SOU

Skoglig yrkesutbildning 2betänkande.

Beteckning: SOU 1967:38
Typ: SOU

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1967:38 Jordbruksdepartementet

SKOGLIG YRKESUTBILDNING II BETÄNKANDE AVGIVET AV SKOGSBRUKETS YRKESUTBILDNINGSKOMMITTÉ

Stockholm. 1967

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1967 Kronologisk förteckning 1. K o m m u n a l b o s t a d s f ö r m e d l i n g . Hjeggström. I. 2. A l l m ä n n a a r v s f o n d e n . Esselte. J u . 3. U t s ö k n i n g s r ä t t VI. Esselte. J u . 4. N y d o m k r e t s i n d e l n i n g för u n d e r r ä t t e r n a . Esselte. J u . 5. S t a t l i g p u b l i c e r i n g . N o r s t e d t & Söner. F i . 6. F i n a n s i e l l a l å n g t i d s p e r s p e k t i v . Esselte. F i . 7. D e n f r a m t i d a j o r d b r u k s p o l i t i k e n . S v e n s k a R e p r o d u k t i o n s AB. J o . 8. B a r n s t u g o r . B a r n a v å r d s m a n n a s k a p . B a r n o l y c k s fall. K i h l s t r ö m . S. 9. R i k s k o n s e r t e r . Esselte. E. 10. L i n k ö p i n g s h ö g s k o l a . Del I. Victor P e t t e r son. E. 11. P r o g r a m b u d g e t e r i n g . Del I. Esselte. F i . 12. P r o g r a m b u d g e t e r i n g . D e l II. — S t u d i e r och försök. Esselte. F i . 13. P r o g r a m b u d g e t e r i n g . Del i n . — E n s a m m a n f a t t n i n g . Esselte. Fi. 14. S k o l a n s a r b e t s t i d e r . Esselte. E. 15. T j ä n s t e s t ä l l n i n g i n o m k r i g s m a k t e n . Esselte. F ö . 16. 1958 å r s u t r e d n i n g k y r k a — s t a t . VII. F o l k b o k f ö r i n g e n . B e c k m a n . E. 17. 1958 å r s u t r e d n i n g k y r k a — s t a t . V i n . D e teologiska f a k u l t e t e r n a . A l m q v i s t & Wlksell, U p p s a l a . E. 18. I n v a n d r i n g e n . Esselte. I. 19. S t a t e n s stöd till u n g d o m s v e r k s a m h e t . Esselte. E. 20. D e n statliga l ä n s f ö r v a l t n i n g e n . I. N o r s t e d t & S ö n e r . K. 21. D e n statliga l ä n s f ö r v a l t n i n g e n . II. Bilagor. N o r s t e d t & S ö n e r . K. 22. S k a t t e f ö r v a l t n i n g e n . N o r s t e d t & Söner. K. 23. L ä n s i n d e l n i n g s u t r e d n i n g e n . Victor P e t t e r s o n . K. 24. Lag o m s k a t t e r ä t t . Haeggström. Fi. 25. N a r k o t i k a p r o b l e m e t . Del I. Haeggström. S. 26. P a r t i e l l f ö r f a t t n i n g s r e f o r m . Esselte. J u . 27. F ö r t i d s r ö s t n i n g och g e m e n s a m m a t v å d a g a r s v a l . Esselte. J u . 28. T r y c k f r i h e t o c h u p p h o v s r ä t t . B e r l i n g s k a b o k tryckeriet, Lund. Ju. 29. T r a n s p o r t k o s t n a d e r n a i G o t l a n d s t r a f t k e n . Esselte. K. 30. Höga eller l å g a h u s ? Esselte. I. 31. F i l m e n s i n f l y t a n d e p å sin p u b l i k . Haeggström. E. 32. V ä n e r n s och V ä t t e r n s förbindelse m e d v ä s t e r h a v e t . Esselte. K. 33. V ä n e r n s och V ä t t e r n s f ö r b i n d e l s e m e d v ä s t e r h a v e t . Bilagor. Esselte. K. 34. K o m p e n s a t i o n i vissa fall för b e n s i n s k a t t som u t g å r v i d a n v ä n d a n d e av m o t o r s å g o c h s n ö skoter. Berlingska boktryckeriet, Lund. Fi. 35. F i r m a s k y d d . Esselte. J u . 36. N y k t e r h e t s v å r d e n s l ä g e . Del I. Esselte. S. 37. N y k t e r h e t s v å r d e n s läge. Del II. Bilagor. Esselte. S. 38. Skoglig y r k e s u t b i l d n i n g . II. Esselte. J o .

A n m . O m s ä r s k i l d t r y c k o r t ej a n g e s , ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m .

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1967:38 Jordbruksdepartementet

SKOGLIG YRKESUTBILDNING II BETÄNKANDE AVGIVET AV SKOGSBRUKETS YRKESUTBILDNINGSKOMMITTÉ

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1967

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl

jordbruksdepartementet

Den 6 j u n i 1962 bemyndigade Kungl Maj :t chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla sakkunniga för att verkställa utredning och avge förslag rörande yrkesutbildningen på skogsbrukets område samt därmed sammanhängande spörsmål. Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade departementschefen den 7 juni samma år såsom sakkunniga dåvarande expeditionschefen i jordbruksdepartementet S Lane, ledamöterna av riksdagens första kammare E Hj Nilsson, N B Hansson och H E Hermansson samt ledamöterna av riksdagens andra kammare J S Jonsson och L J V Stiernstedt. Sedan Jonsson avlidit tillkallade departementschefen den 11 september 1962 ledamoten av riksdagens andra kammare K O Persson som sakkunnig. Åt Lane uppdrogs att som ordförande leda utredningsarbetet. De sakkunniga antog namnet skogsbrukets yrkesutbildningskommitté. Sedan Lane hemställt om entledigande från uppdraget att vara ledamot av och tillika ordförande i kommittén förordnade chefen för jordbruksdepartementet den 1 februari 1966 ledamoten av kommittén, landshövdingen E Hj Nilsson, att vara ordförande i kommittén. Samtidigt tillkallade departementschefen ledamoten av riksdagens första kammare E Mossberger såsom sakkunnig. Såsom experter i kommittén har fungerat länsjägmästaren E G R Falk, över jägmästaren G M Enander, byråchefen P E Eliasson och kanslirådet E A Johansson. Sekreterare har varit fil lic Karl Lindegren och biträdande sekreterare byrådirektören Kj I Jonsson. Kommittén har tidigare avlämnat två betänkanden, dels den 30 maj 1963 med förslag till förläggningsort för den av 1962 års riksdag i princip beslutade centrala maskinskolan för skogsbruket och dels den 11 oktober

1965 med förslag till principiella riktlinjer för utformning av den skogliga yrkesutbildningen. Förslagen i sistnämnda betänkande avsåg mål för utbildningen av olika inom skogsnäringen verksamma yrkeskategorier, utbildningsgång för den skogliga yrkesutbildningen, innehåll och uppläggning av grundutbildning och vidareutbildning för yrkesverksamhet inom det skogliga området samt huvudmannaskap för den skogliga yrkesutbildningen. I förevarande betänkande framlägger kommittén förslag rörande innehåll och uppläggning av befälsutbildningen för skogsbruket, samordnad utbildning i jordbruk och skogsbruk för yrkesutövare inom kombinerat jord- och skogsbruk, lärarutbildning för den skogliga yrkesundervisningen, fortbildning för olika yrkeskategorier samt rörande utbildningsbehov och utbildningsorganisation, ledning och tillsyn av den skogliga yrkesutbildningen samt finansieringen av densamma jämte kostnadsberäkningar. Redogörelse för kommitténs utredningsuppdrag har lämnats i betänkandet av den 11 oktober 1965. Kommittén har i skrivelse till Kungl Maj:t hemställt om medgivande att i samband med övervägandena rörande uppläggning och organisation av skogsskoleutbildningen få pröva hur den maskintekniska undervisningen bör inordnas i skogsskolornas verksamhet. Kommittén har haft överläggningar med lantbruksstyrelsen och Uppsala läns landsting rörande samförläggning av lärarutbildningen för jordbrukets och skogsbrukets skolor, med styrelserna för skogshögskolan och skogsmästarskolan rörande ledningen av skogsmästarskolan samt med landstingen i Jönköpings län och Kronobergs län jämte representanter för Värnamo stad och Växjö stad rörande lokaliseringen av befälsutbildningen för skogsbruket. Styrelsen för skogsmästarskolan, lokalstyrelserna för samtliga skogsskolor samt rektorerna vid dessa skolor har beretts tillfälle att skriftligen till kommittén framföra sina synpunkter på dessa lokaliseringsproblem. Detsamma gäller skogsvårdsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings och Kronobergs län. Kommitténs sekretariat har hos aktivt verksamma lärare vid skogsbrukets yrkesskolor genomfört en enkät rörande lärarutbildningsproblemen. Kommitténs biträdande sekreterare har intervjuat företrädare för ett antal företag inom skogsnäringen rörande skogsskoleutbildningens inriktning och kapacitet samt företagens framtida personalbehov. I samråd med skogsstyrelsen har kommittén från skogsskolorna och skogsmästarskolan samt vissa myndigheter och organisationer inhämtat synpunkter på utformningen av skogsskoleutbildningen, vilken kommittén föreslår skall ändra namn till skogsteknikerutbildning. En av skogsstyrelsen tillsatt arbetsgrupp har utfört en utbildningsanalys på grundval av den arbets- och arbetskravsanalys för vilken kommittén redogjort i sitt förra betänkande. Kommitténs sekretariat har överlagt med denna arbetsgrupp rörande utarbetande av läroplan för skogsteknikerutbildningen. överläggningar

5 har även ägt r u m med företrädare för de skogsskoleutbildade tjänstemännens samarbetsråd. På begäran av kommittén har byggnadsstyrelsen utfört preliminära kostnadsberäkningar ifråga om investeringar i byggnader för de statliga yrkesskolorna för skogsbruket. Kommittén har mottagit ett antal skriftliga framställningar från olika organisationer. Utöver vad som angivits i kommitténs förra betänkande har kommittén avlämnat remissyttranden över bl a yrkesutbildningsberedningens betänkande Yrkesutbildningen I (SOU 1963:3), framställning från skogsvårdsstyrelsen i Kopparbergs län om bidrag av vattenregleringsavgifter till uppförande av skogsbruksskolan i Älvdalen samt över av byggnadsstyrelsen uppgjorda byggnadsprogram dels för skogsbrukets centrala maskinskola och dels för nybyggnader vid skogsmästarskolan. Sedan utredningsuppdraget nu slutförts får kommittén härmed vördsamt överlämna detta betänkande. Stockholm den 30 juni 1967 Hjalmar Nils B. Hansson

Nilsson

Herbert Hermansson

Olof Persson

Lennart

Eric

Mossberger

Stiernstedt I Karl

Lindegren

Innehåll

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet Kap 1. Utbildningen vid skogsinstituten 1.1 Nuvarande förhållanden 1.1.1 Utbildningsgång 1.1.2 Skogsskolorna 1.1.2.1 Uppgifter och organisation 1.1.2.2 Läroplan och undervisning 1.1.2.3 Inträdeskrav och antagning av elever 1.1.2.4 Betyg 1.1.2.5 Studiesociala frågor 1.1.3 Skogsmästarskolan 1.1.3.1 Uppgifter och organisation 1.1.3.2 Läroplan och undervisning 1.1.3.3 Inträdeskrav och antagning av elever 1.1.3.4 Betyg 1.1.3.5 Studiesociala frågor 1.1.3.6 Erfarenheter av hittillsvarande verksamhet 1.2 Förslag till utbildningsgång 1.2.1 Bemissbehandling 1.2.2 Överväganden och förslag 1.3 Skogsinstitutens organisation 1.3.1 Utbildnigslinj er och utbildnings volym 1.3.2 Undervisningsverksamheten 1.3.3 Lärare 1.3.4 Annan personal 1.3.5 Personalbehov 1.3.6 Lokaler för skogsinstituten 1.3.7 Utrustning av skogsinstituten 1.4 Skogsteknikerkurs 1.4.1 Underlag för läroplansarbete 1.4.2 Läroplan 1.4.2.1 Utbildningsmål 1.4.2.2 Lärostoffets avgränsning 1.4.2.3 Lärotid 1.4.2.4 Timplan och undervisningens fördelning 1.4.3 Inträdesfordringar och elevantagning 1.4.3.1 Ålder 1.4.3.2 Hälsotillstånd 1.4.3.3 Allmänna skolkunskaper 1.4.3.4 Skoglig förutbildning och praktik

13 13 13 13 14 15 17 18 18 18 18 19 22 22 22 23 23 25 29 29 29 32 34 35 35 38 39 39 40 41 42 43 46 48 49 49 51 54

8 1.4.3.5 Urval och antagning av elever 1.4.4 Betyg 1.5 Skogsmästarutbildning 1.5.1 Läroplan 1.5.1.1 Utbildningsmål 1.5.1.2 Lärostoffets avgränsning 1.5.1.3 Lärotid . 1.5.1.4 Timplan och undervisningens tidsmässiga fördelning 1.5.1.5 Betyg 1.5.2 Inträdesfordringar och antagning av elever

55 57 57 58 58 58 59 59 60 60

Kap 2. Samordning av jordbruks- och skogsbruksutbildning 2.1 Bakgrund 2.2 Nuvarade möjligheter till utbildning för kombinerat jord- och skogsbruk 2.3 F r a m t i d a utbildning för jordbruk — skogsbruk 2.3.1 Grundutbildning 2.3.2 Mål för utbildningen 2.3.3 Innehåll 2.3.3.1 Läroämnen 2.3.3.2 Yrkesämnen 2.3.3.3 Timplan . 2.3.4 Utbildningsvolym 2.3.5 Vidareutbildning 2.3.5.1 Integrerad vidareutbildning 2.3.5.2 Företagarutbildning 2.3.5.3 Utbildning för anställda 2.3.5.4 Utbildning av driftsledare

64 65 66 66 70 71 71 71 72 73 73 74 75 76 77

Kap 3. Vuxenutbildning inom skogsbruket 3.1 Bakgrund 3.2 Nuvarande förhållanden 3.2.1 Arbetare och företagare 3.2.1.1 Skogsvårdsstyrelserna 3.2.1.2 Andra kursanordnare 3.2.2 Befälspersonal 3.2.2.1 Vidareutbildning 3.2.2.2 Fortbildning 3.3 Skogsstyrelsens utredning 3.3.1 Direktiv och genomförande 3.3.2 Besultat 3.3.2.1 Fortbildningsbehov 3.3.2.2 Ämnesområden och kursuppläggning 3.3.2.3 Försöksverksamhet 3.4 Avgränsning av vuxenutbildning inom skogsbruket 3.4.1 Utbildningsmotiv — individ och företag 3.4.2 Besurser — ämnesområden 3.5 Vuxenutbildningens innehåll 3.5.1 Arbetare och företagare 3.5.2 Befälspersonal 3.6 Vuxenutbildningens organisation 3.7 Studiesociala frågor

79 80 81 81 81 83 83 84 86 86 87 87 87 89 89 89 91 92 92 92 95 96

9 Kap 4. Utbildningens organisation vid 4.1 Nuvarande förhållanden 4.2 Skolledare 4.3 Lärare och annan personal 4.4 Klasser och grupper 4.5 Lärotider 4.6 Färdighetsträning 4.7 Elevintagning och betyg 4.8 Lokaler och utrustning

skogsbruksskolorna 98 99 100 102 103 103 104 105

Kap 5. Utbildningsbehov inom skogsbruket 5.1 Utvecklingstendenser inom skogsbruket 5.1.1 Långtidsutredningen 5.1.2 Domänverkets arbetskraftsutredning 5.1.3 Bolagens arbetskraftspolitik 5.1.4 Privatskogsbruket 5.1.5 Organisationsstruktur 5.2 Skogsarbetare och skogsbrukare 5.2.1 Nuvarande arbetskraftssituation 5.2.2 Åldersfördelning 5.2.3 Avgång från skogsyrket 5.2.4 Bekryteringsbehov 5.2.5 Utbildningsbehov 5.3 Skogstekniker 5.3.1 Arbetsmarknadsstyrelsens undersökningar 5.3.2 Kommitténs undersökningar 5.3.3 Den aktuella arbetsmarknadssituationen 5.3.4 Bekryteringsbehov 5.4 Skogsmästare 5.4.1 Arbetsmarknadsstyrelsens undersökning 5.4.2 Enkätundersökning 1965 5.4.3 Bekryteringsbehov

106 106 107 109 109 110 110 110 111 111 112 114 116 116 116 121 122 124 124 124 126

Kap 6. Lokalisering av skogsbruksskolor och skogsinstitut 6.1 Skolornas tillkomst och utveckling 6.2 Befintliga skolor 6.2.1 Läge och kapacitet 6.2.2 Lokaler och utrustning 6.2.3 Övningsskogar 6.3 Utredningsdirektiv 6.4 Underlag för lokalisering 6.4.1 Samhällsservice 6.4.2 Övningsskogar och skogliga institutioner 6.4.3 Skogsindustrier 6.4.4 Rekryteringsområden 6.4.5 Samordning mellan skolor 6.4.6 Kostnader 6.5 Värdering av kriterier 6.6 Förslag till lokalisering 6.6.1 Utbildningskapacitet 6.6.2 Skogsbrukets centrala maskinskola

127 127 127 131 132 132 133 133 134 135 135 136 138 139 141 141 141

10 6.6.3 Skogsinstitut 6.6.3.1 Urval av orter 6.6.3.2 Norra Sverige 6.6.3.3 Mellan-Sverige 6.6.3.4 Södra Sverige 6.6.4 Skogsbruksskolor

144 444 146 146 149 459

Kap 7. Utbildningen av lärare för skogsbrukets yrkesundervisning 7.1 Kommitténs utredningsuppdrag 7.2 Yrkesutbildningsberedningens utredningsuppdrag 7.3 Yrkesutbildningsberedningens synpunkter på utbildningen av lärare för yrkesundervisningen 7.4 Allmänna förutsättningar för kommitténs utredningsarbete 7.5 Lärarkategorierna (nuvarande utbildning) 7.5.1. Adjunktsutbildningen 7.5.2 Yrkeslärarutbildningen 7.5.3 Instruktörsutbildningen 7.6 För framtiden behövliga lärarkategorier enligt förslag i 1963 års betänkande 7.7 Uppgifter för pedagogiskt utbildad personal 7.7.1 Grundutbildningen och vidareutbildningen 7.7.2 Fortbildning samt rådgivnings-och upplysningsverksamhet . . . . 7.8 Uppläggningen av lärarutbildningen 7.8.1 Fackutbildningen för blivande lärare 7.8.2 Kompletterande fackutbildning vid lärarkurserna 7.8.3 Gemensam utbildning för ämneslärare och yrkeslärare eller separata kurser 7.8.4 Utbildningens innehåll och utbildningstidens längd 7.8.5 Timplan för ämneslärarutbildning 7.8.6 Yrkeslärarkursen 7.8.7 Timplan för yrkeslärarutbildningen 7.9 Fortbildningen av lärare 7.9.1 Behov av fortbildning 7.9.1.1 Facklig fortbildning 7.9.1.2 Pedagogisk fortbildning 7.9.2 Fortbildningens organisation 7.9.2.1 Obligatorisk fortbildning 7.9.2.2 Ledningen av fortbildningen 7.10 Lärarutbildningens volym 7.11 Lärarutbildningens förläggning 7.11.1 Förslag om samförläggning 7.11.2 Lokalisering till Jälla 7.12 Lärarutbildningsanstalten 7.12.1 Utbildningsvolym 7.12.2 Lokaler 7.12.3 Lärare

167 168 169 169 171 171 171 172 174 175 176 176 178 182 183 184 184 184 185 I87

Kap 8. Ledning och tillsyn av yrkesutbildningen för skogsbruket 8.1 Inledande synpunkter 8.2 Uppgifter för tillsynsmyndigheterna — Nuvarande förhållanden 8.2.1 Central tillsynsmyndighet 8.2.1.1 Skogsbruksskolorna

189 189 189 189

. . . .

455 155 155 156 158 158 459 159 159 160 161 163 164 164 166

11 1Q 8.2.1.2 Skogsskolorna 0 8.2.1.3 Skogsmästarskolan 191 8.2.2 Regional tillsynsmyndighet 191 8.2.3 Styrelser för skolor 191 8.3 Ansvarsfördelning huvudman — tillsynsmyndighet 192 8.4 Central och regional ledning av skogsbrukets yrkesskolor 193 193 8.4.1 Bakgrund 8.4.2 Uppgifter för tillsynsmyndigheterna 195 8.4.2.1 Skolöverstyrelsens uppgifter enligt gällande författningar . . . . 196 8.4.2.2 Skolöverstyrelsens beslutanderätt rörande löpande ärenden . . . 196 8.4.2.3 Länsskolnämndernas uppgifter enligt gällande författningar . . . 197 8.4.2.4 Länsskolnämndernas beslutanderätt rörande löpande ärenden . . 198 8.4.2.5 Skolöverstyrelsens uppgifter ifråga om den skogliga yrkesutbildningen — Förslag 1^8 8.4.2.6 Länsskolnämndernas uppgifter ifråga om den skogliga yrkesutbildningen— Förslag 199 8.5 Huvudmannaskap och lokal ledning 199 8.5.1 Principiella synpunkter 199 8.5.2 Äganderätten till skolor och övningsskogar 201 201 8.5.3 Skogsbruksskolor 201 8.5.3.1 Styrelse 203 8.5.3.2 Kommitténs förslag 204 8.5.3.3 Yrkesråd 205 8.5.4 Skogsinstitut 205 8.5.4.1 Styrelse 2 8.5.4.2 Undervisningsnämnd 05 2 8.5.5 Uppgifter för styrelserna °5 2 8.5.5.1 Samtliga styrelser °5 2 8.5.5.2 Styrelse för skogsbruksskola °6 2 8.5.5.3 Styrelse för skogsinstituten 07 2 8.6 Organisation av den centrala tillsynen 07 8.6.1 Skolöverstyrelsens handläggning av ärenden rörande skogsbrukets yrkes 207 utbildning 8.6.2 Förslag om ny arbetsenhet inom skolöverstyrelsen 208 209 8.6.3 Personalfrågor 2 8.7 Organisation av den regionala tillsynen 10 8.8 Samarbete mellan skolmyndigheter och fackämbetsverk 211 8.9 Samverkan mellan skogsbruksskola och skogsvårdsstyrelse 211 8.10 Stadga för skogsbruksskolor och skogsinstitut 213

Kap 9. Finansierings- och statsbidragsfrågor 9.1 Nuvarande finansiering av skoglig yrkesutbildning 9.2 Statsbidrag till yrkesskolor under ecklesiastikdepartementet 9.3 Förslag rörande finansiering av skoglig yrkesutbildning framdeles . . . . 9.3.1 Skogsinstituten 9.3.2 Skogsbruksskolorna 9.3.3 Bidrag till handledning vid färdighetsträning utanför skolan 9.3.4 Bidrag till enskild skoglig yrkesskola 9.3.5 Bidrag till av skogsvårdsstyrelserna anordnad fortbildningsverksamhet

214 215 216 216 2 i 7

219 219 219

Yl Kap 10. Kostnadsberäkningar och tidsplan för förslagens genomförande 10.1 Förutsättningar för kostnadsberäkningar 10.2 Investeringar 10.3 Driftkostnader 10.3.1 Avlöningar 10.3.2 Omkostnader 10.4 Tidsplan för förslagens genomförande. . . 10.4.1 Överförande av ledningen till skolöverstyrelsen 10.4.2 Verksamheten vid skogsinstituten Kap 11.

221 221 222 222 223 223 223 223

Sammanfattning

Kap 1 Utbildningen vid skogsinstituten » 2 Samordning av jordbruks- och skogsbruksutbildning » 3 Vuxenutbildning inom skogsbruket » 4 Utbildningens organisation vid skogsbruksskolorna » 5 Utbildningsbehov inom skogsbruket » 6 Lokalisering av skogsbruksskolor och skogsinstitut » 7 Utbildningen av lärare för skogsbrukets yrkesundervisning » ^ 8 Ledning och tillsyn av yrkesutbildningen för skogsbruket » ' 9 Finansierings- och statsbidragsfrågor »> 10 Kostnadsberäkningar och tidsplan för förslagens genomförande

. . .

224 226 226 227 229 230 231 233 235 236

Reservation av ledamoten Hansson med instämmande av experterna Enander och Falk

237 Särskilt yttrande av experten Enander

242 Bilagor 1. Lokalbehov vid skogsinstituten , 2. Förslag till läroplan för skogsteknikerkurs 3. Förslag till läroplan för skogsmästarkurs 4. Förslag till läroplan för preparandkurs för inträde i skogsmästarkurs . . . 5. Vidareutbildnings- och fortbildningskurser (Exempel från nuvarande befälsutbildning 6. E n k ä t rörande skogsmästarnas arbetsgivare och arbetsuppgifter . . . . 7. Upplysningar om förläggningsorter för skogsinstituten 8. Utnyttjande av skogsbrukets yrkesskolor samt finansieringen av utbildningsverksamheten 9. E n k ä t rörande lärarutbildningen för skogsbrukets skolor 10. Förslag till stadga för skogsbruksskolor och skogsinstitut

243 246 255 261 265 271 278 281 288 301

KAPITEL 1

Utbildningen vid skogsinstituten 1

1.1 Nuvarande

förhållanden

I sitt första betänkande (SOU 1965: 67) har kommittén redogjort för verksamheten vid statens skogsskolor och statens skogsmästarskola (s 21—25 och 33— 40). Därvid lämnade sakuppgifter är dock inte längre helt aktuella. Av detta skäl och i avsikt att skapa tillräckligt underlag för bedömning av kommitténs förslag redovisas här huvuddragen i ett sammanhang. Redogörelsen avser förhållandena 1 januari 1967, där annat inte anges.

1.1.1 Utbildningsgång

Skogsskolornas undervisning bygger på grundutbildning (årskurs 1) vid skogsbruksskolorna jämte minst 20 månaders praktik. Den är uppdelad på en fyra månaders förberedande utbildning, vilken benämnes kompletteringskurs, och en huvudkurs om 11,5 månader. Efter skogsskola är elever som uppfyller kraven på minimibetyg i vissa ämnen berättigade att söka inträde i skogsmästarskolan. Inträde till sistnämnda skola kan även vinnas på flera andra vägar, exempelvis genom gymnasiekompetens, lantmästarutbildning eller annan fackutbildning. Sistnämnda elevkategorier måste i så fall genomgå en preparandkurs, som omfattar en hösttermin. Utbildningsgången återges i schema på s 25 i ovannämnda betänkande.

1.1.2 Skogsskolorna

1.1.2.1 Uppgifter och organisation Enligt stadgan (1951:521) har statens skogsskolor till uppgift »att meddela teoretiska kunskaper och praktisk insikt och färdighet i skogshanteringen till den utsträckning som erfordras för att kunna tillfredsställande sköta anställning såsom kronojägare, länsskogvaktare, skogvaktare eller därmed jämbördig arbetsledare inom skogsbruket». Utbildningen vid den privata skogsskolan har samma inriktning som de statliga skolorna. Statens skogsskolor står sedan 1963 under skogsstyrelsens överinseende. För varje skogsskola finns en lokalstyrelse med relativt begränsade uppgifter. Utbildningen vid statens skogsskolor är förlagd till sammanlagt sju orter. Huvudkurser anordnas i Älvsbyn (Norrbottens län), Bispgården (Jämtlands län), Bjurfors (Kopparbergs l ä n ) , Bjärka-Säby (Östergötlands län) och Kolleberga (Kristianstads l ä n ) . Kompletteringskurser anordnas i Bispgården samt Hällnäs (Västerbottens län) och Växjö (Kronobergs l ä n ) . De statliga skolorna har en total ka1 Kommittén föreslår att utbildningen vid nuvarande skogsskolor och skogsmästarskola skall ersättas med skogsteknikerkurs och skogsmästarkurs vid tre skogsinstitut. Sistnämnda termer, som närmare definieras på s 28, användes i fortsättningen, då kommitténs förslag till utbildning avses.

14 pacitet om 154 elevplatser. För närvar a n d e antages 100 elever varje år. Den privata skogsskolan, belägen i Gammelkroppa (Värmlands län), har 44 elevplatser. Till huvudkursen antages sedan 1965 endast omkring 10 elever varje år. I övrigt användes skolans kapacitet för fortbildning. Utförlig redogörelse beträffande skolornas läge och kapacitet lämnas i kapitel 6. Den fast anställda undervisande personalen vid statens skogsskolor består av sju rektorer, sex adjunkter och åtta yrkeslärare. Den privata skolan h a r en rektor, en adjunkt och två yrkeslärare. Enligt stadgan för statens skogsskolor skall eleverna åtnjuta fritt husrum, medan deras kosthåll skall ombesörjas och bekostas av dem själva. F r a m till läsåret 1962/63 tillämpades denna bestämmelse enligt ordagrann tolkning. Elevhushållen vid respektive skola utgjorde särskilda enheter med elevkåren som arbetsgivare för ekonomipersonalen. Enligt domänstyrelsens anvisningar för skogsskolorna var eleverna skyldiga att tillhöra hushållet. Utbyggnaden av socialförsäkringarna och regleringen av anställningsförhållandena genom avtal nödvändiggjorde så småningom att tillsynsmyndigheten iklädde sig arbetsgivaransvar. Detta skedde genom domänstyrelsen 1962 och skogsstyrelsen 1963. Orsaken till överflyttningen var bl a att kontinuerligt verksam elevkår saknas vid skolorna. Efterhand visade sig de enskilda skolorna vara alltför små enheter, för att personalkostnaderna skulle kunna hållas på en någorlunda jämn nivå för samtliga skolor. Så kunde exempelvis tjänstledighet, enligt lag eller avtal, för en eller ett par anställda medföra sådan höjning av priserna för kosthållet som måste te sig orättvis vid jämförelse med andra skolor, vilka inte behövt vidkännas liknande kostnader.

Skogsstyrelsen beslöt därför (år 1965), att kostnaderna för ekonomipersonal skulle utjämnas mellan skolorna. Därefter har elevhushållen med två undantag i realiteten kommit att bli en form av skolhushåll genom att elevkårerna överlåtit ansvaret för upphandling och administrativa uppgifter åt skolans personal och skogsstyrelsen. Samtidigt har staten åtagit sig att svara för en fjärdedel av totala lönekostnaden för husmor. Anledningen härtill är att husmor numera har vissa arbetsuppgifter, som avser skolan som institution. Avgifterna för kosthållet täcker normalt självkostnaden. 1.1.2.2 Läroplan och undervisning Den allmänna utvecklingen av verksamheten vid skogsskolorna har beskrivits i betänkandet »Statens skogsskolor» (SOU 1957: 32). Som bakgrund till dels redogörelsen om den nuvarande undervisningen, dels kommitténs överväganden och förslag beträffande framtida ordning torde emellertid en kort översikt av utvecklingen under de senaste fyrtio åren vara befogad. Under perioden 1920—1937 omfattade skogsskolekursen 10,5 månader effektiv undervisningstid exklusive uppehåll vid de större helgerna. Sistnämnda år genomfördes bl a följande ändringar i fråga om utbildningens uppläggning och inriktning. Undervisning i kolning samt vissa avsnitt i redskapsvård och huggningsarbete flyttades från skogsskolekursen till speciella s k kolarskolor om två månader. Härigenom frigjord tid i skogsskolan utnyttjades för ökad undervisning i skogsskötsel och skogsteknologi. Därjämte infördes undervisning i arbetsledning. Betyg från sådan kurs uppställdes som obligatoriskt inträdeskrav. I fråga om praktiktiden utfärdades bestämmelser om minimitidens fördelning på olika slag av

15 skogsarbeten. Slutligen kan nämnas, att inträdesprövningen gjordes mera omfattande. År 1950 ombildades kolarskolan till förberedande skogskurs om fyra månader. Följande år tillkom den alltjämt gällande stadgan. Längden på skogsskolekursen blev enligt denna oförändrad. Utökningen av den obligatoriska förutbildningen samt minskning av undervisning i kolning möjliggjorde en överflyttning av vissa ämnen till denna från skogsskolekursen. Den sålunda frikopplade tiden användes för dels minskning av den schemabundna tiden (från 9 till 8 lektionstimmar per dag), dels för ökad undervisning i ämnen, där lärostoffet genom utvecklingen inom skogsbruket blivit mera omfattande. Efterhand som fordringarna för inträde i skogsskola utvidgades till att omfatta grundläggande skogsyrkesutbildning har utbildningens innehåll successivt kunnat modifieras till ändrade förutsättningar.

saken till dessa differenser mellan skolorna och avvikelser från timplanen torde i första h a n d få sökas i följande omständigheter. Bristen på kursplan med detaljerad beskrivning av undervisningens innehåll medför sannolikt att gränsdragningen mellan ämnena inte blir enhetlig på skilda skolor. Av samma skäl kan lärarnas personliga bedömning av angelägenhetsgraden för olika ämnen inverka relativt kraftigt p å undervisningens omfattning. Speciella förutsättningar och behov i skilda landsdelar torde även spela viss roll liksom möjligheterna att finna lämpliga övningsobjekt. Däremot förefaller det inte troligt, att skiftande förkunskaper hos eleverna på olika skolor kan ha spelat någon roll; med det antagningsförfarande, som tillämpas vid skogsskolorna, lär det knappast existera några skillnader av betydelse i detta avseende.

Underlaget för den nuvarande skogsskoleundervisningens inriktning och omfattning utgörs av dels timplan för skogsskolekurs, dels kursplan för kompletteringskurs. Planerna utfärdades av skogsstyrelsen hösten 1963 efter överarbetning av tidigare gällande kursplaner. Denna hade avsett att anpassa skogsskoleutbildningen till föregående grundutbildning, att undvika dubbelundervisning vid grundutbildning, kompletteringskurs och skogsskolekurs samt att förstärka den maskintekniska utbildningen. Timplanerna samt den tidsmässiga omfattningen av undervisningen vid skogsskolorna under läsåren 1963/64 och 1964/65 framgår av sammanställningen i tabell 1.1. Av sammanställningen framgår, att skillnaderna mellan olika skolor och läsår är betydande för vissa ämnen. Or-

1.1.2.3 Inträdeskrav elever

och antagning

Efter stadgans tillkomst h a r både formella krav och urvalsförfarande anpassats till ändrade förhållanden beträffande såväl elevernas möjligheter till förutbildning som skogsbrukets krav på de skogsskoleutbildades kunskaper. Sålunda h a r det ursprungliga kravet på kunskaper motsvarande folkskolebetyget AB i vissa ämnen skärpts till kunskaper motsvarande slutförd lärokurs i vissa ämnen vid preciserade linjer i grundskolan. Som obligatoriskt villkor för inträde har dessutom tillkommit genomgång av grundläggande skogsyrkesutbildning i årskurs 1 vid skogsbruksskola. Exempel på slopade krav är minimi och maximiålder (1963). Genom vidgad dispensmöjlighet (1966) h a r den diskriminerande betydelsen av kraven på synförmåga och färgsinne reducerats. F ö r inträde vid kompletteringskurs

16 Tabell 1.1. Statens

Ämne

Kompletteringskurs

1963/ 64—Ii )64/65

— - Timfördelning

i kogsskolor

Skogsskola Älvsbyn-

Håll- Bispgårnas den

B j urfors

Bjärka- Kolle- Medelberga tal Säby

Variation

Timplan

ti mmar 1

11 Svenska språket . . . .

51 5

37 32

34 39

37 17

30 40

32 37

32 29

34 32

30— 37 17— 40

30 40

—

45 61

42 51

65 58

51 44

64 46

67 74

56 56

42— 67 44— 74

50 50

—.

53 52

45 48

55 61

62 56

52 60

57 61

54 56

45— 62 48— 61

60 60

Skogszoologi. .

—

61 64

42 56

44 51

38 45

44 40

39 43

45 50

38— 61 40— 64

40 40

Skogsskötsel. .

60 60

428 450

345 298

385 461

352 390

449 412

453 449

402 345—453 410 298—461

500 450

Skogsteknik 2 ..

350 430

387 400

468 493

489 476

441 408

420 467

389 376

432 387—489 400 376—493

360 380

Skogsuppskattning . .

65 65

182 153

153 135

159 153

230 147

157 153

162 132

174 153—230 146 132—153

160 145

Skogsindelning

5 5

162 206

258 317

180 146

192 247

189 188

269 275

208 162—269 230 146—317

250 255

Arbetsledning.

40 40

116 112

109 82

119 131

137 159

109 136

122 131

119 109—137 125 82—159

120 100

Författningskännedom. .

—

40 42

42 27

31 45

18 39

42 34

24 27

32 36

18— 42 27— 45

40 40

Tjänstekun-

—

28 48

54 24

37 46

64 53

37 39

61 42

47 42

28— 54 24— 53

50 40

Övriga ämnen 3

55 55

177 165

163 176

184 207

161 165

168 151

141 132

166 141—184 166 132—207

90 150

Summa

740* 740

1716 1785

1755 1746

1785 1852

1776 1793

1760 1763

1816 1771

1759 1785

1750 1750

Skogsbotanik . Marklära

—

1 Den övre raden avser 1963/64, den undre 1964/65 Omfattar virkeslära, skogsteknik och vägbyggnadslära 3 Omfattar vilt- och fiskevård, natur- och landskapsvård, park- och trädgårdsvård, idrott och skytte samt reservtid 4 Matematik ingår med 80 timmar 2

och skogsskola fordras numera — svenskt medborgarskap, — god hälsa och synförmåga samt normalt färgsinne, — skoglig grundutbildning (årskurs 1

vid skogsbruksskola), — allsidig skogspraktik såsom arbetare i minst 20 månader under fackmans ledning samt — godkända inträdesprov.

17 I egenskap av tillsynsmyndighet äger skogsstyrelsen meddela dispens i fråga om samtliga inträdesfordringar med undantag för kravet på svenskt medborgarskap. Till inträdesprov kallas de sökande som uppfyller de formella inträdesfordringarna före provet eller bedöms kunna få dispens för m i n d r e brister. Inträdesproven äger rum två dagar i början av november på fyra eller fem platser i landet. De omfattar dels kunskapsprov enligt nedanstående sammanställning, dels tests avseende allmän begåvning och studieförmåga. Tabell 1.2. Kunskapsprov skogsskola Ämne

för inträde

Tid Vikt min 0 / /o

Matematik (skriftligt, 12 uppgifter) 210 10 90 Biologi (multiple-choice 30 frågor) 25 Fysik ( » i ) 25 Kemi ( » » ) 25 Skoglig kunskap ( » » ) 30

40 10 10 15 9 6 10

Prestationerna i ovanstående delprov sammanvägs enligt angivna vikter. Med hänsyn till totala resultatet ordnas sökandena i nio grupper (stanine-skalan). Besultaten av de fyra testen, nämligen två verbala, ett logiskt och ett matematiskt-logiskt, sammanräknas med lika vikt för varje test och grupperas såsom för kunskapsproven. Sedan 1964 tillsätts varje år en rådgivande antagningsnämnd. Den består av chefen för skogsstyrelsens utbildningsavdelning, skogsskolerektorerna samt en lokalstyrelseledamot från varje skola; de sistnämnda utses så att domänverket, skogsvårdsstyrelserna, skogsägareföreningarna och bolagen samt de skogsskoleutbildade vardera blir representerade med en ledamot. Snarast efter det resultaten av inträ2—714819

desproven blivit klara upprättar antagningsnämnden förslag till vilka som bör antas utan ytterligare prövning, vilka som bör kallas till ytterligare testning samt vilka som inte kan antagas. Den förstnämnda gruppen brukar bestämmas till ca två tredjedelar av det tillgängliga antalet elevplatser, vilket för närvarande motsvarar 65 a 70 elever. Till andra gruppen föreslås minst dubbelt så många som antalet kvarstående elevplatser. Den tredje gruppen består av övriga sökande. Dessa har antingen underkänts i ett eller flera delprov eller också uppnått otillräckliga resultat för att kunna konkurrera med övriga. Testningen för den andra gruppen anordnas på två platser. Utöver sex tests, dels matematiskt-logiska, dels tekniska, utföres en personbedömning som grundar sig på av sökanden lämnade personuppgifter, ett gruppsituationsprov och en intervju. Vid antagningen av elever från denna grupp utgör inträdesproven det primära utgångsvärdet för antagningsnämndens bedömning. Höga värden i den andra testningen medför uppflyttning i rangordning efter inträdesprovet medan låga värden leder till nedflyttning. Antagningsnämndens förslag till urval av elever har hittills utan ändringar godtagits vid skogsstyrelsens beslut. 1.1.2.4 Betyg Enligt skogsstyrelsens anvisningar, utfärdade 1965, skall betygssättningen vara stadierelativ. Den sjugradiga skalan tillämpas (A, a, AB etc). I tillämpliga delar gäller de riktlinjer för prov och bedömning av provresultat, som anges i betygsanvisningar för skogsbruksskolorna. Medelbetygen för respektive skogsskola har varit praktiskt taget lika för

18 de två senaste läsåren (1963/64 och 1964/65). Differenserna mellan skolorna är relativt måttliga i fråga om medelbetyg för hela kursen, medan däremot skillnaderna i variationsvidd är betydande. Särskilt betyg meddelas i lämplighet som arbetsledare inom skogsbruket. 1.1.2.5 Studiesociala frågor Eleverna vid statens skogsskolor och kompletteringskurser erhåller från och med 1964 studiebidrag enligt studiemedelsförordningen (SFS 1964: 401). Tidigare utgick statlig studiehjälp enligt samma bestämmelser som gällde för lantbruksskolor (SFS 1953:515). Den författningsenliga rätten till fritt husrum vid skolan infördes innan eleverna erhållit statlig studiehjälp. 1.1.3 Skogsmästarskolan

1.1.3.1 Uppgifter och organisation Enligt stadgan (SFS 1944:812) har skogsmästarskolan till uppgift »att meddela sådana kunskaper i skogshanteringen, som erfordras dels för förvaltare i det mindre och medelstora skogsbruket samt för vissa andra befattningshavare i allmän och enskild tjänst inom skogsbruk och träförädling, där högre kompetens än skogsskola är önskvärd, dels för innehavare och förvaltare av kombinerade jordbruks- och skogsegendomar, dels för självständiga företagare inom skogshantering och trävarurörelse». Statens skogsmästarskola är förlagd till Skinnskatteberg. Varje år antages 30 elever. Närmare uppgifter om skolans kapacitet och lokaler återges i kapitel 6. Den fast anställda lärarpersonalen omfattar en rektor, en jägmästare, två adjunkter och en yrkeslärare. Ett stort antal speciallärare (timlärare) anlitas av skolan.

1.1.3.2 Läroplan och undervisning I betänkandet SOU 1965:67 beskrivs tillkomsten av skogsmästarskolan på s 23—24 och den nuvarande verksamheten på s 36—40. I anslutning härtill skall vissa fakta och bedömningar, på vilka inrättandet av statens skogsmästarskola grundades, redovisas närmare. Bakom tillkomsten av statens skogsmästarskola låg i första hand två motiv, som med likartad styrka torde ha varit vägledande för inriktning och organisation av skolan. Den skulle således dels tillgodose skogsbrukets behov av tjänstemän, vilka utbildningsmässigt kunde karakteriseras stå mellan skogsskola och skogshögskola, dels öppna en adekvat väg till vidareutbildning efter skogsskolan. Både i utredningsmannens promemoria och i propositionen (1944: 184) om en högre skogsskola diskuterades utförligt olika synpunkter i anslutning till nämnda motiv. Det framhölls bland annat att den tidigare framförda åsikten om att skogsbruket endast hade plats för två kategorier, utbildade vid skogshögskola respektive skogsskola, inte längre syntes hålla streck. Erfarenheterna efter nedläggningen av forstmästarkursen och fortsättningsskolan i Kloten ansågs styrka behovet av en mellanform i det skogliga utbildningssystemet. Särskilt omnämndes vissa assistentbefattningar och förvaltningsuppgifter. För dessa tjänster bedömdes det många gånger vara förmånligare med befattningshavare, som kunde väntas stanna längre tid och därigenom få tillfälle att samla och utnyttja erfarenheter på ett speciellt område, än sådana som efter begränsad tid flyttade till ett annat led i sin karriär. Vederbörande departementschef erinrade om att skogsbruket vid den aktuella tidpunkten torde ha varit det enda större område av näringslivet, som saknade mera varierade fortbildningsmöjlighe-

19 ter inom yrket. I anslutning härtill hänvisades till mellanformer inom den tekniska undervisningen och till driftsledarkursen vid Alnarpsinstitutet. Den föreslagna mellanformen i skoglig utbildning avsågs komma att bygga huvudsakligen på den grund, som de bästa eleverna vid skogsskolan tillägnat sig. Samtidigt skulle utbildningen stå öppen dels för elever med realexamen eller motsvarande kunskaper jämte erforderlig skogspraktik, dels för blivande ägare eller förvaltare av jordbruksoch skogsegendomar med praktisk och teoretisk utbildning på jordbruksområdet samt viss grundläggande utbildning i skogsbruk. Flertalet remissinstanser tillstyrkte förslaget helt eller med smärre erinringar. Två tjänstemannaorganisationer, Skogstjänstemannaförbundet och Kronojägarförbundet, ställde sig tveksamma under hänvisning till ett av dem tidigare framfört förslag om utsträckt utbildningstid vid skogsskolorna. Forstmästareförbundet förordade ett tvåårigt skogligt gymnasium på realskolans grund. Dessa remissorgan liksom lantbruksstyrelsen uttalade betänkligheter mot att i en kurs med gemensam undervisning sammanföra elever med så olika förkunskaper som förslaget innebar. Variationen i elevmaterialets sammansättning betraktades däremot av flera tillstyrkande organ som en positiv faktor och samundervisningen ansågs inte behöva medföra några avsevärda olägenheter. Länsskogvaktareförbundet anförde att frågan om tvåårig skogsskoleutbildning genom förslaget »kommit i ett i viss mån nytt läge». Uttalandet torde få ses mot bakgrunden av att bl a länsskogvaktartjänsterna nämnts som mål för skolans utbildning. Vid skolans tillkomst förutsattes det att kursplanen skulle överses efter någr a års verksamhet. Ändringar har emel-

lertid vidtagits även i andra avseenden. Den första ändringen av kursplanen tillämpades från läsåret 1955/56. Den innebar att halva tiden från januari till och med april skulle utnyttjas för föreläsningar och annan schemalagd undervisning. Denna tid hade enligt den tidigare planen ägnats enbart åt fria studier, enskilda arbeten och tentamina. I samband härmed ändrades ämnesuppdelningen i vissa avseenden och ökades den formella undervisningstiden från 2 200 till 2 460 timmar. I petita för budgetåret 1961/62 (avlämnad 1960) föreslogs mera omfattande ändringar i skolans kursplan i anslutning till omorganisation för ökat elevantal; från 20 till 30 elever per år. Ändringarna avsåg dels sammanslagning och omgruppering av ämnena samt justering av tiden för vissa ämnesavsnitt, dels reduktion av undervisningstiden till 2 360 timmar trots förlängning av lärokursen med tre veckor. Tidigare redovisad s k överläsningstid slopades i samband härmed. I den nuvarande kursplanen, som tilllämpats sedan 1962, är undervisningstiden fördelad på föreläsningar och övningar. I början av skolans verksamhet fanns fyra grupper, nämligen föreläsningar, lektioner och förhör å lärosalen, övningar å lärosalen, arbeten i skogen samt studieresor. Denna förändring och framförallt sammanslagningen av ämnen till färre kombinationer torde få ses mera som uttryck för en djupgående omläggning av undervisningens inriktning och bedrivande än som en teknisk omredigering. Undervisningen har således mer och mer inriktats på genomarbetning av skilda problem inom skogsbruket, för vars lösning kunskaper inom flera ämnesområden måste tillämpas. Skogsmästarskolans huvudkurs börjar 10 januari och pågår till 10 maj följande

20 Tabell 1.3 a. Timplan för statens

skogsmästarskola

Timplan

Utnyttjad tid

föreövläsningar ningar

Ämne

1962/ 63

timmar

Grundläggande ämnen Fotogrammetri och fältmätning Mekanik och maskinlära. . Matematik Skoglig marklära och dikning Skogsbiologi

65 10

135 110 120

50 50

100 50

150 100

140 100 80 75 30 80

Orienteringsämnen Husbyggnadslära Muntlig framställning. Naturvård Rättslära Idrott

25 20 40 15 40

Summa

1 205

1964/ 65

1965/ 66

av kolumn 4

70 100 120

Tillämpade ämnen Handelslära med bokföring Skoglig förvaltnings- och arbetslära. . . Skogsindelning Skogs- och jordbruksekonomi Skogsskötsel Skogsväghållning , Träförädling Virkeslära

1963/ 64

5,7 4,7 5,1

96 76 108

99 83 115

94 47 111

85 72 109

6,4 4,2 26,1

85 62

90 63

74 91

100 96

4,3

210 180

350 260

14,8 11,0

59 86

88 67

77 81

101 90

200 140 70 120

100 4,2 280 11,9 215 9,1 100 4,2 200 1605 8,5 68,0

98 65 127 114 83

120 72 87 105 85

113 95 124 99 85

104 100 112 102 92

5,9

100 100 93 45

64 100 60 93 115

64 95 48 107 100

32 110 35 100 48

100,0

20 40 15 40 1 155

140 2360

1,0 0,9 1,7 0,6 1,7

De relativt stora avvikelserna från timplanen för vissa ämnen har föranletts av svårigheter att skaffa kvalificerade vikarier i samband med lärarbyten eller långvarig sjukdom hos lärare.

år med undervisningsuppehåll fyra veckor under sommaren och ca tre veckor vid jul och nyår. Eleverna har möjlighet att stanna kvar vid skolan en månad efter den schemabundna undervisningens slut, dvs till den 10 juni, för fullföljande av studierna. Flertalet utnyttjar denna möjlighet. Preparandkurs för sökande, som inte genomgått skogsskola, anordnas under tiden mitten av augusti—mitten av december. Tidigare måste dessa sökande helt på egen hand inhämta de centrala avsnitten i skogsskolekursen. Kompletteringskursen, ti-

digare förberedande skogskurs och kolarskola, hade inte utgjort en ändamålsenlig förutbildning. I tabell 1.3 a redovisas nuvarande timplan jämte en översikt av hur tiden utnyttjats under åren 1902/63—1965/66. I tabell 1.3 b återges timplan för preparandkurs för inträde i skogsmästarskolan.

1.1.3.3 Inträdeskrav av elever

och

antagning

Med utgångspunkt från förutbildningen

21 Tabell 1.3b. Timplan för preparandkurs för inträde vid statens skogsmästarskola Timmar

Ämne Skogsskötsel Marklära Biologi Tillämpad skogsskötsel

40 45 125 210

Skogsleknik Arbetsledning Redskaps- och motorlära Arbetsteknik och arbetsplanering Väghållning Sprängningsteknik

40 80 60 20 20 220

Skogsmätning Fältmätning och flygbildsteknik Aptering och virkesmätning Skogsuppskattning Skogsindelning

50 40 80 40 210

Summa

särskiljs följande tre kategorier sökande till skogsmästarskolan. A. Utbildning vid statens eller därmed jämförlig skogsskola med minst betyget med beröm godkänd i svenska språket och matematik samt minst genomsnittsbetyget med nöje godkänd i skogsskötsel, skogsteknologi, skogsuppskattning samt skogs- och fältmätning. B. Bealexamen eller slutbetyg från linje 9 g i grundskolan samt därtill studentexamensbetyg i ämnena matematik, fysik, kemi och biologi. (Nästan alla antagna av denna kategori har under senare år haft fullständig studentexamen på reallinje, allmän linje eller på latinlinje med viss komplettering.) C. Annan fackutbildning än skoglig, såsom lantbruksutbildning, teknisk utbildning eller handelsutbildning (vanligen lantmästarkurs, tekniskt gymnasium eller handelsgymnasium). Sökamde från kategori B och C måste genomgå preparandkurs. För samtliga kategorier krävs att sökande skall

— vara svensk medborgare, — vid kursens början ha fyllt 22 år, — vara frisk och fri från lyten och andra sjukdomsanlag samt uppfylla vissa fordringar i fråga om synskärpa och färgsinne. Beträffande praktisk erfarenhet gäller följande för de olika kategorierna. A. Formellt krävs ingen praktik efter skogsskola men ett års uppehåll mellan skogsskola och skogsmästarskola rekommenderas, enär härigenom vunna erfarenheter ofta visat sig leda till bättre studieresultat. B. Den formella minimipraktiken om två år bör omfatta 22 månader inom skogsbruk samt två månader vid träförädlingsindustri varav en månad vid sågverk. Skogspraktiken bör vara allsidig och väl fördelad på huggning,, stämpling, virkestransport, aptering, virkesmätning, dikning, vägarbete, indelningsarbete och skogsodling. Verkstadspraktik anses önskvärd och tillgodoräknas intill 6 månader som skogspraktik. Årskurs 1 vid skogsbruksskola tillgodoräknas som 15 månaders väl fördelad skogspraktik. C. I den sammanlagda praktiktiden får högst 12 månader inom det egna facket tillgodoräknas. Inom skogsbruk krävs minst 10 månaders praktik och vid träförädlingsindustri två månader varav en månad vid sågverk. Beträffande skogspraktikens fördelning samt tillgodoräknande av årskurs 1 vid skogsbruksskola och verkstadspraktik gäller samma som för kategori B. Sökande från kategori B och C samt från kategori A sådana, vars skogsskolebetyg är äldre än två år, måste undergå inträdesprövning. Genom muntliga och skriftliga prov kontrolleras, att sökandena inhämtat det väsentliga av innehållet i de kompendier och läroböcker i skogliga ämnen, som användes vid statens skogsskolor.

22 Styrelsen för skogsmästarskolan äger rätt att vid särskilda skäl bevilja dispens från samtliga inträdesfordringar med undantag från kravet att sökande skall vara svensk medborgare. Styrelsen antar elever på grundval av förslag, som lärarrådet vid skolan upprättar.

1.1.3.4 Betyg Betyg enligt sjugradig skala meddelas i grundläggande och tillämpade ämnen. Till skillnad frän skogsskolorna förekommer inte längre något betyg i lämplighet som arbetsledare inom skogsbruket; ifrågavarande betyg slopades år 1950. I betygen inskrives mera omfattande enskilda arbeten. Skolans styrelse fastställer utformningen av betygsblankett.

1.1.3.5 Studiesociala

frågor

Liksom vid skogsskolorna erhåller eleverna vid skogsmästarskolan studiesociala förmåner enligt studiemedelsförordningen. Fritt husrum tillhandahålles i skolans lokaler eller förhyrda rum.

1.1.3.6 Erfarenheter verksamhet

hittillsvarande

Efter drygt tjugo års verksamhet torde erfarenheterna ge ett relativt säkert underlag för bedömning av i vilken utsträckning förväntningar och farhågor vid skogsmästarskolans inrättande blivit bekräftade. I första hand synes det vara av intresse att undersöka utvecklingen med utgångspunkt från skolans organisation och elevmaterial samt arbetsmarknaden för de utexaminerade. Jordbruksutskottet framhöll i sitt utlåtande över propositionen angående inrättandet av en mellanform i det skogliga utbildningssystemet att vissa spörs-

mål borde omprövas sedan erfarenheter vunnits av en tids verksamhet. Utbildningen vid skolan blev i överensstämmelse med utskottets uttalande inte strängt bunden av centrala direktiv. Skolans styrelse fick en sä självständig ställning direkt under jordbruksdepartementet, att den kom att utöva befogenheter, som normalt åligger såväl en lokal styrelse som en tillsynsmyndighet. Ändamålsenligheten i denna organisationsform har bedömts av bl a de sakkunniga för skolväsendets centrala ledning, som i sitt betänkande (SOU 1962: 28 s 183) uttalade, att intentionerna från skolans start väl uppfyllts genom anordningen för skolans ledning. Med hänsyn dels till de goda erfarenheterna av den tillämpade formen för ledning av skolan, dels till att denna var ensam i sitt slag, ansåg de sakkunniga, att skolan inte borde ställas under tillsyn av den centrala skolmyndigheten utan liksom tidigare ledas av en särskild styrelse, fristående från centrala ämbetsverk. Inom skogsbruket synes uppfattningen i allmänhet överensstämma med ovan anförda uttalande. Kritiken mot skogsmästarskolan avsåg ursprungligen framförallt det heterogena elevmaterialet. Det ansågs omöjligt att nå tillfredsställande resultat vid samundervisning av elever med sä olika bakgrund, som det h ä r var fråga om. Det påstods även, att konstruktionen skulle fä ogynnsam effekt p å rekryteringen till skogsskolorna; presumtiva sökande med realexamen antogs nämligen komma att genomgå skogsskola för att nå bättre utgångsläge för studier vid skogsmästarskolan än vid inträde enligt bestämmelserna för kategori B. Skogsskolorna befarades härigenom komma att få en alltför stor andel elever, som betraktade denna utbildning som ett genomgångsled i sin karriär. De första årens verksamhet vid sko-

23 lan syntes bekräfta här nämnda farhågor. Totala sökandeantalet sjönk medan antalet sökande utan skogsskola steg kraftigt (SOU 1965:67 s 24). Även de som varit positiva vid skolans start visade sig efter ett p a r tre är tveksamma. I mitten av 1950-talet ökade emellertid antalet sökande med skogsskoleutbildning samtidigt som fördelningen på olika elevkategorier stabiliserades; de skogsskoleutbildade utgjorde länge 70 å 80 % av eleverna medan de jordbruksutbildade blev en liten minoritet eller saknades vid flera kurser. Numera intages omkring 20 elever ärligen från kategori A. Är det möjligt att med gott resultat samundervisa eleverna från de skilda grupperna? I en redogörelse för skogsmästarskolans verksamhet under de tio första åren belyste rektor Arvidson detta problem (Norrlands Skogsvårdsförbunds Tidskrift 1 9 5 5 : 2 ) . Därvid påTjekades, att skillnaderna i förkunskaper inte hade direkt samband med om skogsskola ingick eller saknades i förutbildningen. Variationen i fackkunskaper inom skogsskolegruppen hade nämligen befunnits vara ganska stor. Arvidson konstaterade, att de stora skillnaderna i förkunskaper innebar vissa problem för undervisningen men att även många fördelar förknippades därmed. Skolans fortsatta verksamhet synes ha stärkt uppfattningen om att det inte endast är möjligt att samundervisa de olika grupperna utan att de skilda rekryteringsvägarna kan betraktas som en ändamålsenlig anordning frän skogsbrukets synpunkt. Personer med annan fackutbildning och erfarenheter från verksamhet utanför skogsbruket kan genom skogsmästarutbildningen fä arbetsuppgifter, som svarar mot personliga intressen och samtidigt utnyttjar den speciella kombinationen av kunskaper.

1.2 Förslag till

utbildningsgång

I sitt första betänkande skisserade kommittén ett förslag till utbildningsgång. Utbildningen vid skogsskolorna förutsattes komma att bygga på den ettåriga grundutbildningen vid skogsbruksskolorna. Härutöver skulle för inträde i skogsskola krävas minst sex månaders praktik. Kompletteringskurserna föreslogs avskaffade. Utbildningen förordades bli gemensam för samtliga elever; linjedelning avvisades av främst två skäl, nämligen dels det begränsade elevantalet, dels bristen p å underlag för avgränsning av speciella linjer. Genomgång av skogsskola skulle kvalificera för inträde i skogsmästarskolan, det sista ledet i utbildningsgången. Skogsmästarskolan förutsattes komma att fortsätta sin verksamhet efter i stort sett samma riktlinjer som hittills. Möjligheter till inträde i denna ansågs därför även framdeles böra stå öppen för personer med annan lämplig utbildning än skoglig, förutsatt att de hade erforderlig skoglig praktik och genomgick preparandkurs.

1.2.1 Remissbehandling

Vid remissbehandlingen av kommitténs första betänkande h a r förslaget till utbildningsgång i allmänhet accepterats. Väsentligt skild uppfattning redovisas emellertid från de instanser, som bestämt hävdat långtgående eller fullständig samordning med den av yrkesutbildningsberedningen (YB) föreslagna gymnasiala skolan (SOU 1966:3) respektive samordning med lantbrukets yrkesutbildning. Skolöverstyrelsen anför att kommittén inom ramen för de, enligt SÖ:s mening, snäva riktlinjer som givits i direktiven, konstruerat en grundutbildning, som från både pedagogisk och organisatorisk synpunkt måste betraktas som rationell. Sty-

24 relsen framhåller emellertid, att den snabba utvecklingstakten och strukturförändringarna inom det svenska näringslivet kan efter loppet av bara några år påkalla sådana förändringar av utbildningsgång och utbildningsblock, att beslut inte får låsa möjligheterna till anpassning. Åsyftade beslut bör heller inte hindra skolan att genomföra den effektivisering av undervisningen, som forskning och nya metoder kan ge möjlighet till. Åtgärder som kan möjliggöra kortare utbildningstid, minskad lärartäthet etc får inte försenas på grund av att det nya mönstret inte passar in i tidigare beslut om utbildningsgång och blocksammansättning. Beslut om läroplaner för yrkesutbildning bör åvila tillsynsmyndigheten, som kan upprätthålla de löpande och direkta kontakterna med avnämarna. Härigenom säkras bäst möjligheterna till en kontinuerlig anpassning. Avslutningsvis uttalar skolöverstyrelsen att den föreslagna utbildningsgången under nu rådande förhållande förefaller ge en tillfredsställande lösning. Skogsvårdsstyrelserna tillstyrker den föreslagna utbildningsgången. Skogsstyrelsen instämmer därmed och framhåller, att kortare grundläggande kurser bör anordnas för skogsbrukare och skogsarbetare, som inte haft möjlighet att genomgå grundutbildning vid skogsbruksskola, eftersom denna ventil anses väsentlig, då skogsbruket redan nu och troligen i ännu högre grad i framtiden till väsentlig del måste rekrytera vuxen arbetskraft utan tidigare skoglig erfarenhet. Beträffande skogsskolorna anför skogsstyrelsen att inträdeskraven bör vara genomgången grundskola (med kunskaper i svenska, matematik, biologi, fysik och kemi motsvarande linje 9g, 9h, 9 t, 9 m eller 9s) och 1-årig grundkurs vid skogsbruksskola samt obligatorisk skogspraktik om sex månader och en meritvärdering av ytterligare högst 18 månader. Praktikuppläggningen bör inte detaljreglcras med viss tid på olika arbeten utan praktiken bör kunna sammansättas fritt. Allsidig praktik bör förordas. Förutsättningarna för äldre yrkesverksamma att genomgå skogsskola bör även uppmärksammas. Skogsstyrelsen instämmer i kommitténs uppfattning att nuvarande kompletteringskurs bör avskaffas och förevarande undervisning inordnas i skogsskolan. Flera av skogsskolornas lokalstyrelser samt skogsstyrelsen har anfört att skogsskoleutbildningen bör omfatta fyra terminer.

Styrelsen för skogshögskolan anser starka skäl tala för att en direkt linje från grundskolan till skogsskolan med en viss preparandkurs bör övervägas. Styrelsen anser vidare att utbildningen vid skogsskolorna bör utformas så att densamma kan anses vara en direkt parallell till fackskolan. Den anser sig inte kunna ansluta sig till kommitténs förslag om sex månaders skogspraktik för inträde i skogsskolan efter grundutbildning vid skogsbruksskola. Utrymme för erforderlig praktik bör enligt styrelsens mening kunna ges inom grundutbildningen vid skogsbruksskolan eller vid preparandkursen för dem som går direkt från grundskolan. Styrelsen för statens skogsmästarskola bedömer det från rekryteringssynpunkt möta vissa svårigheter att från folkhögskola, fackskola eller gymnasium erhålla ett lämpligt urval av sökande till skogsskola, om man kräver att samtliga dessa grupper skall genomgå fullständig grundutbildning före fortsättning till skogsskola. Styrelsen anser visserligen det vara riktigt, att en betydande del av arbetsledarna inom skogsbruket rekryteras via yrkesutbildningen i skogsbruksskolorna. För ovannämnda övriga tre grupper anses möjligheter böra skapas att genom en förkortad skogsbruksskolekurs kunna gå vidare till skogsskola. Beträffande rekryteringen till skogsmästarskolan för sådana elever, som tidigare inte genomgått skogsskola anses i viss mån ett parallellt problem föreligga. Sökande med studentexamen rekommenderas nu från skogsmästarskolan att genomgå grundutbildning vid skogsbruksskola och de premieras också härför genom att denna utbildning räknas som 15 månaders väl fördelad praktik. Det anses emellertid ställa sig mycket svårt att obligatoriskt kräva genomgången skogsbruksskola för denna kategori. Med hänsyn till skogsmästarskolans inriktning mot utbildning av vuxna studerande förekommer det nämligen ofta att personer med t ex akademisk examen önskar kombination med skoglig utbildning eller att ungdomar på grund av annan yrkesverksamhet nått en sådan ålder, att grundutbildning vid skogsbruksskola ställer sig relativt ogynnsamt. I dylika fall vore det önskvärt att skogsmästarskolan själv kunde handha tillsynen över den praktik som erfordras för att kompensera skogsbruksskoleutbildningen. Det synes däremot inte önskvärt att slopa praktikkravet vid skogsmästarskolan för personer som inte

genongått skogsskola, enär olika elevkategoriers ålder och allmänna livserfarenheter di l ä t t skulle bli alltför skiljaktiga. För skogsmästarskolan synes det lämpligt att man liksom hittills u p p m u n t r a r h ä r diskuterad} grupper att genomgå skogsbruksskola, n e n att m a n för den som icke finner denna väg lockande eller lämplig bereder möjlighet att med skogsmästarskolan som övervakare finna p r a k t i k hos lämpliga praktikvärdar. Det rör sig om ett så pass ringa antal personer varje år, att det synes fullt rimligt att skolan själv ordnar denna fråga. DoTiänstyrelsen, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och Riksförbundet landsbygdens folk h a r gett uttryck för samma uppfattning. Landstingsförbundet ifrågasätter om det är lämpligt med en så långt driven organisatorisk uppdelning som för närvarande, nämligen på fyra olika nivåer och i fyra från varandra fristående skolformer. Eftersom eleverna själva b e t r a k t a r de olika skolornas utbildning som led i en s a m m a n hängande studiegång, så ifrågasätter förbundet om inte skogsskolornas utbildning borde sammanföras med skogsbruksskolorna i en skolform.

1.2.2 Överväganden och förslag

Kommittén konstaterar, att invändningar mot den skisserade utbildningsgängen dels framförts endast i få remissyttranden, dels riktats mot enbart ett par detaljer. Kritiken kommer huvudsakligen från företrädare för befälsutbildningen, som anser att den genomgående utbildningsgången från skogsbruksskola över skogsskola till skogsmästarskola torde bli ineffektiv och medföra risker för otillräckligt begåvat elevmaterial i befälsutbildningen. I anslutning till ovan refererade farhågor får kommittén i detta sammanhang närmare utveckla några av de synpunkter, som varit vägledande vid dess ställningstagande i frågan. En huvudprincip i vårt skolväsende är att sä långt det befinnes rationellt låta de olika leden följa på varandra och

bilda en sammanhängande utbildningsgång. Kommittén har ingående behandlat denna fråga i sitt första betänkande (s 73 ff). Här torde det således vara tillräckligt att erinra om, att den fond av grundläggande skogliga kunskaper, som en arbetsledare behöver, bedöms sammanfalla med arbetarens behov av ospecialiserad grundutbildning. Denna kan även betraktas som en förutsättning för erhållande av meningsfull skogspraktik. För befälspersonalens fortsatta utbildning anser kommittén däremot ett andra led i skogsbruksskola inte vara ändamålsenligt, eftersom lärostoffet i dess olika linjer anpassats för yrkesverksamhet, som en skogsskoleutbildad i allmänhet inte kommer att ägna sig ät. Kommittén har således bland annat på denna punkt frångått den skiss till utbildningsgång, som angetts i utredningsdirektiven. Farhågorna för ineffektivt utnyttjande av undervisningstiden vid den föreslagna utbildningsgången utgår från att upprepningar inte kan undvikas, om utbildningen fördelas på flera led och skolor. Som exempel på ogynnsamma konsekvenser därav har anförts nuvarande kompletteringskurser och skogsskolekurser, mellan vilka samordningen anses ha varit bristfällig. Enligt kommitténs mening saknar detta exempel relevans i förevarande sammanhang, även om iakttagelserna och slutsatserna är riktiga för nämnda skolformer. Kommittén har nämligen utgått från att en radikalt ändrad organisation för befälsutbildningen skall eliminera många orsaker till onödiga upprepningar eller luckor i undervisningen. Dessutom förutsattes tillsynsmyndigheten genom läroplaner, lärarutbildning (inte minst fortbildning), framställning av ändamålsenliga läromedel samt genom kontinuerligt samordnande verksamhet åstadkomma en mera gynnsam pedago-

26 gisk situation för befälsutbildningen än den tidigare rådande. Karakteristiskt för denna har varit små isolerade skolenheter, otillräckligt med läromedel, ringa kontakt med förutbildande skolformer samt inte minst bristen pä utförlig kursplan. Uppfattningen om att föreslagen utbildningsgång skulle få negativ effekt på begåvningsstandarden hos eleverna synes vara grundad på dels iakttagelsen om betygsmässig gruppering av sökande till skilda skolformer, dels antagandet att elevrekrytering till arbetsledarutbildning huvudsakligen kommer att ske bland sökande, som uppfyller minimifordringar beträffande förkunskaper, dels en hypotes om nära nog linjärt samband mellan begåvning och arbetsledarförmåga. Skillnaderna i medelbetyg för antagna elever i gymnasium, fackskola och många linjer i yrkesskola återspeglar självfallet olikheter i studiebegåvning. Det bör emellertid uppmärksammas, att spridningen i sistnämnda avseende är minst lika betydande som i fråga om betygsgrader. I yrkesskolorna torde det således finnas ett inte ringa antal elever, vars studiebegåvning är högre än en del elevers i fackskola och gymnasium. Differenser i mognad vid avslutning av den obligatoriska skolgången och olika grader av intresse för studier p å detta utvecklingsstadium torde utgöra spärrar mot en konsekvent skiktning av eleverna på skolformer efter begåvning. Det är sålunda inte säkert att en skärpning av det formella inträdeskravet från grundskola till fackskola automatiskt leder till höjd begåvningsstandard hos eleverna i den mottagande skolan. En sådan skärpning skulle nämligen innebära en viss begränsning av det material, frän vilket urvalet skall göras. Minimifordringar för antagning som elev i en skolform torde praktiskt taget

aldrig få den konsekvensen, att samtliga elever endast uppfyller dessa. Regelmässigt h a r en stor andel av sökandena kunskaper eller i varje fall utbildning utöver formella inträdeskrav. Eftersom denna erfarenhet kunnat göras innan verkningarna av nuvarande kraftiga expansion av den gymnasiala utbildningen hunnit göra sig gällande, lär det vara realistiskt anta, att frekvensen sökande med längre utbildning än föreskrivet minimum kommer att öka i framtiden. Hypotesen om sambandet mellan studiebegåvning och arbetsledarförmåga är giltig intill en viss nivä. En arbetsledare måste givetvis kunna tillägna sig kunskaper av betydelse för bedömningar i direkt anslutning till arbetet. Han behöver dessutom i regel även känna till förhållanden utanför den egna arbetsplatsen och vara så insatt i social- och samhällsfrågor, att arbetsplatsens problem kan ses i ett vidare perspektiv. Studiebegåvning utöver vad som är nödvändigt för att inhämta h ä r antydda kunskaper torde däremot inte utgöra en garanti för högre grad av arbetsledarförmåga. Andra egenskaper, såsom initiativkraft och samarbetsförmåga, kontaktförmåga och omdöme samt energi och uthållighet betyder då sannolikt mera. Huvuddragen i kommitténs förslag beträffande vissa terminologifrågor och utbildningsgång redovisas h ä r i anslutning till ett schema på s 27. I fråga om detaljspörsmål hänvisas till avsnitten om läroplaner och inträdesfordringar för respektive led i befälsutbildningen. I vanligt språkbruk användes ordet skogsskola ofta i betydelsen skoglig utbildningsanstalt. Officiellt erkänd examenstitel för dem som utbildas vid skogsskolorna eller benämning på de utbildade saknas. Dessa förhållanden kan inte anses tillfredsställande. Efter över-

27 Utbildningsgång

för skogsbruksskolor

och skogsinstitut.

(Kommitténs

förslag)

Vidareutbildning och fortbildning

Skogsmästarkurs

Preparandkurs

Skogsteknikerkurs

i Företagare

._.. Forman

Maskinförare

Yrkesspecialisering

r _t

1 Praktik

L, Ettårig grundutbildning i skogsbruksskola

Fackskola och gymnasium

28 vägande av olika alternativ har kommittén funnit att följande förslag beträffande terminologin skulle eliminera den nuvarande oklarheten, nämligen dels benämningen skogsinstitut för skola med befälsutbildning, dels examenstiteln skogstekniker för de utbildade vid skogsteknikerkurs, som föreslås ersätta nuvarande skogsskola, dels skogsmästarkurs med bibehållande av examenstiteln skogsmästare, motsvarande den nuvarande utbildningen vid statens skogsmästarskola. Kommittén föreslår således, att denna terminologi skall tillämpas och motiverar förslaget närmare här nedan. Vid flera tillfällen har förslag om examenstitel för de skogsskoleutbildade framförts. Senast har frågan utan resultat aktualiserats av 1956 års skogsskoleutredning i betänkandet statens skogsskolor (1957:32) samt av domänstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t ar 1960. Kommittén anser det emellertid vara nödvändigt att examenstitel fastställes och att den i överensstämmelse med de motiv, som anförts i ovannämnda sammanhang, bör vara skogstekniker. Därigenom skulle Norge, Finland och Sverige på detta område få likartade benämningar. Den tveksamhet om att ordet skogstekniker inte hade erforderlig täckning i arbetsuppgifterna för de skogsskoleutbildade, som i mitten på 1950-talet anfördes från vissa håll, torde genom skogsbrukets utveckling numera sakna grund. Uttrycket skogsinstitut användes fram till är 1915 som benämning på nuvarande skogshögskolan. Efter sextio år bör ordet dock kunna brukas för ett nytt begrepp utan risk för sammanblandning. Nämnden för svensk språkvård har inte haft något att erinra mot denna användning av ordet skogsinstitut. I utbildningsgängen skall den ettåriga grundkursen vid skogsbruksskola ut-

göra obligatorisk förutbildning för inträde i skogsteknikerkurs. För äldre sökande bör, enligt vad som föreslagits i kapitlet om vuxenutbildning (kap 3), speciella kurser om ungefär en termin kunna anordnas. Utbildningen vid skogsteknikerkursen skall kvalificera för vissa arbetsledande funktioner eller, efter kompletterande utbildning (vidareutbildning vid skogsinstitut), för specialuppgifter hos olika arbetsgivare. För inträde i skogsteknikerkursen bör i allmänhet, utöver tidigare nämnd grundkurs, krävas minst tio månaders praktik i skogsarbete. Skälen härför anges under punkt 1.4.3.4. Undervisningen vid skogsteknikerkursen föreslås omfatta tre terminer utan linjedelning. Examen från skogsteknikerkurs skall formellt berättiga till inträde i skogsmästarkurs om tre terminer. Personer med annan utbildning än skoglig bör därjämte kunna vinna inträde i denna kurs. Med hänsyn till svårigheterna att avgränsa de utbildningsformer, som kan bedömas vara av värde i kombination med skogsmästarutbildning, har kommittén funnit det vara rationellt att överlämna prövningen ät styrelsen för skogsinstituten. Därvid skall de formella inträdesfordringarna för kategori B och C vid nuvarande skogsmästarskola tjäna som vägledning. Sökande utan skogsteknikerutbildning skall genomgå en speciell preparandkurs för inträde i skogsmästarkursen. Resultaten vid denna bör ha viss betydelse vid antagning till skogsmästarkursen. Vid ställningstagande till utbildningstidens längd vid skogsteknikeroch skogsmästarkurs har kommittén funnit, att skogsbrukets behov bäst torde tillgodoses genom en ospecialiserad grundutbildning inom nuvarande tidsram i kombination med vidareutbildning och fortbildning vid skogsinstitu-

29 ten. Vidareutbildningskurserna avses begränsade till högst en termin. Beträffande uppläggning och utformning av dessa kurser hänvisas till kapitlet om vuxenutbildningen.

1.3 Skogsinstitutens

organisation

I kapitlet om lokaliseringen av skogsbruksskolor och skogsinstitut (kap 6) föreslår kommittén att samtliga nuvarande skogsskolor jämte kompletteringskurser nedlägges och att skogsinstitut inrättas i Sollefteå, Skinnskatteberg (alternativt Avesta) och Värnamo. Frågor rörande huvudmannaskap, ledning och tillsyn för dessa skolor behandlas i kapitel 8. Underlag för skogsinstitutens utbildningsvolym redovisas i kapitlet om utbildningsbehov inom skogsbruket (kap 5). Uppgifter rörande här nämnda spörsmål användes därför i förevarande avsnitt utan närmare kommentarer. För detaljer hänvisas till respektive kapitel.

1.3.1 Utbildningslinjer och utbildningsvolym

Kommittén föreslår att skogsteknikerkurs samt vidareutbildning och fortbildning för befälspersonal skall bedrivas vid samtliga skogsinstitut. Vid det melTabell

lansvenska institutet förutsattes därjämte skogsmästarkurs och preparandkurs för denna komma att anordnas. Vid fördelningen av den totala utbildningsvolymen på de olika instituten har kommittén tillmätt organisatoriska synpunkter relativt stor betydelse. Detta torde inte ha någon menlig inverkan på undervisningen. Kommitténs förslag till antal elevplatser för olika utbildningslinjer anges i tabell 1.4. Fördelningen på terminer framgår av diagram på s 30. I detta har för Sollefteå och Värnamo även upptagits elevplatserna i den lokalmässigt integrerade skogsbruksskolan. Därmed har kommittén velat understryka sin uppfattning om att de samlade lokalresurserna bör utnyttjas för en flexibel anpassning av fortbildningen för olika elevgrupper till skiftande behov under läsåret.

1.3.2 Undervisningsverksamheten

I kapitlet om ledning och tillsyn av utbildningen (kap 8) har kommittén föreslagit en gemensam styrelse för samtliga skogsinstitut samt en undervisningsnämnd knuten till vardera institutet. Därmed bör det i organisatoriskt hänseende vara väl sörjt för kontakterna med skogsbruket såväl i rikssamman-

1.4. Elevplatser

vid

Skinnskatteberg

Sollefteå Utbildningslinje

Skogsteknikerkurs Skogsmästarkurs Preparandkurs för inträde i skogs-

Summa

2 Värnamo

ht 1

vt 1

lit

64 32

32 64

12—16 16—20

skogsinstituten

32 64

h t = hösttermin vt = vårtermin På grund av gemensamt utnyttjande av lokaler för skogsbruksskola och skogsinstitut bör vuxenutbildning kunna bedrivas även under höstterminen.

30 Elevplatser vid skogsinstituten. (I Sollefteå och Värnamo förutsattes vidareutbildning och fortbildning kunna bedrivas även under höstterminen tack vare gemensamt utnyttjande av lokaler för skogsbruksskola och skogsinstitut) Elevplatser i » » « . . . » . .

Skogsbruksskola

'///////// '///////// '/////////

&>aff«V?S3&l Skogsmästarkurs

Preparandkurs för skogsmästarutbildning

Vidareutbildning och fortbildning för befälspersonal

140 -

t > 7 -r-r-T ////////// ////////// ////////// ////////// ////////// ////////// ////////// ////////// ////////// ////////// ////////// ////////// ////////// /////////. . /////////. ////////// ///////////////////, ////////// /////////. ///////////////////. ///////////////////. /////////////////// ////////// ///////////////////. /////////r /////////////////// /////////,///////// /////////////////// /////////////////// ///////////////////

120 -

///////// ///////// ///////// /////////

1UU

///////// ///////// ///////// '///////// '///////// "///////// '///////// • / / / / / / / / / 80 - i ///////// /////////

.".•.".".•.•.•.•.•,

i i « t i i i t «

Termin Ort

/ / / / / / / / / / / / S S / / / / /

.•.••••••••••••••• ////////// » » « « . » .•-•-•.•-•-•.•-•-• ////////// ht vt

Sollefteå

///////// ///////// »»»» vt

Skinnskatteberg

' »««»«»»«« ht

vt Värnamo

31 hang som på det regionala planet. Ändamålsenlig dimensionering och övrig styrning av undervisningen samt fördelning av resurser för vuxenutbildning bör således kunna åstadkommas i skogsinstitutens verksamhet. Förslaget om lokalisering innebär emellertid i två fall samförläggning med landstingsägd skola (Sollefteå och Värnamo), varvid tvä huvudmän blir inkopplade på samma skolanläggning. Därigenom uppstår behov av överenskommelser beträffande sådan fördelning av funktionerna, att den löpande verksamheten vid skolan inte göres beroende av beslut i två styrelser. Eftersom ifrågavarande problem huvudsakligen synes beröra tekniska och administrativa detaljer, bör det vara möjligt att göra erforderlig uppdelning av uppgifter mellan de båda huvudmännens styrelser och respektive skolledare. Här nedan antydes en sådan fördelning beträffande fullgörande av vissa arbetsrutiner samt utnyttjande av lokaler och lärare. För alla kamerala ärenden rörande landstingets skolor svarar landstings-

styrelsen. Skogsinstitutens kamerala ärenden faller inom området för institutstyrelsens verksamhet. Det förutsattes, att landstinget förblir ägare till skolfastigheten och bekostar dess underhåll samt att staten erlägger hyra till landstinget för skogsinstituten enligt särskilt avtal. Ordningsregler för skolfastighet och elevhem utfärdas av landstingsstyrelsen sedan samråd ägt r u m med styrelsen för skogsinstituten.

Utnyttjande

av lokaler

Genom hyresavtalet fastställes vilka lokaler skogsinstituten stadigvarande får disponera och vilka den får del i, exempelvis laboratorier, samlingsrum, matsal, bibliotek. Efter överläggningar mellan styrelserna utfärdar landstingsstyrelsen riktlinjer för hur utrymmen och undervisningsmateriel, avsedda för en viss skola, kan få disponeras av annan skola för att möjliggöra bästa möjliga användning av lokalerna i skolfastigheten och materiel för undervisningen.

Fullgörande a v vissa a r b e t s r u t i n e r

Uppgift

Förslag till

lösning

Tillsättning av lärare och annan p e r sonal.

Sker i enlighet med för varje skolform gällande bestämmelser.

Antagning av elever.

Företas av styrelsen för varje särskild skola.

Ansvar för att undervisningen äger rum enligt fastställd läroplan och föreskrifter i övrigt.

Varje styrelse kontrollerar verksamheten inom sin skola,

Kontroll av att lärare och annan personal fullgör sina åligganden.

Varje styrelse utövar tillsyn över sin egen skolas personal.

Disciplinära åtgärder mot lärare elever.

och

Företas i enlighet med gällande föreskrifter för varje skolform.

Ekonomisk förvaltning och administration.

Vård och tillsyn av skolfastigheten jämte elevhem med fasta inventarier bör åligga landstingsstyrelsen.

32 Utnyttjande

av lärare

Undervisningen vid landstingets skola (skolor) och skogsinstitutet ledes av var sin rektor. Rektorn vid av landstinget ägd skola fungerar som administrativ chef för hela skolanläggningen. Varje rektor utövar pedagogisk ledning och tillsyn av sin skola. Den administrative chefen ansvarar inför landstingsstyrelsen för skötseln av skolfastigheten och elevhemmet. Han äger inom ramen för de av landstingsstyrelsen utfärdade ordningsreglerna utfärda detaljerade föreskrifter för ordningen inom hela skolanläggningen. Lärare anställes vid endera skolan men blir enligt av den centrala tillsynsmyndigheten utfärdade bestämmelser vid behov skyldig att tjänstgöra vid annan av de samförlagda skolorna, om han äger sådan utbildning att detta blir möjligt, överenskommelse om tjänstgöring utanför den egna skolan träffas i varje särskilt fall mellan de av tjänstgöringsförhållandena berörda rektorerna.

1.3.3 Lärare

I kapitlet om lärarutbildningen (kap 7) har kommittén redovisat sitt principiella ställningstagande i fråga om fackmässiga och pedagogiska kompetenskrav på lärare för olika utbildningsstadier. Därvid refererade överväganden kompletteras här med en översikt beträffande ämneskombinationer för nuvarande lärargrupper vid skogsskolorna. Av tabell 1.5 framgår att fördelningen av undervisningen i skilda ämnen på olika lärare inte har större samband med den formella kompetensen utan mera torde hänga samman med reell kunnighet och intresse hos vederbörande person. Kommittén föreslår att den undervisande personalen vid skogsinstituten

skall bestå av lektorer och adjunkter samt timlärare. Riktmärket för lärarnas tjänstgöring bör vara att lektorer meddelar huvudparten av undervisningen vid skogsmästarkursen, medan adjunkter svarar för undervisningen i skogsteknikerkurs och preparandkurs för inträde i skogsmästarkurs. Vid undervisning för vuxna (vidareutbildning och fortbildning) förutsattes lektorer och adjunkter bli utnyttjade i relation till konkreta behov i varje enskild kurs. Undervisningsskyldigheten för lärarna bör avvägas med hänsyn till behovet av förberedelser och avslutningsarbeten. Dessa torde förbli mera tidskrävande än vid skolor av gymnasiets karaktär även efter vidtagande av de åtgärder, som föresläs i avsnittet 1.3.4. Som underlag för överväganden i detta avsnitt har kommittén tagit del av såväl den formella undervisningsskyldigheten som den verkligt utnyttjade lärartiden för undervisning vid ett antal olika skolformer. I tabell 1.6 återgivet urval från några olika områden torde ge en representativ bild av den aktuella situationen beträffande undervisningsskyldigheten. För samtliga skolformer gäller att undervisningsskyldigheten kan nedsättas för vissa uppgifter utanför undervisningen och i samband därmed erforderliga förberedelse- och avslutningsarbeten. Den formella undervisningsskyldigheten är således inte liktydig med effektiv undervisningstid inom vederbörande tjänst. Med tilläggstimmar, för vilka ersättning utgår, kan däremot vissa lärares tjänstgöring överskrida den formella undervisningsskyldigheten. En realistisk beräkning av lärarbehov måste självfallet utgå från en undervisningsskyldighet, som fastställts med hänsyn till de förhållanden, under vilka undervisningen skall meddelas. De stora variationerna härvidlag för olika skol-

33 Tabell 1.5. Fördelning av ämnen på olika

lärargrupper

(R = Rektor, A = Adjunkt, Y = Yrkeslärare och T = Timlärare För varje ämne avser övre raden 1963/64 och den undre 1964/65.) Skogsskola Ämne

Älvsbyn

Hållnas

Bispgården

Bj urfors

BjärkaSäby

Östad

Kolleberga

Y Y

R R

T Y

T T

R T R T

T T

R A

A Y

R R Y

A Y

A A

(R)A (R)A

A A

R R

A Y

R Y R Y

A Y

R Y Y

(R)A (R)A

A A

Y T Y

A Y A Y

A A

A A T

Y Y

(R) A T (R) A T

R Y RA

R Y R Y

R R

R R T

R R Y

R T R T

R R

A T A

Y YT

A T AT

T Y

Y YT

Y A

A A

A T A

RYT RA

AT A T

A T Y T

A T A

A T Y

Y Y

Y Y T

A Y

Y Y

Y A

Y Y T

Y Y

A A Y

A A

A T A

A A T

Y A T

A T A T

Y Y

A Y A Y

J a k t samt vilt- och fiskevård

Y T Y T

A T A T

R R T

A T A T

A T AT

Författningskännedom . . .

A T A T

Y A

Y Y

A A T

R T R

Y A T

Y Y

Arbetsledning

R T T

R R

R T R T

R R

R T R T

Y T Y T

Y T Y

Y Y

Y T YT

Y T Y

A A

Y T Y

R R

R T R T

T T

R R

Skogsuppskattning

former och utbildningsstadier torde åtminstone delvis få ses som ett uttryck för denna strävan. Svårigheterna att vid skogsinstituten fördela undervisningen jämnt över skolåret motiverar att undervisningsskyldigheten uttryckes i ett visst timtal per år i stället för veckotimmar, såsom för närvarande är fallet vid samtliga skogsbrukets 3— 714819

yrkesskolor. Årstimmar synes för övrigt vara mest vanligt i postgymnasial utbildning. Med beaktande av dessa omständigheter föreslår kommittén att undervisningsskyldigheten för lektor fastställes till 700 timmar per år och för adjunkt till 800 timmar p e r år. F ö r rektor bör undervisningsskyldigheten sättas till 300—400 timmar per år.

34 Tabell 1.6. Undervisningsskyldighet Skolform Skogsbrukets yrkesskolor Enligt reglemente Verkligt utnyttjande approximativt

vid några olika skolformer

Adjunkt

Lektor

24 vt

Yrkeslärare

36 vt

Anteckningar

Nedsättning for jourtjänst

17—20 vt 20—26 vt Enligt stickprov vid skogs skolor

Lantbrukets yrkesskolor Enligt reglemente Alnarpsinstitutet enl. lantbruksstyrelsens anv Sjöbefälsskolor

20—24 vt 24—28 vt

Yrkespedagogiskt institut

600 ut/år 700 ut/år

18—24 vt 24 vt 21 vt 18 vt

36 vt 30 vt

Nedsättning för jourtjänst Ytterligare nedsättning för särskilt angivna uppgifter Nedsättning för särskilt angivna uppgifter

Universitet och jordbrukets hög skolor , 396 ut/år 693 ut/år Gymnasium , 18—24 vt 19 vt Yrkesskolor 19 vt 24 vt 36 vt Grundskolans högstadium 21,5 vt 1.3.4 Annan personal

Undervisningen vid skogsinstituten måste bedrivas under förhållanden, som avsevärt skiljer sig från sådana utbildningsformer, där tiden till största delen upptages av föreläsningar, seminarieövningar och laborationer inomhus. Flertalet övningar kräver sålunda omfattande insamling av material i skogen, även om tekniska hjälpmedel, bl a genom flygbildstekniken, reducerat tidsåtgången härför. F ö r att denna del av undervisningen skall kunna bedrivas effektivt, måste ofta arbetskrävande förberedelser göras. Detsamma gäller för utformning och uppläggning av vissa prov samt kontroll av lösningar, t ex mera omfattande enskilda arbeten. En del av dessa arbeten kan utföras minst lika bra av personal utan pedagogisk utbildning som av lärare. På de fackmässiga kunskapernas bredd och djup behöver heller inte samma krav ställas som på lärarna. Att utnyttja lärare för här åsyftade uppgifter måste därför karakteriseras som misshushållning med specialutbildad personal, vilket även medför onödigt höga kostnader. Kommittén anser att en rationell lösning av detta pro-

blem måste omfatta flera» olika åtgärder. Tekniska hjälpmedel och välkvalificcrad administrativ personal kan således avlasta lärarna många kontorsbetonade uppgifter. För iordningställande av övningsobjekt och vissa andra arbeten i anslutning till undervisningen erfordras dock biträde av skogligt utbildad personal. Vid högskolor och universitet anlitas ofta assistenter för uppgifter av motsvarande art. Vid skogsmästarskolan har assistenter som biträde åt lärare prövats i begränsad utsträckning. Erfarenheten visar att lärarnas undervisningskapacitet därigenom kunnat utnyttjas väsentligt effektivare än vad som varit möjligt utan biträdande personal. Enligt kommitténs mening talar sålunda flera skäl för att assistentbefattningar tillföres skogsinstituten. Det synes inte vara varken nödvändigt eller lämpligt att eftersträva en mycket lång tjänstetid i dessa befattningar. Extra tjänster bör därför inrättas åtminstone till en början. Lönesättningen bör avvägas så, att tjänsterna blir attraktiva för sådana nyutexaminerade elever med goda studieresultat, som jämsides med assistenttjänstgöringen önskar fördjupa sina

35 kunskaper under två a tre ars arbete vid skolan. Antalet befattningshavare för administrativa uppgifter bör enligt kommitténs mening avvägas så att skolledare, lärare och assistenter får ägna sig åt undervisningen och därmed direkt sammanhängande spörsmål. Omfattningen av nytillkomna uppgifter för vuxenutbildning får därvid inte underskattas. Hänsyn måste även tas till behovet för framställning av kompendier och annat underlag för undervisningen. Som ytterligare en angelägen uppgift må här nämnas upprustningen av bibliotek vid skogsinstituten samt förmedling av läromedel från andra institutioner.

1.3.5 Personalbehov

Med utgångspunkt från dels här angivna förslag, dels utbildningens omfattning vid de olika instituten (1.3.1), dels förslag till läroplaner (1.4.2 och 1.5.1) har kommittén beräknat personalbehovet enligt tabellerna 1.7—9.

1.3.6 Lokaler för skogsinstituten

Behovet av lokaler vid skogsinstituten är i hög grad beroende av ställningstagande i frågan om internat eller externatform för utbildningen. Med hänsyn

till internatformens långvariga traditioner vid skogsbrukets skolor har kommittén ansett det nödvändigt att ta del av erfarenheter även frän andra områden. Dessa synes väl ha kommit till uttryck i en skrivelse från personalutbildningsberedningen (PUB) till Kungl Maj:t, i vilken bl a följande synpunkter beträffande internatförläggningar redovisats (SOU 1966:57 s 104). De erfarenheter av kursernas förläggande till internat, som PUB hittills i n h ä m t a t , bestyrker uppfattningen om internatkursernas särskilda fördelar. För det första h a r det egentliga studiearbetet, tack vare internatsformens särskilda kontaktmöjligheter i större utsträckning än vid konventionella universitets- eller skolstudier k u n n a t bedrivas under aktivitetsskapande former. Vidare h a r den kollektiva samvaron på kvällar och övrig fritid — ofta särskilt »programmerad» på kursdeltagarnas eget initiativ — verksamt främjat uppkomsten av berikande grupprelationer och skapat trivselvärden, som i vart fall ej på motsvarande tid k u n n a t uppkomma under konventionella undervisningsformer, där eleverna träffas under endast den tid som omfattas av schemabunden undervisning. På samma gång h a r internatförläggningen, å t minstone i den m å n kursdeltagare disponerat odelade rum, k u n n a t erbjuda studiero och möjligheter till sådan koncentration vid litteraturläsningen, som erfordras för ett effektivt u t n y t t j a n d e av den i regel relativt starkt begränsade kurstiden. Med internatsförläggningen kan vissa nackdelar vara förknippade. Dels reses ibland anmärkningen, att den av kollektiv

Tabell 1.7. Underlag för beräkning av lärarbehov

Utbildningsform *

1 Elever Kurstid per avd. veckor 2

32 Skogsteknikerkurs 32 Skogsmästarkurs Preparandkurs för skogsmästarutbildning 12—16 16 Vidare- och fortbildning .

Tim. enl. kursplan

63 63

2 200 1 900

21 1

700 30

Lärartid tim.

Undervisning tim.

Ant. hel avd.

delad avd.

hel avd.

delad avd.

summa

1 000 1 200 1 000 2 400 800 2 000 900 1 000 500 20

200 10

500 20

400 20

3 400 2 900 900 40 pervecka

Tabell 1.8. Beräknat

ORT Utbildningsform

Elever

lärarbehov Lärartimmar

Veckor

per lärargrupp summa

antal 1

4 Sollefteå Skogsteknikerkurs Vidare- och fortbildning. . . .

32 16

63 35

3 400 1 400

Summa

rektor

lektor

adj.

4 800

63 63

3 400 2 900

21 40

900 1 600

Summa

3 200

8 800

63 35

1 200

2 800

4 000

1 600

(128) 64

3 400 1 400

Summa

4 800

Antal lärare

128 Antal lärare Värnamo Skogsteknikerkurs Vidare- och f o r t b i l d n i n g . . . .

(112) 64

Antal lärare Skinnskalteberg Skogsteknikerkurs 32 Skogsmästarkurs 32 Prep-kurs för skogsmästarutbildning 12 Vidare- och f o r t b i l d n i n g . . . . 16—32

Summa elevplatser timlär.

3 200

—

1 200

Effektiv undervisningstid

400 Tabell 1.9. Personalbehov vid

skogsinstituten

Nuvarande skolor Personalgrupp

700 Förslag

lönegrad

antal

lönegrad

Sollefteå

Skinnskatteberg-

Värnamo

Summa

8 Lektor (Jägm) . Adjunkt

U 22 U 19 U 18 U 14 U 17 U 12

7 1 1 4 5 9

Up 26 Up 22 U20

1 2 4

1 1 12

1 —

3 1 24

1 200

1 600

1 200

4 000

1 1 1

1 1 1 1

1 1 1

1 3 3 3 10

Rektor

» » Yrkeslärare. . . . Assistent

27 U 17 U 12 U 8 U 10

Timlärare tim Kanslist Kansliskrivare . Kontorist Kontorsbiträde

A 11 A 9 A 7

1 6 3 10

A 17 A 11 A 9 A 7

1 4 4 1 —

37 verksamhet och samvaro starkt präglade internatvistelsen u n d e r en flera m å n a d e r lång kurs, för somliga kan te sig besvärande och pressande därigenom, att u t r y m m e t för sådan fritidsverksamhet som eljest utformas efter eget skön och enligt privata vanemönster — oberoende av mer eller mindre uttalade solidaritetsförplikteLser gentemot kursledning och k u r s k a m r a t e r •— ofta begränsats alltför mycket. Ibland gores därjämte gällande, att tiden för egna studier blir beskuren till förmån för ett visserligen t r i v s a m t och kontaktsskapande umgängesliv men till förfång för enskild problemlösning och k u n s k a p s i n h ä m t a n d e i fördjupad mening. F r å n vissa elevers sida, främst sådana som ä r bosatta i Stockholm eller dess närhet och för vilka den nästan veckolånga bortovaron från hem och familj kan kännas f r ä m m a n d e och besvärande, har viss tvekan inför internatsprincipen j p p a t s . De a n m ä r k n i n g a r mot internatsmodellen som k o m m i t till PUB:s kännedom h a r emellertid varit fåtaliga och ej alltid starkt grundade, och synes i ljuset av de obestridliga fördelar en ä n d a m å l s enligt internatsförläggning i regel medför icke böra t i l l m ä t a s större betydelse. PUB:s erfarenheter av den hittills bedrivna k u r s verksamheten pekar sålunda entydigt hän emot att internatsförläggning är en från organisatoriska, pedagogiska och trivselsynpunkter ändamålsenlig form för vuxenutbildning och ett praktiskt taget oeftergivligt yttre villkor för att kurser av sådan typ som här avses, rationellt skall kunna genomföras. (Kursiverat av kommittén.)

För vuxenutbildningen vid skogsinstituten är PUB:s synpunkter helt giltiga. De överensstämmer även med er-

farenheterna från skogsbrukets yrkesskolor. Därför lär ingen tvekan behöva råda om att ändamålsenliga internat skapar utmärkta förutsättningar för effektiva studier. Särskilt gäller detta om fortbildningsverksamheten, för vilken internatformen är närapå nödvändig, om kurserna har annat än formellt syfte och tillfredsställande resultat skall kunna uppnås. Kommittén vill med det anförda som grund föreslå att skogsinstituten skall drivas i internatform. Eleverna bör emellertid ha valfrihet och rätt att bo utanför skolan. Detta torde främst bli aktuellt för gifta elever, vars hustrur under utbildningstiden arbetar på skolorten eller i dess närhet. I allmänhet torde även dessa elever komma att utnyttja skolrestaurangen. Med ledning av erfarenheterna från skogsmästarskolan har fördelningen av elevplatser på skolans internat, hyresrum och hyreslägenheter uppskattats enligt tabell 1.10. För Sollefteå och Värnamo har även behovet för skogsbruksskolorna inräknats. Utöver skolans kapacitet har tio elevplatser upptagits som reserv för att möta de variationer i beläggning, som ofta förekommer i samband med fortbildningsverksamhet. Detta antal reservrum bedömes vara otillräckligt för att möta behovet under högsäsong för fortbildning, men

Tabell 1.10. Elevbostäder vid skogsinstituten Sollefteå 1 Bostadstyp

förslag) Värnamo 1

Skinnskatteberg

behov

nuvarande

ökning

behov

nuvarande

ökning

behov

tillgängligt 1970

— 40

52 20 10

103 25 10 138

36 20 10 65

68 5 0 73

Skolans internat 92 Hyresrum 20 Hyreslägenheter 10 122 1

(Kommitténs

Inklusive skogsbruksskola

125 125 3 3 10 138 10 138

38 kommittén har utgått från att det för begränsade tider torde vara möjligt att uppbringa ytterligare hotellplatser eller hyresrum på samtliga aktuella orter. Eleverna i skogsbruksskolans grundkurser är i allmänhet yngre än 20 år, varför tvåmansrum för dessa torde kunna betraktas som en acceptabel förläggningsform. Däremot synes det vara nödvändigt att eleverna i skogsinstituten får disponera enmansrum. Det är här fråga om långa kurser med omfattande litteraturstudier och enskilda arbeten. Eleverna kommer dessutom regelmässigt att vara över tjugo år. Beträffande övriga lokaler anser sig kommittén kunna begränsa sina särskilda synpunkter till en fråga, nämligen behovet av arbetsrum för lärarna. Tidigare har framhållits att omfattande förberedelser måste föregå särskilt övningarna i stora avsnitt av fackämnena, om undervisningen skall kunna bedrivas med tillfredsställande effektivitet. Som exempel härpå kan nämnas drivningsplanläggning, vägrekognoscering, beståndsvård och skogsuppskattning. Vid dessa förberedelser är det många gånger nödvändigt att utföra tidsödande sammanfogning av kartor eller flygbilder. Arbetet härmed kan behöva pågå flera dagar med avbrott för undervis-

ning vissa timmar. Spilltiderna blir onödigt stora, om en lärare vid sådana tillfällen måste plocka ihop allt material varje gång han gör ett avbrott. Även andra skäl talar enligt kommitténs mening för att skollokalerna dimensioneras och planeras så, att lärarna kan förfoga över arbetsplatser i närheten av undervisningslokaler och bibliotek, där de ostörda och med tillgång på tekniska hjälpmedel och erforderlig facklitteratur kan förbereda undervisningen. Mot bakgrunden av dessa allmänna synpunkter föreslår kommittén till- och ombyggnad av lokaler för skogsinstituten i Sollefteå och Skinnskatteberg samt förhyrning av lokaler i Värnamo enligt tabell 1.11. Mera detaljerade förteckningar återges i bilaga 1.

1.3.7 Utrustning av skogsinstituten

Under förutsättning att befälsutbildningen koncentreras till tre orter (från nuvarande åtta) enligt kommitténs förslag, torde frågan om utrustning och materiel för undervisningen komma i ett gynnsammare läge än det nuvarande. Det bör vara möjligt att koncentrera användbar utrustning på de nuvarande skogsskolorna och kompletteringskurserna till de nya instituten. Detta

Tabell 1.11. Uppskattat behov av tillbyggnad och förhyrning m2 (netto) för

skogsinstitut

Mellan-Sverigc Lokalgrupp

Undervisning Administration Elevförläggning Skolrestaurang Garage och förråd Summa 1

Helt nya lokaler 2 Därtill del i andra lokaler 3 Befintliga lokaler utnyttjas

Värnamo

Sollefteå

Skinnskatteberg

Annan ort 1

540 130 820 445 120

465 100 1 015 500 250

1 535 310 1 745 500 450

2 055

2 330

4 540

1 050

6002 1502 3 3

39 ga läroböcker och kompendier för unkan visserligen inte täcka mer än en dervisningen vid skogsinstituten. Gedel av upprustningsbehovet, men erfornomgång av tillgänglig förekommande derlig komplettering kommer att ställa väsentligt mindre krav än de som hit- litteratur har nämligen visat, att innehållet i många fall inte motsvarar de tills utfått från nuvarande många och krav, som ställs redan av dagens skogssmå enheter. Även samförläggningen skoleundervisning. Bristerna synes vara med befintliga skolor i Sollefteå och så påtagliga att omfattande utredningar Värnario begränsar behovet av utrustinte erfordras för att åstadkomma stora ning för skogsinstituten. förbättringar. Enligt kommitténs uppfattning synes Kommittén har inte funnit skäl att bristerna i fråga om utrustning och mamed utgångspunkt från detaljerad interiel vid skogsskolorna och skogsmäsventering av skogsskolornas tillgångar tarskolan vara mest framträdande för upprätta utrustningslistor för de olika bibliotek, kartor och vissa kontorstekinstituten. Med ledning av skolornas niska hjälpmedel, främst kopieringsapparater och räknemaskiner, samt läro- anslagsäskanden under de senare åren har kommittén approximativt uppskatböcker och kompendier. Följderna av tat medelsåtgången (kapitel 10). Det detta tdlstånd gör sig gällande på olika bör ankomma på tillsynsmyndigheten sätt. Sålunda måste både lärare och eleoch skogsinstitutens styrelse att framver anslå längre tid för undervisning lägga detaljerade förslag i frågan. respektive inlärning av en viss mängd lärostoff, än om skolorna vore ändamålsenligt utrustade. Ineffektivt utnyttjande av tillgänglig tid leder i sin tur 1.4 Skogsteknikerkurs till begränsning av det totala lärostoffet, vilket innebär en otillfredsställande I avsnittet om utbildningsgång (1.2) h a r kommittén redovisat sin principiella verkningsgrad. I kedjan av följdverkningar kan därefter komma negativ ef- syn på skogsteknikerkursens ställning i utbildningssystemet. På vissa punkter fekt på elevernas studieintresse, något som ytterligare kan hämma undervis- skall denna utvecklas närmare i följande framställning. ningen. Vid skogsstyrelsens utbildningsavdelning inrättades från budgetåret 19G2/63 1.4.1 Underlag för läroplansarbetc en tjänst för handläggning av ärenden rörande undervisningsmateriel. Special- För läroplansarbetet har ett formellt sett destinerade anslag har därefter möjlig- omfattande material stått till förfogangjort en större upprustning på skogs- de. Skogsstyrelsen har sålunda låtit en 1 bruksskolorna än på skogsskolorna. För särskild arbetsgrupp utföra en utbildningsanalys och med ledning därav uppframställning av bildserier och filmer har väsentligt större belopp disponerats rätta förslag till timplan för den fackän för läroböcker och kompendier. Kom- mässiga delen av skogsteknikerutbildmittén har inte funnit anledning att ifrå- ningen. Dessa arbeten grundades på gasätta tidigare dispositioner av mate- den arbets- och arbetskravsanalys, för rielanslagen. Med hänsyn till det aktuella vilken kommittén redogjort i sitt första betänkande. Skogsstyrelsen har till komläget vill den emellertid understryka 1 betydelsen av att åtgärder snarast vidTvå rektorer och en adjunkt vid skogsskotages för framställning av ändamålsenli- lor samt en rektor vid skogsbruksskola.

40 mitten överlämnat detta material jämte sammanställning av synpunkter beträffande vissa spörsmål rörande skogsteknikerutbildningen, som i samråd med kommittén infordrats från skogsskolorna och skogsmästarskolan samt vissa myndigheter och organisationer. Genom en intervju-undersökning hos i stort sett samma företag, som lämnade uppgifter vid 1963 års undersökning rörande skogsbrukets mekanisering och de skogsskoleutbildades framtida arbetsuppgifter på det maskintekniska området,2 har kompletterande material inhämtats. Kommittén har förfogat över teoretiskt analyserade krav och utifrån dessa formulerade mål. Däremot har den saknat en detaljerad kursplan med angivet lärostoff för den nuvarande skogsskoleutbildningen. Bedömningen av de skiljaktiga uppfattningar om skogsteknikerutbildningens uppläggning och innehåll, vilka framförts till kommittén, måste därför ske mot bakgrunden av ett osäkert sakunderlag. Vid ställningstagande i detta avseende har kommittén utgått från att bedömningssituationen inte är likartad för lärarna, företrädare för de skogsskoleutbildade och arbetsgivarna. Bland annat framträder följande olikheter. Lärarna bör självfallet äga de bästa insikterna och största erfarenheterna av det pedagogiska arbetet. De bör således väl kunna bedöma exempelvis tidsåtgång för inlärning av ett bestämt lärostoff. När det gäller avgränsning av detta lär det emellertid kunna ifrågasättas, om lärarna h a r större förutsättningar att åstadkomma lämplig avvägning än arbetsgivarna (jfr skolberedningens kursplaneundersökningar). Det är naturligtvis möjligt, att lärarna genom intim kontakt med företrädare för olika skogsägargrupper, vid exkursioner och övningar på arbetsplatser samt, inte

minst, genom kontinuerlig bevakning av forskningsresultaten kan erhålla bättre överblick än förvaltande och bevakande personal i allmänhet. Ständigt konfronterande med mångfalden i vetandet och ofta gjorda iakttagelser rörande anknytning mellan centrala och till synes perifera ämnen kan emellertid förleda lärarna att överskatta behovet av kunskaper. Elevernas kännedom om de egna förkunskaperna torde väl i stort sett variera mellan olika individer på samma sätt som bedömning av egen förmåga i andra avseenden. Yrkeskraven och mot detta svarande lärostoff lär de emellertid knappast kunna bedöma säkert före eller under skoltiden. Efter utbildningen och en tids yrkesverksamhet bör däremot flertalet i många avseenden kunna avgöra i vilken grad skolan gett ändamålsenlig grund för arbetet. Längre tids yrkeserfarenhet, mera än 5 å 8 år, torde dock inte öka säkerheten i bedömningarna. Minnesbilderna är då knappast tillförlitliga och framförallt överensstämmer de inte med den aktuella undervisningen. För arbetsgivarna representerar den skogsskoleutbildade personalen en av de resurser, som måste sättas in i effektiv samverkan med övriga, för att optimal ekonomisk produktion skall uppnås. Det förefaller naturligt att arbetsgivarna kan väntas ägna minst samma uppmärksamhet och intresse åt den skogsskoleutbildade personalens kapacitet som åt övriga produktionsfaktorer. 1.4.2 Läroplan

Kommittén har funnit det vara lämpligt att läroplanen för skogsteknikerutbildningen disponeras på i princip samma sätt som läroplanen för gymnasiet. Huvudavsnitten skulle således bli mål och 2 Betänkandet Förläggningsort för skogsbrukets centrala maskinskola (stencil 1963) S 23.

41 riktlinjer, allmänna anvisningar, timplaner och kursplaner. Självfallet måste anvisningarna för undervisningen utgå från de förutsättningar och syften, som gäller för ifrågavarande utbildning. Det har emellertid ansetts vara ändamålsenligt att i görligaste mån direkt eller genom anpassning till de skogliga förhållandena bibehålla sådana moment i gymnasiets läroplan, som kan tillämpas på skogsteknikerutbildningen. Beträffande kursplan och anvisningar för undervisningen i enskilda ämnen h a r arbetet begränsats till en skiss med syfte att klargöra kommitténs intentioner i fråga om lärostoffets avgränsning. Det bör ankomma på tillsynsmyndigheten att med ledning av erfarenheter från undervisningen enligt den kursplan, som skogsstyrelsen utfärdat under våren 1967, fastställa läroplan före igångsättningen av skogsteknikerutbildningen efter i detta betänkande uppdragna riktlinjer. Därefter bör läroplanen successivt anpassas till utvecklingen inom skogsbruket. Förslag till läroplan återges i bilaga 2. I detta sammanhang skall kommittén speciellt behandla vissa överväganden r ö r a n d e utbildningsmål, avgränsning av lärostoffet och lärotid. 1.4.2.1

Utbildningsmål

I sitt första betänkande föreslog kommittén följande mål för utbildningen i det led, som motsvarar skogsteknikerutbildningen. Utbildningen bör syfta till att meddela sådana kunskaper och färdigheter i skogliga ämnen, personalledning och administrativa göromål att de utbildade efter introduktion i respektive arbetsgivares verksamhetsfält kan planera och leda allmänt förekommande arbeten i beståndsanläggning, beståndsvård och drivning (avverkning och transport) samt efter kompletterande utbildning kunna utföra speciella arbetsuppgifter inom arbetsområden, där

kunskaper och färdigheter av ovan angiven karaktär är av väsentlig betydelse. I remissyttrandena kommenteras detta förslag praktiskt taget enbart av lokalstyrelserna för statens skogsskolor och skogsstyrelsen. De förstnämnda anser att utbildningsmålet bör anknyta till samma nivå som skogsskolornas nuvarande utbildning leder till och tre av dem förordar anknytning till befattningar. Skogsstyrelsen ansluter sig till kommitténs uppfattning om att utbildningsmålet bör formuleras utifrån arbetskraven på ifrågavarande personal. Enligt styrelsens mening bör emellertid målbeskrivningen konkretiseras genom exempelvis följande formulering. Utbildningen vid skogsskolorna skall kvalificera för yrkesverksamhet i arbetsledande eller andra funktioner på motsvarande nivå hos myndigheter, organisationer, bolag m fl arbetsgivare. Utbildningen skall därvid syfta till att meddela sådana kunskaper och färdigheter i skogliga ämnen, ekonomi, administrativa göromål, personalledning och rådgivning, att de utbildade efter normal introduktion i respektive arbetsgivares verksamhetsfält kan planera och leda allmänt förekommande arbeten i beståndsanläggning, beståndsvård och drivning (avverkning och transport) och kunna lämna råd angående en privat skogsfastighets skötsel. Kommittén h a r tidigare avvisat tanken på att i utbildningsmålet ange vissa befattningar, eftersom dessa inte utgör benämningar på enhetliga grupper med hänsyn till arbetsuppgifterna. Härtill kommer tveksamhet om behov verkligen föreligger av att i en sammanfattande målbeskrivning fixera en nivå, för vilken utbildningen skall meritera. Till följd av skiftande organisationsstruktur hos olika arbetsgivargrupper torde det vara närmast ogörligt att finna en kort men samtidigt täckande formulering i detta avseende. Av dessa skäl anser kommittén det olämpligt att i målet begränsa de utbildades arbetsom-

12 råden. Dessa måste nämligen även i framtiden komma att bli beroende av mänga andra faktorer än vederbörande persons utbildning. Dessa invändningar h i n d r a r emellertid inte att vanligen förekommande befattningar för skogstekniker exemplifieras. Efter en mindre språklig ändring föreslås därför målet för utbildningen böra formuleras på nedan angivna sätt. Härvid bör märkas att kommittén inte avsett att ordningsföljden för de uppräknade arbetsområdena skall betraktas som rangordning efter betydelse. Utbildningen för skogstekniker (skogsteknikerkursen) syftar till att meddela sådana kunskaper i skogsproduktion, skogsteknik, ekonomi, personalledning och administrativa göromål, att de utbildade efter introduktion i respektive arbetsgivares verksamhetsfält och på grundval av instruktioner kan planlägga och leda allmänt förekommande arbeten i beståndsanläggning, beståndsvård och drivning (avverkning och transport). Därjämte skall skogsteknikerkursen ge erforderlig grund för vidareutbildning till speciella befattningar samt kvalificera för inträde i skogsmästarkurs. Skogsteknikerna avses bli utnyttjade för bl a sådana arbetsledande uppgifter, som åvilar kronojägare, inspektörer, faktorer och skogsvårdskonsulenter. 1.4.2.2 Lärostoffets avgränsning Besultaten från tidigare omnämnd intervju-undersökning (1.4.1) tyder på att kommitténs bedömning av de framtida yrkeskraven för skogstekniker (SOU 1965: 67) i allmänhet synes ha accepterats. Under punkt 1.2.3 redovisat förslag till utbildningsgång utgår således från att en betydande omfördelning av arbetsuppgifter för här aktuella yrkesgrupper kommer att ske i framtiden. Många uppgifter som traditionellt

tillhört flertalet av de skogsskoleutbildade kan väntas bli överförda pä specialister, som är placerade centralt pä varje förvaltning eller i skogschefens stab. Bevakningsskogvaktarens hittillsvarande funktioner kommer därmed att begränsas i förhållande till dagens situation. De intervjuades svar visar också att många arbetsgivare nu mera än tidigare är beredda att ta konsekvenserna av det nya läget och låta den första tidens tjänstgöring för befälspersonalen bli en formlig inskolning för olika arbetsuppgifter. Långtgående färdigutbildning vid skolan betecknas som orealistiska krav i framtiden. I likhet med vad som är fallet inom stora delar av industrin i övrigt blir därmed både introduktion och viss befattningsutbildning även inom skogsbruket nödvändiga inslag i de personaladministrativa åtgärderna. Kommittén delar de intervjuades uppfattning om att skogsteknikerkursen skall utgöra en förhållandevis bred grundutbildning med koncentration av undervisningen på sådana ämnen och moment, som är av betydelse även för kommande specialisering. I jämförelse med nuvarande skogsskoleulbildning torde således det generella stoffet böra öka på bekostnad av undervisningen beträffande speciella metoder. Som exempel pä särskilt aktuella ämnen har de intervjuade angett ekonomi, kalkylteknik, matematik och statistik samt arbetsledning. Det torde finnas anledning att i detta sammanhang erinra om de genomgripande förändringar, som de senaste åren präglat flertalet områden inom skogsbruket. För närvarande (1967) finns inga tecken pä att utvecklingen skulle retardera. I stället lär det vara realistiskt att räkna med ännu större ändringar åtminstone för det närmaste decenniet.

43 På bara några år kan därför kunskaper i det tekniska utförandet av många skogliga åtgärder bli fullständigt inaktuella. Detta är dock inte i och för sig ett tillräckligt skäl för att undervisningen i sådana moment skall reduceras eller helt utgå. Den kan trots allt vara motiverad, om den bidrar till att bygga upp den fond av grundkunskaper, som är ett huvudsyfte med skogsteknikerutbildningen. I allmänhet lär dock övningar i rutinmässigt tekniskt utförande inte lämna väsentliga bidrag härtill. Eleverna har nämligen redan när de kommer till skogsinstituten tillägnat sig sådana kunskaper och färdigheter, som erfordras för första anställning som skogsarbetare. Det finns dä ingen anledning att utveckla dessa färdigheter vid en arbetsledarutbildning. Samma restriktivitet bör även iakttas i fråga om administrativa rutiner. Ovanstående resonemang har varit vägledande vid kommitténs utformning av kursplan för skogsteknikerkursen. Undervisningen avses bli strängt begränsad till ett lärostoff, som ligger mellan vad som behandlas vid grundkursen i skogsbruksskola och vad som bör tas upp i företagens interna färdigutbildning eller i vidareutbildning för speciella funktioner. I jämförelse med nuvarande skogsskoleutbildning innebär detta en reduktion för speciellt ämnet skogsskötsel men en avsevärd utökning i fråga om matematik, ekonomi och arhetsledning. 1.4.2.3 Lärotid Vid skogsskolorna är den genomsnittliga undervisningstiden per vecka 40 timmar. I samband med övergäng till femdagarsvecka under sommarhalvåret har den schemabundna undervisningen förkortats 3 a 4 vt under denna period och förlängts i motsvarande omfattning under vinterhalvåret.

Frågan om elevernas arbetsbörda i grundskola och gymnasiala skolor har ingående behandlats av skolarbetstidsutredningen (SOU 1967:14). Den har även diskuterats av andra skolutredningar under 1960-talet. I samband därmed gjorda överväganden och framlagda förslag är visserligen inte generellt giltiga för postgymnasial utbildning av skogsteknikerkursens karaktär, men åtskilliga synpunkter är av intresse för kommitténs ställningstagande. Dit hör gymnasieutredningens konstaterande (SOU 1963:42 s 334—335) att utbytet av studiearbetet per ny timme minskar betydligt, när totala timtalet växer över en viss gräns, på grund av trötthetseffekten och därmed sammanhängande bristande motivation. Denna utredning framhöll också, att utrymme måste beredas för friare studier inte bara på lektionstid utan också utanför timplanen. Därtill betonades, att skolan beträffande arbetstiden inte kan isoleras från samhällslivet i övrigt. Den pågående sänkningen av arbetstiden per vecka och därmed sammanhängande övergång till femdagarsvecka måste således återverka på arbetsförhållandena i skolan. Skolarbetstidsutredningen erinrar om att de grundläggande principerna för skolans lärotider har sina rötter i en genom århundraden obruten tradition och att psykologisk-pedagogiska, sociologiska och medicinska faktorer förhållandevis sent har kommit att tillmätas större betydelse. Utredningen framhåller att tidsramen för skolan skall tillåta en effektiv organisation av dess arbete liksom det inom exempelvis industrin anses väsentligt att arbetstiden får en produktivitetsfrämjande utläggning. Vid skolans lärotidsutläggning måste därför avseende fästas vid såväl skilda skol- och utbildningsformers organisation och arbetsförhållanden som olik-

44 heter i fråga om eleverna. Den indivi- nas ha uppnått sådan mognad, att de duella anpassning, som man eftersträ- förmår arbeta effektivt på egen hand var i undervisningen, anses emellertid efter anvisningar av skolans l ä r a r e ; i inte annat än undantagsvis kunna om- motsvarande ålder befinner sig en stor fatta arbetstidsutläggningen. Tidsramar- del av studerandena vid högskolor och na måste därför bestämmas så, att de i universitet, där fria studier ingår som möjligaste mån tillgodoser olika krav ett naturligt led i utbildningen. Eleveroch önskemål. En koncentration av skol- nas förkunskaper kommer sannolikt att arbetet till fem dagar varje vecka och variera inom relativt vida gränser. en motsvarande anhopning av lektioner Samma förhållande torde även gälla deoch hemuppgifter kan därför från skol- ras yrkeserfarenheter. Betydande skillhygieniska synpunkter under vissa för- nader i fråga om behovet av tid för inhållanden synas mindre lämplig. Spe- lärning kan således komma att föreligga ciellt gäller betänkligheterna under av- såväl mellan eleverna i varje enskilt veckling varande skolformer. Beträf- ämne som mellan skilda ämnen för fande t ex fackskolan och det nya gym- varje elev. Dessa inter- och intradifnasiet bedöms de friare arbetsformer- ferenser måste självfallet beaktas vid utbildningens na i fråga om såväl undervisningen som överväganden rörande uppläggning. elevernas hemuppgifter underlätta ett genomförande av femdagars skolarbetsLärare vid skogsskolorna har till komvecka. Undersökningar har visat, att mittén framfört den uppfattningen att äldre elever vid exempelvis gymnasier det »f n förekommer ett utpräglat jäkt» och lärarutbildningsanstalter uppskat- i denna verksamhet. Uppfattningen satar de i samband med femdagarsveckans ges vara belagd genom attitydundersökinförande ökade möjligheterna att själv- ningar (ATU). Splittringen av underständigt och efter eget val disponera visningen pä kompletteringskurs och fritiden för studier. Skolarbetstidsut- skogsskolekurs, undervisningsperioderredningen h a r förordat allmän över- nas mindre ändamålsenliga placering gång till femdagarsvecka och samma med hänsyn till vegetationsperioden längd på läsåret för grundskola och samt inte minst den långa schemabundgymnasiala skolformer. Som grundläg- na tiden per vecka torde enligt kommigande tidsenhet för lektion föreslås 40 téns mening väl kunna förklara svårigminuter, för rast 10 minuter och mål- heterna att åstadkomma en lugn studietidsrast minst 60 minuter. gång. Ytterligare faktorer, t ex små enKommittén har funnit, att nuvarande heter och brister i utrustning, torde schemabunden tid för undervisningen verka i samma riktning. Iakttagelsen axvid skogsskolorna överstiger normal- jäkt vid nuvarande organisation kan arbetstiden för kontorsarbete inom stat- därför inte tas som bevis för att den lig och kommunal förvaltning. Den totalt tillgängliga lärotiden skulle vara sistnämnda är nu 40 tim 50 min per otillräcklig för erforderligt lärostoff. vecka under åtta månader och 37 tim Enligt kommitténs uppfattning är det 30 min under fyra månader. i hög grad angeläget att genom minskEnligt kommitténs förslag till inträning av den schemabundna undervisdesfordringar för skogsteknikerkurs ningen per vecka skapa förutsättningar kommer samtliga elever att vara över för ett mera rationellt utnyttjande av tjugo är och i regel ha fullgjort viss lärarnas och elevernas tid än vad som militärutbildning. De kan därför beräknu är fallet. Trots att det från pedago-

45 giska synpunkter troligen skulle ha varit befogat att reducera timtalet ännu längre har kommittén som ett första steg stannat för ett förslag om 35 veckotimmar. Om nämnda timtal fastställes torde emellertid tillsynsmyndigheten böra ägna särskild uppmärksamhet åt denna fråga för att ytterligare minskning skall kunna vidtagas, därest erfarenheterna kommer att motivera detta. Kommittén räknar med att femdagarsvecka skall tillämpas. Lektionerna bör i överensstämmelse med skolarbetstidsutredningens förslag normalt omfatta 40 minuter med 10 minuters rast mellan varje lektion. Med sju lektioner om dagen och en måltidsrast om 60 minuter skulle alltså den schemabundna undervisningen förslagsvis kunna pågå mellan 8.00 och 14.30. I fråga om den tidsmässiga uppläggningen av skogsteknikerkursen h a r visst underlag erhållits genom det remissförfarande, som redovisats under punkt 1.4.1. Synpunkter infordrades därvid beträffande fyra olika alternativ, nämligen kursvis varierande början, fast början i januari, fast början i augusti eller fast början vid annan av den svarande angiven tidpunkt. Alternativet om kursvis varierande början underkändes i samtliga svar. Skälen härför angavs vara bl a svårigheterna för skolorna att för varannan kurs arbeta med olika uppläggning av undervisningen. Fast början i januari eller augusti samlade praktiskt taget alla svar. Skolorna rekommenderade att utbildningen bör starta med en hösttermin medan flertalet tillfrågade arbetsgivare satte början i januari som förstahandsalternativ. Skogsteknikerkurserna bör självfallet börja vid sådan tidpunkt att de pedagogiska förutsättningarna för undervisningen blir sä gynnsamma som möjligt och att skogsbrukets rekrytering kan ske vid en tidpunkt av året då behovet

av personal och möjligheterna att introducera nyanställd personal är störst. Från den sistnämnda synpunkten skulle det naturligtvis vara fördelaktigt med utexamination från skolorna minst två gånger om året. För undervisningen torde emellertid en sådan anordning vara förenad med åtskilliga nackdelar. Bland dessa kan nämnas att skilda skolor då måste arbeta med olika uppläggning av undervisningen, vilket skulle motverka strävandena att göra utbildningen enhetlig. Vidare skulle intagningen av elever antingen ske två gånger om året eller också skulle en del av de antagna eleverna få vänta ett halvt år efter antagningen, innan de finge börja studierna. Det första alternativet måste betraktas som onödigt omständligt med hänsyn till att det är fråga om ett relativt litet antal elever och urvalsförfarandet föreslås bli ganska arbetskrävande. Det andra alternativet tillämpas vid nuvarande skogsskoleundervisning och har därvid befunnits vara olämpligt. Erfarenheterna från skogsskolornas avslutning i mitten av oktober varje år synes inte ha inneburit påtagliga olägenheter för skogsbruket. En senareläggning till jultiden skulle sannolikt inte medföra någon försämring från arbetsgivarnas synpunkter och därmed heller inte för eleverna. Vintersäsongen torde nämligen erbjuda goda förutsättningar för introduktion av nyanställda. Då pågår nämligen bäde drivningsarbeten och planeringsarbetet för fullt. Under en stor del av sommaren medför däremot semesterperioderna sämre möjligheter att ta hand om nyanställda. Examination vid skolorna pä våren kan därför numera beräknas vara mindre gynnsamt för skogsbruket än det skulle ha varit för bara ett tiotal är sedan. Ur pedagogisk synvinkel torde flera fördelar vara förknippade med inledande hösttermin än med en vårtermin.

46 Visserligen upptas en stor del av undervisningstiden i början av allmänna ämnen, men för de biologiska avsnitten och en stor del av inledningen i mätningsläran är gynnsam väderlek och framförallt barmark ytterst viktiga förutsättningar. Om utbildningen börjar i augusti eller i slutet av juli återstår så lång tid av vegetationsperioden, att goda demonstrationsobjekt kan utnyttjas för undervisningen i ovannämnda avsnitt. Med start på hösten bör det också bli möjligt att genomföra så stora delar av kursen före sommarövningarna i slutet av den andra och början av den tredje terminen, att full effekt av dessa kan utvinnas. Eftersom den tredje terminen kommer att sluta drygt två månader senare än nuvarande skogsskolekurs bör även tillräcklig tid för utarbetande av elevernas planer stå till förfogande. Under hänvisning till vad som h ä r anförts föreslår kommittén att undervisningen vid skogsteknikerkursen skall börja med en hösttermin.

1.1.2.4 Timplan och undervisningens fördelning Undervisningen vid nuvarande skogsskolekurs omfattar enligt timplan 1 750 timmar och vid kompletteringskurs 740 timmar. Sammanlagt upptar undervisningen således 2 490 timmar. Med 40 timmar per vecka blir alltså den effektiva utbildningstiden drygt 62 veckor. Kommitténs förslag till skogsteknikerutbildning omfattar enligt timplan totalt 2 205 timmar med 35 timmar i 63 veckor. Bäknemässigt föreligger alltså en minskning av timtalet med 285 timmar. Under läroplansarbetet h a r till kommittén framförts synpunkter, som tyder på att timtalen på sina håll uppfattas som mått på lärostoffets omfattning i skogsskola och skogstekniker-

kurs. Därför synes anledning föreligga, att något diskutera jämförbarheten i detia avseende. Under punkt 1.4.2.3 har kommittén föreslagit att den schemabundna undervisningen skall omfatta 35 veckotimmar och samtidigt redogjort för sin principiella uppfattning i frågan. Förslaget motiverades bl a med att eleverna på ifrågavarande ålders- och utbildningsstadium behöver disponera relativt mycket tid för utjämning av skillnader i förkunskaper och förmåga att tillgodogöra sig undervisningen i skilda ämnen. Därvid framhölls även att nuvarande veckotimtal måste betraktas som alltför högt för att effektiv undervisning skall kunna bedrivas. I detta sammanhang torde några pedagogiska synpunkter böra särskilt understrykas. Det är sålunda fastslaget att av läraren genomgånget lärostoff långtifrån alltid är liktydigt med vad eleven tillgodogjort sig. Härav följer också att inlärningen inte behöver stå i direkt proportion till undervisningstiden uttryckt i timmar. Det finns heller intet som tyder på att eleverna skulle lära sig något enbart när de har lärare framför sig. Praktiskt taget alla elever behöver tvärtom disponera en inte alltför snävt begränsad tid för bearbetning av genomgånget stoff, för att det skall bli deras andliga egendom. Genom det självständiga arbetet beaktas dessutom det fostrande momentet i undervisningen. Skogsteknikerna skall utbildas att handla självständigt i mänga situationer. Skolan kan knappast uppnå detta syfte med mindre än att den själv tillämpar sådana arbetsformer att elevernas förmåga till självständigt handlande främjas. Här antydda omständigheter talar enligt kommitténs uppfattning för att reduktionen från 40 till 35 veckotimmar inte kommer att medföra motsvarande sänkning av undervisningsresultatet.

47 Utbildningstiden

för skogsskolor och

skogsinstitut.

Är Är Ändringens art

Mån 4 L

1'/2 _L_ 12 _l_

16 _!_

20 _L_

24 _J_

Före 1936 1936 Kolarskola 1950 Förberedande skogskurs 1960 Skogsbruksskola åk 1 Kommitténs förslag

Beteckningar:

Skogsskola

Skogsbruksskola grundkurs (SYK:s förslag)

Förkurs till skogsskola

Skogsteknikerkurs

Skogsbruksskola åk 1

28 _L_

48 Det torde snarare finnas skäl för antagandet att den totala effekten av undervisningen därigenom kan öka. Till detta skall läggas verkningarna av en sammanhängande utbildning med sådan tidsmässig uppläggning, som bör eliminera nu föreliggande orsaker till jäkt mot slutet av utbildningstiden. I samma riktning måste även förslagen om den materiella upprustningen och organisationen i större enheter verka. Nu gällande timplan för skogsskola upptar nitton olika ämnen. Angiven tid för skilda ämnen varierar mellan 10 och 450 timmar. Enligt kommitténs uppfattning finns det ingen anledning att spalta upp undervisningen på detta sätt. I koimnitténs förslag till timplan (tab. 1.12) har därför antalet ämnen reducerats till tio. Därutöver bör ett främmande språk kunna väljas som tillvalsämne, t ex engelska. Undervisningsmomenten i timplan för skogsteknikerkursen har grupperats på annat sätt än i skogsskola, varför direkta jämförelser med nuvarande timplan inte kan göras. Med hänsyn till vad som tidigare anförts beträffande undervisningens inriktning och uppläggning torde heller inte en sådan jämförelse tillgodose något väsentligt behov. Tabell 1.12. Förslag till timplan för skogsteknikerkurs Ämne

Timmar

Svenska Matematik Fysik och kemi Skogsproduktion Skogsteknik Mätningslära Virkeslära Företagsekonomi Personalledning Miliövård Tid till förfogande

60 175 115 365 400 300 150 250 240 90 60 Summa

2 205

Den tidsmässiga uppläggningen av undervisningen förtjänar stor uppmärksamhet från pedagogiska synpunkter. Principen bör självfallet vara att ämnena och ämnesavsnitten kommer i sådan ordningsföljd, att eleverna hela tiden successivt kan bygga på tidigare genomgånget stoff. De allmänna ämnena utgör exempel på delar, som bör inleda undervisningen, eftersom kunskaper i dessa utgör nödvändigt underlag för huvudparten av undervisningen i fackämnena. Kraven på omväxling och spridning av lärostoffet för att eleverna skall kunna tillgodogöra sig undervisningen måste emellertid också beaktas. Därför är det inte möjligt att koncentrera undervisningen i de grundläggande ämnena enbart till första terminen. Behovet att anpassa innehållet till årstiderna och utnyttja möjligheterna till givande demonstrationsobjekt tvingar också fram en kompromiss mellan vad som skulle vara logiskt önskvärt, pedagogiskt ändamålsenligt och praktiskt genomförbart. Med dessa utgångspunkter har kommittén konstruerat en modell för skogsteknikerkursen, som återges i schema på s 49.

1.4.3 Inträdesfordringar och elevantagning

Kommittén har tidigare (1.1.2.3) ingående redogjort för nuvarande fordringar för inträde vid skogsskola och tillvägagångssättet vid urval av elever. I samband med överväganden r ö r a n d e utbildningsgång (1.2) har den redovisat sina principiella ställningstaganden i fråga om krav på förkunskaper och yrkeserfarenheter. Mot bakgrunden av nämnda framställning utvecklar kommittén i det följande sin syn på inträdesfordringarna beträffande ålder, hälsotillstånd, allmänna skolkunskaper, förberedande skoglig utbildning och praktik samt i fråga om urvalsförfaran-

49 Undervisningens

tidsmässiga

7 Ämne

fördelning vid

• MiiiiiHur

skogsteknikerkursen

Vecka nr 28 35 IBlllllB

Termin 1

42 Termin 2

49 56 63 HlHllHIMIIl Termin 3

Svenska Matematik och statistik

»¥W»W^PPWWP

Fysik och kemi Skogsproduktion

BlBBIliSaBBlBBBBBBBl

ElHtlHBEaSBBSiiBS

Skogsteknik

BBBI3B8BIHBBBBBBBBI

Mätningslära

IBBaiBflllBBlllBflilBIIBiiBfll 3335333 liBIIilHBBI

Virkeslära Företagsekonomi

gggg

Personalledning Naturvård Tid till förfogande

antal veckotimmar ZZZZZZZ1-1

111 1111 6

Anmärkning: Under tredje terminen, vecka 43—57, skall undervisning i virkeslära omfatta 2 vt.

4—714819

50 det. Kommittén utgår från att bestämmelsen om medborgarskap gäller en fråga, som faller utanför utredningsuppdraget. 1.4.3.1 Ålder Enligt den ursprungliga lydelsen av stadgan för statens skogsskolor fordrades för antagning som elev i skogsskola att sökandens ålder var lägst 19 och högst 30 år. Denna bestämmelse slopades 1963. Den lägre åldersgränsen hade inte fått någon praktisk betydelse och de överåriga hade under senare år i regel fått dispens. Skogsteknikerutbildningen syftar till att utbilda personer för arbetsledande befattningar. Det torde höra till sällsyntheterna att personer under 20 års ålder kan komma ifråga för sådana arbetsuppgifter, för vilka en personlig mognad erfordras, som inte är vanlig bland yngre människor. Det är dock inte enbart verksamheten efter utbildningen, som förutsätter en viss utvecklingsnivå. För att eleverna skall kunna tillgodogöra sig undervisningen rörande arbetsledningsproblem, i vilka därvid även inkluderas uppgifter avseende planläggning av olika skogliga åtgärder, bör de äga tillräcklig urskillningsförmåga och omdöme för att arbeta på egen hand. Med de inträdesfordringar, som föreslås i detta betänkande, skulle det vara teoretiskt möjligt för en elev att kvalificera sig för inträde vid 18 års ålder; efter grundskola och grundkurs vid skogsbruksskola samt 10 månaders praktik. Kommittén är tveksam, om det kan anses vara meningsfullt att genomgå arbetsledarutbildning vid så unga år. Sannolikt skulle det för en sådan skogsintresserad yngling vara en bättre väg att praktisera ytterligare ett år, fullgöra första värnpliktstjänstgöringen och därefter söka inträde i skogsteknikerkursen. Om nuvarande ansöknings-

frekvens fortsätter, knappast hälften av de sökande vinner inträde, uppkommer förmodligen problem av denna art endast sporadiskt. Man kan räkna med att tillräckligt många äldre sökande har större meriter än de yngsta, varför dessa inte står sig i konkurrensen. Kommittén har emellertid ansett, att en markering av kravet på personlig mognad för denna utbildning genom en minimiålder av 20 år skulle utgöra en värdefull information i yrkesvägledningen. Samtidigt bör emellertid understrykas, att välkvalificerade sökande som fullgjort första värnpliktstjänstgöring enligt kommitténs uppfattning bör kunna antagas även om de inte uppnått nämnda ålder. Några vägande skäl att uppställa en övre åldersgräns har inte kunnat anföras. 1.4.3.2 Hälsotillstånd I det nuvarande inträdeskravet på god hälsa och synförmåga samt normalt färgsinne har ögondefekter verkat mest diskriminerande. Det har omvittnats i flera fall att dugliga skogsförmän inte kunnat antas till skogsskola, enär de inte uppfyllt de formella kraven beträffande synförmåga, trots att cheftjänstemän hos allmänna myndigheter intygat att sådana arbeten som stämpling, där brisler i färgseende skulle kunna förmodas spela någon roll, utförts på ett mycket förtjänstfullt sätt. I dagens skogsbruk torde fordringarna på färgsinne inte ha täckning i yrkeskraven. Stereoseendet spelar större roll än färgsinnet, eftersom en stor del av planläggningen sker med hjälp av flygbilder. Differentieringen och specialiseringen på olika arbetsuppgifter i framtidens skogsbruk gör det emellertid vanskligt att uppställa formella krav på hälsotillståndet i vissa avseenden. Det synes för övrigt vara tillräckligt att yrkesvägledningen förfogar över korrekta informationer om

51 yrkeskraven och arbetsvillkoren i allmänhet och h u r defekter begränsar valmöjligheterna i fråga om tjänstbarhet. Kommittén anser därför, att inga speciella villkor bör uppställas beträffande hälsotillstånd. Det bör ankomma på styrelsen för skogsinstituten att i varje särskilt fall ta ställning under beaktande av samtliga relevanta faktorer. 1.4.3.3 Allmänna skolkunskaper För antagning till skogsskola fordras kunskaper motsvarande slutförd lärokurs i matematik och kemi från någon av grundskolans linjer 9 g, h, t, m eller s, i fysik från någon av linjerna 9 g, h, t eller s samt i svenska och biologi från valfri linje. Skolreformerna under det senaste decenniet kommer att medföra en väsentligt höjd kunskapsstandard i framtiden. Verkningarna börjar redan nu göra sig gällande. Därav följer sannolikt, att eleverna i olika utbildningsformer för vuxna kommer till skolan bättre förberedda än för några år sedan, även om de formella inträdesfordringarna kvarstår oförändrade. Konkurrensen om elevplatserna kan beräknas få denna effekt. Det ligger då nära till hands att skärpa inträdeskraven och därigenom söka tillförsäkra skolan studiebegåvade och väl förberedda elever, yrkesområdet dugliga och energiska yrkesutövare samt yrkeskåren medlemmar med statushöj ande allmänbildning. Nämnda bevekelsegrunder av värderande art samverkar alltid mot en ökning av förutbildningen, men de kan i de enskilda fallen uppträda med olika styrka. Hittills torde skärpta inträdesfordringar beträffande förkunskaper mera sällan ha utgått från reellt underlag i form av arbetskravsanalyser. Kommittén är medveten om att många faktorer måste beaktas vid bestämning av inträdesfordringar. En av de väsent-

ligaste utgångspunkterna är självfallet den omständigheten, att förutbildningen till stor del bestämmer undervisningens omfattning i ett senare utbildningsled. Generellt gäller alltså, att ju längre tid som åtgår för ett förberedande led, desto kortare tid kan anslås för det senare och vice versa. Möjligheterna att fastställa den mest ändamålsenliga kombinationen påverkas dock av många sinsemellan oförenliga krafter, som t ex allmänna värderingar, reella yrkeskrav och lönepolitik. Vissa riktpunkter för bestämning av krav på förkunskaper i allmänorienterande ämnen kan erhållas i direktiven för kompetensutredningen och några uttalanden i dess första betänkande (SOU 1966: 13). I direktiven framhåller departementschefen bl a att en fundamental regel för alla behörighetsvillkor i form av krav på förutbildning bör vara att villkoren grundas på vad som är sakligt motiverat med hänsyn till den fortsatta verksamheten. Vikten av att stor försiktighet och återhållsamhet iakttas med höjning av behörighetskraven understryks starkt i direktiven. Det betonas, att om höjningar av behörighetskraven bör komma i fråga, så kan det gälla endast enstaka fall och då inom de utbildningsområden som i dag inte kräver gymnasieutbildning men där under längre tid de sökande i mycket stor utsträckning har sådan förutbildning. Vidare framhålles att behörighetsreglerna inte får präglas av ett snävt betraktelsesätt. Det måste således finnas möjligheter att meritera sig för en viss utbildning eller ett visst yrke på olika vägar. Departementschefen räknar med att den icke akademiska postgymnasiala fackutbildningen i princip skall tillhöra fackskolans kompetensområde. Han bedömer emellertid att detta problem skall kunna lösas först successivt och mera långsiktigt. Full-

52 ständig genomarbetning av det komplicerade frågekomplex som utredningsuppdraget omfattar, beräknas ta relativt lång tid. Under denna har utredningen tilldelats uppgiften att vara ett sammanhållande organ för alla kompetensfrågor. Kompetensutredningen framhåller att förslagen i dess första betänkande är att anse som ett provisorium. Något principiellt nytt system för intagning till postgymnasiala studier föreslås inte, utan de föreslagna bestämmelserna h a r i stor utsträckning karaktären av en teknisk översyn, som innebär en anpassning utan saklig ändring av innehållet i gällande kompetensregler till det nya gymnasiet (fackskolan). Kompetensutredningen framhåller att de kortsiktiga kompetensfrågorna står i förgrunden under innevarande skede av dess arbete och att en avvaktande hållning därför skulle kunna vara motiverad gentemot fackskolan som behörighetsgivande förutbildning pä det postgymnasiala området. Inte minst mot bakgrunden av det växande antalet fackskoleutbildade anser emellertid utredningen, att det redan nu finns anledning att börja överväga frågan om fackskolans kompetensvärde. Avsaknad av fasta regler torde eljest i realiteten medföra att det enskilda näringslivet kommer att tjänstgöra som försöksområde för fackskolekompetensen och att erfarenheterna enbart därifrån kommer att ingå i underlaget för senare ställningstagande inom den offentliga sektorn. Inom det statligt reglerade utbildningsväsendet kan olikheter uppkomma genom att en del utbildningsvägar öppnas för fackskoleelever medan andra förblir stängda. Öppnandet av enstaka utbildningslinjer för sökande med fackskoleutbildning kan medföra vissa problem, t ex en snedbelastning av fackskolans avnämarområde. Det är nämligen

troligt, att sådana i särskild ordning öppnade utbildningslinjer kommer att i högre grad dra till sig elever från fackskola än som varit fallet, om hela det icke akademiska utbildningsområdet stått öppet för fackskoleutbildade. En snäv begränsning av den formella behörigheten kan beräknas inverka på elevernas val av linjer och grenar inom fackskolan på ett inte önskvärt sätt, dvs valet kommer att avse främst sådana linjer och grenar, vilka uppställts som krav vid de öppnade postgymnasiala utbildningsformerna. Utredningen framhåller att de olika tänkbara riktningarna för utvecklingen är förenade med uppenbara olägenheter. En sammanvägning av alla omständigheter ger emellertid enligt kompetensutredningens uppfattning utslag för behov av positiva åtgärder redan nu, innebärande att man gör det möjligt för personer med fackskolutbildning att finna för dem naturliga vägar till fortsatt utbildning. Detta anses dock inte behöva innebära, att fackskola med en gång skall bli generellt behörighetsgrundande för alla icke akademiska postgymnasiala utbildningslinjer. En övergångs- och prövoperiod bedöms däremot vara fördelaktig, inte minst med hänsyn till behovet hos avnämarna att successivt anpassa sig till den utbildning som fackskolan ger. Utredningen räknar också med att fackskolelever och gymnasieelever liksom i vissa fall yrkesskolelever och elever med genom vuxenutbildning förvärvad behörighet kommer att rekryteras parallellt till samma utbildningsvägar. Detta förhållande anser utredningen kunna ge goda möjligheter till jämförelser mellan de olika kategoriernas reella kompetens, varigenom ett underlag skapas för senare ställningstaganden i kompetensfrågor. Enligt direktiven behöver kompetens-

53 utredningen i princip inte behandla fackskolekompetensen i relation till grundskolan. Däremot kan den få anledning att ta ställning till konkreta frågor huruvida en viss utbildning eller karriär skall överföras från grundskolans kompetensområde till fackskolans. Beträffande principfrågan om avgränsningen inskränker sig utredningen till några påpekanden. Nuvarande bestämmelser för meritvärdering (SFS 1966: 24) vid skolor, till vilka grundskolutbildning ger behörighet, innebär att grupper av sökande med olika förutbildningar tilldelas en kvot av antalet tillgängliga platser. Kvoten står i direkt proportion till antalet sökande av respektive kategori. Denna kvotering medför att de fackskolutbildade normalt endast i begränsad omfattning kan beräknas ta utbildningsplatser på grundskolans kompetensområde i besittning. Så länge fackskolan saknar ett som dess eget definierat kompetensområde anses emellertid trycket från denna skolform mot grundskolans avnämarområde bli relativt starkt. Kvoteringsbestämmelsen innebär emellertid också att den hittillsvarande motsättningen mellan lägre formell och högre reell behörighet kan komma att bli mindre framträdande. I stället för en antagning som grundar sig på formell behörighet enbart på grundskolenivå och en reell behörighet enbart på gymnasienivå kan därigenom en blandad rekr} T tering komma att ske från grundskola, fackskola och gymnasium. Kompetensutredningen uttalar, att denna rekrytering kan väntas medföra vissa problem för undervisningen inom en del berörda utbildningsområden. Direktiven för utredningen h a r öppnat en möjlighet att skapa ett mera homogent rekryteringsunderlag genom att i något eller några fall undanta en viss utbildning eller karriär från grundskolans

kompetensområde och överföra den till fackskolans. Utredningen erinrar i detta sammanhang om departementschefens understrykande av att »stor försiktighet och återhållsamhet med dylika höjningar av behörighetskraven» skall iakttas. Utredningen pekar också på att efter h a n d som yrkesskolan inordnas i det gymnasiala skolsystemet, blir denna skolform en viktig behörighetsgrund för antagning till olika slag av postgymnasial utbildning, i princip samordnad med gymnasiet och fackskolan. Kommittén h a r uppmärksammat att statsmakterna så sent som hösten 1965 tagit ställning i en fråga om krav på förutbildning, som kan anses ha vägledande betydelse i detta sammanhang, nämligen föregående skolunderbyggnad för tillträde till sjuksköterskeutbildning. Vederbörande sakkunniga förordade (SOU 1964: 45), att man i fråga om krav på föregående skolunderbyggnad borde inrikta sig på genomgången fackskola. Under övergångstiden intill dess fackskolan blir utbyggd föreslog de sakkunniga, att slutbetyg från grundskolans teoretiska linjer g, h, t och s med särskild kurs i matematik borde ge behörighet för inträde vid sjuksköterskeskola på samma sätt som realexamen, normalskolekompetens och normalkurser vid folkhögskola. Departementschefen uttalade beträffande denna fråga följande i propositionen 1965:161. När det gäller krav på föregående skolunderbyggnad h a r utredningen övervägt dels vad man på längre sikt bör inrikta sig på, dels vad som tills vidare bör krävas. Utredningens förslag att man på längre sikt bör bygga utbildningen på genomgående fackskola ä r jag inte beredd att ta ställning till. Jag begränsar mig i stället till frågan vad man i nuläget och för de n ä r m a s te åren bör uppställa som krav. — För egen del r ä k n a r jag med att sjuksköterskeutbildningen skall tillhöra grundskolans kompetensområde. Elever i samtliga linjer i grundskolans å r s k u r s 9 b ö r såle-

54 des kunna vinna inträde, varvid dock vissa kompletteringar torde behövas främst för elever från de mer praktiskt inriktade linjerna. Riksdagen biföll departementschefens förslag. Kommittén anser att det från vissa synpunkter skulle vara fördelaktigt om samtliga elever i skogsteknikerutbildningen hade fackskolkompetens. Det allmänorienterande stoffet i skogsteknikerkursen borde därigenom kunna reduceras och beträffande vissa avsnitt helt uteslutas. Erfarenheterna från undervisningen vid skogsskolorna visar emellertid att man inte får dra alltför långtgående slutsatser om betydelsen av en längre allmän skolgång. Ett vägande skäl mot att för närvarande uppställa fackskola som kompetenskrav är att den inte är fullt utbyggd förrän 1972. Med de krav på skoglig grundutbildning och praktik samt nedre åldersgräns på 20 år, som kommittén föreslår, blir det först i mitten på 1970-talet möjligt för sökande i hela landet att genom ordinarie utbildningsvägar meritera sig för inträde i skogsteknikerkurs, om behörighetskravet skulle knytas till fackskola. Utöver begränsning av rekryteringsunderlaget skulle den formella skärpningen kunna spärra tillträdet för många personer, vilka med hänsyn till yrkeskraven på skogstekniker kan vara reellt väl kompetenta. Skogsarbetare och skogsbrukare skulle sålunda genom snävt uppställda behörighetsvillkor kunna berövas möjligheten att vidareutbilda sig till arbetsledare. Rekryteringen till skogsteknikerkursen kan inte ses som en isolerad fråga utan måste betraktas i ett vidare perspektiv. F ö r helheten väger det enligt kommitténs uppfattning mycket tungt, att vägar till vidareutveckling står öppna för dem som rekryteras till yrket som skogsarbetare. Mot bakgrunden av vad som anförts

anser kommittén det inte vara lämpligt att nu överföra skogsteknikerutbildningen från grundskolans till fackskolans kompetensområde. Kommittén förutsätter dock att kompetensutredningen kommer att pröva frågan i ett vidare sammanhang. När det sedan gäller ställningstagande till vilka linjer av årskurs 9, som bäst svarar mot kraven på förkunskaper för ifrågavarande utbildning, omöjliggöres en precisering i detta avseende av pågående översyn av läroplanen för högstadiet. Kommittén inskränker sig därför till att i fråga om särskilda behörighetsvillkor ange slutbetyg i särskild kurs i matematik som önskvärd merit. Elever med denna kurs torde nämligen i allmänhet ha både förmåga och kunskaper att tillgodogöra sig undervisningen vid skogsteknikerkursen. Kommittén förutsätter slutligen att de generella bestämmelserna om antagning av elever till utbildning som bygger på grundskolan skall äga tilllämpning på skogsteknikerutbildningen. 1.4.3.4 Skoglig förutbildning och praktik Kravet på genomgången grundkurs för inträde i skogsteknikerkurs har motiverats i kommitténs första betänkande, som i korthet relaterats under punkt 1.2. För undervisningen i skogsteknikerkursen torde skogsbruksskolans grundkurs ge ett tillfredsställande underlag i fråga om elementära yrkeskunskaper, även om inte alla elever hinner tillägna sig en omfattande rutin under skoltiden. Den manuella yrkesskickligheten spelar dock inte längre så framträdande roll i en arbetsledares verksamhet, att den kan motivera obligatoriskt krav på ytterligare praktik före skogsteknikerutbildningen. Praktiken kan emellertid anses befogad av ett annat skäl, nämligen värdet av personliga miljöerfaren-

55 heter som arbetare, vilka måste tillmätas minst samma betydelse som tidigare. Med tanke h ä r p å antydde kommittén i sitt första betänkande att krav på minst sex månaders obligatorisk praktik borde uppställas för inträde i skogsteknikerkurs. Flera remissorgan har förklarat denna tid vara otillräcklig om nödvändiga erfarenheter av arbetsmiljön skall kunna förvärvas. Kommittén anser att önskemålet om gedigen miljöerfarenhet före skogsteknikerkursen måste vägas mot de negativa effekterna av en alltför lång obligatorisk praktiktid. Bland dessa kan främst nämnas dels begränsning av rekryteringsunderlaget till följd av att många ungdomar inte vill underkasta sig en lång praktiktid, dels svårigheterna att åstadkomma ingående kontroll av praktikens innehåll, dels onödig förskjutning av utbildningen till högre ålder. Vid överväganden r ö r a n d e konsekvenserna av olika alternativ h a r kommittén funnit det ändamålsenligt att föreslå tio m å n a d e r för obligatorisk praktik och därutöver meritvärde för ytterligare högst tolv månaders praktik. Eftersom praktiken i första h a n d skall ge miljöerfarenheter, bör inga regler uppställas för dess sammansättning. Däremot synes det vara befogat med föreskrift om att praktiken skall förvärvas på större arbetsplatser, där erfarenheter av värde för den kommande utbildningen och verksamheten kan förvärvas. Som riktmärke i detta sammanhang föreslår kommittén att den obligatoriska praktiken skall fullgöras hos arbetsgivare, som kontinuerligt sysselsätter minst tio anställda inom skogsbruket. Även praktik utanför skogsbruket bör få tillgodoräknas, om den fullgjorts inom branscher där nyttiga erfarenheter för verksamhet inom skogsbruket kan förvärvas, exempelvis bil- och traktorverkstäder samt sågverk och massaindustri.

1.4.3.5 Urval och antagning av elever Det nuvarande tillvägagångssättet för urval och antagning av elever till skogsskoleutbildningen har tidigare utförligt redovisats (1.1.2.3). I detta sammanhang kommer de olika proven att diskuteras under de sammanfattande benämningarna kunskapsprov och tests. Den sistnämnda termen användes för psykologiska prov avseende såväl studiebegåvning som lämplighet för de arbetsuppgifter varom här är fråga. Beträffande kunskapsproven har kommittén uppmärksammat att skogsstyrelsen överväger att slopa det skogliga provet, eftersom numera nästan alla sökande h a r genomgått skogsbruksskolans första årskurs och betyg från denna måste anses utgöra ett minst lika gott urvalsinstrument som speciellt arrangerade prov. Skogsstyrelsen anser också att kunskapsproven i läroämnen kan ersättas med betygen från grundskola, då flertalet sökande om några år genomgått denna. Kommitténs tidigare förslag (1.4.3.3) om att de generella bestämmelserna beträffande antagning av elever inom grundskolans kompetensområde skall äga tillämpning på skogsteknikerutbildningen innebär att kunskapsprov i läroämnen inte längre skall anordnas. Av samma skäl som skogsstyrelsen anser kommittén att skogliga prov heller inte bör förekomma i fortsättningen. I fråga om de psykologiska proven h a r skogsstyrelsen i sitt remissyttrande över kommitténs första betänkande ansett att fortsatt psykologisk prövning av arbetsledarförmågan bör övervägas. Även från andra håll har värdet av tests för urval av elever till ifrågavarande utbildning betonats. Kommittén hade avsett att bygga sitt ställningstagande i denna fråga på bl a en undersökning om prognosvärdet av de psykologiska proven vid skogsskolor-

56 na, vilken utförs av en licentiand vid Stockholms universitet. Resultatet av denna undersökning har emellertid inte kunnat framläggas inom beräknad tid. Kommittén har därför sökt komplettera de positiva men subjektiva omdömena inom skogsbruket med erfarenheter av psykologiska urvalsundersökningar på andra områden. Framställningen utgår därvid från betänkandet »Arbetspsykologisk verksamhet» (SOU 1966:40), som lämnats av 1962 års arbetspsykologutredning. Kommunikationsverkens användning av psykologiska urvalsmetoder överensstämmer i vissa avseenden med förutsättningar och behov för skogsteknikerutbildningen, varför kommittén under hand inhämtat ytterligare upplysningar om nämnda verksamhet. Arbetspsykologutredningen har beräknat, att det i början på 1970-talet kommer att krävas 21 000—23 000 anlagsundersökningar 1 och 35 000—38 000 urvalsundersökningar 2 per år. Motsvarande tal för år 1964 var ungefär 8 000 respektive 19 000. Samtliga avnämare r ä k n a r med ökade behov i framtiden. Betecknande för den positiva attityden till urvalsundersökningarna är exempelvis förekomsten av försöksverksamhet vid sjuksköterskeutbildningen, trots att förslaget om obligatoriska psykologiska prov inte upptogs i den av riksdagen år 1965 antagna propositionen. För urval till viss arbetsledarutbildning h a r postverket under många år använt psykologiska prov vid sidan av kunskapsprov och andra instrument, främst skolbetyg. Erfarenheterna av de psykologiska urvalsundersökningarna har befunnits vara så gynnsamma, att de efterhand utvidgats till flera personalgrupper och utbildningsformer. Kunskapsproven har med få undantag slopats. Televerket har sedan 1958 försöksvis använt psykologiska prov som ett led

vid urvalet av arbetsledare inom östra distriktet. Fram till 1966 h a r av ca 1 000 testade personer antagits ca 300. Härutöver har tests använts för urval även till utbildningslinjer för teleingenjörer. Förslag har våren 1967 framlagts om att verket för all arbetsledarpersonal skall övergå till i princip samma urvalsförfarande som hittills förekommit i östra distriktet. Erfarenheterna därav anses ha varit goda. Statens järnvägar har använt psykologiska testmetoder sedan mitten av 1930-talet. Till en början utgjordes dessa av vissa begåvnings- och reaktionsprov vid nyanställning och uttagning till säkerhetstjänst. Under 1956—1961 prövade SJ en årlig systematiserad personbedömning som ett hjälpmedel för bedömning av arbetsledarskickligheten vid befordringar. Denna form av bedömning tillämpas inte för närvarande. I stället har ett system med urvalsprövning före utbildning och inträde i en viss karriär fått allt större användning. Urvalsprogram finns f n utarbetade för uttagning till utbildning av många olika yrkesgrupper. Omkring 500 sökande genomgår varje år psykologiska tests. Proven pågår 1 Vs —2 dagar (reseledare en dag) för varje deltagare. Eftersom arbetskraven varierar mellan skilda personalkategorier, företer de olika urvalsprogrammen skiljaktigheter i fråga om såväl uppläggning som delprov. Erforderliga arbetsanalyser utarbetas vanligen helt eller delvis av representanter för SJ. Arbetskravsanalyser och val/utarbetning av olika delprov utförs däremot av utomstående specia1 Anlagsundersökning avser enskilda individer eller grupper i syfte att ge underlag för individuell rådgivning i samband med studie- och yrkesval. 2 Urvalsundersökning syftar till att ge underlag för lämpligt urval i samband med anställnings- och antagningsärenden.

57 lister i nära samarbete mellan konsult och SJ. I här nämnda urvalssituationer samarbetar SJ med utomstående konsulter (Personaladministrativa Rådet och Psykotekniska Institutet i Stockholm) såväl vid konstruktion av prov som vid tillämpning och kontroll. Denna ordning anses ge största effektivitet. SJ får härigenom del av konsultens alla erfarenheter inom berörda och angränsande områden samtidigt som en aktiv insats från SJ garanterar nödvändig styrning och företagsanpassning. SJ framhåller att psykologiska testmetoder inte utan avsevärda olägenheter kan brytas ut ur sitt sammanhang och därmed heller inte kan göras till föremål för exklusiva avgöranden om de skall godtas eller förkastas. De måste med andra ord ses i sitt personaladministrativa sammanhang, dvs som ett komplement till övriga rekryteringsoch urvalsåtgärder. De praktiska resultaten visar att de psykologiska testmetoderna enligt SJ:s uppfattning fått en allt större uppgift att fylla. Nya urvalsprogram håller också på att utarbetas. Kommittén anser att det från såväl samhällets och skogsbrukets som skolans och elevernas synpunkter måste anses vara ett gemensamt intresse, att urvalet bland sökande till skogsteknikerutbildningen baseras på så många objektiva fakta som möjligt och att subjektiva värderingar inte ges alltför stort utrymme. Erfarenheterna av psykologiska prov på många områden visar att de utgör ett värdefullt komplement till övriga urvalsinstrument. Kommittén anser därför att psykologiska prov skall användas vid urval av elever till skogsteknikerutbildningen. Till skillnad från nuvarande ordning bör dubbelt så många sökande som antagna elever genomgå fullständiga prov. För närvarande skulle således ca 200 sö-

kande behöva testas varje år. Principerna för provens uppläggning i övrigt torde även i fortsättningen kunna följa hittillsvarande riktlinjer. I detta sammanhang vill kommittén framhålla att provresultaten, där så är möjligt, bör utnyttjas i yrkesvägledande syfte för icke-antagna sökande till skogsteknikerkurs. Med hänsyn till att proven är konstruerade för ett bestämt ändamål, torde visserligen möjligheterna härtill vara relativt begränsade, men kommittén är angelägen betona, att proven inte skall betraktas enbart som ett negativt verkande instrument.

1.4.4 Betyg Av betygssammanställningar för skogsskolorna framgår att betyget »underkänd» ytterst sällan förekommer. Av de sex betygsgradcrna för kunskaper, arbeten och färdigheter användes således inte mera än fem. Beträffande »lämplighet som arbetsledare inom skogsbruket» förekommer praktiskt taget inte mera än tre betygsgrader. Kommittén har inte kunnat finna några skäl som talar mot en övergång till femgradig sifferskala med bibehållande av stadierelativ betygsättning för skogsteknikerkursen. Det särskilda betyget för lämplighet som arbetsledare inom skogsbruket bör utgå, eftersom det inte finns möjlighet att generellt gradera en egenskap, som i hög grad är beroende av arbetsmiljön och personliga relationer.

1.5 Skogsmästarutbildning

Kommitténs förslag beträffande skogsmästarutbildningen kan karakteriseras som nyordning inom en i stort sett oförändrad yttre ram. Förslagen bygger på dels tidigare redovisade erfarenheter

58 av skolans verksamhet (1.1.3.6), dels överväganden och förslag beträffande utbildningsgång (1.2), dels tillämpliga delar av allmänna synpunkter på undervisningens uppläggning vid skogsteknikerkursen.

1.5.1 Läroplan

Enligt kommitténs uppfattning bör läroplanen disponeras på samma sätt för skogsmästarkursen som för skogsteknikerkursen. Beträffande detaljer i detta avseende hänvisas till 1.4.2. 1.5.1.1 Utbildningsmål Syftet med utbildningen vid skogsmästarskolan såsom det formuleras i stadgan (1.1.3.1) synes i stort sett ha kunnat uppnås under hittillsvarande verksamhet, även om gruppen innehavare och förvaltare av kombinerade jordbruks- och skogsegendomar fått mindre praktisk betydelse än som avsågs vid skolans inrättande. För den framtida skogsmästarutbildningen synes emellertid nuvarande målformulering inte vara relevant. I överensstämmelse med de synpunkter, som anförts vid överväganden rörande målet för skogsteknikerutbildningen (1.4.2.1), anser kommittén det vara lämpligt att även för skogsmästarkursen anknyta målet till arbetsuppgifterna i stället för till tjänster eller befattningar. Följande formulering synes utgöra en täckande sammanfattning av syftet med skogsmästarkursen. Skogsmästarkursen skall meddela sådana kunskaper och färdigheter i biologiska, tekniska och ekonomiska frågor rörande skogsbruk och träförädling, att de utbildade efter introduktion i respektive arbetsgivares verksamhetsfält kan lösa normalt förekommande arbetsuppgifter i förvaltnings- och stabstjänst eller också handha egen rörelse inom

skogsbruk, kombinerat skogsbruk jordbruk eller träförädling.

och

1.5.1.2 Lärostoffets avgränsning Undervisningen vid skogsmästarskolan skall för närvarande utgå från de kunskaper och färdigheter, som eleverna tillägnat sig vid skogsskolorna. E n ä r fullständig kursplan saknas för undervisningen vid dessa h a r skogsmästarskolan inte någon preciserad utgångspunkt för sin verksamhet. Därtill kommer betydande skillnader mellan olika skogsskolor i fråga om undervisningens innehåll. Dessa omständigheter synes ha varit anledningen till att undervisningen vid skogsmästarskolan omfattat vissa moment, som behandlats vid en del skogsskolor. För olika ämnen kan således ett skiftande antal elever ha u p p fattat sådana avsnitt som onödig repetition. Kommitténs förslag till läroplan för skogsteknikerkursen innebär väsentliga skillnader i jämförelse med nuvarande skogsskoleutbildning. Detta måste självfallet uppmärksammas vid avgränsningen av lärostoffet för skogsmästarkursen, om obefogade upprepningar skall kunna elimineras. Utvecklingen inom skogsbruket måste också få påverka innehållet i undervisningen. De framtida yrkeskraven på skogsmästarna torde i många avseenden bli annorlunda än de nuvarande. Enligt kommitténs uppfattning medför ändringarna i fråga om såväl elevernas förkunskaper som yrkeskraven efter utbildningen, att avgränsningen av lärostoffet i detta fall är av utomordentligt stor betydelse. Kommittén anser att undervisningen vid skogsmästarskolan inte får inriktas på en breddning eller fördjupning av samtliga moment, som förekommer i skogsteknikerkursens läroplan. Kommittén finner det nödvändigt att särskilt betona detta för sådana ämnen, vilka

59 rubriceras på samma sätt i de båda läroplanerna. 1.5.1.3 Lärotid Vid överväganden rörande lärotiden för skogsteknikerkursen framhöll kommittén, att behovet av tid för individuella studier måste tillgodoses i större utsträckning än vad som varit möjligt vid en schemalagd undervisning om 40 veckotimmar. Denna uppfattning torde vara minst lika väl underbyggd för skogsmästarkursen. Skillnaden i fråga om förkunskaper och erfarenheter mellan olika elever kan nämligen väntas bli ännu större i den sistnämnda utbildningen. Därtill kommer att åtskilliga elever i skogsmästarkursen torde vara mera bestämt inriktade mot vissa studiemål än vad som är fallet i skogsteknikerkursen. Skogsmästarutbildningen syftar också till att skola eleverna för högre grad av självständigt arbete. Det nuvarande veckotimtalet vid skogsmästarskolan måste därför anses alltför högt. Kommittén anser att den schemalagda undervisningen bör reduceras ännu mera än för skogsteknikerkursen. I likhet med vad som föreslogs för denna torde emellertid timtalet inte böra sänkas alltför kraftigt i en etapp. Kommittén föreslår därför att undervisningen skall omfatta 35 timmar per vecka under de två första terminerna och 20 timmar den tredje terminen. Normal lektionstid bör liksom för skogsteknikerkursen vara 40 minuter och rasternas längd 10 minuter. Enligt nu gällande kursplan omfattar undervisningen vid skogsmästarskolan 2 360 timmar. Under de senaste fyra åren har i medeltal 2 203 timmar schemalagts varje år. Kommitténs förslag innebär att undervisningstiden kommer att reduceras till 1 890 timmar eller med 470 timmar i jämförelse med nu gällande kursplan och med 313 timmar i för-

hållande till verkligt utnyttjad tid. Minskningen är således formellt ännu större än för skogsteknikerutbildningen. Trots att inga vinster genom ökad samordning av olika utbildningsled h ä r kan göras, bedömer kommittén att ingen negativ effekt för undervisningen skall behöva uppstå. Den totala lärotiden bör därför kunna bibehållas vid nuvarande tre terminer. 1.5.1.4 Timplan och undervisningens tidsmässiga fördelning Nuvarande timplan för skogsmästarskolan upptar sammanlagt 18 ämnen fördelade på de tre huvudgrupperna grundläggande och tillämpade ämnen samt orienteringsämnen. Uppdelningen synes mera vara en logisk disposition med hänsyn till traditionell uppfattning om innehållets art än en gruppering från pedagogiska utgångspunkter. Kommittén anser att en läroplan med relativt få ämnen, till vilka närbesläktade huvudmoment sammanförts, kan underlätta schemaläggning, fördelning av undervisningen mellan lärarna samt inte minst indirekt verka styrande mot utbildningsmålet. Utifrån dessa premisser har kommittén utformat förslag till timplaner för skogsmästarkursen och preparandkursen för inträde i skogsmästarkurs (tabellerna 1.13—14). För deTabell 1.13. Förslag Ull timplan för skogsmästarkurs Timmar

Ämne

200 125 180 215 200 175 145 225 325 40 60

Planläggningsteknik

Summa

1 890

60 Tabell 1.14. Förslag till timplan för preparandkurs för skogsmästarutbildning Ämne

Timmar

Skogsproduktion Skogsteknik Mätningslära Virkeslära Företagsekonomi.... Personalledning Tid till förfogande

175 180 135 65 35 90 20 Summa

följa undervisningen antingen som ordinarie eller extra studerande. Speciella krav på hälsotillstånd och synförmåga bör liksom i fråga om skogsteknikerutbildningen inte uppställas. Med hänsyn till kommitténs förslag om lägsta ålder för antagning till skogsteknikerkurs (20 år) synes nuvarande bestämmelse för tillträde till skogsmästarskolan (22 år) kunna bibehållas för skogsmästarkursen.

F ö r tillträde till skogsmästarskolan krävs att sökande med utbildning vid skogsskola skall ha minst betyget med beröm godkänd i svenska språket och matematik samt minst genomsnittsbety1.5.1.5 Betyg get med nöje godkänd i de skogliga huI överensstämmelse med vad som förevudämnena. Kommittén h a r kunnat konslagits för skogsteknikerutbildningen statera, att betygssättningen vid skogsbör stadierelativ betygsättning tillämskolorna tidigare varit långt ifrån enpas även vid skogsmästarkursen. Betyg hetlig och att påtagbara skillnader alltskall anges med siffror enligt femgradig skala (1—5). I betyget bör liksom fal- jämt synes föreligga. Konkurrensen om elevplatserna har dock medfört, att milet för närvarande är vid skogsmästarnimikraven endast beträffande svenska skolan mera omfattande enskilda arbeoch matematik aktualiserats vid antagten antecknas. ning av elever. Styrelsen för skolan h a r Betyg bör inte utfärdas efter genomdärvid funnit skäl att i några fall medgången prepandkurs. Elever som inte dela dispens. antagits till skogsmästarkursen tilldelas Avsikten med krav på lägsta betyg är intyg om att de genomgått kursen. att tillförsäkra respektive utbildning elever med tillräckliga förkunskaper och 1.5.2 Inträdesfordringar och antagning av elever studieförmåga. Med hänsyn till osäkerI avsnittet om utbildningsgång har kom- hetsfaktorerna vid betygssättning måste mittén föreslagit, att rekrytering till kompetenströsklar av ovan angiven art skogsmästarkursen skall kunna ske från betraktas som mindre tilltalande. Först dels skogsteknikerkurs, dels annan föroch främst saknas nämligen analyser utbildning. Nuvarande inträdesford- beträffande de krav, som efterföljande ringar till skogsmästairskolan h a r be- undervisning ställer. Skilj aktigh etern a skrivits under punkt 1.1.3.3. Mot bak- mellan skilda lärares (och skolors) begrunden av innehållet i nämnda avsnitt tygssättning siamt osäkerheten vid beskall detaljerna här närmare behanddömning av den enskilde elevens preslas. tationer är exempel på andra felkällor Kommittén anser att frågan om i detta sammanhang, som visserligen svenskt medborgarskap som inträdes- bör kunna reduceras jämfört med nukrav faller utanför dess kompetens. Den varande förhållanden men aldrig helt har dock intet att erinra mot att elever uteslutas. Härtill kommer att äldre skolfrän andra länder bereds tillfälle att betyg inte ger en riktig bild av kuntäljer hänvisas till bilagorna 3 och 4 (förslag till läroplan för skogsmästarkurs och p r e p a n d k u r s ) .

61 Undervisningens

Ämne

tidmässiga fördelning vid

H * Fulfil]

Vecka nr 28 35

3 Termin 2

Termin 1

Matematik

skogsmästarkursen

Termin 3

BBEBBBBBIBBIBBBflflB

Fysik Mätningslära Skogsproduktion Skogsteknik Ekonomi

Förvaitningslära

ssssssms

Träförädling

nssaaaffins

Planläggningsteknik

Naturvård

Tid till förfogande

antal veckotimmar

ZZZZZZZZ1 2

BBBSBBBB 10

62 skapsnivån. Glömska och olika användning av kunskaperna efter skolan samt kompletterande utbildning efter tidpunkten för betygssättningen kan således på olika sätt göra betyget missvisande som mått på de aktuella kunskap e r n a hos många sökande. Dessutom kan lärostoffet i den avlämnande skolan ha förändrats efter det kompetenströskeln faställdes. Här relaterade skäl talar enligt kommitténs uppfattning för att inte någon lägsta betygsgräns skall uppställas som spärr för antagning till skogsmästarkursen. I studierådgivning bör emellertid anges, att elever med lägre medelbetyg än 3 i den relativa skalan från skogsteknikerkursen måste räkna med svårigheter att tillgodogöra sig undervisningen vid skogsmästarkursen. Bland sökande till skogsmästarskolan, som inte genomgått skogsskola, särskiljes två kategorier, nämligen en kategori med allmän utbildning, minst realexamen jämte studentbetyg i vissa ämnen (kategori B), och en med annan än skoglig fackutbildning (kategori C). Kommittén h a r uppmärksammat att många olika slags förutbildningar inordnats under kraven för respektive grupp. Hittillsvarande erfarenheter ger dock intet underlag för att i fortsättningen uppehålla en fiktiv gräns mellan allmän och fackbetonad förutbildning. Den kan nämligen inte tillmätas något som helst praktiskt värde. Mot bakgrunden av erfarenheterna från skogsmästarskolans verksamhet och med hänsyn till framtida differentiering av utbildningsvägarna i samhället, är det förenat med betydande svårigheter att precisera de inträdeskrav beträffande skolkunskaper, som vid sidan av skogsteknikerkurs skall kvalificera för antagning till skogsmästarkursen. Kommittén h a r övervägt att föreslå minst tre-årig gymnasieutbildning

eller motsvarande kunskaper som formellt krav. Närmast synes därvid de naturvetenskapliga tillvalsgrupperna ha varit av intresse. De reella fordringarna i fråga om förkunskaper gäller nämligen i första hand ämnena matematik, fysik, kemi och biologi. Det finns emellertid många utbildningsformer, som inte kan hänföras till det gymnasiala stadiet men som väl kan utgöra en god grund för undervisningen vid skogsmästarkursen. Lantmästarutbildningen är ett exempel härpå. Åtskilliga utbildningskombinationer torde också kunna ge erforderliga förkunskaper, trots att de enskilda leden var för sig inte är kvalificerande för tillträde till skogsmästarutbildningen. Kommittén har med hänsyn till dessa omständigheter samt kraven på relativt hög inträdesålder och lång praktik funnit, att skäl inte föreligger att uppställa preciserade formella inträdesfordringar i fråga om skolkunskaper och anknyta dessa till vissa utbildningslinjer. En nyanserad studierådgivning frän skogsinstitutens sida samt god information om utbildningen torde vara en bättre väg att tillförsäkra skogsmästarkursen lämpligt elevmaterial utan skogsteknikerutbildning. Det bör således ankomma på styrelsen för skogsinstituten att utforma närmare anvisningar beträffande förkunskaper för sökande utan skogsteknikerkurs. Beträffande fördelningen pä elever med och utan skogsteknikerutbildning bör nuvarande förhållanden vid skogsmästarskolan, således två tredjedelar med skogsteknikerutbildning, tjäna som riktmärke. För tillträde till skogsmästarskolan krävs att sökande utan skogsskoleutbildning bör ha minst 24 månaders praktik. I denna tid får inräknas verkstadspraktik under 6 månader och för kategori C praktik inom det egna facket

63 under 12 månader. Genomgången skogsbruksskola får tillgodoräknas med 15 månader för båda kategorierna. Enligt kommitténs uppfattning är sökande utan skogsteknikerutbildning hänvisade till att i samband med praktiken tillägna sig de färdigheter och en del av de kunskaper, som utgör en nödvändig förutsättning för studierna vid skogsmästarkursen. Skogspraktiken bör därför inte begränsas alltför snävt. Av den anledningen bör högst 6 månader få tillgodoräknas för praktik inom andra näringar än skogsbruket och för grundkurs eller förkortad grundkurs vid skogsbruksskola med högst 6 månader per termin. Totala praktiktiden föreslås omfatta minst 24 månader. I övrigt bö1" de synpunkter om praktikens innehåll, som framhållits i avsnittet om skogstekni kerutbildningen, beaktas även för ifrågavarande grupp av sökande till skogsmästarkursen. Kommittén är medveten om att dess förslag beträffande krav på förutbildning kan innebära vissa problem för elevurvalet. Skolbetyg och praktikbetyg torde inte utgöra tillfredsställande

urvalsinstrument. De är nämligen uttryck för bedömningar, som både tidsmässigt och i fråga om situationerna, utförts under mycket skiftande förutsättningar för sökandena. Betygen bör därför kompletteras med prov. Så har även skett under de tre senaste åren vid antagning av elever till preparandkursen vid skogsmästarskolan, då psykologiska prov enligt ungefär samma uppläggning som vid skogsskolorna använts. Kommittén föreslår att tests även i fortsättningen skall utnyttjas som komplement till skol- och praktikbetyg. De bör läggas upp på i stort sett samma sätt som föreslagits för skogsteknikerutbildningen. Samtliga antagna elever bör sålunda ha genomgått proven, varför antalet prövande bör beräknas till dubbelt så många som antalet elevplatser. I samband med övergång till här föreslagen ordning för urval av elever bör nuvarande prov vid preparandkursens slut slopas. Antagningen till preparandkursen skall alltså även preliminärt gälla för skogsmästarkursen. Definitiv antagning bör ske vid preparandkursens slut.

KAPITEL 2

Samordning av jordbruks- och skogsbruksutbildning

2.1 Bakgrund

Yrkesutbildningen för jordbruket berörs ej i kommitténs direktiv i annan mån än att kommittén ålagts att beakta behovet av skoglig yrkesundervisning för personer, som genomgått utbildningskurser vid lantbrukets yrkesskolor. Formuleringen torde få tolkas så, att därmed främst avses skoglig utbildning för personer, som avser att ägna sig åt yrkesverksamhet inom den kombinerade företagsformen jordbruk — skogsbruk. Dessa båda näringar har sedan gammalt varit nära förbundna med varandra, många jordbruksfastigheter har också innehaft produktiv skogsmark. I sitt betänkande med principförslag rörande den skogliga yrkesutbildningen behandlade kommittén frågan om gemensam grundutbildning för jordbruk och skogsbruk. Övervägandena rörande denna fråga ledde fram till att kommittén avvisade tanken på en dylik gemensam grundutbildning. Det vore enligt kommitténs mening inte möjligt att ge en för dessa näringar gemensam blockutbildning ett sådant innehåll, att den skulle komma att te sig befogad från vare sig pedagogiska eller ekonomiska synpunkter. Även om kommittén inte kunde acceptera en gemensam grundläggande utbildning för jordbruk och skogsbruk i ett block som den normala utbildningsvägen var det givet, framhöll den, att blivande företagare och anställda inom den kombinerade

företagsformen jordbruk—skogsbruk borde äga yrkeskunnighet inom båda näringarna. Deras behov av yrkesutbildning kunde tillgodoses på i p r i n c i p två olika vägar, vilka inte uteslöt varandra. Antingen kunde de genomgå såväl lantbruksskola som skogsbruksskola eller också kunde man anordna en för båda näringarna helt integrerad utbildning, vars mål kunde uttryckas så, att eleverna genom densamma skulle erhålla goda teoretiska kunskaper och goda praktiska färdigheter för skötsel av ett jordbruk med tillhörande skog. Frågan om en gemensam grundutbildning för jordbruk och skogsbruk h a r även diskuterats av en arbetsgrupp inom yrkesutbildningsberedningen. Arbetsgruppen fann i likhet med kommittén, att det inte förelåg ett tillräckligt gemensamt utbildningsbehov mellan jord, skog och trädgård för att därav skapa ett gemensamt utbildningsblock ens för en termin med krav på att undervisningen skulle vara meningsfylld. Den allt mera avancerade och specialiserade odlings- och brukningstekniken inom respektive områden med helt olika metoder och maskiner och de därav föranledda olika kraven på färdigheter och insikter i bl a tekniska och biologiska frågor gjorde, att arbetsgruppen föreslog en ettårig grundläggande utbildning i särskilda block för jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel med därpå följande yrkesspecialisering i kurser av varierande längd. I den av ar-

65 betsgruppen föreslagna utbildningsformen skulle elever vid jordbrukets yrkesskolor ges möjlighet att under viss del av kurs eller i anslutning till kurs delta i utbildning vid skogsbrukets yrkesskolor. På samma sätt skulle elever från den skogliga utbildningen kunna delta i viss del av jordbrukets utbildning. Denna möjlighet vore i första hand lämplig för elever, som avser att bli verksamma vid kombinationsföretag. Yrkesutbildningsberedningen h a r i sitt principbetänkande anslutit sig till arbetsgruppens förslag utan att närmare precisera dessa. Kommittén och yrkesutbildningsberedningen är således eniga om att gemensam grundutbildning för jordbruk och skogsbruk inte är lämplig som normal utbildningsväg, men att utbildning i både jordbruk och skogsbruk är önskvärd för personer, som avser att ägna sig åt yrkesverksamhet inom kombinationsföretag. Yrkesutbildningsberedningen har för sin del inte lämnat några förslag rörande innehåll och omfattning av sådan för kombinationsföretagen avpassad utbildning i de båda näringarna. Beredningen framhåller att den har för avsikt att i senare betänkande analysera innehållet i yrkesutbildning för jordbruk och skogsbruk. Med den genomgripande strukturomvandling, som äger r u m inom vårt svenska jordbruk, kommer antalet kombinerade jordbruks- och skogsbruksfastigheter att successivt minska men med all sannolikhet kommer den kombinerade företagsformen med dess arbetskraft att förbli en så pass viktig faktor i landsbygdens näringsliv, att frågan om anordnande av integrerad utbildning i både jordbruk och skogsbruk, avpassad för blivande företagare och anställda inom denna företagsform, förtjänar att allvarligt övervägas. 5—714819

2.2 Nuvarande möjligheter till utbildning för kombinerat jord- och skogsbruk Grundläggande yrkesutbildning för såväl jordbruk som skogsbruk kan för närvarande inte erhållas vid en och samma skola. Visserligen förekommer undervisning i skogsbruk vid flertalet lantbruksskolor men i allmänhet h a r den inte större omfattning än att den kan betraktas som orientering om skogsbruket. Vid några lantbruksskolor förekommer utvidgad kurs i skogshushållning vid de grundläggande yrkeskurserna för jordbruk (250 å 400 t i m m a r ) . Av sammanlagt ca 1 800 elever i grundläggande yrkeskurser läsåret 1965/66 deltog ca 300 i dylik utvidgad undervisning i skogshushållning. Denna undervisning är avsedd att ge blivande företagare inom det mindre skogsbruket — med eller utan kombination med jordbruk — kunskaper om skogshushållning, om skogslagstiftning och om skogsbrukets driftsekonomi men inte grundläggande arbetsteknisk utbildning för skogsbruk. Enligt av lantbruksstyrelsen år 1961 fastställd kursplan för skogslinje bör som förutbildning om möjligt krävas praktisk erfarenhet av skogsarbeten under minst ett år, omfattande tre månaders virkestransport och sex månaders huggningsarbete. Alternativ till denna praktik kan genomgång av årskurs 1 vid skogsbruksskola utgöra. Den som önskar erhålla en grundlig yrkesutbildning, såväl arbetsteknisk som företagsekonomisk, i både jordbruk och skogsbruk måste genomgå utbildningvid yrkesskolor för båda näringarna. Med de utbildningsmöjligheter som för närvarande står till buds skulle en utbildningsgång för en blivande jordoch skogsbrukare exempelvis kunna tänkas utformad på ungefär följande sätt.

66 — Efter avslutad obligatorisk skola jordbruks- och skogsarbete på hemgården under ett år. Alternativ för den som inte kominer från jordbrukarhem; förberedande utbildning för jordbruk genom ettårig praktiskteoretisk förberedande kurs eller kortare dylik kurs om 21 veckor vid någon lantbruksskola. — Genomgång av 21 veckors grundläggande yrkeskurs vid lantbruksskola. — Genomgäng av årskurs 1 vid skogsbruksskola. — Någon specialkurs för jordbruk eller förkortad driftsledarkurs om 21 veckor. — Genomgång av årskurs 2 i skogshushållning vid skogsbruksskola. Den som önskar erhålla en ännu grundligare utbildning kan byta ut den grundläggande 21 veckorskursen i jordbruk mot praktisk-teoretisk helärskurs om 42 veckor och den förkortade driftsledarkursen mot arbets- och driftsledarkurs om 42 veckor. Mellan de grundläggande utbildningskurserna och de sedan följande påbyggnadskurserna bör givetvis praktik av lämplig omfattning förekomma. Den grundläggande skolmässiga yrkesutbildningen, som i huvudsak ger arbetstekniskt kunnande, kommer enligt den ovan skisserade utbildningsgången att ta minst ett och ett halvt eller två år i anspråk. En påbyggnadsutbildning av företagsekonomisk natur kräver ytterligare ca ett år. Den sammanlagda tiden för en grundlig yrkesutbildning i både jordbruk och skogsbruk för en innehavare av ett kombinerat företag kommer således att omfatta minst två och ett halvt eller tre år.

kommer att väsentligt skärpas under de närmaste årtiondena för alla inom jordbruket, inklusive det kombinerade jordoch skogsbruket, verksamma. Produktionsenheterna kommer att bli större, väsentligt ökade kapitalinsatser blir nödvändiga och utnyttjandet av såväl kapital som mänsklig arbetskraft måste motsvara högt ställda krav på effektivitet. God yrkesutbildning blir ofrånkomlig för praktiskt taget alla, som kommer att arbeta inom jordbruket. Särskilt gäller detta ifråga om företagare, som också skall fungera som arbetsledare för sina företag. De jordbrukare, som tillika är skogsbrukare, måste äga en hög grad av yrkeskunnighet inom såväl jordbruk som skogsbruk. Yrkeskunnigheten måste avse såväl arbetsteknik och arbetsledning som företagsekonomi. Med hänsyn till dessa förutsebara skärpta krav på yrkeskunnighet h a r kommittén funnit det nödvändigt att ägna särskild uppmärksamhet åt frågan att åstadkomma lämpliga utbildningsvägar för yrkesutövare inom kombinerat jord- och skogsbruk. Denna fråga kan inte begränsas till att avse fortbildning i skogligt arbete för personer, som genomgått utbildningskurser vid lantbrukets yrkesskolor, utan den måste ses ur ett vidare perspektiv. Frågan bör formuleras så — vilka mål bör man ställa upp på olika nivåer för utbildningen dels i jordbruk och dels i skogsbruk för elever, som vill ägna sig åt yrkesverksamhet med jordbruk och skogsbruk i förening. Vilket mål bör man eftersträva för grundutbildningen i respektive näringar och vilka bör målen vara för påbyggnadsutbildning.

2.3 Framtida — skogsbruk

2.3.1 Grundutbildning

utbildning

för

jordbruk

Kommittén hyser den bestämda övertygelsen, att kraven på yrkeskunnighet

Målet för den grundläggande yrkesutbildningen inom lantbruksskolorna ä r

67 Frågan är, behöver en blivande yrkesatt ge blivande jordbrukare eller anställda inom jordbruket en god teoretisk utövare inom jordbruk — skogsbruk en grund som komplement till praktiskt lika omfattande grundutbildning för båda näringarna, som ges vid lantbrukskunnande. Sedan eleven gått igenom den grundläggande yrkesutbildningen skall skola respektive skogsbruksskola, eller han kunna sättas in i arbetet på en kan den begränsas. En annan fråga, som är väsentlig i sammanhanget, är om gård vilken som helst och utföra de grundutbildningen vid lantbruksskolorvanligast förekommande arbetena med na motsvarar de krav utvecklingen stälförståelse och insikt. Den teoretiska unler. Ger den tillräckliga kunskaper och dervisningen omfattar dels allmänna färdigheter för yrkesutövarna inom grundläggande ämnen och dels tillämmorgondagens jordbruk. pade ämnen såsom växtodling, husDet ingår visserligen inte i kommitdjurslära, maskinlära och lantbruksekoténs utredningsuppdrag att lägga fram nomi. Undervisningen är inte specialiserad i nämnvärd grad. Den mest frek- förslag rörande yrkesutbildningen för venterade typen av grundläggande yr- jordbruket men då kommittén ålagts keskurs, 21-veckors vinterkursen, omfat- att beakta behovet av skoglig yrkesuttar praktiskt taget endast teoretisk un- bildning för personer, som genomgått dervisning, den praktiska undervisning- utbildning vid lantbrukets yrkesskolor, en har mycket liten omfattning. Den torde den kunna anses oförhindrad att framlägga vissa allmänna synpunkter praktiskt-teoretiska helårskursen har samma teoretiska undervisning som vin- på grundutbildningen för jordbruk. Det terkursen men också en omfattande är från denna grundutbildning, som praktisk undervisning, som meddelas kommittén måste utgå, då den skall med hjälp av skoljordbruk. På grund av överväga frågan om skoglig yrkesutden konstruktion vinterkursen har mås- bildning åt dem, som genomgått yrkeste eleverna i densamma ha praktisk er- skola för jordbruk. Vidare har ju fråfarenhet av jordbruk, förvärvad anting- gan om grundutbildningen för jordbruen genom arbete på en gård eller genom ket aktualiserats genom yrkesutbildförberedande praktisk-teoretisk under- ningsberedningens principförslag om ettårig blockutbildning för jordbruk. visning vid lantbruksskola. Inom jordbruksutbildningen skiljer Målet för den grundläggande utbildman mellan förberedande utbildning ningen vid skogsbruksskola, som enligt och grundutbildning. Förberedande utkommitténs förslag i dess första betänkande skall i huvudsak bibehållas oför- bildning ges vid lantbruksskolor i två ändrat, är att ge eleverna kunskaper olika kurstyper dels en 21 veckorskurs och färdigheter i de tre stora huvudom- under vegetationsperioden och dels en rådena av skogsarbete, nämligen be- helårskurs om 42 veckor. Den förberedande utbildningen är praktisk-teoreståndsanläggning, beståndsvård samt tisk och syftar i första hand till att ge avverkning inklusive sammanföring av eleverna lärarhandledd praktik vid skolvirket. Eleven skall efter genomgången jordbruket. Med förberedande yrkesututbildning kunna utföra de flesta mera bildning vid lantbruksskola jämställes allmänt förekommande arbeten i skoett års praktik vid jordbruk. Genomgen. Den som avser att ägna sig åt verkgången förberedande yrkesutbildning samhet som jord- och skogsbrukare h a r kvalificerar för inträde i lantbruksskogenom grundutbildningen förvärvat färlornas grundutbildningskurser. Liksom digheter för arbete i den egna skogen.

68 ifråga om den förberedande utbildningen meddelas grundutbildning vid en 21 veckorskurs och en helårskurs om 42 veckor. 21 veckorskursen pågår under vinterhalvåret och omfattar i huvudsak teoretisk undervisning i allmänna ämnen och tillämpade yrkesämnen. Träning av yrkesfärdigheter förekommer i liten utsträckning. 42 veckorskursen ger i huvudsak samma teoretiska kunskaper som 21 veckorskursen, varjämte eleverna under sommarhalvåret tränas i yrkesarbete. För äldre yrkesverksamma elever anordnas en kortare praktisk-teoretisk grundkurs om 10 veckor. 21 veckors vinterkursen har tidigare varit den helt dominerande utbildningskursen vid jordbrukets yrkesskolor och alltjämt utgör densamma den mest frekventerade grundutbildningsformen. Medelåldern för eleverna i denna kurs var tidigare högre än för eleverna inom de flesta andra jämförbara yrkesutbildningsområden och för inträde krävdes genomgången första årskurs i folkhögskola eller motsvarande kunskaper jämte praktik i jordbruk. Den relativt höga medelåldern hos eleverna och deras teoretiska förkunskaper gjorde det möjligt att hålla undervisningen i såväl de allmänna ämnena som de fackteoretiska ämnena på en relativt hög nivå. Med hänsyn till elevernas föregående praktiska arbete i jordbruk lades mindre vikt vid undervisning och träning j jordbruksarbetets teknik. Numera har inträdesåldern sänkts och under de senaste åren h a r en tydlig tendens till förskjutning mot lägre utbildningsålder kunnat iakttagas. Antalet jordbrukarsöner, som genomgår förberedande yrkesutbildning vid lantbruksskola innan de genomgår grundutbildningskurs är också i stigande. Företrädesvis väljer de den kortare förberedande utbildningen under sommarhalvåret och fortsätter sedan ofta ome-

delbart som elever i vinterkursen. De som väljer denna studiegång kan i allmänhet avsluta den grundläggande utbildningen innan de fyllt 18 år. Med hänsyn till dessa ändrade förutsättningar ifråga om elevernas ålder, förkunskaper och praktiska färdigheter kan en omprövning av de nuvarande kursformerna för förberedande och grundläggande utbildning för jordbruket övervägas. Kommer en ettårig grundläggande basutbildning i enlighet med yrkesutbildningsberedningens principförslag till stånd, bör den ge både kunskaper i allmänna ämnen och i fackteori samt inövande av färdigheter i arbetsteknik. Utbildningen bör läggas upp så, att de olika momenten erhåller en ur inlärnings- och träningssynpunkt riktig ordningsföljd. Det teoretiska kunskapsstoffet i de nuvarande grundutbildningskurserna bör integreras med övningar och färdigheter i arbete på jordbrukets område. Utbildningen bör vidare anpassas efter 16—18-åringars mognadsgrad, vilket bland annat innebär, att arbetstekniken måste ges större utrymme än undervisningen i ekonomiska ämnen, vilken senare bör hållas på ett tämligen elementärt plan. Den för alla jordbrukare i framtiden sä utomordentligt viktiga företagsekonomiska utbildningen måste komina på ett senare stadium av utbildningsgången. Enligt kommitténs mening bör en yrkesutövare inom kombinerat jordbruk — skogsbruk äga ett ungefär lika stort mått av grundläggande kunskaper i jordbruk som en yrkesutövare som avser att ägna sig uteslutande åt jordbruk. En jord- och skogsbrukare bör således för att uppnå detta mål genomgå samma grundutbildning i jordbruk som en företagare i enbart jordbruk. Han b ö r också genomgå grundutbildningen i skogsbruk vid skogsbruksskola, som ger honom erforderligt arbetstekniskt kun-

60 nande för arbetet i den egna skogen. Vad som här sagts om företagare i jordbruk — skogsbruk gäller givetvis också för anställda. Grundutbildningen skall vara gemensam för båda kategorierna. Grundutbildningen för en yrkesutövare inom den kombinerade företagsformen jordbruk—skogsbruk kommer enligt de förslag kommittén skisserat i det föregående att ta två år i anspråk. Bibehålies den nuvarande korta vinterkursen vid lantbruksskolorna kan tiden begränsas till ett och ett halvt år men denna kurs blir enligt kommitténs uppfattning otillräcklig på längre sikt. Denna tvååriga grundutbildning måste vidare äga rum vid två olika skolor, lantbruksskola och skogsbruksskola. Kommittén h a r med tanke h ä r p å övervägt anordnande av en för de båda näringarna helt integrerad utbildning av grundläggande karaktär, förlagd till en skola och eventuellt genomförd pä kortare tid än två år. I en integrerad utbildning bör — liksom i de separata utbildningarna för respektive näringar — ingå både läroämnen och yrkesämnen. De erforderliga yrkesämnena skulle kunna sammanfattas i följande grupper, nämligen växtodlingslära, husdjurslära, maskin- och redskapslära, ekonomi, skogsproduktion och drivning samt naturvård. Under ett läsår kan 1 400 å 1 600 elevtimmar hinnas med under utbildningen. Skulle man fördela elevtimmar lika på de nämnda grupperna kommer var och en att erhålla drygt 200 timmar. Denna tid torde möjligen medge en acceptabel teoretisk undervisning i varje ämnesgrupp, även om den måste anses vara i minsta laget men är otillräcklig för praktiska övningar och färdighetsträning därutöver. Dessa båda moment måste samordnas med teoriundervisningen på ett ur inlärningssynpunkt

riktigt sätt för att eleverna skall erhålla nytta av sin utbildning och kunna utföra de vanligast förekommande arbetena pä en jordbruksgård som också driver skogsbruk. För att praktiska övningar i jordbruks- och skogsbruksarbete skall kuna medhinnas blir det nödvändigt att skära ner teoriundervisningen till ett oacceptabelt lågt timantal. Kommittén bedömer fördenskull en ettårig integrerad utbildning som otillräcklig för att ge eleverna den yrkeskunnighet som fordras för arbete inom ett rationellt bedrivet jordbruk, där skogsbruket utgör en företagsekonomiskt viktig del av företagets samlade verksamhet. En förlängning av utbildningstiden till tre terminer skulle kunna anses tillräcklig men det torde medföra vissa svårigheter att förlägga alla demonstrationer, övningar och färdighetsträning i anslutning till jordbruksläran till vegetationsperioden, vilket är oundgängligen nödvändigt. En integrerad grundutbildning för jordbruk—skogsbruk, som skall ge fullt tillfredsställande kunskaper och färdigheter, synes sålunda ej kunna genomföras på kortare tid än ett och ett halvt år och bör helst vara lika lång som den sammanlagda separata utbildningen för båda näringarna, d v s två år. Vid de intervjuer kommitténs biträdande sekreterare utförde rörande yrkeskrav och utbildning fick de intervjuade även besvara frågor rörande olika sätt att kombinera jord- och skogsbruksutbildning. Uppfattningarna rörande lämpligaste sättet för en sådan kombination varierade, men samtliga tillfrågade var ense om att ett år är för kort tid för utbildning i både jordbruk och skogsbruk. Storskogsbrukets arbetsledare och skogsarbetare i norra Sverige ansåg, att jordbruks- och skogsbruksutbildning borde vara helt skilda från varandra och ges vid olika skolor och kurser.

70 Arbetarna i södra Sverige samt skogsägare och inspektörer i skogsägareföreningarna menade att grundutbildningen för de båda näringarna borde ske separat, medan den driftsekonomiska påbyggnadsutbildningen borde äga rum gemensamt. Helt gemensam såväl grundutbildning som efterföljande driftsekonomisk utbildning fann de intervjuade föga lämplig, eftersom arbetsuppgifterna i jordbruket och skogsbruket inte har så mycket gemensamt, medan däremot det driftsekonomiska sambandet är starkt inom de kombinerade jordoch skogsbruksföretagen. Då den nämnda intervjuundersökningen inte uppfyllde kraven på statistisk representativitet får man inte generalisera resultaten, men det förefaller dock sannolikt att de återspeglar uppfattningar, som är gängse bland driftiga yrkesutövare. Om denna slutsats är riktig antyder den dels att jordbrukare av modernt snitt helst ser, att grundutbildning för jordbruk och skogsbruk sker separat vid yrkesskolor för respektive näringar och dels att de inte ryggar tillbaka för en relativt lång utbildning, förutsatt att den blir effektiv och väl fyller sitt syfte. Det ökade intresse för utbildning, som gör sig gällande bland jordbruksbefolkningen, kommer med all sannolikhet att ytterligare accentueras i framtiden. Man torde fördenskull kunna räkna med att många blivande jord- och skogsbrukare kommer att genomgå grundutbildning vid både lantbruksskola och skogsbruksskola. Även om arbetsuppgifterna inom jordbruket och skogsbruket inte har så mycket gemensamt utgör dock jordbruksgården med tillhörande produktiv skogsmark en enhet inte bara i driftsekonomisk bemärkelse. En för denna företagsform anpassad integrer a d grundutbildning i bäde jordbruk och skogsbruk förtjänar därför prövas som ett alternativ till utbildningen vid

både lantbruksskola och skogsbruksskola. Den skulle enligt kommitténs mening kunna genomföras på tre terminer utan någon nämnvärd kvalitetssänkning gentemot de separata grundutbildningskurserna. Eleverna skulle erhålla utbildning för båda näringarna i ett sammanhang med de praktiska övningarna återspeglande rytmen i arbetet på en gård, där jordbruket och skogsbruket måste komplettera varandra för att ett företagsekonomiskt gott resultat skall kunna uppnås. Ansvaret för utbildningen måste vila på en skola, lämpligen en lantbruksskola. F ö r den skogliga delen av utbildningen torde en närbelägen skogsbruksskolas resurser böra tas i bruk för att undvika onödiga kostnader för såväl lärare som undervisningsmaterial av skilda slag.

2.3.2 Mål för utbildningen

Ifråga om jordbruket bör den integrerade utbildningen ge eleverna i stort sett samma kunskaper och färdigheter som erhålles genom deltagande i grundläggande praktisk-teoretisk yrkeskurs om 42 veckor. Utbildningen skall alltså ge eleverna grundläggande kunskaper i jordbrukets biologiska, tekniska och ekonomiska betingelser samt bereda dem möjlighet att följa olika produktionsgrenars praktiska genomförande. Eleverna skall vidare tränas i användning av traktorer och andra vanligen förekommande maskiner samt i lantbruksarbetenas genomförande under skiftande betingelser. Ifråga om skogsbruket bör målet vara i huvudsak detsamma som för den av kommittén föreslagna ettåriga grundutbildningen. Det innebär, att eleverna efter genomgången kurs skall kunna utföra arbeten i beståndsanläggning och beståndsvård samt i avverkning och

71 sammanföring, kunna sköta för dessa arbeten nödvändiga redskap, vara insatta i övriga mera allmänt förekommande skogsarbeten, ha förståelse för sambandet mellan olika arbetsuppgifter samt ha kännedom om skogsbruket som näringsgren.

2.3,3 Innehåll Liksom i de separata grundutbildningskurserna bör i den integrerade kursen ingå såväl läroämnen som yrkesämnen. Någon skarp gräns bör inte dras mellan dessa två ämnesgrupper utan de bör samordnas så långt detta med hänsyn till ämnenas n a t u r är möjligt. I yrkesämnen ingår träning av färdigheter, vilket betyder att i undervisningsplanen för den ettåriga grundkursen för jordbruk upptagna timmarna för yrkesarbete i den integrerade utbildningen fördelas på olika yrkesämnen.

2.3.3.1 Läroämnen

I grundutbildningen för jordbruk ingår följande läroämnen, nämligen svenska, samhällslära, arbetslära, matematik, fysik och kemi. I grundutbildningen för skogsbruk skall enligt kommitténs förslag i dess första betänkande ingå svenska, samhällslära och ergonomi varjämte undervisning i matematik lägges in i yrkesämnet skogsmätning. Vidare tillkommer engelska som frivilligt läroämne. Undervisning bör meddelas i samtliga dessa ämnen. Målet för undervisningen i svenska bör lämpligen kunna bli detsamma som kommittén förordat ifråga om den skogliga grundutbildningen. Undervisningen skall alltså avse övning i att tala och skriva korrekt och vårdat, främja en god röstbehandling hos eleverna och öka deras förmåga att förstå innehållet

i olika slags språkliga framställningar. Om tiden medger kan övningar i att uppsätta praktiska skrivelser läggas in. Undervisningen i samhällslära bör inriktas på sådana avsnitt som är av betydelse för elevernas kommande yrkesverksamhet och deras möjligheter att finna sig tillrätta i det samhälle, v a r i de kommer att verka. Befolkningsförhållanden, näringsliv och samhällsstruktur bör behandlas med tonvikt på jordbrukets och skogsbrukets ekonomiska och sociala betingelser inklusive deras arbetsmarknadsförhållanden och dessa näringars betydelse för samhällsekonomin. Orientering lämnas om myndigheter och organisationer samt om lagstiftning som berör jordbruk och skogsbruk. Matematik bör integreras med mätningsläran och läggas upp på ett sådant sätt, att den får direkt anknytning till yrkesämnena. Även undervisningen i fysik och i kemi bör ha till mål att ge eleverna underlag för förståelse av sådana yrkesämnen, där insikter i de båda nämnda ämnena är av betydelse. Ämnet ergonomi bör i enlighet med vad kommittén föreslagit ifråga o>m den skogliga grundutbildningen omfatta undervisning i arbetsfysiologi, hälsolära samt sjuk- och olycksfallsvård. I detta ämne bör ingå flertalet moment i ämnet arbetslära i jordbrukets grundutbildningskurser. De moment i nämnda ämne, som avser orientering om löneformer, avtal och lagstiftning r ö r a n d e jordbruksarbetet, bör överflyttas till samhällsläran.

2.3.3.2 Yrkesämnen

Kursplanerna för jordbrukets grundläggande praktisk-teoretiska ett-årskurs upptar följande yrkesämnen, nämligen lantbruksbiologi med ärftlighetslära,

72 växtodlingslära, husdjurslära, maskinlära, byggnadslära, skogshushållning samt lantbruksekonomi med redovisningslära. Yrkesämnen i den skogliga grundutbildningskursen blir enligt kommitténs förslag redskap och maskiner, skogsproduktion, drivning och skogsmätning. Härtill kommer naturvård och fysisk träning. En viss omfördelning av yrkesämnena och i desamma ingående moment bör ske med hänsyn till att utbildningen blir integrerad. Självklart bör på jordbrukssidan ämnet skogshushållning utgå och de i detsamma ingående momenten fördelas på olika skogliga yrkesämnen. Ämnet lantbruksbiologi med ärftlighetslära torde kunna samordnas med momentet marklära och skogsbotanik i ämnet biologi. Ämnet skogsproduktion får då främst omfatta beståndsanläggning och beståndsvård. Ämnena maskinlära på jordbrukssidan samt redskap och maskiner på skogsbrukssidan torde kunna sammanföras till ett ämne. Detta skall ge allmänna kunskaper om materiel, maskinelement, driv- och smörjmedel m m samt teoretisk kunskap om och praktisk färdighet i skötsel och användning av redskap och maskiner för jordbruk, husdjursskötsel, skogsproduktion och drivning i skogen. Ämnena växtodlingslära, husdjurslära samt drivning bibehålls i huvudsak oförändrade eller i varje fall med samma mål som enligt nu tillämpade kursplaner. Ämnet skogsmätning bör samordnas med matematiken. De inledande momenten i ämnet lantbruksekonomi med redovisningslära, dvs allmän information om ekonomi, befolkningsutveckling och näringspolitik överföres liksom orienteringen om jordlagstiftningen till samhällslä-

ran. De övriga momenten, framförallt driftsgrenarnas ekonomi, anpassas efter den kombinerade företagsformens förutsättningar och utvecklingsmöjligheter. Viktigt är att ekonomiska begrepp med klara exemplifieringar inpräntas hos eleverna. Marknadslära samt jordbruks- och skogspolitik skulle kunna överföras till samhällsläran men kan också försvara sin plats inom ämnet lantbruksekonomi. Undervisningen i ämnet måste anpassas efter elevernas utvecklingsnivå, eleverna bör ges kunskap om elementära driftsekonomiska begrepp och få lära sig upprätta enkla driftskalkyler. Mera djupgående företagsekonomisk utbildning kan inte äga r u m inom ramen för grundutbildningen utan bör läggas in i en senare vidareutbildning. Naturvård kan sägas utgöra ett mellanting mellan läroämne och yrkesämne. Ämnet förekommer inte på schemat för jordbrukets grundutbildning för närvarande men är enligt kommitténs mening så betydelsefullt att det bör ägnas relativt stort utrymme. Ämnet bör innefatta undervisning om naturvårdslagen, om myndigheter och organisationer med natur- eller miljövårdande uppgifter, om vården av kulturlandskapet, skogen, vattnet och luften.

2.3.3.3 Timplan

Följande timplan för kombinerad grundutbildning för jordbruk och skogsbruk får inte uppfattas som något definitivt förslag från kommitténs sida utan mera som en skiss för att antyda h u r undervisningstiden kan fördelas mellan de olika ämnena. Det bör ankomma på vederbörande centrala tillsynsmyndighet — enligt kommitténs förslag skolöverstyrelsen — att utarbeta och fastställa detaljerad kursplan för ifrågavarande grundutbildning.

73 Tabell 2.1. Timplan för kombinerad grundutbildning för jordbruk och skogsbruk Total tid timmar

Veckotimmar

Ämne 1. Svenska 2. Matematik och mätningslära. . . 3. Samhällskunsk.. 4. Fysik och kemi. 6. Växtodlingslära 7. Husdjurslära. . . 8. Maskin- och redskapslära 9. Ekonomi 10. Skogsproduk11. Drivning 12. Naturvård 13. Gymnastik och

1,5

2,1 1,5 1,5 1,0

120 90 90 60

4,0 3,0

240 180

5,0 1,5

300 90

4,0 6,0 1,0

240 360 60

2,0

14. Tid till förfogande

1,0

Summa

35,0

2.3.5 Vidareutbildning

780 60

bets- och driftsledarutbildningen inom jordbruket. Med hänsyn till svårigheterna att bedöma intresset för integrerad utbildning för jordbruk och skogsbruk anser sig kommittén inte kunna föreslå ett definitivt införande av denna utbildningsform. Den begränsar sig till att förorda att integrerad utbildning av här avsedd art försöksvis anordnas vid några lantbruksskolor i skilda delar av landet, förslagsvis en i södra Sverige, en i mellersta Sverige och en i norra Sverige.

2 100

2.3.4 Utbildningsvolym

Det är vanskligt att bedöma hur stort antal personer, som framdeles årligen kan tänkas efterfråga utbildning för såväl jordbruk som skogsbruk och ännu vanskligare är att bedöma hur pass många av dessa, som skulle vara intresserade av att välja en integrerad utbildning för båda näringarna av sådan typ som här ovan skisserats. Det kan finnas risk för att denna integrerade utbildning av ungdomarna kommer att uppfattas som en återvändsgränd, eftersom den blir anpassad för yrkesverksamhet inom en speciell företagsform, det kombinerade jord- och skogsbruket. Genomföres utbildningen i enlighet med de mål kommittén angivit blir den emellertid så pass omfattande och grundlig att den bör duga som grundval för vidareutbildning på såväl jordbrukets som skogsbrukets område. Den borde även kunna anses tillräcklig som grundval för skogsteknikerutbildning och för ar-

Pä jordbruksområdet ger specialkurser av skilda slag möjlighet till vidareutbildning för såväl företagare som anställda. Fyra kurstyper är härvidlag av mera allmänt intresse, nämligen kurserna i växtodling, djurskötsel, maskinskötsel och företagsekonomi. Den sistnämnda kurstypen är särskilt tillrättalagd för företagare, medan de övriga med fördel kan genomgås av såväl företagare som anställda. Kursen i maskinskötsel är dock upplagd så, att den skall ge kompetens för anställning som yrkesutbildad maskinskötare. På samma utbildningsnivå som specialkurserna finns dels en arbets- och driftsledarkurs, som riktar sig både till blivande företagare och blivande anställda inom jordbruket och dels en för utbildning av företagare avsedd förkortad driftsledarkurs. I den förstnämnda kursen ges en undervisning, som ungefär motsvarar det kunskapsstoff, som meddelas i de fyra ovannämnda specialkurserna. Därjämte anslås stort utrymme åt ämnet arbetslära. Undervisningen i den förkortade driftsledarkursen byggs upp kring ämnesinnehållet i den företagsekonomiska kursen och ger därutöver i förhållande till grundutbildningen fördjupade kunskaper i växtodling och

74 husdjursskötsel. Samtliga dessa vidareutbildningsformer ger teoretisk undervisning med viss kontroll av elevernas praktiska kunnande. Närmast högre utbildningsnivå utgör lantmästarutbildningen vid Alnarps lantbruksinstitut, vilken förutsätter genomgånig av arbetsoch driftsledarkursen. Utexaminerade lantmästare kan erhålla anställningar som assistenter och lokalrådgivare inom jordbrukets rationaliseringsorgan, som yrkeslärare vid lantbruksskolor, som tjänstemän inom organisationer och affärsföretag med anknytning till jordbruket m m. Många lantmästare går också till det praktiska jordbruket som ägare eller förvaltare av större egendomar. På det skogliga området har kommittén i sitt förra betänkande föreslagit en vidareutbildning, som blir differentierad på linjer för företagare, maskinförare och förmän. På nästa utbildningsnivå men dock byggande på grundutbildningen anordnas skogsteknikerutbildningen för utbildning av arbetsledare inom skogsbruket, vilken utbildning får skogsmästarutbildningen som påbyggnad.

2.3.5.1 Integrerad vidareutbildning De kunskaper grundutbildningen ger kan inte bedömas som en tillräckligt bärkraftig grundval för aktiv yrkesverksamhet som företagare vare sig enbart inom jordbruket eller inom den kombinerade företagsformen i framtiden. Den är inte heller tillräcklig som grundval för arbete av anställda med mera specialiserade uppgifter. Vidareutbildning blir nödvändig. För företagarna måste den driftsekonomiska utbildningen sättas främst, medan för de anställda förbättrade och fördjupade arbetstekniska kunskaper får bedömas som mest väsentligt.

En innehavare av ett kombinerat jord- och skogsbruk av normal storlek skulle kunna erhålla en gedigen företagarutbildning genom att genomgå dels förkortad driftsled arutbildn ing vid lantbruksskola och dels vidareutbildning till företagare vid skogsbruksskola enligt kommitténs förslag. Denna sistn ä m n d a utbildning är emellertid utformad med tanke på företagare inom skogsbruket, innehavare av rena skogsegendomar eller av skogs egen domar med åkerjord, vid vilka jordbruket inte har någon väsentlig betydelse för företagets ekonomi. Denna företagarutbildning är alltför starkt inriktad på de skogliga förhållandena för att kunna betraktas som ett normalt inslag i utbildningen av en jord- och skogsbrukare. Den kan fördenskull inte beräknas få någon större efterfrågan från denna företagargrupps sida. Jord- och skogsbrukaren behöver en relativt grundlig företagsekonomisk skolning samt övning i driftsplanering. Han måste kunna planera sitt företags drift och avgöra, vilken inriktning av denna, som är ekonomiskt och sysselsättningsmässigt mest fördelaktig. Han måste betrakta företaget med åkerjord, skogsmark, byggnader, maskiner och eventuell djurbesättning som en enhet och sträva efter att kapital och tillgänglig arbetskraft får optimal användning. Undervisning i driftsekonomi och i ekonomisk planering måste bli stommen i den företagarutbildning, som skall passa en innehavare av sambrukad jordoch skogsbruksfastighet. Repetition av och utvidgning av kunskaper i växtodling, skogsproduktion, husdjursskötsel och maskinanvändning kan byggas upp kring kärnan av ekonomiska ämnen. Vidare bör undervisning meddelas i planering och organisation av arbetet vid ett kombinerat företag.

75 2.3.5.2 Företagarutbildning Företagarutbildning för jordbruk— skogsbruk torde lämpligen kunna anordnas enligt två system av olika omfattning p å samma utbildningsnivå. En utbildning av mindre omfattning anordnas genom en företagsekonomisk specialkurs inriktad på det kombinerade företagets förhållanden. En utbildning av större omfattning anordnas genom sammansmältning av förkortad driftsledarkurs på jordbrukarsidan med de ekonomiska momenten i företagarutbildning på skogsbrukssidan enligt kommitténs förslag. I specialkurserna i företagsekonomi vid lantbruksskolorna ingår även undervisning i skogsekonomi i ämnet driftsekonomi. En kurs för jordbrukare—skogsbrukare bör kunna läggas upp på samma sätt som de nuvarande kurserna i företagsekonomi med den skillnaden att skogsekonomin ges ett väsentligt ökat utrymme. Likaså bör skogslagstiftningen ägnas större uppmärksamhet. Kursen bör omfatta samhällsekonomi, driftsekonomi, marknadslära, redovisningslära med kontorsteknik, fastighetsekonomiska frågor, det kombinerade företagets finansiering, lagstiftning rörande jordbruk och skogsbruk, jordbruks- och skogsbrukspolitik, samverkan mellan olika ägaregrupper, psykologi, arbetsledning och arbetsorganisation. Undervisningen blir teoretisk men ungefär hälften av kurstiden bör användas för övningar i anslutning till det inhämtade kunskapsstoffet, övningar avser planering av driftsinriktning, uppgörande av kalkyler och utförande av lönsamhetsberäkningar. Alla driftsgrenar, som kan förekomma vid ett kombinerat jordbruk— skogsbruk, bör göras till föremål för lönsamhetsberäkningar. Kostnadskalkyler bör uppgöras för olika alternativ till investeringar, t ex i byggnader, maskiner, skogsbilvägar m m.

En kurs av här föreslagen typ torde kunna genomföras under en tid av 14— 16 veckor. Om den förlägges till lantbruksskola eller skogsbruksskola är i och för sig egalt men den bör givetvis organiseras vid sådana skolor, där tillgängliga undervisningsresurser kan komina till bästa och mest effektiva användning. Det bör ankomma på vederbörande centrala tillsynsmyndigheter att fastställa kursplaner och för varje läsår bestämma vid vilka skolor kurser skall anordnas. Den företagarutbildning av något större omfattning kommittén föreslår blir en variant av den förkortade driftsledarkursen på jordbruksområdet. Den kommer att innehålla flera ämnesmoment rörande skogsbrukets förhållanden än den nuvarande driftsledarkursen men bör i övrigt kunna läggas upp på samma sätt som denna. Ämnesinnehållet i den företagsekonomiska kursen för det kombinerade företaget bör bli den stomme kring vilken undervisningen bygges upp. Driftsledarkursen bör således innehålla samma ämnen som den företagsekonomiska kursen och ge i stort sett samma kunskapsmått som denna i dessa ämnen. Åt arbetsledning och framförallt arbetsorganisation bör ägnas större utrymme än i den företagsekonomiska kursen. Arbetet som socialt, ekonomiskt, psykologiskt och fysiologiskt problem behandlas. Arbetskostnaderna i det kombinerade företaget och deras beroende av klimat, företagsstorlek, företagsstruktur, driftsinriktning, graden av mekanisering genomgås. Utöver den undervisning som motsvarar den företagsekonomiska kursen bör repetition av växtodlingsläran och husdjursläran ingå i den driftsekonomiska kursen jämte fördjupning av kunskaperna på dessa områden. Ogräsbekämpning, växtskydd, tillämpad växtodlingslära med växtföljder samt växt-

76 odlings- och gödslingsplaner bör vara av kalkyler och utförande av lönsamlämpliga moment ifråga om utvidg- hetsberäkningar. Vidare bör övningar i ningen av växtodlingsläran utöver arbetsplanering ingå. Av andra lämpligrundutbildningens kunskapsmått. Ifråga objekt för övningar må nämnas plaga om husdjursläran torde fodermednering för maskinuppsättning på ett len, utfordringsplaner och stater, hus- kombinerat jord- och skogsbruk av gidjurens skötsel samt avel och raser vara ven storlek och given driftsinriktning. de viktigaste momenten för fördjupning Den förkortade driftsledarkursen vid av kunskaperna. Från kommitténs för- lantbruksskolorna tar en tid av 21 vecslag till vidareutbildning för företaga- kor i anspråk. Detta torde vara en nåre inom skogsbruket överföres, förutom got för knapp tid för den av kommitskogsekonomin och skogspolitiken, vil- tén h ä r föreslagna driftsledarkursen för ka också skall ingå i den företagseko- jordbruk—skogsbruk. En utökning av nomiska specialkursen, vissa moment i tiden med 3 å 6 veckor torde bli nödämnena skogsproduktion, drivning och vändig för att de skogliga ämnena skall skogsmätning. Undervisningen i skogs- kunna beredas tillräckligt utrymme. produktion bör avse såväl beståndsan- Det torde vara lämpligt att kursen förläggning som beståndsvård men med lägges till lantbruksskola, emedan en väsentligt begränsat timantal i för- sådan skola förfogar över de utbildhållande till den skogliga företagarut- ningsresurser, som främst kommer att bildningen. Undervisningen i drivning användas vid utbildningen. Givet är koncentreras på planläggningen och dock att undervisningen i de skogliga virkesvården. Ifråga om skogsmät- avsnitten bör ombesörjas av lärare från ningen bör eftersträvas fördjupade kun- skogsbruksskola eller annan skoglig exskaper rörande olika virkessortiment, pertis. Liksom ifråga om den företagsaptering och virkesmätning. Driftsplan- ekonomiska kursen bör vederbörande läggningen beträffande skogsbruksde- centrala tillsynsmyndigheter fastställa len av det kombinerade företaget ingår kursplan samt för varje läsår bestämi det företagsekonomiska ämneskom- ma vid vilka skolor driftsledarkurs skall plexet. Det vore även önskvärt om ut- anordnas. rymme kunde beredas för undervisning i maskinlära enligt samma principer 2.3.5.3 Utbildning för anställda som för ämnena växtodlings- och husIngenting h i n d r a r givetvis att även andjurslära. Förutom repetition skulle i ställda genomgår de av kommittén föredensamma ingå konstruktion och anslagna kurserna för företagarutbildvändning samt vård och underhåll av ning. En speciell för anställd personal de viktigaste maskiner, som kommer till tillrättalagd utbildning bör som komanvändning på ett kombinerat jord- och mittén tidigare antytt främst ta sikte skogsbruk. på att öka de anställdas arbetstekniska Undervisningen vid driftsledarkur- kunnande. F ö r jordbruk och skogsbruk serna blir i likhet med undervisningen integrerad utbildning för anställda torvid den företagsekonomiska specialkurde endast inom maskinskötseln vara sen teoretisk men integreras med öv- av större betydelse. Undervisningen vid ningar för befästande av de kunskaper de kurser i maskinskötsel, som anordnas som teorilektionerna ger. Övningarna vid lantbruksskolor, inriktas på att utbör liksom i den nämnda specialkursen vidga och fördjupa de kunskaper, som avse planering av driften, uppgörande inhämtats i grundutbildningen rörande

77 maskinlärans tekniska och ekonomiska sidor. Genom övningar och demonstrationer skall eleverna lära sig utföra enklare reparations- och underhållsarbeten samt meddelas kunskaper om maskinernas skötsel och användning. Kurserna är tillrättalagda för såväl företagare som anställda inom jordbruket. Enligt kommitténs mening bör denna kurstyp kunna varieras, så att man vid vissa lämpligt belägna lantbruksskolor låter demonstrationerna och övningarna omfatta även jordbrukstraktorernas utrustning och användning för körslor i skogen. Man fär nämligen räkna med att jordbrukstraktorer i viss utsträckning kommer att användas för transporter av produkter från skogsbruket. En maskinutbildning av antydd art kan bli lika värdefull för företagarna som för de anställda, ehuru man torde kunna utgå från att den senare kategorin blir starkast representerad vid kurser av sådan art. Det är sannolikt att åtskilliga jordbrukare kommer att vid sidan av jordbruksdriften utföra skogskörslor pä entreprenad för grannar eller inom ramen för olika samverkansformer mellan enskilda skogsägare. För dylik verksamhet krävs givetvis uppsättning av skogstraktorer med lastapparater och lastekipage. Vill en jordbrukare eller hos honom anställd person skaffa sig utbildning för detta transportarbete bör de med fördel kunna genomgå den av kommittén föreslagna vidareutbildningen till maskinförare.

2.3.5.4 Utbildning av driftsledare För utbildning av driftsledare, ägare eller förvaltare, vid större jordbruksegendomar med skog torde de av kommittén förordade företagarkurserna inte kunna anses tillräckliga. På jordbrukssidan är genomgång av den ettåriga ar-

bets- och driftsledarkursen önskvärd och för en ännu grundligare utbildning krävs lantmästarutbildning. På skogsbrukssidan finns ingen motsvarighet till arbets- och driftsledarkursen — skogsteknikerutbildningen kan inte jämföras med denna — medan på utbildningsnivån närmast däröver skogsmästarutbildningen på visst sätt kan jämföras med lantmästarutbildningen. Såväl lantmästare som skogsmästare har befattningar som driftsledare vid kombinerade jordbruks- och skogsföretag eller är ägare av sådana. För en lantmästare i dylik ställning är kunskap e r i skogsbruk av stort värde liksom kunskaper om jordbruk är värdefulla för en skogsmästare i likartad ställning. Med hänsyn härtill skulle det kunna övervägas att lägga in skogsbruksutbildning i lantmästarkursen och jordbruksutbildning i skogsmästarkursen. Kommittén anser sig emellertid av flera skäl inte kunna förorda en integrerad utbildning för jordbruk och skogsbruk på denna nivå. Eftersom lantmästarutbildningen måste anpassas efter jordbrukets förhållanden och skogsmästarutbildningen efter skogsbrukets är det inte möjligt att obligatoriskt lägga in skogsbruksutbildning i lantmästarkursen respektive jordbruksutbildning i skogsmästarkursen. Skall en integrerad utbildning komma till stånd måste den anordnas som en särskild utbildningslinje, som i sig måste sammansmälta det huvudsakliga innehållet i lantmästar- och skogsmästarkurserna. En sådan utbildning kommer att ta lång tid och torde komma att efterfrågas endast av ett fåtal presumtiva elever. Den blir för dyrbar och för tidsödande för att på allvar kunna övervägas. Utbildningsproblemet på denna nivå torde kunna lösas på så sätt, att särskilda kortare kurser i skogsbruk anordnas för utexaminerade

78 lantmästare liksom även för personer, som genomgått arbets- och driftsledarkurs, och kurser av samma slag i jordbruk för utexaminerade skogsrnästare. Hur pass omfattande en dylik kompletterande utbildning i jordbruk respek-

tive skogsbruk bör vara och var den bör förläggas anser sig kommittén inte kunna bedöma. Det synes vara lämpligt att hänskjuta dessa frågor till lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen för utredning gemensamt.

KAPITEL 3

Vuxenutbildning inom skogsbruket

3.1 Bakgrund

De genomgripande förändringarna av utbildningsväsendet h a r sitt ursprung i samhällets sociala och ekonomiska omvandling samt tekniska och organisatoriska förändringar i näringslivet. Utbildningssituationen h a r under ett decennium radikalt förändrats för praktiskt taget alla människor. De unga står nu bättre rustade vid sitt inträde på arbetsmarknaden än tidigare generationer. Utvecklingen kan emellertid även av dem kräva anpassning till nya arbetsprocesser eller helt andra yrkesområden redan efter en relativt kort tids yrkesverksamhet. Många äldre måste också räkna med långtgående omställning mellan arbetsuppgifter och yrken. F ö r dem kan ändringarna innebära väsenthgt större svårigheter än för de unga, som får starta med en bredare och solidare fond av grundkunskaper. Utbildningen för de vuxna måste således tillgodose skiftande behov från komplettering och fördjupning av grundskolekunskaper till träning i speciella och avancerade tekniska processer. Alla yrkesverksamma måste vara beredda att genom vidareutbildning kvalificera sig för speciella arbetsuppgifter, att genom fortbildning hålla sig å jour med utvecklingen på det egna yrkesområdet eller att genom om- eller uppskolning möta friställning eller hot därom. För dessa utbildningsformer användes i det följande termen vuxenut-

bildning som sammanfattande begrepp, trots att ordet inte är fullt adekvat med hänsyn till elevernas ålder. Ett begränsat antal elever i en del vidareutbildningskurser vid skogsbruksskolorna kommer sålunda att tillhöra det gymnasiala åldersstadiet, medan eleverna i skogsinstitutens kurser, skogsteknikerrespektive skogsmästarkurs, enligt gängse språkbruk är vuxna. Behovet av vuxenutbildning och dess inriktning har diskuterats ingående av bl a gymnasieutredningen, 1960 års arbetsmarknadsutredning och yrkesutbildningsberedningen. Samtliga utredningar framhåller angelägenheten av att samhället erbjuder de vuxna möjligheter till utbildning som de antingen behöver för fortsatt yrkesverksamhet eller önskar av personliga skäl. I propositionen angående vissa åtgärder inom vuxenutbildningens område m m (1967: 85) har följande skäl (referat) anförts som motiv för en ökad satsning på ifrågavarande verksamhet. Reformerna på undervisningsområdet har lett till betydande skillnader mellan olika generationer; på 1930-talet lämnade 80 % av eleverna skolan efter 6 ä 8 år, medan lika stor andel om några år kommer att ha 11- eller 12-årig skolgång. På lång sikt försvagas detta rättviseargument, men för nu överskådlig tid har det särskild tyngd. Av praktiska skäl kan möjligheten att under det gymnasiala skolstadiet växla studieriktning inte alltid förverkligas. Friheten i studievalet inom ungdomsutbildningen blir därför ofullständig, om den inte förenas med möjligheten att senare i livet, kunna ändra utbildningens inriktning.

80 Särskilda utbildningsanordningar behövs dels för de ungdomar som föredrar att gå ut i förvärvslivet omedelbart efter den obligatoriska skolgången för att längre fram skaffa sig kompletterande utbildning, dels för dem som vill ha förlängd undervisning efter det att de fått slutbetyg från mindre kurs i gymnasiet, dels för dem som inte uppfyller de speciella behörighetskraven för inträde till akademiska eller andra högre studier. Vuxenutbildningsmöjligheten medför totalt sett att trycket på ungdomsuthildningens resurser kan bli mindre. Det skulle vara att se för snävt på vuxenutbildningsfrågorna om åtgärderna begränsades till att gälla enbart utbildning enligt skolans eller universitetens kursplaner. Utbildningspolitiken har som ett av sina viktigaste mål att möjliggöra för allt fler att aktivt ta del i kulturlivet och att därmed göra livet rikare för den enskilde. Den kulturella orienteringen har därför förstärkts inom skolväsendet. I skolformerna bar också kraftigt markerats behovet inom skolan av fostran till självständigt ställningstagande i samhällsfrågor. Ovanstående punkter uttr\Tcker det utbildningsintresse, som i främsta rummet har sin utgångspunkt i individuella önskemål. Utbildningsväsendet skall emellertid som en uppgift förse arbetsmarknaden med väl utbildad arbetskraft. En betydelsefull strävan är därför att utforma utbildningens innehåll med hänsyn till arbetsmarknadens krav. De fortlöpande förändringarna i näringslivet skapar nya behov, som reser krav på förändringar i utbildningens innehåll och anordnande av utbildningsvägar för nya arbetstagarkategorier. Även om ungdomsskolans läroplaner och organisatoriska utformning successivt anpassas till förändringar av sådant slag, påverkas inte den redan aktiva arbetskraften i produktionslivet av en ändrad skolorganisation. Genom arbetsmarknadsutbildningen har samhällets ansvar för den enskildes försörjningsmöjligheter klart markerats. Tiotusentals personer har getts möjlighet till en tryggad utkomst. Indirekt spelar utbildningen därmed också en roll inom strukturomvandlingen och medverkar därmed i inkomstutjämningen. Det är samhällets uppgift att så långt som möjligt underlätta för den enskilde att på rimliga villkor få tillgång till utbildning antingen denna meddelas inom samhällets utbildningsorganisation eller t ex studieförbundens verksamhet.

Denna översikt av utbildningssituationen för samhället i dess helhet är självfallet giltig även för skogsbruket. Utvecklingstendenserna, som beskrivits i kapitlet om utbildningsbehov inom skogsbruket (kap. 5), tyder på att åtgärder i form av vidareutbildning och fortbildning måste framstå som ytterst angelägna delar i lösningen av skogsbrukets rationaliseringsproblem.

3.2 Nuvarande

förhållanden

Skogsbrukets utveckling frän övervägande hantverksmässiga metoder till industriella former h a r inte tagit mera än 10 a 15 år. Särskilt djupgående h a r omdaningen varit under den senaste femårsperioden. Som hjälpmedel vid införandet av nya metoder och anpassning av tidigare tillämpade har självfallet olika former av utbildning använts. Inriktningen av kursverksamheten och samordningen av utbildning med andra åtgärder har emellertid inte alltid varit tillfredsställande. Brister har kunnat iakttas även i fråga om samordningen av utbildningsinsatser på skilda nivåer i företagsorganisationen. Sålunda finns det åtskilliga exempel på att genomförandet av motiverade åtgärder fördröjts på grund av otillräcklig utbildning för en eller ett p a r personalgrupper. Även om den positiva effekten av en del kurser således varit ringa så h a r dock utbildningen verksamt bidragit till omvandlingen inom skogsbruket. Det är inte möjligt att fullständigt beskriva de samlade insatserna för vuxenutbildning inom skogsbruket; säkra uppgifter om motsvarande utbildning lär heller inte kunna åstadkommas för någon annan näringsgren. Att det är fråga om en relativt bred och omfattande verksamhet visar tillgänglig statistik över deltagare och elevdagar

81 för ett p a r läsår, som h ä r återges för skilda grupper av kursanordnare. 3.2.1 Arbetare och företagare

3.2.1.1 Skogsvårdsstyrelserna Benämningen på nuvarande kurstyper i statsunderstödd skogsyrkesutbildning överensstämmer inte med den terminologi, som kommittén i anslutning till vedertaget språkbruk tillämpar i detta betänkande. Den specialinriktade grundutbildningen i årskurs 2 samt den allmänna förmanskursen motsvarar således vad kommittén avser med vidareutbildning, medan sistnämnda begrepp enligt gällande författning utnyttjas för de kurser, som kommittén kallar fortbildning. Dessa utbildningsformer h a r n ä r m a r e beskrivits i kommitténs första betänkande, varför framställningen i detta sammanhang begränsas till en kort översikt. Den specialinriktade grundutbildningen omfattar för närvarande (våren 1967) dels en driftsekonomisk linje för utbildning av skogsbrukare, dels en teknisk linje för utbildning av traktorförare. Den driftsekonomiska kursen är normalt uppdelad på 12 veckor skolmässig undervisning (skolskeden) och 16 veckor tillämpningsövningar utanför skolan (praktikskeden). På den tekniska linjen skall däremot undervisningen enligt normalplanen anordnas under en sammanhängande period utan avbrott för praktikskeden. Skogsbruksskolan svarar således även för tillämpningsövningarna. Förmanskursen omfattar sammanlagt 14 veckor skolmässig undervisning, som kan vara uppdelad på perioder utan speciell organisation av mellanliggande skeden. Kursens syfte är att utbilda biträdande personal åt skogsskoleutbildade tjänstemän. Fortbildningens syfte är att ge yrkesverksamma personer ökade kunska6—714819

per inom ett eller flera ämnen. Undervisningen kan meddelas genom skolmässiga kurser om två eller flera dagar, kombinerade kurser (studiecirklar med skriftlig och muntlig undervisning) samt instruktionsverksamhet. Deltagarna i kombinerade kurser skall skriftligen lösa uppgifter och besvara frågor, vilkas rättas av vederbörande korrespondensinstitut eller skogsvårdsstyrelse. Utöver muntlig undervisning anordnas i regel praktiska tillämpningsövningar om sammanlagt minst 2 dagar under kursen eller vid dess slut. Instruktionsverksamhet omfattar huvudsakligen demonstration av ändamålsenliga maskiner och redskap, handledning i redskapsvård, arbetsplanering och arbetsteknik, samt orientering om utbildningsmöjligheter. Verksamheten bedrives antingen vid besök under en å två dagar på arbetsplatser eller vid instruktionsdagar för grupper om minst 7 deltagare. I tabell 3.1 har verksamheten särredovisats för de två anslag, från vilka kostnaderna för utbildningen bestrides. Skogsbrukskursan&laget (i riksstaten benämnd »Bidrag till vissa skogsbrukskurser m m » ) avser den verksamhet, som skogsvårdsstyrelserna är ålagda att bedriva enligt skogsvårdsstyrelseförordningen (SFS 1960: 267) och kungörelsen angående statsunderstödda skogsbrukskurser (SFS 1954: 427). Anslag från arbetsmarknadsstyrelsen utgår för dels sådan ökning av utbildningsverksamheten, som är betingad av arbetsmarknadsmässiga skäl, dels försöksverksamhet med rehabiliteringskurser för skogsarbetare med ryggbesvär, dels kurser för utbildning av förmän vid beredskapsarbeten. 3.2.1.2 Andra kursanordnare För kalenderåret 1966 redovisar domänverket totalt 13 215 kursdagar vid kur-

82 Tabell 3.1. Skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet med vidareutbildning

och fortbildning

1964/65

1965/66

Kurstyp elever

elevdagar

elever

elevdagar

Skogsbruksanslaget Förkortad grundutbildning för yrkesverksamma arbetare Vidareutbildning

2 485

13 929 21 022 2 420 37 371

6 457

11 183 12 775 1 530 25 488

(Åk 2)

Driftsekonomi Teknisk Förmanskurs

95 150 33

89 129 24

Fortbildning Drivning Allmän Motors ågning Traktortransport. . Hästkörning Sprängning Maskinbarkning. . . Arbetarskydd Komb. kurser Instruktionsverksamhet Skogshushållning Allmän Ekonomi Beståndsanläggning Beståndsvård Skogsmätning Komb. kurser Instruktionsverksamhet

913 968 551 7 112 14 43 620 6 962

4 883 5 625 5 622 42 672 84 129 4 267 10 190

389 228 43 208 918 301 —

Förmanskurser

8 298

29 622

1400 1 263 88 812 4 074 1 885 2 087

—

956 1 548 445 22 138

5 566 8 474 4 181 351 676

226 420

742 826

4 939

8 694

306 211 22 224 923 2 082 9 522

1 948

6 254

27 070

1 284 845 61 910 3 996 6 489 4196

14 013 2 214

Anslag från arbetsmarknadsstyrelsen Skogsyrkeskurser Skogsarbetare Småbrukare Traktortransport.... Särutbildning för specialklasselever 1 .

219 6 7 69

648 72 245 2 886

1 546

19 Rehabiliteringskurser.

3 324

22 241

675 6 309

5 397

4 400

13 646 | 91 590 Summa Försöksverksamhet; från 1967/68 under skogsbruksanslaget.

ser för skogsarbetare. Ungefär en femtedel härav faller på interna kurser vid verkets egna skolor i F a r n a och Lyck-

1 206 11 514 438

2 896

14 445

90 104

sele. De externa k u r s e r n a h a r i regel varit förlagda till skogsbruksskolorna, som då svarat för undervisningen. Den

83 interna utbildningen har omfattat grundläggande traktorförarutbildning och fortbildning för traktorförare. Enligt skogsstatistisk årsbok omfattade fortbildningsverksamheten vid skogsägareföreningar och bolag budgetåret 1964/65 sammanlagt 5 785 deltagare och 9 937 elevdagar. Ett utmärkande drag i skogsägareföreningarnas aktivitet på utbildningsområdet är engagemanget i studiecirkelverksamhet och exkursioner. Under vintern 1966/67 har exempelvis 7 000 deltagare studerat i cirklar, som avslutats med en rikstävling. Utöver här angiven kursverksamhet tillkommer en omfattade informationsoch rådgivningsverksamhet. Denna organiseras och genomförs av skogsvårdsstyrelser och skogsägareföreningar, när det gäller skogsbrukare, samt av respektive arbetsgivare och fackliga organisationer beträffande arbetare och förmän. Formerna för denna verksamhet skiftar från föredrag och diskussioner inför grupper av varierande storlek till studiecirklar och individuell rådgivning.

3.2.2 Bcfälspersonal

I den officiella statistiken saknas detaljerade uppgifter om vidareutbildning och fortbildning av personal med grundutbildning vid skogsskolorna och skogsmästarskolan. Denna verksamhet omfattar huvudsakligen interna fortbildningskurser anordnade av respektive arbetsgivare eller sammanslutningar av företag. Vidareutbildningen för speciella arbetsuppgifter h a r däremot kvantitativt varit relativt begränsad med undantag för lärarutbildningen, som behandlas i särskilt kapitel. Omfattande kursverksamhet h a r under flera år bedrivits även av Forskningsstiftelsen skogsarbeten samt Skogs- och lantarbetsgivareföreningens skogsbyrå. Kurserna förläggs ibland till skogsbrukssko-

lor, vars lärare då medverkar i vissa delar av undervisningen. Med undantag för den privata skogsskolan i Gammelkroppa och skogsmästarskolan har däremot skolorna för befälsutbildning inte nämnvärt utnyttjats för vidareutbildning och fortbildning. 3.2.2.1

Vidareutbildning

Domänverkets vidareutbildning har omfattat kurser för revirassistenter (från år 1958) och tekniska assistenter (från år 1964). Sammanlagt har 40 revirassistenter och 50 tekniska assistenter utbildats. Utbildningsmål och timplaner för dessa kurser återges i bilaga 5. Skogsstyrelsens kurser för vidareutbildning av skogsvårdskonsulenter till vågmästare är ett annat exempel på intern vidareutbildning. Dessa kurser ingick ursprungligen som ett led i överflyttningen av personal från arbetsområden, där efterfrågan på skogsvårdsstyrelsernas tjänster minskat till sådana, inom vilka styrelserna blivit mera anlitade. Expansionen av vägbyggnadsrverk&amheten hämmades då av brist på lämplig planeringspersonal. Den kärva arbetsmarknaden för skogsskoleutbildade utgjorde också en anledning att tillgodose behovet av skogsvägmästare med ifrågavarande personalgrupp. Skogsstyrelsen anser att erfarenheterna av skogsvägmästarnas arbete tyder på att en ändamålsenlig utbildningskombination åstadkommits. Sammanlagt h a r 57 vågmästare utbildats vid tre kurser. Timplan för kursen återges i bilaga 5. I samband med omorganisation av skogsförvaltningarna lät tre bolag (SCA, Mo och Domsjö samt Forss AB) år 1964 vidareutbilda några av sina skogsfaktorer för tekniska uppgifter. Kursen bestod av dels korrespondensstudier, dels skolmässig undervisning (ca 350 tim. fördelade på fyra perioder om respektive 2, 8, 15 och 24 dagar). Un-

84 der skeden med korrespondensstudier (friställdes deltagarna från ordinarie arbetsuppgifter i varierande omfattning. Den totala utbildningstiden uppgick till 10,5 månader. Kursen genomgicks av 19 elever. Kursledningen utövades av skogsstyrelsen i samarbete med representanter för berörda företag. Erfarenheterna av 1964 års kurs var i stort sett positiva. Under vintern 1966/ 67 h a r ytterligare två liknande kurser aktualiserats. Den ena kursen anordnas för utbildning av centralskogvaktare inom Korsnäs-Marma AB och den andra för faktorer med tekniska uppgifter vid SCA m fl företag. I jämförelse med 1964 års kurs h a r kursplanen ändrats i bl a följande avseenden. Den totala utbildningstiden h a r minskats från 10,5 till 7 mån. Ett diagnostiskt prov i matematik h a r inlagts vid kursens början. Eleverna avses under korrespondensskedena komma att friställas helt från sina ordinarie arbetsuppgifter. Korrespondensstudierna i tekniska ämnen har utbytts mot skolmässig undervisning. I undervisningen skall större vikt läggas på driftskontroll och planläggningsuppgifter. Vid båda kurserna kommer undervisningen att bedrivas i stort sett efter samma kursplan. Utbildningsmål och timplan anges i bilaga 5. 3.2.2.2

Fortbildning

För inriktningen och omfattningen av nuvarande fortbildning för skogsskoleutbildad personal torde följande beskrivning av statistiskt känd verksamhet ge en tillfredsställande bild. Framställningen avser dels arbetsgivarna, domänverket samt skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna, dels Gammelkroppa skogsskola och skogsmästarskolan. Domänverkets fortbildningsverksamhet för arbetsledarpersonalen (krono-

jägare, revirassistentcr och tekniska assistenter) berörde år 1966 339 deltagare under 1 596 elevdagar. Utöver ovanstående kurser deltog 24 arbetsledare under 163 kursdagar i kurser anordnade utanför verket. Den interna personalutbildningen vid skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna har under vart och ett av de senare åren omfattat ungefär 7 000 elevdagar för den skogsskoleutbildade personalen. Skogsvårdsstyrelsernas mångskiftande verksamhet återspeglas i vitt skilda kurstyper och ämnesområden. I regel omfattar kurserna endast några dagar. Ett undantag från detta är aspirantkurserna, vilka utgör ett led i introduktionen av nyanställd skoglig personal. Dessa omfattar normalt omkring fyra veckor. För sådan personal, som inte genomgått aspirantkurser inom fem år efter anställningen vid skogsvårdsstyrelsen h a r kurser om två veckor anordnats. Verksamheten omfattade budgetåret 1965/66 107 kurser med 1930 deltagare under 6 096 elevdagar. I denna volym ingår även högskoleutbildad personal med ca en fjärdedel. Två omständigheter ledde till att organiserad fortbildning fick stor omfattning vid Gammelkroppa skogsskola, nämligen dels mekaniseringen och därav föranledda omställningar inom skogsbruket, dels det minskade behovet av skogsskoleutbildad personal. Nödvändigheten att reducera kapaciteten i den normala utbildningsverksamheten gav skolan osökt en möjlighet att tillgodose ett i hög grad aktuellt behov. Skolans styrelse tillsatte på hösten 1963 en arbetsgrupp med uppgift att undersöka dels behovet av skogvaktare inom Värmlands och Örebro län, dels behovet av fortbildning för ifrågavarande personal. Arbetsgruppen bestod av representanter för skolan, bolag, skogsägareföreningen, skogsvårdsstyrel-

85 serna i de båda länen samt de skogsskoleutbildade. På grundval av de förslag och synpunkter, som arbetsgruppen framförde, beslöt skolans styrelse att tillsätta ett studieråd (samma ledamöter som i arbetsgruppen) med uppgift att utforma ett konkret program för de mest akuta fortbildningsbehoven. Studierådet inriktade till att börja med sin verksamhet på planering för kurser i planläggning och genomförande av maskinella drivningar. Badet framhöll i anslutning därtill, att en mera långsiktig plan för fortbildningsverksamheten borde utarbetas. Den första fortbildningskursen i drivningsplanläggning startade i slutet av augusti 1964. Skolans ordinarie lärare jämte ett par utomstående experter svarade för undervisningen, vilken omfattade två veckor enligt timplan. Kurserna möttes med stort intresse från både arbetsgivare och berörd personal. Anslutningen till denna kursform blev så stor, att verksamheten inte kunde vidgas till andra kurser förrän i början av år 1966, då tre nya kurstyper togs upp på programmet. Dessa kurser om vardera en vecka avser arbetsledning, komplettering i ämnet drivningsplanläggning samt aktuella skogsproduktionsfrågor. Kursen i arbetsledning h a r utarbetats i samarbete med institutet för tillämpad psykologi, som också svarar för delar av undervisningen. Planerna för de båda övriga kurserna h a r utformats av studierådet. Timplaner för här nämnda kurser återges i bilaga 5. Ett genomgående drag i undervisningen vid samtliga dessa fortbildningskurser är anknytningen till normalt förekommande aktuella problem. Föreläsningar kompletteras med grupparbeten i fråga om konkreta uppgifter. Speciellt påtagligt är detta för kursen i drivningsplanläggning, där deltagarna upprättar en drifts- och kostnadskal-

kyl för en relativt stor drivningstrakt. Under hösten 1964—våren 1967 h a r fortbildningsverksamheten vid Gammelkroppa omfattat 43 kurser om sammanlagt 60 veckor med 644 deltagare. Antalet elevdagar är ca 4 500. Fördelningen på kurstyper samt arbetsgivare framgår av tabellerna 3.2—4. Fortbildningsverksamheten vid Gammelkroppa h a r gett positiva erfarenheter i flera avseenden. Kursdeltagarna anser sålunda att undervisningen både ökat deras tekniska kunnighet och gett dem insikter i den pågående omvandlingen av skogsbruket. Effekten på båda dessa områden ligger bakom arbetsgivarnas bedömning att resultat av utbildningen varit gott. Skogsskolans rektor och lärare hävdar att verksamheten varit stimulerande även i det avseendet att grupparbeten och diskussioner delgett dem sådana praktiska erfarenheter, som varit till nytta även för den grundläggande skogsskoleundervisningen. Beträffande kursorganisatoriska frågor h a r erfarenheterna påvisat värdet av att deltagarna kan hålla kontakten med sin ordinarie verksamhet under kurstiden. Vid två-veckorskurserna har därför lördag och söndag varit helt undervisningsfria. Sedan två år tillbaka h a r skogsmäsTabell 3.2 Kurser och deltagare i fortbildning (Gammelkroppa) Summa Kurstyp kurser

kurselever veckor

4 Drivningsplanläggn. Kompl.-kurs i drivningsplanläggning Arbetsledning Aktuella skogsproduktionsfrågor . . . .

12 9

189 137

40 Summa

86 Tabell 3.3. Fördelning

av kursdeltagare på kombinationer

av kurser

(Gammelkroppa)

Antal kursdeltagare med kurskombination 1 Kurstyp

3+ 4 2+3 + 4

2+ 3

2+ 4

1. Drivningsplanläggning 2. Kompletteringskurs i drivn.-plan 3. Arbetsledning 4. Aktuella skogsprod.-frågor

57 9

4 2 10

4 7

Ex. Deltagare med kurs enbart i drivningsplanläggning anges på rad 1 i kol 2. Deltagare med kurs enbart i arbetsledning anges på rad 3 i kol 4. Deltagare med kurs enbart i drivningsplanläggning + arbetsledning anges på rad 1 i kol 4

tarskolan sådana lokalresurser, att fortbildningskurser kunnat förläggas dit. Under höstterminen disponeras en å två lektionssalar samt viss kapacitet i laboratorier och skolrestaurang. Dessa resurser har helt tagits i anspråk för utbildningsverksamhet, som huvudsakligen organiserats av andra organ, eftersom skogsmästarskolan saknar resurser för mera omfattande direkt engagemang i fortbildning. Bl a nämnden för skoglig flygbildsteknik, skogsstyrelsen, lantbruksstyrelsen och Forskningsstiftelsen skogsarbeten har stått som kursanordnare. Genom frivilligt åtagande av lärarna har även skogsmästarskolan kunnat anordna några kurser.

3.3 Skogsstyrelsens

ning (graden av specialisering, kurslängd, metodik, årstider). Volym från efterfrågesynpunkt. Lärarfrågor. Ekonomiska frågor. För utredningen insamlades material bl a dels genom enkäter till såväl samtliga större arbetsgivare inom området med undantag för domänverket som ett urval skogsskoleutbildade, dels genom intervjuer med tjänstemän som ansvarar för fortbildning hos större arbetsgivare eller institutioner. Intervjuerna h a r avsett personer både inom och utom i direktiven angivet område. Utredningsarbetet bedrevs med syfte att resultaten så långt som möjligt skulle vara allmänt tillämpliga även utanför de fyra nordliga länen.

utredning

3.3.1 Direktiv och genomförande

Våren 1965 uppdrog skogsstyrelsen åt en utredningsman (rektor Åke Bengtsson, Hällnäs) att undersöka »behovet av fortbildning av skogsskoleutbildade» i de fyra nordligaste länen. Undersökningen skulle enligt direktiven omfatta bl a följande punkter. Ämnesområden inom vilka behov av fortbildning föreligger. Uppläggning av kursmässig fortbild-

Tabell

3.4. Fördelning på arbetsgivargrupper (Gammelkroppa) Arbetsgivargrupp

Bolag Skogsägareföreningar Skogsvårdsstyrelser Stiftsnämnder Skogssällskap Enskilda skogsägare Utländska deltagare

Antal deltagare 540 31 20 21 21 9 2

Summa

87 3.3.2 Resultat

Utredningsmannen avlämnade en promemoria (Utredning angående fortbildning av skogsskoleutbildade) i mars 1966. Huvuddragen av resultat och slutsatser återges här i kort sammanfattning.

3.3.2.1 Fortbildningsbehov Både arbetsgivare och skogsskoleututbildade fick besvara följande frågor vid enkäten. A. Hur många dagar per år borde man ägna åt fortbildning (om tid och utbildningsmöjligheter inte vore begränsade) ? B. Hur många dagar per år skulle rimligtvis kunna ägnas åt fortbildning om utbildningsmöjligheter funnes (och endast tiden vore begränsad) ? C. Hur många dagar per år har hittills ägnats åt fortbildning i medeltal de senaste 5 åren. Av tabellen framgår att de skogsskoleutbildade har bedömt fortbildningsbehovet tidsmässigt vara större än vad arbetsgivarna gjort. Uppgifterna om genomgången fortbildning är enligt de skogsskoleutbildades svar lägre än enligt arbetsgivarnas. Skillnaderna i detta hänseende kan bl a bero på tolkningen av uttrycket »fortbildning». Sålunda kan exempelvis informationsdagar och exkursioner av arbetsgivarna ha betraktats som fortbildning, medan de skogsskoleutbildade hänfört dem till ordiTabell 3.5. Uppskattat fortbildningsbehov (skogsstyrelsens utredning 1966) Fråga A B C

Arbetsgivare

Skogsskoleutbildningen

9—16 6—10 3,8—7,2

14—23 10—16 2,3—4,8

narie tjänstgöring. Differensen i arbetsgivarnas svar på frågorna B och C ger visst stöd för den uppfattningen, att resurser saknats att genomföra den fortbildning, för vilken deras skogsvaktare bedömts disponera tid. I fråga om det totala fortbildningsbehovet har avgörande skillnader inte framkommit mellan olika arbetsgivargrupper. 3.3.2.2 Ämnesområden ning

och

kursupplägg-

Det största fortbildningsbehovet redovisas under rubrikerna »planläggning» och »ekonomi». I övrigt spåras ett klart samband mellan respektive företags inriktning av sin verksamhet och bedömning av fortbildningsbehov. Drivningsekonomiska frågor dominerar således inom grupperna skogsägareföreningar, stora bolag och övriga (huvudsakligen mindre bolag), medan biologiska ämnen står i förgrunden i skogsvårdsstyrelsernas svar. Ett uppskattat utbildningsbehov av 4 000 elevdagar per år ( = skillnaden mellan alternativen B och C i p 3.3.2.1 för de ca 1 000 skogsskoleutbildade inom de fyra nordliga länen) skulle med hänsyn till arbetsgivarnas angelägenhetsgradering fördela sig enligt tabell 3.6. De angivna talen är att betrakta som relativa. Avgränsningen av de olika ämnesområdena framgår av förteckningen efter tabellen. De skogsskoleutbildade och arbetsgivarna h a r i stort sett redovisat samstämmig uppfattning om vilka ämnesområden, som är mest angelägna för fortbildning. De förstnämnda h a r dock genomgående angett högre fortbildningsbehov än arbetsgivarna för ämnen, som traditionellt i allmänhet handläggs av ett annat organisationsled än bevakningspersonal. Detta gäller exempelvis planläggningsfrågor rörande arbetskraft och bebyggelse, samverkan mellan förvaltningar och företag,

88 Tabell 3.6. Fördelning av uppskattat årligt utbildningsbehov i N Sverige (Skogsstyrelsen)

— instruktionsmetodik (pedagogik) — fysiologi (inkl. arbetarskydd) — svenska (tal- och diskussionsteknik)

Elevdagar/år Drivningsplanläggning (huvudämnen) 653 Flygbildens användning 585 Skogsskötsel 470 Flerårsplanering 430 Mänskliga relationer 430 Företagsekonomi 418 Drivningsplanläggning (biämnen) 311 Maskinteknik 267 Virkeslära 239 Matematik 179

Skogsskötsel — beståndsvårdens ekonomi — beståndsanläggningens ekonomi — gödslingens ekonomi — dikningens ekonomi — naturvård (inkl. vilt- och fiskevård) — trädens liv i relation till ståndort och behandling •— trädens skadegörelse

Drivningsplanläggning (huvudämnen) — kostnadssamband och arbetskraftsåtför olika arbeten — kalkyl- och planeringsteknik — samordning av olika arbetsoperationer (drivningsplanläggning) inom avverkningstrakt (exv. huggning-körning) •— åtgärdsplanering för ett år, en säsong — prissättning av olika arbeten •— metod och organisation för olika arbeten — samordning av olika arbetsoperationer (drivningsplanläggning) inom bevakning (exv barkningens plats i transportkedjan) Flerårsplanering •— arrondering — samverkan med andra bevakningar, för— samverkan med andra bevakningar, förvaltningar och skogsägare — skogsbruksplanering (skogsindelning) — transportnätplanering — arbetskrafts- och bebyggelseplanering — utbildningsplanering Drivningsplanläggning (biämnen) — jordartslära (väghållning) — snö och is som transportunderlag — arbetsstudier — datateknik — samordning av olika arbetsoperarativt (drivningsplanläggning) inom förenloning eller ännu större ram Maskinteknik — motor- och maskinlära — materiallära •— hydraulik — konstruktions- och hållfasthetslära — hjul, band, gummi — bränsle, oljor — el och radio Flygbildens användning Mänskliga relationer •— psykologi (arbetslednings-)

Företagsekonomi — rotpostvärdering (beräkning av utbyte och värde) — företagsekonomi, allmänt — skogs- och fastighetsvärdering — lagar, förordningar m. m. — aptering — nationalekonomi Virkeslära •— virkets skydd mot skadegörare (virkesvård) — virkets torkning-flytbarhet (virkesvård) — virkets egenskaper-förädling Matematik arrondering och datateknik. Denna s k i l l n a d h a r av u t r e d n i n g s m a n n e n b e d ö m t s k u n n a v a r a ett u t t r y c k för d e skogsskoleutbildades önskan om bättre o r i e n t e r i n g i frågor, som indirekt b e r ö r deras arbete. Sammanfattningsvis visar svaren att f o r t b i l d n i n g i ett ä m n e b ö r å t e r k o m m a ungefär vart tredje år, att k u r s e r n a b ö r o m f a t t a 10 d a g a r (två v e c k o r ) , att l ä m p l i g a s t e t i d e n p å å r e t ä r v i n t e r halvåret och därnäst hösten, att g e m e n s a m k u r s för d e l t a g a r e f r å n olika arbetsgivare a c c e p t e r a s om de tillh ö r s a m m a a r b e t s g i v a r k a t e g o r i m e n att s a m m a n f ö r a n d e t av d e l t a g a r e f r å n s k i l da arbetsgivarkategorier betraktas som undantag, att k u r s e r n a b ö r k o n c e n t r e r a s k r i n g ett ä m n e s a v s n i t t m e n att a n g r ä n s a n d e ä m n e a v m i n d r e o m f a t t n i n g k a n få i n g å , att u n d e r v i s n i n g e n k a n få d e l a s p å t v å s k e d e n , o m så ä r n ö d v ä n d i g t , s a m t

3.4.1 Utbildningsmotiv — individ och företag

jär utbildning för skogsarbetare inte organiserades förrän i början av 1950talet. Yrkeskunnandet överfördes tidigare från äldre till yngre och från mera till mindre erfarna i direkt samband med arbetet. Förnuftiga slutsatser av såväl egna som andras erfarenheter kunde underlätta arbetet och öka prestationerna. Däremot fanns knappast någonstans i landet underlag eller tradition för att genom systematisk skolning nå en bättre eller säkrare ställning som skogsarbetare. Uttrycket »timmerhuggning är en sjukdom man ärver och inte ett yrke man väljer» 1 tolkade sannolikt den allmänt rådande inställningen i många landsdelar. »Att utbilda sig» förknippades i skogsbygderna med antingen yrken utanför skogsbruket eller också verksamhet som skogstjänsteman. Denna attityd präglade länge rekryteringen till grundutbildning. Likaså torde den ha dämpat anslutningen till fortbildningskurserna. Genom ordnade anställningsförhållanden med kontinuerligt arbete och differentierade uppgifter samt inte minst genom många arbetsgivares och organisationers uppslutning kring utbildningsfrågorna, torde det emellertid numera bland skogsarbetarna finnas en positiv inställning till utbildningen i skogsarbete. De har funnit flera bärande motiv att söka sig till kurser av olika slag. Skogsbrukarna, i regel samtidigt ägare till jordbruk, fick tidigare än arbetarna erfara utbildningens betydelse. I allmänhet var emellertid intresset huvudsakligen riktat mot skogsskötseln och de driftsekonomiska frågorna. Först på senare tid har behovet av ökade arbetstekniska kunskaper även för skogsbrukarna blivit ett framträdande motiv för deltagande i kurser. Faktorn, kronojägaren och skogvak-

I sitt första betänkande h a r kommittén redogjort för bakgrunden till att regul-

1 Otto-Karl Oskarsson: Kall blåst över Oxnäset.

att studier i hemmet före kursen är tänkbart (55 % ja-svar) i begränsad omfattning. 3.3.2.3 Försöksverksamhet Utredningsmannen har utgått från att lokaler och vissa läromedel skall ställas till förfogande kostnadsfritt. De direkta kostnaderna för fortbildning h a r uppskattats till 60 å 70 kr p e r elevdag vid kurser om 15 å 20 deltagare. I dessa kostnader har medräknats lärare, kurslitteratur samt kost, logi och resor för deltagarna. Eftersom brist på lärare bedöms omöjliggöra ett snabbt tillgodoseende av det totala fortbildningsbehovet, föreslås en systematisk försöksverksamhet i syfte att finna effektiva former och metoder. Lärarrekryteringen föreslås samtidigt böra aktiveras. Slutligen föreslås att skogsstyrelsen, i avvaktan på att fortbildningen blir inordnad i skogsskolornas verksamhet, inrättar en central funktion för samordning och effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser för fortbildningen. (Kommentar: Sedan hösten 1966 har skogsstyrelsen ålagt innehavaren av en tjänst som rektor för skogsskola, tidigare placerad vid Hällnäs, att handlägga frågor rörande fortbildning för befälspersonal.) 3.4 Avgränsning skogsbruket

av vuxenutbildning

I början av detta kapitel h a r några karakteristiska drag i den allmänna utbildningssituationen berörts. I anslutning härtill skall detta avsnitt ägnas åt vissa speciella problem rörande vuxenutbildningen i skogsbruket.

90 tåren kunde förr räkna med en relativt stabil tillvaro i flera bemärkelser. Med ordinarie tjänst följde ofta en trygg förvissning om skydd mot både omställning i arbetet och uppbrott från bostad tills vederbörande på eget initiativ och med stöd av i första hand anciennitetsprincipen kunde flytta till mera attraktiv ort. Detta utgjorde nästan den enda karriärmöjligheten för skogsbrukets arbetsledare. Likformigheten inom hela skogsbruket och fast organisationsstruktur med relativt skarpa gränser mellan arbetsuppgifterna för bevaknings- och förvaltningspersonal var inte ägnade att stimulera till yrkesförkovran. Genom ökad specialisering inom företagen och stora variationer i organisation och principer för arbetsfördelningen mellan skilda företag har utbildning efter skogsskola fått större betydelse i merithänseende. Nya tjänster med intressanta arbetsuppgifter i självständig ställning inrättas ofta i samband med organisationsförändringar, önskan att få en sådan tjänst utgör exempel på ett positivt utbildningsmotiv med direkt anknytning till arbetslivet. I samband med näringens omvandling uppstår emellertid även motiv av defensiv karaktär. Utbildningen blir ett medel för äldre att skydda sig mot att bli förbigångna av yngre med längre grundutbildning. De personliga incitamenten för studier kan dock alltjämt härledas från omständigheter, som endast indirekt eller inte alls har samband med yrkesverksamheten. Den personliga studieaktiviteten varierar sannolikt lika mycket inom skogsbruket som inom andra yrkesområden. Det förekommer olika grader av intensitet med snäv eller bred inriktning av ämnesområdet. Åtskilliga kan offra tid och pengar på studier, som inte ger annat utbyte än ökad trivsel, men däremot helt sakna lust för yrkesstudier,

hur klart deras värde från karriärsynpunkt än framträder. Omvända förhållandet är givetvis minst lika vanligt. Trots att många vuxna av skiftande motiv och i växlande omfattning sålunda ägnar sig åt studier, torde många yrkesverksamma endast sporadiskt eller aldrig självmant söka sig till systematisk utbildning varken i syfte att förkovra sina yrkeskunskaper eller för att tillgodose sina personliga intressen. Från företagens synpunkt måste utbildningen betraktas som en investering, vilket ställer krav på att nedlagt kapital skall lämna skälig förräntning i form av ökad produktion. Insatserna blir därför i många företag beroende på konjunkturläget. Särskilt under ekonomiskt kärva perioder prioriteras ofta utbildning, som leder till omedelbara produktionsökningar. Vid ensidig inriktning på utbildningsformer, som beräknas ge kortsiktiga vinster, löper man emellertid risken att förbise mera djupgående problem avseende bl a attityder och normer. Erfarenheter h a r visat att lösning av dessa problem genom systematisk utbildning kan ge stor och uthållig produktionsökning, även om verkningarna slår igenom relativt långsamt. De individuella motiven för utbildning uppvisar många variationer mellan önskan om k a r r i ä r och högre inkomst samt ökad trivsel, medan företagens intresse i regel riktas på åtgärder för ökning eller effektivisering av produktionen. Skillnaderna i utbildningsmotiv behöver dock inte innebära motsatsförhållanden, även om individernas motiv i motsats till företagens i viss utsträckning är konsumentinriktade. Både individernas och företagens intressen kan tvärtom i det väsentliga tillgodoses genom en utbildningsverksamhet, som är väl anpassad till objektivt fastställda brister och behov. Vid övervä-

91 ganden rörande utformningen av utbildning för vuxna måste emellertid de skiftande motiven och framförallt den ringa studieaktiviteten hos många personer särskilt uppmärksammas.

3.4.2 Resurser — ämnesområden

Klyftan mellan resurser för och önskemål om utbildning för vuxna har varit djup och kommer förmodligen aldrig att kunna fyllas helt. Konsumtionen av utbildning känner nämligen praktiskt taget inga gränser. Tillgången på kapital, lokaler och lärare sätter däremot s p ä r r a r för den totalt möjliga utbildningsvolymen i samhället. Skilda utbildningsorgan måste därför begränsa sin verksamhet till sådana utbildningsformer och ämnesområden, som bäst svarar mot deras speciella förutsättningar om tillgångarna skall bli rationellt utnyttjade. Enligt dessa allmänna principer skulle skogsbrukets vuxenutbildning begränsas till ämnen, som är specifika för skogsbruket. Innan de maskintekniska metoderna satte sin prägel på skogsarbetet, kunde nämnda formulering betecknas som en ganska klar avgränsning. Numera är det inte möjligt att entydigt urskilja många »specifikt skogliga» ämnen. Inte ens arbetenas tekniska utförande kan längre hänföras till de områden, för vilka utbildningen helt skall bedrivas av skogliga institutioner. Så berör exempelvis specialtrimningen av personal för en upparbetningsstation huvudsakligen sådana maskintekniska och organisatoriska problem, att en adekvat utbildning förutsätter direkt medverkan från tillverkarnas sida. Det finns nämligen ingen anledning att försöka utbilda skogsbrukets lärare till experter på varje speciellt område av denna art. För dem torde det vara tillfyllest med god kännedom om arbetsgången vid stationen och ingående kunska-

per om återverkningarna för arbetena i skogen. Mera ingående specialutbildning för teknisk personal i arbetsledande och förvaltande ställning synes också böra förläggas till industrier eller särskilda maskintekniska skolor, som även kan tillgodose motsvarande behov för bl a anställda inom anläggningsoch transportföretag. Som exklusivt skogliga ämnen torde tills vidare få betraktas erforderlig maskinlära i samband med undervisning om användningen av konventionella och allmänt förekommande maskiner, arbetsorganisation samt planläggning av olika arbeten. Även inom det klassiska ämnet skogsskötsel, numera skogsproduktion, kan utvecklingen väntas medföra ökade behov av utbildning, som lämpligen bör förläggas till institutioner utanför skogsbruket. Företagsekonomi och personaladministration utgör ytterligare exempel på sådana ämnen. Kommittén anser att vuxenutbildningen vid skogsbruksskolor och skogsinstitut måste avgränsas i överensstämmelse med ovanstående synpunkter, om behovet av resurser för verksamheten skall kunna hållas inom en ram, som både tillgodoser skogsbrukets berättigade krav på effektiv utbildning och samtidigt är realistisk med hänsyn till det samhällsekonomiska läget. I enskilda fall kan givetvis problem uppstå vid tillämpning av principerna om fördelning av utbildningen på dels skogsbrukets skolor, dels övriga yrkesutbildande skolor, företag och frivilliga studieorganisationer. Kommittén förutsätter emellertid att berörda organ i samverkan med tillsynsmyndigheterna skall kunna träffa överenskommelser med syfte att nå största möjliga utbyte av för samtliga intressenter begränsade tillgångar. För detta talar även den omständigheten, att vuxenutbildningen numera ingår som en naturlig beståndsdel

92 i såväl samhället som näringslivet, varför den inte längre äger det ovanligas attraktivitet. Av dessa skäl anser kommittén, att det skulle vara en överloppsgärning att söka precisera vilka ämnesområden, som olika institutioner skall svara för.

3.5 Vuxenutbildningens

innehåll

3.5.1 Arbetare och företagare

För vidareutbildningen till företagare, maskinförare och förman lämnade kommittén i sitt första betänkande förslag även innefattande undervisningsplaner. Samtidigt framhöll kommittén, att kortare grundläggande kurser borde anordnas vid sidan av den ordinarie utbildningsgången för verksamma skogsbrukare och skogsarbetare, som inte genomgått grundutbildning vid skogsbruksskola. Därjämte fastslogs att fortbildning borde anordnas för samtliga yrkeskategorier inom skogsbruket. I fråga om den förkortade grundutbildningen har kommittén funnit, att ytterligare en grupp bör uppmärksammas i sammanhanget, nämligen de som efter genomgången fackskola, gymnasium eller annan yrkesutbildning önskar ägna sig åt skoglig verksamhet. För äldre elever (över 20 å 21 år) med längre studier bakom sig, i regel omfattande även militärutbildning, torde studieförutsättningarna sålunda avvika så mycket från de yngre elevernas, att undervisningen för dem bör vara speciellt tillrättalagd. Både deras kunskaper och mognad synes möjliggöra att vissa ämnen slopas och studietakten i de övriga forceras. Kommittén har bedömt att grundutbildningen för dessa elever kan begränsas till en termin. Det bör ankomma på tillsynsmyndigheten att fastställa läroplaner för de båda formerna av förkortad grundutbildning, nämligen dels för yr-

kesverksamma skogsarbetare och skogsbrukare utan skolmässig grundutbildning, dels för personer, vilka genomgått mera omfattande utbildning såsom minst fackskola. Innehållet i fortbildningskurserna har undergått stora förändringar på 5 å 10 år. Många kursmoment, t ex handbarkningen och arbetet med bågsåg, har helt utgått. Andra har tillkommit, såsom kvistning med motorsåg och gödsling. Detta illustrerar en huvudprincip i fortbildningen, nämligen att de yrkesverksamma därigenom skall hållas å jour med förändringarna i näringslivet. Kraven på successiv anpassning av lärostoffet till yrkesarbetet återspeglas i behovet av stor frihet beträffande kursernas längd och undervisningsformer. Detaljerade förslag till normalplaner med fixerade bestämmelser om kurslängd och inre organisation för utbildningen skulle kunna binda utbildningen så att syftet med verksamheten motverkades. Däremot talar många skäl för klar precisering av målet för undervisningen vid alla kurser och en med hänsyn härtill strikt avgränsning av lärostoffet. Någon form av analys beträffande deltagarnas kunskapsstandard före utbildningen och eftersträvade förändringar i denna är således nödvändig. Utan klar diagnos är det inte möjligt att ordinera vare sig lämplig typ eller lagom dos utbildning. Och hur kvalitativt högtstående undervisningen än är i pedagogiskt hänseende, blir dess verkan otillfredsställande om den inte berör aktuella kunskapsbrister.

3.5.2 Befälspersonal

I kapitlet om grundutbildningen vid skogsinstituten har kommittén redogjort för sina överväganden rörande befälsutbildningens allmänna organisa-

93 tion. Av därvid redovisade skäl h a r kommittén dragit den slutsatsen, att skogsinstituten bäst tillgodoser skogsbrukets behov av utbildning för h ä r aktuell personal, om de engageras för såväl grundutbildning som vidareutbildning och fortbildning. Liksom i fråga om fortbildningen för arbetare och företagare är innehållet i vidareutbildningen och fortbildningen för befälspersonalen helt beroende av de speciella behov, vilka utbildningen skall tillgodose. Dessa krav är inte likartade vare sig i skilda landsdelar eller hos olika arbetsgivare. Utvecklingen såväl i fråga om metoder som tillämpningen av dessa kan heller inte väntas komma att löpa jämsides. Även om skillnaderna i arbetsrutiner mellan och inom skilda skogsägargrupper samt skogliga organ utjämnas på vissa områden, så torde väsentliga olikheter komma att kvarstå på andra. Utvecklingen av skogsföretagens organisationsstruktur pekar bestämt mot en ökad specialisering i fråga om befälspersonalens arbetsuppgifter. Detta medför att många skogsskoleutbildade med traditionell bevakningstjänst successivt länkas in på snävare avgränsade arbetsområden. För de nya uppgifterna synes speciell utbildning hittills ha varit av mycket skiftande beskaffenhet. De förutnämnda kurserna för assistenter vid domänverket och specialbefattningar vid några bolag markerar de mest omfattande insatserna. För åtskilliga specialister bland de skogsskoleutbildade torde den skolmässiga vidareutbildningen ha inskränkt sig till en eller annan kurs om några dagar som komplettering till erfarenheterna i långvarig verksamhet. Kommitténs undersökningar tyder närmast på att arbetsgivarna i allmänhet väljer ut specialisterna bland redan anställda. Ett skäl härtill torde i vissa

fall vara behovet att inrätta befordringstjänster. Ett annat betydelsefullt motiv för urval bland egen personal är ,att det under en tids anställning kan vara möjligt att säkrare komma till insikt om speciella intressen och anlag än i samband med studierna. Många gånger visar det sig naturligt att en tjänsteman så att säga växer sig in i vissa arbetsuppgifter. Gemensamt för denna urvalsmetod är att både arbetsgivare och arbetstagare hunnit bilda sig en uppfattning om i vilken utsträckning personlighetsegenskaperna hos den anställde svarar mot de krav, som företagets syften och organisatoriska uppbyggnad ställer. Kommittén har tidigare (1.2) fastslagit, att underlag saknas för skogstekniker- och skogsmästarkursernas uppdelning på skilda linjer med specialiserat lärostoff. Därvid har även framhållits att eleverna knappast mera än i enstaka fall har förutsättningar att redan under den grundläggande utbildningen vid skogsinstitut träffa ett någorlunda säkert val av framtida arbetsuppgifter. Både för arbetsgivare och arbetstagare måste det således framstå som ytterst angeläget att vidareutbildningsmöjligheter står öppna efter något eller några års tjänstgöring, under vilka inriktningen klarnat. Kommittén anser att förhållandena och utvecklingen inom skogsbruket klart motiverar att skogsinstituten åläggs att svara för viss vidare- och fortbildning. Denna bestämda uppfattningom organisatorisk uppbyggnad av utbildningen kan inte paras med lika definitivt ställningstagande beträffande utbildningens innehåll. Här gäller liknande förutsättningar, som för motsvarande verksamhet avseende arbetare och företagare. Det torde förresten vara ännu svårare att på detta område fixera innehållet många år före kursernas an-

94 ordnande, eftersom personaladministrativa problem utgör en väsentlig del och förändringarna på ifrågavarande fält synes vara ännu mera svårbedömbara än omställningar i tekniska avseenden. Kommittén anser att undervisningsplanerna för domänverkets och vissa bolags kurser (bilaga 5) kan tjäna som underlag för vissa av skogsinstitutens vidareutbildningskurser. Utöver personaladministrativ orientering, som revirassistentkurserna, och maskinteknisk inriktning, exempelvis kurs för tekniska assistenter, lär åtskilliga andra ämnesområden bli aktuella. Sålunda räknar kommittén med att specialister även kommer att behövas för uppgifter avseende skogsproduktionen. En starkare integration mellan skogsbruket och virkesförädlingen kommer sannolikt att medföra ökat behov av transportledare, för vilka skogstekniker- eller skogsmästarutbildning kan vara lämplig grund. I förhållande till hittills anordnade vidareutbildningskurser anser kommittén att väsentliga ändringar kan göras beträffande lärostoffet i framtiden. Det bör således vara möjligt att helt eller till största delen utesluta undervisning i allmänorienterande ämnen. Eleverna i skogsinstituten bör nämligen äga väsentligt bättre kunskaper på dessa områden, när de går ut i yrkeslivet, än vad som tidigare varit fallet efter skogsskola och skogsmästarskola. Detsamma kommer sannolikt att gälla även beträffande grundläggande avsnitt i fackämnena. Kommittén har med hänsyn till här anförda skäl stannat för att styrelsen för skogsinstituten i samråd med berörda organ inom skogsbruket skall utarbeta förslag till erforderlig vidareutbildning och fortbildning enligt här uppdragna riktlinjer. Det synes inte nödvändigt att utforma andra bestäm-

melser om kursernas längd än maximitiden en termin för vidareutbildningskurs. För deltagande i sådan vidareutbildningskurs torde minst ett års praktik efter utbildning vid skogsinstitut få anses önskvärd. Kommittén h a r emellertid inte ansett detta böra fastställas som obligatoriskt krav. Hänsyn bör nämligen tas till de reella förhållandena i varje särskilt fall. Även tjänstgöring före utbildning vid skogsinstitut bör därvid beaktas. För praktiskt taget alla yrkesområden söker samhället erbjuda sådana former av utbildning, att eleverna efter densamma skall finna meningsfull sysselsättning i produktionen och därigenom kunna försörja sig. På många områden är utbildningen så rikt differentierad, att studerandena kan utveckla sig till mycket kvalificerade specialister. Allra längst hålles möjligheterna öppna i de utbildningsvägar, som direkt eller indirekt utgör led i forskarkarriären. Även på mera produktionsinriktade områden kan emellertid specialiseringen gå långt. För många praktiska utbildningsvägar förutsattes däremot samhällets insatser kunna begränsas till de allmänna grundkunskaper, som är av betydelse för många yrkesgrupper. Den nödvändiga specialutbildningen, ofta kallad färdigutbildning, förutsattes då till stor del kunna ske inom arbetslivet som ett led i inskolningsverksamheten under ledning och ansvar av respektive arbetsgivare. Hittillsvarande skogsskoleutbildning h a r varit ett långtgående uttryck för denna handlingslinje, m e dan mycket omfattande specialiserad vuxenutbildning organiserats för arbetare och företagare. De förhållanden, som motiverat och alltjämt motsvarar den sistnämnda verksamheten, bör enligt kommitténs uppfattning även vara relevanta beträffande befälsutbildningen.

95 3.6 Vuxenutbildningens

organisation

Vid överväganden rörande vuxenundervisningens innehåll och uppläggning (inre organisation) samt huvudmannaskap, skolledning och personal (yttre organisation) h a r kommittén sökt tillgodose såväl skogsbrukets behov som individuella önskemål hos dem som söker utbildning. Kommittén h a r därvid utgått från att det är både ändamålsenligt och nödvändigt, att samhället åtar sig att svara för en skälig andel av vuxenutbildningen enligt samma riktlinjer som den grundläggande utbildningen. I samband med diskussionen om lärostoffet i vidareutbildning och fortbildning (föregående punkt) fann kommittén det vara mest ändamålsenligt att styrelserna för respektive utbildningsform ålägges att utarbeta erforderliga kursplaner. Dessa bör fastställas av respektive tillsynsmyndighet, som även bör utforma program för verksamheten. Det bör även ankomma på tillsynsmyndigheterna att bestämmma utbildningsorter för lågfrekventa kursformer. Kommittén h a r tidigare pekat på att orsakerna till bristande effekt av fortbildningskurser i vissa fall kunnat hänföras till den omständigheten, att inte samtliga organisationsled berörts av verksamheten. Denna fråga bör ägnas speciell uppmärksamhet beträffande sådana arbetsmoment och ämnen, där undervisningen helt eller delvis syftar till ändringar i traditionella arbetsrutiner. Genom samundervisning för deltagare ur mer än ett organisationsled bör det vara möjligt att eliminera riskerna för uppkomsten av omotiverade kunskapsskillnader mellan olika personalgrupper. En sådan organisation av undervisningen torde även skapa en gynnsammare pedagogisk situation än kurser med homogena deltagargrupper.

Diskussionerna i samband med undervisningen blir självfallet mera ingående, om problemen kan belysas med erfarenheter från olika led i arbetsorganisationen. Härtill kommer betydelsen av att deltagarna redan under en kurs får tillfälle att sammanjämka sina åsikter om planerade ändringar. Därigenom kan svårigheterna vid omläggning av arbetsrutiner reduceras till frågor av teknisk natur, vilka berörda personer då får angripa med utgångspunkt från gemensamma kunskaper beträffande syftet. Kurser med deltagande av exempelvis både skogstekniker och skogsarbetare eller förvaltare och skogstekniker bör därför kunna anordnas vid skogsbruksskolor och skogsinstitut. I kapitlet om finansierings- och statsbidragsfrågor h a r kommittén redovisat sin uppfattning om hur bestämmelserna om statsbidrag skall utformas för att skolorna på ett smidigt sätt skall kunna anordna kurser med deltagare från olika personalgrupper. För många vuxna kan det vara svårt med längre tids avbrott i yrkesarbetet. Där så är möjligt och från pedagogiska och skolorganisatoriska synpunkter lämpligt bör därför undervisningen delas upp på flera skeden, mellan vilka eleverna kan bedriva individuella litteraturstudier. Korrespondensstudier bör i så fall utnyttjas i ämnen, där lämpliga kurser föreligger. Eventuellt torde dessa kunna kompletteras med speciellt utarbetat material. I flera sammanhang har kommittén framhållit betydelsen av att undervisningen på alla stadier skall anpassas till elevernas studieförutsättningar. Dessa synpunkter h a r understrukits av vederbörande departementschef i propositionen om vuxenutbildningen (1967:85 s 80). Där betonas att ungdomsutbildningens studieformer naturligt nog inte kan tjäna som mönster och att utveck-

96 lingen också i dessa avseenden har gått i riktning mot allt större frihet inom vuxenundervisningen. Den egna studieaktiviteten ges stort utrymme, koncentrationsundervisningen har vunnit terräng. Gymnasieutredningens (GU:s) synpunkter, innefattande bl a förslag om försöksverksamhet med undervisningsgrupper av olika storlek, anses böra vara vägledande för den fortsatta utvecklingen. Det framhäves också att erfarenheterna från andra vuxenstudier därvid bör tas tillvara. Departementschefen räknar med att ett fruktbärande samarbete mellan representanter för olika former av vuxenundervisning skall komma till stånd, varigenom utvecklingsarbetet på vuxenutbildningens område bör få en betydelsefull stimulans. Beträffande behovet av forskningsinsatser hänvisas till propositionen om reformerad lärarutbildning, där det framhålles att det ökande behovet av utbildning i vuxenpedagogik kommer att aktualisera inrättandet av nya lektorat i vuxenundervisningens metodik. Samtidigt kommer forsknings- och utvecklingsarbetet inom vuxenundervisningen också att kräva vidgade insatser. Hur detta bäst skall tillgodoses och hur arbetet därvid skall fördelas mellan lärarhögskolor och universitet säges bli en arbetsuppgift för den utredning som skall pröva frågorna om samverkan mellan de pedagogiska institutionerna vid dessa läroanstalter. I sitt första betänkande föreslog kommittén att fortbildningen för olika kategorier av arbetare och företagare samt förmän borde vara en uppgift för skogsvårdsstyrelserna under tillsyn av skogsstyrelsen. För att tillfredsställande utvinna den produktionshöjande effekten av fortbildningen måste skolans och näringslivets företrädare samarbeta mycicet intimt. Kommittén anser därför att särskild uppmärksamhet måste ägnas

åt kontakterna med skilda grupper inom skogsbruket. Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna å ena sidan samt landstingen å den andra bör därjämte sträva efter god samordning mellan skogsbruksskolornas utbildning och fortbildningsverksamheten. Som exempel h ä r p å kan nämnas gemensamt utnyttjande av såväl lokaler och materiel som personal. Det bör vidare framstå som angeläget att skogsvårdsstyrelserna och landstingen samverkar i frågor rörande information om utbildningsverksamheten. Enligt kommitténs uppfattning har det med hänsyn till kraven på vidareutbildningen och fortbildningen för skogstekniker och skogsmästare inte kunnat förebäras skäl som talar för annan huvudman än skogsinstituten. Denna verksamhet bör ingå som en normal uppgift för instituten. Därav följer att organisationen för vidareutbildningen och fortbildningen måste utformas så, att både denna verksamhet och grundutbildningen vid instituten får arbeta under ändamålsenliga förutsättningar. Därmed sammanhängande problem h a r behandlats i ett särskilt avsnitt (1.3).

3.7 Studiesociala

frågor

I propositionen om vuxenutbildningen anmäles, att undersökningar pågår i syfte att förändra studiefinansieringssystemet för vuxenutbildningen. Förslag om åtgärder inom det studiesociala området saknas nämligen i det utredningsmaterial, som legat till grund för propositionen. Ett behov anses emellertid föreligga att inom ramen för gällande studiesociala system göra förändringar, som leder till större möjligheter för de vuxna att bedriva gymnasiala studier. I samband med detta uttalande hänvisas till vad chefen för inrikesdepartementet framhållit i prop 1967: 1 (bil 13 s 79)

97 om att några ändringar i gällande regler för utbildningsbidrag nu inte bör aktualiseras. I vuxenutbildningspropositionen föreslagna ändringar berör inte den fortbildning, för vilken kommittén framlägger förslag. Då det måste anses önskvärt, att förmånerna till deltagare i vidareutbildning och fortbildning blir likartade oavsett yrkesområde och hu-

1—714819

vudman, har kommittén avstått från att framlägga detaljerat förslag i frågan. Den vill emellertid i detta sammanhang understryka vad som anförts beträffande studiesociala frågor i kapitlet om finansierings- och statsbidragsfrågor. Nuvarande bestämmelser förutsattes gälla intill dess resultaten av pågående undersökningar kommer att föreligga.

KAPITEL 4

Utbildningens organisation vid skogsbruksskolorna

4.1 Nuvarande

förhållanden

Verksamheten vid skogsbruksskolorna står under ledning av skogsvårdsstyrelsen i respektive län. Planerande och samordnande uppgifter ifråga om utbildningen inom länet handhas av en utbildningsledare, vilken i större län är chef för skogsvårdsstyrelsens utbildningssektion, medan ifrågavarande funktion i mindre län förenas med andra uppgifter. Utbildningsledaren har att bereda och föredra ärenden rörande skogsyrkesutbildningen i skogsvårdsstyrelsen samt svara för kontakterna med företrädare för arbetsgivare, arbetstagare och skolorgan. Därtill kommer frågor rörande fördelning av uppgifter och resurser mellan skolorna, anskaffning av mera kostnadskrävande material samt fortbildning av lärare och kontroll av verksamheten. Skolornas rektorer h a r att inom fastställda ramar genomföra och utveckla verksamheten enligt skogsstyrelsens och respektive skogsvårdsstyrelses anvisningar. Bektorerna är platschefer på skolorna och har därmed ansvaret för att tillgängliga resurser i den löpande verksamheten utnyttjas effektivt. Lärarpersonalen består av två huvudgrupper, nämligen yrkeslärare och instruktörer. Därtill kommer timlärare, som svarar för undervisningen huvudsakligen i allmänna ämnen samt speciella avsnitt i vissa ämnen. Skogsvårdsstyrelsernas övriga personal tas även i anspråk för

undervisning; framförallt gäller detta vid kurser utanför skogsbruksskolorna. Vid fem skolor med omfattande maskinteknisk utbildning har tjänster som tekniker inrättats på försök. För ledning och undervisning är de befattningshavare fast engagerade i skogsvårdsstyrelsens utbildningsverksamhet, som anges i tabell 4.1. Huvudparten av det administrativa arbetet för utbildningen vid skogsbruksskolorna utförs av skogsvårdsstyrelsernas expeditioner. Vid skogsbruksskolorna finns endast deltidsanställd kontorspersonal. Med undantag för samförlagda enheter är ekonomipersonal och hantverkare anställda vid samtliga Tabell 4.1 Skogligt utbildade befattningshavare i skogsvårdsstyrelsernas utbildn ingsverksamhet Kategori Utbildningsledare: heltidssysselsatta. . . . minst halvtidssyssel-

Antal

Anteckningar

12 8

högst halvtidssyssel3

23 Assistenter (biträder utbildningsledare) Rektor (heltids-) » (deltids-)

6 26 16

Yrkeslärare Instruktörer Tekniker

124 67 5

Ingår bland yrkeslärarna

99 skogsbruksskolor. På skolor med 32— 40 elever finns i regel en husmor, en kokerska, tre ekonomibiträden och en hantverkare. Internaten drives i skolornas regi. Skogsbruksskolornas kapacitet ifråga om antalet elevplatser och egna övningsskogar samt uppgifter om skolornas allmänna standard redovisas i kapitel 6. På flertalet skolor är utrustningen av relativt god beskaffenhet efter de senaste årens upprustningar. Förekommande brister avser i första hand bibliotek och undervisningsmaterial för grundläggande maskinteknisk undervisning. Den inre organisationen i övrigt beträffande nuvarande verksamhet vid skogsbruksskolorna har utförligt beskrivits i kommitténs första betänkande.

4.2 Skolledare

För närvarande är skolledarens normala funktioner för skogsbruksskolorna uppdelade på två personer, nämligen utbildningsledare och rektor. Detta förhållande utvecklades i början av 1950talet, då skogsvårdsstyrelserna ålades uppgiften att svara för skogsyrkesutbildningen. Kurserna bedrevs då som regel på många orter i varje län. Föreståndare för skogsbruksskolor eller skogsvårdsgårdar, som de benämndes på den tiden, förekom endast i några län. Som lärare tjänstgjorde ett stort antal personer, vilka under en stor del av året fullgjorde andra göromål än undervisning. Utöver grundutbildning och vuxenutbildning genomförde skogsvårdsstj^relserna ett stort antal skogsbetonade fortsättningsskolor; ett 15-tal sådana kurser i varje län varje år var ingalunda ovanligt. Under dessa förutsättningar var det nödvändigt att koncentrera planläggning och ledning av

verksamheten till en befattningshavare, utbildningsledare, placerad vid skogsvårdsstyrelsens kansli. Arbetsuppgifterna blev i många län så omfattande, att kontorspersonal och — i vissa län — ytterligare en skoglig utbildad befattningshavare måste avdelas för verksamheten. Därmed hade särskilda utbildningssektioner utvecklats. Förekomsten av dessa regleras numera genom 1960 års reglemente för skogsvårdsstyrelser och skogsstyrelsens organisationsplaner. Tillkomsten av befattningar som skolledare (föreståndare 1960 och rektorer 1963), koncentration av utbildningen till en eller ett p a r skolor i varje län samt tillgången på en fast lärarkår har radikalt ändrat förutsättningarna jämfört med det skede, då funktionen som utbildningsledare tillkom. Det är nu enligt kommitténs uppfattning inte längre nödvändigt med ett organisatoriskt led mellan skogsbruksskolans styrelse och dess rektor. De arbetsuppgifter avseende grund- och vidareutbildning, som nu åligger utbildningssektioner och utbildningsledare vid skogsvårdsstyrelserna, torde utan olägenheter kunna överföras på rektorerna. I samband därmed måste självfallet arbetskraften för kontorsgöromål vid skogsbruksskolorna ökas. Det torde också vara nödvändigt att något reducera rektorernas undervisningsskyldighet. I län med flera skogsbruksskolor bör de verkställande uppgifterna ifråga om utbildningsverksamhetens samordning åvila rektorn vid en av skolorna. Den av kommittén föreslagna organisationsändringen ifråga om skolledarfunktionen får givetvis återverkningar på skogsvårdsstyrelsernas organisation. I mindre län — sannolikt flertalet — torde arbetsuppgifterna med fortbildning inte utgöra underlag för en hel tjänst. Kommittén har velat pe-

100 ka på denna konsekvens även om det inte kan anses tillhöra dess uppgift att närmare utreda följdverkningarna och avge något förslag i detta avseende.

4.3 Lärare och annan

personal

Vid skogsbruksskolorna undervisar flertalet yrkeslärare i grundläggande kurser inom praktiskt taget hela yrkesområdet. Instruktörerna är på grund av begränsade fackkunskaper i allmänhet hänvisade till en snävare sektor, som oftast avser maskin- och redskapslära samt avverkning och transport. I kapitlet om utbildningen av lärare för skogsbrukets yrkesundervisning (kapitel 7) h a r kommittén närmare redogjort för nuvarande förhållanden beträffande arbetsuppgifter och utbildning för olika grupper av pedagogiskt utbildad personal. Samtidigt h a r även redovisats de synpunkter på lärarkompetens för yrkeslinjerna i den gymnasiala skolan, som yrkesutbildningsberedningen framfört i sitt principbetänkande. Enligt dessa avser beredningen att i sitt kommande utredningsarbete utgå från den grundsatsen, att den gymnasiala yrkesutbildningen bör ha behov av lika väl kvalificerade lärare som annan gymnasial utbildning. Slutsatsen av detta ställningstagande är att lärare på lägst adjunktsnivå bör krävas för yrkesskolan. Kommittén anser att frågan om lärarkompetens för skogsbrukets utbildning inte kan betraktas som en från annan yrkesutbildning isolerad företeelse. De genomgripande förändringar, som ett förverkligande av yrkesutbildningsberedningens förslag skulle leda till, måste självfallet komma att återverka på verksamheten vid skogsbrukets skolor. Med beaktande därav h a r kommittén därför begränsat sina

förslag ifråga om lärare till sådana frågor, som inte föregriper yrkesutbildningsberedningens arbete. De föreslagna åtgärderna är således att betrakta som nödvändiga förbättringar under en övergångsperiod. Det är möjligt att yrkesutbildningsberedningens förslag till långsiktiga lösningar kommer att gå väsentligt längre. Om några år kommer alla elever i skogsbruksskolornas grundutbildningskurser att ha genomgått 9-årig grundskola. Deras kunskapsnivå möjliggör därför en annan avgränsning av lärostoffet än vad elevernas nuvarande förutbildning medger. Därigenom blir det möjligt att i vissa ämnen utöka lärostoffet som en anpassning till skärpta yrkeskrav på både skogsarbetare och företagare i framtiden. Kommittén bedömer att en fördjupning och i vissa avseenden breddning av lärostoffet är mest aktuell för ämnena skogsproduktion, maskin- och redskapslära och skogsmätning. Ändringar i denna riktning skulle medföra andra krav på lärarnas fackkunskaper än vad den nuvarande undervisningen ställer. Enligt kommitténs uppfattning kommer en utvidgad undervisning i nämnda ämnen att förutsätta en fackmässig bakgrund, som yrkeslärarna i allmänhet inte h a r kunnat förvärva i skogsskola. Den av kommittén förordade skogsteknikerutbildningen kan heller inte i allmänhet anses ge sådan bakgrund, som svarar mot de nya kraven. Problemet kan lösas på två vägar, nämligen antingen genom kompletterande utbildning för nu verksamma yrkeslärare eller också genom överflyttning av undervisningen till annan lärargrupp med för den nya undervisningen adekvata ämneskunskaper. Den förstnämnda vägen synes vara tillämplig huvudsakligen för begränsade ämnesavsnitt. Det senare alternativet tor-

101 de vara mera ändamålsenligt, då under- keslärarna, torde flertalet av dem bevisningen kräver fördjupade ämnes- härska en snävare sektor av lärostoffet kunskaper såväl i det ämne i vilket un- än yrkeslärarna. Denna begränsning dervisning skall meddelas som i ett medför lägre flexibilitet ifråga om eller flera allmänna ämnen av betydelse skogsbruksskolornas lärarkapacitet än för den aktuella undervisningen. vad som skulle vara fallet om samtliga Kommittén har funnit att samtliga hade full yrkeslärarkompetens. Med hänskogsbruksskolor med plats för minst syn dels till denna omständighet, dels två klasser i grundutbildning bör ha till ökade krav på lärarnas ämneskunskaunderlag för en tjänst som ämneslärare per i framtiden, föreslår kommittén att (motsvarande adjunkt; termen motive- den nuvarande lärargruppen instruktöras i kapitel 7). I de fall lärarbehovet rer successivt avvecklas. I samband därkan tillgodoses genom anlitande av tim- med bör instruktörerna genom särskilda lärare med motsvarande kompetens, åtgärder beredas möjlighet att kompletbör detta komma ifråga i första hand. tera sina kunskaper och därigenom bli Till meriterande fackutbildning för des- behöriga att erhålla yrkeslärartjänster. sa tjänster bör i första hand hänföras Denna utbildningskomplettering av civiljägmästarexamen eller annan aka- fackkunskaper bör organiseras på sådemisk utbildning lämplig för de undant sätt, att hänsyn så långt som möjdervisningsuppgifter vederbörande ligt tas till de enskilda personernas akskall utföra. Med hänsyn till de krav tuella kunskaper. Förslagsvis kan kurpå lärarnas erfarenheter, som särskilt ser och prov i vart och ett av de cenvidareutbildningen vid skogsbruksskotrala fackämnena vid skogsinstituten fölorna ställer, bör emellertid även på anrekomma. Det bör ankomma på tillnat sätt än genom akademiska studier synsmyndigheten att utforma och geförvärvad reell ämneskompetens kunnomföra utbildningskompletteringen. na godkännas. Som ett exempel härpå I likhet med vad som föreslagits för vill kommittén nämna skogsmästarexaskogsinstituten bör tjänster som assismen med höga betyg följd av meritetenter inrättas vid skogsbruksskolor med rande tjänstgöring inom skogsbruket minst 40 elevplatser. Deras uppgifter och därvid ådagalagd pedagogisk skickskall vara att biträda lärarna med arlighet. betsuppgifter utanför den aktiva underSåsom närmare utvecklas i kapitlet visningen, exempelvis iordningställande om lärarutbildningen visar erfarenheav undervisningsobjekt, förberedelser terna från verksamheten vid skogs- och avslutningsarbeten för vissa övningbruksskolorna att uppgifter för yrkes- ar och prov samt förvaring och vård lärare och instruktörer inte är så skilj- av undervisningsmateriel och arbetsaktiga, som det ursprungligen avsågs redskap. Dessa tjänster bör ingå i unnär de sistnämnda tjänsterna inrättaderlaget för beräkning av driftbidrag. des. Avsikten var då att instruktörerna F ö r internatens drift anser kommittén huvudsakligen skulle biträda yrkeslä- att inga ändringar i princip för närr a r n a vid övningar. Deras arbetsområ- varande är påkallade. Det torde ligga de har emellertid efterhand breddats i huvudmännens intresse att efterhand och blivit mera självständigt. Även om vidtaga de åtgärder, som med hänsyn instruktörerna sålunda i många fall till utvecklingen är ägnade att göra fullgör samma arbetsuppgifter som yr- verksamheten mera ekonomisk.

102 4.4 Klasser och

grupper

Undervisningsenheternas storlek vid skogsbruksskolorna regleras författningsmässigt endast i det avseendet, att statsbidrag inte må »utgå med mindre antalet kursdeltagare vid kursens början uppgår till minst sju» (SFS 1954:427, 10 §). Skogsstyrelsen har kompletterat denna bestämmelse med nedanstående riktlinjer för vissa kurser. Tabell 4.2. Klassernas storlek vid skogsbruksskolor (skogsstyrelsen) Antal kurser Kurstyp

4 Antal elever Årskurs 1, årskurs 2, driftekonomisk linje och grundläggande förmanskurs . . . . 12—20 21—36 37—48 49—64 Maskinteknisk utbildning längre än 10 Minst 10 elever per kurs övrig utbild1 1 ! Minst 7 elever per kurs ning

Enligt skolstadgan skall elevantalet i heltidskurs vid yrkesskola »som regel vara högst 16 vid kurs av verkstadsskolkaraktär inom området för industri och hantverk eller vid k n r s i h u s ligt arbete eller inom vårdyrken samt högst 30 vid kurs inom området för handel eller kurs av övervägande teoretisk k a r a k t ä r inom området för i n d u s t r i och hantverk».

I anslutning till dessa bestämmelser anges, att samundervisning skall anordnas med elever från olika klasser om så lämpligen kan ske. Vid bedömning av lämpligt delningstal för uppdelning på klasser måste de speciella omständigheter, som gäller för skogsbruksskolornas undervisning, noga beaktas. Vid grundutbildningen måste således arbetet ofta fördelas över

relativt stora ytor av främst två skäl, nämligen kraven på realistiska arbetsobjekt och nödvändigheten att förebygga olycksfall. Härvid försvåras ofta uppsikten över eleverna. Individuell handledning av eleverna är nödvändig i inånga arbetsmoment, som för unga och ovana personer är förenade med stora olycksfallsrisker. Eftersom arbetsobjektens och arbetsplatsernas beskaffenhet uppvisar stora variationer, är det ofta inte möjligt att ställa upp enkla regler för arbetenas utförande. Enligt det förslag till undervisningsplan för grundkurs vid skogsbruksskola, som kommittén framlade i sitt första betänkande, syftar undervisningen vid nämnda kurs i första hand till att meddela eleverna sådana kunskaper och färdigheter, som erfordras för att de efter utbildningen skall kunna finna försörjning inom skogsbruket. För att uppnå detta mål är det nödvändigt att utnyttja reella arbetsobjekt i undervisningen. Under avverkningsarbete kan en lärare i allmänhet utöva tillsyn över högst åtta elever. Till en början kan det för övrigt vara nödvändigt med ännu mindre undervisningsgrupper på detta område. Även flertalet övningar i beståndsanläggning och beståndsvård måste bedrivas i relativt små grupper om tillfredsställande resultat skall kunna uppnås. Kommittén föreslår att skolstadgans bestämmelser om elevantalet i heltidskurs av verkstadsskolkaraktär skall tillämpas på skogsbruksskolornas undervisning. En klass bör således normalt bestå av högst 16 elever. Huvudparten av övningarna i grundkursen bör bedrivas i grupper om högst åtta elever. För vidareutbildningen varierar behovet av uppdelning på grupper mellan olika linjer. Störst är lärarbehovet i kursen för maskinförare. För vissa avsnitt, exempelvis inledningsskedet av

103 Tabell 4.3. Lärarbehov vid skogsbruksskola

(Kommittén)

Undervisning tim. Kurstyp

Grundkurs Vidareutbildning — f ö r e t a g a r e . . . . Vidareutbildning — maskinförare.. Vidareutbildning — förman Fortbildning (per kursvecka)

Tim. enl. kursplan

1 400 560 560 700 35

övningar i terrängtransport med traktor, erfordras det vid dessa kurser en lärare på två elever. Som medeltal har kommittén räknat med två lärare vid de undervisningsavsnitt, där klassen behöver delas. Behovet av ytterligare uppdelning har ifråga om lärartid bedömts motsvara vad som kan vinnas genom samundervisning av klasser. Erforderlig lärartid har framräknats i tabell 4:3.

4.5 Lärotider

För närvarande omfattar undervisningen vid skogsbruksskolorna 42 veckor med 40 veckotimmar. I sitt första betänkande föreslog kommittén en reducering av den schemabundna undervisningen till 35 timmar effektiv tid per vecka. Enligt skolarbetstidsutredningens förslag (SOU 1967:14) bör undervisningen under läsåret omfatta 40 veckor med 35 veckotimmar om 40 minuter. Kommittén har funnit övervägande skäl tala för att ifrågavarande lärotider skall tillämpas även vid skogsbruksskolornas grundkurs, som tillhör det gymnasiala åldersstadiet. Kommittén har vidare funnit att förslaget om antalet veckotimmar och lektionernas och rasternas längd bör gälla som regel även för skogsbruksskolornas övriga utbildningsverksamhet. Grundkursen kommer således att omfatta 40 veckor i stället

Lärartid tim.

hel klass

delad klass

hel klass

delad klass

Summa

700 360 160 450 15

700 200 400 250 20

700 360 160 450 15

1 400 400 800 500 40

2 100 760 960 950 55

för 42 veckor, som angivits i kommitténs första betänkande. Därvid förutsattes självfallet att avvikelser skall ske när pedagogiska, arbetstekniska eller andra liknande skäl motiverar andra tider. I detta sammanhang vill kommittén framhålla att grundkursens lärotider inte bör begränsa varken verksamhetsårets eller den dagliga undervisningens omfattning vid skogsbruksskolorna. Med hänsyn till de höga investeringskostnader för byggnader, undervisningsmateriel och arbetsmaskiner, bör det framstå som ytterst angeläget att skolorna utnyttjas så effektivt både med avseende på daglig användningstid och årsbeläggning som tillgången på personal medger. De resurser, vilka inte tas i anspråk för grundutbildning, bör helt disponeras för vuxenutbildning. På centralt belägna skolor bör kvällsundervisning ses som en normal utväg att öka användningen av lärosalar och verkstäder.

4.6 Färdighetsträning

Kommittén anser att färdighetsträningen i skogsbruksskolornas grundkurs skall drivas så långt, att eleverna efter sin utbildning skall behärska allmänt förekommande arbetsuppgifter så väl att de efter ett kortare introduktionsskede skall kunna arbeta under normal tillsyn.

104 Eleverna måste sålunda under skoltiden få delta i avverknings- och skogsvårdsarbeten under realistiska förhållanden. Koncentration av färdighetsträningen till vissa perioder torde vara nödvändigt. I sitt första betänkande förordade kommittén att grundutbildningen skulle vara sammanhållen. Därmed avsågs att skolan skulle svara för såväl den skolmässigt betonade formella utbildningen som den erforderliga färdighetsträningen. Kommittén uppställde emellertid inte något ovillkorligt krav på sammanhållen utbildning: syftet med förslaget var att vid alla kurser åstadkomma en ändamålsenlig samordning mellan färdighetsträning och övrig undervisning. Kommittén påpekade, att en sammanhållen grundutbildning i princip inte utgjorde något hinder mot uppdelning av undervisning i skeden med skolmässig undervisning och färdighetsträning. I anslutning härtill framhölls, att perioderna med koncentrerad färdighetsträning inte borde göras så långa som de nuvarande praktikskedena i årskurs 1. Kommittén ansåg att begreppen skolskeden och praktikskeden borde avskaffas och undervisningen läggas upp så, att de olika momenten följde på varandra i från pedagogiska synpunkter rätt ordningsföljd. Kommittén är medveten om att den sammanhållna utbildningen kan medföra orimligt stor arbetsbelastning på lärarna om inte undervisningens organisation ägnas tillbörlig uppmärksamhet samt arbets- och ansvarsfördelningen mellan skogsbruksskola och skogsägare preciseras före arbetenas igångsättning. Med hänsyn till den uppslutning kring rekryterings- och utbildningsfrågan, som under de senare åren blivit alltmer påtaglig, räknar kommittén med att alla problem avseende anskaffning av lämpliga arbetsobjekt samt

tillhandahållande av viss utrustning, exempelvis raststugor och transportekipage, skall kunna lösas utan större svårigheter. Man torde kunna räkna med att skogsägarna i första hand är villiga att svara för de åtgärder inklusive insats av personal motsvarande normal arbetsledning, som de måste räkna med vid arbetenas utförande med lejd arbetskraft. Skolans lärare bör i allmänhet begränsa sina insatser till vad som betingas av pedagogiska skäl. Kommittén finner det emellertid inte vara möjligt att precisera vilka uppgifter som skogsbruksskolan respektive skogsägaren skall svara för. Det måste ankomma på företrädarna för utbildning och näringsliv att i varje särskilt fall med beaktande av de aktuella förutsättningarna söka åstadkomma praktiska och rationella lösningar. Yrkesråden torde på detta område kunna göra en betydelsefull insats. 4.7 Intagning

och betyg

I sitt första betänkande föreslog kommittén att grundutbildningen i skogsbruksskolan skulle bygga på grundskola oberoende av linje. Lägsta inträdesålder ansågs böra sättas lika med avgångsåldern från grundskolan, dvs 16 år. Några krav på praktik före utbildningen uppställdes inte. För intagning i nuvarande årskurs 1 vid skogsbruksskolorna anges god hälsa som ett inträdeskrav. Efter läkarundersökning i början av kursen rekommenderas de elever, som befunnits lida av sådan sjukdom eller defekt, vilken erfarenhetsmässigt bedöms medföra svårigheter i fysiskt tungt arbete, att övergå till annat yrke. Den tekniska utvecklingen inom skogsbruket har väsentligt reducerat de tunga arbetsmomenten. Det finns därför knappast några skäl att uppställa speci-

105 fika krav beträffande elevernas hälso- nas lokaler. Med hänsyn till vad som i tillstånd. Det bör, som kommittén fram- annat sammanhang (kap. 6) anförts behållit i motsvarande avseende för skogs- träffande den framtida lokaliseringen teknikerutbildningen (1.4.3.2), vara till- av skogsbruksskolorna, har det emellerräckligt att yrkesvägledningen förfogar tid visat sig inte föreligga någon anledöver korrekta och aktuella informatio- ning att utarbeta normalplaner som ner om yrkeskraven. Frågan huruvida underlag för framtida nybyggnad. F ö r en viss defekt eller sjukdom skall an- flertalet lokaler kan anvisningarna för ses utgöra hinder för deltagande i ut- andra yrkesskolor med vuxna elever bildningen bör avgöras i varje särskilt tjäna som ledning vid upprättande av fall under beaktande av samtliga rele- byggnadsprogram. Endast beträffande behovet av förrådsutrymmen för undervanta faktorer. och arbetsredskap, Vid skogsbruksskolorna tillämpas för visningsmateriel bl. a. motorsågar, samt ifråga om torknärvarande en stadierelativ betygsättrum för elevernas arbetskläder måste ning med sju-gradig skala (A, a, AB etc.) programmeringen beakta de särskilda vid årskurs 1 och 2. Vid flertalet övriga kurser utfärdas intyg om deltagande i behoven vid skogsundervisningen. Beträffande undervisningsmateriel kursen. Härvid anges inga vitsord. bör det ankomma på tillsynsmyndigheI överensstämmelse med vad som anten att upprätta förteckningar och att förts beträffande skogsteknikerutbildfortlöpande aktualisera dessa. Kommitningen (1.4.4) föreslår kommittén att den femgradiga sifferskalan skall till- tén förordar att maskiner avsedda för lämpas även vid skogsbruksskolornas användning i undervisningen skall anses vara stadigvarande undervisningsgrund- och vidareutbildningskurser. materiel även om sådana maskiner måste utbytas relativt ofta på grund av 4.8 Lokaler och utrustning den tekniska utvecklingen. Kommittén har undersökt behovet av särskilda normer för skogsbruksskolor-

KAPITEL 5

Utbildningsbehov inom skogsbruket

5.1 Utvecklingstendenser bruket

inom

skogs-

I kommitténs första betänkande skisserades några utmärkande drag för de ekonomiska tendenserna i skogsnäringen, utvecklingen beträffande skogsarbetarnas prestationer och säsongvariationer i arbetskraftsbehovet (SOU 1965: 67 s 14—16), vilka illustrerar skogsnäringens nuvarande situation och dess utveckling beträffande arbetskraftsbehovet, som utgör en av grundfaktorerna vid bestämning av utbildningsbehovet. I samband härmed erforderliga beräkningar måste emellertid även beakta en rad andra förhållanden av vilka produktionens storlek, företagens organisationsstruktur och arbetskraftens åldersfördelning samt rationaliseringens inflytande på arbetsprestationerna i första hand bestämmer rekryteringsbehovet. Som inledning till framställningen härom skall först några allmänna bedömningar, gjorda av 1965 års långtidsutredning, refereras.

5.1.1 Långtidsutredningen Långtidsutredningen (SOU 1966:1) erinrar om att avverkningarna under första hälften av 1900-talet uppgått till omkring 50 milj m 3 sk per år. Från ett lågläge vid mitten av 1950-talet har trenden varit stigande, vilket i synnerhet framträder för södra Sverige. För 1965 beräknas sålunda avverkningen ha varit

64 milj m 3 sk. Den ökade virkesförbrukningen avser främst massaveden, 50 % ökning under senaste tioårsperioden, men även sågtimmerförbrukningen har ökat något, medan användningen av brännved fortsatt att minska. Trots den ökande virkesförbrukningen understiger avverkningarna alltjämt tillväxten. Denna har enligt riksskogstaxeringen stigit från 63 milj m 3 sk per år för tiden 1938—1952 till 78 milj m 3 sk årligen för tiden 1953—1962. Den nominella tillväxten ger dock knappast uttryck för den ekonomiskt avverkningsbara virkesmängden. Flera olika faktorer, av vilka skogens ålderssammansättning och andelen icke-avsättningsbar skog — särskilt i de fyra nordligaste länen — här i första hand må nämnas, inverkar således på vilka virkeskvantiteter, som det ekonomiskt lönar sig att avsätta. Långtidsutredningen bedömer mot denna bakgrund att betydande virkesöverskott förelegat i södra Sverige, medan jämnare förhållanden mellan tillgång och uttag rått i Norrland samt västra Svealand. Med hänsyn till det konstaterade virkesöverskottet och de betydande utvidgningarna inom skogsindustrin har långtidsutredningen ansett fortsatt avverkningsökning vara trolig. Utredningen framhåller att de virkesbalanser, som för närvarande upprättas för olika delar av landet, kan komma att visa brist för vissa delar även om tillväxten för hela landet med klar mar-

107 Tabell

5.1. Avverkning

och virkesförbrukning

(Långtidsutredningen) Förändring 1965—1970

1965 1

Avseende

milj m 3 sk

+ 14 + 9 70 62 Förbrukning av rundvirke. . . + 26 + 9 41 32 Massa- och boardved + 5 + 1 25 24 Sågtimmer — 25 — 2 4 6 Brännved och övrigt virke. 0 2 0 2 Exportöverskott 0 — 1 + 1 Lagerförändring + 12 72 64 + 8 Avverkning. Uppskattning, som bygger på uppgifter från statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och skogsstyrelsen. ginal överstiger det

avverkningsbehov,

som u t r e d n i n g e n b e r ä k n a t föreligga

är

1970 ( t a b e l l 5.1). Ifråga o m rationaliseringstakten och arbetskraftsvolymen h a r långtidsutredn i n g e n r ä k n a t m e d 5Vs % ä r l i g n e d g å n g av arbetskraftsåtgången, vilket n ä r a ans l u t e r sig till u t v e c k l i n g e n 1 9 6 0 — 1 9 6 5 . Sammanställt med den antagna avverkningsökningen skulle således arbetskraftsbehovet räknat i dagsverken minska m e d ca 3 % p e r år enligt följande s a m m a n s t ä l l n i n g (tabell 5.2). A r b e t s k r a f t e n h a r i m i t t e n p å 1960t a l e t b e d ö m t s o m f a t t a 90 000 p e r s o n e r h u v u d s a k l i g e n sysselsatta m e d skogsa r b e t e (fler ä n 100 d a g s v e r k e n p e r å r ) o c h ca 120 000 tillfälligt sysselsatta ( m i n d r e ä n 100 d a g s v e r k e n p e r å r ) . Den förstnämnda gruppen bedömes v a r a l i k a s t o r 1970, m e d a n d e n s e n a r e d å a n t a s h a m i n s k a t till c a 40 000. Såled e s skulle antalet p e r s o n e r , som u n d e r n å g o n d e l av å r e t ä r s y s s e l s a t t t a i n o m Tabell

s k o g s b r u k e t m i n s k a f r å n 210 000 å r 1965 till 130 000 å r 1970. E n s t o r d e l av de friställda b e d ö m s v a r a identiska m e d de p e r s o n e r , som l ä m n a r j o r d b r u k e t under prognosperioden.

5.1.2 Domänverkets arbetskraftsutredning De avsevärda f ö r ä n d r i n g a r n a i fråga om arbetskraftsåtgång och arbetskraftens s a m m a n s ä t t n i n g u n d e r första hälften av 1960-talet f ö r a n l e d d e domänstyrelsen a t t efter fem ä r g ö r a e n ö v e r s y n a v a r betskraftspolitiken och revidera den prognos rörande verkets arbetskraftsb e h o v , s o m i n g i c k i 1959—1969 å r s arbetskraftsutredning. B e r ä k n i n g a r n a av a r b e t s k r a f t s b e h o v e t b a s e r a d e s d ä r v i d p å följande antaganden beträffande teknisk utveckling (domänstyrelsens cirkulärskrivelse nr 21/ 1965).

5.2. Arbetskraftsbehov

1963 års genomsnittliga åtgångstal ifråga om huggningsarbete (fällning, kvistning, (Långtidsutredningen) Förändring 1965—1970,

Avseende

Avverkning, milj m 3 sk Arbetsåtgång, dagsverken per m 3 sk Arbetskraft, milj dagsverken

1970 totalt

per år

+ 12

+ 2,4

0,36 23,0

0,27 19,4

— 25 — 16

— 5,5 — 3,3

108 kapning, hopdragning till stickväg samt märkning) beräknas kunna sänkas med 30 %. I utredningen ingår ett h ä n s y n s t a gande till åtgångstalens starka beroende av trädslag, träddimensioner, stämplingstäthet, snödjup och årstid. Härigenom erhålles bl a möjligheten a t t beräkna inflytandet av den fortskridande säsongutjämningen på totala dagsverksåtgången. Ingen h a n d b a r k n i n g antages förekomma å r 1974. Åtgångstalen för m a s k i n b a r k n i n g beräknas med utgångspunkt från dagens högsta prestationer. All t e r r ä n g t r a n s p o r t av virke förutsattes ske med t r a k t o r . 1963 å r s åtgångstal för enmansbetjänad skogstraktor försedd med griplastare bedömes kunna sänkas med drygt 20 % fram till 1974. Hänsyn tages till atgångstalens beroende av snöföre resp barmark. 1963 års åtgångstal för skogsvårdsarbeten beräknas kunna sänkas med 15—30 %. Arbetskraftsbehovet beräknades för två alternativ, nämligen ett vid mekanisering av konventionell art (alternativ A) och ett för en starkare mekaniseringsgrad (alternativ B). Huvudresultaten för år 1974 h a r sammanställts i nedanstående tabell. Prognosen visar en minskning av antalet dagsverken från 2,25 milj år 1964 till 1,2 milj år 1974, motsvarande ca 15 000 arbetare 1964 och 5 000 å 6 000 år 1974. En överslagsberäkning r ö r a n d e Tabell 5.3. Domänverkets Avseende

arbetskraftsbehov Alterna- Alternativ A J tiv B

Avverkning totalt milj. m 3 sk 6,9 Avverkning i egen regi, % 89 Antal arbetare maskinförare... 560 övriga 5 442 Summa Antal arbetsdagar per person och å r . . Åtgångstal dgr per m 3 sk Tillfällig arbetskraft % lägst för överjägm.distr. medel » » högst » »

6 002 215 0,20 3 8 11

6,9 89 923 4 126 5 049 215 0,17

den framtida kostnadsutvecklingen för bl a arbetslöner samt maskin-, pensionsoch administrationskostnader h a r för övrigt visat, att rationaliseringsmöjligheterna måste utnyttjas i största möjliga utsträckning. Trots denna m i n s k n i n g av arbetskraftsbehovet beräknas 1 500— 2 000 man behöva rekryteras u n d e r närmaste tioårsperiod, eftersom avgången på grund av bl a den höga medelåldern väntas bli mycket stor. Domänstyrelsen h a r betonat att utformningen av arbetskraftspolitiken i n t e kan utgå endast från interna arbetskraftsprognoser utan att dessa måste b e traktas i ett vidare sammanhang. I sina föreskrifter för arbetskrafts- och bebyggelseplaneringen h a r styrelsen anfört följande i n ä m n d a avseende. Därvid ä r det främst den totala b a l a n sen på a r b e t s m a r k n a d e n mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft, som ä r av intresse. De prognoser, som hittills framlagts, ger ett samstämmigt vittnesbörd om att den ökning av antalet personer i a r b e t s kraften, som varit u t m ä r k a n d e för den h i t tills gångna delen av efterkrigstiden, framdeles kommer a t t avta. Den relativt blygsamma ökning, som man fortfarande anser sig våga r ä k n a med, belöper sig h u v u d s a k ligen på kvinnlig arbetskraft. Antalet m ä n i arbetskraften k o m m e r däremot att sjunka efter 1965. Detta gäller framför allt »rekryteringsåldrarna» u p p t o m 24 å r på grund av minskade ungdomskullar och stigande utbildningsfrekvens. Regionala avvikelser från dessa riksomfattande tendenser föreligger främst i Norrbottens och Västerbottens län d ä r — under förutsättning a t t ingen utflyttning sker — tillväxttakten i de arbetsföra å l d r a r n a fortfarande k o m m e r att vara högre än i riket i övrigt. Även inom a n d r a begränsade områden finnes liknande tendenser. Mot detta skall ställas den fortsatta ö k ningen av efterfrågan på arbetskraft i första hand från servicenäringarnas sida, men även från industri samt byggnads- och a n läggningsverksamhet. Totalt sett torde m a n få räkna med en a l l m ä n och växande knapphet på arbetskraft u n d e r lång tid framåt. J o r d b r u k e t och skogsbruket ä r de enda näringsgrenar, där ett minskande ar-

109 betskraftsbehov kan förutses, vilket dock icke torde innebära att dessa näringsgrenar på sikt kommer att vara opåverkade av nämnda utveckling på arbetsmarknaden. Man har anledning räkna med att inom vissa områden och nära framtid stora krav kommer att ställas på skogsbrukets förmåga att rekrytera arbetskraft. För skogsbrukets arbetsmarknad är utvecklingen beträffande jordbruket i skogsbygderna av betydelse. Här råder ett ömsesidigt beroende till följd av det gemensamma utnyttjandet av arbetskraften. Å ena sidan innebär skogsbrukets sjunkande arbetskraftsbehov minskade möjligheter för jordbrukaren i skogsbygden att fortsätta sitt jordbruk, då därigenom tillfällena till nödvändig fyllnadssysselsättning i skogen minskar eller bortfaller. Å andra sidan framtvingas en accelererad nedläggning av jordbruk på grund av försämrad lönsamhet, ogynnsam åldersfördelning bland brukarna och avtagande möjligheter att upprätthålla en distributions- och uppsamlingsapparat förgrenad på spridd bosättning i glesbygden. I första hand berörs skogs- och mellanbygderna och de mindre brukningsdelarna av nedläggningen. Denna utveckling icke endast möjliggör utan även framtvingar en ökad övergång till helårsanställd arbetskraft i skogsbruket — en utveckling, som även nödvändiggöres av de förändringar av skogsbrukets arbetsprocesser, som är en förutsättning för fortsatt rationalisering.

5.1.3 Bolagens arbetskraftspolitik Under föregående punkt refererade huvuddrag i domänverkets arbetskraftspolitik kan iakttas även i många industriföretags strävanden för tryggande av arbetskraftsförsörjningen. Under flera år har tendensen mot ökad andel helärsarbetande sålunda varit påtaglig. På senare tid har även en planmässig ungdomsrekrytering blivit ett markant inslag pä ifrågavarande område, trots att arbetsstyrkan på många håll måst reduceras till följd av rationaliseringen. Arbetskraftspolitiken har således alltmer kommit att präglas av långsiktiga åtgärder.

Bedömningar ifråga om arbetskraftsbehov (åtgångstal) och arbetskraftens lokalisering sammanfaller för flertalet företag och domänverket. Det finns därför inga skäl att n ä r m a r e penetrera dessa förhållanden för bolagen.

5.1.4 Privatskogsbruket Privatskogsbruket skiljer sig från industriskogsbruket främst genom ägarnas möjligheter att kombinera jordbruksarbetet med sysselsättning i skogen på egen fastighet eller i samarbete med grannar på närliggande fastigheter. Den reella omfattningen av dessa arbetsinsatser begränsas dock av många faktorer. Sålunda kan exempelvis sysselsättning i andra yrken, hög ålder eller sjukdom, stärbhusförhållanden eller ägarens verksamhet utanför bygden medföra behov av lejd arbetskraft på dessa fastigheter även u n d e r årstider, då säsongarbetare inte finns tillgängliga. Industriskogsbrukets övergång till helårsarbetande minskar även utrymmet för kompletterande skogsarbete utanför den egna fastigheten. Som exempel på nuvarande situation i berörda avseenden samt utvecklingstendenserna anges följande uppgifter (tabell 5.4) ur betänkandet lantbrukets strukturutveckling (SOU 1964:37). Strukturomvandlingen inom skogsbruk och jordbruk ökar behovet av heltidsarbetande i skogen, medan utbudet av säsongsarbetskraft från jordbruket sjunker. Inom privatskogsbruket har särskilt mekaniseringen ökat behovet av att disponera arbetskraften på ett fastare sätt än vad som tidigare var fallet. De pågående ändringarna i avverkningsmetoderna har föranlett flertalet skogsägareföreningar att förbereda eller utforma program för arbetskraftspolitiken. Dessa syftar till såväl aktivering av lantbrukare och deras familje-

110 Tabell 5.4. Arbetskraftsbehovet

inom industri- och privatskogsbruk

Avseende

3 Avverkning milj m sk Dagsverksåtgång totalt milj dagsv. . Åtgångstal dagsv per m 3 sk Utfört på egen skog milj dagsv Jordbruksbefolkningens arbetsinsats inom industriskogsbruket milj dagsv Övrig arbetskraft milj dagsv

(SOU 1964: 37)

Industriskogsbruket

Privatskogsbruket

22,9 11,6 0,51

24,2 8,8 0,36

22,9 10,5 0,46 5,9

30,2 10,5 0,35

3,6 8,0

1,9 6,9

medlemmar som planmässig rekrytering av både hel- och deltidsanställd arbetskraft. Därvid uppdragna riktlinjer för anställningsvillkor och liknande frågor ansluter sig i stort sett till vad som tilllämpas av övriga skogsarbetsgivare med kontinuerlig långsiktig verksamhet.

5.1.5 Organisationsstruktur

I många hänseenden följer utvecklingen inom skilda skogliga företagsformer gemensamma linjer; exempel h ä r p å är mekaniseringen, säsongutjämning, kontinuerliga virkesleveranser till industrierna samt delar av arbetskraftspolitiken. Det är föga troligt att väsentliga skillnader beträffande effektiviteten kan upprätthållas mellan olika företagsformer i framtiden. Förutsättningarna ifråga om virkesproduktion och virkesförädling kommer sannolikt att framtvinga i huvudsak likartade arbetsmetoder inom både industri- och privatskogsbruk. Denna uppfattning stöds av bl a den utredning, som strukturgruppen inom 1960 års jordbruksutredning utfört (SOU 1964: 37 kap 7). Enligt denna skulle skillnaderna i åtgångstal (dagsverken per avverkad m 3 sk) för kronoskogar, övriga allmänna skogar, bolagsskogar och bondeskogar vara obetydliga i samtliga alternativ; medeltal 0,48 är 1960 och 0,35 år 1970.

4,6

Ifråga om organisationsstrukturen lär däremot nuvarande olikheter mellan industriskogsbruk och privatskogsbruk i väsentliga avseenden komma att bestå inom överskådlig framtid. För det sistnämnda måste organisationen nämligen byggas upp dels för effektiv samordning av de många enskilda ägarnas insatser, dels för komplettering av deras verksamhet med anställd arbetskraft. Dessa uppgifter torde emellertid inte påverka behovet av arbetare utan inverka enbart på behovet av arbetsledande och förvaltande personal.

5.2 Skogsarbetare

och

skogsbrukare

5.2.1 Nuvarande arbetskraftssituation

I många olika sammanhang har försök gjorts att precisera totala antalet skogsarbetare respektive lantbrukare med verksamhet i både jordbruk och skogsbruk. På grund av olika syften med undersökningarna har emellertid grupperna avgränsats på olika sätt, varför direkta jämförelser inte kan göras. För de deltidsarbetande synes tillförlitliga uppgifter saknas, eftersom definitionerna inte varit tillräckligt preciserade vid någon av de landsomfattande undersökningarna. Som exempel på tillgängligt statistiskt material anges uppgifterna i tabell 5.5.

Ill Tabell 5.5. Antal arbetare inom skogsbruket Utredning Skogsbruksgruppen under 1960 års jordbruksutredning (SOU 1963: 63)

Långtidsutredningen (SOU 1966: 1) Huvudsakligen sysselsatt med skogsarbete Tillfälligt sysselsatt med skogsarbete

I anslutning härtill kan nämnas att antalet brukningsenheter med både åker (över 2 ha) och skog enligt 1961 års jordbruksräkning uppgick till 170 000. Av dessa torde uppskattningsvis drygt 26 000 vara kombinerade företag med ett arbetskraftsbehov om minst 3 000 timmar om året och ett arealinnehav, där jord och skog i hög grad konkurr e r a r om resurserna (Skogsägaren 1966:3). Många arbetsgivare, bl a domänverket och de större företagen, har noggrant inventerat befintlig arbetskraft och upprättat prognoser för närmaste tioårsperiod. I några län h a r därtill relativt säkra översikter utarbetats av länsarbetsnämndernas skogsdelegationer. Dessa kan tjäna som stöd vid uppskattningar för hela landet.

5.2.2 Åldersfördelning

Uppgifterna i tabell 5.6 är belysande för åldersfördelningen. Med undantag för vissa arbetsgivare är medelåldern för skogsarbetarna klart högre än för genomsnittet av övriga yrkesverksamma. Speciellt framträdande är den höga frekvensen lantbrukare i de övre åldersklasserna. Bland orsakerna härtill kan främst nämnas den större rörligheten i de yngre åldersgrupperna, byte från skogsarbete till

Antal personer

65 000 120 000

185 000

Avser högsäsongen i början av 1960-talet

Bedömningen avser mitten av 1960-talet

90 000 120 000

Anmärkningar

210 000

annan sysselsättning och flyttning frän glesbvgderna.

5.2.3 Avgång från skogsyrket

Pensionering samt skillnaden mellan rekrytering från och frivillig övergång till andra näringsgrenar bestämmer på längre sikt avgången från ett yrke. F ö r kortare perioder med omfattande rationalisering kan även friställning av arbetskraft beröra ett betydande antal. Med hänsyn till den skeva åldersfördelningen för skogsbrukets arbetskraft och den genomgripande omställningen inom praktiskt taget alla skogsarbeten synes det vara närmast omöjligt att fixera avgången från skogsyrket med sådan säkerhet, att resultaten kan användas för exempelvis långsiktiga prognoser. Den allmänna trenden lär däremot kunna bedömas som klart pekande mot högre pensionsavgång än normalt och överflyttning av många säsongarbetare till andra yrken. Det sistnämnda bygger på erfarenheter, som visar att skogsarbetaren oftast byter yrke, om han blir tvungen att flytta längre bort från hemorten. Motsvarande tendenser om ökad benägenhet att byta yrke i samband med byte av arbetsplats kan för övrigt iakttas även inom andra yrken. (Bundblad: Arbetskraftens rörlighet).

112 Tabell 5.6. Åldersfördelning

för skogsarbetare Procent intill år

Avseende

Domänverket fast anställda arbetare 1965

100 Procent intill år 20 Lantbrukets strukturutveckling (SOU 1964: 37): brukarnas åldersfördeln

100 Procent intill år

Män i arbetskraften 1965..

46 Procent intill år

Skogsarbetareförbundets medlemmar 1963

45 —

15,5

50,0

100,0

5.2.4 Rekryteringsbehov

Utvecklingstendenserna och den nuvarande arbetskraftssituationen inom skogsbruket uppvisar från rekryteringssynpunkt ytligt sett ett par motsägelsefulla drag. Trots tvingande överflyttning från skogsbruket till andra näringar föreligger över hela landet ett visst rekryteringsbehov av yngre arbetskraft. Motivet härför är att åstadkomma en gynnsammare åldersklassfördelning än den nuvarande och under alla förhållanden att undvika en ytterligare försämring. På grund av svårigheterna att beräkna avgången från yrket måste rekryteringsbehovet bestämmas från andra utgångspunkter än denna faktor. Arbetsåtgången torde utgöra ett säkert underlag för beräkningar i detta sammanhang. Antaganden om framtida avverkningar och mekaniseringsgrad medför dock självfallet viss osäkerhet. F ö r mindre områden kan felmarginalerna

bli relativt stora, eftersom skillnader i utvecklingstakten för olika delar av landet knappast kan beaktas i erforderlig utsträckning vid överslagsberäkningar. Med reservationer härför bör resultaten emellertid kunna tjäna som grund för bedömning av utbildningskapacitet och lokalisering av skogsbruksskolor. Metoden med åtgångstal (dagsverken per avverkad m 3 sk) som underlag för beräkning av arbetskraftsbehovet h a r använts i många olika sammanhang. Exempel härpå återges i tabell 5.7. Uppgifterna i tabellen visar tydligt att utvecklingstakten länge har underskattats. De höga åtgångstalen antyder, att de tillämpade arbetsmetoderna för endast några år sedan ansågs ge föga utrymme för rationalisering. Arbetskraftsbehovet i norra och södra Sverige har bedömts på olika sätt i skilda utredningar. I domänverkets ar-

113 Tabell 5.7. Åtgångstal inom skogsbruket Bedömningen gjord år

Bedömningen avser år

Bedömt åtgångstal

Skogsbrukets arbetsmarknad (SOU 1956: 36) Domänverket Skogsstyrelsen Skogstillgångarna i Jämtlands län (SOU 1962: 1) Arbetsmarknadsstyrelsens skogsprognos Norra Sverige Södra » Lantbrukets strukturutveckling (SOU 1964: 37) Domänverket Norra Sverige Södra » Långtidsutredningen (SOU 1966: 1)

0,60

1959 1960 1961

1960 el. 1965 1970 1970 1970

0,42 0,40 0,44

1964 1964 1963

1970 1970 1970

0,18 0,27 0,37

1965 1965 1965

1974 1974 1970

0,20 0,18 0,27

betskraftsutredning 1965—1974 och i betänkandet lantbrukets strukturutveckling anges något högre åtgångstal för norra Sverige, medan arbetsmarknadsstyrelsens skogsprognos uppger väsentligt högre åtgångstal för södra Sverige. I »Lantbrukets strukturutveckling» ligger åtgångstalen på samma nivå för privatskogsbruket (bondeskogar) och industriskogsbruket (kronoskogar, övriga allmänna skogar och bolagsskogar). Orsaken till att arbetsmarknadsstyrelsens skogsprognos har högre åtgångstal för södra Sverige kan möjligen bero på att primäruppgifterna varit influerade av uppfattningen att ägarna till privatskogar, som dominerar i södra Sverige, på grund av små enheter inte skulle kunna genomföra arbetskraftsbesparande metodförändringar i samma utsträckning som industriskogsbruket. Det är emellertid i hög grad tvivelaktigt, om det måste föreligga något samband mellan små enheter och högre åtgångstal. Samverkan och sambruk i skilda former kan således mycket väl eliminera många, kanske flertalet, olägenheter med det stora antalet enheter. Möjligheterna att sänka arbetskraftsbehovet ytterligare blir givetvis mindre,

då åtgångstalet börjar sjunka mot 0,20 dv/m 3 sk. Mot bakgrunden av att tidigare utredningar konsekvent underskattat rationaliseringstakten torde riskerna för ytterligare felbedömningar i denna riktning emellertid böra uppmärksammas. I detta sammanhang synes det vara svårt att finna underlag för olika åtgångstal för skilda landsdelar liksom för skilda företagsformer. Beräkningarna av det årliga rekryteringsbehovet 1970—1975 h a r bedömts böra utgå från följande förutsättningar.

Utredning

8—714819

70 milj m 3 sk ( = 9 0 % av tillväxten enligt riksskogstaxeringen 1953—1962) Åtgångstal 0,15 dv/m 3 sk Årlig arbetstid 210 dagar Yrkesverksam tid 35 år

Ärsavverkning

Med dessa förutsättningar har rekryteringsbehovet framräknats för samtliga län (tabell, 5.8). Besultaten ger ett teoretiskt lägsta rekryteringsbehov eftersom beräkningarna utgår enbart från heltidsarbetande med 35-årig yrkesverksam tid. Detta måste beaktas vid avvägning av utbildningskapaciteten. Hög-

114 Tabell 5.8 a. Rekryteringsbehov — skoglig Tillväxt

Antagen avverkning

Årsarbetare

Län milj m 3 sk

grundutbildning FörvärvsÅrligt arbetande i rekryterings- skogsbruket (Folkräkn. behov 1960)

6 Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborg och Bohus . . Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

1,69 1,51 1,76 2,86 3,51 3,26 3,50 0,36 1,00 1,53 0,39 1,17 0,74 3,34 1,86 5,57 2,79 1,82 6,43 5,77 7,26 6,64 6,75 6,15

1,52 1,36 1,58 2,57 3,16 2,93 3,15 0,32 0,90 1,38 0,35 1,05 0,67 3,01 1,67 5,01 2,51 1,64 5,79 5,19 6,53 5,98 6,08 5,54

1 080 970 1 120 1 840 2 250 2 100 2 250 230 640 990 250 750 480 2 150 1 190 3 570 1 790 1 170 4 150 3 700 4 650 4 300 4 350 3 950

31 28 32 53 64 60 64 7 18 28 7 21 14 61 34 102 51 33 118 106 133 123 124 113

1 994 1 473 1 547 2 270 1 390 1 599 2 148 111 467 1 023 615 547 577 2 049 1 275 9 664 3 350 1 795 8 752 8 065 8 213 7 304 8 782 8 154

Summa

77,66

69,89

49 920

1 425

83 264

re medelålder än normalt, övergång till andra näringar, större avverkningsvolym och deltidsarbetande utgör några av de faktorer, som höjer rekryteringsbehovet. Sänkande effekt h a r däremot rationalisering, reduktion av avverkningsvolymen samt övergång från andra näringar. Tabell

5.8 b.

Rekryt eringsbehov.

5.2.5 Utbildningsbehov

En mindre del, uppskattningsvis 5— 15 % av arbetskraftsbehovet i industriskogsbruket, kan beräknas bli utfört av säsongarbetare (jfr tab 5.3). För privatskogsbruket kommer denna andel att bli större, men det synes vara svårt att närmare precisera dess storlek. Det är (

Enbart

heltidsarbetande)

Årsavverkning i milj m 3 sk Åtgångstal

80 Årligt rekryteringsbehov 0.10 0.15 0.20 0.25

680 1020 1360 1700

816 1224 1633 2 041

952 1429 1 905 2 381

1088 1633 2 177 2 721

115 Tabell

5.9 Yrkestillhörighet Län

Utexaminerade Undersökningsår Antal svar Svarsprocent I skogsbruket procent Annat yrke procent Studier procent , Ej yrkesverksamma, procent. (militärtjänst, arbetslöshet, sjukdom m. m.)

efter skogsbruksskolans

årskurs

1 Värmlands

Kopparbergs

Västerbottens

1955—1964 1965 465 80,6 41 41 15 3

1961—1964 1965 230 70,3 39 23 20 18 1

1957—196c 1964 412 99,9 41 27 16 16

1 Samtliga har förklarat sig vilja fortsätta med skogsarbete. Andelen i skogsbruket skall alltså vara 57 %.

d o c k k l a r t , att a n t a l e t p e r s o n e r m e d sysselsättning inom skogsbruket komm e r att ligga v ä s e n t l i g t ö v e r d e b e h o v s tal, som framräknats u n d e r föregående p u n k t . I f ö r e v a r a n d e s a m m a n h a n g är de s ä s o n g a r b e t a n d e av i n t r e s s e i d e n m å n de kan inverka på utbildningsbehovet. M å n g a — k a n s k e d e flesta a v d e m — k o m m e r f ö r m o d l i g e n att a n t i n g e n a r b e t a så k o r t tid i skogen varje år eller också m e d s å s p e c i e l l a a r b e t e n , att d e k n a p p a s t vill u n d e r k a s t a sig en f u l l s t ä n d i g grundutbildning . F ö r v i s s a s p e c i e l l a u p p g i f t e r , t ex s o m mekaniker pä upparbetningsstationer, k a n r e k r y t e r i n g av a r b e t s k r a f t u t a n s p e ciell s k o g l i g u t b i l d n i n g v i s a sig m ö j l i g . I övrigt torde överflyttning av arbetsk r a f t f r å n a n d r a n ä r i n g a r till s k o g s b r u k e t bli f ö r k n i p p a t m e d u t b i l d n i n g . F ö r p e r s o n e r med flerårig yrkesverks a m h e t p å a n d r a o m r å d e n måste givetv i s u t b i l d n i n g e n a n p a s s a s till d e r a s f ö r u t s ä t t n i n g a r o c h b e h o v av s p e c i e l l a k u n s k a p e r o c h f ä r d i g h e t e r för s k o g l i g a arbeten. Grundutbildningen bör således k u n n a genomföras p å väsentligt kort a r e t i d än för d e e l e v e r , s o m o m e d e l b a r t e l l e r h ö g s t t v å å t r e å r efter d e n o b l i g a t o r i s k a s k o l a n k o m m e r till s k o g s bruksskolan. Uppskattningsvis kan denn a g r u p p k o m m a att u p p g å t i l l n å g o t 100-tal, vilket s å l e d e s s k u l l e m i n s k a d e t

teoretiskt beräknade utbildningsbehovet. I m o t s a t t r i k t n i n g v e r k a r d o c k ö v e r g å n g av s k o g s u t b i l d a d e till a n d r a y r k e n . Hittills h a r d e n n a andel varit betydand e , s o m f r a m g å r av e x e m p e l f r å n u n d e r s ö k n i n g a r i t r e l ä n ( t a b e l l 5.9). Det bör u p p m ä r k s a m m a s att åtskilliga av dem, som redovisats under rubrikerna »studier» och »ej yrkesverksamma», kommer att återgå till skoglig verksamhet. Å andra sidan kan vissa av de vid uppgiftstillfällena verksamma inom skogsbruket v ä n t a s övergå till a n n a t yrke. En fingervisning om anledningarna därtill ger de orsaker för övergång till a n n a t yrke, som uppgetts i samband med två av de h ä r n ä m n d a u n dersökningarna. Osäkra framtidsutsikter angavs som skäl till yrkesbyte av 50 respektive 41 procent. Därnäst kom ekonomiska skäl (25 procent i båda undersökningarna) samt hälsoskäl eller för tungt arbete (12 procent i båda u n d e r s ö k n i n g a r n a ) .

Konkurrensen mellan näringsgrenarn a k a n få a v g ö r a n d e i n f l y t a n d e p å r e k r y t e r i n g e n till u t b i l d n i n g e n . Y r k e s u t b i l d n i n g s b e r e d n i n g e n f ö r e s l å r i sitt b e t ä n k a n d e (SOU 1 9 6 6 : 3 ) d e l s att y r k e s s k o l a n i f r a m t i d e n (1970) d i m e n s i o n e r a s för ett u t b i l d n i n g s b e h o v m o t s v a r a n d e 30—35 % av årskullen 16-åringar, dels att e n s å l u n d a d i m e n s i o n e r a d y r kesskola i årskurs 1 antas differentierad på huvudstudievägar avseende ungd o m s u t b i l d n i n g e n enligt t a b e l l 5.10.

116 Tabell 5.10. Utbildningsbehov (Yrkesutb ildn ingsberedn ingen) andel

Elevintagning

Jordbruk Skogsbruk Verkstadsindustri m. m.. . . Fordonsmek Elektrikeryrken Byggnadsyrken Övrig industri och hantverk Handels- och kontorsyrken Vårdyrken Hushållstekniska arb övrig utbildning

5 3 12 4 4 15 14 17 15 7 4

1 750 1 050 4 200 1 400 1 400 5 250 4 900 5 950 5 250 2 450 1 400

Summa

35 000

Yrkesområde

Det teoretiskt beräknade ärliga rekryteringsbehovet uppgår till 1 425 personer. Med hänsyn till pågående rationaliseringar inom näringen och den relativt låga rekryteringen till grundutbildning under senare år h a r kommittén emellertid bedömt, att skogsbruksskolorna 1970 bör vara dimensionerade för 900 elever i ettårig grundutbildning. Härtill kommer erforderlig kapacitet för förkortad grundutbildning samt för vidareutbildning och fortbildning med 250 elevplatser.

5.3 Skogstekniker

5.3.1 Arbetsmarknadsstyrelsens undersökningar

Arbetsmarknadsstyrelsens undersökningar om skogstjänstemännens arbetsmarknad, 1958 och 1963, genomfördes i form av enkäter. De avsåg att klarlägga utgångsläget samt framtida behov av personal. Besultaten av den förstnämnda visade att efterfrågan översteg tillgången och att framtida behov ansågs motivera ökat elevantal vid skogsskolorna. Vid den senare enkäten befanns överskott föreligga och tendenserna för skogsbrukets utveckling ge

underlag för väsentlig reduktion av intagningen vid skogsskolorna. Totala antalet skogsskoleutbildade är ca 3 500. 1963 års undersökning omfattade 90 % av kåren eller knappa 3 200. Fördelningen på skilda arbetsgivare framgår av tabell 5.11. Med utgångspunkt från den noggranna kartläggningen av ålderssammansättningen, som utfördes vid arbetsmarknadsstyrelsens utredning 1958, h a r nuvarande åldersstruktur beräknats genom tillägg av de utexaminerade under senare år för vilka en genomsnittlig examensålder (26—30 år) antagits. Hela kårens ålderssammansättning framgår av diagram och tabell på s 117. Närmare redogörelser för nämnda undersökningar återfinnes i Arbetsmarknadsinformation S 1, 2 och 3/1958 respektive S 4/1964. I den sistnämnda bedöms framtidsutsikterna för de skogsskoleutbildade pä kort sikt innehålla risker för anställningssvårigheter, medan arbetsmarknadens utveckling för dem på längre sikt synes vara ytterst svårbedömbar och beroende bl a av dels privatskogsbrukets (skogsägareföreningarnas) behov av skogstjänstemän, dels i vilken utsträckning skogsbruket kommer att utnyttja specialister med annan grund än skoglig utbildning, dels efterfrågan på skogsskoleutbildade inom nya arbetsområden. I sistnämnda avseende har nämnts naturvården, frilufts- och fritidsverksamhet samt lantmäteritekniska uppgifter. 5.3.2 Kommitténs undersökningar

Arbetsmarknadsstyrelsens undersökningar ifråga om de skogsskoleutbildade h a r inte berört deras fördelning på arbetsuppgifter eller funktioner i företagen. Kännedom om kårens sammansättning i dessa avseenden är av betydelse för bl a bedömning av framtida utbildningsbehov och utformning av

117 Åldersfördelning

för skogsskoleutbildad

personal

Åldersgrupp

~27

« -" 3 5

28-31

36 T 39

"43

44 T 47

" 5 1 52 T 55

60-63

Procent 18

/ \ \ / 16

/ / / / / / / / /

/ J 6

\ J.-^ v

/ i

/\ \ \ \ \

i 11

i /

^ \

--V

\ <*' \

' i i

\ \ \\ \

/ / t /

\ \ \

Beteckn ingår: — Domänverket Skogsvårdsstyrelser Privatanställda (Skogstjänstemannaförbundet)

Åldersfördelning Åldersgrupp år Procent (år 1965)

för skogsskoleutbildade.

20—30 20,0

31—35 16,9

36—40 13,9

(Arbetsmarknadsstyrelsen)

41—45 12,8

46—50 11,3

51—55 8,7

56—60 8,7

61—65 7,7

118 Tabell 5.11. Arbetsgivare och arbetsuppgifter för skogsskoleutbildade (Kommitténs undersökning)

Grupp Arbetsuppgifter

Do- Skogsmän- styr veroch svs ket

Övr. statliga

Bolag

SkogsEgen Övr. ägareverkGods enskilsamföreda het ning

Summa

Antal 1

2 Bevakningstjänst.. Konsulentverksamhet Specialtjänst skogsvård skogsuppskattn.. och -värdering . . maskintekniska uppgifter affärsverksamhet undervisning.. . . administrativa

övrigt

1 25

151 1

55,8

62,0

21,0

17,5

1,2

1,5

1,2

3,4

13 82 44

1,2 7,8 4,2

5,7 0,4

24 55

2,3 5,3

1,5 3,4 100,0

8 24 1

17 7

6 3

1957— 1961 utbildade(placering 1965) %

4 Summa antal

1 048 100,0

Procent

21,1

21,3

3,3

34,0

1,2

13,8

4,3

1,0

100,0

Fördeln. 1965 enl. arbetsmarknadsstyrelsens utredn. (1962) 1 procent Fördeln. av skogsskoleutbildade 1957—61 (placering 1965) procent.

16,4

15,2

1,5

38,4

3,0

19,8

4,9

0,8

100,0

Anmärkningar 1 Allmänningar 2 % (gruppen ej upptagen i kommitténs undersökning; ingår i övriga enskilda.) 2 Gruppen ej upptagen i arbetsmarknadsstyrelsens undersökning.

ändamålsenliga läroplaner. Kommittén lät därför undersöka några faktorer av betydelse för nämnda spörsmål för tre områden, nämligen för vardera Västerbottens och Värmlands län samt för Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län (september 1965). Dessa tre områden bedömdes vara representativa för olika landsdelar. Härvid fördelades tjänsterna i skogsskolekarriären (definierad som »befattningar, vilka normalt besattes med skogsskoleutbildade») på dels arbetsgivargrupper, dels funktions-

grupper. Undersökningen omfattade 1 048 tjänster motsvarande ca 30 % av ifrågavarande personalgrupp för hela landet. Under de senaste åren har tendenser till utveckling mot funktionell organisation kunnat iakttas i många skogsföretag. För belysning av vilken inverkan detta haft på arbetsuppgifterna för dem som utbildats under senare år insamlades uppgifter beträffande de utexaminerade 1957—1961 från tre skolor, nämligen Bispgårdens, Gammelkrop-

119 Arbetsuppgifter för skogsskoleutbildad personal. (Tjänsterna avser Västerbottens, Värmlands samt Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län. Utexaminerade 1957—1961 gäller Bispgårdens, Gammelkroppa och Kolleberga skogsskolor.)

Procent

Arbetsuppgifter

20 1

40 1

60 Bevakningstjänst

1 Konsulentverksamhet

1 Specialtjänst skogsvård skogsuppskattning och värdering maskintekniska uppgifter

affärsverksamhet

undervisning

administrativa uppgifter

]

1 3 1 1

•

Zl 1 ]

övrigt

3 Beleckiiinya:.

H Tjänster Utexaminerade 1957-1961

pa och Kolleberga. Uppgifterna avsåg arbetsgivare och arbetsfunktion dels omedelbart efter skolan, dels efter två år, dels sommaren 1965. För 284 utexaminerade, som inte genomgått skogsmästarskola, h a r uppgifter erhållits för 263 (92 % ) .

Förhållandena i dessa skolors normala avnämarområden h a r i mänga avseenden bedömts överensstämma med respektive län och länsgrupp för vilka tjänsterna i skogsskolekarriären undersökts. Jämförelse mellan resultaten frän de båda undersökningarna tillå-

120 ter dock självfallet inga långtgående slutsatser. Perioden 1957—1961 torde ge en någorlunda säker bild av arbetsuppgifterna för den yngre skogsskoleutbildade personalen. E n ä r fyra år förflutit efter det sista årskursen i materialet examinerades, borde tillfälliga anställningar vara praktiskt taget eliminerade. Beträffande fördelningen på arbetsgivare återspeglar undersökningen däremot knappast den aktuella situationen. Bolagen h a r nämligen frän 1963 minskat sin rekrytering väsentligt. Från de båda undersökningarna återges vissa av resultaten i tabell 5.11 och diagram på s 119. Av tjänsterna i de tre områdena kommer drygt 90 % på arbets givargrupp erna domänverket (21 % ) , skogsvårdsstyrelserna ( 2 1 % ) , bolagen ( 3 4 % ) och skogsägareföreningarna (14 % ) . Två typer av befattningar dominerar helt, nämligen bevakningstjänst och konsulentverksamhet. För totala materialet, 1 048 tjänster, h a r 804 motsvarande 77 % hänförts till dessa grupper. Av de övriga sju grupperna kommer affärsverksamhet högst med 7,8 %. Uppgifterna för Västerbottens och Värmlands län visar enhetlig tendens. Fördelningen på bevakningstjänst och konsulentverksamhet i dessa län skiljer sig markant från Smålandslänen. Sammanlagt omfattar de båda grupperna emellertid ungefär samma andelar i de tre landsdelarna (Västerbottens 77,4 %, Värmlands 80,2 % och Smålandslänen 73,5 % ) . Av de under perioden 1957—1961 utbildade är sammanlagt 89 % anställda hos de fyra arbetsgivargrupperna domänverket (16 % ) , skogsvårdsstyrelserna ( 1 5 % ) , bolagen ( 3 8 % ) och skogsägareföreningarna (20 % ) . Jämfört med perioden 1957—1959 har skogsvårdsstyrelser och framförallt skogsägare-

föreningar ökat sin rekrytering u i d e r perioden 1960—1961, medan domänverket och bolagen anställt färre. Bevakningstjänst utövas av 62 % och konsulentverksamhet av 18 %. Spedaltjänsterna visar ökande tendens; :'rån perioden 1957—1959 h a r nuvarande anställning i sådana tjänster stigit :"rån 15 % till 20 % för perioden 1960—1361. Besultaten kan tolkas som ett stöd för den uppfattningen, att tjänster som specialister i allmänhet inte står till förfogande för de utexaminerade; undantag härifrån synes vara skogsuppskattning och -värdering (indelning och taxering) samt undervisning. Arbetsgivarnas önskan att för specialisttjänster välja personer med anlag och intressen för respektive uppgifter talar sannolikt för att »man blir specialist» först så småningom. I båda undersökningarna är frekvensen bevakningstjänst och konsulent verksamhet i stort sett lika för Bispgården och Gammelkroppa. Kolleberga visar väsentligt lägre andel för bevakningstjänsten. Här dominerar i stället konsulentverksamheten. De största skillnaderna mellan de båda tidsperioderna, 1957—1959 och 1960 —1961, är att andelen för bevakningstjänster minskat samt att konsulentverksamhet, specialtjänster med maskintekniska uppgifter och övrigt ökat. I förhållande till skogsmarksareal och årlig tillväxt är antalet tjänster i skogsskolekarriären betydligt större inom domänverket och bolagen än inom privatskogsbruket, vilket åskådliggores i tabell 5.12. Till privatskogsbruke: har i detta sammanhang hänförts skogsägareföreningarnas samt skogsvårdsstyrelsernas tjänster med undantag för unlervisningspersonalen. Tillväxten per ha (riksiskogstaxeringen 1953—1962) h a r förutsatts vara lika stor för samtliga ägargrupper.

121 Tabell 5.12. Frekvensen

skogsskoleutbildade

Avseende

inom skilda landsdelar

och

Värmland

Småland

1 035 747 1 273

30 473 723

125 144 1 600

2,18 1,58 2,68

0,13 2,17 3,17

0,65 0,75 8,35

127 112 74

16 184 82

78 60 173

8 200 6 700 17 200

1 900 2 600 8 600

1 600 2 400 9 300

17 200 14 000 34 000

8 100 11 800 39 000

8 400 12 500 48 000

Västerbotten

Produktiv skogsmark 1 000-tal ha bolag Årlig tillväxt milj m 3 sk bolag Tjänster i skogsskolekarriären privatskogsbruket Produktiv skogsmark ha per tjänst

Årlig tillväxt m 3 sk per tjänst

För Västerbotten torde approximeringen beträffande tillväxten för domänverket ha gett alltför höga tal, medan tillväxten för privatskogsbruket underskattats. Vid jämförelse mellan grupperna bör bolagens köp av rotposter från domänverket och privatskogsbruket uppmärksammas. Bolagens skogsskoleutbildade personal torde till följd härav svara för större virkesleveranser än vad som framgår av förevarande uppskattning.

5.3.3 Den aktuella arbetsmarknadssituationen

Arbetsmarknaden för de skogsskoleutbildade har under de senaste åren karakteriserats av större tillgång än efterfrågan, vilket kan åskådliggöras med sammanställning över anställningsläget den 20 oktober 1961—1966 (examen 15 oktober) tabell 5.13. Situationen har förbättrats något efter det sämsta året (1963). Under våren 1966 genomförde kommittén en intervjuundersökning om skogsskoleutbildningens inriktning (14

skogsägargrupper

företag). Undersökningen berörde även personalbehovet i anslutning till frågan om strukturen hos företagens fältorganisation och bedömda förändringar i denna fram till mitten av 1970-talet. Flertalet av de intervjuade bedömde att skogsföretagen i allmänhet kommer att tillämpa en regionalt indelad basorganisation under överskådlig tid. Denna antas emellertid successivt bli modifierad eller kompletterad med funktionell organisation för sådana arbetsuppgifter, vilka kräver speciell sakkunskap eller dyra hjälpmedel med stor kapacitet. Några företag h a r redan övergått eller står i begrepp att övergå till helt funktionell organisation inom förvaltningen. I första hand torde företag med väl arronderade skogar och i övrigt gynnsamma förutsättningar för högmekaniserade drivningsmetoder kunna vidta större ingrepp i den traditionella organisationsstrukturen. Bedan efter 1970 kan emellertid funktionell organisation komma att aktualiseras i betydligt större utsträckning än vad som nu kan förutses.

122 Tabell 5.13. Anställningssituationen

för

skogsskoleutbildade

Anställning 20 oktober År

1 2 3 4

5 Domän- Skogsvårdsstyverket relserna

Bolag

Skogsägareföreningar

Övriga

Summa

Utan anställning 5

Utexaminerade

1961 1962 1963 1964 1965 1966

27 27 11 6 6 8

36 65 77 1 54 2 28 3 20

34 14 6 11 17 10

55 23 18 35 4 57 42

10 15 11 19 19 9

162 144 123 125 127 89

4 19 41 36 28 18

166 163 164 161 155 107

Summa

916 Medeltal

14,1

46,7

15,3

38,3

13,8

128,3

24,3

152,7

Varav 32 tillfälliga anställningar i » »

8 2 8

» i »

» » »

Av normal art för skogsskoleutbildade

Valet mellan regional, funktionell eller regionalt-fUnktionell organisation måste träffas med hänsyn till många faktorer, såsom arrondering, förutsättningar för mekanisering av drivningsarbetena, näringslivets differentiering, bebyggelsestruktur och arbetskraftens bostadsorter samt befälspersonalens ålder och utbildning. De förstnämnda förhållandena utövar avgörande inflytande på personalpolitiken, medan befälspersonalens ålder och utbildning i stor utsträckning bestämmer hur snabbt tekniskt och arbetskraftsmässigt ändamålsenliga ändringar kan genomföras. Ett konkret exempel på uppfattningen inom skogsbruket beträffande denna fråga utgör följande riktlinjer för domänverkets översyn av fältorganisationen. Lokalförvaltningen skall även mot mitten av 1970-talet vara uppbyggd av revir och bevakningstrakter. Reviret skall utgöra en ekonomisk förvaltningsenhet och revirförvaltaren vara ansvarig för verksamheten inom denna. Inom bevakningstrakten skall bevakningskronojägaren svara för den direkta

arbetsledningen. Vissa arbeten beräknas dock k o m m a att ledas av t j ä n s t e m ä n med funktionella arbetsuppgifter. Biträdande kronojägare skall n o r m a l t ej vara knuten till viss bevakning. F ö r m ä n med självständiga arbetsledande uppgifter skall i framtiden inte finnas på reviren. Till hjälp vid arbetsledningen ber ä k n a s kronojägaren få specialarbetare och lagbasar.

Frågan om rationell befogenhets- och ansvarsfördelning synes innefatta många svårlösta delproblem. Skogsbrukets särdrag med produktion och produkter spridda över mycket stora arealer jämfört med andra näringar ger självfallet upphov till vissa speciella krav pä organisationen. Kommittén anser emellertid att dessa är mindre än vad som hävdats i samband med försvar för nu tilllämpade organisationsformer. 5.3.4 Rekryteringsbehov

Kommitténs undersökningar pekar mot att bolagen anser sig kunna reducera den skogsskoleutbildade personalen med 10—15 %. Domänverket kommer under perioden fram till mitten på 1970-talet

123 att minska antalet bevakningstrakter till 304 från 456 vid årsskiftet 1965/66. Därtill kommer att pensionsavgången fram till mitten av 1970-talet för bolag och domänverket är mindre än vad den skulle vara vid en jämnare åldersfördelning. För skogsvårdsstyrelserna torde en reduktion av konsulentpersonalen sannolikt vara trolig. I samband med utbyggnad av verksamheten med skogsbruksområden synes däremot skogsägareföreningarnas behov avskogsskoleutbildad personal komina att öka något. I »Skogstjänstemännens arbetsmarknad» pekade arbetsmarknadsstyrelsen på den tydliga tendensen inom andra näringar att långtgående rationalisering och stegrad produktivitet skett samtidigt med ökning av tjänstemännens antal. Som exempel anfördes byggnadsindustrin, där tjänstemännen ökade från 7,6 % av totala antalet sysselsatta år 1945 till 14,2 % år 1960. Med nuvarande utbildningskapacitet (ca 110 elever per år) skulle för perioden 1965—1970 komma att utexamineras 550 elever från skogsskolorna. Därefter skulle enligt kommitténs förslag 96 elever årligen utexamineras från skogstekniker kur serna, som är avsedda att ersätta den nuvarande utbildningen vid skogsskolorna. Under förutsättning att utbildningskapaciteten vid skogsteknikerkurserna förblir oförändrad under 1970-talet, kan ändringarna i kärens Tabell 5.14. Ändringar

storlek för perioden 1965—1980 uppskattas enligt tabell 5.14. Under den första femårsperioden skulle således kåren av skogsskoleutbildade i aktiv tjänst öka med 30 varje år för att sedan under hela 1970-talet endast öka med sex skogstekniker per år. Hur stor den aktivt verksamma kåren i verkligheten blir, beror på tillgången av lämpliga tjänster för de utexaminerade. Den kan minskas genom indragning av tjänster, exempelvis i samband med pensionsavgång eller ökas genom inrättande av nya tjänster — kanske främst inom privatskogsbruket — eller genom övergång till verksamhet utanför skogsbruket. Vid uppskattningen av förändringarna i kårens storlek här nedan h a r ingen hänsyn tagits till avgång på grund av sjukdom eller av andra orsaker. Vidare har rekryteringen till skogsmästarutbildningen beräknats i underkant (22 i medeltal sedan kapaciteten vid skogsmästarskolan höjts till 30 elever). Tidigare försök att exakt bestämma utbildningsbehovet har misslyckats. Kommittén anser sig inte heller kunna precisera det antal elever, som bör utexamineras från skogsteknikerkurserna under en längre tidsperiod. Med hänsyn till kommitténs förslag om skogsteknikerutbildningens organisation, bl a lokalisering till endast tre orter samt anskaffande av resurser för vidareutbildning och fortbildning vid vart och

i skogsteknikerkårens

storlek

1965—1980

Period Summa

Ändringens art

Utexaminerade Pensionsavgång Utbildning vid skogsmästarkurs (20 per år)

ökning

1965—1970

1970—1975

1975—1980

550 300

480 350

1 510 1 000

124 ett av de tre skogsinstituten, torde utbildningsorganisationen kunna göras så flexibel, att av växlande konjunkturer påkallade ändringar av elevantalet bör kunna genomföras utan svårighet. Kommittén föreslår därför att intagningen till skogsinstituten från läsåret 1970/71 skall begränsas till 96 elever varje år. 5.4

Skogsmästare

5.4.1 Arbetsmarknadsstyrelsens undersökning av skogstjänstemännens arbetsmarknad

Den av arbetsmarknadsstyrelsen år 1963 genomförda undersökningen av skogsbrukets behov av tjänstemän omfattade även skogsmästarna. Besultatet publicerades 1964 i serien »Arbetsmarknadsiniformafion» (S 5/1964 Skogstjänstemännens arbetsmarknad). Från nämnda undersökning återges nedanstående uppgifter om skogsmästarkårens ålderssammansättning. I materialet har även medtagits de omkring 130 alltjämt aktivt verksamma skogsmästare, som utbildats vid fortsättningsskolan i Kloten. Åldersfördelning

5.4.2 Enkätundersökning 1965

Genom Skogsmästareförbundet infordrade kommittén i juni 1965 uppgifter om bl a arbetsgivare och arbetsuppgifter för samtliga skogsmästare utexaminerade 1945/46—1963/64 (19 k u r s e r ) . Bedogörelsen för uppläggningen av enkäten och resultatet av densamma lämnas i bil 6. I tabellerna 5.15 och 5.16 lämnas uppgifter om den relativa fördelningen av skogsmästare på olika arbetsgivaregrupper respektive den relativa fördelningen av arbetsuppgifter för skogsmästarna. Den relativa fördelningen på arbetsgivare (tabell 5.15) visar, att skogsmästarna i stort sett blivit anställda hos olika arbetsgivargrupper i en utsträckning, som kan anses motsvara verksambetens omfattning och det totala personalbehovet inom respektive grupp. Avvikelserna gäller domänverket med ytterst få skogsmästare och lantbruksnämnderna med förhållandevis stor andel skogsmästare.

för skogsmästare

(Arbetsmarknadsstyrelsen)

Åldersgrupp å r . . . 21—25 26—30 31—35 36—40 41—45 45—50 51—55 56—60 61—05 Procent (år 1965). 3,2 12,0 19,6 16,1 20,6 10,2 5,0 59 74

Tabell 5.15. Arbetsgivare för skogsmästare Förutbildning skogsskola (Kat A)

Arbetsgivare 1965

1945/46—1963/64 Annan förutbildning

(Kat B + C)

Samtliga

Procent inom respektive grupp Domänverket Skogs- eller skogsvårdsstyrelse Lantbruksnämnder Övriga statliga Bolag Gods Skogsägareföreningar Övriga enskilda Egen verksamhet Summa

2,8 20,5 11,2 9,4 29,0 1,4 12,2 11,8 1,7

1,3 11,9 10,5 13,2 21,0 0,0 10,5 14,5 17,1

2,5 18,8 11,0 10,2 27,4 1,1 11,8 12,4 5,0

100,0

100,2

125 I fördelningen på olika årsgrupper kan både enhetliga drag och skillnader iakttas (tabeller och schemata i bilaga). Sålunda visar sig avgången från domänverket gälla alla årsgrupperna. För skogsägareföreningarna märks genomgående en ökning vid jämförelse mellan tidpunkten för antagning till skogsmästarskolan och för år 1965. Lantbruksnämndernas största rekrytering av skogsmästare har skett från de nio senaste årskurserna. Bolagen har de flesta skogsmästarna i sin tjänst. Därnäst kommer skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna. För bolagen var rekryteringen större under de båda första årsgrupperna och för skogsstyrelsen — skogsvårdsstyrelserna har den ökat under de två senaste årsgrupperna. Drygt en femtedel av skogsmästarna fanns 1965 i förvaltningstjänst (tabell 5.16). Därnäst kommer uppgifter inom grupperna skogsuppskattning, tekniska uppgifter och undervisning. Förvaltningstjänsten visar genomgående stigande frekvens både vid jämförelse med tiden före och efter skolan som med avseende på antal år efter skolan. Bevakningstjänst visar fallande frekvens. Uppgifter med skogsuppskattning har ökat kraftigt för de båda senaste års-

grupperna, en följd av lantbruksnämndernas utökade verksamhet. Utvecklingen av verksamheten vid skogsbruksskolorna återspeglas i stor rekrytering från speciellt årsgruppen 1955/56—1959/ 60. Förutbildningens betydelse kan iakttas även beträffande fördelningen på arbetsuppgifter. Särskilt ifråga om förvaltningstjänst och undervisning synes kategori A överväga mycket starkt. För skogsuppskattning, tekniska uppgifter och affärsverksamhet kan annan förutbildning tydligen vara värdefull. Eftersom ingen undersökning utförts beträffande elevernas möjligheter till val mellan olika anställningar eller graden av tvång att acceptera ett enda arbete, har det inte varit möjligt att med föreliggande material som grund avgöra i vilken utsträckning arbetsuppgifterna ger uttryck för elevernas intresseinriktning.

Tabell 5.16. Arbetsuppgifter

1945/46—1963/64.

5.4.3 Rekryteringsbehov

För skogsmästarna har arbetsmarknaden under de senare åren varit mera gynnsam än för de skogsskoleutbildade. Arbetsmarknadsstyrelsens prognos 1963 visade fortsatt ökat behov av skogsmäs-

för skogsmästare Förutbildning skogsskola (Kat A)

Arbetsuppgifter 1965

Annan förutbildning (Kat B + C)

Samtliga

Procent inom respektive grupp Bevakningstjänst Specialtjänst-skogsvård skogsuppskattning tekniska uppgifter undervisning administrativa uppgifter.. . Övrigt S umma

2,4 24,0 6,3 3,8 17,8 12,9 5,6 14,6 4,9 7,7

5,3 14,5 7,9 1,3 22,4 18,4 10,5 5,3 3,9 10,5

3,0 22,0 6,6 3,3 18,7 14,1 6,6 12,7 4,7 8,3

100,0

126 tare. Med hänsyn härtill föreslår kommittén att intagningen till skogsmästarkursen bör vara i stort sett oförändrad i förhållande till nuläget eller 32 elever mot nuvarande 30. Ökningen är föranledd av organisatoriska skäl. På

grund av den skeva åldersfördelningen med huvudparten av skogsmästarna i åldrar under 45 år kommer kåren därigenom att växa med ca 100 personer varje femårsperiod fram till 1980.

KAPITEL 6

Lokalisering av skogsbruksskolor och skogsinstitut

6.1 Skolornas

tillkomst

och

utveckling

Kommittén har i sitt första betänkande (kapitel 2 och 3) redogjort för dels tillkomsten och utvecklingen av olika former av skogsutbildning, dels den nuvarande verksamheten vid skogsbrukets yrkesskolor. Som bakgrund till följande framställning om lokaliseringen av skogsinstitut och skogsbruks skolor berörs h ä r inledningsvis därutöver några faktorer, som påverkat förläggningen av skolorna till nuvarande orter. Strävan att erhålla vidsträckta övningsskogar i skolornas närhet h a r utgjort ett gemensamt drag vid tidigare lokalisering av skogs- och skogsbruksskolor. Vissa speciella föreställningar och vanor inom skogsbruket synes också i många fall ha utövat ett starkt inflytande vid lokaliseringen. Sålunda torde önskemålet om att bo och leva i skogsmiljö med möjligheter till jakt och fiske länge ha påverkat valet av förläggningsort. För skogsskolorna utgjorde förekomsten av kronoskogar, som kunde avdelas till skolrevir, ett krav med hög prioritet. Älvsbyns skogsskola, som började sin verksamhet 1955/56, markerade en ändring i detta avseende. Lokaliseringen av denna skola innebar en brytning mot tidigare p r a x i s även i den bemärkelsen, att man medvetet strävade efter förläggning till en tätort. Lokaliseringen av skogsbruksskolor begränsades förr ofta till ett val mel-

lan några få skogsfastigheter, som donerats eller varit till salu för relativt låga priser. Samhällelig service och möjligheter till nära kontakt med andra skolformer vägde inte lika tungt som ringa avstånd till förstahandsbehovet av övningsskog och låg tomtkostnad. Befintliga större byggnader representerade då också ett relativt sett större värde, eftersom anspråken på bostadsstandard var lägre än nu och investeringskostnaderna måste hållas nere. Endast få skolor torde ha lokaliserats med hänsyn till möjligheterna att tillgodose pedagogiska krav och behovet av samhällsservice. Följden därav h a r bl a blivit svårigheter att nu skapa tillfredsställande förutsättningar för undervisning vid åtskilliga skolor och föga: rationell geografisk spridning av skolorna i vissa områden. Härtill kommer att flera skolor från ekonomiska synpunkter utgör alltför små enheter, för att de skall kunna förses med ändamålsenliga resurser för undervisningen.

6.2 Befintliga

skolor

6.2.1 Läge och kapacitet Skogsbrukets yrkesskolor omfattar för närvarande sammanlagt 43 skogsbruks*skolor (varav 16 endast disponeras av skogsvårdsjstyrelsen; ägare huvudsakligen kommuner och landsting) och 7 skogsskolor (varav 6 statliga och en privat) samt en skogsmästarskola. Sko-

128 ca _ -*• c « L

?* o >"5

—>

a « £ 3 co c 8 o £ 5 H->

g O :« ^ «

S +J -H :M O fci 4)

C/i

w O Q CN CO O to o o

« "Ö : , 3 4) Ka ^ L

r^ TJI co Tfl l > Tf

m TH CM

P* O O O lO

x m r1 ° - * +-> 3 t* co ca « VH ^ 3 O *3 3 . -^ 3 £ O £ K

a •33 3 S 3 O

°~: M

tH 3 >

"O ^ o -g •2>3 * 3

4) C ••-» •3

•>

3 3 /? :rt n 08

« C :0 g

o o

o o c o o o o o o o OOcMCOI>iOOOO

OTftNOO OOlfl O J O l r t

NOCOCOtNiOiOLOT)i -*c5cqocMi>a><Moo

oo I O C O

OifliOOQOOfflO

CO T}<

o o

m o

oo co m m o T-i CN CO O

c o c o i > o i c o m o o o o n c o H r i m t M t » oo

• ^ I - H O O C O O I O O O T H

•i: O N H O i f l t M t O M H

f ^ O O C S

ICOOOrt

•*CNHOO)01tfl00rl

CQCQ<<pq<<;cQ<<

N O O I O O O

O H r t

' CO

X X X X X oo >

£ «

<o<

<:<

I > CN OJ CD m m C55 OJ C5

mcoincoTj» CiOiCiCJiÖ

t o co i o C5 C7> GS

to Ci

£s cu ca

ca tn ca i J fe >

moP

co Ci

33 ä >-c ; ca

• .Q " ec.3 -a 3 ca -g CO tH ^ > ^

.Xt

O -O

tn - O

a 3

< < & X i-! K Lo CQ £

H H ^ j g

129 1

CO CD Cl

* J

If 4) :ca CO

Is o o o o o o rtOCN

CO GG

o 3

O o m

3 H

1-1 !—1

m m o

o •* CN o

CN CN O r l r l r l

1 T f 0 0 CO

o o co m o

t> T*

TJI

m o o

o m rH

1 T H CO r H

m o o

m TJI CM - *

O O O 1 i n CM CN I 1 co co TJ< |

o m

o a

I Ol O I >

oo o m » o n co m co oo

| H ^ e

1-1 1-H

"o 3

"c M

o o o o o o

O m oi

~ a

1 |

e 3

o S Ä

Landsting Nedlägges

3 Ströms ko

T-1

r—{

Ramsele k omm Landsting et

r^ CO

Kopparfoi s. Hy eden Ombyggd 1960 Bjuråkers kom

Ceo ca o

Brunskogs komn Norra Ny komm Landsting et Tillbyggd 1961

v r^

o o o o o o in in t > I > 00 o CO m roH Ool CO ( N CM CN

o 00 I

o o

CO O

CO Ol

O O O M » O i-H O 0 0 Tji 0 0 r H 0 0 co co co TJI

| in in

i-H IN CO

r H O CO O o co i n i n j CN T f CO CO O CO CM r H 1 T f CM CM CO CM r H CM

I CO CO 1 CM r H

o 1 1

t-l

CO CO i-H CN O l T J I -rf c o CM

o o co i n o o o o

O o o m m T

o CM

l o C O O O O O O T J I T J I 1 m i-HininTjiinmcNcN

TJI

CO CO TH cN O l CO Tji CO CN

o o o o | o C O O O O O O T J I T J I CO CO r f CO 1 i n r H i n m i n i n i n c M C M

0 0 T J I CN CO CO T H

CM O Tji CO CN CN 0 0 CO CO CO CO r H r H CO CO CM T J I r H

CM i n o o TJI o C O O O O C O C O T J I C O T J I CM Tji CM CO CO 1 - H T j l T j l C N C O C O C M r H

CO 1-H

CO O l 1-H r H

O O O O l CO 0 0 O CN T H CO CO TH

rtOcN

•f

rH O

rHlNCN

O CN

O 00 O i-i r H • *

TJI

O *

i-i

CO CN

CM O

O CN

O CO O CN T H

C O r H r H O O C O O O O C N C M O O O

CO CO 0 0 r H rH

o in

rH • * rji N r l 1-H i-H CM

O r H r H r H CN i n C O T j l c N C M r H C O r H O rH rH

o n to •* r i

o o o i > i > o i o o i n o o o

co CM o

7-1

CN CO CO CO rH

CM CM CM rH

CO O l l-H

X X

X X X

< PQ C

<<m<<m<<<

CN CO CO CD

CO •"*

oi oi

co co Ol Ol rH rH

i n co

" tH 4) H->

•c

CO 4) 4) v>

5 "5 PC

t- .-T

:« a "o

a g

xi .,

P 33 •8 3 ca f> J a

00 E-p£

K) c o r H c o c ^ c M O T j i i n rH Tji in rH rH rH

m m rH c D i n m m i n o o o c— t— CS O O C O t ^ c O C M O O O rH

X X

r H r H CM r H i-H CM r H

X X X X X

<u<ffl<mu<<m<<mu Tf

Ol Ol r H i—1

DH . OO C/2

Kvinnersta. . Västsura . . . Rankhyttan. Älvdalen.... Dådran

rH i - H T j i c o c M o o o i n CM 1-H CN rH

o i i n co

CN CN

00 TH

CD TJI Ol rH

O Ol CD i n Ol Ol r H i—l

CM O l Tji m i n CO O" O l O l i— 1-H i-H

O CD Ol rH

CN CD Ol i-H

CO CO Ol rH

O O CO Tji Ol Ol TH 1-H

a • 3

s § fe c « 8 i S K ca ™ :cc 4 z -QCO a c £ tn pz 2 -^ << £fe£ > 23 Sc; :

»T

EJ X

Arvidsjaur... Tärendö.. Björkfors... . Tväråselet. ..

ra g £

3 00

130 Skolor för skogsbruket och lantbruket

Beteckningar: Skogsbruksskola — skogsvårdsstyrelsens Skogsbruksskola — annan ägare Skogsskola — statens Skogsskola — privat Skogsmästarskolan Alnarpsinstitutet Lantbruksskola

131 Tabell 6.2 Läge och kapacitet för nuvarande skogsskolor och skogsmästarskolan Skogsskolor Avseende

Skogsmästarskolan

Bjurfors

BjärkaSäby

Kolleberga

Gammelkroppa

U Avesta

E BjärkaSäby

L Ljungbyhed

S Nykroppa

U Skinnskatteberg

Älvsbyn

Hällnäs

Bispgården

BD Älvsbyn

AC Hällnäs

Z Bispfors

2 3 0 45 45

8 8 23 60 60

0,3 3 22 45 45

3 4 3 3 5

1 1 19 19 19

4 15 15 15 40

8 8 18 12 12

1 1 0 25 25

50 32 24

20 20 20

60 36 30

30 30 20

50 25 20

60 50 44

75 65 35 2 15

Avstånd km till järnväg högstadieort. gymnasieort . lasarett Möjlig beläggning (längre perioder) kök matsal elevbostäder. underv.-lokaler

lornas läge framgår av dels karta (s 130) dels tabell 6.1 för skogsbruksskolorna och tabell 6.2 för skogsskolorna och skogsmästarskolan. Skogsbruksskolor förekommer i samtliga län. Redan av kartan framgår emellertid tydligt, att de i åtskilliga fall inte är centralt belägna med hänsyn till rekryteringsunderlaget inom vare sig eget eller angränsande län. Skogsskolan i Hällnäs utnyttjas från läsåret 1965/66 enbart för kompletteringskurser (del av skogsskoleutbildningen) och fortbildning. Den sammanlagda utbildningskapaciteten bos de två övriga norrländska skolorna, Älvsbyn och Bispgården, är större än elevrekryteringen från deras normala upptagningsområden.

6.2.2 Lokaler och utrustning

Under den senaste tio-årsperioden har många skogsbruksskolor upprustats i fråga om lokaler och undervisningsmateriel. Sålunda h a r 18 skolor från och

med år 1956 blivit nybyggda eller helt ombyggda. Dessa skolor har en sammanlagd elevkapacitet om ca 650 elevplatser. Med undantag för två skolor med plats för endast 22 respektive 24 elever i internaten, är kapaciteten för dessa skogsbruksskolor 30—40 elevplatser och för de två största 46 respektive 60 platser. Ytterligare tio skolor om ca 200 elevplatser kan anses ha ändamålsenliga undervisningslokaler och god internatstandard. Övriga skolor uppvisar brister i en eller flera väsentliga avseenden. Elevförläggningen vid flertalet skogsskolor är av relativt god standard, även om olika kompletteringar för skilda skolor skulle vara önskvärda redan med nuvarande beläggning. Undervisningslokalerna är således utformade i stort sett endast för lektioner och föreläsningar. Verkstadslokaler för omfattande maskinteknisk undervisning saknas. Tillgången på undervisningsmateriel är relativt knapp för i synnerhet de tekniska ämnena.

132 Genom de senaste årens om- och tillbyggnad är undervisningslokaler och internat vid skogsmästarskolan av hög standard. Verkstadslokaler saknias. Bristerna ifråga om lokaler och utrustning på flertalet skolor avser främst bibliotek och laboratorier. Tillgången på kontorstekniska hjälpmedel av betydelse för undervisningen, t ex räknemaskiner, är också otillräcklig på nästan alla skolor.

6.2.3 Övuingsskogar

På de skogsvårdsstyrelseägda skogsbruksskolorna varierar den egna övningsskogens produktiva areal från 0 till 620 ha. Även de större övningsskogarna är tillräckliga enbart för demonstrationer och vissa andra delar av undervisningen. Huvudparten av övningarna i drivning och skogsvård måste förläggas till andra skogar. Ett begränsat skogsområde, med ungefär 1 000 m 3 sk i årlig tillväxt, i närheten av skolan och helt disponerat av denna synes utgöra en värdefull tillgång för grundläggande demonstrationer och övningar. Betydelsen av fasta provytor kan där nämnas. Även större arealer ger vissa fördelar, men de kräver mera arbete i samband med förvaltningen och medför risker för styrning av övningarnas inriktning. Från pedagogiska synpunkter är det fördelaktigt med relativt fritt val i fråga om övningarnas förläggning till skogsområden, som är lämpliga med hänsyn till undervisningens krav. Efter skogsskolornas överflyttning från domänstyrelsen till skogsstyrelsen träffade ämbetsverken en överenskommelse om domänverkets upplåtelse av övningsskogar för undervisningen vid statens skogsskolor och kompletteringskurser. I överensstämmelse därmed h a r ca 100 ha i närheten av respektive skola

avsatts som fast övningsområde. Dessutom har domänverket åtagit sig att ställa andra lämpliga övningsobjekt till förfogande. Övningar förläggs emellertid även till andra skogar. Härvid eftersträvas en varierande sammansättning av objekten dels med hänsyn till undervisningens krav, dels beträffande skilda driftsformer hos olika skogsägarkafegorier. Vid inrättandet av skogsmästarskolan avdelades ca 200 ha på en kronopark som fast övningsområde för skogsmästarskolan. Detta utnyttjas i ringa omfattning, vilket beror framförallt på att formella övningar endast upptar en ringa del av undervisningen. För övningarna nyttjas i stället aktuella objekt i olika landsdelar. Med hänsyn till undervisningens inriktning och uppläggning synes behov av fast övningsskog inte föreligga.

6.3 Utredningsdirektiv

I proposition nr 1962: 115 anförde departementschefen bl a följande i fråga om lokaliseringen av skogsbrukets yrkesskolor. För att få en fast grund för fortsatta överväganden rörande denna fråga bör närmare bedömning ske av det totala behovet av skoglig yrkesutbildning inom olika nivåer. Med utgångspunkt härifrån och det förut skisserade utbildningssystemet bör undersökning ske rörande förutsättningarna för att åstadkomma ändamålsenligare utbildningsenheter. Målsättningen bör i första hand vara att koncentrera undervisningen till större anläggningar — med minst cirka 60 elever — för såväl högre som lägre skoglig yrkesutbildning. I andra hand bör eftersträvas samförläggning med lantbrukets yrkesskola eller annan yrkesskola. Givetvis måste tillgången till lämplig övningsskog tillmätas avgörande betydelse. Detta synes dock inte böra utgöra hinder för att förlägga skogsbrukets yrkesskola i eller invid tätort, där möjligheter att förhyra rum för elever utanför skolorna bör kunna utnyttjas. De fortsatta övervägandena i här berörda

133 fråga bör enligt min mening ankomma på den förut nämnda särskilda utredningen. Denna bör även pröva om behov föreligger av att i fortsättningen disponera Gammelkroppa skogsskola i den av skogsstyrelsen ledda utbildn:ngen.

6.4 Underlag för

lokalisering

Skogsinstituten och skogsbruksskolorna bör självfallet vara så lokaliserade, att undervisningen kan bedrivas under gynnsamma och representativa förutsättningar med avseende på övningsskogar. Kraven på god samhällelig service och från kommunikationssynpunkt central belägenhet i rekryteringsområdet måste uppfyllas så långt beaktande av övriga relevanta faktorer medger. Hänsyn måste dessutom tas till fortbildningsbehovet för ifrågavarande yrkesgrupper. För undervisningen vid skogsinstituten är närheten till skogsindustrier av positivt värde. Möjligheter till samordning med eller lokalisering i närheten av vissa andra skolformer måste tillmätas stor uppmärksamhet. Slutligen utgör kostnaderna för olika alternativ en nödvändig del i underlaget för bedömningar av ändamålsenlig lokalisering. För åtskilliga av kriterierna är kraven i vissa avseenden olika för det gymnasiala (skogsbruksskolorna) och det postgymnasiala utbildningsstadiet (skogsinstituten). Dessa frågor kommer att närmare diskuteras i följande punkter.

6.4.1 Samhällsservice Vid skolornas lokalisering bör behovet av samhällelig service bedömas med hänsyn såväl till skolan som institution som till elever och lärare. Det är således nödvändigt att skolan på inte alltför stort avstånd kan anlita affärer och verkstäder samt hantverkare och

specialister av skilda slag, som erfordras för skolans kontinuerliga drift och underhåll. F ö r personal och elever framstår därutöver tillgång på inrättningar för hälsovård, sociala institutioner samt fritidsanordningar av skiftande slag som ytterst värdefull. Förekomst av gymnasiala skolor h a r betydelse från två synpunkter, nämligen dels för möjligheterna till skolgång för personalens barn, dels för anlitande av timlärare för undervisningen i vissa ämnen. Det sistnämnda gäller speciellt för den postgymnasiala utbildningen. Ett rikt differentierat näringsliv erbjuder möjligheter för lärarnas familjemedlemmar att erhålla lämpligt arbete, vilket kan bidra till ökad trivsel. Det torde vara svårt att bestämt precisera önskvärda förutsättningar i h ä r berörda avseenden. Som ett underlag har arbetsmarknadsstyrelsens tätortsklassificering ansetts kunna tjäna. Det synes dock inte föreligga skäl att sätta kraven så högt, att endast själva tätorterna skulle kunna komma ifråga. Önskemålen om närhet till obebyggda områden för fritidsverksamhet torde sålunda komma att öka i framtiden. Mindre samhällen på begränsat avstånd, t ex en halv timmes bilresa från större orter, synes därför kunna betraktas vara lika attraktiva som de större orterna, om deras service tillgodoser normalt förekommande behov (affärer, banker, sjukvård och fritidslokaler). För avgränsning av lämpliga landsdelar med hänsyn till samhällelig service kan den kartläggning av restidsisokroner för Sverige, som landsbygdsgruppen i 1960 års jordbruksutredning låtit utföra, tjäna som underlag. Vid ifrågavarande arbete användes väg- och vattenbyggnadsstyrelsens karta över det allmänna vägnätet (skala 1:300 000). Följande medelhastigheter tillämpades för olika vägtyper.

134 Riksvägar Genomgående länsvägar Övriga länsvägar länsvägar Enskilda bilvägar (upptagna i KAK:s bilatlas)

70 km/tim 60—70 km/tim 40—50 »

Ifråga om kraven på kommunikationer, vilka kan betraktas som en form av samhällelig service, föreligger vissa skillnader mellan skogsbruksskolorna och skogsinstituten. De förstnämnda betjänar ett begränsat rekryteringsområde, i regel ett län eller delar därav. Därav följer att lokalisering i central ort med goda förbindelser till skilda delar av en sådan region bör eftersträvas. Skogsinstituten är riksskolor, vars stora elevupptagningsområden samt behovet av fortlöpande kontakter med skogliga myndigheter, institutioner och företag i olika delar av landet ställer särskilda krav främst på de allmänna fjärrkommunikationerna. Det finns emellertid ingen anledning att driva kraven i dessa avseenden så långt, att enbart större knutpunkter för järnvägar med närbelägen flygplats skulle kunna komma ifråga. Det lokala bilvägnätets täthet är av stor betydelse för möjligheterna till rationellt utnyttjande av tiden vid övningar i skogen. Detta gäller samtliga skolformer.

6.4.2 Ovningsskogar och skogliga intitutioner

I målet för skogsteknikerutbildningen anges bl a att de utbildade efter introduktion i respektive arbetsgivares verksamhet skall kunna planlägga och leda allmänt förekommande arbeten i beståndsanläggning, beståndsvård och drivning. Undervisningen måste, om syftet i berörda avseenden skall uppnås, omfatta vissa övningar på konkreta ar-

betsobjekt av skiftande slag. För detta ändamål erfordras relativt stora arealer skogsmark med skilda och för elevupptagningsområdet representativa förhållanden ifråga om bonitet, topografi och klimat samt trädslag. För begränsning av resekostnader och tidsåtgång vid undervisningen i fält är det vidare önskvärt att övningsskogarna ligger väl samlade nära skolan. Detta är av särskild betydelse för skogsbruksskolorna, i vars undervisning övningar i skogen upptar en stor del av tiden. Om kraven på för upptagningsområdet representativ skogsmark i större samlade komplex skall kunna tillgodoses, kan kusttrakterna och andra speciella områden samt utpräglade jordbruksbygder inte komma i fråga som förläggningsort för skogsbrukets skolor. Likaså måste från geologiska och topografiska synpunkter ensartade marker, oavsett bördighet, få anses vara mindre lämpliga i detta sammanhang. Skogsproduktionen är mindre beroende av klimatet än exempelvis växtodlingen i jordbruket. Utpräglat fuktigt eller torrt klimat är emellertid mindre lämpligt, eftersom följden därav blir ensartade vegetationstyper. Höjdskillnader har relativt stor betydelse för lokalklimatet och skogsträdens genetiska egenskaper, varför det är önskvärt att övningsskogarna representerar flera höjdzoner. Betydelsen av skilda skogsägargrupper i skolans närområde framträder i många olika sammanhang. Speciellt värdefullt är det för befälsutbildningen, att övningar kan bedrivas på skogar med olika driftsinriktning, förvaltningsformer och uppläggning av arbetena. Därigenom etablerade kontakter b i d r a r till att hålla undervisningen aktuell samtidigt som arbetsgivarna blir väl informerade om verksamheten. Genom en sådan växelverkan tillförsäkras skogs-

135 bruket lämpligt utbildad personal och underlättas anställningen för eleverna.

6.4.3 Skogsindustrier Behovet av närbelägna skogsindustrier är mera framträdande för skogsinstituten än för skogsbruksskolorna. Detta beror både på syftet med undervisningen i träförädling och dess omfattning. Vid skogsbruksskolorna är ifrågavarande undervisning i huvudsak av orienterande natur. Endast vissa avsnitt i huvudmomentet virkeslära behandlas mera ingående som bakgrund till undervisningen i aptering vid grundkursen, vidareutbildningen till företagare och förmän samt en del fortbildningskurser. Studiebesök vid sågverk utgör ett värdefullt inslag i denna undervisning. Vid skogstekniker- och skogsmästarkurserna syftar undervisningen till fördjupade insikter i frågor rörande virkets egenskaper och krav på råvaran för mera allmänt förekommande former av förädling. För detta ändamål är det önskvärt med ett medelstort sågverk i skogsinstitutets närhet och kemisk träindustri inom fem till tio mils avstånd. Skogsindustrier med stor kapacitet i skolans närhet erbjuder även gynnsamma förutsättningar för studier av bl a organisation och utförande av kontinuerliga fjärrtransporter. Dessa torde komma att spela en allt större roll i framtiden, då skogsproduktionen och träförädlingen kan antas bli mera integrerad än för närvarande. För skogsinstituten måste således närbelägna större skogsindustrier tillmätas relativt stor betydelse.

6.4.4 Rekryteringsområden Vid lokalisering av skogsbrukets skolor h a r det geografiska läget tidigare ansetts inverka starkt på elevrekrytering-

en. Som exempel härpå kan domänstyrelsens och skogsstyrelsens utredning om skogsskoleundervisningen (1947) nämnas. I denna anfördes bl a följande i anslutning till en jämförelse av fördelningen mellan sökande till skogsskolorna och antalet tjänster för skogsskoleutbildade. Att Mellansverige står för så stor del av antalet sökande torde i icke ringa mån bero på att denna del av landet alltid hyst det största antalet skogsskolor. Förekomsten av en skola i relativ närhet måste ju för ynglingar i trakten verka stimulerande på intresset för att söka in vid skolan. Tillkomsten av en skogsskola i en del av landet, där sådan skola tidigare ej funnits, kan med säkerhet bedömas komma att där öka intresset för skogsskolestudier. Särskilt stor hänsyn till den nuvarande fördelningen av de sökande behöver därför knappast tagas. Skogsvårdsstyrelserna har i olika sammanhang hävdat, att centralt läge från kommunikationssynpunkt i ett begränsat rekryteringsområde h a r utomordentligt stor betydelse för möjligheterna att rekrytera elever till skogsbruksskolor. Speciellt har detta ansetts gälla för grundutbildningen; föräldrarnas önskan om att eleverna skall kunna besöka hemmen under veckosluten bör enligt denna uppfattning utgöra en lungt vägande faktor. För samordning av utbildning och rådgivningsverksamhet h a r det bedömts vara nödvändigt att varje skogsvårdsstyrelse förfogar över egen skogsbruksskola. Ungdomarnas val av utbildningslinjer h a r förr mycket starkt påverkats av avståndet till skolorna. De väsentligt förbättrade studiesociala förmånerna och längre obligatorisk skolgång kommer förmodligen att minska de ungas beroende av föräldrarna. Begränsningen till val av utbildningslinjer vid närbelägna skolor blir därigenom sannolikt mindre utpräglad. För den postgymnasiala utbildningen

136 torde avståndet till utbildningen numera spela en underordnad roll. Jämförelse mellan sökandefrekvensen till olika skolor visar att förekomsten av en skogsskola, med undantag för Gammelkroppa, inte synes stimulera elevrekryteringen i nämnvärd omfattning. Så har exempelvis rekryteringen av elever till skogsskola från Norrbottens län minskat under de senaste tjugo åren, trots att skolan i Älvsbyn inrättades 1955. Vidareutbildningen och framförallt fortbildningen av yrkesverksamma kommer i framtiden sannolikt att bli en väsentlig del i skolornas verksamhet. Lokaliseringen måste således även beakta de speciella förhållanden under vilka denna verksamhet måste arbeta. Skolorna bör således förläggas till områden och orter, där de kan bli naturliga centraler för fortbildningen. Verksamheten h ä r m e d måste bedömas skapa sådan kontakt med näringslivet samt berika och stimulera grundutbildningen, att samtliga skolor bör utnyttjas för både grundläggande och fortsatt utbildning. F ö r fortbildningen spelar avståndet till skolan av flera skäl en relativt framträdande roll, bl a möjligheterna till snabba resor för eleverna mellan hemort och skola samt likartade förhållanden ifråga om skogsbrukets förutsättningar och driftsförhållanden i arbetet och på skolan. Ifrågavarande verksamhet kan således i flera avseenden visa sig medföra en dragning mot större antal skolor än vad som för enbart grundutbildningen skulle vara motiverat.

6.4.5 Samordning mellan skolor

För både skogsbruksskolor och skogsinstitut är närbelägna gymnasiala skolor av betydelse med hänsyn till möjligheterna att dels anlita timlärare för

allmänorienterande ämnen i skogsutbildningen, dels erbjuda god utbildning för barn till anställda vid den skogliga skolan. I övrigt torde betydelsen av skogsutbildningens lokalisering till orter med andra skolor sammanhänga främst med möjligheterna till gemensamt utnyttjande av lokaler, undervisningsmateriel och kontorstekniska hjälpmedel samt internat (bostäder och bespisningslokaler). I utredningsdirektiven h a r samförläggning med lantbruksskola eller annan yrkesskola nämnts som alternativ för skapande av större och mera ekonomiska enheter. Flera centrala yrkesskolor med maskintekniska eller mekaniska linjer lär också äga resurser, som sannolikt skulle kunna utnyttjas även för skogsundervisning. Karta över lantbruksskolor samt förteckning över deras läge återfinnes på s 130 respektive 137—138. Bland de yrkesinriktade skolorna torde samförläggning mellan skogsteknikerkurs och skogsbruksskola kunna erbjuda speciella fördelar. En utgångspunkt för övervägandena i förevarande avseende utgör kommitténs förslag till utbildningsgång, vilket förutsätter att skogsbruksskolans ettåriga grundkurs skall ingå som obligatorisk förutbildning till skogsteknikerkurs. Lokaler och kostnadskrävande utrustning, främst för undervisningen i maskintekniska ämnen, kan vid samförläggning mellan nämnda skolformer bli mera effektivt utnyttjade än vid separata skolenheter. För en fristående skogsteknikerkurs skulle det för övrigt med hänsyn till den korta användningstiden vara ekonomiskt oöverkomligt att anskaffa tillräcklig maskinteknisk utrustning även om detta från pedagogiska synpunkter skulle vara angeläget. Även ur pedagogisk synvinkel lär samförläggningen av skogsbruksskola

137 Tabell 6.3 Lantbruksskolor Närmaste tätort Län

Skola

Huvudman

Elevplatser Åker ha

Bete ha

Skog ha

ort

undervisning

internat

2 B

Berga Finsta Gålö

Hush.s. Landsting Hush.s.

Västerhan. Rimbo Handen

6 7 15

60 40 45 145

320 246 110

30 23 50

700 455

Jälla Sunnerdahl

Landsting Sthlms st

Uppsala Bro

8 3

80 35 115

68 45 113

84 190

10 25

200 300

Stenkvista.. . Landsting Hush.s. Ulfhäll Landsting Ökna

Eskilstuna Strängnäs Tystberga

54 39 36 129

85 415 133

21 50 20

54 39 36 129

92 32

20 13

360 170

Vreta kloster

Linköping

11 F

Stora Segerst. Tenhult

» »

Ingelstad. . . . Ryssby

» »

Reftele Tenhult Huskvarna Växjö Ljungby

4 1 8 17 10

Gamleby.... Ingelstorp. . .

» i)

Gamleby Smedby

60 85 145

80 75

30 14

175 90

I K

Lövsta Bräkne-Hoby

» »

Romakloster Bräkne-Hoby

38 45

40 45

135 75

75 16

123 142

Stiftelse Bollerup Hammenhög Landsting » Osby Önnestad.. . . Förening ÖA L j u n g b y . . Landsting

50 50 60 90 30 (50 118 120 75 395 30 288

407 68 40 152 65

87 11 11 35 10

83 71 186 25

11 H

45 34

360 38 85 97 100

70 27 18 1

2,5

70 60 50 82 65

Harplinge

94 Dingle Ödsmål

50 32

45 32

35 88

11 15

75 80

Landsting Nuntorp Strömma.. ..

Brålanda Sätila

4 3

50 48

40 48

50 70

9 23

110 130

Landsting

Skara Töreboda

85 70 155

65 60 125

88 114

40 115

» »

Årjäng Norsbron

44 2 1,5 50

44 35

52 91

6 7

83 209

Staten Förening

» »

Plönninge. . . Landsting Hush.s. Jordhammar

—

50 34

56 52

165 134 100 120 100

Alnarp Hörby Skurup Svalöv

0 P

Tomelilla Hammenhög Osby Önnestad ö . Ljungby

56 52

Skara Sötåsen Kyrkerud. . . Lillerud

Alnarp Hörby Skurup Svalöv Åkarp

2 2

138 1

2 T

Kvinnersta. .

U W

Örebro

9 Sala

Sala

Rättvik Vassbo

» »

Rättvik Borlänge

8 X

Ny torp

Arbrå

1 Y

Hussborg.. . . Nordvik

Johannisberg Nyadal

2 Z

Törsta

Ås

Skellefteå.... Sorsele Umeå

Skellefteå Sorsele Umeå

6 Öjeby

1 BD

Summa

och skogsteknikerkurs kunna medföra vissa fördelar. Den större uppsättningen av lärare ger sålunda ökade möjligheter till längre gående specialisering bland dessa. Vid lärares sjukdom eller ledighet av andra skäl kan undervisningen på en större skola i de flesta fall lättare hållas fortgående enligt planerna än på en mindre. Den kontinuerliga informationen om undervisningen vid skogsbruksskolans grundkurs, som lärarna vid skogsteknikerkursen osökt erhåller om skolorna är samförlagda, måste anses vara av stort värde för anknytningen av undervisningen vid skogsteknikerkursen till den kunskapsnivå eleverna tillägnat sig i skogsbruksskolan. Vid underhandskontakter med rektorer och lärare vid nuvarande skogsskolor samt företrädare för vissa skogliga institutioner har olika synpunkter framkommit i denna fråga. Samförläggningen h a r allmänt ansetts medföra ekonomiska fördelar genom effektivare utnyttjande av gemensamma anläggningar, men värdet av den pedagogiska integra-

70 105

5 10

31 70 101

60 60

27 17

380 231

35 25 59

5 22

240 230 433

2 920

2 464

50 35

31 40

25 40 32

41 35

20 32 32

tionen ifrågasätts på skogsskolorna. Kursplaner och besök vid skogsbruksskolorna h a r ansetts kunna ge tillräcklig information om verksamheten vid dessa. Mot bakgrunden härav och med hänsyn till att kommittén föreslagit olika huvudmän för skogsbruksskolor och skogsinstitut, h a r det också hävdats, att de två skolformerna lokalmässigt och administrativt bör hållas åtskilda. På flera andra håll inom skogsbruket synes man omfatta en mera positiv inställning till samförläggning. Vid lösning av problemet att åstadkomma större och mera ekonomiska enheter kommer självfallet även frågan om skogsmäsitarutbildningens samförläggning med annan skola in i bilden.

6.4.6 Kostnader

Utbildningskostnaderna måste betraktas som en investering och därför finns det starka skäl att kritiskt granska kostnaderna på ifrågavarande område. De ekonomiska faktorerna torde äga särskild tyngd, om de visar sig verka i

139 samma riktning som pedagogiska och organisatoriska synpunkter. Av särskild betydelse är relationerna mellan kapital- och driftkostnader.

6.5 Värdering

av kriterier

Kommittén har på olika vägar sökt finna en metod att värdera de olika kriterierna för lokalisering av skogsbruksskolor och skogsinstitut. Bl a h a r lokalstyrelserna för skogsskolorna, styrelsen för skogsmästarskolan och tre .skogsvårdsstyrelser beretts tillfälle att inkomma med synpunkter på en promemoria med förslag på tillvägagångssätt vid lokaliseringen. I tabell 6.4 redovisas rangordningen av kriterierna från fem av de tillfrågade skolorna samt från skogsvårdsstyrelserna. Utöver de i tabellen rangordnade kriterierna föreslog de tillfrågade styrelserna att bl a följande faktorer skulle beaktas i förevarande sammanhang (inom parentes anges antalet förslagsställare) : förvaltningscentrum inom skogsbruket (3), trivselfaktorn (1), rekryteringsbehov (4), befolkningsunderlag — elevernas hemorter (4), kapitaloch driftkostnader (1), fortbildningsverksamhet (2) och befintliga lokaler (1). Tabell 6.4 Rangordning

Praktiskt taget alla har ansett markanvändningen, i detta fall liktydigt med förekomsten av skogsbruk av större omfattning, vara av mycket stor betydelse för åstadkommande av gynnsamma betingelser för skogsundervisning. Nämnda faktor och i anslutning härtill »övningsskogar» samt »samhällelig service» har satts främst. I kommentarer har flera styrelser understrukit, att servicesynpunkterna måste tillmätas särskilt stor vikt vid lokaliseringen av skolor för befälsutbildning. »Kommunikationer» och förekomsten av skilda »skogsägarkategorier» rangordnades som en mellangrupp, medan »samordning med skogsbruks skola» och betydelsen av »skogsindustrier» i skolans närhet av flertalet inte ansågs väga så tungt. Två av skogsvårdsstyrelserna h a r dock ansett nära anknytning mellan skogsbruksskola och befälsutbildning vara synnerligen viktig. Det är naturligt, att de tillfrågade har tillmätt nämnda kriterier mycket olika betydelse för lokaliseringen. Bedömningarna har nämligen skett utifrån skilda utgångspunkter med avseende på såväl syften och inriktning av den verksamhet, i vilken bedömaren är delaktig, som erfarenheter och allmänna värderingar. Kommittén har inte ansett sig närmare kunna anlysera

av kriterier för lokalisering av skogsinstitut

(vissa

styrelser)

Skogsvårdsstyrelser

Summa rangpoäng

1 1 1 5 4

1 4 1 5 1

1 2 2 5 2

1 3 2 3 5

7 1 3 2 4

1 4 2 5 2

5 2 4 3 7

1 5 6 3 5

18 20 21 31 30

7 5

6 6

92 82

6 7

1 6

1 7

42 51

Skogsskolor Kriterium

Markanvändning 1 Samhällelig service Kommunikationer Skogsägarkategorier.... Samordning med skogsSkogsindustrier 1 2

I stort sett utgående från skogsbrukets roll i näringslivet. Nya kriterier rang 5 (befintligt byggnadsbestånd) och 6 (fortbildningsverksamhet).

140 Rangordning

av kriterier

vid lokalisering

av skogsbruksskolor

Kriterium 1. Övningsskogar och skogliga institutioner Mark- och klimatförhållanden Skogsbrukets roll i näringslivet Företagsformer (Ägarkategorier)

Förvaltningscentra

2. Samhällelig service Affärer och banker Verkstäder Sjukvård Skolor — grundskola och gymnasium — övriga skolformer 3.

Rekryteringsområden Skogsproduktion Befolkningsunderlag Frekvens av sökande och antagna till skolor

4. Samordning mellan skolor Skogliga undervisningsanstalter Lantbruksskolor Yrkesskolor med mekaniska linjer Övriga skolor 5.

Skogsindustrier Sågverk Kemisk industri Annan träförädling

6. Kostnader Investeringar Driftkostnader

och

skogsinstitut

K r a v eller betydelse

Variationer ifråga om topografi, boniteter, nederbörd och skogstyper. Skogsbruket bör omfatta så stora områden, att näringen är av väsentlig betydelse i orten. Blivande arbetsledare måste beredas möjligheter att studera konkreta exempel på driftsinriktning, förvaltningsformer och arbetenas uppläggning hos företag av olika storlek. Medverkan av experter i undervisningen och löpande informationer till lärarna genom spontana kontinuerliga kontakter. Normalt förekommande inköp av konsumtionsvaror måste kunna ske på orten. I övrigt kan en halv timmes restid accepteras. Skolans behov av service bör tillgodoses utan alltför tids- och kostnadskrävande resor. Läkarvård och apotek bör finnas på skolorten. Högstadium på orten absolut krav. Gymnasium på högst sådant avstånd, att eleverna kan resa mellan hem och skola varje dag. Av betydelse i den mån den har anknytning till skogsundervisningen (se nedan p 4). Anknytning till naturliga skogsproduktionsområden. På längre sikt avgörande för rekryteringsbehovet. Vägledande

I hög grad önskvärd. Tillåter uppbyggnad av rationella enheter. • önskvärt om förutsättningarna i övrigt är lämpliga I vissa fall av betydelse för personlig utbildning. I skolans närhet. Helst över 5 000 stds. Högst ca 5 mil från skolan. (Industrierna av värde dels för undervisningen i virkeslära, dels för studium av transportorganisation.)

h u r sådana faktorer kunnat inverka på ställningstagandena b a k o m de svar, som e r h å l l i t s från t i l l f r å g a d e s t y r e l s e r . S y n p u n k t e r n a h a r i stället b e d ö m t s m e d l e d n i n g av a n f ö r d a m o t i v e r i n g a r o c h

samstämmigheten dömare.

mellan

skilda

be-

Med u t g å n g s p u n k t från n ä m n d a s y n punkter och egna överväganden h a r kommittén funnit det ändamålsenligt

141 att i första hand penetrera frågan om skogsinstitutens lokalisering samt låta skogsbruksskolornas placering i några fall bli beroende av ändamålsenliga lösningar i detta avseende. Kommittén har gått tillväga på följande sätt vid urvalet av lämpliga orter. Steg. 1. Avgränsning av för utbildningen lämpliga områden med hänsyn till skogsbrukets förutsättningar. Steg 2. Inom avgränsade områden urval av flera tänkbara skolorter med avseende på förekomsten av samhällelig service. Steg 3. Val mellan alternativa orter under beaktande av övriga kriterier. Kommittén h a r således vid sin rangordning av kriterierna i första hand utgått från de krav undervisningen ställer och jämsides därmed i möjligaste mån sökt beakta skolpersonalens och elevernas sociala behov. Mellan i stort sett likvärdiga alternativ från nämnda synpunkter har kostnaderna, såväl investeringar som driftkostnader, tillmätts avgörande betydelse. Sammanfattningsvis h a r den rangordning av kriterierna, som återges på s 140, bedömts leda till ändamålsenlig lokalisering av skolorna.

6.6 Förslag till

lokalisering

6.6.1 Utbildningskapacitet

I kapitel 5, utbildningsbehov inom skogsbruket, har den erforderliga kapaciteten för skogsteknikerkurserna bedömts vara intagning av 96 elever per år och vid skogsmästarkursen 32 elever per år. Detta behov av grundutbildning skulle sannolikt väl kunna tillgodoses vid enbart två skolor i landet. Vid lokalisering måste emellertid även kraven från vidare- och fortbildningen beaktas. Under p 4 har påvisats, att flertalet speciella förutsättningar på ifrågavarande utbildningsområde inte

stöder en stark koncentration av utbildningen utan snarast talar för flera skolor än två. Kommittén har efter överväganden av olika alternativ funnit, att tre skogsinstitut skall kunna förläggas så, att rimliga krav på anknytning till skilda skogsförhållanden i olika landsdelar kan tillgodoses. Genom samförläggning av skolor bör ända tillräckligt stora och rationella enheter kunna skapas. I ovannämnda kapitel påvisas, att privatskogsbruket h a r relativt sett lägre antal skolsskoleutbildade än industriskogsbruket. Eftersom den nuvarande geografiska fördelningen av nämnda personal inte kan anses stå i proportion till det långsiktiga behovet i olika landsdelar, har kommittén ansett att virkesproduktionen och de senaste årens frekvens av sökande och antagna till skogsskolorna ger bättre vägledning för rekryteringsområdenas avgränsning än den nuvarande kårens fördelning. Förslag till ungefärlig avgränsning av rekryteringsområdena återges på nästa sida. Eftersom statistiska uppgifter beträffande sökande och antagna saknas för mindre områden än län, avser beräkningarna regioner, vilka sammanfaller med länsindelningen. Med de justeringar av gränsdragningen, som antydes i kommentarer i tabellen, torde utbildningskapaciteten i de tre områdena böra likställas.

6.6.2 Skogsbrukets centrala maskinskola

Den centrala maskinskolan, om vars inrättande 1962 års riksdag fattade principbeslut, var avsedd att ge grundläggande maskinteknisk utbildning åt eleverna vid skogsskolorna och skogsmästarskolan. Motsvarande utbildning för skogsarbetare, speciellt ifråga om traktorkörning, skulle koncentreras till ett fåtal skogsbruksskolor. Det torde främst

142 Tabell 6.5 Rekryteringsområden

skogsteknikerutbildning

Utbildning 1963/64— 1965/66 procentuell fördelning

Tillväxt Län 3

för

milj. m sk

sökande

antagna

1 Norra Sverige BD 6,15 AC 6,75 Z 6,64 Y 7,26 26,80

7,9 8,7 8,6 9,4

34,6

4,9 7,3 4,6 4,4

21,2

4,2 7,5 6,0 5,1

22,8

Mellan-Sverige X 5,77 6,43 w 5,57 s

7,4 8,3 7,2

4,4 5,6 8,6

6,3 10,6 2,1

T U C B D

2,79 1,82 1,51 1,69 1,76 27,34

3,6 2,4 1,9 2,2 2,3

35,3

5,6 4,1 1,8 5,8 2,8

38,7

4,5 2,1 2,7 2,7 1,5

32,5

Södra Sverige E 2,86 F 3,51 G 3,26 H 3,50 I 0,36 K 1,00 L 1,53 M 0,39 N 1,17 0 0,74 P 3,34 R 1,86 23,52

3,7 4,2 4,2 4,5 0,5 1,3 2,0 0,5 1,5 1,0 4,3 2,4

30,1

4,6 6,3 4,1 4,2 0,4 1,3 3,2 2,6 2,4 2,0 6,2 2,8

40,1

3,9 6,3 6,6 4,8 0,6 1,8 3,9 2,1 2,4 3,3 5,1 3,9

44,7

Summa

77,66

100,0

ha varit kostnadsskäl som motiverade principbeslutet om inrättande av en central maskinskola för maskinutbildning för blivande befälspersonal inom skogsbruket. Utgångspunkten för beslutet var att antalet skogsskolor skulle bli 6 å 8. Elevkapaciteten vid varje skola

100,0

Kommentar

Till Norra Sverige bör hänföras större delen av Hälsingland.

Sökande och antagna till Gammelkroppa ej medräknade.

Till Mellan-Sverige bör hänföras norra delen av Östergötlands och Skaraborgs län samt större delen av landskapet Dalsland.

100,0

skulle härigenom bli ganska begränsad och kostnaderna för att förse varje skola med erforderlig maskinuppsättning skulle bli oskäligt höga. Det skulle likaså bli alltför kostsamt att förse varje skola med lärare, som var specialutbildade på maskinområdet. Det syntes där-

143 för mest ändamålsenligt att sammanföra den grundläggande maskinutbildningen för den ifrågavarande personalen till en enda central skola, som utrustades med erforderliga resurser ifråga om både personal och materiel. Utbildningen vid en sådan skola skulle framförallt för skogsskoleeleverna i första hand koncentreras till skogsmaskinernas konstruktion, arbetssätt, tekniska handhavande och vård. I samband med överväganden om vilka krav, som från pedagogiska och ekonomiska synpunkter kan ställas vid lokaliseringen av skogsinstituten, har kommittén prövat frågan om den centrala maskinskolans roll i skolsystemet. Därvid har det visat sig, att de förutsättningar, på vilka beslutet om inrättande av en central maskinskola för skogsbruket grundades, i väsentliga avseenden inte längre äger giltighet. Det är främst den snabba mekaniseringen inom skogsbruket och behov av genomgripande omlokalisering och annan uppläggning av befälsutbildningen, som förändrat situationen. Skogsbrukets mekanisering har genomförts så långt och kan väntas bli fullföljd i sådan takt, som knappast kunde förutses ens i början av 1960-talet. En central maskinskola skulle sannolikt ha varit till stor nytta för mekaniseringens praktiska genomförande. De utbildningsproblem, som för ett tiotal år sedan syntes ytterst angelägna, har emellertid till stor del måst lösas på andra vägar, än man då skisserade. 1 första hand har skogsbruksskolorna utrustats med lokaler, materiel och personal för att tillgodose skogsbrukets akuta behov av maskinteknisk utbildning. Verksamheten vid nämnda skolor har även gett värdefulla erfarenheter och anvisat lösningar för framtiden. Koncentration av maskinutbildningen till en central skola för hela landet skul-

le innebära, att undervisningen i detta betydelsefulla ämne dels måste förläggas till olika skeden för skogsteknikerkurserna, dels inte integreras med övriga ämnen i önskvärd omfattning. Ansvaret för väsentliga avsnitt i undervisningen skulle därmed undandras från ledning och lärare vid skogsinstitut utanför den centrala maskinskolan. En naturlig följd av koncentrationen skulle även vara, att de institut, som inte vore samförlagda med maskinskolan, knappast kunde tilldelas erforderlig personal och utrustning för en effektiv fortbildningsverksamhet. Från pedagogiska synpunkter torde en koncentration av den maskintekniska delen av skogsskoleundervisningen således medföra betänkliga konsekvenser. Ur ekonomisk synvinkel måste en koncentration av den kostnadskrävande maskinundervisningen ha varit starkt motiverad så länge skogsskoleutbildningen bedrevs vid sex å åtta enheter. En reducering till tre skogsinstitut och samförläggning med andra skolor medför dock helt andra förutsättningar. Därigenom blir det möjligt att bygga upp en effektiv organisation till rimliga kostnader vid samtliga enheter. Mot bakgrunden av de förhållanden, som här anförts och som närmare utvecklats i samband med överväganden om läroplaner för skogstekniker- och skogsmästarkurser, har kommittén funnit starka skäl tala för att beslutet om inrättande av en central maskinskola omprövas. Kommitténs förslag om skogsinstitutens lokalisering och undervisningens uppläggning grundas därför på den förutsättningen att befälsutbildningen skall genomföras i sin helhet av respektive skogsinstitut som bör förses med härtill avpassade resurser, såvida näraliggande anläggningar för annan utbildningsverksamhet inte kan disponeras.

144 6.6.3 Skogsinstitut 6.6.3.1 Urval av orter Utgångspunkten för urvalet orter har varit de kriterier, som angivits på s 15. I anslutning till nämnda översikt h a r även huvuddragen i tillvägagångssättet berörts. Avgränsningen av tänkbara områden för lokalisering av skogsinstituten h a r grundats på dels lantbruksstyrelsens inventering angående regional bedömning av jord- och skogsbrukets strukturförändringar, dels tidigare nämnd (6.4.2) kartläggning av restidsisokroner. Som lämpliga regioner i detta

sammanhang har kommittén karakteriserat skogsbruksbygd och skogsbruksdominerad mellanbygd i hela landet samt åkergles bygd i norra Sverige jämte speciell mellanbygd i Småland och norra Skåne. Kusttrakterna har dock undantagits som mindre lämpliga. Inom sålunda avgränsade regioner har mindre områden på en halv timmes restidsavstånd från A-orter med gymnasium ansetts kunna ifrågakomma som förläggningsorter för skogsinstituten. Översiktskartor avseende markanvändning, restidsavstånd och gymnasieorter återges på s 144—145.

Restidsavstånd (Skuggade områden utanför en halv timmes restidsavstånd från A-ort)

145 Genom ovannämnda förfarande har ett fåtal orter kunnat urskiljas, vilka uppfyller kraven i fråga om skogliga förhållanden, samhällelig service och gymnasiala skolor. Bland dessa har därefter åtskilliga orter lätt kunnat avföras från vidare diskussion med hänsyn till otillfredsställande förutsättningar beträffande läge inom respektive upptagningsområden, bristande möjligheter till samordning med andra skolor eller

frånvaro av skogsindustrier. Till de slutliga övervägandena h a r även medtagits sådana förläggningsorter för nuvarande skogsskolor, vilka inte uppfyller kraven beträffande ovannämnda kriterier. Valet har härigenom kommit att stå mellan följande orter för de tre rekryteringsområdena, nämligen i norra Sverige Hällnäs, Älvsbyn, Lycksele, Bispgården, Sollefteå och Ljusdal, i Mellan-Sverige Avesta (Bjurfors), Filipstad

Markanvändning (Skuggade områden olämpliga för lokalisering av skogsinstitut

Gymnasieorter

10—714819

146 (Gammelkroppa), Skinnskatteberg och Katrineholm samt i södra Sverige Kolleberga, Värnamo och Växjö. I bilaga 7 återges vissa detaljupplysningar om de områden och orter, till vilka kommittén föreslår att skogsinstitut skall förläggas. 6.6.3.2 Norra Sverige Med hänsyn till de uppställda kraven i fråga om samhällelig service har kommittén funnit, att Hällnäs kan avföras från diskussionen utan mera ingående prövning. För detta ställningstagande talar även den omständigheten, att skolans kapacitet inte kan utökas utan så omfattande om- och tillbyggnad, att investeringarna närmast motsvarar uppförande av en ny skola. Av de övriga orterna måste Ljusdal uteslutas på grund av alltför sydlig belägenhet i rekryteringsområdet. På grund av att högstadium saknas i Bispgården och att avståndet till gymnasium är 45 km kan heller inte nämnda ort komma ifråga, även om de skogliga förutsättningarna, belägenheten i rekryteringsområdet och lokalerna för nuvar a n d e kapacitet väl svarar mot uppställda krav. För utökning till omkring 70 elevplatser, dvs en fördubbling av nuvarande resurser, skulle dock omfattande investeringar erfordras. Av motsvarande skäl samt alltför nordlig belägenhet i rekryteringsområdet måste Älvsbyn avföras från diskussionen. Lycksele har ungefär samma förutsättningar i skogligt hänseende som Älvsbyn; sistnämnda ort erbjuder dock intressantare höjdvariationer än Lycksele (0—450 m respektive 175—625 m över havet inom tre mils r a d i e ) . Från kommunikationssynpunkt ligger Älvsbyn föga mer än en halv timmes tågresa längre bort från rekryteringsunderlagets tyngdpunkt, ungefär gränsen Västernorrland—Västerbotten, än Lycksele. Det kan således

knappast förebäras vägande skäl för att Lycksele skulle vara lämpligare ort för skogsteknikerundervisningen än Älvsbyn. Sollefteå erbjuder däremot goda förutsättningar ifråga om övningsskogar och läge i rekryteringsområdet och därtill en avsevärt längre vegetationsperiod (25 dagar) än Lycksele samt möjligheter till samförläggning med befintlig skogsbruksskola. Kommittén har därför funnit övervägande skäl tala för att den norra skogsskolan förläggs till Sollefteå. 6.6.3.3 Mellan-Sverige Bergslagen kan uppvisa långvariga traditioner inom skogsundervisningen. Bland skälen härtill torde främst två omständigheter kunna anföras, nämligen dels att behovet av ordnad skogsskötsel gjorde sig tidigt gällande som en följd av de stora avverkningarna för järnhanteringen, dels att de varierande förutsättningarna för skogsproduktionen erbjöd mycket goda studieobjekt för skogsundervisningen. Det sistnämnda förhållandet utnyttjas alltjämt för samtliga utbildningsled inom skogsbruket, nämligen skogsbruksskolor, skogsskolor, skogsmästarskolan och skogshögskolans fältförläggning. Utöver de nuvarande förläggningsorterna för skogsskolor och skogsmästarskolan, Gammelkroppa, Bjurfors ocli Skinnskatteberg, har kommittén funnit att endast Katrineholm kan anses motsvara de uppställda kraven på centralt läge inom det mellansvenska rekryteringsområdet och skogliga förutsättningar. Möjligheterna till samförläggning med andra skolor är emellertid inte stora i denna stad. Skogsbruksskolan i Vallmotorp är ensligt belägen åtta km utanför Katrineholm, varför lokalmässig integration med denna inte är tänkbar. Inte heller i övrigt synes Katrineholm erbjuda bättre betingelser för skogsundervisning än vad som är för

147 handen på de övriga tre orterna. Valet mellan dem utgör emellertid ett komplicerat problem. I utredningsdirektiven har kommittén anmodats att pröva om behov föreligger av att i fortsättningen disponera Gammelkroppa skogsskola i den av skogsstyrelsen ledda utbildningen. Kommittén har kunnat konstatera, att undervisningen vid Gammelkroppa motsvarar verksamheten vid statens skogsskolor. För anställning i allmän tjänst är kompetensvärdet av examen från den privata skogsskolan helt jämställt med utbildningen vid de statliga skolorna. Av de utbildade eleverna h a r sedan mitten av 1950-talet omkring en tredjedel anställts av domänverket, skogsvårdsstyrelserna och andra allmänna organ. I fråga om studiemedel till eleverna gäller samma bestämmelser för samtliga skogsskolor. Däremot utgår inte statsbidrag till den privata skogsskolans driftskostnader. Under de senaste åren h a r flera framställningar härom till Kungl Maj :t inte föranlett någon åtgärd och motioner i riksdagen med samma yrkande h a r avslagits. Efter tillbyggnad (1964—1965) h a r Gammelkroppa större lokaler för undervisning och internat än någon av de statliga skogsskolorna. Skolans läge från kommunikationssynpunkt och i förhållande till samhällsservice är emellertid mindre gynnsamt än för de två övriga aktuella orterna i MellanSverige, nämligen Bjurfors (Avesta) och Skinnskatteberg. Kommittén har tidigare (6.6.1) redogjort för sitt ställningstagande att utbildningsbehovet för befälspersonal inom det mellansvenska rekryteringsområdet kan tillgodoses genom ett skogsinstitut. Antalet elevplatser, ca 130, motiverar inte en uppdelning av verksamheten på två enheter. Tvärtom talar såväl organisatoriska och ekonomiska

som pedagogiska skäl för koncentration till en ort. Kommittén anser därför, att det inte är ändamålsenligt att inlemma Gammelkroppa skogsskola i den framtida organisationen för statens skogsinstitut. Bjurfors skogsskola ligger tre km från centrum i Avesta. Byggnadsbeståndet vid skolan är inte av den beskaffenhet, att det representerar något väsentligt värde vid här aktuell utbyggnad till ca 130 elevplatser. Det finns således ingen anledning att låta den nuvarande skogsskolan binda lokaliseringen för framtiden. Ställningstagandet beträffande skogsbrukets centrala maskinskola verkar i samma riktning. Kommittén anser att ett eventuellt skogsinstitut i detta område borde förläggas i omedelbar anslutning till tätbebyggelsen i Avesta. I fråga om samhällsservice torde denna stad väl svara mot de krav, som verksamheten vid skogsinstituten och personalen vid dessa normalt ställer. Skinnskatteberg är ett relativt litet samhälle (ca 2 500 invånare). Där finns fullt utbyggd grundskola, landstingets folkhögskola, läkarvård och apotek samt banker, affärer och andra serviceinrättningar av normal omfattning för ett samhälle av denna storlek. Närmaste gymnasium är beläget i Fagersta på ca 25 km avstånd. Näringslivet i Skinnskatteberg domineras av statens skogsindustrier, vars wallboardfabrik och sågverk utbyggts under de senaste två åren till en årskapacitet av 125 000 ton respektive drygt 26 000 stds. Målet för sågverkets framtida kapacitet är avsevärt högre. Hela virkesfångsten till dessa industrier landtransporteras. För detta ändamål är omkring 50 lastbilar engagerade. Avståndet mellan Avesta och Skinnskatteberg är ca 55 km. I Farna, 11 km från Skinnskatteberg, ligger domänverkets kursgård med internat för drygt 50

148 elever och en nyuppförd maskinverkstad. Ca 40 km från Skinnskatteberg och 70 km från Bjurfors ligger Västsura skogsbruksskola. Kommittén anser att en sådan uppdelning på små enheter relativt nära varandra inte utgör en rationell och ekonomiskt försvarbar ordning för framtiden. Den har funnit att koncentration till en ort av skogstekniker- och skogsmästarutbildning jämte därtill knuten vuxenutbildning utgör enda acceptabla lösningen. Samhällsservicen är självfallet mera utvecklad och omfattande i Avesta än i Skinnskatteberg. På den sistnämnda orten erbjudes nära tillgång på varor och service för normalt förekommande behov och barnens obligatoriska skolgång, medan behoven av sällanköpsvaror och service av speciell natur måste tillgodoses i Fagersta, Köping (40 km) eller Västerås (60 k m ) . Ifråga om kommunikationer h a r Avesta företräde genom järnvägsknuten i Krylbo. Även landsvägsförbindelserna är för närvarande bättre i Avestaområdet. Under den närmaste fem-årsperioden skall emellertid vägarna rustas upp även i Skinnskatteberg enligt vägförvaltningens planer. Vägavstånden och framförallt restiderna till Västerås och Örebro kommer därigenom att förkortas. Beträffande möjligheterna att lösa personalens bostadsfråga torde orterna vara jämställda. I anslutning till tidigare redovisad bedömning av läget för Bjurfors skogsskola och beskaffenheten av dess lokaler anser kommittén, att helt nya lokaler skulle behövas för ett skogsinstitut i Avesta. I Skinnskatteberg erfordras mindre om- och tillbyggnad av lokaler för undervisning och administration samt tillbyggnad av ca 70 elevrum jämte skolrestaurang. Investeringsbehoven för de olika alternativen h a r av byggnadsstyrelsen uppskattats till 7,9 milj kr för Avesta och 4,45 milj kr för Skinn-

skatteberg. Sedan år 1960 har ca 3 milj kr investerats vid skogsmästarskolan. Tidigare befintliga byggnader och anläggningar samt centralt belägen tomtmark torde representera ungefär lika stort värde. I samband med ställningstagandet rörande skogsbrukets centrala maskinskola h a r kommittén framhållit (6.6.2), att befälsutbildningen bör genomföras i helhet av respektive skogsinstitut, som bör förses med härtill avpassade resurser, såvida näraliggande anläggningar för annan utbildningsverksamhet inte kan disponeras. Vid skogsinstituten i norra och södra Sverige kan behovet av lokaler för maskinteknisk undervisning tillgodoses genom lokalmässig integration med andra skolor. I Mellan-Sverige står motsvarande möjlighet inte öppen på någon av de båda aktuella orterna. Domänverkets kursgård i Farna ligger emellertid så nära Skinnskatteberg (11 km) och förfogar över sådana resurser, att den skulle utgöra en i stort sett tillfredsställande lösning av problemet med lokaler och undervisningsmateriel för den maskintekniska undervisningen vid skogsinstitutet. Frågan huruvida kursgårdens kapacitet är tillräcklig även för skogsinstitutets behov har av kommittén dryftats med generaldirektören och chefen för domänstyrelsen. Därvid förklarade denne, att den maskintekniska utvecklingen kommer att medföra ett ökat behov av vidareutbildning i framtiden, vilken till stor del bedömdes komma att åvila verket. Kursgården ansågs inte komma att kontinuerligt förfoga över en sådan maskinutrustning, som till alla delar är lämplig för den grundläggande utbildningen vid befälsutbildningen. Vidare framhölls att lärarna kommer att vara specialiserade på undervisning beträffande för domänverket aktuella maskinerna. Kursgårdens kapacitet överstiger

149 visserligen för närvarande i viss utsträckning verkets behov av maskinteknisk utbildning, men denna överkapacitet bedömdes kunna stå till skogsinstitutets förfogande enbart under en övergångsperiod, vars längd inte nu kan preciseras. Sammanfattningsvis h a r domänstyrelsens chef uttalat att verkets interna behov av maskinutbildning kommer att öka och att kursgårdens användning för detta ändamål måste ges prioritet. Endast i den mån överkapacitet finns kan skogsinstitutet medges att utnyttja densamma. Enligt kommitténs uppfattning kan den maskintekniska utvecklingen inom skogsbruket medföra, att undervisningen i maskin- och redskapslära vid skogsbrukets skolverkstäder i förhållande till dagens och de närmaste årens situation kommer att begränsas till mera generellt lärostoff. Specialmaskinerna kan väntas bli så stora och komplicerade, att de måste studeras i fält. Kommittén bedömer därför att övergångsperioden med utnyttjningsbar kapacitet vid Farna kursgård blir tillräckligt lång, för att alternativet skall framstå som realistiskt från skogsinstitutets synpunkt. Behovet av komplettering beträffande undervisningsmateriel torde kunna tillgodoses inom relativt begränsad kostnadsram. Kommittén är väl medveten om att den rikt differentierade samhällsservice, som städerna i allmänhet erbjuder, av många värdesättes som mycket angelägen vid lokalisering av sådan verksamhet, som det här är fråga om. För Skinnskattebergs vidkommande har det emellertid kunnat konstateras, att samhället synes erbjuda bättre förutsättningar som bostadsort än vad dess storlek ger anledning att förmoda. Ett exempel härpå är att samtliga lärartjänster vid såväl grundskolan som folkhögskolan kunnat besättas med behöriga sökande.

Kommittén har tidigare (s 147 ff.) anfört, att Avesta väl motsvarar kraven på förläggningsort för ett skogsinstitut, men med hänsyn till dels gynnsamma förutsättningar för skogsundervisning, dels befintliga lokaler och till följd därav begränsat investeringsbehov vid förläggning till Skinnskatteberg, anser kommittén emellertid, att skogsinstitutet i Mellan-Sverige bör förläggas till sistnämnda ort. För denna lokalisering talar även den omständigheten, att samhället därigenom erhåller ett tillskott, som är av värde för industrin därstädes. 6.6.3.4 Södra

Sverige

Eftersom skogsförhållandena i området för skogsskolan i Kolleberga är långt ifrån representativa för ifrågavarande rekryteringsområde, har kommittén funnit, att skogsinstitutet bör förläggas till Växjö eller Värnamo. Svårigheterna att göra ett val mellan dessa städer är av annan art än i Mellan-Sverige. I varken Växjö eller Värnamo finns det exempelvis skogliga utbildningsanstalter av sådan storlek, att lokaliseringen påverkas därav. Båda orterna erbjuder i många avseenden lika goda förutsättningar för skogsundervisning. Där skillnader föreligger, står kommittén inför nödvändigheten att värdera och jämföra så inkommensurabla faktorer, att subjektiva värderingar knappast kan helt uteslutas. Kommitténs jämförelse mellan Växjö och Värnamo avseende tidigare omnämnda kriterier har utfallit på följande sätt. Värnamotrakten erbjuder större variationer i fråga om skogsförhållandena än regionen kring Växjö. Orsakerna härtill sammanhänger främst med klimatet. Gränstrakterna mellan mycket riklig nederbörd och normal till ringa nederbörd h a r gett upphov till vitt skilda skogstyper. Mångfalden i dessa avseenden har för sin uppkomst även gyn-

150 näts av skiftande geologiska förutsättningar. Skillnaderna är av stor betydelse för undervisningen inte bara i ämnet skogsskötsel utan också för studium av exempelvis transporttekniska problem. Större områden med ädel lövskog ligger inom mindre än en timmes restid från staden. Även om Värnamo således måste ställas före Växjö ifråga om de skogliga förutsättningarna, torde Växjöområdet enligt kommitténs mening motsvara de krav, som kan ställas för större delen av undervisningen vid ett skogsinstitut. Privatskogsbruket dominerar i både Värnamo- och Växjö-området. Industriskogsbruket är dock väl företrätt genom både domänverket och bolag. Det bör således finnas goda möjligheter för lär a r n a vid ett skogsinstitut på någon av dessa orter att etablera erforderliga kontakter med företrädare för skilda företagsformer. Så många markägare h a r utfäst sig att ställa övningsobjekt till förfogande för undervisningen vid skogsbruksskola och skogsteknikerkurs, att tillgången i dessa avseenden utan vidare kan anses säkerställd på båda orterna. I fråga om samhällsservice torde Värnamo och Växjö vara jämställda i de flesta avseenden. Utbildningsmöjligheterna är visserligen rikare differentierade i den sistnämnda staden, men de många specialskolorna kan enligt kommitténs uppfattning inte anses vara av särskild betydelse för skogsteknikerutbildningen. Belägenheten i skärningspunkterna mellan viktiga järnvägar och landsvägar samt centralt i rekryteringsområdet för det södra skogsinstitutet måste betraktas som en värdefull faktor i detta sammanhang. Kommittén anser att Värnamo beträffande läget äger företräde framför Växjö. I Småland föreligger behov av en centralt belägen skogsbruksskola. Med

hänsyn till läget för sådana närmast kringliggande skogsbruksskolor, vilka med säkerhet kan antas bestå inom överskådlig framtid, nämligen Plönninge, Sjöarp, Helgesbo och Västerby, synes Värnamo vara lämplig som förläggningsort för en ny skogsbruksskola. Den bör i så fall lokalmässigt integreras med skogsinstitutet. Landstingets centrala yrkesskola i Värnamo (byggnadstid 1964—1967) omfattar en byggnadsvolym om ca 85 000 m 3 . Den h a r plats för 374 elever i heltidskurser. Elevbostäder h a r uppförts för 214 elever. På grund av ändrad skolorganisation beräknas en relativt stor del av lokalerna bli friställda 1970, då den tekniska skolan avvecklas i samband med införande av fackskola. Vid överläggningar h a r kommitterade utsedda av landstinget i Jönköpings län gjort utfästelser om att ett skogsinstitut torde kunna inrymmas i den centrala yrkesskolan utan att några tillbyggnader behöver ske. Skolans läge i förhållande till stad och övningsskogar är gynnsamt. I Växjö har däremot varken landstingets centrala verkstadsskola eller stadens kommunala yrkesskola tillräcklig kapacitet för att inrymma ett helt skogsinstitut. För den maskintekniska undervisningen har landstinget förklarat att vissa lokaler skulle kunna ställas till förfogande. Därtill anses skolrestaurangen ha tillräcklig kapacitet för utspisning av eleverna vid ett skogsinstitut. I övrigt måste lokalbehovet i Växjö tillgodoses genom nya lokaler. Tillgängliga tomter för detta ändamål har inte befunnits äga så gynnsamt läge som den centrala yrkesskolan i Värnamo. Med hänsyn till här redovisade förutsättningar för de båda orterna och till den från ekonomiska synpunkter gynnsamma lösning, som erbjudes i Värnamo, har kommittén funnit det väl motiverat att föreslå denna stad som för-

151 läggningsort för skogsinstitutet södra rekryteringsområdet.

mitténs överslagsberäkningar utgår därför från antagandet att skogsbruksskolornas verkliga kapacitet blir lika stor som antalet elevplatser i internaten. Kommittén h a r bedömt (kapitel 5) att kapaciteten för grundutbildning vid skogsbruksskolorna år 1970 bör uppgå till 900 elevplatser och att 250 elevplatser samtidigt erfordras för vidareutbildning och fortbildning vid skolorna (50 000 elevdagar vid 40 veckor p e r läsår med 5-dagarsvecka). Sammanlagt behövs alltså 1 150 elevplatser vid skogsbruksskolorna. Kommittén h a r föreslagit att landstingen skall vara huvudmän för skogsbruksskolorna. Det bör således ankomma på respektive landsting och tillsynsmyndigheterna att bestämma över skogsbruksskolornas framtida lokalisering. En översiktlig plan grundad på ekonomiska överväganden och strävan att åstadkomma en ändamålsenlig och jämn fördelning med hänsyn till utbildningsbehov och rekryteringsunderlag h a r emellertid ansetts vara av värde för myndigheternas kommande regionala planering. Därför h a r kommittén upprättat ett förslag till h u r utbildningsbehovet, 1 150 elevplatser, skulle kunna tillgodoses med avseende på antal skolor och elevplat-

i det

6.6.4 Skogsbruksskolor I direktiven för utredningen har riktpunkten för skolornas kapacitet satts till minst 60 elevplatser. Möjligheterna tiU samförläggning med lantbruksskolor eller andra skolor h a r samtidigt anvisats som en väg att åstadkomma större enheter. De nuvarande skogsbruksskolornas fördelning och arten av fristående eller samförlagd skola framgår av följande sammanställning. Den nuvarande utbildningsvolymen borde enligt kommitténs uppfattning kunna genomföras vid ett väsentligt lägre antal skolor och med en mindre kapacitet i fråga om antalet elevplatser än i den nuvarande organisationen, även om svårigheterna att fördela fortbildningen jämnt över hela läsåret beaktas. En beläggning av ca 90 % torde få anses som ett gott medeltal för skolor, vilka saknar möjligheter att inkvartera deltagare i fortbildningskurser utanför skolan. För skolor belägna i eller i närheten av tätorter bör däremot undervisningen kunna omfatta ett större antal elever än internatets kapacitet. Kom-

Tabell 6.6 Nuvarande

skogsbruksskolor

Ägare Elevplatser

skogsvårdsstyrelsen

Fristående

Summa annan än svs

Samförlagd med annan skola

elevSkolor platser

elevplatser

skolor

elevplatser

skolor

elevplatser

skolor

elevplatser

skolor

—20 21—32 33—44 45—56 57—68

3 10 12 1 1

56 295 464 46 60

9 3 3 1

150 81 106 50

12 13 15 2 1

206 376 570 96 60

8 10 14 1 1

138 287 536 46 60

4 3 1 1

68 89 34 50

Summa

1 067

152 Tabell 6.7 Skogsbruksskolornas framtida antal och kapacitet (Kommitténs rekommendation)

Län

Virkes- Elever i åk 1 produktion utex ant. milj 1965/ 1966/ s m sk 66 67

Nuvarande

Förslag

sko- elev- relalor platser tionstal 1

Ändringar

26,0

10,6

13,2

Utbyggnad vid Ladvik färdig 1967. Frossarbo indrages. Utbildningen förlägges till Jälla.

32 30

18,2 10,5

1 1

32 40

18,2 14,0

24,0

14,2

27,0

12,3

16,3

11,4

0,36 1,00 1,53 0,39 1,17 0,74 3,34

7 17 15 21 14 9 21

8 13 16 27 19 12 24

55,6 40,0 15,7 51,4 27,4 54,0 25,2

1 1

} '1

20 40 40

55,6 40,0 20,8

20 40 24 20 32 40 84

1 2

32 40 70

27,4 54,0 21,0

R S

1,86 5,57

12 30

20 30

1 3

32 90

17,2 16,2

1 2

32 76

17,2 13,7

T U W X

2,79 1,82 6,43 5,77

11 17 45 22

18 18 35 33

1 1 3 2

32 32 90 67

11,5 17,6 14,0 11,6

1 1 2 2

32 32 80 80

11,5 17,6 12,4 13,8

7,26

12,9

11,0

Z AC BD

6,64 6,75 6,15

28 52 38

30 39 29

2 3 4

46 100 112

6,9 14,8 18,2

1 2 2

70 80 80

11,5 11,8 13,0

S:a

77,66

522 2

583 |

1 308

17,1

1 150

14,8

7 B

1,69

26,0

1,51

16 D E

1,76 2,86

14 29

16 20

1 1

3,51

45 G

3,26

17 H

3,50

I K L M N O P

1 2

8 Relationstal = elevplatser (kol 6): 10 000-tal m sk (kol 2). Antagna till utbildningen 546.

AMS-baracker beräknas få disponeras. Trollebo indrages. Verkstadsskola i Värnamo. Kol 7 exkl Araby 20,8. Asa och Araby indrages. Koncentration till en lantbruksskola. Lidhem indrages. Koncentration till Helgesbo.

Vid en skola.

lantbruks-

Östad och Rådde indrages. I stället plats för 32 elever på annan ort i S länsdelen. Lundsholm indrages. Stöllet filial till S Viken.

Dådran indrages. Friggesund indrages. 38 elevplatser tillkommer på annan ort. Viken indrages. 40 platser vid Hussborg. Vågdalen indrages. En skola indrages. En skola indrages.

153 5er i olika län. En översikt härav återges i tabell 6.7. Kommitténs rekommendationer innebär att antalet skogsbruksskolor nedbringas från nuvarande 43 till 30. Enligt denna plan skulle sexton av de nuvarande skolorna läggas ned. Fördelningen på storleksgrupper i jämförelse med nuvarande förhållanden framgår av tabell 6.8. De ekonomiska konsekvenserna av kommitténs förslag ifråga om indragning av skolor och överflyttning av undervisningskapacitet kan belysas genom en approximativ uppskattning under följande förutsättningar. Vid nedläggning av skola och motsvarande reduktion av antalet elevplatser förutsattes lönekostnaden för rektor, lärare, husmor och hantverkare samt hela driftkostnaden kunna inbesparas. Om indragningen innebär överflyttning till annan skola beräknas halva lönekostnaden för rektor och hela lönekostnaden för husmor samt halva driftkostnaden kunna inbesparas. Vid nybyggnad av skola h a r investeringskostnaden uppskattats till 50 000 kr per elevplats. Tillbyggnad av enbart Tabell 6.8 Kommitténs Rekommendation

elevhem h a r antagits kosta 20 000 kr per elevplats. Vid samtidig utökning av övriga lokaler h a r investeringsbehovet bedömts uppgå till 30 000 kr per elevplats. Enligt ovannämnda grunder skulle den årliga besparingen genom indragning av skolor uppgå till drygt 1,5 milj kr och medelsbehovet för investeringar kunna begränsas till 6 milj kronor. Kostnaderna för överflyttning till andra skolor har inte medtagits. Kostnadsuppskattningen måste betraktas som ett exempel. På grund av de schematiska beräkningsgrunderna kan resultaten för de enskilda länen vara missvisande. För hela landet torde däremot beloppen ge en relativt rättvisande bild. Härvid torde dessutom böra beaktas, att de skolor, som rekommenderas bli indragna, representerar ett visst kapitalvärde vid avvecklingen, även om deras marknadsläge i många fall inte är gynnsamt. Om hänsyn tages även till detta realisationsvärde framstår ett fullföljande av den planering, som kommittén här rekommenderat, inte enbart som försvarbar från ekonomiska synpunkter utan snarast som ytterst välmotiverad och angelägen. Olägenheterna av många

rekommendation

Ändring från nuvarande

till antal

Fristående

skogsbruksskolor

Samförlagd med annan skola

Relation mellan fristående och samförlagda skolor

Elevplatser skolor

elevplatser

skolor

elevplatser

skolor

elevplatser

nuvarande

enligt rekommendation

3 5 18 2 1 1

56 160 708 96 60 70

— 9 — 8

1 3 13 1 1

20 96 518 46 60

2 2 5 1

36 64 190 50

67:33 77:23 94:6 50:50 100:0

— 150 — 216 + 138 0 0 + 70

33:67 60:40 72:28 50:50 100:0 0:100

1 150

— 13

— 158 |

| 79:21

63:37

skolor

elevplatser

—20 21—32 33—44 45—56 57—68 69—80 Summa

3 0 0

154 små enheter och olämplig lokalisering torde nämligen komma att öka ännu mera i framtiden. En vanlig invändning mot koncentration av verksamheten vid skogsbruksskolorna och indragning av små enheter är att rekryteringsmöjligheterna skulle försämras till följd av ökade avstånd mellan skolorna. Denna uppfattning kan ytligt sett verka sannolik, men den stöds inte av något objektivt mate-

rial. Däremot h a r det för flera skolor i närheten av länsgränser visat sig att dessa gränser haft större inflytande på sökandefrekvensens och rekryteringsområdenas avgränsning än avstånden från skolorna. Med stöd av erfarenheter från de senaste årens elevrekrytering har kommittén bedömt, att dess förslag till koncentration av skolverksamheten inte får någon negativ inverkan på rekryteringen.

KAPITEL 7

Utbildningen av lärare för skogsbrukets yrkesundervisning

7.1 Kommitténs

utredningsuppdrag

Kungl Maj :t h a r funnit, att utformningen och förläggningen av den pedagogiska utbildningen av lärare för skogsbrukets yrkesskolor borde slutligt prövas i samband med ställningstagandet till resultaten av skogsbrukets yrkesutbildningskommittés arbete. Åt kommittén har för den skull upp dragits att utreda »med den pedagogiska utbildningen av lärare för skogsbrukets yrkesskolor sammanhängande spörsmål och därvid bland annat efter samråd med lantbruksstyrelsen pröva möjligheterna till samförläggning med motsvarande utbildning av lärare för lantbrukets yrkesskolor». Utredningsuppdraget får tolkas som avseende en överarbetning av det förslag r ö r a n d e den framtida utbildningen av lärare för den skogliga yrkesutbildningen, som 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning framlade i sitt betänkande SOU 1963:13.

7.2 Yrkesutbildningsberedningens redningsuppdrag

ut-

Yrkesutbildningsberedningen h a r enligt sina direktiv ålagts att ingående undersöka förutsättningarna för ökad tillgång till pedagogisk service och tillsyn ifråga om yrkesskolorna. En dylik översyn måste i hög grad beröra de lärare, som är verksamma inom yrkesutbildningen, heter det i direktiven. Ehuru yrkeslärarnas utbildning för endast några få

år sedan var föremål för statsmakternas prövning och beslut är det ofrånkomligt att beredningen skall äga ingå p å lärarfrågorna i all den omfattning den finner det behövligt. För egen del ansåg föredragande departementschefen att den nuvarande lärarutbildningen borde kompletteras med sådana ämnen som administration, arbetsplanering, metodutveckling och personalledning. Bristande insikter i dessa och närliggande ämnen hos redan yrkesverksamma lärare borde repareras genom planmässig fortbildning. Vidare ålades beredningen att företa beräkningar över lärarbehovet.

7.3 Yrkesutbildningsberedningens synpunkter på utbildningen av lärare för yrkesundervisningen Beredningen h a r i sitt första betänkande SOU 1966:3 inte lagt fram förslag rörande utbildning av lärare för den gymnasiala yrkesundervisningens behov men framfört vissa synpunkter på lärarutbildningen. Beredningen ansluter sig till den u p p fattning 1960 års lärarutbildningssakkunniga givit uttryck åt, då de sagt att »den nuvarande uppdelningen av ämneslärare på läroämnen, övningsämnen och yrkesämnen inte bara är oskarp och godtycklig utan vilande på en princip, som inte har stöd i den nya skolans mål». Indelningen av lärare i kategorier h a r sin motsvarighet i uppdelningen av sko-

156 lans ämnen i läroämnen, övningsämnen och yrkesämnen. Lärarutbildningssakkunniga har framhållit, att yrkesämnena inte skiljer sig från skolans övriga ämnen i vad gäller målet att bibringa eleverna vissa färdigheter och viss allmän orientering. I detta uttalande instämmer beredningen, som avser att till samlad prövning ta upp frågorna om att åstadkomma enhetliga benämningar på lärarkategorierna inom gymnasieskolan. Kraven på kunskaper i allmänna ämnen hos de framtida lärarna inom yrkesundervisningen måste väsentligt skärpas, anser beredningen. För att vinna inträde i yrkespedagogiskt institut för utbildning till yrkeslärare krävs för närvarande ifråga om allmänkunskaper endast godkänt avgångsbetyg från folkskola eller försöksskola. Utvecklingen inom skolans område innebär att allt flera elever vid inträde i yrkesskola har en mer omfattande skolmässig allmänutbildning än vad som nu krävs av yrkeslärarkandidater. Vid vilken nivå yrkeslärarnas allmänkunskaper bör ligga tar beredningen inte ställning till i sitt betänkande men uttalar rent allmänt att yrkeslärarutbildningen bör bygga på en allmän kunskapsnivå, som svarar mot vad en gymnasial utbildning ger. Vidare inskärper beredningen att en god fackteoretisk grund för yrkeslärarens speciella ämnesutbildning måste garanteras. Den avser att senare framlägga förslag beträffande de villkor, som bör gälla för inträde vid lärarutbildningsanstalt för lärare inom yrkesundervisningen. Den avser också att undersöka möjligheten av samordning av all utbildning av lärare för den gymnasiala yrkesutbildningens behov. Denna undersökning skulle komina att omfatta även lärarutbildningen för jordbruk och skogsbruk liksom för vårdyrkena.

7.4 Allmänna förutsättningar mitténs utredningsarbete

för

kom-

Direktiven för kommitténs utredning av den skogliga lärarutbildningen är mycket allmänt hållna. Två huvudproblem framträder emellertid, dels lärarutbildningens uppläggning och utformning, dels förläggningsplatsen för denna utbildning. Beträffande problemet om uppläggning och utformning av lärarutbildningen torde avsikten inte ha varit, att kommittén skulle påbörja ett nytt utredningsarbete från grunden utan att den skulle granska och eventuellt omarbeta de förslag som framlagts i betänkandet SOU 1963: 13. Kommittén har avgivit remissyttrande över förslagen i detta betänkande i vad de avsåg lärarutbildningen för skogsbrukets skolor. I stort sett tillstyrkte kommittén dessa förslag med undantag för förslaget om förläggning av lärarutbildningen till Ladviks skogsbruksskola i Stockholms län. Kommittén ansåg, att definitivt beslut om förläggningsplats borde uppskjutas till dess att kommittén avgivit förslag till lokalisering av skogsbruksskolor. Tar man hänsyn enbart till dessa förarbeten ter sig förutsättningarna för kommitténs utredningsarbete ifråga om lärarutbildningen relativt klara. Kommittén bör då på nytt granska förslagen i betänkandet om lärarutbildningen på jordbrukets och skogsbrukets område och överväga om ändringar av den sistnämnda utbildningen är påkallade. Granskningen bör avse förslagen om lärarkategorier, utbildningstiden för varje kategori och dess fördelning på olika skeden och om undervisningsplaner. Vidare bör undersökas om fackutbildning såsom föreslagits i nämnda betänkande alltjämt skall ingå i lärarutbildningen. Hållbarheten av beräk-

157 ningarna av den erforderliga volymen för lärarutbildningen måste prövas. Förslaget i 1963 års betänkande om förläggning av den skogliga lärarutbildningen till Ladviks skogsbruksskola får efter remissbehandlingen anses definitivt avförd ur diskussionen. Tanken på samförläggning av jordbrukets och skogsbrukets lärarutbildning framfördes av flera remissinstanser, vilket föranlett uppdrag åt kommittén att pröva möjligheterna härför. Kommitténs utredningsarbete pä denna punkt bör således enligt direktiven gå ut på att undersöka om den skogliga lärarutbildningen bör samförläggas med motsvarande utbildning för jordbruket eller om den liksom för närvarande bör vara fristående från annan lärarutbildning. I båda fallen har kommittén att undersöka och föreslå förläggningsplatser för utbildningen — i det förstnämnda fallet i samråd med lantbruksstyrelsen. Det synes dock knappast vara möjligt att hålla utredningsarbetet strikt inom den ram, som här angivits. Den skogliga yrkesutbildningen är en del av värt samlade skolväsen, den måste få arbeta under med annan yrkesutbildning likvärdiga villkor. Detta leder till den slutsatsen, att även lärarutbildningen för skogsbrukets yrkesskolor måste sättas in i sitt sammanhang med lärarutbildning för övriga yrkesområden, inte bara med jordbrukets lärarutbildning. Någon enhetlig organisation för lärarutbildning för yrkesundervisningens behov finns inte för närvarande. Utbildning av lärare för industri, handel och hantverk samt i viss omfattning vårdyrken sker vid yrkespedagogiska institut, lärare för vårdyrken i övrigt utbildas dels vid statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor och dels vid särskilt anordnade lärarkurser. Utbildningen av lärare för jordbrukets och skogsbrukets skolor sker vid för varje

näring separata lärarkurser. Lärarna i husligt arbete utbildas vid seminarier för husligt arbete. Dessutom förekommer inom yrkesutbildningsväsendet lärare som undervisar i läroämnen och övningsämnen. Utbildningen av klasslärare och ämneslärare för grundskolan och gymnasiet kommer att äga rum vid lärarhögskolor enligt beslut vid 1967 ärs riksdag. Sedan yrkesutbildningsberedningen framlagt sina förslag kan man vänta en reform av utbildningen av lärarna i yrkesämnen eller åtminstone vissa kategorier av sådana lärare för yrkesutbildningen på det gymnasiala stadiet. En översyn av den nuvarande utbildningen av övningslärare kommer också att ske. Kommitténs utredningsuppdrag har måst utföras mot bakgrunden av ovissheten om h u r utbildningen av lärare i yrkesämnen kommer att läggas upp och hur den kommer att organiseras i framtiden. I överensstämmelse med den helhetssyn pä läraruppgiften som 1960 ärs lärarutbildningssakkunniga hävdade har chefen för ecklesiastikdepartementet i propositionen nr 4 till 1967 ärs riksdag angående reformerad lärarutbildning förklarat, att han ämnar föreslå Kungl Maj:t att avskaffa benämningarna läro-, övnings- och yrkesämnen. Den logiska följden av en sådan åtgärd borde vara att även benämningarna klass-, ämnes-, övnings- och yrkeslärare avskaffas och ersattes med den för alla kategorier gemensamma termen lärare. Även om sä skulle ske är det dock givet, att utbildningen av lärarna måste differentieras efter de krav olika utbildningslinjer inom skolväsendet ställer. En samordning av den yttre organisationen av lärarutbildningen framdeles kan vara tänkbar. Av särskilt intresse för yrkesundervisningen blir i sä fall

158 förhållandet mellan å ena sidan lärarhögskolorna och å andra sidan de yrkespedagogiska instituten samt övriga anstalter för utbildning av lärare för yrkesundervisning. Chefen för ecklesiastikdepartementet säger i den ovannämnda propositionen, att starka skäl talar för att de yrkespedagogiska instituten inordnas i lärarhögskoleorganisationen. Självfallet måste utbildningen av lärare för skogsbrukets yrkesskolor äga ett sådant innehåll och genomföras på ett sådant sätt, att den kommer att väl motsvara de krav som den skogliga yrkesundervisningen uppställer. Samtidigt synes det — inte minst med hänsyn till det ovan återgivna uttalandet av chefen för ecklesiastikdepartementet — ofrånkomligt att denna utbildning utformas så, att dess sammanhang med annan lärarutbildning för yrkesskolor och yrkeslinjer klart kommer till synes. Bada dessa synpunkter har kommittén sökt beakta i sitt utredningsarbete på detta område. Den har bland annat som ett alternativ till samförläggning av lärarutbildningen för skogsbrukets och jordbrukets skolor övervägt förläggning av skogsbrukets lärarutbildning till yrkespedagogiskt institut. Även lärarutbildningen för jordbrukets skolor skulle kunna tänkas överförd till dylikt institut. Förslagen i betänkandet 1963:13 anslöt sig vad beträffar lärarutbildningen för skogsbrukets skolor ganska nära till de riktlinjer, efter vilka denna utbildning dittills bedrivits. Yrkeslärar- och instruktörsutbildningen föreslogs effektiviserad och utbyggd och vidare föreslogs, att utbildningstiden för yrkeslärarna skulle anpassas efter gällande bestämmelser för yrkeslärarutbildningen vid de yrkespedagogiska instituten. Dessutom föreslogs pedagogisk utbildning av skogshögskoleutbildad undervisningspersonal.

Kommittén h a r ansett, att ifråga om utbildningstidens längd för varje lärarkategori, dess uppdelning på olika skeden och utformning av läroplaner kongruens bör eftersträvas med annan utbildning av lärare i yrkesämnen. Om så sker kan lärarutbildningen för skogsbrukets skolor smidigt inpassas i en eventuell framtida samordning av hela eller större delen av lärarutbildningen på yrkesområdet.

7.5 Lärarkategorierna bildning)

(nuvarande

ut-

För närvarande utbildas tre olika kategorier lärare för den skogliga yrkesutbildningen, nämligen adjunkter, yrkeslärare och instruktörer.

7.5.1 Adjunktsutbildningen

Adjunktsutbildningen är ny, hittills har endast två adjunktskurser genomförts. Adjunktskursen omfattar 15 veckors teoretisk och praktisk pedagogisk utbildning. I motsats till utbildningen av de båda övriga lärarkategorierna ges ingen kompletterande fackutbildning under adjunktskursen och inte heller ingår assistentlärartjänstgöring i densamma. Som facklig förutbildning krävs civiljägmästarexamen vid skogshögskolan. Adjunktsutbildningen är avsedd för blivande utbildningsledare vid skogsvärdsstyrelserna, rektorer vid skogsskolor och skogsbruksskolor samt ämneslärare (adjunkter) vid skogsskolorna och skogsmästarskolan. För behörighet till adjunktstjänst vid skogsbrukets yrkesskolor gäller, att sökanden avlagt civiljägmästarexamen eller annan för det ämne, vari han skall undervisa, lämplig akademisk examen samt med godkända vitsord genomgått minst 15 veckors pedagogisk kurs. Motsvarande

159 gäller ifråga om behörighet till heltidstjänst som rektor vid skogsbruksskola. Sökanden skall i detta fall ha avlagt antingen skogsmästarexamen eller civiljägmästarexamen samt med godkända vitsord ha genomgått antingen skogsstyrelsens yrkeslärarkurs eller 15 veckors pedagogisk kurs.

7.5.2 Yrkeslärarutbildningen

Yrkeslärarutbildningen är avsedd för blivande yrkeslärare vid skogsbrukets yrkesskolor. Yrkeslärarkursen ger såväl pedagogisk utbildning som viss facklig utbildning. Den omfattar sammanlagt 30 veckor av vilka 12 veckor utgör assistentlärartjänstgöring. Som facklig förutbildning krävs skogsmästarexamen eller avgångsexamen från skogsskola. För behörighet till yrkeslärartjänst gäller, att sökanden skall ha avlagt examen vid skogsmästarskolan eller skogsskola samt med godkända vitsord genomgått antingen skogsstyrelsens yrkeslärarkurs eller pedagogisk kurs om minst 15 veckor.

7.5.3 Instruktörsutbildningen

Instruktörsutbildningen är avsedd dels för instruktörer, som biträder yrkeslär a r n a vid skogsbruksskolornas praktiska undervisning, och dels för handledare vid praktikskedena inom den skogliga grundutbildningen. Kursen omfattar 24 veckor, varav hälften utgöres av assistenttjänstgöring. Den ger liksom yrkeslärarkursen såväl pedagogisk som viss facklig utbildning. Som facklig förutbildning krävs genomgäng av skoglig grundutbildning samt god praktisk erfarenhet av skogsarbete men åtskilliga elever har tidigare genomgått förmanskurser.

7.6 För framtiden behövliga lärarkategorier enligt förslag i 1963 års betänkande 1955 års sakkunniga ansåg i sitt år 1963 lämnade betänkande, att lärarutbildning för framtiden erfordrades för tre olika personalgrupper inom den skogliga yrkesutbildningen, nämligen personal med pedagogisk verksamhet, som kräver examen frän skogshögskolan, personal med pedagogisk verksamhet, som kräver examen frän skogsmästarskolan eller skogsskolorna, instruktörer och handledare. Till den första gruppen räknade de sakkunniga utbildningsledare vid skogsvärdsstyrelserna för regional ledning, organisation, tillsyn och kontroll av utbildningsverksamheten samt för upprätthällande av samarbete med företrädare för skogsbruket liksom med statliga regionala myndigheter och kommunala organ, ämneslärare för undervisning i yrkesteori och praktik inom vissa ämnesområden vid såväl grundutbildning som fortsatt utbildning samt vid skogsskolorna, vid kompletteringskurser och vid statens skogsmästarskola. Den pedagogiska utbildningen skulle vara gemensam för de bada kategorierna. De sakkunniga avsåg, att utbildningsledare skulle rekryteras från ämneslärarkåren. De sakkunniga framhöll att det från flera synpunkter vore värdefullt om högskoleutbildad personal kunde anställas som föreståndare (rektorer) vid skogsbruksskolorna men ansåg att det inte var realistiskt att p å r ä k n a personal med denna kompetens för ledning av skogsbruksskolorna, eftersom civiljägmästarna skulle komma att kräva en väsentligt högre lönegradsplacering än den som då gällde för föreståndartjänsterna. (Nu h a r dessa tjänster placerats

160 i högre lönegrad och såväl civiljägmästare som skogsmästare är behöriga till innehav av desamma.) Till den andra gruppen räknade de sakkunniga föreståndare för skogsbruksskolor, yrkeslärare för undervisning i yrkesteori och yrkespraktik samt assistentlärare för undervisning vid kompletteringskurser och skogsskolor. Föreståndare för skogsbruksskolor och assistentlärare borde ha avlagt skogsmästarexamen, medan för yrkeslärarbefattningar genomgång av skogsskola borde vara tillfyllest. Skogsmästarexamen borde dock krävas av yrkeslärarna vid de skogsbruksskolor, dit den skogliga lärarutbildningens auskultationer skulle förläggas. Den pedagogiska utbildningen föreslogs bli gemensam för skogsmästare och skogsskoleutbildade. Beträffande den tredje gruppen må framhållas, att instruktörerna samt handledarna för praktikskedena tidigare erhöll pedagogisk utbildning vid skilda kurser. Då de sakkunniga fann, att dessa båda personalkategorier utförde i huvudsak likartade arbetsuppgifter föreslog de gemensam pedagogisk utbildning för dem, ett förslag som numera genomförts. De sakkunniga ansåg, att såväl instruktörer som handledare borde rekryteras från skogsarbetare och förmän. För deltagande i den pedagogiska utbildningen skulle krävas väl vitsordad yrkesskicklighet, förvärvad genom minst fem års allsidig skogspraktik. Genomgången skoglig grundutbildning skulle få inräknas i praktiktiden och utgöra en särskild merit. De sakkunniga utgick från att instruktörerna skulle anställas vid skogsbruksskolorna och handledarna hos praktikvärdarna. Såsom framgår av redogörelsen för nuvarande utbildning har de sakkunnigas förslag om pedagogisk utbildning

för skogshögskoleutbildad personal genomförts (adjunktskursen).

7.7 Uppgifter personal

för pedagogiskt

utbildad

Vilka lärarkategorier som bör finnas på det skogliga området är givetvis beroende på arten av de arbetsuppgifter eller den verksamhet, för vars utförande pedagogisk utbildning är nödvändig eller önskvärd. Med en viss schematisering skulle man kunna säga, att det finns tre huvudsakliga verksamhetsområden för pedagogiskt utbildad personal, nämligen grundutbildning och vidareutbildning vid skogsbrukets yrkesskolor, fortbildning av yrkesutövare samt rådgivnings- och upplysningsverksamhet. Hittills har dessa tre områden varit nära förbundna med varandra, eftersom skogsvårdsstyrelsen är huvudman för både skogsbruksskolorna, fortbildningen samt upplysnings- och rådgivningsverksamheten på det skogliga området. Genom att skogsvårdsstyrelsen h a n d h a r all denna skogsutbildning kan den leda och samordna hela verksamheten. I sitt förra betänkande har kommittén föreslagit, att huvudmannaskapet för skogsbruksskolorna skall överföras frän skogsvårdsstyrelsen till landstinget men förutsatt att fortbildningen alltjämt skall handhas av skogsvärdsstyrelsen, dock att skolorna skall medverka i denna och att tillgängliga utbildningsresurser användes på bästa möjliga sätt. Rådgivnings- och upplysningsverksamhet i skogliga frågor, särskilt rörande rationalisering inom skogsbruket, är självfallet en uppgift för skogsvårdsstyrelserna. I sina överväganden rörande lärarutbildningen har kommittén utgått från de förslag den framlagt i betänkandet. Enligt gällande reglemente skall vid

161 skogsbrukets yrkesskolor finnas tre lärarkategorier, nämligen skolledare, adjunkter och yrkeslärare. Adjunktstjänster finns inrättade vid skogsskolorna och skogsmästarskolan och yrkeslärartjänster vid skogsskolorna och skogsbruksskolorna. Vid skogsbruksskolorna finns vidare instruktörer anställda. I utbildningshänseende kan skolledarna inte anses utgöra en särskild kategori, de rekryteras frän adjunkts- eller yrkeslärarkårerna. 7.7.1 Grundutbildningen och vidareutbildningen

Vid skogsbrukets yrkesskolor meddelas enligt nuvarande läroplaner undervisning i läroämnen och yrkesämnen. Med hänsyn till tidigare citerat uttalande av chefen för ecklesiastikdepartementet i propositionen om lärarutbildningen (1967: 4) torde denna terminologi komma att ändras sä att i vederbörande skolförfattningar endast termen ämne kommer att användas. I den efterföljande framställningen använder kommittén emellertid den nu tillämpade terminologin närmast för att möjliggöra jämförelse mellan nu rådande förhållanden och kommitténs förslag. Undervisningen i läroämnena blir av alltför liten omfattning för att särskilda lärartjänster i dessa ämnen skulle kunna inrättas. För denna undervisning får anlitas lärare vid grundskolas högstadium eller vid gymnasium, fackskola, folkhögskola m fl. Lärare i yrkesämnen vid skogsbrukets yrkesskolor är för närvarande adjunkter och yrkeslärare. Instruktörerna kan anses vara biträdande lärare, de skall biträda yrkeslärarna vid de praktiska övningarna. I viss omfattning genomför instruktörerna dock självständigt både lektioner och övningar. Enligt yrkesutbildningsberedningens principförslag skulle yrkesskolan bli 11—714819

integrerad med annan utbildning på det gymnasiala stadiet, beredningen avser fördenskull att i sitt kommande utredningsarbete rörande lärarutbildningen utgå från den grundsatsen, att den gymnasiala yrkesutbildningen bör ha behov av lika väl kvalificerade lärare som annan gymnasial utbildning. Därför bör genomgående i yrkesskolan krävas lärare pä lägst adjunktsnivä. Med adjunktsnivå måste rimligtvis menas, att vederbörande lärare h a r utbildats vid universitet eller fackhögskola. Skulle man tillämpa beredningens idé om »lägst adjunktsnivä» inom den skogliga yrkesundervisningen skulle inga andra personer kunna komma ifråga som lärare än sådana som avlagt civiljägmästarexamen eller en akademisk examen, som är lämplig med hänsyn till de undervisningsuppgifter vederbörande skall utföra. Det är givet, att yrkesundervisningen likaväl som annan utbildning på det gymnasiala stadiet kräver väl kvalificerade lärare, men därav följer inte, att alla lärare inom den gymnasiala yrkesskolan bör vara högskoleutbildade. Ifråga om ämnen, i vilka arbetstekniken spelar en väsentlig roll, kan lärare med annan facklig utbildning än högskola tänkas åstadkomma lika goda resultat i undervisningen. Det synes lämpligt att inom den skogliga yrkesutbildningen framdeles i analogi med förslagen i 1963 års betänkande bör finnas dels lärare, som avlagt examen vid skogshögskolan eller erhållit annan för sitt undervisningsarbete lämpad högskolemässig utbildning, och dels lärare, som utexaminerats från skogsinstitutens skogsteknikerkurs eller skogsmästarkurs eller också erhållit annan lämplig facklig utbildning. Den första gruppen kommer att bestå av lektorer och adjunkter och den senare av yrkeslärare, om man

162 använder nu gängse beteckningar på lärarkategorier. Då en eventuell reform av benämningarna på ämnen och lärarkategorier bör omfatta hela skolväsendet avstår kommittén från att framföra några ändringsförslag i dessa avseenden. I den efterföljande framställningen sammanför kommittén emellertid lektorer och adjunkter under den gemensamma benämningen ämneslärare i syfte att förenkla framställningen rent språkligt sett. Fördelningen av undervisningsarbetet mellan ämneslärare och yrkeslärare kan ske pä två olika sätt; antingen kan ämneslärarna svara för yrkesteorin och yrkeslärarna för yrkespraktiken eller också kan såväl ämneslärare som yrkeslärare undervisa i både yrkesteori och yrkespraktik. Ämneslärarna får enligt det senare alternativet ta sig an vissa ämnen och yrkeslärarna andra ämnen, alltså en vertikal uppdelning. En uppdelning av undervisningen enligt det första alternativet, alltså att en viss lärarkategori endast undervisar i yrkesteori, medan en annan kategori uteslutande inriktar sig på de praktiska övningarna och färdighetsträningen, kan inte frän pedagogisk synpunkt bedömas som lämplig. Ett yrkesämne måste betraktas som en helhet, inom vilken de teoretiska och praktiska momenten kompletterar varandra, eleverna måste lära sig att tillämpa teorin i det praktiska arbetet. Detta sker bäst och effektivast om samme lärare meddelar kunskaper och leder de praktiska övningarna. Vissa speciella moment kan dock alltid brytas ut ur ett ämne, t ex delar av maskintekniken, varigenom en arbetsfördelning mellan ämnesläraren och yrkesläraren ifråga om undervisningen i ett visst ämne kan ske. Enligt 1963 års betänkande erfordrades även en tredje lärargrupp, nämligen instruktörer och handledare. Gemen-

sam utbildning anordnas som tidigare sagts för dessa grupper. Av flera skäl är det synnerligen tveksamt om instruktörerna bör bibehållas som en särskild lärarkategori för framtiden. De arbetsuppgifter instruktörerna vid skogsbruksskolorna h a r att utföra är tämligen likartade med dem som åligger yrkeslärarna. Tidigare torde instruktörerna huvudsakligen ha biträtt yrkeslärarna vid de praktiska övningarna men efterhand har instruktörerna fått arbeta alltmer självständigt. De förbereder och genomför i många fall lektioner på egen hand. Instruktörernas handledning av eleverna under praktikskedena är ett självständigt arbete på eget ansvar. Kommittén h a r föreslagit att utbildningen vid skogsbruksskolorna skall bli i princip sammanhållen vid skolan, dock med rättighet för företag och enskilda skogsägare att svara för den praktiska färdighetsträningen. Ett bifall till detta förslag innebär, att handledning vid praktikskeden enligt hittills använda metoder inte kommer att användas i lika stor utsträckning för framtiden. Färdighetsträningen integreras i utbildningen och måste således ledas av skolans lärare. Anordnar ett företag praktikskeden måste dessa också helt få karaktär av utbildning och ledas av pedagogiskt utbildad personal. I den enkät rörande lärarutbildningen som kommittén företagit framhöll många instruktörer, att yrkeslärarna och instruktörerna bör få lika lång lärarutbildning, eftersom deras arbetsuppgifter är likartade. Redogörelse för den nämnda enkäten lämnas i bilaga 8. Med hänsyn till att de undervisningsuppgifter yrkeslärarna och instruktörerna har att utföra blivit alltmera likartade och att denna utveckling kan bedömas bli än mera accentuerad framdeles synes det vara riktigt att sammanföra de båda grupperna till en enhetlig

163 lärarkategori med samma pedagogiska utbildning. Den nuvarande instruktörsutbildningen bör i konsekvens härmed slopas.

7.7.2 Fortbildning samt rådgivnings- och upplysningsverksamhet

Enligt kommitténs förslag skall fortbildningen samt rådgivnings- och upplysningsverksamheten handhas av skogsvårdsstyrelserna även sedan huvudmannaskapet för skogsbruksskolorna överflyttats till landstingen. Fortbildningen av befälspersonal och av lärare för den skogliga yrkesundervisningen blir en uppgift för staten i egenskap av huvudman för respektive skolor i den män inte enskilda arbetsgivare a n o r d n a r fortbildning. Fortbildningen ligger i pedagogiskt avseende på samma plan som grundutbildningen, varför samma lärarkategor i e r bör användas i båda fallen, d v s ämneslärare och yrkeslärare undervisar även i fortbildningsverksamheten. Man får räkna med att lärarna vid de skogliga yrkesskolorna i stor omfattning kommer att medverka i fortbildningen även med olika huvudmannaskap för skolorna. Rådgivnings- och upplysningsverksamheten kan i princip mycket väl skiljas från yrkesutbildningen men i praktiken kan gränsen mellan en fortbildningskurs och en grupprådgivning ibland vara svår att dra. Rådgivningsverksamheten omhänderhas av specialister och skogsvårdskonsulenter. Om skogsvårdsstyrelserna kommer att förbli ansvariga för fortbildningsverksamheten på skogsbruksskolenivån är det möjligt att konsulenterna i större omfattning fär anlitas för uppgifter i denna verksamhet, men huvudparten av deras tjänsteåligganden kommer dock att ligga utanför det pedagogiska området. Man kan för-

denskull inte rimligtvis ställa upp fordran på lärarutbildning som behörighetsvillkor för erhållande av skogsvårdskonsulenttjänst. En viss pedagogiskpsykologisk skolning är av värde för konsulenterna på grund av deras utåtriktade kontakter både med enskilda personer, myndigheter och organisationer, men en sådan skolning bör lämpligen ske i samband med den interna personalutbildningen för skogsvårdsstyrelsernas anställda. Överföres skogsbruksskolorna i enlighet med kommitténs förslag till landstingen blir de nuvarande utbildningsledarnas arbetsuppgifter förändrade, då grundutbildningen och vidareutbildningen i så fall helt skils från skogsvårdsstyrelserna. Hos dessa kvarstår som tidigare sagts fortbildningen samt rådgivnings- och upplysningsverksamheten. De samordnande uppgifter utbildningsledarna nu skall utföra kommer i framtiden att begränsas till i stort sett de båda senare aktiviteterna. Planläggningen och samordningen av dessa kräver dock nära samarbete med skogsbruksskolorna, eftersom deras resurser också i viss omfattning måste tas i anspråk för fortbildningen. Det kommer att i varje skogsvårdsstyrelse finnas behov av befattningshavare, som har att leda denna planläggning och samordning. I de större länen blir det fråga om ett heltidsarbete, i de mindre troligen ett deltidsarbete. Det torde vara önskvärt, att åtminstone befattningshavare med heltidstjänst genomgått lärarutbildning. Ifråga om fackliga kunskaper torde examen vid skogshögskolan i regel vara nödvändig. Rådgivnings- och upplysningsverksamheten i skogliga frågor är inte begränsad till skogsvårdsstyrelserna; särskilt skogsägareföreningarna har engagerat sig i denna verksamhet. Huruvida skogsägareföreningarna och andra orga-

164 nisationer, som bedriver upplysningsoch informationsverksamhet, kommer att efterfråga lärarutbildad personal för dessa uppgifter är vanskligt att uttala sig om, men det är inte osannolikt att så kommer att ske. Sammanfattningsvis kan sägas att för pedagogiska uppgifter på det skogliga området synes två lärarkategorier böra utbildas, nämligen ämneslärare och yrkeslärare. Befattningar som skolledare och utbildningsledare rekryteras från dessa kategorier.

7.8 Uppläggningen

lärarutbildningen

7.8.1 Fackutbildningen för blivande lärare

Enligt nu gällande ordning för lärarutbildningen för skogsbruket måste läraraspiranterna ha genomgått fackutbildning, innan de påbörjar sin pedagogiska utbildning. Detsamma gäller också ifråga om lärarutbildning för yrkesskolor pä andra områden. Ett undantag utgör lärarutbildningen på det husliga området, där fackutbildning och lärarutbildning sker jämsides vid seminarier. Lärarutbildningen på det skogliga området utgöres emellertid inte enbart av pedagogisk utbildning, en viss kompletterande fackutbildning meddelas, som redan påpekats, under densamma. Det är fråga om vissa detaljkunskaper och färdigheter, som normalt inte inläres i den föregående fackutbildningen men som lärarna måste behärska i sin undervisning i yrkesskolan. Seminarieformen för lärarutbildning, d v s att fackutbildning och pedagogisk utbildning sker jämsides vid samma läroanstalt, har på senare tid varit stadd p å avskrivning, men genom 1967 års riksdags beslut om reformerad lärarut-

bildning kommer den att i modifierad form återupptas vid utbildningen av klasslärare för grundskolans låg- och mellanstadium. Även vid utbildningen av ämneslärare för grundskolans högstadium och gymnasiet skall en förberedande del av den praktisk-pedagogiska utbildningen ske i anslutning till den ämnesteoretiska utbildningen. För de lärare, som skall undervisa vid direkt yrkesutbildande skolor, är en samordning av fackutbildning och lärarutbildning naturligtvis möjlig att genomföra men dock svårare än när det gäller lärare inom det allmänutbildande skolväsendet. En lärare i yrkesämnen måste behärska sitt fack i alla dess detaljer och därför blir för honom erfarenheter från näringslivet lika väsentliga som den skolmässiga utbildningen. Det synes därför vara tveksamt om blivande lärare vid skogsbrukets yrkesskolor bör undergå pedagogisk utbildning jämsides med studierna vid facklig utbildningsanstalt. De personer, som blir lärare vid yrkesskolor, torde i regel inte ha varit inriktade på lärarverksamhet när de påbörjat sin fackliga utbildning. De har velat bli yrkesmän inom det fack, för vilket de valt att utbilda sig. Först efter en tids yrkesverksamhet torde intresset för undervisning av en eller annan orsak ha väckts. Denna omständighet utgör också ett vägande argument mot att lärarutbildningen för skogsbruket skall ske samtidigt med fackutbildningen. Ett annat argument är att endast en m i n d r e del av eleverna vid skogshögskolan och vid skogsinstituten efter avlagda examina kommer att ägna sig åt undervisningsverksamhet. Med hänsyn till dessa omständigheter anser kommittén att lärarutbildning inte bör läggas in i skogshögskolans respektive skogsinstitutens ordinarie utbildning.

165 För tillträde till adjunktskursen krävs enligt gällande bestämmelser ifråga om facklig förutbildning examen från skogshögskolan och för tillträde till yrkeslärarkursen examen från skogsskola eller skogsmästarskolan. Då adjunktskursen är avsedd för utbildning för sådana pedagogiska arbetsuppgifter, för vilka normalt fordras högskoleutbildning, kan någon ändring av nu gällande bestämmelser rörande den fackliga förutbildningen för denna kurs inte gärna komma ifråga. Dispens bör dock i speciella fall kunna ges åt sökande som genomgått skogsmästarutbildning. Dä kommittén förutser inrättande av såväl lektors- som adjunktstjänster inom den skogliga yrkesutbildningen bör beteckningen på den nämnda kursen ändras till ämneslärarkurs. Ifråga om facklig förutbildning för yrkeslärarkursen föreslogs i 1963 års betänkande att nu gällande bestämmelser skulle bibehållas. Man kan givetvis diskutera om genomgång av skogsteknikerkurs skall anses vara tillräckligt som facklig förutbildning för blivande yrkeslärare eller om kraven bör skärpas till att avse examen från skogsmästarkursen. I vissa remissyttranden över 1963 års betänkande sattes ifråga om skogsskola skulle anses utgöra ett tillräckligt underlag för yrkeslärarutbildningen. Med hänsyn till att utbildningen vid skogsmästarskolan vore mer omfattande än utbildningen vid skogsskolorna uttalades betänkligheter över att sammanföra elever frän båda dessa skolformer till gemensam lärarutbildning. Erfarenheterna från den hittills bedrivna skogliga yrkesutbildningen och lärarutbildningen visar, att lämpliga läraraspiranter bland de skogsskoleutbildade har varit många. Den åtminstone tidigare mycket h å r d a konkurrensen om platserna i skogsskolorna har tvingat de inträdessökande att skaffa sig

både kunskaper och färdigheter, som överstigit de uppställda inträdesfordringarna. Skogsskoleutbildningen har hittills visat sig vara tillräcklig för de uppgifter, som åvilat yrkeslärarna sedan de skogsskoleutbildade i samband med lärarutbildningen kompletterat sina fackliga kunskaper med sådana moment, som normalt inte inlärts vid skogsskolorna men som läraren måste behärska vid sin undervisning i skogsbruksskolan. Yrkesarbetet förskjutes alltmer från manuellt-hantverksmässiga moment till praktiskt-tekniska, som fordrar ej obetydliga kunskaper. Detta ställer skärpta krav på yrkesutbildningen. Yrkeslärarna måste för att effektivt fylla sina pedagogiska uppgifter äga god allmänbildning, goda fackteoretiska kunskaper och stor arbetsteknisk färdighet. Med hänsyn till dessa skärpta krav kan det övervägas om inte examen från skogsmästarkursen borde ställas upp som villkor för tillträde till yrkeslärarkursen. Å andra sidan måste påpekas, att utbildningen vid skogsteknikerkurserna kommer att ge mera omfattande kunskaper i väsentliga ämnen, jämfört med nuvarande skogsskoleutbildning, om kommitténs intentioner accepteras av statsmakterna och fullföljes av tillsynsmyndigheter och styrelser. Såväl skogstekniker- som skogsmästarkursen bör kunna godkännas som grundval för yrkeslärarutbildningen. Kommittén föreslår således, att som facklig förutbildning för tillträde till yrkeslärarkursen skall krävas genomgång av antingen skogsteknikerkurs eller skogsmästarkurs, med vilka under en övergångstid jämställes genomgång av skogsskola respektive skogsmästarskolan. Dispens bör kunna ges åt sökande med annan utbildning, som visat god fallenhet för läraryrket.

166 7.8.2 Kompletterande fackutbildning vid lärarkurserna

För närvarande erhåller de blivande yrkeslärarna under sin lärarutbildning kompletterande fackutbildning under sammanlagt 380 elevtimmar och de blivande instruktörerna under 330 timmar. I adjunktskursen ingår inte dylik kompletterande utbildning, men på försök h a r anordnats 20 timmars undervisning i motorsågning. I yrkeslärarnas och instruktörernas utbildning ingår sådana ämnen som arbetsstudier, arbetsfysiologi, arbetarskydd, maskin- och redskapslära, huggning och transport m m . I 1963 års betänkande föreslogs bibehållande i stort sett av den nuvarande kompletterande fackutbildningen men med något reducerat timantal. Av remissinstanserna anslöt sig skogsstyrelsen till förslaget i betänkandet, medan andra, bland dem Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, ansåg att den kompletterande utbildningen borde äga rum vid skogsskolor. I den enkät rörande lärarutbildningen kommittén genomfört fick såväl adjunkter som yrkeslärare och instruktörer redovisa hur de uppfattade sina eventuella brister i yrkesfärdighet efter genomgången fackutbildning men före påbörjad lärarutbildning. Det framgår av enkätsvaren, att yrkeslärarna anser att de har stora brister i yrkesfärdighet ifråga om drivning enligt såväl stamsom trädmetod, i användning och vård av motorsågar samt i körning med traktor och vård av denna. Instruktörernas syn på problemet sammanföll i stort sett med yrkeslärarnas, instruktörerna kände sig framförallt osäkra inför komplicerade drivningsmetoder. Adjunkterna menade att av dem inte kunde krävas samma manuella yrkesfärdigheter som av de båda övriga lärarkategorierna, men det är skäl att notera, att flera

deltagare i adjunktskursen ansåg att de behövde bättre färdigheter i användning och vård av motorsågar samt i drivning enligt olika metoder. Man spårar således relativt stor samstämmighet i bedömningen mellan samtliga tre lärargrupper. Endast ett fåtal av de elever, som utexamineras från skogshögskolan respektive skogsteknikerkurserna och skogsmästarkursen, kommer att ägna sig ät lärarverksamhet, den fackutbildning dessa utbildningsanstalter ger kan fördenskull inte anpassas helt efter de krav pä yrkesfärdighet, som måste ställas på lärarna vid den skogliga yrkesutbildningen. En komplettering av deras fackkunskaper kommer att behövas även framdeles. Av enkätsvaren att döma torde denna komplettering kunna begränsas jämfört med nuvarande lärarutbildning och främst böra inriktas på förbättrad utbildning i moderna drivningsmetoder och därvid använda maskiner. Därutöver torde även behövas en repetition av viktigare ämnen. Det kravet måste ställas på läraren, att han i detalj skall behärska de ämnen, vari han skall undervisa. Återstår frågan om denna kompletterande fackmässiga utbildning skall ingå i lärarutbildningen liksom nu är fallet, eller om den bör äga rum vid särskilda kurser, fristående från lärarkurserna. Av enkätdeltagarna har ungefär halva antalet uttalat sig för den förstnämnda lösningen och den andra hälften för den senare. Helst bör den kompletterande utbildningen komma efter lärarutbildningen enligt dessa enkätsvar. Det verkar onekligen irrationellt att lägga in fackutbildning i lärarkurserna om man häller fast vid den principen, att läraraspiranterna skall ha genomgått facklig utbildning innan de börjar lärarutbildning. Den komplettering av fackkunskaper och färdigheter, som lä-

167 raryrket kräver, bör skiljas från lärarutbildningen, som huvudsakligen inriktas på pedagogisk utbildning och träning. Denna fackmässiga komplementutbildning har egentligen karaktär av fortbildning, men en fortbildning, som är speciellt tillrättalagd för dem, som tänker ägna sig åt lärarverksamhet. Kommittén föreslår i kapitel 3 om vuxenutbildningen, att kontinuerlig fortbildning skall anordnas vid skogsinstituten för personer, som erhållit utbildning vid dessa institut respektive skogsskolorna och skogsmästarskolan. Det synes därför lämpligt att den kompletterande fackutbildningen för lärarkandidater — såväl blivande ämneslärare som blivande yrkeslärare — anslutes till det av kommittén föreslagna systemet för fortbildning vid skogsinstituten. Detta får givetvis inte hindra att kurser för dylik komplementutbildning anordnas vid en skogsbruksskola, om denna förfogar över lämpliga resurser för ändamålet. Det bör åligga skolöverstyrelsen i egenskap av central tillsynsmyndighet att organisera och leda även den ifrågavarande kompletteringsutbildningen. Skolöverstyrelsen har att bestämma när och var komplementkurser skall anordnas samt fastställa läroplaner för desamma. Kursernas längd torde inte behöva överskrida en maximitid av fyra veckor. Lämpligast torde vara, att läraraspiranterna genomgår denna komplementutbildning före lärarutbildningen men genomgång av densamma bör inte uppställas som villkor för tillträde till lärarkurs.

7.8.3 Gemensam utbildning för ämneslärare och yrkeslärare eller separata kurser

F ö r närvarande utbildas adjunkter och yrkeslärare vid separata kurser men det

kan inte anses utan vidare givet, att så bör ske även i framtiden. Frågeställningen i rubriken härovan förtjänar att diskuteras. Vissa skäl talar för gemensam utbildning, andra för åtskilda kurser. Det har tidigare i detta kapitel framhållits att såväl ämneslärare som yrkeslärare bör undervisa i både fackteori och arbetsteknik. Undervisningsuppgifterna blir således likartade, vilket kan anföras som ett motiv för att den pedagogiska utbildningen bör bli gemensam. Ett annat motiv för gemensam utbildning är, att de båda lärarkategorierna redan på utbildningsstadiet kan erhålla god kontakt med varandra, vilket borde underlätta det komm a n d e samarbetet ute på skolorna. Ett argument mot gemensam pedagogisk utbildning är de olikheter i allmänutbildningsnivå som förefinns mellan de båda kategorierna. Ämneslärarna har avlagt studentexamen och erhållit yrkesutbildning vid en högskola. Yrkeslärarna har i regel inte avlagt studentexamen och inte heller undergått facklig utbildning vid högskola. Detta argument bör dock inte tillmätas någon avgörande betydelse, yrkesläraraspiranterna torde i allmänhet vara så pass välutrustade i intellektuellt avseende och äga så pass goda studievanor att de lika väl som ämnesläraraspiranterna borde kunna fullfölja studierna och de praktiska övningarna vid en gemensam lärarutbildning. Den speciella undervisningsmetodik, som inläres under lärarkurserna, måste anknytas till varje särskilt ämne pä yrkesskolornas schema och eftersom ämneslärare och yrkeslärare får olika ämnen att undervisa i kan separat utbildning av de båda lärarkategorierna motiveras med utgångspunkt i dessa förhållanden. Det synes därför vara lämpligt att ämneslärare och yrkeslärare utbildas vid särskilda kurser även i fortsättningen.

168 7,8.4 Utbildningens innehåll och utbildningstidens längd

Ämneslärarkursen. Adjunktskursen omfattar för närvarande pedagogisk utbildning 15 veckor i följd. Enligt gällande kursplan upptas 250 timmar av pedagogisk psykologi, allmän undervisningsmetodik, pedagogiska hjälpmedel, röst- och talvård samt muntlig framställning, bok- och bibliotekskunskap, skolhygien, skoglig yrkesutbildning samt yrkesvals- och arbetsmarknadsfrågor jämte allmänna skolfrågor. Den övriga delen av utbildningen, 140 timmar, fördelas på 40 timmar auskultationer, 50 timmar undervisningsövningar, 30 timmar ergonomi jämte yrkesinriktad gymnastik och fysisk träning samt 20 timmar anslagna till enskilt arbete för varje elev. I verkligheten lär tiden för enskilda arbeten ha utökats väsentligt och antalet auskultationer ha minskat. Majoriteten av enkätdeltagarna ansåg ingen utökning av timantalet för ämnena i den förstnämnda gruppen vara nödvändig. Däremot bedömdes övningarna böra ges större utrymme, framförallt undervisningsövningarna, medan tiden för auskultationer borde kunna minskas i förhållande till den gällande timplanen. En högre grad av självverksamhet hos kursdeltagarna ifråga om den praktiska pedagogiska utbildningen ansågs också önskvärd. Vidare förordades assistentlärartjänstgöring även för blivande adjunkter. Adjunktskursen är en ny utbildningsform, varför inga säkra hållpunkter ännu finns för bedömning av, om den är riktigt upplagd för sitt ändamål. Längden, 15 veckor, överensstämmer med tiden för pedagogisk utbildning av ämneslärare och blivande ämneslärare i tekniska ämnen, matematik, fysik och/eller kemi vid grundskolans

högstadium eller vid yrkesskola. Även handelslärarutbildningen omfattar 15 veckor. Några mera omfattande ändringar i den nu tillämpade läroplanen synes inte vara påkallade med undantag för att viss förstärkning av den med övningarna sammanhängande utbildningen synes vara motiverad. F ö r undvikande av missförstånd må emellertid påpekas, att teori och praktik inte är några från varandra helt skilda moment. Liksom i yrkesutbildningen själv måste i lärarutbildningen för densamma teorin och de praktiska övningarna integreras med varandra i ur inlärningssynpunkt riktig ordningsföljd. Lärarutbildningen är och måste vara ett växelspel mellan inlärning av den pedagogiska teorin och de praktiska övningarna i att undervisa. Det synes önskvärt att timantalet för träningslektioner och framförallt övningslektioner med avdelning i skoglig yrkesskola utökas. Antalet auskultationer torde däremot kunna minskas. Stor vikt måste läggas vid metodiken för undervisning i olika ämnen och vid att lärarkandidaterna får ordentlig träning i att planera sitt arbete som undervisare. Ett betydelsefullt problem ifråga om ämneslärarutbildningen är om deltagarna i denna utbildning liksom yrkeslär a r n a bör tjänstgöra som assistentlärare som ett led i utbildningen. I flertalet enkätsvar har assistentlärartjänstgöring förordats men en relativt kort dylik. Assistentlärartjänstgöring skulle vara värdefull u n d e r förutsättning att assistentlärarna erhåller god pedagogisk handledning av lärare vid den eller de skolor till vilka tjänstgöringen blir förlagd. Kommittén anser att ämneslärarutbildningen bör utökas till att omfatta en hel termin, 20 veckor. Efter 15-veckorskursen vid lärarutbildningsanstalten bör deltagarna under fyra veckor

169 tjänstgöra som assistentlärare vid någon skoglig yrkesskola. Har deras praktisk-pedagogiska utbildning under 15veckorskursen varit förlagd till skogsbruksskola bör assistenttjänstgöringen lämpligen förläggas till skogsinstitut och vice versa. Efter denna tjänstgöring bör eleverna återsamlas vid lärarutbildningsanstalten för repetition och genomgång av erfarenheterna från assistentlärartjänstgöringen. Härtill anslås en vecka. Genom förlängning av den skolmässiga delen av utbildningen med en vecka kan antalet elevtimmar ökas med ca 25 till sammanlagt ca 415. De föreslås fördelade mellan de olika ämnena på följande ungefärliga sätt.

7.8.5 Timplan för ämneslärarutbildning

Utbildningens längd, 20 veckor. (Skolmässigt skede 15 veckor + assistentlärartjänstgöring 4 veckor + skolmässigt skede en vecka.) ElevÄmne timmar Pedagogisk psykologi 80 Undervisningsmetodik, allmän och speciell 70 Pedagogiska hjälpmedel 20 Röst- och talvård samt muntlig framställning 15 Bok- och bibliotekskunskap 5 Skolhygien 5 Skoglig yrkesutbildning samt a l l m ä n n a skolfrågor 35 Yrkesvals- och arbetsmarknadsfrågor . 15 Enskilt arbete 30 Auskultationer 10 Träningslektioner 10 Övningslektioner 80 Ergonomi, yrkesinriktad gymnastik och fysisk t r ä n i n g 40 Summa 415

7.8.6 Yrkeslärarkursen |§

Utbildningen av yrkeslärare omfattar för närvarande en tid av 30 veckor,

fördelad på tre skeden. Den inledes med en skolmässig utbildning under 12 veckor, sedan följer tjänstgöring som assistentlärare under likaledes 12 veckor, varefter den avslutas med en skolmässig utbildning under 6 veckor. Den skolmässiga delen av undervisningen är uppdelad på pedagogisk utbildning och kompletterande fackutbildning. Den förra delen omfattar enligt gällande timplan 310 elevtimmar och den senare delen, alltså den fortsatta fackutbildningen, inte mindre än 380 elevtimmar. I 1963 års betänkande föreslogs, att yrkeslärarutbildningen skulle förbli uppdelad på samma skeden som hittills men med vissa ändringar av tiden för de olika skedena. Den sammanlagda utbildningstiden föreslogs ökad med 3 veckor till 33, det första skolmässiga skedet skulle omfatta 15 veckor, assistentlärartjänstgöringen 10 veckor och det avslutande skolmässiga skedet 8 veckor. Enligt förslagen i nämnda betänkande skulle fortfarande kompletterande fackutbildning ingå i lärarutbildningen men nedskuren till 350 timmar. Den pedagogiska utbildningen skulle omfatta 465 timmar. I den enkät kommittén genomfört ansåg visserligen majoriteten av yrkeslärarna, att inga större förändringar av yrkeslärarutbildningens uppläggning och innehåll är påkallade, men ett betydande antal av enkätdeltagarna uttalade sig för en förlängning och förbättring av den nuvarande utbildningen. Önskemålen om förbättring hänförde sig främst till den pedagogiska delen av utbildningen, en mera gedigen praktisk-pedagogisk utbildning ansågs önskvärd av många yrkeslärare. När krav på förlängning av tiden för yrkeslärarutbildningen framfördes i enkätsvaren utgick man i allmänhet från att kompletterande fackutbildning alltjämt skulle ingå i lärarkursen. Den nuvaran-

170 de skedesindelningen av yrkeslärarutbildningen mötte inga invändningar i enkätsvaren. Förslagen i 1963 ärs betänkande om utökning av tiden för yrkeslärarutbildningen till 33 veckor fär ses mot bakgrunden av att yrkeslärarutbildningen för industrin omfattar just 33 veckor, förslaget syftade till kongruens mellan lärarutbildningen inom respektive områden. I avsnittet tidigare i detta kapitel om förutsättningarna för kommitténs utredningsarbete rörande den skogliga lärarutbildningen har rekommenderats att kommittén i sina förslag borde eftersträva samstämmighet med annan lärarutbildning för yrkesutbildningsväsendet. I anslutning härtill borde ett förslag om utökning av tiden för den skogliga lärarutbildningen till 33 veckor vara logiskt. Frågan om den lämpliga längden för denna utbildning måste dock givetvis vara beroende av innehållet i densamma. I ett föregående avsnitt av detta kapitel h a r föreslagits att den kompletterande fackutbildningen inte längre skall läggas in i lärarkurserna utan överflyttas till fortbildningen för skogsskoleutbildad personal. Denna fackutbildning upptar som förut framhållits mer än hälften av elevtimmarna enligt nu tillämpad läroplan. En bortflyttning av fackutbildningen från lärarkurserna kan dock ingalunda motivera en nedskärning av den skolmässiga tiden för yrkeslärarutbildningen med motsvarande antal elevtimmar. Den pedagogiska utbildningen torde behöva förstärkas. Förslagen i 1963 års betänkande innebar utökning av tiden för den rent pedagogiska delen av yrkeslärarutbildningen med ungefär en tredjedel men även detta får anses vara i minsta laget. Samtliga på timplanen upptagna ämnen bör erhålla utökad tid.

Även införande av nya ämnen kan övervägas. Nu gällande kursplan för yrkeslärarkursen upptar sammanlagt 725 elevtimmar av vilka 250 anslås till huvudämnet pedagogik i vilket ingår pedagogisk psykologi, talarträning, metodik, auskultationer, träningslektioner, övningslektioner, instruktionsmetodik, hjälpmedel vid undervisning samt bibliotekskunskap. 35 timmar anslås åt orientering om den skogliga yrkesutbildningen samt 60 timmar åt fysisk träning. Resterande 380 timmar upptas av den kompletterande fackutbildningen, vilken i kursplanen sammanförts under samlingsbeteckningen yrkeskunskap. I denna ingår arbetsstudier, arbetsfysiologi, arbetarskydd, maskin- och redskapslära, allmänna awerkningsfrågor, huggning, transport, skogsvårdsarbeten och naturvård. Av dessa ämnen torde arbetsfysiologin böra stanna kvar i yrkeslärarkursen (under rubriken ergonomi), medan den kompletterande fackutbildningen i övrigt överföres till de särskilda kurser kommittén tidigare föreslagit. Ämnet skoglig yrkesutbildning, som är fristående från övriga ämnen enligt nu gällande kursplan, bör givetvis också ingå i yrkeslärarkursen. Utökning med några nya ämnen torde erfordras, nämligen ergonomi, skolhygien, yrkesvals- och arbetsmarknadsfrågor samt kulturorientering. Ergonomin bör samordnas med arbetsfysiologin. Man kan diskutera om det orienterande ämnet skoglig yrkesutbildning bör uppgå i ämnet yrkesvals- och arbetsmarknadsfrågor men skäl kan finnas för att det bör bibehållas som eget ämne, utökat med en allmän översikt över det svenska skolsystemet. Självfallet bör undervisningen i de båda ämnena samordnas. Syftet med det nya ämnet kulturorientering bör vara att

171 ge lärarkandidaterna orientering om livsåskådningsfrågor och mänskliga samlevnadsproblem samt om litteraturens och konstens betydelse för individens utveckling. Det är väsentligt att lärarutbildningen lägges upp på ett sådant sätt att lärarkandidaterna tränas att arbeta självständigt och målmedvetet, att planera sitt arbete och att ta initiativ. Antalet schemabundna timmar med föreläsningar och lektioner bör inte bli alltför högt, stort utrymme bör ges för friare arbetsformer såsom grupparbeten, diskussioner, demonstrationer och individuell handledning från lärarnas sida. Lärarkandidaternas självverksamhet bör givetvis stimuleras. Med hänsyn till de krav som måste ställas på en blivande yrkeslärare förefaller det befogat att genomföra förslaget från 1963 års betänkande om en sammanlagd utbildningstid av 33 veckor, fördelad på tre skeden, men i motsats till detta förslag helt ägnad åt pedagogisk utbildning. Antalet veckor med skolmässig utbildning blir då 23. De schemabundna timmarnas antal per vecka bör bli i huvudsak detsamma som ifråga om ämneslärarkursen, dvs 25 å 26. Det sammanlagda antalet elevtiminar skulle då bli högst 600. I tabellen härnedan följer ett förslag till ungefärlig fördelning av dessa timmar på olika ämnen. Det bör kraftigt understrykas, att assistentlärartjänstgöringen skall vara ett led i utbildningen, det gäller både ifråga om yrkeslärare och om ämneslärare. Assistentlärarna måste under denna tid erhålla fullgod pedagogisk handledning av lärare vid de skolor, dit tjänstgöringen är förlagd. Särskilda pedagogiska kurser för de lärare, som skall handleda lärarkandidaterna, blir nödvändiga.

7.8.7 Timplan för yrkeslärarutbildningen

Utbildningens längd 33 veckor. (Skolskede 15 veckor + assistentlärartjänstgöring 10 veckor + skolskede 8 veckor). Ämne Pedagogisk psykologi Undervisningsmetodik, allmän och speciell Pedagogiska hjälpmedel Röst- och talvård samt muntlig framställning Bok- och bibliotekskunskap Skolhygien Ergonomi Skoglig yrkesutbildning och allmänna skolfrågor Yrkesvals- och arbetsmarknadsfrågor Kulturorientering Auskultationer Träningslektioner Övningslektioner Fysisk träning Summa

Elevtimmar 120 HO 25 25 20 10 40 35 15 30 10 10 90 60 600

Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att utarbeta och fastställa detaljer a d läroplan för såväl ämneslärarkursen som yrkeslärarkursen.

7.9 Fortbildningen

av lärare

7.9.1 Behov av fortbildning

Fortbildning är nödvändig för alla yrkesutövare för att de skall kunna följa med vad som sker inom deras arbetsområden, men alldeles särskilt gäller detta ifråga om de lärare, som skall undervisa inom yrkesutbildning. För att yrkesutbildningen skall kunna fylla sitt ändamål måste den ständigt anpassas efter de fordringar näringslivet eller arbetslivet i övrigt ställer. Så snabbt som utvecklingen förlöper på samhällslivets skilda områden och särskilt ifråga om teknik, blir de fackkunskaper en lärare i en yrkesskola inhämtat under sin grundläggande utbildning snabbt otillräckliga som grundval för hans lärar-

172 verksamhet. Hans fackkunskaper måste fortlöpande hållas i nivå med de förändringar som äger rum inom det arbetsområde för vilket han skall utbilda. Utvecklingen inom pedagogik och undervisningsmetodik går måhända inte lika snabbt som den tekniska utvecklingen men även lärarens verksamhet är underkastad förändringar, som i framtiden sannolikt blir mera omfattande än som hittills varit regel. Det psykologiskt-pedagogiska vetande och den metodiska färdighet läraren tillägnat sig under sin utbildning för läraryrket blir relativt snart liksom de fackliga kunskaperna otillräckliga för undervisningen, de måste genom fortbildning ständigt hållas å jour med det pedagogiska utvecklingsarbetet. Varken den fackliga eller den pedagogiska grundutbildningen för lärare kan betraktas som något avslutat helt, kontinuerlig fortbildning på dessa huvudområden blir ofrånkomlig för att läraren skall kunna utöva sin yrkesverksamhet på ett tillfredsställande sätt. Utbildningen vid skogsbrukets yrkesskolor måste fortlöjande anpassas efter utvecklingen inom skogsnäringen, så att de från skolorna utexaminerade eleverna inte kommer att stå mer eller mindre främmande för de arbetsuppgifter, som möter dem i det praktiska livet. Utbildningens anpassning till utvecklingen inom skogsnäringen blir inte möjlig med mindre än att lärarna vid skogsbrukets yrkesskolor undergår kontinuerlig fortbildning i syfte att hålla deras fackliga kunskaper i nivå med denna utveckling. Väsentligt är att fortbildningen försiggår i nära kontakt med näringslivet. Självfallet bör även lärarna vid skogsbrukets yrkesskolor liksom lärarna vid annan yrkesutbildning genomgå pedagogisk fortbildning med lämpliga tidsintervaller. Skogsstyrelsen anordnar fortbildning

för lärare i såväl fackämnen som pedagogiska ämnen. Under läsåret 1965/66 hölls 7 fortbildningskurser i maskinteknik och 3 kurser i pedagogik. I de förstnämnda deltog 105 elever och i de sistnämnda 55. Antalet elevdagar utgjorde 661 respektive 252.

7.9.1.1 Facklig

fortbildning

Kommittén h a r tidigare i detta kapitel föreslagit, att lärarkandidaterna även framdeles skall genomgå kompletterande fackutbildning men att denna bör begränsas i jämförelse med nuvarande förhållanden samt förläggas till särskilda kurser, fristående från lärarutbildningen. Den av kommittén föreslagna kompletteringsutbildningen, som främst avses omfatta utbildning i moderna drivningsmetoder och därvid använda maskiner och redskap har till syfte att avhjälpa de brister i yrkeskunskap och yrkesfärdighet, som de blivande lärarna har, när de skall börja utbildningen för läraryrket. Den fortbildning av lärarna, som följer senare, bör ha till mål att vidmakthålla de fackliga kunskaperna och färdigheterna samt utvidga dem till att omfatta de nya områden, som forskning och teknik erövrar åt skogsnäringen. Den fackliga fortbildningen torde i princip kunna äga rum i två olika former, nämligen yrkesstudier och kurser med många varianter inom båda formerna. Överhuvudtaget bör inte fortbildningsverksamheten låsas fast i stela former, den måste kunna smidigt varieras efter de behov av orientering om nya rön och erfarenheter och inövande av ny teknik som tid efter annan gör sig gällande. Med yrkesstudier avses att läraren under kortare eller längre tid erhåller tillfälle att deltaga i arbete inom myndighet, organisation eller företag, vars

173 verksamhet helt eller delvis ägnas åt skogsnäringen. Yrkesstudierna kan avse skiftande ändamål, de kan inriktas på mera tekniskt betonade sidor av skogsbruket eller avse organisatoriska och administrativa förhållanden eller eventuellt kombination av båda dessa huvudområden. Studier av rådgivning och service åt privata skogsägare kan givetvis inrymmas inom ramen för yrkesstudier. Genom denna form av fortbildning kan lärarna beredas möjlighet att studera planläggning, tillsyn och kontroll av olika arbeten inom skogsbruket, göra sig förtrogna med nya metoder såväl för skogsproduktion som för avverkning, upparbetning av virket och transporter. Det är av vikt att yrkesstudier kan bedrivas hos olika ägarekategorier inom skogsbruket, så att möjlighet finns för intresserade lärare att studera olika driftsformer inom storskogsbruket likaväl som inom det mindre skogsbruket. Efter sin art och inriktning kan yrkesstudier förläggas till domänverket, skogsbolag, skogsägareföreningar, skogsbruksområden, skogsvårdsstyrelser och forskningsinstitutioner. Yrkesstudier bör också kunna ske vid firmor, som tillverkar maskiner och utrustning för skogsarbete. För att yrkesstudierna skall ge avsedd nytta är det nödvändigt att läraren får tillfälle att ägna sä pass lång tid åt desamma att han genom att deltaga i den verksamhet han vill studera hinner skaffa sig någorlunda ingående kunskaper om denna. Yrkesstudierna får inte läggas upp så, att de erhåller karaktär av m e r eller mindre ytlig information, vilket lätt kan ske om läraren vistas endast någon eller några få dagar på varje studieplats. Alla yrkesstudier bör fördenskull noga planeras i förväg. Hur lång tid yrkesstudier bör omfatta kan givetvis inte anges generellt, tidsläng-

den måste bli beroende av studiernas art. På kortare tid än två veckor torde dock knappast i något fall syftet med studierna kunna uppnås. Med hänsyn till den snabbhet, varmed teknik och arbetsorganisation förändras inom skogsbruket, skulle det vara värdefullt om lärarnas yrkesstudier kunde återkomma ganska ofta, helst vartannat år. Fortbildningskurserna torde böra omfatta praktiskt taget alla de fackämnen, som ingår i kursplanerna för skogsbrukets yrkesskolor. Sannolikt är det emellertid till fördel om undervisningen vid en kurs kan koncentreras till ett visst bestämt avsnitt av ett ämne, så att detta kan behandlas synnerligen ingående. Spänner kursen över för stora delar av ämnet kan det inträda risk för att undervisningen kommer att skumma för mycket på ytan och inte ge kursdeltagarna avsedd behållning. Sett mot bakgrunden av utvecklingen inom skogsbruket är det närmast en självklarhet, att fortbildningskurser i tekniska ämnen bör anordnas i stor omfattning. Liksom ifråga om den kompletterande fackutbildningen förblivande lärare måste i fortbildningen särskild vikt läggas vid undervisning i handhavande och värd av maskiner av skilda slag samt i planläggning och organisation av drivning. Introduktion av nya maskintyper och demonstration av deras prestanda bör tillhöra fortbildningsprogrammet. Transportproblem inom skogsbruket torde också komma att spela en betydande roll inom fortbildningen. I anslutning till de tekniskt betonade ämnena bör för framtiden ökad vikt i fortbildningen läggas vid människans anpassning till det alltmer mekaniser a d e och framdeles kanske även automatiserade arbetet i skogen. Kurser i framförallt ergonomi och arbetarskydd måste anses äga en hög angelägenhets-

174 grad. Detsamma gäller också de delar av samhällskunskapen, som h a r direkt anknytning till de sociala problem yrkesutövare inom skogsbruket kan möta. Orientering om utvecklingen på skogsbrukets arbetsmarknad bör även läggas in på fortbildningskursernas schema. I övrigt bör kursverksamheten ledas enligt den principen, att kurser främst kommer till stånd inom sådana ämnen, där förändringarna inom skogsbrukets teknik och ekonomi mest påtagligt avspeglas. Fortbildningen måste ju alltid ha en hög grad av aktualitet och fortlöpande orientera om de landvinningar vetenskapen och tekniken gör inom skogsbrukets verksamhetsområde. Även om de tekniska och arbetsfysiologiska aspekterna torde komma att ges en mycket framträdande ställning i fortbildningskursverksamheten kan fördenskull inte varken de biologiska eller ekonomiska aspekterna skjutas åt sidan. Tvärtom torde det bli nödvändigt att markläran och skogsbotaniken samt deras tillämpning vid beståndsanläggning och beståndsvård särskilt uppmärksammas. Detsamma kan sägas om naturvärden eller kanske man hellre bör använda termen miljövård. Skogsbrukets ekonomiska förhållanden samt lönsamhetsproblemen för olika ägarekategorier och driftsformer måste också ingående behandlas i fortbildningsverksamheten. Särskilt för skogsinstitutens lärare samt för de lärare, som skall undervisa i skogsbruksskolornas vidareutbildning, är kunskaper om de aktuella ekonomiska förhållandena inom skogsbruket väsentliga.

deltagande i vissa av deras kurser kan ge en värdefull fortbildning för l ä r a r e vid skogsbrukets yrkesskolor. Så kan också vara fallet med kurser anordnade av andra skogliga organ, t ex Forskningsstiftelsen Skogsarbeten. Tänkbart är också, att televisionen i framtiden kan tas i anspråk i ökad omfattning även för yrkesutbildningen i dess helhet och således även för lärarnas både grundutbildning och fortbildning. Slutligen bör man kunna förutsätta, att lär a r n a genom studier på egen hand söker både vidmakthålla och förbättra sina fackliga kunskaper. Nyutkommen facklitteratur jämte artiklar i facktidskrifter samt eventuellt utarbetade korrespondenskurser får tjäna som grundval för självstudierna. De kan med fördel kompletteras genom deltagande i exkursioner och demonstrationer m m anordnade av olika organ, verksamma på skogsbrukets område. Fortbildningen måste ansluta till det stadium på vilket vederbörande lärare undervisar, varför det torde bli motiverat att anordna särskilda kurser för lär a r n a i respektive skogsinstitut och skogsbruksskolor. Det är dock tänkbart att ifråga om vissa ämnen för båda skolformernas lärare gemensamma fortbildningskurser skulle kunna anordnas. Dylika gemensamma kurser skulle också vara värdefulla från den synpunkten att de skulle kunna åstadkomma närmare kontakt och därmed får man också förutsätta bättre förståelse mellan de båda skolformernas personal.

Vid sidan av yrkesstudier och speciellt anordnade fortbildningskurser kan förkovran för lärarna i fackliga ämnen givetvis ske i andra för ändamålet lämpade former. Såväl skogsvårdsstyrelserna som domänverket anordnar intern utbildning för sin personal och

7.9.1.2 Pedagogisk fortbildning De allmänna pedagogiska och psykologisk-pedagogiska problemen är relativt likartade inom olika skolformer. Lärare, som genomgått grundläggande pedagogisk utbildning, kan således i förhållandevis stor omfattning gemensamt

175 genomgå fortbildning på det pedagogiska området. Det synes sålunda inte vara nödvändigt att anordna speciella pedagogiska fortbildningskurser för lärare vid skogsbrukets yrkesskolor, deras fortbildning kan ske gemensamt med lärare såväl inom det allmänna skolväsendet som inom övrig yrkesutbildning. Denna fortbildning torde böra innefatta dels repetition och fördjupade studier i särskilt betydelsefulla avsnitt av tidigare genomgången utbildning, dels genomgång av sådana nyheter på det pedagogiska eller psykologiskt-pedagogiska området som är av betydelse för den allmänna undervisningsmetodiken, betygsättningsfrågorna, disciplinproblemen m m. Fördjupade studier i ungdomspsykologi och elevvård bör kunna bli ett betydelsefullt inslag i fortbildningen, särskilt studier av inlärningsprocessen samt utvecklingshämningar och anpassningssvårigheter hos elever. F ö r lärarna i yrkesämnen blir studier av arbetsplanering och personalledning väsentliga. Ett annat område för dessa blir orientering om hur informationer i näringslivsfrågor kan spridas genom massmedia, dagspress, facktidskrifter, radio och television. Av gemensamt intresse för alla lärarkategorier är information om utvecklingen ifråga oni läromedel för undervisningen, särskilt de audivisuella läromedlen. De olika skolformernas successiva anpassning till v a r a n d r a på grund av de fortlöpande reformerna på skolans område måste utgöra ett väsentligt objekt för fortbildningsverksamheten. I fråga om den fackanslutna pedagogiken, dvs den speciella metodik för undervisningen, som bör användas för varje särskilt ämne, torde gemensam fortbildning för lärare från olika skolformer inte böra förekomma. Det blir i detta fall nödvändigt att sammanföra

lärare, som undervisar i ett givet ämne på ungefär samma stadium. Fortbildningen i speciell metodik bör genomföras separat för lärarna vid skogsbrukets skolor. Det torde vara fördelaktigt om denna del av fortbildningen särskilt ägnas åt penetrering av kursavsnitt, som erfarenhetsmässigt bereder lärarna svårigheter i undervisningsarbetet. Fortbildningen ifråga om den fackanslutna pedagogiken bör utgöra ett betydelsefullt led i sådan pedagogisk planerings- och försöksverksamhet, som syftar till att förbättra undervisningsmetoder, läroplaner med tillhörande anvisningar samt läroböcker och övriga hjälpmedel i undervisningen.

7.9.2 Fortbildningens organisation

Kommittén h a r redan tidigare uttalat, att såväl facklig som pedagogisk fortbildning för lärarna vid skogsbrukets yrkesskolor måste bli kontinuerligt återkommande, vilket med andra ord vill säga, att fortbildningen bör bli en integrerande del av lärarutbildningen. Därav följer att fortbildningen likaväl som den grundläggande lärarutbildningen bör erhålla en fast organisation. Ett samspel mellan dessa bägge utbildningsformer är nödvändig, men var och en av dem h a r dock sina egna mål att uppfylla. Fortbildningen måste få arbeta under sådana former, att den snabbt kan anpassas efter de aktuella behov av nytt vetande eller nya färdigheter som uppstår inom yrkesutbildningen för skogsbruket. Med hänsyn till detta krav på aktualitet torde det i regel inte vara möjligt att använda fasta kursplaner vid fortbildningen. Såväl form som innehåll får anpassas efter de krav på kompletterande utbildning som anmäler sig och efter de resurser som kan ställas till förfogande för denna.

176 Fortbildningens karaktär gör det inte möjligt att på förhand exakt bestämma h u r lång tid fortbildningskurser eller yrkesstudier bör ta i anspråk, man får från fall till fall fastställa den tidsmässiga omfattningen av olika fortbildningsformer. Genomsnittligt torde man kunna räkna med kurser av en längd om en vecka (fem dagar). 7.9.2.1 Obligatorisk

fortbildning

Dä den grundläggande utbildningen och fortbildningen måste betraktas som en sammanhängande helhet kan fortbildningen inte vara frivillig för lärarna, de måste bli skyldiga att undergå sådan fortsatt utbildning. Kommittén föreslår således att fortbildningen för l ä r a r n a vid skogsbruksskolor och skogsinstitut blir obligatorisk och att densamma betraktas som led i en ständigt fortskridande lärarutbildning. Fortbildning av obligatorisk karaktär kan inte förläggas till lärarnas ferier eller semestrar utan måste ingå som en del av deras tjänstgöringsskyldighet. Därav följer att lärarna i princip skall äga uppbära full lön under tid, då de genomgår fortbildning. Kommittén förutsätter att reglerna för lärarnas ekonomiska ersättning för deltagande i fortbildning fastställes genom avtal mellan staten och berörda lärarorganisationer. Närmare föreskrifter om h u r de enskilda lärarnas fortbildningsskyldighet skall genomföras bör utfärdas av vederbörande centrala tillsynsmyndighet. 7.9.2.2 Ledningen av fortbildningen Kommittén föreslår i annat sammanhang i detta betänkande att skolöverstyrelsen skall bli tillsynsmyndighet för skogsbrukets yrkesskolor samt för lärarutbildningen för dessa skolor. Vidare utgår kommittén från att även lantbrukets yrkesskolor samt lärarutbildningen för dessa kommer att ställas under

tillsyn av skolöverstyrelsen. En konsekvens härav blir att också fortbildningen av lärare för båda områdena kommer att centralt ledas av skolöverstyrelsen. Om skolöverstyrelsen blir central tillsynsmyndighet behöver detta inte innebära, att skolämbetsverket också i egen regi skall anordna fortbildningskurser för lärarna vid skogsbrukets och jordbrukets yrkesskolor. Ifråga om rent pedagogisk fortbildning synes detta heller inte vara nödvändigt, dylik fortbildningsverksamhet bör kunna ordnas regionalt i länen. Varje länsskolnämnd organiserar fortbildning för lärare, verksamheten ledes av en särskilt förordnad fortbildningsledare. I huvudsak är den fortbildning, som hittills anordnats, avsedd för lärare inom det allmänna skolväsendet, men i de pedagogiska kurserna och studiedagarna bör lärare frän yrkesskolväsendet med fördel kunna deltaga. Vid kommunala yrkesskolor och landstingskommunala yrkesskolor under tillsyn av skolöverstyrelsen mä undervisningen inställas under tid motsvarande högst fem dagar varje läsår för planering av skolarbetet eller fortbildning av lärare pä studiedagar, som anordnats av skolstyrelsen eller anordnats eller godkänts av skolöverstyrelsen eller länsskolnämnden. Samma rätt att a n o r d n a studiedagar bör givetvis tillerkännas även skogsbruksskolorna men kommittén förordar för deras del nära samarbete med det allmänna skolväsendet för utnyttjande av studiedagar till pedagogisk fortbildning. Fortbildning, inriktad pä speciella metodiska frågor för skogsbruket, synes dock i första h a n d böra anordnas vid den utbildningsanstalt, som bedriver grundläggande lärarutbildning för skogsbruket. Den fackmässiga fortbildningen av lärarna samt kurserna i fackansluten

177 pedagogik kan däremot enligt kommitténs mening inte anförtros länsskolnämnderna i varje fall inte så länge nämnderna saknar expertis på yrkesutbildning inom sina personalstaber. Huruvida en ändring i detta avseende kommer att ske u n d a n d r a r sig kommitténs bedömande. Kommer fortbildningskonsulenter för yrkesundervisningen att tillföras länsskolnämnderna är det tänkbart, att dessa kan överta fortbildningen ifråga om den fackanslutna pedagogiken men inte den direkt fackmässiga fortbildningen, dvs den som syftar till att låta lärarnas yrkeskunskaper följa utvecklingen inom skogsbruket. Man kan inte räkna med att fortbildningskonsulenterna blir kompetenta att leda fortbildningsverksamhet med dessa syftemål. I sin egenskap av central tillsynsmyndighet för lärarutbildningen kommer det att åligga skolöverstyrelsen att leda och samordna all fortbildning av de lärare, som är verksamma inom yrkesutbildningen för skogsbruket, men som kommittén ovan föreslagit bör länsskolnämnderna kunna i huvudsak överta ansvaret för genomförandet av den rent pedagogiska delen av lärarnas fortbildning. Den fackmässiga fortbildningen måste den centrala tillsynsmyndigheten själv planlägga och leda samt likaså själv i stor utsträckning genomföra. Det senare gäller särskilt ifråga oim sådana fortbildningskurser, som bedöms vara av intresse för alla lärare, oberoende av i vilka delar av landet de utövar sin lärarverksamhet. Kan en fortbildningskurs anses vara av speciellt intresse för en viss del av landet bör den lämpligen förläggas till just denna landsdel. De för hela landet gemensamma fortbildningskurserna, rikskurserna, bör enligt kommitténs mening i första h a n d anordnas vid utbildningsanstalten för 12— 714819

lärarnas grundutbildning. Denna anstalt bör vara centrum för hela lärarutbildningen, den grundläggande såväl som den kontinuerligt återkommande. Självfallet kan fortbildningskurser av rikskaraktär även förläggas till andra platser och på skolöverstyrelsens uppdrag organiseras av andra utbildningsanstalter, myndigheter, organisationer osv. Kommittén förutsätter att skolöverstyrelsen upprätthåller kontakt och genomför samarbete i ifrågavarande hänseende. Särskilt viktigt är, att skolöverstyrelsen nära samarbetar med myndigheter och organisationer, som är verksamma på skogsbrukets område. Fortbildningskurser avsedda för vissa områden av landet, regionala kurser, kan skolöverstyrelsen givetvis genomföra i egen regi men också uppdraga åt exempelvis yrkesskola, skogsvår ds styrelse eller annat organ med erforderliga resurser att anordna. Även om tillsynsmyndigheten själv organiserar kurser får man förutsätta att skogsbruksskolornas eller skogsinstitutens lärarkrafter, lokaler och undervisningsmateriel tas i anspråk för ändamålet. Medverkan av skolöverstyrelsens egen personal eller av utomstående expertis förutsattes. Överhuvudtaget måste man av den centrala tillsynsmyndigheten kräva, att den skall vara initiativkraftig och impulsgivande, ge råd och anvisningar åt skolornas lärare samt främja skapande av för fortbildningen erforderlig undervisningsmateriel. Kommittén h a r i det föregående starkt understrukit värdet av yrkesstudier som en form av lärarnas fortbildning. Det är enligt kommitténs uppfattning av praktiska skäl önskvärt, att ärendena rörande yrkesstudieverksamheten handlägges centralt. Skolöverstyrelsen bör genom kontakter med näringslivet och skogliga organ i övrigt fortlöpande kartlägga möjligheterna för

178 lärarna att bedriva yrkesstudier hos myndigheter, institutioner, organisationer och företag samt själv aktivt söka påverka dessa att ställa platser för dylika studier till förfogande.

7.10 Lärarutbildningens

volym

Vid sina bedömningar av det framtida lärarbehovet inom den skogliga yrkesutbildningen utgick 1955 års sakkunniga från skogsstyrelsens beräkningar över nyrekryteringsbehovet av arbetskraft inom skogsbruket, framlagda i styrelsens långsiktsplan för investeringar i skogsbruksskolor av år 1960. Under förutsättning att allt arbete utfördes av heltidsanställda skogsarbetare skulle det årliga rekryteringsbehovet vid dåvarande rationaliseringsgrad inom skogsbruket uppgå till 2 850. Med hänsyn till att en stor del av arbetskraften endast arbetade i skogsbruket under en del av aret uppskattades det verkliga nyrekryteringsbehovet till 1 340 heltidsarbetande och 3 050 deltidsarbetande, dvs sammanlagt ca 4 400 personer. Eftersom man inte kunde förutsätta att alla deltidsarbetande skulle genomgå utbildning räknade skogsstyrelsen med att det årliga utbildningsbehovet ifråga om grundläggande utbildning skulle komma att uppgå till ca 3 000 elever. En yrkesutbildning av denna omfattning skulle enligt de sakkunnigas beräkningar kräva omkring 300 lärare med yrkeslärarkompetens och 250 handledare med instruktörskompetens. För undervisningen vid statens skogsskolor och kompletteringskurser, vid förmanskurser och för administrationen av den skogliga yrkesutbildningen skulle erfordras ca 100 ämnes- och yrkeslärare. Den kontinuerliga nyrekryteringen av lärarkrafter skulle enligt de sakkunnigas bedömningar kunna tillgodoses ge-

nom årlig utbildning av 15 yrkeslärare samt antingen 15 ämneslärare eller 15 instruktörer. Utbildningen av de båda sistnämnda kategorierna skulle alternera. Dessa beräkningar är inte längre relevanta. Mekaniseringen och rationaliseringen inom skogsbruket h a r minskat behovet av arbetskraft av olika kategorier på ett vida mer drastiskt sätt än vad man kunde föreställa sig ännu i början av 1960-talet. Antalet elever årligen i grundutbildningen har inte blivit ens en fjärdedel mot de då gjorda beräkningarna. Efter den starka nedgången i elevantalet vid mitten av årtiondet synes nu en återhämtning vara på väg men hur pass kraftigt utslag den kommer att ge är minst sagt svårt att bedöma. Genom den tekniska utvecklingen och rationaliseringen friställes arbetskraft frän skogsbruket men å andra sidan skarpes kraven på yrkeskunnighet hos dem som stannar kvar och hos dem som nyrekryteras till näringen. Förmodligen kommer det inte att dröja alltför länge, innan krav på reguljär yrkesutbildning kommer att ställas på praktiskt taget alla heltidsarbetande i skogen. Rekryteringsbehov och utbildningsbehov är inte identiska. Man får räkna med att åtskilligt arbete i skogen framdeles liksom för närvarande kommer att utföras som deltidsarbete, särskilt inom det privata skogsbruket. Inte alla deltidsarbetande kominer att genomgå grundutbildning vid skogsbruksskolorna. Till skogsarbetaryrket kan också i viss omfattning komma att rekryteras personer, som tidigare arbetat inom andra yrken och som fördenskull nått en sådan ålder, att de inte lämpligen bör genomgå den ettåriga grundläggande utbildningen utan omskolas för sitt nya yrke genom kortare grundkurser, tillrättalagda för vuxna.

179 Antalet elevplatser vid skogsbruksskolornas internat utgör för närvarande ca 1 300. Skolornas kapacitet är emellertid inte fullt utnyttjad. Till årskursen 1966/67 hade som framgår av redogörelsen i kapitel 6 om lokaliseringen av skogsbruksskolorna anmält sig 583 elever. Från närmast föregående årskurs utexaminerades 522 elever. Antalet elever i årskurs 2 h a r hållit sig omkring 250. Kommittén har i det nämnda kapitlet förutsatt att det sammanlagda antalet elevplatser vid skogsbruksskolorna skulle bli ca 1 150, av vilka 900 skulle avses för grundutbildningen samt 250 för såväl vidareutbildning som fortbildning. För att det sålunda kalkylerade antalet elevplatser för grundutbildningen skall fyllas erfordras en ungefär 50-procentig ökning av den nuvarande elevfrekvensen. Trots det alltmer ökade intresset för utbildning såväl från arbetsgivarnas som de presumtiva elevernas sida vågar kommittén inte räkna med högre elevfrekvens. Dä vidareutbildningen enligt kommitténs förslag i dess första betänkande skulle omfatta en termin kommer 200 elevplatser att möjliggöra en elevfrekvens av ca 400 elever per är. Blir elevfrekvensen av denna storlek skulle för fortbildningen endast återstå ca 50 elevplatser. Det är emellertid sannolikt att elevfrekvensen ej når denna storlek, om man får döma efter den hittillsvarande frekvensen för årskurs 2. Kommittén har i sina bedömningar av lärarbehovet utgått från en frekvens av 250 elever per år. Antalet elevplatser blir då 125 för vidareutbildningen och 125 för fortbildningen. Fortbildningen har för närvarande haft en genomsnittlig volym av 50 000 elevdagar per år. Alla prognoser är som sagt osäkra och fördenskull kan verkligheten mycket väl komma att korrigera kommitténs beräkningar av rekryterings- och ut-

bildningsbehov. Vid dessa beräkningar har kommittén tagit hänsyn till det faktum, att man inom skogsbruket tidigare underskattat den tekniska utvecklingens och rationaliseringens effekt på behovet av arbetskraft. Det är möjligt att kommittén gjort sig skyldig till det felet att överskatta rationaliseringstakten inom skogsbruket och således räknat för lågt ifråga om antalet behövliga utbildningsplatser vid skogsbruksskolorna. Särskilt kan detta bli fallet rörande platserna för vidareutbildning och fortbildning. Kommittén förutsätter emellertid att utbildningsorganisationen vid skogsbruksskolorna blir så pass elastisk, att en eventuellt större tillströmning till skolorna än vad kommittén räknat med kan klaras utan större svårigheter. Vad skogsinstituten beträffar har kommittén räknat med en årlig examination av 96 elever från skogsteknikerkurserna och 32 från skogsmästarkursen. Får man döma efter de utvecklingstendenser ifråga om efterfrågan på befälspersonal inom skogsbruket, som för närvarande gör sig gällande, skulle denna examination vara fullt tillräcklig för att tillgodose efterfrågan. Den reservationen måste emellertid göras, att omvandling av driftsformer och arbetsorganisation kan komma att öka behovet av från skogsinstituten utexaminerad personal. Även skogsinstitutens utbildningsorganisation bör därför, som kommittén framhållit i kapitel 6, bli så flexibel att eventuella ändringar av utbildningsbehovet bör kunna genomföras utan svårighet. Lärarbehovet utgör en funktion av elevantalet. Eftersom prognoserna rörande det senare är osäkra följer därav att beräkningarna rörande det förra blir lika osäkra. Kommittén har byggt sina beräkningar av lärarbehovet på de i kapitel 5 framräknade siffrorna röran-

180 de utbildningsplatserna vid skogsbruksskolorna och skogsinstituten samt på det antal lärartimmar, som skulle erfordras enligt de av kommittén framlagda läroplanerna rörande grundutbildning och vidareutbildning vid skogsbruksskolorna samt utbildningen vid skogsinstituten. Lärarpersonalen vid skogsbruksskolorna omfattar för närvarande 26 rektorer samt ca 200 yrkeslärare och instruktörer. Enligt kommitténs beräkningar skulle denna lärarpersonal vara tillräcklig för den utbildningsvolym kommittén kalkylerat med, nämligen 900 elever i den ettåriga grundutbildningen vid skogsbruksskolorna, 250 elever årligen i vidareutbildningskurserna samt en fortbildning av minst 50 000 elevdagar, varav 20 000 vid skolorna. Förutsättningarna härför är emellertid att antalet elever i varje avdelning och lärarnas tjänstgöringsskyldighet inte ändras i förhållande till nu gällande regler, att lärarna inte tjänstgör i annan skola vid eventuell samförläggning av skolor och vidare att skolornas kapacitet i stort sett helt kan utnyttjas. Ändringar av dessa förhållanden kan också ändra lärarbehovet. Under de givna förutsättningarna ändras behovet av lärare i stort sett proportionellt mot ändringar av elevantalet.

Nuvarande tillgång kor per år)

Tillgång

på

skolor

Internat (tillgängliga elevplatser): 1 150. Undervisningsavdelningarnas Grundutbildning: 15 elever Vidareutbildning: 12 » Fortbildning: 10 » Erforderlig

15 Grundutbildning: 2 lärare under 100 dagar Vidareutbildning: 2 lärare under 50 dagar Fortbildning: 2 lärare under halva kurstiden. Under övrigt tid förutsattes en lärare svara för undervisningen. Varje elevdag förutsattes omfatta 7 timmar.

= 130 200 utimmar

Vidareutbildning: (50 + 5 0 - 2 ) - 250 - 7 12

= 21 875

Fortbildning: (25 000 + 25 000 • 2) • 7 52 500

10 Summa:

storlek

lärartid

Grundutbildning, årskurs 1: -900-7

Cf2 vec-

26 rektorer å 16 veckotimmar (2 undervisningsdagar) 120 yrkeslärare å 32 veckotimmar (4 undervisningsdagar) 75 instruktörer å 32 veckotimmar (4 undervisningsdagar). Antal undervisningstimmar: 2 6 - 4 2 - 16 + 120 - 42 - 32 + 75 • 42 • 32 = 279 552 undervisningstimmar.

Lärarbehov (110 + 100 - 2 )

på lärare

204 575 utimmar

181 Enligt beräkningen svarar lärartillgången mot ca 260 000 undervisningstimmar vid 42 veckors tjänstgöring per år. Man torde få förutsätta att kapaciteten genom bland annat ojämn fördelning av eleverna på undervisningsavdelningar och anhopning av vidareutbildningskurser under vissa årstider samt övrig tjänstgöring och fortbildning inte kan utnyttjas mer än till 80 ä 90 procent av tillgänglig kapacitet. Praktiskt sett skulle sålunda ca 225 000 undervisningstimmar kunna utnyttjas. Lärarkåren vid skogsbruksskolorna skulle även framdeles komma att omfatta ca 225 personer enligt kommitténs bedömningar. Även om fortbildningsverksamheten i ökad omfattning skulle kräva medverkan av skolornas lärare och även om grundutbildningen skulle bli praktiskt taget helt sammanhållen vid skolorna skulle en lärarkår av denna storlek bli tillräcklig. Mera exakta beräkningar av lärarbehovet är inte möjliga för närvarande. Räknar man med att den yrkesverksamma tiden för en lärare är 30 år, skulle den normala årliga avgången av lärare bli knappt ett tiotal per år. Nyrekryteringsbehovet måste emellertid sättas högre, eftersom avgång från lärartjänst även av andra skäl än pensionering givetvis kommer att ske. Det är sannolikt att åtskilliga lärare efter en tids tjänstgöring vid skogsbruksskola kommer att övergå till annan verksamhet inom skogsbruket. Kommittén anser det inte vara orealistiskt att räkna med att en yrkeslärarkurs med ca 15 elever varje år behöver anordnas. Behovet av ämneslärarutbildad personal är svårare att bedöma. Dylik utbildning behövs för lärare vid skogsinstituten, varjämte rektorstjänsterna vid skogsbruksskolorna kan sökas av adjunktskompetenta. Kommittén anser

vidare att underlag föreligger för en adjunktstjänst vid varje skogsbruksskola med minst två avdelningar i grundkurs. För ledning av fortbildningsverksamheten vid skogsvårdsstyrelserna torde också som tidigare framhållits ämneslärarutbildade befattningshavare böra anställas. Kommittén föreslår sammanlagt 20 lärartjänster vid skogsinstituten. Antalet skogsbruksskolor skulle, ifall den plan för skogsbruksskoleorganisationen kommittén framlagt i kapitel 6 om lokaliseringen av skogsbrukets yrkesskolor genomföres, komma att minska till ca 30. Det är möjligt att ungefär hälften av rektorstjänsterna vid dessa skolor kan komma att besättas av lärare med ämneslärarutbildning. Inrättas vidare adjunktstjänster kan man räkna med att 25 å 30 ämneslärarutbildade kommer att tjänstgöra vid skogsbruksskolorna. Antalet fortbildningsledare vid skogsvårdsstyrelserna framdeles torde om fortbildningen förblir en uppgift för styrelserna kunna uppskattas till ett 10-tal. Inom den centrala tillsynsmyndigheten, skolöverstyrelsen, kommer att finnas behov av ett mindre antal befattningshavare med ämneslärarutbildning. Sammanlagt skulle enligt dessa delvis mycket osäkra uppskattningar antalet tjänster för ämneslärarutbildad personal komma att uppgå till mellan 60 och 70. Det är troligt att företag och organisationer, verksamma inom skogsbruket, kommer att efterfråga personer med ämneslärarutbildning men h u r pass stark denna efterfrågan kommer att bli är omöjligt att avgöra. Sannolikt kommer det att bli fråga om ett relativt litet antal tjänster. Ämneslärarkåren blir med säkerhet så liten, att det årliga nyrekryteringsbehovet kommer att begränsas till några få personer. Det kommer inte att finnas behov av ämneslärarkurs varje år vid lärarutbildningsanstalten. Dylik

182 kurs får anordnas när den centrala tillsynsmyndigheten anser detta påkallat.

7.11 Lärarutbildningens

förläggning

Tre olika alternativ för förläggning av den skogliga lärarutbildningen h a r övervägts inom kommittén, nämligen fortsatt separat lärarutbildning för skogsbrukets yrkesskolor, samförläggning av lärarutbildningen för skogsbrukets och jordbrukets yrkesskolor, förläggning av lärarutbildningen för skogsbruket till yrkespedagogiskt institut. Väljes det första alternativet torde lärarutbildningen liksom för närvarande kunna äga rum vid Vallmotorps skogsbruksskola i Södermanland. Hinder torde inte möta för fortsatt disposition av de lokaler, som nu disponeras för lärarutbildningens behov. Nyinvesteringar i lokaler för dess behov blir således obehövliga. Alternativet får emellertid bedömas vara orealistiskt. Lärarutbildningen för skogsbrukets skolor kommer att få en så liten volym, att det blir oekonomiskt att driva den som en särskild utbildningsanstalt. Direktiven till kommittén att undersöka möjligheten av samförläggning med lärarutbildningen för jordbrukets skolor antyder ju också, att fortsatt separat lärarutbildning för skogsbrukets skolor inte bedöms som lämplig. För att det andra alternativet, samförläggning mellan skogsbrukets och jordbrukets lärarutbildning, skall kunna förverkligas, fordras att på förläggningsorten eller i dess närhet finns såväl en lantbruksskola som en skogsbruksskola, vid vilka lärarkandidaterna kan genomföra auskultationer och undervisningsövningar. Det är också önskvärt, att lärarutbildningen förlägges i

eller i närheten av stad med universitet, lärarhögskola eller yrkespedagogiskt institut, så att möjlighet finns att till densamma knyta erforderlig psykologisk och pedagogisk expertis. Antalet acceptabla orter för en samförläggning blir härigenom snävt begränsat. Utbildning av lärare för jordbrukets yrkesskolor sker för närvarande dels vid Alnarpsinstitutet och dels vid Jälla lantbruksskola i Uppsala i förhyrda lokaler pä båda orterna. Alnarp kan inte komma ifråga som förläggningsort för både skogsbrukets och jordbrukets lärarutbildning, därför att det ligger i en ren jordbruksbygd. Det är ju fullständigt uteslutet att förlägga en skogsbruksskola till Alnarp eller trakten däromkring. I Jälla finns för närvarande ingen skogsbruksskola men Uppsala läns nuvarande skogsbruksskola i Frossarbo skulle med fördel kunna flyttas till Jälla. Skolan i Frossarbo är omodern och ocentralt belägen. Under förutsättning att skogsbruksskola inrättas i Jälla kan denna ort, som för övrigt numera ligger inom Uppsala stads administrativa område, komma ifråga för samförläggning av lärarutbildningen. I Uppsala finns ju både universitet och lärarhögskola, varför Jälla uppfyller samtliga de kriterier, som enligt vad som ovan sagts en ort bör uppfylla för att kunna godkännas som förläggningsplats för lärarutbildningen för både jordbrukets och skogsbrukets skolor. En annan tänkbar ort för denna utbildning är Örebro, eftersom en lantbruksskola och en skogsbruksskola samförlagts i Kvinnersta omedelbart utanför staden. Örebro saknar emellertid såväl lärarhögskola som yrkespedagogiskt institut. Med åtskillig tvekan skulle även Linköping kunna inräknas bland de orter, som skulle kunna godkännas. Övningsundervisningen skulle i så fall få förläggas till lantbruksskolan i Vreta klos-

183 ter respektive skogsbruksskolan i Västerby, bada belägna på ett p a r mils avstånd från staden. Till förmån för Linköping talar att staden äger både lärarhögskola och yrkespedagogiskt institut. Det tredje alternativet, förläggning till yrkespedagogiskt institut, skulle innebära att lärarutbildningen för skogsbrukets skolor inordnas i lärarutbildningen för industri, hantverk, handel och kontorsverksamhet samt delvis vårdyrkena. De yrkespedagogiska instituten är sex till antalet och belägna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Linköping, Sundsvall och Umeä. Instituten är lokaliserade med hänsyn till förekomsten av ett rikt differentierat yrkesutbildningsväsende för industri och handel. Intetdera är geografiskt så beläget att det särskilt väl lämpar sig att ta hand om lärarutbildningen för skogsbrukets skolor eller eventuellt både denna och lärarutbildningen för jordbrukets skolor. Däremot skulle en förläggning av denna senare till institutet i Malmö mycket väl kunna ske. Inom relativt bekvämt räckhåll från Malmö finns flera lantbruksskolor, där lärarkandidaternas övningsundervisning skulle kunna äga rum. Vid sina överläggningar har kommittén enats om att skogsbrukets och jordbrukets lärarutbildning bör förläggas till samma utbildnings anstalt och att om så vore möjligt anknytning till yrkespedagogiskt institut borde ske. Eftersom det inte syntes vara lämpligt att förlägga lärarutbildningen för båda näringarnas yrkesskolor till något av de nu befintliga yrkespedagogiska instituten tänkte sig kommittén att ett nytt dylikt institut skulle upprättas. Skolöverstyrelsen hade i sina petita för budgetåret 1966/67 föreslagit inrättande av ett sjunde yrkespedagogiskt institut, förlagt till Uppsala, vilket förslag chefen för ecklesiastikdepartementet dock

inte funnit tillräckliga skäl att tillstyrka. Kommittén ansåg att motiveringen för inrättande av ett nytt institut skulle bli bärkraftigare, om även lärarutbildningen för skogsbrukets och jordbrukets yrkesundervisning skulle förläggas till detsamma. Av de uttalanden chefen för ecklesiastikdepartementet gjort i propositionen 1967:4 angående reformerad lärarutbildning torde den slutsatsen kunna dras, att de yrkespedagogiska instituten inte kommer att bestå som självständiga utbildningsenheter i framtiden. Statsrådet säger nämligen, att starka skäl talar för att de yrkespedagogiska instituten inordnas i lärarhögskoleorganisationen. På orter, som h a r både lärarhögskola och institut, bör, så snart praktiska förutsättningar härför föreligger, en samordning ske. Skolöverstyrelsen skall få i uppdrag att i samråd med statskontoret överväga denna fråga samt formerna för samordning av institutens och lärarhögskolornas verksamhet under en övergångstid. Riksdagen hade ingen erinran mot detta uttalande.

7.11.1 Förslag om samförläggning

Med hänsyn till statsmakternas ställningstagande i denna fråga h a r kommittén inte ansett sig kunna hålla fast vid tanken på inrättande av ett sjunde yrkespedagogiskt institut, dit även lärarutbildningen för skogsbrukets och jordbrukets undervisning skulle förläggas. Dä fortsatt separat lärarutbildning för skogsbrukets yrkesutbildning inte i längden kan upprätthällas och dä lärarutbildning bäde för skogsbruk och jordbruk inte gärna kan förläggas till något av de befintliga yrkespedagogiska instituten återstår alternativet med förläggning av lärarutbildningen för båda dessa näringars yrkesskolor

184 till samma plats. Kommittén har haft överläggningar med lantbruksstyrelsen i frågan. Styrelsen har därvid förklarat sig beredd tillstyrka att lärarutbildningen för jordbrukets yrkesundervisning samförlägges med utbildningen av lärare för skogsbrukets skolor. Kommittén föreslår således att en utbildningsanstalt upprättas, vid vilken utbildning skall ske av lärare för såväl skogsbrukets som jordbrukets yrkesundervisning.

7.11.2 Lokalisering till Jälla av lärarutbildningsanstalten

De orter som enligt kommitténs bedömande kan komma ifråga som förläggningsplats för den ovan föreslagna lärarutbildningsanstalten är Linköping, Örebro och Uppsala (Jälla). (Jfr diskussionen på s 182 ff.) Mot en förläggning till Linköping talar, att de båda skolor, som skulle användas som övningsskolor, inte ligger på samma plats och dessutom inte i omedelbar närhet av staden. Örebro-alternativet måste avskrivas av det skälet, att staden saknar både lärarhögskola och yrkespedagogiskt institut. Den förutsedda samordningen av utbildningen av olika lärarkategorier inom ramen för lärarhögskoleorganisationen gör en lokalisering av lärarutbildning till Örebro mindre lämplig. Förutsatt att en skogsbruksskola inrättas i eller i närheten av Uppsala uppfyller staden, som tidigare framhållits, de krav som bör ställas på den ort, dit lärarutbildningsanstalten skall lokaliseras. Då Uppsala äger lärarhögskola kan den av kommittén föreslagna lärarutbildningsanstalten för skogsbrukets och jordbrukets yrkesundervisning, ifall den förlägges till Uppsala, organisatoriskt anknytas till högskolan vid en eventuell inordning inom lärarhögsko-

leorganisationens ram av utbildningen av lärare för yrkesskolorna. Kommittén har haft överläggningar med företrädare för Uppsala läns landsting i frågorna om eventuell förläggning av lärarutbildningen till Jälla och inrättande av en skogsbruksskola. Om skogsbruksskolorna ställes under landstingskommunalt huvudmannaskap har landstinget förklarat sig berett att inrätta en ny skogsbruksskola för länet vid Jälla, vilken skola skulle kunna fungera som övningsskola för lärarkandidaterna. Vidare har lantbruksstyrelsen accepterat förläggning av lärarutbildningen till Jälla. Kommittén föreslår fördenskull att anstalten för utbildning av lärare för skogsbrukets och jordbrukets yrkesundervisning förlägges till Jälla-området inom Uppsala stad.

7.12 Lärarutbildningsanstalten

7.12.1 Utbildningsvolymen

Genomföres kommitténs förslag rörande lärarutbildningen skulle för skogsbrukets del vid Jälla årligen komma att anordnas en yrkeslärarkurs med ca 15 elever samt med några års intervall en ämneslärarkurs med kanhända ett 10tal elever. Yrkeslärarkursen skulle komma att omfatta ett första skede om 15 veckor vid utbildningsanstalten i Jälla, därefter 10 veckors assistentlärartjänstgöring och sedan ett skede om 8 veckor i Jälla. Ämneslärarkursen blir likaså uppdelad i tre avdelningar; ett första skede om 15 veckor i Jälla, sedan 4 veckors assistentlärartjänstgöring och slutligen ett skede om 1 vecka i Jälla. Härtill kommer fortbildningskurser för både ämneslärare och yrkeslärare i fackämnen och fackansluten pedagogik. Utgår man från att varje lärare bör genomgå en fortbildningskurs minst vart

185 tredje är skulle maximalt varje år ett samhet kan inte preciseras för närva100-tal lärare inom skogsbruket genom- rande. Beräkningarna av den erforderliga gå en sådan kurs. Flertalet kurser torde komma att anordnas vid lärarutbild- kapaciteten hos lärarutbildningsanstalningsanstalten. Kurserna blir av varie- ten blir som synes något osäkra, bland rande längd men i medeltal torde man annat på grund av ovissheten om den kanske kunna räkna med att en fortbild- pedagogiska utbildningen av rådgivare ningskurs tar 1 vecka i anspråk. An- skall ske vid Jälla och svårigheterna talet deltagare i en fortbildningskurs att bedöma hur pass omfattande fortkommer säkerligen också att växla men bildningsverksamheten för både skogsdet torde inte böra överstiga 16. Meto- brukets och jordbrukets lärare kommer dikundervisningen sker effektivast med att bli. Vidare är det möjligt att fortbildning av personal inom lantbruksadrelativt små grupper. För jordbrukets del skulle den lärar- ministrationen samt inom skogsstyrelutbildning, som anordnas i Alnarp, sen och skogsvårdsstyrelserna kan komöverflyttas till Jälla. Detta innebär, att ma att äga rum vid Jälla. Då flera utbildningskurser är relativt årligen en tid framåt skulle behöva anordnas en adjunktskurs och en yrkes- korta kan en betydande årlig utbildlärarkurs vid Jälla. Varje kurs omfattar ningsvolym erhållas med ett begränsat 15 veckor sammanlagt. Den teoretiska antal utbildningsplatser. Kommittén föutbildningen vid adjunktskursen tar 9 reslår att lärarutbildningsanstalten diveckor i anspråk och den praktiska ut- mensioneras för tre avdelningar med bildningen 6 veckor. Denna senare ut- 16 elever i varje eller sammanlagt ca bildning sker dels som auskultationer 50 utbildningsplatser. och undervisningsövningar vid lantbruksskolor och dels som hospitanttjänstgöring vid hushållningssällskap 7.12.2 Lokaler och lantbruksnämnder. Yrkeslärarkursen är upplagd på samma sätt men den Inom Jälla-området, som ligger ca 8 km teoretiska utbildningen omfattar 10 vec- från Uppsala stads centrum, finns en kor och den praktiska 5 veckor. Antalet lantbruksskola och en lanthushållsskoelever i varje kurs beräknas till 16. Med la, båda med Uppsala läns landsting vissa intervaller torde komma att anord- som huvudman. Seminariet för huslig nas en kurs om 5 veckor för utbildning utbildning i Uppsala har en filial i Jälla av instruktörer, dvs arbetsledare i för den praktiska utbildningen av elever pä hushållslärarlinjen med lantbruksskölj ordbruk. Utöver denna lärarutbildning torde inriktning. Lokalerna för denna filial sannolikt komma att anordnas peda- är uppförda av och äges av landstinget, gogiska kurser för konsulenter och som hyr ut dem till staten, vilken är huassistenter inom rådgivningsverksamhe- vudman för denna utbildning. Lantten på jordbrukets område. Kurserna bruksstyrelsen h y r för sin lärarutbildning undervisningslokaler av lantbrukstorde få en längd av högst 5 veckor och antalet elever per kurs beräknas till 16. skolan. Styrelsen disponerar för närvaVidare kommer att till lärarutbildnings- rande en lektionssal och ett par mindre anstalten förläggas fortbildningskurser grupprum, varjämte lärarkandidaterna för lärare och möjligen även för råd- får använda skolans bibliotek och samgivare. Omfattningen av denna verk- lingsrum för elever. I lantbruksskolans

186 elevhem disponerar lantbruksstyrelsen 12 rum för lärarkandidater, de övriga h y r bostäder inne i Uppsala. Varje skola har sin egna undervisningslokaler, elevförläggning, kök och matsalar samt administration. För skolornas lärare och övrig personal har uppförts tjänstebostäder. I övrigt är bebyggelsen inom området av ringa omfattning. För samhällsservice av skilda slag är man hänvisad till Uppsala. Stadsbebyggelsen växer emellertid även åt det håll, där Jälla är beläget. Undervisnings- och administrationslokaler för lärarutbildningsanstalten och skogsbruksskolan samt internatförläggning för deras elever kan inte inrymmas i det befintliga byggnadsbeståndet vid Jälla. Nybyggnader och eventuellt ombyggnader av redan befintliga hus blir nödvändiga inom Jällaområdet. Då Uppsala läns landsting äger samtliga skolbyggnader därstädes, anser kommittén den lämpligaste lösningen av byggnadsproblemen vara, att landstinget låter uppföra de byggnader som behövs samt debiterar staten hyra för de lokaler, som kommer att disponeras av lärarutbildningsanstalten. Staten bör ju vara huvudman för denna. Vid de överläggningar kommittén haft med företrädare för landstinget har dessa intagit en positiv hållning till denna tanke. De h a r förklarat sig beredda föreslå landstinget att detta låter genomföra de byggnadsprojekt som blir nödvändiga för att anskaffa erforderliga lokaler för lärarutbildningsanstalten och skogsbruksskolan. Tomtmark finns disponibel i omedelbar närhet av lantbruksskolan. Med hänvisning till denna utfästelse från landstingets sida framlägger kommittén inga förslag till vare sig ny- eller ombyggnader inom Jällaområdet, föranledda av de båda nya utbildningsanstalternas förläggning dit. Kommittén begränsar sig till att i det

följande ange de lokalutrymmen den finner nödvändiga för lärarutbildningsanstaltens verksamhet. Kommittén vill emellertid starkt understryka, att nybyggnadsprojekten inte bör genomföras på så sätt, att en byggnad anpassas helt för lärarutbildningsanstaltens behov och en annan för skogsbruksskolans. Lokalutrymmen för båda skolorna bör kunna erhållas i samma byggnad. Överhuvudtaget bör man enligt kommitténs mening eftersträva att samordna användningen av lokalerna i de byggnader som finns eller kommer att finnas för de skilda utbildningsanstalterna inom Jälla-området. Planer föreligger att uppföra en kombinerad byggnad för gymnastik, sport- och samlingslokaler samt en idrottsplats i anslutning till denna. Det är önskvärt att denna anläggning kommer till stånd och att den får användas av elever och personal vid samtliga skolor inom området. Det skulle också vara till fördel för skolornas undervisningsarbete och sänka kostnaderna för detta om man kunde få till stånd gemensamma institutioner som exempelvis ett gemensamt bibliotek. Enligt kommitténs bedömande behöver lärarutbildningsanstalten förfoga över minst fyra lektionssalar. En av dessa bör kunna användas som gemensam föreläsningssal för flera elevgrupper och bör fördenskull ha en storlek av ca 80 m2. De övriga lektionssalarna bör ha en yta av ca 50 m 2 vardera. Dä lärarkurserna kommer att delas upp i grupper vid undervisningen i vissa ämnen erfordras även mindre grupprum. Antalet dylika rum torde kunna begränsas till fyra, vart och ett av storleken 15— 20 m 2 . För förvaring av materiel erfordras förrådsutrymmen om minst 40 m*. Kommittén förutsätter att såväl lektionssalar som grupprum skall kunna användas av eleverna vid deras egna studier om kvällarna. Beferensexemplar

187 av bibliotekets böcker torde fördenskull böra ställas upp i lektionssalarna. I Uppsala med dess mångfald av utbildningsinstitutioner och därmed mycket stora antal studerande torde det komina att erbjuda lärarkandidaterna stora svårigheter att hyra rum i den öppna marknaden. Kommittén anser fördenskull att det bör ordnas internatförläggning för dem inom Jälla-området. Enligt beräkningarna över uthildningsvolymen skulle ca 50 utbildningsplatser finnas vid lärarutbildningsanstalten men elevhemmet torde böra dimensioneras för endast 40 elever, i viss omfattning får elever hänvisas till att hyra privatrum. Elevhemmet bör inredas med enmansrum av god hotellstandard. Varje rum bör ha en yta av minst 11 m2. I internatförläggningen bör dessutom finnas dagrum samt en liygienavdelning med puts-, tork-, omklädnads- och tvagningsrum. Samtliga elever bör kunna få intaga sina dagliga måltider inom Jälla-omradet. Lantbruksskolans kök och matsal synes ha en sådan kapacitet att eleverna i lärarutbildningskurserna skulle kunna utspisas där. Räcker inte kapaciteten till även för skogsbruksskolans elever torde ekonomiavdelningen böra byggas om.

7.12.3 Lärare

Kommittén har föreslagit att den centrala tillsynsmyndigheten skall utarbeta detaljerade läroplaner för såväl ämneslärar- som yrkeslärarkursen för skogsbrukets skolor. Av denna anledning liar kommittén inte kunnat exakt beräkna det erforderliga antalet lärartinimar för undervisningen i dessa kurser. Då omfattningen av fortbildningsverksamheten är oviss h a r det givetvis också varit omöjligt att beräkna antalet

lärotimmar för denna. Vad gäller lärarutbildningen för jordbrukets skolor skulle lärartimmarna för undervisningen i adjunkts- och yrkeslärarkurserna ha kunnat beräknas enligt gällande läroplaner men i övrigt skulle beräkningarna bli mycket osäkra. Omfattningen av fortbildningsverksamheten kan inte förutses och ifråga om den eventuella pedagogiska utbildningen av rådgivare föreligger ännu inga beslut om dess utformning. Med hänsyn till dessa omständigheter föreslår kommittén endast inrättande av de lärartjänster, som är oundgängligen nödvändiga för att lärarutbildningsanstalten skall kunna fungera. I övrigt får man anlita timlärare eller speciallärare. Först sedan anstalten varit i verksamhet någon tid kan man bedöma om flera fasta tjänster blir erforderliga. Underlag kommer att finnas för en lärartjänst i psykologi och pedagogik samt för två lärartjänster i metodik, en för jordbrukets yrkesämnen och en för skogsbrukets. Enligt kommitténs meing bör samtliga tre tjänster vara lektorstjänster. Kompetenskrav för lektorstjänster i psykologi och pedagogik bör vara filosofie licentiatexamen i antingen psykologi eller pedagogik, genomgången praktisk lärarutbildning, erfarenhet av lärarverksamhet samt utpräglad förmåga att undervisa och handleda. Eventuell tidigare verksamhet inom jordbrukets eller skogsbrukets område bör räknas som merit. Krav på fackutbildning för någon av dessa näringar bör ej uppställas. För behörighet till lektorstjänst i metodik bör fordras såväl fackutbildning som pedagogisk utbildning. Fackutbildningen bör vara dokumenterad genom examen från skogshögskolan respektive lantbrukshögskolan. Dispens bör dock kunna ifrågakomma för sökande till dylik lektorstjänst, som genomgått skogs-

188 mastar- respektive lantmästarutbildning och i övrigt har sådan pedagogisk utbildning, lärarerfarenhet och förmåga att undervisa att han bedömes vara lämplig för tjänsten. De pedagogiska behörighetskraven för lektorstjänst i metodik bör vara minst två betyg i pedagogik vid universitet, erfarenhet av lärarverksamhet samt utpräglad förmåga att undervisa och handleda.

Lektorn i psykologi och pedagogik bör tillika vara ledare för utbildningsverksamheten vid anstalten. Den administrativa ledningen av verksamheten bör kunna anförtros åt rektor vid endera lantbruksskolan eller skogsbruksskolan. Kommer lärarutbildningsanstalten att organisatoriskt samordnas med lärarhögskolan kommer givetvis administrationen att bli gemensam.

KAPITEL 8

Ledning och tillsyn av yrkesutbildningen för skogsbruket

8.1 Inledande

synpunkter

I de ursprungliga direktiven för kommitténs arbete berördes inte frågorna om huvudmannaskap, ledning och tillsyn av yrkesutbildningen för skogsbruket. Ifråga om den centrala ledningen av denna erhöll kommittén senare tillläggsdirektiv. Genom beslut av Kungl Maj:t den 27 september 1963 ålades kommittén att beakta det uttalande av 1963 års riksdag, vari den bland annat förklarat sig dela föredragande departementschefens principiella uppfattning att all egentlig yrkesutbildning bör ledas av det gemensamma skolämbetsverket samt i anslutning till vissa motionsyrkanden framhållit angelägenheten av att åtgärder snarast möjligt vidtages för att förverkliga en sådan samordning. Fastän kommittén enligt sina direktiv inte ålagts att pröva frågorna om huvudmannaskap och lokal ledning för skogsbrukets yrkesskolor h a r den ändock av olika skäl ansett sig böra ta upp desamma till övervägande. Frågan om huvudmannaskapet aktualiserades genom de utredningsuppdrag yrkesutbildningsberedningen erhöll. I desamma ingick att överväga huvudmannaskapet för de yrkesutbildande skolorna. Beredningen har ju också i sitt betänkande »Yrkesutbildningen» (SOU 1966: 3) framlagt förslag rörande huvudmannaskapet för den integrerade gymnasieskola den förslår. Kommittén har vidare varit medveten om, att den omdaning hela vårt skolväsende för närvarande genomgår inte kan undgå att

påverka även yrkesutbildningen för skogsbruket. Den måste bli en integrerande del av vårt skolsystem. Huvudmannaskap, ledning och tillsyn måste anpassas härefter. I sitt förra betänkande tog kommittén upp frågan om huvudmannaskapet för yrkesutbildningen inom skogsbruket till övervägande och föreslog, att staten även framdeles skulle vara huvudman för skogsskolorna och skogsmästarskolan liksom även för lärarutbildningen för den skogliga yrkesutbildningen. Ifråga om skogsbruksskolorna föreslog kommittén, att huvudmannaskapet skulle överflyttas från skogsvårdsstyrelserna till landstingskommunerna. Skogsvårdsstyrelserna skulle dock enligt kommitténs förslag behålla huvudmannaskapet för fortbildningen av de yrkeskategorier, som genomgått grundutbildning och vidareutbildning vid skogsbruksskolorna. I skrivelsen till departementschefen anmälde kommittén att konkreta förslag rörande den centrala, den regionala och den lokala ledningen av skogsbrukets yrkesskolor skulle framläggas i ett senare betänkande. I detta kapitel tas dessa frågor upp till behandling. 8.2 Uppgifter för tillsynsmyndigheterna — Nuvarande förhållanden 8.2.1 Central tillsynsmyndighet 8.2.1.1 Skogsbruksskolorna I skogsstyrelsens instruktion (SFS 1965: 796) föreskrives, att skogsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för yr-

190 kesutbildningen på skogsbrukets område. Enligt reglementet rörande skolledare och lärare vid skogsbrukets yrkesskolor m m (bilaga till kungl brev den 5 juni 1963) skall skogsstyrelsen vara central tillsynsmyndighet för skogsbrukets yrkesskolor. Med skogsbrukets yrkesskolor avses i reglementet statens skogsmästarskola, statens skogsskolor och skogsvårdsstyrelsernas skogsbruksskolor samt kompletteringskurserna för inträde vid skogsskolorna. Någon stadga för skogsbruksskolorna har inte utfärdats. Verksamheten inom dessa regleras av kungl kungörelser och kungl brev. Den viktigaste författningen är kungörelsen nr 1954:427 angående statsunderstödda skogsbrukskurser (termen skogsbruksskola har inte kommit till användning i denna kungörelse). I kungörelsen föreskrives att kursverksamheten skall stå under tillsyn av skogsstyrelsen. I egenskap av tillsynsmyndighet har skogsstyrelsen att verka för att kursverksamhet kommer till stånd samt att meddela anvisningar för verksamhetens bedrivande. Kurs skall anordnas enligt undervisningsplan, som fastställes av skogsstyrelsen. Studiebrev, som användes i skriftlig undervisning, skall vara godkända av skogsstyrelsen. Beträffande föreskriften om godkännande av undervisningsplaner har skogsstyrelsen förfarit så, att den i samr å d m e d skogliga myndigheter och organisationer låtit utarbeta undervisningsplaner, som sedan utan formell fastställelse i varje särskilt fall tillämpas vid kurserna. F ö r kurser, som inte anordnas efter normalplaner, granskar och fastställer skogsstyrelsen lokalt upprättade kursprogram. Skogsstyrelsen inspekterar genom sina tjänstemän skogsbruksskolorna och kursverksamheten. Styrelsen lämnar vid underhandskontakter med skogsvårdsstyrelserna

råd och upplysningar om kurstyper, undervisningens utformning och bedrivande, om undervisningslokaler och undervisningsmateriel m m. Skogsstyrelsen bedriver samarbete i yrkesutbildningsfrågor med centrala organ under olika former. Fortlöpande kontakt upprätthålles med flera ämbetsverk såsom domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen samt med forskningsorgan och organisationer inom skogsbrukets område. Ifråga om administrativa uppgifter må särskilt framhållas, att skogsstyrelsen för varje budgetår hos Kungl Maj :t äskar anslag till den skogliga yrkesutbildningen. För skogsbrukskurserna disponibla statsbidrag fördelas av skogsstyrelsen mellan skogsvårdsstyrelserna med ledning av deras ansökningar om bidrag till skolor och kurser. Ifråga om byggnadsarbeten för lokaler åt skogsbruksskolorna ankommer det på skogsstyrelsen att på grundval av ritningar och andra uppgifter granska kostnadsberäkningar. Sedan ritningarna godkänts av byggnadsstyrelsen avger skogsstyrelsen till Kungl Maj :t förslag till fördelning av för ändamålet tillgängliga anslagsmedel. Skogsstyrelsen medger inrättande av och tillsätter rektors- och lärartjänster vid skogsbruksskolorna. Medgivande att inrätta ny skogsbruksskola lämnas av Kungl Maj:t. Över sådant ärende avger skogsstyrelsen yttrande.

8.2.1.2 Skogsskolorna I samband med att huvudmannaskapet för statens skogsskolor 1963 överflyttades från domänstyrelsen till skogsstyrelsen utfärdades vissa ändringar i stadgan för skolorna (SFS 1951:521). I stadgan föreskrives att skogsskolorna skall stå under överinseende av skogs-

191 styrelsen, som äger att utfärda närmare föreskrifter. Skogsstyrelsens befogenheter ifråga om skogsskolorna överensstämmer i huvudsak med dess befogenheter r ö r a n d e skogsbruksskolorna. Skogsstyrelsen utfärdar undervisningsplaner, äskar årligen anslag till skogsskolornas verksamhet och tillsätter såväl rektors- som lärartjänster. Skogsstyrelsen äger besluta i frågor om åtal och disciplinär bestraffning av tjänsteman vid skogsskolorna. Skogsstyrelsen utgör besvärsinstans för överklaganden av beslut fattade av lokalstyrelse för skogsskola. 8.2.1.3 Skogsmästarskolan F r a m till den 1 juli 1963 stod skogsmästarskolan inte under tillsyn av någon central myndighet, dess styrelse var direkt underställd Kungl Maj:t. Sedan sistnämnda datum står skogsmästarskolan u n d e r överinseende av skogsstyrelsen i enlighet med bestämmelserna i provisorisk stadga för skolan utfärdad den 28 juni 1963. Skogsstyrelsen fastställer undervisningsplan, tillsätter rektor och ordinarie lärare. Styrelsen för skogsmästarskolan intar dock en gentemot tillsynsmyndigheten mera självständig ställning än lokalstyrelsen för en skogsskola. Det markeras bland annat därav att chefen för skogsstyrelsen eller den han sätter i sitt ställe äger deltaga i styrelsens överläggningar men inte i dess beslut. Den äger också inom ramen för den fastställda undervisningsplanen utfärda föreskrifter för undervisningens bedrivande samt rörande övrig verksamhet vid skolan. Den antar också speciallärare. 8.2.2 Regional tillsynsmyndighet

Varken för skogsmästarskolan eller för skogsskolarna finns någon tillsynsmyndighet p å det regionala (läns)planet,

helt naturligt för övrigt eftersom dessa skolor h a r karaktär av riksskolor. I reglementet rörande skolledare och lärare vid skogsbrukets yrkesskolor föreskrives, att vederbörande skogsvårdsstyrelse är regional tillsynsmyndighet för skogsbruksskola. Denna bestämmelse kan lämpligen sammanställas med 2 § i förordningen angående skogsvårdsstyrelser (SFS 1960:267). Enligt denna paragraf, som reglerar skogsvårdsstyrelsernas uppgifter, skall skogsvårdsstyrelse bedriva skoglig yrkesutbildning och upplysning ävensom verka för samordning med liknande verksamhet, som anordnas av annan huvudman. Skogsvårdsstyrelse är alltså enligt denna förordning huvudman för skogsbruksskola men enligt reglementet för skolledare och lärare är den också regional myndighet för sådan skola. Huvudmanna- och tillsynsbefogenheterna utövas av samma organ, vilket inte torde förekomma på andra håll inom det svenska undervisningsväsendet. I reglementet för skolledare och lärare finns inte angivet vilka befogenheter skogsvårdsstyrelse i egenskap av regional tillsynsmyndighet skulle äga. 8.2.3 Styrelser för skolor

För skogsbruksskolorna finns inga särskilda styrelser. Skogsvårdsstyrelsen, som är både huvudman och regional myndighet för skogsbruksskola, utövar därjämte funktionen som styrelse för skolan. Skogsskola står närmast under ledning av en lokalstyrelse. Styrelsen utgöres av skolans rektor samt åtta av skogsstyrelsen utsedda ledamöter, varav en skall vara representant för skogsvårdsstyrelsen och de övriga utses sedan domänstyrelsen, skolöverstyrelsen, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och Svenska skogsarbetarförbundet beretts

192 tillfälle att föreslå vardera en ledamot och de skogsskolebildade tjänstemännens samarbetsråd två ledamöter. Suppleanter utses för ledamöterna enligt samma ordning. Skogsstyrelsen utser ordförande och vice ordförande bland ledamöterna för ett år i sänder. Lokalstyrelse har till uppgift att främja en god utbildning och bidra till att undervisningen anpassas efter skogsbrukets fordringar. i övrigt främja en god kontakt mellan skola och näringsliv, årligen till skogsstyrelsen avge förslag till anslagsäskanden samt berättelse över verksamheten vid skolan, hos skogsstyrelsen väcka förslag om de åtgärder lokalstyrelsen anser böra vidtagas för att gagna undervisningen, avge yttrande över ärende, som remitterats till styrelsen, närvara vid avgångsexamen och i övrigt utöva sådana åligganden som skogsstyrelsen må finna i skolans intresse skäligen böra ankomma på lokalstyrelsen. Skogsstyrelsen kan bemyndiga lokalstyrelsen att tillsätta tjänster vid skolan i lönegrad 11 eller lägre samt att anta övrig personal. För skogsmästarskolan finns en särskild styrelse. Den består av skolans rektor som självskriven ledamot samt av högst sex andra ledamöter, vilka utses av Kungl Maj :t sedan domänstyrelsen, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges lantbruksförbund och Svenska skogsmästareförbundet beretts tillfälle att föreslå vardera en ledamot. Styrelsen har till uppgift att främja en god utbildning vid skolan och bidra till att undervisningen anpassas efter näringslivets fordringar, inom ramen för fastställd kursplan utfärda föreskrifter för undervisningens bedrivande,

utfärda föreskrifter och anvisningar rörande övrig verksamhet vid skolan, antaga elever, förordna speciallärare, bevilja semester eller annan ledighet för lärare och övrig personal, årligen till skogsstyrelsen avge förslag till anslagsäskanden samt berättelse över verksamheten vid skolan. Styrelsen tillsätter tjänster i högst lönegrad 11 och antar övrig personal.

8.3 Ansvarsfördelning synsmyndighet

huvudman

— till-

Vid penetrering av problem rörande ledning och tillsyn av yrkesutbildningen är det nödvändigt att hålla isär begreppen huvudman och tillsynsmyndighet. Det råder i det allmänna språkbruket åtskillig förvirring kring dessa begrepp. Inte sällan anges en tillsynsmyndighet som huvudman för en skolform, t ex att lantbruksstyrelsen skulle vara huvudman för lantbruksskolorna. Med hänsyn till att huvudmannabegreppet inte är formellt definierat i skolförfattningarna är förvirringen begriplig. Vad som i gällande författningar avses med huvudman för en skolform respektive tillsynsmyndighet — eller myndigheter — är dock så pass klart angivet i olika sammanhang att gränserna mellan deras uppgifter och befogenheter är fullt tydliga. Med huvudman för en utbildningsanstalt avses den, som bär det ekonomiska ansvaret för att verksamheten vid anstalten fortgår. Detta betyder, att huvudmannen är ägare av undervisningsanstalten (skolan) med dess inventarier och utrustning samt vanligen, fast ingalunda alltid, skolfastigheten med på densamma uppförda byggnader. Lärare och annan personal är anställda hos huvudmannen, som h a r arbetsgivarean-

193 svar mot dessa. Inrättande och tillsättande av skolledar- och lärartjänster regleras av statliga bestämmelser. Tillsynsmyndighet är en statlig myndighet, som inom ramen för av statsmakterna angivna riktlinjer bestämmer utbildningens innehåll genom fastställande av läroplaner. Myndigheten har att genom inspektion se till, att fastställda planer för undervisningen följes och därjämte lämna lärarna pedagogisk hjälp och vägledning. Av dessa regler för ansvarsfördelningen följer logiskt, att styrelsen för en skola, det må vara en central styrelse för ett större utbildningsområde eller en styrelse för en viss skola, är ett organ för huvudmannen och har att utöva funktioner, som huvudmannen överlåter åt densamma. Självfallet kan Kungl Maj:t eller tillsynsmyndighet i administrativ väg utfärda föreskrifter, som i olika avseenden reglerar såväl huvudmannens som styrelsens verksamhet. Verksamheten vid statliga eller statsunderstödda utbildningsanstalter regleras i regel av stadgor, fastställda av Kungl Maj:t. Både huvudmän, styrelser, skolchefer och tillsynsmyndigheter h a r att följa bestämmelserna i stadgorna.

8.4 Central skogsbrukets

och regional yrkesskolor

ledning

8.4.1 Bakgrund

Yrkesutbildningens centrala ledning är alltjämt uppdelad på flera ämbetsverk, som lyder under olika departement. Orsaken härtill är att den centrala ledningen av yrkesutbildningen i vårt land organiserats efter två skilda principer. Enligt den ena principen, som är historiskt framvuxen, utövas den centrala tillsynen över yrkesutbildningen av det centrala ämbetsverk, som handlägger 13—714819

övriga frågor rörande den näring eller den yrkesgren, för vilken utbildningen är avsedd. Enligt den andra principen, som började tillämpas först genom yrkesskolreformen 1918, har yrkesutbildningsfrågor brutits loss från vederbör a n d e fackämbetsverk och ställts u n d e r ledning av ämbetsverk, vars huvudsakliga uppgift varit att centralt leda undervisning och utbildning. Trots att en viss koncentration av den centrala ledningen till skolämbetsverken skett på senare tid kvarstår dock vissa yrkesutbildningsområden under tillsyn av fackämbetsverk. Skogsbrukets yrkesskolor sorterar under skogsstyrelsen och lantbrukets skolor under lantbruksstyrelsen samt utbildning för fiskerinäringen under fiskeristyrelsen. I propositionen till 1963 års riksdag angående riktlinjer för skolväsendets centrala ledning (nr 144) föreslog departementschefen att vissa yrkesutbildningsområden av tekniska och skolpolitiska skäl tillsvidare inte skulle överföras under ledning av det föreslagna nya skolämbetsverket. Dit hörde yrkesutbildningen för jordbruk och skogsbruk. Departementschefen framhöll ifråga om utbildningen för dessa näringar att de sakkunniga (1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning m m ) pekat på betydande svårigheter att avgränsa den egentliga yrkesutbildningen från fortlöpande upplysningsverksamhet och information. Verksamheten på området var även sammanvävd på så sätt, att befattningshavare vid lantbruksnämnder, hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelser jämsides med andra uppgifter även medverkade i yrkesutbildningen. Sambandet mellan rationaliseringsverksamheten inom de båda näringarna och deras yrkesutbildning hade vidare ytterligare förstärkts genom besluten vid 1962 års riksdag angående såväl jordbrukets

194 som skogsbrukets yrkseutbildning. Med hänsyn härtill hade departementschefen efter ingående överväganden funnit, att jordbruks- och skogsbruksutbildningen inte för närvarande borde ställas under ledning av det gemensamma skolverket. Alla möjligheter till samverkan mellan de fackämbetsverk, under vilka denna utbildning lyder, och den centrala skolmyndigheten borde emellertid tillvaratas. En sådan samverkan borde kunna bli långtgående och särskilt innefatta frågor rörande allmänna riktlinjer för utbildningen, statsbidragsbestämmelser, stadgor, avlöningsbestämmelser, kompetensfordringar för lärare, lärarnas pedagogiska utbildning och fortbildning samt pedagogiskt reformarbete. Rent principiellt ville departementschefen emellertid framhålla, att det på längre sikt borde eftersträvas att samla all yrkesutbildning i enlighet med de sakkunnigas förslag under skolämbetsverkets ledning. Han förutsatte därför, att frågan om samordning av hela yrkesutbildningsfältet skulle ägnas uppmärksamhet såväl vid det fortsatta förberedelsearbetet för det nya skolverket som fortlöpande vid de utredningar, som berörde något av yrkesutbildningens delområden. Statsutskottet tillstyrkte propositionen men gick längre än departementschefen ifråga om inordnande under skolämbetsverket av den yrkesutbildning, som alltjämt lydde under fackämbetsverk. Utskottet förklarade sig dela de sakkunnigas och departementschefens principiella uppfattning att all egentlig yrkesutbildning borde ledas av det gemensamma skolämbetsverket och underströk angelägenheten av att åtgärder snarast möjligt vidtogs för att förverkliga en sådan samordning. Ifråga om yrkesutbildningen för jordbruk och skogsbruk fann utskottet, med hänsyn till de skäl som departementsche-

fen anfört, det inte möjligt att genomföra ett sådant samordnande omedelbart men föreslog, att den nämnda yrkesutbildningen jämte den av medicinalstyrelsen ledda yrkesutbildningen skulle inordnas under ledning av skolämbetsverket från och med den 1 juli 1966. Några ledamöter reserverade sig mot detta förslag att bestämma tidpunkten för överflyttandet av den centrala ledningen av de ovannämnda yrkesutbildningsområdena. Tidpunkten borde enligt deras mening lämnas öppen. Båda kamrarna biföll utskottets förslag på samtliga punkter utom ifråga om tidpunkten för inordnandet under skolämbetsverket av den yrkesutbildning, som leddes av lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen och medicinalstyrelsen. På denna punkt biföll första kammaren utskottets förslag att tidpunkten skulle fastställas till den 1 juli 1966, medan andra kammaren biföll reservationen, enligt vilken tidpunkten skulle lämnas öppen. Då kamrarna fattade skiljaktiga beslut i denna punkt h a r riksdagen inte uttalat någon mening om, när inordnandet av skogsbrukets och jordbrukets yrkesutbildning under skolämbetsverket skall ske men godkänt principen att inordnande skall ske och även uttalat, att åtgärder snarast möjligt borde vidtagas för att förverkliga denna princip. Kommittén vill framhålla, att tilläggsdirektiven rörande den centrala ledningen av skogsbrukets yrkesutbildning inte är fullt entydiga, om man ser enbart till ordalydelsen. Kommittén har ju ålagts att beakta de uttalanden 1963 års riksdag gjort ifråga om den centrala ledning av yrkesutbildningen. Detta kan tolkas så, att kommittén bör acceptera dessa uttalanden och lägga fram förslag för inordnande i skolöverstyrelsen av den centrala ledningen och tillsynen av yrkesutbildningen pä skogs-

195 brukets område. Det skulle också kunna tolkas så, att kommittén fått fria händer att pröva hur den centrala ledningen bör utformas. I praktiken torde endast den förstnämnda tolkningen vara möjlig, eftersom riksdagen 1963 godkänt principen att all egentlig yrkesutbildning skall ledas av den nya skolöverstyrelsen. Någon reservation mot denna princip kom inte under kamrarnas prövning. Inte heller h a r riksdagen senare fattat några beslut eller gjort några uttalanden, som står i strid med uttalandena år 1963. Koncentrationen av yrkesutbildningens centrala ledning till skolöverstyrelsen har i enlighet med dessa uttalanden fortsatt, sjuksköterskeutbildningen har enligt riksdagsbeslut överförts under skolöverstyrelsens ledning från och med den 1 januari 1966. Riksdagsbeslutet 1963 innebar som sagt ett förord för att all egentlig yrkesutbildning skulle ställas under den nya skolöverstyrelsens tillsyn. Med egentlig yrkesutbildning avsågs, i enlighet med de definitioner 1955 års sakkunniga givit, sådan yrkesutbildning, som meddelades nedanför det akademiska utbildningsstadiet med undantag för intern verksutbildning, vilken fortfarande ansågs böra ledas av respektive ämbetsverk. De numera aktuella termerna gymnasial och postgymnasial utbildning kom inte till användning vid 1963 års riksdags behandling av frågan om den centrala ledningen. Härvid förutsattes, att såväl den yrkesutbildning, som försiggår på det gymnasiala åldersstadiet som den postgymnasiala utbildning, vilken inte var av akademisk karaktär, skulle ledas av skolöverstyrelsen. I överensstämmelse med 1963 års riksdags beslut r ö r a n d e den centrala ledningen av yrkesutbildningen förordar kommittén, att den centrala tillsy-

nen över skogsbrukets yrkesskolor, såväl skogsbruksskolorna som skogsinstituten samt utbildningen av lärare för den skogliga yrkesutbildningen, överföres till skolöverstyrelsen. Länsskolnämnden blir därigenom regional tillsynsmyndighet över skogsbruksskolorna. Ifråga om de skogliga yrkesskolor, som får karaktär av riksskolor, synes någon tillsyn på det regionala planet inte behöva förekomma.

8.4.2 Uppgifter för tillsynsmyndigheterna

I det definitiva beslutet vid 1964 års riksdag om inrättande av den nya skolöverstyrelsen godkändes vissa riktlinjer för ämbetsverkets arbetsuppgifter samt fördelning av befogenheter mellan å ena sidan skolöverstyrelsen och å den andra sidan länsskolnämnd, skolstyrelser och skolchefer. Dessa riktlinjer måste givetvis i huvudsak tillämpas även ifråga om tillsynen av den skogliga yrkesutbildningen men det synes inte vara nödvändigt att strikt hålla fast vid desamma i alla avseenden. Om avvikelser från desamma ter sig motiverade med hänsyn till de speciella förhållanden, under vilka yrkesutbildningen för skogsbruket arbetar, har kommittén ansett sig oförhindrad att avge förslag, som skiljer sig från de nämnda riktlinjerna. Kommittén lämnar i det följande en kortfattad redogörelse för såväl skolöverstyrelsens som länsskolnämndernas allmänna uppgifter samt deras beslutanderätt i viktigare löpande ärenden som berör yrkesutbildningen, varefter kommittén framlägger förslag rörande de uppgifter och befogenheter skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna bör äga ifråga om ledningen och tillsynen av yrkesutbildningen på skogsbrukets område.

196 8.4.2.1 Skolöverstyrelsens uppgifter enligt gällande författningar Den nya skolöverstyrelsens arbetsuppgifter kan sammanfattas under begreppen utveckling, planering, samordning, rationalisering och service. Dessa funktioner täcker verksamhet av en art, som inte så mycket tar sig uttryck i ett visst antal löpande ärenden, som skall avgöras. Det skall mera vara fråga om en ur vidare perspektiv utövad ledning, planering, initiativtagande och stimulans åt arbetet ute i skolorna. För att det centrala verket skall få tillräckligt med tid för dessa uppgifter skall arbetsuppgifter så långt möjligt decentraliseras till de regionala myndigheterna och de lokala organen. 1963 års organisationskommitté för skolväsendets centrala ledning sökte i sitt betänkande om organisationen av den nya skolöverstyrelsen konkretisera de ovannämnda begreppen. Med utveckling menade kommittén i huvudsak att ämbetsverket genom samarbete och kontakt med andra samhällsorgan, med produktionslivet, med den pedagogiska och psykologiska forskningen samt med utvecklingen inom skolväsendet i andra länder skulle erhålla material och informationer för en fortlöpande revision av läroplaner och metodiska anvisningar, så att innehållet i undervisningen alltid anpassas efter förändringarna inom samhälle och näringsliv. För att förändringarna i undervisningens innehåll, uppläggning och metodik skall slå igenom ute på fältet fordras en omfattande utåtriktad verksamhet i form av information, rådgivning, och service via konsulentverksamhet, konferenser, publikationsverksamhet o s v . Informationen skall rikta sig till alla »intressenter» i skolväsendet — skolledare, lärare, elever, föräldrar, näringsliv, kommuner. Planeringen på längre sikt skall ha

till syfte att anpassa utbildningens dimensionering och inriktning såväl efter de enskilda människornas önskemål om och behov av utbildning som efter samhällets successivt förändrade arbetskraftsbehov. Planeringen skall utmynna i över hela utbildningsfältet samordnade åtgärder för att de konstaterade behoven på olika områden skall bli fyllda. Den måste bygga på en i samarbete med bl a arbetsmarknadsmyndigheterna gjord bedömning av efterfrågeförändringarna dels inom samhället och näringslivet i deras helhet och dels inom olika yrkesområden och inom olika regioner. Planeringen skall vidare ge underlag för långtidsprognoser rörande personal- och kostnadsutvecklingen inom skolväsendet. Den långsiktiga planeringen leder över i den regionala och lokala planeringen. Beträffande denna sistnämnda planering skall skolöverstyrelsens uppgifter vara dels att utveckla metodiken för skolplaneringen, dels att nära följa planeringsarbetet inom regionala och lokala organ och tillhandagå med rådgivning och service samt att, då planeringen utmynnar i åtgärder för inrättande av ny kommunal yrkesskola, ny fackskola eller nytt gymnasium, avge yttrande till Kungl Maj :t eller efter delegation från Kungl Maj:t besluta i ärendet. De tre övriga begreppen — samordning, rationalisering och service — preciserades inte närmare av organisationskommittén men den avsåg i stort sett med desamma förenkling och effektivisering av skolväsendets organisation och administration samt överhuvudtaget bättre utnyttjande av utbildningsresurserna. 8.4.2.2 Skolöverstyrelsens beslutanderätt rörande löpande ärenden Även om skolöverstyrelsens huvuduppgifter ligger på ett mera allmänt initia-

197 tivtagande och övervakande plan äger den givetvis befogenhet och skyldighet att fatta beslut i konkreta ärenden. Här nedan anges vissa viktigare sådana ärenden, som h a r anknytning till yrkesutbildningen. Bildande av skolenhet; kommunal yrkesskola kan ingå i skolenhet tillsammans med annan skola. Utfärdande av läroplaner för yrkesskolor; normalplaner utfärdas. Individuell fastställelse för varje särskild skola skall inte längre förekomma. E r k ä n n a n d e av central verkstadsskola. Inrättande av nya avdelningar vid centrala verkstadsskolor och andra centrala yrkesskolor. Inrättande av icke-centrala yrkesskolor och avdelningar vid dessa. Medgivande att normalläsåret för heltidskurs ökas eller minskas med högst två veckor. Prövning av lokalbehov för skolorna. Granskning av ritningar till skolbyggnader. Statsbidrag till byggnader. Statsbidrag till anskaffande av första uppsättningen av stadigvarande undervisningsmateriel. Statsbidrag till skolhem. Tillsättning av rektorstjänst. Tillsättning av befattning som biträdande rektor. 8.4.2.3 Länsskolnämndernas uppgifter enligt gällande författningar Länsskolnämnderna skall enligt skollagen och instruktionen för nämnderna ha inseende över bl a kommunala yrkesskolor samt sådana av landstingskommuner eller enskilda med statsbidrag anordnade yrkesskolor, vilka stå under inseende av skolöverstyrelsen såsom central myndighet. Länsskolnämndernas arbetsuppgifter kan delas upp på de tre områdena un-

dervisning, planering och administration. Nämnden skall enligt instruktionen främja skolväsendets utveckling, sörja för en ändamålsenlig planering av skolväsendet i länet, verka för att arbetet vid skolorna bedrives ändamålsenligt, driva upplysningsverksamhet r ö r a n d e skolväsendet, främja lärarnas fortbildning samt svara för den omedelbara inspektionen av skolorna under nämndens inseende. Det bör påpekas, att länsskolnämndernas befattning med de olika skolformer, som står eller kommer att stå under deras inseende, inte bör eller kan vara ensartad. Nämndernas möjlighet att utöva tillsyn och ledning är i hög grad beroende av tillgången på expertis r ö r a n d e olika skol- och utbildningsformer. I princip skall nämnderna utöva inspektion av alla skolformer, som står u n d e r dess inseende, men i praktiken är detta omöjligt. För gymnasierna h a r ju inrättats en särskild inspektionsorganisation, som lyder direkt under den centrala myndigheten, skolöverstyrelsen. Inspektion av yrkesskolorna kan n ä m n d e r n a inte utföra på grund av bristen p å expertis bland inspektörerna. Skall nämnderna framdeles inspektera yrkesskolorna torde inspektionen i huvudsak få utföras av särskilt tillkallade experter. Inspektionen skall inte bara utgöra en kontroll av att undervisningen bedrives i enlighet med gällande föreskrifter utan också, och framförallt, ha karaktär av råd och hjälp åt lärarna i pedagogiska och organisatoriska frågor. Länsskolnämndernas planerande verksamhet var till en början helt inriktad på grundskolan (försöksskolan). Sedan detta planeringsarbete numera i stort sett slutförts har nämnderna i ökad utsträckning deltagit i planeringen för genomförande av gynmasie- och fackskolereformerna. På det pedagogiska

198 området h a r nämnderna starkt engagerats för lärarnas fortbildning. 8.4.2.4 Länsskolnämndernas beslutanderätt rörande löpande ärenden Här nedan lämnas en förteckning över viktigare ärenden med anknytning till yrkesskolorna, i vilka länsskolnämnderna h a r beslutanderätt. Fastställande av elevområde för yrkesskola, som anordnats av landstingskommun. Undervisningsskyldighet för rektor vid central verkstadsskola och annan landstingskommunal yrkesskola. Medgivande att återbesätta ordinarie lärartjänst vid central yrkesskola. Behörighet för yrkeslärare (vid skola, där ordinarie lärartjänster tillsättes av n ä m n d e n ) . Tillsättning av ordinarie lärartjänst vid kommunal yrkesskola. Åtal och disciplinär bestraffning av befattningshavare vid skolor under nämndens inseende. Besvär över beslut av styrelse för statsunderstödd enskild yrkesskola. Statsbidrag till årliga kostnader för undervisningen vid centrala yrkesskolor, lokala yrkesskolor och enskilda yrkesskolor. 8.4.2.5 Skolöverstyrelsens ga om den skogliga —• Förslag

uppgifter ifråyrkesutbildningen

Skolöverstyrelsens uppgifter och befogenheter ifråga om den skogliga yrkesutbildningen bör, som redan antytts, bli i huvudsak desamma som rörande annan yrkesutbildning. Överstyrelsen bör således arbeta för utveckling av denna utbildning, planera densamma översiktligt för hela landet, verka för samordning av densamma med annan utbildning så långt detta är befogat, ta initiativ till erforderlig rationalisering samt inspektera de skogliga yrkessko-

lorna och lämna service, pedagogisk likaväl som organisatorisk. Skolöverstyrelsen skall vidare årligen lämna förslag om anslag till Kungl Maj :t r ö r a n d e den skogliga utbildningens behov. Medgivande att inrätta skoglig yrkesskola lämnas för närvarande av Kungl Maj :t. Sedan landstinget övertagit huvudmannaskapet för skogsbruksskolorna bör medgivande att inrätta dylik skola lämnas av skolöverstyrelsen. Enligt skolstadgan äger skolöverstj^relsen sådan befogenhet ifråga om yrkesskolor, som anordnas av landstingskommun. Kommittén föreslår i annat sammanhang i detta betänkande, att de statliga yrkesskolorna på skogsbrukets område skall kallas skogsinstitut. Kommer skogsinstituten att bli statliga avgöres fråga om inrättande av dylik utbildningsanstalt av Kungl Maj :t och riksdagen. Skall skoglig yrkesskola bilda skolenhet tillsammans med annan skola bör skolöverstyrelsen ge tillstånd härtill. På skolöverstyrelsen bör ankomma att pröva lokalbehov för de skogliga yrkesskolorna, granska ritningar för nybyggnader samt ifråga om skogsbruksskolorna bevilja statsbidrag såväl till skolbyggnader som till elevhem samt även till anskaffande av första uppsättningen av stadigvarande undervisningsmateriel. Skolöverstyrelsen skall utfärda läroplaner för undervisningen vid de skogliga yrkesskolorna, vilka planer bör få karaktär av normalplaner. Möjlighet till avvikelser från dessa planer bör beredas, så att skolstyrelserna kan anpassa undervisningen efter de speciella förutsättningar, som kan finnas vid varje särskild skola, dock att målet för utbildningen inte ändras. Skolöverstyrelsen beslutar om inrättande av rektorstjänster samt ordinarie och extra ordinarie lärartjänster vid skogsinstituten. Befogenhet att tillsätta dessa tjänster bör likaledes tillkomma

199 skolöverstyrelsen. Förslag till rektorstjänst samt ordinarie lärartjänst bör avges av styrelsen för instituten, vilken också bör ge förord till viss bestämd sökande till tjänsten. Skolöverstyrelsen skall lämna medgivande till inrättande av rektorstjänst samt ordinarie och extra ordinarie lärartjänst vid skogsbruksskola. Dessa tjänster tillsättes av styrelsen för vederbörande skola, men skolöverstyrelsen skall uppföra högst tre av de sökande till en tjänst pä förslag. 8.4.2.6 Länsskolnämndernas uppgifter ifråga om den skogliga yrkesutbildningen — Förslag De kommunala och landstingskommunala yrkesskolorna står på det regionala planet formellt under tillsyn av länsskolnämnderna, men nämndernas pedagogiska personaluppsättning är som tidigare framhållits sådan, att de inte kan utöva någon reell ledning av yrkesutbildning. Endast ett fåtal av skolinspektörerna äger sakkunskap på yrkesutbildningens område. Länsskolnämnden har ansvar för att skolväsendet i länet planeras på ett ändamålsenligt sätt och skall rent allmänt främja dess utveckling. Nämndens uppgifter som regional tillsynsmyndighet för skogsbruksskolorna torde i huvudsak böra begränsas till planeringsområdet, eftersom det inte gärna kan bli fråga om att förse varje länsskolnämnd med skogliga experter i sin personalstab. Nämnden får vid utformningen av handlingsprogram för skolväsendets utveckling i länet bevaka att skoglig utbildning i erforderlig omfattning kommer att stå till buds. Inspektion av de skogliga yrkesskolorna bör ombesörjas av det centrala verket, skolöverstyrelsen. Inrättande och tillsättande av ordinarie lärartjänster vid de kommunala yrkesskolorna beslutas av länsskolnämn-

den, medan ifråga om de landstingskommunala yrkesskolorna motsvarande befogenheter utövas av styrelsen för skolorna. Med häns}m till att länsskolnämnderna inte har möjlighet att utöva ledning i egentlig mening av yrkesskolorna torde det inte vara lämpligt att de ordinarie lärartjänsterna vid skogsbruksskolorna inrättas och tillsättas av vederbörande länsskolnämnder. För utövande av dessa befogenheter kan antingen skolöverstyrelsen eller styrelsen för skogsbruksskola komma ifråga. Blir skolöverstyrelsen central tillsynsmyndighet och länsskolnämnden därmed regional myndighet för skogsbruksskolorna torde nämnden komma att besluta om årliga statsbidrag till driften vid dessa. Beslutanderätten blir i detta fall dock mera formell än reell, eftersom driftbidraget skall utgå med 100 procent av de faktiska kostnaderna för löner till lärare och skolledare. Förutsättningar för länsskolnämndens befogenhet att besluta om driftbidrag till skogsbruksskolor är att dessa jämställes med övriga kommunala och landstingskommunala yrkesskolor ifråga om grunderna för erhållande av statsbidrag. En konsekvens av landstingets huvudmannaskap för skogsbruksskolorna blir att länsskolnämnden får befogenhet att utöva disciplinär bestraffning av skolledare och lärare samt anmäla till åtal den som skäligen misstänks för vissa i strafflagen angivna brott.

8.5 Huvudmannaskap

och lokal

ledning

8.5.1 Principiella synpunkter

Staten skall enligt kommitténs förslag vara huvudman för skogsinstituten, medan landstingskommunerna blir huvudmän för skogsbruksskolorna. Ansvaret för utövande av huvudmannaskapets funktioner vilar på huvudmannens be-

200 slutande organ, medan det faktiska utövandet av dessa funktioner lämpligen bör anförtros åt särskilda organ. För statens del kan huvudmannaskapet över skogsinstituten utövas antingen av något ämbetsverk eller av särskild styrelse för dessa utbildningsanstalter, eventuellt en styrelse för varje anstalt. För närvarande utövas huvudmannaskapet över skogsskolorna och skogsmästarskolan av skogsstyrelsen, som också fungerar som central tillsynsmyndighet över desamma. Kommittén har tidigare uttalat, att man bör hålla isär begreppen huvudman och tillsynsmyndighet och den praktiska konsekvensen av detta ståndpunktstagande blir, att huvudmanna- och tillsynsfunktionerna bör uppdras åt skilda organ. Då skolöverstyrelsen enligt kommitténs förslag skulle bli central tillsynsmyndighet även för skogsinstituten kan detta ämbetsverk inte utöva huvudmannaskapet. Det enda ämbetsverk, som torde kunna komma ifråga för denna uppgift, är skogsstyrelsen. Skall skogsstyrelsen på statens vägnar fungera som huvudman för instituten måste dess tillsynsbefogenheter överföras på annat organ. Kommittén har emellertid funnit det lämpligast att låta huvudmannafunktionerna ifråga om skogsinstituten utövas av en särskild för samtliga institut gemensam styrelse. Därigenom kan man fä till stånd en enhetlig ledning av de skolor, som svarar för utbildningen av befälspersonal inom skogsbruket. I sitt förra betänkande framlade kommittén inga definitiva förslag r ö r a n d e den lokala ledningen av skogsbruksskolorna under landstingskommunernas huvudmannaskap utan skisserade endast en tänkbar lösning av detta ledningsproblem. Om en författningsmässigt fastslagen ansvarsfördelning mellan kommuner och landstingskommuner i fråga om yrkesutbildningen skulle kom-

ma till stånd, ansåg sig konunittén böra räkna med att varje landsting skulle komma att tillsätta en för dess samtliga skolor gemensam styrelse. En styrelse av denna typ kunde enligt kommitténs mening med fördel handlägga ärenden rörande översiktlig planering av utbildningen och ekonomisk förvaltning av skolorna, medan däremot särskilda nämnder borde få hand om den lokala tillsynen och vården av de olika yrkesskolorna. Nämnden skulle tillvarata skolornas speciella intressen samt också fungera som kontaktorgan mellan den centrala skolstyrelsen och fackorganisationer inom den eller de näringar, för vilka vederbörande skolor utbildar. För skogsbruksskolornas del rekommenderade kommittén att skogsvårdsstyrelsen skulle fungera som nämnd för dessa skolor. Innan statsmakterna tagit ställning till yrkesutbildningsberedningens förslag om integrerad gymnasieskola är det ovisst h u r huvudmannaskapet för yrkesutbildande skolor eller linjer kommer att utformas i framtiden. Sannolikheten talar för att både stat, kommun och landstingskommun kommer att utöva huvudmannaskap även framdeles, men h u r pass omfattande landstingskommunernas engagemang i utbildningsväsendet kommer att bli är för närvarande omöjligt att bedöma. Det är fördenskull inte heller troligt att landstingskommunerna allmänt kommer att inrätta centrala styrelser för sina skolor, i varje fall inte för de närmaste åren, även om några landstingskommuner skulle komma att göra detta. Skissen med skogsvårdsstyrelsen som nämnd för skogsbruksskolorna i en landstingskommun under en central styrelse för alla av landstinget ägda skolor kan således inte erbjuda någon generell lösning av problemet om den lokala ledningen av skogsbruksskolorna. Proble-

201 met måste lösas på så sätt, att ledningen anförtros särskilt tillsatt styrelse för dessa skolor.

8.5.2 Äganderätten till skolor och övningsskogar

Huvudmannen skall vara ägare av skolan. Ifråga om yrkesskolorna för skogsbruket synes det vara lämpligast att huvudmannen också blir ägare av skolfastigheten med dess byggnader, även om detta inte är oundgängligen nödvändigt med hänsyn till huvudmannaskapets funktioner. Kommittén föreslår således, att landstingskommunerna övertar äganderätten till skogsbruksskolorna med deras byggnader för undervisning och inackordering av elever samt att staten behåller äganderätten till skogsmästarskolan med dess byggnadsbestånd. Kommittén föreslår i annat sammanhang i detta betänkande, att de nuvarande statliga skogsskolorna skall nedläggas samt ersättas med tre nya statliga skogsinstitut. Två av dessa institut skall enligt förslaget samförläggas med skogsbruksskola och det tredje bildar gemensamt med den nuvarande skogsmästarskolan en utbildninganstalt. Då staten föreslås bli huvudman övertar den också äganderätten till dessa tre institut. Beträffande det institut, som sammanföres med den nuvarande skogsmästarskolan, uppstår inga problem rörande äganderätten till de byggnader, som skall användas för undervisningen, det statliga byggnadsbestånd som finns på orten utnyttjas av institutet. Vart och ett av de båda övriga instituten kommer att för sin verksamhet utnyttja den med institutet samförlagda landstingskommunala skogsbruksskolans byggnadsbestånd. Olika utvägar att lösa problemet om äganderätten till dessa skolbyggnader är tänkbara, men kommittén anser den mest rationella lös-

ningen vara, att landstingskommunen blir ägare till desamma och debiterar staten hyra för de lokaler, som användes för skogsinstitutets verksamhet. En annan fråga är, vem som bör äga de övningsskogar som är knutna till skogsbruksskolorna. I flertalet fall äges dessa övningsskogar för närvarande av respektive skogsvårdsstyrelser, i några fall arrenderas övningsskogar från annan ägare. Då övningsskogarna utgör en väsentlig del av de materiella resurser, som behövs för utbildningen, kan det synas logiskt att låta landstingskommunerna överta äganderätten även till dessa. Blir grundutbildningen vid skogsbruksskolorna i enlighet med kommitténs förslag i allmänhet sammanhållen vid skolorna talar relativt starka skäl för att skogsbruksskolorna äger egen övningsskog. Oundgängligen nödvändigt är detta emellertid inte, övningsobjekt kan säkerligen vid de flesta skolor erhållas genom avtal mellan skolan och skogsägare i trakten, skogsvårdsstyrelsen likaväl som bolag eller privata skogsägare. Tänkbart är också, att landstingskommunen arrenderar övningsskogen. Kommittén framlägger inga bestämda förslag rörande äganderätten till övningsskogarna utan förutsätter att överenskommelse träffas i varje särskilt fall mellan de nuvarande ägarna och landstingskommunerna i deras egenskap av huvudmän för skogsbruksskolorna. Däremot bör landstingskommunerna åläggas skyldighet att tillse att för undervisningsändamål erforderliga lämpliga övningsskogar står till skogsbruksskolornas förfogande, oavsett hur äganderättsförhållandena utformas. 8.5.3 Skogsbruksskolor

8.5.3.1 Styrelse Under förutsättning att landstingskommunerna blir huvudmän för skogsvårdsstyrelserna kan styrelse för dessa skolor

202 tänkas enligt följande huvudalternativ: skogsvårdsstyrelsen, regionala styrelsen för jordbrukets yrkesskolor, gemensam styrelse för alla landstingskommunens skolor eller särskild styrelse. Utbildningen vid skogsbruksskolorna måste bedrivas i nära samarbete med skogsnäringen för att den skall kunna ge gott resultat. Fördenskull är det väsentligt att företrädare för skogsnäringen kan utöva ett starkt inflytande i styrelserna för skogsbruksskolorna. Från denna synpunkt kan det första alternativet te sig befogat. Skogsvårdsstyrelsen representerar olika grupper inom skogsnäringen i ett län, den h a r till uppgift att främja skogshushållningen och dess ledamöter förfogar över god sakkunskap rörande skogsbruket inom länet. Blir skogsvårdsstyrelsen styrelse för skogsbruksskolorna i ett län skapas därmed förutsättningar för en rationell samordning mellan skolornas utbildningsverksamhet samt fortbildningsoch rådgivningsverksamheten i skogsvårdsstyrelsens regi. Av andra skäl kan skogsvårdsstyrelsen emellertid inte ifrågakomma som styrelse. Styrelsen är ett organ för huvudmannen, varför denne bör äga ett avgörande inflytande över dess tillsättning. Så skulle inte bli fallet om skogsvårdsstyrelsen skall fungera som styrelse. Visserligen utser landstinget tre ledamöter av skogsvårdsstyrelsen men dessa är utsedda att fullgöra i det väsentliga andra uppgifter än de som skall utföras av ledamöter i en styrelse för skogsbruksskola. Landstinget är en koimnunal församling, medan skogsvårdsstyrelsen kan betecknas som ett halvstatligt organ, den är ju bland annat tillsynsmyndighet för skogsvårdslagarnas efterlevnad. Kungl Maj :t utser tre av skogsvårdsstyrelsens ledamöter

samt förordnar en av dessa att vara ordförande. Skulle skogsvårdsstyrelsen bli styrelse för skogsbruksskolorna innebär detta således, att ett halvstatligt organ skulle utöva bestämmanderätt över en institution, som äges av ett kommunalt organ, landstingskommunen. F r ä n förvaltningsrättslig synpunkt blir en sådan anordning oformlig och torde med all säkerhet inte kunna godkännas. De statsunderstödda y r k e s s k o b r n a för jordbruket i ett län skall enligt stadgan för dessa skolor ledas av en regional skolstyrelse, såvida inte Kungl Maj :t medgivit, att skolan får ha egen styrelse. Den regionala skolstyrelsen har sju ledamöter, av vilka huvudmannen — i flertalet län landstingskommunen — utser fyra samt hushållningssällskapets förvaltningsutskott, skogsvårdsstyrelsen och länsskolnämnden vardera en. Då landstingskommunen enligt kommitténs förslag skulle bli huvudman även för skogsbruksskolorna kan man givetvis överväga att låta ledningen av desamma utövas av den regionala skolstyrelsen för jordbrukets yrkesskolor. Eftersom dessa styrelser sammansatts främst med tanke på jordbrukets intressen torde en starkare representation för skogsbruket bli nödvändig i så fall. Om länsskolnämnden blir regional tillsynsmyndighet för jordbrukets och skogsbrukets skolor i länet är det inte längre motiverat att låta nämnden vara representerad i den regionala skolstyrelsen. Dess plats kan överlåtas åt företrädare för skogsbruket. Med hänsyn till att jordbrukets och skogsbrukets yrkesskolor har skilda mål för sin utbildning förefaller det mindre lämpligt att välja alternativet med den regionala skolstyrelsen som styrelse även för skogsbruksskolorna i samtliga län. Det tredje alternativet, gemensam styrelse för alla skolor, vilka har landstingskommunen till huvudman, kan en-

203 ligt för närvarande gällande bestämmelser bli tillämpligt endast i sådana landstingskommuner, som erhåller Kung Maj :ts tillstånd att inrätta dylik styrelse. Därest sådan gemensam styrelse framdeles skulle komma att inrättas i samtliga landstingskommuner är det självklart, att ledningen av skogsbruksskolorna kommer att utövas av denna styrelse. Det fjärde alternativet, särskild styrelse för skogsbruksskolorna, kan utformas på olika sätt, men gemensamt för alla underalternativ måste vara, att huvudmannens beslutande organ, landstinget, utser styrelsens ledamöter. En utväg är att låta varje landsting självt avgöra h u r det vill ordna den lokala ledningen av skogsbruksskolorna. Detta skulle stå i god överensstämmelse med den principiella synen på styrelsen som ett organ för huvudmannen. Med hänsyn till att utbildningen vid skogsbruksskolorna bör bli någorlunda enhetlig över hela landet kan det emellertid anses önskvärt, att styrelserna i de skilda landstingsområdena också sammansättes enligt någorlunda enhetliga grunder. Landstingen bör således inte ges fullt fria händer att själva bestämma över sammansättning och tillsättning av styrelse för skogsbruksskolorna. En annan lösning av problemet är att låta landstinget utse samtliga ledamöter av styrelsen men ange sammansättningen av densamma i stadga för skogsbrukets yrkesskolor. Man kan bestämma antalet ledamöter till ett visst tal eller också ange antingen minimieller maximital. Det är tänkbart att medge förslagsrätt för utseende av styrelseledamöter till organisationer av arbetsgivare och arbetstagare inom skogsbrukets område. Dylika regionala organisationers verksamhet spänner i allmänhet över större områden än en

landstingskommun och organisationsstrukturen ändras ej sällan, varför det skulle bli mycket svårt att avgöra vilka organisationer, som borde få förslagsrätt till ett givet landsting. Det synes därför lämpligare att överlåta åt landstinget att självt utse samtliga ledamöter utan förslagsrätt för någon organisation men i stadgan föreskriva att styrelsen skall sammansättas så, att olika ägarekategorier och grupper av anställda inom länets skogsbruk blir företrädda i densamma. Styrelsen skulle enligt detta underalternativ komma att sammansättas enligt ungefär samma grunder som skogsvårdsstyrelsen. Självfallet föreligger intet hinder för landstinget att utse skogsvårdsstyrelsens ledamöter till ledamöter av styrelsen för skogsbruksskolan, förutsatt att de är valbara till landstingskommunala uppdrag. Andra varianter för styrelsens sammansättning kan också övervägas. Man kan exempelvis låta skogsvårdsstyrelsen utse en eller ett par ledamöter, medan flertalet utses av landstinget. Det är skogsvårdsstyrelsens ställning som skogligt organ i länet som motiverar denna lösning. En annan variant är att med bibehållen majoritet för de landstingsvalda ledamöterna låta skogsvårdsstyrelsen, lantbruksnämnden och länsarbetsnämnden utse vardera en ledamot. Härigenom skulle kontakt åstadkommas mellan skogsbruksskolan samt dels de statliga rationaliseringsorganen på jordbrukets och skogsbrukets område och dels den regionala arbetsmarknadsmyndigheten. Det kan från olika synpunkter vara värdefullt om dessa organ blir företrädda i styrelsen.

8.5.3.2 Kommitténs förslag Kommittén har vid diskussion av de olika huvudalternativen funnit, att de tre förstnämnda av olika skäl bör utmönstras.

204 Skogsvårdsstyrelsen torde av huvudsakligen förvaltningsrättsliga skäl inte kunna komma ifråga som styrelse för skogsbruksskolan. Den regionala skolstyrelsen för lantbrukets skolor måste anses mindre lämplig eftersom lantbrukets och skogsbrukets skolor har olika utbildningsmål. Innan statsmakterna slutgiltigt tagit ställning till frågan om huvudmannaskapet för skolorna på det gymnasiala stadiet kan man inte förutsätta att landstingen allmänt beslutar att inrätta gemensam styrelse för alla skolor, för vilka en landstingskommun är huvudman. Kommittén föreslår således att det fjärde huvudalternativet skall väljas, d v s att särskild styrelse för skogsbruksskola skall utses. Enligt kommitténs mening bör den sammansättas efter för hela landet gällande enhetliga grunder, dock med vissa variationsmöjligheter för varje särskilt landsting. Kommittén föreslår, att landstinget skall utse samtliga ledamöter i styrelsen, att denna skall bestå av minst fem ledamöter och att olika ägarekategorier och grupper av anställda inom skogsbruket bör vara representerade i densamma. Landstinget förordnar en av de utsedda ledamöterna att vara ordförande i styrelsen. Denna utser själv vice ordförande inom sig. Suppleanter i styrelsen utses likaledes av landstinget till det antal landstinget självt bestämmer. Finnes inom ett landstingsområde mer än en skogsbruksskola skall samtliga lyda under styrelsen. Är skogsbruksskola gemensam för två landstingsområden bör styrelse för skolan utses gemensamt av båda landstingen. Har en landstingskommun erhållit Kungl Maj :ts tillstånd att inrätta för landstingskommunens samtliga skolor gemensam central styrelse kommer skogsbruksskolan automatiskt att lyda under denna styrelse.

8.5.3.3 Yrkesråd

I sitt förra betänkande har kommittén föreslagit inrättande av ett yrkesråd för skogsbruksskoleverksamheten inom varje län (landstingskommun). Yrkesrådets funktion skall vara av rådgivande natur. Rådet skall lämna styrelsen biträde vid handläggningen av frågor, som berör undervisningens innehåll och uppläggning. I rådet bör således ingå väl kvalificerade och erfarna samt aktivt verksamma yrkesutövare inom skogsbruket. De bör äga god kännedom om skogsnäringens förhållanden. Enligt nu gällande skolstadga skall i yrkesråd vid landstingskommuns yrkesskola ingå representanter för såväl arbetsgivare som anställda. Innan ledamöterna utses skall vederbörande organisationer för arbetsgivare och anställda beredas tillfälle att föreslå lämpliga personer. I yrkesrådet bör ingå ledamot av skolstyrelsen samt rektor för yrkesskolan ifråga. Antalet ledamöter skall vara minst tre. Kommittén föreslår, att styrelsen för skogsbruksskolan utser ledamöter av yrkesrådet till ett antal av minst tre. Ledamöter bör äga de kvalifikationer som ovan angivits. Rektor för skogsbruksskola bör vara självskriven ledamot. I yrkesrådet bör ingå företrädare för såväl arbetsgivare som anställda inom skogsbruket. Då regionala organisationer av arbetsgivare och anställda som redan tidigare sagts i allmänhet h a r större verksamhetsområden än en landstingskommun torde det böra överlåtas åt styrelsen att avgöra, med vilka organisationer den vill uppta kontakt för att erhålla förslag till lämpliga kandidater till valet av yrkesråd. F ö r att önskvärd samordning mellan styrelsens och yrkesrådets verksamhet skall kunna upprätthållas är det lämpligt att låta någon av styrelsens ledamöter ingå i yrkesrådet.

205 8.5.4 Skogsinstitut

8.5.4.1 Styrelse

Skogsinstituten blir enligt kommitténs förslag riksskolor med staten som huvudman. Det statliga huvudmannaskapet skall utövas av en för samtliga institut gemensam styrelse. Denna bör fördenskull tillsättas av Kungl. Maj :t. I styrelsen bör olika verksamhetsområden inom skogsbruket vara företrädda, så att denna har möjlighet att skaffa sig en så allsidig bild som möjligt av de förhållanden, under vilka från instituten utexaminerad personal kommer att arbeta. Utbildningen måste ske i mycket nära kontakt med skogsnäringen. Enligt kommitténs mening bör antalet ledamöter av styrelsen lämpligen vara nio. I styrelsen bör ingå en företrädare för var och en av följande myndigheter och organisationer, nämligen skogsstyrelsen, styrelsen för skogshögskolan, domänstyrelsen, skogsindustriernas samarbetsutskott, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, svenska skogsarbetarförbundet, svenska skogsmästareförbundet och de skogsskolebildade tjänstemännens samarbetsråd. Därjämte utses ordförande i styrelsen direkt av Kungl Maj :t. Suppleanter utses i enahanda ordning.

8.5.4.2 Undervisningsnämnd Kommittén föreslår, att vid varje skogsinstitut skall tillsättas en undervisningsnämnd. En sådan nämnd skall vara ett rådgivande organ och i likhet med yrkesråden vid skogsbruksskolorna biträda styrelsen i frågor rörande undervisningen vid instituten. Den bör vidare fungera som kontaktorgan mellan styrelsen och skogsnäringen inom de områden, från vilka man kan förvänta att huvuddelen av eleverna kommer att rekryteras. En tredje uppgift för nämnden

bör vara att främja gott samarbete mellan alla, som är verksamma vid institutet, lärare, elever och annan personal. Med hänsyn till dessa uppgifter bör i nämnden ingå företrädare för lärare och elever vid institutet samt för arbetsgivare och anställda inom skogsnäringen. Institutets rektor bör vara självskriven ledamot av nämnden, medan styrelsen för skogsinstituten utser samtliga övriga ledamöter. Antalet ledamöter bör vara minst fem.

8.5.5 Uppgifter för styrelserna

8.5.5.1 Samtliga styrelser Styrelserna för skogsbrukets yrkesskolor skall främja undervisningen vid sina respektive skolor och likaså verka för att pedagogiskt utvecklingsarbete kommer till stånd. I dessa avseenden bör styrelserna samarbeta med den centrala tillsynsmyndigheten, som är skyldig att lämna skolorna service på det pedagogiska området. Styrelserna bör noga följa verksamheten vid skolorna och se till, att den försiggår i enlighet med gällande föreskrifter. Samverkan med myndigheter och organ, vilkas arbetsområden beröres av styrelsens verksamhet, är en skyldighet för styrelsen, som också h a r att ta befattning med sådana ärenden, vilkas handläggning enligt särskilda författningar ankommer på styrelsen. Den skall i övrigt fullgöra de uppgifter, som ålägges densamma genom beslut av Kungl Maj :t eller vederbörande tillsynsmyndighet och beakta de anvisningar som meddelas av dem. Det bör vara en plikt för styrelsen att noga följa utvecklingen av arbetet vid skolan samt själv vidtaga eller hos vederbörande tillsynsmyndighet föreslå de åtgärder som kan anses påkallade eller eljest önskvärda.

206 8.5.5.2 Styrelse

för

skogsbruksskola

För planeringen regionalt i varje län av skoglig grundutbildning och vidareutbildning måste länsskolnämnden bära det formella ansvaret. I realiteten torde dock planeringen komma att utföras av huvudmannen i samarbete med länsskolnämnden samt med företrädare för skogsnäringen och arbetsmarknaden inom länet, särskilt skogsvårdsstyrelsen och länsarbetsnämnden. Till planeringen hör sådana arbetsuppgifter som undersökningar om rekryteringsbehovet av arbetskraft till skogsbruket, bedömningar av utbildningsbehovet, antal elever och utbildningsplatser, åtgärder för att stimulera rekryteringen av elever till skoglig yrkesutbildning m m. Enligt kommitténs förslag i dess första betänkande skall skogsvårdsstyrelsen behålla huvudmannaskapet för fortbildningen av redan verksamma yrkesutövare. Det blir fördenskull nödvändigt, att styrelsen för skogsbruksskolorna gemensamt med skogsvårdsstyrelsen utarbetar årsprogram för hela den skogliga yrkesutbildningen i länet så att tillgängliga utbildningsresurser kan användas på ett ändamålsenligt sätt. Styrelsen eller efter dess bemyndigande rektor bör besluta i vilken omfattning skogsbruksskola skall medverka i fortbildningen. Styrelsen antar elever till grundutbildning- och vidareutbildningskurser som anordnas vid skogsbruksskola, samt äger medge rätt för elev i grundutbildningskurs att som ett led i utbildningen uppöva praktisk färdighet hos inom skogsbruket verksam företagare. Styrelsen bör äga befogenhet att vidta ändring i av den centrala tillsynsmyndigheten, skolöverstyrelsen, utfärdad normalplan, så att undervisningen kan anpassas efter lokala förhållanden, dock får målet för utbildningen inte rubbas. Överläggningar med yrkesrådet bör äga rum i sådana ärenden,

innan styrelsen fattar beslut. Självfallet bör styrelsen efter samråd med yrkesrådet hos skolöverstyrelser, k u n n a begära revision av gällande normalplaner eller överhuvudtaget ta initiativ för att främja j^rkesutbildningen. Finansieringen av utbildningen är en väsentlig uppgift för huvudmannen. Han skall svara för att alla kostnader för densamma bestrides samt u p p l ä r a alla de inkomster som kan erhållas. Räcker inte disponibla inkomster är huvudmannen skyldig att själv täcka underskottet. Styrelse (huvudman) har att ansöka om och uppbära statsbidrag, mottaga andra inkomster och verkställa erforderliga utbetalningar, såsom loner till lärare och annan personal, pensionsavgifter, direkta kostnader för undervisningens bedrivande samt kostnader för skolans drift, för underhåll av byggnader och materiel m m. Det åligger huvudmannen att sköta alla kamerala ärenden men givetvis med rätt att själv bestämma hur handläggningen av dessa ärenden skall organiseras, om centralisering skall ske till landstingets kansli eller om skolans expedition skall ombesörja arbetet med desamma. Ordinarie lärartjänster vid skogsbruksskola inrättas av huvudmannen efter förslag av styrelsen och sedan medgivande lämnats av skolöverstyrelsen. Enligt gällande skolstadga tillsättes rektorstjänster vid de landstingskommunala yrkeskolorna av skolöverstyrelsen, medan ordinarie lärartjänster tillsättes av styrelsen för skolan. Kommittén anser ifråga om skogsbruksskolorna att styrelsen bör äga rätt att tillsätta innehavare av såväl rektors- som ordinarie lärartjänst. De sökandes behörighet för respektive tjänst bör prövas av skolöverstyrelsen, som uppsätter högst tre av de sökande på förslag. Styrelsen h a r sedan att till innehavare av tjänsten utse en av dem, som uppförts

207 på förslaget. Styrelsen blir alltså bundet till detta. Samma förfaringssätt tilllämpas vid tillsättningen av tjänster vid lantbrukets statsunderstödda yrkesskolor. Icke-ordinarie lärare antas av styrelsen, som också äger förordna skolläkare och skolsköterska vid skolan. Annan personal anställes av styrelsen eller efter dess bemyndigande rektor. Semester för rektor och lärare förlägges till tid som styrelsen bestämmer. Den beviljar ledighet för rektor och lärare och förordnar vikarier på deras tjänster. Styrelsen beviljar entledigande för rektor samt avsked eller entledigande för lärare. Ifråga om åtal eller disciplinära åtgärder mot lärare bör bestämmelserna i kommunaltjänstemannastadgan i tilllämpliga delar följas av styrelsen. Beträffande disciplinära åtgärder mot elever bör bestämmelserna i skolstadgan följas i tillämpliga delar. 8.5.5.3 Styrelse för skogsinstituten Styrelsen skall på statens vägnar utöva huvudmannaskapet för skogsinstituten. Kommittén har föreslagit, att skolöverstyrelsen skall bli central tillsynsmyndighet även över skogsinstituten och överstyrelsen bör fördenskull bära ansvaret för planeringen av utbildningen vid instituten. Planeringsarbetet måste emellertid utföras i nära samarbete med styrelsen. Denna måste hålla kontinuerlig kontakt med skogsbruket och verka för att utbildningen motsvarar de krav detta ställer på den personal som skall rekryteras från instituten. Beträffande särskilt skogsmästarkursen bör styrelsen mycket noggrant följa utvecklingen av efterfrågan på specialutbildad personal på den nivå, för vilken denna kurs utbildar. Styrelsen bör till skolöverstyrelsen avge förslag till läroplaner för utbildningen vid instituten samt

inom ramen för av överstyrelsen fastställda planer utfärda föreskrifter för undervisningens bedrivande. Antagning av elever beslutas av styrelsen. Antagningen till skogsteknikerkurs bör ske centralt för samtliga skogsinstitut. Styrelsen avger till skolöverstyrelsen förslag rörande tillsättning av rektorstjänst och ordinarie lärartjänst vid skogsinstituten. Dessa tjänster tillsättes av skolöverstyrelsen. Icke-ordinarie lärartjänster tillsättes av styrelsen, som dessutom anställer övrig personal vid instituten. Styrelsen bestämmer till vilken tid semester för rektor skall förläggas. Den beviljar annan ledighet för rektor — under högst sex månader — samt för lärare och förordnar vikarier på deras tjänster. Styrelsen skall årligen till skolöverstyrelsen avge förslag till anslagsäskanden för det kommande budgetåret samt avlämna berättelse över verksamheten vid instituten. Styrelsen ansvarar för skötseln av kamerala ärenden rörande skogsinstituten samt äger utfärda föreskrifter och anvisningar rörande verksamheten vid dessa. Ifråga om åtal eller disciplinära åtgärder mot lärare gäller vad därom stadgas i statstjänstemannalagen.

8.6 Organisationen synen

av den centrala

till-

8.6.1 Skolöverstyrelsens handläggning av ärenden rörande skogsbrukets yrkesutbildning

Skolöverstyrelsen är uppbyggd så, att nya utbildningsområden kan överföras under dess ledning utan förändringar av grundlinjerna för dess organisation. Ämbetsverkets organisation bygger på den principen, att likartade ärenden rö-

208 rande samtliga skol- och utbildningsformer sammanföres för handläggning inom en och samma avdelning. Inom de fackämbetsverk, som utövar central tillsyn över yrkesutbildning, sammanföres däremot flertalet utbildningsärenden i samma arbetsenhet, en fackbyrå. Inom skogsstyrelsen handlägges flertalet utbildningsärenden i styrelsens utbildningsavdelning men i skolöverstyrelsen kommer frågor, som direkt eller indirekt h a r samband med skoglig yrkesutbildning, att för sin handläggning spridas ut på ett flertal byråer inom verkets olika avdelningar. Ärendena rörande skogsbrukets yrkesutbildning kommer enligt den arbetsfördelning, som tillämpas inom skolöverstyrelsen, att fördelas mellan dess arbetsenheter på ungefär följande sätt: De pedagogiska ärendena samt vissa undervisningsorganisatoriska ärenden skall handläggas inom undervisningsavdelningen för yrkesutbildningsfrågor, antingen inom någon av de nu befintliga byråerna inom avdelningen eller inom en för ändamålet nyinrättad byrå. Ärendena rörande lärarutbildningen för skogsbrukets yrkesskolor kommer att handläggas inom andra byrån i avdelningen för lärarutbildning och pedagogiskt utvecklingsarbete. Lärarnas fortbildning faller inom kompetensområdet för tredje byrån i denna avdelning och den fjärde byrån h a r om h a n d frågor som rör pedagogisk undersöknings- och försöksverksamhet. Översiktlig planering av såväl det allmänna skolväsendet som yrkesutbildningsväsendet, beräkning av utbildningsbehov i samarbete med näringslivet och arbetsmarknadsmyndigheterna samt beräkning av lärarbehovet utföres av första byrån inom planeringsavdelningen. Den regionala och lokala skolplaneringens ärenden handlägges inom avdelningens andra byrå, som också har

skolorganisatoriska frågor om hand. På avdelningens fjärde byrå handlägges ärendena rörande skolbyggnader och deras inredning. Inom ramen för den regionala och lokala planeringen faller behandlingen av frågor rörande inrättande av skolor, samordning av skolor, antal intagningsavdelningar i skolor och inrättande av tjänster. Den administrativa avdelningens första byrå handlägger löne- och anställningsfrågor, frågor angående tjänstetillsättningar, meritvärdering för lärare, behörighet för lärare samt lärarförmedling m m. Till denna byrå föres vidare alla disciplinära ärenden. De väsentligaste uppgifterna för avdelningens andra byrå är petita- och anslagsfrågor jämte statsbidrag till kommunala och enskilda skolor. Slutligen må framhållas att tredje byrån inom undervisningsavdelningen för allmänna skolfrågor handlägger vissa ärenden, som är gemensamma för samtliga skolformer. Dit föres skolsociala och skolhygieniska frågor, skolpsykologisk verksamhet m m.

8.6.2 Förslag om ny arbetsenhet inom skolöverstyrelsen

Grundlinjerna för skolöverstyrelsens organisation är fastlagda, varför det inte torde finnas något utrymme för initiativ från kommitténs sida för ändring av desamma. Vid i n o r d n a n d e av tillsynen över skogsbrukets yrkesutbildning i skolöverstyrelsen måste man ifråga om ärendenas fördelning mellan olika avdelningar och byråer följa skolverkets organisationsschema. På en väsentlig punkt är emellertid organisationsfrågan öppen och det gäller var inom yrkesundervisningsavdelningen handläggningen av de pedagogiska ärendena r ö r a n d e den skogliga yrkesutbildningen skall äga rum. Två al-

209 ternativ är tänkbara: antingen skall dessa ärenden handläggas inom avdelningens byrå för industri, hantverk, sjöfart, handel och kontorsverksamhet eller också skall en särskild byrå inrättas för den skogliga yrkesundervisningen. Yrkesundervisningsavdelningen har endast två byråer, den andra handlägger ärenden rörande yrkesutbildningen inom husligt arbete, sömnad, textilslöjd, barnavård, sjukvård och socialvård. Dit föres också frågor rörande övningsämnena hemkunskap, slöjd och barnavård inom samtliga skolformer. De båda byråerna är således stora men uppdelade i sektioner för olika yrkesutbildningsområden. Föres de skogliga ärendena till den förstnämnda byrån är det väl närmast självklart, att de erhåller en egen sektion. Byråerna inom den nya skolöverstyrelsen är i regel stora arbetsenheter, varför det inte förefaller troligt, att ett förslag om inrättande av en byrå inom yrkesundervisningsavdelningen för enbart den skogliga utbildningens pedagogiska ärenden kommer att vinna gehör. Skulle till en sådan byrå föras även de pedagogiska ärendena inom jordbrukets yrkesutbildning torde chanserna för bifall till förslaget komma att bli större. Från mänga synpunkter skulle det vara värdefullt om skogsbrukets och jordbrukets yrkesutbildningsärenden behandlades i en egen för bada näringarna gemensam arbetsenhet. Jordbruk och skogsbruk skiljer sig genom sin bundenhet till marken och sina biologiska aspekter från både industri och handel. Kommittén föreslår fördenskull inrättande av en för jordbruk och skogsbruk gemensam byrå inom skolöverstyrelsens undervisningsavdelning för yrkesutbildningsfrågor och denna byrås uppdelning på en sektion för vardera näringen. Förslaget förutsätter, att jordbrukets och skogsbrukets yrkesutbildning sam14—714819

tidigt överföres under ledning av skolöverstyrelsen. Chef för en avdelning inom skolöverstyrelsen har tjänstetiteln skolråd. Skolråden skall ägna sig åt ledande och sammanhållande verksamhet inom hela området för avdelningen, alltså inom yrkesundervisningsavdelningen pedagogiska frågor rörande all yrkesutbildning under skolöverstyrelsens tillsyn. Chef för en byrå h a r titeln undervisningsråd. En för jordbruk och skogsbruk gemensam byrå kommer alltså att ledas av ett undervisningsråd. Kvalifikationskrav för denne bör vara framstående pedagogisk skicklighet samt god erfarenhet från verksamhet inom näringslivet. Chef för en sektion kan vara avdelningsdirektör eller byrådirektör. Även sektionscheferna bör ha god pedagogisk och facklig utbildning och erfarenhet. Chefen för den skogliga sektionen måste givetvis äga god skoglig utbildning samt ha tjänstgjort som lärare och helst även varit praktiskt verksam inom skogsbruket. Det torde vara lämpligt att han får avdelningsdirektörs ställning. Chefen för skogsstyrelsens utbildningsavdelning är avdelningsdirektör.

8.6.3 Personalfrågor

Personalen på byråerna inom yrkesutbildningsavdelningen består dels av pedagogiskt utbildade fackmän, skolkonsulenter, och dels av administrativ personal, byrådirektörer, förste byråsekreterare, kanslister, kontorister och biträden. Skolkonsulenterna skall vara erfarna lärare med framstående skicklighet inom sitt område. Skolkonsulenttjänsterna är arvodesbefattningar, som tillsättes genom förordnande på viss tid, vanligen sex år, med möjlighet till tre års förlängning. Avsikten med denna konstruktion av tjänsterna är, att skolkonsulenterna inte skall tjänstgöra inom

210 ämbetsverket under hela sin återstående tjänstetid utan återgå till lärarbefattningar och därigenom förmedla de erfarenheter de gjort under sin tjänstetid ut i skolans arbete. De ersattes som konsulenter av andra lärare, varigenom verket kontinuerligt tillföres befattningshavare med omedelbar erfarenhet av lärarverksamhet. För konsulentbefattningarna inom yrkesutbildningsavdelningen anses en kombination av lärarerfarenhet och tidigare tjänstgöring inom näringslivet vara mest lämplig. I mån av behov och tillgängliga medel anställes experter för tillfälliga uppdrag. Den administrativa personalen är gemensam för hela byrån och således inte knuten till någon speciell sektion. Det må påpekas, att skolöverstyrelsens organisation är relativt flexibel. Ämbetsverket kan självt besluta om indelning i sektioner eller andra arbetsenheter inom byråerna. Möjlighet finns också att mera tillfälligt organisera arbetsgrupper över både sektions- och byrågränserna. Byrån för industri, handel och hantverk erhöll vid starten sju konsulentbefattningar och byrån för husligt arbete och vårdyrken sex dylika befattningar. I relation härtill skulle en sektion för den skogliga yrkesutbildningen knappast kunna påräkna mera än två konsulentbefattningar. Den 1 januari 1966 överfördes sjuksköterskeutbildningen under skolöverstyrelsens ledning, varvid de pedagogiska ärendena sammanfördes till en sektion under byrån för husligt arbete och vårdyrken. Sektionens personaluppsättning blev: en avdelningsdirektör och chef, två byrådirektörer, tre heltidsanställda och tre halvtidsanställda konsulenter. Byråns administrativa personal ökade med en kontorist, ett kanslibiträde och ett kontorsbiträde. Med hänsyn till detta relativt stora antal befattningshavare för sjuksköters-

keutbildningen synes det vara befogat att föreslå åtminstone tre konsulenter för den skogliga yrkesutbildningen. Detta kan särskilt motiveras med förslaget att inspektionen av de skogliga yrkesskolorna skall utföras av skolöverstyrelsen. Ifråga om administrativ personal på en byrå för jordbrukets och skogsbrukets undervisningsfrågor torde erfordras en förste byråsekreterare, två kanslister, en kontorist och fyra kontorsbiträden, om man skall följa de normer, som tillämpas inom skolöverstyrelsen. Det får anses ligga utanför kommitténs utredningsuppdrag att avge några förslag rörande den pedagogiska personalen inom sektionen för jordbrukets yrkesutbildning. Kommittén framlägger inga förslag r ö r a n d e personalbehovet inom övriga byråer i skolöverstyrelsen, som kommer att handlägga ärenden rörande skogsbrukets yrkesutbildning. Huruvida överförandet av den centrala tillsynen över skogsbrukets och jordbrukets yrkesutbildning till skolöverstyrelsen kommer att kräva personalökning på dessa byråer blir givetvis beroende av i vilken utsträckning arbetsvolymen inom respektive arbetsenheter kommer att öka. Kommittén förutsätter att ämbetsverket självt kommer att begära personalökningar, om detta anses motiverat.

8.7 Organisationen tillsynen

den

regionala

Om den skogliga yrkesutbildningen ställes under centralt överinseende av skolöverstyrelsen blir länsskolnämnden regional tillsynsmyndighet för skogsbruksskolorna. Som redan tidigare framhållits måste länsskolnämndens befogenheter på grund av dess brist på sakkunnig personal för yrkesutbildning-

211 en bli begränsade. Det är inte heller praktiskt möjligt att till varje länsskolnämnd fast knyta experter på olika områden av yrkesutbildning. Den skogliga yrkesutbildningens inordnande under länsskolnämnderna torde inte påkalla några ändringar av personalorganisationen vid dessa.

8.8 Samarbete mellan och fackämbetsverk

skolmyndigheter

Skolöverstyrelsens ledande och planerande funktioner förutsätter ifråga om yrkesutbildningen ett nära samarbete med vederbörande fackämbetsverk. En given förutsättning för att koncentrationen till ett ämbetsverk av ledningen av i huvudsak all utbildning under universitets- och högskolenivå skall medföra de fördelar, som därmed åsyftas, är att ett sådant samarbete äger rum. Skolöverstyrelsen måste från fackämbetsverken erhålla underlag för utbildningens planering och anpassning till föreliggande behov. Frågan är, om man i instruktionerna för skolöverstyrelsen och fackämbetsverken — i detta fall skogsstyrelsen — bör mera i detalj ange hur samarbetet skall äga rum — eventuellt skapa institutionella former för detta — eller låta samarbetet få utveckla sig fritt och informellt för att kunna anpassas efter skiftande lägen. Kommittén anser att det sistnämnda är att föredra, eftersom givna författningstexter lätt kan låsa samarbetet i stela former. Viktigt är i varje fall att kontinuerlig kontakt upprätthålles mellan befattningshavare i skilda verk, som arbetar på samma område men från olika utgångspunkter. Skogsstyrelsen och skolöverstyrelsen bör hålla kontakt med varandra i frågor om den skogliga yrkesutbildningen. Skolämbetsverket behöver från skogsstyrelsen erhålla såda-

na informationer att utbildningens dimensionering och inriktning, undervisningsplaner, lärarutbildning och hjälpmedel kan kontinuerligt anpassas efter utvecklingen och nya behov inom yrkeslivet. Även om fasta samarbetsformer inte kommer till stånd kan man överväga bindande föreskrifter om samarbete ifråga om handläggning av vissa ärenden, där fackämbetsverkens sakkunskap är särskilt betydelsefull. Kommittén föreslår, att alla ärenden rörande lokalbehovsprövning för nybyggnader vid skogliga yrkesskolor obligatoriskt skall underställas skogsstyrelsen för yttrande, innan vederbörande myndighet fattar beslut. Likaså bör skogsstyrelsen avge yttrande över slutgiltiga ritningar till skolbyggnader. Vidare bör skogsstyrelsen få samma befogenhet ifråga om statsbidrag till första uppsättningen av stadigvarande undervisningsmateriel för ny skogsbruksskola.

8.9 Samverkan mellan och skogsvårdsstyrelse

skogsbruksskola

Enligt kommitténs förslag i dess första betänkande skall skogsbruksskolorna få om h a n d grundutbildning och vidareutbildning, medan fortbildningen skulle förbli en uppgift för skogsvårdsstyrelsen. Givetvis skulle också rådgivningsoch upplysningsverksamheten ligga kvar hos skogsvårdsstyrelsen. Med grundutbildning avses såväl den 1-åriga kursen för ungdom som kortare kurser för redan yrkesverksamma, vilka inte erhållit någon skoglig utbildning. Vidareutbildning är påbyggnadsutbildningen för skogsägare, maskinförare och förmän. Med fortbildning avses sådan utbildning, som syftar till att hålla yrkesutövarna å jour med utvecklingen inom deras yrkesområde. Rådgivnings-

212 verksamheten utgör inte utbildning i ordets egentliga betydelse, den avser att ge råd och service åt yrkesutövare bland annat i rationaliseringsfrågor. En sådan gränsdragning mellan skogsbruksskolornas och skogsvårdsstyrelsens verksamhet, att även fortbildningen föres till skolorna, kan naturligtvis diskuteras. Vid skolorna finns en lärarkår, vars arbetskraft skulle kunna utnyttjas även för fortbildningen. Vidare har skolorna lokaler och utrustning, som skulle kunna användas. Under vissa delar av året blir de inte utnyttjade för den ordinarie undervisningen. Å andra sidan talar skäl för att skogsvårdsstyrelsen bör ha ansvaret för och organisera fortbildningen. Utbildningsbehoven på detta område uppstår och växlar snabbt, det är nödvändigt att åstadkomma en både snabb och god anpassning till aktuella frågor. Fortbildningskurser måste kunna organiseras utan nämnvärd tidsutdräkt. Skogsvårdsstyrelsen synes vara bättre lämpad för sådana uppgifter än skogsbruksskolorna, vars utbildning h a r en mera statisk karaktär än den till den aktuella utvecklingen ständigt anpassade fortbildningen. I princip är skillnaden mellan fortbildning och rådgivning klar, men i praktiken kan den ibland bli svår att dra. Rådgivningen borde givetvis vara helt individuell men av ekonomiska skäl är det omöjligt att förverkliga en sådan inriktning. Rådgivningen måste även anlita gruppmetoder i form av kurser med varierande deltagarantal och av varierande längd. Skillnaden mellan sådana kurser och rena fortbildningskurser kan bli svår att dra. Detta utgör ytterligare ett skäl för att samma organ bör få om hand såväl fortbildningen som rådgivningen. Det är synnerligen önskvärt för att inte säga nödvändigt, att tillgängliga resurser för utbildningen, lärare, lokaler,

materiel m m utnyttjas effektivt och att dubbelarbete med samma mål så långt möjligt kan undvikas. När grundutbildningen och vidareutbildningen å ena sidan och fortbildningen å andra sidan får olika huvudmän kan risk för splittring av utbildningsresurserna uppstå. Ett nära samarbete mellan skogsbruksskolornas utbildningsverksamhet och den utbildningsverksamhet, som kommer att bedrivas av skogsvårdsstyrelsen, ter sig fördenskull nödvändig. Trots olika huvudmän för dessa verksamheter torde knappast några avsevärda hinder för ett sådant samarbete behöva uppstå. Det torde vara nödvändigt, att vederbörande centrala myndigheter, skolöverstyrelsen och skogsstyrelsen, gemensamt utfärdar riktlinjer för hur samarbetet skall försiggå. Samarbetet förutsätter, inte bara att fortbildningskurser förlägges till skogsbruksskolornas lokaler utan också att skolornas lärare medverkar som lärare vid de nämnda kurserna. Det måste således föreligga skyldighet för lärarna att tjänstgöra även vid fortbildningskurserna. Denna tjiinstgöring kan vara fyllnadstjänstgöring eller tilläggstjänstgöring. I vilket fall som helst måste tjänstgöringsskyldigheten regleras av tillsynsmyndighet. Skogsvårdsstyrelsernas tjänstemän bör givetvis kunna tjänstgöra som timlärare vid skogsbruksskolornas utbildningsverksamhet. Inom ramen för de fastställda riktlinjerna må det vara obetaget för landstinget och skogsvårdsstyrelsen i ett län att ingå överenskommelse om samarbete rörande utbildningen. Med all sannolikhet kommer de organisatoriska formerna för den av landstingen bedrivna yrkesutbildningen att växla från landsting till landsting, vilket kan anföras som skäl för ingående av en dylik överenskommelse på den skogliga utbildningens område.

213 Oberoende av om en överenskommelse träffats eller inte bör för varje läsår ett program för den skogliga yrkesutbildningen i länet göras upp. Programmet skall uppta såväl de ordinarie grundutbildningsoch vidareutbildningskurserna vid skogsbruksskolorna som de fortbildningskurser skogsvårdsstyrelsen planerar att genomföra. Även kurser, som är avsedda för rådgivningsverksamheten, kan lämpligen upptas i programmet. Om det är möjligt bör i programmet anges vilka fortbildningskurser, som helst bör förläggas till skogsbruksskola. Särskilt blir det väl fråga om kurser för vilka behövs tillgång till internatförläggning. Programmet utarbetas av styrelsen för skogsbruksskolorna och skogsvårdsstyrelsen gemensamt med rektor för skolan och ledaren för fortbildningsverksamheten inom skogsvårdsstyrelsen som sakkunniga experter. På dessa båda befattningshavare ankommer att svara för att det uppgjorda programmet genomföres. Självklart kommer avvikelser från ett uppgjort program att bli nödvändiga. Anser fortbildningsledaren att en fortbildningskurs bör anordnas, som inte upptagits i programmet, bör rektor ha befogenhet att avgöra, om en sådan kurs får förläggas till skogsbruksskola och om dess lärare skall få medverka. 8.10 Stadga för skogsbrukets

yrkesskolor

Kommittén har ansett det nödvändigt, att de viktigaste materiellt-rättsliga be-

stämmelserna rörande de skogliga yrkesskolornas organisation och verksamhet sammanföres i stadgeform. Man kan sammanställa dessa bestämmelser i en särskild stadga för dessa skolor eller också inarbeta dem i skolstadgan. Sistnämnda stadga innehåller regler för verksamheten inom grundskolan samt inom flertalet gymnasiala skolformer. Postgymnasial utbildning faller däremot utanför skolstadgans område. Av skogsbrukets yrkesskolor torde skogsbruksskolan böra betecknas som en gymnasial utbildningsform, medan utbildningen vid skogsinstituten bör betecknas som postgymnasial. Bestämmelser rörande skogsinstitutens verksamhet synes därför inte lämpligen böra ingå i skolstadgan. Främst av denna anledning har kommittén föredragit att låta utarbeta en särskild stadga för skogsbrukets yrkesskolor, genom vilken utbildningen vid såväl skogsbruksskolorna som skogsinstituten regleras. Stadgeförslaget återfinnes som bilaga 10 till detta betänkande. När skogsbruksskolorna inordnas under skolöverstyrelsens tillsyn kan det bli aktuellt att överföra bestämmelserna rörande denna skolform till skolstadgan. I så fall torde bestämmelserna rörande skogsinstituten böra stå kvar i särskild stadga för dem eller eventuellt överföras till en för den postgymnasiala utbildningen gemensam stadga.

KAPITEL 9

Finansierings- och statsbidragsfrågor

9.1 Nuvarande yrkesutbildning

finansiering

skoglig

Skogsskolorna, med undantag för en privatägd, kompletteringskurserna för inträde i dessa samt skogsmästarskolan är statliga skolor. Verksamheten vid dessa utbildningsanstalter bekostas av statsmedel, frånsett att den vid skogsmästarskolan bedrivna fortbildningsverksamheten finansieras med avgifter. Även den fortbildningsverksamhet som försöksvis anordnats vid skogsskolan i Hällnäs har i huvudsak bekostats av kursavgifter. Skogsstyrelsen fördelar medel ur avlönings- och omkostnadsanslag för skogsskolorna respektive skogsmästarskolan till de olika skolenheterna enligt av Kungl. Maj:t fastställda stater. De av staten ägda skolbyggnaderna förvaltas av byggnadsstyrelsen. Medel för ny- eller ombyggnader av dessa äskas av byggnadsstyrelsen, som disp o n e r a r härför anslagna medel. För skogsskolan i Bjärka-Säby och kompletteringskursen i Araby hyres lokaler. Den privatägda skogsskolan (i Gammelkroppa) erhåller inga bidrag av statsmedel. Utbildningen vid skogsbruksskolorna bekostas till övervägande del av statsmedel. I genomsnitt finansieras ungefär nio tiondelar av kostnaderna för denna genom statsbidrag. Till den återstående tiondelen utgår lokala bidrag, företrädesvis från landstingen. Statsbidrag lämnas från tre olika anslag under jord-

bruksdepartementets huvudtitel, nämligen Bidrag till skogsvårdsstyrelserna: avlöningar, Bidrag till skogsvårdsstyrelserna: omkostnader samt Bidrag till vissa skogsbrukskurser. F r å n det förstnämnda anslaget utgår medel till avlöning av rektorer samt ordinarie och extra ordinarie lärare, medan medel till avlöning av extra personal lämnas från skogsvårdsstyrelsernas omkostnadsanslag. Från detta anslag utgår också bidrag till investeringar i skolbyggnader inklusive inredning och utrustning, till amorteringar på lån för skolbyggen samt till täckande av underskott i driftskostnaderna för skolorna. Från det sistnämnda anslaget utgår bidrag till av skogsstyrelsen godkända kostnader för reseersättningar till lärarpersonal, arvoden till lärare, som inte är anställda i skogsvårdsstyrelsen, traktamentsstipendier, stipendier för förlorad arbetstid och resekostnadsersättningar till elever samt vissa övriga direkta kostnader för undervisningen. Bidrag kan utgå även till annan kursanordnare än skogsvårdsstyrelse. Lönekostnaderna för rektorer samt ordinarie och extra ordinarie lärare vid skogsbruksskolorna täckes helt av statsbidragen. Motsvarande tjänster är upptagna på skogsvårdsstyrelsernas personalförteckning. Bidragen till driftskostnader och investeringar är däremot begränsade till de totala anslagsbelopp, som Kungl. Maj :t ställer till skogsstyrelsens förfogande för fördelning mellan

215 skogsvårdsstyrelserna. Fasta regler för tilldelning av dessa bidrag har ej fastställts. Till investeringar utgick enligt tidigare praxis bidrag med en tredjedel av byggnadskostnaderna inklusive inredning och utrustning vid nybyggnad samt med hälften av kostnaderna vid om- och tillbyggnad. Numera synes bidragsandelen ha ökat till 40 a 50 procent. Beslut om bidrag till investeringar fattas av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. Beträffande övriga statsbidrag fastställer Kungl. Maj:t stater och med utgångspunkt från dessa fördelar skogsstyrelsen bidragen mellan skogsvårdsstyrelserna. Härvid tillmätes utbildningsverksamhetens omfattning avgörande betydelse, medelstilldelningen grundas nämligen på beräknade genomsnittskostnader för olika kurstyper. De lokala bidragen användes till största delen för finansiering av driftskostnader. Härigenom kan det bli möjligt att öka omfattningen av utbildningsverksamheten utöver den r a m som statsbidragen medger. Till annan kursanordnare än skogsvårdsstyrelse kan följande bidrag utgå. Handledning vid praktikskeden av skoglig grundutbildning 13 000 kr per år och undervisningsavdelning om minst 8 elever. Traktamentsstipendium (elevunderstöd) 8 kr per elev och dag. Driftskostnader för skoglig grundkurs 14 500 kr per undervisningsavdelning och år. Beslut om tilldelning fattas, i den ordning bidragen upptagits av skogsvårdsstyrelsen, skogsstyrelsen och Kungl. Maj:t. 9.2 Statsbidrag till yrkesskolor ecklesiastikdepartementet

under

Till yrkesskolor, lydande under ecklesiastikdepartementet och med kommun

eller landstingskommun som huvudman, kan statsbidrag utgå för följande ändamål, nämligen anskaffande av skollokaler, anskaffande av stadigvarande undervisningsmateriel, anskaffande av lokaler för elevhem jämte inventarier och inredning samt täckande av driftskostnader. Beträffande statsbidrag till anskaffande av skollokaler gäller, att bidragsunderlaget för permanenta skollokaler bestäms på grundval av de beräknade kostnaderna, dock att vid nybyggnad och tillbyggnad bidragsunderlaget i allmänhet inte får överstiga ett grundbelopp av 900 kr per m 2 nettogolvyta. Detta grundbelopp skall i överensstämmelse med vad som gäller för statsbidrag till skolbyggnader inom det allm ä n n a skolväsendet omräknas med hänsyn dels till byggnadskostnadernas förändring efter den 1 januari 1956 i enlighet med vad som framgår av byggnadsstyrelsens byggnadskostnadsindex dels till bostadsstyrelsens ortsindex. F ö r central yrkesskola med landstingskommun som huvudman utgår statsbidrag med hälften av bidragsunderlaget. Efter samma grund utgår statsbidrag för central verkstadsskola och sjömansskola, även om kommun är huvudman för skolan. I övriga fall, då kommun är huvudman för yrkesskola, bestäms statsbidragets storlek i förhållande till bidragsunderlaget efter procenttal som fastställs bl a med hänsyn till kommunens skatteunderlag enligt samma grunder som gäller för det allmänna skolväsendet. För provisoriska skollokaler utgår statsbidraget med 325 kr per m 2 nettogolvyta. Till inköp av stadigvarande undervisningsmateriel lämnas statsbidrag med 90 % av kostnaderna för erforderlig anskaffning efter av skolöverstyrelsen godkänd plan eller förteckning. Till lokaler för elevhem jämte inventarier

216 och inredning utgår statsbidraget med 50 % av bidragsunderlaget enligt tilllämpliga delar av bestämmelserna för anskaffande av permanenta skollokaler. För driftskostnaderna slutligen utgår allmänt driftbidrag med 100 % av de faktiska kostnaderna för löner till skolledare och lärare.

9.3 Förslag rörande finansiering lig yrkesutbildning framdeles

av sko-

9.3.1 Skogsinstituten

Kommittén har i sitt betänkande SOU 1965:67 föreslagit, att såväl skogsskolorna som skogsmästarskolan — skogsinstitut enligt förslag i detta betänkande — skall förbli statliga skolor. Konsekvenserna av detta förslag blir att staten även framdeles skall ansvara för finansieringen av dessa skolor, såväl vad gäller investeringar som driftskostnader. Detsamma gäller även utbildningen av lärare för skogsbrukets yrkesskolor. Den framtida skogsteknikerutbildningen skulle enligt kommitténs förslag i annat sammanhang i detta betänkande komma att bestå av tre terminers obligatorisk grundläggande utbildning samt frivillig vidareutbildning under kurser om högst en termin, vilken senare utbildning i regel skulle genomgås först sedan vederbörande elever under någon tid varit yrkesverksamma. Då denna vidareutbildning skall utgöra en påbyggnadsutbildning på den grundläggande skogsteknikerutbildningen är det givet, att staten bör svara för finansieringen av densamma. Den fortbildningsverksamhet, som bedrives dels vid skogsmästarskolan och dels vid skogsskolan i Hällnäs har som ovan sagts till huvudsaklig del bekostats av kursavgifter, erlagda av arbetsgivarna. Fortbildningsverksamheten måste emellertid enligt kommitténs mening

betraktas ur en vidare synvinkel än det enskilda företagets särskilda behov och intressen. Fortbildning kommer att krävas för praktiskt taget all befälspersonal inom skogsbruket. Detta bekräftas av erfarenheterna från den hittills mera på försök bedrivna fortbildningen. Kommittén har i annat sammanhang i detta betänkande uttalat att grundutbildning och fortbildning måste betraktas som en sammanhängande helhet. I överensstämmelse med denna uppfattning förordar kommittén, att huvudmannen — staten vid skogsinstituten — anordnar fortbildningskurser, öppna för alla, som genomgått skogsteknikerkurs respektive skogsmästarkurs eller förvärvat likvärdiga kunskaper. Undervisningen bör i princip vara avgiftsfri. Skulle emellertid en fortbildningskurs komma till stånd genom begäran från en eller flera arbetsgivare och med företrädesrätt för deltagande för anställda hos dessa arbetsgivare bör kurskostnaderna betalas av vederbörande arbetsgivare. Man torde kunna förutsätta att eleverna i sådana kurser erhåller full lön samt eventuellt även ersättning för merkostnader för vistelse på skolorten under kursen. Accepterar man den uppfattningen, att grundutbildning och fortbildning bör utgöra en sammanhängande helhet är det logiskt att kräva att deltagare i fortbildningskurser skall erhålla studiehjälp likaväl som elever i grundutbildning. Elever vid skogsmästarskolan och skogsskolorna är berättigade att erhålla studiemedel enligt samma grunder som studerande vid universitet och högskolor. Då skogsinstituten skall ersätta dessa skolor är det givet att eleverna i skogstekniker- och skogsmästarkurserna även kommer att tilldelas studiemedel. På grund av studiemedelsystemets konstruktion torde det inte vara lämpligt att tilldela deltagare i fortbildningskurser vid skogsinstituten studiemedel,

217 lösningen av deras studiehjälpsproblem får sökas på andra vägar. Principen bör vara att kursdeltagarna av statsmedel erhåller bidrag, som täcker inkomstbortfall under kurstiden och de merkostnader som är oundgängligen nödvändiga för deltagande i kursen. Då fortbildning framdeles blir nödvändig för de allra flesta yrkesutövare inom olika yrken och branscher bör frågan om studiehjälp till deltagare i fortbildningsverksamhet lösas efter enhetliga grunder. I propositionen 1967:85 angående vissa åtgärder inom vuxenutbildningens område framhåller chefen för ecklesiastikdepartementet att undersökningar pågår i syfte att förändra studiefinansieringssystemet för vuxenutbildningen. Kommittén vill understryka, att dessa undersökningar även bör omfatta fortbildningen och att därefter förslag framlägges för riksdagen om ekonomiskt stöd åt deltagare i fortbildningsverksamhet. I avvaktan på att så skall ske avstår kommittén från att framlägga separata förslag rörande studiestöd ät deltagare i fortbildningskurser vid skogsinstituten. 9.3.2 Skogsbruksskolorna

Kommittén har i sitt förra betänkande uttalat, att yrkesutbildningen för skogsbruket bör bli ett inslag i samhällets engagemang för att ge ungdomen liksom även vuxna utbildning för kommande yrkesarbete. Skogsbruksskolorna måste enligt detta betraktelsesätt bli en del av vårt skolsystem på det gymnasiala åldersstadiet och berättigade till ekonomiskt stöd från statens sida enligt samma normer som gäller eller kan komma att gälla för stöd till andra yrkesskolor eller yrkesutbildande linjer på samma åldersstadium. I det nämnda betänkandet har kommittén föreslagit att huvudmannaskapet för skogsbruksskolorna skall överflyttas från skogs-

vårdsstyrelserna till landstingskommunerna och i detta betänkande föresläs, att den centrala tillsynen av skolorna skall övertas av skolöverstyrelsen. Med hänvisning till dessa förslag förordar kommittén att statsbidrag skall utgå till skogsbruksskolorna enligt i huvudsak samma grunder som tillämpas för bidrag till centrala yrkesskolor, för vilka landstingskommun är huvudman. Skulle framdeles de tre skolformerna på det gymnasiala åldersstadiet, nämligen gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan, komma att integreras till en enda skolform förutsätter kommittén, att de linjer, som skall ge yrkesutbildning för skogsbruk, kommer att jämställas med andra yrkesutbildande linjer ifråga om statligt ekonomiskt stöd. Enligt de av kommittén förordade grunderna för statsbidragstilldelningen skulle statsbidrag till anskaffande av permanenta lokaler för skogsbruksskolorna komma att utgå med 50 procent av bidragsunderlaget och för provisoriska lokaler med högst 325 kr på m2, till anskaffande av elevhem med 50 procent av bidragsunderlaget, till anskaffande av första uppsättningen av stadigvarande undervisningsmateriel med 90 procent av de godkända kostnaderna och till driftskostnader med 100 procent av de faktiska kostnaderna för löner till skolledare och lärare. Underlaget för statsbidrag till investering i permanenta skollokaler beräknas efter nettogolvytan av lokaler för undervisning, förvaring av skolmateriel, administration samt skolmåltidsverksamhet och uppehållsrum för elever. Kommittén anser sig inte böra föreslå någon ändring av de gällande reglerna men vill framhålla att eleverna vid skogsbruksskolorna på grund av sina praktiska övningar i arbete i skogen behöver utrymmen i skolbyggnad eller elevhem för torkning av arbetskläder.

218 Sådana torkrum bör anses vara för undervisningen nödvändiga utrymmen och deras yta inräknas i bidragsunderlaget för anskaffande av skollokaler respektive elevhem. Kommittén vill emellertid i detta sammanhang erinra om att det kvadratmeterpris, som enligt författningarna tillämpas vid framräkning av bidragsunderlaget, ursprungligen bestämdes huvudsakligen med hänsyn till byggnader för den obligatoriska skolan, uppförda under idealiska förhållanden, och därför inte utgör något realistiskt genomsnitt för skolbyggnader inom de skilda skolformerna. En justering av grundbeloppet för bidragsunderlaget ter sig motiverad. Flertalet skogsvårdsstyrelser h a r efter medgivande av Kungl. Maj:t upptagit lån för finansiering av byggen för skogsbruksskolor utöver de bidrag, som kunnat erhållas. För amortering av sådana lån kan som ovan sagts lämnas statsbidrag ur skogsvårdsstyrelsernas omkostnadsanslag. Kommittén förutsätter att, innan landstingskommunerna övertar huvudmannaskapet för skogsbruksskolorna, förhandlingar mellan staten, skogsvårdsstyrelserna och landstingskommunerna äger rum för reglering av de ekonomiska förhållanden, vilka uppstår som följd av överförandet av huvudmannaskapet. Härvid bör överenskommelser kunna träffas i varje särskilt fall om återbetalningen av upptagna lån. Det sammanlagda återstående lånebeloppet utgjorde den 1 juli 1966 5 356 000 kr. Vad som skall förstås med stadigvarande undervisningsmateriel kommer enligt gällande regler för yrkesskolväsendet att bestämmas av skolöverstyrelsen. Kommittén vill emellertid för sin del förorda, att maskiner avsedda för användning i undervisningen vid skogsbruksskolorna skall anses vara stadigvarande undervisningsmateriel,

även om utbyte av sådana maskiner måste ske relativt ofta på grund av den tekniska utvecklingen. Driftbidraget skall ge full ersättning för löner till skolledare och lärare men inte till annan personal vid skolorna. Till gymnasier och fackskolor skall enligt gällande bestämmelser bidrag kunna utgå med ett schablonmässigt beräknat belopp för löner till biträdespersonal, bibliotekspersonal, institutionstekniker m fl. Beloppet har för närvarande fastställts till 1 000 kr p e r klass och 15 000 kr per skolenhet. Kommittén föreslår att även skogsbruksskolorna skall erhålla sådant schablonbidrag enligt samma grunder som för gymnasier och fackskolor. Om skolöverstyrelsen i enlighet med kommitténs förslag blir central tillsynsmyndighet för skogsbruksskolorna kommer medel för statsbidragen till dessa skolor att utanordnas från anslag under ecklesiastikdepartementets huvudtitel. Enligt nu tillämpad uppdelning av anslagen skulle investeringsbidrag komma att utgå från anslaget till Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m m samt övriga bidrag från anslaget till Bidrag till driften av kommunala gymnasiala skolor. De allmänna villkoren för erhållande av statsbidrag blir desamma som för övriga yrkesskolor under skolöverstyrelsens överinseende. Dessa villkor är, att skolan är anordnad enligt bestämmelser i den stadga som kommer att gälla för skogsbrukets yrkesskolor, att skolans huvudman förbundit sig att svara för de med skolans anläggning och drift förenade kostnaderna, i den mån de inte täcks av statsbidrag eller andra inkomster, samt att huvudmannen ställer sig till efterrättelse de övriga föreskrifter avseende skolan som Kungl. Maj:t eller skolöverstyrelsen utfärdar. Undervisningen vid skogsbruksskolor-

219 nas ordinarie kurser skall vara kostnadsfri för eleverna. För bostad och kost i elevhem bör eleverna erlägga avgifter som täcker huvudmannens självkostnader för inackorderingen. Eleverna är berättigade att erhålla studiebidrag i enlighet med bestämmelserna i .studiehjälpsreglementet. Därutöver bör de tilldelas bidrag för inköp av arbetskläder för användning vid de praktiska övningarna i skogsarbete, en utgift som annars kan bli ganska betungande för eleverna. Medel för ändamålet torde huvudmännen kunna erhålla genom ersättning för arbete som eleverna under färdighetsträningen utför för skogsägare i trakten. Inkomster av sådant arbete som utföres av elever i sammanhållen utbildning vid skogsbruksskola bör få disponeras av skolan, vars styrelse bör äga rätt att av dessa medel utdela arbetspremier till eleverna.

9.3.3 Bidrag till handledning vid färdighetsträning utanför skolan

Kommittén har i sitt förra betänkande föreslagit, att grundutbildningen vid skogsbruksskolorna i regel skall bli sammanhållen vid skolorna men att om ett företag vill ställa sig till förfogande som praktikvärd detta bör medges. Enligt nu gällande regler kan ett företag, som anordnar praktikskeden för elever vid skogsbruksskola, erhålla statsbidrag för kostnaderna för elevernas handledning med 13 000 kr per år och undervisningsavdelning om minst 8 elever. Kommittén förordar att statsbidrag för detta ändamål utgår även framdeles men att det inte knytes till avdelning utan till elev. Bidragets storlek bör anpassas efter de regler, som kominer att fastställas för bidrag till kostnaderna för undervisning i yrkesarbete vid inbyggd skola inom industriföretag. Bibehålies totalsumman 13 000 kr per undervis-

ningsavdelning och åtta elever som normalantal för en avdelning skulle bidraget för varje elev komma att utgå med en åttondel av 13 000 kr. Förutsättningen för, såväl att elev skall få undergå färdighetsträning hos företag som att statsbidrag skall kunna tilldelas, måste vara, att företaget kan ställa av den centrala tillsynsmyndigheten godkänd handledare till förfogande för ledning av färdighetsträningen. Alla kostnader för handledningen skall bestridas av företaget. Kommittén förutsätter, att elev erhåller ersättning för utfört arbete, varvid studiebidraget torde komma att reduceras med hänsyn härtill. Företaget bör vara skyldigt att ordna logi och kost, för vilket eleven erlägger avgift enligt självkostnadsprincipen.

9.3.4 Bidrag till enskild skoglig yrkesskola

Enskild skoglig yrkesskola bör få kunna inrättas efter medgivande av Kungl. Maj:t som också bör äga besluta huruvida statsbidrag till skolan skall utgå och i så fall efter vilka grunder.

9.3.5 Bidrag till av skogsvårdsstyrelserna anordnad fortbildningsverksamhet

Enligt kommitténs förslag i dess förra betänkande skall skogsvårdsstyrelserna vara huvudmän för den fortbildningsverksamhet, som ordnas för personer som genomgått grundutbildning respektive vidareutbildning vid skogsbruksskolorna eller som förvärvat jämförliga kunskaper och färdigheter. Statsbidrag till denna utbildningsverksamhet bör lämnas efter i huvudsak samma grunder som tillämpas för bidrag till vad som nu kallas vidareutbildningskurser. Bidrag bör således lämnas till av vederbörande centrala tillsynsmyndighet — i detta fall skogsstyrelsen — godkända

220 kostnader för arvoden och reseersättningar till lärare som medverkar vid kurserna, till andra direkta kurskostnader samt till studiehjälp åt deltagarna i kurserna. I avvaktan på att frågan om ekonomiskt stöd åt deltagare i fortbildningsverksamhet inom skilda områden skall kunna lösas enligt generella riktlinjer torde nuvarande regler om ersättning till deltagare i skogsvårdsstyrelsernas s k vidareutbildningskurser böra tillämpas. Det innebär att deltagarna skall erhålla dels traktamentsstipendium, dels stipendium för förlorad arbetstid och dels resekostnadsersättning. Beloppen av traktamentsstipendium och övriga stipendier bör anpassas efter penningvärdets förändringar och den genomsnittliga lönenivån inom skogsbruket. Inom skogsvårdsstyrelsernas nuvarande vidareutbildningsverksamhet kan anordnas arbetsmarknadspolitiskt moti-

verade omskolningskurser med bidrag från anslag, som disponeras av arbetsmarknadsstyrelsen. Till elever i sådana kurser utgår ekonomiskt stöd med högre belopp än vid kurser, anordnade med statsbidrag frän anslaget till skogsbrukskurser. Kommittén förutsätter, att om arbetsmarknadspolitiskt motiverad vuxenutbildning kommer att äga rum inom ramen för skogsvårdsstyrelsernas fortbildningsverksamhet, deltagarna i sådan utbildning och eleverna i fortbildningskurserna kommer att erhålla ekonomiskt stöd enligt samma grunder. Då skogsvårdsstyrelserna skulle bli huvudmän för fortbildningsverksamheten torde statsbidrag till denna verksamhet böra utanordnas frän anslag under jordbruksdepartementets huvudtitel. Det nuvarande anslaget Bidrag till vissa skogsbrukskurser kan eventuellt omändras till ett anslag för Bidrag till fortbildningsverksamhet.

K A P I T E L 10

Kostnadsberäkningar och tidsplan för förslagens genomförande

10.1 Förutsättningar räkningar

för

kostnadsbe-

Kommittén har tidigare, i kapitel 9, redovisat sina förslag beträffande finansierings- och statsbidragsfrågor. Enligt dessa förslag skall staten som huvudman helt svara för finansieringen av investeringar och driftkostnader för verksamheten vid dels skogsinstituten, dels lärarutbildningen för skogsbrukets skolor. Samtidigt har kommittén förordat, att statsbidrag till skogsbruksskolorna skall utgå enligt i huvudsak samma grunder som tillämpas för bidrag till centrala yrkesskolor, för vilka landstingskommun är huvudman. Kommittén har därvid förutsatt, att de ekonomiska förhållandena beträffande bl. a. skolbyggnader, vilka föranledes av ändrat huvudmannaskap, skall regleras genom förhandlingar mellan staten, skogsvårdsstyrelserna och landstingen innan de sistnämnda övertar huvudmannaskapet för skogsbruksskolorna. Med hänsyn härtill kan kostnadsberäkningar för verksamheten vid skogsbruksskolorna inte framläggas i detta betänkande. Den föreslagna koncentrationen av verksamheten torde dock medföra att de totala kostnaderna reduceras i jämförelse med nuläget. Effekten av prisstegringar torde också minskas om kommitténs förslag förverkligas. Kostnadsberäkningarna för skogsinstituten utgår från den kapacitet, som angivits i kapitel 1 (1.3). Lönerna har beräknats enligt näst högsta löneklassen

för respektive befattning (lönetabeller för 1967). Omkostnaderna har uppskattats med ledning av de senaste årens verksamhet vid skogsmästarskolan och skogsskolorna. Investeringskostnaderna har preliminärt beräknats i samråd med byggnadsstyrelsen. Hyreskostnaden för skogsteknikerkursen i Värnamo har uppskattats med ledning av nuvarande hyresbelopp för skogsvårdsstyrelsens utnyttjande av lokaler i den centrala yrkesskolan. För skogsinstituten i Skinnskatteberg och Sollefteå har hyresinkomsterna från eleverna beräknats till 1 000 kr. netto per år och rum. 10.2

Investeringar

Kostnaderna för investeringar vid norra och mellansvenska skogsinstituten har preliminärt uppskattats på grundval av det lokalbehov, som anges i kapitel 1. För alternativet med om- och tillbyggnad skulle investeringarna i Skinnskatteberg dra en kostnad av 4,4 milj kr och i Sollefteå 3,9 milj kr. Kostnaden vid nybyggnad för det mellansvenska skogsinstitutet har enligt samma grunder uppskattats till 7,6 milj kr eller 3,2 milj kr mera än för om- och tillbyggnad i Skinnskatteberg. Vissa ändringsarbeten vid Värnamo yrkesskola bedöms kosta 100 000 kr. För inventarier och komplettering av undervisningsmateriel uppskattas medelsbehovet uppgå till 350 000 kr. i Sollefteå, 450 000 kr. i Skinnskatteberg (inkl. maskinteknisk undervisningsma-

222 teriel vid Farna kursgård) samt 200 000 kr. i Värnamo eller sammanlagt 1 000 000 kr. Vid nybyggnad för det mellansvenska skogsinstitutet uppskattas kostnaderna för inredning och utrustning till 1 milj kr. De totala investeringskostnaderna för olika alternativ har sammanställts i tabell 10.1. Tabell 10.1 Uppskattade investeringskostnader för skogsinstituten MellanSverige Kostnadsgrupp

SollefVärnateå Skinnmo Annan skatteort berg

skogsmästarskolan samt uppförande av skogsbrukets centrala maskinskola inte bör utföras; för dessa lokaler h a r byggnadsstyrelsen under år 1966 utarbetat byggnadsprogram, varvid byggnadskostnaderna uppskattats till respektive 1,35 och 4,60 milj kr eller sammanlagt 5,95 milj kr. Värdet av befintliga skolanläggningar har inte uppskattats i detta sammanhang. Slopandet av tidigare i princip beslutade projekt samt friställningen av de nuvarande skogsskolorna representerar ett så betydande kapitalvärde, att kommittén anser nu föreslagna investeringar vara välmotiverade även från ekonomiska synpunkter.

milj. kr Byggnader (totalt) Inredning och utrustning . Summa

10.3 3,90

4,40

7,6

0,10

0,35

0,45

1,0

0,20

4,25

4,85

8,6

0,30

Driftkostnader

10.3.1 Avlöningar

Kommitténs förslag innebär att tillbyggnad av elevhem och garage vid

Kostnaderna för avlöningar har beräknats uppgå till ca 1 500 000 kr. (tab. 10.2), vilket är omkring 150 000 kr. lägre än motsvarande belopp vid nuvarande förhållanden.

Tabell 10.2 Avlöningar Personalgrupp

Sollefteå

Undervisning Rektor

vid

skogsinstituten

Skinnskatteberg

Värnamo

184 368 28 368 69 480

214 224 226 260 51 492 91 200

181 008 27 204 68 400

67 380 120 132 214 224 591 636 107 064 229 080

342 492

650 556

336 468

1 329 516

21 648 19 404 17 484

28 776 20 496 18 276 16 452

20 496 18 276 16 452

28 776 62 640 55 956 50 388

67 380 59 856

60 276 Lektor (jägm.) Adjunkt Assistent Timlärare Summa Administration Kanslist Kansliskrivare Kontorist Kontorsbiträde

Summa

58 536

84 000

55 224

197 760

Totalt

401 028

734 556

391 692

1 527 276

222 10.3.2 Omkostnader

Omkostnaderna för verksamheten vid skogsinstituten har uppskattats till sammanlagt 782 000 kr. enligt tabell 10.3. I stater för skogsmästarskolan och statens skogsskolor är för motsvarande ändamål upptaget 812 000 kr. för budgetåret 1966/67. Utbildningsverksamheten vid skogsinstituten kommer att överstiga kapaciteten vid skogsmästarskolan och skogsskolorna med ca 25 %. Trots detta beräknas kommitténs förslag innebära en minskning av lönekostnaden med 150 000 kr. per år, medan omkostnaderna skulle kunna bibehållas vid nuvarande nivå.

10.4 Tidsplan rande

för förslagens

genomfö-

10.4.1 Överförande av ledningen till skolöverstyrelsen

Kommittén förslår att skolöverstyrelsen skall överta den centrala tillsynen över skogsbruksskolorna och skogsinstituten samt lärarutbildningen för den skog-

liga yrkesundervisningen den 1 juli 1970. Det förutsattes, att tillsynen över jordbrukets yrkesutbildning överföres till skolstyrelsen vid samma tidpunkt. Tabell 10.3 Omkostnader tuten

vid

skogsinsti-

Skogsinstitut Delpost

SkinnSollefskatte- Värna- Sumteå mo ma berg 1 000-tal kronor

Sjukvård m.m. Reseersättningar Bränsle, lyse och vatten . Övriga expenser Elevernas övningar Undervisningsmateriel. . . . övriga utgifter Inträdesprov . Hyra

30 30

50 50

30 20

Bruttokostnad

110 100 100 75 932

Avgår för hyra av elevrum.

100 Nettokostnad

150 222

10.4.2 Verksamheten vid skogsinstituten Åtgärd Riksdagsbeslut Organisationsplaner utarbetas Om- och tillbyggnader Avveckling av nuvarande skogsskolor ansökan elever elever antas sista kompletteringskurserna sista skogsskolekurs Skogsinstituten ansökan elever elever antas första kurs

Tid Våren 1968 Juli 1968—december 1969 Påbörjas hösten 1969 1 oktober 1968 20 december 1968 Januari—oktober 1969 1 november 1969—15 oktober 1970 1 april 1970 15 juni 1970 Augusti 1970—december 1971

K A P I T E L 11

Sammanfattning

Kap 1. Utbildningen

vid

skogsinstituten

I sitt första betänkande framlade kommittén förslag till utbildningsgång för den skogliga yrkesutbildningen, enligt vilket utbildningen vid skogsskolorna skulle bygga på den ett-åriga grundutbildningen vid skogsbruksskolorna. Kompletteringskurserna för inträde i skogsskola föreslogs avskaffade. Skogsskoleutbildningen skulle bli gemensam för samtliga elever, linjedelning skulle inte förekomma. Genomgång av skogsskola skulle kvalificera för tillträde till sista ledet i utbildningsgången, skogsmästarskolan. Denna skola förutsattes komma att fortsätta sin verksamhet efter i stort sett samma riktlinjer som hittills. Möjlighet för inträde i densamma ansågs därför även framdeles böra stå öppen för elever med annan utbildning än skoglig, förutsatt att de hade erforderlig skoglig praktik och genomgått preparandkurs för inträde i skogsmästarskolan. Remissbehandlingen av dess första betänkande har inte givit kommittén anledning att föreslå ändring av förslaget till utbildningsgång. I kap 1 framlägger kommittén förslag till uppläggning och innehåll av utbildningen i de två sista leden av den nämnda utbildningsgången, d v s motsvarigheten till den nuvarande utbildningen vid skogsskolorna och skogsmästarskolan. Förslaget innebär såväl innehållsmässiga som organisatoriska och terminologiska för-

ändringar, jämfört med nu rådande förhallanden. Kommittén föreslår, att benämningarna skogsskola och skogsmästarskola avskaffas och ersattes med termen skogsinstitut. Vid skogsinstituten skall förekomma utbildning, som ersätter dels den nuvarande skogsskoleutbildningen och dels den nuvarande utbildningen vid skogsmästarskolan. Den förstnämnda utbildningen föreslås erhålla namnet skogsteknikerkurs och de elever, som genomgått denna, skulle få rätt att använda examenstiteln skogstekniker. Den sistnämnda utbildningen skulle kallas skogsmästarkurs och de från densamma utexaminerade skulle i likhet med vad som nu gäller vid skogsmästarskolan ha rätt att använda examenstitein skogsmästare. Kommittén föreslår, att samtliga nuvarande statliga skogsskolor nedlägges och ersattes med tre skogsinstitut i respektive Sollefteå, Skinnskatteberg och Värnamo. Skogsteknikerkurs skall anordnas vid samtliga institut men skogsmästarkurs endast vid institutet i Skinnskatteberg. Vid detta anordnas även preparandkurs för inträde i skogsmästarkursen för elever, som inte äger skoglig yrkesutbildning. Utbildningen i skogsteknikerkursen skall kvalificera för yrkesverksamhet i arbetsledande eller andra funktioner på motsvarande nivå hos myndigheter, organisationer, bolag m fl arbetsgivare. Utbildningen skall syfta till att meddela

225 sådana kunskaper och färdigheter i skogliga ämnen, ekonomi, administrativa göromål, personalledning och rådgivning, att de utbildade efter normal introduktion i respektive arbetsgivares verksamhetsområde kan planlägga och leda allmänt förekommande arbeten i beståndsanläggning, beståndsvård och drivning (avverkning och transport). Därjämte skall skogsteknikerkursen ge erforderlig grund för speciella befattningar samt kvalificera för inträde i skogsmästarkurs. Skogsteknikerkursen föreslås omfatta en tid av tre terminer. Undervisningen blir gemensam för samtliga deltagare. Följande ämnen skall förekomma, nämligen svenska, matematik, fysik och kemi, skogsproduktion, skogsteknik, mätningslära, virkeslära, företagsekonomi, personalledning och naturvård. Därjämte bör ett främmande språk, helst engelska, kunna få tillväljas. Som påbyggnad på skogsteknikerkursen föreslås vidareutbildning för specialuppgifter i kurser om högst en termin. Redogörelse härför lämnas i kap 3 om vuxenutbildning. Skogsteknikerkursen föresläs tillhöra grundskolans kompetensområde, d v s genomgång av grundskolan ger behörighet för tillträde till kursen. Betyg från särskild kurs i matematik i årskurs 9 skall utgöra ett särskilt kompetenskrav. Ifråga om fackliga förkunskaper skall krävas genomgång av ett-årig grundutbildning vid skogsbruksskola samt därjämte tio månaders praktik, förvärvad på större arbetsplatser, där erfarenheter av värde för den kommande utbildningen och verksamheten kan förvärvas. Praktiken behöver således inte förläggas enbart till arbetsplatser inom skogsnäringen. Praktik under ytterligare tolv månader skall räknas som merit. Intagningen till kursen skall grundas på dels betyg, dels psykologiska prov. Skogsmästarkursen skall enligt kom15—714819

mittens förslag meddela sådana kunskaper och färdigheter i biologiska, tekniska och ekonomiska frågor r ö r a n d e skogsbruk och träförädling, att de utbildade efter introduktion i respektive arbetsgivares verksamhetsfält kan lösa normalt förekommande arbetsuppgifter i förvaltnings-, specialist- och stabstjänst eller också h a n d h a egen rörelse inom skogsbruk eller träförädling. Den totala lärotiden för skogsmästarkursen föreslås bli tre terminer liksom för närvarande. Följande ämnen ingår i kursen, nämligen matematik, fysik, mätningslära, skogsproduktion, skogsteknik, skogsekonomi, förvaltningslära, träförädling, planläggningsteknik och naturvård. För inträde i skogsmästarkursen fordras antingen genomgång av skogsteknikerkurs eller också annan sådan utbildning, som styrelsen för skogsinstituten finner utgöra en acceptabel grundval för studier vid kursen. I det sistnämnda fallet fordras även genomgång av preparandkurs, som anordnas vid skogsinstitutet i Skinnskatteberg och som är avsedd att ge sådana sökande erforderliga kunskaper i skogsskötsel, skogsteknik och skogsmätning. Dessutom fordras praktik under två år. Kommittén föreslår, att den årliga utbildningsvolymen skall bli 96 elever i skogsteknikerkurs och 32 elever i skogsmästarkurs. Skogsinstituten skall drivas som internat. Lärarpersonalen vid skogsinstituten skall bestå av lektorer, adjunkter och timlärare. Lektorerna förutsattes meddela huvudparten av undervisningen i skogsmästarkursen. Sammanlagt skulle lärarpersonalen vid instituten komma att uppgå till 3 rektorer, 4 lektorer och 13 adjunkter. Härtill kominer behov av timlärare för undervisningen i vissa ämnen. Kommittén föreslår vidare, att vid varje institut anställes en assistent med uppgift att vid respektive kurs bi-

226 träda lärarna vid förberedelsearbeten för undervisningen. F ö r dessa tjänster erfordras inte pedagogisk utbildning.

Kap 2. Samordning skogsbruksutbildning

av jordbruks-

och

Kommittén föreslår i detta kapitel införande av integrerad utbildning i jordbruk och skogsbruk för personer, som avser att ägna sig åt yrkesverksamhet inom den kombinerade företagsformen jordbruk—skogsbruk. Förslagen avser såväl grundutbildning som vidareutbildning. Det är fråga om en försöksutbildning för att utröna om intresse och underlag finns för en dylik utbildningsform. Grundutbildningen bör enligt förslaget genomföras under tre terminer. Ifråga om jordbruket skall utbildningen ge eleverna i stort sett samma kunskaper och färdigheter som erhålles genom deltagande i grundläggande praktiskteoretisk yrkeskurs om 42 veckor vid lantbruksskola. Eleverna skall alltså erhålla grundläggande kunskaper i jordbrukets biologiska, tekniska och ekonomiska betingelser samt beredas möjlighet att följa olika produktionsgrenars praktiska genomförande. Eleverna skall vidare tränas i användning av traktorer och andra vanligen förekommande maskiner samt i lantbruksarbetenas genomförande under skiftande betingelser. Ifråga om skogsbruket skall målet för undervisningen vara i huvudsak detsamma som för den av kommittén i dess förra betänkande föreslagna ett-åriga grundutbildningen. Det innebär, att eleverna efter genomgången kurs skall kunna utföra arbeten i beståndsanläggning och beståndsvård samt i avverkning och sammanföring, kunna sköta för dessa arbeten nödvändiga redskap, vara insatta i övriga mera allmänt förekom-

mande skogsarbeten, ha förståelse för sambandet mellan olika arbetsuppgifter samt ha kännedom om skogsbruket som näringsgren. På denna integrerade grundutbildning bör sedan byggas integrerad vidareutbildning för företagare och anställda. Företagarutbildning för jordbruk— skogsbruk föreslås anordnad enligt två system av olika omfattning på samma utbildningsnivå. En utbildning av mindr e omfattning anordnas genom en företagsekonomisk specialkurs inriktad på det kombinerade företagets förhållanden. En utbildning av något större omfattning anordnas genom sammansmältning av förkortad driftsledarkurs på jordbrukarsidan med de ekonomiska momenten i företagarutbildning på skogsbrukssidan enligt kommitténs förslag i dess förra betänkande. Dessa kurser kan givetvis genomgås även av anställda men särskilt för denna yrkeskategori föreslås anordnande av kurser i maskinskötsel tillrättalagda för det kombinerade företagets förhållanden.

Kap 3. Vuxenutbildning bruket

inom

skogs-

Vuxenutbildning användes i kapitlet som sammanfattande beteckning på såväl vidareutbildning vid skogsbruksskolor och skogsinstitut som fortbildning vid dessa utbildningsanstalter och i skogsvårdsstyrelsernas regi. Termen vuxenutbildning är emellertid inte fullt adekvat, eftersom ett begränsat antal elever i vidareutbildningskurser vid skogsbruksskolorna kommer att tillhöra det gymnasiala åldersstadiet, medan eleverna i skogstekniker- och skogsmästarkurserna samt huvudparten av deltagare i fortbildningsverksamheten är vuxna.

227 Kommittén anser, att vuxenutbildningen vid skogsbruksskola och skogsinstitut bör koncentreras till specifikt skogliga ämnen såsom maskinlära i samband med undervisning om användningen av allmänt förekommande maskiner inom skogsbruket, arbetsorganisation och planläggning av olika arbeten. Specialutbildning för teknisk personal i arbetsledande eller förvaltande uppgifter och annan mer specialistbetonad utbildning bör förläggas till industriföre tag eller utbildningsanstalter, som äger lämpliga resurser för ändamålet. Vuxenutbildningen vid skogsbruksskolorna skulle komma att bestå av avkortad grundutbildning för dels skogsarbetare och skogsbrukare utan skolmässig grundutbildning och dels för personer, vilka genomgått mera omfattande utbildning såsom minst fackskola, vidareutbildning till företagare, maskinförare och förman, varom kommittén framlagt förslag i sitt förra betänkande, samt fortbildning, varmed förstås sådan utbildning som har till syfte att hålla yrkesverksamma personer a jour med förändringarna inom näringslivet. Ifråga om fortbildningen bör stor frihet medges beträffande kursernas längd och undervisningsformerna. Målet för undervisningen vid varje kurs bör dock klart fixeras på förhand och lärostoffet anpassas därefter. Vuxenutbildningen vid skogsinstituten skulle komma att utgöras av vidareutbildning för personer, som genomgått skogstekniker- eller skogsmästarkursen eller har förvärvat kunskaper och färdigheter, som gör det möjligt för dem att följa undervisningen vid en fortbildningskurs. Med skogsteknikerkurs respektive skogsmästarkurs jämställes under en övergångstid genomgång av skogsskola respektive skogsmästarskolan. Vidareutbildningen skulle genomför a s vid kurser av högst en termins

längd och avse utbildning för specialuppgifter inom skogsbruket såsom tekniska assistenter, transportledare, specialisttjänster inom skogsproduktion m fl. Undervisningsplaner, som använts vid av domänverket och vissa bolag anordnade utbildningskurser, anser kommittén kunna tjäna som underlag för utarbetande av kursplaner för denna vidareutbildning. Förslag till kursplaner bör utarbetas av styrelsen för skogsinstituten i samråd med berörda organ inom skogsbruket. För deltagande i vidareutbildningskurs bör vederbörande elev ha genomfört minst ett års praktik efter avlagd examen från skogsteknikerkursen. Vidareutbildningen och fortbildningen av skogstekniker och skogsmästare bör åligga skogsinstituten. Den bör bli en normal del av institutens verksamhet och fördenskull ges ändamålsenliga förutsättningar för dess genomförande. Huvudman för fortbildningen av skogsarbetare och företagare förutsattes bli skogsvårdsstyrelserna.

Kap. 4 Utbildningens skogsbruksskolorna

organisation

vid

Kommittén erinrar inledningsvis om att den nuvarande organisationen för ledning av skogsbruksskolornas verksamhet i respektive län till stor del är betingad av förutsättningar, som inte längre är för handen. Utvecklingen med koncentration av utbildningen till en skola i flertalet län gör det enligt kommitténs uppfattning inte längre nödvändigt med ett särskilt organisatoriskt led mellan skogsbruksskolans styrelse och dess rektor. De arbetsuppgifter avseende grund- och vidareutbildning, som nu åligger utbildningssektioner och utbildningsledare, torde kunna överfö-

228 ras på rektorerna. Viss förstärkning av skolornas arbetskraft för kontorsgöromål torde komma att erfordras i samband därmed. I län med flera skolor bör de verkställande uppgifterna i fråga om verksamhetens samordning kunna h a n d h a s av rektorn vid en av skolorna. Detta förslag innebär en minskning av arbetsuppgifterna för skogsvårdsstyrelserna, men kommittén anser sig inte ha anledning att utreda följdverkningarna för deras organisation. Undervisningen vid skogsbruksskolorna skall enligt kommitténs förslag meddelas av ämneslärare (motsvarande adjunkter), yrkeslärare och timlärare. Vid skolor med plats för minst två klasser i grundutbildning föreslås tjänster för de förstnämnda böra inrättas. Den nuvarande lärargruppen instruktörer föreslås komma att successivt avvecklas. Genom utbildningskomplettering förutsattes de nuvarande instruktörerna få möjlighet att meritera sig för yrkeslärartjänster. På skogsbruksskolor med minst 40 elevplatser bör enligt kommitténs uppfattning tjänster för assistenter inrättas. Uppgiften för dessa skall vara att biträda lärarna med göromål utanför den aktiva undervisningen. Skolstadgans bestämmelser om elevantalet i heltidskurs av verkstadsskolkaraktär föreslås komma att tillämpas på skogsbruksskolorna. En klass skall sålunda normalt bestå av högst 16 elever. För övningarna har kommittén angett behovet av undervisning i mindre grupper genom beräkning av erforderlig lärartid för olika kurstyper. Vid grundkursen förutsattes övningarna komma att bedrivas i grupper om högst ätta elever. Undervisningen vid skogsbruksskolorna föreslås komma att tillämpa de lärotider för grundkursen, som skolarbetstidsutredningen föreslagit för

grundskola och gymnasium. Detta innebär 40 veckors läsår med 35 veckotimmar om 40 minuter. I anslutning härtill har kommittén framhållit att grundkursens lärotider inte bör begränsa varken verksamhetsårets eller den dagliga undervisningens omfattning vid skogsbruksskolorna. Det bör tvärtom framstå som ytterst angeläget att utnyttja skolanläggningarna så effektivt, både med avseende på daglig användningstid och årsbeläggning, som tillgången på personal medger. Kommittén betonar att frågan om färdighetsträningen vid skogsbruksskolornas grundkurser bör särskilt u p p märksammas. Det framhålles, att eleverna under skoltiden måste få delta i avverknings- och skogsvårdsarbeten under realistiska förhållanden. Den nödvändiga koncentrationen av färdighetsträningen till vissa perioder får dock inte drivas längre än vad som frän pedagogiska synpunkter är ändamålsenligt. Det förutsattes att skogsägarna åtar sig en rimlig del av arbetsuppgifterna i samband med elevernas färdighetsträning. Vid lösningen av problem på detta område bedöms yrkesråden kunna göra en betydelsefull insats. För intagning i skogsbruksskolornas grundkurs anses inga andra formella krav böra uppställas än genomgången grundskola. För vidareutbildningskurser föreslås krav på genomgången grundkurs eller motsvarande kunskaper och färdigheter. Vid grundkurs och vidareutbildningskurser föreslås eleverna erhålla betyg enligt femgradig sifferskala. Betygssättningen skall vara stadierelativ. Vid övriga kurser föreslås intyg böra utfärdas om deltagande i kurs. Vid programmering av lokaler för skogsbruksskolor föreslår kommittén att anvisningar för andra yrkesskolor

229 för vuxna skall utgöra grundval. Det särskilda behovet av torkrum och förrådsutrymmen för undervisningsmateriel och arbetsredskap bör uppmärksammas. Till stadigvarande undervisningsmateriel bör enligt kommitténs mening hänföras alla sådana maskiner, som används i undervisningen, även om de måste bytas ut efter några få år.

ment. För vissa givna områden kan felmarginalerna bli stora, eftersom skillnader i utvecklingstakten i olika delar av landet knappast kan beaktas i erforderlig omfattning vid överslagsberäkningarna. Beräkningarna av det årliga rekryteringsbehovet 1970—75 har kommittén ansett böra utgå från följande förutsättningar:

Kap 5. Utbildningsbehov bruket

Ärsavverkning: 70 milj m 3 sk (90 % av tillväxten enligt riksskogstaxeringen 1953—1962). Åtgångstal: 0,15 dagsverken p r m 3 sk. Ärlig arbetstid: 210 dagar. Yrkesverksam tid: 35 är.

inom

skogs-

Medelåldern för skogsarbetarna är högre än för genomsnittet av yrkesverksamma inom andra näringar. Åldersfördelningen för skogsbrukarna visar ett högt antal alltjämt yrkesverksamma inom de övre åldersklasserna. Med hänsyn till den skeva åldersfördelningen hos skogsbrukets arbetskraft och de genomgrip a n d e omställningarna inom praktiskt taget alla arbeten inom skogsnäringen anser kommittén det inte möjligt ställa upp långsiktiga prognoser över utvecklingen på skogsbrukets arbetsmarknad. Den allmänna trenden pekar emellertid mot högre avgång från skogsarbetet på grund av pensionering än vad som ä*r normalt inom andra yrken samt överflyttning av många säsongarbetare till andra yrken. Trots denna överflyttning föreligger över hela landet ett rekryteringsbehov av yngre arbetskraft för att åstadkomma en gynnsammare åldersfördelning. Rekryteringsbehovet bör enligt kommitténs mening beräknas med utgångspunkt från arbetsåtgången inom skogsbruket, vilken ger en säkrare grund för beräkningarna än uppskattningarna av avgången från yrkesverksamhet som skogsarbetare eller skogsbrukare. Bedömningar av omfattningen av avverkningar i framtiden och av mekaniseringsgraden inom skogsarbetet innehåller dock självfallet vissa osäkerhetsmo-

Från dessa förutsättningar har kommittén framräknat ett teoretiskt nyrekryteringsbehov för hela landet av 1 425 heltidsarbetande p r är. Fördelningen på de olika länen redovisas i särskild tabell. Antalet personer med sysselsättning inom skogsbruket kommer dock att bli större än vad de nämnda beräkningarna visar, eftersom en viss del av arbetskraftsbehovet, särskilt inom privatskogsbruket, kommer att fyllas av säsongarbetare. Utbildningsbehovet måste sättas lägre än rekryteringsbehovet, eftersom inte alla nyrekryterade kan förutsättas genomgå skoglig grundutbildning. För vissa arbeten torde inte heller fordras skoglig grundutbildning. Med hänsyn till de pågående rationaliseringarna inom skogsnäringen och den relativt låga nyrekryteringen under senare år har kommittén ansett, att skogsbruksskolorna omkring 1970 bör vara dimensionerade för sammanlagt 900 elever i ettårig grundutbildning samt för 250 elevplatser för vidareutbildning och fortbildning. Ifråga om arbetsmarknaden för den skogsskoleutbildade personalen anser sig kommittén med ledning av gjorda

230 undersökningar kunna räkna med att bolagen kominer att reducera den hos dem anställda personalen med 10 å 15 procent. Domänverket kommer under de närmaste åren att minska kronojägarkåren. F ö r skogsvårdsstyrelserna torde en reduktion av konsulentpersonalen sannolikt komma att ske. I samband med utbyggnad av verksamheten med skogsbruksområden synes skogsägareföreningarnas behov av skogsskoleutbildad personal komma att öka. Pensionsavgangen av skogsskoleutbildade anställda blir fram till mitten av 1970talet lägre än för genomsnittet av andra yrken på grund av åldersfördelningen. Med hänvisning till förslaget oin skogsteknikerutbildningens organisation anser kommittén, att utbildningsorganisationen bör kunna göras så flexibel, att av växlande konjunkturer påkallade förändringar av elevantalet bör kunna genomföras utan svårighet. Kommittén föreslår att för de närmaste åren 96 elever årligen bör antas till skogsteknikerkurserna men avstår från mera långsiktiga prognoser över behovet av skogstekniker. F ö r skogsmästarna h a r arbetsmarknaden under de senare åren varit mera gynnsam än för de skogsskoleutbildade. Arbetsmarknadsstyrelsens prognos 1963 visade fortsatt ökat behov av skogsmästare. Kommittén föreslår att 32 elever årligen skall antas till skogsmästarkursen. På grund av skev åldersfördelning kommer skogsmästarkåren emellertid att växa med ca 100 personer varje femårsperiod fram till 1980. Kap 6. Lokalisering och skogsinstitut

av skogsbruks

skolor

Kommittén har uppställt ett antal kriterier, som måste uppfyllas av de orter, vilka kan komma ifråga för lokali-

sering av skogsinstitut eller skogsbruksskola. Rangordning av dessa kriterier har sedan skett efter kontakter med skoglig sakkunskap. Det främsta kriteriet måste vara tillgång på övningsskogar. Skogsbruket bör omfatta så stora områden, att näringen är av väsentlig betydelse för orten. Övningsskogarna bör uppvisa variationer ifråga om topografi, boniteter, klimat och skogstyper. Olika företagsformer bör finnas företrädda. Tillgång till samhällsservice blir det näst viktigaste kriteriet. Affärer och banker, verkstäder och skolor måste finnas på orten liksom läkare och apotek. Ifråga om affärer uppställes det kravet, att normalt förekommande inköp av konsumtionsvaror måste kunna ske på orten, medan inköp i övrigt bör kunna företas på orter, dit restiden med bil inte överstiger en halvtimme. Behovet av verkstadsservice för skolans maskiner bör kunna tillgodoses utan alltför tids- och kostnadskrävande resor. Högstadium för grundskolan måste finnas på orten och gymnasium på högst sådant avstånd, att eleverna kan resa mellan hemmet och gymnasieorten varje dag. Lokaliseringen bör ske på en ort, som har anknytning till naturliga skogsproduktionsområden. På längre sikt blir detta avgörande för rekryteringen till de skogliga yrkesskolorna. Hänsyn måste tas till befolkningsunderlaget i den trakt, dit en skola skall lokaliseras. Möjlighet till samförläggning med andra skolor måste också vara ett viktigt kriterium. I första h a n d bör samförläggning kunna äga rum mellan skogliga skolor, i andra hand mellan sådan skola samt lantbruksskola eller yrkesskola med maskintekniska linjer. Tillgång till skogsindustrier, sågverk och annan träförädling eller kemisk in-

231 dustri på orten eller på ett avstånd av högst ca 5 mil h a r också ställts upp som ett kriterium för ort, dit skogsinstitut skall förläggas. Slutligen bör givetvis största hänsyn tas till såväl investerings- som driftkostnader. Med utgångspunkt från de nämnda kriterierna har urvalet av orter för förläggning av skogsinstituten skett. Kommittén föreslår, som redan nämnts i kap 1, att tre skogsinstitut ny inrättas, ett i norra Sverige, ett i mellersta Sverige och ett i södra Sverige. Förläggningsorter föreslås bli respektive Sollefteå, Skinnskatteberg och Värnamo. Institutet i Sollefteå föreslås bli samförlagt med skogsbruksskolan därstädes. Institutet i Skinnskatteberg samordnas med den nuvarande skogsmästarskolan därstädes och institutet i Värnamo förutsattes bli samförlagt med en ny skogsbruksskola därstädes. Båda utbildningsanstalterna inrymmes i byggnaderna för landstingets centrala yrkesskola. Som alternativ förläggningsplats för det mellansvenska skogsinstitutet anges Avesta. Kommitténs förslag om lokaliseringen av skogsinstituten och uppläggningen av undervisningen vid dessa grundas p ä den förutsättningen, att befälsutbildningen för skogsbruket skall genomför a s i sin helhet vid skogsinstituten, som bör förses med härtill avpassade resurser. Dessa förslag innebär, att kommittén intar den ståndpunkten, att 1962 års riksdags principbeslut om inrättande av en central maskinskola för skogsbruket inte bör verkställas. De skäl, på vilka detta beslut grundades, är inte längre relevanta. Nuvarande statliga skogsskolor nedlägges. Gammelkroppa privata skogsskola bör enligt kommitténs förslag inte inordnas i den statliga skogsinstitutorganisationen.

Kommittén framlägger inga konkreta förslag rörande vare sig nedläggning eller nyinrättande av skogsbruksskolor. Det bör enligt kommitténs mening ankomma på huvudmännen och tillsynsmyndigheterna att bestämma över skogsbruksskolornas framtida lokalisering. En översiktlig plan, grundad på ekonomiska överväganden och strävan att åstadkomma en ändamålsenlig och jämn fördelning av skolor med hänsyn till rekryteringsunderlag och utbildningsbehov, har emellertid ansetts vara av värde för den framtida regionala planeringen. Därför har kommittén upprättat ett förslag till hur det framräknade utbildningsbehovet — sammanlagt 1 150 elevplatser för hela landet — skulle kunna tillgodoses med avseende på antal skolor och elevplatser i olika län. Kommitténs plan innebär att antalet skogsbruksskolor nedbringas från 43 till 30. 16 av de nuvarande skolorna skulle enligt planen läggas ned och 3 nyinrättas.

Kap 7. Utbildningen av lärare för skogsbrukets yrkesundervisning Kommittén h a r ansett att, ifråga om utbildningstidens längd för varje lärarkategori, dess uppdelning på olika skeden och utformning av läroplaner, kongruens bör eftersträvas med annan utbildning av lärare i yrkesämnen. Om så sker kan lärarutbildningen för skogsbrukets skolor smidigt inpassas i en eventuell framtida samordning av hela eller större delen av lärarutbildningen på yrkesområdet. Självfallet måste dock utbildningen av lärare för skogsbrukets yrkesskolor äga ett sådant innehåll och genomföras på ett sådant sätt, att den väl kommer att motsvara de krav som den skogliga yrkesundervisningen ställer.

232 Kommittén föreslär, att framdeles två olika lärarutbildningskurser skall anordnas, nämligen ämneslärarkurs och yrkeslärarkurs. Vid den förstnämnda skall pedagogisk utbildning ges åt blivande lektorer och adjunkter vid de skogliga yrkesskolorna och vid den sistnämnda skall blivande yrkeslärare erhålla pedagogisk utbildning. Båda kurstyperna skall ge rent pedagogisk utbildning. Den nuvarande lärarkategorien instruktörer föreslås bli sammanslagen med yrkeslärarkategorien, vilket innebär, att de nuvarande kurserna för utbildning av instruktörer slopas. Den fackutbildning, som nu ingår i yrkeslärarkurserna, föreslås förlagd till särskilda kurser utanför lärarutbildningen. För tillträde till ämneslärarkurs skall krävas examen från skogshögskolan och för tillträde till yrkeslärarkurs genomgång av antingen skogstekniker- eller skogsmästarkurs. Den nuvarande adjunktskursen tar i anspråk en tid av 15 veckor. Kommittén föreslår, att utbildningstiden för dess ersättare, ämneslärarkursen, skall utökas till 20 veckor. Kursen inledes med ett skolmässigt skede, omfattande 15 veckor, varefter följer assistentlärartjänstgöring under 4 veckor. Kursen avslutas därefter med ett skolskede om 1 vecka, huvudsakligen ägnat åt repetition och genomgång av erfarenheter från assistentlärartjänstgöringen. Yrkeslärarkursen föreslås ökad från nuvarande 30 veckor till 33 veckor men uppdelad i samma skeden som för närvarande. Kursen inledes med ett skolmässigt skede om 15 veckor, efterföljt av assistentlärartjänstgöring under 10 veckor. Den avslutas med ett skolskede om 8 veckor. Kommittén deklarerar, att varken den fackliga eller den pedagogiska grundutbildningen för lärare kan betraktas som något avslutat helt, kontinuerlig fort-

bildning på dessa huvudområden blir ofrånkomlig, om läraren skall kunna utöva sin yrkesverksamhet på ett tillfredsställande sätt. Med hänvisning härtill föreslår kommittén, att fortbildningen för lärarna vid skogsbrukets yrkesskolor blir obligatorisk och att den betraktas som led i en ständigt fortskridande lärarutbildning. Fortbildningen skall alltså ingå i lärarnas tjänstgöringsskyldighet. Ledningen av fortbildningen bör liksom ledningen av grundutbildningen utövas av skolöverstyrelsen. Den fackliga fortbildningen bör äga rum dels vid särskilda fortbildningskurser och dels genom yrkesstudier hos myndighet, organisation eller företag, vars verksamhet helt eller delvis ägnas åt skogsnäringen. Fortbildningen i fackansluten pedagogik, d v s metodiken för undervisning i varje särskilt fackligt ämne, bör ske separat för lärarna vid skogsbrukets skolor, medan pedagogisk fortbildning i övrigt lämpligen bör ske gemensamt med lärare såväl inom det allmänna skolväsendet som inom övrig yrkesutbildning. Samarbete med länsskolnämndernas lärarfortbildning bör komma till stånd. Lärarkåren vid skogsbruksskolorna omfattar för närvarande ca 225 personer och enligt kommitténs beräkningar skulle en lärarkår av denna storlek också vara tillräcklig för den utbildningsvolym kommittén räknat med. Kommittén anser att en yrkeslärarkurs med ca 15 elever bör anordnas varje år. Antalet tjänster för ämneslärarutbildad personal uppskattar kommittén till mellan 60 och 70. Ämneslärarkåren blir med säkerhet så liten, att nyrekryteringsbehovet kommer att begränsas till några få personer p r år. Underlag kommer inte att finnas för en ämneslärarkurs årligen. Dylik kurs får anordnas n ä r den centrala tillsynsmyndigheten anser detta påkallat.

233 Tre olika alternativ för förläggning av den skogliga lärarutbildningen h a r övervägts inom kommittén, nämligen dels fortsatt separat lärarutbildning för skogsbrukets yrkesskolor, dels samförläggning av lärarutbildningen för skogsbrukets och jordbrukets yrkesskolor, dels förläggning av lärarutbildningen för skogsbruket till yrkespedagogiskt institut. Kommittén h a r vid överläggningarna enats om att skogsbrukets och jordbrukets lärarutbildning bör förläggas till samma utbildningsanstalt och att om så vore möjligt anknytning till yrkespedagogiskt institut borde ske. Av de uttalanden chefen för ecklesiastikdepartementet gjort i propositionen 1967: 4 drar kommittén den slutsatsen, att de yrkespedagogiska instituten framdeles kommer att inlemmas i lärarhögskoleorganisationen. Med anledning härav föreslår kommittén att lärarutbildningen för skogsbrukets och jordbrukets skolor skall förläggas till samma utbildningsanstalt och att möjlighet bör finnas att framdeles ansluta denna utbildningsanstalt till en lärarhögskola. Efter överläggningar med företrädare för lantbruksstyrelsen och Uppsala läns landsting föreslår kommittén att lärarutbildningen för skogsbrukets och jordbrukets skolor skall förläggas till Jälla inom Uppsala stads administrativa område. Samtliga skolbyggnader inom Jälla-området äges av landstinget och dess representanter har utfäst sig föreslå landstinget att detta skall ansvara för anskaffningen av de lokaler, som behövs för lärarutbildningsanstaltens verksamhet. Staten skall erlägga h y r a till landstinget för dessa. Landstingets representanter h a r vidare utfäst sig föreslå landstinget att inrätta en skogsbruksskola vid Jälla. Denna skola skall jämte den till Jälla förlagda lantbruksskolan tjänstgöra som övningsskola för lärarkandidaterna.

Lärarutbildningsanstalten föreslås dimensionerad för tre avdelningar med 16 elever i varje, alltså 48 elevplatser. Internatförläggning med plats för minst 40 lärarkandidater i enskilda r u m av god hotellstandard bör uppföras. Samtliga lärarkandidater bör kunna få intaga sina dagliga måltider inom Jälla-området. Kommittén föreslår inrättande av tre lektorstjänster vid anstalten, en i psykologi och pedagogik, en i metodik för jordbrukets yrkesämnen och en i metodik för skogsbrukets yrkesämnen. Lektorn i psykologi och pedagogik bör tilllika vara ledare för utbildningsverksamheten.

Kap 8. Ledning och tillsyn av bildningen för skogsbruket

yrkesut-

Kommittén förordar i överensstämmelse med beslut av 1963 års riksdag, att den centrala tillsynen över såväl skogsbruksskolorna som skogsinstituten överföres till skolöverstyrelsen. Länsskolnämnden blir därigenom regional tillsynsmyndighet för skogsbruksskolorna. Ifråga om skogsinstituten, som får karaktär av riksskolor, synes någon tillsyn på det regionala planet inte behövas. Skolöverstyrelsens uppgifter och befogenheter bör i huvudsak bli desamma som rörande annan yrkesutbildning under dess ledning, överstyrelsen bör således arbeta för utveckling av den skogliga yrkesutbildningen, planera densamma översiktligt för hela landet, verka för samordning av densamma med annan utbildning så långt detta är befogat, ta initiativ till erforderlig rationalisering samt inspektera yrkesskolorna och lämna pedagogisk service åt dessa. Överstyrelsen skall vidare årligen avge framställningar till Kungl Maj:t om anslag

234 till den skogliga yrkesutbildningen. Länsskolnämndernas uppgifter ifråga om denna utbildning bör i huvudsak begränsas till planeringsområdet, eftersom det är otänkbart att förse varje länsskolnämnd med skogliga experter i sin personalstab. I anslutning till förslaget om landstingskommunalt huvudmannaskap för skogsbruksskolorna förordar kommittén att landstingskommunerna blir ägare av skolfastigheterna men ifråga om äganderätten till skolornas övningsskogar förutsätter kommittén att överenskommelse träffas i varje särskilt fall mellan de nuvarande ägarna och landstingskommunerna. Kommittén föreslår, att skogsbruksskolorna inom en landstingskommun skall ställas under ledning av en styrelse, vars samtliga ledamöter utses av landstinget. Antalet ledamöter skall utgöra minst fem. Företrädare för olika ägarkategorier och grupper av anställda inom skogsbruket bör vara representerade i styrelsen. Ordförande i styrelsen utses av landstinget. Är skogsbruksskola gemensam för två landstingskommuner utses styrelsen gemensamt av landstingen. Styrelsen skall tillsätta såväl rektors- som lärartjänster. De sökandes behörighet prövas av skolöverstyrelsen, som uppsätter tre behöriga på förslag till vederbörande tjänst, varefter styrelsen utser en av dessa till innehavare av tjänsten. Styrelsen blir alltså bunden till förslaget. Styrelsen skall vidare utse ledamöter av det yrkesråd, som kommittén i sitt förra betänkande föreslog för skogsbruksskoleverksamheten inom varje landstingskommun. För ledningen av samtliga tre skogsinstitut tillsättes en särskild styrelse, som skall utöva det statliga huvudmannaskapet för instituten. Styrelsen skall bestå av nio ledamöter, representerande

olika myndigheter och organisationer, verksamma på skogsbrukets område. Den tillsättes av Kungl Maj:t, som tillika utser ordförande i densamma. Vid varje skogsinstitut skall tillsättas en undervisningsnämnd, som skall biträda styrelsen i frågor rörande undervisningen vid instituten samt därjämte fungera som kontaktorgan mellan styrelsen och skogsnäringen samt främja ett gott samarbete mellan alla, som är verksamma vid institutet. Kommittén föreslår ifråga om organisationen av den centrala tillsynen över skogsbrukets yrkesutbildning inrättande av en ny byrå inom skolöverstyrelsens undervisningsavdelning för yrkesutbildningsfrågor. Denna byrå skulle handlägga pedagogiska ärenden rörande yrkesutbildningen för såväl skogsbruk som jordbruk. Kommittén utgår från att tillsynen över båda överföres till skolöverstyrelsen vid samma tidpunkt. Den föreslagna nya byrån skulle delas i en sektion för skogsbrukets ärenden och en sektion för jordbrukets. Tre konsulenttjänster för den skogliga yrkesutbildningen föreslås inrättade. Sektionscheferna föreslås få avdelningsdirektörs tjänsteställning. Övriga ärenden rörande skogsbrukets yrkesutbildning kommer att handläggas inom ett flertal olika byråer under olika avdelningar av skolöverstyrelsen i enlighet med gällande bestämmelser rörande verkets organisation och arbetssätt. Några fasta former för samarbete mellan skolmyndigheterna och fackämbetsverken föreslås inte av kommittén men den understryker vikten av att kontinuerlig kontakt upprätthålles mellan befattningshavare i skilda verk, som arbetar på samma område men från olika utgångspunkter. Yttrande från skogsstyrelsen bör obligatoriskt infordras av skolöverstyrelsen innan detta verk av-

235 gör vissa viktigare ärenden rörande de skogliga yrkesskolorna. Ett nära samarbete mellan skogsbruksskolornas verksamhet och den utbildningsverksamhet, som kommer att bedrivas av skogsvårdsstyrelserna, är nödvändigt, inskärper kommittén, som förordar att skolöverstyrelsen och skogsstyrelsen gemensamt utfärdar riktlinjer för h u r samarbetet skall utformas. Det är önskvärt att man för varje läsår gör upp ett program för den skogliga yrkesutbildningsverksamheten i länet.

Kap 9. Finansieringsfrågor

och

statsbidrags-

Då skogsinstituten föreslagits bli statliga blir konsekvensen att staten skall ansvara för finansieringen av dessa skolor, såväl vad gäller investeringar som driftskostnader. Kommittén uttalar sig i princip för att deltagare i fortbildning skall erhålla studiehjälp likaväl som deltagare i grundutbildning. Då fortbildning framdeles blir nödvändig för de allra flesta yrkesutövare inom olika yrken och branscher bör frågan om studiehjälp till deltagare i fortbildningsverksamhet lösas efter enhetliga grunder. I pågående utredningar angående studiefinansieringssystemet för vuxenutbildningen bör enligt kommitténs mening även frågan om studiehjälp åt elever i fortbildningsverksamhet uppmärksammas. Vad beträffar skogsbruksskolorna föreslår kommittén, att statsbidrag till dessa skall utgå enligt i huvudsak samma grunder som tillämpas för bidrag till centrala yrkesskolor, för vilka landstingskommun är huvudman. Enligt dessa grunder skulle statsbidrag till anskaffande av permanenta lokaler för skogsbruksskolorna komma att utgå med 50 procent av bidragsunderlaget

och för provisoriska lokaler med högst 325 kr per m2, till anskaffande av elevhem med 50 procent av bidragsunderlaget, till anskaffande av första uppsättningen av stadigvarande undervisningsmateriel med 90 procent av de godkända kostnaderna och till lärarlöner med 100 procent av de faktiska kostnaderna. Dessutom föreslår kommittén, att skogsbruksskolorna skall erhålla ett schablonmässigt beräknat belopp av 1 000 kr per klass och 15 000 kr per skolenhet som bidrag till avlöning av biträdespersonal m fl. Sådant bidrag utgår till gymnasier och fackskolor för närvarande men inte till yrkesskolor. Undervisningen vid skogsbruksskolornas ordinarie kurser skall vara kostnadsfri för eleverna. F ö r bostad och kost i elevhem bör eleverna erlägga avgifter, som täcker huvudmannens sj älvkostnader för inackorderingen. Eleverna bör tilldelas bidrag för inköp av arbetskläder för användning vid de praktiska övningarna i skogen. Till företagare, som anordnar praktikskeden för grundutbildningen, bör statsbidrag utgå, anpassat efter de regler, som kommer att fastställas för bidrag till kostnaderna för undervisning i yrkesarbete vid inbyggd skola inom industriföretag. Statsbidrag till den fortbildningsverksamhet, för vilken skogsvårdsstyrelserna skulle vara huvudman, föreslås utgå efter i huvudsak samma grunder som tillämpas för bidrag till vad som nu kallas vidareutbildning. Bidrag bör således lämnas till av skogsstyrelsen godkända kostnader för arvoden och reseersättningar till lärare, som medverkar vid kurserna, till andra direkta kurskostnader och till studiehjälp till deltagarna i kurserna. Studiehjälpen utgår dels som traktamentsstipendium, dels som stipendium för förlorad arbetstid, dels som resekostnadsersättning.

236 Kap. 10. Kostnadsberäkningar och tidsplan för förslagens genomförande Kommittén beräknar investeringskostnaderna för skogsinstitutet i Sollefteå till 4,25 milj kr, för institutet i Skinnskatteberg till 4,85 milj kr, och för institutet i Värnamo till 0,30 milj kr. Skulle det mellansvenska skogsinstitutet förläggas till annan plats än Skinnskatteberg beräknas investeringskostnaden till 8,60 milj kr. De sammanlagda investeringskostnaderna uppgår således enligt beräkningarna till 9,40 eller 13,15 milj kr. Kostnaderna för avlöningar till skogsinstitutens personal har beräknats till 1,5 milj kr per budgetår och omkostnaderna för verksamheten vid instituten till 782 000 kr.

Några beräkningar över kostnaderna för verksamheten vid skogsbruksskolorna h a r kommittén inte framlagt, eftersom den förutsätter att de ekonomiska förhållanden, som föranledes av landstingens övertagande av huvudmannaskapet, skall regleras genom förhandlingar mellan de berörda parterna. Kommittén framlägger en tidsplan för genomförande av förslagen rörande skogsinstituten. Enligt denna skulle de första nya skogsteknikerkurserna ta sin början höstterminen 1970. Kommittén föreslår, att skolöverstyrelsen skall överta den centrala tillsynen för skogsbrukets skolor den 1 juli 1970. Den förutsätter att tillsynen över jordbrukets skolor samtidigt överföres till skolöverstyrelsen.

Reservation av ledamoten Hansson

med instämmande

I kommitténs första betänkande föreslogs att huvudmannaskapet för skogsbruksskolornas utbildning skulle överflyttas till landstingen. Vissa principiella riktlinjer skisserades för den regionala ledningens organisation. För den direkta skötseln av skolorna föreslogs således att en nämnd skulle inrättas. Denna skulle omhänderha den lokala tillsynen och vården av skolorna samt fungera som kontaktorgan mellan den centrala landstingsstyrelsen och fackorganisationerna på skogens område. Nämnden borde enligt förslaget ges sådana befogenheter att den kunde hävda den skogliga utbildningens intressen. Kommittén föreslog att skogsvårdsstyrelsen i resp. län skulle utgöra nämnd. De allmänna diskussioner som fördes i kommittén kring dessa frågor tycktes understryka betydelsen av att skogsvårdsstyrelserna bibehöll en aktiv funktion i utbildningsverksamheten. Redan i detta första betänkande anmälde undertecknad Hansson »att jag i motsats till kommitténs majoritet funnit alternativet med ett bibehållande av skogsvårdsstyrelsen som huvudman för en fristående skogsbruksskola under tillsyn av skogsstyrelsen, dvs. ett bibehållande av nuvarande ordning, utgöra en enklare, för utbildningen mer effektiv och gagnande lösning» samt att jag i detta andra betänkande skulle närmare motivera mitt ställningstagande. De väsentliga skälen härför framgår

av experterna

Enander

och Falk

av vad nedan anföres gentemot kommitténs definitiva förslag. Vi övriga undertecknare anslöt oss till kommittéförslagen, eftersom vi ansåg att man därmed förenade två goda ting. Om landstingen inträdde som ekonomiska huvudmän kunde dessa leda utvecklingen i stort vad beträffar lokalisering och dimensionering samt i erforderlig utsträckning samordna utbildningen med annan yrkesutbildningsverksamhet. Om skogsvårdsstyrelserna kunde behålla verkställighetsfunktionerna, vilka vi ansåg ingå i nämndens uppgifter, skulle den skogliga yrkesutbildningen bäst kunna anpassas till den skogliga utvecklingen i stort och enskilda avnämares krav om uppläggning. Skogsvårdsstyrelserna är ju det organ, som inte utan framgång och i ökande kontakt med skogsbruket, utvecklat verksamheten från grunden. Därjämte skulle, genom en sådan organisation, bästa möjliga samordning av resurser mellan grundutbildning, vidareutbildning, fortbildning och rådgivning kunna åstadkommas. Våra synpunkter grundar sig på önskemålet att på mest praktiska sätt lösa själva undervisningsfrågorna och därefter anpassa en organisation och administration. Vi har en känsla av att kommittén i sitt första betänkande hade samma utgångspunkter som underlag för förslagen. Den av oss rekommenderade organisationen avviker natur-

238 ligtvis från vad som normalt gäller för utbildning men orsaken härtill är naturlig. Skogsnäringen har både central och regional organisation väl lämpad att i fält leda även denna gren av det allmännas insats inom näringen, vilket bör utnyttjas. Flertalet remissinstanser från kommitténs första betänkande, dock inte majoriteten av de skogliga, synes ha utbildningens administration som dominerande faktor vid val av skilda alternativ för ledning av utbildningsverksamheten. Enligt många remissorgan tycks inrättande av nämnd för skogsyrkesutbildningen inte kunna förordas. Överhuvudtaget anmäls från landstingens sida inget önskemål om eller behov av att utnyttja det skogliga organet skogsvårdsstyrelserna i utbildningens genomförande. Med ledning av dessa remissyttranden h a r kommittén i föreliggande betänkande, med frångående av sitt tidigare principresonemang, föreslagit en organisation för ledning av skogsyrkesutbildningen, som i det närmaste utesluter skogsvårdsstyrelserna. Endast fortbildningen, vilken är svår att avgränsa från övrig verksamhet, skulle ombesörjas av styrelserna. Med anledning härav anser vi att frågan om huvudmannaskap och styrelse definitivt kommit i ett nytt läge. Skogsvårdsstyrelserna har varit huvudmän för den av staten understödda skogliga upplysningen sedan 1905. Under 1930-talet inleddes kursverksamhet på ett stigande antal skogsvårdsgårdar. År 1949 blev styrelserna också huvudmän för den då blygsamt startade skogliga yrkesutbildningen. 1952 framlade arbetsmarknadsstyrelsen förslag om att ansvaret för skoglig utbildning skulle ligga hos särskilt inrättade nämnder i varje län under central tillsyn av skogsbrukets centrala yrkesutbildnings-

nämnd. Förslaget blev inte föremål för proposition. I stället fick skogsstyrelsen i uppdrag att utveckla sitt remissyttrande över nämnda förslag. Med utgångspunkt från detta yttrande beslutade 1954 års riksdag att den skogliga yrkesutbildningen alltjämt tills vidare skulle omhänderhas av skogsvårdsstyrelserna under skogsstyrelsens ledning. Även 1955 års skogsvårdsutredning föreslog oförändrat huvudmannaskap år 1958. Utredningen om yrkesutbildningens centrala ledning, som egentligen inte hade att utreda huvudmannafrågan, kom dock in på denna och föreslog att såväl skogsvårdsstyrelser som landsting och primärkommuner skulle kunna vara huvudmän för skogsyrkesutbildning. Den sålunda föreslagna uppsplittringen av huvudmannaskapet har dock inte genomförts. Frågan om skogsyrkesutbildningens huvudmannaskap har således prövats vid flera olika tillfällen. Huvudmannaskapet för den gymnasiala yrkesutbildningen har senast behandlats i yrkesutbildningsberedningen. Denna har som bekant stannat för att föreslå primärkommunalt huvudmannaskap som det normala. Beredningen h a r dock ansett att frågan borde ytterligare utredas. Citat från sidan 362 (SOU 1 9 6 6 : 3 ) . YB vill redan här anmäla, att enligt YB:s mening förhållanden på skolväsendets område undergår så snabba och genomgripande förändringar, att det synes naturligt om viktiga beslut — som t. ex. de om huvudmannskapet för olika skolformer — blir föremål för allmän omprövning inom en relativt begränsad tid. De förslag YB i det följande framför bör alltså genomföras nu, men YB förutser att om ett antal år en allmän omprövning kan visa sig påkallad. Med »omprövning» menar YB icke nödvändigtvis en ändring. Omprövningen kan visa att de beslut som fattats och de förslag som nu framlägges är de bästa även för framtiden. Detta synes emellertid böra undersökas relativt snart. Därvid bör till diskussion också upptagas de i olika sammanhang framkomna

239 synpunkterna att landstingen kanske borde överta huvudmannaskapet för alla de gymnasiala skolformerna.

Citat från sidan 366. YB önskar emellertid understryka att dess förord för ett primärkommunalt huvudmannaskap även för den nya gymnasieskolan icke får tolkas så, att varje annan form av huvudmannaskap för yrkesutbildning bedömes som olämplig. Sålunda bör sådana kurser som är av specialkaraktär eller som av vissa skäl icke lämpligen kan ingå i gymnasieskolan även i fortsättningen kunna organiseras av annan huvudman än primärkommun. Utbildning av exempelvis postgymnasial karaktär utanför det akademiska examenssystemet kan sålunda enligt YB:s mening, där så befinnes lämpligt, organiseras med landsting som huvudman. I vissa fall är utbildningen av sådan art a t t praktiska svårigheter föreligger för en samordning. Till denna kategori kan räknas t. ex. lantbrukets skolor. För att undervisningen här skall bli meningsfull fordras en god anknytning till det praktiska arbetet inom jordbruket och tillgång till övningsobjekt. En sådan anknytning torde normalt icke kunna erhållas på en större ort av gymnasieorts karaktär. Som tidigare angivits har de flesta lanthushållsskolor och lantbruksskolor antingen landsting eller hushållningssällskap, stiftelser, föreningar el dyl. som huvudman. En ändring av huvudmannaskapet bör enligt YB:s mening i dessa fall ske endast om särskilda skäl föreligger a t t frångå nu gällande ordning. Likartade förhållanden gäller för yrkesutbildningen på skogsbrukets och trädgårdsnäringen områden.

Yrkesutbildningsberedningen tycks således inte vara fastlåst i sin uppfattning utan har snarare antytt att förenhetligande av huvudmannaskapet inte får göras till ett självändamål. I diskussioner rörande skolväsendets uppbyggnad framhålls ofta som något fundamentalt att organisationen och administrationen av utbildningen blir enhetlig. Det ligger givetvis fördelar däri men kravet på likformighet får inte övervärderas, eftersom organisationsfrågan dock endast är en del och ofta kanske blott en ringa del av hela utbildningskomplexet. Inte minst torde detta gälla yrkesutbildningen. I det alltmer förändrade näringslivet torde det bli mer och mer betydelsefullt att den

målinriktade yrkesskolningen knyts fastare samman med näringslivet eller dess organ. Uppskolningen och omskolningen av de människor som skall arbeta eller arbetar i företagen blir en klart integrerad del av hela rationaliseringsprocessen. I vissa fall kan intrimning av personal ske i själva företaget, i andra fall inom branschorganisationer och i åter andra fall kan den allmänna skolans organisation omhänderha utbildningen. Följer man den linjen att utbildningen skall vara starkt målinriktad blir alltså följden att huvudmannaskapet kan komma att variera. Går man den andra vägen och försöker skapa en så allmän grundutbildning som möjligt inom vida block, med motivet att goda valmöjligheter skall hållas öppna mellan skilda yrken kan ett enhetligare huvudmannaskap lättare genomföras. Dylik utbildning hör självfallet hemma under det allmänna skolväsendets gemensamma organisation. Den skogliga grundutbildningens innehåll, så som kommittén skisserat det, överensstämmer i stora drag med den som yrkesutbildningsberedningen föreslagit i sitt betänkande (SOU 1 9 6 6 : 3 ) . Denna utbildning är i allt väsentligt en direkt målinriktad utbildning för skogsbruk. Ifrågavarande grundutbildning hänför sig alltså till den yrkesutbildning som vi menar bör anknytas till näringslivet så intimt som möjligt. Skogsbruket har under senaste 10årsperiod förändrats i högre grad än någonsin tidigare. Man kan på goda grunder anta att nästkommande 10årsperiod för med sig än större omdaning av näringen. Det gäller bl. a. skogsbrukets struktur och arbetenas organisation men framför allt näringens mekanisering. Det sistnämnda för med sig behov av specialutbildat folk i större omfattning medan antalet sys-

240 selsatta personer kommer att begränsas. Kanske kominer grundutbildningsbehovet att krympa till omkring 1 000talet elever per år. Det kan troligen också medföra att stora förändringar ifråga om utbildningsgång etc. behöver vidtas. Snabbheten i förändringarna talar snarast för att kurstiderna kan komma att förkortas och resurserna i stället utnyttjas inom ett större antal specialiserade kurser än att vi går mot någon form av allmän skoglig utbildning med förlängning av grundutbildningen. Sannolikt kommer behovet av antal skolor att minska. I stället torde skolorna behöva specialiseras bl. a. för att hålla investeringskostnader i undervisningsmaskiner m. m. så låga som möjligt och begränsa behovet av specialutbildade lärare. Länen kommer då inte längre att vara samma naturliga rekryteringsområden som nu — de är det i vissa avseenden inte ens i dag — utan betydligt större upptagningsområden kommer att erfordras för viss sorts utbildning. Vissa skolor kan få landsdelseller rikskaraktär. I utredningsdirektiven för kommittén har angivits att skogsvårdsstyrelsernas utbildning (grundutbildning, vidareutbildning och fortbildning), skogsskolorna och skogsmästareskolan skulle betraktas som en enhet — skogsbrukets yrkesutbildning. Hur har dä denna enhet huvudmannaskapsmässigt behandlats av kommittén? De föreslagna skogsinstitutens utbildning, som kommer att omfatta skogsteknikerkurser, skogsmästarkurser samt vidare- och fortbildningskurser på skogsteknikernivå med ett sammanlagt årligt elevantal av uppskattningsvis 500 personer varav cirka 125 i grundläggande utbildning h a r föreslagits få statligt huvudmannaskap. Skogsbruksskolornas utbildning i form av grundutbildning och

vidareutbildning, som tillhopa torde röra sig om ett elevantal på ungefär 2 000 personer, har getts landstingskommunalt huvudmannaskap. Den skogliga fortbildningen i form av korta kurser omfattande ca 20 000 deltagare årligen föreslås ligga kvar hos skogsvårdsstyrelserna. För denna volymsmässigt relativt begränsade utbildning föreslås tre huvudmän. Undertecknade Enander och Falk har accepterat denna uppdelning, vilken gjordes redan i första betänkandet, därför att vi utgick från att själva utbildningsverksamheten i sin helhet för skogsbrukare, skogsarbetare och förmän skulle få ledas av skogsvårdsstyrelserna — skogsstyrelsen och sålunda utförandemässigt bilda en helhet och dessutom knytas till skogligt organ. Den nu föreslagna ordningen att skogsvårdsstyrelserna skulle begränsa sin insats till fortbildning och upplysning anser vi, som tidigare berörts, inte gagna yrkesutbildningen. Några allmänna uttalanden i betänkandet om att samarbete mellan landsting och skogsvårdsstyrelse samt skolöverstyrelsen och skogsstyrelsen skall etableras i avsikt att utnyttja tillgängliga resurser så väl som möjligt fyller inte, enligt vår mening, erforderligt behov av samordning av de skilda utbildningsleden och inte heller erforderlig anknytning till näringslivets organ. Eftersom organisationen av den regionala ledningen enligt mönster i kommitténs första betänkande av skilda skäl inte tycks kunna genomföras anser vi att nuvarande ordning med skogsvårdsstyrelserna som huvudmän tills vidare bör bibehållas. Under alla förhållanden bör inte någon definitiv ställning om ändring av huvudmannaskapet tas förrän den nu förebådade allmänna utredningen om denna fråga framlagt sitt betänkande. Den sittande

241 skogspolitiska utredningen torde också komma att inverka på den skogliga utbildningens organisation och inriktning. Vi återupprepar vår synpunkt att

16— 714819

verksamhetens praktiska anknytning till ett skogligt organ väger tyngre än generella regler för yrkesskolningens organisation.

Särskilt yttrande av experten

Kommittén h a r ifråga om den centrala maskinskolan, om vars inrättande 1962 års riksdag fattade principbeslut, framhållit att de förutsättningar på vilka beslutet om inrättande av en central maskinskola för skogsbruket grundades, i väsentliga avseenden inte längre äger giltighet. Denna kommitténs uppfattning synes mig sakna täckning, då enligt min bedömning skogsbrukets behov av en stabil central maskinskola för den arbetsledande personalens behov snarare förstärkts i takt med den ökade mekaniseringsgraden i skogsbruket. Att skogsbruket trots avsaknaden av en central maskinskola till nöds lyckats lösa den arbetsledande personalens behov av maskinteknisk utbildning h a r enligt min uppfattning sin förklaring i att skogsbruket i ett tvångsläge påtagit sig en utbildning som knappast bör ligga inom den interna företagsutbildningens ram. Hade 1962 års principbeslut snabbt realiserats hade skogsbruket i dag haft en fast grundval att stå på till ovärderlig nytta för utbildningen av skogsbrukets arbetsledande personal i maskintekniska och drivningstekniska frågor. Likaså hade lokaliseringsfrågan för det mellansvenska skogsinstitutet inte behövt diskuteras. Kommittén h a r nu genom att förringa betydelsen av skogsbrukets behov av en central maskinskola samt genom en viss övervärdering av fördelarna med

Enander

Skinnskatteberg som förläggningsort skapat underlag för ett förslag, som innebär att skogsinstitutet i Mellan-Sverige får ha sitt säte i Skinnskatteberg. Ställningstagandet har även motiverats av ett begränsat investeringsbehov, vilket bl. a. grundar sig på tämligen vaga försäkringar om att få disponera domänverkets kursgård i F a r n a för skogsinstitutets behov av maskinteknisk utbildning. Det beräknade investeringsbehovet pä 4,0 miljoner kronor inrymmer i sig inte någon definitiv lösning av skolans behov av resurser för den maskintekniska utbildningen varför investeringsbehovet i realiteten är större än beräkningarna vill göra gällande. Mot denna bakgrund måste kravet på riktig lokalisering för framtiden ytterligare skärpas. Hade investeringarna kunnat hållas på en betydligt blygsammare nivå skulle en förläggning till Skinnskatteberg kunna accepteras som en interimistisk åtgärd i avvaktan på en förbättrad samhällsekonomi. När det gällt lokaliseringen av skogsinstituten i norra och södra Sverige h a r kommittén icke tvekat att föreslå relativt starka förläggningsorter trots att det ifråga om exempelvis befintlig skogsskola i Bispgården utan tvekan skulle kunna framkonstrueras i det närmaste lika starka motiv för ett bibehållande av skolan därstädes som för lokaliseringen av det mellansvenska skogsinstitutet till Skinnskatteberg.

BILAGA 1

Lokalbehov vid skogsinstituten

Uppskattat

lokalbehov för skogsbruksskola Utrymmesbehov

Lokaler

och skogsinstitut

Befintliga lokaler

i Sollefteå

Erforderlig tillbyggnad

å m2

antal

yta m 2

åm2

antal

yta m 2

å m2

antal

yta m 2

1 5 3 3 3 1 1 1 1

125 375 90 45 60 70 15 40 100 920

144 63 10 10

1 2 2 2

144 126 20 20

—

Laboratorium Fotolaboratorium . . Bildtolkningsrum.. . Bibliotek

125 75 30 15 20 70 15 40 100

—

•

Undervisningsverkstad Demonstrationssal.. Övningssal Servicerum Verkstadskontor.... Förråd Oljeförråd

250 100 80 80 10 75 15

1 1 1 1 1 1 1

250 100 80 80 10 75 15 610

200 Administration Rektorer Lärare Arbetsrum Kontor Kollegierum Förråd

22 11 11 22 30 100

2 8 2 1 1 1

44 88 22 22 30 100 306

Elevförläggn ing Elevrum

1 Undervisning Samlings- och föreläsningssal Lektionssal Materialrum Grupprum

Sällskapsrum Torkrum Omklädnings. och t v ä t t r u m m. bastu Motionslokal Klädrumsvård Förråd (elever)

20 12

5 5

100 60

120 10

1 5

120 50 200 1622

75 30 15 20 70

3 1 1 3 1

—

225 30 15 60 70

—,

— —

40 100

1 1

40 100 540

—

•

4 25

1 1

4 25

— —

20 10

1 4

20 40

22 11 11 22 30

1 4 1 1 1

22 44 11 22 30

13 15 10

20 2 2

260 30 20

20 12

3 3

60 36

36 44 20 144

1 1 1 1

36 44 20 144

— —

— — —

•

—

— — — —

—

•

—

• —

•

—

•

—

•

—

•

50 100 818

244 S kolrestaurang Matsal Sällskapsrum Kök inkl. disk, renseri och svalrum Köksförråd Kontor Personalrum inkl. omklädningsrum . Reservförråd Garage

100 75

1 1

100 75

75 75 15

1 1 1

75 75 15

30 75

1 1

30 75 445 3ÖÖ

30 75

30 75 445 120

—

•

180 Uppskattat lokalbehov för skogsinstitut Utrymmesbehov Lokaler å m

Mellan-Sverige i

å m

antal

yta m

175 75

1 5

175 375

Laboratorium Fotolaboratorium . . Bildtolkningsrum.. . Bibliotek

40 15 25 70 15 40 100

2 2 2 1 1 1 1

80 30 50 70 15 40 100 935

Undervisningsverks t. Demonstrationssal.. Övningssal Servicerum Verkstadskontor.... Förråd Oljeförråd

250 100 80 80 10 75 15

1 1 1 1 1 1 1

250 100 70 80 10 75 15 600

Administration Rektor Lärare Arbetsrum Kontor Kollegierum Förråd och arkiv. . .

22 11 11 22 35 100

1 10 2 1 1

22 110 22 22 35 100 311

11 20 10

103 5 5

1133 100 50

10 17 11

35 3 3

75 120 40 25 100 100 1743

54 82 19 5 20 15

1 1 2 2 1

1 Erforderlig tillbyggnad

Befintliga lokaler 2

Skinnskatteberg

å m2

antal

yta m 2

175 70

1 1

175 70

17—35

100 465

350 51 33

11 20 10

68 3 3

748 60 30

54 82 19 10 40 15

antal

yta m

70—86

2 Undervisning Samlings- och föreLektionssal Materielrum Grupprum

Elevförläggning Elevrum Sällskapsrum Torkrum Omklädningsrum o. t v ä t t r u m m. bastu Klädvårdsrum Förråd för städning. Förråd (elever) » (fastighet). .

75 120 8 5

5 5

150 45 30 35

150 2 1

90 30 35

550 m 2

10 5 10 50

50 3 3 3 1

30 15 30 50 1013

245 1 Skolrestaurang Matsal Sällskapsrum Kök inkl. disk, renseri och s v a l r u m . . . . Köksförråd Kontor Personalrum inkl. omklädningsrum . Reservförråd Kallförråd Garage

125 75

1 1

75 75 15 35 100 200 250

125 75

1 1

125 75

1 1 1

75 75 15

1 1 1

75 75 15

1 1 1 1

35 100 500 200 250

35 100

1 1

35 100 500

200 250

BILAGA 2

Förslag till läroplan för skogsteknikerkurs

Utbildningsmål

Undervisningen vid skogsteknikerkursen syftar till att meddela sådana kunskaper i skogsproduktion, skogsteknik, ekonomi, personalledning och administrativa göromål, att de utbildade efter introduktion i respektive arbetsgivares verksamhetsfält och på grundval av instruktioner kan planlägga och leda allmänt förekommande arbeten i beståndsanläggning, beståndsvård och drivning (avverkning och t r a n s p o r t ) . Därjämte skall skogsteknikerkursen ge erforderlig grund för vidareutbildning till speciella befattningar samt kvalificera för inträde i skogsmästarkurs. Skogsteknikerna avses bli utnyttjade för bl a sädana arbetsledande uppgifter, som åvilar kronojägare, inspektörer, faktorer och skogsvårdskonsulenter. Skogsteknikerkursen skall bygga på de yrkeskunskaper, som meddelas i skogsbruksskolans grundkurs. Undervisningens inriktning och sovringen av lärostoffet måste präglas av utbildningsmålet. Kursen syftar till att förbereda eleverna för en kommande verksamhet som arbetsledare. En huvudlinje i undervisningen bör därför vara att utveckla ett självständigt och kritiskt betraktelsesätt samt förmåga till förståelse av andra människor och därmed öka möjligheten till ett friktionsfritt samarbete. Eleverna bör därför under hela utbildningstiden få vänja sig vid en undersökande inställning till de kunskaper och den information, som er-

bjuds dem inom och utom skolan. De bör lära sig att granska sakuppgifternas korrekthet, argumentationens uppbyggnad och slutsatsernas tillförlitlighet samt att ställa krav på intellektuell redlighet både när de bedömer andras uppfattningar och framför egna synpunkter. Som allmän regel för undervisningen skall därför objektivitetskravet ställas i centrum. Lärarna skall presentera fakta och värderingar så allsidigt soni möjligt. Då tvekan råder huruvida fakta eller värdering föreligger bör diskussionen hållas öppen. Förståelse, intresse och vilja till engagemang för andra människor är ett oundgängligt komplement till kunskaper för alla dem, som i sitt yrke har arbetsledande funktioner eller på annat sätt har att samarbeta med andra människor eller inverka på deras villkor. Samarbete inom sociala, fackliga, politiska och andra grupper kräver vilja till samförstånd och samverkan även om uppfattningarna kan vara skiljaktiga. Elevernas personliga och sociala utveckling kan emellertid inte försiggå skild från annan verksamhet i skogsteknikerutbildningen utan den förmedlas och måste förmedlas i samband med institutets hela verksamhet. Både undervisningens innehåll och skolans arbetsformer, föreläsningar, individuella studier och grupparbeten, skall bidra till att öka elevernas möjligheter till friktionsfritt samarbete med andra människor. En viktig uppgift för undervisningen

247 vid skogsteknikerkursen är att utveckla elevernas allmänna kommunikationsfärdigheter ifråga om svenska språket och matematik. Arbetslivet ställer sålunda direkta krav på att en arbetsledare skall kunna uttrycka sina tankar sakligt, klart och tydligt. Matematiken h a r fått allt större betydelse för skogsteknikerutbildningen genom att kvantitativa metoder vunnit ökat insteg i skogsbruket. Särskilt gäller detta statistiken, som blivit ett viktigt hjälpmedel för prognoser samt arbets- och kostnadsanalyser. F ö r att färdigheter på det språkliga och matematiska området skall kunna utvecklas på ett tillfredsställande sätt, bör dessa frågor uppmärksammas även vid undervisningen i a n d r a ämnen. Skogsteknikerkursen skall ge en förhållandevis bred grundutbildning beträffande skogliga ämnen. Undervistningen skall koncentreras på sådana ämnen och moment, som är av betydelse för kommande yrkesverksamhet och även för kommande specialisering. Det generella stoffet skall sättas före det speciella. Med nuvarande utvecklingstakt inom skogsbruket blir kunskaper i det tekniska utförandet av många skogliga åtgärder inaktuella efter bara några år. Undervisningen bör därför ägnas åt sådana moment endast i den utsträckning, som den kan bidra till att bygga upp den eftersträvade fonden av grundkunskaper. Eftersom eleverna redan när de kommer till skogsinstituten tillägnat sig sådana kunskaper och färdigheter, som erfordras för första anställning som skogsarbetare, lär det i allmänhet finnas skäl att iaktta stark restriktivitet n ä r det gäller övningar i rutinmässigt utförande av skogliga åtgärder. Samma förhållande gäller administrativa rutiner. I samband med behandlingen av företagsekonomiska och personaladmi-

nistrativa frågor skall skogsbrukets roll i samhället klargöras. Syftet med denna undervisning skall vara att utveckla elevernas kunskaper om sociala och kulturella företeelser, vilka underlättar kontakt och förståelse av såväl skogsbruket som samhällslivet i stort. Att hos eleverna skapa goda arbetsvanor är ett naturligt krav på varje skolform. För skogsteknikerkursen innebär detta, att eleverna genom utbildningen skall förvärva vana att självständigt eller i samarbete med a n d r a ta initiativ till, planera och genomföra inom skogsbruket vanligen förekommande uppgifter. I detta bör ingå förmåga att på egen h a n d samla erforderlig information samt att tolka och värdera den, att planera det egna arbetet och slutligen att sammanställa och redovisa arbetsresultat. Undervisningen vid skogsteknikerkursen skall fullfölja och utveckla den studiefostran och den arbetsträning, som eleverna tidigare förvärvat. Dessa krav pä arbets- och studiefostran nödvändiggör sådana arbetsformer vid skogsteknikerkursen, att elevernas förmåga till egna iakttagelser och initiativ liksom till självständigt ställningstagande kominer till sin rätt. 2. Allmänna

anvisningar

För att mål och riktlinjer för verksamheten vid skogsinstituten skall kunna förverkligas, erfordras en nära kontakt mellan instituten och den miljö i vilken eleverna skall utföra sin gärning. Samarbete och samverkan måste i första h a n d sökas med skogsbrukets myndigheter, företag och organisationer. Skogsinstituten får emellertid inte fungera som exklusivt skogliga institutioner. De måste också ha kontakt med det omgivande samhället. Elevernas engagemang i företeelser utanför skolan och skogsbruket bör således stimuleras.

248 Beträffande undervisningens uppläggning och genomförande bör de allmänna anvisningarna i läroplan för gymnasiet beaktas i tillämpliga delar (lärostoffet, verksamhetsformer, hjälpmedlen i deras funktion och information om eleverna och bedömning av deras arbete). Behovet av undervisningens anpassning till utvecklingen inom skogsbruket framstår som synnerligen angeläget. Varje skola löper nämligen viss risk att utvecklas till en konservativ institution. Särskilt markant är denna risk för den yrkesutbildning, där den snabba utvecklingen inom teknik och näringsliv ställer ständigt nya krav på yrkesmannaskap. Den grundläggande fackutbildningen ligger kanske för många lärare ganska långt tillbaka i tiden. Som ambitiösa yrkesutövare har de hunnit sätta sig väl in i sina ämnesområden och den fackanknutna pedagogiken. De behärskar sina ämnen liksom även undervisningens uppläggning och genomförande Modell över

Arbetsanalys

Resulterande i

och finner äntligen att tidigare års planerings- och förberedelsearbete gett resultat. Arbetet löper med mindre ansträngning, d v s man faller tillbaka på och drar nytta av sina tidigare undervisningserfarenheter. Det är helt naturligt att man i ett sådant läge frestas undervisa i första h a n d om det man väl behärskar. Först i a n d r a h a n d är man beredd att i sin undervisning tillgodose de nya utbildningskrav, som den aktuella utvecklingen drivit fram. Lärarnas möjligheter till en nära kontakt med näringslivet liksom tillfällen till fackmässig och pedagogisk fortbildning är därför självfallet av ytterst stor betydelse när det gäller att utveckla skolan till en levande institution samt motverka tendenser till stagnation och konservatism. Andra hjälpmedel i samma syfte utgör regelbundet återkommande utbildningsanalyser, baserade på arbetsanalyser och kombinerade med systematisk utbildningsanalys

Uppställande av arbetskrav

Jämförelse mellan arbetskrav och elevernas utgångsförutsättningar

Individanalys

Resulterande i

Diagnos av elevernas utgångsförutsättningar

Uppställande av utbildningsmål Val av undervisningsinnehåll

249 utbildningsvärdering av diagnostisk karaktär. Hur utbildningens mål och innehåll kan anpassas till arbetslivets krav m e d h j ä l p av en utbildningsanalys framgår av modellskissen på s 248. Via en analys av arbetet och dess framtida omgestaltning samt diagnos av elevernas utgångsförutsättningar leder således utbildningsanalysen fram till uppställande av utbildningsmål samt val av undervisningsinnehåll.

3. Timplan

för

skogsteknikerkurs

Ämne

Timmar

Skogsproduktion Skogsteknik Mätningslära Virkeslära Företagsekonomi Personalledning Naturvård Tid till förfogande

60 175 115 365 400 300 150 250 240 90 60

Svenska Matematik

Summa

2 205

Den totala utbildningstiden omfattar tre terminer om vardera 21 veckor effektiv tid med 35 t i m m a r per vecka.

Kursplaner

4.1 Svenska

Mål Undervisningen i svenska h a r till uppgift att utveckla elevernas förmåga att uttrycka sig såväl vårdat, korrekt och klart som ledigt i både tal och skrift, att öva färdigheten att i studie- och informationssyfte läsa framställningar av olika slag och begagna uppslagsverk och handböcker samt att utveckla viss förmåga att utnyttja audivisuella hjälpmedel.

Huvudmoment Rikttider tim. Muntlig framställning Skriftlig framställning Studieteknik

30 20 10 Summa

Förslag till disposition

studieplan

Muntlig framställning Dispositioner för redogörelser beträffande såväl konkreta situationer i arbetslivet som mera allmänna översikter beträffande komplicerade orsakssammanhang. Korta anföranden. Intervjuer. Diskussionsövningar. Röstvård och talteknik. Genomgång av vanligen förekommande audivisuella hjälpmedel (diaskop, overhead-projektor och filmprojektorer samt plansch- och bildmaterial). Skriftlig framställning Referat och rapporter. Blankettcknik. Utformning av protokoll, kontrakt och andra vanligen förekommande officiella skrivelser. Studieteknik Information om undervisningens uppläggning vid skogsteknikerkursen. Principer för inlärning. Lästeknik. Rekommendationer om anteckningar: redigering och förvaring. 4.2 Matematik

Mål Undervisningen i matematik har till uppgift att ge förtrogenhet med vissa, grundläggande begrepp och metoder inom matematiken, särskilt med hänsyn till de skogliga fackämnenas behov, att ge förtrogenhet med några elementära begrepp inom sannolikhetslära och statistik, att uppöva den numeriska räknefärdigheten, även med tekniska hjälpmedel, samt att ge inblick i matematikens tillämpning även inom andra verksamhetsområden än skogsbruket. Huvudmoment Egenskaper hos och räkning med naturliga, hela, rationella och reella tal.

250 Bäknestickan och räknemaskiner. Vektorer i planet. Bätvinkligt koordinatsystem. Det allmänna funktionsbegreppet. Trigonometriska funktioner, exponential- och logaritmfunktioner. Elementära begrepp inom beskrivande statistik och sannolikhetslära. Förslag till disposition av studieplan Undervisningen bör bedrivas enligt läroplan för fackskolan, teknisk linje, gren M, B och K med undantag för momenten derivata, integral och komplexa tal. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt sådana moment, som är av direkt betydelse för verksamhet inom skogsbruket. 4.3 Fysik och kemi Mål Undervisningen i fysik och kemi h a r till uppgift att ge sådana kunskaper om sådana fysikaliska begrepp och lagar samt kemiska ämnesgrupper och företeelser, som är av betydelse för undervisningen i skogliga tillämpningsämnen. Huvudmoment Rikttider tim. Mekanik 20 Värmelära 10 Ellära 10 Materiallära 25 Hållfasthetslära 30 Materiens byggnad och kemisk reaktionslära 20 Summa

115 Förslag till disposition av studieplan För upptagna huvudmoment bör undervisningen i tillämpliga delar bedrivas enligt läroplan för fackskolan, social linje. För momentet hållfasthetslära hänvisas till samma läroplan under ämnet teknologi M.

4.4 Skogsproduktion Mål Undervisningen i skogsproduktion har till uppgift att ge sådana kunskaper i växtfysiologi och -ekologi, som erfordras för undervisningen i beståndsanläggning och beståndsvård, att ge kunskaper i skilda metoder för anläggning och behandling av skogsbestånd, att ge färdigheter i tillämpning av instruktioner ifråga om vanligen förekommande skogsproduktionsåtgärder, att ge förtrogenhet med upprättande av planer för anläggning och behandling av skogsbestånd, att ge förtrogenhet med principerna för prissättning, ledning och kontroll av ifrågavarande arbeten, att ge kunskaper om skogsvårdslagstiftningen samt att ge kunskaper om verksamheten vid forskningsinstitutioner på området. Huvudmoment Skogsbotanik Växtekologi Beståndsanläggning Beståndsbehandling Skador på skog

Rikttider tim. 45 75 100 115 30 Summa 365

Förslag till disposition av studieplan Skogsbotanik Trädens byggnad och livsfunktioner. Näringsupptagning och ämnesomsättning. Karaktärsväxter. Växtförädling. Trädkännedom: tyngdpunkt på de beståndsbildande arternas egenskaper från skogsbrukets synpunkt. Växtekologi Bergarter och mineralogi. Klimatologi. Vattenhushållning. Jordmånsbildning. Näringsomsättning. Ståndortsfaktorernas samspel. Dikning. Gödsling. Beståndsanläggning Frö- och plantproduktion, krav på skogsodlingsmateriel samt organisation och distri

251 bution. Hyggesbehandling. Föryngringsformer. Skogsodlingsmetoder. Åtgärdsplaner. Beståndsbehandling Skogsbeståndens utveckling vid olika kombination av ståndortsfaktorer och behandlingsmetoder. Gallringsprogram. Volym- och kvalitetsproduktion. Produktionsforskning. Stamkvistning. Slutavverkning. Åtgärdsplaner. Skador på skog Vanligen förekommande skadegörelse av svampar, insekter och däggdjur: orsaker, uppkomst och förlopp samt bekämpning och förebyggande åtgärder. 4.5 Skogsteknik Mål Undervisningen

i skogsteknik h a r

till

uppgift att ge s å d a n a k u n s k a p e r i m a s k i n o c h r e d s k a p s l ä r a , s o m e r f o r d r a s för u n dervisningen i skogstekniska moment, att ge k u n s k a p e r o m o l i k a d r i v n i n g s metoder, a t t ge f ä r d i g h e t e r i t i l l ä m p n i n g a v instruktioner och planer beträffande vanligen förekommande avverkningssystem, a t t ge f ö r t r o g e n h e t m e d u p p r ä t t a n d e a v p l a n e r för d r i v n i n g s t r a k t e r , att ge f ö r t r o g e n h e t m e d p r i n c i p e r n a för p r i s s ä t t n i n g , l e d n i n g o c h k o n t r o l l av ifrågavarande arbeten samt att ge k u n s k a p e r o m v e r k s a m h e t e n v i d forskningsinstitutioner på området.

och bromssystem. Transportekipage. Barknings- och kvistningsmaskiner. Materielvård. Drivningsorganisation och -planering Jämförelse mellan olika avverkningssystem ifråga om krav på förutsättningar, organisation, insats av materiella resurser och arbetskraft. Samordning av olika led i drivningsarbetet. Prissättning av avverkning och transport vid olika förutsättningar ifråga om skogsförhållanden och avverkningssystem. Upprättande av planer för vanligen förekommande avverkningssystem. Väghållning Översiktlig genomgång av krav på skogsvägar, vägplanering och vägunderhåll. Exempel på vägrekognosering och vägstakning samt vägnätsplaner. Trafiklagstiftning. Sprängning Handhavande och transport av sprängmedel. Förberedelser och utförande av enklare sprängningsarbeten. 4.6 Mätningslära Mål U n d e r v i s n i n g e n i m ä t n i n g s l ä r a h a r till uppgift att ge f ä r d i g h e t e r i v a n l i g e n f ö r e k o m mande uppskattningar och beräkningar av arealer, v i r k e s p a r t i e r och skogsbes t å n d s a m t för d e s s a ä n d a m å l e r f o r d e r liga m ä t n i n g s a r b e t e n , att ge f ä r d i g h e t e r i f l y g b i l d t o l k n i n g , att ge f ö r t r o g e n h e t m e d t i l l v ä x t - o c h avverkningsberäkningar samt att ge k u n s k a p e r o m t a x e r i n g s m e t o d e r o c h u p p r ä t t a n d e av s k o g s i n d e l n i n g s och skogsbruksplaner.

Huvudmoment Rikttider tim. Maskin- och redskapslära Drivningsorganisation och planering Väghållning Sprängning Summa Förslag

till disposition

Huvudmoment Rikttider tim.

115 200 55 30

Flygbildsteknik Längdmätning och avvägning . . . . Skogsuppskattning Taxering

50 20 100 130

400 Summa

läroplan

Maskin- och redskapslära Dieselmotorn: principiell utformning och funktion för bränsle-, smörj- och kylsystem. Elsystem. Hydraulik. Kraftöverföring, styr-

Förslag

till disposition

studieplan

Flygbildsteknik Flygbildens egenskaper. Tekniska hjälpmedel för stereobetraktning. Bildtolkning för skogsbruk. Mätning på flygbilder. Kartor

252 framställda enligt fotogrammetriska metoder. Övriga skogskartor. Arealberäkning (planimeter och polett). Längdmätning och avvägning Längdmätning i terräng. Avvägning av sträckor och ytor samt upprättande av protokoll och profiler. Skogsuppskattning Mätning av stamdelar och träd samt virkesupplag. Volymbestämning av stamdelar och träd. Kuberingsformler. Tillväxtberäkningar. Beståndsuppskattning. Taxering Linje- och cirkelytetaxering samt okulärtaxering med och utan relaskop. Beståndsbeskrivning. Skogsbruksplaner: ändamål, utformning och metoder för datainsamling. Areal- och åtgärdsplanering. Avverkningsberäkning. Värdering av skogsfastigheter: fastighetstaxering och planmetoder. 4.7 Virkeslära Mål U n d e r v i s n i n g e n i v i r k e s l ä r a h a r till uppgift att ge k u n s k a p e r o m t r ä e t s b y g g n a d och egenskaper, virkesförädling och virkesvård, att ge f ö r t r o g e n h e t m e d b e s t ä m m e l s e r om virkesmätning och virkessortiment samt att ge f ä r d i g h e t e r i u t f ö r a n d e a v s o r timentskalkyler och aptering. Huvudmoment Rikttider tim. Träets byggnad och egenskaper. . . Virkesförädling Virkesmätning och aptering Virkesvård

25 30 75 20

Summa

150 Förslag

till disposition

studieplan

Träets byggnad och egenskaper Cell och cellvävnader. Täthet, vikt och fuktighet: m å t t , normalvärden och variationer. Fri torkning: förlopp och inverkande faktorer. Virkets arbete. Hållfasthet. Kemisk uppbyggnad. Defekter och skador. Virkesförädling Översikt av virkets användning och virkesbalanser. Organisation och arbetsgång samt

utbyte vid ram-, bandsåg- och klingsågverkUtbyte vid kemisk träförädling. Virkesmätning och aptering Virkesmätningslag. Mätningsmetoder. Organisation och kostnader. Sortimentskalkyler: medelvärden och variationer samt relationer mellan olika måttenheter. Sortimentsgränser. Rotvärden (20- och 30-cmträd). Apteringstabellcr. Aptering. Virkesvård Virkesskador: sprickbildning, blånad, rötor och insektsskador på rundvirke. Virkesvård vid avverkning, lagring och transport. 4.8 Företagsekonomi Mål Undervisningen i företagsekonomi h a r till u p p g i f t a t t ge k u n s k a p e r o m f ö r e t a g e t s å s o m en o r g a n i s a t i o n i v i l k e n p e r s o n e l l a o c h m a t e r i e l l a r e s u r s e r s a m o r d n a s enligt ett ekonomiskt handlingsprogram och om företagets ställning i och köntakter m e d samhälle och näringsliv, att ge k ä n n e d o m o m e k o n o m i s k a s a m manhang, betraktade från företagets synpunkt, att ge f ä r d i g h e t e r i s j ä l v s t ä n d i g t u t förande av v a n l i g e n förekommande uppgifter samt att g r u n d l ä g g a f ö r m å g a n att b e d ö m a olika företeelser, p r o b l e m och utveckl i n g s t e n d e n s e r a v b e t y d e l s e för f ö r e taget. Huvudmoment Rikttider tim. Företagets mål och uppbyggnad . . Marknadsföring Kostnader och intäkter Redovisning Köp och försäljning Deklaration och beskattning Kontorsrutiner

25 30 60 35 40 40 20

Summa

250 Förslag

till disposition

studieplan

Företagets mål och uppbyggnad Uppgifter för skogliga företag. Organisationsstruktur. Integration: skogsbruk och

253 träindustri samt skogsbruk och jordbruk. Kombination av olika produktionsfaktorer inom företaget. Företagsformer med hänsyn till ägareintressen: privata, kooperativa och offentliga. (Kontakter med institutioner av betydelse för verksamheten i olika företag. Marknadsföring Det svenska marknadssystemet: produktion, distribution och konsumtion. Internationell marknadsföring av trä och träprodukter. Konkurrens och konkurrensmedel. Konkurrensbegränsning. Kostnader och intäkter Kostnads- och intäktsanalys. Principer för kalkyler vid investeringar och produktion. Redovisning Redovisningens ändamål och utformning med hänsyn till lagstiftning och praxis. Den dubbla bokföringens principer. Vanliga affärstransaktioner och deras redovisning. Resultatsberäkning och bokslut. Årsredovisning och värderingsföreskrifter. Köp och försäljning Köpeavtal: lagstiftning och praxis (speciellt fast egendom). Lån och borgen. Deklaration och beskattning Skattelagarnas viktigaste bestämmelser om beskattning av inkomst av fastighet, rörelse och kapital. Deklaration för fastigheter. Taxerings- och uppbördsförfarandet. Kontorsrutiner Översikt av kontorsrationalisering och automatisk databehandling av betydelse för skogsbruket.

4.9 Personalledning

Mål Undervisningen i personalledning har till uppgift att ge kunskaper om den mänskliga faktorns roll i arbetslivet samt om gruppbildning och ledarskap, att ge färdigheter i informations-, introduktions-, instruktions- och konferensteknik, att ge förtrogenhet om metoder för bestämning av arbetskrav och prestationer samt personbedömning och personalrekrytering, att ge färdigheter i arbetsplanering, ordergivning, utredning och tillrättavisning, samt

att ge kunskaper om yrkesutbildning, arbetarskydd och företagsdemokrati. Huvudmoment Rikttider tim. Arbetspsykologi Arbetsledning Ergonomi och arbetarskydd Arbetskraftsplanering Avtalslära Skogsbrukets organ, myndigheter och organisationer

40 80 40 25 35

Summa

240 Förslag

till disposition

studieplan

Arbetspsykologi Människans behov och beteende. Begåvningsfaktorer. Personlighetsutveckling. Individen och olika grupper. Gruppstruktur och kontaktmönster. Auktoritet och ledarskap. Inlärningsförmåga och inlärningsförlopp. Tests. Trivsel och arbetsmoral. Arbetsledning Kommunikationsprocesser. Informations-, instruktions- och konferensteknik. Introduktion. Personbedömning. Ordergivning och kontroll. Utredning och tillrättavisning. Hjälpmedel för planering. Arbets- och arbetaranalys. Arbetsstudier. Företagsdemokrati. Ergonomi och arbetarskydd Utmärkande drag i den tekniska arbetsmiljön i relation till människans förutsättningar och behov. Mekaniska, fysikaliska, kemiska och psykologiska miljöfaktorer. Variationer i arbetsförmåga och dess beroende av miljö, träning och ålder. Arbetsställningar och arbetsrörelser. Anpassning av maskiner och redskap till människans förutsättningar. Arbetarskyddslagstiftning. Arbetarskyddsorganisation. Olycksfallsvård. Arbetskraftsplanering Arbetsmarknadspolitik. Beräkningar av arbetskraftsbehov. Rekryteringsvägar och rekryteringsformer. Utbildningsmöjligheter och utbildningsplanering. Sociala frågor. Arbetskraftens rörlighet. Avtalslära Olika former av kollektivavtal. Förhandlingsväsendet. Intressetvister och rättstvister. Arbetsdomstolens funktion. Skogsavtalens konstruktion och tillämpning. Skogsbrukets organ, myndigheter och organisationer Statsförvaltningen. Skogsägareorganisatio-

254 ner. Arbetsgivare och arbetstagare, övriga föreningar, översikt av organisation och uppgifter för olika organisationer. Samverkan mellan organisationer. 4.10 Naturvård Mål U n d e r v i s n i n g e n i n a t u r v å r d h a r till uppgift att ge k ä n n e d o m o m l a g a r o c h förordningar samt berörda myndigheter och organisationer på området samt att m o t b a k g r u n d a v a l l m ä n n a r i k t l i n j e r för n a t u r v å r d m e d d e l a m e r a i n gående k u n s k a p e r om de m o m e n t , som skogstekniker normalt kommer i berör i n g m e d i sin yrkesutövning. Huvudmoment

Rikttider tim.

Natur- och landskapsvård J.ikt- och viltvård Fiske och fiskevård

40 25 25 Summa

Förslag

till disposition

studieplan

Natur och landskapsvård Behovet av naturvård. Skilda huvudriktningar av naturvård och målet för dem. Lagstiftning och organisation. Presentation av naturvårdslagen och av andra lagrum av betydelse för naturvården. Planinstituten och markanvändningen. Den statliga naturvårdens organisation: centralt — regionalt — lokalt. Frivilliga naturvårds- och fritidsorganisationer. Olika skyddsinstitut. Nationalparker, naturreservat, naturminne, domänreservat samt strandskydds- och landskapsskyddsområden. Ärendegången vid reservatsbildning. Verk-

ställighetsåtgärder (värdering, förhandling). Reservatsföreskrifter. Reservatens tillsyn och skötsel. Skogsvårdsåtgärder J a k t och viltvård Viltet i vår miljö. Rubbningar i den naturliga balansen. Viltets anpassningsförmåga. J a k t e n förr och nu. Lagstiftning. Jaktlagen med särskilt beaktande av bestämmelserna rörande jaktvårdsområden. Jaktstadgan. Kungl. Maj:ts kungörelsebrev. Vapenförordningen. Rättsfall och rättstillämpningen. Jaktbevakning. Jaktvårdens organisation. Centrala organisationen — länsstyrelserna. Svenska jägareförbundet — länsjaktvårdsföreningarna. Andra j ägarorganisationer. Artkännedom. Det jaktbara viltet. Fredade arter. Spår och spårtecken. Vilttillgång. Årliga förändringar. Långsiktiga förändringar. Viltsjukdomar. Vårdåtgärdernas betydelse. Jakttrycket. Uppfödning och utplantering. Användning av bekämpningsmedel i jord- och skogsbruk. Jaktformer. Olika former av j a k t med hund. Tryckjakt. Klappjakt. Pyrschjakt (smygj a k t och vaktskytte). Viltspårhunden. Fångstoch fångstredskap. Vapen och ammunitionskännedom, jaktskyttebanor. Handhavande av vapen. Olika vapentyper. Bestämmelser ang. jaktskyttebanor. Säkerhetsanordningar. Fiske och fiskevård Fritidsfisket och fiskets administration: omfattning och sportfiskemetoder, statliga centrala och lokala fiskeriadministrationner samt ideella organisationer. Fiskerilagstiftning: fiskeristadgan, exempel på länsstadgar, lag om r ä t t till fiske, lag om fiskevårdsområde, lag om gräns till allmänt vattenområde samt aktuella delar av vattenlagen. Fiskevård: fiskodling och fiskutsättning, rotenonbehandling och andra utfiskningsmetoder, biotopvård och sjöundersökningar.

BILAGA 3

Förslag till läroplan för skogsmästarkurs

Utbildningsmål

Skogsmästarkursen skall meddela sådana kunskaper och färdigheter i biologiska, tekniska och ekonomiska frågor rörande skogsbruk och träförädling, att de utbildade efter introduktion i respektive arbetsgivares verksamhetsfält kan lösa normalt förekommande arbetsuppgifter i förvaltnings- och stabstjänst eller också h a n d h a egen rörelse inom skogsbruk eller träförädling. Skogsmästarkursen bygger på skogsteknikerutbildningen. Den syftar till att hos eleverna dels fördjupa och vidga allmänna kommunikationsfärdigheter och fackkunskaper på vissa områden, dels utveckla förmågan till självständigt arbete. För undervisningens inriktning gäller i tillämpliga delar vad som anges i läroplan för skogsteknikerkursen. Speciellt utmärkande för skogsmästarkursen är tonvikten pä frågor rörande planering av åtgärder inom förvaltningens ram.

2. Allmänna

anvisningar

De allmänna anvisningarna för undervisningen vid skogsteknikerkursen är tillämpliga i fråga om behovet av kontakter med skogsbruket och samhället samt nödvändigheten av fortlöpande pedagogisk diagnos. Av betydelse för undervisningens uppläggning och genomförande är elevernas relativt höga

medelålder och omfattande erfarenheter. Exkursioner, grupparbete och självständiga uppgifter bör således vid sidan av föreläsningar uppta en relativt stor del av undervisningen. Elevernas motivation torde möjliggöra att läraren i första h a n d söker fungera som arbetsledare. Koncentrationsläsning och beting kan nämnas som exempel på former, vilka torde svara mot elevernas anspråk på effektiv undervisning. Den klassbundna undervisningen bör begränsas till genomgång av sådana moment, som ger nödvändig grund för de individuella studierna. 3. Timplan

för

skogsmästarkurs

Ämne

Timmar

Tid till förfogande

200 125 160 215 200 175 180 210 325 40 60

Matematik

Summa

1 890

Kursplaner

4.1 Matematik Mål Undervisningen uppgift

i matematik har

till

256 att ge förtrogenhet med några väsentliga begrepp och metoder inom algebra, geometri, funktionslära, sannolikhetslära och statistik, att uppöva färdigheten i numerisk räkning även med tekniska hjälpmedel samt att ge inblick i matematikens användning inom andra ämnesområden.

Förslag till disposition av studieplan Undervisningen bör för angivna huvudmoment föras fram till samma nivå som på gymnasiet för dels ämnet fysik: mekanik med värmelära och eliära (det elektriska fältet, det magnetiska fältet och elektromagnetisk induktion samt växelström och elektronisk a p p a r a t u r ) , dels ämnet konstruktion.

Huvudmoment samt förslag till tion av studieplan

4.3 Mätningslära

disposi-

Undervisningen bör föras fram till samma nivå som på naturvetenskaplig och teknisk linje i gymnasiet för samtliga huvudmoment utom statistik, för vilket undervisningen bör motsvara ekonomisk tillvalsgrupp.

4.2 Fysik Mål Undervisningen i fysik har till uppgift att ge översiktlig kunskap om de viktigaste företeelserna, erfarenheterna och teorierna inom fysiken, att ge sådana kunskaper i mekanik med värmelära och eliära, som är grundläggande för inom skogsbruket viktiga tekniska användningsområden, att ge kunskaper om vanliga konstruktionselement och dessas dimensionering under beaktande av standard och ekonomisk tillverkning samt att ge viss kännedom om vanliga apparater och maskiner inom det maskintekniska tillverkningsområdet. Huvudmoment Mekanik med vännelära Eliära Hållfasthetslära Transportdon Bärkonstruktioner Konstruktionselement

Mål Undervisningen i mätningslära har till uppgift att ge fördjupad kunskap i flygbildens egenskaper och användning samt ökad färdigheter i skoglig bildtolkning, att ge kännedom om vanliga geodetiska mätningsmetoder och mätinstrument, att ge fördjupad kunskap och ökad färdighet beträffande mätning och volynibestänining av träd samt i fråga om skogstaxering. Huvudmoment Rikttider tim. 50

Flygbildsteknik Fältmätning Skogsuppskattning

40 70 Summa

Förslag till disposition

studieplan

Flygbildsteknik Optiska och fotografiska grunder. Flygbildens geometriska grunder. Direkt och indirekt stereobetraktning. Stereomodellen och dess egenskaper. Anaglyfmetod och polarisationsförfarande. Spegelstereoskopet. Nya hjälpmedel och hjälpmedel under utveckling. Noggrannhet vid längd och arealmätning. Höjdmätning med spegelstereoskop och m ä t mikrometer (föremål och profiler). Orientering om höjdmätning i stereoinstrument. Träning i bestämning av jordarter och markfuktighet (geologi). Fortsatt träning i bestämning av beståndsfaktorer såsom mark-

257 slag, virkesförråd, ålder, slutenhet, trädslag, bonitet, medeldiameter, kvistighet. Kartframställning i stereoinstrument. Nya modeller av skogskartor upprättade på flygbildsunderlag. Fältmätning System för lägesangivning av geodetiska punkter vid planmätning. Orientering om längdmätning med elektroniska längmätningsinstrument. Vinkelmätning med teodolit. Koordinatbestämning av geodetiskt inmätta punkter. Felgränser. Takymetermätning med teodolit och avvägningsinstrument. Upprättande av enklare plankarta. Höjdsystem vid avvägning. Orientering om olika förekommande avvägningsinstrument. Felgränser och noggrannhetsprov. Numerisk arealräkning. Skogsuppskattning Trädets parabelloidform. Stamkurveekvationer. Kubering enligt Näslunds större tabeller. Årsringsindex. Prognoser för volymtillväxt. Noggrannhet vid beståndsuppskattning. Okuläruppskattning och relaskopmätning. Val av inventeringsmetod vid taxering. Upprättande av avverkningsberäkningar.

och mineralisering. Kretslopp för kol, kväve, svavel och fosfor. Humusens fysikaliska och kemiska egenskaper. Organogena jordarter. Jordmånens mineralbeståndsdelar, kolloider och fysikaliska egenskaper. Sambandet mellan vegetation och klimatiska jordmånstyper. Växtnäringens sammansättning samt fysiologiska och ekologiska verkningar. Fördelning och förändring av näringskapacitet. Människan som växtekologisk faktor. Skogsföryngring Samspelet mellan biologiska, tekniska och ekonomiska förutsättningar för skogsföryngring. Föryngringsmetoder. Utvecklingstendenser. Produktionslära Tillväxtförlopp och produktion studeras för skilda skötselprogram med avseende på föryngringsmetoder och beståndsvårdande ingrepp. Förbundsfrågor. Omloppstid. Produktionstabeller. Produktions- och värdehöj ande åtgärder. Skogsvårdslagstiftning. Skogspolitik. Växtförädling Genetiska och miljöpåverkbara egenskaper. Proveniensfrågor. Frökontroll. Fröplantager. Förädlingsformer och hjälpmedel. Genetiskt förädlingsarbete och praktisk skogsskötsel.

4.4 Skogsproduktion

4.5 Skogsteknik

Mål

U n d e r v i s n i n g e n s k a l l v i d g a o c h fördjup a k u n s k a p e r n a beträffande dels samb a n d e t mellan v ä x t e r n a och miljön, dels skogsföryngring och produktionslära samt växtförädling inom skogsbruket.

Undervisningen

Huvudmoment

i skogsteknik

har

till

uppgift a t t ge s å d a n a k u n s k a p e r i s k o g s v ä g hållning, skogsavverkning och maskinl ä r a , s o m e r f o r d r a s för u p p r ä t t a n d e av f ö r s l a g till d r i v n i n g s p l a n e r p å f ö r v a l t n i n g eller m o t s v a r a n d e enhet.

Rikttider tim. Växtekologi Skogsföryngring Produktionslära Växtförädling

75 50 65 25 Summa

215 Huvudmoment Rikttider tim. Skogsväghållning Avverkningsmetoder och -system Maskinlära Summa

Förslag

till disposition

studieplan

Växtekologi Ståndort och växtsamhälle. Sambandet mellan växter och ståndorten. Växternas vattenhushållning och -förbrukning. Markvattnets förekomst och bindning. Forna och förnaproduktion. Förnanedbrytande organismer. Förnans humifiering 11—714819

100 80 20

Förslag

till disposition

studieplan

Skogsväghållning Vägplanläggning. Grundelement som påverkar linjeförning av skogsbilvägar. Tjälbildning i vägar. Vägmaterial: egenskaper och framställning. Stakning. Upprättande av arbetsbeskrivning och kostnadsberäkning.

258 Maskiner, metoder och organisation för byggande av skogsbilvägar. Prestationer och prissättning. Dammbindning och ytstabilisering av vägbanan. Båtnadskalkyler för alternativa lösningar. Väghållningskostnader. Metoder för fördelning av vägbyggnads och -underhållskostnader. Allmänna väglagen: orientering om innehållet med huvudvikt på avsnitt av betydelse för skogsbrukets transporter. Vägtrafikförordningen. Enskilda väglagen (undantag för avsnitt rörande vägar inom tätare bebyggelse). Avverkningsmetoder och -system Analyser beträffande dels bearbetning (fällning, kvistning, kapning, barkning och flisning), dels transport ( = undervägsarbete) (terrängtransport samt vidaretransport med lastbil, järnväg eller flottning), dels terminalarbete (lastning och lossning, in- och utmatning, frammatning, hopsamling och buntläggning), dels buffertlagring. Jämförelser mellan skilda avverkningssystem i fråga om maskininsats, arbetsprogram och försöksverksamhet samt utvecklingstendenser. Maskinlära översikt av användningsområden och egenskaper för skilda maskintyper och -system för bearbetning, virkeshantering och virkestransport. Utvecklingslinjer.

Förslag

till

disposition

studieplan

Samhällsekonomi Produktionsfaktorer. Prisbildningens grunder. Statsbudget. Världshandel. Handelsbalans. Ekonomiska block. Företagsekonomi Köp och försäljning. Banker. Bokslut och årsredovisning i olika företag. Skattelagarnas betydelse för företaget. Rörelsedeklaration. Bidrag och subventioner. Budgetering. Budgetarbetets organisation. Budgetkontroll Skogsekonomi Skogsekonomiska teorier. Fastighetstaxering. Värdering av skog. Gemensamhetsskogar. Arrondering.

4.7 Förvaltningslära Mål Undervisningen i förvaltningslära h a r till u p p g i f t a t t ge f ö r d j u p a d e k u n s k a p e r o m f ö r e t a g e t s å s o m en o r g a n i s a t i o n i v i l k e n personal och materiella resurser samo r d n a s e n l i g t ett e k o n o m i s k t h a n d l i n g s program samt a t t ge f ö r t r o g e n h e t m e d o r g a n i s a t o riska och administrativa spörsmål jämte f r å g o r r ö r a n d e p e r s o n a l l e d n i n g p å en s k o g s f ö r v a l t n i n g e l l e r m o t s v a r a n d e enhet. Huvudmoment

4.6 Ekonomi

Rik.tider tim. 40 80 20 40

Mål U n d e r v i s n i n g e n i e k o n o m i h a r till u p p gift a t t ge ö v e r s i k t l i g a k u n s k a p e r o m n a tionalekonomi och företagsekonomi s a m t u t v e c k l a f ö r m å g a n att förstå, b e d ö m a o c h p r a k t i s k t lösa p r o b l e m av ekon o m i s k betydelse för skogsföretaget. Huvudmoment Rikttider tim. Samhällsekonomi Företagsekonomi Skogsekonomi

40 85 50 Summa

175 Företagsorganisation Personalledning Ergonomi Arbetsstudier

Summa Förslag

till disposition

180 studieplan

Företagsorganisation Teorier om företagsorganisation. Företagets mål och politik. Mål, normer och planer. Intressebalans. Kontorsrationalisering och automatisk databehandling. Kommunikation och informatior.. Konferensteknik. Arbetskraftsplanering. Befattningir o>ch befattningsbeskrivning. Företagsdenokirati.

259 Ergonomi Anpassningen av arbetsmiljö, maskiner och redskap till människans förutsättningar. Träning. Arbetsstudier Metodik och betydelse. Metodstudier. Arbetsförenklingsmetodik, Rörelsestudieteknik. MTM-systemet och tillämpningsformer. Tidmätning och prestationsbedömning. Frekvensstudieteknik. Metodbeskrivningar och arbetsintruktioner.

4.8 Träförädling Mål Undervisningen i träförädling h a r till uppgift att ge fördjupade k u n s k a p e r om träets egenskaper och virkesförädling, att ge förtrogenhet med u p p r ä t t a n d e av sortimentskalkyler samt att ge kunskaper om verksamheten vid sågverk. Huvudmoment Rikttider tim. Virkeslära Virkesmätning Sortimentskalkyler Sågverk Massaindustri Fiberskiveindustri

55 15 40 70 20 10 Summa

Förslag

till disposition

studieplan

Virkeslära Prognoser beträffande tillgång och förbrukning av virke. Träets täthet, vikt och fuktighet (laborationer). Fördjupning i avsnitt rörande träets fuktmekanik, krympning och svallning samt i avsnitt rörande träets kemiska uppbyggnad. Virkesmätning Fördjupning i avsnitt rörande noggrannhet och rationalisering. Sortimentskalkyler Gränskostnadskalkyler (syfte: konstruktion av apteringstabell). Sågverk Sågverksindustriens struktur, råvaruförbrukning och produktion. Maskinutrustning och arbetsprocesser vid cirkel-, ram- och bandsågverk. Investerings- och driftkost-

nåder vid olika sågverkstyper. Postningskalkyler. Biprodukter och deras användning. Torkning och lagring av sågat virke särskilt med hänsyn till förhindrande av lagringsskador. Virkessortering. Reklamationer och tvister. Distribution. Massaindustri Massaindustrins struktur, råvaruförbrukning och produktion. Metoder vid massatillverkning; tillverkningsprocess och krav p å råvara. Massaindustriens biprodukter. Orientering om massans vidare bearbetning Fiberskriveindustrien Fiberskiveindustriens struktur, råvaruförbrukning och produktion. Tillverkning av träfiberskivor och träfiberplattor i tillverkningsprocess och krav på råvara. Fiberskivornas användningsområden.

4.9 Planläggningsteknik Mål Undervisningen i planläggningsteknik h a r till uppgift att ge kunskaper om insamling och bearbetning av data för långsiktig planläggning av virkesuttag, skogsavverkning, skogsvårdsåtgärder och skogsbilvägar samt att utveckla elevernas förmåga att självständigt och systematiskt tolka och a n v ä n d a samlat kunskapsstoff i biologi, teknik och ekonomi. Huvudmoment Rikttider tim. Metodiska frågor Datainsamling Bearbetning Tolkning Upprättande av handlingsprogram

35 100 70 35 85

Summa

325 Anvisningar uppläggning

för

undervisningens

F ö r huvudmomenten angivna rikttider är ungefärliga och i viss mån beroende av beskaffenheten hos det planeringsområde, som kan få disponeras för övningarna. Arbetena bör inledas med en klar

260 precisering av bakgrunden och syftet med uppgiften. Härefter insamlas erforderliga uppgifter om bl. a. arealer, virkesförråd, ålderssammansättning, avverkningsprogram och avsättningsorter. Kapitalfrågor och finansieringsvägar för investeringar klargöras. Drivningsförhållanden, avverkningssystem, arbetskraftstillgång och bostadsorter för arbetskraften beskrives. Mot bakgrund av aktuella förutsättningar uppställes flera olika utredningsalternativ. För vart och ett av dessa beräknas intäkter, erforderliga investeringar och driftskostnader. Vid teckningen av framräk-

nat sakunderlag skall även betydelsen av icke direkt mätbara värden, exv. fritidsområde eller liknande, uppmärksammas.

4.10 Naturvård (40 timmar)

Mål Undervisningen i naturvård har till uppgift att ge kunskaper om upprättande av planer för reservatsbildning samt viss färdighet i verkställighetsåtgärder (värdering och förhandling) samt i tillsyn och skötsel av reservat.

BILAGA 4

Förslag till läroplan för preparandkurs för inträde i skogsmästarkurs

Utbildningsmål

Undervisningen vid preparandkursen syftar till att meddela sådana kunskaper, att de utbildade kan tillgodogöra sig undervisningen vid skogsmästarkursen. Preparandkursen skall bygga på dels allmänna kunskaper enligt läroplan för gymnasiet, dels skogliga kunskaper och färdigheter enligt inträdesfordringar för sökande, som inte genomgått skogsteknikerkurs. 2.

Anvisningar

Undervisningen skall inriktas på sådana ämnen och ämnesavsnitt i skogsteknikerkursen, som inte förekommer på gymnasiet. Vid sovringen av lärostoffet bör kunskapsmeddelandet ges företräde före tillämpande moment och färdighetsträning. Fortlöpande kontakt skall hållas med såväl skogsinstitut som skogsmästarkurs för att preparandkursens undervisning skall hållas väl anpassad till där bedriven undervisning. 3. Timplan för preparandkurs mästarskolan

Kursplaner

4.1 Skogsproduktion Mål Undervisningen i skogsproduktion har till uppgift att ge sådana kunskaper i växtfysiologi och -ekologi, som erfordras för undervisningen i beståndsanläggning och beståndsvård, att ge kunskaper i skilda metoder för anläggning och behandling av skogsbestånd, att ge kännedom om p r i n c i p e r n a för prissättning och kontroll av arbeten vid anläggning och behandling av skogsbestånd att ge kunskaper om skogsvårdslagstiftningen samt att ge kunskaper om verksamheten vid forskningsinstitutioner på området. Huvudmoment Rikttider tim. Skogsbotanik Växtekologi Beståndsanläggning Beståndsbehandling Skador på skog

vid skogs-

Summa Förslag till disposition

Ämne

Timmar

Skogsproduktion Skogsteknik Mätningslära Virkeslära Företagsekonomi Personalledning Tid till förfogande

175 180 135 65 35 90 20 Summa

25 50 40 50 10 av

studieplan

Skogsbotanik Trädens byggnad och livsfunktioner. Näringsupptagning och ämnesomsättning. Karaktärsväxter. Växtförädling. Trädkännedom. Växtekologi Bergarter och mineralogi. Klimatologi. Vattenhushållning. Jordmånsbildning. Näringsomsättning. Ståndortsfaktorernas samspel. Dikning och gödsling.

262 Beståndsanläggning Frö- och plantproduktion. Föryngringsformer. Hyggesbehandling. Skogsodlingsmetoder. Skogsvårdslagens krav på åtgärder för beståndsanläggning. Beståndsbehandling Orientering om produktionsforskning. Behandlingsmetodernas anpassning till ståndortsfaktorer, utdrivningsmetoder och ekonomisk inriktning. Gallringsprogram. Stamkvistning. Skogsvårdslagens bestämmelser beträffande beståndsbehandling och beståndsavveckling. Skador på skog Vanligen förekommande skadegörelse av svampar, insekter och däggdjur.

nings- och kvistningsmaskiner. Materielvård. Drivningsorganisation och -planering De vanliga avverkningsmetocernas organisation och insats av maskiner och arbetskraft. Samordning av olika led i drivningsarbetet. Principer för avverkr.ingsarbetets prissättning. Upprättande av plan för en drivningstrakt. Väghållning Översiktlig genomgång av arbetsbeskrivningar för skogsvägar. Exempel p å vägrekognoscering och vägstakning. Sprängning Handhavande och transport av sprängmedel. Förberedelser och utförande av enklare sprängningsarbete. Författningar inom området.

4.2 Skogsteknik Mål

4.3 Mätningslära

U n d e r v i s n i n g e n i s k o g s t e k n i k h a r till uppgift att ge s å d a n a k u n s k a p e r i m a s k i n o c h r e d s k a p s l ä r a , s o m e r f o r d r a s för undervisningen i skogstekniska moment,

Mål

att ge k u n s k a p e r o m o l i k a d r i v n i n g s metoder, a t t ge k ä n n e d o m o m u p p r ä t t a n d e av p l a n e r för d r i v n i n g s t r a k t e r , att ge k ä n n e d o m o m p r i n c i p e r n a för p r i s s ä t t n i n g och kontroll av drivningsarbeten samt a t t ge k u n s k a p e r o m v e r k s a m h e t e n vid forskningsinstitutioner p å området.

U n d e r v i s n i n g e n i m ä t n i n g s l ä r a h a r till uppgift att ge f ä r d i g h e t e r i v a n l i g e n f ö r e k o m mande uppskattningar och beräkningar av a r e a l e r , v i r k e s p a r t i e r o c h s k o g s b e s t å n d s a m t för d e s s a ä n d a m å l e r f o r derliga mätningsarbeten, a t t ge f ä r d i g h e t e r i f l y g b i l d s t o l k n i n g , a t t ge k ä n n e d o m o m t i l l v ä x t - o c h a v verkningsberäkningar samt att ge o r i e n t e r i n g o m t a x e r i n g s m e t o d e r o c h u p p r ä t t a n d e av s k o g s i n d e l ningsplaner. Huvudmoment

Huvudmoment

Rikttider tim.

Rikttider tim. Maskin- och redskapslära Drivningsorganisation- och planering Väghållning Sprängning

70 70 20 20

Summa

180 Flygbildsteknik Längdmätning och avvägning . . . Skogsuppskattning Taxering

30 15 40 50

Summa

135 Förslag Förslag

till disposition

studieplan

Maskin- och redskapslära Dieselmotorn: principiell utformning och funktion för bränsle-, smörj- och kylsystem. Elsystem. Hydraulik. Kraftöverföring, styroch bromssystem. Transportekipage. Bark-

till disposition

studieplan

Flygbildsteknik Flygbildens egenskaper. Tekniska hjälpmedel för stereobetraktning. Bildtolkning för skogsbruk. Mätning på flygbilder. Kartor framställda enligt fotogrammetriska metoder. Övriga skogskartor. Arealberäkning.

263 Längdmätning och avvägning Längdmätning i terräng. Avvägning av sträckor och ytor samt upprättande av profiler. Skogsuppskattning Mätning och volymbestämning av träd och stamdelar. Tillväxtberäkningar. Beståndsuppskattning. Taxering Linje- och cirkelytetaxering samt okulärtaxering med och utan relaskop. Beståndsindelning och -beskrivning. Orientering om skogsbruksplanernas ändamål och utformning samt om metoder för datainsamling. Avverkningsberäkning. Orientering om olika metoder vid värdering av skogsfastigheter.

Orientering om träet som råvara för massaframställning. Virkesmätning och aptering Virkesmätningslagen och allmänna mätningsföreskrifter. Mätningsmetoder. Virkesmätningens organisation och kostnader. Måttenheter använda vid köp och försäljning av virke. Kalkyler för bestämning av sortimentsgränser och för värdering av rotposter. Exempel på apteringstabeller. Virkesvård Vanliga virkesskador på rundvirke, såsom sprickbildning, blånad, rötor och insektsangrepp. Förebyggande åtgärder. 4.5 Företagsekonomi Mål

4.4 Virkeslära Mål U n d e r v i s n i n g e n i virkeslära h a r till uppgift att ge k u n s k a p e r o m t r ä e t s b y g g n a d och egenskaper samt om virkesvårdande åtgärder, att ge o r i e n t e r i n g o m v i r k e s f ö r ä d l i n g , att ge f ö r t r o g e n h e t m e d b e s t ä m m e l s e r om virkesmätning och virkessortiment samt att ge f ä r d i g h e t e r i u t f ö r a n d e a v s o r timentskalkyler och aptering.

Undervisningen i företagsekonomi har till uppgift att o r i e n t e r a o m d e t s k o g l i g a f ö r e t a gets uppgifter, olika företagsformer och m a r k n a d s f ö r i n g av skogsbrukets p r o dukter samt a t t ge k u n s k a p o m p r i n c i p e r för k a l kylering vid investeringar och produktion. Huvudmoment Rikttider tim. Det skogliga företaget Marknadsföring Kostnader och intäkter

5 5 25 Summa

Förslag

Huvudmoment Rikttider tim. Träets byggnad och egenskaper. . . Virkesförädling Virkesmätning och aptering Virkesvård

15 5 40 5

Summa

65 Förslag

till disposition

studieplan

Träets byggnad och egenskaper Celler och cellvävnader. Kemisk uppbyggnad. Täthet, vikt och fuktighet. Torkning. Krympning och svallning. Hållfasthet. Defekter och skador. Virkesförädling Översikt över virkets användning. Orientering om maskiner, organisation och arbetsgång samt utbyte vid olika typer av sågverk.

till disposition

35 studieplan

Det skogliga företaget Företagets uppgifter. Integration med övriga näringsgrenar. Kombination av olika produktionsfaktorer inom företaget. Företagsformer med hänsyn till ägare. Marknadsföring Marknadsföring av skogsprodukter. Konkurrens och konkurrensmedel. Konkurensbegränsning. Kostnader och intäkter Kostnads- och intäktsanalys. Principer för kalkyler vid investeringar och produktion. 4.6 Personalledning Mål Undervisningen till uppgift

i personalledning

har

264 att ge kunskaper om den mänskliga faktorns roll i arbetslivet samt om gruppbildning och ledarskap, att ge kännedom om arbetsledningens teknik ifråga om instruktion och ordergivning, att ge kännedom om metoder för bestämning av arbetskrav och prestationer samt personbedömning och personalrekrytering, att ge kunskaper om gällande skogsavtal och färdighet i deras tillämpning, att ge färdigheter i arbetsplanering samt att ge kunskaper om yrkesutbildning och arbetarskydd. Huvudmoment Rikttider tim. Arbetspsykologi Arbetsledning Arbetarskydd Arbetskraftsplanering Avtalslära Summa

10 30 15 10 25 90

Förslag till disposition

studieplan

Arbetspsykologi Gruppstruktur och kontaktmönster. Auktoritet och ledarskap. Tests. Trivsel och arbetsmoral. Arbetsledning Personbedömning. Arbets- och arbetaranalys. Arbetsstudier. Introduktion. Instruktion. Ordergivning och kontroll. Utredning och tillrättavisning. Arbetarskydd Mekaniska, fysikaliska, kemiska och psykologiska miljöfaktorer. Variationer i arbetsförmåga och dess beroende av miljö, träning och ålder. Arbetsställningar och arbetsrörelser. Anpassning av maskiner och redskap till människans förutsättningar. Arbetarskyddslagstiftning. Arbetarskyddsorganisation. Olycksfallsvård. Arbetskraftsplanering Arbetsmarknadspolitik. Beräkning av arbetskraftsbehov. Rekrytering. Utbildning. Arbetskraftens rörlighet. Avtalslära Olika former av kollektivavtal. Arbetsgivare och arbetstagare. Förhandlingsväsendet. Intressetvister och rättstvister. Arbetsdomstolen. Skogsavtalens konstruktion och tilllämpning.

BILAGA 5

Vidareutbildnings- och fortbildningskurser

Domänverket

Kurs för tekniska assistenter

Utbildningsmål Kursen för tekniska assistenter syftar till att ge dels tekniska kunskaper, som erfordras för att bedöma skogsmaskiners användbarhet under olika förhållanden, att leda maskinpersonal, att kontrollera maskinvård, att bedöma justerings- och reparationsbehov,

att samarbeta med verkstäder samt att följa utvecklingen av den skogliga mekaniseringen; dels kunskaper i maskinella skogsarbetens planläggning och organisation som erfordras för att självständigt kunna utföra drivningsplanläggning (metodval), att självständigt planera mekaniserade drivningar med konventionella skogstraktorer, vinschar och skogshjultraktorer, att självständigt planera maskinell barkning och markberedning samt

Timplan Skolskede Summa Ämne timmar Allmänt Arbetskraft Arbetsledning Arbetarskydd Arbetsfysiologi Skogsvård | Maskiner och fordon ; Skogsbilvägar Skogsindelning Trafiklagstiftning Planläggning och organisation. Kalkylering Avtal Kamerala frågor Driftskontroll Tillämpningsövningar Reservtid Summa 1

5 38

80 16

10 48 8 4 16 12

32 30 16

15 38 3

16 2 32

Härtill kommer exkursioner med 24 timmar.

13 8 38 4 8 10 138 8 16 4 80 42 16 8 31 38 470 1

266 att biträda förvaltarna vid driftsplanläggning; dels kunskaper i kalkylteknik driftskontroll, som erfordras för

och

att utföra maskinkostnadskalkyler, prestationsprognoser och ackordsberäkningar, att sammanställa kalkylbehov samt

driftsstatistik

dels kunskaper i arbetsledning, som erfordras för att självständigt instruera och leda personal i avverknings- och transportarbete samt

nya

arbetsmetoder

Skogsstyrelsen

2.1 Aspirantkurs

Ut bildn ing smal Kursen avser att ge deltagarna vidgad kännedom om skogsvårdsstyrelseorganisationen, dess olika funktioner, policy och verkningssättt. Kursen skall även ge kunskaper om organisationens personalpolitik och personalens anställningsvillkor.

2.2 Skogsvägmästarkurs — Timplan Ämne

Denna timplan är speciellt anpassad för de civiljägmästare, skogsmästare och skogsskoleutbildade, som anställts under tiden 1961—1965 och som inte kunnat beredas plats inom ramen för den normala aspirantutbildningen.

för

att utföra driftskontroll av maskiner;

att introducera (»sälja idéer»).

Timplan

Timmar

Ämne

Timmar

Skogsvårdsstyrelseorganisationen 11 Organisation 12 Skogsvårdsstyrelsernas eko nomiska förvaltning 2 13 Expeditionstjänst 2 14 Personalens anställningsvillkor 12

20 Allmänna skogsbruksfrågor m m 21 Verksamhetens omfattning. 22 Skogsvårdslagen 23 Naturvårdslagen 24 Bondeskogsbrukets strukturrationalisering 25 Samverkan mellan skogs ägare 26 Skogsbrukets driftplanlägg ning (översikt) ,

3 Återväxtfrågor m m 31 Verksamhetens omfattning (översikt) 32 Frö- och plantförsörjning. . 33 Skogsodling m m 34 Återväxttaxering och hyggeskontroll 35 Skogsgödsling 4 Yrkesutbildning och rådgiv ningsverksamhet 41 Verksamhetens (omfattning (översikt) 42 Yrkesorientering, elevrekrytering 43 Allmän upplysning och rådgivning 44 Pedagogiska hjälpmedel . . .

Matematik Ritteknik Mätningsteknik Författningskännedom Flygbildsanvändning Skoglig vägnätsplanläggning.. . . Vägmateriallära Skogsvägprojektering Skogvägbyggnad Brobyggnad Naturvård

14 23 28 20 52 37 23 200 265 9 7

5 Arbetsledning m m 51 Kommunikation — information 52 Planering 53 Arbetsledning — arbetsetik — samarbete 6 Reservtid

16 2

Summa

678 Summa

267 3. Skogsbolag (SCA Vidareutbildning i

m fl) — skogsteknik

Utbildningsmål

Kursen skall meddela dels sådana tekniska kunskaper, som erfordras för att läsa teknisk litteratur, reservdelskataloger m m, att följa den maskintekniska forskningen och utvecklingen inom den skogliga mekaniseringen, att handleda maskinpersonal samt att samarbeta med verkstäder och konstruktörer; dels kunskaper i arbetsorganisation, arbetsplanering och kalkylteknik för

att biträda förvaltaren vid planläggning av drivningar med insats av maskiner, att självständigt eller som konsult åt bevakare planlägga och leda mekaniserade avverkningar och andra maskinarbeten samt att utföra driftskontroll och biträda med upprättande av driftsstatistik och enklare arbetsstudier; dels kunskaper i arbetsledning för att fungera som arbetsledare för olika grupper av maskinpersonal, att arbeta som kollegial konsult åt faktorer (bevakare) samt att kunna »sälja nya idéer», såsom omsättning av nya metoder och aktuella forskningsresultat.

Timplan Vecka

Antal dagar eller veckor

15 16—1?

3 v

20—26

8 v

22 o. 24

2x1 d

27—30 31—32

4 v

33—34

2 v

Avsnitt Diagnostiskt matematikprov sändes till eleverna Förberedande korrespondensstudier för dem som ej klarat diagnostiska provet Praktisk matematik 4 brev Kursstart. Introduktion av utbildningen under korrespondensoch skolskeden Korrespondensstudier Praktisk matematik II A 5 brev »> » II B 3 i i i IV 3 i Fysik T I 4 »> Ritningsläsning för mekaniska yrken 2 » Summa 17 brev Skolskeden varunder eleverna får hjälp med korrespondensstudierna Semester Skolskede Materiellära med demonstrationer 12 tim Hållfasthetslära med demonstrationer 16 » Maskinelement » » 12 » Elementär mekanik 20 i Elteknik (ev. ändring) 12 » Genomgångar av prov 8 » Summa 80 tim Korrespondensstudier Elementär statistik Svenska i arbetslivet Summa

1 brev 4 » 5 brev

268 Vecka

35 36

Antal dagar el veckor

1 v 1 v

Avsnitt Självstudium av Bolinder-Munktell kompendiim i hydraulik Hantverksinstitulets hydraulikkurs Arméns motorskola, Strängnäs Driv- och smörjmedel Gummi Dieselmotorn Chassilära Felsökningsövningar Materialvård Genomgång av ordningsföreskrifter och kunskapsprov

3 tim 3 8 8 7 7 4

Su.nma 40 t i m 37—39

3 v

Korrespondensstudier Arbetsförenkling Arbetsfysiologi och bioteknologi

4 brev 6 » Simma 10 brev

40—41

2 v

42—43

2 v

44—45

2 v

46—47

2 v

48 49—50

1 v 2 v

Materialkännedom och kalkylering (80 tim) (Skogsbruksskola) Skogstraktorn Lastbärare Vinschar Vägarbeten Maskinell markberedning Maskinbarkning Maskinell plantering Radioteknik Hydraulik Kätting Stållinor Underhållstjänst Kalkylteknik Kalkyluppgifter på hemförvaltningen (Ordnas av företagen) Planläggning (80 tim) (Skogsbruksskola) Redovisning av kalkyluppgifter Driftskontroll Maskinkalkylering Ergonomi Kart- och flygbildteknik Arealplanering Terräng och bärighet Metodval vid terrängtransport Instruktionsmetodik Planläggningsuppgifter på hemförvaltningen (Ordnas av företagen) Exkursioner Arbetsorganisation och arbetsledning (80 tim) Redovisning av praktiska planläggningsuppgifter Pedagogiska och psykologiska synpunkter på arbetsledning Kursavslutning

Gammelkroppa

4.1 Fortbildningskurs i drivningsplanläggning

Utbildningsmål Ökade kunskaper

i planläggning

och

genomförande av maskinell drivning inom bevakningens (motsv.) ram.

269 Timplan —• drivningsplanläggning Timmar

Ämne

2 2 Maskinlära (Hydraulik, kraftöverföring, bromsar och styr4 12 31 Skogstraktorn (10 tim.) (Traktorn som dragare, lastbärande redskap, lastapparater och övriga redskap) 32 Separatvinschar (2 tim) 2 5 43

6 Planläggning 61 Inom bevakningen (15 tim) Olika drivningsformer Vintertrakter — sommartrakter Vägfrågor Arbetskraft och maskiner 62 Inom avverkningstrakten (28 tim) Organisation, stickvägsupptagning, skiftesindelning, upplagsplatser, arbetskraft, maskiner, kostnader Gruppvis studier av kartor och flygbilder över drivningstrakter Drivningsområden och transportriktningar. Gruppvis detalj planläggning i fält av aktuella trakter. Genomgång av grupparbeten 7 Kalkylteknik Olika kalkylformer: för- och efterkalkyl Exempel på maskinkostnadskalkyl. Jämförande kalkyl mellan olika transportalternativ (olika planläggningsalternativ) Bortsättningsfrågor (traktorkörning)

3 Stammetod 31 Allmänt om stam- och trädmetoderna 32 Skogsarbetens prestationsundersökningar 33 Fällning och kvistning 34 Terrängtransport 35 Organisation på avlägget. . . 36 Kalkylexempel 37 Prissättningsfrågor 38 Driftsuppföljning

1 1 1 1 2 4 3 1

Summa

4.3 Fortbildningskurs i aktuella produktionsfrågor Ämne Beståndsanläggning, beståndsvård och hyggesutläggning med hänsyn till maskindrift 11 Beståndsanläggning 12 Gallring (Styrka, form, intervall och mall) 13 Tillämpningsövning i gallring (på provytor) 14 Hyggesutläggning (Storlek och avgränsning)

85 Summa

4.2 Kompletteringskurs i drivningsplanläggning

Timplan Timmar

6 2

Timmar

2 4 8 4

2 2

10 Maskinell markberedning 21 Organisation Inom bevakningen: samordning av objekt Inom hygget: körteknik 22 Aggregattyper, krav på dragare; prestation — kostnad .

2 2 1

1 Drivningsplanläggning 11 Arealplanering. Indelning i sommar- och vintertrakter. 12 Virkessortering

2 Kalkylteknik 21 Repetition av kalkylteknik . 22 övningsexempel. Enskilt och 12 i grupp 3 23 Driftkontroll

4 Arbetarskyddsfrågor

9 Trafiklagstiftning

Ämne

Timmar

Amen

8 Kemisk behandling 31 Bekämpning av lövsly (Organisation, preparat — dose ring och prestation — kostnad) 32 Bekämpning av gräs i för yngringar (Organisation, pre parat — dosering och presta tion — kostnad) 33 Virkesvård (Organisation, preparat — dosering och prestation — kostnad) . . . 34 Skaderisker

270 Ämne

Timmar

4 Gödsling 41 Allmänt om gödsling av skogsmark.... 42 Organisation. . 43 Gödselmedel -- dosering — effekt. 44 Ekonomi Summa

3 2 3 2

10 40

4.4 Personalledningskurs för skogliga arbetsledare

Timplan

och

Måndag 3 t

5 t Tisdag

4t 4t

Onsdag 2 t

Torsdag 5 t

Fredag 6 t 2t

innehåll 1 Utvecklingen i skogen Skoglig arbetssituation, arbetsorganisation och arbetsledning förr och nu Vart går utvecklingen? Mekanisering och personalfrågor Praktikfall belysande aktuella arbetsledningsproblem Individuella uppgifter, grupparbete samt allmän diskussion 3 Grundläggande prestationsförutsättningar Arbetsstörningar och deras behandling 4 Att förbereda och genomföra förändringar — tekniska, ekonomiska, administrativa och personella a) Orsaker till motstånd. H u r kan individen och gruppen engageras? b) Lämplighets-, rekryterings- och omplaceringsfrågor c) Utbildningsåtgärder, omskolning d) Hur ser den nya arbetsmiljön ut? Arbetsställning, redskapsutformning etc. e) Personalplanering, administrativa åtgärder f) Tekniskt utvecklingsarbete och service g) Kostnadsuppföljning 5 a) Vardagens människokännedom A t t förstå sig själv. Relationer mellan människor. Förutsättningar för lagarbete i skogen b) Intresseinventering, personalbedömning och skicklighetsbedömning. Aktuella urvalsfrågor, spec, traktorförare. Analys av olika skogliga arbetsuppgifter och deras krav. Riktlinjer för en praktisk urvalsprocedur 6 Skoglig ergonomi A t t eliminera onödiga påfrestningar och belastningar. Arbetshygien, säkerhetsfrågor 7 Administrativa förutsättningar Fördelning av arbete, förvaltare — skogvaktare — förmän — arbetare. Specialisterna. Hur fungerar funktionell arbetsledning? Befogenheter och ansvar. Ordningsregler och avtal. Informations- och kommunikationsfrågor. Att förbereda, följa och kontrollera arbeten. 8 Om instruktion och ordergivning Ordervägar och orderform. Varför gick ordern inte fram? Orsaker till missförstånd. Klara besked. A t t väcka intresse för uppgiften.

9 Arbetskonferenser Hur erfarenheter, idéer och synpunkter kan samlas från hela gruppen, bearbetas och utvecklas. 10 Sammanfattning och kurskritik

BILAGA 6

Enkätundersökning rörande skogsmästarnas arbetsgivare och arbetsuppgifter

Undersökningens

uppläggning

Genom Skogsmästareförbundet infordrades i juni 1965 uppgifter om bl. a. arbetsgivare och arbetsuppgifter för samtliga skogsmästare utexaminerade 1945/46—1963/64 (19 k u r s e r ) . Totala antalet samt fördelningen på elevkategorier framgår av tabell 1. Närmare 75 % av de tillskrivna svarade under den första månaden. Under hösten kompletterades materialet, vars slutliga omfattning framgår av tabell 2. Till de vidareutbildade h a r hänförts de som efter skogsmästarskolan avlagt examen som civiljägmästare (två), agronom (en) och fil. lic. (en).

Tabell 1. Skogmäslarnas

sökande-

antagna

°/

antal

Tabell 3 : Fördelning på arbetsgivare och perioder för totalmaterialet. Tabell 4: Fördelning av arbetsuppgifter och perioder för totalmaterialet. Flödesschema

274—275 . Fördel-

fördelning på elevkategorier (1945- -1964)

Kategori A Period

Antalet »ej svar» är så ringa, såväl för var och en av grupperna (5 respektive 4 år) som för totalmaterialet, att bortfallet saknar praktisk betydelse för belysning av skogsmästarnas placering på arbetsmarknaden. Redovisningen av materialet på grupper sker helt enligt uppställningen i enkätblanketten. Till gruppen »egen verksamhet» har hänförts såväl verksamhet som egen företagare som studier.

Kategori B sökande

antagna

°/ /o

antal

Summa

Kategori C sökande

antagna

°/

antal

sökande

antagna

antal

1945/46—1949/50 . . . . 120 97 1950/51—1954/55 124 1955/56—1959/60 1960/61—1963/64 172

71 67 81 77

59,2 69,1 65,3 44,8

99 66 46 60

21 14 8 20

21,2 21,2 17,4 33,3

26 14 10 2

8 4 8 1

30,8 28,6 80,0 50,0

245 100 177 85 180 95 234 98

40,8 48,0 52,8 41,9

483 296

61,3

23,3

40,4

836 378

45,3

1 Summa Kategori A »> »>

B C

Anmärkning

Skogsskoleutbildade Real- och studentexamen Annan fackutbildning (bl a lantmästare) Enbart svenska medborgare. 1960/61—1964/65 = 4 år; övriga perioder vardera 5 år.

272 Tabell 2. Inkomna Utexaminerade

Kurs

svar i enkät till

skogsmästare

Vidareutbildade vid universitet eller högskola

Avlidna

Ej svar

Svar 0/

Antal

1945/46—1949/50.... 1950/51—1954/55.... 1955/56—1959/60.... 1960/61—1963/64....

102 85 95 98

3 2

1 2 5

94 81 90 98

98,9 97,6 94,7 100,0

Summa

97,8

ningen över arbetsgivare dels år 1965, dels omedelbart efter, dels omedelbart före skogsmästarskolan. Flödesschema s 276—277. Fördelningen över arbetsuppgifter dels år

1965, dels omedelbart efter, dels omedelbart före skogsmästarskolan. Även tillfällig verksamhet omedelbart före skogsmästarskolan har hänförts till respektive arbetsgivargrupp.

Tabell 3. Arbetsgivare för skogsmästare utexaminerade d

Årskurser Tidpunkt

u os

> :«1

t-t

-£ a C/2

C/5

:d C CA 3 S-. A C u

CA CA

« .BP m a

to "C

1945J46— 1963/64 g c

(-i

C as

ÖD

« .2P > O

rf»

C/2

£a CA

es an

« "o

C/3 ' c

B 3

1945146—1949/50 År 1965 Efter SMS Före SMS

2 12 19

11 17 26

2 0 0

9 15 6

35 23 21

0 1 3

7 12 5

18 11 9

10 3 5

94 94 94

1950/51—1954/55 År 1965 Efter SMS Före SMS

1 6 12

12 16 17

6 1 0

10 11 9

30 29 22

0 1 2

9 9 5

8 8 9

5 0 5

81 81 81

1955/56—1959/60 År 1965 Efter SMS Före SMS

1 4 11

25 23 30

11 11 0

9 16 5

19 16 29

2 0 5

11 7 2

10 13 8

2 0 0

90 90 90

1960/61—1963/64 År 1965 Efter SMS Före SMS

5 7 13

20 18 23

21 22 0

9 16 5

15 18 30

2 0 1

16 13 12

9 9 10

1 1 4

98 98 98

1945/46—1963/64 År 1965 Efter SMS Före SMS

9 29 54

68 74 96

40 34 0

37 58 25

99 80 103

4 2 11

43 41 24

45 41 36

18 4 14

363 363 363

273 Tabell 4.

Arbetsuppgifter

ör skogsmästare

utexamierade 1945f46—l 953f( U Special tjänst

Å rskurser Tidpunkt

•CD

0X5 C

X *-> 05 t/s os :CÖ

Bl fe +7

d os 3 os c/S

d c

°5

> c/S CD O 1A

G- . 3 -a c/S {_, 0C:cS O >

-* 1 c/3 O

2-Sc

cs fe

3 .

c/) JG

'3 ?p « a,

2 £

c/s

C/S

3 g*

= 1 1A —>

> O

C/2

3 C

1945/46—1949/50 År 1965 Efter SMS Före SMS

2 5 35

29 7 3

6 8 17

4 7 8

8 35 6

12 12 5

13 10 3

2 7 2

6 1 1

12 2 14

94 94 94

1950/51—1954/55 År 1965 Efter SMS Före SMS

2 6 25

22 7 1

6 6 11

2 5 6

9 19 8

14 14 9

6 2 1

12 12 2

3 3 1

5 5 17

81 81 81

1955/56—1959/60 År 1965 Efter SMS Före SMS

3 5 36

18 13 4

4 4 17

2 2 5

20 29 4

9 7 5

1 1 —

20 23 10

5 —

8 6 9

90 90 90

1960/61—1963/64 År 1965 Efter SMS Före SMS

4 6 33

11 7 1

8 5 16

4 3 2

31 34 9

16 17 7

4 6 2

12 14 13

3 2 —

5 4 15

98 98 98

1945/46—1963/64 År 1965 Efter SMS Före SMS

11 22 129

80 36 9

24 23 61

12 17 21

68 117 27

51 50 26

24 19 6

46 56 27

17 6 2

30 17 55

363 363 363

18— 714819

274 ARBETSGIVARE FÖR SKOGSMÄSTARE UTEXAMINERADE 1945/46. - 1949/50

SKOGS- I ÄGARE- | FÖRENINGAR!

ARBETSGIVARE FÖR SKOGSMÄSTARE UTEXAMINERADE 1950/51 - 1 9 5 4 / 5 5

ÖVRIGA ENSKILDA

EGEN VERKSAMH

275 ARBETSGIVARE

FÖR SKOGSMÄSTARE UTEXAMINERADE

1955/56-1959/60

ARBETSGIVARE

FÖR SKOGSMÄSTARE UTEXAMINERADE

1960/61 - 1963/64

276 ARBETSUPPGIFTER FÖR SKOGSMÄSTARE UTEXAMINERADE

SKOGS-SKOGSUPPSKATTNING| TEKNISKA [ AFFÄRS- lUNDER-j AOM I VÅRD I OCH -VÄRDERING UPPGIFTER VERKSAMH VISN UPPG

BEVAKNINGSTJÄNST

1945/46-1949/50

|KONSULENT- SKOGS-; SKOGSUPPSKATTNING TEKNISKA AFFÄRS- UNDERi ADM • VERKSAMHET VÄRD | OCH -VÄRDERING | UPPGIFTER VERKSAMHi VISN | UPPG

ARBETSUPPGIFTER FÖR SKOGSMÄSTARE UTEXAMINERADE

1950/51 - 1954/55

FÖRVALTNINGS- KONSULENT-, SKOGS-IsKOGSUPPSKATTN; TEKNISKA TJÄNST VERKSAMHj VÅRD 'OCH-VÄRDERING] UPPGIFTER

IFÖRE

SMS'ANTAL

IARBETSUPPG

I j

BEVAKNINGSTJÄNST

FÖRVALTNINGS- ! KONSULENTTJÄNST j VERKSAMH

SKOGS- SKOGSUPPSKATTN' VÅRD ^OCH -VÄRDERING |

TEKNISKA UPPGIFTER

I AFFÄRS-' | VERKS |

UNDERVISNING

I ADM | UPPG

277 ARBETSUPPGIFTER FÖR SKOGSMÄSTARE UTEXAMINERADE 1955/56 - 1959/60

BEVAKNINGSTJÄNST

FÖRVALTNINGS- KONSULENTTJÄNST VERKSAMHET

SKOGS-iSKOGSUPPSKATTNINGjTEKNISKAJ VÅRD OCH -VÄRDERING UPPG | A F F V |

KONSULENT- i SKOGS-SKOGSUPPSKATTNING.TEKNISKA AFFV VERKSAMHET VÅRD I OCH -VÄRDERING | UPPG | I S P E C I A L T J

UNDERVISNING

I ADM \ UP_PG

UNDERVISNING Ä

ARBETSUPPGIFTER FÖR SKOGSMÄSTARE UTEXAMINERADE 1960/61 -1963/64

BEVAKNINGSTJÄNST

FÖRVALT- I KONSULENT- IsKOGSH NINGSTJ I VERKSAMHET | VÅRD

SKOGSUPPSKATTNING . OCH -VÄRDERING

KONSULENT- JSKOGSVERKSAMHET I VÅRD

SKOGSUPPSKATTNING OCH -VÄRDERING

UPPGIFTER

SAMHET

FORE SMS ANTAiARBETSUPPG

BEVAKNINGSTJÄNST

AFFÄRSVERKSAMHET

UNDERVISNING

ÖVRIGT

BILAGA 7

Upplysningar om förläggningsorter för skogsinstituten

Norra Sverige Avseende Kommunblock Invånare 1.1.1965 Areal 1 000-tal ha Åker % av landareal Gymnasium Tekniska linjer Intagningsklasser 1966/67 (SÖ:s förslag) Yrkesskola — linjer av intresse för skogsbruket

Skogsmark (enl. skogshögskolan avd. skogstaxering rapport 1961: 1) Småområde nr , Virkesförråd m 3 sk per ha Prod-förmåga m 3 sk per ha Avverkning m s sk per ha Trädslagsblandning tall 1 gran I % av virkesförråd björk övrigt lövj Höjd över havet m (variation inom 3 mils radie).. Klimat Medeltemperatur högst mån lägst » per år Nederbörd mm per år Vegetationsperiod ( > + 3°) dygn per år Snötäcke > 10 cm dagar (ca) per år (Äger Studier över klimatet i Norrland, Dalarna och Värmland) övriga faktorer anförda av respektive styrelse.

Sollefteå Sollefteå 26 496 406,3 2,5 Maskin Bygg 5 Rep-smed-svets 2 år Bil-traktor 3 år Bilmek. (inb.) 3 år Reservdelsmän (inb.) 3 år R II: 37 99 3,6 2,6 17,8 72,4 5,9 3,9 0—400 Förse 15,9 —9,6 3,0 502 (Multrå) Ca 175

Nordvik 16,0 -7,2 3,9

130 Närhet till den starkt expanderande Sundsvallsregionen. Närhet till Bispgården med under lång tid uppbyggda övningsobjekt, provytor m. m., som kan bli av värde även om skogsskolan flyttas till Sollefteå. Möjligt utnyttja Bispgården under ett övergångsskede samt därefter som komplement för vidareutbildning el. dyl.

279 Mellan-Sverige Avesta

Avseende Kommunblock

Avesta

Invånare 1.1.1965

29 432

Areal 1 000-tal ha

61,3

Åker % av landareal

16,9

Gymnasium Tekniska linjer Intagningsklasser 1966/67 (SÖ:s förslag) Yrkesskola — linjer av intresse för skogsbruket

Skogsmark (enl. skogshögskolan avd. skogstaxerin rapport 1961:1) Småområde Virkesförråd m 3 sk per ha Prod-förmåga m 3 sk per ha Avverkning m 3 sk per ha Trädslagsblandning tall ^ gran I % av virkesförråd björk övrigt lövj Höjd över havet m (variation inom 3 mils radie) Medeltemperatur högst mån lägst » per år Nederbörd mm per år Vegetationsperiod ( > + 3 ° ) dygn per år övriga faktorer anförda av respektive styrelse . . .

Avesta Maskin Bygg 4 Avesta Rep.- smed- svets 2 år Verkstadsmek. 2 år

Skinnskatteberg Skinnskatteberg (Fagersta) 8 800 (16 618) 65,9 (26,9) 6,4 (7,1) Fagersta Maskin Bygg 4 Fagersta V-skola (inb) för bilmek. 3 år

R III: 49 146 5,9 4,6

R IV: 53 142 5,2 4,5

37,6 51,7 10,4 0,5 60—340

48,5 43,5 6,6 1,4 35—320

17,0 —5,4 5,2 647 Ca 190 För skolgång och lasarettsvård är Bjurfors genom överenskommelse mellan Norberg och Avesta hänvisad till Avesta, som även täcker Bj urforsbebyggelsens allmänna servicebehov. Beslut om skogsbrukets centrala maskinskola. (Detaljerad översikt i särskild bilaga — stencil.

17,1 —5,2 5,3 592 (Fagersta) 199 (Farna) ASSI (wallboardfabrik, utbyggnad från 90 000 till 125 000 pågår, och sågverk, utbyggnad från 23 000 till 26 500 stds pågår. ASSI:s transporter ökar från 257 000 ton (1960) till 494 000 ton (1970); 380 000 ton år 1965. Malm m. m. från Riddarhyttan och Stråssa från 220 000 ton (1965) till 320 000 ton (1970). Monteringshall för färdiga huselement uppföres. Ytterligare en bilverkstad planeras. (Detaljerad översikt i särskild bilaga — stencil.)

280 Södra Sverige Avseende Kommunblock

Värnamo

Värnamo 27 246 Areal 1 OOO-tal ha 121,8 Åker % av landareal 10,0 Värnamo Tekniska lin er Maskin Bygg El Intagningsklasser 1966/67 (Sö:s förslag) 6 Yrkesskola — linjer av intresse för skogsbruket. . . Mekaniker. Bil- och traktor Skogsmark (enl. skogshögskolan avd. skogstaxering rapport 1961: 1) Småområde nr R IV: 169 Virkesförråd m 3 sk ner ha 112 3 Prod.-förmåe a m sk ner ha 5,8 3 Avverkning m sk per ha 4,2 Trädslagsblandning tall 30,0 gran 52,0 björk % av virkesförråd 14,4 ek Ingår i »övr. löv» bok » » » » övrigt löv 3,6 Höjd över hav et m 130—270 (variation in<)m 3 mils radie) Klimat Medeltemperatur högst mån 15,5 (Hagshult) lägst » —3,5 ( • ) ner år 5,6 ( » ) x Nederbörd m m per år 715 Vegetationsp ;riod ( > + 3 ° ) dygn per år Ca 210 Övriga faktorer anförda av respektive styrelse Knutpunkt för omfattande nät av landsoch järnvägar. Folkhögskola Central yrkesskola Skogsindustrier (sågverk, massafabriker, träindustrier). Lasarett Epidemisjukhus Swedexpo (permanent utställning för ett hundratal industrier) 1

1 000 mm 40 km V Värnamo. 650 mm 20 km Ö Värnamo.

BILAGA 8

Skolornas utnyttjande och finansiering av verksamheten

Tabell

1. Skogsbruksskolornas

utnyttjande

Utnyttjad kapacitet (23 skolor)

Antal veckor med b e l ä g g n i n g . . . . Beläggning per vecka (procent). . . 1. Skolornas

lägst

medel

högst

lägst

medel

högst

33 32

41 50

48 126

38 52

43 73

49 121

utnyttjande

1.1 Skogsbruksskolor Skogsstyrelsen h a r u n d e r s ö k t beläggn i n g e n p å 23 av d e s t ö r r e s k o g s b r u k s s k o l o r n a u n d e r l ä s å r e n 1964/65 o c h 1965/66. U t n y t t j a n d e g r a d e n för v a r j e vecka angavs d ä r v i d som det procentuella f ö r h å l l a n d e t m e l l a n a n t a l e t e l e v e r s o m t i l l b r i n g a t m i n s t en n a t t v i d s k o l a n o c h a n t a l e t e l e v p l a t s e r . D a g b e s ö k , studiebesök och kurser med annan huvudm a n r ä k n a d e s inte. Resultaten h a r sammanställts i tabell 1. Tabell

1965/66

1964/65

Avseende

2. Beläggningen

B e l ä g g n i n g e n i i n t e r n a t h a r s o m syn e s v a r i t v ä s e n t l i g t h ö g r e u n d e r 1965/ 66 ä n u n d e r 1964/65. Vid jämförelse m e d övriga skolor måste antalet veckor med beläggning u p p m ä r k s a m m a s . I allmänhet t o r d e int e r n a t s k o l o r n a arbeta m e d k o r t a r e bel ä g g n i n g ä n 43 v e c k o r , v i l k e t u t g j o r d e m e d e l t a l för l ä s å r e t 1965/66 v i d s k o g s bruksskolorna.

1.2 Skogsskolorna och skogsmästarskolan Skolornas

utnyttjande

vid skogsskolorna

och

Skola

Älvsbyn Hällnäs Bispgården Bjurfors Bjärka-Säby Kolleberga Summa Gammelkroppa Skogsmästarskolan

ta-

skogsmästarskolan 1966/67

1965/66 Internatets kapacitet

framgår

bell 2.

Kompletteringskurs höst

vår

24 20 30 20 20 20

20 10

42 35

12 Huvudkurs

Kompletteringskurs höst

vår

20 20 20 20

20 10

11 13

Huvudkurs

20 20 20 20 100 11 30

282 Tabell

3. Kostnader

för skogsvdrdsstyrelsernas

skogsyrkesutbildning

1964/65

Per elevdag Kostnadsgrupp

Summa, kr kr

1. Löner Lärare rektorer.. . . yrkeslärare.. instruktörer. timlärare. . . övriga husmor hantverkare. Driftkostnader Bränsle Elkraft m. m Räntor, skatter och försäkringar Reparationer och underhåll av byggnader och inventarier . . Motorfordon Hyror (vid annan ägare än skogsvårdsstyrelsen) Övrigt 3. Direkta kurskostnader

stat landsting

procent

1 316 546 1 994 951 1 168 463 86 178 4 561 133 27: 12

35,1

575 601 491 934 1 067 535

8,3

6:40

283 637 207 134 364 539 354 166 158 111 184 032 469 228 2 041 597 12: 14 3 843 235 978 168 4 821 403

18:48 4:70

45: 66

15,7

59,1

23:18

30,0

4. Lärarutbildning 5. Investeringar i skolbyggnader. .

483 982 1 270 000

2:32 6:10

3,0 7,9

Summa

14 245 650

77:26

100,0

Anmärkningar Elevdagskostnaden för p 1—2 avser elevdagar vid skolan (168 176) » i p 3—5 » totala antalet elevdagar (207 935) Studiehjälp till elever i grundutbildning ingår inte i angivna belopp.

Härtill kommer kompletteringskur-i ser vid Araby, s o m p å skogsstyrelsens u p p d r a g a n o r d n a s av s k o g s v å r d s s t y r e l sen i Kronobergs län. I f r å g a v a r a n d e s k o l o r d i s p o n e r a s för fortbildningsverksamhet i den m å n de i n t e t a s i a n s p r å k för g r u n d u t b i l d n i n g . Till skillnad från skogsskolorna kan skogsmästarskolan inte erbjuda samtliga e l e v e r p l a t s i i n t e r n a t e t u n d e r t i d e n j a n u a r i — j u n i , d å t v å k u r s e r ä r förl a g d a till s k o l a n r e s p e k t i v e a u g u s t i — december, då p r e p a r a n d k u r s a n o r d n a s .

2. Kostnader

för

utbildningen

2.1 Skogsbruksskolor K o m m i t t é n h a r från skogsvårdsstyrelserna infordrat uppgifter om kostnadern a f ö r u t b i l d n i n g s v e r k s a m h e t e n 1964/ 65. S a m m a n s t ä l l n i n g a r h ä r a v r e d o v i s a s i tabell 3. 2.2 Skogsskolor Kostnaderna för verksamheten vid s k o g s s k o l o r n a l ä s å r e t 1964/65 å t e r g e s i t a b e l l 4.

283 Tabell 4. Statens skogsskolor — Kostnader budgetåret

1964/65

Summa Avseende

Antal resp kronor

per elevdag kronor

procent

133(139) 36 668 742 884 27 160 9 074 74 804 29 442 87 397 196 101 79 337 41 954 30 373 126 816 148 200 Summa (3—12) »

(3—13)

För budgetåret 1965/66 uppgick kostnaden per elevdag till 52: 20 kr och 56: 70 kr för respektive kostnadsgrupp e r n a 3—12 och 3—13. Ökningen per elevdag var således 12: 79 kr respektive 13:25 kr. Elevdagskostnaden vid kompletteringskurserna uppgick under budgetåret 1964/65 till 25:54 kr och 1965/66 till 36:10 kr. Det föreligger inga större skillnader mellan medelkostnaden per elevdag vid statens skogsskolor och Gammelkroppa privata skogsskola. Lärokostnaderna är något högre vid den senare på grund av särskilda pensionsavgifter medan kostnaderna för en del andra grupper är lägre.

2.3 Skogsmästarskolan

Sammanställning över kostnader redovisas i tabell 5. För budgetåret 1965/66 var elevdagskostnaden 50: — kr för kostnadsgrupp e r n a 3—12 och 55:41 för grupperna

20:26 0:74 0:25 2:04 0: 80 2:38 5:35 2:16 1:14 0:83 3: 46

21:25

53,9

2: 84

7,2

15: 32 4:04

38,9

1 445 342

39:41

100,0

1 593 542

43:45

3 _ 1 3 . ökningen är 10: 52 kr respektive 11:03 kr. Trots att skolan anlitar ett stort antal speciallärare och förfogar över stora undervisningslokaler samt genomför övningar på stora avstånd från skolan har totalkostnaderna kunnat hållas på samma nivå som vid skogsskolorna.

2.4 översikt och jämförelse mellan skolformerna

Kostnaden per elevdag torde utgöra en någorlunda riktig grund för jämförelser i ekonomiskt hänseende mellan de olika skolformerna, Härvid måste dock beaktas, att redovisningen inte möjliggör dir rekt jämförelse mellan delposterna. Det bör också uppmärksammas att kostnaderna för skogsbruksskolorna inte inkluderar studiehjälp till eleverna i grundutbildning. Däremot ingår bidrag till elever i fortbildningskurser. Inkomster för lärarnas tjänstgöring i skogsvårdsstyrelsernas serviceverksamhet h a r inte dragits från lönekostnaderna. Konsekvenserna av nämnda skillna-

284 Tabell 5. Statens skogsmästarskola Avseende 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

— Kostnader budgetåret Antal resp. kr

Elever Elevdagar Avlöningar, skolans fast anställda lärare Ersättning till speciallärare Arvoden och ersättningar till skolans styrelse Arvoden och andra ersättningar Reseersättningar Bränsle, lyse, vatten Övriga expenser Praktiska övningar Undervisningsmateriel Övriga utgifter Byggnadsunderhåll

30 (27) 1 10 530 146 538 42 311 1 755 11 368 14 008 32 649 69 863 4 800 5 004 87 284 51 550

Summa (3—12) » 1

(3—13)

1964/65

Per elevdag

Procent

13:92 4:02 0:17 1:08

19:19 1:33

48,6 3,4

18: 96 4:90

48,0

415 580

39:48

100,0

467 130

44:38

3:10 6:63 0:46 0:48 8: 29

1964/65 resp. 1965/66.

der har uppskattats i tabell 6 för översiktlig jämförelse av elevdagskostnaden vid de olika skolformerna. Av sammanställningen i tabell 6 framgår att utbildningen vid skogsbruksskolorna varit väsentligt dyrare än verksamheten vid skogsskolorna och skogsmästarskolan. Skillnaden skulle bli ännu större om kostnaden för skogsvårdsstyrelsernas utbildningssektioner inkluderades. Det är mycket troligt, att undervisningen vid skogsbruksskolorna måste medföra högre kostnader till följd av relativt små klasser och stor lärarin-

sats. De stora skillnaderna mellan olika län kan emellertid vara ett tecken på att vissa kostnadsbesparingar skulle kunna göras.

Finansiering

3.1 Skogsbruksskolor

3.1.1 Skogsvårdsstyrelserna Statsbidrag till skogsvårdsstyrelsernas utbildningsverksamhet utgår över nedan nämnda anslag enligt angivna bestämmelser.

Tabell 6. Kostnader per elevdag vid skogsbrukets yrkesskolor Avseende

Skogsbruksskolor

Löner till lärare Övriga lönekostnader Övriga driftkostnader Direkta kurskostnader Undervisningsmateriel Summa

27: 12 1 6:40 12:14

J23: 182 68: 84 3

1964/65

Statens skogsskolor

Skogsmästarskola

21: — 3:46 12: 02 6:14 0:83

19:02 8:29 14:80 1:79 0:48

43: 45

44: 38

Inkomster för lärarnas avgiftsbelagda undervisning har uppskattats till (ca 11 000 dagar a 75: —) 0,8 milj kr motsvarande 4: 80 kr per elevdag; kan vara frånräknade i vissa län. 2 Bidrag till eleverna beräknas ha utgått med 450 000 kr motsvarande 2: 20 kr per elevdag 3 Med avdrag för inkomster (1) och bidrag till elever (2) skulle elevdagskostnaden uppsa till 68: 84 kr — (4: 80 + 2: 20) kr = 61: 84 kr.

285 Bestämmelser 2

Anslag 1

Ändamål

Avlöningar till rektorer, ordinarie och SFS 1960: 322; reglemente för skogsvårdsstyrelser extra ordinarie lärare SFS 1960: 267; förordning ang skogsvårdsstyrelser Reglemente rörande skolledare och lärare vid skogsbrukets yrkesskolor m m (bil till regleringsbrev 5.6. 1963) Bidrag till skogsvårdsRegleringsbrev för respekAvlöningar till extra lärarpersonal styrelserna: tive budgetår Investeringar Omkostnader (H4) Amorteringar å byggn.lån Täckande av driftunderskott Av skogsstyrelsen godkända kostnaBidrag till vissa skogs- SFS 1958: 258 ang statsbrukskurser m m (H18) understödda skogsbruksder för reseersättningar till lärarperkurser sonal, arvoden till lärare som inte är Skogsstyrelsens anvisningar anställda i skogsvårdsstyrelsen, traktamentsstipendium, stipendier för A nr 52/1962 förlorad arbetstid och resekostnadsersättning till elever samt vissa övriga direkta kurskostnader Studiehjälp till elever i grundutbildStudiebidrag m ni (G3) SFS 1964: 402 ang studiehjälpsreglemente ningskurser

Bidrag till skogsvårdsstyrelserna: Avlöningar (H3)

Efter anslagets benämning anges inom parentes dess beteckning i statsliggare 1965/66. Endast grundbestämmelser upptagna.

3.1.2 Andra

kursanordnare

3.1.3 Arbetsmarknadskurser

Till annan k u r s a n o r d n a r e än skogsvårdsstyrelse kan följande b i d r a g utgå från anslaget Bidrag till vissa skogsr brukskurser. Beslut ifråga om dessa bidrag fattas — i den ordning anslagen upptagits — av skogsvårdsstyrelsen, skogsstyrelsen och Kungl Maj:t.

Verksamheten bedrives i samarbete med vederbörande länsarbetsnämnder och finansieras helt över anslagen »Omskolning m m» och »Allmänna beredskapsarbeten ni m». Utbildningens omfattning bestämmes av arbetsmarknadsläget.

Ändamål

Bidrag

Handledning vid praktikskeden av skoglig grundutbildning Traktamentsstipendium Driftkostnader för skoglig grundkurs

13 000 kr per år och undervisningsavdelning om minst 8 elever 8 kr per elev och dag 14 500 kr per undervisningsavdelning och år

3.2 Skogsskolorna och skogsmästarskolan Verksamheten vid statens skogsskolor och kompletteringskurser samt vid skogsmästarskolan bekostas helt av statsmedel. Av Kungl Maj:t fastställda

stater, avlönings- och omkostnadsanslag, fördelas av skogsstyrelsen på r e spektive skolenheter. Fortbildningsverksamheten vid skogsmästarskolan bekostas helt med kursavgifter.

286 3.3 Stater for 1965/66 och 1966/67 Skogsskolor Läsår

Avlöningar

1965/66. 1966/67. 4.

Omkostnader

1 075 000 632 000 1 189 000 585 000

Jämförelse

mellan

skogsbruksskolor

statsbidrag

och vissa

övriga

Skogsmästarskola Avlöningar

Omkostnader

Summa

1 707 000 269 000 1 774 000 308 000

197 000 227 000

466 000 535 000

Summa

till yrkes-

skolor 4.1 Lantbrukets yrkesskolor Till l a n t b r u k e t s yrkesskolor utgår jande statsbidrag. Bidragets

benämning

Avlöningsbidrag Hälsovårdsbidrag Allmänt

driftbidrag

Bidrag till byggnadsarbeten 1

föl-

Bidragets storlek Hela lönekostnaden inkl ATP- och sjukförsäkringsavgifter för rektor, ordinarie lärare och övriga lärare i den omfattning lantbruksstyrelsen bestämmer Högst 4: 50 per elev, som deltar i kurs om minst 21 veckor Grundbidrag med 26 kr per skola och dag, då undervisning pågår Tilläggsbidrag med 2: 80 kr per elevdag vid specialkurs i maskinlära och 1: 40 kr per elevdag vid övriga kurser Anskaffande eller upprustning av permanenta skollokaler och elevhem samt i särskilda fall även lärarbostäder. I den mån så anses skäligt må inräknas även kostnader för inventarier och inredning i undervisningslokaler och elevhem. Bidrag utgår med högst 50 procent eller om särskilda skäl föreligger med högst 75 procent av bidragsunderlaget För uppförande av provisoriska skollokaler utgår bidrag med högst 325 kr per kvm nettogolvyta.

Bidrag till anskaffande av maskiner m. m.

De t r e först n ä m n d a b i d r a g e n regler a s g e n o m S F S 1 9 6 3 : 4 9 3 o c h d e t sist n ä m n d a genom SFS 1961:405. Kungl Maj:t b e s l u t a r o m s t a t s b i d r a g till b y g g -

nadsarbeten, medan lantbruksstyrelsen fördelar övriga b i d r a g enligt i regler i n g s b r e v fastställda stater.

287 4.2 Yrkesskolor under ecklesiastikdepartementet Statsbidrag till yrkesskolor utgår enligt KK 1957:480. F ö r skolor med kommuner och landstingskommuner som huvudmän kan följande statsbidrag utgå. Ändamål Anskaffande av skollokaler

Stadigvarande undervisningsmateriel

Anskaffande av lokaler för elevhem jämte inventarier och inredning Driftkostnader

Bidragets storlek Permanenta skollokaler: i förhållande till ett bidragsunderlag beräknat på visst sätt och med hänsyn till kommunens ekonomiska bärkraft Provisoriska skollokaler: 325 kr per kvm nettogolvyta 50 procent av kostnaderna för erforderlig anskaffning efter av skolöverstyrelsen godkänd förteckning eller plan Till landstingskommunal skola utgår bidraget med 90 procent. 50 procent av bidragsunderlaget enligt tillämpliga delar av bestämmelserna för anskaffande av permanenta skollokaler Allmänt driftbidrag med 100 procent av ett bidragsunderlag utgörande faktiska kostnader för löner till skolledare och lärare (Yrkesutbildningsberedningen föreslår att driftbidraget ökas med ett schablonmässigt beräknat belopp för löner till biträdeshjälp, bibliotekspersonal m fl, vilket nu årligen utgår som tillägg till gymnasier och fackskolor med 1 000 kr per klass och 15 000 kr per skolenhet.)

4.3 Uppskattat driftbidrag till skogsbruksskolor enligt bestämmelser för lantbruksskolor och yrkesskolor En överslagsberäkning för läsåret 1964/65 visar att statsbidrag till skogsyrkesutbildningen skulle ha utgått med 7,5 milj kr enligt de bestämmelser, som gäller för lantbrukets yrkesskolor, och med 7,3 milj k r enligt bestämmelserna för kommunala och landstingskommu-

nala skolor. Det verkliga statsbidraget för utbildningsverksamheten vid skogsbruksskolorna var detta år 10,8 milj kr. Skillnaderna får inte betraktas som generellt uttryck för olikheter i bidragsbestämmelserna. Det torde emellertid inte behöva råda någon tvekan om att statsbidragen till skogsyrkesutbildningen relativt sett är högre än bidragen till annan yrkesutbildning.

BILAGA 9

E n k ä t rörande lärarutbildningen för skogsbrukets skolor

1 Uppläggningen

enkäten

I syfte att erhålla synpunkter på lärarutbildningsfrågorna från aktivt verksamma lärare vid de skogliga yrkesskolorna har kommitténs sekretariat genomfört en enkät. Enkäten riktade sig till samtliga tre lärarkategorier, som för närvarande finns inom den skogliga yrkesutbildningen, nämligen adjunkter, yrkeslärare och instruktörer. Frågeblanketterna var upplagda på ett enhetligt sätt, men särskild blankett användes för varje lärarkategori. Frågorna var utformade så, att de i enkäten deltagande i första hand hade att ta ställning till fasta svarsalternativ som kunde kompletteras med speciella synpunkter. 1 Enkätens

omfattning

Endast en adjunktskurs hade genomförts vid tidpunkten för enkäten. Samtliga 11 deltagare i denna kurs tillställTabell

des frågeblanketter. Svar inkom från 10 deltagare. Ifråga om yrkeslärarna tillställdes samtliga deltagare i de sex yrkeslärarkurser, som hållits sedan 1960, frågeblanketter. Svar inkom från 83 deltagare, medan 8 ej lämnade svar. Samtliga deltagare i instruktörskurserna under åren 1962 och 1963—64 tillställdes frågeblanketter. Av dessa inkom svar från 21, medan 13 inte lämnade svar. Materialets omfattning framgår av tabell 1.

3 Enkätens

innehåll

Frågorna var för samtliga tre lärarkategorier uppdelade i sex huvudgrupper, nämligen Tidsfördelning (Lärarkursens timplan)

1. Materialels

omfattning

Kurs

Antal elever

Antal svar

11 Yrkeslärarkurs

1960/61 1961/62 » 1962... » 1963... » 1963/64 » 1964... Instruktörskurs 1962. . . » 1963/64

16 11 15 18 15 16 19 15 Summa

42 49

91 34 136

10 16 11 11 17 14 14 11 10

38 45

83 21 114

289 Brister i yrkesfärdighet före lärarututbildning Utbildningstid och tidsmässig uppläggning Inträdeskrav beträffande fackutbildning Behov av kompletterande fackmässig utbildning Mål för undervisning i yrkesämnen vid lärarutbildning Med »Tidsfördelning» avsågs de olika i respektive lärarkurser ingående ämnenas fördelning på undervisningstimmar enligt gällande kursplaner. Enkätdeltagarna erhöll tre alternativ för sina svar; om timantalet för ett ämne borde minskas, bibehållas eller ökas. De fick vidare ange hur många timmar ämnet borde erhålla. Den andra gruppen av frågor, »Brister i yrkesfärdighet före lärarutbildning», tog sikte på de personliga färdigheterna efter genomgången fackutbildning före lärarutbildningen, satta i relation till de krav, som undervisningen i de mest förekommande kursformerna ställer på lärarna. Enkätdeltagarna fick för varje förekommande yrkesämne avge svar på frågor om behov av kompletterande utbildning. Fem svarsalternativ rörande kompletteringen lämnades: ingen, viss begränsad, någon, ganska omfattande och mycket omfattande. Om kompletteringsbehovet ansågs gälla något särskilt moment, borde detta anges. Den tredje gruppen, »Utbildningstid och tidsmässig uppläggning», avsåg längden av lärarutbildningskurserna och deras uppdelning på skeden av skolmässig undervisning och assistentlärartjänstgöring. Deltagare i enkäten fick för den lärarutbildning han själv genomgått avge förslag rörande antal skolskeden och längden av varje skede samt längden av assistentlärartjänstgöringen, alla tidslängder angivna i veckor. Den 19—714819

nu tillämpade tidsmässiga uppläggningen av de olika lärarutbildningskurserna angavs i blanketten. Frågorna i den fjärde gruppen, »Inträdeskrav beträffande fackutbildning», avsåg de krav på föregående fackutbildning, som borde fordras av sökande till respektive adjunkts-, yrkeslärar- och instruktörskurs. De angivna alternativen av fackutbildning var genomgång av skogshögskolan, skogsmästarskolan, skogsskola, skogsbruksskolas grundkurs och eventuellt annan form av skoglig utbildning. I frågorna under femte gruppen, »Behov av kompletterande utbildning», fick enkätdeltagarna ange om de ansåg behov av dylik utbildning föreligga eller inte. Om svaret blev jakande skulle de ange erforderlig tid (veckor) för kompletteringen samt vidare ange om den kompletterande utbildningen enligt deras mening borde ordnas genom särskild kurs före lärarutbildningen, särskild kurs efter lärarutbildningen eller ingå i lärarutbildningen. I den sjätte gruppen av frågor, »Mål för undervisning i yrkesämne vid lärarutbildning» förekom två svarsalternativ, nämligen dels repetition av vid tidigare fackutbildning inhämtad kunnighet och dels utökning av vid tidigare fackutbildning inhämtad kunnighet. Deltagarna hade vidare möjlighet att framföra allmänna synunkter på var och en av de sex huvudgrupperna, varjämte i slutet av blanketten utrymme fanns för framförande av synpunkter i övrigt.

4 Enkätens

resultat

4.1 Adjunkt sut bildningen

4.1.1 Tidsfördelning

I nedanstående tabell anges de svarandes uppfattning om tidsfördelningen enligt nuvarande timplan.

290 Tabell 2. Synpunkter Ämne

på

adjunktsutbildning Bör bibehållas

Bör ökas

3 3 1

4 5 6

3 2 2

10 6 4

5 7 6

4 3 3

50 7

4 1

5 5

3 3 2

4 Antal timmar Bör minskas

Den teoretiska utbildningen Pedagogisk psykologi Allmän undervisningsmeyodik . . . Pedagogiska hjälpmedel Röst- och talvård samt muntlig framställning Bok- och bibliotekskunskap Skolhygien Skoglig yrkesutbildning samt yrkesval- och arbetsmarknadsfrågor. Allmänna skolfrågor Reservtid

90 63 20

Den praktiska utbildningen Enskilt arbete Auskultationer Undervisningsövningar Ergonomi, yrkesinriktad gymnastik och fysisk träning

20 40 50

3 7 1

2 Summa

—

Ifråga om den teoretiska utbildningen angavs i samtliga svar, att timantalet i de flesta ämnen borde antingen bibehållas eller utökas. Rörande flertalet ämnen fanns majoritet för oförändrat timantal. Förslag om ökning förelåg beträffande samtliga ämnen men endast från två å tre enkätdeltagare rörande varje ämne. Förslag om minskning framfördes i några få svar rörande ämnena pedagogisk psykologi, allmän undervisningsmetodik och skoglig yrkesutbildning. Beträffande den praktiska delen av adjunktsutbildningen förekom däremot betydande differenser i svaren. I flertalet svar ansågs, att auskultationerna borde kraftigt minskas, medan endast tre av deltagarna uttalade sig för bibehållande av nu tillämpade timplan och ingen för utökning av tiden. Rakt motsatt tendens gjorde sig gällande beträffande undervisningsövningarna. Här fanns majoritet för den uppfattningen att undervisningsövningarna borde kraftigt utökas. Två deltagare förordade

status quo ifråga om timantalet och en ville minska detta. Ifråga om ergonomin och yrkesgymnastiken var meningarna ungefär lika delade mellan minskat, bibehållet och ökat timantal. Detsamma gäller i stort sett det enskilda arbetet, dock med någon övervikt för ökat timantal. 4.1.2 Brister i yrkesfärdighet lärarutbildning.

före

Följande yrkesämnen förekom i frågeblanketterna (lika för samtliga tre lärarkategorier) . Hyggesrensning med motorsåg Kemisk hyggesbehandling Plantering Röjning i plantskog Röjning i ungskog Vård av motorsågar Användning av motorsåg Drivning enligt stammetod Drivning enligt trädmetod Körning med traktor Traktorvård Utläggning av stickvägar

291 Planering av drivning Planering för skogsvårdsarbeten Arbetarskydd Aptering Svaren från deltagarna i adjunktskursen återspeglar en tämligen allmän uppfattning att yrkesfärdighet av h ä r avsedd art endast i mycket begränsad utsträckning kan krävas av adjunkter och utbildningsledare. Flertalet av dem, som besvarat frågorna om brister i yrkesfärdigheten, ansåg inte, att det förelåg något behov av kompletterande utbildning. I enstaka svar förordades komplettering i högre eller lägre grad. Ganska omfattande eller mycket omfattande komplettering ansågs i dessa svar behövlig i fråga om användning och vård av motorsågar samt drivning enligt både stam- och trädmetoderna.

15 och högst 21 veckor. Varje skede blir därigenom relativt kort, frånsett det första inledande skolmässiga skedet, som i samtliga svar föreslås bli längre än något av de efterföljande skedena.

4.1.3 Utbildningstid och tidsmässig uppläggning Adjunktskursen omfattar för närvarande 15 veckor i en följd med såväl teoretisk pedagogisk utbildning som praktisk dylik i form av auskultationer och undervisningsövningar samt enskilda arbeten.

Fyra enkätdeltagare ansåg, att dylik utbildning inte var behövlig för deltagare i adjunktsutbildningen. De deltagare, som ansåg att den behövdes, ville förlägga densamma till särskild kurs efter lärarutbildningen.

I tre av svaren förordas bibehållande av en sammanhängande utbildning för adjunkterna, enligt två svar 15 veckor liksom för närvarande och enligt det tredje svaret ökat till 17 veckor. I samtliga övriga svar förordas uppdelning av adjunktskursen p å olika skeden av skolmässig utbildning och assistentlärartjänstgöring. Flertalet föreslår uppdelning av fem skeden, varav tre skolmässiga och två omfattande assistentlärartjänstgöring. Den första assistentlärartjänstgöringen skulle ligga mellan det första och det andra skolskedet och den andra mellan det andra och tredje skolskedet. Den sammanlagde längden av adjunktsutbildningen varierar enligt förslagen mellan lägst

4.1.6 Mål för undervisning i yrkesämnen vid lärarutbildning

4.1.4 Inträdeskrav fackutbildning

beträffande

Samtliga deltagare i enkäten är eniga om att examen från skogshögskolan bör vara inträdeskrav för deltagande i adjunktsutbildningen. En deltagare förordar att särskilt meriterad skogsmästare bör medges inträde i den nämnda utbildningen. En annan deltagare anser det önskvärt att deltagare i adjunktsutbildningen skall ha genomgått både skogsbruksskolas grundkurs och skogsskola. 4.1.5 Behov av kompletterande mässig utbildning

fack-

En enkätdeltagare förordade, att målet skulle utgöras av repetition av vid tidigare fackutbildning inhämtad kunnighet, medan de övriga ansåg att målet borde vara utökning av på nämnda sätt inhämtad kunnighet. 4.1.7 Kommentarer Adjunktskursen är en ny form av lärarutbildning på det skogliga området, varför det ligger i sakens natur, att enkätsvaren från deltagarna i denna utbildning präglas av osäkerhet. De som genomgått adjunktsutbildning h a r inte haft möjlighet att i praktisk lärartjänstgöring pröva om deras utbildning mot-

292 svarar de krav, som kommer att ställas på dem som lärare eller utbildningsledare. Svarsfrekvensen är visserligen hög men materialet är mycket litet, vilket ytterligare inskärper vikten av att inte dra några mera vittgående slutsatser av enkätsvaren. En säker slutsats av dessa är dock given, nämligen den att pedagogisk utbildning anses nödvändig för adjunkter (ämneslärare) vid de skogliga yrkesskolorna liksom även för personer med verksamhet som utbildningsledare vid skogsvårdsstyrelser eller vid företag och organisationer inom skogsbrukets område. I detta fall är enkätsvaren entydiga. En allmänt omfattad åsikt bland enkätdeltagarna är att undervisningsövningarna bör utökas, medan auskultationerna i stället bör minskas. Den praktiska delen av lärarutbildningen bör ge utrymme för mera självverksamhet hos lärarkandidaterna anses det. Beträffande timantalet för ämnena i den teoretiska delen av adjunktskursen är uppfattningarna inte entydiga, de flesta deltagare i enkäten nöjer sig med att förorda oförändrat antal timmar för flertalet ämnen. Ifråga om längden av adjunktsutbildningen och dess eventuella uppdelning på skolmässiga skeden och tjänstgöring som assistentlärare vid skolor har nästan varje deltagare i enkäten sin egen uppfattning. Denna stora spridning kan sannolikt förklaras genom enkätdeltagarnas brist på erfarenhet som lärare. Det bör noteras, att i en majoritet av svaren förordas assistentlärartjänstgöring för de lärarkandidater, som genomgår adjunktskursen. Deltagarna i adjunktskursen synes allmänt anse, att utbildningsledare och ämneslärare inte behöver äga yrkesfärdighet av den art som kräves av yrkeslärare. I den mån kompletterande fack-

mässig utbildning förordas borde den avse tekniken för drivningarna. 4.2 Yrkeslärarutbildning

4.2.1 Uppdelning

materialet

Enkätmaterialet h a r vid bearbetningen delats upp i två grupper. Den ena gruppen (1) omfattar svar från deltagare i de tre första yrkeslärarkurserna (1960/ 61, 1961/62 och 1962) och den andra gruppen (2) svar från deltagare i de tre senare yrkeslärarkurserna (1963, 1963/64 och 1964). Genom jämförelse mellan svaren från de båda grupperna kan man konstatera om några mera väsentliga förskjutningar skett av lärarkandidaternas bedömningar av utbildningens uppläggning och innehåll. Av sammanlagt 42 deltagare i den första gruppen h a r 38 lämnat svar på enkäten och av sammanlagt 49 deltagare i den senare har svar inkommit frän 45. Antalet uteblivna svar utgjorde således 4 i vardera gruppen.

4.2.2 Tidsfördelning

I nedanstående tabell har deltagarnas uppfattning om undervisningens längd i förhällande till nuvarande kursplan sammanställts. Ifråga om synpunkterna på tiden för den kompletterande fackutbildningen föreligger ganska stor samstämmighet mellan de bada grupperna. Huvudtendensen i båda gruppernas svar är att timantalet anses böra bibehållas i flertalet ämnen, nämligen arbetsstudier, arbetsfysiologi, maskin- och redskapslära, allmänna avverkningsfrägor, huggning och skogsvårdsarbeten. Detsamma gäller om det orienterande ämnet skoglig yrkesutbildning. Beträffande tvä ämnen, nämligen arbetarskydd och transport, pekar tendensen i bada gruppernas svar mot utökad tid. Inte ifråga om något

293 Tabell

3. Synpunkter

på

yrkeslärarutbildning Alternativ 1

Tim enl. kursplan

Ämne

Kursgrupp 1 Typvärde

10 35 5 160 20 90 35 20 5

B B

Pedagogik Pedagogisk psykologi Talarträning Metodik Auskultationer Träningslektioner Övningslektioner Instruktionsmetodik Hjälpmedel vid undervisning Bibliotekskunskap

70 15 35 10 15 45 40 15 5

Fysisk träning.

60 Summa

B B B

ö B Ö

0 B B B B B Ö B

1,89

2,16 1,98 2,95 1,91 2,33 1,72 2,62 2,26 2,63

B B

2,08 2,50 2,07 2,08 2,14 2,12 2,12 2,65 2,11

B B B B Ö Ö B

2,10

ö B B B Ö B B

2,20 2,00 2,57 1,89 2,16 1,57 2,77 1,98 2,35 2,00 2,22 2,02 2,04 2,47 2,48 2,08 2,73 2,00 1,96

725 Bör ökas 0 = 3 = Medianvärde Md

ämne pekade tendensen i svaren mot m i n s k n i n g av t i m a n t a l e t . Samtliga tre svarsalternativ var representerade i svaren r ö r a n d e de ämnen i vilka h u v u d t e n d e n s e n utgjorde bibehållet timantal. Alternativet minskning h a d e största antalet anhängare ifråga om ämnet huggning. I detta ä m n e var alternativet starkare företrätt i andr a g r u p p e n än i den första. Alternativet ökning förekom mest i svaren r ö r a n d e ämnena arbetsstudier, allmänna avverkningsfrågor och skogsvårdsarbeten. Rel a t i v t sett v a r a l t e r n a t i v e t s t a r k a s t företrätt i den första gruppen. I ämnena arbetsstudier och transport, d ä r h u v u d t e n d e n s e n v a r ö k n i n g , förekom inte alternativet m i n s k n i n g i något 20— 714819

Typvärde

2,02

35 Skoglig yrkesutbildning. . . Yrkeskunskap Arbetsstudier Arbetsfysiologi Arbetarskydd Maskin- o. redskapslära. Allm. avverkningsfrågor Huggning Transport Skogsvårdsarbeten Naturvård

M = 1 Bör minskas » bibehållas B - 2

Kursgrupp 2

svar. Detsamma gällde ämnet n a t u r v å r d i första g r u p p e n , m e d a n i a n d r a g r u p p e n e n e n k ä t d e l t a g a r e u t t a l a d e sig för m i n s k n i n g av timantalet. Alternativet bibehållen tid v a r i fråga o m dessa ä m n e n mest företrätt r ö r a n d e transport men dock svagare i a n d r a g r u p p e n än i första. Även i f r å g a o m t i m p l a n e n för p e d a g o giken föreligger viss samstämmighet mellan de b a d a g r u p p e r n a m e n den är dock m i n d r e m a r k a n t än beträffande y r k e s k u n s k a p e n . R ö r a n d e flertalet ämn e n är h u v u d t e n d e n s e n l i k s o m ifråga om yrkeskunskapen bibehållet antal timmar, men skiljaktigheter framträder de b å d a g r u p p e r n a emellan. Ifråga om pedagogisk psykologi, metodik, auskul-

294 tationer, instruktionsmetodik och bibliotekskunskap överensstämmer de bada grupperna, typvärdet utgör för dem bada bibehållen tid. Ifråga om träningslektioner och övningslektioner uttalar sig en majoritet inom den första gruppen för bibehållet timantal, medan i andra gruppen majoritet finns för ökning av detta. Rörande ämnet talarträning är förhållandet motsatt, den första gruppen har en svag majoritet för ökning, den senare majoritet för bibehållet timantal. Liksom ifråga om yrkeskunskapen finns inte rörande något pedagogiskt ämne majoritet för sänkt timantal. Samtliga tre svarsalternativ förekom i svaren rörande de pedagogiska ämnen i vilka huvudtendensen utgjorde bibehållet timantal. I den första gruppen uttalade sig ungefär en fjärdedel av enkätdeltagarna för ökat timantal ifråga om träningslektioner och övningslektioner. I den andra gruppen hade förespråkarna för ökat timantal stigit till ca hälften, medan i tre ä fyra svar förordades minskning av timantalet. Bada grupperna uttalade sig för ökning av timantalet för hjälpmedel vid undervisningen, den andra gruppen mera markerat än den första. Det kan vara värt att notera att sex enkätdeltagare i vardera gruppen förordade ökning av tiden för auskultationer. Vid tolkning av materialet rörande detta avsnitt torde skäl föreligga att beakta centralvärdestendensen. Denna innebär, att enkätdeltagare som är osäkra i sina bedömningar föredrar att uttala sig för status quo, dvs i detta fall bibehållet timantal. En viss uppfattning om hur starkt detta påverkat resultaten erhålles vid jämförelse med svaren pä frågorna beträffande brister i yrkesfärdigheterna före lärarutbildningen.

4.2.3 Brister i yrkesfärdighet lärarutbildning

före

I nedanstående sammanställning r e d o visas medianvärdena för kursgrupperna 1 och 2. Svarsalternativen h a r angivits med följande tal: ingen = 0, viss begränsad = 1, någon = 2, ganska omfattande = 3 och mycket omfattande = 4. Tabell 4. Brister i yrkesfärdighet (yrkeslärare)

Arbete

Hyggesrensning med motorsåg Kemisk hyggesbehandling Plantering Röjning i plantskog.. » i ungskog.. . Vård av motorsågar . Användning av motorsåg Drivning enligt stammetod Drivning enligt trädmetod Körning med traktor . Traktorvård Utläggning av stickvägar Planering av drivning. .. » för skogsvårdsarbeten Arbetarskydd Aptering

KursKurs?rupp 1 grupp 2 Md

1,80

0,96

1,68 0,30 0,16 0,16 2,67 2,70

1,61 0,13 0,08 0,08 2,75 2,42

3,45

3,37

3,04 3,05 2,94 1,42 1,67

3,43 3,09 3,00 0,91 1,34

0,78 2,00 0,86

0,66 1,41 0,40

På detta område föreligger betydande differenser mellan de båda grupperna. Ifråga om ett flertal arbetsuppgifter redovisar svaren från den första gruppen avsevärda brister i yrkesfärdigheter före lärarutbildningen, medan svaren från den andra gruppen anger att dessa brister i stor utsträckning eliminerats. Detta gäller särskilt röjning i plantskog, röjning i ungskog, plantering och aptering samt i mindre utpräglad grad ke-

295 misk hyggesbehandling, hyggesrensning med motorsåg, utläggning av stickvägar och arbetarskydd. Beträffande dessa arbetsområden dominerar följdriktigt i svaren från den andra gruppen alternativen ingen, viss begränsad eller någon komplettering, medan alternativen ganska omfattande eller mycket omfattande komplettering förekommer sparsamt eller i vissa fall inte alls. I svaren från den första gruppen bedöms behovet av komplettering som betydligt mera motiverat. Ifråga om övriga arbetsområden överensstämmer de bada grupperna i sina bedömningar av bristerna i yrkesfärdighet. Planering såväl av skogsvårdsarbeten som av drivning bedöms av båda grupperna som områden inom vilka bristerna i yrkesskickligheten inte är särskilt starkt framträdande. Alternativen ingen eller någon komplettering är oftast förekommande i svaren rörande dessa båda arbetsområden med någon övervikt för det förstnämnda. Bada grupperna anser, att stora brister i yrkesfärdighet finns ifråga om drivning enligt såväl stammetod som trädmetod, användning och vård av motorsågar samt i körning med traktor och traktorvård. I svaren rörande dessa arbetsområden överväger således alternativen ganska omfattande och mycket omfattande komplettering. Endast i enstaka svar anses, att något behov av komplettering av yrkesfärdigheten inte föreligger eller att kompletteringen bör bli av begränsad omfattning. Under avsnittet tidsfördelning antogs att övervikten för bibehållet timantal skulle kunna vara ett utslag av centralvärdestendensen. Detta antagande fär ett starkt stöd av svaren beträffande bristerna, som indirekt visar att behovet av kompletterande fackutbildning inte kan vara sä stort, som svaren på frågorna om tidsfördelning formellt visade.

4.2.4 Utbildningstid och tidsmässig uppläggning Yrkeslärarutbildningen omfattar för närvarande en tid av 30 veckor, fördelad pä tre skeden. Den inledes med skolmässig utbildning under 12 veckor, sedan följer tjänstgöring som assistentlärare under likaledes 12 veckor, varefter den avslutas med skolmässig utbildning under 6 veckor. I svaren under denna huvudgrupp av frågor i enkäten föreligger inga skiljaktigheter mellan de båda yrkeslärargrupperna ifråga om bedömningarna. Den överväldigande majoriteten av enkätdeltagarna anser, att den nuvarande uppläggningen av yrkeslärarutbildningen med fördelning på två skolmässiga undervisningsskeden, åtskilda av assistentlärartjänstgöring, bör bibehållas även framdeles. Av sammanlagt 74 svar h a r 56 uttalat sig härför. Ifråga om längden av olika skeden är meningarna mera delade bland enkätdeltagarna men huvudparten av dem förordar bibehållande av nuvarande längd dvs att det första skedet med skolmässig undervisning samt assistentlärartjänstgöringen skall omfatta vardera 12 veckor och det senare skolmässiga skedet 6 veckor. Flera olika förslag r ö r a n d e ändring av tiden för respektive skeden framlägges men i flertalet svar förordas dock bibehållande av den n u v a r a n d e sammanlagda utbildningstiden för yrkeslärarutbildni.ngen dvs 30 veckor. Åtskilliga deltagare i enkäten eller sammanlagt 27 uttalar sig för förlängning av denna tid, förslagen varierar mellan 31 och 48 veckor. Åsikterna går mycket isär h u r denna förlängning skall uppdelas på de olika skedena, men i allmänhet förordas längre tid för det andra skolmässiga skedet. Endast i några få svar förordas förlängning av assistentlärartjänstgöring, dä till en hel termin. Endast fyra enkätdeltagare uttalar sig

296 för en förkortning av den nuvarande utbildningstiden. Alternativen förlängning eller förkortning av antalet skeden i yrkeslärarutbildningen har också förespråkare, i tre svar föreslås att antalet skeden skall utökas till fyra och i tolv svar att antalet skall ökas till fem. En utbildning med fyra skeden skulle omfatta två skeden med skolmässig utbildning samt assistentlärartjänstgöring i tvä perioder. I fem-skedesutbildningen tillkommer ett tredje avslutande skolmässigt skede. 4.2.5 Inträdeskrav bildning

beträffande

fackut-

Ett femtiotal av de yrkeslärare som besvarat enkäten anser, att genomgång av skogsskola bör gälla som inträdeskrav till utbildningen av yrkeslärare, medan ungefär hälften sä många menar att genomgång av såväl skogsskola som skogsmästarskolan bör fordras. 4.2.6 Behov av kompletterande mässig utbildning

fack-

Med hänsyn till svaren pä frågorna rörande brister i yrkesfärdighet före lärarutbildning är det givet, att majoriteten av enkätdeltagarna anser behov av kompletterande fackmässig utbildning föreligga för yrkeslärarnas del. Endast i ett tiotal fall bedöms dylikt behov inte föreligga. Det kan vara värt att notera, att nej-svaren med ett par undantag kommer frän den andra yrkeslärargruppen, dvs de senast utbildade yrkeslärarna. Ungefär hälften av de i enkäten deltagande yrkeslärarna anser, att den kompletterande fackmässiga utbildningen bör ingå i lärarutbildningen liksom nu är fallet. Den andra hälften förordar att denna utbildning skall förläggas till särskilda kurser. I drygt ett tiotal svar anses att sådan kurs skall anordnas före lärarutbildningen och i ett trettiotal, att

den bör anordnas efter lärarutbildningen. Erforderlig tid för fackutbildningen har föreslagits uppgå till 2—4 veckor i flertalet svar, således väsentligt kortare än i nuvarande yrkeslärarkurser. 4.2.7 Mål för undervisning nen vid lärarutbildning

yrkesäm-

Ungefär en tredjedel av enkätdeltagarna anser att undervisningen i yrkesämnena vid yrkeslärarutbildningen bör begränsas till repetition av tidigare erhållen fackutbildning, medan de övriga två tredjedelarna förordar utökning av vid tidigare fackutbildning förvärvad kunnighet. 4.2.8

Kommentarer

Praktiskt taget alla yrkeslärare, som deltagit i enkäten, anser att de hade brister i sin yrkesfärdighet när de påbörjade lärarutbildningen. Dessa brister måste enligt deras mening avhjälpas för att de skulle kunna utöva lärarverksamhet. Med några få undantag h a r också enkätdeltagarna förordat kompletterande fackutbildning antingen inlagd i lärarutbildningen eller förlagd till särskilda kurser före eller efter lärarutbildningen. Båda grupperna av yrkeslärare har känt bristerna i yrkesfärdighet starkast ifråga om användning och vård av motorsågar och traktorer. De anser sig också äga otillräckliga insikter i drivningsprocesserna. Majoriteten av enkätdeltagarna anser att inga större förändringar av den pedagogiska utbildningens uppläggning och innehåll är påkallade. Den nuvarande uppdelningen av yrkeslärarutbildningen på ett skolmässigt skede, en period med tjänstgöring som assistentlärare samt ett avslutande skolmässigt skede accepteras liksom den nuvarande längden av varje särskilt skede. Flertalet förordar vidare oförändrat timantal

297 för de i lärarutbildningen ingående pedagogiska ämnena. Ett betydande antal yrkeslärare anser emellertid, att yrkeslärarutbildningen bör förlängas och förbättras. En dryg tredjedel uttalar sig för förlängning av den nuvarande utbildningstiden om sammanlagt 30 veckor med ett varierande antal veckor. Ett utökat timantal för såväl pedagogiska ämnen som yrkesämnen föreslås också av ett icke obetydligt antal yrkeslärare. I ett svar framhålles, att på facksidan krävs förbättrad utbildning i moderna drivningsformer och därtill hörande maskiner och på lärarsidan en mera gedigen praktisk-pedagogisk utbildning. Denna uppfattning synes vara representativ för de många enkätsvar i vilka förordas en förlängd och förbättrad yrkeslärarutbildning, ökad tid för övning i att leda och planera praktiska övningar i fält och verkstad krävs i många svar, likaså ökad undervisning i elevråd och disciplinfrågor samt i både ungdomspsykologi och vuxenpsykologi. De pedagogiska momenten i assistentlärartjänstgöringen får inte försummas heter det i flera svar varför skärpta krav måste resas på handledningen av assistentlärarna. 4.3 Instruktörer

4.3.1 Tidsfördelning Synpunkterna på timplanen för instruktörskursen framgår av följande sammanställning. Huvudtendensen i enkätsvaren är bibehållet antal timmar i praktiskt taget alla ämnen, såväl fackämnen som pedagogiska ämnen. Av fackämnena ger endast huggning och transport utslag i annan riktning. För huggningen är typvärdet minskning av timantalet och för transport är typvärdet ökning av detsamma. Även om huvudtendensen är bi-

Tabell

5. Synpunkter på bildning

instruktörsut-

Tid Alternativ 1 enl. kurs- TypMd plan värde

Ämne

4 Skoglig yrkesutbildning Yrkeskunskap Arbetsstudier Arbetsfysiologi Arbetarskydd Maskin- och redskapslära Allmänna avverkningsfrågor Husaning Transport Skogsvårdsarbeten . .

15 B

1,89

5 30 10

BÖ B B

2,33 2,15 2,31

140 B

2,06

10 85 25 20 5

B M Ö B B

2,30 1,25 2,50 2,17 2,06

Pedagogik Pedagogisk psykologi Talarträning Metodik Auskultationer Träningslektioner . . . Övningslektioner.... Instruktionsmetodik. Hjälpmedel vid un-

25 10 20 5 15 20 20

B B B B B B B

2,31 2,23 2,25 2,17 2,23 2,32 2,31

Bibliotekskunskap. . . Fysisk träning

15 5 35

BÖ B B

2,45 1,88 2,07

Summa

1 Bör minskas M = 1 » bibehållas B = 2 » ökas ö = 3 Md = Medianvärde

behållet timantal föreslås i fackämnena ökning av undervisningstiden av ett relativt stort antal deltagare i enkäten. Ett undantag utgör skogsvårdsarbetena, där ökning förordas endast i ett enda svar. Alternativet minskning förekommer endast i mycket ringa omfattning. Svarsbilden ter sig ungefär likadan rörande de pedagogiska ämnena. Alternativet ökning av timantalet h a r inte fått majoritet ifråga om något ämne, men h a r ifråga om hjälpmedel vid undervisning fått samma antal röster som alternativet bibehållet timantal. Även i de pedagogiska ämnena krävs utökning

298 av undervisningstiden i ett relativt stort antal svar, medan förslag om minskning förekommer i mycket liten omfattning beträffande metodik, auskultationer och instruktionsmetodik inte alls. 4.3.2 Brister i yrkesfärdighet före lärarutbildning Instruktörernas bedömning av föreliggande brister i yrkesfärdigheten när lärarutbildningen påbörjas visar stora likheter med yrkeslärarnas bedömning, speciellt de senare utexaminerades såsom framgår av nedanstående sammanställning. Beträffande hyggesrensning med motorsåg, plantering, röjning i plantskog och röjning i ungskog, planering för skogsvård, utläggning av stickvägar och aptering anser sig instruktörerna äga så pass stor yrkesskicklighet att kompletterande fackutbildning i samband med lärarutbildningen inte är nödvändig. Yrkesskickligheten anses vara något sämre när det gäller användning och

vård av motorsåg men dock så pass betydande, att endast mera begränsad kompletterande fackutbildning bör komma ifråga, alternativt ingen komplettering alls. Instruktörerna anser, att de största bristerna i yrkesfärdigheten föreligger ifråga om drivning enligt såväl stamsom trädmetod, planering för drivning samt körning med traktor och värd av traktor. 4.3.3 Utbildningstid och tidsmässig uppläggning Instruktörsutbildningen omfattar för närvarande 26 veckor. Den inledes med ett skolmässigt skede om 8 veckor, varefter följer assistentlärartjänstgöring under 12 veckor och sedan avslutas densamma med skolmässig undervisning i 6 veckor. I samtliga svar förordas bibehållande av den nuvarande uppdelningen av utbildningstiden, alltså två skolmässiga skeden, åtskilda av assistentlärartjänst-

Tabell 6. Brister i yrkesfärdighet

(instruktörer)

Behov av komplettering Arbete

ingen

viss begränsad

någon

ganska omfattande

mycket omfattande

2 2 2 2 3 3 3

9 4 15 16 15 6 6

3 6 2 2 2 3 5

3 7

3 2 2

0,66 1,42 0,13 0,09 0,10 1,50 1,10

2 2 1 2 2 2

2 1 1 1 13 4

2 3 2 3 3 4

5 6 4 2 3 8

7 4 9 7

3 5 4 6

2,57 2,63 2,80 3,00 0,23 1,69

2 2 2

8 6 9

5 6 4

3 6 5

3 1 1

0,80 1,08 0,63

Ej svar

Hyggesrensning med moKemisk hyggesbehandling

Vård av motorsågar . . . . Användning av motorsåg. Drivning enligt stamDrivning enligt trädmetod Körning med t r a k t o r . . . . Utläggning av stickvägar. Planering och drivning. . Planering för skogsvårds-

1 1 6 7

299 göring. Mer än hälften av instruktörerna anser dock, att den pedagogiska utbildningen är för kort och förordar fördenskull utökning av tiden för det inledande skolmässiga skedet — i flertalet fall till 12 veckor. I en tredjedel av svaren föresläs också utökning av tiden för det andra skolmässiga skedet till 7 eller 8 veckor. Däremot föreligger allmän enighet om att assistentlärartjänstgöringen liksom hittills bör ta 12 veckor i anspråk. 4.3.4 Inträdeskrav utbildning

beträffande

fack-

Praktiskt taget alla instruktörer anser, att genomgång av skogsbruksskolas grundkurs bör utgöra den fackutbildning som skall krävas av sökande till instruktörsutbildning. I mänga svar understrykes dessutom vikten av att sådana sökande h a r god praktisk erfarenhet av arbete i skogen. Tre enkätdeltagare förordar krav pä examen vid skogsskola som inträdeskrav till instruktörsutbildningen. 4.3.5 Behov av kompletterande mässig utbildning

fack-

Flertalet enkätdeltagare anser att behov av kompletterande fackmässig utbildning för instruktörer föreligger. Endast tvä deltagare menar, att denna komplettering bör ingå i instruktörsutbildningen, medan de övriga anser, att den bör

äga rum vid särskilda kurser antingen före eller efter instruktörsutbildningen. I ungefär en tredjedel av svaren förordas att den kompletterande fackutbildningen skall omfatta enbart repetition av tidigare inhämtade kunskaper, medan i de övriga svaren förordas utökning av den kunnighet, som erhållits vid föregående fackutbildning. 4.3.6

Kommentarer

I likhet med yrkeslärarna bedömer instruktörerna sina brister i yrkesfärdigheten innan de påbörjar lärarutbildning vara sä pass stora, att kompletterande fackmässig utbildning blir nödvändig. De anser, att de största bristerna föreligger ifråga om komplicerade drivningsmetoder. I åtskilliga svar framhålles, att yrkeslärare och instruktörer bör få lika lång utbildning, eftersom deras arbetsuppgifter är likartade. Instruktör bör efter vidareutbildning kunna erhålla anställning med samma löneförmåner som yrkeslärare föreslår en enkätdeltagare och en annan yrkar att instruktörsutbildningen slopas. I stället bör skickliga arbetare efter kompletterande studier, t ex per korrespondens, erhålla yrkeslärarutbildning. Förbättrad praktisk-pedagogisk utbildning synes vara ett tämligen allmänt önskemål bland de instruktörer, som besvarat enkäten.

B I L A G A 10

Förslag till stadga för skogsbruksskolor och skogsinstitut

J kap — Allmänna

bestämmelser

1 § Denan stadga äger tillämpning pä de landstingskommunala skogsbruksskolorna och statens skogsinstitut. 2 § Skogsbruksskolor och skogsinstitut h a r till uppgift att meddela yrkesutbildning på skogsbrukets område. 3 §

Med skolenhet avses i denna stadga en av Kungl. Maj:t fastställd organisatorisk enhet, inom vilken skoglig yrkesutbildning meddelas. 4 §

Om inrättande av skogsinstitut beslutar Kungl. Maj:t. Skogsbruksskola inrättas av landstingskommun efter medgivande av skolöverstyrelsen. 5 § Landstingskommun, som inrättar skogsbruksskola, åligger att anskaffa och underhålla erforderliga och lämpliga undervisningslokaler jämte elevhem med fast inredning och inventarier, att tillse att för undervisningsändamål erforderliga lämpliga övningsskogar står till skolans förfogande samt att svara för de kostnader, vilka ej täckas av andra medel. 6 §

Enskild yrkesskola för skogsbruket må upprättas efter medgivande av

Kungl. Maj:t. Bestämmelserna i denna stadga skall i tillämpliga delar gälla för sådan skola. 7 §

För elever vid skogsbruksskolor och skogsinstitut skall anordnas hälsovård, vilken skall ombesörjas av skolläkare och skolsköterska. Hälsovården skall vara kostnadsfri för eleverna. Närmare föreskrifter om hälsovårdens utövande meddelas av skolöverstyrelsen. 8 § Omfattningen av verksamheten vid skogsbruksskolorna beräknas enligt ett poängsystem, innebärande att för varje påbörjat 16-tal elever erhålles i kurs omfattande helt läsår 1,5 poäng, i kurs omfattande mindre än ett helt läsår men minst 16 veckor 1 poäng, i kurs omfattande mindre än 16 veckor 1 poäng för varje fullt 16-tal kursveckor samt för varje påbörjat 500-tal lektioner av deltidskurser 1 poäng. Elevhem ger därutöver 1 poäng. Poängsystemet ligger till grund för rektorers undervisningsskyldighet.

2 kap — Ledning

och

tillsyn

1 § Skolöverstyrelsen är central tillsynsmyndighet för skogsinstituten och skogsbruksskolorna.

301 2 § Länsskolnämnden är regional myndighet för skogsbruksskolor i länet.

3 § För skogsbruksskolor i en landstingskommun skall finnas särskild gemensam styrelse. Styrelsen skall bestå av minst fem ledamöter, vilka samtliga utses av landstinget. Bland ledamöterna bör finnas företrädare för olika ägarekategorier och grupper av anställda inom skogsbruket. Landstinget utser ordförande. Vice ordförande väljes inom styrelsen. Suppleanter utses i enahanda ordning. Är skogsbruksskola gemensam för två landstingskommuner tillsättes styrelsen av de båda landstingen gemensamt.

4 § För skogsinstituten skall finnas särskild gemensam styrelse. Den består av nio ledamöter, vilka utses av Kungl. Maj:t. I styrelsen ingår en företrädare för vardera av skogsstyrelsen, styrelsen för skogshögskolan, domänstyrelsen, skogsindustriernas samarbetsutskott, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Svenska skogsarbetareförbundet, Svenska skogsmästarförbundet och de skogsskolebildade tjänstemännens samarbetsråd. Kungl. Maj:t förordnar ordförande i styrelsen. Vice ordförande väljes inom styrelsen. Suppleanter utses till samma antal och i samma ordning som ledamöter. 5 § Styrelse för skogsbruksskola och styrelsen för skogsinstituten skall främja undervisningen och utvecklingsarbete vid underställda skolor, verka för att arbetet vid skolorna

bedrives ändamålsenligt och tillse att det fortgår enligt gällande föreskrifter, samverka med myndigheter och organ, vilkas arbetsområden beröres av styrelsens verksamhet, taga befattning med de ärenden, vilkas handläggning enligt särskilda författningar ankommer på styrelsen, fullgöra de uppgifter i övrigt, som ålägges styrelsen genom beslut av Kungl. Maj:t eller vederbörande tillsynsmyndighet samt beakta de anvisningar som Kungl. Maj:t eller tillsynsmyndighet meddelar, vidtaga eller hos vederbörande tillsynsmyndighet föreslå de åtgärder som kunna vara påkallade eller eljest lämpliga.

6 § Styrelse för skogsbruksskola skall gemensamt med skogsvårdsstyrelsen uppgöra årsprogram för av skogsbruksskolorna och skogsvårdsstyrelsen i länet bedriven skoglig yrkesutbildning. Styrelsen, eller efter dess bemyndigande, rektor beslutar i vilken omfattning skogsbruksskola skall medverka i fortbildning av yrkesutövare på skogsbrukets område.

7 § Styrelsen för skogsinstituten utövar å statens vägnar huvudmannaskapet över instituten. Styrelsen åligger att till skolöverstyrelsen avge förslag till läroplaner, att inom ramen för fastställd läroplan utfärda föreskrifter för undervisningens bedrivande, att utfärda föreskrifter och anvisningar rörande övrig verksamhet vid instituten samt ärligen till skolöverstyrelsen avge förslag till an-

302 slagsäskanden samt berättelse över verksamheten vid instituten.

8 § Styrelse för skogsbruksskola äger utse ett yrkesråd med minst tre ledamöter med uppgift att biträda styrelsen i frågor rörande undervisningen vid skogsbruksskolorna i länet. I yrkesrådet skall såväl arbetsgivare som anställda vara företrädda. Ledamöterna av yrkesrådet skall vara aktivt verksamma yrkesutövare inom skogsbruket med god kännedom om dess förhållanden inom länet. Rektor vid skogsbruksskola är självskriven ledamot av yrkesrådet. Yttrande från yrkesrådet bör inhämtas i varje viktigare fråga, som rör dess verksamhetsområde.

9 § Styrelsen för skogsinstituten äger tillsätta en undervisningsnämnd vid varje institut. Nämnden skall vara ett rådgivande organ med uppgift att dels biträda styrelsen i frågor rörande undervisningen vid institutet, dels främja ett gott samarbete mellan skogsbruket samt skogsinstitutet och dess personal. Nämnden skall bestå av minst fem ledamöter och i densamma bör ingå företrädare för arbetsgivare och anställda inom skogsbruket samt för lärare och elever vid institutet. Institutets rektor är självskriven ledamot av nämnden.

10 § Vid sammanträde med styrelse för skogsbruksskola äger rektor vid dylik skola vara närvarande med rätt att yttra sig och få sin mening antecknad till protokollet men ej att deltaga i styrelsens beslut.

11 § Vid sammanträde med styrelsen för skogsinstituten äger rektorerna vid dessa utbildningsanstalter vara närvarande med rätt att yttra sig och få sin mening antecknad till protokollet men ej att deltaga i styrelsens beslut. 12 § Vid handläggning av ärende rörande skolhälsovård eller skolhygieniska förhållanden i övrigt inom styrelse för skogsbruksskola eller styrelsen för skogsinstituten äger skolläkaren närvara med rätt att få sin mening antecknad till protokollet men ej att deltaga i styrelsens beslut.

13 § Rektor och lärare vid skogsbruksskola eller skogsinstitut utgör skolans lärarråd. Vid sammanträde med lärarrådet äger husmor och skolsköterska vid skolan närvara med rätt att få sin mening antecknad till protokollet men ej att deltaga i lärarrådets beslut.

3 kap — Utbildning 1 § Vid skogsbruksskola skall k u m a anordnas grundutbildning samt vidareutbildning till företagare, maskinförare och förman. Fortbildning, anordnad av skogsvärdsstyrelsen, må kunna förläggas till skogsbruksskola. 2 § Skolöverstyrelsen bestämmer fcr varje läsår antalet vidareutbildningskurser och deras fördelning på olika skogsbruksskolor.

303 3 § Undervisningen i grundutbildningsoch vidareutbildningskurser vid skogsbruksskolor skall bedrivas enligt normalplaner, som fastställes av skolöverstyrelsen. 4 §

Styrelse för skogsbruksskola äger vidtaga sådan ändring i fastställd normalplan att undervisningen kan anpassas efter lokala förhållanden, dock att målet för utbildningen ej ändras. 5 § Elev i grundutbildningskurs vid skogsbruksskola må, efter medgivande av skolans styrelse, som ett led i utbildningen kunna uppöva praktisk färdighet genom yrkesarbete hos inom skogsbruket verksamt företag eller enskild företagare, förutsatt att erforderlig pedagogisk handledning kan ordnas.

10 § Ett läsår omfattar vid skogsinstituten 42 veckor och en termin 21 veckor samt vid skogsbruksskolor respektive 40 och 20 veckor. Skolöverstyrelsen äger på framställning från skolstyrelse medge jämkning ifråga om läsårets eller terminens längd. 11 § Undervisningstiden för vecka bör i medeltal omfatta 35 timmar.

4 kap — Elever

1 § För behörighet att vinna tillträde till skoglig yrkesutbildning fordras, beträffande grundutbildning vid skogsbruksskola, att ha fullgjort skolplikten, eller att ha erhållit tillstånd att fullgöra sista årskursen av sin skolplikt i skogsbruks6 § skola ; Vid skogsinstituten skall kunna anvidareutbildning till företagare inom skogsbruket, att ha fyllt 18 år och geordnas nomgått grundutbildning eller förvärvat skogsteknikerkurs, vidareutbildning och motsvarande kunskaper och färdighefortbildning. ter; vidareutbildning till maskinförare, att 7 § ha fyllt 18 år och genomgått grundutVid ett skogsinstitut anordnas där- bildning eller förvärvat motsvarande jämte skogsmästarkurs och preparand- kunskaper och färdigheter; kurs för inträde i denna. vidareutbildning till förman, att ha fyllt 20 år och ha genomgått grundut8 § bildning eller förvärvat motsvarande Undervisningen vid skogsinstituten kunskaper och färdigheter; skall bedrivas enligt läroplaner fastskogsteknikerkurs, att ha fyllt 20 år, ställda av skolöverstyrelsen. att i grundskolans nionde årskurs ha erhållit undervisning i särskild kurs i 9 § matematik, att ha genomgått grundutLäroplaner för undervisning vid bildning vid skogsbruksskola samt därskogsbruksskola och skogsinstitut skall utöver fullgjort minst 10 månaders prakange målet för utbildningen, riktlinjer tik; för arbetet, utbildningstidens längd och skogsmästarkurs, att ha genomgått de ämnen utbildningen omfattar. antingen skogsteknikerkurs eller annan

304 utbildning, som styrelsen för skogsinstituten finner lämna erforderliga förkunskaper, och i sistnämnda fall ha fullgjort tvä års praktik samt genomgått preparandkurs för inträde i skogsmästarkurs; vidareutbildning vid skogsinstitut, att ha genomgått skogsteknikerkurs respektive skogsmästarkurs; fortbildning vid skogsinstitut, att ha varit verksam i sådan befattning, för vilken utbildning endera genom skogsteknikerkurs eller skogsmästarkurs normalt uppställes som kompetenskrav, eller att ha förvärvat sådana kunskaper och praktiska erfarenheter, som bedöms vara nödvändiga för deltagande i fortbildning i visst ämne. 2 § Skolöverstyrelsen äger, om särskilda skäl därtill finns, meddela ändrade föreskrifter för inträde som elev vid skogsbruksskola eller skogsinstitut. 3 §

Elever vid skogsbruksskola och skogsinstitut antages av vederbörande styrelse. 4 §

Studiehjälp eller studiemedel utgår till eleverna vid skogsbruksskolor och skogsinstitut i enlighet med vad därom är särskilt stadgat. 5 § Elev i grundutbildningskurs vid skogsbruksskola må tilldelas bidrag för inköp av erforderliga arbetskläder.

eleven genomgått samt om de vitsord han erhållit. Betyg i ämne bestämmes av läraren i ämnet. Är betyget beroende av två eller flera lärares bedömande och kunna lärarna ej enas, bestämmes betyget av rektor. Såsom betyg i ämne användes någon av siffrorna 1 till och med 5. Deltagare i fortbildningskurs kan erhålla intyg om bevistande av kursen. 7 § Beträffande åtgärder för elevs tillrättaförande skall vad i 6 kap 28, 29 och 30 §§ samt 21 kap 17 och 18 §§ skolstadgan den 6 juni 1962 sägs äga motsvarande tillämpning. Elev får dock ej åläggas att under uppsikt stanna i skolan efter skoldagens slut.

5 kap —

Befattningshavare

1 § Vid skogsbruksskola och skogsinstitut är anställda rektorer som skolledare samt lärare och annan erforderlig personal. Lärare är lektorer, adjunkter och yrkeslärare. De anställes såsom ordinarie, extra ordinarie eller extra. Dessutom må lärare anställas såsom timlärare. 2 § Rektorstjänst skall finnas vid varje skolenhet, inom vilken skoglig yrkesutbildning meddelas. 3 §

6 §

Elev, som genomgått grundutbildnings- eller vidareutbildningskurs, skall erhålla avgångsbetyg från kursen. Detta skall innehålla uppgift om den kurs

Ordinarie och extra ordinarie lärartjänster vid skogsinstituten inrättas av skolöverstyrelsen. Ordinarie och extra ordinarie lärartjänster vid skogsbruksskolorna inrättas

305 av huvudmannen efter medgivande av skolöverstyrelsen. 4 §

För behörighet till lärartjänst vid skogsbruksskola och skogsinstitut fordras, att sökanden genomgått för tjänstens utövande lämplig utbildning, varom beträffande de olika slagen av tjänst stadgas i 6 och 7 §§, samt med godkända vitsord genomgått i särskild ordning föreskriven lärarutbildning. 5 § För behörighet till rektorstjänst fordras, att sökande är behörig att inneha lärartjänst vid skolenheten. 6 §

För behörighet till lektors- eller adjunktstjänst fordras, att sökande avlagt civiljägmästarexamen eller annan för de ämnen, vari han skall undervisa, lämpad examen, vilken skolöverstyrelsen godkänner som behörighetsgrund. 7 §

För behörighet till yrkeslärartjänst fordras, att sökande genomgått skogsteknikerkurs, skogsmästarkurs eller erhållit annan för de ämnen, vari han skall undervisa, lämpad utbildning, vilken skolöverstyrelsen godkänner som behörighetsgrun d. 8 §

Är särskilda skäl därtill må skolöverstyrelsen medge undantag från de härovan stadgade behörighetskraven. 9 § Med rektorstjänst vid skogsbruksskola och skogsinstitut må utan särskilt tillstånd förenas ordinarie eller extra

ordinarie lärartjänst vid dylik skola under förutsättning att tjänstemannen frånträder utövningen av sistnämnda tjänst. 10 § Rektor och lärare vid skogsbruksskola och skogsinstitut må endast efter tillstånd av vederbörande styrelse åtaga sig i tjänsten icke ingående undervisning vid annan läroanstalt.

11 § Rektor skall ha den omedelbara ledningen av skolans verksamhet och tillse att denna fortgår enligt gällande bestämmelser, vara förman för lärare och andra befattningshavare, fördela arbetsuppgifterna mellan befattningshavarna samt tillse, att de fullgöra sina åligganden, meddela erforderliga ordningsföreskrifter, taga initiativ till erforderliga förbättringar och främja pedagogiska försök, främja lärarnas fortbildning, ansvara för skötseln och ledningen av elevhem, därest skolan äger övningsskog ansvara för förvaltningen av denna samt fullgöra de övriga uppgifter, som åvilar rektor enligt gällande föreskrifter eller särskilda beslut av tillsynsmyndighet. 12 § Skolöverstyrelsen skall för varje läsår fastställa undervisningsskyldigheten för skogsbruksskolornas rektorer inom följande gränser Rektorsområdets poängtal Antal enligt 1 kap 8 § veckotimmar högst 10,5 12—20 11—19,5 8—14 över 20 6—10

306 13 § Undervisningsskyldigheten omfattar i medeltal för läsåret för lektor 700 timmar, för adjunkt vid skogsinstitut 800 timmar och för adjunkt vid skogsbruksskola 24 veckotimmar samt för yrkeslärare 36 veckotimmar. Skolöverstyrelsen äger medgiva nedsättning av undervisningsskyldigheten. 14 § Lärare är skyldig att, om rektor efter samråd med läraren så prövar nödigt, meddela undervisning även i ämnen, vilka ej ingå i tjänsten men i vilka läraren kan anses äga förutsättningar att undervisa. 15 § Lärare vid skogsbruksskola är skyldig att meddela undervisning vid fortbildningskurs som anordnas vid skolan av skogsvårdsstyrelsen i länet. Grunderna för lärares undervisningsskyldighet i dylik fortbildningskurs fastställes av skolöverstyrelsen och skogsstyrelsen gemensamt. 16 § Ordinarie och extra ordinarie lärare är skyldiga att deltaga i fortbildning i fackämnen och pedagogiska ämnen.

6 kap — Tillsättning havare

befattnings-

1 § Såsom befordringsgrunder vid tillsättning av tjänst som rektor skall gälla insikter, erfarenhet och övriga egenskaper, som företrädesvis fordras för tjänstens utövande. 2 §

Såsom befordringsgrunder vid tillsätt-

ning av tjänst som lärare skall följande ordning gälla a) skicklighet och nit vid fulgörande av tjänsteåliggande, b) kunskaper och färdigheter av betydelse för tjänsten, c) längden av väl vitsordad tjänstgöring. Vid tillsättning av lektorstjinst skall befordringsgrunderna a) ocb b) likställas. Vid tillsättning av tjänst son adjunkt eller yrkeslärare må en mindie underlägsenhet enligt en tidigare befordringsgrund kunna uppvägas av et större företräde enligt en senare. 3 § Rektorstjänst och ordinäre lärartjänst vid skogsbruksskola tiltättes av skolans styrelse. Bland sökame till ledigförklarad tjänst uppför skdöverstyrelsen tre på förslag, varefter tyrelsen för skolan utser en av dessa ill innehavare av tjänsten.

4 § Rektorstjänst och ordinarb lärartjänst vid skogsinstitut tillsittes av skolöverstyrelsen efter förslag ;v styrelsen för instituten. 5 § Extra ordinarie lärartjänst vd skogsbruksskola och skogsinstitut tillsättes av styrelsen för skolan, som ikaledes äger anställa extra lärare oci timlärare.

6 §

Befattning som skolläkare vd skogsbruksskola och skogsinstitut tiliättes av styrelsen för skolan genom förordnande på viss tid eller tillsvidare.

307 7 § Befattning som skolsköterska tillsättes av styrelsen genom förordnande på viss tid eller tillsvidare. 8 §

Annan personal anställes av styrelsen för skolan, om ej annat är särskilt föreskrivet.

7 kap — Ledighet,

vikariat

och avsked

1 § Beträffande rektor och lärare vid skogsbruksskola och skogsinstitut gäller att a) semester förlägges till tid som styrelsen för skolan bestämmer, b) annan ledighet än semester beviljas av styrelsen för skolan under tid, som ensam eller i omedelbar följd med tidigare tjänstledighet omfattar högst sex månader, c) ledighet under längre tid, av styrelsen för skolan såvitt gäller skogsbruksskola och av skolöverstyrelsen såvitt gäller skogsinstitut. Rektor må bevilja lärare tjänstledighet för sjukdom under högst två veckor i följd. 2 §

Vikarie på tjänst som rektor eller lär a r e förordnas av styrelsen för skolan vid ledighet beviljad enligt 1 § b ) . Vid ledighet beviljad enligt 1 § c) förordnas vikarie av samma organ som enligt nämnda moment h a r att bevilja ledighet.

torstjänst vid skogsbruksskola av styrelsen för skolan. 4 §

Ansökan om avsked eller entledigande för lärare skall prövas av det organ, som tillsatt tjänsten. 5 § Om avsked och entledigande för rektorer och lärare är i övrigt stadgat i särskilda författningar om tjänstepension.

8 kap — Åtal och diciplinär

bestraffning

1 § I fråga om åtal och disciplinär bestraffning av rektor och lärare vid skogsinstitut respektive skogsbruksskola äger vad därom sägs i statstjänstemannalagen, respektive stadgan om vissa tjänstemän hos kommuner, tillämpning.

9 kap — Besvär 1 § Den som icke ätnöjes med beslut av styrelse för skogsbruksskola eller av styrelsen för skogsinstituten äger, där ej annat är föreskrivet, söka ändring hos skolöverstyrelsen genom besvär. Besvär skall ha inkommit till skolöverstyrelsen inom tre veckor från det klaganden fick del av beslutet. Beträffande sådant beslut om tjänstetillsättning, som tillkännagives genom anslag, skall besvärstiden räknas frän den dag, då anslaget skedde.

3 §

2 §

Ansökan om entledigande från rektorstjänst vid skogsinstitut skall prövas av skolöverstyrelsen och från rek-

Om besvär över beslut av skolöverstyrelsen liksom av länsskolnämnd stadgas i instruktioner för respektive organ.

308 övergångsbestämmelser Genom ikraftträdandet av denna stadga upphäves stadgan för statens skogsskolor (SFS 1951:521), stadgan för skogsmästarskolan (SFS 1944:812) och reglementet rörande skolledare och lärare

vid skogsbrukets yrkesskolor m m den 5 juni 1963. Med skogsteknikerkurs respektive skogsmästarkurs enligt denna stadga jämställes genomgäng av skogsskola respektive skogsmästarskolan.

KUN'

1967 ESSELTE AB, STHLM 87 714819

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1967 1. Nordiskt institut för samhällsplanering. 2. Nordiskt samarbete inom forskningens och den högre undervisningens område. 3. Mellanriksväg Kiruna—Nordnorge. 4. Internordisk verkställighet med anledning av beslut rörande vårdnad om barn m. m. 5. Nordisk Institut for videreuddannelse i havekunst og landskabsplanlaegning. 6. Dansk, norsk og svensk presses indhold af nordisk stof. 7. Nordisk radio- och TV-konferens på Biskops Arno. 8. Nordiska bestämmelser för skeppsapotek.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1967 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen) Justitiedepartementet Allmänna arvsfonden. [2] Utsökningsrätt VI. [3] Ny domkretsindelning för underrätterna. [4] Partiell författningsreform. [26] Förtidsröstning och gemensamma tvådagarsval. 127] Tryckfrihet och upphovsrätt. 128] Firmaskydd. [35] Försvarsdepartementet Tjänsteställning inom krigsmakten. Esselte. [15] Socialdepartementet Barnstugor. Barnavårdsmannaskap. Barnolycksfall. [8] Narkotikaproblemet. Del I. [25] 1964 års nykterhetsvårdsundersökning. 1. Nykterhetsvårdens läge. Del I. [36] 2. Nykterhetsvårdens läge. Del II. Bilagor. [37] K ommunikations depart e m entet Länsförvaltningsutredningen. 1. Den statliga länsförvaltningen. I. [20] 2. Den statliga länsförvaltningen. II. Bilagor. [21] Skatteförvaltningen. [22] Länsindelningsutredningen. [23] Transportkostnaderna i Gotlandstrafiken. [29] Kanaltrafikutredningen. 1. Vänerns och Vätterns förbindelse med västerhavet. [32] 2. Vänerns och Vätterns förbindelse med västerhavet. Bilagor. [33] Finansdepartementet Statlig publicering. [5] Finansiella långtidsperspektiv. [6] Statskontorets programbudgetutredning. 1. Programbudgetering. Del I. [11] 2. Programbudgetering. Del II — Studier och försök. [12] 3. Programbudgetering. Del III — En sammanfattning. [13] Lag om Skatterätt. [24] Kompensation 1 vissa fall för bensinskatt som utgår till användande av motorsåg och snöskoter. [34] Ecklesiastikdepartementet Rikskonserter. [9] Linköpings högskola. Del I. [10] Skolans arbetstider. [14] 1958 års utredning kyrka—stat: VII. Folkbokföringen. [16] VIII. De teologiska fakulteterna. [17] 1962 års ungdomsutredning. Statens stöd till ungdomsverksamhet V. [19] Filmens inflytande på sin publik. [31] Jordbruksdepartementet Den framtida jordbrukspolitiken. [7] Skoglig yrkesutbildning. II. [38] Inrikesdepartementet Kommunal bostadsförmedling. [1] Invandringen. [18] Höga eller låga hus? [30]

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1 9 6 7 KU

Bilägges betänkandet Skoglig yrkesutbildning II (SOU 1967:38). Reservationen har av tekniska skäl inte kunnat tryckas i betänkandet. Reservation av ledamoten Hanson. I fråga om den av kommittén rekommenderade utbildningen vid skogsinstituten ber undertecknad få anmäla en i ett par väsentliga punkter avvikande mening, nämligen beträffande teknikerkursens längd och vidareutbildningen. Kommitténs åsikt att teknikerkursen skall utgöras av en ospecialiserad grundutbildning i kombination med specialiserad vidareutbildning delar jag; likaså att fortbildning skall bedrivas vid samtliga skogsinstitut. Skogsteknikerkursen skall sålunda kvalificera för vissa arbetsledande funktioner och efter vidareutbildning för specialuppgifter hos olika arbetsgivare. Teknikerkursen intar den centrala ställningen i utbildningssystemet på institutens nivå. Kraven på teknikernas kvalifikationer har med skogsnäringens utveckling skärpts i såväl kvantitativa som kvalitativa hänseenden. Utbildningen vid skogsskolorna har sedan länge ansetts vara till tiden underdimensionerad och krav på en två-årig skola har framförts med ökad skärpa. Vid remissbehandlingen av kommitténs första betänkande hävdar de skogsskoleutbildade själva bestämt kravet på en två-årig utbildning. Skogsskolornas lokalstyrelser, rektorer och lärare anser att nuvarande ordning för skogsskoleverksamheten icke möjliggör erforderlig utbildning för den personal skogsbruket behöver. Skogsstyrelsen delar denna uppfattning och förordar en två-årig utbildningstid,

2. Kommitténs förslag att reducera nuvarande skogsskoleundervisning om 2.490 timmar (45 minuter) till 2.205 timmar (40 minuter) vid teknikerkursen kan jag inte godtaga. Skälen för denna reducering, som dock inte avser en motsvarande minskning av lärostoffet, finner jag vara svagt underbyggda, i viss mån motstridande och i flera hänseenden orealistiska. Tiden kräver enligt min bestämda övertygelse en tvåårig odelad teknikerutbildning. Även om ytterligare skäl kan åberopas än de som nämnda remissinstanser anför, inskränker jag mig till att med hänvisning till deras motivering instämma i yrkandet om en till fyra terminer förlängd teknikerkurs. Kommittén föreslår att teknikerna efter grundutbildningen erbjudes möjligheter att efter intresse och läggning genomgå specialiserad vidareutbildning. Tanken är otvivelaktigt riktig då den kommer att tillgodose skogsnäringens-i och efter nuvarande genomgripande omvandling starkt framträdande krav på specialisering i fråga om befälspersonalens arbetsuppgifter. Kommittén synes mig emellertid inte med tillbörlig konsekvens fullfölja denna sin tankelinje. Skogsmästarskolan har startats som en i första hand av behovet påkallad vidareutbildning av dem som genomgått skogsskola för mera krävande speciella uppgifter. Skolans styrelse och rektor har på ett förtjänstfullt sätt och med stor framgång anpassat och lett denna utbildning efter näringens krav och behov. Men med den skogliga yrkesutbildningens allmänna lyftning - särskilt om kravet på två-årig teknikerutbildning tillgodoses - och med den av kommittén un föreslagna vidgade möjligheten till specialiserad vida-

3. reutbildning efter teknikerkursen bör man i slutskedet på denna nivå ha säkrat ett kunskapsmått, godtagbart även för specialistbefattningar. Därigenom torde den fast organiserade skogsmästarkursen bli överflödig. Även kostnadsskäl talar för att skogsbrukets yrkesutbildning enligt ovan begränsas till tre nivåer - skogsbruksskola, skogsinstitut och skogshögskola. Kommittén har satt maximitiden för vidareutbildningen till en termin. Tiden får givetvis varieras efter vidareutbildningens art. Även längre kurser bör om behovet så påkallar kunna ordnas. Eleverna i detta studieskede bör dock vara kapabla att - eventuellt efter förberedande självstudier och rekommenderad praktik - på en sex.-månaders kurs tillgodogöra sig ett omfattande pensum. - Utbildningen av gruppen innehavare och förvaltare av kombinerade skogs- och jordbruk, som fått begränsad betydelse vid skogsmästarskolan, synes böra hänvisas till den försöksutbildning som föreslås i kap. 2. Vad angår skogsinstitutens examenstitel vill jag inte uttala någon bestämd mening. En treårig utbildning vid lantbrukets yrkesskolor ger titeln lantmästare. Detta kan åberopas som skäl för att titeln efter genomgång av skogsinstitut bör vara skogsmästare. A andra sidan kan det måhända, innebära en sporre att reservera denna titel för dem som efter vidareutbildning nått den specialkompetens som utgör sista utbildningsstadiet på denna nivå.