kommunerna, beskrivit vissa markpolitiska problem från teoretisk utgångspunkt samt sökt ange riktlinjer för kommunernas markpolitiska handlande. De

t)

45 allmänna utgångspunkterna för våra förslag har därmed angivits. Det torde vara lämpligt att här i korthet sammanfatta dessa allmänna utgångspunkter innan vi redogör för våra förslag till åtgärder. Byggnadslagstiftningen, statliga bostadssubventioner och statligt kreditstöd ger inte tillräckliga garantier för att samhällsbyggandet följer ett önskvärt tidsschema eller i övrigt äger rum under beaktande i tillräcklig grad av funktionella och ekonomiska synpunkter. En aktiv kommunal markpolitik ur därutöver en nödvändig beståndsdel i samhällsbyggandet, om kommunerna skall kunna fullgöra sina väsentliga uppgifter inom detta område. Kommunen bör förvärva nyexploateringsmark för att främja en hög och j ä m n produktion av bostäder samt tidigare bebyggd m a r k för att omdana samhällenas centrala delar och för att förnya äldre bostadsbebyggelse. Kommunala markförvärv är en nödvändig förutsättning för att kommunernas ställning på planområdet skall kunna utnyttjas effektivt, samhället byggas ut på ett funktionellt riktigt sätt och äldre bebyggelse kunna ersättas med bebyggelse enligt moderna stadsplaner. Den kommunala markförvärvspolitiken måste vara långsiktig. Sena markförvärv skapar tvångssituationer av olika slag med höga markpriser, fellokaliserad bebyggelse och överexploatering som följd. Ett långsiktigt perspektiv för den kommunala markförvärvspolitiken skulle eliminera sådana tvångssituationer. Kommunernas nuvarande markberedskap synes innebära, a t t de — med inbördes mycket stora variationer — genomsnittligt förfogar över m a r k för högst 3 å 4 års byggande på nyexploateringsområden. Detta ä r den minimitid man måste räkna med för stadsplaneringen, varför det i realiteten är fråga om en ekonomi enligt principen »ur hand i mun». I fråga o m sanering existerar praktiskt taget ingen markberedskap alls. Kommunen bör upplåta marken med tomträtt i stället för att sälja den. Detta innebär avgörande fördelar ur samhällsbyggnadssynpunkt. Tomträtten förenklar genomförandet av framtida omregleringar, förändringar av markanvändningen och andra stadsombyggnadsåtgärder. Tomträtten gör det möjligt att på ett mera aktivt sätt styra markanvändningen än vad byggnadslagstiftningen ger möjligheter till. Regleringen av förhållanden som innefattar samverkan mellan olika fastighetsägare förenklas. En konsekvent tillämpning av tomträtt ger kommunen betydande möjligheter att hålla markprisutvecklingen under kontroll. Genom att tomträtten förbehåller samhället huvudparten av ökningen i markens kapitalvärde, kan tomträttsinstitutet också lämna ett viktigt bidrag till lösningen av problemet om »indragning av oförtjänt markvärdestegring». Tomträtten kan på sikt bli av stor betydelse för kommunernas ekonomi. Tomträtten har mycket liten utbredning utanför de tre största städerna och synes t. o. m. ha gått något tillbaka. Av lägenheterna i flerfamiljshus inom nyexploateringsområden byggdes år 1962 endast 4 % på tomträttsm a r k utanför dessa städer. Motsvarande procenttal var fem år tidigare 13 %.

46 Inom saneringsområden förekommer nästan ingen tomträtt alls utom i de tre största städerna. Det största hindret för att förverkliga en kommunal markpolitik enligt de angivna riktlinjerna är finansieringssvårigheterna. Kommunerna torde själva vara medvetna om behovet att öka sin markberedskap. De under åren 1961 och 1962 förbättrade kreditmöjligheterna utlöste omedelbart en betydande kommunal inköpsaktivitet. Minskar lånemöjligheterna, måste man räkna med att fastighetsförvärven också får mindre omfattning, särskilt i expanderande kommuner, där investeringsbehoven alltid är mycket stora och det finansiella utrymmet begränsat. Därmed försvåras i hög grad u PPl>ygg n a d en av en kommunal markberedskap och användningen av tomträtt. 1.2 Nuvarande finansiering

av markförvärv och tomträttsupplåtelser

Kommunala markförvärv och tomträttsupplåtelser intar inte någon särställning ur finansieringssynpunkt jämfört med investeringar för andra kommunala ändamål. Finansieringen sker således delvis genom lån och delvis via skatter. För att få upptaga lån måste kommun inhämta tillstånd av Kungl. Maj :t. Intill ett visst belopp kan en kommun fritt uppta kortfristiga lån, den s. k. underställningsfria lånerätten. Dessutom äger kommunerna, utan att särskilt tillstånd erfordras, enligt vissa generella regler ta upp lån avseende bostadsbyggandet samt vatten- och avloppsanläggningar. Emedan en del av kommunens investeringar alltid måste skattefinansieras, är det från kommunens synpunkt av underordnad betydelse vilka ändamål som anges vid upptagande av lån. Det är därför inte möjligt att fullständigt kartlägga finansieringssättet för just markförvärv och tomträttsupplåtelser. Statistiska uppgifter som kommunerna lämnat visar emellertid, att kommunerna under åren 1960—1962, då det var relativt lätt att låna, angav fastighetsförvärv såsom låneändamål för ett belopp motsvarande 2/3 av investeringarna i fastigheter inköpta under samma tid. De belopp för vilka lånetillstånd söktes hos Kungl. Maj :t var år 1960 och 1961 betydligt lägre. Åren 1962 och 1963 ökade lånetillståndsbeloppen väsentligt.

1.3 Kreditmarknadssynpunkter

på lån för markförvärv och tomträttsupplåtelser

Kreditpolitiken i vårt land utmärkes av en strävan att så långt möjligt undvika prioritering av vissa låneändamål. Bostadskrediterna har dock en gynnad ställning, främst i riksbankens tillståndsgivning för emissioner av obligationer. Lån för markförvärv och tomträttsupplåtelser räknas emellertid i detta sammanhang inte till bostadskrediterna — även om de avser bostadsbebyggelse.

47 Att lån för tomträttsupplåtelser inte är prioriterade kan sägas innebära en diskriminering av denna upplåtelseform jämfört med försäljning av mark. Om en kommun säljer mark för bostadsbebyggelse, kan prioriterade lån erhållas motsvarande summan av byggnadskostnader och tomtkostnader. Upplåtes marken däremot med tomträtt, k a n bostadslån erhållas endast till byggnadskostnaderna, medan tomtkostnaderna i detta fall måste täckas med krediter, som saknar bostadslånens gynnade ställning. I gällande fullmaktslagstiftning om placeringskvoter för kreditinrättningar — vilken ännu ej tillämpats — har lån till kommuner för tomträttsupplåtelse av mark för bostadsbebyggelse hänförts till de lån som vid en tillämpning av lagstiftningen skulle ges prioriterad ställning. Tomträttslånen har alltså i detta sammanhang inräknats bland bostadslånen. Vägande skäl talar för att lån till kommuner för tomträttsupplåtelse av bostadsmark ges samma ställning på kreditmarknaden som bostadslån. En ökad användning av tomträtt, vilket våra förslag syftar till, medför en motsvarande minskning av behovet av primär- och sekundärlån samt statliga bostadslån. Det är följaktligen endast fråga om en omkanalisering av ifrågavarande lånemedel. Av det sagda framgår att kommunala tomträttslån på goda grunder kan jämställas med bostadslånen. Det är inte lika naturligt att likställa lån till markförvärv med bostadslånen. Förvärv av mark och iordningställande av m a r k är visserligen nödvändiga förutsättningar för att ett byggnadsföretag skall kunna påbörjas. Dessa investeringar innefattar ett behov av kortfristig kredit. Även efter byggstarten föreligger ett motsvarande kortfristigt finansieringsbehov, som traditionellt tillgodoses med s. k. byggnadskreditiv. Lån för markförvärv står dock inte i så direkt samband med bostadsbyggandet som byggnadskreditiven. 1.4 Effekter av vidgad långivning för markförvärv och tomträttsupplåtelser 1.41 Markprisutveckling, kommunalt samarbete inom blocken

Generellt leder en ökning av efterfrågan på en viss nyttighet till att priset på nyttigheten stiger. En ökad markförvärvsaktivitet från kommunernas sida behöver emellertid inte få en sådan prisstegrande verkan. Syftet med en ökning av de kommunala markförvärven är att stärka kommunernas markberedskap. Det är alltså fråga om en tidigareläggning av markköpen. En dylik ändring av kommunernas markförvärvspolitik leder till en lugnare utveckling av markpriserna. Detta sammanhänger med att prisbildningen beträffande mark är starkt beroende av tidsavståndet mellan förvärvet och exploateringen. Schematiskt uttryckt står priset i omvänd proportion till detta tidsavstånd. Härtill kommer att den förbättrade markberedskapen effektivt minskar riskerna för att kommunerna vid tillgodoseende av sitt markbehov skall hamna i tvångslägen. Sådana är vanliga med

48 den dåliga markberedskap kommunerna f. n. har. Kommunerna står nu inför nödvändigheten att förvärva mark för den löpande byggnadsverksamheten. Detta innefattar påtagliga risker för prisstegringar. Om kommunerna ökar sina markförvärv och ökningen riktar sig mot mark, som först i ett senare skede skall användas för bebyggelse, blir förutsättningarna gynnsammare för att nå rimliga prisuppgörelser beträffande denna mark. Dessa prisuppgörelser kan sedan tjäna som jämförelseobjekt vid förhandlingar om den mark som måste förvärvas för att klara den löpande produktionen. Ökningen av markförvärvsaktiviteten bör därför kunna få en stabiliserande inverkan på markprisutvecklingen. För att åstadkomma en så gynnsam verkan som möjligt på prisutvecklingen måste stor omsorg nedläggas på att förbereda och genomföra markförvärven. Begränsningarna i kommunernas administrativa och tekniska resurser (jfr kap. 2) måste därvid kompenseras. I första hand bör ett närmare samarbete etableras mellan kommuner inom de nyligen upprättade kommunblocken. Kommunerna inom blocken bör ha ett betydande intresse av en samordnad markpolitisk aktivitet. Arbetet med markfrågor synes vara en naturlig uppgift för kommunblockens samarbetsnämnder, vilka torde komma att bli engagerade i verksamheten med bostadsbyggnadsprogrammen. Utredningar såsom förberedelse för förhandlingar om markförvärv bör med fördel kunna genomföras under gemensam ledning. 1.42 Kommunernas skuldsättning

Understundom framhålles att en kommuns årligen återkommande eller »normala» investeringsvolym skall finansieras genom skatteuttag. Om investeringsvolymen vore konstant, skulle detta betraktelsesätt kunna äga giltighet. Vid lånefinansiering av konstanta investeringar blir nämligen behovet av skatteinkomster för att amortera lånen efterhand lika stort som om investeringarna direkt finansierats skattevägen. Då markförvärv till löpande bostadsproduktion är en årligen återkommande investering kunde det från denna utgångspunkt göras gällande att sådana investeringar bör finansieras utan lån, i synnerhet om kommunen säljer marken i samband med att den exploateras. Det förda resonemanget om en konstant investeringsvolym gäller dock endast i ringa utsträckning beträffande kommuner, i vilka behovet av en aktivare kommunal markpolitik är framträdande. Om kommunen tillämpar tomträttsförfarandet, får markförvärvet karaktären av en förberedande investering, innan marken kan upplåtas med tomträtt. Tomträttsupplåtelse skiljer sig från flertalet andra kommunala investeringar därigenom att den alltid lämnar en årlig avkastning, i allmänhet motsvarande räntan på det investerade kapitalet. Dessutom behöver avskrivningar inte göras, utan man kan i stället räkna med att kapitalbeloppet blir uppskrivet vid avgäldsregleringstillfällena. En kommunal skuldsättning för tomträttsupplåtelse inger mot denna bakgrund inga betänkligheter. Påtaglig

49 ekonomisk nytta av att tillämpa tomträtt kommer inte att framträda förrän efter 20—40 år. Det är alltså i hög grad en investering för kommande generationer. Den vanliga invändningen mot kommunal skuldsättning — att man bör vara försiktig med att skjuta över kostnaderna på nästa generation -— gäller följaktligen inte kostnaderna för tomträttsupplåtelser. Uppbyggandet av en kommunal markreserv är en temporär företeelse och bör därför kunna lånefinansieras, oavsett om kommunerna vid exploateringen säljer marken eller upplåter den med tomträtt.

1.43 Effekt från samhällsekonomisk synpunkt

Kommunala markförvärv i syfte att öka markberedskapen innebär att ett antal fastighetsägare tidigare än annars skulle bli fallet får disponera ett belopp motsvarande det i fastigheterna bundna kapitalet. Under den tid uppbyggnaden av en kommunal markberedskap pågår, tillföres således marknaden detta belopp. Emellertid bör hållas i minnet, att fastighetspriserna vid förbättrad markberedskap bör bli lägre än de som f. n. betalas, emedan marken förvärvas tidigare och bebyggelseförväntningarna därför är mindre. Hur marksäljarna använder det realiserade kapitalet kan självfallet inte med bestämdhet förutses. Då fastigheter utgör förmögenhetsobjekt är det emellertid sannolikt att de belopp säljarna erhåller som betalning för sina fastigheter till väsentlig del omsätts i andra förmögenhetsformer och således endast i ringa grad användes till konsumtion. För många av de fastighetsägare det här är fråga om innebär markförsäljningen även att de överger jordbruksnäringen. De torde ofta vara obenägna för spekulativa placeringar. Det är därför troligt att köpeskillingarna till stor del kommer att användas för ökad inlåning till kreditinstituten. Ökade lånemöjligheter för kommunerna medför att de får ett bättre finansieringsläge. Om de genom särskilda anordningar får lån till mark, som de ändå skulle förvärva, kan detta vid oförändrade kreditmöjligheter i övrigt ge ökat utrymme för andra investeringar. Lån till uppbyggnad av en kommunal markberedskap är däremot neutrala i detta avseende; de torde inte påverka kommunernas investeringsbenägenhet i övrigt. Detta gäller även lån till tomträttsupplåtelser. Om sådana lån inte står till buds, kan j u kommunerna erhålla motsvarande belopp genom att i stället sälja tomtmark. Detta är det vanliga handlingsmönstret i dagens kommunala markpolitik. Endast i de kommuner som redan tillämpar tomträtt kan ökade lånemöjligheter få effekt i form av ökade investeringar. Såsom framgått av kap. 4 h a r emellertid tomträtten så ringa utbredning i dag att ifrågavarande effekt ej kan tillmätas större betydelse. Kommunerna tar inte upp korta lån med angivande av ändamålet exploateringsmark. Däremot h a r de en omfattande ospecificerad kortfristig upp4— 412911

50 låning. Posten »tillfälliga lån» har storleksordningen 500 milj. kr. för de borgerliga primärkommunerna. Det kortfristiga finansieringsbehov som sammanhänger med markförvärv och markexploatering torde tillhöra de viktigare ändamålen för dessa tillfälliga lån. En långsiktig markförvärvspolitik, som vi funnit vara ett nödvändigt hjälpmedel för ett rationellt och ändamålsenligt samhällsbyggande, kan emellertid inte rymmas inom den snäva finaiisieringsram som de tillfälliga lånen utgör. Därför krävs särskilda åtgärder för att möjliggöra en finansiering på något längre sikt än som kan ske med »tillfälliga lån». Ett långsiktigare perspektiv för de kommunala markförvärven förutsätter dessutom garantier för att krediter i viss bestämd omfattning verkligen står till förfogande på marknaden. Att lösa dessa problem genom att hänföra markförvärvslånen till de prioriterade bostadslånen torde dock inte utan vidare kunna accepteras.

2. Särskild långivning för markförvärv och tomträttsupplåtelser Vi finner det klarlagt att särskilda åtgärder måste vidtagas för att underlätta finansieringen av kommunernas markförvärv och tomträttsupplåtelser. Finansieringsstödet bör i första hand ta sikte på att säkerställa en viss bestämd kreditvolym för dessa ändamål. Om man vill nå de av oss uppställda målen för kommunal markpolitik, räcker det emellertid inte att kreditfrågan löses kvantitativt. De villkor som i dag tillämpas för kommunlån är inte anpassade till lån för markförvärv och tomträttsupplåtelser. För att dylika lån skall främja sitt ändamål och alltså leda till aktivare markpolitiskt engagemang från kommunernas sida måste lånevillkoren utformas med hänsyn till de specifika markpolitiska förutsättningarna. I enlighet därmed bör amorteringsvillkoren beträffande markförvärvslån ansluta till tidsschemat för marks ianspråktagande för bebyggelse och beträffande tomträttslån utformas med hänsyn till att avgälderna endast kan regleras med vissa bestämda mellanrum. Vi föreslår i det följande, att markförvärvslån och tomträttslån inte skall behöva amorteras under första tiden efter det att lånen tagits upp. Vi har även övervägt frågan om att skapa möjligheter att uppskjuta räntebetalningar för markförvärvslånen under den tid amorteringsfriheten gäller. Detta skulle emellertid innebära att lånevillkoren radikalt avviker från dem som kreditmarknaden i dag tillämpar. Få kommuner torde h a en så ansträngd finansiell ställning att räntekostnaderna för markförvärv innebär ett avgörande hinder för förvärvens genomförande. Det kan inte med hänvisning till dessa kommuner vara nödvändigt att generellt medge uppskov med räntebetalningar. I de undantagsfall då sådana uppskov framstår som nödvändiga, bör det vara möjligt att åstadkomma en lösning i särskild ordning.

51 Finansieringsbehovet för markförvärv är beroende av hur snabbt det av oss uppställda målet för den kommunala markförvärvspolitiken skall förverkligas. Finansieringsbehovet för tomträttsupplåtelser beror på den takt i vilken kommunerna övergår till att tillämpa tomträtt. Detta beror i sin tur i hög grad på villkoren för finansiering av tomträttsupplåtelserna. I det följande skall medelsbehovet för markförvärvslån och tomträttslån under vissa närmare angivna förutsättningar beräknas.

2.1 Markförvärvslån

2.11 Mark för ett års byggande

Kostnaderna för råmark och saneringsmark för ett års bostadsbyggande är svåra att mera noggrant uppskatta. Någon statistik som belyser detta finns inte och är dessutom mycket svår att få fram. Med ledning av hos bostadsstyrelsen tillgängliga uppgifter och under antagande om en bostadsproduktion på 85 000 lägenheter per år 1 , varav 25 000 i småhus, 45 000 i flerfamiljshus inom exploateringsområde och 15 000 i flerfamiljshus inom saneringsområde, kan kostnaderna i 1964 års priser skattas till: Småhus Flerfamiljshus, exploateringsområde Flerfamiljshus, saneringsområde

25 000 x 2 000 kr. = 50 milj. kr. . . 45 000 X 600 » = 27 » » 15 000 X 5 000 » = 75 » » 152 milj. kr.

Saneringsfastigheterna torde i stor utsträckning vara belånade, varför nya krediter inte erfordras för hela köpeskillingen. Med avdrag härför kan det kontanta beloppet för dessa fastigheter uppskattas till 40—45 milj. kr. Anmärkas bör att lån som övertas och för vilka lånetillstånd inte sökes inkräktar på utrymmet för kommunernas underställningsfria lånerätt. För en årsproduktion skulle totalbeloppet bli ca 120 milj. kr. Härav torde 95 å 100 milj. kr. falla på kommunerna med den omfattning deras markpolitiska insatser har i dag.

2.12 Lånebehov

Om förvärvslånen i första hand tar sikte på bostadsbyggandet, krävs ett belopp på 100 milj. kr. per år för att täcka lånebehovet för den markpolitiska aktivitet kommunerna redan f. n. utövar. Om lånen skall möjliggöra en ökning av kommunernas markberedskap, måste låneutrymmet vara större. 1 Här liksom i det följande utgår beräkningen från ett statiskt antagande i fråga om bostadsbyggandet. I verkligheten torde man få räkna med, att bostadsproduktionen successivt ökar. Vi har dock i detta sammanhang ansett oss i räkneexemplen kunna utgå från det schematiska antagandet att produktionsnivån förblir oförändrad.

52 Bl. a. med hänsyn till att kommunernas resurser av administrativ och teknisk art är begränsade bör uppbyggandet av en markreserv genomföras successivt. Viss försiktighet i inledningsskedet synes därför böra iakttagas. Om man räknar med att det tar några år innan all m a r k går via kommunerna, skulle ett lånebelopp på 150 milj. kr. år 1965 samt en ökning i jämn skala till 215 å 220 milj. kr. år 1974 erfordras för att förverkliga en 10-årig kommunal markberedskap omfattande all mark för bostadsbebyggelse. Antagandet om ett bostadsbyggnadsprogram på 85 000 lägenheter ä r som tidigare angivits ytterligare en förutsättning för denna beräkning. Det finansieringsbehov som sammanhänger med citysanering och annat samhällsbyggande har inte medräknats.

2.13 Amorteringstid

Med hänsyn till det rekommenderade tidsperspektivet för markförvärvspolitiken bör markförvärvslån vara slutbetalade inom 10 år. Amorteringarna bör påbörjas först efter några år, förslagsvis under sjätte året av lånets löptid.

2.2 Tomträttslån

2.21 Lånebehov

En grundförutsättning för att få en ökad tillämpning av tomträtten är förbättrade finansieringsmöjligheter. Kommunens kostnader för tomträttsupplåtelserna bör anpassas till de inkomster tomträtten ger. Amorteringar på tomträttslån bör med andra ord påbörjas först då avgäldsreglering ägt r u m och utrymme för kapitalåterbetalning därigenom skapats, d. v. s. efter 20 år. Om avgäldsperiodens längd framdeles skulle komma att förkortas till exempelvis 10 år, bör amorteringsfriheten gälla denna kortare period. För att amorteringarna inte skall bli alltför betungande bör lånen vara relativt långsiktiga. De tomträttsupplåtelser för bostäder som förekommer i dag motsvarar ett kapital på ca 45 milj. kr. Detta belopp torde nu huvudsakligen finansieras genom kommunal upplåning. Även om lån med lämpligt avvägda amorteringsvillkor tillskapas torde kommunala tomträttsupplåtelser inte i ett slag komina att omfatta hela bostadsproduktionen. Hur snabb ökningen kommer att bli, är svårt att förutse. En fördubbling av tomträtten det första året, d. v. s. ett lånebehov på 90 milj. kr. och en successiv ökning så att tomträtten omfattar åtminstone halva bostadsproduktionen inom 10 år, synes inte osannolik. Detta skulle innebära att lånebehovet ökar till ca 225 milj. kr. år 1974.

53 Ett rimligt låneutrymme under de närmaste åren kan vara följande: År

Kommunala tomträttslån

Utestående lån

1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974

90 105 120 135 150 165 180 195 210 225

90 195 315 450 600 765 945 1 140 1 350 1 575

2.22 Amorteringstid

Tomträttslånen föreslås löpa på 60 år. Lån för att finansiera tomträttsupplåtelser av mark för bostadsbebyggelse bör med nuvarande bestämmelser angående avgäldsperiodens längd inte amorteras de 20 första åren av lånens löptid. Återbetalning av tomträttslån skulle således fördelas över 40 år med början det 21 :a året av lånets löptid. 3. Statens medverkan för att lösa finansieringsfrågorna Av vad som anförts torde ha framgått att statens medverkan för att lösa finansieringsfrågorna är nödvändig. Denna medverkan k a n ges olika form. Effekten på markpolitiken är i hög grad beroende på graden av statligt engagemang. Två alternativ för statens medverkan skall här diskuteras. Det ena alternativet innebär att ett kreditaktiebolag bildas på statligt initiativ för finansiering av markförvärv och tomträttsupplåtelser och att staten medverkar till att erforderlig utlåning skall kunna komma till stånd. Beträffande tomträttslån skulle dock befintliga kreditinstitut k u n n a i första hand beredas möjligheter att fylla kreditbehovet. Det andra alternativet går ut på att staten själv svarar för utlåningen via en utlåningsfond för markförvärvslån och en utlåningsfond för tomträttslån. Fonderna skulle handhas av bostadsstyrelsen. 3.1 Alt. I. Statligt kreditaktiebolag Det smidigaste sättet att lösa finansieringen av märkförvärv och tomträttsupplåtelser vore onekligen att låta befintliga kreditinstitut ge lån på de villkor som vi funnit vara ändamålsenliga ur markpolitisk synpunkt. Statens medverkan skulle då inskränka sig till att ge kommunerna rätt att låna på dessa villkor och att skapa förutsättningar för kreditinstitutens upplåning av de erforderliga beloppen.

54 Lån via befintliga kreditinstitut är betydligt lättare att förverkliga i fråga om tomträttslån än beträffande markförvärvslån. Såsom anförts i det föregående bör tomträttslånen räknas till bostadslånen om de avser mark för bostadsbebyggelse. Det föreligger därför inga svårigheter att avgränsa dessa låns tillämpningsområde. Det bör vara lättare att särskilja ifrågavarande lån på kreditmarknaden än att särskilja primär- och sekundärlån till bostadsfastigheter. Det torde därför t. ex. inte vålla riksbanken några större svårigheter att ta ställning till ansökningar om emissionstillstånd för motiverade obligationslåns upplåning. De av statsmakterna varje år antagna bostadsbyggnadsprogrammen ger en total ram för summan av tomträttslån och övriga bostadslån. Om tomträttslånen ökar, minskar således övriga bostadslån i motsvarande grad. Denna omkanalisering inger inga betänkligheter ur konjunkturpolitisk synpunkt. Det är betydligt svårare att avgränsa mark förvärvs lånen. Om markförvärven genomförs med ett långsiktigt perspektiv, ligger det i sakens natur att markanvändningen inte vid förvärvstillfället kan bestämmas med full säkerhet. Det föreligger även svårigheter att bedöma vilken kreditvolym som bör tillåtas. Om lånen skall gå via befintliga kreditinstitut, torde det tillgängliga kreditbeloppet bli beroende av det allmänna marknadsläget och av riksbankens åtgärder. Det är svårt att tro att riksbanken skulle behandla detta kreditbehov på något annat sätt än övriga kreditbehov — markförvärvslånen skulle m. a. o. inte få någon som helst gynnad ställning. Någon förändring jämfört med förhållandena i dag har då inte åstadkommits. E n annan lösning synes vara att staten bildar ett nytt kreditinstitut med uppgift att via obligationer och reverser låna upp pengar på kapitalmarknaden och sedan låna ut dessa till kommuner för i första hand markförvärv men även för tomträttsupplåtelser. Med hänsyn till det lånebehov som angetts tidigare (avsnitt 2.12) skulle långivningen för markförvärv behöva ha följande omfattning: Kommunala markförvärvslån År

Utestående lån

löpande produktion

ökning av markberedskap

summa

summa

amortering

1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974

100 100 100 100 110 110 120 120 120 120

50 55 60 65 70 75 80 85 90 95

150 155 160 165 180 185 200 205 210 215

150 305 465 630 810 995 1 165 1 309 1 426 1 515

30 61 93 126

1 473

s:a 725

55 Institutet bör naturligen få formen av ett kreditaktiebolag. Staten bör tillskjuta aktiekapital och bolagets utlåningskapacitet bör bestämmas genom en given relation mellan det egna kapitalet och bolagets upplåning, t. ex. 1/40 såsom i Kommunkredit AB. Med den förutsatta utlåningsvolymen skulle en sådan anordning under ca 10 år kräva statliga kapitaltillskott för aktieteckning med 4 ä 5 milj. kr. per år för markförvärvslån. Behovet av kapitaltillskott för tomträttslån blir beroende av de befintliga kreditinstitutens förmåga att tillgodose detta kreditbehov. Det kan övervägas att inbjuda kommunförbunden att bli representerade i bolagets styrelse och eventuellt förvärva aktier i bolaget. Bolaget bör på lämpligt sätt anknytas till bostadsstyrelsen, exempelvis genom att ämbetsverket representeras i bolagets styrelse. Genom en nära anknytning till bostadsstyrelsen k a n utlåningsverksamheten bli ett hjälpmedel i bostadsmyndigheternas löpande arbete med planeringen av bostadsproduktionen. Förutsättningarna för att lånen får maximal effekt blir då i stort sett lika goda som i det nedan behandlade alternativet med en statlig utlåningsfond förvaltad av bostadsstyrelsen. Någon bindning av låneutrymmet torde dock knappast kunna erhållas utan kreditaktiebolaget förutsattes få begära emissionstillstånd hos riksbanken. Beslut av riksdagen att tillskjuta aktiekapital för att möjliggöra utlåning till vissa belopp samt motivuttalanden av riksdagen i samband därmed torde komma att bli vägledande när riksbanken prövar begäran om emissionstillstånd. Beslut om att tillskjuta aktiekapital bör då lämpligen fattas varje år, så att riksdagen får tillfälle att successivt ta ställning till lånebehovet. Kreditaktiebolaget bör även ges befogenhet att utge tomträttsobligationslån. Den inskränkningen bör dock gälla att den motsvarande utlåningen företrädesvis skall avse tomträttsupplåtelse för bostadsbebyggelse. Enligt stadgad praxis måste de lån, som kreditinstitut av detta slag lämnar, ha samma tidsbundenhet i fråga om ränte- och återbetalningsvillkor som de lån instituten själva tar upp. De villkor som vi föreslagit för markförvärvslån och tomträttslån avviker från villkoren för nu vanliga obligationslån på kreditmarknaden. Det kan befaras att markförvärvslånen genom sin mellanlånga karaktär inte skulle bli tillräckligt attraktiva. Detta problem kan eventuellt lösas genom att obligationslånen tas upp på andra villkor än de markförvärvslån som utlämnas och att staten därvid garanterar de ränteförluster som kan bli en följd av ett sådant arrangemang. Innan sådana åtgärder vidtas bör emellertid överläggningar ske med de placerare som kan tänkas ha intresse för lånen, i första hand allmänna pensionsfonden, för att undersöka möjligheterna att placera de medellånga lånen på marknaden. Den långa löptiden för tomträttslånen skapar likaledes en viss osäkerhet om deras placering på kreditmarknaden. Intresse för långa placeringar torde dock finnas; främst pensionsfonden får antagas ha stort intresse här-

56 av. Förefinns ett motstånd mot 60-åriga lån med amorteringsfrihet de första 20 åren, bör de emellertid kunna konstrueras som två skilda lån, ett 20-årigt fast lån följt av ett 40-årigt amorteringslån. Dessa lån k a n inte ges någon fast koppling till varandra, men olägenheterna härav synes inte väsentliga. Det kan anmärkas att samma förhållande gäller s. k. stående lån. Obligationerna för sådana fastighetslån löper på högst 20 år, och det finns inte heller här någon fast koppling från den ena perioden till nästa. För att öka obligationslåns attraktivitet har de under senare tid försetts med konverteringsrätt endast vid vissa bestämda tidpunkter, t. ex. med 10-årsintervall. En sådan konverteringsregel är väl förenlig med periodiciteten hos avgäldsregleringarna. Den h ä r presenterade lösningen av de markpolitiska kreditproblemen förutsätter såsom ovan framhållits att staten ger kommunerna rätt att ta upp lån på de av oss föreslagna villkoren. Detta bör kunna ske på samma sätt som gäller för nyanläggningar inom kommunen för vattenförsörjning och avlopp, d. v. s. genom en generell befrielse från underställningsskyldighet. Ändamålen h a r nära samband med varandra.

3.2 Alt. II. Statliga utlåningsfonder I remissyttrande över ett av bostadsstyrelsen framlagt förslag om ståtliglångivning för markförvärv anförde fullmäktige i riksbanken, att en statlig lånefond kunde vara en lämplig teknisk lösning, såvida statlig långivning kunde anses påkallad. Långivning från en statlig fond ger möjlighet att sammankoppla finansieringsstödet med den planeringsverksamhet som påbörjats genom kommunala bostadsbyggnadsprogram. Om förvaltningen uppdras åt bostadsstyrelsen bör utlåningen kunna sättas in där den ger bästa möjliga effekt. Uppgifterna i de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen bör kunna bli ett hjälpmedel för att bedöma lånebehovet. Två särskilda utlåningsfonder bör inrättas, en för markförvärv och en för tomträttsupplåtelser. I båda fallen bör långivningen begränsas till att avse mark för sådan bebyggelse, till vilken statliga bostadslån kan förutsättas bli beviljade.

3.21 Markförvärvsfond

3.211 Fondens

storlek

Om amorteringarna tas i anspråk för nyutlåning, skulle ett årligt tillskott på 150 å 160 milj. kr. under 10 år vara tillräckligt för att förverkliga en 10-årig kommunal markberedskap.

57 Fonden skulle kunna byggas upp på följande sätt:

År

1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974

Investeringsanslag

150 150 150 150 160 160 160 160 160 160

Amortering

Fondens totala omfattning

Utlåning löpande produktion

ökning av markberedskap

summa

30 60 90 120

150 300 450 600 760 920 1 080 1 240 1 400 1 560

100 100 100 100 110 110 120 120 120 120

50 50 50 50 50 50 70 100 130 160

150 150 150 150 160 160 190 220 250 280

1 560

s:a 760 1975

3.212 Ränta Räntan bör i enlighet med direktiven bestämmas på sådant sätt, att långivningen inte innefattar någon subvention. Vad som menas med en icke subventionerad ränta synes inte alldeles klart. Det finns en formell innebörd i ordet subvention, som kan härledas ur gällande statliga budgetprinciper. Enligt dessa belastar utgifterna för ett ändamål i sin helhet kapitalbudgeten, om det är fråga om en investering där avkastningen är lika med eller större än normalräntan. I annat fall täcks en del med avskrivningsmedel från driftbudgeten. »Icke-subventionerad ränta» skulle alltså formellt kunna tolkas som en räntesats som är lika med eller högre än normalräntan. Normalräntan, som spelar en stor roll inom den statliga utlåningsverksamheten, beräknas för varje budgetår på följande sätt. Utgångspunkten är den genomsnittliga räntekostnaden på den under de senaste tio åren företagna statliga upplåningen mot obligationer och reverser med en ursprunglig löptid av minst tio år. Härtill lägges 0,25 % för att täcka förvaltningskostnader och normal kreditrisk. Slutligen avrundas den framräknade räntesatsen uppåt till närmaste kvartsprocent, dock lägst 4 %. I många statliga utlåningsfonder sker utlåningen till en räntesats lika med normalräntan, i andra lika med normalräntan med visst tillägg. Normalräntan har under 50-talet, som ju präglades av en stigande räntenivå, i allmänhet legat under statens aktuella upplåningskostnader; eftersläpningen i normalräntan har alltså gynnat låntagarna. Normalräntan är f. n. 5,25 % ; mot detta svarar en aktuell ränta för statlig upplåning på 5,75 %. För ett år sedan var emellertid upplåningsräntan 4,5 %. Det kan alltså inte numera förutsättas att normalräntan i allmänhet är lägre än de för staten aktuella marknadsräntorna.

58 Redan det faktum att normalräntan under längre eller kortare perioder kan k o m m a att överstiga statens eller kommunernas aktuella upplåningskostnader på marknaden gör det olämpligt att för den lånefond, som det här är fråga om, arbeta med en utlåningsränta som överensstämmer med normalräntan eller är lika med denna ränta jämte visst tillägg. Det skulle utan tvivel förefalla orimligt, att medel ur en fond, som avses gynna en viss kommunal aktivitet, utlånades till en räntesats som översteg marknadsräntan. De växlande differenserna mellan den aktuella marknadsräntan och fondens utlåningsränta skulle medföra förändringar i efterfrågan på lån, något som skulle försvåra för den fondförvaltande myndigheten att utnyttja fonderna effektivt för att stimulera till en långsiktig aktiv markpolitik. Den kritik som kan riktas mot användandet av normalräntan pekar mot att utlåningsräntan i stället bör vara anknuten till de aktuella marknadsräntorna. Anknytningen kan ske till statens aktuella upplåningsränta eller kommunernas aktuella upplåningsränta, som vid obligationslån ligger 0,25 % över den statliga. Någon stor principfråga kan valet knappast vara. En nära till hands liggande lösning, konstruerad i viss analogi med normalräntans beräkning, skulle vara den aktuella marknadsräntan för tioåriga statslån med ett tillägg på 0,25 %. F. n. skulle en sålunda beräknad ränta överensstämma med marknadsräntan för kommunala obligationslån och obetydligt understiga kommunernas räntekostnader för långfristiga reverslån. Helt automatiskt kan denna räntesats inte framräknas, då ett statslån av nämnd typ kanske inte finns vid varje aktuellt tillfälle, men det bör vara möjligt att ange räntesatsen med utgångspunkt i andra närliggande emissioner. Den föreslagna utlåningsräntesatsen får givetvis anpassas vid ändringar i räntenivån på nyemissioner, men små förändringar på någon tiondels procent, som stundom förekommer, torde inte behöva föranleda någon ändring. Räntesatsen för lån från markförvärvsfonden bör sålunda fastställas av Kungl. Maj :t på förslag av fullmäktige i riksgäldskontoret och efter hörande av fullmäktige i riksbanken. Räntesatsen skulle vara anknuten till de aktuella räntekostnaderna för statens upplåning på marknaden med tillägg av 0,25 %. Räntan bör vara bunden för lånens hela löptid. Den föreslagna räntekonstruktionen representerar i själva verket en ny räntetyp, som f. n. icke förekommer vid någon statlig utlåningsfond. Skälen att införa en ny typ synes emellertid tillräckligt starka. Om en översyn av räntesättningen för statliga lånefonder kommer till stånd, får givetvis frågan om räntan inom denna fond liksom den i det följande föreslagna tomträttsfonden även tas upp. 3.213 Handläggning

av låneans ökning ar,

lånevillkor

Den anknytning förvärvsfonden har till bostadsbyggandet gör det naturligt att låta bostadsstyrelsen handha utlåningsverksamheten. Avvägningen mellan olika kommuners önskemål om lån ur fonden kan göras på ett riktigare

59 sätt, om man utnyttjar de redovisningar av bostadsbyggandets förutsättningar som kommunerna lämnar i bostadsbyggnadsprogrammen. Det bör även vara möjligt att utnyttja programverksamheten för en flerårsplanering av låneverksamheten. Denna skulle syfta till att ge möjlighet för kommunerna att få någon form av förhandsbesked angående låneutrymme för viss planerad förvärvsaktivitet. Denna flerårsplanering torde till en början få bedrivas försöksvis. Allt efter som erfarenhet vinnes kan den ges fastare form. Med den starka begränsning av fonden som vi förutsatt torde svårigheter under de första åren i många fall uppkomma iatt avväga de olika kommunernas önskemål om lån från fonden. Det torde få ankomma på bostadsstyrelsen att utbilda regler för denna avvägning. Från den lånesökande kommunens sida måste ett visst underlag begäras i form av en redovisning av tidsplan för markens beräknade ianspråktagande. Denna redovisning bör dock göras så enkel som möjligt. Kommunens av de statliga myndigheterna granskade bostadsbyggnadsprogram bör kunna utgöra underlag för en bedömning av förvärvets angelägenhetsgrad. Ett villkor för förvärvslån bör vara att det erlagda markpriset är rimligt. Kommunerna bör självfallet avväga sin aktivitet så, att prisnivån inte onödigtvis höjs. Rimligheten bör bedömas mot bakgrund av expropriationslagens värderingsregler »ortens pris och fastighetens avkastning».

3.22 Tomträttsfond

3.221 Fondens storlek Fonden bör byggas upp så den motsvarar det faktiska lånebehovet, vilket tidigare försökt beräknas (avsnitt 2.21). 3.222 Ränta Det som anförts angående räntefrågor vid behandlingen av markförvärvsfonden äger även tillämpning på tomträttsfonden. Räntesatsen för tomträttslån bör bindas för 20 år men med möjlighet till omprövning efter 10 år för att anpassa den till det rådande marknadsläget om detta är i låntagarens intresse. 3.223 Handläggning av låneansökningar, lånevillkor Tomträttsfonden har på samma sätt som markförvärvsfonden stark anknytning till bostadsbyggandet. Det synes ändamålsenligt att låta bostadsstyrelsen handha även denna fond. Det torde inte innefatta några större svårigheter att ta ställning till ansökningar om lån ur fonden såvida fonden ges en sådan storlek att den i huvudsak motsvarar tomträttsupplåtelsernas omfattning.

60 3.3 Synpunkter på alternativen De båda alternativen för kreditgivningen synes var för sig ägnade att främja den utveckling av markpolitiken som vi har funnit angelägen. F r å n markpolitisk synpunkt synes alternativ II vara att föredra. Detta alternativ innebär att staten ansvarar för utlåningen och garanterar därför — under förutsättning av statsmakternas positiva intresse — att de markpolitiska finansieringsproblemen blir tillfredsställande lösta. Om m a n anlägger en konjunkturpolitisk aspekt synes alternativ I ha vissa fördelar. En finansiering över budgeten medför alltid ett tryck på de politiska instanserna. En sådan finansieringsordning låter sig därför svårare inordna i en konjunkturvarierad finans- och kreditpolitik. Det bör visserligen framhållas att kreditvolymen för markförvärv och tomträttsupplåtelser, om den skall fylla sitt syfte att gagna långsiktighet och planmässighet inom markpolitiken, inte i alltför hög grad får bestämmas utifrån konjunkturpolitiska överväganden. Å andra sidan torde det vara orealistiskt att föreställa sig att denna kreditgivning helt skulle kunna avskärmas från konjunkturpolitiskt betingade variationer. I detta sammanhang bör understrykas att alternativ I, med den tolkning av bostadslåneprioriteringen som vi givit i det föregående, synes innebära tillfredsställande möjligheter att trygga tomträttskrediter i önskvärd omfattning. I fråga om markförvärvskrediterna innefattar alternativ I däremot en inte oväsentlig grad av osäkerhet. Detta sammanhänger främst med svårigheterna att få garantier för att tillräckligt låneutrymme står till förfogande på marknaden. Möjligen är en kombination av de två alternativen en tänkbar kompromiss. Denna borde i så fall utformas så, att markförvärvslånen utlämnas från en statlig utlåningsfond, under det att tomträttskrediterna lämnas av befintliga kreditinstitut. Ställningstagandet till frågan om formerna för kreditgivningen måste grundas på en avvägning mellan markpolitikens krav och de allmänna kredit- och finanspolitiska förutsättningarna. Vi har ansett, att det inte ankommer på oss att göra en sådan avvägning. Av denna anledning har vi inte tagit ställning till förmån för något av de angivna alternativen utan framlägger båda för prövning.

BILAGA 1

R e d o g ö r e l s e r för besök i e t t t i o t a l k o m m u n e r

Markpolitiska utredningen och tjänstemän inom bostadsstyrelsen har besökt ett tiotal kommuner, som utvalts uteslutande med tanke på att få skilda aspekter på kommunal markpolitik så allsidigt belysta som möjligt. De besökta kommunerna är således inte representativa för några kommungrupper e. dyl. Besöken har genomförts under tiden juni 1963—februari 1964. Kommunerna har i allmänhet företrätts av ordföranden i drätselkammare eller kommunalnämnd, ordföranden i byggnadsnämnd samt de chefstjänstemän som ansvarat för fastighets- och bebyggelsefrågor.

Skellefteå, Umeå, Avesta, Falun Städernas invånareantal den 31/12 1962 var: Skellefteå 23 522, Umeå 24 065, Avesta 11 014 och Falun 18 714. Umeå expanderar starkast. Bostadsproduktionen under tidsperioden 1960—1962 var följande: Summa

småhus övr. hus småhus övr. hus småhus övr. hus småhus övr. hus Skellefteå

75 78 1 39

162 336 108 211

59 76 1 59

404 229 143 146

69 68 1 34

235 593 107 103

203 222 3 132

801 1 158 358 460

Ur städernas bostadsbyggnadsprogram kan följande antecknas: Umeå skall nära tredubbla sin flerfamiljshusproduktion under perioden 1964—1966 jämfört med 1960—1962. I Falun skall flerfamiljshusproduktionen öka med nära 50 %. Skellefteå redovisar en mindre ökning. I Avestas bostadsbyggnadsprogram redovisas 251 lägenheter i flerfamiljshus totalt för åren 1964 och 1965. För övriga år i programperioden, 1966—1968, redovisas ingen bostadsproduktion alls. Beträffande småhus redovisar Skellefteå och Umeå en betydande ökning åren 1964—1966 jämfört med åren 1960—1962, 4dubbling i Skellefteå och 5-dubbling i Umeå. Falun redovisar ungefär fördubblad småhusproduktion. Avestas bostadsbyggnadsprogram upptar inte några småhus alls. Beträffande markägarförhållanden redovisar Skellefteå

62 och Umeå en växande andel av bostadsproduktionen på kommunägd mark. I slutet av programperioden redovisas praktiskt taget hela produktionen på kommunägd mark. Falun redovisar huvuddelen av produktionen på mark som delvis ägs av kommunen och delvis av »annan». Till huvudsaklig del torde det vara fråga om mark som staden avser att förvärva, ehuru förvärven ännu inte medhunnits. Markberedskap, markförvärvs situation Nyexploatering

I Skellefteå och Umeå ägdes aktuell nyexploateringsmark av enskilda jordbrukare. Dessa var sedan lång tid inställda på att avveckla sina jordbruk. Många skulle upphöra med förvärvsverksamhet. I Avesta ägs aktuell nyexploateringsmark av stadens dominerande industri, Avesta Jernverks AB. Jernverket är i princip villigt att sälja men staden och bolaget kan inte enas om köpeskillingen. Bolaget erbjuder staden att låta expropriationsdomstol bestämma priset, men staden tror inte att detta skulle ge ett godtagbart resultat. I Falun ägs aktuell mark av staten, kyrkan och enskilda. De enskilda (ett dödsbo och ett bolag) har förklarat sig villiga att sälja. Kyrkan har önskemål om ersättningsmark. Staten ställer sig inte avvisande men det tar lång tid att få besked. I Skellefteå ansåg man sig ha en välutbildad prisnivå på r å m a r k och var beredd att gå till expropriation om markägarna begärde högre pris. Den stabila prisnivån sades i hög grad ha underlättat förvärven. I Umeå hade man olika råmarksprisnivåer inom olika delar av staden och i landskommunen. Nivån inom landskommunen var högre än i staden och omfattande förvärv hade nyligen genomförts. I F a l u n ansåg staden att det existerade en råmarksprisnivå. Aktuella enskilda säljare begärde mer, och det var inte osannolikt att staden måste tillgripa expropriation. I Umeå hade enskilda börjat uppträda såsom köpare av råmark. Staden motverkade en utveckling i denna riktning. I övriga städer förelåg ingen konkurrens från enskildas sida beträffande råmark. Det ansågs inte heller föreligga någon risk för att sådan konkurrens skulle uppkomma framdeles. Stadsombyggande

I Skellefteå och Umeå hade ombyggandet av stadens kommersiella centrum skett helt på enskilt initiativ. Städerna saknade närmare k u n s k a p om de priser som erlagts vid förvärv av fastigheterna men hade uppfattningen att priserna varit höga och att det inte förelegat några svårigheter att förvärva fastigheterna. I Skellefteå hade ett kommunalt bolag bildats bl. a. med uppgift att förmedla saneringsfastigheter. 1 milj. kr. ställdes till bolagets för-

63 fogande. Bolaget hade dock inte förmedlat en enda fastighet. En av förklaringarna sades vara att det inte gick att förvärva fastigheter till av bostadsmyndigheterna fastställd högsta tomtkostnad. Bolaget hade dock medverkat i citysaneringen genom att bygga provisoriska lokaler för rörelseidkare i saneringsfastigheterna under tiden den nya bebyggelsen färdigställdes. Dessutom hade bolaget gjort en detaljerad inventering av fastigheterna inom saneringsområdet. Bolagets verksamhet hade verkat som »katalysator» på saneringen. I Umeå har staden låtit bygga provisoriska lokaler som avskrevs på 10 år. Avesta avsåg att inköpa samtliga fastigheter inom ett centralt område innefattande stadens kommersiella centrum för att genomföra en genomgripande citysanering. Ett flertal fastigheter hade redan förvärvats. I Falun hade stor del av stadens kommersiella centrum förnyats under sista decenniet. Detta hade genomförts på enskilt initiativ. I Skellefteå och Umeå fanns inte något påtagligt bostadssaneringsbehov. De äldre husen var i relativt gott skick. Dessutom förelåg i många fall svårigheter att förvärva saneringsfastigheter på grund av att ägarna var starkt bundna till sina fastigheter. De bedrev nämligen ofta egen rörelse på sina fastigheter. En annan omständighet hade även betydelse. Nybebyggdes hela det centrala området skulle detta försvåra en framtida utbyggnad av centrum. I Avesta och Falun fanns äldre bostadsbebyggelse, som behövde saneras. Sedan ett par år tillbaka arbetade Avesta aktivt med att förvärva samtliga fastigheter inom ett centralt beläget område. Inom detta område bodde i stor utsträckning äldre personer och bebyggelsen var delvis ganska nedsliten. Från stadens sida väntade man sig, att några ägare skulle vara helt ovilliga att sälja och att m a n skulle bli tvungen att tillgripa expropriationsförfarande i viss utsträckning. Detta perspektiv var inte särskilt angenämnt. Staden hade låtit värdera fastigheterna för att ha ett underlag vid förhandlingar om köp. Sedan några förvärv genomförts gjorde säljarna jämförelser med tidigare erlagda priser. De accepterade därvid i stort sett att priserna sattes i relation till tomtytan men modifierades med hänsyn till befintliga byggnader och deras beskaffenhet samt till taxeringsvärdena. Det förelåg stora svårigheter att bestämma ortsprisnivån på dessa fastigheter på grund av att de var svåra att jämföra sinsemellan. Om det hade gått att bestämma en ortsprisnivå, skulle detta i hög grad underlätta genomförandet av förvärven. I Falun hade staden sedan mitten på 1950-talet sökt förvärva samtliga fastigheter inom ett centralt område utgörande saneringsetapp I. De nödvändiga fastighetsförvärven var många, ca 60, emedan fastigheterna var små. Det återstod fortfarande 11 förvärv, som i viss utsträckning måste ske genom expropriation. Bebyggelsen var starkt nedsliten. Villigheten att sälja hade växlat starkt. I vissa fall hade det fordrats lång övertalning. Hög ålder

64 hos ägarna kombinerad med starkt nedsliten bebyggelse medverkade dock till att säljbenägenheten var relativt stor. I några fall hade det förelegat önskemål om en motsvarande centralt belägen billig bostad, ett önskemål som varit svårt att tillfredsställa. Framförallt hade det tagit tid att övertala ägarna att sälja, något som belyses av att området endast förvärvats till ca 80 %, trots att man arbetat aktivt med förvärvsfrågorna i nära 10 år. Fastighetskontoret hade gjort värderingar som underlag vid köpeförhandlingar. Fastigheterna hade i allmänhet liten areal (betydligt mindre än i Avesta), vilket gjorde att bebyggelsen på tomterna ofta fick stor inverkan på värdet. Detta hade gjort det svårt att utbilda en ortsprisnivå. Trots att nära 50 förvärv genomförts inom saneringsområde I förelåg ingen enkelt beskrivbar ortsprisnivå. Varken i Avesta eller Falun konkurrerade enskilda med staden om förvärven inom ovan berörda bostadssaneringsområden. Markägande, bebyggelseplanering Nyexploatering

I alla fyra städerna var det en allmänt accepterad princip att staden borde äga marken innan stadsplanearbetet påbörjades. Det syntes därvid inte finnas några meningsskiljaktigheter mellan byggnadsnämnd och kommunens styrelse. I Skellefteå och Umeå hade denna princip även tillämpats i full utsträckning i praktiken. Det förhållandet att staden ännu inte ägt marken hade därvid i några fall fått påverka ordningsföljden mellan olika utbyggnadsområden. I Avesta hade bebyggelse under senare år skett på m a r k som sedan lång tid varit stadsplanelagd. Ett relativt stort stadsplanelagt område för småhus var fortfarande obebyggt. Staden hade sedan lång tid försökt förvärva området från Jernverket men prisfrågan hade inte kunnat lösas. För bebyggelse aktuell råmark tillhör även Jernverket och förvärvsfrågan synes inte kunna lösas. Staden avser inte att stadsplanelägga ytterligare m a r k förrän förvärv kunnat genomföras. I Falun hade stadsplanearbete i viss utsträckning utförts innan m a r k förvärvats. I ett fall lades en stadsplaneskiss till grund för värderingen av marken. Vid besökstillfället övervägdes om stadsplan borde fastställas för ett aktuellt bebyggelseområde före expropriation av området eller om expropriation borde föregå stadsplanefastställelsen. Stadsombyggande

I Skellefteå gäller en stadsplan från 1920 för hela centrala staden. Den medger hög exploatering, motsvarande ett exploateringstal på 2,5 över hela stadsområdet. Vid nybebyggelse gick byggherrarna »frivilligt» med på att

65 sänka exploateringsgraden, i de yttre delarna av området till exploateringstal lägre än 1,0. Krav på större utrymme för bilar var det väsentligaste argumentet. Erlagda priser sades inte vara något argument för att få en hög exploatering. Byggherrarna tog i regel kontakt med stadsarkitektkontoret innan de genomförde förvärven. Endast i något enstaka fall ansåg man genomförd bebyggelse vara alltför förtätad. I dessa fall hade dock inte renodlat ekonomiska argument varit utslagsgivande. Även i Umeå gäller en äldre stadsplan (från 1940-talet) med relativt hög exploatering. Liksom i Skellefteå gick byggherrarna »frivilligt» med på att sänka exploateringsgraden. Erlagda priser accepterades inte som argument. För stadsombyggnaden i Avesta skulle ny stadsplan upprättas. Exploateringsgraden kopplades inte ihop med vad man måste betala för att lösa in fastigheterna utan skulle bestämmas helt utifrån funktionella synpunkter. Stadsplanearbetet försiggick parallellt med fastighetsförvärven. Stadsplanearbetet för Falu stads saneringsområde I hade pågått sedan mitten av 1950-talet. Allt efter som tiden gått hade exploateringsgraden minskat (åren 1957—1958 exploateringstal på 0,8—0,9, nu på 0,6). Frågan om exploateringsgraden hade vid upprepade tillfällen varit uppe till diskussion i drätselkammaren. Man räknade med att staden måste tillskjuta betydande belopp såsom saneringssubvention. Markfrågor i

kommunalpolitiken

Umeå och Falun har borgerlig majoritet; Skellefteå och Avesta har socialdemokratisk majoritet. Markförvärv

Det sades vara politiskt lugnt kring markförvärvsfrågorna, och det förelåg inga svårigheter att få genomförda preliminära köp godtagna av fullmäktige. Det syntes vara politiskt accepterat att kommunen borde äga marken innan den stadsplanelades och att kommunalt markägande var ett nödvändigt hjälpmedel i samhällsbyggandet. Det fanns ingen skillnad i uppfattningen mellan de två städerna med borgerlig majoritet och de två med socialdemokratisk. I Umeå förekom en begynnande konkurrens mellan kommunen och enskilda som önskade förvärva råmark. Ett enskilt förvärv hade även genomförts. Politikerna hade en negativ inställning till sådana råmarksköp av enskilda. Fullmäktige hade vid tidpunkten för besöket beslutat att expropriation skulle tillgripas beträffande vissa fastigheter där frivillig uppgörelse inte hade kunnat åstadkommas. Tomträtt

Tomträttsinstitutet utnyttjades inte i städerna. Kapitalfrågan uppgavs vara det väsentligaste argumentet för att tomträtt inte kommit till användning. 5—412911

66 I Falun var man benägen att tillämpa tomträtt för den pågående bostadssaneringen om kapitalfrågan kunde lösas, särskilt som staden sannolikt måste tillskjuta ett betydande belopp som saneringssubvention. I Avesta avsåg man att låta två kommunala stiftelser (den ena bildad tillsammans med Svenska Riksbyggen) genomföra bebyggelsen inom aktuellt saneringsområde. På grund härav ansågs behov av tomträtt inte föreligga. Västerås, Eskilstuna Västerås hade 80 451 invånare den 31/12 1962. Eskilstuna hade 60 265 vid samma tidpunkt. Västerås är starkt expansivt. Även Eskilstuna expanderar, men inte lika starkt som Västerås. I Västerås färdigställdes åren 1960 —1962 407 lägenheter i småhus och 3 151 lägenheter i flerfamiljshus. Produktionen ökade starkt under perioden (flerfamiljshuslägenheter åren 1960, 1961, 1962 var resp. 671, 952 och 1578). I Eskilstuna färdigställdes åren 1960—1962 380 lägenheter i småhus och 2 149 i flerfamiljshus. Produktionen fördelade sig lika på de tre åren (flerfamiljshuslägenheter 1960, 1961, 1962 var resp. 702, 725 och 721). I Västerås siktar man på att nå en produktion av 2 000 lägenheter per år, varav 1 500 i flerfamiljshus. I Eskilstuna vill man nå 1400 lägenheter per år varav 1 100 i flerfamiljshus (250 inom saneringsområde). Markberedskap,

markförvärvssituation

Nyexploatering

Sedan lång tid tillbaka har både Västerås och Eskilstuna bedrivit en aktiv inköpspolitik. All m a r k i gränsområdet till städernas tätbebyggelse har systematiskt inköpts. Även mark på relativt långt avstånd från centrum förvärvas. Västerås äger f. n. större delen av den m a r k som inom förutsebar framtid kan behövas för stadens utbyggande. De områden som ännu återstår att förvärva ägs väsentligen av Uppsala universitet, staten (domänverket) och kyrkan. Tidigare har dessa markägare varit svåra att förhandla med. Största problemet har varit deras obenägenhet att sälja. Troligtvis har denna berott på att de inte vill avhända sig realvärden. På grund av gällande inskränkningar i rätten att förvärva jord- och skogsbruksfastigheter kan de inte alltid genom nyförvärv ersätta de fastigheter som kommunerna vill förvärva. Staden försöker därför erbjuda m a r k i byte och tillvaratar därvid de möjligheter som yppas att storleksrationalisera dessa markägares ägoinnehav. I fråga om enskilda fastighetsägare föreligger inga motsvarande problem. Det är vanligt att de hembjuder fastigheterna till staden när försäljning blir aktuell. Priserna på mark utgör inte heller några större problem. De är rimliga i förhållande till jordbruksvärdena. Beträffande statens och kyrkans m a r k har prisförhandlingarna i vissa fall varit besvärligare. Ut-

67 arbetad stadsplan hade i något fall varit ett krav för att överhuvud taget få inleda prisförhandlingar. Sådana krav har dock inte ställts under senare tid. I Eskilstuna var förhållandena i stort sett likartade. Betydande svårigheter hade funnits att förvärva mark från staten (försvarets fabriksstyrelse) och kyrkan. Beträffande enskildas m a r k förelåg inga svårigheter att genomföra förvärv. Liksom i Västerås hembjöds fastigheter ofta till staden. Prisnivån var något högre än i Västerås. Fabriksstyrelsen och kyrkan ägde var sitt centralt belägna markområde. Om dessa hade kunnat förvärvas, hade de med säkerhet redan varit bebyggda. Fabriksstyrelsens område hade man försökt förvärva i 30 år. Man hade t. o. m. låtit utarbeta stadsplan för att ha som underlag för förhandlingar. Kyrkan hade här liksom i Västerås önskemål om att staden skaffade lämpliga bytesobjekt. Varken i Västerås eller Eskilstuna fanns någon konkurrens från enskildas sida om nyexploateringsmarken. Västerås hade egen lantbruksförvaltning som skötte en stor del av stadens omfattande markinnehav. Man hävdade att detta var bättre än utarrendering, därigenom att byggnadsbeståndet då inte behövde iståndsättas och underhållas i samma utsträckning. Dessutom underlättade det markens ianspråktagande för bebyggelseändamål. Eskilstuna förvaltade inte själv marken, utan denna var utarrenderad. Markägande, bebyggelseplanering Nyexploatering

I Västerås hade knappast förekommit störningar i bebyggelseplaneringen på grund av att markfrågorna inte varit lösta. Stadens utbyggande hade skett helt utifrån stadsbyggnadsmässiga synpunkter. I Eskilstuna hade bostadsbyggandet under sista decenniet väsentligen skett i form av sanering. Först på de allra senaste åren hade flerfamiljshusbcbyggelse genomförts i form av nyexploatering i mera betydande omfattning. Fabriksstyrelsens centralt belägna område, som staden under lång tid sökt förvärva, hade man från stadsbyggnadssynpunkt tidigare önskat bebygga. Nu är man snarast tillfredsställd över att man inte lyckats förvärva området och därigenom undgått att få området bebyggt. Det ser nu ut att k u n n a bli ett välbehövligt parkområde. Det ena av två stora nyexploateringsområden som är under arbete, Årbyområdet, hade staden upplåtit till en sammanslutning av privata byggmästare, AB Fristaden. Staden upplät råmärken under tomträtt. AB Fristaden har sedan svarat för utarbetandet av stadsplan för området. Tomträttskontrakten har utnyttjats för reglering av omfattande problem gällande gemensam värmeproduktion och värmedistribution, parkering m. m. I fortsättningen räknar man med att stadsplanekontoret helt skall svara för detaljplanearbetet. Kontoret har nyligen upprustats.

68 Stadsombyggande

Kommersiellt stadsombyggande — i huvudsak på enskilt initiativ — i anslutning till städernas tillväxt hade genomförts i både Västerås och Eskilstuna. Västerås fortsatta starka tillväxt tillsammans med strukturförändringar inom handel och näringsliv hade föranlett byggnadsnämnden att utarbeta en principplan för centrala staden. Planen innebär omreglering av huvudtrafiksystemet och utvidgning av cityområdet. Principplanen hade godtagits av stadsfullmäktige. I samband härmed beslöt fullmäktige att begära expropriationstillstånd jämlikt 44 § BL beträffande ca 130 fastigheter med ett sammanlagt taxeringsvärde av 34 milj. kr. Det område i vilket dessa fastigheter ingår avses i huvudsak för utvidgning av stadens kommersiella centrum. Flertalet fastighetsförvärv beräknas dock kunna genomföras på frivillig väg. Det kommer att ta avsevärd tid innan principplanen blir helt genomförd (en 30-årsperiod torde man behöva räkna med). Fastighetsförvärven måste göras inom en betydligt kortare tidrymd, bl. a. med hänsyn till expropriationstillståndets giltighetstid. Förutom ovannämnda fastigheter måste staden förvärva mark för trafikleder för ca 10 milj. kr. Staden äger f. n. endast ett fåtal fastigheter i centrala staden. Byggnadsnämnden i Västerås angav tre skäl till att stadsfullmäktige borde ta ställning till principplanen för centrala staden: 1. Nödvändigheten att få de grundläggande principerna på ett tidigt stadium klart accepterade. 2. Önskvärdheten av att det fortsatta planarbetet sker under offentlig debatt och i direkt samarbete med företrädare för stadens näringsliv och institutioner. Därför måste staden »i kraft av en sanktionerad översiktlig plan» vidta åtgärder för att säkerställa markens tillgänglighet för de i planen avsedda ändamålen. 3. Ett snabbt ställningstagande är ofrånkomligt i en rad akuta detaljfrågor, i första hand gällande trafik och parkering men även gällande bebyggelse inom de av planen berörda stadsdelarna. Bostadssanering

Sanering av äldre bostadsbebyggelse är kvantitativt ett litet problem i Västerås. Större delen av bostadsbeståndet har nybyggts efter kriget. I Eskilstuna har under 1950-talet och början av 1960-talet skett en omfattande sanering av äldre bostadsbebyggelse. Flerfamiljshusbyggandet skedde så gott som uteslutande inom saneringsområde under denna tid. Även i fortsättningen kommer en stor del av flerfamiljshusbebyggelsen att ske inom saneringsområde, ca 25 % av antalet lägenheter. Saneringen har genomförts helt i enskild regi. Under saneringens första skede var avsikten att staden skulle bilda ett bolag för att köpa upp fastigheter, men det skulle kräva 10 milj. kr., och ett sådant belopp ansågs alltför betungande. Saneringsverksamheten stimulerades genom att staden medgav ökning av ex-

69 ploateringsgraden. Tidigare stadsplaner avsåg en tämligen låg exploatering. Detta ansågs ha medverkat till att priserna hållit sig på en relativt rimlig nivå. Exploateringshöjningen inom det första saneringsområdet (Norr) ansågs inte i någon påtaglig grad ha verkat höjande på fastighetspriserna för nu aktuellt saneringsområde (Nyfors). Beträffande saneringsområdet på Norr, som i betydande utsträckning sanerats under denna period, hade staden i några fall varit förmedlande hand när det gällt att ordna upp fastighetsförhållandena. I Nyforsområdet räknar staden med att i något större utsträckning hjälpa till att ordna upp fastighetsförhållandena genom att förmedla fastigheter och fastighetsdelar. Något omfattande engagemang är det dock inte heller nu tal om. Inom saneringsområde Norr återstår en hel del svårsanerade fastigheter. Även inom området Nyfors kan man räkna med att ett flertal fastigheter av ekonomiska skäl inte kommer att kunna saneras på enskild väg. I dessa fall torde staden bli tvungen att genomföra saneringen, om områdena skall bli färdiga inom rimlig tid. Under 1950-talets intensiva saneringsperiod i Eskilstuna var man vid många tillfällen i besvärliga situationer. Eftersom staden inte disponerade över någon saneringsmark, var man helt hänvisad till de projekt som enskilda fick fram. Ofta gick det så till att de arbetade om stadsplanen, projekterade husen och visade upp färdiga projekt. Bristen på projekt gjorde att det fanns goda möjligheter att få dem accepterade; i annat fall stod staden inför risken att inte kunna utnyttja tilldelade lånekvoter, att inte klara bostadsförsörjningen o. s. v. Även betydande förtätning av bebyggelsen kunde bli accepterad på detta sätt. Inom staden menade man att »en del kunde man väl ångra» och »vi har fått uppbära mycken kritik», men de enskilda hade dock gjort ett gott arbete. I fortsättningen skulle staden hålla hårdare i stadsplanefrågorna. Däremot ansåg man det inte nödvändigt att staden engagerade sig i markförvärv inom saneringsområden.

Markfrågor i

kommunalpolitiken

Både Västerås och Eskilstuna har socialdemokratisk majoritet (Västerås: 36 s, 12 fp, 8 h, 2 cp, 2 k; Eskilstuna: 32 s, 10 fp, 5 h, 1 cp, 2 k ) . Markförvärvsfrågor var inte någon politisk stridsfråga vare sig i Västerås eller Eskilstuna. Det förelåg full enighet om att genomföra markförvärv. Tomträtt tillämpades i princip i båda städerna. Av finansiella skäl såldes dock marken till de allmännyttiga företagen. I Västerås hade även kooperativa byggherrar fått köpa mark under en viss period. På grund av att flerfamiljshusbyggandet i Eskilstuna under lång tid helt genomförts på enskild m a r k hade m a r k för sådant ändamål i mycket liten utsträckning upplåtits med tomträtt. Beträffande industrimark fick man i Eskilstuna välja mellan tomträtt och äganderätt. I båda städerna angavs det vara ett önskemål hos

70 många industriföretagare (i synnerhet småföretagare) att få marken med tomträtt. Fördelningen mellan olika byggherrekategorier angavs inte vara något problem i Västerås. Expansionen hade f. ö. varit så stark att man varit glad för alla krafter som velat engagera sig i bostadsbyggandet. En viss praxis vid fördelningen hade dock utbildat sig. Privata byggherrar hade sammanslutit sig i »Västeråsbyggen» som tog hand om de privatas m a r k och fördelade den mellan sina medlemmar. I Eskilstuna var det politisk strid om fördelningen av bebyggelsemarken. Socialdemokraterna hade motionerat om att kategorin allmännyttiga borde få en större andel av nyexploateringsmarken och att ett nytt allmännyttigt företag borde bildas tillsammans med Svenska riksbyggen. Oppositionen vände sig med skärpa mot förslaget. Det första och enda området staden upplåtit till enskilda var det tidigare omnämnda Årbyområdet, som upplåtits till AB Fristaden. Mölndal, Partille Mölndal hade 28 328 invånare den 31/12 1962. Partilie hade 18 818 vid samma tidpunkt. De bostäder som byggs är i betydande utsträckning avsedda för folk som arbetar i Göteborg; i synnerhet gäller detta Partilie. Bostadsproduktionen har, främst till följd av markfrågans läge, varierat i betydande grad under de senaste åren. Flerfamiljshusproduktionen i Mölndal åren 1960, 1961 och 1962 var resp. 755, 486 och 30 samt i Partille resp. 102, 594 och 314. Markberedskap,

markförvärvssituation

Nyexploatering

Säljbenägenheten hängde helt samman med priset. Markägarna var inställda på att sälja men försökte med alla medel pressa ut så högt pris som möjligt. Både i Mölndal och Partille var det t. ex. inte ovanligt att markägarna undersökte hur högt pris kommunen var villig att betala för att sedan erbjuda marken till enskilda för ett något högre pris, som dessa då villigt accepterade. I Mölndal komplicerades situationen av att stora delar av staden sedan lång tid var stadsplanelagda. Även åren 1964 och 1965 kommer byggandet i huvudsak att ske på sådan mark. Ny stadsplan har dock i regel måst utarbetas före bebyggelsen. Förekomsten av en äldre stadsplan har emellertid givit markägaren en väsentligt starkare ställning vid utarbetande av ny stadsplan än när fråga är om råmark (tidigare icke planlagd m a r k ) . Såsom värderingsförutsättning har den äldre stadsplanen även stor betydelse. Vid expropriationer har denna i huvudsak accepterats som värderingsförutsätt-

71 ning och lett till resultat som man från stadens sida var påtagligt missnöjd med. Staden ansåg att det fanns en ortsprisnivå på tidigare stadsplanelagd mark, men det var mycket svårt att förvärva mark till detta pris. Ett område för vilket ändrad stadsplan var föremål för fastställelseprövning ägdes ungefär till hälften av staden. Andra hälften ägdes av två byggmästare som förvärvat marken under senare år. Beträffande den ene byggmästarens m a r k hade staden förhandlat om förvärv och avgivit ett anbud. Markägaren hade därefter erbjudit byggmästaren att förvärva området för en något högre köpeskilling. Den andre byggmästaren hade betalat ett pris som man ansåg vara mer än dubbla ortspriset. Att ett så högt pris betalats kunde inte förklaras på annat sätt än att tidigare ägaren kunde konsten att få ut ett högt pris. Priset utgjorde sannolikt hinder för statliga bostadslån. Från stadens sida var man emellertid oangenämt berörd av den hyrespuckel som skulle uppkomma därigenom att 200 lägenheter inte endast drabbades av höga markkostnader utan även var hänvisade till privat finansiering. Flerfamiljshusproduktionen hade emellertid dalat oroväckande. Det var helt uteslutet att vägra fastställelse av stadsplanen i denna del. Förutom kommunalekonomiska skäl ansågs det förhållandet vara betydelsefullt att det fanns en äldre stadsplan fastställd för området. Fr. o. m. år 1966 skulle bebyggelsen ske utanför Mölndals tidigare planlagda område. Betydande markarealer i ett ytterområde var redan i stadens ägo. Staden var inställd på att försöka förvärva all m a r k i detta område. Förvärvsförhandlingar hade inletts men gick trögt. Markägarna begärde höga priser. Staden ville helst genomföra förvärven frivilligt. Expropriation var man skeptisk till. Enskilda hade ännu inte gjort några markförvärv inom denna del av staden. Priser som betalats inom det tidigare stadsplanelagda området påstods smitta av sig på råmärken, i varje fall vid frivilliga förvärv. Bl. a. på grund av att Partille tidigare inte varit markpolitiskt aktiv hade enskilda byggintressenter förvärvat huvuddelen av marken för de närmaste årens bostadsproduktion. Erlagda priser hade varierat i hög grad, till synes utan egentliga skäl. Kommunen hade därför en oklar uppfattning om vilken ortsprisnivå man hade att räkna med. Göteborgs stad hade helt nyligen förvärvat ett område inom kommunen. Området utgjorde enda möjliga utfart från ett av Göteborgs bostadsområden. Förvärvet var angeläget. P å tjänstemannaplanet hade kontakt tagits med Partille angående möjligheterna att engagera kommunen i förvärvsfrågan, men detta hade inte lett till resultat. Därefter hade Göteborg förvärvat området till ett pris som sades överstiga ortens pris. Detta var oroande med hänsyn till att en expropriation förestod. Med hjälp av denna hade man hoppats att få en ortsprisnivå fastslagen. Sedan skulle — hoppades man — omfattande kommunala markförvärv genomföras. I samband med ett nyligen avslutat generalplanearbete, som

72 utförts av konsult hade en relativt detaljerad stadsplaneskiss för ett område upprättats. Ett flertal byggintressenter hade på grundval av skissen under inbördes konkurrens förvärvat m a r k och därvid betalat höga priser. Det var nu ett bekymmer att kunna förvärva återstående delar, där då i allmänhet ringa bebyggelse fanns redovisad i skissen. Stadsombyggande

Både i Mölndal och Partille förelåg behov av att bygga om och bygga ut centrum. I Partille hade man dock ännu inte aktivt börjat arbeta med detta problem. I Mölndal hade staden överenskommit med ett privat konsortium om att staden skulle förvärva fastigheterna och konsortiet skulle svara för byggandet. Endast ett fåtal förvärv hade ännu genomförts. Ett par varuhuskedjor hade gått vid sidan om överenskommelsen och förvärvat fastigheter för att där uppföra varuhus. De hade betalat höga priser. Markägande, bebyggelseplanering I såväl Mölndal som Partille förklarade man att de enskilda markägande byggintressenterna inte tilläts inverka på stadsplanernas innehåll. I Mölndal utgjorde dock den äldre stadsplanen en förutsättning som man inte kunde bortse från. Beträffande det område som var föremål för fastställelseprövning hade genom hot om att tillämpa 70 § BL avtal träffats med de båda enskilda markägarna angående avstående av allmän mark. Kostnader för gator och va-ledningar skulle debiteras enligt gatubyggnadskostnadsbestämmelserna resp. va-taxa. Det ansågs att en tillämpning av 73 § BL inte skulle ha gett möjlighet till att ta ut högre bidrag till exploateringskostnaderna. I Partille pågick förhandlingar med en enskild markexploatör om dennes bidrag till kostnaderna för exploateringen och avstående av m a r k för allmänna ändamål i anledning av att stadsplan skulle fastställas. Från kommunens sida begärdes att markägaren skulle svara för samtliga kostnader. Markägaren (ett större enskilt byggföretag) hade ursprungligen själv låtit upprätta ett förslag till stadsplan. Detta ville emellertid inte byggnadsnämnden acceptera, främst på grund av att det hade en rätt extrem höghuskaraktär. Byggnadsnämnden hade sedan låtit utarbeta ett eget stadsplaneförslag som hade godtagits av markägaren. Detta ansågs emellertid bero på att man trots kraftig sänkning av hushöjderna »lyckats» få in något mer våningsyta än markägarens förslag innehöll. Markfrågor i

kommunalpolitiken

I Mölndal har socialdemokraterna absolut majoritet (22 mot 18). I Partille är socialdemokraterna största parti men har inte absolut majoritet. Kommunisterna är »tungan på vågen».

73 Markförvärv

I Mölndal var det politiskt lugnt kring förvärvsfrågorna. Det fanns inga delade meningar om behovet av att staden engagerade sig i anskaffandet av m a r k för bebyggelse. Det sades vara så självklart att frågan inte ens var föremål för diskussion. I Partille hade kommunalt engagemang i markanskaffning varit en politisk stridsfråga under lång tid. I vissa politiska kretsar ansågs det vara tillräckligt att marken kom i »byggvilliga» händer. Denna politiska situation hade medfört att bostadsproduktionen i stort sett försiggått på mark som förvärvats av enskilda byggintressenter. Den hade även medfört svårigheter för det kommunala bostadsföretaget, som i stor utsträckning varit hänvisat till förvärv av bostadshus uppförda av enskilda. Stora svårigheter hade förelegat att hålla en jämn produktion. Tomträtt

Tomträttsinstitutet tillämpades varken i Mölndal eller Partille. I Mölndal angavs finansieringsfrågan som den väsentligaste orsaken till att marken inte upplåts med tomträtt. I Partille utgjorde den politiska oron kring markfrågorna avgörande hinder mot att använda tomträttsinstitutet, även om detta varit möjligt med hänsyn till finansieringsfrågorna. Nacka Nacka hade 22 562 invånare den 31/12 1962. Under treårsperioden 1960— 1962 färdigställdes 82 lägenheter i småhus och 1 029 lägenheter i flerfamiljshus. Produktionen varierade starkt under perioden. Antalet färdigställda lägenheter i flerfamiljshus åren 1960, 1961 och 1962 var resp. 149, 495 och 303. Markberedskap,

markförvärvssituation

Nye xploatering

Den för samhällsbyggandet betydelsefulla marken ägdes av Järnvägs AB Stockholm-Saltsjön (Saltsjöbanan). Nacka storcentrum skulle bl. a. byggas på denna mark. Saltsjöbanan var emellertid obenägen att sälja. Expropriation skulle kräva stora kapitalbelopp och dessutom höga ränte- och amorteringskostnader. Mark för allmänna ändamål hade det dock inte varit några svårigheter att förvärva. Priserna hade även varit rimliga. Det hade inte heller mött svårigheter att få köpa mindre markbitar som komplettering till m a r k i kommunens ägo eller att få dra fram ledningar o. d. över Saltsjöbanans mark. En benägenhet att sammankoppla dessa frågor med andra frågor som bolaget ville ha lösta kunde spåras. Inom ett äldre villaområde som skulle förtätas genomfördes en del förvärv. Huvudledningar för vatten och avlopp drogs nu genom området. Det var ett starkt önskemål att köpa upp fastigheterna innan de hunnit stiga

74 alltför mycket i värde. Finansieringsfrågorna vägen.

lade emellertid hinder i

Stadsombyggande

Kommersiellt centrum skulle utbyggas på jungfrulig m a r k (som ägdes av Saltsjöbanan). Sanering av bostadsbebyggelse var föga aktuell i Nacka. Markägande, bebyggelseplanering Bostadsbyggandet hade i hög grad dirigerats av markägarförhållandena. Ett annat avgörande hinder hade varit osäkerheten om Värmdövägens sträckning. Bebyggelsen hade i stor utsträckning genomförts där kommunen ägt m a r k och där Värmdövägen inte utgjort ett hinder för byggandet. P å grund av markbristen och tvånget att få bostadsmyndigheternas tomtkostnadsvillkor uppfyllda hade exploateringen varit relativt hård. Beträffande ett område (Alphyttan) som enskilda köpt upp lät de upprätta stadsplaneförslag med relativt hård exploatering. Främst på grund av svårigheterna med Värmdövägen övertog stadsarkitektkontoret planarbetet. Resultatet blev en stadsplan med något sänkt exploatering. Det förklarades att området med säkerhet inte hade blivit lägre exploaterat om kommunen ägt marken — snarare högre — på grund av ovan redovisade förhållanden. Saltsjöbanan såsom stadens dominerande markägare har indirekt i hög grad påverkat planeringen. Ett principavtal av gammalt datum stadgade riktlinjer för markens användning till olika ändamål. Avtalets innehåll har haft betydelse på ungefär samma sätt som äldre stadsplaner påverkar planeringen. Planeringen av centrum i Nacka hade påbörjats. Marken ägdes av Saltsjöbanan. Staden anlitade en konsult för planutredning. Markägaren var redan från början inkopplad på arbetet och skulle svara för 2/s av utredningskostnaderna. Markfrågor i

kommunalpolitiken

Socialdemokraterna var största parti. Partiställningen i fullmäktige var följ a n d e : 17 s, 9 h, 7 fp, 2 k. Beträffande förvärv av m a r k fanns inga meningsskiljaktigheter. I fråga om upplåtelse med tomträtt eller försäljning hade fullmäktige beslutat att det skulle avgöras »från fall till fall». Bakom formuleringen ligger en kompromiss. Fördelningen av den färdiga marken mellan olika byggherrar hade ä n n u inte inneburit några problem, främst av det skälet att man inte haft så mycket m a r k att fördela. Ett område som till hälften ägdes av kommunen och till hälften av ett industriföretag (Stal-Laval) hade gått till privata byggherrar. Beträffande ett större markområde som höll på att projekteras för 12 000 personer (Fisksätra) var det avtalsmässigt klart att privata skulle svara för byggandet men inte vara byggherrar. Den traditionella formen för entreprenadförfarande skulle inte tillämpas.

BILAGA 2 Redovisning av statistiska undersökningar sid. Materialinsamling, definitioner m. m Tabell 1. Inköp och försäljning av fastigheter 1958—62 » 2. Inköp av fastigheter 1958—62, upptagna lån, beviljade lånetillstånd. » 3. Inköp av fastigheter 1958—62 i kommuner med olika administrativa och tekniska resurser » 4 a. Flerfamiljshus påbörjade 1958—62. Lägenheter fördelade på saneringsområden och exploateringsområden samt kommunsåld/upplåtenmark » 4 b. Dito i kommuner med olika administrativa och tekniska resurser. . » 5 a. Flerfamiljshus påbörjade 1958—62. Lägenheter, lägenhetsyta, tomtkostnad, kommunsåld/upplåten mark m. m. Saneringsområden. . . » 5 b. Dito, Exploateringsområden » 6 a. Flerfamiljshus påbörjade 1958—62. Byggherrekategorier, kommunsåld/upplåten mark. Saneringsområden » 6 b . Dito, Exploateringsområden » 7. Småhus 1957/58—1961/62. Tomtyta, tomtkostnad, kommunsåld/ upplåten mark m. m. Icke gruppbyggda » 8. Småhus 1958—62. Hustyper, tomtyta, tomtkostnad, kommunsåld/ upplåten mark. m. m. Gruppbyggda » 9 a. Planerad bostadsproduktion 1964—68 på kommunmark och på annan mark, flerfamiljshus » 9 b. Dito, småhus Kommunförteckning, gruppering

77 78 79

°" 82 83 86 90 93 96 98 100 *91 103

76 Materialinsamling, definitioner m. m. De statistiska undersökningarna avser de ca 370 programkommuner som återfinns i kommunförteckningen s. 103. Tabellerna 1—3 bygger på den kommunala finansstatistikens primärmaterial, vilket består av utdrag ur kommunernas räkenskaper. Det bör observeras att uppgifterna endast avser den verksamhet kommunerna bedriver inom ramen för den egentliga kommunalförvaltningen, däremot inte kommunala bolags och stiftelsers verksamhet. Uppgifterna om lånetillstånd i tabell 2 har erhållits från finansdepartementet. Tabellerna 4—6 avser statligt belånade flerfamiljshus, för vilka preliminärt beslut om statliga lån meddelats åren 1958—62. Det h a r förutsatts att de påbörjats omedelbart efter beslutet. Med tanke på undersökningarnas syfte h a r projekt uteslutits som genomgående innehållit smålägenheter (genomsnittslägenhetsyta < 4 5 m 2 ). Huvuddata för projekten h a r hämtats från bostadsstyrelsen. De berörda kommunerna h a r kontrollerat dessa uppgifter och lämnat vissa kompletterande uppgifter, avseende bl. a. vem som sålt marken (kommun eller annan), tomtkostnad i vissa fall och projektets belägenhet inom saneringsområde eller exploateringsområde. Såsom definition på saneringsområde har gällt bostadsmyndigheternas anvisningar för markkostnadsgranskning. Där uttalas att med saneringsområde avses sammanhängande eller i vart fall så samlad bebyggelse att endast enstaka luckor, resttomter, förekommer därinom. Beträffande redovisningen av byggherrekategorier i tabellerna 6a och 6b bör uppmärksammas att uppgifterna avser tiden för preliminärt beslut om statliga lån och att enskilda eller s. k. byggmästarbildade bostadsrättsföreningar vid denna tidpunkt i allmänhet hänförs till kategorien »enskilda». Tabellerna 7 och 8 avser statligt belånade småhus. Bostadsstyrelsen h a r genomfört urvalsundersökningar avseende småhus bl. a. för budgetåren 1957/58—1961/62. För de småhus, som ingår i dessa undersökningar och som motsvarar ca 1/20 av totala antalet småhus resp. år, h a r kompletterande uppgifter inhämtats från länsbostadsnämnderna. Småhusen h a r uppdelats på »icke gruppbyggda» och »gruppbyggda». I anvisningarna för uppgiftslämnandet h a r gruppbyggda småhus definierats som »en samling småhus, som sinsemellan inte behöver vara lika men som är uppförda inom samma område och av samma byggherre». De icke gruppbyggda småhusen redovisas budgetårsvis under det att de gruppbyggda småhusen redovisas kalenderårsvis och för kortare tid än de icke gruppbyggda (endast fyra å r ) . Det sistnämnda har samband med att tertiärbelånade småhus inte är fullständigt redovisade i urvalsundersökningarna. Uppgifter om dessa h a r därför måst insamlas i särskild ordning och har då kommit att gälla för en något annan period. Tabellerna 9 a och 9 b bygger på de av kommunerna lämnade uppgifterna i bostadsbyggnadsprogrammen. Länsbostadsnämnderna har bedömt realismen i dessa uppgifter och funnit sig böra reducera det antal lägenheter programmen upptar, se s. 20. Bostadsstyrelsens planeringsbyrå har till huvudsaklig del svarat för genomförandet av de undersökningar som redovisas i tabellerna 4—8.

77 CM CO 1 CD

^J e

*-H

O CM

,_, CO

Cl

Ol i-i

oo .5 m c C l 4-J 1-1 73

q

CM CO Ol

00 CO

CM^ 00 c» 00^ r-l

r^

CM en i n Oi oo

oo

rf

00*

CO CO CM CM* 00

CO CM

• * " co

fa

fa

CO

CO* CM

CM

CM

^H

O

CO

CO CO T l ^ •>*

H

in

eo

Cl* CM

t> »H

in*

00* " *

in* CM

CO CM fa fa CM

CD*

oT

CM

O

I>

in m* CM

°i ""1."°

CM m" CM

! > CO

CO

l>

o o o

CM CM

r* CM

CD

[^

CO 0 0

m

Cl

l H

CO TH 0 0 C l TH

TH

TH

O

CM CM

rf

Cl

•>*

Tt co T H o

in

o m

l>

CO

CM_ i n

• * T H a>

1-1

TH

m

co*

CO CO fa fa CM*

CM

CO* CM* CD*

T H

^

^

H I O O

00 Cl

CO

t^

•*

CM [ > CO CO

m

co CM co m

co

CO

Cl l > r f CM

o

CO

o [ >

in CM

0 0 C l 0 0 C l t-» CM T H CM

co Cl

i n co co co

oi

o m

CO

TH

CO CO ^ H T f CM

Ol

ci m

co t > oo

CM

I> Ti»

00 0 0 00 T H 0 0 T * CM CM CM CO

t> Cl

C l O CO i n r f CO T H T H CM

rf

,_, CO

TH

O* CO CM

T H

Cl* CM

1-1

00 I > CO 00 fa

co*

co*

>

O CO Ol

43 T H

CO

> CO

«1

:C3 C3

00 m Cl

l>

rf

TH

• CD C X3

£ fa

CM CO

TH

CO

CO 0 0

^

:0

fa

in

3 S

C/) L

,

3 E «

•f

fa

i • I - H co r| « CD > > C

H rt C ty

co

C CD

^

O s 3 t< =0

CM CO Cl T H

^

o 1-1

CM CO

CO

o

J>

CO Cl

CO tH

00 io CI TH

O

TC

1-i

^

m Cl

CM

00 T H 00 00 T H

co

Ol

m 1—^

CM CO O

Ol

Ol t>

I>

in

in* 00

1-1

TH

O

CM

0 0 CM^ i n fa

fa

r^

m 00

CO

i n CM TH

CM

o

i n i n c i c o CM

CO

C l T H CM CO 0 0

O

CD

CM

m

CM

CO O

CO

i-t

CO

o

*"*

o

1-1

**

rH

^ i-i

O

rf

r f i-i

i-i

i-i

**

l>

O

LO T H O l

CM

CO LO CO 0 0 CO

CM

Cl C l 00 l > Cl

TH

CO

CO O

CO

1-<

1-1

m

TH

c

, H

CM

TH "!}< | > l O TH

oo m

TH O l 0 0 00

CM

m CO

Cl CM

o o TH

f » CO CD 0 0 T f TH TH

CM m

O

Cl

y-,

m

o

CD CD I > i-l CM

co

00 CM

rf

00 CO LO CO • *

"*

Cl I>

00 CM

TH o i

m

H

O

in Cl

cm

Cl

TH

in O

CO

> >

. E 2

•O

5 £

ac

ty)

fa s fa

C fa

LO

00 Ol

Cl CM

m in CO

o

co

m

CD

CM r f CO r f r f

Ol 1-t

I> CO CM

ci

CM

TH

CO r f 0 0 C l

in

CM

o

CM r f CO T H CO

LO

CO co

1-t

TH Ol

CO

CO

CM

1-,

O

l > Cl 00 Cl

CO

O

CO CM

rf

Cl

o

in

rf

I> CM

o CM

CO

•<* CO • * CM C l

m CM

CM CO T H T H r f

CO

1-1

CO CM

rH

Cl

CO

CO

o

co oo m

oo

o

0 0 CM T H O

l>

H*

CO CM T H C l

CM CM

co co CM TH

CO

O

1-1

co

m

o o co CM ^

I>

O

Cl O

T H

o CM

1-1

CO

CM

m

in

00 CM

O

o

•<#

0 0 CO CM r f CO i-l CM T H T H CM

rf Ol

co l>

m

m

TH m TH

00 CO

O

O

O

CO

o co

CM.

cq_

CM

TH

CM C l

o

• *

CM

co

0 0 TH LO O

r f CO T H l > CM CM

I>

H *

o

CO 1>

Tt<

TH

o

rHOO C O - * r f Tj< CM CM CM CO

THfflTf

-T»

Cl

CO

CM

o o o o i>

o

i n TH

co

1 1 °°

CM

O I>

CO

m

1-1

CO

m

H*

O

O

m

I>

t>

co o

Cl

"•

•>cf co m

rf

cu

fa

-4

CO

C l CO rf

co

" o

o

CO

Cl

CM

00 00

O

O

CM

o

ci

TH m 1-1 1-i

CO T H t > r)< •>*

CO

r f TH TH

TH r f CO

" H

I> CO

o o

O CM

i > co CM o i

m

CM CM TH CM

rf

fa

m

m

1-<

1-t

a

sförsörjni mråde, mungrup

ffl

CO

t-

o c:

-

E

gg

•a

si

s ti

£ o

•5 »•s^

*?; ?»: •** 2

b

o

.2

eo

•^

•* £

o

•a

q

c i TH m o co O CM r H r - l T H

I > CM CM

CO

O

O

CM 0 0 t >

CO

CO CO CO l > T f CO CM T H TJ<

rf

TH

CM

TH

CM

Ol Ol r f i-<

00 CO

rf* 1> I>

TH

CM CO • *

TH

O

m

m

I>

^

CO Cl

c

•~

*" 1

in

1-1

1-\

C3

<s

o

s E

CA

3 C/3

lo

SS 0 Ö

s^

s «s *5

se2 «

>o -a

1^

C3 »O

AS

^ g

äA

i^3

u

m

E E

s s 3 CO

13 CD 1 ~

q

in

fl

£ «>

oo

1-H

m

cu

£

CO

S5D*

IL,

1> TH

o

TH CM co • *

c, o

CO

o

CO

o

CO

CM co m

a

CD

rf*

^

Ti*

*>

^ oE

<o

TH

o

^ CO

CM

CO

o

o

:« 'of

Cl

m Cl

Cl Cl l > O TH I-I CM

oo r f

"StÉ X a fa *"

CM

o o

M< 1

o

l>

m

m

i

o

T H

~1

B

in

1—1

•PS

1 CO

o

l>

co CM

00 CD

co

t""

CM r f

CO

T H

o 1-1

^

<tf

Cl

m

o m

1-t

co

CM r f

co c i 00 co

o

T H

CD

:0

00 O O t^ TH 00 CM CM

T H

Cl

SH

VH LO

m

M H r t H r l

o

•«

A

I>

T H

"^

1—i

O l 00 CM 00

in

Tf

CO

1-1

o o o m i> CO T f TH TH T f

CO

rf

m CM

O

00 O

rf

O S S f_| CO

3 TH

TH 00

O

C3

fa

CO

in Cl

c

ca

°l

rf

co*co* o *

•5 ca

a

•S CS) <S <5s

<=> >-l

ca >-H

o

v

<u

ä

78 l

.

•S S S «

ca

tH tH tH °ca ©ca <<a

tH

tH

»ca

•ca

•ca

»ca

i > 01

i>

i>

OJ

0 CN

Cl

CM

CO CM

i-<

TH CM

T-H

rf

OJ

"

ca

E E

=ca

»ca

OJ

i>

00 CO

cq

rf" CO

Ol* CO

1-1

CM

rf

CO*

T H

m

CM

0 O

CM O l

Ol

00 CM

00 O

LO

00 TH

TH

Cl

•f

CM CM

O TH

m

TH

O T-H rf

rf

CO O l

00 CO

O

rf

CD

t>

- * TH CM l > OJ

CO CM

00 CO

rf

00 Cl TH

£2 r f

3 co

T3* »ca

CO CO 01

>

—<

m

rf

1-1

a > tH

CM CO

| 2

oca •*-> fa 0

•§»

T-l

CO Cl

Å? a ca

CD

0 PQ

CO Ol

01 in Cl

lO

rf

^

1>

co

CO

m

CO

I

rf

rf

l>

^

rf

1 rf*

CO

rf

CO

T-H

in rf*

1 0 1 rf

!>

in

in

cq

co*

CO*

co*

rf

I

[>

CM

l>*

fa

,_,

CM

in

01 O

CO

CO*

CO*

in*

CM* in

m*

co 0*

CM

O*

0 T-H

rf

CM

0 CO

0 *

in*

in CM

m

m

»ca

CD CN CO

co

Cl

fa-ef*

oT

m*

iq'

r* rf"

co*

rf*

"<*

T-t

ca

E

CD

s

fl

5 OJ 0 0

Ol

i>

CO l >

rf

co m

co co

l>

rf

TH

Cl

co

i>

co

T—1

CO r f i-t i-t

CM T H C l

O

CO

i n 00 TH r^ CM

C^ t>

O O rf TH i—t

rf

Ol i—t

o" in

CM CO

C -O CDfa ca co

TH

H->

r-(

CO

^

O

1-1

CO

0 CO Cl

ca S-H

Cl

00 i n c q

in

fa

CM* CM

co* CM

^

I>

l>

CO

Cl

CM r f

Ol

i>

CO TH

CM CO

CO

rf

c i co co co 01

CO

in

rl

rf*

cq rf*

in"

CM os

O

rf

CM

CO 0 0

CM T H CO CM O rf rf CN c q CM rt Tf

in 1-t

i>

cq cq cq r f

I>*

CO* r f * I > * i n * t > *

CN

ca

0 S E

O * r f * CO* £> Ol

e»

c q CN

r f * CO* 0 "

fa

I>*

I>

CO 0 0 0 0

00 OJ

rf

OJ T H OJ 0 0

i q co i n c q

CM

O I * CO r f * 0 * c o

t>* TH

CM O " * r f c q c q fa CM CM CD* CO* os*

CO

c q TH m 0

cq

O

CD

CD

rf* Tf

fa rf

00* CO* r f * r f " OJ OJ OJ CO

rf" 00 1-1

00* co" CM r f * CO* i-t CM T H i-i CM

Ol

00 Ol O

^

CO l>

O TH

TH

r*

co T H i >

TH

Cl

CD

C

CD

ca

O)

CM

co rf

Oi

l>

cq

fa oT 00*

CO

c; l-H

** O CD

rt

-3 a CD : 0 fa £t co c ca,_i

Cl in

fa *

0 C* C*

os

fa

01*10*

CO*

i-t rf

TH

TH

B

l>

CO TH LO T H

01 CN

c q m co 00 co

rf"

CO

CM* •<-t

oT c i * 00* i > oT

CD

TH

m

CO* O

CM

CD

H

rf

1-1

c» i n c q c q c q

in

co

Cl" OJ

O*

t>

CD CO* 00* r f *

CM*

CM* r f * CO r f *

Cl*

co

i> CD CM

00" CM

T H

c q CO I > T H CN

CN

TH

cq

in

CO i n * CO* r f * O *

O* CO

CM* r f * CO* fa CO*

in"

Ol

CO

I>

CM C l *

in CM

CM* CO

00 CD

CO CM* fa C l *

CM CM

q N T H q CN co* co o i * fa i n *

1-t

CO

C*

O"

01 CO

l> i-<

CD* CM

1-1

co

in

in

in

TH

1-1

• H

0 CO

CO

c q c q 00 m

l>

f*

•S

H-> CO 0

m

<a

£ * 3 g

£

C :0 co tH :0 co •O ca

0 <o

<U CD

5 c S 3 ca

0 E 0

t,

EJ

Ii

"C t,

0 S

©

Ä

ö .*> "S

g

TH

E 2

t

:

cco^fe,

3 3

i si

1 ti s

<u

t, CO

*« |2 A §

•5 § 3s

*- 1 3 ^> 3 *»

S d

i*

1ö

IS*

<S>

t,

<a-2 »O

^s

cq rf

c q CD c q OJ^

3 <=> ö >o

äA

Ci co

rf

C3S

CO* T H

CO* CM TH

CO

CM^

m* i-t

00* CM

m

lO

^

i-t

T-t

ca

ca

fl' E

s s

CO

3 CO

fa

fa

rf*

m TH CM co

T H "

CH CH

t > Cl 00

r f * CO* r f

CM

•*

co CD

i-t

O

I>* CM

CM

rf*

00*

CO

CD* CD* CO

m co

rf"

rf* TH

i n co

[-*• m

cq

OJ

in

a

fl

00 CM* r f * m *

m

l > T H <Ä

C 0

'»> g

q

rf

0 L^

1 c/1

CO* O

0 r-<

iri"

cqcM i n

00 in

ö

CO

T H

rf"

CM

O,

cq

* >Ä CN *# co* c i * i n *

CM CO

fa j>

Cl

CM CM

CO

fa °~

m

•*

co

H->

a-a 4-1

CM

-^f i n

i-t

A

CM

co • *

m

ca

E £ LO

a' 3 3 <s ca <a CO

<=>

co

ca <a ca I-I

cs

H-> O H->

V

, 3 <o

79 Tabell 3. Inköp av fastigheter 1958—62 i kommuner och tekniska resurser.

Kommungrupp

med olika

administrativa ... milj

Inköp av fastigheter, fastighetsförvaltning

Länsregion 1958

1962 Summa

1 4 3

20,3 10,2 3,0

10,7 5,1 3,2

1,4,3

33,5

19,0

11,0 9,8 4,6 25,4

81,4 9,9 5,1 96,4

86,5 39,2 2,7 128,4

209,9 74,2 18,7 302,8

1 2 3 4 5

10,3 6,4 0,9 3,8 5,7

15,2 10,9 3,2 5,1 3,0

12,6 9,2 2,8 5,3 5,2

18,0 15,0 10,0 8,4 4,9

1—5

27,1

37,4

35,1

56,3

28,4 16,0 13,9 5,2 9,6 73,1

84,5 57,5 30,9 27,8 28,3 229,0

1 2 3 4 5

6,4 1,6 1,9 2,1 7,9

6,1 0,9 3,2 4,3 9,8

6,6 2,2 1,3 3,8 8,9

1—5

19,9

24,3

22,8

9,6 2,6 2,6 5,5 7,3 27,6

12,2 7,1 3,9 8,0 14,4 45,6

40,8 14,5 12,9 23,7 48,4 140,3

1 2 3 4 5

5,8 3,1 1,7 2,0 6,5

4,3 3,4 5,6 2,5 4,5

5,6 5,4 1,8 3,5 6,6

Summa

1—5

19,1

20,3

22,9

14,9 5,3 4,8 7,9 13,2 46,1

13,0 9,6 5,9 7,5 13,0 49,0

43,7 26,7 19,8 23,4 43,7 157,3

Kommuner med pers. klass 1 exkl. kommuner i större bostadsförsörjn.omr. 1

1 2 3 4 5

1,3 1,2 0,7 0,3 1,6

1,8 2,2 0,6 0,5 2,3

1—5

5,1

7,4

1,6 1,6 1,3 0,4 1,3 6,2

3,1 1,9 1,3 2,6 1,4 10,3

6,3 3,1 1,4 1,7 3,2 15,7

14,1 10,0 5,2 5,4 9,8 44,5

Kommuner med pers. klass 0 exkl. kommuner i större bostadsförsörj n.omr. 1

1 2 3 4 5

3,1 1,2 2,4 0,4 4,6

1,4 1,1 1,6 0,9 4,2

Summa

1—5

11,7

8,2

0,7 1,1 2,0 0,9 3,2 8,9

1,5 1,2 3,1 1,2 3,0 10,0

1,7 4,3 2,9 2,0 5,2 16,1

8,4 9,0 13,0 5,2 20,2 55,8

Kommuner i större bostadsförsörjningsområden 1 med pers. klass 1—0

1 2 3 4 5

4,4 0,8 0,7 3,0 2,6

3,3 0,4 1,4 1,5 2,3

Summa

1—5

11,5

8,9

3,5 0,7 2,8 2,5 3,6 13,1

6,7 1,6 4,4 4,0 3,2 19,9

7,6 1,6 6,9 6,3 5,2 27,6

25,2 5,2 16,0 17,3 16,9 80,6

1—5

127,9

125,5

134,4

266,6

355,5

1 010,3

Kommuner med pers. klass 5 Summa Kommuner med pers. klass 4

Summa Kommuner med pers. klass 3

Summa Kommuner med pers. klass 2

Summa

Hela riket, totalsumma 1

Bostadsförsörjningsområden > 30 000 inv.

80 Tabell 4 a. Flerfamiljshus påbörjade 1958—62. Lägenheter fördelade på saneringsområden och exploateringsområden samt kommunsåld/upplåten mark. Saneringsområden

Bostadsförsörjnings område, kommungrupp

Länsregion

Är

Summa lägenheter

Exploateringsområden

Andel lgh inom därav på därav på sanekomkomringsLägenLägenmunmunområden heter heter /o mark mark /o

Stockholmsområdet Stockholm

förortskommuner

Göteborgsområdet Göteborg

4 977 3 858 3 063 2 420 2 467

375 85 839 1 171 718

— — 77 59 20

4 602 3 773 2 224 1 249 1 749

98 69 96 86 90

8 2 27 48 29

58—62

16 785

3 188

13 597

58 59 60 61 62

5 736 6 234 7 460 7 728 7 878

1 296 1 272 1 739 1 772 1 912

63 79 55 39 34

4 440 4 962 5 721 5 956 5 966

67 78 72 72 70

23 20 23 23 24

58—62

35 036

7 991

27 045

58 59 60 61 62

4 074 3 282 4 443 3 831 4 508

91 45 396 261 750

— .— 50

3 983 3 237 4 047 3 570 3 758

100 99 100 100 100

2 1 9 7 17

58—62

20 138

1 543

18 595

58 59 60 61 62

790 1 277 1371 1 004 893

16 56 55

774 1 221 1 316 1 004 827

80 71 54 67 65

2 4 4

58—62

5 335

. .— — .—— . .

5 142

58 59 60 61 62

2 737 2 032 2 374 2 891 4 405

206 42 22 346 854

—

2 531 1 990 2 352 2 545 3 551

76 94 95 74 76

8 2 1 12 19

58—62

14 439

1 470

12 969

58 59 60 61 62

110 84 155 197 240

5 100 100 100 89

58—62

— 66

—

— 7

förortskommuncr

> 50 000 inv. centralortskommuner

58 59 60 61 62

förortskommuner

Malmö—Lund-området Malmö—Lund

/o

1—5

—

— 46

—

—

—

— 56

100 84 97 197 158

58 59 60 61 62

8 536 7 929 8 333 8 787 8 837

2 728 2 765 3 199 3 162 2 288

32 35 56 30 29

5 808 5 164 5 134 5 625 6 579

93 86 87 94 87

32 35 38 36 26

58—62

42 422

14 142

28 310 1

— 37

— 34

81 Tabell 4 a (forts.) Exploateringsområden

Saneringsområden

Bostadsförsörjningsområde,

kommungrupp

Länsregion

År

Summa lägenheter

Andel [gh inom därav på sanedärav på komkomringsLägenLägenmun- områden munheter heter mark mark /o /o

/o

kranskommuner

30—50 000 inv. centralortskommuner

kranskommuner

10—30 000 inv.

<

10 000

Hela riket

6— i 12911

inv.

1—5

1—5

1—5

1—5

1—5

1—5

58 59 60 61 62

553 586 465 706 955

82 192 32 254 156

22 19 69 19 21

471 394 433 452 799

22 95 93 74 56

15 33 7 36 16

58—62

3 265

2 549

58 59 60 61 62

3 827 5 209 4 475 4 405 5 891

1 451 1 715 1 654 1 300 1 896

38 33 37 30 32

2 289 3 486 2 821 3 072 3 995

87 100 92 95 90

38 33 37 30 32

58—62

23 807

8 016

15 663

58 59 60 61 62

564 253 538 522 585

101 58 175 296 157

18 23 33 57 27

463 195 363 226 428

49 58 89 83 56

18 23 33 57 27

58—62

2 462

1 675

58 59 60 61 62

7 948 7 816 9 268 8 911 10 408

3 234 3 389 4 304 3 489 2 983

26 30 30 25 30

4 714 4 427 4 964 5 422 7 425

61 77 71 83 85

41 43 46 39 29

58—62

44 351

17 399

26 952

58 59 60 61 62

2 988 3 373 3 779 4 176 4 572

1 220 1 450 1 208 1 835 1 795

48 48 32 40 40

1 768 1 923 2 571 2 341 2 777

82 51 68 85 78

41 43 32 44 39

58—62

18 888

7 508

11 380

58 59 60 61 62

42 753 41 925 45 724 45 545 51 669

10 810 11 069 13 681 13 886 13 658

34 38 42 33 29

31 943 30 856 32 043 31 659 38 011

82 82 82 85 82

25 26 30 30 26

58—62 j 227 616

63 104

164 512

|

82 Tabell 4 b. Flerfamiljshus påbörjade 1958—62. Lägenheter fördelade på saneringsområden och exploateringsområden samt kommunsåld/upplåten mark i kommuner med olika administrativa och tekniska resurser. Saneringsområden

Kommungrupp

Läns- Summa lägenregion heter

Exploateringsområden

Andel Igh inom därav på därav på sanekomkomringsLägenLägenmunmun- områden heter heter mark mark /o

°//o

/o

Kommuner med pers. klass 5

1 4 3

16 785 20 138 12 525

3 188 1 543 1 234

46 36 6

13 597 18 595 11 291

88 100 83

19 8 10

1,4,3

49 448

5 965

43 483

1 2 3 4 5

26 420 12 457 6 385 4 112 7 437

6 867 2 172 2 121 959 4 252

44 37 32 35 26

19 553 10 285 4 264 3 153 3 185

87 97 88 64 94

26 17 33 23 57

1—5

56 811

16 371

40 440

1 2 3 4 5

21 255 2 260 3 517 7 897 9 880

4 487 645 1 081 1 342 6 015

31 10 6 17 33

16 768 1 615 2 436 6 555 3 865

73 76 87 79 84

21 29 31 17 61

1—5

44 809

13 570

31 239

1 2 3 4 5

9 641 5 910 3 345 6 230 10 902

4 953 2 218 1 587 1 134 5 266

28 44 33 39 38

4 688 3 692 1 758 5 096 5 636

79 79 85 74 76

51 38 47 18 48

Summa

1—5

36 028

15 158

20 870

42 Kommuner med pers. klass 1 exkl. kommuner i större bostadsf örsör j ningsområden 1

1 2 3 4 5

4 086 2 133 1 482 795 3 653

1 520 468 529 279 1 875

42 22 39 81 2

2 566 1 665 953 516 1 778

68 81 59 98 71

37 22 36 35 51

Summa

1—5

12 149

4 671

7 478

38 Kommuner med pers. klass 0 exkl. kommuner i större bostadsförsörjningsområden 1

1 2 3 4 5

1 883 1 777 1 784 917 3 117

512 373 642 198 1 621

59 50 17 72 48

1371 1 404 1 142 719 1 496

33 82 68 62 70

27 21 36 22 52

Summa

1—5

9 478

3 346

6 132

35 Kommuner i större bostadsförsörj ningsområden 1 med pers. klass 1—0

1 2 3 4 5

11 744 562 938 1 982 3 667

2 650 124 150 22 1 077

72 33 49 0 27

9 094 438 788 1 960 2 590

78 71 85 78 50

23 22 16 1 29

Summa

1—5

18 893

4 023

14 870

1—5

227 616

63 10 i

164 512

28 Summa Kommuner med pers. klass 4

Summa Kommuner med pers. klass 3

Summa Kommuner med pers. klass 2

Hela riket, totalsumma 1

Bostadsförsörjningsområden > 30 000 inv.

83 « X :ca tH

c o

3 c

tH H->

6o

E o? c

"3 •o

2^o

-55

CO

=ca o ^

a. 25

c <o (H

ca

| o 1 in

CD

|

CO

1 1

1 1 1 5S 1 1 ! 1 co 1

|

11.14 1

1 T-H

co TH

CO

TH

rf

m

fl 3

H->

s

1 CD co co 1 r f 00 r f CO CD TH

s

o

o

O i-t l~~

Ol i n

TH

oc rrf

MIM

O

rf

CM

m i> r f co co

rf

1 CM T H 0 0 O oo r » o i oo r f OJ t > O

Ol co OJ

O O OS

T-l m Ol f

Tt

1-t

co

| r- co m 1 co oo co

r» co

T-H

E

CL>

CM

m

TH

rf

Ol rH r f C l Ol CO O I > O O CO O t > CO CO

LO

TH

; O I c

1 CD 1 ! -ce 1

rf

1 O

1 O

m

i

1 TH

|

TH

OS rf

T-H

O

d > ca ca

O TH [— 00

oo co co m r-

Ol

T-H 1-t T < TH T-l

t, -i

|

| | '

ca c ' s c o

1 * s

§

3 O

^

T-H

t^

CD

m

I>

1 M. 1 § 1oi

r*

1 OJ oo m

OI

rH

oo in in

I

| oi 1 rf

1 !

CM CO c n

Ol

m CD

rl>

CO m m

i

t>

! CM r f r f

o

TH

1 CO OI

CD

oi

i co 1 | CO 1

CO X

O CM

l> I> CO

1 |

i n CO 0 0 T-H r f Ol

LO [>

00 a>

in

Cl

m rf oi ci

Cl

OS

co oc TH CM i n i-t i n co co oo oo rH 00 CM CO I > OS I> 1> r f rH m l > o TH CM m

CO Ol

O Ol OI CO r f O r f CM r f i n CM co oo

1^ rf

LO

CO

CD

i > co c i t > TH CO CO CD CO CO CS i >

CO Ol

CO | OS r f m CO 1 l > Ol CO

rf O

in

co

r-

m

os

T-H

OJ

OI

m

l^- LO CO CO CO CO O I r f r f CO CO CM OJ m CD r-t l > r f OJ

[> rf O

rH t^ OJ

rf m rf

co CM

T—i

T-i

T—i

TH

O 00

oo t>

rf

co m o r- co o

c o T-H c o ^ r f OS CO r f r f 0 0 0 0 i-t CM T H CD 0 0 r f OI l >

oi oo

co o rf CO

m co i-t

rf

CM T-H i > oo o i 00 CO r f LO O

m CO

m o i t > co co 1-t

1-t T-H 1-t

.

|

CO rf

CO l O 0 0 0 0 CO I H

rf CM CO OI rf

OJ CO CO r f CM o i 00 l > 00 Cl Ol 00

co co o i r - O 00 O 00 Cl Cl

O OS

CS O 00 O

oc co i n r - t> co co i n CO 00 i n I > r f OS r f 00 TH Cl Ol 00 OJ OJ r f

in o 00 00

T-H m

co

0 0 CO •"*

co m m o

in

rf

O CO

O O

i

Ol t>

CO OS

O 0 |i CM

F-

t~i| ^T-H i|

O rf CO O OI

o m o CM m CM m OJ OO CD O Ol 00 r f I > OS O Ol TH O co i-t co os LO

CM

OJ

r H T-H T H

co i^. OS CO 00 LO

i n m cs i > oo

00 oo

CD O I O l OJ CO os i > co r - TH CM OJ l > l > C l

oi os Ol

rf O CM CO

T-H

CM m

OI CO 00 Ol O

TH

0 0 O l O T H OJ i n m co co co

CM

m m CD co co

00 CM

OI CO

oo cn o T-H o i m i n co co co

00 in

m

i. c

co TH o o i r f cn co m CO CM l >

T-H

00 m

TH

CO rf m

CO OS

CM CD

OI CD

T-H

m

T-H

1-t

CO

:ca W)

CO

Cl rf

os

1 CO

CO CO 0 0 CM LO

fa ~

g .2

CO

T-H

rf

T-H

l > 0 0 CO T-H r H CO 0 0 T-H l >

rf

~<

I o | co 1 oo 1 r-

CO

CO t > O

3 C/5

fa

0 Cl

CD

ca :ca

t> 1 > OS O CD T H OS r f CM t ^ 0 0 CM

n m o •>* OJ O l > OJ CO o l > TH TH r f OS

O

EN EE

CO TH t > T-H CO I ^ CM O I CO

CM

O

> 2 -Q °

|

1 CO

CO

o H

CO

i in 1 Tf

1 o i n CM

TH

|1 E

ej

i 1

OJ

rf

•5

CO

*->

m

co

O

O -i!

CO co

1 | t ^ o o 1 1 o m CM

CM

tH " - "

"O ca 3

i co | LO

rf

1 CO

1 m 1 rf

CO rf

m m co m CM r» oo oi oo r»

c ca c

•OS

•a <3

i !

i i r- o» o 1 | i> in CM

H->

-HH

>

TH CO Ol m Ol r f CO t > i n CO CO LO

m co t v -

,_

0 0 OS O

LO m 00

m

TH

OJ

co co co

00 LO

m

rf

! 00

i

oc m

CO

fa g o -c »ca tH S

a.

O AH CO O H

tj

CD a 3 t.

•3 ec C 3

jj i-t

tH

"3

CO

H

S

-.O fl

si ca CO

O

ca

I

"3

ro

a

1 E Sg

I

1 TH

U

i

i»

i 11

1O " O

O t-,

-3-2 :o O

8 = «~3 .g

fa

tO

84 LO

-2 :3 !H

CD

o i c o i n t ^ c o COCOrfcOCO

o i i o c o o o i c o c o m c o c M

» CO

T H C O I

ICO

COCOCOOCM

m

o o c o i n i > o COCMrfcOCO

c o c i c o o t > CMCMincOOJ

^cf co

O J i-t

OJ O l O l C l T—i co T H o i

OI OI

Cl m

r f CD O c o m i-t

O

00 T-H

CD m

S c

£ E o M

EV

rf

CM C l C l O l T H CM T I CO T H CM

Oj Ol

"C ! TH O S H r f ; r H CO

TH CD T-H O O COCMCOOI01

OI

1 1 1>• 1 ! c I I

111! 11

o

"Öl

> 3

2.o

C

«2

co

. e j o"^ CO

3 cy

C O C M O l O I r f ca B

°ca

CM

5"

V

M tH

COTH

T-H

rf

CO

I

j c o

TH

TH

OJ

1-t

C D O l r f o o m

CD r f o CM CM

i-l

1 1 1 1 1 1

CO m O r f Ol T H O O O C O r f l>00COOSCC

i-l 05

| CO O l OO O I 1 CO CM r f CO

rH

rf

CM O O I T H r f o i o o i n i > i >

r f o O C S L O O I > I > O C I > O I

i-t 00

o i > | l > 0 0 | OI O

w h o O l CO i n in I> rf

oi rH

o O OI

C O I > 0 0 0 0 T H

CO

00 CD

C O I > r f r f r f CMCO'rfOSOI

M O O )

1-t

i-t

TH

l> OI

N T H T T J O O

CD

O l O CM OS T-H l > C M r f r f O

OSCOrfLOOl c n CM T-H o . LO

CO 00

rH

^ Cl

i m

OJ

T-H CO T-1 l > O COOlCOOJOl

m

m oo i

-

fl

C O O T H C M O O

O O O O r f c N i n

m

tH

o

<a

C O r H O O O r f

C O O T H O J O O

T H r f i n t > 0

r f l r H O O - H r f l r H CO

CO

1 CD

00 I>

CO

TH r H

j

1 CO

Ol

i-l

1 CO

O H->

£ £

o

O I O J r H O I r f O O r H C O O I r f C l i n r f r f r f

O <3

3 TH

CO

T-H

co m i-t

oc rf m

i |

c o oo o o o r f LO T-H co

i n T - H i > i > r f in rf O rf l> T f r f i n c o o o

tH

3 3 O

fa £

l—

Ol

'

ci, >

t-

ca

^

> «H 3 5 • 1 j_> : 3

£ O

l i n | l > CO

t>

T-H m o T H CM OJ r f

rrf

""Cf co

CO T f OJ r f CO t > co o os co

OJ

T H O O O r f co cp c» [ s r >

LO

11111 O O C D O O S O l C l r f i n o o C O

OS "f CM

C l t > 0C CM OS CO CO r f T-H CO CM CO r f

cococoinrf

rfinocoin

co

COTH

r H r H O l r H r H

00 OI T-H OI

<5

CO

oo m

OS

m co

LO

g 3 CDO "O H->

o E-i

rt

E

° o o

w

1-t

>

?> CO

:3 -Q ° -3

4-> 4> -3

is

3 S s

o

£«

:3

fa

rH r f

rHrHOOCOCM

CO

0 0 CM i n

oocioscics

cnoioooici

LO

O l r f O O O - r H C l O I O C O r f THCOOSCMin rfCOCOCOOS

CM CM C l OS CO r f L O r f O0 O l t> rf O rf rf O J O O i - H r f O

csincooooi

o c. co CM o

COTH

C M T H C M C M T H

o

O I > O r f r H I > C l i n r f 0 O

OOinclCMOO OICOO1CO00

•<f

T H T - H O I T H C D

O

CM

rH

LOOl

OJOICOCOCM

rf

C/3

c fe rf

fa ~

CO

THrf

CO I I I 00 00 00 00 00 m i n LO LO i o

ii

CM

LO CO rf

0 0 CO O 00 rH CO LO CM L O OJ O J O I r f O r f

THOSCSrfoO OJ r f CO l > O CMCMOlrfTH

i-t

COrHOOCOOl

CD 0 0 O

CO

O

TH

os Cl 00

rH

T-H

rH OS

os c o m L O o s C l O l O l O l CS

CO Cl

C O C M C O O I T H OS OS OS CS o s

r f O O C O C i m o s o o o s o o o

LO OJ OI

O CO 0 0 CM LO r f 0 0 c o c o r~ O l CM O l r f 0 0

OO 0 "-f

CO CS r f r f JO O l LO T H [ > CO CM r f r f O r f

OOCOrHCO"^ 0 0 O CO CO o f » CO CO r f O I

I> CM

CO T-H r H LO O l rH TH

01 rf

LO O O 0 0 CO O O T - H T - H C O O

T H C O C O O J C D O C M T H C I C O

CM

CM O l

Ol r f

CO

oo o i co m in rH

CM T-H

OI CO OO C l O T-H CM i n m co C D co

1 00 LO

0 0 O l O T-H o i LO LO CO CO CO

CO TH P"

'

r H L O r f O C D i n r H i n o o s r f O CO CO 0 0

o

rH

l 00

I I I 0 0 0 0 0 0 CO 0 0

g

•=>

"a *-

^

fc

*1 ~-

H-

«i

- -

tn

CO

Q

»

'° 3 AS

5 t

| "g « g

OS

i-t

i-l

r-t

rH rH rH

rH

CO

Ol CO 00 C l O T H o i LO l O CO CO CO 00

TH

«> ti

«

rf

O l O l O l O l OJ CD CO CO CD CO

i

• ~

rH

CM CO

tn

I>

T-H

S3 g

E

*i

I>

co

O — r f CO CO io m o r f co OMCMcOincO

'"'

i-t

"o"

CO LO

CO

T H O I C O r f L O 1_

a

CM Cl

v*

rH

i - H O I C O r f i n

CD

Bostadsförsörjningsområde, kommungrupp

fa

I>

Ol Ol OI OI OI CO CO CO CD CO

tH

:ca

H

co

cb

CM

CO

rf

i-t

00 O l

rH

O

co co T f cn m r l r l H

CM

O TH 00 l > CM 0 0 CD CO

TH

TH

* <rt

OS r f CO r H T-H CM CM l >

O TH

TH

00 00 LO TH TH

0 0 LO CO I > I O 1 > OS l O T H CM T H

© CM

T-H ©

rf rf CS

i-t

CM 00 CO Tf

M i l l

1 |

oococnmoo O I > T H C 0 0 0 r f c o o c o o CMOJCOCMOJ

© CM

r f o c o o o i o r f © © © ©

© © m © T - H oomcM©i>

m

CM m

© I > O O T - H ©

CM

TH

1 CM CM T-H OJ 1 i-t os oo cn

oi-

1 CM l > 00 I TH o i oo rf

T-H

OJ

00 r f © co m © © r - i > oo

rf l>

§ II I 1 1 M i l l

•

CM © Tf CO 00 © co © m r f

© CI O

C O O O T - H C O ©

m i o i o i o i o

Tf IO

CM ©

T-H CO

O 01 LO f - OI © © 00 © CM ©incMoo©

o CO IO r f 00©00CO0M m i > c o i > i >

T*

Tf

T f © m T - H l > r f r f C O l O O O

© OJ T-H

T-H CO T f

CM

i-t

CM

© Tf 00

T - H T f l > O I I > T f l > © © CM 0 O C M O 5 l > I >

Tf 00 00 © l> r f l > | > © l > O l h H r t T j i

t-t

r f 0 0 © r f 0 0 i-t Ol

0000CMOI00 0 M © © © O J inoOrfrfLO ©COCMOJLO

COiO00©00 T f r f © © | > r f O I © © © COrfOOTfiO

oo r-t 00 ©

T-H i-t

O l> LO CO © CO ©

O00©00CM © 0 0 © 0 0 ©

©LOl>©OJ 000000©©

CO ©

T f r H m C M r H © © © © ©

THOOrfOJ-rH r-t i-t i-t

© © T f i n r f 0 0 © © © ©

1-t

D00

CO © CM T f r H © © O j T f r f

r f © r f © C O 0 0 0 0 © 0 0 0 0

r-

© o i o i c o m 0OCMCMT-HI>

cMcoooTf© COCOTfcOCM

© © CO

r f © o o © i > ©CMTfOOJ CM T-H © l > lO

© © o o m m OJiO©C0© CM r f Ol 00 l >

CM ©

CM OI Ol OI OJ © © © © ©

00 00 00 00

io m m m

00 © © T-H CM m m © © ©

m

©

OI ©

©

r-l CO

LO LO LO

CM

T-H i n oo r f © rf © in oi © r f TH © r f i n CO © CO © r f m m i > i > oo

© CO

LO oo co r f i > 00 00 00 00 00

LO 00

o

CM CO CO

•r^ CO

o T-H LO

oo © LO i>

i-t

© © i-t © oo TH © 00 00 IO 00 © © 00 © © T-H co oo oo T-H T-H T-H 1-t

OJ ©

CM OJ Ol Ol CM CO © © © ©

00 m

00 00 00 00 00 m in m m m

00 © O T-H CM m m © © ©

CM © oo

1-t

-f O 1-t

00 © "CM"

00 © O r-t CM m m © © ©

©

oo IO

LO lO

LO

T-H

1-t

THCMcoTfin T-H

10—30 000 inv.

T*

i-t

00 T-H

rf

lO

T-HOJcOTfio

r-t

l> ©

i-t rf

COCO

oo oo © © i o © m co

00 © © r f TH CM TH 1> r f © 00 00 CM 00 ©

T - H T H 0 O © C O r f r f O O T f r f

CO H

|

M i l l

O Tf

© O0 rf

i n i n r f i n m

CM T-H CO

T-H

co

co

oo co © , i> © m

T-H

CM T-H r f t > r f © CM r-t OO 00 CO J > 1> © | > © ©

TH

1-t

©

.

©

© i n TH TH co © © i-t CM r f co © i n t > © co co Tf co co

© rf CM

,

co

CO

C O T H C O C O C O C M © O S C M © 00 © © 00 © T-H

[>

©

rf

©

O O C O O S T f rf l> © l> Tf © l> rf rf © T-H

i-t OS T-H

TH

kranskommuner

i-t m co r » CM CO 00 CO CM CM

coosrfoocs rfCMOCOO o m i > o o T f OOTHTH in

LO

6*— 412911

CM

co OS IO

io

TH

000OCM©© rfrfCOTfrf

c o o i n r f o C M O J O I O J O I

0 0 OS O i-t OJ L O l O CO CO CO

CM

©

83 913 103 197 80 900 123 049 118 693

LO

OS CM 0 0 l > O OS OS 0 0 CS OS

co co © © i >

148 312 84 572 64 185 48 811 163 872

O rf rf

1>

r f © © t > © TflOOOLOCO

|

1174 995

1 II II

LO CM

Mill

224 563 236 585 277 929 230 874 205 044

oo

II II 1

L.O CO

262 721 161 482 148 635 90 561 511 596

r f OS 00 rH 00 CO CO CM Tf CO

^

r f OO CM CO © 00 CO r f CO CM

Tfcooocooi

51042 OS

o

CM Tf

OICOTHOOCM

T-H

O

CO

CM co

0 0 0 0 C M © © T f T f C O r f r f

CN

I

O O CO Ol CO r f CM CM OS

T-H T-H 0 0 CO TH i n 00 O CM i-t CO l >

| oo Tf TH

i m

r f © © [ > © TflOOOLOCO

rf

Mill

T-H r-t

i

© CM

789 989 784 461 968 192 969 368 998 300

T f l O CO 0 0 T-H CO

c o o o s m o OJOOCMOJOO

509 752

O rf

Tfcooooooo CMCOOJCOCM

Hela riket

Mill

•rf TH

CO TH

rf OJ

< 10 000 inv.

O r f »O OO r f r f CO r-t CO

r Iff* flP-

in

fl

H->

CD

s

'ö

•o

fl <

CU

PH

_3_

"5"

CU

fl

fl £ £

CU

M 3

© 00

© ©

00 00

i> ©

00 © © ©

CO CM © 00

© ©

i>

Tf

I

00 T f

I

rn

©

1 T-H

rf © i-t

CM

H->

00 00 I > r f 00 I > i-t i-t

00 l > © m

O 00 i-t

2 C CO

O "

•2 C

>

PH

©

©

1>

rf

CM CM i-l

TH

| 00 © I > 1 © Tf

1 1

|3 0 T 3 H->

i-t

H

h

"§ I cu O Öl £

2 | fe •£

C

fal 'o

Q.

§

3 O

CVO

,_.

2 ii5--? :c3S^

>> co

OJ 0 0 0 0 © © © © 00

CO © © © l> I> 00

rf © 0 © 00 00

i n i-t © TH T-H

© © ©

r^

rf

1^ © rf 00

rf © © I> CM 0 0 I > © © i n © CO ©

t»

© ©

,_,

© © © © © © TH 1-t r H

T—1 © © © © ©

T—1

©

1 00

I

l>

I

1 1

1 00 1 1 1 1 in 1 1 1

t> 0 00

00 TH

T-H

r-l

t>

1 00 1 T-H r-l

I 1

I |

© I> CM

TH

© © © © 1-1

l> ©

1 ©

CO CM 1 > © 0 0 CO r f 1 > © © © in CO CM r f

© ©

©

CO

00 LO

TH

CO CO © t^

© ©

©

l> ©

00 H

3 C cu CD :3

rH

r f t ^ co m 00 00 i n CM © m 1 > 0 0 © OJ T-H

© © ©

CM CO r f

rf

©

CM ©

m © co CM 00 ©

©

©

Tf ©

r - co CM ©

© Tf

00 I OJ

I

©

TH

co 1© 1 1 00 LO

CO Tf 1-1

CM TH

© ©

©

rf

©

1 CM

1 I

1 m

I

1 in

CM

CM CO

© ©

r f CO OS ©

rf

© ©

CO

|

|

|

© t> rf i> in 00 i n m © ©

Tf

|>

©

CO r H

i n m © co © 00 ©

1 <r©

CO ©

1_l'

0 0 CM

rf l>

©

1 i> 1 1 1t ^ . r-t

© r f © rH © CM © r H t~- CO CD CO t ^ CO l O

T-H 00

© l>

© rf © © © co i > m

CO CM 00 © © m

©

©

lO r f

CM

©

T-H

T-H

TH

T-H

l>

i>

©

i>

©

©

00 CM

©

©

rf

OO 00

m co co CM ©

r H T f

r-t CO r f i n t > CM OJ O l OJ O I

CM CM

© © OJ O I r-t

T-H

TH

rf 00

rf ©

1 1

O

1 ©co 1 I 1

CO ©

r» m m r f co

co

© 00 00 00 m OJ m m co 00

© rf rn CM

1 0

©

© LO

rf

©

©

CM

^-t

r-t

I>

m i> © m

co

rf © © © t> 0 0 CM 0 0 0 0 © r f 0 0 LO CM ©

00 m

OO CM ©

m

I > OJ T-H O I

©

©

m

I>

rH

rH

T-H

© ©

© m © 00 00 © © © os ©

© ©

© ©

m

Tf m 00 I >

00 00 ©

rH © 0 m CO ©

CM

t> ©

© ©

© ©

i> ©

I> ©

0 1 00 © © © ©

m ©

00 OS

© ©

£M £ £

fa

in

CO O

N

0 0 CM © ©

rf ©

© 00

00 i > © t > t > 0 0 © m 0 0 T-H CM T-H 1-1

©

in © i> © i> 00 m o i i > i >

r-t © t> O 00 0

rH CO ©

© in

CM 0 0 0 0 r-l © CO CO ©

©

CO

TH

m

r f co m CM m

00 © © © © I > OJ © r f 0 0 O I OJ OJ O I CM

© ©

CM r f © © CO CO CO r f

CO rf

© 00

rf in

©

C/2

fl

*H

s« •^ fa fl •*! co 0 fl Ä : 3 ÖD 1 cu l-J

Tf

CM CO r f © OS © I > CM r f rf © l > O I OJ 1 >

i> in ©

© CM TH © m r f © CM i n ©

rf rf

1> ©

©

O

T f CO CM T H

co

rf rf m m

m

T-H

I> CM

01 ©

CM ©

TH

00 ©

co

O

Tf

r-t

CM

00 ©

m m © ©

©

m m © ©

m OJ

©

©

in ©

i> 00 00 r f co co

m

r f rH © r f r - 0 1 TH © I > CM CO ©

00 T-H r-t T-H

00 © 00

m

i-t

©

TH OJ

in m © ©

©

CM © 1

"3 "3

t ? tfln

£

ål

O

i-t

t,

si£

43 a CQ

Tf CO

g 0 00 m

tH 01

fl £ £ O to

t0 tH :0 «tH

rf

m

r-t

©

^

m

tH CU

C

•3

°3

fl

t.

s 0 co

CD tH O

O HQ . 0 CU «1

+-> O

0 0

©

m Tf

C

CM

CM © 00 ©

O,

:

[> 01 00

m m © ©

3°S

3 co O

T-H

r H

r H CM

©

00 LO

CO t > t " - © 0 0 CO r f O © CM © m

£ «P H

CO

00 in

co

tH

Ii ° fi

rf t^ 00 ©

CM

tH O co

rf i>

r-t

cu" 73 °3

h

© ©

1 Tf

H3

C

m

00 T f

CM ©

© in i> © i> o i m m o i T-H

i, C

«3

©

T3

<SJ

- 3

t^

1 TH

r-t

© © rf

rf

00 i > m ©

© ©

CO CO

T-H

Ci

CH

,_,

CM

LO

© © © LO T-H T-H r H

CU H H

< .s

tn

ca 3 M * - 2 © 2 a ÖD©

£

i-t in

©

£

o

I

0 0 0 0 © CM © © 1> t > 1> 1>

00 in TH

©

©

5a

tH ' " I

t>

i-t

t* tf -ö

0 t>

0 0 i n t > i-t © © t> © r f TH m ©

CO

K

I

r-t

m

H->

o

OI

i-t

Ol

T-H t >

I

1> © ©

rf © © ©

© i-t

£

00 0 1 0 1 i> i> i>

i-t

< •

flfl

o3

© ©

3 PH

\ 0 0^

fl flc

"3

a.

„

H «3 co

c

00 © © ©

T-H

Tf 1-t

3 Q,

10 C

£^

o

f-

>

t/3 O^-

a 3 £ £

:3

•g

Sas

CU

fl .3 3

£ £

T * CO O H->

tH O tH :©

e+H

oi ©

00 O l H

S

1 1 1 11

ri i-l

m o o

i> m ©

m l © 1

© © © L O ©

|

©

© T-H

co c o t ^ • * ©

I T-H © I rf ©

©

©

© t^ © CO i-t i-l

© ©

© m m OJ r f © l> © © r f

©

£

1II II

f.

©

©

© r-t

© ©

Ci ©

© © m m i > © i > © r H L n

© © T - H r H © © © i > © i >

oi l>

© m m OJ r f © l> © © rf

1 © 1 T-H

© T-H T-H

0 © © © C M T f © r H T f L O [ > T f r H © T - H

T f © r H © T f O O l M ^ CO r f | > © © ©

© © ©

©

O O) © O J © ©

t ^ © CM © O © i n O J r H O 0 0 © © I > ©

i > © i - i © m

t> rf

CM © CO r-l

O o

1 T f r f L o o i n

©

622 312 11 139 578

LO r l r H O TH 0 0 TH © m

o o

oi

©

TH ©

©

rf

© © Ol © © o i o i © T-H m

O

i-t ©

©

co

co m c?> i-i >n

CM

© [ > O r f ©

TH r H

m

THTfrHino oincM CM

rf © m T-l Ci CM

©

© o i o o ©

© © o © o

OJ

L O r f T f r f ©

r f r f m r f m

© © © r-t CM t~~

t>

© © © in

©

m

© © ©

o o

o o

o o

r-t

r-t

rf

©

©

©

© o

rH rf t^ ©

rH © © © rf m

T

O O H

rf ©

oi m oi rf © Ol O r-l r-t

l > 1> © © © lO 1-t T-l

©

©

T-H O I

m m to to

to

T f T-H

1-t T-t T-H T-H O I

© © ©

© O i n O l O OSH OICOO i o o i CM c o c o

© r f r f i n © O © © Ol l > ©T-iT-H©m

T H I > C M © ©

m

O

T-H O l

OJ CO

to © © © © in m m m

© m

T-Hoi©Tfin

förortskommuner

in

m

m

to

T-H OI O l Ol OJ OI © © © © ©

© ©

Ol ©

Ol OI Ol Ol OI © © © © ©

© m

CO © © © m m m m

O O Q O H O I

© m

co

Malmö—Lund-området Malmö—Lund

TH

©

m m to to

©

m

OJ

t ^ i > o j m o © © © I > OI

Ci OI ©

O

r f © © © © © 0 © C D ©

© i > o © © O I © © © ©

©

rH © © ©

©

© O l O J r f © r^ © © © ©

©

©

©

©

© ©

m © © © © © © ©

[> ©

© Ci

© OI

r-l

l O r l C I H H

© ©

m © © © © © © © os ©

OJ m T-H m rf m

T - H © ' r f ©

I> © © t^ © © © © © ©

© Ci

i n © © m> i n CM T-H OI OJ ©

Tf

'

t > © © © © © © © © ©

o

©

©

i> © in © © O I O I O l © © © © © O ©

Ci

© ©

t > O OJ o

© O

© i-t

© o m o i © T H

T-H

© ©

©

T-H

|

© © r-t i-t

© ©

© © CM © t > O CM © r f m O TH © in in ©

172 225 124 446 153 717 169 343 254 447

©

© o © r f l > r f

rH

388 920 322 315 324 722 364 674 438 397

rH ©

©

754 318 466 240 149 952 241 879 226 639

©

© © m © © © CM r f © r f

l> rf

m m o m r H © © © r f i n

39 352

©

© m T-H ©

O

1 158 482 19 188 1 657

Ol ©

r-t rf f»

86 438

Tf © © © Ol © Ol © © ©

19 617

T-H

©

1 O l CO | © © r f ©

fflTfM^O © rf

©

rf

> 50 000 inv. centralortskommuner

oi Ol O rH © © © 1> rH

T-H T-H T-H T-H O l

9 166

© rf OI © I> ©

O ©

©

i-t

T-H

CM © O T-H

36 256 25 605 1 149 9 879 80 773

LO m © © io

CM

o T-H

© ©

630 414 17 169 1 319

T-H r H

r-t

m m to to m

to

© m

T-Hoi©Tfm

kranskommuner

© OM r f r f ©

o o

r-t

4 894

OS

o o

r-t

20 353

O

© © © t> m

m o o

12 412

Tf TH

© rf m rf © 1> © © t > 1>

28 310 1 839 028

in

88 c

H->

«

co CT--

fl £ E o

O

C

C

M

:3 tH

-3 ©

rf

MIM

Tf TH

»0

c

i > o o i m o © © © © ©

© ©

O O O l i O © m o l m

m © © r f i > CM

2 M II 1 || || 1 1

o i t> os H co

TH ©

T-H

|©OJT-H 1 TH r f

1 CM m © r f © OJ © © i > m

©

rH VO o3 c>* CO

<

C

TH TH

© © © © © r f m © © m

m ©

© o

3 C

ft ft

m

o i © i o © ©

©

© © i> in ©

i > © © © ©

o o o | m © m o l m

m

© © © © © r f m © © m

©

1-1

c

CU "3

© ©

OJ

c

Ol r~

OI ©

©

T-H T f TH ©

T-H

I> © ©

i n o o i c M i> c i in 1 t> m T-H ©

© © ©

1 © CM CM i > 1 rf i> © n cNrHTf r-t

O Tf r-t

© © © © ! > © T f © T H © CO Tp CO r H d

m ©

CM T H

i |

i o

©

| © rf

© CM

r-t co © ©

r

f

© ©

© TH

©

m

<

-5"

fl

£3

CU

fl

s

CU

£

M ca

il 1 II

H->

£ o

CO

1-t

HH

o

©

Ol r f rH m O o i> o © m TH © r f CO r f

rH

CO

©

tH l "H

C

ca 3 ££ X . -3

CO

>i3ica§

CM

©

©

© © r f © 0 0

i n © © © o i

©

T-l

m

©

©

T-H

co co r-t r-t co

TH ©

©

r

f

©

©

©

©

©

©

©

r !

f >

o

^

H->

Tf T-H r f O r f CM OI Ol OI Ol

©

© I > T H © O J

OJ

M I M

r-t co r-t a

©

co

© OJ i n

i ©

m r f © i > ©

Tf r»

T f r H © | © © T-H m

O I T H O J © © C M T H © T H O J

co

OI

© © © r-l

ifloohHin

o O

0^

TH

:3 -Q °

m

T H O © | I ~ O I O I T H I O I

© O I l > O I © CMCMOI©OI

M M 1

1 M 1 11

co coco • * r f

CM © © © © i > © © o i i m ©

O m r H © © © © © I > C M m i > © T H T f

© © m ©

r f © © © © i n c o M o o i © © © o oi oii>Tfr>.t>

l > © © LO Tf © T f © [ > © © TH m r-t © i n © © © r H

© ©

© ©

© © © © © © © © © ©

© © © © © © © © © ©

© ©

© T f © | © © © © | ©

© t > © © © © © © © ©

© ©

© © TH CM

oi © © © m

© O J T H © O I © r H © c M i n © o m m m m © r H © 0 1 i n o r f o o i

© © m o m © © m m o r f © o i © o r H © © © r f I O H N O K O

m © o ©

i > © © | m O f l l > 1 rf © m o © © T H © ©

m © o i t ^ T H © © © © © r f © © © o i © O I O J © ©

©

©

OJ

l>

O J T H O I T H O J

r-t

C M O I T H T - H O I

T H O J T H T H O I

©

© Tf in

m m r f t ^ c M © m o - i - H © ©THOJOrf

o c o r t o i m © © o i i > © C M r f © © ©

© © © m

r H r f i n i L O © C M © | © Tf rH ©

© m © © © © © © C M O I TfrH©OlTf

CM ©

CM OI OI OI OI © © CO CO ©

©

© © © © m m m m

OI

m

S

TH

3 £ E 3

3 O Tf

m©©rfco

MIM

©

h

OI O r f o i m T—i © © m m i > r f m m T-H l>

i»

ft

©

©

2 g »3

M

§

1-1

tf

O

I © © © | O T H © r f O I

r-t

tf

£ o H

© © r f © © © © © © © T-H

tH

"ös >d

3 H->

m ©

T*!

>

-3 3

CM © © r f © CM © © t > m

lO

CU

©

T-H

rf © © © © © © ©

m rf o

o o o m r ^ © m i-i m T H I ©

© Tf

'

Is- o o i o i r f ©i^-THTf© m o i © T f i >

T-l

m © © OJ

CO CU

© i-t CM r-t

3 H3

©

C

£ £

CU CD :3

IO

3 OO

fa 0

fe

cu

CU

Tf

© l>

m CM T-H © m i > © CM OJ CM CM Tf T-H T-H

T-H T f i> © Tf ©

© © rf

OJ m rf

© © l>

IP'S :3

fa Ä tH

'

c

:3

CD

l|

eo

©

r-t

OI

m m to to

©

O

to

OI

© © O I O I ©

OJ

O I OJ OJ OJ

©

© © © © co

O J © O I © ©

OI ©

© m

© © © © m m m m

© m

©

O

TH

OI

m m © © ©

LO

"?

TH

CM

rHOI©Tfin

rH01©rflO

£ £ o

«3 tH

E

o

r^ CO

c

aft.

3 t-

•B

CD 3 S tH

•fl H> •ft c 3

F

J'co £S

«4H CO

3 H-> CO

O

ra

O .H

CU

TH

-2 J;

fl s

O •*--

.

r"

§

=> £ 3

fl" §

et

^ I

S

^ "3

O "? t -

Q co

•

•

*°

fl

fi

"fl cl

tH

fi

«

o m © r-t

© © O r-t OJ io m © © ©

OJ © ©

m in

fa s CU

© m

in

m OI i>

m

©

©

©

1-1 O

! > ! > © © ! >

1 TH ©

| ©

rH t ^

© l > O TH TH t— c— t— oo c©

CO H O I

Tf

oi m oi © © © © ©

CO 00

l> 1

r-t

rH © © © CM r f CM © OI O l

© CM

©

OI i>

TH

r f OJ OJ O LO m © ©

rf

rf

00 O O T H O I T H ©

rH © © © © l > O r f © © rH rH Ci

O I O I © © r f © © T f © r H i-l r-l r-l rH

LO o rf

© OJ r f Tf Tf r - © i n © r H © m t ^ © ©

© rf © t^ © o j r f o i m o i © © © © ©

T-l

m O © m

© © m m

m TH © rf © © m rf

© oi f©

rf © l>

©

i> © o ©

rf ©

1 1

©

rf © © ©

©

oc

TH rH

O S f l O O r H l O © C^ © CM ©

cn

CM © TH

©

I>

©

© rf

© © i-i ©

rf rf o © r-t

© © © © r-l

© © © co m © © CM r-l a

O O 00

m 01

t> o i i-t © r f LO m r f

m ©

o © O J r-t t > r f © © r f TH © O © Ol t > OJ r f o i © m Tf CO-CO CM CM

rH

Ol

©

r f f >

I

1 CM r f

CO

| © ©

©

©

rH

1 rH | T-H

l> © © OI

Tf

m © O I r f © [ > © ! > © © O LO OS r f CO

O C O T H T - H T H O r f © © ! > CO M r f r f 0 0

© © T H © T f

C M © ©

T H O © O T - H

T f © O I © ©

r-t Oi OI ©

© ©

OJ

1 OJ

©

1 1

| |

T-H

|

|

M

M 1 1

T-H

© r^ I>

r f © © o i O © © CM Ol © m O O r f ©

©

r-t

CO r-l

rH

r-l

r-l

0 © m r f i > © t ^ T f © m © © I > © T H r-l

rHrHOJ

co

©

o o © © ©

© © in © t>

O I © © © ©

©

© O J T H © T - H

O J O I O J O I O I

co

co

m

to

© ©

o

i>

©

1 T-H

:

M II

© m rf r f OJ © OI

T-H

'

©

© © © T - H I O H r l r l

© © r^ m m

o j T f © o i © © © O I O T - H m m r-t to m lOrf OICOH

T H © © m o i > c i © i n © r f o i t > o © C101©TfTf

102 805 103 747 103 927 100 875 128 044

MM

© © t ^ © t > © © © O S ©

© © © t > © © © © © ©

© ©

© © i > i > i > © O l © © ©

© t^ i> © i> © © © © ©

t> ©

<CO t— t— t— 00 © © © © ©

o i © © © m © OJ l ^ © T-H © © r f © T - H OI © rH r f r f © © © ! > ! > TfOJTHOJTf

T - H © © r f m T - H © © © © ©T-Hm©T-H t > t > r f © © © © © © ! > OIOJOJ©Tf

2 177 489 1 992 638 2 056 023 2 064 606 2 585 192

1-t

m

o m

17 417

T-H

m

© m m © r-l

697 814

'

Tf^LO

1 © 1 TH

109 697 113 979 152 203 143 037 178 898

'

m i > r H © © rH OJ Tf © t > O © I > TH Tf

o © © © m 0 1 © © l > 0 © © © © ! >

© © r f © r f r-l T-H

© © r-l © O © T-H m © © l > © m © © t>TfCMrfl> OI OJ OI OI OJ © © © © ©

© ©

©

©

©

m m m m

T f t ^ r f O i m 01 n o i co o i CM m © l > r f © r f r f r f Tf Tf a t ? ©

OI Ol © © O r-t CM m m to to to

©

©

©

m

m

l > © m © T f i o i > © i n © © © © ! > ©

© © rH T-H t > © o i i > T f i > I > © l O © l >

O © ©

© © © © T-H r f m r f m TH © © o © o

Ci

TH

i-t

TH O

TH

©

CO r-t

r-l

r-l

OI OJ OJ OJ OJ CO © © © © ©

©

©

©

THOJ©Tfm

THOJOIOT

© © O rH CM m m © © ©

©

© ©

ca <3

3* •3 <3 3> «3 rH.

3> TH

V

OC' Ol 1^

© ©

O

m 00 Cl 00

m rH

00 © CO © © LO

00 rf O lO

o ©

o

Ol r-t IO rf CD r-t Ol CO

m m

T-H OI © Tf lO

•5

LO

m m

a' <3

© ©

© © O r-t Ci m m © © ©

T-H

•5

©

CM i-t © ©

CM

m mmm m

LO

CM

CM o i

TH OO LO

© m © © i >

167 096 225 116 114 324 108 764 81 914

m

1© 1

© t>

OI

1 662 981

©

rH r-

m r H © m © i > m © © i >

©

t>

O

O T f r f r H ! > © © m © t >

©

1 CD ©

m © © © in i> © ©

rf

© i>

|

©

© © © © i >

© i>

©

CM

O

in

Tf

©

©

j>

rH ©

© t ^ t > © ©

"3 'C ,3

90 Tabell 6 a. Flerfamiljshus påbörjade 1958—62. Byggherrekategorier, kommunsåld/upplåten mark. S aner ingsområden. Samtl. byggherrar BostadsLänsförsörjningsområde, region kommungrupp

År

Allmännyttiga

°/

/o

375 85 839 1 171 718

—. —. 77 59 20

304 448 230

100 100 63

325 157

—

206 85 535 398 331

58—62

3 188

1 555

58 59 60 61 62

1 296 1 272 1 739 1 772 1 913

63 79 54 39 34

493 492 390 496 735

88 100 65 100 50

463 363 324 390 676

66 92 75 12 41

340 417 1025 886 502

21 42 43 17

58—62

7 992

2 606

2 216

3 170

58 59 60 61 62

91 45 396 261 750

— —

— — — —

— — — —.

— — — —

— — —

— —

— —

— —

— —

— — — 73

—

•

— 64

— —

—

— 50

91 45 396 261 385

1 178

. — —

16 56 55

— — — — — —-

58—62

1 543

58 59 60 61 62

16 56 55

. — —

. — —

. — —

— —

—

—

—

58—62

58 59 60 61 62

206 42 22 346 854

58—62

•

—

— —

— 54

— 53

förortskommuner

> 50 000 inv. centralortskommuner

58 59 60 61 62

förortskommuner

Malmö—Lundområdet Malmö—Lund

/o

/o

/o

förortskommuner

Göteborgsområdet Göteborg

Enskilda

därav på därav på därav på därav på Lägen- kommun- Lägen- kommun- Lägen- kommun- Lägen- kommunmark mark heter mark mark heter heter heter 0/

Stockholmsområdet Stockholm

Kooperativa

1 2 3 4 5

72 42 22 36

—

—

—

58 59 60 61 62

—

58—62

58—62 58—62 58—62 58—62 58—62

5 170 2 197 950 1 144 4 681

—.

—

—

—

—

—•

—

—

— —

39 36 45 37 34

1 428 216 302 416 933

97 16 100 100 100

1 063 979

23 70

—

— —

2 679 1 002 648 387 2 883

15 8 20 2 15

—

— — —

341 865

— —

— — —

—

—

— — — — — —

•

—

— —

310 145

91 Tabell

6a

(forts.) Samtl. byggherrar

Bostadsförsörjningsområde, Länsregion kommungrupp

1—5

kranskommuner

1—5

30—50 000 inv. centralortskommuner

1—5

kranskommuner

1—5

10—30 000 inv.

År

Allmännyttiga

Kooperativa

Enskilda

därav på därav på därav på därav på Lägen- kommun- Lägen- kommun- Lägen- kommun- Lägen- kommunmark mark mark heter heter mark heter heter

°/

°/

/o

/o

2 728 2 765 3 199 3 162 2 288

33 35 56 30 31

320 363 1 534 620 458

97 100 95 86 69

882 600 366 733 667

31 40 31 38 48

1 526 1 802 1 299 1 809 1 163

20 30 16 7 58

58—62 14 142

3 295

3 248

7 599

58—62 58—62 58—62 58—62 58—62

161 119

45 30

32 113

100 32

129 6

10 426

10 167

58 59 60 61 62

82 192 32 254 156

22 19 69 19 20

18 133 10 111 50

100 14

58—62

58—62 58—62 58—62 58—62 58—62

1 250 251 1 604 543 4 368

11 9 31

66 50 514

539 80 759 73 1 970

58 59 60 61 62

1 451 1 715 1 654 1300 1 896

31 26 31 27 20

127 68 353 207 49

58—62

8 016

58—62 58—62 58—62 58—62 58—62

219 5

16 100

58 59 60 61 62

101 58 175 296 157

40 34 15 33 4

58--62

58--62 58--62 58--62 58--62 58--62

3 993 2 290 2 222 1 344 7 541

24 33 23 38 28

887 392 423 226 1 801

58 59 60 61 62

83 59 22 103 34

31 100

18 21

7 67 40

537 171 779 420 1 884

811 902 592 343 773

40 40 20 34 28

513 745 709 750 1 074

11 11 11 15

3 421

3 791

43 64

87 71

85 12

100 21

63 100

64 20 27 51 33

37 38 122 245 124

40 5

68 57 51 100 44

891 967 817 746 2 996

32 42 35 28 40

2 215 940 982 372 2 744

3 15 2 19 6

92 Tabell 6 a (forts.) Samtl. byggherrar Bostadsförsörjningsområde, Länsregion kommungrupp

År

Allmännyttiga

Kooperativa

Enskilda

därav på därav på därav på därav på Lägen- kommun- Lägen- kommun- Lägen- kommun- Lägen- kommunheter mark heter mark heter mark heter mark

%

°/

%

/o

/o

10—30 000 inv.

forts.

< 10 000 inv.

Hela riket

58 3 234 59 3 389 1—5 60 4 304 61 3 489 62 2 983 58—62 17 399

26 30 30 24 30

1061 961 583 560 564

50 66 40 50 64

1 040 1030 1 998 1349 1000

26 29 44 31 50

1 133 1 398 1 723 1 580 1 419

2 5 10 10 3

3 729

6 417

7 253

1 2 3 4 5

58—62 58—62 58—62 58—62 58—62

2 204 1 129 948 700 2 527

44 50 30 57 36

532 408 137 217 922

71 91 91 82 46

524 407 241 267 769

63 36 24 76 44

1 148 314 570 216 836

22 14 18 7 19

1—5

58 59 60 61 62

1 220 1450 1 208 1 835 1 795

48 48 32 40 40

330 319 382 608 577

72 59 31 74 83

568 500 329 417 394

57 51 51 42 39

322 631 497 810 824

75 41 20 13 11

58—62

7 508

2 216

2 208

3 084

58 59 60 61 62

10 810 11069 13 681 13 886 13 658

34 38 42 33 29

2 421 2 378 3 622 3 086 2 884

69 73 75 79 67

4 152 3 415 3 668 3 648 4 719

37 44 42 35 33

4 237 5 276 6 391 7 152 6 055

10 18 24 10 8

58—62 63 104

14 391

19 602

29 l l l |

1—5

93 Tabell 6 b. Flerfamiljshus påbörjade 1958—62. Byggherrekategorier, kommunsåld/upplåten mark. Exp loateringsområden. Samtl. byggherrar Allmännyttiga BostadsLänsförsörjningsområde, region kommungrupp

År

0/

%

%

/o

1 1 602 3 373 2 224 1 249 1749

98 70 96 86 90

1 638 1 601 1 647 763 1 276

100 100 98 100 100

1802 992 356 351 143

100 42 100 68

58—62 13 597

6 925

3 644

4 440 4 962 5 721 5 956 5 963

66 78 72 72 70

873 2 031 1 969 1 759 1 104

90 99 96 88 61

1669 1 386 1 502 2 996 4 108

69 58 64 78 77

58—62 27 044

7 736

11 661

3 983 3 257 4 047 3 570 3 758

100 98 100 100 100

2 357 1 165 2 625 2 016 1 775

100 100 100 100 100

872 1344 584 1402 365

100 100 100 100 100

58—62 18 595

9 938

4 567

58 59 60 61 62

58 59 60 61 62

förortskommuner

Göteborgsområdet Göteborg

Enskilda

därav på därav på därav på därav på Lägen- kommun- Lägen- kommun- Lägen- kommun- Lägen- kommunmark heter mark heter mark heter mark heter

% Stockholmsområdet Stockholm

Kooperativa

—

1 162 1 180 221 135 330 3 028

91 52 73 51 89 72

1 898 1 545 2 250 1201 753 7 647

53 68 58 30 46 53

754 728 838 152 1 618 4 090

100 93 100 100 100 99

253 424 771 520 162 2 130

66 16 21 42 42 42

813 444 422 368 1 371 3 418

65 72 72 91 88 79

— — —

— — — —

4 58 59 60 61 62

förortskommuner

58 59 60 61 62

774 1 221 1316 1 004 827

80 71 54 67 65

150 505 163 235 189

100 100 100 95 100

371 292 382 249 467

82 100 100 91 58

Malmö—Lundområdet Malmö—Lund

58—62

5 142

1 242

1 770

58 59 60 61 62

2 531 1 990 2 352 2 545 3 551

76 94 95 75 76

1003 489 741 769 1 181

100 100 100 100 95

715 1057 1 189 1 408 999

56 100 100 57 37

58—62 12 969

4 183

5 368

58 59 60 61 62

100 84 97 107 158

5 100 100 100 89

100 84 97 197 42

5 100 100 100 100

— — —

— — — —

58—62

11 11

100 100

58—62 11 593 58—62 7 210 58—62 2 225 58—62 3 682 58—62 3 600

94 94 95 55 96

5 471 3 574 875 1 568 1 495

100 100 100 57 100

2 446 1 827 856 1218 731

91 98 86 70 96

3 676 1 809 494 896 1374

förortskommuner

> 50 000 inv. centralortskommuner

1 2 3 4 5

• —

• —

!

79 ja

100 31

9i n\

94 Tabell 6 b (forts.) Samtl. byggherrai Bostadsförsörjningsområde, Länsregion kommungrupp

År

Allmännyttiga

Kooperativa

därav på därav på därav på därav på Lägen- kommun- Lägen- kommun- Lägen- kommun- Lägen- kommunheter mark heter mark heter mark heter mark 0/

/o

°/

/o

> 50 000 inv., forts centralortskomm.

kranskommuner

58 5 808 59 5 164 1—5 60 5 134 61 5 625 62 6 579 58—62 28 310 1 2 3 4 5

kranskommuner

93 86 87 93 87

2 743 1 862 2 094 2 892 3 392

100 91 100 99 86

1 480 992 1 795 937 1 874

91 88 86 97 88

1 585 2 319 1 245 1 796 1 313

82 80 66 82 89

12 983

7 078

8 249

584 70

100 17

46 189 17

. .

3 83 65

116 43 76 177

67 53 58 95

630 414 17 169 1 319

99 75 65 82 44

139 519

100 69

30 640

58 59 60 61 62 58—62

471 394 433 452 799 2 549

22 95 93 74 56

102 239 341 95 535

24 100 100 100 74

253 112 16 136 308

100 100 21 32

1 312

58—62 58—62 58—62 58—62 58—62

3 895 3 155 2 204 2 917 3 492

85 99 93 100 89

1 729 1 175 1352 1 968 788

100 100 89 100 100

1407 1563 642 856 2 423

100 100 100 100 88

759 417 210 93 281

24 95 98 100 71

58 2 289 59 3 486 1—5 60 2 821 61 3 072 62 3 995 58—62 15 663

87 100 91 94 90

1 009 1 818 1 597 538 2 050

87 100 99 100 100

1 044 1 563 635 1 979 1 670

87 100 100 100 91

236 105 589 555 275

85 100 62 69 10

7 012

6 891

1 760

431 24 135

80 50 100

346 20

100 60

85 135

—

—

—,

_

—

1 2 3 4 5

1 2 3 4 5

1—5

10—30 000 inv.

%

/o

58—62 58—62 58—62 58—62 58—62

1—5

30—50 000 inv. centralortskommuner

Enskilda

1 2 3 4 5

—

—.

—

58—62 58—62 58—62 58—62 58—62

1 085

58 59 60 61 62 58—62

463 195 363 226 428 1 675

49 58 89 83 56

54 48 113 93 178

100 100 100 100 48

149 38 135 54 44

43 100 100 100 100

260 109 115 79 206

41 26 65 51 53

58—62 58—62 58—62 58—62 |58—62

7 790 4 618 2 551 4 333 7 660

78 77 83 81 69

3 854 2 011 1 069 1 525 3 489

85 100 94 90 80

2 520 1 162 898 2 071 2 814

80 74 79 81 69

1 416 1 445 584 737 1357

56 47 68 59 43

95 Tabell 6 b (forts.) Samtl. byggherrar Bostadsförsörjningområde, kommungrupp

Länsregion

År

Allmännyttiga

Kooperativa

Enskilda

därav på därav på därav på därav på Lägen- kommun- Lägen- kommun- Lägen- kommun- Lägen- kommunmark heter mark heter mark heter mark heter

°/

%

%

%

/o

1—5

< 10 000 inv.

Hela riket

4 714 4 427 4 964 5 422 7 425

61 77 70 83 85

1 077 1 647 2 452 3 034 3 738

83 91 75 91 93

2 333 1 531 1386 1341 2 874

64 76 79 71 87

1304 1 249 1 126 1 047 813

58—62 26 952

11 948

9 465

5 539

38 50 50 75 38 52

58 59 60 61 62

1 2 3 4 5

58—62 58—62 58—62 58—62 58—62

2 657 3 678 1 895 1 756 1 394

60 84 60 81 77

1 156 1 974 1 191 725 892

86 81 60 88 93

749 1070 509 733 372

60 90 70 81 49

752 634 195 298 130

19 84 38 63 49

1—5

58 59 60 61 62

1 768 1 923 2 571 2 341 2 777

82 51 68 85 78

719 853 1 278 1 782 1 306

82 53 86 91 76

695 789 786 343 820

87 57 60 86 88

354 281 507 216 651

58—62 11 380

5 938

3 433

2 009

70 26 34 31 67 50

31 943 30 756 32 043 31 659 38 011

81 82 82 85 82

11 825 12 242 15 177 14 173 16 766

94 94 94 95 89

11383 10 096 8 706 11240 13 742

79 80 84 82 78

58—62J164512

70 283

55 167

8 735 8 418 8 160 6 246 7 503 39 062

68 66 59 65 74 66

1—5

58 59 60 61 62

96 Tabell 7. Småhus

1957/58- -1961/62.

Tomtyta, tomtkostnad, Icke gruppbyggda

Läg enheter Bostadsförsörjningsområde, kommungrupp

fl

"5b Ol Sr

CO

År

C :3

urval

fa 2

Tomtkostnad

Tomt- Summa, uppyta uppskrivna m 2 /lgh skrivna tal tal 1 000 kr 5

9 Storstadsområdena Stockholm—Göteb. 1,4, 57—59 Malmö—Lund 3 60—62

16 19

320 380

841 824

3 487 4 404

455 792

57—62

7 891

1 57—59 60—62

62 76

1 240 1 520

1 297 1 212

16 102 20 180

57—62

2 760

1 251

36 282

4 57—59 60—62

32 52

640 1 040

1 057 1 241

4 201 7 477

57—62

1 680

1 171

3 57—59 60—62

13 27

260 540

57—62

1—5 57—59 60—62

Göteborgs förortskommuner

Malmö—Lunds förortskommuner > 50 000 inv. centralortskommuner

kranskommuner

30—50 000 inv. centralortskommuner

kranskommuner

10—30 000 inv.

mark m. m

Marken sam/uppi av kommunen

därav kap. Kr/ tomtr. m 2 Kr/lgh såld tomtr. s:a avgäld ty 0/ 0/ 0/ /O 1 000 kr /o /o

4 Stockholms förortskommuner

kommunsåld/upplåten

13 14

10 896 13 11 590 21

19 21

32 42

1 247

11 273 17

_ — —

10 11

12 985 15 13 276 12

13 146 13

6 6

6 564 19 7 190 46

11 678

— —

922 760

1 314 2 658

—

3 972

48 82

960 1 640

812 786

6 594 10 166

57—62

2 600

16 760

1—5 57—59 60—62

65 76

1 300 1 520

1 143 1 217

5 241 7 323

57—62

2 820

1 183

12 564

— .

1—5 57—59 60—62

70 73

1 400 1 460

871 853

7 974 10 082

57—62

2 860

— —

15 12 13 19 46

6 951 36

— —

5 6

5 052 69 4 923 81

—

4 965 78

1330 3 947

8 8

6 869 31 6 199 48

23 32

54 80

5 277

6 446 42

4 4

4 032 60 4 818 57

4 455 58

— _

632 200

7 8

5 696 69 6 905 74

6 1

75 75

18 056

6 313 70

. . — —

4 5

4 134 55 5 328 50

4 784 52

146 162

5 217 6 545 5 005 5 080 4 429 5 506 4 829 5 544 4 265 4 902

71 60 74 71 44 57 56 70 68 63

—

83 70 74 71 48 71 56 70 68 63

m 78

60 57 58

1—5 57—59 60—62

67 80

1 340 1 600

1 165 1 080

5 540 8 524

57—62

2 940

1 119

14 064

1 57—59 60—62 2 57—59 60—62 3 57—59 60—62 4 57—59 60—62 5 57—59 60—62

17 30 38 38 27 37 16 37 80 92

340 600 760 760 540 740 320 740 1 600 1 840

971 931 947 901 1 114 867 739 811 1 032 1 183

1 774 3 927 3 804 3 861 2 392 4 075 1 545 4 103 6 825 9 020

80 403

— —. — —

5 7 5 6 4 6 7 7 4 4

1—5 57—59 60—62

178 234

3 560 4 680

994 996

16 339 24 985

226 565

5 5

4 590 65 5 339 64

2 c

67 67

412 |

8 240

995 |

41 324 |

791 |

5 | 5 015| 64 |

| 67

57—62

— —

— — 12 10

. 4 14

55 50 52

97 'abell 7 (forts.) Lägenheter Bostadsförsörjningsområde, kommungrupp

c o '5mb tH in

År urval

fl

:3

fa

Tomtkostnad

Marken saiu/uppi. av kommunen

Tomt- Summa, därav uppyta uppkap. Kr/ 2 skrivna m /lgh skrivna tomtr. m 2 Kr/lgh såld tomtr. tal tal avgäld ty °/ % 1 000 kr 1 000 kr

s:a

%

/o

1 < 10 000 inv.

Hela riket

1 57—59 60—62 2 57—59 60—62 3 57—59 60—62 4 57—59 60—62 5 57—59 60—62

29 42 61 85 30 26 17 26 53 58

580 840 1 220 1 700 600 520 340 520 1 060 1 160

1 194 1 081 969 969 946 1 010 935 939 1 279 1 125

2 111 3 905 4 851 7 597 2 395 2 269 1 325 2 212 3 812 5 207

57—59 1—5 60—62

190 237

3 800 4 740

1 083 1 028

57—62

8 540

1 053

57—59 1—5 60—62

741 956

14 820 19 120

1 045 81 284 1 020 120 141

57—62 1 697

33 940

1 031 201 427

3 4 4 5 4 4 4 5 3 4

3 639 4 649 3 976 4 469 3 992 4 364 3 896 4 255 3 596 4 489

59 67 66 72 57 65 53 54 45 60

59 67 66 72 57 65 53 54 45 60

14 494 21 190

4 4

3 814 56 4 417 65

56 65

35 684

4 178 61

2 642 5 505

5 6

5 485 52 6 284 56

3 4

55 60

8147 |

5 935 55

—

98 c

TA

+->

ft ft fl 3 5. B 2 £ °3

©

I> 0 s -

TH

Eo?

© T-H

CO

tn'

rH ©

i> rf

© rf

\r.

rf

T"

©

© O

©

o

© ©

m

i>

i>

i>

CO 1^

©

m

Tf

CM

© ©

T-H

© ©

|

m ©

1 1

TH

£ > «3 o ^

s

T3 3

> .^2

C

.fi

H-> CO

£

o

W> O

"Ö " * +-> 3

O

£ o H

-j

i 3

^

rf

'

o o ~ o o O

© ©

I> ©

t>

| '

© ©

© rf

m m

© OI

© ©

OJ ©

© T-H I > 1>

rf Is-

TA

©

Ol

©

© OJ ©

1 1 1 1

|1

rf

rf

©

T—1 T—1

o o

Tf ©

| I

Tf

m

o

1-1

i>

t>

1 1

r-l

, '

O I OJ 1

©

©

© OJ

| |

1-1

1 1

©

© t>

TA t>

rf I>

|

|

T-

1 1

©

© rf

W

© CM

rf

m

OJ O I

O

© © © t> CM r f

1-1

m

©

TH

CM

©

O O l>

O © ©

O ©

OJ

rf

i>

1 1

Tf l>

F* 1

OI

1 1

©

o

C

o o a T-t

rf © ©

©

CO l>

T-l

TA

l> OJ ©

T-l

. ©

P . tn r-t

t> Tf

CM CM rf rf 1 > T-H

^

.

1 1

| |

m rH

\ 9

T-i

tH

^

g£ g^S®*

© T-l

CM CM CM r f CM T-H

rf © ©

rf Ol ©

© 00 ©

©

©

Tf

©

m

™

T-H

rH

OI CO

©

rH

©

m

rH

©

m Is-

m o ©

©

(T. Ol CO

© © O

Tf Ol T-H

© ©

Is©

m

O 90 CO

© © CD r f © OI

OJ

CD

rf

OI

©

m

T-H O I

©

t>

rH TA OJ

Ol

!> *m"<

O ©

O T " 1

©

i>

Isi>

m OI ©

Ol CO l-~

T-H

T-H

©

TA © ©

Cl

OI © rf

m

i>

OI

© 1 rf

O ©

T-H ©

©

o o O— o© LOl rof

o o

©

OI

m m

OJ i> ©

m © ©

©

Tf

Tf rH O

© rf

© TA TA

HH

Sr

Tf

Tf

rf

m

©

©

©

©

m

CO l >

©

T f

T f

rf

rH

1-1

TA

m

Tf

K

r-l T-l

rH

3 T-H 1-1

m

©

©

©

©

©

o

©

©

l>

©

o

©

m

©

©

© © ©

Ol O ©

CO

TA

t >

r-

L^

© ©

© I>

rf © ©

TH T f © © [> I>

rf 00 l>

O

O

o

rf rf

OJ rf

O © ©

© OI

©

o o

O Ol rf

CO H

OI

HH

ttD

£

Ci

Sr.

•3 C

© ©

O +->

O

3 r3

O

o T-H

E

3 fcB GD

rfl

o

£2^

^

r l

1 1

co

m

Ol 1

OJ

rH

r-l

m ©

m ©

CO © rf © © t>

Ol

O

o

©

o

o

Ol ©

© Tf

00 l>

OJ

©

TH

^ *^ 14

H

1 I

| 1

©

©

o || Tf

© Tf

|

1 1

I>

L^

T-H

1 I 00

O © O

O rf

r-t ©

Is»

o o© ©

m

m

o

t>

©

m

m

~ **

o o OI OI

Tf

CO Ol

© © ©

© © T-H

m

m

m m

©

tH

fa

• C 01

tH O

1 ft

:3

«

tH

'fl

ec*e p , ^ i2

«

fa *

-o

CO

1-1

©

fl

© ©

© Ol ©

© © ©

r-t

©

rf

m

cc m

rH OI

© Tf

OI ©

m

©

©

Tf

T-H

co T-l

rf

T-H

1-t

T-l

1-t

© rf ©

O I> OI

© © ©

O T-H OI Ol © ©

©

©

m

^

Ol CO

OJ Tf

© ©

Tf

CM m © rH © Tf

I>

©

©

rH

o

oi

l>

o

©

— ^H *

© ©

© ©

CM m CO r H © Tf

TM

• o

©

Tf Ol

I>

OJ

rH

rH

©

oi © ©

m o o

© ©

OI OJ

© ©

l-~ CI rf

O © Tf

©

©

©

a>

t>

1-1

o o o © OI

r H

©

CD

rH

o

Is© ©

r-

rC

O

Tf ©

Is»

©

m

TA

DO

OJ

o

OJ

© ©

rf Ol

lO lO

Tf

©

m ©

© I> 00 © © CM

O 1^ l>

©

m

rf

m OJ rf m

Tf

OI

OI

Ol

t >

i-t r-t

C.

©

©

©

m

©

m

TA

TA

T-H

o

IN

£•. *

-O

tH

EH

CU

M rfl

I>

H->

c cafa°

O

o

H

©

C

tH

: a 3

„

CU

, t!

C

© ©

Tf ©

1-t

©

r-

OI

Ol

Ol

m

_

oi

m

© CD OI OI

i> Ol

© Ol Tf

Tf Tf ©

Tf © O T-H

Tf

©

©

Is-

m

©

t > ©

T-l T-l

e» -T

1-1

T-t

1-t

Ol

m

© ©

© t>

rf

©

m

r-" r«l O

O) ©

Tf © m

t> © Tf

o

o

O

©

©

O

• ^

m

©

oo

O ©

Ol TA

ZC Ol

©

m

rf

m

o Ol

©

©

o

TA ©

T-H

©

O ©

TH

© © rf

T f

TA

lO

©

•

.

ftr*

fl1

CO

i

_

iS

m

©

* ^

rf © T f T-H © ©

.

E S « £ g b 3

Tf

CM

l> I> 1>

© Ol

© r-t

t>

m

©

©

T-H

o Tof

© O

o

O

© Ol

Tf Tf

O l>

ca t©

H->

g

-

CO

T-H

rH

©

rH

©

T H

^ t

©

TH

rH

©

H

^M

©

r-t

rH

O l

TH

m

©

©

m

©

CO

m

©

©

m

©

©

m

©

to

m

©

CO

m

| 00

©

©

m CD

m

| 00 ©1 o 1

o ©

| © m

© m

o ©

T-l

Ol IO

© m

o ©

©

©

©

m

m

©

rf

T-H

©

IO

m

©

lO

©

° c§ =3

g

CO r>4

© HH

t.

E o B

tH

tH

cu

<u C 3

fl 3

°3 r-t

©

r-t

"a

s

m

© rf ©

1-t

C

S f ao "5 5 -3

E £

o

£4

ej

•a t,

S o

öl

OD tH

O

3 3

fa fa

£ o

r*i

:

is £

r* CO H-> tH

£ £ o

SH

tH

O

O

o

o

HH

H-l

:0 HH

tH

33 o

tH

0 :o

fl

tH

©

:0 TH

rf O

-r-t

©

TA

rH

©

©

m

©

CO

©

m

© m

o ©

CO

m

©

m

m

i

fa

fl . £ O rlS

•**

t/3

S fe S Ä

2 13 tH

O

HH

rH

©

Tf

| ©| ©

& 3

<S>

rH

Ol ©

TA

m

C 3 01

o •a "3 C 3 3 3

Hl CO 0 0

S

O

m

tH O

•a

© O

©

•a

tH

OJ

CO rf

r-t

CD

fi

y l

~

©

rH

5 ft "g ft C

©

r-l

© m

l [0lg3JSUBT[

rf

rH

©

°<

Tf

O

l>

© © O

©

fl C/3

l [Ö

©

E

• ÖC-fl

© OI

A g

tH

C 3

£ o M CO c 3

I-t TT

m

99 © ©

© ©

© m

m ©

m ©

CM © m TA

©

1 1

©

| 1

t> r-

© ©

co m m ©

m o © o

© ©

C M © r H l > r f l > O O I > © © 1 > © © © © © I > I > I >

©T-H © ©

CM

O © T H © © © © I > C M ©

oiin

©

© © © o © © o © © ©

© ©

© ©

t> © I > [>

© t>

CM

rf © CM CM

OJ

© mm

©

© © ©

i-l

T-H

© TH

m

Tf

t>

©

©

m ©

© ©

t > | TA 1

| 1

| 1

|

|

|

© 1

©

T f © r H t > T f i > © © T f o i T f l O © © © © © l > l > l >

r H © T-H

©

o i m l> l>

rf l>

t - T H

©

© o Tf m

©

M 1

© ©

T-H

OJ © OI O 00 Is- o © Tf rf m

©

© m ©

OJ T-H

© oi ©

©

r

H

© © © oi

|

I

|

|

I

|

|

|

|

©

|

0 I © OI oi

I

|

| CN |

|

|

|

1 ©

1 TA

|

© r H © © © © I > O I O © © 0 © t > 0 © © © TH T—I

r-t

rf

1-1

|

©

|

|

|

|

M

|

|

|

|

l l l l l m l l l l

OJOl © ©

© co

©

|

CM m

© © i> rf

o o © ©

TH

rH

CM

Im

© © t>

i-t CO CO CO

t> ©

rf oi H r l

m

mm

m m

© O m

Ol o rH O l rf m

©

©

©

rf

© o i O T f © © © © o i T H

co m

©

© © T - H © © © l ^ r f © ©

r H ©

©

© r H © O © © T f 0 l T H ©

CM

THOJ

m © © rf

© m r f m i > © © © T H i > t > i > c M r H © i > © © i n i n m T f © c M T H © © © m c M T f T f T f I > O j T f T f m © T f

TA cn m to © r f © T f

©

© m m r H © © © i > r f m

TA

m

T-H

© TA

r-n i>

i > r ^ © © m o © o m m © © i > T f m © T f T - H © T - H

©co m co

© CO ©

CO I s © rf © CM m t>

m

r H © © © © o © T f r ^ ©

rfto

Tf

©

CM

T

f

©

r

H

©

©

i

n

©

©

0 C M ©

rf

©

T

f

©

r

f

©

©

©

m

©

T

f

© T f

© co

m t> mm

m ©

m

T f m r f m T f r f m i > © m

r f ©

m

t> t>

co m r f © © i >

©

T f C M O © © l > © © © T f

o ©

© ©

r H © 0 1 © © © O O I r H i n © © © © ! > © ! > © © ©

© ©

© ©

m m ©

to TA to cn t> i>

T-H © t>

o o

O rf

© © O O O O O O O O C D © O I O O O r f © T f ©

o o © r f

o o

o o

o ©

o

©

THTHT-HOITHOI

m

m

TA

r-t

© OJ

TA

©

Tf

i>

© © ©

i> i>

CM

m rf rf © Tf © mm

©

r f t>

m

© T f

r H O l r f

CM

©

O

©

Tf Tf © T-H

© ©

m ©

©

r-t

rH

i>

O

©

m TH © o co I >

© © ©

© © o o i> ©

O o o © © OJ

o

o o

© m

©

T-H

TA

cn O ©

n c o o o N W c o r i H i f l T f © © © © © O i m © T f © © © © © © i > © i > © i >

o

©

© ©

T f O I © T f © T f T f © 0 © H r l H TA r f l >

o

©

©

o

o

o

o

o

o

© Tf CO TA

cn

r-t

©

t O

o

©

Tf

Tf

Ism rf Tf

©

H

O

©

O

©

T H r H © o i i > © © i > m m 1-1 i-l i-t

©

© © OJ © Tf T f

© © rf

© © CO TA m ©

vm m

i > o © © T f © m r H © i n i > T f © © r ^ © o i o © o i © r f © © r f © m r f © m

© o T-H© Tf Tf

© CM rf

T f © r f r H © T f O J © © © © © © © m i > c M © T f m m © T f r f r f m © © © m

m

CMOI

rf CM to

TA

©

I>

©

m

o o © © o Ol © Tf

r~ © ©

© i > m o © © o o r f r f © © © r H O l m m O O l O O l o i L ^ m © r f © m © © i >

m m Tf r f i-HTf

©

T H © © © © c o © o i © m

to

©

0 0 T H © © © O r H L - - T - H r H

r f l >

©

T f © © © r H © O l T f © O I

O T f

©

T f r f O l T f © © r f O l T H O J

©

©

©

r f O I O J O I O J O I © T - H O J 0 1

© C M

©

©

© © © © m m o r f i > r f

i > m

CO

o

©

m

©

rH

©

©

I> rf

O I 1> Ol

o

© OI

© m m © o © o © o o o i

© o o m o o i r f © © m © © © T-HOlTf © © ©

© © ©

Tf

O to

m m ©

© © O OI

m o o m r f Cl cn TA m to

TH ©

© o © m co \ m

© m

© m

m

m

rH

T-H

©

TH

TH

m

©

©

o CN o © i-t

TA

i-t

CM © rf

© o rf

© © ©

i > T H © m r f © © © © r f r H © © © r H © © © © m

m tO

© TA

1-t ©

© t>

© OI

T-HT-HT-HT-HT-HOJT-HT-H

m

©

Tf

©

OI

TA

l>

©

OO CO l> © I> Tf

© ©

m

© m

i > © m o o T - H © T f o i © m c M © o i © o i T f T H © o i ©

oiin i-t co

TA © ©

r-l

r-t

OJ

O

OJ

cni-tcni-tcnr-icnr-icni-i mtomtomtomtomto

© TA m ©

i-t

cn

cn

TA

©

©

m

to

© © © © © o © o © o m © m © m © m © m c o

© o m ©

© m

© © © © © o o o o o o © mtomtomtomtomto

© © m to

© m

© m

o ©

rf

©

i-t

fl

r* d

-4 CO

v»

ca

CD

C

£ £ o

J. fi

T*! CO

tH r*

m

"p H

o ©

m T-H T-H

OI

O

J

©

T

f

i

m

n

T TH

a

fl

a

fl

cs

ca

<Ä

CO

<s

CS

1-H

<s TH

H

O

J

©

T

f

V

m

m T-I

CS <S SS

c 3

T-I©TH©T—I©T—I

©

© ©

©

fl •5 o

cn

mtomtomtomtomto

c

tH

TA

OI

tH Cl

. £

m

© © © r~ r f r f

r ^ r H © m r f © © © © T f

r

CM

©

T-H

rf

TA

o to

TA

oioi © C D © t > TH OJ

© m m © o © o © o o o i r f © T H T f © © © © m © rfmoiTHCimT-H©i>TH

©

TH

T-HTHOJ

r-t

00 m

100 Tabell 9 a. Planerad bostadsproduktion 1964—68 på kommunmark och på annan mark, flerfamiljshus. Lägenheter på kommunmark och på annan mark Bostadsförsörjningsområde, kommungrupp

Länsregion

därav på År Summa

kommunmark /o

Stockholmsområdet Stockholm

64—66 67—68

17 932 3 035

62 16

6 80

32 4

—

64—66 67—68

33 329 22 345

50 51

14 20

36 29

75 475

64—66 67—68

20 043 14 800

89 88

1 7

10 5

—

64—66 67—68

7 523 4 253

63 50

—

37 50

—

64—66 67—68

13 453 5 205

81 87

19 13

—

64—66 67—68

2 463 954

88 97

—

12 3

—

förortskommuner Malmö—Lund-området Malmö—Lund

/o

annan mark /o

fö ror tsko mmuner Göteborgsområdet Göteborg

delvis kommunmark

övriga lägenheter

förortskommuner

—

> 50 000 inv. centralortskommuner

1—5

64—66 67—68

42 712 25 762

58 57

21 36

21 7

47 300

kranskommuner

1—5

64—66 67—68

4 628 2 568

52 38

10 16

38 46

23 32

30—50 000 inv. centralortskommuner

1—5

64—66 67—68

24 948 15 418

69 71

9 14

22 15

—

kranskommuner

1—5

64—66 67—68

1 854 967

39 41

58 22

3 37

—

10—30 000 inv.

1—5

64—66 67—68

39 307 18 801

58 49

9 13

33 38

—

< 10 000 inv.

1—5

64—66 67—68

24 202 11 604

63 67

7 9

30 24

135 Hela riket

1—5

64—66 67—68

232 394 126 513

63 60

10 19

27 21

145 942

101 Tabell 9 b. Planerad bostadsproduktion 1964—68 på och på annan mark, småhus.

kommunmark

Lägenheter på kommunmark och på annan mark Bostadsförsörj ningsområde, kommungrupp

därav på

Länsregion

Är Summa

/o

delvis kommunmark %

annan mark /o

kommunmark 0/

Stockholmsområdet Stockholm

1 64—66 67—68

3 442 775

70 73

— —

30 27

—

64—66 67—68

10 711 8 922

32 38

50 50

18 12

410 265

64—66 67—68

2 290 2 500

51 28

28 72

21 —

— —

64—66 67—68

5 895 3 520

66 59

—

34 41

—

64—66 67—68

2 925 550

48 100

— —

52 —

—

64—66 67—68

6 326 3 214

49 43

3 —

48 57

1—5

64—66 67—68

9 366 6 721

68 56

16 31

16 13

66 205

1 —5

64—66 67—68

7 455 3 945

59 40

4 7

37 53

115 283

1—5

64—66 67—68

7 511 4 340

78 75

6 10

16 15

220 110

1—5

64—66 67—68

3 602 1 944

81 56

8 22

11 22

förortskommuner Göteborgsområdet Göteborg

förortskommuner Malmö-—Lund-området Malmö—Lund

förortskommuner > 50 000 inv. centralortskommuner kranskommuner 30 —50 oooo inv. centralortskommuner kranskommuner

Övriga lägenheter

10—30 000 inv.

1—5

64—66 67—68

11 047 5 709

74 55

8 13

18 32

_ —

< io ooo inv.

1—5

64—66 67—68

14 866 7 689

75 64

6 8

19 28

134 305

Hela riket

1—5

64—66 67—68

85 436 49 829 J

64 53

8 15

28 32

945 1 318

Kommunförteckning, gruppering Kommuner med skyldighet att upprätta bostadsbyggnadsprogram enligt kungörelsen den 14 december 1962 (SFS nr 655), s. k. programkommuner, har i det följande förtecknats och grupperats. Vid grupperingen har hänsyn tagits till att ett flertal kommuner inte utgör självständiga bostadsförsörjningsenheter utan tillsammans med en eller flera andra kommuner bildar större bostadsförsörjningsområden. Sammanföringen av kommuner till bostadsförsörjningsområden grundas på uppgifter som erhållits från bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna. Även i övrigt har bostadsmyndigheterna medverkat vid tillkomsten av grupperingen. Vid denna gruppering har landet indelats i fem länsregioner. Lansregion I omfattar Mälardalen (länen A, B, C, D, T och U), länsregion II Östergötland och Småland, länsregion III Skåne och Blekinge, länsregion IV Västsverige och Skaraborgs län samt länsregion V Norra Sverige inklusive Värmland och Dalarna. Bostadsförsörjningsområden med fler än 50 000 inv. och några områden som starkt avviker från medelförhållanden redovisas särskilt, övriga bostadsförsörjningsområden och enskilda kommuner är hänförda till grupper med 30—50 000 inv., 10—30 000 inv. och mindre än 10 000 inv. Ett 70-tal programkommuner med mindre än 10 000 inv. ingår inte i utredningens undersökningar på grund av att bostadsproduktionen varit alltför liten för att möjliggöra statistisk bearbetning. Vissa uppgifter har dock medtagits angående både dessa kommuner och icke programkommuner. Ett antal data om programkommunerna redovisas. I kol. »Personalklass» har kommunernas administrativa och tekniska resurser i form av anställda tjänstemän graderats 0—5, varvid 0 uttrycker en kommun som har obetydliga sådana resurser och 5 uttrycker storstädernas resurser. Underlaget har lämnats av länsbostadsnämnderna. För kommuner med mindre än 10 000 inv. redovisas tätortsgrad 1960, vilken är relationen mellan kommunens tätortsbefolkning (tätorter med minst 200 inv.) och kommunens totala antal invånare enligt 1960 års folkräkning.

104 Län

Bostadsförsörjningsområde, kommungrupp

FolkFolkmängd mängds31/12 1962 förändring 1960—62

Inflyttningsfärdiga Igh 1960—62 antal småhus

ovr. hus

___^_ summa

per 1000 inv.

Länsregion I A+B+C+D+T+U Stor-Stockholm 1 186 283 A, B, G 1 1 A Stockholms stad + förortskommuner 1 153 360 1 B Yttre förortszonen 32 923 2 Södertäljeområdet 44 980 3 Uppsalaområdet 90 151 4 Eskilstunaområdet 66 489 84 250 5 Örebroområdet 89 108 6 Västeråsområdet 30—50 000 inv 45 857 10—30 000 inv 189 014 < 10 000 inv. a) programkommuncr ingående i utredningens undersökningar 152 878 b) övriga programkommuner 21 375 c) övriga kommuner (d.v.s. icke programkommuner) 248 408 Region I summa 2 218 793 därav programkommuner ingående i utredningens undersökningar 1 949 010

56 152 6 674 33 923 40 597 34,22

+

51 724 6 100 32 786 38 886 33,72 1 711 51,97 574 1 137 4 428 2 342 2 622 58,29 5 880 280 4 883 5 326 59.08 443 4 353 2 358 2 802 42,14 444 2 130 755 3 096 36,75 2 341 2 091 3 456 4 041 45,35 4 971 585 1 429 1 691 36,88 1 574 262 13 084 1 591 7 716 9 307 49,24

2 371

1 345

3 569

1 130

4 914 32,14 208

9,73

10 868 2 125

-!- 80 608 14 579

63 637

r8 216 35,25

+ 92 606 12 379 62 017 74 396 38,17

Lunsreyion II

E+F+G+H+I 1 2 3

Norrköpingsområdet. . . Linköpingsområdet. . . . Södra Vätierbygden. . . . 30—50 000 inv 10—30 000 inv < 10 000 inv. a) programkommuner ingående i utredningens undersökningar b) övriga programkommuncr c) övriga kommuner (d.v.s. icke program kommuner)

-\-

1 753 624 475 2 516 2 879 869 3 606 803 6 540 1 383

2 971 2 190 1 972 2 166 4 351

3 595 35,97 2 665 33,45 2 841 33,08 2 969 41,37 5 734 33,86

+

3 718 2 138

3 003

5 141 31,33

—

1 122

797 13,92

19 955 2 646

1 136

3 782 10,35

9 419 18 105

27 524 25,17

99 931 79 694 85 881 71 770 169 354

+ + +

164 103 57 249

+

365 359

Region II summa 1 093 341 därav programkommuner ingående i utredningens undersökningar 670 733

— j_

21 012 6 292 16 653 22!.';,"> 34,21

105 Bostadsförsörjningsområde, kommungrupp

Län

FolkFolkmängd mängds31/12 1962 förändring 1960—62

Inflyttningsfärdiga Igh 1960—62 antal småhus

per 1000 inv.

ovr. hus

Länsregion III K + L + M Malmö—Lund-området . Hälsingborgsområdet.... 30—50 000 inv 10—30 000 inv < 10 000 inv. a) programkommuner in gående i utredningens undersökningar b) övriga programkommuner c) övriga kommuner (d.v.s. icke program kommuner)

337 487 89 510 107 850 146 322

+ + + +

17 094 2 709 10 814 13 523 40,07 1 879 674 1 890 2 564 28,64 918 740 2 172 2 912 27,00 3 343 1 572 3 141 4 713 32,21

104 543

+

3 929 1 267

34 662

—

221 218

Region III summa 1 041 592 därav programkommuner ingående i utredningens undersökningar 785 712

1 881

3 148 30,11

494 14,25

8 573 1 262

1 999

9,04

+

17 678 8 542 20 811 29 353 28,18

+

27 163 6 962 19 898 26 860 34,19

Länsregion IV N+ O + P + R N,0,P P P

Göteborgsområdet Boråsområdet Vänersborg— Trollhättanområdet 30—50 000 inv 10—30 000 inv < 10 000 inv. a) programkommuner ingående i utredningens undersökningar b) övriga programkommuner c) övriga kommuner (d.v.s. icke programkommuner)

554 035 93 323

4- 25 149 3 932 16 488 20 420 36,86 1 583 2 216 23,75 633 + 2 242

61 670 87 139 118 270

+ + +

2 374 496 2 768 600 7 605 1 414

1 408 2 447 3 629

1 904 30,87 3 047 34,97 5 043 42,64

107 656

+

2 086 1 256

1 593

2 849 26,46

101 295

—

2 174

1 368 13,51

317 517

—

11 692 2 075

831 Region IV summa 1 440 905 därav programkommuner ingående i utredningens undersökningar 1 022 093

+

28 358 11 355

28 398

+

42 224 8 331 27 148 35 479 34,71

+ + +

3 561 2 572 2 035

2 906

9,15

39 753 27,59

Länsregion V S + W + X + Y + Z + AC + BD S X Y

1 2 3

7—412911

Karlstadsområdet . Gävleområdet Sundsvallsområdet.

66 122 69 292 86 713

640 580 835

1 777 2 164 2 108

2 417 36,55 2 744 39,60 2 943 33,94

Län

AC BD BD

Bostadsförsörjningsområde, kommungrupp

4 5 6

Umeåområdet Luleåområdet Piteåområdet 30—50 000 inv 10—30 000 inv < 10 000 inv. a) programkommuner ingående i utredningens undersökningar b) övriga programkommuner c) övriga kommuner (d.v.s. icke programkommuner)

FolkFolkmängd mängds31/12 1962 förändring 1960—62

Inflyttning sfärdiga Igh 196C1—62 antal småhus

övr. hus

summa

per 1000 inv. 44,17 37,05 39,02 31,47 27,58

49 516 45 123 22 038 158 383 427 330

+ + + + +

3 209 2 891 1 197 3 635 2 751

548 783 465 1524 3 064

1639 889 395 3 461 8 722

2 187 1 672 860 4 985 11 786

163 991

+

1 110

1 743

2 865

4 608 28,10

93 529

—

3 628

1 141 12,20

604 569

— 36 020

4 580

2 426

7 006 11,59

Region V summa 1 786 606 därav programkommuner ingående i utredningens undersökningar 1 088 508

— 16 687 15 428

26 921

42 349 23,70

22 961 10 182

24 020

34 202 31,42

Hela riket summa 7 581 237 därav programkommuner ingående i utredningens undersökningar 5 516 056

+ 109 892 59 323 157 872 217 195 28,65

+

+ 205 966 44 146 149 736 193 882 35,15

107 FolkFolkmängd mängds31/12 1962 förändring 1960—62

Kommun

Inflyttningsfärdiga Igh 1960—62 antal småhus

ovr. hus

summa

per 1 000 inv.

Länsregion I A + B + C + D + T + U 1 Stor-Stockholm 1 A Stockholms stad + ortskommuner Stockholm Lidingö Nacka Saltsjöbaden köp Boo Solna Sundbyberg Danderyd köp Djursholm Stocksund köp Sollentuna köp Täby köp Botkyrka Huddinge Järfälla österhaninge Märsta Sigtuna Tyresö Upplands-Väsby Upplands-Bro

4- 56 152

6 674 33 923 40 597 34,22

1 153 360 + 51 724 802 124 — 5 785 32 062 + 4 310 22 562 + 1 992 444 5 684 4493 7 101 453 658 + 4 394 139 27 195 + 12 835 + 1 353 7 493 — 267 5 001 — 191 28 365 + 4 285 24 739 + 5 904 13 757 + 2 981 35 800 + 8 236 26 638 + 9 955 11 312 + 2 876 8 657 + 2 902 400 3 344 + 9 994 + 4 425 10 853 + 2 581 297 4 186 +

6 100 32 786 38 886 33,72 1 946 11 534 13 480 16,80 210 1 639 1 849 57,67 82 947 1 029 45,61 144 102 246 43,28 120 154 21,69 34 11 3 087 3 098 57,74 605 8 613 22,54 438 146 584 45,50 138 40 178 23,76 17 52 69 13,80 502 1297 1 799 63,42 278 2 168 2 446 98,87 159 934 1 093 79,45 422 3 165 3 587 100,20 815 2 705 3 520 132,14 251 856 1 107 97,86 105 1 148 1 253 144,74 39 112 151 45,16 883 1380 138,08 497 724 1 045 96,29 321 90 115 205 48,97

1 186 283 för-

1 B Yttre förortszonen Vaxholm Gustavsberg Salem Vallentuna Västerhaninge österåker

32 923 4 076 5 537 2 495 6 141 7 805 6 869

+ + + + + + +

4 428 358 438 194 831 1 592 1 015

574 1 137 1 711 51,97 215 52,75 20 195 110 19,87 95 15 176 70,54 164 12 283 46,08 155 128 601 77,00 434 167 326 47,46 174 152

2 Södertäljeområdet Södertälje Järna

44 980 39 768 5 212

+ + +

5 880 5 406 474

280 2 342 2 622 58,29 215 2 157 2 372 59,65 185 250 47,97 65

3 Uppsalaområdet Uppsala Bälinge Vaksala Vattholma

90 151 80 502 3 755 2 808 3 086

+ + — + —

4 353 4 331 97 155 36

443 4 883 5 326 59,08 268 4 869 5 137 63,81 41 10,92 41 0 0 83 29,56 83 14 51 65 21,06

4 Eskilstunaområdet Eskilstuna Torshälla

66 489 60 265 6 224

2 130 1 760 370

444 2 358 2 802 42,14 380 2 148 2 528 41,95 274 44,02 64 210

örebroområdet Örebro

84 250 76 795

2 091 1 869

755 2 341 3 096 36,75 575 2 298 2 873 37,41

108 Kommun

Län

C D

91 89

0 43

91 132

40,16 25,44

0,59 0,27

0 0

Västerås Tillberga Skultuna

89 108 80 451 3 640 5 017

+ 4 971 4- 4 297 + 218 + 456

585 407 123 55

3 456 3 151 40 265

4 041 3 558 163 320

45,35 44,23 44,78 63,78

0,56 0,62

4 0 0

45 857 45 857 36 248 9 609

+ + + +

1 574 1 574 1 274 300

262 262 182 80

1429 1 691 36,88 1 429 1 691 36,88 1 220 1 402 38,68 209 289 30,08

0,91

3 1

189 014 14 464 20 032 12 569 25 631 10 035 14 368 6 255 8 113 22 434 15 535 6 899 17 028 12 105 4 923 11 455 18 170 11 097 11 731

+ 13 084 + 1 559 + 1 687 + 4 198 + 1 868 + 217 4173 4465 — 292 + 212 + 99 + 113 + 1 120 + 1 094 + 26 + 595 + 791 + 153 + 511

1 591 114 46 265 302 46 152 59 93 153 124 29 204 167 37 95 97 66 51

152 878 9 368 9 796 5 240 7 045 8 069 3 861 4 103 2 933 9 777 6 152 8 490 5 966 8 939 4 162 3 022 8 272 7 883

+ + +

1 345 3 569 80 422 49 327 38 70 45 56 73 90 35 83 12 125 96 0 95 116 52 66 63 191 31 218 40 161 52 103 30 131 430 197 264 52

30—50 000 inv Karlskogaområdet Karlskoga 20—30 000 inv Enköping

Kumla Lindesbergsområdet Linde Fagerstaområdet Fagersta Norberg köp Hallstahammarområdet. . Hallstahammar köp.. . . Kolbäck Arboga Sala

»

B

» » » » C

» » » » D

» T

» » i)

summa

246 24

T

» »

övr. hus

Personalklass

+ —

Oxelösund

U

småhus

per 1 000 inv.

Tätortsgrad 1960

2 266 5 189

» » »

antal

Axberg U

T

FolkFolkmängd mängds31/12 1962 förändring 1960—62

Infly ttningsf ärdi ga Igh 1960—62

< 10 000 inv. a) ingående i utredningens undersökningar Norrtälje Nynäshamn Sjuhundra Östhammar Tierp köp Dannemora Håbo Älvkarleby Oland Strängnäs Flen Vingåker Nora Frövi köp Hällefors köp Hallsberg köp

2371 646 447

+

— + + — + + — + + — + 4+ +

352 150 101 45 221 384 166 199 273 297 96 161 967 355

7 716 646 1 109 1 093 1 179 284 321 291 30 638 493 145 611 465 146 360 705 352 418

9 307 49,24 760 52,54 1 155 57,66 1 358 108,04 1 481 57,78 330 32,88 473 32,92 350 55,96 123 15.16 791 35,26 617 39,72 174 25,22 815 47,86 632 52,21 183 37,17 455 39,72 802 44,14 418 37,67 469 39,98

4 914 502 376 108 101 163 118 137 96 211 118 254 249 201 155 161 627 316

32,14 53,59 38,38 20,61 14,34 16,73 30,56 33,39 32,73 21,58 19,18 29,92 41,74 22,49 37,24 53,28 75,80 40,09

2 2 2 3 2 0,99 0,51

1 0

0,83

2 1

0,63

1,0 1,0 0,32 0,35 0,62 0,78 0,59 0,52 0,92 0,34 0,92 0,92 0,58 0,99 0,76 0,90 0,83

1 0 2 3 2 1

1 2 0 0 0 0 0 0 0 0 1 2 1 1 0 1 1

109 Län

Kommun

Laxå köp Fellingsbro Ljusnarsberg köp Kungsör köp Skinnskatteberg Västerlövsta Kolsva b) icke ingående i utredningens undersökningar Vendel Söderfors Askersund Sköllersta Lekeberg

FolkFolkmängd mängds31/12 1962 förändring 1960—62

Inflyttningsfärdiga Igh 1960—62 antal småhus

ovr. hus

summa

per 1 000 inv.

Tätortsgrad 1960

5 199 4 950 9 283 4 748 6 140 5 052 4 428

+ — — + — — +

284 227 606 265 340 223 69

78 75 112 190 139 72 85

130 108 151 252 169 108 103

25,00 21,82 16,27 53,07 27,52 21,38 23,26

0,94 0,35 0,77 0,99 0,56 0,46 0,74

21 375 4 614 2 794 4 097 4 870 5 000

— — + — — —

1 130 169 21 217 302 463

133 40

208 9,73 58 12,57 12 4,29 79 19,28 36 7,39 23 4,60

0,48 0,88 0,60 0,39 0,31

59 18 16

Länsregion II E + F + G + H + I 1 Norrköpingsområdet Norrköping Skärblacka

99 931 92 281 7 650

1 753 1 747 6

624 2 971 3 595 35,97 584 2 873 3 457 37,46 40 98 138 18,04

0,54

2 Linköpingsområdet Linköping Kärna Vreta Kloster

79 694 68 974 4 309 6 411

2 516 2 407 152 43

475 2 190 2 665 33,45 360 2 048 2 408 34,91 42 88 130 30,17 54 127 19,81 73

0,51 0,53

3 Södra Vätterbygden Jönköping Huskvarna Bankeryd Hakarp Norrahammar köp Månsarp Tenhult

85 881 51053 13 982 4 120 3 138 5 829 2 904 4 855

+ + + + + + + +

2 879 1 194 384 444 255 277 88 237

869 1 972 2 841 33,08 337 1 501 1 838 36,00 58 340 398 28,47 121 0 121 29,37 89 16 105 33,46 99 45 144 24,70 50 43 93 32,02 27 115 142 29,25

0,86 0,77 0,96 0,87 0,44

30—50 000 inv Växjöområdet Växjö Bergunda Bottne ö s t r a Torsås Kalmarområdet Kalmar Dörby

71 770 36 437 25 830 4 208 3 789 2 610 35 333 31 594 3 739

+ + + + — — + -4+

3 606 2 262 2 267 201 104 102 1 344 1 148 196

803 503 330 114 38 21 300 173 127

10—30 000 inv Mjölby Motala Finspång köp Nässjö Värnamo Tranås

169 354 11 065 27 300 15 838 18 948 13 853 15 891

+ 6 540 4646 + 321 + 700 + 678 + 982 + 583

2 166 1 099 1 039 4 27 29 1 067 1 067 0

2 969 41,37 1 602 43,97 1 369 53,00 118 28,04 65 17,15 50 19,16 1 367 38,69 1 240 39,25 127 39,97

1383 4 351 5 734 33,86 375 462 41,75 87 630 738 27,03 108 528 644 40,66 116 421 655 34,57 234 270 485 35,01 215 442 585 36,81 143

0,71 0,33 0,33 0,64

110 Län

G

E F

Kommun

FolkFolkmängd mängds31/12 1962 förändring 1960—62

Inflyttningsfärdiga Igh 1960—62 antal småhus

övr. hus

summa

per 1000 inv.

Ljungbyområdet Ljungby Berga

13 303 9 885 3 418

882 923 41

127 85 42

472 460 12

599 45,03 545 55,13 54 15,80

Oskarshamnsområdet Oskarshamn Döderhult Västervik Visby

18 444 13 214 5 230 18 732 15 980

667 668 1 797 284

204 107 97 96 53

492 468 24 573 148

696 575 121 669 201

164 103 4 624 4 060 4 198 8 030 3 357 5 488 5 498 9 436 3 002 3 502 4 153 9 857 6 929 4 708 7 060 8 126 2 509 2 480 2 794 5 362 5 371 9 244 2 418 4 505 6 011 4 982 2 920 6 118 3 138 6 612 7 611

4- 3 718 + 269 + 88 79 + + 394 61 + + 23 134 + 129 + 130 + 213 + 157 282 + 185 120 + 183 + 417 80 + 38 + 70 + 170 + 46 + 650 88 + 99 + 708 + 29 + 116 + 45 11 + 266 372

57 249 4 094 3 158 5 210 5 468 4 843 3 068 4 160

1 122 339 39 37 10 6 39 138

< 10 000 inv. a) ingående i utredningens undersökningar Vadstena Skänninge Boxholm köp Åtvidaberg köp Valdemars vik köp Söderköping Västra Kinda Vetlanda Skillingaryd köp Anderstorp köp Villstad Eksjö Gislaved köp Vaggeryd köp Gnosjö Alvesta köp Lenhovda köp Åseda köp Lessebo köp Markaryd köp Älmhult köp Nybro Borgholm Hultsfred köp Mönsterås köp Ålem Emmaboda köp Gamleby köp Överum Vimmerby Högsby b) icke ingående i utredningens undersökningar . ödeshög Gränna Sävsjö Hylte Bredestad Tingsryd köp Almundsryd köp

37,74 43,51 23,14 35,71 12,58

Tätortsgrad 1960

0,98 0,34

0,54

2 138 3 003 5 141 31,33 205 44,33 54 151 55 76 131 32,27 59 248 59,08 189 96 135 231 28,77 29 112 33,36 83 73 122 22,23 49 43 135 24,55 92 97 238 25,22 141 82 92 30,65 10 69 58 127 36,26 94 134 32,27 40 65 150 215 21,81 139 20,06 112 27 1 99 100 21,24 60 167 23,65 107 197 283 34,83 86 81 32,28 38 43 74 29,84 44 30 23 62 85 30,42 65 134 199 37,11 64 163 30,35 99 455 49,22 353 102 27 70 28,95 43 141 31,30 76 65 411 68,37 76 335 67 114 181 36,33 55 38 93 31,85 82 184 30,08 102 33 80 25,49 47 94 37 131 19,81 56 114 14,98 58

0,94 0,67 0,79 0,88 0,92 0,67 0,47 1,0 0,92 0,85 0,66 1,0 0,84 0,72 0,50 0,76 0,57 1,0 0,92 0,58 0,96 1,0 1,0 1,0 0,72 0,62 0,90 0,44 0,62 0,95 0,49

13,92 7,33 5,07 16,89 15,00 12,39 21,84 8,17

0,47 0,53 0,82 0,48 0,49 0,50 0,45

481 21 9 66 26 60 37 34

316 9 7 22 56 0 30 0

797 30 16 88 82 60 67 34

111 Kommun

Län

Hovmanstorp köp. Lammhult Moheda Traryd köp Virserum köp. Sevede Slite köp

H » I

FolkFolkmängd mängds31/12 1962 förändring 1960—62

Inflyttningsfärdiga Igh 1960—62 antal småhus

ovr. hus

summa

per 1 000 inv. 13,54 17,45 18,88 17,41 13,72 13,06 12,04

2 658 3 210 4 291 5 342 4 738 4 517 2 492

45 98 94 63 161 119 98

337 487 237 517 3 756 7 020 1 787 3 325 1927 1 049 41 732 6 061 3 186 2 467 3 607 3 115 2 008 5 248 2 307 7 927 3 448

+ 17 094 + 11 857 285 606 123 57 8 162 + 2 082 550 239 45 176 348 4 143 143 622 134

Håls ingborgsområdet. Hälsingborg ödåkra Mörarp Vallåkra

89 510 77 628 4 390 3 793 3 699

+ 1 879 4- 1445 + 103 + 90 + 241

674 437 66 87 84

30—50 000 inv Karlskronaområdet... Karlskrona Lyckeby Kristianstadsområdet. Kristianstad Vä Landskronaområdet. . Landskrona Härslöv Rönneberga , Dösjebro

107 850 38 888 33 278 5 610 30 261 26 166 4 095 38 701 29 102 2 962 3 484 3 153

+ + + + + + + +

918 111 90 21 604 684 80 203 201 2 120 124

740 2 172 2 912 27,00 741 972 24,99 231 684 855 25,69 171 60 57 117 20,86 757 986 32,58 229 743 187 930 35,54 42 14 56 13,68 280 674 954 24,65 132 652 784 26,94 0 49 49 16,54 15 18 33 9,47 27,91 84 4

10—30 000 inv Karlshamnsområdet. Karlshamn

146 322 25 653 11 688

+ + +

3 343 1 113 213

1572 3 141 4 713 32,21 569 357 926 36,10 221 349 29,87 128

30 36 41 41 35 39 6

36 56 81 93 65 59 30

Tätortsgrad 1960

0,55 0,41 0,31 0,55 0,64 0,24 0,68

Länsregion III K + L + M M

K L M

K

1 Malmö—Lund-området. Malmö Bunkeflo Burlöv Oxie Vellinge Rang Skanör m. Falsterbo. Lund Staffanstorp , Södra Sandby , Torn , Kävlinge köp Furulund köp Löddeköpinge Svedala köp Bara Lomma köp Dalby

+

2 709 10 814 13 523 40,07 1041 8 023 9 064 38,16 0 139 139 37,01 60 227 287 40,88 60 0 60 33,58 28 75 22,56 47 34 43 22,31 9 65 65 61,96 0 386 2 235 2 621 62,81 195 92 287 47,35 73 18 91 28,56 40 0 40 16,21 77 92 25,51 15 96 39 135 43,33 35 35 17,43 0 47 97 144 27,44 12 0 12 5,20 0 227 227 28,65 94 12 106 30,74 1 890 2 564 28,64 1804 2 241 28,87 65 131 29,84 21 108 28,47 0 84 22,71

0,56 0,90 0,40 0,60 0,31 1,0 0,36 0,45 0,12 0,94 0,83 0,32 0,65 0,15 0,56 0,54

0,57 0,30 0,21

0,49 0,47 0,28 0,40 0,37

112 Län

K

M

K

»

L

M

K L

Kommun

Asarum Mörrum Ronnebyområdet. . . . Ronneby Kallinge Hässleholmsområdet. Hässleholm Sösdala Ängelholmsområdet.. Ängelholm Barkåkra Höganäsområdet Höganäs Väsby Trelleborgsområdet. . Trelleborg Skegrie Gislöv Ystadsområdet Ystad Herrestad Eslöv < 10 000 inv. a) ingående i utredningens undersökningar Sölvesborg Olofström köp Simrishamn Åstorp köp Båstad köp Klippan köp Perstorp köp Bromölla köp Broby Knislinge Hjärsås Tyringe Bjärnum Osby köp örkelljunga Bjuv köp Hörby köp Höör köp Sjöbo köp Svalöv b) icke ingående i utredningens undersökningar . Jämshög Örkened Vinslöv köp Åhus köp Tomelilla köp

FolkFolkmängd mängds31/12 1962 förändring 1960—62

Inflyttningsfärdiga Igh 1960—62 antal småhus

ovr. hus

8 939 5 026 20 540 9 086 11454 18 916 14 284 4 632 16 211 13 075 3 136 11 767 7 542 4 225 24 537 20 296 2 251 1 990 18 244 13 617 4 627 10 454

+ + — — — — — +

248 652 1 589 502 2 091 973 1 086 113 820 748 72 214 22 192 1 223 1 429 77 129 312 128 184 901

101 128 265 108 157 200 154 46 127 92 35 187 75 112 209 175 14 20 89 65 24 138

205 149 369 299 70 488 476 12 461 447 14 88 57 31 610 610 0 0 244 227 17 312

104 543 6 130 7 283 7 558 7 083 2 234 8 623 6 561 4 722 3 712 3 566 2 659 7 695 4 551 7 336 6 618 4 739 3 568 3 477 3 540 2 888

4- 3 929 + 184 + 1 193 + 211 + 155 30 + 352 + 535 + 249 + 130 + 80 + 100 + 47 + 17 + 120 60 + 423 + 29 + 55 + 49 + 90

267 71 97 69 107 44 100 49 94 33 68 44 60 25 41 71 101 46 58 52 37

34 662 3 439 3 844 2 031 4 259 6 139

— — —

318 43 39 20 39 45

176 12 22 12 22 32

+ + — + — + + —

912 35 133

+

— —

108 225

summa

per 1 000

306 34,23 271 53,92 634 30,87 407 44,79 227 19,82 688 36,37 630 44,11 58 12,52 588 36,27 539 41,22 49 15,63 275 23,37 132 17,50 143 33,85 819 33,38 785 38,68 14 6,22 20 10,05 333 18,25 292 21,44 41 8,86 450 43,05

Tätortsgrad 1960

0,48 0,49 1,0 0,43 0,50

0,62

2 0

1,0 0,36

2 0

0,20 0,14

3 0 0

0,25

2 0 2

881 3 148 30,11 87 158 25,77 343 440 60,41 214 283 37,44 84 191 26,97 26 70 31,33 57 157 29,80 174 223 33,99 30 124 26,26 86 119 32,06 71 139 38,98 39 83 31,21 114 174 22,61 87 112 24,61 98 139 18,95 47 118 17,83 96 197 41,57 49 95 26,63 34 92 26,46 42 94 26,55 103 140 48,48

0,96 1,0 0,77 0,86 1,0 0,78 0,69 1,0 0,63 0,69 0,44 0,59 0,55 0,77 0,59 0,92 1,0 1,0 0,69 0,65

2 1 2 1 0 1 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 0

14,25 15,99 15,87 15,76 14,32 12,54

0,29 0,43 1,0 0,78 0,65

494 55 61 32 61 77

113 Kommun

Tollarp Skurup köp. Billesholm. . Ekeby

2 FolkFolkmängd mängds31/12 1962 förändring 1960—62

4 063 4 589 3 259 3 039

163 121 71 64

Länsregion IV N+ O+ P + R Göteborgsområdet , Göteborg Torslanda.... Säve Tuve Styrsö Askim Angered Mölndal Kållered Lindome Kungälv Ytterby Hermansby.... Partille Båda Landvetter Öckerö Kungsbacka. . . Särö Tölö Onsala Fjärås Nödinge Starrkärr Lerum Stora L u n d b y . . Skallsjö

554 035 410 681 2 605 3 106 3 318 2 714 4 678 2 392 28 329 1 900 3 218 8 215 2 524 2 061 18 616 5 175 3 566 7 064 5 704 3 337 2 318 1 710 3 269 6 299 5 695 8 156 4 209 3 176

+ 25 149 + 9 867 + 496 + 482 + 545 46 + 820 34

Boråsområdet, Borås Brämhult.. Sandhult. . Fristad.... Toarp Viskafors..

93 323 67 987 2 313 6 040 5 332 6 169 5 482

+ 3 155 + 181 + 110 + 1 753 + 216 — 44 + 3 266 + 573 + 392 — 82 + 1 121 + 234 — 31 — 28 — 129 + 1 067 + 37 + 953 + 202 + 5 + 2 242 + 1530 + 169 + 200 + 201 — 13 + 155

Vänersborg— Trollhättan-området Trollhättan Södra Väne Vänersborg Västra Tunhem

61 670 33 091 4 096 18 989 5 494

2 374 1 587 55 604 128

30—50 000 inv. . . . Halmstadsområdet

87 139 48 119

768 899

+

Inflyttningsfärdiga Igh 1960—62 antal småhus

ovr. hus 50

summa

per 1000

Tätortsgrad 1960

16,74 12,20 18,41 7,90

0,57 0,71 0,71 0,69

3 932 16 488 20 420 36,86 1 167 12 375 13 542 32,97 96 0 96 36,85 4 166 170 54,73 121 37 158 47,62 26 17 43 15,84 197 0 197 42,11 36 16 52 21,74 334 1 271 1 605 56,66 57 24 81 42,63 35 0 35 10,88 127 537 664 80,83 56 64 120 47,54 31 0 31 15,04 426 1 010 1 436 77,14 89 196 285 55,07 68 136 34,14 68 99 0 99 14,01 199 256 455 79,77 30 0 30 8,99 16 0 16 6,90 11 0 11 6,43 33 0 33 10,09 59 461 520 82,55 52 42 94 16,51 283 85 368 45,12 67 25 92 21,86 51 0 51 16,06

0,94 0,82 0,90 0,21 0,68

633 259 60 82 80 79 73

1 583 2 216 23,75 1 435 1 694 24,92 27 87 37,61 12 94 15,56 39 119 22,32 10 89 14,43 60 133 24,86

0,89 0,62 0,53 0,57 0,68

496 178 75 139 104

1 408 1 904 30,87 950 1 128 34,09 0 75 18,31 404 543 28,60 54 158 28,76

600 2 447 3 047 34,97 434 1 142 1 576 32,75

0,13 0,33 0,86 0,84 0,86 0,46 0,80 0,36 0,96 0,46 1,0 0,38 0,94 1,0 0,17

0,18 0,65

114 Kommun

Län

Simlångsdalen 0

30 000 inv

N

» P R

» » »

FolkFolkmängd mängds31/12 1962 förändring 1960—62

» » Tjörn

» » » » » » • R !

i

» » » » N

Lilla Edet köp

Åmål Skara Tidaholm Habo b) icke ingående i utredningens undersökningar . Oskarström köp

» » 0 » » » » P

» örby

antal småhus

per 1000 inv.

övr. hus

summa

1142 0 0 1305 1305 0

1 342 33,50 139 37,79 95 21,67 1 4 7 1 37,70 1 428 40,70 43 10,94 5 043 42,64 417 35,78 587 39,20 606 33,75 1 195 42,50 992 40,02 203 60,98 813 63,35 667 38,05 758 49,85

40 058 3 678 4 383 39 020 35 090 3 930

+ 1351 + 387 + 161 + 869 + 969

118 270 11 655 14 973 17 958 28 115 24 786 3 329 12 833 17 531 15 205

+ 7 605 + 763 + 652 + 558 + 2 044 + 1488 + 556 + 1643 + 874 + 1071

1 414 3 629 181 236 110 477 194 412 335 860 224 768 111 92 163 650 210 457 221 537

107 656 3 635 5 990 4 135 7 829 8 304 8 117 3 528 5 583 4 941 1 554 2 927 4 978 9 261 9 203 6 753 7 737 2 850 4 607 5 724

+ 2 086 + 174 + 335 + 138

1 2 5 6 1593 2 849 26,46 92 25,31 41 51 232 38,73 150 82 150 36 28 144 6 122 15,58 21 101 132 15,90 127 5 210 25,87 59 151 103 29,20 55 48 153 27,40 49 104 139 28,13 74 65 100 64,35 62 38 77 26,31 69 8 150 30,13 69 81 206 22,24 81 125 254 27,60 188 66 188 27,84 87 101 203 26,24 66 137 87 30,53 38 49 126 27,35 88 38 125 21,84 16 109

< 10 000 inv. a) ingående i utredningens N

Inflyttningsfärdiga Igh 1960—62

101 295 3 054 2 157 3 145 3 415 4 657 1 683 5 090 3 424 4 751 4 127 2 870

+ + + + + + + + + + + + + + +

+

14 86 40 258 13 116 148 34 7 227 124 155 187 68 66 110

2 174 150 47 72 90 179 5 258 168 300 91 41

200 139 95 166 123 43

949 32 10 40 49 23 20 47 38 41 39 45

419 1 368 13,51 53 17,35 21 10 4,64 0 56 17,81 16 49 14,35 0 45 9,66 22 20 11,88 0 50 9,82 3 41 11,97 3 41 8,63 C 96 23,26 57 45 15,68 0

Tätortsgrad 1960

0,67 0,28

Personalklass

4 0 0 3 0

0,25

0,53

0,93 0,37 1,0 0,76 0,50 0,87 1,0 0,92 0,46 1,0 0,21 0,73 0,96 0,90 1,0 0,75 0,86 0,44 0,58 0,98 0,59 0,18 0,20 0,59 0,97 0,74 0,63 0,14 0,83 0,11

2 2 2 3 0 2 2 3

0 1 1 2 0 2 0 0 0 0 0 0 2 2 1 0 0 0 0

115 Län

Kommun

Fritsla Svenljunga köp Herrljunga köp Gäsene Bengtsfors köp Dals-Ed Bollebygd Mellerud köp Skållerud Åsunden Redväg Vårgårda Mullsjö Götene köp

FolkFolkmängd mängds31/12 1962 förändring 1960—62

2 884 2 601 4 182 5 197 3 333 5 184 4 739 4 206 2 480 4 717 6 673 7 802 3 826 5 098

+

83 2 0 246 25 306 42 27 18 130 344 194 106 34

Inflyttningsfärdiga Igh 1960—62 antal småhus 14 55 43 17 28 68 45 35 10 54 52 39 42 63

ovr. hus 18 0 44 0 52 24 9 29 51 0 21 6 36 7

summa

per 1 000 inv.

Tätortsgrad 1960

11,10 21,15 20,80 3,27 24,00 17,75 11,39 15,22 24,60 11,45 10,94 5,77 20,39 13,73

0,77 1,0 0,60 0,21 0,94 0,24 0,29 0,68 0,57 0,27 0,33 0,30 0,57 0,53

Länsregion V S + W + X + Y + Z + AC + BD

X

AC

BD

1 Karlstadsområdet Karlstad Hammarö köp Nor Stora Kil

66 122 44 657 10 628 6 027 4 810

+ 3 561 4- 2 861 + 296 + 199 + 205

640 1 777 2 417 36,55 417 1 557 1 974 44,20 98 191 17,97 93 73 109 18,09 36 52 143 29,73 91

0,79 0,71

2 Gävleområdet Gävle Valbo

69 292 56 584 12 708

+ + —

2 572 2 668 96

580 2 164 2 744 39,60 484 2 005 2 489 43,99 96 159 255 20,07

0,78

3 Sundsvallsområdet Sundsvall Skön köp Timrå köp Selånger Alnö Njurunda Matfors

86 713 30 270 14 812 11503 6 403 4 955 11 958 6 812

+ 2 035 + 1 127 4772 + 278 + 86 + 104 — 118 — 214

835 2 108 2 943 33,94 180 882 1 062 35,08 570 187 757 51,11 277 115 392 34,08 145 243 37,95 98 154 204 41,17 50 80 230 19,23 150 0 55 55 8,07

0,38

4 Umeåområdet Umeå stad Umeå lk Holmsund köp

49 516 24 065 20 237 5 214

+ + + —

3 209 2 279 952 22

548 1 639 2 187 44,17 222 1 158 1380 57,34 272 462 734 36,27 54 19 73 14,00

0,55 1,0

5 Luleåområdet Luleå Nederluleå

45 123 32 319 12 804

+ + +

2 891 2 126 765

783 481 302

889 1 672 37,05 840 1321 40,87 49 351 27,41

0,44

6 Piteåområdet Piteå stad Piteå lk

22 038 8 034 14 004

+ + +

1 197 912 285

465 243 222

395 226 169

860 39,02 469 58,38 391 27,92

1,0 0,58

0,43 0,69

Personalklass

116 Län

W

W

BD

Kommun

FolkFolkmängd mängds31/12 1962 förändring 1960—62

30—50 000 inv Borlängeområdet Borlänge Stora Tuna Örnsköldsviksområdet Örnsköldsvik Själevad Östersundsområdet. . . Östersund Frösö köp Brunflo Skellefteåområdet . . Skellefteå stad . . . . Skellefteå lk

158 383 40 280 27 431 12 849 34 127 14 721 19 406 39 812 25 262 8 707 5 843 44 164 23 522 20 642

10—30 000 inv , Kristinehamn Arvika Säffle Sunne köp Falunområdet Falun Stora Kopparberg. Avestaområdet Avesta Krylbo köp Grytnäs Ludvika Grangärde Mora köp Söderhamnsområdet. Söderhamn Söderala Sandviken Hudiksvall Bollnäs Ljusdal köp Hofors Sollefteå Kramforsområdet. . . Kramfors Ytterlännäs Härnösandsområdet. Härnösand Säbrå Bodenområdet Boden Överluleå Kiruna Gällivare Jokkmokk Nederkalix Arvidsjaur

427 330 21073 15 886 11 324 11 511 29 216 18 714 10 502 20 414 11 014 4 587 4 813 22 019 11 215 12 924 27 403 13 529 13 874 22 774 12 106 16 666 11 232 12 098 10 007 19 737 12 195 7 542 24 897 16 980 7 917 23 000 14 007 8 993 27 555 27 854 11 378 14 983 10 058

+ 3 635 086 + 11 303 + 217

—

_L

+ 870 62 + 736 + 740 + 113 + 117 . + 1 881 329 + 448 + 2 751 + + + + + + + + + + + + + + +

.—.

+ + •

346 94 640 647 476 81 395 937 370 412 155 661 682 26 325 733 408 977 577 134 156 623 68 838 401 437 445 127 318 221 715 494

+ + . 347 + 1 104 + 288 —

373 416

Inflyttningsfärdiga Igh 1960—62 antal småhus

ovr. hus

1 524 3 461 974 534 935 332 39 202 489 307 38 433 56 269 214 1 115 121 897 202 39 54 16 883 469 203 801 82 266

summa

per 1 000

4 985 31,47 1 508 37,44 1 267 46,19 241 18,76 796 23,32 471 32,00 325 16,75 1 329 33,38 1018 40,30 241 27,68 70 11,98 1 352 30,61 1004 42,68 348 16,86

3 064 8 722 11 786 27,58 457 21,69 348 109 296 18,63 65 231 457 40,36 130 327 88 7,64 46 42 870 29,78 302 568 592 31,63 460 132 108 278 26,47 170 703 34,44 582 121 361 32,78 358 3 184 231 50,36 47 111 23,06 40 71 644 656 29,79 12 155 13,82 98 57 312 24,14 164 148 709 872 31,82 163 555 41,02 82 473 317 22,85 81 236 738 32,41 107 631 289 23,87 69 220 365 21,90 88 277 250 22,26 35 215 370 486 40,17 116 401 40,07 48 353 108 193 301 15,25 159 230 18,86 71 34 71 9,41 37 380 613 24,62 233 377 510 30,04 133 3 103 13,01 100 696 30,26 273 423 561 40,05 140 421 2 135 15,01 133 715 268 983 35,67 963 1 143 41,04 180 142 12,48 33 109 342 22,83 211 131 78 171 17,00 93

Tätortsgrad 1960

0,88 0,30

0,57

1,0 0,46

0,51

0,23

0,48 0,71 0,60 0,67 0,44

Personalklass

117 Län

W

AC 3D

Kommun

< 10 000 inv. a) ingående i utredningens undersökningar Hagfors Filipstad Grums köp Forshaga köp Ullerud Storfors köp Fryksände Säter Hedemora Smedjebacken köp Norrbärke Gagnef Malung Järna Leksand Bättvik Orsa Ange köp Nätra Sveg köp Bräcke Ström Lycksele Vännäs köp Stensele Haparanda Älvsbyn köp b) icke ingående i utredningens undersökningar . Munkfors köp Årjäng köp Ed Eda Kroppa Rämmen

Visnum W X

AC

Hedemora lk Ockelbo Ovanåker Torp Långsele Undersåker Sveglk Ragunda Rödön Berg Vilhelmina köp Åsele köp

FolkFolkmängd mängds31/12 1962 förändring 1960—62

163 991 8 612 7 582 6 198 4 670 5 225 4 211 7 383 4 461 6 307 5 294 5 318 5 849 9 028 6 873 8 834 9 729 7 633 4 097 7 732 2 259 3 325 7 708 6 185 4 027 8 143 3 558 3 750 93 529 6 183 2 825 3 095 6 200 2 541 3 155 5 750 7 104 6 880 8 241 8 084 4 905 2 913 3 346 4 427 6 463 2 938 3 020 5 459

+

+

+

Inflyttningsfärdiga Igh 1960—62 antal småhus

ovr. hus

summa

per 1 000 inv.

Tätortsgrad 1960

1 110 326 271 173 205 175 154 114 4 350 560 35 62 14 127 160 406 196 145 242 81 77 539 743 130 399 213 239

743 2 865 4 608 28,10 44 224 268 31,12 44 192 236 31,13 49 136 185 29,85 122 26,12 49 73 123 23,54 70 53 162 38,47 36 126 128 17,34 68 60 123 27,57 56 67 311 49,31 241 70 308 58,18 77 231 133 25,01 35 98 147 25,13 131 16 194 21,49 118 76 104 15,13 77 27 105 11,89 58 47 144 14,80 55 89 148 19,39 62 86 151 36,86 22 129 100 12,93 76 24 64 28,33 22 42 115 34,59 17 98 122 15,83 72 50 431 69,68 154 277 150 37,25 58 92 163 20,02 105 58 132 37,10 44 88 239 63,73 91 148

1,0 0,51 0,34 1,0 0,95 0,47 1,0 0,81

3 628 74 18 144 102 71 124 89 164 265 157 649 316 150 349 217 374 110 60 315

666 54 5 44 84 2 25 34 98 40 64 30 20 18 5 21 45 13 32 32

12,20 8,73 1,77 23,59 14,35 14,56 16,48 14,78 13,80 11,48 7,77 12,00 9,38 12,36 17,33 9,26 6,96 5,11 24,17 17,22

0,77 0,59 0,71 0,54 0,82 0,71 0,39 0,46 0,36 0,50 0,42 0,52 0,54 0,23 0,21 0,36 0,23 1,0 0,32

475 0 0 29 5 35 27 51 0 39 0 67 26 18 53 20 0 2 41 62

1141 54 5 73 89 37 52 85 98 79 64 97 46 36 58 41 45 15 73 94

0,92 0,98 0,73 0,88 0,53 0,96 0,32 0,83 1,0

1,0 0,39 0,60 0,80 0,61 0,68 0,61 0,84 1,0 0,36

I KUNGL. L 3 0 . .,

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1964 1. Teknikerutbildning i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Del II. 2. Nordisk etterutdannelse i by- og regionplanlegging. 3. Nordiskt institut för elementarpartikelfysik. 4. Invaliditetsvurdering, erstatningsfastsettelse, tabellsystemer m. v. i yrkesskadetrydgene i Norden.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1964 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utradningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Företagsinteckning. [10] Svensk namnbok 1964. [14] Utlåtande av Juristkommissionen i Wennerströmaffären. [15] Rapport av parlamentariska nämnden i Wennerströmaffären. [17] Lag om förvaltningsförfarandet. [27] Beräkning av pensionsreserv i pensionsstiftelse. [28] Skadestånd II. [SI] Förtida tillträde, expropriationskostnad m. m. [32] Familjerättskommittén. Äktenskapsrätt I. Författningstext. [34] Äktenskapsrätt TI. Motiv. [351 Sammanställning av remissyttranden över författningsutredningens förslag till ny författning. Del 3. Kap. 6 i förslaget till regeringsform. [38] Rapport och arbetsmaterial från arbetsgruppen för det kommunala sambandet juni 1964. [39] Försvarsdepartementet Krigsmaktens förbandssjukvård. [20] Socialdepartementet Bättre åldringsvård. [5] Arbetstidsförkortningens verkningar. [9] Behandlingsforskning vid ungdomsvårdsskolorna. [24] ö k a t stöd till barnfamiljer. [36] Mentalsjukvårdslag. [40] Kommunikationsdepartementet Bilskrotning. [21] Statens byggnadsbesparingsutredning 3. Offentliga byggnader. Ekonomiskt byggande. [26]

Alkoholreklamen. [6] Statens skogar och skogsindustrier. [7] Kommunal skatteutjämning. [19] Nytt skattesystem. [25] Koncernbidrag m. m. [29] Ecklesiastikdepartementet 1958 års utredning kyrka-stat III. Religionsfrihet. [13] IV. Historisk översikt. Kyrkobegrepp. [16] V Kristendomsundervisningen. [30] Förbud mot utförsel av kulturföremål. [22] Jordbruksdepartementet 1960 års jordbruksutredning. 1. Kapitalutvecklingen i det svenska lantbruket. [8] 2. Lantbrukets strukturutveckling [37] Älgfrågan. [11] Veterinärmedicinsk forskning och undervisning. Del II [12] Kronhjortsreservat m. m. [23]

Handelsdepartementet Effektivare konsumentupplysning. [4] översättning av fördrag angående upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) och tillhörande dokument. [18] översättning av viktigare följdförfattningar till fördragen angående Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska kol- och stålgemenskapen. [33]

Inrikesdepartementet

Finansdepartementet Värdesäkringskommittén 1. Indexlån. Del I. [1] 2. Indexlån. Del H. [2]

Konsumtionsmönster på bostadsmarknaden. [3] Bostadsstöd för pensionärer. [41] Kommunal markpolitik. [42]

ESSELTE AB. STOCKHOLM 1964 KVJNGL. S

d

~>t>l

L