Utbyggnaden av universitet och högskolor : lokalisering och kostnader

V) N o

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Arkivexemplar STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965:12

Ecklesiastikdepartementet

O W J

MiSiJXfl

UTBYGGNADEN AV UNIVERSITET OCH HÖGSKOLOR Lokalisering och kostnader II

SPECIALUTREDNINGAR

Stockholm 1965

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965 Kronologisk förteckning

1. Sveriges sjöterritorium. Kihlström. 135 s. + 1 utviksblad. U. 2. Sammanställning av remissyttranden över författningsutredningens förslag till ny författning. Del 1: Allmänna uttalanden samt 1 och 2 kap. i förslaget till regeringsform. Norstedt & Söner. 188 s. Ju. 3. Sammanställning av remissyttranden över författningsutredningens förslag till ny författning. Del 2: Kap. 3, 4 och 5 i förslaget till regeringsform. Norstedt & Söner. 120 s. Ju. 4. Tandvårdsförsäkring. Kihlström. 186 s. S. 5. Måttenheter. Kihlström. 47 s. Fi. 6. Om den kommunala självstyrelsens lokala förankring. Esselte. 100 s. I. 7. Praktik- och feriearbetsförmedling. Esselte. 177 s. I. 8. Skånes och Hallands vattenförsörjning. Esselte. 513 s. + 5 st. kartbilagor. K. 9. Arbetsmarknadspolitik. Esselte. 567 s. I. 10. Antikvitetskollegiet. Esselte. 281 s. E. 11. Utbyggnaden av universitet och högskolor. Lokalisering och kostnader I. Utkommer senare. 12. Utbyggnaden av universitet och högskolor. Lokalisering och kostnader II. Specialutredningar. Esselte. 741 s. E.

Anm. Om särskild tryckort ej anglves, är tryckorten Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965: 12 Ecklesiastikdepartementet

UTBYGGNADEN AV UNIVERSITET OCH HÖGSKOLOR Lokalisering

och kostnader II

SPECIALUTREDNINGAR

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1965

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Ecklesiastikdepartementet

1963 års universitets- och högskolekommitté har som grund för sina synpunkter och förslag i betänkandet »Utbyggnaden av universitet och högskolor. Lokalisering och kostnader», I (SOU 1965: 11), haft ett omfattande arbetsmaterial i form av rapporter från experter och expertgrupper. Delar av detta material har sammanställts i form av föreliggande specialutredningar. De tillkallade sakkunniga för beredning av vissa frågor rörande ökad läkarutbildning — läkarutbildningsberedningen — har verkställt utredningar rörande den medicinska utbildningsorganisationens utbyggnad. Beredningens rapport till kommittén återfinnes som avdelning 1 i denna framställning. Motsvarande utredning på det tekniska utbildningsområdet h a r verkställts av kommitténs ledamot, generaldirektören Ragnar Woxén. I avdelning 2 återfinnes dennes rapport till kommittén angående fortsatt utbyggnad av de tekniska högskolorna. Jämlikt sina direktiv har universitets- och högskolekommittén haft att utreda förutsättningarna för decentraliserad universitetsutbildning, överdirektören Jonas Orring har i samarbete med filosofie doktorn Gunnar Wernberg biträtt kommittén i denna fråga och framlagt en rapport, vilken återfinnes som avdelning 3. Efter framställning från universitets- och högskolekommittén gav chefen för ecklesiastikdepartementet den 2 december 1963 kommittén tillstånd att utföra en lokalinventering vid universiteten, karolinska institutet, de tekniska högskolorna och handelshögskolan i Göteborg. Resultaten av denna inventering jämte expertsynpunkter och beräkningar rörande investeringsverksamheten på universitets- och högskoleområdet återfinnes som avdelning 4 i denna framställning.

4 Riksbibliotekarien Uno Willers har som expert biträtt kommittén med en utredning rörande biblioteksfrågornas lösning vid en fortsatt utbyggnad av universitet och högskolor. I avdelning 5 redovisas denna utredning. Enligt sina direktiv har kommittén att utöver en bedömning av de direkta utbildningskostnaderna för en fortsatt utbyggnad även uppskatta storleksordningen av andra väsentliga samhälleliga kostnader, bl. a. av typen studentbostadskostnader. I rapport till kommittén har den av chefen för ecklesiastikdepartementet den 6 maj 1964 tillkallade studentbostadsgruppen dels redovisat en bedömning av studentbostadsbehovet under 1970-talet, dels framlagt material rörande möjligheterna att på berörda orter tillskapa erforderligt antal studentbostäder. Studentbostadsgruppens rapport återfinnes som avdelning 6 i denna framställning. I avdelning 7 redovisas slutligen en rapport med samhällsekonomiska synpunkter på lokaliseringen av ett nytt universitet, vilken för kommitténs räkning utarbetats av filosofie licentiaten Per Holm. Universitets- och högskolekommittén får härmed vördsamt överlämna nämnda specialutredningar. Stockholm den 12 februari 1965 För 1963 års universitets- och högskolekommitté Sven

Moberg I Lars G.

Johansson

Innehåll

Avdelning

1 ÖKAD L Ä K A R U T B I L D N I N G Rapport av läkarutbildningsberedningen Avdelning

2 FORTSATT UTBYGGNAD AV D E T E K N I S K A HÖGSKOLORNA Rapport av generaldirektören Ragnar Woxén

241 Avdelning 3 DECENTRALISERAD UNIVERSITETSUTBILDNING Rapport av överdirektören Jonas Orring och filosofie doktorn Gunnar Wernberg

429 Avdelning 4 INVESTERINGSVERKSAMHETEN SKOLEOMRÅDET

PÅ U N I V E R S I T E T S -

OCH

HÖG-

Rapport sammanställd inom 1963 års universitets- och högskolekommittés sekretariat

475 Avdelning 5 BIBLIOTEKSFRÅGAN Rapport av riksbibliotekarien Uno Willers

653 Avdelning 6 B E H O V E T AV BOSTÄDER FÖR U N I V E R S I T E T S - OCH HÖGSKOLES T U D E R A N D E U N D E R P E R I O D E N 1964—1978 SAMT TILLGÅNGEN PÅ E R F O R D E R L I G MARK H Ä R F Ö R Rapport av 1964 års studentbostadsgrupp

679 Avdelning 7 SAMHÄLLSEKONOMISKA S Y N P U N K T E R PÅ L O K A L I S E R I N G E N AV ETT NYTT UNIVERSITET Rapport av filosofie licentiaten Per Holm

Avdelning 1

ÖKAD LÄKARUTBILDNING RAPPORT AV L Å K A R ; U T B I L D , N I N G S B E R E D N INGEN

Till 1963 års universitets-

och

högskolekommitté

De genom Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 september 1960 tillkallade sakkunniga för beredning av vissa frågor rörande ökad läkarutbildning, vilka antagit namnet läkarutbildningsberedningen, anmodades i september 1963 att medverka i 1963 års universitets- och högskolekommittés arbete i de undersökningar, som gällde förutsättningarna för utbyggnad av de medicinska fakulteterna (motsvarande). Undersökningarna skulle genomföras på grundval av kommitténs direktiv och enligt vissa riktlinjer, som kommittén angav. Kungl. Maj:t förordnade den 29 juni 1964, att läkarutbildningsberedningen skulle från och med den 1 juli 1964 knytas till 1963 års universitetsoch högskolekommitté såsom en subkommitté, varvid beredningen skulle upphöra såsom självständig beredning. I läkarutbildningsberedningens arbete angående förutsättningarna för ytterligare ökad läkarutbildning har medverkat beredningens nuvarande ledamöter professorn vid universitetet i Uppsala B. A. Rexed, budgetsekreteraren i socialdepartementet B. I. L. Stenfors och numera avdelningsdirektören i universitetskanslersämbetet K. G. Wennström. Vidare deltog t. o. m. den 31 januari 1964 dåvarande ledamoten i beredningen, numera statssekreteraren i ecklesiastikdepartementet S. T. Moberg. Vid beredningens arbete har professor Rexed fungerat som verkställande ledamot och avdelningsdirektören Wennström som sekreterare. För att såsom experter biträda 1963 års universitets- och högskolekomtnitté i frågor rörande ökad läkarutbildning tillkallade Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. ecklesiastikdepartementet den 12 december 1963 professorerna vid universitetet i Lund K. F . N. Söderström och H. B. Wulff. Dessa har därefter medverkat i läkarutbildningsberedningens undersökningar. Numera byråchefen vid universitetskanslersämbetet B. E. Fogelberg, Stockholm, och medicine kandidaten E. D. B. Johansson, Uppsala, har efter

10 särskilt bemyndigande den 12 december 1963 under tiden 1 december 1963 —31 januari 1964 biträtt beredningen med vissa sekreterargöromål. Läkarutbildningsberedningen får härmed överlämna de slutliga resultaten av sitt ovan sagda utredningsarbete i form av rapporten »Ökad läkarutbildning». De tillkallade två experterna har deltagit vid utarbetandet och justeringen av rapporten och har förklarat sig till alla delar instämma i vad där anföres. Stockholm den 1 oktober 1964.

B. Rexed B. Stenfors

G.

Wennström

Innehåll

1. Direktiven och utredningsarbetets uppläggning

2. Nuvarande utbildningskapacitet jämte beslutade och planerade intagningsökningar

3. Kostnader för läkarutbildning 3.1. Inledning 3.2. Kostnader under åttonde huvudtiteln 3.2.1. Driftkostnader under budgetåret 1963/64 3.2.2. Årliga driftkostnader efter fullständigt genomförande av beslutad och planerad utbyggnad av läkarutbildningskapaciteten . . . . 3.2.3. Framtida investeringskostnader 3.3. Kostnader under femte huvudtiteln 3.3.1. Uppsala universitet 3.3.2. Lunds universitet 3.3.3. Göteborgs universitet 3.3.4. Karolinska institutet 3.3.5. Umeå universitet 3.3.6. Sammanfattning av statliga kostnader för läkarutbildning och forskning under femte huvudtiteln

24 24 24 25 32 35 39 42 44 43 51 5g 58

4. Principiella synpunkter på frågan om ökad läkarutbildning

5. ökad läkarutbildning i Uppsala 5.1. Inledning 5.2. Nuvarande utbildningsläge med föreliggande planer på utbyggnad av medicinskt teoretiska institutioner och kliniker samt av övrig sjukvård av intresse för ökad läkarutbildning 5.3. Allmänna förutsättningar för ökad läkarutbildning i Uppsala samt olika alternativ till intagningsökning 5.4. Erforderliga lokalmässiga resurser m. m. för ökad utbildning i de teoretiska ämnena och i vissa propedeutiska ämnen 5.5. Erforderliga sjukvårdsorganisatoriska resurser m. m. för ökad utbildning i de kliniska ämnena 5.6. Tidsplan för ökad läkarutbildning i Uppsala 5.7. Erforderlig personalförstärkning 5.8. Kostnader 5.8.1. Investeringskostnader 5.8.2. Driftkostnader 5.8.3. Sammanställning av kostnader

72 70

73 79 83 86 89 99 94 94 9g 98

12 yy 6. Ökad läkarutbildning i Stockholm 6.1. Inledning " 6.2. Nuvarande utbildningsläge 1°° 6.3. Föreliggande planer på utbyggnad av sjukvårdsorganisationen i Stor101 stockholm 6.3.1. Sjukhusplan för Stor-Stockholm 101 6.3.2. Sjukhus som är eller planeras bli utnyttjade för läkarutbildning eller som kan vara av intresse härför 107 6.4. Förutsättningar för ökad läkarutbildning i de kliniska ämnena i Stockholm samt olika alternativ till intagningsökning 121 123 6.4.1. Alternativ S—A 124 6.4.2. Alternativ S—B 125 6.4.3. Alternativ S—C 130 6.4.4. Alternativ S—D 6.5. Förutsättningar för ökad läkarutbildning i de teoretiska ämnena i 134 Stockholm 137 6.5.1. Alternativ S—C 138 6.5.2. Alternativ S—D 6.6. Vissa organisatoriska m. fl. frågor i avseende på alternativet S—D . . . 139 6.7. Tidsmässiga förutsättningar I40 6.8. Erforderlig personalförstärkning I43 6.8.1. Alternativ S—A I44 145 6.8.2. Alternativ S—C 148 6.8.3. Alternativ S—D 15 6.9. Kostnader ° 6.9.1. Investeringskostnader 150 6.9.2. Driftkostnader I53 6.9.3. Sammanställning av kostnader 156

7. Ökad läkarutbildning i Umeå 157 157 7.1. Inledning 7.2. Nuvarande utbildningsläge samt föreliggande planer p å utbyggnad av medicinskt teoretiska institutioner och kliniker samt av övrig sjukvård av intresse för ökad läkarutbildning 157 7.3. Förutsättningar för ökad läkarutbildning 160 7.4. Tidsplan för ökad läkarutbildning 165 7.5. Erforderlig personalförstärkning 100 7.6. Kostnader I69 7.6.1. Investeringskostnader 109 7.6.2. Driftkostnader I70 7.6.3. Sammanställning av kostnader • • 171 8. Anordnande av läkarutbildning i Linköping eller i Örebro (Örköping)

. . .

8.1. Inledning 8.2. Regionsjukhuset i Linköping 8.2.1. Befolkningsunderlag 8.2.2. Sjukvårdens organisation inom Östergötlands läns landstingsområde 8.2.3. Regionsjukvårdens organisation

172 I72 I73 I73 I73 I76

13 8.2.4. Disponibla markområden för regionsjukhuset i Linköping . . . 8.2.5. Nuvarande sjukhus 8.2.6. Utbyggnadsplaner för regionsjukhuset 8.3. Regionsjukhuset i Örebro 8.3.1. Befolkningsunderlag 8.3.2. Sjukvårdens organisation 8.3.3. Regionsjukvårdens organisation 8.3.4. Disponibla markområden för regionsjukhuset i Örebro 8.3.5. Nuvarande regionsjukhus samt pågående utbyggnad 8.3.6. Fortsatt utbyggnad samt kostnader härför 8.4. Allmänna förutsättningar för anordnande av läkarutbildning på sjukhusen i Linköping och Örebro samt vissa jämförelser mellan de två sjukhusen med hänsyn till utbildningens och forskningens behov 8.5. Alternativa utbildningsorganisationer i Örköping 8.6. Administrativa och vissa servicefrågor 8.7. Lokalmässiga förutsättningar m. m. för anordnande av utbildning i de propedeutiska och eventuellt i de teoretiska ämnena i Linköping och Örebro 8.8. Lokalmässiga förutsättningar för anordnande av utbildning i de kliniska ämnena i Linköping och Örebro 8.8.1. Regionsjukhuset i Linköping 8.8.2. Regionsjukhuset i Örebro 8.9. Tidsplan för igångsättande av läkarutbildning 8.10. Personalorganisation 8.11. Kostnader 8.11.1. Investeringskostnader 8.11.2. Driftkostnader 8.11.3. Sammanställning av kostnader

177 177 181 187 I87 188 189 190 191 196

199 204 208

211 213 215 217 222 223 225 225 229 231

9. Alternativ att uppnå en intagningsstorlek av drygt 900 nybörjare per år samt ekonomiska och personalmässiga m. fl. konsekvenser därav 232

1. D i r e k t i v e n och u t r e d n i n g s a r b e t e t s u p p l ä g g n i n g

Läkarutbildningsberedningen har erhållit uppdraget att biträda 1963 års universitets- och högskolekommitté med undersökningar rörande den fortsatta utbyggnaden av den medicinska utbildningsorganisationen i enlighet med direktiven till kommittén. I det följande redovisar beredningen utredningsarbetets uppläggning på grundval av nyss nämnda direktiv. I direktiven framhålles, att planeringen för den fortsatta utbyggnaden av universitet och högskolor under återstoden av 1960-talet bör utgå från de antaganden om ett annat totalantal studerande än det antal, som varit riktgivande för den konkreta utbyggnad av universitet och högskolor, varom statsmakterna beslutat år 1960. Det bör enligt direktiven vara realistiskt att räkna med totalt drygt 80 000 studerande i början av 1970-talet, varav ca 8 200 studerande vid medicinsk fakultet. Huruvida ett genomförande av målsättningen att vid nämnda tidpunkt bereda detta antal studerande utbildningsplatser kräver, att universitets- och högskoleorganisationer inrättas på fler orter än i Uppsala, Lund, Malmö, Göteborg, Stockholm och Umeå fordrar, framhålles i direktiven, ytterligare överväganden. Kommittén bör därvid göra en ingående kostnadsjämförelse mellan olika alternativ för utbyggnaden. För kostnadsjämförelsen lämnas särskilda riktlinjer. Följande riktlinjer lämnas för undersökningarna angående den fortsatta utbyggnaden av den medicinska utbildningsorganisationen. »För de medicinska fakulteternas del är intagningen av nybörjare enligt nu gällande planer följande Nybörjarantal

Nuläget (1/7 —62) Beslutad eller i proposition föreslagen intagning (tidpunkt för full utbyggnad av nu beslutad el. föreslagen intagning)

Gbg

Sthlm

(63/64)

(65/66)

U-A

L-d/M-ö

90 90

(65/66)

U-å

Totalt

546 718

En undersökning bör genomföras för att utröna var och hur ytterligare 200 nybörjare årligen skall kunna beredas medicinsk utbildning. Därvid bör tagas som utgångspunkt, att denna ytterligare ökning skall genomföras i Uppsala,

16 Stockholm och Umeå samt i Linköping eller Örebro. Det bör prövas, om några ekonomiska fördelar står att vinna genom att lokalmässigt koncentrera den teoretiska delen av utbildningen mer än den kliniska delen. Vid beräkning av de statliga drift- och kapitalkostnaderna för den kliniska delen av utbildningen bör schematiskt räknas med samma huvudprinciper för kostnadsfördelningen mellan staten och den kommunala huvudmannen, som ligger till grund för 1959 års avtal mellan staten och den kommunala huvudmannen i Göteborg. Utredningen bör göras under det antagandet, att ökningen av nybörjarplatsantalet genomföres under perioden 1966/67—1970/71.» Vidare framhålles i direktiven, att en allmän utgångspunkt vid de kostnadsuppskattningar, som i enlighet med vad som nyss sagts bör verkställas för en utvidgad kapacitet beträffande bl. a. medicinsk utbildning, bör vara, att nuvarande examens- och studieförhållanden i stort sett bibehålies oförändrade; dock bör enligt direktiven hänsyn tagas till de förändringar i skilda utbildningsavseenden, som sker i enlighet med fastställda beslut och praxis. Med hänsyn till den stora betydelse ur ekonomisk synpunkt, som kostnaderna för forskning direkt knuten till utbildning har, bör, framhålles vidare, i de redovisningar, som lämnas för olika alternativ, så långt möjligt redovisas såväl driftkostnader för utbildning för grundexamen (studier t. o. m. fyra betyg i filosofisk examen och motsvarande i andra studieordningar) å ena sidan och för licentiand- och doktorandutbildning samt för forskning å den andra. Det bör, betonas det, vara angeläget för utredningen att söka bidraga till att det i fortsättningen skapas ett så enhetligt redovisningssystem som möjligt. Slutligen påpekas i direktiven, att i de alternativa lösningar av utbyggnaden av utbildningskapaciteten, som framlägges, bör redovisas, i vilken omfattning gemensamma anläggningar och gemensam personal m. m. förutsattes. E n utgångspunkt för utredningen bör därvid, fortsätter direktiven, vara, att man vid den fortsatta utbyggnaden av i första hand de experimentellt inriktade högskolorna och fakulteterna eftersträvar att åstadkomma största möjliga gemensamma bruk av lokaler, utrustning och personal för forskare, lärare och studerande tillhörande skilda ämnen, fakulteter och högskoleenheter. Vid utredningsarbetet i detta avseende bör enligt direktiven de utredningar och erfarenheter, som under senare år gjorts inom byggnadsstyrelsen, utrustningsnämnden för universitet och högskolor, skilda organisations- och programkommittéer m. fl. organ prövas och värderas. I kapitel 2 redogör beredningen för nuvarande läkarutbildning samt för beslutade och planerade intagsökningar. I enlighet med direktiven har läkarutbildningsberedningen verkställt en undersökning av utbildningskostnaderna i fråga om de medicinska disciplinerna. Undersökningen har därvid avsett kostnaderna för nuvarande läkarutbildning samt för beslutade och planerade kapacitetsvidgningar. Resultaten härav presenteras i kapitel 3.

17 I kapitel 4 anlägger beredningen vissa principiella synpunkter på frågan om den medicinska utbildningen och om förutsättningarna att ytterligare öka densamma. Beredningen pekar därvid på möjligheten att även för läkarutbildningens del utnyttja pågående rationaliseringsåtgärder inom sjukvårdsorganisationen, vilka skapar förutsättningar för bl. a. vidgning av läkarutbildningskapaciteten inom befintliga lärosäten. Beredningen har vidare undersökt förutsättningarna att på de i direktiven angivna orterna bereda utbildningsplatser för ytterligare 200 nybörjare årligen utöver det antal om 718, som enligt föreliggande beslut och framlagt förslag skulle komma att årligen intagas i den medicinska utbildningsgången fr. o. m. höstterminen 1965. Beredningen har uppmärksammat, att av nyssnämnda 718 årliga nybörjarplatser 40 platser i Stockholm endast kan utnyttjas temporärt under en tio-årsperiod. Beredningen h a r därför även undersökt förutsättningarna att permanenta ifrågavarande provisoriska intagning. Undersökningen på de olika orterna om förutsättningarna att bereda ökat antal utbildningsplatser har verkställts på grundval av olika alternativ för utbyggnaden, vilka uppställts för beredningens utredningsarbete av 1963 års universitets- och högskolekommitté. Resultaten av dessa undersökningar presenteras i kapitlen 5—8, varvid inledningsvis nämnda alternativ redovisas. Vid sin diskussion om läkarutbildning på en ny ort använder beredningen namnet örköping för den nya studieorten. Vid sin bedömning av förutsättningarna att öka läkarutbildningen vid befintliga lärosäten eller att igångsätta dylik på en ny ort har beredningen i enlighet med direktiven utgått från den standard i fråga om lokala, materiella, personella och övriga resurser, som gäller för nuvarande läkarutbildning. Beredningens förslag till förstärkningsåtgärder för de olika ökningsalternativen får dock endast ses som ramförslag, inom vilka förändringar k a n komma att bli aktuella. Beredningen vill därvid särskilt peka på de reformer, som kan framkomma som resultat dels av den år 1963 tillsatta utredningen rörande forskarutbildningen och forskarkarriären jämte därmed sammanhängande spörsmål (1963 års forskarutredning), dels ock i fråga om de kliniska ämnena av den samma år tillsatta utredningen med uppdrag att verkställa översyn av organisationen vid de statliga undervisningssjukhusens kliniker och avdelningar i vad avser ledningen av den sjukvårdande verksamheten och därtill knutna organisatoriska och administrativa arbetsuppgifter ävensom av övriga därmed sammanhängande frågor (1963 års klinikutredning). I kapitel 9 sammanfattar beredningen resultaten av undersökningarna rörande den fortsatta utbyggnaden av den medicinska utbildningsorganisationen. Beredningen redovisar även vissa konkreta alternativ till intagningsökning, varigenom man skulle kunna uppnå den intagningsnivå, som i direktiven uppställts som målsättning för den medicinska utbildningen. Be-

18 redningen har därvid även beaktat möjligheterna att — som angives i direktiven — lokalmässigt koncentrera den teoretiska delen av utbildningen mer än den kliniska delen. Beredningen har i sitt utredningsarbete om förutsättningarna att öka läkarutbildningen haft ingående överläggningar med bl. a. representanter för de medicinska fakulteterna (motsvarande). Vidare har beredningen haft samråd med företrädare för de kommunala huvudmän, vars sjukhus kan bli berörda av vidgningen av läkarutbildningskapaciteten. Beredningen har under utredningsarbetets gång mottagit skrivelser bl. a. från Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) med synpunkter i nu aktuellt utbildningsspörsmål.

2. N u v a r a n d e u t b i l d n i n g s k a p a c i t e t j ä m t e b e s l u t a d e och planerade intagningsökningar

P å grundval av ett av läkarutbildningsberedningen avgivet betänkande »Program för ökad läkarutbildning» (stencilerat — januari 1961) framlade Kungl. Maj :t i propositionen 1961: 108 förslag om en ökning av intagningen vid de medicinska lärosätena från 453 till 560 nybörjare per år i de teoretiska ämnena. Detta förslag godkändes genom beslut av 1961 års riksdag (SU 130; Rskr: 328). Den år 1961 beslutade utbyggnaden av de medicinska läroanstalterna, som motsvarade ett av beredningen angivet alternativ C, var avsedd att genomföras successivt och har påbörjats vårterminen 1962. Tidsplanen för utbyggnaden redovisas i tabell 1:1 av vilken framgår, att utbildningskapaciteten skulle komma att ökas etappvis på så sätt, att man under ett första skede utnyttjade vissa befintliga resurser vid de nu fullständiga lärosätena, varefter man i ett senare skede ökade intagningen av studerande genom att medicinskt teoretisk undervisning påbörjades i Umeå. För varje etapp anges i sammanställningen tidpunkterna för intagning av studerande till preklinisk (teoretisk) undervisning de två första studieåren (I), till propedeutisk undervisning det tredje studieåret (II), till klinisk undervisning det fjärde studieåret (III) samt omflyttning av de studerande inför den propedeutiska undervisningen ( F ) . Inom parentes redovisas den siffermässiga skillnaden i intagning jämfört med närmast föregående nivå; för etapp I således jämfört med intagningen 1960/61. Avgången av studerande mellan de teoretiska och propedeutiska kurserna har antagits utgöra 4—5 procent. I propositionen 1961: 108 förordades även med hänsyn till storleken av läkarbehovet, att erforderligt utrednings-, förhandlings- och planeringsarbete omedelbart skulle påbörjas i syfte att genomföra en ytterligare utökning av läkarutbildningen utöver den i propositionen föreslagna höjningen av nybörjarintagningen till 560. Arbetet borde därvid, framhöll föredragande departementschefen, inriktas på att i första hand planera för en ökning av utbildningskapaciteten till omkring 650 nyintagna studerande per år enligt ett av beredningen angivet alternativ F (tabell 1:2). Siffrorna inom parentes avser jämförelse med läget läsåret 1960/61.

20 Tabell 1: 1. ökad läkarutbildning enligt alternativ C Etapp nr 1 Tidpunkt

VT 1962 VT 1964 VT 1965

Plats i studieordn. I F II III

Uppsala

Lund— Malmö

Göteborg

Stockholm

Umeå

90 120 ( + 10) 120 ( + 5) 168 ( + 30) 0 —14 —14 —12 86 ( + 6) 100 ( + 10) 100 148 ( + 28) 86 ( + 6) 100 ( + 10) 100 148 ( + 28)

Totalt

498 ( + 45) +40 40 40

474 ( + 4 4 ) 474 ( + 44)

Umeå

Totalt

Etapp nr 2 Tidpunkt

H T 1965 H T 1967 H T 1968

Plats i studieordn.

Uppsala

I F II III

90 0 86 86

Lund— Malmö

Göteborg

Stockholm

120 120 168 62 ( + 6 2 ) 560 ( + 6 2 ) 0 0 0 0 115 ( + 15) 115 ( + 15) 160 ( + 12) 60 ( + 20) 536 ( + 62) 115 ( + 15) 115 ( + 15) 160 ( + 12) 60 ( + 20) 536 ( + 62)

Tabell 1: 2. ökad läkarutbildning enligt alternativ F Uppsala I II 0. I I I

Lund— Malmö

Göteborg

Stockholm

Umeå

Totalt

90 168 ( + 58) 168 ( + 53) 168 ( + 30) 62 ( + 6 2 ) 656 (+203) 86 ( + 6 ) 160 ( + 70) 160 ( + 60) 160 ( + 40) 60 ( + 20) 626 ( + 196)

Sedan 1961 års riksdag enligt förut nämnda beslut godkänt dessa riktlinjer, uppdrog Kungl. Maj :t i j u n i 1961 åt läkarutbildningsberedningen att biträda med det fortsatta utrednings- och planeringsarbetet. Vid fullgörandet av detta uppdrag undersökte beredningen till en början möjligheterna att genomföra en snabbare ökning av intagningen än den som beslutats av 1961 års riksdag. Beredningen fann förutsättningar härför föreligga och redovisade dessa i en promemoria av den 4 oktober 1961. P å grundval av denna promemoria föreslog Kungl. Maj:t i propositionen 1962: 104, att det årliga antalet nybörjarplatser vid de medicinska läroanstalterna temporärt skulle ökas under läsåren 1962/63—1964/65 med 48 till 546 genom utnyttjande av de teoretiska institutionerna i Göteborg. Vidare förordades, att det till följd av kapacitetsökningen erforderliga antalet propedeutiska och kliniska utbildningsplatser skulle anordnas i Göteborg (15), Stockholm (12) och Umeå (20) genom att företaga den år 1961 beslutade ökningen av samma storlek tre år tidigare än vad som ursprungligen avsetts. De i propositionen framlagda förslagen godkändes av 1962 års riksdag (SU 144, Rskr 322).

21 Innebörden av riksdagens nyss nämnda beslut om ytterligare ökad läkarutbildning kan sammanfattas i tabell 1:3, varvid inom, parentes redovisas den siffermässiga skillnaden i intagningen jämfört med närmast föregående nivå, nämligen etapp nr 1 av alternativ C. Tabell 1: 3. ökad läkarutbildning enligt prop. 1962: 104 Tidpunkt

H T 1962 H T 1964 H T 1965

Plats i studieordn.

Uppsala

Lund— Malmö

Göteborg

I F II III

90 0 86 86

120 —14 100 100

168 0 546 ( + 48) 168 ( + 48) 0 —46 + 60 115 ( + 15) 160 ( + 12) 60 ( + 20) 521 ( + 47) 115 ( + 15) 160 ( + 12) 60 ( + 20) 521 ( + 47)

Stockholm

Umeå

Totalt

Med anledning av propositionen 1962: 104 väcktes motioner (1:680 och II: 822) med förslag om ytterligare ökad läkarutbildning. Statsutskottet anförde i sitt utlåtande (SU: 144), att den växande bristen på läkare inom olika verksamhetsområden enligt utskottets mening talade för att undersökningar så snart som möjligt påbörjades i syfte att vid lämplig tidpunkt anordna ytterligare utbildningsplatser utöver det antal, som det av riksdagen 1961 godkända alternativet F innebar. Riksdagen gav i sin skrivelse till Kungl. Maj :t tillkänna vad utskottet sålunda anfört. I enlighet med det av Kungl. Maj :t i juni 1961 meddelade uppdraget fortsatte läkarutbildningsberedningen utrednings- och planeringsarbetet i syfte att åstadkomma en permanent ökning av läkarutbildningen. Som ett resultat av detta utredningsarbete framlade beredningen i september 1962 förslag om ökad läkarutbildning vid medicinska fakulteten i Lund genom betänkandet »ökad läkarutbildning vid medicinska fakulteten i Lund» (stencilerat). P å grundval av detta betänkande framlade Kungl. Maj :t i propositionen 1963: 142 förslag om en ökning av läkarutbildningskapaciteten vid universitetet i Lund från 120 till 190 platser i de teoretiska ämnena fr. o. m. höstterminen 1965 och från 100 till 180 platser i de propedeutiska och kliniska ämnena fr. o. m. höstterminen 1967. I sagda proposition föreslog Kungl. Maj :t dessutom — på grundval av ett av karolinska institutets lärarkollegium avgivet förslag — en tidsbegränsad ökning av läkarutbildningskapaciteten i Stockholm från 168 till 208 nybörjarplatser per år. Denna ökning skulle genomföras genom anordnande av ytterligare 40 nybörjarplatser per år vid karolinska institutets teoretiska institutioner under en tioårsperiod fr. o. m. höstterminen 1963. Den propedeutiska och kliniska utbildningen för ifrågavarande antal studerande skulle enligt förslaget förläggas till sjukhus, tillhöriga Stockholms stad och Stockholms läns landsting. De i propositionen 1963: 142 framlagda förslagen godkändes av 1963 års riksdag. (SU 112; Rskr 264).

22 Innebörden av riksdagens nyssnämnda beslut kan sammanfattas i tabell 1:4, varvid är att märka, att ökningen i Stockholm är av provisorisk natur samt att densamma påbörjats i skede I höstterminen 1963 och enligt planerna skall nå skede II höstterminen 1965 och skede III höstterminen 1966. Inom parentes redovisas den siffermässiga skillnaden i intagningen jämfört med etapp nr I av alternativ C. Tabell 1: 4. Läkarutbildningen enligt hittills fattade beslut Tidpunkt

H T 1965 HT 1967 H T 1968

Plats i studieordn.

Uppsala

I II III

90 86 86

Lund— Malmö

Göteborg

Stockholm

Umeå

Totalt

208 ( + 40) 62 ( + 62) 670 (+172) 190 ( + 70) 120 180 ( + 80) 115 ( + 15) 200 ( + 52) 60 ( + 20) 641 ( + 167) 180 ( + 80) 115 ( + 15) 200 ( + 52) 60 ( + 20) 641 ( + 167)

Som framgår av det ovan anförda är den beslutade ökade läkarutbildningen i Göteborg enligt propositionen 1962: 104 med intagning av 168 nybörjare årligen tidsmässigt begränsad till treårsperioden 1962/63—1964/65. I propositionen framhölls, att man på grundval av vissa preliminära undersökningar, som genomförts av läkarutbildningsberedningen, inte borde betrakta den föreslagna ökningen av utbildningskapaciteten såsom en engångsåtgärd för att temporärt öka läkarutbildningen utan såsom en deletapp till förverkligande av alternativ F . Det förutsattes även, att läkarutbildningsberedningen skulle fullfölja då pågående utredningsarbete i syfte att bibehålla den förordade intagningsökningen vid de teoretiska institutionerna även efter vårterminen 1965. Beredningen har i betänkandet »ökad läkarutbildning i Göteborg» (stencilerat — maj 1962) framlagt förslag om att intagningen nybörjare i de teoretiska ämnena vid medicinska fakulteten i Göteborg även efter läsåret 1964/65 skall uppgå till 168 nybörjare årligen samt att den årliga intagningen i de propedeutiska ämnena skall öka till 160 fr. o. m. höstterminen 1967 och intagningen i de kliniska ämnena till 160 fr. o. m. höstterminen 1968. Statsmakterna har dock ännu inte kunnat taga ställning till nyssnämnda förslag om ökad läkarutbildning, då de förhandlingar med Göteborgs stad, som är erforderliga till följd av att den ökade läkarutbildningen förutsätter ianspråktagande av ytterligare stadens sjukvårdsresurser, ännu inte är slutförda. Innebörden av beredningens förslag om ökad läkarutbildning i Göteborg sammanfattas i tabell 1: 5, varvid inom parentes redovisas den siffermässiga skillnaden i intagningen jämfört med läkarutbildningsnivån enligt hittills fattade beslut. För den föreslagna ökade läkarutbildningen i Göteborg har förutsatts, att ett planerat nytt sjukhus, benämnt ö s t r a sjukhuset, tages i anspråk för

23 Tabell 1: 5. Läkarutbildningen efter realiserandet av läkarutbildningsberedningens förslag till ökad läkarutbildning i Göteborg Tidpunkt

HT 1965 HT 1967 HT 1968

Plats i studieordn.

Uppsala

Lund— Malmö

Göteborg

Stockholm

Umeå

Totalt

I II III

90 86 86

190 180 180

168 ( + 4 8 ) 160 ( + 45) 160 ( + 45)

208 200 200

62 60 60

718 ( + 48) 686 ( + 4 5 ) 686 ( + 45)

utbildningsändamål. Som framgår av det ovan anförda räknades tidigare med att sjukhuset skulle kunna färdigställas i sådan tid, att det skulle kunna utnyttjas för klinisk utbildning i vissa ämnen redan under höstterminen 1968. Enligt vad Göteborgs stads sjukvårdsstyrelse senare meddelat torde man få räkna med minst ett års förskjutning av tidpunkten för igångsättandet av läkarutbildning på ö s t r a sjukhuset med hänsyn till att de i sammanhanget aktuella delarna av sjukhuset ej kan stå färdiga så tidigt, som man förut beräknat. Med anledning härav har läkarutbildningsberedningen upptagit diskussioner med medicinska fakulteten i Göteborg om förutsättningarna att i avvaktan på ö s t r a sjukhusets färdigställande bereda ökat antal utbildningsplatser i de propedeutiska och kliniska ämnena i Göteborg genom provisoriskt utnyttjande av andra Göteborgs stad tillhöriga sjukvårdsresurser. Dessa diskussioner har ännu inte avslutats.

3. Kostnader för läkarutbildning

3.1.

Inledning

Enligt direktiven till 1963 års universitets- och högskolekommitté skall en undersökning verkställas av utbildningskostnaderna för bl. a. läkarutbildningen. Läkarutbildningsberedningen har genomfört en utredning i angivet syfte. De kostnader, som berör ecklesiastikdepartementets huvudtitel (åttonde huvudtiteln), samt de kostnader, som berör socialdepartementets huvudtitel (femte huvudtiteln), presenteras i det följande var för sig. Vidare redovisas för varje huvudtitel driftkostnaderna för läkarutbildningen under budgetåret 1963/64 samt de beräknade årliga driftkostnaderna efter full utbyggnad av nu beslutade och planerade intagningsökningar liksom uppskattade investeringskostnader för denna utbyggnad under perioden 1964—1975. 3.2. Kostnader under åttonde huvudtiteln Som ett försök att mäta standarden på de olika universiteten i avseende på driftkostnaderna under åttonde huvudtiteln för nuvarande läkarutbildning samt för kostnaderna för skilda alternativ till intagningsökning använder sig beredningen av ett särskilt begrepp, benämnt kostnaden per utbildningsplats och år. Beredningen utgår därvid ifrån en total utbildningstid av sju år samt förutsätter, att — vid full utbyggnad — antalet utbildningsplatser under ett år vid ett lärosäte motsvarar två gånger det antal nybörjarplatser, som vid ifrågavarande lärosäte angivits för de teoretiska ämnena, plus fem gånger det antal nybörjarplatser, som angivits för de propedeutiska och kliniska ämnena. Beredningen är medveten om att begreppet utbildningsplats i den mening, som här använts, inte helt överensstämmer med de reella förhållandena. Nettostudietiden för medicine licentiatexamen uppgår nämligen inte till sju år utan till sex och ett halvt år. Under den avslutande perioden av medicine licentiatutbildningen (assistenttjänstgöringsperioden) är för övrigt utbildningen delvis förlagd till andra sjukhus ä n undervisningssjukhusen, varför utbildningsplats egentligen ej skulle behöva påräknas vid lärosätena under denna tid. Oavsett dessa invändningar, bör dock enligt beredningens mening begreppet utbildningsplats med den definition beredningen har givit det

25 kunna användas som ett enhetligt begrepp för beredningens skilda beräkningar. Beredningen vill understryka, att ett visst antal utbildningsplatser enligt ovan angiven definition inte överensstämmer med antalet närvarande studerande enligt den offentliga statistikens definition, som bl. a. användes i direktiven till 1963 års universitets- och högskolekommitté. För den medicinska utbildningens del beräknas antalet närvarande studerande vid ett lärosäte på grundval av det årliga intaget studerande med en antagen studietid av ca nio år och med ett antaget bortfall av elever under studiegången av 1 procent. Vid beräkningen av antalet utbildningsplatser vid ett lärosäte ett visst givet läsår måste man ta hänsyn till i vilken omfattning en eventuell intagsökning påverkar utbildningen i de olika utbildningsnivåerna. I tabell 1:6 sammanställes antalet utbildningsplatser vid de olika lärosätena dels budgetåret 1963/64, dels efter full utbyggnad av den intagningsökning till 718 nybörjare årligen, som beslutats eller planeras att igångsättas höstterminen 1965. Tabell 1: 6. Antalet medicinska utbildningsplatser. Antal utbildningsplatser budgetåret 1963/64

Lärosäte

Uppsala universitet Lunds universitet Göteborgs universitet Karolinska institutet Umeå universitet Summa

Antal utbildningsplatser efter full utbyggnad av beslutat och planerat intag

583 695 836 990 200

610 1280 1 136 1416 424

3 304

4 866

3.2.1. Driftkostnader under budgetåret 1963/64

Till driftkostnader jande delposter:

under åttonde huvudtiteln har beredningen hänfört föl-

1. Löner till lärare, tekniska biträden m. m. 2. Löner till ekonomipersonal 3. Löner till forskardocenter, e. o. docenter och forskarassistenter doktorandstipendier 4. Anslag till arvoden m. m. 5. Materielanslag m. m. 6. Anslag för nyanskaffning av apparatur m. m., samt 7. Vissa särskilda forskningsanslag.

samt

Beredningen har saknat möjlighet att bedöma kostnaderna under anslå-

26 get till omkostnader. Beredningen har inte heller i sina beräkningar av kostnaderna för läkarutbildningen kunnat taga med den del av kostnaderna för universitetens och högskolornas gemensamma förvaltning såsom för administration och bibliotek, som kunde hänföras till de medicinska fakulteterna (motsvarande).

3.2.1.1. Löner till lärare, tekniska

biträden m. m.

1 tabell 1:7 redovisas översiktligt personalorganisationen vid de skilda medicinska lärosätena budgetåret 1963/64. I denna redovisning har medtagits samtliga på stat uppförda lärartjänster och biträdestjänster utom ekonomibiträdest j änster. Kostnaderna för i tabell 1: 7 angiven personalorganisation redovisas i tabell 1: 8. Vid nyss nämnda redovisning har personalen vid de medicinska lärosätena uppdelats på fyra grupper. Grupp nr 1 avser personal i de ämnen, som ingår i medicine kandidatutbildningen (de två första studieåren), grupp nr 2 avser personal i vissa av de ämnen, som ingår under det s. k. propedeutiska året (det tredje studieåret) och grupp n r 3 avser personal i de kliniska ämnena. Till grupp n r 4 har slutligen sammanförts personal tillhörande olika specialämnen, vilka tillkommit mer av forsknings- än utbildningsskäl. I anslutning till tabell 1:7 preciseras fördelningen av ämnen på de olika grupperna. Beredningen är medveten om att gränsdragningen mellan de första tre grupperna och grupp nr 4 kan vara oklar. Det kan t. ex. diskuteras, om vissa kliniska specialämnen, såsom plastikkirurgi, medicinska njursjukdomar e t c , skall tillhöra grupp 3 eller grupp 4. Beredningen har placerat de flesta av dessa under grupp 3, som upptar övriga kliniska ämnen. Då emellertid kostnaderna för de enskilda grupperna inte kommer att ha betydelse för beredningens senare bedömningar om behovet av personalförstärkning m. m. för ökad läkarutbildning, finns det inte enligt beredningen anledning att gå in på en ytterligare diskussion om fördelningsprinciperna. Vid nu aktuell kostnadsberäkning har medtagits även löner för personliga professurer m. m. I fråga om de tjänster, som är gemensamma för medicinsk och odontologisk undervisning och forskning, har endast medtagits halva lönekostnaderna. För tjänster, som tillkommit under löpande budgetår, har räknats med hel årslönekostnad. Lönekostnaderna har beräknats i 1963 års löneläge, dyrort 4 samt med en löneklassuppflyttning. När det gäller tjänster i reglerad befordringsgång har räknats med slutlön. Beträffande lönekostnaderna för kliniska amanuenstjänster har räknats med två tredjedelar av lön i lönegraden A 23.

Bitr. A 9— A5

27 ^ N

rfcl

HM

O W H t D CM CM CO

Hs)

CM O i c o CM CM i n

H-TMHH

i I

HM HM

m

o

CO CM CO

i > co i n

CO T H CO CO

•<* f - CO T i co

-S-2 3

Pl Q.

B 1 TM *3 I > TH

«-<:

*""*

F.g

O O O l H Ti

co £

1 |

CO CO O i CM

CM TH -H< T H

Tf co o i oo

TH

T i

CM TM T i

CM T - I CM T H

co o i m

TS 0 0 T-l TH

O

T i

MIM

P

HM

W r t l N N

Oi

M

c? 2 S 00 3

Ti

C

^ 2^ £--Ö

m

CO CM m

ti

r i TH

« S-!

C8

0 0 co

2 CS

H

~s

T i

l > T i i-(

CO 0 0 CO r l

n

Ti 00 * * CM

•*

^ t > Tj< CO 1-1

Ti

-3

CS

"" °* B

CM I C CM CM T i

l>

0 0 CO T I

TH

Tj< 0 0 T-l

Ti

co o

Ti

CM

<<B

Ti

m

o

TI

2 I

. CS

1 CM

*>0-*

-

bo .fl .2

a

"S i2 £ <=o 2 -i 2 3 .S

r f CM

T i

ti

4>

^H • <M

to

»"-J

.0J0 "O M £ fl C O T§fl"S5 5

. rl

i

Er. g Ml M cs

.---« oo «

•öo-2'c

CN

!

- *

CO TH

O i CO

O

>^ S ."i g

CM T I CO

ti ^ 'oo -3 ^ ca g to

fl

~

<u T! .<J C fl •fl cS

CS l >

S CBS

"*

1-1

•n

CM

O

ll

C o CO V

& m 2 :cs *->

Ö

<= -2 "

• C

c

T-> —C «TH

Q

co m

.

T-l

TH

C _

to

—

3 73

"3 ^ >, CO

3 O to

t i to i : 0 H-> o TH CO t i

CO CO

TH .j

o, CO

fl C Ii

co

s* s E

«

3«É

rH

CN

•n

T I

T I

TH

A

Ti

T i

T i Ti Ti

73 *J

> HJ

<

"a -a

CS * 2 "T? ' o o — to "" Q

CO C3 0 0

0<^3 3

* to (O 0 0 C H->

•c s to O S fl B. "C C

-

t)

tf1—£1 < ._

i

11op 73 °,

v,

"

cS« M

o

CO

**

^

Oi

T i

• *

O o O to

Ti

fet:

fl

T? £ HM

C - CO

•as fe W 'to

j

ii

• :0 w

TH

Ä

l i ^ H r H

•<* TJ< m CM

m

• * CM

m

i-i

m TI TI CM

in

TJ< o o

T-i

M

l

O O i

TI

CO

T i

TJI i n

oo ca

fl

!£ TH

. ^

_,

fl : . „ 0

oo fl

TH

•3 2 :

T i

S

O, I H M C O - *

T I N

2c

?:•*

T-I

CM CO r f

n

CM CO T *

T I

o

4-> CO H->

CO

o

ti :cS

i-l

XJ . 1 - H w

i

to

X

.2

2 cs & CO r H fl cs "~ fl « «oi fl co

_ § e-° co :cs C

T- gJfl: ö

C3 §•3 B M^ XO5 "So c te

•T» ^2 ca ca fl - Ö :CS fl c M tO CS ca

så SJ s _

H->

*->

CM CO • *

v ._r oo to so J 2 C O o

to co co g ca H-> o o "

™ ?* •* « r^ -fl - ^

H->

:CS CO

c "o «

O

£ cs -2-2 "« H cs £ • >0x1 C

^

v

-- s? B 1 m m o i CM

ti

»

o 12 S cS ^ iS 1 >^w — -fl c •

- * CM

CO CO O T - I T i TH

M*

T i

^

CO _ r- - f l S

O tes

!4 o t i

u

a

fl CO £o >

"SJ

^

. >

fl . C CS fl

. <M 2 ja

o g oog -« w -2 fl 3 -A .2 •£

00 'fl

-« 5fl § op ta C«-> Ä ,« *-*

Ti

+«*

O I "

>

d

M

.SgS 1

cca c

CS

LL H->

& £ c T) ca • - <

_

•8 1 * 1

T i

ro N

> fl

T i co

co

• *

"tO ti

B

>

*->

d CO

"lO

>

CO

H->

3 C 3 cS

> fl s

co

•3

PH

fl

p

c

c

H-> CO <*9 3 H-> M

_fl C5

fl

C/3

X! oo

c

ti CO o

CO H->

:0

o

o

ti CS TH

CO

to

2 « e fl 9 c

co T» CO ti CO

>

'c3

•CS CO

B p

:C8 J2 :ca _ t. S i- » co G, co oo <M sO

to {J 75 to P. u -0 0 CS T C -ö fl' t, ._r .5 SO

ti

Ö CO

ti

.fl

to

..

co ±6 i* oo »i t ; , ° a 5 w A3 'fl <3 OHTO g co

•*

^ ' 0£

O. Q. C " -2

a . co

a. a fl .S "3

to s-s Z<2 -Ö a a •£ Ö 2

o co o B

>

:fl

^

-H1

•-

*-

~ rfl ' f l

o £ A3 O fl cs

28 Tabell 1:8. Lönekostnader för lårar- och biträdespersonal vid de medicinska fakulteterna budgetåret 1963/64 1 OOO-tal kronor Lönekostnader Lärosäte

Uppsala universitet Lunds universitet Umeå universitet

Grupp 1 Grupp 2 Grupp 3 Teore- Propedeu- Kliniska tiska tiska ämnen ämnen ämnen 1 570 1 830 2 600 2 560 140

1 640 1 490 1 400 1 500 900

Grupp 4 Specialämnen

Summa

Kostnad per utbildningsplats och år

430 340 100 2 390

5 490 7 790 7 450 10 510 3 400

9,400 11,200 8,900 10,600 17,000

34 640

10,500

1 850 4 130 3 350 4 060 2 360

Summa samt genomsnittlig l .ostnad per utbildningsplats och år

Beredningen har i sina beräkningar av lönekostnaderna inte gjort åtskillnad på löner till lärare av olika kategorier samt till teknisk och annan biträdespersonal. Ingen uppdelning har vidare kunnat göras mellan kostnader för utbildning för grundexamen (medicine licentiatexamen) å ena sidan s a m t för forskarutbildning (doktorandutbildning) och forskning å den andra. För den medicinska utbildningen finnes nämligen icke såsom vid de filosofiska fakulteterna m. fl. fastställda organisationsplaner, varigenom lärartillgången automatiskt regleras med hänsyn till undervisningsbelastning m. m. på skilda utbildningsnivåer. Angivna beräkningar av personalkostnaderna bör dock, anser beredningen, kunna användas för att ge en grov uppskattning av utbildningens nuvarande standard att tjäna som underlag för beredningens senare bedömningar om behovet av resurser för vidgad läkarutbildning. Beredningen vill understryka, att det inte är möjligt att använda ovan angivna kostnadsberäkningar för direkta jämförelser mellan läkarutbildningen vid de skilda lärosätena. En utbyggnad av läkarutbildningen pågår vid de medicinska fakulteterna men denna har hunnit varierande långt vid de olika lärosätena, varför angivelsen om utbildningskostnaderna för ett visst givet läsår inte kan utgöra underlag för att mäta utbildningsskillnader mellan olika lärosäten. Vidare har i beräkningen medtagits lönekostnader för specialämnen, som inrättats av bl. a. forskningsskäl. Forskningsorganisationerna har, som framgår av tabellerna, erhållit mycket växlande omfattning vid de olika medicinska fakulteterna. I de kliniska ämnena slutligen är dimensioneringen av den akademiska lärarorganisationen, som framgår av det följande, beroende av respektive undervisningssjukhus organisatoriska status. Vid de kommunala undervisningssjukhusen i Lund, Malmö, Göteborg och Umeå finnas för kliniska läraruppgifter inrättade tjänster på åttonde huvudtitelns stat i form av i första hand professurer, kliniska lärar- tillika biträdande överläkartjänster och kliniska amanuenstjänster. Härutöver ålig-

29 ger det jämlikt Kungl. Maj:ts kungörelse om kommunala undervisningssjukhus (SFS 1960: 713) samtliga övriga vid sjukhuset anställda läkare att biträda vid handledningen av de studerande. Bl. a. för att täcka kostnaderna för dessa handledaruppgifter lämnar staten ur femte huvudtiteln särskilt bidrag till dessa sjukhus. De kommunalanställda överläkarna och biträdande Överläkarna på undervisningssjukhusen är därjämte skyldiga att — i den mån de kommunala sjukvårdsmyndigheterna det medgiver — mot särskild ersättning övertaga den undervisning eller examination inom sitt verksamhetsområde, som prövas erforderligt för ett ändamålsenligt bedrivande av studierna. För den kliniska undervisningen på de statliga undervisningssjukhusen i Uppsala och Stockholm (akademiska sjukhuset, karolinska sjukhuset och för närvarande även serafimerlasarettet) finnes i nuläget inga kliniska lärar- tillika biträdande överläkartjänster liksom inte heller kliniska amanuenstjänster, avlönade ur åttonde huvudtiteln. Motsvarande lärarbehov liksom behovet av handledare tillgodoses helt inom ramen för den läkarstab, som avlönas ur femte huvudtiteln. För att ge en antydan om vad nyssnämnda skillnader i lärarorganisationen vid olika undervisningssjukhus innebär kan nämnas, att kostnaderna under åttonde huvudtiteln för befintliga 10 kliniska lärartjänster och 49 kliniska amanuenstjänster i Lund uppgår till ca 1,45 milj. kronor, att kostnaderna för 13 kliniska lärartjänster och 43 kliniska amanuenstjänster i Göteborg likaså uppgår till ca 1,45 milj. kronor, samt att kostnaderna för 9 kliniska lärartjänster och 17 kliniska amanuenstjänster i Umeå uppgår till ca 0,725 milj. kronor. Utgifter för motsvarande ändamål saknas så gott som helt under nu aktuell huvudtitel vid medicinska fakulteten i Uppsala och vid karolinska institutet i Stockholm. Beredningen har inte haft möjlighet att på liknande sätt som ovan angivits i detalj undersöka omfattningen på de statliga undervisningssjukhusen av den läkarpersonal — motsvarande kliniska lärare och kliniska amanuenser — som tillkommit för undervisningen och forskningen. 3.2.1.2. Löner till

ekonomipersonal

Tabell 1: 9. Kostnader för löner till ekonomibiträden under budgetåret 1963/64 i 1000-tal kronor Lärosäte

Kostnad

Uppsala universitet . . . Lunds universitet Göteborgs universitet. . Karolinska institutet. . Umeå universitet

154 209 357 560 123

Summa

1 403

Kostnad per utbildningsplats och år

0,420

30 Beredningen behandlar kostnaderna under nu angiven rubrik för sig, diå personalorganisationen i ifrågavarande hänseende erhållit olika struktiur och omfattning på de olika lärosätena. Kostnaderna för löner till ekonomiibiträden under budgetåret 1963/64 framgår av tabell 1:9, varvid även amgives totalkostnad per utbildningsplats och år. 3.2.1.3. Löner till forskardocenter, e. o. docenter och forskarassistenter sannt doktorandstipendier Antalet tjänster av ifrågavarande typ samt kostnaderna härför redovisas i i tabell 1: 10. I fråga om antalet forskardocenter vid de medicinska f a k u l t e terna vid universiteten i Uppsala, Lund och Göteborg har beredningen aintagit ett visst antal, då dessa tjänster under budgetåret 1963/64 inte vrår fakultetsbundna. Under denna rubrik har vidare endast medtagits de f o r s karassistenttjänster, som inrättats för forskningen, och således inte sådama forskarassistenttjänster för undervisningen, som motsvarar tidigare bitrrädande lärartjänster. Beträffande doktorandstipendierna har endast meedtagits de tjänster, som står till medicinska fakulteternas (motsvarande) ddirekta disposition. Tabell 1:10. Kostnader för löner m.m. till vissa forskartjänster budgetåret 1963/644 i 1 000-tal kronor Lärosäte

E.o. docent

Forskardocent

Forskarassistent

Doktorandstipendium

Kostnad 1

Uppsala universitet . . Lunds u n i v e r s i t e t . . . . Göteborgs universitet. Karolinska institutet.. Umeå universitet

13 14 15 19 6

2 2 3 5 1

4 4 4 4

18 18 14 30 4

832,0 868,0 906,0 1 281,0 293,0

Summa

4 180,0 1,260

Genomsnittlig kostnad per utbildning

3.2.1.4. Kostnader för arvoden m. m. I tabell 1:11 redovisas anslag till arvoden till lärare m. m. vid de medicinsska fakulteterna budgetåret 1963/64. Tabell 1: 11. Anslag till arvoden m. m. budgetåret 1963/64 i 1 000-tal kronor Arvodesanslag

Lärosäte

400 677 653 560 325 Summa Arvodesanslag per utbildningsplats och år

2 615 0,800

31 3.2.1.5. Anslag till materiel m. m. I tabell 1: 12 redovisas anslag till materiel m. m., fördelade på samma ämnesgrupper som vid beräkningen av löner till lärare, tekniska biträden m . m. Vad gäller materielanslagen till karolinska institutet och Umeå universitet har medtagits anslag även till vissa gemensamma universitetsändamål, som inte h ä r är redovisade för övriga lärosäten. Tabell 1: 12. Anslag till materiel m. m. budgetåret 1963/64 i 1 000-tal kronor

Totalt materielanslag

Lärosäte

Uppsala universitet Lunds universitet

946,5! 1 225.1 1 1 311,0* 1 960,0* 515,0

Karolinska institutet Umeå universitet Summa Genomsnittligt materielanslag per utbildningsplats och år 1

Fördelat på ämnesgrupper Grupp 1 Grupp 2 Grupp 3 Grupp 4

241,0 318,3 519,2 377,0

198,0 216,5 260,4 200,0

453,3 619,9 492,5 864,0

53,0 54,0 24,0 346,0

övrigt

1,2 16,4 14,9 173,0

5 957,6 1,800

Enligt universitetskanslersämbetets förteckning.

3.2.1.6. Anslag för nyanskaffning

av apparatur m. m.

I tabell 1:13 redovisas anslag under rubriken nyanskaffning av apparater till de medicinska fakulteterna (motsvarande) under de senaste fem budgetåren. Anslagen till Umeå universitet har därvid icke medtagits. Tabell 1:13. Kostnader för nyanskaffning av apparater under budgetåren 1959/60— 1963/64 i 1 000-tal kronor

Lärosäte

Uppsala universitet Lunds universitet Göteborgs universitet Karolinska institutet

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

Genomsnittligt årsanslag

439,3 185,9 27,2 199,9

299,9 198,4 105,2 210,0

382,5 179,1 113,0 210,0

312,9 175,3 128,0 222,0

287,1 234,3 104,0 198,5

344,4 194,6 95,5 208,1

Summa

842,6

Genomsnittlig kostnad per utb klningspl its och år (3 104 pk itser)

3.2.1.7. Kostnader

för vissa

0,270

forskningsändamål

I tabell 1:14 redovisas anslagsposterna för budgetåret 1963/64 till främjande av ograduerade forskares vetenskapliga verksamhet samt biträdeshjälp

32 Tabell 1:14. Kostnader för vissa forskningsändamål budgetåret 1963/64 i 1 OOO-tal kronor Kostnader

Lärosäte

270,0 275,0 285,0 390,0 95,0 Summa Kostnad per utbildningsplats och å r . . . .

1 315,0 0,400

m. m. åt docenter. Ur sistnämnda anslag har för universitetens i Uppsala, Lund och Göteborg del räknats med en fördelning av anslaget till ifrågavarande medicinska fakultet i förhållande till antalet e. o. docenttjänster vid fakulteten jämfört med det totala antalet dylika docenttjänster vid respektive universitet.

3.2.2. Årliga driftkostnader efter fnllständigt genomförande av beslutad och planerad utbyggnad av läkarutbildningskapaciteten

3.2.2.1. Löner till lärare, tekniska biträden m. m. I tabell 1:15 redovisas översiktligt föreslagna tillkommande personalförstärkningar för realiserande av beslutade och planerade vidgningar av läkarutbildningskapaciteten. De angivna uppgifterna motsvarar läkarutbildningsberedningens förslag till förstärkning för ökad läkarutbildning vid universiteten i Uppsala och Lund samt vid karolinska institutet och medicinska högskolan i Umeå, vilka förslag legat till grund för statsmakternas beslut (prop. 1961: 108, 1962: 104 och 1963: 142), samt av karolinska institutets lärarkollegium framförda äskanden om resurser för provisorisk kapacitetsvidgning i Stockholm (prop. 1963: 142). Uppgifterna om den erforderliga personalförstärkningen för ökad läkarutbildning i Göteborg motsvarar läkarutbildningens förslag i betänkandet »ökad läkarutbildning i Göteborg» (stencilerat — maj 1962). Detta förslag har ännu inte blivit föremål för statsmakternas prövning. Beredningen är medveten om att förändringar i ifrågavarande förslag till personalförstärkning kan komma att aktualiseras. Förslagen bör dock enligt beredningen kunna ge underlag för en grov uppskattning av personalstandarden efter full utbyggnad av beslutade och planerade vidgningar av läkarutbildningskapaciteten vid de olika lärosätena. Beträffande den använda gruppindelningen hänvisas till förklaringar i anslutning till tabell 1:7.

33 Bitr. A 9— A5

T3 2

Jj

OI

l e n X •V C i

C i "tf " H

HM CM

CO

l>- T i

TH

LO

-*>

t-

—

CM

co.

CM

CM CO

CM CO

— 1

®<<

9 3fl

CO

LO T i

rf 9 5fl

CO T}» CM

CM T I

cs T I co

Ti

Ti

Ti

CO

CM T I

t > "T:

—

TH

CM

Ti

CS

Ci

•

tö ^

£

T i

<H g ^

'

-TH

£ «^ a o 22 ** fl r. CS < , 1-1

CO CM LO

r i LO

V

CM LO CO

T i Tji IM

fl

1-1

o

f

•t rf s —> rf D "3

c

p

Sed

ta

ti "3

. CO

Underläkare forskn.ng. A 2 m. m.

•3

t>i

X

C3

Klin. ärare Ae27

sg C;

CM CM LO

fl

.s§ C

Ti

1 CJ

S a c —. <

t> CM

CTi

CM

&X

co

CM

1-1

^

N

T*

T i

T i

D~ LO

I S H TI TI | CS

rj

J5

CM T I

P"

M

O

f*lTl

Tf

T i

t >

CO

Oi

"« =

T I

CM CO

T i CM CO

4-> • j i

CM CO

T i CM CO

tH

:cS to

>

HT)

'

fl CS 'CS.

CH

- 'Eev >

4-> O

Ti

TH

CM

ro

>

38 Ä

•T>

o

o

a

•.2—413173

TH

M

O

*» >

3 CS

c

fl

O

TD

A

fl

—->

a •

•

.S;"

O

•i c'

• e> • • tH

T>

tH

>

•'3 3 •rf

•4 " '

' T.r

CS

'S

34 De totala årliga lönekostnaderna för lärar- och biträdespersonalen vid de medicinska fakulteterna vid realiserande av nyss angivet förslag till personalförstärkning redovisas i tabell 1: 16. Tabell 1:16. Årliga lönekostnader för lärar- och biträdespersonal vid de medicinska fakulteterna efter full utbyggnad av beslutade och planerade vidgningar av läkarutbildningskapaciteten i 1 000-tal kronor Grupp 1 Teoretiska ämnen

Grupp 2 Propedeutiska ämnen

Grupp 3

Grupp 4

Lärosäte

Kliniska ämnen

Specialämnen

Summa

Kostnad per utbildningsplats och år

Uppsala universitet . . . . Lunds universitet Göteborgs universitet.. . . Karolinska institutet. . . Umeå universitet

1 570 2 460 2 600 2 660 1 320

1 640 1 940 1 770 1 660 990

1 980 7 080 5 295 5 950 1 2 730

430 340 100 2 390

5 620 11 820 9 765 12 660 5 040

9,200 9,250 8,600 9,000 11,900

Summa samt genomsilittlig kostnad per utbildningsplats och år

44 905 |

9,250

1 Vid den provisoriska intagningsökningen har för klinisk amanuens räknats med hel årslön i A 23.

3.2.2.2. Övriga årliga

driftkostnader

I tabell 1:17 redovisas beräknade årliga kostnader efter fullt genomförande av beslutad och planerad utbyggnad av läkarutbildningskapaciteten i fråga om löner till ekonomipersonal, löner till forskardocenter, e. o. docenter och forskarassistenter samt doktorandstipendier, anslag till arvoden m. m., materielanslag m. m., anslag för nyanskaffning av apparater m. m. samt vissa särskilda forskningsanslag. Anslagsbehovet under posten anslag för nyanskaffning av apparater m. m. beräknas i proportion till antalet utbildningsplatser vid lärosätena med utgångspunkt från den genomsnittliga kostnaden för nyanskaffning av apparater under de senaste fem budgetåren (se tabell 1:13). Anslagsbehovet under övriga här nämnda anslag beräknas genom uppräkning av nuvarande anslag för ifrågavarande ändamål vid de olika lärosätena med utgångspunkt från den tidigare framräknade genomsnittliga utbildningskostnaden per utbildningsplats för respektive anslag under budgetåret 1963/64. Beredningen är medveten om att beräkningarna rörande storleken av vissa löneanslag och av materiella driftanslag vid full utbyggnad av beslutade och planerade vidgningar av läkarutbildningskapaciteten i vissa detaljer kan avvika från de förslag, som i annat sammanhang h a r framlagts eller kan komma att framläggas. Enligt beredningens mening ger dock beräkningarna en bild av storleksordningen av de förstärkningsåtgärder, som är nödvändiga för att bereda tillfredsställande utbildningsförutsättningar vid nu aktuella kapacitets vidgningar. De bör vidare kunna tjäna som underlag

35 Tabell 1: 17. Beräknade årliga övriga driftkostnader m. m. efter full utbyggnad av beslutade och planerade vidgningar av läkarutbildningskapaciteten i 1 OOO-tal kronor

Lärosäte

Uppsala universitet Lunds universitet Göteborgs universitet Karolinska institutet Umeå universitet. Summa

Anslag till Vissa Löner till nyansärskilda Löner till Anslag till Materielforskarskaffning forskekonomiarvoden anslag docenter av appaningspersonal m. m. m. m. m. m. raterm.m. anslag

Summa

165 455

866 1 605

422 1 145

995 2 278

165 346

281 509

2 894 6 338

1 284

1 851

5 223

739 217

1 818 575

901 504

2 727 918

382 114

560 185

7 127 2 513

2 059

6 148

3 865

8 769

1 314

1 940

24 095

vid fortsatta överväganden om de ekonomiska konsekvenserna av ytterligare ökad läkarutbildning. Beredningen vill erinra om att de normer, som för närvarande tillämpas i fråga om de högre utbildningsanstalternas materiella driftkostnader, är föremål för översyn inom universitetskanslersämbetet. På universitetskanslerns uppdrag har sålunda en särskild kommitté utrett vissa frågor rörande anslagen till materiel m. m. Resultaten härav har redovisats i betänkandet »Materielanslag och andra sakanslag till universiteten, de medicinska högskolorna och handelshögskolan i Göteborg» (stencilerat — mars 1963). Beredningen utgår ifrån att vid framtida ökningar av läkarutbildningen de för kapacitetsvidgningarna erforderliga materiella driftanslagen fastställes i enlighet med de normer, som gäller vid den för ökningen aktuella tidpunkten. 3.2.3. Framtida investeringskostnader

En omfattande utbyggnad av de medicinskt teoretiska institutionerna pågår. Härigenom skapas bl. a. förutsättningar för den ökning av läkarutbildningen på de olika lärosätena, som är beslutad eller planerad. I detta avsnitt redovisas beräknade kostnader för pågående och nu planerade utbyggnadsåtgärder m. m., vilka kostnader skall bestridas från åttonde huvudtiteln. Beredningen tar därvid icke hänsyn till att vissa medel för objekt, som är under byggnad eller projektering, redan till viss del anvisats av riksdagen. Beredningen nöjer sig h ä r med att översiktligt ange beräknade kostnader för planerade utbyggnadsåtgärder vid de olika medicinska lärosätena. I samband med att beredningen i senare avsnitt (kapitel 5—7) redovisar förutsättningarna för ökad läkarutbildning vid vissa befintliga lärosäten (Uppsala, Stockholm och Umeå) kominer beredningen för övrigt att närmare informera om byggnadsplanerna på dessa orter. -

36 För objekt under byggnad eller under projektering anger beredningen byggnadskostnaderna enligt kostnadsläget den 1 juli 1963. I övrigt räknar beredningen med att kostnaderna för nybyggnadsåtgärder uppgår till 2 200 kronor per m 2 nettoyta samt att kostnaderna för ombyggnadsåtgärder uppgår till 1 100 kronor per m 2 nettoyta. Beredningen antager vidare, att kostnaderna för utrustning och inredning av nya lokaler utgör ca 40 procent av byggnadskostnaderna. 3.2.3.1. Uppsala universitet Nedanstående objekt vid universitetet — med beräknad storlek och kostnad angiven — är under projektering. m2 3 700

Milj. kronor 9,5

Nybyggnad för fysiologi och med. fysik

Vidare planeras — för att tillgodose föreliggande undervisnings- och forskningsbehov vid universitetet — nybyggnader för i första hand ämnena farmakologi, medicinsk kemi och mikrobiologi samt tillbyggnad för patologi, vilka samtliga byggnadsåtgärder för närvarande är under programmering. De beräknade kostnaderna härför medtages icke i detta sammanhang utan kommer att redovisas i samband med att beredningen behandlar förutsättningarna för ökad läkarutbildning i Uppsala. Kostnaderna för byggnadsåtgärder vid Uppsala universitet beräknas således till 9,5 milj. kronor. Kostnaderna för utrustning beräknas till 3,8 milj. kronor. 3.2.3.2. Lunds universitet Nedanstående objekt vid universitetet — med beräknad storlek och kostnad angiven — är under projektering. Objekt under projektering Nybyggnad för medicinsk kemi (del av kemicentrum) Nybyggnad för bakteriologi. . Tillbyggnad för fysiologi och medicinsk fysik Nybyggnad för anatomi och histologi Nybyggnad för r a d i o f y s i k . . . . Summa

Milj. kronor

m2

10,0 10,0

4 550 4 912

2,2

1,6 2,3

664 650

26,1

11 689

Härutöver planeras en ombyggnad av nuvarande institutionsbyggnad för farmakologi och medicinsk kemi (storlek: 2 600 m 2 nettoyta) för att tillgodose behoven för ökad läkarutbildning i farmakologi. Läkarutbildningsbéredningen har i skrivelse till Kungl. Byggnadsstyrelsen den 30 april 1964

37 framlagt förslag till ombyggnadsåtgärder. Byggnadsstyrelsen har ännu inte tagit slutlig ställning till detsamma. Enligt vad beredningen under hand inhämtat övervägs möjligheten att på längre sikt lösa lokalfrågan för farmakologi genom uppförande av en nybyggnad i stället för genom ombyggnad. Tills vidare r ä k n a r dock beredningen med kostnader för ombyggnadsåtgärder enligt beredningens förslag. Kostnaderna härför beräknas preliminärt till 2,9 milj. kronor. Om man utgår ifrån att 50 procent av kostnaderna för nybyggnaden för bakteriologi avtalsenligt täckes med medel, beviljade av Malmöhus läns landsting, beräknas kostnaderna för statens del för ovan angivna byggnadsåtgärder vid Lunds universitet uppgå till 24,0 milj. kronor. Kostnaderna för utrustning beräknas till 9,6 milj. kronor. 3.2.3.3. Göteborgs

universitet

För läkarutbildningens del planeras en nybyggnad för ämnet hygien, som tankes bli uppförd i anslutning till planerade lokaler för den nordiska hälsovårdshögskolan. Kungl. Byggnadsstyrelsen har i underdånig skrivelse den 20 juli 1964 framlagt förslag till byggnadsprogram för en gemensam byggnad för nämnda institutioner. Byggnaden beräknas innehålla sammanlagt 2 505 m 2 nettoyta, varav 1 710 m 2 för den hygieniska institutionen. Byggnadskostnaderna beräknas totalt till 5,3 milj. kronor. Den andel härav, som skulle falla på den hygieniska institutionen, beräknar beredningen till 3,6 milj. kronor. Kostnaderna för utrustning beräknas till 1,4 milj. kronor. 3.2.3.4. Karolinska

institutet

Nedanstående objekt vid institutet — med beräknad storlek och kostnad angiven — är under byggnad eller projektering. Under byggnad Objekt Milj. kronor

m2

Tillbyggnad för farmakologi Tillbyggnad för fysiologi och medicinsk fysik

4,8

1 800

Summa

4,8

1 800

Under projektering Milj. kronor

m2

3,6

3,6

1 483

Beredningen finner här inte anledning medtaga kostnader för planerade övriga tillbyggnadsåtgärder på karolinska institutets område såsom för en tillbyggnad till statens institut för folkhälsan eller för en tillbyggnad till det nuvarande flyg- och navalmedicinska laboratoriet. Kostnaderna för byggnadsåtgärder vid karolinska institutet beräknas således till 8,4 milj. kronor. Kostnaderna för utrustning beräknas till 3,4 milj. kronor.

38 3.2.3.5. Umeå universitet Nedanstående objekt vid universitetet a n g i v e n — är under byggnad.

med beräknad storlek och kostnad Milj. kronor

Nybyggnad för anatomi och h i s t o l o g i . . . .

10,2

m» 4 110

Summa

10,2

4 110

Vidare är en gemensam undervisningsbyggnad (lu-block) och en gemensam forskningsbyggnad (hufo-block) för samtliga kemiska ämnen under projektering liksom en gemensam undervisningsbyggnad för vissa biologiska ämnen (genetik, zoofysiologi, zoologi, botanik samt fysiologi och medicinsk fysik). 1962 års Umeåkommitté har härutöver framlagt förslag till lokalprogram för forskningsbyggnader för sistnämnda ämnen. Av de härvid föreslagna lokalerna om sammanlagt ca 21 900 m 2 nettoyta beräknas ca 5 300 m 2 svara för medicinska ämnen (medicinsk kemi samt fysiologi och medicinsk fysik). Kostnaderna för dessa lokaler beräknas översiktligt till 11,60 milj. kronor. Beredningen kommer att i samband med redovisningen av investeringskostnader under femte huvudtiteln ange kostnader för erforderliga tillbyggnadsåtgärder för bl. a. bakteriologi, klinisk bakteriologi och virologi vid universitetet i Umeå. Kostnaderna under åttonde huvudtiteln för byggnadsåtgärder vid Umeå universitet beräknas således till 21,8 milj. kronor. Kostnaderna för utrustning beräknas till 8,8 milj. kronor. 3.2.3.6. Sammanfattning av investeringskostnader för genomförande slutade och planerade vidgningar av läkarutbildningskapaciteten

av be-

I tabell 1:18 sammanfattas ovan beräknade investeringskostnader under åttonde huvudtiteln för genomförande av beslutade och planerade vidgningar av läkarutbildningskapaciteten. Tabell 1: 18. Investeringskostnader under åttonde huvudtiteln för genomförande av beslutade och planerade vidgningar av läkarutbildningskapaciteten i milj. kronor Kostnader för Lärosäte

Uppsala universitet Lunds universitet Göteborgs universitet Karolinska institutet Umeå universitet Summa

byggnadsåtgärder

inredning och utrustning

9,5 24,0 3,6 8,4 21,8

3,8 9,6 1,4 3,4

13,3 33,6 5,0 11,8 30,6

67,3

27,0

94,3

3.3. Kostnader under femte huvudtiteln De statliga bidrag, som utgår enligt särskilda avtal till ett flertal kommunala undervisningssjukhus, utgörs i regel av vissa procent av investeringsoch driftkostnaderna och skall i princip motsvara de merkostnader för sjukhusens anläggande och drift, vilka betingas av den medicinska utbildningen och forskningen. Till grund för läkarutbildningsberedningens beräkningar av kostnaderna under femte huvudtiteln för den medicinska utbildningen och forskningen har i fråga om de kommunala undervisningssjukhusen sålunda lagts de statsbidrag, som utgår enligt nu gällande läkarutbildningsavtal. Vissa skiljaktigheter råder mellan de olika avtal staten ingått med de kommunala huvudmännen om upplåtelse av kommunala sjukvårdsinrättningar för utbildning och forskning. Sedan länge har emellertid från såväl statens som de kommunala huvudmännens sida eftersträvats likformiga och enhetliga villkor angående statens bidrag till sjukhusens anläggande och drift. Med ett undantag utlöper samtliga nu gällande avtal — under förutsättning att uppsägning sker — den 30 juni 1970. Avsikten är enligt uttalande av föredragande departementschefen i propositionen 1963: 142 att genom samordnade förhandlingar söka åstadkomma för tiden därefter full samstämmighet i fråga om normerna för statens bidragsgivning för upplåtelse av kommunala sjukvårdsanstalter. Enligt nu gällande avtal mellan staten och vederbörande huvudmän för kommunala undervisningssjukhus ankommer det på huvudmännen att uppföra och utrusta sjukhusens samtliga kliniker och övriga anläggningar, innefattande även dem, som erfordras för klinisk utbildning och forskning. Enligt avtalen skall förslag till ny-, till- eller ombyggnadsarbeten ävensom ändrings- eller förbättringsarbeten i fråga om anläggning, för vilken staten skall erlägga byggnadsbidrag, upprättas av huvudmännen i samråd med myndighet, som Kungl. Maj :t bestämmer. Denna myndighet är som regel nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande. Vidare skall förslag och ritningar för ifrågavarande ändamål godkännas antingen av Kungl. Maj :t, då det gäller större nybyggnader eller ombyggnadsprojekt, eller i övrigt av omförmälda nämnd. Denna skall jämlikt sina instruktioner vid fullgörandet av sina uppgifter dels — med beaktande av sjukvårdens krav — tillvarataga undervisningens och forskningens intressen med hänsyn inte blott till det aktuella läget utan jämväl, så långt det är möjligt, till den framtida sannolika utvecklingen, dels verka för en ändamålsenlig utformning av kliniker och andra för undervisning och forskning upplåtna anläggningar vid ifrågavarande sjukhus, dels ock övervaka, att statens kostnader icke ökas på grund av en onödigt vidlyftig eller i övrigt exklusiv planering eller utrustning.

40 För den medicinska utbildningen och forskningen disponeras vidare tre statliga undervisningssjukhus, nämligen karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet i Stockholm samt akademiska sjukhuset i Uppsala. Dessa sjukhus står under ledning av särskilt tillsatta direktioner. De kostnader för driften av nyssnämnda sjukhus, vilka stannar på statsverket sedan ifrågavarande kommunala huvudmän jämlikt gällande avtal lämnat ersättning för den vid sjukhusen bedrivna sjukvården avseende sjuka från respektive landstings- eller stadsområde, kan emellertid inte anses i sin helhet avse utgifter för den medicinska utbildningen och forskningen vid sjukhusen. Vissa skäl — som läkarutbildningsberedningen inte finner anledning att i sammanhanget närmare ingå på — har nämligen motiverat, att staten inte betingat sig full täckning för de driftkostnader, som belöper sig på berörd sjukvård. Läkarutbildningsberedningen är dock medveten om att den översyn av gällande avtal rörande de statliga undervisningssjlikhusen, som påbörjats eller kan förväntas, kan komma att medföra en ändring i detta avseende. Enär det inte visat sig möjligt att till närmare ledning för beredningens överväganden framskaffa uppgifter om den faktiska fördelningen av statsverkets driftkostnader vid de statliga sjukhusen mellan å ena sidan kostnader för sjukvården samt å andra sidan kostnader för utbildningen och forskningen, har läkarutbildningsberedningen vid sina schablonmässiga beräkningar av nuvarande kostnader under femte huvudtiteln för den medicinska utbildningen och forskningen vid de statliga undervisningssjukhusen funnit det rimligt att utgå ifrån att den medicinska utbildningen och forskningen i ekonomiskt hänseende belastar driften vid de statliga undervis? ningssjukhusen i samma utsträckning som den belastar driften vid de kommunala undervisningssjukhusen. Från denna utgångspunkt har beredningen gjort sin i det följande redovisade uppskattning av h u r stor del av statens driftutgifter för de statliga undervisningssj likhusen, som kan anses falla på läkarutbildningens och den medicinska forskningens konto. I fråga om investeringarna vid de statliga sjukhusen har beredningen på liknande sätt endast medtagit — såsom belöpande på utbildning och forskning — samma procentuella andel av de totala investeringskostnaderna, som bestrides ge-r nom statsbidrag vid de kommunala undervisningssjukhusen enligt de gällande läkarutbildningsavtalen. i I förevarande avsnitt skall under särskilda rubriker bl. a. lämnas redogörelser för de ekonomiska villkoren för staten vid nuvarande samt — i samband med beslutad eller planerad utvidgning av läkarutbildningen — bli-f vande utnyttjande av de olika sjukhusen för läkarutbildning och forskning. Vidare kommer att lämnas uppgifter om de i riksstaten beräknade statliga driffutgifterna för nämnda ändamål under budgetåret 1963/64 samt fram-* läggas vissa överslagsberäkningar rörande de förväntade kostnaderna för framtida byggnadsåtgärder och utrustningsanskaffning liksom även de förw

41 väntade årliga driftkostnaderna efter färdigställandet av nu planerade utbyggnader av ifrågavarande sjukhus. i Inledningsvis önskar läkarutbildningsberedningen dock göra vissa allmännapåpekanden. I sina beräkningar om de framtida kostnaderna för läkarutbildning och forskning på undervisningssjukhusen kommer beredningen vad gäller investeringskostnaderna att utgå från nu föreliggande kostnadsberäkningar om ntbyggnadsprogrammen samt att även utgå från den beräknade driftkiostnadsnivån kalenderåret 1964 eller budgetåret 1964/65. När det gäller sjukhusutbyggnaden kominer beredningen att medtaga sådana kostnader, som torde komma att bli aktuella under perioden 1964— 1975. I vissa fall har riksdagen redan anvisat medel för vidtagande av byggnadsåtgärder vid de statliga sjukhusen inom ramen för de program, som här angives. Det utgångsmaterial, som använts vid kostnadsberäkningarna, är mycket preliminärt. Kostnadsangivelserna får bedömas med hänsyn härtill. De bör emellertid enligt beredningens mening kunna ge en bild av storleken av den kostnad för statsverket, som kommer att bli aktuell på drift- och investeringssidan vid genomförandet av beslutade och planerade vidgningar av läkarutbildningskapaciteten. Det föreligger stora svårigheter att beräkna den framtida kostnadsutvecklingen inom sjukvårdsorganisationen. Utvecklingen under de senaste åren har kännetecknats av att sjukvårdskostnaderna såväl på investeringssidan som på driftsidan ökat mycket kraftigt. Ökningen av investeringskostnaderna torde betingas delvis av den allmänna prisutvecklingen inom byggnadsområdet men framför allt av den medicinska utvecklingens krav på större lokaler och ökade tekniska ra. fl. resurser. För de ökade driftkostnaderna torde personalkostnadsstegringen spela avgörande roll. Härtill kominer stigande kostnader för läkemedel, engångsförpackningar m. ra. Beredningen är vidare medveten om att nuvarande relativt stora skillnader i vårddagkostnad mellan de olika undervisningssjukhusen k a n komma att utjämnas efter ett genomförande av föreliggande utbyggnadsplaner på de olika sjukhusen. Detta innebär, att beredningens beräkningar om de framtida driftkostnaderna på de olika undervisningssjukhusen med utgångspunkt från dagens vårddagkostnadsnivå vid varje sjukhus kan bli något missvisande. Då avsikten med kostnadsberäkningarna emellertid inte är att få till stånd en jämförelse av bl. a. driftkostnaderna på de olika sjukhusen, har beredningen inte funnit anledning att i nu aktuellt hänseende förfina annars mycket grova beräkningsmetoder. Med hänsyn till ovan redovisade pågående sjukvårdskostnadsutveckling har man för övrigt anledning förmoda, att de verkliga driftkostnaderna vid samtliga undervisningssjukhus kommer att bli större än vad som här angives.

42 3.3.1. Uppsala universitet

Staten står som huvudman för akademiska sjukhuset i Uppsala, som är Uppsala universitets undervisningssjukhus. Staten är ägare till sjukhuset, ehuru det enligt nu gällande avtal (Kbr. 12.3.1954) drives av staten och Uppsala läns landsting gemensamt. Enligt detta avtal svarar staten för lönerna till läkare på sjukhuset. Därjämte bidrager staten med 13 procent av övriga driftkostnader, i den mån de belöper på vårddagar för sjuka från Uppsala län. Beträffande regionsjukvården vid sjukhuset gäller ett särskilt avtal, enligt vilket övriga landsting inom regionen betalar verkliga vårddagkostnader för sina patienter med avdrag av 10 procent. Särskilt avtal gäller för pågående utbyggnad av akademiska sjukhuset (Kbr. 16.6.1961.). Enligt avtalet skall Uppsala läns landsting svara för 30 procent av kostnaderna för utbyggnaden. Då enligt regionvårdsavtalet övriga landsting inom regionen också svarar för 30 procent av utbyggnadskostnaderna, blir statens andel i regel 40 procent. Särskilda avtal gäller vidare angående samarbete och drift av den till akademiska sjukhuset förlagda sjuksköterskeskolan (Kbr. 30.12.1958), angående undervisning i klinisk epidemiologi vid epidemisjukhuset i Uppsala (Kbr. 16.6.1961) samt angående Folke Bernadottehemmet (Kbr. 30.6.1960). Kungl. Maj :t h a r den 6 december 1963 uppdragit åt statens nämnd för förhandlingar med kommuner att upptaga förhandlingar med Uppsala läns landsting om översyn av gällande avtal om samarbete och drift av akademiska sjukhuset i Uppsala. Beräknade statliga driftkostnader vid akademiska sjukhuset 1963/64: På sjukhusets stat är följande driftanslag upptagna för ifrågavarande budgetår 1. Avlöningar till läkare 2. Driftkostnader, frånsett kostnader för täckande av driftunderskott vid Uppsala sjuksköterskehems sjuksköterskeskola 3. Bidrag till anordnande av undervisning i klinisk epidemiologi Summa

Kostnad 6 080 000 3 544 000 80 000 9 704 000

Som tidigare anförts (sid. 29) saknas på statliga undervisningssjukhus sådana kliniska lärar- och amanuenstjänster, som förekommer på kommunala undervisningssjukhus och som avlönas ur åttonde huvudtiteln. Motsvarande lärarbehov tillgodoses vid förstnämnda sjukhus helt inom ramen för den läkarstab, som avlönas ur femte huvudtiteln. Med hänsyn härtill antager beredningen, att av ovan angivna läkarlönekostnader vid akademiska sjukhuset samma kostnad, som beräknats för kliniska lärar- och kliniska amanuenstjänster vid vardera av medicinska fakulteterna i Lund och Göteborg eller ca 1,5 milj. kronor, svarar för motsvarande läraruppgifter i Uppsala. För beräkningen av driftkostnaderna för undervisningen och

43 forskningen måste dock härtill läggas dels 10 procent av resterande del av läkarlönekostnaderna, dels övriga ovan angivna driftkostnader. Enligt denna beräkningsmetod skulle den del av statens kostnader vid akademiska sjukhuset, som kunde hänföras till undervisning och forskning, uppgå till ca 5,50 milj. kronor, vartill för Uppsala universitet kommer 0,08 milj. kronor såsom statligt bidrag till anordnande av undervisning i klinisk epidemiologi. Statliga investeringskostnader för utbyggnaden av akademiska sjukhuset under perioden 1964—1975: En omfattande utbyggnad pågår av akademiska sjukhuset. Beredningen kommer att redovisa föreliggande utbyggnadsplaner m. m. i samband med att beredningen i kapitel 5 redogör för förutsättningarna för ökad läkarutbildning i Uppsala. I det följande anger beredningen översiktligt kostnaderna för den planerade utbyggnaden av akademiska sjukhuset under tidsperioden 1964—1975 enligt mycket preliminära överslagsmässiga kostnadsberäkningar. Beräknade kostnader för utbyggnad av akademiska sjukhusetKostnad 1. Fortsättning av utbyggnadsetapp I. Uppförande av nybyggnader för infektionssjukdomar och för radioterapi (byggnadsarbeten pågår) 2. Genomförande av utbyggnadsetapp II, innefattande lokaler för skilda kirurgiska specialiteter, centraloperation, centralt akutintag med intagningsavdelning samt röntgenlaboratorium och vissa lokaler för forskning 3. Genomförande av utbyggnadsetapp III, innefattande lokaler för kvinnokliniken och för barn- och neurologispecialiteterna Summa

i milj. kronor 27,0 80,0 35,0 142,0

Härutöver torde i en framtid ytterligare lokaler behöva tillskapas för bl. a. vissa internmedicinska specialiteter samt för forskning och service, för vilka emellertid kostnader icke upptages i nu aktuellt sammanhang. För inredning och utrustning antages kostnaderna komina att utgöra 25 procent av byggnadskostnaderna. Inrednings- och utrustningskostnaderna för akademiska sjukhusets utbyggnad beräknas således till 35,5 milj. kronor. Då statens andel av angivna investeringskostnader utgör 40 procent, kan statens totala kostnader för utbyggnaden av akademiska sjukhuset (inklusive kostnader för inredning och utrustning) beräknas till ca 71,0 milj. kronor. Beredningen utgår dock ifrån att endast 25 procent av de totala investeringskostnaderna skall svara för undervisningens och forskningens behov, varför kostnaderna härför kan beräknas till 44,4 milj. kronor. Statliga årliga driftkostnader för undervisning och forskning på akademiska sjukhuset efter sjukhusets utbyggnad: Vid beräkningen av kostnaderna i nu aktuellt hänseende utgår beredningen i princip ifrån dagens avtalsförhållanden. Beredningen är dock medveten om att vid den tidpunkt, då den nu planerade utbyggnaden av akademiska sjukhuset genomförts,

44 avtalsläget kan komma att ha förändrats bl. a. som resultat av beslutade förhandlingar mellan staten och Uppsala läns landsting. Statens driftkostnader på akademiska sjukhuset för budgetåret 1964/65 beräknas till 12,70 milj. kronor, exklusive anslag för täckande av driftunderskott vid Uppsala sjuksköterskehems sjuksköterskeskola. Härav beräknas 7,02 milj. kronor för avlöning till läkare och 5,69 milj. kronor till övriga driftkostnader. Om 1,50 milj. kronor svarar mot lönekostnader till kliniska lärare och amanuenser samt om härtill 10 procent av resterande läkarlönekostnader och det övriga driftanslaget tankes svara för undervisningens och forskningens behov, kan andelen för detta ändamål av de totala statliga kostnaderna för akademiska sjukhusets drift för budgetåret 1964/65 beräknas till ca 7,75 milj. kronor. Antalet vårdplatser på akademiska sjukhuset är för närvarande 1 125. Efter färdigställandet av nu pågående utbyggnad beräknas antalet öka till ca 1 400. Om man antager, att statens driftkostnader för undervisning och forskning på sjukhuset skall öka i proportion till ökningen av antalet vårdplatser, beräknas de statliga årliga driftkostnaderna för detta ändamål efter sjukhusets utbyggnad komma att uppgå till ca 9,6 milj. kronor. 3.3.2. Lunds universitet

För läkarutbildningen vid Lunds universitet disponeras två kommunala undervisningssjukhus, nämligen Lunds lasarett och Malmö allmänna sjukhus. Sistnämnda sjukhus är för närvarande endast delvis utnyttjat för utbildningsändamål. I samband med att läkarutbildningskapaciteten vid Lunds universitet vidgas kominer Malmö allmänna sjukhus dock i betydligt större utsträckning än för närvarande att tas i anspråk för undervisning och forskning. I det följande kommer de två undervisningssjukhusen vid universitetet i Lund att behandlas var för sig. 3.3.2.1. Lunds

lasarett

Huvudman för undervisningssj likhuset i Lund, lasarettet i Lund, är Malmöhus läns landsting. Lasarettets utnyttjande för undervisning och forskning är reglerat genom avtal, godkänt av Kungl. Maj :t den 6 juni 1962. Enligt avtalet skall statligt byggnadsbidrag utgå med 25 procent av de verkliga kostnaderna för färdigställande av byggnad eller byggnadsdel vid lasarettet, som påbörjas efter den 30 juni 1962 och enligt Kungl. Maj :ts beslut ianspråktages för utbildnings- och forskningsändamål. Dylikt bidrag utgår även för sådana ombyggnads-, ändrings- och förbättringsarbeten, som ej kan hänföras till årligt underhåll. För vissa i bilaga till avtalet angivna ny-, tilloch ombyggnadsarbeten, av vilka några påbörjats tidigare än den 1 juli 1962, utgår därutöver särskilt bidrag med 15 procent av kostnaderna. Staten erlägger vidare utrustningsbidrag med 25 procent av de verkliga kostna-

45 derna för sådan utrustning, som anskaffas efter den 30 juni 1962 till för utbildning och forskning ianspråktagna sjukhusenheter och ej avser ersättning av kasserad utrustning. Såsom driftbidrag erlägger staten årligen till landstinget 10 procent av den del av lasarettets driftkostnader, som efter antalet vårddagar belöper på de för utbildning och forskning ianspråktagna vårdplatserna. Särskilt avtal mellan staten och landstinget gäller för bl. a. de psykiatriska och barnpsykiatriska klinikerna (Kbr. 6.6.1962). För närvarande betalar staten huvuddelen av driftkostnaderna vid klinikerna. Enligt avtalet kommer dock detta särskilda driftbidragssystem för den psykiatriska vården på lasarettet i Lund att successivt avvecklas och helt upphöra med utgången av år 1969. I fråga om utbyggnaden av de psykiatriska klinikerna har staten åtagit sig att uppföra en nybyggnad för en barnpsykiatrisk klinik. Landstinget skall dock bidraga till kostnaderna för nybyggnadens färdigställande med en åttondel av det totala kostnadsbeloppet. Staten bestrider vidare med vissa inskränkningar kostnaderna för nybyggnadens inventarier. Härutöver må nämnas, att avtal mellan staten och landstinget träffats bl. a. angående samarbete och drift av en patologisk och en bakteriologisk institution vid universitetet i Lund (Kbr. 27.6.1957). Tidigare har staten beviljat särskilt driftbidrag till centralanstalten för radioterapi i Lund m. m. Enligt ett av Kungl. Maj :t den 29 juni 1964 godkänt avtal mellan staten och vederbörande huvudmän för sjukvårdsregionen Lund—Malmö skall detta särskilda driftbidrag dock icke fortsättningsvis

utgå. Statligt bidrag utgår även från riksförsäkringsverket för driften vid den reuniatologiska kliniken vid Lunds lasarett. Det statliga bidraget härför medtages dock icke i efterföljande kostnadssammanställningar. För närvarande diskuteras för övrigt en avveckling av riksförsäkringsverkets sjukvårdande verksamhet, varvid denna i stället tankes bli inordnad i den vanliga sjukvårdsorganisationen. Beräknat statligt driftbidrag till lasarettet i Lund budgetåret 1963/64: Kostnad 1. Bidrag till den allmänna driften vid lasarettet ca 4 100 000 2. Bidrag till driften av de psykiatriska och barnpsykiatriska klinikerna ca 2 900 000 3. Bidrag till driften av centralanstalten för radioterapi vid Lunds l a s a r e t t . . . . ca 1 225 000 Summa

8 225 000

Statliga investeringskostnader för utbyggnaden av Lunds lasarett under perioden 1964—1975: En omfattande utbyggnad pågår av Lunds lasarett, föranledd av såväl sjukvårdens — och då främst regionsjukvårdens — som undervisningens och forskningens krav. Härigenom beräknas vårdplatsantalet vid sjukhuset komma att öka från för närvarande ca 1 550 platser till ca 1 700 platser. Enligt beslut av Malmöhus läns landsting skall vid lasarettet i Lund uppföras ett s. k. centralblock. Byggnadskomplexet skall bestå

46 av fem byggnadsdelar, vilka skall inrymma dels ambulansintag och intagningsavdelning (block A), dels kirurgiska och medicinska polikliniker jämte specialpolikliniker m. m. (block B), dels operations- och röntgendiagnostiska avdelningar ra. m. (block C), dels vårdavdelningar för medicinska, kirurgiska, neurokirurgiska och neuromedicinska kliniker m. m. (block D), dels ock rutin- och forskningslaboratorier för klinisk kemi och klinisk fysiologi m. ra. (block E ) . Blocken beräknas vara färdigställda år 1968. Hittills har uppförts blocken A och B. Vissa till- och ombyggnadsarbeten återstår dock. Huvuddelen av block E är uppförd och planering har igångsatts av blocken C och D. Vidare kan nämnas, att uppförande av nybyggnader för en barnpsykiatrisk klinik och en infektionsklinik pågår liksom av en tillbyggnad till den radioterapeutiska kliniken. Planer föreligger vidare att i ett senare skede upprusta hudkliniken och rehabiliteringssjukvårdens lokalresurser. Som tidigare angivits (sid. 36) planeras uppförande av en nybyggnad för den radiofysiska institutionen. I det följande anger beredningen översiktligt kostnaderna för den planerade utbyggnaden av Lunds lasarett enligt mycket preliminära överslagsmässiga kostnadsberäkningar. Beräknade kostnader för utbyggnad av lasarettet i Lund: Kostnad i milj. kronor 1. Utbyggnad för radioterapi och infektionssjukvård 16,0 2. Fullbordande av E-blocket, till- och ombyggnad av A- och B-blocken samt uppförande av C- och D-blocken 140,0 3. Anordnande av verkstad, kulvert, rörpost m. m 15,0 4. Ombyggnad av reumatologiska klinikbyggnaden, ortopediska klinikbyggnaden och nuvarande medicinska klinikbyggnaden 15,0 5. Nybyggnad för barnpsykiatri (fortsättningsanslag) 1,0 Summa

187,0

För inredning och utrustning antages kostnaderna komma att utgöra 25 procent av byggnadskostnaderna. Inrednings- och utrustningskostnaderna för lasarettets i Lund utbyggnad beräknas således till ca 47,0 milj. kronor. Statens andel av kostnaderna för byggnadsåtgärder enligt de angivna punkterna 1, 2 och 3 beräknas preliminärt vara 40 procent, för byggnadsåtgärder enligt punkten 4 25 procent samt enligt punkten 5 87,5 procent (motsvarande 7 /s). Enligt denna norm kan statens kostnader för lasarettets i Lund utbyggnad beräknas komma att uppgå till ca 73,0 milj. kronor. Statens andel av kostnaderna för inredning och utrustning i samband med byggnadsåtgärder enligt ovan angivna punkter 1, 2, 3 och 4 beräknas vara 25 procent och i samband med byggnadsåtgärder enligt punkten 5 87,5 procent. Enligt denna norm beräknas statens kostnader för inredning och utrustning för lasarettets i Lund utbyggnad till ca 12,0 milj. kronor. Statligt årligt driftbidrag till lasarettet i Lund vid lasarettets fulla utbyggnad: Beredningen utgår ifrån att vid den härvid aktuella tidpunkten

47 det särskilda statliga driftbidraget till den psykiatriska vården vid lasarettet skall vara avvecklat. Vårdplatsantalet vid Lunds lasarett beräknas, som tidigare nämnts, komma att efter genomförd utbyggnad uppgå till ca 1 700. För kalkyleringen av driftkostnaderna för detta vårdplatsantal antager beredningen samma vårddagkostnad, som beräknats för år 1964, nämligen 151 kronor, samt utgår från att vårdplatsbeläggningen är 85 procent. De totala driftkostnaderna skulle härvid uppgå till 79,5 milj. kronor. Statens andel härav (10 procent) skulle utgöra 8,0 milj. kronor. Beredningen vill understryka, att beredningen i sina beräkningar icke gjort avdrag för eventuella belopp, vartill i annan ordning utgående statsbidrag uppgår. Särskilt statsbidrag kan dock även fortsättningsvis komma att utgå till den reumatologiska kliniken. 3.3.2.2. Malmö allmänna sjukhus Huvudman för undervisningssjukhuset i Malmö, Malmö allmänna sjukhus, är Malmö stad. Sjukhusets utnyttjande för undervisning och forskning är reglerat genom avtal, godkänt av Kungl. Maj :t den 5 juni 1963. Enligt avtalet skall såvitt avser för utbildning och forskning upplåtna sjukhusenheter lämnas statligt byggnads- och utrustningsbidrag med 25 procent av kostnaderna för byggnadsåtgärder och utrustningsanskaffning, som inte är underhåll. Som årligt driftbidrag skall enligt nuvarande avtal erläggas läkarlönebidrag motsvarande en tredjedel av löne- och pensionskostnaderna för läkarpersonalen på vissa kliniker och anläggningar, som redan är ianspråktagna för undervisning och forskning, samt härutöver driftbidrag med 10 procent av den del av övriga driftkostnader, som efter antalet vårddagar belöper på vissa i avtalet angivna sjukhusenheter. Beträffande de kliniker m. m. vid sjukhuset, som framdeles efter realiserandet av beslutad vidgning av läkarutbildningskapaciteten kommer att tagas i anspråk, skall däremot icke utgå läkarlönebidrag. I samband med att staten för forsknings- och utbildningsändamål ianspråktager ytterligare sjukhusenheter vid Malmö allmänna sjukhus skall staten därjämte erlägga visst engångsbidrag. Beräknat statligt driftbidrag till Malmö allmänna sjukhus budgetåret 1963/64: 1. Bidrag till avlöning av läkare m. m 2. Driftbidrag till undervisningsklinikerna 3. Tillfälligt bidrag genom ändrade betalningsterminer

Kostnad ca 1 225 000 ca 2 775 000 ca 2 000 000 Summa 6 000 000

Statliga investeringskostnader för utbyggnaden av Malmö allmänna sjukhus under perioden 1964—1975: En omfattande utbyggnad av Malmö allmänna sjukhus i Malmö är planerad, föranledd av i första hand sjukvårdens krav. Härigenom beräknas vårdplatsantalet vid sjukhuset komma att öka från för närvarande ca 1 850 till ca 2 200. Utbyggnaden skall ske i första

48 hand i form av tillbyggnad till befintliga klinikbyggnader. För vissa kirurg giska specialiteter planeras nybyggnader liksom för radiologi^ öronsjukdomar, klinisk fysiologi m. m. Olika uppgifter har framkommit om kostnaderna för allmänna sjukhusets utbyggnad. Beredningen finner här inte anledning att presentera de olika kostnadsangivelserna. Beredningen uppskattar för sin del, utgående från uppgifter lämnade av nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande, att kostnaderna för den totala utbyggnaden av Malmö allmänna sjukhus, innefattande pågående byggnadsarbeten i form av ombyggnad till den medicinska kliniken, uppförande av en evakueringsbyggnad, ombyggnad m. m. för handkirurgi samt arbeten av karaktären »gemensamma anordi ningar» (kulvertar, VVS-arbeten, elarbeten m. m.) skall uppgå till ett belopp i storleksordningen 200 milj. kronor. För inredning och utrustning antages kostnaderna komma att utgöra 25 procent av byggnadskostnaderna. Inrednings- och utrustningskostnaderna för Malmö allmänna sjukhus utbyggnad beräknas således till ca 50 milj. kronor. Statens andel av ovan angivna kostnader för byggnadsåtgärder och för inredning och utrustning, vilken andel enligt avtalet skall utgöra 25 procent, beräknas således till ca 62,5 milj. kronor. För ianspråktagande av vissa kliniker vid Malmö allmänna sjukhus skall staten den 1 juli 1969 till Malmö stad lämna ett bidrag av 1,8 milj. kronor. Detta bidrag medtages i efterföljande kostnadssammanställning. Statligt årligt driftbidrag till Malmö allmänna sjukhus vid sjukhusets fulla utbyggande: Vid beräkningen av kostnaderna i nu aktuellt hänseende antager beredningen, att vid den tidpunkt läkarutbildningen fullt utbyggts vid allmänna sjukhuset (efter den 1 juli 1970) samma huvudprinciper skall gälla för kostnadsfördelningen mellan staten och den kommunala huvudmannen, som ligger till grund för 1959 års avtal mellan staten och den kommunala huvudmannen i Göteborg. Antalet driftbidragsberättigade vårdplatser vid sjukhuset antages uppgå till 1 600. Om man utgår ifrån, att vårddagkostnaden vid Malmö allmänna sjukhus kommer att uppgå till 150 kronor samt att beläggningen på tillgängliga vårdplatser blir 85 procent, kan de totala årliga driftkostnaderna beräknas till 74,5 milj. kronor. Den statliga andelen av sjukhusets driftkostnader kan således beräknas till 7,5 milj. kronor. 3.3.3. Göteborgs universitet

Huvudman för det nuvarande undervisningssjukhuset i Göteborg, Sahlgrenska sjukhuset, är Göteborgs stad. Sjukhusets jämte vissa andra sjukvårdsenheters utnyttjande för undervisning och forskning är reglerat genom avtal, godkänt av Kungl. Maj :t den 27 maj 1960. Enligt avtalet skall staten

49 lämna dels byggnadsbidrag med 25 procent av kostnaderna för de byggnadsåtgärder, som inte är att hänföra till underhåll beträffande för utbildning och forskning upplåtna sjukhusenheter vid Sahlgrenska sjukhuset, dels utrustningsbidrag med 25 procent av kostnaderna för utrustningsanskaffning beträffande vissa för undervisning och forskning upplåtna kliniker, avdelningar m. m., dels ock driftbidrag med 10 procent av den del av driftkostnaderna vid respektive sjukhus, som efter antalet vårddagar belöper på vissa av de för undervisning och forskning upplåtna vårdplatserna. Genom särskilda avtal regleras bl. a. samarbetet mellan staten och Göteborgs stad i fråga om dels de patologiska, dels ock de bakteriologiska-virologiska (mikrobiologiska) institutionerna och avdelningarna i Göteborg (Kbr. 2.6.1961). Tidigare har särskilt statligt driftbidrag även utgått till centralanstalten för radioterapi i Göteborg. Enligt ett av Kungl. Maj :t den 29 juni 1964 godkänt avtal mellan staten och vederbörande huvudmän för sjukvårdsregionen Göteborg skall dock nämnda statsbidrag fortsättningsvis icke utgå. Förhandlingar pågår för närvarande om upplåtelse för utvidgad undervisning och forskning av ett av Göteborgs stad planerat nytt sjukhus, Östra sjukhuset. Även om dessa förhandlingar ännu icke är avslutade, kommer i det följande vissa mycket preliminärt uppskattade kostnader att angivas för uppförande och drift av detta sjukhus. De statliga kostnaderna för Östra sjukhuset h a r därvid beräknats enligt samma avtalsprinciper, som tillämpas i nu gällande läkarutbildningsavtal med Göteborgs stad. Beräknat statligt driftbidrag till vissa Göteborg stad tillhöriga sjukhus budgetåret 1963/64: 1. Driftbidrag till Sahlgrenska sjukhuset Barnsjukhuset Renströmska sjukhuset Epidemisjukhuset 2. Bidrag till driften av centralanstalten för radioterapi i Göteborg

Kostnad ca 9 200 000 625 000 ca ca 550 000 225 000 ca ca 2 475 000 Summa 13 075 000

Statliga investeringskostnader för utbyggnaden av sjukhus, tillhöriga Göteborgs stad under perioden 1964--1975: En omfattande sjukhusutbyggnad är planerad i anslutning till Sahlgrenska sjukhuset. Sålunda kommer inom området att uppföras ett nytt barnsjukhus. Vidare planeras nybyggnad för bl. a. ett kliniskt kemiskt centrallaboratorium samt tillbyggnader till vissa kliniker. De sammanlagda kostnaderna härför uppskattas till i storleksordningen 100 milj. kronor. Programmerings- och projekteringsarbete pågår för det nya sjukhus i Göteborg (Östra sjukhuset), som även planeras bli utnyttjat för läkarutbildning och forskning. Sjukhuset, som beräknas få sammanlagt 1 890 vårdplatser, planeras bli uppfört enligt följande etappvisa utbyggnadsplan.

50 Kvinnoklinik med prematuravdelning (176 vårdplatser) Huvudsjukhus, innefattande medicinsk, geriatrisk, kirurgisk och ortopedisk klinik (568 vårdplatser), medicinska hjälpavdelningar, polikliniker, laboratorier, patologisk avdelning med bårrum m. m. Infektionsklinik (120 vårdplatser) Mentalklinik (360 vårdplatser) Forskningslaboratorier och djuravdelning Rehabiliteringsklinik Långtidsvårdsklinik (350—400 vårdplatser) Pediatrisk klinik och barnpsykiatrisk klinik (94 vårdplatser) Barnkirurgisk klinik I samband med att huvudsjukhuset uppföres planeras lokaler bli anordnade för ekonomiavdelning med kök, centralförråd och administration, parkering och värmeförsörjning, inklusive maskincentral. Av det totala vårdplatsantalet om ca 1 900 vårdplatser beräknas h ä r endast ca 1 060 vårdplatser bli ianspråktagna för läkarutbildning och forskning. Härvid har även medräknats 120 platser på mentalkliniken, som torde komma att utnyttjas för den undervisnings- och forskningsavdelning i psykiatri, som genom beslut av 1964 års riksdag inrättats i Göteborg. Kostnaderna för uppförande av de sjukhusenheter på ö s t r a sjukhuset, som kunde komma att bli aktuella för undervisningsändamål beräknas uppgå till 215 milj. kronor. De totala byggnadskostnaderna för utbyggnaden av sjukvårdsorganisationen i Göteborg av intresse för läkarutbildningen uppskattas sålunda till 315,0 milj. kronor. För inredning och utrustning antages kostnaderna komma att utgöra 25 procent av byggnadskostnaderna. Inrednings- och utrustningskostnaderna i Göteborg beräknas således till 79,0 milj. kronor. Statens andel av ovan angivna kostnader för byggnadsåtgärder och för inredning och utrustning, vilken andel enligt avtalet skall utgöra 25 procent, beräknas till 99,0 milj. kronor. ö s t r a sjukhuset beräknades tidigare kunna tagas i bruk för utbildningsändamål år 1968. Som beredningen i ett föregående kapitel angivit (sid. 23) har emellertid förseningar inträffat i utbyggnadsprogrammet för sjukhuset, vilket även kan komma att medföra svårigheter för igångsättande av planerad vidgning av läkarutbildningskapaciteten i Göteborg. Utredning pågår om förutsättningarna att, i avvaktan på att ö s t r a sjukhuset k a n utnyttjas för läkarutbildning, bereda ökat antal utbildningsplatser i de propedeutiska och kliniska ämnena genom temporärt utnyttjande av andra Göteborgs stad tillhöriga sjukvårdsresurser. Det är dock ännu icke möjligt att bedöma de ekonomiska konsekvenserna av en dylik provisorisk läkarutbildning i Göteborg. Statliga årliga driftbidrag till Göteborgs stad tillhöriga sjukhus efter full utbyggnad av läkarutbildningen: Ett realiserande av den planerade utbygg-

51 nåden inom Sahlgrenska sjukhusets område torde endast komma att medföra en mindre förändring i antalet enligt nu gällande avtal statsbidragsberättigade vårdplatser inom Göteborgs stads sjukvårdsorganisation. Då har hänsyn även tagits till följderna av avvecklingen av statsbidraget till radioterapianstalten i Göteborg. Beredningen finner därför anledning att räkna med samma årliga driftkostnader vid full utbyggnad av Sahlgrenska sjukhuset, som beräknas utgå för budgetåret 1964/65. Det framtida statliga årliga driftbidraget till Sahlgrenska sjukhusets kliniker m. m. kan enligt angivna normer beräknas uppgå till ca 11,0 milj. kronor. Det statliga driftkostnadsbidraget till östra sjukhuset beräknas utgöra 10 procent av driftkostnaderna för ca 1 060 vårdplatser med en antagen vårddagkostnad av 130 kronor och med en antagen vårdplatsbeläggning av 85 procent. Det statliga bidraget skulle därvid komma att uppgå till 4,3 milj. kronor. Med hänvisning till nyss angivna beräkningsnormer kan det totala statliga årliga driftbidraget till Göteborgs stad tillhöriga sjukhus beräknas komma att uppgå till 15,30 milj. kronor.

3.3.4. Karolinska institutet

För den nuvarande kliniska undervisningen vid karolinska institutet disponeras i första hand de statliga undervisningssjukhusen i Stockholm, nämligen karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Dessutom har upplåtits för undervisning i klinisk epidemiologi epidemisjukhuset i Stockholm, för undervisning i pediatrik Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus, för undervisning i obstetrik-gynekologi, patologi och oftalmiatrik kvinnokliniken, patologiska institutionen respektive ögonkliniken vid Sabbatsbergs sjukhus samt för undervisning i psykiatri psykiatriska kliniken vid S:t Görans sjukhus. Även andra Stockholms stad tillhöriga sjukhus har i begränsad omfattning upplåtits för anordnande av undervisning (S:t Eriks sjukhus samt Södersjukhuset för undervisning i patologi). Karolinska sjukhuset drives av staten som huvudman. Driften sker i samarbete med Stockholms stad och Stockholms läns landsting. Enligt 1931 års avtal (Kbr. 23.10.1931) och senare avtal rörande särskilda kliniker påföres staden och länet driftkostnader på visst sätt till den del de avser stadens respektive länets vid sjukhuset vårdade patienter. Högre driftbidrag från staden och länet får dock icke uttagas än som motsvarar den genomsnittliga vårdkostnaden under året, inberäknat kostnaderna för sjukhusets underhåll m. m., på stadens respektive länets egna, på flera specialavdelningar uppdelade sjukvårdsinrättningar. Staden och länet deltar i princip även i byggnadskostnaderna genom s. k. platskostnadsbidrag, beräknat med ledning av kontrakterade vårdplatser.

52 Konung Gustaf V:s jubileumsklinik, som består av Radiumhemmet och två forskningsavdelningar, infogades 1941 i karolinska sjukhuset. Särskild överenskommelse härom godkändes av Kungl. Maj :t den 28 j u n i 1941. Särskilda avtal med staden och länet har träffats angående pediatrisk klinik och dermatologisk klinik (Kbr. 17.3.1954), medicinsk tuberkulosklinik och thoraxkirurgisk klinik (Kbr. 25.10.1946) samt neurologisk och neurokirurgisk klinik (Kbr. 21.2.1958) vid karolinska sjukhuset. En omfattande utbyggnad av karolinska sjukhuset är planerad, föranledd dels av regionsjukvårdens utbyggande och karolinska sjukhusets inlemmande i Stor-Stockholms sjukvårdsorganisation, dels ock av den medicinska undervisningens och forskningens utveckling. Förslag till generalplan för utbyggnaden av sjukhuset framlades sommaren 1964. Beredningen kommer i kapitel 6, då beredningen behandlar förutsättningarna för ökad läkarutbildning i Stockholm, att närmare redogöra för generalplaneförslaget, n Serafimerlasarettet drives för närvarande av staten som huvudman. Stockholms stad bidrager till lasarettets kostnader enligt vissa avtal (huvudavtal Kbr. 22.12.1927). I en år 1961 träffad överenskommelse mellan staten och Stockholms stad angående nytt undervisningssjukhus i Stockholm m. m. (principöverenskommelse i Kbr. 29.12.1961) föreskrives, att staten på oförändrade villkor skall bibehålla huvudmannaskapet över serafimerlasarettet t. o. m. den 30 juni 1968. För tiden härefter skall undervisning och forskning bedrivas vid lasarettet i oförändrad omfattning, intill dess nya medicinska och kirurgiska kliniker tagits i bruk vid S:t Görans sjukhus, vilket förutsattes ske senast vid utgången av år 1976. Enligt sagda principöverenskommelse av år 1961 mellan staten och Stockholms stad skall även den undervisning, som nu bedrives vid Sabbatsbergs sjukhus och Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus senast den 31 december 1976 överflyttas till S:t Görans sjukhus, som således kominer att bli Karolinska institutets andra undervisningssjukhus vid sidan av karolinska sjukhuset. I kapitel 6. kommer beredningen att närmare redogöra för planerna m. m. för utbyggnaden av S:t Görans sjukhus. För utnyttjande av S:t Görans sjukhus för medicinsk utbildning och forskning skall i princip gälla samma villkor som i det s. k. sabbatsbergsavtalet. Dessa villkor innebär, att staten skall erlägga 25 procent av kostnaderna för byggnadsarbeten och nyutrustning. Härutöver skall staten bidraga med hälften av löne- och pensionskostnaderna för läkare, som deltager i sjukvården samt 10 procent av övriga driftkostnader för de upplåtna vårdplatserna. Vid träffandet av det slutliga avtalet om upplåtelse av S:t Görans sjukhus kan bidragsvillkoren emellertid komina att utformas på annat sätt. Staten och Stockholms stad har vidare överenskommit om att genomföra vissa byggnadsåtgärder på serafimerlasarettet för upprustning av detta sjuk-

53 hus (Kbr. 19.12.1963). Målsättningen för denna upprustning har varit, att sjukvård, undervisning och forskning skall kunna vid lasarettet godtagbart bedrivas, intill dess nya medicinska och kirurgiska kliniker på S:t Görans sjukhus kan tagas i bruk. Enligt överenskommelse skall staden svara för 60 procent av byggnadskostnaderna. För utrustningskostnaderna svarar enbart staten. Upprustningen av lasarettet i dess helhet skall vara avslutad senast den 1 juli 1967. Överenskommelse h a r den 14 maj 1964 träffats mellan staten samt Stockholms stad och Stockholms läns landsting om upplåtelse under en övergångstid av tio år av staden och länet tillhöriga sjukhus för klinisk utbildning av de ytterligare 40 nybörjare årligen, som fr. o. m. höstterminen 1963 intages vid karolinska institutet. Enligt överenskommelsen skall sjukvårdshuvudmännen ställa vissa kliniker m. m. till förfogande för läkarutbildning. Staten skall lämna bidrag motsvarande kostnaderna för iordningställande och/eller utrustning av bl. a. undervisningslaboratorier. Från och med den 1 juli 1970 skall staten för utnyttjandet av sjukvårdshuvudmännens kliniker för h ä r avsedd utbildning utbetala bidrag efter — i tillämpliga delar -w. de grunder, som då gäller för kommunala undervisningssjukhus i allmänhet. Beredningen finner här inte anledning att redovisa övriga avtal, enligt vilka skilda Stockholms stads sjukvårdsresurser för närvarande utnyttjas för läkarutbildningsändamål. Beräknade statliga driftbidrag till sjukhus m.m. i Stockholm budgetåret 1963/64: På karolinska sjukhusets gavarande budgetår „ . ...

stat är följande driftanslag upptagna för ifråKostnad

a) Avlöningar 0mkostnad

-

::::::::::::::::::::::: ?G400Z Summa 79 298 000

De verkliga utgifterna (bruttoutgifterna) under budgetåret 1963/64 har enligt inhämtade preliminära uppgifter från riksrevisionsverket beräknats uppgå till ca 77,3 milj. kronor, varav 59,5 milj. kronor till avlöningar och 17,8 milj. kronor till omkostnader. Samtidigt erhöll staten 51,0 milj. kronor i inkomster, bl. a. genom bidrag från Stockholms stad och Stockholms läns landsting. Nettoutgifterna för budgetåret 1963/64 kan således beräknas till ca 26,3 milj. kronor. Beredningen beräknar andelen för undervisning och forskning av angivna utgifter på följande sätt. Läkarlönekostnaderna vid karolinska sjukhuset beräknas för ifrågavarande budgetår utgöra ca 9,9 milj. kronor. Beredningen antager med användning av samma beräkningsmetod som för akademiska sjukhuset (sid.

54 42), att av dessa läkarlönekostnader 2,4 milj. kronor svarar för undervisningens och forskningens behov (1,5 milj. kronor motsvarande lönekostnader till kliniska lärare och amanuenser samt 0,9 milj. kronor utgörande 10 procent av resterande del av läkarlönekostnaderna). Av övriga driftkostnader — 67,4 milj. kronor — antages 10 procent kunna hänföras till samma ändamål, varför det totala bidraget för undervisning och forskning skulle komma att uppgå till ca 9,1 milj. kronor. b) På serafimerlasarettets varande budgetår

stat är följande driftanslag upptagna för ifrågaKostnad

b) Avlöningar Omkostnader

•

12 294 000 3 955 000 Summa 16 249 000

De verkliga utgifterna under budgetåret 1963/64 för serafimerlasarettet har beräknats uppgå till 15,6 milj. kronor, varav 11,7 milj. kronor till avlöningar och 3,9 milj. kronor till omkostnader. Inkomsterna uppgick för samma budgetår till 12,2 milj. kronor. Nettoutgifterna beräknas således till ca 3,4 milj. kronor. På enahanda grunder, som ovan angivits för karolinska sjukhuset, beräknas statens bidrag för undervisning och forskning på serafimerlasarettet uppgå till 2,00 milj. kronor. Läkarlönekostnaderna beräknas nämligen till 1,95 milj. kronor, varav 0,60 milj. kronor antages svara för undervisningens och forskningens behov, samt de övriga driftkostnaderna till 13,65 milj. kronor, varför 10 procent härav utgör ca 1,40 milj. kronor. c) övriga

driftbidrag:

1. Avlöningar till vissa underordnade läkare vid Sabbatsbergs och S:t Görans sjukhus 2. Bidrag till vissa Stockholms stad tillhöriga sjukhus 3. Bidrag till vissa driftkostnader för Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus Summa

Kostnad 618 000 1 400 000 1 400 000 3 418 000

Det totala statliga driftkostnadsbidraget för undervisning och forskning m. m. vid sjukhus i Stockholm k a n således för budgetåret 1963/64 beräknas uppgå till ca 14,52 milj. kronor. Statliga investeringskostnader för utbyggnaden av sjukhus i Stockholm under perioden 1964—1975: Kostnaden för en första etappvis utbyggnad av karolinska sjukhuset enligt det nyligen framlagda generalplaneförslaget beräknas uppgå till 175 milj. kronor. Om tillägg göres för inredning och utrustning med 25 procent, skulle de totala kostnaderna komma att uppgå till ca 219 milj. kronor. Man har ännu icke tagit ställning till h u r dessa kostnader kommer att fördelas mellan staten och sjukvårdshuvudmännen i Stor-Stockholm. Här antages, att statens andel för undervisning och forskning kommer att utgöra 25 procent, vilket skulle innebära statliga investe-

55 ringskostnader på karolinska sjukhuset under den närmaste 10-årsperioden om sammanlagt ca 55,0 milj. kronor. Kostnaderna för tidigare omnämnda upprustning av serafimerlasarettet har beräknats uppgå till 11,0 milj. kronor, vartill kommer kostnader för ofrånkomliga åtgärder beträffande pannanläggning, ventilation, brandskydd m. m. Dessa åtgärder kostnadsuppskattas h ä r till 1,0 milj. kronor. Statens andel av byggnadskostnaderna (40 procent) kan således beräknas till 4,8 milj. kronor. Härtill bör emellertid läggas statliga kostnader för utrustning m. m., vilka tidigare antagits uppgå till totalt ca 3,5 milj. kronor. Beredningen är dock medveten om att viss reducering av dessa kostnader kan komma att bli aktuell. De statliga investeringskostnaderna för upprustning av serafimerlasarettet beräknas således till totalt ca 8,3 milj. kronor. Enligt 1962 års sjukhusplan för Stor-Stockholm beräknas, som även kommer att redovisas i annat sammanhang, kostnaderna för utbyggnaden av S:t Görans sjukhus komma att uppgå till 175 milj. kronor. Enligt beredningens mening torde emellertid — efter vad kostnadsberäkningen för den nu färdigprojekterade barnkliniken på S:t Görans sjukhus utvisar — kostnadsangivelsen i sjukhusplanen för S:t Görans sjukhus utbyggande vara för låg. Beredningen r ä k n a r för sin del översiktligt med en kostnad av 225 milj. kronor för utbyggnaden av ifrågavarande sjukhus. För inredning och utrustning av S:t Görans sjukhus antages kostnaderna komma att utgöra 25 procent av byggnadskostnaderna. Inrednings- och utrustningskostnaderna för sjukhuset beräknas således till ca 56,0 milj. kronor Statens andel av ovan angivna kostnader för byggnadsåtgärder och för inredning och utrustning på S:t Görans sjukhus, vilken andel enligt gällande avtal skall utgöra 25 procent, beräknas således till ca 70,0 milj. kronor. Beredningen finner inte anledning att i detta sammanhang medtaga särskilda kostnader för iordningsställande av undervisningslokaler på de kommunala sjukhus i Stockholm, som jämlikt tidigare omnämnd överenskommelse skall temporärt utnyttjas för läkarutbildning. Inte heller finner beredningen skäl medtaga kostnader för vissa pågående utbyggnadsarbeten på Sabbatsbergs sjukhus patologiska institution. Med hänvisning till ovan angivna beräkningsmetoder kan således statens investeringskostnader för utbyggnaden av sjukhus i Stockholm under perioden 1964—1975 uppskattas till ca 133 milj. kronor. Statliga årliga driftkostnader för undervisning och forskning på sjukhus i Stockholm efter full utbyggnad av läkarutbildningen: Beredningen beräknar storleken av det årliga driftanslaget för ifrågavarande ändamål till karolinska sjukhuset på följande sätt. Antalet vårdplatser på sjukhuset beräknas öka från ca 1 925 till ca 2 175. Beredningen antager, att läkarlönekostnaderna på sjukhuset härigenom

56 kommer att stiga från ca 9,9 milj. kronor budgetåret 1963/64 till 12,5 milj. kronor. Andelen härav för undervisning och forskning beräknas till 2,6 milj. kronor (1,5 milj. kronor, motsvarande kostnaderna för kliniska lärare och amanuenser, samt 1,1 milj. kronor utgörande 10 procent av resterande del av läkarlönekostnaderna). De övriga driftkostnaderna på sjukhuset beräknas med utgångspunkt från en beräknad vårddagkostnad under budgetåret 1964/65 av 185 kronor och en antagen vårdplatsbeläggning av 85 procent till ca 112 milj. kronor, varvid avdrag gjorts för ovan angivna läkarlönekostnader. Om 10 procent av dessa driftkostnader hänföres till undervisning och forskning, uppgår kostnadsandelen härför till 11,2 milj. kronor. De totala statliga driftkostnaderna för undervisning och forskning på karolinska sjukhuset efter sjukhusets fulla utbyggnad kan således beräknas till 13,8 milj. kronor per år. Storleken av de framtida erforderliga statliga årliga driftbidragen till S:t Görans sjukhus beräknas på följande sätt. Enligt avtalet skall staten bidraga med hälften av löne- och pensionskostnaderna för läkare, som deltager i sjukvården på sjukvårdsklinik. Storleken av bidraget till läkarlöner på S:t Görans sjukhus med ca 1 150 vårdplatser uppskattar beredningen på grundval av vissa överslagsmässiga beräkningar till ca 3,5 milj. kronor. Det statliga driftkostnadsbidraget i övrigt beräknas med utgångspunkt från en antagen vårddagkostnad (exklusive läkarlöner) av 125 kronor. Driftkostnaderna skulle härvid komma att uppgå till ca 45 milj. kronor och statens andel härav till 4,5 milj. kronor. Sammanlagt beräknas således det framtida årliga driftbidraget till S:t Görans sjukhus komma att uppgå till ca 8,0 milj. kronor. I samband med tillkomsten av S:t Görans undervisningssjukhus bör nu utgående driftbidrag till Sabbatsbergs sjukhus, S:t Görans sjukhus och Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus bortfalla. Däremot torde fortfarande bidrag behöva utgå för undervisning i klinisk epidemiologi vid Epidemisjukhuset i Stockholm och för obduktionsundervisning vid S:t Eriks sjukhus samt Södersjukhuset. Beredningen r ä k n a r översiktligt med anslagsbehov av 400 000 kronor för detta ändamål. Med hänvisning till nyss angivna beräkningsnormer r ä k n a r beredningen med att det totala statliga årliga driftbidraget till sjukhus i Stockholm för undervisning och forskning skall uppgå till 22,2 milj. kronor. 3.3.5. Umeå universitet

Huvudman för undervisningssj likhuset i Umeå, Umeå lasarett, är Västerbottens läns landsting. Lasarettets jämte viss annan sjukvårdsenhets utnyttjande för undervisning och forskning är reglerat genom avtal, godkänt av Kungl. Maj :t den 6 juni 1962. Enligt avtalet skall — för byggnad eller byggnadsandel vid lasarettet, som påbörjats efter den 30 juni 1962 och enligt

57 Kungl. Maj :ts beslut tages i anspråk för utbildnings- och forskningsändamål — utgå statligt byggnadsbidrag med 25 procent av de verkliga kostnaderna för anläggningens färdigställande. För utrustning, som efter den 30 juni 1962 anskaffas till för klinisk läkarutbildning och forskning ianspråktagen sjukhusenhet och ej avser ersättande av kasserad utrustning, skall staten erlägga utrustningsbidrag med 25 procent av de verkliga kostnaderna. Såsom driftbidrag skall staten årligen erlägga ett belopp motsvarande 10 procent av den del av lasarettets driftkostnader, som efter antalet vårddagar belöper på de för klinisk läkarutbildning och forskning ianspråktagna vårdplatserna. Enligt avtalet skall landstinget inom Umeå lasaretts område tillhandahålla erforderliga lokaler för dels utbildning och forskning i bl. a. ämnena bakteriologi, farmakologi, hygien, patologi och virologi, dels ock statens lättsläkarstation. I den mån de därvid avsedda lokalerna omfattas av lasarettets utbyggnadsplan, skall staten till landstinget lämna bidrag motsvarande hälften av de verkliga kostnaderna. Utrustning till ifrågavarande av statlig institution ensam disponerade lokaler skall anskaffas och bekostas av staten. Statligt driftbidrag till Umeå lasarett m.m. budgetåret 1963/64: Kostnad ca 2 510 000 ca 83 000 100 000

1. Driftbidrag (10 %) till lasarettet i Umeå 2. Bidrag till driften av Hällnäs sanatorium 3. Bidrag till administration m. m. enligt 9 § 2. avtalet

Summa

2 693 000

För närvarande utgår även statligt bidrag från riksförsäkringsverket för driften av vissa vårdplatser på Umeå lasarett, som reserverats för reumatiskt sjuka. Det statliga bidraget härför medtages dock icke i efterföljande kostnadssammanställning (jämför sid. 45). Statliga investeringskostnader för utbyggnaden av Umeå lasarett under perioden 1964—1975: En omfattande utbyggnad av lasarettet pågår eller är planerad, föranledd av såväl sjukvårdens — och då främst regionsjukvårdens — krav som undervisningens och forskningens behov. I kapitel 7. kommer beredningen att i detalj redogöra för utbyggnadsplanerna. I det följande sammanfattar beredningen översiktligt beräknade kostnader för utbyggnadsprogrammets realiserande. Beräknade kostnader för utbyggnad av lasarettet i Umeå: Kostnad i milj. kronor 1. Genomförande av pågående utbyggnadsetapp (byggnad I b och 3a) 25,0 2. Genomförande av beslutad byggnadsetapp II, innefattande lokaler för vissa laboratorieämneh, för nervkliniken och för kvinnokliniken 25,0 3. Genomförande av en planerad utbyggnadsetapp I I I , innefattande lokaler för pediatrijska discipliner samt.för lungmedicin, reumatologi och rehabilitering .V ...:..... 35,0 '

•Summa ^

85,0

58 För inredning och utrustning antages kostnaderna k o m m a att utgöra 25 procent av byggnadskostnaderna. Inrednings- och utrustningskostnaderna för lasarettets i Umeå utbyggnad beräknas således till 21,0 milj. kronor. Statens andel av ovan angivna kostnader för byggnadsåtgärder och för inredning och utrustning, vilken andel enligt avtalet skall utgöra 25 procent, beräknas således till 26,0 milj. kronor. Enligt lasarettets utbyggnadsplan skall nuvarande institutionsbyggnad för bl. a. farmakologi och bakteriologi (byggnad 6) tillbyggas. Härigenom skulle ytterligare lokaler tillföras bakteriologi samt lokaler anordnas för virologi och hygien. Enligt avtalet beräknas utbyggnaden omfatta en byggnadsvolym av ca 15 000 m 3 . Om man antager en byggnadskostnad av 325 kronor/m 3 , skulle statens andel av byggnadskostnaderna härför komma att uppgå till ca 2,5 milj. kronor. För inredning och utrustning av de lokaler i ifrågavarande tillbyggnad, som skall disponeras av staten och som därvid enligt läkarutbildningsavtalet skall bekostas enbart av staten, beräknas ett anslagsbehov motsvarande 25 procent av de totala byggnadskostnaderna för tillbyggnaden. Kostnaderna härför beräknas således till 1,25 milj. kronor. Läkarutbildningsberedningen finner inte anledning att i förevarande sammanhang upptaga kostnader för den kliniska enhet för undervisning och forskning i psykiatri, som jämlikt principbeslut av 1962 års riksdag (prop. 104, SU 144; Rskr 322) torde komma att inrättas i Umeå. Med hänvisning till ovan angivna beräkningsmetoder beräknar beredningen de statliga investeringskostnaderna för lasarettets i Umeå utbyggnad till ca 30,0 milj. kronor. Statligt årligt driftbidrag till Umeå lasarett efter full utbyggnad av läkarutbildningen: Efter genomförd utbyggnad beräknas vårdplatsantalet vid Umeå lasarett komina att öka från för närvarande ca 870 platser till ca 1 170 platser. Beredningen utgår ifrån att det statliga driftbidraget till lasarettet skall utgöra 10 procent av driftkostnaderna för nämnda vårdplatsantal med en antagen vårdplatsbeläggning av 85 procent och med samma vårddagkostnad, som beräknats för år 1964, nämligen 114 kronor. Det statliga driftbidraget skulle härigenom komma att uppgå till ca 4,1 milj. kronor. Härtill bör emellertid läggas ersättning enligt 9 § 2. avtalet, som uppskattas till 0,1 milj. kronor. Såsom årligt statligt driftbidrag till Umeå lasarett skulle således behöva utgå ett anslag av 4,2 milj. kronor. 3.3.6. Sammanfattning av statliga kostnader för läkarutbildning och forskning under femte huvudtiteln

I tabell 1:19 sammanfattas i detta kapitel för läkarutbildning och forskning beräknade driftkostnader under femte huvudtiteln för dels budgetåret

59 1963/64, dels ock för år efter genomförandet av hittills beslutade och planerade kapacitetsvidgningar liksom beräknade investeringskostnader under samma huvudtitel för byggnads- och utrustningsåtgärder. Tabell 1: 19. Statliga kostnader under femte huvudtiteln för läkarutbildning i milj. kronor Investeringskostnader åren 1964—1975 för

Driftkostnader Lärosäte budgetåret 1963/64

per år efter sjukhusens fulla utbyggnad

byggnadsåtgärder

inredning och utrustning

summa

Uppsala universitet . . Lunds u n i v e r s i t e t . . . . Göteborgs universitet. Karolinska institutet . Umeå universitet . . . .

5,58 14,23 13,80 14,52 2,70

9,60 15,50 15,30 22,20 4,20

35,50 124,80 79,00 105,00 23,50

8,90 24,50 20,00 28,00 6,50

44,40 149,30 99,00 133,00 30,00

Summa

50,83

66,80

367,80

87,90

455,70

4 . Principiella synpunkter på frågan o m ökad läkarutbildning

Beredningen finner anledning att i detta avsnitt inledningsvis informera om den medicinska utbildningens utformning. Därefter kommer beredningen att anlägga vissa principiella synpunkter i avseende på denna utbildning samt beträffande förutsättningarna att ytterligare öka densamma. Beredningen kommer därvid bl. a. att beröra vissa problem av betydelse, när det gäller att rationalisera och effektivisera den medicinska utbildningen. Medicine licentiatutbildningens organisation framgår av följande studieplan. Kunskapskontroll 1

Termin I—II III—IV

V—VI

MEDICINE KANDIDATSTUDIERNA Anatomi—Histologi Medicinsk statistik—Medicinsk genetik Allmän kemi—Medicinsk kemi Medicinsk fysik—Fysiologi Psykologi Examen

T—T K—K K—T K—T K

MEDICINE LICENTIATSTUDIERNA Första avd. Propedeutiskt år: Patologi, Bakteriologi och Farmakologi. dt—T—T Översiktskurser i medicin och kirurgi, propedeutisk kurs i socialmedicin, kurs i kliniska undersökningsmetoder (K), klinisk laborationskurs (K), propedeutisk röntgenkurs och demonstrationskurs i sjukvårdsteknik och fysikalisk terapi

Andra avd. 5 mån. Medicin 5 mån. Kirurgi 1 klinisk kemi och klinisk fysiologi, klinisk bakteriologi, röntgendiagnostik och radioterapi med tumördiagnostik sker undervisning huvudsakligen under dessa båda terminer. Likaså förekommer särskilda patologi- och terapikonferenser. Kunskapskontroll äger rum i samband med examinationen i resp. kliniska ämnen. Patologitentamen. 2 mån. Dermato-venereologi Fri studie2 mån. Klinisk epidemiologi ordning med 1 mån. Ftisiologi Två kurser rätt till 2 mån. Hygien får kombinekombinatio1 mån. Krigsmedicinsk undervisning ras ner, samman- 2 mån. Oftalmiatrik lagt 16 måna- 2 mån. Oto-rhino-laryngologi ders minimi3 mån. Obstetrik och gynekologi tid 3 mån. Neurologi (2 mån.) och Psykiatri (3 mån.) 4 mån. Pediatrik och Socialmedicin Rättsmedicin (får kombineras med övriga kurser) Samtidigt med pediatrikkursen genomgås kurs i barnpsykiatri (K) VII VIII

T = tentamen, dt = deltentamen och K = kursförhör.

T T T T K T T T T—T T—T T

61 Kunskaps kontroll 1 Tredje avd. Valfri ordnina f4 m å n - M e d i c i n assistenttjänstgöring 9 månader l3 m å n - Kirurgiassistenttl'änstgöring [2 mån. Assistenttjänstgöring i valfritt ämne Examen Legitimation

T T

Den medicinska utbildningen fram till medicine licentiatexamen (grundutbildningen) är således uppdelad i fyra skeden. Under de två första studieåren — det första skedet — meddelas undervisning i de teoretiskt medicinska ämnena anatomi, histologi, medicinsk kemi och fysiologi samt medicinsk fysik. Härutöver anordnas begränsade kurser i statistik, genetik och psykologi. Den studerande har under denna tid ingen kontakt med sjukvårdande verksamhet på kliniken. Denna del avslutas med medicine kandidatexamen, som således avlägges efter två år. Det andra skedet av utbildningen upptar en tid av ett år och avser bl. a. att informera den studerande om sjukvårdsverksamheten och om kliniska frågeställningar, således att förbereda honom för den efterföljande kliniska utbildningen. Detta skede benämnes därför det propedeutiska året. De kurser, som avser att ge en introduktion till den kliniska verksamheten, är patologi, översiktskurser i medicin, kirurgi och röntgendiagnostik, kurser i laboratoriediagnostiska metoder samt sjukvårdstekniska kurser. Samtidigt meddelas också undervisning i mer teoretiskt betonade ämnen, såsom farmakologi och allmän bakteriologi. Den tredje delen av medicine licentiatutbildningen är det kliniska skedet. Detta omfattar kurser i skilda kliniska ämnen. Skedet inledes med ämnena medicin (fem månader) och kirurgi (fem månader). Därefter följer övriga kliniska kurser, som den studerande i princip har rätt att genomgå i valfri ordning. Med hänsyn till att tillgången på kursplatser är begränsad och att tillträdet avgörs i första hand av antalet kurser den studerande tidigare genomgått, kommer kursordningen under detta skede ändock att bli rätt fixerad. Vissa av kurserna under detta s. k. fria kliniska skede får kombineras med varandra. Studietiden för det fria kliniska stadiet är angiven till 16 månader. Undervisningen under de kliniska kurserna meddelas bl. a. i form av katedrala föreläsningar och demonstrationer i större eller mindre grupper. Vidare får den studerande möjlighet att under handledning öva sig i kliniska diagnostiska samt terapeutiska metoder. Samtidigt med nämnda undervisning tjänstgör den studerande på vårdavdelningar och/eller på öppna mottagningar (polikliniker) och får därigenom inblick i den dagliga sjukvår.lande verksamheten. Intagningens storlek i de olika kurserna begränsas i huvudsak av tillgången p å vårdplatser eller på omfattningen av den öppna 1

T = tentamen,'dt = deltentamen och K = kursförhör.

62 mottagningen. Värdet av utbildningen är nämligen i väsentlig grad beboende av i vilken utsträckning den studerande får tillfälle att under hamdledning deltaga i det praktiska sjukhusarbetet. Ett kännetecknande drag i dagens kliniska utbildning är integration. Härvid strävar man att belysa de kliniska frågeställningarna i en discipdin jämväl utifrån andra ämnens utgångspunkter. Sålunda anordnas konferenser i patologi och farmakologi under medicin-kirurgiåret. Under denna jperiod meddelas därjämte bl. a. undervisning i de kliniska laboratoriedliagnostiska ämnena klinisk kemi, klinisk fysiologi och klinisk bakteriolog.i, i röntgendiagnostik och radioterapi (under kirurgikursen) samt a n o r d n a s visitronder på infektions- eller epidemiologisk klinik. Undervisningen i (övriga kliniska kurser är även integrerad — om än icke i samma omfattniing som under medicin-kirurgiåret. Kravet på integration i den kliniska und ervisningen motiverar, att undervisningen i de olika ämnena så långt möjligt koncentreras till bestämda klinikenheter. Den kliniska utbildningen avslutas med en assistenttjänstgöringsperiiod om sammanlagt nio månader — det fjärde skedet. Assistenttjänstgöringen skall fullgöras dels på en medicinsk och en kirurgisk sjukvårdsenhet, dels ock på en annan enhet inom valfritt ämne. Huvuddelen av denna tjänstgöring skall fullgöras på sjukhus, som inte är undervisningssjukhus. Efter grundutbildningen följer en alltefter läkarnas olika verksamhetsformer utformad huvudsakligen praktiskt inriktad vidareutbildning, till vilken hör tjänsteläkarutbildning och specialistutbildning. För denna utbildning har hittills endast i ringa utsträckning de medicinska fakulteternas (motsvarande) egentliga utbildningsresurser utnyttjats. Frågan om vidareutbildningens utformning är för närvarande föremål för diskussion och det är sannolikt, att de medicinska lärosätena i framtiden blir i större omfattning engagerade i denna utbildning. Beredningen saknar dock anledning att i förevarande sammanhang beakta de krav, som kan komma att föranledas av vidareutbildningen. Beträffande studietiden för den medicinska grundutbildningen skall enligt medicinska examensstadgan examensfordringarna så avpassas och undervisningen så planläggas, att studierna fram till medicine licentiatexamen normalt må kräva sammanlagt högst sex och ett halvt studieår. Ett studieår skall därvid anses motsvara tio månaders studietid. Den nya medicinska utbildningsordningen har varit gällande sedan 1955. Enligt preliminära beräkningar är medianstudietiden för de studerande, som hittills genomgått studierna enligt denna ordning, omkring åtta år. Beredningen h a r inte kunnat verkställa närmare undersökningar angående orsakerna till denna studietidsförlängning. Enligt vad beredningen preliminärt inhämtat torde dock den höga bruttostudietiden till en viss del kunna förklaras därav att medicine kandidater åtager sig vikariat som läkare

63 samt tjänstgör som lärare inom den medicinska högskoleorganisationen (som amanuenser och assistenter). Det är enligt läkarutbildningsberedningen angeläget, att studietidsförhållandena inom den medicinska utbildningen noggrant övervakas så att — om studietidsförsenande faktorer upptäckes — dessa kan elimineras och åtgärder omedelbart vidtagas för att möjliggöra ett genomförande av studierna inom den i studieordningen angivna tidsramen. När beredningen i det följande behandlar olika alternativ till ökad läkarutbildning, utgår beredningen ifrån att undervisningen upplägges enligt den nuvarande medicinska examensstadgan. Beredningen är emellertid medveten om att förändringar i vissa utbildningsavseenden k a n komma att genomföras. Beredningen vill därvid peka på att vid en serie av universitetskanslern ordnade ämneskonferenser har bl. a. kritiska anmärkningar mot vissa detaljer i gällande studieordning framförts. Därvid h a r t. ex. diskuterats möjligheterna att bryta den nu fasta kombinationen av undervisning i ämnena neurologi och psykiatri samt att ansluta undervisningen i radioterapi, som n u kombineras med undervisningen i kirurgi, till någon kurs under det fria kliniska skedet. Vidare kan kommande diskussioner om specialist- och vidareutbildning föranleda ytterligare reformkrav. Beredningen har här inte anledning att diskutera dylika förändringar i den medicinska utbildningens kvalitativa innehåll och utformning men vill rent allmänt understryka betydelsen av att den nu gällande studieordningen blir föremål för fortlöpande kontroll och översyn även utifrån pedagogiska utgångspunkter. Det vore enligt beredningens mening av särskilt värde, om hithörande frågor kunde analyseras i det rådrum, som erhålles till dess av beredningen i det följande ifrågasatta kapacitetsvidgningar skall realiseras, så att resultaten härav skall kunna ge underlag för sådana omdispositioner av tillgängliga resurser, som vid den ökade läkarutbildningen bäst kan anses tillgodose undervisningens och forskningens behov. Vid sin bedömning av förutsättningarna att öka läkarutbildningen vid befintliga lärosäten och att igångsätta dylik på en ny ort har beredningen, som tidigare nämnts, utgått från den standard i fråga om lokala, materiella, personella och övriga resurser, som gäller för nuvarande läkarutbildning. Beredningens förslag till förstärkningsåtgärder för de olika ökningsalternativen får dock endast ses som ramförslag, inom vilka förändringar kan k o m m a att förverkligas. Sådana kan komma att föranledas av reformer i skilda utbildningsavseenden av skäl, som nyss berörts. Förändringar k a n vidare k o m m a att vidtagas som resultat av pågående utredningsarbete inom 1963 års forskarutredning och inom 1963 års klinikutredning. I detta sammanhang önskar beredningen härjämte understryka betydelsen av att man i det fortsatta planeringsarbetet för den ökade läkarutbildningen beaktar de erfarenheter, som vinnes inom andra närliggande utbildningsfält, n ä r det

64 gäller att effektivisera och rationalisera utbildningen, bl. a. med tekniiska, audiovisuella hjälpmedel, däribland television, och med skilda formeir av skiftesundervisning. Beredningen har — med hänsyn till av 1963 års universitets- och högskolekommitté lämnade direktiv — undersökt möjligheterna att i ifrågavarande hänseende genomföra rationaliseringar inom den medicinska utbildningen men h a r inte ansett sig nu kunna framlägga Ikonkreta förslag i frågan. Den diskussion, som förts om förutsättningarnai att effektivisera den naturvetenskapliga och tekniska utbildningen med ml. a. skiftesundervisning, är för övrigt inte utan vidare tillämplig när det gäller den kliniska delen av läkarutbildningen mot bakgrund av att denna utlbildning är så specialiserad och beroende av sjukvårdsmässig organisation mi. m. I det följande behandlar beredningen vissa frågor beträffande den kliniska utbildningen av betydelse för bl. a. bedömningen av ett lärosätes; utbildningskapacitet. I de alternativ till ökning av läkarutbildningskapaciteten, som beredmingen redovisar, har beredningen angivit en något lägre intagsnivå i de kliniiska liksom i de propedeutiska ämnena än i de teoretiska. Beredningen r ä k n a r nämligen med en avgång av elever under de två första studieåren av mellan 3 och 5 procent. Beredningen är medveten om att denna avgång kan variera, innebärande att behovet av kursplatser i de propedeutiska och kliniska ämnena kan växla något från år till år. Enligt beredningens mening bör man emellertid flexibelt kunna anpassa intagningsstorlekarna i de olika kurserna med hänsyn till dessa fluktuationer samt därvid vid behov Hiöja kursintagen med en eller två nybörjare utöver vad i studieplanen angivits. Begränsningen i ett lärosätes utbildningskapacitet torde, som framgår av det tidigare anförda, främst ligga på den kliniska sidan, enär patienterna på undervisningsklinikerna inte i alltför stor omfattning bör utnyttjas, för demonstrationer eller i annat studiesyfte. Undervisningen måste vidare k u n na inpassas i den sjukvårdande verksamhet, som måste bedrivas på sjukhuset, på sådant sätt, att den dagliga sjukvårdsrutinen i stort kan fortgå utan störningar. Vid bedömningen av hur man på lämpligaste sätt skall kunna tillgodose den kliniska undervisningens behov av sjukvårdsunderlag för sin verksamhet är det en självklar utgångspunkt, att det förefintliga sjukvårdsbehovet skall vara utslagsgivande för organisationen. Ingen sjukvårdsavdelning m. m. vid ett undervisningssjukhus bör sålunda inrättas enbart på grund av undervisningsskäl. Det strider emellertid inte mot sagda grundregel, att man vid utbyggnaden av sjukvården planerar en organisation, som jämväl skall tillfredsställa undervisningens och forskningens behov, samt att man därvid tar hänsyn till de speciella krav, som ett rationellt ordnande av undervisning kan kommoe ma att ställa.

65 Det är inte möjligt att ange en principiell norm, varigenom man kunde direkt beräkna en läroanstalts maximala utbildningsresurser. Bedömningarna måste härvidlag göras utifrån de förutsättningar, som i varje särskilt fall föreligger. Man kan också konstatera, att utvecklingen på sjukvårdssidan under de senaste femton åren gjort det möjligt att i väsentlig grad öka utbildningskapaciteten vid befintliga lärosäten. Intagningsökningen till de kliniska ämnena vid nuvarande undervisningssjukhus h a r ökat från läsåret 1950/51 till läsåret 1963/64 på sätt som framgår av tabell 1:20. Samtidigt angives omfattningen av nybörjarintagningen i ifrågavarande ämnen vid realiserande av nu beslutade och planerade kapacitetsvidgningar. Tabell 1: 20. Nybörjarintagningen

i de kliniska

ämnena

vid befintliga

Ärligt intag

Uppsala universitet Akademiska sjukhuset Lunds universitet Lunds lasarett och Malmö allmänna sjukhus Göteborgs universitet Sahlgrenska sjukhuset Karolinska institutet Karolinska sjukhuset och serafimer lasarettet Unleå universitet Umeå lasarett

lärosäten Reslutat årligt intag (till medicin-kirurgiårets kurser)

1950/51 (till propedeututbildningen)

1963/64 (till medicinkirurgiårets kurser)

108 Vid bedömningen av förutsättningarna att anordna klinisk utbildning får man jämväl ta hänsyn till pågående strukturförändringar inom sjukvårdsorganisationen. Den kapacitetsvidgning, som nu diskuteras, kommer inte vid något lärosäte att beröra de kliniska ämnena förrän i slutet av 1960talet eller i början av 1970-talet. Vid samtliga sjukhus, som är eller kan tänkas bli undervisningssjukhus, pågår eller planeras omfattande utbyggnader för att bl. a. anpassa sjukvårdsverksamheten med hänsyn till förväntade framtida krav. Innan man därför behandlar förutsättningarna för utbildningsverksamhet på undervisningssjukhusen, kan det finnas anledning att informera om pågående utveckling inom sjukvårdsorganisationen. I fråga om sjukvårdsorganisationen har nyligen beslut fattats om stora organisatoriska förändringar, som kommer att ge resultat i slutet av 1960talet. Beredningen vill därvid peka på huvudmannareformerna om den öppna vården och om mentalsjukvården. Jämlikt beslut av 1961 års riksdag (prop. 1961: 181) har landstingskommunerna övertagit tjänsteläkarväsendet den 1 juli 1963. 1963 års riksdag (prop. 1963: 171) föreslog, att lands-413178

66 tingskommunerna vidare skulle övertaga statens mentalsjukvård m. m. den 1 januari 1967. Förhandlingar om de ekonomiska villkoren för kommunernas övertagande av mentalsjukvården har igångsatts. Härigenom skapas underlag för en samordning av den slutna såväl kropps- som mentalsjukvården med den öppna vården inom landstingsområdena (motsvarande). Samplaneringen bör, framhålles i propositionen om tjänsteläkarreformen, kunna medföra investeringsbesparingar samt möjliggöra ett rationellt utnyttjande av personal och tekniska resurser. Karakteristiskt för sjukvårdens utveckling är den fortsatta och utökade specialiseringen samt inrättande av s. k. randspecialiteter. En grund för planeringen av sjukvården i detta hänseende utgör beslut av 1960 års riksdag (prop. 1960: 159) med riktlinjer för regionsjukvårdens utbyggande m. m. De yttre faktorerna, sjukdomsfrekvensen och befolkningsunderlaget, har betonats inte minst i spörsmålet om specialiseringen inom sjukvården. Ju längre specialiseringen drivs, desto större upptagningsområde krävs som regel. Frän denna utgångspunkt indelade regionvårdsutredningen (SOU 1958:26) specialiteterna i länsspecialiteter och regionspecialiteter. Till de förra hänfördes sådana specialiteter, för vilka de nuvarande landstingskommunerna med ett genomsnittligt befolkningsunderlag av ca 250 000 invånare kunde anses skapa goda förutsättningar för en rationell sjukvårdsorganisation. Såsom länsspecialiteter räknas bl. a. öronsjukdomar, ögonsjukdomar, psykiatriska sjukdomar etc. Vissa mera exklusiva specialiteter krävde emellertid ett så stort befolkningsunderlag, att de måste organiseras för större områden för att en rationellt bedriven vård skulle kunna lämnas. För dylika s. k. regionspecialiteter, varav som exempel kan nämnas radioterapi, neurokirurgi, neurologi, plastikkirurgi m. fl., beräknade regionvårdsutredningen upptagningsområden med omkring en miljon invånare vara lämpliga. Enligt riksdagens rekommendationer är riket indelat i sju regionvårdsområden med regionsjukhus i Stockholm (bl. a. karolinska sjukhuset), Göteborg (Sahlgrenska sjukhuset), Lund—Malmö (lasarettet i Lund samt i begränsad utsträckning Malmö allmänna sjukhus), Uppsala (akademiska sjukhuset), Linköping (regionsjukhuset), Örebro (regionsjukhuset) samt Umeå (lasarettet). Den koncentration av sjukvården, som regionsjukvårdsorganisationen är ett uttryck för, kännetecknar även den övriga utvecklingen inom kroppssjukvården. Det är en klar tendens till allt större befolkningsunderlag för normallasarettsvården, för vilken den hittills tillämpade normen varit 35 000—40 000 personer som minsta befolkningsunderlag. Utvecklingen av normallasaretten (med minst en medicinsk och en kirurgisk klinik samt en röntgenavdelning) går även mot en ytterligare differentiering i första hand genom tillkomsten av barn- och kvinnokliniker. Enligt medicinalstyrelsens mening finns det anledning ompröva det berättigade att bibehålla

67 en del av de mindre lasaretten. På mindre orter kunde dessa enligt styrelsen lämpligen ersättas med läkarstationer med ett visst antal vård- och observationsplatser. De förbättrade kommunikationsförhållandena gynnar, anser styrelsen, denna utveckling. Utvecklingen inom mentalsjukvården synes i motsats härtill karakteriserad av en decentralisering. Enligt av mentalsjukvårdsdelegationen uttalade principer i betänkandet »Mentalsjukvårdens planering och organisation» (SOU 1958: 38) vore en spridning av mentalvårdsenheterna eftersträvansvärd. Liksom det ansetts rimligt och lämpligt att sprida kroppssjukvårdén genom att inom de flesta landstingsområden bygga mer än ett lasarett, är det enligt delegationen rimligt och lämpligt att försöka åstadkomma en god psykiatrisk service genom inrättande av flera centra för mentalsjukvården. I den sjukvårdsplanering, som pågår, följer man dessa riktlinjer samt försöker därjämte samordna de decentraliserade mentalsjukvårdsenheterna med lämpliga kroppssjukvårdsenheter. Beredningen kominer att i sin redogörelse för de olika alternativen till intagningsökning relativt noggrant redogöra för den långsiktiga sjukvårdsplaneringen inom respektive sjukvårdsområden samt sätta denna i relation till befolkningsutvecklingen m. m. inom området. Enligt beredningens mening är dessa uppgifter av stor betydelse, när det gäller bedömningen av de framtida förutsättningarna för läkarutbildning på sjukhusen. ! Parallellt med nämnda yttre organisatoriska utveckling pågår en inre strukturrationalisering inom sjukhusen. Mot bakgrund av den ökade medicinska specialiseringen och den medicinska teknikens utveckling' samt med hänsyn till den förväntade personal- och kostnadsutvecklingen planeras sjukvården på de nya sjukhusen komma att intensifieras i en större utsträckning än tidigare. Man strävar efter att koncentrera verksamheten för de kliniker och avdelningar, som i fråga om personella eller tekniska resurser har likartade krav. På detta sätt har blocktänkandet växt fram samt förslagen om att inrätta särskilda för flera kliniker gemensamma avdelningar för bl, a. intensivvård och akutmottagning. ••.!.•! ' Nytänkandet inom sjukhusvården har vidare lett till en differentiering av vårdformerna med hänsyn till de vårdbehov, som i varje särskilt fall föreligger. Förutom särskilda akutavdelningar och inténsivvårdsavdelningar planeras på sjukhusen lättvårdsavdelningar av skilda typer vid sidan om de normala s. k. intermediärvårdavdelningarna. Som ett led i strävan att ytterligare minska vårdtiderna och därmed intensifiera sjukvården planeras vidare förstärkta resurser för poliklinikernas och den övriga öppna sjukvårdens verksamhet samt tillskapandet av vårdformer Utanför sjukhuset (patienthotell, långtidsvårdsjukhus e t c ) . Den strukturrationalisering, som sålunda äger rum inom sjukvården, kommer naturligtvis även att kunna påverka den kliniska undervisningen på undervisningssjukhusen. Det kan därför inte vara rimligt att bedöma

68 den kliniska utbildningskapaciteten på en framtida undervisningsklinik efter samma normer, som man tidigare använt. Då patientgenomströmningen på en undervisningsklinik ökar dels som en följd av en koncentration av sjukvården, dels ock som följd av en tillämpning av den s. k. progressiva vårdens principer, bör även utbildningskapaciteten kunna vidgas. Detta skapar, anser beredningen, underlag för en ytterligare vidgning av läkarutbildningskapaciteten vid de befintliga undervisningssjukhusen i Uppsala, Stockholm och Umeå utöver vad beredningen tidigare (bl. a. i betänkandet »Program för ökad läkarutbildning») ansett vara möjligt. Den förändrade sjukvårdsverksamheten inom sjukhusen torde dock komma att förutsätta vissa ändringar i undervisningens uppläggning. Sålunda bör för medicine kandidaternas tjänstgöring i de kliniska huvudämnena poliklinikresurserna utnyttjas i större utsträckning än hittills liksom även andra vårdformer utanför sjukhusen. På poliklinikerna torde en icke oväsentlig del av den diagnostiserande verksamheten komma att vara förlagd och på enheter utanför sjukhusen torde komma att bedrivas olika former av efterbehandling, t. ex. postoperativ behandling. Erfarenhet från dylik verksamhet är enligt beredningen av betydande värde för en allsidig läkarutbildning. Nämnda synpunkter står i överensstämmelse med uttalanden av 1948 års läkarutbildningskommitté, vars förslag i läkarutbildningen (SOU 1953:7) låg till grund för den av statsmakterna år 1954 fastställda nu gällande medicinska studieordningen. Kommittén underströk betydelsen av att poliklinikernas material utnyttjades i undervisningen och framhöll, att tyngdpunkten vid undervisningen härvidlag borde förläggas till den öppna vårdens centrala frågeställningar, varigenom en för undervisningen i dess helhet betydelsefull motvikt mot den slutna vårdens speciella problem kunde ernås. Beredningen räknar med att det skall vara möjligt att inom ramen för nuvarande studieordning genomföra nämnda förändringar i undervisningen, betingade av pågående strukturrationalisering inom sjukvården. Härför torde emellertid krävas att den kliniska undervisningen omlägges i riktning mot en mer intensifierad undervisning med ökat lärarengagemang, framför allt på handledarnivån. Beredningen förutsätter, att man i de diskussioner, som pågår om lärarorganisationen i de kliniska ämnena, beaktar dessa problem och att man vid den tidpunkt, då inrättande av nya lärartjänster för den ökade läkarutbildningen är aktuellt, vidtager en sådan omstrukturering av personalorganisationen, som på grundval av då föreliggande erfarenheter bäst kan anses tillgodose undervisningens krav. De nya sjukhus, som kan komma ifråga som undervisningssjukhus måste ha ett tillräckligt antal specialavdelningar för att fullständig klinisk utbildning skall möjliggöras. Visserligen motsvarar inte alla regionspecialiteter

69 fristående ämnen i licentiatutbildningen. Det är emellertid väsentligt, att utbildningen i ett kliniskt ämne, t. ex. i kirurgi, kan kompletteras med översiktsföreläsningar och demonstrationer även inom ifrågavarande ämnes randdiscipliner, t. ex. i plastikkirurgi och thoraxkirurgi. För forskningen är det också väsentligt, att vid en medicinsk läroanstalt tillgång finnes till såväl det patientmaterial som de tekniska och personella resurser, som följer med ett högt differentierat sjukhus. Av det nyss sagda framgår, att de enda sjukhus utanför de nuvarande undervisningsorterna, som kan komma ifråga som självständiga undervisningssjukhus är sjukhusen i Linköping och Örebro, vilka båda för närvarande utbygges till regionsjukhus för var sitt regionområde. Inom Stor-Stockholms-området finnes och planeras stora och rikt differentierade sjukhus, som, även om de i formell mening inte är regionsjukhus, kunde tänkas komina i fråga som självständiga undervisningssjukhus. Beredningen kommer därför att i ett särskilt avsnitt diskutera förutsättningarna att utnyttja de planerade sjukhusen Huddinge sjukhus och Enskededalens sjukhus samt de befintliga sjukhusen Danderyds lasarett och Södersjukhuset för läkarutbildningsändamål. Av betydelse i detta sammanhang ä r att om ett eller flera av nämnda sjukhus i Stockholmsområdet ianspråktages för läkarutbildning, undervisningen och forskningen på det eller de nya sjukhusen kan vid behov repliera på det mycket högspecialiserade karolinska sjukhuset. Vad som nyss diskuterats har rört frågan om självständiga undervisningssjukhus. Helt annorlunda kommer det att ställa sig, om man dryftar förutsättningarna att utnyttja ett andra sjukhus resurser för att förstärka och komplettera sjukvårdsunderlaget för den kliniska undervisningen vid ett lärosäte. I det följande kommer att behandlas möjligheterna att som förstärkning till den kliniska undervisningen utnyttja ett andra undervisningssjukhus. Avsikten med undervisningen i de kliniska ämnena under grundutbildningen är att bibringa de studerande såväl goda teoretiska kunskaper som praktisk övning i de gängse undersöknings- och behandlingsmetoderna. Denna senare utbildning sker som tidigare nämnts dels under tjänstgöring på avdelningar, dels ock under polikliniktjänstgöring. I vissa fall tillkomm e r också praktiskt arbete vid assistenttjänstgöring. För undervisningens behov måste sålunda i vissa examensämnen finnas såväl vårdavdelningar som polikliniker (exempelvis för de kliniska huvudämnena medicin, kirurgi, psykiatri och pediatrik samt för specialämnet obstetrik-gynekologi). I övriga examensämnen (övriga kliniska specialämnen, t. ex. oftalmiatrik, oto-rhino-laryngologi och dermato-venereologi) torde huvuddelen av den praktiska undervisningen kunna ske på basis av det polikliniska materialet. Inneliggande patienter från vårdavdelningarna behöver därvid i huvudsak endast utnyttjas för demonstrationer. Elevantalets

70 storlek i dessa senare ämnen blir således vad gäller den praktiska tjänstgöringen i första hand beroende av poliklinikmaterialets omfattning och av möjligheterna att utnyttja detta material i undervisningen. Erfarenheterna har visat, att begränsningen i ett undervisningssjukhus utbildningskapacitet huvudsakligen ligger i de ämnen, där den praktiska tjänstgöringen är förlagd till vårdavdelningarna, dvs. i de kliniska huvudämnena och obstetrik-gynekologi. I övriga kliniska specialämnen tillåter vanligtvis poliklinikverksamhetens omfattning ett större årligt intag studerande; detta även beroende på att studenterna här kan fördelas på ett större antal kurser. Man har sedan länge, i den mån tillfälle erbjudits, utnyttjat möjligheten att vid ett lärosäte förstärka undervisningen i de kliniska huvudämnena och obstetrik-gynekologi genom att för fullständig undervisning i dessa ämnen ianspråktaga sjukvårdsresurser utanför det egentliga undervisningssjukhuset samtidigt som undervisningen i de kliniska specialämnena helt kunnat koncentreras till huvudsjukhuset. Så har förhållandet varit i Stockholm, där man för undervisningen i nämnda ämnen utnyttjat utöver karolinska sjukhuset jämväl serafimerlasarettet, Sabbatsbergs sjukhus och Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus. Vid universitet i Lund har man på motsvarande sätt vid undervisningen i vissa kliniska huvudämnen fördelat de studerande mellan lasarettet i Lund och Malmö allmänna sjukhus. I Göteborg kommer vidare enligt framlagt förslag förutom Sahlgrenska sjukhuset även ett planerat nytt sjukhus — östra sjukhuset — att utnyttjas för utbildning i bl. a. kliniska huvudämnen. Med hänsyn till behovet av integration i undervisningen är utbildningsorganisationen på det andra undervisningssj likhuset i Stockholm och Lund samt planeras den bli i Göteborg förstärkt i samma grad som på huvudsjukhuset med akademiska organisationer i kliniskt laboratoriediagnostiska ämnen såsom klinisk kemi och klinisk fysiologi samt i röntgendiagnostik och patologi. En viss del av den propedeutiska utbildningen är även, t. ex. vid universitetet i Lund, placerad på det andra sjukhuset. Vad ovan sagts om def andra undervisningssjukhuset innebär på intet sätt, att undervisningen och forskningen på detta sjukhus är osjälvständiga i förhållande till huvudsjukhuset. Även sjukvårdsmässigt är de båda sjukhusen helt fristående och står t. ex. i Lund och Malmö under skilda huvudmän. Det kan enligt beredningens mening finnas anledning att även i den fortsatta utbyggnaden av den medicinska utbildningsorganisationen beakta möjligheterna av en samordning av två undervisningssj ukhus resurser. Beredningen kommer vid sin behandling av förutsättningarna för ökad läkarutbildning på de skilda orterna att beröra förutsättningarna härvidlag. Samma lösning, som angivits ovan, kan teoretiskt komina att erbjudas i Stockholm (mellan klinikenhet III och klinikenhet IV). I Uppsala torde,

71 som kommer att beröras i det följande, möjlighet föreligga att på ett annorlunda sätt utnyttja ett andra sjukhus för läkarutbildning. Om ett andra undervisningssjukhus skall utnyttjas för fullständig undervisning i ett begränsat antal ämnen, bör även detta sjukhus ha en storlek, som motiverar inrättande av de akademiska organisationer, som därvid kan bli aktuella. Sjukhuset bör vidare vara placerat på ett icke alltför långt avstånd från huvudsjukhuset och från de propedeutiska och eventuellt även teoretiska institutioner, varpå sjukhuset i framför allt forskningshänseende skall repliera. Avgörande för på vilket avstånd från huvudsjukhuset det andra sjukhuset kan vara placerat blir vidare bl. a. beroende av i vilken omfattning undervisning skall meddelas på båda sjukhusen under samma period. Beredningen kommer att i ett senare avsnitt behandla möjligheten att utnyttja ett andra sjukhus på annorlunda sätt än ovan angivits för att förstärka sjukvårdsunderlaget för undervisningen i medicin och kirurgi i Uppsala. I Uppsala planeras nämligen uppförande av ett mindre sjukhus i staden, vilket tankes bli placerat på kort avstånd från akademiska sjukhuset. Det nya sjukhuset, som skulle tillkomma för att tillgodose Uppsala-områdets växande behov av sjukhusvård i allmän medicin och allmän kirurgi liksom i röntgendiagnostik, planeras bli av normallasarettskaraktär och sjukvårdsmässigt verka som ett satellitsjukhus till det högspecialiserade akademiska sjukhuset. Enligt beredningens mening vore tillgång till nämnda normallasaretts sjukvårdsresurser av stort värde för grundutbildningen av läkare. Beredningen räknar dock med att — om ett dylikt sjukhus ianspråktages för läkarutbildningsändamål — detta endast skall behöva utnyttjas för en viss del av kandidaternas praktiska tjänstgöring under grundkurserna i respektive ämnen. Huvuddelen av den praktiska tjänstgöringen liksom övrig undervisning beräknas vara förlagd till huvudsjukhuset. Enligt denna lösning skulle behov icke föreligga av fullständigt akademiska organisationer i de aktuella ämnena på satellitsj likhuset. Det säger sig självt, att ett utnyttjande av ett andra undervisningssjukhus för kandidaternas tjänstgöring under grundkurs på sätt som ovan angivits endast kan vara möjlig, om det andra sjukhuset ligger relativt nära huvudsj ukhuset.

5. O k a d l ä k a r u t b i l d n i n g i U p p s a l a

£,I.

Inledning

1963 års universitets- och högskolekommitté uppdrog i inledningsskedet av sitt arbete åt läkarutbildningsberedningen att utreda förutsättningarna att anordna permanent läkarutbildning vid medicinska fakulteten i Uppsala enligt följande alternativ a) ett intag av 120 nybörjare i de teoretiska ämnena och av 115 nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena samt b) ett intag av 190 nybörjare i de teoretiska ämnena och av 115 nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena. För att alternativet b) skulle kunna komma ifråga förutsattes, att utbildningsplatser i de propedeutiska och kliniska ämnena för ca 70 nybörjare årligen kunde anordnas vid annat lärosäte. Beredningen fann, som senare kommer att redovisas, anledning att under pågående utredningsarbete i avseende på intagningsstorlekarna göra smärre avsteg från 1963 års universitets- och högskolekommittés direktiv. Avstegen utgör dels att beredningen i stället för ett lägre intagsalternativ (a) och ett högre alternativ (b) presenterar två alternativ för vardera av intagningsnivåerna, dels ock att beredningen ökat intagningen studerande enligt de således två högre alternativen med hänsyn till att beredningen i annat sammanhang funnit det lämpligt att räkna med ett årligt intag av ca 84— 86 nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena vid de övriga lärosäten, som kunde komma ifråga för nu aktuell överflyttning av studenter. Beredningen kommer således att redovisa förutsättningarna vid medicinska fakulteten i Uppsala att permanent öka läkarutbildningen enligt följande fyra ökningsalternativ, benämnda U(Uppsala) -A, U-B, U-C och U-D. U-A: intag av 110 nybörjare i de teoretiska ämnena och av 106 nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena, U-B: intag av 124 nybörjare i de teoretiska ämnena och av 120 nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena, U-C: intag av 196 nybörjare i de teoretiska ämnena och av 106 nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena samt U-D: intag av 210 nybörjare i de teoretiska ämnena och av 120 nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena.

73 För att alternativen U-G och U-D skall kunna ifrågakomma förutsattes, att utbildningsplatser i de propedeutiska och kliniska ämnena kan anordnas vid annat lärosäte för ca 85 nybörjare årligen. Beredningen har räknat med en avgång under de två första studieåren av fyra elever årligen enligt de två lägre alternativen samt av sex elever årligen enligt de två högre alternativen. Beredningen vill hänvisa till vad beredningen i denna fråga anfört i kapitel 4. I det följande redovisar beredningen först nuvarande utbildningsläge samt föreliggande planer på utbyggnad av medicinskt teoretiska institutioner och kliniker samt av övrig sjukvård av intresse för ökad läkarutbildning. Därefter presenterar beredningen de allmänna förutsättningarna för ökad läkarutbildning i Uppsala samt redovisar de skilda alternativen till intagsökning, redogör för byggnadsmässiga m. m. förutsättningar för ökning i de teoretiska, propedeutiska och kliniska ämnena samt anger, vilka personella m. fl. förstärkningsåtgärder, som erfordras för realiserande av de olika intagsalternativen. Slutligen presenteras kostnaderna härför.

5.2. Nuvarande utbildningsläge med föreliggande planer på utbyggnad av medicinskt teoretiska institutioner och kliniker samt av övrig sjukvård av intresse för ökad lakar utbildni ng För närvarande intages 90 nybörjare årligen i de teoretiska ämnena i Uppsala. I de propedeutiska och kliniska ämnena har tidigare intagits 80 nybörjare årligen, men enligt beslut av 1961 års riksdag (prop. 1961: 108) skall ifrågavarande utbildningskapacitet ökas till ett intag av 86 nybörjare årligen. Denna ökade intagning har fr. o. m. vårterminen 1964 påverkat de propedeutiska ämnena samt kommer fr. o. m. vårterminen 1965 att påverka de kliniska ämnena. För undervisningen i de teoretiska ämnena disponeras institutionsbyggnader dels i kvarteret Munken, där anatomi, histologi och medicinsk genetik har lokaler, dels i det intilliggande kvarteret Fågelsången, där en institution för fysiologi och medicinsk fysik är belägen, dels ock i kvarteret Blåsenhus, där patologi, bakteriologi och virologi är inrymda i en byggnad samt medicinsk kemi och farmakologi i en annan byggnad. Institutionsbyggnaderna i kvarteren Munken och Fågelsången är gamla och starkt nedslitna. Institutionerna i kvarteret Blåsenhus är byggda för mindre än 30 år sedan men är inte dimensionerade för nuvarande utbildningskapacitet. Önskemål har därför sedan länge framförts om ny- och tillbyggnader för medicinska fakultetens teoretiska institutioner. Enligt förslag till utbyggnadsplan för Uppsala universitet, framlagt av byggnadsstyrelsen i juli 1963, bör de medicinskt teoretiska institutionerna i kvarteren Munken och Fågelsången — anatomi, histologi, medicinsk gene-

74 tik och fysiologi med medicinsk fysik — ersättas med nybyggnader. För detta ändamål har anvisats m a r k på Artillerifältet och projektering pågår av en första utbyggnadsetapp, inrymmande lokaler för fysiologi och medicinsk fysik om sammanlagt 3 700 m 2 nettogölvyta. Härutöver räknas med att till Artillerifältet i en andra utbyggnadsetapp, innan uppförande av nybyggnader för anatomi och histologi blir aktuellt, skall överflyttas de medicinsk-kemiska, farmakologiska och mikrobiologiska institutionerna, varvid till den senare eventuellt även skall knytas den naturvetenskapliga-mikrobiologiska undervisningen och forskningen. Fakulteten har till byggnadsstyrelsen överlämnat förslag till lokalprogram för nyssnämnda institutioner. Förslagen, som avser en medicinsk kemisk institution om 4 590 mnettoyta, en farmakologisk institution om 3 405 m 2 nettoyta samt en mikrobiologisk institution om 5 595 m 2 nettoyta (inklusive allmän mikrobiologi) är för närvarande föremål för granskning av berörd lokalprogramkommitté. På Artillerifältet synes enligt byggnadsstyrelsens förslag till utbyggnadsplan förutsättningar jämväl föreligga att uppföra lokaler för farmaceutiska institutet — om en förflyttning av institutet till Uppsala bleve aktuell. För de patologiska institutionernas vidkommande räknas med att dessa skall kvarligga i kvarteret Blåsenhus. Programmeringsarbete pågår för en tillbyggnad till de patologiska institutionerna, inrymmande även lokaler för rättsmedicin. Nuvarande institutionsbyggnad för medicinsk kemi och farmakologi räknas enligt byggnadsstyrelsens utbyggnadsplan bli utnyttjad för hygien och medicinsk genetik. Till kvarteret Blåsenhus torde även i mån av behov bl. a. kliniska forskningslaboratorier och en rättspsykiatris!*, klinik kunna förläggas. . , Vad gäller de kliniska ämnena pågår för närvarande en utbyggnad av akademiska sjukhuset i enlighet med av riksdagen och Uppsala läns landsting år 1958 antagen generalplan. Akademiska sjukhuset utgör regionsjukhus för Uppsala-regionen — omfattande Uppsala län, mellersta och östra delarna av Västmanlands län, hela Kopparbergs och Gävleborgs län, södra och mellersta delarna av Västernörrlands län samt hela Jämtlands län — med ett beräknat befolkningsunderlag år 1970 av omkring 1 250 000 invånare samt är centrallasarett för Uppsala län, som har 170 000 invånare. Sjukhusets centrala upptagningsområde för normallasarettsspecialiteterna medicin och kirurgi omfattar för närvarande en befolkning av ca 110 000 personer (inom den s. k. mellersta regionen). Till detta sjukhusets upptagningsområde bör emellertid även läggas länets norra region med ca 30 000 invånare. I länet finnes utöver akademiska sjukhuset i Uppsala Enköpings lasarett med för närvarande 200 vårdplatser, fördelade på specialiteterna medicin, kirurgi, obstetrik och långvarigt kroppssjuka samt med serviceavdelningar i röntgen och klinisk kemi.

75 Genom ovannämnda utbyggnad, som är betingad såväl av sjukvårdens och då främst regionsjukvårdens som undervisningens och forskningens behov, beräknas vårdplatsantalet på akademiska sjukhuset öka från för närvarande ca 1 100 till ca 1 600 platser. Vissa i utbyggnadsprogrammet ingående byggnader är redan uppförda eller är under uppförande. Sålunda kan nämnas, att en barnpsykiatrisk klinik år 1961 flyttade in i nya lokaler (byggnadskostnader: 2,46 milj. kronor i 1957/58 års byggnadsprisläge). Härigenom förbättrades även förhållandena för vuxenpsykiatrin genom att hela dess klinikbyggnad blev tillgänglig för denna specialitet. För den medicinska kliniken har vidare uppförts en nybyggnad, som blev färdig 1962 (kostnad: 7,92 milj. kronor i 1958/59 års prisläge). I samband med att sistnämnda klinikbyggnad togs i bruk fick sjukhusets neurologiska och dermatolo-venereologiska kliniker ökade utrymmen. För en nyinrättad neurokirurgisk klinik, som kunde tagas i bruk år 1962, har provisoriska lokaler anordnats (kostnad: 1,5 milj. kronor i 1958 års prisläge). Ny köksanläggning och matsal togs slutligen i bruk 1962 (kostnad: 6,16 milj. kronor i 1959/60 års prisläge). Uppförande pågår för närvarande av en första etapp av den s. k. centrallängan med en laboratorieflygel, inrymmande bl. a. lokaler för klinisk'fysiologi och röntgendiagnostik (beräknad kostnad: 17,12 milj. kronor i 1961/62 års prisläge). Genom uppförande av nu aktuell del av centrallängan kommer även nya mottagningslokaler för medicin att kunna anordnas. Nämnda byggnadsåtgärder beräknas bli avslutade under innevarande år. Vidare är en infektionsklinik under uppförande (beräknad kostnad: 7,57 milj. kronor i 1961/62 års prisläge). Denna beräknas kunna tagas i bruk år 1965 och avses därvid ersätta landstingets nuvarande epidemisjukhus, som därefter tankes helt bli utnyttjat för långtidsvård. Arbete pågår vidare med uppförande av en radioterapeutisk klinik samt om- och tillbyggnad av öronkliniken (beräknad kostnad: 28,76 milj. kronor i 1961/62 års prisläge). Dessa arbeten beräknas vara avslutade år 1967. Härigenom kommer även kvinnokliniken att erhålla ökat antal vårdplatser i allmän gynekologi, då vården av en del av det gynekologiska klientelet kommer att kunna överflyttas till den gynekologiska avdelningen på den radioterapeutiska kliniken. Den pågående utbyggnaden av akademiska sjukhuset kommer även att skapa förbättrade förhållanden för den plastikkirurgiska kliniken, som kommer att erhålla ökat vårdplatsantal, och för ögonkliniken, som kommer att få vidgade såväl slutna- som öppnavårdsresurser. Nuvarande vårdplatsantal och framtida vårdplatsantal på akademiska sjukhuset efter det att nu pågående utbyggnadsarbeten avslutats (år 1969) redovisas i tabell 1: 21. Planerna för den därpå fortsatta utbyggnaden av akademiska sjukhuset är för närvarande föremål för översyn. Ett reviderat generalplaneförslag torde komma att framläggas under vinterhalvåret 1964—1965. Enligt vad

76 Tabell 1: 21. Nuvarande vårdplatsantal på Uppsala akademiska sjukhus och planerad ökning av vårdplatserna fram till 1969 samt antal poliklinikbesök år 1962

Specialitet (motsv.)

Ant. vårdplatser 1/10 1963

73 20 144 22 50 35 25 40

152 20 16 73 20 144 22 50 67 25 40

91 74 26 30 60 77 25 25 99

91* 74 88 52 60 77 50 50 99

35 74

152 20

Kardiologi Avd. för barn med cp 2 ) Allmän kirurgi Thoraxkirurgi Plastikkirurgi Neurokirurgi

Planerat ant. vårdplatser år 1969

ökn. i platsant. år

Ant. poliklinikbesök år (1962)

Regionsjukvård angiven med X

21 000

(X)i

X X 4 000 40 000 1967—68

(X) 3 X X X X

10 000

Kvinnosjukdomar: Obstetrik Radioterapi öronsjukdomar Lungsjukdomar Neurologi Psykiatri Barrh och

1967 1967 19665 1964 1964

ungdoms-

Infektionssjukdomar. . Summa

1 123

12 000 X 19 000 26 000 13 000 6 10 000 11 000

X X

800 1965

1 379

Anmärkningar 1 Gäller reumatologi. 2 Internatavdelning på Folke Bernadottehemmet. 3 Gäller kirurgisk urologi. 4 Genom utökning av den radioterapeutiska klinikens vårdplatsantal kan vissa patienter, som f. n. vårdas på den gynekologiska kliniken överföras till den radioterapeutiska kliniken, varför antalet platser för allmän gynekologi ökar på kvinnokliniken (ca 25 platser). 5 Tidpunkten preliminär. 6 Dispensär exkl. skärmbildsundersökningar.

beredningen inhämtat diskuteras därvid för den fortsatta framtida utbyggnaden ett förslag, innebärande att denna utbyggnad skall komma att genomföras i tre etapper. I den första etappen tankes lokaler bli anordnade för de kirurgiska specialiteterna, inklusive centraloperationsavdelning och mottagningsavdelning, för den röntgendiagnostiska laboratorieverksamheten samt för vissa övriga för sjukhuset gemensamma ändamål. Kostnaderna för denna etapp har preliminärt beräknats till storleksordningen 80 milj. kronor. I denna etapp ingående kliniker beräknas kunna tagas i bruk tidigast år 1970. 1 en andra etapp tankes nya lokaler för kvinnosjukvården samt för barnoch neurologisjukvården bli anordnade. Kostnaderna härför uppskattas preliminärt till i storleksordningen 30—40 milj. kronor.

77 I den tredje etappen planeras lokaler för forskning, service samt eventuellt för vissa internmedicinska specialiteter. Samtidigt beräknas rehabiliteringsvården kunna beredas ändamålsenliga lokaler. I anslutning härtill torde även lokalfrågan för socialmedicin kunna lösas. Några kostnadsangivelser för ifrågavarande tredje utbyggnadsdel har ännu icke presenterats. Utöver akademiska sjukhuset finnes i Uppsala följande övriga sjukvårdsresurser av eventuellt intresse för läkarutbildning, vilka för närvarande icke är ianspråktagna för undervisnings- och forskningsändamål, nämligen Diakonissanstalten Samariterhemmets sjukhus samt Tunåsens sjukhus, Östra paviljongen vid epidemisjukhuset, Vattholma sjukhem och Norra sjukhemmet, som användes för långtidssjukvård. Sistnämnda fyra sjukhus har för närvarande 293 vårdplatser, varav 128 vårdplatser finnes på Tunåsens sjukhus. Genom pågående tillbyggnader beräknas under år 1964 ytterligare 128 vårdplatser tillkomma på Östra paviljongen och Tunåsens sjukhus. När infektionskliniken år 1965 står färdig, kominer härtill ca 100 vårdplatser på Epidemisjukhuset att tillföras långtidssjukvården. Samariterhemmets sjukhus i Uppsala är beläget inom Uppsalas centrala stadsdel och på ett gångavstånd av ca 1 k m från akademiska sjukhuset. Det omfattar för närvarande en medicinsk avdelning med 37 vårdplatser och en kirurgisk avdelning med 50 vårdplatser, innefattande 11 platser intensivvård, vartill kommer en röntgendiagnostisk och radioterapeutisk avdelning. Till sjukhuset är även knutet en sjuksköterskeskola med ett intag av 50 elever årligen samt ett nervsjukhem med 25 platser. Konsultverksamhet bedrives vid sjukhuset i psykiatri, kvinnosjukdomar, ögonsjukdomar samt öron-, näs- och halssjukdomar. Samariterhemmets sjukhus mottager patienter från Uppsala läns landsting, Stockholms läns landsting och Västmanlands läns landsting. Jämlikt avtal mellan Uppsala läns landsting och Diakonissanstalten Samariterhemmet, upprättat 1961, ställer landstinget driftbidrag till sjukhusets förfogande, motsvarande antalet vårddagar för patienter för länet i förhållande till hela antalet vårddagar för kroppssjukhuset. Enligt avtalet utser Uppsala läns landsting vidare en representant att tillsammans med en representant för vartdera av övriga berörda landsting och tre representanter från Diakonissanstalten utgöra ett sjukhusutskott, till vilket ärenden rörande sjukhusets drift hänskjutes för yttrande och förslag. Härutöver stadgas bl. a., att ett nära samarbete skall förekomma mellan Samariterhemmet och akademiska sjukhuset, varvid förutsattes, att Samariterhemmets sjukhus medverkar i arbetet för att minska väntetiderna för patienter vid akademiska sjukhuset och att endast sådana vårdfall mottages på sjukhuset, för vilka Samariterhemmets kroppssj ukhus har personella och tekniska resurser. För närvarande utnyttjas och bekostas vårdplatserna på Samariterhem-

78 mets sjukhus till 88 procent av Uppsala läns landsting, till 9 procent av Stockholms läns landsting och till 3 procent av Västmanlands läns landsting. Nuvarande avtal mellan Uppsala läns landsting och Diakonissanstalten utgår den 31/12 1966. Vid diskussionerna om nytt avtal kan frågan komma att aktualiseras, att Samariterhemmets sjukhus enbart skall utnyttjas för sjukvårdsändamål av Uppsala läns landsting och — i begränsad utsträckning — Stockholms läns landsting. Samariterhemmets sjukhus är gammalt och nedslitet. Sjukhuset har nyligen blivit föremål för en byggnadsmässig upprustning (kostnad ca 0,4 milj. kronor). Sjukhuset torde dock enligt vad beredningen inhämtat i dess nuvarande utformning inte på längre sikt motsvara de krav, som sjukvården kan komma att ställa. Frågan om Samariterhemmets sjukhus framtid blir emellertid, har beredningen erfarit, beroende av hur Uppsala läns landsting kommer att lösa behovet av ytterligare sjukvårdsplatser av normallasärettskaraktär i medicin och kirurgi för mellersta och norra landstingsområdena. Den förväntade befolkningsutvecklingen inom områdena, innebärande en ökning av befolkningstalet till ca 170 000 år 1975, torde komma att erfordra tillskapande av 3'tterligare vårdplatser i medicin och kirurgi, vilka platser inte under en överskådlig framtid anses kunna bli anordnade på akademiska sjukhusets område på grund av utrymmesskäl. En tänkbar revidering av länsgränsen mot Stockholms län kan även möjliggöra, har det anförts, att upptagningsområdet ökar, vilket understryker behovet av ytterligare vårdplatser. Frågan om Samariterhemmets sjukhus utbyggnad har utretts inom Uppsala läns landsting. Utredningen har därvid funnit, att möjligheter synes föreligga att inom det tillgängliga markområdet om ca 1,65 har (innefattande en av Uppsala stad upplåten skoltomt) med tillgodoseende av erforderliga grönområden och parkeringsutrymmen utbygga nuvarande Samariterhemmets sjukhus. Utredningen har föreslagit, att i en första etapp skall uppföras en tillbyggnad för kirurgiska och medicinska mottagningar, röntgenavdelning, laboratorium, fem vårdavdelningar med vardera 29 vårdplatser samt diverse övriga erforderliga lokaler. I nuvarande sjukhusbyggnad skall därvid även fortsättningsvis stå till förfogande operationsavdelning, intensiwårdavdelning med 10 vårdplatser, två vårdavdelningar med vardera 38 vårdplatser och konsultavdelningar. Ett realiserande av nämnda förslag skulle innebära, att sjukhusets sammanlagda vårdplatsantal skulle uppgå till 231 vårdplatser. Ett färdigställande av nu angiven utbyggnadsetapp kan enligt utredningen ske tidigast hösten 1968. Kostnaden för utbyggnaden omfattande en byggnadsvolym av ca 50 000 m 3 har preliminärt beräknats till ca 15 milj. kronor. Utredningen har vidare funnit, att därest det nuvarande sjukhuset i en

andra etapp skulle ersättas med nybyggnad, kan däri inrymmas ca 145 vårdplatser på fem avdelningar, varefter sjukhusets totala platsantal skulle uppgå till ca 290 vårdplatser. Denna utbyggnad är även preliminärt kostnadsberäknad till 15,0 milj. kronor. En utbyggnad av Samariterhemmets sjukhus i full omfattning synes enligt utredningen täcka vårdbehovet inom länet fram till år 2000. Utredningen har även diskuterat möjligheten att uppföra en nytt sjukhus på helt annan plats inom Uppsala stad. Utredningen framhåller, ätt detta alternativ givetvis kan ge större frihet ifråga om planlösning och större utbyggnadsmöjligheter men kräver å andra sidan större kapitalinsats vid första etappens genomförande. Under alla förhållanden bör dock enligt utredningen markfrågan för ett nytt lasarett inom staden snarast utredas och markområde reserveras. Uppsala läns landsting beslöt vid urtima möte i april 1964 på grundval av n ä m n d a utredning att i princip uttala sig för en första utbyggnad av akutsjukvårdsplatser m. m. vid Samariterhémmet med utnyttjande av där redan befintliga sjukvårdsresurser och sjuksköterskeskola. Med hänsyn till de diskussioner, som läkarutbildningsberedningen haft med bl. ä. medicinska fakulteten om möjligheterna att jämväl utnyttja de planerade sjukvårdsresurserna för läkarutbildning, beslöt landstinget medgiva, att de planerade sjukvårdsplatserna vid Samariterhémmet finge utnyttjas för klinisk undervisning för läkarstuderande under förutsättning, att överenskommelse kunde träffas mellan staten och landstinget om statsbidrag till såväl investerings- som driftkostnaderna. Landstinget uppdrog vidare åt sitt förvaltningsutskott att jämte hälso- och sjukvårdsstyrelsen och i samråd med Samariterhémmet och övriga berörda intressenter närmare utreda sagda första etapps utformning och kostnader ur såväl investerings- som driftsynpunkt samt att närmare utreda formerna för landstingets medverkan i Samariterhemmets utbyggnad. Ifrågavarande utredningar och förslag skulle föreläggas landstinget för nytt ställningstagande. Landstingets definitiva besked i nu aktuell sjukhusutbyggnadsfrågä väntas under vintern 1964/65. 5.3. Allmänna förutsättningar för ökad läkarutbildning i Uppsala samt olika alternativ till intagningsökning Beredningen har funnit förutsättningar föreligga att öka läkarutbildningen i Uppsala. Den pågående utbyggnaden av sjukvårdsorganisationen liksom den planerade utbyggnaden av medicinska fakultetens teoretiska institutioner skapar betingelser härför. Då intagningens storlek i första hand begränsas av tillgången på studieplatser i de kliniska ämnena, vill beredningen inledningsvis diskutera förutsättningarna att öka läkarutbildningen i dessa ämnen.

80 Vid de diskussioner beredningen inledningsvis upptog med medicinska fakulteten angående förutsättningarna att öka läkarutbildningen i Uppsala till ett intag av 115 nybörjare årligen i de kliniska ämnena ansåg fakulteten, att det borde vara möjligt att intaga ökat antal medicine studerande i Uppsala. Fakulteten förordade för sin del ett intag av 120 nybörjare i dessa ämnen, motsvarande ett intag av 124 nybörjare i de teoretiska ämnena. Härför skulle det emellertid bli nödvändigt, ansåg fakulteten, att för undervisningen i medicin och i kirurgi ianspråktaga ett normallasaretts resurser i huvudsak för att bereda det ökade kandidatantalet praktiska tjänstgöringsmöjligheter. Fakulteten erinrade därvid om de planer, som från Uppsala läns landstings sida förelåg att utbygga sjukvårdsorganisationen i Uppsala med ett sjukhus av normallasarettskaraktär, eventuellt genom ombyggnad av nuvarande Samariterhemmets sjukhus. För ifrågavarande intagsökning i övriga kliniska ämnen fann fakulteten akademiska sjukhusets resurser i princip tillräckliga. Fakulteten hade dock vissa synpunkter vad gäller lokalfrågan för vissa kliniska ämnen. Beredningen återkommer till dessa längre fram. Enligt fakultetens mening skulle emellertid vid Uppsala universitet en ökning av intaget i de kliniska ämnena icke vara möjlig under överskådlig framtid utöver intaget 120 nybörjare per år med nuvarande utbildningsorganisation, även om ett till akademiska sjukhuset i undervisningshänseende anknutet normallasarett kunde utnyttjas. Beredningen är medveten om de svårigheter, som föreligger för den kliniska undervisningen på akademiska sjukhuset. Sjukvårdsresurserna är begränsade och belastningen av undervisningen är i relation till dem stor. Genom den utbyggnad, som pågår av sjukhuset kommer emellertid, anser beredningen, de kliniska utbildningsförhållandena att avsevärt förbättras — även om utbyggnaden till en del är betingad av den högspecialiserade regionsjukvården, som är av mindre intresse för grundutbildningen av läkare men av utomordentlig betydelse för forskningen och för vidareutbildningen. Beredningen har övertygats av medicinska fakulteten, när fakulteten framhållit, att det icke vore möjligt att enbart med utnyttjande av akademiska sjukhusets resurser i huvudämnena medicin och kirurgi bereda utbildningsplatser i de kliniska ämnena för ett intag av 120 nybörjare årligen. I fråga om förutsättningarna att för den kliniska undervisningen vidga sjukvårdsunderlaget i allmän medicin och allmän kirurgi genom ianspråktagande av Samariterhemmets sjukhus för utbildningsändamål vill beredningen anföra följande. Samariterhemmets sjukhus torde för närvarande icke vara lämpligt för undervisning. Planer föreligger emellertid som tidigare nämnts att anordna för Uppsala-området erforderligt antal ytterligare sjukhusplatser i medicin och kirurgi genom utbyggnad av detta sjukhus. Om sjukvården i sta-

81 den utbygges på förordat sätt, finner beredningen det möjligt att anordna utbildning av nämnd omfattning genom bruk av det nytillkomna normallasarettets medicinska respektive kirurgiska avdelningar för medicine kandidaters praktiska tjänstgöring. Beredningen kommer därför att upptaga till fortsatt behandling ett alternativ till intagningsökning, innebärande klinisk utbildning av 120 nybörjare årligen med utnyttjande jämväl av Samariterhemmets sjukhus för utbildningsändamål. För ett realiserande av detta alternativ förutsattes emellertid, att en överenskommelse mellan staten och Uppsala läns landsting kan träffas angående de ekonomiska villkoren för utnyttjande av sjukhuset för klinisk undervisning. Beredningen återkommer längre fram till frågan om utbildningens uppläggning i ämnena medicin och kirurgi vid ett eventuellt ianspråktagande av Samariterhemmets sjukhus för utbildningssyfte. Som tidigare anförts har emellertid ännu inte slutlig ställning tagits beträffande utbyggnaden av Samariterhemmets sjukhus. Då ett ianspråktagande av sjukhuset för utbildningsändamål därjämte är beroende av en förhandlingsöverenskommelse mellan staten och landstinget, har beredningen funnit anledning att pröva en lösning till intagsökning med enbart utnyttjande av akademiska sjukhusets resurser. Beredningen har därvid funnit möjligheter föreligga att i de kliniska ämnena under dessa förutsättningar anordna utbildningsplatser för 106 nybörjare årligen. Beredningen kommer att såsom ett särskilt alternativ upptaga denna utbildningslösning till behandling. Medicinska fakulteten i Uppsala har accepterat den av beredningen skisserade lösningen att genomföra nyss nämnda kapacitetsökning i de kliniska ämnena med enbart utnyttjande av akademiska sjukhusets resurser. Fakulteten anser dock ur utbildningssynpunkt ökningsalternativet med utnyttjande för undervisningsändamål jämväl av ett normallasarett vara fördelaktigare. För de kliniska ämnenas del finner beredningen det således möjligt att öka intagningen nybörjare enligt två alternativ, nämligen dels enligt ett lägre alternativ med intag av 106 nybörjare i dessa ämnen och med enbart utnyttjande av akademiska sjukhusets resurser (U-A), dels ock enligt ett högre alternativ med intag av 120 nybörjare i de kliniska ämnena och med utnyttjande jämväl av Samariterhemmets sjlikhusresurser (U-B). För de teoretiska ämnenas vidkommande anser beredningen en betydande vidgning av utbildningskapaciteten vara möjlig. Härvid förutsattes emellertid utökade lokalutrymmen för de teoretiska institutionerna samt vissa propedeutiska institutioner. Lämpligt vore därvid, anser beredningen, att lösa lokalfrågorna genom att realisera den utbyggnadsplan, som framlagts av byggnadsstyrelsen. Det finnes emellertid, som beredningen längre fram kommer att redovisa, förutsättningar att i avvaktan på tillkomsten av ny-

82 byggnader för samtliga teoretiska ämnen på Artillerifältet bereda ökat antal utbildningsplatser under en övergångstid genom vidtagande av vissa provisoriska åtgärder inom nuvarande institutionsbyggnader. Härvid erbjudes möjligheter till en snabbare intagsökning än eljest vore fallet. Beredningen anser det sålunda vara fullt möjligt att i de teoretiska ämnena bereda utbildningsplatser motsvarande de två ökningsalternativ, som ovan diskuterats för de kliniska ämnena. Med hänsyn till beräknad avgång av elever räknar beredningen därvid med dels ett alternativ med intagning av 110 nybörjare årligen i de teoretiska ämnena (U-A), dels ock med ett alternativ med intagning av 124 nybörjare (U-B). Enligt direktiven skall beredningen pröva om några ekonomiska fördelar står att vinna genom att lokalmässigt koncentrera den teoretiska delen av utbildningen mer än den kliniska. Beredningen finner därför anledning att även diskutera möjligheten av en högre intagningskapacitet i de medicinskt teoretiska ämnena i Uppsala än som motsvarar den optimala intagskapaciteten i de kliniska ämnena vid fakulteten. Lokalfrågan för de teoretiska ämnena i Uppsala, torde, som tidigare framhållits, böra lösas genom nybyggnader. Det kan därvid enligt beredningens mening finnas anledning pröva möjligheten att i dessa nybyggnader anordna utbildningsplatser inte bara för det antal studerande, som skall fortsätta sin propedeutiska och kliniska utbildning i Uppsala, utan även för ett visst antal studerande, som efter de två första studieårens undervisning kunde flytta över till ett annat lärosäte för att där genomgå det propedeutiska årets och de kliniska årens kurser. Beredningen har i annat sammanhang funnit det möjligt att vid annat lärosäte anordna utbildningsplatser i de propedeutiska och kliniska ämnena för ett intag av omkring 86 nybörjare årligen. Med hänsyn härtill upptar beredningen till behandling två ytterligare alternativ till intagsökning i de teoretiska ämnena, varvid förutsattes, att vid vart och ett av dessa två alternativ ca 84 studerande årligen flyttar från Uppsala till detta lärosäte. Beredningen r ä k n a r dels med intagning av 196 nybörjare årligen i de teoretiska ämnena (U-G), motsvarande intagsnivån 106 nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena i Uppsala, dels ock med intagning av 210 nybörjare i de teoretiska ämnena (U-D), motsvarande intagsnivån 120 nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena. Beredningens alternativ till intagsökning i de teoretiska ämnena i Uppsala är således fyra, dels två lägre med intag av 110 (U-A) respektive 124 nybörjare årligen (U-B), dels ock två högre med intag av 196 (U-C) respektive 210 nybörjare årligen (U-D).

83 5.4. Erforderliga lokalmässiga resurser m. m. för ökad utbildning i de teoretiska ämnena och i vissa propedeutiska ämnen Ifrågasatta intagsökningar i rubricerade ämnen kommer, som tidigare nämnts, att accentuera behovet av tillbyggnader och nybyggnader för de institutioner, där krav redan nu föreligger på förbättrade lokalförhållanden. Beredningen finner det sålunda angeläget, att planerna på uppförande av nybyggnader för medicinskt teoretiska och vissa propedeutiska ämnen på Artillerifältet skyndsamt förverkligas liksom att den planerade tillbyggnaden för ämnena patologi och rättsmedicin snarast kommer till stånd. Vid utbyggnadsplaneringen bör därvid beaktas de krav på utrymmen, som den ökade undervisningen och forskningen kan komma att ställa. Därest nybyggnader uppföres på Artillerifältet för samtliga medicinskt teoretiska institutioner kommer de lokaler, som nu disponeras för dessa ämnen, att friställas för annat ändamål. Beredningen anser sig inte kunna överblicka de omflyttningsproblem, som därvid kunde uppkomma. Enligt beredningens mening borde det dock vara möjligt att på ett rationellt sätt utnyttja de sålunda friställda lokalerna för andra universitetets undervisnings- eller forskningssyften. Vid bedömningen av storleken av de lokaler, som bör anordnas för ämnena anatomi, histologi, medicinsk kemi och farmakologi har beredningen utgått från den lokalstandard, som gäller för motsvarande ämnen vid medicinska fakulteten i Göteborg. Lokalerna för dessa ämnen dimensionerades ursprungligen för ett intag av 120 nybörjare årligen i den medicinska utbildningsgången samt för ett årligt intag av 100 tandläkarstuderande. Sedermera har vissa omdispositioner av lokalerna genomförts, varigenom intagskapaciteten medicine studerande kunnat ökas till 168 nybörjare årligen. I samband med att tandläkarutbildningen i Göteborg igångsattes kominer dock tillbyggnader för de medicinskt teoretiska ämnena att erfordras. I en efterföljande tabell redovisas nuvarande storlek av de medicinskt teoretiska institutionerna i Göteborg. Uppgifterna om nettoytorna är hämtade ur den av 1963 års universitets- och högskolekommitté genomförda lokalinventeringen. Vid bedömningen av storleken av erforderliga lokaler för ämnet mikrobiologi anser sig beredningen icke kunna utgå från storleken av motsvarande institutionsbyggnad i Göteborg, som planerats för en rutinverksamhet av betydligt större omfattning än som kan bli aktuell i Uppsala. Beredningen utgår i stället vid ifrågavarande bedömning från den storlek, som gäller för den under projektering varande mikrobiologiska institutionsbyggnaden vid Lunds universitet. Beredningen förutsätter härvid, att mikrobiologiska institutionen i Uppsala även fortsättningsvis skall tillgodose behoven av viss klinisk bakteriologisk rutinservice. Om emellertid den kliniska bakteriologien placeras på akademiska sjukhuset, bör enligt bered-

84 ningen en lämplig reducering göras av storleken av den planerade mikrobiologiska institutionsbyggnaden på Artillerifältet. Beredningen har beräknat, att lokalbehovet i Uppsala i de olika ämnena för den lägsta intagsnivån — intag av 110 nybörjare per år i de teoretiska ämnena — uppgår till 90 procent av lokalutrymmet för motsvarande ämnen i Göteborg och 80 procent av lokalutrymmet för ämnet mikrobiologi i Lund. Därvid har hänsyn tagits till behovet av kursplatser för ett måttligt antal studerande i s. k. blandad medicinsk och annan utbildning. På motsvarande sätt har beredningen beräknat behovet av lokaler för den högsta intagningskapaciteten i Uppsala till 115 procent av lokalutrymmet för motsvarande ämnen i Göteborg. För mellanliggande alternativ har beredningen angivit vissa översiktligt beräknade tillägg till det lägsta alternativet respektive avdrag från det högsta alternativet. Storleken av erforderliga nybyggnadsåtgärder på Artillerifältet i Uppsala för de olika alternativen till intagsökning framgår av tabell 1: 22. Beredningen vill understryka, att angivna siffror avser nettoj'tor i den mening, som brukats vid den av 1963 års universitets- och högskolekommitté genomförda lokalinventeringen. De är avsedda att i första hand schematiskt upplysa om den förutsedda storleken i relation till storleken av motsvarande institutioner i Göteborg. Tabell 1: 22. Storleken av erforderliga nybyggnadsåtgärder på Artillerifältet i Uppsala i m2 nettoyta

Ämne

Anatomi Histologi Medicinsk kemi Farmakologi Mikrobiologi 1

Beräknad storlek i Uppsala enligt alternativen

Storlek av motsvarande institutioner i Göteborg eller i Lund

U—A

U—B

U—C

U—D

2 513 2 753 3 410 1 2 294 4 900

2 300 2 500 3 100 2 100 3 900

2 375 2 575 3 175 2 200 4 000

2 825 3 125 3 825 2 100 3 900

2 900 3 200 3 900 2 200 4 000

15 870

13 900

14 325

15 775

16 200

Inkl. lokaler för medicinsk biokemi.

Beredningen har vid nyss gjorda beräkningar inte tagit hänsyn till de eventuella rationaliseringsvinster, som skulle följa vid ett större sambruk av lokaler än som är förhållandet i Göteborg. Beredningen utgår ifrån att såväl vissa vinster i detta avseende som förbättrade arbetsförhållanden skall kunna erhållas genom att undervisningslokaler för samtliga ämnen sammanföres till en enhet (Lu-block) samt genom att även andra anläggningar (verkstäder, djuravdelningar m. m.) planeras för gemensam användning. Beredningen vill härvid även peka på de möjligheter till samverkan mellan medicinskt teoretiska och farmaceutiska institutioner, som

85 en förläggning av den farmaceutiska fakulteten till Uppsala på sätt som nyligen föreslagits av farmaceututbildningskommittén skulle kunna erbjuda. För tillbyggnaden till ämnet patologi beräknar beredningen en storlek av 1 000 m 2 nettoyta erforderlig. En nybyggnad för ämnet fysiologi är för närvarande föremål för projektering. Storleken beräknas uppgå till 3 700 m 2 nettoyta. Beredningen utgår ifrån att det skall vara möjligt att genom vidtagande av omdispositioner i nybyggnaden bereda utbildningsplatser för ifrågasatta intagsökningar. Enligt vad beredningen inhämtat kan vissa svårigheter komma att göra sig gällande att inplacera samtliga medicinskt teoretiska och farmaceutiska institutioner inom det hittills reserverade markområdet på Artillerifältet, om man samtidigt skall beakta behoven av framtida expansionsmöjligheter. Beredningen förutsätter dock, att det skall gå att utvidga institutionsområdet söderut genom ianspråktagande av ytterligare statlig mark, som nu disponeras för militärt ändamål. Det bör enligt beredningens mening vara möjligt att medtaga ökat intag studerande i de teoretiska ämnena redan innan samtliga nybyggnader på Artillerifältet är uppförda. Förutsättningar torde sålunda, anser beredningen, föreligga att inom de nuvarande anatomiska och histologiska institutionsbyggnaderna bereda utbildningsplatser upp till en utbildningskapacitet motsvarande alternativet U-C. Ett intag i nuvarande institutionsbyggnad av 210 nybörjare årligen torde dock inte kunna genomföras med hänsyn till anatomi-föreläsningssalens begränsning. En vidgning av intagskapaciteten till intaget 196 nybörjare per år torde förutsätta viss omläggning av undervisningen i histologi med ökad gruppundervisning samt vissa smärre byggnadsmässiga omdispositioner i den anatomiska institutionsbyggnaden. Sålunda bör den nuvarande dissektionssalen uppdelas i ett antal mindre rumsenheter samt två vaktmästarbostäder omändras till forskningsoch skrivutrymmen. Vissa omändringar erfordras vidare i föreläsningssalen. För en tidigareläggning av den ökade utbildningen i medicinsk kemi föreslog fakulteten inledningsvis uppförande av en barackbyggnad. Enligt beredningens mening bör man för detta ämne i stället snabbt uppföra på Artillerifältet undervisningsdelen av den nybyggnad, som är planerad för ämnet, samt i en senare etapp de planerade forskningslokalerna. Därmed skulle också provisoriskt lokaltillskott kunna beredas ämnet farmakologi, därigenom att vissa av de lokaler, som komme att friställas i nuvarande byggnad för medicinsk kemi, kunde övertagas av farmakologerna. Beredningen utgår ifrån att en nybyggnad för fysiologi och medicinsk fysik är uppförd på Artillerifältet vid den tidpunkt den ökade utbildningen kommer att påverka utbildningen i dessa ämnen. Vidare räknar beredning-

86 en med att ämnet patologi skall ha beretts lokaltillskott vid tidpunkten för ökad läkarutbildning i detta ämne. Det är enligt beredningens mening möjligt att i nuvarande institutionsbyggnad för mikrobiologi under en övergångstid anordna utbildningsplatser för det måttligt ökade studentintag, som det därvid vore fråga om. Avgörande för tidpunkten, när en kapacitetsvidgning i de teoretiska ämnena upp till ett intag av 196 nybörjare årligen kan igångsättas, är hur snabbt angivna byggnadsåtgärder för medicinsk kemi, fysiologi och medicinsk fysik samt patologi kan vidtagas. Om undervisningsdelen av en nybyggnad för medicinsk kemi kunde färdigställas på Artillerifältet till höstterminen 1967, skulle intagsökningen i ämnet anatomi kunna igångsättas höstterminen 1966. Enligt denna tidsplan skulle nybyggnaden för fysiologi och medicinsk fysik på grund av den vidgade utbildningskapaciteten behöva vara uppförd till vårterminen 1968 och tillbyggnaden för bl. a. patologi till höstterminen 1968. De begränsade ombyggnadsåtgärderna på de anatomiska och histologiska institutionerna bör otvivelaktigt kunna vara färdiga till höstterminen 1966. En ökning av intaget i de teoretiska ämnena enligt ovan angivet alternativ U-D (intag 210 nybörjare årligen) kan igångsättas, när nybyggnader för samtliga ämnen uppförts på Artillerifältet. Beredningen har funnit, att möjligheter i och för sig föreligger att intaga studerande i den medicinska utbildningsgången i Uppsala — i vart fall enligt alternativet U-A — en eller ett par terminer före höstterminen 1966, samt att under motsvarande antal terminer bereda studenterna utbildningsplatser i medicinsk kemi genom lämpligt anordnad skiftesundervisning. Detta skulle dock förutsätta, att tidpunkterna för färdigställandet av ovan nämnda byggnadsåtgärder för övriga medicinskt teoretiska och propedeutiska ämnen kunde på motsvarande sätt tidigareläggas. För ämnet fysiologis vidkommande borde det även vara möjligt att vid eventuellt behov anordna provisoriska utbildningsplatser i nuvarande institutionsbyggnad under en eller två terminer. Enligt beredningens mening kunde det sålunda finnas möjligheter att redan höstterminen 1965 öka intaget studerande i de teoretiska ämnena i Uppsala i vart fall med 20 nybörjare per år till 110 samt att höstterminen 1966 — under förutsättning av att nybyggnadsarbetena på Artillerifältet omedelbart igångsattes — öka intaget med ytterligare 76 nybörjare per år till 196. 5.5. Erforderliga sjukvårdsorganisatoriska kliniska ämnena

resurser m. m. för ökad utbildning i de

Enligt beredningens mening kommer i samband med att akademiska sjukhuset utbygges förutsättningar att finnas att för ett intag av 106 nybörjare årligen (alternativ U-A) bereda utbildning i kirurgi genom att de skilda

87 regionspecialiteternas avdelningar samt det polikliniska materialet utnyttjas i större utsträckning än för närvarande i undervisningen. Likaså torde möjlighet komma att föreligga att bereda motsvarande ökat platsantal i medicin. Det vore därvid emellertid angeläget, att vissa lungklinikens avdelningar kunde tas i anspråk för denna undervisning. Beredningen har även diskuterat möjligheten att för undervisningen under det propedeutiska året samt för en begränsad del av den praktiska tjänstgöringen, t. ex. assistenttjänstgöringen, utnyttja något av landstingets sjukhem för långvarigt sjuka i Uppsala. En dylik anordning — som enligt beredningens mening icke är oundgängligen nödvändig för nu aktuell kapacitetsvidgning -— kan dock komma att förutsätta särskild överenskommelse mellan staten och Uppsala läns landsting. För den ökade läkarutbildningen enligt alternativet U-B med 120 kliniska utbildningsplatser erfordras för undervisningen i medicin och kirurgi tillgång till Samariterhemmets sjukhusresurser. Det förutsattes emellertid därvid, som tidigare nämnts, att en överenskommelse mellan staten och landstinget kan träffas angående de ekonomiska villkoren för utnyttjandet av Samariterhemmets sjukhus. Vid de förhandlingar mellan staten och landstinget, som sålunda kunde bli erforderliga, borde enligt beredningens mening beaktas, att Samariterhemmets sjukhus endast komme att belastas av undervisning i begränsad omfattning. Beredningen räknar med att undervisningen på sjukhuset endast skall omfatta praktisk tjänstgöring på vårdavdelning. Föreläsningar samt poliklinisk tjänstgöring behöver icke, anser beredningen, förläggas till det nya sjukhuset, som icke heller vore avsett att utnyttjas för forskningsverksamhet. Antalet samtidigt tjänstgörande kandidater har av fakulteten beräknats vara omkring 12 i vartdera av ämnena medicin och kirurgi, vilket skulle innebära omkring fyra samtidigt tjänstgörande på varje vårdavdelning. Fakulteten har vidare anmält, att för att en dylik undervisning skall kunna genomföras fordras vissa smärre utrymmen för de studerande och deras handledare. På varje vårdavdelning torde således enligt fakulteten behövas ett r u m för de studerandes undersökningar och skrivarbeten. Härutöver torde erfordras vissa för samtliga studerande gemensamma utrymmen för bokliga studier in. m. samt för omklädning. För vardera av de särskilda lärare, som föreslås tillkomma i ämnena medicin och kirurgi, behöver vidare, anser fakulteten, anordnas ett tjänsterum och ett medelstort undersökningsrum för gruppundervisning. Beredningen är medveten om att den ökade läkarutbildningen kan föra med sig svårigheter av övergående natur för vissa kliniska ämnen på akademiska sjukhuset i avvaktan på sjukhusets fullständiga utbyggnad. I fråga om ämnet pediatrik har beredningen, som tidigare omnämnts, inhämtat, att m a n icke kan r ä k n a med att barnsjukvården erhållit nya och definitiva lokaler på akademiska sjukhuset vid den tidpunkt, då den ökade utbildningen skulle komma att påverka ämnet, om intagsökningen i de teoretiska

88 ämnena igångsattes redan år 1965. Enligt beredningens mening borde det dock finnas förutsättningar att — i avvaktan på att barnsjukvårdens utbyggnad vore färdig samt med eventuellt utnyttjande av resurser inom staden och landstingsområdet för öppen vård — bereda fullgod undervisning i pediatrik för det måttligt ökade intaget elever. Enligt vad beredningen inhämtat kommer icke någon utbyggnad av den psykiatriska lasarettsvården att genomföras, vilket ämnesföreträdaren ansett önskvärt för ökad läkarutbildning. Beredningen finner det emellertid vara möjligt att genom ökat utnyttjande av sjukvårdsresurserna vid Ulleråkers sjukhus tillgodose behoven för ifrågasatt kapacitetsvidgning. Beredningen vill därvid erinra om den modernisering, som pågår av detta sjukhus och som torde komma att fortsätta även efter det landstinget övertagit detsamma. Beredningen vill understryka behovet av att man vid den pågående utbyggnaden av akademiska sjukhuset beaktar de krav på ökade utrymmen, som vidgningen av läkarutbildningskapaciteten för med sig. Beredningen vill därvid särskilt peka på behovet av lokaler för den ökade polikliniska undervisningen i medicin och kirurgi samt på önskvärdheten av att ökade lokalmässiga undervisningsresurser tillhandahålles förutom ämnena pediatrik och psykiatri även bl. a. ämnena oftalmiatrik, ortopedi och socialmedicin. Beredningen finner inte anledning att i sin framställning upptaga detaljerat förslag till studieschema för den ökade läkarutbildningen med bl. a. angivande av antal kurser i olika ämnen, elevantal per kurs och lämpliga kurskombinationer under det fria kliniska skedet. Beredningen vill dock understryka nödvändigheten av en enhetlig kursuppläggning med lika antal tvåmånaderskurser under det fria kliniska skedet för att en smidig studiegång skall kunna erbjudas studenterna. Vad gäller tidpunkten för den ökade läkarutbildningen i de kliniska ämnena finner beredningen det vara möjligt att öka intagningen på akademiska sjukhuset i ämnena medicin och kirurgi fr. o. m. höstterminen 1968, vilket skulle motsvara ökat intag i de teoretiska ämnena fr. o. m. höstterminen 1965. Enligt tidsprogrammet skulle den första etappvisa utbyggnaden av Samariterhemmets sjukhus kunna vara klar höstterminen 1968, men beredningen anser sig inte — i beaktande av risken för tidsförseningar i realiserandet av programmet — kunna räkna med ett intag i ämnena medicin och kirurgi på detta sjukhus förrän tidigast höstterminen 1969, vilket skulle motsvara ökat intag i de teoretiska ämnena fr. o. m. höstterminen 1966. Som tidigare anförts kan det emellertid — med hänsyn till svårigheterna att anordna 210 intagsplatser per år i de teoretiska ämnena i Uppsala — bli aktuellt att för ytterligare några år uppskjuta ett eventuellt realiserande av en intagsökning i de kliniska ämnena enligt alternativet U-D.

89 Intagsökningen i de kliniska ämnena i Uppsala skulle sålunda vid mer omfattande utbyggnad ske successivt, varvid i ett första steg intagningen till medicin-kirurgiåret ökades med 20 nybörjare per år till 106 (U-A) fr. o. m. höstterminen 1968 samt i ett andra steg med ytterligare 14 nybörjare per år till 120 (U-B) tidigast fr. o. in. höstterminen 1969 eller fr. o. m. den tidpunkt, som ligger tre år efter det att en intagsökning i de teoretiska ämnena i Uppsala om 210 nybörjare per år (U-D) kunnat igångsättas. Avgörande för tidpunkten för igångsättande av läkarutbildning i Uppsala med utnyttjande av Samariterhemmets sjukhus är således, huruvida teoretisk utbildning skall anordnas i Uppsala för de studenter, som har att fullfölja sin propedeutiska och kliniska utbildning i örköping. Vid beredningens diskussioner har fakulteten pekat på möjligheten att man — i avvaktan på tillkomsten av ett normallasarett i Uppsala — tager i anspråk Enköpings lasarett för undervisning. Härigenom skulle alternativet U-B kunna realiseras snabbare än eljest vore fallet. Man tänkte sig därvid använda detta lasaretts medicin- och kirurgikliniker för undervisningsändamål på samma sätt som motsvarande kliniker på Samariterhemmets sjukhus, d. v. s. för kandidaternas praktiska tjänstgöring. Ett begränsat antal medicine kandidater skulle vidare dagligen transporteras med buss från Uppsala till Enköping för sådan tjänstgöring. Avståndet mellan de två orterna är fem mil. Beredningen finner för sin del, att lösningen med utnyttjande av Enköpings lasarett skulle kunna komma att medföra olägenheter ur utbildningssynpunkt. Då man vidare kan räkna med att ett provisorium i Enköping — med hänsyn till tidsplanen för utbyggnaden av Samariterhemmets sjukhus — inte skulle behöva räcka mer än ett år, saknar beredningen anledning att ytterligare behandla denna utbildningslösning.

5.6. Tidsplan för ökad läkarutbildning i Uppsala Med hänvisning till vad tidigare anförts om de tidsmässiga m. fl. förutsättningarna för ökad läkarutbildning dels i de teoretiska ämnena, dels ock i de kliniska ämnena i Uppsala uppställer beredningen nedanstående tidsplan för ökad läkarutbildning enligt de skilda alternativen. För varje alternativ anges i sammanställningen tidpunkterna för intagning av studerande till preklinisk teoretisk utbildning de två första studieåren (I), till propedeutisk utbildning det tredje studieåret (II), till klinisk utbildning det fjärde studieåret (III) samt förflyttning av studerande till ett nytt lärosäte inför den propedeutiska undervisningen (F). Inom parentes redovisas den siffermässiga skillnaden i intagningen jämfört med närmast föregående nivå eller etapp; för etapperna 1 således jämfört med nuvarande intagsnivå. Tidpunkten för färdigställandet av undervisningslokaler för anatomi och histologi antages i alternativ U-D vara höstterminen 1969/70.

90 Tidsplan för ökad läkarutbildning i Uppsala U—B

U—A

Alt. Etapp I F II III

Tidp. H T 1965/66 1967/68 1968/69

Intag 110 ( + 20) 0 106 ( + 20) 106 ( + 20)

I F II III

Intag 110 ( + 20)

1967/68 1968/69

106 ( + 20) 106 ( + 20)

I F II III

Intag 124 ( + 14)

1968/69 1969/70

120 ( + 14) 120 ( + 14)

Q

1 Tidp. HT 1965/66 1967/68 1968/69

Intag 110 ( + 20) 0 106 ( + 20) 106 ( + 20)

2 Tidp. H T 1966/67 1968/69 1969/70

o

Intag 196 ( + 86) —84 106 ( - 0) 106 ( ± 0) U—D .

AU. Etapp

Tidp. H T 1966/67

U—C

Alt. Etapp

Tidp. H T 1965/66

1 Tidp. H T 1965/66 1967/68 1968/69

5.7. Erforderlig

Intag 110 ( + 20) 0 106 ( + 20) 106 ( + 20)

2 Tidp. H T 1966/67 1968/69 1969/70

Intag 196 ( + 86) —84 106 (4- 0) 106 ( - 0 )

3 Tidp. HT 1969/70 1971/72 1972/73

Intag 210 ( + 14) ±0 120 ( + 14) 120 ( + 14)

personalförstärkning

I tabell 1: 23 redovisar beredningen behovet av personalförstärkning för ökad läkarutbildning i Uppsala enligt alternativen U-A och U-B. Beredningen finner anledning att lämna följande kommentarer. Beredningen har vid sin granskning av personalbehovet utgått ifrån nuvarande standard. För bedömningen härvidlag spelar de tidigare angivna kostnaderna per utbildningsplats avgörande roll. (Kapitel 3.) För de teoretiska ämnenas vidkommande anser beredningen inrättandet av ytterligare en kvalificerad lärartjänst i medicinsk kemi erforderlig för ökad utbildning enligt alternativet U-A. Beredningens förslag innebär omvandling av nuvarande personliga professur i medicinsk och fysiologisk kemi till ordinarie professur jämte samtidigt friställande av en laboratur. För alternativ U-B skulle härutöver tillkomma en professur i medicinsk fysik och ett universitetslektorat i fysiologi. Beredningen har uppmärksammat behovet av personella resurser för blandad medicinsk och annan utbildning, som planeras bli anordnad vid berörda institutioner vid medicinska fakulteten i Uppsala. Beredningen räknar med, att — därest en dylik utbildning kommer till stånd — nu föreslagna lärartjänster i professors- och laboratorsnivå skall vara gemensamma för läkarutbildning och för s. k. blandad utbildning. För de propedeutiska ämnenas del finner beredningen inrättandet av en professur i klinisk bakteriologi nödvändig. Beredningen förutsätter, att efter

91 tillkomsten av denna professur nuvarande laboratur i bakteriologi skall vara gemensam för läkarutbildning och s. k. blandad utbildning, därest en sådan utbildning skulle komma till stånd. Såsom basorganisation i ämnet klinisk bakteriologi räknar beredningen med en forskarassistenttjänst samt två tekniska och skrivbiträdestjänster. Ett realiserande av nu aktuellt förslag skulle innebära en betydande förstärkning av den mikrobiologiska organisationen vid medicinska fakulteten i Uppsala. Det borde därvid enligt beredningens mening vara möjligt att indraga en assistenttjänst i ämnet bakteriologi. För den kliniska utbildningen räknar beredningen med inrättandet av en professur i pneumologi. Beredningen förutsätter, att vid tillkomsten av denna professur nuvarande lärartjänst i Bo 1 i pneumologi indrages. Beredningen räknar med att innehavaren av professuren jämväl skall medverka i undervisningen i ämnet medicin och vill därvid erinra om vad beredningen tidigare anfört om behovet för den ökade läkarutbildningen att utnyttja visst material från lungkliniken i medicinundervisningen. Ett flertal företrädare för kliniska ämnen har för den ökade läkarutbildningen föreslagit inrättande av laboraturer. Beredningen anser sig emellertid inte för närvarande kunna föreslå inrättande av sådana tjänster i dessa ämnen. Beredningen hänvisar härvid till de synpunkter, som beredningen i denna fråga anlagt i sitt betänkande »Program för ökad läkarutbildning» (stencilerat januari 1961 — sid. 111:3). Beredningen vill också erinra om att 1963 års klinikutredning erhållit uppdraget att verkställa översyn av organisationen vid de statliga undervisningssjukhusens kliniker och avdelningar i vad avser ledningen av den sjukvårdande verksamheten Och därtill k n u t n a organisatoriska; och administrativa arbetsuppgifter ävensom av övriga därmed sammanhängande frågor samt framlägga härav betingade förslag. Därvid torde även den ändamålsenliga lärarorganisationen vid de statliga undervisningssjukhusens kliniker komma att prövas. Vid den tidpunkt den här ifrågasatta ökade läkarutbildningen kommer att påverka de kliniska ämnena bör resultaten av nyssnämnda översyn föreligga och lärarorganisationen kan anpassas med hänsyn härtill. I avvaktan härpå upptager beredningen i sitt förslag tjänster som kliniska lärare tillika biträdande överläkare samt — på särskild framställning av medicinska fakulteten — universitetslektorat. Med hänyisning till vad nyss anförts räknar beredningen för alternativet U-A med inrättande av en tjänst som klinisk lärare tillika biträdande överläkare i Ae 27 i ettvart av ämnena dermato-venereologi, klinisk epidemiologi, oftalmiatrik, oto-rhino-laryngologi, neurologi samt socialmedicin. För att förstärka undervisningen i ämnena medicin, kirurgi, psykiatri och pediatrik räknar beredningen vidare för nämnda alternativ med inrättande av ett universitetslektorat i vart och ett av dessa ämnen. Universitetslektorn skulle därvid enligt beredningens mening i första hand ha att biträda i poliklinik-

92 Tabell 1:23. Erforderlig personalförstärkning för ökad läkarutbildning enligt alternativen U-A och U-B

i Uppsala

Först anges erforderlig personalförstärkning enligt alternativet U—A och därefter (inom parentes) tillägg för ökning enligt alternativet U—B. Ämne Anatomi Histologi Med. kemi Med. fysik Fysiologi Bakteriologi Klin. bakteriologi Virologi Patologi Farmakologi. . Klin. kemi. . . Klin. fysiologi Medicin Kirurgi Neurokirurgi. . Ortopedi Plastikkirurgi Thoraxkirurgi. Anestesiologi . Röntgendiagn. Radioterapi allm gyn Dermato-venereologi Klin. epidemiologi Ftisiologi Hygien Krigsmedicin Oftalmiatrik Oto-rhino-laryngologi Obstetrik-gynekologi Neurologi Klin. neurofysiologi Psykiatri Pediatrik Barnkirurgi Barnpsykiatri Socialmedicin Rättsmedicin Gemensamt för samtliga kliniker Summa 1

Prof.

Univ. lekt.

Klin. Forsk. lär. ass.

Ass.

(1) (1) (1)

1 1 1

l (1) (1)

(1) 1 1

1(-1) —1

Kl) 1(1)

(1)

(1) 1

Teknisk personal

1 lab.bitr. i högst D:o D:o D:o lab.bitr. h. Ae 9, kanslibitr. Ae 7

(1)

(2) 1 (1) (1) 1(1) 1(1)

l:e 3:e aman. aman.

-1(1)

(1) 2(—2) 1

(1) 1

inst.tekn. i Ae 9 lab.bitr. i h. Ae 9 instr.sköt. Ae 15 instr.sköt. i A e l o lab.bitr. i h. Ae 9 D:o

1 lab.ass i Ae 11

(1)

1 kanslibitr. i A7

(1) (1) (1) 1(1) (1)

1 lab.bitr. i h. Ae 9

(1) (1)

1 bitr. lär. i Ae 19 (1 instr.sköt. i Ael5) 1 bitr. lär. i Ae 19

(1)

Y2 kontorist i Ae 9 1 lab.ing. i Ae 15 3

3 (1)

4 (3)

8(20)

2 (1) | 2(—1)| 2 (2)

19 y, (1)

Innebär omvandling av nuvarande personliga professur i medicinsk och fysiologisk kemi till ordinarie professur jämte friställande av laboratur. 2 Förutsätter indragning av nuvarande lärare i Bo 1 i pneumologi. 3 Kan eventuellt uppdelas på två halvtidstjänster, vars innehavare skall tillgodose den ökade undervisningens behov av teknisk service, när det gäller bruk av TV och andra audiovisuella hjälpmedel.

93 undervisningen vid demonstrationer och med handledning av de studerande. Beredningen utgår ifrån, att det även skall vara möjligt att inordna dessa tjänster i ett visst sjukvårdsorganisatoriskt sammanhang. Vid ökad läkarutbildning enligt alternativ U-B kommer Samariterhemmets sjukhus att utnyttjas för de medicine kandidaternas praktiska tjänstgöring. Denna tjänstgöring beräknas kunna ledas av överläkarna för medicin- och kirurgiklinikerna samt för röntgenavdelningen mot arvode. För den kvalificerade handledningen av de studerande på medicin- och kirurgiklinikerna räknar beredningen med inrättande av ett universitetslektorat för vartdera ämne. Den ökade läkarutbildningen kräver för de kliniska ämnenas vidkommande särskild förstärkning av lärare på mellannivån. För att tillgodose detta lärarbehov föreslår beredningen inrättande av ett antal forskarassistenttjänster. Beredningen önskar framhålla, att beredningen känt viss tveksamhet inför lämpligheten att inrätta dylika tjänster för undervisningen med hänsyn till att dessa tjänster i första hand konstruerats såsom forskarrekryteringstjänster. Beredningen vill även erinra om att beredningen i sitt betänkande »ökad läkarutbildning vid medicinska fakulteten i Lund» (stencilerat, september 1962) i samband med diskussionerna om lärarbehovet för de kliniska ämnena betonat önskvärdheten av att en särskild mellangradstjänst i de kliniska ämnena inrättas, så konstruerad, att dess innehavare kan ägna i vart fall huvuddelen av sin tid åt undervisning och då framför allt åt handledning av de studerande. Då även denna särskilda kliniska lärarfråga blir föremål för överväganden av den tidigare omnämnda klinikutredningen, får beredningens förslag om inrättande av forskarassistenttjänster endast betraktas som preliminära i avvaktan på resultaten av detta utredningsarbete. I tabell 1: 24 redovisas den erforderliga personalförstärkningen i de teoretiska ämnena för ökning av intaget enligt alternativen U-C och U-D. Vid Tabell 1: 24. Erforderlig personalförstärkning för ökad läkarutbildning i de teoretiska ämnena i Uppsala enligt alternativet U-C och U-D Först anges erforderlig personalförstärkning enligt alternativet U-C och därefter (inom parentes) tillägg för ökning enligt alternativet U-D. Ämne

Anatomi Histologi Med. kemi Fysiologi Med. fysik

I

1 Univ. Forsk. lekt. ass. 1 1 1

1 Summa

1 Prof.

3 Ass.

l:e 3:e Lab.ing. Lab.bitr. Kansliaman. aman. h. A 15 h. A 9 bitr. A 7

1 1 1 1 1

2(1) 1 (1) 2(1) 2(1) 1

1 2 1 1 1

8(4)

1 1 2

1 1 1 1 1

2 2 2 2 1

1 1 1 1 1

5 Innebär omvandling av nuvarande personliga professur i medicinsk och fvsiologisk kemi till ordinarie professur jämte friställande av laboratur.

94 bedömningen av personalbehovet i ifrågavarande avseenden har beredningen utgått ifrån den personalstandard, som kommer att gälla vid medicinska fakulteten i Lund med intaget 190 nybörjare årligen. Det angivna personaltillskottet är beräknat utifrån nuläget i respektive ämne. Beredningen räknar med, som även anförts vid redovisningen av den erforderliga personalförstärkningen enligt alternativen U-A och U-B, att — därest blandad medicinsk och annan utbildning skulle komma till stånd vid berörda institutioner i Uppsala — här föreslagna lärartjänster i professors- och laboratorsnivå skall vara gemensamma för läkarutbildning och s. k. blandad utbildning.

5.8. Kostnader Beredningen redovisar för de olika alternativen först investeringskostnader i form av byggnads- och utrustningskostnader samt därefter driftkostnader av skilda slag. Under varje avsnitt behandlas kostnader under åttonde huvudtiteln (ecklesiastik-) respektive under femte huvudtiteln (social-) var för sig. 5.8.1. Investeringskostnader

5.8.1.1. Åttonde huvudtiteln Byggnadskostnader: Beredningen har i ett föregående avsnitt redovisat behovet av byggnadsåtgärder på de teoretiska och propedeutiska institutionerna. I följande tablå sammanställeS kostnaderna för ny- och tillbyggnadsåtgärder, varvid vid kostnadsbedöniningén antages, att byggnadskbstnaderna per m 2 nettoyta uppgår till 2 200 kronor. I byggnadsåtgärderna medtages föreslagen tillbyggnad till ämnet patologi om 1 000 m 2 men däremot inte den nybyggnad for fysiologi, som är under projektering. Några kostnader för ombyggnadsarbeten på patologiska institutionen medtages icke. Alternativ

Beräknat byggnadsbehov i m 2 Beräknad kostnad i milj. kronor

U-A

U-B

U-C

U-D

14 900 32,8

15 325 33,7

16 775 36,8

17 200 37.8

Kostnaderna för de för den provisoriska intagsökningen erforderliga ombyggnadsåtgärderna på de nuvarande anatomiska och histologiska institi:tionsbyggnaderna beräknas till 120 000 kronor enligt samtliga tre därvii aktuella alternativ (U-A, U-B och U-C). Utrustningskostnader: Beredningen antager, att utrustningskostnadcrni utgör 40 procent av byggnadskostnaderna för motsvarande institutioner.

95 Enligt denna beräkningsgrund kan kostnaderna för utrustningsanskaffning till medicinska fakulteten i Uppsala i samband med ny- och tillbyggnadsåtgärder beräknas enligt följande. Alternativ

Kostnader för utrustningsanskaffning i kronor

U-A

U-B

U-C

U-D

13,1

13,5

14,7

15,1

milj.

För en eventuell provisorisk intagsökning erforderlig utrustning beräknas för de anatomiska och histologiska ämnenas del uppgå till ca 175 000 kronor enligt de lägre intagsalternativen (U-A och U-B) samt till ca 300 000 kronor enligt alternativet U-C. Medicinsk-keniiska institutionens behov av utrustningsförstärkning beräknas preliminärt till ca 100 000 kronor för ökad läkarutbildning enligt alternativ U-A under den termin eller de två terminer ökad utbildning kan komma att förläggas till nuvarande institutionsbyggnad. Motsvarande utrustning för ämnena farmakologi och bakteriologi beräknas uppgå till ca 150 000 kronor. Därest utrustningsanslag beviljas för provisoriskt anordnad undervisning i nuvarande institutionsbyggnader, bör dessa, anser beredningen, senare vid tillkomsten av nybyggnader på Artillerifältet kunna avräknas respektive institutioners nyutrustningsanslag. Beredningen r ä k n a r i förevarande sammanhang med att för ökad läkarutbildning erforderlig utrustning till ämnena medicinsk kemi (alt. U-C), fysiologi och medicinsk fysik samt patologi skall tillgodoses i samband med att byggnadsåtgärderna för respektive ämne vidtages. 5.8.1.2. Femte

huvudtiteln

Byggnads- och utrustningskostnader: För den nu ifrågasatta ökade läkarutbildningen enligt alternativen U-A och U-C torde inga ytterligare sjukvårdsresurser behöva ianspråktagas. Beredningen reserverar sig därvid för möjligheten, att det kan befinnas lämpligt att vid alternativ U-A även utnyttja landstingets sjukhem för bl. a. åldringsvård för medicine kandidaters praktiska tjänstgöring i medicin. Vid pågående utbyggnad av akademiska sjukhuset bör man beakta de krav på vidgade utrymmen samt på förstärkning av utrustning, som den ökade läkarutbildningen för med sig. Beredningen saknar dock underlag att bedöma storleken av de kostnader, som skulle kunna hänföras till ifrågavarande kapacitetsvidgning. Ökad läkarutbildning enligt alternativen U-B och U-D kräver ianspråktagande av ett nytt sjukhus, Samariterhemmets sjukhus. Den första etappvisa utbyggnaden av detta sjukhus, innefattande vissa undervisningslokaler,

96 är kostnadsberäknad till 15,0 milj. kronor. En andra utbyggnadsetapp be. räknas likaså kosta 15,0 milj. kronor. Beredningen beräknar statens andlel av dessa kostnader — jämlikt direktiven för utredningen — enligt samnna huvudprinciper för kostnadsfördelningen mellan stat och kommun, so>m ligger till grund för 1959 års avtal mellan staten och Göteborgs stad. Statens andel (25 procent) av kostnaderna för uppförande av Samariterhemmets sjukhus skulle således komma att uppgå till 3,75 milj. kronor för utbyggnad av sjukhuset enligt etapp 1 och till 7,5 milj. kronor för ombyggnad av hela sjukhuset. Beredningen vill dock här erinra om vad beredningen tidigare (sid. 87) anfört om att Samariterhemmets sjukhus endast kommer att u t nyttjas för undervisning i begränsad omfattning. Kostnaderna för utrustning av sjukhuset beräknar beredningen enligt tidigare omnämnda normer (sid. 43) uppgå till 3,75 milj. kronor för etapp 1 och till 7,5 milj. kronor för hela sjukhuset. Om statens andel av dessa kostnader på samma sätt som i fråga om byggnadskostnaderna antages v a r a 25 procent skulle statens kostnader härför uppgå till 0,94 milj. kronor respektive till 1,88 milj. kronor. Beredningen finner inte anledning antaga, att ett utnyttjande av Samariterhemmets sjukhus för undervisningsändamål skall vara förbundet med någon form av inlösenavgift.

5.8.2. Driftkostnader

5.8.2.1. Åttonde huvudtiteln Personalkostnader: Beredningen anger i tabell 1: 25 beräknade totala årliga kostnader samt kostnader per utbildningsplats och år för tidigare angiven personalförstärkning enligt de skilda alternativen. Beräkningarna är gjorda efter samma normer, som redovisats på sid. 26. För de professurer och laboraturer, som är gemensamma för medicinsk och blandad medicinsk undervisning och forskning, har räknats med hel årslön. Tabell 1: 25. Tillkommande årliga personalkostnader Alternativ

Tillkommande kostnader i 1 000-tal kronor. . Antal tillkommande utbildningsplatser Kostnad per utbildningsplats och år i kronor

U-A

U-B

U-C

U-D

1 165 140 8 300

1 975 238 8 300

1 850 312 6 000

2 580 410 6 300

Övriga kostnader: Beredningen beräknar översiktligt kostnaderna för löner till ekonomipersonal samt till vissa forskartjänster, kostnader för arvoden, materiel och apparatur liksom kostnader för vissa forskningsändamål med utgångspunkt från kostnaderna för dessa syften budgetåret 1963^64

97 Tabell 1: 26. Tillkommande årliga övriga kostnader (Kostnaderna angivna i 1 000-tal kronor) Anslagspost

Ant. tillkommande utbildningsplatser . . Löner till ekonomipersonal Kostnader för arvoden in. m Anslag till materiel m. m Anslag för nyanskaffning av apparatur. . Kostnader för vissa forskningsändamål. Summa

Kostnad per utbildningsplats och år

U-A

U-B

U-C

U-D

0,420 1,260 0,800 1,800 0,270 0,400

140 58,8 176,4 112,0 252,0 37,8 56,0

238 100,0 299,9 190,4 428,4 64,3 95,2

312 131,0 393,1 249,6 561,6 84,2 124,8

410 172,2 516,6 328,0 738,0 110,7 164,0

693,0

1 178,2

1 544,3

2 029,5

Alternativ

per utbildningsplats (sid. 29 f). Resultaten av dessa beräkningar redovisas i tabell 1: 26. Beredningen har i sina kostnadsberäkningar icke kunnat medtaga kostnader för förstärkning till bibliotek och administration liksom den ökning av omkostnadsanslaget, som kan komma att föranledas av den ökade läkarutbildningen. Beredningen vill understryka, att ovan redovisade beräkningar inte kan användas för konkreta förslag i frågan. Betydande avvikelser kan komma att behöva bli aktuella särskilt vid de alternativ, där det är fråga om ett större antal utbildningsplatser i de teoretiska än i de propedeutiska och kliniska ämnena. Beräkningarna bör dock enligt beredningens mening ge en antydan om storleksordningen av för den ökade läkarutbildningen erforderliga medel. 5.8.2.2. Femte

huvudtiteln

Drift bidrag till undervisningssjukhus: För de nu ifrågasatta kapacitetsvidgningarna enligt alternativen U-A och U-C torde inga ytterligare sjukvårdsresurser behöva ianspråktagas. Någon ökning av det statliga driftbidraget till sjukhusorganisationen är sålunda icke aktuell. Den reservation, som beredningen lämnat i fråga om byggnads- och utrustningkostnaderna på kliniksidan, gäller dock även beträffande ifrågavarande driftanslag. För utnyttjandet av Samariterhemmets sjukhus för utbildningsändamål beräknar beredningen följande kostnader: Antalet vårdplatser på sjukhuset planeras bli 231 platser efter den första etappvisa utbyggnaden samt ca 300 platser efter en fullständig ombyggnad. Statens andel av de totala driftkostnaderna antages vara 10 procent. De totala driftkostnaderna beräknas efter en antagen vårddagkostnad av 120 kronor samt med en antagen vårddagsbeläggning om 85 procent. Driftkostnaderna för 231 vårdplatser uppgår härvid till 8,6 milj. kronor och för 300 platser till 11,2 milj. kronor. Statens andel härav utgör 0,86 milj. kronor 4—413173

98 respektive 1,12 milj. kronor. Beredningen vill dock även här erinra om vad beredningen i tidigare sammanhang (sid. 87) anfört om att Samariterhemmets sjukhus endast kommer att utnyttjas för undervisning i begränsad omfattning. 5.8.3. Sammanställning av kostnader

I tabell 1: 27 sammanfattas de beräknade kostnaderna för ökad läkarutbildning i Uppsala enligt de olika alternativen till intagningsökning. Tabell 1: 27. Kostnader för ökad läkarutbildning

i Uppsala

Alternativ Anslagsrubrik

Investeringskostnader i milj. kronor 8:e huvudtiteln Byggnadskostnader, nybyggnader Byggnadskostnader, ombyggnader Summa kostnader

U-A

U-B

U-C

U-D

32,80 0,12 13.10

33,70 0,12 13,50

36,80 0,12 14,70

37,80 0,12 15,10

46,02

47,32

51,62

53,02

5:e- huvudtiteln Utrustningskostnader

.

Summa kostnader

3,75—7,50 0,94—1,90

3,75—7,50 0,94—1,90

4,70—9,40

4,70—9,40

Driftkostnader i milj. kronor S:e huvudtiteln övriga kostnader Summa kostnader

1 165 0,693

1 975 1,178

1,850 1,544

2,580 2,030

1,858

3,153

3,394

4,610

0,86—1,12

0,81! -1,12

6. Ö k a d l ä k a r u t b i l d n i n g i S t o c k h o l m

6.1. Inledniiig 1963 års universitets- och högskolekommitté uppdrog i inledningsskedet av sitt arbete åt läkarutbildningsberedningen att utreda förutsättningarna att anordna permanent läkarutbildning i Stockholm enligt följande alternativ a) ett intag av 284 nybörjare i de teoretiska ämnena och av 270 nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena samt b) ett intag av ca 375 nybörjare i de teoretiska ämnena och av ca 360 nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena. Beredningen fann under pågående utredningsarbete anledning att något vidga undersökningarna utöver ovan angivna alternativ. Beredningen hade uppmärksammat, att av nuvarande 208 nybörjarplatser per år i de teoretiska ämnena vid karolinska institutet 40 platser endast kunde utnyttjas temporärt under en tio-årsperiod. Beredningen ansåg därför skäl föreligga att undersöka förutsättningarna att permanenta ifrågavarande provisoriska intagning. Vidare ansåg beredningen det motiverat med hänsyn till osäkerheten beträffande den beräknade omfattningen av elevbortfallet under de två första studieåren att något minska intagningssiffrorna för de två ovan angivna alternativen, nämligen för alternativ a) från 284 till 280 samt för alternativ b) från ca 375 till 370. Vid sin presentation av förutsättningarna att öka läkarutbildningen i Stockholm utgår beredningen ifrån nuvarande permanenta intagningsnivå, nämligen från intaget 168 nybörjare i de teoretiska ämnena och 160 nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena. Beredningen redovisar förutsättningarna härvidlag i form av fyra alternativ till intagningsökning, nämligen förutom de två ovan nämnda alternativen, även två alternativ, som närmast är avsedda att delvis eller helt ersätta nuvarande provisoriska intagningsökning om 40 nybörjare årligen. Det lägre av dessa alternativ avser ett intag av 188 nybörjare i de teoretiska ämnena och 180 nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena; det högre avser ett intag av 208 nybörjare i de teoretiska ämnena och 200 nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena. Beredningen redovisar således förutsättningarna i Stockholm att permanent öka läkarutbildningen enligt följande fyra ökningsalternativ, benämnda S (Stockholm)-A, S-B, S-C och S-D.

100 S-A: intag av 188 nybörjare i de teoretiska ämnena och av 180 nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena, S-B: intag av 208 nybörjare i de teoretiska ämnena och av 200 nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena (motsvarande nuvarande provisoriska intagningsnivå), S-C: intag av 280 nybörjare i de teoretiska ämnena och av 270 nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena samt S-D: intag av 370 nybörjare i de teoretiska ämnena och av 360 nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena. Beredningen behandlar även möjligheten att kombinera de ovan nämnda alternativen S-C och S-D såtillvida som att intagningen i de teoretiska ämnena sker enligt alternativet S-D och intagningen i de propedeutiska och kliniska ämnena enligt alternativet S-C. För att denna kombinationslösning skall kunna komma ifråga, förutsattes emellertid, att utbildningsplatser i de propedeutiska och kliniska ämnena kan anordnas vid annat lärosäte för ca 86 nybörjare per år. I det följande redovisar beredningen först nuvarande läge vad gäller läkarutbildningen i Stockholm. Då helt avgörande för ytterligare ökad sådan utbildning är vidgad tillgång på sjukvårdsresurser, finner beredningen anledning att relativt ingående redovisa föreliggande planer på utbyggnad av sjukvårdsorganisationen i Stor-Stockholm. Mot bakgrund härav diskuterar beredningen därefter förutsättningarna för ökad läkarutbildning i de kliniska ämnena samt anger olika alternativ till kapacitetsvidgning, redogör vidare för de byggnadsmässiga förutsättningarna för ökning i de teoretiska och propedeutiska ämnena samt anger vilka personella m. fl. förstärkningsåtgärder, som skulle erfordras för realiserande av de olika alternativen till intagsökning. Slutligen presenteras kostnaderna härför.

6.2. Nuvarande

utbildningsläge

För närvarande intages 208 nybörjare årligen i de teoretiska ämnena vid karolinska institutet. Härav är 40 nybörjare per år placerade på de provisoriska utbildningsplatser, som jämlikt beslut av 1963 års riksdag skall temporärt anordnas vid institutet under en tioårsperiod fr. o. m. höstterminen 1963. I de propedeutiska ämnena ökas intagningskapaciteten successivt från 120 nybörjare per år läsåret 1962/63 till 200 nybörjare under läsåret 1965/66, då den provisoriska intagningsökningen når detta utbildningsskede. Motsvarande ökning äger rum i de kliniska ämnena med början i medicin ett år efter det ökningen påverkat de propedeutiska ämnena. Den prekliniskt-teoretiska undervisningen liksom undervisningen i ämnena farmakologi och bakteriologi under det propedeutiska skedet är förlagd till institutioner belägna på karolinska institutets område. På detta om-

101 rade är även institutioner för hygien och rättsmedicin placerade, i vilka ämnen undervisningen meddelas under det kliniska skedet. Undervisning i kliniska ämnen meddelas för närvarande på de statliga undervisningssjukhusen karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet samt i fråga om ämnena klinisk epidemiologi på epidemisjukhuset i Stockholm, pediatrik på Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus, obstetrik-gynekologi, patologi och oftalmiatrik på Sabbatsbergs sjukhus samt psykiatri på S:t Görans sjukhus. Viss undervisning meddelas härutöver på S:t Eriks sjukhus och Södersjukhuset (i patologi). Klinisk utbildning för det provisoriska intaget om 40 nybörjare årligen planeras bli anordnad på sjukhus, tillhöriga Stockholms stad och Stockholms läns landsting, varvid i första hand Södersjukhuset och Danderyds sjukhus kommer att utnyttjas för detta ändamål. Som tidigare meddelats planeras nuvarande kliniska undervisning på serafimerlasarettet, Kronprinsessan Lovisas sjukhus och Sabbatsbergs sjukhus senast år 1976 bli överflyttad till S:t Görans sjukhus. 6.3. Föreliggande planer på utbyggnad av sjukvårdsorganisationen i Stor-Stockholm 6.3.1. Sjukhusplan för Stor-Stockholm

Stockholms stad och Stockholms läns landsting har sedan 1957 haft ett intimt samarbete beträffande sjukvården inom respektive områden. Såsom organ för samplaneringen av sjukvården verkar Stor-Stockholms sjukvårdsberedning, tidigare kallad Stor-Stockholms sjukvårdsförhandlingsdelegerade. Stor-Stockholms sjukvårdsförhandlingsdelegerade framlade i juni 1962 en plan för utbyggnaden av sjukvårdsresurserna inom Stockholms stad och län fram till år 1975, varvid även redovisades vissa riktlinjer för den fortsatta utvecklingen fram till år 1990. Planen omfattade både kroppssjukvård och mentalsjukvård och avsåg att klarlägga, vilka nya sjukhus, som erfordrades till följd av befolkningsutvecklingen, och vad dessa skulle omfatta i fråga om vårddiscipliner och vårdplatser. Nämnda plan har antagits av stadsfullmäktige för Stockholms stad och Stockholms läns landsting såsom en principplan att utgöra ett handlingsprogram för sjukvårdens utbyggnad i staden och länet. I det följande redovisas nämnda sjukhusplan för Stor-Stockholm. Stor-Stockholms sjukvårdsområde omfattar Stockholms stad och län utan inskränkningar. Eventuella framtida ändringar i länsindelningen bedömes komma att i mycket liten utsträckning påverka sjukhusplanen. Såsom underlag för sjukhusplanen gäller följande förväntade befolkningsutveckling inom Stor-Stockholmsområdet: Är I960 1970 1975 1990

Antal invånare 1 270 000 1450 000 1500 000 1 600 000 å 1 700 000

102 Man beräknar, att befolkningstalet inom Stockholms stad under den aktuella perioden kommer att hålla sig relativt konstant vid omkring 800 000. I Stockholms län beräknas däremot antalet invånare öka från omkring 490 000 år 1962 till omkring 900 000 år 1990. Fördelningen av befolkningen mellan sjukvårdsområdets norra och södra delar, som år 1961 var 675 000 för de norra och 595 000 för de södra delarna, beräknas år 1970 vara 745 000—700 000 samt år 1990 925 000— 775 000. I fråga om utbyggnaden av kroppssjukvården inom Stor-Stockholmsområdet framhålles bl. a. följande. Den framlagda sjukhusplanen bygger på förutsättningen, att en rationell organisation av sjukvården inom Stor-Stockholmsområdet måste grundas på att varje sjukhus i princip skall ombesörja sjukvården inom grunddisciplinerna (allmän internmedicin, allmänkirurgi, obstetrik och gynekologi samt lasarettspsykiatri) för befolkningen inom ett visst område (upptagningsområde) samt utgöra basen för den öppna vården och långtidsvården inom detta område. För att man skall erhålla lämplig storlek på klinikerna och möjliggöra en flexibel organisation med specialisering inom ramen för dessa kliniker allt efter den medicinska utvecklingen och sjukvårdsbehovet synes enligt sjukvårdsförhandlingsdelegerade upptagningsområdena böra omfatta 140 000 ä 150 000 invånare. Enligt sjukhusplanen kommer det ospecialiserade kroppssjukvårdsbehovet inom Stor-Stockholms-området att bli tillgodosett på följande sätt. Norra delen: För Norrtälje-östhammar-området beräknas inga ytterligare platser bli erforderliga för den ospecialiserade kroppssjukvården utöver de platser, som år 1962 disponerades på Norrtälje och östhammars lasarett samt som länet fick disponera på akademiska sjukhuset i Uppsala. Även om det icke ansetts lämpligt att förlägga ett nytt stort mentalsjukhus till Upplands Väsby med hänsyn till flygbullret, synes detta icke förhindra bibehållandet av ett lasarett därstädes, varför i planen räknas med att nybyggnadsplanerna för Löwenströmska lasarettet skall fullföljas. Detta sjukhus beräknas kunna betjäna ca 75 000 invånare. För den väntade stora befolkningsökningen i Sollentuna och Järfälla erfordras enligt planen ett nytt sjukhus, lämpligen beläget i Järvaområdet, och med kapacitet för att tillgodose ett sjukvårdsunderlag av 105 000 människor. Med hänsyn till den snabba befolkningsutvecklingen inom Solnaområdet kommer Danderyds lasarett även efter beslutad utbyggnad inte att på längre sikt räcka till, anser förhandlingsdelegerade. Upptagningsområdet lör Danderyds lasarett beräknas omfatta 135 000 invånare. Ett nytt sjukhus anses därför böra tillkomma i Lidingö för befolkningen i Lidingö, Vaxholm och österåker. Karolinska sjukhuset har förutsatts ingå i Stor-Stockholms sjukvårdsorganisation och liksom stadens och länets egna sjukhus svara för ett ege: upptagningsområde av ca 140 000 invånare. Det platsantal, som därvid enligt planen antas komma att stå till Stor-Stockholms förfogande innebär en väsentlig ökning i förhållande till det platsantal, som staden och länet för närvarande har avtal om. För sjukhuset som sådant beräknas dock den utbyggnad av karolir.ska sjukhuset, som planeras bli genomförd bl. a. för att infoga sjukhuset i S:or-Stockholms sjukvårdsorganisation, inte innebära andra väsentliga ändringar i platsantal än

103 tillkomsten av ytterligare platser för ortopedi och långtidsvård. Denna omdisponering anses vara möjlig genom att de s. k. riksplatserna på sjukhuset i viss utsträckning tages i anspråk för stadens och länets sjukvårdsbehov. För att tillgodose innerstadens sjukvårdsbehov räknas i första h a n d med uppförande av ett nytt sjukhus på S:t Görans sjukhusområde. Överenskommelse har, som tidigare nämnts, i slutet av år 1961 träffats mellan staten och Stockholms stad om att detta sjukhus skall utnyttjas för undervisning av läkare. S:t Görans sjukhus kommer dock ej med det i avtalet angivna platsantalet inom grunddisciplinerna att få kapacitet för hela Stockholms norra innerstadsområde. Befolkningsunderlaget beräknas uppgå till 140 000 invånare. Därför h a r man räknat med att även fortsättningsvis ett sjukhus på Sabbatsbergstomten skall finnas för ca 100 000 invånare. Det härefter återstående sjukvårdsbehovet räknas tills vidare bli tillgodosett vid S:t Eriks sjukhus, som efter pågående upprustning trots återstående brister till följd av att sjukhuset i många avseenden är nedslitet tankes kunna fungera som akutsjukhus under ännu 15 å 20 år för ca 100 000 invånare. På längre sikt beräknas dock S:t Eriks sjukhus bli ersatt med ett nytt sjukhus med förläggning inom västerort, lämpligtvis i anslutning till Beckomberga mentalsjukhus. Södra delen: Södertälje lasarett beräknas efter avslutad ombyggnad kunna betjäna Södertälje stad samt vissa närliggande områden om sammanlagt 75 000 invånare. I Nacka är ett sjukhus under uppförande för ett motsvarande befolkningsunderlag. År 1990 beräknas sjukhusets naturliga upptagningsområde ha ökat till 95 000 invånare. Utöver sjukhuset i Södertälje och Nacka torde erfordras nya sjukhus för 100 000 invånare i södra länsdelen år 1970 och för ca 200 000 år 1990. För att tillgodose detta behov räknas i första h a n d med ett sjukhus i Huddinge i trakten av Flemingsberg. Med hänsyn till den förväntade befolkningskoncentrationen inom området måste detta sjukhus, framhåller sjukvårdsförhandlingsdelegerade, få betydande storlek. Sjukvårdsunderlaget beräknas komma att uppgå till 120 000 invånare. Det andra nya sjukhuset i södra länsdelen (»Sydöstra länssjukhuset») kommer enligt planen att förläggas till en central ort inom Tyresö-Nynäsvägens influensområde. Södersjukhuset var redan i samband med sjukhusplanens framläggande starkt differentierat och beräknas även fortsättningsvis utgöra det södra stadsområdets mest specialiserade sjukhus. Dess upptagningsområde inom normallasarettsspecialiteterna beräknas komma att uppgå till 140 000. För att betjäna sjukvårdsbehovet inom allmänkirurgi och allmänmedicin för ca 40 000 invånare r ä k n a r man med att även framdeles Ersta sjukhus skall fungera. Detta sjukhus är nu föremål för betydande ombyggnad. Härutöver räknas med uppförande av ytterligare ett större sjukhus för ca 130 000 invånare inom stadens södra delar, nämligen på en reserverad tomt i Enskededalen inom det sydöstra tunnelbanesystemets influensområde. På längre sikt skall vidare enligt planen behov föreligga av ett mindre sjukhus, som bör förläggas till stadens sydvästra delar, i anslutning till det svdvästra tunnelbanesystemet. Detta sjukhus kan enligt sjukhusplanen lämpligtvis uppföras i anslutning till nuvarande Långbro sjukhus. Genomförandet av utbyggnads planen för sjukvården är enligt sjukhusplanen uppdelad i två etapper, v a r v i d de p r o j e k t , s o m avses bli f ä r d i g a sen a s t o m k r i n g å r 1975 h ä n f ö r e s till f ö r s t a s k e d e t . Vid s t ä l l n i n g s t a g a n d e t till vilka p r o j e k t , s o m skall i n g å i d e t t a s k e d e h a r o l i k a b e d ö m n i n g s g r u n d e r

104 tillämpats for länet och för staden. För länets del h a r det gällt att tillskapa nya vårdplatser för en växande befolkning. Stadens vårdplatsantal är däremot — med undantag för långtidsvården — i stort sett tillräckligt, men sjukhusen är starkt nedslitna och otidsenliga och måste i stor utsträckning ersättas av nybyggnader, i vissa fall med en riktigare lokalisering i förhållande till de nya bostadsområdena. För att tillgången på sjukhusplatser i länet skall k u n n a hålla j ä m n a steg med den förväntade befolkningsökningen erfordras under första skedet — förutom befintliga sjukhus, i viss utsträckning om- och tillbyggda, samt en ökad andel i karolinska sjukhuset — ytterligare två sjukhus, varvid det bedömes såsom mest angeläget att uppföra Huddinge- och Järvasjukhusen. Staden är genom avtal bunden att uppföra ett nytt undervisningssjukhus såsom ersättning för S:t Görans sjukhus, vilket i sin helhet skall vara färdigt år 1976. Därutöver räknas i planen med ett nytt lasarett i första skedet, nämligen det redan tidigare i princip beslutade sjukhuset i Enskededalen. Uppförande av det föreslagna nya lasarettet vid Långbro har synts behöva tills vidare uppskjutas. Motsvarande platsbehov anges intill tillkomsten av detta sjukhus kunna täckas genom bibehållande av serafimerlasarettet (medicin, kirurgi och långtidsvård) samt Södra BB (obstetrik-gynekologi). I stadens norra delar anses Sabbatsbergs sjukhus efter nödvändig upprustning och kompletterande nybyggnader kunna bibehållas. Här h a r även räknats med att S:t Eriks sjukhus efter nödvändig upprustning skall kunna användas under detta första skede. Eventuellt k a n dock — om vissa kommunikationsproblem i staden måste erhålla en snabbare lösning än tidigare a v s e t t s — ett nytt lasarett vid Beckomberga behöva projekteras och uppföras under detta första skede. Under det andra skedet mellan år 1975 och 1990 kominer enligt sjukvårdsplanen för länets del att erfordras ytterligare ett sjukhus i norr (Lidingö) och ett i söder, »sydöstra länssjukhuset». Vartdera av dessa sjukhus beräknas få ett befolkningsunderlag om ca 90 000. För stadens del uppkommer under det andra utbyggnadsskedet frågan om ersättande av S:t Eriks sjukhus med ett nytt kroppssjukhus i anslutning till Beckomberga sjukhus — såvida icke detta av andra skäl har framtvingats tidigare — samt ersättande av serafimerlasarettet och Södra BB med ett nytt kroppssjukhus i anslutning till Långbro sjukhus. Vartdera av dessa båda nya sjukhus beräknas få ett befolkningsunderlag om ca 100 000. Vad beträffar erforderliga specialkliniker inom Stor-Stockholmsområdet framhålles i sjukhusplanen, att vetenskapliga och i viss utsträckning även driftekonomiska skäl talar för att erforderliga vårdplatser sammanföres till ett fåtal kliniker, under det att bland annat vårdorganisatoriska skäl talar för att i vart fall vissa specialiteter blir representerade vid flertalet sjukhus. En avvägning mellan dessa ytterligheter måste göras samtidigt som allmänhetens krav på lätt tillgängliga och kvalificerade allround-sjuk-

105 hus måste beaktas. Därjämte måste i avseende på lokaliseringen iakttagas det inbördes beroendet mellan vissa specialiteter eller grupper av specialiteter. Den specialiserade kroppssjukvårdens (avseende övriga discipliner än grunddisciplinerna) behov beräknas bli tillgodosedda på de sex nyckelsjukhusen Danderyds lasarett, karolinska sjukhuset samt S:t Görans sjukhus i norr och Södersjukhuset, Enskededalens sjukhus samt Huddinge sjukhus i söder. Beredningen kommer senare att presentera dessa sjukhus och redogöra för aktuella planer på utbyggnad av desamma. Därvid redovisas planer på utbyggnad även av den specialiserade kroppssjukvården. I detta sammanhang finner beredningen endast anledning att erinra om utbyggnadsplanerna i fråga om ett par specialiteter. Vad gäller epidemivården skall nuvarande epidemisjukhus enligt planen bli ersatt av lasarettsanslutna kliniker, en i den norra och en i den södra halvan av Stockholm, varav en beräknas få övertaga den undervisning i epidemiologi som är förlagd till nuvarande epidemisjukhus. En klinik beräknas bli förlagd till Enskededalen. Den andra bör enligt planen kunna förläggas alternativt till S:t Görans sjukhus eller till Sabbatsbergs sjukhus. För länet planeras epidemivårdsresurser bli anordnade på Danderyds och Huddinge sjukhus. I fråga om den somatiska långtidsvården har för tillgodoseende av vårdbehovet inom grunddisciplinerna räknats med långtidsvårdskliniker vid varje lasarett. Som komplettering till dessa lasarett erfordras enligt sjukhusplanen ett antal annexsjukhus. I fråga om mentalsjukvården har Stor-Stockholms sjukvårdsdelegerade strävat efter att samordna denna med kroppssjukvården. Detta gäller inte bara det patientklientel, som även tidigare ansetts höra hemma på lasarettspsykiatriska kliniker, utan även det klientel, som tidigare beretts sjukvård på särskilda mentalsjukhus. I linje med denna målsättning har arbete påbörjats på uppförande av en större mentalklinik på Danderyds lasarett med platser för såväl vuxna som barn och ungdom. Likaså planeras motsvarande kliniker på Huddinge sjukhus och Enskededalens sjukhus. På karolinska sjukhuset liksom på S:t Görans sjukhus skall enligt sjukvårdsplanen även i framtiden endast lasarettspsykiatriska kliniker för vuxna samt för barn och ungdom förekomma, varjämte på Södersjukhuset endast en vuxenpsykiatrisk klinik skall finnas att tillgå. Långtidsvården inom mentalsjukvården beräknas i viss utsträckning vara förlagd till de större mentalvårdsenheterna. För övrig långtidsvård kommer att erfordras dels till mentalsjukhusen organisatoriskt anknutna annexsjukhus, dels ock andra vårdresurser för sjuka, vilkas vårdbehov icke ställer så stora krav på tillgång till kvalificerad sjukvårdspersonal (sjukhem, inackorderingshem, familjevård e t c ) . I det följande redovisas av Stor-Stockholms förhandlingsdelegerade i

106 sjukhusplanen (år 1962) beräknade investeringskostnader för Stockholms läns landsting och Stockholms stad för genomförande av det första avsnittet (avseende i stort sett en 15-årsperiod). Kostnader i milj. kronor För landstinget

1. Danderyd: resterande del av generalplanen. . . . mentalsjukhus, 360 platser 4. Nacka: kvinnoklinik, 80 platser Psykiatrisk klinik, 40 platser 5. Södertälje: resterande del av

Byggnader

Utrustning

Summa

13 20 20 17 6 2

4 5 5 5 1,5 0,5

17 25 25 22 7,5 2,5

10 2 110 38 4

2,5 0,5 30 10

12,5 2,5 140 48 4

50 25

13 5

63 30

generalplanen

Psykiatrisk klinik, 40 platser 6. Huddinge: lasarett, ca 1 000 platser 7. Uttrans sanatorium: upprustning 8. Nytt sjukhus i Järva-området med ca 450 platmentalsjukhus, ca 350 platser 9. Ytterligare ett nytt sjukhus (eventuellt Lidingö eller sydöstra länssjukhuset), ca 400 lasarettsplatser jämte eventuella mentalvårdsplatser. Av totala byggnadskostnader på 45 å 80 milj. kro-

25 Summa för lasarett och mentalsjukhus 10. Nya sjukhem etc. för långtidsvård 1 200 Summa

Härtill kommer kostnader för bl. a. eventuellt ökat engagemang i karolinska sjukhuset. Kostnader i milj. kronor För staden

1. Enskededalen: lasarett, ca 1 000 platser mentalsjukhus, 350 (å 400) platser 2. S:t Görans sjukhus: nybyggnader om 1 000 platser 3. Sabbatsbergs sjukhus: upprustning m. m 4. S:t Eriks sjukhus: upprustning m. m 5. Södersjukhuset: barnkirurgisk klinik om- och tillbyggnad 6. Långbro sjukhus: ungdomsklinik nybyggnader i övrigt 7. Beckomberga sjukhus: upprustning nybyggnader m. m 8. Epidemisjukhuset: upprustning och nybyggnader, delvis avsedda för långtidsvård 9. Nya annexsjukhus för långtidsvård ca 1 500 platser Summa 1

Byggnader

Utrustning

Summa

110 25

30 5

175 25 10 5 20 4 20 10 30

50 5 1 2 3 1 5 2 8

225 1 30 11 7 23 5 25 12 38

30 Avser bruttokostnader. För staden avgår statens andel för undervisningssjukhuset (ca 55 milj. kronor).

107 För ett nytt lasarett vid Beckomberga om ca 600 vårdplatser, som enligt vad ovan sagts eventuellt kan behöva påbörjas inom 15-årsperioden såsom ersättning för S:t Eriks sjukhus, kan anläggningskostnaderna uppskattas till 85 milj. kronor. Samma belopp kan beräknas erforderligt för ett nytt lasarett vid Långbro, som eventuellt kan behöva påbörjas inom perioden för att ersätta serafimerlasarettet och Södra BB. Den plan för utbyggnaden av Stor-Stockholms sjukhusvård, som ovan refererats, fastställdes år 1962. Med hänsyn till den senare inträffade oväntat kraftiga folkökningen i Stor-Stockholm har man emellertid nyligen tagit upp diskussioner om en snabbare sjukhusutbyggnad än som angivits i planen. Därvid har särskilt aktualiserats att före år 1975 uppföra ett sjukhus i Haninge-området, beläget inom Stockholms läns sydöstra del. Detta sjukhus beräknas komma att få 800 vårdplatser, varav ungefär hälften skulle behöva tillkomma före 1975. 6.3.2. Sjukhus som är eller planeras bli utnyttjade för läkarutbildning eller som kan vara av intresse härför

I detta avsnitt presenterar beredningen de sjukhus, som är eller planeras i framtiden bli utnyttjade som undervisningssj ukhus eller i övrigt kan vara av intresse för läkarutbildning. Därvid medtages förutom karolinska sjukhuset och S:t Görans sjukhus, Danderyds lasarett, Södersjukhuset, Enskededalens sjukhus och Huddinge sjukhus, övriga sjukhus i Stor-Stockholmsområdet torde icke under förutsebar framtid nå sådan storlek och bli så differentierade, att de kan vara av intresse i detta sammanhang. Den geografiska placeringen av nämnda sjukhus i Stor-Stockholmsområdet framgår av fig. 1 : 1 . 6.3.2.1. Karolinska

sjukhuset

Karolinska sjukhuset fyller för närvarande en dubbel funktion inom sjukvården, nämligen dels som rikssjukhus, dels ock — beträffande flertalet kliniker — såsom centrallasarett för Stockholms stad och Stockholms län, vilka genom avtal tillförsäkrats visst antal platser vid sjukhuset. Av nuvarande 1 925 vårdplatser disponerar staden 666 och länet 366. Enligt beslut av 1960 års riksdag (prop. 1960:159) skall de s. k. riksplatserna vid karolinska sjukhuset avvecklas i samband med regionsjukvårdens utbyggande och sjukhuset framdeles ingå i Stor-Stockholms sjukvårdsorganisation med ansvar för en del av detta områdes sjukhusvård. En omläggning av sjukhusets uppgifter i enlighet med dessa riktlinjer har avsetts komma att kräva väsentliga omdispositioner av sjukhusets kliniker och övriga anläggningar, innebärande bl. a. byggnadsåtgärder av betydande omfattning. Härtill kommer, att den tekniska och medicinska utvecklingen liksom den pågående vidgningen av läkarutbildningen ställer krav på lokalmässiga och andra förstärkningsåtgärder. E t t mot denna bakgrund utarbe-

108 Figur 1:1. Huvudsjukhusens läge i Stor-Stockholm

109 Tabell 1: 28. Slomprogram för karolinska sjukhusels utbyggnad Nuvarande vårdplatsantal

Specialitet A Vårdplatser Medicin allmän medicin inkl. endokrinologi reumatologi specialkardiologi njurmedicin neurologi lungmedicin Kirurgi allmän kirurgi ortopedi inkl. frakturkirurgi urologi , plastikkirurgi , brännskadeavd neurokirurgi thoraxkirurgi Eftervårdsklinik (konvalescenter, allmän rehabilite ring) Kvinnoklinik Psykiatri vuxenpsykiatri barn- och ungdomspsykiatri Öron- näs och hals Ögon Hud jämte dermatologisk allergologi+yrkesderma tologi Radioterapi Barnklinik medicin kirurgi Alkoholklinik Summa B Tekniska platser Jourmottagning Jourmottagning för barn . . Inlensivbehandlingsplatser. Summa A -!-B

180 73 18 100 130 175

Planerat vårdplatsantal

210 65 18 30 100 116

44 54 6 86 89

140 85 50 50 9 72 80

1601 157

91 13 89 57

85 28 70 70

159 154

145 134

116 67 60

80 63 60

1 915

2 077

25 6 69

1 925

2 177

1 Härav avses ca 50 för allmän medicin, ca 30 för reumatologi, ca 25 för allmän kirurgi, ca 40 för ortopedi samt ca 15 för barnmedicin och barnkirurgi.

tat förslag till generalplan för karolinska sjukhusets utbyggande framlades den 17 juni 1964. Enligt förslaget till generalplan skall en omfattande omoch utbyggnad av karolinska sjukhuset äga rum. Ett realiserande av förslaget skulle dels innebära att sjukhusets såväl slutna- som öppnavårdsresurser kraftigt förstärktes, dels ock ge ökade utrymmen för läkarutbildningen och den kliniska forskningen. Vårdplatsantalet beräknas enligt generalplanen komina att öka från för närvarande 1925 platser till 2 177. Den nuvarande och framtida fördelningen av platserna på olika kliniker m. m. framgår av stomprogram i tabell 1: 28. Dimensioneringen av vissa specialkliniker blir dock, framhåller karolinska sjukhusets direktion, beroende av det definitiva avtalet mellan sta-

110 ten och Stockholms stad angående medicinsk undervisning vid S:t Görans sjukhus. Av nämnda platsantal skall 1 659 platser stå till förfogande för Stockholms stad och län, 83 platser för övriga regionlandsting samt 335 platser för remisspatienter från främmande sjukvårdsområden samt akut- och militärpatienter. Karolinska sjukhuset utgör således regionsjukhus för Stockholms-regionen med ett beräknat befolkningstal av 1 500 000 invånare år 1970 och omfattande förutom Stockholms stad och län även vissa delar av Södermanlands län och Gotlands län. Beträffande vissa regionspecialiteter har förutsatts, att karolinska sjukhuset skall utgöra regionsjukhus jämväl för Linköping- och örebroregionerna tillhörande sjukvårdsområden eller delar därav. Karolinska sjukhusets tomtområde omfattar för närvarande omkring 260 000 m2, varav omkring 60 000 m 2 friyta. Enligt generalplanen skall nuvarande Norrbackainstitutet och Eugeniahemmets områden om tillhopa 45 000 m 2 införlivas med karolinska sjukhuset — sedan befintliga verksamhetsgrenar därstädes utflyttats. Karolinska sjukhusets utbyggnad beräknas kunna påbörjas omedelbart. Enligt en framlagd tidsplan beräknas den första etappen av utbyggnaden — innefattande uppförande av verkstadshus och centralförråd samt installation av nya ångpannor m. m., om- och tillbyggnad av huvudkomplexet, utbyggnad av psykiatriska kliniken, uppförande av barnpsykiatrisk klinik, anordnande av parkeringsanläggning samt vissa försörjningsåtgärder —• vara avslutade år 1975. Kostnaderna för genomförande av det framlagda generalplaneförslaget i dess helhet beräknas uppgå till omkring 300 milj. kronor. Härav belöper sig ca 175 milj. kronor å de byggnadsföretag, som föreslagits skola ingå i den ovan nämnda första etappen. 6.3.2.2. S:t Görans sjukhus Mellan staten och Stockholms stad träffades den 20 oktober 1961 överenskommelse angående ett nytt undervisningssj ukhus i Stockholm m. m., enligt vilken den undervisning, som för närvarande är förlagd till serafimerlasarettet, Sabbatsbergs sjukhus och Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus, skall förläggas till S:t Görans sjukhus. Enligt avtalet skall S:t Görans sjukhus omfatta följande kliniker .och vårdplatser. Medicin (inkl. specialgeriatrik) Kirurgi (inkl. ortopedi, urologi och plastikkirurgi) Obstetrik-gynekologi Pediatrik. . Psykiatri Långtidsvård och rehabilitering (inkl. vårdplatser för barn) Summa

Antal vårdplatser ca 280 280 150 190 80 120 1 100

Ill Härtill kommer enligt avtalet de laboratorier och övriga institutioner, som erfordras för sjukvården, undervisningen och forskningen, ävensom i övrigt erforderliga anläggningar för sjukhusets drift, inklusive parkéringsgarage inom sjukhusområdet. Frågan om inrättande av klinik i njurmedicin samt ögon- och öronklinik skall enligt avtalet närmare övervägas och förhandlingar härom upptagas i ett senare sammanhang. Den psykiatriska kliniken på S:t Görans sjukhus har nyligen flyttat in i en nybyggnad. Enligt avtalet skall pediatriska kliniken uppföras omedelbart. Övriga kliniker och anläggningar skall vara färdigställda senast den 31 december 1976. Enligt tidigare omnämnda sjukhusplan för Stor-Stockholm av år 1962 beräknas S:t Görans sjukhus erhålla följande kliniker och vårdplatser. Specialitet Internmedicin allmän specialgeriatrik njurmedicin Kirurgi allmän + ortopedi urologi plastikkirurgi Obstetrik-gynekologi Barn medicin kirur gi Psykiatri (lasaretts-) vuxna barn

Antal vårdplatser

........'.*. i

190 90 ev 40 220 30 30

280 (ev

320)

150 100 60

160 80 30

9g° n

30 Oron Långtidsvård

40 120 (ev 1 210)

Summa

1 170

Frågan om anordnande av en lungmedicinsk klinik på S:t Görans sjukhus bör enligt sjukhusplanen bli föremål för särskild utredning. Kostnaderna för utbyggandet av S:t Görans sjukhus beräknades år 1962 uppgå till 175 milj. kronor (exklusive utrustning). Några kostnadsanalyser för den totala utbyggnaden har därefter inte presenterats. Byggnadsförslag avseende första etappen av S:t Görans sjukhus' utbyggnad (uppförande av barnkliniken) framlades under våren 1964. Det därvid presenterade förslaget omfattar 220 vårdplatser, fördelade med 120 på barnmedicin, 68 på barnkirurgi och 32 på barn- och ungdomspsykiatri. Av det totala vårdplatsantalet motsvarar 20 platser sådana platser som i överenskommelsen av år 1961 noterats såsom långtidsvårdplatser. Barnklinikerna beräknas vara färdiga att tas i bruk år 1968. Kostnaderna för uppförande av barnklinikerna beräknas uppgå till 43,2 milj. kronor mot tidigare beräknat 30,0 milj. kronor. För S:t Görans sjukhus, som är helt beläget i innerstaden, disponeras ett markområde av ca 14 har. Tomtmarken är således begränsad. Erfor-

112 derligt parkeringsutrymme torde dock, har det anförts, kunna anordnas genom parkeringsgarage under sjukhusbebyggelsen. Ur bullersynpunkt såväl vad gäller gatutrafik som flygtrafik är förhållandena fullt acceptabla. Sjukhuset har goda kollektiva trafikförbindelser, även om direkt spårvägseller motsvarande anslutning för närvarande saknas med karolinska institutets område.

6.3.2.3. Danderyds lasarett Lasarettet är för närvarande föremål för en genomgripande om- och tillbyggnad i enlighet med en av Stockholms läns landsting år 1956 antagen generalplan. Senare har beslut fattats om förläggande av en mentalklinik till lasarettsområdet. Utbyggnaden av lasarettet beräknas i sin helhet vara slutförd år 1968. Enligt sjukhusplanen beräknas lasarettet få följande kliniker och vårdplatser. Specialitet Internmedicin allmän Kirurgi allmän + ortopedi Obstetrik-gynekologi Barnmedicin Barnpsykiatri Öron Radioterapi Epidemi Långtidssjukvård Mentalsjukvård, innefattande lasarettspsykiatri

Antal vårdplatser 175 160 135 55 20 25 25 130 100 470 Summa

1 295

Vidare planeras på Danderyds lasarett öppna mottagningar i skilda discipliner samt härutöver bl. a. följande laboratorier och övriga kliniska serviceavdelningar, nämligen centraloperationsavdelning, röntgendiagnostisk avdelning, kemiskt centrallaboratorium, fysiologiskt laboratorium, bakteriologiskt laboratorium, patologiskt laboratorium, fysikalisk terapiavdelning, rehabiliteringsavdelning och centraltandpoliklinik. Nuvarande sjukhustomt omfattar en yta om ca 25 har. Genom placeringen av en mentalklinik på området torde ytterligare utbyggnadsmöjligheter inom området vara begränsade. Sydväst om sjukhustomten finnes vidare ett av staten ägt område om ca 26 har, varav en del torde vara lämpat för institutionsbyggnader. Grundförhållandena på sjukhustomten är goda. Från bullersynpunkt är de flesta sjukhusenheterna välbelägna. Parkeringsförhållandena är gynnsamma. Kommunikationerna med stadens centrum är tillfredsställande. Någon direkt spårvägs- eller motsvarande anslutning till karolinska institutet saknas dock. Noteras bör vidare, att Stockholm»

113 universitets blivande institutioner på Frescatiområdet ligger på kort avstånd från lasarettet. Frågan om förläggning av läkarutbildning till Danderyds lasarett har tidigare prövats av 1961 års delegation för ett nytt undervisningssj ukhus i Stor-Stockholm i samband med utredningen om planeringen av karolinska institutets andra undervisningssj ukhus. Resultaten av utredningsarbetet presenterades i betänkandet »Utredning angående nytt undervisningssj ukhus i Stor-Stockholm» (stencilerat, juni 1962). Delegationen ansåg det i och för sig möjligt att detta sjukhus bl. a. i kombination med andra sjukhus skulle kunna utnyttjas för läkarutbildning enligt de förutsättningar, som då gällde. Emellertid hade byggnadsarbetena vid lasarettet redan vid tidpunkten för utredningens arbete fortskridit så långt, att det vore förenat med betydande svårigheter att omändra ifrågavarande kliniker för undervisningsändamål och forskning. Detta alternativ ställde sig också av detta skäl betydligt dyrare än övriga då aktuella alternativ. Bl. a. med hänsyn härtill ansåg sig delegationen inte kunna förorda, att Danderyds lasarett togs i anspråk för undervisning och forskning.

6.3.2.4.

Södersjukhuset

Södersjukhuset avses även fortsättningsvis utgöra södra Stockholmsområdets mest specialiserade sjukhus. I samband med tillkomsten av Enskededalens sjukhus torde viss omdisposition av verksamheten på Södersjukhuset komma att genomföras för att göra sjukhuset bättre anpassat till de framtida förhållandena. Därvid kommer den högspecialiserade karaktären på sjukhuset att ytterligare markeras. Det förutsattes, att en intim samverkan i sjukvårdshänseende skall etableras mellan Södersjukhuset och Enskededalens sjukhus. I samband med ombyggnaden av Södersjukhuset kommer en utbyggnad att genomföras av det Södersjukhuset närbelägna Sachsska barnsjukhuset för att tillgodose behovet av förstärkta resurser för barnkirurgi och barnallergologi. Enligt sjukhusplanen kommer Södersjukhuset år 1975 att ha följande kliniker och vårdplatser. Specialitet Internmedicin allmän specialgeriatrik.. . neurologi reumatologi specialkardiologi.. Kirurgi allmän + ortopedi. urologi plastikkirurgi.... neurokirurgi Obstetrik-gynekologi

Antal vårdplatser 190 90 70 60 30 220 45 30 35

330 180

114 Antal

Specialitet Barn medicin kirurgi Psykiatri (lasaretts-) Ögon Ö ron

•

•'• ••• •

TT J

100 _60

vårdplatser 160

85 20 oo „_ 65

Hud Radioterapi Långtidsvård

„„ 1„ Summa

1 545

Härutöver planeras en intoxikationsavdelning på sjukhuset.

På Södersjukhuset finnes för närvarande polikliniker och öppna mottagningar i skilda discipliner samt bl. a. följande laboratorier och kliniska serviceinrättningar, nämligen anestesiavdelning, röntgendiagnostiska avdelningar, varav en på Sachsska barnsjukhuset, kliniskt kemiskt laboratorium, kliniskt bakteriologiskt laboratorium, kliniskt neurofysiologiskt laboratorium, patologavdelning, audiologisk avdelning, yrkesmedicinsk avdelning och rehabiliteringsavdelning. Södersjukhuset är uppfört som en kompakt blockbyggnad med en huvudbyggnad om ca 10 våningar ovan mark. Nuvarande sjukhustomt omfattar ca 11 har med endast begränsade friområden i form av parkmark. Sjukhuset har goda kollektiva trafikförbindelser. Direkt anslutning saknas dock för närvarande med karolinska institutets område. Anslutning till Enskededalens sjukhus erhålles medelst buss i kombination med tunnelbana. Kostnaderna för om- och tillbyggnadsåtgärder på Södersjukhuset, inklusive Sachsska barnsjukhuset, beräknades år 1962 uppgå till ca 25 milj. kronor. Några nya kostnadsanalyser har därefter inte presenterats. 1961 års delegation för ett nytt undervisningssjukhus i Stor-Stockholm framhöll i sitt meromnämnda betänkande om förutsättningarna att tillgodose karolinska institutets ytterligare behov av sjukhusplatser m. m. för undervisningen, att Södersjukhuset hade stora kliniska resurser men dess byggnadskonstruktion försvårade de genomgripande omdispositioner och tillbyggnader, som undervisningen och forskningen skulle kräva. Det räckte nämligen enligt delegationen inte enbart med att inrymma föreläsningssalar och undervisningslaboratorier. Hela sjukhuset måste omdisponeras med tanke på att undervisning skulle äga rum i praktiskt taget alla dess delar. Sjukhusets utbyggnadsmöjligheter var för övrigt, framhöll delegationen, mycket begränsade och måste i första hand reserveras för sjukvårdens behov. På angivna skäl hade delegationen funnit, att Södersjukhuset inte var att betrakta som ett realistiskt alternativ till nytt undervisningssj ukhus. 6.3.2.5. Enskededalens sjukhus Planeringsarbete pågår för uppförande av ett nytt sjukhus i Enskededalen. Förslag till generalprogram jämte principförslag till dispositionsplan för det nya sjukhuset förelades Stockholms stad sommaren 1964.

115 Lokalplaneringen för Enskededalens sjukhus har utförts i enlighet med den moderna s. k. progressiva vårdens principer, varvid man förutsätter ett intimt samarbete mellan de olika sjukvårdsenheterna både inom öppen och sluten sjukvård vad gäller personella, tekniska och sjukvårdsorganisatoriska resurser. De specialiteter, mellan vilka särskilt behov av samarbete föreligger, planeras bli sammanförda i block. Sålunda r ä k n a r man med att samtliga opererande specialiteter bildar ett block — ett kirurgiskt block. Inom detta block skall handläggas gemensamma frågor såsom organisation av arbetet inom den gemensamma operationsavdelningen och uppläggning av jourtjänsten, övriga specialiteter tankes bli fördelade på ett medicinskt block, ett psykiatriskt block och ett socialmedicinskt block. Enskededalens sjukhus planeras komma att ifråga om den specialiserade sjukvården samarbeta med Södersjukhuset. Sjukhusets stomplan (tabell 1:29) har uppgjorts med hänsyn härtill.

Tabell 1: 29. Stomplan för Enskededalens sjukhus Block

Medicinskt block Internmedicinsk klinik diabetikervård Allergologisk klinik Lungmedicinsk klinik tbc. dispensär Hud- och könsklinik Infektionsklinik Neurologisk klinik Barnmedicinsk klinik Långtidsvårdsklinik Radioterapeut isk klinik Kirurgiskt block Kirurgisk klinik, allm. kir. o. ortop Specialortop LTrologisk klinik Kvinnoklinik Ögonklinik Öron-, näs- och halsklinik Psykiatriskt block Mentalklinik, barn och ungdom Mentalklinik, vuxna Alkoholistvård Socialmedicinskt block Rehabiliteringsklin Socialmedicinsk avd Hälsokontroll

[]] ,,[, [[[[ ' [

''

Sluten vård Antal vårdplatser

Öppen vård Antal besök per år i 1000-tal

20,0 10,0 15,0 8,0 15,0 20,0 5,0 6,0 8,0 2,0

60 80

60 96 40 60 100 20

109,0

35,0

40 120 30 30

10,0 10,0 15,0 25,0

95,0

1,5 15,0 20,0

36,5

20 345

40 Summa

1 461

Vidare räknas med inrättande av följande serviceenheter nytt j andegrad.

(12,0) (50,0)

(62,0) 240,5

med följande

116 Serviceenhet Medicinska serviccenheicr Akut mottagningsavdelning kirurgi internmedicin övrigt Anestesiavdelning Arbetsträningsavdelning Intagningsvårdavdelning 16 vårdplatser kirurgi internmedicin övrigt Intensivvårdavdelning kirurgi, 12 vårdplatser internmedicin, 13 vårdplatser psykiatri, 12 vårdplatser Obduktionsavdelning Operationsavdelning Röntgenavdelning röntgenundersökningar Tandvårdavdelning UJppvakningsavdelning, 16 vårdplatser Laboratorier Bakteriologiskt laboratorium Cytologiskt laboratorium Fysiologiskt laboratorium Isotoplaboratorium isotopundersökningar isotopmätningar Kemiskt laboratorium Neurofysiologiskt laboratorium Patologiskt laboratorium Blodcentral förprövningar grupperingar tappningar transfusioner

Dimensionerade antal besök, behandlingar (motsvarande) per år i 1 000-tal 15,0 9,0 3,0 3,0 10,0 — 3,7 2,2 1,1 0,4 0,6 0,3 0,3 — 0,8 10,0 60,0 12,4 8,0 100,0 40,0 200,0 3,0 20,0 1 000,0 7,0 5,0

Medicinskt-tekniska serviceenheter Apotek Badavdelning Bädd- och desinfektionscentral Centralt fackbibliotek Fotografisk avdelning Journalarkiv

20,0 18,0 3,0 15,0 150,0 12,0 35,0

I det följande sammanfattas i generalplanen redovisad etapp- och tidsplan för uppförande av Enskededalens sjukhus. Etapplanen har fastställts även med hänsyn till att sjukhuset inom vissa tidsramar skall kunna övertaga sjukvårdande verksamhet från S:t Görans sjukhus i samband med att detta sjukhus ombygges till undervisningssj ukhus (allergologi, hud- och kön samt lungmedicin). Utbyggnads- 0 b i e k t . Färdig J skede: 1. Förberedande byggnadsarbeten omfattande anordnande av vägar, vatten- och avloppsanläggningar jämte parkeringsplatser samt uppförande av värmecentral 1968

år:

117 Utbyggnads- Q skede: unjekt.

Färdig är:

-

Sjukhusets huvudkomplex med mottagningsbyggnad, somatiska blockens vårdavdelningar, medicinska serviceenheter, laboratorier successivt från och vissa allmänna serviceenheter år 1970

-

Specialbyggnader, omfattande infektionsklinik, expeditionsbyggnad, sjukvårdsskola, fritidslokaler, det psykiatriska blockets byggnader jämte rehabiliteringscentrum och arbetsträningsavdelning 1973

Den totala nettoytan för Enskededalens sjukhus beräknas uppgå till ca 101 000 m 2 , exklusive yttre anläggningar såsom anläggningar för parkering och för bostäder åt vikarier och elever. Därvid har hänsyn endast tagits till sjukvårdsbehoven och således inga lokaler beräknats för medicinsk undervisning och forskning. Kostnaderna för uppförande av sjukhuset beräknas enligt generalplanen uppgå till ca 250 milj. kronor, vartill kommer ca 25 milj. kronor för personalhotell, sjukvårdsskola och barndaghem. Såsom underlag för beräkninga r n a h a r antagits en produktionskostnad per m» byggnadsvolym av 350 kronor. Den sammanlagda byggnadsvolymen har beräknats med utgångsp u n k t från de i generalprogrammet redovisade nettoytorna, ett genomsnittligt antaget effektivitetstal av 0,55 samt en genomsnittlig antagen våningshoj d av 3,6 m. Kostnaderna för de yttre anläggningarna har bedömts uppgå till ca 5 procent av de framräknade kostnaderna för sjukhuset i övrigt. Inga uppgifter har lämnats om beräknade kostnader för inredning och utrustning. Enskededalens sjukhusområde omfattar enligt generalplanen en yta av ca 27,5 har och är till ungefär lika delar beläget inom stadsdelarna Gamla Enskede och Kärrtorp. Området begränsas i norr av Sofielundsvägen, i öster av Fyrskeppsvägen och ett smalt parkområde samt de med trevåningshus bebyggda kvarteren Falsterbo och Utgrundet samt i väster av Kyrkogårdsvägen och tunnelbanans Farstagren, som här löper parallellt med och strax öster om Nynäsvägen. I fråga om sjukhusanläggningens utformning framhålles, att sjukhusområdets yta måste anses vara förhållandevis liten för ett sjukhus av Enskededalens storlek. Med anledning härav men framförallt för att erhålla korta inre kommunikationer har sjukhusets huvudkomplex givits en koncentrerad form. Man räknar med att den i huvudkomplexet ingående mottagningsbyggnaden kominer att uppföras i två våningar, i direkt anslutning till denna byggnaden för laboratorier, medicinska serviceenheter m. m. i tre våningar, samt den somatiska vårdavdelningsbyggnaden i 14 våningar. Expeditionsbyggnaden beräknas få en höjd av 10 våningar. I anslutning till huvudkomplexet planeras vidare särskilda byggnader i upp till fyra våningar för psykiatriska vårdavdelningar och rehabiliteringsavdelning, liksom en byggnad i fem våningar för infektionsklinik. Söder om huvudkomplexet tankes de lokaler bli anordnade, för vilka de miljömässiga kraven på

118 kontakt med marken enligt generalplanen är större och som därför planeras få lägre höjd. I dessa byggnader beräknas barnpsykiatri, arbetsträning m. m. erhålla utrymmen. Sjukhusområdets sydöstra del, som på längre sikt planeras bli utnyttjat för sjukhusets utbyggnad, räknar man skall tills vidare upplåtas för personalhotell. Trafikförbindelserna är goda genom den nära anslutningen till två tunnelbanestationer. Direkt kollektiv trafikmässig anslutning saknas för närvarande till karolinska sjukhusets område. Påbörjade trafikleder med motorvägsstandard skulle dock komma att minska restiden i bil mellan institutet och sjukhuset. 1961 års delegation för nytt undervisningssjukhus i Stor-Stockholm framhöll i sitt betänkande beträffande möjligheterna att ianspråktaga Enskededalens sjukhus för undervisning och forskning, att det disponibla markområdet var fullt tillräckligt för uppförande av ett undervisningssjukhus. Om emellertid enligt stadens planer till sjukhuset förlades bl. a. ett mentalsjukhus om ca 300 platser, vilken sammanbyggnad i och för sig kunde vara önskvärd, kunde markområdet komma att bli helt utnyttjat. Vidare ville delegationen erinra om att ett val av Enskededalen som ett andra undervisningssjukhus, i Stockholm kunde medföra större kostnader för forskningen än vissa andra alternativ, då det enligt delegationens mening fanns viss grund att anordna särskilda forskningsutrymmen på Enskededalens sjukhus för att kompensera det relativt stora avståndet till karolinska institutet. Främst till följd av de olägenheter för undervisningen och forskningen, som alternativet Enskededalen innebar, ansåg sig delegationen i då aktuellt sammanhang icke böra förorda detsamma. I anslutning till sitt nyssnämnda ställningstagande om förutsättningarna att anordna läkarutbildning på Enskededalens sjukhus framhöll delegationen även följande: »I detta sammanhang finner delegationen anledning understryka den uppfattning som bl. a. framförts via ett flertal organisationer av befolkningen i de södra förorterna, att sjukvårdsbehovet i dessa delar av Stockholm är så trängande, att det krävs omedelbara åtgärder för dess tillgodoseende. Om undervisning och forskning skulle förläggas till Enskededalen kommer detta oundgängligen att innebära en avsevärd tidsförskjutning med hänsyn främst till den speciella och tidskrävande planering, som i så fall skulle krävas. Erfarenheterna från andra hall — även där det endast gällt enstaka kliniker — ger klart belägg harfor. Uppforande av ett sjukhus i Enskededalen bör icke ytterligare fördröjas särskilt som andra och bättre lösningar står till buds för att tillgodose undervisningens och forskningens behov.» På nyss anförda skäl fastställdes i den tidigare omnämnda överenskommelsen mellan staten och staden den 20 oktober 1961 angående nytt undervisningssj ukhus i Stockholm m. m., att det av staden planerade sjukhuset i Enskededalen skulle omedelbart påbörjas och utformas som ett kommunalt sjukhus enbart för sjukvårdens behov.

119 6.3.2.6. Huddinge

sjukhus

P l a n e r i n g s a r b e t e p å g å r för u p p f ö r a n d e a v ett n y t t s j u k h u s i H u d d i n g e . Arb e t e t b e f i n n e r sig för n ä r v a r a n d e p å p r o g r a m s t a d i e t . Stomplanen för H u d d i n g e s j u k h u s r e d o v i s a s i tabell 1: 30. Tabell 1: 30. Stomplan för Huddinge Specialitet

Antal vårdplatser

Internmedicinsk klinik allergi diabetes neurologi Kirurgisk klinik allmän kirurgi ortopedi urologi plastikkirurgi Kvinnoklinik mödravårdscentral Barnklinik barnmedicin barnkirurgi Ögonklinik Öronklinik Hudklinik Infektionsklinik Lungmedicinsk klinik TBC-dispensär Radioterapeutisk klinik Rehabiliteringsklinik Långtidsvård Mentalklinik, vuxna » barn och ungdom Alkohol Socialmedicin. . .

160 60

160 40 20

Öppen vård Antal besök per år i 1 000-tal 20,0 10,0 10,0 6,0

46,0

35,0 10,0

220 120

8,0

53,0

10,0 i

70 60

8,0 130 40 40 60 120 80

15,0

4012 20

20 40 80

23,0 15,0 25,0 20,0 5,0

8,0 15,0

Summa 1

sjukhus

23,0

i i

15,0 1,5 20,0

2,0

36,5

1591 Kan för närvarande ej angivas. 2 Härtill kommer ca 100 platser för dagvård.

Utöver i stomplanen angivna kliniker planeras på Huddinge sjukhus inrättande av följande medicinska servicecentraler, nämligen anestesiavdelning med intensivbehandlingsavdelning och uppvakningsavdelning, bakteriologiskt laboratorium, blodcentral, cytologiskt laboratorium, djuravdelning, fysiologiskt laboratorium, neurofysiologiskt laboratorium, jouravdelning med bl. a. intagningsavdelning och jourmottagning, kemiskt laboratorium, konsultavdelning, operationscentral, patologisk avdelning med obduktionsavdelning ocb patologiskt laboratorium, personalläkarmottagning, psykiatrisk behandlingsavdelning, psykologavdelning, allman rehabiliteringsavdelning med arbetsterapi och fysioterapi, psykiatrisk rehabiliteringsavdelning med arbetsterapi, fysioterapi och socioterapi röntgenavdelning, socialmedicinsk avdelning, socialpsykiatrisk avdelning, tandbehandhngsavdelning och tuberkolosdispensär. Vidare räknas med inrättande av en rad övriga serviceavdelningar såsom apotek, bäddcentral, städcentral, vaktmastar- och transportcentral etc. samt förvaltnings- och personalavdelningar allmanna lokaler och tekniska anläggningar.

120 Inom Stor-Stockholm diskuteras även möjligheten att i anslutning till Huddinge sjukhus placera en central för blodförsörjningen i Stor-Stockholms sjukvårdsregion med blodgruppsserologiskt centrallaboratorium. Härutöver diskuteras möjligheten att på motsvarande sätt till Huddinge sjukhus lokalmässigt ansluta en central för läkemedelsförsörjningen inom Stor-Stockholm. Någon tidsplan för sjukhusets etappvisa uppförande har ännu icke redovisats. Enligt uppgift beräknas dock sjukhuset kunna tas i bruk ungefär samtidigt med Enskededalens sjukhus eller något senare, då planeringsarbetet för det senare sjukhuset hunnit längre. Då lokalprogrammeringsarbetet ännu icke avslutats, kan inte här redovisas någon kostnadsberäkning grundad på ett realistiskt volymtal. Följande överslagsberäkningar kan dock användas för bedömning av de totala byggnadskostnaderna. Enligt ett provisoriskt lokalprogram kan den totala nettoytan beräknas till ca 102 000 m* — inklusive vissa tekniska anläggningar. Med utgångspunkt från denna nettoyta, från ett antaget genomsnittligt effektivitetstal av 0,55 samt från en antagen genomsnittlig våningshöjd av 3,6 m, uppskattas den sammanlagda byggnadsvolymen till 670 000 m 3 . Med en antagen produktionskostnad av 350 kr per m 3 beräknas byggnadskostnaderna uppgå till 235 milj. kronor. Härtill bör emellertid läggas kostnader för yttre arbeten m. m. som antages utgöra 5 procent. De totala kostnaderna för uppförande av Huddinge-sjukhuset kan således beräknas till 247 milj. kronor eller till i runt tal 250 milj. kronor. Några lokaler för läkarutbildning och forskning är inte medtagna i föreliggande provisoriska lokalprogram för Huddinge sjukhus. Huddinge sjukhus kommer att placeras på ett reserverat område mellan Huddinge centrum och Fittja i trakten av Flemingsberg. Huddinge kommun har ställt mark till sjukhusets förfogande. För det egentliga sjukhusområdet har reserverats en tomt om 77,2 har. Vidare har anmälts att för sjukvårdsändamål m. m. vid behov skall kunna ställas till förfogande dels ett reservområde om 18,8 har, dels ock eventuellt ytterligare mark så att det sammanlagda området skulle kunna komma att uppgå till 120 har. Markområdets lämplighet har enligt uppgift undersökts bland annat i avseende på eventuella bullerstörningar från flygflottiljen i Tullinge och sjukhusets förläggning till ifrågavarande område anses kunna accepteras även ur denna synpunkt. Grundförhållandena är, har det angivits, goda. Inga stadsplanemässiga restriktioner föreligger i fråga om byggnaders höjd m. m. Huddinge sjukhusområde ligger i omedelbar närhet av södra stambanan. Förslag har väckts hos statens järnvägar om inrättandet av en särskild station inom det blivande sjukhusets område. Om detta icke kan realiseras, planeras direkt bussförbindelse till Huddinge station. Enligt Stor-Stockholms trafikplan torde en motorvägsförbindelse med Stockholms stad kom-

121 ma att anordnas. Via denna kommer även motorvägsanslutning till karolinska institutet att erhållas. Vägavståndet från Huddinge lasarett till institutet torde k o m m a att uppgå till ca 15 km. Ingen trafikmässig anslutning är planerad mellan Huddinge sjukhus och Enskededalens sjukhus. Diskussioner pågår för närvarande om sjukhusets placering på det tillgängliga markområdet liksom om dess lokalmässiga utformning. Denna fråga blir jämväl beroende av sjukhusområdets anslutning till planerad motorväg (Salemsleden eller Fläsklösaleden).

6.4. Förutsättningar för ökad läkarutbildning i de kliniska ämnena i Stockholm samt olika alternativ till intagningsökning Enligt beredningens uppfattning är det ställt utom tvivel, att ett realiserande av den planerade utbyggnaden av sjukvården i Stor-Stockholm under det närmaste decenniet kommer att skapa sjukvårdsunderlag för en betydande ökning av den kliniska utbildningen av läkare i Stockholm. Läkarutbildningsberedningen vill erinra om att Stockholms stadskollegium i ett utlåtande över en inom ecklesiastikdepartementet upprättad promemoria rörande det högre utbildningsväsendets fortsatta utbyggnad (december 1962) under åberopande av ett yttrande från Stor-Stockholms sjukvårdsberedning tillstyrkte, att läkarutbildningen i Stor-Stockholm snarast ökades till en årlig intagning av 268 nybörjare, vilken intagningsnivå hade aktualiserats i promemorian. Sjukvårdsberedningen framhöll, att för Stockholms del ingav bristen på läkare särskilt inom mentalsjukvården och den öppna vården stora farhågor och kunde komma att förhindra eller försena önskvärd och planerad utbyggnad av sjukvårdsresurserna. Såväl absolut som i relation till landet i övrigt var det vidare enligt beredningen erforderligt med ett större antal utbildningsplatser för ungdomen i Stor-Stockholms område och flera utbildade läkare för sjukvården på hithörande region. Sjukvårdsberedningen erinrade om att den fastställda sjukhusplanen för StorStockholm innefattade även uppförande av tre helt nya sjukhus under den närmaste 15-årsperioden, av vilka storsjukhusen i Huddinge och Enskededalen beräknades kunna tagas i bruk omkring år 1970. Det hade, fortsatte sjukvårdsberedningen, vid det tillfället inte ansetts nödvändigt att penetrera frågan om vilka kliniker, som borde tagas i anspråk för en ökad undervisning. En närmare utredning härom borde enligt sjukvårdsberedningen göras gemensamt med karolinska institutet och andra berörda statliga organ. Det kunde även förutses, menade denna beredning, att vissa jämkningar kunde bli nödvändiga i den fastställda sjukhusplanen för att tillrättalägga förhållandena för en ökad undervisning. Sjukvårdsberedningen fortsatte: »Den angelägna utvidgningen av läkarutbildningen får emellertid inte försvåra uppgiften att snarast möjligt avhjälpa bristen på sjukvårdsplatser inom Stor-

122 Stockholms södra delar och ej heller rubba den jämvikt i sjukvårdsresurserna mellan Stor-Stockholms olika delar, som är en huvudlinje i sjukhusplanen, överenskommelse om ökad läkarutbildning i Stor-Stockholm måste träffas mycket snabbt, eftersom projekteringsarbetet för de nya sjukhusen och för upprustningen av flera äldre sjukhus är i.full gång och senare ändringar kan medföra betydande merkostnader och förseningar.» Efter diskussioner med karolinska institutets lärarkollegium har läkarutbildningsberedningen uppställt de fyra alternativ till intagsökning, som redovisats i inledningen av detta kapitel. De olika alternativen grundar sig på i vilken utsträckning ytterligare sjukvårdsresurser behöver utnyttjas för läkarutbildning. Vid sin bedömning om förutsättningarna för ökad läkarutbildning — utöver nuvarande permanenta intagningsnivå om 160 nybörjare — har beredningen utgått ifrån att det bör vara möjligt att bereda 90 utbildningsplatser per år i de kliniska huvudämnena på ett sjukhus. En ökning till detta intag på de två nuvarande undervisningssjukhusen, karolinska sjukhuset och S:t Görans sjukhus, skulle ge det första alternativet till intagsökning, nämligen alternativ S-A, innebärande ett intag av 180 nybörjare per år i de kliniska ämnena. Utnyttjande av ett tredje undervisningssj ukhus skulle ge en intagningskapacitet av 270 nybörjare (alternativ S-C). Om slutligen två nya sjukhus kunde ianspråktagas för undervisning, skulle storleken av intagningen nybörjare i de kliniska ämnena kunna ökas till 360 årligen (alternativ S-D). Med hänsyn till karolinska sjukhusets stora kliniska resurser har beredningen ifrågasatt om icke möjlighet finnes, att ta detta sjukhus i anspråk för ett större antal studenter än vad som skulle bli fallet med ett intag av 90 nybörjare årligen. Detta har lett till att beredningen uppställt ett alternativ S-B, innebärande en permanentning av nuvarande provisoriska intag av 200 nybörjare i de kliniska ämnena men med placering av samtliga studerande i dessa ämnen på karolinska sjukhuset och S:t Görans sjukhus, varvid dock huvuddelen skulle placeras på det förstnämnda sjukhuset. Beredningen kommer att i samband med att beredningen i det följande närmare redogör för vart och ett av de olika ökningsalternativen diskutera vilka sjukhus, som vid en kapacitetsvidgning av större omfattning kan komma i fråga som nya undervisningssjukhus. Ett slutligt ställningstagande i detta spörsmål blir emellertid jämväl beroende av om en överenskommelse kan träffas mellan staten och vederbörande kommunala huvudman om de ekonomiska villkoren för ianspråktagandet av ifrågavarande sjukhus för utbildningsändamål. Karolinska institutets tidigare lärarkollegium har i stort accepterat den i det följande redovisade principiella uppläggningen av ökad läkarutbildning enligt alternativen S-A, S-C och S-D, även om kollegiet haft erinringar på enskilda punkter. Beredningen har dock inte haft tillfälle att med lärarkollegiet diskutera de sjukvårdsorganisatoriska problemen.

123 6.4.1. Alternativ S—A

Beredningen har funnit förutsättningar föreligga att öka läkarutbildningen i Stockholm från ett intag av 160 nybörjare i de kliniska ämnena till ett intag av 180 med enbart utnyttjande av karolinska sjukhusets och S:t Görans sjukhusresurser. Beredningen räknar med att det därvid aktuella intaget fördelas med 90 nybörjare på karolinska sjukhuset och 90 på S:t Görans sjukhus i de kliniska huvudämnena kirurgi, pediatrik, obstetrik-gynekologi och psykiatri liksom i patologi och i de laboratoriediagnostiska ämnena. Vidare r ä k n a r beredningen med att undervisning i specialämnena radioterapi,, oftalmiatrik, dermato-venereologi, neurologi och oto-rhino-laryngologi även vid nu ifrågasatt kapacitetsvidgning skall vara förlagd till karolinska sjukhuset. I fråga om ämnet oftalmiatrik räknas med att nuvarande utbildning i ämnet vid Sabbatsbergs sjukhus skall överflyttas till karolinska sjukhuset. Likaså anser beredningen inte behov föreligga att utnyttja några nya sjukvårdsresurser för undervisningen i klinisk epidemiologi och ftisiologi utöver de, som planeras för nuvarande permanenta intagningsnivå. Undervisningen i hygien, rättsmedicin, krigsmedicin och socialmedicin beräknas k u n n a anordnas utan lokala m. fl. förstärkningsåtgärder. Beredningen återkommer i det följande till vissa frågor om fördelningen av studerandeintaget i de övriga ämnena mellan de två sjukhusen. I samband med förestående utbyggnad av karolinska sjukhuset bör lokalmässiga och övriga betingelser kunna skapas för ifrågasatt kapacitetsvidgning. I det nyligen framlagda förslaget till generalplan för sjukhusets utbyggnad har visserligen endast räknats med en intagningskapacitet av 160 nybörjare årligen. Representanter för sjukhusets direktion anser emellertid enligt uppgift av karolinska institutets lärarkollegium, att ett genomförande i rätt tid av de delar av generalplanen, som berör undervisningen, skall skapa möjlighet till ifrågasatt kapacitetsvidgning. Beredningen är medveten om att svårigheter kan uppkomma på karolinska sjukhuset särskilt vid den ökade utbildningen i oftalmiatrik, dermatovenereologi, psykiatri och neurologi. I fråga om de två sistnämnda ämnena vill beredningen erinra om att beredningen förutsatt, att ett särskiljande studieplanmässigt sett av dessa två ämnen skall komma till stånd, då intagningen vid institutet når den årliga omfattningen av 160 nybörjare. För psykiatriämnets del vill beredningen även framhålla betydelsen för grundutbildningen av läkare av den förstärkning, som skulle följa inrättande vid institutet av en särskild undervisnings- och forskningsenhet i s. k. tung psykiatri med placering på ett mentalsjukhus, varom utredning för närvarande pågår. Vid den tidpunkt, då frågan om utnyttjandet av Sabbatsbergs sjukhus som karolinska institutets andra undervisningssjukhus diskuterades (1960), låg som underlag för övervägandena om behovet av vårdplatser m. m. på detta sjukhus ett antagande om att intagningskapaciteten i huvudämnena

124 medicin och kirurgi skulle vara 60 nybörjare per termin. Det n u gällande programmet för S:t Görans sjukhus utbyggnad har uppgjorts mot bakgrund härav. Beredningen är medveten om att den redan beslutade ökningen av intagningen till sjukhuset med 20 studerande per år kommer att vålla vissa svårigheter. I fråga om bl. a. ämnet kirurgi har, som angivits ovan, beredningen dock ansett förutsättningar föreligga för en ytterligare ökning till ett intag av 90 nybörjare. Det tycks emellertid ovisst, om den medicinska kliniken tål en motsvarande belastning. Beredningen r ä k n a r därför försiktigtvis med att intagningen av kandidater till denna klinik begränsas till nu fastställda 80 per år men att i stället medicinska kliniken vid karolinska sjukhuset mottar 100 studerande per år. Skulle det fortsatta planeringsarbetet för S:t Görans sjukhus visa, att ett med karolinska sjukhuset jämförbart patientunderlag kommer att finnas där, kan en justering av kursstorleken till likformighet mellan karolinska sjukhuset och S:t Görans sjukhus övervägas. Karolinska institutets tidigare lärarkollegium har framfört krav på ökat vårdplatsantal för undervisningen i psykiatri bl. a. på S:t Görans sjukhus. För detta ämne gäller också, framhåller lärarkollegiet, att undervisningen är mycket starkt beroende av klinikernas tillgång till inom sjukvården arbetande specialpersonal, såsom psykologer och kuratorer. Beredningen har velat omtala detta men anser inte för sin del, att ett bibehållande med hänsyn till sjukvårdens krav av nuvarande vårdplatsantal på S:t Görans sjukhus psykiatriska klinik skulle äventyra psykiatriutbildningens kvalitet, särskilt som upprättandet av en undervisnings- och forskningsorganisation i psykiatri i enlighet med vad ovan anförts även måste ses som en förstärkning för grundutbildningen i psykiatri. Då viss oklarhet råder om h u r undervisningen i ortopedi framdeles kommer att vara fördelad mellan karolinska sjukhuset och S:t Görans sjukhus, räknar beredningen preliminärt med att ökningen skall förläggas till karolinska sjukhuset. Beredningen vill understryka, att med den nu skisserade utbildningslösningen på S:t Görans sjukhus det inte följer några anspråk på ytterligare sjukvårdsenheter m. m. utöver vad som angives i 1961 års avtal mellan staten och Stockholms stad. 6.4.2. Alternativ S—B

Ett realiserande av detta alternativ skulle innebära, att nuvarande provisoriska intagningsstorlek i de kliniska ämnena permanentades. Därvid förutsattes enligt beredningen, att hela ökningen från intagningsnivån 180 (S-A) till nu aktuell nivå placeras på karolinska sjukhuset. På detta sjukhus skulle således i de kliniska huvudämnena det årliga intaget uppgå till 110 nybörjare; i medicin t. o. m. till 120 nybörjare per år. I de kliniska specialämnena skulle intagningsstorleken bli 200 nybörjare årligen. Bered-

125 ningen anser denna intagningsstorlek i och för sig böra vara möjlig, även om beredningen är medveten om att ett realiserande av detta skulle kunna vålla svårigheter ur utbildningssynpunkt — framför allt för undervisningen i de kliniska specialämnena — och föranleda därav följande kostnadskrävande omdispositioner och förstärkningsåtgärder. Av denna anledning bör, anser beredningen, detta alternativ stå tillbaka för övriga här aktuella alternativ till intagsökning. Beredningen har inte heller i detalj undersökt förutsättningarna att genomföra alternativ S-B. Beredningen har dock ansett det lämpligt att medtaga detta alternativ i föreliggande redovisningssammanhang. 6.4.3. Alternativ S—C

Ett realiserande av detta alternativ, som skulle ge ett intag av 270 nybörjare per år i de kliniska ämnena, förutsätter ianspråktagande av ett tredje sjukhus för utbildningsändamål. När beredningen i det följande inledningsvis utifrån principiella utgångspunkter behandlar detta alternativ, använder beredningen benämningen klinikenhet III på det nya undervisningssj likhuset. Beredningen förutsätter, att klinikenhet III får sådana sjukvårdsmässiga resurser, att undervisning kan meddelas i samtliga ämnen med de undantag, som angives nedan. Enligt den skisserade utbildningslösningen skulle intagningens storlek i samtliga ämnen bli 90 nybörjare årligen på det nya sjukhuset. Beredningen finner det emellertid naturligt, att man i fråga om de kliniska specialämnena vid ett realiserande av detta alternativ gör en sådan omfördelning av studentintaget mellan klinikenhet III och karolinska sjukhuset, som bäst kan anses svara mot det sjukvårdsmässiga underlaget på de två sjukhusen. I det följande räknar dock beredningen för enhetlighetens skull med ett intag av 90 nybörjare per år i ifrågavarande ämnen på klinikenhet III. I samband med den senare omfördelning av studerande, som kan komma att bli aktuell mellan de två sjukhusen, kan en motsvarande omdisposition göras av de resurser, som tillhandahålles undervisningen på respektive sjukhus. För undervisningen i medicin och kirurgi räknar beredningen med att utöver en akademisk organisation för vartdera av huvudämnena skall tillkomma en undervisnings- och forskningsenhet för vartdera ett subspecialitetsämne. Det bör senare ankomma på universitetsmyndigheterna att föreslå områden för dessa enheter bl. a. med hänsynstagande till föreliggande sjukvårdsorganisation. Vidare räknar beredningen med inrättande av en fullvärdig undervisnings- och forskningsorganisation i ortopedi. Beredningen anser inte behov föreligga av akademiska forsknings- och undervisningsorganisationer på klinikenhet III i eventuella övriga medicinska eller kirurgiska subspecialitetsämnen. För undervisningen bör man i dessa fall kunna repliera på den organisation, som i ifrågavarande speciali-

126 teter finnes på karolinska sjukhuset. I förekommande fall bör det även vara möjligt att utnyttja den organisation, som med hänsyn till sjukvårdens behov kommer att upprättas på klinikenhet III. Lärarbehovet bör i dylika fall kunna tillgodoses genom arvode. Beredningen anser inte heller behov föreligga av en akademisk forskningsoch undervisningsorganisation i ämnet ftisiologi på klinikenhet III. För utbildningen bör dock en eventuell lungmedicinsk klinik utnyttjas och lärarbehovet tillgodoses genom arvode. Vidkommande ämnet radioterapi är undervisningsbetingelserna särskilt goda på karolinska sjukhuset genom Radiumhemmets ställning av centralanstalt. Det bör därför enligt beredningens mening vara möjligt att bereda utbildningsplatser på Radiumhemmet för hela det nu aktuella intaget studerande. Det tillgängliga radioterapeutiska materialet på klinikenhet III bör dock i förekommande fall utnyttjas för demonstrationer och i annat studiesyfte. Beredningen anser behov föreligga av ytterligare sjukvårdsresurser för ämnet klinisk epidemiologi vid'••nu aktuell intagning. Därest en infektionsklinik icke skulle komma att uppföras på klinikenhet III, förutsätter beredningen, att andra lösningar skall kunna erbjudas, som tillgodoser undervisningens behov. För ämnet psykiatris del vill beredningen i detta sammanhang erinra om möjligheten att — därest nu aktuellt alternativ realiseras — placera den enhet för undervisning och forskning i psykiatri, varom utredning för närvarande pågår, på den mentalvårdsklinik, som eventuellt k a n komma att förläggas till klinikenhet III. En dylik placering skulle vara synnerligen värdefull från såväl forskningens som utbildningens synpunkt, särskilt som på klinikenheten skulle komma att finnas psykiatriska avdelningar för behandling av såväl lättare som svårare psykiatriska fall. Denna lösning utesluter inte möjligheten, att man i avvaktan på tillkomsten av en mentalklinik på klinikenhet III under en övergångstid provisoriskt förlägger undervisningsoch forskningsorganisationen till annat mentalsjukhus. Beredningen anser vidare behov föreligga för undervisningens del på klinikenhet III av en akademisk organisation i barnpsykiatri. Inrättandet av en sådan skulle — om därjämte en undervisnings- och forskningsenhet i tung psykiatri placerades där — ge den samlade psykiatriska forskningen på klinikenheten en särskilt markerad tyngd och bredd. Beredningen har varit medveten om behovet av att på det nya undervisningssj ukhuset förstärka de kliniska laboratorieämnenas organisation så att denna kan kompensera ett eventuellt större avstånd från det tredje undervisningssj ukhuset till teoretiska medicinska institutioner. Beredningen har bl. a. tagit hänsyn till detta vid uppgörandet av sitt förslag till personalorganisation för ämnena klinisk kemi, klinisk fysiologi och klinisk bakteriologi. Ett realiserande av en av beredningen i avsnitt 6.8. skisserad lösning

127 beträffande patologiundervisningens ordnande vid institutet vid nu aktuell intagsökning skulle även innebära en förstärkning av forskningsresurserna på det tredje undervisningssjukhuset. Undervisningen i hygien och rättsmedicin liksom i krigsmedicin bör vid nu aktuell kapacitetsvidgning kunna anordnas på de institutioner, som nu meddelar ifrågavarande undervisning eller enligt i övrigt samma former som för närvarande. Beredningen kommer att beröra lokalfrågan för hygien och rättsmedicin i annat sammanhang. För ämnet socialmedicin räknar dock beredningen med att fullständiga utbildningsresurser skall tillhandahållas på klinikenheten. Beredningen har därvid uppmärksammat, att man på de sjukhus, som kan komma att bli aktuella vid ifrågasatt kapacitetsvidgning, även avser att skapa socialmedicinska sjukvårdsenheter. Vid bedömningen av vilket eller vilka sjukhus, som kan komma ifråga såsom klinikenhet III, har beredningen utgått ifrån följande sjukhus, nämligen nu befintliga Danderyds lasarett och Södersjukhuset samt de planerade sjukhusen i Huddinge och Enskededalen. Endast dessa sjukhus har enligt beredningen den specialiseringsgrad och den storlek, att de var för sig eller i kombination skulle kunna användas för undervisnings- och forskningsändamål. Enligt beredningens mening kan Danderyds lasarett omedelbart utgå ur diskussionen om det tredje undervisningssjukhuset, dels med hänsyn till dess ofullständighet, dels ock med hänsyn till att sjukhuset inom kort är färdigutbyggt, varför det skulle bli svårt att anordna undervisnings- och forskningslokaler på sjukhuset. Av de återstående tre sjukhusen anser beredningen att i nu aktuella sammanhang Södersjukhuset bör stå efter både Huddinge sjukhus och Enskededalens sjukhus. Det skulle bli svårt att på Södersjukhuset med hänsyn till dess byggnadskonstruktion och begränsade tomtmark genomföra de mycket genomgripande omdispositioner och tillbyggnader, som undervisningen och forskningen kräver. Utbyggnadsplanerna på Södersjukhuset — med hänsyn till sjukvårdens behov — är ju för övrigt relativt begränsade, medan anspråken på anordnande av undervisnings- och forskningslokaler på de övriga två sjukhusen bör kunna tillgodoses i samband med utbyggandet av sjukvårdsresurserna. Enligt beredningens mening synes Huddinge sjukhus vara lämpligare som undervisningssjukhus än Enskededalens sjukhus. Huddinge sjukhus har något högre specialiseringsgrad än Enskededalens sjukhus, som för övrigt —- när det gäller den specialiserade kroppssjukvården — samverkar med Södersjukhuset. Härtill kommer de fördelar ur tomtmarkssynpunkt, som Huddinge sjukhus kan erbjuda. Som även framhållits av 1961 års delegation för nytt undervisningssjukhus i Stockholm kan vissa svårigheter komma att föreligga att bereda forskningen och undervisningen erforderligt utrymme

128 på Enskededalens sjukhus, särskilt som även en mentalklinik kommer att placeras där. Att Huddinge sjukhus är beläget på längre avstånd från karolinska institutet än Enskededalens sjukhus har enligt beredningen icke avgörande betydelse vid valet av ett tredje undervisningssjukhus i Stor-Stockholm. De planerade goda trafikmässiga förbindelserna mellan Huddinge och Norrbacka-området gör det möjligt, anser beredningen, att skapa den kontakt mellan Huddinge sjukhus och karolinska institutets medicinskt teoretiska och övriga vetenskapliga institutioner, som vore erforderligt för ett ändamålsenligt bedrivande av undervisningen och forskningen på det nya sjukhuset. Det vore naturligtvis i och för sig tänkbart att såsom det tredje undervisningssjukhuset utnyttja Enskededalens sjukhus och Södersjukhuset i kombination. Ett realiserande av denna lösning skulle emellertid enligt beredningens mening medföra betydande konsekvenser ur ekonomisk synpunkt, enär ingrepp finge göras i både en bestående och en planerad sjukhusorganisation. En dylik lösning skulle även ha betydande nackdelar ur undervisnings- och forskningssynpunkt. Beredningen anser därför att kombinationsalternativet Enskededalens sjukhus—Södersjukhuset i nu aktuellt läkarutbildningsökningssammanhang måste stå tillbaka för den andra lösning, som kan erbjudas, nämligen enbart Huddinge sjukhus. I diskussionen beträffande valet mellan Huddinge sjukhus och Enskededalens sjukhus såsom klinikenhet III bör emellertid även följande principiella problem beaktas. Beredningen är efter de diskussioner beredningen haft med företrädarna för sjukvårdsmyndigheterna i Stockholms stad och läns landsting medveten om det synnerligen trängande behovet för sjukvårdens del av en snabb utbyggnad av sjukvårdsorganisationen i Stor-Stockholms-området och därvid i första hand i dess södra delar. Planeringsarbetet för såväl Huddinge sjukhus som Enskededalens sjukhus har enligt uppgift kommit långt. Om undervisning och forskning skall förläggas till ettdera av dessa sjukhus kommer — som även Stor-Stockholms sjukvårdsberedning framhållit i tidigare citerat yttrande — detta oundgängligen att vålla förseningar i igångsättandet av byggnadsarbetena, beroende på att en avsevärd omplanering måste göras. Risk föreligger då även, att tidpunkten för färdigställandet av klinikerna kan komma att förskjutas. Dessa komplikationer torde enligt beredningens mening vara betydligt allvarligare för Enskededalens sjukhus än för Huddinge sjukhus, då planeringsarbetet för det förstnämnda sjukhuset nått fram till ett konkret generalplaneförslag. Ett val av Enskededalens sjukhus skulle härigenom enligt beredningen i högre grad än ett val av Huddinge sjukhus försvåra den mycket angelägna uppgiften för sjukvårdsmyndigheterna att snarast avhjälpa bristen på sjukvårdsplatser i Stor-Stockholms södra delar. Vidare k a n en omdisposition av Enskededalens sjukhus även komma att

129 påverka sjukhusplanen för Södersjukhuset med hänsyn till det sambruk i fråga om den specialiserade kroppssjukvården, som planeras mellan dessa sjukhus. Av betydelse i detta sammanhang är slutligen, att en försening i uppförandet av Enskededalens sjukhus även av skäl, som tidigare redovisats, kan komma att påverka tidsprogrammet för S:t Görans sjukhus. Enligt beredningens bedömning synes det i dagens läge med hänsyn till vad nyss anförts utifrån allmänna sjukvårdsorganisatoriska utgångspunkter vara fördelaktigare att ianspråktaga Huddinge sjukhus för utbildningsoch forskningsändamål än Enskededalens sjukhus. Resultaten av denna bedömning sammanfaller således med resultaten av övervägandena ur utbildningssynpunkt beträffande alternativet S-C. Om beslut snabbt fattas att förlägga läkarutbildning till Huddinge sjukhus, bör det enligt beredningens mening vara möjligt att utan alltför stora förseningar göra de omdispositioner i föreliggande programhandlingar, som kan komma att föranledas av undervisningens och forskningens krav. Företrädare för Stockholms läns landsting har även förklarat, att landstinget torde kunna acceptera de förseningar, som härvidlag skulle komma att bli aktuella i utbyggnaden av Huddinge lasarett under förutsättning att ett ställningstagande i frågan tages snabbt samt att ett godtagbart avtal kan träffas med staten om landstingets upplåtande av sjukhuset för undervisning och forskning. Beredningen har granskat föreliggande stomplan för Huddinge sjukhus med hänsyn till undervisningens behov av vårdplatser vid intag av 90 nybörjare årligen i de kliniska ämnena. För undervisning av ifrågasatt studerandeantal i vissa ämnen, såsom i medicin, kirurgi och pediatrik, kan det planerade vårdplatsantalet på respektive klinik synas knappt. För medicinundervisningen bör dock även lungklinikens och långtidsvårdsklinikens vårdplatser kunna utnyttjas, för kirurgiundervisningen de kirurgiska specialklinikernas platser samt för pediatrikundervisningen den barnkirurgiska klinikens platser. Om man därtill beaktar de mycket betydande öppnavårdsresurser, som planeras på sjukhuset, bör enligt beredningens mening fullt tillfredsställande betingelser komma att föreligga för undervisningen och forskningen i samtliga kliniska ämnen på sjukhuset. För mentalsjukvården planeras en mentalklinik med ca 400 platser för vuxna patienter. Härutöver tillkommer ca 100 platser för dagvård. För undervisningen i psykiatri torde enligt beredningens mening ca 100 vårdplatser vara tillräckliga, motsvarande en lasarettspsykiatrisk klinik. Om därtill en särskild undervisnings- och forskningsenhet i psykiatri förlägges till Huddinge sjukhus, torde för detta ändamål ytterligare ca 125 vårdplatser behöva disponeras. Med hänvisning till vad ovan anförts räknar beredningen således med att vid ett realiserande av alternativ S-C Huddinge sjukhus skall utnyttjas som karolinska institutets tredje undervisningssjukhus. 5—413173

130 6.4.4. Alternativ S—D

Ett realiserande av detta alternativ, som skulle ge ett intag av 360 nybörjare per år i de kliniska ämnena, förutsätter ianspråktagande av ett ytterligare undervisningssjukhus utöver det, som kan komma i fråga för alternativ S-C. Beredningen kommer först att — liksom i redogörelsen för alternativ S-C — skissera en utifrån principiella utgångspunkter tänkbar utbildningsorganisation för vidgad utbildning i de kliniska ämnena vid nu aktuell nivå samt därefter behandla frågan om vilka sjukhus, som kan komma i fråga som karolinska institutets tredje och fjärde undervisningssjukhus. Beredningen har ansett det nödvändigt att vid diskussionen om erforderliga sjukvårdsmässiga resurser betrakta alternativet S-D isolerat från alternativet S-C. Vid diskussionen om den principiella uppläggningen av utbildningen kan dock det större intagsalternativet S-D ses som en vidareutveckling från alternativet S-C. Inledningsvis använder beredningen benämningen klinikenhet IV för det fjärde undervisningssjukhuset. Beredningen anser det böra vara möjligt att vid ett lärosäte bereda utbildningsplatser i de kliniska ämnena i så stort antal, som det skulle bli fråga om vid alternativ S-D. Det totala sjukvårdsunderlaget i Stor-Stockholm synes även beredningen tillräckligt för nu aktuell kapacitetsvidgning. Klinikenhet IV måste enligt beredningen ha sjukvårdsmässigt underlag för undervisning av 90 studerande årligen i de kliniska huvudämnena medicin, kirurgi, psykiatri och pediatrik samt i obstetrik-gynekologi liksom i de laboratoriediagnostiska ämnena och i ämnena röntgendiagnostik och patologi. För undervisningen i de kliniska specialämnena neurologi, oftalmiatrik, oto-rhino-laryngologi, dermato-venereologi, klinisk epidemiologi och ftisiologi liksom i ämnet radioterapi, för vilka ämnen undervisningsresurser måste tillkomma vid nu aktuell intagsnivå, ifrågasätter beredningen, om inte motsvarande samordning kunde äga r u m mellan klinikenhet III och klinikenhet IV som mellan karolinska sjukhuset och S:t Görans sjukhus, Undervisningen i dessa ämnen borde därvid k u n n a koncentreras på klinikenhet III och utbildningsplatser på detta sjukhus kliniker anordnas för 180 studerande årligen. Då beredningen emellertid är oviss, om den sjukvårdsmässiga kapaciteten på det sjukhus, som vid nu aktuellt alternativ skulle komma att fungera som klinikenhet III, tillåter en sådan omfattande utbildning, kommer beredningen i det följande att provisoriskt räkna med fullständiga akademiska organisationer på klinikenhet IV även i oftalmiatrik, dermato-venereologi och oto-rhino-laryngologi. Beredningen skulle dock med tillfredsställelse hälsa, att sjukvårdsorganisationen vid klinikenhet III tilläte en koncentration av kurser i dessa ämnen för 180 nybörjare årligen. Beredningen har däremot inte räknat med sådana organisationer på klinikenhet IV i neurologi och klinisk epidemiologi. För undervisning i radioterapi och

131 ftisiologi bör en eventuell radioterapeutisk klinik på klinikenhet III eller på klinikenhet IV respektive en eventuell lungmedicinsk klinik på klinikenhet III kunna utnyttjas. Beredningen har dock varit medveten om att en dylik variation i intagningsstorlekarna på olika kurser vid ett och samma sjukhus under det fria kliniska stadiet kan komma att vålla särskilda schematekniska svårigheter. I detta sammanhang vill beredningen erinra om att karolinska institutets tidigare lärarkollegium varit ense med beredningen om att i vissa fall fördelar skulle vinnas, om den på tredje och fjärde klinikenheten fallande undervisningen kunde sammanföras till ett och samma sjukhus i vad avser kurserna i de kombinerbara tvåmånadsämnena inom det fria kliniska stadiet. Kollegiet har även ifrågasatt möjligheten till en sådan koncentration i vissa andra ämnen, såsom i pediatrik. I så fall, framhåller kollegiet, måste ett kraftigt vårdplatsunderlag åstadkommas för undervisningen och forskningen. Över huvud synes enligt kollegiet den principen böra vara gällande, att undervisning ej skall förläggas till påtagligt små kliniker. För den ökade utbildningen i ämnet socialmedicin enligt nu aktuellt alternativ bör man enligt beredningen kunna repliera på den organisation, som planeras tillkomma för alternativ S-C. För ämnet hygien beräknas likaså den ökade utbildningen kunna klaras inom ramen för tidigare för alternativ S-C förordade organisation, även om beredningen är medveten om att särskilda svårigheter då kan uppkomma. Beredningen kommer att i samband med behandlingen av erforderlig personalförstärkning diskutera vissa till kapacitetsvidgningen i detta ämne hörande problem. Även för ämnena rättsmedicin och krigsmedicin skulle, anser beredningen, en utökad intagning av här ifrågasatt storlek kunna medföra svårigheter. Det kunde därför finnas anledning att vid ökning till nu aktuell nivå ompröva kursorganisationen i dessa ämnen. En dylik omprövning kan eventuellt även komma i fråga vid en intagsökning enligt alternativ S-C. Vad beredningen i sin redogörelse om den principiella uppläggningen av ökad läkarutbildning enligt alternativ S-C anfört om behovet av forskningsförstärkning på en klinikenhet, som är placerad på relativt långt avstånd från medicinskt teoretiska institutioner, äger i tillämpliga delar giltighet även vid alternativet S-D. Beredningen övergår nu till att behandla frågan om vilka sjukhus i StorStockholmsområdet, som kunde komma i fråga som klinikenhet III och klinikenhet IV enligt alternativet S-D. I denna diskussion medtager beredningen Södersjukhuset, Huddinge sjukhus och Enskededalens sjukhus. Danderyds lasarett skulle naturligtvis teoretiskt kunna tänkas utnyttjas i ett kombinationsalternativ. Då det andra sjukhuset, som Danderyds lasarett i så fall skulle kunna kombineras med, vore beläget i Stor-Stockholms södra

132 delar och därigenom på mycket långt avstånd från lasarettet samt i övrigt med hänsyn till det allmänna utbyggnadsläget för Danderyds lasarett, utesluter beredningen det ur den vidare diskussionen även vid nu aktuellt alternativ. Beredningen inleder sin diskussion med att överväga problemet om det tredje respektive fjärde undervisningssjukhuset utifrån pedagogiska utgångspunkter. För alternativ S-C räknade beredningen med Huddinge sjukhus som klinikenhet III. Det kunde därför vara naturligt att även för alternativ S-D räkna med detta sjukhus som det tredje undervisningssjukhuset. Som det fjärde undervisningssjukhuset kunde därvid tänkas Enskededalens sjukhus, som även planeras bli ett rikt differentierat sjukhus. Det borde enligt beredningens mening på dessa två sjukhus k u n n a tillhandahållas sjukvårdsorganisatoriskt underlag för utbildning av sammanlagt 180 nybörjare årligen i de kliniska ämnena. Enligt beredningens mening skulle emellertid ett realiserande av denna lösning med utnyttjande av Huddinge sjukhus och Enskededalens sjukhus som det tredje respektive det fjärde undervisningssjukhuset medföra problem och då närmast i fråga om samordningen av undervisningen mellan sjukhusen. Dessa sjukhus tillhör olika huvudmän och kommer således inte sjukvårdsmässigt att ha anknytning till varandra. Enskededalens sjukhus kommer för övrigt i sjukvårdshänseende vad gäller den specialiserade kroppssjukvården att samarbeta med Södersjukhuset, som framdeles torde komma att nå högre specialiseringsgrad än Enskededalens sjukhus. Ur undervisnings- och forskningssynpunkt vore det önskvärt, om ett undervisningssj ukhus av den lägre specialiseringsgrad, som kommer att karakterisera Enskededalens sjukhus även i fråga om sjukvården replierade på ett högre specialiserat undervisningssj ukhus. Det sjukvårdsorganisatoriska samarbetet skulle härigenom automatiskt komma undervisningen och forskningen till godo. En dylik sjukvårdsmässig anknytning av ett undervisningssj ukhus av lägre specialiseringsgrad till ett undervisningssj ukhus av högre sådan grad (regionsjukhusgrad) gäller för övrigt mellan S:t Görans sjukhus och karolinska sjukhuset och kommer att gälla mellan Östra sjukhuset och Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Vid ett realiserande av den av beredningen förordade sjukvårdsorganisationen vid alternativet S-C i Stockholm kommer på samma sätt Huddinge sjukhus att vad gäller vissa regionspecialiteter repliera på karolinska sjukhuset. Därmed sammanfaller planerna på samarbete mellan sjukhusen i å ena sidan sjukvårdshänseende och å andra sidan forsknings- och undervisningshänseende. Utgående från vad nyss anförts har beredningen övervägt alternativet att såsom det tredje respektive det fjärde undervisningssjukhuset använda Södersjukhuset och Enskededalens sjukhus. Södersjukhuset är, som nämnts, ett högspecialiserat sjukhus, på vilket Enskededalens sjukhus sjukvårdsmässigt kommer att repliera. Det synes emellertid beredningen svårt, som även

133 tidigare anförts, att på Södersjukhuset med hänsyn till dess byggnadskonstruktion och begränsade tomtutrymmen genomföra de mycket omfattande omdispositioner och tillbyggnader, som undervisningen och forskningen skulle komma att kräva. I diskussionerna med företrädare för karolinska institutets tidigare lärarkollegium har angivits möjligheten att lösa behovet av lokaler för undervisningen och forskningen genom att i närheten av sjukhuset på ett mindre disponibelt parkområde uppföra ett särskilt undervisnings- och forskningshus, som genom en kulvertförbindelse kunde erhålla anslutning till sjukhuset. Beredningen har visserligen inte varit i tillfälle att i detalj undersöka förutsättningarna för en dylik lösning. Beredningen ställer sig dock tveksam till möjligheten, att man härigenom skall kunna skapa tillfredsställande betingelser för undervisningen och forskningen. Då Södersjukhusets utbyggnadsmöjligheter är mycket begränsade, kan det för övrigt enligt beredningen synas lämpligt att de helt reserveras för sjukvårdens behov. Beredningen finner sålunda, att det skulle bli svårt att på grundval av existerande och planerade sjukvårdsorganisationer skapa en idealisk samordnad undervisnings- och forskningsorganisation med två klinikenheter i Stockholms södra delar. Beredningen anser dock, att man vid nu aktuellt alternativ utifrån rent utbildningsorganisatoriska utgångspunkter i och för sig skulle kunna fortsätta övervägandena om kombination Huddinge sjukhus och Enskededalens sjukhus som den lämpligaste lösning, som kunde erbjudas. Vid diskussionen om sambruk av två sjukhus för undervisning och forskning bör emellertid även dagens sjukvårdssituation i Stockholms södra delar beaktas. Beredningen har tidigare redogjort för läget (sid. 128). Med hänsyn till det långt framskridna planeringsarbetet för Enskededalens sjukhus måste en om planering av sjukhuset i syfte att även anpassa det till undervisningens och forskningens krav — även om den igångsattes omedelbart — komina att bli omfattande med betydande merkostnader och förseningar som följd. Härtill kommer för beredningen inte nu överblickbara konsekvenser i utbyggnadsprogrammen för vissa övriga sjukhus i Stockholm såsom Södersjukhuset och S:t Görans sjukhus. Ett utnyttjande av Enskededalens sjukhus för utbildningsändamål skulle för övrigt rubba den överenskommelse, som år 1961 träffades mellan staten och Stockholms stad angående nytt undervisningssjukhus i Stockholm och vari fastställdes, att det av staden planerade sjukhuset i Enskededalen omedelbart skulle påbörjas och utformas som ett kommunalt sjukhus enbart för sjukvårdens behov. Det vore enligt beredningens mening, som ovan anförts, i och för sig fullt möjligt att utnyttja Enskededalens sjukhus som karolinska institutets fjärde undervisningssj ukhus. Härför förutsattes emellertid, att detta sjukhus i sjukvårdsorganisatoriskt hänseende får en självständig ställning bl. a. i förhållande till Södersjukhuset i avseende på de discipliner, som kan komma att ianspråktagas för läkarutbildning. Med hänsyn till de stora omplane-

134 ringar, som skulle föranledas av en förläggning av undervisning och forskning till Enskededalens sjukhus, anser beredningen det inte vara vare sig ekonomiskt eller sjukvårdsorganisatoriskt rationellt att nu taga i anspråk detta sjukhus för undervisning och forskning, särskilt som den utbildningslösning, som därvid skulle kunna erbjudas på många punkter har bestämda nackdelar. 6.5. Förutsättningar för ökad läkarutbildning i de teoretiska ämnena i Stockholm Karolinska institutets område i Solna, nära gränsen till Stockholm, ä r på alla sidor omgivet av motor- eller järnvägsleder, av vilka de flesta redan är av mycket stor betydelse för Stor-Stockholms trafikförsörjning. Enligt vad beredningen erfarit kommer institutets område i framtiden att ytterligare begränsas genom en nära förestående utbyggnad av Stockholms motorvägssystem. Det för bebyggelse tillgängliga området beräknas därefter komma att uppgå till 16 har. P å karolinska institutets område är för närvarande placerade förutom institutets vetenskapliga institutioner bl. a. statens institut för folkhälsan, statens rättskemiska laboratorium och statens farmaceutiska laboratorium. Enligt vad beredningen inhämtat har utbyggnader aktualiserats för dessa verksamhetsgrenar. Sålunda kan nämnas, att projekteringsarbete pågår för en omfattande tillbyggnad till statens institut för folkhälsan. Det markområde, som friställts för folkhälsoinstitutet torde komma att behöva betydligt utvidgas, när denna utbyggnad kommer till stånd. Därutöver kan eventuellt ytterligare marktillskott för folkhälsoinstitutet bli erforderligt för att bl. a. rymma lokaler för näringsfysiologi, yrkesmedicin och yrkeshygien med anledning av förslag i nyligen avgivet betänkande angående den högre utbildningen och forskningen på näringslärans område (SOU 1963:77) respektive som resultat av pågående utredningar dels om förutsättningarna för en samordning av de yrkesmedicinska organen inom Stockholms-området, dels ock om den yrkeshygieniska avdelningens vid statens institut för folkhälsan ställning och organisation. Ett realiserande av de två högsta nu aktuella ökningsalternativen S-C och S-D på läkarutbildningssidan förutsätter enligt beredningen mycket omfattande till- och nybyggnadsåtgärder för karolinska institutet. Det torde dock, har beredningen inhämtat från byggnadsstyrelsen, vara fullt genomförbart med hänsyn till tomtutrymmet på institutets område att realisera även det högsta alternativet vad gäller de teoretiska ämnena. Därvid kommer emellertid, har byggnadsstyrelsen framhållit, hela den för ytterligare bebyggelse tillgängliga marken att behöva tagas i anspråk, om nöjaktiga tillkommande expansionsmöjligheter för institutets vetenskapliga institutioner m. m. samtidigt skall kunna säkerställas. Enligt var byggnadsstyrelsen sålunda meddelat, kan svårigheter uppkomma att vid ett realiserande av det högsta nu aktuella ökningsalternativet

135 för karolinska institutets teoretiska institutioner bereda plats inom karolinska institutets område även för den utbyggnad, som aktualiserats för övriga till området förlagda institutioner och laboratorier. I konkurrensen om mark mellan de olika verksamhetsgrenarna bör enligt läkarutbildningsberedningens mening det för ytterligare bebyggelse tillgängliga utrymmet i första h a n d reserveras för de utbyggnadsbehov, som sammanhänger med en vidgning av läkarutbildningen. Vad gäller folkhälsoinstitutet har beredningen erfarit, att möjlighet finnes att, i stället för fortsatt utbyggnad på nu ifrågasatt plats, uppföra nya lokaler för detta institut på annan men i förhållande till institutionsområdet ändock närbelägen mark. För den händelse en utbyggnad av läkarutbildningsorganisationen enligt alternativet S-D i de teoretiska ämnena i Stockholm skulle komma att övervägas bör, anser beredningen, denna lösning prövas. Beredningen har konstaterat, att lokalförhållandena på institutet redan i nuläget är besvärliga för vissa institutioner och framförallt för bibliotek och administration. Viss förbättring kommer att erhållas då pågående och planerade utbyggnader färdigställts. Sålunda kan nämnas, att byggnadsarbete nyligen påbörjats för en tillbyggnad för ämnet farmakologi. Projekteringsarbete pågår vidare för uppförande av en tillbyggnad till den fysiologiska institutionen (benämnd genomgångsflygeln) för att i första hand förbättra lokalförhållandena för den intagsökning, som igångsattes höstterminen 1963. Karolinska institutets tidigare lärarkollegium har framlagt följande översikt av lokalbehovet för de teoretiska ämnenas och vissa propedeutiska ämnens vidkommande vid ökning av läkarutbildningen enligt de två högsta alternativ, som beredningen diskuterar. (Utdrag ur karolinska institutets lärarkollegiums skrivelse.) Tabell 1: 31. »Översikt av lokalbehovet vid de teoretiska institutionerna inom karolinska institutets område vid ökning av studentintagningen Nuläge m 2 Institution

Summa för prekliniska ämnen

UF

U

UF

U

UF

1200 1 025 . 2 675 1 750 425

800 175 625 375

2 000 1 800 1000 800 300

300 150 300 200 100

1 000 1 000 1000 1 000 300

300 100 300 200 100

4 200 1400 425 3 825 4 675 1 225 775 3 550 200 1 025

7 075 1 975 5 900 325 400 175 150

1 050 4 300

200 200

200 200

400 500 200 200

6 900

5 600

undervisningslokaTotal summa

2 Summa m 2

U2

13 525 4 225

Högre undervisning och forskning. Lägre undervisning (läkarutbildningsberedningens kommentar).

U

1 000 17 275 4 025 200 200 200 1 200

1 200 1

2 UF1

1 875 2 500 625 1450 Gemensamma

+ 284/270 m 2 + 378/360 m

2 875 3 000 1 025 1 850

725 400 575 550 2 400

2 800 26 025 8 675

136 Anmärkningar 1) I samband med planeringen för ämnet bakteriologi böra erforderliga lokalutredningar för ämnena virologi, medicinsk symbiosforskning, mikrobiologisk genetik, bakteriologisk bioteknik och immunologi ske. 2) I redovisade lokaler för ämnet farmakologi ingår beslutad tillbyggnad om cirka 1 800 m2. 3) Lokalbehovet för ämnet hygien måste särskilt utredas i samråd med styrelsen för statens institut för folkhälsan. Angivna ytor äro helt preliminära. 4) Lokalbehovet för ämnet rättsmedicin kan komma att bli tillgodosett inom ramen för en eventuell ny institutionsbyggnad i kombination med ytterligare en rättsläkarstation inom Stockholmsområdet. Angivna siffror för ytbehovet äro därför endast ett preliminärt mått på vad den tillkommande undervisningen med tillhörande forskningsverksamhet kan komma att kräva. 5) Det lokaltillskott för teoretiskt medicinska ämnen, som kräves för den provisoriskt ökade intagningen enligt propositionen 1963: 142, har i tabellen redovisats som undervisningslokaler med hänsyn till att en motsvarande yta i händelse av permanent intagningsökning av samma storlek lämpligen redovisas sålunda. Under provisorietiden kan omkring 600 m2 inom ifrågavarande byggnad beräknas bli använd till såväl undervisnings- som forskningsverksamhet. Av systematiska skäl har denna yta om 1 200 m2 ovan redovisats som befintlig i nuläget.» Läkarutbildningsberedningen finner att för ett permanent intag enligt de tidigare angivna alternativen S-A och S-B inga byggnadsåtgärder behöver vidtagas utöver de, som redan i dagens läge är aktuella. Beredningen vill emellertid understryka behovet av att dessa byggnadsfrågor bringas till en snar lösning. För ett realiserande av alternativen S-C och S-D skulle enligt beredningen omfattande och genomgripande byggnadsåtgärder behöva vidtagas. För i stort sett varje undervisningsämne kräves lokalökningar. Vid bedömningen av lokalbehovet för de teoretiska ämnena på karolinska institutet måste härutöver enligt beredningens mening hänsyn även tagas till kravet på utbildningsplatser i respektive ämnen bl. a. för undervisningen av odontologie studerande, sjukgymnaststuderande och logopedistuderande. Beredningen anser det mindre lämpligt att tillgodose det för den ökade läkarutbildningen erforderliga lokaltillskottet genom tillbyggnader till varje institution. Beredningen vill erinra om att lärarkollegiet vid karolinska institutet i sitt yttrande över lakarutbildningsberedningens betänkande »Program för ökad läkarutbildning» (stencilerat, januari 1961) föreslog, att behovet av ökade undervisningslokaler för en då aktuell intagsökning (till ett intag av 240 nybörjare årligen) skulle tillgodoses genom att centralt på institutets område — mellan morfologiska institutionskomplexet och medicinska föreningen — byggdes en för de teoretiska ämnena gemensam byggnad, som innehöll skilda undervisningslokaler (Prop. 1961: 108, sid. 142). Enligt beredningens mening kunde en sådan lösning vara ändamålsenlig även för nu aktuellt ökningsalternativ. Härigenom skulle föreläsningssalar, seminarierum m. fl. undervisningslokaler kunna brukas gemensamt för

137 flera ämnen. Vidare skulle denna lösning tillåta ett någorlunda koncentrerat byggande samt skulle möjliggöra ett successivt utbyggnadsförfarande, vilket kunde vara fördelaktigt ur såväl ekonomisk som arbetskraftsmässig synpunkt. Beredningen förordar därför, att man i första hand prövar möjligheterna att lösa behovet av ökade undervisningsutrymmen för samtliga ämnen i ett pa lämpligt område placerat undervisningshus. Nuvarande institutionsbyggnader skulle därvid mer eller mindre fullständigt kunna användas för högre utbildning och forskning. I samband med de omdispositioner, som blir aktuella vid utflyttningen även av nuvarande undervisning till ett centralt underyisningshus, kan dock vissa om- och tillbyggnadsåtgärder bli erforderliga på de olika institutionsbyggnaderna. I samband med att undersökningarna genomföres om förutsättningarna att osa behovet av undervisningsutrymmen i ett centralt lindervisningshus kunde även prövas möjligheten att i anslutning till detta bereda ökade lokaler for bibliotek, administration och studentkår. Beredningen har dock inte kunnat bedöma behovet av lokaler för dessa verksamhetsgrenar Beredningen har på grundval av lärarkollegiets vid karolinska institutet forslag till lokalförstärkning för de medicinskt teoretiska och propedeutiska ämnenas institutioner på institutets område samt genom vissa jämförelser med institutionsbyggnader för motsvarande ämnen vid andra lärosaten overslagsmässigt beräknat utbyggnadsbehovet. Resultaten av dessa beräkningar redovisas nedan. 6.5.1. Alternativ S—C

Av beredningen uppskattat behov av lokaltillskott för undervisningen och forskningen vid nu aktuellt ökningsalternativ redovisas i tabell 1: 32. TabeU

1: 32

- Erforderligt lokalbehov för alternativ S~C Nuvarande nettoyta Beräknat utbyggnadsi m 2 (enligt Byggn. styr.) behov i m 2

Objekt Anatomi Histologi Medicinsk kemi Fysiologi och med. fysik. Genomgångsflygeln

1 757 1 243 2 822 2 541 1 480 1

1 700 1 800 1 700 700

Summa

9 843 5 900 Enligt framlagt byggnadsprogram. Programmet innefattar även yta för toaletter och kapp-

I tabell^1:33 skisseras en tänkbar lösning för att tillgodose angivna utbyggnadsbehov. Beredningen utgår därvid ifrån att undervisningsutrymmen for samtliga ämnen bör beredas i ett på lämplig plats placerat undervisningshus. Nuvarande institutionsbyggnader skulle därvid mer eller mindre

138 Tabell 1: 33. Lösning

av lokalfrågan

för karolinska institutets alternativ S—C Oförändrade lokaler i m 2

Objekt Centralt undervisningshus med samtliga undervisningslokaler för anatomi, histologi, medicinsk kemi, fysiologi och medicinsk fysik Anatomi, forskning Histologi, forskning Medicinsk kemi, forskning Fysiologi och medicinsk fysik, forskning.. Summa

teoretiska

institutioner

vid

Ny- eller Ombyggnad i m 2 tillbyggnad i m 2

1 050 1 025 2 225 3 6002

700 200 600 400

7 900

1 900

3 300 1 800 1200 600 3 5 900

i Storleken är här angiven vara 300 m 2 större än vad lärarkollegiet ansett motiverat för under" ^ b i ^ l ^ Ä ^ l n . n

lokaler, vilka även bör kunna upplåtas för a n n a t forsk-

i

a t " o ^ - e d en v å n i n g , L o k a l e r i n u — institutfon S byggnad g bör eventuellt även kunna upplåtas för annat forsknmgsandamål an keim.

fullständigt kunna användas för den högre utbildningen och forskningen på sätt, som tidigare omtalats. Beredningen har här endast gjort en summarisk fördelning av lokalerna på undervisning och forskning. Enligt beredningens mening bör lokalfrågan för ämnet bakteriologi studeras separat, då förutom för den ökade utbildningen lokaltillskott till institutionen torde komma att erfordras bl. a. för den försvarsmedicinska forskningsverksamheten därstädes. Frågan om ökade lokaler för rättsmedicin och hygien bör enligt beredningen prövas i samband med frågan om övrig utbyggnad för dessa institutioner. Beredningen antager, att behovet av okade utrymmen för undervisning och forskning i dessa ämnen skall uppgå till 1 300 m 2 i nybyggnad enligt nu aktuellt ökningsalternativ. Som även lärarkollegiet anfört torde alternativet S-C icke förutsatta byggnadsåtgärder på den farmakologiska institutionen utöver nu pågående utbyggnad. 6.5.2. Alternativ S—D

I tabell 1: 34 sammanfattas det optimala utbyggnadsbehovet för nu aktuell intagsökning utöver alternativet S-C. Till grund för bedömningen om storleken av det erforderliga lokaltillskottet ligger dock endast summariska beräkningar. Beredningen har inte heller tagit slutlig ställning beträffande den lämpliga fördelningen av ytorna på undervisningshus och olika institutionsbyggnader. När fråga är om en utbyggnad av nu aktuell storlek, kan det för övrigt enligt beredningens mening inte vara ändamålsenligt att fordela och låsa hela det tillkommande utrymmet på de olika tidigare omnämnda institutionerna. En stor del av forskningsutrymmet bor i princip ställas till karolinska institutets förfogande för att användas för växlande

139 Tabell

1: 34. Erforderligt

lokalbehov

för alternativ

Nettoyta enligt alternativ S—C i m 2

Objekt

Anatomi Histologi Med. kemi Fysiologi och med.-fysik. Genomgångsflygeln Farmakologi.

S—D Beräknat utbyggnadsbehov utöver alt. S—C i m 2 1 200 1 000 1 000 1 000

Summa

15 700 m£ 2 900

4 200 500

Summa

18 600

4 700

forskningsändamål. Det kan i det läget finnas anledning pröva möjligheten att tillgodose behovet av ytterligare forskningsutrymmen genom att uppföra en for flera institutioner gemensam forskningsbyggnad. Vad som i fråga om alternativet S-C anförts om utbyggnaden för bakteriologi, rattsmedicin och hygien torde gälla även vid nu aktuellt alternativ För beredningens kostnadsberäkningar antages det optimala behovet av ökade utrymmen for undervisning och forskning i dessa ämnen uppgå till 1 200 m*.

6.6. Vissa organisatoriska m.fl. frågor i avseende på alternativet S—D Vid sin behandling av frågan om ökad läkarutbildning i de kliniska ämnena fann beredningen förutsättningar föreligga för en ökning av intaget till alternativ S-C. I fråga om alternativet S-D ansåg beredningen, att man i och for sig kunde tänka sig att utnyttja ett fjärde sjukhus för läkarutbildning i Stockholm och därmed nå upp till den intagsnivå, som avsågs med detta alternativ. Enligt beredningen var det emellertid inte vare sig ekonomiskt eller sjukvårdsorganisatoriskt rationellt att nu taga i anspråk ett sådant sjukhus. Planeringsarbetet för det sjukhus, som kunde komma i fråga tor utbildningsändamål, hade nämligen kommit mycket långt och en omplanering av sjukhuset för att även tillgodose undervisningens och forskningens behov skulle därigenom komma att bli mycket omfattande med betydande merkostnader och förseningar som följd. Även om sålunda ett realiserande av alternativet S-D i Stockholm beträffande de kliniska ämnena inte torde komma att bli aktuellt, finns det ändock möjlighet att genomföra detta alternativ vad avser de teoretiska ämnena. Som beredningen angivit i inledningen av detta kapitel kan alternativen S-C och S-D i Stockholm såtillvida kombineras, som att intagningen i de teoretiska ämnena sker enligt alternativet S-D och intagningen i de propedeutiska och kliniska ämnena enligt alternativet S-C. För att denna kombinationslösning skall kunna komma ifråga förutsattes emellertid, att utbildningsplatser för ca 86 nybörjare per år kan anordnas i de propedeu-

140 tiska och kliniska ämnena vid något annat lärosäte (örköping). Dessa studerande finge då efter två års studier i de teoretiska ämnena vid karolinska institutet flytta över till det andra lärosätet för att där fullfölja utbildningen fram till medicine licentiatexamen. Beredningen är medveten om att ur undervisningssynpunkt olägenheter skulle kunna uppstå genom att på ett och samma ställe meddela undervisning för så stora grupper, som det skulle bli fråga om vid karolinska institutets teoretiska institutioner vid ett realiserande av alternativet S-D. Det kunde även vara svårt att organisatoriskt hålla ihop den mycket omfattande undervisningen i ifrågavarande ämnen med den som skulle meddelas på tre (eventuellt t. o. m. fyra) skilda undervisningssjukhus i stockholmsområdet, varav ett (eventuellt två) var placerade på relativt långt avstånd från institutet. Beredningen vill erinra om att vid realiserandet av kombinationsalternativet S-C och S-D antalet lärare i en medicinsk fakultet (professorer, laboratorer och universitetslektorer) skulle komma att uppgå till ca 125. Detta alternativ kunde även tänkas h a olägenheter med hänsyn till att den for utbyggnad av karolinska institutets teoretiska institutioner tillgängliga marken kan komma att vara begränsad. Man kunde i detta läge överväga möjligheten att vid realiserande av det högsta alternativet uppföra nya byggnader för teoretiska och vissa propedeutiska ämnen för intag av 180 nybörjare årligen på något nytt område i södra delen av Stor-Stockholm i nära anslutning till det (eller de) nya undervisningssjukhuset(-n) samt att för dessa institutioner och detta (dessa) sjukhus skapa en särskild ny undervisnings- och forskningsorganisation. En sådan lösning torde emellertid endast kunna diskuteras, om de medicinskt teoretiska institutionerna därvid kunde anslutas till institutioner i närbesläktade matematiskt naturvetenskapliga ämnen (eller motsvarande), som av annan anledning ansetts böra placeras på ett nytt område. Beredningen har inte haft anledning att närmare undersöka förutsättningarna härvidlag. Enligt beredningens mening bör det för övrigt, som tidigare anförts, vara möjligt att på karolinska institutets område skapa fullt tillfredsställande förutsättningar för undervisningen och forskningen även vid det högsta ökningsalternativet. De organisatoriska problemen bor även enligt beredningens mening kunna bemästras. Sålunda bör fakultetens uppgifter i stor utsträckning kunna fördelas på lämpliga sektioner. 6.7. Tidsmässiga

förutsättningar

Tidpunkten för igångsättande av ökad läkarutbildning i Stockholm enligt alternativen S-C och (eventuellt) S-D är beroende av hur snabbt därvid berörda sjukhusutbyggnader kan realiseras samt hur snabbt de erforderliga ny-, till- och ombyggnadsåtgärderna på karolinska institutets område — främst då uppförandet av undervisningshuset — kan vidtagas.

141 Enligt framlagd etapp-plan för uppförande av Enskededalens sjukhus beräknas en internmedicinsk och en kirurgisk klinik m. fl. vara i bruk år 1971. Någon motsvarande tidsplan för Huddinge sjukhus har ännu inte presenterats. Beredningen finner emellertid anledning antaga, att kliniker på detta sjukhus för huvudämnena skall vara uppförda år 1972. Då har beredningen tagit hänsyn till den försening, som kan bli nödvändig för att omplanera sjukhuset jämväl för undervisnings- och forskningsändamål. Om läkarutbildning förläggs till sjukhuset, borde man realistiskt kunna utgå ifrån att sjukhuset inte kommer att kunna utnyttjas för undervisning (med början under medicin-kirurgiåret) förrän höstterminen 1972. Detta skulle innebära, att intagningen i de teoretiska ämnena kunde igångsättas höstterminen 1969, till vilken tidpunkt ett undervisningshus på karolinska institutets område borde kunna vara uppfört. Beredningen är medveten om att med angiven lösning vissa svårigheter kan uppkomma när det gäller att på Huddinge sjukhus bereda utbildningsplatser i det propedeutiska ämnet patologi för det första årsintaget studerande under läsåret 1971/72, då en patologisk institution knappast kommer att k u n n a vara färdig före kliniker i de centrala kliniska disciplinerna. Beredningen anser det dock böra vara möjligt att med hjälp av provisoriska åtgärder bemästra dylika övergångsproblem. Därest det skulle bli aktuellt att ta i anspråk Enskededalens sjukhus för utbildningsändamål — vilket enligt beredningen kunde vara fullt möjligt men inte rationellt — synes tidsprogrammet härför kunna bli identiskt med det för Huddinge sjukhus. Den ökade utbildningen på karolinska sjukhuset och S:t Görans sjukhus ar beroende av i vilken takt generalplanen för karolinska sjukhuset kan realiseras samt hur snabbt S:t Görans sjukhus kan utbyggas för att ersätta nuvarande Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus, serafimerlasarettet och Sabbatsbergs sjukhus. Även om utbyggnaden av dessa sjukhus inte förväntas vara avslutade år 1972, då ett ökat intag enligt ovan angivet tidsprogram kunde påverka de kliniska ämnena, finner beredningen dock anledning att i detta sammanhang räkna med möjligheten att vid denna tidpunkt vid dessa sjukhus mottaga det ökade antalet studerande. Kan så icke ske, bor det, anser beredningen, vara möjligt att för nu aktuell intagsökning temporärt under ett eller ett par år utnyttja samma utbildningsplatser i de kliniska ämnena på stadens och landstingets sjukhus, som nu provisoriskt utnyttjas för läkarutbildning men som torde komma att bli friställda i samband med tillkomsten av ett tredje undervisningssjukhus. Beredningen räknar således med att det ökade intaget i Stockholm enligt nu aktuellt permanent alternativ skall kunna påbörjas i de teoretiska ämnena hostterminen 1969. Om emellertid förseningar skulle inträffa i utbyggnadsprogrammen för de nya undervisningssjukhusen, kan det dock bli nödvändigt att för en eller ett par terminer uppskjuta kapacitetsvidgningen.

142 E n i s o l e r a d ö k n i n g av s t u d e r a n d e i n t a g e t i de t e o r e t i s k a ä m n e n a b ö r e n ligt b e r e d n i n g e n s m e n i n g k u n n a i g å n g s ä t t a s s n a b b a r e ä n ovan a n g i v i t s . Ber e d n i n g e n r ä k n a r m e d a t t e t t u n d e r v i s n i n g s h u s till vissa d e l a r b ö r k u n n a f ä r d i g s t ä l l a s t i d i g a s t till h ö s t t e r m i n e n 1967. E t t m e d 90 n y b ö r j a r e å r l i g e n ö k a t i n t a g b o r d e således e v e n t u e l l t k u n n a i g å n g s ä t t a s r e d a n h ö s t t e r m i n e n 1967. H ä r f ö r f ö r u t s a t t e s , a t t u t b i l d n i n g s p l a t s e r i d e p r o p e d e u t i s k a ä m n e n a k a n a n o r d n a s vid ett n y t t l ä r o s ä t e ( ö r k ö p i n g ) till h ö s t t e r m i n e n 1969. I d e t följande s a m m a n s t ä l l e s en t i d s p l a n för ö k a d l ä k a r u t b i l d n i n g i Stockh o l m enligt de o l i k a a l t e r n a t i v e n . För varje alternativ anges i sammanställningen tidpunkterna för intagning av studerande till preklinisk teoretisk undervisning de två första studieåren ( I ) , till propedeutisk utbildning det tredje studieåret (II), till klinisk utbildning det fjärde studieåret (III) samt förflyttning av studerande till ett nytt lärosäte infor den propedeutiska utbildningen ( F ) . Inom parentes redovisas den siffermässiga skillnaden i intagning jämfört med närmast föregående nivå eller etapp; för alternativ S-A räknas således med nuvarande intagsnivå om 208 nybörjare i de teoretiska ämnena, innefattande även ett provisoriskt intag om 40 nybörjare årligen. Detta intag beräknas i princip upphöra antingen vårterminen 1973 eller vid realiserandet av alternativ S-C, d. v. s. vid tillkomsten av ytterligare undervisningssjukhus. En viss ytterligare förlängning kan dock — som ovan angivits — komma att aktualiseras. A l t e r n a t i v e t S-B m e d t a g e s icke i t i d s p l a n e n . Tidsplan för permanent ökning av Alt. S—A Etapp 1 Tidp. HT Intag I 1973/74 188(—20) 0 F 180(—20) II 1975/76 180(—20) III 1976/77 Kombination S—C och S- -D Alt. 1 Tidp. HT Intag 296(+88) I 1967/68 — 86 F 200(^0) II 1969/70 200(±0) III 1970/71

S—C 1 Tidp. HT 1969/70 1971/72 1972/73

Tidp. HT 1969/70 1971/72 1972/73

Intag 280(+72) 0 270(+70) 270(+70)

läkarutbildningen Ev. S—D 1 Tidp. HT Intag 370( + 162) 1969/70 0 360( + 160) 1971/72 360(4-160) 1972/73

Intag 370(+74) — 86(±0) 270(+70) 270(+70)

L ä k a r u t b i l d n i n g s b e r e d n i n g e n h a r t a g i t u p p d i s k u s s i o n e r ined b e r ö r d a m y n d i g h e t e r a n g å e n d e m ö j l i g h e t e n a t t g e n o m f ö r a en provisorisk ytterligare vidgning av utbildningskapaciteten vid k a r o l i n s k a i n s t i t u t e t utöver d e n p r o v i s o r i s k a i n t a g s ö k n i n g o m 40 s t u d e r a n d e , s o m i g å n g s a t t e s 1963. B e r e d n i n g e n h a r d ä r v i d r ä k n a t m e d en t i l l k o m m a n d e ö k n i n g m e d ca 40 n y b ö r j a r e p e r år. Innebörden i det provisoriska ökningsalternativet är vidare, att m a n — i a v v a k t a n p å f ä r d i g s t ä l l a n d e t av ett n y t t u n d e r v i s n i n g s s j u k h u s i Stockholm — t e m p o r ä r t s k a l l k u n n a u t n y t t j a för d e n d ä r v i d v i d g a d e k l i n i s k a utbild-

143 ningen vissa sjukhus, tillhörande staden och landstinget. Det totala antalet studerande på de provisoriskt utnyttjade sjukhusen i Stockholm skulle således härigenom bli 80. Karolinska institutets tidigare lärarkollegium har uttalat, att förutsättningar existerar för den provisoriska kapacitetsökningen beträffande de tre första studieåren. För ökningen kommer dock att erfordras byggnadsåtgärder, vilka ännu icke kunnat preciseras. Förutsättningarna i de kliniska ämnena för den tänkta provisoriskt ökade läkarutbildningen har ännu icke kunnat utredas i detalj. Beredningen kan således icke nu för egen del framlägga något konkret förslag i fråga om ökad provisorisk utbildning i Stockholm. Det kan dock framdeles komma att finnas anledning att överväga ytterligare ökning av utbildningskapaciteten vid karolinska institutet såsom en tidigareläggning i provisoriska former av viss del av en permanent intagsökning. 6.8. Erforderlig

personalförstärkning

Vid sin granskning av personalbehovet för de olika ökningsalternativen har beredningen — som även anförts vid behandlingen av för ökad läkarutbildning i Uppsala erforderlig personalförstärkning — utgått ifrån nuvarande standard. For beräkningarna härvidlag spelar de tidigare angivna kostnaderna per utbildningsplats avgörande roll (kapitel 3). Beredningen är medveten om att den i det följande redovisade personaluppsättningen i många stycken är preliminär och att viss omfördelning av tjänster inom totalramen framdeles sannolikt kommer att visa sig nödvändig. I fråga om det tekniska förfaringssättet bör påpekas, att beredningen icke kommer att precisera vilka olika kategorier av tekniska tjänster och skrivbitradestjanster, som kommer att erfordras för den ökade läkarutbildningen Stockholm. Beredningen anger endast det antal sådana tjänster, som blir nödvändigt i varje ämne. Kostnadsmässigt räknar beredningen med en genomsnittslön till innehavarna av dessa tjänster motsvarande lönegraden A 11 (utan loneklasstillägg) mot bakgrund av att åtskilliga befattningar för kvalificerade tekniska medarbetare numera finnes vid de medicinska läroanstalterna samt att man vid den ökade läkarutbildningen måste förutsätta samma fordelning som i dag på olika lönegrader och uppgifter, däribland vissa kvalificerade biträdestjänster. I fråga om assistentpersonalen anger beredningen behovet uttryckt i assistenttjanster. Dessa tjänster bör senare kunna fördelas på assistentförste amanuens- och tredje amanuenstjänster enligt fastställda normer. For samtliga de kliniska ämnen, i vilka undervisning meddelas vid statliga kliniker, har beredningen mött svårigheter att beräkna behovet av underläkare med handledar-(amanuens-) uppgifter. I viss mån gör liknande svårigheter sig gällande beträffande de biträdande överläkare, som samtidigt

144 tjänstgör som kliniska lärare. Beredningen har förutsatt, att såväl pågående generalplanering vid karolinska sjukhuset som det fortsatta organisationsarbetet beträffande S:t Görans sjukhus skall leda till att vid dessa sjukhus beräknade läkarstaber skall vara tillräckliga även för undervisningens behov vid ökat intag. I tabellerna över behövlig personal har beredningen för att ange den arbetsvolym den ökade utbildningen representerar upptagit det antal kliniska lärare och kliniska amanuenser, som enligt beredningens uppfattning i motsvarande fall skulle ha erfordrats vid sådan undervisningsklinik, som är belägen på kommunalt undervisningssjukhus. För eventuella nya undervisningssjukhus har beredningen ansett sig kunna utgå från gängse beräkningssätt vid kommunala undervisningssjukhus. ' Beredningen övergår härefter till att redovisa behovet av personalförstärkning för de olika ökningsalternativen samt därvid lämna de kommentarer, som i varje särskilt fall kan vara erforderliga. 6.8.1. Alternativ S—A

I tabell 1: 35 redovisar beredningen behovet av personalförstärkning i de kliniska ämnena för ökad läkarutbildning enligt nämnda alternativ. För de Tabell 1: 35. Personalförstärkning för ökad läkarutbildning vid alternativet S—A i de kliniska ämnena på karolinska sjukhuset och på S:t Görans sjukhus. Personalförstärkningen för S:t Görans sjukhus angives inom parentes Lab.

Institution Medicin Kirurgi Ortopedi Klinisk fysiologi Klinisk kemi Klinisk bakteriologi Röntgendiagnostik Radioterapi Neurokirurg! Obstetrik och gynekologi. Psykiatri Neurologi Dermatovenereologi Klinisk epidemiologi Oto-rhino-laryngologi Ftisiologi Krigsmedicin Oftalmiatrik Hygien Pediatrik Barnpsykiatri Socialmedicin Rättsmedicin Gemensamt för klinikerna . Summor Summa 1

I specialämne.

Lär. A 27

Klin. aman.

Forsk. ass. 1 1

(l) 1

1 1 (1)

Ass.

Bitr

a)

1 (3)

i (å) (1) 1 1 1 1 (2)

a)

(2) 10 (1) 1

10 10

(2)

7 (1) 2i

7 (8) 15

145 Tabell 1: 36. Tillkommande personal för ökad provisorisk läkarutbildning i de teoretiska och propedeutiska ämnena för 40 nybörjare årligen (genomföres successivt fr. o. m. ht 1963) Institution

Forsk.-ass.

Ass.

1 1 1 1

1 1 1 1

Anatomi Histologi Kemi Fysiologi Med. fysik Bakteriologi

1 1

Patologi Summa

6 Bitr.

k i2

1 1 1

teoretiska och propedeutiska ämnenas vidkommande preciseras ingen personalförstärkning, då nuvarande personalorganisation i dessa ämnen är beräknad för ett intag av 208 nybörjare per år i de teoretiska ämnena och 200 nybörjare i de propedeutiska ämnena. I tabell 1: 36 presenteras dock beräknad personalförstärkning för provisorisk ökad läkarutbildning från intagningsnivån 168/160 till nivån 208/200 i dessa senare ämnen. I en efterföljande kostnadsberäkning antages kostnaderna för ökad utbildning i de propedeutiska och kliniska ämnena enligt alternativet S-A utgöra hälften av personalkostnaderna för den provisoriska intagningsökningen i dessa ämnen. För den ökade läkarutbildningen i kirurgi på S:t Görans sjukhus från ett intag av 80 till 90 nybörjare per år beräknas behov föreligga av en laboratur. Ämnet medicin på S:t Görans sjukhus torde icke komma att beröras av någon ökning, varför någon motsvarande personalförstärkning för detta ämne icke blir aktuell. Vid den tyngre belastade medicinska kliniken på karolinska sjukhuset räknar beredningen med inrättandet av en forskarassistenttjänst.

6.8.2. Alternativ S—C

Ett realiserande av detta alternativ förutsätter inrättande av ett nytt undervisningssj ukhus. Till detta sjukhus kan därvid överföras den personal, som för den provisoriska intagsökningen om 40 nybörjare per år skall placeras på vissa Stockholms stad och Stockholms läns landsting tillhörande nu befintliga sjukhus. (Tabell 1: 38.) Härutöver bör tillkomma ytterligare personal (tabell 1:39). Erforderlig personalförstärkning i de teoretiska och propedeutiska ämnena (utöver intagsnivån 208—200) framgår av tabell 1: 37. I fråga om personalförstärkningen för ämnet patologi vill beredningen anföra följande. Vid de patologiska institutionerna vid institutet finns för närvarande två

146 professurer och fyra prosekturer. Enligt beredningens mening bör vid ökad intagning till institutet nya ordinarie lärartjänster i detta ämne endast inrättas i begränsad omfattning. Viss nu på prosektor ankommande undervisning synes kunna fullgöras av annan befattningshavare såsom forskarassistent. Beredningen föreslår i överensstämmelse med denna principiella uppfattning ett antal nya forskarassistenttjänster till inrättande vid institutet med bundenhet till ämnet patologi. Beredningen r ä k n a r med att den nu till Sabbatsbergs sjukhus förlagda patologiska institutionen flyttas till det tredje undervisningssjukhuset (Huddinge) och att denna institution tillsammans med karolinska sjukhusets patologiska institution svarar för huvuddelen av den patologiska undervisningen. Beredningen räknar vidare med att på S:t Görans sjukhus skall inrättas en professur, vars innehavare har att svara för konferensundervisning och viss obduktionsundervisning. För övrig obduktionsundervisning m. m. bör forskarassistenter finnas att tillgå. För undervisningen i hygien replierar institutet på statens institut för folkhälsan i det att professorn i ämnet tillika är avdelningsföreståndare där och lokaler disponeras i folkhälsoinstitutets byggnad. Beredningen förutsätter, att detta samarbete kan vidgas och därjämte resurser beredas för den ökade undervisning, det kan bli tal om. För den ökade läkarutbildningen r ä k n a r beredningen med förstärkning av nuvarande undervisningsorganisation med tjänst som universitetslektor och en tjänst som forskarassistent med samtidig indragning av en tjänst som assistent. Med hänsyn till vad ovan anförts kan beredningen som ett alternativ härtill tänka sig den lösningen inom motsvarande kostnadsram, att professorn och avdelningsföreståndaren vid yrkeshygieniska avdelningen på statens institut för folkhälsan knytes till karolinska institutet i en eller annan form och där ingår i undervisningsorganisationen för ämnet hygien samt i forskningsavseende företräder specialämnet yrkeshygien. För att peka på ett andra alternativ till lösning av lärarfrågan för den utökade hygienundervisningen vill beredningen erinra om att 1953 års lärarinneutbildningskommitté i betänkandet »Forskning, undervisning och information inom näringslärans område» (SOU 1963: 77) föreslagit ett utvidgat personal- och lokalmässigt samgående mellan karolinska institutet och statens institut för folkhälsan. Ett realiserande av förslaget skulle innebära, att en särskild näringsinstitution med en professur i näringslära inrättas vid karolinska institutet med organisatorisk anknytning till nämnda institut på samma sätt som gäller för den nuvarande hygieniska institutionen och professuren i hälsovårdslära. Det kunde enligt beredningens mening finnas anledning att i samband med ett eventuellt realiserande av nyss nämnda förslag även tillgodose de behov av förstärkta lärarresurser för hygien, som den ökade läkarutbildningen kunde komma att aktualisera. Beredningen räknar med att en ytterligare professur i socialmedicin skall behöva inrättas vid nu aktuellt alternativ. Denna professur bör enligt bered-

147 ningens mening lämpligtvis kunna placeras i något socialmedicinskt specialamne. Lärarbehovet för vissa kliniska specialämnen m. m. bör enligt beredningen k u n n a tillgodoses mot arvode. Beredningen vill hänvisa till vad härom anförts i tidigare redogörelse om alternativet S-C. Tabell 1: 37. Personalförstärkning för ökad läkarutbildning vid alternativet S—C i de teoretiska och propedeutiska ämnena på karolinska institutet (från intagsnivån 208—200) Institution

Prof.

Lab. (motsv.)

Univ. lekt.

1 1

—1 —1

|Lär. A 27

Forsk. ass 2 1 1 1 1

1 1 1 1 1

— 1

l l2 Summa

-1

-1

1 33 1

»

Ass.

Bitr.

2 2 2 2 1 1 2 3*

ft

3 2 4 2 3 2 4 55 1

15*ft

1 I klin. farmakologi. Plac. på S:t Görans sjukhus. 1 på Sabbatsbergsenheten och 2 på S:t Göransenheten. 4 På S:t Göransenheten. 5 1 på Sabbatsbergsenheten och 4 på S:t Göransenheten.

3 Tabell

1: 38.

Personal som vid utökad läkarutbildning enligt alternativet S—C kan föras klinikenhet III från den provisoriska intagsökningen Lär. A 27

Institution, klinik

Klin. aman.

Forsk. ass.

Ass.

till-

Bitr.

Medicin Kirurgi Ortopedi Klinisk fysiologi Klinisk kemi Klinisk bakteriologi Röntgendiagnostik Radioterapi Neurokirurgi Obstetrik och gynekologi Psykiatri Neurologi Dermato-venereologi Klinisk epidemiologi Oto-rhino-laryngologi Ftisiologi Krigsmedicin Oftalmiatrik Hygien Pediatrik Barnpsykiatri Socialmedicin Rättsmedicin Summa

10ft

148 Tabell 1: 39. Erforderlig ytterligare personalförstärkning läkarutbildning enligt alternativ

Institution klinik

Prof.

Lär. Klin. Forsk. A 27 aman. ass.

till klinikenhet S—C

Ass.

Bitr. utom ekon. bitr.

Medicin Kirurgi Ortopedi Klin. fysiologi... . Klin. kemi Klin. bakteriologi Röntgendiagn. . . Radioterapi

Summa

vid ökad

Anmärkningar

Plac. på Radiumhemmet Plac. på karolinska sjukh.

Neurokirurgi. Obstetrik och gynekologi. . Psykiatri Neurologi Dermato-venereologi Klin. epidemiologi Oto-rhino-laryngologi Ftisiologi Oftalmiatrik Hygien Pediatrik , Barnpsykiatri , Socialmedicin Rättsmedicin Krigsmedicin Gemensamt för klinikerna. .

III

2 2 Ii 1* 1* 1* 1 —1

14 i i i 3 2

19 | l l + l 2

Arvoden

22 22

1J

44*

1 Varav 1 i specialämne. 2 Universitetslektor

6.8.3. Alternativ S—D

Beredningen har tidigare framhållit, att det i och för sig borde kunna vara möjligt att utbygga även den kliniska utbildningsorganisationen i Stockholm till denna intagsnivå, men har inte ansett det vara vare sig ekonomiskt eller sjukvårdsorganisatoriskt rationellt att nu taga i anspråk Enskededalens sjukhus för utbildningsändamål. Detta sjukhus är nämligen det sjukhus, som i sådant fall skulle kunna komma ifråga såsom karolinska institutets fjärde undervisningssj ukhus. Däremot anser beredningen ökad utbildning i de teoretiska ämnena enligt detta alternativ vara realistisk och har därför uppställt ett särskilt kombinationsalternativ S-C och S-D. Oavsett beredningens ovan nämnda ställningstagande, kommer beredningen att i tabellerna 1: 40 och 1: 41 redovisa den personalförstärkning, som vore erforderlig för realiserande av ökad läkarutbildning enligt alternativet S-D jämväl vad avser de propedeutiska och kliniska ämnena.

149 I fråga om personalorganisationen i de kliniska specialämnena hänvisar beredningen till vad härom sagts i den förelöpande framställningen. Beträffande ämnet patologi r ä k n a r beredningen med att på klinikenhet IV skall upprättas motsvarande organisation, som enligt alternativet S-C föreslagits tillkomma på S:t Görans sjukhus. Som förstärkning till undervisningen i radioterapi räknar beredningen för nu aktuellt alternativ med inrättandet av en laboratur i tumördiagnostik, placerad på klinikenhet III. I övrigt finner beredningen inte anledning att ytterligare kommentera den skisserade personalorganisationen. Tabell 1: 40. Erforderlig personalförstärkning i de teoretiska och propedeutiska ämnena vid ökad läkarutbildning i Stockholm enligt alternativet S—D (utöver intagsnivån 280—270) I de teoretiska ämnena Lab.

Institution

Bitr. utom ekon. bitr.

Univ. Forsk. ass. Ass. lekt.

Anmärkning

Anatomi Histologi Kemi Fysiologi Medicinsk fysik

Pers. prof. ordinarie Summa

/ de propedeutiska ämnena Prof.

Institution

Bakteriologi

I1 1 Summa

2 Lab.

Forsk. ass.

Ass.

Bitr. utom ekon. bitr.

1 1 42

1 2 33 1

3 4 54 2

|

I specialämne. 1 på KS, 1 på Sabb.enheten och 2 på klinikenhet IV. 3 På klinik IV. 4 1 på KS, 1 på Sabb.enheten och 4 på klinikenhet IV.

150 Tabell

1: 41. Erforderlig personalförstärkning i de kliniska ämnena vid ökad läkarutbildning i Stockholm enligt alternativet S—D (utöver intagsnivån 270)

Institution

Prof.

Medicin Kirurgi Ortopedi Klin. fysiologi Klin. kemi Klin. bakteriologi . Röntgendiagn. . . . Radioterapi Neurokirurgi Obstetrik o. gynekologi Psykiatri Neurologi Dermato-venereologi Klin. epidemiologi Oto-rhino-laryngologi Ftisiologi Oftalmiatrik Hygien Pediatrik Barnpsykiatri Socialmedicin Rättsmedicin Krigsmedicin Gemensamt för klinikerna Summa

Lab.

Lär. Klin. Forsk, A 27 aman. ass.

Ass.

Bitr. utom ekon. bitr.

Anmärkning

l« På klin. enhet I

På klin. enhet III På klin. enhet III

På klin. enhet III Arvoden

1 Varav 1 i specialämne. 2 I ämnet tumördiagnostik på klinikenhet III.

6.9. Kostnader Beredningen redovisar för de olika alternativen först investeringskostnader i form av byggnads- och utrustningskostnader samt därefter driftkostnader av skilda slag. Under varje avsnitt behandlas kostnader under åttonde huvudtiteln (ecklesiastik-) respektive under femte huvudtiteln (social-) var för sig. 6.9.1. Investeringskostnader

6.9.1.1. Åttonde

huvudtiteln

Byggnadskostnader: Beredningen har i ett föregående avsnitt redovisat behovet av byggnadsåtgärder på de teoretiska och propedeutiska institutionerna. Nedan sammanställes kostnader för ny- och ombyggnadsåtgärder, varvid

151 vid kostnadsbedömningen antages, att dessa kostnader uppgår till 2 200 kronor respektive 1 100 kronor per m 2 nettoyta. Det bör noteras, att i kostnadsberäkningarna icke medtages kostnader för byggnadsåtgärder för bibliotek och administration m. m. Alternativ S—C

S—D

Komb. S—C och S—D

7 200 1 900 17,93

13 100 1 900 30,91

11 400 1 900 27,17

Utrustningskostnader: Beredningen antager, att utrustningskostnaderna utgör 40 procent av byggnadskostnaderna för motsvarande institutioner. Enligt denna beräkningsgrund skulle kostnaderna för utrustningsanskaffning till karolinska institutets teoretiska m. fl. institutioner i samband med nyoch ombyggnadsåtgärder komma att bli följande. Alternativ

Kostnader för utrustning i milj. kronor

6.9.1.2. Femte

S—C

S—D

Komb. S—C och S—D

7,20

12,40

10,90

huvudtiteln

Byggnads- och utrustningskostnader: Beredningen upptager i detta sammanhang inte några särskilda kostnader för byggnads- och utrustningsåtgärder på karolinska sjukhuset och S:t Görans sjukhus föranledda av den ökade läkarutbildningen enligt alternativet S-A. Beredningen hänvisar till beredningens tidigare redogörelse i avsnittet 3.3.4. om bl. a. investeringskostnaderna på karolinska sjukhuset och S:t Görans sjukhus för nu beslutad kapacitetsvidgning. En ökning av läkarutbildningen enligt alternativet S-C förutsätter ianspråktagande av nytt sjukhus. Skulle även alternativet S-D realiseras även för de kliniska ämnenas vidkommande, förutsättas härutöver ianspråktagande av ytterligare ett sjukhus. Här räknas med att Huddinge sjukhus skall utnyttjas som det tredje undervisningssjukhuset samt Enskededalens sjukhus som det eventuella fjärde undervisningssjukhuset. Byggnadskostnaderna för dessa sjukhus — varvid enbart sjukvårdens behov beaktas — beräknas, som tidigare nämnts, uppgå för vartdera av Huddinge sjukhus och Enskededalens sjukhus till ca 250 milj. kronor.

152 Huddinge sjukhus kommer att innehålla förutom kliniker för somatisk sjukvård med sammanlagt ca 1 200 vårdplatser samt olika mottagningar och servicelaboratorier även en mentalvårdsklinik med ca 400 platser för vuxna. Beredningen utgår ifrån att endast cirka hälften av dessa senare vårdplatser behöver utnyttjas för undervisning och forskning. Hänsyn har därvid även tagits till eventuellt behov av platser för en undervisnings- och forskningsenhet i s. k. tung psykiatri. Om man utgår ifrån att 25 procent av de totala kostnaderna för Huddinge sjukhus kan hänföras till mentalkliniken (jämför i avsnittet 6.3.1. angiven av landstinget fastställd investeringsplan för Huddinge sjukhus) samt att hälften av dessa kostnader motsvarar de sjukvårdsplatser, som skulle behöva utnyttjas för läkarutbildning och forskning, beräknas de totala kostnaderna uppgå till ca 218,0 milj. kronor för den sjukhusdel, som i så fall behövde ianspråktagas för detta ändamål. I direktiven för 1963 års universitets- och högskolekommitté angives, att vid beräkning av de statliga drift- och kapitalkostnaderna för den kliniska delen av läkarutbildningen bör schematiskt räknas med samma huvudprinciper för kostnadsfördelningen mellan staten och den kommunala huvudmannen, som ligger till grund för 1959 års avtal mellan staten och den kommunala huvudmannen i Göteborg. Enligt nämnda avtal skall staten för utnyttjande av sjukvårdsenheter för undervisning och forskning lämna Göteborgs stad byggnadsbidrag med 25 procent av kostnaderna för de byggnadsåtgärder, som inte är att hänföra till underhåll beträffande för utbildning och forskning upplåtna sjukhusenheter vid undervisningssj ukhuset. Beredningen har inte kunnat närmare precisera det behov av lokaler, som skulle tillkomma vid utbyggnaden av Huddinge lasarett, om statsmakterna beslöt förlägga läkarutbildning till sjukhuset. Beredningen beräknar emellertid merkostnaderna för undervisning och forskning enligt samma fördelningsprincip, som tillämpas i nyssnämnda avtal mellan staten och Göteborgs stad. Andelen för sjukvård av de totala byggnadskostnaderna skulle därvid uppgå till 75 procent. Användes motsvarande beräkningsmetod i nu aktuellt sammanhang och andelen av de totala kostnaderna för sjukvård antages uppgå till 218 milj. kronor, kan merkostnaderna för undervisning och forskning beräknas till 73 milj. kronor. För eventuellt utnyttjande av Enskededalens sjukhus kan merkostnaderna för undervisning och forskning på motsvarande sätt beräknas till 75 milj. kronor. Här antages, att hälften av mentalklinikens 357 platser skulle behöva bli utnyttjade för undervisning och forskning. Kostnaderna för uppförande av mentalkliniken beräknas uppgå till 20 procent av de totala kostnaderna för uppförande av Enskededalens sjukhus. Härvid må emellertid anmärkas, att inga merkostnader beräknats för den omplanering av Enskededalens sjukhus, som bleve erforderlig för att tillgodose behovet av lokaler för undervisning och forskning. Behovet av bidrag till utrustning beräknas på följande sätt.

153 Enligt 1959 års avtal mellan staten och Göteborgs stad om stadens upplåtelse av vissa sjukhus i Göteborg för undervisning och forskning skall staten lämna staden utrustningsbidrag med 25 procent av kostnaderna för utrustningsanskaffning. Kostnadsberäkningarna i avseende på utrustning till de två nu aktuella sjukhusen har inte presenterats. Här antages emellertid, att utrustningskostnaderna för den totala utbyggnaden, betingade såväl av sjukvården som av undervisningen och forskningen, uppgår till 25 procent av de totala byggnadskostnaderna för utbyggnaden av den del av sjukhuset, som är av intresse för läkarutbildningen. Dessa kostnader beräknas enligt ovan uppgå till ca 290 milj. kronor för Huddinge sjukhus och ca 300 milj. kronor för Enskededalens sjukhus. Statens andel av de totala utrustningskostnaderna - - 73 respektive 75 milj. kronor - - beräknas således till ca 18 milj. kronor för Huddinge sjukhus och 19 milj. kronor för Enskededalens sjukhus. I följande tablå sammanfattas beräknade kostnader för staten vid utnyttjande av ett respektive av två nya sjukhus i Stor-Stockholmsområdet för läkarutbildning.

Byggnadskostnad .. Utrustningskostnad Summa

Kostnad i milj. kronor För För EnskedeHuddinge dalens sjukhus sjukhus (ev.) 73,0 75,0 18,0 19,0 91,0 94,0

6.9.2. Driftkostnader

Vid beräkningarna av driftkostnaderna under såväl åttonde som femte huvudtiteln har beredningen för alternativ S-A utgått från nuvarande permanenta intagsnivå ( 1 6 8 - 1 6 0 ) . För övriga alternativ redovisas kostnadsskillnaden jämfört med alternativ S-A. ^ Beredningen upptager vidare driftkostnader för kombinationsalternativet S-C och S-D, innebärande intagning av 370 nybörjare i de teoretiska ämnena och 270 i de propedeutiska och kliniska ämnena. Härvid förutsattes, att ca 86 nybörjare årligen efter medicine kandidatexamen kan flytta från Stockholm till ett nytt lärosäte. 6.9.2.1. Åttonde

huvudtiteln

Personalkostnader: Beredningen anger i tabell 1: 42 beräknade årliga totalkostnader samt kostnader per utbildningsplats och år för tidigare angiven personalförstärkning enligt de skilda alternativen. Beräkningarna är gjorda efter samma normer, som redovisats på sid. 26. Vid alternativ S-A h a r d o c k för klinisk amanuens räknats med hel årslönekostnad i A 23. Övriga kostnader: Beredningen beräknar översiktligt kostnaderna för löner till ekonomipersonal samt till vissa forskartjänster, kostnader för arvo-

154 Tabell

1: 42.

Tillkommande

årliga

personalkostnader Alternativ

Tillkommande kostnader i 1 000-tal kronor Antal tillkommande utbildningsplatser Kostnad per utbildningsplats och år i kronor

komb. S—C S—D (ut- och S—D (utöver S—A) över S—A)

S—A (utöver nuläget)

S—C (utöver S—A)

5 370

10 750

6 550

8 600

8 500

8 500

8 000

den, materiel och apparatur liksom kostnaderna för vissa forskningsändamål med utgångspunkt från kostnaderna per utbildningsplats för dessa syften under budgetåret 1963/64 (sid. 29 f). Resultaten av dessa beräkningar redovisas i tabell 1: 43. Beträffande nu nämnda kostnader hänvisar beredningen till sitt uttalande i samband med beräkningarna av motsvarande kostnader för ökad läkarutbildning i Uppsala (sid. 97). Tabell 1: 43. Tillkommande årliga övriga kostnader Kostnaderna angivna i 1 000-tal kronor Alternativ Anslagspost

Kostnad per utbildningsplats och år

S—A

S—C (utöver S—A)

Antal tillkommande utbildningsplatser . Löner till ekonomipers. Löner till vissa forskar-

0,420

140 58,8

634 272,6

1264 543,5

814 350,0

1,260

176,4

798,8

1 592,6

1 025,6

0,800 1,800

112,0 252,0

507,2 1 141,2

1011,2

651,2 1 465,2

0,270

37,8

171,2

0,400

56,0

253,6

693,0

3 144,6

Kostnader för arvoden Anslag till materiel Anslag till nyanskaffning av apparatur . . Kostnader för vissa forskningsändamål . Summa

Komb. S—C S—D (ut- och S—D (utöver S—A) över S—A)

2 275,2 219,8 341,3 325,6 505,6 6 269,4

4 037,4

6.9.2.2. Femte huvudtiteln Driftbidrag till undervisningssjukhus: Då några ytterligare sjukhusresurser icke tages i anspråk för utbildningsändamål vid ökad läkarutbildning enligt alternativet S-A, torde inga statliga driftbidragskostnadsökningar bli aktuella vid detta alternativ.

155 I 1959 års avtal mellan staten och Göteborgs stad om utnyttjande av vissa staden tillhörande sjukhus för läkarutbildning stadgas, att staten skall lämna driftbidrag med 10 procent av den del av driftkostnaderna vid respektive sjukhus, som efter antalet vårddagar belöper på de för undervisning och forskning upplåtna vårdplatserna. Vid förläggning av läkarutbildning till Huddinge sjukhus (alternativ S-C) och eventuellt Enskededalens sjukhus (alternativ S-D) kan med användande av samma normer statens andel av driftkostnaderna beräknas på följande sätt. Medelvårddagkostnaden på de nya sjukhusen antages uppgå till 140 kronor (jämför beräknade vårddagkostnader på de befintliga undervisningssjukhusen för år 1964 — avsnitt 3.3.). Om man utgår ifrån att antalet vårdplatser på Huddinge sjukhus (Enskededalens sjukhus) av intresse för läkarutbildning kommer att bli 1 400 (1 300) samt att beläggningen på tillgängliga vårdplatser uppgår till 85 procent, kan de totala driftkostnaderna på sjukhusen beräknas enligt uppställningen 1 400 x 140 x 365 x 0,85 = 61,0 milj. kronor (1 300 x 140 x 365 x 0,85 = 56,5 milj. kronor). Den statliga driftkostnadsandelen till Huddinge sjukhus kan sålunda beräknas till 6,10 milj. kronor och till Enskededalens sjukhus till 5,70 milj. kronor. Här bör noteras, att beredningen vid beräkningarna av statens andel av byggnads- och utrustningskostnaderna för Huddinge sjukhus liksom av driftkostnaderna för detta sjukhus beaktat behoven av en undervisningsoch forskningsenhet i s. k. tung psykiatri. När det gäller personal- och övriga driftkostnader har dock beredningen inte tagit hänsyn härtill.

156 6.9.3. Sammanställning av kostnader

I tabell 1: 44 sammanfattas de beräknade kostnaderna för ökad läkarutbildning i Stockholm enligt de olika alternativen för intagningsökning. Tabell 1: 44. Kostnader för ökad läkarutbildning i Stockholm Alternativ S—C (utöver S—A)

S—D (utöver S—A)

S—C och S—D (utöver S—A)

17,93 7,20

30,91 12,40

27,17 10,90

25,13

43,31

38,07

73,00 18,00

148,00 37,00

73,00 18,00

91,00

185,00

91,00

1,200 0,693

5,370 3,145

10,750 6,269

6,550 4,037

1,893

8,515

17,019

10,587

6,10

11,80

6,10

Anslagsrubrik S—A

Investeringskostn. 8:e huvudtiteln

i milj. kronor

Summa kostn. 5:e huvudtiteln

Summa kostn. Driftkostnader i milj. kronor 8:e huvudtiteln

Summa kostn.

7. Okad läkarutbildning i U m e å

7.1.

Inledning

1963 års universitets- och högskolekommitté uppdrog i inledningsskedet av sitt arbete åt läkarutbildningsberedningen att utreda förutsättningarna att anordna permanent läkarutbildning vid medicinska fakulteten i Umeå 3nligt följande alternativ intag av 82 nybörjare i de teoretiska ämnena och av 80 nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena. Beredningen har granskat förutsättningarna härvidlag och redovisar resultaten av sitt arbete i det följande.

7.2. Nuvarande utbildningsläge samt föreliggande planer på utbyggnad av medicinskt teoretiska institutioner och kliniker samt av övrig sjukvård av intresse för ökad läkarutbildning Enligt beslut av 1961 års riksdag (prop. 1961:108) skall från och med höstterminen 1965 undervisning meddelas i Umeå för 62 nybörjare årligen i de teoretiskt medicinska ämnena. Projekterings- och programmeringsarbetet för uppförande av institutioner i dessa ämnen har hittills kunnat genomföras enligt planerna. Därvid kan nämnas, att byggnadsarbete har påbörjats för uppförande av nybyggnad för anatomi och histologi. Projektering av undervisnings- och forskningslokaler för medicinsk kemi pågår samt arbetet med programmering av undervisnings- och forskningslokaler för fysiologi och medicinsk fysik har avslutats. Undervisnings- och forskningslokaler för medicinsk kemi planeras var för sig bli samordnade med motsvarande lokaler för naturvetenskapligt kemiska ämnen. På liknande sätt planeras undervisnings- och forskningslokaler för fysiologi och medicinsk fysik bli samordnade med motsvarande lokaler för naturvetenskapligt biologiska ämnen. Sedan 1962 meddelas undervisning i propedeutiska ämnen i Umeå för 40 nybörjare årligen. Genom beslut av 1961 och 1962 års riksdagar kommer utbildningskapaciteten i dessa ämnen att ökas till 60 utbildningsplatser per år från och med höstterminen 1964. För utbildningen disponeras moderna lokaliteter. De patologiska institutionerna har därvid definitiva lokaler i en nyligen uppförd byggnad, benämnd 5 a, utgörande en flygel till läsa-

158 rettets huvudbyggnad. För farmakologi, bakteriologi och klinisk balkteriologi disponeras likaså en nyligen uppförd byggnad, benämnd 6, och beelägen i omedelbar närhet av lasarettet. Utrymmen i denna byggnad är för närvarande även ianspråktagna för ämnena medicinsk kemi och hygien liksom för det medicinska biblioteket. En tillbyggnad till byggnad 6 är plaanerad (etapp nr 2), varigenom framför allt utökade forskningsutrymrmen skall beredas bakteriologi och virologi. I samband härmed beräknas äiven lokaler för den hygieniska institutionen kunna anordnas i en friståemde byggnad. Klinisk undervisning i Umeå meddelas för närvarande för 40 nybörjjare årligen. Intagningskapaciteten kommer dock fr. o. m. höstterminen 196.F5/66 att öka till 60 nybörjare. För den kliniska undervisningen och forskningen råder för närvaramde stora svårigheter beroende på att utbyggnaden av lasarettet försenats betydligt. Dessa svårigheter kan även komma att övergångsvis ytterligare accentueras genom ovan angiven vidgning av utbildningskapaciteten. Umeå lasarett utgör regionsjukhus för Umeåregionen — omfattande morra delen av Västernorrlands län samt hela Västerbottens och Norrbottens län — med ett beräknat befolkningsunderlag år 1970 av ca 680 000 invåmare samt centrallasarett för Västerbottens län, som har ca 240 000 invåmare. Sjukhusets upptagningsområde för normallasarettspecialiteterna omfaittar för närvarande en befolkning av ca 97 000 personer (för regionen sfödra kustlandet). I länet finnes härutöver lasarett dels i Skellefteå (för regiomen norra kustlandet) med 422 vårdplatser, fördelade på specialiteterna miedicin, kirurgi, gynekologi-obstetrik, pediatrik, öron-, näs- och halssjukdomar liksom långvarigt kroppssjuka samt med serviceavdelningar för röntgen, anestesi, klinisk kemi och ögonkonsultationer, dels ock i Lycksele (föir regionen inlandet) med 132 vårdplatser, fördelade på specialiteterna medicin, kirurgi och obstetrik samt med serviceavdelningar för röntgen och klinisk kemi. En omfattande utbyggnad av Umeå lasarett är planerad. Lasarettets nuvarande och efter genomförd utbyggnad planerat vårdplatsantal framgår av tabell 1: 45. Här redovisade uppgifter om det planerade vårdplatsantalet är hämtade ur den statliga förhandlingskommissionens kommentarer till förslag till läkarutbildningsavtal mellan staten och Västerbottens läns landsting (prop. 1962:104). Genom tillkomsten av byggnaderna 1 b och 3 a kommer definitiva lokaler att tillhandahållas de medicinska och kirurgiska klinikerna. I anslutning härtill kommer även kliniker för regionspecialiteterna urologi, thoraxkirurgi och neurokirurgi att kunna anordnas. Röntgenavdelningen, för vilken lokalförhållandena för närvarande är mycket svåra, kommer vidare att kunna flytta till rymliga och ändamålsenliga lokaler. I samband med den omflytt-

159 Tabell 1: 45. Stomprogram för lasarettet i Umeå Nuvarande vårdplatsantal

Specialitet

Medicinsk klinik (inklusive reumatologi, kardiologi och njurmedicin) Kirurgisk klinik (inklusive ortopedi) Specialkirurgiska kliniker (plastikkirurgi, urologi, thoraxkirurgi, neurokirurgi) Kvinnoklinik Psykiatrisk klinik Oronklinik Hudklinik Neurologisk klinik Radioterapeutisk klinik Infektionsklinik Barnmedicinsk klinik Barnkirurgisk klinik Barnpsykiatrisk klinik Rehabilitering och långtidsvård

Planerat vårdplatsantal

210 1 182

1802 180

15 3 90 48 30 60 26 24

120 90 60 30 60 30 60 30 80 60 75 40

53 74 75 14

1 K

60 Summa

1 170

1 Varav 60 för reumatologi. 2 Varav 30 för reumatologi. 3

Plastikkirurgi.

ning inom lasarettet, som kommer att aktualiseras efter färdigställandet av byggnaden 3 a, kommer förbättrade lokalbetingelser också att skapas för bl. a. ögonkliniken, barnkliniken, den ortopediska kliniken och den radioterapeutiska kliniken. Inom ramen för nyss angiven plan för utbyggnad av lasarettet i Umeå har Västerbottens läns landsting nyligen fattat beslut om dels uppförande av byggnad 3 b, innehållande bl. a. lokaler för klinisk kemi och klinisk fysiologi, dels ock uppförande av ett neurologblock (byggnad 10), innehållande en neurologisk klinik och ett neurofysiologiskt laboratorium. Dessa byggnader beräknas preliminärt bli uppförda till år 1968. Vad gäller den därpå fortsatta utbyggnaden av lasarettet i Umeå har landstinget ännu inte tagit definitiv ställning. Generalplanearbete pågår emellertid. Förslag till generalplan beräknas kunna framläggas under vintern 1964/65. Kvinnoklinikens definitiva lokalfråga är sålunda fortfarande oklar. Antingen kominer kvinnokliniken att inrymmas i de lokaler, som för närvarande disponeras av kirurgiska kliniken, vilket dock förutsätter en omfattande ombyggnad, eller kommer en nybyggnad för kvinnokliniken att uppforas. Det definitiva vårdplatsantalet i kliniken kan komma att påverkas av vilken lösning, som därvid väljes. Inte heller den psykiatriska klinikens lokalfråga är definitivt löst. Den fortsatta utbyggnaden av denna specialitet är delvis beroende av ut-

160 byggnaden av mentalsjukvården inom landstingsområdet, vilken fråga för närvarande är föremål för utredning av mentalsjukvårdsberedningen. Läkarutbildningsberedningen har därvid kännedom om att den lösningen överväges att förlägga ett mentalsjukhus i anslutning till lasarettet i Umeå. Av betydelse för undervisningen och forskningen i psykiatri i Umeå är vidare lösningen av frågan om inrättande av en klinisk enhet för s. k. »tung» psykiatri därstädes. Kungl. Maj :t har den 6 juni 1962 med anledning av riksdagsbeslut i ärendet uppdragit åt organisationskommittén för medicinska högskolan i Umeå att i samråd med mentalsjukvårdsberedningen biträda med utredning rörande förutsättningarna att få till stånd en dylik enhet vid Umedalens sjukhus. Därest emellertid en mentalsjukvårdsklinik kommer att förläggas i anslutning till lasarettet i Umeå, kan det bli aktuellt att även förlägga den föreslagna forsknings- och undervisningsenheten i »tung» psykiatri till samma plats. För undervisningen rörande lungsjukdomar utnyttjas för närvarande Hällnäs sanatorium. Slutligt beslut har ännu inte fattats i fråga om anordnande av en planerad lungklinik vid lasarettet i Umeå. Icke heller har definitiva beslut fattats om den barnkirurgiska sjukvårdsorganisationen samt rörande rehabiliterings- och långtidsvården vid lasarettet. Diskussioner har vidare upptagits om anordnande av en självständig reumatologisk klinik vid lasarettet. Något ställningstagande i detta spörsmål föreligger ännu inte liksom icke heller i fråga om uppförande av en nybyggnad för infektionskliniken, som n u är inrymd i ett par äldre hus. För ämnet socialmedicin disponeras nu provisoriska lokaler, överväganden pågår emellertid att lösa lokalbehovet för socialmedicin eventuellt genom att anknyta institutionen till den planerade kliniken för rehabiliterings- och långtidsvård.

7.3. Förutsättningar för ökad läkarutbildning Enligt beredningens mening är nu ifrågasatt vidgning möjlig av utbildningskapaciteten i de teoretiskt medicinska ämnena (från 62 nybörjare årligen till 82). Vid planeringen av nybyggnader för dessa ämnen har beaktats behovet av därför ökat antal platser i föreläsningssalar m. m. Den ökade läkarutbildningen bör icke heller enligt beredningens mening utgöra hinder för ett framtida utnyttjande av dessa institutioners resurser även för utbildning av odontologie studerande och för s. k. blandad medicinsk och annan undervisning. Ifråga om de propedeutiska ämnena kommer för ämnet farmakologi utökade utrymmen att anordnas i samband med att ämnena medicinsk kemi och hygien samt det medicinska biblioteket flyttar över till sina definitiva lokaler. Ett realiserande av den andra utbyggnadsetappen av byggnad 6 kom-

161 mer vidare att ge utökade utrymmen för den bakteriologiska och virologiska sjukvårds- och forskningsverksamheten. Denna utbyggnadsetapp beräknas vara avslutad till budgetåret 1968/69. Dåvarande lärarkollegium vid medicinska högskolan i Umeå har vid diskussionerna med beredningen understrukit önskvärdheten av att en virologisk institution tillkommer i samband med den ökade utbildningen. Detta krav torde k u n n a tillgodoses i samband med tillbyggnaden av byggnad 6. Den föreslagna intagningsökningen är sålunda för nu nämnda propedeutiska ämnens vidkommande fullt möjlig. Icke heller torde hinder föreligga att genomföra nu aktuell kapacitetsvidgning i ämnena klinisk kemi och klinisk fysiologi under förutsättning att byggnaden 3 b står färdigställd, när ökningen kommer att beröra dessa ämnen. De lokalmässiga krav, som den ökade utbildningen härvid ställer, torde k u n n a beaktas i samband med planeringen av nybyggnaden. Företrädarna för ämnet patologi har framhållit, att obduktionsmaterialet på de patologiska institutionerna, som för närvarande omfattar ca 300 fall per år, är otillräckligt för en ökning av elevintaget. Läkarutbildningsberedningen är medveten om de svårigheter, som föreligger. Enligt beredningens mening torde emellertid genom utbyggnaden av lasarettet i Umeå vidgat obduktionsmaterial kunna tillföras. Om härutöver föreliggande möjligheter tillvaratages att till de patologiska institutionerna i Umeå centralisera obduktionsverksamheten även från övriga sjukvårdsinrättningar, bör enligt beredningens mening tillfredsställande sjukvårdsmässigt underlag kunna erhållas för nu aktuell kapacitetsvidgning. F ö r den ökade utbildningen i patologi torde vissa ombyggnadsåtgärder bli erforderliga bl. a. för att tillgodose behovet av utökade student- och undervisningsutrymmen. Från ämnesföreträdarna har vidare krav framförts på lokaltillskott bl. a. för nytillkommande lärare. Läkarutbildningsberedningen är för sin del inte övertygad om nödvändigheten att bereda de patologiska institutionerna ytterligare lokaler i den omfattning, som ämnesföreträdarna krävt. Det bör dock enligt beredningens mening vara möjligt att i samband med den utbyggnad av lasarettets centralkomplex, som är planerad och som skall ske i omedelbar anslutning till de patologiska institutionernas nuvarande lokaler, anordna för den vidgade läkarutbildningen i patologi erforderligt ökat lokalutrymme. För undervisning i de kliniska ämnena har flertalet ämnesrepresentanter framhållit, att patientmaterialet inom den slutna sjukvården vore tillräckligt för en ökning av nybörjarintaget till 80 per år under förutsättning att^ Umeå lasarett får en utbyggnad, som motsvarar sjukvårdens behov. Frågan om ökning av studerandeantalet i de kliniska ämnena har därför intimt samband med utbyggnadsplanerna för Umeå lasarett. En förutsättning för den redan beslutade kapacitetsvidgningen till 60 nybörjare per år är, har lärarkollegiet framhållit, att det vårdplatsantal, som regleras genom 6—413173

162 avtal mellan staten och landstinget, har realiserats. Detta skulle bl. a. innebära ett fullföljande av de byggnadsarbeten, som beslutats av landstinget (byggnaderna 3 a, 1 b samt 10). Enligt dåvarande lärarkollegiets vid medicinska högskolan mening vore dock dessa förutsättningar ej helt tillräckliga för den nu aktuella ytterligare vidgningen av läkarutbildningskapaciteten. Enligt föreliggande beslut skall de kirurgiska och ortopediska klinikerna tillsammans omfatta 180 vårdplatser, inklusive vårdplatser för skelettkirurgiska fall. Den ortopediska kliniken har för närvarande 60 vårdplatser men måste enligt lärarkollegiet ökas till 90 vårdplatser, då denna klinik övertar den skelettkirurgiska verksamheten. Både med hänsyn till sjukvården och undervisningen måste det sammanlagda vårdplatsantalet för allmänkirurgi och ortopedi enligt kollegiets åsikt uppgå till 210, innebärande 120 allmänkirurgiska och 90 ortopediska vårdplatser. Vid beredningens diskussioner med lärarkollegiet har företrädaren för ämnet dermato-venereologi vidare som sin mening anmält, att det planerade vårdplatsantalet på hudkliniken vore otillräckligt för såväl sjukvård som undervisning och forskning. Någon ökning av studerandeantalet vore även enligt lärarkollegiets mening omöjlig med nuvarande vårdplatsantal i denna disciplin. Lärarkollegiet har därför ansett det vara mycket angeläget, att ytterligare en vårdavdelning tillföres hudkliniken och framhållit, att detta krav bör kunna realiseras, när det s. k. neuroblocket färdigställts och om en nybyggnad för kvinnokliniken då även uppförts. Enligt läkarutbildningsberedningens mening kan det begränsade vårdplatsantalet i ämnena kirurgi och dermato-venereologi komma att vålla svårigheter för utvidgad undervisning och forskning. Då därjämte en utökning av vårdplatsantalet i berörda kliniker synes motiverad med hänsyn till sjukvårdens behov kan beredningen för sin del tillstyrka lärarkollegiets förslag att inrätta ytterligare en vårdavdelning vid vardera klinikerna. Enligt beredningens mening borde det emellertid vara möjligt att anordna tillfredsställande undervisning i ifrågavarande ämnen för ett utvidgat nybörjarintag, även om den föreslagna utökningen av vårdplatsantalet inte kunnat realiseras vid den tidpunkt, då utökad utbildning kan komma att beröra respektive ämne. Beredningen vill därvid framhålla att för undervisningen i kirurgi torde komma att disponeras inte enbart kliniker inom allmn kirurgi och ortopedi om sammanlagt 180 vårdplatser utan även kliniker inom specialämnena urologi, thoraxkirurgi och plastikkirurgi om sammanlagt ca 90 vårdplatser. Ett totalt vårdplatsantal om 270 platser i de kirurgiska ämnena bör enligt beredningen i vart fall under en övergångstid kunna vara tillräckligt för utbildning av 80 studerande årligen i kirurgi. Av stort värde för undervisningen i kirurgi är vidare tillgången till lasarettets rikt differentierade öppnavårdsmaterial. För undervisningen i dermato-venereologi torde storleken av det inneliggande patientmaterialet icke vara helt avgörande för utbildningens omfatt-

163 ning. Här spelar även tillgången på material från den öppna vården en central roll. De kliniska demonstrationerna av patienter i den öppna mottagningen och tjänstgöringen på poliklinik (motsvarande) kan nämligen betraktas som hörande till de värdefullaste momenten vid denna undervisning. Under de senaste verksamhetsåren har antalet undersökta och/eller behandlade patienter på hudklinikens i Umeå öppnavårdsmottagningar uppgått till sammanlagt ca 10 500, vilket — om en lämplig kursuppläggning anordnas — enligt beredningens mening bör vara tillräckligt för utbildning av nu aktuellt intag studerande. Ämnesrepresentanten i medicin har understrukit angelägenheten av att särskilda kliniker för reumatologi och lungmedicin inrättas samt framhållit, att ett ökat studentintag skulle kräva 180 vårdplatser i medicin, exklusive de bägge nämnda subspecialiteterna. Lärarkollegiet har för sin del starkt betonat behovet av reumatologiska och lungmedicinska specialkliniker. Inrättande av sådana skulle, anser kollegiet, öka antalet tjänstgöringsplatser för de studerande under medicinkursen. Vidare har kollegiet erinrat om de svårigheter, som är förenade med att undervisningen i ftisiologi är förlagd till Hällnäs sanatorium, och har understrukit angelägenheten av att överläkarna för respektive avdelning med hänsyn till undervisningen förbehålles rätten till intagning av patienter till avdelningen. Detta är för närvarande ej fallet beträffande de reumatologiska vårdplatserna inom medicinklinikerna. Beredningen finner det önskvärt, att vårdplatsantalet för ämnet medicin bibehålies vid nuvarande nivå i enlighet med ämnesföreträdarens förslag. Till stor fördel för undervisningen vore vidare, anser beredningen, att inläggningen av patienter bestämdes av överläkaren beträffande samtliga vårdplatser. Beredningen kan i det sammanhanget erinra om att överväganden pågår att avveckla riksförsäkringsverkets nuvarande sjukvårdande verksamhet, innefattande reumatologiska vårdplatser på vissa sjukvårdsanstalter, samt att inordna densamma i den vanliga sjukvårdsorganisationen. Enligt beredningens mening borde det i och för sig vara möjligt att i vart fall under en övergångstid bereda tillfredsställande utbildning i ämnet medicin för 80 studerande årligen med det tidigare planerade vårdplatsantalet för medicinska kliniken, nämligen 180, varav högst 30 för reumatologi. En förutsättning härför är emellertid, att den planerade rehabiliterings- och långtidsvårdskliniken k a n utnyttjas för ifrågavarande undervisning. I diskussionerna med beredningen har lärarkollegiet framhållit de svårigheter, som kan komma att uppstå beträffande undervisningen i ämnet obstetrik-gynekologi. Kollegiet anför, att medan den pediatriska kliniken, när den efter färdigställandet av byggnad 3 a, flyttar till byggnad 9 a, som tidigare disponerats av kirurgklinikerna, synes få goda lokaler, kommer denna byggnad icke att vara tillräcklig för att även inrymma kvinnokliniken. Av detta skäl förefaller det lärarkollegiet nödvändigt att uppföra en nybyggnad för kvinnokliniken.

164 Beredningen anser sig inte kunna bedöma lokalfrågan för kvinnokliniken utifrån sjukvårdsmässiga utgångspunkter. Beredningen vill dock med hänsyn till undervisningens och forskningens behov understryka angelägenheten av att klinikens resurser i fråga om vårdplatsantal m. m. i vart fall bibehålles vid nuvarande omfattning. Härigenom skulle enligt beredningen förutsättningar finnas att även för ämnet obstetrik-gynekologis vidkommande realisera den av beredningen ifrågasatta kapacitetsvidgningen. För ämnet psykiatri har lärarkollegiet för en ökning av intagningskapaciteten förutsatt, att en nybyggnad för den psykiatriska kliniken med 60 vårdplatser uppföres i enlighet med tidigare planer. I nuvarande klinikbyggnad är enligt kollegiet såväl de sjukvårdsmässiga resurserna (vårdplatsantal m. m.) som utrymmena för undervisning och forskning synnerligen begränsade. Lärarkollegiet framhåller också det trängande behovet av en undervisnings- och forskningsenhet för »tung» psykiatri samt betonar angelägenheten av att denna enhet förlägges till Umeå lasarett. Inom den planerade lasarettspsykiatriska kliniken kan nämligen enligt lärarkollegiet tjänstgöringsplatser ej erbjudas 80 studerande per år. Läkarutbildningsberedningen har tidigare i sitt betänkande »Program för ökad läkarutbildning» (stencilerat, januari 1961) betonat angelägenheten ur utbildningssynpunkt, att den psykiatriska kliniken tillföres ytterligare vårdplatser. Redan för nu beslutad kapacitetsvidgning till ett intag av 60 studerande årligen är det sålunda önskvärt, att lasarettspsykiatrin i Umeå utbygges enligt den plan, som legat till grund för läkarutbildningsavtalet mellan staten och Västerbottens läns landsting. En ytterligare utvidgning av läkarutbildningskapaciteten vid lasarettet i Umeå skärper naturligtvis kraven härvidlag. Beredningen är medveten om att den planerade utbyggnaden av lasarettspsykiatrin i Umeå med hänsyn till sjukvårdsorganisatoriska svårigheter kan komma att försenas. Av enahanda skäl kan även uppförandet av den kliniska enhet för forskning och utbildning i psykiatri i Umeå, varom principbeslut tidigare fattats, komma att uppskjutas. I det läget bör man emellertid, anser beredningen, i syfte att bereda lättnad för undervisningen och forskningen i nu aktuellt ämne pröva möjligheten att i provisoriska former på Umedalens sjukhus anordna en klinisk enhet i s. k. »tung» psykiatri. Genom ett sådant arrangemang samt genom ett även i övrigt större utnyttjande av patientmaterialet på detta sjukhus för undervisningsändamål borde det enligt beredningens mening finnas förutsättningar att bereda utbildningsplatser i psykiatri åt 80 nybörjare årligen under en övergångstid i avvaktan på tillkomsten av en ny psykiatrisk klinik samt av permanenta lokaler för en klinisk enhet i »tung» psykiatri, förlagd antingen på Umedalens sjukhus eller vid lasarettet i Umeå. Enligt beredningens mening torde inte några svårigheter komma att föreligga att vid den därvid aktuella tidpunkten bereda ökat antal utbildnings-

165 platser i ä m n e n a oftalmiatrik, oto-rhino-laryngologi samt i radioterapi. Icke heller torde h i n d e r uppkomma för ifrågavarande kapacitetsvidgning i ämnet hygien. Den planerade nybyggnaden för sistnämnda ämne, ingående i andra etappen av byggnad 6, bör nämligen vara uppförd vid den tidpunkt den ökade utbildningen kommer att beröra ämnet. Beredningen vill i detta sammanhang även understryka angelägenheten av att lokalfrågan för ämnet socialmedicin i Umeå bringas till en snar lösning. Beredningen förutsätter, att då ökad läkarutbildning kommer att aktualiseras för detta ämne, nya lokaler för den socialmedicinska institutionen tillkommit. Under åberopande av vad ovan anförts anser beredningen förutsättningar föreligga att öka intagningen nybörjare i den medicinska utbildningsgången i Umeå från 62 till 82 per år. Beredningen finner inte anledning att i sin framställning upptaga detaljerat förslag till studieschema för den ökade läkarutbildningen bl. a. med angivande av antal kurser i de olika ämnena, elevantal per kurs och lämpliga kurskombinationer under det fria kliniska skedet. Beredningen har vid sina diskussioner med lärarkollegiet behandlat olika lösningar härvidlag.

7.4. Tidsplan för ökad läkarutbildning Utvidgningen av läkarutbildningskapaciteten vid medicinska högskolan i Umeå är enligt beredningens mening helt beroende av sjukvårdsutbyggnaden vid lasarettet i Umeå. För att 80 årsutbildningsplatser skall kunna anordnas i de kliniska ämnena förutsattes i princip, att den utbyggnadsplan realiseras, som legat till grund för 1962 års läkarutbildningsavtal mellan staten och Västerbottens läns landsting. Som en absolut förutsättning för ifrågasatt vidgning av utbildningskapaciteten i de kliniska ämnena gäller att de planerade lasarettsbyggnaderna 1 b, 3 a, 3 b och 10 skall vara uppförda. Byggnadsarbetena för 1 b och 3 a har nyligen igångsatts. Planeringsarbete pågår för 3 b och 10. Enligt vad som inhämtats torde samtliga nämnda byggnadsåtgärder k u n n a vara avslutade å r 1968. För den därpå fortsatta utbyggnaden har ännu inga detaljerade planer upprättats. Generalplanearbete pågår och resultaten härav förväntas kunna framläggas under vintern 1964/65. Även om sålunda tidtabellen för den fortsatta utbyggnaden är oklar, bör emellertid enligt beredningens mening år 1970 förutsättningar föreligga vid samtliga kliniker att mottaga 80 nybörjare årligen. Detta skulle innebära, att ifrågasatt kapacitetsvidgning kunde igångsättas i de teoretiska ämnena höstterminen 1966, i de propedeutiska ämnena höstterminen 1968, i medi-

166 cin höstterminen 1969 samt i det fria kliniska skedets kurser höstterminen 1970. Lärarkollegiet vid medicinska högskolan i Umeå håller även med utgångspunkt från pågående planeringsarbete för sannolikt, att Umeå lasarett vid slutet av 1960-talet får en sådan utbyggnad, att den ifrågasatta intagsökningen möj liggöres. Beredningen är medveten om att förseningar kan inträffa som gör att utbyggnadsplanen inte till alla delar är realiserad år 1970. Risk torde särskilt föreligga för en försening av utbyggnaden av den psykiatriska lasarettsvården. Beredningen önskar därför understryka angelägenheten av att denna utbyggnad forceras. Om emellertid försening i detta avseende skulle inträffa, bör man dock enligt beredningens mening kunna pröva möjligheten att anordna erforderligt antal utbildningsplatser genom vidtagande av vissa tidigare skisserade provisoriska åtgärder. Vid omfattande förseningar i utbyggnadsprogrammet för lasarettet i Umeå kan det emellertid enligt beredningen bli erforderligt att för en eller ett par terminer uppskjuta realiserandet av nu aktuell intagsökning. Det bör därvid, anser beredningen, vara möjligt att före höstterminen 1966 bedöma utvecklingen i detta avseende, så att storleken av nybörjarintaget till de teoretiska kurserna i Umeå nämnda hösttermin kan anpassas med hänsyn till den förväntade tillgången på utbildningsplatser i de kliniska ämnena för ifrågavarande studentgrupp. I det följande sammanställes en tidsplan för ökad läkarutbildning i Umeå enligt redovisat program. De använda beteckningarna motsvarar de, som brukats beträffande tidsplan för ökad läkarutbildning i Uppsala (sid. 89). Tidsplan för ökad läkarutbildning i Umeå I F II III

7.5. Erforderlig

Tidp. H T 1966/67 1968/69 1969/70

Intag 82 ( + 20) 0 80 ( + 20) 80 ( + 20)

personalförstärkning

I tabell 1: 46 redovisar beredningen behovet av personalförstärkning för ökad läkarutbildning i Umeå. Beredningen finner anledning lämna följande kommentarer. Beredningen har vid sin granskning av personalbehovet utgått från nuvarande personalstandard vid de medicinska lärosätena. Om man stöder sig på de uppgifter om personalkostnader m. m. för läkarutbildningen, som lämnats i kapitel 3., synes nuvarande personalkostnader per utbildningsplats vid medicinska fakulteten i Umeå höga i förhållande till motsvarande

167 kostnader för övriga lärosäten. Detta kan emellertid förklaras därav att den basorganisation, som är erforderlig vid varje medicinsk utbildnings- och forskningsenhet, slås ut på mindre antal studerande i Umeå än annorstädes. Den vidgning av läkarutbildningskapaciteten, som nu är aktuell, skulle enligt beredningens mening i konsekvens med det nyss nämnda böra till en del k u n n a genomföras med utnyttjande av befintliga marginalresurser. Beredningen har emellertid vid sin bedömning av personalbehovet för ökad läkarutbildning i Umeå även tagit hänsyn till de speciella omständigheter, som föranleds av det relativt begränsade sjukvårdsunderlaget i Umeå för utbildningsändamål. Såsom förstärkning till de propedeutiska ämnena anser beredningen inrättandet av en professur i virologi erforderlig, varigenom en betydande förstärkning skulle erhållas dels för undervisningen och forskningen i mikrobiologi vid medicinska fakulteten, dels ock för den kliniska mikrobiologiska verksamheten vid lasarettet i Umeå. I sistnämnda avseende vill beredningen erinra om den ökade betydelse den kliniska virologin fått såväl för den sjukvårdande rutinverksamheten som för den kliniska forskningen. Beredningen vill i detta sammanhang erinra om att 1962 års Umeåkommitté den 29 juni 1964 framlagt förslag om att utbildning i mikrobiologi för naturvetare skulle anordnas vid universitetet fr. o. m. läsåret 1968/69 med utnyttjande av de medicinska mikrobiologiska institutionernas lokalmässiga resurser. Kommittén föreslog även, att den nuvarande professuren i bakteriologi vid medicinska fakulteten fr. o. m. den 1 juli 1965 skulle omvandlas till professur i mikrobiologi med uppgift att dels handha viss del av utbildningen i bakteriologi för medicinare, dels ock ansvara för utbildningen i mikrobiologi för naturvetare. Samtidigt föreslogs omvandling av nuvarande laboratur i klinisk bakteriologi till professur i samma ämne fr. o. m. den 1 juli 1965. Vid beredningens diskussioner med dåvarande lärarkollegium vid medicinska högskolan i Umeå framfördes förslag att även göra den föreslagna professuren i virologi gemensam för medicinsk och naturvetenskaplig undervisning och forskning. Beredningen har intet att erinra häremot, under förutsättning att inpassningen av tjänsten i ett sjukvårdsorganisatoriskt sammanhang icke utgör hinder för en sådan lösning. Vid ökad läkarutbildning räknar beredningen för de kliniska ämnenas vidkommande med inrättande av en professur i ett kirurgiskt specialämne, förslagsvis urologi. Beredningen anser, att den utökade gruppundervisning, som blir erforderlig vid kapacitetsvidgningen, motiverar, att en ytterligare lärartjänst i kirurgi skapas. Med hänsyn till den kliniska forskningens behov samt i beaktande av sjukvårdens specialisering finns det enligt beredningens mening anledning att tillgodose detta behov av undervisningsförstärkning genom inrättandet av en professur i angivet ämne. Beredningen r ä k n a r därvid med att professorn i kirurgi skall stå

168 Tabell 1: 46. Erforderlig personalförstärkning för ökad läkarutbildning i Umeå. Klin. Klin. Prof. lärare aman. Ae27

Ämne

Anatomi Histologi Med. kemi Fysiologi Med. fysik Farmakologi Bakteriologi Virologi

l:e Assi3:e stent aman. aman. 1 1

1 1

l l a b . bitr. h. Ae9 1 lab. bitr. h. Ae 9 1 lab. bitr. h. Ae9 1 lab. bitr. h. Ae9 J kanslibitr. Ae 7 1 lab. ing. h. A e l 5

l l a b . bitr. b . Ae 9 , 1 1 kanslibitr., Ae7, 1 1 inst. bitr. A e 5 2 lab. ass. A e l l

1 1 1 1 2 1

Patologi Klin. kemi Klin. fysiologi Medicin Kirurgi Anestesiologi Ortopedi Röntgendiagnostik Radioterapi allm gyn Obstetrik-gynekologi.. Neurologi Psykiatri Dermatologi Klin. epidemiologi.... Ftisiologi Oftalmiatrik Oto-rhino-laryngologi Hygien Rättsmedicin Krigsmedicin Pediatrik

1 2

l1

1 1 1 l1 1 1

Tekn. pers.

1 1 1

1 kanslibitr. Ae 7

1 Summa 1

11*

Avser ett kirurgiskt specialämne, förslagsvis urologi.

som huvudlärare för undervisningen i kirurgi samt att innehavaren av den förordade nytillkommande professuren liksom professorn i ortopedi skall i skälig utsträckning medverka i undervisningen. Vid beredningens diskussioner begärde dåvarande lärarkolleg um även inrättande av en laboratur i gynekologisk radioterapi. Kollegiet framhöll, att undervisningsbördan inom ämnet var så stor, att den ej rimligen kunde läggas på en landstingsanställd överläkare, liksom också att ämnet ur forskningssynpunkt, som regionspecialitet och för specialistutbildningen av gynekologer var så betydelsefullt, att en ordinarie lärartjänst framstod som ett mycket angeläget önskemål. Beredningen har dock för sin del inte kunnat finna det erforderligt för den ökade läkarutbildningen med ifrågavarande personalförstärkning.

169 För att tillgodose det ökade behovet av kvalificerad undervisning i medicin, röntgen diagnostik, obstetrik-gynekologi, klinisk epidemiologi samt socialmedicin r ä k n a r beredningen för ettvart av dessa ämnen med inrättande av en tjänst som klinisk lärare tillika biträdande överläkare i Ae 27. Dåvarande lärarkollegium ansåg vid beredningens diskussioner behov föreligga av ytterligare en tjänst som klinisk lärare i Ae 27 i kirurgi, bl. a. med hänsyn till att undervisningen i kirurgi vid den förestående ökningen av utbildningskapaciteten i de kliniska ämnena måste dubbleras. Beredningen är medveten om de svårigheter, som kommer att föreligga för den tillkommande ökade undervisningen i kirurgi, i avvaktan på att byggnaden 3 a färdigställes. Då behovet av nu ifrågasatt lärarförstärkning emellertid är föranlett av n ä m n d a särskilda omständigheter och således mer att betrakta som ett övergångsproblem, bör det enligt beredningens mening ankomma på vederbörande universitetsmyndigheter att petitavägen föreslå inrättande av denna tjänst. Behovet av lärarförstärkning i ämnet kirurgi för nu aktuell kapacitetsvidgning tillgodoses enligt beredningen helt vid tillkomsten av den tidigare förordade professuren i ett kirurgiskt specialämne. Läkarutbildningsberedningen r ä k n a r med att vid den tidpunkt den ökade läkarutbildningen kommer att påverka ämnet psykiatri, en undervisningsoch forskningsenhet i s. k. »tung» psykiatri skall vara upprättad i Umeå — i vart fall i provisorisk form. Härigenom bör behoven av lärarförstärkning för den ökade utbildningen i psykiatri k u n n a tillgodoses. För att förstärka lärarorganisationen på handledarnivå anser beredningen behov föreligga av ytterligare sammanlagt tio kliniska amanuenstjänster, nämligen en tjänst i vartdera av ämnena klinisk kemi, klinisk fysiologi, internmedicin, ett kirurgiskt specialämne, anestesiologi, ortopedi, gynekologisk radioterapi, obstetrik-gynekologi, psykiatri samt klinisk epidemiologi.

7.6. Kostnader Beredningen kommer att för nu aktuellt alternativ först redovisa investeringskostnader i form av byggnads- och utrustningskostnader samt därefter driftkostnader av skilda kategorier. Under varje avsnitt behandlas kostnader under åttonde huvudtiteln (ecklesiastik-) respektive under femte huvudtiteln (social-) var för sig. 7.6.1. Investeringskostnader

7.6.1.1. Åttonde

huvudtiteln

Byggnadskostnader: Beredningen r ä k n a r inte med att några särskilda byggnadsåtgärder, föranledda av den ökade läkarutbildningen, skall behöva vidtagas på de institutionsbyggnader för teoretiska ämnen, som nu är

170 under uppförande. Vid planeringen av dessa byggnader har för övrigt beaktats behovet av ytterligare platser i föreläsningssalar m. m. Beredningen räknar vidare med att det bör vara möjligt att inom ramen för planerad tillbyggnad till byggnad 6 för ämnena farmakologi, bakteriologi och virologi samt hygien beakta de behov av utrymmen, som den ökade läkarutbildningen för med sig. I samband med utbyggnaden av lasarettet bör det även, anser beredningen, vara möjligt att beakta eventuellt behov av lokaltillskott för ämnet patologi. Beredningen saknar underlag att beräkna de kostnader, som är att hänföra till nu aktuell kapacitetsvidgning. Utrustningskostnader: Enligt inhämtade uppgifter från ämnesföreträdarna kan kostnaderna för den utrustningsanskaffning, som är erforderlig för den ökade läkarutbildningen i ämnena patologi samt farmakologi samt i vissa kliniska ämnen, beräknas till ca 300 000 kronor. För övriga ämnen bör det vara möjligt att i samband med den nyutrustningsanskaffning, som är aktuell till följd av ny- eller tillbyggnadsåtgärder, beakta även de krav på utrustning, som den ökade läkarutbildningen för med sig. : .. . . 7.6.1.2. Femte huvudtiteln Byggnads- och utrustningskostnader: I samband med pågående utbyggnad av lasarettet bör det enligt beredningen vara möjligt att utan särskilda merkostnader tillgodose de behov av utrymmen och utrustning, som den ökade läkarutbildningen för med sig. 7.6.2. Driftkostnader

7.6.2.1. Åttonde huvudtiteln Personalkostnader: Beredningen anger i tabell 1: 47 beräknade totalkostnader samt kostnaden per utbildningsplats och år för tidigare angiven personalförstärkning i Umeå. Beräkningarna är gjorda enligt samma normer, som redovisats på sid. 26. Tabell 1:47. Tillkommande årliga personalkostnader Tillkommande kostnader i 1 000-tal kronor Antal tillkommande utbildningsplatser Kostnad per utbildningsplats och år i kronor

931 140 6 700

Övriga kostnader: Beredningen beräknar översiktligt kostnaderna för löner till ekonomipersonal samt till vissa forskartjänster, kostnader för arvoden, materiel och apparatur liksom kostnader för vissa forskningsändamål med utgångspunkt från kostnaderna för dessa syften budgetåret 1963/64 per utbildningsplats (sid. 29 f). Resultaten av dessa beräkningar framgår av tabell 1:48.

171 Tabell 1: 48. Tillkommande

årliga

kostnader

(Kostnaderna angivna i 1 000-tal kronor) Anslagspost

Antal tillkommande utbildningsplatser Löner till ekonomipersonal Löner till vissa forskartjänster Anslag till materiel m. m Kostnader för vissa forskningsändamål

Kostnad per utbildningsplats och år

Kostnad för ökad läkarutbildning

0,420 1,260 0,800 1,800 0,270 0,400

140 58,8 176,4 112,0 252,0 37,8 56,0 693,0

Summa

6.7.2.2. Femte huvudtiteln Driftbidrag till undervisningssjukhuset: Ifrågasatt ökning av utbildningskapaciteten förutsätter enligt beredningens mening ingen ändring av nuvarande avtal mellan staten och Västerbottens läns landsting om Umeå lasaretts utnyttjande för undervisnings- och forskningsändamål. Kapacitetsvidgningen behöver således icke föranleda någon ökning av det statliga driftbidraget till Västerbottens läns landsting. 7.6.3. Sammanställning av kostnader

I tabell 1: 49 sammanföres de beräknade kostnaderna för ökad läkarutbildning i Umeå. Tabell 1:49. Kostnader för ökad läkarutbildning i Umeå Anslagsrubrik Investeringskostnader i milj. kronor 8:e huvudtiteln Byggnadskostnader nybyggnader Byggnadskostnader ombyggnader Utrustningskostnader

— — 0,3 Summa kostnader

5:e huvudtiteln Byggnadskostnader Utrustningskostnader

— — Summa kostnader

—

Summa kostnader

0,931 0,693 1,624

Driftkostnader i milj. kronor 8:e huvudtiteln Personalkostnader övriga kostnader 5:e huvudtiteln

0,3

—

8. Anordnande av läkarutbildning i Linköping eller i Örebro (Orköping) 8.1.

Inledning

1963 års universitets- och högskolekommitté uppdrog i inledningsskedet avsitt arbete åt läkarutbildningsberedningen att utreda förutsättningarna att anordna permanent läkarutbildning i Linköping eller i Örebro enligt följande alternativ a) ett intag av 82 nybörjare i de teoretiska ämnena och av 80 nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena samt b) ett intag av ca 80 nybörjare enbart i de propedeutiska och kliniska ämnena. För att alternativet b) skulle kunna ifrågakomma förutsattes, att utbildningsplatser kunde anordnas i de teoretiska ämnena för ca 82 studerande vid nu befintligt lärosäte. Beredningen fann under utredningsarbetet anledning att i fråga om intagningsstorlekarna göra smärre avsteg från nyss nämnda direktiv, då beredningen såg det möjligt att vid de aktuella sjukhusen bereda utbildningsplatser motsvarande ett årligt intag av 90 studerande i de teoretiska ämnena. Beredningen kommer således att redovisa, förutsättningarna att anordna permanent läkarutbildning enligt följande två alternativ, benämnda Ö (Orköping)-A och Ö-B. Ö-A: intag av 90 nybörjare i de teoretiska ämnena och av ca 86 nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena samt Ö-B: intag av ca 86 nybörjare enbart i de propedeutiska och kliniska ämnena. I det följande redovisar beredningen först nuvarande sjukhusorganisationer i Linköping och Örebro av intresse för läkarutbildning samt föreliggande planer på utbyggnad av desamma. Därefter behandlar beredningen de allmänna förutsättningarna för anordnande av läkarutbildning på dessa sjukhus och anlägger vissa jämförande synpunkter på de två sjukhusen méäv hänsyn till utbildningens och forskningens behov, redogör principiellt för de två alternativen till utbildningsorganisation samt beskriver mera i detalj de lokalmässiga m. fl. förutsättningarna för anordnande av läkarutbildning i Linköping och Örebro var för sig. I ett särskilt avsnitt diskuterar beredningen varierande lösningar av vissa servicefunktioner, såsom bibliotek, administration, verkstad etc. beroende på om m a n i orköping skapar en isolerad medicinsk fackhögskola eller låter denna ingå i en större univer-

173 sitetsenhet. Slutligen redovisar beredningen den för de olika alternativen erforderliga personalförstärkningen samt presenterar kostnaderna för realiserande av alternativen. 8.2. Regionsjukhuset i Linköping 8.2.1. Befolkningsunderlag

Sjukhuset i Linköping är regionsjukhus för Linköpingsregionen med ca 900 000 invånare och omfattande Östergötlands och Jönköpings län samt Kalmarlänets två landstingsområden. Sjukhuset är dessutom centrallasarett i Östergötlands län, som för närvarande har ca 270 000 invånare. Upptagningsområdet för normallasarettsspecialiteterna medicin och kirurgi m. m. omfattar ca 130 000 invånare, varvid Linköpings stad har ett invånarantal av ca 70 000. Upptagningsområdet för vissa specialiteter kan i framtiden komma att förändras. Här må erinras om att dåvarande statssekreteraren i inrikesdepartementet Carl G. Persson såsom särskilt tillkallad utredningsman i januari 1964 framlade förslag om Norrköpings stads återinträde i Östergötlands läns landsting från den 1 januari 1967 (i betänkande angående organisationen av sjukvården i Östergötlands län jämte Norrköpings stads återinträde i Östergötlands läns landstingskommun — stencilerat). Utredningens förslag har godkänts av Östergötlands läns landsting och Norrköpings stad. Norrköpings stad har för närvarande ett invånarantal av ca 90 000 och har ett eget lasarett, som kommer att presenteras längre fram. ., -«() En statlig utredning arbetar för närvarande med att se över länsindelningen. Som resultat av denna utredning kan tänkas en sådan ändring av länsgränserna, att vissa delar av Kalmar läns norra landstingsområde kommer att ingå i Östergötlands län. Befolkningsantalet inonl Östergötlands län kommer således att starkt öka under det kommande decenniet och kan år 1975 eventuellt komina att uppgå till 470 000 invånare. Denna utveckling kan komma att påverka fördelningen av vårdplatser inom länsspecialiteterna på skilda sjukhus inom landstingsområdet. 8.2.2. Sjukvårdens organisation inom Östergötlands läns landstingsområde

Landstingskommunen är för närvarande ur sjukvårdssynpunkt indelad i tre områden, det centrala, det västra och det nordöstra. Det centrala området omfattar Linköpings stad med närliggande kommuner. Folkmängden var år 1960 ca 122 000 invånare och beräknas år 1975 vara drygt 135 000. Sjukvårdsbehovet vad gäller läns- och normallasarettsspecialiteterna tillgodoses av Linköpings sjukhus. Härutöver står till sjukvårdens förfogande det odelade lasarettet i Kisa med 74 vårdplatser förutom en fristående kronikeravdelning med 73 platser. Sjukstugan i Åtvidaberg är nedlagd från den 1 juli 1964 i samband med att en flerläkarstation tillkommit där. Västra området omfattar städerna Motala, Mjölby, Skänninge och Vadstena med

174 närliggande landskommuner. Folkmängden inom området var 1960 ca 83 000 invånare och beräknas 1975 uppgå till 83 500. Området erhåller för n ä r v a r a n d e sin akutsjukvård genom lasarettet i Vadstena med 200 vårdplatser, varav 85 i medicin, 85 i kirurgi och 30 för långvarigt kroppssjuka. Härtill kommer serviceavdelningar för röntgen och klinisk kemi. Förlossningssjukhuset i Motala drives för närvarande med 57 vårdplatser. Vadstena lasarett planeras emellertid år 1968 komma att ersättas av ett nytt normallasarett i Motala med ca 300 vårdplatser. En kirurgisk och en medicinsk klinik kommer därvid vardera att ha ca 120 vårdplatser. En obstetrisk-gynekologisk klinik skall ha 60 platser. Det hittillsvarande förlossningssjukhuset i Motala skall inrymma bl. a. vårdavdelningar för de förstnämnda klinikerna. Därjämte planeras en röntgenavdelning och konsultverksamhet i ögonsjukdomar, i öron-, näs- och halssjukdomar samt i psykiatriska sjukdomar och klinisk kemi. En viss del av befolkningen inom det västra området (8 000—12 000) t o r d e dock komma att i framtiden — liksom förhållandet är i dag — anlita Linköpings sjukhus. Nordöstra området h a r två huvudorter med akutsjukhus, Finspång och Söderköping. Området hade 1960 ca 62 000 invånare och beräknas 1975 ha ca 61 000. En viss del av akutsjukvården inom området tillgodoses för närvarande av Norrköpings lasarett, där landstinget disponerar ett visst antal vårdplatser. I och med att landstinget övertager Norrköpings lasarett kan eventuellt på längre sikt Söderköpings lasarett, som för närvarande är odelat och har 150 platser, komma att ersättas av en utbyggd sjukhusorganisation i Norrköping. Finspångs lasarett, som nyligen utbyggts, h a r sammanlagt 205 platser fördelade på medicin (56 platser), kirurgi (64 platser), förlossningsvård (14 platser) och kronikervård (71 platser). Härtill kommer serviceavdelningar för röntgen och klinisk kemi. Norrköpings lasarett kommer, som tidigare nämnts, att från den 1 januari 1967 överföras till Östergötlands läns landsting. Beredningen finner anledning att i det följande närmare redogöra för detta lasaretts nuvarande status m. m. Nuvarande vårdplatsantal m. m. på Norrköpings lasarett framgår av tabell 1: 50. Tabell 1:50. Nuvarande Specialitet

Medicinsk klinik Avd. för reumat. sjuka.. Kirurgi Kvinnoklinik Gyn. avd. .. BB-avd Barnmedicinsk klinik öronklinik ögonklinik Infektionsklinik Hud- och könsklinik Ortoped. klinik Psykiatrisk klinik Klinik för långvarigt sjuka

vårdplatsantal m.m. på Norrköpings

lasarett

Antal vårdplatser den 1 jan. 1964

Antal besök i öppen vård (samtliga) år 1962

91 261 124 361 47} 61 40 15 71 28 282 39 2373

12 222 36 987 7 888 4 635 20 111 7 183 1320 6 254 2 624 1 280

843 Summa Avtalet med pensionsstyrelsen har upphört och platserna har ianspråktagits för bl. a. den ortopediska kliniken. 2 Den psykiatriska kliniken är provisoriskt inhyst i olika lokaler utanför lasarettet. 8 Norrköpings stads kronikervård är förlagd till lokaler utanför lasarettet, nämligen Trozellisjukhuset och Sandbyhovs sjukhus, vilka delvis har samdrift med lasarettet i fråga om administration m. m. 1

175 På lasarettet i Norrköping finnes utöver i tabell 1: 50 angivna kliniker röntgenavdelning, anestesiologisk avdelning och centrallaboratorium samt avdelning för allergiskt sjuka. Sistnämnda avdelning disponerar för sin verksamhet fyra vårdplatser på medicinkliniken. Ett bakteriologiskt laboratorium finnes vidare anordnat inom infektionskliniken. En omfattande utbyggnad av Norrköpings lasarett har tidigare planerats av staden. Sålunda har diskuterats dels uppförande av ett behandlingshus med kirurgisk poliklinik och operationsavdelning, radiologisk klinik, medicinsk mottagningsavdelning, urologisk avdelning samt tandvårdsavdelning m. m., dels uppförande av en psykiatrisk klinik, dels ock om- och tillbyggnad av lasarettet i övrigt — sedan behandlingshuset uppförts — med tillskapande av ökat antal vårdplatser för medicin och kvinnosjukdomar, utökning av den allergologiska avdelningen, den ortopediska avdelningen, ögonkliniken, öron-, näs- och halskliniken samt det bakteriologiska laboratoriet jämte uppförande av ny patologisk-anatomisk avdelning samt inrättande av ett mindre kliniskt fysiologiskt laboratorium. Enligt den utredning, vars förslag låg till grund för beslutet om Norrköpings stads återinträde i Östergötlands läns landsting, räknar man med att Norrköpings lasarett framdeles skall vara centrallasarett inom ett sålunda utvidgat nordöstra landstingsområde. Vissa förändringar i fråga om vårdplatser m. m. på lasarettet kan dock bli aktuella. För vissa specialiteter såsom medicin, kirurgi, rehabiliteringsvård och kvinnosjukdomar kan en utökning av nuvarande vårdplatsantal på lasarettet i Norrköping bli erforderlig. Den dermatologiska vården liksom reumatologivården kan emellertid i motsats härtill komma att bli koncentrerad till regionsjukhuset i Linköping. I fråga om specialiteten allergologi liksom laboratorieverksamheterna bakteriologi, fysiologi och patologi-anatomi, som uppgivits vara önskade vid lasarettet, framhåller utredningen, att endast den sistnämnda verksamheten torde få anses vara av det slaget, att den bör tillgodoses vid ett centrallasarett, motsvarande Norrköpings lasarett. För att bereda och underlätta Norrköpings stads återinträde i landstingskommunen har de båda huvudmännen tillsatt en gemensam planeringsnämnd. Denna har anförtrotts planeringen angående de med återinträdet förenade organisatoriska frågorna ävensom angående andra spörsmål av betydelse för indelningsändringen. Inom landstinget arbetar en särskild delegation — tjänsteläkarutredningen — med uppdrag att framlägga förslag beträffande organisation m. in. vid landstingets övertagande av provinsialläkarväsendet. Utredningen har även upptagit till behandling förutsättningarna för en förbättrad samordning av sjukvårdsverksamheten inom öppen och sluten sjukvård. FÖr den slutna mentalsjukvården inom landstingsområdet finnes det statliga Birgittas sjukhus i Vadstena med ca 1 250 vårdplatser. Genomgripande om- och nybyggnadsåtgärder har nyligen vidtagits på sjukhuset. För att förbereda landstingets övertagande av huvudmannaskapet för den av staten bedrivna mentalsjukvården, vilket enligt riksdagsbeslut skall äga rum den 1 januari 1967, har landstinget tillsatt en särskild utredning med uppgift att framlägga förslag till organisation av mentalsjukvården inom landstingsområdet. Några närmare planer beträffande bl. a. den konkreta utformningen av den samordning mellan olika öppna och slutna vårdformer, som beräknas komma till stånd, har ännu icke utarbetats. Det har dock fram-

176 hållits, att vid planeringen av regionsjukhuset i Linköping tomtreserver bör avsättas för att tillgodose vad landstinget i fråga om mentalsjukvården i framtiden kan komina att behöva. Sanatorievården inom landstingsområdet tillgodoses för närvarande av Kolmårdssjukhuset, beläget ca sex mil från Linköping. Sjukhuset, som efter ombyggnad har 187 vårdplatser, drives gemensamt av Östergötlands läns landsting och Norrköpings stad. Landstinget utnyttjar därvid för närvarande sjukhuset till två tredjedelar och Norrköpings stad till en tredjedel. Såsom kominer att framgå av redogörelsen längre fram planeras en särskild lungklinik bli anordnad på regionsjukhuset i Linköping.

8.2.3. Regionsjukvårdens organisation

Jämlikt provisorisk överenskommelse mellan Östergötlands läns landsting och övriga i Linköpingsregionen ingående sjukvårdshuvudmän skall regionsjukvården vid Linköpings sjukhus omfatta nedanstående kliniker, varvid följande antal vårdplatser vid fullt utbyggd vård skall ställas till förfogande av intressenterna. Radioterapeutisk klinik Neurokirurgisk klinik Neurologisk klinik Plastikkirurgisk klinik

60 30 60 50 Summa

200 Departementschefen hade i propositionen 1960: 159 angående regionsjukvårdens utbyggande i Linköpingsregionen framhållit, att någon neurokirurgisk klinik icke borde anordnas där, då särskilt Stockholm men även Lund och Göteborg hade överskott på vårdplatser i neurokirurgi. Denna fråga behandlades emellertid därefter av bl. a. centrala regionsjukvårdsnämnden, som förklarade sig intet ha att erinra mot förslaget att anordna en provisorisk neurokirurgisk klinik vid regionsjukhuset i Linköping. Utöver de specialiteter, som ovan angivits, föreslogs i propositionen 1960: 159 följande ytterligare regionspecialiteter tillkomma vid sjukhuset i Linköping, nämligen thoraxkirurgi, kardiologi, barnkirurgi, urologi och dermatologi. Föredragande departementschefen framhöll dock beträffande thoraxkirurgien, att denna i Linköping endast borde utbyggas i begränsad omfattning med hänsyn till platstillgången i Stockholm. Av samma skäl syntes honom radioterapin för Linköpingsregionens vidkommande böra utbyggas med viss försiktighet. I fråga om barnkirurgin ifrågasatte departementschefen, om speciella barnkirurgiska kliniker behövde byggas ut vid samtliga regionsjukhus och om ej samma syfte på sina håll kunde nås genom subspecialisering.

177 Departementschefen förordade slutligen i nyssnämnda proposition, att mindre självständiga reumatologiska kliniker skulle ställas till förfogande pa regionsplanet. Vid de regionsjukhus, som icke hade medicinsk undervisning, kunde dock enligt departementschefen övervägas att i varje fall tills vidare tillgodose reumatologien genom subspecialisering inom internmedip inpn cinen Planeringsarbete pågår för regionsjukvårdens fortsatta utbyggnad vid sjukhuset i Linköping i enlighet med angivna riktlinjer.

8.2.4. Disponibla markområden för regionssjukhuset i Linköping

Regionsjukhuset är beläget i stadens södra del ca 800 m från stadens centrum och skilt därifrån genom parkmark. I väster gränsar sjukhusområdet mot parkmark, i öster mot en bäck, Tinnerbäcken, och i söder mot Högalidsgatan. Det samlade sjukhusområdet omfattar nu ca 15 har. I direkt anslutning till det egentliga sjukhusområdet och sydväst därom hgger det s. k. Brigadfältet om ca 9 har, som för närvarande ägs av kronan. Detta område kommer emellertid att överföras till landstingets ägo att användas för regionsjukhusets utbyggnad. Förhandlingar pågår om landstingets övertagande av vissa staden tillhöriga markområden i anslutning till lasarettstomten om sammanlagt ca 4 har. Om dessa förhandlingar ger resultat, skulle lasarettsområdets V ta komma att öka till ca 28 har. En ytterligare utvidgning av lasarettsområdet kan komma att bli aktuell i en framtid, när nuvarande militärregementen avvecklas. Utöver lasarettsområdet disponerar landstinget 500 m norr därom mark pa 4,5 har, som för närvarande användes för infektionsklinik m. m., samt ca 1 500 m väster därom m a r k på ca 12 har (Vallaområdet), som användes för långtidsvård. Till detta område planeras i framtiden regionsjukhusets klinik for långtidsvård bli förlagd. Vidare disponerar landstinget rehabiliteringshemmet Vårgårds tomt (10 har) på fem k m avstånd från sjukhuset och i direkt anslutning till denna mark på 32,5 har, till vilket område ett behandlingshem for den barnpsykiatriska kliniken förlagts, samt slutligen tomt för regional CP-skola på ca 4 har på två km avstånd från regionsjukhuset.

8.2.5. Nuvarande sjukhus

De äldsta delarna av Linköpings sjukhus, nämligen medicinska vårdavdelningsbyggnaden och ekonomibyggnaden uppfördes 1895. Utbyggnader av sjukhuset genomfördes 1915—1920, då garnisonssjukhuset tillkom, samt 1925, då det centrala partiet, som nu inrymmer medicin- och kirurgimottagningar, röntgendiagnostisk avdelning, centrallaboratorium, operationsavdel-

178 ning m. m. uppfördes, liksom den kirurgiska vårdavdelningsbyggnaden. Senare har kvinnokliniken tillkommit (1947) ävensom barnsjukhuset (1930 samt 1948), ögon-, näs- och halsklinikbyggnad med hud- och könsklinik (1951), ortopedisk och psykiatrisk klinik (1961) och barnpsykiatrisk klinik (1963). De äldre byggnaderna har vid upprepade tillfällen varit föremål for ombyggnader och tillbyggnader. Upprustningen av sjukhuset har varit särskilt intensiv under de senaste åren, vilket framgår av nedanstående sammanställning av byggnadskostnader för regionsjukhuset under åren 1960—1963. För översiktens skull medtages även kostnader för nybyggnadsåtgärder. Kostnaderna är angivna i respektive års byggnadsprisläge.

1960 1961 1961 1961 1961 1961 1961 1961 1961 1962 1962 1963

Kostnad i kronor

Verksamhet

Objekt

Ai

68 000 250 000 5 500 000 4 357 000 435 000 42 000 1 585 000 400 000 95 000 1150 000 350 000 2 015 000

Ombyggnad

Barndaghem Intensivvårdsavd Ortopedisk klinik Psykiatrisk klinik Kirurgiska klinikens operationsavdelning Kirurgiska klinikens mottagningsavd. . . Kirurgiska klinikens vårdavdelningar. . . Prematuravdelning. . Badavd • Radioterap. klin. högvoltsavd. Radioterap.klin. mottagningavd. Barnpsykiatr. klin

» Nybyggnad Ombyggnad Tillbyggnad Ombyggnad Nybyggnad

16 247 000

Summa

Pågående

byggnadsprojekt,

som kominer att färdigställas under år 1964

är följande Verksamhet

Objekt

Beräknad kostnad i kronor

Ombyggnad

Medicinska klinikens mottagningsavd. Medicinska klinikens vårdavdelningar Kliniken för långtidssjuka

Summa

620 000 1 270 000 800 0Ö0 2 690 000

I följande tablå angives under perioden 1960/61 beviljade inventarier m. m. på Linköpings regionsjukhus Anslag i kronor

Ar 1960 1961 1962 1963

1 501 000 1 257 000 1 680 000 3 434 000

• • • Summa

7 872 000

anslag

för

179 Nedan sammanställes det befintliga byggnadsbeståndet vid Linköpings sjukhus samt angives, hur byggnaderna för närvarande brukas m. m. Därvid medtages även en nybyggnad för patologi, som för närvarande är under projektering och som beräknas vara uppförd år 1965. Däremot medtages icke landstingets nuvarande sjuksköterskeskola, som är placerad på lasarettsområdet. Byggnadsbeteckningarna hänvisar till bifogad karta (fig. 1:2). Byggnadsbeteckning

II I J K

M N O P R S T U V X Y

Funktion

Nettoyta i m 2

Byggnader inom lasarettsområdet öron- och hudklinik Med. överläkarvillan, disponeras för foniatrisk verksamhet m. m Patologisk avdelning (ännu ej uppförd) Maskincentral Kök, matsalar m. m Med. klin. vårdavd. intensivvårdsavd. samt en plastikkirugisk vårdavdelning Med.mottagn., kir.mottagn. och op.avd. ögon-klinik, centrallab. röntgendiagn.avd. m. m Kir.vård.avd, neurokir.vårdavd. ambulansmott. radioterapimott. och högvoltsanläggning, husmorsexp. m. m Kvinnoklinik, tandvårdsavd. centralförråd m. m Barnklinik m. prematuravd F. d. Birgittaskolan, vari lokaler för neurokirurgi och klin.fys lab. iordningställts Ortopedisk klinik, apotek, röntgendiagnostisk avd. samt radioterapeutisk vårdavd Psykiatrisk klinik. Här disponerar neurofys. avd. samt neuro logisk klinik lokaler Barnpsykiatrisk klinik Kapell Sköterskehem Biträdande kirurgiöverläkarvillan Personalhemmet, annexavd F. d. kirurg, överläkarvillan, beräknas kunna disponeras till förvaltningslokaler Underläkarvillan Telefonväxel Kontor Avd. för långvarigt sjuka Summa Byggnader utanför lasarettsområdet F. d. J. G. Westmans BB Byggnader på infektionskliniksområdet Summa utanför lasarettsområdet

2 468

805 2 079

459 2 729 2 018 2 603 3 108 2 643 1 108 1 050 4 625 3 704 1 290 162 1 306 311 2 029 522 556 133 279 1 619 37 606 830 4 389 5 219

180 Figur 1:2. Linköpings regionsjukhus Beträffande de använda byggnadsbeteckningarna A—Y hänvisas till sid. 179. Härutöver avser Z sjuksköterskeskola och Å soldathem

181 I tabell 1: 51 sammanställs vårdplatsantalet för regionsjukhuset den 1 januari 1964 samt sannolikt vårdplatsantal år 1968 (efter pågående utbyggnad). Samtidigt angives antalet besök i öppen vård under verksamhetsåret 1962. Tabell 1:51. Vårdplatsantal m. m. på och i anslutning till Linköpings regionsjukhus Antal vårdplatser

Klinik

1.1. 1964

År 1968

Med. klinik Kir. klinik Urologisk klinik Kvinnoklinik Gyn.avd BB-avd Med. barnklinik öron-, näs- och halsklinik

147 132

ögonklinik Infektionsklinik Ortopedisk klinik Klin. för långvarigt sjuka Avd. för långvarigt sjuka Psyk. klinik Barnpsyk. klinik Neurol, klinik Hudklinik-fallergilab Radioter. klinik allm

24 136 3 90* 88 35

24 136 90 300

22 30 25 58

Neurokir. klinik Plastikkir. klinik. . . Rehabiliteringsklinik.. Anestesiavd Annexavd. (patienthotell) Röntgenavd Centrallab. Totalantal analyser Tandvårdsavd Odisponibelt

24 8 30 8

22 30 25 58 37 24 30 29

144 133 25 621 2 75/ 69 50

47 50 69 41

Antal besök i öppen vård 1962 1 13 083 32 765 8 733 3 493 19 474 2 371 1 578 5 317 15 159 8 845 11 662 6 973 7

(13)» 42 42

..

Summa

1 134

18 284 21 388 4 528

59 1508 (jämte 20 platser för psyk. rehabilitering)

I överläkarens och övriga läkares mottagningar jämte vissa jourfall. Härför förutsattes att en planeråd tillbyggnad är genomförd. 3 H ä r a v beräknas 30 platser kunna disponeras.av annan klinik. * Endast 90 av klinikens 120 platser har hittills tagits i bruk. 6 E n d a s t 44 av klinikens 74 platser har hittills tagits i bruk., 6 Vartill kommer rehabiliteringshem 20 platser. 7 Varav 6 621 röntgenbehandlingar. 8 Verksamheten påbörjas under 1964. 9 Ej inräknat i vårdplatsantalet. 2

ÖS i<A

8.2.6. Utbyggnadaplaner för regionsjukhuset

*f'Q

En omfattande utbyggnad av regionsjukhuset är planerad. I det följande redovisas först detaljplanerad utbyggnad samt redogöres därefter för föreliggande planer på långsiktig utbyggnad.

182 8.2.6.1. Detaljplanerad utbyggnad Byggnadsarbete har påbörjats för en nybyggnad för patologi, som beräknas vara färdig 1966. Byggnaden skall omfatta en nettoyta av ca 2 000 m 2 och byggnadskostnaderna torde uppgå till 5 milj. kronor. Vidare beräknades tidigare en till- och ombyggnad för kvinnokliniken kunna genomföras till år 1967. Tillbyggnadsåtgärderna beräknades kosta ca 7 milj. kronor. Frågan om utbyggnaden av kvinnokliniken kommer emellertid att lösas i samband med den långsiktiga utbyggnaden av lasarettet. Inom lasarettsområdet kommer lokaler under 1964 att friställas i f. d. sjuksköterskeskolan för en avdelning för klinisk fysiologi. Kostnaderna för härför erforderliga ombyggnadsåtgärder beräknas uppgå till ca 0,4 milj. kronor. Vidare beräknas lokaler för en rehabiliteringsavdelning kunna anordnas inom sjukhuset. Landstinget avser att inom den närmaste framtiden uppföra en nybyggnad för långtidssjuka i Valla, innehållande 240 vårdplatser samt stora utrymmen för fysikalisk terapi och arbetsterapi. Vid årsskiftet 1964/65 kommer 30 vårdplatser av paviljongtyp att tillkomma för långtidsvård. Byggnadskostnaderna för Valla sjukhus beräknas till 13,8 milj. kronor. Vidare avses ett behandlingshem för barnpsykiatriskt klientel bli uppfört i Hackefors. Kostnaderna för detta hem beräknas uppgå till 0,8 milj. kronor. 8.2.6.2. Planer på fortsatt utbyggnad En generalplan för regionsjukhusets utbyggnad har nyligen (i april 1964) fastställts av Östergötlands läns landsting. En begränsad arkitekttävling om lasarettets utbyggnad på grundval av den fastställda generalplanen har igångsatts och beräknas vara avslutad omkring årsskiftet 1964/65. De uppgifter som i det följande lämnas om regionsjukhusets utbyggnad är hämtade ur det förslag till generalplan, som låg till grund för landstingets nyssnämnda beslut, samt från tävlingsprogrammet. Det planerade vårdplatsantalet år 1975 vid regionsjukhuset i Linköping framgår av tabell 1: 52. I tävlingsprogrammet framhålles, att det med hänsyn till den medicinska utvecklingen synes nödvändigt att i framtiden räkna med att vårdplatsantalet på sjukhuset stiger upp emot 2 000. Följande ytterligare laboratorier och avdelningar m. m. beräknas ingå i det nya sjukhuset. Yrkesmedicinsk avd. Intagningsavd. för 15 pat. Intensivvårdsavd. för 20 pat. samt postoperativ avd. för 15 pat. Mottagningar med akutmottagningsavd. Blodcentral Djuravd. Fotografisk avd.

183 Tabell 1: 52. Planerat

vårdplatsantal

vid regionsjukhuset

i Linköping

år

1975 Därav Specialitet

Summa

Amn. A-platser 1

Icke A-pl. 2 30

Invärtes medicin Kardiologi

158 (32)

128 (32)

Med. njursjukdomar.

(32)

(32)

Reumatologi. , Yrkesmedicin,

32 Allmän kirurgi, Urologi Thoraxkirurgi.. Plastikkirurgi.. Neurokirurgi... Ortopedi

143 50 32 42 40 90

128 50 32 32 40 90

64 75 69 32 50 10

64 75 69 32 50

32 64 30

32 64 30

Lungsjukdomar

64 Psykiatri Neurologi. Barnpsykiatri.. Hudsjukdomar. Radioterapi allmän gyn Rehabilitering allmän

104 64 22 42

74 64 22 32

62 32

32 32

1 300

Subspecialitet, vårdplatsantalet inräknat i moderkliniken Subspecialitet, vård platsantalet inräknas i moderkliniken. 20 Behovet av icke Aplatser har ännu ej studerats.

Kvinnosj ukdomar Gyn BB Barnmedicin Barnkirurgi öronsjukdomar Foniatri Audiologi Ögonsjukdomar Infektionssjukdomar.

15 10 Behovet av icke Aplatser har ännu icke studerats.

10 I anslutning till angiv na vårdavd. anordnas 30 A-platser att begag nas av inf.klin. el. av annan klinik. Centraldisp. beräknas bli ansluten till klini ken.

10 Behovet av icke Aplatser har ännu icke studerats. Tillgodoses inom allmänna rehabiliteringskl. o. neurolog, klin. Valla sjukhus utgör regionsjukhusets klinik för långvarigt sjuka.

neurologi.... Långvarigt kroppssjuka. Socialmedicin

, Summa

155 s

Med A-platser förstås vårdplatser av konventionell typ. Med icke A-platser förstås platser på eftervårdsavdelning, lättvårdsavdelning och annex-avdelning samt för dag- resp. nattpatienter. 3 Härtill beräknas behov föreligga av ca 145 icke A-platser för ortopedi, kvinnosjukdomar, gynekologisk radioterapi, allmän rehabilitering m. m. 2

184 Käkcentral (såsom samarbetsorgan utan egna lokaler) Allergilab. (anordnas inom allergiutredande kliniker) Bakteriologiskt lab. (Virologiskt lab., upptages dock ej i generalplanen) Cytologiskt lab. Kliniskt fysiologiskt lab. Isotoplab. (beräknas i resp. laboratorier) Kliniskt kemiskt lab. Neurofysiologiskt lab. Operationscentral Patologisk avd. Radiofysiskt lab. Radioterapeutisk behandlingsavd. Rehabiliteringsavd. Röntgendiagnostisk avd. Tandvårdsavd. Audiologiskt lab. Foniatrisk avd. Klinisk farmakologisk avd. Socialmedicinsk avd. Apotek (under utredning) Budcentral m. m. Centralförråd Centralkök Personal- och patientmatsalar Maskin- och panncentral (under utredning) Desinfektionscentral Steriliseringscentral Städcentral Tvättbytesförråd Verkstäder Arkiv " Bibliotek (medicinskt och patient-) Övriga tekniska avdelningar tillhörande sjukvården liksom expeditions- och administrativa avdelningar samt ekonomiavdelningar. Sjukhusets lokalmässiga omfattning vid full utbyggnad beräknas enligt tävlingsprogrammet komma att uppgå till ca 80 000 m 2 nettoyta. Därvid har hänsyn endast tagits till sjukvårdens behov. I tävlingsprogrammet har dock angivits vissa krav på expansionsmöjligheter för eventuell medicinsk undervisning och forskning. Byggnadsmässig organisation och tidsplan m. m.: I generalplanen har inte angivits, vilka befintliga byggnader inom lasarettsområdet, som på relativt kort sikt kan och bör ersättas med nybyggnader. Däremot anges, att följande äldre byggnader på längre sikt behöver ersättas, nämligen medicinska vårdavdelningsbyggnaden och ekonomibyggnaden, garnisonssjukhuset samt eventuellt det centrala partiet med mottagningar, röntgen och kirurgoperation. Samtliga har dock, framhålles det, moderniserats och är därför nu fullt användbara.

185 I t ä v l i n g s p r o g r a m m e t a n g e s följande angelägenhetsgradering i det medicinska utbyggnadsprogrammet för s j u k h u s e t . D e t t a i n n e b ä r inte, f r a m h å l l e s det, a t t de definitiva l o k a l e r n a för r e s p e k t i v e e n h e t e r n ö d v ä n d i g t v i s b e h ö v e r t i l l k o m m a i s a m m a o r d n i n g s f ö l j d . P r o v i s o r i e r m å s t e d o c k enligt p r o g r a m m e t b e t r a k t a s som o u n d v i k l i g a u n d e r r e g i o n s j u k h u s e t s u t b y g g n a d s p e r i o d . 1. Kvinnoklinik, neurokirurgisk operations- och mottagningsavdelning, akutmottagning, gynekologisk radioterapeutisk klinik och plastikkirurgisk klinik. 2. Panncentral, kök, laboratorier för klinisk kemi, bakteriologi och klinisk fysiologi. 3. Medicinska serviceavdelningar: Operationscentral, röntgendiagnostisk avdelning samt laboratorier i den mån de icke ingår under rubriken 2. Även en urologisk klinik bör inrymmas här, om så befinnes möjligt. 4. Denna del innebär främst en utbyggnad av regionsjukhuset såsom centrallasarett med specialiteterna rehabilitering, reumatologi, socialmedicin, lungmedicin, infektionssjukdomar och yrkesmedicin. 5. Slutligen upptages de specialiteter, som man i generalplanen ställt sig avvaktande till, nämligen thoraxkirurgi, kardiologi, barnkirurgi samt neurologisk rehabilitering. Av medicinska serviceavdelningar kan avdelningar för virologi och klinisk farmakologi väntas tillkomma i sent skede. I t ä v l i n g s p r o g r a m m e t a n g e s bl. a. följande

riktlinjer

för

utbyggnaden.

Med utgångspunkt från de medicinska önskemål, som nyss angivits, skall den etappvisa utbyggnaden genomföras. Utbyggnaden bör inledas med ett vårdavdelningsblock för kirurgiska specialiteter samt de serviceenheter, som betjänar ett sådant block. Till vårdavdelningsblocket bör därför anslutas centraloperationsavdelning med en postoperativ enhet och intensivvårdsavdelning. Sistnämnda avdelning förutsattes bli begagnad även av de medicinska specialiteterna. Även de kirurgiska specialiteternas mottagningar bör här inrymmas tillsammans med sjukhusets akutmottagning och intagningsvårdavdelning. Vidare är det nödvändigt, att en röntgendiagnostikavdelning och laboratorieresurser tillskapas i denna etapp. Utbyggnaden bör planeras med utgångspunkt från en beräknad medelsförbrukning om 20—25 milj. kronor per år. Det är vidare angeläget, att den första byggnadsdelen snabbt kan tagas i bruk, dels därför att flertalet inom sjukhusets centrala delar befintliga specialiteter är mycket trångbodda, dels därför att den medicinska undervisningen — om den kommer — kräver avsevärda utrymmen. På lång sikt bör en fullständig koncentration av de kirurgiska specialiteterna genomföras. Först därigenom blir det möjligt att utnyttja de fördelar, som operationscentral och intensivvårdavdelning erbjuder samt att lämna god narkosservice till hela sjukhuset. Kirurgspecialiteternas koncentration till de nya byggnadsdelarna gör det möjligt att i avvaktan på en fullständig ersättning av det befintliga byggnadsbeståndet disponera befintliga byggnader, som idag inrymmer kirurgspecialiteter, för utbyggnad av medicinspecialiteterna och koncentration av verksamheten till regionsjukhusets centrala område. Även möjligheterna att tillgodose önskemålet om en mentalklinik synes om möjligt böra tillvaratagas i detta sammanhang. Man anser det även nödvändigt att räkna med att en särskild mentalklinik med högst 200 vårdplatser framdeles kommer att upprättas vid regionsjukhuset. De byggnader, som friställes genom första etappen, bör vidare kunna disponeras för den medicinska undervisningen — om den kommer — och för en utbyggnad av de medicinska specialiteterna.

186 I fråga om tidsplanen för utbyggnaden beräknas projekteringsarbetet enligt prisnämnden kunna påbörjas så snart arkitekttävlingen avgjorts och den därpå följande bearbetningen avslutats, vilket beräknas ske till urtima landsting våren 1965. Om byggnadsarbetet påbörjas 1967, kan det därefter, fortsätter nämnden, beräknas pågå åtminstone under en tioårsperiod.

8.2.6.3. Kostnader för utbyggnaden m. m. I generalplanen har kostnaderna för utbyggnaden uppskattats med utgångspunkt från den byggnadsvolym, som erfordras vid en fullständig utbyggnad av regionsjukhuset. I det följande kominer denna kostnadsberäkning att redovisas, varvid beredningen dock tar hänsyn till det lokaltillskott, som tillkommit i tävlingsprogrammet. Volymantalet beräknas med ledning av de nettoytor, som redovisas i tävlingsprogrammet. Nettoytan omvandlas till bruttoyta, därigenom att tilllägg med 50 procent göres för korridorer, trappor, hisschakt och väggar. Bruttoytan omvandlas till volym, varvid antages en genomsnittlig takhöjd av 4,5 m. (En ventilationsvåning med hissmaskinrum och kulvertutrymme är därvid medräknad.) Vid kostnadsberäkningen i generalplanen upptogs för nybyggnader 300 kronor/m 3 och för ombyggnader 200 kronor/m», vilka genomsnittskostnader begagnats vid överslagsmässiga beräkningar för andra aktuella sjukhusprojekt inom landstinget. Beredningen finner för sin del anledning att nu räkna med en produktionskostnad av 325 kronor/m 3 för nybyggnad och 200 kronor/m 3 för ombyggnad. Investeringsbehoven är framräknade enligt två alternativ. Vid det ena alternativet antages viss del av volymbehovet (119 000 m 3 ) — utöver de utrymmen, som kan disponeras i byggnader i mycket gott befintligt skick (115 000 m 3 ) — kunna tillgodoses genom ombyggnadsåtgärder. Vid det andra alternativet tankes erforderliga ytterligare utrymmen bli anordnade genom nybyggnader. Beräkningen redovisas i nedanstående sammanställning. Ny- och ombyggnad

Total volym ca 540 000 m 3 Nybyggnad 325 kr/m 3

Summa

Nybyggnad

m3

milj. kronor

m3

milj. kronor

306 000 119 000 115 000

99,5 23,8

425 000

138,1

540 000

123,3

115 000 540 000

138,1

För de ovan angivna alternativen har man därför att räkna med byggnadskostnader mellan 123 och 138 milj. kronor. Härvid har dock inräknats den nybyggnad för patologi, som är under uppförande.

187 Utöver angivna byggnadskostnader torde krävas särskilda anslag för inredning och utrustning. Några beräkningsgrunder för dylika anslag anges icke i generalplanen. I tabell 1:53 redovisas i generalplanen beräknad kostnadsutveckling driftsidan bl. a. med hänsyn till den förväntade personalutvecklingen.

på

Tabell 1: 53. Beräknad driftkostnadsutveckling på regionsjukhuset i Linköping.

1. Vårdplatser i bruk 2. Personal 3. Löneindex (beräknad stegring 5 % per år) 4. Lönesumma per anställd i 1 000-tal kr (1962=15,7) 5. Lönesumma för sjukhuset i milj. kr per år 6. övriga driftkostn. i milj. kr per år 7. Annuiteter på lån i milj. kr per år 8. Summa drift- och personalkostn. i milj. kr per år

År 1964

Första delen av utbyggnaden klar omkring år 1968

Utbyggnaden slutförd omkring år 1975

1 100 1 150

1 200 1 300

1 400 1 650

17,3

29,9

29,6

19,8 8,6

27,2 11,7 2,0

48,8 21,0 7,0

28,5

40,9

76,8

Medelvårddagkostnaden vid Linköpings centrallasarett uppgick år 1962 till ca 73 kronor. Om man utgår från att beläggningen på tillgängliga vårdplatser är 85 procent kan medelvårddagkostnaden med utgångspunkt från ovan angivna siffror beräknas för år 1964 till ca 85 kronor samt för år 1975 till ca 175 kronor. 8.3. Regionsjukhuset i Örebro 8.3.1. Befolkningsunderlag

Örebro sjukhus är regionsjukhus för Örebro-regionen med ca 750 000 invånare och omfattande Värmlands och Örebro län, Eskilstuna och Katrineholms upptagningsområden av Södermanlands län liksom västra delen av Västmanlands län samt är centrallasarett i Örebro län, som för närvarande har ca 263 000 invånare. Upptagningsområdet för normallasarettsspecialiteterna medicin och kirurgi m. m. omfattar ca 140 000 invånare, varvid Örebro stad har ett invånarantal av ca 78 000. Enligt befolkningsprognoser bör invånarantalet i Örebro län fram till år 1975 ha ökat till ca 275 000. En viss ökning av befolkningsunderlaget inom det centrala upptagningsområdet torde även komma att äga r u m . Man torde k u n n a utgå ifrån att invånarantalet inom detta område år 1975 kommer att överstiga 150 000. Hänsyn har därvid icke tagits till den utveckling inom Örebro-regionen, som skulle bli följden av ett realiserande av ett program till

188 lokalisering av statlig verksamhet till Örebro, som nyligen framlagts av utredningen rörande statlig verksamhet (SOU 1963: 69). 8.3.2. Sjukvårdens organisation inom Örebro läns landstingsområde

Förutom regionsjukhuset finnes inom landstinget två normallasarett, nämligen länslasarettet i Karlskoga med 341 vårdplatser och det i Lindesberg med 224 vårdplatser. Båda dessa lasarett ligger på mindre än fem mils avstånd från Örebro. På båda sjukhusen finnes avdelningar för medicin, kirurgi, förlossningsvård, långtidsvård och röntgendiagnostik. I Karlskoga bedrives härutöver genom i staden praktiserande läkare med specialistkompetens, vilka är knutna till lasarettet som konsultläkare, sjukvårdande verksamhet i oftalmiatrik, oto-rhino-laryngologi och pediatrik. Bespektive 6, 10 och 6 vårdplatser finnes reserverade för ifrågavarande discipliner. Nämnda specialitetssjukvård, dock ej pediatrik, tillgodoses på Lindesbergs lasarett genom konsulter från Örebro. För förlossningsvården disponeras vidare mindre BB-avdelningar på sjukstugor i Askersund och Hällefors. Askersund ligger inom Örebros upptagningsområde för normallasarettsspecialiteterna. Lasarettet i Lindesberg har nyligen nybyggts. En utbyggnad av lasarettet i Karlskoga är vidare planerad. Denna utbyggnad beräknas bli färdig år 1968. Kostnaderna härför beräknas uppgå till i storleksordning 8—10 milj. kronor. I fråga om den framtida sjukvårdsorganisationen i länet har diskuterats inrättande av ytterligare ett normallasarett i Kumla. Detta torde dock endast komma att aktualiseras, om befolkningsökningen inom området skulle bli av större omfattning än vad man tidigare räknat med. Tjänsteläkarväsendets överförande på landstinget har givit Örebro läns landsting anledning att medverka i en utredning rörande tjänsteläkarväsendets utbyggnad och organisation inom länet, avsedd att genomföras under 1960-talet. En dylik organisation kan förväntas komina att medföra ökat läkarbehov. Mentalsjukvården inom landstingsområdet tillgodoses av Mellringe sjukhus, som nyligen uppförts av staten och är beläget inom Örebro stad på ett avstånd av fem k m från regionsjukhuset. Mentalsjukhuset, som har 720 vårdplatser samt för närvarande 17 läkartjänster, drivs redan från starten av landstinget, som planerat ett nära samarbete mellan regionsjukhuset och mentals j ukhuset. Utöver mentalsjukhuset i Mellringe finnes inom staden på ett avstånd av 2,5 k m från regionsjukhuset en psykiatrisk klinik med 32 vårdplatser. Denna klinik, som är organisatoriskt inordnad i regionsjukhuset, kommer att beröras i samband med redogörelsen för Örebro sjukhus. I planeringen för den framtida utbyggnaden av regionsjukhuset beaktas behovet av sjukvårdsresurser i psykiatri på sjukhusområdet.

189 Lungsjukvården inom länet tillgodoses av Garphytte sanatorium, beläget på ett avstånd av 2 mil från staden. Sanatoriet har för närvarande 160 vårdplatser. För att tillgodose framtida behov av lungsjukvård planeras inom regionsjukhuset en särskild lungklinik, som skall ersätta Garphytte sanatorium. Ologofrenivården är inom staden representerad genom Västra Marks sjukhus med 320 vårdplatser. I planerna för landstingets utbyggnad av vården av psykiskt efterblivna ingår uppförande av en anläggning i Örebro för svårskötta psykiskt efterblivna. En av de statliga skolorna för hörselskadade barn är belägen i Örebro. År 1963 påbörjades vidare uppförande av ett skolhem för blinda med komplicerade lyten. Landstinget driver sedan flera år tillbaka ett skol- och behandlingshem för barn med cerebral pares i nära anslutning till regionsjukhuset. År 1962 startade vidare landstinget i Örebro ett rikshem för astma- och sockersjuka barn. Förskolan för hörselskadade barn från Örebro och Västmanlands län flyttades hösten 1963 från Lindesberg till Örebro. Örebro läns landsting har slutligen en institution för arbets prövning och arbetsträning i Örebro. Denna institution förfogar över 90 platser.

8.3.3. Regionsjukvårdens organisation

Jämlikt av riksdagen fastställda riktlinjer för regionsjukvårdens utbyggande (prop. 1960: 159) skall Örebro lasarett utgöra regionsjukhus i Örebroregionen. I propositionen förutsattes dock regionkliniker endast bli anordnade i thoraxkirurgi, plastikkirurgi, radioterapi och reumatologi. Beträffande neurokirurgi räknade föredragande departementschefen med att denna specialitet tills vidare ej skulle behöva utbyggas i örebroregionen, då särskilt Stockholm men även Lund och Göteborg skulle komma att ha överskott på vårdplatser i neurokirurgi. Departementschefen anmälde vidare, att i fråga om neurologi och dermatologi avsågs enligt förvaltningsutskottet en utbyggnad på länsplanet skola komma till stånd. Häremot hade departementschefen i och för sig inte något att erinra, då han fann det sannolikt, att klinikerna vid regionlasarettet på grund av den mera kvalificerade vård, som tillgången till specialister inom andra discipliner där möjliggjorde, i praktiken mer eller mindre skulle få karaktären av regionkliniker. Det syntes honom angeläget, att viss hänsyn toges härtill vid dimensioneringen av klinikerna. För att säkerställa tillgången till specialister i urologi och barnkirurgi vid regionsjukhuset borde enligt departementschefens mening avskiljande av ett mindre antal platser inom kirurgiska kliniken under biträdande överläkare förtjäna att övervägas. Vad slutligen angår reumatologi syntes det departementschefen böra

190 övervägas, huruvida icke denna specialitet borde tillgodoses genom subspe> cialisering inom internmedicinen. I enlighet med angivna riktlinjer har överenskommelse träffats med b e rörda landsting om anordnande av regionsjukvård vid Örebro sjukhus inonn specialiteterna thoraxkirurgi, kardiologi, plastikkirurgi, urologi, radioteraipi, dermatologi, reumatologi och neurologi. Den radioterapeutiska och tho»raxkirurgiska verksamheten har redan i begränsad omfattning påbörjatss. För den radioterapeutiska verksamheten kommer efter pågående utbygg;nad att disponeras förutom konventionell röntgenutrustning och koboltkanon även betatron. Vårdplatsantalet kommer att uppgå till 51. Även dem thoraxkirurgiska kliniken kommer efter pågående utbyggnad att erhålla ökade resurser. Vårdplatsantalet är fastställt till 32. Kardiologien är anordnad som en subspecialitet inom internmedicinen. Den förfogar över 15 vårdplatser. Den plastikkirurgiska verksamheten har påbörjats i september 1964 med 30 vårdplatser samt den reumatologiska verksamheten beräknas kunna igångsättas med 30 vårdplatser vid årsskiftet 1964/65. Sistnämnda verksamhet beräknas bli anordnad som en subspecialitet till internmedicinen. Den dermatologiska kliniken inflyttade i september 1964 i nybyggda lokaler och i samband därmed har vårdplatsantalet ökats från 29 till 48. Den neurologiska sjukvården får från början av år 1965 disponera 30 vårdplatser. Verksamheten kommer att ledas av en överläkare. Urologi planeras att ingå som en självständig specialitet. Härför beräknas ett vårdplatsantal av 25. Den barnkirurgiska sjukvården planeras vidare bli tillgodosedd inom den allmänna kirurgins ram genom samarbete med barnmedicinen. I utbyggnadsprogrammet har medtagits 15 vårdplatser för denna specialitet. I enlighet med statsmakternas uttalande kominer icke någon neurokirurgisk klinik att inrättas i Örebro. Inom landstinget diskuteras däremot att inrätta en särskild traumatologisk avdelning såsom en subspecialitet till den allmänna kirurgien. Någon fristående enhet för »konstgjord njure» är icke upptagen i utbyggnadsprogrammet. Icke heller torde någon särskild käkcentral komma att inrättas. Behovet av sjukvård inom detta område beräknas bli tillgodosett genom samverkan mellan de plastikkirurgiska och otologiska klinikerna samt den centrala tandvårdsavdelningen. 8.3.4. Disponibla markområden för regionsjukhuset i Örebro

Begionsj ukhuset i Örebro är beläget relativt centralt i staden på ett avstånd av mindre än en km från Örebro slott. Nuvarande sjukhusområde är långsmalt i öst-västlig riktning och begränsas av Svartån i söder och Grev Bosengatan i norr. På andra sidan nämnda gata ligger ett industriområde med verkstäder tillhörande Statens Järnvägar. Åt väster kan sjukhustomten ut-

191 vidgas fram till Alnängsgatan. Ytterligare utvidgning kan i denna del genomföras åt söder till Olaigatan, eventuellt även till Svartån. Söder om sjukhuset i Svartån ligger Stora Holmen med en areal av ca 3,5 har, som utgör parkområde. Ett stort parkområde — Stadsparken — finnes även söder om Svartån. Här ligger även vissa av stadens reserverade tomter för eventuella universitetsinstitutioner — en tomt väster om stadsparken om ca 6 har och en öster om stadsparken om 16 har. Den nuvarande sjukhustomten med utvidgningen fram till Alnängsgatan omfattar 13,4 har och området ned till Olaigatan 3,4 har. Området Olaigatan—Svartån omfattar ca 2 har. Sjukhuset skulle således norr om Svartån kunna utvidgas till ca 18,8 har. Om härtill lägges Stora Holmen, vilken kan fungera som sjukhuspark, kommer arealen att uppgå till drygt 22 har. P å en viss del av angivet markområde finnes för närvarande bl. a. i relativt gott skick befintliga bostadshus. Utöver sjukhustomten disponerar landstinget i Örebro 300 m norr om sjukhuset ett område om 2,6 har, på vilket nuvarande epidemisjukhus är förlagt. I närheten av epidemitomten finnes Norra sjukhuset med ett markområde om 1,9 har. I den västra delen av staden disponerar staden vidare bl. a. tomtmark vid Älvtomtagatan om ca 2,0 har dels för sjukhusets psykiatriska klinik, dels ock för Västra sjukhemmet. 8.3.5. Nuvarande regionsjukhus samt pågående utbyggnad

Nuvarande sjukhusorganisation framgår av bifogat kartmaterial. (Fig. 1: 3.) De centrala delarna av nuvarande sjukhusbyggnad med bl. a. nuvarande medicin- och kirurgiavdelningar och centrallaboratorium byggdes under 1890-talet. En större om- och tillbyggnad genomfördes under 1920-talet, då den västra flygeln och köksavdelningen tillkom. Samtidigt uppfördes även lokaler för sjuksköterskeskolan. Senare har successiva ytterligare omoch tillbyggnadsåtgärder vidtagits. Sålunda kan nämnas, att nuvarande matsals- och tidigare tvättavdelningen tillkom i mitten på 40-talet. Centrallängan påbyggdes 1951, varvid bl. a. en centraloperationsavdelning anordnades, en fristående byggnad för en barnmedicinsk klinik uppfördes 1954 och placerades söder om det långsträckta centralkomplexet, panncentral och verkstäder — även ortopedisk bandageverkstad — uppfördes 1957, sjuksköterskeskolan tillbyggdes bl. a. med aula 1961 och den barnmedicinska byggnaden tillbyggdes för radioterapi 1961. Nyligen har arbetet med uppförande av en provisorisk tillbyggnad av centrallängan åt söder, den s. k. röntgenflygeln, avslutats. I denna flygel kommer tills vidare förutom en röntgenavdelning att inrymmas ortopedioch medicinmottagningar samt bakteriologiskt och patologiskt laboratorium. Genom att ny centraltvätt uppföres utanför sjukhusområdet, frigöres tvättanläggningens lokaler för annat ändamål. Under hösten 1964 har färdigställts en sjukhusbyggnad om 10 våningar, det s. k. höghuset, placerad väster om

192 Figur

1:3.

Örebro

regionsjukhus

INOUSTRIOMRJ.DE

S . J . HUVUDVERK5TM>

Sjukhusbyggnadernas A: Planerad utbyggnad, etapp II. B: Barnmedicin. Barn- och ungdomspsykiatri. Badioterapi.

innehåll m. m. E: B-sjukhus med avdelningar för reumatologi, neurologi, medicin och gynekologi. F:

Djurstall.

G: Disponibel (f. d. personalbostad).

C: Allmän kirurgi, thorax-kirurgi, urologi, ortopedi, internmedicin, kardiologi, reumatologi, neurologi, yrkesmedicin, obstetrik och gynekologi, röntgendiagnostik samt skilda laborativa och övriga servicespecialiteter.

H: Bårhus.

D: Barndaghem (t. v.).

I:

Infektionssjukdomar, ögonsjukdomar, öronsjukdomar, hudsjukdomar, plastikkirurgi och foniatrik.

P:

Panncentral:

S:

Sjuksköterskeskola.

193 lasarettets centralkomplex. I denna byggnad inryms förutom infektionsklinik även öronklinik, ögonklinik, plastikkirurgisk klinik, hudklinik, centraltandpoliklinik, foniatrisk-logopedisk avdelning samt audiologisk avdelning med hörcentral. Genom utflyttningen av hudkliniken samt ögon- och öronklinikerna från nuvarande centralbyggnad till höghuset kommer utökade lokalutrymmen att erhållas för där kvarvarande kliniker och laboratorier, nämligen medicinkliniken, allmän-kirurgiska och thorax-kirurgiska klinikerna, ortopediska kliniken och kvinnokliniken samt centrallaboratoriet. Därigenom möjliggöres inrättande av avdelningar inom medicinska subspecialiteter såsom reumatologi och neurologi, samt inom kirurgiska subspecialiteter såsom urologi och eventuellt även barnkirurgi. Utrymmen erhålles även för medicinsk rehabilitering och en avdelning för klinisk fysiologi. I förutvarande ortopedmottagningen färdigställs en intensivvårdavdelning. De vårdplatser, som vid tillkomsten av en infektionsklinik friställes i nuvarande epidemisjukhus, beläget 300 m norr om sjukhuset, kommer att användas såsom lättvårdsplatser för de kliniska specialiteterna medicin, reumatologi, neurologi och kvinnosjukdomar. Arbete pågår vidare på utbyggnad av den radioterapeutiska kliniken med inrättande av nya vårdavdelningar samt utökade behandlingslokaler. I samband härmed erhålles även nya lokaler för det radiofysiska laboratoriet. Genom utbyggnad av barnsjukhusbyggnaden har från våren 1964 barn- och ungdomspsykiatriska kliniken erhållit nya och utökade lokaler. I början av år 1965 kommer bl. a. en mindre tillbyggnad till centrallängan att färdigställas, innehållande en akutmottagning med en intagningsavdelning med 12 sängplatser. Begionsjukhusets psykiatriska klinik måste tills vidare bibehållas utanför lasarettsområdet. Klinikbyggnaden är, som tidigare nämnts, belägen vid Älvtomtagatan. Mottagningslokaler finnes inrättade i fastigheten Drottninggatan 11. Kirurgiska kliniken får lättvårdsavdelning (59 vårdplatser) i Adolfbergs sjukhem, beläget på 5 k m avstånd från regionsjukhuset. Till sjukhuset men beläget utanför detsamma hör även ett patienthotell med ca 100 platser. Den byggnadsmässiga storleken av sjukhuset i Örebro efter avslutande av ovan angivna byggnadsarbeten framgår av nedanstående tablå. Volym i m 3 ca 160 000 25 000 15 000 18 000 82 000

Sjukhusdel Centrallängan med vissa bostadshus, panncentral, kulvert, sjuksköterskeskola Tillbyggnad—röntgenflygel Barnsjukhus Till- och påbyggnad för radioterapi och barnpsykiatri Höghus inkl. transport- och rörkulvert Summa 7—413173

300 000

194 I det följande sammanställes kostnader för vissa under senare år genomförda och nu pågående byggnadsåtgärder .(inkl. fast inredning). Projekt Uppförande av barnsjukhus Uppförande av panncentral m. verkstad Utbyggnad av sjuksköterskeskola Tillbyggnad i form av s. k. röntgenflygel Utbyggnad av barnklinikbyggnaden för anordnande av lokaler för radioterapi och barnpsykiatri (pågående) Uppförande av höghus Pågående ombyggnader inom c e n t r a l k o m p l e x e t . . . . Planerad ombyggnad inom centralkomplexet (fysiol. lab., arbetsterapi, sjukgymnastikavd., intagn.avd. m. m.) 1

Byggn.kostn. i milj. kronor

År

2,50 3,25 1,20 6,92

1954 1957 1961 1963

6.201 26,00* 2,25x

1963 1963 1963

2,70

1964 Beräknad kostnad.

Någon fullständig redogörelse för gjord eller planerad investering för utrustning motsvarande angivna byggnadsåtgärder kan inte lämnas. Här kan dock nämnas, att utrustningen för röntgenflygeln beräknas uppgå till 2,6 milj. kronor, för höghuset till 2,5 milj. kronor, för barnpsykiatriska kliniken till 0,25 milj. kronor samt för radioterapitillbyggnaden till 1,6 milj. kronor. I tabell 1: 54 angives beräknat antal vårdplatser vid regionsjukhuset i ÖreTabell 1: 54. Planerat vårdplatsantal på Örebro regionsjukhus år 1965. Antal vårdplatser Klinik

Allmän internmedicin Beumatologi Neurologi Kardiologi Yrkesmedicin Allmän kirurgi Urologi Barnkirurgi Thorax- och kärlkirurgi Plastikkirurgi Ortopedi Gynekologi och obstetrik Badiologi Infektionssjukdomar Dermatologi Ögonsjukdomar Öronsjukdomar Barnmedicin Barn- och ungdomspsykiatri Psykiatri Patienthotell

Totalt

Därav B-platser

157 30 30 15

160 25 15 32 30 75 108 51 74 48 48 48 67 22 32 100 Summa

1 167

15 20

100 249

195 bro våren 1965 efter det att pågående utbyggnad avslutats. Antalet lättvårdplatser (B-platser) redovisas separat. Följande serviceavdelningar torde vidare vara i verksamhet vid sjukhuset våren 1965. Avdelning Intagningsavdelning Anestesiologisk avdelning med 2 intensivvårdavdelningar Centraltandpoliklinik Central operationsavdelning 1 Blodgivarcentral Klinisk kemisk avdelning .* Allergilaboratorium Badiofysisk avdelning med isotoplaboratorium Böntgenavdelningar med allmän röntgen samt neuro- och thoraxröntgen Klinisk fysiologisk avdelning Klinisk neurofysiologisk avdelning Klinisk bakteriologiskt laboratorium Patologisk avdelning med cytologiskt laboratorium Fysioterapiavdelning Audiologiskt laboratorium med hörcentral Foniatrisk-logopedisk avdelning

Antal vårdplatser 12 20 — — — — — — — — — — — — — —

Summa

1 Angiven operationsavdelning är gemensam för de kirurgiska specialiteterna, utom ortopedi och plastikkirurgi, samt för gynekologi. Separata operationsavdelningar finnes inrättade för ortopedi, plastikkirurgi, ögon och öron. Av dessa är de tre sistnämnda placerade i höghuset.

Omfattningen av öppnavårdsverksamheten vid sjukhuset i Örebro framgår av tabell 1: 55, som visar antalet patienter och besök m. m. i öppen mottagning år 1962. Tabell 1: 55. Antal besök i öppen vård på regionsjukhuset i Örebro år 1962

Klinik (avdelning)

Antal patienter

1 överläk. mottagn.

I övr. mottagn.

4 258

2 399 2 135 10 359 2 587 1 521 4 103 3 752 3 664 1 372 550 5 502

5 477 5 477 27 903 8 836 3 395 10 491 7 961 7 837 5 309 682 7 585 1 743

6 550

6 550

Medicinsk klinikl 1 Medicinsk klinik II 1 Kirurgisk klinik Med. barnklinik öronklinik Ögonklinik Ortopedisk klinik Psykiatrisk klinik Barnpsykiatrisk klinik Hudklinik Klin. kemiskt lab

Antal besök (förstagångsoch återbesök)

4 116 4 916 7 733 11 713 6 126

28 751 Radioterapiavd Fysikalisk terapiavd 1

Antal behandl. i öppen vård

11 972 2 3 632

Medicinska klinikerna I och II har efter år 1962 sammanslagits. Av dessa var 2 387 koboltbehandlingar och 1 058 isotopundersökningar (diagnostik och behandling). 2

196 I fråga om det tillgängliga öppnavårdsklientelet vid Örebro regionsjukhus framhålles från landstingets sida, att detta material är mycket rikt differentierat. Man strävar i Örebro liksom när fråga var om regionsjukhusets i Linköping öppna mottagningar efter att något begränsa sjukhusets öppnavårdsverksamhet till att enbart avse omhändertagande av patienter med akuta sjukdomar och s. k. remisspatienter. Härför förutsattes emellertid en starkare samordning av sjukhusets verksamhet med den övriga öppnavårdsverksamheten inom landstingsområdet. 8.3.6. Fortsatt utbyggnad samt kostnader härför

Generalplanearbete pågår för den fortsatta utbyggnaden av regionsjukhuset. Under den närmaste tioårsperioden skall enligt av landstinget fattat principbeslut uppföras stora nybyggnader, avsedda att ersätta sjukhusets nuvarande huvudbyggnad. Planeringsarbetet befinner sig för närvarande på programstadiet. Definitiv ställning i fråga om sjukhusets framtida omfattning, såsom vårdplatsantal m. m., har ännu inte tagits. Förslag till konkret plan för utbyggnaden torde kunna föreläggas 1965 års landsting. Byggnadsarbetet beräknas kunna igångsättas år 1967. Inom landstinget diskuteras att tillgodose behovet av nya lokaler genom en centralbyggnad, förlagd utefter södra Grev Bosengatan och Alnängsgatan på den utvidgade lasarettstomten. Centralbyggnaden skulle således komma att ligga väster om det nyligen uppförda höghuset (se fig. 1:3). Enligt den diskuterade lösningen skulle lasarettsområdet erhålla en framtida uppdelning enligt följande. Uppdelningen är gjord från väster till öster. I Begionsjukhusets centralbyggnad, innehållande främst grunddisciplinerna internmedicin, kirurgi och obstetrik-gynekologi med därtill hörande arbets- och behandlingsavdelningar. Inom centralbyggnaden skulle även finnas centralföråd jämte den centrala försörjningsdepån. II Specialklinikbyggnader, av vilka nu finns höghuset och det s. k. barnsjukhuset. III Ett reserverat område — motsvarande nuvarande lasarettets centralkomplex — för eventuella byggnader för undervisning och forskning samt för lokaler för studenterna. IV Sjuksköterskeskola jämte eventuellt ytterligare tillkommande lokaler för utbildning. Höghuset med bl. a. infektionsklinik, hudklinik, ögonklinik, öronklinik och plastikkirurgisk klinik samt barnsjukhuset med barnmedicinsk, barnpsykiatrisk och radioterapeutisk klinik kommer således inte att beröras av utbyggnaden. Den nyligen uppförda röntgenflygelns framtida öde är inte avgjort. Den torde dock komma att omdisponeras för annat ändamål än för närvarande. Nuvarande panncentral med verkstäder torde även komma att utnyttjas som permanenta lösningar. För värmeförsörjningens del planeras för övrigt anslutning av sjukhuset till stadens fjärrvärmenät. En lösning av centralbyggnadens utformning, som nu diskuteras, är att anordna mottagnings-, operations- och övriga serviceutrymmen i ett tre-

197 våningsblock med överbyggnader för vårdavdelningarna, vilka överbyggnader är orienterade i riktning norr—söder. Vidare räknas med att vårdavdelningarna skall vara arrangerade i dubbelkorridorplan med vårdrum utefter båda långsidorna. Såsom tidigare nämnts har ställning ännu icke tagits ifråga om regionsjukhusets framtida omfattning. I nedanstående tabell angives för de kliniker, som planeras att ingå i centralbyggnaden, de vårdplatsantal, som för närvarande utgör underlag för pågående diskussioner om utbyggnaden av regionsjukhuset i Örebro. Därvid förutsattes, att de kliniker, som nu ingår i barnsjukhuset och i höghuset med sammanlagt 388 vårdplatser, kommer att kvarbliva i nuvarande lokaler under överblickbar framtid. Antal vårdplatser

Specialitet

Allmän medicin Reumatologi Neurologi Kardiologi Yrkesmedicin Allmän kirurgi Barnkirurgi Thoraxkirurgi Urologi Ortopedi Obstetrik-gynekologi Psykiatri Lungmedicin Rehabilitering

160 30 30 25

Anmärkning

Uppgiften prelim.

170 25 45 25 62 130 60 46 9

Summa

808 Vid ett realiserande av angivet program skulle det totala vårdplatsantalet på regionsjukhuset i Örebro komma att uppgå till 1 196 vårdplatser. I centralbyggnaden planeras bl. a. följande serviceavdelningar ingå Akut behandlings- och intagningsavdelning Central anestesiavdelning Operationscentral Böntgendiagnostisk avdelning Kliniskt kemiskt laboratorium Kliniskt fysiologiskt laboratorium Kliniskt bakteriologiskt laboratorium Blodcentral Allergilaboratorium Centrum för rehabiliteringsmedicin Patologisk institution Apotek Medicinskt centralbibliotek Centralt fotolaboratorium m. m. Personalrestaurang Administrationsavdelning

198 Elektronisk datacentral Desinfektionscentral Storleken av centralbyggnaden skulle enligt föreliggande programutkast komma att uppgå till över 75 000 m 2 nettoyta. Vid planeringsarbetet har därvid enligt vad som angivits endast beaktats sjukvårdens behov och hänsyn inte tagits till de krav på lokaltillskott, som ett förläggande av undervisning och forskning till regionsjukhuset i Örebro skulle föra med sig. Med hänsyn till omfattningen av nybyggnadsåtgärderna torde man kunna utgå ifrån att utbyggnaden av regionsjukhuset sker successivt. Någon tidsplan för utbyggnaden har inte framlagts utöver vad som tidigare angivits om tidsprogrammet för planeringsarbetet. Inte heller har m a n tagit definitiv ställning till i vilken ordning de skilda klinikerna och serviceavdelningarna skulle komma att uppföras vid ett etappvist utbyggande av sjukhuset. Man har dock anmält, att inrättande av personalmatsal står mycket högt i prioritetsordning och bör komma att ingå i en eventuell första etapp. Det är naturligtvis för tidigt att nu framlägga konkreta kostnadsberäkningar beträffande utbyggnaden av regionsjukhuset i Örebro. Ovan angivna uppgifter om storleken av nybyggnadsbehovet är endast preliminära. Ytterligare diskussioner kommer att ske, innan slutlig ställning tages i utbyggnadsfrågan. För att emellertid en bedömning skall k u n n a göras av storleksordningen av investeringsbehovet för utbyggnaden av sjukhuset har beredningen uppgjort följande beräkningar enligt samma normer, som använts beträffande Linköpings regionsjukhus. Beredningen utgår vid sina beräkningar från nyss angivna nettoyta om 75 000 m 2 . Denna omvandlas till bruttoyta, därigenom att tillägg göres med 50 procent. Bruttoytan uppgår till 112 500 m 2 . Bruttoytan omvandlas till volym, varvid beredningen räknar med en genomsnittlig takhöjd av 4,5 m. Den totala byggnadsvolymen skulle därvid uppgå till 510 000 m 3 . Om man antager nybyggnadskostnaderna vara 325 kronor per m 3 *, kan de totala byggnadskostnaderna för uppförande av centralbyggnaden beräknas till ca 165 milj. kronor. Några uppgifter angående behovet av medel för inredning och utrustning av centralbyggnaden har inte angivits. Det är inte heller möjligt att bedöma den framtida utvecklingen på driftkostnadssidan, bl. a. som en följd av personalutvecklingen. Den genomsnittliga vårddagkostnaden vid Örebro lasarett år 1962 uppgick till ca 97 kronor.

1 Nybyggnadskostnaderna för uppförande av höghuset i Örebro kan mot bakgrund av tidigare redovisade uppgifter beräknas till ca 315 kronor per m 3 samt kostnaderna för uppförande av röntgenflygeln till ca 275 kronor per m 3 .

199 8.4. Allmänna förutsättningar för anordnande av läkarutbildning på sjukhusen i Linköping och Örebro samt vissa jämförelser mellan de två sjukhusen med hänsyn till utbildningens och forskningens behov Läkarutbildningsberedningen anser, att den planerade sjukvårdsutbyggnaden såväl i Linköping som i Örebro kommer att ge sjukvårdsmässigt underlag för anordnande av läkarutbildning på dessa platser med en intagningskapacitet av ca 86 nybörjare årligen i de kliniska ämnena. Detta skulle motsvara en årlig intagning av 90 nybörjare i de teoretiska ämnena. En förutsättning för läkarutbildning på endera av orterna vore emellertid, att man vid den fortsatta utbyggnaden av ifrågavarande regionsjukhus tillskapade för undervisningen och forskningen erforderliga lokaler. För att något av sjukhusen i Linköping och Örebro skall kunna ianspråktagas för läkarutbildningsändamål förutsattes givetvis också, att en överenskommelse kan träffas mellan staten och vederbörande kommunala huvudman angående de ekonomiska villkoren härför. Både sjukhuset i Linköping och det i Örebro är nu föremål för en omfattande utbyggnad. Vissa byggnadsåtgärder har visserligen redan genomförts eller är på gång. På båda sjukhusen pågår emellertid nu planeringsarbete för den betydande om- och utbyggnad, som föranleds av sjukhusens omvandling till högspecialiserande regionsjukhus för var sitt regionområde. Ur tidssynpunkt är det ytterst lägligt, att — om statsmakterna under år 1965 beslutade förlägga läkarutbildning till ettdera av sjukhusen — det vore möjligt att i det fortsatta planeringsarbetet för detta sjukhus utbyggnad beakta de lokalmässiga krav för undervisningen och forskningen, som därvid skulle framkomma. Ett sådant beslut skulle härigenom icke behöva ge anledning till några mer omfattande omplaneringar med förseningar och merkostnader som följd. Det är emellertid angeläget med hänsyn till det fortsatta planeringsarbetet på båda sjukhusen, att ställning snarast tages i nu aktuell läkarutbildningsfråga. Om man beslutade att ianspråktaga ettdera av sjukhusen för läkarutbildningsändamål, borde sålunda goda lokalmässiga betingelser härför kunna tillhandahållas. Den närmast förestående utbyggnaden av båda sjukhusen kommer enligt föreliggande planer att vara avslutad i mitten på 1970-talet. Som beredningen längre fram kommer att redovisa, bör det dock vara möjligt att dessförinnan genom vidtagande av vissa provisoriska åtgärder bereda läkarutbildningsplatser på det sjukhus, som kunde komma att utnyttjas för ifrågavarande ändamål. Det kan synas som om svårigheter kunde uppkomma med hänsyn till den relativt begränsade vårdplatstillgången inom några kliniker på de två nu aktuella sjukhusen att bereda tillfredsställande utbildningsförhållanden för därvid berörda ämnen. För eventuell undervisning i internmedicin i Linköping synes det t. ex. kunna ifrågasättas, om den internmedicinska kliniken där bär ett så stort studerandeantal, som här är fråga om. Vård-

200 platsantalet på denna klinik h a r nämligen endast planerats uippgå till 128 platser, varav även en del platser kan komma att utnyttjas för subspecialiteterna kardiologi och medicinska njursjukdomar. Enligt beredningens mening bör det dock vara möjligt att åstadkomma godtagbara undervisningsförhållanden i detta ämne på det nu aktuella sjukhuset genom utnyttjande jämväl av de planerade vårdplatserna för reumatologi, lungsjukvård och långtidsvård samt de planerade icke-A-platserna för interninedicin, vilka enligt vad nuvarande klinikchefen meddelar torde komina a t t beläggas av utredningsfall och övriga lättvårdsfall, som väl lämpar sig för demonstrationer och annat studiesyfte. Härtill bör beaktas de mycket betydande öppnavårdsresurser, som planeras bli anordnade på sjukhuset. För Örebros del synes vidare särskilda svårigheter kunna uppkomma bl. a. i fråga om undervisningen i neurologi och psykiatri med hänsyn till de begränsade vårdplatsantalen i därvid berörda discipliner. Beredningen anser det dock böra vara möjligt att skapa tillfredsställande förutsättningar för undervisning och forskning i dessa ämnen. För psykiatrins vidkommande skulle dock erfordras vissa särskilda anordningar, som beredningen kommer att beröra längre fram (sid. 221). Ur sjukvårdsorganisatorisk synpunkt förefinnes vissa olikheter mellan de två sjukhusen. Sjukhuset i Linköping kominer på längre sikt att bli något större än det i Örebro, bl. a. därför att det replierar på ett större befolkningsunderlag, samt ha en något högre specialiseringsgrad. Enligt beredningens mening bör dock dessa sjukvårdsorganisatoriska skillnader inte tillmätas avgörande värde vid ett eventuellt val av plats för ny medicinsk högskola. Större betydelse vid bedömningen av förutsättningarna för anordnande av läkarutbildning på nu aktuella platser torde markförhållandena vid respektive sjukhus ha. Vid planeringen av ett modernt undervisningssj ukhus måste hänsyn tagas till de mycket stora krav på expansionsmöjligheter, som sjukvårdens, undervisningens och vetenskapens utveckling ställer. I Linköping disponeras för sjukhuset ett område om ca 28 har och ytterligare utvidgningar kan eventuellt i framtiden vara möjliga. Det disponibla området torde vara lämpligt ur allmän sjukhusplaneringssynpunkt. En stor trafikled, som eventuellt kan komma att passera sjukhusområdet (över det nuvarande Brigadfältet), skulle dock kunna komina att verka störande för sjukhusbebyggelsen och därmed begränsa planeringsmöjligheterna. Det tillgängliga sjukhusområdet i Örebro är mindre omfattande och består endast av ca 19 har, exklusive ett parkområde om 3,4 har. Några nämnvärda reservytor för framtida utvidgning av sjukhuset torde icke finnas på den norra sidan av Svartån. Söder om ån finns däremot disponibla områden om sammanlagt ca 22 har. Nuvarande lasarettsområde i Örebro är mycket långsmalt och oregelbundet, varför svårigheter kan komma att föreligga att inom detta område

201 skapa en från sjukvårds- och driftsynpunkt rationell och ändamålsenlig gruppering av sjukhusets olika enheter med hänsyn bl. a. till det inbördes sambandet olika kliniker och avdelningar emellan samt till de interna förbindelserna. Ifrågavarande svårigheter synes bli än mer framträdande, då markområdet närmast ån knappast torde kunna utnyttjas för bebyggelse och då höghusbebyggelse, på grund av områdets läge och natur, endast torde få ske i begränsad utsträckning. Nämnda omständigheter kan befaras framtvinga dubblering av vissa sådana gemensamma anordningar (röntgen, operation, centrallaboratorium o. s.v.), som annars hade kunnat samordnas, och därigenom leda till att driftkostnaderna för sjukhuset blir högre än vad eljest skulle ha blivit fallet. Av nu nämnda skäl kan det också uppkomma svårigheter när det gäller att för sjukhusändamål liksom för kliniska undervisnings- och forskningssyften på ett rationellt sätt utnyttja de tillgängliga markområdena söder om ån. Det är nämligen angeläget, att undervisnings- och forskningslokalerna i de kliniska och kliniskt laborativa ämnena anordnas i intim anslutning till lokaler för rutinsjukvård inom motsvarande discipliner. Området söder om ån torde dock vara lämpligt för sådana yttre anläggningar som bostäder, sjuksköterskeskola, daghem, parkeringsplatser etc. Normerna för en sjukhustomt anges numera av centrala granskningsmyndigheter till 200 m 2 per vårdplats för lasaretts- och långtidsvårdssj ukhus samt 400 m 2 för mentalsjukhus. För Linköpings sjukhus skulle således enligt denna norm behov föreligga av tomtmark om ca 30 har (för ett beräknat vårdplatsantal av 1 500) samt för Örebro lasarett av tomtmark om ca 25 har (för ett beräknat vårdplatsantal av 1250). Härtill kommer de ytterligare krav, som undervisningen och forskningen ställer. I det följande lämnas för en jämförelse uppgifter om tomtförhållandena vid övriga fullständiga undervisningssjukhus. Sjukhus

Akademiska sjukhuset i Uppsala. Lasarettet i Lund Malmö allmänna sjukhus Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Karolinska sjukhuset Umeå lasarett

Tillgängligt tomtutrymme i har

Planerat antal vårdplatser

22,2 20,0 24,8 17,8 30,5 obegränsat

1 600 1 750 2 200 2 000 2 200 1 250

Enligt beredningens mening bör det vara möjligt att med hänsyn till markförhållandena vid Linköpings sjukhus skapa en ändamålsenlig regionsjukhusorganisation där kombinerad med en undervisnings- och forskningsorganisation för de kliniska ämnena och för vissa propedeutiska ämnen. I Örebro synes, som framhållits ovan, markförhållandena icke i detta hänseende vara lika gynnsamma. Med utnyttjande av m a r k söder om Svartån bör det dock enligt beredningens mening finnas förutsättningar att där anordna ett ändamålsenligt undervisningssj ukhus — även om svårigheter

202 kan komma att föreligga när det gäller att tillgodose behovet av framtida expansionsmöjligheter. Det bör, anser beredningen, vara möjligt att efter noggrann planering fördela de olika sjukhus-, undervisnings- och forskningsenheterna på de tillgängliga markområdena så att en även från sjukvårds- och driftsynpunkt rationell lösning erhålles. Det torde enligt beredningens mening inte vara möjligt med hänsyn till det begränsade tomtutrymmet att i omedelbar anslutning till Linköpings sjukhus uppföra nybyggnader för eventuella teoretiskt medicinska ämnen såsom anatomi, histologi, medicinsk kemi samt fysiologi och medicinsk fysik. Om sådana skall tillkomma, bör de därför placeras på annan plats och då lämpligtvis i anslutning till eventuella nybyggnader för närbesläktade naturvetenskapliga ämnen. I Örebro däremot k a n det eventuellt finnas r u m för medicinskt teoretiska institutioner på det tillgängliga markområdet söder om Svartån. Av skäl, som längre fram kommer att omtalas, ifrågasätter dock beredningen lämpligheten att förlägga sådana institutioner på denna plats. Beredningen räknar med att institutionsbyggnader för de propedeutiska ämnena patologi och allmän bakteriologi bör kunna placeras inom sjukhusområdet i såväl Linköping som i Örebro och då i omedelbar anslutning till respektive sjukhus rutinlaboratorium för ifrågavarande specialitet. Institutionsbyggnaden för farmakologi liksom för hygien bör kunna placeras antingen inom sjukhusområdet eller utanför detsamma i anslutning till eventuella institutionsbyggnader för medicinskt teoretiska ämnen. Med hänvisning till vad ovan anförts anser sig beredningen således inte på grund av markförhållandena kunna utpeka något av de två aktuella sjukhusen såsom varande olämpligt för undervisnings- och forskningsändamål. Vad gäller nuvarande och planerade lokalförhållanden m. m. på sjukhusen i Linköping och i Örebro kan följande anföras. I nedanstående tablå sammanfattas vissa uppgifter om de två sjukhusen av intresse i nu aktuellt sammanhang. Sjukhusen i Örebro

Linköping Nuvarande storlek antal vårdplatser

1 150

234 000 m 3 volym Investeringar på byggnadssidan sedan omkr 40 mkr 1960 Storlek efter planerad utbyggnad 1 300, vartill kommer ca antal vårdplatser 250 icke A-platser volym varav redan uppfört planerat utbyggnadsbehov (inkl. viss ombyggnad) för sjukvården . Kostnad för den planerade utbyggnaden

950, vartill ca 250 B-plat ser utanför sjukhuset ca 300 000 m 3 omkr 20 mkr

540 000 m 3 115 000 m 3

1 200, vartill kommer vissa B-platser utanför sjukhu set 625 000 m 3 115 000 m 3

425 000 m 3

510 000 m s

123—138 mkr

165 mkr

203 Enligt beredningens mening torde förutsättningarna vara något gynnsammare i Örebro än i Linköping att snabbt igångsätta läkarutbildning. Det tillgängliga lokalutrymmet på Örebro sjukhus är för närvarande större än det på Linköpings sjukhus. Genom de nybyggnadsåtgärder, som vidtagits på Örebro sjukhus, k a n även — som närmare kominer att redovisas längre fram lokaler lätt omdisponeras för undervisnings- och forskningsändamål. På längre sikt bör det emellertid finnas samma lokalmässiga förutsättningar på de två sjukhusen att tillgodose undervisningens och forskningens behov. På grundval av hittills presenterade uppgifter synes Örebro sjukhus i framtiden komma att få större byggnadsmässig storlek än Linköpings sjukhus, trots att vårdplatsantalet kommer att bli lägre på det förstnämnda sjukhuset. Härvid bör emellertid framhållas, att beräkningarna om storleken av nuvarande lokaler på de två sjukhusen icke synes vara enhetligt gjorda. Vidare är de inhämtade uppgifterna om utbyggnadsplaneringen av Örebro sjukhus grundade på preliminära lokalprogram och kan således komma att bli justerade, medan motsvarande uppgifter om Linköpings sjukhus är hämtade ur en av landstinget godkänd generalplan för sjukhusets utbyggnad. Då det ä r att förvänta, att de två regionsjukhusen i framtiden kommer att erhålla samma sjukvårdsmässiga standard, finns det inte anledning tro, att här angiven skillnad i storlek mellan sjukhusen kommer att bestå. Med hänsyn till föreliggande svårigheter att nu bestämma omfattningen av sjukhusbyggnaderna bör man inte, anser beredningen, låta de differenser i fråga om kostnaderna för anordnande av lokaler för undervisning och forskning, som enligt beredningens beräkningsmetod (sid. 227 f) blir en konsekvens av den har angivna skillnaden i storlek mellan utbyggnadsprogrammen för de två sjukhusen, vara utslagsgivande vid ställningstagandet till placeringen av en eventuell tillkommande medicinsk utbildningsanstalt. Vid bedömningen av vilket av de två sjukhusen i Linköping och i Örebro, som vore det lämpligaste för läkarutbildningsändamål anser sig beredningen inte med hänsyn enbart till allmänna sjukvårds- och läkarutbildningssynpunkter kunna ge det ena sjukhuset absolut företräde framför det andra. Vissa skillnader i fråga om förutsättningarna att utbygga och planera en läkarutbildningsorganisation på de båda platserna föreligger visserligen, som ovan redovisats. Vid ställningstagandet till denna fråga måste emellertid även andra utbildningsfaktorer tillmätas värde, såsom t. ex. möjligheten att samordna den medicinska utbildnings- och forskningsorganisationen med en motsvarande organisation i naturvetenskapliga eller tekniska ämnen, liksom allmänt lokaliseringspolitiska omständigheter. Beredningen har för sin del inte haft att beakta hithörande spörsmål.

8.5. Alternativa utbildningsorganisationer i Orköping Enligt direktiven skall läkarutbildningsberedningen undersöka förutsättningarna att i Orköping anordna läkarutbildning enligt tvenne alternativ, nämligen dels enligt ett alternativ med fullständig läkarutbildning på den nya studieorten, dels ock enligt ett alternativ med utbildning enbart i de propedeutiska och kliniska ämnena på den nya studieorten. Det senare alternativet förutsätter naturligtvis, att utbildningsplatser i de teoretiska ämnena kan anordnas vid något befintligt lärosäte för det antal studerande, som har att genomgå det propedeutiska och kliniska skedets kurser i Orköping. Beredningen har, som redovisats i ett föregående avsnitt, funnit förutsättningar föreligga att anordna utbildning i de kliniska ämnena för ca 86 nybörjare årligen i såväl Linköping som Örebro. Denna utbildningskapacitet motsvarar ett intag av 90 nybörjare i de teoretiska ämnena och av ca 86 nybörjare i de propedeutiska ämnena. Som beredningen i senare avsnitt kommer att redovisa finnes möjlighet att i både Linköping och Örebro uppföra nybyggnader för såväl teoretiska som propedeutiska ämnen. Förutsättningar finnes sålunda att tillskapa en fullständig medicinsk högskola i bägge städerna. Beredningen kommer längre fram att beröra frågan om en samordning av nybyggnader för de teoretiska institutionerna med eventuella nybyggnader för närbesläktade naturvetenskapliga ämnen. Beredningen har vidare, som redovisats i kapitlen 5 och 6, funnit det möjligt att i både Uppsala och Stockholm bereda erforderligt antal utbildningsplatser för de studenter, som enligt ett här angivet alternativ skulle ha att efter medicine kandidatexamen flytta till ett nytt lärosäte för att där genomgå den propedeutiska och kliniska delen av utbildningen, I det följande diskuterar beredningen frågan om man vid anordnandet av en medicinsk högskola i orköping kan tänka sig att begränsa utbildningen till att enbart avse de propedeutiska och kliniska ämnena eller om man måste räkna med uppförandet av en fullständig medicinsk högskola. Beredningen anser det självklart, att den nya medicinska högskolan — om den inrättas — i vart fall förses med propedeutiska institutioner bl. a. med hänsyn till den samverkan mellan propedeutisk och klinisk utbildning, som förutsattes i den nya medicinska studieordningen. Beredningen finner det rent allmänt vara fördelaktigare, om vid tillkomsten av en ny medicinsk högskola denna redan från starten kunde förses med institutioner i medicinskt teoretiska ämnen. Det vore till gagn för studenterna, om de finge möjlighet att genomföra sina studier på en och samma plats. För en kvalitativt fullgod propedeutisk och klinisk undervisning vore det vidare angeläget, att de kliniska lärarna hade möjlighet till samarbete med

205 lärare och forskare från teoretiskt betonade ämnen. För den kliniska forskningen kunde likaså frånvaron av grundforskning på platsen synas vara en belastning. Den moderna kliniska forskningen arbetar i allt större utsträckning med modern naturvetenskaplig metodik och teknik. För rekryteringen av akademisk lärarpersonal vore det härutöver väsentligt, att ett nytt undervisningssj u k h u s kunde locka med goda forskningsmöjligheter. Frånvaron av grundforskningsinstitutioner kunde därför komma att försvåra rekryteringen av goda krafter för att besätta de olika lärartjänsterna. De hittillsvarande erfarenheterna från den medicinska högskolan i Umeå kan synas bekräfta vad som nyss anförts angående lämpligheten av att vid uppförandet av en ny medicinsk högskola göra denna fullständig från början. Såväl flyttningen av studenter från övriga lärosäten till Umeå som den ofullständiga forskningsorganisationen i Umeå har vållat svåra problem, i sistnämnt avseende framförallt när det gällt lärarrekryteringen. Även om förläggning av enbart propedeutisk och klinisk utbildning till antingen Linköping eller Örebro i många avseenden, som ovan angivits, har olägenheter, anser dock beredningen, att denna lösning skall kunna erbjuda tillfredsställande förhållanden för undervisningen och forskningen. Beredningen finner inte att erfarenheterna från den ofullständiga högskoleverksamheten i Umeå helt kan åberopas i nu aktuellt sammanhang. Det kortare avståndet mellan här ifrågasatta befintliga lärosäten (Uppsala eller Stockholm) och antingen Linköping eller Örebro kommer dels att göra det lättare att flytta studenter till den nya medicinska högskolan, dels ock att underlätta samarbete mellan kliniska forskare i orköping och medicinskt teoretiska grundforskningsinstitutioner vid ett befintligt lärosäte. I och med att propedeutisk undervisning kommer att meddelas vid den eventuella nya läroanstalten får den kliniska forskningen för övrigt stöd av de propedeutiska forskningsinstitutionerna i ämnena patologi, bakteriologi och farmakologi, vilka ämnen till sin karaktär ä r grundvetenskapliga och kräver betydande forskningsresurser. Det bör framhållas, att de tidigare omnämnda hittillsvarande erfarenheterna från Umeå huvudsakligen härrör från en tid, då den propedeutiska undervisnings- och forskningsorganisationen ännu inte var fullt utbyggd. Beredningen räknar emellertid som nödvändigt att — om en till de propedeutiska och kliniska ämnena begränsad läkarutbildning förläggs till Orköping — forskningsorganisationen där på samma sätt som i Umeå förstärks med en forskningsenhet i medicinsk kemi. Beredningen kommer att i samband med behandlingen av för läkarutbildningen och forskningen erforderliga lokaler och erforderlig personalorganisation beakta kraven härvidlag. I detta sammanhang vill beredningen framhålla betydelsen — inte minst för rekryteringen av goda lärarkrafter — av att goda forskningsbetingelser skapas på det eventuella nya undervisningssjukhuset, oavsett om teoretiskt

206 medicinska institutioner placeras där eller inte. För den kliniska vetenskapliga verksamheten spelar de kliniska laboratorierna såsom de kliniskt kemiska, kliniskt fysiologiska, kliniskt bakteriologiska och patologiska laboratorierna en central roll. Genom sin tillgång på kvalificerad vetenskaplig sakkunskap och avancerade tekniska resurser utgör de en grund för den kliniska forskningen, som även tenderar att bli alltmer experimentellt inriktad och beroende av teknisk apparatur. Vid utbyggnaden av ett undervisningssjukhus får man därför särskilt beakta dessa omständigheter. Nu aktuell diskussion får emellertid enligt beredningens mening inte enbart begränsas till att avse en fullständig eller en ofullständig medicinsk högskola i Orköping. Den medicinska forskningen och enkannerligen då grundforskningen är i stigande grad beroende av samarbete med närbesläktade naturvetenskapliga och tekniska ämnen. Den moderna utvecklingen inom naturvetenskapen som helhet kännetecknas bl. a. av att gränserna mellan vetenskapens olika delar suddas ut. Samma teknik och metodik kommer till användning inom olika områden inom de experimentella vetenskaperna och samma problemställningar blir föremål för behandling inom skilda fält men från växlande utgångspunkter. Med den utveckling, som ovan skisserats med alltmer stigande krav på integration i första hand i forskningshänseende mellan naturvetenskapens olika områden kan det enligt beredningen icke synas helt ändamålsenligt att sörja för avgränsade utbildningsbehov genom tillskapande av organisatoriskt helt fristående och därför i viss mån isolerade fackhögskolor. Även på utbildnings- och forskningssidan bör man söka nyttiggöra »stordriftens» fördelar. Ur allmän utbildningssynpunkt vore det sålunda önskvärt, att — om en medicinsk högskola placerades på en ny ort — denna kunde ingå som en del i en större universitetsenhet. Beredningen har tidigare angivit, att det begränsade tomtutrymmet vid Linköpings sjukhus icke torde tillåta placering av eventuella teoretiska institutionsbyggnader i anslutning till universitetssjukhuset. De disponibla markområdena i anslutning till sjukhuset i Örebro (söder om Svartån) k a n i och för sig synas tillräckliga för att i dagens läge rymma både delar av ett undervisningssjukhus och medicinskt teoretiska institutioner. Beredningen ifrågasätter emellertid, om det med hänsyn till eventuella framtida i dag icke förutsebara expansionsbehov kan anses försvarbart att placera dylika institutioner inom ett så begränsat område, som det här är fråga om. Det kan for övrigt synas lämpligt, att de tillgängliga markområdena helt reserveras för sjukvårdens behov. Vid förläggning av en fullständig medicinsk högskola till Linköping eller Örebro torde sålunda nybyggnader för medicinskt teoretiska institutioner behöva placeras på m a r k utanför sjukhusområdet. Om även en naturvetenskaplig eller teknisk undervisnings- och forskningsorganisation uppbygges

207 i samma stad, bör med hänsyn till vad ovan anförts en samordning etableras såväl mellan de medicinskt teoretiska institutionerna som mellan dessa institutioner och institutioner i bl. a. närbesläktade naturvetenskapliga ämnen. Härigenom skapas underlag för en slagkraftig och effektiv undervisnings- och forskningsorganisation. Om emellertid inte en fullständig naturvetenskaplig undervisnings- och forskningsorganisation tillkommer i Orköping, kan det synas som om den medicinskt teoretiska organisationen i vart fall ur forskningssynpunkt blir relativt begränsad och isolerad. Det kan då bli nödvändigt att med i förhållande till antalet studerande och forskare relativt dyrbara förstärkningsåtgärder tillgodose de krav, som måste ställas på en fullgod medicinskt teoretisk utbildnings- och forskningsanstalt. Beredningen h a r vid sitt utredningsarbete prövat möjligheten att — om läkarutbildning förläggs till Linköping — öka intagningskapaciteten nybörjare i de kliniska ämnena vid detta lärosäte utöver 86 nybörjare årligen genom att ianspråktaga Norrköpings lasaretts sjukvårdsresurser för utbildningsändamål. Norrköpings lasarett är stort och relativt rikt differentierat. Man diskuterar för närvarande en utbyggnad av detsamma. Lasarettet kommer även efter den 1 januari 1967 att ställas under samma huvudman som Linköpings lasarett. Då sjukvården på sjukhusen i Linköping och Norrköping således torde komma att samordnas, kunde det synas ändamålsenligt, att — därest läkarutbildning anordnades i Linköping — sjukvårdsresurserna på Norrköpings lasarett även ställdes till denna utbildnings förfogande. Härigenom skulle det tillgängliga kliniska materialet på Linköpings lasarett på väsentliga punkter kunna kompletteras och underlag erhållas för en större utbildningskapacitet i Linköping än eljest skulle vara fallet. Beredningen anser det dock inte möjligt med hänsyn till det relativt stora avståndet mellan Linköping och Norrköping (45 km) att med utnyttjande av båda sjukhusen åstadkomma en utbildningslösning, som även tillgodoser behovet av samordning mellan de centrala kliniska ämnen, som sjukvårdsmässigt är representerade i Norrköping, och övriga kliniska och laboratoriediagnostiska ämnen, vilka endast finnes representerade i Linköping. Det bör betänkas, att Norrköpings lasarett sjukvårdsmässigt inte är av samma storlek och specialiseringsgrad som t. ex. Huddinge och Enskededalens sjukhus, vilka kan utgöra relativt självständiga kliniska undervisningsenheter. Beredningen finner med hänsyn till vad nyss anförts inte anledning att ytterligare behandla alternativet med gemensamt utnyttjande av Linköpings och Norrköpings lasarett för läkarutbildningsändamål. Med hänvisning till vad tidigare angivits har beredningen sålunda funnit det möjligt att anordna läkarutbildning i vardera Linköping och Örebro enligt tvenne alternativ, nämligen dels enligt alternativet Ö-A med intag av 90 nybörjare årligen i de teoretiska ämnena och av ca 86 nybörjare årligen

208 i de propedeutiska och kliniska ämnena, dels ock enligt alternativet Ö-B med intag av ca 86 nybörjare årligen enbart i de propedeutiska och kliniska ämnena. Ett realiserande av alternativet Ö-B på endera av n ä m n d a orter förutsätter dock, att utbildningsplatser i de teoretiska ämnena kan anordnas vid något nu befintligt lärosäte för ca 90 nybörjare årligen. Beredningen anser alternativet Ö-A ha fördelar framför alternativet Ö-B, särskilt om den medicinska undervisnings- och forskningsorganisationen på den nya orten kan ingå som en del i en större universitetsenhet. Beredningen är medveten om att vid val av alternativ Ö-A med hänsyn till nuvarande brist på läkare och riklig lillgång på studenter tidsfaktorn och ekonomiska skäl kan motivera, att en ny medicinsk högskola utbygges etappvis på så sätt, att på det nya lärosätet utbildningsplatser inledningsvis anordnas enbart i de propedeutiska och kliniska ämnena samt att utbildningsmöjligheter vid en senare tidpunkt tillskapas i de teoretiska ämnena. Detta förutsätter naturligtvis, att utbildningsplatser i dessa ämnen temporärt kan arrangeras på befintliga lärosäten för de studenter, som efter medicine kandidatexamen har att flytta till den nya studieorten.

8.6. Administrativa

och vissa servicefrågor

I detta avsnitt behandlar beredningen administrativa och olika servicefrågor samt anlägger därvid synpunkter på deras lösning vid skilda alternativa utbildningsorganisationer. Beredningen räknar med att vid förläggning av medicinsk utbildning till en ny plats där skall på lång sikt skapas en i förhållande till övriga lärosäten självständig utbildnings- och forskningsorganisation, oavsett om fullständig läkarutbildning anordnas eller inte. I det fall, att även naturvetenskaplig eller teknisk utbildning och forskning tillkommer, bör självklart den medicinska organisationen ingå som en del (fakultet) i en gemensam universitetsenhet. Beredningen finner inte anledning att närmare beröra dessa administrativa spörsmål. Storleken av den förvaltningsmässiga organisationen vid den eventuella nya högskolan blir beroende av om den medicinska högskolan kommer att verka som en isolerad fackhögskola eller ingå som en del i en större universitetsorganisation. I det förstnämnda fallet torde erfordras i förhållande till studentantalet relativt omfattande förvaltningsmässiga resurser, oavsett om den medicinska högskolan vore fullständig eller inte. I det senare fallet torde rationaliseringsvinster kunna erhållas, därigenom att den medicinska undervisnings- och forskningsorganisationen då bör kunna repliera på en gemensam förvaltningsenhet för universitetet som helhet. Beredningen anser sig dock för sin del inte k u n n a framlägga konkreta förslag till lösning i detta hänseende vid skilda utbildningsorganisationer. Vetenskaplig forskning och undervisning kan inte bedrivas utan tillgång

209 till vetenskaplig litteratur. Ett medicinskt bibliotek utgör därför en oundgänglig del av en medicinsk undervisnings- och forskningsenhet. Beredningen räknar med att, om en fullständig universitetsorganisation skapas på den nya studieorten, man även tillgodoser det medicinska biblioteksbehovet vid inrättandet av den centrala biblioteksorganisation, som då blir aktuell. Även en självständig medicinsk högskola torde fordra en relativt omfattande biblioteksorganisation. Det förhållandet, att vid den medicinska högskolan i Linköping eller i Örebro vid realiserandet av alternativ Ö-B undervisning icke vore avsedd att meddelas i de ämnen, som inginge i medicine kandidatexamen, kunde synas motivera, att biblioteket endast finge representera de kliniska områdena eller att de prekliniska ämnena tillgodosåges i begränsad utsträckning. Emellertid beräknas i orköping vid detta alternativ komma att inrättas en institution i det medicinskt teoretiska ämnet medicinsk kemi, liksom institutioner i ämnena farmakologi och bakteriologi, vilka ämnen som tidigare nämnts ur forskningssynpunkt närmast är att betrakta som medicinskt teoretiska. Vidare utnyttjar den kliniska kemin och den kliniska fysiologin samma litteratur som modervetenskaperna fysiologisk kemi och fysiologi. Patologien kräver härjämte för sin del tillgång till normalanatomisk och normalhistologisk litteratur. Därtill kommer, att de kliniska forskarna i sitt arbete i allt större utsträckning behöver disponera litteratur från grundforskningsområdena. Beredningen anser därför, att den eventuella medicinska högskolans bibliotek även vid ofullständig läkarutbildning måste ha i stort sett samma omfattning som ett bibliotek, avsett för en fullständig högskola. Beredningen vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att man vid planeringen av en eventuell ny biblioteksorganisation — oavsett om den ä r avsedd att betjäna en begränsad medicinsk högskola eller en större universitetsenhet — beaktar behovet av resurser för dokumentationsverksamhet. Beredningen vill vidare framhålla betydelsen för det vetenskapliga arbetet på det eventuella nya lärosätet — särskilt om detta begränsas till att endast omfatta ett fackområde — att resurserna för den verksamhet, som kan betecknas som litteratur tjänst på riksplanet förstärkes, så att forskare snabbt kan erhålla kopior av den litteratur, som icke är tillgänglig på det lokala biblioteket. En dylik upprustning skulle givetvis vara av stort värde för undervisnings- och forskningsverksamheten vid nu befintliga lärosäten liksom även för det vetenskapliga arbetet utanför universitets- och högskoleorganisationen. Beredningen anser sig för sin del inte kunna framlägga konkreta förslag till organisation av bibliotek m. m. vid nu ifrågasatta alternativa utbildningslösningar. Modern vetenskaplig verksamhet kräver tillgång till datamaskinella resurser (ADB-resurser). Beredningen räknar med att, om ett nytt universitet tillkommer, detta skall utrustas med dylika resurser på samma sätt,

210 som planeras för nu befintliga lärosäten. Man torde även kunna utgå ifrån att sjukhusen i Linköping och Örebro kommer att utrustas med ADB-utrustning för att bl. a. lagra, bearbeta och överföra information om patienter, laboratorieprover etc. Om ett av sjukhusen ianspråktages för klinisk utbildning och forskning, bör man enligt beredningen vid planeringen beakta möjligheterna att bruka den för sjukvården erforderliga datamaskinella utrustningen även för vetenskapligt ändamål. Vid inrättande av en fristående medicinsk fackhögskola — i synnerhet om denna icke utbygges med medicinskt teoretiska institutioner — torde det, anser beredningen, härutöver icke vara nödvändigt att vid lärosätet tillskapa en fristående datamaskinell organisation avsedd för vetenskapligt ändamål. Det bör naturligtvis vara möjligt för forskare vid lärosätet att vid behov förhyra maskintid vid annan ADB-anläggning på samma eller annan ort. Beredningen räknar med att för undervisningen och forskningen i de kliniska och propedeutiska ämnena erforderlig verkstadsservice skall kunna tillgodoses genom den verkstad, som kommer att inrättas på undervisningssjukhuset. Därest institutioner i medicinskt teoretiska ämnen tillkommer, bör verkstadsfrågan för deras del enligt beredningen lösas genom en gemensam anläggning. Som tidigare angivits torde nybyggnader för dylika institutioner i vart fall i Linköping icke kunna placeras i anslutning till undervisningssjukhuset. Vid en samordning av institutioner i medicinskt teoretiska ämnen med institutioner i närbesläktade naturvetenskapliga ämnen bör, anser beredningen, särskilda fördelar kunna vinnas genom ytterligare sambruk i vissa delar av verkstadsorganisationen. Vad ovan anförts i verkstadsfrågan torde i princip gälla även djuravdelningsfrågan. Med hänsyn till de speciella problem, som gäller vid förvaring av djur, kan man dock i detta fall endast räkna med sambruk institutioner emellan av vanliga djuravdelningar i begränsad omfattning. Vid förläggning av enbart propedeutisk och klinisk läkarutbildning till ett nytt lärosäte bör matsalsfrågan kunna lösas genom att studenter, lärare och övrig personal får tillåtelse att äta i sjukhusmatsalen. Detta bör eventuellt även kunna vara möjligt, om medicine kandidatutbildning tillkommer. Därest emellertid härutöver en fullständig universitetsorganisation tillskapas på platsen, måste särskilda anordningar vidtas för att tillgodose matsalsbehovet för studenter m. fl. i de teoretiska ämnena vid medicinska fakulteten och i övriga ämnen vid universitetet. Beredningen saknar för sin del anledning att beröra behovet av studentkårslokaler och studentbostäder m. m. vid skilda alternativa utbildningsorganisationer.

211 8.7. Lokalmässiga förutsättningar m. m. för anordnande av utbildning i de propedeutiska och eventuellt i de teoretiska ämnena i Linköping och Örebro Vid förläggning av läkarutbildning till Linköping eller Örebro måste i vilket fall som helst institutionsbyggnader för de propedeutiska ämnena patologi, farmakologi och bakteriologi liksom för ämnet hygien under det kliniska skedet tillkomma. Vid alternativ Ö-B räknar beredningen med att härutöver en institutionsbyggnad för medicinsk kemi skall uppföras. För undervisningen och forskningen i patologi bör utrymmen anordnas i anslutning till det patologiska rutinlaboratorium, för vilket lokaler kommer att anordnas vid respektive sjukhus. På samma sätt bör, anser beredningen, undervisnings- och forskningsverksamheten i allmän och klinisk bakteriologi lokalmässigt samordnas med den kliniskt bakteriologiska rutinverksamheten. För ämnena farmakologi, hygien och medicinsk kemi erfordras ingen direkt anslutning till sjukhuset. Nybyggnader för dessa bör således kunna placeras utanför sjukhusområdet. Det vore emellertid, anser beredningen, med hänsyn bl. a. till den kliniska forskningens behov av värde, om även dessa institutioner vid nu aktuellt alternativ inte bleve placerade på alltför långt avstånd från klinikerna. Beredningen är dock medveten om de svårigheter, som kan komma att föreligga i Linköping på grund av den relativt begränsade sjukhustomten att på denna bereda plats för dessa institutioner. I Örebro är förhållandena härvidlag gynnsammare, då man för ifrågavarande ändamål kan disponera vissa friområden söder om Svartån. Om alternativ Ö-A realiseras, måste nybyggnader tillkomma utöver för ovan nämnda ämnen även för ämnena anatomi, histologi samt fysiologi och medicinsk fysik. Institutionsbyggnaden för medicinsk kemi måste även vid detta alternativ bli större än vad som vore erforderligt vid alternativ Ö-B. Beredningen räknar inte med att det skall vara möjligt att bereda utr y m m e för dessa institutioner inom lasarettsområdet i Linköping. För Örebros del kan man som tidigare anförts, ifrågasätta lämpligheten — oavsett o m enbart en medicinsk fackskola uppfördes där eller den medicinska undervisnings- och forskningsorganisationen inginge som en del i en större universitetsorganisation — att uppföra medicinskt teoretiska institutioner p å friområdena söder om Svartån, vilka för övrigt kunde behöva reserveras för sjukhusets framtida expansion m. m. De medicinskt teoretiska institutionerna borde därför placeras på annan plats. Om även en naturvetenskaplig eller teknisk undervisnings- och forskningsorganisation uppbyggdes i Linköping eller Örebro borde man, som beredningen likaså tidigare anfört, sträva efter att lokalmässigt samordna medicinskt teoretiska institutioner med institutioner i naturvetenskapliga eller tekniska laborativa ämnen inom ett allmänt universitetsområde. Det kunde därvid finnas anledning att på detta område uppföra institutionsbyggnader även för ämnena farmakologi och hygien.

212 I tabell 1: 56 anger beredningen erforderligt lokalbehov för de teoretiska och propedeutiska ämnena enligt de två aktuella alternativen. De angivna nettoytorna motsvarar i fråga om de teoretiska ämnena nettoytorna för samma ämnen i Umeå enligt av beredningen framlagda lokalprogram. Nettoytorna för övriga institutioner motsvarar i stort storleken av nuvarande eller planerade institutionslokaler i Umeå. Vid sin bedömning av ifrågavarande lokalbehov har beredningen ifråga om institutionerna för de teoretiska ämnena tagit hänsyn till att institutionerna i Umeå planerats för ett lägre intag medicine studerande (60 nybörjare per år) ä n soni kominer att bli aktuellt i Linköping eller i Örebro men härutöver även för utbildning av odontologie studerande (60 nybörjare per å r ) . Lokalbehovet för ämnet medicinsk kemi vid alternativ Ö-B har överslagsmässigt beräknats till 1 500 m 2 nettoyta. Beredningen har vid sin bedömning av lokalbehovet i nu aktuellt hänseende utgått ifrån att det årliga intaget nybörjare om 90 i de teoretiska ämnena (vid alternativ Ö-A) och 86 i de propedeutiska ämnena skall fördelas på vardera ett hösttermins- och ett vårterminsintag av lika storlek. Vid en samordning av medicinskt teoretiska institutioner med institutioner i närbesläktade naturvetenskapliga ämnen räknar beredningen på grundval av de erfarenheter, som vunnits vid ifrågavarande samordning i Umeå, med en lokalmässig rationaliseringsvinst av ca 10 procent. Då en samordning kan vara tänkbar för ämnena anatomi, histologi, medicinsk kemi samt fysiologi och medicinsk fysik synes därigenom vid alternativ Ö-A en minskning av lokalbehovet med upp till 1 150 m 2 nettoyta böra kunna åstadkommas i orköping. Tabell

1: 56. Erforderligt

lokalbehov

för de teoretiska orköping

och propedeutiska

ämnena

i

Storlek i m 2 nettoyta vid Ämne Alternativ Ö—A Anatomi 1 Histologi 1 Medicinsk kemi Fysiologi och medicinsk fysik Farmakologi Bakteriologi och virologi . . . . Hygien Patologi

2 000 2 000 3 250 2 900 2 000 2 0002 1 500 Summa

Alternativ ö—B

1 500 2 000 2 OOO2

1 500

2 OOO3

2 OOO3

17 650

9 000

1 Beredningen har vid beräkningen av storleken av motsvarande lokaler i Umeå icke medtagit vissa föreslagna lokaler för odontologiska specialkurser. 2 Härtill är beräknat för sjukvårdens behov 1 000 m 2 i Linköping och 2 100 m 2 i Örebro. 3 Härtill är beräknat för sjukvårdens behov ca 2 000 m 2 i Linköping och ca 2 750 m 2 i Örebro.

I detta sammanhang vill beredningen informera om vissa möjligheter att

213 provisoriskt bereda utbildningsplatser i de propedeutiska ämnena i Linköping och Örebro. För Linköpings del bör det vara möjligt att under en övergångstid i avvaktan på tillkomsten av en tillbyggnad till det patologiska rutinlaboratoriet skapa tillfredsställande betingelser för undervisningen i patologi genom utnyttjande av föreläsnings- och mikroskoperingssal i matsalsbyggnaden E samt av obduktionssal i patologibyggnaden. Av intresse för förläggning av läkarutbildning till Örebro är att, enligt vad landstingsrepresentanterna anmält, till undervisningens förfogande eventuellt skall kunna ställas ett par fabriksfastigheter, belägna söder om Svartån i omedelbar närhet av sjukhuset. De industrier, som för närvarande utnyttjar fastigheterna, torde enligt vad som meddelats av Örebro stads fastighetskontor, komma att utrymma dessa under den senare delen av år 1965. Den ena industrifastigheten, belägen utmed Svartån, innehåller en sammanlagd golvyta (bruttoyta) av 3 400 m 2 . Byggnaden är till huvuddelen uppförd i tre våningar och en mindre del i ett våningsplan. Den andra industrifastigheten är belägen i hörnet av Skebäcksvägen och Slussgatan och har en sammanlagd golvyta av 1 800 m 2 . Man kunde eventuellt tänka sig att temporärt — i avvaktan på färdigställandet av definitiva lokaler — utnyttja nämnda industrifastigheter för undervisning och forskning under det propedeutiska året såsom i bakteriologi, i farmakologi och möjligen även i patologi. Tillgången på dylika provisoriska lokaler kunde bli av särskilt värde, om det visade sig lämpligt att i ett definitivt stadium placera institutioner i bakteriologi och farmakologi på mark, som nu disponeras för lasarettets äldre delar och som efter lasarettets utbyggnad skall friställas för annat ändamål. Några närmare undersökningar om i vilket skick fabrikslokalerna befinner sig och om möjligheterna att disponera lokalerna i förenämnt syfte har dock ännu ej kunnat genomföras. För eventuell undervisning i bakteriologi och klinisk bakteriologi samt i patologi i Örebro torde även vissa utrymmen i den nyligen uppförda s. k. röntgenflygeln kunna utnyttjas (föreläsningssal och obduktionsavdelning). De härvid tillgängliga utrymmena är dock troligen icke tillräckliga för hela undervisningsbehovet. Bl. a. torde utrymmen för den laborativa undervisningen i bakteriologi komma att saknas. 8.8. Lokalmässiga förutsättningar för anordnande av utbildning i de kliniska ämnena i Linköping och Örebro Beredningen r ä k n a r med att i samband med den pågående utbyggnaden av regionsjukhusen i Linköping och Örebro tillfredsställande permanenta lokalförhållanden skall kunna skapas för utbildning och forskning i de kli-

214 niska ämnena på det sjukhus, som k a n komina att ianspråktagas för detta ändamål. Utbyggnaden av sjukhusen kommer enligt föreliggande planer att vara färdig i mitten av 1970-talet. Enligt beredningens mening bör det dock vara möjligt att på båda sjukhusen dessförinnan genom vidtagande av provisoriska åtgärder bereda ifrågasatt antal utbildningsplatser i dessa ämnen. Då detaljplaneringen av den fortsatta utbyggnaden av regionsjukhusen i såväl Linköping som Örebro icke behöver slutföras förrän tidigast under senare hälften av år 1965, bör man, som tidigare nämnts, tidsmässigt ha möjligheter att i detta planeringsarbete beakta de krav på lokaltillskott, som ett eventuellt förläggande av läkarutbildning till någon av dessa platser skulle föra med sig. Ett undantag härifrån är nybyggnaden för patologi i Linköping. Byggnadsarbetet för uppförande av denna byggnad beräknas kunna påbörjas inom kort. En förutsättning för det ovan sagda är emellertid, att statsmakternas beslut i läkarutbildningsfrågan fattas under år 1965. Vissa av de av en eventuell läkarutbildning berörda klinikerna kommer vid den tidpunkt, som kunde komma att bli aktuell för respektive ämnen, om intagningen studerande påbörjades, innan utbyggnaden av det eventuella undervisningssjukhuset vore avslutad, att disponera lokalutrymmen, som vore i gott skick och vore avsedda att permanent användas för samma sjukvårdsändamål. Då dessa lokaler emellertid ej vore planerade för undervisning och forskning, kunde det bli erforderligt att genom särskilda omeller tillbyggnadsåtgärder bereda utrymme för ifrågavarande verksamhet. Andra kliniker kommer vid den tidpunkt, då de skulle komma att beröras av undervisning, att vara kvar i äldre byggnader eller provisoriskt inhysta i sådana men kommer senare i den takt, som utbyggnadsplanen för regionsjukhuset realiseras, att flytta över till nybyggnader. Även här kunde vid tidpunkten för läkarutbildningens igångsättande om- och tillbyggnadsåtgärder bli nödvändiga för att ändamålsenliga förhållanden för undervisningen och forskningen skulle kunna erhållas. Det säger sig dock självt, att man i dessa fall måste sträva efter att begränsa byggnadsåtgärderna till de minsta möjliga. Vid planeringen av nybyggnader för dessa kliniker borde m a n emellertid ha möjlighet att i full utsträckning beakta de krav, som undervisningen och forskningen ställer. I det följande redovisas bl. a. de lokalmässiga förutsättningarna att meddela läkarutbildning i de kliniska ämnena vid regionsjukhuset i Linköping och Örebro var för sig. Därvid kommer även att beröras möjligheterna att anordna sådan utbildning, innan de planerade utbyggnaderna färdigställts. Vid bedömningen av de lokalmässiga förutsättningarna att i de olika kliniska ämnena bereda utbildningsplatser liksom senare vid bedömningen av personalbehovet utgår beredningen ifrån att det årliga intaget nybörjare (86) skall fördelas på två likstora kurser med 43 deltagare i varje i det propedeutiska årets och i medicin-kirurgi-årets ämnen. Vidare r ä k n a r beredningen med att i ämnena psykiatri, neurologi, pediatrik, socialmedicin och

215 obstetrik-gynekologi skall anordnas tre kurser per år med vardera ca 29 deltagare samt i övriga kliniska specialämnen fyra kurser per år med ca 22 studerande i varje. För undervisningen i hygien, rättsmedicin och krigsmedicin torde alternativa lösningar kunna erbjudas. Beredningen finner inte anledning att på detta stadium ingå på en ytterligare diskussion om studieuppläggningen med angivande av detaljerade studieschemata för undervisningens ordnande. 8.8.1. Regionsjukhuset i Linköping

I det första skedet av utbyggnaden av regionsjukhuset i Linköping torde ingå uppförande av nybyggnad för kök och matsalar samt anordnande av lokaler för laboratoriespecialiteterna. Arbetena härför har preliminärt beräknats k u n n a vara avslutade år 1968. Dessa planer kan dock k o m m a att ändras som resultat av pågående arkitekttävling. Om regionsjukhuset skulle ianspråktagas för läkarutbildning, vore det, menar beredningen, önskvärt, om nämnda byggnadsprogram forcerades. De ytor, som komme att friställas, när nuvarande kök och matsalar i byggnad E utrymdes, kunde nämligen ställas till undervisningens förfogande. I denna byggnad, som är centralt belägen och genom kulvert står i förbindelse med dels den patologiska institutionen, dels med sjukhuset i övrigt, kunde anordnas föreläsningssalar, demonstrationsutrymmen, uppehålls- och skrivrum för kandidaterna, lärarrum j ä m t e övriga för utbildningen erforderliga lokaler. I det följande redogöres relativt ingående för de lokalmässiga förutsättningarna att snabbt anordna läkarutbildning i de olika kliniska ämnena var för sig. 8.8.1.1. Kliniska kurser under det propedeutiska året Klinisk kemi: Nya lokaler för klinisk kemi torde komma att ingå i den första utbyggnadsetappen, som preliminärt beräknas vara färdig tidigast år 1968. Det bör enligt beredningen vara möjligt att i planeringsarbetet beakta de eventuella krav, som undervisningen och forskningen kunde komma att ställa. Klinisk fysiologi: Provisoriska lokaler för den kliniskt fysiologiska sjukvårdande verksamheten planeras i f. d. sjuksköterskeskolan. Definitiva lokaler planeras ingå i den laboratoriebyggnad, som kan komma att bli uppförd till år 1968. Samtidigt bör även eventuellt erforderliga utrymmen för undervisningen och forskningen kunna anordnas. Om förseningar i utbyggnadsprogrammet skulle inträffa, kunde det eventuellt bli möjligt att under en övergångstid bereda utbildningsplatser i vart fall för klinisk fysiologi i de provisoriskt disponibla lokalerna. Röntgendiagnostik: Nya lokaler för ämnet planeras i utbyggnaden. Provisoriska demonstrationslokaler i nuvarande byggnad kan eventuellt ordnas i samband med den omdisposition, som kommer att bli aktuell vid centrallaboratoriets utflyttning till nya lokaler. För föreläsningar m. m. bör föreläsningssal i byggnad E kunna utnyttjas. Det propedeutiska årets översiktskurser samt demonstrationskurser i fysikalisk

216 diagnostik, sjukvårdsteknik jämte fysikalisk terapi bör kunna anordnas utan större svårigheter. Lämpligtvis kan långvarigt kroppssjuka patienter utnyttjas i demonstrationssyfte härvidlag. 8.8.1.2. Medicin-kirurgi-årets

kurser

Intern medicin: En ny klinikbyggnad torde komma att ställas till förfogande i början av 1970-talet. Vissa svårigheter torde uppkomma att i avvaktan h ä r p å meddela undervisning i nuvarande lokaler. Föreläsningssal bör visserligen kunna arrangeras i byggnad E, vari även uppehållsrum, omklädningsrum och skrivrum för kandidaterna bör kunna iordningställas. På vårdavdelningarna bör undersöknings- och demonstrationsrum kunna anordnas. Den medicinska mottagningen kommer emellertid även efter pågående utbyggn a d att ha trånga lokaler. Om läkarutbildning förlägges till Linköping, måste enligt beredningen tillkomma särskilda föreläsnings- och demonstrationslokaler i anslutning till mottagningsavdelningen. Detta kan ske antingen genom en utbyggnad av mottagningsavdelningen (t. ex. i barackform) eller därigenom att till undervisningens förfogande ställes nuvarande lokaler för centrallaboratoriet i samband med laboratoriets utflyttning till en nybyggnad. Kirurgiska kliniken: Det är osäkert, om nuvarande kirurgilokaler kommer att utnyttjas för samma ändamål i framtiden. Provisorisk föreläsningssal kan anordnas i byggnad E liksom uppehållsrum och skrivrum för kandidaterna. På vårdavdelningarna bör demonstrations- och undersökningsrum kunna beredas. Mottagningslokalerna är dock trånga och måste utökas. Ett begränsat lokaltillskott kan möjligen erhållas vid centrallaboratoriets utflyttning. För att tillfredsställande undervisningsförutsättningar skall kunna erbjudas (föreläsnings- och demonstrationsutrymmen), kan det emellertid, — därest läkarutbildning förlägges till Linköping — bli nödvändigt att genomföra provisoriska tillbyggnadsåtgärder, eventuellt i barackform, till nuvarande mottagningsavdelning. Ortopedi: En nybyggnad för kliniken h a r nyligen färdigställts. Eventuellt erforderliga undervisningslokaler bör kunna ordnas. Bl. a. bör ett solarium kunna användas som föreläsningssal. Radioterapi: Kliniken h a r nyligen erhållit lokaler, i vilka eventuellt erforderliga demonstrationsutrymmen bör kunna beredas utan svårighet. 8.8.1.3. Det fria kliniska

skedets

kurser

Obstetrik-gynekologi: Lokalerna är nu helt otillräckliga för sjukvårdens behov. Planering pågår för klinikens snara om- och tillbyggnad. Det bör vara. möjligt att, om läkarutbildning förläggs till Linköping, därvid beakta de krav, som undervisning och forskning ställer. Pediatrik: Det är osäkert, om den pediatriska kliniken kommer att kvarbliva i nuvarande lokaler. Eventuellt erforderliga undervisningslokaler, såsom föreläsningssal, jourrum samt läkarexpeditioner, saknas. Dylika lokaler bör emellertid kunna anordnas i samband med den förestående utbyggnaden av kvinnokliniken. Oto-rhino-laryngologi: En framtida flyttning av öronkliniken till en nybyggnad kan komma att bli aktuell. Nuvarande utrymmen är visserligen begränsade men föreläsningssal, eventuellt kombinerad som undersökningsrum, bör vid behov kunna anordnas genom omdispositioner antingen i klinikbyggnadens källarvåning eb ler i en närbelägen byggnad. Oftalmiatrik: En framtida flyttning av ögonkliniken till en nybyggnad torde komma att bli aktuell. Nuvarande utrymmen är mycket trånga. Eventuellt erforderliga undervisningslokaler i anslutning till mottagningen bör dock kunna anordnas ge-

217 nom omdispositioner och genom utnyttjande av vissa utrymmen, som friställes, n ä r nuvarande centrallaboratorium utflyttas till en nybyggnad. Om detta inte vore möjligt, kunde man tänka sig att provisoriskt lösa lokalfrågan för undervisningen i ämnet i samband med en eventuell tillbyggnad för motsvarande ändamål till de kirurgiska och medicinska mottagningsavdelningarna. Klinisk epidemiologi: En nybyggnad är planerad. Tillfredsställande provisoriska undervisningslokaler torde kunna ordnas på nuvarande infektionssjukhus, beläget på ca 500 meters avstånd från sjukhusområdet, då lokalerna där medger en stor elasticitet. Bl. a. bör vid behov en mindre föreläsningssal kunna beredas. Ftisiologi: Lungklinik planeras på regionsjukhuset. I avvaktan på tillkomsten av en sådan bör Kolmårdssjukhuset kunna utnyttjas för nu aktuell undervisning. Svårigheter kan dock uppkomma med hänsyn till att detta sjukhus är beläget på ett avstånd av cirka sex mil från Linköping. Psykiatri: En nybyggnad för kliniken har nyligen färdigställts. Lokalerna h a r enligt representanterna för lasarettet planerats med hänsyn till undervisning och forskning. Sålunda finnes en föreläsningssal med 100 platser. Vissa byggnadsåtgärder kan inom en snar framtid bli aktuella i nuvarande byggnad för att anordna en mottagningsavdelning för bl. a. akuta psykiatriska fall. I psykiatribyggnaden inrymmes tills vidare även en neurologisk klinik och ett neurofysiologiskt laboratorium, vilket emellertid icke bör förhindra anordnande av läkarutbildning i psykiatri. Det torde vara önskvärt, att även Birgitta sjukhus i Vadstena utnyttjades för undervisning i psykiatri. Vissa svårigheter kunde härvidlag tänkas uppkomma, då detta sjukhus är beläget på cirka fem mils avstånd från Linköping. Barnpsykiatri: En nybyggnad för kliniken har nyligen färdigställts. Föreläsningssal finnes. Eventuellt erforderliga övriga undervisningslokaler bör kunna anordnas utan svårighet. Neurologi: En nybyggnad är planerad. I avvaktan på tillkomsten av denna borde vid behov undervisning kunna meddelas i nuvarande lokaler på psykiatriska kliniken. Dermato-venereologi: En flyttning av hudkliniken torde i framtiden komma att b h aktuell. Nuvarande utrymmen är visserligen begränsade men torde möjliggöra undervisning. För föreläsningar och demonstrationer bör utrymmen i byggnad E kunna utnyttjas. Hygien: Nybyggnad erfordras. Under en övergångstid torde dock provisoriska lokaler för undervisningen kunna anordnas i t. ex. någon propedeutisk institutionsbyggnad. Krigsmedicin: Föreläsningsutrymmen torde kunna ordnas. Rättsmedicin: I Norrköping planeras en rättsläkarstation. Eventuell undervisning i rättsmedicin bör uppläggas i samarbete med denna institution. För rättsmedicinska obduktioner i Linköping kan obduktionssal på patologiska institutionen ställas till förfogande. Socialmedicin: En socialmedicinsk avdelning torde komma att inrättas på sjukhuset. Till att börja med räknar man med att provisoriska lokaler skall disponeras. Vid behov bör därvid även undervisningslokaler kunna anordnas. 8.8.2. Regionsjukhuset i Örebro

Vissa av de av eventuell l ä k a r u t b i l d n i n g b e r ö r d a k l i n i k e r n a k o m m e r vid den t i d p u n k t , s o m k a n k o m m a a t t bli a k t u e l l för r e s p e k t i v e ä m n e , o m i n t a g n i n g av s t u d e r a n d e i g å n g s a t t e s så s n a b b t s o m möjligt, a t t d i s p o n e r a l o k a l u t r y m -

218 men, som är i gott skick och som är avsedda att permanent användas för samma sjukvårdsändamål. De kliniker på Örebro lasarett, för vilka detta gäller, är de barnmedicinska, barnpsykiatriska och radioterapeutiska klinikerna på barnsjukhuset samt infektionskliniken, hudkliniken, öronkliniken, ögonkliniken och den plastikkirurgiska kliniken i höghuset. Lokalerna för dessa kliniker är visserligen ej planerade för läkarutbildning och forskning, men då de är rymligt tilltagna, torde de lätt kunna omdisponeras för att även tillgodose undervisningens krav. Vissa tillbyggnadsåtgärder bl. a. för forskningen kan dock eventuellt senare komma att bli erforderliga. I samband med pågående och förestående omdispositioner med anledning av de lokaltillskott, som erhålles genom färdigställandet av röntgentillbyggnaden och höghuset, kominer betydligt förbättrade förhållanden att erbjudas de kliniker och laboratorier, som kommer att ytterligare någon tid få vara kvar i det centrala lasarettskomplexets lokaler. Därvid borde det även finnas möjlighet att temporärt på ett tillfredsställande sätt tillgodose undervisningens behov. Vid den tidpunkt undervisningen skulle komma att beröra lasarettet kommer för föreläsningarna en aula i sjuksköterskeskolan att kunna disponeras samt härutöver följande föreläsningssalar, nämligen sjuksköterskeskolans förutvarande föreläsningssal i ekonomibyggnaden med 98 sittplatser, två lektionsrum på vardera 65 m 2 i röntgenflygeln samt en föreläsningssal med 70 sittplatser i nionde våningen och två lektionsrum på vardera 50 m 2 i tionde våningen i höghuset. Patientdemonstrationer kan ske i samtliga ovan angivna lokaler. För att sängliggande patienter skall k u n n a föras till föreläsningssalen i ekonomibyggnaden förutsattes emellertid installation av hiss. Hiss saknas ävenledes mellan nionde och tionde våningarna i höghuset. I sjuksköterskeskolan finnes härutöver ett flertal mindre demonstrationsoch föreläsningssalar. Antalet föreläsningssalar torde vara tillräckligt för undervisningens behov under en övergångstid. Det fordras emellertid, att, då samma föreläsningssal måste utnyttjas i skilda ämnen och för olika studentgrupper, undervisningen i de olika ämnena på lämpligt sätt kan samordnas. För kandidaternas tjänstgöring på vårdavdelningarna fordras för vissa ämnen såsom medicin, kirurgi, pediatrik m. fl., undersöknings- och skrivplatser samt demonstrationsutrymmen. Landstingets representanter anser, att man vid behov bör kunna ställa lokaler härför till förfogande, eventuellt genom ianspråktagande av en eller två vårdplatser på varje avdelning. De särskilda kraven på utrymmen för kandidaternas poliklinikutbildning bör temporärt kunna tillgodoses i samband med den utvidgning, som nu förestår för de flesta discipliner. Därvid erfordras undersökningsrum och demonstrationsrum i framför allt medicin- och kirurgimottagningarna. I samband härmed bör även tjänsterum för tillkommande lärarpersonal m. m. kunna anordnas.

219 En ny personalmatsal beräknas bli uppförd i centralblocket. Matsalsfrågan kräver en snabb lösning och man torde därför kunna utgå ifrån att en personalmatsal ingår i den första etappen av utbyggnaden. Nuvarande matsal bör därvid kunna friställas och användas för undervisning. Eventuellt kan lektionsrum anordnas där och utrymme beredas för bl. a. skrivrum, jourrum för kandidater etc. I den planerade nya matsalen bör plats finnas även för kandidater, som tjänstgör på sjukhuset. Till bibliotek, klubbrum etc. för läkarkandidaterna kan enligt landstingets representanter upplåtas förutvarande styresmannavillan, placerad inom lasarettsområdet och omfattande tretton rum med en sammanlagd yta av ca 450 m 2 . I det följande redogöres relativt ingående för de lokalmässiga förutsättningarna att snabbt anordna läkarutbildning i de olika kliniska ämnena var för sig. 8.8.2.1. Kliniska kurser under det propedeutiska året Klinisk kemi: Centrallaboratoriet disponerar för närvarande ca 550 m2 nettoyta. Vid den förestående omdispositionen inom lasarettet kommer laboratoriet att få lokaltillskott av ungefär 300 m2 i anslutning till nuvarande utrymmen, vartill kommer vissa lokaler i höghusbyggnaden. Det bör därvid även vara möjligt för laboratoriet att vid eventuellt behov — i avvaktan på permanenta lokaler i centralbyggnaden — ställa begränsade utrymmen till undervisningens och lärarnas förfogande. För föreläsningar bör kunna utnyttjas föreläsningssal i ekonomibyggnaden eller på annat håll. Eventuellt friställda lokaliteter i nuvarande matsalsbyggnad bör även kunna utnyttjas för nu aktuellt undervisningsändamål. Klinisk fysiologi: För den nytillkommande disciplinen planeras lokaler i den tidigare tvättbyggnaden om ca 600 m2 nettoyta. Det bör vara möjligt att i dessa lokaler provisoriskt anordna erforderliga utbildningsplatser för det ifrågasatta elevintaget. Röntgendiagnostik: Böntgenavdelningarna har genom tillkomsten av röntgenflygeln erhållit betydande lokaltillskott. Nya lokaler för röntgendiagnostik planeras i centralbyggnaden. Det bör dock vara möjligt att vid behov temporärt bereda tillräckligt antal utbildningsplatser i nuvarande lokaler. Vissa mindre ombyggnadsåtgärder kan dock bli erforderliga för att tillgodose behovet av demonstrationsutrymme. / det propedeutiska årets översiktskurser samt demonstrationskurser i fysikalisk diagnostik, sjukvårdsteknik jämte fysikalisk terapi bör undervisning under det provisoriska skedet utan svårigheter kunna meddelas. För demonstrationer och för praktisk övning i undersökningsmetoder bör material från medicinkliniken och eventuellt även från långtidsvårdssjukhusen kunna utnyttjas. 8.8.2.2. Kurserna i medicin och kirurgi Medicin: Genom de omdispositioner, som förestår inom lasarettet, kommer ökade utrymmen att beredas medicinkliniken. Bl. a. kommer nya mottagningslokaler om ca 730 m2 nettoyta (exklusive väntrum och korridorer) att kunna anordnas i

220 röntgenflygeln. Om undervisning förläggs till Örebro, kan härigenom goda provisoriska förhållanden för undervisningen skapas, i avvaktan på att lokalfrågan för kliniken som helhet erhåller en definitiv lösning. För de katedrala föreläsningarna kan lämpligen brukas föreläsningssal i röntgenflygeln. Vidare bör en större demonstrationssal i anslutning till mottagningen kunna utnyttjas. Undersökningsoch skrivrum torde kunna tillhandahållas på avdelningarna liksom på mottagningen, där även skriv- och expeditionsutrymmen för nytillkommande lärare bör kunna beredas. Kirurgi: Även för de kirurgiska disciplinerna planeras lokaltillskott i samband med förestående omdispositioner inom sjukhuset. Bl. a. kommer den kirurgiska mottagningen att utökas till ca 700 m 2 nettoyta. Den ortopediska mottagningen har nya lokaler om ca 400 m 2 nettoyta (inkl. verkstad) i röntgenflygeln. Tillfredsställande förhållanden bör därför vid behov under en övergångstid kunna beredas för undervisningen i detta ämne, motsvarande den lösning, som angivits för ämnet medicin. För de katedrala föreläsningarna bör föreläsningssalen i ekonomibyggnaden kunna användas. För poliklinikföreläsningar kan eventuellt en av föreläsningssalarna i röntgenbyggnaden brukas. Vidare bör ett större demonstrationsrum kunna anordnas inom mottagningsdelen liksom undersökningsrum och vissa tjänsterum för lärare. 8.8.2.3. Övriga kurser I det följande kommer att redovisas förutsättningarna för läkarutbildning för ämnena obstetrik-gynekologi och neurologi, i vilka ämnen undervisning kommer att meddelas i centralkomplexet, i avvaktan på att permanenta lokaler kan anordnas i samband med utbyggnaden av sjukhuset. Därefter kommer att behandlas förutsättningarna för undervisningen på de kliniker, som vid tidpunkten för igångsättande av läkarutbildning kan tänkas ha sin verksamhet förlagd till samma lokaler, som de även framdeles kommer att utnyttja, nämligen de kliniker, som är placerade i barnsjukhusbyggnaden och i det s. k. höghuset. Obstetrik-gynekologi: Även för kvinnokliniken kommer förestående omdisposition att innebära ökade utrymmen. Mottagningsavdelningen kommer att omfatta ca 500 m 2 nettoyta. Det torde vara möjligt att där vid behov bereda tillfredsställande förhållanden för undervisningen. Svårigheter kan dock uppkomma på förlossningsavdelningen med hänsyn till den begränsade lokaltillgången. För föreläsningarna bör någon av föreläsningssalarna i röntgenflygeln eller den i ekonomibyggnaden kunna användas. Den neurologiska sjukvårdsverksamheten i Örebro planeras till en början endast svara mot behovet på länsplanet. Det tillgängliga sjukvårdsmaterialet bör trots detta enligt beredningens mening tillåta läkarutbildning i neurologi av 86 nybörjare årligen. De lokalmässiga förhållandena på den neurologiska kliniken torde ur utbildningssynpunkt även vara tillfredsställande i avvaktan på tillkomsten av nya lokaler i den planerade centralbyggnaden. För ämnet radioterapi borde goda utbildningsförhållanden kunna beredas i barnsjukhusbyggnaden. Vid behov bör såväl tjänsterum för lärare som demonstrationsutrymmen för kandidater kunna ställas till förfogande. Barnsjukhusets föreläsningssal bör kunna utnyttjas gemensamt för undervisning i radioterapi, pediatrik och barnpsykiatri. Tillfredsställande utbildningsförutsättningar bör vid behov även kunna skapas i pediatrik och barnpsykiatri. Såväl tjänsterum för lärare som skrivrum och undersökningsrum för kandidater bör kunna ordnas. Lokalerna på de kliniker, som kommer att inrymmas i det s. k. höghuset är

221 visserligen, som tidigare omtalats, inte planerade för undervisning och forskning. De är dock mycket rymligt tilltagna, och kan därför — om läkarutbildning förlägges till Örebro — lätt omdisponeras för att även tillgodose undervisningens krav. Därvid måste i första hand demonstrationsrum och undersökningsrum för kandidater anordnas. De i höghuset befintliga föreläsningssalarna bör vara tillräckliga för föreläsningar i samtliga ämnen, som kan komma att få lokaler i höghuset, nämligen i första hand dermato-venereologi, oftalmiatrik, oto-rhino-laryngologi och klinisk epidemiologi, även om problem kan uppkomma med hänsyn till avståndet mellan klinik och föreläsningssal. I höghuset finnes dessutom sammanlagt nio rum, som kan användas som tjänsterum för utbildningspersonal. För att tillgodose forskningens behov torde på längre sikt tillbyggnadsåtgärder för ifrågavarande ämnen erfordras. Undervisningen i ämnet psykiatri måste under övergångstiden i avvaktan på sjukhusets utbyggnad vara förlagd till den psykiatriska kliniken vid Älvtomtagatan. Lokalutrymmet är h ä r mycket begränsat. Föreläsningssal och lämpliga kandidatoch lärarutrymmen saknas. Sådana måste därför vid behov anordnas. Genom omdispositioner torde vissa lokalutrymmen kunna friställas för undervisningen i klinikbyggnadens källarvåning. Vidare borde utrymme för undervisningen kunna erhållas, därigenom att vissa lokaler på det närbelägna Västra sjukhemmet utnyttjas. Om icke dessa åtgärder vore tillräckliga borde en tillbyggnad — eventuellt i barackform — övervägas. Vid förläggning av läkarutbildning till Örebro torde för undervisningen i psykiatri även Mellringe sjukhus behöva utnyttjas. Vårdplatsantalet i den nuvarande psykiatriska kliniken liksom det planerade vårdplatsantalet för specialiteten i regionsjukhusets centralbyggnad är begränsat. Den samverkan, som i sjukvårdshänseende råder mellan regionsjukhusets psykiatriska klinik och Mellringe sjukhus, skapar, anser beredningen, underlag för en samverkan även i undervisningshänseende mellan de två sjukhusen. På Mellringe sjukhus torde de lokalmässiga förhållandena ur utbildningssynpunkt vara tillfredsställande. Föreläsningssal finnes och bl. a. tjänsterum för lärare kan ställas till förfogande. F ö r eventuell undervisning i ftisiologi torde under en övergångstid Garphytte sanatorium behöva utnyttjas. För undervisningen erforderliga lokaler torde h ä r kunna ställas till förfogande. I programmet för utbyggnad av Örebro regionsjukhus ingår en lungmedicinsk klinik och därigenom bör på längre sikt nu aktuell undervisningsfråga kunna e r M l l a en mer tillfredsställande lösning. En socialmedicinsk institution torde i vart fall temporärt kunna inrymmas i en byggnad inom sjukJhusområdet, som nu användes som bostadshus. Den innehåller fjorton rum m e d en sammanlagd yta av ca 325 m 2 . Härigenom skulle goda förhållanden för undervisningen i ifrågavarande ämne kunna erbjudas. Hygien: Nybyggnad erfordras. Denna bör kunna placeras antingen på det disponibla området söder om Svartån eller på annat lämpligt institutionsområde. Under en övergångstid torde dock provisoriska lokaler för undervisningen i ifrågavarande ämne kunna anordnas i t. ex. någon propedeutisk institutionsbyggnad. Några särskilda svårigheter att vid behov bereda undervisning i rättsmedicin torde ej komma att föreligga, även om rättsläkarstation för närvarande saknas och icke heller planeras bli uppförd i Örebro. Bl. a. bör den patologiska institutionens lokala och personella resurser kunna utnyttjas för detta ändamål. Likaså bör undervisning i krigsmedicin i Örebro kunna genomföras utan större svårigheter.

8.9. Tidsplan för igångsättande av läkarutbildning Beredningen beräknar att — om statsmakterna under år 1965 beslutade förlägga läkarutbildning till Linköping eller Örebro — vissa undervisningsdelar av nybyggnaderna för medicinskt teoretiska och propedeutiska ämnen bör kunna vara uppförda till sommaren 1968. Om man startade läkarutbildning i orköping enligt alternativet Ö-A med intag i de teoretiska ämnena, skulle således nybörjare första gången kunna tagas in i Linköping eller Örebro höstterminen 1968. Ett dylikt intag skulle påverka de propedeutiska ämnena höstterminen 1970, medicin- och kirurgiårets ämnen höstterminen 1971 och övriga kliniska ämnen fr. o. m. höstterminen 1972. För ifrågavarande läkarutbildning erforderliga byggnadsåtgärder skulle således behöva vara färdiga i motsvarande takt. Vid realiserandet av alternativet Ö-B skulle intag i de propedeutiska ämnena enligt ovan angivna förutsättningar tidigast kunna igångsättas höstterminen 1968. Ett sådant intag skulle första gången påverka medicinkirurgiårets ämnen höstterminen 1969 samt det fria kliniska skedet fr. o. m. höstterminen 1970. Ett realiserande av detta alternativ skulle naturligtvis förutsätta, att ca 90 utbildningsplatser kunde anordnas fr. o. m. höstterminen 1966 i de teoretiska ämnena vid nu befintliga lärosäten för de studenter, som senare hade att flytta till Orköping. Som beredningen tidigare anfört kan tidsfaktorn och ekonomiska skäl motivera att — om man beslutade tillskapa en medicinsk undervisnings- och forskningsorganisation för fullständig läkarutbildning (alternativ Ö-A) — den nya medicinska högskolan utbyggdes etappvis på så sätt, att utbildningsmöjligheter på det nya lärosätet under ett första skede anordnades enbart i de propedeutiska och kliniska ämnena samt att till en senare tidpunkt utbildningsmöjligheter arrangerades även i de teoretiska ämnena. Detta förutsatte naturligtvis, att provisoriska utbildningsmöjligheter i de teoretiska ämnena för 90 nybörjare årligen kunde beredas vid annat lärosäte. Beredningen anser det fullt möjligt att anordna utbildningsplatser i de kliniska ämnena enligt ovan angiven tidsplan för alternativ Ö-B. Vissa svårigheter k a n dock komma att föreligga i Linköping att till ifrågavarande tidpunkter på regionsjukhuset anordna såväl sjukvårds- som undervisningslokaler för vissa laboratoriediagnostiska ämnen samt för matsal, varigenom nu för sistnämnt ändamål utnyttjade utrymmen kunde friställas bl. a. för undervisning. För vissa kliniska ämnen i Linköping kunde även problem uppkomma att i avvaktan på realiserandet av den planerade sjukhusutbyggnaden bereda tillfredsställande undervisningsförutsättningar (medicin, kirurgi och oftalmiatrik). Det kunde därvid bli nödvändigt att för undervisningen i dessa ämnen skapa lokalmässiga provisorier. Beredningen har funnit, att det i och för sig borde vara möjligt att genom

223 vidtagande av samma provisoriska till- eller ombyggnadsåtgärder, som bleve aktuellt vid intag i de propedeutiska ämnena höstterminen 1968 enligt ovan, redan dessförinnan bereda utbildningsplatser enbart i de kliniska ämnena. Sålunda borde det, anser beredningen, vara möjligt att till medicinkirurgiårets kurser intaga studerande i både Linköping och Örebro redan höstterminen 1968. I Örebro kunde det t. o. m. vara tänkbart med hänsyn till de lokalmässiga förutsättningarna att intaga studerande i medicinkirurgiårets kurser så tidigt som höstterminen 1965. Då det emellertid för ett sådant intag fordrades, att dessa studerande före flyttningen till det nya lärosätet hade vid annat lärosäte meddelats undervisning förutom i de två första studieårens ämnen även i det propedeutiska årets ämnen, vore höstterminen 1968 den tidigaste tidpunkt, då klinikutbildning enligt denna lösning kunde bli aktuell i orköping. I det följande sammanställes en optimal tidsplan för igångsättande av permanent läkarutbildning i Linköping eller i Örebro (Orköping) enligt de olika alternativen. För varje alternativ anges i sammanställningen tidpunkterna för intagning av studerande till preklinisk teoretisk undervisning de två första studieåren (I), till propedeutisk utbildning det tredje studieåret (II), till klinisk utbildning det fjärde studieåret (III) samt för förflyttning av studerande till det nya lärosätet inför den propedeutiska utbildningen (F). Tidsplan för igångsättande av läkarutbildning i orköping Alt. Ö—A Tidp. H T Intag I 1968/69 90 F 0 II 1970/71 86 III 1971/72 86

8.10.

Ö—B Tidp. H T 1966/67 1968/69 1969/70

Intag — +86 86 86

Personalorganisation

Vid sin bedömning av personalbehovet för de teoretiska ämnena (enligt alternativ Ö-A) och propedeutiska ämnena (enligt båda alternativen) har beredningen i stort utgått från personalorganisationen i motsvarande ämnen vid medicinska fakulteten i Uppsala, som för närvarande har samma intagningskapacitet, som planeras för Orköping. Någon särskild organisation för ämnet virologi har dock icke medtagits. Däremot upptages i nu aktuellt sammanhang viss personal för undervisning och forskning i medicinsk fysik. Vid bedömningen av personalbehovet för de kliniska ämnena anser sig beredningen inte kunna utgå från personalorganisationen i motsvarande ämnen vid medicinska fakulteten i Uppsala, då akademiska sjukhuset är ett statligt undervisningssjukhus, vid vilket personalbehovet för de kliniska ämnena, som redovisats i kapitel 3., tillgodoses på ett annorlunda sätt

224 än vid kommunala undervisningssjukhus. Då i fråga om de kliniska ämnena utbildningskapaciteten vid medicinska fakultetens i Lund undervisningssjukhus kommer att bli jämförbar med vad som n u diskuterats för Orköping, utgår beredningen i nu aktuellt beräkningssammanhang i stort från den personalorganisation som jämlikt 1963 års riksdagsbeslut (prop. 1963:142) skall inrättas för ifrågavarande ämnen på Lunds lasarett vid intag av 90 nybörjare årligen. För specialämnena psykiatri, neurologi, oftalmiatrik, oto-rhino-laryngologi, dermato-venereologi, klinisk epidemiologi, ftisiologi, socialmedicin, hygien och rättsmedicin är dock redan nuvarande organisation i Lund dimensionerad för detta intag, varför beredningen för dessa ämnen saknar anledning att beakta i propositionen angivna förslag till personalförstärkning vid ökad läkarutbildning. Med hänsyn till de speciella omständigheter, som föranlett dels inrättandet av en professur i neurokirurgi, en professur i s. k. »tung» psykiatri, en lärartjänst i reumatologi och en personlig professur i njursjukdomar, dels ock förslag om inrättandet av en professur i klinisk epidemiölogi vid Lunds universitet tar beredningen inte i detta sammanhang upp dylika tjänster. Beredningen utgår ifrån att ansvaret för undervisningen i klinisk epidemiologi, barnpsykiatri m. m. skall åvila respektive överläkare mot arvode. För undervisningen i medicin och kirurgi räknar beredningen med att utöver en akademisk organisation för vartdera av huvudämnena skall tillkomma en forsknings- och undervisningsenhet i ett medicinskt och ett kirurgiskt subspecialitetsämne. Beredningen har för sin del inte anledning att här upptaga diskussioner om ämnesområden för de sålunda eventuellt aktuella professurerna. För alternativ Ö-B anser beredningen med hänvisning till vad tidigare anförts behov föreligga av en forskningsorganisation i medicinsk kemi under ledning av en professor. Denne bör enligt beredningens mening h a undervisningsskyldighet, som dels kan fullgöras genom forskningsundervisning, dels ock genom medverkan i den ordinarie undervisningen för medicine kandidater med deltagande i sådana kliniska konferenser, där problemen lämpligen bör belysas utifrån medicinskt kemiska utgångspunkter. Beredningen räknar vid detta alternativ med samma personalorganisation i medicinsk kemi, som i motsvarande sammanhang föreslagits för Umeås del. I den redovisade personalorganisationen medtages icke — som även tidigare anförts — tjänster för administration och bibliotek. Däremot medtages viss för de vetenskapliga institutionerna gemensam personal (verkstads- och djurpersonal); för alternativ Ö-B motsvarande den personalorganisation som för samma ändamål beräknats för medicinska högskolan i Umeå (prop. 1957: 188). För alternativ Ö-A räknas härutöver med visst personaltillskott. I fråga om de tekniska tjänsterna och skrivbiträdestjänsterna preciserar beredningen icke vilka kategorier av tjänster, som kommer att erfordras

225 för den ökade läkarutbildningen. Beredningen anger endast det antal sådana tjänster, som erfordras i varje ämne. Beredningen beräknar senare kostnaderna för dessa tjänster på motsvarande sätt, som angivits i redogörelsen om den erforderliga personalförstärkningen i Stockholm (sid. 143). Behovet av ekonomibiträden medtages icke i den efterföljande sammanställningen utan kommer att redovisas i annat sammanhang. I fråga om de olika lärarkategorierna vill beredningen hänvisa till vad beredningen tidigare anfört angående möjligheten av framtida ändringar som resultat av bl. a. 1963 års klinikutrednings arbete. Vad gäller behovet av docent- och forskardocenttjänster hänvisar beredningen till avsnittet om kostnadsberäkningar. Beredningen har inte ansett sig ha anledning att i detalj undersöka de speciella personalproblem, som föranleds av att — vid ianspråktagandet av ett av sjukhusen i Linköping eller Örebro för läkarutbildning — det därvid aktuella sjukhuset skall transformeras från ett regionsjukhus utan akademisk anknytning och med en läkarstab, som rekryterats uteslutande med hänsyn till sjukvårdande uppgifter, till undervisningssj ukhus. Vad beträffar lärarsidan torde dock utgångsläget för en omvandling av ettdera av sjukhusen i Linköping och Örebro till undervisningssj ukhus vara gynnsamt. Ett flertal överläkare har bakom sig en vetenskaplig karriär. Vissa chefsläkarbefattningar på båda sjukhusen kommer under mellantiden till dess läkarutbildning kan igångsättas att bli lediga och kan därför återbesättas i den ordning, som föreskrives beträffande tillsättning av professorsbefattning. I samma ordning kan givetvis också samtliga nytillkommande chefsläkarbefattningar tillsättas. Beredningen redovisar i tabell 1:57 erforderlig personalorganisation vid läkarutbildning i orköping enligt alternativen Ö-A och Ö-B. 8.11.

Kostnader

Beredningen redovisar för de olika alternativen först investeringskostnader i form av byggnads- och utrustningskostnader samt därefter driftkostnader av skilda slag. Under varje avsnitt behandlas kostnader under åttonde huvudtiteln (ecklesiastik-) respektive under femte huvudtiteln (social-) var för sig. I den mån man kan antaga, att skillnader i kostnadshänseende kan uppkomma genom förläggning av läkarutbildning till antingen Linköping eller Örebro, kommer detta att påtalas. 8.11.1. Investeringskostnader

8.11.1.1. Åttonde

huvudtiteln

Byggnadskostnader: Beredningen har i avsnittet 8.7. redovisat behovet av byggnadsåtgärder på de teoretiska och propedeutiska institutionerna. I följande tablå sammanställes kostnaderna för därvid aktuella nybyggnadsS — 413173

226 Tabell 1: 57. Erforderlig personalorganisation vid läkarutbildning i Orköping enligt alternativen Ö—A ocn Ö—B Därvid anges först personalorganisationen enligt alternativet Ö—B samt därefter (inom parentes) härutöver erforderlig personalförstärkning enligt alternativet Ö—A

Prof.

Am ne

Anatomi (1) Histologi (1) Med. kemi 1 Fysiologi (1) Med. fysik 1 Farmakologi 1 Bakteriologi 2 Patologi 1 Klin. kemi 1 Klin. f y s i o l o g i . . . . . . . . 21 Medicin 21 Kirurgi....,..' 1 Ortopedi 1 Böntgendiagnostik Badioterapi med radiofy1 sik 1 Pediatrik 1 Psykiatri 2 Barnpsykiatri Dermatologi Klin. epidemiologi 2 Ftisiologi Neurologi Neurokirurgi 2 Obstetrik-gynekologi Oftalmiatrik Oto-rhino-laryngologi. . . Hygien Socialmedicin Rättsmedicin 1 Krigsmedicin 2 Gemensamt ä n d a m å l . . . . Summa

23(3)

Lab. (motsv.)

Klin. Klin. Forsklär. aman. ass. A 27

(1) (1) (1) (1) (1) 1 1

(1)

Ass.

(3) (2) 1 (2) (3)

Teknisk l:e 3:e aman. aman. personal

(3) (2) (3) (2) (1) 2 2 4 1 1 1

(2) (2) (3) (2) (1) 2 2 4

(7 i) (7) 4(4*) (7 i) (3) 8 8 10 4 3 4 4 2 9

10(2) 6(5)

3(1)

U(10)| 13(11)1 8(10) 86 (31 i)

1 Varav en professur i ett specialämne. Lärarbehovet beräknas kunna tillgodoses genom arvode i tillämpliga fall till kommunalanställd överläkare. 3 När en lungklinik tillkommit på regionssjukhusct. 2

åtgärder, varvid vid kostnadsbedömningen antages, att byggnadskostnaderna per m? nettoyta uppgår till 2 200 kronor. I sammanställningen medtages för undervisningen och forskningen beräknade erforderliga byggnadsåtgärder för patologi och bakteriologi, vilka emellertid vid vissa andra lärosäten (i Göteborg och Umeå samt delvis även i Stockholm) är redovisade under socialdepartementets huvudtitel.

Beräknat byggnadsbehov i m 2 . . Beräknad kostnad i milj. kronor,

Alternativ Ö—A Ö—B 9 000 17 650 19,80 38,83

227 Vid en lokalmässig samordning av de medicinskt teoretiska institutionerna med institutioner i närbesläktade naturvetenskapliga ämnen bör vid alternativ Ö-A enligt beredningens beräkningar en reducering av angivet lokalbehov kunna ske med ca 1 150 1112. Den besparing, som härigenom skulle kunna åstadkommas, beräknas sålunda till 2,5 milj. kronor. Utrustningskostnader: Beredningen antager att utrustningskostnaderna utgör 40 procent av byggnadskostnaderna för motsvarande institutioner. Kostnaderna för utrustningsanskaffning till teoretiska och propedeutiska institutioner i orköping beräknas sålunda enligt följande.

Kostnader för utrustningsanskaffning i milj. kronor

8.11.1.2. Femte

Alternativ Ö—A Ö—B 15,53 7,92

huvudtiteln

Byggnadskostnadcr: Förläggning av läkarutbildning till antingen Linköping eller Örebro enligt de två nu aktuella alternativen förutsätter ianspråktagande av regionsjukhuset på den ort, som skulle komma att beröras av läkarutbildning. I direktiven till 1963 års universitets- och högskolekommitté angives, att vid beräkningen av de statliga drift- och kapitalkostnaderna för den kliniska delen av utbildningen bör schematiskt räknas med samma huvudprinciper för kostnadsfördelningen mellan staten och den kommunala huvudmannen, som ligger till grund för 1959 års avtal mellan staten och den kommunala huvudmannen i Göteborg. Enligt detta avtal skall staten för utnyttjande av vissa sjukvårdsenheter för undervisning och forskning lämna Göteborgs stad byggnadsbidrag med 25 procent av kostnaderna för de byggnadsåtgärder, som inte är att hänföra till underhåll beträffande för utbildning och forskning upplåtna sjukhusenheter vid undervisningssjukhuset. Beredningen utgår ifrån att staten inte skall behöva vidkännas några kostnader för inlösen av nuvarande sjukhus, därest ett av sjukhusen i Linköping och Örebro skulle ianspråktagas för utbildning och forskning. Som framgår av tidigare redovisning beräknas kostnaderna för den fortsatta sjukhusutbyggnaden i Linköping uppgå till 123—138 milj. kronor och 1 Örebro till 166 milj. kronor. Därvid har hänsyn icke tagits till behovet av särskilda lokaler för undervisning och forskning. I sina fortsatta kostnadsanalyser räknar beredningen för Linköpings del med 138 milj. kronor men utesluter på båda sjukhusen kostnaderna för uppförande av ett patologiskt och ett bakteriologiskt rutinlaboratorium, enär kostnaderna för ifrågavarande undervisnings- och forskningsverksamheter redan tidigare upptagits. Då kostnaderna härför i Linköping antages uppgå till ca 8,0 milj. kronor och i Örebro till ca 12,0 milj. kronor, kan således kostnaderna för den del av sjukhusutbyggnaden, som är av intresse för läkarutbild-

228 ningsberedningen, beräknas till 130 milj. kronor i Linköping och till 152 milj. kronor i Örebro. Beredningen har inte i detalj kunnat utreda det behov av lokaler, som skulle tillkomma vid utbyggnaden av regionsjukhuset i Linköping respektive av det i Örebro, om statsmakterna beslöt förlägga läkarutbildningen till endera av dessa platser. Beredningen beräknar emellertid merkostnaderna för undervisning och forskning enligt samma fördelningsprincip, som tilllämpats i nyssnämnda avtal mellan staten och Göteborgs stad. Andelen för sjukvård av de totala byggnadskostnaderna skulle därvid uppgå till 75 procent. Vid motsvarande tillämpning i nu aktuellt sammanhang kan merkostnaderna för undervisning och forskning beräknas enligt följande. Kostnader i milj. kronor på regionsjukhuset i

Sjukvårdskostnader enligt tidigare beräkningar . . . Merkostnader för undervisning och forskning

Linköping

Örebro

130,0 43,0

153,0 50,0

Vid nu nämnda beräkningar har emellertid hänsyn icke tagits till de eventuella provisoriska byggnadsåtgärder, som kan komma att behöva vidtagas i avvaktan på respektive sjukhusutbyggnad. Beredningen har inte i detalj kunnat bedöma behovet av byggnadsåtgärder för ifrågavarande ändamål men uppskattar kostnaderna härför till 3,0 milj. kronor i Linköping och 1,0 milj. kronor i Örebro. Om läkarutbildning förlades till ettdera av regionsjukhusen i Linköping eller Örebro, skulle således enligt de angivna beräkningsgrunderna statens andel av byggnadskostnaderna uppgå till i Linköping 46,0 milj. kronor och i Örebro 51,0 milj. kronor. Beredningen vill i detta sammanhang hänvisa till vad beredningen tidigare (sid. 203) anfört beträffande vikten av att man på grund av osäkerheten i kostnadsberäkningarna icke låter de ovan redovisade skillnaderna i byggnadskostnader mellan regionsjukhusen i Linköping och Örebro vara utslagsgivande vid eventuellt val av plats för nytt nndervisningssjukhus mellan Linköping och Örebro. I sin beräkning av kostnaderna för sjukhusbyggnaderna i Linköping och Örebro har beredningen använt en något annorlunda metod än för motsvarande kostnadsberäkningar beträffande Enskededalens sjukhus och Huddinge sjukhus i Stor-Stockholmsområdet. Vid kalkyleringen av kostnaderna för utbyggnaden av de två förstnämnda sjukhusen har antagits en produktionskostnad av 325 kronor/m 3 och vid kalkyleringen av kostnaderna för utbyggnaden av de två Stockholms-sjukhusen har antagits en produktionskostnad av 350 kronor/m 3 . Skillnaden kompenseras dock delvis av det förhållandet, att den metod, som vid de två första sjukhusen använts för att

229 beräkna volymen på grundval av angiven nettoyta, ger 3 procent högre värde än den metod, som använts när det gällt Enskededalens och Huddinge sjukhus. Utrustningskostnader: Enligt 1959 års avtal mellan staten och Göteborgs stad om upplåtelse av vissa sjukhus i Göteborg för undervisning och forskning skall staten lämna staden utrustningsbidrag med 25 procent av kostnaderna för utrustningsanskaffning. Några beräkningar om utrustningsbehovet för sjukvårdens del h a r icke redovisats ifråga om utbyggnaden av regionsjukhusen i Linköping och Örebro. Här antages, att kostnaderna för utrustning, betingad såväl av sjukvården som av undervisningen och forskningen, uppgår till 25 procent av de totala byggnadskostnaderna för respektive sjukhusutbyggnad. Statens andel av utrustningskostnaderna kan således beräknas enligt följande. Kostnader i milj. kronor på regionsjukhuset i

Totala byggnadskostnader Totala utrustningskostnader Statens andel av utrustningskostnaderna

Linköping

örebr

173,0 43,0 11,0

203,0 51,0 13,0

Till detta bör emellertid läggas utrustningskostnader för undervisningen och forskningen på de kliniker, som framdeles kommer att kvarbliva i nuvarande lokaler samt utrustningskostnader, betingade av de provisoriska byggnadsåtgärder, som kan bli nödvändiga i avvaktan på tillkomsten av permanenta lokaler. Beredningen beräknar kostnaderna härför till 2,0 milj. kronor i såväl Linköping som Örebro. Om läkarutbildning förlades till antingen regionsjukhuset i Linköping eller det i Örebro, skulle således enligt de antagna beräkningsgrunderna statens andel av utrustningskostnaderna uppgå i Linköping till 13,0 milj. kronor och i Örebro till 15,0 milj. kronor.

8.11.2. Driftkostnader

8.11.2.1. Åttonde

huvudtiteln

Beredningen anger i tabell 1: 58 beräknade totalkostnader samt kostnader per utbildningsplats och år för tidigare angiven personalförstärkning enligt de skilda alternativen. Beräkningarna är gjorda efter samma normer, som redovisats på sid. 26. Övriga kostnader: Beredningen beräknar översiktligt kostnaderna för löner till ekonomipersonal samt till vissa forskartjänster, kostnader för arvoden, materiel och apparatur liksom kostnaderna för vissa forskningsändamål med utgångspunkt från kostnaderna för dessa syften budgetåret

230 Tabell 1:58. Årliga personalkostnader Alternativ

Kostnader i 1 000-tal kronor Antal tillkommande utbildningsplatser Kostnad per utbildningsplats och år i kronor

O—A

O—B

6 300 610 10 300

4 900 430 11 400

Tabell 1: 59. Årliga övriga kostnader (Kostnaderna angivna i 1 000-tal kronor) Anslagspost

Ö—A

Ö—B

0,420 1,260 0,800 1,800 0,270 0,400

610 262,3 768,6 488,0 1098,0 164,7 244,0

430 180,6 541,8 344,0 774,0 116,1 172,0

3 025,6

2 128,5

Antal tillkommande utbildningsplatser Kostnader för arvoden m. m Anslag till nyanskaffning av apparater Kostnader för vissa forskningsändamål Summa

Alternativ

Kostnad per utbildningsplats och år

1963/64 per utbildningsplats (sid. 29 f). Resultaten av dessa beräkningar redovisas i tabell 1: 59. Beredningen har icke kunnat beräkna erforderligt behov av anslag till omkostnader liksom icke heller behoven av personal m. m. för administration och bibliotek. 8.11.2.2. Femte huvudtiteln Driftbidrag till undervisningssjukhus: I 1959 års avtal mellan staten och Göteborgs stad om utnyttjande av vissa staden tillhöriga sjukhus för läkarutbildning stadgas, att staten skall lämna driftbidrag med 10 procent av den del av driftkostnaderna vid respektive sjukhus, som efter antalet vårddagar belöper på vissa av de för undervisning och forskning upplåtna vårdplatserna. Vid eventuell förläggning av läkarutbildning till ettdera av regionsjukhusen i Linköping eller Örebro kan med användande av samma normer statens andel av driftkostnaderna beräknas på följande sätt. Medelvårddagkostnaden vid Linköpings sjukhus uppgick år 1962 till ca 73 kronor och vid Örebro sjukhus till ca 97 kronor. Under motsvarande tid var den genomsnittliga vårddagkostnaden på undervisningssjukhusen ca 117 kronor med variation från 90 kronor på lasarettet i Umeå till 152 kronor på barnsjukhuset i Göteborg. Vårddagkostnaden på undervisningssjukhusen har därefter stigit kraftigt, som framgår av redovisningen i avsnittet 3.3. Här antages, att vårddagkostnaden vid det nya undervisningssjukhuset, därest ettdera av regionsjukhusen i Linköping eller Örebro ianspråktages

231 för utbildningsändamål, kommer vid från i dag oförändrat penningläge att uppgå till 140 kronor. Om man utgår ifrån att antalet vårdplatser kominer att bli på Linköpings regionsjukhus 1 450 (inklusive ca 150 platser för lättvård) samt på Örebro regionsjukhus 1 250 (inklusive ett begränsat antal B-platser) samt att beläggningen på tillgängliga vårdplatser uppgår till 85 procent, kan de totala årliga driftkostnaderna beräknas till 63,0 milj. kronor för Linköpings regionsjukhus och till 54,5 milj. kronor för Örebro regionsjukhus. Den statliga driftkostnadsandelen skulle således för Linköpings regionsjukhus uppgå till 6,3 milj. kronor och för Örebro regionsjukhus till 5,5 milj. kronor. 8.11.3 Sammanställning av kostnader

I tabell 1: 60 sammanföres de beräknade kostnaderna för förläggning av läkarutbildning till Linköping eller till Örebro enligt de av beredningen angivna alternativen. Tabell 1: 60. Kostnader för läkarutbildning

i Orköping

Alternativ Anslagsrubrik

Ö— A

Ö-- B

Linköping

Örebro

Linköping

Örebro

38,83 15,53

38,83 15,53

19,80 7,92

19,80 7,92

Summa kostnader

54,36

54,36

27,72

27,72

ö:e huvudtiteln Byggnadskostnader Utrustningskostn

46,00 13,00

51,00 15,00

46,00 13,00

51,00 15,00

Summa kostnader

59,00

66,00

59,00

66,00

6,300 3,026

6,300 3,026

4,900 2,129

4,900 2,129

Summa kostnader

9,326

9,326

7,029

7,029

ö:e huvudtiteln

6,30

5,50

6,30

5,50

Investeringskostnader i milj. kronor S:e huvudtiteln Byggnadskostnader Utrustningskostn

Driftkostnader i milj. kronor 8:e huvudtiteln Personalkostnader Övriga kostnader

9. A l t e r n a t i v a t t u p p n å en i n t a g n i n g s s t o r l e k a v d r y g t 900 n y b ö r j a r e p e r år s a m t e k o n o m i s k a o c h p e r s o n a l mässiga m . fl. k o n s e k v e n s e r d ä r a v

Beredningen anser förutsättningar föreligga att öka läkarutbildningen vid de i direktiven angivna befintliga medicinska lärosätena enligt följande: i Uppsala med intag av upp till 210 nybörjare i de teoretiska ämnena (de två första studieåren) samt av maximalt 120 nybörjare i de propedeutistiska och kliniska ämnena, i Stockholm med intag av upp till 370 nybörjare i de teoretiska ämnena samt av 270 nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena samt i Umeå med intag av 82 nybörjare i de teoretiska ämnena samt av 80 nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena. Ett realiserande av nämnda utbildningskapacitet i Uppsala och Stockholm förutsätter ianspråktagande för läkarutbildningsändamål av ytterligare sjukvårdsresurser. I Uppsala vore det därvid, anser beredningen, tänkbart att för medicine kandidaters praktiska tjänstgöring i medicin och kirurgi utnyttja Diakonissanstalten Samariterhemmets sjukhus, som planeras bli utbyggt. I Stockholm vore det enligt beredningen möjligt att för utbildnings- och forskningssyften taga i anspråk ett av Stockholms läns landsting planerat nytt storsjukhus söder om Stockholm, nämligen Huddinge sjukhus, samt omvandla detsamma till karolinska institutets tredje framtida undervisningssj ukhus vid sidan av karolinska sjukhuset och S:t Görans sjukhus. Beträffande utbildningskapaciteten i de propedeutiska och kliniska ämnena i Stockholm anser beredningen, att det i och för sig, bl. a. med hänsyn till det sjukvårdsmässiga underlaget i Stor-Stockholm, kunde vara möjligt att utbygga organisationen till ett årligt intag av 360 nybörjare i dessa ämnen genom utnyttjande av ett av Stockholms stad planerat nytt storsjukhus i stadens södra delar, nämligen Enskededalens sjukhus. Beredningen finner det emellertid inte vara vare sig ekonomiskt eller sjukvårdsorganisatoriskt rationellt att nu taga i anspråk de ytterligare sjukvårdsresurser, som skulle erfordras för detta ändamål. Beredningen bedömer därför en intagningskapacitet av 270 nybörjare årligen för närvarande vara den optimala för de propedeutiska och kliniska ämnena i Stockholm. Detta innebär, att beredningen inte anser det realistiskt att vid de befint-

233 liga lärosätena kunna meddela utbildning för mer än 810 nybörjare årligen i de propedeutiska och kliniska ämnena, innefattande 180 platser i Lund och 160 platser i Göteborg. Detta motsvarar — om hänsyn tages till den beräknade avgången av elever före medicine kandidatexamen — ett intag av 844 nybörjare i de teoretiska ämnena. Beträffande de sistnämnda ämnena finnes dock — som framgår av det ovan anförda — förutsättningar vid de befintliga lärosätena för en betydligt högre intagningskapacitet. För att nå upp till i propositionen 1963: 172 förordad samt av riksdagen godkänd målsättning för fortsatt utbyggnad av den medicinska utbildningsorganisationen, innebärande att utbildningskapaciteten vid de medicinska fakulteterna under återstoden av 1960-talet utbygges till att omfatta drygt 900 nybörjarplatser årligen, måste enligt beredningens mening i vart fall propedeutisk och klinisk utbildning anordnas genom ianspråktagande jämväl av sjukvårdsresurser utanför nuvarande universitetsorter. För den teoretiska delen av utbildningen bör det i och för sig vara möjligt att bereda drygt 900 utbildningsplatser vid befintliga lärosäten. Beredningen har funnit förutsättningar föreligga att såväl i Linköping som i Örebro med utnyttjande av föreliggande och planerade regionsjukhusresurser på respektive orter anordna läkarutbildning för ett intag av ca 86 nybörjare årligen i de propedeutiska och kliniska ämnena, motsvarande ett intag av ca 90 nybörjare årligen i de teoretiska ämnena. Vid en bedömning av vilket av de två sjukhusen i Linköping och Örebro, som vore det lämpligaste för läkarutbildningsändamål, anser sig beredningen inte enbart med hänsyn till allmänna sjukvårds- och läkarutbildningssynpunkter kunna ge det ena sjukhuset absolut företräde framför det andra. Vid ställningstagandet till denna fråga måste, anser beredningen, även andra utbildningsfaktorer tillmätas värde, såsom t. ex. möjligheten att samordna den medicinska utbildnings- och forskningsorganisationen med en motsvarande organisation i naturvetenskapliga eller tekniska ämnen liksom allmänt lokaliseringspolitiska omständigheter. Beredningen har för sin del inte haft att beakta hithörande spörsmål. Beredningen finner det realiserbart att anordna läkarutbildning i vardera Linköping och Örebro enligt tvenne alternativ, nämligen dels genom anordnande av en fullständig medicinsk högskola på den nya orten med intag av 90 nybörjare årligen i de teoretiska ämnena och 86 nybörjare årligen i de propedeutiska och kliniska ämnena, dels ock genom förläggning av enbart propedeutisk och klinisk utbildning till det nya lärosätet. Ett realiserande av det sistnämnda alternativet på endera av orterna kräver dock, att utbildningsplatser i de teoretiska ämnena för ca 90 nybörjare årligen anordnas vid någon nu befintlig medicinsk utbildningsanstalt. Beredningen är medveten om att vid val av alternativet med fullständig läkarutbildning i orköping med hänsyn till nuvarande brist på läkare och riklig tillgång på studenter tidsfaktorn och ekonomiska skäl kan motivera,

234 att en ny medicinsk högskola utbygges etappvis på så sätt, att på det nya lärosätet utbildningsplatser inledningsvis anordnas enbart i de propedeutiska och kliniska ämnena samt att vid en senare tidpunkt utbildningsmöjligheter tillskapas i de teoretiska ämnena. Detta förutsätter naturligtvis, att utbildningsplatser i dessa ämnen temporärt kan arrangeras på befintliga lärosäten för de studenter, som efter medicine kandidatexamen har att flytta till den nya studieorten. Alternativet med en fullständig medicinsk högskola i antingen Linköping eller Örebro har enligt beredningen i inånga avseenden fördelar framför alternativet med en ofullständig sådan högskola med enbart propedeutisk och klinisk utbildning. Beredningen anser dock, att sistnämnda lösning skall kunna erbjuda tillfredsställande förhållanden för undervisningen och forskningen. Vid ett ianspråktagande av regionsjukhuset i antingen Linköping eller Örebro för läkarutbildningsändamål skulle erhållas en total utbildningskapacitet i landet av 896 utbildningsplatser i de propedeutiska och kliniska ämnena, vilket skulle motsvara en intagningskapacitet av 934 nybörjare per år i de teoretiska ämnena. En reducering av nämnda intagningskapacitet till ett intag av 920 nybörjare i de teoretiska ämnena och 882 nybörjare i de propedeutiska och kliniska ämnena kunde ske genom en motsvarande minskning i Uppsala. Vid en dylik sänkning av intagningskapaciteten i Uppsala skulle Samariterhemmets sjukhusresurser icke behöva tagas i anspråk för läkarutbildningsändamål. Under åberopande av vad ovan anförts uppställer beredningen i tabellerna 1:61—63 tre olika utbildningslösningar, varigenom utbildningskapaciteten vid de medicinska fakulteterna kunde komina att omfatta drygt 900 nybörjarplatser per år. Av dessa alternativ avser det första •—alternativ I — anordnande av fullständig läkarutbildning i antingen Linköping eller Örebro samt de två andra anordnande av enbart propedeutisk och klinisk utbildning i Linköping eller Örebro, varvid vid alternativ II 90 utbildningsplatser anordnas i Uppsala för de studerande, som senare efter medicine kandidatexamen har att fullfölja sin propedeutiska och kliniska utbildning på den nya högskolan, och vid alternativ III 90 utbildningsplatser anordnas i Stockholm av motsvarande anledning. Med kursiv stil anges för Uppsalas del den intagningsstorlek, som skulle bli aktuell, om Samariterhemmets sjukhus utnyttjades för läkarutbildningsändamål. För varje alternativ redovisas en plan för en successiv ökning av utbildningskapaciteten. Planen redovisas i form av etapper med angivande av tidpunkter för påbörjande av anatomiundervisning (I), propedeutisk undervisning (II), och medicinundervisning (III). För varje etapp angives samtidigt omflyttning av elever inför den propedeutiska undervisningen (F). Inom parentes anges siffror,, avseende skillnader i intag mellan de olika etapperna. Som utgångspunkt användes den beslutade och planerade intagningsnivån om 718 nybörjare årligen höstterminen 1965.

235 Tabell 1: 61. Ökad läkarutbildning enligt alternativ I Tidpunkt

Etapp

Plats i studieordn.

I

F H t 1967 H t 1968

II III

I

H t 1968

F II

H t 1969

III

—

738 (+20)

82 (+20)

—

758 (+20) 772 {+34)

0 200

0 80 (+20)

—

80 (+20)

726 (+20) 740 {+34) 726 (+20) 740 {+34)

90 (+90)

848 (+90) 862 {+90)

0 180

0 160

0 200

0 80

0 86 ( + 86)

280 (+72) 82

0 180

0 160

0 0 270 (+70) 80

0 86

270 (+70) 80

110 (+20) 0 106 (+20) 106 (+20)

190 0 180 180

168 0 160 160

208 0 200 200

110 124 { + 14) 0 106 120 { + 14) 106 120 { + 14)

0 180

0 160

110 124 0 106 120 106 120

110 124 0 106 120 106 120

Umeå

—

•

—

706 (+20) 706 (+20)

nr 3.

H t 1968

I

H t 1970

F II

H t 1971

III

Etapp

62 0 60 60

Göteborg

nr 2.

H t 1966

Etapp

Totalt

Lund

nr 1.

H t 1965

Etapp

Orköping

Stockholm

Uppsala

812 (+86) 826 {+86) 86 ( + 86) 812 (+86) 826 { + 86)

nr 4.

H t 1969

I

H t 1971

F II

H t 1972

III

920 (+72) 934 { + 72) 0 882 (+70) 896 { + 70) 882 (+70) 896 ( + 70)

Det alternativ som således skulle ge den snabbaste intagsökningen vore alternativ II, innebärande förläggning av enbart propedeutisk och klinisk utbildning till en ny ort samt anordnande av ca 86 utbildningsplatser i de teoretiska ämnena i Uppsala för de studenter, som efter medicine kandidatexamen har att flytta över till det nya lärosätet. Beredningen vill understryka, att angivna planer för etappvis utbyggnad av den medicinska utbildningsorganisationen i vissa avseenden endast får betraktas som preliminära. Förseningar k a n nämligen komina att inträffa, särskilt när det gäller förverkligandet av utbyggnadsprogrammen för sjukhusen, vilket k a n nödvändiggöra, att man för en eller ett par terminer till vissa delar måste uppskjuta igångsättandet av ifrågasatt kapacitetsvidgning.

236 Tabell 1: 62. Ökad läkarutbildning Plats i studieordn.

Tidpunkt

Etapp nr 1. Ht 1965

enligt alternativ

Stocl, hohn

II

Uppsala

Lund

Göteborg

110 (+20)

168 0 160 160

208 0 200 200

62 0 60 60

— 82 (+20) 844 ( + 100) 0 + 84 80 ( + 20) 84 (+84) 810 (-104) 80 (+20) 84 (H-84)810 (+104)

Umeå

örköp ing

Totalt

—

738 (+20)

— —

706 (+20) 706 (+20)

1 F II III

106 (+20) 106 (+20)

190 0 180 180

Ht 1968 Ht 1969

I F II III

196 (+86) —84 106 106

190 0 180 180

168 0 160 160

208 0 200 200

Etapp nr 3. H t 1969

I

280 ( +72)82

—

H t 1971

F II

0 180

0 160

0 0 270 ( +70)80

+ 84 84

H t 1972

III

196 210 ( + 14) —84 106 120 ( + 14) 106 120 ( + 14)

270 ( +70)80

84 Ht 1967 Ht 1968 Etapp nr 2. Ht 1966

Tabell 1: 63. Ökad läkarutbildning

Tidpunkt

Plats i studieordn.

enligt alternativ

Stockholm

Lund

Göteborg

Ht 1967 Ht 1968

I F II III

110 (+20) 0 106 (+20) 106 (+20)

190 0 180 180

168 0 160 160

20S 0 200 200

62 0 60 60

Etapp nr 2. Ht 1966

I

82 (+20)

•

Ht 1968

F 11

0 180

0 160

0 200

0 80 (+20)

—

Ht 1969

III

110 124 ( + 14) 0 106 120 ( + 14) 106 120 ( + 14)

80 (+ 20)

—

Etapp nr 3. Ht 1967

I

296 (+88)82

Ht 1969

F II

0 180

0 160

—86 200

0 80

Ht 1970

III

80 Etapp nr 4. H t 1969

I

370 (+74V82

H t 1971

F II

0 180

0 160

0 —86 270 (+70) 80

+ 86 86

H t 1972

III

270 (+70) 80

86 Etapp

880 (+70) 894 ( + 84) 880 ( + 70) 894 (+84)

III

Uppsala

Umeå

916 (+72) 930 ( + 86)

Orköping

Totalt

.—

738 (+20)

— —

706 (+20) 706 (+20)

nr 1.

Ht 1965

110 124 0 106 120 106 120 110 124 0 106 120 106 120

—

—

758 (+20) 772 (+34) 726 (+20) 740 (+34) 726 (+20) 740 ( + 34) 846 (+88) 860 ( + 88)

+ 86 86 (+86) 812 (+86) 826 (+86) 86 ( +86) 812 (+86) 826 (+86) .—

920 (+74) 934 ( + 74) 882 (+70) 896 ( +70) 882 (+70) 896 ( + 70)

237 De sammanlagda kostnaderna för realiserande av de olika ökningsalternativen redovisas i tabell 1: 64. Det bör noteras, att de därvid redovisade driftkostnaderna innefattar personal- och övriga kostnader jämväl för permanentning av nuvarande provisoriska intagsökning om 40 nybörjare per år i Stockholm. Kostnaderna för denna beräknas uppgå till 2,0 milj. kronor, varav 1,6 milj. kronor för personalförstärkning och 0,4 milj. kronor för uppräkning av materielanslagen. Tabell 1: 64. Sammanställning av kostnader för realiserande av olika alternativ till ökad läkarutbildning i milj. kronor. (med kursiv stil anges kostnader för läkarutbildning med utnyttjande jämväl av Samariterhemmets sjukhus i Uppsala) Alternativ Anslagsrubrik

Investeringskostn. 8:e huvudtiteln Byggnadskostnader. . Utrustningskostnader Summa kostnader

5:e huvudtiteln Byggnadskostnader..

Utrustningskostnader

Summa kostnader

Driftkostnader S:e huvudtiteln Personalkostnader. . . Övriga kostnader. . . . Summa kostnader 5:e huvudtiteln Sjukhuskostnader . . .

III

II

I Linköping

Örebro

Linköping

Örebro

Linköping

Örebro

89,68 90,58 36,13 36,53

89,68 90,58 36,13 36,53

74,65 75,65 30,12 30,52

74,65 75,65 30,12 30,52

79,89 80,79 32,22 32,62

79,89 80,79 32,22 32,62

125,81 127,11

125,81 127,11

104,77 106,17

104,77 106,17

112,11 113,41

112,11 113,41

119,00 122,75— 126,50 31,00 31,94— 32,90

124,00 127,75— 131,50 33,00 33,94— 34,90

119,00 122,75— 126,50 31,00 31,94— 32,90

124,00 127,75— 131,50 33,00 33,94— 34,90

119,00 122,75— 126,50 31,00 31,94— 32,90

124,00 127,75— 131,50 33,00 33,94— 34,90

150,00 154,70— 159,40

157,00 161,70— 166,40

150,00 154,70— 159,40

157,00 161,70— 166,40

150,00 154,70— 159,40

157,00 161,70— 166,40

14,966 15,776 8,250 8,735

14,960 15,776 8,250 8,735

14,251 14,981 8,204 8,690

14,251 14,981 8,204 8,690

14,746 15,556 8,245 8,730

14,746 15,556 8,245 8,730

23,216 24,511

23,216 24,511

22,455 23,671

22,455 23,671

22,991 24,286

22,991 24,286

12,40 13,26— 13,52

11,60 12,46— 12,72

12,40 13,26— 13,52

11,60 12,46 — 12,72

12,40 13,26— 13,52

11,60 12,46— 12,72

238 I tabell 1: 65 sammanställes behovet av personal av olika kategorier vid de olika alternativen till intagsökning utöver intagsnivån 718 nybörjare årligen. Tabell 1:65. Behovet av lärare m.m. vid ökning av läkarutbildningskapaciteten enligt olika alternativ (med kursiv stil anges personalbehovet vid utnyttjandet jämväl av Samariterhemmets sjukhus) Alternativ

I II III 1

Prof.

Lab. (motsv.)

Univ.lekt.

Lärare Ae 25— 27

Klin. aman.

Forsk. ass.

Ass 1

Tekniska tjänster

53 54 52 52 50 51

11 11 5 5 10 10

9 12 12 14 13 16

38 38 38 38 38 38

78 78 78 78 78 78

36 56 40 57 40 60

74*

69J

234 235 217 | 219 223 h

70i

224%

63 i 68\

Assistent- och amanuenstjänster är här uttryckta i assistenttjänster.

Härtill bör emellertid läggas de docenttjänster m. m., som måste tillkomma för den ökade läkarutbildningen. Beredningen beräknar antalet sådana tjänster med ledning av tidigare angiven kostnad per utbildningsplats för löner till vissa forskartjänster (sid. 30). För ett intag av 200 nybörjare per år skulle kostnaderna härför uppgå till 1,764 milj. kronor. En fördelning av detta anslag på e. o. docent-, forskardocent- och forskarassistenttjänster samt doktorandstipendier i samma proportion, som gäller för budgetåret 1963/64, ger följande antal tillkommande forskartjänster vid ökad läkarutbildning utöver intagsnivån 718. E.o. docent

Forskardocent

Forskarassistent

Doktorandstip.

Kostnad milj. kr

1,768

Från det läkartillskott, som under 1960-taJet tillföres sjukvården i vårt land, kommer den lärarförstärkning att rekryteras, som enligt ovan är nödvändig för ett utbildningsprogram av aktuell storlek. Enligt beredningens mening finnes i landet tillräckligt underlag för denna lärar- och forskarrekrytering. Bl. a. ökar för närvarande, som tabell 1: 66 utvisar, antalet Tabell 1: 66. Examinationen inom de medicinska fakulteterna (motsvarande) Examen

Med. kand Med. lic Med. dr

3 6 / 3 7 - 41/42— 46/47— 51/52— 5 6 / 5 7 40/41 45/46 50/51 55/56 60/61 60/61

61/62

62/63

63/64 preliminärt

180,0 152,0 21,4

413 279 71

436 304 76

506 303 84

177,0 167,0 31,8

215,4 185,2 44,8

325,8 211,8 52,8

391,8 277,6 62,4

398 228 73

239 disputationer inom de medicinska fakulteterna (motsvarande), de att behovet av kvalificerade lärarkrafter kan tillgodoses.

innebäran-

Det kan ha sitt intresse att undersöka vilka konsekvenser ökad intagning av medicine studerande enligt angivet schema kan få för den framtida lakartillgången i landet. I nedanstående tablå redovisas denna mot bakgrund av en permanent intagning av 918 nybörjare årligen, vilken intagsnivå beräknas bli uppnådd år 1969. År

Läkartillgång i landet 1

8 044 1

9 350

14 600

20 500

Avser den 1 januari 1964. Härtill kommer 339 utländska läkare.

I tabell 1: 67 sammanfattas slutligen den reella och den förväntade relationen mellan antalet nyintagna medicine studerande och det årliga antalet utexaminerade studenter från de allmänna gymnasierna. Uppgifterna om det förväntade antalet studentexamina är hämtade ur betänkandet »Tendenserna på akademikernas arbetsmarknad fram till mitten av 1970-talet» (SOU 1962:55). Det bör dock noteras, att enligt senare av statistiska centralbyrån gjorda beräkningar skulle antalet studentexamina på de allmänna gymnasierna år 1970 komma att bli 17 900. Med utgångspunkt från denna siffra kan antalet intagna medicine studerande beräknas uppgå till 5,1 procent. Tabell 1: 67. Belationen av intagna medicine studerande i förhållande till antalet studentexamina Ar Antal studentexamina per år t. o. m. år 1960 reellt, därefter förväntat Intagna med. stud. per år, antal

4 391 304 6,9

5 886 363 6,2

9 136 453 5,0

17 250 718 4,1

16 850 920 5,5

Avdelning 2

FORTSATT UTBYGGNAD AV DE TEKNISKA HÖGSKOLORNA RAPPORT AV G E N E R A L D I R E K T Ö R E N RAGNAR WOXÉN

Till 1963 års universitets-

och

högskolekommitté

I min egenskap av ledamot i universitets- och högskolekommittén med särskilt uppdrag att närmare utreda förutsättningarna för en fortsatt utbyggnad av de tekniska högskolorna får jag härmed överlämna det slutliga resultatet av utredningsarbetet, rapporten »Fortsatt utbyggnad av de tekniska högskolorna». Jag fäster uppmärksamheten på att tidsuppgifterna om ökad intagning m. m. i allmänhet är baserade på att riksdagsbeslut härom fattas våren 1965. Stockholm den 1 oktober 1964 Ragnar

Woxén

Innehåll

1. Utredningsarbetets förutsättningar och uppläggning

2. Nuvarande utbildningskapacitet jämte beslutade intagningsökningar . . . 2.1. 1960 års utbyggnadsplan 2.2. Utbyggnadsbeslut efter 1960

250 250

3. Kostnader för de tekniska högskolorna

3.1. Driftkostnader budgetåret 1963/64 och vid full utbvggnad enligt beslutade intagningsökningar 0-n 3.1.1. Läget budgetåret 1963/64 . . . . 253 3.1.2. Läget sedan 1960 års modifierade plan genomförts . . . . . . 254 3.2. Investeringskostnader vid full utbyggnad enligt av statsmakterna beslutade intagningsökningar 9-9 3.2.1. Utbyggnaden av K T H 959 3.2.2. Utbyggnaden av CTH 0Q2 3.2.3. Utbyggnaden av L T H 268 3.2.4. Sammanfattning 073 4. Tvåskift- och/eller treterminsutbildning 4.1. Undervisningsstruktur och hörsalsbeläggning 4.2. Skiftutbildning . . . . 0

4.3. Treterminsutbildning 4.4. Modifierad treterminsutbildning 3. Fortsatt utbyggnad av de nuvarande tekniska högskolorna 5.1. Utbyggnaden av skilda sektioner 5.2. Fortsatt utbyggnad av K T H 5.2.1. Mark- och lokalbehov samt beräknade investeringskostnader . . 5.2.2. Lärarbehov och beräknade driftkostnader 5.3. Fortsatt utbyggnad av CTH 5.3.1. Mark- och lokalbehov samt beräknade investeringskostnader . . O.3.2. Lärarbehov och beräknade driftkostnader 5.4. Fortsatt utbyggnad av L T H • Frågan om inrättande av en fjärde teknisk högskola 6.1. Direktivens målsättning 6.2. Vissa framställningar och förslag rörande inrättandet av nya tekniska utbildningsenheter 6.2.1. Utbildning av ekonomingenjörer 6.2.2. Högre teknisk utbildning i övre Norrland 6.2.3. Högre teknisk utbildning i Västerås

974 274 .,-<> 2/b 976

278 287 287 290 291 301 306

306 312 313

315 015 oj315 319 327

6.3. E n fjärde teknisk högskola — X T H ;4 6.3.1. Allmänna synpunkter ^. 6.3.2. Sektionen för teknisk fysik ^4* 6.3.3. Sektionen för elektroteknik *™ 6.3.4. Sektionen för maskinteknik jjjjj» 6.3.5. Sektionen för ekonomingenjörsutbildning 360 6.3.6. Alternativa lösningar av utbildningens uppläggning vid en ny ib teknisk högskola ' 0.3.7. Drift- och investeringskostnader vid alternativ utformning av utbildningen vid X T H r'* t7 6.3.8. Lokaliseringsfrågan 384 7. Sammanfattning „ . _. ... 384 7.1. Direktiven J84 7.2. Tvåskift- och/eller treterminsutbildning 7.3. Förslag till fortsatt utbyggnad av befintliga högskolor 386 7.3.1. Beräknade driftkostnader jjjjjj 38b 7.3.2. Beräknade investeringskostnader 7.4. Inrättande av en fjärde teknisk högskola — X T H 389 7.4.1. Vissa framställningar och förslag j*89 7.4.2. Utformning och dimensionering 3.0 7.4.3. Lokalbehov och beräknade investeringskostnader 390 7.4.4. Lärarbehov och beräknade driftkostnader 391 7.4.5. Lokaliseringsfrågan ° 7.5. Intagningskapaciteten vid tekniska högskolor i början av 1970-talet 392 Bilaga 1. Utbildning i samhällsbyggnad

3 Bilaga 2. Sluten-krets-television (CCTV) i akademisk utbildning Bibliografi rörande television i den högre utbildningen

404 415

1. U t r e d n i n g s a r b e t e t s förutsättningar och uppläggning

I n l e d n i n g s v i s t i l l å t e r j a g m i g e r i n r a o m u n i v e r s i t e t s - och h ö g s k o l e k o m m i t téns d i r e k t i v r ö r a n d e d e n f o r t s a t t a u t b y g g n a d e n av t e k n i s k a h ö g s k o l o r , vilka u t g j o r t förutsättningarna för u t r e d n i n g s a r b e t e t . Som en k o m p l e t t e r i n g av d i r e k t i v e n s u p p g i f t e r o m n y b ö r j a r p l a t s e r för h ö g r e t e k n i s k utb i l d n i n g a n g e s i följande s a m m a n s t ä l l n i n g u t v e c k l i n g e n av a n t a l e t p l a t s e r u n d e r olika l ä s å r och b e r ä k n a d e x a m i n a t i o n av civilingenjörer p e r m i l j o n innevånare i landet.

1959/60 Direktivens »nuläge» 1962/63 Kommitténs »utgångsläge»: 1963/64 1960 års plan vid full utbyggnad: 1966/67

Totalt

Ant. civ.-ing.-ex. per milj. innev.4

1 006

1 353

1 556

1 911

2 861

330 Xybörjarplatser/läsåi

Planeringsläge/läsår KTH 1

CTH2

756 771

Direktivens målsättning lör början av 1970-talet 1 Tekniska högskolan i Stockholm. 2 Chalmers tekniska högskola i Göteborg. 3 Tekniska högskolan i Lund. 4

LTH3

Vid 10 procents avbrottsfrckvens.

E n n ä r m a r e r e d o v i s n i n g av n u v a r a n d e u t b i l d n i n g s k a p a c i t e t j ä m t e av s t a t s m a k t e r n a b e s l u t a d e i n t a g n i n g s ö k n i n g a r vid de t e k n i s k a h ö g s k o l o r n a l ä m n a s i k a p i t e l 2. I k a p i t e l 3 r e d o v i s a s k o s t n a d s l ä g e t för de t e k n i s k a h ö g s k o l o r n a . R ö r a n d e d e n f o r t s a t t a u t b y g g n a d e n av d e s s a a n f ö r e s i d i r e k t i v e n huvudsakligen följande. På sätt som angivits i prognos- och planeringsgruppens inom ecklesiastikdepartementet (P-gruppens) promemoria synes man i första hand böra undersöka vilka anordningar som kräves för att utan väsentligare lokalmässiga utbyggnader oka intagningen vid de tre högskolorna under andra hälften av 1960-talet med sammanlagt ca 300 nybörjarplatser. Denna ökning bör fördelas på avdelningar ungefar i proportion till avdelningarnas storlek sedan 1960 års program oenom-

248 förts. Om en dylik ökning blott skulle kunna genomföras medelst utnyttjande av tväskift- och/eiler treterminsutbildning bör klarläggas kostnader och övriga konsekvenser av en dylik förändring i nu gällande studieordning. Därutöver bör undersökas de kostnadsmässiga konsekvenserna av att under perioden 1966/67—1970/71 utöka intagningskapaciteten vid tekniska högskolor med ytterligare ca 650 nybörjarplatser fördelade på avdelningar i stort sett proportionellt till avdelningarnas storlek sedan 1960 års program genomförts. Därvid bör undersökas de ekonomiska konsekvenserna av att antingen bygga en ny teknisk högskola eller att genomföra denna ytterligare kapacitetsökning jämte den tidigare nämnda på ca 300 vid de tre existerande högskolorna. Kommittén bör dock vara oförhindrad att, om preliminära undersökningar sa ger vid handen, pröva andra möjligheter att genomföra den totala ökningen av 950 nvbörjarplatser än som nu skisserats. Med hänsvn till vttranden över P-gruppens promemoria bör därvid även provas de kostnadsmässiga konsekvenserna av att inom ramen för ovannämnda 950 ytterligare nybörjarplatser utplacera högre teknisk utbildning inom en eller två avdelningar vid ytterligare någon ort, varvid några av huvudorterna i övre Norrland i första hand bör övervägas.

I enlighet med kommitténs direktiv har utredningsarbetet först inriktats på en undersökning av möjligheterna att expandera de tre nuvarande högskolorna. Härvid har särskilt frågan om införandet av tvåskift- och/eller treterminsutbildning mycket ingående penetrerats. Resultaten av detta utredningarbete redovisas i kapitlen 4 och 5. I samband med överväganden om en fortsatt utbyggnad av sektionen för arkitektur har den sedan länge aktuella frågan om inrättandet av en utbildningslinje för samhällsbyggare behandlats inom en särskild expertgrupp, tillkallad att biträda i universitetsoch högskolekommitténs arbete genom beslut av statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet den 28 oktober 1963. Expertgruppen har haft följande sammansättning, nämligen professor R. Woxén, ordförande, professorerna C.-F. Ahlberg, B. T:son Björkman och H. Brunnberg, arkitekt F. Forbat, professor Gunnar Henriksson, docent L. Holm, filosofie licentiat P. Holm, professor T. Hägerstrand, byggnadsrådet Ivar Jonsson och professor Gerhard Larsson. Resultaten av expertgruppens arbete redovisas närmare i bilaga 1 till denna rapport. Redan på ett tämligen tidigt stadium i utredningsarbetet upptogs frågan om inrättandet av en fjärde teknisk högskola (XTH). Genom beslut den 28 oktober respektive den 7 november 1963 tillkallade statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet ett antal experter för att biträda universitets- och högskolekommittén i denna fråga. Expertgruppen har haft följande sammansättning, nämligen professor R. Woxén, ordförande, professor B. Agdur, direktörerna L. Brising, Chr. Jacobaeus och Ingvar Jung, professor C. Kihlstedt, direktör IL Lamm, professor Karl-Erik Larsson, direktör H. Liander, avdelningschef N.-H. Lundquist, disponent G. Luthman,

249 tillika ledamot i universitets- och högskolekommittén, direktörerna C. Mileikowsky och Aide Nilsson samt professor K. Siegbahn, tillika ledamot i universitets- och högskolekommittén. Frågan om en fjärde teknisk högskola behandlas närmare i kapitel 6. I kapitel 7 lämnas slutligen en sammanfattning av rapporten. Byrådirektören R. Henriksson har svarat för driftkostnadsberäkningarna i kapitlen 3 och 5. Motsvarande beräkningar i kapitel 6 har utförts av byrådirektören L.-O. Norrman. Den slutliga rapporten har redigerats och på vissa punkter kompletterats inom universitets- och högskolekommitténs sekretariat av byrådirektören Lars G. Johansson.

2. N u v a r a n d e u t b i l d n i n g s k a p a c i t e t j ä m t e b e s l u t a d e intagningsökningar

2.1. 1960 års utbyggnadsplan 1955 års universitetsutredning framlade i sitt betänkande VI, »Universitet och högskolor i 1960-talets samhälle» (SOU 1959:45), riktlinjer och förslag till utbyggnad av universiteten samt av tekniska och vissa andra fackhögskolor. När det gällde dimensioneringen av de tekniska högskolorna byggde utredningen sitt förslag i huvudsak på den av Sveriges industriförbunds s. k. teknikerkommitté framlagda beräkningen av det framtida civilingenjörsbehovet. På grundval av universitetsutredningens förslag fattade statsmakterna år 1960 beslut om en avsevärd utbyggnad av de tekniska högskolorna under första hälften av 1960-talet (proposition 1960:119). Dessas intagningskapacitet, som 1959 var 1 006 studerande, varav 606 på KTH och 400 på CTH, beslöts ökad till 1 850 studerande 1965. Av ökningen belöpte sig 165 nybörjarplatser på KTH, som sålunda 1965 skulle taga emot 771 studerande, och 250 platser på CTH, som samma år skulle taga emot 650 studerande. Vidare beslöts att upprätta en helt ny teknisk högskola med placering i Lund. Intagningskapaciteten vid denna avsågs redan 1965 uppgå till 429 studerande. I enlighet med 1960 års utbyggnadsplan omfattade intagningen vid de tekniska högskolorna 1963 1 556 studerande, varav 756 vid KTH, 620 vid CTH och 180 vid LTH. Fördelningen av nybörjarplatserna på olika sektioner vid högskolorna framgår av tabell 2: 1.

2.2. Utbyggnadsbeslut efter 1960 Expansionen av den högre tekniska utbildningen under innevarande decennium har icke begränsat sig till den i och för sig mycket kraftiga stegring, som 1960 års beslut innebar. Under de senaste åren har beslut fattats om ytterligare ökningar av platsantalet, vilka i vissa fall sträcker sig ända fram till 1967. I det följande redovisas dessa ökningar, som även medtagits i tabell 2:1, högskolevis. Vid KTH skall enligt beslut av statsmakterna 1964 (proposition 1964:1, bil. 10; SU 1964:55) samma år påbörjas utbildning av studerande för avläg-

251 CS

O

•a

L

O

O

O

O

O

O

L

O

L

O

O

O

O

O

C

M

C

O

r - T H O c o ^ r c o L o c o T H C o o o r - i o o L O TH Tji T? CO T H TH TH

t/1

cs

CM CM O Oi CM

CM

O

o

Total intagningska enligt 1960 års mod plan 1967/68

CL

O I O l c o l o l

E-1 1 T hl*

m | o co 1 m

f r i o n f c o M ö T i o s ^ r t M n

SJ

K

••o C/3

BC C

'S

ÖB CS *J

K CO CO

1 1 11 IS M | 1 1 M I I

I LO

LO TH

O CO

11 i 1 ! 1 I I 1 § 3 11 g 1 o o Ti

J

X

TH

1 S M II II II 1 5 II 1

i n LO TH m

|

|

o o

1 co 1

T** T *

I 1 I 1 M 1 1O | 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 co 1 1 1 1 1

in m

r» t>

in

| o

C/3 O

|

|

|

M

1 1 LO 1 1 I

|

I

O

|

|

|

1 1 1 co 1 i

in CO •tf CO O

C

h

w

r-1

1 CO

1 TH

|

|

|

|

| CM

CO

CO

cs

*->

o

TH

i m

l o

1t

l o o 1 LO CM

| o o 1H H

TJI

CM TH

CO

I O C M O

1 TH CM M TH TH

CO

CO

o

o

m m m LO

'C H c/3 c o CJQcO C o "3 T-1

S 13 1! 1 l | I I I I I I 1 o | o i | | o m | o a | | o | co 1 m 1 1 1 co oo 1 CM LO 1 1 LO I

Si cs

* -4

Sektion/årskurs

C

I-S

LO CO O

O XJ CS

CC

LO Oi 00 o

w

Ö,"''-+J : * • JU

K

m LO in m

11 11 M ! 1 11 IS 1 11

1 I I M S M S I M 1! 1

s fe ^ o

i o m 1OK) 1 | o i i co oo I LO LO 1 1 LO 1

Oi T • V LO

L O L O O O O O O O i n O - f O O C N I C O

H CO

| i 1 i

I O I O O O I O I I O I C M O O L O I C O !

CO CO

00 CO

i>~ CD o

1 1 1 1

iO T"

I O | l O

| O 1 TJI

I O LO I C M C O

I O T T l O C O

I O C M O 1 T H 1 > CO

CO 0 0 Ti Ti

o o

CM CM O CO

CO CO LO LO I> I>

cö si CJ o Ti se S

.i

-J s 7s s

. E

>" '2.^ 'oq"<

C/3

Si y •CS

252 gande av den nyinförda teknologie magisterexamen. Utbildningen, som under de tre första studieåren avses vara förlagd till KTH, skall fullt utbyggd omfatta en årlig intagning av 60 studerande. Av dessa skall 30 studera vid en maskinteknisk linje med början 1964, 15 vid en linje för teknisk fysik med början 1965 och återstående 15 vid en elektroteknisk linje med början året därefter. I detta sammanhang må nämnas, att utbildning till teknologie magisterexamen även sker utanför KTH. I Örebro och Linköping förekommer sedan hösten 1963 sådan utbildning på linjer för elektroteknik och teknisk fysik med en intagning av 20 studerande per linje och kursort, totalt 80 studerande per år. Vidare har statsmakterna 1964 fattat principbeslut om utbildning av flygtekniker från övriga nordiska länder vid delsektionen för flygteknik vid KTH. Utbildningen skall påbörjas i tredje årskursen och omfatta en årlig intagning av 30 studerande. De 15 första avses skola börja 1966, varefter intagning i full utsträckning skall ske från året därpå. Möjligheterna att inom sektion K vid KTH intaga universitetskemister har av mig behandlats i en promemoria den 27 oktober 1962, vilken kompletterats med en promemoria den 27 juni 1963. Vederbörande högskolemyndigheter har därefter petitavägen hemställt om medgivande att i tredje årskursen intaga 40 universitetskemister. Förslaget har bifallits av s.atsmakterna. Första intagningen sker hösten 1965. 1964 års beslut om ökad intagning av studerande vid KTH innefattar slutligen även en stegring av lantmäterisektionens utbildningskapacitet. Sektionen skall från och med 1964 i det närmaste fördubblas i det att ir.tagningen höjes från 30 till 56 studerande årligen. Den redan beslutade intagningen vid KTH uppgår 1966 och 1967 sålundt till 912 respektive 927 studerande, varav 55 respektive 70 i årskurs 3. För CTH.s del har utöver 1960 års plan riksdagen 1964 beslutat, att intagningen till sektion F skall höjas med 5 till totalt 35 studerande, sedan vid sektionen inrättats en studieriktning med kemitekniskt innehåll. Vad beträffar LTH har statsmakterna 1964 (proposition 1964:123 SU 1964:111) fattat beslut om kemisektionens storlek och utformning. Beslutet innebär, att intagning skall ske dels i första årskursen av 80 studerande från och med 1965, dels direkt i årskurs 3 av 50 universitetskemister från och med 1967. Intagningskapaciteten vid LTH kominer till följd bärav att 1967 sammanlagt uppgå till 540 studerande, varav 50 i årskurs 3.

3. K o s t n a d e r för de t e k n i s k a h ö g s k o l o r n a

3.1. Driftkostnader budgetåret 1963 64 och vid full utbyggnad enligt beslutade intagningsökningar 3.1.1. Läget budgetåret 1963/64

Vid den följande redovisningen av driftskostnadsutvecklingen vid de tekniska högskolorna anges först utgifter för lärar-/forskarpersonalen (exkl. forskardocent-, docent- och forskarassistenttjänster). Därefter redogöres för övriga kostnadsposter: avlöningskostnader — förutom lärar-/forskarlöner, omkostnader, kostnader för materiel m. m. och kostnader för nyanskaffning av apparater m. m. samt kostnader för bokinköp och resebidrag till studerande. De vid de tekniska högskolorna budgetåret 1963/64 befintliga professurerna, laboraturerna, universitetslektoraten och övriga lärarbefattningarna redovisas i tabell 2: 2. Vid CTH har därvid ej medräknats de lärare vid högskolan, som är avsedda för undervisningen av filosofie studerande vid Göteborgs universitet. Av tabellen framgår även lönekostnaderna för befattningarna. Vid beräkningen av kostnaderna har härvid — liksom i efterföljande utgiftskalkyler — i de fall, då arvodes eller löns storlek varierat efter ortsgrupp, beloppet beräknats efter ortsgrupp 4. För varje lärartjänst i lönegrad med flera löneklasser (lektorer och assistenter) har lönen upptagits till beloppet i näst lägsta löneklassen. Tabell 2:2. Antal lärar-fforskartjänster samt beräknade lönekostnader för lärar-jforskarpersonal vid de tekniska högskolorna budgetåret 1963/64, 1000-tal kronor Special- UniversiAssistentetsoch bitr. ter lektorat lärare

Övnings- Ber. total assisten- lönekostter nad

Högskola

Professurer

Laboraturer

KTH Tjänster Kostnader. . . . CTH

77 4 221,0

15 746,0

821,0

19 837,0

274 7 099,0

3 438,0

17 162,0

59 3 235,0

15 746,0

604,0

25 1 101,0

225 5 829,0

2 508,0

14 023,0

55,0

7 308,0

33 855,0

234,0

2 165,0

1 480,0

51 2 246,0

532 13 783,0

6 180,0

33 350,0

Kostnader. . . . LTH Tjänster Kostnader. . . . Samtliga Tjänster Kostnader. . . .

13 713,0 149 8169,0

30 1 492,0

254 Tabell 2: 3. Beräknad lärar-! for skarlönekostnad per nominell studerande vid de tekniska högskolorna budgetåret 1963/64 Högskola

Lärar-/forskarlönekostnad, 1 000-tal kr.

Nominellt antal studerande

Lärar-/forskarlönckostnad per nominell studerande, kr.

17 162,0 14 023,0 2 165,0

2736 2 075 290

6 275 6 760 7 465

33 350,0

5 101

6 540

KTH CTH LTH Samtliga

Det nominella antalet studerande (summan av de senaste fyra läsårens intag) vid de tekniska högskolorna uppgick 1963/64 till 5 101, varav 2 736 vid KTH, 2 075 vid CTH och 290 vid LTH. I tabell 2:3 har beräknade lönekostnader för lärar-/forskarpersonal relaterats till det nominella antalet studerande vid respektive högskola. Av tabellen framgår, att lärar-/forskarlönekostnaden per nominell studerande är något högre vid CTH än vid KTH. Vid KTH uppgår kostnaden till 6 275 kronor och vid CTH till 6 760 kronor. KTH synes följaktligen icke ha tilldelats lärarkrafter i förhållandevis samma utsträckning som CTH. Skillnaden kan uppskattas till närmare 500 kronor per studerande. Eftersläpningen vid KTH i fråga om lärarkrafter utgör totalt (2 736 X 485 = ) 1 327 000 kronor. För budgetåret 1963/64 å riksstat anvisade belopp för avlöningar, omkostnader, materiel m. m. och nyanskaffning av apparater m. m. samt kostnader för bokinköp och resebidrag till studerande redovisas i tabell 2:'i. Tabell 2: 4. Riksstatsanslag till de tekniska högskolorna budgetåret 1963/64, 1000-tal kronor Anslag

KTH

CTH 1

LTH

Totalt

Avlöningar Omkostnader Materiel m. m Nyanskaffning av apparater m. m... Bokinköp och bokbindning Resebidrag till studerande

24 276,0 2 485,0 2 575,0 1 350,0 190,0 100,0

19 701,0 1 399,0 2 205,0 950,0 190,0 54,0

2 623,0 338,0 325,0 100,0 85,0 2,0

46 600,0 4 222,0 5 105,0 2 400,0 465,0 156,0

Totalt

30 976,0

24 499,0

3 473,0

58 948,0

2 736 11322

2 259 10 845

290 11976

5 285 11 154

Nominellt antal studerande Anslaget belopp per studerande, kr .

1 Till det nominella antalet studerande teknologer har i förevarande tabell lagts 184 filosofie studerande.

3.1.2. Läget sedan 1960 års modifierade plan genomförts

Vid beräkning av lärar- och forskarpersonalens storlek och sammansättning efter ett genomförande av 1960 års plan för utbyggnad av de tekniska högskolorna och till denna senare gjorda tillägg har utgångspunkten varit

255 de budgetåret 1963/64 befintliga lärartjänsterna. Till dessa har —- när det gäller professurer och laboraturer — lagts de nya tjänster, som enligt beslut av statsmakterna skall tillkomma vid högskolorna. Dessa tjänster är för KTH:s del en professur i biokemi (genom omvandling av professuren i livsmedelskemi), en professur i analytisk kemi (genom omvandling av laboraturen i kvantitativ kemisk analys) och en laboratur i kemisk apparatteknik. Vid CTH tillkommer fem nya topptjänster, nämligen professurer i fasta tillståndets fysik, strömningsmaskinteknik, konstruktionsmaterial I och transportteknik samt laboratur i byggnadsteknik I. Vidare har vid KTH förutsatts inrättandet av sådana topptjänster, som från högskolans sida förklarats vara nödvändiga, om vissa intagningsökningar skall kunna genomföras. För teknologie magisterutbildning har sålunda medräknats en ny professur i matematik och omvandling av laboraturen i elektrisk mätteknik till professur. En laboratur i flygteknik har antagits skola tillkomma vid intagning av 30 nordiska flygtekniker. Med hänsyn till fördubblingen av sektionen för lantmäteri har förutsatts inrättandet av en professur i fastighetsstrukturens ekonomi. Kemisektionen har beräknats bli tillförd en professur i biokemisk teknologi och en laboratur i organisk kemi samt bergssektionen två av högskolan äskade laboraturer i teknisk mineralogi och metallografi. Den lärarpersonal, som erfordras utöver topptjänsterna, har uträknats efter de normer för beräkning av behovet av lärarkrafter, som utarbetats av förutvarande överstyrelsen för de tekniska högskolorna. Vid KTH kan med dessa beräkningsgrunder den lärarkader, som erfordras i fortvarighetstillstånd vid en högskola av den omfattning 1960 års plan förutsätter, uppskattas till 82 ( + 5 ) professurer, 18 ( + 3 ) laboraturer, 51 ( + 3 2 ) lektorat och 326 ( + 5 2 ) assistenttjänster, vartill kommer 11 300 ( + 11 300) extra lektorstimmar och 73 700 ( + 1 7 300) övningsassistenttiinmar. Lönekostnaderna för ifrågavarande lärare uppgår till 22 065 000 kronor vilket innebär en ökning i jämförelse med budgetåret 1963/64 med 4 903 000 kronor eller 28,6 procent. Antalet studerande vid högskolan kommer, sedan intagningsökningarna slagit igenom i alla årskurserna, att uppgå till 3 508 (+ 772; + 28,2 procent). För CTH:s del kommer att vid full utbyggnad enligt 1960 års plan behövas 63 ( + 4 ) professurer, 16 ( + 1 ) laboraturer, 72 ( + 4 7 ) lektorat och 316 ( + 9 1 ) assistenttjänster. Utöver detta kommer 11 200 ( + 11 200) extra lektorstimmar och 18 700 (— 22 400) övningsassistenttimmar. Lärarkostnaderna vid högskolan kommer härigenom att stiga till 17 531 000 kronor (+ 3 508 000), vilket i jämförelse med budgetåret 1963/64 innebär 25 procent högre kostnad. Samtidigt har studerandeantalet undergått en höjning från 2 075 till 2 620 eller med 26 procent.

256 Tabell 2:5. Lärarbehovcl samt beräknade lärar- jforskarlönekoslnader vid KTH ej tar genomförd utbyggnad enligt föreliggande beslut (927 utbildningsplatser) Special- och bitr. lärare

Sektion

Professu- Laboralurer rer Förel. tim. 15 10 6 10 7 14 8 7 5

F M S E V K B A L Totalt

82 Beräknade kostnader, 1000-tal kronor 4 494,9

Övn.

Univ.lektorat

tim.

3 133 1 668 1 074 1 506 545 1 073 1 135 396 803

66,5 40 27 40 26 62 29 18,5 17

17 825 10 223 2 189 6 371 4 264 12 392 6 830 10 545 3 023

11 333

73 662

2 246,7

793,3

8 446,0

4 493,3

8 1 2 1 1 3 2

413 576 426 385 273 63 427 488 497

601 483 875 331 315 187 482 1442 391

18 2 6 8 4 7 1

3 548

894,9

696,2

övningsTillfäll, Assisten- assistenlärare, ter, ter timmar timmar

Tabell 2:6. Lärarbchovet samt beräknade lärar-jforskarlönekostnader vid CTH efter genomförd utbyggnad enligt föreliggande beslut (655 utbildningsplatser) Sektion

F M

s v E

K A

Totalt Ber. kostnader, 1 000-tal kr. 1

Professurer

Laboraturer

Univ.lektorat

Tillfäll, lärare, timmar 1

Assistenter

Övn.-assistenter, timmar

14 9 3 11 11 9 6

7 1 2 2 1 3

24 10 3 14 10 5 6

1 814 2 741 189 1 853 2 243 1 194 1 124

84 52 12 52 52 36 28

4 422 3 998 —741 3 807 951 4 085 2 205

11 158

18 727

3171,7

781,1

8 186,9

1 142,3 i

3 453,4

795,5

Inberäknat timmar för speciallärare ocli biträdande lärare.

Lärarnas fördelning på de olika sektionerna vid vardera högskolan framgår av tabellerna 2:5 och 6. I det föregående har endast ökningen ifråga om lärarpersonal berörts, övriga personalkategorier vid högskolorna kommer självfallet att även behöva förstärkas till följd av utbyggnaden. Vid undersökningar om personalkostnadernas fördelning, som företagits vid KTH, har det visat sig att löneutgifterna för förvaltningspersonal och annan gemensam personal motsvarar 12,2 procent av det sammanlada lönebeloppet för lärarkrafterna och löneutgifterna för återstående personal vid högskolan 37,8 procent av samma lönebelopp. Motsvarande förhållanden h a r

257 antagits gälla även för CTH. Under antagandet om samnia. relation i framtiden har de totala lönekostnaderna vid full utbyggnad av KTH och CTH enligt hii gällande plan beräknats såsom framgår av tabell 2:7. Tabell _2: 7. Beräknad total lönekostnad vid KTH och CTH vid full utbyggnad enligt av statsmakterna fattade beslut, 1 000-tal kronor Personalkategori Lärar- och forskarpersonal För högskolan gemensam personal. . . övrig personal. . . Totalt

KTH

CTH

22 065,3 i 2 692,0 8 340,7

17 531,0 2 138,7 6 626,7

33 098,0

26 296,4

Den totala lönekostnaden för KTH kan med denna beräkningsgrund uppskattas komma att efter genomförandet av 1960 års modifierade plan stiga till 33 098 000 kronor (+ 8 822 000). För CTH:s del är motsvarande belopp 26 296 000 kronor ( + 6 595 000). Vid LTH kan den totala lönekostnaden efter genomförandet av högskolans utbyggnad i enlighet med statsmakternas 1960 och senare fattade beslut beräknas till 18 187 000 kronor; jfr tabellerna 2: 25 och 26. Vid bedömningen av de framtida kostnaderna vid de tekniska högskolorna bör hänsyn även tagas till de till högskolornas disposition stående sakanslagen, nämligen omkostnader, materiel m. m., nyanskaffning av apparater m. m., bokinköp och bokbindning för högskolans bibliotek samt resebidrag till studerande. ökningen av omkostnaderna från budgetåret 1963/64 torde för KTH och CTH k u n n a beräknas ske i samma takt som ökningen av studerandeantalet. Detsamma torde gälla för bokinköps- och resebidragskostnaderna. Även för uppskattningen av kostnadsutvecklingen för anskaffning av apparater synes tillväxten av antalet studerande utgöra lämplig grund. Dock bör éj när det gäller apparatanslaget medelsanvisningen för budgetåret 1963/64 läggas till grund för kostnadsberäkningen, eftersom de anvisade medlen detta budgetår var klart otillräckliga. För att få en lämpligare bas bör anslaget uppräknas med 30 procent. Anslagsbeloppet blir då för 1963/64 vid KTH (1 350 000 + 30 procent därav = ) 1 755 000 kronor och vid CTH (950 000 + 30 procent därav = ) 1 235 000 kronor. Vad beträffar materielanslagen har inom överstyrelsen för de tekniska högskolorna utarbetats normer för beräkning av medelsbehovet å dessa anslag. Genom att grunda uppskattningen av materielbehovet på avlöningskostnaderna avses normerna skola tillförsäkra att materielanslaget växer i samma omfattning som avlöningsanslaget vid en expansion av högskolorna. Det första budgetår, för vilket en beräkning enligt normerna företagits, är 1963/64. Materielanslaget bör sagda budgetår enligt normerna utgöra för 9—413173

258 Tabell 2:8. Beräknade driftkostnader vid full utbyggnad av de tekniska högskolorna enligt av statsmakterna fattade beslut, 1 OOO-tal kronor Högskola Totalt

Anslag

Nyanskaffning av apparater m. m . . . Bokinköp och bokbindning för hög-

Totalt

KTH

CTH

LTH

33 098,0 3 180,8 4 964,7 2 246,4

26 296,4 1 762,7 3 944,5 1 556,1

18186,9 1 662,4 2 728,0 1 141,2

77 581,3 6 605,9 11 637,2 4 943,7

243,2 128,0

239,4 68,0

162,7 65,9

645,3 261,9

43 861,1

33 867,1

23 947,1

101 675,3

KTH 3 400 000 kronor och för CTH 2 990 000 kronor. De nämnda beloppen utgör ca 15 procent av respektive avlöningsanslag. Materielanslaget bör vid utbyggnaden av högskolorna antagas komma att uppgå till samma procentuella andel av de totala avlöningskostnaderna. För LTH, som befinner sig i det första uppbyggnadsskedet, är det ej lämpligt att basera en kostnadsberäkning på anslagen för budgetåret 1963/ 64. De för högskolan i tabell 2: 8 upptagna beloppen har därför baserats på kostnadsläget vid KTH och CTH. Driftkostnaderna för envar av högskolorna har framräknats på angivet sätt och redovisas i nämnda tabell. Driftkostnaden utslagen på det vid respektive högskola nominellt inskrivna antalet studerande blir vid KTH 12 503 kronor, CTH 12 926 kronor och LTH 11625 kronor. I tabell 2:9 har för varje sektion vid KTH och CTH angivits lärarkostnaden per nominell studerande. Tabellen kan ge en viss uppfattning om hur sistnämnda värde varierar sektionerna emellan. Vid studiet av tabellen Tabell 2:9. Beräknad lärarkostnad per nominell studerande vid full utbyggnad CTH

KTH LärarkostLärarkostnad, nad per nom. 1 000-tal kr stud., kr

Sektion

Lärarkostnad, 1 000-tal kr

Ant. nom. stud.

F M S E V K B A L

5 125,6 2 560,2 1 695,6 2 538,2 1 636,2 3 684,4 1 910,6 1 664,8 1 249,7

225 690 300 645 360 336 440 288 224

22 780 3 710 5 650 3 935 4 545 10 965 4 340 5 780 5 580

4 746,0 2 767,0 575,0 3 028,0 2 705,0 2 029,0

Summa

22 065,3

3 508

6 290

17 531,0

1 Exkl. universitetsstuderande.

—•

1 681,0

—

Ant. nom. stud. 1

Lärarkostnad per nom. stud., kr

140 600 120 740 600 220

33 900 4 610 4 795 4 090 4 510 9 220

—

—

8 405

—

—

2 620

6 690

259 måste emellertid ihågkommas, att de olika sektionerna belastas i växlande omfattning av undervisning för studerande från andra sektioner. Sektionerna för teknisk fysik svarar för grundläggande undervisning för samtliga studieriktningar vid högskolorna, varför undervisningsorganisationen blir omfattande. Kostnaden per studerande för dessa sektioner synes därför exceptionellt hög. Vid andra sektioner såsom lantmäteri har undervisningen för studerande från andra sektioner mycket begränsad omfattning.

3.2. Investeringskostnader vid full utbyggnad enligt av statsmakterna beslutade intagningsökningar 3.2.1. Utbyggnaden av KTH

I augusti 1962 framlade tekniska högskolans i Stockholm byggnadskommitté ett förslag till generalplan för utbyggnaden 1960—1970 av högskolan. Denna plan följes nu vid utbyggnaden. Enligt prisläget den 1 juli 1964 kan den uppskattade totalkostnaden för planens realiserande beräknas till ca 54,2 milj. kronor. I tabell 2: 10 redovisas byggnads- och planeringsläget l^abell 2:10. Byggnadsoch planeringsläget vid KTH per den 1 september 1964, beräknade byggnadskostnader i prisläget den 1 juli 1964, milj. kronor Ber. byggnadskostnad Planeringsstadium/objekt

Objekt under byggnad Byggn. X X I I , nybyggn. för sekt. för tekn. fysik (kurslab. m. m . ) . . Byggn. XV e, nybyggn. av kurslab. för kemi Byggn. XVI, tillbyggn. för inst. för elektronik Byggn. X X I , personalmatsal Byggn. IX a, ombyggn. för sekt. för tekn. fysik Byggn. X X X V I a—c, nybyggn. för sekt. för maskinteknik Objekt under projektering Byggn. X X X V , nybyggn. för sekt. för bergsvetenskap Byggn. XV a, ombyggn. för sekt. för kemi

Ber. inBer. tidredningsMedelsförbrukning och ut- p u n k t för färrustFaktisk digstälBeräkningst. o. m. lande nad kostnad 1963/64

Nettoyta, m 2 (tillkommande)

Totalt

4 417

4,5

4,5

2 780

4,8

2,5

2,3

färdig

1 180 820

1,9 1,8

1,6 1,7

0,3 0,1

färdig färdig

0,1

0,1

12 800

19,4

3,0

7 207 940

färdig

färdig 16,4

12,6

12,6

0,5

0,5

10.65 Objekt under programmering Byggn. IV a, ombyggn. för sekt. för bergsvetenskap Byggn. III c, ombyggn. för sekt. för tekn. fysik

0,8

0,8

0,2

7.67 Försörjningsåtgärder

5,1

2,3

2,8

51,7

15,7

36,0

Totalt

0,2 30 144

35,7

260 p e r d e n 1 s e p t e m b e r 1964 enligt u p p g i f t e r l ä m n a d e a v h ö g s k o l a n s b y g g n a d s k o m m i t t é . De i tabellen angivna inrednings- och u t r u s t n i n g s k o s t n a d e r n a h a r u p p s k a t t a t s av b y g g n a d s k o m m i t t é n s a r k i t e k t i s a m r å d m e d u n i v e r s i t e t s och högskolekommitténs expert på inrednings- och utrustningsfrågor. E n situationsplan över h ö g s k o l a n s u t b y g g n a d å t e r g e s i figur 2: 1. Byggnad XXII, nybyggnad för sektionen för teknisk fysik (kurslaboratorier m. m.) En närmare redogörelse för detta byggnadsföretag återfinnes i proposition 1961:1 (bil. 30, sid. 24 f.). Byggnad XV e, nybyggnad av kurslaboratorium för kemi En närmare redogörelse för detta byggnadsföretag återfinnes i propositionerna 1962 :1 (bil. 10, sid. 618 f.) och 1963 :1 (bil. 10, sid. 671). Ifrågavarande nybyggnad är avsedd att möjliggöra en utökning av antalet nyintagna studerande vid sektionen för teknisk fysik från 30 till 45 och vid sektionen för bergsvetenskap från 45 till 110. Nybyggnaden skall sålunda bli gemensam för sektionerna F , B och K. Byggnad XVI, tillbyggnad för elektronik En närmare redogörelse för detta byggnadsföretag återfinnes i proposition 1962: 1 (bil. 10, sid. 619). Byggnad XXI, personalmatsal En närmare, redogörelse för detta byggnadsföretag återfinnes i propositon 1962 :1 (bil. 10, sid. 619). Enligt byggnadsprogrammet avses nybyggnaden rymma ca 325 måltidsplatser. Byggnad XXXVI a—c, nybyggnader för sektionen för maskinteknik En närmare redogörelse för detta byggnadsföretag återfinnes i proposition 1963 :1 (bil. 10, sid. 672 och 676) och proposition 1964 :1 (bil. 10, sid. 647). Genom beslut d e n 28 juni 1963 godkände Kungl. Maj:t huvudhandlingar inkl. kostadsberäkning för nybyggnaderna. Byggnadsföretaget påbörjades i september 1963 och beräknas till huvudsaklig del vara färdigställt i juli 1966. Byggnad XXXV, nybyggnad för sektionen för bergsvetenskap En närmare redogörelse för detta byggnadsföretag återfinnes i proposition 1964:1 (bil. 10, sid. 647 f.). Den årliga intagningen vid sektionen h a r ökat från 45 till 110 studerande fr. o. m. höstterminen 1962. Genom beslut den 20 mars 1964 h a r Kungl. Maj:t uppdragit åt tekniska högskolans byggnadskommitté att på grundjval av redovisade huvudhandlingar fortsätta projekteringen fram till och med färdigställande av bygghandlingar. Byggnadsarbetena beräknas bli påbörjade i december 1964 och avslutade under sommaren 1967. Byggnad XV a, ombyggnad för sektionen för kemi En närmare redogörelse för detta byggnadsföretag återfinnes i proposition 1964:1 (bil. 10, sid. 648). Byggnadsföretaget beräknas påbörjat i februari 1965 och färdigställt i oktober 1965. De byggnadsobjekt s o m för n ä r v a r a n d e b e f i n n e r sig under programmering å t e r f i n n e s r e d o v i s a d e i h ö g s k o l a n s g e n e r a l p l a n , till v i l k e n h ä n v i s a s . Till d e s s a o b j e k t k o m m e r vissa o m ä n d r i n g s a r b e t e n för k u r s l a b o r a t o r i u m i

ft

e\8

262 fysik (byggnad XXII) och ombyggnadsarbeten för sektion E (byggnad III a ) , vilka åtgärder i prisläget den 1 juli 1960 beräknas till 2,2 milj. kronor och i prisläget den 1 juli 1964 kan beräknas till ca 2,5 milj. kronor. Inrednings- och utrustningskostnaderna för ifrågavarande objekt har uppskattats till ca 3,5 milj. kronor. Programmerings- och projekteringsarbetet för dessa objekt har ännu ej påbörjats.

3.2.2. Utbyggnaden av CTH

I oktober 1958 framlade byggnadsstyrelsen ett förslag till generalplan för Chalmers tekniska högskola. För närvarande pågår under styrelsens ledning arbete med att revidera ifrågavarande plan. En situationsplan över högskolans utbyggnad återfinnes i figur 2:2. I tabell 2: 11 redovisas byggnads- och planeringsläget per den 1 september 1964 enligt uppgifter från byggnadsstyrelsen. Angivna inrednings- och utrustningskostnader har i samråd med mig uppskattats av universitets- och högskolekommitténs expert på dylika frågor. Tabell 2:11.

Byggnadsoch planeringsläget vid CTH per den 1 september 1964, nade byggnadskostnader i prisläget den 1 juli 1964, milj. kronor

beräk-

Ber. byggnadskostnad Planeringsstadium/ob j ekt

Nettoyta, m 2 (tillkommande)

Avslutade arbeten för Chalmers byggnadskommitté Objekt under byggnad Nybyggn. för sekt. för elektroteknik samt hörsalsbyggnad Nybyggn. för sekt. för kemi, etapp I Nybyggn. för övningslab. för fysik. Administrationsbyggn. jämte hörsal Nybyggn. för sekt. för väg- och vattenbyggnad, etapp I Tillbyggn. för sekt. för elektroteknik m. m Utökning av panncentralen Objekt under projektering Nybyggn. för matematiskt centrum, etapp I Nybyggn. för sekt. för väg- och vattenbyggnad, etapp II Nybyggn. för sekt. för arkitektur.. Nybyggn. för sekt. för tekn. fysik . Ny- och ombyggn. för sekt. för maskinteknik

(20,0)

(19,9)

(0,1)

4 540 15 310 3 500 1 450

6,7 24,5 5,8 2,0

6,5 18,1 5,5 2,0

0,2 6,4 0,3

färdig färdig färdig färdig

4 575

7,5

1,9

5,6

4 055

5,9 5,4

0,5 0,5

5,4 4,9

6 620

10,7

10,7

12 475 5 507 6 685

29,0 10,3 16,2

29,0 10,3 16,2

9.67 9.67 9.68

10 382

31,0

31,0

9.69 Försörjningsåtgärder Totalt

Totalt

Ber. in- Ber. tidrednings- punkt Medelsförbrukning och utför färrustFaktisk digstälBeräkningst. o. m. lande nad kostnad 1963/64

75 099

27,0

4,7

22,3

182,0

39,7

142,3

61,5

263 I f ö l j a n d e k o m m e n t a r e r b e r ö r e s e n d a s t icke f ä r d i g s t ä l l d a o b j e k t , r e d o v i s a d e i f ö r e g å e n d e tabell. Nybyggnader

för sektionen

för väg- och

vattenbyggnad.

En närmare redogörelse för detta byggnadsföretag återfinnes i proposition 1963:1 (bil. 10, sid. 678 ff.). I skrivelse den 14 november 1962 har byggnadsstyrelsen underställt Kungl. Maj:ts prövning förslag till huvudhandlingar för en första etapp. Därvid redovisade styrelsen programmerad och projekterad nettoyta för hela byggnadsobjektet enligt följande sammanställning. Ändamål

Programmerad yta, m 2

Projekterad yta, m 2

260 2 040 960 1 000

193 2 394 1016 972

4 260 12 240 16 500

4 575 12 084 16 659

Kontor Ritsalar Hörsalar övrigt Summa etapp I . . . . etapp I I . . . . Totalt

Genom beslut i mars 1963 anbefallde Kungl. Maj:t byggnadsstyrelsen att utföra byggnadsföretagets etapp I. Sedan erforderliga förberedande arbeten slutförts igångsattes de egentliga byggnadsarbetena i januari 1964. Vissa lokaler beräknas kunna vara klara för inflyttning under hösten 1964 och byggnaden i sin helhet till höstterminen 1965. Kungl. Maj:t h a r genom beslut i september 1963 föreskrivit, att utöver vad som ovan angivits som projekterad yta ett laboratorium om 550 m 2 nettoyta för sektionen för arkitektur skall medtagas vid projekteringen av etapp II av nybyggnaderna. Byggnadsstyrelsen r ä k n a r med att kunna redovisa huvudhandlingarna inkl. kostnadsberäkning för denna etapp under oktober 1964. Byggnadsarbetena torde enligt styrelsen kunna igångsättas under hösten 1965. Tillbyggnad

för sektionen

för elektroteknik

m. m.

En närmare redogörelse för detta byggnadsföretag återfinnes i proposition 1963: 1 (bil. 10, sid. 680 ff.). Sektionens för elektroteknik lokalbehov avses skola lösas genom tillbyggnad av en fjärde flygel, den s. k. fjärde länken, till sektionens nuvarande byggnad. Av byggnadsekonomiska skäl h a r det befunnits lämpligt att i denna tillbyggnad även inrymma övergångsvis disponerade lokaler för sektionen för maskinteknik och övningslaboratoriet för elektronik, för närvarande inrymt i byggnad 5 B (jfr proposition 1962:43, sid. 58 och 88 samt proposition 1963:1). I särskilda skrivelser den 3 och 13 december 1962 h a r byggnadsstyrelsen redovisat huvudhandlingar för tillbyggnaden. Den programmerade respektive projekterade nettoytan framgår av följande sammanställning. Programmerad yta, m 2

Projekterad yta, m 2

E (inkl. övningslab. för elektronik) M

1 925 2 050

1 935 2 120

Summa

3 975

4 055

Sektion

Z01

Genom beslut i mars 1963 anbefallde Kungl. Maj-:t byggnadsstyrelsen att utföra byggnadsföretaget. Sedan erforderliga förberedande arbeten slutförts och Kungl. Maj:t genom beslut i maj 1964 medgivit undantag från gällande igångsättningsförbud, påbörjades de egentliga byggnadsarbetena i juni 1964. Byggnadsföretaget beräknas kunna vara färdigställt till höstterminen 1965. Nybyggnader

för matematiskt

centrum,

etapp I

En närmare redogörelse för detta byggnadsföretag återfinnes i propositionerna 1962:43 (sid. 56 ff.) och 1964:1 (bil. 10, sid. 653). ; aj Lokalprogram för nybyggnader för matematiskt centrum i Göteborg h a r utarbetats av naturvetenskapliga samordningskommittén i Göteborg. Enligt sina direktiv hade kommittén att utgå från universitetsutredningens beräkningar av totalantalet studerande år 1970 i matematisk-naturvetehskapliga ämnen. Antalet studerande vid matematisk-naturvetenskäplig fakultet i Göteborg uppskattades av universitetsutredningen till ca 2 900 år 1970. Med utgångspunkt i dessa beräkningar h a r kommittén gjort en prognos rörande tillströmningen till matematik, numerisk analys, matematisk statistik och teoretisk fysik med mekanik enligt följande sammanställning. Studienivå Totalt

Ämne 2 betyg

Högst.

650 80 50 270

420 40 25 80 .

100 10 10 20

1 170 130 85 370

1 050

1 755

1 betyg Matematik Numerisk analys Matem. statistik Teor. fysik med mekanik Summa

Beträffande Chalmers tekniska högskola har samordningskommittén utgått från den beslutade intagningskvoten — 650 studerande fr. o. m. läsåret 1963/64. På grundval av samordningskommitténs lokalprogram uppgjorde byggnadsstyrelsen förslag till byggnadsprogram, vilket underställts Kungl. Maj:ts prövning. Lokalprogrammet omfattade ursprungligen en sammanlagd nettoyta av 9 220 m 2 , vilken fördelade sig med 1 330 m 2 på åtta hörsalar med preparationsriim, med 2 400 m 2 på lektionsrum m. m. och med 5 490 m 2 på institutionslokaler för institutionerna för teoretisk fysik vid universitetet, för matematisk fysik vid tekniska högskolan, för mekanik vid högskolan, för matematik vid universitetet, för matematik vid tekniska högskolan samt för numerisk analys och matematisk statistik vid universitetet och högskolan. Byggandet av matematiskt centrum föreslogs av byggnadsstyrelsen ske etappvis, varvid etapp I skulle omfatta en institutionsbyggnad och en hörsalsbyggnad på sammanlagt 6 070 m2. Etapp II skulle omfatta lektionssalar och etapp III bl. a. ytterligare ett antal lektionssalar. I skrivelse den 7 oktober 1963 h a r byggnadsstyrelsen hos Kungl. Maj:t hemställt, att byggnadsprogrammet för etapp I måtte få ändras enligt följande sammanställning: Ändamål Institutioner för teoretisk fysik och mekanik Institutioner för matematik Institutioner för tillämpad matematik ADB-anläggning Fyra hörsalar

Nettoyta m2 1 965 1 950 1 125 600 980 Summa

6 620

265 Genom beslut den 13 december 1963 h a r Kungl. Maj:t godkänt av byggnadsstyrelsen foreslagen ändring av byggnadsprogrammet för första etappen av matematiskt centrum. Byggnadsstyrelsen räknar med att kunna redovisa huvudhandlingar, inkl. kostnadsberäkning för institutionsbyggnaden under oktober 1964 samt att byggnadsarbetena för denna byggnad skall kunna påbörjas under hösten 1965. För hörsalsbyggnaden räknar styrelsen med att kunna redovisa huvudhandlingar, inkl. kostnadsberäkning under november 1964. Byggnadsarbetena för denna byggnad beräknas kunna påbörjas under våren 1965. Nybyggnad

för sektionen

för

arkitektur

I skrivelse den 13 november 1962 till byggnadsstyrelsen har naturvetenskapliga samordningskommittén framlagt ett förslag till lokalprogram för sektionen för arkitektur enligt följande sammanställning. Lokalprogram yta, m2

Ändamål Kontor Ritsal Hörsal Bedömning och utställning Laboratorier Verkstad

1 605 1 660 390 600 952 i 300 Summa

5 507

Genom beslut i september 1963 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen att pa grundval av ingivet förslag till byggnadsprogram, vilket beträffande omfattningen överensstämde med samordningskommitténs lokalprogram, utföra projektering fram till och med huvudhandlingar inkl. kostnadsberäkning för en nybyggnad för avdelningen för arkitektur och att därefter underställa ärendet Kungl. Maj :ts förnyade prövning. Byggnadsprogrammet hade uppgjorts på grundval av en årlig intagning av 60 studerande. Vid avdelningen för arkitektur kan f. n. intagas 50 nya studerande per år. Samordningskommittén framhöll i sitt förslag, att syftet med programmet var att byggnadsföretaget skulle kunna tillföras reserven av projekterade företag (investeringsreserven). Byggnadsprogrammet upptog en nettoyta av ca 4 960 m 2 , exkl. det laboratorium som avses tillkomma i etapp II av nybyggnaden för väg- och vattenbyggnadssektionen. Kostnaderna skulle enligt beslutet begränsas till ca 9,5 milj. kronor enligt prisläget den 1 juli 1962 exkl. försörjningsåtgärder. Byggnadsstyrelsen, som anser att det vore ekonomiskt fördelaktigt om nybyggnaderna för sektionen för väg- och vattenbyggnad, etapp II och arkitektur utfördes samtidigt, räknar med att kunna redovisa huvudhandlingar, inkl. kostnadsberäkning för byggnadsföretaget under oktober 1964. Byggnadsarbetena torde kunna igångsättas under hösten 1965. Nybyggnad

för sektionen

för teknisk fysik m. m.

Med skrivelse i maj 1962 till byggnadsstyrelsen överlämnade naturvetenskapliga samordningskommitténs organisationsgrupp för Chalmers tekniska högskola förslag till lokalprogram för ämnena fysik, reaktorfysik och kärnkemi vid högskolan och ämnet fysik vid universitetet.. Byggnadsstyrelsen redovisade i underdånig skrivelse den 1 juli 1963 byggnadsprogram för ifrågavarande nybyggnad. Vid uppgörandet av lokal- och byggnadsprogram var utgångspunkten, att an-

266 talet studerande i ämnet fysik vid universitetet skulle i fullt utbyggt skede uppgå till 160 tvåbetygsstuderande och 50 högstadiestuderande samt det nominella antalet studerande vid Chalmers tekniska högskola till 1 210 (exkl. sektionen för arkitektur, vilken ej belastar undervisningen i fysik). Beträffande tvåbetygsstuderande i fysik antogs full utbyggnad vara uppnådd 1967/68 och för högstadiet antogs detta skede nått 1970/71. För högskolans del antogs full utbyggnad föreligga 1965/66. Det totala lokalprogrammet upprättat av organisationsgruppen, omfattade 9 763 m 2 nettoyta. Genom den år 1962 färdigställda övningslaboratoriebyggnaden för fysik kan programmet reduceras med 3 078 m 2 undervisningslokaler. Av resterande programmerad yta (9 763 — 3 078 = ) 6 685 m 2 disponeras för närvarande 245 mi en befintlig byggnad för kärnkemi. Genom beslut den 9 juli 1964 har Kungl. Maj:t anbefallt byggnadsstyrelsen att utföra projektering fram till och med färdigställande av huvudhandlingar, inkl. kostnadsberäkning av ifrågavarande nybyggnad om 6 685 m 2 nettoyta. Vid projekteringen skall förutsättas, att den s. k. Origobyggnaden och byggnaden för kärnkemi bibehålles. Kungl. Maj:t avser sedermera meddela beslut om den framtida dispositionen av ifrågavarande byggnader. Den s. k. Origobyggnaden disponeras för närvarande av fysikinstitutionerna och kärnkemi. Nämnda byggnader omfattar ca 4 000 m 2 nettoyta. Byggnadsstyrelsen har i sina förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1965/66 anmält, att styrelsen räknar med att byggnadsarbetena för nybyggnaden för teknisk fysik skall kunna igångsättas under hösten 1966. För detta byggnadsföretag erfordras omfattande sprängningsarbeten m. m. innan de egentliga byggnadsarbetena kan igångsättas. Vissa av ifrågavarande arbeten bör eventuellt påbörjas redan under innevarande budgetår. Ny- och ombyggnader

för sektionen

för

maskinteknik

Med skrivelse i december 1961 till byggnadsstyrelsen överlämnade naturvetenskapliga samordningskommitténs organisationsgrupp för Chalmers tekniska högskola förslag till lokalprogram för sektionen för maskinteknik avseende en utbildningskapacitet av 150 årligen intagna vid sektionen. Byggnadsstyrelsen redovisade i underdånig skrivelse den 23 juni 1964 byggnadsprogram för ifrågavarande ny- och ombyggnader. Styrelsen föreslog i programmet, att nybyggnaderna får utföras i den omfattning som bestämmes av det programmerade lokalbehovet med endast de reduceringar som motiveras av redan befintliga lokalinnehav och en institution förlagd till byggnaden för sektionen för väg- och vattenbyggnad. Något avdrag för de lokaler den maskintekniska sektionen avses få disponera i tillbyggnaden m. m. för elektroteknisk sektion föreslogs av styrelsen därmed ej göras. Med några smärre korrigeringar av lokalprogramförslaget som styrelsen funnit nödvändiga, skulle nybyggnaden komma att omfatta 10 382 m 2 nettoyta vartill kommer ombyggnader i befintliga lokaler, vilka enligt styrelsens beräkningar rymmer 5 037 m 2 nettoyta. Dessutom kommer att en institution med programmerad 145 m 2 yta skall förläggas till väg- och vattenbyggnadssektionens nuvarande byggnad. Hela programmet uppgår sålunda till (10 382 + 5 037 + 145 = ) 15 564 m 2 . Genom beslut den 9 juli 1964 h a r Kungl. Maj:t anbefallt byggnadsstyrelsen att utföra projekteringen av ifrågavarande byggnadsföretag fram till och med färdigställande av huvudhandlingar, inkl. kostnadsberäkning. Enligt beslutet vill Kungl. Maj:t sedermera taga ställning till dispositionen av 2 120 m 2 nettoyta i tillbyggnaden för sektionen för elektroteknik (den s. k. fjärde länken) och av 250 m 2 nettoyta i en byggnad benämnd 5 B.

Figur

CHAIMERS TEKNISKA HÖGSKOIA SKAIA 1:8000

2:2

268 B y g g n a d s s t y r e l s e n r ä k n a r m e d a t t b y g g n a d s a r b e t e n a för n y - o c h o m b y g g n a d e n skall k u n n a igångsättas u n d e r h ö s t e n 1966. Vissa s p r ä n g n i n g s a r b e t e n m . m. b ö r eventuellt påbörjas u n d e r i n n e v a r a n d e budgetår. Försörjningsåtgärder S o m n ä m n t s h a r b y g g n a d s s t y r e l s e n i g å n g s a t t v i s s t u t b y g g n a d s a r b e t e f ö r Chalm e r s t e k n i s k a h ö g s k o l a . I p r o p o s i t i o n 1 9 6 4 : 1 ( b i l . 10, s i d . 650 ff.) å t e r f i n n e s e n s a m m a n f a t t n i n g a v s t y r e l s e n s förslag av den 30 augusti 1963 till reviderad försörjningsplan för h ö g s k o l a n . P l a n e n o m f a t t a r p e r i o d e n f r a m t. o. m . b u d g e t å r e t 1967/68 o c h k o s t n a d e r n a b e r ä k n a s e n l i g t f ö l j a n d e i p r i s l ä g e t d e n 1 j u l i 1963, milj. kronor. a) Kulvertar o c h l e d n i n g a r m. m b) Väg- och m a r k a r b e t e n m. m. c) S ä r s k i l d a u t g i f t e r Summa milj. kr

14,0 7,0 5.0 26,0

B y g g n a d s s t y r e l s e n r ä k n a r e n l i g t u p p g i f t m e d att u n d e r h ö s t e n 1964 s o m ett f ö r s t a r e s u l t a t a v u t b y g g n a d s p l a n e a r b e t e t k u n n a r e d o v i s a en å n y o r e v i d e r a d förs ö r j n i n g s p l a n — b e n ä m n d F ö r s ö r j n i n g s p l a n 1964 — f ö r C h a l m e r s t e k n i s k a h ö g skola. I tabell 2 : 1 1 h a r emellertid ovan angivna totalkostnad, o m r ä k n a d i prisl ä g e t d e n 1 j u l i 1964, a n g i v i t s . 3.2.3. Utbyggnaden av LTH U t b y g g n a d e n av tekniska högskolan i L u n d sker enligt den stomplan u p p r ä t t a t s f ö r h ö g s k o l a n . I tabell

som

2: 12 r e d o v i s a s b y g g n a d s - o c h p l a n e r i n g s -

läget p e r d e n 1 s e p t e m b e r 1964 enligt u p p g i f t e r l ä m n a d e av b y g g n a d s s t y r e l sen.

Angivna

inrednings-

och

utrustningskostnader

har

uppskattats

på

g r u n d v a l a v s t o m p l a n I u n d e r h ä n s y n s t a g a n d e till d e t a k t u e l l a k o s t n a d s l ä g e t . Tabell

2:12.

Byggnadsoch planeringsläget vid LTH per den 1 september 1964, nade byggnadskostnader i prisläget den 1 juli 1964, milj. kronor

Planeringsstadium/objekt

Objekt under byggnad Tillbyggn. för matematisk inst... Nybyggn. för matematisk i n s t . . . Nybyggn. för sekt. för elektroteknik Nybyggn. för sekt. för maskinteknik Nybyggn. för sekt. för arkitektur..

Nettoyta, m 2 (tillkommande)

beräk-

Ber. byggnadskostnad Ber. Ber. inMedelsförbrukning rednings- tidpunkt för o. utrustfärdigTotalt Faktisk Beräkningst.o.m. kostnad ställande nad 1963/64

1 107 8 355 7 758

0,8 11,2 18,0

0,8 7,4 6,1

3,8 11,9

färdig 9.64 9.65

10 997 5 437

25,8 10,5

2,3 0,9

23,5 9,6

9.66 9.65

Objekt under projektering Nybyggn. för sekt. för väg- och vat tenbyggnad Matsalsbyggnad Försörjningsåtgärder

10 385 525

19,7 1,0 9,2*

1,7

19,7 1,0 7,5

Totalt

44 564

96,2

19,2

77,0

1 Beräknad medelsförbrukning t. o. m. budgetåret 1965/66.

27,6

269 I redovisade uppgifter har inte medtagits kemiskt centrum i Lund. Detta byggnadskomplex avses komma att tillgodse lokalbehovet för såväl medicinsk som naturvetenskaplig och teknisk kemi. För samtliga byggnadsdelar (I—IV) beräknas byggnadskostnaden till 64,2 milj. kronor i prisläget den 1 juli 1964. Inrednings- och utrustningskostnaderna har uppskattats till totalt ca 39 milj. kronor. Av de totala kostnaderna kan ca 44 milj. kronor beräknas för den tekniska kemin. För den medicinska och naturvetenskapliga kemin kan kostnaderna beräknas till ca 16 respektive 43 milj. kronor. En situationsplan över LTH:s utbyggnad, hämtad ur byggnadsstyrelsens utbyggnadsplan för Lund, återfinnes i figur 2: 3. Utbyggnaden sker tidsmässigt enligt följande sammanställning, varvid refereras till i situationsplanen angivna nummer för skilda byggnadsobjekt. Nummer

Byggnadsobjekt

Tidpunkt för färdigställande

701 607 609 608

Lab. M Lab. E Fysiska inst., etapp I Fysiska inst., etapp II, delvis (streckat) färdig Matematiska inst. Sekt. E, lab.-byggn. Sekt. E, huvudbyggn. Sekt. M, delvis färdig Sekt. M, helt färdig Sekt. A, delvis färdig Sekt. A, helt färdig Sekt. V, delvis färdig Sekt. V, helt färdig Sekt. K, etapperna I och II av kemiskt centrum, helt färdiga

färdigt ht 1962 färdigt ht 1962 h t 1964

901—902 904 904 903 906 905 807

Nybyggnad för matematiska

h t 1965 ht 1964 h t 1964 h t 1965 h t 1965 ht 1966 v t 1965 ht 1965 ht 1966 h t 1967 ht 1967

institutionen

En närmare redogörelse för detta byggnadsföretag återfinnes i proposition 1962:43 (sid. 61) och 1962:190 (sid. 32). Lokalfrågan för de matematiska ämnena — matematik, numerisk analys, matematisk statistik, mekanik, teoretisk fysik och matematisk fysik — vid universitetet i Lund och tekniska högskolan i Lund har lösts dels genom en tillbyggnad till den matematiska institutionen i Lund, vilken tillbyggnad färdigställts och enligt universitets- och högskolekommitténs lokalinventering omfattar 1 107 m2, dels genom en nybyggnad på ett angränsande område. Byggnadsprogrammet för nybyggnaden omfattar 8355 m2, varav 1750 m2 hänför sig till skrivsalar och 1350 m2 till hörsalar. Ifrågavarande nybyggnad har tagits i bruk höstterminen 1964. Lokalprogrammet för LTH har beräknats efter en årlig intagning av följande antal studerande per sektion, nämligen F: 30, E: 100, M: 100, V: 120, A: 28 och för K: 55. Av dessa sektioner kommer samtliga — dock i olika omfattning — att deltaga i undervisningen i matematik. Sektionerna F, E, M och V kommer att deltaga i undervisningen i matematisk statistik. Sektionerna F, E, M, V och K kommer att deltaga i undervisningen i matematisk fysik liksom i mekanik.

270 Figur 2: 3

• BYGGNAD BEF. UTGÅR BYGGNAD BEE BIBEHÅLLES | BYGGNAD BYGGNAD

FÖRESLAGEN RESERV

271 För Lunds universitet h a r lokalprogrammet gjorts upp på grundval av följande uppskattning av antalet studerande i olika ämnen, nämligen studeran de/termin matematik numerisk analys matematisk statistik teoretisk fysik Nybyggnad

för sektionen

867 (ht)

797 (vt) 187 38 428

för

elektroteknik

En närmare redogörelse för detta byggnadsföretag återfinnes i proposition 1962:190 (sid. 30 ff.) och proposition 1963:89 (sid. 24 ff.). Till grund för byggnadsprogrammet för ifrågavarande byggnad låg ett av organisationskommittén i Lund utarbetat lokalprogram. Enligt byggnadsprogrammet uppgick nettoytan för nybyggnaden till ca 7 900 m 2 . I en till ecklesiastikdepartementet ingiven promemoria den 14 september 1962 h a r byggnadsstyrelsen anmält, att programmet för nybyggnaden ökat med 240 m 2 . I skrivelse den 23 februari 1963 har styrelsen anmält, att den ifrågavarande ökningen bör användas som reservlokaler för högskolan. Föredragande departementschef h a r i proposition 1963:89 inte haft något att invända emot detta. Byggnadsarbetena påbörjades i maj 1963 och vissa lokaler h a r tagits i bruk höstterminen 1964. övriga lokaler beräknas kunna tagas i bruk till höstterminen 1965. Nybyggnad

för sektionen

för

maskinteknik

En närmare redogörelse för detta byggnadsföretag återfinnes i propositionen 1963:89 (sid. 25 ff.) och 1964:1 (bil. 10, sid. 654 ff.). I skrivelse den 19 november 1962 har byggnadsstyrelsen redovisat huvudhandlingar för ifrågavarande nybygge och i samband härmed följande uppgifter om den programmerade respektive projekterade nettoytan. Ändamål Hörsalar Seminarierum Ritsalar Institutionslokaler Laboratorier Summa

Programmerad yta, m 2

Projekterad yta, m2

475 220 864 3 030 6 372

505 204 900 3 028 6 360

10 961

10 997

Genom beslut i november 1963 uppdrog Kungl. Maj :t åt byggnadsstyrelsen att utföra nybyggnaden jämte därtill hörande försörjningsåtgärder. I uppdraget innefattades inte byggnadsåtgärder för inredning och utrustning i apparathallarna, beträffande vilka Kungl. Maj:t förklarade sig framdeles vilja meddela beslut. Enligt beslutet förutsattes kostnaderna för ifrågavarande åtgärder skola rymmas inom en kostnadsram av 1,0 milj. kronor. I proposition 1964:1 förordades bl. a. att Kungl. Maj:t finge besluta om utförandet av ifrågavarande byggnadsåtgärder sedan styrelsen redovisat kostnadsberäkning. Biksdagen h a r inte haft någon erinran häremot. Styrelsen h a r för avsikt att inkomma med en dylik kostnadsberäkning under hösten 1964. Byggnadsarbetena påbörjades i januari 1964 och vissa lokaler beräknas kunna tagas i bruk till höstterminen 1965 samt byggnaden i sin helhet till höstterminen 1966.

272 Nybyggnad för sektionen för arkitektur En närmare redogörelse för detta byggnadsföretag återfinnes i propositionen 1963:89 (sid. 25 ff.) och 1964:1 (bil. 10, sid. 655 ff.). I skrivelse den 30 januari 1963 h a r byggnadsstyrelsen redovisat huvudhandlingar för ifrågavarande nybyggnad. Styrelsen lämnade därvid följande uppgifter om den programmerade respektive den projekterade nettoytan. Ändamål

Programmerad yta, m2

Projekterad yta, ma

250 1 200 240 420 2 265 1 080

252 1 272 258 428 2 177 1 050

5 455

5 437

Hörsalar Ritsalar Ateljéer Seminarierum Institutionslokaler... . Laboratorier Summa

Genom beslut den 5 juni 1963 anbefallde Kungl. Maj:t styrelsen att utföra nybyggnaden jämte därtill hörande försörjningsåtgärder. Byggnadsarbetena påbörjades i februari 1964 och vissa lokaler beräknas kunna tagas i bruk till vårterminen 1965 och byggnaden i sin helhet till höstterminen 1965. Nybyggnad

för sektionen

för väg- och

vattenbyggnad

I proposition 1964:1 (bil. 10, sid. 655 f.) anmäldes att byggnadsstyrelsen hade för avsikt att redovisa huvudhandlingar för detta byggnadsobjekt under våren 1964 samt att Kungl. Maj:t räknade med att det skulle vara möjligt att framlägga förslag på tilläggsstat under budgetåret 1964/65 rörande en nybyggnad för sektionen för väg- och vattenbyggnad. Genom beslut i juli 1962 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrelsen att pa grundval av ingivet bvggnadsprogram utföra projektering fram till och med huvudhandlingar. Byggnadsprogrammet hade utarbetats på grundval av ett av organisationskommittén för teknisk högskola i Lund upprättat lokalprogram. Med skrivelse i april 1964 h a r byggnadsstyrelsen redovisat huvudhandlingar for ifrågavarande nybyggnad. Kostnadsramen för nybyggnaden beräknades till U,U milj. kronor vartill kom försörjningsåtgärder för 1,0 milj. kronor, allt enligt prisläget den 1 juli 1963. Genom beslut i juni 1964 har Kungl. Maj:t uppdragit at byggnadsstyrelsen att på grundval av de redovisade huvudhandlingarna fortsatta projekteringen fram till och med bygghandlingar samt att därefter för Kungl. Maj :t redovisa på anbud grundad kostnadsberäkning. Styrelsen räknar med att kunna redovisa på anbud grundade kostnader u n d e r februari 1965. Byggnadsarbetena torde kunna igångsättas i omedelbar anslutning till lämnat byggnadsuppdrag. Vissa lokaler beräknas kunna tagas i bruk till höstterminen 1966 samt byggnaden i sin helhet till höstterminen 1967. Försörjningsåtgärder En för universitetet och tekniska högskolan i Lund gemensam försörjningsplan är under färdigställande. Till grund för denna plan, som för närvarande är föremål för kostnadsgranskning inom byggnadsstyrelsen, ligger bl.a. en av styrelsen upprättad utbyggnadsplan för universitet och högskolor i Lund.

273 3.2.4. Sammanfattning

I tabell 2:13 ges en sammanfattning av byggnads- och planeringsläget vid de tekniska högskolorna och de beräknade totala investeringarna i byggnader, inredning och utrustning samt hittills gjorda uppskattningar av kostnader för försörjningsåtgärder för en full utbyggnad enligt av statsmakterna hittills beslutade intagningsökningar. Tabell 2:13. Beräknade investeringskostnader vid full utbyggnad av de tekniska högskolorna enligt av statsmakterna beslutade intagningsökningar, byggnadskostnader i prisläget den 1 juli 1964, milj. kronor Ber. byggnadskostnad Nettoyta, m 2 (tillkommande)

Totalt

Faktisk t.o.m. 1963/64

Beräknad

Objekt under byggnad KTH CTH LTH

21 997 33 430 33 654

32,5 57,8 66,3

13,4 35,0 17,5

19,1 22,8 48,8

65,9

90,7

Planeringsstadium/ högskola

Medelsförbrukning

Summa

89 081

156,6

Objekt under projektering KTH CTH LTH

8 147 41 669 10 910

13,1 97,2 20,7

13,1 97,2 20,7

Summa

60 726

131,0

131,0

3,5

3,5

Objekt under programmering KTH 1 Försörjn ingsåtgärder KTH CTH LTH

5,1 27,0 9,2

2,3 4,7 1,7

Ber. inredningsoch utrustningkostnad

2,8 22,3 7,5

Summa

—

41,3

8,7

32,6

Totalt

149 807

332,4

74,6

257,8

128,3

Inkl. omändring av kurslab. för fysik (XXII) och ombyggnad för sektion E (III a).

4 . Tvåskift- o c h / e l l e r t r e t e r m i n s u t b i l d n i n g

4.1. Undervisningsstruktur

och hörsalsbeläggning

Om ökningen av antalet studerande sägs i utredningens direktiv bl. a., att, om en dylik ökning blott skulle kunna genomföras medelst utnyttjande av tvåskift- och/eller treterminsutbildning, borde klarläggas kostnader och övriga konsekvenser av en dylik förändring i nu gällande studieordning. Två faktorer av avgörande betydelse i detta sammanhang är undervisningens struktur och den möjliga hörsalsbeläggningen. Vad strukturen beträffar k a n konstateras, att vid en normal sektion vid en teknisk högskola tiden för föreläsningar är ungefär densamma som tiden för övningar, övningarna fördelar sig sedan med ca 20 procent på laborationer och resten på salsövningar. Härtill kommer obligatoriska fältövningar, som vid vissa sektioner är omfattande, exempelvis vid sektionerna för lantmäteri, bergsvetenskap samt väg- och vattenbyggnad. Vidare skall varje studerande ha viss obligatorisk praktik varierande mellan sex och fyra månader. Denna praktik måste i regel ske under sommarferierna. Det är därvid u r utbildningssynpunkt viktigt, att praktiken kommer på sent stadium och i samband med högskolestudierna för att den studerande skall ha största utbytet därav. Många meningar har uttalats beträffande den möjliga beläggningen av hörsalar på en teknisk högskola. Det har därför ansetts lämpligt att närmare analysera detta förhållande vid KTH, där för närvarande — vid enkelskift -— beläggningen kan betecknas som 100-procentig. Man får i det sammanhanget beakta, att ju större en högskola är vad olika sektioner och studieriktningar beträffar, och ju mer samundervisning, som förekommer olika sektioner emellan, desto mer komplicerat blir schemaläggandet och desto mindre kan hörsalarna utnyttjas särskilt i de högre årskurserna. Vid KTH finns för närvarande 27 hörsalar. I efterföljande tabell 2:14 redovisas dessa salars fördelning på sektioner, antal platser och medeltal timmar, som salarna varit belagda under höstterminen 1963 samt den tidpunkt, då undervisningen vanligen slutar på eftermiddagen. Av tabellen framgår bl. a. att ett stort antal hörsalar är belagda från klockan 08.00 till klockan 21.00. Man finner vidare, att 7 salar har mindre än 50 platser, 7 salar har mellan 50 och 100 platser, 10 salar mellan 100 och

275 Tabell 2:14. Beläggningen av hörsalar vid KTH höstterminen 1963 Hörsalar Sektion Nummer

Antal platser

L

131 132 187 65 377 445B 112 306 309 413 409 134 135 432 153 253 241 241B 246 247 126 316 331 103 203 105 1 25

300 150 500 70 125 126 140 66 36 42 100 100 140 260 110 110 120 40 90 32 40 90 40 40 72 72 116

Summa hörsalar

—

F M S

E

V K

B A

1 Beläggn., tim./ vecka

Underv. avslutad kl.

441 30 [34

21.00 20.00 21.00 15.00 20.00 21.00 19.00 18.00 17.00 18.00 21.00 21.00 20.00 21.00 20.00 15.00 15.00 18.00 17.00 17.00 17.00 18.00 19.00 14.00 17.00 17.00 20.00

28J 121 32 [27 38J 241 95 124 5 18 r 4 s i > 31J 281

> 26j »}2,.5 281

?h 29j 241 19[l8 20j

18[l5 20J 20 26,5

—

Biddargatan 5.

150 platser, 2 salar mellan 250 och 300 platser samt att 1 sal har 500 platser. Medelbeläggningen är 26,5 timmar i veckan. Vidare finner man, att 3 salar är belagda mellan 40 och 50 veckotimmar, 4 salar belagda mellan 30 och 40 timmar, 15 salar mellan 20 och 30 timmar samt att 5 salar är belagda mindre än 20 timmar i veckan. Det senare gäller särskilt arkitektursektionen, där undervisningen i väsentlig omfattning är förlagd till ritsalarna. Man skulle också vid högskolans lokaler vid Valhallavägen kunna arbeta med endast en sal på samma sätt som sker för parallellavdelningen vid Riddargatan. Tillgången till två salar kommer emellertid att möjliggöra en eventuell tre-delning av sektionen och anordnandet av särskild utbildning i samhällsbyggnad. De ritsalar, i vilka räkneövningar äger rum, har icke redovisats, men dessa salar är normalt mer belagda än hörsalarna beroende på att m a n vid räkneövningarna arbetar med väsentligt mindre grupper än vid föreläsningarna och eftersträvar att icke ha större gruppstorlek än tjugo studerande. Det anförda materialet, som kan anses vara signifikativt även för CTH

276 och LTH, visar, att man i normala fall icke skall r ä k n a med större beläggning än 25 veckotimmar i hörsalar.

4.2.

Skiftutbildning

Vidare framgår av tabellen att en skiftutbildning så anordnad att antalet studerande på högskolan fördubblades •— en grupp har föreläsningar på förmiddagen och laborationer på eftermiddagen och den andra gruppen vice versa — ä r helt ogenomförbar vid nuvarande tillgång på hörsalar och övriga utrymmen. Även om alla lokaler utökades i erforderlig omfattning, skulle säkerligen en skiftundervisning icke låta sig genomföras bl. a. beroende på den stora svårigheten att finna lärare, särskilt då speciallärare, som vill ställa sig till förfogande. Det skulle också komma att erbjuda stora svårigheter att hinna förbereda alla de laborationer, som skulle genomföras, och framför allt skulle en helt genomförd skiftutbildning bli katastrofal för forskningen — och forskning är ofrånkomlig vid en teknisk högskola, om denna skall hålla sig på hög nivå och k u n n a utbilda licentiander. Effektiviteten i studierna skulle säkerligen även nedgå och medföra förlängda studietider. — Nämnas må i detta sammanhang, att vid ett möte mellan de nordiska tekniska högskolerektorerna i Stockholm i maj 1963 de närvarande på grundval av sina erfarenheter enhälligt konstaterade, att skiftutbildning i den här angivna utformningen icke kunde ifrågakomma. I kapitel 6 kommer emellertid att studeras, huruvida skiftutbildning kan genomföras vid en ny högskola, som från början planlägges härför. 4.3.

Treterminsutbildning

Med treterminssystem torde i direktiven avses, att året indelas i tre terminer, och att de studerande även begagnar sommaren för schemabundna studier. Om detta genomfördes, skulle den eftersläpning en studerande kan r å k a få i fråga om laborationer och tentamina knappast kunna inhämtas. Ej heller skulle någon tid stå till förfogande för obligatorisk praktik eller obligatoriska fältövningar. Man kanske på sätt som nyligen skett i Danmarks tekniska högskola, DTH, — vid sektionerna M och E — finge öka studietiden genom att lägga till ett helt år för praktik. Mycket stora svårigheter skulle även komma att uppstå i fråga om underhåll och reparation av utrustning och lokaler, något som huvudsakligen måste ske under ferietid. Man måste konstatera, att treterminssystem i den här nämnda formen icke är en genomförbar lösning. Treterminssystem i här diskuterad form förekommer praktiskt taget icke i Europa, vilket framgår av figur 2: 4, som utvisar läsårets indelning i terminer och ferier vid olika europeiska universitet och högskolor. Upp-

277 Figur 2:4 Belgien

1 II

!

Danmork

l-

Fronkrike

i i

Storbritannien

t...

i 1

Italien

!

l •

i

!

L^

l

< ••• \

f

- •[• -

•

j

i

i

1 -

1 : i

1 !

T23

i r .

• i

!

1 ;l

i

'

•

1 Norge Schweiz

i

Sverige, universiteter

i

Sverige, tekniska högskolorno

r^l

Västtyskland

!

1 L1LI

I :

!

Januari

Nlilllll

!

. y

1!

I

!

A^ors

'

j

1 U

April

' ;

1 I

I

11 hi

llllllll i

"

i

j

LJ

|IMIIIMI 1• •}•

inpi'ii Juni

| !

'

. .

\M 1

d

i

> Maj

•

Wll

I I

Februari

i

. 1 i'

Lil

i

i

i

;

) U

, ! LiliU I1 —

seminarier

i..

llllllll!

m \

' U

[ LiiiiJ i

HlllUll

-1

i

i • i i '

WJl i l l l l

Spanien

f

' IllQJ

':

•••! - t

UI - | , ; | liiill j 1 •

. ti

IMIPI-

.

|

I I

|

Nederländerna

•"iFore.ös

!••.'•!

i 3uli

Augusft

September

Oktober

November

i December

~ j Tentamensperioder

gifterna har hämtats från ett motsvarande diagram, upprättat för en konferens 1963 med rektorer för västtyska universitet och högskolor. Diagrammet visar, att i regel ett sommaruppehåll om ca 3 månader tillämpas, något som icke kan vara en tillfällighet utan i stället torde vara betingat av praktiska, erfarenhetsmässiga skäl. Emellertid kan man tänka sig ett modifierat treterminssystem. Det kan tänkas på två sätt. Året indelas i tre lika långa terminer, var och en omfattande 12 å 13 veckor. I det ena alternativet går varje studerande varannan termin på högskolan och begagnar varannan termin för praktik och självstudier. Studietiden fördelas med 7 terminer på högskolan för schemabundna studier och 1 termin för examensarbete samt 7 mellanliggande fria terminer. Totala studietiden blir då fem år och dubbla antalet studerande skulle kunna utbildas. Eftersom alla föreläsningar och övningar skulle behöva upprepas två gånger om året, finge i princip hela lärarkåren med sina hjälpkrafter fördubblas. Däremot skulle de nuvarande lokalerna —• med undantag för kontorsutrymmen i princip vara tillräckliga. Genomtänker man lokalernas beläggning finner man emellertid, att under två av årets tre terminer 25 procent mer studerande kommer att bli närvarande än under den tredje terminen. Då lokalerna är fullbelagda vid nuvarande intagning, skulle intagningen icke ktmna ökas med 100 procent utan med 80 procent. Vidare skulle den nominella studietiden för varje teknolog också

278 komma att öka från nuvarande fyra till fem år vilket innebär en med 80 procent reducerad utbildningskapacitet. Den reella ökningen i utbildningshänseende skulle sålunda i realiteten icke komma att bli 100 procent utan (0,80 X 0,80 = ) 64 procent. Härtill kommer att teknologerna finge finna sig i en väsentligt ökad studiekostnad beroende på att endast en grupp kunde påbörja sina studier strax efter studentexamen, under det att den andra gruppen finge vänta en viss tid. Härjämte kommer ett års förlängd studietid att för individen medföra ett års bortfall i inkomst efter avlagd examen och för samhället en förkortad arbetsinsats. Denna form av treterminssystem. får därför anses vara så pass irrationell, att den icke närmare behöver studeras utan direkt kan avfärdas såsom mindre lämplig.

4.4. Modifierad

treterminsutbildning

En mer realistisk form av treterminssystem är, om året alltjämt är indelat i tre terminer och de studerande intages tre gånger om året i lika stora grupper. Man skulle då med samma totala antal närvarande studerande per termin som nu, kunna öka utbildningskapaciteten med 50 procent. Den totala studietiden skulle komma att bli 12 terminer omfattande 12 å 13 veckor och inlagda under fyra år, d. v. s. under ungefär samma nominella studietid som nu tillämpas. Denna är emellertid något kortare beroende på att undervisningen första året tager sin början den 2 oktober och det sista året slutar den 21 juni. Förslaget behandlas ingående i det följande. För närvarande är varje år uppdelat i två terminer var och en omfattande 14 veckor. Nominella studietiden är 8 terminer. Intagning av studerande sker en gång om året vid höstterminens början. Treterminssystemet delar varje år i lika långa terminer, en vår-, en sommar- och en hösttermin. Varje termin omfattar ca 12,5 veckor och totala studietiden blir nio terminer. Intagning sker tre gånger om året. Antalet samtidigt närvarande studerande blir lika med det nuvarande antalet men totala utbildningskapaciteten ökar med 50 procent. Undervisningstiden per vecka förutsälles oförändrad med ca 30 timmar fördelade med hälften på föreläsningar och hälften på övningar och laborationer. Fördelningen mellan övningar och laborationer antages vara 20 procent laborationstid och 80 procent salsövningstid. Härtill kommer obligatoriska fältövningar, studieresor och praktiktider. Antalet undervisningstimmar per lärare förutsattes oförändrat, nämligen normalt 112 timmar per år för professor och laborator, 396 timmar för universitetslektor samt 300 timmar för assistent. Fördelningen av undervisningen mellan olika lärarkategorier förutsattes följa de normer härför, som föreslagits av förutvarande överstyrelsen för de tekniska högskolorna, och som bl. a. karaktäriseras av att gruppstorleken vid salsövningar uppgår till 20 och vid laborationer i normala fall till 8 studerande. Vid treterminssystemet förutsattes vidare, att årliga totala tiden för tentamina blir oförändrat

279 45 dagar, att under sommaren ett sammanlagt upphåll på fyra veckor göres, vartill kommer två veckor julferie och en veckas påskferie. Eftersom intagning sker tre gånger om året med lika stora grupper, skulle till synes varje föreläsningsserie behöva upprepas tre gånger om året. Om man emellertid beaktar att två grupper alltid samtidigt är närvarande och om man kunde tillåta en fasförskjutning av en termin för ena gruppen, skulle två grupper kunna sammanföras till en dubbelt så stor enhet med gemensam föreläsning. Den tredje gruppen skulle däremot ha egen föreläsningsserie. P å detta sätt skulle föreläsningsserierna endast behöva upprepas två i stället för tre gånger om året. — Av pedagogiska och andra skäl kan icke alltid dylika förskjutningar göras, varför det tillämpbara värdet måste ligga mellan de två angivna gränserna. Var skall närmare undersökas. Med de i det föregående angivna allmänna förutsättningarna har vissa undersökningar utförts vid KTH, CTH och LTH. Undersökningarna har planlagts och genomförts på olika sätt för varje högskola för att problemen skulle bli så allsidigt belysta som möjligt. Vid LTH har man haft att jämföra kostnadsskillnaden vid en 50 procentig ökning och treterminssystem därstädes med tvåterminssystem och kostnaderna för en helt ny högskola för sektionerna F, M, E och V. Vid CTH har man med tillämpning av förutnämnda lärarkraftnormer haft att genomföra en beräkning avseende hela högskolan. Vid KTH har varje sektion haft att genomräkna sina speciella behov och att därutöver i detalj motivera sina ståndpunkter. I d e t följande kommer dessa tre utredningar att refereras. Redan nu må sägas att de giver ett i det närmaste entydigt resultat. För LTH har efter gemensamma överläggningar en detaljbearbetning utförts av professorerna Gunnar Blom och Bertram Broberg. Dessa har först i detalj studerat sektionerna F och E i vad avser föreläsnings- och övningstider. Resultatet återges i tabell 2:15. Man finner av tabellen att föreläsningstimmarna vid en 50-procentig ökning av intagningskapaciteten måste ökas med faktorn 2,5 (534:214,5 = 2,5) under det att övningstiden måste ökas med faktorn 1,5 (2 2 7 3 , 5 : 1 5 1 7 = 1,5), d. v. s. att kostnaden för övningstid står i direkt proportion mot den ökade intagningen. Vid ett studium av övriga sektioner har man funnit, att föreläsningsfaktorn blir 2,7 och sålunda ligger ganska nära det högsta värde 3, som skulle uppnås, om samtliga föreläsningsserier behövde upprepas tre gånger om året. Vid kostnadsjämförelsen mellan 50-procentsalternativet vid LTH och en ny högskola har m a n kommit fram till, att vissa kostnader är direkt proportionella mot antalet studerande och sålunda icke behöver redovisas separat. Dit hör lönekostnader för assistenter, övningsassistenter och tillfälliga lärare, lönekostnader för lektorer beträffande den del av undervisningen, där dessa leder övningar, samt lönekostnader för all personal

280 Tabell

2:15.

Beräknat antal föreläsningstimmar terminsutbildning för sektionerna

vid två- respektive F och E vid LTH

Föreläsningstimmar

modifierad

tre-

Övningstimmar

Institution

Tvåterminsutbildning

Ökn. vid 50-%-syst.

Tvåterminsutbildning

ö k n . vid 50-%-syst.

Matematik Numerisk analys Matematisk statistik Mekanik Matematisk fysik Fysik Kärnfysik Fasta tillståndets fysik Begleringsteknik Allmän kemi Bitteknik I Mekanisk värmeteori med strömningslära Allmän teleteknik Hållfasthetslära Materiallära och värmebehandling. . Teoretisk elektroteknik Elektrisk mätteknik Tillämpad elektronik Teletransmissionsteori Teletrafiksystem Elautomatik Allmän elkraftteknik

26 12 13 20 14 20 7 10 5 4 2

16 6 9,5 16 22 31 14 20 10

328 87 115 129 86 226 30 48 27 24 31

164 43,5 55,5 64,5 43 113 15 24 13,5 12 15,5

8 6,5 10,5 4 13 8,5 5,5 6,5 6 9 4

16 13 21 8 26 17 11 13 12 18

32 8 74 0 56 99 26,5 26,5 18 37 9

16 4 37 0 28 49,5 13,25 13,25 9 18,5 4,5

214,5

319,5

Summa timmar Totalt timmar

534,0

756,5

1 517 2 273,5

som icke är lärare. Materielanslaget har vidare antagits bli detsamma i de båda fallen liksom anslagen för olika gemensamma ändamål, omkostnader etc. En genomgång av tabell 2:15 ger vidare vid handen, att nya laboraturer — i vissa fall professurer — måste inrättas i ämnena matematik, mekanik, matematisk fysik, fysik, kärnfysik, fasta tillståndets fysik, mekanisk värmeteori med strömningslära, hållfasthetslära, teoretisk elektroteknik, elektrisk mätteknik samt elautomatik, således tillhopa elva befattningar inom sektionerna F och E. Man har vidare funnit, att för de ökade föreläsningarna måste tillkomma lika många lektorer, och att den typiska konstellationen i genomsnitt vid 50-procentsystemet blir att för varje professur måste inrättas en laboratur och ett lektorat. Detta betyder, att utöver stomplanen sammanlagt skulle behöva tillkomma ca 25 laboraturer samt lika många universitetslektorat, och att, om hänsyn tas till den ökade övningstiden, totala antalet tillkommande lektorat skulle bli icke mindre än 40. Man bedömer det som uteslutet, att denna stora personalkader under 1960-talet skulle kunna rekryteras till LTH. En genomräkning av hörsalsbehovet för LTH vid en antagen beläggning av i genomsnitt 25 timmar per vecka visar, att för de berörda sektionerna

281 F, M, E och V det n u i stomplan I beräknade behovet av 12 salar måste ökas till 18j d. v. s. med 50 procent, och att det därvid framför allt är fråga om mindre salar — i detta fall sådana med 75 platser. Antalet kontorsrum måste med hänsyn till dert ökade lärarkadern, tillkomsten av fler kanslibiträden etc. ökas med ca 150 r u m motsvarande 36 procent. Laboratorierna måste som följd av ökat antal examens- och licentiandarbeten ökas med 2 000 ä 3 000 m 2 , vartill kommer vissa lokaler av servicekaraktär. Detta innebär en sammanlagd ökning av laboratorierna med ca 13 procent utöver de i stomplanen angivna. ökningen av det löpande nyanskaffningsanslaget uppskattas till 0,7 miljoner kronor per år. För en ny teknisk högskola med tvåterminssystem och med samma storlek på sektionerna F, M, E och V som de vid LTH har man uppskattat byggkostnaden till 100 miljoner kronor, utrustningskostnaden till 2 miljoner kronor per år och den del av lönekostnaden, som skall medtagas i jämförelsen, till 2 miljoner kronor per år. För att göra 50-procentsförslaget vid LTH jämförbart med dén nya högskolan måste siffrorna för LTHförslaget fördubblas. Man kominer då fram till en byggnadskostnad på 25 miljoner kronor, en ufrustningskostnad på 1,4 miljoner kronor per år och en lönekostnad på 4,8 miljoner kronor per år, om man räknar med att föreläsningsserierna upprepas 2,7 gånger om året. Räknar man däremot med att föreläsningarna måste upprepas tre gånger om året blir lönekostnaden 5,3 miljoner kronor. Om jag nu antar, att byggnadskostnaden kan översättas till årskostnad genom att 10 procent av densamma beräknas som sådan — en siffra som torde vara försvarbar om hänsyn tages till räntekostnad och till den starka förslitning som laboratorier är utsatta för — så finner man, att i 50-procentförslaget den del av årskostnaden, som skall jämföras (sålunda ej totala kostnaden), ligger omkring 9 miljoner kronor. Motsvarande belopp för den nya högskolan uppgår till omkring 14 miljoner kronor, vilket alltså talar till förmån för 50-procentförslaget. Emellertid får man beakta, att lönekostnaden i det förra fallet är väsentligen högre. Även om detta förhållande icke tillmätes alltför stor betydelse, så innebär ett genomförande av förslaget emellertid, att så stort antal nya laboraturer, lektorat och assistenttjänster måste inrättas att detta med hänsyn till den begränsade tillgången på sådan arbetskraft icke torde kunna genomföras i landet under närmaste decennium. Från LTH-håll understryker man dessutom rekryteringssvårigheterna för sommarterminen, särskilt om annat terminssystem skulle tillämpas för Lunds universitet. Man uttrycker även den farhågan, att många teknologer skulle försöka förskjuta sina studier, så att de undveke sommarterminen. Vidare framhåller man, att vid 50-procentsystemet forskningsmöjligheterna skulle komma att bli synnerligen beskurna, och att varje möjlighet att anordna vidareutbildningskurser för civilingen-

282 jörer under ferietid skulle bli utesluten. Samtidigt anser man att — som följd av teknikens allt snabbare utveckling — sådan fortutbildning i framtiden i ökad omfattning bör anordnas vid landets tekniska högskolor. Sammanfattningsvis ger LTH-utredningen som resultat, att vid treterminssystem och 50 procent ökad intagning varje föreläsningsserie måste hållas 2,7 gånger om året med motsvarande ökning av l ä r a r k a d e m med laboraturer, lektorat e t c , att antalet hörsalar, speciellt mindre sådana, måste ökas med 50 procent, samt att kontorsutrymmena måste ökas med ca 36 procent och laboratorierna med 13 procent. För CTH har efter förberedande överläggningar en detalj genomräkning utförts av civilingenjören Mats-Åke Hugoson. Härvid har ett antal olika alternativ detalj studerats. Här skall emellertid endast refereras det alternativ, som är mest realistiskt, och som svarar mot att föreläsningsserierna behöver upprepas 2,5 gånger per år. De angivna siffrorna blir emellertid något för låga, eftersom en upprepning torde erfordras 2,7 gånger. Beaktas må att beräkningarna till skillnad från LTH-alternativet avser den tillkommande fota/kostnaden. Vid en tillämpning av de tidigare omnämnda normerna för lärarkraftberäkning skulle vid CTH för sektionerna F, M, S, E, V och K för år 1968/69 komma att finnas i genomsnitt 0,9 lektorer och 3,7 assistenter per professur och laboratur. För genomförandet av 50-procentalternativet måste enligt Hugosons beräkning för varje professur nyinrättas en professur eller en laboratur. Vidare blir antalet lektorat per professur och laboratur 1,2 å 1,3 och antal assistenter 3,6. Härvid får ihågkommas, att totala antalet professurer eller laboraturer måste fördubblas, och att det sålunda blir fråga om stort sammanlagt antal nytillkommande lärartjänster. I den mån hörsalarna nu är fullbelagda, d. v. s. utnyttjade mer än 25 timmar per vecka, beräknas det ökade behovet av salar uppgå till 75 procent varvid framför allt mindre salar erfordras. Tjänsterummen för professorer, laboratorer, lektorer, assistenter, kanslibiträden etc. beräknas behöva ökas med minst 50 procent. Övningslaboratorierna beräknas vara tillräckliga. Däremot måste tillkomma vissa laboratorier för forskningsändamål. Storleken av sistnämnda lokalbehov har dock icke beräknats. Från CTH-håll framhålles vidare, att föreläsningsserierna — särskilt under de två första årskurserna — i allmänhet måste komma i en bestämd inbördes ordning. Vidare understryker man, att laborationslokalerna i fysik för närvarande är utnyttjade nästan hela året på grund av samordningen med Göteborgs universitet. Härjämte anser man, att ett treterminssystem i föreslagen form skulle utgöra ett dråpslag mot forskningen som sådan och forskarutbildningen vid de tekniska högskolorna. Ävenså betonas, att införandet av en sommartermin skulle leda till att önskvärda vidareutbildningskurser icke skulle kunna komma till stånd. Ej heller skulle licentian-

283 der och doktorander få tillfälle att bedriva forskningsarbete på sätt som nu sker särskilt under månaderna augusti och september. Man understryker också, att det huvudsakligen är under juli månad, som laboratorierna står relativt outnyttjade, men att denna tid utnyttjas för underhålls- och reparationsarbeten. Även om 50-procentförslaget vad årskostnaden beträffar skulle ställa sig gynnsammare än inrättandet av en ny högskola och viss måttlig ökad intagning vid de befintliga högskolorna, avråder man på det bestämdaste från systemet i fråga, därför att man bedömer som uteslutet, att det skulle gå att inom rimlig tid rekrytera alla de laboratorer, lektorer, assistenter och speciallärare, som oundgängligen måste tillkomma. KTH-utredningen har sammanfattningsvis givit till resultat att föreläsningarna måste 2,7-dubblas, att i genomsnitt en laboratur eller motsvarande måste inrättas i varje befintlig professur samt att lektors- och assistenttätheterna blir i genomsnitt lika med eller minst det som framräknats i CTH-förslaget, d. v. s. 1,3 lektor och 3,6 assistenter per professur och laboratur. Eftersom antalet föreläsningar behöver minst 2,5-dubblas, måste antalet nu befintliga hörsalar ökas med 14 salar med hundra platser lika med 50 procent av nu befintliga stora och små salar. Sannolikt är emellertid, att en ökning med 60 procent är mer realistisk. Undervisningslaboratorierna behöver icke ökas. Däremot måste vissa laboratorieutrymmen tillkomma för forskning i vad avser examensarbetare, licentiander och doktorander. Eftersom man kan förutsätta, att visst antal teknologer kommer att uppehålla sig på högskoleorten även under den fria terminen, måste man räkna med väsentligt ökat behov av läsrum för de studerande — sannolikt dubbelt så många som nu beräknats. Ävenså måste studentkårens lokaler ökas med hänsyn till att 25 procent fler teknologer torde kvarstanna. KTH:s olika sektioner har i detta sammanhang bl. a. framhållit följande. För sektion F måste, om tcrminslängden minskas från nuvarande 14 till 12 å 12,5 veckor, antalet undervisningstimmar per vecka ökas i vissa ämnen, eller också måste undervisningen delvis förskjutas till en senare termin eller till högre årskurs, vilket anses olämpligt. Föreläsningarna i de flesta ämnen måste upprepas tre gånger om året, eftersom olika delavsnitt av ämnena av pedagogiska skäl måste komma i rätt ordningsföljd. Detta gäller exempelvis de fyra delkurserna i matematik och hela den grundläggande undervisningen i fysik. Däremot finns det vissa möjligheter att i de högre årskurserna i fysik anordna undervisningen gemensam för grupper tillhörande olika årskurser. Vid 50-procentsystemet kommer stort antal assistenter att finnas, och då dessa önskar licentiera, måste även seminarietiderna för licentianderna ökas väsentligt. — För ämnet matematik behöver antalet föreläsningssalar fördubblas. — Man understryker vidare svårigheterna att rekrytera lektorer särskilt för sommarterminen och påpekar, att många av dessa är yngre och har familj med barn i skolåldern. De skulle riskera att under sommarterminen mer eller mindre bli avskurna från umgänge med familjen. Svårigheterna att rekrytera kvalificerade speciallärare understrykes kraftigt. Man pekar på att dessa ofta måste förlägga sin semestertid med hänsyn till sin normala anställning och icke till den terminsindelning högskolan skulle tillämpa.

284 Ett treterminssystem enbart vid de tekniska högskolorna skulle också komma att innebära, att lärartjänsterna därstädes blev m i n d r e attraktiva än a n d r a lärartjänster. Detta skulle ytterligare bidraga till rekryteringssvårigheterna icke minst på universitetsorterna. Inom sektion M, som kommer att intaga 150 teknologer och dessutom 30 blivande teknologie magistrar samt visst antal skeppsbyggare, konstaterade man, att i vissa ämnen per professur måste tillkomma två laboraturer samt lektorat i enlighet med lärarkraftnormerna. Man understryker, att licentiand- och doktorandarbeten pågår under augusti och september m å n a d e r samt, att en sommartermin skulle omöjliggöra det nödvändiga underhålls- och reparationsarbetet i laboratorierna. Ävenså påpekas, att examensarbetena fördelar sig ganska jämnt under året och inte kan koncentreras till speciella terminer. Arbetena h a r också väsentligt olika längd beroende på väntetider och typ av examensarbete. Det framhålles vidare, att i de tillämpade ämnena det redan nu erbjuder stora svårigheter att i Stockholm finna lämpliga speciallärare eller erfarna övningsassistenter och att rekryteringen i hög grad skulle försvåras om lärarbehovet kraftigt skulle behöva ökas utöver den som nu successivt följer med den från hösten 1962 ökade intagningen. För sektionen beräknas behov av en ny hörsal med plats för trehundra studerande, om man vill undvika dubblering av vissa ämnen. Sektion S påpekar, att — med undantag för ämnet hållfasthetslära — en uppdelning och intagning tre gånger om året synes irrationell för en liten sektion, och att den föreslagna ökningen såväl vad avser S f som S„ väl kan rymmas inom ett årligt intag. Av sektion E understrykes de stora svårigheterna att erhålla speciallärare, biträdande lärare och övningsassistenter från industrihåll, då dessa knappast vill åtaga sig undervisning sommartid. Undervisningens kvalitet skulle därför kunna komma att sjunka under sommarterminen. Detta skulle kunna medföra ytterligare avbrottsprocent i studierna. Kraftigt understrykes, att laboratorierna utnyttjas under augusti och september för licentiandarbeten och liknande, ävensom att forskning pågår praktiskt taget hela året. Sektion V konstaterar, att hörsalar, ritsalar, seminarium i huvudsak står tomma under tre månader på sommaren men understryker, att laboratorierna utnyttjas praktiskt taget hela året, och därvid tas i anspråk under sommartid för examensarbeten, licentiandarbeten och pågående forskning. Beträffande begränsandet av föreläsningar till två gånger om året uttalar man, att detta kan vara möjligt för små orienteringsämnen, men att det icke är tillämpbart för de större ämnena, där kursavsnitten i allmänhet är så lagda att de bygger på ett tidigare avsnitt. I stort sett måste därför undervisningen upprepas tre gånger om året. Inom sektionen h a r en undersökning av studietidens längd genomförts för de årskullar, som började studera hösten 1956 och hösten 1957. Som resultat h a r man funnit, att omkring hälften avlägger sin examen senast under septemberperioden på hösten efter V4, pch att alltså medianstudietiden är 4,0 år. 6 procent slutar i Vi och V2 och av de 13 procent, som fordrar mer än 5 år för sina studier, är praktiskt taget alla sysselsatta med förvärvsarbete och besöker högskolan enbart vid tentamenstillfällen. Man antager vidare, att en nyutexaminerad väg- och vattenbyggare får en inkomst som är 20 000 kronor högre per år än den han får som praktikant före examinationen. F ö r teknologerna skulle 50-procentsystemet innebära att totala schemamässiga studietiden förlängdes från tre år och nio månader till fyra år, alltså med tre månader. Den senare intagningen för en tredjedel med fyra månader och en tredjedel med åtta månader kan i viss mån kompenseras med militärtjänst men uppskattningsvis r ä k n a r man med en effektiv försening

285 med i genomsnitt minst två månader för den första och fyra månader för den sista av dessa grupper. Den förlängda och senarelagda studietiden skulle då för varje student betyda i medeltal en förlust av ca 5 000 kronor per år, vartill kommer för de senarelagda grupperna ytterligare 3 300 respektive 6 600 kronor per år. Härtill kommer samhällets förlust i nationalprodukt genom att civilingenjörernas i n t r ä d a n d e i förvärvsarbetet blir fördröjt. Sektion K anser tanken att öka intagningen genom att utnyttja lokalerna effektivare vara rationell och riktig men understryker att ett genomförande av förslaget stöter på stora praktiska svårigheter. För att kemilaborationerna skall kunna genomföras inom XVe-byggnaden gemensamt för kemister, fysiker och bergsmän, är sålunda en absolut förutsättning att 50-procentsystemet även helt tillämpas för dessa sektioner. Man understryker vidare risken av att lektorer icke kan rekryteras i de tillämpade ämnena, där tjänsterna kommer att bli mindre lockande, samtidigt som industrin konkurrerar hårt om kandidaterna, ökade lokalbehovet i vad avser hörsalar, seminarierum, ritsalar och tentamensrum uppskattas till 100 procent. Sektion B understryker, att i de flesta ämnen föreläsningarna måste upprepas tre gånger årligen. Vidare framhålles, att uppläggningen av sektionens schema i de två högre årskurserna påverkas starkt av de omfattande praktiska studieresorna, och att en från de andra avdelningarna avvikande terminslängd redan nu måste tillämpas. Det anses vara ogörligt att med bibehållande av nuvarande standard upprepa studieresorna tre gånger varje år. Sektionen är i de högre årskurserna uppdelad på tre linjer, nämligen Bg med 30 studerande, B mm med 40 å 50 studerande och B mb med 30 å 40 studerande. Med hänsyn till dessa relativt små gruppstorlekar och svårigheterna beträffande praktiska studier och studieresor kan det icke vara rationellt att göra ytterligare uppdelningar på tre studiegångar i de högre årskurserna. I stället måste bergssektionen anknyta till en av dessa studiegångar och samla eleverna till denna. Studierna i de högre årskurserna måste därför i realiteten bedrivas såsom nu. En konsekvens härav är, att XVelaboratoriet icke kan utnyttjas på sätt som sektion K förutsatt som en absolut förutsättning för treterminssystemet. Inom sektion A h a r en synnerligen detaljerad beräkning genomförts för varje enstaka ämne. I stort sett kommer man fram till det personalbehov, som i genomsnitt angivits i det föregående och som överensstämmer med CTH-beräkningarna. Det visar sig, att i praktiskt taget alla större ämnen föreläsningarna måste upprepas tre gånger om året, under det att i vissa mindre ämnen förskjutningar kan ske. Vid treterminssystemet skulle vidare behöva tillkomma två hörsalar för vardera 60 studerande och ett seminarierum jämte ett bedömningsrum. Inom sektion L har mycket detaljerade beräkningar genomförts och i detalj klarlagts i vilka ämnen undervisningen behöver tre- respektive tvådubblas. Man framhåller det irrationella i att dela upp en liten sektion i tre grupper och samtidigt understrykes, att den i annat sammanhang beräknade nödvändiga fördubblingen av sektionens utbildningskapacitet — upp till 60 intagna per år - ^ icke kan genomföras vid ett treterminssystem. Utöver vad s o m a n f ö r t s i det f ö r e g å e n d e t o r d e följande allmänna synpunkter s a m m a n f a t t n i n g s v i s b ö r a f r a m h å l l a s . F ö r industrin s y n e s ett t r e t e r m i n s s y s t e m vid d e t e k n i s k a h ö g s k o l o r n a v a r a att f ö r e d r a g a j ä m f ö r t m e d det n u v a r a n d e . Mot b a k g r u n d e n av d e n k o m m a n d e f y r a v e c k o r s G e m e s t e r n förlagd till s o m m a r t i d k o m i n e r d e t n ä m ligen att e r b j u d a s v å r i g h e t e r a t t l ö s a p r a k t i k f r å g a n för t e k n o l o g e r n a , vilket

286 mycket lättare kunde ske om praktiken finge utbredas över hela året. V i dare skulle praktiken bli allsidigare, något som särskilt skulle vara av värde; för blivande arkitekter, väg- och vattenbyggare och lantmätare. Ur de studerandes synpunkt innebär ett treterminssystem en försämring; i det att påbörjandet av studierna blir försenat för två tredjedelar av s a m t liga studerande. Detta skulle innebära icke oväsentliga ekonomiska belastningar och förluster. Vidare skulle fördelningen mellan vår-, sommar- ochi höstterminerna bli orättvis och kunna leda till att man avsiktligt undvekes sommarterminen och därigenom ytterligare förlängde sina studier. Ur nationell synpunkt borde i första hand det system väljas, som geiv lägsta årskostnaden — något som treterminssystemet gör. Vidare liggerdet för närvarande i landets intresse att nybyggnadskostnaderna hålles såi låga som möjligt. Emellertid visar de vid de tre högskolorna genomfördal beräkningarna entydigt, att behovet av lärarkrafter ökar så kraftigt i ochi med att föreläsningarna i stort sett behöver tredubblas, att det erforderligai antalet lärare under inga omständigheter torde kunna uppdrivas undeir närmaste tioårsperioden. Vissa rekryteringssvårigheter tillkommer dessutom med hänsyn till att många lärare, särskilt då speciallärare och övningsassistenter, har sin semester »tvångsstyrd» av det företag, till vilkelt de är knutna, och sålunda icke kan avpassa semestern efter högskolan» önskemål. Det skulle i genomsnitt för varje nu existerande professur behöva tillkomma en laboratur (eller i vissa fall professur), och härjämte skulle e r fordras 1,3 universitetslektorat och 3,6 assistenttjänster för varje professur och laboratur. Till detta kommer ett antal nya speciallärare och övningsassistenter. Vidare skulle antalet föreläsningssalar behöva öka med mellan 50 och 75 procent samt antalet kontorsrum mellan 36 och 50 procent, vartil 1 måste komma vissa begränsade laboratorieutrymmen för examens- och licentiandarbeten. Varje föreläsning finge i genomsnitt upprepas 2,7 gånger o m året. Ökningarna är icke överraskande, om man beaktar, att i stället för nuvarande intagning av exempelvis 100 studerande en gång årligen 50 studerande skulle intagas tre gånger årligen. Jag måste sålunda konstatera, att det modifierade treterminssystemet icke kan realiseras. Kvar står då en utbyggnad av de befintliga högskolorna kombinerad med inrättande av en fjärde högskola. Dessa frågor kommer att studeras i det följande. Det kan icke förnekas att beläggningen av lokalerna vid de tekniska högskolorna — uttryckt i timmar per vecka — för närvarande är låg. Som redan visats kan vid nuvarande enkelskift av schematekniska skäl knappast någon förbättring av betydelse åstadkommas. Genom ett modifierat tvåskiftsystem skulle teoretiskt sett väsentliga fördelar kunna vinnas. Till denna fråga återkommer jag i avsnitt 6.3.6.

5. Fortsatt u t b y g g n a d a v de nuvarande tekniska högskolorna

5.1. Utbyggnaden av skilda sektioner Av direktiven till universitets- och högskolekommittén framgår, att undersökningen till en början skall inriktas på att klarlägga möjligheterna av en ökning med ca 300 nybörjarplatser vid de nuvarande tekniska högskolorna, varvid ökningen ungefär bör ske i proportion till sektionernas storlek enligt 1960 års modifierade plan. Som departementschefen framhållit i proposition 1963: 172 (sid. 234) är fördelningen av den fortsatta intagningsökningen på sektioner utomordentligt svårbestämbar. De ingående utredningar som företogs i slutet av 1950-talet gav ingen klar vägledning. Inte heller senare gjorda utredningar ger någon tydlig anvisning. Enligt departementschefen torde därför en i stort sett proportionell ökning av intagningen vid de större sektionerna samt ytterligare speciella överväganden för de mindre vara den bästa handlingslinjen, som kan ges för det fortsatta planeringsarbetet. Inledningsvis må konstateras, att motsvarande sektioner vid de tekniska högskolorna bör vara lika stora eller utgöra multiplar av samma enhet, exempelvis 30, 60, 90. Detta möjliggör en rättvis fördelning av lärarkrafter, utrustning och årliga anslag samt medger en optimal dimensionering av varje sektion. Vidare behöver sektionerna alls icke vara identiskt lika men de skall vara likvärda, då härigenom en i vissa fall önskvärd specialisering på rationellt sätt kan åstadkommas både med hänsyn till erforderlig kapitalinsats och begränsade personella resurser. 1960 års modifierade plan innebär sammanfattningsvis följande intagningskapacitet (första årskursen) per år av teknologer vid skilda sektioner. Sektion Högskola

Totalt

F

M

Sf

Ss

E

V

K

B

A

L

45 35 30

150 150 100

20 30

150 185 100

90 150 120

64 55 80

72 50 60

797 655 490

KTH CTH LTH Totalt

1 942

Procent. .

5,7

20,6

2,1

2,6

22,4

18,5

10,2

5,7

9,4

2,9

100 Följande allmänna synpunkter må anföras rörande ökningen av skilda sektioner.

288 Sektionen för teknisk fysik (F) bör kraftigt ökas. Den tekniska utveclklingen går allt snabbare och just de tekniska fysikerna får sådan utbildnimg att de är speciellt lämpade för att angripa nya problem såväl på utveckling^ssom på forskningssidan. Sektionen för maskinteknik (M) behöver även kraftigt ökas samtidigt soim viss specialisering utöver den nuvarande synes böra eftersträvas särskilt orni en fjärde högskola inrättas varvid en inriktning mot finmekanik, automattisering etc. kan ifrågakomma. Delsektionen för flygteknik (S f ) synes inte böra ökas utöver nu gällancde plan. Delsektionen för skeppsteknik ( S J vid KTH och sektionen för skeppisbyggnad (S) vid CTH behöver för närvarande icke ökas särskilt mycket. E n viss ökning bör dock realiseras mot bakgrunden av att Sverige för närvaram-^ de är en av de ledande skeppsbyggnadsnationerna. Ökningarna bör av pralktiska skäl begränsas till den som möj liggöres i nu existerande eller undter byggnad varande laboratorier. Sektionen för elektroteknik (E) behöver kraftigt ökas på svagströmssidam och därvid i fråga om reglerings- och databehandlingsområdena. P å starkströmssidan finnes ur laboratoriesynpunkt överkapacitet såväl vid CTH som KTH. Sektionen för väg- och vattenbyggnad (V) behöver kraftigt ökas. Stort underskott råder såväl inom husbyggnadsområdet som inom det anläggningstekniska området. Svenska Väg- och vattenbyggares Riksförbund s o m i sig representerar de yrkesverksamma väg- och vattenbyggarna i såväl arbetstagare- som arbetsgivareställning har genom en för ändamålet tillsatt kommitté låtit göra en utredning rörande det framtida behovet av väg- och vattenbyggare. Under utredningens gång har kommittén samrått med Svenska Arkitekters Riksförbund och med arbetsmarknadsstyrelsens prognosinstitut. Resultaten redovisas i en i mars 1964 framlagd skrift, »Behovet av högskoleutbildade väg- och vattenbyggare». Av sammanfattningen framgår att antalet yrkesverksamma väg- och vattenbyggare år 1960 var 3 100 och att behovet beräknas bli 3 400 år 1970, 6 800 år 1980, 9 800 år 1990 och 13 000 år 2000. För att uppnå dessa antal fordras i medeltal 360 intagna per år till sektion V vid de tekniska högskolorna under perioden 1966—1970, och att antalet intagna successivt ökas till i medeltal 600 elever per år under perioden 1971—1995. Vid en ökad intagning bör beaktas, att i viss omfattning samundervisning sker mellan väg- och vattenbyggare och arkitekter genom gemensamma lärare, gemensamma övningsuppgifter e t c , varför en eventuell ny V-sektion i varje fall icke bör inrättas fristående utan endast i kombination med en arkitektursektion. Inom sektionen för kemi (K) bör kraftig ökning realiseras, något som bl. a. belyses av Sveriges industriförbunds och Sveriges kemiska industri^

289 kontors skrivelse av den 3 maj 1963 till statsrådet ochChefen för ecklesiastikdepartementet. I nämnda skrivelse framhålles, att kemisektionen vid CTH bör utbyggas till en intagningskapacitet av 80 platser per år och att kemisektionen vid KTH bör erhålla en kapacitet av 90, på sikt 120 platser per år. I en till universitets- och högskolekommittén ställd skrivelse den 10 augusti 1964 understryker industrikontoret utbyggnadsbehovet och framhåller, att vid en ytterligare ökning av utbildningsresurserna för kemister alternativet att inrätta en kemisektion vid en eventuell fjärde teknisk högskola bör beaktas. Sektionen för bergsvetenskap (B) har nyligen ökats •— från 45 till 110 platser, varav 20 platser är tänkta för nordisk utbildning. Den bör för närvarande inte ytterligare ökas eller uppdelas. Sektionen för arkitektur (A) bör kraftigt ökas. Underskott råder på arkitekter, stark expansion och stark byggnadsverksamhet är att under lång tid r ä k n a med. I samband härmed bör undersökas, om icke en särskild delsektion för samhällsbyggnad bör inrättas så avvägd, att den kompletterar den utbildning i samhällsplanering som har inrättats vid universitetet i Umeå och kan komma att inrättas vid övriga universitet. Sektionen för lantmäteri (L) synes för närvarande inte i någon mer väsentlig grad böra utbyggas utöver den nyligen beslutade intagningsökningen. Som närmare framgår av proposition 1963: 172 (sid. 61 ff.) framlades år 1962 i ett betänkande angående industrihögskola i Östergötland förslag om utbildning av ekonomingenjörer. Med anledning av detta förslag anförde föredragande departementschef i propositionen (sid. 240) huvudsakligen följande. Det är uppenbart, att den utbildning som skisserats i föreliggande förslag i stort sett har samma allmänna målsättning som den nuvarande utbildningen vid de tekniska högskolorna. Tidigare har i skilda sammanhang förslag framförts öm ekonomingenjörsutbildning vid de nuvarande tekniska högskolorna, innebärande en relativt avancerad utbildning i både teknik och ekonomi. Fråga är om denna utbildning kan och bör organiseras som en ny variant av den traditionella civilingenjörsutbildningen och i så fall om en ny avdelning bör inrättas vid någon av de existerande högskolorna eller om utbildningen vid bestående avdelningar kan kombineras till en ny »blandad» utbildning. Alternativt måste, som nu föreslagits, en ny utbildningsenhet tillskapas för att lösa problemet. Innan 1963 års universitetsoch högskolekommitté framlagt sina synpunkter och förslag rörande hur en fortsatt expansion av civilingenjörsutbildningen inom skilda avdelningar bör organiseras är det ej möjligt att bedöma hur ur organisatorisk och kostnadsmässig synpunkt den blandade tekniska och ekonomiska utbildningen bäst förverkligas. Jag är därför ej för närvarande beredd ta slutlig ställning till det framlagda förslaget om en industrihögskola. Jag räknar med att 1963 ,års universitets- och högskolekommitté även tar upp föreliggande spörsmål till övervägande i sitt arbete med den högre tekniska utbildningens utbyggnad. I samband med frågan om inrättandet av en fjärde teknisk högskola (kapitel 6) avser jag återkomma till förslaget om industrihögskola i öster10— 413173

290 götland och därvid även uppta övriga i sammanhanget relevanta framställningar rörande utbyggnad av högre teknisk utbildning. Sammanfattningsvis kan konstateras, att de olika sektionerna inte synes böra utbyggas proportionellt utöver 1960 års modifierade plan. Hänsyn måste tagas till sannolika behov och till att en optimal och u r praktiska synpunkter lämplig avvägning åstadkommes mellan skilda högskolor och sektioner. Under utredningen synes i första hand böra studeras, hur intagningarna med hänsyn till befintliga lokaler, tillbyggnadsmöjligheter, disponibla eller lätt förvärvbara markområden etc. kan ökas vid de två befintliga tekniska högskolorna KTH och CTH. Vid LTH påbörjades intagningarna hösten 1961 och skall enligt stomplanerna I och II vara uppe i full kapacitet hösten 1965. Tidigast fyra år senare, d. v. s. 1969, kan full kapacitet vara uppnådd i vad avser utexaminationen. Under hela uppbyggnadsperioden 1961 till 1969 synes några ändringar i fråga om intagningarna icke böra ske utan högskolan får utveckla sig i enlighet med de uppgjorda planerna. Beaktas må emellertid, att varje byggnad vid LTH är så utformad att genom tillbyggnader kapaciteten kan ökas upp till 100 procent vid var och en av de existerande sektionerna och att om så befinnes påkallat på 1970-talet en utbyggnad smidigt kan genomföras. Om utredningen kommer att visa, att behov av en fjärde högskola föreligger synes inte samtliga sektioner böra inrättas vid densamma. Antalet sektioner bör begränsas till att omfatta sådana sektioner som är varandra näraliggande, som bildar naturliga kombinationer och som i hög grad begagnar gemensamma lärare och laboratorier. Härigenom kan på snabbaste och rationellaste sätt och till lägsta kostnad en ny högskola tillskapas. Till dessa frågor återkommer jag i kapitel 6. Efter genomgång av föreliggande utredningar, överläggningar inom KTH samt med representanter för CTH liksom för LTH och med beaktande av nuläget, disponibel tomtmark, beslutade respektive möjliga byggnadsåtgärder, lärarkrafttillgång etc. har jag kommit till resultatet att vissa ökade intagningar är möjliga vid de befintliga tre högskolorna. I efterföljande avsnitt, som presenteras efter högskolornas ålder, redovisas dels 1960 års modifierade program, dels ock från olika budgetår möjliga ökningar i intaget av studerande. Varje högskola kommenteras för sig i vad avser lokalfrågor samt lärarkrafter, framför allt då topptjänster — professurer och laboraturer. övriga lärartjänster, lektorat och assistenttjänster etc. förutsattes följa viss automatik.

5.2. Fortsatt utbyggnad av KTH I tabell 2: 16 redovisar jag mitt förslag till utbyggnadsplan för KTH.

291 Tabell 2:16. Förslag till utbyggnadsplan för KTH 1965—1970, nybörjarplatser i årskurs 1 och 3 Antal nybörjarplatser/läsår Sektion/årskurs

F, M, MTM

Sf, Sf3 Ss, Ex Vj

Kx K3 Bx A1 Lj

enl. nuvarande plan

ökning totalt 1965/66

45 15 150 30 40 30 20 150 15 90 64 40 110 72 56

+ 4

857 927

+ 10 + 10

1966/67

1967/68

1968/69

1969/70

1970/71

+ 6 + 20 + 90 + 16 + 18

45 15 150 30 40 30 26 170 15 180 64 56 110 90 60

Totalt årskurs 1 och 3

+ 18 + 18

+ 16

+ 20 + 20

+ 90 + 90

995 1 081

5.2.1. Mark och lokalbehov samt beräknade investeringskostnader

1 sitt y t t r a n d e över P - g r u p p e n s p r o m e m o r i a a n g å e n d e d e t h ö g r e u t b i l d n i n g s v ä s e n d e t s f o r t s a t t a u t b y g g n a d ( s k r i v e l s e d e n 20 f e b r u a r i 1963) f r a m h ö l l h ö g s k o l a n s b y g g n a d s k o m m i t t é i h u v u d s a k följande a n g å e n d e h ö g s k o l a n s utbyggnadsmöjligheter i stort. I kommitténs förslag till generalplan för utbyggnad under 1960-talet, »KTH:s utbyggnad 1960—1970» — i det följande benämnd utbyggnadsplanen — redovisas tänkbara utbyggnadsmöjligheter. Det finns sådana reserverade i anslutning till några av högskolans nuvarande byggnader, men omfattningen därav är mycket begränsad. Jämfört med nuvarande nettogolvytor vid respektive avdelning kan inom det markområde som högskolan nu disponerar avdelning S utbyggas med 30 procent, E med 15 procent, K med 20 procent, L med 25 procent samt V och A med tillsammans 10 procent. I utbyggnadsplanen föreslås mark reserverad med hänsyn till att en del av avdelning A endast tillfälligtvis disponerar lokalerna i f. d. seminariebyggnaden vid Riddargatan 5. Denna fastighet beräknas inom en ej alltför avlägsen framtid komma att övertagas av Stockholms stad med anledning av bland annat tunnelbanans utbyggnad. Då en överflyttning till högskoleområdet blir aktuell bör hela arkitekturavdelningen inrymmas i den byggnad som nu disponeras av avdelningarna A och V. Samtidigt måste då lokalerna för avdelning V omprövas. För de två större nybyggnadsobjekten i utbyggnadsplanen, avdelningarna M respektive B, h a r utbyggnadsmöjligheter redovisats. Sålunda kan avdelning M utbyggas med ca 70 procent och avdelning B med ca 30 procent. De ytterligare utbyggnadsmöjligheter som av kommittén undersökts och redovisats i nämnda utbyggnadsplan, h a r utan tanke på någon speciell avdelning förutsatts utgöra en för högskolan i dess helhet erforderlig reserv. Den föreslås i

292 utbyggnadsplanen omfatta de områden som nu upptas av de båda närbelägna sjukhusen, Röda Korset och Sophiahemmet, samt områdena för statens provningsanstalt och statens väginstitut. Man bör icke räkna med att de byggnader som nu tillhör de b å d a sjukhusen skall kunna utnyttjas för högskolans ändamål. Det är själva markområdena som förutsattes utgöra utbyggnadsreserven. Vad beträffar Sophiahemmets markområde redovisas detta i »Trafikledsplan för Stockholm 1960» som område för parkering och uppfart från s. k. Rådmansleden till en ny vägförbindelse till Lidingö. Kommittén h a r emellertid i utbyggnadsplanen skisserat en annan lösning av detta markområde innebärande att högskolan skulle tillföras ett markområde på ca 30 000 m 2 . Tillsammans med Röda Korsets markområde, som omfattar ca 15 000 m 2 , skulle sjukhusområdena kunna utöka högskolans markområde med ca 45 000 m 2 . Statens provningsanstalt och statens väginstitut har sina lokaler disponerade och avsedda för sådana verksamhetsområden som i förhållande till de nämnda sjukhuskomplexen mer överensstämmer med ändamål inom högskolan, speciellt vissa forskningsändamål. Kommittén h a r efter inventering av de ifrågavarande lokalerna kommit till följande slutsatser. Väginstitutet omfattar totalt ca 1 900 m 2 nettogolvyta, varav ca 1 700 m 2 är primärutrymmen. Dessa skulle kunna begagnas dels för kontor, dels för ämnet vägbyggnad vid avdelning V och ämnet fordonsteknik vid avdelning M vilka båda behöver utvidgas. Provningsanstalten omfattar ca 6 950 m 2 nettogolvyta. Av dessa är ca 4 900 m 2 primärutrymmen och kan betraktas som för vissa högskoleändamål lämpliga lokaler under det att resterande 2 050 m 2 är sekundärutrymmen eller av provisorisk art. På de markområden, där nu olika provisorier finnas, skulle uppskattningsvis kunna uppföras nybyggnader på tillsammans högst 2 000 å 3 000 m 2 . Vid provningsanstalten skulle sålunda totalt en nettogolvyta på ca 7 500 m 2 kunna åstadkommas. Av provningsanstaltens olika byggnader omfattar, huvudbyggnaden i primärutrymmen 1 750 m 2 . Den skulle kunna användas till kemilaboratorier, kontor, skrivrum och efter omfattande ombyggnader till seminarierum-och ritsalar. Maskinflygeln om 1 200 m 2 är närmast att betrakta som ett laboratorium av byggnadsteknisk art och skulle, lämpligen kunna utnyttjas för sådana ämnen som byggnadsteknik och byggnadsmateriallära. Den elektrofysikaliska byggnaden omfattar i primärutrymmen 850 m 2 och skulle i första hand lämpa sig för ämnen av fysikalisk karaktär. Avdelningen för dragprovning omfattar 175 m 2 och skulle lämpa sig väl för hållfasthetsundersökningar. Markområdena för statens provningsanstalt och statens väginstitut omfattar sammanlagt ca 22 000 m 2 . Tillsammans med de båda ovannämnda sjukhusområdena upptar sålunda de framtida utbyggnadsreserverna en markyta av 22 000 m 2 + 45 00Ö! m 2 = 67 000 m 2 . Högskolans nuvarande markområde omfattar 141 000 m 2 och måste för de enligt utbyggnadsplanen föreslagna utbyggnaderna utökas med nya upplåtelser av djurgårdsmark på sammanlagt ca 66 000 m 2 , varefter högskolans markområde skulle komma att omfatta 207 000 m2. Utbyggnadsreservernas 67 000 m 2 utgör sålunda ca 30 procent av det markområde som redan nu är det för högskolan erforderliga. 1 sammanhanget bör påpekas att exploateringsgraden är hög inom högskoleområdet samt att lokalerna kommit väsentligen undervisningen tillgodo och endast i begränsad utsträckning forskningen. De utbyggnadsmöjligheter inom högskolans område, som i det ovanstående redovisats för de olika avdelningarna, måste sålunda anses mycket begränsade. Det beror på, att de markreserver som ingått i utbyggnaden enligt 1945 års generalplan delvis redan tagits i anspråk, att de markområden, som föreslås tillfalla .högskolan,i samband med n u fore-

293 liggande utbyggnad till väsentlig del endast är avsedda för de två nybyggnadsföretagen, avdelning M respektive B, och dessas utbyggnadsreserver samt att alltför liten del av högskolans utrymmen hitintills kommit forskningen tillgodo. Utbyggnadsmöjligheterna för högskolan i dess helhet omfattar givetvis också enligt utbyggnadsplanen ytterligare markreserver, som ännu icke ingår i högskolans markområde och som med all sannolikhet ännu en tid icke kommer att bli disponibla. Enligt vad kommittén erfarit finns planer på förflyttande av statens provningsanstalt och statens väginstitut medan för sjukhusområdena några motsvarande planer ännu icke synes föreligga. Genom riksdagens beslut 1963 skall som redan framgått intagas 15 blivande teknologie magistrar vid sektion F från hösten 1965, 30 vid sektion M från innevarande hösttermin och ytterligare 15 vid sektion E från hösten 1966, tillhopa sålunda 60 intagna per läsår vid full kapacitet. En ofrånkomlig förutsättning för magisterutbildningen är, att ämnet elektrisk mätteknik beredes ökade laboratoriemöjligheter. Såsom högskolans byggnadskommitté framhållit i förutnämnda yttrande, bör vissa övningssalar på vinden inom huvudbyggnadens sydöstra del, byggnad III b, omdisponeras för elektrisk mätteknik intill dess den i utbyggnadsplanen upptagna ombyggnaden för sektion E genomförts. Genom nämnda omdisposition i byggnad III b skulle ca 165 m 2 laboratorielokaler kunna tillföras ämnet elektrisk mätteknik. För de tillkommande lärarkrafterna för magisterutbildningen förutsattes vidare, att ca 500 m 2 skrivrum m. m. ställes till förfogande genom ombyggnad av vinden i byggnad III a. I byggnadskommitténs yttrande har vidare redovisats, h u r såväl det ökade laboratoriebehovet i anslutning till den redan utförda vindtunneln som det ökade hörsalsbehovet kan tillgodoses för delsektion Sf. Ritsalsfrågan föreslås löst genom att de nuvarande salarna i byggnad III d för Sf3 och Sf4 bibehålles samt att i n ä r a anslutning till dessa genom ombyggnad ytterligare 60 ritbordsplatser, 30 för vardera årskursen, iordningställes. Dessa åtgärder kan icke vara genomförda förrän hösten 1967. I detta sammanhang kan också erinras om, att högskolans byggnadskommitté med skrivelse den 20 december 1962 har underställt Kungl. Maj :ts prövning förslag till byggnadsprogram för en försökshall vid högskolans flygtekniska institutioner. Genom beslut den 10 april 1964 h a r Kungl. Maj :t uppdragit åt byggnadskommittén att utföra projektering av ifrågavarande n y b y g g n a d fram till och med färdigställande av bygghandlingar, inkl. kostnadsberäkning. ' Enligt utbyggnadsplanen skall läroämnet regleringsteknik överflyttas till byggnad VII. Såsom närmare framgår av byggnadskommitténs yttrande över P-gruppens promemoria erfordras en utökning av skrivrummen för detta ämne, vilket behov inte upptogs i planeri. Denna ökning är möjlig att genomföra under förutsättning, att högskolans centralverkstad överflyttas från södra delen av byggnad VII till byggnad Via i anslutning till värmekraftverket.

294 I överensstämmelse med proposition 1964: 50 angående universitetens och högskolornas organisation och förvaltning m. m. har antalet tjänster vid högskolans centrala förvaltning ökat med tre chefstjänster, en amanuens, en assistent och tre biträdestjänster, d. v. s. sammanlagt 8 nya tjänster, utan motsvarande förstärkning av lokalerna. För att administrationens lokalfråga skall kunna lösas på ett tillfredsställande sätt erfordras enligt högskolans byggnadskommitté en utökning i nära anslutning till nuvarande lokaler. Detta kan bli möjligt om outnyttjade vindsutrymmen i byggnad I inredes, varigenom lokaler motsvarande 10 normala skrivrum skulle kunna erhållas. Förslag till äskande härom har framlagts av byggnadskommittén för budgetåret 1965/66. Byggnadsarbetena beräknas kunna påbörjas i september 1965 och vara avslutade i april 1966. Beträffande de mark- och lokalbehov som föranledes av den föreslagna ytterligare utbyggnaden av KTH kan följande anföras. Delsektion Ss kan 1965 ökas med 30 procent, d. v. s. med 6 platser utan att byggnadsåtgärder behöver vidtagas eller ytterligare högre topptjänster behöver inrättas. Vid sektion E kommer som redan redovisats 15 blivande teknologie magistrar att intagas 1966. I den för högskolan tidigare fastställda generalplanen för utbyggnad fram till 1970 redovisas h u r sektion E, som nu är synnerligen trångbodd, skall övertaga de lokaler i byggnad III a som för närvarande disponeras av sektionen för bergsvetenskap. När detta skett hösten 1969 kan minst ytterligare 20 elektriker intagas. Sektion V med 90 platser är nu jämförd med CTH, 150 platser, och LTH, beslutade 120 platser, den minsta inom landet och bör kraftigt ökas och lämpligen minst fördubblas. Detta kan endast realiseras genom att ny tomtmark ställes till förfogande. Lämpligen bör då det område som nu disponeras av statens provningsanstalt samt markområdet mellan ingeniörsvetenskapsakademiens försöksstation och järnvägsområdet utnyttjas, uppgående till sammanlagt ca 31 000 m 2 . Av nuvarande byggnader bör i första hand provningsanstaltens huvudbyggnad, omfattande 1 750 m2, bibehållas och övriga byggnader endast i den mån det blir möjligt att rationellt utnyttja markområdet. Vidare förutsattes att statens väginstituts byggnad, omfattande 1 700 m2, som redan nu delvis disponeras av sektion V, i sin helhet utnyttjas för avdelningens behov. Med hänsyn till de tidpunkter som kan förutses för förflyttning av statens provningsanstalt och statens väginstitut och till erforderliga byggnadstider, kan en ökad intagning vid sektion V knappast realiseras förrän 1970. Högskolans byggnadskommittés arkitekt har studerat lokalfrågorna för sektion V. Av denna undersökning framgår, att sektionen för närvarande disponerar följande lokaler.

..........'

Nettoyta m 8 j 955 2 403 2 084 243

Summa

6 685

, Sektion V disponerar i byggnad VIb byggnad X — X I byggnad X I I — X I I I byggnad X X V I

Byggnadsakustik disponerar i byggnad X — X I

252 Totalt

6 937

Vid en ökning av sektionens utbildningskapacitet till 180 nybörjarplatser per läsår har byggnadskommitténs arkitekt uppskattat lokalbehovet till Nettoyta m 8 1 640

i befintliga byggnader: byggnadsstatik vattenbyggnad

'

2 015

Summa

3 655

Summa

2 900 3 020 5 960 11 880

Totalt

15 535

i ny- och ombyggnader: hörsalar, ritsalar m. m skrivrum laborationshallar och övriga laboratorier

Som utgångspunkt för uppskattning av byggnadsvolym och byggnadskostnader för sektion V har nybyggnaderna för sektion M valts. Relationen mellan byggnadsvolym och lokalprogrammets rumsyta i dessa nybyggnader är för hörsalar och ritsalar 6,1 ma per m 2 , skrivrum 5,1 m^ per m 2 samt laborationshallar och övriga laboratorier 6,6 m ' per m 2 . Kostnaderna beräknas per den 1 juli 1964 till 250 kronor per m l Byggnadsvolymen för ny- och ombyggnader för sektion V antages sålunda bli för hörsalar och ritsalar 17 700 ms (6,1 x 2 900 m 2 ), för skrivrum 15 500 m* (5,1 x 3 020 mP) och för laborationshallar och övriga laboratorier 39 500 m 3 (6,6 x 5 960 m 2 ), sammanlagt 72 700 m 3 . Byggnadskostnaden beräknas på grundval härav uppgå till 18,2 milj. kronor (72 700 x 250 kronor) och rivningskostnader uppskattas till 0,8 milj. kronor, tillhopa 19,0 milj. kronor. Kostnaderna för nybyggnad och ombyggnad har i kalkylen satts lika, då huvuddelen av byggnadsföretaget måste komma att bli nybyggnader. Här kan anmärkas, att med beräkningssättet 2 000 kronor per m* nettoyta laboratorielokaler och 1 500 kronor per m 2 nettoyta skrivrum skulle byggnadskostnaderna uppgå till 20,8 milj. kronor. Inkluderas ovan angivna rivningskostnader blir kostnaden 21,6 milj. kronor. Möjligheterna att inom sektion K intaga universitetskemister i tredje årskursen har behandlats i en promemoria av R. Woxén dagtecknad den 27 oktober 1962 och kompletterad med promemoria av den 27 juni 1963. Från 1965 skall enligt beslut av 1964 års riksdag 40 universitetskemister intagas i K3 och från 1967 kan ytterligare 16 studerande intagas, varigenom intag-

296 ningen skulle bli sammanlagt 120, d. v. s. samma totala utexaminationsmöjlighet som förutvarande överstyrelsen för de tekniska högskolorna i annat sammanhang föreslagit, dock med den skillnaden, att överstyrelsen förutsatt att på längre sikt nybyggnader vid KTH borde ske i sådan omfattning att hela intagningen kunde påbörjas i Kj. Lämpligheten av en sådan åtgärd, som i och för sig är genomförbar, kan emellertid icke bedömas förrän erfarenhet vunnits av utbildningen av universitetskemister. Sektion A kan hösten 1966 ökas med 18 studerande och sålunda få en total intagningskapacitet av 90 studerande per läsår, delad på tre grupper, av vilken den ena från och med femte terminen föreslås specialiserad på samhällsbyggnad. Denna fråga har såsom nämnts behandlats av en särskild expertgrupp. Gruppens förslag redovisas i bilaga 1. Sammanfattningsvis innebär förslaget, att utbildningen i första hand är avsedd för blivande arkitekter, men att den även i viss omfattning skall utnyttjas såväl för blivande väg- och vattenbyggare som för lantmätare. Sektion A har nu en grupp i lokaler vid Styffevägen och en grupp provisoriskt i f. d. seminariebyggnaden vid Riddargatan 5. KTH:s byggnadskommitté har uppgjort ett detaljerat lokalprogram för arkitektursektionen, omfattande samtliga tre grupper. Lokalprogrammet som upptar många gemensamma utrymmen förutsätter att sektionens byggnader kan förläggas nära varandra. En lämplig lösning i fortvarighetstillstånd är, att sektionens grupp vid Riddargatan, vars lokaler så småningom måste utrymmas, övertager de lokaler i byggnad X—XI som nu disponeras av sektion V, sedan denna sektion utökats enligt föregående förslag och att i nära anslutning till byggnad X—XI utföres utbyggnader för den nya tredje gruppen inom sektion A. Med tillämpning av sedvanliga normer för LTH:s och KTH:s utbyggnad har högskolans byggnadskommitté utarbetat lokalprogram för sektion A vid ett studerandeantal motsvarande en intagning av 90 ordinarie studerande. Härvid har förutsatts — för att ett större antal lokaler skall kunna användas gemensamt — att undervisningen vid sektionen samlas till högskoleområdet och icke som nu är uppdelad genom lokaler såväl vid Styffevägen som provisoriskt i den gamla seminariebyggnaden vid Riddargatan 5. Lokalprogrammet omfattar: a = lokaler för studieriktning A H , motsvarande sektionens nuvarande del vid Styffevägen b = lokaler för studieriktning A H , motsvarande sektionens nuvarande del vid Riddargatan c = lokaler för studieriktning A s a _l_ b + c = lokaler gemensamma för sektionen i dess helhet. Vid dimensioneringen av hörsalar har förutsatts, att vid undervisningen i stadsbyggnad I de studerande vid sektionerna V och L fördelas på de tre lärarna i ämnet och att vid föreläsningarna i stadsfunktionslära och an-

297 läggningsteknik de för högskolan gemensamma större hörsalarna kan utnyttjas. De i lokalprogrammet redovisade hörsalarna avses även att användas för L S T och L SL (se bilaga 1) samt för vissa studerande inom V. Sammanfattningsvis innebär lokalprogrammet följande: Nettoyta, m a för a

b

c

a + b +c

70 600 420

70 600 390

70 600 390

400 Gemensamma lokaler

915 4 525

Summa 630

2 030

Summa

3 920

Total nettoyta

8 445

Vid sektion L kan utöver den av riksdagen beslutade intagningsökningen till 56 nybörjarplatser fyra platser tillkomma utan ytterligare lokaltillskott men under förutsättning, att sektionen erhåller ytterligare två ritsalar om vardera 30 platser samt en hörsal om 60 platser, avsedda för den redan beslutade intagningsökningen. Ifrågavarande salar måste stå färdiga att tagas i bruk senast våren 1966. Utöver de i det föregående angivna byggnadsåtgärderna måste som högskolans byggnadskommitté framhållit i sitt yttrande över P-gruppens promemoria vissa försörjningsåtgärder tillkomma, nämligen en utbyggnad av värmekraftverket, utbyggnad av Drottning Kristinas väg och elkraftförstärkningar samt slutligen uppförandet av ett parkeringshus. I tabell 2: 17 redovisas av högskolans byggnadskommitté utförda beräkningar av byggnads-, inrednings- och utrustningskostnader, som tillkommer utöver de kostnader som angivits enligt KTH:s nuvarande utbyggnadsplan. Kostnad för inredning och utrustning har uppskattats för sektion V till 40 procent och för sektion A till 20 procent av byggnadskostnaden. För ombyggnader har kostnaden uppskattats till ca 20 procent av byggnadskostnaden. Som framgår av tabellen kan de totala investeringskostnaderna enligt nuvarande utbyggnadsplan beräknas till ca 93 milj. kronor. Utöver denna kostnad kan vid en fortsatt utbyggnad beräknas tillkomma nära 63 milj. kronor. Härav kan följande kostnader sägas vara direkt föranledda av den föreslagna ytterligare ökningen i intagningskapaciteten, nämligen

298 Milj. kronor ny- och ombyggnader

för s e k t i o n V

26,6

n y b y g g n a d för s e k t i o n Aa

Tabell

5,4

utökning av värmekraftverket

1,8

försörjningsåtgärder

3,0

parkeringshus

5,0

totalt

41,8

2:17. Beräknade investeringskostnader för en fortsatt utbyggnad av KTH fram till 1970/71, byggnadskostnader i prisläget den 1 juli 1964, milj. kronor Ber. byggnadskostnad medelsförbrukning

Sektion (motsv.)/byggnadsobjekt

Kostnader enl. KTH:s Byggnader Försörjningsåtgärder

totalt

faktisk t. o. m. 1963/64

beräknad

49,1 5,1

13,4 2,3

35,7 2,8

Ber. inredningsoch utrustningskostnad

utbyggnadsplan

Teknologie magisterutbildningen Byggn. I I I b, ombyggn. för elektrisk mätteknik Byggn. I I I a, ombyggn. för skrivrum . .

0,1 0,6

0,1 0,6

0,2

0,2

0,5

0,5

Omdispositioner Byggn. VII, ombyggn. för regleringsteknik Byggn. VI a, ombyggn. för centralverk stad

0,4

0,4

0,4

0,4

Administration Byggn. I, inredning av vind.

0,3

0,3

Sektion V Ny- och ombyggnader

19,0

19,0

Sektion A Nybyggn. för sektion A a (inkl. ritsalar för sektion L) Byggn. X, ombyggn., ersättande lokaler i Riddargatan 5

4,5

4,5

0,4

0,4

Försörjningsåtgärder m. m. Värmekraftverket, ytterligare värmepanna Parkeringshus Försörjningsåtgärder (inkl. ny 30 kV huvudmatning)

1,8 20,0

1,8 20,0

Sektion Sf Byggn. I I I d, ombyggn. för r i t s a l a r . . . . Byggn. XIV, tillbyggn. för låghastighetstunnel (Sf5)

Totalt

4,8

4,8 107,2

15,7

91,5

48,9

299 För att det redovisade lokalprogrammet för 90 studerande inom sektion A och ritsalar för sektion L (hörsalsfrågan för L förutsattes löst gemensamt med sektion A, något som blir rationellast ur beläggningssynpunkt) skall kunna realiseras erfordras, att 2,9 miljoner kronor anvisas i så god tid att lokalerna i fråga kan tagas i bruk för sektion L om möjligt hösten 1965 och för sektion A från hösten 1966. Härtill k a n som byggnadskommittén i sin förutnämnda skrivelse framhållit k o m m a ombyggnaden i VIII a (ritsalar) till en beräknad kostnad av 0,4 miljoner kronor. Utöver i det föregående redovisade byggnadsåtgärder måste högskolans studentkårs kårhus utbyggas och teknologernas matserveringsfråga lösas. 1 underdånig skrivelse den 27 maj 1963 har kåren dels redovisat, att kårlokalerna nu uppgår till 4 200 m 2 och att ett utbyggnadsbehov om tillhopa 2 925 m 2 föreligger, dels hemställt om medel för projektering och dels anslag för byggnadsarbeten. Studentkåren anför vidare följande: »Det för 2 500 studerande dimensionerade kårhuset, som med sin nuvarande storlek färdigställdes 1952, har redan nu en helt otillräcklig kapacitet. Förhållandena kommer att ytterligare förvärras sedan de av riksdagen 1960 beslutade ökningarna av antalet studerande slagit igenom i de högre årskurserna. Antalet studerande uppgår läroåret 1962/63 till 3 415 ordinarie studerande, 375 licentiandstuderande och 260 special- och extra studerande eller sammanlagt 4 050 studerande. Läroåret 1967/68 beräknas de beslutade intagningarna helt ha slagit igenom i de högre årskurserna. Enligt högskolans generalplan 'KTH:s utbyggnad 1960 —1970' skulle nämnda läroår antalet studerande utgöra 3 650 ordinarie studerande, 600 licentiandstuderande och 600 special- och extra studerande, d. v. s. totalt 4 850 studerande. Antalet studerande kommer således inom några år att vara dubbelt så stort som de nuvarande kårhuslokalerna dimensionerades för. Om därjämte föreslagen intagning av flygtekniker i S3 med 30 studerande per år och 50 universitetskemister per år i K3 genomföres samt avdelningen för lantmäteri fördubblas kommer i fortvarighetstillstånd antalet ordinarie studerande att utgöra 4 200 vartill kommer special-, extra- och licentiandstuderande.» Enligt vad jag erfarit har studentkåren efter förnyade överväganden funnit sig endast böra räkna med ett utökat behov av bespisningslokaler, utrymmen för kompendieförsäljning och studierum. Kåren räknar vid en fortsatt utbyggnad av KTH enligt av mig föreslagen omfattning med ett sammanlagt ytterligare lokalbehov för dessa ändamål av ca 3 700 m 2 nettoyta. Byggnads-, inrednings- och utrustningskostnader härför beräknas till ca 7,3 milj. kronor. Avslutningsvis bör i detta sammanhang framhållas, att riksdagen tidigare har uttalat, att någon ytterligare markupplåtelse icke är att påräkna för KTH:s del. En viss begränsad tillbyggnad är emellertid möjlig inom det åt sektionen för maskinteknik upplåtna området. Likaså kan viss utbyggnad ske när Röda Korsets sjukhustomt ställes till högskolans förfogande. Dessa obetydliga områden synes emellertid i första hand böra reserveras för av teknikens utveckling betingade behov och man bör sålunda utgå ifrån

3 Cn

301 att någon ytterligare ökad intagning vid KTH icke kan realiseras. Omfattningen av till högskolans disposition stående markområden redovisas i figur 2: 5.

5.2.2. Lärarbehov och beräknade driftkostnader

Vid sektion S8 torde för en utökning av nybörjarplatsantalet med 6 platser inga nya topptjänster behöva inrättas. Däremot beräknas antalet lektors- och övningsassistenttimmar öka. Ej heller vid sektion E torde topptjänstorganisationen behöva öka vid en intagning av ytterligare 20 studerande i årskurs 1. Lektors- och assistentundervisning förutsattes emellertid öka enligt viss automatik. Vad lärarkrafter — topptjänster — beträffar är sektion V med 90 intagn a för närvarande klart underdimensionerad och disponerar sålunda endast sammanlagt 7 professurer och 1 laboratur. Särskilt iögonfallande är, att varken professur i geoteknik eller laboraturer i byggnadsteknik, den ena inriktad på byggnadsmateriallära och den andra på stålkonstruktioner, finnes. Vid CTH med 150 intagna finnes 1964/65 11 professurer och 2 laboraturer. Skulle intagningen vid KTH ökas till cirka 180 kommer behovet av högre topptjänster att bli minst detsamma som det för CTH nu tillgodosedda. På anmodan har förutvarande avdelningskollegiet V beräknat erforderliga lärarkrafter m. m. vid en ökning av intagningen vid sektionen från 90 till 180 studerande per år. Avdelningskollegiet anför sammanfattningsvis följande. Väg- och vattenbyggarnas arbetsområde är utomordentligt mångskiftande. En analys visar sålunda att av de fem yngsta årskurserna utexaminerade väg- och vattenbyggare finner man att 67,0 procent är sysselsatta inom projektering och konstruktion, 21,5 procent inom arbetsledning och kontroll, 5,7 procent inom forskning och undervisning och 5,8 procent inom övrigt medan motsvarande procenttal för de 15 yngsta årskurserna är respektive 60,1, 24,6, 5,2 och 10,1 procent. Siffrorna torde kunna tolkas så att de äldre ingenjörerna i högre grad än de yngre sysselsattes inom arbetsledning, administration, affärsverksamhet och dylikt och att alltså en del av de äldre under en tidigare period varit på konstruktionskontor. Det förekommer även en av den allmänna tekniska utvecklingen styrd förskjutning av väg- och vattenbyggarnas verksamhet. Sålunda har sedan år 1958 procenten sysselsatta inom kraftverk och dylikt minskat från 17,5 till 11,7 procent, huvudsakligen på grund av minskning av vattenfallsstyrelsens sysselsättning. Samtidigt har procenten inom husbyggnadsteknik ökat från 26 till 35 procent och inom trafikbyggnader från 21 till 26 procent. Dessa omständigheter antyder att utbildningen icke bör vara starkt specialiserad utan medge rörlighet och förändringar hos ingenjörernas arbetsuppgifter. Avdelningskollegiet sammanfattar sina i detalj redovisade beräkningar av topptjänstbehovet enligt följande.

302 Läroämne Byggnadsstatik med hållfasthetslära, armerad betong och betongkonstruktioner Stålkonstruktioner Bro- och industribyggnad Byggnadsmateriallära Husbyggnadsteknik Geologi Geoteknik Vattenbyggnad Vattenförsörjnings- och avloppsteknik Vattenkemi Kommunikationsteknik Vägbyggnad Byggnadsekonomi och byggnadsorganisation

Professur

Laboratur

2 1 1 1 1

1 1 1

1 1 1 1

1 1

1 (1) 2

(1)

9+(2)

H ä r j ä m t e föreslår kollegiet följande s p e c i a l l ä r a r b e f a t t n i n g a r , n ä m l i g e n i e l e k t r o t e k n i k , m a s k i n l ä r a , h u s b y g g n a d s l ä r a II o c h s a m h ä l l s h y g i e n . E n ligt a v d e l n i n g s k o l l e g i e t s m e n i n g b ö r s å l u n d a vid en i n t a g n i n g av 180 s t u d e r a n d e p e r å r vid s e k t i o n V f ö r e f i n n a s 12 p r o f e s s u r e r och 9 a l t e r n a t i v t 11 laboraturer samt 4 speciallärarbefattningar. F ö r u t v a r a n d e a v d e l n i n g s r å d e t V a n f ö r i s k r i v e l s e den 16 m a r s 1964 o m a v d e l n i n g s k o l l e g i e t s förslag bl. a. f ö l j a n d e . Den föreslagna utökningen av antalet nyintagna från 90 till 180 studerande bör ses mot bakgrunden av att en väsentlig utökning av utbildningskapaciteten i fråga om civilingenjörer i byggnadsfacket beslutades så sent som 1956 och att denna utökning icke helt genomförts. Någon arbetsmarknadsmässig effekt av kapacitetsökningen från 1956 har ännu knappast kunnat märkas, eftersom den kännbara bristen på högskoleutbildade väg- och vattenbyggare huvudsakligen gäller ingenjörer med fem å tio års praktisk erfarenhet efter examen. Betraktas de sammantagna siffrorna för hela landet innebär utbildningsexpansionen inom väg- och vattenbyggarområdet, att man under sextiotalet ökar utbildningen av väg- och vattenbyggare från 130 till 500 nyintagna per år. För avdelning V i Stockholm blir motsvarande siffror 62 till 180. Med hänsyn till lärarresurserna anser avdelningsrådet att det finns risk för att en så kraftig utökning av antalet elever kan medföra en försämring av utbildningens kvalitet. Rådet ser det därför såsom en förutsättning för den ökade intagningen vid avdelningen att utbildningsresurserna i motsvarande mån förstärkes. Avdelningskollegiet påvisar i sin utredning behovet av tolv professurer och elva laboraturer. Av de elva laboraturerna gäller dock två undervisningen vid avdelning A, varför förslaget innebär att topptjänsterna vid avdelningen från nuläget ökar med fem professurer och åtta laboraturer. Rådet vill understryka, att förslaget till utökning av topptjänsterna inom avdelningen, såsom avdelningskollegiet framhåller, innesluter ett redan i dagens läge eftersläpande behov av nya professurer och laboraturer. Rådet h a r också sedan en lång tid tillbaka mycket starkt uttalat önskemål om flera av de föreslagna befattningarna. Geoteknik och byggnadsmateriallära har såsom grundlag-

303 gande tekniska ämnen för väg- och vattenbyggarutbildningen en central ställning och rådet har vid flera tillfällen framhållit angelägenheten av att dessa väsentliga ämnen företrädes av professurer. Vattenförsörjningsoch avloppstekniken utgör ett av väg- och vattenbyggarnas största verksamhetsområden. Vattenoch avloppsanläggningar är också en stor investeringssektor. De tre nu nämnda professurerna företräder områden inom vilka en ökad forskning bör komma till stånd. Ett inrättande av nu omnämnda professurer motiveras icke i första hand av den föreslagna utbyggnaden av undervisningen, utan får närmast rubriceras såsom eftersläpande behov i fråga om erforderliga professurer redan i nuläget. I fråga om de av avdelningskollegiet föreslagna nya professurerna är det sålunda enligt rådets mening endast den dubblerade professuren i byggnadsstatik och professuren i stålkonstruktioner som främst motiveras med hänsyn till det utökade elevantalet. Avdelningskollegiet har dock med tillstyrkan från rådet sedan flera år tillbaka äskat en laboratur i stålkonstruktioner. I detta sammanhang vill rådet erinra om att önskemål uttryckts om en professur i byggnadsakustik, vilket ämne emellertid nu hänföres till avdelning A. Avdelningskollegiet redovisar ett behov av tio nya laboraturer, varav två som tidigare nämnts gäller undervisningen på avdelning A och därför här förbigås. Badet finner det önskvärt att laboraturer i geologi och vattenkemi redan i dagens läge vore inrättade med hänsyn till dessa ämnens grundläggande karaktär för väg- och vattenbyggarutbildningen. I utredningar angående utbildningen vid avdelningen, som rådet genomförde för 9 resp. 7 år sedan, uttalades att dessa ämnen på sikt borde företrädas av professurer. Förslaget om en professur i vattenkemi framfördes av en för avdelningsråden V och K gemensam kommitté. Badet har även vid flera tillfällen uttalat önskemål om att utbildningen i industriprojektering, som är ett väsentligt arbetsområde för väg- och vattenbyggarna, förstärkes vid avdelningen. Avdelningskollegiet föreslår nu en laboratur knuten till professuren i brobyggnad som närmast skall tillgodose detta önskemål från näringslivets sida. Med hänsyn till den snabba utvecklingen inom såväl vägprojekteringsområdet som vägbyggnadsområdet anser avdelningsrådet att en laboratur som förstärkning till professuren i vägbyggnad är motiverad redan i dagens situation, oberoende av om utökningen av elevantalet kommer till stånd. Rådet finner sålunda att av de åtta nya laboraturerna, som avdelningskollegiet nu föreslår, fyra kan hänföras till dagens önskemål medan fyra närmast motiveras av den ökade intagningen av elever. Med a n l e d n i n g av a v d e l n i n g s r å d e t s y t t r a n d e a n f ö r avtfelningskollegiet V i skrivelse den 20 a p r i l 1964 bl. a. f ö l j a n d e . De professurer som föreslagits bli inrättade intar en central ställning inom väg- och vattenbyggarnas arbetsområde vilket visas av att samtliga redan nu är inrättade antingen vid CTH eller LTH. Enligt avdelningskollegiets mening är det ytterst angeläget att avdelningen vid KTH genom sin centrala ställning i Stockholm med alla de olika väg- och vattenbyggnadstekniska verksamheter som där koncentrerats får möjlighet att tjänstgöra som organ för forskning, forskarutbildning och specialstudier inom alla centrala discipliner. Härutöver framhåller avdelningskollegiet, att antalet licentiander är bet y d l i g t s t ö r r e vid K T H ä n vid C T H o c h a t t m a n t o r d e k u n n a v ä n t a sig bet y d l i g t s t ö r r e b e l a s t n i n g för s p e c i a l s t u d i e r o c h för f o r s k a r h a n d l e d n i n g vid K T H : s i n s t i t u t i o n e r och a t t d ä r f ö r laboraturer m å s t e f ö r u t s e s i ett flertal ämnen.

304 Som redan redovisats erfordras vid CTH vid en intagning av 150 studerande 11 professurer och 2 laboraturer vartill dock bör läggas 1 laboratur i kommunikationsteknik som för närvarande är hänförd till sektionen för arkitektur vid CTH. Det är mycket möjligt att avdelningskollegiets bedömanden med beaktande av den tekniska standard som kan komma att erfordras på 1970-talet och därefter i och för sig är helt realistiska. I dagens läge synes emellertid för en utbyggd V-sektion vid KTH samma normer böra tillämpas som nyligen beslutats för CTH innebärande att kommittén i dagens läge icke bör räkna med mer än 12 professurer och 3 laboraturer vartill givetvis kommer vissa speciallärarbefattningar. Lektorat, assistenttjänster etc. förutsattes tillkomma enligt viss automatik. Vid en framtida ofrånkomlig överarbetning av avdelningskollegiets utredning, eventuellt kombinerad med en översyn av motsvarande avdelningar vid CTH och LTH, får givetvis även beaktas, att motsvarande professurer vid de olika högskolorna bör ges samma benämningar exempelvis byggnadsstatik, byggnadsteknik etc. Då det genomgående är fråga om professurer i tillämpade ämnen, som var och en drager i genomsnitt samma kvantitet hjälpkrafter och i stort samma kostnader i förhållande till antalet studerande, finnes för dagen icke anledning att närmare precisera i vilka ämnen professur bör vara inrättad. Dock kan med fog ifrågasättas, huruvida icke professur snarast bör inrättas i ämnet byggnadsakustik samtidigt som det, med beaktande av vad departementschefen tidigare i riksdagsproposition anfört beträffande äskad professur i vattenförsörjnings- och avloppsteknik, får omprövas huruvida det blir tillfyllest att professur i detta ämne endast finnes vid CTH. Följande kostnadsberäkningar kommer att baseras på 12 professurer och 3 laboraturer. Härvid förutsattes att en eventuellt ökad standard i vad avser väg- och vattenbyggnadsundervisningen vid de olika tekniska högskolorna i framtiden sker efter enhetliga principer. I samband med utbyggnadsförslaget för KTH bör även beaktas, att framtida detaljerade undersökningar kan visa att intagningskapaciteten kan göras större än 180 studerande per år, vilket i sin tur kan medföra ökat behov av topptjänster. De beräknade lärar-/forskarlönekostnaderna för en utbyggnad av sektion V redovisas i följande sammanställning. Ber. ant. tjänster/kostnader, 1 000-tal kronor vid , intag 90/läsår

Lärar-/forskarkategori

intag 180/läsår

tjänster

kostnader

tjänster

7 1 A 26

383,7 49,7 176,2 673,6

12 3 12 51

Arvoden till speciallärare, biträdande

Totalt

1 636,2

657,8 149,1 528,6 1 321,3 270,3 205,6

92,9 260,1

Arvoden till övningsassistenter,.. - .

kostnader

3 132.7

305 Såsom n ä r m a r e framgår

av bilaga 1 föreslås vid utbyggnaden av

sek-

tion A till 90 nybörjarplatser per läsår tillkomma 4 professurer. Av dessa tjänster

t a n k e s 3 i n r ä t t a d e enbart för utbildning i samhällsbyggnad. De

beräknade lärar-/forskarlönekostnaderna

för ifrågavarande

utbyggnad re-

dovisas i följande sammanställning.

Ber. ant. tjänster/kostnader, 1 000-tal kronor vid Lärar-/forskarkategori

intag 72/läsår

intag 90/läsår

tjänster

kostnader

tjänster

kostnader

11 1 34

603,0 44,1 880,9

Professurer Universitetslektorat Assistenter Arvoden till speciallärare, biträdande och tillfälliga lärare Arvoden till övningsassistenter

383,7

18,5

479,3

Totalt

25,5

158,5 643,2

För den mindre ökning av sektion jarplatser

per

läsår, ökar

endast

400,8 1 126,5

1 664,7

3 055,3

L som föreslås, ytterligare 4 nybör-

behovet

av arvoderade

undervisnings-

timmar. I tabell 2: 18 redovisas beräknade tillkommande driftkostnader för den av mig föreslagna ytterligare utbyggnaden av KTH. Tabell 2:18. Beräknade tillkommande driftkostnader för den föreslagna ytterligare utbyggnaden av KTH (138 nybörjarplatser i årskurs 1 och 16 i årskurs 3) Ber. kostnad, 1 000-tal kronor Kostnadspost/utbyggnadsprojekt

Lärar- /forskarlöner 6 platser vid Ss 20 platser vid E 90 platser vid V 16 universitetskemister vid K (fr. o. m. K,) 18 platser vid A (inkl. studieriktning för samhällsbyggnad). . . . 4 platser vid L Summa

Nominellt ant. stud.

Ber. kostnad per nom. stud., kronor

48,0 196,7 2 002,8

24 80 360

2 000 2 459 5 563

6,8

205,7

6 428

1 390,4 21,0

95,8

1 486,2 21,0

72 16

20 642V 1 313

3 255,0

705,4

3 960,4

6 782

1 980,2 546,7 891,1 386,1 41,8 22,0

584 584 584 584 584 584

3 391 936 1 526 661 72 38

7 828,3

13 405

för resp. för övriga sektion sektioner

totalt

21,5 126,7 1 496,5

26,5 70,0 506,3

198,9

Övriga lönekostnader Omkostnader Materiel Nyanskaffning av apparater Bokinköp och bokbindning Resebidrag till studerande Totalt 1

—

—

Kostnaden för utbyggnaden av sektion A utslagen på det nominella antalet studerande vid den föreslagna samhällsbyggarutbildningen blir 9 910 kronor.

306 Tabell 2:19. Beräknat antal lärar-/forskartjänster och undervisningslimmar vid KTH efter föreslagen utbyggnad samt beräknade lärar-jforskarlönekostnader, 1-000-tal kronor

Sektion

Professurer

Labora- Lektorat turer

Special- och bitr. lärare förel.tim. övn.tim.

Tillf. lärare, tim.

Assistenter

övningsassistenter, tim.

15 10 6 10 12 14 8 11 5

8 1 2 1 3 3 2

18 2 6 8 12 7 1 1 6

413 576 426 441 168 63 427 574 497

683 483 875 331 426 187 482 1 736 391

4 277 1 811 1 241 1979 3 206 2 473 1 135 3 779 1 088

70 40 27 40 54 62 29 35 21

20 086 10 725 2 351 8 024 3 457 14 046 6 830 18 966 3 583

3 585

5 594

20 989

88 068

4 988,3

994,3

2 687,2

1 469,2

9 793,2

5 372,1

F M S E V K B A L Totalt Ber. löne-

721,4

I tabell 2: 19 anges sammanfattningsvis det beräknade totala behovet av lärar-/forskartjänster samt undervisningstimmar vid den av mig föreslagna utbyggnaden av KTH. I tabellen anges även de beräknade totala lärar-/ forskarlönekostnaderna, vilka uppgår till 26 025 700 kronor.

5.3. Fortsatt utbyggnad av CTH I tabell 2:20 redovisar jag mitt förslag till utbyggnadsplan för CTH. Tabell 2:20. Förslag till utbyggnadsplan för CTH 1965—1968, nybörjarplatser i årskurs 1 Antal nybörjarplatser/läsår ökning

Sektion enl. nuvarande plan F M S E V K A Totalt

totalt 1965/66

1966/67

1968/69

— — — —

—

35 150 30 185 150 55 50

+ 25

—

+ 25

+ 10

—

— — —

+ 55

+ 25

+ 16

— — —

+ 20

+ 6 + 10

60 150 36 195 170 80 60 751

5.3.1. Mark- och lokalbehov samt beräknade investeringskostnader

Efter överläggningar och skriftväxling med representanter för CTH kan följande redovisas rörande högskolans utbyggnadsmöjligheter i stort.

307 Byggnadsstyrelsen har våren 1964 tillkallat en rådgivande kommitté med uppgift att överse och fortsätta det utredningsarbete rörande CTH:s utbyggnad som byggnadsstyrelsen redovisat i 1958 års utbyggnadsplan för högskolan. I kommittén ingår förutom representanter för styrelsen och högskolan även representanter för Göteborgs stad och universitet. En viktig del av kommitténs arbete blir att bereda möjligheter till slutliga avgöranden med Göteborgs stad beträffande de markområden som i 1958 års dispositionsplan är upptagna som reservområden samt att diskutera nya områden för ytterligare expansion. Beträffande markbehov eftersträvas, att ca 100 procent i markreserv bör finnas sedan den nu planerade utbyggnaden genomförts. Markreserven bör om möjligt ligga som angränsande områden till centrala Chalmers. Nedan lämnas en redogörelse för marktillgång och markreserv enligt 1958 års dispositionsplan, som i princip godkänts av stadsfullmäktige i Göteborg. Härvid hänvisas till situationsplan över CTH i figur 2: 2, sid. 267. G. Gibraltarområdet, »centrala området» av s. k. »Nya Chalmers», omfattar ca 130 000 m 2 . På detta område är nybyggnaden för sektion E under uppförande. Vidare avses där uppföras nybyggnader för M och F. Enligt 1958 års plan är även tänkt att en etapp II för kemi skall förläggas till detta område, intill befintliga kemikomplexet. De fyra hörsalar som tidigare ingick i programmet för matematiskt centrum har utbrutits ur detta och avses bli förlagda i en kompletterande byggnad mellan två befintliga nya hörsalsbyggnader vid den s. k. hörsalsvägen intill E- och M-byggnaderna. Sedan nu nämnda fem objekt är utförda återstår såsom obebyggt inom »centrala området» endast gamla idrottsplatsen intill Gibraltargatan, ca 25 000 m2, tills vidare avsett för parkering. Detta område torde kunna disponeras för bebyggelse, exempelvis med parkeringshus. D. Dalgången mellan »centrala området», Landala egnahemsområde, Guldhedsgatan och den planerade viadukten i Eklandagatans förlängning omfattar ca 35 000 m 2 . Befintliga byggnader: administrationsbyggnaden med hörsal samt studentkårens byggnader. Under uppförande på området: första etappen för sektion V bestående av rit- och lektionssalar. Planerade byggnader på området: andra etappen av V (institutioner och laboratorier), nybyggnad för A samt tillbyggnad för studentkåren. H. Holtermanska sjukhuset. Sjukhusets tomt omfattar ca 5 000 m 2 . På tomtens södra gränsområde kommer byggnaden matematiskt centrum att bli förlagd. Området avses bli utökat med ett angränsande kvarter, ingående i stadsdelen Landalas saneringsområde. I. Idrottsplanen, området söder om Eklandagatans viadukt, utgör ca 50 000 m2 och ingår som reservområde för högskolan på längre sikt. M. Store Mosse omfattar ca 65 000 m 2 och är obebyggt. Från området avgår ca 8 000 m 2 utgörande tomtmark för Chalmers provningsanstalts nybyggnad, som nu påbörjats (hörnet av Gibraltargatan—Borraregatan). Upp-

308 skattningsvis uppgår område M till 70 000 m 2 , disponibelt för högskolans utbyggnad. RB, området mellan Store Mosse och Gibraltargatan, omfattar ca 60 500 m 2 och är reservområde på längre sikt. Området är bebyggt med privatägda fastigheter. VI, gränsområdet mellan »Nya Chalmers» och Vasa sjukhus omfattar ca 12 500 m 2 . Detta område är till en mindre del utnyttjat i samband med u p p förandet av nya kemikomplexet. V2, Vasa sjukhusområde (ca 48 500 m 2 ) är reservområde på längre sikt. Sammanfattningsvis kan konstateras, att sedan föreliggande byggnadsprogram omfattande ny- och tillbyggnader för E, V, A, M och K samt matematiskt centrum och hörsalsbyggnad genomförts ca 170 000 m 2 markyta tagits i anspråk och att inom centrala och angränsande områden enligt 1958 års dispositionsplan reservmark om ca 80 000 m 2 finnes disponibelt för bebyggelse på kort sikt (Gibraltarvallen och Store Mosse), övriga till »centrala Chalmers» gränsande reservområden på längre sikt uppgår till sammanlagt ca 171 000 m 2 (områdena I, RB, VI och V2 ovan). Därjämte beräknas mer eller mindre goda tillbyggnadsmöjligheter föreligga beträffande de färdiga byggnaderna. Rektorsämbetet vid CTH har vidare erinrat om möjligheten att disponera ca 200 000 m 2 i Kallebäcksområdet vid Boråsvägen, ca 4 km från centrala Chalmers. Slutligen disponerar högskolan på Råö i Onsala socken ett ca 27 154 hektar stort område, som användes för ett radioastronomiskt observatorium. Rektorsämbetet har framhållit, att en definitiv bedömning av CTH:s utbyggnadsmöjligheter bör baseras på resultatet av den översyn och fortsättning av 1958 års dispositionsplan, som pågår inom ovannämnda kommitté. Härjämte bör beaktas, att med hänsyn till teknikens utveckling visst reservutrymme alltid bör förefinnas vid en modern teknisk högskola, varför det i dagens läge icke ansetts lämpligt att föreslå större ökad intagning än de i det föregående redovisade 96 nybörjarplatserna. De byggnadsobjekt som ingår i högskolans nuvarande utbyggnadsprogram avser främst att tillgodose de ökade lokalbehov som uppkommit till följd av 1960 års riksdagsbeslut om ökad intagning av teknologer och ökad utbildningskapacitet för filosofie studerande inom ämnesgrupperna matematik—fysik—kemi. En redogörelse för dessa byggnadsobjekt har lämnats i avsnitt 3.2.2. Som komplettering till där givna uppgifter sammanfattas i det följande, tabell 2:21, av rektorsämbetet vid CTH redovisade data rörande sammanlagda nettoytor laboratorier och övriga lokaler som kommer att stå till högskolans förfogande efter nu pågående och hittills planerad utbyggnad av högskolan. I redovisningen upptages rumsytor avsedda för arbete, personal

309 Tabell 2:21. Tillgängliga

lokalresurser efter pågående och hittills planerad av CTH, m2 nettoyta

utbyggnad

Befintliga lokaler Sektion m. m. totalt

Tillgängliga Tillkomlokalresurser därav labora- mande lokaler efter utbyggtorier nad

F M S E V K A Matematiskt centrum, etapp I

7 750 5 940

2 710 1 850

11 730 4 860 16 000

3 030 2 170 7 000

Hörsalbyggnader Administrationbyggn., hörsal

1490 225 Totalt

47 995

16 760

6 685 1 10 382 2 965 4 055 3 16 659*

14 435 16 322 (2 965) a 15 785 21 519 5 16 OOO6

5 507

5 507

5 500 3 000 980

5 500 3 000 2 470 225

55 733

100 763

1 Lokalprogrammet förutsatte ursprungligen, att den s. k. Origobyggnaden delvis skulle rivas* 2 Inräknat i summan för sektion V. 3

Under byggnad.

4 Etapp I under byggnad. 6 Inkl. 4 860 m2 befintliga lokaler som kan disponeras för andra sektioner. 6

Uppskattade ytor, etapp I.

och förvaring samt programytor som i föreliggande byggnadsprogram angivits för sagda ändamål. Kommunikationsytor (för transport- och förbindelseleder) samt serviceytor (för tekniska installationer) är däremot icke medräknade. Återstående av CTH disponerade lokaler inom »gamla Chalmers» (vissa A-institutioner med ritsalar), ca 2 000 m 2 , har icke medtagits i redovisningen eftersom de icke kommer att stå till förfogande när den planerade Abyggnaden färdigställts. Detsamma gäller befintliga S-byggnaden (ca 600 m 2 ), vilken avses bli överlåten till statens skeppsprovningsanstalt, när avdelningen planenligt erhållit nya lokaler inom befintliga V-komplexet. Byggnaderna på Holtermanska sjukhusområdet, totalt ca 2 500 m 2 , inrymmande lokaler för CTH:s och Göteborgs universitets matematiska institutioner redovisas icke heller, eftersom dessa byggnader måste rivas när eventuell etapp II av matematiskt centrum skall uppföras. Likaledes har förhyrda lokaler (Mölndalsvägen 36, ca 2 000 m 2 för A, samt Storgatan 41, ca 350 m* för reaktorfysik) icke redovisats. Rektorsämbetet framhåller, att inom F- och K-byggnaderna samt inom matematiskt centrum inrymmes jämväl lokaler för Göteborgs universitets matematik-, fysik- och kemiinstitutioner. Samtliga lokalkategorier avser undervisning och forskning. Beträffande den fortsatta utbyggnaden av skilda sektioner vid CTH kan följande anföras.

310 Ämnet fysiks lokalsituation, som är av central betydelse då det gäller att öka intaget av studerande vid högskolan, kan i nuläget sägas vara mycket tillfredsställande i fråga om tillgång på övningslaboratorier. Vid rationell planering av laborationerna har bedömts möjligt, att mottaga ca 900 teknologer och (160 + 160) = 320 tvåbetygsstuderande, så vitt ankommer på övningslaboratorierna. Å andra sidan föreligger en närmast katastrofal brist på lokaler för lärare, assistenter, forskningspersonal, teknisk biträdespersonal, verkstäder etc. Rektorsämbetet har framhållit, att det lokaltillskott, som erhållits genom dispositionen av f. d. kemilokalerna — det s. k. origokomplexet — endast kan användas till s. k. »torr» verksamhet. Befintliga installationer för elektricitet, vatten och ventilation är nämligen fullständigt nerslitna. De reparationsarbeten, som göres för en kostnad av 190 000 kronor, inbegriper icke dessa installationer. Rektorsämbetet har framhållit, att betydande kostnader kan antagas tillkomma, om det beslutas, att origolokalerna skall sättas i sådant skick, att de fyller kravet på moderna forsknings- och undervisningslokaler. Genom den planerade nybyggnaden för sektion F skapas emellertid förutsättningar för en ökning av intagningskapaciteten vid denna sektion upp till 60 nybörjarplatser per läsår fr. o. m. 1965/66. Nybyggnaden påverkar också möjligheterna till en ökad intagning vid i första hand sektion E, men därutöver möjligheterna till en ökad intagning vid högskolan i dess helhet. Vid sektion S kan under förutsättning att planerad överflyttning till V:s nuvarande lokaler planenligt genomföres en ökning ske med 6 från 1968/69. Som framgått i avsnitt 3.2.2. har det befunnits lämpligt att i tillbyggnaden för sektion E övergångsvis inrymma lokaler för sektion M. För en ökning av intagningskapaciteten vid E med 10 nybörjarplatser fr. o. m. 1968/69 har rektorsämbetet förutsatt, att E får disponera hela tillbyggnaden, således ytterligare 2 120 m 2 nettoyta. Enligt beslut den 9 juli 1964 har Kungl. Maj :t anbefallt byggnadsstyrelsen att utföra projekteringen av ny- och ombyggnader för sektion M. Av nämnda beslut framgår, att Kungl. Maj :t sedermera avser att taga ställning till dispositionen av de friställda utrymmena i tillbyggnaden för sektion E. Vid sektion V kan ytterligare 20 studerande intagas 1965/66 utan ökning i lokalbehoven. Vid sektion K kan en ökning med 25 platser genomföras 1966/67 under förutsättning att etapp II av kemikomplexet då är utbyggd. Denna etapp omfattar enligt tidigare lokalprogram ca 7 000 m 2 , varav ca 4 000 m 2 erfordras för teknisk utbildning och forskning. Enligt uppgift från byggnadsstyrelsens konsult omfattar etapp I av kemikomplexet vid CTH 15 310 m 2 nettoyta och har en volym av ca 95 300 m l Byggnadskostnaden för ifrågavarande objekt beräknas till 24,6 milj. kronor i prisläget den 1 juli 1964. Inrednings- och utrustningskostnaderna för

311 samma objekt beräknas uppgå till 18,4 milj. kronor eller till nära 75 procent av byggnadskostnaden. Några av byggnadsstyrelsen redovisade kostnadsuppskattningar för etapp II föreligger ej. Antages emellertid byggnadskostnaden till 260 kronor per m 3 , vilket är kostnaden för etapp I, och den beräknade nettoytan om 7 000 m 2 motsvara 43 400 m» (6,2 x 7 000 m 2 ) kan byggnadskostnaden anges till ca 11,3 milj. kronor. Inrednings- och utrustningskostnaden kan antagas motsvara 40 procent av byggnadskostnaden och sålunda uppgå till 4,5 milj. kronor. Den totala investeringskostnaden för etapp II skulle enligt föregående antaganden vara ca 15,8 milj. kronor. Vid sektion A kan en ökning med 10 platser genomföras 1965/66 under förutsättning att projektering av den erforderliga nybyggnaden planenligt genomföres och garanti lämnas för att byggnaden är klar att tagas i bruk hösten 1967. En allmän förutsättning för de ökade intagningarna vid CTH är vidare, att i enlighet med redan framlagda förslag planenligt fyra hörsalar färdigställas på Holtermanska tomten, en om 250 samt tre om vardera 220 platser, avsedda såväl för CTH som för Göteborgs universitet. Utöver de investeringskostnader, som redovisats i tabell 2 : 1 1 , avsnitt 3.2.2., och de kostnader som ovan uppskattats för etapp II av kemikomplexet kommer slutligen kostnader för den i tabell 2 : 2 1 upptagna andra etappen av matematiskt centrum, vilken enligt det ursprungliga lokalprogrammet för ifrågavarande objekt torde motsvara etapperna II och III (jfr avsnitt 3.2.2., sid. 264). I prisläget den 1 juli 1964 har byggnadsstyrelsen för etapp I beräknat byggnadskostnaden till 10,7 milj. kronor, vilket per m 2 nettoyta ger en kostnad av ca 1600 kronor (10,7:6 620 m 2 ). Antages denna kostnad för den fortsatta utbyggnaden av matematiskt centrum kan byggnadskostnaTabell 2:22. Beräknade investeringskostnader för en fortsatt utbyggnad av CTH, byggnadskostnader i prisläget den 1 juli 1964, milj. kronor Ber. byggnadskostnad Sektion (motsv.)/ byggnadsobjekt

medelsförbrukning totalt

Kostnader enl. nuvarande utbyggnadsplan Byggnader Försörjningsåtgärder..

155,0 27,0

Sektion K Nybyggnad

11,3

Matematiskt Nybyggnad och I I I

Ber. inrednings- och utrustningskostnad

Ber. total investering

faktisk t . o . m . 1963/64

beräknad

35,0 4,7

120,0 22,3

61,5

216,5 27,0

11,3

4,5

15,8

4,8

1,0

158,4

67,0

5,8 265,1

centrum etapp II 4,8 Totalt

198,1

39,7

312 den uppskattas till 4,8 milj. kronor och inrednings- och utrustningskostnaden, vilken antages motsvara 20 procent av byggnadskostnaden, till ca 1,0 milj. kronor, totalt sålunda ca 5,8 milj. kronor. I tabell 2: 22 redovisas sammanfattningsvis beräknade investeringskostnader för nuvarande utbyggnad och för den av mig föreslagna ytterligare utbyggnaden av CTH. Avslutningsvis kan i detta sammanhang konstateras, att i Göteborg liksom i Stockholm tomtförhållandena är sådana, att man icke kan påräkna tillkommande mark i sådan omfattning att CTH kan utbyggas för någon väsentligt större intagning än den av mig föreslagna, särskilt som viss hänsyn måste tas till på grund av teknikens utveckling tillkommande behov. 5.3.2. Lärarbehov och beräknade driftkostnader

En ökning av intagningskapaciteten vid CTH enligt mitt förslag kan genomföras enligt högskolans bedömande utan att nya tjänster som professor eller laborator tillföres högskolan. Den nödvändiga ökningen av lektorerna omfattar 13 nya tjänster med en minskning av de extra lektorstimmarna med 1220. Dessutom tillkommer 11800 övningsassistenttimmar. Några nya assistenttjänster har ej tillförts högskolan, eftersom denna redan tidigare uppnått det maximala antalet 316. Den sammanlagda lärar-/forskarlönekostnaden för ytterligare 96 platser (384 nominella studerande) vid CTH uppgår i fortvarighetstillstånd till 1 206 500 kronor. Marginalkostnaden per nytillkommen studerande blir följaktligen 3 142 kronor. I tabell 2: 23 redovisas den utgiftsstegring, som utbyggnaden vid varje enskild sektion föranleder. Tabell 2:23. Beräknade tillkommande driftkostnader för den föreslagna ytterligare utbyggnaden av CTH (96 nybörjarplatser i årskurs 1) Kostnadspost/utbyggnadsproj ekt

Ber. kostnad, 1 000-tal kronor

Nominellt ant. stud.

Ber. kostn. per nominell stud., kronor

277,4 19,0 87,0 230,1 417,0 176,0

100 24 40 80 100 40

2 774 792 2 175 2 876 4 170 4 400

1 206,5

3 142

603,2 265,8 271,4 234,7 36,1 10,3

384 384 384 384 384 384

1 571 692 707 611 94 27

2 628,0

6 844

Lärar-/forskarlöner

20 platser vid V

Summa

Totalt

313 Tabell 2: 24. Beräknat antal lärar-/forskartjänster och undervisningstimmar vid CTH efter föreslagen utbyggnad samt beräknade lärar-/forskarlönekostnader, 1 OOO-tal kronor Sektion F M

s E v

K A Totalt Ber. lönekostn. . . 1

Lektorat

Tillfälliga lärare, tim. 1

Assistenter

övningsassistenter, tim.

2 2 1 3

28 11 3 16 12 7 8

1 769 2 719 189 1 583 1 517 989 1 172

84 52 12 52 52 36 28

6 956 4 511 — 670 4 620 2 166 9 053 3 881

9 938

30 517

3 453,4

795,5

3 744,4

695,7

8 186,9

1861,5

Professurer

Laboraturer

14 9 3 11 11 9 6

7 1

Inkl. timmar för speciallärare och biträdande lärare.

I tabell 2: 24 anges sammanfattningsvis det beräknade totala behovet av lärar-/forskartj änster samt undervisningstimmar vid den av mig föreslagna utbyggnaden av CTH. I tabellen anges även de beräknade lärar-/forskarlönekostnaderna, vilka totalt uppgår till 18 737 400 kronor. 5.4. Fortsatt utbyggnad av LTH Utöver av riksdagen beslutad intagning av 490 teknologer och 50 universitetskemister i K3 synes 20 väg- och vattenbyggare kunna intagas vid LTH. Detta sammanhänger med, att ritsalarna för sektion V under utbyggnaden givits annan utformning än som tidigare var avsett och därigenom utan att öka i volym får 144 ritbordsplatser. Intagningsökningen bör lämpligen genomföras 1970/71, sedan sektionen hunnit komma i fortvarighetstillstånd. I detta sammanhang bör beaktas, att byggnaderna vid LTH är så utformade och planerade att en ökning upp till 100 procent senare kan genomföras. Detta kan emellertid icke ske under 1960-talet beroende på att det vid redan beslutad intagning kommer att erbjuda så stora svårigheter att rekrytera lärare, särskilt assistenter och övningsassistenter. En ytterligare ökning vore icke realistisk utan skulle endast omöjliggöra ett genomförande av den beslutade i och för sig mycket höga utbyggnadstakten. Däremot kan under 1970-talet — om då anses påkallat — en väsentlig utbyggnad av LTH ske. Den ökning av lärar-/forskarpersonalen som föranledes av en ytterligare intagning av 20 studerande i årskurs 1 vid sektion V torde medföra en ökning av lönekostnaderna av ca 230 000 kronor, d. v. s. samma belopp som för motsvarande intagningsökning vid CTH. De kostnadsökningar som uppkommer för övriga löner, omkostnader och sakanslag har uppskattats efter samma principer som tillämpats vid beräkningarna för KTH och CTH. De beräknade lärar-/forskarlönekostnaderna samt övriga driftkostnader

314 för LTH vid full utbyggnad enligt 1960 års modifierade plan jämte ifrågavarande kostnader för den föreslagna ytterligare utbyggnaden av sektion V redovisas i tabellerna 2; 25 och 2: 26. Tabell 2:25. Beräknade lärar-/forskartjänster och lönekostnader för LTH vid full utbyggnad enligt 1960 års modifierade plan samt efter föreslagen ytterligare utbyggnad av sektion V, 1 000-tal kronor Lärar-/forskarkategori

Antal tjänster

Ber. lönekostnad

45 5 41

2 466,7 248,6 1 806,1 184,0 4 741,2 2 678,0

Laboraturer Lektorat Special- och biträdande lärare Assistenter övningsassistenter Ytterligare lärarkrafter för sektion V ( + 2 0 nybörjarplatser)

183 Totalt

230,0 12 354,6

Tabell 2:26. Beräknade driftkostnader vid LTH vid full utbyggnad enligt 1960 års modifierade plan samt efter föreslagen ytterligare utbyggnad av sektion V Kostnadspost

Ber. kostnad, 1 000-tal kronor

Nominellt ant. stud.

Ber. kostn. per nom. stud., kronor

Lärar-/forskarlöner övriga lönekostnader Omkostnader Materiel Nyanskaffning av apparater . Bokinköp och bokbindning . . . Resebidrag till s t u d e r a n d e . . . .

12 354,6 6177,3 1 735,5 2 779,8 1211,2 169,0 68,5

2 140 2 140 2 140 2 140 2 140 2 140 2 140

5 773 2 887 811 1299 566 79 32

Totalt

24 495,9

2 140

11 447

6. F r å g a n o m i n r ä t t a n d e a v en fjärde t e k n i s k högskola 6.1. Direktivens

målsättning

Som inledningsvis framgått utgick direktiven från, att 1960 års modifierade plan innebar en intagningskapacitet vid de tekniska högskolorna av 1 911 nybörjarplatser per läsår. Genom beslut vid 1964 års riksdag har kapaciteten vid högskolorna ökats med 26 nybörjarplatser vid KTH (sektion L) och med 5 nybörjarplatser vid CTH (sektion F ) . Vidare kommer en utbildning för blivande teknologie magistrar vid KTH att i fortvarighet mottaga 60 studerande per läsår. Förstaårsintaget vid befintliga högskolor kommer sålunda enligt hittills av statsmakterna fattade beslut att uppgå till 2 002. Direktivens målsättning för 1970/71 beträffande utbyggnaden av de tekniska högskolorna är, att intaget i första årskurs då skall uppgå till 2 861. Den av mig föreslagna utbyggnaden vid befintliga högskolor utgör sammanlagt en ökning med 254 nybörjarplatser i årskurs 1 (KTH +138, CTH + 96 och LTH + 20) samt dessutom 16 platser i årskurs 3 vid KTH. Den totala utbildningskapaciteten kommer sålunda att uppgå till 2 256 nybörjarplatser i årskurs 1 vid befintliga högskolor i början av 1970-talet. För att nå direktivens målsättning fordras en ytterligare utbyggnad med 605 nybörjarplatser. I annat sammanhang kominer förslag att framläggas om en ökning av civilingenjörsutbildningen vid Uppsala universitet med ett 30-tal platser till sammanlagt ca 60 platser. Vidare har förslag framförts om inrättande av utbildning för blivande teknologie magistrar vid detta universitet med en intagningskapacitet av ca 70 platser per läsår. Dessa förslag föranleder mig att i det följande räkna med ett utbyggnadsbehov av 570 platser för en ny teknisk högskola. Det utredningsmaterial som redovisats i föregående kapitel ger nämligen vid handen, att några mer omfattande utbyggnader än de som nu föreslagits ej kan komma ifråga under 1960-talet vid befintliga högskolor. Vill man under de närmaste åren ytterligare öka utbildningskapaciteten synes därför inrättandet av en ny teknisk högskola (XTH) vara ofrånkomligt. 6.2. Vissa framställningar ningsenheter

och förslag rörande inrättandet av nya tekniska utbild-

6.2.1. Utbildning av ekonoiningenjörer

Enligt departementschefens uttalande i proposition 1963: 172 bör universitets- och högskolekommittén upptaga frågan om utbildning av ekonom-

316 ingenjörer till övervägande i sitt arbete med den högre tekniska utbildningens utbyggnad. I skrivelse till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet av den 6 maj 1963 utvecklar drätselkammaren i Norrköping synpunkter på inrättandet av en industrihögskola i Norrköping. Man bygger därvid på det tidigare framlagda förslaget om industrihögskola i Östergötland, vilket återfinnes redovisat i ovannämnda proposition (sid. 61 ff.), men inför vissa modifikationer. Liksom tidigare skulle vid industrihögskolan utbildas 100 ekonomingenjörer per år. Som nyhet tillkommer, att viss samordning med lokal teknologie magisterutbildning skulle k u n n a realiseras. Vidare framhålles, att akademisk ett- och tvåbetygsundervisning i ämnena matematik, fysik och kemi under vissa förutsättningar torde kunna anordnas i Norrköping. Norrköpings stad förklarar sig beredd att starta och driva en dylik högskola med kommunala medel under så lång tid att den hinner få sin definitiva form och genom de utexaminerade elevernas insatser i näringslivet styrka sitt existensberättigande. Studietiden förutsattes vara fyraårig. Staden räknar med att högskolan sedermera skall övertagas av staten för fortsatt drift med statliga medel, men staden avser icke att begära några bindande garantier från vederbörande myndigheter för att så sker. I samband med behandlingen av frågan om lärarkraftrekrytering framhålles, att en kanalisering av lokalpatriotismen kan ge en utflyttad högskola fördelar: »Man får i högre grad än för en statlig högskola möjlighet till ett aktivt stöd åt högskolan; bl. a. när det gäller t. ex. specialister som lärare i vissa avsnitt av kurserna och tillgången på uppgifter för examensarbeten i industrimässig miljö och under högkvalificerad ledning.» Det framhålles, att vid en jämförelse mellan å ena sidan en statlig industrihögskola i synnerhet om den inbygges i ett befintligt universitet eller får utgöra en sektion inom en teknisk högskola och å andra sidan en kommunal högskola skillnaden är den, att den senare icke på tillnärmelsevis samma sätt blir bunden av förhandsfixerade regler. Om justering av k u r s planer, undervisningsmetodik, avgränsningen mellan läroämnena etc. visar sig böra göras — något som man enligt drätselkammaren måste räkna med i högre grad ju snabbare man genomför igångsättningen — så är detta väsentligt lättare inom ramen för kommunal ledning än statlig. Man framhåller fortsättningsvis, att målet under utvecklingstiden ständigt skall vara bästa möjliga utbildning. I frågan om lärarkraftrekrytering framhålles vidare, att Norrköping är centralort i en rikt differentierad industriregion. I Norrköping finnes Holmens Bruks & Fabriks AB, Fiskeby AB, AB Esselte Pack samt AB Norrköpings Elektrotekniska Fabriker. Inom ett avstånd av cirka 80 k m från Norrköping ligger sådana industrier som AB Svenska Metallverken samt StalLaval Turbin AB båda i Finspång, Oxelösunds Järnverk, AB Sunlight, AB

317 Atomenergi i Studsvik, AB Åtvidabergs Industrier, Åtvidaberg, samt i Linköping Svenska Aeroplan AB och AB Svenska Järnvägsverkstäderna. I framtiden tillkommer Marvikens Atomkraftverk. Beträffande högskolans målsättning understrykes dessutom, att det inte är avsikten att vid den påtänkta högskolan inrätta professurer för forskning tillnärmelsevis i en sådan omfattning som vid t. ex. tekniska högskolan i Stockholm. Inte heller ingår vidareutbildning på licentiatnivå till en början i planerna. Industrihögskolans uppgift är framför allt undervisning och därför blir forskningsomfattningen tills vidare endast den som betingas av kravet på undervisning på hög akademisk nivå och erfordras för att till högskolan kunna knyta det härför erforderliga antalet professorskompetenta lärarkrafter. I bilaga 1 till skrivelsen, »Målsättning och kursplan för Industrihögskolan i Norrköping (IHN)», anges, att utbildningen avser ekonomingenjörer, att utbildningen skall högskolemässigt vara i nivå med både civilingenjörsoch civilekonomexamen i vissa tekniska och ekonomiska kärnämnen. Dock skall inom IHN förefinnas en längre gående specialisering i industriorganisatoriska frågeställningar. Studieprogrammet för IHN uppdelas i fem avsnitt, nämligen ett matematiskt, omfattande sammanlagt ca 870 timmar obligatorisk undervisning och 225 timmar för tillvalsundervisning, ett avsnitt i maskinkonstruktioner m. m., omfattande sammanlagt ca 885 timmar, ett avsnitt för tekniskt informatoriska studier, sammanlagt ca 650 timmar, samt slutligen ett avsnitt för företagsekonomiska ämnen, omfattande ca 750 timmar. Dessa fyra grupper leder sedan fram till ingående undervisning i ämnesgruppen industriorganisation omfattande omkring 800 timmar. Härutöver skall inom den matematiska studiegruppen fortsättningskurser finnas i numeriska beräkningsmetoder, i siffermaskiners användning och i datamaskinteknik. Lärarstaben skall enligt förslaget sammanlagt bestå av 4 professurer, 1 laboratur, 7 lektorat, 11 speciallärarbefattningar, 3 biträdandelärarbefattningar samt 11 assistenter. För de olika avsnitten inrättas sålunda dels för den matematiska delen en professur i matematik och en i maskinkonstruktion samt en laboratur i fysik, dels för företagsekonomiska gruppen en professur i företagsekonomi och en i industriell företagsorganisation. För hela det s. k. informatoriska ämnesområdet inrättas ett lektorat. Av speciellt intresse i detta sammanhang är att studera, hur studieplanen inom det företagsekonomiska avsnittet föreslås utformad. Härom anföres i förslaget huvudsakligen följande. Studieplanen i företagsekonomi vid IHN ansluter sig i stort till betänkandet angående industrihögskola i Östergötland (fortsättningsvis benämnt betänkandet) men kursnämnden (vid Föreningen för anordnande av högre teknisk-ekonomisk utbildning i Norrköping) anser det lämpligare att följa den studieplan som utarbetats inom - institutionen för företagsekonomi' vid' Stockholms universitet för hetygsgraden med beröm godkänd. Denna omfattar dels ett förberedande avsnitt

samt dels olika huvudavsnitt, vilka i så fall skulle sammanfalla med alternatiwkurs 2 vid Stockholms universitet. Detta alternativ innebär särskild inriktninjg på redovisning och finansiering, kostnads-/intäktsanalys och administrativ ekonomi jämte distributionsekonomi, strukturekonomi och marknadspolitik. Därtilll kommer avsnittet personaladministration och företagsorganisation vilket redoviisas under rubriken företagsorganisation. Studieplanen i nationalekonomi är begränsad i förhållande till handelshögsko»lans i Stockholm kursplan vilket överensstämmer med betänkandet. Ämnet natio>nalekonomi omfattar en översikt av samhällsekonomins frågeställningar och ormfattar den i examensämnet nationalekonomi med företagsekonomi i juris kandidatexamen ingående delstudiekursen i nationalekonomi. Studieplanen i rättslära motsvarar betyget godkänd i examensämnet rättsvetemskap vid handelshögskolan i Stockholm. Ämnet inleds med en översiktlig kurs i civilrätt. Vidare läses speciell närings- och handelsrätt, processrätt, beskattnings;rätt, kurs i deklarationsteknik och arbetsrätt samt genomgås viktigare tillämp»ningslagar med särskild betydelse för företagsledning. IHN:s kursplan ansluter sig här till betänkandets. Utöver den kurs i vårt lands ekonomiska geografi vilken inrymmes i studieplanen för ämnet nationalekonomi anser kursnämnden, att en orienterande före;läsningsserie omfattande främmande länder samt allmän ekonomisk geografi bösr medtagas i kursplanen för IHN. Denna kurs motsvarar handelshögskolans föreläsningsserie om Europas och främmande världsdelars ekonomiska geografi. (Delltentamen II.) Föreläsningsserien omfattar 30 timmar under ett läsår. Ämnet sociologi/psykologi omfattar sådana områden inom beteendevetenskaperna som har betydelse för förståelse av arbetsplatsens problem och arbetsledningens. Ämnets omfattning motsvarar till största delen KTH:s kurs II: 19, Industriell psykologi och arbetsledning. I ämnet företagsorganisation inrymmes förutom det företagsekonomiska avsnittet, benämnt personaladministration och företagsorganisation i Stockholms universitets studieplan i ämnet företagsekonomi, kompletterande delar av kursen Industriell ekonomi och organisation vid KTH (II: 3). Ämnet industriorganisation behandlar tekniska specialproblem och metoder inom det industriorganisatoriska området såsom arbetsstudier, marknadsanalys, rationaliseringshjälpmedel, beslutsteori, kommunikationsproblem, ackordssättning, kontorsorganisation, personalfunktionen, optimeringsproblem samt regleringstekniska principer och system. Mot bakgrunden av den målsättning som angivits gör man i bilaga 2 till drätselkammarens skrivelse en jämförelse i vad avser de tekniska kunskaper som IHN skulle förmedla i jämförelse med gruppen Mm (maskinkonstruktion) och gruppen Mp (produktionsteknik) vid KTH, varvid man för KTH endast tar hänsyn till obligatoriska ämnen som ingår i där möjliga alternativa kombinationer. Man redovisar antalet timmar för de olika alternativen samt försöker visa att undervisningen är helt jämförlig i omfattning och kvalitet. Ifrågavarande jämförelse torde emellertid vara helt ohållbar, eftersom studietiden vid KTH är fyraårig i vad avser tekniska ämnen och IHN även är fyraårig varav ca ett år tages i anspråk för företagsekonomiska ämnen. Omfattningen av de jämförda KTH-ämnena måste därför i princip vara större än IHN:s motsvarande ämnen och härom är intet att

319 säga. Tanken på kompensation genom självstudier och litteraturstudier är icke hållbar. Man h a r redan inom förutvarande avdelningsrådet M vid KTH konstaterat, att den där nödvändiga hemarbetstiden är orimligt lång och måste reduceras. Att då tro, att man vid IHN skulle kunna arbeta med ännu längre hemarbetstider är orimligt. Vad förslagets genomförande beträffar framhåller man, att en start skulle k u n n a ske redan hösten 1964. I Norrköping finnes enligt uppgift flera industrifastigheter som står utrymda i samband med utflyttning till nya industriområden och dessa lokaler skulle kunna ombyggas och begagnas under en provisorietid. För framtida utbyggnad finnes sedan tomtmark disponibel i direkt anslutning till vissa industritomter och högre tekniska läroverkets och yrkesskolornas områden. I bilaga 5 till skrivelsen beräknar man en ombyggnadskostnad om 5 milj. kronor och om denna förutsattes amorterad på 10 år en årskostnad på 0,5 milj. kronor. Härtill kommer ränta på ombyggnadskostnaderna som har upptagits till i genomsnitt 125 000 kronor. Som kallhyra för lokalerna har Norrköpings stads husbyggnadsbyrå räknat med 9 000 m 2 å 25 kronor eller 225 000 kronor. Som kommentar till redovisade uppgifter kan anföras, att en räntekostnad på 225 000 kronor svarar mot ett förhållandevis stort kapital, vilket skulle kunna begagnas för nybyggnad direkt. För inventarier uppskattas kostnaden till blott 0,5 milj. kronor, vilket är en helt orimligt låg siffra med hänsyn till den apparatur som måste förefinnas. Kostnadssammanfattningen i samma bilaga visar, att lärarpersonalen är så sammansatt att det icke kan bli fråga om undervisning på verklig högskolenivå, ej heller nämnvärd forskning. Anmärkningsvärt lågt är exempelvis assistentantalet. Den administrativa sidan är även för lågt dimensionerad, något som dock är av mindre betydelse i detta sammanhang. Årskostnaden under fjärde året, d. v. s, i fortvarighetstillstånd beräknas bli, om man borträknar kallhyra, avskrivning på ombyggnad under en 10-årsperiod samt ränta, tillhopa 4,3 milj. kronor, vilket per nominell studerande betyder en kostnad av ca 10 800 kronor. I ett följande avsnitt kommer att utvecklas, att en sektion för utbildning av ekonomingenjörer lämpligast bör inläggas i en ny teknisk högskola. 6.2.2. Högre teknisk utbildning i övre Norrland

Jämlikt sina direktiv skall universitets- och högskolekommittén bl. a. pröva, huruvida en eller två sektioner av teknisk högskola kan förläggas till någon av huvudorterna i övre Norrland. I skrivelse den 26 november 1963 till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet har Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott med överlämnande av promemoria angående teknisk högskola i Luleå anhållit, att en fjärde teknisk högskola i riket måtte förläggas till denna stad. Ifrågavarande skrivelse jämte promemoria har överlämnats till universitets- och högskolekommittén för att tagas

320 i b e a k t a n d e vid f u l l g ö r a n d e t av det åt k o m m i t t é n l ä m n a d e u p p d r a g e t . I p r o m e m o r i a n a n f ö r e s i h u v u d s a k följande. I september innevarande år överlämnade kommittén för näringslivets lokalisering sitt betänkande (SOU 1963:49, 58 och 61) till chefen för inrikesdepartementet. Lokaliseringskommittén framhåller häri vikten av att utbildning av högskolekaraktär ej koncentreras till ett fåtal orter i landet. En frigörelse från den traditionella bedömningen av den högre utbildningens lokalisering är nödvändig. Större hänsyn än tidigare bör tas till det inflytande på närings- och kulturliv som förläggningen av universitet och högskolor har. Befintligheten av högre utbildningsmöjligheter har stor betydelse för en landsdels ekonomiska utveckling. Detta gäller i hög grad en teknisk högskola i övre Norrland. Allmänna lokaliseringssynpunkter Det högre utbildningsväsendet har under efterkrigsåren undergått en betydande utveckling. Dess resurser har likafullt visat sig otillräckliga för att möta det moderna samhällets ständigt ökade krav på utbildningsmöjligheter. En fortsatt kraftig expansion kommer därför att ske. Att denna icke kan äga rum endast inom de gamla universitets- och högskolecentra står klart. Som uttryck för denna uppfattning framstår särskilt tillskapandet av universitetet i Umeå och de nu aktuella övervägandena om inrättande av ett sjätte universitet och en fjärde teknisk högskola. Redan det högre utbildningsväsendets egen expansion har sålunda nödvändiggjort en spridning av utbildningen till a n d r a orter än dem, till vilka det traditionellt varit knutet. Nya synpunkter på lokaliseringen har därmed trängt i förgrunden. Detta har också varit naturligt med hänsyn till den allmänna samhällsutvecklingen. En alltför stark koncentration till ett fåtal huvudorter är varken möjlig eller önskvärd. Även vid förläggningen av universitet och högskolor måste ökad hänsyn tagas till andra landsdelars utvecklingsbehov. Särskilt träder här Norrland i blickfältet. Betydelsen för det norrländska närings- och kulturlivet av tillgång till egna högre undervisnings- och forskningscentra är uppenbar. Lokaliseringskommittén har särskilt uppehållit sig därvid och understrukit, att den geografiska närheten till högre utbildningsanstalter stimulerar ungdom att skaffa sig utbildning och utgör en viktig lokaliseringsfaktor vid startandet av nya företag och utbyggnad av befintliga industrier. Ett universitet medför sålunda verkningar i flera riktningar i den landsdel, vartill det förlagts. Den egna ungdomens intresse och möjligheter att studera främjas, liksom den egna företagsamheten stimuleras. Ungdom från andra landsdelar söker sig även dit och får kontakter med nya miljöer, liksom en dragningskraft utövas på nya företag. Hänvisningar till dessa förhållanden utgjorde också huvudskäl för förläggandet av ett universitet till Umeå. Lokalisering av högre teknisk utbildning till övre Norrland Fråga har nu uppkommit om en väsentlig ökning av den högre tekniska utbildningen. Det står klart, att ett stort behov föreligger av flera kvalificerade tekniker, liksom att en spridning av utbildningsresurserna måste övervägas. Utrymmen har sålunda även här yppats för ett beaktande av Norrlands behov och intressen. En teknisk högskola är mer än a n d r a högre undervisningsanstalter ägnad att stimulera näringslivet i den landsdel, dit den förläggs. Emellertid måste lokaliseringen även ske under beaktande av att god teknisk och industriell miljö bör finnas i omlandet. Båda dessa synpunkter synes med avsevärd styrka tala för förläggning av en teknisk högskola till övre Norrland.

321 Naturtillgångarna är utomordentligt rika i denna landsdel. Omkring 90 procent av hela den i landet k ä n d a tillgången på järn finns sålunda i Norrbotten. Även vattenkraftsresurserna är av betydande storleksordning. Närmare Vs av landets utbyggnadsvärda vattenkraft kan utvinnas i Norrbotten. Den produktiva skogsmarken utgör Ve av hela rikets skogsareal. Den industri och övriga verksamhet, som vuxit fram kring naturtillgångarna i Norrbotten, är av betydande omfattning. Bland viktigare företag och institutioner märkes LKAB:s anläggningar i Kiruna, Malmberget och Luleå, Norrbottens Järnverk i Luleå, Statens Skogsindustriers fabriker i Karlsbörg och Piteå, Svenska Cellulosaaktiebolagets industrier i Piteå, Vattenfallsverkets omfattande anläggningar, Geofysiska institutionen och rymdforskningen i Kiruna samt Jernkontorets metallurgiska forskningsstation i Luleå. Även annan verksamhet av betydelse för den tekniska miljön befinner sig i stark expansion. Under åren 1961 och 1962 var sålunda kostnaderna för byggnadsföretag inom den reglerade sektorn i Norrbottens län i genomsnitt ca 500 milj. kronor per år. Även vägväsendet har undergått en kraftig utveckling u n d e r senare år. Inom Norrbottens län finns två tekniska föreningar, vilka utgör ett forum i huvudsak för ingenjörer anställda vid de olika företagen. Medlemsantalet uppgår f. n. till 773 personer. Att Norrbotten erbjuder en naturlig miljö för en teknisk högskola vill sålunda synas tydligt. Att tillkomsten av en sådan skulle vara av utomordentlig betydelse för landsdelens näringsliv, lärer även vara uppbart liksom att en sådan vidareutveckling av Norrbotten skulle vara till stort gagn för landet som helhet. I vårt land liksom i andra länder har det varit en näringspolitisk och ekonomisk strävan att få till stånd en ökad och rationell förädling av de egna naturtillgångarna. Denna tendens torde framdeles komma att ytterligare accentueras i takt med det internationella varuutbytets ökning. En stigande världshandel med skarpt konkurrens kräver en produktionsinriktning med specialisering på sådana näringar, som ger landet bästa möjliga ekonomiska utbyte. Därvid torde en förädlingsindustri baserad på landets råvarutillgångar, främst malmen och skogen, ha särskilt gynnsamma förutsättningar. Grunden för ett effektivt tillvaratagande av råvarutillgångarna är emellertid ett intensivt utvecklingsarbete. Detta förutsätter personella tillgångar i form av kvalificerad arbetskraft. Ingenjörsbehovet kan förväntas bli ännu mer markant inom råvaruindustrin än hittills. Tillgången på högskoleingenjörer och annan val u t b d d a d arbetskraft kan bli avgörande för den framtida avkastningen inom denna industri. En rationalisering exempelvis inom gruvindustrin leder till en ökad efterfrågan på kvalificerade tekniker. Myndigheterna i Norrbottens län har i görligaste mån sökt tillgodose industrins behov härvidlag, Yrkesutbildningen har sålunda målmedvetet byggts ut. Däremot är behovet av högre utbildad arbetskraft icke tillgodosett. Det råder ett stort underskott på akademiker. För Norrbottens del framstår en ökad civilingenjörsutbildning som särskilt angelägen. Det ar icke tillfyllest, att områden med stora naturrikedomar tillföres finansiella resurser för exploateringen. Ett effektivt tillvaratagande av tillgångarna är beroende av även andra faktorer. Miljöns bättre eller sämre ordnande återverkar på näringslivets effektivitet. En teknisk högskola i Norrbotten skulle utgöra ett värdefullt inslag i den progressiva miljö som karakteriserar länet, och på ett fördelaktigt sätt påverka näringslivet. En utbyggnad och rikare differentiering av industrin i övre Norrland framstår som högst angelägna önskemål. Den betydelse, som tillkommer den till en teknisk högskola knutna forskningen, förtjänar även att särskilt understrykas i detta sammanhang. Avsaknaden av tek11—413173

322 nisk forskningsverksamhet i Norrland har medfört betydande olägenheter landsdelen.

för

Luleå som förläggningsort för teknisk högskola Starka skäl synes sålunda tala för lokalisering av en teknisk högskola till övre Norrland i samband med den nu aktuella utbyggnaden av den högre tekniska utbildningen. Att Luleå skulle utgöra den naturliga förläggningsorten för en sådan högskola synes uppenbart. I fråga om lämplig miljö för en dylik institution synes Luleå vara ställd utom konkurrens från andra städer i Norrland. Även bortsett från den norrländska synpunkten framstår staden som ytterst väl ägnad för lokalisering av en teknisk högskola. Inom Luleå finns Norrbottens Järnverk och inom kort även Jernkontorets metallurgiska forskningsstation. Stadens hamn är redan en av landet viktigaste — om något år kommer en av världens största malmhamnsanläggningar att ha tagits i bruk. Inom kort avstånd finns Statens Skogsindustriers anläggningar i Karlsborg och Piteå och Svenska Cellulosaaktiebolagets industrier i Piteå. Dagligt direktflyg finns till Stockholm och till Kiruna. Folkmängden i Luleå stad, Luleå kommunblock och Norrbottens län framgår av efterföljande tabell, vilken bygger på uppgifter som redovisas i »Kommunblock för Norrbottens län».

Luleå kommunblock

1975 i procent av 1962

30 614 48 574 241 958

32 319 50 455 263 212

33 700 51 800 264 900

37 100 55 500 270 000

40 800 59 600 276 900

126 118 105

En rad åtgärder h a r vidtagits för att tillgodose befolkningens krav på trivsel och rekreationsmöjligheter. Sålunda finns bl. a. badhus med simbassäng, idrottsplaner, skridskobana, ishockeybana, tennisbanor, golfbana, el-Ijusspår för skidåkning, belyst teknikbana för slalomträning. En ny sporthall är under uppförande till en beräknad produktionskostnad av 7,7 milj. kronor. Möjligheterna till friluftsliv är goda. I skärgården liksom i stadens övriga omgivningar finns Utmärkta rekreationsplatser och fiskevatten. Skol- och yrkesundervisningen är väl utbyggd och differentierad. Utöver den obligatoriska skolan finns yrkesskola, flickskola, allmänt läroverk, tekniskt gymnasium, handelsgymnasium, folkskoleseminarium, förskoleseminarium, polisskola, teknisk skola och teknisk aftonskola. Behovet av förskolor och daghem är likaledes väl tillgodosett. Staden har lasarett, omfattande flertalet specialavdelningar; ytterligare tillkommer genom pågående tillbyggnad. Ett stort antal privatpraktiserande läkare, tandläkare och sjukgymnaster finns i Luleå. Stadens förvaltning är väl organiserad. Bostadsproduktionen är mycket omfattande och uppgår årligen till omkring 600 lägenheter i flerfamiljshus och omk r i n g 200 lägenheter i småhus/Tillgången på industrimark är tillfredsställande. Goda förutsättningar finns för nyetablering. Över huvud synes Luleå ha de bästa förutsättningar att tillgodose olika krav på samhällelig service. Studentunderlaget för en teknisk högskola i Luleå I anslutning till de siffror, som ovan anförts, kan det vara lämpligt att beröra frågan om studentunderlaget för en teknisk högskola i Luleå. Ecklesiastikdepar-

323 tementets prognos- och planeringsgrupps promemoria rörande fortsatt utbyggnad av det högre utbildningsväsendet utgår från att 2 procent av en årskull kring 20-årsåldern skulle erhålla utbildning vid teknisk högskola omkring 1970. Motsvarande andel kan även framräknas med ledning av skolöverstyrelsens till gymnasieutredningen överlämnade uppgifter. Minst 6 procent av ungdomarna i gymnasieåldern har sålunda beräknats i framtiden erhålla en utbildning, som är lämpad för teknisk högskola. Av dem som avlägger studentexamen på reallinje eller vid tekniskt gymnasium går redan nu minst V» vidare till tekniska högskolor, en andel som torde stiga, då intagningen vid dessa högskolor ökas. Från Norrbottens län torde omkring 1970 en årskull kring 20-årsåldern uppgå till närmare 5 000 personer. Det antal, som lågt räknat skulle gå till teknisk högskola, skulle då bli 100 personer. Bekryteringsunderlaget från de fyra nordligaste länen skulle bli 300—350 personer. Emellertid måste det starkt understrykas, att en teknisk högskola i Luleå icke bör baseras p å förutsättningen, att den endast skulle tillgodose den norrländska ungdomens utbildningsbehov. Även om det naturligtvis alltid måste vara av vikt, att en högre utbildningsanstalt erhåller ett naturligt »omland», måste i detta sammanhang även en annan synpunkt beaktas. För att de lokaliseringspolitiska fördelar verkligen skulle fullt utvinnas, som vore en grundtanke bakom förläggandet av en teknisk högskola till Luleå, måste denna bestämt uppfattas icke som en lokal utbildningsanstalt utan som en institution av rikskaraktär, önskemålet är, som förut sagts, icke blott att stimulera den norrländska ungdomen genom ökade utbildningsmöjligheter på nära håll utan även att ungdom från andra landsdelar skall vinna kontakt med den norrländska miljön. Man bör därför eftersträva att få en i landets undervisningsväsende totalt sett integrerad högskola i Luleå. Bedömningen av frågan, om en sådan institution bör komma till stånd eller icke, bör ej avgöras endast på grundval av uppskattningar rörande det studentunderlag, som kan förväntas från det närmaste omlandet. Lärarfrågan

för en teknisk högskola i Luleå

En annan fråga, som bör särskilt beaktas, är möjligheterna att lösa lärarf rågan för en teknisk högskola i Luleå. Dessa är naturligtvis beroende av vilka fack utbildningen kommer att omfatta. Vissa allmänna synpunkter på frågan kan emellertid antecknas. En teknisk högskola förutsätter, utöver en stab av ordinarie lärare, ett betydande antal speciallärare. Det torde icke råda någon tvekan om att åtskilliga sådana kan rekryteras från den norrbottniska industrin. Ofrånkomligt synes emellertid, att underlaget icke täcker alla de tjänster, som fordras för en fackavdelning, annan än en bergsteknisk. Man måste utgå från att något flera ordinarie lärartjänster måste inrättas vid en teknisk högskola i Luleå än som skulle bli erforderligt vid en förläggning till en ort i mellersta Sverige. En något större samhällsinsats framstår emellertid som väl motiverad med hänsyn till de förut understrukna lokaliseringspolitiska fördelar, som skulle vinnas genom tillvaratagande av övre Norrlands naturliga förutsättningar i övrigt som förläggningsort för en teknisk högskola. Det bör också betonas, att man icke skall utgå från att det nuvarande tillståndet skall förbli orubbat, eller m. a. o. att en teknisk högskola i Luleå allt framgent skulle ställa sig dyrare än ett annat alternativ. Till en början skulle de gynnsamma biverkningar för Norrbottens näringsliv, som kan förväntas följa av att högre teknisk utbildning förlägges till dess huvudort, komma att bidraga till lärarfrågans lösning. Särskilt bör det emellertid framhållas, att ett stort behov förelig-

324 ger av kvalificerade konsultkrafter i övre Norrland. Stora belopp betalas till experter och företag nedåt landet, därför att erforderliga tjänster icke kan erhållas i Norrbotten. Olägenheterna härav har understrukits av representanter för den norrländska industrin vid förda överläggningar i denna fråga. Man hoppas särskilt på att som en biverkan av en teknisk högskola i Luleå få till stånd en mera utvecklad konsultverksamhet. De lärare, som knyts till en sådan ny institution, skulle kunna påräkna att i stor omfattning bli anlitade för industriella uppdrag. Genom tillkomsten av konsultföretag på olika specialområden torde den brist på möjliga speciallärare, som skulle föreligga på ett inledande stadium, kunna hävas. Det nu sagda är av betydelse även vid bedömningen av möjligheterna att rekrytera till tjänster vid en högskola i Luleå. Att befattningar vid de nuvarande huvudorterna är särskilt eftersökta och att rekryteringen till mera avlägset belägna läroanstalter kan innebära problem, är välkänt. Vad särskilt gäller tekniska högskolor torde tjänsternas attraktionsförmåga i ej ringa mån vara beroende av utsikterna till kontakter och uppdrag hos industrin. Det är därför anledning att särskilt understryka, att lärarna vid en högskola i Luleå kan förutses icke bli sämre ställda i detta hänseende än deras kolleger på andra orter. Ett rikt arbetsfält finns i övre Norrland till följd av den påtagliga bristen på teknisk expertis på områden av betydelse för industrin. Mark- och bostadsanskaffning för en teknisk högskola i Luleå Vid bedömningen av det högre utbildningsväsendets lokaliseringsfrågor har vidare mark- och bostadsfrågor trängt i förgrunden. Ett av huvudskälen, varför universitetens och högskolornas erforderliga expansion icke kan ske endast på de traditionella huvudorterna, är just bristen på erforderliga lokalutrymmen och på bostäder för lärare och studenter. De flesta mellanstora städer torde ha bättre förutsättningar att lösa dessa problem än storstäderna. I Luleå skulle några svårigheter icke komma att uppstå. Vid förda överläggningar h a r Luleå stad förklarat sig fullt beredd att draga försorg om erforderlig bostadsanskaffning. Önskvärd storleksordning för en teknisk högskola i Luleå Av direktiven för 1963 års universitets- och högskolekommitté framgår att man närmast tänkt sig, att en utbyggnad skall ske endera vid befintliga tre högskolor eller både vid dessa och på en ny ort, och att vid sidan därav skall prövas möjligheten att förlägga en eller två fackavdelningar till en stad i övre Norrland. Det torde vara berättigat att utgå från att någon dubblering av avdelningar genom inrättande både i övre Norrland och vid en annan ny högskoleort icke h a r avsetts. Direktiven anger vidare, att utbyggnaden för de 950 nya platser, varom fråga är, förutsattes ske i huvudsak proportionellt mot de olika fackavdelningarnas inbördes storlek efter genomförandet av 1960 års beslut. Ett alternativ, som mot bakgrunden av vad förut anförts framstår som angeläget att överväga, är att förlägga hela den ytterligare utbyggnad av den högre tekniska utbildningen, som är erforderlig vid sidan av de nu förefintliga tre högskolorna, till en ny läroanstalt i Luleå. Av direktiven för 1963 års universitetsoch högskolekommitté skulle möjligen kunna utläsas att Luleå icke skall prövas som alternativ förläggningsort för en fjärde teknisk högskola utan endast som lokaliseringsort för en till någon enstaka fackavdelning begränsad utbildning. Sannolikt är en sådan läsning ej avsedd, utan intentionen torde i stället vara, att det bör särskilt övervägas, om övre Norrlands behov kan tillgodoses även för det fall en fjärde större enhet ej anses böra förläggas dit. Med hänsyn till vad förut utvecklats framstår det som högst angeläget, att Luleå-alternativet prövas ur det större perspektivet.

325 Det bör framhållas, att en alltför liten enhet föranleder vissa betänkligheter. En sådan torde icke kunna utnyttja de därför erforderliga lärarkrafterna i riktig utsträckning. Studierna vid olika fackavdelningar vid teknisk högskola bedrives i stor utsträckning gemensamt, särskilt under de första läsåren. Det torde därför vara ekonomiskt riktigt att bygga ut en institution till en något större storleksordning än som skulle följa av endast en eller två avdelningar. Även organisatoriska skäl synes kunna tala därför. En väl avvägd proportion mellan ordinarie och icke ordinarie lärare torde vara svår att åvägabringa inom ramen för mindre än vid pass en halv högskola. Med det sagda har ej avsetts, att en fullständig teknisk högskola bör förläggas till Luleå. Det synes sannolikt — ehuru detta naturligtvis icke kan med säkerhet bedömas av en icke fackman — att det över huvud ej är nödvändigt att inrätta en komplett fjärde högskola. Att utrymme ännu finns för utbyggnad vid befintliga läroanstalter är klart utsagt. Som ett realistiskt och rationellt alternativ framstår då, att kapaciteten vid vissa fackavdelningar ökas endast på nuvarande studieorter, medan övriga etableras på en ny ort. Härvid bör av förut utvecklade skäl Luleå träda i förgrunden.

Utformningen

av en teknisk

högskola

i Luleå

En partiell högskola, dock icke begränsad så snävt som till en eller två avdelningar, bör sålunda komma till stånd i Luleå. Frågan, vilka fackavdelningar som i första hand borde övervägas förlagda till en sådan ny institution, har varit föremål för särskilda överväganden. Flera olika synpunkter gör sig gällande härvidlag. Till en början står det klart, att högskolan måste grundas på någon eller flera av de stora fackavdelningarna. Sedan 1960 års beslut genomförts, kommer avdelningarna för väg- och vattenbyggnadsteknik, maskinteknik och elektroteknik att motsvara omkring 2/s av en fullt utbyggd teknisk högskola. Bland dessa tre avdelningar synes därmed basen för en läroanstalt i Luleå böra sökas. Av vikt är emellertid även att anknytning erhålles till den speciella tekniska miljön kring förläggningsorten. Som ytterligare en beaktansvärd synpunkt framstår, att en partiell högskola lämpligen skulle kunna givas en något speciell inriktning, svar a n d e mot särskilda behov som framkommit genom den industriella utvecklingen. Genom att högskolan i viss mån gåves en särskild karaktär, skulle också dess egenskap av rikshögskola och icke blott lokal högskola bli understruken på ett värdefullt sätt. Vid övervägande av olika möjligheter att utforma en teknisk högskola i Luleå kan det vara lämpligt att utgå från den sist anförda synpunkten och sålunda undersöka, vilka speciella utbildningsbehov som skulle kunna tillgodoses. Något som därvid särskilt framträder är den viktiga roll, som till följd av den ökade automationen tillkommit instrumentteknik, mätteknik, regleringsteknik och liknande fackområden. På byggnadsområdet föreligger en markant underkapacitet med avseende å värme-, ventilations- och sanitetstekniker. Vidare har ofta från industrin framställts önskemål om ingenjörer med allmänt produktionsteknisk utbildning. En betydande brist föreligger även på geofysiker. Särskilt underströks detta i det under 1963 avgivna betänkandet »Malmen i Norrbotten» (SOU 1963:36). Här har endast givits några få exempel på speciella bristområden, som skulle kunna täckas genom en partiell teknisk högskola i Luleå. En fackavdelning för elektroteknik, särskilt inriktad på automationens problem, eller en för maskinteknik, särskilt inriktad på produktionsteknisk utbildning, synes vara lämpliga

326 alternativ. En fackavdelning för teknisk fysik skulle utgöra ett värdefullt komplement. Betraktas den andra av de förut angivna synpunkterna, den särskilda anknytningen till den tekniska miljön i övre Norrland, framkommer ytterligare alternativ. Av de tre stora fackavdelningarna träder främst den för väg- och vattenbyggnadsteknik i blickfältet. Av vad förut sagts om byggnadsverksamheten, vattenkraften och vägväsendets utveckling i Norrbottens län h a r framgått, att en väg- och vattenbyggnadsteknisk linje skulle te sig högst naturlig vid en teknisk högskola i Luleå. Även sambandet med gruvbrytningstekniken synes förtjäna beaktande. Särskild uppmärksamhet borde ägnas bergsprängningsteknik. Det bör i detta sammanhang även understrykas, att en intensifierad forskning på husoch vägbyggnadsteknikens områden, med särskild hänsyn till de klimatiska faktorernas inverkan, framstår som högst angelägen. En sådan forskningsverksamhet skulle finna sin naturliga miljö i Norrbotten. Även fackavdelningar för elektroteknik och maskinteknik skulle finna anknytning i Luleå, om än icke lika markant. Väl kan man icke räkna med tillkomsten av en så utvecklad tung industri i Norrbotten, som skulle kunna mottaga större delen av de civilingenjörer, som bleve utexaminerade. Emellertid synes goda förutsättningar föreligga för att en på apparattillverkning och liknande inriktad industri skall kunna etableras, därest erforderlig stimulans gives. Särskilt bör man härvidlag uppmärksamma den rikliga tillgången p å arbetskraft. Närmast till hands skulle emellertid otvivelaktigt ligga en bergsteknisk utbildning i Luleå. Till följd av gruv- och järnindustrin i Norrbottens län kommer Luleå att framstå som den naturligaste förläggningsorten i landet för dylik utbildning. Ytterligare kommer detta att markeras genom tillkomsten av Jernkontorets metallurgiska forskningsstation därstädes. Sambandet mellan en bergsteknisk och en väg- och vattenbyggnadsteknisk avdelning har redan ovan påpekats. Emellertid måste det beaktas, att intagningen vid bergshögskolan i Stockholm just undergått en kraftig ökning, från 45 till 110 nybörjarplatser. Även om en ytterligare utbyggnad för närvarande icke är aktuell,, synes det vara värt att prövas, om icke den bergstekniska utbildningen lämpligen borde lokaliseras till Luleå. Då den högre tekniska utbildningen genomgår en så kraftig expansion, soni redan skett och som skall fortsätta, synes det naturligt, att en sådan lösning u p p tages till övervägande. Utrymme skulle kunna beredas i Stockholm för utbyggnad av andra fackavdelningar, vilket med hänsyn till de ej obegränsade mark^ och lokalresurserna kunde innebära en betydande fördel. Av direktiven för 1963 års universitets- och högskolekommitté framgår, att kommittén icke har befogenhet att pröva lämpligheten av sådana omdispositioner. Det bör emellertid anmärkas, att en förutsättningslös och. obunden granskning av den här upptagna och eventuellt andra likartade frågeställningar synes kunna vara av stort värde för en rationell lösning av den högre tekniska utbildningens problem. Även om en så radikal lösning som bergshögskolans omlokalisering till Luleå skulle anses icke böra ifrågakomma, framstår det likväl önskvärt, att den förnämliga forskningsstation, som nu etableras i Luleå, och landsdelens särskilda förutsättningar i övrigt tillvaratages för den högre tekniska utbildningen. En möjlighet vore att vid en partiell högskola i Luleå inrätta en mindre bergsteknisk institution med särskild inriktning på forskning och utbildning efter civilingenjörsexamen. Ett sådant »annex» till bergshögskolan i Stockholm skulle icke blott kunna innebära en avlastning för denna utan även erbjuda de studerande en stimulerande miljö utan motsvarighet i landet.

327 Sammanfattning Den högre tekniska utbildningens kraftiga expansion ger utrymme för ett beaktande av övre Norrlands utvecklingsbehov. Starka allmänna skäl talar för att denna landsdel bör givas det stöd för dess närings- och kulturliv, som en teknisk högskola skulle innebära. En god miljö för en sådan institution bildas av de rika naturtillgångarna och anläggningarna för deras tillgodogörande. Luleå framstår som den givna förläggningsorten såsom centralpunkt för övre Norrlands industri och kommunikationer. Den utbyggnad av den högre tekniska utbildningen, som erfordras vid sidan av nuvarande tre läroanstalter, bör ske vid en ny högskola i Luleå. Dennas rikskaraktär bör understrykas. Detta kan ske genom en inriktning på vissa viktiga bristsektorer, vilkas betydelse sammanhänger med den moderna industriella utvecklingen, t. ex. den ökade automationen. Högskolan bör baseras på de stora fackavdelningarna, vilka samtliga, särskilt den väg- och vattenbyggnadstekniska, har god anknytning i Norrbottens näringsliv. Oavsett om någon ökning skall ske av den bergstekniska utbildningen, aktualiseras en lokalisering till Luleå av den särskilt gynnsamma miljö, som övre Norrland erbjuder för sådana studier. Mark- och bostadsanskaffning bereder icke problem. Lärarfrågans lösning skulle i ett första skede kräva något större insatser av staten än en förläggning till mellersta Sverige, men denna olägenhet bör tagas med hänsyn till de stora fördelar, som skulle stå att vinna. I avsnitt 6.3.8. kommer att utvecklas varför en teknisk högskola varken bör eller kan inrättas i övre Norrland. Däremot bör särskilt beaktas, att i Luleå finns Norrbottens Järnverk och att inom kort även Jernkontorets metallurgiska forskningsstation kommer att vara färdiginrättad därstädes. Som ett led i utbildningen av bergsingenjörer vid sektion B vid KTH ingår stort antal obligatoriska studieresor och arbeten vid järnverk och gruvor. Det synes böra uppdragas åt KTH att undersöka huruvida icke viss del av dessa arbeten borde förläggas till Luleå och huruvida icke vissa fasta kurser skulle kunna meddelas därstädes. Ävenså synes böra eftersträvas att vissa examensarbeten liksom licentiand- och doktorandarbeten förlägges till den metallurgiska forskningsstationen samt att ett u r forskningssynpunkt fruktbärande samarbete etableras mellan högskolan och forskningsstatiorien. .•

' ' I

•'

n»j

\\

.

:•• •• "-".

•.•:•.

6.2.3. Högre teknisk utbildning i Västerås

I underdånig skrivelse den 18 december 1963 har Västerås stad genom dess drätselkammare hemställt, att Kungl. Maj :t måtte vidtaga åtgärder för att under 1960-talets senare hälft i Västerås infatta och utbygga en teknisk högskola. Ifrågavarande skrivelse h a r överlämnats till universitets- och högskolekommittén för att tagas i beaktande vid fullgörande av det åf kommittén lämnade uppdraget. I skrivelsen anföres i huvudsak följande, n Under hösten 1963 har en kommitté varit sysselsatt med att utreda frågan om Västerås förutsättningar; som lokaliseringsort för en fjärde teknisk högskola. Kommittén har förutom representanter för staden även innehållit företrädare för industrin i staden och regionen. Utredningen har i huvudsak,begränsats tilj att om-

328 fatta synpunkter på lokaliseringen av en eventuell ny teknisk högskola bestående av fyra avdelningar med utbildning av elektrotekniker, mekanister, ekonomingenjörer och tekniska fysiker. Demografiska synpunkter och förhållanden Utförda offentliga utredningar har visat att behovet av akademiskt utbildad arbetskraft tillväxer kraftigt. Detta h a r medfört att två större lokaliseringsöverväganden beträffande den högre undervisningen är aktuella, nämligen: a) eventuellt inrättande av ett sjätte universitet b) eventuellt inrättande av en fjärde teknisk högskola Statsmakterna har således att överväga och ta ställning till om det framtida utbildningsbehovet motiverar flera studieorter. Eventuellt inrättande av ett sjätte universitet och/eller en fjärde teknisk högskola sammanhänger i och för sig med valet av lokaliseringsorter. Vid argumentering beträffande lokalisering av ett eventuellt sjätte universitet har belysts den lämpligaste lokaliseringen med hänsyn till den befolkningsmässiga balansen och storleken av folkmängden inom ortens »naturliga» upptagningsområde. Då Västerås stad i och för sig är otänkbar som lokaliseringsort för ett sjätte universitet bl. a. genom att i östra delen av Svealand redan finnes två universitet och att i Norrland inrättats universitet i Umeå, skulle detta kunna tas som intäkt för att så även är fallet beräffande val av lokaliseringsort för en fjärde teknisk högskola. När det gäller lokaliseringen av denna högskola är emellertid förutsättningarna annorlunda bl. a. med hänsyn till nuvarande lokalisering och planerade utbyggnader av rikets tre tekniska högskolor — Stockholm, Göteborg, Lund. En analys av befolkningens fördelning med avseende på lika vägavstånd mellan högskoleorterna och mot bakgrunden av framtida antalet nybörjarplatser ger vissa intressanta aspekter ur lokaliseringssynpunkt. Av tabell A framgår att Stockholms upptagningsområdes andel 1960 var 56 procent, Göteborgs 24 procent och Lunds 20 procent. Antalet nybörjarplatser på ca 2 000 läsåret 1965/66 beräknas fördela sig enligt följande procenttal, Stockholm 40 procent, Göteborg 34 procent och Lund 26 procent. (SOU 1962:55, tabell 1.4 :9, sid. 25.) Stockholms andel av nybörjarplatserna blir således avsevärt mycket lägre än andelen av folkmängden. Vidare har i tabell A sammanställts uppgifter om folkmängden inom vissa TH:s »naturliga upptagningsområden». Stockholm och vissa tänkbara XTH-orter har därvid sammanförts till ett gemensamt område. Därav framgår att med en sydligare belägenhet på en eventuell XTH-ort krymper andelen för Göteborg och Lund och att alternativet Stockholm/Västerås ger det största underlaget för Göteborgs och Lunds vidkommande. Lokaliseringen skall emellertid ses mot bakgrunden av det framtida antalet nybörjarplatser vid de olika tekniska högskolorna. Om man räknar med att antalet nybörjarplatser omkring år 1970 uppgår till ca 2 900 fördelade i grova drag på Stockholm 900, Göteborg 800, Lund 600 och XTH 600 blir blir respektive andelar 31 procent, 27 procent, 21 procent respektive 21 procent. Stockholm och XTH-ort skulle då tillsammans få 52 procent av elevantalet och Göteborg/Lund 48 procent. Motsvarande siffror för andelen av folkmängden år 1960 var: Stockholm/Västerås Stockholm/Örebro Stockholm/Linköping Stockholm/Jönköping

58,8 procent — Göteborg/Lund 62,1 procent — Göteborg/Lund 63,7 procent — Göteborg/Lund 68,5 procent — Göteborg/Lund

41,2 procent 37,9 procent 36,3 procent 31,5 procent

329 Tabell A. Folkmängden

inom respektive TH.s »naturliga» (1 OOO-tal) Folkmängd

Stockholm Göteborg Lund Riket Stockholm/Västerås... Göteborg Lund 1 Stockholm/Örebro .. 1 Göteborg 1 Lund 1 Stockholm/Linköping 1 Göteborg Lund1 1 Stockholm/Jönköping 1 Göteborg Lund1

upptagningsområde.

Procentuell fördelning

3 950 1 680 •1420

4 230 1800 1470

56,0 23,81 20,2/

7 050

7 500

100,0

100,0

4 120 1 480 1 450

4 410 1 590 1 500

58,4 21.01 A4. 1 R6 20,6/ '

58,8 21,21 41,2 20,0/

4 348 1 314 1 385

4 659 1 413 1427

61,7

62,1 18,91 19,0/ *'*"

4 456 1 368 1 223

4 776 1 456 1267

4 809 1 123 1 115

5 139 1 204 1 156

%u

*

38 3

£?} 63,2

1 7 $ 36,8 68,3 15,91 15,8/ * 1 » '

56,4 24.01 44o3 fi6 19,6/ '

63,7 19 41 16,9f

36 3

'

68,5 16

'H 31 d l b5 '

15,4/

1 Källa: Örebro stad och Örebro läns landsting med underdånig framställning om inrättande av universitet i Örebro. Anm. Upptagningsområdena har avgränsats med hänsyn till lika vägavstånd till respektive tekniska högskoleorter.

Som synes uppvisar alternativet Stockholm/Västerås den bästa anpassningen vid jämförelse mellan elevantalets framtida fördelning och befolkningsfördelningen och Stockholm/Jönköping den sämsta. Vissa förskjutningar i befolkningens fördelning kommer sannolikt att ske mellan 1960 och 1970 innebärande ökad andel för Stockholm/XTH-ort av storleksordningen 0,5—1,0 procent. Föregående resonemang avser problemet i stort. Beträffande avdelningar som kommer att finnas på samtliga fyra orter och med ungefär lika elevantal, blir fördelningen Stockholm/XTH-ort 50 procent, Göteborg 25 procent och Lund 25 procent. Den bästa anpassningen även från denna utgångspunkt uppvisar alternativet Stockholm/Västerås. Om man dessutom beaktar att teknologtätheten i Svealand för närvarande torde vara högre än i Götaland, är det viktigt att Göteborg och Lund får ett så gynnsamt befolkningsunderlag som möjligt. Enligt uppgifter från tekniska högskolorna om intagningar hösten 1962 kom nämligen 762 elever eller 27,2 per 100 000 inv. från Svealand och 649 eller 18,1 per 100 000 inv. från Götaland. En avsevärt sydligare eller västligare belägenhet av XTH än Västerås ger därvidlag sämre betingelser. För avdelningar med specialinriktning och följaktligen med hela riket som upptagningsområde är Västerås lämpligt beläget i den expanderande mälardalsregionen och inom ringa avstånd från stockholmsregionen. Tanken att Västerås närbelägenhet till Stockholm ur demografisk synpunkt skulle innebära en nackdel ur lokaliseringssynpunkt gentemot andra orter i Svealand och Götaland på längre avstånd från Stockholm finns således inga vägande skäl för. Tvärtom synes Västerås mot bakgrund av det h ä r anförda vara väl så lämplig om inte rentav lämpligare än övriga tänkbara orter. Västerås är också den stad som haft den starkaste folkökningen u n d e r efterkrigsperioden av de tänkbara städerna och konkurrerar med Uppsala om platsen som rikets femte stad (tabell B).

330 Tabell B. Folkmängden

i vissa större städer inom nuvarande 1945—1962

administrativa

Folkmängd den 31 dec.

stadsområde

Index 1945 = 100

Stad 1962

48 881 59 990 68 197 77 946 80 451 79 461 86 116 88 762 90 800 92 281 48 077 54 955 61 476 66 638 68 974 40 488 44 685 48 517 50 652 51 053 32 297 35 651 38 689 43 064 44 657 60 213 66 922 71418 75 434 76 795 47 020 53 577 57 089 59 072 60 265 41 986 46 894 50 662 54 768 56 584

123 108 114 110 104 111 114 112

140 112 128 120 120 119 121 121

159 114 139 125 133 125 126 130

165 116 143 126 138 128 128 135

1945 Västerås Norrköping Linköping Jönköping Karlstad Örebro Eskilstuna Gävle

Industrisysselsatta

i vissa

större

städer

och

län

D e t s y n e s a n g e l ä g e t a t t t e k n i s k a h ö g s k o l a n f ö r l ä g g s till e n o r t e l l e r e t t o m r å d e m e d r e s u r s e r i fråga om högskoleutbildad p e r s o n a l och l a b o r a t o r i e r , då u n d e r v i s n i n g e n särskilt i s a m b a n d m e d utbyggnaden torde kräva samarbete i olika former. I föreliggande avsnitt redovisas uppgifter om förvärvsarbetande i n o m tillverkn i n g s i n d u s t r i n , f ö r v ä r v s a r b e t a n d e efter u t b i l d n i n g och y r k e i n o m den t e k n i s k a och kommersiella sektorn. Tabell

C. Förvärvsarbetande

dagbefolkning inom tillverkningsindustrin städer år 1960 Därav tjänstemän

Stad

Västerås... Norrköping Linköping. Jönköping. Karlstad. . Örebro... . Eskilstuna Gävle

Totalt antal förv.arb.

18 125 18 703 13 594 10 048 7 312 14 271 16 779 9 807

i vissa

större

Därav inom metall-, maskin-, elektro- och trptmedelsind. därav tjänstemän

antal

7 779 4 703 5 130 3 273 2 406 3 587 4 267 2 430

procentandel

summa förv.arb.

42,9 25,1 37,7 32,6 32,9 25,1 25,4 24,8

15 339 6 160 9 293 4 648 3 874 4 972 13 147 3 886

antal 6 986 1 808 3 962 1 770 1 352 1280 3 295 941

procentandel 45,0 29,4 42,6 38,1 34,9 25,7 25,1 24,2

S o m f r a m g å r a v t a b e l l C i n t a r V ä s t e r å s en f r a m t r ä d a n d e p l a t s b l a n d d e r e d o visade städerna beträffande såväl totala antalet förvärvsarbetande inom tillverkn i n g s i n d u s t r i n som antalet o c h andelen tjänstemän, o c h överträffas e n d a s t av N o r r k ö p i n g n ä r det gäller totala antalet f ö r v ä r v s a r b e t a n d e . E n än m e r f r a m t r ä d a n d e position intar Västerås om m a n e n b a r t b e t r a k t a r g r u p p e n metall-, maskin-, elektrooch transportmedelsindustrin. V ä s t m a n l a n d s l ä n i n t a r fjärde p l a t s n ä r d e t g ä l l e r t o t a l a a n t a l e t s y s s e l s a t t a i n o m tillverkningsindustrin och andra plats i antalet tjänstemän. Östergötland intar i b å d a fallen f ö r s t a p l a t s . O m m a n e n b a r t s e r p å g r u p p e n m e t a l l - , m a s k i n - , e l e k t r o o c h t r a n s p o r t m e d e l s i n d u s t r i n r y c k e r V ä s t m a n l a n d f r a m till f ö r s t a p l a t s följt a v Ö s t e r g ö t l a n d s l ä n . I d e s s a b å d a l ä n s y s s e l s a t t e s i n o m n ä m n d a g r u p p ett b e t y d l i g t

331 Tabell

D. Förvärvsarbetande

dagbefolkning

inom 1960

tillverkningsindustrin

Därav tjänstemän Totalt antal förv.arb.

Län

Västmanland. Östergötland.. Jönköping. . . . Värmland Örebro Södermanland Gävleborgs. . .

i vissa

län

år

Därav inom metall-, maskinelektro- och trptmedelsind. därav tjänstemän

antal

46 597 61 709 52 022 41 933 48 066 40 849 43 781

14 099 16 199 10 863 9 030 11 107 9 710 9 026

procentandel

summa förv.arb.

antal

procentandel

30,3 26,3 20,9 21,5 23,1 23,8 20,6

35 856 33 761 19 951 18 747 23 372 26 213 22 218

11 949 10 307 4 775 4 485 5 916 6 301 5 009

33,3 30,5 23,9 23,9 25,3 24,0 22,5

s t ö r r e a n t a l än i övriga län. L ä n e n visar g e n o m g å e n d e betydligt lägre a n d e l tjänstem ä n ä n d e r e d o v i s a d e s t ä d e r n a , v i l k e t b l . a. f ö r k l a r a s a v a t t f o r s k n i n g s - o c h u t v e c k l i n g s a r b e t e i ö v e r v ä g a n d e g r a d s k e r vid de större företagen i de r e d o v i s a d e s t ä d e r n a . U r l o k a l i s e r i n g s s y n p u n k t b ö r följaktligen s t ö r r e vikt fästas v i d f ö r h å l l a n dena på orten. E n god uppfattning om de möjligheter som erbjuds, att utnyttja i n o m o r t e n o c h länet boende tekniker som lärare, samt om forskningens omfattning m. m. erhålles u r u p p g i f t e r n a o m de förvärvsarbetandes utbildning inom det tekniska området o c h i n o m handeln, vilka redovisas i tabell E och F . Tabell E. Förvärvsarbetande män och kvinnor med teknisk utbildning handel i vissa större städer år 1960

Eskilstuna

Gävle

858 149

818 140

782 82

577 112

138 8 130 49 7 42

19 2 17 20 1 19

17 1 16 15 2 13

—

—

—

186 Västerås

Norrköping

Linköping

Jönköping

Teknisk utbildning.... Teknisk högskota därav avd. maskinteknik, flyg- och skeppstekn. tekn. dr. eller lic. . . . civiling. ex avd. elektroteknik. . tekn. dr. eller lic. . . . civiling. ex civiling. ex. + civilekonomex

2 632 596

995 130

1 666 255

128 4 124 311 9 302

35 5 30 28 3 25

4 Tekniskt institut teknisk skola (högre fackkurs)

inom

Örebro

Utbildning

Tekniskt läroverk (ingenjörsexamen)

och utbildning

56 36 2 34

Karlstad

ca CS C

M aca OO

48 9

1 152

53 279

53 409

56 243

50 192

52 385

30 169

37 271

a, o.

och

Handelsutbildning.... därav handelshögskola... handelsgymnasium

332 Tabell F. Förvärvsarbetande

med teknisk utbildning län år 1960

och utbildning

inom handel

i vissa

Utbildning

Västmani.

östergötl.

Jönköping

Värmland

örebr

Södermani.

Gävleborg

Teknisk utbildning Teknisk högskola därav avd. maskinteknik, flyg och skeppstekn , tekn.dr. eller lic civiling.ex avd. elektroteknik tekn. dr. eller lic civiling.ex civiling.ex. +civilekonomex

3 924 768

3 904 579

1 790 247

2 004 407

2 456 382

1 967 282

1 675 294

180 11 169 325 12 313

271 19 252 106 13 93

113 4 109 31 1 30

82 4 78 45 1 44

86 4 82 27 2 25

65 1 64 27 2 25

Tekniskt läroverk (ingenjörsex.)

1 344

547 Tekniskt institut och teknisk skola (högre fackkurs)

1 808

1 160

826 Handelsutbildning därav handelshögskola handelsgymnasium

81 50 2 48 5

84 511

140 885

90 504

78 571

82 672

78 399

71 573

Tabell E visar att antalet förvärvsarbetande m e d teknisk utbildning h a r den s t ö r s t a o m f a t t n i n g e n i V ä s t e r å s följd a v L i n k ö p i n g , m e d a n ö v r i g a s t ä d e r v i s a r a v s e v ä r t l ä g r e siffror. A n t a l e t f ö r v ä r v s a r b e t a n d e m e d e x a m e n v i d t e k n i s k h ö g s k o l a u p p g i c k i V ä s t e r å s till 600 e l l e r 23 p r o c e n t a v s a m t l i g a m o t 255 e l l e r 15 p r o c e n t i L i n k ö p i n g , m e d a n d e ö v r i g a s t ä d e r n a h a r m i n d r e ä n 150. F ö r v ä r v s a r b e t a n d e p e r s o n e r m e d e x a m e n v i d a v d e l n i n g e n för m a s k i n t e k n i k , flyg- o c h s k e p p s t e k n i k ä r u n g e f ä r l i k a r e p r e s e n t e r a d e i V ä s t e r å s o c h L i n k ö p i n g , m e d a n a v d e l n i n g e n för e l e k t r o t e k n i k r e p r e s e n t e r a s a v 300 i V ä s t e r å s o c h 50 i L i n k ö p i n g . B e t r ä f f a n d e förvärvsarbetande med lägre examen än teknisk högskola u p p v i s a r främst Västerås, m e n även L i n k ö p i n g högre siffror än övriga städer. Även o m V ä s t e r å s o c h L i n k ö p i n g å e n a s i d a n s k i l j e r s i g m a r k a n t f r å n ö v r i g a r e d o v i s a d e s t ä d e r i a v s e e n d e p å t i l l g å n g p å t e k n i s k t u t b i l d a d a r b e t s k r a f t , så u p p v i s a r d o c k V ä s t e r å s i j ä m f ö r e l s e m e d L i n k ö p i n g ett a v s e v ä r t s t ö r r e a n t a l f ö r v ä r v s a r b e t a n d e b å d e n ä r det gäller h ö g r e o c h lägre teknisk u t b i l d n i n g , p r o p o r t i o n e l l t sett s t ö r s t för d e n h ö g r e u t b i l d n i n g e n . Förvärvsarbetande personer med handelshögskoleexamen förekommer i ungefär s a m m a omfattning i de olika s t ä d e r n a . Omfattningen av f ö r v ä r v s a r b e t a n d e m e d teknisk u t b i l d n i n g är av s a m m a storleksordning i Västmanland och Östergötland och överstiger avsevärt övriga redovisade läns. De strukturella skillnader som k o n s t a t e r a d e s vid jämförelse mellan s t ä d e r n a Västerås och L i n k ö p i n g gäller i stort sett också vid jämförelse mellan l ä n e n , Ö s t e r g ö t l a n d h a r d o c k ett s t ö r r e a n t a l h ö g s k o l e u t b i l d a d e i n o m a v d e l n i n g e n maskinteknik, flyg-och skeppsteknik och handel.

333 Tabell G. Förvärvsarbetande män och kvinnor efter yrkena tekniskt arbete, kemiskt och fysikaliskt arbete i vissa större städer år 1960 Yrke

Västerås

Norrköping

Linköping

Jönköping-

KarlEskilsÖrebro stad tuna

Gävle

Tekniskt arbete därav ingenjörer och tekniker med elkrafttekn. och teletekn. arbete. mekaniskt a r b e t e . . . kemitekn. arbete. . . gruvtekn. och metallurgiskt a r b e t e . . . andra tekn. omr. . .

4 233

2 311

3 023

1 592

1 874

1 819

1 348

1 611 1 195 39

362 570 236

267 1 878 55

173 689 89

100 599 106

170 486 120

102 1 175 39

190 412 117

82 109

13 368

23 146

20 126

16 113

13 291

68 93

21 98

67 130

26 2

13 90

21 28

11 2

13 1

7 8

17 1

Kemiskt och arbete därav kemister fysiker

fysikaliskt

Som ett komplement till uppgifterna om de förvärvsarbetande efter utbildning redovisas i tabell G och H de förvärvsarbetande efter yrkena tekniskt arbete samt kemiskt och fysikaliskt arbete. .. ; Av de redovisade städerna h a r Västerås det största antalet förvärvsarbetande inom såväl tekniskt som kemiskt och fysikaliskt arbete närmast följd av Linköping. Inom elkrafttekniskt och teletekniskt arbete står Västerås i en klass för sig. Mekaniskt arbete är väl representerat i staden även om Linköping redovisar en högre siffra. Kemitekniskt arbete är främst företrätt i Norrköping samt gruvtekniskt och metallurgiskt arbete i Västerås. Kemister och fysiker finns i betydligt större utsträckning i Västerås än i övriga städer där Linköping uppvisar en hög siffra för fysiker. Västerås uppvisar således en mångsidighet i representationen inom dessa yrken som ingen annan av städerna kommer upp till. Tabell H. Förvärvsarbetande män och kvinnor efter yrkena tekniskt arbete, kemiskt och fysikaliskt arbete i vissa län år 1960 Yrke Tekniskt arbete därav ingenjörer och tekniker med elkraft.tekn. och teletekn. arbete mekaniskt arbete kemitekn. arbete gruvtekn. och metallurgiskt arb andra tekn. omr Kemiskt och fysikaliskt bete därav kemister fysiker

Västmani.

Östergötl.

Jönköping

Värmland

Örebro

Södermani.

Gävleborg

7 587

8 712

5 104

5 311

6 118

4 770

4 789

1 879 2 630 157

928 4 029 459

410 1 760 334

333 1 540 564

513 2 017 502

342 2 081 217

468 1 440 356

538 334

159 813

127 951

334 447

404 636

322 417

359 414

101 162

57 122

44 36

131 17

137 45

68 81

74 10

ar-

a « o 5

:< . >

:0 O

II

=0 w

o

•* M »

terfi dec

1 É

X "2 9m • * «5S

ekn

c a0 <v I/) o Z _J •< n < er tn _Ja. < LU —i UJ or i— P <D z to > UJ

JC c u> J É O ) to

*-5 CO E

.23°

* c *

CD 1 -O

Ew

o

< < ©

5 S@

335 Som framgår av tabell H h a r Östergötlands län följt av Västmanlands län det största antalet förvärvsarbetande inom de tekniska yrkena. Västmanlands län är svagt representerat inom kemitekniskt arbete, men detta uppvägs av en stark representation av kemister och fysiker. Elkrafttekniskt och teletekniskt arbete, gruvtekniskt och metallurgiskt arbete samt kemiskt och fysikaliskt arbete förekommer i större utsträckning i Västmanlands län än i övriga län och beträffande mekaniskt arbete är länet väl representerat, även om Östergötlands län uppvisar ett större antal förvärvsarbetande. Västerås som XTH-ort Västerås stad har, genom att en aktiv markpolitik föres och h a r förts, stor tillgång på exploateringsbar mark i kommunens ägo. Vidare innehar kronan icke obetydliga exploateringsbara markområden. Inom det översiktligt planerade stadsområdet finnes därför goda möjligheter att reservera lämpligt belägen tomtmark både för en teknisk högskola med ett markbehov av storleksordningen 150 000 m 2 för en första byggnadsetapp samt ytterligare minst lika mycket för framtida behov och för studentbostäder i anknytning till högskoleområdet. Visserligen är sådana tomter belägna i utkanten av nuvarande bebyggelseområden, men Västerås stads snabba expansion medför att den ifrågasatta delen av stadsområdet börjar exploateras samtidigt som den eventuella högskolan kommer till stånd. Därigenom blir även kommunikationerna till denna och dess försörjning med vatten, avlopp, fjärrvärme etc. säkrade i god tid. På vidstående karta h a r tre områden för högskolan markerats som i första h a n d synes vara lämpliga. Samtliga tre områden är belägna n o r r om riksväg E 18 och med god anknytning till stora lokala huvudleder samt anläggningar för idrott och rekreation. Belägenheten intill riksväg och stora lokala huvudleder medger för de n ä m n d a områdena och även för andra som kan ifrågakomma bekväma kommunikationer med bil och buss såväl till alla delar av Västerås stad som till kringliggande orter. Med bil n å r man exempelvis Uppsala på ca en timme och Stockholm eller Örebro på ca 1 V2 timme. Järnvägskommunikationerna kännetecknas av täta förbindelser österut till Stockholm, västerut till Örebro, söderut över Eskilstuna—Flen samt goda förbindelser norrut över Tillberga—Ludvika och Tillberga—Sala—Krylbo. Skulle planeringsarbetet för en till Västerås förlagd teknisk högskola kräva så lång tid att de byggnader som erfordras för en första intagning av ca 200 elever höstterminen 1967 icke hunnit uppföras föreligger möjligheter att u n d e r första året bedriva undervisning i andra lokaler, i första h a n d i befintliga skollokaler. Därvid kan i första hand om så önskas redan 1965 ställas 20 salar till disposition i Korsängsskolan, belägen vid riksväg E 1 8 i stadens östra del. Alternativ eller komplement därtill kan även tänkas. Av intresse i detta sammanhang kan också vara att jämföra bostadsproduktionens omfattning under senare år i de redovisade städerna. Västerås uppvisar som framgår av tabell I under femårsperioden 1958—1962 det största antalet nybyggda lägenheter med över 6 000 följd av Norrköping med 5 500 och Örebro med 4 500, medan övriga städer har haft m i n d r e produktion än 4 000 lägenheter. I bostadsbyggnadsprogrammet 1964—1968 för Västerås räknar man med en fortsatt kraftig produktion mellan 1964—1966 av storleksordningen 1 500—2 000 lägenheter bl. a. orsakad av att Asea kraftigt e x p a n d e r a r under denna period, därefter kan en minskning i lägenhetsbyggandets omfattning förväntas. I Västerås finns således synnerligen goda möjligheter för genomförandet av utbyggnaden av en teknisk högskola och bostadsbyggande till anställda och studenter genom att utbyggnaden

336 Tabell I. Nybyggda lägenheter 1958—1962 i vissa större städer Stad Västerås... Norrköping Linköping. Jönköping. Karlstad. . Örebro.... Eskilstuna. Gävle

1958— 1962

1 108 774 887 478 492 798 452 617

1481 1290 592 792 889 810 659 838

766 169 848 650 611 867 827 850

1 127 1 171 981 639 504 921 843 810

665 117 579 549 859 085 858 829

6 147 5 521 3 387 3 108 3 355 4 481 3 639 3 944

i tiden skulle sammanfalla med en annars förväntad nedgång i byggnadsvolymen och genom att tillgängliga resurser då finnes inom byggnadssektorn. Den kommunala förvaltningen är väl utrustad med moderna hjälpmedel i olika avseenden och har goda personella resurser icke minst på stadsbyggnadssidan. En ansvällning av verksamheten orsakad av en utbyggnad av en fjärde teknisk högskola i Västerås kan härigenom lösas inom ramen för tillgängliga resurser. Avslutningsvis kan framhållas att Västerås stad beträffande totala antalet skattekronor ligger på fjärde plats bland Sveriges städer. Taxeringsåret 1963 uppgick antalet skattekronor i Västerås till 5 634 000, i Norrköping till 5 251 000, i Örebro till 4 608 000, i Linköping till 4 261 000, medan övriga redovisade städer uppvisade betydligt lägre antal. Vid argumentering för förläggning av en högskola eller motsvarande brukar framhållas ortens goda utrustning med hänsyn till administrativ, kulturell, kommersiell och social service dvs. ortens centralitet. Några större och avgörande kvantitativa och kvalitativa skillnader i detta avseende påverkande lokaliseringen av en fjärde teknisk högskola torde emellertid icke finnas eller i framtiden komma att finnas mellan de största av de redovisade städerna. För närvarande är dessa städer med undantag av Norrköping och Eskilstuna residens- och stiftsstäder. I Västerås, som under hela efterkrigsperioden kraftigt expanderat och i dag k o n k u r r e r a r med Uppsala om platsen som rikets femte stad, har den administrativa, kulturella, sociala och kommersiella servicen starkt upprustats och är väl företrädd inom statlig och kommunal förvaltning, undervisning på olika nivåer, sjukvård, bibliotek, bildningsväsende, barn- och ungdomsverksamhet, anläggningar för sommar-, vinter- och inomhusidrotter samt rekreation och handel. En teknisk högskola bör förläggas till en ort där de tekniska tillämpningsområdena är rikligt företrädda inom industriföretagen på orten. På så sätt kan undervisningen i berörda ämnen hållas levande, samtidigt som väsentliga besparingar kan uppnås i form av minskade krav på byggnader och utrustning för forskningsändamål. Inom de för den nya högskolan föreslagna facken — elektroteknik, maskinteknik, industriell ekonomi och teknisk fysik — förekommer ett stort antal tillämpade ämnen som helt eller delvis sammanfaller med de i Västerås företrädda industriernas verksamhetsområden. Sålunda täcker Aseas verksamhet större delen av ämnena inom den krafttekniska sektorn av elektrotekniken, den produktionstekniska sektorn av maskintekniken, hela den industriella ekonomin och en stor del av den tekniska fysiken. Kompletteringar särskilt inom områden av intresse för industriell ekonomi och fysik erhålles inom Svenska Metallverkens verksamhetssfär. Ytterligare må i Västerås nämnas de verksamhetsområden som täckes av Centrala Flygverkstäden, Statens Vattenfallsverk (Västerås Ångkraftverk), Västerås Stads

337 Tabell J. Högskoleingenjörer inom olika arbetsområden, övriga ingenjörer, akademiker och civilekonomer inom vissa större företag i Västerås och närliggande orter. November 1963 Högskoleingenjörer 1 därav sysselsatta med Företag

Asea, Västerås Svenska Metallverken, Västerås o. Skultuna Svenska Metallverkens Ugns AB Västerås . . Västerås stads Tekniska verk Centrala Flygverkstaden, Västerås Statens Vattenfallsverk, Västerås Surahammars Bruks AB, S u r a h a m m a r . . . Bultfabriken AB Hallstahammar AB, Kanthal, Hallstahammar Hallstahammars AB, Hallstahammar . . . . Köpings Mekaniska Verkstad, Köping . . Volvo-Köping-verken AB, Köping AB Svenska Salpeterverken, K ö p i n g . . . . Skånska Cement AB

beräkanläggning, ningsSumma konstruk- teknik, tion, teknisk forskförsäljning, utning veckling

produk- övriga Akadetions- ingenjömisk teknik rer examen

CivilHärav ekonom- med examen tekn. lic. eller tekn. dr. examen

1 387

7 2 24

74 1

1 2

Tekniska Verk med bl. a. deras stora nybyggda kraftvärmeverk. Inom 15—25 km vägavstånd från Västerås driver därjämte ett flertal större industrier, framför allt inom järn- och metallbranscherna sin verksamhet, i Surahammar: Surahammars Bruks AB, i Hallstahammar: Bultfabriks AB, AB Kanthal, Hallstahammars Bruks AB, i Skultuna: Svenska Metallverken (Skultunaverken). Utanför denna räjong, men ändå på kort resavstånd finns ett stort antal betydande industrier t. ex. i Köping (35 k m ) , Enköping (33 k m ) , Eskilstuna (45 km) och Fagersta (70 k m ) . Som ett komplement till i det föregående redovisat material har i tabell J sammanställts uppgifter inhämtade från de större företagen i Västerås och närmast liggande orter angående den kvalificerade arbetskraften, varvid högskoleingenjörerna uppdelats på olika arbetsområden. En förläggning av den föreslagna nya tekniska högskolan till Västerås skulle alltså på ett sätt som knappast överträffas på någon annan ifrågakommande ort, ge en för de tillämpade ämnena utomordentligt väsentlig och omedelbar kontakt med producerande aktiva industriföretag. Det för en levande undervisning så nöd-

338 vändiga forskningsarbetet kan härigenom bedrivas i samarbete med industriföretag i skolans omedelbara närhet. Kravet på effektivitet och kvalitet vid undervisning och forskning i en skola förlagd till Västerås, kommer därför omedelbart att väl tillgodoses. Nämnas bör också att motsvarande fördelar även kan erbjudas inom några av de mera grundläggande ämnesområdena, t. ex. tillämpad matematik. Asea har sålunda landets i vissa avseenden rikligaste utrustning av olika matematikmaskiner och därtill en stor stab av kvalificerade matematiker. Den vid de olika industrilaboratorierna bedrivna forskningen inom exempelvis olika områden av fysik, kemi, metallurgi och hållfasthetslära h a r otvivelaktigt motsvarande betydelse för respektive undervisningsämnen. Ett förhållandevis ringa geografiskt avstånd mellan XTH och de befintliga tekniska högskolorna, handelshögskolorna eller universiteten synes ur många synpunkter vara fördelaktigare än ett längre avstånd. För detta talar bl. a. a. I den mån byggnader och utrustning för forskningsändamål i berörda ämnen finns tillgängliga inom exempelvis en närbelägen högskola ökar möjligheterna för högskolorna till ett gemensamt utnyttjande av dem. b. Ett kort avstånd från XTH-orten till annan högskoleort eller universitetsort medför bättre möjligheter att för undervisning anlita där bosatta lärare. Detta förhållande torde vara av stor betydelse icke enbart under uppbyggnadsperioden utan även på längre sikt. c. Vid ett nära avstånd till högskola och universitet kan ett mycket intimare samarbete upprätthållas än om högskolan placeras på större avstånd, vilket h a r särskilt stor betydelse om XTH under en övergångstid upprättas som filial till befintlig teknisk högskola. Ej minst med hänsyn till utnyttjande av forskningsresurser — och i viss utsträckning även speciell laboratorieutrustning för kursbruk och demonstrationer — kan närheten medföra stora direkta ekonomiska fördelar utöver de indirekta som automatiskt följer av goda kontakter. Av tabell K framgår, att Västerås och Eskilstuna ligger på mindre vägavstånd till teknisk högskola, handelshögskola och universitet än de andra redovisade städerna. Karlstad följd av Linköping och Örebro h a r de längsta vägavstånden. Restidsavståndet med bil mellan Västerås—Stockholm ca 1 Vi timme och Västerås—Uppsala ca 1 timme är så pass kort att besök över dagen underlättas. För andra städer med dubbelt så stora restider blir förhållandena genast mindre gynnsamma. En lokalisering av teknisk högskola till Västerås mot bakgrunden av de u n d e r denna punkt anförda synpunkterna är synnerligen gynnsam. Ett av de mera svårlösta problemen u n d e r uppbyggnadstiden för en högskola torde vara att rekrytera den erforderliga uppsättningen kvalificerade och intresseTabell K. Vägavstånd (km) till högskole- och

universitetsstäder

Stockholm TH, U, H H

Uppsala U

Göteborg TH, U, H H

Lund TH, U

115 170 214 342 320 202 115 182

81 242 286 386 296 178 111 110

403 339 295 167 262 306 393 557

576 443 399 271 527 479 559 730

TH=teknisk högskola, U = universitet, HH = handelshögskola.

339 r a d e lärare. Som motiv för förläggning av den tredje tekniska högskolan till Lund anfördes bl. a. att samarbetet med universitetet där skulle underlätta läraranskaffningen särskilt under uppbyggnadsperioden. Motsvarande skäl kan anföras för förläggning av XTH till Västerås. Inom industrierna m. m. främst i Västerås men också i länet i övrigt finns nämligen tillgång till ett förhållandevis stort antal personer som är kompetenta att bedriva eller leda sådan undervisning som förekommer vid teknisk högskola, vilket tidigare belysts. Vidare må nämnas att Asea redan hösten 1947 — tidigare än någon annan svensk industri — i samarbete med KTH startade en vid företaget bedriven högre teknisk utbildning, avsedd att vara fullt jämbördig med civilingenjörsutbildningen inom det kraftelektrotekniska — senare även det mekaniska — facket vid de tekniska högskolorna. För kontroll att denna standard upprätthölls skulle eleverna inskrivas vid KTH och tenteras av de där fungerande professorerna, ehuru undervisningen i stor utsträckning ägde rum i Västerås. Som lärare h a r fungerat och fungerar huvudsakligen vid Asea anställda ingenjörer. 15 års erfarenheter av detta system har visat att de resultat som nämnda lärare åstadkommit är mycket gott. Samarbetet mellan de i Västerås fungerande lärarna och professorerna vid KTH h a r så gott som undantagslöst fungerat utomordentligt väl. Värdet av att u n d e r uppbyggnadstiden för den planerade högskolan ha tillgång till en lärarstab, sådan som den, som sålunda finnes i Västerås, torde icke kunna överskattas. På längre sikt måste givetvis förutsättas att undervisningen vid högskolan i huvudsak handhas av där anställda lärare. Möjligheterna till god kontakt med de i Västerås arbetande industriföretagen och den stimulans som sådan kontakt kan ge, särskilt inom de mera forsknings- och utvecklingsbetonade områdena, underlättar utan tvekan rekryteringen av en förstklassig permanent lärarstab. Att under utbyggnadsperioden välvilja kommer att visas från företagen även för mera omfattande lärarengagemang är klart uttalad. Vad speciallärare beträffar, som h a r en förhållandevis ringa undervisningsbörda, föreligger givetvis även på längre sikt goda möjligheter till rekrytering bland de i Västerås och regionen verksamma ingenjörerna. Från företagens sida kan därvid även i fortsättningen stort tillmötesgående påräknas i fråga om ledighet för läraruppdrag av mindre omfattning. Vad som sagts om speciallärarna gäller i än högre grad andra typer av lärarbefattningar, t. ex. vissa assistentbefattningar. Av stor betydelse ur undervisningssynpunkt är — främst under utbyggnadsperioden, men även i fortsättningen — att för undervisningen vid en teknisk högskola i Västerås anlita lärare bosatta i Stockholm och Uppsala. Det korta avståndet mellan dessa städer och Västerås talar för att Västerås är en lokaliseringsort som ä r lämpligare än iandra städer. Vid en teknisk högskolas förläggning kan det i och för sig vara önskvärt att skolan lokaliseras till ett så tättbefolkat område att ett förhållandevis stort antal studerande kan bo i sina hem. Undersökningar av h u r lång tid studenter är villiga att tillbringa på dagliga resor h a r visat att om restiden överstiger 30 å 45 minuter föredrar studenten en i förhållande till läroanstalten närbelägen studentbostad framför att bo hemma. Tillämpat på Västerås innebär detta att teknologer från ett befolkningsunderlag om ca 150 000 personer kan komma att bo i sina hem. Även om »teknologtätheten» från detta befolkningsunderlag skulle komma att bli dubbelt så hög som genomsnittet för Sverige motsvarar detta dock icke mer än högst etth u n d r a teknologer per intagen årgång. Redan vid första intagningen hösten 1967 måste således studentbostäder för minst 150 teknologer kunna beredas inom Västerås stad. Ytterligare ca 400 studentbostäder blir erforderliga fr. o. m. hösten

340 1968 och ytterligare bortåt 600 fr. o. m. höstterminen 1969. I ett tänkt slutskede med ca 3 200 inskrivna studerande kan på sin höjd omkring 400 tänkas bo i sina hem och dagligen resa till högskolan. Framhållas skall emellertid att behovet av och kostnaderna för studentbostäder icke ställer sig väsentligt annorlunda om någon annan av de ifrågakommande större städerna väljes som ort för den eventuella nya tekniska högskolan. Folkmängden inom 30 å 45 minuters resavstånd blir för respektive stad så låg att det genererar ett elevunderlag av den storleksordningen att endast 10—15 procent av samtliga studerande kan tänkas bo i hemmet. De h ä r angivna talen är i och för sig maximisiffror och torde behöva reduceras med hänsyn till att en eventuell fjärde teknisk högskola endast kommer att innehålla fyra avdelningar. Om man går utanför de tre storstadsregionerna torde befolkningsunderlaget — med beaktande av det antal studerande som kan och vill bo i sina hem — ha ringa eller ingen inverkan på valet av lokaliseringsort. Vid resonemang om en högskolas förläggning till den ena eller andra orten h a r ofta anförts som argument att studenterna bör få kortast möjliga resa till hemorten. Detta skäl h a r i och för sig relevans under förutsättning att man ser till befolkningens fördelning i stort och icke går in på detaljer, men synes föga bärande jämfört med de förhållanden som kan antagas bidraga till att skapa en förstklassig högskola i lämplig miljö. Nationalekonomiskt sett torde en effektiv utbildning spela betydligt större roll än de förhållandevis små skillnader i kostnader som kan uppstå för studenternas resor från och till hemorten. Inga vägande skäl torde ur befolkningssynpunkt med hänsyn till studenternas hemresor kunna framföras mot att förlägga den fjärde tekniska högskolan till Västerås, förutsatt att speciell hänsyn till befolkningen i norra Sverige icke behöver tagas, utan tvärtom talar mycket för att Västerås är en lämplig lokaliseringsort. I Svealand ligger nämligen befolkningstyngdpunkten definitivt i de östra delarna, vilket kommer att accentueras i framtiden, och för norrlänningarna kommer relativt likartade förhållanden att råda vilken ort i mellersta Svealand som än väljes. En sydligare förläggning innebär däremot för dem en påtaglig försämring. Vidare finnes redan två tekniska högskolor i Götaland, varför denna landsdel redan är väl representerad. Sammanfattning Utredningen h a r visat att några nackdelar icke är förbundna med ett förläggande av XTH till Västerås. Fastmer pekar utredningsresultatet på att Västerås är synnerligen lämplig som lokaliseringsort för XTH med de föreslagna facken elektroteknik, maskinteknik, industriell ekonomi och teknisk fysik. Man kan därvid särskilt framhålla följande förutsättningar och förhållanden, nämligen, a. att Västerås ur demografisk synpunkt är väl så lämplig om inte lämpligare än övriga tänkbara orter. En lokalisering till Västerås innebär nämligen i jämförelse med andra tänkbara orter att Göteborgs och Lunds tekniska högskolors elevantal och därmed även Stockholm/XTH-ort får en mot befolkningsunderlaget inom upptagningsområdet bättre svarande andel; b. att den industriella miljön är mycket god och de industriella resurserna betydande. Ingen annan stad utanför de tre storstadsregionerna uppvisar ett så stort antal högskoleutbildade tekniker som Västerås, och beträffande industriernas samlade resurser, spänner deras verksamhetsområden över ett stort antal tillämpade ämnen inom de fyra facken på ett sätt som knappast överträffas av någon annan ifrågakommande ort. Utnyttjande av inom orten (regionen) verksamma högskoleutbildade tekniker som lärare och tillgång till laboratorier och

341 laboratorieutrustning i skolans omedelbara närhet torde vara en förutsättning för att över huvud taget kunna starta undervisningen vid en ny teknisk högskola. Dessa lokaliseringsförutsättningar uppfylles i högre grad av Västerås än av någon annan tänkbar XTH-ort; c. att stadens närbelägenhet till Stockholm och Uppsala erbjuder många fördelar både under utbyggnadsskedet och även senare med hänsyn till lärarfrågor, samarbete med institutioner och företag m. m.; d. att staden har goda möjligheter att genomföra utbyggnaden med hänsyn bl. a. till byggnadsvolymens nuvarande omfattning i staden, till stadens och kronans stora markinnehav som möjliggör att mark kan reserveras för högskolans byggnader och till den kommunala förvaltningens resurser; samt att e. såväl kapitalkostnader som driftkostnader för en ny teknisk högskola, inberäknat sociala kostnader för de studerande m. fl. blir i stort sett av samma storleksordning oberoende av vilken av ifrågasatta orter som väljes för den nya högskolans förläggning. Besparingsmöjligheterna hänför sig i första hand till forskningssidan. Förläggning till Västerås med högt utvecklad industriell forskning medför möjligheter till stora besparingar utan därmed följande nackdelar. Västerås närhet till Stockholm och Uppsala medför motsvarande bättre möjligheter till samutnyttjande av där anställda lärare och där befintlig forskningsutrustning m. m. med motsvarande ekonomiska konsekvenser. Förutom i här redovisade framställningar har förslag framlagts om inrättande av universitet/teknisk högskola av ett antal andra städer. Dessa framställningar har emellertid ej specifikt varit inriktade på teknisk utbildning, varför det i förevarande sammanhang inte ansetts påkallat att närmare återge dem. I avsnitt 6.3.8. återkommer jag till frågan om lokaliseringen av en ny teknisk högskola.

6.3. En fjärde teknisk högskola — XTH 6.3.1. Allmänna synpunkter

Allmänt kan konstateras, att en ny teknisk högskola, XTH, om möjligt bör omfatta ett begränsat antal och samhöriga sektioner, då härigenom utbyggnadskostnaden blir låg och framför allt driftkostnaden blir relativt sett lägst beroende på att ett antal professurer alltid kan göras gemensamma för vissa avdelningar. Av kapitel 5 har framgått, att icke alla sektioner bör utb y g g a s — något som i själva verket skulle vara direkt felaktigt — men att utbyggnadsbehov föreligger särskilt i vad avser sektionerna M och E liksom F, V och K. Även om det på sin tid framlagda förslaget om inrättande av en industrihögskola i Östergötland efter remissbehandlingen ej kommit att genomföras, framgick av svaren att stort intresse för en dylik ingenjörstyp förelåg — ett förhållande som även den för utformningen av XTH tillsatta subkommittén på olika sätt kunnat konstatera. Behov av dylika ingenjörer föreligger givetvis inom alla vid en teknisk högskola inrättade sektioner varför det skulle kunna synas naturligast och riktigast att anordna lika ut-

342 bildningsmöjligheter för ekonomingenjörer vid samtliga tekniska högskolor. Det får emellertid beaktas, att härför skulle erfordras tre professurer i ekonomiska ämnen vid varje högskola, något som skulle betyda sammanlagt 12 nya professurer. Möjligheterna att inom rimlig tid rekrytera kompetenta personer torde icke före finnas inom landet eller i Norden. Ej ens utlandet i övrigt torde på relativt kort sikt k u n n a lösa rekryteringsproblemet. Än viktigare ä r att det sammanlagda utbildningsbehovet under lång tid icke torde vara så stort att det skulle motivera en uppdelning på tre eller fyra utbildningsorter. Naturligast synes därför vara att igångsätta ekonomingenjörsutbildning vid en av högskolorna. KTH skulle då vara mycket lämplig, eftersom denna högskola har största antalet sektioner och sammanlagt största antalet studerande. Då behovet av ekonomingenjörer — särskilt för exportindustrierna — otvivelaktigt är störst i vad avser mekanister och elektrotekniker kan man även tänka sig alternativet, att ekonomingenjörsutbildningen startas vid XTH men utformas så att en verklig specialisering sker först under det fjärde året samt att teknologer eller färdiga civilingenjörer från någon av de tre andra högskolorna kan beredas möjlighet att i fjärde årskursen vid XTH bedriva studier i ekonomiska ämnen. Alternativt kan teknologer eller civilingenjörer i Stockholm, Göteborg eller Lund vid handelshögskola eller ekonomisk fakultet på orten i fråga bedriva civilekonomstudier, något som dock för närvarande tager ungefär dubbla studietiden. För industrihögskolan i Östergötland föreslogs en intagning av 100 studerande per år specialiserade åt mekanisthållet. Subkommittén för XTH, som anser att ekonomingenjörsutbildningen bör förläggas dit, har haft svårt att beräkna det sammanlagda framtida behovet av ekonomingenjörer men har stannat för en intagning av 170 studerande med början med 50 och en successiv utbyggnad upp till 170 under en treårsperiod. Sedan erfarenhet av denna utbildning vunnits får det övervägas, om ytterligare utbyggnad skall ske vid XTH eller huruvida ekonomingenjörsutbildning även skall anordnas vid någon av eller samtliga äldre tekniska högskolor. Av det föregående har framgått, att sektionerna F, M, E, V och K samt utbildning av ekonomingenjörer kan tänkas ifrågakomma vid en ny teknisk högskola. Av skäl, som närmare behandlas i bilaga 1, bör sektion A vid KTH i första hand utbyggas och någon arkitektursektion ej inrättas vid en ny högskola. Sektion V måste vara samordnad med A och bör därför ej förläggas till den nya högskolan. Sektionen bör utökas i första hand vid KTH, som nu har den lägsta utbildningskapaciteten. Vissa skäl talar för att en ny kemisektion vore motiverad som komplement till en fysiksektion. Antalet nyintagna kemiteknologer var 1959 och 1964 90 respektive 119 och kommer, om intagningskapaciteten vid de befintliga eller beslutade kemisektionerna vid de tre högskolorna ökas på sätt som föreslagits, att 1967 vara 330, varav 106 universitetskemister i K3. Ökningen av utbildningsresurserna för kemister kommer sålunda att under

343 Tabell 2:29. Förslag till utbyggnadsplan för XTH 1968—1970, nybörjarplatser i årskurs 1 Antal nybörjarplatser/läsår Sektion

Totalt 1968/69

F M E I

+ + + + Totalt

30 50 50 50

+ 180

1969/70

1970/71

30 60 60 60

+ 60 + 60 + 60

60 170 170 170

+ 210

+ 180

+ 570

+ + + +

de närmaste tre åren uppgå till mer än 250 procent jämfört med nuläget. Inrättandet av en helt ny sektion kan därför för närvarande icke motiveras. Däremot bör givetvis en ny högskola planeras så att den lätt kan utbyggas och så att nya sektioner kan inrättas om och när så befinnes påkallat. Subkommittén för XTH föreslår, att XTH utbygges för sektion F med 60 studerande, M med 170 studerande, E med 170 studerande och en sektion för ekonomingenjörer — benämnd I — för 170 studerande och att utbyggnaden sker i den takt och vid de tidpunkter som anges i tabell 2: 29. Angivna tidsplan har baserats på att riksdagsbeslut om utbyggnaden fattas våren 1965. XTH föreslås i princip så utformad, att de studerande under de två första åren läser samma grundläggande ämnen, matematik, fysik, mekanik e t c , att under tredje året allmänna kurser följer i tillämpade ämnen varvid uppdelning sker av fysiker, mekanister och elektrotekniker. De blivande ekonomingenjörerna följer då rena mekanist- och elektroteknikerämnen eller specialkurser däri. Under fjärde året följer fortsättningskurser i de tilllämpade ämnena inom sektionerna F, M och E under det att de blivande ekonomingenjörerna i sektion I läser tre industrielit-ekonomiskt inriktade huvudämnen — företagsekonomi, administrativ metodik samt arbetsvetenskap. Möjlighet skall förefinnas för en färdig mekanist eller elektrotekniker att under ett femte år följa de nämnda specialämnena inom sektion I. Likaså förutsattes som redan sagts att teknologer eller civilingenjörer från någon av de tre andra högskolorna skall kunna beredas samma studiemöjlighet. Vidare förutsattes, att gränsdragningen icke skall vara för sträng mellan sektionerna M och E utan att studiekombinationer mellan dem skall kunna väljas så att en mekanist skall kunna förvärva fördjupade kunskaper i elektrotekniskt betonade ämnen samtidigt som en elektrotekniker skall kunna fördjupa sig även i konstruktiva ämnen. Samma möjlighet förutsattes givetvis även stå öppen för de tekniska fysikerna. Det må i detta sammanhang nämnas, att en blivande ekonomingenjör under de tre första åren kommer att ges i stort sett samma utbildning som en blivande teknologie magister och att det därför kunde vara rationellt att förlägga ekonomingenjörsutbildningen till KTH — den enda högskola vid vilken magisterutbildning för närvarande är avsedd att bli anordnad. En sådan studerande skulle då efter tre års studier k u n n a välja mellan att

344 under det fjärde året läsa de industriellt-ekonomiskt inriktade ämnena och bli ekonomingenjör eller att lämna högskolan för att under det fjärde året dels läsa pedagogik och dels provtjänstgöra för att sedan bli lärare. Bortsett från att en sådan lösning av lokalskäl för närvarande icke är genomförbar vid KTH måste man emellertid beakta, att en verksamhet som lärare är helt väsensskild från en verksamhet som ekonomingenjör och förutsätter människor med väsensskild läggning och inställning. En studerande som vill bli ekonomingenjör eller lärare torde därför så gott som undantagslöst ha träffat sitt val innan han söker in vid teknisk högskola och det finns föga anledning att tro, att något vore att vinna med, att man skapade en möjlighet att skjuta upp detta val till slutet av det tredje studieåret vid högskolan. En förläggning av ekonomingenjörsutbildningen till XTH synes därför även ur dessa synpunkter välbetänkt, särskilt som XTH därigenom även skulle få en specialitet som tills vidare icke kommer att förefinnas vid de äldre högskolorna och som skulle göra XTH klart likvärdig med men icke identisk lik de andra högskolorna. För utarbetande av förslag till varje sektions ämnen, läro- och timplaner samt lärarstab m. m. har fyra expertgrupper inom subkommittén för XTH fungerat. Expertgrupperna har i sitt arbete i huvudsak följt den målsättning som i »Stomplan för teknisk högskola i Lund» preciserades under rubriken »Subkommittéernas målsättning» innebärande, att de svenska tekniska högskolorna skall vara likvärdiga men därför icke identiskt lika. Vidare har kommittéerna följt vad i samma yttrande och samma plan angives under rubriken »Avdelningarnas utformning och inriktning». Dock må framhållas, att vissa ämnen, som ligger nära varandra, föreslås sammanförda till större enheter, oftast uppbyggda som en professur med därtill knuten laboratur, lektorat och andra hjälpkrafter. Speciallärarbefattningar har endast föreslagits i sådana fall där ämnena i fråga ligger så långt ifrån föreslagna professurer att ett inlemmande av speciallärarbefattningen under viss professur icke ansetts ändamålsenligt. Frågan om bildandet av institutionsgrupper kommer ej att behandlas i detta sammanhang. Den synes böra lösas successivt allt efter som XTH utbygges och med beaktande av de erfarenheter som då hunnit göras vid de nu befintliga tekniska högskolorna. I det följande kommer varje sektion att presenteras för sig, läro- och timplaner att redovisas samt anges det budgetår från vilket respektive institution avses träda i funktion under förutsättning att intagningarna börj a r hösten 1968. 6.3.2. Sektionen för teknisk fysik

Av naturliga skäl kommer sektion F i princip att föga skilja sig från motsvarande sektioner vid KTH, CTH och LTH eller från sektion E. Särskilt bör dock beaktas, att en professur föreslås i optimeringslära — en nyhet inom

345 landet — (även om sådan undervisning och forskning bedrives vid KTH genom en av försvarets forskningsanstalt bekostad tjänst). Till skillnad från de andra högskolorna avses vidare undervisningen i mekanik icke läggas på en professor utan på lektor. Detsamma gäller under startperioden även undervisningen i matematik där subkommittéerna fram till den tidpunkt då licentiander börjar uppträda i ämnet och professur blir ofrånkomlig r ä k n a r med att undervisningen skall meddelas av två lektorer i tillämpad matematik. Sektion F föreslås föga differentierad, men ett val kan göras i fjärde årskursen mot antingen systemanalys (A), genom att man framför allt studerar optimeringslära och datamaskinteknik, eller mot automatisering (B), i vilket fall processteknik och en fortsättningskurs i regleringsteknologi särskilt ifrågakommer. Därjämte förutses en tredje specialiseringslinje som möjlig, nämligen mot materialfysik (C), något som dock här förutsattes bli aktuellt först ett par år efter etablerandet av de övriga valmöjligheterna. Med hänvisning till efterföljande läro- och timplan för F, som anger förekommande ämnen och undervisningstider, kan ämnena i fråga presenteras på följande sätt. Tillämpad matematik (Le F ) är ett grundläggande ämne och omfattar differential- och integralkalkyl samt linjär algebra och geometri. Det förutsattes inordnat under en senare inrättad professur i tillämpad matematik (P F ) som huvudsakligen ägnas åt analytiska funktioner och speciella funktioner. Numerisk analys (P F ) omfattar numeriska beräkningsmetoder, siffermaskiner, programmering för dylika maskiner samt en specialkurs avsedd för ekonomingenjörerna behandlande teknisk och administrativ databehandling. Matematisk statistik (P F ) omfattar sannolikhetsteori, statistisk teori och metodik, försöksplanering — ett ur teknisk synpunkt synnerligen viktigt område — samt härjämte en specialkurs i statistik avsedd för ekonomingenjörerna. Ämnet fysik (P F ) är grundläggande och behandlar dels den klassiska fysiken med värmelära och vågrörelse samt optik, dels modern atomfysik. För de tekniska fysikerna ingår en omfattande serie laborationer. I stort sett måste ämnet uppdelas med fördjupade studier för fysikerna samt andra för mekanister och elektrotekniker tillrättalagda kurser. Vid etablerandet av en valmöjlighet mot materialfysikaliska uppgifter skall det valfria ämnet materialfysik (L F ) tillkomma, avsett att innefatta en relativt djupgående kurs i metall- och halvledarteori såväl som en orientering om ickemetalliska materials fysikaliska struktur. Möjligheterna för avancerade forskningsuppgifter inom detta fält motiverar att ämnet företrädes av en laborator. Likaså bör även en kurs i metallografi (Sp F ) tillkomma, som lämpligen representeras av en speciallärare.

346 Då ämnet mekanik (Le F ) icke skall vara ett självändamål utan måste utformas särskilt med hänsyn till fysiken har det befunnits lämpligt att undervisningen i mekanik meddelas av en lektor under professuren i fysik. Matematisk fysik (P F ) är i stort sett ett grundläggande ämne och behandlar vektoranalys och kvantmekanik. Tyngdpunkten ligger på materiens struktur, särskilt dess atomära förhållanden. Ämnet utgör även en nödvändig grund för den till sektion E hörande professuren i fasta tillståndets elektrofysik, inkluderande elektron- och plasmafysik. Optimeringslära (P F ) skall ge teknologerna möjlighet till en viss initialinriktning av studierna mot systemtekniska frågeställningar och uppgifter, bereda möjligheter till licentiandstudier av metoder och hjälpmedel för lösandet av systemanalytiska och -syntetiska problem i det tekniska samhällslivet samt i nära samverkan med i industri och samhällsliv arbetande organ bedriva forskning för främjande av systemteorins utveckling och praktiska tillämpning. Ämnet omfattar en allmän kurs för sektionerna F, E och M samt en fortsättningskurs med fördjupad teori för F. — En annan fortsättningskurs ägnas åt systemteknik för F och E, vilket bedömes vara ett så viktigt område, att det bör handhas av en laborator ( L F ) . Ämnet mekanisk konstruktionslära (Le E ) ersätter de tidigare fristående ämnena ritteknik och maskinelement samt vissa grundläggande delar av hållfasthetsläran. Det föreslås — liksom vid KTH — företrätt av ett självständigt lektorat hänfört till avdelning E men även avsett för de tekniska fysikerna samt för de blivande ekonomingenjörerna. Allmän kemi (Sp F ) ger en allmän orientering i kemi och däri ingår en förhållandevis omfattande laborationskurs. Regleringsteknologi (P F ) har getts en från motsvarande professurer vid CTH, KTH och LTH i regleringsteknik avvikande benämning för att markera en utökad inriktning mot teknologin såväl i vad avser grunder som tillämpning. I ämnet behandlas systemteori, dimensionering av regleringssystem, regleringsapparatur samt tekniska tillämpningar. Det för mekanisterna viktiga området servo- och regleringssystem behandlas av en till professuren knuten biträdande lärare. I metallografi (Sp F ) ges en orienterande kurs i ämnet, närmast motsvarande den vid KTH. övriga i läro- och timplanen för sektion F ingående ämnen som är hänförda till någon av de andra sektionerna redovisas under dessa. Utöver de i planen för F upptagna obligatoriska, valfria och frivilliga ämnena har de tekniska fysikerna även möjlighet att följa till andra sektioner hörande ämnen antingen lästa som frivilliga eller genom att efter särskilt tillstånd till avdelning F hörande obligatoriskt ämne får utbytas mot till annan sektion hörande ämne.

347 Läro-

Ämne

linjär algebra o. geometri 2 vektoranalys analyt. funktioner. . spec, f u n k t i o n e r . . . .

P p Numerisk analys: numeriska beräkningsmetoder (inkl. siffermaskiner) siffermaskiner, f.k. . programmering räkneautomatteori..

för sektion

1968/69

1969/70

F,

1970/71

6 4

1971/72

3 2

2 2

2 2

3 2

2 A, B [2] [2] A B [2] [2]

[2] [2]

P p Matematisk statistik: a.k stat. teori o metodik försöksplanering.... Matematisk fysik: part. diff. ekv. . . . . kvantmekanik, . . . . stat. mek. o termodyn. L e F Mekanik

XTH

l:a årskursen 2:a årskursen 3:e årskursen 4:e årskursen DifferenHT HT VT VT VT VT HT HT tiering ö F Ö Ö F ö Ö F Ö F Ö F Ö F

(P F ) Tillämpad matematik: LeF diff.- o. integralkal4 kyl LeF

och timplan

3 Pp

PF

LF Pp

Lp

Fysik: inled, kurs atomfysik kärnfysik fys. o p t i k . . . . . . . . . . labor Materialfysik

[41 [2]

Optimeringslära: a.k f.k

[4] [2] [2] [2] [2] [2]

systemteknik a.k. . .

L e F Mekanisk konstruktionslära PE

PE

Elektricitetslära: a.k f.k Fasta tillst. elektrofy sik: mindre kurs f.k elektron- och plas mafysik, a.k , f.k

4 (3) (1)

1 [4] [2]

1 (2) (2) forts

348 1968/69

1969/70

1970/71

1971/72

l:a årskursen 2:a årskursen 3:e årskursen 4:e årskursen Ämne HT

PF

Pp

Pj

VT

VT

HT

Mätteknik: elektrisk mättekn. a.k f.k fysikal. mättekn. a.k f.k

1 HT

2 2

HT

VT

2 2

Differentiering

1 [2] [1]

2 [2] [2]

Regleringsteknologi: a.k f.k

1 [3] [3]

Företagsekonomi: (2)

a.k PT

VT

(2)

Administrativ metodik (3) (1)

Spj Rättskunskap

(2)

Spi Nationalekonomi P M Hållfasthetslära (påbyggnad av mek. konstr. lära): f.k. (plasticitet) . . . . S p F Allmän kemi

2 [2] [1]

3 1

3 Spp Allmän teleteknik: a.k f.k

2 1

2 [3] [2]

P M Mekanisk värmeteori med strömningslära... Spp Metallografi

4 3

2 Obl. 2 f, 2 ö

Summa Studieriktning A: Systemanalys 12 f, 10 ö i B: automatisering 14 f, 12 ö » C: materialfysik 14 f, 8 ö [ ] betecknar valfri kurs () » frivillig kurs a. k. = allmänn kurs f .k. = fortsättningskurs

Av följande sammanställning framgår vilka institutioner som kommer att finnas vid sektion F, den ställning institutionsföreståndaren h a r samt från vilket läsår institutionen i fråga avses träda i funktion. 1971 1969 1969 1968 1968 1971

Professurer i Tillämpad matematik Numerisk analys Matematisk statistik Fysik Matematisk fysik Optimeringslära

349 1970 1971 1971 1968 1968 1968 1968 1970 1970 1971

Regleringsteknologi Laboraturer i Materialfysik Optimeringslära (systemteknik) för E Universitelslektorat i Tillämpad matematik (2 st) Mekanik Mekanisk konstruktionslära (självständigt) Speciallärarbefattningar i Allmän kemi Allmän teleteknik Metallografi Bitrödandelärarbefattning i Regleringsteknologi (servo- och regleringssystem) för M

6.3.3. Sektionen för elektroteknik

Utbildningen vid sektion E skall i första hand vara inriktad på att göra de utexaminerade ingenjörerna förtrogna med problem av den art som möter vid elektricitetens användning för industriella ändamål. Undervisningen skall därvid till skillnad från den som meddelas vid CTH och KTH föga ägnas åt alstring respektive överföring av elektrisk energi, ej heller skall den som vid LTH kraftigt inriktas åt mätteknik i samverkan med en därstädes befintlig professur i kärnfysik. — Vid XTH förutsattes viss specialisering kunna ske antingen åt elautomatik, systemteknik, datamaskinteknik eller fasta tillståndets elektrofysik. Sektionen skiljer sig sålunda föga från sektion F och ett intimt samarbete särskilt i vad avser forskning förutsattes komma till stånd. I efterföljande läro- och timplan för E anges förekommande ämnen och undervisningstider. Ämnena inom E kan presenteras enligt följande. Elektricitetslära ( P F , L E ) ger en grundläggande behandling av elektromagnetiska fenomen med särskild hänsyn tagen till elektrotekniska till— lämpningar. Strömkretsteorin synes emellertid i allt väsentligt böra förläggas till teletransmissionsteorin — en fråga som dock får omprövas när programmen överses. Erfarenheterna från CTH och KTH visar att laboratur oundgängligen måste finnas i detta för fysikerna och elektroteknikerna synnerligen omfattande och viktiga grundläggande ämne. Mätteknik (P E ) behandlar metoder och instrument för mätning av fysikaliska, elektriska och mekaniska storheter. Professurens huvudområde skall vara den elektriska mättekniken. — Den för de tekniska fysikerna betydelsefulla delen av mättekniken skulle kunna tillgodoses genom att den där föreslagna professuren i fysik dubblerades. En rationellare lösning är emellertid att till professuren i mätteknik knytes en laboratur i tillämpad fysik avsedd för fysikerna. — Den för mekanisterna erforderliga mättekniken synes också bäst tillgodosedd genom att till professuren i mätteknik knytes en laboratur i mekanisk mätteknik. Fasta tillståndets elektrofysik (P E ) behandlar de elektrofysikaliska egenskaperna hos material såsom metaller, halvledare och vätskor samt tillhö-

350 rande elektrotekniska tillämpningar. Området i fråga har under de senaste åren fått mycket stor praktisk betydelse och denna kommer ytterligare att öka. Ämnet ligger nära de vid de andra högskolorna existerande professurerna i fasta tillståndets fysik men har avsiktligt inriktats mot elektrofysiken för att en bredare forskningspotential skall skapas inom landet. — För de tekniska fysikernas del beräknas endast en mindre kurs, innefattande allmänt fysikaliska grundfrågor, vara obligatoriskt erforderlig medan resten av kursen ersattes med ämnet materialfysik (L F , se ovan). — För att professurer icke skall behöva inrättas i elektronfysik och plasmafysik föreslås en laboratur inrättad i elektron- och plasmafysik som behandlar de fenomen som sammanhänger med elektrisk ström i vakuum och gaser. I det särskilt för elektroteknikerna viktiga ämnet tillämpad elektronik (P E ) behandlas de aktiva elektroniska funktionsenheternas sammansättning och egenskaper. — Elektroniken har under senare år kommit att få stor betydelse även inom andra områden inte minst inom det mekaniska. För att tillgodose mekanisternas behov av utbildning inom elektroniken föreslås en specialkurs i tillämpad elektronik, handhavd av en biträdande lärare. Teletransmissionsteori (P E ) behandlar strömkretsteorin, signalteorin och informationsteorin samt härpå grundade tillämpningar. Elautomatik (P E ) behandlar de elektrotekniska metoderna för informar tionsbehandling i styr- och datasystem. Vid detaljutformning av programmet bör gränsdragningen i förhållande till regleringsteknologi (Pp) preciseras. — Datamaskinteknik (L E ) behandlar datamaskinernas uppbyggnad och verkningssätt. Detta i och för sig betydelsefulla ämne ligger så nära elautomatiken att det ansetts rationellast att datamaskintekniken handhaves av en laboratur knuten till professuren i elautomatik. Inom sektion E skall som tidigare framhållits icke utbildas starkströmsielektrotekniker utan industrielektrotekniker. För att denna målsättning skall nås erfordras en professur i industriell elkraftteknik ( P E ) . Professuren skall ge de grunder i elkrafttekniken som är nödvändiga för behandling av regleringstekniska, systemtekniska och i samband därmed förekommande ekonomiska optimeringsproblem inom elkrafttekniken. F r å n elektriska anläggningstekniken medtager professuren tillämpning av metoder för teknisk och ekonomisk optimering av elektriska anläggningar. P å samma sätt som angivits under sektion F kan elektroteknikerna frivilligt eller genom byte deltaga i undervisning i ämnen tillhörande andra sektioner.

351 Läro-

och timplan

för sektion

1968/69

E,

XTH

1969/70

1970/71

1971/72

l:a årskursen 2:a årskursen 3:e årskursen 4:e årskursen VT

HT

HT

F

Ö F

ö F

6 4

6 HT

VT Ö F

Ö F

VT Ö F

HT Ö F

VT Ö F

Ö

( P F ) Tillämpad matematik: Lep LeF

Pp

Pp

diff. o integralkalkyl

linjär algebra o g e o m e t r i . . . 2 vektoranalys analyt. funktioner spec, funktioner Numerisk analys: numeriska beräkningsmetoder (inkl siffermaskiner) . siffermaskiner f.k. programmering räkneautomatteori

, LE

3 2

2 [2] [2] [2] [2] (2) (2)

2 2

Fysik: inled. kurs. atomfysik kärnfysik termodyn fys. optik labor. ;

3 1

2 2

3 2

2 2 1 1 1 2

1 Optimeringslära: a.k f.k.

[4] [2] (2) (2)

systemteknik a.k kraftteknisk d:o. . . . . . . . teleteknisk d:o Elektricitetslära:

(2) (2) 3

[2] [2] [2] [2] [2] ]2] 4

.

a.k PE

[1] [1] [1] [1]

L e F Mekanisk konstr. l ä r a . . . . . . .

LE

2 Matematisk fysik: part. diff. ekv kvantmekanik stat. mek. o termodyn

PF

PE

3 L e F Mekanik

Lp

2 Matematisk statistik: a.k. stat. teori o metodik försöksplanering

Pp

PF

4 4

4 [31 [11

f.k Fasta tillst. elektrofysik: a.k. . ..'..'•. vi-.. : r. - 1 :..'.'...' f.k. . . . . . : . . . ..: elektron- o plasmafysik: a.k f.k

2 [41 [2]

1 12] [2] forts.

352 1968/69

1969/70

1970/71

1971/72

l:a årskursen 2:a årskursen 3:e årskursen 4:e årskursen HT F Pp

LE

Pp

PE

HT

Ö F

Ö F

Ö F

Ö F

2 2

2 2

1 VT

ö F

Ö

[2] [1] [1] UI

Regleringsteknologi: a.k f.k

1 [2] [2] 1 [3] [3]

Elautomatik: a.k f.k

2 [4] [4]

Teletransmissionsteori: a.k kretsteknik informationsteori teletransm. system

PT

VT

2 PE

Pi

Ö F

HT

VT

fysikal. mätteknik: a.k f.k

Elautomatik (datamaskinteknik

PE

Ö F

HT

Mätteknik: elektrisk mätteknik a.k f.k

LE

PE

VT

[2] [2] [2] [2] 1

1 2

2 2

1 [2] [2] [2] [2] [3] [1]

Tillämpad elektronik: a.k f.k

1 3

3 [4] [3]

Industriell elkraftteknik: a.k f.k. I f.k. II

3 [4] [3] [4] [3]

Företagsekonomi: a.k f.k

[2] (4)

Administrativ metodik

(2)

Spi Rättskunskap

(3) (1)

Spi Nationalekonomi

(2) 13 Summa

12 12

16 15 28

16 12 31

13 18 25

12 17 30

12 29

10 Anm. I fjärde årskursen föreligger valfrihet åt elautomatik, systemteknik, datamaskinteknik eller fasta tillståndets elektrofysik, varvid timtalen icke får understiga summa 20 respektive 10 timmar under höst- respektive vårterminen.

Av följande sammanställning framgår vilka institutioner som kommer att finnas vid sektion E, den ställning institutionsföreståndaren har samt från vilket läsår institutionen skall träda i funktion. 1969 1969

Professurer i Elektricitetslära Mätteknik

353 1970 1970 1969 1970 1970 1971 1969 1970 1971 1969 1968 1969

Fasta tillståndets elektrofysik Tillämpad elektronik Teletransmissionsteori Elautomatik Industriell elkraftteknik Laboraturer i Elautomatik (datamaskinteknik) Elektricitetslära Mätteknik (tillämpad fysik) för F Mätteknik (mekanisk mätteknik) för M Fasta tillståndets elektrofysik (elektron - och plasmafysik) Universitetslektorat i Mekanisk konstruktionslära (självständi gt lektorat) Biträdandelärarbefattning i Tillämpad elektronik för M

6.3.4. Sektionen för maskinteknik

Sektion M föreslås uppdelad i tre linjer, en för energiteknik, en för konstruktionsteknik samt en för produktionsteknik. Den energitekniska linjen kommer att skilja sig från motsvarande linjer vid de andra högskolorna samt inriktas framför allt mot ämnesområdet reaktor- och värmeteknologi, vilket i sin tur bygger på den mekaniska värmeteorin samt inkluderar såväl ångteknik som strömningsmaskiner. Den konstruktionstekniska linjen skiljer sig från motsvarande linjer vid de andra högskolorna genom att en specialisering mot finmekanik tillskapas genom inrättande av professur i ämnet — den första i landet. Finmekaniken har under det senaste decenniet kommit att få allt större betydelse i mätinstrument, i regleringsapparatur, i radio- och teleteknik, i kontorsmaskiner, i automater inom rymdforskningen o. s. v. Ett land av Sveriges karaktär torde ha goda förutsättningar att hävda sig inom finmekanisk produktion särskilt om »en finmekanisk miljö» skapas genom inrättande av en professur i ämnet. Nämnas må att i Danmark Akademiet for de tekniske Videnskaber i april 1963 framlade en av civilingenjör Leif Norking utarbetad rapport, »Finmekanik», i vilken redogörelse lämnas för förhållandena i Tyskland, Nederländerna, Schweiz, England, Frankrike, Italien, Norge, Finland, USA och Kanada. I denna redovisas, att man på inånga ställen inrättat professurer eller motsvarande befattningar i finmekanik med den motiveringen, att näringslivet anser en finmekanisk utbildning på teknisk vetenskaplig nivå numer som följd av teknikens utveckling vara ofrånkomlig. Norking konstaterar även, att utöver de finmekaniska speciallaboratorier som finns vid vissa högre läroanstalter på många ställen också privata finmekaniska forsknings- och serviceinstitutioner börjar växa fram. — Framhållas må, att finmekanik icke får förväxlas med den precisionsmekanik och den noggranna tillverkningsteknik som behandlas i ämnet mekanisk teknologi inom den produktionstekniska linjen på sektion M. Med en finmekanisk apparat förstås nämligen en konstruktion vars komponenter är av relativt små dimensioner och som med liten effektförbrukning utför önskade funktioner väsentligen med hjälp av mekaniska 12—413173

354 rörelser. Konstruktionen i fråga är i regel dimensionerad ur styvhetssynpunkt och icke ur styrkesynpunkt. Området skiljer sig därigenom också från de områden som framför allt behandlas i ämnet maskinkonstruktion. Som exempel på finmekanikens användningsområden må nämnas det mekaniska med skrivmaskiner, räknemaskiner, kassaapparater, symaskiner, klockor, automater, barometrar, regulatorer etc. Inom det optiska området: astronomiska och geodetiska instrument, kikare, kameror, projektionsapparater etc. samt inom det elektriska området: telefonapparater, radioapparater, bandspelare, signalapparater, elektriska mätapparater etc. Den produktionstekniska linjen kan av naturliga skäl icke alltför mycket skilja sig från motsvarande sektioner vid KTH och LTH. Större avseende fästes emellertid vid servo- och regleringssystemens användning inom området, likaså uppmärksammas också mättekniken och speciellt avseende fästes vid fördjupade kunskaper i företagsekonomi och administrativ metodik. Med hänvisning till efterföljande läro- och timplaner för ME, MK och MP, som anger förekommande ämnen och undervisningstider, kan de ämnen som icke behandlats under sektion F respektive E presenteras på följande sätt. Ett antal från varandra och från professurerna inom en teknisk högskola erforderliga ämnen måste representeras av speciallärare. Av organisatoriska och praktiska skäl har de flesta speciallärarbefattningarna förlagts till sektion M även om de följes av studerande från andra sektioner. Hit har sålunda hänförts ritteknik (Sp M ), förbränningslära (Sp M ), kemi (Sp M ), materiallära och värmebehandling (Sp M ), transportteknik (Sp M ) samt industriell anläggningsteknik (Sp JX ). I elektroteknik (Le M ) behandlas elektrisk mätteknik, motoranläggningar, vissa värmeanläggningar — elektriska ugnar, ångpannor, svetsmaskiner. Elektronikens grunder och industriella användning behandlas däremot som redan nämnts av en biträdande lärare knuten till professuren i tillämpad elektronik inom sektion E. Ämnet elektroteknik är direkt tillrättalagt för maskinteknikens behov och måste med hänsyn till elektroteknikens allt större betydelse inom verktygs-, maskin-, automatiserings- och regleringstekniska områdena tillmätas så stor betydelse att det måste vara företrätt av ett självständigt lektorat. Hållfasthetslära (P M ) bygger på matematik, mekanik, matematisk statistik och fysik samt omfattar såväl ren hållfasthetslära som viss materialprovning och utgör en nödvändig grund för alla ämnen i vilka hållfasthets-, mät- eller maskintekniska frågor behandlas särskilt då inom konstruktionstekniken. — För de tekniska fysikernas del förutsattes professurens undervisningsfält kunna omfatta dels en komplettering av ämnet mekanisk konstruktionslära med bl. a. elasticitetsteori och mekanisk svängningslära, dels en valfri kurs i plasticitetsteori och reologi.

355 I mekanisk värmeteori med strömningslära (P M ) ligger tyngdpunkten på värmeteorin och behandlas gasers och ångors egenskaper, kompressor-, ångturbin- och kylprocesser, kemisk termodynamik, strömning samt värmeövergångens teori. Maskinkonstruktion (P M ) behandlar materialegenskaper och materialval med hänsyn till styrka, beständighet i olika klimat, ekonomiska frågor etc. Dimensionering med hänsyn till uppträdande krafter, formgivning, tillverknings- och funktionssynpunkter, tillgängliga standardelement etc. studeras. I övningarna ingår en konstruktiv genomarbetning och utarbetande av fullständiga arbetsritningar för olika maskinelement och regleringsmekanismer. Ur konstruktionssynpunkt erforderliga kunskaper i gjuteriteknik meddelas. De för maskinkonstruktören nödvändiga och erforderliga kunskaperna om maskinelement ur funktions- och konstruktionssynpunkt föreslås — till skillnad från förhållandena vid de andra högskolorna — behandlade i en laboratur i maskinelement knuten till maskinkonstruktion. Finmekanik (P M ) har ingående behandlats i den allmänna presentationen av sektion M. I mekanisk teknologi (P M ) behandlas teorin för plastisk och spånskärande bearbetning, formgivningsmetodernas praktiska tillämpning, ekonomiska bearbetningsdata, beräkning av operationstider vid formgivning av olika material, metaller som plaster etc. Ävenså ingår ytbehandlingsteknik, bl. a. metallbeläggning på termisk, mekanisk och elektrolytisk väg samt ickemetalliska beläggningar genom oxidering, fosfatering etc. — Gränsdragningen i förhållande till ämnet verktygsmaskiner (L M ) är flytande, varför det till skillnad från förhållandena vid KTH ansetts lämpligast, att undervisningen och forskningen inom området verktygsmaskiner handhaves av en till professuren knuten laboratur. Svetsteknik (P M ) har kommit att få allt större betydelse och har länge varit eftersatt inom landet. Med hänsyn till storleken på sektionerna E och M måste det med hänsyn till examensarbeten och licentiandarbeten anses ofrånkomligt att ämnet representeras av professur. Professurens huvudinriktning torde böra differentieras från de övriga lämpligen genom viss inriktning mot de elektriska svetsmetoderna. Reaktor- och värmeteknologi (P M ) representerar ett ur energiförsörjningssynpunkt viktigt område med tyngdpunkten lagd på reaktorteknologi. För att forskningen rationellt skall kunna samordnas med de synnerligen närliggande ämnena ångteknik respektive strömningsmaskiner föreslås till skillnad från de andra högskolorna laboratur i ångteknik samt lektorat i strömningsmaskiner.

356 Läro- och timplan för sektion M, XTH,

Energiteknik,

ML

1968/69

1969/70

1970/71

1971/72

l:a årskursen

2:a årskursen

3:e årskursen

4:e årskursen

HT

HT

Ämne

VT

HT

F (Pp) Tillämpad matematik: diff. o i n t e g r a l k a l k y l . . . .

LeF LeF

Pp

Pp

PF

LeF Pp Pp Bi PE LE PE

Bi

linjär algebra o geometri analyt. funktioner spec, funktioner

Ö

3 Fysik: inledande kurs mekanik fysik II

F

Ö

2 F

Ö

F

VT

Ö F

HT

Ö F

VT

Ö F

Ö

(2) (2)

Matematisk statistik: sannolikhetsteori stat. teori o metodik a, f . försöksplanering

2 1

2 1

1,5

1,5 1

-

3 Matematisk fysik: vektoranalys

-

3 2 3

3 —

(2) ?

(1)

1 Regleringsteknologi a, f servo- o regi. s y s t e m . . . .

1 3

2 1

Mätteknik: mekanisk mätteknik. . . . Tillämpad elektronik a, f tillämpad elektronik specialkurs Hållfasthetslära a, f

PM

Mekanisk värmeteori med strömningslära a, f

SPM Ritteknik Maskinkonstruktion a, f. . . PM

M

F

Numerisk analys: numeriska beräkningsmetoder a, f

PM

L

Ö

VT

2,5 2 5

2,5

-

-

3 Maskinelement

4 PM

Svetsteknik a, f

2 PM

Reaktor- o värme teknologi a, f

2 [4]

[4] [2] [2]

2 [4]

[4] [21 [2]

2 2

ångteknik LeM

strömningsmaskiner

L e M Elektroteknik

2 SPM Förbränningslära SPM Kemi

2 SPM Materiallära och värmebehandling

2 Summa

— —

SPM Transportteknik Företagsekonomi a, f Pl 14

15 19

20,5 13, 5 39,5

1,5

-

10,5 13,5 11 18

14,5 11,5 22

24,5

10 12

12 9 24

7 16

357 Läro-

och timplan

K onstruktionstekniÅ

M, XTH,

för sektion

'*MK

1968/69

1969/70

1970/71

1971/72

l:a årskursen

2:a årskursen

3:e årskursen

4:e årskursen

HT

HT

HT

HT

Ämne F

Ö

F

Ö

linjär algebra o geometri. 2 analytiska funktioner. . . spec, funktioner

(Pp) Tillämpad matematik: diff. o integralkalkyl LeF LeF

Pp

VT

VT

F

Ö

2 PF

LeF

Ö

F

Ö F

Fysik: inledande kurs mekanik fysik II

PF

Regleringsteknologi a, f. . .

2 1

2 1

-

-

1 2

1 2

1,5 1

1,5 1

(2) (2)

3 2 3

3 —

2 Bi mekanisk mätteknik . . . . Tillämpad elektronik:

Bi

tillämpad elektronik spec, kurs

PM

Hållfasthetslära a, f

PM

Mekanisk värmeteori med strömningslära a, f

SPM Ritteknik L

M

maskinelement Finmekanik

PM

Mekanisk teknologi a, f . . .

M

Svetsteknik a, f

PM

Reaktor- o värmeteknologi.

2,5

2,5

2,5

2,5

3 4 2

2 Förbränningslära

4 1,5

ångteknik strömningsmaskiner

Le M Elektroteknik. . . . SPM

verktygsmaskiner a, f. . .

PM

LM

')

Maskinkonstruktion a, f. . .

PM

L

2 Mätteknik:

PE

PM

Ö

(2) (2)

Matematisk statistik: sannolikhetsteori stat. teori o metodik a, f . försöksplanering

Matematisk fysik: vektoranalys

LE

Ö F

Ö F

Numerisk analys: numeriska beräknings-

PF

PE

| VT

siffermaskiner PP

F

VT

_

(2) (1) /oris.

358 1968/69

1969/70

1970/71

1971/72

l:a årskursen

2:a årskursen

3:e årskursen

4:e årskursen

HT

HT

HT

HT

Ämne

SpM Kemi SpM Materiallära handling

o

VT

F

Ö

-

F

Ö

-

VT

F

Ö

1,5

-

F

Ö

VT

F

Ö F

2 Ö F

VT ö |F

O

värmebe-

S P M Transportteknik Pl

Företagsekonomi a, f

Pi

Administrativ metodik a, f. Summa

(2) (2) 2

15 19 20,5 15 39,5

29,0

14,5 16,5 13,5 15 15,5 16 14,5 13 12 29,5

30,0

Läro- och timplan för sektion M, XTH,

30,5

30,5

Produktionsteknik,

Mp

25,0

5 12

1968/69

1969/70

1970/71

1971/72

l:a årskursen

2:a årskursen

3:e årskursen

4:e årskursen

HT

HT

HT

HT

Ämne VT

F

Ö

F

Ö

(Pp) Tillämpad matematik: LeF diff. o i n t e g r a l k a l k y l . . . . 4 LeF linjär algebra o geometri. 2 analytiska funktioner. . .

6 3

6 Pp

Pp

Pp LeF

Numerisk analys: numeriska beräkningsmetoder a, f siffermaskiner

F

Ö

2 F

Ö

1 F

VT Ö F

(2)

Matematisk statistik: sannolikhetsteori stat. teori o metodik a, f . försöksplanering Fysik: inledande kurs mekanik fysik II

VT

3 2

- 3 2 3

3 3 -

1 Ö F

VT Ö F

Ö

(2)

(2) (2) 1,5 1

1,5 1

Pp

Matematisk fysik: vektoranalys

Pp Bi

Regleringsteknologi a, f. . . servo-o regi. system

2 2

1 (3) (3) 1 (2) (1)

PE LE

Mätteknik: mekanisk m ä t t e k n i k . . . .

2 2

PE Bi

Tillämpad elektronik: tillämpad elektronik 2

1 forts.

359 1968/69

1969/70

1970/71

1971/72

l:a årskursen

2:a årskursen

3:e årskursen

4:e årskursen

HT

HT

HT

Ämne VT

VT Ö

2,5

PM

Hållfasthetslära a, f

PM

Mekanisk värmeteori med strömningslära a, f

2,5

2,5 1

2 VT

HT

VT Ö F

Ö

-

F

Ö

- 2

-

SpM Ritteknik PM LM

Maskinkonstruktion maskinelement

af... 1,5

PM

Finmekanik a ,f

PM Ljvi

Mekanisk teknologi a, f . . . verktygsmaskiner a, f...

PM

Svetsteknik a, f

PM

Reaktor- o värmeteknologi a. f

LeM

strömningsmaskiner

LeM Elektroteknik SpM Förbränningslära S P M Kemi S P M Materiallära o handling S P M Transportteknik

(2)

(1)

värmebe-

S P M Industriell anläggningsteknik Pl

Företagsekonomi a, f

Pj

Administrativ metodik. . . .

(3) (L5) 2

Summa 14 ~~29

14,5 14,5

15 19 20,5 13,5 39,5

13,5

10 29

Av följande sammanställning framgår vilka institutioner som kommer att finnas vid sektion M, den ställning institutionsföreståndaren har samt från vilket läsår institutionen avses träda i funktion. 1968 1969 1968 1970 1970 1969 1970 1968 1970 1970 1969

Professurer i Hållfasthetslära Mekanisk värmeteori med strömningslära Maskinkonstruktion Finmekanik Mekanisk teknologi Svetsteknik Reaktor- och värmeteknologi Laboraturer i Maskinkonstruktion (maskinelement) Mekanisk teknologi (verktygsmaskiner) Reaktor- och värmeteknologi (ångteknik) Universitetslektorat i Elektroteknik (självständigt)

360 1970 1968 1969 1968 1968 1970 1971

Reaktor- och värmeteknologi (strömningsmaskiner) Speciallärarbefattningar i Ritteknik Förbränningslära Kemi Materiallära och värmebehandling Transportteknik Industriell anläggningsteknik

6.3.5. Sektionen för ekonomingenjörsutbildning

Målsättningen för sektion I är att utbilda civilingenjörer som ges god teknisk allmänbildning samt specialinriktning mot företagsekonomi, administration och arbetsvetenskap. Så utbildade civilingenjörer kan tänkas få sysselsättning bl. a. inom följande områden: Allmän teknisk planering, produktionsplanering, produktionsledning, försäljningsadministration och distributionsteknik, inköpsadministration, administrativ databehandling (användarens teknik), kommunal och statlig teknisk administration samt rationalisering inom handels- och transportväsendet. De angivna verksamhetsområdena återfinns inom industribranscher och förvaltningar i mycket olikartad teknisk specialisering. Det är givetvis icke möjligt att inom den angivna studietiden fyra år inläsa specialiserade tekniska tillämpningsämnen, som skulle k u n n a täcka någon nämnvärd del av dessa branschers olika behov. Man måste därför utgå ifrån, att de utexaminerade ekonomingenjörerna lär sig det mesta av branschens eller förvaltningsgrenens speciella teknik under sin anställning i företag respektive verk. Däremot är det nödvändigt, att de studerande inom sektionen får en god högskolemässig utbildning i grundläggande ämnen, som det ä r svårt att senare läsa in på egen hand. En god grundutbildning inom matematik, fysik etc. underlättar också anpassningen till ny teknik inom tillämpningsämnen i den fortsatta verksamheten. De ekonomiska ämnena skall studeras i avsevärt större omfattning än vad som för närvarande sker vid sektion M vid KTH och mer ansluta sig till vissa avsnitt i utbildningen vid handelshögskolorna men samtidigt vara tillrättalagda för blivande ingenjörer. I de två första årskurserna dominerar de grundläggande och de tekniska läroämnena helt. De ekonomiska ämnena ökar successivt under det tredje studieåret och dominerar helt under det fjärde. En företagsekonomisk grundkurs i nationalekonomi ingår dock i den första årskursen för att befordra en önskvärd ekonomisk aspekt på tekniska ämnen och för att ge viss »mognadstid» för de fortsatta studierna i de ekonomiska ämnena. Omkring 45 procent av totala antalet föreläsnings- och övningstimmar beräknas anslagna för de ekonomiska ämnena. Under de två första årskurserna är många ämnen desamma som de som

361 de studerande inom sektionerna E och M följer. Dock tillkommer för sektion I en specialkurs i matematik samt inom ämnet numerisk analys en kurs i teknisk och administrativ databehandling liksom i ämnet matematisk statistik en statistisk specialkurs. — Som tillämpningsämnen bland E:s och M:s ämnen har valts sådana som har betydelse inom ett stort antal branscher och som bör vara kända av administrativt verksamma ekonomingenjörer. Med hänvisning till efterföljande läro- och timplan för I, som anger förekommande ämnen och undervisningstider, kan ämnena presenteras på följande sätt. Tre ekonomiska huvudämnen föreslås nämligen företagsekonomi (PJ, administrativ metodik (P z ) samt arbetsvetenskap (Px). Ämnena avvägs så att företagsekonomi svarar för ca tre femtedelar och de båda övriga ämnena för var sin femtedel dock med någon övervikt för ämnet administrativ metodik. Företagsekonomi (P x ) omfattar — förutom vissa förberedande avsnitt — redovisning och finansiering, kostnads/intäktsanalys samt distributionsekonomi. Huvudvikten ligger på kostnads/intäktsanalysen, som här drives till en nivå som ungefär motsvarar 3-betygsnivån vid handelshögskolorna. Däremot är nivån relativt lägre i vad avser redovisning och finansiering, framför allt i bokföringsundervisningen och distributionsekonomin. I ämnet ingår bl. a. metoder för ekonomiska avväganden av produktionsmedel, produktionsinriktning och produktionsvolym samt av marknader, inköps- och försäljningsmetoder liksom av olika administrativa åtgärder, metoder för kostnadsberäkning, budgetering, intern resultatanalys, speciella analyser framför allt investeringskalkylmetoder och olika operationsanalytiska metoder. Administrativ metodik (Pj) svarar närmast mot huvudavsnittet »administration» i företagsekonomi vid handelshögskolorna. I detsamma ingår även de organisatoriska avsnitten av ämnet industriell ekonomi och organisation vid KTH. I ämnet behandlas sålunda metoder för planering, samordning och kontroll av produktionen, företags formella och informella organisation, PERT-metodik för utvecklingsarbete, analysmetoder inom det företagsorganisatoriska området, bl. a. metoder för systemanalysstudier av företagets informationsflöde, planering och genomförande av organisationsförändringar, hjälpmedel vid organisationsstudier, metoder för lokalplanering, materialbehandling och transporter, förrådsorganisation etc. I arbetsvetenskap (Pt) ingår vissa delar av ämnet industriell ekonomi och organisation liksom delar av ämnet industriell psykologi och arbetsledning, båda vid KTH, samt vissa delar av ämnet personaladministration och företagsorganisation vid handelshögskolan i Stockholm. Ämnet omfattar sålunda arbetsfysiologi, arbetspsykologi, arbets- och metodstudier, löneformer, metoder för arbetsvärdering, för rekrytering, utbildning och

362 Läro-

och timplan

för sektion

1,

XTH

1968/69

1969/70

1970/71

1971/72

l:a årskursen

2:a årskursen

3:e årskursen

4:e årskursen

HT

HT

HT

Ämne VT

VT

HT

VT

O F (Pp) Tillämpad matematik: Lep diff. o integralkalkyl. . . LeF linjär algebra o geometri mat. spec Pp

Numerisk analys: numeriska beräkningsmetoder a, f tekn. o admin. databehandling

Pp

Matematisk statistik: sannolikhetsteori stat. teori o metodik a, f . försöksplanering statistik spec, kurs

Pp Lep PM

Fysik: inledande kurs mekanik fysik II

3 3

Hållfasthetslära a, f

2,5 2,5

1,5 1

1,5 1

1,5

4 4

4 4

3 4

2 1

1 3

2,5

S P M Ritteknik Pp

Regleringsteknologi a.k.. . .

PM LM

Mekanisk teknologi a, f. . . . verktygsmaskiner a, f . .

LeM Elektroteknik Bi Tillämpad elektronik, spec, kurs SpM Kemi SpM Materiallära handling

o

värmebe2

S P M Transportteknik

2 S P M Industriell anläggn. tekn.. . PM

Företagsekonomi a, f

Pj

Administrativ metodik a, f.

Pl

Arbetsvetenskap a, f

Spi

Nationalekonomi a, f

Spi

Ekonomisk geografi

Spi

Rättskunskap

1,5

2 2,5

15,5 Summa

17,5 15,5 33

1,5

-

11,5 15

10,5

18 14,5

3275~"

Ö

363 befordran av personal, personalpolitik, synpunkter på organisation av personaladministration etc. Nationalekonomi (Spi) omfattar nationalekonomins grunder ungefär motsvarande kursen vid handelshögskolan i Stockholm med samma namn vilken ger såväl mikro- som makroaspekter, utrikeshandel etc. samt viss fördjupning rörande mikroteori speciellt produktions- och företagsteori. Ekonomisk geografi (Spj) motsvarar ungefär kursen i svenskt näringsliv vid handelshögskolan i Stockholm. Rättskunskap ( S p ^ ger framför allt en orientering om vissa handelsrättsliga frågor exempelvis köp- och avtalslagarna samt arbetsrättsliga frågor. De studerande inom sektion I äger givetvis rätt att frivilligt eller genom utbyte deltaga i undervisningen i ämnen som icke är upptagna i avdelningens läro- och timplan men är hänförda till någon av de andra sektionerna. Av följande sammanställning framgår vilka institutioner som kommer att finnas vid sektionen, den ställning institutionsföreståndaren har samt vilket läsår institutionen avses träda i funktion. 1968 1969 1970 1968 1969 1969

Professurer i Företagsekonomi Administrativ metodik Arbetsvetenskap Speciallärarbefattningar i Nationalekonomi Ekonomisk geografi Rättskunskap

6.3.6. Alternativa lösningar av utbildningens uppläggning vid en ny teknisk högskola

Som jag avslutningsvis framhållit i kapitel 4 kan det inte förnekas, att beläggningen av lokalerna vid de tekniska högskolorna för närvarande är låg. Vid nuvarande enkelskift kan emellertid av schematekniska skäl knappast någon förbättring av betydelse åstadkommas. Genom ett modifierat tvåskiftsystem skulle teoretiskt sett väsentliga fördelar k u n n a vinnas. Systemet utformas i princip på följande sätt. Första årskursen har förmiddagen reserverad för föreläsningar. Eftermiddagen är delad i två lika långa skift, under vilka halva delen av årskursen laborerar och har övningar under det första skiftet och den andra delen av årskursen under andra eftermiddagsskiftet. Andra årskursen har föreläsningar omedelbart efter lunch samt har övningar och laborationer för halva årskursen på förmiddagen och för den andra halva årskursen på eftermiddagens senare del. För tredje och fjärde årskurserna tillämpas i princip samma indelningsförfarande. Om förslaget kan genomföras skulle många lokaler utan svårighet kunna utnyttjas upp till 40 timmar per vecka samtidigt som det sammanlagda lokalbehovet skulle minska väsentligt. Om vidare TV-undervisning kunde tillämpas i stället för att vissa lärarbefattningar fördubblades och utan att

364 belastningen på lärarna ökades skulle ytterligare fördelar nås samtidigt som undervisningens kvalitet i viss grad skulle kunna höjas. Förslaget kan få så vittgående konsekvenser, att det måste genomarbetas i detalj för ett konkret fall. Det har ansetts lämpligast, att denna genomarbetning utföres för den fjärde tekniska högskolan, XTH, och att, om analyserna pekar i gynnsam riktning, det modifierade tvåskiftssystemet genomföres vid denna högskola för att senare eventuellt överföras till övriga universitet och högskolor. I det följande redovisas emellertid först en bedömning av XTH:s lokalbehov vid en traditionell uppläggning av utbildningen — enkelskift. Därefter presenteras resultaten av nämnda undersökningar rörande möjligheterna att genomföra ett modifierat tvåskiftsystem. 6.3.6.1. XTH.s

lokalbehov vid

enkelskift

Med tillämpning av samma normer som i stomplanen för LTH samt med beaktande av de resultat som där redovisades för sektionerna F, E och M kan följande konstateras. För kontorsutrymmen erfordras i genomsnitt per professur 200 m 2 nettogolvyta, per laboratur 100 m 2 samt per speciallärarbefattning 50 m 2 , vartill kommer kontorsrum för lektorer, assistenter och övningsassistenter m. fl. Hörsalar utföres med maximalt 250 platser samt i storlekar 200, 100, 75 och 50 platser. Per plats åtgår 1,0 m 2 . Till varje sal skall i princip höra ett preparations- och förvaringsrum om ca 25 m 2 men detta rum kan vara gemensamt för två eller i vissa fall tre salar. övningssalar och seminarierum beräknas för 30 platser, svarande mot ca 60 m 2 . Ritsalarna bör ha 30 platser. Per plats erfordras 3,5 m 2 . Dock får för den konstruktionstekniska linjen inom sektion M beräknas 5,0 m 2 inom de båda högre årskurserna. Som gemensamma utrymmen betecknas examensarbetsrum, licentiandrum, doktorand- och forskarrum, emeritirum, konferensrum, bibliotek för forskare, läsrum för studerande samt vissa administrativa utrymmen. Antalet licentiandrum beräknas så att 50 procent av antalet heltidsanställda assistenter får tillgång till r u m varvid hänsyn dock skall tagas till vissa inom varje institution befintliga assistentruin. För doktorander och vissa kvalificerade forskare beräknas antalet rumsenheter så att 50 procent beredes rum. När det gäller examensarbetare beräknas 9 å 10 m 2 per studerande och förutsattes att en åttondel av antalet studerande inom varje avdelning samtidigt utför examensarbete. Emeritirum beräknas till ett antal svarande mot 20 procent av antalet professurer. Vissa gemensamma konferensrum förutsattes. I det följande redovisas de beräknade respektive uppskattade lokalbehoven.

365 För sektionerna F, E och M har beräkningarna baserats på det material som låg till grund för »Stomplan för teknisk högskola i Lund» men uppräkning av övningslaboratorierna har skett med hänsyn till det högre studerandeantalet. Vid planlösning och programmering skall beaktas att sektionerna F och E skall sammanföras i gemensam kontors- respektive laboratoriebyggnad i den mån så ur elektrisk störningssynpunkt är möjligt. — Detsamma gäller i princip för sektionerna M och I — allt i avsikt att befordra gemensamt forskningsarbete. Behovet av hörsalar beräknas till ett antal av 16, varav 4 med 200 platser, 2 med 150, 4 med 100, 4 med 75 och 2 med 50 platser. Härtill fordras 4 preparationsrum å 25 m 2 nettoyta per rum. För hörsalar och preparationsrum beräknas sålunda ytbehovet till totalt 2 000 m 2 . Behovet av seminarierum beräknas till ett antal av 12, varav 8 med 50 platser (80 m 2 /rum) och 4 med 30 platser (60 m 2 /rum), vilket totalt ger ett behov av 880 m 2 nettoyta. Rit- och övningssalar bör lämpligen ha 30 platser per sal. För de lägre årskurserna räknas med gemensamma salar. Platsbehovet uppgår till 570 (60 + 170 + 170 + 170) och per plats beräknas 3,5 m2, vilket totalt ger ett behov av 1 995 m 2 nettoyta. För de två högre årskurserna erfordras skilda salar med sammanlagt 620 platser å 3,5 m 2 och 60 platser ä 5,0 m 2 (för M 4 ), vilket totalt motsvarar ett behov av 2 470 m 2 nettoyta. Det sammanlagda behovet av utrymmen för rit- och övningssalar uppgår sålunda till 4 465 m 2 . Behovet av gemensamma utrymmen framgår av följande sammanställning. Antal rum

Ändamål Emeriti, doktorander, forskare Examensarbetare, licentiander Konferensrum Vaktmästare m. m Stencilrum, förråd Lunch- och vilorum Reserv Totalt

Yta, m 2 /rum

Total yta, m 2

18 64 4 11 7 5 4 15

15 10 50 80 15 30 30 15

270 640 200 880 105150 120 225

-

2 590

Utöver i sammanställningen redovisade gemensamma utrymmen kommer behov av administrationslokaler och bibliotekslokaler. I förevarande sammanhang bortses emellertid från dessa lokalbehov, då de behandlas i avdelning 4, kapitel 7. De beräknade behoven av institutionslokaler, kontor och laboratorier beräknas till sammanlagt ca 30 900 m 2 nettoyta. Behovet av kontorslokaler har beräknats enligt följande.

366 .. Nettoyta, 24 professurer X 200 == 4 800 10 laboraturer Xl00 == 1000 4 självständiga lektorat Xl00 == 400 2 speciallektorat X 50 == 100 11 speciallärare X 50 == 550 Summa 6 850 För 4 laboratorer och 4 lektorer i ämnen där vissa dubbleringar blir ofrånkomliga 345 Totalt

7 195

Behovet av laboratorielokaler för skilda sektioner har beräknats enligt följande, nämligen för sektion F 8 000 m 2 , för E 7 500 m 2 , M 7 500 m 2 och för sektion I 700 m2, sammanlagt sålunda 23 700 m 2 nettoyta. För sektion M bör därvid räknas med att en tredjedel av ytan har en takhöjd av ca 6 m. Sammanfattningsvis uppgår sålunda de beräknade lokalbehoven för XTH vid en traditionell uppläggning av undervisningen till följande, tabell 2: 30. Tabell 2:30. Beräknade lokalbehov för XTH vid enkelskift, m2 nettoyta Ber. ytbehov, m 2

Lokaler

2 000 880 4 465 2 590 7 195 23 700 Totalt

40 830

Till frågan om byggnads-, inrednings- och utrustningskostnader för en ny teknisk högskola vid enkelskift återkommer jag i avsnitt 6.3.7.

6.3.6.2. XTH.s

lokalbehov

vid modifierad

tvåskift-

och

CCTV-utbildning

Vad föreläsningarna beträffar kommer vid XTH med sina 570 årligen intagna ordinarie studerande i ett stort antal ämnen två eller flera sektioner att ha identiskt lika föreläsningar särskilt i de två lägre årskurserna. Om man utgår ifrån att en föreläsningssal icke fungerar tillfredsställande om antalet åhörare överstiger 200 eller möjligen 250 studerande skulle därför i många ämnen antalet topptjänster (professurer, laboraturer och lektorat) behöva två- eller tredubblas. Enligt en amerikansk undersökning blir undervisningen per capita billigare, om den meddelas genom TV än genom traditionella föreläsningar så snart åhörarantalet överstiger ca 200. Nära till hands skulle därför ligga att anordna 1 föreläsningssal om 250 platser av-

367 sedd för gemensam undervisning inom sektionerna F och E samt 3 salar om 200 platser avsedda dels för M, E och I samt dels för tillfällen då två eller flera sektioner skall åhöra samma föreläsning meddelad genom TV. Hela denna fråga om TV-undervisning är av så stor ekonomisk och praktisk betydelse att den har gjorts till föremål för en särskild utredning, vilken redovisas i bilaga 2, »Sluten-krets-television (CCTV) i akademisk utbildning» av R. Woxén och Elin Törnudd. Rapporten utmynnar i att TV bör användas särskilt vid lägre akademisk undervisning, när antalet studerande överstiger 200, att bandad TV bör användas, att TV-överföring är lämpad som »förstoringsapparat» vid visandet av små objekt, av mikroskopiska preparat e t c , att vid visandet av skioptikonbilder eller film via TV belysningsstyrkan i föreläsningssalen kan hållas så hög att anteckningar kan föras. TV möjliggör i många fall högre kvalitet på föreläsningen samt innebär samtidigt sådana besparingar såväl i fråga om kvalificerade lärarkrafter som i fråga om lärarnas undervisningstid att det för dessa lärarkrafter blir mer tid över för licentiandundervisning och forskning. Vid den föreslagna utformningen av XTH:s lokaler skulle icke mindre än 7 345 m 2 netto golvyta åtgå för hörsalar, seminarierum samt rit- och övningssalar. Det har i tidigare kapitel konstaterats att många övningslaboratorier liksom övningssalar och ritsalar såväl vid CTH som KTH för närvarande och av schematekniska skäl inte kan bli fullt utnyttjade. Detta förhållande skulle kunna avhjälpas om skiftundervisning skulle kunna genomföras i vad avser övningar och laborationer, varigenom totala lokalbehovet skulle minska. Möjligheter bör också finnas att såsom nämnts genomföra ett modifierat tvåskiftsystem. Första årskursen tankes därvid ha föreläsningstid reserverad 4 timmar per dag mellan kl. 8—12, måndag—fredag, samt eftermiddagen delad i två lika långa skift. Halva delen av årskursen laborerar och har övningar under det första skiftet och andra delen av årskursen under andra eftermiddagsskiftet, varvid byte kan ske vid mitten av varje termin. Andra årskursen har föreläsningstid reserverad 4 timmar efter lunch samt har övningar och laborationer för ena halva årskursen på förmiddagen eller för den andra halva årskursen på eftermiddagens senare del. För tredje och fjärde årskurserna tillämpas i princip samma indelningsförfarande. All undervisning tager sålunda sin början kl. 8 och pågår till senast kl. 21. Middagspaus inlägges mellan kl. 17—18 samtidigt som för den dominerande måltiden — lunchen — reserveras tid mellan kl. 10—13. Vissa dubbelföreläsningar för första årskursen förlägges mellan kl. 8—10 med lunchuppehåll kl. 10—11. För andra årskursen förlägges 2 dubbelföreläsningar mellan kl. 8—12 med lunch kl. 12—13. För tredje årskursen förlägges normalt föreläsningar mellan kl. 9—41 med lunch kl. 11—12 (i

368 vissa fall kl. 10—11 eller 12—13). För fjärde årskursen kan på grund av det stora antalet valfria ämnen lunchen förläggas mellan kl. 10—13. Vid den här skisserade tidsplanen skulle för varje enskild teknolog kunna reserveras 20 föreläsningstimmar och 20 räkneövnings- och laborationstimmar per 5-dagarsvecka eller tillhopa 40 timmar per vecka, något som aimer än tillräckligt och ger plats för olika ämneskombinationer. — Hörsalarna skulle i genomsnitt då de disponeras av två årskurser för den normala undervisningen kunna utnyttjas 40 timmar per vecka och samtidigt skulle laboratorier och övningssalar på grund av den tänkta skiftundervisningen kunna bli synnerligen väl utnyttjade. För att studera om systemet är genomförbart har tre teknologer (Per Fåhraeus, Jens Persson och Peter Svensson) med erfarenheter av schemaläggning vid KTH haft i uppdrag att utarbeta ett detaljerat schema baserat på de läro- och timplaner som tidigare utarbetats av expertgrupperna för sektionerna F, E, M och I. Schemat, som återges i figur 2: 6 för hösttermin och i figur 2: 7 för vårtermin, visar, att inga nämnvärda schematiska svårigheter uppstår. Enligt en amerikansk undersökning utförd vid Pennsylvania State University, publicerad 1958, ställer sig undervisning genom lokal TV successivt allt billigare per capita än traditionell undervisning, när antalet studerande överstiger 200 vid en anläggning av samma storleksordning som den som skulle behövas vid XTH och vid en utnyttjningstid av ca 1 000 timmar per år. Mot denna bakgrund har det synts lämpligt att vid XTH föreslå 4 större hörsalar varav 1 med 250 platser avsedd för gemensam undervisning av sektionerna F och E samt 3 salar om vardera 200 platser avsedda för var och en av sektionena E, M och I. När antalet åhörare vid XTH överstiger 200 eller i vissa fall 250 antages undervisningen ske medelst TV genom att flera av salarna i fråga samtidigt tas i anspråk varigenom om så befinnes erforderligt föreläsningen i fråga skulle kunna hållas för samtliga studerande inom en och samma årskurs. Ett schemamässigt studium av de olika ämnena visar, att de ämnen, i vilka TV-undervisning i varje fall skulle vara motiverad, är följande: elektroteknik (M2, I 2 ), fysik (Mf, I lf M,„ I 2 ), hållfasthetslära (M2, I 2 ), kemi (M lf I]), matematisk statistik (M2, I 2 ), materiallära och värmebehandling (M lt I x ), mekanik (F l f E lf M lf LJ, mekanisk teknologi (M a , I,), numerisk analys (F 2 , E 2 , M2, I 2 ), tillämpad matematik (Fi, E t , M t , I„ F 2 , E 2 , M 2 ), transportteknik (M8, L,) och verktygsmaskiner (M K8 , MP8, I :5 ). I de uppräknade ämnena skulle TV-sändningarna under höstterminen variera mellan 25 och 32 timmar per vecka och i medeltal uppgå till 27,5 timmar och under vårterminen variera mellan 22 och 26 timmar per vecka och i medeltal uppgå till 24 timmar. En beräkning har givit till resultat, att om TV icke skulle användas för dessa föreläsningar skulle lärarkåren behöva ökas med 4 laboraturer (eller professurer), 4 lektorat och 3 speciallärarbefattningar. Per laboratur skulle därvid tillkomma minst 1 assistent i

369 A 19 samt 3 tjänster i A 9. Lokalbehovet skulle vad kontorsrum beträffar öka med 345 m 2 netto golvyta. Beträffande lokalbehov vid TV-undervisning har ett studium av schemaläggningen och nominella antalet deltagare vid föreläsningarna givit som resultat, att sammanlagt erfordras 1 hörsal med 250 platser, 3 med 200, 1 med 125 och 2 med 75. Hörsalen med 250 platser erfordras för de ämnen som F och E studerar gemensamt och salarna med 200 platser, n ä r var och en av sektionerna E, M och I har egen undervisning. Salen med 125 platser behövs bl. a. för de ämnen som två av de tre studieriktningarna inom M läser gemensamt ävensom för ett antal populära valfria kurser. Salarna med 75 platser avses för mindre kurser, särskilt i valfria ämnen inom de båda högre årskurserna. Preparationsrum å 25 m 2 erfordras gemensamt för varannan hörsal. Vid ett ytbehov av 1 m 2 per plats erfordras för hörsalar (1 x 250 + 3 X 200 + 1 X 125 + 2 X 75 + 4 x 25) tillhopa 1 225 m 2 nettoyta. För 10 ritsalar å 30 platser erfordras (240 x 3,5 m 2 + 60 x 5,0 m=) tillhopa 1 140 m 2 nettoyta. För att tillgodose behovet av tentamensplatser erfordras 36 övningssalar a 30 platser å 2,0 m 2 per plats, vilket ger 2 160 m- nettoyta. Då 30 platser utgör lämplig enhet för TV-undervisning förutsattes visst antal övningssalar utrustade med TV för att även kunna användas för föreläsningar. Vid pågående övningar beräknas ca 40 salar behöva tagas i anspråk samtidigt och genom att de 10 ritsalarna utnyttjas uppnås viss överkapacitet varför totala antalet övnings- och ritsalar bedömes vara tillräckligt för anordnande av seminarier, särskilt inom de båda högre årskurserna. En kontroll av antalet erforderliga tentamensplatser ger följande resultat. I varje ritsal kan 20 tentander placeras vilket ger 10 X 20 = 200 platser. I varje övningssal kan 10 å 12 tentander placeras vilket ger 360 å 432 platser, sammanlagt 560 å 632 platser vilket bedöms som tillräckligt vid en årlig intagning av 570 studerande, vartill kommer ett antal specialstuderande. Genom skiftundervisningen kan övningslaboratorierna reduceras, varför totala laboratoriebehovet beräknas till 20 000 m2, varav för sektion F 6 500 m 2 , E 6 500 m 2 , M 6 500 m 2 (en tredjedel av ytan med 6 meters takhöjd) och för sektion I 500 m 2 nettoyta. Beaktas må, att besparing endast kan göras i vad avser övningslaboratorierna men icke i vad avser plats för examensarbetare, licentiander och doktorander samt forskning i allmänhet. Vid de dominerande laborationerna i fysik och i elektrisk mätteknik har i vartdera ämnet räknats med, att laboratorierna utnyttjas 6 timmar per dag. Av intresse är att söka uppskatta vilka besparingar som kan göras genom modifierad tvåskiftsundervisning och TV. Om TV ej användes skulle som tidigare framhållits vissa Iärarbefattningar, bl. a. 4 laboraturer, behöva tillkomma och lokalbehovet vad kon-

Figur 2:6

372 Tabell 2:31. Beräknade lokalbesparingar, m2 nettoyta vid TV-utbildning och modifierat tvåskiftsystcm i jämförelse med enkelskift vid XTH Beräknat lokalbehov vid Lokaler enkelskift Hörsalar och preparationsrum. Seminarierum Rit- och övningssalar Gemensamma utrymmen Kontorsrum Laboratorier TV-lok£?ler

2 000 880 4 465 2 590 7 195 23 700

Totalt

40 830

modifierad tvåskiftoch TV-utbildning 1 225

Beräknad lokalbesparing

775 880 1 165

3 300 2 590 6 850 20 000 345

345 3 700 - 345

34 310

6 520

torsrum beträffar öka med netto 345 m 2 golvyta. Om TV däremot användes tillkommer TV-rum, förråd och kontor vilka antages maximalt kräva 345 m2, d. v. s. samma utrymmen som de nämnda lärarbefattningarna skulle kräva. Lokalmässigt torde man sålunda icke vinna något genom att använda TV. Det är genom den modifierade tvåskiftsundervisningen som väsentliga lokalbesparingar kan göras. I tabell 2: 31 redovisas dessa besparingar. Som tabellen visar kan lokalmässigt en besparing på minst 6 500 m 2 netto golvyta göras och den hänför sig såväl till rit- och övningssalar som till laboratorier. Vid TV-alternativet måste lokalernas utformning i vad avser hörsalar och övningssalar ske med hänsyn till av TV motiverade speciella krav i fråga om rumsform, ljuddämpning, ventilation, möblering, belysning, färgsättning etc. Om dessa frågor ingående studeras före och under planeringens gång finnes ingen anledning antaga att byggnadskostnaderna som sådana skulle ställa sig nämnvärt högre än om TV icke skulle komma till användning. Lönemässigt kommer TV att medföra vissa besparingar. Beräkningar av drift- och investeringskostnader för XTH redovisas i följande avsnitt.

6.3.7. Drift- och investeringskostnader vid alternativ utformning av utbildningen vid XTH

6.3.7.1. Beräknade driftkostnader På grundval av de tidigare redovisade förslagen till tjänster samt läro- och timplaner för de fyra sektionerna vid den planerade nya tekniska högskolan har lärar-/forskarbehovet i fortvarighetstillstånd vid full utbyggnad av lärosätet beräknats. Lektorat och övriga hjälpkrafter i undervisningen har framräknats enligt förutvarande överstyrelsens normer för beräkning av lärarbehovet. Vidare har vid kostnadsuppskattningen förutsatts, att tvåskift- och TV-utbildning satts i system vid XTH. Totalt beräknas lärar-/fors-

373 Tabell 2:32. Beräknat antal lärar-j'jorskartjänster och undervisningstimmar vid XTH (tvåskift- och TV-utbildning) i fullt utbyggt skede samt beräknade lärar-/f orskarlönekostnader, 1 OOO-tal kronor

Sektion

F M E I

Professurer

Special- och biträdande lärare, TillLaboratimmar för fälliga Lektorat turer lärare, företimmar övningar läsningar

7 7 7 3 Totalt

Ber. lönekostn.

2 3 5

13 8 7 5

154 224 56 168 602

1315,6

497,2

1 453,7

122,3

Assistenter

Övningsassistenter, timmar

33 28 33 11

14 717 7 645 5 675 3 449

224 175 112 48

4 227 2 199 2 063 2 931

11 420

31 486

799,4

2 720,3

1 920,6

karlönekostnaderna i fortvarighetstillstånd uppgå till 8 829 000 kronor. Härtill bör läggas ett belopp för oförutsedda utgifter, vilket beräknas till 10 procent av sistnämnda summa. Den sammanlagda kostnaden blir följaktligen 9 712 000 kronor, vilket ger en medelkostnad per nominell studerande av 4 260 kronor. Beräkningen redovisas i tabell 2: 32. Övriga driftkostnader, d. v. s. omkostnader, materielkostnader, kostnader för nyanskaffning av apparater, för bokinköp och bokbindning samt för resebidrag till studerande har beräknats enligt samma grunder som för befintliga högskolor och utifrån kostnadsläget sedan den föreslagna utbyggnaden genomförts vid dessa. Driftkostnadsberäkningen redovisas i tabell 2: 33. Om TV ej begagnas i undervisningen måste som redan framhållits vissa lärartjänster tillkomma. Den beräknade lönekostnaden för dessa tjänster uppgår till 647 900 kronor. Samtidigt torde dock lönekostnaden för den för handhavande av TV-apparaturen erforderliga personalen kunna uppTabell 2:33. Beräknade driftkostnader för XTH (tvåskift- och TV-utbildning) vid full utbyggnad, 1000-lal kronor Kostnadspost

Lärar-/forskarlöner Övriga lönekostnader Omkostnader Materiel Nyanskaffning av apparater Bokinköp och bokbindning Besebidrag till studerande Totalt

Beräknad kostnad

Nominellt antal studerande

Beräknad kostnad per nominell studerande, kronor

9 712,0 4 856,0 1 849,0 2 185,0 1 291,0 180,0 73,0

2 280 2 280 2 280 2 280 2 280 2 280 2 280

4 260 2 130 811 958 566 79 32

20 146,0

2 280

8 836

374 skattas till lägst 200 000 kronor per år, varför en lönemässig besparing av 400 000 kronor skulle k u n n a påräknas. Härifrån får emellertid avräknas avskrivning och driftkostnad för TV. Den senare torde belöpa sig till 200 kronor per timme eller tillhopa 200 X 7 28 = avrundat till 150 000 kronor. Vid en total anskaffningskostnad av 500 000 kronor för TV-installationen skulle vid femårig avskrivningstid och normal räntekostnad årskostnaden härför komma att uppgå till 200 000 kronor, varför TV-anläggningen, även om man bortser från minskat lärarkraftbehov, icke kommer att betyda någon ökad årskostnad. I anskaffningsbeloppet beräknas ingå dels utrustning för normal TVsändning i ett antal föreläsningssalar och seminarierum, dels ock utrustning för demonstrationssändning (förstoring) inom en och samma hörsal, dels ock apparatur för bandning m. m. ävensom ledningsmaterial för överföringarna. I övrigt hänvisas till vad som anförts i förutnämnda rapport om CCTV, bilaga 2. Som av tabell 2: 33 framgår skulle årliga kostnaden per nominell studerande vid XTH ligga omkring 8 800 kronor mot 12 000 ä 12 500 kronor vid CTH och KTH. Skillnaden är anmärkningsvärt stor och synes närmare böra kommenteras. Vid var och en av de tre högskolorna kommer en E- och en M-sektion att förefinnas och ha praktiskt taget samma storlek. Antalet topptjänster (professurer och laboraturer) uppgår vid sektion E vid CTH till 13, vid KTH till 11 och vid XTH till 12. Inom M är motsvarande siffror för CTH 10, KTH 11 och XTH 10. Sektionerna i fråga blir sålunda likvärda och borde ur denna synpunkt draga samma årliga kostnad. F-sektionerna som förutom huvuduppgiften att utbilda tekniska fysiker även skall meddela omfattande undervisning till respektive högskolas övriga sektioner låter sig icke direkt jämföras. Årskostnaden för en sådan bör dock vara lägre vid mindre antal sektioner. Vid CTH uppgår antalet topptjänster inom F till 21 mot 22 vid KTH och endast 9 vid XTH. Anledningen härtill är, att man vid de båda förstnämnda högskolorna dubblerat vissa professurer och laboraturer i sådana grundläggande ämnen som matematik, matematisk fysik, mekanik o. s. v. Detta r ä k n a r man med att kunna undvika vid XTH om de planerade försöken med bandad CCTV slår väl ut och professorerna och laboratorerna därigenom kan avlastas viss lägre undervisning. Vid XTH har man också avstått från att inrätta professur eller laboraturer i ämnet mekanik och ansett, att ämneskombinationerna de olika sektionerna emellan är sådana att mekanikundervisningen med fördel skulle kunna meddelas av lektorer. Beaktas må även, att undervisningen inom F - och E-sektionerna i många fall är identisk såväl i grundläggande som tillämpade ämnen och att därigenom ett antal professurer kunnat inbesparas. Som kostnadssänkande faktor tillkommer dessutom det förhållandet, att den föreslagna I-

375 sektionen — för utbildning av ekonomingenjörer — endast ansetts behöva ha 3 topptjänster. Påpekas må, att den besparing i fråga om kvalificerade lärarkrafter som kan uppnås genom att sluten-krets-TV användes i undervisningen ur ekonomisk synpunkt — i varje fall under startperioden — helt eller delvis torde åtgå till avlöning till den TV-personal som erfordras samt för driftkostnader och avskrivning av TV-anläggningen. Användande av TV medför emellertid, att det föreslagna modifierade tvåskiftsystemet lättare kan appliceras. Detta system kommer även som tidigare visats att medföra ett med ca 15 procent sammanlagt minskat lokalbehov. Sammanfattningsvis kan man konstatera, att de fyra tekniska högskolornas jämförbara sektioner kommer att bli likvärda, men att XTH utan kvalitetssänkning kan bedriva sin verksamhet till lägre årskostnad beroende på att XTH begränsats till logiskt samhöriga sektioner F, E, M och I, att ekonomingenjörsutbildningen är föga kostsam samt slutligen att XTH förutsattes utformad för rationell tvåskiftsdrift i kombination med TV-undervisning. 6.3.7.2. Beräknade investeringskostnader I proposition 1964:50 förordar departementschefen bl. a., att lokal- och utrustningsprogramkommittéer organiseras en för envar av universitets-/ högskoleorterna. Dessa kommittéers uppgift borde vara att inom ramen för av statsmakterna godtagna program för verksamhetens utbyggnad utarbeta lokalprogram och förslag till utrustning för samtliga läroanstalter på respektive universitets-/högskoleort. Vidare anföres, att lokal- och utrustningsprogrammen givetvis måste utformas med hänsynstagande till de lokala förhållandena. Kommittéerna har numera tillsatts. Med beaktande av dessa förhållanden har det synts opåkallat att nu, på sätt som skedde exempelvis i stomplan för teknisk högskola i Lund, för varje enstaka institution i detalj beräkna erforderliga kontorsutrymmen, laboratoriestorlekar etc. Kostnadsuppskattningarna har därför också blivit av mycket schematisk natur. För de beräknade behoven av »torra» lokaler har antagits, att byggnadskostnaden i nuvarande prisläge uppgår till ca 1 500 kronor per m 2 nettoyta. För laboratorielokaler har byggnadskostnaden antagits till ca 2 000 kronor per m 2 nettoyta. Enligt nämnda antaganden kan byggnadskostnaderna beräknas till 73,1 milj. kronor vid enkelskift (17 130 m 2 X 1 500 kronor + 23 700 m 2 X 2 000 kronor) och till 61,4 milj. kronor vid modifierat tvåskift och TV-utbildning (14 310 m 2 X 1 500 kronor + 20 000 m 2 x 2 000 kronor). Inredningskostnaderna har antagits för bägge alternativen uppgå till 10 procent av byggnadskostnaden, vilket betyder 7,3 respektive 6,1 milj. kronor. Kostnaderna för laboratorieutrustning har icke i detalj genomräknats utan bedömts med utgångspunkt i de siffror som redovisats i stomplan I för LTH varvid uppräkning har skett med hänsyn till ökat antal laboratorieuppställ-

376 Tabell 2:34. Beräknade investeringskostnader för XTH vid alternativ utformning av utbildningens uppläggning, milj. kronor 1

Alternativ Differens

Kostnadspost/sektion

Byggnadskostnad

enkelskift

tvåskift och TV

73,1 7,3

61,4 6,1

-11,7 - 1,2

7,0 7,5 9,0 0,5

6,7 7,3 8,7 0,4 0,5

+

104,4

91,0

-13,3

Utrustningskostnad för t »> »

E M I

TV Totalt

0,3 0,2 0,3 0,1 0,5

ningar som följd av det högre antalet studerande. Vid enkelskift har utrustningskostnaden sålunda beräknats till 7,0 milj. kronor för sektion F, 7,5 milj. kronor för E, 9,0 milj. kronor för M och 0,5 milj. kronor för sektion I, sammanlagt 24,0 milj. kronor. Vid tvåskift och TV-utbildning har utrustningskostnaden bedömts minska i paritet med nedgången i lokalbehovet, dock icke till 100 procent utan med 25 procent under hänsynstagande till att endast undervisningslaboratoriernas volym reduceras. Enligt detta alternativ beräknas sålunda utrustningskostnaden till sammanlagt 23,1 milj. kronor. Till redovisade kostnader kommer kostnader för TV-utrustning, vilka kan beräknas till ca 0,5 milj. kronor. I tabell 2: 34 sammanfattas de beräknade investeringskostnaderna enligt alternativen. Utöver här redovisade investeringskostnader kommer kostnader för s. k. försörjningsåtgärder, uppskattningsvis ca 300 kronor per m 2 nettoyta, vilket betyder en ungefärlig kostnad av 12,2 milj. kronor vid enkelskiftalternativet och 10,3 milj. kronor enligt tvåskift-TV-alternativet. De totala investeringskostnaderna skulle sålunda uppgå till ca 117 respektive 101 milj. kronor för de bägge alternativen. 6.3.8. Lokaliseringsfrågan

Även om universitets- och högskolekommittén enligt sina direktiv — med undantag för frågan om viss högre teknisk utbildning i övre Norrland — ej har att taga ställning till lokaliseringen av en ny teknisk högskola föreligger emellertid enligt min uppfattning anledning att något beröra detta spörsmål, främst med hänsyn till förutsättningarna för en så snabb utbyggnad som möjligt av den nya högskolan och därmed bl. a. också till lärarrekryteringsproblematiken. I öppen dager ligger, att endast en stad kan komma i fråga, som har sådan storlek att de kommunala uppgifterna i samband med inrättandet av ett universitet eller en högskola kan lösas särskilt be-

377 träffande erforderliga investeringar, markfrågor, bostadsbyggande etc. Härjämte måste den ha lämplig geografisk belägenhet och lämpligt upptagningsområde, varvid upptagningsområdet bör uttryckas i form av lika vägavstånd till respektive universitets- eller högskoleorter. Mot det naturliga upptagningsområdet uttryckt i där verksamma individer svarar ett visst potentiellt rekryteringsunderlag varför det sistnämnda icke behöver i detalj analyseras. När det är fråga om en teknisk högskola är graden av industrialisering av största betydelse. Angeläget är nämligen att god kontakt redan från början skapas mellan en ny teknisk högskola och närliggande industrier. Av största betydelse är tillgången på lärare. Man nödgas konstatera, att inrättandet och drivandet av en ny högskola är beroende av möjligheten att rekrytera lärare. Huvudproblemet ligger i att förvärva lämpliga speciallärare, assistenter och övningsassistenter. Speciallärarna har så gott som undantagslöst sin lärarverksamhet som bisyssla samtidigt som de är knutna till annan arbetsgivare inom eller i närheten av högskoleorten. Detsamma gäller övningsassistenterna, som måste besitta stor praktisk erfarenhet, särskilt när det gäller tillämpade tekniska ämnen. De måste givetvis rekryteras från lämpliga industrier eller andra företag inom orten. Möjligheterna att förvärva professorer, laboratorer och lektorer är väsentligt gynnsammare men även härvidlag är lokaliseringen av stor betydelse med hänsyn till knapp tillgång på hugade sökande och individens intresse att söka sig till en arbetsort, som dels ger honom själv önskvärda forskningskontakter och möjlighet att bedriva konsulterande verksamhet och dels erbjuder olika utbildningsmöjligheter för barnen etc. För att belysa det rekryteringsproblem som kommer att bli aktuellt för E- och M-sektionerna vid XTH, som representerar tillämpade ämnen, har jämförelsematerial från KTH framtagits för läsåret 1963/64 i vad avser assistenter, övningsassistenter och speciallärare (något jämförelsematerial föreligger givetvis icke för den planerade I-sektionen vid XTH). I sammanställningen har antal lärare och dessas födelseår angivits. Av sammanställningen framgår entydigt, att medelåldern hos övningsassistenter liksom hos speciallärare är förhållandevis hög, för de förra om1

Sektion M Födelseår

före 1909 1910-1919 1920-1929 1930-1934 1935-1939 1940-1945

Assistenter

5 7 26 38

Sektion E

Övningsass.

Speciallärare

4 9 12 7 12 1

2 5 2

9 Assistenter

övningsass.

Speciallärare 1

2 15 20 2 39

4 9 5 8 26

378 kring 36 år och för de senare omkring 48 år. Detta belyser klart, att i tilllämpade ämnen endast personer med lång praktisk erfarenhet i normalfall är lämpliga som övningsassistenter eller speciallärare. Det kan i detta sammanhang nämnas, att stora svårigheter uppstått att rekrytera ifrågavarande lärarkategorier till tekniska högskolan i Lund som följd av den relativt svaga och ensidiga industrialiseringen i Skåne. Tekniska högskolor finns nu i Stockholm, Göteborg och Lund och civilingenjörsutbildning av tekniska fysiker meddelas vid Uppsala universitet. Nära till hands synes då ligga att utbygga en teknisk högskola i Uppsala. Härvid finge givetvis den femåriga fysikerutbildningen, som i hög grad är samordnad med universitetsutbildningen, omorganiseras och likriktas med den som meddelas vid de tekniska högskolorna samt göras fyraårig. För en förläggning till Uppsala talar bl. a., att därstädes finns ett »matematikcentrum» med tillgång till matematikmaskin, att 30 tekniska fysiker intages per år och att därvid några svårigheter att rekrytera lärare eller assistenter hitintills icke förekommit. Vidare skulle lärare kunna rekryteras för utbildning av ekonomingenjörer och möjligheter till samarbete med universitetet härvid föreligga. Viss stordrift skulle även kunna etableras i forskningshänseende. Mot en förläggning till Uppsala talar bl. a. närheten till Stockholm och att en utbyggnad av KTH genom inrättandet av en »filial» i Stor-Stockholm vore naturligare och lämpligare lösning. Ur lokaliseringssynpunkt synes emellertid den högre utbildningen böra spridas över landet. Detta talar mot både Uppsala och »filial» i Stor-Stockholm. Samtidigt måste tidsfaktorn tillmätas stor betydelse. I Uppsala pockar så många stora byggnadsfrågor på en snabb lösning att motiverad anledning finnes att anta, att en utbyggnad av en ny teknisk högskola kan ske på betydligt kortare tid på annan plats inom landet. Som redan framhållits blir emellertid tillgången på lärare, särskilt övningsassistenter i tillämpade tekniska ämnen, en mycket viktig faktor. Det har framhållits, att lärarrekryteringen hitintills icke erbjudit något problem i Uppsala, när det gällt att tillgodose ett intag av 30 tekniska fysiker per läsår. Frågan kommer emellertid i helt annat läge, när det gäller en årlig intagning av 570 studerande, särskilt d å för 170 elektrotekniker och lika många mekanister. Denna fråga torde endast kunna lösas i en industriort, där ett antal industrier är beredda att positivt medverka och ställa lärare till förfogande under start- och utbyggnadsperioden. Även i fortvarighetstillstånd är ett samarbete i vad avser examensarbeten, licentiandoch doktorandarbeten samt forskning över huvud taget av stor betydelse. Vad lärarkrafter, särskilt professorer för ekonomingenjörsutbildningen, beträffar, blir sektion I vid XTH med 170 årligen intagna studerande så stor att professorerna blir fullt upptagna av dessa och icke får tid eller möjlighet att dessutom ägna sig åt undervisning på universitet. I öppen dager ligger sålunda, att den fjärde tekniska högskolan icke bör förläggas till Uppsala utan till annan ort.

379 Frågan om en partiell teknisk högskola i Luleå har belysts i det föregående. Det måste konstateras, att Luleå med ca 32 000 invånare och ett mycket litet r e k r y t e r i n g s u n d e r l a g — även om de fyra nordligaste länen medräknas — ej heller kan ifrågakomma. Härtill kommer att den naturliga utbildning som skulle kunna tänkas förlagd till Norrland borde utgöras av en sektion för bergsvetenskap. Den vid KTH i Stockholm befintliga och nyligen från 45 till 110 platser utökade sektionen täcker emellertid utan svårighet för lång tid framåt landets behov av sådan utbildning. Utbildning av kemister skulle även kunna tänkas, men sådan utbildning är som tidigare redovisats i detta kapitel i erforderlig grad tillgodosedd genom de åtgärder som föreslagits eller beslutats vid nuvarande tekniska högskolor. Av skäl som anförts i det föregående skulle det vara helt felaktigt att till övre Norrland förlägga sektioner för elektroteknik, maskinteknik eller väg- och vattenbyggnad. Det synes klart, att en ny teknisk högskola bör placeras i Mellansverige. Västeråsskrivelsen har på ett intresseväckande sätt belyst de städer som därvid närmast kan ifrågakomma, nämligen Eskilstuna, Jönköping, Karlstad, Linköping, Norrköping, Västerås och Örebro. Av dessa städer är Norrköping, Västerås, Örebro, Linköping och Eskilstuna de största i nu nämnd ordning. Västerås har under senare år expanderat kraftigast. När det gäller totalantalet förvärvsarbetande ligger Norrköping främst, tätt följd av Västerås. Denna stad dominerar däremot vad beträffar antalet tjänstemän inom gruppen metall-, maskin-, elektro- och transportindustri. Västmanlands län intar fjärde platsen när det gäller totala antalet sysselsatta inom tillverkningsindustrin och andra platsen i antalet tjänstemän. Östergötlands län intar i båda fallen första plats. Om man enbart ser på gruppen metall-, maskin-, elektro- och transportmedelsindustri kommer Västmanlands län på första plats följt av Östergötlands län. I dessa två län sysselsattes inom nämnda grupp ett betydligt större antal än i övriga län. Länen visar genomgående betydligt lägre andel tjänstemän än de redovisade städerna, vilket bl. a. förklaras av att forsknings- och utvecklingsarbete i övervägande grad sker vid de större företagen i de berörda städerna. Ur lokaliseringssynpunkt bör därför stor vikt fästas vid förhållandena på orten. Om man sålunda endast betraktar befolkningsunderlaget i nämnda städer och län pekar detta på, att den föreslagna begränsade tekniska högskolan bör förläggas till Linköping, Västerås eller Örebro. Den potentiella tillgången på lärare utgör som redan framhållits en betydelsefull faktor vid bedömningen av lokaliseringsfrågan. Antalet förvärvsarbetande med teknisk utbildning hade 1960 den största omfattningen i Västerås och Linköping, medan övriga städer hade avsevärt lägre siffror. Antalet förvärvsarbetande med examen vid teknisk högskola uppgick 1960 i Västerås till 600 eller 23 procent av samtliga mot 255 eller 15 procent i Linköping medan de övriga städerna hade mindre än 150. Förvärvsarbetande personer med examen vid sektionen för maskinteknik och flyg- och skepps-

380 teknik var ungefär lika representerade i Västerås och Linköping medan sektionen för elektroteknik representerades av 300 i Västerås och 50 i Linköping. Beträffande förvärvsarbetande med lägre examen än teknisk högskola upivisade främst Västerås men även Linköping högre siffror än övriga städe:. Även om Västerås och Linköping å ena sidan skiljer sig markant från övriga redovisade städer i avseende på tillgång på tekniskt utbildad arbetskraft så uppvisar dock Västerås i jämförelse med Linköping ett avsevärt större antal förvärvsarbetande både när det gäller högre och lägre teknisk utbildning, proportionellt sett störst för den högre utbildningen. Förvärvsarbetande personer med handelshögskoleexamen förekom 1960 i ungefär samma omfattning i de olika städerna. Omfattningen av förvärvsarbetande med teknisk utbildning var 1960 Wf samma storleksordning i Västmanlands och i Östergötlands län och översteg avsevärt övriga här aktuella läns. De skillnader som konstaterades vid jämförelse mellan Västerås och Linköping gäller i stort sett också vid jämförelse mellan länen. Östergötlands län har dock ett större antal högskoleutbildade inom maskinteknik, flyg- och skeppsteknik och ekonomi. Sammanfattningsvis ger befolkningens fördelning efter utbildning en synnerligen klar dominans för Västerås och för Linköping, varför valet nir det gäller en ny teknisk högskola bör stå mellan dessa två städer. Såväl i Västerås som i Linköping och Örebro kan erforderlig tomtmark ställas till förfogande. Likaså ställer man i utsikt att lösa de aktuellla byggnads- och bostadsfrågorna. För en förläggning av högskolan till Västerås talar ur industriell synpunrt, att inom de föreslagna sektionerna — elektroteknik, maskinteknik, industriell ekonomi och teknisk fysik — förekommer ett stort antal tillämpaie ämnen, som helt eller delvis sammanfaller med de i Västerås företrädia industriernas verksamhetsområden. Aseas verksamhet täcker större delm av ämnena inom den krafttekniska sektorn av elektrotekniken, den produktionstekniska sektorn av maskintekniken, hela den industriella ekononin och en stor del av den tekniska fysiken. Kompletteringar särskilt inom områden av intresse för industriell ekonomi och fysik erhålles inom Svenska Metallverkens verksamhetsområde. Ytterligare må nämnas de verksamhetområden som täckes av Centrala Flygverkstaden, Statens Vattenfallsvedt, Västerås stads tekniska verk med bl. a. dettas stora nybyggda kraftvämeverk. Inom 15—25 k m vägavstånd från Västerås driver därjämte ett flercal större industrier framför allt inom järn- och metallbranscherna sin verksanhet. Utanför detta område men ändå på kort reseavstånd finns ett stort antal betydande industrier. Örebro har mycket liten tillgång på tekniskt utbildad personal liksom på industri. Linköping är däremot förhållandevis väl företrädd i detta hinseende. Bland de industrier som därvid är av betydelse står Svenska Aeroplan AB i särklass. Härefter följer AB Svenska Järnvägsverkstäderna «ch

381 AB Nordiska Armaturfabrikerna. Elektrotekniken är svagast företrädd, men viss hjälp med lärarkrafter torde kunna påräknas från Norrköpings Elektrotekniska Fabriks AB i Norrköping. I länet finns Stal-Laval Turbin AB i Finspång, AB Svenska Metallverken i Finspång, AB Motala Verkstad i Motala samt AB Åtvidabergs Industrier i Åtvidaberg. Man måste emellertid konstatera, att tillgången på lärarkrafter är väsentligt mindre i Linköping än i Västerås och att endast ett fåtal industrier kan utnyttjas. När det ur industriell synpunkt gäller att placera en fjärde högskola i landet finner man, att rangordningen blir i första hand Västerås, i andra hand Linköping. Den enda invändning som kan göras och som kan vara av viss betydelse är, att Västerås ligger för nära Stockholm — 115 k m mot för Linköping 214 km. En avståndsskillnad på 6 a 10 mil torde emellertid i realiteten helt sakna betydelse. Ett sjätte universitet kan av naturliga skäl icke förläggas till Västerås men därför kan Linköping eller Örebro ifrågakomma. Det kan då synas naturligt att förlägga XTH till samma ort som ett sjätte universitet eller embryot till ett sådant, då härigenom större förutsättningar skulle skapas för stordrift i forskningshänseende, för utnyttjande av datamaskiner, för samverkan mellan fysik och kemi liksom mellan teknik och medicin etc. XTH får emellertid sådan storlek att man ur lärarkraftssynpunkt intet har att vinna genom en dylik samordning. Däremot kvarstår alltjämt problemet att rekrytera lärarkrafter, vilket skulle bli ännu svårare att lösa, om ett universitet med matematisk-naturvetenskaplig fakultet samtidigt skulle byggas upp och komina att konkurrera framför allt om assistenter i grundläggande ämnen. Om ett sjätte universitet skall utbyggas bör detta ur den tekniska högskolans och ur industrins synpunkt förläggas till Linköping. Ett skäl, som starkt talar för att XTH bör arbeta självständigt, är, att det föreslagna modifierade tvåskiftssystemet kombinerat med TV-undervisning då smidigast och utan onödiga störningar torde kunna genomföras på kortaste tid och att XTH skulle kunna fungera som en experimenthög skola från vilken de där vunna erfarenheterna sedan skulle kunna överföras till de andra högskolorna och universiteten. Av stor praktisk betydelse särskilt för en ny teknisk högskola är att goda kontakter knytes och att intimt samarbete sker med industrierna i eller i närheten av högskoleorten. Lämpligen sker detta så, att ett antal examensarbeten liksom licentiand- och doktorandarbeten förlägges till industrilaboratorier. Examensarbetena kommer därvid vad antalet beträffar att helt dominera, varför det har ansetts lämpligt att utröna industriernas inställning och möjligheter i Linköping och Västerås. Forskningschefen vid SAAB, F. Wänström, har redovisat möjligheterna för examensarbeten liksom licentiand- och doktorandarbeten vid de större östgötaindustrierna. Detta material återges i följande sammanställning. Överingenjören R. Thorburn, Asea, har efter universitets- och högskole-

382 Inventering

av akademikertillgången och tekn. lie-arbeten

samt uppskattning av möjligheterna vid de större östgötaindustrierna (juni

alt utföra 1964)

exaimens-

Tänkbart antal examensTänkbairt arbeten per år antal liaäinom och doktorsarbetem ekonomi civilper å r civil- tekn. ekonoövriga teknik och orgaing. lic/dr. nisation mer Anställda akademiker

Ort

Företag

Svenska Aeroplan A B . . . Linköping AB Svenska Järnvägsverkstäderna AB Nordiska Armaturfarikerna Stal-Laval Apparat A B . . Wahlbecks Fabriker, AB Flygförvaltningens FörMalmslätt sökscentral Flygförvaltningens Cen» trala Verkstad » Östgöta Flygflottilj Holmens Bruks o Fabriks Norrköping AB Fiskeby AB » Norrköpings Elektrotekn. » Fabriker AB » Stal Befrigeration A B . . . Stal-Laval Turbin A B . . . Finspång » Svenska Metallverken AB Fem större industrier

Motala

20 1

5 2

9 9 1

14 10 9 20 75 12 21

AB Åtvidabergs InduÅtvidaberg strier Svenska Chokladfabriks Ljungsbro AB Totalt

kommitténs överläggningar i Västerås den 18 juni 1964 lämnat vissa kompletterande uppgifter i vad avser examensarbeten. E n rundfråga inom såväl Asea som övriga industriföretag i Västerås och dess närhet har givit vid handen, att man i dagens läge kan r ä k n a med, att följande antal examensarbeten årligen kan utföras under medverkan av företagen, nämligen inom ämnen tillhörande sektion E : ca 50 » » » » M: 50 10 » » » » F: 15 » » » » I : I stor utsträckning lämpar sig uppgifterna för två samarbetande teknolo• ger varför de angivna siffrorna enligt Thorburn överslagsvis bör ökts med 50 procent för att ge en uppfattning om antalet teknologer som k a n få möjlighet att utföra sina examensarbeten inom företagen.

383 Det kan sålunda konstateras, att möjligheterna att utföra examensarbeten vid olika industrier är goda såväl inom linköpings- som inom västeråsområdet, men att möjligheterna i det senare fallet är dubbelt så stora (125 mot 53 examensarbeten). I det sammanhanget bör även observeras, att de 20 examensarbeten som för SAAB angivits inom »teknik» huvudsakligen torde falla inom det flygtekniska området och därför icke kommer att bli så attraktiva för de studerande, eftersom någon utbildning i flygteknik icke avses inrättad vid XTH. I samband med lokaliseringsfrågan synes slutligen även böra beaktas, att metallforskningskommiltén den 10 januari 1964 i delbetänkande nr 2 framlagt förslag om central verkstadsteknisk forskning, d. v. s. inrättande av ett branschforskningsinstitut. I betänkandet framhålles, att verkstadsproduktionen år 1962 uppgick till ca 17,5 miljarder kronor och att exportvärdet för verkstadsprodukter utgjorde 40 procent därav. Vidare säges följande: »Verkstadsindustrin är huvudsakligen förlagd till Götaland och Svealand och en viss skillnad i lokaliseringen kan urskiljas för de olika delbranscherna. Sålunda är järn- och metallmanufaktureringen koncentrerad till de stora städerna, eskilstunaområdet, Bergslagen och södra delen av Jönköpings län. Den mekaniska verkstadsindustrin är till övervägande delen lokaliserad dels inom ett brett bälte från Stockholm till Göteborg, dels i västra Skåne. Varvsindustrin är av naturliga skäl förlagd till väst- och sydkusten medan den övriga transportmedelsindustrin är mycket spridd. Större anläggningar finns bl. a. i Göteborg, Trollhättan, Linköping, Södertälje och Örnsköldsvik. Den elektrotekniska industrin är huvudsakligen koncentrerad till stockholmsområdet, Västerås och Ludvika.» Metallforskningskommittén räknar med, att under en femårig startperiod institutet för verkstadsteknisk forskning — IVF — skall fungera i provisoriska lokaler samt att därefter ett institut med en sammanlagd nettoyta av ca 3 000 m» skall vara uppförd med ett utrustningsvärde av 3 å 4 milj. kronor, en personalorganisation om ca 50 personer och en årskostnad om 2 milj. kronor. Man har ursprungligen utgått från, att institutet bör förläggas till Göteborg eller till Stockholm — framför allt beroende på, att stora tekniska högskolor finns på dessa orter och att samarbete förutsattes ske mellan institutet och vissa högskoleinstitutioner såväl i fråga om forskarutbildning som forskning. Med beaktande av vad kommittén anfört i fråga om verkstadsindustrins lokalisering och med hänsyn till den trängsel som synes råda i Göteborg och Stockholm ävensom till önskvärdheten av viss spridning av olika aktiviteter inom landet har nyligen inom institutets styrelse föreslagits, att man icke skall taga ställning till laboratoriets förläggning förrän beslut fattats om XTH:s förläggning och man hunnit undersöka om samma ort bör väljas och vilka samarbetsformer som skulle kunna skapas, särskilt i forskningshänseende.

7. S a m m a n f a t t n i n g

7.1. Direktiven Inom ramen för 1963 års universitets- och högskolekommittés direktiv, innebärande en utbyggnad av de tekniska högskolorna till en total intagningskapacitet i årskurs 1 av 2 861 nybörjarplatser per läsår i början av 1970-talet, har jag först undersökt utbyggnadsmöjligheterna vid nuvarande tekniska högskolor, tekniska högskolan i Stockholm — KTH, Chalmers tekniska högskola i Göteborg •— CTH och tekniska högskolan i Lund -— LTH. Direktivens utgångsläge beträffande intagningskapaciteten vid ifrågavarande högskolor har varit 1911 nybörjarplatser per läsår. Genom beslut senast vid 1964 års riksdag har den totala kapaciteten ökat till 2 002 nybörjarplatser per läsår (inkl. 60 platser för blivande teknologie magistrar vid KTH). För att nå direktivens målsättning erfordras sålunda en utbyggnad med 859 nybörjarplatser per läsår. Möjligheterna att vid befintliga tekniska högskolor införa någon form av tvåskift- och/eller treterminsutbildning skall enligt direktiven undersökas och en bedömning på grundval härav göras om förutsättningarna för en fortsatt utbyggnad av dessa högskolor. 7.2. Tvåskift- och/eller treterminsutbildning Beläggningen av lokalerna vid de befintliga tekniska högskolorna, uttryckt i timmar per vecka, är för närvarande låg. Vid nuvarande enkelskift torde emellertid av schematekniska skäl knappast någon förbättring av betydelse k u n n a åstadkommas. Jag har därför ingående undersökt förutsättningarna för ett tvåskift- och/eller treterminssystem vid de tekniska högskolorna i enlighet med universitets- och högskolekommitténs direktiv. Ett skiftsystem så anordnat att antalet studerande vid en högskola fördubblas — en grupp har föreläsningar på förmiddagen och laborationer på eftermiddagen och den andra gruppen vice versa — synes vara helt ogenomförbart vid nuvarande tillgång på hörsalar och andra utrymmen. Med treterminssystem torde i direktiven avses, att läsåret indelas i tre terminer och att de studerande även begagnar sommaren för schemabunden undervisning. Enligt min uppfattning är ett dylikt system ej genomförbart bl. a. med hänsyn till, att någon tid då ej står till teknologernas förfogande för inhämtande av eftersläpande laborationer och tentamina och ej heller för

385 obligatorisk praktik och obligatoriska fältövningar. Myckel stora svårigheter skulle också uppstå i fråga om underhåll och reparationer av utrustning och lokaler, då dessa arbeten huvudsakligen göres under ferietid. Jag har emellertid ingående undersökt möjligheterna att införa ett modifierat treterminssystem. Läsåret tankes härvid indelat i tre lika långa terminer, var och en omfattande 12 a 13 veckor. Enligt ett alternativ skulle varje studerande gå varannan termin på högskola och begagna varannan termin för praktik och självstudier. Studietiden skulle fördelas med sju terminer på högskolan med schemabundna studier och en termin för examensarbete samt sju mellanliggande fria terminer. Den totala studietiden för individen blir härigenom fem år, men dubbla antalet studerande skulle i princip kunna mottagas vid en högskola. Reellt skulle, som jag påvisar, ökningen i kapaciteten vid detta system emellertid stanna vid 64 procent. Ifrågavarande alternativ synes dock så pass irrationellt, att det icke närmare har studerats till sina övriga konsekvenser. Ett annat, mer realistiskt alternativ för treterminssystem kan tänkas, om de studerande intages tre gånger per läsår i tre lika stora grupper. Man skulle då med samma totala antal närvarande studerande per termin som för närvarande kunna öka utbildningskapaciteten med 50 procent. Den totala studietiden skulle komma att bli 12 terminer omfattande 12 å 13 veckor vardera och inlagda under fyra år, d. v. s. ungefär samma nominella studietid som nu tillämpas. Vid KTH, CTH och LTH har detta system penetrerats för att få det så allsidigt belyst som möjligt. Vid LTH har man haft att jämföra kostnadsskillnaderna vid en 50-procentig ökning och treterminssystem därstädes med tvåterminssystem och kostnaderna för en tänkt ny högskola med sektionerna F, M, E och V. Vid CTH har man med tillämpande av förutvarande överstyrelsens lärarkraftnormer haft att genomföra en beräkning avseende hela högskolan. Vid KTH har varje sektion haft att genomräkna sina speciella behov och att därutöver i detalj motivera sina ståndpunkter. Ifrågavarande undersökningar har givit ett i det närmaste entydigt resultat. Sammanfattningsvis kan sägas, att det för systemets genomförande skulle i genomsnitt för varje nu existerande professur behöva tillkomma en laboratur eller i vissa fall professur samt härjämte erfordras 1,3 universitetslektorat och 3,6 assistenttjänster för varje professur och laboratur jämte ett antal nya speciallärare och övningsassistenter. Vidare skulle antalet hörsalar behöva öka med mellan 50 och 75 procent, antalet kontorsrum med mellan 36 och 50 procent och vissa begränsade laboratorieutrymmen för examens- och licentiatarbeten behöva tillkomma. Varje föreläsning finge i genomsnitt upprepas 2,7 gånger om året. ökningarna är icke överraskande, om man beaktar, att i stället för nuvarande intagning av exempelvis 100 studerande en gång årligen 50 studerande skulle intagas tre gånger årligen. Jag måste dock, huvudsakligen med hänsyn till lärarkraftfrågan, konstatera, att ett modifierat treterminssystem av disku13— 413173

386 terad typ inte torde kunna realiseras vid befintliga högskolor. Härtill kommer att vid samtliga alternativ den vid högskolorna bedrivna och nödvändiga forskningen skulle komma att bli eftersatt och i vissa fall omöjliggjord, överväganden rörande en fortsatt utbyggnad av dessa måste sålunda baseras på nuvarande enkelskift och tvåterminssystem. Finner man sig emellertid behöva inrätta en fjärde teknisk högskola synes möjligheterna öka för ett mer rationellt utnyttjande av lokaler och lärarkrafter, särskilt om ett modifierat tvåskiftsystem kombinerat med TV-undervisning införes. 7.3. Förslag till fortsatt utbyggnad av befintliga högskolor Jag har under ovan angivna premisser funnit möjligheter föreligga för en ytterligare utbyggnad av KTH med 138 nybörjarplatser i årskurs 1, med 96 nybörjarplatser vid CTH och 20 platser vid LTH. Utbyggnadsförslagets fördelning på sektioner framgår av följande sammanställning. Sektion Högskola

Totalt F

KTH CTH LTH

M

25 Totalt

-

Sf

Ss

E

V

K

B

A

L

6 6

20 10

90 20 20

-

18 10

-

138 96 20

-

-

254 Utöver redovisade nybörjarplatser i årskurs 1 har jag föreslagit en ökning av antalet universitetsstuderande i K3 vid KTH med 16. 7.3.1. Beräknade driftkostnader

I tabell 2: 35 sammanfattas beräknade driftkostnader för en fortsatt utbyggnad av befintliga högskolor. För att åskådliggöra den beräknade kostnadsutvecklingen angives även läget budgetåret 1963/64 enligt riksstat och kostnaderna vid full utbyggnad enligt 1960 års modifierade plan (2 002 nybörjarplatser per läsår i årskurs 1). Vid beräkningen av lärar-/forskar personalens omfattning vid full utbyggnad enligt 1960 års modifierade plan har utgångspunkten varit de budgetåret 1963/64 befintliga lärar-/forskartjänsterna. Till dessa har, när det gäller professurer och laboraturer, lagts de nya tjänster, som enligt beslut av statsmakterna skall tillkomma vid högskolorna. Endast för den fortsatta utbyggnaden av sektionerna V och A vid KTH har ytterligare topptjänster ansetts böra inrättas. Vid sektion A föreslås en särskild studieriktning för samhällsbyggnad. Den lärarpersonal som erfordras vid sidan av topptjänsterna har uträknats efter de normer för beräkningen av lärarbehovet som utarbetats inom förutvarande överstyrelsen för de tekniska högskolorna. Vid undersökningar om personalkostnadernas fördelning på skilda kate-

387 .

ai

Berä kna ostn adp nom inel tude ranc

S-i

£S ifl Cfl

r-^f

CO

»H

CO CO

of Ti

Ti •n

rtH

T H

OJ. CO. r^co"

-#

C i

CD

»-i

O

CO

CN 1-1

oi

T-TCO

i-i

TH

T H

m f f 00 o 00

f O O

O Oi oi

O O r - co r-

O T H

TH

TH

CN

m

T^

T-l TH

T*

co i n co o

CN

T-t

^

T-l

of

r^ co

CO

CO

oo

«5 J. 3

o

oo

T* CO

+-> T - J

Nomi antal dera;

fl <° a

'cs o

H

CO

O l

oo roi

CN C i O

f

r » oo i> in

in t ^

o

co

O l

f

++ o o i> O O

*•* w i n oo co cs 00 00 CN I >

00 T-t

o

*H

O

^4

Oi Oi

0 0 CO CO CN CO CD

in

co

t " od

C i f

I > f

l > •>*

f

O i

CO CO

o CN

m

*r

CN

CN

O

i

eo u T j

o

o o

o " O

CO CN* CN CN

«3?

co o m

O

o<o

co

O

f

f

o

00 T-l

T H

of

m

++

i n C i T f

•

f CN

Oi^O

CO

T H

0 0 f C i

[ >

i n

CN O !> O

00 CO

00 CN f

O l

i n

T-I

o^

i n

o

TH

co °i.°l o " *

m

CO

f

T-I

++

co" co of co

++

O l

O i

o

++

++

co in CO

f m

f

o o eo -n

++

' r l 0 ° °l

f CO

o

++

Oi

oo

_,

T f

o

eo

T^

Ti

++

CO" O i CN

++

••r.

fixi c o "3.5

ffl

O

CO

T H

C i

O

f

a

yans' ning ppan

a

£

o o

00 CN

C i

O

f

GT

co co c ; co co oo

m oo

,_<

T H

i n

C i TT

CO 0 0

i n t ^ O l

T H _

CN"

co CO

o

o"

m CO CN

C i

+ +

<-,

m

f

°l

Oi

Ti

i n

o

00 CN

CO l >

t> CN

m

O l

oi 0 0

o

m

oo oo

CS

CN

CN

i n

++

++

ål

o in

co i > i n co

00 C i

f

co m

f

i n

r-T CN

t>

00 O l

++ co CO l

:0

S CO

-

CS

CO

30 C i O i 00

o

CO

O

©

CO 00

O i

o

O

co m

C i

f

CN

CO

f CN

si I^ g to

i—i

"c

- 2 '"-I

qf

_3_

eo

"b

O

0.

a

MM

t> N Q

a

^

e

M to :0

s

Ti

in oi

CN

O l

m

CD

T H

m i n

TH

• *

O l

T H

CD

CN

++

_;

»o3 tn

öb

S

>> 2 c5

C to to

T3

r>>

to

toJS ^

5) « 3 •O — bO er

fe

Oi o o oo co

4->

H

— T*

O O

åon a cs

C)

1)

fe

m 00

o

-a r g t o •*-' ^ cs i 3 g "

fe

t > CD

"3

to :0 A

H § "3 G o _3 H

co"

CO

•3 o

5? & c ^ ( I J r t

.—* er— tn 3 SO

CO CO^

i n O i

T H

• ö CS

C3

gfla -3 CC

co^iw

O CO C i

-C

PT-I

I >

++

C/3

Ej

,J

>> ca , J - o

)

CD

fl

^

S ^ £ <£ b 2; b

CO

CO C i

5b

c

q o o CO

1—1

°C3 O

cS CI

co m

°l

C3

£ 3

00 CO

++

++

C/3

cs

T-l O i f

++

i n co

O l T-l

i n

T H

O i

00 CD

C i

O l

F

T-I

TH

co i n

t^-

O i ^ O

CO O i T-l

o oi CN

co

co i n co f m co m

-n

++

o i t> co

O

Vi

o

00 CO

oo Ol co

5 ? <D CO V

l >

m

f

CO

o

X co— S o

CO

co m

++

f

Ej °es

£ - § g»

lO

CO O

t O

to &

i n

of I >

o^eo o f f

T-l

T i

If

o

Oi o

cD C i

to

• *

C8

f " CO

T H

co"

00 O l

i n

O l

++ co co

Oi

m co

i >

f

O l

i n Oi

•3 o

f

o

t > co co o

O O o f

CO

o

t/3

i/i

CN

Oi CN

TH

o_oo co T-T o m

CN

i n

co

c^

++ o in

CN f

00 CN

O

—

O

ts

00 O l

T i

CO

i n CD f

O

T H

f

++

si

CN O i-To f r-

CN

O

t O

O o o

++

'

O

++

LO

co

-i

Oi CO

0 0

CO CN

,-

o i

CN

o

co i n co co

l >

O

co

r-

CO

r^co I>

_

i n

**! *1 CO

H V

C i l >

m

°„ i n O

T I

l >

in' 00

++ CO

i n

++ O i

O

++

CN

* 'o

f

++

ofi

J <

o in

tb to

o

> i X) C3 ^ ^ JJ G — —

5° & c ^

<u

CO

3"«rS _ , i—'

CS C » S V3 1 - A

CO !-*

CU S-i

i ?

fe

fl

388 gorier, som företagits vid KTH, har det visat sig, att löneutgifterna för förvaltningspersonal och annan gemensam personal motsvarar ca 12 procent av lärar-/forskarlönekostnaderna samt att löneutgifterna för övrig personal vid högskolan motsvarar ca 38 procent av lärar-/forskarlönekostnaderna, sammanlagt sålunda ca 50 procent av nämnda lönekostnader. För beräkningen av de framtida kostnaderna har dessa relationer antagits gälla även för CTH och LTH. För beräkningen av omkostnadsanslagens utveckling har kostnaden per nominell studerande (summan av antalet nybörjarplatser i årskurs 1 under fyra år jämte tillkommande studerande i årskurserna 3 och 4) budgetåret 1963/64 tagits som utgångspunkt. Vad beträffar matcrielanslagen har inom förutvarande överstyrelsen för de tekniska högskolorna utarbetats normer för beräkning av medelsbehovet. Genom att grunda uppskattningen av materielbehovet på avlöningskostnaderna avses normerna skola tillförsäkra att materielanslaget växer i samma omfattning som avlöningsanslaget vid en expansion av högskolorna. Det första budgetår, för vilket en beräkning enligt normerna företagits, är 1963/64. Materielanslaget bör sagda budgetår enligt normerna utgöra för KTH 3 400 000 kronor och för CTH 2 990 000 kronor. De nämnda beloppen utgör ca 15 procent av respektive avlöningsanslag. Materielanslaget har vid utbyggnaden av högskolorna antagits komma att uppgå till samma procentuella andel av de totala avlöningskostnaderna. För uppskattningen av kostnadsutvecklingen för anskaffning av apparater synes tillväxten av antalet studerande utgöra lämplig grund. Dock har ej, när det gäller apparatanslaget, medelsanvisningen för budgetåret 1963/64 ansetts böra läggas till grund för kostnadsberäkningen, eftersom de för detta budgetår anvisade medlen var klart otillräckliga. För att få en lämpligare bas har anslaget uppräknats med 30 procent. För beräkningen av anslagen till bokinköp och bokbindning samt resebidrag till studerande har kostnaden per nominell studerande budgetåret 1963/64 lagts till grund. 7.3.2. Beräknade investeringskostnader

I tabell 2: 36 sammanfattas beräknade investeringskostnader för byggnader, inredning och utrustning och för s. k. försörjningsåtgärder och angives kostnaderna för full utbyggnad av respektive högskolor enligt 1960 års modifierade plan samt för den föreslagna ytterligare utbyggnaden. Vid KTH har därvid främst förutsatts ny- och ombyggnader för sektion V till en kostnad av 26,6 milj. kronor samt för sektion A till en kostnad av 5,4 milj. kronor. Vid CTH har förutsatts utförandet av etapp II för sektion K och etapperna II och III för matematiskt centrum till en sammanlagd kostnad av 21,6 milj. kronor. Någon ytterligare lokalmässig utbyggnad vid LTH har ej bedömts erforderlig eller möjlig att realisera under 1960-talet. Beträffande KTH och CTH k a n konstateras, att tomtförhållandena är

389 Tabell 2:36. Beräknade investeringskostnader för en fortsalt utbyggnad av KTH, CTH och LTH enligt 1960 års modifierade plan och föreslagen ytterligare utbyggnad, byggnadskostnaderna i prisläget den 1 juli 1964, milj. kronor Beräknad byggnadskostnad medelsförbrukning Högskola/utbyggnadsläge

Summa CTH Full utbyggnad enl. 1960 års nioFöreslagen utbyggnad Summa LTH Full utbyggnad enl. 1960 års moSamtliga högskolor Full utbyggnad enl. 1960 års mo-

Totalt 1

Beräknad total investering

faktisk t.o.m. 1963/64

beräknad

54,2 33.0 1

15,7

38,5 33,0

39,2 9,7

93,4 42,7

87,2

15,7

71,5

48,9

136,1

182,0 16,1

39,7

142,3 16,1

61,5 5,5

243,5 21,6

198,1

39,7

158,4

67,0

265,1

96,2

19,2

77,0

27,6

123,8

332,4 49,1

74,6

257,8 49,1

128,3 15,2

460,7 64,3

381,5

74,6

306,9

143,5

525,0

totalt

KTH Full utbyggnad enl. 1960 års mo-

Beräknad inredningsoch utrustningskostnad

Exkl. kostnader för parkeringshus och studentkårlokaler.

sådana, att man icke kan påräkna tillkommande m a r k för någon mer väsentlig utbyggnad utöver den av mig föreslagna. På längre sikt synes möjligheter föreligga för en utbyggnad av LTH. Vill man under de närmaste åren ytterligare öka utbildningskapaciteten på det tekniska området synes därför inrättandet av en fjärde teknisk högskola — XTH — vara ofrånkomligt.

7.4. Inrättande av en fjärde teknisk högskola — XTH 7.4.1. Vissa framställningar och förslag Jag h a r inledningsvis i XTH-kapitlet redovisat vissa framställningar och förslag rörande inrättandet av nya tekniska utbildningsenheter. Sålunda har drätselkammaren i Norrköping framlagt ett förslag om inrättandet av en industrihögskola i staden för utbildning av ekonomingenjörer. Enligt departementschefens uttalande i proposition 1963: 172 har universitets- och högskolekommittén att särskilt överväga uppläggningen av en dylik utbildning. Enligt sina direktiv har kommittén vidare bl. a. att pröva, huruvida en eller två sektioner av teknisk högskola kan förläggas till någon av huvudorterna i övre Norrland. Med anledning härav har Norrbottens läns landstings för-

390 valtningsutskott hemställt om inrättandet av teknisk högskola i Luleå. Slutligen har drätselkammaren i Västerås hemställt, att en fjärde teknisk högskola måtte förläggas till denna stad. Förutom i här nämnda framställningar har förslag framlagts om inrättande av universitet/teknisk högskola av ett antal andra städer. Dessa framställningar har emellertid ej varit specifikt inriktade på teknisk utbildning, varför jag ej ansett det påkallat att närmare gå in på dem. 7.4.2. Utformning och dimensionering

Utformningen och dimensioneringen av en fjärde teknisk högskola har ingående behandlats av en särskild expertgrupp — subkommittén för XTH — under mitt ordförandeskap. Subkommittén har föreslagit, att XTH utbygges för sektion F med 60 nybörjarplatser i årskurs 1, sektion M med 170, sektion E med 170 och en sektion I för ekonomingenjörer med 170 nybörjarplatser per läsår, sammanlagt sålunda en intagningskapacitet av 570 platser per läsår. Läro- och timplaner för ifrågavarande sektioner har i detalj studerats och förslag framlagts. Alternativa lösningar av undervisningens uppläggning har diskuterats och i förslaget har jag stannat för tanken att vid XTH tillämpa ett modifierat tvåskiftsystem kombinerat med TV-undervisning. Ifrågavarande tvåskiftsystem går i princip ut på, att första årskursen har förmiddagen reserverad för föreläsningar. Eftermiddagen är delad i två lika långa skift, under vilka halva delen av årskursen laborerar och har övningar under det första skiftet och andra delen av årskursen under andra eftermiddagsskiftet. Andra årskursen tankes ha föreläsningar omedelbart efter lunch samt övningar och laborationer för halva årskursen på förmiddagen och andra halva årskursen under eftermiddagens senare del. För tredje och fjärde årskurserna tankes samma indelningsförfarande i princip tillämpat. Förslaget har i detalj studerats u r schemateknisk synpunkt och ett utfört schema redovisas. För varje teknolog kan enligt detta tvåskiftsystem reserveras 20 föreläsningstimmar och 20 räkneövnings- och laborationstimmar per femdagarsvecka, något som är mer än tillräckligt för att ge plats för olika ämneskombinationer. För att på ett än mer rationellt sätt utnyttja lokaler och lärarkrafter har det modifierade tvåskiftsystemet föreslagits kombinerat med CCTV-undervisning. En sammanfattande rapport om amerikanska erfarenheter på detta område redovisas. 7.4.3. Lokalbehov och beräknade investeringskostnader

Lokalbehovet har bedömts dels vid enkelskift och dels vid tvåskift och TVundervisning. Enligt det förra alternativet beräknas behovet till nära 41 000 m2 nettoyta, varav 23 700 m* laboratorielokaler, och investeringskostnaden uppskattas till ca 117 milj. kronor. Enligt det senare alternativet beräknas lokalbehovet till drygt 34 000 m* nettoyta, varav 20 000 m* laborato-

391 rielokaler, och investeringskostnaden uppskattas till ca 101 milj. kronor. En icke oväsentlig besparing skulle sålunda kunna göras genom införandet av ett modifierat tvåskiftsystem och TV-undervisning. 7.4.4. Lärarbehov och beräknade driftkostnader

Driftkostnadsberäkningen har genomförts under antagandet om tvåskiftoch TV-undervisning. Vid högskolan erfordras inrättandet av 34 topptjänster, 33 lektorat och 105 assistenttjänster. För undervisning, bestridd av special- och biträdande lärare samt tillfälliga lärare, beräknas drygt 12 500 undervisningstimmar, övningsassistenttimmar beräknas till nära 31 500. Lärar-/forskarlönekostnaderna beräknas till 9,7 milj. kronor i fortvarighet och de totala driftkostnaderna till drygt 20 milj. kronor eller ca 8 800 kronor per nominell studerande. Driftkostnaden beräknas sålunda bli väsentligt lägre än vid nu befintliga högskolor. Till nämnda kostnader skall läggas kostnader för TV-undervisningen, vilken kan uppskattas till drygt 0,5 milj. kronor per år. TV-undervisningen medför emellertid vissa besparingar av läraroch biträdespersonal, uppskattningsvis till ett något högre årligt belopp än kostnaden för driften av TV samtidigt som denna undervisningsform är pedagogiskt fördelaktig och dessutom k a n beräknas frigöra kvalificerade lärare/forskare för forskarhandledning och forskning. Den redovisade lägre driftkostnaden för XTH sammanhänger vidare med, att XTH begränsats till de varandra näraliggande sektionerna F, E, M och I, vilket möjliggör ett intimt samarbete och gemensamt utnyttjande av lärar-/forskarresurser. Slutligen är utbildningen vid sektion I i jämförelse med andra sektioner relativt sett mindre kostsam. 7.4.5. Lokaliseringsfrågan

Även om universitets- och högskolekommittén enligt sina direktiv ej har att taga ställning till lokaliseringen av en ny teknisk högskola föreligger emellertid enligt min uppfattning anledning att även beröra denna fråga, främst med hänsyn till förutsättningarna för en så snabb utbyggnad som möjligt av den nya högskolan och därmed bl. a. också till lärarrekryteringsproblematiken. Emedan ekonomingenjörsutbildningen föreslås inlemmad i ett större sammanhang har jag avvisat tanken på en separat dylik utbildning i Norrköping. Beträffande en teknisk högskola i Luleå måste konstateras, att denna stad enligt min uppfattning ej torde kunna komma i fråga. Viss verksamhet inom sektion B skulle emellertid kunna tänkas förlagd till Jernkontorets metallurgiska forskningsstation i Luleå och jag föreslår att denna fråga närmare överväges. Enligt min mening synes det klart, att en ny teknisk högskola bör placeras i Mellansverige. Västeråsskrivelsen har på ett intresseväckande sätt belyst de städer, som därvid närmast kan ifrågakomma, nämligen Eskilstuna, Jönköping, Karlstad, Linköping, Norrköping, Västerås

392 och Örebro. Främst med hänsyn till lärarkraftfrågan och möjligheterna till en snabb uppbyggnad förordar jag en förläggning av den nya tekniska högskolan till i första hand Västerås, i andra hand Linköping. I mitt slutliga val mellan dessa städer har jag stannat för Västerås. 7.5. Intagningskapaciteten

vid tekniska högskolor i början av 1970-talet

Sammanfattningsvis redovisas i tabell 2: 36 den totala intagningskapaciteten (inkl. utbildning för teknologie magistrar) vid skilda högskolor och sektioner enligt mitt utbyggnadsförslag. Jämfört med den procentuella fördelningen av nybörjarplatser på skilda sektioner i årskurs 1 vid full utbyggnad enligt 1960 års modifierade plan (»nuläge») (exkl. utbildning för teknologie magistrar) innebär förslaget följande fördelning. Procentuell fördelning efter sektion

»Nuläge» Förslag

Totalt

F

M

Sf

Ss

E

V

K

B

A

L

I

5,7 7,0

20,6 20,6

2,1 1,4

2,6 2,2

22,4 23,0

18,5 17,7

10,2 8,1

5,7 4,0

9,4 7,6

2,9 2,2

100 6,1 100

+ 1,3

-

- 0 , 7 - 0 , 4 + 0,6 - 0 , 8 - 2 , 1 - 1 , 7 - 1 , 8 - 0 , 7 + 6,1

0 Som framgår av sammanställningen föreslås sektionerna F och E samt den nya sektionen I för utbildning av ekonomingenjörer vid XTH öka sina relativa andelar av nybörjarplatsantalet medan övriga sektioners andelar i paritet härmed minskas. Jag har sålunda ej funnit det motiverat att såsom i direktiven angivits öka sektionerna i proportion till »nulägets» fördelning. Vid full utbyggnad kommer det nominella antalet studerande vid tekniska högskolor att uppgå till 11 516. I »Tendenserna på akademikernas arbetsmarknad» (SOU 1962: 55) antogs, att antalet närvarande vid tekniska högskolor enligt den officiella statistikens definitioner motsvarade $9 procent av de sex senaste kalenderårens nybörjarplatsantal. Appliceras detta antagande på intaget i årskurs 1 enligt utbyggnadsförslaget kan antalet: närvarande studerande beräknas vid full utbyggnad uppgå till nära 15 100. I denna beräkning har därvid inte hänsyn tagits till, att utbildningen för blivande teknologie magistrar endast nominellt är treårig samt att i årskurs 3 och 4 tillkommer 272 nominella studerande. Enligt universitets- och högskolekommitténs direktiv skulle målsättningen för de tekniska högskolorna i början av 1970-talet vara 15 300 studerande enligt den officiella statistikens definitioner. Med den utbyggnadstakt som föreslagits kan inte angivna målsättning infrias förrän vid mitten av 1970-talet, vilket framgår av följande sammanställning. I denna redovisas utbyggnadstakten läsår för läsår 1963/64 —1970/71 vid skilda högskolor, årskurs 1. Tidsplanen har baserats på att riksdagsbeslut om fortsatt utbyggnad fattas våren 1965.

393 Totalt antal nybörjarplatser/läsår i årskurs 1 Högskola 1963/64

1964/65

1965/66

1966/67

1967/68

1968/69

1969/70

1970/71

756 620 180

827 655 320

852 710 490

885 735 490

885 735 490

885 751 490 180

905 751 490 390

995 751 510 570

Totalt

1 556

1 802

2 052

2 110

2 110

2 306

2 536

2 826

Årlig ö k n i n g . . .

-

+ 246

+ 250

+ 58

—

+ 196

+ 230

+ 290

KTH CTH LTH XTH

Genomförandet av den föreslagna utbyggnaden kommer enligt ovan angivna utbyggnadstakt att ställa stora krav på planerande och verkställande organ. Möjligheterna att i tid färdigställa erforderliga byggnader kommer att bli den mest avgörande faktorn för planens realiserande. Tabell 2:36. Föreslagen utbyggnadsplan för de tekniska högskolorna fram till 1970/71, intagningskapacitet i årskurs 1 och 3 efter högskola och sektion Sektion Högskola/ årskurs

KTH årskurs 1 »nuläge»

F

M

Sf

Ss

E

V

K

20 +6

165 + 20

90 + 90

64 110

årskurs 3 »nuläge» förslag CTH årskurs 1 »nuläge» förslag LTH årskurs 1 »nuläge» förslag årskurs 3 »nuläge»

35 + 25

150 L

I

72 56 + 18 + 4

Totalt

857 + 138 70 + 16

185 + 10

150 + 20

55 + 25

50 + 10

655 + 96

120 + 20

490 + 20

50 50

XTH årskurs 1 förslag

+ 170

Samtliga årskurs 1 »nuläge» förslag

+ 60 210 600 125 430 + 85 + 170

årskurs 3 »nuläge» förslag

A

40 + 16

30 +6

100 B

+ 170

+ 170 + 570

40 40 30 30

62 650 490 50 450 360 + 12 + 200 + 130

224 110 199 110 + 25 106 90 + 16

210 182 + 28

60 56 +4

170 2 826 2 002 + 170 + 824 136 120 + 16

BILAGA 1

Utbildning i samhällsbyggnad

1. Tidigare

utredningar

och förslag angående utbildning

i

samhällsbyggnad

Nödvändigheten av att en på vetenskapliga grunder baserad samhällsplanering kommer till stånd torde numera vara uppenbar för alla och envar. Under de senaste åren h a r även ett antal förslag framlagts för frågans lösande. Dessa kommer i det följande att redovisas i kronologisk ordning. Länge har tankarna på en mera kvalificerad utbildning i dessa ämnen varit inriktade på att en sådan borde ges formen av en vidareutbildning ovanpå en för betydligt större grupper gemensam grundutbildning. I denna anda framlade sålunda konstakademien 1959 ett förslag om inrättande av en professur i stadsbyggnadskonst vid konsthögskolans arkitekturavdelning. Förslaget, som närmast tog sikte på arkitekternas vidareutbildning men också skisserade möjligheterna att kring professuren bygga upp ett samarbete med andra tekniker och med samhällsvetare, stöddes av flertalet remissinstanser men föranledde ingen statsmakternas åtgärd. Sedan dess har diskussionen om samhällsplaneringens mål och medel intensifierats. Åtskilliga frågor angående de olika fackmännens roll i detta samarbete och därmed deras utbildningsbehov h a r blivit klargjorda. Bl. a. h a r kravet på en vidgad utbildning för samhällsvetare med sikte på deras deltagande i samhällsplaneringen, analog med motsvarande grundutbildning för teknikerna, förts fram. Mot denna bakgrund får det förslag ses, som i anslutning till Nordiska rådets session i mars 1962 i Helsingfors framfördes med stöd av norsk byplanförening angående nordisk samverkan i utbildningen av samhällsplanerare, och som — i likhet med konstakademiens ovannämnda förslag — närmast syftade till att meddela den nödvändiga kompetensen för samhällsplanerare genom vidareutbildning efter normalutbildningen. Förslaget, som tillstyrktes av olika remissinstanser bl. a. i Sverige, resulterade i att Nordiska rådet antog en rekommendation (nr 33/1962) om närmare utredning av förutsättningarna för en sådan samverkan. Utredningen skulle handhas av norska regeringen. Efter remissbehandlingen tillsattes en nordisk åttamannakommitté, i vilken från svenskt håll ingick fil. lic. P. Holm och professor S. Lindström. I januari 1964 framlade kommittén sin utredning, »Nordisk etterutdannelse i by- och regionplanlegging». Förslaget innebär i korthet, att en institution skall inrättas med tre professorer, en docent samt vissa hjälpkrafter. Årskostnaden beräknas till 600 000 svenska kronor. Förslaget avser enbart en vidareutbildning (etterutdannelse). Man tager icke ställning till den grundutbildning som kan och bör ifrågakomma såväl vid tekniska högskolor som universitet. Nämnas må även att Nordiska lantmätarmötet vid sammanträde i Lillehammer i juli 1964 uttalade sig kraftigt för att grundutbildningen inom lantmätarfacket ges den inriktningen, att samhällsplaneringsfrågor får en sådan plats och omfattning, att de utexaminerade lantmätarna verksamt skall kunna fullgöra sina

395 SärSkiU m e d n ! n 4 i n t e r M o t e T 1 n ! H ! I S H l a n ^ i n g e n S *?* " " * » t m -arkanvändningen Motet uttalade vidare sin glädje över förslaget till gemensam nordisk vidareutbildning för samhällsplanerare. noraisK Inom 1963 års universitets- och högskolekommitté har behovet av och formerna or samhallsplanerarutbildning beaktats. Under professor B. Woxéns ordförandeskap har en särskild subkommitté arbetat.i Subkommittén har i och för sig funnit värdefullt att möjligheter för vidareutbildning skapas men vill understryka, att organiserandet av en vidareutbildning icke far forsena och givetvis än mindre förhindra en förbättring av grundutbildningen vid de tekniska högskolorna eller vid universiteten Frågan om grundutbildning i samhällsbyggnad h a r tidigare berörts i olika sammanhang. I en till byggnadsstyrelsen ställd skrivelse den 21 juni 1962 har P^sorerna C,F. AMberg och S. Lindström föreslagit att i samband me'd tillkomsten av en ny teknisk högskola i Lund det inom sektionen för arkitektur borde inrättas en särskild studielinje för planerare. Förslagsställarna vill därigenom fa till stand grundutbildning inom en teknisk högskolas ram. Beträffande förslaget anförde byggnadsstyrelsen i underdånig skrivelse av den 2 juli 196<> följande: '^'..

b V l L e l V v ! d b H ? r u d S - S t r ' t e n , i n f i V e " S k r i V C l S e d C n 2 1 J U n i 1 % 2 h a r Professorerna i stadsbyggnad vid de tekniska högskolorna i Stockholm och Göteborg Carl-Fredrik Ahlberg och t iellnt f T s I r n - n 1 ° m ^ ^ ^ ^ ^ l e r k a n för att få till stånd en särskhd Vld dCn b l i V a n d e t 6 k n i s k a h tmltl 1 v ett S A T 6 ° g s k o 1 ^ i Lund. Skrivelsen S S m t Cn romemoria si v n l l V T P i vilka förslagsställarna utvecklat

^2Ä&I£ n hur ^ ^ ^ * - •«•» iinje *«* &* m^g

o r ^ ^ I n l f ä M d G t : r f a r e n l ? e t e r - n i byggnadsstyrelsen i sin egenskap av centralt planvitsord avS* l X t e 0 o r i P T/\ kan.St^lsen * den brist på kompetenta planfackmän ' t , k a t ^ ° r i e r - alldeles särskilt på högskoleutbildade tekniker - som med varie ri " ; L un^;*ft m t ^ d a n / C - V Ua dv a br Ca nt rdäef f a r a r k i t G k t e r m C d l n r i k t ^ P a samhällsp a! m c Z Sv S S f r ? " bristsituationen betraktas som ytterst bekvmersam. Svårigheten att fa kunn.ga fackmän till dessa betvdelsefulla uppgifter är för n ™ ^ : ^orre än när det gäller byggnadsprojekteringen. E f S l ä p n i n g e u i fråga om planeringen - hade den översiktliga, allmänt samordnande och den detaljerade ramstår mer och mer som ett av de allvarligaste hindren för en planmässigt genomförd ram mÄt^ " f ' **?". f*" **' ™ U t b y g g " a d t r o t s h ™ ^ Planering " ^ 1 "

^ÄKä."* riskcn att begå aiivariiga m^ - U£ X ^

Sett motdenna bakgrund är det uppenbart att en snabb och effektiv förbättring av planerarutbildnmgen är en samhällsviktig och i hög grad angelägen u p U „ at Pa ™ " f J r å g a " hZ d - f o t a d e utbildningen i detal/ska'll utforS s få byggd nadsstyrelsen darfor - med överlämnande av de till styrelsen ingivna h a n d l i n g n r n f hemstalla att Kungl. Maj:t måtte vidtaga erforderlig åtsrärder för ntt f i l 5 7 r d e r l l a atgdrdei for ett av det med framställningen avsedda syftet.» ° tillgodoseende Förslaget h a r icke vunnit statsmakternas gehör. Det ansågs vanskligt att starta en helt ny utbildningslinje för planerare vid en nyinrättad t e S k J f o S f a Vidare har lärarkollegiet vid KTH understrukit vikten av, att cn " v e n t a Ä

eel? :^tr;s: d e n även k™ «*—# « Inom föreningen

för samhällsplanering

EK&

har man kommit till den uppfattningen

396 att en grundutbildning av samhällsplanerare med samhällsvetenskaplig inriktning borde ske vid universiteten samt en grundutbildning med teknisk inriktning ses vid teknisk högskola. I november 1962 tillsatte föreningen en kommitté bestående av professor C.-F. Ahlberg, fil. lic. P. Holm och överlantmatare E. Fobe med uppgift att avge förslag till planerareutbildning med såväl teknisk som samhällsvetenskaplig inriktning. Kommitténs förslag har ingivits till ecklesiastikdepartementet samt redovisats i tidskriften Plan nr 1, 1964 under rubriken »Grundutbildning av samhällsplanerare». Kommittén framlägger forslag om hur utbildning av samhällsvetenskapligt skolade samhällsplanerare bor ske vid ett universitet samt anger det potentiella behovet omkring 1970 till ca 450 och på längre sikt till 800 planerare. Kommittén beräknar, med den stora avgång som successivt kan förutses, det årliga rekryterings- och utbildningsbehovet till 20 a 40 personer. , ..„ . ... ... En utbildning av tekniskt konstnärligt skolade samhällsplanerare hor enligt kommitténs mening hemma vid teknisk högskola. Härom anför kommittén följande. Utbildningen bör omfatta: 1. »Hjälpvetenskaper» som matematik, matematisk statistik etc. 2. Ämnen behandlande människans behov och reaktioner pa sm miljo samt samhällets sätt att fungera (samhällsvetenskapligt orienterande ämnen). " Husbyggnads- och anläggningsteknik, kommunikationsteknik och allman marklara (markens byggbarhet och vegetationsbetingelser). i. Sammanfattande tillämpningsämne som »samhällsbyggnad» eller »samhällsplanering» och landskapsplanering (även stadsbyggnadshistorisk orientering). 5. Formlära, frihandsteckning etc. 6 Bveenadsrätt och förvaltningskunskap. Utbildningen kan tänkas förlagd till en egen ny fackavdelning eller få formen av en speciell studielinje inom någon befintlig fackavdelning. Röster har också höjts for att ge amhällsplanerareutbildningen formen av en påbyggnad på färdig arkitekt- el ler civ,ingenjörsexamen. Kommittén finner denna sistnämnda lösning otillfredsställande. Det måste vargen målsättning att grundutbildningen vid de tekniska högskolorna skall vara Hkvtrdig ^ i S d vrkeskategler. En studieordning för samhällsplanerare, där e« mo normal "arkitekt- eller civilingenjörsexamen svarande kompetens kan vinnas fö«t efte en betvdligt längre studietid än som gäller för övrig grundutbildn.ng, kan accepteu.s n d Ä f å n g e T t e r f r å g a n på samhällsplanerare är så ringa att en « * £ m * måste avvisas av ekonomiska skäl. Kommittén anser utan att nu kunna taga ställning U t e t Jotala antalet samhällsplanerare som behöver utbildas att behovet M ^ en storleksordning som väl motiverar en speciell grundutbildning. Det ar ytterst få om ar vU ig att kosta på sig en förlängd utbildningstid för att få kompetens att agna sL åt ett arbete som i nuvarande marknadsläge ger i genomsnitt sämre ekonomiskt uttyte ån ordfnär verksamhet som arkitekt eller civilingenjör. Det kan locka cn och annan entusiast men ger i stort sett ett negativt urval av samhällsplanerare Kommittén förordar därför bestämt en samhällsplanerarutbildmng dar crfoideilig k o m p e n s 1kan vinnas inom den tidsram som i övrigt gäller vid de tekniska högskolorna ^ ^ C E T f f i £ W att undervisningen kunde läggas upp uteslutande med t a n k ! på ae för samhällsplaneringen väsentliga och således inom den givna tidsramen iå högsta möjliga effektivitet. För en linjedelning talar att det kan vara lättare att mroducera och rekrvtera en nv studieriktning om den »stöder sig på» en utbildningsriktn7ng som redan ingår i allmänna medvetandet. Kommittén vill inte utesluta tanken på cn egen fackavdelnmg men har funnit det lämpligt att vägen med en linjedeln.ng inom ^ J ^ T Ä S T ä n g a r n a , för arkitektur, ^ ^ J j J bvCCnad är det uppenbarligen arkitekturavdelningen som har de flesta ämnena och mest - l e f o d i k Oct studieformer gemensamt med den önskvärda | U ^ ^ tén vill därför förorda en linjedelning inom fackavdelningen for arkitektur i en hus byggnadslinje och en samhällsbyggnadslinje.

397 Linjedelningen bör ske så tidigt som möjligt för att eleverna inom de båda studiegrupperna inte onödigtvis skall belastas med »varandras» ä m n e n och för att det specialiserade stoffet verkligen skall medhinnas. Den b ö r ske så sent som möjligt för att m ö j liggöra en ekonomisering med l ä r a r k r a f t e r och ge eleverna tillfälle att mogna i n n a n de skall välja riktning. Vid nuvarande fyraåriga studietid synes en linjedelning k u n n a ifrågak o m m a tidigast efter andra studieåret. En uppdelning efter fem t e r m i n e r synes värd att n ä r m a r e pröva. Det är uppenbart att en sådan linjedelning måste medföra ä n d r i n g a r i den vedertagna läroplanen för »husbyggarna». Om ett meningsfullt val skall k u n n a träffas måste eleverna vid tiden för linjedelningen redan vara väl förtrogna med såväl h u s byggande som samhällsbyggande och kommittén ser det därför som en utomordentligt viktig förutsättning att undervisningen i samhällsbyggnad och n ä r m a s t anknytande ä m n e n likaväl som byggnadstekniska ä m n e n och a r k i t e k t u r börjar redan under första studieåret. Före linjedelningen bör då undervisningens t y n g d p u n k t läggas på detaljplaneringen, som förutsattes bli en viktig uppgift även för »husbyggarna». Efter linjedelningen byggs undervisningen ut med ämnen som stadsfunktionslära (ett samhällsvetenskapligt samlingsämne), samhällsplanering och landskapsplanering och en högre kurs i k o m m u n i k a tionsteknik.

2. Synpunkter

och förslag

2.1. Utbildningstid

Subkommittén h a r utöver det i det föregående omnämnda materialet även haft tillgång till en av ledamoten Forbat utarbetad »PM rörande utbildningstiden för arkitekter och planerare i tekniska högskolor i utlandet». Av promemorian framgår bl. a., att det numera endast är några få högskolor, som har en undervisning av 8 terminer och att diskussionen även i dessa fall inte längre gäller alternativet k eller 9 terminer utan frågan om och när en studietid på 10 terminer kan genomföras. Detta anses allmänt nödvändigt för att utan jäkt jämsides med en intellektuell mognadsprocess kunna inhämta det alltmer ökade kunskapsmaterialet. Frågan gäller inte bara samhällsplanering respektive husbyggnad utan hela det tekniska fältet. Det h a r genom ledamoten Forbat även kunnat konstateras, att studietiden vid tekniska högskolan i Delft är 10 terminer exklusive tid för examensarbete, samt att man t. ex. i Aachen och Miinchen, d ä r man håller på att lägga om utbildningen till 9 terminer, betraktar detta som en kompromiss och ett första steg till eftersträvade 10 terminer. Subkommittén bedömer som sannolikt, att utbildningstiden även vid de svensi-A tekniska högskolorna relativt snart måste komma att omfatta 9 terminer, något som skulle vara i hög grad önskvärt icke minst i fråga om utbildning av samhällsplanerare. Kommittén h a r emellertid icke ansett det realistiskt att föreslå en dylik förlängd utbildningstid för en enda sektion eller för en studieriktning inom en sektion utan förutsätter, att frågan om totala studietiden bedömes i större sammanhang och med beaktande av de erforderliga utbildningstiderna inom högskolornas övriga sektioner. 2.2. Sektionsindelning och studieriktningar

Enligt subkommitténs mening går den nuvarande indelningen i sektioner och studieprogram inom dessa tillbaka på en avgränsning i praktiken av arbetsuppgifterna på ett sätt, som tidigare var ändamålsenligt, men som numera ej är det. Det har också ute på arbetsmarknaden skett stora förskjutningar i rekryteringen. Undervisningen har successivt ändrats för att möta nya behov. Även om man vill bibehålla nuvarande sektioner och anpassa dessas studieplaner efter aktuella behov, är det därför klokt att utgå ifrån den ändamålsenliga produktions-

398 ordningen och se vilka typer av fackmän, som bör utbildas. Därefter får man bedöma inom vilka sektioner en anpassning bäst göres till de nya anspråken. I fråga om samhällsbyggandet bör det utbildas experter för de olika leden i stadsbyggnadsprocessen. Dessa är enligt kommittén 1) studium av människornas och samhällets behov och sätt att vara och fungera inklusive framtidsprognoser, 2) projektering av samhället (eller delar d ä r a v ) , 3) planering av genomförandet: exploateringsplan, markförvärv, fastighetsbildning, finansiering, 4) detaljprojektering av stadsbyggnadens element, hus, gator och andra anläggningar samt 5; byggande av dessa element (som tillsammans bildar staden). ' F ö r det första ledet bör det utbildas samhällsvetenskapligt skolade utredare. För det andra ledet bör det utbildas tekniskt och konstnärligt skolade samhällsbyggare. Detta bör — så länge en fristående utbildning inte kommer i fråga — i första hand ske vid en ny planerarlinje inom arkitektursektionen, benämnd A s , med tanke på speciella uppgifter kompletterad med en linje inom lantmätensektionen, benämnd L s . För det tredje ledet bör det utbildas tekniskt, juridiskt och ekonomiskt skolade plangenomförare. För det fjärde ledet bör utbildas husprojektörer respektive anlaggmngspro/eAtörer. Detta sker nu inom sektion A respektive sektion V. För det femte ledet bör utbildas husbyggare och anläggare. Detta sker inom sektion V Inom lantmäterisektionen kan man för närvarande i tredje och fjärde årskurserna välja mellan en studieriktning inriktad på mätningsteknik och en inriktad på planering och värdering. Många av de u n d e r andra och tredje ledet angivna samhällsbyggarna skulle med fördel kunna utbildas inom sektion L genom att den sistnämnda studieriktningen uppdelades på en riktning för tätorternas problem och en för landsbygdens problem — en uppfattning som såväl förutvarande avdelningskollegiet L som avdelningsrådet L anslutit sig till. Samtliga studerande inom sektionen skulle under de fem första terminerna läsa i huvudsak samma ämnen samt från och med sjätte terminen k u n n a välja mellan en matningsteknisk och en planeringsinriktad studieriktning — den senare uppdelad pa tätort L S T respektive L s r . De två sistnämnda studieriktningarna skulle då helt eller delvis följa undervisningen för samhällsbyggarna inom sektion A. De nya lärarbefattningar^som behöver inrättas för sektion A, skulle då komma att utnyttjas såväl för arkitekterna som för lantmätarna. För tillgodoseende av det fjärde och femte ledet skulle vissa studerande inom sektion V deltaga i undervisningen i vissa ämnen avsedda för samhällsbyggarna inom A, särskilt då stadsfunktionslära och stadsbyggnad. 2.3. Behovet av samhällsbyggare

Beträffande behovet av samhällsbyggare har ledamoten L. Holm anfört följande. Sedan den nu pågående kommunreformen genomförts kominer landet att ha ca 300 k o m m u n e r . Minst 200 av dessa kommer att vara tillräckligt stora och expansiva for a t t själva helt k u n n a sysselsätta kvalificerad teknisk personal för sin bebyggelseplanering, ö v r i g a kommer att t i l l s a m m a n s i block disponera sådan personal eller a n l i t a konsulter. För samtliga gäller att de kommer att behöva driva sina planeringsfrågor m e r aktivt a n hittills och att de får syssla med mer integrerade planeringsproblem, både som en följd a v samhällenas u p p d ä m d a förnyelsebehov och som cn följd av en ny produktionsteknik m e d krav på långsiktig programmering. Det k o m m u n a l a initiativet i och greppet om b e byggelsens lokalisering och utformning, trafikens organisation och de kollektiva funkt i o n e r n a s tillgodoseende måste stärkas.

399 Denna erforderliga utveckling innebär att byggnadsnämnderna och deras tjänstemän i allt högre grad kommer att syssla med planering och i mindre grad med teknisk kontroll, något som också står helt i överensstämmelse med 1959 års byggnadsstadga. Nya planinstrument behöver utvecklas för att tillgodose de kommunala planeringsuppgifterna men framför allt behöver kommunerna fackmän med full inblick i stadsbyggandets funktionella och tekniska frågor och med djupgående träning i dess olika gestaltningsproblem. Den planering dessa fackmän skall bedriva för kommunerna skall avse att fastlägga de principer och program efter vilka byggnader och anläggningar och därför erforderliga detaljplaner skall projekteras och produceras. Denna detaljprojektering, som i stort sett ankommer på byggherrarnas konsulter, bör ges möjligheter att behandla stora enheter och därvid ha frihet i gestalning och anpassning till nya produktionsmetoder inom de ramar en översiktlig tredimensionell dispositionsplanering ger. Det är framför allt detta behov av kommunal planeringsexpertis som en fördjupad samhällsbyggnadsutbildning inom arkitekturavdelningen bör avse att täcka. Antalet fasta tjänster med sådana uppgifter torde om något decennium ligga i storleken 300 500. Det visar sig sålunda att behovet av samhällsbyggare är ungefär detsamma, som angivits för samhällsplanerare från universitet, vid vilka man förutsatt, att 20 ä 40 studerande årligen borde utexamineras. Med hänsyn till det underskott som råder på samhällsbyggare — några sådana h a r strängt taget icke till fullo utbildats inom landet — bör enligt subkommitténs uppfattning 30 studieplatser beredas för utbildning av samhällsbyggare inom sektion A. Vidare torde man kunna räkna med att ca en tredjedel av de studerande inom L kommer att välja den landsortsinriktade planeringslinjen inom denna sektion. Eftersom sektion L endast finnes vid KTH bör utbildning av samhällsbyggare förläggas dit. Härutöver kan man ifrågasätta, huruvida icke motsvarande utbildning borde anordnas för de arkitekturstuderande vid de andra tekniska högskolorna inom landet. Så länge utbildningsbehovet är begränsat till ca 30 per år måste detta emellertid anses vara orealistiskt och icke ekonomiskt försvarbart. I stället bör sådana former skapas, att studerande från annan svensk teknisk högskola kan beredas möjlighet att vid KTH deltaga i utbildningen för samhällsbyggare från och med sjätte terminen. 2.4. Förslag till läro- och timplaner samt beräknat lärarbehov I tabellerna 1 och 2 redovisas de läro- och timplaner, som föreslås för sektionerna A och L. Beträffande nytillkomna ämnen och befattningar vid sektion A må med hänvisning till tabell 1 följande anföras. Byggnadsfunktionslära (PA) avser att ge grunderna för byggnadsprojekteringen — människans mått, krav på hygien och komfort, vanor och värderingar och diskutera funktionskravens definition och plats i byggnadsprogrammen. Beträffande behovet av byggnadsfunktionslära anfördes i stomplan T för teknisk högskola i Lund, sid. 34, följande. Byggnadsfunktionslära (PA) är det andra stora analyserande ämnet. Med utgångspunkt från grundläggande kunskaper om människan, möbler och redskap, om byggnadernas och samhällenas användning, som för olika ändamål föreskriver de funktionella förutsättningarna, anknyter ämnet till fysiologiska och sociologiska discipliner samt arbetar såväl experimentellt som med statistiska fältundersökningar. — Allt större krav ställes på att bebyggelsen utformas så att den väl tillfredsställer de funktionella behov den avser att tjäna. Inte endast industri- eller administrationsbyggnaden skall vara »effektiv» som investering — samma krav ställes på det omfattande bostadsbyggandet. Bostadsrummens dimensionering avgör deras möblerbarhet och bruksvärde och bostadens utrustning med arbets- och förvaringsutrymmen är betydelsefull för boendets organisation och de boendes ekonomiska hushållning. Bostadsområdets disposition av markutrymmen och dess för-

400 sörjning med kollektiva bostadskomplement är viktiga för hushållens dagliga liv och trivsel och därmed för områdets kreditvärde på längre sikt. — Ämnet avser att möjliggöra uppställandet av program för bebyggelse med klart definierande av de krav — såväl allmänna normer som speciella fordringar för befolkning, näringsliv och trafik som skall gälla för projekteringen. Detta led i projekteringsarbetet har tvivelsutan mycket stor betydelse för projektets hela ekonomi. Professur i byggnadsfunktionslära h a r i KTH:s petita 1964 anmälts som erforderlig för budgetåret 1966/67. Beaktas må, att programmen i anslutande ämnen, särskilt i arkitektur I, h a r utformats med utgångspunkt från att professuren i byggnadsfunktionslära kommer till stånd. Professuren inrymmer dels helt den nuvarande biträdandelärarbefattningen i bostadsbyggnad, dels avlastar den professuren i arkitektur I från en väsentlig del av dess nuvarande föreläsnings- och övningsprogram. Detta innebär, att arkitektur I kan utformas så, att ämnet val fyller de krav på arkitekturundervisning, som ställes för samhällsbyggnadshnjen. samtidigt som det utgör grunden för den vidare förkovran i arkitektur II på husbyggnadslinjen. Stadsfunktionslära (Sp) — avsedd för A s och L samt valfritt for V — beskriver stadens aktiviteter och befolkning i för planeringen relevanta avseenden, orienterar om staden som livsmiljö — klimatiska, hygieniska och sociala förhållanden — diskuterar metoder för prognoser och bestämning av funktionskrav, samt dessas plats i stadsbyggnadsprogrammen. / anläggningsteknik (Sp) avsedd för A n och A s , ges en allman kommunalteknisk orientering samt en geologisk och geoteknisk översikt. Vidare behandlas projektering och anläggning av gator och vägar, trafikbyggnader etc. Avensa behandlas samordning och programmering av exploatenngsarbeten. I formlära (Sp) samt i frihandsteckning och modellering (Sp) måste pa grund av det ökade antalet studerande tillkomma vardera en speciallärarbefattning. I arkitektur I (PA) läres metodiken att med samtidigt beaktande av bruksmassiga, tekniska och estetiska aspekter projektera byggnader och dessas omgivning. I ämnet studeras genom analyser och synteser vanliga byggnadsuppgifters funktion, produktion och miljö. Vidare ingår i ämnet att studera utformningen av skilda byggnadsdelar och dessas samband med byggnaders planlagg^^fämnas må att arkitektur II, som endast studeras vid studieriktning A H , utgör en fortsättning av arkitektur I med tillämpningar på komplicerade byggnadsuppgifters organisation, detaljutformning och miljö. I ämnet behandlas också installationers samband med byggnaders planläggning och utformning. Stadsbyggnad I (PA). I en allmän kurs gemensam för A, V och L ges en orientering inom hela ämnesområdet; de mänskliga behov och samhälleliga funktioner, som skall tillgodoses i stadsbyggandet, och de viktigaste principerna for översiktlig och detaljerad bebyggelseplanering. I en fortsättningskurs for A behandlas ingående och under samtidigt beaktande av bruksmässiga, tekniska och estetiska aspekter detaljplaneringen. Huvudvikten ligger på bostadsområdets planläggning. I en fortsättningskurs för L behandlas detaljplaneringen med särskilt beaktande av fastighetsbildningsmässiga och ekonomiska aspekter. Stadsbyggnad II (PA). I stadsbyggnad II för A s och L samt valfritt for \ behandlas ingående de översiktliga planeringsformerna och mer komplicerade detaljplaneproblem. Därvid studeras programfrågor, planeringsmetoder, lokaliseringsprinciper, tekniska problem och gestaltningsfrågor. Undervisningen for A s ges speciell inriktning på de gestaltningsmässiga frågorna, medan den for L ges mer inriktning på exploateringstekniska problem. - Till denna professur förutsattes vara knuten en biträdande lärare för landskapsplanering.

401 För samtliga h ä r n ä m n d a ämnen har detaljerade program utarbetats, men subkommittén har icke ansett det motiverat att i detalj redovisa desamma. Under förutsättning att en studieriktning för samhällsbyggnad inrättas inom sektion A från och med 1966/67, måste de i det föregående nämnda tjänsterna vara inrättade och besatta från i nedanstående sammanställning angivna tidpunkter. Principbeslut om tjänsternas inrättande synes böra fattas och högskolan beredas möjlighet att igångsätta åtgärder för tillsättande av tjänsterna i så god tid, att vikariat kan undvikas. P Sp P Sp P Sp Sp P Bi

Byggnadsfunktionslära Frihandsteckning och modellering Arkitektur I Formlära Stadsbyggnad I Anläggningsteknik Stadsfunktionslära Stadsbyggnad II Landskapsplanering

HT 1966 l* 1 A»ob VT 1967 VT 1967 HT , 19" «* J»°' \ i "*» VT 1969 v L

1JDJ

402 Tabell 1. Förslag

till läro- och timplan

för sektion

A

Studieriktning Läroämne ht Matematik Matematisk statistik Beskrivande geometri Byggnadsfunktionslära, P . . . Stadsfunktionslära, Sp Nationalekonomi Rättskunskap... Byggnadsmateriallära Konstruktionslära Grafostatik o hållfasthetsl... Byggnadsakustik VVS-teknik Byggnadsek. o byggnadsorg. . Anläggningsteknik, Sp Kommunikationsteknik . . . Formlära, Sp . . . Frihandsteckn. o modellering, Sp Perspektivlära . . Arkitekturhistoria Arkitektur I, P Arkitektur I I . . . El.installationsteknik Trädgårdskonst. Stadsbyggnad I, P Stadsbyggnad II, P Landskapsplanering, Bi Tillämpad stadsbyggnadsrätt . Summa föreläsningar och övningar

AH Årski

Årskurs vt

ht

vt

ht

vt

ht

Årskurs vt

vt

ht

vt

3+4 1+3

2+2

1+1 3+3

2+5 2+4

2 1

l /.

2+4

2+4

1+4

2+4

3+3 1+2 2+4 2+4

2+2

2+2

5 1+2

2+2 1+2 1+4

1+4

2+4

2+3

2+3

2+8

2+8

1+4

1+4

1+4

2+8

2 2+8

2 2+8 2+8

2+8

2+8

1+2 2+2 3+3

1+1

3+8 2+8 2+4 2+2

14+18 =32

1 1 + 2 3 1 1 + 2 1 11V2+22 1 3 + 1 5 9 + 2 4 7+20 4 + 1 3 1 3 + 2 0 8 + 2 1 4 + 1 5 =34 =32 = 33V2 = 28 = 33 = 27 = 17 = 33 = 29 = 19

403 Tabell 2. Förslag till läro- och timplan för sektion L Studieriktning L Läroämne

Årskurs 1 ht

vt

4+6

2 V2+4 1+3

Matematisk s t a t i s t i k . . . Numeriska beräkn.-

L

ST

SL

Årskurs 2

Årskurs 3

Årskurs 4

Årskurs 4

ht

ht

ht

ht

vt

vt

vt

vt

2+2 3+4 2+4

Fotogrammetri, ak . . . . Vs**/i Husbyggnadslära I . . . . Kulturteknik 4Va+3 Byggnadsmaterial o. byggnadslära 2V.+2 Vattenbyggnad, a k . . . . i , fk . . . . Vattenförsörjning o. av-

L

2+4 4+3

3+2 3+4 17a+2 2

Väg- o. gatubyggnad... Marklära o. markupp3 + 2 Va Marklära o. markuppskattning, fk Fastighetsslrukt. ekon. ak fk Nationalekonomi Jordbruksekonomi med jordbrukslära Skogsbruksek. m. skogsl Kalkylering vid strukturrationalisering. . . . Fast ighetstekn ik ak fk Natur- o. kulturm. vård Fastighetsrätt Fastighetsrätt

3+1 2+3 4+3 2+3

2+2

2+2

2 3

2+1

2+1

3 1V 2 +2V 2 3+2

2 3+3

2+4 2+3

2 2+3

2+4

2+8

2+8

2+4

1+lVa 5 3

1+1

Till. fast. bild.- o. värderingsrätt Tillämpad stadsbyggnadsrätt Stadsfunktionslära . . . . Kommunikationsteknik Stadsbyggnad I » II

3+3 2+2 3+3

2 2

1+2 3+8 2+8

Summa föreläsningar 20+11 = 31

1 1 + 2 1 13Va + 1 7 + 1 4 1 3 + 1 8 8 + 2 2 4 + 1 5 9 + 1 9 17Vi = 19 = 28 =30 =31 =31 =31 = 32 = 30

16+14

2 6Vs +

»v.

= 16

BILAGA 2

Sluten-krets-television (CCTV) i akademisk utbildning

Rätt använd CCTV kan förbättra en föreläsnings kvalitet genom att densamma på effektivt sätt kan göras väl tillgänglig för ett stort antal studerande, genom att TV-apparaturen kan användas för förstoring av små objekt, mikroskopiska prep a r a t etc. och genom att skioptikonbilder och film kan förevisas vid sådan belysningsstyrka i föreläsningsrummet att anteckningar kan föras. Färg-TV erbjuder i vissa fall ökade möjligheter. Genom användande av CCTV kan antalet kvalificerade lärare vara lägre, utan att undervisningens kvalitet sjunker, samtidigt som lärarna — om på band upptagna TV-föreläsningar användes — får mera tid disponibel för högre undervisning och forskning. Av dessa skäl h a r CCTV under sommaren och hösten 1964 studerats och resultatet redovisas i föreliggande rapport. Under det senaste decenniet h a r television i allt större omfattning tagits i bruk i högre utbildning bl. a. i Frankrike, Holland, Japan, Schweiz, Storbritannien och USA. Mest markant h a r denna utveckling varit i USA, där man redan år 1962 bedrev sluten-krets-TV-undervisning vid 266 högre undervisningsanstalter och där man systematiskt studerat TV-undervisningen från olika synpunkter, såsom dess pedagogiska värde; möjligheter att höja undervisningens kvalitet; inverkan på behov av lärarkrafter; ekonomi samt undervisningslokalernas lämpliga utformning och optimala överföringssystem och utrustning etc. Med hänsyn till att man i USA hunnit i särklass längst, har föreliggande studium begränsats till detta land, då tiden inte medgivit studier på flera håll. Genom hänvändelser till ett flertal universitet och organisationer har ett omfattande informationsmaterial insamlats. Efter en kritisk granskning av detta h a r de viktigaste dokumenten sammanfattats i en bibliografi, vilken återfinnes i slutet av denna rapport. Litteraturen har arkiverats och är tillgänglig hos Nordforsks sekretariat. Dokumenten nr 1—6 är väl lämpade för att ge en allmän bild av TV-undervisningens utveckling i USA. På basis av de erhållna upplysningarna utvaldes nedan uppräknade universitet och högskolor för ett studiebesök, överläggningarna ägde rum med såväl TV-administratörer som lärare vid följande läroanstalter: University of Minnesota, Minneapolis, Minn. (Dr. Burton Paulu, Director of Radio and Television). Purdue University, Lafayette, Ind. (Mr. James S. Miles, Director of Purdue Television Unit.). Ohio State University, Columbus, Ohio (Dr. W. Ewing, Director of Office of Instructional Radio and Television). Pennsylvania State University, State College, Pa. (Mr. L. P. Greenhill, Director of Division of Instructional Services). Walter Reed Army Medical Center, Washington D.C. (Mr. William Schettler, Director of the Television Division). Navy Medical School, Bethesda, Md. (Mr. Pitzer, Head of TV-Unit).

405 Härutöver h a r diskussioner ägt rum på National Education Association, Washington D.C. (Dr. Harold E. Wigren, Associate Director, Division of Audiovisual Instructional Services), samt med National Association of Educational Broadcasters, Washington D.C. (Mr. Fletcher). Dessutom h a r hänvändelser gjorts till ett trettiotal tillverkare av CCTV-utrustning i Danmark, Holland, Japan, Storbritannien, Tyskland och USA. Som svar på dessa har ett stort antal broschyrer och systembeskrivningar erhållits, likaså utförliga offerter avseende svart/vit TV-utrustning från bl. a. General Precision Inc. Pleasantville, N.Y., Motorola Overseas Corporation, Franklin Park, 111., Dage Television Company, Michigan City, Ind., General Electric Co., New York, The Rank Organization, London, och Philips, Eindhoven. General Electric Company's exportavdelning i New York besöktes och en av företagets representanter har även avlagt besök i Köpenhamn. Vid den japanska Sony-Corporation's utställning på World's Fair i New York har en Video-Tape-Recorder för bandupptagning av TV-föreläsningar samt TVkameror besetts. Dessa hade speciellt intresse på grund av att japansk TV-utrustning är billigare än den i USA använda amerikanska och engelska utrustningen. Det & visade sig dock, enligt upplysningar per korrespondens, att detta företags apparatururval för närvarande icke omfattar enheter byggda för det europeiska elströmsvstemet.

Varför

TV-undervisning?

TV är ett hjälpmedel och icke ett självändamål. Den skall utnyttjas i undervisningen i skälig omfattning för ämnen den lämpar sig för. Inledningsvis kan följande fördelar framhävas: 1. Genom användande av TV kan undervisningen förbättras avsevärt, då möjligheter föreligger för val av de bästa lärarkrafter, som under planläggningen och inspelningen assisteras av olika TV-specialister. Undervisningen vinner i kvalitet genom att föreläsningarna kan upptas på band före framförandet och det sålunda blir möjligt, att finslipa och genomarbeta dem. 2. Genom användande av TV-föreläsningar andgås dubblering av föreläsningar, hur stort elevantalet än är. Härigenom kan kvalificerade lärarkrafter sparas samtidigt som TV-undervisningen ställer sig mindre kostbar än konventionell undervisning, om elevantalet överstiger ca 200. 3. Trots att förberedelsearbetet för en TV-föreläsning kräver 100 procent mera tid än förberedande av en konventionell föreläsning, kommer professorerna dock att avlastas och får mera tid tillgänglig för handledande av licentiander och doktorander, samt för sin egen forskning, i och med att de bandupptagna föreläsningarna lagras och kan begagnas 100 gånger eller mera vid samma eller skilda läroanstalter. 4. TV-undervisning bereder goda möjligheter till flexibilitet rörande undervisningslokaler. a) TV-mottagarna kan installeras antingen i en stor föreläsningssal eller i ett flertal mindre (antalet studerande per TV-mottagare bör icke överstiga 2o— 30). Sålunda kan övningssalar avsedda för mindre studerandegrupper även utnyttjas för TV-föreläsningar. Detta arrangemang möjliggör dels rationellare utnyttjande av undervisningslokalerna och dels en effektiv diskussionspenod efter TV-föreläsningen, om en assistent är närvarande i varje sal.

406 b) Samma föreläsning kan efter bandupptagning sändas u p p r e p a d e gånger varigenom schematekniska problem kan lösas och möjlighet för repetition erbjudas åt de studerande. 5. I ett flertal undervisningsämnen bereder rikligare a n v ä n d n i n g av visuella hjälpmedel en möjlighet att effektivisera undervisningen. Skioptikonbilder, diagram, texter och filmer kan i godtycklig grad inlemmas i en TV-föreläsning utan att man, så som vid en konventionell föreläsning, dels får avbrott och dels behöver reducera ljusstyrkan i salen i så hög grad, att anteckningar inte kan göras av de studerande. Valda bilder, diagram etc. ur föreläsningen kan också enkelt fotograferas och mångfaldigas för distribution före eller efter föreläsningen. 6. Genom användande av en TV-kamera med härför avsett linssystem, kan mycket små föremål åskådliggöras. Med hjälp av s. k. »zoom-lins» kan objektet successivt förstoras. En TV-kamera kan även anslutas direkt till ett mikroskop för förevisning av mikroskopiska preparat. 7. Vid en konventionell föreläsning inför ett stort antal studerande förlorar åhöraren lätt den personliga kontakten med föreläsaren, som måste dela sin uppmärksamhet mellan åhörarna. Genom rätt utnyttjande av TV h a r föreläsaren däremot möjlighet att tala direkt till varje enstaka åhörare genom kameraögat, något som denne, enligt resultat av amerikanska undersökningar, upplever som personlig kontakt. 8. En geografisk spridning av lärare och studerande är möjlig, då man genom en sluten-kretsslinga kan överföra en sändning till annan ort, där de studerande vid en högskola eller ett universitet eller exempelvis ingenjörer i ett industrisamhälle befinner sig. Utan sluten-kretsslinga kan sändningen ordnas <*enom utlåning av TV-band. 9. Samarbetsmöjligheterna med andra läroanstalter och flexibilitet rörande u p p repande av upptagna band kan ökas genom filmupptagning ur TV-band medels ett s. k. kineskop. En filmvisning förutsätter ju inte TV-installationer och kan ske i godtyckliga lokaler inom högskolan eller vid en annan läroanstalt. (Härvid förloras dock möjligheten att göra anteckningar då ljusstyrkan måste nedsättas.) 10. Färg-TV erbjuder speciella fördelar, exempelvis inom medicinsk, odontologisk och biologisk undervisning, där färgintrycket kan vara av väsentlig betydelse. I detta fall användes färg-TV ofta för demonstrationer även om föreläsningen för övrigt sker direkt. Det bör dock anmärkas att bildskärpan i den gängse använda färg-TV-image orthicon icke är lika god som i svart/vit vidicon-sändning, som föredras, om färgen inte spelar den mest avgörande rollen.

Genomförande

av TV-föreläsningar

m. m.

Längden av TV-föreläsningar varierade vid de besökta universiteten från 20 minuter till 70 minuter. Oftast hade man valt en föreläsningslängd på ca 35 minuter för att möjliggöra en fråge- och diskussionsperiod efter själva föreläsningen. Detta förutsätter givetvis, att de studerande följer föreläsningen i seminarierum eller föreläsningssalar med upp till 30 platser och att en assistent är n ä r v a r a n d e i varje sal och kan besvara frågor. En undersökning genomförd i Chicago City Junior College hade dock visat, att en serie TV-föreläsningar och särskilda övningar och diskussionstimmar var effektivare än TV-föreläsningar kombinerade med korta frågestunder. Denna

407 undersökning hänför sig dock till lågstadiet och man får sålunda inte dra för generella slutsatser därav. Vid universitet, där TV-föreläsningarna sändes simultant hade man experimenterat med tvåvägs-kommunikationssystem innebärande, att de studerande hade möjlighet att när som helst under föreläsningen ställa frågor till föreläsaren. Föreläsaren kunde avbryta sitt anförande, lyssna på frågan, som samtidigt hördes i samtliga anslutna salar, och därefter besvara den. Erfarenheterna från användande av denna tvåvägs-kommunikation var dock mindre uppmuntrande; dels ansåg professorer det ofta olämpligt att avbryta sitt anförande, och dels använde sig de studerande sällan av möjligheten att ställa frågor. Undervisning på högre stadium genom post-graduate kurser ansågs dock vinna genom diskussion under själva föreläsningen. Vid de besökta universiteten förekom två tillvägagångssätt vid framförandet av TV-föreläsningar. Antingen sändes de från en vanlig föreläsningssal med åhörare, eller från en härför avsedd studio där föreläsaren riktade sig till de studerande genom kameraögat, utan åhörare i samma rum. Erfarenheterna hade visat, att det sistnämnda förfarandet i flesta fall var lämpligast. Likaledes användes tre olika förfaranden vid sändningen av föreläsningarna: 1. direkt sändning till ett antal föreläsningssalar, 2. direkt sändning med simultan bandupptagning för upprepade sändningar, 3. bandupptagningar för senare sändning efter granskning och eventuell överarbetning. För att föreläsaren eller föreläsarna skall kunna försäkra sig om att innehållet är felfritt och framförandet det bästa möjliga, och för att föreläsningens sändningskall kunna upprepas, efter eventuella kompletteringar, anses det tredje alternativet lämpligast, eventuellt sida vid sida med alternativ två. Som tillägg till föreläsningar hade de flesta universiteten bandat demonstrationer om hur laborationer utföres. I stället för att anlita flera assistenter för instruerande av de enskilda studerande kunde ett stort antal studerande samtidigt instrueras i användning av precisionsvågar, analysmetoder, elektronmikroskop och andra instrument. I regel räknade man med att förberedelserna för en TV-föreläsning krävde dubbelt så lång tid som förberedelsen av en vanlig föreläsning. I undantagsfall kunde planläggningen och framställningen av visuella hjälpmedel erfordra t. o. m. tredubbel insats. De arbetskrävande förberedelserna har dock engångskaraktär i och med att föreläsningen upptas på band och kan sändas ett stort antal gånger. Omarbetningen av den bandade föreläsningen med syfte att hålla stoffet aktuellt blir en mindre arbetskrävande operation. Således blir föreläsaren i det långa loppet avlastad, och får avsevärt mera tid disponibel för undervisningen på högstadiet och för egna forskningsarbeten. Vid vissa universitet hade ett antal professorer gemensamt utformat kursen i ett ämne, och delat stoffet sinsemellan, varigenom föreläsningsserien vunnit i kvalitet. Användande av TV kan också begränsas till demonstrationer av operationer, av små föremål eller av mikroskopbilder som en del av en konventionell föreläsning. Även skioptikonbilder och filmer framvisades via TV för att man skulle kunna behålla en ljusstyrka i salen — ofta Vs eller 1/2 av normal dagsljusstyrka —, som möjliggjorde förande av anteckningar. Anlitande av högt kvalificerade speciallärare från näringslivet hade visat sig kunna underlättas genom att man på band upptog en föreläsningsserie vid den för specialisten lämpliga tidpunkten, varefter föreläsningarna kunde sändas utan att

408 vederbörande varje gång var närvarande. Detsamma gällde prominenta gästföreläsare, vilkas anföranden togs på band för upprepad visning vid det egna eller vid andra universitet. Vid samtliga besökta institutioner rekommenderades en nära kontakt mellan professorn och personalen inom TV-gruppen från begynnelsestadiet av föreläsningens planläggning. Denna servicepersonal var behjälplig med r å d r ö r a n d e både det audiella och visuella framförandet och det hörde till TV-gruppens uppgifter att framställa de erforderliga visuella hjälpmedlen. För information av oerfarna TV-föreläsare i TV-teknik hade man vid de besökta institutionerna genom TV-gruppens försorg anordnat dels korta introduktionskonferenser, dels producerat instruktiva filmer, och dels utarbetat kortfattade skriftliga vägvisare för TV-föreläsarna. Tillhandahållandet av en handbok hade visat sig synnerligen värdefullt för professorer, som icke tidigare föreläst med hjälp av TV. Av nödvändigt innehåll kan n ä m n a s : 1. presentation av TV-gruppen och dess tjänster, 2. allmänna råd rörande uppträdande framför kameran, lämpligaste färg- ocb klädval, o. dyk, 3. råd beträffande utarbetande av en disposition i form av »löpsedel», 4. råd rörande utformningen av visuella hjälpmedel. Bland detaljanvisningarna bör här förefinnas uppgift om optimal storlek av bokstäver och siffror samt högsta antal linjer vid skrivmaskinstext etc. Figurer och diagram måste också utformas speciellt med tanke på TV-skärmens yta och kapacitet, 5. råd rörande användning av krittavla, flip-over block, skrivapparater, magnettavla, laboratorieutrustning och andra hjälpmedel, som förefinnes i studion, 6. beskrivning av TV-utrustningen i studion och råd rörande dess utnyttjande på lämpligaste sätt. En god amerikansk handbok återfinnes i den följande bibliografin under Pennsylvania State University.

Administration

av

TV-undervisning

Såväl under förberedelserna, inklusive iordningställandet av audiovisuella hjälpmedel i allmänhet, som under själva framförandet av föreläsningen bör föreläsaren utnyttja den servicegrupp av TV-specialister, som måste finnas, och vars uppgift är att biträda honom. Inom TV-gruppen erfordras givetvis också teknisk personal, som h a n d h a r inspelandet, liksom personal som svarar för apparaturers underhåll och drift. TV-gruppens storlek blir givetvis beroende av TV-undervisningens omfång och art. Vid TV-undervisning omfattande ett tiotal ämnen och meddelad i ca 20—25 föreläsningstimmar per vecka, avsedda för minst 200 samtidigt deltagande studerande, erfordras enligt amerikansk erfarenhet en grupp bestående av: 1. En föreståndare, som behärskar TV-produktionstekniken och som besitter pedagogisk erfarenhet; 2. En TV-ingenjör, som ansvarar för den tekniska funktionen och sändningskontrollen; 3. En heltidsanställd eller flera deltidsanställda producenter, som svarar för programmeringen och produktionen av föreläsningarna; 4. En tecknare för framställande av de visuella hjälpmedlen (diagram, tablåer, texter, skioptionbilder m. m . ) ; 5. Fyra biträden, exempelvis halvtidsanställda studerande, som manövrerar kamerorna vid inspelningarna;

409 6. En sekreterare, som svarar för det löpande arbetet och kontorsrutinen; 7. En tekniker, som under TV-ingenjören h a n d h a r reparationer och underhåll; 8. En mekaniker, som biträder TV-teknikern och h a n d h a r förrådet. De nämnda befattningshavarna är erforderliga och har skilda uppgifter att fylla. I den mån deras tid efter inkörningsskedet icke blir fullt utnyttjad, kan de med fördel medverka vid inspelande av föreläsningar för andra läroanstalter och de tre förstnämnda kan delta i handledningen av de studerandes utbildning i TV-teknik i den mån man avser utbilda TV-ingenjörer. Då det särskilt i begynnelseskedet, då föreläsningarna bandas, blir mest rationellt att ha tillgång till två sändarrum, för att inspelningen av en föreläsning inte skall fördröja förberedelserna för nästa, med ett gemensamt kontrollrum, står dessa senare till förfogande för nämnda service till andra läroanstalter. I stället för att inrätta fullständiga TV-stationer på flera ställen torde det vara rationellast att skapa ett centrum, som kan utnyttjas av flera universitet och högskolor. Rekryteringen av befattningshavarna inom TV-gruppen hade vid de besökta amerikanska universiteten tagit sikte på personal vid kommersiella TV-stationer och radiostationer och producenterna hade i regel specialutbildning från högskolornas teaterfakultet. Personal med liknande kvalifikationer torde vara svår att rekrytera i Norden, och mycket talar för att nyanställda, ledande befattningshavare bör komma i åtnjutande av träning antingen i USA eller vid ett universitet i Europa, som h a r erfarenhet av TV-undervisning. Av de amerikanska universiteten rekommenderas Pennsylvania State University rörande svart-vit TV-undervisning och Walter Reed Army Medical Center när det gäller färg-TV undervisning. Föreståndarna för TV-instruktionsavdelningarna därstädes h a r förklarat sig villiga att ta emot en praktikant för studier, som lämpligen bör sträcka sig över ett p a r månader.

För TV-undervisning

erforderliga

lokaler

1. Studio

Då inspelandet av TV-föreläsningar helst skall ske i en studio utformad för detta ändamål och iscensättningen kräver viss tid, rekommenderas inrättandet av två studiorum med ett gemensamt kontrollrum och med kamerautrustning, som kan flyttas från den ena till den andra studion. När två studiorum står till förfogande, kan inspelning och bandupptagning av en föreläsning pågå i studio 1, medan följande föreläsning förberedes och iscensattes i studio 2. Den tekniska utrustningen kan på detta sätt utnyttjas mera effektivt. Storleken av en studio bör vara minst 8 x 10 meter, helst 10 x 13 meter. Rummets höjd måste vara minst 4 meter, helst 5 meter, för att möjliggöra upphängning av belysningsarmatur i taket och för att där skall finnas plats för elkablarna. Studioväggarna och taket bör vara akustiskt behandlade och minst en av väggarna bör förses med draperi i en lugn, exempelvis grå färgton. Bland den fasta utrustningen i en studio finnes en krittavla, som inte får vara svart, utan exempelvis gråblå, för vit krita, en magnettavla, ett flip-over-stativ med gult papper och a n d r a visuella hjälpmedel, sådana som ett anteckningsbord med ändlös gul pappersbana etc. (tillverkare: Education TV-Aids, Williamsport, Md.). Ytterligare kräves en laboratoriebänk med vatten-, el- och gasledning.

410 På grund av värmealstringen från strålkastare och lampor behoves god luftkonditionering i studion. Studiolokalerna bör av tekniska skäl placeras centralt på universitetets område.

2. Kontrollrum

Direkt anslutet till bägge studiorummen skall finnas ett kontrollrum av storlek 5 X 8 meter. Från kontrollrummet bör man kunna se in i bägge studiorummen genom med fördel lutande fönster, detta för undvikande av reflexer. I anslutning till kontrollrummet erfordras ett separat r u m av en storlek på 35 m 2 för bandupptagningen, beroende på att bandupptagningsapparaturen inte fungerar ljudlöst. TV-banden arkiveras lämpligen i detta bandupptagningsrum då det liksom kontrollrummet måste vara luftkonditionerat med tanke dels på apparaturen och dels på bandens ömtålighet.

3. Övriga TV-lokaler

Förutom studiorum, kontrollrum och kombinerat bandupptagnings- och bandförrådsrum behöves förråd för rekvisita och för reservdelar till apparaturen. Likaledes erfordras en liten ateljé för tecknaren med en golvyta på ca 15 mj, och kontorsutrymmen på sammanlagt 75 m*, fördelade på 5 rum, avsedda for TVpersonalen. 4. Föreläsningssalar för TV-mottagning

Antalet studerande per TV-mottagare beror på dess bildyta. En 19" mottagare anses i allmänhet lämplig för 15—20 studerande, en 2 1 " mottagare for 18—2o studerande och en 2 3 " mottagare för 30—40 studerande. I regel rekommenderas användande av en 2 3 " mottagare för upp till 30 studerande. Mottagarna skall helst monteras på flyttbara b o r d med hjul på en sådan höjd att centrum av TV-skärmen är 170 cm ovan golvet. Bordet förenklar bytande av apparat, om fel uppstått. De studerandes avstånd från TV-apparaten bor icke understiga 2 gånger TV-skärmens bredd och med 2 3 " mottagare vara minst 1,2 meter samtidigt som längsta avstånd från mottagaren får vara 12 gånger mottagarskärmens bredd eller i detta fall 8 meter. Den horisontella vinkel i vilken TV ses bör icke överstiga 90° och vinkeln över horisontalplanet bör icke överstiga 15°. Härav följer att föreläsningssalarna med TV lämpligast hör vara utformade som cirkelsektorer med en mottagare placerad i »centrum». Det optimala studerande-antalet per sal anses vara ca 30. Är rummet rektangulärt placeras mottagarna så att de täcker ett antal cirkelsektorer med 30 studerande var. Med fördel användes två mottagare i små rum, då eventuella fel på en av dem härigenom inte får större betydelse. Golvet behöver inte vara amfiteatraliskt byggt som i en vanlig föreläsningssal, utan kan vara plant. Detta medför dels en väsentlig besparing i byggnadsvolymen och dels att rummet kan begagnas för skriftliga tentamina i en större utsträckning än som annars vore möjligt (1 :10 i föreläsningssal, 1 : 3 i rum med plant golv). Rörande inredningen av föreläsningssalarna r e k o m m e n d e r a s : a) indirekt ljusrörsbelysning, där ljusstyrkan kan dämpas ner till 50 procent eller 33 procent av vanlig styrka genom användande av flera omkopplare, lämpligen till 20 normalljus,

411 b) ljudisolering av väggar och tak samt mattbelagt golv, c) färgsättningen bör ägnas speciell uppmärksamhet, d) persienner för fönstren, om fönster förekommer. Önskar man utnyttja stora föreläsningssalar för TV-undervisning finns möjlighet att projicera bilden på en speciell duk. Om en av det schweiziska företaget Eidophor Inc. tillverkad apparatur användes, kan en bild av storlek 3,3 x 4,3 meter erhållas. Denna apparatur är synnerligen dyrbar ( $ 2 5 0 0 0 : — ) . En projektionsbildstorlek på 2 x 3 meter erhålles dock med enklare projektorer till ca I o 0 0 0 : — (tillverkare: Tele-Beam Div. Brookfield, Conn., USA). En utmärkt vägledning för utformning av föreläsningssalar omtalas i bibliografin under Rensselaer Polytechnic Institute.

Utrustning

för

sluten-krets-television

1. Utrustning för upptagning ar TV-föreläsningar i en härför byggd studio

Erforderlig utrustning för programframställning vid TV-undervisning varierar i synnerligen hög grad beroende på vilka funktioner utrustningen skall klara. Utrustningen kan, som var fallet vid flera av de besökta universiteten med rundradio-TV-verksamhet för vuxen-undervisning, bestå av synnerligen komplicerade, mycket ljuskänsliga och relativt dyra Image-Orthicon TV-system (IO) av samma standard som den som används vid nationella TV-stationer* eller av avsevart mindre kostbara vidicon-kamerasystem, vilkas underhåll är betydligt enklare och billigare. Vidicon-systemet h a r en mindre kamera och ger en klarare bild an IO, men kräver större ljusstyrka: 200—300 normalljus. Det kan nämnas, att ett 2-kamerasystem av IO-typ efter dagens pris uppgår till $ 50 000—60 000 medan motsvarande vidicon-system ligger vid § 1 5 000 20 000. När TV-utrustningens uppgift är att förmedla undervisning i en studio för distribution till flera föreläsningssalar över ett sluten-krets-system, rekommenderas ett professionellt vidicon-kamera-system, som kvalitetsmässigt kan användas även för eterburen sändning. Detta system omfattar två studio-typ vidicon-kameror med rörliga piedestaler, den ena med »zoom-lins», vilkas höjd kan regleras manuellt. Vidare omfattar systemet kontrollenheter, kraftintag och en synkroniserande generator. Kontrollmomtorerna bör helst vara flyttbara för att förenkla deras användning vid alternerande inspelning i två studiorum. Sammanlagda kostnaderna ca $ 20 000. Förutom två kameraenheter av kommersiell typ behoves en förstoringskamera, som kan anslutas till mikroskop eller riktas mot små objekt, som med hjälp av en zoom-lins successivt kan förstoras vid demonstrationer. Kostnaderna för denna tredje kamera med stativ uppgår till ca $ 4 000. För TV-sändning av filmer, skioptikonbilder och tryckt eller tecknat material erfordras en filmkedja, som omfattar en 16 mm filmprojektor avsedd för TV-användning, en ljusbildsprojektor och en optisk multiplexer, vars uppgift är att göra det möjligt för en TV-kamera att ta upp bilder från två eller flera projektorer. Filmkedjans pris är ca $ 10 000. Av mikrofoner rekommenderades vid de amerikanska universiteten Lavaliermikrofoner, som hänges kring föreläsarens hals. Dessa kan ersättas av radiomikrofoner av liknande typ, om man önskar slippa kabeln. Ovannämnda produktionsutrustning uppgår sammanlagt till ca $ 35 000. Tillverkare av förstklassiga vidicon-kamera-system är: General Electric Company, New York, N.Y., Dage Television Company, Michigan City, Ind., Motorola,

412 Franklin Park, 111., RCA, Camden, N.Y., EMI, Hayes, Middlesex, Marconi, Chelmsford, PYE, Yorks Street, Cambridgeshire, Rank Organization, London, DISA, Köpenhamn. 2. Utrustning för bandupptagning av TV-föreläsningar

Den billigaste bandupptagningsprocessen är filmning genom en speciell bildtub s. k. kineskop. Ljud kan upptagas simultant på samma film eller kan registreras synkront på magnetband för senare rekombination på filmen. Filmen kan sedan sändas över TV. En kineskoputrustning kostar ca $ 10 000. Videobandupptagare av den vid rundradion använda typen är synnerligen kostbara $ 50 000—60 000. Nyligen h a r transportabla videobandupptagare kommit i marknaden. Den allmänt rekommenderade bandupptagartypen tillverkad av Ampex Corp. Redwood City, California, kostar $ 15 000 och fyller de krav man ställer på sluten-krets TV-sändning. En betydande utgift i samband med bandupptagning är bandets pris, som rörande rundradiobandupptagaren blir S 225 per timme, medan bandpris for ovan nämnda Amplex bandupptagare VR 1 500 endast är $ 70—80 per timme. Det bor härvid observeras, att banden kan användas om och om igen, men att investeringarna i band dock kan bli avsevärda, om ett stort arkiv upprätthålles. 3. Sändningsutrustning

För sändning av slutcn-krets-TV föreligger två olika system: 1. video-systemet, där video och audiofrekvenser sändes längs separata kablar. Endast ett program i sänder kan sändas längs en sådan kabel. Bilden får högsta möjliga klarhet i detaljer. o 2 radiofrekvenssystemet (RF) där video och audiofrekvenser frän kamera och kontrollerna matas in i en audio-videoblandare, för att modulera en RF-vag. Denna bländare är en liten sändare, som sänder bild- och ljudsignalerna over en koaxialkabel över högfrekvenskanaler. RF-systemet möjliggör sändande av flera program simultant och signalerna ar enkla att förstärka. Jämfört med video-system har RF den fördelen, att man kan använda vanliga TV-mottagare. RF-sändningssystem är sålunda att föredraga och koaxialkablar bor inbyggas i de byggnader som avses användas för TV-föreläsningar. Kablarna placeras enklast ovan dubbeltak i korridorer och föreläsningsrum. Vid flera tillfällen hade universiteten fått kabelsystemet installerat av telefonverket, som ansvarade for dess underhåll och drift, och universitetet betalade en fast hyra. 4. Utrustning för mottagande av TV-föreläsningar

Vid användande av ett RF-sändningssystem kan föreläsningssalarna förses med vanliga TV-mottagare av 2 3 " storlek. Härvid föredras konsolmodeller med_ goda högtalare. Som nämnts tidigare beräknar man minst en TV-mottagare per 25 a 30 studerande. I tillägg rekommenderas en reserv på 10 procent för möjliggörande av underhåll och reparationer av mottagarna. För större föreläsningssalar föreligger en alternativ möjlighet att istället for TV-mottagare använda TV-projektorer, av vilka Tele-Beam projektor enligt Schmidt Optical System rekommenderades. Projektionen sker på en genomskinlig duk från projektorn, som placeras bakom duken.

413 5. TV-utrustning för demonstrationsändamål

Önskar man inte föreläsa över TV, är det ofta aktuellt att använda TV för visning av mycket små föremål, av mikroskopbilder, av experiment etc. Utrustningen monteras i detta fall in i själva föreläsningssalen. Följande utrustning behöves: 1. Kamerakedja med en enkel vidicon-TV-kamera, en kontrollenhet och en modulator 2. Zoom-lins 3. Sändningssystem 4. En monitor 5. Speciell belysning 6. Installation och extra inredning

( $ 4 000) ($ 400) (,$ 240) ($ 250) ($ 30) ($ 780)

$ 5 700 (exkl. TV-mottagare) Ovan nämnda förteckning hänför sig till ett system vid University of Washington, Seattle, avsett för högre teknisk undervisning. För speciella ändamål kan mycket enklare utrustning utnyttjas. Vid Ohio State University hade man konstruerat ett enkelt system för TV-undervisning i odontologi, en vanlig industriell typ av TV-kamera var sammanbyggd med en tandläkarlampa. Med hjälp av denna upptogs på videoband tandlagning och tandoperationer. För mottagande användes där dock inte kommersiella TV-mottagare med RFdistributionssystem utan videosystem med 2 kablar samt speciella vidicon-mottagare, som ger den klaraste bilden. (Pris per mottagare $ 425.) 6. Färg-TV-utrustning

I medicinsk och odontologisk undervisning kan färgintrycket spela en så stor roll, att man önskar använda färg-TV. Denna ställer sig f. n. synnerligen dyrbar, i regel dubbelt så dyr som svart-vit TV. Dels är apparaturen dubbelt så dyr och dels kräver underhåll av utrustningen approximativt dubbelt så stor stab. Under diskussioner med den medicinska experten vid Office of Science and Technology i Vita Huset, framgick det, att de medicinska högskolorna i USA tidigare gått kraftigt in för användning av färg-TV i undervisningen, men att erfarenheterna visat, att svart-vit vidicon-TV i flesta fall var att föredraga, ofta i kombination med visande av skioptikonbilder i färg. I följande bibliografi sammanfattas en rapport från Walter Reed Army Medical Center, som besöktes. Denna militära medicinska högskola hade en synnerligen imponerande utrustningspark och hade för fem år sedan en TV-stab på 47 personer. Denna stab hade sedermera nedskurits till 11 personer, och endast 30 procent av sändningarna var i färg, resten i svart-vitt, trots att detta TV-centrum var det enda som hade färg-TV bland ett halvt dussin medicinska skolor i Washingtonområdet, som samarbetade om TV-undervisning. Ett besök gjordes även på Navy Medical School i Bethesda, som enligt erhållna upplysningar använde sig av färg-TV. Det visade sig dock, att färg-TV-utrust.lingen i två år varit nedpackad i avvaktan på reparation. Lärarstaben föredrog ett svart-vitt vidicon-system, som gav en klarare bild av operationer, än vad skolans färg-TV enligt Image-Orthicon system kunde erbjuda. Ett speciellt problem i samband med användning av TV i medicinsk undervisning var den av strålkastaren alstrade värmen, som var farlig för patienten. Här var det nödvändigt att använda värmefilter. En vanlig skioptikonbildprojektor hade funnits giva god punktbelysning för TV-upptagning av operativa ingrepp.

414 Bilden togs dock i regel med en stationär på avstånd kontrollerad kamera, som var riktad mot en över operationsbordet snett hängd spegel. Spegeln upptog bilden genom en rund öppning i mitten av operationsarmaturen.

Slutsats Sluten-krets-television i akademisk utbildning får icke vara självändamål utan är ett hjälpmedel, som skall utnyttjas i undervisningen när denna härigenom kan förbättras. Användandet av TV erbjuder icke ekonomiska besparingar, men det bidrar till lösning av problem med stora studerandeantal och fordrar mindre antal kvalificerade lärare. Vid universitet och högskolor, där TV användes i stor utsträckning, har erfarenheterna visat, att professorerna avlastats och kunnat ägna mera tid till undervisning av och personlig kontakt med licentiander och doktorander, och att de fått ökade möjligheter att bedriva egen forskning. De samarbetsmöjligheter inom utbildning mellan landets läroanstalter och även över gränserna, som TV erbjuder, förtjäna att beaktas. Det faktum att man genom rätt användande av sluten-krets-TV kan höja undervisningens kvalitet och göra besparingar i fråga om lärarkrafter gör att vi rekommenderar, att man vid upprättande av nya universitet och högskolor och vid utbyggande av existerande beaktar de möjligheter TV erbjuder och räknar med eventuellt framtida utnyttjande av TV redan i projekteringsskedet och byggande av läroanstalter. Köpenhamn, oktober 1964 B. Woxén Elin Tornudd

Bibliografi rörande television i den högre utbildningen

Denna bibliografi h a r sammanställts av diplomingenjören Elin T ö r n u d d och utgör en sammanfattning av utvalda dokument, som erhållits dels genom direkta hänvändelser till skilda institutioner och dels genom Nordiska dokumentationscentralen i Washington. I . Allmänna

översikter och

handböcker

1. Lee E. Campion & Clarice Y. Kelley: Studies in the Growth of Instructional Technology. II: Directory of Closed-Circuit-Television Installations in American Education with a Pattern of Growth, National Education Association of the USA Washington D.C. 1963, 152 s. En utredningskommitté, tillsatt av National Education Association, Department of Audiovisual Instruction, utförde år 1962 en kartläggning av CCTV-undervisning och -installationer vid skolor och högskolor i USA. Syftet var att lokalisera så många som möjligt, att utarbeta en förteckning över institutionerna, att beskriva den använda utrustningen, att identifiera användningsmönstren samt att beskriva utvecklingsprocessen inom denna nya undervisningsform. Några av resultaten var: Det fanns 266 CCTV-installationer vid högre läroanstalter, 47 vid medicinska skolor och 31 vid tandläkarhögskolor. Sammanlagt användes 695 vidicon kameror och 131 image orthicon kameror vid samtliga läroanstalter. På högskolesidan gavs TV-undervisningen i en föreläsningssal vid 501 institutioner och frän en studio vid 210 institutioner. Antalet studerande vid högre läroanstalter som erhåller 1 V-undervisning var 124 900, i genomsnitt 600 studerande per installation Bokens kanske nyttigaste del finnes på sidorna 80—133, som i tabellform redogör för de olika läroanstalternas TV-utrustning och undervisningsämnen. (Man har kunnat konstatera, att upplysningarna inte längre är aktuella, utan att omfattningen av CCTV-undervisning ökat avsevärt sedan sommaren 1962.) 2. Leslie P. Greenhill: Closed-Circuit-Television for Teaching in Colleges and Universities, stencil, Pennsylvania State University, University Park, mars 1964, Penn State har varit en av pionjärerna rörande användning av CCTV i högskoleundervisnmg. Denna rapport är en kort sammanfattning av de olika forskningsprojekt, som genomförts där (se nr. 6 och 22-29) rörande förhållandet mellan effektiviteten av TVundervisning och »levande undervisning», om det mottagande TV fått hos lärare och elever, om lämpligheten av TV för olika läroämnen och ekonomiska jämförelser. 3. Educational Television the Next Ten Years, Institute for Communication Research, Stanford University, Stanford 1962, 375 s. Utmärkt rapport av fyra större utredningar utförda på uppdrag av USA's undervisningsministerium rörande utvecklingen av television som hjälpmedel i undervisning på olika nivåer. Dessa utredningar var:

416 a) framtida ökade behov av TV-kanaler i USA, b) organiserande av utväxling av bandade TV-program (som sedermera h a r r e s u l terat i u p p r ä t t a n d e av National Instructional TV Library i New York och regionala a r k i v vid University of Nebraska, Lincoln, samt i Cambridge, Mass.), c) a l l m ä n n a utvecklingstendenser omfattande finansiering — bättre kvalitet — u t b i l d ning av TV-personal — lokal- och utrustningsprogram för läroanstalter m. h. t. TV etc. Bland d e l r a p p o r t e r n a av 16 utredningsmän ä r »Facilities for Instructional Television» av Carpenter och Greenhill (s. 286—332) av största intresse r ö r a n d e sluten-krets-T\ i högre undervisning. d) opinionsundersökning bland »kunder» av u n d e r v i s n i n g s - T \ - s t a t i o n e r . Boken o m f a t t a r även betänkandet av undervisningsministeriets »TV Advisory P a n e l » .

4. /?. M. Diamond (redaktör): Hill, New York, 1964, 304 s.

A guide

to Instructional

Television,

MacGraw-

Handboken b e h a n d l a r TV-undervisning i alla dess former med tyngdpunkten på lägre undervisning. #*»*•« Det första kapitlet »Single-room Television» beskriver användande av 1 \ som t o r s t o ringshjälpmedel. . . . c 1J„ De övriga kapitlen behandlar CCTV och eterburen TV med beskrivningar frän valda skoldistrikt . Bilagorna ä r av intresse för högre undervisning. »Planning for T V : from objectives to equipment» (s. 220—245) innehåller värdefulla informationer och minneslistor t o r den som planlägger en l ä r o a n s t a l t med TV-utrustning. Handboken h a r en TV-ordlista och en god bibliografi med s a m m a n f a t t n i n g a r .

5 Design for ETV, Planning for Schools with Television, Dave Chapman Inc. Industrial Design for Educational Facilities Laboratories, New York, 1960, 98 s. Inredningsråd och r u m s p l a n e r med u t m ä r k t a illustrationer rörande både äldre föreläsningssalar, som förses med TV, och nybyggen med TV.

6. Leslie P. Greenhill: The Economics of Instructional vania State University, University Park, Okt. 1963,13 s.

Television,

Pennsyl-

En j ä m f ö r a n d e undersökning av kostnaderna för konventionell undervisning och u n dervisning med hjälp av CCTV. Konventionell undervisning definierades som föreläsn i n g a r för klasser av storlek 45 studerande. Investeringen i u t r u s t n i n g var

samman-

p a r i n k ö p ' a v en Dage 320 vidicon professional dual camera chain med kontroller, välden största posten, $ 18 300, Dage film-slide chain den näst största på % 8 000, 32 mottagare, 24", av Westinghouse Co., kostade $ 4 800, tvåvägs-fråg- och svarssystemet, som utvecklades på ort och ställe, $ 2 260 (en u t r u s t ningstabell på sida 5 ) . Driftskostnaderna (sida 6) steg till $ 28 500. Kostnadsanalysen gjordes för föreläsningsserier i psykologi, bokföring, sociologi respektive meteorologi. Genomsnittsdriftkostnaden blev % 27, — per TV-föreläsnmgstmime, n ä r t o t a l t i d e n för TV-undervisningen var 1 072 t i m m a r / å r . Om m a n använde en fem-års avskrivningstid på investeringarna, kom m a n till act resultatet, a t t om antalet studerande i ett ämne översteg 200 v a r det ekonomiskt fördelaktigt att gå över till TV, och på Penn State följde m a n den principen att m a n med 300 studerande per ämne övergick till TV.

417 I I . Rapporter

från

universitet

och

högskolor

(De inledande upplysningarna om »Utrustning» CCTV Installations in American Education», se 1.)

är baserade på »Directory of

University of California, Berkeley 7. Ken Winslow et alii: A High Quality Instructional Television System including a Mobile Video-Tape Becorder, i Journal of the Society of Motion Picture and Television Engineers, 72: 168—170 (Mars 1963) En redogörelse för de t r e första åren (1960—1962) av Berkeley Instructional Communications System (ICS). Systemet kännetecknas av a t t all u t r u s t n i n g ä r flyttbar, och att kontrollrummet, som även h a r en flyttbar video-tape registreringsapparat, ä r m o n t e r a t i en bil, och sålunda kan användas, dels vid praktiskt taget alla institutioner vid universitetet och dels utanför universitetet, n ä r m a n önskar banda material för undervisningen. I begynnelseskedet klarade ICS sig med en TV-kamera, en zoom lins, en r a d i o m i k r o fon och två mottagare, samt en magnetofon. År 1962 bestod a p p a r a t p a r k e n av en Marconi IV, 4 VJ" Image-Orthicon kamera med en zoom lins, flera vidicon-kameror (GE, TE/9), den n ä m n d a registreringsutrustningen och en large-screen TV projektor. (Det framgår av en stencilerad lista, a t t 5 698 studenter fick TV-undervisning å r 1963/1964 och a t t TV-kurserna omfattade följande ä m n e n : sociologi, historia, engelska, fysik, a l l m ä n teknik, juridik, socialvård, maskinteknik och handelsämnen, m a t e m a t i k m a s k i n a n v ä n d n i n g och väg- och vattenbyggnad.) ICS beskrives också i en broschyr från AMPEX Corporation, Video/Instrumentation Division, Bedwood City, California, som tillverkar video-tape TV-registreringsapparater, även en mobil modell. University of California, Santa Barbara 8. Gary N. Hess et alii: Biology by Television: A Californian experiment, i »New Scientist» 98—101 (Nr. 399) den 7 juli 1964. Artikeln beskriver en första kurs i biologi, som gavs åt 600 studenter. Den a n v ä n d a tekniken redogöres för, likaledes u t r u s t n i n g e n : 4 vidicon kameror, en med »zoom»lins. Två av dem bäres av stativ på hjul, en hänger ovanpå laboratoriebordet och användes helt enkelt som »förstoringsglas» och den fjärde, som kallas för filmlänken, ä r försedd med en projektor för diapositiver, och k a n även användas för framvisning av 16 m m filmer. Föreläsningarna registreras på förhand och studenterna fördelas i grupper p å 20— 50. Mottagarna h a r dubbelt så många linjer, d. v. s. 600, som vanliga TV-mottagare i USA. S l u t s a t s : CCTV-kursen visade sig k u n n a lösa problemet med stort elevantal effektivt och ekonomiskt. 9. Guide for Television Instructors, the Television Office, University of California, Santa Barbara, stencil, 16 s. En instruktion för TV-föreläsare, som l i k n a r bibliografins 24 :e publikation u t a r b e t a d vid Pennsylvania State University. Den sistnämnda h a r använts som mönster. 10. General Specifications, ClGsed-Circuit-Television, University of California, Santa Barbara, 1962, stencil. En specifikation av all utrustning som ingår i UCSB anordning. Specifikationerna a n vändes n ä r offerter efterlystes hos apparaturleverantörer. Chicago City Junior College 11. Chicago City Junior College: Final Beport of a Three Year Experiment Chicago City Junior College in Offering College Courses for Credit via Open Television, Chicago, 1960, 98 s.

of the Circuit

Under t r e å r r ä k n a t från 1959 h a r TV-undervisning meddelats över WTTW-stationen 14—413173

418 i Chicago. Antalet åhörare, vilka anmält sig till efterföljande tentamen, har i medeltal uppgått till 1 261 per termin, varvid i genomsnitt varje åhörare varit anmäld i två kurser. Av särskilt intresse är att konstatera, att man genom statistik anser sig ha kunnat visa att vid jämförande prov de som deltagit i TV-undervisning i hemmet uppnått samma eller bättre resultat än de som deltagit i motsvarande i klassrum ordnad normal undervisning. I l a . Chicago City Junior College: Final Beport of a Three Year Experiment of the Chicago City Junior College in Offering College Courses for Credit via Open Circuit Television, Chicago, 1960, 22 s. Innehåller en sammanfattning av förutnämnda rapport. 11 b. Chicago City Junior College: Eight Years of TV College: A Fourth Beport I rapporten lämnas en redovisning för erfarenheterna under de senaste åtta åren med TV-undervisning via öppen TV-sändning. Av speciellt intresse är om lärares tjänstgöringstid (sid. 14), kostnaden för undervisning som funktion av antalet åhörare (sid. 29) samt framtidsplanerna (sid. 30—31). University of Illinois Utrustning 1962: 1 studio, 3 vidicon kameror, 1 video-tape recorder, 17 mottagare. 12. Charles J. Mclntyre: Annual Report of the Office of Instructional Television 1963/1964,1964, 4 s. Börande »operations» rapporteras att 4 000 studerande mottog TV-undervisning hösten 1963. Kurserna omfattade samhällsvetenskaper, fasta stoffers mekaniska egenskaper, personlig hygien, psykologi etc. Samtliga föreläsningar registreras på video-tape. (TV-enheten förfogar över flera videotape registreringsapparater, vilkas pris är ca $ 13 000 eller V4 av vad större av rundradion använda apparater kostar. Bandet för dessa maskiner kostar ca $ 70/timme. För större apparater är kostnaden $ 100/timme.) 25 föreläsningssalar i sex olika byggnader med plats för sammanlagt 1 290 studenter har anslutning till CCTV-systemet. Under avsnittet »planläggning» redogöres för enhetens arbete rörande TV-undervisning vid högskolans Chicago-avdelning samt vid Chicagos medicinska centrum. Högskolan har även en kommitté för TV-undervisning med medlemmar från de flesta fakulteter, som utväxlar erfarenheter om TV-undervisning. Årsberättelsens tredje avsnitt redogör för pågående forskningsprojekt. Ett av dessa: »The implications and feasibility of the full application of technological aids to the solution of staff, space and curriculum problems associated with rapidly growing urban university» pågår vid universitetets Chicago-avdelning. University of Miami Utrustning år 1963: 1 studio, 3 vidicon-kameror, 1 video-tape upptagare, 6 TVprojektorer, 8 föreläsningsrum i en byggnad, 8 projektionsskärmar och plats för 2 400 studerande samtidigt. 13. C. D. Tharp: Learning and Instructional Resources Center, Administered by the Division of Communication Services, University of Miami, Coral Cables, Florida, 1963, 21 s. En rikt illustrerad beskrivning av den år 1961 byggda Learning and Instructional Besources Center, som betjänar University College, med 4—6 000 första- och andra-årsstuderande i humaniora, samhällsvetenskap och naturvetenskap. Detta centrum består av en oktagonal envåningsbyggnad, med två annex; det ena rymmer luftkonditioneringsanläggning och det andra innehåller utrymmen för TV-studio

419 och härtill hörande r u m . Den oktagonala delen omfattar åtta föreläsningssalar med 300 platser i varje samt i mitten ett projektionsrum, som även det är oktagonalt. I den smala änden av föreläsningssalarna står podiet och bakom detta en TV-projektionsskärm, d ä r bilden får storleken 200X270 cm* med en General Precision Laboratories 611-A-TV-projektor. Den sistnämnda, av vilken det finns sex st., är placerad i projektionsrummet, alltså bakom projektionsskärmen. Man h a r försökt att beakta samtliga krav, som rikligt användande av audiovisuella hjälpmedel ställer, vid planläggningen av byggnaden och föreläsningssalarna. Apparatparken, som beskrives i detalj, ä r synnerligen mångsidig både i projektionsrummet och i TV-studion. Ett demonstrationsbord för naturvetenskapliga experiment med vatten, gas, ström etc. har utvecklats vid universitetet. Demonstrationerna kan förberedas i förväg och demonstrationsbordet kan rullas in i föreläsningssalen, n ä r det skall användas. Andra specialdetaljer o m f a t t a r en krittavla, som belyses med ultraviolett ljus och som således k a n användas m e d a n TV-projektion pågår, om m a n använder en speciell krita. B u m m e n h a r ett dubbelt belysningssystem, både fluorescerande belysning och glödlampsbelysning, av vilka den förstnämnda släckes under TV-projektion, medan den sistnämndas styrka minskas. Vidare ingår i specialutrustningen en elektrisk anordning med 5 tryckknappar för svar av de studerande. Svaren registreras i en utläsningsapparat, som föreläsaren h a r framför sig samt både u p p s u m m e r a d e och individuellt genom en analog-matematikmaskin och en IBM 1620. Personalen vid Learning and Instructional Besources Center omfattar en direktor for Division of Communication Services, som h a r en administrativ assistent. En teknisk sektion av detta centrum ledes av assisterande direktören för the Division of Communication Services. Personalen o m f a t t a r två ingenjörer och åtta tekniker. Vidare finns en produktionssektion, som h a r ansvar för t r ä n i n g av professorerna i TV-undervisning, för dirigering av TV-föreläsningarna och för assistans med framställning av audiella och visuella hjälpmedel för föreläsningarna. Personalen omfattar en produktionsdirektör, två producentdirektörer, två kameramän och en tecknare, samtliga heltidsanställda. En scendirigent, audio-operatör, bibliotekarie och sekreterare arbetar deltid och ä r studerande.

Michigan State University

14. Michigan State University: Volym 10, 1963, 253 s. (årlig)

National

Compendium

of Televised

Education,

I föreliggande kompendium redovisas alla de TV- och CCTV-kurser som meddelas vid de amerikanska universiteten och högskolorna. Kursernas omfattning i timmar, antal å h ö r a r e samt timersättningen till l ä r a r n a redovisas. Av speciellt intresse ä r uppgiften om evalvering mellan normalföreläsning och i TV framförd föreläsning.

University of Minnesota

Utrustning 1962: 2 studior (1963:4), 8 IO-kameror, 4 vidicon-kameror, 1 filmkedja, mikrovågsändare, 17 klasser (1963:33) i 10 byggnader, 37 mottagare. 15. Burton Paulu: Closed-Circuit-Television Minneapolis den 10.2. 1964, 7 s.

in American

Education,

stencil,

Enligt rapporten finnes i USA minst 200 CCTV-system för undervisningsändamål på olika nivåer. Högskoleundervisning överföres ofta till högskolans olika geografiskt spridda avdelningar och även till andra högskolor: P u r d u e University i Lafayette sänder till University of Indiana i Bloomington, i Texas är 11 högskolor i olika städer anslutna till samma nät, och i South Carolina o m f a t t a r CCTV-nätet 155 gymnasier, 8 colleges, University of South Carolina och fem »extension centers». Användningen av CCTV anser författaren bidra till lösningen av följande problem:

420 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7.

Stora klasser. Brist på u t r y m m e n . Brist på lärare. Geografisk spridning av l ä r a r e och elever. Bättre undervisning (med hjälp av visualisering). Förstoringsbehov. Ekonomi. Författaren redogör för l ä r a r n a s tvekan i begynnelseskedet. Han anser, att föreläsningar skall ske i studio utan störande elever.

16. Ibid: A Beport on CCTV at the University of Minnesota during Department of Radio and Television, stencilerad, oktober 1963, 15 s.

1962—63.

Minnesota-universitetet h a r institutioner både på två ställen i Minneapolis och i tvillingstaden St. P a u l . TV-undervisning sändes över koaxialkabel till samtliga (och över telefonkabel även till Bochester, där IBM-ingenjörer åtnjuter v i d a r e u t b i l d n i n g ) . Bapporten beskriver den uppgift att koordinera universitetets undervisning, som Dept. Badio and TV ålagts och den u t r u s t n i n g samt de lokaler, som användes för CCTV. 2 336 studerande kan samtidigt åse TV-undervisning. Vidare redogöres för kriterierna som användes för selektion av för TV lämpliga k u r s e r (se listan under n r 15) och för resultaten av TV-föreläsningarna, av vilka de flesta utgjorde första experiment.

17. Ibid: Excerpts from several University Circuit-Television, stencil, 1964, 7 s.

of Minnesota

Surveys

on

Closed-

En statistisk bearbetning av svar till en enquet rörande attityderna bland studenter, som å t n j u t i t TV-undervisning. Som bilaga till rapporten en förteckning »Significant dates in University of Minnesota Broadcasting». År 1953 påbörjades CCTV-experimenten och å r 1964 användes TV i ett dussintal kurser för sammanlagt 17 118 elever. Under en typisk vecka hösten 1964 företas »levande» TV-undervisning 41 t i m m a r per vecka, och 50 t i m m a r överföres från tidigare registrerade band. Kurserna o m f a t t a r bl. a.: matematik, bokföring, mekanik av material, antropologi, biologi, odontologi, oorganisk kemi, psykologi, geologi, historia, juridik, medicinska laborationer och språk. Man r ä k n a r med att 9 382 studenter varje vecka kommer att erhålla TV-undervisning hösten 1964.

18. A. A. Blatherwick: Teaching Mechanics via Closed-Circuit-Television, Journal of Engineering Education 52:311—324 (No. 5), 1962.

i

Vid den flygtekniska institutionen vid University of Minnesota h a r författaren — professor i mekanik — och h a n s kolleger sedan å r 1958 bedrivit CCTV-undervisning i experimentell mekanik, statik och mekanik av material och under 1958—1960 jämfördes vitsorden om studerande som erhållit TV-undervisning med vitsorden om studerande, som samtidigt undervisades genom konventionella föreläsningar i klasser på 30—45. I s a m t liga fyra försök var TV-gruppens resultat lika gott eller något b ä t t r e än jämförelsegruppens. Professor Blatherwick (som under en överläggning berättade, att man inte bandade föreläsningar vid institutionen trots att den i dagarna fått en ny, synnerligen väl utrustad studio) d r a r följande s l u t s a t s e r : a) Undervisningen med TV förlorar inte i effektivitet, tvärtom. b) Ett större a n t a l m i n d r e föreläsningssalar är effektivare än en stor sal med flera mottagare. c) En professors tid räcker till 50 procent färre TV-föreläsningar än konventionella, efter att h a n för sin första TV-kurs behövt 3—4 gånger den n o r m a l a förberedelsetiden. Däremot begränsas antalet studerande per klass endast av tillgängliga lokaler och assistenter i föreläsningssalarna. d) Assistenterna, som leder en diskussions/frågestund på 15—20 m i n u t e r efter TV-sändningen får värdefull pedagogisk t r ä n i n g . e) Ett enkelt studiosystem ä r att föredraga: en stationär kamera riktad till anteckningsbordets pappersbana (eller en k r i t t a v l a ) , en stationär kamera för förstoring av små föremål och experiment och en tredje flyttbar kamera med kameraman, som följer före-

421 läsaren. (Senare h a r författaren modifierat sina synpunkter rörande e) och h a r anskaffat en fullständig studio med kontrollrum, d ä r TV-personalen h a n d h a r upptagningen och dirigeringen i stället för som tidigare professorn.) The Ohio State University Utrustning 1962: 3 studior + 9 klassrumsstudior, 5 IO-kameror, 7 vidicon-kameror, 3 video-tape r e c o r d e r , 1 kinescope recorder, 1 filmkedja, 60 mottagare. 19. CCTV short for Closed-Circuit 7—10 (januari 1963)

Television,

Ohio State University Monthly,

En väl illustrerad redogörelse för CCTV-undervisningen, som omfattar kurser med stora elevantal, sådana som matematik, zoologi, metallurgi och hygien. Högskolan började med reguljär CCTV-undervisning å r 1960. Som exempel på organiseringen av föreläsningarna, beskrives kurs i algebra och trigonometri. Kl. 8 föreläser professorn med eleverna i samma r u m . Föreläsningen registreras och senare på dagen spelas bandet till 23 a n d r a k l a s s r u m med sammanlagt 800 studenter, kl. 10—14. Samma ordning upprepas varje dag. Zoologiprofessorn d ä r e m o t föreläser två—tre veckor i förväg i studion till högskolans TV-station, som b a n d a r föreläsningen. Cinescope-filmer distribueras sedan till högskolans branscher i olika städer i Ohio. Tandläkarhögskolan använder TV för praktiskt taget varje kurs för demonstrationer och detsamma gäller medicin. 20. Greater Columbus area, ETV project, Final Report 1959/1962. The Ohio State University Research Foundation, Columbus, Ohio, Nov. 1962, 62 s. En något ordrik r a p p o r t från pedagogiska experiment med stöd av Ford Foundation. Försöket omfattade s a m m a n l a g t 5 000 elever i 27 geografiskt spridda gymnasier, två fakulteter av universitetet och tre universitetsavdelningar utanför Columbus. Centrum för televisionen var Ohio State University, TV-station, WOSU-TV. Undervisningen omfattade fyra ämnen, under första året 1958/1959 för 5 000 elever, å r 1959/1960 var det 14 kurser för 42 000 elever, 1960/1961 19 kurser för 59 000 elever och 1961/1962 24 kurser för 134 000 elever. Bland universitetskurserna fanns till slut zoologi, hygien, psykologi och fem matematikkurser. 21. Uses of TV for Instruction and Research on the Ohio State University Campus, 1964—65. Office of Instructional Radio-Television, stencilerad 1964, 4 s. + 7 s. bilagor. Ett 9-kanals CCTV kabelsystem binder nio institutionsbyggnader med TV-studion och med universitetets TV-station. Under läsåret 1964—65 undervisas över 22 000 studerande genom TV, som omfattar 11 årskurser, bland dessa biologi, zoologi, hygien och m a t e m a t i k (6 k u r s e r ) . Härutöver användes CCTV för delar av kurser i 18 ämnen. Bilagorna o m f a t t a r bl. a. statistik över »TV-studerande» 1957—64. The Pennsylvania State University Utrustning 1962: 5 studior, 19 vidicon-kameror, 3 filmkedjor, 1 kinescope recorder, 46 klassrum, 105 mottagare. 22. C. B. Carpenter & L. P. Greenhill: Instructional Television Research Report No. 2. An investigation of closed-circuit television for teaching university courses. University P a r k 1958,110 s. Bapport över det andra och tredje årets (1955—1957) erfarenheter med CCTV vid Penn State, d ä r omfattande försök och forskning utfördes i anslutning till TV-undervisningen.

422 Bapportens första del redogör för pedagogiska forskningsresultat rörande effektiviteten av levande undervisning i jämförelse med TV-undervisning. Konklusionen var, att effektiviteten av inlärningsprocessen v a r lika stor i bägge fallen. Det andra avsnittet redogör för undersökningar rörande lämpligheten av TV för olika högskoleämnen, det tredje avsnittet för utredningar rörande lärarnas och elevernas attityder gentemot TV-undervisning och det avslutande avsnittet b e h a n d l a r praktiska möjligheter samt u t r u s t n i n g och personal. 23. L. P. Greenhill: Television in University Science Instruction, i »Research Film» Nr. 4, dec. 1959. Ett tämligen a l l m ä n t hållet föredrag om användning av TV i högskoleundervisning med exempel från undervisning i kemi och metallurgi. 24. H. Dennis Sherk & Luther Kepler, Jr.: Guide for Television Instructors, University Park, Jan. 1961, 26 s. En överskådlig handbok för professorerna, gällande förberedelserna och genomförande av TV-föreläsningar. Det redogöres för TV-personalen och om h u r denna assisterar föreläsarna. Handboken innehåller formulär för utarbetande av en »disposition» för föreläsningen, som även omfattar det som skall ses, presenteras, och det ges anvisningar rörande utformningen av visuella hjälpmedel, storleken av bokstäver m . m . , användningen av den svarta tavlan, uppträdandesätten och t. o. m. klädseln. 25. Leslie P. Greenhill: Research on University Teaching, i Medical and Biological Illustration, Nov. 1961. Artikeln redogör för både CCTV och programmerad undervisning bland nya undervisningsmetoder samt för t r ä n i n g av lärare i a t t använda dessa. 26. Ibid.: Two-way Audio Communication Systems for Closed-Circuit Television, Division of Academic Research and Services, The Pennsylvania State University, University Park, 1962, 9 s. Bapporten redogör för anordningen och användningen av »audio-intercommunication system*, som utvecklats vid Penn State för a t t möjliggöra frågor från studerande, som placerats i föreläsningssalar utanför TV-studion. Anordningen tillverkas numera kommersiellt under n a m n »Tele-Quest System» av Community Engineering Corporation, 234 E. College Avenue, State College, P a . Systemet omfattar »mikrofoner», det vill säga 8" högtalare, som placeras ovanför katedern. En tryckknapp-avbrytare placeras vid den av sittplatserna, som intas av den n ä r varande assistenten. I studion finns det en b r y t a r e för varje föreläsningsrum och en liten högtalare, över vilken professorn h ö r å h ö r a r n a s frågor. Frågorna och svaren k a n höras i samtliga föreläsningsrum. 27. How to learn in TV-courses, The Pennsylvania State University, University P a r k 1963, 5 s. En hänvändelse till de studerande med råd och instruktioner rörande TV-föreläsninga r n a och deras nyttiggörande. 28. C. R. Carpenter: New Technologies in Formal Education: The »Mass» Media of Communication, University Park, Sept. 1963,15 s. Föredrag vid XVII International Congress on Psychology å r 1963, som inledes med en översikt över användningen av TV för den i USA kraftigt stödda vuxenutbildningen (1963 beviljade den federala regeringen $30 m i l j . för sådan undervisningstelevision). Föredragshållaren redogör vidare för regionala samarbetssystem: The Midwest Airborne Television (med sändare i flygplan), Washington County, Maryland, Anaheim, California; South Carolina, Texas och Oregon, samt J a p a n och Italien. Föredraget avslutas med en översikt över pedagogiska forskningsprojekt rörande a n vändning av TV i undervisning på olika nivåer. 11 litteraturreferenser.

423 29. Leslie P. Greenhill et alii: The Educational Effectiveness, and Feasibility of the Eidophor Large-Screen Television Projector, Park, Jan. 1962, 26 s.

Acceptability University

I samarbete med Eidophor Inc., ett dotterföretag till CIBA, utförde m a n vid Penn State ett två-årsexperiment med Eidophor TV projektor, som kostar $ 26 000. Den p r o jicerar bilden på en d u k , av storlek 370 X 470 cm, n ä r projektorn användes i ett r u m , som ä r så pass väl belyst a t t m a n k a n göra anteckningar. I ett mörkt r u m k a n bilden bli 8 0 0 X 1 070 cm. Apparaturen provades i ett a u d i t o r i u m med 1 200 platser. Längsta avstånd från duken var 28 m (6 X 14'), m e d a n motsvarande avstånd vid användning av en 24" TV-apparat var 4 m. Besultatet av samtliga experiment v a r a t t inlärningsprocessen blev lika god som n ä r m a n använde vanliga TV-mottagare, och att Eidophor v a r väl ägnad för användning i stora auditorier, i synnerhet om föreläsningen omfattade demonstrationer. De studerande föredrog Eidophor framför vanliga TV-mottagare. Vidare befanns Eidophoren mycket tillförlitlig i drift. Purdue University 30. Television

unit Purdue

1964, Stencil, Lafayette 1964, 16 s.

En kort redogörelse för Utvecklingen av Purdue's TV-avdelning, som började CCTV-undervisningen å r 1956. Utrustningen o m f a t t a r för n ä r v a r a n d e två studior, ett kontrollrum, 10 4 % " Marconi kameror, två registreringsapparater för TV-band, 141 föreläsningsrum i 15 olika byggnader a n k n u t n a till CCTV-nätet och ett mikrovåg-system för t r a n s m i s sion av kurser från P u r d e u i Lafaj'ette till dess avdelning i Indianapolis och för utväxling av TV-kurser med University of Indiana i Bloomington. Dessutom h a r de olika avdelningarna en del T V - u t r u s t n i n g : kameror samt Ampex registreringsapparater, etc. Dessa avdelningar ä r den maskintekniska, den veterinära, den elektrotekniska m. fl. Under läsåret 1963/1964 undervisades 5 900 studenter i åtta olika kemikurser, 700 studenter i två elektrotekniska kurser, 850 studenter i psykologi, 1 350 studenter i allmän teknik och 450 i geologi med två kurser genom bandad TV. P u r d u e försåg samtidigt University of Indiana med ett flertal kurser. Härutöver h a r TV-avdelningen producerat ett fyrtiotal program för kommersiella och utbildnings-TV-stationer. Schema för TV-uhdervisningen vid P u r d u e utgör bilaga till rapporten. 31. International Ind. 8—18.10.1962.

Seminar

on Instructional

TV,

Seminar Report,

Lafayette,

Bapporten innehåller redogörelser för forskningsarbeten rörande TV-undervisning. Rensselaer Polytechnic Institute 32. H. D. Hauf et alii: Designs for Learning: design college facilities to utilize instructional aids and media, Vols. I och II, Troy, N.Y. 1961. Bapport över forskningsarbeten utförda vid högskolans arkitektavdelning. Innehåller värdefulla och fantasifulla förslag till utföranden av n y a undervisningslokaler av olika storlek, utformade för CCTV. Walter Reed Army Medical Center 33. Walter Reed Army Medical Medical Education, RCA 1959,13 s.

Center

uses RCA

Compatible

Color-TV

for

En broschyr utgiven av Badio Corporation of America, som levererat största delen av utrustningen till TV-avdelningen, vars chef muntligt bekräftat, a t t upplysningarna ä r sakliga, om ock föråldrade.

424 Tre studiolokaler, av vilka två är anslutna till operationsrum, beskrives, likaledes kontrollrummen och hela utrustningen bortsett från den senare anskaffade video-tape-upptagningsapparaturen. Upplysningarna beträffande personal ä r föråldrade. I stället för 47 TV-befattningshavare finnes nu 11 personer. Två föreläsningssalar är utrustade med projektorer (å $ 4 000) som ger en färgbild på 130 X 200 cm och en svart-vit bild på 200 X 270 cm. I a n d r a föreläsningsrum finns 60 st. 2 1 " färgmottagare. Bikt illustrerad med bilder, som bl. a. visar upptagning av operationer på färg-TV.

34. J. G. Zimmer et alii: TV-Cinephotomicrography in the Study Cutaneous Microcirculation, i Angiology 14: 404—407 (No. 8) 1963.

of the

Human

Exempel på användande av svart-vit-IO-TV för forskning vid Walter Beed. En film upptogs av blodcellernas rörelse i en kapillär under nageln med mikroskopisk förstoring 1 000 X. University of Washington

35. Walter L. Dunn & Albert L. Hoag: Teacher-Controlled Closed-Circuit-TV used in Teaching Freshmen Engineering Courses, stencil, Seattle, 25 okt. 1963, 27 s. En detaljerad och väl illustrerad rapport om erfarenheter från det första undervisningsåret, då CCTV användes enbart för att förbättra demonstrations- och illustrationsstoffet i en föreläsningssal. Föreläsaren skötte själv om hela det tekniska. Experimentet omfattade 5 kurser med .12—92 studerande. Följande a p p a r a t u r hade anskaffats: -JL; Kamerakedja* $ 4 000 2. Zoomlins $ 400 3. Distributionssystemet $ 240 4. En monitor $ 250 5. Sex 23" TV-mottagare $ 1 440 6. Belysning $ 30 7. Hjälpmedel, installation etc. $ 780 $7 140 * 1 vidicon TV-kamera, som hängdes från taket ovanför katedern, 1 kamerakontrollenhet, 1 modulator. Apparaturen underhölls genom kontrakt för $ 720 per år och en teknologie studerande var anställd på deltid som tekniker för $ 150 per månad. Senare har tre andra föreläsningsr u m försetts med tre 23" mottagare var, med tanke på simultan överföring av föreläsningar. Universitet och skolor i Frankrike

36. Gaston Girard: The Use of Television for the Teaching Technical Subjects. OECD/DAS/ST/63.19, 29.7. 1963, 29 s.

of Science

and

Inom Committee for Scientific and Technical Personnel av OECD h a r tillsatts en arbetsgrupp för sluten-krets-TV i högskoleundervisning. Den föreliggande rapporten innehåller en beskrivning av de i F r a n k r i k e förefintliga CCTV-installationerna för undervisningsä n d a m å l samt rapporter från fyra skolor där CCTV användes för naturvetenskaplig och teknisk undervisning. Skolorna o m f a t t a r två tekniska läroverk, en medicinsk fakultet samt den naturvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Nancy. Vid sistnämnda fakultet är det Institut des Spécialités Industrielies, som utbildar ingenjörer och började sin verksamhet å r 1963 med en synnerligen ung l ä r a r s t a b . Den äldste läraren är 35 år gammal. Skolan fick ett anslag på 280 000 Fr. för installering av CCTV. Undervisningen via TV sker i en föreläsningssal med 110 platser, av vilka endast en

425 del användes. En vidicon-kamera står stationär mellan de första b ä n k r a d e r n a och kontrolleras på avstånd. F y r a mottagare är placerade i detta föreläsningsrum och h ä r u t över h a r sex föreläsningssalar med 30 platser var två mottagare. Sändningssystemet är videotransmission genom sammanlagt sex k a n a l e r och ljudet översändes medelst en radiomikrofon till högtalare av vilka det finns 30 i föreläsningssalen och nio i de små föreläsningssalarna. Tvåvägs-kommunikationssystem mellan föreläsare och studerande användes. Undervisningen o m f a t t a r kurser i fysik, kemi och allmän teknologi. Antalet studerande ä r 100 per å r s k u r s och lärarstaben består av tre professorer. Konventionella föreläsningsmetoder skulle kräva 12 professorer, vilkas rekrytering dock visat sig omöjlig. L ä r a r n a biträdes av 12 assistenter, som själva studerar på andra eller tredje årskursen. Undervisningen ä r organiserad enligt följande: 1. Professorn förbereder föreläsningen. 2. Han s a m m a n k a l l a r undervisningsassistenterna för »evangelisering». 3. Under föreläsningen repeteras föregående föreläsning genom 5—10 min. s a m m a n drag över TV. Sedan förhör undervisningsassistenterna sina respektive grupper (10 m i n . ) . 4. Professorn framlägger ett problem, 3,5—15 m i n . över TV. 5. Studerande-grupperna löser problemet u n d e r ledning av undervisningsassistenterna och professorn ställer frågor till varje grupp för att höra h u r arbetet går, ger råd och följer med problemlösningen i upp till 2 t i m m a r . P l a n e r n a o m f a t t a r installering av ytterligare 2 CCTV-föreläsningssalar. Den nuvarande användes nu ca 20 t i m m a r per vecka.

I I I . Handböcker

och rapporter från centrala organisationer,

rörande

TV-undervisning

A. Allmänt

(se också 1, 2, 3, 4 och 6)

37. P. Lewis: Educational

Television

Guidebook,

som utfört

utredningar

McGraw-Hill, New York 1961.

Allmän handbok över TV-utrustning och metoder. Båd för administratörer, som förbereder anskaffande av TV-utrustning. Väl definierade kriterier. Goda diagram. Innehåller även »case studies», bibliografi och ordlista.

38. J. W. Brown & James W. Thornton Jr: New Media in Higher Education, Association for Higher Education and the Division of the Audiovisual Instructional Service of the National Education Association, Washington 1963, 182 s. Efter en något filosoferande inledning, följer på sid. 32—75 korta informativa r a p porter om användning av CCTV: fyra samarbetsprojekt för högskolor, d ä r program sändes över mikrovågsystem från högskola till högskola, nämligen Oregon State, Pennsylvania State, Texas och P u r d u e — Indiana, undervisning inom högskolan vid sex högskolor, undervisning, som utan CCTV vore omöjlig: i kirurgi etc, vid nio högskolor, resultat av undersökningar r ö r a n d e speciella problem i samband med CCTV utförda vid fem högskolor, vuxenundervisning med vanlig TV. Bokens sista avsnitt berör a d m i n i s t r a t i v a problem i samband med användning av nya undervisningsmedel.

39. John W. Meaney: Televised College Courses, The F u n d for the Advancement of Education, New York 1962, 88 s. Det i boken beskrivna College Faculty Beleased-Time Program initierades år 1958 av Ford Foundation, som betalade professorers hela lön i ett år, % av lönen a n d r a året och */s av lönen tredje året, u n d e r förutsättning att professorerna tog ledigt från alla ordinarie sysslor och utarbetade föreläsningar för CCTV vid sin resp. högskola. Programmet berörde 27 institutioner och hade en storlek på S 1 200 000.

426 Bapporten är skriven i deskriptiv stil, de individuella metoderna hos TV-professorerna jämföres och deras uttalanden citeras. Ett intressant avsnitt är: »Advantages and Disadvantages», sid. 21—34. Som bilaga i boken finns en artikel: »The Teaching of Economics via Television at the College Level», vars sista del (77—88) utgöres av en jämförande kostnadsanalys mellan olika undervisningsmetoder och CCTV. 40. Washington County, Closed-Circuit Television Report, Hagerstown 1964, 79 s. Televisionsnätet för samtliga skolor i Washington County, Maryland omtalas i denna omsorgsfullt illustrerade broschyr, som beskriver erfarenheterna från ett av de mest berömda amerikanska TV-skolprogrammen 1956—1963. 41. H. Oldman: Educational Television, Impressions following a visit to the USA, University of Leeds Institute of Education, P a p e r No. 2, July 1964. En reserapport av en engelsk skolman, som studerat verksamheten vid de centrala organisationerna för skol-TV, samt besökt sex skol-TV-centra, och riktat sitt huvudsakliga intresse mot administrationen i samband med användning av TV på lågstadiet samt inom vuxenundervisning. B. TV-Pedagogik

och lärare (se också 3 och 4)

42. National Education Association, Division of Audiovisual Instructional Service: Interaction in Learning: Implications for Television. Washington D.C. 1959. En framstående lärargrupp står för denna framställning av behov för tvåvägskommunikation under undervisning och åstadkommande av denna när TV användes. 43. Ibid: Professional Rights and Responsibilities of Television Teachers. Washington D.C. 1963, 8 s. Enligt detta policy-uttalande tillhör alla registrerade program högskolan och icke föreläsaren. 44. Ibid: Practices in Selected Public School Systems relating to Professional Rights and Responsibilities of Television Teachers. Washington D.C. 1963, 47 s. Bapport av en utredning rörande TV-lärarnas rättigheter och plikter med exempel på kontraktblanketter använda i elva skolregioner. 45. Ibid: (Harold E. Wigren:) Teaching on Television: How to improve our Programmes from the point of View of Teaching and Learning, samt Eleven Ways to Improve our Uses of Television in Education. 46. U. S. Department of health, education, and welfare: New Teaching Aids for the American Classroom, Stanford, 1960, 173 s. Bedogörelse lämnas för ett symposium hållet 1959 och avseende nya tekniska hjälpmedel för undervisning på olika stadier. Stort antal värdefulla referenser redovisas under de olika kapitlen. Förhållandevis ingående diskuteras för- och nackdelar med TV-undervisning. — Stor del av den redovisade och beskrivna apparaturen är redan omodern, varför skriften är av relativt sekundärt intresse. C. Utrustning

och hjälpmedel

(se också 1, 3, 4 och 6 samt 26 och 29)

47. /. R. Brugger: A survey of TV-Equipment and Facilities Used for Purposes of Instruction by Public Schools, Colleges and Universities. Board of Education, Washington County, Hagerstown, Md. 1960. Värdefulla upplysningar, om ock något föråldrade, rörande val av utrustning.

427 48. U. K. Ministry of Education: Working Party on Closed-Circuit Television: Closed-Circuit Television: Some technical Consideration. Stencilerad promemoria, London m a r s 1963, 5 s. En kortfattad och klar förklaring av TV-terminologin och redogörelse för funktionerna dels i en TV-kamera, dess kontrollslingor och i modulatorn för radiofrekvenssignal och dels i mottagaren. Vidare beskriver promemorian de olika sluten-krets-systemen och redovisar för anskaffningskostnaderna för de enklaste systemen för TV-upptagning och sändning. Dessa system är mindre omfattande än något av de system, som användes vid de sex universiteten i Amerika, som besöktes i samband med utredningen. Promemorian är utarbetad för i referensen nämnda kommitté, som utrett sluten-kretsTV-undervisning för skolstadiet. D. Lokaler för TV (se också 3, 4 och 5) 49. Educational Facilities Laboratories: Acoustical Environment of School Buildings. New York 1963,128 s. I ett stort antal befintliga skolor för såväl högre som lägre undervisning har studerats vilken minsta akustiska isolering, som kan tolereras för grupper som arbetar i samma eller intilliggande rum. Uppmätning har skett av ljudisolering och ljudabsorption samt av efterklangtid. Den sistnämnda tillmätes stor betydelse. Av intresse är att studera sambandet mellan de uppmätta egenskaperna och lärarnas i fråga personliga omdömen. 50. Ibid: Bricks and Mortarboards, New York 1964, 168 s. En översikt lämnas över ett antal utförda eller planerade byggnader för högre akademisk undervisning. Ingående diskuteras klassrum, laboratorier, bibliotek och studentbostäder. En genomgående tanke är att största möjliga flexibilitet skall tillämpas, varför man i stor omfattning planerar och arbetar med rörliga eller flyttbara väggar. — Av visst intresse är de hjälpmedel som diskuteras i samband med biblioteksfrågorna. 51. University Facilities Research Center: Space for Audio-Visual Large Group Instruction, Madison 1963, 36 s. Rapporten innehåller en synnerligen värdefull sammanfattning av hur för TV-undervisning avsedda rum skall dimensioneras i vad avser temperatur, ventilation, belysning, väggfärg, akustik, ljusstyrka, kontrollsystem samt största och minsta avstånd mellan åhörare och TV-skärm. Värdefulla uppgifter lämnas om rumsutformning, varvid sektorformade rum dominerar. Vidare finns ett stort antal nomogram, som underlättar planerings- och beräkningsarbetet. I V . Film om undervisnings-T

V

»Instructional Television at the Pennsylvania State University 1954—1963». Producerad för U.S. Office of Education. 1964, 38 minuter. En dokumentärfilm visar Penn State's pionjärinsats inom CCTV i undervisning. Den innehåller intervjuer med professorer och föreståndare för TV-avdelningarna, beskrivningar av den valda utrustningen och de för TV byggda föreläsningssalarna. Den utmärkta filmen kan lånas genom United States Information Service i samtliga länder.

Avdelning 3

DECENTRALISERAD UNIVERSITETSUTBILDNING RAPPORT AV Ö V E R D I R E K T Ö R E N JONAS ORRING OCH F I L O S O F I E DOKTORN GUNNAR WERNBERG

Till 1963 års universitets-

och

högskolekommitté

På uppdrag av 1963 års universitets- och högskolekommitté har undertecknade undersökt några förutsättningar för en decentralisering i viss omfattning av universitetsutbildningen. Undersökningen har begränsats till att avse studier i ett antal angivna ämnen på ett- och tvåbetygsnivå. Däremot har förevarande undersökning inte kunnat utsträckas till att avse en mer flexibel organisation med orter där utbildningen begränsas till enbart ettbetygsnivå. En sådan undersökning kommer att företagas i annat sammanhang. Resultaten av den gjorda undersökningen presenteras i form av rapporten »Decentraliserad universitetsutbildning». Stockholm den 4 oktober 1964 Jonas

Orring

Gunnur

Wrernherg

Innehåll

1. Undersökningens ändamål

2. Val av orter

3. Redovisning av de alternativa filialsystemen

4. Inventering av orternas resurser 4.1. Lärare 4.2. Lokaler, laboratorier, bibliotek 4.3. Slutsatser och förslag

456 45g 458 459

5. Ämnen och ämnesgrupper på filialorterna

6. Omfattningen av decentraliserad universitetsutbildning 1972/73 6.1. Utbildningen i matematisk-naturvetenskapliga ämnen 6.2. Utbildningen i humanistiska ämnen 6.3. Utbildningen i samhällsvetenskapliga ämnen 6.4. Sammanställning

. . . .

466 466 467 468 469

7. Administration

8. Rekryteringen till universitetsfilialerna och ytterligare utbyggnad av dessa

1. U n d e r s ö k n i n g e n s ä n d a m å l

Hitintills har den decentraliserade utbildningen på universitetsnivå huvudsakligen inskränkt sig till ettbetygskurser i ämnena matematik, fysik, kemi, statskunskap, nationalekonomi samt, under innevarande läsår, de moderna språken och dessutom botanik och zoologi. Endast i matematik och fysik har tvåbetygsutbildning av mera permanent slag anordnats i Linköping och Örebro och har i dessa två städer varit samordnad med teknisk magisterutbildning. Ettbetygsutbildningen däremot har ej varit lokaliserad till vissa bestämda orter utan allt efter behov och intresse förlagts till varierande orter i landet. Utbildningen har på varje ort och i varje ämne stått under överinseende av en akademisk lärare, som fungerat som inspektor och tillika föreslagit examinator. Lokala krafter har i möjligaste mån utnyttjats för utbildningen men inslag av lärare från universiteten har i viss utsträckning förekommit. Intresset för detta slag av utbildning har sedan starten år 1962 successivt ökat, vilket framgår av tabell 3:1. Tabell 3: 1. Antal deltagare i decentraliserade ettbetygskurser Termin höstterminen 1962 vårterminen 1963 höstterminen 1963 vårterminen 1964 höstterminen 1964

Antal deltagare 169 138 220 207 523

Den undersökning, som här redovisas, har till syfte att belysa möjligheterna till en utökning under stabiliserade förhållanden av från universiteten decentraliserad akademisk utbildning och att finna former för en fastare organisation av densamma. Den har begränsats till att omfatta utbildning inom de samhällsvetenskapliga, humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna på ett- och tvåbetygsnivå för grundläggande akademiska examina. Då utbildning av detta slag första gången startades skedde det som en av åtgärderna mot lärarbristen och den avsågs därför i första hand syfta till lärarkompetens för undervisning på grundskolans högstadium och i andra hand till kompetens för gymnasieundervisning. Undersökningen har

436 sålunda kunnat utgå från erfarenheter av en decentraliserad lågstadieutbildning med ursprungligen direkt inriktning på läraryrket. Till grund för undersökningen har emellertid legat förhållandena i olika avseenden hösten 1963. Någon nämnvärd skillnad i ämnesutbildning inriktad på läraryrket och annan utbildning förelåg inte vid denna tidpunkt och förevarande undersökning har därför, trots att den avser decentraliserad universitetsutbildning i allmänhet, kunnat i viss mån beakta erfarenheter av den tidigare motsvarande verksamheten. Den decentraliserade universitetsutbildningen kan byggas upp efter olika principer. En sådan är att till ett redan befintligt universitet finna en lämplig filialort, som har direkt anknytning till moderuniversitetet, och på denna ort förlägga lågstadieutbildning av visst slag. Studerande boende inom en lämpligt avgränsad region kring filialorten kan få sin utbildning där, vilket i sin tur medför ett minskat tryck på moderuniversitetet. Man kan med andra ord bygga upp ett filialsystem för universitetsutbildning.

2. V a l a v o r t e r

Vid den regionala undersökningen av filialsystemet har utgångspunkten varit, att filialorterna i första hand antages rekrytera recentiorer bosatta inom områden, vilka med hänsyn till restidsförhållanden naturligt kan avgränsas kring filialorterna. Urvalet av orter, liksom avgränsningen av regioner har därvid bedömts kunna ske på grundval av den centralortsfunktion som de tilltänkta orterna representerar ur allmänna samhälleliga synpunkter. Med hänsyn till att antalet orter i ett eventuellt filialsystem med nödvändighet blir starkt begränsat, framstår de största tätorterna utom storstadsregionerna och nuvarande universitetsorter som självklara alternativ. Vid valet av filialorter måste vidare uppenbar hänsyn tas till orternas rekryteringsförmåga i förhållande till såväl nuvarande universitet som filialorterna inbördes i ett utbyggt filialsystem. Filialorternas inbördes läge och laget i förhållande till moderuniversiteten får därför göras till föremål för bl. a. noggranna befolkningsstatistiska överväganden. V4d upprättandet av region för decentraliserad universitetsutbildning en universitetsregion, har det förutsatts, att rekryteringsmekanismen i huvudsak blir likartad den som gäller för icke-obligatorisk gymnasial utbildning. I utredningar inom skolöverstyrelsen — »Utredningsmaterial rörande gymnasiets kvantitativa omfattning», 1963 och »Utredningsmaterial rörande yrkesskolans kvantitativa omfattning», 1964 — har konstaterats, att eleverna i huvudsak väljer den ur kommunikationssynpunkt mest närbelägna skolan vid val mellan skolor på samma nivå, oavsett om den där belägna utbildningsmöjligheten svarar mot deras primära utbildningsönskemål. Restidsförhållandena mellan bostadsorten och filialorten respektive mellan bostadsorten och universitetsorten kan således antagas utgöra ett mycket starkt kriterium även för universitetsstuderandes val av utbildningsort. Om detta resonemang skall äga giltighet vid t. ex. rekryteringen av recentiorer till universitetsstudier måste filialerna förutsättas få en tämligen självständig administrativ ställning, innebärande bl. a. att filialorten själv gor inskrivning, utfärdar tentamensbok osv. Ovan angivna omständigheter k n n g rekryteringen till universitetsstudier måste dessutom i mycket hög grad bli beroende av i vilken utsträckning de olika universitetsämnena kan bli representerade på filialorterna. Med hänsyn till att valmöjligheterna vid universitetsfilialerna blir be-

438 gränsade i förhållande till moderuniversiteten får det anses skäligt antaga att elever bosatta inom uppenbara inackorderingszoner i förhållande till filialorterna i betydande utsträckning kan förmodas komma att prioritera studier vid moderuniversitetet. Begränsningen av studierna vid filialorterna till ett- och tvåbetygsnivå måste även till viss del reducera filialorternas dragningskraft. Vid val av ort dit universitetsfilial bör förläggas kan således skäl anföras för att denna utbildning på sikt förlägges till sådana orter som inom dagligt restidsavstånd har det största antalet presumtiva recentiorer. Vidare bör vid valet av filialorter hänsyn även tagas till huruvida recentiorernas hemorter är belägna relativt avlägset från de ur valsynpunkt sannolikt mer attraktiva universitetsorterna. Som följd härav skulle gälla, att stora gymnasieorter, som ligger jämförelsevis nära moderuniversiteten och som har goda kommunikationer med dessa bör bedömas få svårare att konkurrera med ett fullständigt universitet än mera avlägset liggande lika stora gymnasieorter. De preliminära »ramtal» för den decentraliserade utbildningen åren 1972/73 och 1977/78, som lämnats av 1963 års universitets- och högskolekommitté, kan läggas till grund för beräkningar av den del av rekryteringen till de olika fakulteterna som lämpligen bör falla på filialregionerna, under förutsättning att benägenheten för universitetsstudier ej företer regionala variationer. Denna förutsättning synes rimlig inte minst mot bakgrund av den omfattning och regionala spridning som gymnasiet har nått 1977/78, då filialsystemet tankes vara konsoliderat. Utgångspunkt för beräkningarna måste vidare bli antaganden om vilka ämnen, som inom ramen för de olika fakulteterna skall läsas på filialorterna. I förevarande beräkningar har följande ämnen ingått. Samhällsvetenskaplig fakultet: företagsekonomi, nationalekonomi, statistik, statskunskap. Humanistisk fakultet: litteraturhistoria, nordiska språk, engelska, tyska, franska, historia. Matematisk-naturvetenskaplig matematik, fysik, kemi,

fakultet:

439 botanik, zoologi, teoretisk fysik med mekanik. Motivering, varför angivna ämnen valts, lämnas i avsnitt 5. I beräkningarna av rekryteringen ämnesvis inom filialregionerna har utnyttjats av frescatikommittén redovisade fördelningsgrunder för ett- och tvåbetygsstuderande i ovan angivna ämnen inom de olika fakulteterna. I tabell 3: 2 redovisas de av 1963 års universitets- och högskolekommitté angivna ramtalen för decentraliserad utbildning, fördelade på fakulteter planeringsåren 1972/73 och 1977/78. De absoluta talen anger det beräknade totala antalet ett- och tvåbetygsstuderande på filialorter respektive år. I tabellen anges även hur stor del av det totala antalet ett- och tvåbetygsstuderande inom riket i ovan angivna ämnen, som skulle utbildas vid filialer respektive år. Tabell 3: 2. Ramtal för decentraliserad universitetsutbildning fördelade på fakulteter läsåren 1972J73 och 1977/78 1972/73

Fakultet/ 1—2 betyg

Absolut

Samhällsvetenskaplig fakultet Humanistisk fakultet Matematisk-naturvetenskaplig fakultet Summa 1

1977/78 O/l

/o

Absolut

O/l

/o

1 000 1 140

18,1 15,5

1 690 1 970

26,1 23,3

8,4

2 220

19,5

2 900

—

5 880

—

Procent av totala antalet ett- och två-betygsstuderande inom riket i angivna ämnen.

Tabellen ger den del av totala antalet ett- och tvåbetygsstuderande inom riket i de berörda ämnena, som förutsattes komma att utbildas vid filialorterna. Om samtliga de som studerar vid filialorterna antages bli regionalt rekryterade medför detta, att filialsystemet behöver omfatta lika stor del av hela rekryteringsbasen för universitetsstudier i dessa ämnen, som de ett- och tvåbetygsstuderande vid filialorterna utgör av samtliga ett- och tvåbetygsstuderande inom riket i berörda ämnen. För att till filialorterna regionalt kunna rekrytera det absoluta antal studerande som ramtalen anger bör således år 1977/78 ca 19—26 procent av de presumtiva studenterna i de aktuella universitetsämnena vara bosatta inom filialregionerna. Motsvarande andel skulle 1972/73 behöva utgöra 8—18 procent. Om vidare antages att en viss del av de presumtiva universitetsstuderande bosatta inom filialregionerna av skilda anledningar kommer att föredra studier vid moderuniversitet framför filialort, innebär detta att filialregionerna inom sig bör rymma en större andel av totala antalet presumtiva studerande inom riket än som framkommit vid ovan utförda kalkyler. Denna fråga är dock beroende av om valet av studieort alltjämt kommer att vara fritt eller om man, som tidigare på lägre utbildningsstadier, av planerings-

440 och hushållningsskäl inför regional hänvisning av de studerande. Åtskilliga skäl, inte minst hänsynen till de studerande, motiverar anordningen med regional hänvisning av recentiorer. Denna fråga beröres närmare i avsnitt 8. Vid uppbyggnaden av filialsysteinet har som följd härav valet av orter företagits så, att dessa inom kommunikationsmässigt sammanhållna regioner sammantaget svarar för ovan angivna andelar av den förväntade tillströmningen till akademiska studier. Tillströmningen till akademiska studier har ej kunnat bedömas regionalt enligt den metodik som vunnit tilltro vid prognoser för gymnasiala studier. För att sådan beräkning skulle kunna genomföras behövs frekvenstal för övergång till akademiska studier. Dylika uppgifter finns ej tillgängliga. På grund av brist på statistiskt material har beräkningar ej heller kunnat göras över i vilken omfattning akademiska studier vid filialorterna i framtiden kommer att omfattas av vuxna. Med ledning av inom överstyrelsen tillgängligt material — »Gymnasiets kvantitativa omfattning» — har emellertid antalet elever i gymnasiets årskurs 3 kunnat beräknas för åren 1972/73 och 1977/78. Dessa uppgifter finns tillgängliga gymnasieregionsvis och fördelade på g-ort (gymnasieort), reszon och inackorderingszon. Prognoserna baseras på en gymnasiefrekvens uppgående till ca 30 procent år 1972/73 och ca 32 procent år 1977/78. Valet av filialorter kan bedömas bl. a. med ledning av antalet g-elever planeringsåren 1972/73 och 1977/78 bosatta inom reszon och på gymnasieorten inom gymnasieregionerna. I tabell 3: 3 har g-regionerna — med undantag för storstadsregionerna och universitetsorterna — rangordnats med hänsyn till antalet g-elever läsåret 1972/73 bosatta inom g-ort och reszon. Tabell 3: 3. Antal g-elever i årskurs 3 bosatta inom vissa g-orter + reszon Antal g-elever Gymnasieort

Västerås Gävle-Sandviken Linköping Borås Norrköping Hälsingborg Jönköping-Huskvarna.. Örebro Sundsvall-Skön Karlstad Falun-Borlänge Trollhättan-Vänersborg Eskilstuna Kalmar-Nybro Halmstad Växjö Luleå

1972/73

1977/78

500 475 475 450 450 450 420 400 380 375 325 325 300 300 300 300 250

525 550 500 500 475 475 450 460 425 450 350 370 350 325 300 300 260

441 Reszonen avgränsar det område, inom vilket g-eleverna genom dagliga resor kan nå gymnasiet. Zonens yttre gräns har dragits, där restiden med nu befintliga allmänna kommunikationsmedel utgör högst 45 minuters enkel resa. Man kan med säkerhet räkna med att de framtida resområdena genom förbättrade kommunikationer kommer att bli större än de regioner som ingår i redovisningen. Då därjämte sannolikt en ökad inflyttning till g-orterna kommer att ske, måste de angivna värdena betraktas som minimivärden. I de fall där två g-orter ligger på resavstånd från varandra redovisas dubbelorter. Restidsbegränsningen — 45 minuter — får i vissa fall anses vara i underkant för universitetsstuderande vid filialerna. Med hänsyn emellertid till att filial undervisningen 1972/73 kan förmodas till viss del bli förlagd till kvällstid ger i tabellen upptagna värden ledning för en relativ bedömning. Filialregioner har på grundval av värdena i tabell 3:3 avgränsats kring följande alternativa orter: Västerås Linköping Jönköping Örebro Sundsvall Karlstad Falun/Borlänge Kalmar. I figur 1—4 redovisas de alternativa filialsystemen med utgångspunkt i ovan angivna orter. Vid gränsdragningen har de nu gällande gränserna för gymnasieregionerna följts. Regionerna har däremot ej kunnat vidare uppdelas därför att uppgifter om beräknat antal gymnasieelever i årskurs 3 föreligger endast regionsvis. I tabell 3: 4—3: 5 redovisas beräkningar av antalet g-elever i årskurs 3 åren 1972/73 och 1977/78 inom moderregioner och filialregioner vid alternativa filialsystem. Redovisningen omfattar dels absoluta antalet g-elever respektive år, dels relativa beräkningar för andelen g-elever inom moderregioner och filialregioner. De orter kring vilka alternativa filialsystem har avgränsats och redovisats har valts utifrån de allmänna bedömanden om filialorternas rekryteringsmöjligheter som tidigare anförts. Avståndet till nuvarande universitet och koncentrationen av g-elever till filialorten har därvid varit avgörande. Vid rangordningen av landets g-orter med hänsyn till antalet g-elever inom resavstånd får nyssnämnda alternativa filialorter en förmånlig placering. Ur denna synpunkt resterande »större» orter är främst Gävle—Sandviken, Borås, Norrköping, Hälsingborg, Trollhättan/Vänersborg, Eskilstuna och

442 Figur 1. Universitetsorter och universitetsregioner

Alternativ 1

enligt alternativen 1 och 2

Alternativ 2

443 Figur 2. Universitetsorter och universitetsregioner

Alternativ 3

enligt alternativen 3 och 4

Alternativ 4

444 Figur 3. Universitetsorter och universitetsregioner

Alternativ 5

enligt alternativen 5 och 6

Alternativ 6

445 Figur 4. Universitetsorter

Alternativ 7

och universitetsregioner

enligt alternativen

Alternativ 8

7 och 8

446 Halmstad. Av dessa orter har i första hand Borås, Hälsingborg och Trobllhättan/Vänersborg uppenbart goda förbindelser med respektive modeeruniversitet. För övervägande delen g-elever bosatta inom regionbilddningar kring dessa orter torde restiden till moderuniversitetet ej överstiaga två timmar. Även om underlag för akademisk utbildning i och för ssig finns och kommer att finnas för dessa orter måste emellertid deras iinordnande i filialsystemet diskuteras mot bakgrunden av deras goda kommiunikationer med moderuniversiteten. En regionavgränsning jämväl krimg Trollhättan respektive Borås skulle dessutom innebära att r e k r y t e r i n g s underlag i viss utsträckning frånhändes Karlstad respektive Jönköpimg. Det är heller inte motiverat att inom här diskuterade områden till centralort välja Trollhättan i stället för Karlstad och Borås i stället för Jönköpimg. Beräkningar visar nämligen att gymnasiets utsläpp av blivande universitettsstuderande inom Borås- och Trollhätteregionerna var för sig blir mindre iän motsvarande utsläpp inom Karlstad- respektive Jönköpingsregionen. Halmstad och Eskilstuna är vad beträffar antalet g-elever 1972/73 och 1977/78 jämbördiga med bl. a. Kalmar/Nybro och Falun/Borlänge villka orter ingår i det redovisade filialsystemet. Därvid kan anföras, att såwäl Halmstad som Eskilstuna har ett gynnsamt kommunikationsläge i förhållande till moderuniversitetet i jämförelse med vad Falun och Kalmtar har. Recentiorer bosatta inom såväl Halmstads- som Eskilstunaregiomen har dessutom lika resmöjligheter till två universitet. Halmstadsregionems recentiorer beräknas kunna nå såväl Göteborg som Lund på två—tre tiimmar. För Eskilstunaregionen gäller i huvudsak samma restidsförhållandien i förhållande till Stockholm och Uppsala. Antalet g-elever inom en filialregion kring Eskilstuna begränsas i första hand genom närheten till Stockholm—Uppsala och dessutom av de närbelägna större filialorterna Örebro och Linköping. Ett lämpligt avgränsat rekryteringsområde för Eskilstuna blir klart mindre än såväl Kalmarsom Faluregionen. Avgränsas en lämplig region kring Halmstad skulle detta innebära, att Jönköpingsregionen beskäres. Beräkningar visar, att antalet g-elever inom en avgränsad Halmstadsregion i huvudsak kan jämföras med anialet i Kalmar- och Faluregionerna. Med hänsyn emellertid till att g-eleverna inom Kalmar- och Faluregionerna har avsevärt längre restider till moderuniversitetet, har dessa städer medtagits i de redovisade alternativa beräkningarna. Inom Kalmars filialregion beräknas huvuddelen av g-eleverna ha mellan fvra — sex timmars restid till universitetet. Inom Falu/Borlänge T

C"

filialregion uppgår restiderna till Uppsala till mellan tre—fyra timmar tor övervägande delen av stundenterna. Kalmar har framför Växjö valts som alternativ filialort jämsides med Jönköping. För detta talar följande. Restiderna från Växjö såväl till noder-

447 ni

u

C/3

S n ® og3§ co 2

g c o q 3 < 3 g r-^ 2

jg-*o S ^ g ^ . ^ 2

O M J W H O oooo o « « 2 » o goTo" ^ ( N C T ' I! ^ ° CN o

w TH o Seo"o" ^ c o o

i n CM o g o o " °°eoo

<°

l>

I>

00 TH

O TH

TH

TH TH

O

©

CN

m

c 3

•5

-

:C3

"a cs

>3

"o

C « 3 > C/J

O

III

III

IN

III

pS

g o o

0 01 i n

oaioo

0 0 LO

if

o

ffl CO

Ml

"55 i n oi o

k 6

s

e? cö

'5

" ä 11

o

•Cf cu

»•H

B

a <-,

i

a> C O *5b h

T3

O o

C)

Öl

ft

CU

in co ^ -

i2°0 0

in

00 m

^

00" CN

o oo

in

CO

CN

3 •>

^ <> CN

CO

O

O)

3rf

2rf

m

m

o I>

o I>

grf

in

in

m CN

o

Sig

Sg

TH TH

TH

O o

O O

O

O

CO

Ol H

O

m co oo ~t

^U

o

TH

C

g ef

o oo

s

CO

CO

CO

W

O

C N

T3

-

s

•3 • .3 # S « O

1 c

m

J2

Ol

O o

ft

CN , o

0 0 „ "

•*

eo

TH

TH

>

< a

~

o^ö? o^-o^ ' e

§!§ rf TH

^?>? o^cri e

>5^5 o^o^ o r

TH

*•"•

TH

T-1

TH

OCN^CO

TH

TH

W

^ TH

TH

m o o o i

CN

CN

i>

m « >

i n r

eo

0 CO CO ^

m

0 CO

^«" e» aT

O

CN • H „r~ e« e5 " CN

0 TH

^COOO

CO

m CN

TH

JJ*-g-

CO

o in

mooo § m"co

SCOCN

oo

m

TH

m o o g mm

CO" ^COCO

I O CN

m

'

co"

CO

CN

'

TH

TH

O

H

0010 g i n o

m o o t ©

m CN g oT w

O °0

O

TH

O l M

l> rsT

0 0

C 3

I> IvT

^ O

m o o o i

•

o

H C

TH

o m £2 co" M C N

O

m o o m

O O

CO

T H

TH

TH T H

i n co g CN

T

OCOOO

TH —t CO

^§

^

O

SJ eo o f

TH

i n co

TH

H C

O C N C O

TH

* §

TH

O

eo^ef

O _«>

O in

T

O c N O

m

oi

^

£ ^ J W "S ' * ^

00 Jff

0 0

H

TH

co

co m r-

i>

> CD

O C N CN

TH

CN

T

moi^co m o i o m o i o moit> CN e f 50" J^ eo" co" S e f TH" S CO" ©"

TH

i n co CO gin

eo w r-

^

-1

T

0 1 0^ OT

TH

CO

:0

C 3 E •o o

CO o

2 C

•Q

TH

»CS

"c/3

cu

TH

TH

m

" CN

i n CM 2 «*

•H> 01 +•»

CN " i f f

'

TH

4-

Ol

morn - » » V

co

CN

O

O l CN

O

co ^ r 1 CO ° ° ' CN i n o^ 0 1 1 CN e f i f f

^ O

Ej

H

CO

•-1

T f CO

M

"a

T

M l 8^2 | | | S-"« Srfg

«2"§ Ss

Srf

C s •3

O

cu

t-* O

O -o

SM

on

-H> :©

<U

g

in co co

ål

os

fO

1 O

co

*H

ill

, | | goo co 1

•S

I S ^ 2 S^-co s-*«r s^""* S'»»

|

CN

O

t* JU

o

V)

|

TH

I II I I

•5

Gl

1Ii

III

*5

to

Ml

O

ft :0

O

Ml

O •O •-}

C

| | | g v £ - « v 9 ***•"

'

c.5

Ö

TH

Ml

S-,

t. M

Ol

TH

Ml

CN

'So

gk

Ol

III

TH

i-4 t « cs

G

k cy

TH

III

O O )

cn

ti 41

TH

O

te

ju

TH

0 CN

CN

^ ,

m i >

m t ^

CM

CN

CN

CN

O C O

C 1 CO^

O C O

O C O

00 S

00 2

• *

• *

Tj<

00 iff ^<

moi

oco

m a

moi

8 •?

5--

S-"

Srf

<# m o

m m o

TJ<

m o

rf mci

5 8-

-S

5rf

5§f

0 TH

"§

©

^§

5?

rf

^§

T H T H

T H T H

T H T H

T H T H

CO inco

CO m©

CO mco

eo mco

S2

Sg

grf

Sg

co mcN

eo mcN

co mcN

co mcN

SS

Srf

Srf

Srf

CO

CD

CO

CD

O C N

O C N

O C N

O C N

sgf

«rf

Srf

Srf

I>

c^

t^

t^

2rf

Srf

Srf

•^

•<*

TH

TH

TJ< TH

TH

^ i n "

Srf

TH

^ 5 ^ o^o^ f m

°o iff

^9--? o^o~c o

-sfvP o^o^ c ^

o

rf

vOvp o^o^ o

vpvo o^o^

449 universitetet i Lund som till Jönköpingsfilialen är förmånligare än motsvarande restider för Kalmar. Mot Kalmaralternativet talar dock, att en lämpligt avgränsad Växjöregion beräknas omfatta fler recentiorer än Kalmaralternativet. Antalet g-elever inom inackorderingsavstånd kan för en Växjöregion beräknas uppgå till ca 85 procent av totala antalet studerande inom regionen. Med hänsyn till närheten till Lund skulle alltså en betydande andel av recentiorerna inom Växjöregionen kunna föredraga att inackordera sig vid moderuniversitetet. En regionbildning kring Gävle/Sandviken kan diskuteras. Antalet g-elever där beräknas år 1977/78 till ca 1 200. Regionens kuststäder har mycket goda förbindelser med Uppsala. Dessutom k a n 1977/78 nära 50 procent av regionens g-elever beräknas vara bosatta inom dagligt resavstånd från Gävle. Koncentrationen av eleverna till de g-orter som är belägna efter stambanan innebär emellertid, att större delen av regionens elever har goda kommunikationer med Uppsala varför alternativet uteslutits. En filialregion kring Luleå slutligen skulle nära sammanfalla med Norrbottens län. Antalet g-elever kan där beräknas uppgå till ca 1 150 år 1972/73 och 1 300 år 1977/78. Skulle detta alternativ prövas samtidigt med Sundsvall medför detta att rekryteringsunderlaget reduceras synnerligen starkt för Umeå universitet. Alternativet har därför i detta sammanhang uteslutits.

15—413177

3. R e d o v i s n i n g a v de a l t e r n a t i v a

filialsystemen

I tabell 3: 6 återfinns de av 1963 års universitets- och högskolekommitté lämnade ramtalen för bestående lärosäten och för decentraliserad utbildning fördelade på fakulteter, gällande planeringsåren 1972/73 och 1977/78. Som framgår av föregående kapitel har vid den företagna regioneringen förutsatts att endast vissa ämnen: kommer att bli representerade vid universitetsfilialerna. De angivna antalqn studerande för bestående lärosäten måste därför reduceras för att vara jämförbara med antalen studerande på filialorterna. 1963 års, universitets- och högskolekommitté har för ändamålet ställt visst material till förfogande. Antalet studerande på olika nivåer i början av 1970-talet inom samtliga fakultetsämnen vid befintliga universitet finns redovisat liksom också den procentuella fördelningen av de studerande på ettbetygs-, tvåbetygs-, tre- och fyrabetygsnivå samt på licentiand- och doktorandnivå. Antalet studerande på ett- och tvåbetygsnivå i varje filialämne liksom också den procentuella andelen av varje filialämne har beräknats. I tabell 3: 7 återfinns de erhållna resultaten. Med hjälp av uppgifterna i tabell 3:7 kan den procentuella andelen ett- och tvåbetygsstuderande i de aktuella ämnena av totala antalet ettTabell 3: 6. Fördelningen av ramtalen för de »fria» fakulteterna på lärosäten Decentraliserad utbildning

Universiteten Fakultet/ram

Totalt

1972/73

1977/78

1972/73

1977/78

1972/73

1977/78

Samhällsvetenskaplig fakultet Total ram 1 därav 1—2 bet.stud

10 020 8 090

10 480 8 350

1 000 1000

1 690 1 690

11 020 9 090

12 170 10 040

Humanistisk fakultet Total ram därav 1—-2 bet.stud 2

12 240 9 260

12 960 9 655

1 140 1 140

1 970 1 970

13 380 10 400

14 930 11 625

Matemaiisk-naturvelenskaplig fakultet Total ram därav 1—2 bet.stud. 3

20 590 14 690

21 480 14 930

760 760

2 220 2 220

21 350 15 450

23 700 17 150

1 2 3

Frescatikommittén antar 82,5 procent på 1—2 betygsnivån. » »

» »

77,8 72,4

» »

» »

» »

» »

451 Tabell 3: 7. Antal

studerande

Fakultet/ämnen

fördelade

på ämnen

och deras procentuella

fördelning

Beräknat % av fa- % av fa- % av beräknat an- Absolut antal antal kultete- kultets- antal stud. i början stud. för stud. i av 1970-talet för ämnen tens ett och början av samtl. på filialtvå 1970ort ämnen ett betyg två betyg betyg 1 talet 1

Samhällsvetenskaplig fakultet Företagsekonomi Nationalekonomi Statistik Statskunskap Samtliga ämnen vid fakulteten.

985 1 335 1 435 1415 9 410

10,5 14,2 15,2 15,0

19,0 25,8 27,8 27,4

47,7 49,4 51,2 49,1

34,0 35,2 34,1 34,3

805 1 129 1224 1 180

Humanistisk fakultet Litteraturhistoria Nordiska språk. Engelska Tyska Franska Historia Samtliga ämnen vid fakulteten

1 160 770 1 400 1 180 1340 1075 10 575

11,0 7,3 13,2 11,2 12,7 10,1

16,8 11,1 20,2 17,0 19,4 15,5

6,5 20,1 10,4 8,5 20,5 4,2

70,7 59,1 68,2 70,8 59,7 69,8

896 610 1 100 936 1 075 796

Matematisk-naturvetenskaptig fakultet Matematik Fysik Kemi Botanik Zoologi Teoretisk fysik Samtliga ämnen vid fakulteten

4 220 1 670 1 900 1 140 1 140 1 450 19 395

21,0 8,6 9,8 5,9 5,9 7,5

36,7 14,6 16,5 9,8 9,8 12,6

53.7 6,6 57,9 3,5 3,5 57,2

32,1 65,9 22,9 44,7 44,7 24,3

3 620 1 210 1535 549 549 1 182

1 Överensstämmer i huvudsak med universitets- och högskolekommitténs alternativ 3 för befintliga orter.

och tvåbetygsstuderande inom varje fakultet bestämmas. Man finner följande procenttal: för samhällsvetenskaplig fakultet: 55,9 procent för humanistisk fakultet: 65,8 procent för matematisk-naturvetenskaplig fakultet: 6L6 procent Ramtalen i tabell 3:8 kommer därför att gälla för ett- och tvåbetygsstuderande under förutsättning att samma procentuella fördelning av de studerande råder läsåren 1972/73 och 1977/78. Med utgångspunkt i totala antalet ett- och tvåbetygsstuderande läsåret Tabell 3: 8. Antal ett- och två betygsstuderande i filialämnena Universiteten Fakultet

Samhällsvetenskaplig fakultet . . . .

Decentraliserad utbildning

Totalt

1972/73

1977/78

1972/73

1977/78

1972/73

1977/78

4 520 6 095

4 670 6 355

1 000 , 1 140

1 690 1970

5 520 7 235

6 360 8 325

9 050

9 195

2 220

9 810

11 415

Matematisk-naturvetenskaplig

452 Tabell 3: 9. Antal studerande på ett- och två Alt. 1

Alt. 2

Alt. 3

Fakultet

Alt. 4

lärosäten

filialer

lärosäten

filialer

lärosäten

filialer

lärosäten

filialer

4 940 6 470

1420 1855

4 835 6 325

1 525 2 000

4 770 6 260

1 590 2 065

4 705 6 160

1 655 2 165

8 870

2 545

8 675

2 740

8 585

2 830

8 445

2 970

Samhällsvetenskaplig : fakultet Humanistisk fakultet . Matematisk-naturvetenskaplig fakultet .

1977/78 inom de tre fakulteterna har antalet ett- och tvåbetygsstuderande jinom varje universitetsregion och varje filialregion beräknats. De alterinativa filialsystemen i figurerna 1—4 samt tabellerna 3: 4 — 3 : 5 har därvid jutnyttjats. Med beaktande av den procentuella fördelning på olika ämnen jsom återfinnes i tabell 3:7, kolumn 4 har dessutom antalet studerande jpå ett- och tvåbetygsnivå i varje ämne inom såväl universitets- som filialiregion beräknats. För att kunna bedöma det bästa alternativet har i tabell 3:9 gjorts en sammanställning av de erhållna antalen studerande inom de tre fakulteterna för vart och ett av de åtta alternativen. I sista kolumnen återfinnes de i tabell 3:8 angivna ramtalen. Alternativen 3 och 4 ger bästa överensstämmelsen med de angivna antalen studerande inom samhällsvetenskaplig och humanistisk fakultet, medan inget av alternativen överensstämmer med antalet studerande inom matematisk-naturvetenskaplig fakultet. I valet mellan de två aktuella alternativen synes alternativ 4 böra få företräde, då det gäller studerande inom samhällsvetenskaplig och humanistisk fakultet. Tillkomsten av en Sundsvall/Härnösandsregion skulle dock medföra att rekryteringsunderlaget för universitetet i Umeå minskar i sådan grad, att det får ett studerandeantal på ett- och tvåbetygsnivå av samma storleksordning som vissa filialorter. Ett upprättande av en fast filial av det slag som här diskuteras i Sundsvall/Härnösand med anknytning till universitetet i Umeå synes därför böra anstå till dess utbildningen i Umeå på såväl lägre som högre nivå byggts ut i h ä r berörda ämnen. I den följande diskussionen kominer därför alternativet 3 att behandlas närmare. För matematisk-naturvetenskaplig fakultet har en speciell regionering 13$ Tabell 3: 10. Antal studerande på ett- och tvåbetygsnivå för alternativen 3 och 9 Antal stud. enl. alt. 3/9

Antal enl. tabell 3: 8

Fakultet

Samhällsvetenskaplig fakultet Humanistisk fakultet Matematisk-naturvetenskaplig fakultet Summa

lärosäten

filialer

lärosäten

filialer

4 770 6 260

1590 2 065

4 670 6 355

1 690 1 970

9 225

2 190

9 195

2 220

20 255

5 845

20 220

5 880

453 betygsnivå för olika alternativ läsåret 1977/78 Alt. 5

Alt. 6

Alt. 7

Alt. 8

Antal enl. tabell 3:8

lärosäten

filialer

lärosäten

filialer

lärosäten

filialer

lärosäten

filialer

lärosäten

filialer

4 505 5 895 8 080

1 855 2 430 3 335

4 440 5 810 7 970

1 920 2 515 3 445

4 235 5 545 7 605

2 125 2 780 3 810

4 025 5 270 7 225

2 335 3 055 4 190

4 670 6 355 9 195

1 690 1 970 2 220

gjorts, alternativ 9, vilket återfinnes i figur 5. Utgångspunkten har varit alternativ 2 men med uteslutande av Sundsvall/Härnösandsregionen. Tabell 3: 10 ger en sammanställning av detta alternativ tillsammans med alternativ 3. Den i det föregående gjorda utredningen visar, att det är möjligt att avgränsa lämpliga filialregioner av sådan storlek, att de kan ta en betydande del av den tillströmning av nya universitetsstuderande, som eljest skulle i sin helhet gå till de nuvarande lärosätena. Man kan begränsa antalet orter till fem (för studerande inom matematisk-naturvetenskaplig fakultet till två) och för dessa orter finna naturliga upptagningsområden och goda kommunikationer med studieorten. Det synes lämpligt att låta Örebro, Karlstad, Linköping, Jönköping och sedermera Sundsvall bli orter för decentraliserad akademisk utbildning av angivet slag. Naturligtvis kan någon av de angivna orterna ersättas med annan ort. Vad som emellertid talar för de angivna orterna är dels deras geografiska läge i förhållande till moderuniversiteten, dels den stora befolkningskoncentrationen kring orterna samt orternas storlek. Avlastningen i tillströmningen till redan befintliga lärosäten är vidare av den storleksordningen, att samtliga moderuniversitet (med undantag för Umeå) under de förutsättningar som legat till grund för förevarande beräkningar kan bli lämpligt dimensionerade. Även andra skäl kan tala för dessa orter. Den naturvetenskapliga utbildningen i fysik, kemi, botanik, zoologi och teoretisk fysik kan förläggas till Örebro eller Karlstad och Linköping eller Jönköping, dock med företräde för Örebro och Linköping på grund av bättre kommunikationsförhållanden. Även andra skäl, som senare kominer att anföras, synes motivera att Örebro och Linköping i första hand bör komina i fråga. Emellertid kan lämpligen ettbetygsutbildning av mera permanent slag i de naturvetenskapliga ämnena förläggas till såväl Jönköping som Karlstad. Ett- och tvåbetygsutbildningen i matematik däremot bör fördelas på samtliga fem orter. Som skäl härför må anföras att ämnet matematik dels har hög studerandefrekvens, dels ej sällan kombineras med samhällsvetenskapliga och i någon mån med humanistiska studier. Av vad som anförts i det föregående torde för närvarande följande orter och filialsystem lämpligen böra komma i fråga. För samhällsvetenskapliga och humanistiska ämnen samt matematik:

454 Figur

5. Universitetsorter och universitetsregioner enligt alternativ 9 och utbyggnadsmöjligheter för decentraliserad ettbetygsutbildning

"00 km

M a l m c 4 j - J Tr*ll.boro} niod

Alternativ 9

Decentraliserad ettbetygsutbildning

455 Örebro med anknytning till Uppsala Karlstad med anknytning till Göteborg Linköping med anknytning till Stockholm Jönköping med anknytning till Lund samt sedermera Sundsvall med anknytning till Umeå. För naturvetenskapliga ämnen: Örebro med anknytning till Göteborg eller Uppsala Linköping med anknytning till Stockholm. Det slutliga valet bör emellertid anstå tills de lokala resurserna på varje ort diskuterats. För ettbetygsutbildning i dessa ämnen bör Jönköping och Karlstad komma i fråga, varvid Jönköping anknytes till Lund och Karlstad till Göteborg. De utförda beräkningarna har genomförts för 1977/78. Cirka 19—26 procent av det totala antalet presumtiva studenter i landet i de aktuella universitetsämnena är då bosatta inom filialregionerna. Motsvarande andel 1972/73 skulle behöva utgöra 8—18 procent. Det är därför tydligt att regionerna i början av 1970-talet måste vara mindre. Då tidsperioden fram till 1977/78 bör betraktas som en uppbyggnadsperiod, har någon särskild regionindelning ej ansetts behövlig avseende tiden 1972/73. Man bör för ett år i sänder dimensionera intagningarna till de tre fakulteterna på sådant sätt att förhållandena 1977/78 blir de avsedda.

4 . I n v e n t e r i n g a v o r t e r n a s resurser

4.1. Lärare Man måste räkna med att i första hand under en övergångstid men även senare i stor utsträckning anlita lokala krafter för undervisningen. Fasta universitetslärartjänster bör emellertid i lämplig omfattning inrättas så snart underlag för sådana tjänster uppträder. Dessa lärare förutsattes ha undervisningsskyldighet både vid moderuniversitetet och på filialorten samt tillsättas efter samma grunder som vid universiteten. Den i det föregående angivna regionindelningen visar, att aktuella orter för en decentraliserad universitetsutbildning kan vara Kalmar, Jönköping, Linköping, Örebro, Karlstad, Falun och Härnösand/Sundsvall. En inventering av lärarresurserna på dessa orter har företagits, varvid ett visst urval med hänsyn till bl. a. ålder gjorts. Akademikerna har delats in i två grupper: 1) doktorer och licentiater 2) adjunkter med tre betyg i ett eller flera ämnen i filosofisk ämbetsexamen. De lärare som sålunda medtagits vid inventeringen bör med fördel kunna utnyttjas i den akademiska utbildningen på ett- och tvåbetygsnivå. Redan nu förekommer, att kvalificerade adjunkter med gott resultat ombesörjt vissa undervisningsmoment i den decentraliserade akademiska ettbetygsutbildningen, såsom räkneövningar, demonstrationer, seminarieövningar och laborationer. Lärare med högre akademisk examen kan utnyttjas för uppgifter, som normall tillkommer en universitetslektor. Härigenom utnyttjas på orten befintliga lärarkrafter på bästa sätt. Yppar sig dessutom möjligheten för en lärare, som anlitas i den akademiska undervisningen, att få förena gymnasietimmar med akademiska timmar vid fastställande av undervisningsskyldigheten, kommer detta förhållande säkerligen att verka lockande för många. Förslaget innebär inrättande av en ny typ av tjänster, för vilka nuvarande bestämmelser om varken universitetslektors eller gymnasielärares undervisningsskyldighet är tillämpliga. I tabellerna 3: 11 och 3: 12 återfinns en sammanställning av tillgången hösten 1964 på kvalificerade lärare på de sju undersökta orterna. Det är uppenbart, att Karlstad, Linköping och Örebro är bäst rustade i fråga om akademisk arbetskraft. Det kan vara värt att notera, att inom dessa tre städers rekryteringsområden återfinnes även största antalet civil-

457 Tabell

3: 11. Förteckning

över antalet akademiker, som kan utnyttjas på ett- och tvåbetygsnivå Falun

Ämne

FL

FD

Jönköping FL

FD

Kalmar

Karlstad

FD

FD

FL

FL

för

undervisning

Linköping

Örebro

Sundsvall/Härnösand

FD

FD

FD

FL

FL

FL

Nordiska språk Litteraturhistoria . . . Historia Geografi Engelska Tyska Franska Matematik Botanik Zoologi Fysik Kemi Statskunskap Summa

e k o n o m e r , vilka k a n anlitas för u n d e r v i s n i n g i vissa ämnen.

samhällsvetenskapliga

Av återstående orter k o m m e r H ä r n ö s a n d / S u n d s v a l l (tillsammantagna) i t u r framför J ö n k ö p i n g , varefter följer K a l m a r och F a l u n . Sammanfattningsvis

kan

dock

om

de båda

tabellerna

konstateras,

d e n l o k a l a tillgången p å för f ö r e v a r a n d e u n d e r v i s n i n g l ä m p l i g a synes tillfredsställande

i fråga

Tabell

över antalet adjunkter, som kan på ett- och tvåbetygsnivå

3: 12. Förteckning

Ämne Nordiska språk Litteraturhistoria Historia Geografi Engelska Tyska Franska Matematik . . . Botanik Zoologi Fysik Kemi Statskunskap Nationalekonomi

Falun

om

Jönköping

såväl antal

som fördelning på

Kalmar Karlstad

4 4 11 6 8 5 10 1

Summa

ämnen.

utnyttjas

för

undervisning

Linköping

örebr

Sundsvall/Härnösand

13 2 12 10 2

2 3 10 2 10 7 8 2 1

1 1 1 1 1

.

att

lärarkrafter

1+ 4 0+ 2 5+ 7 2+ 7 3+ 5 2+2 1+2 1+ 0

2+2

17 + 31 48

458 4.2. Lokaler, laboratorier, bibliotek Resurserna på de enskilda orterna har undersökts genom direkta besök och genomgång av lokalbeståndet har gjorts tillsammans med skoldirektören och representanter för de lokala myndigheterna på de undersökta orterna. Uppgifter har inhämtats om lokaler, som i viss omfattning under en övergångstid kan tänkas komma till användning för undervisningen. Därvid redovisas kommunen tillhöriga lokaler, som kan friställas, men även lokaler, som ägs av organisationer, ideella föreningar m. m. och vilka lokaler kan hyras för ändamålet. Även om man genom olika åtgärder friställer lokaler, är det emellertid riktigast att räkna med att i viss omfattning utnyttja de befintliga skollokalerna efter läsdagens slut (i regel efter kl. 15). För att få en uppfattning om det lokalbestånd, som då kan disponeras, har uppgifter inhämtats om antalet undervisningslokaler i de skolor på respektive ort, som är lämpade för avsett ändamål. F r å n berörda kommuner finns genomgående ett stort intresse att genom olika åtgärder under en övergångstid ställa provisoriska lokaler till förfogande, för att den decentraliserade utbildningen skall kunna inrättas. Lokalfrågan får därför lösas på olika sätt allt efter varje orts önskemål och möjligheter. Om — såsom rekommenderas — skolstyrelsen på orten kommer att fungera som administrativ och ansvarig lokal myndighet för verksamheten, finns let garantier för att lokaler för samhällsvetenskaplig och humanistisk uniérvisning i tillräcklig omfattning redan från början och i varje fall övergångsvis kan ställas till disposition. :

En speciell uppmärksamhet kräver de laborativa ämnena. Fysik, kemi, botanik och zoologi har laborationer och övningar i stor omfattning. De enskilda ämnena har därför granskats vart och ett för sig i detta avseende. F y s i k o c h k e m i . Dessa två ämnen kräver ett stort antal timmar för laborationerna. Det synes ändamålsenligt att koncentrera utbildningen till två orter, Örebro och Linköping, och tilldela var och en av dessa städer en utbildningskapacitet av ca 100 studerande per ämne år 1972/73. För närvarande har till de tekniska gymnasierna i dessa städer förlagts utbildning upp till tvåbetygsnivå i fysik och de beräknas även få resurser för motsvarande undervisning i kemi fr. o. m. läsåret 1965/66. Ett visst byggnadsbehov kommer att föreligga för den decentraliserade universitetsutbildningen men kan lätt samordnas med lokalfrågor för nämnda gymnasier. Kommunerna synes vara beredda att lämna ändamålsenliga lösningar i denna fråga. B o t a n i k o c h z o o l o g i . Lokalresurserna är ej av samma omfattning som i fysik och kemi, enär orternas tekniska gymnasier ej är utrustade med biologiinstitutioner, varför man enbart har att räkna med de allmänna läroverkens lokaler i dessa ämnen. Såväl Linköping som Örebro är utrustade med vardera två allmänna gymnasier och kan genom lämpliga åt-

459 gärder lösa lokalproblemet för det angivna antalet studerande. Särskilt gäller detta Karolinska läroverket i Örebro, där åtminstone två laborationssalar och tre lektionssalar med lämplig placering helt kan friställas för den akademiska undervisningen i zoologi. Om samordning planeras med byggnadsproblemen för det icke obligatoriska skolväsendet kan undervisningen i botanik förläggas till Nikolai läroverk. Liknande lösningar synes kunna vidtagas i Linköping. En viss avlastning av de två orternas institutioner i fysik och kemi kan — om det visar sig önskvärt och ändamålsenligt — realiseras, genom att ettbetygsutbildning i dessa ämnen i lämplig omfattning förlägges till Jönköping och Karlstad, där vad lokaler och utrustning beträffar utan nämnvärda investeringar utbildning kan påbörjas på denna nivå utan onödig tidsutdräkt. I fråga om bibliotekslokaler och tillgång till litteratur för akademiska studier uppvisar de olika orterna stora variationer. Linköping och Örebro är bäst rustade i detta avseende. Härnösand har fått en ny biblioteksbyggnad, som rymmer 105 000 band och där läsplatser finns att tillgå. Detsamma gäller Falun. Sundsvall planerar att ordna sin biblioteksfråga och en särskild utredning föreligger härför 1 . Jönköping, Kalmar och Karlstad — liksom även Örebro — har byggnadsproblemen för nya bibliotek aktuella och är beredda att ta hänsyn till de studerandes berättigade krav på goda studiebetingelser. 4.3. Slutsatser och förslag Den företagna inventeringen av lokala lärarkrafter visar, att bästa underlaget har i första hand Linköping, Örebro och Karlstad, i andra hand Sundsvall/Härnösand och Jönköping. Beaktar man tillgång, på lokaler, bibliotek m. m. talar även detta för att de nämnda städerna jämte Kalmar kan ifrågakomma. Samtliga orter har viss icke obetydlig erfarenhet av decentraliserad universitetsutbildning, då ettbetygskurser i olika ämnen varit förlagda dit. Örebro och Linköping är dessutom centra för teknisk magisterutbildning och för tvåbetygskurser i matematik och fysik och uppvisar de största förutsättningarna för lågstadieutbildning i de., mera kostnads- och lokalkrävande naturvetenskapliga ämnena. Det bör emellertid uppmärksammas, att även Karlstad i detta avseende har goda förutsättningar. I första hand kan konstateras, att Karlstad, Örebro och Linköping bör bli orter för decentraliserad universitetsutbildning. Att Falun måste stå tillbaka för Örebro synes klart. Större tveksamhet kan råda vid valet mellan Kalmar och Jönköping såsom universitetsfilial till Lund. Att låta båda städerna få filialer innebär en överdimensionering av systemet i södra delen 1

Utredning med förslag till biblioteksväsendets organisation m. m. i Storsundsvall, 1964.

460 av landet. Det är värt att framhålla, att Kalmar genom arbete och intresse spelat stor roll som centralort för ettbetygsutbildningen i olika ämnen. Staden har också i likhet med Jönköping föreslagit ändamålsenliga lösningar av lokalfrågan. Följande omständigheter synes emellertid tala för Jönköping. 1) En betydligt större befolkningskoncentration förefinnes i Jönköping Huskvarnaregionen än i Kalmarregionen. 2) Befolkningsutvecklingen sker snabbare i södra V ätterbygden och närgränsande områden än i en Kalmarregion. 3) Jönköping uppvisar bättre och snabbare kommunikationer med ett större antal gymnasieorter i Jönköpings län och närgränsande län än vad Kalmar har med gymnasieorter i sitt rekryteringsområde. 4) Östra delarna av Västergötland, såsom Ulricehamns, Falköpings och Skövde gymnasieregioner har goda förbindelser med Jönköping, varför en filial där kan medföra en önskvärd avlastning av Göteborgs universitet, vilket är av värde särskilt som Karlstads rekryteringsområde ej kan utökas. 5) Studerande i Jönköpingsregionen får för naturvetenskapliga studier naturligare anknytning till Linköping än vad studerande i Kalmarregionen skulle få. 6) Jönköping synes ha större möjligheter att erhålla akademiskt utbildad lärarkraft från fler närliggande städers gymnasier än vad Kalmar har möjlighet till från gymnasiestäderna i sin region. Åtskilliga skäl talar för att en universitetsfilial borde förläggas till Sundsvall/Härnösand inte minst med hänsyn till den gynnsamma inverkan på lärarrekryteringen till Norrland som detta sannolikt skulle ha. Enligt den i det föregående förda diskussionen vad lokaler, lärare och utrustningsresurser beträffar finns sålunda med hänsyn till dessa faktorer motiv för att filialsystemet bör vara uppbyggt på följande sätt: Örebro med anknytning till Uppsala Karlstad med anknytning till Göteborg Linköping med anknytning till Stockholm Jönköping med anknytning till Lund och sedermera Sundsvall med anknytning till Umeå. Den naturvetenskapliga utbildningen koncentreras till Linköping och Örebro. Det bör poängteras, att detta filialsystem bör få ett företräde framför andra alternativa förslag, vilket ytterligare bekräftas av den tidigare diskussionen kring de olika regioneringsalternativen. Utöver vad tidigare nämnts lämnas i det följande ytterligare upplysningar och kommentarer om de fem orterna. Örebro. Från Örebro stad och Örebro läns landsting föreligger en den 10 juli 1963 daterad framställning om inrättande av ett universitet i Örebro. Där redogöres ingående för stadens resurser och förutsättningar

461 lör akademisk utbildning. Staden uttalar sin beredvillighet att ställa lokaler till förfogande. Denna beredvillighet har ytterligare accentuerats på andra sätt. Lokalfrågan för universitetsutbildning försöker man lösa, inte minst när det gäller utbildningen i de naturvetenskapliga ämnena. Den tekniska magisterutbildningen och tvåbetygsutbildningen i matematik och fysik har medfört, att ändamålsenliga lokaler har inretts. Den fysikaliska utrustning, som erfordras för denna utbildning, kan för övrigt med små kompletteringar även användas för tre betyg. I kemi finns vid Karolinska läroverket utrustning för ett betyg i ämnet. Om enligt nu föreliggande planer en tvåbetygsutbildning i kemi kominer att påbörjas höstterminen 1965, måste naturligtvis den befintliga utrustningen kompletteras. I botanik och zoologi saknas för närvarande utrustning. Man har emellertid för avsikt att snarast påbörja en ettbetygskurs i såväl botanik som zoologi, varför en viss grundutrustning måste anskaffas, vilken sedan kan kompletteras för tvåbetygsutbildning. Genom lämplig omdisponering av Karolinska läroverkets nyrenoverade biologiinstitution kan ett laboratorium eller en kombinationssal helt utnyttjas för den decentraliserade utbildningen. Läroverket förfogar dessutom över ett välutrustat zoologiskt museum. När Nikolai läroverk inom den närmaste framtiden byggs om, kan den decentraliserade utbildningen i botanik med fördel förläggas dit. Även för humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen finns det en god grund att bygga på. Det bör betonas, att stadsbiblioteket är synnerligen välutrustat. En närmare redogörelse har tidigare lämnats och kompletterande uppgifter finns i ovan angivna framställning från staden och länet om inrättande av universitet i Örebro. Skolväsendet inom staden är väl utvecklat och har en lärarstab av god standard. Det k a n framhållas att till staden från och med läsåret 1964/65 förlagts en egentlig lärarkurs i form av s. k. lärarutbildningsblock. En förteckning har tidigare redovisats, upptagande lärare med högre akademisk examen och sådana, som har tre betyg i ett ämne. E n stor reserv finns i övriga adjunkter, som k a n anlitas för assistentundervisning och dylikt. Karlstad. I framställning till Kungl. Maj :t den 25 november 1963 ger kommittén för akademisk utbildning i Värmlands län förutsättningarna för högre utbildning i Karlstad. I framställningen har redogjorts för stadens och länets resurser i berört avseende. Det föreligger från Karlstads sida stor beredvillighet att utnyttja tillgängliga resurser för att lösa lokalfrågor av olika slag. Den företagna inventeringen visar, att akademisk utbildning kan anordnas i den omfattning som i förevarande undersökning beräknats till 1972/73. En anmärkningsvärt god utrustning i de naturvetenskapliga ämnena förekommer på de högre skolorna i staden. Vid Sundstagymnasiet har en

462 komplettering av undervisningsmatérielen skett i sådan omfattning att tvåbetygsutbildning i fysik med vissa mindre tillskott i apparatur kan bedrivas vid skolan. Staten har i samband med igångsättandet av akademisk ettbetygskurs anslagit vissa belopp och kommunen har biträtt med lika stort belopp. Lärartillgången i de naturvetenskapliga ämnena är osedvanligt god, vilket framgår av tidigare lämnad förteckning. Förutsättningarna att anordna decentraliserad utbildning på tvåbetygsnivå är sålunda goda. Att Karlstad ej nu föreslås som stationeringsort härför, beror på att såväl Linköping som Örebro i lokal- och utrustningshänseende har ett företräde. Om det skulle visa sig att en utökning behövs, bör Karlstad komma i fråga. Även i humanistiska ämnen har Karlstad en mycket god lärartillgång och förfogar dessutom över bibliotek och undervisningslokaler av hög standard. Linköping. Från Linköpings stad föreligger en den 20 februari 1963 daterad hemställan om inrättandet av ett universitet i Linköping, vari redogöres för stadens förutsättningar som lokaliseringsort för högre utbildning. Det geografiska läget, kommunikationerna och befolkningsunderlaget är förutsättningar som för Linköpings vidkommande är mycket gynnsamma. Utbildningsresurserna i staden är sådana, att de ger en mycket god grund för akademisk utbildning. De mera teoretiska utbildningsformerna av direkt betydelse för universitetsstudier är väl utvecklade med två allmänbildande gymnasier, tekniskt gymnasium, handelsgymnasium och en omfattande lärarutbildning. Därtill kommer den sedan lång tid tillbaka bedrivna akademiska kursverksamheten, som omfattar samhällsvetenskapliga, naturvetenskapliga och humanistiska ämnen. Teknisk magisterutbildning liksom tvåbetygsutbildning i matematik och fysik är — förutom till Örebro — även förlagd till Linköping. I fråga om utrustning inom fysik är det därför väl sörjt. I kemi har ettbetygskurser förlagts till läroverket, som alltså förfogar över en viss grundutrustning i ämnet. Den kemiska institutionen är nyrenoverad och mycket rymlig. Resurserna i fråga om lärare och lokaler är av sådan art, att staden har stora förutsättningar att 1972/73 klara en decentraliserad utbildning av den storleksordning, som enligt dessa beräkningar då k a n bli aktuell. Det bör även pekas på den goda utrustning av vetenskaplig litteratur som finns på stift- och landsbiblioteket i Linköping men även på Saab, vad speciellt naturvetenskap beträffar. Jönköping. I staden har funnits en kommitté med uppgift att undersöka möjligheterna att till staden förlägga kurser av akademisk karaktär, »1958 års högskolekommitté». På initiativ av denna har i staden bildats en »Förening Högskolekurser i Södra Vätterbygden». Jönköpings stad h a r den 25 oktober 1963 gjort framställning till Kungl. Maj :t om förläggande av ett universitet till staden. Med hänsyn till såväl läge, befolkningsförhållan-

463 den och rekryteringsområde som befintliga institutioner, skolor och resurser i övrigt hävdar sig staden väl. Man är beredd att inrikta sig på att ytterligare öka dessa resurser i alla de avseenden det är möjligt. I likhet med vad som är fallet för Linköping och Örebro har även till Jönköping förlagts ett s. k. lärarutbildningsblock, ett bevis för att staden förfogar över god läraruppsättning, som säkerligen till vissa delar kan anlitas även för den akademiska utbildningen. Resurserna vad avser lokaler och lärare för naturvetenskaplig utbildning är ej lika stora som på de tre övriga filialorterna. Utrustning finns visserligen i kemi tack vare att ettbetygskurser ägt r u m i ämnet. Det är lämpligt att begränsa utbildningen i Jönköping till att endast omfatta matematik samt humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen samt eventuellt ettbetygskurser i fysik, kemi och teoretisk fysik med mekanik. Sundsvall. Det geografiska läget i mellersta Norrland och befolkningsunderlaget är förutsättningar som för Sundsvall är mycket gynnsamma. Befolkningsutvecklingen i östra Medelpad kännetecknas av en stark befolkningstillväxt. I Länsutredning för Västernorrlands län, »Y 70», 1962, lämnas en studie av befolkning och näringsliv med prognos för år 1970 och man konstaterar, att befolkningsmässigt sett är Västernorrlands län det mest tätbefolkade i Norrland efter Gävleborgs län. Sammanfattningsvis säger utredningen: »Sundsvalls ställning som central serviceort i länsdelen och i Mellannorrland gör att utvecklingen i regionen har bedömts som gynnsam. Stor-Sundsvall bör emellertid i väsentligt högre grad än som hittills skett beaktas för lokaliseringsfall av hög dignitet i riket.» De mera teoretiska utbildningsformerna av direkt betydelse för högre studier är väl utvecklade med ett stort allmänt gymnasium, ett tekniskt gymnasium och ett handelsgymnasium. Till Sundsvall har vidare sedan hösten 1964 förlagts ett lärarutbildningsblock. I det närbelägna Härnösand finns likaledes utbildningsformer, som kompletterar Sundsvall. Seminarieutbildningen och gymnasiet för vuxna hör till dessa. För en lärarutbildningar Sundsvall/Härnösandsregionen väl lämpad. Akademiska ettbetygskurser har ägt r u m i staden och har planlagts även i fortsättningenDen planerade kommunsammanslagningen av Sundsvall med närgränsande orter möjliggör att en del lokaler kommer att friställas. Staden har förklarat sig beredd att ställa dessa och även andra lokaler till förfogande för decentraliserad universitetsutbildning.

5. Ä m n e n och ä m n e s g r u p p e r p å filialorterna

För att kunna minska på trycket vid nuvarande akademiska lärosäten bör sådana ämnen vara representerade på filialorterna som har en hög frekvens studerande. Samtidigt bör man vid den slutliga bedömningen av förslagen i förevarande undersökning så långt möjligt beakta skolans krav på lämpliga ämneskombinationer och även ta hänsyn till den bristsituation som föreligger i vissa ämnesgrupper. En begränsning av ämnesuppsättningen minskar naturligtvis de studerandes valfrihet, men det är å andra sidan helt orealistiskt tänka sig att alla ämnen vid ett universitet skulle bli representerade vid filialerna. För att med utgångspunkt i ovanstående synpunkter bedöma vilka ämnen, som skulle kunna förekomma på universitetsfilialerna har uppgifter inhämtats ur Statistiska meddelanden 1963:17 om antalet registrerade studerande vid universitetens filosofiska fakulteter höstterminen 1963. Tabell 3: 13. Antalet registrerade studerande i olika ämnen vid de filosofiska fakulteterna höstterminen 1963

Ämne

Matematik Pedagogik Statskunskap Engelska Statistik Nationalekonomi. Sociologi Företagsekonomi Historia Franska Litteraturhistoria Tyska Fonetik Nordiska språk.. Kemi Psykologi Fysik Teoretisk fysik.. Ryska Spanska Konsthistoria. . . Zoologi Geografi Genetik Botanik

Därav l:a Totalt antal gången registrerade vid studerande universitet 3 201 2 593 1 896 1 761 1 731 1600 1 591 1404 1369 1275 1206 1 153 1074 999 987 750 746 602 572 477 448 391 359 334 279

1 747 1 713 1 171 844 1017 725 942 1 017 715 590 507 473 986 528 500 359 309 308 252 280 195 123 130 150 201

465 Tillströmningen i ett ämne mätes genom det antal studerande, som för första gången registrerats i ämnet och inte tidigare varit registrerade. I tabell 3: 13 återfinnes en redovisning hämtad ur ovan angivna meddelanden från statistiska centralbyrån, som anger antalet studerande inom de samhällsvetenskapliga, humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna höstterminen 1963. Utgående från uppgifterna i föregående tabell och med beaktande jämväl av skolans önskemål synes med utgångspunkt i nu rådande bestämmelser och förhållanden följande ämnen i första hand böra vara representerade på filialerna. Samhällsvetenskaplig fakultet Statskunskap Statistik Nationalekonomi Företagsekonomi

Humanistisk fakultet Engelska Historia Franska Litteraturhistoria Tyska Nordiska språk

Matematisk-naturvetenskaplig fakultet Matematik Kemi Fysik Teoretisk fysik Zoologi Botanik

Man kan naturligtvis tänka sig att vissa av dessa ämnen endast kommer att omfatta ettbetygskurser. Ofta väljer studerande för filosofisk ämbetsexamen den mer överkomliga betygskombinationen 2 + 2 + 1 + 1 i stället för den tyngre 2 + 2 + 2.

6. O m f a t t n i n g e n a v d e c e n t r a l i s e r a d u n i v e r s i t e t s u t b i l d n i n g 1972/73

Med utgångspunkt i att fyra universitetsfilialer förslås inrättade skall, på grundval av 1963 års universitets- och högskolekommitté lämnade förutsättningar, antalet studerande på varje filialort bli: inom samhällsvetenskaplig fakultet 250 inom humanistisk fakultet 285 Den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten har föreslagits vara representerad på två orter vad beträffar ämnena fysik, kemi, botanik, zoologi och teoretisk fysik med mekanik och på fyra orter vad beträffar ämnet matematik.

6.1. Utbildningen i matematisk-naturvetenskapliga

ämnen

Möjligheterna att ordna decentraliserad utbildning i de experimentella naturvetenskapliga ämnena är störst i Örebro och Linköping. Även med tanke på kostnaderna bör undervisningen i dessa ämnen koncentreras till dessa två orter. Inom den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten skulle antagandena ovan innebära — om A'iss hänsyn också tas till lärarbehovet i olika ämnen enligt det uppskattade behovet för grundskolans högstadium, gymnasium och fackskola — att antalet studerande 1972/73 på de fyra orterna blir det i tabell 3: 14 angivna. Då emellertid redan de i tabell 3 : 14 angivna antalen studerande i naturvetenskapliga ämnen kommer att kräva ett visst tillbyggnadsbehov vad beTabell 3: 14. Antalet studerande i decentraliserad utbildning inom matematisk-naturvetenskaplig fakultet läsåret 1972/73 Ämne

Fysik Kemi Zoologi Botanik Teoretisk fysik med mekanik Summa

Örebro

Linköping

Karlstad

Jönköping

80 70 60 30 30 30

80 70 60 30 30 30

467 Tabell 3: 15. Föreslaget antal studerande i decentraliserad utbildning på ett- och tvåbetygsnivå inom matematisk-naturvetenskaplig fakultet läsåret 1972/73 Ämne Matematik Fysik Kemi Zoologi Botanik Teoretisk fysik med mekanik Summa

Örebro

Linköping

Karlstad

Jönköping

35 100 100 40 40 30

35 100 100 40 40 30

t r ä f f a r i n s t i t u t i o n e r i fysik och k e m i , s y n e s det a v i n v e s t e r i n g s m ä s s i g a och i övrigt rationella skäl vara motiverat med en utökning av antalet studerande p å l ä g r e n i v å p å f i l i a l o r t e r n a i n t e m i n s t för a t t m i n s k a p å b e l a s t n i n g e n p å i n s t i t u t i o n e r och l ä r a r e vid b e s t å e n d e l ä r o s ä t e n , så a t t d e s s a m e d s i n a s t ö r r e r e s u r s e r k a n m ö t a s t r ö m m e n av s t u d e r a n d e p å h ö g r e nivå, d. v. s. s t u d e r a n d e för t r e o c h fyra betyg, l i c e n t i a n d e r s a m t d o k t o r a n d e r . E n l ä m p l i g i j ä m f ö r e l s e m e d tabell 3 : 14 s å l u n d a f ö r ä n d r a d f ö r d e l n i n g av ett- och t v å betygsstuderande i ä m n e n a inom matematisk-naturvetenskaplig fakultet å t e r g e s i tabell 3: 15. E t t b e t y g s u t b i l d n i n g i m a t e m a t i k , fysik och k e m i s a m t e v e n t u e l l t t e o r e t i s k fysik m e d m e k a n i k k a n o c h b ö r i viss o m f a t t n i n g förläggas till befintliga l o k a l e r vid d e t e k n i s k a g y m n a s i e r n a i J ö n k ö p i n g o c h K a r l s t a d , s o m m e d m i n d r e k o m p l e t t e r i n g a r h a r u t r u s t n i n g för u n d e r v i s n i n g p å d e n n a n i v å . Fortsatta tvåbetygsstudier k a n sedan ske i Linköping respektive Örebro. E n u t b y g g n a d av e t t b e t y g s k u r s e r till t v å b e t y g s k u r s e r i J ö n k ö p i n g och K a r l s t a d k a n o c k s å vid b e h o v l ä t t g ö r a s . T e o r e t i s k fysik m e d m e k a n i k h a r m e d t a g i t s för a t t b e r e d a de s t u d e r a n d e m ö j l i g h e t a t t e r h å l l a för d e m p a s s a n d e k o m b i n a t i o n , så a t t filosofisk ä m b e t s e x a m e n k a n e r h å l l a s p å filialorten u t a n a t t de s t u d e r a n d e b e h ö v e r f ö r v ä r v a t v å b e t y g i v a r t och ett av t r e u n d e r v i s n i n g s ä m n e n . 6.2.

Utbildningen

i humanistiska

ämnen

Till y t t e r l i g a r e b e l y s n i n g av v i l k a h u m a n i s t i s k a ä m n e n som i f ö r s t a h a n d bör k o m m a i fråga vid d e c e n t r a l i s e r a d u n i v e r s i t e t s u t b i l d n i n g h a r en översiktlig u p p s k a t t n i n g g j o r t s a v d e olika h u m a n i s t i s k a ä m n e n a s p r o c e n t u e l l a t i m t a l s a n d e l vid fullt g e n o m f ö r d g r u n d s k o l a och g y m n a s i u m j ä m t e fackskola, d ä r d e t v å s e n a r e s k o l f o r m e r n a t i l l s a m m a n s o m f a t t a r 60 p r o c e n t av e n å r s k l a s s . E f t e r s o m l å n g t i f r å n alla a v de s t u d e r a n d e p å f i l i a l o r t e r n a k o m m e r a t t bli l ä r a r e ä r m e t o d e n n a t u r l i g t v i s b e g r ä n s a t a n v ä n d b a r för d e t avs e d d a syftet. V i s s l e d n i n g för b e d ö m n i n g av ä m n e n a s i n b ö r d e s o r d n i n g b ö r dock h ä r i g e n o m k u n n a e r h å l l a s . V ä r d e n a i tabell 3: 16 v i s a r ä m n e n a s s t ä l l n i n g i n b ö r d e s m e d t i l l ä m p n i n g av d e n h ä r n ä m n d a m e t o d e n .

468 Tabell 3: 16. De humanistiska ämnenas ungefärliga procentuella timtalsandel i grundskola, gymnasium och fackskola Ämne

Procent

Svenska Engelska Tyska Franska Ryska Spanska Historia Religionskunskap . . . Filosofi Psykologi Latin Grekiska Allmän språkkunskap

26 21 17 11 1—2 1 11 8 1 1 1 C1 C1

T i m t a l s a n d e l e n visar, a t t de i s k o l a n o j ä m f ö r l i g t m e s t f ö r e k o m m a n d e ä m n e n a ä r s v e n s k a , e n g e l s k a , t y s k a , f r a n s k a och h i s t o r i a . F ö r h å l l a n d e n a i s k o l a n ä r n a t u r l i g t v i s i sin t u r o c k s å e n å t e r s p e g l i n g a v m o t s v a r a n d e efterf r å g a n i s a m h ä l l e t u t a n f ö r s k o l a n . Med h ä n s y n bl. a. h ä r t i l l m e n j ä m v ä l ä v e n a v a n d r a v ä g a n d e skäl ä r det o r e a l i s t i s k t a t t t ä n k a sig a t t övriga ä m n e n s k a l l v a r a r e p r e s e n t e r a d e i en d e c e n t r a l i s e r a d u n i v e r s i t e t s u t b i l d n i n g . Med tilll ä m p n i n g a v o v a n s t å e n d e p r o c e n t t a l bör de sex a k t u e l l a ä m n e n a d i m e n s i o n e r a s p å de fyra o r t e r n a p å s ä t t s o m f r a m g å r a v tabell 3: 17. Tabell 3: 17. Föreslaget antal studerande på varje filialort inom humanistisk tet läsåret 1972/73 Ämne

Antal

Litteraturhistoria Nordiska språk Engelska Tyska Franska Historia

... Summa

6.3.

Utbildningen

i samhällsvetenskapliga

fakul-

60 60 50 45 35 35 285

ämnen

De ä m n e n , s o m b ö r k o m m a i f r å g a ä r » s a m h ä l l s k u n s k a p » och f ö r e t a g s e k o n o m i . Vid en i n b ö r d e s b e d ö m n i n g p å s ä t t s o m n y s s a n g i v i t s för de h u m a n i s t i s k a ä m n e n a a v de s a m h ä l l s v e t e n s k a p l i g a ä m n e n a s t i m t a l i g r u n d s k o la, g y m n a s i u m o c h f a c k s k o l a f r a m g å r det a t t s a m h ä l l s k u n s k a p ä r ett s t o r t ä m n e . Dess t i m t a l ä r m i n d r e ä n t y s k a n s m e n s t ö r r e ä n f r a n s k a n s . F ö r e t a g s e k o n o m i d ä r e m o t ä r ett r e l a t i v t litet ä m n e . F ö r u n d e r v i s n i n g i s a m h ä l l s k u n s k a p b e h ö v s s t u d i e r i e x a m e n s ä m n e n a s t a t s k u n s k a p och n a t i o n a l e k o n o m i . V a n l i g e n t a s ett a k a d e m i s k t betyg i det e n a o c h t v å betyg i det

469 Tabell

3: 18.

Föreslaget

antal studerande på varje filialort lig fakultet läsåret 1972/73

inom

samhällsvetenskap-

Antal studerande

Ämne

751 751 50 50

Statistik

250 Summa 1

100 st beräknas ta ett betyg första terminen och 50 fortsätta med två betyg den andra terminen. andra

ämnet.

ämne. Från

uppgifter

överväger

statskunskapen

andra synpunkter

än skolans

synes ett avsevärt behov

ligga av ä m n e t