Ändamålsenliga studentbostäder

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

'

S T A T E N S OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R

i96i:35

Socialdepartementet

ÄNDAMÅLSENLIGA STUDENTBOSTÄDER 1957 ÅRS STUDENTBOSTADSUTREDNING

Stockholm

/%/

3:7/ 1

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961 Kronologisk förteckning

1. T o t a l i s a t o r v e r k s a m h e t e n . I d u n . 140 s. J o . 2. S p a r s t i m u l e r a n d e å t g ä r d e r . I d u n . 121 s. F l . 3. E f f e k t i v a r e p r i s ö v e r v a k n i n g . I d u n . 177 s. H. 4. A u t o m a t i s k d a t a b e h a n d l i n g i n o m f o l k b o k f ö r i n g s och u p p b ö r d s v ä s e n d e t . I d u n . 230 s. F i . 5. B e g r a v n i n g s p l a t s e r och g r a v a r . N o r s t e d t & Sön e r . 188 s. J u . 6. U n d e r r ä t t e r n a . I d u n . 339 s. J u . 7. E n h e t l i g l e d n i n g a v k r i g s m a k t e n . B e c k m a n . 120 s. F ö . 8. Om l ä k a r b e h o v och l ä k a r t i l l g å n g . I d u n . 228 s. I. 9. P r i n c i p e r för e n n y k o m m u n i n d e l n i n g . B e c k m a n . 248 s. I. 10. P r e l i m i n ä r n a t i o n a l b u d g e t för å r 1961. M a r c u s . V + 105 s. F i . 11. Den a l l m ä n n a b r o t t s r e g i s t r e r i n g e n . K i h l s t r ö m . 318 s. J u . 12. Statliga b e l a s t n i n g s b e s t ä m m e l s e r a v å r 1960 för b y g g n a d s v e r k . I d u n . 50 s. K. 13. L a n t b r u k e t s y r k e s s k o l o r . K i h l s t r ö m . 206 s. J o . 14. P e n s i o n s s t i f t e l s e r . I. M a r c u s . 184 s. J u . 15. P o l i s e n s b r o t t s b e k ä m p a n d e v e r k s a m h e t . I d u n . 251 s. + 2 s. ill. I. 16. K r i m i n a l v å r d i frihet. I d u n . 137 s. J u . 17. H j ä l p m e d e l i s k o l a r b e t e t . I d u n . 244 s. + 12 s. ill. E. 18. T o t a l f ö r s v a r e t s u p p l y s n i n g s v e r k s a m h e t . K i h l s t r ö m . 90 s. F ö . 19. B y g g n a d s i n d u s t r i n s a r b e t s k r a f t . I d u n . 150 s. S. 20. Vissa f r å g o r r ö r a n d e a l l m ä n n a v a l . I d u n . 173 s. J u . 21. F ö r f a t t n i n g s u t r e d n i n g e n . V. O r g a n i s a t i o n e r . B e s l u t s t e k n i k . V a l s y s t e m . I d u n . 362 s. J u . 22. D e n s v e n s k a u t v e c k l i n g s h j ä l p e n s a d m i n i s t r a t i o n . K i h l s t r ö m . 74 s. U. 23. S v e n s k t r a f i k p o l i t i k . I. I d u n . 387 s. K. 24. S v e n s k t r a f i k p o l i t i k . II. I d u n . 163 s. K. 25. F l y g b u l l e r s o m s a m h ä l l s p r o b l e m . I d u n . 200 s. F ö . 26. R e v i d e r a d n a t i o n a l b u d g e t för å r 1961. M a r c u s . V + 87 s. F i . 27. Skiff e r o l j ef r å g a n . N o r s t e d t & S ö n e r . 144 s. H . 28. K u n g l . T e a t e r n . V e r k s a m h e t och e k o n o m i . M a r cus. 320 s. E. 29. F ö r t i d s p e n s i o n e r i n g och s j u k p e n n i n g f ö r s ä k r i n g m . m. I d u n . 341 s. S. 30. G r u n d s k o l a n . Haeggström. 881 s. E. 31. L ä r o p l a n e r för g r u n d s k o l a o c h fackskolor. I d u n . 388 s. E. 32. H a n d l ä g g n i n g av b o s t a d s l å n . I d u n . 101 s. S. 33. R e d a r e a n s v a r e t s b e g r ä n s n i n g . I d u n . 101 s. J u . 34. H u v u d m a n n a s k a p e t för p o l i s v ä s e n d e t m . m . K i h l s t r ö m . 227 s. I. 35. Ä n d a m å l s e n l i g a s t u d e n t b o s t ä d e r . I d u n . 224 s. S.

A n m . O m s ä r s k i l d t r y c k o r t e j angives, ä r t r y c k o r t e n Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961:35 Socialdepartementet

ÄNDAMÅLSENLIGA STUDENTBOSTÄDER 1957 ÅRS STUDENTBOSTADSUTREDNING

I D U N S TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1961

Innehåll

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet . . .

5 Utredningsuppdraget

7 Kapitel

1. Studentbostadsbyggande före 1950. Principerna för det statliga stödet

2. Antalet studentbostadsrum för ogifta studenter i relation till studentantalet

21 Kapitel

3. Kostnader för hittills byggda studentbostäder samt för studentbostäder under uppförande

26 Kapitel

4. Hittills uppförda studentbostäders standard och utformning . . .

31 Kapitel

5. Sammanfattning av resultaten av 1957 års studentbostadsenkät.

Kapitel

6. »Normalstandardhuset». Kostnadsberäkningsmetodik

41 Kapitel

.

39 Kapitel

7. Jämförande kostnadsanalys av korridorhus

50 Kapitel

8. Jämförande kostnadsanalys av grupprumshus

86 Kapitel

9. Övriga kostnadsfrågor 1. Källaren 2. Förlängning av huskroppen

102 102 105

Kapitel 10. Insprängda rum

109 Kapitel 11. Utformningen av enkelrum. Sammanfattande synpunkter och rekommendationer 115 Kapitel 12. De gifta studenternas bostadsfråga

119 Kapitel 13. Förslag till köksinredning

146 Kapitel 14. Övrig utrustning

153 Kapitel 15. Studentbostädernas driftkostnader

156 Kapitel 16. Kommuns ekonomiska medverkan

161 Kapitel 17. Sammanfattning av utredningens rekommendationer och förslag. . 168 Bilagor 1. Tabellbilaga

171 Tabell 1. Färdigställda studentbostadshus per den 1 juli 1960. Uppsala . . 171 Tabell 2. Färdigställda studentbostadshus per den 1 juli 1960. Lund . . . 172 Tabell 3. Färdigställda studentbostadshus per den 1 juli 1960. Stockholm, Göteborg och Umeå 172

4 Tabell Tabell Tabell Tabell

4. 5. 6. 7.

Tabell 8. Tabell 9. Tabell 10. Tabell 11. Tabell 12. Tabell 13.

Studentbostadshus under uppförande per den 1 juli 1960 . . . . 173 Byggnadskostnad per studentrum i uppförda hus. Uppsala . . . 174 Byggnadskostnad per studentrum i uppförda hus. Lund . . . . 174 Byggnadskostnad per studentrum i uppförda hus. Stockholm, Göteborg och Umeå 175 Byggnadskostnad per studentrum i hus under uppförande. . . . 175 Planeringskostnader för färdigställda studentbostadshus 176 Insprängda studentbostäder per den 1 juli 1960 177 Insprängda studentbostäder. Sammandrag 178 Insprängda studentbostäder omräknade efter bestämmelserna den 1 juli 1959 179 Insprängda studentbostäder omräknade efter samma jämförelsenivå och efter bestämmelserna den 1 juli 1959. Sammandrag . . 180

2.

Studentbostadsenkäten 1957

3.

Enhetspriser vid jämförande kostnadsberäkningar

4.

Mått- och kostnadsuppgifter avseende av utredningen kostnadsberäknade 209 objekt :1. Korridorhus och loftgångshus 209 :2. Grupprumshus 212 :3. Fullt utnyttjad källarvåning 213 :4. Förlängning av huskroppen 214 :5. Familjebostäder om två rum och kök 215

5.

Förslag till »normalkontoplan» för studentbostadsföretag

6.

Studentbostäder i utlandet

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Socialdepartementet

Den 4 oktober 1957 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för socialdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för att utreda vissa frågor angående uppförandet av studentbostäder. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 9 oktober 1957 såsom sakkunniga dåvarande generaldirektören och chefen för bostadsstyrelsen, numera professorn vid Stockholms universitet Alf Johansson, tillika ordförande, juris kandidaten Morgan Abrahamsson, dåvarande byrådirektören hos bostadsstyrelsen numera ingenjören hos Stadsbyggnadsbyrån AB Anders Assis, ledamoten av riksdagens första kammare Einar Eriksson, stadssekreteraren hos stadskollegiet i Göteborg Torsten Henrikson samt förste kanslisekreteraren i finansdepartementet Otto Winther. De sakkunniga har antagit benämningen 1957 års studentbostadsutredning. För att såsom experter biträda studentbostadsutredningen har genom beslut den 18 oktober 1957 tillkallats arkitekten, teknologie doktorn Lennart Holm samt genom beslut den 19 juni 1958 dåvarande stadsarkitekten i Lidingö Gösta Wikforss och förste intendenten vid statens institut för konsumentfrågor Carin Boalt. Såsom sekreterare åt de sakkunniga förordnades den 18 oktober 1957 dåvarande ombudsmannen i Sveriges förenade studentkårer numera t. f. förste kanslisekreteraren i ecklesiastikdepartementet Jan Stiernstedt. Studentbostadsutredningen har den 28 januari 1958 avgivit en framställning till Konungen angående upplåtelse av m a r k för studentbostäder i Stockholm samt den 1 mars 1960 remissutlåtande över 1955 års universitetsutrednings sjätte betänkande, Universitet och högskolor i 1960-talets samhälle.

6 Under utredningsarbetets gång har de arbetsresultat som successivt framkommit begagnats som underlag för rådgivning till olika studentbostadsföretag rörande utformningen av planerade studentbostadsanläggningar. I samtliga universitets- och högskolestäder har sålunda under större delen av den tid utredningen arbetat ett antal studentbostadsanläggningar planerats med utgångspunkt från de resultat, vilka redovisas i det följande. Det kan i detta sammanhang även nämnas, att produktionskostnaderna för studentbostäder under senare tid visat en sjunkande tendens. Studentbostadsutredningen får härmed vördsamt överlämna föreliggande betänkande, Ändamålsenliga studentbostäder. Utredningen finner härmed det erhållna uppdraget vara slutfört. Samtliga kostnadsberäkningar har utförts av ledamoten Assis. Experterna Holm, Wikforss och Boalt har från de tidpunkter, vid vilka de tillkallats att biträda utredningen, deltagit i utarbetandet av betänkandet. Fig. 1—10, 12 samt 40—67 har uppgjorts av experten Wikforss, fig. 11 samt 13—39 av byråingenjören E. Stenmark. Delar av utredningsmaterialet (underlag till kostnadsberäkningar samt vissa ritningar avseende bland annat utländska studentbostäder) har överlämnats till bostadsstyrelsen. Stockholm den 7 juni 1961. Alf Morgan Abrahamsson Torsten Henrikson

Johansson

Anders

Assis

Einar Otto

Eriksson

Winther I Jan

Stiernstedt

Utredningsuppdraget

D i r e k t i v e n för s t u d e n t b o s t a d s u t r e d n i n g e n f r a m g å r a v c h e f e n s för socialdep a r t e m e n t e t a n f ö r a n d e till s t a t s r å d s p r o t o k o l l e t d e n 4 o k t o b e r 1957, v a r i d e p a r t e m e n t s c h e f e n y t t r a d e bl. a. f ö l j a n d e . Sedan år 1950 lämnar staten lån och bidrag för uppförande av studentbostäder. För studentbostadshus beviljas sålunda avsevärda kapitalsubventioner i form av tilläggslån ävensom tertiärlån och räntesubventioner på de för bostadsbyggande i allmänhet gällande villkoren. Ett betydande antal studentbostadshus har under de senaste åren uppförts i Stockholm, Göteborg, Uppsala och Lund med hjälp av statliga lån och bidrag. Tillgången på r u m för studerande är ändock helt otillräcklig. Såsom universitetsutredningen har visat kommer under de närmaste tio åren antalet studerande vid universitet och högskolor att öka mycket kraftigt. Man kan emotse en fördubbling av antalet studerande. På grund härav kommer behovet av studentbostäder att stiga starkt. Frågan om åtgärder för att åstadkomma en ökad produktion av rum för studenter aktualiserades för snart ett år sedan. I en promemoria, upprättad inom socialdepartemtntet, framlades förslag som syftade till en effektivisering och utbyggnad av statens stöd åt studentbostadsbyggandet. Särskild vikt tillmättes kravet på ett rationellare och billigare byggande. Promemorian upptog två huvudförslag. För det första förordades att kapitalsubventionen till kategorihus för studenter, som dittills utgått med viss procent av byggnadskostnaden, skulle fastställas till ett fast belopp per rum, nämligen 5 000 kronor. Stimulans till ett billigare byggande skulle härigenom kunna vinnas. Vidare föreslogs att kapitalsubvention med ett belopp av 3 000 kronor per rum jämväl skulle kunna beviljas för anordnande av studentbostäder i vanliga flerfamiljshus. Promemorieförslagen upptogs i propositionen nr 100 till 1957 års riksdag. Riksdagen godkände propositionen i denna del. I anslutning till förslagens framläggande underströk föredragande departementschefen, att kravet på att pressa ned kostnaderna för studentbostäder inte kunde avvisas. Departementschefen ansåg det nödvändigt att alla möjligheter tillvaratages, som finnes att genom val av lämpliga hustyper, omsorgsfull planering och ett rationellt byggnadssätt komma fram till betydligt lägre kostnader än hittills gängse. Sveriges förenade studentkårer (SFS) h a r i skrivelse den 20 augusti 1957 gjort framställning om tillkallande av särskilda sakkunniga med uppgift att skyndsamt utreda förutsättningarna för en snabb ökning av bostadsproduktionen för studerande. I skrivelsen framhålles bl. a. följande. SFS har det bestämda intrycket, att ett väsentligt förbilligande av studentbostadsproduktionen kan förverkligas inom en nära framtid, om man tillvaratar alla möjligheter till rationalisering i såväl byggnadsadministrativt som byggnads-

8 tekniskt och förvaltningsmässigt hänseende. Redan de uppslag, som i sådanl syfte hittills framkommit, torde vara så värdefulla, att de borde göras till föremål för en samlad bearbetning. Enligt SFS:s mening vore det i högsta grad önskvärt, att en dylik bearbetning finge företagas av särskilda sakkunniga. Dessa borde därvid få i uppdrag icke blott att pröva och överarbeta de förslag, som hittills har framkommit, utan även att överhuvudtaget efter sammanställningar av redan vunna erfarenheter på området och företagande av nya undersökningar utarbeta förslag till konkreta råd och anvisningar för att åstadkomma en omfattande men samtidigt billig produktion av studentbostäder med tillfredsställande standard. I de sakkunnigas uppdrag borde även ingå att utarbeta program för och genomföra en idépristävling rörande billiga och ändamålsenliga planlösningar och hustyper. Särskilt värdefullt anser SFS det skulle vara, om de sakkunniga även finge i uppdrag att pröva förutsättningarna för en god lösning av studentfamiljernas bostadsfråga. Såsom framgår av det föregående föreligger ett betydande behov av rum för studerande vid universitetet och högskolor. Skall detta behov kunna tillgodoses snabbt måste en stor produktion av billiga och ändamålsenliga studentbostadsrum komma till stånd. I likhet med SFS anser jag det lämpligt att särskilda utredningsmän tillkallas för att framlägga förslag till råd och anvisningar beträffande en ändamålsenlig produktion av studentbostadsrum till betydligt lägre kostnader än hittills gängse. Genom ett förbilligande av byggnadskostnaderna skapas i motsvarande mån utrymme för en ökad produktion. Ifrågavarande förslag bör avse rum för studerande både i särskilda kategorihus och i vanliga flerfamiljshus. Behovet av familjebostäder för studerande vid universitet och högskolor torde i huvudsak inte kunna tillgodoses genom en särskilt för denna kategori bostadssökande reserverad produktion av familjebostäder. Liksom hittills torde dock i kategorihus med enkelrum för studerande i begränsad utsträckning kunna inrymmas familjebostäder för gifta studerande. Jag förutsätter att utredningsmännen kommer att beakta detta förhållande och pröva i vad mån det är lämpligt att i studentbostadshus kombinera enkelrum och familjebostäder.

KAPITEL 1 Studentbostadsbyggande före 1950. Principerna för det statliga stödet

Studentbostäder i bemärkelsen för enbart universitets- och högskolestuderande reserverade bostäder i för ändamålet särskilt uppförda hyreshus är i Sverige i motsats mot utomlands en relativt sen företeelse. Studenterna vid de svenska universiteten och högskolorna har sedan gammalt varit hänvisade till att lösa sin bostadsfråga på den allmänna bostadsmarknaden, och traditionellt har därvid den normala bostadsformen varit bostadsinackorderingen, d. v. s. studenterna har hyrt möblerade rum i större hyreslägenheter på studieorten. I viss utsträckning har dock privata »studenthärbärgen» eller »studentkaserner» förekommit, t. ex. det s. k. Imperfektum i Uppsala. Däremot har läroanstalterna själva icke försett studenterna med bostäder; ett undantag härifrån är dock det »kommunitet», som inrättades i Uppsala under medeltiden men som aldrig kom att spela någon större roll. I stort sett har uthyrningen av möblerade rum fungerat väl. Den allmänna bostadsmarknaden på universitets- och högskoleorterna kunde utan större svårigheter absorbera studenterna, och några bostadsproblem uppstod icke förrän efter första världskriget. Innan dess hade dock särskilda studentbostäder tillkommit. I Uppsala och Lund byggdes under perioden 1880—1920 ett antal »studenthem», vilka kom till stånd på initiativ av religiösa eller ideella organisationer. Tanken med dessa studenthem var emellertid i första hand att föra samman en grupp studenter med likartade ideal och bereda dem helinackordering i en bostadsmiljö, där man syftade till att så långt möjligt ersätta föräldrahemmet. Det sammanlagda antalet r u m i dessa studenthem uppgick vid 1920-talets början i Uppsala till omkring 120, i Lund till omkring 30. En del av hemmen har numera ersatts eller håller på att ersättas av moderna studentbostadshus. Utöver dessa studenthem fanns det ett smärre antal särskilda studentrum i några av nationshusen i Uppsala samt i Akademiska föreningens hus i Lund. Som synes har de särskilda studentbostäderna inte förrän i mycket sen tid spelat någon större roll vid de svenska universiteten och högskolorna. Först på 1920-talet började mot bakgrunden av efterkrigstidens bostadsproblem behovet av särskilda studentbostadshus att diskuteras. Det var då studenter-

10 na själva, som genom sina organisationer tog initiativet. Det första moderna studentbostadshuset i Sverige uppfördes under åren 1929—30 av Uppsala studentkår på en tomt vid övre Slottsgatan i Uppsala. Huset, som innehåller 58 enkelrum för manliga studenter, skiljer sig radikalt från de äldre studenthemmen därigenom att varje rum är försett med egen tambur och eget tvättrum med varmt och kallt rinnande vatten samt dusch. Till varje rum hör karakteristiskt nog t. o. m. en egen brevlåda vid ingången till den gemensamma korridoren. WC delas emellertid av ca 10 hyresgäster per korridor. Till skillnad från studenthemmen saknar detta hus helt gemensamhetslokaler såsom matsal, sällskapsrum etc. I stället har stor omsorg nedlagts på att genom goda isoleringsanordningar skapa förutsättningar för ostörda studier. Huvudsyftet var således icke längre att bereda en grupp studenter en gemensam miljö utan att bereda varje student tillgång till egen bostad, så isolerad som möjligt från grannens. Steget mot detta ideal togs fullt ut med de fyra hus, som byggdes i Uppsala under senare hälften av 30-talet. I dessa fick varje r u m tillgång till eget wc. Bortser man från avsaknaden av så gott som all köksutrustning hade man i dessa hus kommit det vanliga hyreshuset så nära som tänkas kan. Det enda hyresgästerna delar med sina grannar är telefonen. I Lund tillkom under 1930-talet ett studentbostadshus, Studentskegården, som skiljer sig från Uppsalahusen därigenom att rummen har tillgång till kök. I Stockholm och Göteborg planerades hus, vilka dock av olika skäl icke kom att uppföras. Andra världskriget satte stopp för studentbostadsbyggandet. Efter krigets slut började ett intensivt planerande. I avvaktan på de resultat som »1946 års utredning om den högre utbildningens demokratisering — studentsociala utredningen» skulle komma till i bostadsfrågan, väntade man dock i allmänhet med att sätta igång de projekterade byggena. Samtidigt hade bristen på studentrum börjat bli alltmera kännbar. Flera orsaker samverkade härvid. Vid krigsutbrottet var antalet studerande vid högre läroanstalter (»högskolestuderande») ca 11 000. Vid krigets slut var motsvarande antal närmare 14 000 och år 1950 närmare 17 000. Under 1940-talet steg sålunda studentantalet i Sverige med något över 50 procent. Under samma tid skärptes konkurrensen om inackorderingsrummen i universitets- och högskolestäderna även av andra orsaker, som icke hade med de växande studentkullarna att göra utan med dessa städers bostads- och befolkningsutveckling i övrigt. Sålunda har just Uppsala, Lund, Stockholm och Göteborg till följd av bl. £. en exceptionellt stor inflyttning fått särskilt stora bostadsförsörjningsprcblem. Vidare synes förbättringen av den allmänna levnadsstandarden h i medfört, att innehavarna av stora lägenheter i allt mindre utsträckning hyrde ut inackorderingsrum. Samtidigt innehöll de under denna tid nyproducerade bostadshusen endast undantagsvis lägenheter av sådan storlek att de lämnade innehavaren möjlighet att avstå en del av lägenhetsytan åt inackoi-

deringar. Den höjda levnadsstandarden har vidare medfört ökad efterfrågan på enkelrum och enrumslägenheter även från andra ungdomar än de högskolestuderande. Sålunda ökade också på universitets- och högskoleorterna antalet skolelever, seminarister, militärer, sjuksköterskor m. fl. 1950 års riksdagsbeslut Mot bakgrunden av denna försämring av studenternas bostadsmarknad samt det generella behovet av direkta och indirekta studentsociala stödåtgärder konstaterade studentsociala utredningen i sitt år 1948 framlagda betänkande — »Studentsociala stödåtgärder» (SOU 1948: 42) — att staten borde stödja byggandet av särskilda studentbostäder i universitets- och högskolestäderna. Utredningen anförde bl. a.: »Även bortsett från behovet av hyresreglerande åtgärder torde statsmakterna under alla förhållanden behöva ingripa för att lösa studenternas bostadsfråga. Det hastigt ökade studentantalet har gjort att bristen på studentrum i våra universitets- och högskolestäder för närvarande är sådan, att situationen vid en ytterligare ökning av antalet studenter snabbt skulle kunna bliva ohållbar, vilket bland annat framgår av de utredningar, som verkställts på de olika kårorterna. De allvarliga följder en tilltagande bostadsbrist skulle få för hela vårt högre utbildningsväsende torde dock icke här behöva utvecklas. Utredningens förslag till direkta stödåtgärder för att åstadkomma en demokratisering av de högre utbildningsmöjligheterna förutsätter dessutom bland annat en tillfredsställande tillgång på bostäder.» Det kan i detta sammanhang ha sitt särskilda intresse att jämföra ovanstående uttalande från 1948 med följande uttalande i en år 1956 till Kungl. Maj:t ställd skrivelse från 1955 års universitetsutredning: »Universitetsutredningen har sålunda måst inrikta sitt arbete på att föreslå åtgärder varigenom universiteten och högskolorna redan inom de närmaste tio åren skulle ges en fördubblad utbildningskapacitet, en kapacitet som vidare under åren efter år 1965 troligen kommer att behöva ytterligare ökas. En så stark och så snabb utbyggnad av de högre läroanstalterna måste enligt universitetsutredningens mening rimligen innefatta åtgärder även för säkerställande av ett tillräckligt antal bostäder för dessa läroanstalters studenter. Utan särskilda åtgärder från det allmännas sida torde man näppeligen kunna hoppas ge bostäder åt kanske ytterligare 20 000 studerande, ett mer än dubbelt så stort nettotillskott som under den senaste tioårsperioden. En universitetsupprustning i fråga om lärarkrafter och undervisningslokaler för ett dubbelt så stort antal studerande blir helt naturligt meningslös eller från början misslyckad, om tillströmningen till de högre läroanstalterna hålles tillbaka till följd av brist på bostäder för de studerande.» 1946 års studentsociala utredning diskuterade ingående frågan om i vilka former det allmänna borde lämna sitt stöd till studenternas bostadsförsörjning. Efter att ha redogjort för tänkbara alternativ framhåller utredningen i sitt betänkande (sid. 185) följande: »En direkt kapitalsubvention vid byggandet av studentbostäder torde därför

12 vara den enda framkomliga vägen, om man vill hålla studenternas hyreskostnader och därmed levnadskostnader nere. Såväl erfarenheten som gjorda beräkningar visa nämligen att hyrorna i nybyggda studentbostadshus komma att ligga avsevärt över den nuvarande genomsnittliga hyresnivån på orten, därest ingen subventionering äger rum. Studentbostadshus äro nämligen ur ekonomisk synpunkt föga tillfredsställande beroende på bland annat krav på särskild ljudisolering och mängden av småutrymmen, vilket fördyrar byggnadskostnaderna. Därtill kommer att hyrorna i regel endast kunna beräknas för nio månader per år. Nytillkomna studentbostäder skulle av dessa skäl komma att verka hyreshöjande även på den allmänna hyresrumsmarknaden i universitets- och högskolestäderna. Om, såsom utredningen i det följande ämnar föreslå, studentbostadsföretag däremot subventioneras i åtminstone så stor utsträckning, att hyresbeloppen icke behöva överskrida 'medelhyran' på studieorten, får man i stället en prispressande faktor av betydelse, som skulle komma att påverka hyresnivån för uthyrningsrum även i det gamla bostadsbeståndet, förutsatt att antalet nybyggda studentrum icke bleve alltför obetydligt. Även med hänsyn till att utredningen föreslår en kraftig ökning av antalet naturastipendier för universitets- och högskolestuderande, är ett nedbringande av studenternas hyresutgifter en angelägen uppgift, eftersom detta indirekt skulle medföra minskade utgifter för statsstipendier.» Det statliga stödet borde enligt utredningen i princip syfta till att möjliggöra uppförande av studentbostäder av tillfredsställande standard, vilkas hyra icke borde sättas högre än den genomsnittliga hyran (»normalhyran») för ett studentrum på orten. För varje universitets- och högskolestad borde fastställas en »standardhyra» motsvarande den osubventionerade hyran för en viss given standard. Genom subvention borde sedan standardhyran sänkas till normalhyran å orten. Den del av byggnadskostnaderna, som låg inom avkastningsvärdet, borde finansieras dels genom bottenlån i öppna marknaden, dels genom statliga tertiärlån upp till 100 procent. Den del av byggnadskostnaderna, som icke föll inom avkastningsvärdet, borde finansieras genom statliga ränte- och amorteringsfria tilläggslån av sådan storlek att hyran kunde sättas på samma nivå som normalhyran på orten. För att studentbostadshus skulle kunna erhålla statliga tertiärlån upp till 100 procent föreslogs att stiftelser och organisationer, som uppför husen, skulle betraktas såsom allmännyttiga företag. Det kommunala förmedlingsorganet borde på sedvanligt sätt utöva kontroll av byggnadsföretaget. Vidare borde vederbörande kommun få representation men ej majoritet i bostadsföretagets styrelse. Behovet av tilläggslån borde i varje enskilt fall prövas av bostadsstyrelsen, medan det slutliga beslutet angående tilläggslånens storlek borde fattas av Kungl. Maj :t. Beträffande studentbostadshusens standard föreslog utredningen att bostadsstyrelsen för varje enskild lägenhet borde fastställa en normalstandard från vilken sådana avvikelser kunde tillåtas, som innebar en hyresförskjutning på högst 15 procent från den standardhyra utifrån vilken subventionsbehovet beräknats. Som riktlinjer vid fastställande av normalstandard uttalade utredningen följande:

13 »Rummen måste vara av lämplig storlek — i regel minst 14 m2 — eftersom de skola tjäna såsom både bostads- och arbetsrum. Ljudisolering, ventilation och belysning måste vara tillfredsställande ur studiesynpunkt. Varje lägenhet bör utrustas med tvättställ och garderob, den senare om 0,6 m2; ett wc per var 5:e samt bad- och duschrum per var 10 :e lägenhet. Vidare bör ett gemensamhetsutrymme om 20 m2 per vart 20 :e rum kunna godkännas samt ett s. k. tekök i varje våningsplan. För familjebostäder bör däremot gälla den standard, som är gängse i motsvarande lägenhetstyper av medelgod standard. Förutom de gemensamhetsutrymmen (samlings-, motions- eller musikrum), som ovan angivits, synes statlig subvention icke böra utgå för sådana kollektiva anläggningar som restaurant, tvättstugor, garage och personalbostäder, utan i den mån sådana anläggningar förekomma böra för dem beräknas skälig marknadshyra.» Vid remissbehandlingen av studentsociala utredningens betänkande tillstyrktes utredningens förslag vad gäller studentbostäder av så gott som samtliga instanser. Bostadsstyrelsen anförde bl. a., att det först i framtiden sedan erfarenhet vunnits om låneverksamheten torde kunna bedömas, huruvida det vore möjligt att fixera ett tilläggslånebelopp för varje ort. Styrelsen framhöll vidare följande beträffande kommunens medverkan vid studentbostadsproduktionen : »Eftersom behovet av subvention blir avsevärt, torde krav på att kommunen skall bidraga till kostnaderna för företaget med belopp motsvarande en fjärdedel av tilläggslånet icke böra ställas. Med hänsyn till den betydelse, som utbildningsanstalterna och studenterna ha för vederbörande stad, synes emellertid i gengäld krav böra resas på att erforderlig tomtmark tillhandahålles utan kostnad; kostnaden för eventuell erforderlig extra grundförstärkning bör icke heller belasta studentbostadsföretaget.» I Kungl. Maj:ts proposition 1950:99 anslöt sig departementschefen till utredningens förslag angående statlig subvention till uppförande av studentbostäder samt gjorde även bostadsstyrelsens ovan refererade synpunkter till sina. 1950 års riksdag beslöt i enlighet med departementschefens förslag. Det studentsociala stöd som kom till stånd genom detta beslut avgränsades till att gälla »studerande vid samtliga akademiska läroanstalter enligt den gängse betydelsen av dessa ord, d. v. s. förutom de fakultetsbetonade läroanstalterna även fackhögskolorna och socialinstituten». Till fackhögskolorna hänfördes därvid de tekniska högskolorna, handelshögskolorna, tandläkarhögskolorna, farmaceutiska institutet, veterinärhögskolan, lantbrukshögskolan, skogshögskolan, gymnastiska centralinstitutets gymnastiklärarlinje samt högre mejeritekniska avdelningen vid Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut. Vid tillämpningen av riksdagsbeslutet beräknades normalhyran per år för ett studentbostadsrum av den standard studentsociala utredningen förordat till 765 kronor i Uppsala, 720 kronor i Lund, 900 kronor i Stockholm

14 och 855 kronor i Göteborg. Vid bostadsstyrelsens behandling av studentbostadsärenden utgick man från dessa belopp samt från driftkostnader, avskrivning av möbler, rumsstädning etc. efter 1950—51 års prisnivå. Vid beräkningen av tilläggslånens storlek visade det sig att lånen i allmänhet kom att uppgå till ca 60 procent av rummens byggnadskostnad. I ett viktigt avseende modifierades dock studentsociala utredningens principer. Redan då det första studentbostadsärendet avgjordes begränsade Kungl. Maj:t tillläggslånens storlek till 50 procent av produktionskostnaden. Kapitalkostnaden för skillnaden mellan det av bostadsstyrelsen beräknade och det av Kungl. Maj:t beviljade tilläggslånet inräknades i den av bostadsstyrelsen beräknade hyran, baserad på 1950—51 års driftkostnadsnivå. De driftkostnadsökningar, som inträffat efter årsskiftet 1950—51, kom således att medföra en motsvarande stegring av hyrorna. Med hänsyn till dessa genom praxis tillkomna modifikationer skulle tilllämpningen av 1950 års riksdagsbeslut k u n n a sammanfattas sålunda: Subvention beviljades med ett belopp som gjorde det möjligt att fixera årshyran för ett rum med av statsmakterna förutsedd standard till för de olika orterna fastställda belopp med ett tillägg motsvarande den stegring av driftkostnaderna, som inträffat sedan årsskiftet 1950—51; dock utgick subventionen i intet fall med högre belopp än som motsvarade 50 procent av byggnadskostnaden.

1957 års riksdagsbeslut 1950 års proposition förutsatte att principerna för beräkning av tilläggslån till studentbostadsrum skulle granskas, sedan erfarenhet av låneverksamheten vunnits. En sådan granskning verkställdes i en promemoria, utarbetad inom socialdepartementet och dagtecknad den 27 november 1956. I promemorian hänvisades till den ovan citerade skrivelsen från 1955 års universitetsutredning. Den redogörelse för den framtida utvecklingen av studentantalet som lämnades i denna skrivelse visade enligt promemorian »att behov föreligger av åtgärder ägnade att snabbt åstadkomma en betydande produktion av studentbostadsrum». Detta ansågs emellertid aktualisera följande frågor: »1) Även andra former av studentbostadsbyggande än den hittills tillämpade måste komma till användning. 2) Kostnaderna för studentbostadsrum måste minskas. Vad gäller den första frågan må erinras om att Uppsala stads drätselkammare i skrivelse den 15 maj 1956 till socialdepartementet framlagt resultatet av utredningar rörande dels kostnaderna för studentbostadsrum inlagda i vanliga flerfamiljshus dels kostnaderna för dylika rum i källarlösa tvåvåningshus. Drätselkammaren framhåller i skrivelsen att av de verkställda utredningarna framgår, att den statliga subventionen, därest studentbostadsbebyggelsen utformas på salt, som däri redovisas, borde kunna väsentligt begränsas, ett förhållande som i s:n

15 tur borde kunna föranleda nedsättning av de hyresbelopp på vilka statsbidrag nu utgår. Av den nämnda utredningen framgår att kostnaderna för rum, inlagda i vanliga flerfamiljshus, blir relativt låga. Utredningen ger också vid handen att produktion i stor skala av lämpliga typer av kategorihus kan tänkas ske till kostnader, som avsevärt understiger de kostnader för kategorihus man hittills haft att räkna med. Skäl föreligger därför att stimulera anordnandet av enkelrum i vanliga flerfamiljshus, avsedda för studerande. Vidare är det angeläget att initiativ tages till en serieproduktion av billiga studentbostadshus. Hur mycket man härvid kan pressa kostnaderna är svårt att bestämt uttala sig om. Det synes dock rimligt antaga att kostnaderna, utan att väsentliga standardkrav eftersättas, kan begränsas till 10 000 å 12 000 kronor per rum. I anledning av vad sålunda framkommit bör statens stöd åt studentbostadsbyggande omprövas i syfte att öka byggandet och särskilt stimulera former av billigt byggande. Den statliga långivningen till studentbostäder bör därför utvidgas till att avse inte enbart kategorihus utan också studentbostadsrum i vanliga flerfamiljshus. Vidare bör subventionen utgå icke som hittills varit vanligt i procent av den godtagbara byggnadskostnaden utan som ett fast bidrag per rum, varigenom det statliga stödet blir förmånligast beträffande sådan bebyggelse där kostnaderna hålles låga. Vad gäller den n ä r m a r e utformningen av stödet åt kategorihus bör erinras om att bostadsstyrelsens förut redovisade uppgifter beträffande byggnadskostnader och tilläggslån för slutligt belånade studentbostadshus utvisar en genomsnittlig byggnadskostnad av 16 000 kronor per rum och ett genomsnittligt tilläggslån av 7 500 kronor per rum. Härav följer att det kapitalbelopp, som skall förräntas och amorteras, för dessa hus utgör drygt (16 000 — 7 500) 8 000 kronor per rum. Med beaktande härav och av vad i det föregående anförts beträffande möjligheterna att sänka byggnadskostnaderna torde för framtiden subventionen i form av tilläggslån till kategorihus böra fastställas till 5 000 kronor per rum. I fråga om studentbostadsrum, inlagda i vanliga flerfamiljshus, synes det i varje fall till en början lämpligt att begränsa subventionen till rum i sådana hus, som förvaltas av kommunen, kommunalt bostadsföretag eller s. k. allmännyttigt bostadsföretag. Med hänsyn till att kostnaderna för rum, inlagda i vanliga flerfamiljshus, i regel torde bli lägre än kostnaderna för rum i kategorihus, bör subventionen till r u m i vanliga flerfamiljshus sättas lägre än vad som föreslagits beträffande kategorihus. En subvention av 3 000 kronor torde vara lämpligt avvägd. En särskild fråga beträffande subvention till rum i vanliga flerfamiljshus är, huruvida subvention skall lämnas i form av tilläggslån, d. v. s. ha karaktär av engångsbidrag, eller ges i form av ett löpande bidrag. En engångssubvention är att föredraga, därest det kan förutsättas att de rum för vilka subvention beviljas u n d e r lång tid kommer att upplåtas enbart åt studenter. För det fall åter rummen endast tidvis upplåtes åt studerande vore ett löpande bidrag den naturliga subventionsformen. Man torde kunna utgå från att om ett kommunalt eller allmännyttigt bostadsföretag skall tillhandahålla enkelrum åt studenter företaget är berett att permanent reservera dessa rum för dylika ändamål. Under sådana förhållanden bör tilläggslån vara den lämpliga subventionsformen. Såsom villkor för dylikt lån torde böra föreskrivas, att detsamma återkräves, därest rum som avses med subventionen inte längre upplåtes åt studerande vid universitet eller högskola.»

16 Vid remissbehandlingen av departementspromemorian underströk flertalet remissorgan vikten av en intensifierad studentbostadsproduktion. Förslaget att det statliga stödet skulle utvidgas till att omfatta även r u m i flerfamiljshus godtogs liksom även förslaget, att tilläggslånet skulle få formen av ett fast bidrag per rum. Däremot restes erinringar mot departementspromemorians antagande, att det borde vara möjligt att minska kostnaderna per studentbostadsrum till 10 000—12 000 kronor utan att i väsentlig mån sänka standarden. Sålunda beräknade bostadsstyrelsen i sitt yttrande byggnadskostnaderna per rum i olika hustyper med den av studentsociala utredningen angivna standarden till mellan 12 000 och 14 000 kronor. Flertalet remissorgan ställde sig även kritiska mot förslaget att tilläggslånet skulle utgöra 5 000 kronor per rum i kategorihus. Bostadsstyrelsen ansåg att tilläggslånet borde utgå med 6 200 kronor per rum. Sveriges förenade studentkårer (SFS) föreslog därutöver att bidraget borde förändras vid förändringar i byggnadskostnadsindex. SFS förordade även tillika med stadsfullmäktige i Uppsala, att tilläggslån borde kunna beviljas för att täcka grundförstärkningskostnader. SFS och bostadsstyrelsen riktade i sina yttranden även uppmärksamheten på de gifta studenternas bostadsfråga. Bostadsstyrelsen föreslog sålunda att till familjebostäder avsedda för gifta studerande skulle utgå tillläggslån med 6 000 kronor per lägenhet. Härmed avsågs en lägenhet som speciellt skulle tillgodose studentfamiljens behov av bl. a. en isolerad studiekammare. Större lägenheter än tre rum och kök borde dock enligt styrelsen bedömas efter de för vanliga familjebostäder gällande grunderna. Subventionen borde utgå såväl till lägenheter i kategorihus som till lägenheter i vanliga flerfamiljshus. I Kungl. Maj:ts proposition 1957: 100 anslöt sig departementschefen till de förslag som framlagts i promemorian samt föreslog, att de nya bestämmelserna skulle gälla fr. o. m. den 1 juli 1957. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen. Subvention av inventarier Studentsociala utredningen föreslog att särskilda bidrag för möblering av studentbostadsrum borde utgå. Bidragen beräknades till högst 1 250 kronor per r u m och medel föreslogs skola anvisas under åttonde huvudtitelns driftbudget. 1951 års riksdag beslöt i enlighet härmed, ehuru bidraget på förslag av departementschefen av statsfinansiella skäl begränsades till högst 1 100 kronor per rum. Bidrag utgick för den första uppsättningen möbler, och mottagaren fick därför förbinda sig att lägga upp en förnyelsefond för nyanskaffning och reparationer av inventarier. Avskrivningstiden beräknades till 20 år, och i hyrorna för studentbostadshusen inräknades sålunda en årlig avsättning av 55 kronor per rum till förnyelsefonden.

17 Under hänvisning till det statsfinansiella läget samt den ökade produktionen av studentbostäder föreslogs i 1959 års statsverksproposition, att det statliga stödet till möblering av studentbostäder fr. o. m. budgetåret 1959/60 skulle utgå i form av ett lån å högst 1 000 kronor per r u m ur en för ändamålet upprättad fond (lånefonden för inventarier i studentbostäder). Amorteringstiden beräknades till 20 år, och ränta föreslogs skola utgå med den för lån från statens utlåningsfonder gällande. Nytt lån skulle enligt förslaget kunna beviljas för successiv förnyelse av inventarier, dock ej med högre belopp än vad som amorterats av det löpande lånet. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen. I flertalet studentbostadshus har emellertid möbleringskostnaderna legat över 1 100 kronor per rum. Sannolikt kommer företagen därför att i fortsättningen tvingas att på den allmänna marknaden låna upp kapital för den del av inventariekostnaden, som ej täckes av det statliga lånet. Vid en möbleringskostnad av 1 100 kronor per rum innebär detta, att inventariekostnadernas andel i hyran stiger från 55 kronor till omkring 110 kronor om året i hus som möblerats efter den 1 juli 1959. Större delen av stegringen utgör räntekostnader. Utredningen vill med anledning härav peka på den möjlighet att rationalisera möbelinköpen och sänka kostnaderna som ett samgående mellan studentbostadsföretagen för gemensamma inköp av möbler kan tänkas innebära. Intresse för att organisera någon form av samköp kan även tänkas föreligga från andra bostadsföretags sida, t. ex. sådana företag som bygger elevbostäder, ungdomshem eller andra former av enkelrumsbebyggelse.

Storleken av de subventioner i form av särskilda tilläggslån, som utgick till studentbostadsföretagen under perioden 1950—1957, varierade givetvis på grund av systemets egen konstruktion från ort till ort och från företag till företag. Den genomsnittliga statliga subventionen uppgick emellertid till i runt tal 7 500—8 000 kronor per studentrum i de företag som erhöll belåning enligt 1950 års system; härvid har dock frånräknats vissa hus, vilkas kostnader influerats av prisläget före 1950—51. Det är därför naturligt, att studentbostadsföretagen vid genomförandet av 1957 års ändringar i belåningssystemet fruktade, att fixeringen av det statliga bidraget till 5 000 kronor per rum skulle medföra, att hyrorna i sålunda belånade hus skulle bli avsevärt högre än i de dittills uppförda. Härvid såg man sannolikt från studentbostadsföretagens sida ganska mörkt på möjligheterna att sänka de egna kostnaderna genom olika former av rationalisering av byggande och förvaltning. I den ovan citerade departementspromemorian ansågs emellertid, att begränsningen av det statliga stödet kunde mötas med en motsvarande begränsning av produktionskostnaderna »utan att väsentliga standardkrav eftersättas». 2—908186

18 Utredningen har icke sett som sitt mål att söka leda i bevis, att ett studentrum kan och bör produceras till en kostnad av, låt oss säga 11 000 kronor. I stort sett torde man kunna säga, att produktionskostnaden sammanhänger med den standard, med vilken byggherren utrustar sitt hem. Ett fastställande av en rimlig och möjlig produktionskostnad blir därför meningslöst, om man icke samtidigt fastställer husets utrustning genom en synnerligen ingående standardbeskrivning. Utredningen har av flera skäl, som närmare redovisas i de följande kapitlen, konsekvent avstått från varje försök till generella rekommendationer rörande studentbostadshusens standard. Utredningen har nämligen ansett sig kunna utgå från att studentbostadsföretagen — som ju för övrigt genomgående kan betraktas som s. k. allmännyttiga bostadsföretag med starka inslag av studenter, d. v. s. hyresgäster i sina styrelser — själva bör vara angelägna om att icke överdriva standarden med åtföljande konsekvenser i form av allt för kraftiga hyror. Tilltron till studentbostadsföretagens egen vilja att åstadkomma ändamålsenliga studentrum till lägsta möjliga kostnad synes särskilt rimlig nu, sedan det statliga bidraget fixerats till visst belopp per rum och varje extravagans i fråga om standarden sålunda ger ett direkt utslag på hyrorna. Som också närmare kommer att utvecklas i de följande kapitlen hyser utredningen den bestämda uppfattningen, att studentbostäderna bör varieras i relativt stor utsträckning i fråga om standard och allmän utformning, och att avgörandet beträffande standard och utformning bör läggas i företagens egna händer. Endast därigenom synes man nämligen kunna anpassa studentbostadsproduktionen till de många speciella krav och önskemål, som olika tider, orter, miljöer, studieriktningar och åldersgrupper med berättigat fog kan uppställa. Därför har utredningen ej heller ansett sig böra gå in på vilken form av studentbostadsbebyggelse som ger de bästa betingelserna för en lämplig studiemiljö. Även detta är en fråga som måste lösas från fall till fall och från ort till ort efter lokala förutsättningar och önskemål. Utredningen kan i detta sammanhang dock icke underlåta att beröra de farhågor, som understundom yppats att ett sammanförande av ett stort antal studerande i stora bostadsenheter skulle isolera de studerande. Erfarenheterna från de anläggningar som hittills uppförts ger icke belägg härför. Däremot torde studentbostadshusen fylla en viss social funktion genom att den studerande här beredes tillfälle till kontakt med kamrater, icke minst kamrater av annan studieinriktning. I synnerhet i Stockholm och Göteborg torde studentbostadshusen här ha en uppgift att fylla. Vid sina undersökningar av kostnadsproblematiken kring studentbostadsbyggandet har emellertid utredningen bibragts den uppfattningen, att projekteringen av studentbostadshus i hög grad blivit fastlåst i ett konventionellt planlösningstänkande, som ingalunda främjat utvecklingen emot ett

19 förbilligat byggande. Med anledning härav har utredningen med anlitande av experter sökt nå vidare på den väg, som man i Uppsala beträtt genom att i vanliga flerfamiljshus spränga in helt nya typer av studentbostäder. Härvid har utredningen även genom ingående jämförande kostnadsanalyser av rum med olika standard strävat efter att kunna ge studentbostadsföretagen viss vägledning i valet mellan olika standardalternativ. Den med 1950 års riksdagsbeslut rörande det offentligas stöd för uppförande av studentbostäder eftersträvade effekten, nämligen att stimulera produktionen av hyresbilliga och ändamålsenliga studentrum, har icke uteblivit. Under 1950-talet — d. v. s. fram till den 1 juli 1960 — har över 8 000 sådana rum färdigställts på våra universitets- och högskoleorter. En närmare redogörelse för denna bostadsproduktions omfattning, fördelning och utformning, ävensom för kostnaderna för densamma lämnas av utredningen i de närmast följande kapitlen. Dessförinnan anser utredningen sig emellertid böra framföra några allmänna synpunkter på studentbostadsproduktionen och dess förhållande till vissa generella bostadspolitiska strävanden. Den i huvudsak nya utveckling av studenternas bostadsförsörjning som fått uttryck i 50-talets studentbostadsbygge ter sig naturlig mot bakgrunden av den allmänna utvecklingstendensen inom bostadsförsörjningen i samhället i stort. Att studentbostadshusen måhända ibland uppfattas som ett säreget inslag i det nutida bostadsbyggandet torde få ses i sammanhang därmed att de, liksom de akademiska institutionerna, är samlade till ett fåtal orter, främst Uppsala och Lund, och där bildar ett betydande inslag i det nya bostadsbeståndet. Men i själva verket kan studentbostadsbyggandet med fog betraktas som ett led i en allmän utveckling, som med särskild styrka gjort sig gällande under efterkrigstiden, i riktning mot mera självständiga boendeförhållanden för icke familjebildande grupper, yngre vuxna ensamstående och andra, vare sig dessa försörjas med bostäder i »kategorihus» eller i »insprängda» lägenheter. Under 50-talet har byggts omkring 50 000 lägenheter, utgörande enkelrum med eller utan kokmöjligheter, och av dessa har med all sannolikhet en mycket stor del upplåtits till grupper, som i hushållsbildningshänseende har en liknande ställning som sådana studenter som icke har sitt föräldrahem i eller i närheten av universitetsorten. I betydande omfattning har industriföretag, särskilt på »en-industriorter», i egen regi byggt eller i annan ordning sörjt för bostäder för yngre ogifta, inflyttade arbetare, och på liknande sätt har landstingen gjort insatser för att skaffa bostäder för bl. a. sjukvårdspersonal. I båda fallen har väl detta skett under trycket av rekryteringssvårigheter och betingats av liknande omständigheter som gjort sig gällande på universitetsorterna: otillräcklig tillgång på r u m att hyra genom minskad benägenhet att ta emot inneboende, det nya bostadsbeståndets lägenhetsfördelning o. s. v. Det antal studentrum som byggts på 50-talet är endast en ringa del av hela det antal rum som

20 under detta decennium byggts och upplåtits till ensamstående. Parallellen kan fullföljas till att gälla även de ekonomiska villkoren för bostadsupplåtelser. Såväl industri som landsting och andra arbetsgivare har i stor utsträckning upplåtit bostäder till olika personalgrupper till hyror, som understiger den »ekonomiska» hyresnivån, och gjort tillägg till det ekonomiska stöd som de statliga lånen givit. Intresset av att främja rekryteringen till vissa yrkesområden har i de nämnda parallellfallen fungerat på likartat sätt som det allmännas intresse att främja den högre utbildningen, vilket tagit sig uttryck i studentsociala åtgärder och däribland i stödet åt studentbostadsbyggandet.

KAPITEL 2

A n t a l s t u d e n t b o s t a d s r u m för ogifta s t u d e n t e r i r e l a t i o n till s t u d e n t a n t a l e t

Som framgick i föregående kapitel har sedan studentbostadssubventionens tillkomst 1950 ett avsevärt antal studentbostadsrum tillkommit på de olika universitets- och högskoleorterna. I relation till studentantalet är emellertid — med undantag för Umeå — antalet rum alltjämt otillräckligt. I Uppsala synes man i fråga om enkelrum för ogifta studenter för närvarande ha inhämtat den tidigare eftersläpningen. Med tanke på det stigande studentantalet kan emellertid även där efterfrågan inom icke alltför avlägsen framtid åter befaras överstiga tillgången på rum. Vid redovisningen av studentbostadssituationen kommer utredningen i fortsättningen att skilja mellan ogifta och gifta studenter med hänsyn till den senare kategoriens speciella behov. Enligt tillgängliga studentstatistiska undersökningar (jfr kap. 12) kan andelen gifta studenter i Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå beräknas utgöra ca 24 procent samt i Stockholm ca 30 procent av det totala antalet studenter. Orsaken till att de gifta studenterna är fler i Stockholm än på övriga studieorter är sannolikt främst att söka i att många är förvärvsarbetande eller hemmafruar, vilka studerar vid sidan om sitt dagliga arbete. Nettoantalet inskrivna aktivt studerande på de olika studieorterna höstterminen 1960 har preliminärt beräknats till det antal, som i avrundade tal, redovisas i nedanstående sammanställning. Totalantal

Studieort Uppsala Lund—Malmö. Stockholm.... Göteborg Umeå Summa

Därav gifta /o

Antal gifta ca

Antal ogifta ca

8 600 7 300 14 900 5 950 200

24 24 30 24 24

2 065 1 750 4 470 1430 50

6 535 5 550 10 430 4 520 150

36 950

9 765

27 185

Antalet ogifta studenter höstterminen 1960 kan sålunda uppskattas till omkring 27 000. Ställer man studentantalet på de olika studieorterna i relation till antalet särskilda studentbostadsrum för ogifta studenter höstterminen 1960 får man följande resultat.

22 Uppsala Lund-Malmö Stockholm Göteborg Umeå Summa 1

Därav boende i särskilda studentrum för ogifta

Antal ogifta studenter ca

Studieort

Antal

%

6 535 5 550 10 430 4 520 150

3 241 !2 005 450 939 150

50 36 4 21 100

27 185

6 785

25 Uppgiften avser endast Lund, då särskilda studentbostäder icke finns i Malmö.

Som ovan nämnts kan studentbostadssituationen i Uppsala och i Umeå för tillfället betecknas som någorlunda tillfredsställande vad gäller tillgången på enkelrum för ogifta studenter. Så är dock icke fallet på övriga studieorter. För utredningen är det bekant och av kårortsorganisationerna väldokumenterat, att tillgången på studentbostäder i framför allt Stockholm och Göteborg är klart otillräcklig. De ovan redovisade siffrorna tyder ju även på att så måste vara fallet. Av sammanställningen framgår, att man i LundMalmö skulle behöva ytterligare ca 1 250 enkelrum, i Stockholm ytterligare ca 4 650 enkelrum och i Göteborg ytterligare ca 1 350 enkelrum för att uppnå den relation mellan antalet studenter och särskilda studentbostäder, som för närvarande föreligger i Uppsala och som där med hänsyn till den väntade starka ökningen av antalet studenter åter kan befaras bli otillräcklig. 1960 års riksdag har på grundval av förslag framlagda av 1955 års universitetsutredning i dess sjätte betänkande (SOU 1959:45) fattat beslut angående riktlinjer för utbyggande av universitet och högskolor under 1960talet (jfr prop. 1960: 119). Ifrågavarande beslut innebär bland annat, att det totala studentantalet år 1970 kan beräknas uppgå till över 53 000 i enlighet med en av universitetsutredningen redovisad sammanställning (betänkandet sid 426), av vilken även den beräknade fördelningen på studieort framgår. Andelen gifta studenter kan under den närmaste 10-årsperioden antagas komma att öka. Om man likväl tar den nuvarande relationen mellan gifta och ogifta studenter till utgångspunkt för en beräkning av antalet ogifta och antalet gifta studenter år 1970 får man följande resultat.

Studieort

Lund-Malmö Stockholm Göteborg Umeå Summa

Antal studenter

Därav gifta /o

Antal gifta

Antal ogifta

11 165 11845 17 965 11 770 585

24 24 30 24 24

2 680 2 840 5 390 2 825 140

8 485 9 005 12 575 8 945 445

53 330

13 875

39 455

23 För att vidmakthålla den nuvarande relationen mellan antalet ogifta studenter och antalet särskilda studentbostadsrum skulle man i Uppsala år 1970 behöva ytterligare omkring 1 400 enkelrum. För att komma upp i nuvarande Uppsalarelation skulle man år 1970 i Lund-Malmö behöva ytterligare omkring 2 950 enkelrum, i Stockholm ytterligare omkring 6 450 enkelrum samt i Göteborg ytterligare omkring 3 980 enkelrum. Det bör understrykas, att det i och för sig inte finns någonting som talar för att ifrågavarande relation kan förmodas innebära en tillfredsställande avvägning av tillgången på särskilda studentbostadsrum. Studentbostadsutredningen har med ovanstående räkneexempel icke strävat efter att framlägga någon önskvärd relation mellan antalet ogifta studenter och antalet särskilda studentbostäder. Det torde heller inte vara vare sig realistiskt eller önskvärt att sträva efter en absolut överensstämmelse mellan ifrågavarande relationstal på de olika studieorterna. Den önskvärda relationen måste framför allt bestämmas efter de rent lokala förutsättningarna att erhålla ändamålsenliga studentrum inom det normala bostadsbeståndet. Att mera exakt mäta dessa förutsättningar ä r givetvis omöjligt. Det finns dock anledning anta, att de stora städerna Stockholm och Göteborg inom den normala bostadsbebyggelsen kan absorbera en relativt större andel av studentpopulationen än de utpräglade universitetsstäderna Uppsala och Lund. I viss mån kan man grunda ett sådant antagande på det förhållandet, att studentpopulationen i städerna Stockholm och Göteborg trots allt utgör en relativt blygsam andel av dessa städers totala befolkning. Detta förhållande bör dock icke tillmätas alltför stor betydelse, eftersom det motverkas av flera andra omständigheter. Dels torde den allmänna bostadsbristen i Stockholm och Göteborg för närvarande och även under överskådlig tid framåt vara större än i Uppsala och Lund. Dels torde själva bostadsstrukturen i de två större städerna vara sådan att lämpliga inackorderingsrum där förekommer i relativt sett betydligt mindre omfattning än i de rena universitetsstäderna. Dels har bostadsbebyggelsen i Stockholm och Göteborg under senare tid flyttats så långt ut från städernas centrala delar, där institutioner och bibliotek är belägna, att dessa nya bostadsområden av förortskaraktär måste betecknas som mindre lämpliga för studerande. Mera betydelsefullt för det ovannämnda antagandet torde det däremot vara, att studieorten sammanfaller med hemorten för relativt sett flera studenter i Stockholm och Göteborg än i Uppsala och Lund. Ifrågavarande förhållande bestyrkes bland annat av den av statistiska centralbyrån utförda »1957 års studentekonomiska undersökning». Av de ogifta studerande undersökningen omfattade bodde i föräldrahem omkring 10 procent av de studerande i Uppsala och Lund, knappt 30 procent av de studerande i Göteborg samt drygt 40 procent av de studerande i Stockholm. I detta sammanhang vill utredningen omnämna, att studentorganisationerna i Uppsala, Lund, Stockholm och Göteborg gjort vissa uppskattningar

24 av den andel av studentpopulationen, som den normala bostadsbebyggelsen kan beräknas absorbera år 1965. Dessa uppskattningar har redovisats i rapporten från den studentbostadskonferens, som Sveriges förenade studentkårer (SFS) anordnade i januari 1957 med deltagande av bl. a. representanter för social- och ecklesiastikdepartementen, bostadsstyrelsen samt de kommunala myndigheterna i berörda städer. I nedanstående sammanställning återges kårortsorganisationernas beräkningar.

Antal

%

Beräknat behov av särskilda studentrum för ogifta år 1965

7 500 7 500 11 600 5 620

2 750 2 850 6 200 2 820

37 38 53 50

4 750 4 650 5 400 2 800

32 220

14 620

17 600

Beräknat antal ogifta studerande 1965

Studieort

Lund

Summa

Därav uppskattningsvis med rum inom den normala bostadsbebyggelsen

För att tillgodose ett sålunda beräknat behov av särskilda studentbostäder för enbart ogifta studerande skulle således erfordras, att man inom loppet av de närmaste fyra åren utökade beståndet av dylika bostäder i Uppsala med omkring 1 500, fördubblade det i Lund, nästan tolvdubblade det i Stockholm och tredubblade det i Göteborg. Beräkningarna får ses som uttryck för den allvarliga oro, med vilken man på samtliga studieorter betraktat studentbostadssituationen inför utsikterna att redan under mitten av 1960-talet få härbärgera över en fjärdedel så många studenter som för närvarande, en oro, som till fullo delas av utredningen. Tillgängliga uppgifter rörande antalet planerade studentbostäder ger vid handen, att man endast i Uppsala inom de närmaste åren torde komma upp i det totalantal studentbostäder för ogifta som studentbostadsutredningen räknat fram i de i det föregående redovisade räkneexemplen rörande studentbostadssituationen 1970. Samma förhållande gäller även i fråga om det av kårortsorganisationerna redovisade behovet av bostäder år 1965. Studentbostadsutredningen anser detta förhållande värt att notera med hänsyn till att den största ökningen av studentantalet enligt universitetsutredningens beräkningar kommer att ske fram till omkring 1965. Härtill kommer att man torde kunna ifrågasätta om icke ökningen av studentantalet kan komma att bli större än den universitetsutredningen förutsatt. Oavsett hur tillströmningen till universitet och högskolor kommer att gestalta sig är det dock uppenbart att den stigande studentfrekvensen bland ungdomskullarna och det stigande utbildningsintresset överhuvudtaget kommer att leda till en ökad efterfrågan på högre yrkesutbildning av olika slag. Detta innebär, att den bostadsmarknad i form av enkelrumslä-

25 genheter eller inackorderingsrum, som för endast något decennium sedan var så gott som enbart förbehållen de universitets- och högskolestuderande kommer att utsättas för ett allt starkare tryck. Samtidigt minskar av skäl som sammanhänger med en ändrad bostadsstruktur i stort tillgången på enkelrum och inackorderingsrum i den allmänna bostadsmarknaden. Vidare bör i detta sammanhang nämnas, att universitetsutredningen vid sina beräkningar av studentantalets utveckling icke inräknat vissa grupper, vilka emellertid bör innefattas vid beräkningen av studentbostadsbehovet. Härmed avser studentbostadsutredningen i första hand de studerande vid socialinstituten, vilka åtnjuter samma studiesociala förmåner som universitets- och högskolestuderande, men även de studerande vid de statliga eller statsunderstödda högre konst-, musik- och teaterskolorna. Enligt beslut av 1960 års riksdag likställes numera sistnämnda grupp studerande i huvudsak med universitets- och högskolestuderande i studiesocialt hänseende (jfr prop. 1960: 89). Enligt studentbostadsutredningens uppfattning är det rimligt att gruppen ifråga även blir delaktig av det särskilda studentbostadsstödet. Vidare får m a n förutsätta en viss ökning av antalet utländska studerande. Utredningen förutsätter att även denna kategori studerande liksom hittills blir delaktig av det särskilda studentbostadsstödet. I Lund finns redan ett internationellt studentbostadshus för utländska stipendiater m. fl. och på flera övriga studieorter planeras dylika hus. I detta sammanhang vill utredningen även peka på att bostäder av den karaktär, som under 1950-talet i betydande utsträckning uppförts enbart för studenter, måhända även kan vara ändamålsenliga för vidsträckta grupper av andra ensamstående människor. Utredningen har härvid särskilt tänkt på sådana homogena grupper som exempelvis sjuksköterskeelever och seminarister men även på sådana heterogent sammansatta grupper, som exempelvis den ungdom, för vilken man bl. a. i Stockholm börjat uppföra särskilda ungdomshotell. Utredningen anser, att det från många synpunkter skulle vara enbart av värde, att ungdom av vitt skilda kategorier med hänsyn till utbildning, social härkomst och arbetsinriktning bereddes tillgång till sådant gemensamt umgänge, som naturligen uppstår i en bostadsform, där var och en har sitt eget r u m men där likväl vissa nyttigheter delas av flera. Med hänsyn till de givna direktiven har utredningen icke närmare ansett sig böra gå in på dessa speciella spörsmål, men vill i stället föreslå, att de göres till föremål för särskild utredning under medverkan av landsting och primärkommuner vilka — enligt vad utredningen erfarit — torde ha ett speciellt stort intresse härav.

KAPITEL 3 Kostnader för hittills byggda studentbostäder samt för studentbostäder under uppförande

Som framhållits i föregående kapitel ledde 1950 års riksdagsbeslut till en snabb ökning av studentbostadsproduktionen i främst Uppsala och Lund. Utredningen har funnit det vara av intresse att närmare undersöka kostnaderna för denna produktion. I tabellerna 1—3 i den till betänkandet fogade tabellbilagan redovisas antalet färdigställda studentbostadsrum på de olika studieorterna, antalet familjebostäder och m 2 uthyrningslokaler inom studentbostadsanläggningarna den 1 juli 1960, samt anläggningarnas totala produktionskostnad. I tabell 4 redovisas motsvarande uppgifter, avseende de hus, vilka den 1 juli 1960 ej var klara i belåningshänseende, här betecknade som hus under uppförande. Då viss diskussion alltid kan uppstå kring frågan om den »verkliga» produktionskostnaden för ett byggnadsprojekt, har utredningen valt att redovisa dels den av bostadsstyrelsen i belåningshänseende godtagna produktionskostnaden, dels den av byggherren i låneansökan uppgivna kostnaden. I samtliga fall avseende färdigställda hus torde den uppgivna kostnaden vara grundad på antagna entreprenadanbud. För studiet av tabellerna bör även anmärkas, att det med »studentrum» i dessa och och följande tabeller menas studentbostadsrum, vilka finansieras med hjälp av det särskilda stödet för uppförande av studentbostäder. Detta innebär, att även sådana bostäder, vilka i kapitel 12 redovisas under rubriken »dubbletter», här faller under rubriken »studentrum». Härav följer också, att de bostäder, som i bilagans tabeller redovisas under rubriken »familj ebostäder>, till icke ringa del består av lägenheter finansierade utan anlitande av den särskilda studentbostadssubventionen. Endast i Uppsala torde dessa familjebostäder huvudsakligen vara uppförda med tanke på studentfamiljens bostadsbehov. I övrigt användes lägenheterna mestadels som bostäder åt fastighetsskötare. Det nu sagda förklarar, varför antalet »studentrum» och antalet »familjebostäder» icke överensstämmer med det antal r u m och antal »familjebostäder» som redovisas i kap. 2 respektive kap. 12. De i tabellerna 1—4 redovisade produktionskostnaderna ger inga upp-

27 lysningar om vad själva studentrummet kostat att uppföra, eftersom däri ingår kostnader, vilka icke har direkt samband med studentbostadsrummen, t. ex. för familjebostäder och uthyrningslokaler. Vidare ingår för vissa innerstadsfastigheter i Lund markkostnader samt i Uppsala regelmässigt grundförstärkningskostnader. Av samtliga redovisade projekt är det endast tre fastigheter i Lund om sammanlagt 130 rum, vilkas produktionskostnader är att hänföra till endast studentbostadsrummen. Som framgår av tabellerna 5—8 har utredningen gjort vissa beräkningar av de till själva studentbostadsrummen med tillhörande biutrymmen hänförliga byggnadskostnaderna. Härvid har emellertid vissa av de fastigheter, vilka redovisas i tabellerna 1—3, ej medtagits. Som framgår av dessa tabeller uppfördes fastigheterna Föreningen 5, Thomander 14 och 26, Grynmalaren 30 i Lund samt Kaniken 22 och Observatoriet 1 i Uppsala före eller samtidigt med den prisstegring, som inträffade 1950—51. Kostnaderna för dessa hus har kraftigt påverkats av det prisläge, som rådde före 1950— 51. I tabell 2 redovisas vidare 42 studentbostadsrum i fastigheten Föreningen 5 i Lund, som uppfördes 1953 och utgör en påbyggnad av Akademiska föreningens klubblokaler, vilken kom till stånd i samband med en ombyggnad av föreningen samt 37 rum i Påskalyckan 1, vilka ingår i en ombyggd fastighet. Den exakta fördelningen av kostnaderna mellan studentrummen och övriga delar av fastigheten har här varit svår att åstadkomma. Detsamma gäller de åtta studentbostadsrummen i Klostret 14 i Uppsala (tabell 1) som är inrymda i vindsvåningen till Gotlands nations år 1956 uppförda hus, vilket i övrigt innehåller vanliga bostadslägenheter, kontor och klubblokaler. För att icke ge en missvisande uppfattning om de genomsnittliga kostnaderna per rum har samtliga här omnämnda fastigheter i det följande ej inräknats. Fördelningen av kostnaderna för å ena sidan studentbostadsrummen och å den andra övriga lokaler och mark måste delvis utgöra en uppskattning. Utredningen har därför gjort denna fördelning på samma sätt som bostadsstyrelsen vid behandlingen av de olika företagens låneansökningar. I tabellerna 5—7 redovisas kostnaderna per studentrum i redan färdigställda studentbostadshus. I tabell 8 redovisas motsvarande kostnader för de studentbostadshus, som den 1 juli 1960 ej var klara i belåningshänseende. Både totalbelopp och belopp per studentbostadsrum redovisas; i tabellerna 5—7 har den senare kostnaden dessutom justerats att gälla per den 1 juli 1959. Justeringen har gjorts efter socialstyrelsens byggnadskostnadsindex med avdrag för den fortskridande rationaliseringen vilken uppskattas till 0,5 procent per år. Motsvarande omräkning har naturligtvis icke behövt ske i tabell 8, vilken redovisar hus under uppförande; emellertid är de där upptagna kostnaderna preliminära. Nedanstående tablåer utgör sammandrag av tabellerna 5—7 samt av tabell 8.

28 Studentrum

Byggnadskostnad för studentbostadsrummen

Studieort

Färdigställda hus Uppsala Lund Stockholm Göteborg Umeå Hela landet

Byggnadskostnad för studentbostadsrummen omräknad per 1/7 1959

Antal

totalt kronor

per rum kronor

totalt kronor

per rum kronor

1 364 1 726 543 105 110

21 670 240 28 086 400 10 260 000 1 719 000 1 475 000

15 887 16 273 18 895 16 331 13 410

21 933 844 28 324 426 10 520 620 1 851 363 1 475 000

16 081 16 440 19 375 17 632 13 410

3 848

63 210 690

16 427

64 105 253

16 660

Studentrum

Byggnadskostnad för studentbostadsrummen

Studieort

Hus under uppförande Uppsala Lund Stockholm Göteborg Hela landet

Antal

totalt kronor

per rum kronor

1 781 750 494 725 110

25 881 800 11 005 000 9 531 000 11 950 000 1 540 000

14 532 14 673 19 294 16 480 14 000

3 860

59 907 800

15 520

I ovanstående sammanställningar har avdrag icke gjorts för kostnaden för planering och plantering av tomten. Dessa kostnader varierar givetvis, främst i relation till tomtens storlek och graden av planering. Däremot äger kostnaden knappt samband med byggnadens utformning. Några beräkningar med anspråk på exakthet över planerings- och planteringskostnaderna torde det icke vara möjligt att redovisa. Bl. a. beror detta på att en del av dessa kostnader ofta ingår i byggnadsentreprenaden och följaktligen är omöjliga att beräkna. Med ledning av inom bostadsstyrelsen tillgängliga uppgifter har utredningen dock ansett sig kunna göra vissa överslagsvisa beräkningar, som redovisas i följande sammanställning, vilken utgör ett sammandrag av tabellbilagans tabell 9. I sammanställningen ingår endast färdigställda studentbostadshus för vilka produktionskostnaden per studentrum ovan redovisats. Någon fördelning av kostnaderna mellan studentbostadsrum, familjebostäder och uthyrningslokaler har på grund av att planeringskostnaderna är förhållandevis ringa ej ansetts behöva göras. Omräkningen till prisläget den 1/7 1959 har skett efter byggnadskostnadsindex, då något index för planeringsarbeten ej finns. Som synes uppgår den genomsnittliga planeringskostnaden per rum till ca 280 kronor. Det synes därför rimligt att draga ca 280—300 kronor från den tidigare beräknade rumskostnaden, därest man önskar erhålla en någor-

29 Antal

I byggnadskostnaden ingående planeringskostnad

Planeringskostnad omräknad per 1/7 1958

1364 1 726 543 105 110

492 235 422 984 80 000 33 671 9 000

508 546 428 690 84 660 37 105 9 000

3 848

1 037 890

1 068 001

278 Studentrum Studieort

Uppsala Lund Stockholm Göteborg Umeå Hela landet Genomsnittlig kostnad per rum

lunda renodlad uppgift på byggnadskostnaden för själva rummet med tillhörande biutrymmen. När det gäller hus som befinner sig under uppförande bör reduceringen begränsas till ca 200 kronor med hänsyn till att planeringskostnaden för dessa hus torde vara lågt beräknad eller inte upptagen alls i kostnadskalkylerna. Det ovan redovisade utredningsmaterialet visar, att den renodlade byggnadskostnaden, sedan denna omräknats per den 1 juli 1959, per färdigställt studentrum genomsnittligen för hela landet har uppgått till ca 16 400 kronor, medan motsvarande genomsnittskostnad för de studentbostadsrum, vilka för närvarande uppföres kan beräknas uppgå till ca 15 300 kronor. Tendensen i riktning mot lägre byggnadskostnader är påfallande. Någon entydig förklaring härpå har emellertid utredningen icke kunnat finna. Frågan kompliceras nämligen i hög grad därav att kostnadsförskjutningarna kan bero på rationaliseringar i fråga om planlösningar, byggmetoder o. dyl. och i någon mån även på rena standardvariationer. Som utredningen påpekat i sitt första kapitel är det relativt meningslöst att jämföra produktionskostnader för olika anläggningar utan att samtidigt referera till anläggningarnas standard. De sjunkande produktionskostnaderna synes dock vara föranledda av en strävan mot ett rationellare studentbostadsbyggande. Vid studiet av de i bilagan redovisade tabellerna kan man bl. a. konstatera, att studentbostadsanläggningarna uppföres som allt större byggnadsenheter, vilket torde ha medfört en kostnadssänkande effekt. Sålunda har det genomsnittliga antalet r u m per företag ökat från 97 i Uppsala och 96 i Lund i redan färdigställda hus till 223 resp. 2501 i hus under uppförande. Vidare k a n de lägre byggnadskostnaderna i viss utsträckning sammanhänga med att man håller på att uppföra eller uppfört ett förhållandevis stort antal grupprum, vilka, såsom utredningen senare kommer att belysa, är något billigare att uppföra än de gängse korridorrummen. 1 Härvid har Stg. 892 I, II och III räknats som ett objekt, eftersom samtliga byggnader är exakt lika och uppförts i ett sammanhang av samma entreprenörer; vidare delas vissa gemensamhetsutrymmen av de tre fastigheterna.

30 Hur det än må förhålla sig med orsakerna till de sjunkande produktionskostnaderna är det likväl alldeles tydligt, att studentbostadsföretagen på samtliga kårorter med goda resultat gjort allvarliga ansträngningar för att nedbringa desamma och därmed anpassa hyrorna någorlunda efter studenternas ekonomiska förutsättningar.

KAPITEL 4 Hittills uppförda studentbostäders standard och utformning

De hus som byggts under 1950-talet skiljer sig i planlösningshänseende icke nämnvärt från de hus, som byggdes i Uppsala under 1930-talet. Rummen är i allmänhet grupperade kring korridorer eller trapphus. I stort sett har husen blivit byggda med utgångspunkt från den normalstandard, som studentsociala utredningen rekommenderade (jfr sid. 13). Fig. 9 (sid. 43) visar en schemalösning enligt denna normalstandard. En närmare beskrivning av ritningen återfinnes i kap. 6. De nu uppförda studentbostadshusen är till mycket stor del varianter av denna schemalösning. Detta innebär att vanligen omkring 8—10 rum är grupperade kring en korridor. Rummen delar ofta ett kök. För att utestänga ljud från korridoren har man vanligen skilt rummet från denna genom en ljudsluss, vars yta utnyttjats för att inreda tambur, garderob, tvättställ, wc och dusch. Där wc icke hör till det enskilda rummet, brukar omkring fem r u m dela ett sådant. Telefon delas vanligen av 6—10 rum. Gemensamhetsutrymmen såsom sällskapsrum eller för hela huset gemensam restaurant saknas helt i flertalet hus i Uppsala men finns i de hus som uppförts i Stockholm och Göteborg. I Lund har i källaren ofta inretts en för huset gemensam gillestuga. I många hus finns i källaren tvättstuga, bordtennisrum, hobbyrum, bastu och badrum. Den av studentsociala utredningen rekommenderade standarden har genomgående följts. Om utredningens normalstandard varierats, har företagen dock aldrig med mer än femton procent överskridit densamma. Enligt 1950 års riksdagsbeslut godtogs ju också variationer på högst 15 procent av studentsociala utredningens normalstandard. Vid sin kartläggning av det befintliga studentbostadsbeståndet har studentbostadsutredningen låtit undersöka på vilket sätt avvikelserna från »normalstandarden» manifesterats. Därvid har utredningen funnit, att det framför allt är den hygieniska utrustningen som förbättrats. Åtskilliga rum h a r försetts med eget wc, och ofta har även dusch installerats. Den yta dessa bekvämligheter krävt har vanligen tagits från själva rummet, vars yta därigenom minskats. Härigenom har rumsytan i de nu befintliga studentbostäderna ofta blivit mindre än den yta om 14 m 2 som studentsociala utredningen rekommenderade. Ökningen av den hygieniska standarden i stort har emellertid medfört att badrum installerats i mindre utsträckning

32 än vad studentsociala utredningen förutsatte. En bidragande orsak till detta är även att bastu installerats förhållandevis ofta. Studenternas krav på bättre matlagningsmöjligheter har lett till att antalet rum per kök minskat jämfört med normalstandarden. Det ursprungliga teköket har dessutom blivit rymligare och bättre utrustat. Vissa rum har t. o. m. försetts med eget kokskåp eller egen kokvrå. Utöver vissa förbättringar i fråga om hygienisk standard och köksstandard har även vissa andra utrustningsdetaljer, vilka icke förutsågs av studentsociala utredningen i dess standardbeskrivning, tillförts i en del studentbostadshus. Exempel härpå är balkonger, centralantenn samt centraldammsugaranläggningar. De senare sänker driftkostnaderna, även om de höjer byggnadskostnaderna något. Utredningen har vid sin granskning icke kunnat finna att de hittills uppförda studentbostadshusen annat än i undantagsfall präglats av lyx eller eljest överdriven och omotiverat hög standard. Beträffande de undantagsfall där standarden synts väl hög har utredningen erfarit att överstandarden kommit till av alldeles speciella skäl. Vanligtvis har studentbostadsföretagen då erhållit donationer »in natura», t. ex. parkett, marmorgolv i trappuppgångar, dyrbar väggbeklädnad e. d. Utredningen vill i detta sammanhang också erinra om att den av studentsociala utredningen redovisade standarden inskränkte sig till det allra nödvändigaste och endast avsågs som riktlinjer för en standard som inom rimliga gränser fick varieras. Av intresse är att bostadsstyrelsen under den tid då studentbostadsföretagen erhöll subvention i viss relation till den godtagna produktionskostnaden räknade med ett belopp av omkring 1 500 kronor per rum såsom godtagbara för standardhöjning utöver normalkostnaden. Numera då tilläggslånen fastställts till vissa fixerade belopp per rum, har studentsociala utredningens standardbeskrivning i detta avseende förlorat sin betydelse. Detta torde ha inneburit att studentbostadsföretagen inom ramen för en för tertiärlånegivningen godtagbar produktionskostnad fått fria händer i vad avser studentbostadsrummens projektering. I kap. 3 har visats, att utvecklingen efter 1957 års riksdagsbeslut tenderat till sjunkande produktionskostnader per studentrum. Frigörelsen från studentsociala utredningens standardbeskrivning har sålunda icke medfört, att kostnaderna sprungit i höjden, och i varje fall har man icke kunnat spåra tendenser i riktning mot ytterligare standardhöjning. Då de under 1960-talet uppförda studentbostadshusen torde få tjäna sitt ändamål åtminstone detta sekel ut, och då vi dessutom bör kunna se fram mot successivt ökande anspråk på en hög bostadsstandard, anser utredningen det vara ytterst väsentligt att de i cch för sig angelägna bemödandena att begränsa studentbostadshusens produktionskostnad icke sker på bekostnad av den utrustningsstandard som hittlls har bedömts rimlig. Utredningen, vars huvudsyfte enligt direktiven är att ge anvisning på

33 möjligheter att framställa billiga studentbostäder, har därför icke velat tillgripa den skäligen enkla utvägen att rekommendera en nedskärning av exempelvis den sanitära standarden. Då utredningen även funnit att utrustningsdetaljerna icke i och för sig — eller i åtminstone mycket ringa grad — bär skulden för att studentbostadshuset visat sig dyrare att producera än det vanliga bostadshuset, h a r det ansetts nödvändigt att tränga djupare i analysen av de hittills uppförda studentbostäderna. Därvid har sambandet mellan själva bostadsytorna och den totala våningsytan särskilt studerats. Utredningen har då kunnat konstatera, att en påfallande stor andel av den totala våningsytan slukats av rena kommunikationsutrymmen i hittills uppförda studentbostadshus. Våningsytan mätt i m 2 per studentrum torde normalt vara en relativt god mätare på planlösningens effektivitet. Utredningen har därför räknat fram våningsytan per studentrum för olika typer av hittills använda planlösningar. Om man syftar till att därigenom erhålla underlag för jämförelser av olika planlösningars effektivitet är det givetvis dock meningslöst att på ritningarna över befintliga studentbostadshus mäta upp våningsytan per studentrum. Detta beror på att intet hus är det andra likt i fråga om planform, rumsytor, kökens och vissa andra utrymmens storlek. Jämförelsen skulle sålunda i hög grad påverkas av och därmed bli ytterst missvisande ifråga om planlösningarnas effektivitet. Utredningen har därför på grundval av planlösningar över befintliga hus upprättat typritningar, vilka redovisas nedan (fig. 1—8). Samtliga rum på dessa ritningar har erhållit en yta av 14 m 2 , köksstandarden har genomgående blivit densamma o. s. v., allt i syfte att möjliggöra inbördes jämförelser mellan planlösningarna som sådana.

3—908186

8 to

is s

Q. 3

"S c

* c

CIS

oooi

35 c C -C

1 s o.—

if •s-s*

•sis 9 * §

5 I «> I

.CO

a •« is«

|i|6 55.S - j CO . • » •E • 3 ^ 3

! fe to

: c§ *

CO

£ •:©« T-3>

i 3 S ! § H*i L S •§ —

;

-.

* oqI

s* t. 3

it

^ 5 3 48. * a j>- c to to 3

1 L 00

C O »

ft s

"8 «, 42

I §»1 o -a C

Fig. 5. Vanlig korridorhuslösning. vilken medför tjockare huskropp än i de föregående exemplen. Standard: Gemensam dusch. Tvättställ, wc och kokskåp till varje rum. Bad i källaren. Genom att det finns kokskåp i varje rum har gemensamt kök ej behövt inredas, vilket lett till en låg våningsyta per rum: 28.0 m2

Fig. 6. Vanlig korridorhuslösning med tjock huskropp. Standard: Gemensamt kök för 5 rum. ställ, dusch och wc till varje rum. Bad i källaren. Våningsyta per rum: 32.5 m*.

Tvätt-

oto

2280 Fig. 7. I detta exempel har man sökt avlägsna korridorens monotoni genom att variera korridorbredden. Standard: Gemensamt kök och dusch för 10 rum. Tvättställ och wc till varje rum. Bad i källaren. Våningsyta per rum: 31.8 m2.

Fig. 8. 14 m är den vanligaste husbredden för korridorhus eftersom kombinationen korridor — ljudsluss — rum framtvingar en tjock huskropp. Man har i detta exempel kunnat minska rummets bredd och i stället gjort det djupare än de flesta rummen i föregående exempel. En tjock huskropp medför vanligen smala rum. Standard: Gemensamt kök för 10 rum, dusch (alt. bad), wc. Tvättställ till varje rum. Våningsyta per rum: 30.2 m 2

KAPITEL 5 Sammanfattning av resultaten 1957 års studentbostadsenkät

I bilaga 2 ges en detaljerad redovisning av resultaten av en enkät, som hösten 1957 riktades till hyresgästerna i samtliga då byggda studentbostadsrum. Enkäten vände sig endast till ogifta studenter. I bearbetningen kunde formulär från 80 procent av dessa användas. En tredjedel av de svarande var kvinnliga studenter. Bland studentbostadsrummens hyresgäster hösten 1957 dominerade studentkullarna 1949—54 (inskrivningsår 1952—57). Boendetiden var för flertalet relativt kort, ca 1 år. Tidigare bostadsform var för två tredjedelar möblerat rum. Flyttningsönskan var låg; för flertalet motiverades den av förestående giftermål eller önskan om annat studentbostadsrum. Studenternas tidsdisposition kartlades, och sammanfattande kunde konstateras, att ca hälften av studiearbetstiden och hälften av fritiden (sömn borträknad) förläggs i det egna rummet. Rummet fyller således en flerfaldig uppgift såsom arbetsrum—fritidsrum—sovrum, vartill i åtskilliga fall kommer funktionen såsom m a t r u m . Studenternas bedömning av rummens storlek visade en tydlig gräns vid ca 12 m 2 . I rum under denna storlek var missnöjet utbrett. I mer än hälften av r u m m e n hade studenten haft behov av att komplettera möbleringen med egna möbler. Nästan alla hade radio. Beträffande studenternas mathållning visade enkäten, att i de hus där matlagningsmöjligheter fanns dessa också utnyttjades och därmed väsentligt bidrog till att sänka de månatliga matkostnaderna. I synnerhet de kvinnliga studenterna utnyttjade möjligheterna till komplett självhushåll. Man ansåg, att fem studenter väl kan dela ett kök, och t. o. m. tio var för många acceptabelt. Även i de hus som helt saknade matlagningsutrustning tillredde n ä r a en tredjedel av studenterna lunch eller middag — då på egen lös utrustning. På s a m m a sätt visade enkäten, att utrustning för tvätt utnyttjades i stor omfattning. De lättskötta konstfiberplaggen tvättade nästan alla själva, men även tvätt av trikå och bomull förekom, där möjlighet fanns. Även beträffande tvätten var det främst de kvinnliga studenterna som eftersträvade att klara sig helt själva. Beträffande den hygieniska utrustningen ansåg man att tvättrum ej borde

40 delas av flera studenter, medan kraven på eget wc ej var lika starka. Besöksfrekvensen i befintliga bastuanläggningar var låg. Mer än tio rum som delar en telefon ansåg det stora flertalet av studenterna olämpligt. Ljudstörningarna behandlades särskilt. De omsorger som gjorts om studentbostadshusens ljudisoleringsstandard resulterar i att mindre än hälften ansåg sig besvärade av störande ljud. Störningar från grannar, särskilt stegljud, var den mest framträdande störningskällan. Flertalet studenter (68 procent) ansåg, att det räcker väl med städning av rummen en gång i veckan. De som bodde i hus där det sommartid drives hotellrörelse eller där rummen hyrs ut hade delade meningar om värdet därav -— de ev. ekonomiska fördelarna vinns på bekostnad av bekvämlighet, hygien och prydlighet. I enkätens slutavsnitt ställdes studenterna inför valet av sex planlösningsalternativ. Omröstningen visade väl främst behovet av olika standardmöjligheter i en studentbostadsbebyggelse. Det relativt stora intresset för de vid ifrågavarande tidpunkt föga prövade grupprumsalternativen var påtagligt. Av gemensamma lokaler i studentbostadshuset syntes förrådsutrymmen, tvättstuga och klädvårdsrum stå högt på önskelistan. Behovet av sällskapsrum varierade med studieortens övriga försörjning med kår- och nationslokaler. Som helhet vittnade enkäten om en utomordentligt positiv inställning från studenternas sida till studentbostadshusen och deras rum. Härpå tyder inte minst den markerade högvärderingen av de av enkätens olika alternativ som överensstämde med beskaffenheten hos det hus eller det rum som man vid enkättillfället bebodde. Studentbostadsenkäten gav utredningen en god uppfattning om hur de hittills byggda studentbostäderna fyllt sin uppgift. De resultat som framkom genom enkäten har tillsammans med de önskemål som hyresgästerna gavs tillfälle att uttrycka varit vägledande vid utarbetande av de olika planlösningsalternativ, som utredningen i det följande kommer att kostnadsanalysera. Vidare har resultaten i förening med kostnadsberäkningarna legat till grund för de rekommendationer rörande enkelrummens utformning, som utredningen framlägger i kapitel 11.

KAPITEL 6 »Normalstandardhuset». Kostnadsberäkningsmetodik

I kapitel 3 redovisades kostnaderna för de studentbostäder som hittills uppförts. Enligt tabellbilagans tabeller 5—7 visade produktionskostnaden per studentrum därvid stora variationer. Denna kostnadsvariation måste som redan nämnts ha flera orsaker, t. ex. olika planform och våningsantal, varierande rumsyta och standard. Antalet uppförda hus är emellertid förhållandevis ringa, och det är svårt att avgöra vilka faktorer som påverkar den egentliga kostnaden för studentbostadsrummet. För att komma underfund med dessa faktorer har utredningen dels studerat det vanliga korridorhuset ur olika synvinklar, dels även sökt analysera andra typer av planlösningar. För att möjliggöra inbördes jämförelser mellan de olika planlösningarna har utredningen vid beräkningarna använt en metodik för vilken närmare redogöres nedan. Som tidigare nämnts är de flesta av de hittills byggda studentbostadshusen korridorhus med vissa gemensamhetsanordningar. Förmodligen har man tagit för givet att korridorhuset skulle ge lägre byggnadskostnader än andra tänkbara alternativ. Utredningen har därför valt korridorhuset som utgångspunkt för sin analys av kostnaderna vid olika planlösningar och låtit utarbeta en schemalösning av ett konventionellt korridorhus, i det följande benämnt »normalstandardhuset». Standarden i detta tänkta korridorhus överensstämmer i huvudsak med den standard som studentsociala utredningen redovisade (jfr kap 1 sid. 13), och som gick ut på att varje r u m skulle ha en yta av minst 14 m 2 samt vara försett med ett eget tvättställ samt garderob om 0,6 m 2 . Per vart femte r u m skulle finnas ett wc, per vart tionde r u m ett bad- och duschrum samt per vart tjugonde rum ett tekök med ett gemensamhetsutrymme. I övrigt förutsattes tillgång till motionsrum, musikrum eller annat gemensamhetsutrymme. Storleken på dessa lokaler angavs ej, något som medfört att ytan för dessa gemensamhetsutrymmen i de hittills uppförda husen visar stora variationer. I vissa studentbostadshus har m a n av orsaker, som ofta sammanhänger med den lokala nations- eller studentkårsorganisationens struktur, ansett sådana gemensamhetsutrymmen onödiga, medan man i andra hus däremot upplåtit praktiskt taget hela källarvåningen till dylika ändamål. Utredningen har valt att i de jämförande kostnadsanalyserna utesluta gemensamhetsutrymmen av denna karaktär.

42 Källarvåningen upptar endast utrymmen, som är nödvändiga för husets funktion. Utrymmenas storlek har fastställts efter ett genomgående schema, och utrymmesbehovet har utifrån detta beräknats för varje enskilt förslag till planlösning. För källarvåningens dimensionering har utredningen sålunda räknat med en tvättstuga om 50 m 2 , inklusive biutrymmen, ett pannrum om 50 m 2 och ett förrådsutrymme för huset om 10 m 2 eller tillsammans 110 m 2 . Denna nettoyta har bedömts kunna vara oföränderlig inom ramen för ett antal studentrum som varierar mellan 45 och 75. Andra nödvändiga utrymmen varierar däremot med antalet studentrum. Dimensioneringen av skyddsrummet har skett efter civilförsvarsstyrelsens normer, vilka anger ett utrymmesbehov av V» m 2 för varje skyddad person, vartill kommer 7 m 2 för gas- och utrymningsslussar. För cykelrummet har beräknats att varje cykel kräver Vi m2, samt att 80 procent av studenterna har cykel. Studenternas förrådsutrymme har slutligen beräknats till 1 m 2 per person. Den sammanlagda nettoytan för dessa fasta och varierande utrymmen har bedömts utgöra 65 procent av källarvåningens bruttoyta. Kommunikationsutrymmen samt ytan för bärande väggelement har beräknats uppta skillnaden mellan källarvåningens netto- och bruttoyta. Där gemensamma badrum har förlagts till källaren har nettoytan beräknats till 5 m 2 för varje badrum. Källarvåningens bruttoyta är således lika med den del av källarvåningen som utnyttjas. Återstoden har betraktats som outschaktad. När det gäller det enskilda studentrummets dimensionering anger studentsociala utredningen som nämnts ett minimum av 14 m 2 med en garderob till varje r u m om 0,6 m 2 . I allmänhet har — såsom framgår av fig. 1—9 — garderoben förlagts utom rummet. Utredningen h a r därför valt en fri rumsyta av 13,4 m 2 . I lösningar där garderoben placerats inne i rummet, har detta medfört att rums- och garderobsyta tillsammans uppgår till 14 m2. Vid bestämmandet av antalet studentrum jämte gemensamhetsutrymmen kring ett trapphus har studentsociala utredningens normer varit utslagsgivande. Undantag har gjorts för kök och matplats. Varje våningsplan omfattar 20 rum, 4 wc, 2 kök och 2 badrum. Att utredningen valt ett kök per 10 rum i stället för ett per 20 rum beror på att den senare standarden hade omöjliggjort alla jämförelser med andra hustyper än korridorhuset. Fig. 9 illustrerar normalstandardhusets utformning i våningsplanet. Gemensamhetsutrymmenas utformning illustreras i fig. 10. Antalet våningar i de redan uppförda studentbostadshusen varierar mellan 1 och 20 och ger således ingen ledning för valet av ett lämpligt våningsantal i normalstandardhuset. Våningstalet har därefter valts efter det vanligaste huset i bostadsproduktionen i övrigt, nämligen 3-våningshuset. Normalstandardhuset kan således i korthet beskrivas på följande sätt. Huset är ett korridorhus i tre våningar med 60 studentrum och ett trapphus.

oi

oo (M

Fig. 9. Normallösning av korridorhuset ( normalstandardhuset) 13,4 mz Rumsstorlek: 3,3 m Rumsbredd: tvättställ till varje rum, Standard: gemensamt kök, bad och wc Tamburdjup: 1,2 m Tung vägg: mellan tambur och korridor Korridorbredd: 1,8 m Husform: regelbunden

Fig. 10. Gemensamhetsutrymmen huset

i

normalstandard-

Form och storlek påverkade av rumsyta, och tamburdjup (jfr. fig. 9)

rumsbredd

Storlek

Mått Badrum

1,985 • 1,60

m

3,176 m 2

Städskrubb

0,955 • 0,63

m

0,60

WC

1,45

• 0,955 m

1,385 m 2

Kök

5,39

• 3,30

17,787 m 2

m

m2

44 Källaren är delvis utgrävd och utnyttjad för gemensamma anordningar för husets funktion. I anslutning till korridoren finns i varje våningsplan kök, toaletter, badrum och städskrubbar. Trapphuset ligger vid fasadväggen, och djupet på trappan motsvaras i regel av rumsdjupet inklusive tambur. Vinden har icke utnyttjats. Beträffande byggnads stommen har utredningen valt ett konventionellt utförande. Frågan om kostnadsvariationer vid olika konstruktiva utföranden, val av byggnadsmetod, material etc. ligger inte inom ramen för denna undersökning. Då byggnadshöjden endast uppgår till tre våningar har det ansetts rimligt att välja en tegelstomme. Ytterväggarna har därför beräknats murade av 1,6 tegel med 1-stens tjocklek och värmeisolerade på insidan. Väggen är ut- och invändigt putsad. Korridor och rumsskiljande väggar har förutsatts vara bärande och är beräknade efter 20 cm tegel, putsat på båda sidor. Lätta mellanväggar inom lägenheterna och omkring toaletter och badrum har utförts av 10 cm lättbetong. Rummen har försetts med lika stora fönster. I ändan av varje korridor finns ett fönster. I fråga om grundkonstruktionen har vissa antaganden måst göras beträffande grund- och markförhållanden. Variationer påverkar här i mycket hög grad byggnadskostnaden. Grundläggningsförhållandena skiftar kraftigt n.ellan de olika studieorterna. I Uppsala förekommer paining regelmässigt. I Stockholm och Göteborg är sprängning och grundplintar till berg, a l t e n a tivt paining till berg vanliga under det att Umeå och Lund har mycket goda grundförhållanden. Utredningen har utgått från en grundläggning av enkelt slag. Närmast kan de grundläggningsförhållanden som valts jämföras ned dem som råder i Lund. Marken har antagits vara plan. Den outnyttjade de en av källaren har grundmurarna neddragna till frostfritt djup, vilket här 3eräknats till 1,10 m. Källargolven har antagits vara stålslipade och ligga direkt på marken på en enkel avgrusning. Bjälklagen är utförda av gjutna betongplattor med ett fyllningsskikt och en stålslipad överbetong, på vilket lagts linoleum. Då korridor- och lägenhetsskiljande väggar är bärande, har icke räknats ned någon nämnvärd förändring av armeringsvikten i de olika bjälklagstyperia. Sannolikt uppstår i dessa en viss skillnad i åtgången av armeringsjärn, nen på grund av de bärande väggarnas täthet torde denna skillnad icke spjla någon större roll. Vindsbjälklaget saknar överbetong. Takkonstruktionenär tänkt utförd som en enkel träkonstruktion, inpanelad med 7 /s" späntat virce, papp, läktning och taktegel. Takets lutning är inte större än vad som kan anses nödvändigt för vattenavrinningen. Varje vind har avdelats i två hilfter med en brandgavel mitt i huset. Byggnadens inredning jämte ytbehandlingen av väggar och tak h a r benknats efter en normal standard för byggnader av detta slag. Trappor <ch trapplan är belagda med kalksten. Dörrarna är enkla och av lamellkonstriktion; dörrpartierna mellan trappa och korridor är försedda med brevlåden-

45 kast för varje studentrum. Fönstren är försedda med kopplade bågar, spanjoletter och fönsterbänkarna är av kalksten. Toaletter och badrum har golv av sintrade plattor. Toaletterna är försedda med en enkel plattväggssockel, medan badrummet h a r kakelklädda väggar till en höjd av fyra skift över badkaret. Väggen över tvättstället i det enskilda rummet är klädd med kakelplattor till tre skifts höjd. Byggnaden uppvärmes genom en konventionell centralvärmeanläggning med varmvattenpumpar. Pannskorstenen är förlagd intill korridorväggen så att den på intet sätt inkräktar på något av rumsutrymmena eller på de gemensamma utrymmena. Ventilationen i de hittills uppförda korridorhusen har vanligen utförts som fläktventilation. I det försänkta korridortaket har ventilationstrummorna dragits fram till gemensamma vertikala kanaler, vilka står i förbindelse med fläktrum på vinden. Utredningen har därför räknat med en mekanisk fläktventilation. Den sanitära utrustningen har beräknats utförd med normal standard. Varje tvättställ är försett med kall- och varmvatten. Samtliga rörledningar till den sanitära anläggningen ligger i slitsar eller i inklädnader. Rören till kall- och varmvatten i slitsarna är av koppar och isolerade i erforderlig omfattning. Tvättställ i två intill varandra liggande rum har försetts med skilda stamledningar. I de fall tvättställen är placerade i särskilda utrymmen, och dessa ligger intill varandra, har däremot samma stam utnyttjats. Även för de elektriska installationerna har räknats med ett konventionellt utförande. Samtliga r u m är försedda med takutlopp och väggkontakter samt lampa över tvättstället. I den mån förrum eller tambur förekommer finns det t a k a r m a t u r där. Korridorer och trappor är försedda med lysämnesrör. \11 fast armatur ingår i kostnadsberäkningarna. Man har räknat med en signalledning från varje brevlådeinkast i trappan in till respektive r u m . Utredningen har även räknat med ledningar för centralantenn och rör för indragning av telefon i rummen. Då utredningen i det följande kommer att jämföra olika hustyper och planlösningar utnyttjas normalstandardhuset genomgående som modell. Endast om det konstruktiva utförandet och sådan standard som avser r u m s ytor, köksinredning, källarvåningars utnyttjande och dimensionering m. m. blir lika i de med varandra jämförda husen blir nämligen jämförelserna överhuvud meningsfulla. I det följande kommer utredningen att redogöra för den kostnadsberäkningsmetodik som använts. Byggnadskostnadsberäkning Med byggnadskostnader avses kostnader för byggmästarens arbete, inklusive det arbete, som utföres av underentreprenörer men som brukar ingå il byggmästarens åtagande.

46 De jämförande beräkningarna har skett med användande av enhetskostnader för större byggnadsdelar. Metoden har tillämpats i ett flertal utredningar, bl. a. i Stockholms stads byggnadsnämnds smalhusutredning 1947 och i Statens byggnadsbesparingsutrednings undersökning »Våningsantal och planform», Stockholm 1957. Kostnadsberäkningar utföres regelmässigt efter uppmätning och prissättning av varje enskilt arbetsmoment och varje byggnadsdetalj. Dylika beräkningar blir både omfångsrika och svåra att överblicka. I all synnerhet gäller detta vid en kostnadsanalys av en serie planlösningsförslag. Utredningen har därför ansett det lämpligast att verkställa kostnadsberäkningarna efter samma principer som de ovan nämnda utredningarna följt. Närmast har kostnadsberäknings- och mätningstekniken i »Våningsantal cch planform» tjänat som förebild. Metoden har utförligt beskrivits i detta betänkande (kap. A 7), och här kommer därför endast att lämnas en summarisk redogörelse för densamma. Enhetskostnaderna har fastställts med utgångspunkt från Mälardalens prisnivå för material och arbete den 1 juli 1959. Prisnivån torde närmist kunna jämställas med kostnaderna i Uppsala. Korrigering till ett dagsaktuellt prisläge kan, om så önskas, med tillräcklig grad av noggrannhet göras med ledning av bostadsstyrelsens indexberäkningar. Det aktuella prisläget är emellertid vid de jämförande beräkningarna icke av något större intresse. Den huvudsakliga redovisningen av kostnadsskillnaderna mellan olika planlösningar har därför skett i relationstal, ej i krontal. Med enhetskostnaden för en byggnadsdel förstås i detta sammanhaig kostnaden för en färdig byggnadsdel med alla dithörande byggnadsdetal er och arbeten. Enhetsskostnaden för t. ex. en kvadratmeter bjälklag omlittar icke blott kostnaderna för den bärande betongplattan, armeringen, fyllningen, överbetongen, linoleumbeläggningen på golvet och putsen med målningen på betongplattans undersida utan även hithörande kostnader ör ställningar, formar, transport, dagtid, semesterersättningar o. s. v. I bjåklagets kvadratmeterkostnad inräknas dock endast sådana kostnader s>m förändras proportionellt mot ytans storlek. Kostnader, som varierar p'oportionellt mot bjälklagsplattans kantlängd, hänföres däremot till upplagsväggen, vilken mätes i längdmeter. Kostnaden för anslutning mellan vigg och bjälklag återfinnes därför i enhetskostnaden för väggen. Enhetskostnader för väggar är beräknade för väggar utan dörrar, fönser eller andra öppningar. I stället ingår exempelvis i fönstrets enhetskostrad kostnaderna för fönsterkarm och bågar, tätning, fönsterbleck, fönsterbäik, fönstersmygar, fönsterbäik o. s. v. med avdrag för väggkostnaden i miröppningen. Enhetskostnaden beräknas ur de i enheten ingående kvantiteterna material och arbete efter för dessa gällande priser. Uppbyggnaden av enhetskostnaden från material- och arbetspriset i de enskilda detaljerna fram ill

47 den användbara enhetskostnaden är förhållandevis komplicerad; för en närmare redogörelse hänvisas till »Våningsantal och planform», sid. 58—80. Jfr även bilaga 5, i vilken ett urval av de enhetspriser som använts redovisas. Sådana byggnadskostnader som direkt sammanhänger med arbeten för VVS-installationen har tillförts kostnaderna för denna installation. Byggnadskostnaderna för de köksinredningar som utarbetats i samband med undersökningar har detalj beräknats för att möjliggöra en närmare analys.

VVS-anläggningskostnader Då kostnaderna för vatten, avlopps- och sanitetsinstallationerna är av särskilt intresse vid granskningen av studentbostadshus, har utredningen försökt att göra en enhetskostnadsberäkning även för dessa delar. Någon dylik beräkning har tidigare ej publicerats, och tillvägagångssättet skall därför beskrivas något mer ingående än motsvarande tillvägagångssätt för byggnadskostnaderna. Prisläget är detsamma som vid byggnadskostnadsberäkningen. I enhetskostnaderna ingår kostnader för material och arbete med pålägg för rörledningsentreprenörens allmänna omkostnader. Enhetskostnaden för t. ex. ett tvättställ i r u m omfattar material- och arbetskostnaderna för sanitetsgods, kranar, rörmonteringen från tvättstället till stamledningen samt byggnadsarbeten i samband med tvättställets installation. För stamledningarna har särskilda enhetskostnader utarbetats, vilka omfattar avlopps-, kall- och varmvattenledningar, nödiga isoleringar, murning och igensättning av slitsar eller inklädnader, ursparingar och igensättningar av hål genom bjälklag samt inspektionsluckor. Eftersom det är fråga om trevåningshus har stammarnas kostnad från källargolv till och med ventilation genom tak tredelats. Enhetskostnaderna redovisas i bilaga 3. Utöver de i enhetskostnaderna ingående installationskostnaderna återstår en del gemensamma kostnader för att erhålla en komplett sanitär installation. Exempelvis kan nämnas servisledningar, horisontellt dragna källarledningar, dagvattenledningar, ledningar i p a n n r u m o. s. v. Storleken av dessa resterande kostnader sammanhänger till största delen med husets planform och storlek. Utredningen har prissatt dessa kostnader med ledning av k ä n d a kostnader i uppförda studentbostadshus. Som måttenhet har härvid valts kubikmeter byggnadsvolym. Även kvadratmeter byggnadsyta kunde ha använts som måttenhet, men eftersom kubikmeter byggnadsvolym används i övriga sammanhang har det ansetts lämpligt att välja denna även här. Kostnaden per kubikmeter byggnadsvolym har erhållits på följande sätt. Till flertalet av de uppförda studentbostadshusen har lån icke beviljats förrän bindande anbud förelegat. I dessa fall är således den verkliga kostnaden känd. Med ledning av uppgifterna i tillgängliga hand-

48 lingar har för några byggnadsobjekt enhetskostnaderna för de enskilda förnödenheterna beräknats. F r å n de kända kostnaderna enligt entreprenadanbudet har sedan dessa enhetskostnader dragits, varpå resten fördelats som ett konstant krontal per kubikmeter byggnadsvolym. Metoden torde icke vara helt oantastlig, men den ger sannolikt ett fullt användbart värde för det ändamål, som det här är fråga om. Beräkningen av kostnaderna för värmeanläggningar har skett med ledning av den uppvärmda volymen och de kylda ytterytorna. Kostnaden för ventilationsanläggningarna har schabloniserats. I varje förslag har räknats med ett konstant krontal per kubikmeter byggnadsvolym. Ventilationen i korridorhusen är som redan nämnts mekanisk, och det konstanta värdet per kubikmeter byggnadsvolym har därför för enkelhetens skull satts med utgångspunkt från en sådan ventilation. Andra planlösningsförslag ger emellertid möjlighet till en förenklad ventilationsanläggning med självdrag, vilken sannolikt blir billigare, men utredningen har ej tagit med detta i beräkningen.

El-installationskostnader Även el-installationen har utredningen sökt kostnadsberäkna på samma sätt som skett beträffande den sanitära installationen. Prisläget är detsamma som i föregående beräkningar. I samtliga enhetskostnader ingår nettokostnaden för material och arbete med sedvanliga pålägg för el-entreprenörens allmänna omkostnader. Enhetskostnaden omfattar nödvändiga kvantiteter av ledningar, apparater och dosor, beräknad på materialpriser och ackordslöner. Då materialpriserna som regel är katalogpriser, på vilka rabatter av olika storlek brukar utgå, har priserna reducerats med en genomsnittsrabatt. På arbetslönerna har tillägg gjorts för semesterersättning och dagtid. El-entreprenörens allmänna omkostnader har uppskattats till 25 procent av nettokostnaden och inkluderar då såväl administrationskostnader som verktyg och vinst. De enhetskostnader som använts redovisas i bilaga 3. Tillvägagångssättet vid beräkningen av byggnadens resterande el-installationskostnader, extra långa ledningsdragningar, installationer med ledningar i källarvåningen etc. har varit detsamma som vid beräkningen av den sanitära installationskostnaden. Enhetskostnaderna för de i huset ingående förnödenheterna har i några uppförda studentbostadshus med kända kostnader dragits från entreprenadbeloppet. Restvärdet har sedan fördelats som ett konstant krontal per kubikmeter byggnadsvolym, som även i detta fall fått tjäna som måttenhet för de kostnader, vilka ej kan inkluderas i enhetskostnaderna. Metoden torde ej heller i detta fall vara invändningsfri men torde liksom för VVS-kostnaderna ge ett resultat, vilket är fullt användbart.

49 övriga kostnader De i det föregående redovisade kostnaderna kan närmast betecknas som de tänkta entreprenadanbuden. I den färdiga anläggningskostnaden ingår emellertid även andra kostnader, vilka till stor del bestrides av studentbostadsföretaget. Dessa kostnader består huvudsakligen av arvoden till arkitekter, konstruktörer och kontrollanter, kostnader för byggnadslov samt räntor under byggnadstiden. Dylika kostnader h a r här liksom i tidigare likartade undersökningar ansetts direkt avhängiga av entreprenadkostnaderna. Utredningen h a r räknat med att dessa övriga kostnader uppgår till 15 procent av kostnaderna för entreprenörernas arbete. I Statens byggnadsbesparingsutrednings »Våningsantal och planform» h a r posten närmare preciserats och beräknats till 13 å 14 procent av entreprenadkostnaden. Det bör understrykas att detta procentuella tillägg icke inverkat på jämförelsen mellan olika planlösningar, m e n utredningen h a r likväl ansett det önskvärt att inkludera posten i beräkningarna.

Utvändiga planeringskostnader Kostnaden för de utvändiga planeringarna och planteringarna är till ringa del beroende av byggnadens form och planlösning. Detta bestyrktes även med önskvärd tydlighet av erfarenheterna från de redan byggda studentbostäderna. I kostnadsjämförelserna h a r därför endast medtagits ett belopp motsvarande ett ordinärt ordningsställande av marken intill 5 m från huset. Ytan h a r ansetts till */« vara hårdjord och till •/« vara gräsbesådd. Det bör slutligen betonas att utredningen i detta kapitel ej velat rekommendera en viss standard eller ett visst konstruktivt utförande. Syftet med beskrivningen av normalstandardhuset och kostnadsberäkningsmetodiken har endast varit att redovisa utgångspunkten för utredningens fortsatta kostnadsanalyser.

4—908186

KAPITEL 7

Jämförande kostnadsanalys av korridorhus

Prövning av

kostnadsberäkningsmetodiken

Den i det föregående redovisade beräkningsmetodiken har utredningen låtit pröva på redan byggda studentbostadshus, för vilka kostnaderna är kända. Resultatet jämföres i nedanstående sammanställning med de kostnader per r u m som av respektive bostadsföretag uppgivits för de olika husen. Dessa h a r här omräknats per den 1 juli 1959.

Undersökta objekt

Kollegiet 3, Lund Kandidaten 4, Uppsala Tuna äng 6, Lund Stadsäga 892, Lund

Byggnadskostnad per rum den 1/7 1959

17 021 15 749 16 548 14 294

Den procentuella skillnad varmed Beräknad kostnad per rum det beräknade värdet underenligt utredstiger det ningens metodik uppgivna 16 490 14 680 15 640 13 600

3,1 6,8 5,5 4,4

Skillnaden mellan den beräknade kostnaden och den uppgivna utgör som synes lägst 3,1 procent och högst 6,8 procent. Den verkliga kostnaden påverkas emellertid av en mängd faktorer, som icke kan förutses vid användandet av en schabloniserad beräkningsmetod. Metodiken tar hänsyn till husets planform och våningsantal samt dess standard i form av antalet toaletter, badrum och kök o. dyl. Däremot tar den icke hänsyn till sådana varierande faktorer som exempelvis tidpunkten för entreprenadanbudens ingivande och byggenskapens igångsättande (vinterbygge eller oförmånlig arbetskraftssituation), de synliga ytornas kvalitetsutförande, variationer i konstruktionen, föranledda av undergrundens beskaffenhet m. m. Sålunda kan avvikelsen beträffande Kandidaten 4 delvis förklaras just av att en kostnadskrävande paining utförts på denna fastighet, vilket i sin t u r påverkat källarvåningens konstruktion. Avvikelser av detta slag torde emellertid i förevarande sammanhang icke spela någon större roll, eftersom utredningen icke syftar till att i egentlig mening kostnadsberäkna enskilda, existerande hus utan endast till att genom jämförelser vinna kunskap om för- och nackdelar med olika planlösningsalternativ och standardvarianter. För de

51 fortsatta undersökningarna torde den begagnade metodiken vara fullt tillfredsställande. Redovisning av materialet För den systematiska undersökningen av korridorhuset har utredningen valt den plan med 20 rumsenheter jämte gemensamhetsutrymmen, vilken beskrivits i kapitel 6 (sid. 42, fig. 9). Inom ramen för en och samma principiellt likartade schematiska planlösning — i detta fall genomgående korridor i husets längdriktning med r u m på ömse sidor och med gemensamhetsutrymmen samlade omkring trappan — kan givetvis av skilda anledningar förekomma många varianter. Utan avsteg från den schematiska planlösningen kan sålunda rumsstorlekar och rumsbredder variera, gemensamhetsoch kommunikationsutrymmen ändra storlek och form, bärande väggar placeras om etc. I syfte att försöka kartlägga en del av kostnadsvariationerna vid olika planlösningsalternativ men med bibehållande av den schematiska planlösningen som sådan har utredningen delat upp olika undersökningsobjekt på serier med ett efter undersökningens art varierande antal hus i varje serie. Ett urval av uppgifter rörande varje undersökningsobjekt i fråga om bl. a. rumsstorlek, rumsbredd, standard, den tunga väggens placering, våningsyta och kostnader redovisas först i en schematisk uppställning. För en fullständig redovisning av samtliga uppgifter rörande undersökningsobjekten hänvisas till bilaga 4 : 1 . De olika objektens beteckningar innebär en kodifiering efter serie, rumsstorlek och rumsbredd i n u nämnd ordning, varvid numret för serien betecknar undersökningsobjekt med vissa gemensamma egenskaper. Kodens bokstav A betecknar en rumsstorlek av 14 m 2 , medan bokstaven B står för en rumsstorlek av 13,4 m 2 , C en rumsstorlek av 13 m 2 samt D en rumsstorlek av 12 m 2 . Den sista siffran i koden betecknar r u m s bredd, varvid 1 innebär en bredd av 3 m, 2 en bredd av 3,3 m, 3 en bredd av 3,6 m samt 4 en bredd av 3,9 m. Exempelvis innebär således koden 5.A.3, att undersökningsobjektet tillhör serie 5, h a r en rumsstorlek av 14 m 2 samt en rumsbredd av 3,6 m. I den schematiska uppställningens två kolumner längst till höger redovisas de olika undersökningsobjektens variationer med avseende på dels våningsyta per rum, dels kostnader per r u m . Jämförelserna mellan objekten sker härvid med utgångspunkt från ett relationstal av 100, vilket åsatts både våningsytan per r u m och kostnaden per r u m i undersökningsobjektet 2.B.2 (normalstandardhuset) med en rumsstorlek av 13,4 m 2 och en r u m s bredd av 3,3 m. Efter den sålunda lämnade redovisningen av de olika undersökningsobjekten följer kommentarer till de olika undersökningsserierna samt planskisser, vilka illustrerar serierna med avseende på planlösning och planform. På dessa planskisser har kök betecknats med K, bad med B, wc med T och städskrubb med S.

Relationstal mellan kostnaderna per rumsenhet, jämförelseobjekt 2. B. 2.

i « Q bo «"*> § °* ca •£ JS c? P .fe • • a> c « -3 o " 3 X ) P 3

ca

>>

*•>

00 C Ö

1 g M g K «j> «3J ö . 3 B ""« 0 0 »H

*a

>f B 3 fe

Gemensamhetsutrymmen

)JH I - I

0 ) 0 0 O» O c o i-<" o c T o o o o rlrlrl

O 0 5 O t-c IOCOCOTH" O O O O T-IT-IT—(T-H

CO CO CO CD CN »-T O " OO O O O O l I-< T-I TH

ococNi-t o" i> no •<-"

» q n oo CN o" co co

°lT1,T|la> in co T-T co

a> m uo co

CN

° i , "i ^ °l. m" CO *-* CO

0 0 5 0 5 0

O OCT>OJ

0 0 0 0 3

TH

1-(T-(

T-IT-ITH

THCot>m Oi CO t— CO CN CM CN CN

cji-r-icoco O>O100fCNCNCNCN

oo o m CN O O O 00 0 0 00 CM CN

t^o^fCN H H O O I CO CO CO CN

oo o m CN O O O OO CO CO CM CM

x x x x

x x x x

x x x x

x x x x

x x x x

00 OO CO" -<I" O~ O O O O

O O O O

T H T H T - H T H T H T H T - I

o

uapunqpSaao uapunqpgoH

CO

B}Å" } U B } S U O > I

CO CN

CM

CN

JI3IJ0^S 9PUBJ9UBA.

CD CN

x x x x

x x x x

x x x x

x x x x

x x x x

lO CN

x x x x

x x x x

x x x x

x x x x

x x x x

x x x x

x x x x

x x x x

x x x x

x x x x

x x x x

x x x x

x x x x

x x x x

00 T*"

»

CN

t u n j — j n q u i B } UEipjV

CO CN

jnquiBj—lopujojf uBjpw

CM CN

CD

u 3 -3

x x x x x x x x

CN

1-1

CN

3E£2 B

O

1-H

x x x x

x x x x

x x x x

x x x x

Ol

i-c

kl

CN O CN CO i-T o * o T r-" OOOIOI i-H i-1

co

T-H

U i n j B A } AB } B p p dB5lS5JO>I

ca •o cca

i Q n ^ 1 ^ 1 oToor^uo 05010501

UIJOJUBld } U B I S U O > I

u U 2 2.1)c ps U X '•EJa 00 0 0 C oo

CO CO

<lB>lS5iO>I

00 1-1

I>

*J

t/5

§

umi BAI AB iBjap uinjpBg

CO

umjpBg

m

ti

umjqosnQ u i n j BA} AB p B p p ^aiBOJ,

T-l

Tt<

00 T-l

tf3pH>l

WSMVPAL 00

T3 T)

CO oo co

S 3

O

x x x x x x x x

OJ

ki

en S

1—1 7-1

o_ co"

x x x x

t-

x x x x

o CN* T*

v "u

o

*J t/5

o

o) C

co"

o

ti

X

CO

-«* co

X

X

O

co"

« Ö

x x x x

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

r i r i H 1

CNCNCNCN

cocoeooo

-^.^..^T;

co co co ^

«<mcjQ

<dufl

<rido

<möQ

-< m d Q

1-1

•

i

i

«»£d «

"00 CN

•

3 O)

-

TH

CN

CO

T}<

W

53 co CO

CM

co o co

H O " * » H O O l h O O Q O T-l T-l

c o i n cq CM r f TH o " o f

00 00 r f cq

• * q co >n C M © 00 r f O O C5 CT>

00 r f O Ol r f CM* T-T CO

O O O I O

o o o i H H r l

1-H TH

00 rH t>- r~

N O O H

00 00 CM c»

r - T o Cft 00 o o a o i

o o o o

THlHH

r f COCO CM

c i d o o in

I H * O " O * »

o

o o o o

H O f t f f l

o o oToT

O O OJ o> T-l TH

co o o CM©

o © O

o o o o TH TH TH TH

i n co co TH co co co co o o o o

en © er> en m" i n i n i n o o o o

incoinrf o oToT oo

0 5 T-< 1-1 TH

00 00 00 00

o f CR oo t>

O CjT G> oo" C^ O^ O^ C3

CO CM CM CM

CM CM CM CM

CO CM CM O )

o o o o co co cO co

X

X

X

X X

x x x x

X

X

X X

X

X

X

lO 00 r f CN

X

CNMCNCN

X

X

X

X

X

X

X

X

X X

X

X

X

X

X

X

X X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

O

X

rf

O,

1 ooToo 1 OCDO) TH

r l r l r t H

en cToö r~"

CM CM

O O C5

CM CM C4 IN

IM 00 I>

O

© C O CM

1 oocTkn 1 oroas 1-t

i en 3 oo •>.*-. i>

CM CM CM

CO CO TH f ^ CNHHC» © © © ©

CM 00 r f C» lO

CMTH

l>

© © © Ci TH TH TH

c q © in in o oT o f oo CO CM CM CM

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

CO

lO CM

CM CO CM CM CM CM

O CM Cfc

00 I>

CO

lO rf

CO 1-1

CM

£

X

O T-1

00 X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

i>

X

CD

X

X

rf

X

CM

t-i

X

X

co

X

X

X

CM CM jsj CM

eo eo p5 w

N

<cidQ

<iffluQ

<ffluQ

N CM CM

00 X

X

X

co co co °?

CM CM JM CM

o

X

X

X

< ffl o f l

X

X

X

X

a>

X

X

X

X

X

I>

X

X

X

X

CO

X

X

X

X

co co ro co

CM CM |M CM

<iffluQ

<ffldQ

co co co n. < PH CJ Ö

TH

CM t-l

eo TH

Relationstal mellan kostnaderna per rumsenhet, jämförelseobjekt 2. B. 2.

54 CO CO

CN r f CN 00 Cn Cn Cn O cn cn cn O

H N n q o o h r-T o" o T-T o* T-T o o o o o o

TH

, *3 fl a, «"S ^ ci 03

tN

*->

CO

T-4 TH 1-1 T-l

C/3

**

GO

fl

>

. 2 . " e4

g

>

^ ^

u9punqp§9JO

Korridorbredd m

Gemensamhetsutrymmen

3 fcc

ÖB «10 C OD 3 :cS

CO

=ca o , 3 fl oo ** t

CO C72 CN

B}Å" } U B } S U O > I

CO CN

UUOJUBjd } U B } S U 0 } J

CN

>Pl.IO}S 9PUBJ9TJBA.

CN CN

«o

TH i n •<* c o O O Ol o CN CN CN CN

o

u9punqj989H

co

o o o o

uinj—jnquiB} UBjpw

CO CN CN CN

«o

oo cn <o co CN co oo" oo oo" cn" cn" cn CN CN CN CN CN CN X X X

X X X

X

X X X

x

x

X X X

CO CO

^

o

in

in" co" oo r*" r-> o o o o o

O"TH

O © rH OO 0 0 T-T T-T r f CN CN" O O O O O

CO CO CO CD C3 cn

•>* c o cn cn cn cn o cn cn CN CN CO CN CN

oo"oo" CN CN

X X X X X

X X

T-H

T-H

T*

X X

X X

X

X X X

X

X X

X X

X X X X X X

X X X X X

X X

X X X X X X

X X X X X

X X

X X X X X

X X

X

CN

jnquiB}—jopijjojj UBjpw

cn" cn co" cn" o r-T a o i o> a o o

CO H

X X X X

CN

3 -fl CN

•O -Ö <-

is T3 b

•flOJ e 03 +->

I

c

£" dBJJSJlOM

rH

mm BAJ AB }B[ap uinjpBg

O

uinjpBg

uinaqosna UIIU B A } AB p B p p

^9[B0X

U3IBOJ,

nWWJAJL co" CO

s

co co"

o co"

PC

X X X X X X

X X

X

X X X X T-l

X

X

X X

1—1

CO X X X X X X

CN T-l

rH

X X X X

O T-H

o

co"

X X X X

TH

00 rH

3 I

OJ

U i n i B A } AB l.B[9p dB>fS>lO}I

cd

C

O CN

X X X X

X X X X X X

X X X X X

X X X X

X X X X X X

X X X X X

00 t>

co CN"

4J

co"

o CA

CO

q C

iO

<*

B

co"

©

"* «

fl &£ S Å * i "Sa

tN

s

-

oo

X X

TH CN CO ^ co c o c o c ö 03 03 03 03

TH

TH CN co -^ in cq

TH CN c o **

in

rH CN

cö co co cö co cö 03 03 03 03 03 03

cö cö cö cö cö 03 03 03 03 03

cö cö

m

CD

<< I>

55 t> o

0 0 ) 0 0

CO CO

CO"CO*CM

CM CO

OS* 0 0 l > CM CM CM

i t in in in CM CM CM CM

1-H CO

o CO

I > CO CM

os^eo^co

CO CO

H

TH

oTco •* OS OS OS

*T t> CO OCT 0 0 0 0 0 0 CO

r^cTi-T 0 0 0 0 OS

TH

r ^ ^ c M

X

X

X

X

m

i>

X

X

•*

o

in_

X

i n CM CM CM CN CO

T H i n i n i n i n CM 00 00 00 00 00 00 00

CO t > 0 0 0 0 0 0 0 0

i-H

i n co co CM CM CM

c o c o **}* Tt* TJ< T t ^ t CM CM CM CM CM CM CM

X

X

X

X

X

X

l> CM

in

o>

r-T r C T J T c o c o os" i > © O 1-H TH 1-H OS OS

X

X

X X

X

X X

X

X

X

CO CM

CM

i-H CM i n CM CM T H

OS OS OS

OS CM 00 CM

<o

O T-4 1-1 1-1 OS OS OS OS

O ' I - T T - T

OS OS OS

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

CM CO CM CM CM X

X

X

X

X

X

X

CM

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

O CM OS in

X

CO 1-1 I> 1-1

X

CO 1-H

X

X

X

lO TJ<

X

X

X

X

X

X

co

CM y-<

X

3 X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

o

OS

X

X

X

X

X

X

X

00 X

I>

X

CO

m

-<*

X

X

X

X

X

r H CM CO

I-H

CM CO •<*

c6

c o c ö c ö co"

CO

CM

X

c6

cö

X

m CQ m 00

X

X

X

X

X

X

X

X

X

i-H CM 0 0

^H

CM

co T H m

co

cö co

CO CO CO CO CO CO CO

<<< OS 1—c

o CM

oö

X

H< • < <4 <

<

<

^ £> a) «* - H °&

J 2

r^

ffl

56 Serie 1—5 Serierna 1—5 (jfr fig. 11) omfattar hus med varierande rumsstorlekar och rumsbredder men med konstanta bredder på tamburer och korridorer. I serie 5 har dessutom — såsom framgår av figur 12 — den tunga, ljudisolerande väggen placerats som skiljevägg mellan r u m och tambur i stället för mellan korridor och tambur. I serierna 1—5 gäller vidare genomgående, att rummens bredd även bestämt bredden på de gemensamma köken samt på övriga gemensamhetsutrymmen. Detta innebär, att gemensamhetsutrymmenas yta eller planform varierar i de olika undersökningsobjekten. I de flesta planlösningar av hittills byggda studentbostäder har m a n nämligen av praktiska skäl strävat efter att låta de lägenhetsskiljande väggarna dela upp huset i lika stora element. Det har därför synts lämpligt att begagna samma princip vid den schematiska korridorhuslösningen. Detta har i sin t u r medfört, att varje ändring av rumsbredden även påverkat gemensamhetsutrymmenas bredd och storlek.

,<

a

*M-

^T

ff

—f B

"TT rmm _

_

_

—

m

_ _ _m _ _

_

m» - - m

-é-

IT \-1 T

_ _ _ _ _ > _

•

_ _ _ _ _ _ - — — - -————- _ _ _ _ _ _ K

i

5 IL* °4i

g

ii—__

i•

• I

Fig. 11. Serie 1—5. Varierande rumsbredd och rumsyta. Korridorens bredd 1.80, tamburers aup 1.20. Husets bredd ändras med rumsstorlek och rumsbredd. Husets längd varierar med rumsbredien.

prn r

III-

•

• •i. d

tr

•i

n

•i tr

•i

°j

D + 1

rrr-T

ri

•i •i

Fig, 12. Den tunga väggen placerad mellan tambur och rum i stället för mellan tambur och korridor.

58 Serie 6—13 Kostnadsjämförelserna av de olika undersökningsobjekten inom serierna 1—5 är enligt utredningens uppfattning icke helt jämförbara på grund av att gemensamhetsutrymmenas yta och planform varierar. I serierna 6—13 har med hänsyn härtill undersökningar företagits av planlösningar med varierande rumsstorlekar med rumsbredder av 3,3 m eller 3,6 m. Härvid har i serierna 6 och 7 en för samtliga undersökningsobjekt konstant form valts för gemensamhetsutrymmena (fig. 13), medan inom serierna 8 och 9 valts en konstant yta för samma utrymmen (fig. 14). Den konstanta formen och den konstanta ytan är densamma som för gemensamhetsutrymmena i den schematiska planlösningen med en rumsstorlek av 13,4 m 2 vid en rumsbredd av 3,3 m. Den konstanta formen på gemensamhetsutrymmena medför, att byggnadens mittparti, där dessa utrymmen är belägna, får en oförändrad form. Däremot kommer bredden att variera på de två från detta mittparti utgående rumsflyglarna. Detta gör det enligt utredningens uppfattning nödvändigt att undersöka h u r kravet på en rektangulär husform påverkar rumskostnader och våningsyta (serie 10 och 11, fig. 15) . P å samma sätt medför en konstant yta på gemensamhetsutrymmena, att rummens storlek och bredd blir avgörande för husbredden, varvid variationer i husets form kommer till synes på gavelfasaderna. Även här har undersökts följderna av kravet på en rektangulär husform (serie 12 och 13, fig. 16). a l

m

i |

j *

a

u

m-

o-

iT i--I

*L

IT

Rt-^L Honstant form

,!

//

Fig. 13. Serie 6—7. Rumsbredd: serie 6 3,3 m, serie 7 3,6 m. Varierande rumsyti. Korridorens bredd 1.80, tanburens djup 1.20. Husés bredd varierar med rum>bredd och rumsstorlek; dock har husets mittparti, som vrymmer gemensamhetsutrynmen med konstant form, ai oförändrad bredd. Huses längd varierar med rumsbrelden.

59 •*0

Fig. 14. Serie 8—9. Rumsbredd: serie 8 3,3 m, serie 9 3,6 m. Varierande rumsyta. Korridorens bredd 1.80, tamburens djup 1.20 m. Husets bredd varierar med rumsbredd och rumsstorlek. Husets längd varierar med rumsbredden och påverkas av gemensamhetsutrymmenas konstanta yta.

->'.*-

?'c

% Konstant yta

,.\ Konstant |orm llllll Överyta i kommunikationsutrymmen

Fig. 15. Serie 10—11. Rumsbredd: serie 10 3,3 m, serie 11 3,6 m. Varierande rumsyta. Korridorens minsta bredd 1.80, tamburens djup 1.20 m. Husets bredd blir konstant i de fall där mittpartiet, som inrymmer gemensamhetsutrymmena, är bredare än rumsflyglarna, men varierar i de fall där rumsbredd och rumsyta gör rumsflyglarna bredare än mittpartiet. Kravet på rektangulär husform medför därvid överdimensionerade kommunikationsutrymmen.

•

&

-

Fig. 16. Serie 12—13. Rumsbredd: serie 12 3.3 m, serie 13 3.6 m. Korridorens bredd 1.80, tamburens djup 1.20m. Varierande rumsyta. Husets bredd varierar med rumsbredd och rumsstorlek. Husels längd varierar med rummens bredd och med den bredd det gemensamma köket kräver för att erhålla en konstant yta. Kravet på rektangulär husform medför överyta vid gavelfasaderna. De fall där en förlängning av huset medfört, att badrummet och passagen mellan korridor och badrum icke blivit funktionsdugliga, har uteslutits ur undersökningen.

M

^ K o n s t a n t y+a Överyfa i kommunikationsutrymmen

Serie 14—20 I serierna 14—20 har standardförändringar i olika avseenden undersökts. Som undersökningsobjekt har valts en planlösning med en rumsstorlek av 13,4 m2 och med en rumsbredd av 3,6 m. Orsaken till att utredningen valt denna rumsbredd i stället för en bredd av 3,3 m är att möjligheterna att möblera 3,6-m-rummet är betydligt bättre. Med tanke på att standardundersökningen även innefattar införande av tvättställ och garderob i rummet har det nämligen ansetts nödvändigt att fästa stort avseende vid rummets möblerbarhet. I dessa fall har även rumsytan ökats från 13,4 till 14 m 2 , inklusive garderoben. Undersökningen av standardförändringarnas innebörd h a r omfattat minskning av tambur- och korridorbredder, införande av wc i varje rum eller gemensamt för två rum, införande av badrum i varje eller gemensamt för två rum, införande av kokskåp i varje eller gemensamt för två rum, slopande av tamburutrymmet samt slutligen slopande av tvättmöjligheterna inne på rummet. I de flesta fall har undersökningen skett med såväl konstant form som konstant yta på de återstående gemensamhetsutrymmena. Den schematiska planlösningen har bibehållits. I de fall vissa gemensamhetsutrymmen fallit bort har planlösningen i en del avseenden förenklats.

61 -?'<*-

B

r— i T

i—J

Fig. 17. Serie 14: B. 3.1. Rumsbredd 3,6 m, korridorens bredd 1.80 m, tamburens djup 1.10 m. Rumsyta 13,4 m a . Gemensamhets utrymmenas ytor bestämmes av rummens bredd och yta. Till varje rum hör tvättställ, medan kök, bad och WC delas gemensamt av rummen i korridoren

?'«'

Tstri • I T

4-

•Jfr Konstant form

7'Jf

3.30 Fig. 18. Serie 14: B.3.2. Samma mått och samma standard som 14: B. 3.1. Samma konstanta form på gemensamhetsutrymmena som i serie 6—7

62 M

If

I T

I T

If

T I

I T

I T l$l

*

Konstant yta

Fig. 20. Serie 15: B. 3.1. Rumsbredd 3.6 m, korridrens'bredd 1.80 m, tamburens djup 1.10 m. Rumsyta 13.4 m2. Till varje rum hör tvättställ och WC, medan kök och bad delas gemensamt av rummen i korridoren. Gemensamhetsutrymmenas storlek bestämmes av rummens bredd och yta samt av trappans bredd

Fig. 19. Serie 14: B.3.3. Samma mått och samma standard som 14: B.3.1. Gemensamhetsutrymmen med samma konstanta yta som i serierna 8—9

——ff

°

Ål

1 H h-

T 1

1 T

r i

1 1" 1 K

r

B

-^

A—*

i

Fig. 21. Serie 15: B3.2. Sommarnatt och samma standard som 15: B. 3.1. Gemensamhetsutrymmenas storlek bestämmes av rummens bredd och yta samt av minimibredden på badrummet

Konstant form

Fig. 22. Serie 15: B.3.3. Samma mått och samma standard som 15: B. 3.1. Gemensamhetsutrymmen med samma konstanta form som i serie 6—7

63 I T

urapMMpnn I I

Konstant yta

T

°-Ål

l

*. Konstant -form

Fig. 23. Serie 15: B.3.4. Samma mått och samma standard som 15: B.3.1. Gemensamhetsutrymmen med samma konstanta yta som i serie 8—-9. De objekt i vilka badrummets bredd kommit att underskrida minimimåtten för funktionsduglighet har ej undersökts

Jlllll Overyta i kommunikationsutrymmen

Fig. 24. Serie 15: B.3.5. Samma mått och samma standard som 15: B. 3.1. Gemensamhetsutrymmen med samma konstanta form som i serie 6—7. Kravet på rektangulär byggnadsform medför överdimensionerade kommunikationsutrymmen.

it

%% Konstant yta ||[ Överyta i kommunikationsutrymmen

Fig. 25. Serie 15: B.3.6. Samma mått och samma standard som 15: B. 3.1. Gemensamhetsutrymmen med samma konstanta yta som i serierna 8—9. Kravet på rektangulär byggnadsform medför överdimensionerade kommunikationsutrymmen

41 Fig. 26. Serie 16: B.3.1. Rumsbredd 3.60 m, korridorens bredd 1.80 m, tamburens djup 1.60 m. Rumsyta 13.4 m2. Till varje rum hör duschrum med wc, medan kök delas gemensamt av rummen i våningen. Badrum saknas. Köksutrymmets storlek bestämmes av dess minimibredd samt av rummens bredd och yta. Serie 16-.B3.2. är identiskt med 16:B.3.1. med undantag av att duschrummet förändrats till badrum

41-

-*>&

41 I Constant "form Överyta i kommunikationsutrymmen

Fig. 27. Serie 16: B.3.3. Samma mått och samma standard som 16: B.3.1. dock att till varje rum hör badrum i stället för duschrum. Gemensamhetsutrgmmen med samma konstanta form som i serie 6—7, vilket här medför en överdimensionering av kommunikationsutrgmmena

3.30 Fig. 28. Serie 16: B. 3.4. Samma mått och samma standard som 16: B. 3.3. Gemensamhetsutrgmmen med samma konstanta form som i serie 6—7, vilket här medför viss överdimensionering av kommunikationsutrgmmena samt svårigheter att foga in entrédörr från trappa till korridor

Konstant

form

J! Överyta i kommunikationsutrymmen

65 Fig. 29. Serie 16:B.3.5. Samma mått och samma standard som 16: B. 3.3. Gemensamhetsutrymmen med samma konstanta yta som i serie 8—9, vilket hår medför överdimensionering av komm'tnikationsutrymmena

4 HKOveryta i kommunikationsutrymme

fö fö

fö fö

J fö fö

5—908186

4^

% Konstant yta

i'>L

• / . ' -

D-

4 M

fö KS

Fig. 30. Serie 17: A.3.1. Rumsbredd 3.60 m, korridorens bredd 1.80 m, tamburens djup 1.60 m. Rumsyta 14 m2. Till varje rum hör duschrum med wc samt kokskåp. Enda gemensamhetsutrymme år städskrubben, som förlagts bakom trappan. — Serie 17: A. 3.2. är identiskt med 17: A. 3.1. med undantag av att duschrummet ändrats till badrum

r-2— »

•— J ! -^T- i ^r^—

-&-

1 T

T 1

T i

Fig-. 31. Serie IS: B.3.2. Rumsbredd 3.60 m, korridorens bredd 1.80 m, tamburens djup 1.10 T;?. Rumsyta 13.4 m2. Två rum delar på wc, medan kök och bad delas gemensamt av rummen i våningen. Gemensamhetsutrymmen med samma konstanta yta som i serie 8—9.

1 T

i

!•'•

1 5

K

J.—s—j.

L*

a 7'/

\

°-—At — « — , -

•1 i

If

If

B

Fig. 32. Serie 18: B.3.2. Rumsbredd 3.60 m, korridorens bredd 1.80 m, tamburens djup 1.60 m. Rumsyta 14 m2. Två rum delar badrum och kokskåp. Enda gemensamhetsutrymme är städskrubben med samma konstanta yta som i serie 8—9. — Sene 18: B. 3.3. är identisk med 18: B. 3.2, dock att rumsytan är 13.4 m2

K5

:

KS

4J^ / ^ Konstant yta

4f

67 **

*f

-TT

M B "T"

! 5

• T

IT

rr

Sw

4^

7'/'

.Fz<7. 33. Serie 19: A. 3.1. Rumsbredd 3.60jn, korridorens bredd 1.80 m. Rumsyta 14 m2. Tambur saknas. Till varje rum hör tvättställ, medan kök, bad och wc delas gemensamt av rummen i våningen. Gemensamhetsutrymmenas storlek bestämmes av rummens bredd och yta

s4l

honstant form

M~

3.30 Fig. 34. Serie 19:A.3.2. Samma mått och standard som 19: A.3.1. Gemensamhetsutrymmen med samma konstanta form som i serie 6—7

j% Konstant yta Ull Överyta i .kommunikationsutrymmen % Konstant yta

Fig. 35. Serie 19: A.3.3. Samma mått och standard som 19: A. 3.1. Gemensamhetsutrymmen med samma konstanta yta som i serierna 8—9

Fig. 36. Serie 19:A.3.4. Samma mått och standard som 19: A.3.1. Gemensamhetsutrymmen med samma konstanta yta som i serierna 8—9. Kravet på rektangulär byggnadsform medför överdimensionerade kommunikationsutrymmen

68 X-

'a

if

t I 5I Fig. 37. Serie 20: A.3.1. Rumsbredd 3.60 m, korridorens bredd 1.80 m. Rumsyta 14 m2. Tambur och tvättställ i rummet saknas. Den för samtliga rum i våningen gemensamma tvättavdelningen är dimensionerad för att kunna inrymma 2 duschrum med tvättställ, 2 wc, torkskåp och städskrubb. Antalet tvättställ är mindre än antalet rum i våningsplanet. Gemensamt kök för samtliga rum i våningen. Kökels storlek bestäms av rummens bredd och yta.

D ["1 • I

-3

J-J=S

4J-

^Konstant yta

Fig. 38. Serie 20: A.3.2. Samma mått som 20: A.3.1. Tambur och tvättställ i rummet saknas. Den för samtliga rum i våningen gemensamma tvättavdelningen har utökats för att, förutom bad, 2 wc och städskrubb med konstant yta, kunna inrymma tvättrum med torkskåp. Antalet tvättställ är mindre än antalet rum i våningsplanet. Kökets storlek bestäms av rummens bredd och yta.

I

—i

I—

T I

I T

4k

^

Konstant yta

Fig. 39. Serie 20: A.3.3. Samma mått som 20: A.3.1. Gemensamhetsutrymmen med samma konstanta yta som i serie 8—9. Tambur och tvättställ i rummet saknas. Den för samtliga rum i våningen gemensamma tvättavdelningen har utökats för att förutom bad, 2 WC och städskrubb kunna inrymma tvättrum med torkskåp. Antalet tvättställ är lika stort som antalet rum i våningsplanet.

69 Serie 21 I serie 21 har ett antal loftgångshus undersökts. Planlösningen för dessa hus avviker från den schematiska planlösning, som använts vid undersökningen av korridorhuset. Utredningen har emellertid ansett det önskvärt att undersöka kostnaderna för studentbostadshus, som lösts efter loftgångsprincipen. I de fall loftgången i de hus utredningen undersökt även fyller korridorens funktion, har undersökningsresultaten redovisats tillsammans med resultaten av korridorhusundersökningen. Loftgångshusets säregna plan med kommunikationsutrymmet — loftgången — utanför husfasaden begränsar möjligheterna till variationer. Det torde vara uteslutet att i någon större omfattning använda gemensamhetsutrymmen, eftersom hyresgästen måste använda sig av loftgången för att komma till dessa. Rum med en storlek av 14 m 2 , inklusive garderob, har undersökts med undantag av ett fall där garderoben kunnat placeras i tamburen, varvid rumsytan minskats till 13,4 m 2 . Rumsbredden har satts till 3,6 m utom i två fall där r u m med en bredd av 3,0 m undersökts i syfte att få kännedom om rumsbredden i loftgångshus har samma inverkan på kostnaderna som i korridorhus. De undersökta r u m m e n har givits följande standard. Till varje rum hör wc, dusch eller badrum, samt kokskåp. I två fall har utredningen undersökt en lösning med badrum och kokskåp gemensamt för två r u m .

55 Fig. 40. Exempel på loftgångshus med utvändig trappa (21-.A.3.1). Rumsbredd 3,0 m, rumsyta 14 m*. Varje rum har eget tvättställ, wc och kokskåp

io

3Z8

[i 152a *g \ gg }

3Z8

3Z&

Fig. 41. Exempel på loftgångshus med invändig trappa (21-.A.3.2.) Mått och standard samma som för 21-.A.3.1

1 H^H

Fig. 42. Exempel på loftgångshus (21.-A.3.6. och B:3.7.)

med planlösning

\

—

där två rum delar kokskåp och badrum

Sedan utredningen sålunda redovisat det material och den metodik som använts vid kostnadsberäkningen av korridorhuset övergår utredningen till att närmare kommentera de därvid vunna resultaten och då särskilt studera kostnaderna vid förändring av rumsytor, rumsbredder, kommunikationsoch gemensamhetsutrymmen samt av standarden. I anslutning härtill har utredningen även analyserat kostnadseffekten av sådana planlösningsmässiga förändringar som inredning av dubbletter inom ramen för en korridorhuslösning eller införande av en korridorhusplanlösning i ett s. k. loftgångshus. Resultatet av dessa analyser redovisas i det följande. Rumsytan och rumsbredden Studentsociala utredningen förutsatte en minsta rumsstorlek av 14 m 2 . På grund av ökade byggnadskostnader i förening med önskemålet att höja den hygieniska standarden blev — som antytts i kap. 4 — en av de första kostnadsbegränsande åtgärderna i studentbostadsproduktionen att minska rumsstorleken. Den kostnadsbesparing, som kan uppstå härigenom, framgår av nedanstående sammanställning, vilken utgör en bearbetning av de resultat utredningen i det föregående redovisat.

72 Rumsbredd m

Rumsstorlek 3

13 m 2

12 m 2

^00,0 !100,0

98,0 98,4 98,3

96,1 96,9 95,6

14 m

3,3 3,3 3,3

noo,o

Gemensamhetsutrymmen

Varierande storlek (serie 1—5) Konstant planform (serie 6—7) Konstant y t a (serie 8—9)

1 Som utgångspunkt vid samtliga jämförelser har här och i det följande valts talet 100. Det bör därvid observeras, att talet 100 endast betecknar den typ, varifrån den aktuella jämförelsen utgår, icke någon bestämd rumstyp.

Av sammanställningen framgår, att en minskning av rumsstorleken från 14 m 2 till 12 m 2 i de här aktuella fallen inneburit en besparing av ca 4 procent av rumskostnaden. Om minskningen av rumsytan åtföljes av att en tambur med garderob och tvättställ samtidigt tillföres rummet, stiger i stället kostnaden på grund av att våningsytan per r u m ökar. Besparingen blir påtaglig endast i de fall, där tamburen med tvättställ och garderob redan från början förlagts utanför rummet eller där rumsstorleken minskats utan att någon yta för annat ändamål tillkommit. I ovanstående exempel utgick utredningen i sin jämförelse från en rumsbredd av 3,3 m. Besparingens storleksordning synes i stort sett vara densamma även vid andra rumsbredder. Utredningen vill dock understryka den roll, som rumsstandarden spelar i detta sammanhang. Det förhåller sig givetvis så, att om ytan på ett rum med en i övrigt hög standard minskas, den relativa kostnadsbesparingen kommer att bli mindre, än om motsvarande minskning av ytan vidtages beträffande ett rum med lägre standard. Besparingen i kronor är relativt konstant. Rumsbredden, d. v. s. rummets andel i ytterväggen påverkar kostnaden högst påtagligt, något som framgår av följande sammanställning (jfr även fig. 43). Rumsstorlek m2

Rumsbredd, m Gemensamhetsutrymmen 3,0

3,3

3,6

3,9

98,3

100,0 100,0 100,0

101,7 100,6 101,4

103,8

Varierande storlek och form (serie 1—5) Konstant form (serie 6—7) Konstant y t a (serie 8—9)

98,2

100,0 100,0 100,0

101,7 100,6 101,4

103,8

Varierande storlek och form (serie i—5) Konstant form (serie 6—7) Konstant y t a (serie 8—9)

98,1

100,0 100,0 100,0

101,7 100,8 101,4

103,9

Varierande storlek och form (serie 1—5) Konstant form (serie 6—7) Konstant y t a (serie 8—9)

14,0

13,0

12,0

Kostnadsskillnaden mellan det rum, som har en bredd av 3,0 och det rum, som h a r en bredd av 3,9 m, är ca 5,5 procent. En ökning av r u m m e t s andel i fasaden med en meter synes sålunda ha en större inverkan p å rumskost-

ft t

Rumsbredd 3,0 m

Rumsbredd 3,6 m Fig. 43. Exempel på rumsformens 13.4 m2

-a

Rumsbredd 3,3 m

Rumsbredd 3,9 m variation vid ändrad rumsbredd och bibehållen rumsstorlek av

74 nåden än en ökning av rummets yta med 2 m 2 . Vid lika yta ställer sig sålunda ett smalt r u m fördelaktigare från ekonomisk synpunkt än ett bredare rum. Utredningen vill i detta sammanhang dock understryka, att rummiets möblerbarhet försämras vid en minskning av rumsbredden, något som m e d all tydlighet framgår av fig. 43. Vid en bredd under 3 m blir rumsformen helt otillfredsställande från möbleringssynpunkt. Med tanke på att studentbostadsrummet skall fungera såsom plats för både arbete, samvaro och vila vill utredningen varna för en underskattning av denna synpunkt. Tamburen

(ljudslussen)

Studentsociala utredningen angav i sitt betänkande de minimikrav beträffande standarden, som borde ställas på ett fullgott studentbostadsrum. Bland annat underströk utredningen vikten av att r u m m e n är väl ljudisolerade. Såsom framhållits i det föregående har utnyttjandet av korridoren som kommunikationsutrymme skapat ett behov av kraftig ljudisolering mellan rummet (lägenheten) och korridoren. I de flesta fall h a r detta behov tillgodosetts genom att en tung, ljudisolerad vägg placerats mellan t a m b u r och korridor. För att ytterligare isolera rummet från korridoren har en ljudsluss i form av en tambur införts mellan korridor och rum. I denna tambur har i allmänhet rummets våta del (wc, tvättställ, dusch) placerats. Arrangemanget med en från rummet avskild tambur innebär en kraftig belastning på rumskostnaden genom att rummets andel i den totala våningsytan stiger. Utredningen har ansett det vara av intresse att undersöka i vilken utsträckning den tunga väggens placering påverkar rumskostnaden. Den tunga väggen bör nämligen med samma eller rent av ännu bättre ljudisolerande effekt kunna placeras mellan rummet och tamburen i stället för mellan tamburen och korridoren (jfr fig. 12). Vissa förenklingar uppnås härigenom vid rörindragningen till tvättställ eller wc i tamburen. Utredningen har undersökt den tunga väggens placering och funnit att en mindre kostnadsbesparing erhålles om väggen placeras mellan tambur och rum. Vid en rumsbredd av 3,6 m, får man följande resultat i fråga om kostnaden: Rumsstorlek

Med tung korridorvägg

14ml

13 m a

12 m"

100,0 99,7

100,0 99,7

100,0 99,6

Tamburdjupets inverkan på kostnaden har även undersökts. En minskning eller ökning med 10 cm av tamburdjupet på ömse sidor av korridoren innebär, att rumskostnaden förändras med drygt 2 procent. Utredningen

75 vill dock understryka, att det, om rummet förses med tambur, är oekonomiskt att göra djupet så litet, att tamburen ej kan inrymma garderob och tvättställ eller wc. En god ljudisolering mellan r u m och korridor kan emellertid med nuvarande tekniska hjälpmedel sannolikt uppnås utan att rummet förses med ljudsluss. Framför allt är det dörren som behöver ljudisoleras. Utredningen har undersökt i vilken utsträckning rumskostnaderna minskar, om tamburen slopas och en ljudisolerad dörr (eller dubbla dörrar) sätts in mellan rum och korridor. Härvid måste garderob och tvättställ placeras i rummet, varför en rumsyta av 14 m 2 (jfr fig. 44) valts vid jämförelse med ett r u m med tambur och en yta av 13,4 m 2 (jfr fig. 43). Rumsbredden förutsätts i båda fallen vara 3,6 m ; gemensamhetsutrymmenas ytor är vidare lika stora. Jämförelsen har utfallit på följande sätt. Rummet med tambur, inredd med tvättställ och garderob 100 Rummet utan tambur, men med ljudisolerad dörr eller dubbeldörr. Tvättställ och garderob i rummet 90,7 Slopandet av tamburen k a n således i förhållande till ett rum med tambur innebära en kostnadsbesparing. Kommunikations-

och gemensamhetsutrymmen

Utredningen har även sökt utröna på vilket sätt våningsplanets gemensamhets- och kommunikationsutrymmen, under vissa förutsättningar, inverkar på rumskostnaden. Tillvägagångssättet har varit följande. Utredningens expert, arkitekten G. Wikforss, har från byggnadstekniska och funktionella utgångspunkter utarbetat schematiska planlösningar över

XL.

Fig. 44. Rum utan tambur. Tvättställ och garderob i rummet. Rumsyta 14 m2

_3T

76 korridorhus (serie 1—4). Strävan har härvid varit att om möjligt åstadkomma enkla rektangulära byggnader utan onödiga språng i fasaderna. Av byggnadstekniska skäl har planerna delats upp i likformiga sektioner över byggnadernas djup. Sektionens längd har i de olika planlösningarna bestämts av rummets bredd. Trapphus, kök, badrum, toaletter och städskrubbar har inpassats i nödigt antal sektioner, vanligen två. Eftersom trapphusets minsta bredd är fixerad i gällande bestämmelser har de övriga utrymmenas storlek kommit att variera alltefter rumsstorlekar och rumsbredder. Avsteg från principen att hålla en rektangulär byggnadskropp och en regelbunden sektionsindelning har inträffat först då gemensamhetsutrymmenas dimensioner och ytor kommit ned i sådana minimimått att de icke har kunnat fungera för de avsedda ändamålen. I ett antal undersökningsobjekt inom serierna 6—9 har emellertid kök, badrum, wc-utrymmen och städskrubbar erhållit samma mått. Härvid har den schematiska planlösningen med rum, vilkas bredd är 3,3 m och vilkas yta är 13,4 m 2 fått bestämma gemensamhetsutrymmenas dimensioner och ytor. Detta medför, att byggnadernas rektangulära regelbundenhet — liksom i ett antal fall även den likformiga sektionsindelningen — upplöses. Vid kostnadsberäkningarna har utredningen tagit hänsyn till de direkta, mätbara kostnader, som uppstår på grund av husets oregelbundna form, men däremot icke till de ökande omkostnader, som eventuellt kan uppstå på arbetsplatsen. Det är möjligt att bibehålla en regelbunden husform även om kök, badrum, wc-utrymmen och städskrubbar erhåller samma konstanta mått. De.ta resulterar dock i en överdimensionering av de invändiga kommunikatioisutrymmena — korridorer, passager och trapphus. I serie 10—13 har utredningen undersökt h u r en sålunda bibehållen regelbunden husform påverlar rumskostnaden. Resultatet av dessa undersökningar visar, att skillnaderna i kostnad mellan planlösningarna med varierande storlek på gemensatnhetsutrymmena (serie 1—4) och planlösningarna med gemensamhetsutrymmen med konstant planform eller yta med oregelbunden (serie 6—9) respektive regelbunden (serie 8—13) huskropp blir förhållandevis små och i prtktiken icke torde spela någon större roll. Avgörande för kostnaden blir %ad som från standardsynpunkt k a n anses vara minsta storlek för gemensanhetsutrymmena. Dock bör det understrykas, att en viss stegring av kostiaden kan ske vid en överdimensionering av kommunikationsutrymmena. T id en rumsyta av 12 m 2 uppgår skillnaden i kostnad mellan arkitektens plmlösning (serie 1—4) och planlösningen med de överdimensionerade konmunikationsutrymmena till drygt 4 procent. Överdimensioneringen ger stirre utslag i kostnadshänseende, när den sker medelst en breddning av hu;et än när den sker medelst en förlängning; härvid förutsattes givetvis en ktnstant rumsbredd. Utredningen har även undersökt effekten av att förändra korridorais

77 bredd. Om korridorbredden ändras med 20 cm medför detta, att den schematiska planlösningens rumskostnad ändras med cirka 0,7 procent. Det bör i detta sammanhang dock understrykas, att en korridor inte bör göras smalare än 1,6 m. En korridor med mindre bredd torde fungera otillfredsställande som kommunikationsled. Tvättställ, wc, duschrum, badrum I ett flertal sammanhang har sambandet mellan rumskostnaden och rummets hygieniska standard diskuterats. Utredningen har därför ansett det vara av väsentligt intresse att undersöka storleken av de kostnadsskillnader, som uppstår vid förändringar av den hygieniska standarden. Som undersökningsobjekt h a r utredningen valt den schematiska planlösning, där varje rum h a r en yta av 13,4 m 2 , en bredd av 3,6 m samt är försett med tambur. I tamburen har garderoben placerats liksom även den för de olika undersökningarna alternativt valda hygieniska utrustningen bestående av tvättställ eller wc eller dusch- eller badrum, eller kombinationen av dessa förnödenheter. Vid samtliga undersökningar har erforderliga gemensamhetsutrymmen — kök, badrum etc. — erhållit samma yta. Undersökningarna h a r givit följande resultat. Beträffande den hygieniska utrustningens krav på yta visar det sig, att om wc och tvättställ inredes i tamburen, dennas djup ej behöver ökas. Duschrummet kräver däremot en djupare tambur. En jämförelse mellan kostnaderna för inredning av olika slag av hygienisk utrustning i tamburen har givit följande resultat. Rum med tvättställ (fig. 45)

R u m med tvättställ, och wc (fig. 46)

R u m med tvättställ, wc och dusch (fig- 47)

R u m med tvättställ, wc och bad (fig. 47)

101,8

108,0

108,3

Som synes blir kostnadsökningen ringa vid inredning av wc i en tambur, där det redan finns tvättställ — knappt 2 procent. Visserligen uppstår en viss total kostnadsökning per rum, vilken hänför sig till väggar och sanitärt gods, men denna ökning uppvägs nästan helt av att den totala våningsytan minskar, genom att de gemensamma toaletterna i våningsplanet försvinner. Inredningen av ett duschrum är däremot betydligt kostsammare på grund av den utökning av tamburen som blir nödvändig. Bortfallet av ytan för våningsplanets gemensamma badrum kompenserar inte kostnadsökningen på grund av det ökade utrymmesbehovet i tamburen. övergången från duschrum till badrum innebär däremot inte någon påtaglig kostnadsförändring. Inredning av dusch till varje r u m har i hittills

tr

=*—M

i

D

i

II

E •

|

N=J

IM Fig. 45. Rum med tvättställ och garderob i tamburen

Fig. 46. Rum med tvättställ, wc och garderob i tamburen

Fig. 47. Rum med tvättställ, wc, dusch (alt. bad) och garderob i tamburen

79 byggda studentbostäder ofta resulterat i en gemensam badanläggning i källaren. Om b a d r u m inredes till varje r u m bortfaller behov av bad i källaren. Den kostnadsminskning som härigenom uppstår synes vara av ungefär samma storleksordning som kostnadsökningen vid ett utbyte av duschrummet mot ett badrum. Utredningen har även ansett det vara av intresse att undersöka kostnadsförändringen vid en minskning av rummets hygieniska standard, d. v. s. att tvättstället till varje r u m slopas. Härvid har förutsatts, att den för våningsplanet gemensamma bad-, wc- och tvättavdelningen innehåller samma antal tvättställ som rum. Rumskostnaden blir i detta fall så gott som oförändrad, beroende på att gemensamhetsutrymmenas yta ökar. Även om tvättmöjligheterna i det gemensamma tvättrummet minskas till att omfatta ett tvättställ för två r u m blir kostnadsbesparingen per r u m obetydlig (mindre än 0,5 procent). Jfr fig. 37—39. Kokskåp Inreder m a n kokskåp med möjlighet till matlagning i varje lägenhet kan det för korridoren gemensamma köket helt slopas (fig. 30). Ett kokskåp kräver ett relativt stort utrymme, och det har ansetts uteslutet att inreda ett kokskåp i en t a m b u r med 1,1—1,2 m djup. Vid undersökningarna har kokskåpet därför inretts i ett rum, vars hygieniska standard består av wc, tvättställ och dusch- eller b a d r u m (jfr fig. 47 och 48). Tamburen till detta r u m

Fig. 48. Rum med tvättställ, wc, dusch (alt. bad) samt kokskåp i tamburen. Garderob i rummet

80 rymmer även ett kokskåp under förutsättning att garderoben samtidigt flyttas in i rummet, vars yta då måste ökas i motsvarande grad. Inredning av kokskåp i detta r u m resulterar i en ökning med 3,9 procent av r u m m e t s ursprungliga kostnad. I jämförelse med det rum, som endast har t a m b u r och tvättställ, motsvarar emellertid den sammanlagda kostnadsökningen för den utökade tamburytan, badrummet och kokskåpet 12,5 procent av rumskostnaden. Om man endast inreder wc och kokskåp och utesluter dusch- eller badrum, behöver tamburens yta icke ökas så mycket. Kostnadsökningen för ett rum, vars tambur är 1,40 m djup och inredd med wc, tvättställ och kokskåp, k a n i jämförelse med ett rum, vars tambur endast är inrett med tvättställ, uppskattas till ca 9 procent. Planlösning med dubbletter I de hittills byggda korridorhusen har i åtskilliga fall dubbletter utförts. I allmänhet delar två intill varandra liggande r u m på en gemensam tambur samt antingen på ett wc eller på ett dusch- eller badrum. I regel har även ett kokskåp inretts i tamburen, i vissa fall även kokvrå (jfr fig. 49). I några fall har planlösningen av dubbletten skett på så vis att mellan de två rummen lagts in en sektion, som är smalare än rummens bredd. I denna

Fig. 49. Dubblett, där två intill varandra liggande rum delar på tambur, inredd med tvättställ, wc, dusch (alt. bad), kokskåp och garderober

81 smala sektion har — från korridoren räknat — inrymts tambur, badrum och kokvrå. Det gemensamma badrummet har entré från tamburen, under det att kokvrån, som är placerad vid fasaden och följaktligen ljus, har entréer från de båda rummen. Utredningen har ansett det angeläget, att undersöka skillnaden i kostnad mellan rum med egen hygienisk och annan standard och dessa rum, där motsvarande standard delas av två. Undersökningen har avsett planlösningar med rummen intill varandra, och standardförnödenheterna inpassade mellan r u m m e n och korridoren. Sådana dubbletter kan nämligen infogas i de schematiska planlösningar, som undersökts i det föregående utan att dessa bryts sönder, vilket däremot icke är fallet med de dubbletter, vilkas standardförnödenheter inskjutits mellan de båda rummen. Utredningen har därför ej undersökt detta alternativ. Ej heller har utredningen undersökt dubbletter med kokvrå. Undersökningarna har givit följande resultat. Rum respektive dubblett med wc och tvättställ i tamburen Rum respektive dubblett med badrum och kokskåp i tamburen

Enkelrum

Rum i dubblett

92,9

83,8

Vid jämförelsen mellan enkelrum och dubblett med eget badrum och kokskåp är rumsytan i båda fallen 14 m 2 , inklusive garderob. I dubbletten kan emellertid garderoben placeras i tamburen, eftersom denna vid sammanslagning av två r u m blir relativt stor, varvid rumsstorleken kan minskas till 13,4 m 2 . Jämförelsetalet blir i så fall för dublettrummets del 82,5 i stället för 83,8. En stor kostnadssänkning erhålles sålunda om standardförnödenheter i form av tambur, wc, b a d r u m och kokskåp delas av två rum i stället för att tillföras varje enskilt r u m . Av intresse är även kostnadsrelationen mellan å ena sidan enkelrummet med tambur och tvättställ och å andra sidan den standard, där två rum delar på tambur och wc eller badrum eller kokskåp. R u m med t a m b u r och tvättställ

R u m med delad t a m b u r och delat wc

Rum med delad tambur, delat badrum och kokskåp

94,6

92,8

En höjning av standarden, samtidigt som standardförnödenheterna slås ut på två rum, innebär sålunda icke någon kostnadsökning i förhållande till det enskilda r u m m e t med tambur och tvättställ. Allt talar i stället för att en viss kostnadsbesparing erhålles. Det bör emellertid understrykas, att utredningen icke undersökt alla de olika planlösningsalternativ som är möjliga för dubblettens del, varför en viss försiktighet måste iakttagas i fråga om slutsatser vid jämförelser mellan dubbletter och enkelrum. 6— 908186

82 Det bör i detta sammanhang nämnas, att utredningen vid presentationen av de sex alternativa lösningar av rumskollektivet, rörande vilka deltagarna i studentbostadsenkäten fick rösta (jfr sid. 201), räknade med en månadshyra av 155 kronor för en dubblett i ett korridorhus, där två r u m delade tambur, badrum och kokskåp. Vid tidpunkten för genomförandet av studentbostadsenkäten hade den av utredningen tillämpade kostnadsberäkningsmetodiken icke använts, och de överslagsmässiga hyresberäkningar som då verkställdes gav vid handen, att ifrågavarande dubblett var dyrare än exempelvis korridorhusets enkelrum med tambur och wc. Rätteligen borde emellertid dubbletten h a åsatts en hyra av 130 kronor i månaden i stället för 155 kronor. Såtillvida påverkas dock icke resultatet av omröstningen av detta förhållande, som syftet med denna endast var att mäta hur mycket studenterna var beredda att betala för olika standardalternativ.

Planlösningar inom loftgångshus Utredningen har även undersökt relationen mellan rumskostnaden i ett s. k. loftgångshus och rumskostnaden i den schematiska planlösningen av korridorhuset. I loftgångshuset är kommunikationsutrymmet förlagt utanför byggnadskroppen. Varje lägenhet eller lägenhetsgrupp har direkt ingång från det fria. Detta begränsar i hög grad undersökningsmaterielet vid jämförelser med korridorhusets studentrum. Gemensamma utrymmen såsom badrum, wc, kök kan inte anordnas för grupper om 10 till 20 rum utan invändiga kommunikationer. Undersökningen har därför måst begränsas till rum med egna standardförnödenheter eller till dubbletter för att jämförelser med motsvarande r u m i korridorhuset skall k u n n a ske (jfr fig. 40—42). Undersökningen visar, att loftgångshusets rumskostnader i genomsnitt ligger ca 5 procent högre än motsvarande rumskostnader i korridorhuset. Sålunda får ett rum i loftgångshus med eget badrum och kokskåp relationstalet 104, om motsvarande rum i korridorhuset åsättes relationstalet 100. Ett dubblettrum med delat badrum och delat kokskåp får relationstalet 106 i loftgångshuset, om motsvarande r u m i korridorhuset åsättes talet 100.

Sammanfattning Eftersom det kan vara förenat med vissa svårigheter att kombinera kostnadsvariationerna vid jämförelser mellan olika slag av planlösningar och standard, har utredningen gjort en sammanställning av skillnaden i kostnad mellan olika rum. Härvid har exemplen valts så att rumsytor, rumsbredder samt gemensamhetsutrymmenas yta är lika stora i samtliga fall. Följande sammanställning återger utredningens resultat.

83 Rumstyp 1. Gemensamt: Kök, wc, bad Till lägenheten: Tambur, inredd med garderob och tvättställ

Relationstal 100

2.

Gemensamt: Kök, bad Till lågenheten: Tambur, inredd med garderob, tvättställ och -wc

3.

Gemensamt: Kök Till lägenheten: Tambur, inredd med garderob, tvättställ, wc och bad

4.

Gemensamt: — Till lägenheten: Tambur, inredd med tvättställ, wc, bad och kokskåp. Garderob i rummet

5.

Gemensamt: Två rum (dubblett) delar tambur, inredd med tvättställ, wc, bad, kokskåp och garderob Till lågenheten: —

6.

93 Gemensamt: Kök, wc, bad Till lågenheten: Garderob och tvättställ i rummet (tambur saknas)

7.

Gemensamt: Kök, wc, tvättställ, bad Till lågenheten: Garderob i rummet (tambur saknas)

8.

Loftgångshus Gemensamt: — Till lågenheten: Tambur, inredd med tvättställ, wc, bad och kokskåp. Garderob i rummet

9.

Loftgångshus Gemensamt: — Till lägenheten: och garderob

99 Två rum delar tambur, inredd med tvättställ, wc, bad, kokskåp

Lägenhetsytans kostnad Utredningen har i samtliga kostnadsjämförelser hittills utgått från kostnaden per rumsenhet. Oftast användes emellertid som enhet vid kostnadsundersökningar kostnaden per m 2 lägenhetsyta. Enligt utredningens uppfattning är i förevarande sammanhang kostnaden för rumsenhet av större intresse än kostnaden för lägenhetsyta, men för att ge en fylligare bild av kostnadssammanhangen har utredningen även verkställt en kostnadsundersökning med begagnande av den senare enheten. Som våningsplanets lägenhetsyta har i enlighet med 1953 års fastighetsnomenklatur uppmätts ytan inom lägenheten. Till lägenhetsytan har även räknats ytan av våningsplanets gemensamma kök, toaletter, badrum eller duschrum, däremot icke gemensamma kommunikationsutrymmen såsom korridorer, passager och trappor. I de fall gemensamma badrum i källaren förekommer har ytan för dessa ej inräknats. I serierna 1—4 varierar rumsbredd, rumsstorlek och gemensamhetsutrymmenas storlek. Den lägsta kostnaden per m 2 i dessa serier finner man i det rum vars yta är 14 m 2 och bredd 3,9 m (serie 4: A.4), medan den högsta kostnaden avser det r u m vars yta är 12 m 2 och bredd 3,0 m (serie 1: D . l ) . Sättes det lägsta kostnadsvärdet till 100 blir relationstalet för det högsta 111. I serierna 6—13 varierar rumsstorleken med rumsbredder begränsade till 3,3 och 3,6 m, samtidigt som gemensamhetsutrymmena har en konstant

84 yta eller form. I dessa serier har de rum, vilkas yta är 14 m 2 och bredd 3,6 m och vilkas gemensamhetsutrymmen har en konstant form (serie 7 :A.3 och 11:A.3) det lägsta kostnadsvärdet (101). Det högsta kostnadsvärdet (111) erhålles för det rum, vars yta är 12 m 2 , bredd 3,6 m, och som har en konstant form på gemensamhetsutrymmena med bibehållen rektangulär byggnadskropp och överdimensionerade kommunikationsutrymmen (serie 11:D.3). Sannolikt skulle skillnaderna ha blivit större om undersökningen även omfattat rumsbredderna 3,0 och 3,9 m i serierna 6—13. Utsträckes jämförelserna till att omfatta även de objekt som i det föregående undersökts med avseende på standard, blir kostnadsskillnaden avsevärt större. Det bör då beaktas, att nämnda undersökning endast utförts på ett rum med en yta av 13,4 m 2 och en bredd av 3,6 m. Skillnaden i kostnaden per m 2 vid olika standard framgår av nedanstående sammanställning. Rumstyp

Relationstal

1.

Gemensamt: Kök, wc, bad Till lågenheten: Tambur inredd med garderob och tvättställ

2.

Gemensamt: Kök, bad Till lågenheten: Tambur, inredd med garderob, tvättställ och wc

3.

Gemensamt: Kök Till lågenheten: Tambur, inredd med garderob, tvättställ, wc och bad

4.

Gemensamt: — Till lågenheten: Tambur, inredd med tvättställ, wc, bad och kokskåp. Garderob i rummet Gemensamt: Två rum (dublett) delar tambur, inredd med tvättställ, wc, bad, kokskåp och garderob Till lågenheten: —

5.

6.

Gemensamt: Kök, wc, bad Till lägenheten: Garderob och tvättställ i rummet (tambur saknas)

7.

Gemensamt: Kök, wc, tvättställ, bad Till lågenheten: Garderob i rummet (tambur saknas)

107 En jämförelse mellan ovan redovisade relationstal och i det föregående redovisade relationstal avseende kostnad per ruinsenhet (sid. 83) belyser svårigheten, att av lägenhetsytans pris avgöra om ett studentbostadshus är billigt eller ej. Enbart förändringar av rummets storlek eller dess brecd kan — när kostnaden per m 2 lägenhetsyta användes — medföra kostnadsskillnader på upp till 10 procent. Standardhöjning synes icke automatiskt innebära att kvadratmeterpriset blir högre. Det kan tvärtom förekomma, att en högre kostnad per m 2 föreligger vid lägre standard. Om standardserierra (14—20) även hade undersökts med utgångspunkt från förändringar i rumsyta och rumsbredd, är det sannolikt, att kostnadsskillnaderna skulle ha uppgått till 20 procent. Av stort intresse i sammanhanget är emellertid att undersöka vad en ö.cning av själva rumsytan i skilda fall kostar samt h u r en sådan ökning påverkar kvadratmeterpriset.

85 En ökning av rumsytan sker genom att rummet fördjupas eller genom att rummet förlänges efter fasaden. Om rumsytan ökas från 12 m 2 till 14 m 2 genom att rummet fördjupas kostar varje m 2 som rummet ökar ungefär 30 procent av rummets ursprungliga kvadratmeterpris. Motsvarande kostnad vid en förlängning av rummet efter fasaden uppgår till ungefär 60 procent av rummets ursprungliga kvadratmeterpris. En ökning av r u m s ytan på det senare sättet ställer sig sålunda ungefär dubbelt så dyr som en ökning genom att r u m m e t fördjupas. Att fastställa gemensamhetsutrymmenas kostnad per m 2 i förhållande till lägenhetsytans genomsnittliga kostnad per m 2 är förenat med vissa svårigheter. Kombinationen av »täta» ytor (badrum, toaletter etc.) och »glesa» ytor (kök), försvårar möjligheterna att erhålla renodlade kostnadsvärden. Vissa slutsatser kan emellertid dragas av det material, som står till buds. En ökning av kökets yta torde ej draga med sig större kostnadsökning än motsvarande ökning av studentrummets yta. En ökning av ytan efter fasadlängden är sålunda dubbelt så kostsam som en ökning av köksytan på djupet. Kostnadsökningens storlek torde även vara densamma som den som redovisats för studentrummet. Priset för en förstoring av toaletter och badrum torde däremot med största sannolikhet bli större än det genomsnittliga kvadratmeterpriset för lägenheten i dess helhet. Kommunikationsutrymmen, korridorer och passager ligger utanför uppmätningen av själva lägenhetsytan. En minskning eller ökning av dessa utrymmen påverkar således direkt priset per m 2 i den ena eller den andra riktningen. Utredningen kommer i efterföljande kapitel att beröra frågan om vilken enhet för kostnadsberäkningar, som lämpar sig bäst för studentbostäder.

KAPITEL 8 Jämförande kostnadsanalys av grupprumshus

Korridorhusets planlösning bygger som regel för varje byggnad på en central, vertikal kommunikationsled — trappan. I våningsplanet har r u m m e n förbindelse med trappan genom den horisontella kommunikationsleden — korridoren. Korridoren betjänar ett stort antal rum, och ljudstörningarna från den kan följaktligen bli avsevärda, vilket i hög grad torde ha bidragit till att tamburen-ljudslussen införts mellan korridor och rum. Undersökningen av kostnaderna för korridorhuset har visat tamburytans stora andel i rumskostnaden. Den utrymmeskrävande kombinationen trappa—korridor—tamburer k a n emellertid ersättas med den mindre utrymmeskrävande kombinationen trappa—tambur. Tamburen tjänar då som horisontell kommunikationsled från trappan till rummen. Antalet r u m grupperade kring en dylik tambur får härvid inte bli så stort, att ljudstörningar från tamburen framtvingar särskilda åtgärder för att utestänga ljudet. Antalet rum som betjänas av en och samma trappa blir följaktligen färre än i korridorhuset, och fler trappor måste införas i byggnaden. Genom att korridorerna försvinner, kommer byggnadens form och planlösning att närmare ansluta till de traditionella flerfamiljhusens. En annan följd är en minskning av husbredden, vilket underlättar husets inpassning i en stadsplan för vanlig bostadsbebyggelse. Med utgångspunkt från såväl planlösningsmässiga hänsynstaganden som från de uppfattningar, som kom till synes i studentbostadsenkäten rörande lämpligaste antal r u m kring gemensamt kök och gemensam hygienisk utrustning m. m., kan enligt utredningens uppfattning antalet r u m i en dylik planlösning inte överstiga fem. Varje grupp har försetts med bad- eller duschrum med tvättställ och wc samt kök med matplats. I de av utredningen undersökta grupprumslösningarna har femrumsgruppen härutöver försetts med ett separat wc. Däremot har rummen inte inretts med separat tvättställ. Resultaten av studentbostadsenkäten tydde på att tillgången till goda matlagningsmöjligheter spelar en viss roll vid den enskilde studentens värdering av ett rum. En annan betydelsefull faktor härvidlag är det antal rum som delar kök och hygieniska utrymmen; ju mindre detta antal är desto högre bedöms i regel standarden vara. F r å n ifrågavarande utgångspunkter

87 kan. grupprumslösningarna betraktas som en boendeform med en hög och trivselbefrämjande standard. Köksstandarden i en rumsgrupp är högre än den i korridorhus gängse med hänsyn till att åtskilligt färre rum delar kök med matplats. Med hänsyn till dessa omständigheter har utredningen ansett det vara av synnerligen stort intresse att undersöka de kostnadsförändringar, som uppstår om korridoren bytes ut mot trappor och rummen grupperas kring en tambur. Undersökningarna har omfattat grupper om tre, fyra och fem rum. För att uppnå likvärdighet med de i det föregående undersökta korridorhusr u m m e n har den tunga väggen runt rummen bibehållits, trots att man med fog kan ifrågasätta om detta i verkligheten är nödvändigt. En helt likvärdig kostnadsjämförelse mellan grupprummen och de i föregående kapitel undersökta korridorhusrummen är emellertid inte möjlig. I normalstandardversionen av korridorhuset delades vissa förnödenheter av ett bestämt antal r u m . I fråga om grupprummen varierar motsvarande antal rum. Vidare kan exempelvis kökets storlek inte krympas proportionsvis efter rumsantalet. Korridorhusets kök för 10 rum har en yta av omkring 18 m 2 . Femrumsgruppens kök borde i relation härtill ha en yta av 5,4 m 2 , vilket emellertid skulle få till följd att rummet inte skulle kunna användas som matplats. Kombinationen av tre, fyra eller fem rum i en grupp gör även, att den likformighet i fråga om planlösningen, som var möjlig att genomföra i det av utredningen undersökta korridorhuset, inte går att utföra i grupprumshuset. Visserligen kan rumsstorleken hållas oförändrad, men r u m m e n s form måste vid vissa planlösningar och kombinationer inom gruppen förändras. Även gemensamhetsutrymmenas storlek och form är beroende av rummens kombination inom gruppen. Antalet rum inom grupprumshuset är ej heller möjligt att fastställa till 60 såsom i korridorhuset. Rumsantalet är nämligen beroende av antalet trapphus. Härigenom erhålles antingen färre eller — vid tillägg av ytterligare ett trapphus — fler rum än 60. För att göra en jämförelse med korridorhuset möjlig har ett medelvärde för kostnaden per rum beräknats med utgångspunkt från dels det grupprumshus, vars rumsantal understiger 60, dels det grupprumshus vars rumsantal överstiger 60. Vid kostnadsjämförelser mellan grupprumshus och korridorhus bör man sålunda komma ihåg, att grupprummets kostnader i åtskilliga fall påverkas av omständigheter, som icke gäller för korridorhusrummet. Dessa omständigheter torde likväl icke vara av den storleksordningen, att de omöjliggör eller förringar det praktiska värdet av en jämförelse. I det följande redovisas först ett urval av mått- och standarduppgifter rörande undersökningsobjekten inom grupprumshusen. En fullständig redovisning av dessa uppgifter återfinnes i bilaga 4 : 2 . 1 båda fallen innefattar

88 BO

c c

d

uo t e

te C

"a

oo o> oo i n cToo o f i> O OJ OJ OJ

•*TH

©

5P u

c ~

Rums- Trappantal i hus i objek- objektet tet st. st.

i

.

OJ O J o t ^ c o c o o o r ^ o o - ^ i n oo i n o f i n co o e f o i * TH T H e f OJOJOJGJOJOJOJ00OJOJOJ

K) " * O • > oft> o of 00 00 O OJ

e© o» " * O»

ro

o f e f in-<t O J O J oo oo

' t ^ co e f i > ( t f i > to* n " m" m" OJOJOJOJOOOOOOOOOJOOOO

00 00 OJ OJ

OJ

oo o i > (O fflTf'* CM OJ I N OJ

m • * H o_ ^ co I * c o H oo oo t^"t» h-*r*in in m * m * t ^ • * * • * OlCMOIOieJlNCMOieJOlOJ

1 0 > C f f i in • * to i> OJ OJ OJ O l

CO ••# TH TH

NCOMCOeJCONCOiHHTH

Ol OJ OJ OJ

" * Ol • * CO m M O to

oocNoooioooiooe<ii>oo Tj<[>T}<I>T5<I>Tj<I>ll<COtD

00 O 00 00 m to m m

«s

!>

o

o j3

Rel. tal mellan kostRel. tal naderna per mellan vårumsenhet ningsytorna, jämförelsejämförelseobjekt objekt 2:B.2 2:B.2

c

te te "o

<

*->C5> > co

te te

te

s

o

X

A of

X

X

X

X

X

X X

X

X X

Is 5

•o ti

S

ctS •O

X

co

-

X

X

X

c C3

X X X X

X

X X

X

CO C 09

ej

u

Bad med

to

O

"W.C.

ft ft

M ••o

X

X X

X

x x x x x x x x x x x

X

X X

X

X

X X

X

x x x x x x x x x x x

X

X X

X

X

X

09 X

X

m

•o

X

PC

o. co

5 2

X X

X

X

X

X X X X

X

X X X

X X

X X X

X

X

X

P9

C

o •**( T-l

Antal rum i gruppen

P i to

X

C

X

CO CO CO CO

X

X X X X X X X X X X X

m/f ^

^

^

^

T$< ^Jl ^

*& M*

^

O l CO < *

H r l r i r H H H r l r l r l d N

co co co co

**"^ ^3* ^ * ^ * " ^ " ^ " ^ " ^ " ^ * ^ ^"J*

TH

o

X X

O OOO

oooooooooöo

X

X

m m m m

G5: 101 G5: 102 G5: 103 G5: 104

to "S

X X

89 redovisningen även en jämförelse av undersökningsobjektens våningsyta och kostnad per rumsenhet med utgångspunkt från korridorhusets serie 2: B.2, som erhållit relationstalet 100. Trerumsgruppen Trerumsgruppen är ej möjlig att genomföra med 60 rum i en och samma byggnad. Två hus har därför undersökts, ett innehållande 54 rum och ett 72 rum. Rumsgruppen har även undersökts i två loftgångshus, innehållande 54 och 63 rum, eftersom det ej heller i detta fall är möjligt att i en och samma byggnad inrymma 60 rum. I samtliga fall har ett medelvärde för byggnadskostnaden per rumsenhet använts vid jämförelser med korridorhusets rumskostnad. Till jämförelseobjekt med relationstalet 100 har valts samma undersökningsobjekt, som användes vid de i det föregående redovisade standard jämförelserna inom korridorhuset, nämligen ett korridorhusrum vars storlek är 13,4 m 2 , som har en bredd av 3,6 m och är försett med en tambur, inredd med tvättställ och garderob. Jämförelsen ger följande resultat. Rumstyp

Relationstal

1.

Korridorhus (serie 14: B. 3: 2, fig. 17 och 45) Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: Tambur, inredd med garderob och tvättställ Storlek: 13,4 m 2 Rumsbredd: 3,6 m

2.

Trerumsgrupp (G.3: 1 och G.3: 2, fig. 50) Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: garderob Storlek: 14 m 2 , inkl. garderoben Rumsbredd: 3,6 m

100,6

3.

Trerumsgrupp i loftgångshus (G.3: 3 och G.3: 4, fig. 51) Gemensamt: Kök, bad, wc T/7/ lägenheten: garderob Storlek: 14 m 2 , inkl. garderoben Rumsbredd: varierar

99,4

Man kan konstatera, att grupprummet med för tre rum gemensamt wc, bad och kök kostar praktiskt taget lika mycket som korridorhusrummet med eget tvättställ och i övrigt motsvarande gemensamma standardförnödenheter. Resultatet är i detta fall ej nämnvärt påverkat av olikheter i rumsbredd. Fyrarumsgruppen Ej heller denna grupp är möjlig att genomföra med 60 rum i en och samma byggnad annat än i loftgångshuset. Två hus har därför — förutom ett loftgångshus med 60 rum — undersökts. Det ena huset innehåller 48, det andra

90 O

Mt.96 •fFig. 50. Trerumsgrupp,

typ G. 3: 1 och G.3: 2.

839 Fig. 51. Trerumsgrupp i loftgångshus, typ G.3: 3 och G. 3: 4. Anm. Besvärande insyn i ett av rummen.

91 72 rum. Vid kostnadsjämförelser har använts ett medelvärde av rumskostnaden i dessa hus. Jämförelseobjektet är detsamma som vid jämförelserna inom trerumsgruppen. Med ett j ä m n t antal rum i en grupp visar det sig svårt att erhålla en enhetlig rumsform inom en och samma planlösning. Flera lösningar med varierande rumsbredder inom samma grupp har därför undersökts för att möjliggöra en allsidig belysning av kostnaden per rumsenhet. Rumstyp

Relationstal

1.

Korridorhus (serie 14: B.3:2, fig. 17 och 45) Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: Tambur, inredd med garderob och tvättställ Storlek: 13,4 m 2 Rumsbredd: 3,6 m

2.

Fyrarumsgrupp (G.4: 11 och 12, fig. 52) Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: Garderob Storlek: 14 m 2 , inkl. garderob Rumsbredd: 3 m

97,9

3.

Fyrarumsgrupp (G.4: 13 och 14, fig. 53) Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: Garderob Storlek: 14 m 2 , inkl. garderob Rumsbredd: varierande

97,9

4.

Fyrarumsgrupp (G.4: 15 och 16, fig. 54) Samma data som G.4: 13 och 14

92,6

5.

Fyrarumsgrupp (G.4: 17 och 18, fig. 55) Samma data som G.4: 13 och 14 .,

91,6

6.

Fyrarumsgrupp (G.4: 19, fig. 56) Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: Garderob Storlek: 14 m 2 , inkl. garderob Rumsbredd: 3,6 m

92,6

7.

Fyrarumsgrupp i loftgångshus (G.4: 20, fig. 57) Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: Garderob Storlek: 14 m 2 , inkl. garderob Rumsbredd: 3 m

92,2

8.

Fyrarumsgrupp i loftgångshus (G.4: 21) Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: Garderob Storlek: 14 m 2 , inkl. garderob Rumsbredd: 3,6 m

93,3

En granskning av undersökningsresultaten visar, att två kostnadsnivåer k a n urskiljas. Den ena omfattar en grupp, vars rumskostnad ligger ca 2 procent under korridorhusrummets kostnader. Den andra kostnadsnivån ligger ca 8 procent under korridorhusrummets. Skillnaderna beror på att undersökningsobjekten i den första gruppen (G. 4: 11—14) har ljusa badrum intill fasad, under det att den andra gruppen (G. 4: 15—19) har mörka badrum. Det bör dock observeras, att loftgångshuset (G. 4: 21), vars rumskostnad också ligger ca 8 procent under korridorhusrummets, har ljusa bad-

15.98 Fig. 52. Fyrarumsgrupp,

typ G.4: 11 och 12

c4 Ö

\9.6B Fig. 53. Fyrarumsgrupp,

typ G.4: 13 och 14

o

i-

19.^3 Fig. 54. Fyrarumsgrupp, typ GA: 15 och 16

O"

\Ö.Ol Fig. 55. Fyrarumsgrupp, typ GA: 17 och 18

o CM

Fig. 56. Fyrarumsgrupp, typ G.4: 19

Fig. 57. Fyrarumsgrupp i loftgångshus, typ GA: 20

95 r u m . Att av det begränsade undersökningsmaterialet dra alltför vittgående slutsatser om h u r badrummets placering inverkar på rumskostnaden är emellertid icke möjligt. Det är dock klart, att kostnaden per r u m inom fyrarumsgruppen är avgjort lägre än gängse rumskostnader inom korridorhuset. En jämförelse med resultaten av standardundersökningen av korridorhuset ger vid handen, att fyrarumsgruppens rumskostnad närmast svarar mot kostnaden för korridorhusrummet utan tambur och med garderob och tvättställ i rummet eller mot kostnaden för ett korridorhusrum i en dubblett. I det senare fallet torde dock den hygieniska standarden i korridorhusrummet vara högre. ,

Femrumsgruppen Femrumsgruppen är möjlig att genomföra i en byggnad med 60 r u m . Fyra hus har undersökts, ett med ljus trappa och tre med mörk trappa. I sistnämnda alternativ blir antalet rum i huset 58, genom att två rum faller bort till förmån för entréer i bottenplanet. Ett rumsantal av 60 har möjliggjort en systematisk jämförande undersökning av inverkan på kostnaden av såväl rummens storlek som bredd. Utredningen har i husen med den mörka trappan begränsat undersökningsmaterialet till r u m av 3,0, 3,3 och 3,6 m bredd och i huset med den ljusa trappan till endast r u m av 3,6 m bredd. Som tidigare nämnts har utöver den för grupprummen använda standarden beräknats separata wc. Jämförelseobjekt vid kostnadsjämförelserna är samma korridorhusrum som använts vid jämförelserna av tre- och fyrarumsgrupperna. Undersökningen har givit följande resultat. Rumstyp 1. Korridorhus (serie 14:B. 3:2, fig. 17 och 45) Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: Tambur, inredd med garderob och tvättställ Storlek: 13,4 m 2 Rumsbredd: 3,6 m

Relationstal

2.

Femrumsgrupp (G.5: 102, fig. 58) Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: Garderob Storlek: 14 m 2 , inkl. garderob Rumsbredd: 3,6 m

88,2

3.

Femrumsgrupp (G.5: 103) Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: Garderob Storlek: 13,4 m 2 , exkl. garderob Rumsbredd: 3 m Anm.: Mörk trappa, 58 rum i huset

90,7

4.

Femrumsgrupp (G.5: 101, fig. 59) Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: Garderob Storlek: 14 m 2 , inkl. garderob

96 Rumsbredd: 3,3 m Anm.: Mörk trappa, 58 rum i huset. Femrumsgrupp (G.5: 104) Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: Garderob Storlek: 13,4 m 2 , exkl. garderob Rumsbredd: 3,6 m Anm.: Mörk trappa, 58 rum i huset.

90,3

93,5

en Ö

Fig. 58. Femrumsgrupp,

typ G.5: 102, hus med ljus trappa

rivö

20.8Z Fig. 59. Femrumsgrupp,

typ G.5: 101, hus med mörk trappa

97 Femrumsgruppen ställer sig som synes ekonomiskt fördelaktig icke blott vid jämförelse med det korridorhusrum, som använts som utgångspunkt för jämförelsen, utan även vid jämförelse med övriga grupprum. Planlösningen av femrumsgruppen med ljus trappa påminner om den lösning av korridorhuset, där rummen saknar tambur (serie 19 och 20). Utredningen har därför ansett det vara av intresse att jämföra kostnaderna för femrumsgruppen med kostnader för rum inom dessa planlösningar. Rumstyp

Relationstal

1.

Femrumsgrupp (G.5: 102, fig. 58) Mått och standarduppgifter, se ovan

2.

Korridorhus (serie 19: A.3.1, fig. 33 och 44) Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: Garderob och tvättställ i rummet (tambur saknas) Storlek: 14 m a Rumsbredd: 3,6 m

103,4

3.

Korridorhus (Serie 20: A.3.1, fig. 37) Gemensamt: Kök, bad, (tvättställ), wc Till lägenheten: Garderob (tambur saknas) Storlek: 14 m 2 Rumsbredd: 3,6 m

103,7

Vid jämförelsen bör man komma ihåg, att femrumsgruppen har mörka badrum, medan korridorhusets badrum är ljusa och placerade efter fasaden. Resultatet av undersökningen av fyrarumsgruppen tydde på att det ljusa badrummets placering efter fasaden innebär en kostnadsökning av ungefär 4 procent. Tar man hänsyn till detta förhållande skulle med andra ord kostnaden för ett r u m i femrumsgruppen vara ungefär densamma som för korridorhusrummet utan tambur. Resultatet synes tyda på att man icke kan påräkna någon väsentlig kostnadsminskning genom att låta antalet rum inom en rumsgrupp överstiga fem. Det tjocka huset med två femrumsgrupper kring en mörk trappa har undersökts i tre olika planlösningsalternativ (G. 5: 101—104, fig. 59). Rumskostnaden ligger i dessa planlösningar något högre än rumskostnaden i huset med ljus trappa (G. 5: 102). Orsaken härtill är det tidigare omnämnda bortfallet av två r u m i entréplanet. Detta ger anledning ställa frågan huruvida man kan räkna med en kostnadssänkning om källarplanet höjes och utnyttjas till entré, varigenom fullt antal r u m skulle erhållas i samtliga våningsplan. En dylik höjning av källarplanet medför emellertid, att källarens överskottsyta måste iordningställas, och att källarvåningen i sin helhet måste ges ett mera påkostat utförande. Kostnaden härför skulle bli så stor att den icke ens skulle vägas upp av det ökade rumsantalet utan skulle resultera i en ökning av rumskostnaden. Kan man hyra ut överskottsytan i källaren, kommer hyresinkomsten sannolikt att förränta merkostnaden. Om överskottsytan förräntar merkostnaden för källarvåningen, sjunker rumskostnaden med 3 procent på grund av det ökade antalet rum. 7—908186

98 Under dessa förutsättningar synes emellertid kostnaderna per r u m i huset med mörk trappa och i huset med ljus trappa kunna sägas vara i stort desamma. Någon påtagligt lägre kostnad för rummen i det tjocka huset går icke att påvisa.

Tvättställ i rummet Som inledningsvis redovisats har i samtliga grupprumsobjekt tvättstället placerats i det för gruppen gemensamma badrummet. Utredningen har emellertid ansett det vara av intresse att undersöka storleken av den kostnadsökning som inredning av tvättställ i varje rum skulle medföra. Tvättställ i varje rum innebär, att rumskostnaden ökar dels med kostnaden för tvättstället, dels med kostnaden för stamdragningen. Den senare kostnaden är i sin tur beroende av möjligheten att koppla ihop ett eller flera tappställen. Kostnadsökningen per rum blir emellertid relativt konstant och k a n beräknas till ca 4—7 procent av rumskostnaden. Som ett grovt genomsnitt kan fördyringen av rumskostnaden på grund av installation av tvättställ anges till omkring 5 procent. Detta resultat kan synas strida mot resultatet av motsvarande undersökning i korridorhuset, som visade att kostnaden var i stort sett densamma, oavsett om tvättrummet placerades i rummet eller i ett gemensamt tvättrum. Detta beror emellertid på att en jämförelse mellan de båda undersökningsresultaten knappast är möjlig med hänsyn till att standarden i de undersökta planlösningarna inte är densamma. I korridorhusets grupp om 10 rum måste den för samtliga rum gemensamma tvätt- och badavdelningen ökas till sin yta vid inredning av för våningsplanet gemensamma tvättställ. I grupprummen delar ett betydligt färre antal rum ett gemensamt tvätt- och badrum, vilket innebär en högre standard än i korridorhuset. Emellertid innebär det också, att varje rums andel i det gemensamma bad- och tvättrummets yta kan hållas lägre än i korridorhuset, varför någon möjlighet till minskning av detta utrymmes yta vid inredning av tvättställ i rummet icke finns.

Sammanfattning För att skapa större överskådlighet över resultaten av grupprumsundersökningen har utredningen gjort en sammanställning av skillnaden i kostnad mellan olika rum. Som utgångspunkt för jämförelsen (relationstal 100 har här liksom i det föregående valts korridorhusrummet med tvättställ i tamburen. För att även få med en grupp om två rum har korridorhusets dubblett med kokvrå medtagits i jämförelsen. Kostnadsvärdet för grupprummen utgör ett medelvärde av de i det föregående redovisade relationstalen.

99 Rumstyp

Relationstal

1.

Korridorhus (våning om 10 rum) Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: Tambur, inredd med garderob och tvättställ

2.

Korridorhus (dublett) Gemensamt: Tambur, inredd med tvättställ, wc, bad, kokskåp och garderob Till lägenheten: —

3.

Trerumsgruppen Gemensamt: Tambur, tvättställ, wc, bad och kök Till lägenheten: Garderob

4.

Fyrarumsgruppen Gemensamt: Tambur, tvättställ, wc, bad, och kök Till lägenheten: Garderob

94 Femrumsgruppen Gemensamt: Tambur, tvättställ, wc, bad och kök Till lägenheten: Garderob

5.

Lägenhetsytans kostnad Liksom i fråga om korridorhusrummen har utredningen ansett det värdefullt att komplettera grupprumsundersökningen med en redovisning av kostnaden per m 2 lägenhetsyta. Varje grupp av rum har betraktats som en lägenhet vars yta uppmätts i enlighet med 1953 års fastighetsnomenklatur. Till lägenhetsytan har sålunda räknats rum, kök, wc och tambur. Kostnader per m 2 lägenhetsyta inom en och samma grupp kan variera högst avsevärt, vilket framgår av nedanstående undersökningsresultat avseende fyra- och femrumsgrupperna. Uteslutes loftgångshuset vid jämförelserna erhålles för objekten inom de olika grupperna följande relationstal: Fyrammsgruppen Femrumsgruppen

100 100

110 102

111 105

112 107

114 I båda fallen har det lägsta värdet per m 2 lägenhetsyta satts till 100 inom varje grupp. Om man ur fyrarumsgruppen utesluter byggnaden med mörk trappa erhålles serien 100, 101, 102, 104, och om man ur femrumsgruppen utesluter byggnaden med den ljusa trappan erhålles serien 100, 102, 105. Av det begränsade undersökningsmaterialet framgår att skillnader i kostnad på ca 5 procent kan uppstå inom grupper med samma antal rum, samma standard och belägna i byggnader av likartat slag. Förändras även byggnadstypen kan skillnaderna uppgå till ca 15 procent av priset per m 2 lägenhetsyta. Undersökningen av lägenhetsytans kostnad inom korridorhuset visade, att skillnader om ca 10 procent av priset per m 2 kunde uppstå på grund av olika rumsstorlek eller rumsform (jfr sid. 83). Variationer av priset per m 2 lägenhetsyta kan givetvis även uppstå inom grupprummen på grund av olika rumsform eller olika rumsstorlek. Däremot torde för grupprummens del kostnadsvariationerna på grund av olikheter i rummens form

100 icke bli så påtagliga som för korridorhuset. Rumsformen förändras nämligen inom grupprumslägenheten på grund av byggnadernas planform eller olika rumskombinationer. En del av kostnadsvariationen på grund av olikheter i fråga om rumsform ligger således från början inbakad i planlösningen för hela grupprumslägenheten. Det är dock troligt att olika planlösningsalternativ inom grupprumslägenheten kan ge större utslag än de här redovisade kostnadsvariationerna. Däremot gäller även för grupprummens del, att en förändrad rumsstorlek kan medföra kostnadsvariationer om ca 10 procent av priset per m 2 . Den sammanlagda kostnadsvariationen k a n man därför med all sannolikhet uppskatta till minst 20 procent av priset per m 2 inom en och samma grupp på grund av olikheter i fråga om hustyp, planlösning av lägenheten och rummens storlek. Jämför man skillnaden i kostnad per m 2 lägenhetsyta mellan tre-, fyraoch femrumsgrupperna kan man av mera lättförstådda skäl konstatera vissa olikheter, vilka sammanhänger med att gemensamhetsutrymmena betjänar ett olika antal rum. Relationstalen har beräknats efter ett medelvärde avseende undersökningsobjekten med ljusa trappor. Undersökningen har givit följande resultat. Typ

Relationstal

Trerumsgrupp Fyrarumsgrupp Femrumsgrupp

100 94 91

Både här ifrågavarande undersökning samt motsvarande undersökning för korridorhusets del har visat, att det är förenat med stora svårigheter att med utgångspunkt från kostnaden per m 2 lägenhetsyta ange om ett rum, en lägenhet eller ett hus är »billigt» eller »dyrt». Nedanstående sammanställning, i vilken kostnaden per m 2 och kostnaden per rumsenhet ställes mot varandra, belyser ytterligare denna svårighet. Rumstyp

Relationstal Kostnad Kostnad per m 2 per rumslägenhetsyta enhet

1.

Korridorhus Gemensamt: Kök, bad, wc Till lägenheten: Tambur, inredd med garderob och tvättställ

2.

Korridorhus (dublett) Gemensamt: Tambur, inredd med tvättställ, wc, bad, kokskåp och garderob Till lägenheten: —

3.

Korridorhus Gemensamt: Kök, wc, tvättställ, bad Till lägenheten: Garderob i rummet (tambur saknas)

92 Trerumsgrupp Gemensamt: Tambur, tvättställ, wc, bad och kök Till lägenheten: Garderob

4.

101 Rumstyp

Relationstal Kostnad Kostnad per m a per rumslägenhetsyta enhet

5.

6.

Fyrarumsgrupp Gemensamt: Tambur, tvättställ, wc, bad och kök Till lägenheten: Garderob Femrumsgrupp Gemensamt: Tambur, tvättstall, wc, bad och kök Till lägenheten: Garderob

88 I flertalet fall sammanfaller som synes icke kostnaden per m 2 lägenhetsyta och kostnaden per rumsenhet. I synnerhet gäller detta det tredje exemplet i sammanställningen. I detta fall sammanhänger den stora skillnaden i kostnad med att ett korridorhusrum utan tambur ger en liten våningsyta per rum. Kostnaden per m 2 lägenhetsyta blir därigenom hög i motsats mot kostnaden per rumsenhet, som är låg. Det fordras dock en mycket ingående kännedom om orsakerna till förändringar av priset per m 2 för att kunna avgöra huruvida en lägenhetskostnad är hög eller låg. Vid planering och projektering av studentbostäder torde därför kostnaden per rum vara den lämpligaste enheten för kostnadsberäkningar.

KAPITEL 9 Övriga kostnadsfrågor

1. Källaren I det normalstandardhus, som använts som utgångspunkt för utredningens kostnadsberäkningar, har källarvåningen endast upptagit utrymmen, vilka betraktats som nödvändiga för husets funktion. Återstoden av källaren har betraktats som outschaktad (jfr sid. 42). I studentbostadsproduktionen utnyttjas dock i allmänhet hela källarvåningen. De delar som inte oundgängligen behöver tagas i anspråk för husets och lägenheternas behov använder hyresgästerna antingen till motionsrum eller till samlingslokaler. I en del fall uthyres lokaler till annat ändamål. Det är således av intresse att undersöka storleken av de kostnader, som uppstår då hela det återstående källarutrymmet disponeras av hyresgästerna. Då inredningen av utrymmena är beroende av det sätt på vilket de utnyttjas, har inredningskostnaden därför inte medtagits i de kostnadsberäkningar, som redovisas i det följande. Det har emellertid förutsatts, att en utvändig trappa utförts, att lokalerna försetts med fönster och dörrar, samt att ventilation och sanitär utrustning installerats. De lokaler som kostnadsberäknats kan med avseende på standard närmast sägas motsvara ett enkelt bordtennisrum eller ett motionsrum i nuvarande studentbostadsbebyggelse. Helt naturligt kommer kostnadsökningens storlek att bli beroende av storleken på de lokaler som kan utvinnas. Lokalernas yta i sin tur är beroende av dels den våningsyta varje rum disponerar, dels av byggnadens våningsantal. Om studentrummets andel i den totala våningsytan är större i en planlösning än i en annan kommer detta att medföra att även rummets andel i källarplanets yta blir större. Vidare erhåller exempelvis ett tvåvåningshus självfallet en större överskottsyta i källaren än ett hus med flera våningar. I ett hus med ett mycket stort antal våningar kan t. o. m. uppstå underskott på källaryta för husets och lägenheternas oundgängliga behov. överskottsytans storlek är även beroende av storleken av den källaryta, som anses nödvändig för lägenheternas (rummens) och husets behov. Erfarenheten visar, att det vid knapphet på källaryta föreligger en tendens att vilja inskränka på hyresgästernas förrådsutrymmen. Samma tendens gör sig gällande när källarlokalerna är attraktiva från uthyrningssynpunkt.

103 Samtliga här redovisade omständigheter gör det svårt att exakt beräkna storleksordningen av den kostnadsökning som inträffar då samtliga källarutrymmen utnyttjas. De kostnadsvärden, som utredningen i det följande redovisar, bör därför användas med stor försiktighet. De bör ses mot bakgrunden av att undersökningshuset är uppfört i tre våningar samt även mot det utrymmesbehov i källarplanet som utredningen tillmätt studentrummen och huset. De torde dock ge en viss föreställning om de ekonomiska följderna av att den totala källarytan utnyttjas. F r å n dessa utgångspunkter kan för korridorhusets del kostnaderna för ett fullständigt utnyttjande av källarytan beräknas minst till 250 kronor per rum eller omkring 2 procent av rumskostnaden, samt högst till 450 kronor per rum eller omkring 3 procent av rumskostnaden. Motsvarande kostnad kan för grupprumshusens del beräknas minst till 200 kronor per rum eller omkring 1,5 procent av rumskostnaden, samt högst till 420 kronor per rum eller omkring 3 procent av rumskostnaden. Grovt räknat kan man således säga att om källaren till ett trevånings studentbostadshus utöver de utrymmen som är nödvändiga för husets funktion inredes med ett enkelt bordtennisrum stiger rumskostnaden med ca 2,5 procent. Givetvis bör i detta sammanhang rumskostnaden som sådan beaktas med tanke på att en hög rumskostnad ger en mindre procentuell ökning än en låg. Lägenhetsytans kostnader ökar i runt tal med 15—20 kronor per m2, vilket utgör ca 2,5 procent av kostnaden per m 2 lägenhetsyta. Ett annat sätt att mäta kostnadsökningen är att fördela kostnaden över hela den utvunna källarytan. Kostnadsökningen vid användande av denna metod är av ungefär samma storleksordning inom samtliga undersökta alternativ, oavsett om byggnaden är ett korridorhus eller ett grupprumshus. Medelvärdet för kostnaden per m 2 källaryta utgör ca 170 kronor. Utredningen har inte undersökt huruvida detta värde är representativt för överskottsytan i källarvåningen till hus som är lägre eller högre än tre våningar. Det har redan framhållits, att ovan redovisade värden icke avser inredningskostnader. En inredningskostnad av ca 300 kronor per m 2 lokalyta kommer — tillsammans med kostnaden i övrigt — att innebära en kostnadsökning av 6—7 procent av ruinskostnaden i trevåningshuset i jämförelse med om källarutrymmena endast begränsas till det nödvändiga. En inredningskostnad av 300 kronor per m 2 lokalyta kan icke betraktas som exceptionellt hög utan torde vara en relativt normal kostnad för inredning av ett mindre tekök, inläggning av något bättre golvbeläggning med isolering och bättre behandling av vägg- och takytor än den i källare gängse. Av undersökningarna framgår med all tydlighet att ett utnyttjande av källarens överskottsyta alltid kominer att medföra en höjning av rumskostnaden, även om inredningen av de utnyttjade lokalerna är den enklast tänkbara. Förhållandet kan emellertid bli det motsatta, om källarens överskottsyta går att använda för kommersiellt ändamål. För att lokalerna skall vara

104 lönsamma, fordras givetvis, att inkomsterna av dem täcker omkostnaderna (räntor, avskrivningar, driftkostnader), vilka kan variera med hänsyn till det sätt varpå lokalen användes. Av utredningsmaterialet kan man emellertid få en uppfattning om storleksordningen av de minimiinkomster, som krävs för att med nuvarande lånemöjligheter få täckning för omkostnaderna för överskottsytan. Utgår man från den ovan redovisade kostnaden av 170 kronor per m 2 källaryta och antar att en enkel lokal därutöver fordrar någon inredning, torde den lägsta kostnaden för en sådan lokal kunna beräknas till 200 kronor per m 2 . Kapitalkostnaden kan under nuvarande förhållanden beräknas till 13 kronor per m 2 och driftkostnaderna till ca 7 kronor per m 2 . Om lokalen göres användbarare genom förbättrad och ökad inredning, stiger även kapital- och driftkostnaderna. Om man såsom skett i det föregående antar att en förbättrad inredning kostar ca 300 kronor per m 2 , kommer den totala kostnaden för lokalen att uppgå till 450—500 kronor per m 2 . Kapitalkostnaden blir under sådana omständigheter beroende av hur lokalen bedömes i lånehänseende men torde komma att uppgå till 32—35 kronor per m 2 . Driftkostnaden kan beräknas till minst 10 kronor per m 2 . Med utgångspunkt från ovanstående beräkningar bör hyresinkomsten för den enklare lokalen icke vara lägre än 20 kronor per m 2 lokalyta. För lokalen med den högre standarden får hyran icke understiga 45 kronor per m 2 . Om det icke är möjligt att hyra ut lokalerna till dessa priser, kommer kostnaderna för lokalerna att delvis belasta studentrummen. Det bör beaktas, att i här angivna hyresvärden någon kostnad för marken icke ingår. Slutligen bör det understrykas, att problemställningarna kring frågan om utnyttjandet av källarens överskottsyta medvetet har förenklats. Sålunda förutsattes plan mark och idealiska grundförhållanden. Terrängens topografi kan i sig själv innebära att en avgränsning av källarytan till ett minimum överhuvud icke är möjlig. I sådant fall kominer kostnaden för den helt utnyttjade källaren under alla omständigheter att belasta studentrummen såsom en del av byggnadskostnaden. Om det är möjligt att hyra ut lokaler i detta fall, kommer varje uthyrningsobjekt, vars hyresinkomst överstiger driftkostnaden och i förekommande fall kapitalkostnaden för extrainredningen att nedbringa hyran för studentrummen. Minimiinkomsten från överskottsutrymmena i källaren kommer i så fall att utgöra 10 kronor per m 2 för en enklare lokal och 35 kronor per m 2 för en lokal med högre inredningsstandard. Sämre grundläggningsförhållanden kan påverka de här redovisade beräkningarna, så att överskottsytan blir dyrare att utföra, vilket får till följd att kostnadsbelastningen på studentrummen blir högre samt att en högre hyresinkomst erfordras. Jfr även bilaga 4: 3. Enligt utredningens uppfattning visar resultatet av undersökningen av dispositionen av källaren, att man för varje enskilt studentbostadsprojekt bör göra en noggrann kalkyl med hänsyn till grundförhållanden, driftkost-

105 nåder, möjliga hyresinkomster etc., innan ställning tages till frågan hur källaren skall utnyttjas. 2. Förlängning av huskroppen Utredningen har i sina undersökningar utgått från ett hus innehållande 60 r u m . I grupprumsundersökningen kunde detta jämna antal rum inte erhållas i samtliga hus (jfr sid. 87). För att få till stånd en någorlunda enhetlig bedömning av undersökningsresultaten i dessa fall, måste medelvärdet mellan ett hus med ett färre antal och ett hus med ett större antal rum än 60 användas. Undersökningsresultaten visade härvidlag, att husen med det mindre antalet rum alltid hade en högre rumskostnad än husen med det större antalet rum. Samma resultat visade sig, när jämförelsen gällde kostnaden per m 2 lägenhetsyta. Utredningen har därför ansett det vara angeläget att undersöka de kostnadsförändringar, som kan uppstå om rumsantalet i en byggnad ökas. Undersökningarna har fortfarande gällt byggnader om tre våningar; ökningen av rumsantalet har således tänkts äga rum genom en förlängning av huskroppen. En ökning av rumsantalet genom påbyggnad av ytterligare våningar har inte undersökts — utredningen vill härvidlag hänvisa till de undersökningar i ämnet som utförts av bl. a. statens institut för byggnadsforskning och vilka k a n återfinnas i institutets årligen publicerade litteraturförteckning. Utredningen vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att institutet utfört även andra utredningar av värde för studentbostadsbyggare samt rekommendera studentbostadsföretagen att vid planeringen av ett nytt projekt ta kontakt med institutet för att erhålla kännedom om de publikationer som kan vara av intresse eller för diskussion av speciella problem. Det ökade antalet rum och den större byggnaden aktualiserar frågan om storleken av vissa för samtliga rum gemensamma utrymmen, t. ex. tvättstugan och pannrummet. Byggnadens källarutrymmen kommer att påverkas olika av förändringar av husets storlek och av antalet rum. I vissa fall beror graden av denna påverkan på hur hårt man kan belasta ett källarutrymmes kapacitet utan att ifrågasätta dess funktionsduglighet. Beräkningen av källarvåningens storlek i normalstandardhuset är mycket schematisk (jfr sid. 42). Utredningen h a r ansett sig kunna bibehålla denna schematiska utformning. Ett undantag har dock gjorts i fråga om tvättstugan. När antalet rum i ett hus uppgår till 150 eller mer har ytterligare en tvättstuga förutsatts inredd i källaren, eftersom det kan ifrågasättas om endast en tvättstuga tillfredsställande kan fungera för ett så stort antal rum. Vid ökningen av korridorhusets rumsantal föreligger alternativa möjligheter. Det ursprungligen av utredningen kostnadsberäknade huset om 60

106 r u m kan fördubblas med bibehållande av ett trapphus för 60 rum, men en fördubbling kan också komina till stånd utan att ytterligare ett trapphus behöver byggas. Med ett för samtliga rum gemensamt trapphus har hus med rumsantal av 90, 120 och 180 undersökts. Vidare har ett hus med 180 rum och två trapphus undersökts. I de förstnämnda alternativen har antalet rum per våning valts så, att fördelningen per rum av gemensamhetsutrymmena i våningsplanet blir densamma som i det ursprungligen undersökta huset med 60 rum. Om man tar den genomsnittliga kostnaden per rum i korridorhuset med 60 rum till utgångspunkt för en jämförelse och åsätter det relationstalet 100, erhålles följande jämförelsevärden. Antal rum och trapphus Korridorhus:

60 rum, 1 trapphus 90 rum, 1 trapphus 120 rum, 1 trapphus 180 rum, 1 trapphus 180 rum, 2 trapphus

Kostnad per rum Relationstal 100 96 94,5 93 96,5

Rumsantalet i grupprumshusen bestämmes av trapphuset och av det antal rum som trappan betjänar. Någon likhet mellan korridorhuset och grupprumshuset med avseende på antalet rum kan därför ej uppnås. Ej heller kan likhet i rumsantal uppnås mellan de olika grupprumshusen (jfr sid. 87). Kostnaden per rum i trerumsgruppen har i det föregående endast undersökts med avseende på en planlösning, betecknad G 3: 1 och G 3: 2 (jfr sid. 89). Antalet rum i huset, som i denna undersökning uppgick till 54 respektive 72 har i nu förevarande undersökning utökats till 90, 126 och 180. Kostnaden per rum har i det föregående redovisats som ett medelvärde mellan 54 och 72 rum. Om detta medelvärde tages till utgångspunkt för en jämförelse och åsättes relationstalet 100, erhålles följande jämförelsetal för husen med det utökade rumsantalet. Antal rum och trapphus Trerumsgrupp:

medelvärde av 54 och 72 rum 90 rum, 5 trapphus 126 rum, 7 trapphus 180 rum, 10 trapphus

Kostnad per rum Relationstal 100 98,5 97,5 97

För fyrarumsgruppen har tidigare flera alternativa planlösningar undersökts med avseende på rumskostnad (jfr sid. 91). Det har ansetts tillräckligt, att ett av alternativen medtagits i nu förevarande undersökning. Som undersökningsobjekt har valts alternativen G 4: 15 och G 4: 16 (jfr sid. 88). Antalet rum, som uppgick till 48 respektive 72, har utökats till att omfatta 96, 120 och 168. Liksom för trerumsgruppen har resultatet av den föregående undersökningen av kostnaden per rum i fyrarumsgruppen redo-

107 visats som ett medelvärde, denna gång mellan 48 och 72 rum. Om detta medelvärde tages till utgångspunkt för en jämförelse och åsättes relationstalet 100 erhålles för husen med utökat rumsantal följande jämförelsetal. Antal rum och trapphus Fyrarumsgrupp:

medelvärde av 48 och 72 rum 96 rum, 4 trapphus 120 rum, 5 trapphus 168 rum, 7 trapphus

Kostnad per rum Relationstal 100 98 97,5 97

De tidigare undersökningarna av femrumsgruppen omfattade ett flertal undersökningsobjekt (jfr sid. 95). Av dessa har för nu ifrågavarande undersökning utvalts alternativet G 5: 102. Antalet rum i de i det föregående undersökta grupprumshusen med femrumsgrupper är detsamma som i korridorhuset, nämligen 60, vilket antal nu utökats till 90, 120 och 180. Sättes kostnaden per rum för undersökningsobjektet G 5: 102 i ett hus med 60 rum till 100 erhålles för husen med det utökade rumsantalet följande jämförelsetal. Antal rum och trapphus Femrumsgrupp:

60 rum, 2 trapphus 90 rum, 3 trapphus 120 rum, 4 trapphus 180 rum, 6 trapphus

Kostnad per rum Relationstal 100 98 96,5 CG

Undersökningsresultaten beträffande såväl korridor- som grupprumshusen kan sammanfattas så att en viss kostnadsminskning per rumsenhet kan uppnås, om antalet rum utökas genom förlängning av huskroppen. För ett litet undersökningsobjekt med ett mindre antal rum i våningsplanet, synes kostnadsminskningen bli relativt kraftig även vid en ringa utökning av byggnadens totala antal rum, men ju fler rum det finns i våningsplanet desto mindre påtaglig blir kostnadsminskningen. I fråga om de stora undersökningsobjekten synes kostnadsminskningen rent av kunna ifrågasättas med hänsyn till undersökningarnas osäkerhetsmarginal. Härtill kommer att det på grund av terrängförhållanden eller av estetiska skäl i praktiken inte är möjligt att bygga hur långa hus som helst utan avbrott. När man uppnår den storleksgräns för ett hus, där en ytterligare förlängning av huskroppen knappast kan anses vara lönande, synes vara beroende av antalet trapphus och antalet rum trapphuset betjänar. J u mindre en rumsgrupp är desto snabbare uppnås denna gräns. Sålunda visar undersökningen av trerumsgruppen, att kostnadsminskningen är mycket måttlig redan vid en utökning av byggnadens totala rumsantal från 54 eller 72 r u m till omkring 100 rum, medan i fråga om korridorhuset med tiorumsgrupper inträffar denna relativt måttliga kostnadsökning vid drygt 200 rum.

108 Det bör slutligen understrykas, att undersökningen inte beaktat de eventuella kostnadsminskningar, som kan uppstå beträffande ett stort byggnadsobjekt på grund av entreprenadupphandlingarnas storlek eller för att byggherrens administrativa kostnader kan pressas. Undersökningarna har utförts med utgångspunkt från samma enhetspriser och samma procentuella ökning i fråga om omkostnaderna som i övriga undersökningar utredningen utfört (jfr kap. 6). En fullständig redovisning av undersökningsresultaten återfinnes i bilaga 4: 4.

K A P I T E L 10 Insprängda rum

Genom beslut av 1957 års riksdag (jfr prop. 1957: 100) utvidgades det statliga stödet till studentbostäder till att omfatta även studentbostadsrum i vanliga flerfamiljshus, s. k. insprängda rum. Subventionen utgår i form av ett tilläggslån om 3 000 kronor per sådant rum (jfr sid. 14 f.). Per den 1 juli 1960 hade sammanlagt 792 insprängda rum uppförts i Uppsala, Göteborg och Umeå. I tab. 10—11 (bil. 1) redovisas samtliga dessa rum med avseende på storlek, utrustning och belåningsvärden. Av de 792 rummen är 256 byggda som enkelrum, 530 byggda i enheter om två r u m och 6 i enheter om tre rum. Enkelrummen är i regel utrustade med kokskåp och duschrum, tvårumsenheterna med kokvrå och badrum. Den av utredningen i det föregående begagnade kostnadsberäkningsmetodiken går ej att tillämpa för de insprängda studentbostädernas del, på grund av svårigheten att beräkna fördelningen av husets totala kostnad mellan familjelägenheter och studentbostäder. Exempelvis blir osäkerhetsmarginalen vid ett försök att beräkna storleken av studentbostadsrummets andel i husets gemensamhets- och kommunikationsutrymmen så stor att de erhållna värdena ej k a n anses tillförlitliga. Utredningen har därför fått nöja sig med att granska belåningsvärdena för de rum som hittills producerats och använda dessa som mätare för storleksordningen av kostnaderna för de olika rummen. Gällande regler angående beräkning av belåningsvärden för flerfamiljshus är emellertid konstruerade på så sätt, att belåningsvärdena ej är fullt jämförbara beträffande bostäder på olika orter. I Uppsala och Umeå ingår värdet av tomten i belåningsvärdet, medan detta i Göteborg, där marken upplåtits mot tomträttsavgäld, har räknats bort. I vissa fall har även s. k. lägestillägg utgått för gott bostadsläge och i några fall har kompensation erhållits för arbete vintertid. I syfte att få fram jämförbara belåningsvärden för de olika insprängda r u m m e n har utredningen räknat om de värden som redovisas i tab. 10—11. Tillvägagångssättet härvid har varit följande. 1) Belåningsvärdena har omräknats efter de nya bestämmelser, som gäller fr. o. m. den 1 juli 1959. Denna omräkning har ansetts nödvändig eftersom utredningens kostnadsberäkningar i övrigt gäller för tiden 1 juli 1959. De äldre reglerna utformades 1956 och baserades på värden från bostadsproduktionen före detta år.

110 2) Belåningsvärdena har justerats så att tomtvärdet i samtliga fall ingår, under det att lägestillägg och kompensation för vinterarbete frånräknats. 3) Utredningen har i sina tidigare kostnadsberäkningar utgått från mellansvensk prisnivå, vilken närmast kan jämställas med prisnivån i Uppsala. Belåningsvärdet för de insprängda rummen har därför omräknats efter prisläget i Uppsala den 1 juli 1959. Efter dessa omräkningar utgör det genomsnittliga belåningsvärdet per rum 14 894 kronor. I detta värde ingår ett genomsnittligt tomtvärde av 1 286 kronor per rum. Frånräknas detta uppgår det genomsnittliga byggnadslånevärdet per rum till 13 608 kronor. De omräknade värdena redovisas i tab. 12—13 (bil. 1). Det är nu möjligt att jämföra belåningsvärdena för de olika insprängda rummen. I första hand synes en jämförelse mellan det insprängda enkelrummet och den insprängda tvårumsenheten vara av intresse. Om man från de 792 insprängda rummen utesluter dels de två trerumsenheterna, dels även de rum, vilka är byggda i hus som innehåller både enkelrum och tvårumsenheter, återstår 229 enkelrum och 504 rum i tvårumsenheter. En jämförelse mellan de omräknade lånevärdena för dessa tvårumstyper ger följande resultat.

Enkelrum med kokskåp och dusch Rum i tvårumsenhet med delad kokvrå och delat badrum

Belåningsvärde per rum, kronor

Belåningsvärde per rum för tomt kronor

Belåningsvärde per rum för byggnad, kronor

16 109

14 638

14 316

1 233

13 082

Den genomsnittliga lägenhetsytan är för enkelrummet ca 22 m 2 och för tvårumsenheten ca 39 m 2 . Den fria rumsytan är i enkelrummet omkring 13 m 2 och i tvårumsenhetens rum omkring 14,5 m 2 . Med hänsynstagande till den justering som måste göras på grund av olikheterna i rumsstorlek utgör skillnaden i belåningsvärde mellan de två rumstyperna ca 16 procent. Denna skillnad är ett mått på det lånebeviljande organets värdesättning av de två olika lägenhetstyperna. Teoretiskt skall den svara mot skillnaden i verklig kostnad, men det kan diskuteras om så är fallet. Det är därför av intresse att som kontroll jämföra skillnaden i kostnad mellan de insprängda rumstypernas närmaste motsvarighet i korridorhuset, nämligen å ena sidan enkelrummet vars tambur är inredd med badrum och kokskåp och å den andra dubbletten, vars tambur är inredd med badrum, wc, kokskåp och garderob (jfr sid. 83). Ifrågavarande skillnad utgör 20 procent. Orsaken till

Ill att kostnadsskillnaden här ligger högre än skillnaden mellan de insprängda rummens belåningsvärden kan bl. a. bero på att kostnadsskillnaderna mellan olika lägenhetstyper är större i korridorhus än i vanliga familjebostäder, men orsaken kan också tänkas vara att belåningsvärdet inte tar tillräcklig hänsyn till skillnaden i kostnader mellan de två lägenhetstyperna. Utredningen har även tagit lånevärdet för de insprängda rummen till utgångspunkt för en jämförelse med de i kapitel 7 och 8 redovisade beräkningarna av kostnaderna för rum i korridor- och grupprumshus. Utredningen är väl medveten om vanskligheterna med en sådan jämförelse. Kostnadsberäkningarna syftar till att mäta skillnaderna i kostnad för rum med olika planlösningar och husformer. Principerna för beräkningen av lånevärdet per rum tar däremot icke hänsyn till olikheter i planlösning eller husform, endast till lägenhetens storlek. Ej heller tar de hänsyn till hur lägenheterna i planlösningen placerats kring trapphuset, vilket är en omständighet som uppenbart påverkar rumskostnaden. Utredningen har emellertid icke ansett det möjligt att göra ingående undersökningar av olika planlösningar för insprängda rum. Variationsmöjligheterna är nämligen alltför stora; härtill kommer den inledningsvis berörda svårigheten att fördela husets fasta kostnader mellan familjelägenheter och studentbostäder. Belåningsvärdena är emellertid avsedda att med utrymme för vissa variationer, som kan härledas till reglernas schematiska konstruktion, återspegla den faktiska byggnadskostnaden. Med hänsyn härtill har utredningen trots allt ansett en jämförelse mellan de insprängda rummens belåningsvärden och korridor- och grupprumshusens kostnader per rumsenhet meningsfull. Härvid bör emellertid beaktas den svårighet som föreligger vid jämförelse mellan korridorhusruin och insprängda rum genom att i korridorhuset ett vintal av i allmänhet 10 r u m delar vissa förnödenheter, medan för de insprängda rummens del gäller att antalet rum per motsvarande förnödenheter är begränsat till ett eller två. En ojämförbar -standard föreligger således. Den metodik som tillämpats vid jämförelsen är densamma som i föregående kapitel. Korridorhusets rum med tambur, inredd med tvättställ och garderob, har således även här åsatts relationstalet 100 som utgångspunkt för jämförelsen. Vidare har värdena för de korridor- och grupprum, vilkas rumsbredd uppgår till 3,6 m, korrigerats med hänsyn till att rumsbredden för det övervägande flertalet av de insprängda rummen är 3 m. Rumstyp 1. Korridorhus (serie 14: B.3.2.) Gemensamt för 10 rum: Kök, bad, wc Till lägenheten: Tambur, inredd med garderob och tvättställ Storlek: 13,4 m 2 2. Korridorhus (dubblett, serie 18: B.3.3.) Gemensamt för två rum: Tambur, inredd med badrum, wc, kokskåp och och garderober Till lägenheten: — Storlek: 13,4 m 2

Relationstal

112 Rumstyp

Relationstal

3.

Insprängt rum Gemensamt: — Till lägenheten: Tambur, inredd med tvättställ, bad, wc, kokskåp, garderob Storlek: 14 m 2 , inkl. garderoben

4.

Insprängt rum Gemensamt för två rum: Tambur, bad, tvättställ, wc, kokvrå Till lägenheten: Garderob Storlek: 14 m 2 , inkl. garderoben

87 Grupprum (trerumsgrupp G.3: 1 och 2) Gemensamt: Kök, bad, tvättställ, wc Till lägenheten: Garderob Storlek: 14 m 2 , inkl. garderoben

5.

Av ovanstående jämförelser torde man under alla omständigheter våga dra följande slutsatser. Insprängda enkelrum synes bli dyrare att producera än både enkelrum i korridorhus och rum i trerumsgrupper. Däremot synes rum i insprängda tvårumsenheter vara billigare att producera än n ä m n d a rum i korridor- och grupprumshus. Dessa slutsatser bör emellertid ses mot bakgrunden av olikheterna i standardhänseende. Korridor- och grupprumshusens kök fungerar även som matplats och avlastar således rummen i detta avseende. I kategorihuset föreligger dessutom möjlighet att utnyttja sekundära överskottsutrymmen till gemensamhetslokaler (jfr kap. 9). Dessa möjligheter saknas helt för de insprängda rummens del. Rummens storlek är densamma som jämförelseobjektens i korridor- och grupprumshusen, men rummen måste även fungera som matplats. Om tvårumsenhetens kokvrå utökades till att även inrymma matplats skulle rumskostnaden komma att stiga. Redan en relativt måttlig ökning av ytan innebär förmodligen en sådan höjning av rumskostnaden, att det insprängda rummet skulle bli dyrare än rummen i korridor- och grupprumshusen. Denna skillnad i standard sammanhänger med att de insprängda rummen representerar en annan boendeform än rummen i kategorihus. Utredningen har därför med stort intresse tagit del av resultaten av en enkätundersökning som Uppsala studentkårs sociala utskott anordnade 1959 i syfte att närmare utreda boendeförhållandena i de insprängda studentrummen i Västra Eriksberg i Uppsala. Undersökningen vände sig till 224 studenter, vilka vid tidpunkten för utdelning av frågeformuläret (febr. 1959) under någorlunda lång tid bebott r u m m e n ifråga (de första rummen stod färdiga hösten 1957). Svarsfrekvensen utgjorde ca 90 procent. Frågeformulären anslöt till stora delar till det studentbostadsutredningen begagnade i 1957 års studentbostadsenkät. Även resultaten ansluter i dessa delar i det stora hela till studentbostadsenkätens (jfr bil. 2), varför det icke finns anledning att här närmare dröja vid dem. Däremot är det av intresse att granska resultaten av de delar av enkätundersökningen, som mer eller mindre direkt står i samband med den speciella boendeform som de in-

113 sprängda rummen representerar. Härvid bör man emellertid hålla i minnet, att samtliga de tillfrågade bor i tvårumsenheter, varför enkäten inte ger upplysning om boendeförhållandena för dem som bor i insprängda enkelrum. Standard m. m. i dessa tvårumsenheter, av vilka det finns två typer, är följande. Rumsytan i den ena typen uppgår till 14 m 2 för båda rummen, i den andra till 14 m 2 i det ena rummet och 12 m 2 i det andra. Till rummen hör en gemensam tambur, garderober, badrum samt en kokvrå med en yta av 3,2 m 2 . Genom 1957 års studentbostadsenkät kunde konstateras, att flyttningsbenägenheten bland studenterna inte är hög. Detsamma gäller i ännu högre grad för de insprängda rummens del, där endast 11 procent av de tillfrågade studenterna uttrycker flyttningsönskemål. Av dessa vill flertalet flytta på grund av giftermål. Mer än 50 procent av studenterna tillredde så gott som samtliga måltider själva; endast en av de tillfrågade använde överhuvud taget icke köksutrustningen. 56 procent av studenterna åt mer eller mindre regelmässigt tillsammans med sin granne i tvårumsenheten. I stort sett var studenterna nöjda med köksutrymmena, ett önskemål var dock att spisen hade varit utrustad med ugn. På frågan om man ansåg sig ha tillräcklig och ändamålsenlig plats för intagande av måltiderna ansåg 80 procent att så var fallet, medan 18 procent uttryckte önskemål om matplats i kokvrån. över hälften av studenterna begagnade minst en gång i månaden en för samtliga hyresgäster gemensam veckotvättstuga, utrustad med två mindre tvättmaskiner, centrifug och torktumlare. Knappt 10 procent av studenterna hade någon egentlig kontakt med grannarna i familjelägenheterna, och över 40 procent hade ingen kontakt alls. Förvaringsutrymmena utanför tvårumsenheterna består av ett till varje 2nhet hörande källarutrymme om ca 1,5 m 2 . Därutöver finns ett cykelstall i varje hus. 82 procent av studenterna ansåg dessa utrymmen tillräckliga, medan 10 procent uttryckte önskemål om matkällare. På frågan om vilka av vissa angivna gemensamhetsutrymmen studenterna ansåg det angelägnast att få tillgång till uttryckte det stora flertalet önskemål om klädvårdnadsrum (utrustat med sömnads- och strykutrustning), sällskapsrum och hobbyrum (utrustat med arbetsbänk och verktyg för trä- och metallarbeten). Åtskilliga svarande ansåg emellertid varje form av gemensamma trivsel- eller hobbylokaler onödiga. Anmärkningsvärt är att lokaler för praktiskt bruk (hobby- och klädvårdnadsrum) samlat många röster. Slutligen" fick studenterna tillfälle att med egna ord uttala sig om de insprängda studentrummens för- och nackdelar. Flertalet uttrycker en positiv inställning. Några anför, att hänsynstagandet till övriga grannar tvingar studenten från att avstå från de mera högljudda yttringarna av samvaron studenter emellan, och att detta verkar befrämjande för studieron. Många 8—908186

114 understryker vikten av att m a n trivs med sin granne inom tvårumsenheten samt angelägenheten av att man beredes möjlighet att själv välja denne, något som även är fallet enligt nuvarande regler. Enligt utredningens uppfattning visar enkätresultatet med all tydlighet att studenterna i de insprängda rummen trivs med denna boendeform. Tendenserna i svaren är genomgående desamma som i 1957 års studentbostadsenkät och överhuvud får man ett starkt intryck av att sättet att bo i och utnyttja dessa insprängda tvårumsenheter föga skiljer sig från boendesättet i kategorihusen. Kontakten med de grannar som icke är studenter synes vara av liten omfattning och förlöpa friktionsfritt. Studenterna synes med andra ord icke sticka av i husen utan strävar efter att inrätta sig på samma sätt som i »vanliga» hyreshus. En viss önskan efter fler gemensamhetsutrymmen i form av sällskaps- eller hobbyrum kan dock spåras; mot detta står emellertid avsaknaden av mera markerade missnöjesyttringar mot tvårumsenheterna i deras nuvarande utformning. Angelägenheten av att studenterna har tillgång till fullgoda matlagnings- och tvättmöjligheter bestyrkes ytterligare. Utredningens försök till kostnadsanalys av de insprängda r u m m e n tydde på att insprängda enkelrum ställde sig direkt oförmånliga i kostnadshänseende, medan den insprängda tvårumsenheten ställde sig ekonomiskt fördelaktig. Som ett komplement till studentbostadsrummen i kategorihus synes därför denna tvårumsenhet vara utomordentligt lämplig. Stadsplanemässiga skäl kan stundom framtvinga husformer, vilka väl lämpar sig för kombination av familjelägenheter och studentbostadsrum. På de orter där det råder brist på centralt belägen tomtmark i rimlig närhet till läroanstalterna synes det även lämpligt att vid saneringsbebyggelse hålla möjligheten av insprängd studentbostadsbebyggelse i minnet. Utredningen vill därför rekommendera de kommunala myndigheterna att i förekommande fall fästa studentbostadsföretagens eller studentorganisationernas uppmärksamhet på bostadsprojekt vilka lämpar sig för insprängda studentrum.

K A P I T E L 11 Utformningen av enkelrum. S a m m a n f a t t a n d e s y n p u n k t e r och r e k o m m e n d a t i o n e r

De konferenser studentbostadsutredningen haft med hyresgäster i studentbostadshusen och med företrädare för studentkårernas bostadsorgan har i förening med resultaten av studentbostadsenkätens omröstning rörande olika planlösningsalternativ givit klart belägg för angelägenheten av att studentbostädernas planlösning och standard inte låses i vissa givna mallar. Studenternas boendevanor och bostadsbehov är beroende av sådana faktorer som ålder, studieinriktning, studieort, närheten till läroanstalten etc. En humanist kan tänkas vistas mer på sitt rum än en naturvetare, som kanske under vissa perioder tillbringar större delen av dagen på ett laboratorium. En medicinare har under stora delar av studietiden föga behov av matlagningsutrustning, eftersom han kan antagas inta flertalet måltider på undervisningssjukhuset. Licentianden eller doktoranden kan tänkas ha högre standardkrav än den unge studenten, som just påbörjat sina studier, etc. Att härav draga några generella slutsatser rörande behovet av den ena eller den andra rumstypen är naturligtvis inte möjligt. Däremot vill utredningen kraftigt understryka behovet och angelägenheten av en studentbostadsbebyggelse som är varierad både med hänsyn till planlösning och till standard. Utredningens kostnadsanalyser bör härvid i förening med resultaten av studentbostadsenkäten kunna vara vägledande vid planeringen. Utredningen vill dock i detta sammanhang peka på vissa planlösningar, som visar en kombination av god standard och låg rumskostnad. Ett exempel på en sådan planlösning är dubbletter, utrustade med bad och kokskåp, vilka är billiga att bygga såväl i korridorhus som insprängda i vanliga flerfamiljshus. En given förutsättning är dock att dessa dubbletter inte bebos av gifta studenter, för vilka de måste betecknas som direkt olämpliga (jfr sid. 133). Ett annat exempel på en förmånlig planlösning är fyrarumsgruppen. En jämförelse mellan å ena sidan en av de vanligaste av nu förekommande typer av enkelrum, nämligen korridorhusrummet med tambur, garderob och tvättställ, samt å andra sidan planlösningarna i grupprumshus talar enligt utredningens uppfattning till förmån för fyrarumsgruppen. I den senare har enkelrummet visserligen inte eget tvättställ, men å andra sidan delas bad och kök med m a t r u m av endast fyra studenter, något som inte är möjligt i korridorhuset utan att kostnaderna avsevärt stiger. F r å n

116 kostnadssynpunkt ställer sig fyrarumsgruppen i regel förmånligare än korridorhusrummen. Än förmånligare i detta hänseende ställer sig femrumsgruppen; dock finns det anledning att ifrågasätta om inte antalet studenter som delar gemensam utrustning här är i största laget. Jämfört med korridorhusets tamburlösa rum är dock femrumsgruppen att föredraga både från kostnads- och standardsynpunkt. Vid planeringen bör sambandet mellan planlösning och husform noga studeras. De kostnadsberäkningar utredningen redovisat i det föregående kan härvid vara vägledande under förutsättning att man håller i minnet att dessa endast är exempel på hur kostnaderna för vissa planlösningar varierar under vissa förutsättningar. En »billig» planlösning kan således under andra förutsättningar än de av utredningen angivna vara »dyr». En och samma planlösning påverkas t. ex. av husformen och kan därmed kraftigt komma att variera i pris. Vidare finns det ett tydligt samband mellan kostnad och våningsyta per rum. Den allmänna slutsatsen härav — nämligen att kostnads- och planlösningsfrågor noggrant bör studeras vid projekteringen — kan inte tillräckligt kraftigt understrykas. I övrigt vill utredningen framhålla följande beträffande enkelrummen. Studentbostadsenkäten visade, att enkelrummet fyller en flerfaldig uppgift såsom arbetsrum, fritidsrum och sovrum samt därtill ofta även som matrum. Detta ställer givetvis vissa krav på rummens storlek och möblerbarhet. Vid bedömningen av rummens storlek framkom i enkäten ett utbrett missnöje med rum, vilkas yta var mindre än 12 m 2 . De i kapitel 7 redovisade kostnadsberäkningarna visade en mindre besparing vid en minskning av rumsytan från 14 m 2 till 12 m 2 . Enligt utredningens uppfattning är det dock i det närmaste ogörligt att anpassa alla studentbostadsrummets skiftande funktioner till en rumsyta av 12 m 2 , bl. a. på grund av de begränsade möbleringsmöjligheterna på denna yta. Med hänsyn till den obetydliga kostnadsstegring, som en ökning av rumsytan från 12 m 2 till 14 m 2 innebär, bör därför den av studentsociala utredningen angivna standarden — en rumsyta av 14 m 2 — i n t e frångås. I detta sammanhang bör det dock betonas, att en ökning av den rena rumsytan inte behöver åtföljas av en ökning av sekundära utrymmen såsom tambur, garderober etc. Tamburen—ljudslussen spelar en stor roll i kostnadssammanhangen. Den påverkar även rummets möblerbarhet samt dess hygieniska standard. I utredningens exempel på kostnadsberäkningar sjönk rumskostnaden med 10 procent, då en tambur, inredd med tvättställ och garderob, slopades och ersattes med ljudisolerad dörr samt tvättställ och garderob i rummet. En dylik planlösning utesluter möjligheten att förse rummet med eget wc. Om man likväl anser att rummet skall förses med tambur och inreder tvättställ i denna, blir kostnadsstegringen förhållandevis obetydlig om man även inreder wc. Däremot stiger kostnaden avsevärt, om man inreder dusch eller badrum invid tamburen (jfr fig. 45—47).

117 Ett totalt slopande av individuell hygienisk utrustning i rummet till förmån för en gemensam tvätt-, wc- och badavdelning i korridorhusets våningsplan är inte lönande och kan inte rekommenderas från vare sig ekonomiska eller funktionella synpunkter. Helt annorlunda ställer det sig naturligtvis i detta hänseende med grupprummen, där ett fåtal studenter delar gemensamma standardförnödenheter. Som utredningen redan framhållit synes dock inte fler än fyra studenter böra inrymmas i en grupp. För detta talar bl. a. även planlösningsmässiga skäl: det är lättare att skapa en funktionell enhet av fyra än av fem rum. Studentbostadsenkäten visade en utbredd önskan efter tillgång till matlagningsutrustning. Utredningen kommer i det följande (kapitel 13) att särskilt behandla den för studentbostadshus lämpliga köksutrustningen. I förevarande sammanhang bör emellertid kostnaderna vid inredning av kokskåp beröras. Ett kokskåp i tamburen till ett enkelrum kräver ett ganska stort tamburdjup. Den relativa kostnadsökningen blir därför mindre, om man inreder kokskåp i en tambur försedd med dusch eller bad, vilka även de kräver stort tamburdjup, än om man inreder kokskåp i en tambur, som endast inrymmer tvättställ och wc. Ett dylikt rum — med eget bad och kokskåp — kommer givetvis att bli ganska kostnadskrävande. Studentbostadsenkäten gav klart belägg för önskemålet att städning av rummen endast behöver ske en gång i veckan. I detta sammanhang bör understrykas angelägenheten av att golv, väggar och målning utföres så att de tål h å r t slitage och är lätta att underhålla. Med relativt enkla medel —• såsom väggskydd på utsatta ställen, t. ex. vid väggkontakter och dörrhandtag — k a n skydd mot slitage erhållas. I fråga om val av städningsutrustning samt planering av städningens organisation vill utredningen rekommendera studentbostadsföretagen att inhämta råd av statens institut för konsumentfrågor. Beträffande lämpligheten av hotellrörelse sommartid ger studentbostadsenkäten knappast något entydigt besked. Det är givet att inkomsten av en hotellrörelse i studentbostadshuset kan bidraga till att sänka rumshyran. Mot hotelldrift talar emellertid den omständigheten att hotellplaneringen kan påverka husets planlösning i kostnadsstegrande riktning. Härtill kommer de nackdelar, som sammanhänger med att allt fler studenter numera har anledning att stanna på studieorten under en stor del av sommaren till följd av att undervisning ofta förekommer såväl under juni som augusti. Om emellertid andra än studentsociala synpunkter talar för hotelldrift sommartid bör de studenter som önskar stanna på studieorten erhålla en säker garanti att r u m kan beredas dem i någon del av studentbostadshuset eller anläggningen, som inte utnyttjas för hotelländamål. Behovet av sällskapsrum är enligt utredningens uppfattning beroende av närheten till nationshus eller kårhus. Dylika lokaler torde därför vara mindre angelägna att bygga i Uppsala och Lund än i Stockholm och Göte-

118 borg, där avstånden mellan kårhus och bostäder i allmänhet kan beräknas bli stora. I fråga om övriga gemensamma lokaler vill utredningen peka på det starka önskemål om klådvårdsrum, som framkom i studentbostadsenkäten. Ett dylikt utrymme torde vara möjligt att inreda i anslutning till tvättstugan genom utnyttjande av källarens överskottsyta. Tvättstugans utrustning samt studentbostadshusens telefonanläggning kommer utredningen att i det följande behandla för sig (kapitel 14). Studentbostadsenkäten gav även vissa uppgifter om studenternas fordonsinnehav. Varje hus bör förses med cykelstall i form av skyddstak eller särskilt utrymme i källaren. Det tilltagande innehavet av motorfordon medför ett behov av parkeringsplatser, vilket torde böra tillgodoses enligt gällande parkeringsnormer. I detta sammanhang vill utredningen även peka på möjligheten av att sänka husets omkostnader genom att affärsmässigt hyra ut källarens överskottsyta för lämpligt ändamål (jfr kapitel 9).

K A P I T E L 12 D e gifta s t u d e n t e r n a s b o s t a d s f r å g a

De gifta studenternas bostadsfråga har under senare år upprepade gånger uppmärksammats i framställningar till Kungl. Maj :t och annorledes. Sålunda överlämnade Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) den 15 juni 1956 till Kungl. Maj :t en promemoria angående finansieringen av genomgångsbostäder för gifta studerande, vari framhölls, att svårigheterna för gifta studerande att erhålla tillfredsställande bostäder på studieorten under årens lopp blivit alltmer påtagliga. I denna promemoria påpekades bl. a.: »Genom att studentfamiljerna i regel stannar på studieorten endast under ett fåtal år och genom att de under studieåren i övervägande antalet fall har svag ekonomi, har de nästan undantagslöst betydligt svårare än övriga kategorier att hävda sig på den allmänna bostadsmarknaden på studieorten. Det är vidare känt och även naturligt, att hyresvärdarna inte är entusiastiska över att få studerande som hyresgäster, då de i så fall måste räkna med ett utbyte av hyresgäst inom relativt kort tid och därmed förenade olägenheter.» I promemorian underströks vidare, att även om besvärliga bostadsförhållanden för de gifta studenterna kanske mera sällan ledde till definitiva studieavbrott före primärexamen, de dock sannolikt ofta ställde hinder för studier för högre examina. »Det torde bli allt mera vanligt, att akademisk arbetskraft stimuleras att tidigt söka sig ut i förvärvslivet, genom att familjebostäder tillhandahålles i samband med anställningen. Helt naturligt är detta, då behovet av akademisk arbetskraft inom de flesta områden är stort och bostadsbristen på de flesta håll i landet är mindre än i universitets- och högskolestäderna. Den betydelse tillgången på familjebostäder för de studerande i dessa städer har för forskarrekryteringen synes därför väl värd att uppmärksammas.» Till detta kan fogas den reflexionen, att en konflikt mellan intresset av familjebildning och intresset av avancerade studier — när förutsättningar för sådana i övrigt föreligger — kan på ett olyckligt sätt skärpas, om bostadsfrågan på studieorten icke kan lösas på ett med hänsyn till familjens behov någorlunda tillfredsställande sätt. Liknande synpunkter som i ovan citerade promemoria framföres i en skrivelse från SFS till studentbostadsutredningen den 10 februari 1958. SFS rekommenderar självfallet icke åtgärder, som skulle gynna de gifta studenterna framför andra grupper på universitets- och högskoleorterna, men hävdar, att studentfamiljernas bostadsbehov bör uppmärksammas som en sär-

120 skild fråga, och detta främst på grund av två omständigheter, som skiljer studentfamiljernas bostadssituation från unga bostadsbehövande familjers i allmänhet, nämligen att de studerande i regel saknar tillräckliga egna inkomster samt att deras behov av en bostad på studieorten i de flesta fall ä r endast temporärt. »På grund av sämre ekonomi än de flesta andra bostadssökande har de gifta studenterna ofta svårt att hävda sig på den allmänna hyresmarknaden, vartill kommer att studentfamiljerna, i den mån de inte är mantalsskrivna på studieorten, i åtminstone vissa av de kommunala bostadsköerna kommer i en sämre ställning än de grupper av medborgare som är fast bosatta i universitets- och högskolestäderna. Studentfamiljerna riskerar alltså att på ofördelaktiga villkor få konkurrera med övriga grupper på bostadsmarknaden först på studieorten och sedan på den ort, där de söker sin utkomst som yrkesverksamma. Att väntetiderna för hyreslägenheter i universitets- och högskolestäderna synes vara approximativt lika med studietiderna för flertalet akademiska examina belyser väl studentfamiljernas dåliga utgångsläge i konkurrensen på bostadsmarknaden.» Vid remissbehandlingen av den departementspromemoria om lån och bidrag till uppförande av studentbostadshus av den 27 november 1956, vilken lades till grund för riksdagsbeslut angående omläggning av det statliga stödet till studentbostäder, framhölls från vissa remissinstanser, däribland bostadsstyrelsen och SFS, särskilt de gifta studenternas svåra situation på bostadsmarknaden. En sammanfattande framställning rörande de gifta studenternas förhållanden finns ej. Utredningen har därför — för att kunna bilda sig en uppfattning om dessa — granskat material ur de studentsociala undersökningar i vilka de gifta studenternas förhållanden behandlas. De viktigaste källorna är enkätundersökningar 1955, 1956 och 1957 i respektive Uppsala, Stockholm och Göteborg, 1 vilka företagits på initiativ av de lokala studentorganisationerna, samt 1957 års studentekonomiska undersökning utförd av Statistiska centralbyrån. 2 Av ifrågavarande undersökningar framgår bl. a. följande. Antalet gifta studenter

Omkring 25 procent av samtliga studenter är gifta. Detta innebär, att det f. n. finns nära 10 000 gifta studenter med ett annat bostadsbehov än den ogifte studentens. Studentäktenskap har under de senaste årtiondena blivit allt vanligare. 1945 års akademikerutredning visade i sitt betänkande (SOU 1947: 25), att av inskrivningsårgångarna 1920—30 blott 2 procent var gifta vid tidpunkten för inträdet i förvärvslivet. Av årgångarna 1936—40 var vid 1944 års utgång 12 procent gifta. Enligt en undersökning i Uppsala 1946, vars resultat redovisas i Studentsociala utredningens betänkande (SOU 1948: 42), utgjorde de gifta studenterna 18 procent av det sammanlagda an1 Studentfamiljsundersökningen 1955, Uppsala 1955, stencil. Stockholmsstudenternas bostadsförhållanden, Stockholm 1956, stencil. Göteborgsstudenternas bostads- och sociala förhållanden, Göteborg 1957, stencil. ' 1957 års studentekonomiska undersökning, Statistiska Centralbyrån 1960, stencil.

121 talet studenter i Uppsala höstterminen 1946. Av männen var 20 procent och av kvinnorna 14 procent gifta. De studentäktenskap, där båda parterna var aktivt studerande, uppgick till 22,4 procent av samtliga äktenskap; studenterna i dessa äktenskap representerade 6,9 procent av det totala antalet studenter. De studentstatistiska undersökningar, som företagits under 1950-talet visar att antalet gifta studenter successivt har ökat. Detta framgår bl. a. av en av professor Carl Erik Quensel år 1952 företagen undersökning av inskrivningsårgångarna 1948 och 1951.1 Av de år 1951 inskrivna studenterna var vårterminen 1952 8,5 procent av de manliga och 5,7 procent av de kvinnliga studenterna gifta. Av de år 1948 inskrivna utgjorde antalet gifta vid samma tidpunkt 23,3 procent av de manliga samt 22,7 procent av de kvinnliga studenterna. 1957 års studentekonomiska undersökning visar samma tendens. Denna undersökning, som berör inskrivningsårgångarna 1953 och 1956, visar att 23,7 procent av studenterna i den äldre årgången och 11 procent av studenterna i den yngre årgången vid undersökningstillfället var gifta. Könsfördelningen framgår av nedanstående sammanställning: Årgång 1953 Gifta Gifta män kvinnor 22,9% 25,7%

Årgång 1956 Gifta Gifta män kvinnor 12,6% 8,4%

De lokala undersökningarna ger, som framgår av nedanstående sammanställning, ungefär samma utslag: I resp. undersökning redovisad andel gifta studerande Män o. kvinnor

Män

Kvinnor

Andel av de gifta, som är gifta med annan aktiv studerande

%

/o

%

°/

22,6 31 23,9

22,5 33 24,4

22,7 26 22,1

29,5 13

Studieort

/o

Stockholm 1956 Göteborg 1957

Någon särskild undersökning av antalet gifta studenter i Lund existerar ej. Med hänsyn till Lunds och Uppsala studentkårers i övrigt likartade struktur är det dock rimligt att antaga, att äktenskapsbildningen är ungefär lika frekvent i Lund som i Uppsala. Av skäl som kommer att redovisas nedan har de äktenskap där båda kontrahenterna är aktivt studerande ett speciellt intresse. Enligt ovanstående redovisning var 29,5 procent av de gifta studenterna i Uppsala 1955 och 13 procent av de gifta studenterna i Stockholm 1956 gifta med annan aktivt studerande. Att procenttalet för Stockholm är lägre torde bl. a. samman1

Carl-Erik Quensel: Studentekonomi, Lund 1957.

122 hänga med förekomsten av ett flertal fackhögskolor med klart manlig dominans. Det torde även ha att göra med att många av de gifta i Stockholm är förvärvsarbetande eller hemmafruar, vilka studerar vid sidan om sitt dagliga arbete. Enligt 1957 års studentekonomiska undersökning utgjorde de som var gifta med annan universitets- eller högskolestuderande 25,8 procent av de gifta studenterna i den årgång som inskrevs 1953 och 9,7 procent av de gifta studenterna i 1956 års inskrivningsårgång. Vid beräkningen av det totala antalet studentäktenskap (studentäktenskap = äktenskap där en av parterna är aktivt studerande) har med hjälp av ovanstående procenttal följande antaganden tagits till utgångspunkt. Andelen gifta studenter utgör ca 24 procent av det totala studentantalet i Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå samt ca 30 procent av det totala studentantalet i Stockholm. Det är från dessa utgångspunkter som det i det föregående (sid. 21) redovisade antalet ogifta och gifta studenter på de olika studieorterna höstterminen 1960 uppskattats. Vidare har andelen gifta studenter, som är gifta med andra studenter, med en avrundning uppåt antagits vara 30 procent av de gifta studenterna i Uppsala, Lund och Umeå samt 15 procent av de gifta studenterna i Stockholm och Göteborg. Med hjälp av dessa procenttal har utredningen därefter gjort efterföljande uppskattning av antalet studentäktenskap höstterminen 1960.

Totala antalet gifta studenter

Därav gifta med annan student ca

Antal äktenskap där båda parter studerar ca

Antal äktenskap där ena parten studerar ca

Sammanlagt antal äktenskap ca

ca

%

Antal

Lund-Malmö.... Stockholm Göteborg

2 065 1 750 4 470 1 430 50

30 30 15 15 30

620 525 670 215 15

310 260 335 105 5

1 445 1 225 3 800 1 215 35

1 755 1 485 4 135 1 320 40

Summa

9 765

2 045

7 720

8 735

1955 års universitetsutredning har i sitt betänkande, Universitet och högskolor i 1960-talets samhälle (SOU 1959:45), beräknat det totala antalet studerande vid universitet och högskolor år 1965 till över 45 000 samt — såsom redovisats i det föregående — till över 53 000 år 1970. Den i kapitel 2, sid. 22, framlagda beräkningen av antalet ogifta och antalet gifta studenter år 1970 har utgått från universitetsutredningens beräkning. Härvid har antagits en oförändrad relation mellan antalet gifta och antalet ogifta studenter. Vidare har antagits att även relationen mellan å ena sidan antalet studentäktenskap, där båda parter studerar, och å den andra antalet studentäktenskap, där endast ena parten studerar, förblir oförändrad. Detta inne-

123 bär att antalet studentäktenskap skulle stiga från omkring 8 700 höstterminen 1960 till omkring 10 500 år 1965 och till nära 12 500 år 1970. Fördelningen på studieort år 1970 framgår av efterföljande sammanställning.

Totala antalet gifta studenter ca

Därav gifta med annan student ca

°/

Antal

Antal äktenskap där båda parter studerar ca

Antal äktenskap där ena parten studerar ca

Sammanlagt antal äktenskap ca

/o

Uppsala Lund-Malmö... . Stockholm Göteborg Umeå

2 680 2 840 5 390 2 825 140

30 30 15 15 30

800 850 810 420 40

400 425 405 210 20

1 880 1 990 4 580 2 405 100

2 280 2 415 4 985 2 615 120

Summa

13 875

2 920

1 460

10 955

12 415

Det bör understrykas, att ovanstående beräkningar inte kan göra anspråk på exakthet. De torde även vara tilltagna i underkant. Skäl talar för att den totala ökningen av antalet studenter kan bli större än den av universitetsutredningen förutsedda. Vidare innefattas inte vissa elevgrupper, t. ex. de studerande vid socialinstituten. Slutligen har vid studentbostadsutredningens beräkning av andelen gifta den nuvarande relationen mellan antalet gifta och antalet ogifta studenter antagits vara konstant. I själva verket har emellertid antalet gifta studenter ökat både absolut och relativt under senare år, och det finns ingenting som talar för en ändrad utveckling härvidlag. Det förhållandet, att numera ungefär var fjärde student är gift, medan ännu för ett par tre årtionden sedan en gift student var ett kuriöst undantag, som föll utom ramen för en normal studenttillvaro, är ett led i en utveckling som icke endast berör studentbefolkningen. Ett av de viktigaste dragen i de senaste två decenniernas befolkningsutveckling över huvud taget — av särskilt genomgripande betydelse för bostadsmarknaden — är en obruten tendens till sänkt ålder vid familjebildningen. Internationella statistiska undersökningar h a r visat, att denna tendens allmänt gjort sig gällande i olika delar av världen men framträtt starkare i Sverige än på något annat håll. Om denna utveckling fortsätter — och ingenting tyder på att den sjunkande tendensen skulle avstanna i nära framtid — skulle detta betyda, att växande andelar av just de åldersgrupper, inom vilka flertalet universitets- och högskolestuderande befinner sig, skulle komma att vara gifta. Det är därför sannolikt, att antalet gifta studenter efter hand kommer att relativt sett växa starkare än studentantalet totalt. Såsom framgår av det föregående (sid. 39) visade studentbostadsenkäten, att ett stort antal av studentbostadsrummens ogifta hyresgäster angivit giftermål som motiv för önskan att flytta. Detta torde förmodligen innebära, att en stegrad produktion av bostäder för gifta

124 studenter även kommer att bidraga till en ökning av antalet studentäktenskap. Barnantal

Antalet barn i studentäktenskapen kan utläsas i nedanstående tabell, som redovisar resultaten av de ovan nämnda undersökningarna i Uppsala, Stockholm och Göteborg: Barn i studentäktenskapen enligt lokala undersökningar Uppsala 1955

Stockholm 1956

Göteborg 1957

/o

°/

%

/o

E t t barn

Summa

49 33 14 4

48 30 17 5

55 33 11 1

100 En undersökning av antalet studenter i den kommunala bostadskön i Uppsala 1956/57 och deras förhållanden ger även besked om hur barnen fördelar sig på äktenskap där endast ena parten studerar och där båda parterna studerar. Barn i studentäktenskapen enligt undersökningen av bostadskön i Uppsala. 1956J57 Maken/makan studerar

Maken/makan studerar ej

Samtliga

%

/o

°/

60 31 8 1

48 42 8 2

53 37 8 2

100 E t t barn Tre barn eller Summa

/o

Sammanfattningsvis torde man av det redovisade materialet kunna draga följande slutsatser. Knappt hälften av de gifta studenter, som undersökningarna omfattade, hade barn vid respektive undersökningstillfällen. Ungefär en tredjedel av studenterna hade ett barn, och uppemot 15 procent av dem två eller flera barn. Det synes ha varit vanligare med barn i de studentäktenskap, där endast en av parterna vid undersökningstillfället studerade. De gifta studenternas ekonomiska förhållanden

Samtliga undersökningar av de gifta studenternas situation tyder på att familjebildningen medför starkt ökade utgifter med ökad skuldsättning

125 och/eller studiehindrande förvärvsarbete som resultat. Detta gäller naturligtvis i särskilt hög grad barnfamiljerna. Den dåliga ekonomin medför även sämre möjligheter att hävda sig på bostadsmarknaden, inte minst på de orter där en stor del av nyproduktionen av familjelägenheter utgöres av insatslägenheter. Av Uppsalaundersökningen 1955 framgår att av så gott som samtliga ogifta utan barn hade över 50 procent utgifter på 600—899 kronor i månaden. Av de gifta med barn hade omkring 60 procent av dem som inskrivits före 1950 och omkring 40 procent av dem som inskrivits 1950 eller senare utgifter för familjen som översteg 900 kronor i månaden. 1957 års studentekonomiska undersökning visar ett liknande resultat. I 1953 års inskrivningsårgång utgjorde de genomsnittliga utgifterna för hela familjen för en gift student, som var 25 år eller yngre vid inskrivningen, 14 400 kronor per år, samt för en gift student, som var 26 år eller äldre vid inskrivningen, 16 720 kronor per år. Motsvarande utgifter för ogifta, ej hemmaboende studenter uppgick till 5 890 respektive 7 635 kronor per år. Av de olika utgiftsposterna intresserar i detta sammanhang hyreskostnaderna. Den studentekonomiska undersökningen visar att den genomsnittliga bostadskostnaden per år för de gifta studenterna av 1953 års inskrivningsårgång uppgick till mellan 2 064 och 2 457 kronor per år. För de ogifta icke hemmaboende studenterna av samma årgång uppgick den till mellan 1 098 och 1 143 kronor. Det bör då understrykas att de ogiftas bostäder i allmänhet hyrs möblerade, vilket även slår igenom i hyrorna. De gifta torde däremot i allmänhet hyra omöblerade bostäder. Kostnaderna för dagliga resor mellan bostad och studieplats är även en utgift av intresse. Nedanstående sammanställning är hämtad ur 1957 års studentekonomiska undersökning och visar andelen studerande med utgifter för dagliga resor:

Studieort

Ogifta

Gifta

Andel med Medelbelopp utgifter för per år dagliga resor kr

Andel med Medelbelopp utgifter för per år dagliga resor kr

/o

Uppsala Lund-Malmö Stockholm Göteborg Hela landet

/o

27 33 67 64

151 226 252 187

50 66 78 67

272 361 408 462

391 Sammanställningen visar, att de gifta oftare har resekostnader samt att dessa är högre än de ogiftas, vilket tyder på att de gifta bosatt sig i städernas ytterområden med de nackdelar detta kan innebära för studierna.

126 Granskar man h u r de gifta studenterna finansierat sina omkostnader visar samtliga undersökningar icke oväntat, att det stora flertalet till skillnad från de ogifta ägnar sig åt förvärvsarbete vid sidan av studierna. Detta synes i sin tur medföra längre studietider, något som bland annat bestyrkes av en av statsstipendienämnden i Uppsala på initiativ av Sveriges Förenade Studentkårer våren 1958 företagen undersökning rörande studieskuldsättningen bland de gifta studenterna. Undersökningen visade, att de gifta hade ett väsentligt större antal närvaroterminer än de ogifta. Vidare hade de gifta vid ett lika antal närvarotimmar en avsevärt större skuldbörda än de ogifta. De gifta studenternas möjlighet att få familjebostadsbidrag

En fråga av intresse för bedömningen av de gifta studenternas bostadssociala situation är deras möjlighet att få familjebostadsbidrag. Dylika bidrag kan utgå till familjer med ett eller flera barn under 16 år. Från att bidragsgivningen tidigare endast omfattade familjer med två eller flera barn utvidgades den år 1958 även till ettbarnsfamiljerna. Dessa familjers möjligheter att få bidrag är emellertid mera begränsade än övriga familjers. För att bidrag skall kunna beviljas får inkomsten inte överstiga vissa s. k. inkomststreck, d. v. s. inkomstbelopp avseende beskattningsbar inkomst enligt de för den statliga inkomstskatten gällande reglerna. För ettbarnsfamiljerna är detta inkomststreck för närvarande 5 000 kronor, medan det för en tvåbarnsfamilj är 8 500 kronor och för större familjer n ä m n d a belopp ökat med 1 000 kronor för varje ytterligare barn i familjen utöver två, dock högst 12 500 kronor. Det årliga bidragsbeloppet för en ettbarnsfamilj är för närvarande 285 kronor (för norra Sverige gäller något högre belopp) men kommer fr. o. m. 1 juli 1961 att höjas till 345 kronor. Bidragsbeloppen för övriga familjer är graderade med hänsyn till inkomsten: förhöjt, helt och reducerat bidrag. I tablån nedan anges bidragsbeloppen och inkomststrecken för familjer med två respektive tre barn från och med den 1 juli 1961. För familjer med två eller flera barn ökar det förhöjda och det hela bidraget med 180 kronor och det reducerade bidraget med 90 kronor för 3 barn

2 barn Bidragstyp

Helt

Inkomststreck (beskattningsbar inkomst)

Bidragsbelopp, kr per år

Inkomststreck (beskattningsbar inkomst)

Bidragsbelopp, kr per år

—5 000 5 100—7 000 7 100—8 500

1 020 690 345

—6 000 6 100—8 000 8 100—9 500

1 200 870 435

127 varje ytterligare barn i familjen utöver två. (I norra Sverige är bidragsbeloppen något högre än de i tablån angivna.) Som villkor för bidrag gäller vidare, att lägenheten skall ha färdigställts tidigast år 1942, och att den innehåller minst två rum och kök med en lägenhetsyta ej understigande 50 m 2 . Är antalet boende i lägenheten högst två, d. v. s. en ensamstående med ett barn, godtages ett rum och kokvrå eller kök med en lägenhetsyta ej understigande 30 m 2 . Därutöver finns bestämmelser om maximiyta, antal boende i förhållande till antal rum, antal inneboende och lägenhetens utrustning. Under förutsättning att dessa och övriga villkor uppfylles torde intet hinder föreligga mot att bidrag utgår till hyresgäster i de typer av lägenheter för gifta studenter, vilka utredningen i det följande kommer att redovisa (sid. 139). De inkomstuppgifter, som redovisas i föreliggande undersökningar — i första hand 1957 års studentekonomiska undersökning — tyder på att möjligheterna för de gifta studenter, som har barn, att få familjebostadsbidrag är förhållandevis goda. De gifta studenternas bostadsförhållanden

De gifta studenternas bostadsförhållanden uppmärksammades för första gången på allvar i en promemoria som upprättades av Sveriges Förenade Studentkårers sociala utskott på grundval av förhållanden som uppdagades vid ledigförklarandet av de första 28 lägenheterna om 2 r u m och kök i studentstaden i Uppsala 1952. Till dessa lägenheter inkom 130 ansökningar, varav 45 från barnfamiljer. Samtliga dessa familjers bostadsförhållanden var otillfredsställande; somliga saknade helt bostad medan flertalet av de övriga bodde i möblerade rum, lägenheter utan vatten, avlopp och värme eller icke vinterbonade sommarstugor. Enligt vad utredningen erfarit är situationen alltjämt mycket allvarlig. Även efterföljande fördelningar av ledigförklarade lägenheter har givit en mörk bild av de gifta studenternas bostadsförhållanden, trots att det t. o. m. höstterminen 1960 tillkommit ytterligare nära 450 bostäder för gifta studenter i Uppsala. 1957 års studentekonomiska undersökning visar, att omkring 80 procent av de gifta studenterna bor i egen lägenhet, något som i stort sett bekräftas av de lokala undersökningarna. Undersökningen ger emellertid ej besked om kvaliteten på dessa lägenheter. En uppfattning härom får man emellertid av de lokala undersökningarna. Uppsalaundersökningen 1955 visade, att endast 68 procent av de gifta med lägenhet hade tillgång till kök och endast 65 procent tillgång till badrum. 1956 års Stockholmsundersökning visade, att 10 procent av de gifta med barn och 12 procent av de gifta utan barn bodde i helt omoderna eller utdömda lägenheter. Göteborgsundersökningen 1957 visade, att 68 procent av de gifta med lägenhet bodde i helt tillfredsställande lägenheter (centralvärme, wc, tillgång till b a d ) . Omkring

128 65—70 procent av dem som har lägenhet synes i allmänhet disponera minst två r u m och kök (73 procent enligt Uppsalaundersökningen, 65 procent Ett antal bostäder avsedda för gifta studenter har emellertid producerats sedan 1950. Dessa är antingen egentliga familjelägenheter om minst två r u m och kök eller också s. k. studentdubbletter, vilka utnyttjas som bostäder för studentfamiljer. Dessa dubbletter har uppförts med anlitande av det särskilda stöd som utgår för studentbostadsbyggande, och detta förhållande har även satt sin prägel på deras utformning. Det stora flertalet h a r nämligen planerats på så sätt som redovisats i kapitel 7 (sid. 80 f.) och kan knappast anses utgöra ändamålsenliga familjebostäder i gängse mening. Utredningen har i det föregående beräknat antalet studentäktenskap höstterminen 1960 till ca 8 120. En jämförelse mellan antalet äktenskap och antalet bostäder för gifta höstterminen 1960 ger följande resultat. Antal studentäktenskap h t 1960, ca

Studieort

Bostäder för |lifta studenter Antal

°/ /o

Stockholm Göteborg Summa

1 755 1 485 4 135 1 320 40

477 414 68 113 12

27 28 2 9 27

8 735

1 084

12 Ovanstående sammanställning lider emellertid av den svagheten, att studentdubbletterna, vilka erhållit studentbostadssubvention, endast upplåtes åt två aktivt studerande, d. v. s. sådana äktenskap där båda parterna studerar. I det följande visas dels relationen mellan antalet studentdubbletter och antalet äktenskap där båda parterna studerar, dels relationen mellan antalet familjelägenheter och antalet äktenskap där endast ena parten studerar. Sammanställningarna visar, att behovet av bostäder för de äktenskap där båda parter studerar synes — med undantag för Stockholm — väl täckt. Att antalet dubbletter i Lund och Göteborg t. o. m. överstiger antalet äktenskap Antal studentäktenskap där båda parter studerar ht 1960, ca

Studieort

Summa 1

Endast i Lund.

Studentdubbletter för dessa äktenskap Antal

°//o

310 260 335 105 5

235 *302 68 113

76 100 20 100

129 Antal äktenskap där endast ena parten studerar, ht 1960, ca

Studieort

Familjelägenheter h t 1960 Antal

°/ /o

Lund-Malmö Stockholm Göteborg Umeå Summa

1 445 1 225 3 800 1 215 35

242 »112

17 9

7 720

1 Endast i Lund; av dessa är en del uppförda med stöd av studentbostadssubvention men upplåtes enligt särskilda regler till äktenskap där endast ena parten studerar.

betyder naturligtvis inte, att vissa dubbletter står tomma utan endast att utredningens grova uppskattning av antalet äktenskap endast kan ge en ungefärlig bild av situationen. Man bör vidare hålla i minnet, att det stora flertalet av dessa dubbletter inte fyller de krav, som bör ställas på familjebostäder. Av sammanställningarna framgår dessutom, att tillgången på normala familjebostäder inte är särskilt god. Sålunda existerar i Göteborg och Stockholm för närvarande inga som helst sådana bostäder för äktenskap där endast ena parten studerar, således det stora flertalet gifta studenter. Den totala tillgången på ändamålsenliga bostäder för gifta studenter kan således inte betecknas som god. Man kan invända att de gifta studenterna här står inför en svårighet som drabbar alla unga äktenskap. Emellertid kan, som framhålles i den ovan refererade skrivelsen från SFS av den 10 februari 1958, studentfamiljernas konkurrensläge på den allmänna bostadsmarknaden på studieorten betecknas som särskilt svagt. Detta beror främst på många familjers avsaknad av förvärvsinkomster samt även på bostadsbehovets ofta utpräglat temporära karaktär. Till detta kommer, att studenternas möjligheter att hävda sina intressen vid den kommunala bostadsförmedlingen på studieorten i vissa hänseenden är sämre än för flertalet bostadssökande. En studerande som i och för studier flyttat från annan ort till universitets- och högskolestaden och där ingått äktenskap, har i regel icke haft den möjlighet att anmäla sig vid bostadsförmedlingen »i god tid» enligt numera vanligt bruk på orter med utpräglad bostadsbrist. Han eller hon har som regel inte heller möjlighet till interlokala bostadsbyten, som särskilt vid flyttningar mellan de största städerna förekommer i viss utsträckning. Hans ställning är — bortsett från inkomstlösheten och bostadsbehovets temporära art närmast jämförlig med en tvångsförflyttad tjänstemans eller arbetares. Studentfamiljernas ställning i bostadskön växlar på olika universitetsoch högskoleorter. I Uppsala, Lund och Göteborg registreras de studerandes ansökan om bostad vid den kommunala bostadsförmedlingen, även om de icke är mantalsskrivna på studieorten. Väntetiderna i bostadskön är emellertid så långa att studenterna i bästa fall kommer i tur ungefär samtidigt 9—908186

130 som de enligt studieplanerna bör avlägga sina examina. Enligt praxis vid bostadsförmedlingen i Uppsala lär dock studenter, som på grund av giftermål tvingas lämna enkelrum i studentbostadshus, behandlas som »katastroffall», vilket betyder, att de jämställes med andra helt bostadslösa familjer på orten. I Stockholm är de gifta studenternas ställning vid bostadsförmedlingen avgjort sämre än på övriga universitets- och högskoleorter (vilket givetvis bör ses mot bakgrunden av det faktum att bostadsbristen i Stockholm är långt mera svårartad än på andra håll). För bostadssökande gifta gäller, att någondera parten skall vara mantalsskriven i Stockholm sedan 4 till 6 år, och något undantag för personer, som i och för studier lever i staden, göres inte. För en utsocknes studerande, som genom ödets skickelse gifter sig med annan utsocknes person, synes möjligheterna att före studietidens utgång få bostad genom den kommunala bostadsförmedlingen vara små intill obefintlighet. Ännu en särskild omständighet försvårar den inkomstlösa eller inkomstsvaga studentfamiljens ställning på bostadsmarknaden. Dess möjlighet att skaffa bostad genom förvärv av bostadsrätt är begränsad eller ingen alls. Enligt utlåtande av garantilånenämnden kan studielån med statlig kreditgaranti icke ges för att täcka insatsen för en bostadsrättslägenhet. Det kan för övrigt ifrågasättas, om det är lämpligt, att en familj, som sannolikt efter relativt kort tid kommer att flytta från orten, skaffar en lägenhet, som naturligen avses att mera varaktigt besittas. Hur därmed än må förhålla sig, innebär dock avstängning från den betydande del av bostadstillgången, som utgöres av bostadsrättslägenheter, en begränsning i möjligheten att skaffa bostad över huvud för många studentfamiljer.

Sammanfattning

Utredningen anser, att de gifta studenternas bostadsfråga bör ägnas mera uppmärksamhet och mera aktiva åtgärder än hittills varit fallet. Studentfamiljernas bostadsförsörjning har ej tillräckligt tillgodosetts genom de senare årens studentbostadsbyggande, och i den mån så över huvud har skett (främst genom dubbletter) har det ofta varit i en form av för ändamålet tvivelaktig lämplighet. Att så blivit fallet beror på en rad omständigheter, som skall beröras i fortsättningen. Utredningen instämmer i SFS:s uttalande i ovannämnda skrivelse till studentbostadsutredningen av den 10 februari 1958, att med hänsyn till att studentantalet väntas öka kraftigt under de kommande åren och till att andelen gifta studenter sedan länge befinner sig i stigande, uppförande av bostäder för studentfamiljerna måste bli en huvudpunkt i studentbostadsprogrammet. Det är givet, att de nuvarande, av initierade iakttagare vitsordade speciella svårigheterna för studentfamiljer att på tillfredsställande sätt ordna bostad till avsevärd del sammanhänger med den allmänna bostadsbristen.

131 Om denna lättade, skulle otvivelaktigt många studentfamiljer med därför tillräckliga ekonomiska resurser inte bara få möjlighet utan också självfallet föredraga att söka sig bostad på den öppna bostadsmarknaden på orten, även om vistelsen där är begränsad i tiden. (Detta belyses bl. a. av 1955 års Uppsalaundersökning). Men kvar står det faktum, att många gifta studenter i försörjningshänseende är likställda med eller sämre ställda än flertalet ogifta studenter, för vilka byggandet av studentbostäder med rätta anses vara en angelägen studentsocial uppgift, och att för många en självständig bosättning i egen lägenhet på öppna marknaden under en återstående studietid av kanske 1 till 3 år innebär stora olägenheter. Även frånsett den akuta bostadsbristen är det därför av stor vikt, att det inom studentbostadsbeståndet på universitets- och högskoleorterna finns ett inslag av genomgångsbostäder för familjer. Eftersättandet av studentfamiljernas bostadsbehov vid studentbostadsbyggandet står säkerligen i sammanhang med att familjebostäder har behandlats på annat sätt än studentrum för ogifta studenter i den statliga låne- och bidragsverksamheten för ändamålet. Intresse för saken har ingalunda saknats från de bostadsstiftelsers och studentorganisationers sida, som haft att ombesörja planeringen av studentbostadsbyggandet. Såsom antytts i det föregående har detta intresse tvärtom varit mycket stort, i synnerhet i Uppsala och Lund. Praxis i fråga om låne- och bidragsverksamheten för studentbostäder har emellertid varit, att de särskilda studentbostadsbidragen icke beviljats för familjebostäder, varigenom den studentsociala förmån, som dessa bidrag utgör, icke varit tillgänglig för gifta studenter i egentliga familjebostäder. Studentbostadsföretagens specifika uppgift att utnyttja och förvalta de särskilda studentsociala bostadsbidragen har därför icke förelegat i fråga om produktion och förvaltning av familjebostäder för gifta studenter. Dessa företag har visserligen såsom likställda med allmännyttiga bostadsföretag haft möjlighet bygga hus med familjebostäder med stöd av statliga tertiärlån, men stimulansen av de särskilda bidragen har därvid saknats. Vidare har sådana hus haft en annan ställning än de övriga studentbostadshusen i fråga om kvoteringen för bostadsbyggandet. Såsom naturligt är med hänsyn till att studentbostadsbyggande är en angelägenhet, som går utöver den särskilda universitets- eller högskoleortens intressen, har de studentbostadshus, som belånats i särskild ordning, avräknats på en central kvot, respektive låneram, men familjebostadshus för gifta studenter har haft att konkurrera med alla andra bostadsbyggnadsföretag om det alltid knappa utrymmet inom den särskilda ortens kvot, respektive låneram. Vidare har svårigheterna att i studentbostadsföretagens regi bygga familjebostäder ytterligare accentuerats i och med tillkomsten av det s. k. lånetaket. I ovannämnda promemoria, överlämnad av SFS till Kungl. Maj :t den 15 juni 1956, angående finansieringen av genomgångsbostäder för gifta studerande göres i denna fråga bl. a. följande anmärkningar:

132 »För studentbostadsföretagen torde det icke vara möjligt att påbörja byggenskap, om därför skulle erfordras egna kapitalinsatser. Själva saknar dessa företag eget kapital, och de skulle med största sannolikhet aldrig ha kommit till stånd, om eget rörelsekapital varit erforderligt för uppförande av studentbostäder. Möjligheten att anskaffa erforderligt kapital genom insatser av de blivande hyresgästerna står givetvis icke heller till buds, då hyresgästerna i detta fall utgöres av studerande med generellt sett mycket svag ekonomi, och då man i detta fall vill och bör skapa lägenheter av just genomgångskaraktär och icke permanenta familjebostäder.» Det finns visserligen ingen anledning att räkna med att ett bostadshus med familjebostäder i ett studentbostadsföretags regi i och för sig skulle ha sämre utsikter att bli byggt till kostnader, som ej överstiger »lånetaket», än ett bostadshus byggt med ett kommunägt, kooperativt eller privat företag som byggherre. Den avgörande skillnaden ligger däri, att studentbostadsföretaget icke har något eget kapital att arbeta med. Det saknar de möjligheter att inom vissa gränser klara underfinansiering av ett projekt, som förefinnes för ett kommunägt företag, som förvaltar ett stort bestånd av bostadsfastigheter och driver kontinuerlig husproduktion, eller ett kooperativt företag, som kan höja insatserna för bostadsrättslägenheter. Då det är känt, att flertalet flerfamiljshusprojekt icke får full täckning för faktiska byggnadskostnader genom belåningsvärden enligt nu gällande maximibestämmelser, är det begripligt att risken för ett företag utan eget kapital och utan möjligheter att räkna med tillskott från blivande bostadsinnehavare verkat hämmande på produktionen. Den skillnad som gjorts i låne- och bidragsverksamheten för studentbostadsbyggande mellan vanliga studentrum å ena sidan och familjebostäder för gifta studenter å den andra har haft olyckliga konsekvenser i olika hänseenden. Den har verkat diskriminerande mot den stora och växande gruppen av gifta studenter, i synnerhet sådana som lever i äktenskap, där endast den ena maken är aktivt studerande och kanske allra mest mot studentfamiljer med barn. Den har vidare verkat snedvridande på planlösningarna och drivit fram »belåningsarkitektur». Som ovan redovisats fanns ht. 1960 endast 379 bostäder just för gifta studenter i form av egentliga familjelägenheter om minst två rum och kök. Dessutom har uppförts 706 studentdubbletter, vilka huvudsakligen utnyttjas som bostäder för gifta studenter. För ogifta studenter har däremot uppförts ca 6 750 enkelrum; till detta bör anmärkas, att behovet av studentrum ingalunda blivit tillgodosett till mättnad. Mot bakgrunden härav synes ovedersägligt, att bland studenterna de gifta, omkring 25 procent av samtliga, utgör en i bostadshänseende eftersatt grupp. Störningar i studiearbetet, äventyrande av forskarrekryteringen och andra för den högre utbildningen ogynnsamma verkningar måste bli följden av nuvarande tillstånd — bortsett från de rent sociala aspekterna på problemet. Härtill kommer de speciella ekonomiska problem i form av ökad

133 skuldsättning och studiestörande förvärvsarbete som de gifta ofta drabbas av. De gifta studenternas bostadsproblem kan få en tillfredsställande lösning endast om man i universitets- och högskolestäderna uppför ett tillräckligt antal genomgångsbostäder just för studentfamiljerna och därvid också sörjer för studentfamiljer med barn. Det lär finnas delade meningar om lämpligheten att bilda familj och sätta barn till världen, innan studierna avslutats och en varaktig försörjning tryggats. Det är å ena sidan givet, att studentsociala åtgärder icke bör så utformas, att de stimulerar till familjebildning på lösliga grunder. Å andra sidan är en moraliserande attityd i frågan meningslös eller i varje fall verkningslös. Man har rätt och slätt att acceptera faktum; som redan berörts är ju den växande andelen gifta studerande icke någon för studentvärlden unik företeelse utan ett led i den under de senaste decennierna fortskridande allmänna utvecklingen mot sänkt ålder för äktenskapsbildning. Underförsörjningen med familjebostäder för gifta studenter har vid planeringen av studentbostadsbyggen känts som ett med åren allt starkare verkande tryck och lett till försök att provisoriskt i någon mån tillgodose behovet av bostäder för gifta studenter i former, som möjliggjort utnyttjande av de särskilda studentbostadsbidragen. Detta har lett till en kombination av enkelrum i s. k. studentdubbletter, som alltmer utvecklats i riktning mot en förkrympt familjebostad om två rum. En stor del av de hittills uppförda studentdubbletterna har nämligen med avseende på utformningen mera anpassats efter gällande belåningspraxis än efter de skäliga anspråk man kan ställa på en ändamålsenlig studentbostad. Detta gäller i särskilt hög grad de fall, där man utnyttjat enheter om två enkelrum utan tillgång till egentligt kök och badrum som bostäder för familjer. Otvivelaktigt kan för en ung familj utan barn, där båda makarna studerar, en sådan dubblett ge en någorlunda tillfredsställande lösning under en övergångstid — en första etapp på vägen till en mera familj emässig bosättning. För en familj med barn — och omkring hälften av studentfamiljerna har barn och ännu fler av familjerna får barn innan studierna avslutats — är den däremot alltid olämplig. Lämpligheten av en särskild bostadsform för barnlösa studentäktenskap kan starkt ifrågasättas. Under hänvisning till att staten genom reglerna för tilläggslånen främjat en för studentfamiljerna mindre lycklig inriktning av studentbostadsproduktionen har chefen för socialdepartementet därför i 1961 års statsverksproposition föreslagit, att tilläggslån i fortsättningen må kunna utgå även för familjebostäder som uppföres av studentbostadsföretag. Riksdagen har numera fattat beslut i enlighet med detta förslag. Man kan räkna med att detta beslut kommer att ha en starkt stimulerande verkan på produktionen av bostäder för gifta studenter. De familjer, där endast ena parten är aktivt studerande, har tidigare icke

134 kunnat komma ifråga som hyresgäster i studentbostäder som uppförts med anlitande av det särskilda studentbostadsstödet. Det nu fattade riksdagsbeslutet måste enligt utredningens uppfattning innebära en förändring i detta hänseende. Själva behovet av en ändamålsenlig familjebostad på studieorten kan icke anses vara mindre för den familj, där blott ena parten studerar, än för den familj, där båda studerar. Även från andra utgångspunkter ter det sig betänkligt att uppföra familjebostäder, som måste förbehållas den senare kategorien. Det måste nämligen tillhöra undantagen, att två studerande, som är gifta med varandra, också avslutar sina studier på en och samma gång. Däremot måste det vara relativt vanligt, att endera eller båda parterna på grund av förvärvsarbete, barnsbörd, hushållsarbete e. d. endast tidvis kan betecknas som aktivt studerande. Från rent praktiska synpunkter måste det sålunda vara ytterst olämpligt att som villkor för bostadsinnehavet stipulera krav på att båda kontrahenterna i äktenskapet skall vara aktivt studerande, i synnerhet som ett dylikt krav i sin tillämpning sannolikt skulle få ett drag av godtycke över sig. Avsikten med vad som här sagts är icke att uttala en förkastelsedom över de studentdubbletter som hittills uppförts. Avsikten är endast att klargöra att studentfamiljernas bostadsproblem varken kan eller bör lösas enligt riktlinjer som främst förestavats av tidigare gällande belåningspraxis vid uppförande av enkelrum. De konsekvenser av låne- och bidragspraxis som här behandlats, diskrimineringen av de gifta studenterna och snedvridningen av planlösningsarbetet med mindre ändamålsenliga lägenhetstyper som följd, har inneburit en frestelse till nödlösningar av problemen för dem som har ansvaret för planering och projektering av studentbostadsbyggen och innebär det alltjämt för de gifta studenter, som trots allt får r u m i studentbostadshusen. Om olämpligheten härav torde ingen meningsskiljaktighet råda. Däremot är det naturligt att man vid försöken att lösa studentfamiljernas bostadsproblem tar fasta på det särskilda studentbostadsstödet. De gifta studenterna har otvivelaktigt i praktiken undandragits de förmåner som de ogifta studenterna åtnjuter i bostadshänseende. Så länge det icke kan visas att studentfamiljerna har ett mindre behov av ekonomiskt stöd från det allmännas sida ter detta sig orimligt. Därmed är det ingalunda givet att studentbostadsstödet bör utformas på samma sätt för gifta som för ogifta studenter. Kravet på likställighet mellan de två studentkategorierna gäller sålunda endast omfattningen icke utformningen av stödåtgärder från det allmännas sida. Utredningen har därför ansett att studentfamiljernas bostadsfråga bör lösas från följande förutsättningar: 1. De gifta studenternas bostadsfråga bör lösas genom uppförande av familjelägenheter av genomgångskaraktär inom studentbostadsanläggningarnas ram.

135 2. Vid planeringen av lägenheter för studentfamiljerna bör ändamålssynpunkten sättas i främsta rummet. 3. Såväl familjer, där båda kontrahenterna studerar, som familjer där blott ena parten är studerande, har behov av en studentbostad. Av praktiska skäl är det väsentligt, att man icke uppför bostäder, som förbehålles endast endera av dessa kategorier. 4. Vid avpassningen av de studentsociala stödåtgärderna måste likställighet mellan gifta och ogifta studenter så tillvida eftersträvas att en studerande genom själva giftermålet icke praktiskt diskvalificeras från möjligheterna att åtnjuta en studentsocial förmån. Förslag rörande utformningen av bostadsstödet till gifta studenter

Den praxis som gällt under senare år i fråga om låne- och bidragsvillkor för studentfamiljebostäder och som synes ha utformats i samband med det första ärendet rörande sådana, som ställdes under Kungl. Maj :ts prövning år 1952 (studentstaden i Uppsala) är icke direkt grundad på regler, föreslagna av studentsociala utredningen samt underställda och godtagna av 1950 års riksdag. Studentsociala utredningens allmänna princip i fråga om de studentsociala stödåtgärdernas tillgänglighet för gifta studenter angavs i följande ord (SOU 1948:42, s. 223): »Givet är, att de studentsociala stödåtgärder, som utredningen — föreslagit, också skola komma sådana studerande till del, som ingått äktenskap. Stödåtgärderna måste därför få sådan utformning, att gifta studenter icke komma i ett sämre läge än ogifta, när det gäller att vara berättigad till olika stödåtgärder. Som allmän princip bör gälla, att det statliga stödet utgår oberoende av den enskildes civilstånd. Detta innebär å andra sidan, att gifta studenter ej skola tilldelas större förmåner än ogifta. Det studentsociala stödet bör alltså utgå individuellt.» Kftersom tillämpningen av den i detta uttalande framställda principen knappast kan innebära några komplikationer, då fråga är om stipendier eller studielån, synes det rimligt att antaga, att uttalandet främst har avseende just på de förmåner som är förbundna med det statliga stödet åt studentbostäder. Att studentsociala utredningen räknat med att dessa förmåner också skulle utgå till gifta studenter är uppenbart, och lika uppenbart är att utredningen även räknat med att familjebostäder skulle ingå i den särskilda produktion av studentbostäder, vilkas finansiering utredningens förslag i denna del avser. I fråga om standardkraven på studentbostäder säger utredningen exempelvis (s. 193): »För familjebostäder bör — gälla den standard, som är gängse i motsvarande lägenhetstyper av medelgod standard.» Däremot torde kunna sägas att studentsociala utredningen icke beaktade vissa komplikationer vid tillämpningen av principen, att det studentsociala

136 stödet skulle utgå individuellt och oberoende av civilstånd j u s t i fråga om familjebostäder och särskilt familjebostäder bebodda av »blandade» studentfamiljer. Då det av utredningen föreslagna stödet fick formen av en kapitalsubvention till fastigheten, skulle det ofrånkomligen — om ingen särskild anpassning gjordes — komma att verka individuellt ojämnt, t. ex. därigenom att de individuella rummens bihang i form av matlagnings- och hygienutrymmen o. s. v. skulle bli olika vid olika lägenhetstyper. Visserligen kunde hänsyn till denna olikhet tagas vid hyressättningen, men hela denna fråga liksom också frågan om hur det skulle förfaras, då lägenhet upplåts till studentfamilj, där den ena kontrahenten icke var aktivt studerande och alltså icke berättigad till den studentsociala förmånen, blev icke beaktad, vilket lämnade en viss oklarhet för tillämpningen att klara upp. över huvud var ju studentsociala utredningens förslag i dessa ämnen med avsikt mycket skissartad (s. 189): »Det torde — knappast kunna bli fråga om och icke heller vara lämpligt att fastställa generella regler för en statlig subventionering av studentbostäder på samma sätt som exempelvis bestämmelserna om subventionering av pensionärshem. Varje konkret projekt måste i princip på ett eller annat sätt bli föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Då verksamheten sannolikt kommer att få en väsentligt större omfattning än vad som framgår av de nu aktuella projekten, är det å andra sidan angeläget, att bestämmelserna angående uppförande av studentbostäder om möjligt göras så generella att de åtminstone utan större modifikationer kunna komma till användning även vid framtida ansökningar om statsbidrag till uppförande av studentbostäder.» Den kasuistiska behandling, som i förra delen av detta uttalande rekommenderas, var i dåvarande läge helt naturlig. Men med den omfattning och kontinuitet som studentbostadsbyggandet nu erhållit är det givetvis nödvändigt med fastare regler, såsom också framhäves i uttalandets senare del. Sådana fastare regler har ju också vuxit fram, inte minst genom 1957 års riksdagsbeslut i ämnet. Men i fråga om den sida av saken, som gäller de gifta studenternas bostadsförsörjning och byggandet av familjebostäder inom studentbostadsanläggningarnas ram, har den praxis som utbildats, såsom i det föregående visats, lett till olyckliga konsekvenser. Och dessa konsekvenser är icke givna utifrån de av studentsociala utredningen föreslagna principerna för studentbostadsstödet och icke heller utifrån 1950 och 1957 års riksdagars beslut i ämnet. Som förut nämnts fixerades de senare årens praxis ifråga om låne- och bidragsverksamheten för familjebostäder, uppförda av studentbostadsföretag, vid behandlingen år 1952 av en låneansökan från Studentstaden i Uppsala. I det komplex av bostadshus, som ansökan gällde, ingick hus med familjebostäder av ordinär utformning, avsedda för gifta studenter; för detta hus beviljades icke studentbostadsbidrag, men väl tertiär- och tillläggslån enligt samma ordning som gällde för statsbelånade bostadshus i kommunägda företags regi.

137 Denna särbehandling av familjebostadshuset, som i fortsättningen verkat normerande — och bindande — för utvecklingen av studentbostadsbyggandet med här ovan diskuterade resultat, torde få ses mot bakgrunden av vid tillfället rådande förutsättningar för bostadsfinansieringen över huvud. Den starka byggnadskostnadsstegringen under inflationen 1950—52 hade mötts av ökade generella subventioner för det allmänna, statslånefinansierade bostadsbyggandet, för flerfamiljshus i form av den provisoriska s. k. 4-kronorssubventionen, varom höstriksdagen 1951 fattade beslut. Möjligen ansågs denna som en i sig själv så betydande subvention, att det var motiverat att begränsa stödet till familjebostäder i studentbostadsanläggningarna därtill. Dessa blev sålunda likställda i fråga om offentligt finansiellt stöd med bostäder i den allmänna produktionen, men i förhållande till studentbostäder i övrigt reducerades subventionen till mindre än hälften (räknat på kapitalkostnaden). Den likställighet mellan olika grupper av studenter, oavsett civilstånd, i åtnjutande av studentsociala förmåner, som studentsociala utredningen angivit som en grundläggande princip, blev därmed uppgiven. Genom tillkomsten av 1957 års riksdagbeslut om ett fast kapitalbidrag per studentbostadsrum har ett eventuellt ytterligare motiv, innebärande att familjebostäder för studenter drager större subvention per rum och student, bortfallit. Denna övergång har skapat betingelser för realiserandet av studentsociala utredningens princip, att de studentsociala förmånerna skall utgå individuellt, oavsett civilstånd. Då bidraget utgår med ett fast belopp per studierum, kan den enkla regeln: en aktivt studerande — ett studierum — ett studentbostadsbidrag, bringas i konsekvent tillämpning. Olika grad av utrustning med i förhållande till studierummen sekundära utrymmen, kök, badrum o. s. v., skapar inga kostnadsmässiga komplikationer; sådana utrymmen, liksom gemensamhetslokaler o. dyl. i studentbostadsanläggningarna, blir belånade efter samma villkor som det allmänna, statslånefinansierade bostadsbyggandet. Studentbostadsbidraget, med visst standardbelopp utmätt per studierum, bör nu med hänsyn till det av 1961 års riksdag fattade beslutet kunna utgå oberoende av i vilka lägenhetsplaner studierummen är infogade, och oberoende av om dessa bebos av studentäktenskap, där endast den ena parten är aktivt studerande. I konsekvens härmed har — som redan nämnts — i årets statsverksproposition föreslagits, att från och med budgetåret 1961/62 tilläggslån må kunna utgå även för familjebostäder, som uppföres av studentbostadsföretag. När detta förslag realiserats behöver inga hinder möta för att lägenheter utformas enligt ändamålsenlighetens krav och utan påtvungen, från rationell planlösningssynpunkt ovidkommande hänsyn till belåningsregler. Förekomsten av barn i studentfamiljerna kan då också på rimligt sätt beaktas. Detta betyder dock icke, att familjebostäder för studentfamiljer alltid och i alla stycken bör utformas som ordinära familjelägenheter på

138 den allmänna bostadsmarknaden. Dessa senare bör planeras med tanke på definitiv bosättning och varaktigt beboende. För studentfamiljebostaden påverkas ändamålsenlighetskravet av karaktären av genomgångsbostad for en familj med från vanliga familjer i vissa hänseenden avvikande levnadsföring. Hur detta bör inverka på planlösningen av familjebostäder kommer utredningen att behandla i det följande. Givet är att lägenheterna bör utformas så, att de fyller kraven för familjebostadsbidrag, vilket bl. a. innebar att de inte bör vara mindre än 50 m 2 . Full likställighet mellan olika grupper av aktivt studerande, oavsett civilstånd, enligt studentsociala utredningens riktlinjer och enligt ett allmänt rättvisekrav, förutsätter sålunda, att även studentfamiljer, där enbart den ena kontrahenten är aktivt studerande, skall kunna få bostad inom en studentbostadsanläggning. Detta innebär, att rum för vilket studentbostadsbidrag utgått kan komma att utnyttjas av person, som icke är bidragsberattigad. Rent bidragstekniskt sett kan man tänka sig en omläggning av bidragen till löpande bidrag, d. v. s. viss årlig hyresrabatt för varje aktivt studerande. Såväl fastighetsförvaltningsmässiga som psykologiska skäl talar emellertid mot en sådan omläggning. Däremot förefaller inga vägande skäl tala mot följande anordning: Då efter prövning av vederbörande, för fastighetsförvaltningen och statslånet ansvarigt organ rum upplåtits åt icke bidragsberättigad göres ett tillägg till hyran, motsvarande det årliga värdet av studentbostadsbidraget (ca 250 kronor), för vilket belopp studentbostadsföretaget är redovisningsskyldigt gentemot statsverket. I fråga om det statliga bidragsstödet torde detta förfaringssätt knappast möta större administrativa svårigheter, då ju studentbostadsföretagen ändå har att vid vissa terminer redovisa och reglera låneannuiteter och familjebostadsbidrag. Utredningen vill dock rekommendera en ännu enklare om än mindre exakt metod, nämligen att från början beräkna summan av rumsbidrag under ett statistiskt grundat antagande rörande den andel av rum i en studentbostadsanläggning, som kommer att bebos av aktivt studerande och sålunda är bidragsberättigade, respektive icke aktivt studerande. De »fel» som härvid kan uppkomma torde bli av ytterst ringa betydelse. Nar det gäller beräkningen av det kommunala bidraget (jfr sid. 163), synes den senare metoden under alla omständigheter vara att föredraga. Planlösningar av bostäder för gifta studenter

Som redan nämnts kan det vara lämpligt att åtminstone i vissa fall låta utformningen av studentfamiljens bostad påverkas av dess k a r a k t ä r av genomgångsbostad. Normalt skall bostaden av varje familj utnyttjas under en förhållandevis kort period, som ofta sammanfaller med de första åren av äktenskapet. Vanligen är det fråga om en liten familj med begränsade anspråk på utrustning för mathushållning och representation men med stora behov av ostörda arbetsutrymmen inom lägenheten. I synnerhet gäl-

139 ler detta de äktenskap där båda parter studerar. Vid de konferenser utredningen haft med företrädare för gifta studenter på de olika studieorterna och vid studiet av tillgängligt material rörande de gifta studenternas levnadsvillkor har utredningen bibringats uppfattningen att bostadsbehovet för de studentfamiljer, som har barn och där båda parter studerar kännetecknas av önskemål om fler än två rumsenheter, vilka dock inte behöver vara utslagna på något större yta. Det dominerande önskemålet är nämligen inte att få en stor yta att breda ut sig på utan att kunna skapa sig varsin ostörd studievrå samt tillgång till ett rum för barnet eller barnen. Detta pekar hän mot trerumslägenheter; mot sådana talar emellertid med hänsyn till studentfamiljernas ofta begränsade inkomster den förhållandevis höga hyran. F r å n dessa utgångspunkter vill utredningen först och främst framhålla, att det även när det gäller bostäder för gifta studenter synes angeläget att variera lägenheternas utformning både med hänsyn till planlösning och till standard. Utredningen finner det i och för sig inte orimligt att i en studentbostadsanläggning uppföra trerumslägenheter för att tillgodose flerbarnsfamiljernas behov. Hyran för sådana lägenheter kommer emellertid att i jämförelse med tvårumslägenheterna ligga högt med hänsyn till att endast tvårumslägenheter tidigare kunnat bli delaktiga av den särskilda studentbostadssubventionen. Utredningen har därför låtit rita och kostnadsberäkna ett antal tvårumslägenheter med trerumsfunktion. Detta innebär, som framgår av de i det följande redovisade planskisserna, att lägenheten — i stället för två rum och kök av gängse typ — inrymmer tre rum, där det största rummet —»vardagsrummets»—inretts med en minimiköksenhet, bestående av spis, diskbänk, kylskåp samt förvaringsskåp. En närmare beskrivning av denna köksenhet återfinnes i kapitel 13 (sid. 150). Fördelen med planlösningen är enligt utredningens uppfattning, att man i stället för en vanlig tvårumslägenhet, bestående av vardagsrum (minst 18 m«), sovrum (ca 12 m2) och kök (ca 10 m»), får två sovrum (10—15 m^) samt ett »samvarorum» eller »allkök» (16—17 m^). Man har med andra ord kombinerat vardagsrum och kök, vilket medför att de båda andra rummen kan användas som sov- eller studierum. Tvårumslägenheten har därmed fått den önskade trerumsfunktionen. En dylik planlösning representerar givetvis inte den saliggörande lösningen av studentfamiljernas bostadsproblem men utgör enligt utredningens uppfattning ett gott alternativ till lägenheter av vanlig typ, vilket med fördel torde k u n n a användas i en varierad studentfamiljebostadsbebyggelse. Utredningen h a r kostnadsberäknat dels ett antal planlösningar av tvårumslägenheter med trerumsfunktion, dels även en planlösning av en något krympt vanlig tvårumslägenhet, vilken utförts i ett redan uppfört studentbostadshus. Utredningen har härvid utgått från samma grunder som varit vägledande vid kostnadsberäkningarna av enkelrum (kapitel 7 och

140 8). Dock har det inte varit möjligt att i de kostnadsberäknade husen fastställa det totala antalet r u m till 60 såsom i korridorhuset. För att komma så nära detta rumsantal som möjligt har utredningen kostnadsberäknat varje planlösning, inrymd dels i ett hus med 27 lägenheter eller 54 rum, dels i ett hus med 36 lägenheter eller 72 rum. I ett fall (fig. 63) har kostnadsberäkningen avsett hus med 23, 34 och 46 lägenheter eller sålunda 46, 68 och 92 rum. Utredningen har dock inte — såsom framgår av det följande ansett det möjligt att jämföra de sålunda framräknade lägenhets- och rumskostnaderna med de förut redovisade kostnaderna för olika slag av enkelrum med hänsyn till att rummens yta i de olika tvårumslägenheterna varierar. I det följande anges lägenhetskostnaden i texten till varje figur. För närmare mått- och kostnadsuppgifter hänvisas till bilaga 4 : 5 .

n,09 — •i *• Fig. 60. Tvårumslägenhet typ 1. Exempel på tvårumslägenhet av gängse typ ehuru med krympt yta (47,2 m2), vilken kommit till utförande i ett redan uppfört studentbostadshus.

Kostnad per lägenhet i hus med 27 lägenheter: 31 550 kr.; i hus med 36 lägenheter: 31020 kr.

141 Fig. 61. Tvårumslägenhet typ 2 2. Exempel på tvårumslägenhet med trerumsfunktion. Yta 51,5 m . Kostnad per lägenhet i hus med 27 lägenheter: 31 020 kr.; i hus med 36 lägenheter: 30 510 kr.

LH—h*

Fig. 62. Tvårumslägenhet typ2 3. Exempel på tvårumslägenhet med trerumsfunktion. Yta 51,4 m . Kostnad per lägenhet i hus med 27 lägenheter: 31120 kr.; i hus med 36 lägenheter: 30580 kr.'

142 Fig. 63. Tvårumslägenhet typ 4. Exempel på tvårumslägenhet funktion. Yta 51,2 m*. Kostnad per lägenhet i hus med 23 lägenheter: 32 020 kr.; i hus med 34 lägenheter: 31140 kr.; i hus med 46 lägenheter: 29 530 kr.

med trerums-

6T10IEVBÄ

illinium

IBM2

TRAPPHUS

KPR

I

VILA

H<&

«

6T

BAD

VICA KOKbteAp

II II II II ll II1 &TUDiew*A

,'9Vt*

MAYBOÄO

SAMVARO

17 M *

H Fig. 64. Exempel på hur tvårumslågenhet typ 3 (fig. 62; sidolägenhét) kan

utnyttjas.

144 Fig. 65. Exempel på hur tvårumslägenhet typ 3 (fig. 62; mittlägenhet) kan utnyttjas.

145 Som redan nämnts har utredningen inte ansett det möjligt att jämföra kostnaderna mellan r u m i tvårumslägenheter och de i kapitel 7 och 8 redovisade enkelrummen. Härtill kommer att det torde vara intressantare att jämföra kostnaderna mellan de av utredningen redovisade tvårumslägenheterna och en tvårumslägenhet av gängse slag, vars yta vanligen uppgår till ca 58 m 2 . En direkt kostnadsjämförelse mellan en normal tvårumslägenhet och de planlösningar som redovisats i det föregående är dock inte möjlig på grund av svårigheten att fastställa kostnaden för en normal tvårumslägenhet i den löpande produktionen, vilket sammanhänger med olikheter i planlösningar, husform m. m. Utredningen har därför fått nöja sig med att jämföra belåningsvärdet för en dylik lägenhet med belåningsvärdena för de av utredningen redovisade planlösningarna. Belåningsvärdet utgör en normal produktionskostnad men tar endast hänsyn till lägenhetens storlek, varför det värde som erhålles endast kan betraktas som ett mått på storleksordningen av lägenhetskostnaden. Belåningsvärdet har beräknats efter 1959 års regler enligt Uppsalas prisnivå. I samtliga fall har tomtvärdet frånräknats. Jämförelsen har givit följande resultat. Belåningsvärde kronor

Tvårumslägenhet, gängse typ. Yta 58 m 2 Tvårumslägenhet, typ 1 (fig. 60). Yta 47,2 m 2 Tvårumslägenhet, typ 2 (fig. 61). Yta 51,5 m 2 Tvårumslägenhet, typ 3 (fig. 62). Yta 51,4 m 2 Tvårumslägenhet, typ 4 (fig. 63). Yta 51,2 m 2

32 372 28 183 29 844 29 787 29 671

Resultatet av jämförelsen visar, att en viss krympning av tvårumslägenheternas yta medför en icke oväsentlig kostnadsbesparing. Enligt utredningens uppfattning är en sådan krympning rimlig med tanke på studentbostädernas karaktär av genomgångslägenheter, särskilt om man vid planlösningen kan åstadkomma en trerumsfunktion.

10—908196

KAPITEL 13 F ö r s l a g till k ö k s i n r e d n i n g

Studenternas möjlighet att ha sin matfråga tillfredsställande löst är väsentlig från hygienska, ekonomiska och trivselsynpunkter. Utredningen har därför ägnat frågan om studenternas matvanor och önskemål om mathållningens organisation stor uppmärksamhet. Något material som mera ingående belyser studenternas kostförhållanden ur näringshygienisk synvinkel och kostens samband med deras hälsotillstånd föreligger inte. Det har heller inte varit utredningens uppgift att belysa den sidan av studenternas kostfrågor. Däremot har utredningen inom ramen för enkäten med de ogifta studenterna sökt klarlägga hur studenterna nu ordnar mathållningen, kostnaderna vid olika alternativ och deras önskemål i fråga om studentbostädernas utformning i detta hänseende. Vidare har frågan om de gifta studenternas mathållning behandlats mot bakgrund av den allmänna kännedomen om småhushållens behov av utrustning för måltider. På grundval av resultaten från bearbetningen av enkäten har förslag uppgjorts till inredning för olika alternativ i fråga om studentbostädernas disposition. Utredningen har därefter uppdragit åt Statens institut för konsumentfrågor att granska förslagen och att utföra funktionella prov i full skala. Konsumentinstitutet utförde detta under ledning av utredningens arkitekt- och hushållstekniska experter. Med ledning av de resultat som därvid nåddes samt av erfarenheter från kökstyper för skilda typer av hushåll har utredningen kommit fram till vissa riktlinjer för utformningen av kök för olika alternativ av studentbostäder. Vid detaljutformning av inredningen måste man räkna med att studenterna använder lättlagade rätter, som inte kräver mycket förberedelser. Det vore önskvärt om livsmedelsindustrien mer än nu är fallet uppmärksammar behovet av produkter, som lämpar sig för en-personshushåll, där man gärna vill ha hela måltider så färdiga för konsumtion som möjligt. För närvarande tillverkas en-portionsförpackningar endast för ett fåtal produkter. Ogifta studenter I kapitlen 7 och 8 har utredningen diskuterat kostnaderna för olika planlösningar av studentbostäder. Härvid räknades i korridorhuset med ett kök per tio rum samt i grupprumshuset med ett kök per grupp om tre, fyra eller

147 fem rum. Att utredningen räknat med tio rum per kök innebär som förut nämnts ett avsteg från den av studentsociala utredningen beskrivna studentbostadsstandarden, vilken i övrigt användes som utgångspunkt för kostnadsberäkningarna. Studentsociala utredningen räknade nämligen med ett kök per tjugo rum. Ett bibehållande av denna standard hade emellertid omöjliggjort realistiska kostnadsjämförelser med andra slag av planlösningar. Utredningen stannade därför för tio rum per kök i korridorhuset. Studentbostadsenkäten i förening med erfarenheterna från redan existerande studentbostadshus ger klart belägg för att studentbostadshusens kök användes i mycket stor omfattning. Med utgångspunkt bland annat från de synpunkter på matkollektivets storlek som studentbostadsenkäten redovisar, vill utredningen emellertid ifrågasätta om icke en standard av tio r u m per kök även den är i lägsta laget. Utredningen har därför ansett det lämpligast att i korridorhus räkna med två kök per tio rum. Den stegring av byggnadskostnaderna som denna standard kan medföra kan väl motverkas av den minskning av studentens totala levnadskostnader, som tillgången till kök kan medföra (jfr studentbostadsenkäten, tab. 18, sid. 189). I grupprumshuset bör ett kök betjäna en rumsenhet om tre—fem rum. Vid de funktionsstudier som utförts vid Konsumentinstitutet har man räknat med att studenterna skall k u n n a : 1. laga till fullständiga måltider av ordinärt förberedda råvaror; 2. göra inköp av hållbarare varor för ca 1 veckas förbrukning och av ömtåliga färskvaror för varje dag; 3. disponera individuella förrådsskåp för specerier och andra torra varor samt gemensamt kylt utrymme; 4. arbeta samtidigt till ett antal av 4 varvid man dock förutsätter att inte alla sysslar med samma arbetsmoment på en gång; 5. äta samtidigt i köket (4—5 personer). För funktionsstudierna av den i det följande redovisade inredningen för gruppkök byggdes denna inredning upp inom institutet. Vid studierna deltog 5 manliga och 7 kvinnliga studenter som försökspersoner. De arbetade i lag om 4 studenter och lagade därvid till en huvudmåltid bestående av två rätter, åt måltiden och diskade. Serien upprepades 3—4 gånger. Under dessa arbetsstudier gjordes iakttagelser rörande försökspersonernas sätt att ordna arbetet, arbetsgången, vilka ytor som behövdes etc. Studenterna gav sina synpunkter dels på hela uppläggningen av gruppköksidén, dels på de enskilda detaljerna i fråga om inredningens dimensionering, placering, val av material etc. Dessa studier ledde till viss revision av det ursprungliga förslaget. Fig. 66 visar inredningsförslaget, vilket redovisas i det följande. Förvaring av livsmedel

För varje student beräknas ett väggskåp på 40 cm för specerier och övriga varor som kan förvaras vid rumstemperatur. Behovet av svalt (4-5° — -f-10°)

148 resp. kallt (0° — + 4°) förvaringsutrymme kan lämpligen tillgodoses med ett elkylt skafferikylskåp. Vid funktionsstudierna provades en typ av skåp på totalt 310 1, vilket visade sig utrymmesmässigt lämpligt. Man kan alternativt välja två 78 1 kylskåp per 4—5 studenter men det förstnämnda alternativet torde vara att föredra. Förvaring och utrustning för tillagning av måltiden

För förvaring av olika grupper av utrustning beräknas: För handredskap 1 bänkhurts på 40 cm, för kokkärl 1 bänkhurts på 80 cm, för servis 1 väggskåp på 80 cm, för bestick samt övriga kärl 1 bänkhurts på 40 cm. Därtill kommer som reservutrymme 1 bänkhurts på 40 cm. Arbetsytor för rensning, beredning, diskning

Det är önskvärt att kunna utnyttja 3 arbetsytor samtidigt, varav en bör förläggas vid sidan av spisen med optimalt mått 80 cm (min. 60 c m ) . Diskbänken bör vara 200 cm varvid man får två arbetsytor på 52 resp. 83 cm på vardera sidan om disklådorna. Bänkhöjden för arbetsyta 1 bör vara 85 cm och för diskbänken 90 cm. Spis

Det har visat sig önskvärt med tillgång till 4 kokställen och 1 ugn. Minst utrymmeskrävande blir en konventionell spis (70 c m ) . Om utrymmet tilllåter kan kokställena delas upp på 2 tvåplattshällar med separat ugn eller på 1 tvåplattshäll och en tvåplattsbänkspis. Något direkt belägg för att ugnen används särskilt ofta i de fall den hittills förekommit finns inte. Det är dock motiverat att ge tillfälle till ugnsmatlagning, som ofta passar djupfrysta rätter, billiga rätter och sådana med lång uppvärmningstid. Användning av ugn minskar också matoset i jämförelse med t. ex. stekning på platta. Höjden på spisen bör vara 85 cm. Matplats

Det tycks vara ett önskemål att studenterna skall k u n n a äta sina måltider i köket. Det kommer sannolikt också att utnyttjas för gemensamt bruk vid festligare tillfällen. Utrymme bör alltså ges för matplats för minst 4—5 personer. Bordsuppställningen kan antingen göras efter vägg, vilket tar minst utrymme eller med 2 bord. Kökets totalmått

För arbetsinredningen enligt ovan erfordras en vägglängd på 4,10 m. Denna bör helst placeras sammanhängande. Om man vill dela upp inredningen bör

1 1

a*

II

i i i 13 'st' ^ ' |R CT*

=.

5 fc

i s»g

' 3 33s

'Så i

150 spis—grytskåp—diskbänk hållas samman medan skafferienhet och en arbetsyta k a n placeras separat. I förslaget beräknas kökets yta till 4,10 X 3,3 m.

Gifta studenter Som nämnts på sid. 139 har ett typ förslag till inredning av kök utvecklats även för studentfamiljer. Då enkätunderlag för gifta studenter inte förelåg, utfördes planering av den hushållstekniska utrustningen på ett annat sätt än beträffande de ogifta studenterna. Med utgångspunkt från Konsumentinstitutets tidigare erfarenheter av hushållsvanor i småhushåll uppgjordes förslag till minimikök. Denna inredning diskuterades därefter med grupper av gifta studenter, dels i samband med funktionsprov på institutet dels vid de hearings med gifta studenter som utredningen ordnade på de skilda kårorterna. Det förslag som återges i fig 67 ansågs av flertalet av studentrepresentanterna utgöra ett absolut minimum. Studentfamiljerna framhöll genomgående, att de främst av ekonomiska skäl önskar sköta huvuddelen av sin matlagning själva. I de fall då de har barn tycks det vara vanligt att endera av föräldrarna förlägger större delen av studierna hemma för att kunna se till barnet. Studenterna ansåg, att det då var lämpligt att kombinera detta med tämligen omfattande matlagning. I flera fall framhölls, att det vore bra om inredningen vore lämpad för seriematlagning och alltså upptoge rymliga kylda förvaringsutrymmen. Arbetsytorna ansågs vara knappt dimensionerade bl. a. med hänsyn till att studentfamiljerna uppger sig t. ex. ha möjlighet att baka och konservera. Om m a n vill tillgodose önskemål av ovan angiven art bör köken planeras som för ordinära hushåll med fullständig matlagning. För planering av dylika kök kan de rekommendationer, som givits av konsumentinstitutet i skriften »Kök, planering och inredning» utnyttjas. Utredningen har av skäl som redovisats i det föregående (sid. 139) dock ansett, att vissa studentfamiljer kan förväntas ha behov av den av utredningen föreslagna tvårumslägenheten med trerumsfunktion, till vilken ej hör en komplett köksinredning. Den i fig. 67 föreslagna köksenheten ansluter till denna lägenhet. I anvisning (se nedan) för utökning från detta minimiförslag har hänsyn tagits till studentfamiljernas önskemål. Förutsättningarna för minimiinredningen är att familjerna gör färskvaruinköp varje dag och inköp av mera hållbara varor varje vecka. Måltiderna har beräknats i tämligen stor utsträckning bygga på industriellt förberedda livsmedel.

151 Förvaring av livsmedel

För matförvaring beräknas ett 48 1 kylskåp samt väggskåp på 60 cm kompletterat med ett specerifack på 40 cm. övre delen av väggskåpet bör ha ett djup på 65 cm, för att öka förvaringsutrymmet för specerier. Förvaring av utrustning för tillagning av måltider

För förvaring av olika grupper av utrustning beräknas: För handredskap och bestick, en bänkhurts på 40 cm, för kokkärl, placerat under bänkspisen ett grytskåp på 44 cm, för servis och beredningskärl ett väggskåp på 120 cm. ö v r e delen av väggskåpet bör ha ett djup på minst 65 cm för att kunna rymma större fat och kärl. Arbetsytor för rensning, beredning och diskning

Diskbänken bör vara 120 cm och på en sida om disklådorna ge en arbetsyta på 78 cm. Avställningsytan bredvid spisen beräknas till 40 cm. Bänkhöjden för diskbänken och avställningsytan bör vara 90 cm. Spis

Det begränsade utrymmet ger endast möjlighet att inplacera en tvåplattsbänkspis. Arbetshöjden bör vara 90 cm för att undvika nivåskillnader mellan spisen och övriga arbetsytor. Kökets totala vägglängd har beräknats till 2,25 m för att ge en möjlighet till smidig anpassning till olika planlösningar. Om möjligt ges för en ökning av inredningsmängden bör följande i första hand komma i fråga: 3-plattsspis, diskbänkbeslag, som medger sidledesplacering av disklåda och slasktratt, 78 1 kylskåp, väggskåp på 80 cm för specerier, specerifack på 60 cm. Det vore önskvärt att de studentfamiljer, som har behov av större förvaringsutrymmen för rotsaker och konserver, hade möjlighet att hyra skåp eller fack med lämplig förvaringstemperatur placerade i källaren eller på annat ställe utanför bostaden. De nu i marknaden befintliga köksinredningsdelarna är ofta mindre lämpliga för inredning av minimikök. För att minska kostnadera vid byggande av t. ex. studentbostäder och pensionärsbostäder vore det önskvärt att försöka få fram en tillverkning av inredningsdelar lämpliga för denna typ av kök.

..m

n-

\ \ . \. •— <

V

1 1

II II II

I II

—*

K A P I T E L 14 Övrig utrustning

Tvätt Resultaten av studentbostadsenkäten och senare hearings med studentfamiljer gav vid handen, att det föreligger ett stort intresse för att få lämpligt inredda trättutrymmen, och att man kan r ä k n a med att tvättstugorna utnyttjas i hög grad. Goda tvätt- och efterbehandlingsutrymmen skulle innebära en ekonomisk fördel för studenterna och vara ägnade att höja hygien och trivsel — inte minst genom att utrustningen för personlig hygien i anslutning till r u m m e n inte behövde belastas med klädtvätt och klädtorkning. I det följande diskuteras hur en gemensam tvättstuga bör planeras under de förutsättningar som kan antas vara realistiska beträffande tvättgodssammansättning, tvättgodsmängd och tvättfrekvens. Förutsättning: Gemensam tvättlokal i källaren för samtliga studenter. Tvättlokalen, vars totala yta bör vara ca 50 m 2 , antages användas huvudsakligen för bomullstvätt och ylletvätt och endast i mindre utsträckning för nylontvätt, som beräknas ske i bostäderna. Den nylontvätt som är aktuell vid tvättillfället antages tvättas i tvättlokalen men torkas på galge över studentrummets tvättställ. Studenterna antages utnyttja tvättstugan för en maskinfyllning var 14 :e dag. Tvättning

1) Handtvättbänk för nylon och ylletvätt, t. ex. i form av en diskbänk med 2 st. 35 cm:s hoar med ett djup av minst 30 cm. 2) Tvättmaskin (1 per 100 studenter) Kapacitet: En students tvättmängd på 14 dagar (ca 4—5 kg) Skötselkrav: Minimal tillsyn och servicebehov, d. v. s. automatisk och robust. Torkning

3) Centrifug för att minska torktid och värmebehov (1 per 500 studenter) Kapacitet: En tvättmaskinsfyllning Skötselkrav: Robust, svår att snedbelasta, d. v. s. minsta möjliga diameter för den givna kapaciteten och väl utbalanserad upphängningsanordning.

154 4) Torktumlare för att minska torktid och utrymmesbehov (1 per 300 studenter) Kapacitet: En tvättmaskinsfyllning. Efterbehandling

5) Termostatstrykjärn och strykbräda i tvättlokalen. 6) Extra strykbräda och termostatjärn att användas på tillklippningsbordet i eventuellt klädvårdsrum. Telefon Hur man på ändamålsenligaste sätt skall organisera studentbostadshusets telefonsystem är en fråga som diskuterats mycket inom studentbostadsföretagen. Det vanligaste sättet att ordna husets telefonservice är att rummen delar på en gemensam apparat, som är installerad i en samtalshytt i korridoren eller annat gemensamhetsutrymme. Erfarenheten visar, att systemet fungerar tillfredsställande om antalet rum som delar telefonen icke är för stort. Detta bekräftas även av de önskemål på telefonförsörjning, som kom till uttryck i studentbostadsenkäten (tab. 35, sid. 199) där majoriteten ansåg att mer än 10 rum per telefon icke var önskvärt. I en grupp om ca 10 rum per telefon uppstår emellertid lätt svårigheter med indrivning av abonnemangsavgifter och avgifter för rikssamtal. Den höga samtalsfrekvensen är dessutom störande för många av hyresgästerna, särskilt för dem som bor närmast apparaten, vilka ofta riskerar att få fungera som »springpojkar». Ett annat system, som praktiserats inom den grupprumsbebyggelse, som kommit till stånd under senare år, är att jackar för telefon installeras i samtliga r u m och i den gemensamma tamburen. Apparaten kan sedan flyttas mellan rummen. Enligt uppgift fungerar systemet någorlunda friktionsfritt. I de studentbostadshus, vilka sommartid användes som hotell finns i allmänhet en telefonväxel, som betjänar en eller två apparater i samtalshytt i korridoren. Systemet kompletteras dels med en lokaltelefonanläggning med telefon på varje rum genom vilken växeltelefonisten aviserar inkommande samtal till apparaten i korridoren, dels även med ett antal 1 O-öres automater för utgående samtal efter det att växeln stängt för dagen. Fördelen med systemet är framför allt lättheten att rättvist fördela samtalskostnaden mellan hyresgästerna. Mot detta står emellertid systemets osmidighet (växeln stängd nattetid) samt de dryga omkostnaderna (lön till telefonister). Stockholms studentkårer anordnade 1959 en enkät bland hyresgästerna i studenthemmen Domus och Nyponet i syfte att skaffa underlag för planeringen av telefonorganisationen i framtida studentbostadshus. Studen-

155 terna fick välja mellan och angelägenhetsgradera fyra alternativa lösningar, nämligen 1) myntapparat för utgående samtal, kostnad 10 öre/samtalsmarkering; 2) telefonhytt i korridor plus lokaltelefon på rummet genom vilken växeln anmäler inkommande samtal, inga samtal nattetid, kostnad 11:50 /månad -j- 7 öre/samtalsmarkering; 3) egen telefon på rummet, ansluten till växel, ett fåtal apparater kan erhålla nattkoppling, kostnad 15: —/månad + 7 öre/samtalsmarkering; 4) egen telefon på rummet, ansluten till det allmänna nätet, kostnad 14: —/månad + 7 öre/samtalsmarkerine. Av de tillfrågade valde 90 procent icke helt överraskande det fjärde alternativet. F r å n studenternas synpunkt är detta system givetvis det fördelaktigaste, även om det ställer sig relativt kostsamt med tanke på den höga inträdesavgiften för varje apparat, 300 kronor. Däremot är systemet behäftat med vissa nackdelar om studentbostadshuset skall kunna fungera såsom hotell. Utredningen har ansett det vara av intresse att summariskt granska inträdes- och anläggningskostnader samt abonnemangs- och betjäningskostnader för olika alternativ av telefonservice. Billigast ställer sig en nätansluten apparat i samtalshytt i korridoren. I ett hus med 60 rum, där gruppen om tio r u m delar på en apparat skulle inträdesavgiften uppgå till 1 800 kronor. Därnäst kommer systemet med en mindre grupp av rum som delar på en apparat, som kan flyttas från rum till rum (jack i varje rum samt i gemensam korridor eller t a m b u r ) . Inträdesavgiften skulle om fem delar på en apparat uppgå till 2 380 kronor för jackarna samt 3 600 kronor för apparaterna, allt i ett hus med 60 r u m . Enligt utredningens uppfattning är dessa två system klart att föredraga framför övriga, dock synes installationskostnaden för jackarna vara i största laget. Båda systemen innebär att omkostnaderna icke belastar huset utan faller direkt på hyresgästerna. Kostnaderna för installation och inträdesavgifter för en manuell växel till 60 anknytningar är betydligt dyrare än kostnaderna för systemet med jackarna; i runt tal uppgår det till 12 000 kronor. Likaledes blir driftkostnaderna betydligt högre. Inträdeskostnaderna för nätansluten apparat på varje rum, slutligen, uppgår för 60 rum till 18 000 kronor. I en stor studentbostadsanläggning med stora rumsgrupper, kan svårigheter föreligga att använda nätanslutna apparater, som delas av hyresgästerna. Valet kommer då att stå mellan systemet med nätansluten telefon till varje r u m eller växel. Härvid bör man komma ihåg att abonnemangsoch omkostnaderna för en växelanläggning kan beräknas bli högre än abonnemangskostnaderna för de nätanslutna telefonerna i studentbostadshus med mindre än 200 rum men lägre i större anläggningar, såvida inte samtalsintensiteten blir så stor att växelbetjäningen (1 telefonist) måste utökas. Slutligen vill utredningen rekommendera att oavsett vilket telefonsystem som väljes rör för telefonledningar dragés till varje rum, när huset bygges.

K A P I T E L 15 Studentbostädernas driftkostnader

Då studentbostadsutredningen i de föregående kapitlen diskuterat studentbostädernas »kostnader» har det praktiskt taget uteslutande varit fråga om byggnads- eller produktionskostnader. Att utredningen ägnat så stor uppmärksamhet däråt är dels en följd av utredningsdirektiven, dels beroende av den allmänt rådande föreställningen om att det bör vara möjligt att genom rationella byggmetoder och omsorgsfull planering begränsa produktions- och därmed boendekostnaden. I detta kapitel vill emellertid utredningen fästa uppmärksamheten på andra faktorer, som även de spelar en betydelsefull roll för bostadskostnaden. Det faller utom ramen för utredningens uppdrag att närmare analysera dessa faktorer. Den följande framställningen måste därför bli i hög grad översiktlig och kortfattad. I vanliga hyreshus med omöblerade familjelägenheter brukar man normalt kunna räkna med att ca 60 procent av hyresintäkterna tas i anspråk för att täcka fastighetens kapitalkostnader, d. v. s. räntor och amorteringar. Omkring 40 procent av hyran förbrukas således för fastighetens driftkostnader; fastighetsskötsel, värme, vatten, skatter, försäkringar, avsättningar för yttre och inre reparationer m. m. Även om denna relation mellan kapitaloch driftkostnader kan förskjutas från tid till tid och från fastighet till fastighet, synes det ändå klart, att åtminstone hyresgästerna själva har all anledning att intressera sig för icke blott bostädernas finansiering utan även deras förvaltning och drift. Man kan här tillägga, att intresset för fastighetens driftkostnader ständigt förblir aktuellt, medan intresset för produktions- och kapitalkostnaderna på ett helt annat sätt i huvudsak anknyter till fastighetens tillblivelse. Litet tillspetsat kan man säga, att misstag vid byggandet ofta är irreparabla medan misstag vid förvaltningen vanligen kan rättas till. Vad här sagts om de vanliga hyreshusen gäller i ännu högre grad om studentbostadshusen. I en studentbostadsanläggning blir nämligen med nödvändighet driftkostnadsandelen relativt sett exceptionellt stor. I runt tal kan man här räkna med att 2/s av de totala utgifterna belöper sig på driftkostnader. Endast Va hänför sig sålunda till kapitalkostnaderna. Detta förhållande är dock i och för sig icke anmärkningsvärt, då studentbostadsanläggningen belastas med kostnader, som icke alls förekommer vid förvaltningen av vanliga hyresfastigheter. I första hand gäller detta om kostna-

157 derna för rumsstädning och möbelunderhåll. Utgifterna enbart härför torde i en studentbostadsanläggning — med städning en gång per vecka — normalt utgöra 20 a 25 procent av anläggningens totala driftkostnader. Även andra för studentbostadsanläggningarna specifika omständigheter bidrar verksamt till dessa företags höga driftkostnadsnivå. Utredningen vill härvidlag främst framhålla de kostnader, som följer av att studentbostadsanläggningarna är uppdelade i så många små hyresenheter. På flera sätt belastar detta förhållande administrationsapparaten. Flera hyreskontrakt skall tecknas, flera syner hållas, hyresdebitering och bokföring blir mera omfattande, flera kontakter mellan hyresvärd och hyresgäster äger r u m etc. Härtill kommer, att omsättningen av hyresgäster är betydligt större i studentbostadsanläggningarna än i övriga hyreshus (jfr tab. 5, sid. 185). Det är oundvikligt, att de täta skiftena av hyresgäster ökar behovet av inre reparationer, även om man släpper efter på kravet, att lägenheten skall vara i alldeles fullgott skick, då ny hyresgäst tillträder. I detta sammanhang m å också erinras om att själva tillsättningen av hyresgäster med nödvändighet blir en förhållandevis tidskrävande procedur, då det gäller studentbostäder. I fråga om vanliga hyreshus ombesörjer ju bostadsförmedlingarna normalt anvisningen av hyresgäster. Studentbostäder däremot måste regelmässigt på lämpligt sätt ledigförklaras bland studenterna och därefter måste, vilka tillsättningsprinciper man än tillämpar, ett urval göras bland de sökande av hyresvärden eller hans representanter. Studentbostadsutredningen har på grundval av de årsredogörelser, vinstoch förlusträkningar och balansräkningar, som de olika studentbostadsföretagen har att ingiva till bostadsstyrelsen sökt skaffa sig en uppfattning om skötseln av de existerande studentbostadsföretagen. På grund av de ovan berörda förhållandena har jämförelser med bostadsföretag av annan typ varit praktiskt taget omöjliga att göra. Även jämförelser olika studentbostadsföretag inbördes har emellertid visat sig synnerligen svåra att företa. Dels sammanhänger detta med att dessa företag uppvisar stora inbördes olikheter ifråga om förvaltningsmässig struktur. Så t. ex. är förvaltningen av många studentbostadshus sammankopplad med förvaltningen av nationshus eller andra studentkårslokaler. Andra åter har sin ekonomiska förvaltning sammankopplad med restaurang- och/eller hotelldrift. Dels hänger svårigheterna att åstadkomma jämförelser samman med att studentbostadsföretagen tilllämpar vitt skilda bokföringsprinciper och kontoplaner. Dessa svårigheter till trots har studentbostadsutredningen genom sina undersökningar bibragts den bestämda uppfattningen, att de redan existerande studentbostadsanläggningarna förvaltas såsom välskötta företag. Icke i något fall har utredningen eller bostadsstyrelsen kunnat spåra några påtagliga och allvarliga missförhållanden i fråga om företagens ekonomiska skötsel. Därmed är emellertid icke sagt, att driftkostnaderna och därmed studenternas hyror icke skulle kunna ytterligare nedbringas på många

158 håll. Utredningen är efter sina konferenser med representanter för studentbostadsanläggningar på de olika studieorterna medveten om, att företagen och studentorganisationerna själva i stigande utsträckning börjat ägna uppmärksamhet åt driftkostnadsproblemen. Det kan nämnas, att både i Uppsala och Lund vissa studentbostadsföretag etablerat samarbete för att mera rationellt lösa en del gemensamma problem, som rör förvaltning och administration av studentbostäderna. Det synes utredningen sannolikt, att m a n på denna väg kan nå påtagliga resultat. Ett gemensamt uppträdande, grundat på frivilliga överenskommelser mellan företagen, kan vara av stort värde exempelvis då det gäller inköp av olika förnödenheter, förhandlingar, ledigförklarande av rum och tillsättning av hyresgäster m. m. Icke minst de mycket små företagen torde ha åtskilligt att vinna, därest de i större utsträckning än hittills kan få till stånd ett samarbete med övriga studentbostadsföretag på orten. Även ifråga om de ideligen förekommande småreparationerna på en fastighet — t. ex. måleri, snickeri, rörmokeri — borde man undersöka, huruvida inte kostnaderna skulle kunna nedbringas, därest samtliga företag på orten kunde sluta sig samman och gemensamt anställa egna hantverkare. Under alla omständigheter måste det ställa sig mycket dyrbart, att exempelvis för ompackning av en vattenkran leja arbetskraft från utomstående företag. Utredningen vill i detta kapitel även fästa uppmärksamhet vid ett annat samband mellan drift- och kapitalkostnader. På många sätt kan m a n n ä m ligen påverka de framtida driftkostnaderna redan vid planeringen av byggnadsprojekten. En alltför långt driven sparsamhet ifråga om byggnadsstandard kan skjuta driftkostnaderna i höjden och på flera sätt stå företagen dyrt på lång sikt. Härvidlag får studentbostadsutredningen i huvudsak hänvisa till de undersökningar, som utförts av statens institut för byggnadsforskning och statens byggnadsbesparingsutredning rörande värmeekonomi, val av byggnadsmaterial etc. En annan omständighet, som torde påverka driftkostnadsnivån i hög grad, är anläggningens storlek. Ofta har väl företagen i detta hänseende mycket små valmöjligheter till följd av den för dem begränsade tilldelningen av lämplig tomtmark. Helt allmänt kan dock sägas, att det från driftkostnadssynpunkt vore fördelaktigare med större förvaltningsobjekt än som hittills varit vanligt på studentbostadsmarknaden. Som en mera generell regel vill utredningen rekommendera studentbostadsföretagen, att redan på planeringsstadiet ta kontakt med sådana centrala expertorgan som bostadsstyrelsen, statens institut för byggnadsforskning och statens institut för konsumentfrågor. Icke minst sistnämnda organ torde kunna lämna värdefulla råd och upplysningar ifråga om tvättanläggningar, köksplanering och städorganisation. Det torde vara ofrånkomligt, att studentbostadsföretagen i betydande utsträckning även i framtiden ledes och förvaltas av lekmän. Utredningen vill

159 icke betrakta detta som ett missförhållande, vilket borde rättas till. Tvärtom torde däri ligga betydande värden, som det finns skäl att på bästa sätt tillvarataga. Otvivelaktigt har de flesta studentbostadsanläggningarna här i landet både tillkommit och sedan skötts av frivilliga och i stort sett oavlönade krafter. Studentorganisationerna och enskilda intresserade lärare h a r här visat sig kunna uträtta mycket för studenternas allmänna bästa. Ett gott stöd såväl vid byggande som förvaltning har de så småningom funnit hos de kommunala företrädare, vilka numera i enlighet med gällande bestämmelser ingår i företagens styrelser. Med hänsyn icke minst till det stora lekmannainslaget på detta område har studentbostadsutredningen kommit till den uppfattningen, att det vore önskvärt, om företrädarna för de olika studentbostadsföretagen regelbundet kunde samlas för gemensamma konferenser kring frågor om både byggande och förvaltning. Att dylika konferenser kan få stort och bestående värde har redan visat sig genom de två konferenser, som Sveriges förenade studentkårer (SFS) arrangerat 1954 och 1957. Utredningen vill för sin del föreslå, att dylika konferenser i framtiden kommer till stånd med viss regelbundenhet, och att det uppdrages åt bostadsstyrelsen att i samarbete med SFS ansvara härför. Förutom diskussioner och överläggningar mellan företagen inbördes och företrädare för olika offentliga myndigheter och organ bör konferensprogrammen kunna uppta mera kursliknande inslag i form av föredrag och information i mindre cirklar under ledning av experter på skilda avsnitt inom byggnads- och bostadsforskningen. Därest dylika konferenser kommer till stånd, vill utredningen redan nu påpeka, att det synes särskilt angeläget, att redan från början undersöka företagens möjligheter och intresse av att vid förvaltningen tillämpa någorlunda enhetliga bokföringsprinciper och kontoplaner. En större enhetlighet härvidlag skulle nämligen i hög grad medverka till att utbytet av erfarenheter företagen emellan skulle kunna bli reellt mycket betydelsefullt. Utredningen vill härvidlag erinra om att de allmännyttiga bostadsföretagen i övrigt i mycket stor utsträckning — vare sig de varit anslutna till Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO) eller icke — anlitat SABO:s företagsekonomiska avdelning. SABO:s företagsekonomiska avdelning verkar nämligen i främsta rummet som samordnare av de anslutna bostadsföretagens ekonomiska verksamhet. Det är fråga om en ren serviceverksamhet. Således lämnar man på begäran direkt rådgivning till de företag som så önskar. Vidare sammanställer avdelningen och bearbetar material och erfarenheter, som ställes till förfogande av de anslutna företagen; dessa sammanställningar distribueras därefter till medlemmarna. I verksamheten ingår även sådana uppgifter som att upprätta organisationsplaner åt företagen, analysera kostnaderna, beräkna administrationskostnadernas storlek, upprätta hyreskalkyler etc. Kon-

160 takten med medlemmarna upprätthålles bland annat genom årliga besök av tjänstemännen på avdelningen. SABO:s företagsekonomiska avdelning har för studentbostadsutredningens räkning utarbetat ett förslag till normalkontoplan för studentbostadsföretag, vilket jämte kommentarer återfinnes som bilaga 3 till betänkandet. Kontoplanen bör närmast betraktas som en principskiss, som förmodlingen behöver vidareutvecklas, därest det bland studentbostadsföretagen föreligger intresse av att tillämpa enhetliga bokföringsprinciper och kontoplaner. Enligt vad utredningen erfarit har de företag som anlitat SABO:s företagsekonomiska avdelning genomgående ansett sig ha fått gott ekonomiskt utbyte därav. Med anledning härav har utredningen tagit kontakt med avdelningen och efterhört, huruvida företaget vore intresserat av att även stå studentbostadsföretagen till tjänst. SABO:s företagsekonomiska avdelning har därvid bekräftat, att så är fallet. Längre än till en dylik preliminär kontakt har utredningen icke velat sträcka sig. Däremot vill utredningen bestämt rekommendera, att denna kontakt vidareutvecklas vid de av utredningen föreslagna studentbostadskonferenserna.

KAPITEL 16 K o m m u n s ekonomiska medverkan

De direktiv, som givits utredningen, innefattar inga synpunkter på frågor rörande tomtanskaffning och den därmed förbundna kommunala medverkan i det ekonomiska stödet för studentbostäder. Utredningen har emellertid under sitt arbete funnit, att vissa frågor, som utredningen haft att behandla, icke kan rationellt lösas utan modifikationer i nu gällande regler för finansiering av tomt för studentbostadsprojekt. Det gäller här huvudsaklingen två frågor. Den ena, som angår likställighet mellan ogifta och gifta studenter, har i det föregående berörts i kapitel 12. Den andra rör villkoren för tomtanskaffning för studentbostadsbyggen i storstadsregionerna. Villkor om kommuns ekonomiska medverkan i form av gratis upplåtelse av tomt var ej innefattat i studentsociala utredningens förslag. Det infördes på förslag av bostadsstyrelsen i dess remissyttrande över utredningens betänkande. Denna form för kommunal ekonomisk medverkan i bostadssociala stödåtgärder var vanlig i 30- och 40-talens bostadspolitik, så i samband med hyreshusbyggen för barnrika familjer och pensionärshem; även i den under krigsåren växande allmänna tertiär- och tilläggslåneverksamheten hade kravet på kommunal medverkan ofta tillgodosetts genom gratis eller rabatterad tomtupplåtelse. Särskilt i fråga om sådana speciella, socialpolitiskt motiverade verksamhetsgrenar som bostadsanskaffning för barnrika familjer och pensionärer tedde sig denna form för kommunal medverkan naturlig, då kommunens aktiva insatser för själva tomtanskaffningen var nödvändiga. — I den följande utvecklingen och i och med omläggningen av de statliga låne- och bidragsreglerna har också formerna för kommunal ekonomisk medverkan förändrats; deras bundenhet till tomtanskaffning har alltmer upphävts. I den praktiska tillämpningen av låne- och bidragsbestämmelserna för studentbostäder har villkoret om gratis upplåtelse av tomt icke kunnat strikt upprätthållas. I Uppsala, där markbeskaffenheten ofta nödvändiggör kostsamma grundförstärkningsarbeten, har under senare år kommunen tillstyrkt studentbostadsföretags ansökningar om lån och bidrag endast under förutsättning att kommunen icke belastas med kostnader för sådana arbeten utan att dessa får inräknas i den produktionskostnad, för vars täckande lån av statsmedel beviljas. Detta har medgivits av Kungl. Maj :t och kan numera sägas vara allmän regel. I vissa fall har, såväl i Uppsala som i Lund, vid 11—908186

162 byggnad på mera centralt belägna tomter med förhållandevis höga tomtvärden en reduktion av den kommunala tomtsubventionen gjorts till en nivå, som beräknats motsvara värdet i mera ordinärt läge för ny bebyggelse. I Stockholm, där vid de två första företagen Stockholms stad upplåtit tomträtt med en blott formell avgäld, har i fråga om det tredje projektet staden bidragit med omkring halva tomtkostnaden. I Solna, där uppgörelse träffats för ett projekt, har Solna stad förbundit sig att svara för omkring två tredjedelar av tomtkostnaden. Även i dessa senare fall torde reduktionen av den kommunala subventionen till del av den faktiska tomtkostnaden ha ansetts motiverad genom lägesfördelar — jämfört med perifera lägen för ordinär ny bebyggelse — vilka gör det skäligt, att en del av tomtkostnaden får belasta hyran. — Det kan sålunda konstateras, att utvecklingen pressat fram väsentliga modifikationer i den ursprungliga, till synes enkla men i praktiken svårtillämpade regeln angående kommunens ekonomiska medverkan genom tomtupplåtelse utan kostnad för studentbostadsföretagen. Ett avsteg från regeln om kommunal gratisupplåtelse av tomt av principiellt annan innebörd än i de fall, som motiverats av extraordinära grundläggningskostnader eller av lägesfördelar, har i den praktiska tillämpningen av låne- och bidragsbestämmelserna gjorts beträffande studentbostäder för gifta, dock ingalunda konsekvent. Såsom närmare utvecklats i kapitel 10 har på sätt, som icke förutsattes i studentsociala utredningens förslag och i den av riksdagen år 1950 accepterade propositionen i ämnet, bostäder för gifta studenter i praxis givits en särbehandling, varigenom det särskilda studentbostadsbidraget icke kommit i familjebostäder boende gifta studenter tillgodo. Denna särbehandling gäller dock icke sådana med kokmöjligheter utrustade dubbletter, som faktiskt i stor utsträckning bebos av studerande äkta m a k a r ; häri ligger, som förut påpekats, en inkonsekvens, som haft olyckliga följder såväl för de gifta studenternas bostadsförsörjning som för planlösningen av studentbostäderna. Genom att familjebostäder inom studentbostadsanläggningarna hänvisats till belåning enligt den allmänna tertiärlåneanordningen, i vilken intet villkor angående kommunal gratisupplåtelse av tomt gäller, har även förmånen av det kommunala stödet bortfallit för dessa bostäder. Ingen invändning lär kunna göras mot den tolkningen av studentbostadsstödets innebörd, att det särskilda statliga studentbostadsbidraget och den kommunala tomtsubventionen är förbundna med varandra. Fullt konsekvent har i berörda kommuner den uppfattningen stadgats, att kommunens skyldighet att svara för tomtkostnaden endast gäller sådan bebyggelse, som uppföres med anlitande av det särskilda statliga stödet för studentbostäder. I vissa fall under senare år har tveksamhet och svårigheter att nå överenskommelser uppkommit, då studentbostadsstiftelser projekterat hus med rumsgrupper av lägenhetskaraktär, som visserligen icke uppfyller sedvanliga krav på ordinära familjelägenheter men som otvivelaktigt väl lämpar sig som genomgångsbostäder för unga stu-

163 dentfamiljer. (I här åsyftade fall har statliga studentbostadsbidrag beviljats av Kungl. Maj :t.) Man har från kommunalt håll velat se detta som försök att kringgå gällande praxis och att lägga en ekonomisk börda på kommunen, som denna enligt den sedan 1952 tillämpade ordningen icke har att svara för. Hur oklart läget är i denna fråga framgår av att samma invändning i princip skulle kunna anföras i fråga om det icke ringa antal dubbletter, som inlagts i studentbostadshusen, otvivelaktigt med avsikt att där kunna hysa studentfamilj er. I de synpunkter på utformning av studentbostäder, illustrerade av planlösningsskisser, som utredningen framlagt i det föregående, har utredningen som ett väsentligt syfte satt upp att undanröja den diskriminering av de gifta studenterna, som hittills varit rådande, därigenom att gällande praxis verkat hämmande på tillkomsten av lägenheter, tjänliga som bostäder för studentfamiljer. Det är givet, att det krav på likställighet för aktivt studerande, oavsett civilstånd, som utredningen i kapitel 10 hävdat beträffande det statliga bidraget till studentbostäder, även bör eftersträvas när det gäller komm u n s ekonomiska medverkan i verksamheten. För att i fortsättningen undvika den här påtalade oklarheten i gällande praxis och undanröja särbehandlingen av bostäder, lämpliga för gifta studenter, synes det naturligt att även i fråga om det kommunala bidraget tillämpa samma enkla regel, som diskuterats i kapitel 12 beträffande det statliga bidraget. Om det kommunala bidraget beräknas som visst belopp per studierum, använt av aktivt studerande, bortfaller anledningen att söka upprätthålla en svårbestämbar gräns mellan familjebostäder och bostäder för ensamstående studenter, vilket är så mycket mera angeläget som enligt utredningens förhoppning i den fortsatta studentbostadsbebyggelsen större utrymme än hittills kommer att beredas sådana plantyper som ger ändamålsenliga genomgångsbostäder för gifta studenter. Fixering av bidraget till visst belopp per studierum innebär ju en tillämpning på det kommunala bidraget av samma regel, som enligt 1957 års riksdagsbeslut genomförts i fråga om det statliga bidraget. Full likställighet mellan ogifta och gifta studenter i fråga om möjlighet att få del av studentbostadsstödet kräver, såsom utvecklats i kapitel 10, att även studentfamiljer, där endast den ena maken är aktiv studerande i bidragsordningens mening, kan få sitt behov av bostad i en studentbostadsanläggning tillgodosett. För sådana fall har utredningen i det föregående (sid. 138) skisserat två tänkbara metoder att bestämma summan av bidragsberättigade rum i ett studentbostadshus, när det gäller de statliga bidragen. I fråga om de kommunala bidragen torde den metod, som går ut på en årlig avräkning med hänsyn till faktiska upplåtelseförhållanden, knappast löna mödan. Den enklare metoden att från början beräkna summan av rumsbidrag under ett statistiskt grundat antagande rörande den andel av rum, som kommer att användas som studierum för aktivt studerande och sålunda

164 är bidragsberättigade, synes beräffande de kommunala bidragen vara att föredraga. I fråga om tomtanskaffning för studentbostadshus och villkoren därför har enligt mångårig erfarenhet svårigheterna för de vid Stockholms universitet och likställda högskolor arbetande studenterna varit ojämförligt mycket större än på övriga universitets- och högskoleorter. I en skrivelse till Kungl. Maj :t av den 28 januari 1958 angående upplåtelse av mark för studentbostäder i Stockholm anförde utredningen efter en redogörelse för studentbostadssituationen i Stockholm bl. a. följande: »Läget i övriga universitetsstäder ter sig vad beträffar tillgång på tomtmark för studentbostäder relativt ljus i jämförelse med Stockholm. Stockholms stad har ej i större utsträckning kunnat ställa tomtmark till studenternas förfogande inom rimligt avstånd från högskolorna. Härtill kommer att studentbostadsfrågan delvis kommit att sammankopplas med frågan om planeringen av det framtida StörStockholm. Härigenom har frågan om mark i förortskommunerna aktualiserats.» Storstadsstudentens bostadsproblem är, såsom erfarenheter från många länder visar, i väsentliga hänseenden annorlunda än i mindre universitetsorter, där avstånden är kortare och kontakterna med institutioner och inte minst med studiekamrater är lättare att nå och upprätthålla. Med hänsyn till den växande roll, absolut och relativt, som storstadsuniversiteten fått, förefaller de angeläget att mycken omsorg ägnas frågan om hur en för studier fruktbar miljö kan åstadkommas under storstadsvillkor; härvidlag har sättet att planera och bygga studentbostäder enligt utredningens mening den största betydelse. I ovannämnda skrivelse tangerade utredningen detta problem: »Det är utredningens uppfattning, att studentbostäder under alla omständigheter bör ligga inom rimligt avstånd från läroanstalterna. Bostaden är ofta även studentens arbetsplats. Möjligheten att effektivt tillvarataga håltimmar begränsas ofta av lokalbrist på läroanstalten eller studentkåren. Restiderna mellan bostad och högskola innebär därför en avsevärd förlust av studietid och pengar. Studentbostäder belägna på billigare och lättåtkomligare mark i Stockholms ytterområden skulle därför te sig mycket oförmånliga för den enskilde studenten.» De särskilda förhållanden, som gäller för storstadshögskolornas speciellt Stockholms akademiska institutioners studentbostadsfrågor icke blivit tillräckligt beaktade:

och har

»Enligt utredningens uppfattning har man vid utformningen av reglerna angående kostnad för upplåtelse av mark ej tagit tillräcklig hänsyn till de problem detta medför i en stad av Stockholms storlek med hänsyn till behovet av centralt belägen mark för studentbostäder. Det är betecknande att den kostnadsfria upplåtelsen från kommunens sida går lättast att genomföra i Lund och Uppsala, där avstånd och restider inom staden är korta, och det ej är lika problematiskt att finna mark belägen inom rimligt avstånd från läroanstalterna. Det är även förståeligt om förortskommunerna ej visar samma intresse för markupplåtelse som de städer, där universiteten och studenterna spelar en traditionellt viktig roll i stadens liv.»

165 Utredningen har ingen anledning att här närmare diskutera Stockholmsstudenternas speciella bostadsproblem i annan mån än de är beroende av här behandlade fråga om kommunens ekonomiska medverkan i studentbostadsstödet. Sedan ovan citerade framställning från utredningen avgavs, har tillgången på studentrum i Stockholm ökat med nära 500 rum genom tillkomsten läsåret 1960/61 av studenthemmet Jerum i kvarteret Väbeln. Samtidigt har emellertid antalet studenter ökat, varför situationen icke förbättrats. Å andra sidan har planering och projektering för nya företag fortskridit. Stockholmsstudenterna har framlagt en »katastrofplan», i vilken visas på de möjligheter, som enligt planförfattarnas mening föreligger att under följande år väsentligt utöka studentbostadsbeståndet. Enligt vad utredningen erfarit har på senaste tid ytterligare projekt tagits upp till diskussion. I det besvärliga läge som råder i fråga om stockholmsstudenternas bostadsfråga är det givet, att alla möjligheter att öka tillgången på studentbostäder måste tillvaratagas och därvid också möjligheten att erhålla insprängda rum såväl i saneringsbyggen som i den ordinära nyproduktionen. Inom Stockholms stad har även intresse ådagalagts för att genom bostadsförmedlingens försorg ordna genomgångsbostäder för studenter under studietiden i smålägenheter såväl i det äldre, men välutrustade bostadsbeståndet som i nybyggda fastigheter. Med hänsyn till konkurrensen om smålägenheter för ensamstående i Stockholmsområdet — 65 procent av all vid landets bostadsförmedlingar anmäld efterfrågan på bostäder för ensamstående hänför sig till Stockholm med inre förortskrets — synes det utredningen uppenbart, att lösningen av Stockholmsstudenternas bostadsproblem till väsentlig del måste ske genom att särskilda studentbostadsanläggningar bygges. Markresurser härför finns också, i det de områden inom Stockholm och angränsande kommuner, dit högskoleinstitutionerna är och inom närmaste utbyggnadsperiod kan väntas bli lokaliserade, nämligen nordöstra Stockholm och södra Solna, rymmer mark, som synnerligen väl lämpar sig för en sammanhållen studentbostadsbebyggelse (i första hand Frescatiområdet inom Stockholms stad, Västra skogen och Södra skogen inom Solna stad), där de önskemål beträffande avstånd till institutioner och över huvud lämplig studiemiljö, som kan ställas på studentbostadsanläggningar, kan tillgodoses. Dessa områden är praktiskt taget helt i Kronans ägo, vilket bör vara en gynnsam förutsättning för att där en väsentlig del av Stockholmsstudenternas bostadsbehov skall k u n n a tillgodoses. Tomtprisnivån inom dessa välbelägna områden är naturligen hög, och det synes utredningen orimligt att beträffande den hävda kravet, att kommunen skall svara för hela tomtkostnaden enligt det ursprungliga, summariska villkoret för statliga studentbostadsbidrag. Vid den uppgörelse som träffats mellan Stockholms stad och Stiftelsen Stockholms studentbostäder om förvärv av tomt i kvarteret Väbeln har stadens bidrag beräknats mot-

166 svara värdet av en tomt av liknande storlek inom stadens ytterområden. Från stadens sida motiveras detta med att den höga tomtkostnaden, som betingas av det centrala läget, omöjliggjort kostnadsfri upplåtelse av marken så som förutsatts, när bestämmelserna för det statliga stödet till studentbostadsbyggandet ursprungligen fastställdes. Det synes även finnas risk för att ett rigoröst hävdande av dessa bestämmelser kan leda till att studentbostadsföretagen blir hänvisade till och nödgade att acceptera ogynnsamma tomtlägen med splittring av bebyggelsen och men för studierna som följd. För studenternas del beräknas den hyreshöjning, som följer av att del av tomtkostnaden skall förräntas, vara fördelaktigare i jämförelse med reskostnader och andra olägenheter, som en förläggning av det planerade studentbostadshuset till något ytterområde hade medfört. Med tanke på de speciella tomtanskaffningssvårigheterna inom Stockholmsområdet gjorde i propositionen nr 119 till 1958 års riksdag departementschefen följande uttalande, som lämnades utan erinran av riksdagen: »Vid införande av möjligheten att utlämna tertiärlån och tilläggslån till studentbostäder förutsattes, att vederbörande kommun skulle tillhandahålla tomtmark utan kostnad. Syftet härmed var närmast, att sådan tomtsubvention skulle utgöra ersättning för det kommunala bidrag, som eljest gällde såsom förutsättning för tilläggslån. Angivna villkor har inte ansetts utgöra hinder för att vissa tomtkostnader fått inräknas i produktionskostnaden vid statlig belåning då fråga varit om lägestillägg för särskilt välbelägen tomtmark eller kostnader för grundförstärkning. Med hänsyn till den ringa tillgången på outnyttjad tomtmark i Stockholm har det emellertid övervägts att uppföra studentbostadsrum i förortskommuner. I sådant fall kan knappast förväntas att kommunen skulle vilja göra en ekonomisk insats motsvarande den som förutsatts . Med hänsyn härtill utgår jag ifrån att Kungl. Maj :t — i angivna fall skall äga göra avsteg från förenämnda krav på kommunal subvention. I mån så sker bör tomtkostnad givetvis kunna inräknas i produktionskostnaden vid statlig belåning.» Med den struktur som Stor-Stockholm som bostadssamhälle har erhållit och än mer kommer att erhålla, är det naturligt att studenterna, och kanske framför allt de gifta, till betydande del kommer att bo i förortskommuner, som icke inom sina gränser har akademiska institutioner. Såsom framgår av det föregående finns dock enligt utredningens mening förutsättningar för att huvudparten av de studenter, som icke har sina föräldrahem inom StorStockholm, skall kunna beredas bostäder inom de två städer, som f. n. hyser akademiska institutioner, nämligen Stockholm och Solna. Det synes även utredningen naturligt, att kravet på kommunal ekonomisk medverkan i studentbostadsbyggena i princip knytes till förekomsten inom kommunen av akademiska institutioner. I den mån man vid den fortsatta utvecklingen av studentbostadsbyggandet i Stor-Stockholm finner det nödvändigt och lämpligt att taga i anspråk mark utanför de nämnda kommunerna förutsätter utredningen, att frågan om samhällets ekonomiska medverkan i här berört avseende blir föremål för särskilda förhandlingar i varje särskilt fall. Utredningen förutsätter, att omfattningen av det stöd, som härigenom kom-

167 mer studentbostäder till godo i kommuner, som inte hyser akademiska institutioner inom sina gränser, inte blir mindre än stödet till studentbostäder i kommuner med sådana institutioner. För att i görligaste mån undvika de hinder mot en med hänsyn till studiemiljö och studieeffektivitet ändamålsenlig lokalisering, som enligt många erfarenheter de ursprungliga reglerna för kommunal tomtupplåtelse ställer, och sådana förhandlingssvårigheter, som torde följa av att reglerna lämnas obestämda, synes det utredningen lämpligt, att det kommunala bidraget till studensbostadshus fixeras till visst belopp per rum, för vilket studentbostadsbidrag utgår, oberoende av tomtens läge, beskaffenhet och pris. Därigenom skulle vinnas, att det kommunala bidraget ställdes i fix relation till det statliga och framför allt att friare spelrum gavs åt hänsynen till en från studiesynpunkt ändamålsenlig lokalisering av studentbostadsbebyggelsen. När det gäller att bestämma detta belopp, synes det naturligt att anknyta till förhållandena och hittills utbildad praxis i Uppsala och Lund, där man har stadgad erfarenhet att bygga på. Även om omständigheterna från fall till fall varit något växlande, kan man dock säga, att en av alla parter accepterad nivå utbildats. I Lund har beloppet av kommunalt bidrag i projekt, utförda under senare år, varit omkring 570 kronor per rum. I Uppsala har i på senaste år behandlade låneärenden den kommunala tomtsubventionen uppgått till omkring 610 kronor per rum. Det synes med hänsyn härtill utredningen lämpligt, att den kommunala subventionen bestämmes till 600 kronor per rum.

K A P I T E L 17 S a m m a n f a t t n i n g a v u t r e d n i n g e n s r e k o m m e n d a t i o n e r oeh förslag

Den i huvudsak nya utveckling av studenternas bostadsförsörjning, som kommit till uttryck under efterkrigstiden, har ägt rum mot bakgrunden av en allmän bostadsbrist i förening med ett starkt växande studerandeantal vid våra universitet och högskolor. Den pågående och förestående utbyggnaden av den högre utbildningen kommer att ställa ytterligare krav i fråga om bostäder för de studerande. En upprustning med avseende på lärarkrafter och undervisningslokaler blir naturligtvis verkningslös, om inte samtidigt bostäder på studieorten tillhandahålles de studerande. Viktiga och naturliga led är härvid att de gifta studenterna helt likställes med de ogifta i bostadshänseende, samt att formerna för den kommunala subventionen av studentbostäder ändras så som utredningen i det föregående föreslagit. Att rekommendera en för varje ort bestämd relation mellan antalet studenter och antalet särskilda studentbostäder har utredningen däremot inte ansett vara önskvärt. Den optimala relationen måste på varje studieort bestämmas efter de rent lokala förutsättningarna att erhålla ändamålsenliga studentbostäder inom det normala bostadsbeståndet. Studentbostadsutredningens betänkande har till syfte att framlägga råd och anvisningar för uppförande av ändamålsenliga studentbostäder till lägre kostnader än tidigare gängse. Utgångspunkten för utredningens arbete h a r varit en granskning av kostnaderna för vissa redan uppförda studentbostäder samt av deras utformning och standard. Utredningen har härvid inte kunnat finna att dessa präglas av en omotiverat hög standard eller lyx. Detta gäller även i jämförelse med studentbostäder i utlandet. Utredningen har därför inte funnit anledning att på någon punkt rekommendera en nedskärning av nu gängse standard inom studentbostadshusen. Däremot finner utredningen det angeläget att olika boendeönskemål tillgodoses genom variation av planlösningar och standard. Vidare har utredningen vid sina jämförlser mellan kostnaderna för olika studentbostadsr u m kunnat påvisa möjligheter att sänka byggnadskostnaden per r u m . Utredningen vill betona det angelägna i att studentbostadsföretagen vid planeringen av nya studentbostäder tillvaratager de möjligheter till besparingar, som utredningen kunnat anvisa. a) Utredningens rekommendationer

Under hänvisning till vad som anförts i kapitlen 1 och 7—15 rekommenderar utredningen studentbostadsföretagen

169 att både för gifta och ogifta studenter variera studentbostäderna såväl med hänsyn till planlösning som till standard (kapitlen 11 och 12); att härvid beakta de möjligheter som kan föreligga att komplettera kategorihusbebyggelse med s. k. insprängda studentbostäder (kapitel 10); att redan på ett tidigt skede av planeringen och projekteringen taga kontakt med bostadsstyrelsen, statens institut för byggnadsforskning och statens institut för konsumentfrågor för inhämtande av råd och anvisningar (kapitlen 11 och 15); att vid planeringen och projekteringen ägna kostnads- och planlösningsfrågor ett ingående studium med beaktande av det av utredningen redovisade materialet (kapitlen 7—14);' att uppmärksamma de av utredningen framlagda principförslagen till planlösningar samt till köksinredning och övrig utrustning (kapitlen 7—13); att taga hänsyn till de synpunkter på studentbostäders utformning, som framkom i 1957 års studentbostadsenkät (kapitel 5, bilaga 2 ) ; att med utgångspunkt från bl. a. de i studentbostadsenkäten redovisade synpunkterna inte annat än i undantagsfall bygga enkelrum med mindre yta än 14 m* samt familjebostäder med mindre yta än 50 m* (kapitlen 11 och 12); att undersöka möjligheterna till rationalisering av inköp av möbler och övriga förnödenheter, av löpande underhåll, förhandlingar, ledigförklarande av rum m. m. genom samgående mellan studentbostadsföretagen (kapitlen 1 och 15); att undersöka möjligheterna att tillämpa enhetliga bokföringsprinciper och kontoplaner (kapitel 15); b) Utredningens förslag

P å grundval av vad som anförts i kapitlen 2, 12, 15 och 16 hemställer studentbostadsutredningen att de studerande vid de högre konstnärliga utbildningsanstalterna måtte bli delaktiga av det särskilda studentbostadsstödet (kapitel 2 ) ; att frågan om särskilt stöd till uppförande av elev- och ungdomsbostäder göres till föremål för utredning (kapitel 2 ) ; att studentbostäder för gifta studerande även upplåtes åt studentfamiljer där endast den ena parten studerar (kapitel 12); att det uppdrages åt bostadsstyrelsen att i samarbete med Sveriges förenade studentkårer med viss regelbundenhet anordna konferenser mellan företrädare för berörda myndigheter och studentbostadsföretagen rörande byggande och förvaltning av studentbostäder (kapitel 15);

170 att principen för kommunal upplåtelse av tomt till studentbostäder utformas på så sätt att kommunalt bidrag till studentbostäder framdeles bestämmes till ett belopp av 600 kronor per rum för vilket statliga tilläggslån utgår (kapitel 16).

BILAGA 1

Tabellbilaga

Tabell 1. Färdigställda

studentbostadshus

per den 1 juli 1960.

Byggnaden innehåller Fastighet

Kaniken 22 Observatoriet 1 Observatoriet 2 Luten 3 S:t Britta I Sigar 9 Fågelsången 6 S:t Britta II Klostret 14 Observatoriet 3 Rinda 11 Kandidaten 1 Kandidaten 2 Kandidaten 4 S:t Niklas Tirfing 12 Triangeln Summa

Byggår

stud.rum antal

familjebostäder antal

uthyrn.lokaler m2

35 200 225 22 51 36 86 8 8 6 86 78 39 278 92

1 30 18 1 13 9 1 6 5 12 10

164 25 331 75 379

i

10 Uppsala

Produktionskostnad uppgiven

godtagen

566 500 4 480 470 4 196 435 526 500 1 867 845 1 030 000 2 032 223 958 000 1 141 000 622 660 1 798 000 1 551 000 726 000 4 784 000 1 674 000 1 766 000 4 660 000

566 263 4 389 800 4 165 435 523 000 1 839 800 1 013 000 2 004 000 958 000 1 124 000 622 700 1 798 000 1 522 000 714 000 4 663 000 1 625 500 1 740 000 4 648 000

3 631

34 380 633

33 916 498

Ge nomsnittlig kostnad per rum

21 394

21 105 J

1948 1952 1953 1953 1955 1956 1956 1956 1956 1957 1957 1957 1957 1958 1958 1958 1959

1 607

593 282 632 84 409 150 330 53

|

|

172 Tabell 2. Färdigställda

studentbostadshus

per den 1 juli 1960. Lund Produktionskostnad

Byggnaden innehåller Fastighet

Byggår

Föreningen 5 Grynmalaren 30 . . . . Thomander 14 o. 2 6 . . Thomander 6 S:t Thomas 36 S:t Thomas 10 Föreningen 5 Tuna äng 2 Tegelbruket 1 Tegelbruket 2 Tegelbruket 3 Hävdaryggen 2 Grynmalaren 11 . . . . Kollegiet 3 Påskalyckan 1 Benzelius 1 Tuna äng 7 Tegnér 2 S:t Thomas 35

1947 1949 1951 1952 1953 1953 1953 1954 1955 1957 1957 1957 1957 1958 1958 1958 1958 1959 1959 1959 1959 1959 1959

familjebostäder antal

_ — —

uthyrn.lokaler m2

godtagen

146 045 248 000 940 985 417 200 1 396 000 763 187 731 000 855 000 575 000 784 000 900 000 2 850 000 3 433 800 650 000 4 650 000 1 600 000 614 000 3 145 000 740 000 630 000 855 000 1 940 000 3 300 000 32 164 217

—

—

1744 CGenomsnitt ig kostnac per rum

17 111

— — 1 1

— — — 1 1

— 2 1

— — — —

— — — — — — — — — —

— — — 275

— — 432

studentbostadshus per den 1 juli 1960. Stockholm, Umeå Byggnaden innehåller

Fastighet

Byggår

stud.rum antal

familjebostäder antal

uthyrn.lokaler m2

Stockholm Körsbärsbladet 2 . . . Körsbärsbladet 3 . . .

1953 1957

265 278

1 Summa

Göteborg

uppgiven

146 045 248 000 940 985 510 070 1 396 000 896 070 781 000 890 000 575 000 802 000 910 000 2 919 600 3 433 800 650 000 4 700 000 1 690 950 614 000 3145 000 874 911 630 000 876 978 1 940 000 3 300 000 32 870 409

17 28 71 20 89 47 42 48 38 48 55 125 228 44 304 94 37 160 42 36 40 116 192 1 921

Summa

Tabell 3. Färdigställda

stud.rum antal

1954 Göteborg,

Produktionskostnad uppgiven

godtagen

2 671 814

6 080 000 6 450 000

6 080 000 6 300 000

3 485

12 530 000

12 380 000

G enomsnittl ig kostnad per rum

23 076

22 800

1 848 400

1 848 400

Crenomsnittl ig kostnad per rum

17 604

17 604

1 475 000

1 475 000

13 410

13 410

2 Umeå 1959

16 743 J

110 Crenomsnitt ig kostnac per rum

173 Tabell

4. Studentbostadshus

under

uppförande

per den 1 juli

Byggnaden innehåller Fastighet

Uppsala S:t Britta 17 Triangeln Kandidaten 5 Kandidaten 6 Kandidaten 7 Kandidaten 8 Rackarberget Åsen 1—Stg. 2780..

År för beslut

1959 1959 1959 1959 1959 1959 1960 1960

stud.rum antal

godtagen

200 150 75 174

902 500 6 970 000 5 140 000 3 045 000 1 750 000 2 445 000 8 228 000 1 189 800

808 000 6 690 000 5 140 000 3 045 000 1 750 000 2 170 000 7 404 700 1 189 800

29 670 300

28 197 500

Genomsnittlig kostnad per rum

16 659

15 832

1 598 000 5 986 000 2 970 000 1 984 000 992 000

1 500 000 5 986 000 2 760 000 1 830 000 920 000

43 464 310 200 110 127 495 32

106 260 192 128 64

Summa

Stockholm Väbeln 1

Göteborg Gärdsmygen

Umeå ötorpet

1 17 16 35

1959 1959 1959 1959 1959

uthyrn.lokaler m2

Produktionskostnad uppgiven

Summa

Lund Stg 1397 Stg 489 och 1397 . . Stg 892 I Stg 892 II Stg 892 I I I

familjebostäder antal

54 2

13 530 000

12 996 000

Genomsnittlig kostnad per rum

18 040

17 328

494 1 455 Genomsnittlig kostnad per rum

11 000 000

10 600 000

22 267

21 457

12 325 000

12 325 000

Genomsnittlig kostnad per rum

17 000

17 000

1 540 000

1 540 000

14 000

14 000

110 Genomsnittlig kostnad per rum

174 Tabell 5. Byggnadskostnad

per studentrum

i uppförda

hus.

Byggnadskostnad Fastighet

År

Stud.rum kronor

Observatoriet 2 Luten 3 S:t Britta I Sigar 9 Fågelsången 6 S:t Britta II Observatoriet 3 Rinda 11 Kandidaten 2 Kandidaten 4 S:t Niklas 30 Tirfing 12

1953 1953 1955 1956 1956 1956 1957 1957 1957 1957 1958 1958 1958 1959

Summa

per rum kronor

Tuna äng 2 Tegelbruket 1 Tegelbruket 2 Tegelbruket 3 Hävdaryggen 2 Grynmalaren 11 .... Benzelius 2 Kollegiet 3 Benzelius 1 Tuna äng 7 Tegnér 2 S:t Thomas 35 Summa

1952 1953 1953 1953 1954 1955 1957 1957 1957 1958 1958 1958 1959 1959 1959 1959 1959 1959

3 279 077 455 476 969 280 611 852 1 468 850 134 729 99 002 1 213 349 1 417 036 666 993 4 378 200 1 573 000 1 525 000 4 142 000

per rum kronor 14 574 20 703 19 005 16 995 17 079 16 841 16 500 14 109 18 166 17 102 15 749 17 098 17 529 15 341

13 762 19 550 18 274 16 777 16 860 16 625 16 550 14 151 18 221 17 154 15 749 17 098 17 529 15 341

1 364

21 670 290

15 887 | 21 933 844 | 16 081

per studentrum

Studentrum kronor

Thomander 6 S:t Thomas 36 S:t Thomas 10

kronor

3 096 390 430 100 932 000 604 000 1 450 000 133 000 99 300 1 217 000 1 421 300 669 000 4 378 200 1 573 000 1 525 000 4 142 000

i uppförda

Byggnadskostnad År

Omräknad byggnadskostnad per 1/7 1959

225 22 51 36 86 8 6 86 78 39 278 92 87 270

Tabell 6. Byggnadskostnad

Fastighet

Uppsala

per rum kronor

hus.

Lund

Omräknad byggnadskostnad per 1/7 1959 kronor 389 308 1 387 290 774 129 852 495 619 275 823 200 870 979 2 342 950 3 389 800 650 000 4 576 000 1 600 000 2 815 000 695 000 630 000 785 000 1 824 000 3 300 000

per rum kronor 19 465 15 587 16 471 17 760 16 297 17 151 15 836 18 744 14 867 14 773 15 053 17 021 17 594 16 548 17 500 19 625 15 724 17 188

20 89 47 48 38 48 55 125 228 44 304 94 160 42 36 40 116 192

382 800 1 310 000 731 000 805 000 575 000 784 000 873 600 2 350 000 3 400 000 650 000 4 576 000 1 600 000 2 815 000 695 000 630 000 785 000 1 824 000 3 300 000

19 140 14 719 15 553 16 771 15 132 16 334 15 884 18 800 14 912 14 773 15 053 17 021 17 594 16 548 17 500 19 625 15 724 17 188

28 086 400 |

16 273 | 28 324 426 | 16 410

175 Tabell

7. Byggnadskostnad

per studentrum

i uppförda

hus. Stockholm,

Fastighet

Stockholm Körsbärsbladet 2 . . . Körsbärsbladet 3 . . .

År

1953 1957

Summa

Umeå

Omräknad byggnadskostnad per 1/7 1959

Byggnadskostnad Stud.rum

Göteborg,

kronor

per rum kronor

kronor

per rum kronor

265 278

4 700 000 5 560 000

17 736 20 000

4 977 300 5 543 320

18 782 19 940

10 260 000

18 895

10 520 620

19 375

Göteborg Tornsvalan 1

1 719 000

16 371

1 851 363

17 632

Umeå Ötorpet

1 475 000

13 410

1 475 000

13 410

i hus under

uppförande

Tabell 8. Byggnadskostnad

per studentrum

Byggnadskostnad Fastighet

Uppsala S:t Britta 17 Triangeln Kandidaten 5 Kandidaten 6 Kandidaten 7 Kandidaten 8 Rackarberget Åsen 1— Stg 2780

År

!

1959 1959 1959 1959 1959 1959 1960 1960

Summa Lund Stg 1397 Stg 489 och 1397 Stg 892 I Stg 892 II Stg 892 III

[

1959 1959 1959 1959 1959

Summa

Stud.rum kronor

per rum kronor

43 464 310 200 110 127 495 32

680 000 6 500 000 4 857 000 2 830 000 1 643 000 1 850 000 7 080 000 441 800

15 814 14 000 15 668 14 150 14 936 14 570 14 303 13 807

1 781

25 881 800

14 532

106 260 192 128 64

1 500 000 4 030 000 2 725 000 1 830 000 920 000

14 150 15 500 14 193 14 294 14 375

11 005 000

14 673

Stockholm Väbeln 1

9 531 000

19 294

Göteborg Gärdsmygen

11 950 000

16 480

Umeå Ötorpet

1 540 000

14 000

176 Tabell 9. Planeringskostnader

Fastighet

Uppsala Observatoriet 2 . . . S:t Britta I Sigar 9 Fågelsången 6 . . . . S:t Britta II Observatoriet 3 . . . Kandidaten 1 . . . . Kandidaten 2 . . . . Kandidaten 4 . . . . S:t Niklas 30 Tirfing 12 Summa Kostnad per r u m . Lund Thomander 6. . . . S:t Thomas 36 . . S:t Thomas 10 . . Tuna äng 1 Tuna äng 2 . . . . . Tegelbruket 1 . . . Tegelbruket 2 . . . Tegelbruket 3 . . . Hävdaryggen 2 . . Grynmalaren 11 . 1

för färdigställda

I bygg- Planekostnad ringsStud.- ingående kostnad rum omräkplaneantal rings- nad per kostnad 1/7 1959

studentbostadshus

Fastighet

Benzelius 2 128 975 140 454 Kollegiet 3 11 391 Benzelius 1 10 460 4 601 Tuna äng 7 4 300 13 364 Tuna äng 6 13 000 22 616 Tegnér 2 22 000 4 626 S:t Thomas 3 5 1 . . . 4 500 6 042 4 000 19 133 19 000 Summa 31 217 31 000 Kostnad per rum 14 602 14 500 77 000 77 000 exklusive S:t 19 500 19 500 Thomas 35 9 000 9 000 135 000 135 000 Stockholm 1 364 492 235 508 546 Körsbärsbladet 2. . Körsbärsbladet 3 . . 373 361 Summa 225 22 51 36 86 8 6 86 78 39 278 92 87 270

20 89 47 48 38 48 55 125 228 44

4 000 5 132 1 752 20 000 9 000 20 800 15 000 57 500 31 800 8 000

Har helt underbyggd gård.

4 208 5 589 1 908 21 780 9 918 22 256 15 105 57 903 32 023 8 00C

I bygg- Planekostnad ringsStud.ingående kostnad rum omräkplaneantal nad per ringskostnad 1/7 1959 304 94 160 42 36 40 116 192

30 000

30 000 428 690

265 278

50 000 30 000

54 450 30 210

80 000

84 660

33 671

37 105

9 00C

9 000

105 Kostnad per rum Umeå 110 Kostnad per rum

95 000 17 000 65 000 5 000 25 000 13 000

1 726 422 984

Kostnad per r u m . Göteborg Tornsvalan 1

95 000 17 000 65 000 5 000 25 000 13 000

i

fl u :«

3 *>

00—"

^

fl. S3 -a öga i O « T 3 ca fl£W% c P fl c 3 M . 4J .— :c8 wi £ °ca CJ °e8 _: oo CL,"" ** s 3 « 2 o _ ca fl S X c b «> .5 « 5 c a «* "2 ca " S CJ :C3 O)

QO

S.S c c

<

j

s *»3 :«

a) o M o fl A f l X I • U 0) * J CJ 3 3 3 3

fl *>

£73 22 55 22

4->

"&> <s fl ja

rs *> .5 c u fl A "i3 »ca CL, 22 t/i fl

?3is e uc;2

Wi2

X X X

X X X X

X X X

X X X X

ca > •a «j C

CA

W T3

> 2 :c8 oo o ^

fl "5! ffl"° 5 o

v. fl °c

*J

X

X X X X

X

SS*

ill .

» g£

X X

«>

fl

<

c oo c * 5 fl ** fl

"•Jl * *fll * CM CM CM CM

CMCT>a> CM I-H r»

co co o co i > eo

o o o o o o o o

O O O o o o o o o co o r-> o co * o i r- co

o o o o o o co o co *

r» r« l> l>

m m *

co t> CO CD I > CO

o 2 s il "2

I s-a«I :«2• ft!'•-o U B

fl > ^ i, * c

:c

2 I § c

•O o S » O t" V» o

jft :c3

fl

o

CD O

°ca

fl sp-« o A -g > O A

O

O

i> in in m CO CM CM CM H l " * ' * JM i-H i - i r H

o o o co rCM CM m

5 S fl 3 ca 6

fl

—-

CJ

ca

T3

«s

ca

fl

PQ

ca *-•

. i fl< • 2 °ca

3fl g3 ca *-

5 S g

£2 =3 I

C 3

co co co co

co eo co

• * * * oo co co eo I-H

CM

•*

CD t >

eo

oo *

c»

- * ©

CM CM

IA

K H

M t ;

o S a E c ti ca 5

co co co co

eo T H

*

oo

O l CJ5 CJ> C i

N H

H r l

i-T

o m oo

o r-

O l O C O * CM O

r» 00 CM

•*

S3 PS a C

CTf

c c

a ca • -

S SJ c >* C C :cS :C3 t- l-

o

ca

o. 0 12—908186

o CJ fl J 3 00 00

o «ca =ca

:c3 :C3

fl fl :rt fl c/)

CM CD CD

tA

sca :C3

in

sed

b b b

(U t-. U U :cd *CQ :?3 :r3

M

CA CA

fl ^ J»J CA CA

C/1 CA

0 0 00 00

CA CA

c c c c

CJ ^ j CJ ort t/3 "n?

ca ca ca °c3

QQQS

178 Tabell 11. Insprängda Lägenhetsyta

Ort

Rumsantal m2 st

Uppsala. Göteborg Umeå...

studentbostäder.

Sammandrag

Utrustning

m2

m2

Genomsnittligt Godkänd belåningsGodkänt värde Toa- belånings- produkDusch tionseller prolett värde kostnad duktionskostnad antal antal antal antal antal per rum st st st st st kronor kronor kronor

Genomsnittlig yta per rum

Rumsyta per Kok- Kok- Bad vrå skåp rum

504 251 37

9 868 5 566 741

19,6 21,8 20,0

13,1 13,2 12,7

252 13 2

225 31

252 13 8

225 10

6 412 600 3 332 000 316 800

191 000

12 724 13 275 13 724

16 175

20,4

13,1

17 10 061 400

191 000

12 945

C

00 •£

co O

>> u A ses

•ca M .C c o

> •*

ti

m

CS

ti ses

73 >

CS 1-H

w

t> i-i

^

£ O «S

S3 &C 9 :ca C 11

ö eo

HI •a

:CS

£ £

o

ti

as

£ 3 b

;

M

:CS

<-,

C/3

* J

as

C!

TJ

w

:cS

• c c

£

o o

*J

ti O

2 •

•a

teg (H

+•>

:0

^

«i-H

O

C o

:CS

X

ti

3 X5 T 3 CS t H +->

+-> ed

c

:C3

£ 3

C

:cS

•M CO

a

a; "O • O CS t-> C :eS H->

> "°

E 8 .S C C

O)

O

^

>-.

tH

A X!

o

§8

3 ti

ti bl

a 2 ec •£ c SJ

£

• •*->

+ 4

O

C

o 3

O ti

M

o H

O "3

0 0

Os CO

O i t

O O Tj< •**/

T H T «

O CD -rti C O

C l C5 CO O

CO CO

m C N i-H • * as CO CO • * • < ) " * 1 > CN CO CN CN OS *#

T f

"t*

co co co C D m

Tf Tf T*

IM

r f CO CO CO N H r l f H co co co co CO CO CO CO t M CM I M CM

CN

co co CN

1-H

i-H

TH

r H

I-H

m

1-H 1-H

1-H

co m oo o W M O O i-H co co co

l> OS

co

CO

<s

OS

m

CN

CO

o T-H CD 1-H

M O

CO l ^

T-H

1-H

CO T f

co o co o os m oo o oo o co m

CO l > i n

CNMOin

T f

o o o o o o o o o o o o o o oo m i-H CD i-H o m as CN as co i> i> 1-H oo oo r- i> oo CN o oo r- CN CN o o

o o o o o o o o o o

as co TJ« i> t> 0 0 o 1-H i - H i - H I M 1-H C ^ m m m m m tf m

co o CN r- C O o m m • * i-H m T* m m m

- t CN CO O co oo r f co Os CD 00 CS 1-H

CN

CN OS CO

m

T-H

T-H

o o o o o o o o o o m H r l r l

o o o o o o o o o o o o o om co o co as co «*

o o o o o o o o o o TH

CD

[ >

TH CN CN m i > as O 00 t > CM CN CO

oo I> co

CO CN CO CO

00 CN

co m os co CO t > m CD m m cs o

00 CD

CN CD Tf> m H H r l H

Tf

O

O

O

o o o o o o co m TT CN

CO

00 co Os O oo CD r - os

Tf CN

N

0 0 0 0

0 0

o co co co

CN CO

1-H

oo CN m

T-H

N r H r t r l CO CO CO CO

CO

1—1

1-H CO

i—1

1-H

i—1

Tf Tf Tf

T f "»T1 - t

CO CO CO

t ^

^ *

"<rJT

co as CN m os co CD CO T H CO CO CO m co m m CN i >

o

CO CD CO CO co

m

CD

1-H i - H T H 1-H

T-H

1-H

o o

CN

o o o o o o o o o o m o co co o oo TJ< i-H CN i-H Os CS o o Os H t T H 0 0 t > CN CN I >

CN 1>

i-H CD O CN OS CD o s o s m c o oo c o l > I > l > 0 0 0 0 Os

o co m

CN

^3*

CM CM CN CN I> l> I> I>

o o i> as O

CN CN CN CN

CN

i f

1-1

1-H

1-H

T-H 1 - 1

1-H

o o o o o o o o o o CO O

O

O

r» m m m

CO CM CM CN l - l f * f C N H H l H

to

O T-H

i H

1-H

1-H

1-1 1-1 T H 1-H 1-H 1-H

_,

„

1-H , i

CM 4_, ^ j r i <U 0 >

<M CO

g g JO» H

H

O

D

:CS :c3 X 3 4 3 fe b CD eo

CS to

O

CN Os Tf

o o o o O o o o o O o m co oo C O

l> o m co

1-H

O

1-H

O

i-H

CO CN

i f

f

i f

T H

1-H 1-H 1-H i - H

H I

(y;

T-H

m

CO CN 1-H •o*

co

1-H

i - H 1-H

a, p

T f

i-H

o o o o o o o o o o

OS 1 > l > CN CN CD

1-H

M* OS CO Tf os os co CO oo i n co oo

CO

T-H

co os CS Tf

co o o o

o o o

co o r - co o co o co • * co >* t > OS D» CO CN CN m

CN co

o o o

o o o

o o o

o o o

o o o

CO

o

m os

CN TJ< CO CO

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o i-H os oo co oo m I > cs os o m co m

CO

o o

t ^ oo co o CN P- CO O CO Os 00 OS

o o o o o o o o o o o m o co 0 0 i-H i-H o m i> OS CO l > 0 0 o T-H T-l m

CO CO

i > T f oo r^ oo i > CO m •<* TH 1-H T T

in

m

m

Tf CN CD

1-H

T-H

CN

C

v to

CO

CO i-H CD CM CN CO 0 0

co

T f

1-H

T f l > CO CN CD CN oo m l > CO CD 00

m c o C N C N i-H c o o o i-i m co co 0 5 0 0 l > CM CN CO

CO

T f

co

CD CN CO T H t > CN

co co co co T f

co

o o o o o o o o o o

CO co co co

0 0 <M CM CM

M

£5

0 0

T f

o o o o o o o o o o o o o o

CN CO

CM

in

T } * ^H4

c o m i > HJ< m • * OS t > CO CN CN CD

0 0

o co co co

o o o o o o o o CO o o o r~ i n m m CO CN CN CN

la O C

il

I>

C N H r H r t

"Er

> » ti "2

^ *

o

t ^

•*

M

^

N r l r t r l

m co co co m o o o o

o

*-H

•tHjN ^ 4

CO

o o o o o o o o o o o o o o

O

c

73 : 0

co CO IM

o o o o o o o o o o

ti O

W

H i-H

1-H

5 U O

Ol C l

CN - * 1 C N CO

oo as oo oo m I-H

O O O o o o o o o CN ,-H , - 1 , - t m

Tf

(H

£*

s o

Ol O

CO

CO

co co co co

U

>•?

•*<

H

m co co co i n o o o o

3 ti

£

H

O

1-H

O

O

(3

ÖC :c3

CO

ec

l

CO

o o o o o o o o o o

O C O

V

r

o

1-H

S

o

A

co co co co co co co co CN CN CM CN

o

ti, "csO>-

:C3

CS CO CO CO N

u O C

X

o o rco OJ m

£ .5

>

o o o o o o o o oo co co co t> m m m

es :C3

t i

E2

o C o

H-> 7 3

<* ti

CS

t-

3 u

H->

4)

M ti

_

£°

C o

3 CM 00

11 760 15 675 14 025 14 200

CS

Cs

£

te "Ö C8 C

-o

13 082 13 082 13 082 13 082

179 C C C C C CS CS CS CS CS

3 CS

(_

t i

:cS scS scS scS :CS :cS

g | Tf m 3

»

»

H->

M

—

'—

S-

t-

t-

ja M M M M M 10 -

» n

O) vi

IO m

rg 3 5 oo ec co b fe fa .< •< !<;

cs C a> J_J o

^

00 ti

o

-Q a>

•cs

:0

£

*->

o

as

C +-> <v cu

^ 'a "3 °cs

co

180 B

CA

"d ca C

-o •

3 ti ii

C

m

2*

O

. Q :C3

C3 ' >

d

o c o

ca

© in ©

M

ti

:c3

2^

r-'

£

ri

s u

_j

to (0

.•_> +-

:C3

C

> :ca ca >• :ea

|a ä u

:C3 : 0

t-, O

cO t-

K

M

4>

"O fcn

£ 3

1) :e3 "Ö >

~ M^-

S-c

s 1)

:c8 •

£3 4-"

ca C :ea

i

o

s

o-o

O a) •*-> -O s. fc" ca *>

00 3 C

t:0

ti :C3

+-> ert

^

ti

O

C o ti

£

"O

41 CH

—>

£

:«

C

?f *> -

M O

C o

B o

ca

o c

:« 2

00 o S :ca £ o > **8 • t.

«-> CU

*->S. *->c

3 C ti

,3 ti

o 3

O

<*•£

c3 C1 Tf

©

m eo eo co

O

co i > o ^ co © ir 3 O J eo o J r l H r H

© 00 OJ

O O C> O O C> m i > «3 H Q « 3

© © 00

1-1

OJ i n T ; i CO CO

00 i-l ©

ti

Q.

o 3

•o h O <U

O ti

OJ

—

£2 3

4->

C

rf © 00

< f ( O T " 1-1 1 -i

T-H

© © © O OJ 0 0

© © OJ

C> C> oJ

co oo v 3 CO © c> O J m ir 3

CO © Ci-l i i

© 00 OJ

TH

> i -«

OJ t >

©

© © © 00 !-H

©

co

1-1

rf i-l

CO r j' i-l i- <

© © OJ m i-c OJ

© © 00 © i-c i-l

l>

rf

C> C> O1 r j< Oi i f>

© l> © rf i-l

© © OJ CO

m 00 l-H 1—1

rf © i r! OJ co a >

OJ

co co co

OJ r f

C" )

TH

1-

!-H

© © c © © c co O ev ) OJ i > a

© © ©

1-1

i-i rf

rf CO

a rj

©

CO

© © ©

© © ©

C C OC

OJ OJ CO

r-

m m

©

C

© © rf OJ

m

r f eo i r © eo

OJ

i f r t h © m pi n OJ

OJ © I>

Ä «

+J

s-,

o

rf

o © c) © © ci m m te>

TH

s en

eo co ir 3 i i © t* co i i a 3

i—t

c 9

^

!> t> l>

©

© OJ Of ) l-H © te 1 CO r f i- <

ti

a> .

W

co i-i

1-t

X

S o

ca

S S3 •Ö

ti

:«

CD T 3

C to •3 C B o •ca . -

4->

3 X W

>to to O

© O rf

o5 r H r f C3 O J © ir > t ^ Tf<

£ v

5)

to 0

V

TH

1-H

m i-i

a o ti M

S * W

"ö3

CO

i -H

o o c3 o o c3 l > T H Cl 3

1-4

I H

O

+•>

q c

eo r f c )

i i

O •4-*

ti

oö

00 © ©

"O

.

1 V

g "trt i

ti

S

j - j :CS

T3

cB C

*•* oo

OJ CO T f 00 O TH © r^ e>1

ca

u

"3 o «es g 43 P

O

H

© i

BILAGA 2

Studentbostadsenkäten 1957

För att få en uppfattning om hur de hittills byggda studentbostadshusen fungerat, boendevanor, önskemål m. m. verkställde utredningen hösten 1957 en enkät bland hyresgästerna. Resultaten av denna enkät har sedan legat till grund vid utarbetandet av de olika planlösningsalternativen. Studentbostadsutredningens enkätformulär omfattade 12 sidor med 47 frågor. Formulären utsändes till, utdelades och insamlades av särskilda ombud som studentkårerna utsett på varje kårort. Av utredningen har svaren sedan översatts till numeriska koder, varvid även infogats koder som beskriver det enskilda rummets storlek, utrustning och tillgång till kollektiva anordningar i huset. Bearbetningen av dessa numeriska data har utförts med elektronisk databehandlingsmaskin (FACIT EDB). Undersökningen vände sig endast till ogifta studenter, bosatta i särskilda studentbostadshus eller insprängda studentbostadsrum, vilka byggts efter 1930 samt blivit färdiga för inflyttning före den 1 oktober 1957. Antalet rumsenheter som omfattades av undersökningen uppgick till 1 257 i Uppsala, 610 i Lund, 265 i Stockholm samt 166 i Göteborg eller sammanlagt 2 298. Antalet utdelade frågeformulär var dock något mindre — 2 258, vilket beror på att helt nyinflyttade hyresgäster eller tillfälliga hyresgäster icke tilldelades frågeformulär. Härtill kom även ett visst bortfall på grund av hyresgästernas bortresa eller sjukdom. Svarsfrekvensen per kårort och sammanlagt framgår av tabell 1. Materialet har i bearbetningen delats i fem grupper med följande beteckningar: Uppsala, Studentstaden Uppsala, övriga studentbostadsrum Lund Stockholm, (endast Domus) Göteborg

Us U L S G

Frågeformulären delades ut vid månadsskiftet november—december 1957 och insamlingsarbetet var i huvudsak avslutat den 15 december; viss indrivning pågick dock även i januari. Det är möjligt att svarsfrekvensen kunnat bli något högre vid en annan tidpunkt på året; bortfallet på grund av hyresgästernas hemresa för julferier synes nämligen ha varit relativt stort. Under bearbetningen av de insamlade formulären sållades vissa formulär ut, i första hand svaren från sådana hyresgäster vilka flyttat in i rummet efter den 1 november 1957 och vilka knappast kunde anses ha hunnit skaffa sig någon nämnvärd erfarenhet av rummets och husets funktion. Denna kategori utgjorde det stora flertalet av de utsorterade — härtill kom några formulär besvarade av utlänningar vilka delvis missuppfattat frågorna. Det sammanlagda bortfallet uppgick av dessa orsaker i Uppsala till 25, i Lund till 24, i Stockholm till 5 samt

182 Tabell 1. Utdelade och insamlade Ort

formulär

Antal utdelade formulär

Antal insamlade formulär

Svarsfrekvens

434 802 601 264 157

363 685 508 244 153

84 86 85 92 98

2 258

1 953

87 Us U L S G Summa

/o

i Göteborg till 17 formulär — eller sammanlagt 71. Vid kodningen för maskinbearbetning måste ytterligare några formulär kasseras på grund av ofullständighet. Några rumskategorier, som genom tidigare bortfall blivit alltför fåtaligt företrädda uteslöts helt ur materialet. Slutligt återstående och maskinbearbetade formulär redovisas i tabell 2. Tabell 2. Utdelade och bearbetade Antal utdelade formulär

Ort Us U L S G Summa

formulär

Antal bearbetade formulär

Slutlig svarsfrekvens /o

434 802 601 264 157

356 626 462 229 135

82 78 77 87 86

2 258

1 808

80 De bearbetade formulärens svarande kallas i fortsättningen studenterna. Deras fördelning på kön redovisas i tabell 3. Andelen kvinnliga studenter är störst i Uppsala och Lund, minst i Göteborg — totalt utgör de kvinnliga studenterna en tredjedel. Tabell 3. Fördelning Ort

Män

på manliga och kvinnliga

studenter

Kvinnor

Andel kvinnor

Summa

/o

Us

u L S G Summa

Total andel på orten

217 375 292 180 116

139 251 170 49 19

356 626 462 229 135

39 40 37 21 14

39 39 38 27 22

1 180

1 808

31 Studenternas fördelning på födelseår, år för studentexamen (el. motsv.) samt inskrivningsår vid nuvarande läroanstalt redovisas i tabell 4. Studentkullarna 1949—54 dominerar — motsvarande inskrivningsår är 1952—57. Uppsala studentstaden redovisar något större andel äldre studenter än övriga orter. Vi använder i fortsättningen inskrivningsåret som åldersvariabel vid analysen av enkätsvaren. När intet annat angives avser tabellerna procentuella fördelningar.

183 Tabell 4. År för födelse (f), studentexamen

f —1919 1920—1922 1923—1925 1926—1928 1929—1931 1932—1934 1935—1937 1938—1940

s

i

1 1 8 27 41 19 3

f

s

i

14 37 38

1940—1942 1943—1945 1946—1948 1949—1951 1952—1954 1955—1957

1 8 29 44 18

2 22 45 29

f

i

s

f

1 1 7 38 53

G i

s

1 5 24 47 21

3 15 49 33

f

s

i

2 2 24 49 24

1 4 38 57

19 43 29

17 53 24

18 42 26

1 4 14 45 35

(i)

S

L

U

Us

År

(s) och inskrivning

1 1 16 60 21

1 4 40 55

Boendetiden i de nuvarande studentbostadsrummen är för flertalet mindre än 1 år — endast en femtedel har bott mer än 2 år (tabell 5). Tabell 5. Boendetid

Mer än 1 år » » 2 år » » 3 år »

» 5 år

i nuv.

studentbostadsrum

Us

U

L

S

G

58 21 9 5 5 2

65 22 8 2 1 1

61 15 10 6 5 4

58 27 9 6 1

40 32 17 11 1

En femtedel av studenterna har statligt naturastipendium eller motsvarande förmåner — flest är de i Uppsalas »övriga» studentbostadsrum, av vilka vissa är reserverade för stipendiater, samt i Stockholm (tabell 6). Tabell 6. Innehav

Intet Statligt n a t u r a s t i p . . . . Annan motsv. förmån.

av naturastipendium

el.

motsvarande

Us

U

L

S

G

82 13 4

73 23 4

88 10 2

71 21 7

81 16 3

Studenternas tidigare boendesätt i studiestaden är mycket enhetligt: två tredjedelar kom till nuvarande studentbostadsrum direkt från hyrt möblerat rum. I Uppsala och Lund har en viss andel tidigare haft annat studentbostadsrum vilket tyder p å en viss omflyttning mellan rummen. I Stockholm lägger man märke till en rätt stor andel som flyttat till studentbostadsrummen direkt från föräldrahem i staden, medan i Göteborg en avsevärd andel av rummen hyrts ut till studenter som ej bott i staden tidigare (tabell 7).

184 Tabell 7. Boendesätt i studiestaden före inflyttning

Bodde ej i staden tidigare Hos släktingar Hyrde annat studentbostadsrum Hyrde annat möblerat Hyrde omöblerat rum. Hyrde egen lägenhet. . Annat sätt

i nuv.

studentbostadsrum

Us

U

L

S

G

6 2

8 3

7 3 2

8 12 2

18 2 3

64 1 2 11

64 1 2 9

73 3 2 1

67 1

67 2 1 1

6 Flyttningsbenägenheten bland studenterna är inte hög (jämfört med flyttningsbenägenheten i det vanliga moderna bostadsbeståndet), (tabell 8). Att boendetiden likväl är kort beror sannolikt dels på att h ä r ingår ett antal helt nya studentbostadshus, dels på att väntetiderna är sådana att man får sitt rum först i slutet av studieperioden. Motivet för flyttningsbenägenheten är endast undantagsvis den att man över huvud taget ej vill bo i studentbostadsrum. Det dominerande flyttningsmotivet är förestående familjebildning, men även önskan om annat studentbostadsrum är utbredd (tabell 9). Av de flyttningsbenägna står flertalet anmälda på bostadsförmedlingen, särskilt i Stockholm och Göteborg — man kan förmoda att även en stor andel av dem som här ej anmält flyttningsönskan står anmälda på bostadsförmedling. Tabell 8.

Vill bo kvar Vill flytta

Avser flytta till annan ort Giftermål f ö r e s t å r . . . . Vill ej bo i studentbostadsrum Trivs ej med detta studentbostadsrum . . . . Annan anledning

Flyttningsönskan

Us

U

L

S

G

74 26

80 20

79 21

91 8

84 16

Tabell

9. De flyttningsvilligas

Us

U

L

S

G

15 30

10 39

3 53

9 48

10 33

27 25

28 16

15 26

13 30

33 24

motiv

I den fortsatta analysen kommer vi bl. a. att relatera dessa data — kön, ålder, innehav av naturastipendium samt flyttningsbenägenhet — till uppgifterna om studenternas användning och bedömning av studentbostadsrum av olika beskaffenhet. Studenternas

dagsrutin

För att ge en allmän bakgrund till bedömningen av studentbostadsrummets betydelse för studentens arbete och fritid fick studenterna ange den ungefärliga,

185 genomsnittliga tidsfördelningen p å fyra g r u p p e r av sysslor. E n klar skillnad finns mellan å ena sidan Uppsala och Lund, å andra sidan Stockholm och Göteborg — i de senare är arbetstiden på läroanstalten genomsnittligt längre, förmodligen b e r o e n d e p å f a c k h ö g s k o l o r n a s m e r b u n d n a s t u d i e o r d n i n g . G e n o m s n i t t e n för d e båda grupperna är följande: Us + U + L

S+ G

3,5 tim 5,5 » 3,5 » 11,5 »

6,0 tim 5,0 » 3,5 » 9,5 »

24,0

24,0

Arbete på läroanstalt, bibliotek etc Arbete på rummet Fritid, måltider ute Fritid, måltider på rummet

F ö r u t o m av o r t e n ä r t i d s d i s p o s i t i o n e n b e r o e n d e a v s t u d e n t e n s m å l t i d s o r d n i n g : de s t u d e n t e r som h a r och utnyttjar egna matlagningsmöjligheter i studentbostadsh u s e t får l ä n g r e t i d i r u m m e t o c h k o r t a r e » u t e » . D e t t a b i d r a r o c k s å till g e n o m snittsskillnaderna mellan Uppsala—Lund och Stockholm—Göteborg då studentb o s t a d s h u s e n i d e n s e n a r e g r u p p e n s a k n a r egna matlagningsmöjligheter. Av ö v r i g a f a k t o r e r s o m p r ö v a t s v i s a r sig å l d e r n h a b e t y d e l s e för a r b e t s t i d e n s förl ä g g n i n g s å att d e y n g r e ( = k o r t a r e s t u d i e t i d ) h a r g e n o m s n i t t l i g t m e r a r b e t s t i d p å r u m m e t än de äldre, vilka senare i gengäld h a r längre tid p å läroanstalt och b i b l i o t e k — s k i l l n a d e r n a ä r d o c k s m å o c h p å v e r k a r ej f r i t i d e n . T a b e l l 10 g e r e n s a m m a n f a t t n i n g av t i d s s i f f r o r n a för d e o l i k a k å r o r t e r n a . Tabell

10. Studenternas

tidsfördelning

Us

U

Arbete på universitet el ler högskola, bibliotek och andra lokaler — 2 tim 3—5 » 6—8 » 9— »

52 31 13 5

54 31 11 4

48 35 13 5

24 34 32 10

16 59 17

Arbete på rummet —2 tim 3—5 » 6—8 » 9— »

21 49 24 6

22 50 24 4

22 48 23 6

28 47 20 4

13 54 24 7

Fritid, måltider ute —2 tim 3—5 » 6— »

56 38 6

51 42 7

53 42 5

67 28 5

58 39 4

Fritid, måltider på rummet — 8 tim 9—11 » 12—14 » 15— »

17 48 30 6

17 52 28 3

20 47 28 6

38 50 12 1

36 60 3 1

T i d s u p p g i f t e r n a v i s a r , att s t u d e n t b o s t a d s r u m m e t f y l l e r e n s t o r u p p g i f t s o m a r b e t s r u m — u n g e f ä r h a l v a a r b e t s t i d e n o m c a 10 t i m / d a g f ö r l ä g g s g e n o m s n i t t l i g t p å rummet. Ungefär hälften av övrig tid, sovtiden o r ä k n a d , tillbringas p å r u m m e t .

186 Studentbostadsrummens

storlek och möblering

Flertalet av de undersökta studentbostadsrummen har en yta på ca 12 m 2 . I Lund ligger genomsnittsstorleken högre, ca 15 m 2 , och även i Uppsala finns ett stort antal r u m i storleksklassen 13—15 m 2 (tabell 11). Studentens åsikt om sitt rums storlek är direkt beroende av dess storlek — missnöjet är starkt för de minsta rummen (under 11 m 2 ) men redan 11—13 m 2 är tillfredsställande för det stora flertalet (tabell 12). Denna bedömning visar vidare starkt samband med flyttningsviljan: av dem som vill flytta anser 28 % sitt rum vara för litet mot endast 10 % av dem som vill bo kvar. Detta samband förklarar den höga andelen »flyttningsvilja p . g. a. vantrivsel med rummet» i Göteborg, där flertalet små rum finns. 1 De som anser rummet för litet finns särskilt bland dem som har egna möbler i rummet. En viss tendens till ökat missnöje med rummets storlek kan iakttas hos de äldre studenterna. Tabell 11. Studentbostadsrummens Us 11 13 m 2 13 15 » 15 17 »

60 32 4 3

Tabell 12. Rummens

U

L

4 52 43 1

3 16 35 43 3

storlek och bedömningen

Mindre än 11 m2 11—13 m22 13—15 m2 15—17 m 17 m2 och större

storlek, % S

G

Antal

36 64

93 912 564 214 25

av deras För litet 67 14 9 4 —

tillräcklighet

Studentbostadsrummen är regelmässigt möblerade med säng, arbetsbord, arbetsstol, bokhyllor och en bekväm stol (saknas i de mindre rummen i Göteborg). I ungefär hälften av rummen har studenterna egna möbler. Andelen studenter med egna möbler ökar i de större r u m m e n : i de minsta rummen (11 m 2 ) är andelen 46 %, i de större (17 m 2 eller mer) är den 67 %. Däremot synes möbelinnehavet ej bero av rummets fasta inredning med förvaringsutrymmen. En genomgång av uppgifterna på vilka möbler studenterna själva har i sina r u m visar att de vanligast förekommande egna möblerna är stolar (»bekväma stolar» samt ett fåtal skrivbordsstolar) och bord (läsbord, radiobord, soffbord). Bokhyllor förekommer också i stor omfattning, liksom belysningsarmatur och mattor. Förvaringsmöbler (byrå, skåp, kista) finner man ungefär fjärdedelen så ofta som bord och stol. Till studentrummets rekvisita hör ofta också en tidningskorg. Studenterna fick uppge h u r många hyllmeter böcker (egna och lånade) de förvarade i sina rum. Fördelningen blev följande: 1 Att flertalet små rum finns i Göteborg sammanhänger med att 56 rum i Hotel Hedens byggnad, vilken uppfördes strax efter krigsslutet, upplåtits som studentrum under vinterhalvåret. Dessa rum är således från början ej avsedda till studentbostäder.

187 mindre än 1 m 1—2 m 2— 3 m 3— 4 m 4— 5 m 5— 7 m 7— 9 m 9—11 m mer än l i m

7 18 21 18 14 12 6 2 2

Två tredjedelar av studenterna klarar alltså sin bokförvaring på 4 m bokhylla. Bokbestånden är större i Uppsala och Lund (median ca 4 m) än i Stockholm och Göteborg (median ca 2,5 m ) . Förekomsten av vissa egna lösa utrustningsdetaljer studerades (tabell 13). Radio har nästan alla. Elektrisk vattenvärmare och elektrisk kokplatta förekommer i stor utsträckning och beror av rummets tillgång till andra matlagningsmöjligheter, vilket närmare skall redovisas i samband med mathållningsfrågorna. Strykjärn finns i vart fjärde rum i Uppsala men är sällsynt på övriga kårorter. Strykbräda och symaskin finns sällan. Vi återkommer till detta under klädvården. Tabell 13. Förekomsten

Radio Skivspelare El. vattenvärmare . . . El. kokplatta Strykjärn

av vissa lösa utrustningsdetaljer

i rummet

Us

U

L

S

G

92 20 19 20 28

90 18 26 18 27

92 20 26 7 9

86 17 64 33 6

90 13 66 12 2

Studentens

mathållning

Av största intresse för planeringen av studentbostadsanläggningar är detaljerade upplysningar om studenternas matvanor och deras önskemål på mathållningens organisation. Rummens tillgång till matlagningsutrustning redovisas i tabell 14. Tabell 14. Studentbostadsrummens

Rummet har egen köksinredning Kök delas av två r u m . Kök delas av 3—5 rum Kök delas av 6—10 rum Kök delas av 11 rum eller fler Köksinredning saknas

tillgång till matlagningsutrustning,

Us

U

L

4 13 8

16 29

50 9

%

S

G

100 Önskan att ha tillgång till matlagningsutrustning är utbredd. I en del hus har man inrett något utrymme, som avsetts för andra ändamål, t. ex. en städskrubb, med kokplattor och andra tillbehör och utnyttjar dem livligt. De som ej har tillgång till matlagningsutrustning i huset kompenserar detta med egna elektriska a p p a r a t e r : 66 % av dem har elektrisk vattenvärmare, 31 %

188 elektrisk kokplatta. Kokplattor förekommer även hos dem som h a r tillgång till kök, men bara i omfattningen 4—7 %. Elektrisk vattenvärmare ökar i förekomst med antalet studenter som delar kök: 8 % av dem som har kokskåp, kokvrå eller där 2 rum delar kök, 17 % där 3—10 studenter delar kök och 28 % där 11 eller fler delar kök. Hur matlagningens omfattning beror av matlagningsutrustningen redovisas (för Uppsala och Lund) i tabell 15 och 16. Tabell 15. Husets mallagningsutrustning

och matlagningens Lund)

omfattning

(Uppsala

och

Rummets m a t h gningsmöjlighet Äter hemma

egen

delas av 2

delas av 3—5

25 17 58

11 9 80

19 17 64

delas delas av 11 eller av 6—10 fler 1 19 22 58

2 32 16 50

Tabell 16. Husets matförvaringsmöjligheter och matlagningens och Lund)

omfattning

Intet Kaffe-té-choklad

saknas

8 64 17 11

(Uppsala

Matförvaring i Äter hemma

Intet Kaffe-té-choklad

saknas

oventilerat matskåp

ventilerat skafferi

kylskåp

1 29 16 54

1 19 18 62

2 22 19 57

7 64 18 11

Vi har frågat vilka måltider studenten själv brukar tillreda på rummet eller i de gemensamma matlagningsutrymmena och vilka måltider han/hon brukar »äta ute». Sambandet mellan måltider hemma och ute redovisas i tabell 17 (1 701 svarande). Tabell 17. Samband

mellan måltider »hemma» och »ute» Äter ute

Lagar hemma

Intet Kaffe

Summa

intet

kaffe

lunch

middag

summa

0 1 0 22

0 0 0 2

0 4 1 4

3 37 15 11

3 42 16 39

100 Vi har tydligen att göra med 3 vanliga mathållningssystem: a) middag ute — kaffe, te, choklad hemma, b) middag ute — lunch hemma, c) middag (och ev. övriga mål) hemma — intet ute.

189 System a) dominerar helt Stockholm och Göteborg, men är vanligt även i Uppsala och Lund; system b) förekommer mest i Uppsala; system c) i Uppsala och Lund. De två systemen b) och c) kräver matlagningsutrustning i studentbostadsanläggningen, vilket alltså husen i Stockholm och Göteborg helt saknar. F ö r att studera kostnaderna för de olika mathållningssystemen väljer vi den största orten i materialet, Uppsala (Us + U) och undersöker först sambandet mellan »hemmakostnader» och »utekostnader» för mat enligt tabell 18 (645 svarande). Tabell 18. Samband

mellan matkostnader

(30 kronors intervall)

»hemma» och »ute»

Ute Hemma

0— 30 30— 60 60— 90 90—120 120—150 150—180 180—210

0—30 30—60 60—90 90— 120

1 3 3 2

1 3 5 5 3 2

2 2 2 1

1 14 14 6

120— 150— 180— 210— 240— 150 180 210 240 270 1 4 4 1 1

1 36

2 4

7 2 1

kr/ mån. 4 34 26 17 10 7 2 100

Följer man diagonalerna nedifrån vänster och summerar cellernas procenttal får man följande fördelning av studenternas totala matkostnader per m å n a d : 90 ( ± 30) kr/mån. 120 t » 150 » » 180 » » 210 » » 240 » i 270 » » 300 » » 330 » »

2% 9 % 25 /o 27 o/ 23 /o /o 9 0//o 3 /o 1 0/ 1 0//o /o

100 % Tre fjärdedelar av dessa uppsalastudenter har alltså månatliga matkostnader mellan 150 (—30) och 210 ( + 3 0 ) kr. Två tredjedelar av studenterna har större utgifter på »ute»-posten än på »hemma»-posten — deras totala kostnader blir därigenom också högre. De tre mathållningssystem som visade sig vanligast har följande mediankostnader för mat »hemma» resp. »ute».

a) middag ute — kaffe hemma b) middag ute — lunch hemma c) middag hemma — intet ute

mediankostnader hemma ute 30— 60 120—150 60— 90 90—120 120—150 0— 30

summa ca 180 ca 180 ca 150

Uppläggningen av mathållningen visar inte något samband med studenternas ålder (tabell 19). De kvinnliga studenterna utnyttjar möjligheten till självhushåll i högre grad än de manliga (tabell 20). De studenter som innehar naturastipendier, ofta bl. a. i form av matkuponger, lagar mindre mat själva än övriga (tabell 21). Detta betyder, vilket kontrollerats i de båda Uppsala-materialen, att manliga studenter har mindre matkostnader »hemma» än kvinnliga och omvänt

190 beträffande mat »ute», att några kostnadsskillnader för olika åldrar icke märkes samt att stipendiater har lägre »hemma»-kostnader än övriga (tabell 22). Tabell 19. Matlagningens

omfattning och studenternas ålder (Uppsala

och Lund)

Inskrivningsår vid läroanstalten Äter hemma 1951 o. tidigare

1952—54

1955—57

3 27 20 50

2 28 19 51

2 31 17 50

100 Summa

Tabell 20. Matlagningens omfattning för kvinnliga liga studenter (Uppsala och Lund) Äter hemma

och man-

Män

Kvinnor

4 40 19 37

12 16 72

100 Intet Kaffe-té-choklad Lunch Middag Summa

Tabell 21. Matlagningens omfattning och studenternas innehav av naturastipendium el. motsvarande (Uppsala o. Lund) Äter hemma

Stipendiater

övriga

4 45 19 32 100

2 26 18 54

Intet Kaffe-té-choklad Lunch Middag Summa

100 Tabell 22. De månatliga matkostnadernas fördelning hemma/ute ningar (Us + U) Män

Kvinnor

—1951

kategoriindel-

stip.

1952 —54 1955 —57

Kr/mån

0— 30 30— 60 60— 90 90—120 120—150 150—180 180—210 210—

för tre

övriga

h

u

h

u

h

u

h

u

h

u

h

u

h

u

6 33 23 14 9 9 3 3

7 12 6 32 14 14 11 4

1 15 18 22 20 17 6 1

14 30 12 38 3 2 1

4 22 16 16 15 18 5 4

11 18 7 27 8 18 5 6

3 24 22 17 13 14 5 2

9 18 9 33 13 8 7 3

4 25 22 19 14 10 4 2

8 17 6 38 9 9 11 2

8 30 29 12 13 5 2 1

5 8 1 52 9 6 18 1

2 24 19 19 13 15 5 2

10 20 10 29 10 12 6 3

En mera detaljerad granskning av mathållningen har utförts för studenter utan naturastipendium. Därvid har varje studentbostad redovisats för sig. Bostäder utan måltidsutrustning i eller i anslutning till rummet har sammanställts i tabell 23 och bostäder med tillgång till måltidsutrustning i tabell 24.

i

§ l§ 111 I I TH

T-C

O O

O © O O

O O O O O O

O O O O

x

M

11 III

II

B

m

*->

x

CM

1 to

a

B

CM

1 Ett huvudmål + kaffe + annat

X

x

M I M I

B

1 II

X

•*" 1 * 1 1 1 1

B

1 1 "1 " 3 |

x

5 13 1 1 1 1

B

to

s

3 B

C/3

•!->

*-> G

co o

n

CM

1 h> m oo |

TH TH

1 1

I I I

Ett huvudmål + kaffemål

Två huvudmål + kaffemål

C3 G C

•c» T3 3

M m

CO

|

|

<MTHI> (N CO T-C

II

III

CM J

II 1 1

11 1 1

mco

X

-I

|

J

I CM

m TH

c»

II 00

>

B

TH

53 S

x

e re n I I I

B

to 00

m oo tOOO

oom-^i t o »O I >

CMCO !OD«

x

to •^

TH m

o t o o

o o

3 XS

I

C3

»JjJ

TH

C

B

TH

O O

TH O

co

TJ< t o

cochin

•. M op

8en

!>•

•• • ••

•s i • • 3 K

s E c

c 4->

o

£ O" •G

COTH

T-C TH

:

•£ • • • en : Ä 3 g § jj c * ^ 3 "8 g

i

S3 > ^ ^ &u K >• O < t/3 <J 00 G °

i i

SJ 7Ä

1 -g

O O I I

M

ca

g s 3

S M

4-> U

I O O I

©©

l l l l

oo |

r l H

M M

rlrt

O O O O O I © o o © © 1

O O O O O © © © o ©

THrHrHrHrH

rHrHrHrHrH

O I I O O O O I O O O O o M r oH r o o o l or Hor H or H roH HrHrH

Ti

I O I O O O O O O O O O l © | © © © © © © © © © rl

rH

1-HrHrHrHrHrHrHrH

11 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

*->

k»

B

COCNrfl

M

1 I I 1 I I 11 1111

B

1II 1 1 1 1 1 1 1 1 1 % 1 1 * 1 ! 1 1 * 1 "

2 huvudmål + kaffemål + annat

d

x

MW

B

© rH <N OJ t ^ l M MM CN 1

°2 3 sB

x

M © 1 1

B

W -* © M MMM

M

" » i i ! i - i.i M M i l l j r >

S

" " ^ 1 11 1 IS I"9

IS 1 1 * M 1 1 U 1

M

© w i

«

B

CD (B rt oo M | W CN CN W M 1

4->

ca d d ca

1 1

cornl

MM

1 00 - *

1 <N M |

l l l l

| w w

1 1 1

1 I © CN 1

I

M

I

M

I

I

O 1 ^< t »

I CO 1

1 1 1 1 1 1 1 1 I05 1 1

» I I * 1

t» © © © O ) COt>CN-^<rH

l-5-^l

1«

co 1

I co

rtHt>

2""°^

© © CN 1

OOIOMO

| © | W N O N 1 H o oo m | CO 1 M ' f H r i I © W M M

© I

| CN CN CN © |

l>t>I>00

W M M M M W [ I > C N C N M

xi tu

3 M

© O © © •** M rH W M CN

r^ 00 © rH M r H

© © 0 0 0 0

TfrlCNM W | W r H © © r H r H M © C N r H r H | M r H r H r H r H O l

I

i

i OJ I w

1 O 1 00 © W -r)< M © © rH -*i< 1 n I M y-< if) •<? •<* M •>* CN 00 © W < f M I » h M CN CN rH rH |©00<M O © W -^ IrH CO C l N I N r l

ca "ca

Ort

1 • * co co r^

s.

•J

i-3

r H © © r H rHMMCN 0 0 © © M r l (M t N I N

F.rikshp.rösr

V)

M

Stockholms nat. ..

B

•stnHfintst

d

rH © 00 © CM CN

1 ww

i iii i

Värml. nat. nya. .. Smålandsgården... Värml. nat. gamla.

Kaffemål

X

ca

[

l O l T j t T f W O O O M t ^ r 1 * I M M M ->* W M M M H

Västgötagården. . . Upplands nation .. östgötagården. . ..

!> © O 1 00 CN N N 1 ^

Pnrthpnnn

>

rH

\

Värmlands nat.... Akad. för. söder. . . Hallandsgården. . . Snapphanegården..

s

XI 3

Svdskånska

•ca

O I •<*<

Västgötagården. . . Studentskegården . Tomegapsgården. . Kalmargården

2+

Smålandsgården...

i»

>

0 o

•5 o +->

M

193 Måltiderna har grovt indelats i »kaffemål» vanligen någon dryck och bröd ev. smörgås, och huvudmål (dit har måltider av mera lagat slag r ä k n a t s ) . Kombinationerna av måltider är: intet — kaffemål — 1 huvudmål — huvudmål + kaffemål — 2 huvudmål + kaffemål. I en grupp »annat» har förts udda måltider som inte kunnat placeras in i de övriga grupperna — bjudningar etc. Tyvärr ger enkäten inte svar på frågan om hur många måltider och av vilket slag, som studenterna brukar äta dagligen. Vi vet inte om de, som äter 1 huvudmål + kaffemål begränsar sig till detta eller ev. äter ytterligare måltider ute. Däremot kan man anta att den grupp, som uppger 2 huvudmål + kaffemål ordnar praktiskt taget hela mathållningen själv. Som framgår av tabell 23 är det ytterst få av de studenter (för övrigt bara manliga) som har tillgång till kök som underlåter att utnyttja dem. De manliga studenterna är i stort sett fördelade med ^3 på resp. kaffemål — 1 huvudmål + kaffemål — 2 huvudmål + kaffemål. De kvinnliga studenterna däremot har en övervikt för 2 huvudmål + kaffemål ca 50 % medan ca 40 % lagar 1 huvudmål + kaffemål. De återstående redovisar bara kaffemål. Någon skillnad mellan kårorterna tycks inte föreligga. Däremot ser man en tendens till mindre fullständig matlagning ju fler som delar på köket. De, som inte har någon matlagningsutrustning, vilket gäller 8 studenthus — lagar i hög grad kaffemål på rummen — trots att det i flera fall som t. ex. Domus och Heden inte är meningen. Det förekommer i tämligen stor utsträckning att de även ordnar huvudmål. Det gäller t. ex. 17 % av de kvinnliga studenterna på Domus. Materialet ger även vissa uppgifter om livsmedelsförvaringen. Sålunda har studenterna uppgivit förekomst i matförrådet av 28 skilda matvaror. Detta ger dels en viss uppfattning om typen av mathållning, dels underlag för att bedöma behovet av förvaringsutrymme. Man får inte någon enhetlig bild av matförrådets utseende. Vanorna tycks växla tämligen starkt. Studentskorna redovisar ett rikhaltigare sortiment. Rangordningen mellan vissa livsmedel är dock i stort sett oförändrad i de olika grupperna. Ingredienser till småmål — bröd, smör, socker, mjölk, ost, te eller kaffe — förekommer regelbundet. Torrmjölk redovisas mycket sällan. Det tycks som om färskvaror dominerade över det som betecknats som »burkmat». Det förekommer alltså m i n d r e »burkmat» av kött, fisk, frukt, grönsaker än av motsvarande färska produkter. En ojämn frekvens har burksoppor, som i vissa grupper tycks användas flitigt, i andra inte alls. Fiskkonserver förekommer mycket sällan. Intresset för pulverrätter och »torkad» mat tycks också vara mycket litet. Det är alldeles uppenbart att studenterna i stor utsträckning vill ha tillgång till matlagningsutrustning och att de utnyttjar den när den förefinns. I enkäten har studenterna ombetts ge en del omdömen om anordningarna för måltider och uttala önskemål. Det är sannolikt att flertalet studenter har haft tämligen liten möjlighet att bedöma och jämföra funktionsdugligheten hos olika sätt att lösa måltidsanordningarna. Vidare är omdömena om enskilda utrustningsdetaljer — förvaringsutrymme, diskbänk etc. av begränsat intresse, då man inte har möjlighet att relatera omdömet till de aktuella fallen i frågornas dimensionering, placering etc. Det synes ej befogat att utnyttja dessa omdömen siffermässigt utan endast att utläsa vissa tendenser. Så önskar t. ex. två tredjedelar av dem som nu saknar matlagningsutrymmen att de hade tillgång till sådana. Här föreligger ingen skillnad mellan äldre och yngre eller manliga resp. kvinnliga studenter. 13—908186

194 På frågan »Vilket anser Du vara det högsta antalet studenter, som kan dela kokskåp eller kök med matplats?» visar svarsfördelningen stark dragning åt det alternativ man själv närmast har (tabell 25). Tabell

25. Studenternas

synpunkter

på kökskollektivets

Kök med matplats kan delas av högst

Kokskåp kan delas av högst Har nu själv

Eget kokskåp Egen kokvrå Kök delat av 3—5 » » » 6—10 » » » 11 o. fler . . . Saknar sådan utrustning . . .

storlek

61 58 18 34 36 29 19

37 37 79 45 47 51 48

2 5 3 21 17 20 33

72 63 81 85 45 18 43

26 34 15 14 51 70 45

2 3 4 1 4 12 12

Av dem som har kokskåp eller kokvrå föredrar majoriteten ensambruk därav, de som delar kokvrå på två tycker det är bäst. Av dem som h a r gemensamt kök anser många att ett kokskåp kan delas av 2, och en tredjedel av dem som nu saknar kök anser att ända upp till 5 studenter borde kunna dela kokskåp. Mer än 10 som delar kök med matplats anser ingen av grupperna lämplig, och de som är vana vid små kollektiv för matlagning och måltider föredrar i hög grad dessa. De matplatser som ger plats för tämligen få (3—5 st) bedöms avsevärt sämre än de rymliga. Studenterna frågades också om de ansåg att studentbostadshuset eller de själva skulle hålla service och bestick, kärl och redskap för matlagning och måltider. Hälften av studenterna ansåg att huset skulle hålla med redskap för matlagning och studenterna själva med service och bestick för måltiderna — en tredjedel ansåg att studenterna skulle hålla allt själva. De senare fanns särskilt bland dem som föredrog de små kökskollektiven, medan de som accepterade större kollektiv också i högre grad ansåg att huset borde hålla med köks- och måltidsredskap. Studenternas

klädfbrvaring

Rummens förvaringsutrymmen visar stora variationer i storlek, dock inte mellan de olika kårorterna. Av garderober har 40 % mindre än 7 dm stånglängd, 40 % h a r 7—9 dm och 20 % har mer än 9 dm. Backskåp eller motsvarande saknas i 15 % av rummen, har mindre bredd än 5 dm i 50 % och större i 27 %. övriga förvaringsutrymmen finns i 17 % av rummen — särskilt förekommer de i Uppsala studentstaden, där en del av rummen har fast bänk- och bokhyllsinredning. Studenternas bedömning av tillräckligheten av förvaringsutrymmen för kläder och skor visar samband med garderobens storlek enligt tabell 26. Tabell 26. Garderobsstorlek och Garderobsbredd (stånglängd) 5— 7 dm 7— 9 » 9—11 » 11—13 »

missnöjesprocent Missnöjda 37 15 12 15

195 Men även andra faktorer har samband med denna bedömning; kvinnliga studenter är mer negativa (31 %) än manliga (19 %) och äldre mer negativa (33 %) än yngre (18 % ) . Vi kan också konstatera, att de som är missnöjda med sina förvaringsmöjligheter oftare har egna möbler (70 % av dem har egna) i rummet än de som är nöjda (44 % ) . Studenternas

tvättförsörjning

Andelen r u m med tillgång till olika gemensamma utrymmen för tvätt är följande p å de olika orterna: Us U L S G Tvättstuga 100 74 87 100 — Torkrum 100 74 56 — — Mangel och/eller strykrum 100 66 77 100 64 Studenternas sätt att sköta sin tvätt och utnyttja de olika anläggningarnas tvättförsörjning har studerats genom en serie detaljerade frågor. 14 % av studenterna sänder bort (ofta = hem) all sin tvätt, 78 % sänder bort en del och tvättar en del själva medan 8 % tvättar allt själva. Åldern synes ej spela någon roll för valet av tvättform. Av de manliga studenterna sänder 21 % bort all tvätt, av de kvinnliga 1 %, 4 % av männen tvättar allt själva och 15 % av kvinnorna. Där tvättstuga finns sänder 12 % bort all tvätt, där den inte finns sänder 22 % bort. Vissa plagg, t. ex. nylonkläder och strumpor, tvättar nästan alla själva, medan andra, trikå och bomull, varierar. Sänglinne tvättas endast av ett fåtal. Andelarna av studenterna som själva tvättar resp. plaggtyp redovisas i tabell 27. Tabell 27. Studenter som själva tvättar vissa

Nylonplagg o. likn. — skjortor, blusar, underkläder Strumpor Trikå Bomullsplagg — skjortor, blusar . . . Andra bomullskläder, t. ex. nattkläder, klänningar Sänglinne

plaggtyper utan tillgång med tillgång till tvättstuga till tvättstuga

Manliga

Kvinnliga

98 92 35 15

100 99 87 80

95 92 34 17

99 96 61 47

15 7

58 15

10 2

30 12

Tillgång till tvättstuga är sålunda betydelsefull för skötseln av trikå och bomullsplagg — man kan räkna med att isynnerhet kvinnliga studenter med sådana möjligheter i stort sett är självförsörjande vad tvätt beträffar. För ytterligare upplysningar väljer vi nu att studera de båda mellersta plagggrupperna; de som tvättar trikå och mindre bomullsplagg. De utgörs av studenter som förutom nylon- och strumptvätten h a r en mer krävande tvätt, utan att därför ha den hittills rätt sällsynta fullständiga tvättorganisation i vilken även lakan- och handdukstvätt ingår. I den valda gruppen utnyttjar ungefär hälften av studenterna tvättstuga medan andra hälften klarar även bomulls- och trikåtvätten i det egna tvättstället. (Av dem som enbart har nylon- och strumptvätt klarar 85 % tvätten i tvättstället.) Tvättfrekvensen i tvättställ resp. i tvättstuga är givetvis olika; i tvättstället tvättar man minst en gång i veckan — hälften ett p a r gånger i veckan. I tvättstugan är spridningen större, men 1 gång i månaden synes

196 v a r a den genomsnittliga frekvensen. Tvätt torkas dels i det egna t v ä t t r u m m e t , dels i tvättstugans t o r k r u m o c h den strykes antingen i r u m m e t p å s k r i v b o r d e t eller s t r y k b r ä d a eller i husets s ä r s k i l d a s t r y k r u m (tabell 2 8 ) . Tabell

28. Vissa uppgifter bomull (B)

beträffande de studenter och trikå (T) själva

Tvättar i: eget t v ä t t s t ä l l . . . husets b a d r u m . . husets tvättstuga

Tvätt i eget tvättställ eller husets badrum förekommer: varje dag ett par ggr i v e c k a n . . . . en gång i veckan var fjortonde dag en gång i månaden

Tvätt i husets tvättstuga före kommer: minst en gång i veckan var fjortonde dag en gång i månaden mera sällan

Tvätt torkas i: rummet egna t v ä t t r u m m e t husets badrum torkrum annanstans

Tvätten strykes i: egna rummet på skrivbordet egna rummet på strykbräda gemensamma köket annanstans stryker ej

Tabell

29. Innehav

av strykjärn

Stryker i

» » — strykbräda gemensamma köket stryker ej

som

tvättar

55 5 40

49 7 44

12 50 31 6 1

13 2 9 5 1

20 21 33 26

12 17 37 34

19 42 9 27 3

21 30 8 37 4

22 13 6 57 2

17 16 5 54

och strykningens

plats

Har strykjärn

H a r ej strykjärn

43 25 6 20 6

4 6 2 46 42

197 33 % av de kvinnliga studenterna har strykjärn mot 11 % av de manliga — av dem som har strykjärn stryker tre fjärdedelar på rummet medan de som inte har låter bli att stryka (och tvätta) eller stryker »annanstans», d. v. s. i husets ev. strykrum (tabell 29). Personlig

hygien

Studentbostadsrummens standard vad beträffar utrustning för personlig hygien varierar starkt även inom kårorterna, vilket visas i tabell 30. Tabell

30. Rummens

tillgång till utrustning

för personlig

Us Rummets utrustning Ingen sanitär utrustning Enbart tvättställ Tvättställ och dusch Tvättställ och wc Tvättställ + dusch + wc Tvättställ + wc + badkar Wc i våningen Eget wc Delas av 2 rum Delas av 3—5 rum delas av 6—10 rum Delas av 11—20 rum

42 38 19 1 58 35 7

U

L

*12 22 16 16 33

1 66

50 16 18 17

34 1 37 28

hygien S

21 12

G

36 64 100

27 Dusch i våningen Egen dusch Delas av 2 rum Delas av 3—5 rum Delas av 6—10 rum Delas av 11—20 rum Delas av 21 eller fler Dusch saknas

24 30

Badkar i våningen Delas av 2 rum Delas av 3—5 rum Delas av 6—10 rum Delas av 11—20 rum Delas av 21 eller fler Bad saknas

4 11

47 14 23 6 9

12 1 7 70 6 100

64 36

5 12

6 82

8 29

64 36

56 Avser insprängda dubbletter, jfr »badkar i våningen». På frågan »Tycker Du att avvägningen mellan 'egen' och 'gemensam' utrustning 100 studenterna för den personliga hygienen är lämplig eller ej där Du bor», har svarat olämplig i följande omfattning (tabell 31). Tabell 31. Bedömning

av nuvarande

Rummet har: tvättställ + dusch + wc tvättställ + dusch tvättställ + wc enbart tvättställ

»egen» resp. »gemensam» hygienisk Missnöjesprocent 5 15 12 19

utrustning

198 Missnöj esprocent WC: eget delas av 2 rum » » 3—5 rum » » 6—10 rum » » fler än 10 rum

8 2 18 21 25

Dusch: egen delas av 2 rum » » 3—5 rum » » 6—10 rum » i 11—20 rum » » fler än 20 rum saknas i våningen

7 2 15 15 18 26 20

Badkar: delas av 2 rum i » 3—5 rum » » 6—10 rum » » 11—20 rum » » fler än 20 rum saknas i våningen

1 8 6 10 25 14

Tvättställ, w c o c h d u s c h i det egna r u m m e t (eller delat m e d 1 a n n a t r u m i d u b b l e t t e r n a ) g e r l å g m i s s n ö j e s p r o c e n t . O m w c eller d u s c h s a k n a s ö k a r a n d e l e n m i s s n ö j d a till d e t t r e d u b b l a o c h o m b å d a d e s s a d e t a l j e r s a k n a s till d e t f y r d u b b l a . E t t a n n a t u t t r y c k för d e n n a i n s t ä l l n i n g g e r f ö r d e l n i n g e n a v s v a r e n p å t r e f r å g o r o m högsta antal som k a n dela viss u t r u s t n i n g , n ä m l i g e n t v ä t t r u m , w c o c h b a d r u m (tabell 32). Tabell

32. Önskemål

Ej delas Kan delas av högst 2 » » » » 5 » » » » 10 » » » » 20

på hygienisk

utrustning

Tvättrum

WC

Badrum

80 13 6 1

49 14 30 7

4 11 35 36 14

ö n s k e m å l e n p å eget t v ä t t r u m ä r s t a r k a , o b e r o e n d e a v v i l k e n t v ä t t r u m s s t a n d a r d m a n nu har. önskemålen på w c speglar direkt n u v a r a n d e förhållanden: majorit e t e n a n s e r att d e t k a n d e l a s av j u s t s å m å n g a s o m n u d e l a r w c i d e n s v a r a n d e s t u d e n t e n s h u s . S a m m a ä r f ö r h å l l a n d e t m e d b a d r u m m e n , d ä r d o c k fler ä n 10 r u m p e r b a d r u m ej a n s e s ö n s k v ä r t . G e n o m g å e n d e l ä g g e r m a n m ä r k e till a t t d e s o m n u h a r d u b b l e t t e r p å d e s s a f r å g o r s v a r a t att 2 r u m l ä m p l i g e n k a n d e l a t v ä t t r u m , w c och bad. Någon skillnad mellan manliga och kvinnliga studenter i önskemålen p å h y g i e n i s k u t r u s t n i n g s s t a n d a r d finns ej. T i l l d e s t u d e n t e r s o m i h u s e t h a r t i l l g å n g till b a s t u s t ä l l d e s f r å g a n h u r m å n g a g å n g e r d e b e s ö k t d e n u n d e r h ö s t t e r m i n e n 1957 ( t a b e l l 3 3 ) . Tabell

33. Antal

Inget besök 1—5 » 6—10 » fler »

bastubesök

ht 57 56 % 22% 11 % 11 % 100 %

199 Telefon Studentbostadsrummen har i allmänhet tillgång till telefon, gemensam för flera endast i Heden i Göteborg har rummen egna utgående telefoner och i rum Uppsala har de insprängda dubbletterna i Eriksbergsområdet en telefon var (tabell 34). Åsikterna om hur telefonfrågan bör lösas framgår av tabell 35. Tabell

34. Rummens

till telefon

tillgång

Us

U

28 64 6

12 2 70 16

L

G

S

6—10 rum 11—20 rum 21 eller fler

33 55 12

100 7 57

2 Tabell 35. Önskemål på telefonförsörjning ö n s k a t antal rum per telefon 1 2 —5 —10 —20

Nuvarande antal rum per telefon Summa 1

3—5

1 1 2

2 2 1

4 1

6—10

11—20

21—

7 1 23 26 2

2 12 5

1 4 2

10 3 32 45 10

100 Mer än 10 rum per telefon vill man ogärna ha. De som är vana att vara många om telefonen accepterar dock ofta stora telefonkollektiv.

Ljudisolering I de fria kommentarer som många studenter lämnat i enkäten förekommer klagomål på ljudisoleringen tämligen ofta. En särskild fråga sökte klarlägga hur studenten uppfattade ljudstörningarna (tabell 36). Tabell

36. »Besväras

Besväras av ljud från grannar ovanpå . vid sidan o m . . . .

Korridor, trappor, gemens, utrymmen .

Du av störande

ljud?»

Us

U

L

S

G

60 11 7 5 6

54 17 6 3 5 1 6 6 2

48 18 7 4 8 3 6 3

53 11 8 3 1 4 8 8 3

52 9 12 4 14 1 3 3 2

7 2 3

»

200 Ungefär hälften anser sig alltså besväras av ljudstörningar, där särskilt de uppifrån kommande ljuden (sannolikt stegljud) dominerar som störningskälla, men även grannarna vid sidan om och korridoren uppmärksammas (Obs. att många i materialet saknar grannar ovanpå eller u n d e r ) . Husets

service

Rummen har städning i följande utsträckning (tabell 37). Tabell 37. Rummens

Varje d a g . . . . Varannan dag 2 ggr/vecka. . 1 gg/vecka. . . Aldrig

städning

Us

u

11 15 5 69

64 Åsikterna om lämpliga städningsintervall redovisas i tabell 38. Tabell 38. Lämpliga

städningsintervall H a r nu städning

Anser att rummet bör ha städning

Varje dag varannan dag 1 gg i veckan aldrig

varje dag

varannan dag

1 2 3 1 7

Summa

2 ggr i veckan

1 gång i veckan

1 2 2

1 1

1 17 63 3

1 1

1 4 23 68 4

aldrig

I Göteborg håller husen (Heden och Viktor Rydberg) med sänglinne och handdukar. 6 % av göteborgarna anser att studenterna bör hålla linne själva. 13 % av övriga anser att huset bör hålla med sänglinne och handdukar. Fordon Tabell 39. Studenternas Fordon Intet Cykel Moped.... Scooter.. . Motorcykel Bil

innehav av fordon

Us

U

79 1 4 2 5

21 68 1 4 2 4

21 59 1 7 1 10

41 34 1 13 4 6

34 31 2 19 3 11

Studenterna i Stockholm och Göteborg är mer motoriserade än i Uppsala och Lund. Hälften av cyklarna förvaras i cykelstall i källarna, resten står ute eller under skyddstak. Av motorcyklar och scooters står nära hälften ute och resten i cykelstall, annan källarlokal eller garage. 6 % av bilarna har garage.

201 Hotellrörelse

och

rumsuthyrning

Till dem som bor i studentbostadshus som sommartid obligatoriskt används för hotellrörelse ställdes frågan: »Anser Du att detta sätt att minska studentens bostadskostnader är lämpligt eller olämpligt?» Sådan uthyrning förekommer i Stockholm och Göteborg samt i Laurentiistiftelsen i Lund. Åsikterna fördelas enligt tabell 40. Tabell 40. Åsikter

om

rumsuthyrning

L 17 51 29

S 8 52 39

Ingen åsikt Lämpligt Olämpligt

G 7 78 14

Kommentarerna från dem som anser hotelldriften lämplig är att det är bra att rummet inte står tomt samt att hyran blir lägre. De som anser hotelldriften olämplig fäster sig främst vid att de behöver rum i staden även sommartiden då de studerar, praktiserar eller har förvärvsarbete. Ett fåtal anser att rummen far illa av sommaranvändningen som hotellrum. Till övriga studenter ställdes i stället frågan: »I övriga studentbostadshus brukar man ibland frivilligt hyra ut rummen under sommarmånaderna. Har Du själv någon sommar hyrt ut eller låtit hyra ut Ditt rum?» (tabell 41). Tabell 41. Sommaruthyrning Har ännu ej haft rummet någon sommar Har ej hyrt ut Har hyrt ut

av rum

Us

U

L

31 57 12

39 56 5

25 41 33

Åsikterna om sommaruthyrningens lämplighet fördelas enligt tabell 42. Tabell 42. Åsikter

Ingen åsikt Lämpligt.., Olämpligt. .

om

sommaruthyrning

Har ej haft rummet någon sommar

Har ej hyrt ut

Har hyrt ut

27 48 25

24 35 41

5 78 17

Motivet för att man tycker det är lämpligt med sommaruthyrning är i första hand det ekonomiska. Man anger dock frivillighet och rätt att själv välja hyresgäst som villkor. De som ansett sommaruthyrningen olämplig pekar mest på att de behöver rummet sommartid, att det är besvärligt att flytta och ordna förvaring av ägodelarna. Några anför »hygieniska» skäl och befarar åverkan och slitage. Omröstning

om studentbostadsanläggningens

beskaffenhet

Enkäten avslutades med en »omröstning» om hur studenten ansåg att studentbostadshuset borde vara beskaffat beträffande planering, utrustning och service.

202 För några av dessa frågor har redogjorts under respektive avsnitt. Här skall lämnas en redogörelse för fördelningen av röster på 6 alternativa lösningar av rumskollektivet och dess komplettering med vissa för huset gemensamma utrymmen. Valet ställdes på följande sätt: I följande frågeavsnitt ber vi Dig ta ställning till några alternativ som är rimliga vid planeringen av de studentbostäder som skall byggas inom de närmaste åren. Det ligger både i studenternas och det allmännas intresse att byggnads- och driftskostnader hålles låga. Genom att ange ungefärliga erforderliga h y r o r för de olika alternativen lämnar vi Dig möjlighet att själv väga standard mot kostnad. I kalkylerna har vi förutsatt det nu utgående räntefria statsbidraget om 5 000 kr. per rum samt att tomtmark kostnadsfritt upplåtes av staden. I följande sex planeringsalternativ är själva rummen genomgående av samma mått, ca 14 m 2 , men deras utrustningsstandard varieras. De angivna h y r o r n a är månadshyror under nio månader och h a r beräknats efter Uppsalaförhållanden. Skillnaderna mellan alternativen blir dock desamma på alla fyra kårorterna. I hyran förutsattes ingå städning 1 gång i veckan samt del av kostnader för några gemensamhetslokaler. Här är sex rum sammanförda till en »lägenhet». Rummen har ingen egen fast utrustning, men i den gemensamma hallen finns garderober, städskåp och kapphylla, och därifrån når man också ett wc-rum med tvättställ och ett badrum med tvättställ. Hyran för ett rum i denna grupp ligger vid 90 kr/mån.

Detta är precis samma »lägenhet» som i förslag 1, men ett av de sex rummen har intretts till gemensamt kök med matplats. Hyran för vart och ett av de fem rummen blir här 115 kr/mån.

TT

TTT

•O- X E 2 . -u

ra.

S3. J U . j .

o Ett korridorhus av nu vanlig typ. Varje rum har här en förstuga med garderob, kapphylla och tvättställ. 5—6 rum delar på ett wc-rum, 11 rum delar badrum, och köket med matplats är gemensamt för två korridorer, alltså för 22 studenter. Rumshyran blir 135 kr/mån.

m—aa

i—i

203 Samma hus som förslag 3 — enda skillnaden är att varje rum försetts med toalettrum med tvättställ och wc. Rumshyran 140 kr/mån.

m " F w ED JED E l 21 ED 3S

°A° oQo O^—'n

H ä r har rummen slagits ihop två och t v å till dubbletter. Varje dubblett har en hall med garderober och kapphylla. Där finns också ett kokskåp med diskbänk, spis och förvaringsplats, samt ett badrum med tvättställ, badkar och wc. Ingen gemensam utrustning i korridoren. Varje rum får här en hyra på 155 kr/mån.

r: n-5fl O n ^ L° " ^ D

T

i-

!

R

iT

indi

•"T-

m

"l

-^u

ura

Samma hus som förslag 5, men här har varje rum kokskåp och badrum. Ingen gemensam utrustning i korridoren. Hyran 170 kr/mån.

EMEDE FP W 1HHIfFT ro T W r M l T

förslag 1— 90 kr/mån 2—115 » » 3—135 » > 4—140 » » 5—155 » » 6—170 » »

Vilket av de ovan angivna 6 förslagen motsvarar bäst Dina åsikter om vad studentbostadsrummet får kosta och hur det bör vara beskaffat?

Röstfördelningen på de 6 alternativen blev

Alte nativ 1 2 3 4 5 6

L

följande:

Us

U

L

S

2 32 11 42 6 6

2 21 19 45 9 4

1 8 34 54 1 3

2 1 8 77 5 7

Total 6 11 15 62 1 5

19 19 53

204 I den fortsatta analysen behandlas alt. 1 och och 2 som en grupp, 3 och 4 var för sig samt 5 och 6 som en grupp. Variationerna mellan orterna är ju rätt stora, och det är sannolikt delvis dessa som återkommer när röstfördelningen studeras i relation till studenternas sociala data, åsikter och deras rumsstandard. I tabell 43 visas dessa röstfördelningar på flertalet av de indelningar som tidigare redovisats. I stort sett kan konstateras, att valet av alternativ i omröstningen inte entydigt kan förklaras av ett eller flera av de förhållanden vi pröva dem mot — valet kan alltså sägas vara obetingat, ett uttryck för den enskildes »tycke och smak», eller betingat av sådana faktorer som inte behandlats i enkäten emedan de på förhand bedömts vara m i n d e relevanta. En genomgång av tabellmaterialet ger dock anledning till vissa kommentarer. Kön, ålder, boendetid i nuvarande rum och flyttningsvilja visar inga samband med röstfördelningen. En viss tendens synes föreligga att de, som nu h a r rum med låg hyra i högre grad väljer de billiga alternativen än de som nu h a r rum med högre hyra (som kontroll visas fördelningen på enbart Uppsala för att undvika störande effekt av kårorternas olika hyresnivåer). Tabell 43. Omröstningens

samband med studerade egenskaper och omdömen

Kön

Inskrivningsår

Boendetid i rummet

Alternativ

1+ 2 3 4 5+ 6

Vill

m

kv

—51 52—54 55—57

lår

2 år

längre

bo kvar

flytta

16 21 53 10

24 16 52 8

19 20 49 12

19 17 54 10

18 23 51 8

14 18 61 7

18 20 54 8

21 18 47 14

17 24 53 6

21 16 56 7

Nuv. rummets månadshyra

Nuv. rummets månadshyra (Us + U)

Alternativ

—90 —100 —110 —120 —130 131— —90 —100 —110 —120 —130 131— 1+ 2 3 4 5+ 6

17 34 43 6

—

37 26 32 5

18 24 54 4

10 7 66 17

25 8 42 25

22 20 49 9

—

50 25 19 6

Rummets storlek i m 2

29 8 40 23

—11

11—13

13—15

lo-

nej

ja

18 22 51 9

22 13 54 11

17 30 45 8

ll 19 65 5

20 20 51 9

18 19 54 9

Garderober Alternativ 1+2 3. . 4. . 5+6

15 7 58 20

Besväras av störande ljud

Alternativ

1+2 3 4 5+ 6

28 25 43 4

7 dm

7—9

9—11

11—

24 27 45 4

13 16 57 14

26 30 35 9

12 17 62 9

205 Alternativ

1+ 2 3 4 5+ 6

Vill sköta mer mathållning

Matlagningsutrustning

Kokvr./ koksk. delas a v : 2

3—5

6—10

11—

saknas

nej

ja

30 4 18 48

48 18 26 8

18 21 55 6

15 31 50 4

12 16 63 9

18 23 52 7

19 17 53 11

23 8 45 24

Sanitär utrustning i rummet Alternativ

1+ 2 3 4 5+ 6

Ingen

Tvättställ

Tvättställ + dusch

Tvättställ + wc

Tvättställ + dusch + w c

28 3 23 47

28 37 30 5

23 39 35 3

13 6 74 7

9 10 69 12

Wc Alternativ

Bad

delas av 2

3—5

6—

eget + delas av 2

27 6 26 41

32 38 25 5

23 38 36 3

23 6 36 35

eget

1+ 2 3 4 5+ 6

11 8 71 10

delas av saknas 3—10

11—

31 25 39 5

12 17 68 3

19 20 52 9

Det nuvarande rummets storlek, dess utrustning för klädförvaring och personlig hygien samt dess ljudisolering inverkar inte heller på valet av alternativ. Matlagningsutrustningens beskaffenhet synes ha viss betydelse: de som saknar köksinredning med spis, diskbänk och förvaringsutrymmen väljer i högre grad än övriga alternativ 4 — dessa detaljer saknas ju helt i Stockholm och Göteborg, där också andelen röster på 4 är störst. F. ö. återfinner vi de samband som gav sig tillkänna vid jämförelse mellan alternativval och nuvarande hyra, nämligen att de som nu har r u m med hög utrustningsstandard även väljer motsvarande standard. De som har w c till rummet eller dubbletten väljer sålunda i högre grad än övriga alternativen 4, 5 och 6, och de som har kokvrå eller kokskåp väljer oftare än andra alternativen 5 och 6. Dessa, som tydligen vant sig vid visst oberoende av andra, står också för de relativt sett flesta rösterna på alternativen 1 och 2, de små kollektiven.

Studentbostadsanläggningens

gemensamma

lokaler

Efter omröstningsalternativen angavs, att de hyror som där beräknats även kunde räknas täcka kostnaderna för vissa gemensamma lokaler i anläggningen. Studenterna fick ange vilket av 7 förtecknade utrymmen de ansåg vara viktigast, näst viktigast och därnäst viktigast. Fördelningen redovisas i tabell 44.

206 Tabell 44. Viktighetsgradering

av gemensamma

lokaler

Us

U

L

S

G

Total

Viktigast Sällskapsrum Gymnastik-pingpong Hobbyrum Klädvårdsrum Tvättstuga Gemensamt förrådsutrymme Individuellt förrådsutrymme Annat utrymme

12 8 1 16 16 15 28 4

22 7 1 13 15 27 13 2

30 3 1 6 30 16 8 6

41 7 2 6 32 8 2 4

65 9

26 6 1 12 20 18 14 3

Näst viktigast Sällskapsrum Gymnastik-pingpong Hobbyrum Klädvårdsrum Tvättstuga Gemensamt förrådsutrymme Individuellt förrådsutrymme Annat utrymme

9 11 2 23 18 27 10 1

14 11 2 16 19 21 14 3

18 9 1 14 21 24 10 3

19 13

17 23

—

—

17 23 20 4 4

6 9 28 13 4

14 12 1 16 20 22 11 3

Därnäst viktigast Sällskapsrum Gymnastik-pingpong Hobbyrum Klädvårdsrum Tvättstuga Gemensamt förrådsutrymme Individuellt förrådsutrymme Annat utrymme

13 16 3 16 16 20 12 3

14 14 4 15 17 20 15 3

17 13 4 9 14 21 17 6

19 10 4 22 10 21 10 5

9 21 3 9 11 25 20 2

15 14 3 15 14 21 14 4

— 7 3 7 7 2

Jämförs dessa val av kompletterande lokaler med den standard som studenterna nu har så finner man, att valet endast på en punkt väsentligt påverkats av nuvar a n d e förhållanden: av de studenter, som nu h a r tillgång till sällskapsrum — gillestuga sätter 40 % ett sällskapsrum som viktigaste komplementlokal (jfr totalt 26 % ) . Det synes finnas anledning att betrakta sällskapsrum, tvättstuga, klädvårdsrum samt förrådsutrymmen som önskvärda komplementlokaler i studentbostadsanläggningar. Rummens nuvarande tillgång till komplementlokaler utöver dem som tidigare behandlats är: Us

U

L

S

G

100 100 100

100 100 100 100

24 75 95 58

23 69 18 8 13 74 58 65

36 7 23

Gillestuga Syrum Individuella förråd... Cykelstall övr. gemensamt förråd

64 100 100 100

Lennart

64 64 36

Holm

BILAGA 3

Enhetspriser vid jämförande kostnadsberäkningar

I det följande r e d o v i s a s ett u r v a l av de e n h e t s p r i s e r , v i l k a a n v ä n t s v i d de jämförande k o s t n a d s b e r ä k n i n g a r n a . P r i s e r n a gäller p e r d e n 1 juli 1959. Byggnadsarbeten

inkl. målning

Enhet

Pris kronor

Markarbeten Källargolv Yttergrundmur Fönster i yttergrundmur Innergrundmur Dörrar i innergrundmur

m2 ma m st. m st.

30 15 166 92 107 172

Bjälklag över källare Bjälklag över mellanvåningar Bjälklag över vindsvåning Yttervägg i våningen i våningshöj d Fönster i yttervägg Innervägg, bärande Dörrar i bärande innerväggar Innerväggar, lätta Dörrar i lätta innerväggar

m2 m2 m2 m st. m st. m st.

70 74 45 157 200 126 134 91 105

Taklag Taktäckning

m m*

16 24

Duschrum Badrum Toalett Trappa mellan våningarna E n t r é med portar

st. st. st. vån. st.

600 600 80 2 550 2 050

Kök Kokskåp Kombinerad garderob och linneskåp Pannrum och skorsten Tvättstuga med torkrum och strykrum

st. st. st. st. st.

6 360 1 200 420 8 000 8 000

Sanitära installationer Tvättställ i rum WC med tvättställ Badrum med WC och tvättställ Kök, exkl. diskbänk Stamledningar för tvättställ, inkl. slitsar Stamledningar lör WC Stamledningar för badrum Stamledningar för kök

st. st. st. st. vån. vån. vån. vån.

310 560 1 030 110 320 430 460 430

208 Elektriska installationer Ljuspunkt Rör för telefoninstallation Uttag för centralantenn Uttag för el.spis Uttag för kylskåp Fast armatur

Enhet

Pris kronor

st. st. st. st. st. st.

42 20 50 145 62 20

Kostnaden för projektering, arkitekter, konsulter, kontroll, räntor u n d e r byggnadstiden och avgifter till myndigheter etc. har antagits uppgå till 15 procent av den sammanlagda kostnaden för byggnads- och elektriska arbeten samt värme och sanitära installationer.

c w> :e«

C

•«

C

CD lO

CD

CO

CD

CO

m

m

in

-3

m -o

m

-3

•3

•O

1/3

V3

"3 00

X

X

X

X

X

X

00 X

X

X

X

X

X

L^

X

X

X

X

X

X

CM CM

r >

_ J. ^

3 CM

a, o.

60 C

fl

53 M

"Ö 03

*->

fl

s V5

C

S O

Cl r-1

s C c/1

O CM

oa

Q

c

> ^ •o

g

1-1

M i

i

>> k fl

g 3

c •3

K.

O T-l

CM

• «

3 U,

O

VI O

M ta

s 0 oa s 'äS«3 3 :C3 O 3

T3 C3

(-i

(X

C

ÖO

k,

CO CO CM r f

cc CM CO O

i> t*

CO O CO r »

t>

t 1""l

m co r f r f

CM O

0 1 00 r - m 0 1 C l O l 09

0 O O

1-H

«-»

ki O

bi

0 CO O i CO Ol 00

i

O k.

o>a>

00 m r f I>

c

Öl

°3 ös

• *

JM "^ rt +J +J

O "53

in r f

m O T-l O l TH CM r f en CO

CO

m

u

cd

0 0

TH lO 00 O 0^ 0 0 O TH TH r l

CN r f

rf

10 r f

O CD

CO co

t> 1 0

CO O

CD co

i > Ol O 01 Ol O

rf O

CO 0 0 Ol Oi

O CO 0 O

CO 0 0 0 Ol

O i CO Oi 0

CO

O

TH

TH

i-H 1 0 O 0 TH T H

0 T H

09 O iH

rH *•*

kl O

0)

O CM l > r^ O i T H CM C D <31 O O O rH rH T-l

k 0

1-1

CM

3 g §

t»

m co co co CO 0 0 0

CA O l T H • * co co 00 00 00 00

<* T H

^

m l> l> rf CD m co

y-l

I > CO CM O l

r^ T H CM r^

t» 00 r f lO cc; O O r^

0 0 CO T H O l

0 0 01 0 co CO C O M >

1^ Oi 0 Ol CO CD 1 > i >

1^ Ol 0 Ol 0 CO t > i >

09 O

CD I >

r f Ol TH co l> I>

CM CO

Ol 00 Ol

0 TH

CO CO CD CO

Ol O

CD 1-H

Ol O l o>

co T H O

1 0 CO CO 0 0 0 O

Ol TH O 00 0 O O Ol 1-H TH T H

O

O O

Ol 00 Ol Ol

TH

1-H

TH

rf [>

1-1

0 O» 0 0 01 T-l TH

1-H

Ol

0 TH

T H i-H

CO CN

0 0 r-

0 CO CM r f CM T H 0 0

O l CD O l m CD r f CO O

O O 0 r f 0 0 CO C l O l l > CO CO

O O O

0 0 0 CM r H CO r f CO 0

O O rf

O O cS co 00 CD

«*

rf

r f CO

rj<

rf

rf

rf

,_

OS

C5

m CD r f

O

i n CO

0 C~J

i n co TH

rf

rf rf

rf

rf

rf rf

CM m

0 0 CD

00 r f

CO 0 0

CM T H O l

r f co

CO CO l > O CO l O r f CO 00 00 00 00

00 01 TH m [ > CO CD r f 00 00 00 00

CO CO 0 1 CO 0 0 l > CO cn 00 00 00 00

»O i n 0 0 i - H 1 ^ CD m r f CO 0 0 0 0 0 0

CO CO 0 rCO m m co 00 00 00 0 0

m 0 0 r f CM

co 01 CO

CO O l CD CO

0 0 CM O i O i

O O Ol CN CM CM T I

CM TH O C l CM Ol CM i - H

O O CT3 O l CM CM

1-1

O O Ol 00 CM CM T H r H

t»

LO

0 5 S

*

H5^

«

•t*

n £

VI +->

**

k.

O i O l 00 I M TH I-H T H

Öl

CO CM

O,

CJ

tes •J

o, vi "53

3 M

3 O

O

O

* J . g .M CM

ca

>4e]

co

i-H

Ol

T-l 0

l O r f 0 0 i-H Lfl T H 0 0 CM O I CM T H 1 - 1

T H

CD O

O

CO

rf

rf

O CO

O l 0 0 T H CM 0 0 r f CM i n CM CM CM T H

CM CM CO 0 C-I 00 m 0 0 CO CM CM T H

Cl

1-H

C l CO

rf

CO CM m P" O l m CM l O O l CM CM T-l

Ol

TH

O

O r f TH r H l O T H O i co O l CM T H r H

CJ :ea

Cl

CO CM

,_

i > m 1—1 O Oi Oi Oi O

O

CO CO

Oi TH r f

01 O 0 O

0 0 CO Ol Ol

in 0

CO

T-l

0 ^

1-1

Ol

CO T H CO O O Ol TH TH T H

m m CO

0 0 CD r f 0 0 0 0 0 1-1 TH T-l T-l

r f Ol

Ol TH lO

0 1-H

CO T H CO O O Ol TH T i

rf

O

CO CM

Ol O O O TH rH

00 m Oi Oi

CO T H

O

k •»•»

•c

5b

t- £ S 3

•3

•— k l

>

TH

fl

0 4->

s > 355

rf [ >

r«

rf O i CD 0 0 CO c o L O

CO C 00 m

Tfl 0 m CO

09 00 t > m

m co I - H

-t I> l>

S

ti

co i> m

C l 0 0 P" C D CM CM CM CM rf

*•>

Cl

S 3

O

T - l T H CO 0 <N 0 0 1 0 0 0 CN T-l T-l 0

CM 0 0 I >

O Ol 00 0 CM CM T-l T - l

+J

"3 k t i

:

I > CM T H

s

Q. 3

m

03 T H CD CO O) 0 1 0 0 r>

0 m CM

I>

^-H

CM CM CN CM

co CO CM CM

r« m

i > CO

rt

00 rf en L^ I >

i> 0 1-1 r f I > CO

TH 00 CO O l 1-1 O l

3 Öl

_3

5 Ol 00 r» CM CM CM

i> Ol

rf

m

0 Ol t> Cl i > CO

00 i>

r f CM i n l > t > CD

0 0 i-H CM CD 0 0 m co CO 0 00 O l TH

rH

00 r f 0 O i CM r f Ol Oi I >

CO CD LO

O

CO r f

m Irt

CD co

CM I > r f O l O m CM r f Ol 00 00 t>

CO T H rf 0 00 0 0

0 0 LO 0 CO O l CO

O l T H CM CO 0 0 i n co co CM T H O 0 0

rf rf rf

CO 0 0 i - H TH T - I O CO CM O

co co m

CO

co co CD

CD

CM CO

1-1

1-1 CM O l

Ol r f

O

rf

CD m

m

r f O l 0 0 CO O 00 CO T H CD CD CO LO

CD O O rf i-H O O i CD O CD m UO

CO

co O l

CN r f

m

01 0

CM 00

TH

m

rf oi

CO CM CM CO O 00 t > r f LO m

m m

CD TH

CD

O O

O l CD

CM CO

co

ta 3 tä

T-l

CO i>

co co

CO Oi

co co

O CO

CM rf

CD rf

Ol rf

CO rf

•3 T3 O

Da

s

rf

b

co

CO co 00 M 0 0 T f T-l U O

Q.

>>

CM

C-i

'k

CA

^

rf CD

<*

co co r>i

co O i [ > T-l co CM CM CM

TH T i TH T-l

CM CM CM CN

co co co co

<

<! oau Q

•< oa OO

CM

co

r f CO

oauQ

O 0 r f 00

O CO r f 0 0

O O

r f Tf

r»

Cl Ol

-3

_CJ

14—908186

i n 01

0 0 T H O CM r f O f » Ol 0 0 0 0 1 > CO

m LO

co m CM m m m

00 0

co co i > o i

m

00 10

r f Ol

0 O O i CO CO CO CM O l

CD

00 O

TH O Cl CO CO CO O l

m m mm

+ j

tä

°c«

Ol

TH CO

r^ 00 co O i

T H

m mm

G O 00 r f CM i n CM r f co 09 00 r » m

m m mm co

i> CM rf

r f GO r- H

0 0

rf

O l CM CM

1-1

CO CM CN O l

rf

CO CO CM

"Jjl ^ i

"^

co .0 co co

CM CM CM CM

< oa O Q

<oauQ

m

CO

O l>

O rf

rf

0 0 GO CD

TH

^

O CO CO 0 1

CD

O 0 r f 00

210 00

OS

OS

in

m

in

2 C/5

c/5

X

X

X

oo

X

X

X

l>

X

X

X

CN CM

c/5

OS ifl

os in

o

T* CM CO c o

CO

W 1/5

2 53

2 X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

X

•F—>

c/5

™

CM

O CM

X

OS TH

TH

co

O C B N H l > 00 © r f a a o o

CM o

m

oo o os o

o

T-l

rf TH

T-l

00 00 CM TH" o " O °i O O O 00 H r t r l O ! O O O O 0 0 r f CO t ^ r f CO CN © rf rf rtrlrtrt

CM

rf

i > m m co oo o m r f co co m r f

T-l

o

CC

O CN CM I > OS O TH CO t o i > i > rT-l O

rf

00 T-I

m CD os t > o CM m T-I os o TH m C O I > M >

O

O Os co rtOOlffl O O OS OS

co m oo CM

T l O O l h O O OS OS y-i T H

CM T H O O O O H r l H

o o o o oo co m T-i CO CM T-l OS r f r f r f CO r l r l r l r l

o o

TH

oo TH co

o

OS OS

T-I

T-l

o

o

T-l

o o o

o

OS OS O

r f I > r f CO l > CO T-I m CM CM CM T H

i n os TH I > O r f TH TH i n TH os co CN CM TH TH

r f CO CD i n CM O 00 r f O O OS OS

00 r f O r f " CM TH O O O

00 o o o CM o " o " O o o o o

CO

CM

OS_ CO OS

r f " CM T H t - ^ O O O OS r l r l H

TH TH

i n os^ i n r f o " o T o T oo CO CM CM CM

oo TH t > i n os* os-100 t > CM CM CM CM

i n oo r f CN c T o T o f oo" CO CM CM CM

CM TH CM lO CM co o f CO

CM i n co t > OcToO T-T r f "

00 l > l > I >

CM CM t > r > o " os" CM" CO co oo co os 00 I > I > co

t> i n i n i n r f " 00 00 oo" OS r f r f r f c— t— r— r—

1-1 TH T-< T*

0 0 r f CM m [ > l > l > CO T-l T H T - I T H

O 1> 00 l > r f CM i n CO CM T-l O 00

TH TH

co co co m

co i n i n

[> l>

o " o " o f l>" TH OS 0 0 CO CD m m m

co oo o

co

OS CM CM OS OS I >

m

T-l

co co co TH

O

m

T-l

OJ CO T H CO CO CM T H O 00

0 0 OS CO

TH

T-l T-l

i n co os

CO CM" CO T H os oo I > m

m m m

m

TH

r f CO CO co" t > r f " OS 0 0 CO

CD

m m

m

CO l>

i n co oo os CD I > 00 CM

r f I > CO CO OS_ T H CO i >

in rf

CM CM" CM CO"

i n co" co" co"

rf rf rf

rf

rf

rf

rf

T-l

T-l

rf

1-1 1-1 1-1 T-l

TH

T-I

TH

rf CO rf rf rf rf H r l H r l

1-1

m os TH

CO 0 0 CO

rf

l > CD CO OS

CO CM T H o 00 00 0 0 0 0 00 00 0 0 00

CO 0 0 t > i n r f CO 00 00 00

i n i > CM TH r-- co co i n 00 00 0 0

CO 0 0 CO r f r f r f r f CD 00 00 00 0 0

CO CO CM CM O O OS CM CM CM 1-1

CM Os Os

co co ca CM

in rf

O OS 0 0 CM T H T H

T-I

O O OS CM CM CM T H

o o o o CM CM CM CM

CM m

Os O oo r f TH TH T H OS CO CM T H T H

OS

T-I

i > CM

l O 00 r f r f t> ( O H m CM CM CM TH

o»

O

in o

o oo i n " O Os Os

O

CM

00 TH

00 Os OS O

CM

CM CM CM O

rf

CO

0 0 TH T H

00 CM 00 t f OJ i n CM" TH" I > O O O OS

I> r f ©

I>

o

o

o

o

T-l T-l

TH

T-I

T-I

TH

l> rf

i > co T-I m CM CM CM TH

CM CM CM r f CM CM CM CM

T-l

CM CO 00 00 co i n o oo"

r f CM CO l > O CO 1-1 1-1 T-l

CO OS l > O oo i > i > i > r l H H r l

i n CM TH^ i > co o i n i n r » I > CO r f I> l> l> l>

CO CO CM CM r f CO CO 0 0 CM T H O 00

O O CO o I > CD r f O i O O O OS

CO

00 CO 00 OS CM r f OS OS o m m m

co co co i n

co co co i n

0 0 CO TH

TH r f

CM T H r f

co"

CM" r f " r f

T-T oo o cT T H OS OS CO

T^ O OO" T^ OS OS 0 0 0 0

r f I > CO CD OS T H CO I >

CO CO CM CO co i > c o c o co i n co" co" rf rf rf rf

co CO TH

t> 00

T—1

1-1

CM 00 00 00 CO os os os T-I OS Oi OS co m i n m

rf in co

-1—1

T—<

1—1

CN 00 C » 0 0 oo" CM" CM" CM" OS 00 00 00 m m m m CO

r» rf

T-l T-l

CM CO

oo i > m m

CO I>

CO 00 os t > 00 CM^ CM CM CO

in" rf

CM"

l>

rf CD

co"

T-l

m m

m

i n c o " c o co" rf

rf O O CO^rf 00 CO CO CN

CO CD

co i n m

rf

rf

rf

1-1 T-l 1-1

O CO r f 0 0 CO OS I > T-I 0 0 CM CM CM T H r l H H

T-l

T^

1-1 1-1

m m m

C»

m

co co co co l> l>

l>

l>

CM CM CM CM H r l H r l TH

CM

rf

m oo co oo co CM"

T-l

T-l

rf rf rf

rf

TH

CD i n rf_ T H O ) OS OJ O J CM CM CM CM

T-l

T^

o

TH

CD os i n m o oTos~ oo" CO CM CM CM

T-l

T-I

o o o

o

OS c o o o Os l O r f CO T H

o T oo"r-^ CM CM CM

i-i

T-I

o o o

TH I >

TH

r f r f CO H l H H

o O

o

rf

TH

o m

CM T H OS

CM 0 0

OS OS OS OS Os OS

00 O rf rf rf O cO_ c q co r f " CO CO CO

TH

o o co i n

o o

CM r f

CM T H T H OS O O O OS r l H H

T-l^ TH y-l^

CM" CM"

TH

o o

O

Oi

CO" CM

T-I

os os

OS CO

Os OS Os os CM CM CM CM

O CD r f CO Os t >

T4

o

O

rf

OS r f CO CO 0 0 OS OS OJ CD CO CO CO

T-l

O rf O O O CO r f 00 r f " CO CO CM"

00 T-l

CO CO T H

O o I > CO rf TH 1-1 T-l 1-1

CO CO O 00 T H CO l> f»

T-l

CO CM CN CM

O CO r f CO OS I >

rf

O

H f f l h f f l 0 0 0 0 0 0 oo OS OS o s o s

1-1 T-l

OS 0 0

00 I >

i n oo o oo O r f TH T-I m T-I os co CN CN TH TH

00 00 T H TH r^ os T H i n OS OS o o

1-1

O

m m i > oo CO CO CM o co m m m 00 00 00 00

CM i n l > CM i n oo r f r f i > co TH m

1-1

O

co l > I >

M » H l H

00 CM OS OS OOfflOO CM CM TH TH

1-1

m co co T-l co co co CO o o o o H r l i H TH

TH

CO CM CO CM OS T H CM CO

CO T H t> l>

O O OS CM CM CM T H

m

O r f CO O i H i n o o o

00 O CD T H 00 O CD I >

CO T H CO CM <M T H rf rf rf T-l T-l T-l

TH

m

CO l > CD CM CM OS O T H CO l> t> I>

OS CO rf T-l

CO CO CM CM

CM CM CM T-l

t>

m i n CM CO r f CO T H rf rf rf rf r-t T-l TH T-I

O O OS 0 0 CM CN T H T H

00 CO

0 0 TH CO oo OS o o o 1-1 I H 1-1

CM CO CO O OS r f O O CO l> I> l>

TH OS CO 00 CO

0 0 CM OS OS

rf

CO

rf

CD r f

T-l TH T-l

CO CD CM CM TH O O OS CM CM CM T H

l>

m

CM CD OS

CO O OS o O O O r t h OS o o o

i n co T H I > l > CO CO r f 00 00 00 00

00^00 r f OS

00 l > o CO r - OS -r-l r f Os Os O O

CO CO OS r f CD i n r f CO 00 00 00 00

00 00 00

O

rf

o m o

X

H r l H

TH T H

co oo co m H i l ^ T l oo os o co CO CO I > l >

TH

X

CN CO r f

co co co co

CM CM CM CM

co co co co

CN1 CM CM CM

co co co co

co co co co

< f f l O Q

<j a o Q

<!öoQ

<ffloQ

<• p a o Q

<

PH

i>

os

o

1-1 TH

CO CO CO CO

CM CM CM <M

lH

PQOQ

CQ M C Q

CM

co

rf

TH

1-1

TH

CM CM

T-H

CM

co m co co

•d c/5

2 CD CO

CO

2 X X X

X

X

X X X X X

X X X X X X

X X X X X

i-l

CO i-i O TH

0 0 CM CO l >

CO

CM O T-H I - H T H CM O O O O O O r l r l r l r t r t r l

•*

O

ffi

I> H

00 O

O CO Tfi 0 0 1-H 1-H T H 1-H

to

l> I> l > I> l> I>

T-H

T-T o

o

1-H

co

T-H I-H

o

o o

i-T o " T-T o o o

O O O O O O oo co i > o m i > CO CM IM CO CO i *

1-1

OS

!>

lO

X X X

X

X X X X

X X X

00 i-i O 1-H

O 0 0 Os CM O O O O O 1-1 1-1 1-H

CM

O

O

CO • *

i> o

m

CO O

CD

O

m " * oo •<* i > co i n co oo co i-l TH i-i o o r^ r - t > i > [ >

CO

o

I > CO CS 03 o • * os co O 00 t > 00 00 t > I > I >

I >

CM

Cl I> l>

co co os 00 CO CO i n ^ f co co co co

i-H T *

T}« I> l>

l> I> I>

1-H CO I>

I> • * I>

O

00^ T-1 CO CO Tj< i n " co" oo" t > r-" o o o o o

05_in

o o i n q

i* in o

l > <o

o

o

CO"CO"CM

c T i - T T-TT-T

1-H 1-H T-H 1-H 1-H O O O O O co o m i > oo O i H T}< CM CM

i-T

m

T-TT-T

O

o m o i-i T-H co i n i * T * r - i > o CM OS OS T-H 1-H OS

O

oo i > r » oo oo co t ^ i-H CM^ i n CN CM T* CÄ ! > " l>" TJT co CO" OS I >

OS OS os

OS OS OS OS

os os os

O

O

o o o m o o » co co o co co co

o o o o co CM m CM 00 o os o CM CO CM CO

o o o o co T-H OS o o

O O O O O O o • * m os co co o co CM CM CM m m i-t os m m co co co -<}< co

o i> « o i > m" OOIOO 00 I > t >

i n i * I-H o i-T I - T l > T-H" I > 00 l > 00 I> l > l> I>

c o o c o r f TH o " I > 00 00 l> O l>

I > CM i n I > CÄ o CD^ TJT t o t>" ^ TH co i n

O

O

T-H T-H T-H OS OS

co i n os_ os_ i > CM N O i n ' r t o " » co i n m co co co 00 00 00 00 00 00

CO O

O

iH

i>

r~^i-^

c o co" i > co" co" O O CM i H i - l C C^ C l O Ci

CD"CM

O

T-H I - H I - H I - H T - 1

I - H I - H co_ c o

co

•*T(1

1-H i-H i-H i-H i-H CM CM CM CM CM

o" o"

co"co"co"co"

iaD I-H ^ CO"l> l >

CM CM CM CM CM " * 00^

o

CO c o ^ o ^ o " o os"

i-l

o

CM CM

CM CM i-H

1-H T-H TH 1-H

1-H 1-H T-H

T-H T H CM CN CM CM T - 1

i n i n CM CM^ co co" co" co co co

CM CM CM CM CM CM CM CM

O^CO^CO^

co"n<" i >

• * co co o co"co"co"co"

<£ <£ ^£

CO OS CM CM i-H

CO OS OS OS OS OS OS OS

OS CM T!< os o o

CO CO CO CO OS OS

I>

OS CO CO CO •>* C^ CO 0 0 00 0 0 00 00

CO CO T-H

T-H i n

t^

TH

00 00 Os

TH m i n m m CM 0 0 00 0 0 00 00 00 0 0

00 O l co_ <o CM^ co^ oo oo oo oT os" c T CM CM CM <M (M CM

"^ "*., °^ °i. °i. 01-H0 1-H 00

O

CO I >

CM CM

c» • * C* f * TJT i n " i n i n " CM CM CM CM

T j O _ l f t

05 O O O) o> CM CM CO CM CM

lO c o c o " CM CM CM

co co ^ j 4 ^ TI* ^ TJ< CM CM CM <M CM CM CM

CO 135 00 co m o i > CM m o o o CM co i-i TC m o I > O I > I > I > 00

O O H O O I B

CO CO

i>

m

O OS 00 m o oo CM CO 00 m m m

co c o co oo co

co CD l> 1-H

m os m m co m i-H i H 0 0 0 0 0 0 0 0

TP

o

o

o"

o

CM CM CM CM CM CM

o

o

o

o

o

o

I M I M ( M CM I M <M

O co co r - co i > OlffiOOffiOrt Cö O) O) ro o o

1-1 i - l

T-1

CO CO OS Os OS CM CM CM CM CM

O

O

i-H 0 0

i-H i-H T f CM CM O O O O O i H 1-H i-H 1-H T-H

co i n CD i-H l > 00 T-H i-H

i-H c o OS OS I> I> i-H 1-H

-* 1 m OS OS

T-H 1-H i-H

1-H T H T H T H

1-H T-H TH

1-H I H r H 1-H I - H 1-H I - H

co m

m m i>

CD 1-H 00 00

l > T-H OS OS 0 0 CD

CO " * CO CO 1-H i n 1-H OS CM CO CO CO

m m

m m m

o m m o o oo -<*! m m m m m

CM i n • * i * os - ^ i > co M< TH co co co I-H T-H TH CO CM CM CM TH m m m m m m m

• ^ o o CD o o " o os 1

C^ CN i-H i-H CO T H CO i-T co m m i n m TH t ^ I > OS os OS OS 00

co co m m

CO CO 0 0 i*

m

CNO^CO^ o " T-H" OO" 00 CO -"t m m m

CO CO

CM o o oo co co

1-H T-H

CD 1-H i-H

o

o

o

CM CM CM CM CN CM r l r l r t r t r l r l

co" co co" co" co

•<* "*

1-H 1-H i-H i-H 1-H

1-H 1-H

CO O CO r > TH i > CM •<* co" r l r l r t

i-i CM co i * m CD co co co co co co

TH CM co -<*i

i-H CM

TH

CQ eq PQ pq PQ CQ m i-i

CO i-H

0 0 CO 0 0 0 0 T W

cO CO

CO CO CD CO CD

m co co co co co pq pq CQ P3 PQ

CM CM CM CM 0 0

O

CD CO CD CD CD I> l> ! > ! > ! >

CO

O S ^ O S ^ O CO

I M CM CO CO CO CO Os" m m i-H T H T-H C M o o T-H i-H CM CM CM CM T H

OS CO CO OS 00 CO CM O l > CM i-H - * T« m i n i n

o

CO o

Cl

oT

COTJI

co co co co OJ H r i w i n t > co co Tf Tt1 - *

•>* t >

O

o

m

co m co CM co CM i n i n i n co m co

OS T-H

o

o

o

i > i > o co cs_ oo" oo m" t>" oo" oo oo o ca o m i n co i n m

1-H 1-H 1-H

f H •<*

osoo"i> CM CM CM

i n co

os" os" o " o

Tf

o» co 0» CM i n o i n i > 1-T oo" co i-T i > i > i > o oo os in m in m m m

O

CO CM

Os CO T f OS OS Os

o

T H I > OS OS T P CO OS OS OS OS OS 0 0 0 0 TH

m

C 1 0 0 H co r > OS Tf Os CM CO O

TH

CO^ CD_ CD

CM 0 0 CO

OO 0 0 CO CO 1-H T-H

oo CM co m co os oo m o i > o co O) OJ c » o> o o m m m i n co co

t> i > i > i > c* r »

T-l

o

T-H T-H T-H 1-H T-H OS

1-H 1-H T-1 1-1

m

© CnCM CO co

CO"T)TCO" TH

OS O O Tt m m

m

T-^T-H^

co co

<<

CM CO co co co m < p H

O

CM CM

m

m

o

•*

m

CO CO CM I > I > Os OS Os O <* <* m

I> o o o I> o o OS CO CO CO OS CO CO -rf 1> Os Os CO Os Os CO CO I > I > I > I > I >

o" o" o" o"

co^cq^co o o o

O O CM CM CM CM i n O O <M^ CM^ CM CM O^ l > l > co" co" CD co" co"

r l r l r l r l

TH

i-H

i-H CM CO rj<

T-H

CM 00

CO CO CO CO

co co co

<<<<

<<<

co co i > i > CO I > CM CM co m oo oo Tj* Tji Ti* I H ^

CM

TH

0 0 CO o O

CO O T-H CO CO CM o •>* co co co co oo o

T f r H r t r l TH TH 1-H i-H

io

CO CO CO CO CO CD

co

Tf

CO CM • * OS OS OS

m

i-l •<t

X X X X

m

TH i-H i - l

CO

X

m

1-1 1-H

oo

X X X

00 l > I > 00 m in

i " * O O i O O i O

X X X X

O O 1-H 1-H 1-H 1-H

m

CM 1-H

X

X

CO

m

00 CO

CD

55 X

O CM

OS

CM CO CO CO

Sid. 7071

^ Tt* Tji Tj* CO CO CD CO

TH i-H CM CO •>* i o

CO t-»

oo co co co oo co co

i>

oo

Os

o

TH

1-H

T-H

T-H

CM

CM

10 O,

91,4 92,5

4-1

o

o

o

o

o o o o

CM

T H

T H

O

0 0

TH

CD

O

00 O

O

O

TH

^ i " * O C l t > T}< 0 0 TH

rf

•*

CO

00 CM

CM

CO 0 0

CM CM CM CO

TH

T H

T-I

T-I

TH

TH

TH

TH

o

91,3

90,9

o

O TH

98,5

97,0

fil

cu

ft

97,0

h

in-H^COI>

99,7

relationstal jämförelseobjekt 2.B2

a3

o

o

o f t> o " CM" 00 00 o o

T-I

TH

T H

T H

te

c» . i i +-> j . «3 i 2 i --* CM 4« « " a w cu ffl

« a

3 U

-H .2 « " "9 CM

co

t-c

h O C o H

o M n

a

E

:

cu

ft

at)

>> PQ

CM

>> -H .2 IJ5, C o

o " oo o O O O

I> O

ro c» o r> co O K oo r- oo >* m oo" i n o i n oo o " CM" O T-T TH" CM

in T£ O I > CäVcjN 00 00 o o

O

O

O

o o o o

O

O

O

O O O O •* I> O I> 0 0 O CM 0 0

O

O

O

O

O

O

O C D O C O C M O O O t ^ O O T - i

T f ^ O O l l > T}< 0 0 T H

^J* ^

rfCOrfCOCOCMCOCMCOCOCO

CM CM CM 0 0

THCMcor^coTHooi>ooinoo co o " O CD T-T oo" o " r-^ TH" co" I>" oooooooooooooooooo

TH

00 00 00

o w r» o CM o o r f I > I > O oo oo o " o " T-T oo" I > co" -^" I > co" i n C O N O ^ H M r l N O n COCOCOCOCOCDCOCDincOCO

00 TH co i> m co" rf" i n CO

CM

O

0 O

O

CO

0 O

O

^

O

O

O

O

I > ^ O C M I > T H O C D C O T H C D

1> O

-*

m" co" oo" T*

E ti

o c o

cu

ft

m" CM" CM CD I > co t> m

t-,

CO O

CO

O

s

r f _ C N CO

t>

•>* oo co co

1-131 O

•*

tn

-fl

** Eb cu

S -5 cs C t» bo

»2

O

l >

T-I

a a

n

CO

i> o i> oo

4->

:C8

TH

o

• 2 is i 3 CM s s 5 *a"? •

o

T-I

i>" o O O

CM" T^

l>

i n co m m

"^1 ^ i T"' °°^ ° l ^ *°~ ~^L * ^ " c o - ^ C O C J ^ i n CM" CD o " co CM oo oo oo o " o

o

CO"CM

I > 0 0 I > 0 0 C O C M C O T H T - I O 0 0 0

i>

i>

C O O C O O C O O C O O C O I > I >

^

co • * •*< co

CM CM T - I T - I

inmcoooi>t>i>t>i>cooo

00 r f

T H T - l C M e M O O O O C M T H T H CMCMCMCMCMCMCMCMCMC^CM

TH

CM CM CM CM co^oo CM r f

CN

i»

co" o o o " o " r f CM r f 0 0 T-I m T-I co

o o o " co" o " c o o " co" o " oo" Tt<"

rf

O

i>

t^

O

T-

CM CO

CM <M CM

Ci

in

CM CO C»

l>

o

O m O C D O - ^ O T r O C M C M

c o i n co i > 0 0 CM l > 0 0 CM CM CM 0 0

rf 00

in N H a co a co a TH P I N •<i<" •<*" o o o f i > co" i > co" o o m " i n o o o o o o o o o o o o o o o o o

t> •>* i-Tin oo oo o o

in

l

CO co" r f " r f " CM CM CM CM

r ^ i ^ t ^ i ^ i n i n ' i n i n r - T - ' j r - r j r CMCMCMCMCMCMCMCMCMCMCM

H t o a

CM

CM i n

O

O

ccj

ffl

in

N

oi

• *

o_ H

C 0 - * I > T - I 0 3 0 0 O O C D 0 0 1 >

-- P i £ o ^

| CO

b 6

g c

a

TH

s

o

S

"a

"o

> U D » ÖC-O > > 03

a ™ >>

O

00 T3

£

C

ti

6 *-> +-> >*

S

m T3 TJ CU

E

(-

«

o

q

^

co • *

o ^ co »

eo H

H

• *

te

»

n

q

O

M

o

a

i n r f CO l > CM CM CM CM i q O

l>

CM

oo co o -rf" i > o o " i n i-* c o i > T H t > O T t < T H T - l C M C M I > 0 0 0 0 C O O C M O C M O O C M O O C M T t i - *

o " oo o o o 0 0 t > T f TH T H rj< m CO

i n r f co m

t H 0 0 C 0 0 1 t 0 O M ^ ^ > 0 > i n T f c o c o i n o c o T H O c o c o c o i > i n c o c o e o o o o o m c M C M

TH

0 0 CM l >

CO

o

co i >

rf

m

co r f

m

t>

co co

o co CD m O

TH 00 O CM CO CO

^ f f l ^ O T f t o ^ i O T f i n i n

in m m m

co co C N H r-^ i n o ^ • * c c • * i > ro"i> co'co" i n to* r ^ o o c o ' i n in* c o m c o ^ f o o o o c M O O '^*,CO'^<CO'^tlCO'^<COTflT)<'>4<

i n q t o i-^ co co TJI ro

co m m oo CO CO o 00 CO"THO o" r f co m m

0OT-l0OT-ir^CMI>CMTHCMCM O ^ I ^ C O C O O O O C M C M C O O O O

oo co co co

r^coco'o^ocfr^cD'Tt^T^i^rio o o i n ^ c o o o i n o o i n o o ^ i n

CM" co" O

rf

r f

r f

o TH

X, c

+•>

in

^

T-T o T-T CD" m oo r f m •*oinifl

00 00 l>" 00

E

ro

T*

O

O

T H CO

TC T« m l> Tf

m

CO T H OO CO • * 0 0 T(<

rf

O

O

o o m m o o c M C M O i > i - i

•<t r f

in

in

c q c q c o c O T f r ^ c M C M C M T H O

- * m

T - r T - r o T o r o " o TH T-* n o oo"

T-T o "

00 T-T

T H T H

TH

TH

o " o " 00 00 T-l

TH

T i

t-t

TH

T^

T-<

T-t

TJI m co T H TH

m co T-*

-Q

tic >> C3 -Q-C

4-1 CO

CO r f

4-> CO

r f CM r f co m i> m co

4-> 10

00 TH

TH

C M O O C M O O C M O O C M C O T H T H T H

CM CM CM CM

0 0 C M 0 0 C M 0 0 C M 0 0 C M I > O O

00 O

4->

cu "Ö

'E7 5

E 3

(i

[Ö a ft E . CB , - r v 3 3 $ 3

• ^ < [ > T } < [ > T * I > T ! < I > T } < C D C D

m co m m

F

S ft 2 s

ft to

T*

CM 0 0

m

• *

rf

oo oo co co

r i W M T f i o t o h c o a o H

^^^^^^^.^^^^

O

CM 0 0 r f O O O

T-t

TH

TH

TH

®

$

on

o co

CO

T-t

m m m m

CM CO

«

es+-> >>+> ejc -Q O

2 b

•i « J 2

S

0) *J O, -3 53 :« -« M

fa

6 s o.

•d ca

o^

Kostnadsökning på grund av den utökade källaren kronor

>f

C

9 U O

c

c

o

c ,3

t/i

o

U

•o

i i S fi fa <u 3 C

rf C

r l r t i H H H r t

ca in co ca o CN t> O ef TI" o to 1-T to" o TH O-^OOTTiM^intO r l r l r l r t N H r l r l

C-^INNCfttOCÄ e f of CO ef ef T-"

CO D ^ N H t D i n f f i ( » r-"cacacoi-"cai-"i-"

t o i n i n m © ^ 00 »O H O M - * r l r l N N r l H

co i-t ca •# o co •>* I N oo'oo • ' t o i ' d ' i n ' r t TH

M M

i. i a c fa OJ

ca to 00 00 I> CO HOo'lOffl IfllH CO -<* c a CO c a i n

cN

r l r l H H r l r l r l

IN O) N (N IN tO Tt" iO O 00 I > -<*i r l l C C ä ^ N O l l> I> to 1> l> l>

Tt«OOOCOI>i-iOO ooootom-*cooca totototototototo

l> CO^ O 00 O O ca ca ef ef ca T-T

co i> I N H to in o o i-"caofco"i-Hcai-Hi-"

o o o o o o oo o rf o o m co co • * T}< TJ< ca

o o o o o o o o O 5 0 O H n H N T f M THcocoTfoacocaea

o

o o o o o TJ< o TH a> oo o in oo •># i> to ca • * co in TJ< m co

o o o o o o o o cotoootOi-ii>a5i> m-<j<COOrt<OCT)tO •>*->*Ti<->*cococaca

Ö O M O M ^ ca ca • * i> o T-i i> co ca oo r f o oo oo a> oo o i>

moiiHcotocoTHca T f O O N M r t C O O 00Tt<o3T-iTi<Tt<into I > O t O O t O O I > i >

oo ^e - * i o ca »o

t> to to c« o_ T»i to co ooi-rt~"inintocoin o o r - o - t f i n o o o TH ca ii

caoiocao5i>caco

0 3

0)

kostnadsökning på grund av den utökade källaren kronor

:0

u o

c

o bl M

"*'3i!

rf c c

"5*

W5 Ut

23* é£

»i

1-H

.

i

co T-T to in T-T to i> ca ca •>• OJ o» r l r H f l r l r t to co - ^ co to co r-T to* ca to co to ca oo ca oo o ai N O n n N O l

tooocaooTfOcato

*

r l r l r l H r l

T H i-H 1-H i H

Ti« TH co m to to •<* i> ca o to ca T f M O ^ f f i H r^ m os i> i> m

i-Hoomosi-nmo

00 t> a t> oo to to o - ^ oo m ca co o os co in m to m to to to m

catocaotoi-ioco O " * e a o t o t o o o mOOONtftO^rf l O h i t M n o m i o

m o TH ca o ca HOi^COOOTf oo ca co oo o o m m to m m m

M B oi oo o i f m o cocooi>r^oococo o o - ^ c o m o o o o •^•tOTftOTjitD-f-Jt

co co co co o i> rlrlO) < S ^ N c* o oT oT Tf oo

comcOTHi>cacoco cotoo3i>cacai>co tOi-ir^-totOTfcato TftocoincoinTfTf

to ca o oo to r f oo m i> to i> to • t co ca TH CO O

i f i J O O N N i t " * -*-*totocacamto

a

C d> +* >>

3PJ2

£

JJS éfe

c «

2*

« S

•rf >s QC to nj ÖDT3 + j

c r<

XI c •ed

s s-, tu

•ö

c

+->

sed

>

T3

5 CO CO ^

" ^ •***

^

r l r l r l H H r l

t o CO

>>

1-1

m2

G.

,

yta

c

C

,

mand källarens byggnads-

o

TH

1-H T f * * CO CO

tooocoocootom •^cacOTi<oi02coca r i i n o m O l i f N N

iHOoocooinooo mcoi-ni>cacaooi> Tfocoocaoo-"*-*

1-Hl-ll-llHiHi-li-(l-l

i-i ca TH ca i> oo o o r l N r t H r l r l r t r l

< Q -< Q CQ <

coco-rfn<Tj<Ttimin

H H T f

ooi-ii-iiHi-Hcaca cocococococococo

i f (OOl

0)

"C o oo

r l H r l

O

1-H

">*

• *

kostnadsminskproning på cengrund av tuell den för- minskstorade ning byggnaden kronor

^5

fl"> 2 u tu

o c o

na 03

s

c

H->

CO

o M

i

i a M OD

g c « ac £ tu g C .5 P< o 5 -g c

to

C bD UD

>> m

3 u u tu

o,

kostnadsminskning på grund av den förlängda byggna-

C3

^5

fl

to BD C 03

>>

o

> 03 tJD>j QD to fl

+->

03 C

°03

-O

v :03

i> in m i-Too"o"

CO 0 0 O»

CM inoo"

00 O " * •<* CN m"

TH i-H CM

1-H 1-H 1-H

i-H CM CN

h r l i n O i > i n rjTco CO CO m -"f CO CO CO CO

i n i> i>

co i n CD i n c N oo"

CO^CO i H

co C D I > m rf< Tfi CO co CO

l > O CO CM co - ^ i n r ^ "

oo co I-H i-T CN" co

co i n o CNCM Co"

-^CO^CN CM Co"rj<"

o o o o

CM l > CD CM

o o

O

mm

lO O) • * CM 0 0 T *

co CN CD CM oo co

o o o CD m CM CM •<* m

o o o

o o o

o o o co oo o

o o

t^o

o

«

2 P >

CO CN 00 CO i n oo" oo o MNCOiO

CO CO CO CD o " co oo" i n H a m co CM m CO

o

h2^ i c3 HJ

CM CN"CO

m m co o co co co co

« s c o a >-

tu > > (20 »

O "* o

I - T C M co"

CD -**< CM CD

M

:cS •™ "£ tu

COCOH

1-H i-H O CO CO CO

•*r co CN CM co"-^*

-tf"l>CO CD 0 0 0 0

m m m

u

g§ £

h O C o H

*J + j

l > H t o CO co •>*" \a t >

m CD m oo CM r T CM 00 T)< 0 0 T f c o • * 0 0 T f CO CM i-H CM CO

rtOO^rl co" co" TH 00 1-1 H CO CO m co Tf i-i co CM co i n O CM i-i o CM m co oo co i > - * o TH oo i-i i >

o o l> c^ CM i-T CO" CM" I > I > m CN 1-H 0 0 1-H

O

( o n o r i CN CD CD CN^ CM oo" i-T i n CD co CD co

o

• * CD i n CD I > t > co co co B r H i f

->t" oo" m" i n co i> CN l > TC H H C M O

rf

O

O

O

l > CO CO CM CN CN CM O CD CNi-Tco"

T f CD T H

CN CN I - H C N m i-H

CO CO CO CD CO T f O Tf TH

i-H i-H CM

1-H 1-H CM

oo

« * 1-H | >

rHincM r H t - CM CD CO 0 0 i H CN CO

c o " o o CO 00 00 I > CD T f r f i-H CN CO

CO" I-H" CO"

I > O c» © o CD"

CO CD CN

in

I-H

CN r f o "

co m I > oo -^ co i-H CM co

• ^ CD CD CM i n " CM

1-H t > O -tf1 0 0 CO CN CO - *

CM CN 0 0 •* O C N CN CO T f

CO 0 0 1-H CO i f 1 * r H CM O 0 0 i-H CO

O l t O O •*CÄCO CN i-H CN 0 0 O iC

O l> O CD CO CD i n CD oo l > CD T}<

co i n co co"oo"co"

i*

H

i n o co

t>"oo

o

l>

O CN O 0 0 1-H CO

O O 00 O

1-H rf

co oo t ^

I > 1-H l >

l > CN CM

CD co i n co l > co i> o m

CO CO" Tj<" I > CD 0 0

i-H CD i n CO CM CM CD" CM 00 CO CD CO

«

CM CD Tj< CN CN •>*

CM i-H

t > CD T f 1-H

rH

1-H i-H

tu

Ei fl Ö< ro

J

to

tu c 3

t,

vi D f l

co co co co t>» l > l > t >

CD CD CD

CM CN CN CM

o" o" o"

o o" o"

CO co co o o" o"

C N H H H

io t > o

Tf m

co ->* co

O O O O CM CD CM 0 0 1-H H H

o co o

CO O 0 0 CD CN CO TH T-i

o o

r H CM OO

14: B3.3.1 14: B3.3.2 14: B3.3.3 14: B3.3.4

T3

o

i n CD CM i-H CD CD CM 1-H i-H

i-H CN CO

i-H CM CO

i>

fl

JD g

1 [3

a

>>

H

to

CD CN 0 0 1-H i-H

CM CM CM O O O 1-H i-H i-H

rH^i-Nr-N

co co co o o o co co oo

in m 1-H i-H 1-H

co oo oo

•c tu r/3

m

CM CM CM co co co

tu

o m

o

CD CM CO 1-H i-H

1-H

CM

m

m

m

215 ,

cd

t-. N CD T 3 P4 03

T-l

,—»—,

,—•—, , " ,

© q CM" co OS

CO CO

co

m

os i n rf rf O Os co m

n o h i n 00 co

O

CM

m CM

0 0 CM 7-1 0 in

0 00 CM I > 1-1 i n

CM OS r f CM CO CO 0 TH i n

1"H T-l

T*

1-H

J*i

co co

co co

co co

CM T H OS CO CO CM

t-

co 00 r f co i n T*

a n

CM^CO

0 0 T-l

,3

7->

as

JH

CJ

t-.

UD :cS

C oc •» pg

•"• "c3

O

"3

.2 CD

< 12 ,

Ä

"3

O

t>

co co

m

CO

O O

O

0 T-l

i n co co_ co" r f " 00" co i > i n i > 0 co

•"•

1-1

1-H

I > CO CM CO

I > CO CM CO

t > co CM CO

CO r f " CO CM CO i t f

CO

rf

co r f

CO

r*

CM CO

CM CM

in in

rf

rf

CM CM CM

i> rf

1-H

y-l

1-H 1-1

H r l H

in

in

in

m

in in

i>

cftcoeo i > co m" i > co i n

0 " 00"

co os 0

o"o" rf

0 Ti

rf

to

cS x3

>>

0 O. o.

< *-> «

CM O

m CD ÖC

C

CM

s

ä -3 c H3

OS CM

l> CO

O 00 O co i> in

OJ

CS

OS CM

<—0—,

^ SJ

80 TH

o>

^•5 c n. o; 0

i/i

l> 00 I>

00 CM

> k

0 "Ö

rf 00

00 Beånin£ värd

"'""' •ö ca c 4j>

-*

co CD

JS.

CD

M

fl

CD S Q j CD

£

i> rf

CA

m

:0S <u C

* J

:CS

*g

T^lO

CM CM

£

I Q O t^ O CM I >

o f CM 00 i n co 00

00 i-T 00 i n co 00

N O O )

oToT in m

00 c ^ CM CM CO CO

00 t »

£

CM" CM CO

co"co" CM" co co co

i > t> i n co" o> CM m 1-1

co co i n co O) m

eo eo i n " co os i n

CM CM 00 co co 00 i n r f os

i-H CM

TI

rf O in

rf 00 T-i

CM 0 0 OS CO

m

c^

1-H I > CO

H +J

CD

«

CD

C

n,

CD

CO

:CS

1»

UD

.9 fl >

4->

"cs

Cl

4->

£

0 E-i

s •. "o

£

CO CM CM

CO CM TH

CM

rf

TH

TH

CM CM

00 CM 0 0

co 00 m

os co i> m m i>

CM 0

t>

i> m m t>

OS o»

1-1 T-l

1-1 TH

rf

i-H

co 0 m c»

i n CM co i n in i>

i n CM co i n m i>

rf rf rf 0 0 CM CO r f t > <35

0 co i n i n i > os

> rt

noli.

£

PQ os C

C :oS

•el

T)-

rf

• * co co l >

i> i> co co

r-- i > co co

r— t— c— 00 00 co

£

1-H 0 0

T-l 0 0

1-H 0 0

i n co

i n co

i n co

O O O r f CO 0 0

0 0 co co 0 0

0 0

0 0

£

1-H T-l

1-1

•O +-> 4-»

l>

s

0) +->

•g

£

CD

ti

0 0

0 0

O O

O O

O O

T-l T-l

1-H 1-H 1-H T-H

CM CM CM Ti 1-1 1-H

CM CM

CO CO

rf rf

PQ

Q,

H

T*

rf

BILAGA 5

Förslag till »normalkontoplan» för studentbostadsföretag Utarbetad inom SABO:s

företagsekonomiska

Kontoklass 0. Tillgångar, eget kapital, skulder

00 Anläggningstillgångar *000 Fastigheter *001 Inventarier 002 Maskiner, verktyg 004 Kontorsinventarier

01 Omsättningstillgångar 013 Diverse fordringar 014 Hyresavräkningar 017 Banktillgodohavanden 018 Postgiro 019 Kassa

04 Eget kapital 040 Grundfond 044 Underhållsfond 05

Vårdeminskning *050 Värdeminskning, fastigheter

06 Långfristiga skulder *060 Intecknings- och reverslån 065 Byggnadskreditiv 07 Kortfristiga skulder 071 Diverse skulder 072 Bostadsrabatter 073 Personalens skattemedel 08

Interimsposter 080 Ej betalda kostnader och i förskott influtna intäkter 082 Förskottsbetalda kostnader och ej influtna intäkter

09 Resultat 090 Årets resultat 091 Balanserat resultat

avdelning

Kontoklass 1. Nybyggnadsverksamheten

10 Fastigheter under byggnad 100 Byggnadsarbeten inkl. målning 101 Tapeter 102 Värme- och sanitetsinstallation 105 Elinstallation inkl. servisavgift 106 Planerings- och planteringsarbeten 11 Fastigheter under byggnad, diverse installationer 111 Tvättstugeutrustning 116 Spisar, kylskåp 119 Ej specificerade diverse installationer 12 Fastigheter under byggnad, övriga byggnadskostnader 120 Ränte- och kreditivkostnader 121 Lagfarts- och inteckningskostnader 122 Projekteringskostnader 123 Kontrollantkostnader 124 Byggherrens adminstrationskostnader 125 Uttorkningskostnader 129 Ej specificerade övriga byggnadskostnader 13 Fastigheter under byggnad, tomtkostnader 139 Ej specificerade tomtkostnader 14 Fastigheter under byggnad, 140 Möbler, textilier 141 Köksutrustning

diverse

inventarier

Kontoklass 2. Centraladministration

20 Löner och arvoden 200 Personallöner 202 Styrelse- och revisionsarvoden 208 Ej specificerade löner och arvoden 21 Resor och transporter 219 Kostnader för resor och transporter 22

Lokaler 229 Kostnader för lokaler

23 Kontorsmateriel och kontorsinventarier 239 Kostnader för kontorsmateriel och kontorsinventarier 24 Porto och telefon 249 Kostnader för porto, telefon och frakter 25

Avskrivningar 254 Avskrivningar, kontorsinventarier

218 26 Diverse kostnader för centraladministrationen 269 Diverse kostnader för centraladministration böcker, föreningsavgifter m. m.)

(representation,

Kontoklass 3. Kostnader för fastighetsförvaltningen, kapitalkostnader

30 Räntekostnader *309 Räntekostnader å inteckningslån

35 Avskrivningar *350 Avskrivningar, fastigheter *351 Avskrivningar, inventarier

Kontoklass 4. Kostnader för fastighetsförvaltningen, underhållskostnader

*409 Målningsarbeten inkl. tapeter *419 Byggnadsarbeten, inkl. golvarbeten *429 Inredningsdetaljer *439 Elinstallationer *449 Värme- och sanitetsinstallationer *459 Tvättutrustning *469 Planteringsarbeten *479 Underhåll av inventarier *489 Återanskaffning av inventarier *499 Ej specificerade underhållsarbeten

Kontoklass 5. Kostnader för fastighetsförvaltningen, övriga driftkostnader

50 Adminstration *500 Andel i centraladministration

51 Skatter *510 Skatt på garantibelopp för fastigheten

52 Försäkringar *529 Försäkringar

53 Hyresförluster *539 Hyresförluster

54 Fastighetsskötsel, löner *540 Fastighetsskötare inkl. eldningsarvode "•544 Trappstädning exkl. material *545 Städning av lägenheter och rum 55 Fastighetsskötsel, övriga kostnader *551 Renhållning, bortforsling av sopor, slagg och aska *555 Sotning *556 Material och övriga kostnader för trappstädning

tidskrifter,

219 *557 Förbrukningsmateriel *558 Redskap och verktyg *559 Ej specificerade övriga kostnader för fastighetsskötsel 56 Värme och varmvatten *569 Kostnader för värme och varmvatten 57

Vattenförbrukning *579 Vattenförbrukning

58 Elförbrukning *589 Elförbrukning

59 Ej specificerade övriga driftkostnader *599 Ej specificerade övriga driftkostnader

Kontoklass 8. Intäkter

80 Hyror *800 Hyror *801 Hyror *802 Hyror *803 Hyror *804 Hyror

för omöblerade lägenheter för möblerade lägenheter för omöblerade rum för möblerade rum för lokaler

82 Bränsleavgifter *829 Bränsleavgifter för bostadslägenheter och lokaler

83 Trappstädningsavgifter *839 Trappstädningsavgifter

84 Tvättavgifter *849 Tvättavgifter

88 Ränteintäkter 889 Ränteintäkter

Kontoklass 9, Bokslutskonton

979 Vinst & Förlust 989 Ingående Balans 999 Utgående Balans

»Lokaliseringsbeteckning»

De med * märkta kontona erhålla följande lokaliseringsbeteckning för de olika fastighetsenheterna: 11 kv. A 12 » B

220 13 14 15

» » »

C D E

Kommentar

till förslag

till »normalkontoplan»

för

studentbostadsföretag

Förslaget till kontoplan för studentbostadsföretag grundar sig helt på den av Statens nämnd för byggnadsforskning framlagda kontoplanen för fastighetsförvaltningar. Ifrågavarande förslag kan sägas vara en i alla delar långt specificerad plan, som sedan måste tillämpas på varje speciellt företag efter företagets storlek och struktur och egna önskningar. Det normala är härvidlag, att företagets egen kontoplan krympes i förhållande till det framlagda förslaget, eftersom ett företag av normalstorlek icke har behov av så långt gående specificeringar. Uppdelningen i byggforskningens kontoplan kan därför snarare betraktas som en innehållsförteckning, en anvisning på vilka typer av kostnader och intäkter som hör till respektive kontogrupper. I förslaget till »normalkontoplan» för studentbostadsföretag har således en uppdelning skett, som i stort torde överensstämma med bostadsföretagets behov. Det h a r visat sig, att ett företag av normalstorlek icke bör gå längre i komprimeringen, men att icke heller någon större utbyggnad är erforderlig. Principen i kontoplanen är den s. k. decimalmetoden, alltså en huvuduppdelning i tio klasser, vilka vardera sedan delas upp i tio grupper, och dessa grupper i vardera tio konton med möjligheter till ytterligare uppdelning i underkonton. Kontoklass 0 omfattar företagets tillgångar, eget kapital och skulder. Kontoklass 1 kallas för nybyggnadsverksamheten. Här föres alltså kostnaderna för en fastighet under byggnad, och vid fastighetens färdigställande aktiveras dessa sedan i klass 0 på konto Fastigheter respektive Inventarier. Vissa studentbostadsföretag omfattar flera fastigheter eller förvaltningsenheter, vars resultat bör redovisas var för sig. Adminstrationen för dessa enheter är dock gemensam, och kostnaderna härför föres i kontoklass 2 Centraladministration. Dessa kostnader bör vid årets slut fördelas på de olika förvaltningsenheterna efter någon lämplig norm, t. ex. antalet uthyrningsenheter. Under kontoklasserna 3, 4 och 5 återfinnes de direkta förvaltningskostnaderna, således Kapitalkostnader, Underhållskostnader och övriga driftkostnader. Kontoklasserna 6 och 7 har i den av Byggforskningen framlagda normalkontoplanen lämnats öppna för annan verksamhet, som kan bedrivas av fastighetsförvaltande företag, t. ex. nyproduktion i egen regi, tvätterier och dylikt. I analogi med detta har även i förslaget till normalkontoplan för studentbostadsföretag dessa klasser lämnats fria. Under kontoklass 8 återfinnes företagets intäkter, fördelade på hyror och bränsleavgifter, trappstädningsavgifter, tvättavgifter, ränteavgifter. Kontoklass 9 omfattar slutligen bokslutskonton. Som ovan nämnts kan ett bostadsföretag omfatta flera fastigheter eller förvaltningsenheter, för vilka resultatet var för sig bör redovisas. De med kryss märkta kontona är sådana, som omedelbart kan hänföras till en viss förvaltningsenhet. Förutom kontobeteckningen erhåller dessa konton då även en lokaliseringsbeteckning, som sättes antingen före eller efter kontonumret, beroende på vilket bokföringssystem som användes. För de med kryss märkta kontona läggs således ett kontokort upp för varje förvaltningsenhet. Med hänsyn till studentbostadsföretagens delvis speciella struktur, har i förslaget vissa kompletteringar till den »ursprungliga» normalkontoplanen gjorts.

221 Sålunda har under kontoklass 1, Nybyggnadsverksamheten, en särskild kontogrupp upplagts, kontogrupp 14, Fastigheter under byggnad, diverse inventarier. Här bokföres således kostnader för möbler, textilier, köksutrustning o. dyl. i samband med uppförandet av studentbostaden. Underhåll respektive återanskaffning av dylika inventarier återfinnes under kontoklass 4, kontona 479 respektive 489. Under kontogrupp 54 Fastighetsskötsel, löner har ett konto, 545, städning av lägenheter och rum upplagts. I kontoklass 8 Intäkter, har h y r o r n a delats upp på såväl omöblerade som möblerade lägenheter och rum, vilket framgår av kontona under kontogrupp 80, Hyror. Det här framlagda förslaget till normalkontoplan för studentbostadsföretag binder icke redovisningen vid något speciellt redovisningssystem. Det är helt företagets storlek, som bör avgöra vilket system som användes. För de små studentbostadsföretagen kan med fördel den av Statens nämnd för byggnadsforskning utarbetade dagboken för mindre fastighetsägare användas. Det finnes möjligheter att i denna dagbok tillgodose de speciella aspekter, som bör läggas just på studentbostadsföretag. För medelstora företag kan t. ex. genomskriftsmetoden rekommenderas, och för de större företagen kan det visa sig att maskinbokföring är lämplig.

BILAGA 6

Studentbostäder i utlandet

De studier av utländska studentbostadsförhållanden, som studentbostadsutredningen företagit har huvudsakligen avsett Norge och Danmark. I samband med resor som företagits i annat syfte h a r dock studentbostäder i vissa a n d r a länder, bl. a. Finland, Sovjetunionen och USA studerats. Föreliggande redogörelse beträffande studentbostäder i utlandet kan följaktligen inte göra några som helst anspråk på fullständighet. Den avser huvudsakligen att redovisa vissa iakttagelser av intresse för svenskt studentbostadsbyggande. Behov.

Finansiering

I flertalet länder står man inför samma problematik som i Sverige vad avser det högre utbildningsväsendet. Växande ungdomskullar i förening med ökad utbildningsvilja ställer allt större krav på samhällets utbildningsresurser med bl. a. brist på studentbostäder som följd. I åtskilliga länder — framför allt de anglosaxiska — h a r man en studentbostadstradition att falla tillbaka på. Universiteten är sedan gammalt uppbyggda kring ett »campusområde» med föreläsningssalar, bibliotek, institutioner och studentbostäder. Det kanske svåraste problemet i dessa länder h a r ofta varit att finna mark för studentbostäder i anslutning till universitetsområdet. I andra länder — t. ex. de nordiska — är de särskilda studentbostäderna en ganska ny företeelse, eftersom man tidigare kunnat lita till den allmänna bostadsmarknaden även för studenternas del. Gemensamt för så gott som samtliga universitet världen runt är emellertid, att man under efterkrigstiden tvingats att intensifiera produktionen av studentbostäder kraftigt. I flertalet länder har detta skett med hjälp av särskilt statligt stöd. Ett nytt inslag i studentbostadsbebyggelsen är även de särskilda bostäderna för gifta studenter. Formerna för den statliga subventionen av studentbostäder varierar givetvis från land till land. I Danmark utgår särskilda stödlån till ungdomsbostäder, till vilken kategori även studentbostäder hänföres. Dessa lån utgår inte med 100 procent av produktionskostnaden, varför studentbostadsföretagen är hänvisade till att själva skaffa viss del av kapitalet. Enligt vad utredningen erfarit överväges emellertid att införa särskilt ekonomiskt stöd till studentbostäder. I Norge h a r statligt sådant stöd nyligen införts; dessförinnan utgick lån inom ramen för den statliga långivningen till bostadsbyggande. Liksom i Danmark har en stor del av erforderligt kapital anskaffats genom insamlingar. I båda länderna h a r man härvid med framgång vänt sig till kommunerna, som erbjudits att »köpa» studentbostadsrum, vilka stundom reserverats för studenter från den kommun som står som »ägare» till rummet. I Finland utgår det statliga stödet inom ramen för övrig statlig långivning till bostadsbyggande. I bl. a. Frankrike, Tyskland, Polen, Sovjetunionen och USA utgår statligt stöd till studentbostadsbyggande i form av bidrag eller för studentbostadsföretagen

223 förmånliga lån. I åtskilliga av dessa länder får emellertid företagen själva investera en mindre del av det erforderliga kapitalet. Denna del tillhandahålles ofta av vederbörande universitet. Av särskilt intresse i sammanhanget är det federala lånestöd till studentbostäder, som finns i USA. Detta infördes 1950 och motiverades då med att studentbostäder är dyrare att bygga än andra bostäder. Lånen är hundraprocentiga och räntan är subventionerad. Stödet innefattar bostäder till gifta studenter samt utgår även för uppförande av studentmatsalar, kårhus och hälsovårdsanläggningar men däremot inte sportanläggningar och undervisningslokaler. Låneberättigade är anstalter för högre utbildning, vilka driver sin verksamhet utan enskilt vinstsyfte, och vilka inte på förmånligare sätt kan anskaffa kapital till studentbostadsbyggande. Enligt »The National Housing Act» skall »god ekonomi främjas vid byggandet så att detta inte blir extravagant eller överdrivet i fråga om planlösning, utseende eller vid val av material». Några särskilda bidrag eller lån för inköp av inventarier utgår ej.

Planlösning.

Utrustningsstandard

Den vanligaste formen för planlösning av studentbostäder är utan gensägelse korridorhuslösningen. På senare tid har dock grupprumsbebyggelse vunnit insteg. I synnerhet i Norge är denna form av planlösning vanlig. Där liksom i Finland och USA, där den också förekommer, motiveras den framför allt ekonomiskt; all erfarenhet tyder enligt företrädare för myndigheter eller studentbostadsföretag i respektive länder på att den är billigare än flertalet korridorhuslösningar. Loftgångshus förekommer huvudsakligen i länder med tropiskt klimat. Rummens yta varierar givetvis från land till land och från hus till hus. Storleken sammanhänger med om rummen delas eller ej. I flertalet länder har studenterna enkelrum; i de fall man inhyst två studenter i ett rum h a r detta motiverats med bristen på studentbostäder och haft karaktären av övergångsföreteelse. E n d a undantaget härifrån är USA och Canada, där man vid vissa universitet anser, att det från uppfostringssynpunkt är nyttigt för studenterna att dela r u m i stället för att isolera sig. Man bör härvid komma ihåg, att flertalet studenter är 2—3 år yngre än sina svenska kolleger. En given förutsättning för delat r u m anses emellertid — åtminstone i princip — vara dels att studenterna har tillgång till studieplatser på bibliotek, universitetsinstitutioner eller på annat håll inom studentbostadshuset, dels att rumsytan inte understiger 12—14 m2. Samma eller obetydligt mindre yta används emellertid i USA ofta även för enkelrum. I a n d r a länder ligger ytan för enkelrum ofta något lägre. Vid Moskvas statliga universitet h a r enkelrummen en yta av 8,2 m2; dock h a r »aspirantrummen» (aspirant = licentiand) en yta av 12 m2. I Norge och Danmark är ytan för flertalet r u m omkring 12 m2. Beträffande standardutrustningen i övrigt bör nämnas, att i äldre utländska studentbostäder av korridorhushyp delar studenterna vanligen ett i våningsplanet gemensamt tvätt- och badrum. Ett vanligt alternativ är tvättställ i rummet. Ljudsluss-tambur saknas ofta. De grupprumslösningar i USA och Norge som studerats saknar tvättställ i rummet. Kök förekommer framför allt i de nordiska länderna samt i vissa studentbostadshus i USA. I de fall kök saknas är studentbostadsanläggningen ofta försedd med egen restaurant. Särskilda bostäder för gifta studenter är vanligast i de nordiska länderna samt

224 i USA. I dessa länder är giftermålsfrekvensen bland studenter hög (i USA uppskattningsvis omkring 25 p r o c e n t ) . Vid vissa amerikanska universitet finns tvåoch trerumslägenheter för gifta studenter. Motiveringen för trerumslägenheterna, vilkas yta uppgår till omkring 60 m2, är behovet av ett tredje, ostört rum. Vidare förekommer lägenheter om två rum och kök, som antingen används av ett gift par eller av fyra ogifta studenter. Ytan för dessa lägenheter uppgår till omkring 50 ma. Även i Danmark finns en likartad planlösning (studenthemmet Solbacken i Köpenhamn) med tvårumslägenheter, som antingen används av ett gift par eller av två ogifta studenter.

KUNG!.

" ; i 1961 ••

;

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1961 1. Den nordiske husholdshogskolen 2. Nordens folkelige akademi 3. Nordisk filmsamarbeid

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Begravningsplatser och gravar. [5] Underrätterna. [6] Den allmänna brottsregistreringen. [11] Pensionsstiftelser. I. [14] Kriminalvård i frihet. [16] Vissa frågor rörande allmänna val. [20] Författningsutredningen. V. Organisationer. Beslutsteknik. Valsystem. [21] Redareansvarets begränsning. [33] Utrikesdepartementet Den svenska utvecklingshjälpens administration. [22] Försvarsdepartementet

Finansdepartementet Sparstimulerande åtgärder. [2] Automatisk databehandling inom folkbokföringsoch uppbördsväsendet. [4] Preliminär nationalbudget för år 1961. [10] Reviderad nationalbudget för år 1961. [26] Ecklesiastikdepartementet 1957 års skolberedning. 5. Hjälpmedel i skolarbetet. [17] 6. Grundskolan. [30] 7. Läroplaner för grundskola och fackskolor. [31] Kungl. Teatern. Verksamhet och ekonomi. [28]

Enhetlig ledning av krigsmakten. [T] Totalförsvarets upplysningsverksamhet. [18] Flygbuller som samhällsproblem. [25]

Jordbruksdepartementet Totalisatorverksamheten. [1] Lantbrukets yrkesskolor. [13]

Socialdepartementet Byggnadsindustrins arbetskraft. [19] Förtidspensionering och sjukpenningförsäkring m. m. [29] Handläggning av bostadslån. [32] Ändamålsenliga studentbostäder. [35]

Handelsdepartementet Effektivare prisövervakning. [3] Skiff er oljefrågan. [27]

Kommunikationsdepartementet Statliga belastningsbestämmelser av år 1960 för byggnadsverk. ri2] Svensk trafikpolitik. I. [23] Svensk trafikpolitik. II. [24]

Inrikesdepartementet Om läkarbehov och läkartillgång. [8] Principer för en ny kommunindelning. [9] Polisens brottsbekämpande verksamhet. [15] Huvudmannaskapet för polisväsendet m. m. [34]

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG. ESSELTE AB. STOCKHOLM 1961