Skoglig yrkesutbildning

''Of* National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Arkivexemplar STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965: 67

f£LC

Jordbruksdepartementet

1<?6i' C~fi

SKOGLIG YRKESUTBILDNING I Utbildningsmål, och

utbildningsgång

huvudmannaskap

BETÄNKANDE AVGIVET AV SKOGSBRUKETS YRKESUTBILDNINGSKOMMITTÉ

Stockholm 1965

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965 Kronologisk förteckning 1. Sveriges sjöterritorium. Kihlström. 135 s . + l u t viksblai. U. 2. Sammanställning av remissyttranden över författningsutredningens förslag till ny författning. Del 1: Allmänna uttalanden samt 1 och 2 kap. i förslagit till regeringsform. Norstedt & Söner. 188 s Ju. 3. Sammanställning av remissyttranden över författninjsutredningens förslag till n y författning. Del 2: Kap. 3, 4 och 5 i förslaget till regeringsform, frorstedt & Söner. 120 s. Ju. 4. Tandvårdsförsäkring. Kihlström. 186 s. S. 5. Måttenieter. Kihlström. 47 s. F i . 6. Om den kommunala självstyrelsens lokala förankring. Esselte. 100 s. I. .,__ 7. Praktik- och feriearbetsförmedling. Esselte. 177 8. Skånes och Hallands vattenförsörjning. Esselte. 513 s. +5 st. kartbilagor. K. 9 Arbetsmarknadspolitik. Esselte. 567 s. I. 10. Antikvitetskollegiet. Esselte. 281 s. E. 11. Utbyggnaden av universitet och högskolor. L o kalisering och kostnader I. Esselte. 280 s. E . 12. Utbyggnaden av universitet och högskolor. L o k a l i s e r n g och kostnader II. Specialutredningar. Esselte 741 s. E. m _ H „„ T 13. Rättegingshjälp. Norstedt & Söner. 166 s. Ju. 14. Godtroiförvärv av lösöre. Norstedt & Söner. 241 s. Ju. 15. De svenska utlandsförsamlingarnas ekonomi. Esselte 129 s. E . „ .„„ T 16. N y joriförvärvslag. Hseggström. 193 s. Jo. 17. Faststtllande av faderskapet till barn utom äktenskap. Beckman. 94 s. Ju. . . . 18. Fartyg} befälhavare. Gemensamt haveri och a i s pasch. Ansvarsbestämmelser m. m. Esselte. 221 s. Ju. , , 19. Friluftilivet i Sverige. Del II. Friluftslivet i samhällsplmeringen. Svenska Reproduktions A B . 383 s. -fl st. kartbilaga. K. . 20. Radiora och televisionens framtid i Sverige. I. Bakgruid och förutsättningar, programfrågor. Organisations- och finansieringsfrågor. Hseggström. 530 s. K. , , „ 21. Radiors och televisionens framtid i Sverige. II. B i l d n i i g s - och undervisningsverksamhet. Forskningsfrågor. Hseggström. 227 s. K. 22. Dagstiiningarnas ekonomiska villkor. Esselte. 212 s.-ti st. kartbilaga. Ju. 23. Uppbördsfrågor. Esselte. 228 s. Fi. 24. Institiret för arbetshygien och arbetsfysiologi. Kihlstiöm. 88 s. S. „„ „ 25. Studieplaner för lärarutbildning. Esselte. 490 s. E . 26. Ändringar i ensittarlagen m. m. Esselte. 61 s. Ju. 27. De sveaska jordbruksprodukternas distributionsoch mirginalförhållanden. Esselte. 192 s. Jo. 28. N y t t skattesystem. Remissyttranden. Esselte. 633 s. Fi. 29. Lärarutbildningen IV: 1. Esselte. 714 s. E . 30. Lärarutbildningen IV: 2. Esselte. 92 s. E. 31. Specia.undersökningar o m lärarutbildning V. Esseltt. 441 s. E.

32. Höjd bostadsstandard. Esselte. 569 s. I. •*• Vägmärken. Kungl. Luftfartsstyrelsen. 296 s. K Sammanställning av remissyttranden över för 34. fattningsutredningens förslag till ny författning Dei 4. Kap. 7. 8, 9 och 10 i förslaget till rege ringsform samt övergångsbestämmelserna. Esselte. 103 s. Ju. Nykterhet i trafik. Esselte. 91 s. K. 35. Sveriges släktnamn 1965. A B E G Johanssons Bok 36. tryckeri, Karlshamn. 485 s. H. av remissyttranden över författ 37. Sammanställning ningsutredningens förslag till ny författning Del 6. Förslaget till riksdagsordning. Norstedt é Söner. 46 s. Ju. 38. Affärstiderna. D e l L Motiv och lagförslag. Esselte. 151 s. I. Affärstiderna. D e l II. Konsumentundersökning. Esselte. 115 s. I. 40. Kommunala bolag. Esselte. 345 s. I. 41. Pensionsstiftelser II. Esselte. 302 s. J u . 42. Körkortet och trafikutbildningen. Esselte. 29: s. K. 43. Statens trafikverk. Esselte. 196 s. K. 44. Stöd åt hästaveln. Kihlström. 193 s. Jo. 45. Beredskap mot oljeskador. Kihlström. 96 s. H. 46. Radiolag. Kihlström. 55 s. K. 47. Statens vägverk. Kihlström. 135 s. K 48. Arbetstid och arbetsinspektion för vägtrafiken Esselte. 324 s. K. 49. Hälso- och socialvårdens centrala administration Berlingska Boktryckeriet, Lund. 388 s. S. Mentalsjukhusens personalorganisation. Del II 50. Målsättning och utformning. Esselte. 310 s. S. bostadsförmedlingar. Hseggström. 61. Gemensamma 64 s. I. _ .__ _„ Soldathemsverksamheten. Hseggström. 167 s. F ö 52. Polisutbildningen. Hseggström. 322 s. I. 53. 54. Författningsfrågan och det kommunala samban det. Kihlström. 584 s . + l utviksblad. J u . 55. Barn på anstalt. Esselte. 356 S.+16 s. ill. S. Fackutbildning i automatisk databehandling. 56. Hseggström. 127 s. E. 57. Samordnad rehabilitering. Del 3. Rehabiliteringsinsatser i näringslivet. Tiden-Barnängen. 64 s. S 68. Radioansvarighetslag. Berlingska Boktryckeriet Lund. 130 s. Ju. ^ 59. Kyrklig beredskap. Hseggström. 324 s. E. 60. Vuxenutbildning i g y m n a s i u m och fackskola. Beckman. 269 s. E. 61. Mönsterskydd. Norstedt & Söner. 415 s. Ju. 62. Vissa pensionsfrågor. Svenska Reproduktions AB, 57 s. S. 63. Lokaler för ungdomsverksamhet. Kihlström. 100 s. E. 64. Riksdagens justitieombudsmän. Norstedt & S ner. 257 s. Ju. 65. Hemarbete och servicekontakter. Beckman. 140 s. S. 66. Kontinentalsockeln. Svenska Reproduktions AB 145 s. Ju. 67. Skoglig yrkesutbildning. I. Beckman. 171 s. Jo.

Anm. Om särskild tryckort ej anglves, är tryckorten Stockholm.

STATENS O F F E N T L I G A UTREDNINGAR 1965:67 Jordbruksdepartementet

SKOGLIG YRKESUTBILDNING I Utbildningsmål, och

utbildningsgång

huvudmannaskap

BETÄNKANDE AVGIVET AV SKOGSBRUKETS YRKESUTBILDNINGSKOMMITTÉ

STOCKHOLM 1965 K L BECKMANS TRYCKERIER AB

Innehåll Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet .

.

7 Kapitel 1. Kommitténs utredningsuppdrag

11 Kapitel 2. Skogsbrukets yrkesskolor — historik Skogsbrukets utveckling Skogsutbildningens allmänna utveckling Skogsbruksskolor Skogsskolor Skogsmästarskolan

14 14 17 17 21 23

Kapitel 3. Nuvarande utbildning vid skogsbrukets yrkesskolor översikt av skolformer Skogsbruksskolor Uppgifter och organisation Kurstyper Lärare Elever Utbildningsverksamheten Ekonomiska förhållanden Utbildningens omfattning Statens skogsskolor Uppgifter och organisation Lärare Elever

25 25 26 26 28 29 30 31 31 32 33 33 34 35

Undervisningsordning Ekonomiska förhållanden Statens skogsmästarskola Uppgifter och organisation Lärare Elever Undervisningsordning Ekonomiska förhållanden Kapitel 4. Allmänna synpunkter på skoglig yrkesutbildning och dess relationer till övrig yrkesutbildning Ungdomens rätt till yrkesutbildning Olika principiell syn på den skogliga yrkesutbildningen Gemensam grundutbildning för närliggande yrken (Blockutbildning) . . . Är gemensam grundutbildning för jordbruk- och skogsbruk motiverad . . De allmänna målen för skogsbrukets och jordbrukets yrkesutbildning . .

36 36 36 36 37 37 37 40 41 41 42 43 44 45

Frågor om utbildning inom skogsföretagen Eventuell gemensam grundutbildning för skogsbruket och skogsindustrierna Den skogliga grundutbildningen är ej specialiserad Grundutbildning och vidareutbildning Läroämnen i skogsbrukets yrkesskolor Vuxenutbildning och postgymnasial utbildning för skogsbruket

46 47 48 49 50 51

Kapitel 5. Utbildningsmål för olika yrkesgrupper Inledande synpunkter Den grundläggande utbildningen Fortsatt gemensam grundutbildning förordas Mål för grundutbildningen Vidareutbildningen Vidareutbildning till företagare Vidareutbildning till maskinförare Vidareutbildning till förman Mål för utbildningen vid skogsskolorna Kartläggning av de skogsskoleutbildades nuvarande arbetsuppgifter . . . Prognos rörande väntade förändringar av arbetsuppgifterna Yrkeskrav på skogsutbildad personal enligt enkäten Bedömning av de framtida yrkeskraven Precisering av målet för skogsskoleutbildningen

53 53 54 57 57 58 58 60 61 63 63 64 66 69 71

Kapitel 6. Utbildningsgången för den skogliga yrkesutbildningen Alternativ för utbildningsgången Fördelar och nackdelar hos olika alternativ Kommitténs förslag till utbildningsgång Grundutbildning Frågan om jämställighet mellan linje 9skog i grundskolan och årskurs 1 i skogsbruksskola Inträdeskraven till grundutbildningen Grundutbildningens innehåll Läroämnen Yrkesämnen Färdighetsträning Undervisningsplan för grundutbildningen Grundutbildningens uppläggning Enkät hos skogsvårdsstyrelserna Erfarenheter av nuvarande praktikskeden Sammanhållen grundutbildning Sammanhållen grundutbildning förordas Vidareutbildning Allmänna villkor

72 72 73 75 77 77 78 79 79 80 81 81 82 82 82 85 87 88 88

Vidareutbildning till företagare Innehåll

g9 8q

Undervisningens uppläggning Vidareutbildning till maskinförare Innehåll

91 Undervisningens uppläggning Vidareutbildning till förman Innehåll

93 93 q„

Undervisningens

qi

uppläggning

95 Kapitel 7. Huvudmannaskapet för den skogliga yrkesutbildningen Nuvarande huvudmannaskap för yrkesutbildande skolor Omprövning av huvudmannaskapet Huvudmannaskapets innebörd

96 96 9g 97

Huvudmannaskapet för skogsbruksskolorna Diskussion av de olika alternativen Kommitténs förslag Huvudmannaskapet för övriga skogliga yrkesutbildningsanstalter . Skogsbruksskolorna under landstingens huvudmannaskap Styrelser, nämnder och yrkesråd Skogsbruksintressenas inflytande på utbildningen

98 98 j 0 1 .

.

Kapitel 8. Sammanfattning Särskilt yttrande av herr Hansson

.102 102 102 103 10g

Hg

Bilagor Bilaga 1. Arbets- och arbetskravsanalys rörande de skogsskoleutbildades arbetsuppgifter De skogsskoleutbildades arbetsuppgifter Prognos rörande väntade förändringar

117 117

125 Bilaga 2. Intervjuundersökning om yrkeskrav och utbildning i skogsbruket . 128 Allmän beskrivning -. 2 o Intervjupersoner 128 Intervjuernas genomförande — allmänt 129 Representativitet 130 Yrkeskrav j™ Utbildningens uppläggning — tid

» „ — form Utbildningens innehåll Kombination jord- och skogsbruksutbildning Sammanfattning

138 140 142 -.4^

Bilaga 3. Praktikskeden i skoglig grundutbildning Uppläggning och omfattning

147 147

Erfarenheter av nuvarande praktikskeden Synpunkter på sammanhållen grundutbildning

149 150

Bilaga 4. Grundutbildning (grundkurs) vid skogsbruksskola. Förslag till undervisningsplan

154 Bilaga 5. Vidareutbildning till företagare. Förslag till undervisningsplan .

.158

Bilaga 6. Vidareutbildning till maskinförare. Förslag till undervisningsplan . 161 Bilaga 7. Vidareutbildning till förman. Förslag till undervisningsplan .

.

.164

Bilaga 8. Landstingens anslag till lanthushålls-, lantbruks- och skogsbruksskolor åren 1964 och 1965 I68 Bilaga 9. Timplan för undervisningen vid kompletteringskurs och skogsskola . 170 Bilaga 10. Statens skogsmästarskola — undervisningens omfattning .

.

.

.171

7 Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Jordbruksdepartementet

Den 6 j u n i 1962 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga för att verkställa utredning och avge förslag rörande yrkesutbildningen på skogsbrukets område samt därmed sammanhängande spörsmål. Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade departementschefen den 7 j u n i samma år såsom sakkunniga dåvarande expeditionschefen i jordbruksdepartementet S. Lane, ledamöterna av riksdagens första kammare E. Hj. Nilsson, N. B. Hansson och H. E. Hermansson samt ledamoten av riksdagens andra kammare J. S. Jonsson och dåvarande ledamoten av denna k a m m a r e L. J. V. Stiernstedt. Åt Lane uppdrogs att som ordförande leda utredningsarbetet. Sedan Jonsson avlidit tillkallade departementschefen den 11 september 1962 ledamoten av riksdagens andra kammare K. O. Persson såsom sakkunnig. De sakkunniga har antagit namnet skogsbrukets yrkesutbildningskommitté. Till experter åt utredningen förordnade departementschefen den 7 j u n i 1962 dåvarande avdelningsdirektören hos skogsstyrelsen E. G. R. Falk och dåvarande utbildningsledaren hos domänstyrelsen G. M. Enander, den 22 oktober 1962 agronomie licentiaten P. E. Eliasson och den 4 september 1964 dåvarande t. f. byråchefen i jordbruksdepartementet E. A. Johansson. Till sekreterare i utredningen förordnade departementschefen den 19 september 1962 filosofie licentiaten K. N. A. Lindegren och till biträdande sekreterare den 4 september 1964 dåvarande förste byråsekreteraren hos skogsstyrelsen Kj. I. Jonsson. Den 30 maj 1963 avlämnade kommittén betänkande med förslag till förläggningsort för den av 1962 års riksdag i princip beslutade centrala maskinskolan för skogsbruket. I skrivelser till chefen för jordbruksdepartementet den 22 oktober 1962 tillstyrkte kommittén inrättande av skogsbruksskolor, dels i Arvidsjaur i Norrbottens län och dels i Burträsk i Västerbottens län.

8 I samarbete med skogsstyrelsen har kommittén låtit genomföra en enkätundersökning avseende kartläggning av den skogsskoleutbildade personalens arbetsuppgifter samt en prognos över den förväntade framtida utvecklingen av dessa arbetsuppgifter. En särskild arbetsgrupp erhöll i uppdrag, dels att fastställa riktlinjerna för undersökningens uppläggning, dels att följa undersökningens genomförande och dels att medverka vid bearbetningen av undersökningsmaterialet. I denna arbetsgrupp ingick — förutom företrädare för kommittén representanter för domänstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, skogsstyrelsen, skogsvårdsstyrelserna, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Skogs- och lantarbetsgivareföreningen, Sveriges kronojägareförbund, Sveriges länsskogvaktareförbund och Sveriges skogstjänstemannaförbund. Kommitténs biträdande sekreterare har genom intervjuer med ett antal yrkesverksamma skogsbrukare, arbetsledare och arbetare, dels i norra Sverige och dels i södra Sverige, sökt erhålla en bild av de krav och förväntningar yrkesutövare inom dessa kategorier ställer på utbildningen vid skogsbruksskolorna samt på formerna för skolornas verksamhet. Intervju-personerna utsågs enligt av kommittén uppdragna riktlinjer av lokala funktionärer inom domänverket, Föreningen skogsbrukets arbetsgivare, Skogs- och lantarbetsgivareföreningen samt Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Genom förmedling av skogsstyrelsen har kommittén från skogsvårdsstyrelserna införskaffat vissa uppgifter rörande praktikskedena inom den skogliga yrkesutbildningen. Vidare lämnade skogsvårdsstyrelserna på kommitténs begäran synpunkter på erfarenheterna av utbildningen under de nuvarande praktikskedena. P å hemställan av kommittén har skogsstyrelsen sammanställt uppgifter om nuvarande utbildningskostnader vid skogsbruksskolorna, utfört beräkningar av investerings- och driftskostnader samt utarbetat förslag till lokalprogram för skogsbruksskolor av olika storlek. Kommittén eller dess sekretariat har haft överläggningar med representanter för skogsstyrelsen, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen samt för företag och organisationer inom det skogliga området. Kommittén har mottagit ett antal skriftliga framställningar från olika organisationer. Samråd har ägt r u m mellan yrkesutbildningsberedningen och kommittén i sådana frågor, där de båda utredningarnas uppdrag nära berör varandra. Ledamoten av yrkesutbildningsberedningen, riksdagsmannen Jan-Ivan Nilsson har beretts tillfälle att deltaga i kommitténs överläggningar och kommitténs biträdande sekreterare har medverkat i den arbetsgrupp inom yrkesutbildningsberedningen, som behandlat utbildningen för jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring. Kommittén har under sitt arbete avgivit ett antal remissutlåtanden, däri-

9 bland över betänkandet »Utbildning av lärare för jordbruk och skogsbruk samt fortbildning av lärare i yrkesämnen»,avgivet av 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning (SOU 1963: 13), över studiesociala utredningens betänkande »Rätt till studiemedel» (SOU 1963: 74) samt över 1960 års jordbruksutrednings betänkande »Organisationen av rationaliseringsverksamheten m. m. på jordbrukets, skogsbrukets och trädgårdsnäringens område» (SOU 1964: 55). Kommittén framlägger i förevarande betänkande i huvudsak principförslag rörande den skogliga yrkesutbildningen. Förslagen avser utbildningsmål för olika inom skogsnäringen verksamma yrkeskategorier, utbildningsgång för den skogliga yrkesutbildningen samt huvudmannaskap för densamma. Vidare framlägges i betänkandet förslag rörande innehåll och uppläggning av grundutbildning och vidareutbildning för yrkesverksamhet inom det skogliga området. I ett senare betänkande, som beräknas bli avlämnat under slutet av år 1966, avser kommittén att framlägga konkreta förslag rörande utbildningsbehov och utbildningsorganisation, central, regional och lokal ledning samt finansiering av den skogliga yrkesutbildningen m. m. I nämnda betänkande kommer vidare förslag att framläggas rörande innehåll och uppläggning av utbildningen i det led av utbildningsgången, som skall motsvara den nuvarande skogsskoleutbildningen, samt rörande samordnad utbildning i jordbruk och skogsbruk för yrkesutövare inom kombinerat jord- och skogsbruk, lärarutbildning för den skogliga yrkesundervisningen och fortbildning för olika yrkeskategorier. Kommittén får härmed vördsamt överlämna detta betänkande. Till betänkandet har ledamoten Hansson fogat ett särskilt yttrande. Stockholm den 11 oktober 1965. Sören Lane Nils B. Hansson Herbert Hermansson Hjalmar

Olof Persson Lennart Stiernstedt

Nilsson I Karl Lindegren

KAPITEL 1

Kommitténs utredningsuppdrag Direktiven för kommitténs utredningsuppdrag innefattas i ett anförande av statsrådet Hermansson till statsrådsprotokollet den 6 juni 1962. Denne anförde därvid följande: I proposition nr 115 till årets riksdag har framlagts vissa riktlinjer och förslag i syfte att ytterligare förbättra och utbygga yrkesutbildningen på skogsbrukets område. Härvid behandlades bland annat av skogsstyrelsen i särskilt betänkande redovisade överväganden i anledning av Kungl. Majrts uppdrag att undersöka dels förutsättningarna för att anknyta kompletteringskurserna för inträde till statens skogsskolor till den undervisning, som bedrivs vid skogsbruksskolorna, dels möjligheterna att med den skogliga grundutbildningen samordna förmansutbildning och med denna i sin tur den utbildning, som bör erfordras för inträde till skogsskolor och statens skogsmästarskola. I betänkandet föreslogs att kompletteringskurserna skulle infogas i skogsskolorna, varvid undervisningstidens längd vid dessa skolor skulle ökas till femton månader. I anledning av dessa förslag anförde chefen för jordbruksdepartementet vid anmälan av propositionen bland annat följande. Enligt min mening måste förslaget att inordna kompletteringskurserna i skogsskoleundervisningen bedömas mot bakgrunden av möjligheterna att inpassa denna undervisning i en rationellt utformad utbildningsgång för den skogliga yrkesutbildningen i dess helhet. Jag anser det därför vara erforderligt att — innan slutlig ställning tas till förslaget — ytterligare

övervägenden sker om ej annan utbildningsgång för yrkesutbildningen på skogsbrukets område kan vara lämplig. Utgångspunkten för en sådan utbildningsgång bör därvid vara grundskolan. Ehuru tiden för skogsundervisningen avses bli betydligt kortare i grundskolans yrkesförberedande linje 9skog än i första årskursen i skogsbruksskola, torde den i stort sett böra jämställas därmed. Nämnda första årskurs, där lägsta ålder är 16 år och som nu omfattar 41 veckor, synes liksom linjen 9skog böra vara det första ledet i en dylik utbildningsgång och betraktas som grundläggande yrkeskurs. Ett andra led i denna torde närmast böra anknyta till den nuvarande andra årskursen vid skogsbrukskola. För inträde bör fordras genomgången grundläggande yrkeskurs. Inträdesåldern torde böra vara lägst 17 år. I utbildningsledet synes böra ingå dels en allmän linje, dels i likhet med vad nu finns inom andra årskursen linjer som är specialinriktade på exempelvis maskinteknik, skogshushållning eller hästkörning. Undervisningen, inberäknat praktikskeden, bör för samtliga linjer rymmas inom en kurstid av 42 veckor. Det tredje ledet i utbildningsgången skulle då vara en skogsskoleundervisning med en längd av cirka elva månader. Elev som under något av de närmast föregående åren genomgått allmän linje i det andra utbildningsskedet bör direkt kunna vinna inträde. Detta torde möjliggöra en i förhållande till vad som gäller för skogsskola till 18 år sänkt minimiålder för inträdet. Den praktik, som ingår i de första och andra utbildningsleden, skulle då kunna anses tillräcklig. Ett sista led i den skisserade utbildningsgången bör vara utbildningen vid skogsmästarskolan. Elev, som genomgått det närmast föregående utbildningsledet, bör utan särskild prövning kunna antas vid skogsmästarskolan. Vidare bör undersökas möjligheten att vid sidan av den skisserade utbildningsgången skapa förutsättningar för yrkes-

12 verksamma med längre praktik att genomgå utbildningskurser, som ger förmanskompetens eller kompetens motsvarande den som vinns vid nuvarande skogsskoleundervisning. Förmanskursen bör vara av samma längd som den allmänna linjen i andra ledet i utbildningsgången. Genomgången sådan kurs bör jämte specialtest berättiga till inträde i det utbildningsled, som motsvarar nuvarande skogsskoleundervisning. De, som inhämtat förmansutbildning eller motsvarande och som förvärvat längre praktik, bör genom specialkurs beredas tillfälle nå samma kompetens som den, vilken genomgått det tredje utbildningsledet. Specialkurs skulle likaledes kunna ersätta särskild preparandkurs för inträde i skogsmästarskolan. Inträde i specialkursen bör ske efter urvalstest. Det torde böra förutsättas att elev genom exempelvis korrespondensstudier inhämtat vissa teoretiska förkunskaper. Med hänsyn härtill och till den långa praktiktiden synes specialkursen ej böra omfatta mer än ungefär sex månader. Givetvis bör fortbildningskurser av olika slag anordnas i erforderlig utsträckning. Bland annat bör beaktas behovet av skoglig yrkesundervisning för personer som genomgått utbildningskurser vid lantbrukets yrkesskolor. De fortsatta övervägandena och undersökningarna bör bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Arbetet härmed synes mig böra uppdras åt en särskild parlamentarisk utredning. Denna bör också uppta till fortsatt prövning de i betänkandet och i andra sammanhang framförda förslagen rörande utbildning av personal för uppgifter motsvarande dem som nu handhas av skogsskoleutbildad personal. Även beträffande frågan om lokaliseringen av skogsbrukets yrkesskolor uttalade chefen för jordbruksdepartementet vid anmälan av propositionen nr 115 sig för att ytterligare undersökningar borde komma till stånd och anförde därvid. För att få en fast grund för fortsatta överväganden rörande denna fråga bör närmare bedömning ske av det totala behovet av skoglig yrkesutbildning inom olika nivåer. Med utgångspunkt härifrån och det förut skisserade utbildningssystemet bör

undersökning ske rörande förutsättningarna för att åstadkomma ändamålsenligare utbildningsenheter. Målsättningen bör i första hand vara att koncentrera undervisningen till större anläggningar -— med minst cirka 60 elever — för såväl högre som lägre skoglig yrkesutbildning. I andra hand bör eftersträvas samförläggning med lantbrukets yrkesskola eller annan yrkesskola. Givetvis måste tillgången till lämplig övningsskog tillmätas avgörande betydelse. Detta synes dock inte böra utgöra hinder för att förlägga skogsbrukets yrkesskola i eller invid tätort, där möjligheter att förhyra rum för elever utanför skolorna bör kunna utnyttjas. De fortsatta övervägandena i här berörda fråga bör enligt min mening ankomma på den förut nämnda särskilda utredningen. Denna bör även pröva om behov föreligger av att i fortsättningen disponera Gammelkroppa skogsskola i den av skogsstyrelsen ledda utbildningen. Beträffande andra frågor, som borde bli föremål för övervägande, anförde chefen för jordbruksdepartementet följande. I samband med de fortsatta undersökningarna rörande utformningen av yrkesutbildningen på skogsbrukets område bör även övervägas förutsättningarna för att sammanföra medelsanvisningen till avlöningar, omkostnader och utrustning vid samtliga utbildningsenheter under en anslagsgrupp. Vidare bör undersökas om ej medel till byggnads- och underhållsarbeten vid skolanläggningar efter gängse normer bör anvisas på kapitalbudgeten. I övrigt synes böra prövas att införa samma budgettekniska regler som för anslagen till yrkesutbildning under åttonde huvudtiteln för att därigenom möjliggöra en anpassning efter det stigande utbildningsbehovet. I anslutning härtill bör undersökas hur de skogliga yrkesskolornas inkomster från kommuner och yrkesskolor med lantbruksundervisning bör redovisas och disponeras. I fråga om lärarpersonalens anställningsvillkor och tjänstgöringsförhållanden bör i huvudsak kunna tillämpas vad som gäller för sådan personal vid lantbrukets yrkesskolor. Jordbruksutskottet förklarade sig i sitt utlåtande 1962:16 i allt väsentligt kunna ansluta sig till de i det föregåen-

13 de återgivna uttalandena i propositionen. I anledning av motionsvis gjorda yrkanden om att det allmänna skolväsendet och skogsarbetarkårer skall vara representerade i skogsskolornas lokalstyrelser förutsatte utskottet att utredningen rörande skogsbrukets yrkesutbildning skulle komma att vid sina överväganden beröra jämväl denna fråga. Vidare fann utskottet lämpligt att utredningen prövade frågan om att vid skogsmästarskolan inrätta en undervisningsnämnd av sådant slag som i propositionen 1962: 103 förordats vid lantbruksavdelningen i Alnarp. Mot vad utskottet anfört hade riksdagen inte haft någon erinran. För de i det föregående åsyftade utredningsarbetena bör särskilda sakkunniga tillkallas. De sakkunniga bör till utgångspunkt för sina överväganden ta angivna uttalanden i propositionen 1922: 115 och i jordbruksutskottets utlåtande 1962: 16. Utredningen bör vara oförhindrad att, i den mån så befinnes vara lämpligt, framlägga delbetänkanden och att uppta till behandling frågor som hänger samman med förut berörda ämnen. Tilläggsdirektiv. Kommittén har genom senare utfärdade tilläggsdirektiv erhållit ytterligare utredningsuppdrag.

Enligt beslut av Kungl. Maj:t den 27 september 1963 skall kommittén vid fullgörandet av sitt uppdrag beakta 1963 års riksdags uttalande vid behandlingen av propositionen nr 144 angående utformningen av skolväsendets centrala ledning (SU 146; rskr. 334) vari riksdagen bland annat förklarat sig dela departementschefens principiella uppfattning att all egentlig yrkesutbildning bör ledas av det gemensamma skolämbetsverket samt i anslutning till vissa motionsyrkanden framhållit angelägenheten av att åtgärder snarast möjligt vidtagas för att förverkliga en sådan samordning. Kungl. Maj:t har vidare den 13 december 1963 förordnat, att kommittén jämväl skall utreda med den pedagogiska utbildningen av lärare för skogsbrukets yrkesskolor sammanhängande spörsmål och därvid bland annat, efter samråd med lantbruksstyrelsen, pröva möjligheterna till samförläggning med motsvarande utbildning av lärare för jordbrukets yrkesskolor. I förevarande betänkande redovisar kommittén de delar av utredningsuppdragen som hänför sig till utbildningsmål, utbildningsgång och huvudmannaskap för den skogliga yrkesutbildningen.

KAPITEL 2

Skogsbrukets yrkesskolor — historik Skogsbrukets Yrkesutbildningens innehåll, former och omfattning är beroende av tekniska, ekonomiska och sociala förhållanden inom närings- och samhällslivet. Inte minst gäller detta om skogsbrukets utbildning. Åtskilliga drag i dess utveckling, som vid första anblick kan verka egenartade, framstår i ett vidare perspektiv som fullt naturliga. En kort översikt beträffande teknisk och ekonomisk utveckling samt förändringar på arbetsmarknaden torde därför vara befogad i detta sammanhang. I tekniskt hänseende h a r skogsbruket till senare tid än andra näringar av motsvarande storlek och betydelse karakteriserats av hantverksmässiga metoder med relativt ringa insats av tekniska hjälpmedel. Bland andra därmed sammanhängande särdrag märktes länge dominans för individuellt arbete, få arbetare på varje arbetsplats och stora säsongvariationer i arbetskraftsbehov samt relativt ringa inflytande från arbetsledningen på planering, uppläggning och genomförande av arbetena. Orsakerna till dessa förhållanden får sökas på flera håll. Drivkrafterna för rationaliseringar var inte starka. Arbetskraft stod till förfogande praktiskt taget när, var och hur som helst. Det var således inte nödvändigt att mekanisera. Man stötte också på stora svårigheter att vid användning av maskiner tillfredsställande lösa problemen med variationer i arbetsobjekten (träd e n ) , klimatet och terrängen samt arbetsplatsernas stora arealer.

utveckling Med stigande konjunkturer under 1930- och 40-talen ökade möjligheterna för glesbygdernas människor att söka sin utkomst i andra yrken. Bättre kommunikationer ökade rörligheten mellan skilda miljöer och landsdelar. Jämförelsen mellan andra näringar och skogsbruket utföll långt ifrån alltid till skogens fördel. Den uppfattningen började emellertid alltmer vinna insteg, att arbetsförhållanden och arbetsvillkor för skogsbrukets anställda borde väsentligt förbättras. Möjligheterna att realisera dessa önskemål begränsades dock i regel av ringa produktivitetsökning. Kraven på rationalisering ökade därmed. I första hand riktades intresset mot redskapens konstruktion och vård. Betydelsen av redskapens hantering samt arbetsmetoderna uppmärksammades först så småningom. Relativt omfattande forskning påvisade vilka höga krav, som skogsarbetet ställde i fysiskt avseende. Tillämpning av arbetsfysiologiens rön kom under en period därefter att framstå som en av de mest angelägna uppgifterna. Man sökte på olika sätt lära arbetarna ändamålsenlig arbetsteknik. Under 1950-talets senare del började ansträngningarna i första h a n d inriktas på överförande av de tunga arbetsmomenten till maskiner. Utvecklingen beträffande virkespriser, arbetskostnader och prestationer samt säsongvariation i arbetskraftsbehov åskådliggöres med diagrammen på sid. 15—16.

15 RÅNETTO, KOSTNADER OCH ÖVERSKOTT FÖR STATSSKOGARNA 1962 ÅRS VÄRDENIVÅ (SKOGSHÖGSKOLAN - SKOGSEKONOMISKA INSTITUTIONEN)

/ \

KR PER HA

A

AO -

RÅNETTO

20 ADMINISTRATIONSKOSTNAD

10 -

**

ÖVRIGA KOSTNADER SKOGSVÅRDSKOSTNAD ÖVERSKOTT

T—r 1938

A3

A8

63 Av diagrammet för rånetto, kostnader och överskott framgår att ökade rånettovärden fram till perioden 1951—55 följdes av proportionsvis motsvarande ökning av överskotten. Därefter har skillnaden mellan rånettovärden och överskott blivit större för varje år. Detta beror delvis på större kostnader för skogsvård. Framförallt har dock de kostnader, som i diagrammet benämnes administrativa, stigit väsentligt. I dessa ingår löner och reseersättningar för lokal och central förvaltning, kontorskostnader, pensioner samt kostnader för rationaliseringsverksamhet och utbildning. Åtgärderna för att minska verkningarna av höjda arbetslöner har således medfört högre kostnader för planerande och samordnande verksamhet. Storleken av dessa synes emellertid väsentligt understiga höjningarna i arbetsavtalen.

16 PRESTATION OCH PRODUKTIONSTID (EFTER S5A-NYTT EKONOMI NR 7 1964)

PER

DAG

(NORRA SVERIGE) PROD.-TIM/ PROD. DAG

3 F /PRODDAG

- 8,0 7,8 • 7,6 7,4 • 7,2 • 7,0 " 6,8

::\

- 6,6 - 6,4 • 6,2

,6

50/51

PRESTATION HUGGARE KÖRARE PRODUKTIONSTIO PER DAG HUGGARE " KÖRARE

BETECKNINGAR:

Av diagrammet över prestation och produktionstid framgår att rationaliseringen fram till mitten av 1950-talet för ifrågavarande område i stort sett endast uppvägde förkortningen i den dagliga produktionstiden. De kraftigt stegrade prestationerna från slutet av 1950-talet beror på flera orsaker, bland vilka kan nämnas väsentligt kortare terrängtransporter tack vare utbyggnad av bilvägnätet, slopandet av handbarkning, övergång till större behandlingsenheter och användning av effektivare maskiner. DOMÄNVERKETS ARBETARE - SASONGVARIATION .

*•-,

FEBRUARI MAJ . _ AUGUSTI • NOVEMBER

y \ V S\ \ /

\i T — i — i — T — < — r

Diagrammet över säsongvariationer för antalet arbetare i domänverket visar, att deltidsarbetarna under vintersäsongen minskat starkt efter 1960.

17 Skogsutbildningens De specifika yrkeskraven utövar på längre sikt avgörande inflytande på både strukturen och omfattningen av yrkesutbildningen i respektive näring. Behovet av fast organiserad utbildning uppkom under förra hälften av 1800-talet för de båda personalgrupper inom skogsbruket, som vanligen benämns förvaltande och bevakande tjänstemän. Huvuduppgifterna för dessa avsåg jakt och avverkning. Även skogsvård blev i många landsdelar en stor uppgift under vissa tidsperioder, övervakning av lagar och bestämmelser avseende de förutnämnda uppgifterna fyllde dock alltjämt en stor andel av arbetstiden för nämnda personal. För utbildningen av förvaltare inrättades ett skogsinstitut 1828. Den verkställande personalen, bevakarna, fick sin utbildningsfråga ordnad genom skogsskolorna, av vilka den första tillkom i början av 1860-talet. Skogsinstitutet ombildades 1915 till skogshögskolan. Antalet skogsskolor och deras lokalisering har skiftat. Givetvis har även undervisningen reformerats under tidernas lopp. Dessa båda skolformer h a r emellertid svarat för den största delen av befälsutbildningen. I övrigt h a r sådan förekommit vid skogshögskolans forstmästarkurs (1894—1937) samt fortsättningsskolan i Kloten (påbyggnad av skogsskolan 1917—1937) och statens skogsmästarskola (sedan 1945). Utöver den statliga utbildningen har såväl tillfälliga som permanenta skogsskolor bedrivits i privat regi. Den fast organiserade skogsutbildningen var ända fram till 1940-talet praktiskt taget helt inriktad på förvaltande och arbetsledande personal. Den skogsundervisning som förekom härutöver bedrevs vid åtskilliga lantmannaskolor. Dess syfte var i första hand att 2—7633 65

allmänna

utveckling

ge lantbrukare nödiga kunskaper i skogshushållning. Endast undantagsvis, vid skogslinjer, synes den emellertid ha omfattat mera än en ytlig orientering. Många ungdomar sökte meritera sig för inträde till skogsskolor genom dessa skolor, vid vilka skogsvårdsstyrelserna i regel svarade för den skogliga undervisningen. Dessa myndigheter anskaffade småningom s.k. skogsvårdsgårdar, vilka efter 1949/50, då verksamheten fick fastare former, utvecklades till skogsbruksskolor. För närvarande finns således följande skolformer. Skogsbruksskolor utbildar skogsarbetare, skogsbrukare och skogsförmän. Skogsskolor utbildar skogvaktare, kronojägare, faktorer, inspektörer, skogsvårdskonsulenter och motsvarande tjänstemän. Skogsmästarskolan utbildar tjänstemän, skogsmästare, för befattningar, där kunskaper utöver skogsskola är önskvärda. Skogshögskolan tare.

utbildar civiljägmäs-

Kommitténs uppdrag avser de tre förstnämnda skolformerna, vilka benämnes skogsbrukets yrkesskolor. Skogsbruksskolor Mot bakgrunden av de förhållanden beträffande skogsbrukets utveckling, som beskrivits i föregående avsnitt, måste det betraktas som naturligt, att det dröjde ända till 1950-talet, innan fast organiserad yrkesutbildning för skogsbrukets arbetskraft blev genomförd. Eftersom yrket tidigare ofta gick i arv från far till son inlemmades de unga successivt i arbetet. I många avseenden fungerade denna rekryteringsform som ett effektivt utbildningssystem; de huvudsakliga och givetvis mycket allvar-

18 liga svagheterna var konserveringen av irrationella sedvänjor och motståndet även mot angelägna reformer. Före 1945 inskränkte sig samhällets insatser för yrkesutbildning i skogsarbete i stort sett till sådana kurser för arbetare, som aktualiserades av händelser utanför skogsbruket. Under lågkonjunkturen från 1922 till in på 1930-talet ordnades sålunda skogshuggarläger för permitterade industriarbetare och andra arbetslösa från städer och tätorter. För de ökade brännvedsavverkningarna under andra världskriget togs i anspråk tjänstepliktiga och sådan arbetskraft, som friställdes genom driftsinskränkningar vid bl.a. sågverk och massafabriker. Utbildningen eller omskolningen för dessa kategorier skedde vid s.k. huggarkurser, som till karaktären mera torde ha gjort skäl för benämningen arbetsläger. Den livligaste verksamheten förekom 1943 med ca 4 400 kurser och 57 000 deltagare. Under 1930-talet förekom även ansatser till utbildning för den reguljära arbetskraften. Domänverket och vissa bolag samt redskapsfabrikanter tog initiativ därtill. För arbetsgivarna gällde det att i praktisk handling omsätta de resultat, som de nybildade arbetsstudieorganisationerna uppnått i sina undersökningar. Tillverkare av sågar och yxor spred genom kringresande instruktörer kännedom om nya redskap, deras ändamålsenliga hantering och vård. Skogsvårdsstyrelsernas upplysningsoch rådgivningsverksamhet var fram till slutet av 40-talet nästan helt inriktad på skogsvård och därmed sammanhängande frågor för privatskogsbruket. Genom tillkomsten av skogsvårdsgårdar (de första Rankhyttan 1919 och Trollebo 1923) kunde styrelserna anordna kurser, vilket gav ökad stadga åt verksamheten. I samma riktning verkade den skogsundervisning, som skogs-

vårdsstyrelsernas tjänstemän bedrev vid lantmanna- och lantbruksskolor. Undervisning i redskapsvård och arbetenas tekniska utförande upptogs av vissa skogsvårdsstyrelser i begränsad utsträckning mot slutet av 30-talet. Efter Norrlandskommitténs förslag (SOU 1945:33), vilka i allmänhet tillstyrktes av remissorganen, anslogs för vart och ett av budgetåren 1946/47—1948/49 40 000 kronor till försöksverksamhet med fortbildningskurser för yrkesverksamma skogsarbetare. Något allmänt genomförande av förslagen blev det emellertid inte fråga om. I åtskilliga yttranden över Norrlandskommitténs betänkande framhölls, att likartade åtgärder vore motiverade även för andra delar av landet. Frågan överlämnades av departementschefen till en ny utredning, nämligen de sakkunniga för yrkesutbildning inom jordbruk och skogshantering (1945). Deras förslag (SOU 1948:49) låg till grund för beslutet om statsunderstödd skoglig yrkesutbildning från och med budgetåret 1949/50. Verksamheten skulle handhas av skogsvårdsstyrelserna under skogsstyrelsens ledning och tillsyn. Som en väsentlig nyhet märktes inrättandet av råd för undervisningsfrågor vid varje skogsvårdsstyrelse. Rådens uppgift var främst att bistå skogsvårdsstyrelserna med planeringen av kursverksamheten. Följande kurstyper urskildes. Ungdomskurs 12 veckor för grundläggande yrkesutbildning åt ungdom. Skogsarbetarkurs 1—3 veckor för ökad yrkesutbildning åt skogsarbetare. Körarkurs 1—2 veckor för undervisning i skogskörslor. Förmanskurs 5 veckor för utbildning av arbetsförmän. Kombinerad skriftlig och muntlig undervisning. Rörlig instruktionsverksamhet på arbetsplatser.

19 Verksamheten förutsattes i viss mån na jämn sysselsättning. För biträde i få försökskaraktär. detta utredningsarbete tillkallades exDe skisserade kursformerna och ut- perter, representerande olika skogsägatalandena om verksamhetens bedrivan- rekategorier samt arbetsgivare- och arde samt de första årens kurser prägla- betstagareorganisationer ; skogsvårdsdes starkt av den inom skogsbruket rå- styrelseorganisationen blev inte repredande bristen på erfarenheter av yrkes- senterad. utbildningens möjligheter och osäkerUtredningen ägnade en av sina proheten beträffande skogsbrukets utveck- memorior (1952) åt yrkesutbildningen ling. Den 12 veckor långa grundläggan- för skogsarbetare. Däri föreslogs väde ungdomskursen betraktades av de sentligt ökade resurser för verksamhesakkunniga som relativt lång. Deras be- ten samt genomgripande ändringar i dömning tolkade den dåvarande attity- organisationen. Under överinseende av den till skogsyrkesutbildningen. Många en skogsbrukets centrala yrkesutbildansåg att kurserna borde förkortas. Unningsnämnd skulle den skogliga utbildder det första året visade det sig också ningen i varje län understödjas, samomöjligt att anordna så långa kurser ordnas samt kompletteras av en skogssom 12 veckor. Sammanlagt hölls fem brukets yrkesutbildningsnämnd. På grundutbildningskurser om 3—11 vecdessa nämnder ansågs huvudansvaret kors längd med 65 elever. Domänsty- för skogsarbetarutbildningen böra vila. relsen hävdade emellertid att denna Förslaget gav upphov till livliga diskorta tid inte var tillräcklig för att er- kussioner. Remissorganen företrädde forderlig utbildning skulle medhinnas. vitt skilda ståndpunkter. Dessa markeRedan i en del remissyttranden de- rades speciellt i fråga om organisatioklarerades både tveksamhet och klart nen för utbildningen och inriktningen ogillande av de sakkunnigas förslag till av densamma. Debatten kulminerade ordnande av skogsutbildning. I synner- vid 1953 års skogsvecka, under vilken het organisationen med skogsvårdssty- skogsbrukets yrkesutbildning behandlarelserna som verkställande organ mötdes vid Svenska skogsvårdsföreningens te kritiska erinringar. Det anfördes årsmöte. Från storskogsbruket hävdabl.a. att skogsvårdsstyrelserna inte var des, att skogsarbetarnas yrkesutbildning lämpliga, därför att »de icke ha att ta inte kunde organiseras i kombination någon befattning med de praktiska ar- med skolningen av brukarna i det betsuppgifterna». mindre enskilda skogsbruket. Skogsvårdsstyrelserna ansågs lämpliga som I detta sammanhang bör nämnas de verkställande organ endast för den seskogsbetonade fortsättningsskolorna, nare gruppen. Organisationer med anför vilka många av skogsbrukets föreknytning till privatskogsbruket ansåg t r ä d a r e visade stort intresse. På åtskilatt lantmannaskolorna borde utnyttjas liga håll betraktades dessa kurser om även för skogsundervisning. Skogssty6—15 veckors längd som en relativt relsen och skogsvårdsstyrelserna framgod yrkesutbildning. År 1951 fick arbetsmarknadsstyrel- höll särskilt betydelsen av en samlad ledning för skogsutbildningen och utsen i uppdrag att utreda förhållandena nyttjandet av befintliga organ. på skogsbrukets arbetsmarknad i syfte att klarlägga vilka åtgärder som erfordrades för att trygga skogsbrukets behov av arbetskraft och bereda arbetar-

Ärendet anmäldes i en proposition till riksdagen (1943:101), vari chefen för jordbruksdepartementet bl.a. utta-

20 lade att förslaget innebar en väsentlig omorganisation och förutsatte en mycket betydande kostnadsökning. Vidare anfördes, att invändningar av delvis principiell natur hade riktats mot förslaget och att därför ytterligare överväganden syntes angelägna, innan slutlig ställning kunde tas till detsamma. Jordbruksutskottet instämde h ä r i och betonade att nämnda överväganden borde slutföras så skyndsamt som möjligt. Skogsstyrelsen anbefalldes redan i maj 1953 att med beaktande av vad jordbruksutskottet anfört i sitt utlåtande verkställa en närmare översyn av de förslag, som styrelsen framlagt i sitt remissutlåtande. Skogsstyrelsen lämnade en »PM med förslag till ordnande av den lägre skogliga yrkesutbildningen» i oktober 1953. Förslaget syftade till en konsolidering och utbyggnad av den verksamhet, som skogsvårdsstyrelserna bedrivit sedan 1949/50. Genom vissa åtgärder, bl.a. genom utökning av skogsstyrelsen med en ledamot representerande skogsarbetarna, förutsattes skogsbrukets organ få bättre insyn i och möjligheter att påverka utbildningen. I yttrandena över förslaget spårades kraftiga motsättningar mellan remissinstanserna. Argumenten från yttrandena över arbetsmarknadsstyrelsens promemoria utvecklades åter. Endast beträffande förslagen om utbyggnad av verksamheten kunde nära på enig uppslutning registreras. Åtskilliga yttranden biträdde dock även vissa principiella resonemang i skogsstyrelsens promemoria. I propositionen 1954:141 och jordbruksutskottets utlåtande däröver biträddes de föreslagna riktlinjerna i stort sett utan ändringar. Detta innebar, att redan tillämpade kursformer skulle bibehållas med vissa kompletteringar. Verksamheten förutsattes komma att intensifieras. Man underströk, att stor fri-

het borde finnas vid a n o r d n a n d e t av kurserna, eftersom tillräcklig erfarenhet av hur utbildningen lämpligast borde utformas alltjämt saknades. Även beträffande organisationen biträddes skogsstyrelsens förslag i avvaktan på resultatet av översynen av hela yrkesutbildningens centrala organisation. Riksdagen följde i sitt beslut propositionen. De uppdragna riktlinjerna kunde således börja tillämpas från och med budgetåret 1954/55. Utvecklingen under det gångna decenniet har sedan hela tiden byggt på detta beslut. De mest omfattande ändringarna genomfördes 1957/58 och 1960/61. Under det förstnämnda året började grundutbildningen i stället för i ungdomskurser mera allmänt bedrivas i form av s. k. lärlingskurser med uppdelning på skol- och praktikskeden. Utbildningstiden förlängdes därvid från 12 å 16 veckor till 1 å 1,5 år. I samband med skogsvårdsstyrelsernas omorganisation 1960, som byggde på förslag av 1956 års skogsvårdsutredning (SOU 1958:30), blev formerna för utbildningen mera fast reglerade. Allmän grundutbildning skulle enligt dessa bedrivas vid en för hela landet enhetlig årskurs 1. För specialinriktad grundutbildning infördes årskurs 2 med linjer för skogshushållning och traktor- respektive hästkörning. Speciell personal avdelades i samtliga län för utbildningsuppgifterna. Genom 1963 års reglemente för skolledare och lärare vid skogsbrukets yrkesskolor anknöts arbets- och anställningsförhållandena för nämnda personalgrupper i möjligaste mån till de föreskrifter, vilka samma år utfärdades för skolor under överinseende av överstyrelsen för yrkesutbildning. Utvecklingen av verksamheten vid skogsbruksskolorna under den senaste 1 O-årsperioden karakteriseras framförallt av ökad uppslutning från allt flera

21 grupper inom skogsbruket. Motsättningarna mellan olika grupper har utjämnats. Detta har varit av utomordentlig betydelse för samarbetet på bred front i konkreta frågor. Ett uttryck härför är de riktlinjer för samverkan rörande rekrytering och utbildning av arbetskraft, som 1964 utfärdades gemensamt av ar-

Omfattningen

av skogsvårdsstyrelsernas Vidareutbildning

Grundutbildning År u 6 10

C

u B

>

e

betsmarknadsstyrelsen och skogsstyrelsen samt domänstyrelsen, samt organisationer för arbetsgivare och arbetstagare. Den kvantitativa utvecklingen i elevdagar för olika utbildningsformer anges i nedanstående tabell och i diagram på sid. 22.

u cs 00

m •o >

Förmansutbildning

(O

e

C

co

s

>

tao ca

Komb. skriftlig och muntlig undervisning

u

C3

u v

1949/50 -

yrkesutbildning

u <u

u

CS faO

« •v >

u

(A

> "3 12

3 ät

1 1 1 4 3

17 221 24 298 13 442 77 873 22 748 95 975 66 1414 143 1632 41 1001 74 981

v>

Instruktionsverksamhet

C 3 ät

"ö3

u 3 »5 C 3 ät

"v

c«

•o

>u

Summa elevdagar

u 9

« s-

v >

<s. U

1963J64

u.

CS

>

>

u cS M CS

>

(B

"3 17

3 2

1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54

4 10 11 15 19

65 138 157 252 289

1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59

28 422 22 659 295 3 492 24 433 5 54 695 335 3 572 10 700 332 3 961 3 961 62 448 44 634 34 507 420 4 723 29 628 4 42 514 161 1649 6 600 385 5 083 5 083 76 332 46 683 41 598 411 4 588 33 216 11 134 1663 259 2 161 8 600 649 5 550 6 089 91166 54 698 72 254 387 4 391 32 110 9 110 2 134 143 1475 10 325 333 2 950 3 439 120 262 85 1 127 151 266 588 7 577 82 464 25 362 6 289 187 1957 15 541 185 1761 2153 257 713

ät

2 476 88 1152 7 349 4 764 78 1029 8 229 6 126 117 1719 9 695 9 865 181 2 744 13 348 11912 183 2 452 23 378

1959/60 109 1466 203 244 422 4 545 29 387 12 149 3 936 138 1550 1960/61 89 1 153 247 611 338 3 922 22 797 14 200 5 888 131 1 324 1961/62 89 1208 271911 402 4 336 26 276 19 267 3 348 153 1621 1962/63 92 1294 297 827 455 5 098 36 191 36 497 7 796 100 1 114 1963/64 93 1231 251 928 460 4 966 30 805 27 345 6 412 185 1673

Skogsskolor I betänkandet statens skogsskolor (SOU 1957:32) beskrives den allmänna utvecklingen av skogsskolornas verksamhet från 1860 till 1955. Här begränsas framställningen om nämnda period till företrädesvis sådana avsnitt, vilka bedömes vara av betydelse för den fortsatta framställningen. F ö r h u n d r a år sedan syftade skogsskolorna till att »dana skogvaktare och plantorér»; sannolikt uttryckte dessa benämningar i bokstavlig bemärkelse

900 2 600 2 900 4 900 2 900

1275 1275 1001 1001 3 180 3180 4 096 4 096 3 000

12 221 17 036 22 649 33 623 42191

8 608 458 2 679 2 896 248 071 8 453 693 4 408 5 420 290 169 9 525 432 3 756 4 278 315 338 4 545 447 3 218 4 445 350 804 6 978 736 6 520 7 123 303 246

väl arbetsuppgifterna för flertalet utbildade. Arbetsuppgifterna har efter hand förskjutits i anslutning till samhällets och skogsbrukets utveckling. Kraven på de skogsskoleutbildades kvalifikationer har därmed ändrats i såväl kvantitativa som kvalitativa hänseenden. Utbildningen vid skogsskolorna synes tidigare i allmänhet relativt långsamt ha anpassats till ändringarna. Exempel härpå utgör kraven på allmänna förkunskaper, endast folkskola till slutet av 50-

22 SKOGSVÅRDSSTYRELSERNAS ELEVDAGAR 1000-TAL

UTBILDNINGSVERKSAMHET

SUMMA ELEVDAGAR

200 -

100 -

1950/51

55/56

talet, och den höga andelen rutinbetonat manuellt arbete i undervisningen fram till slutet av 1940-talet. Vidare kan den omständigheten noteras, att undervisning i arbetsledning upptogs i kursplanen först genom nya stadgar år 1937. Då hade arbetsledningen iör, huvudparten av de utbildade åtminstone från sekelskiftet framstått som en av de väsentligaste funktionerna. Den reella utvecklingen av skogsskoleundervisningen har efter 1937 varit väsentligt mera genomgripande än vad som formellt kan spåras i stadgarna. Den två månader långa kursen i kolning ombildades 1950 till en förberedande skogskurs om fyra månader med undervisning även i redskapsvård och arbetsteknik. Så småningom reducerades tiden för kolning och ämnet utgick helt 1961. Vissa ämnen eller ämnesavsnitt kunde därigenom överföras från

60/61

65/66

BUDGETAR

skogsskolan till den förberedande kursen, c ,' j De förslag om skogsskoleutbildningens uppläggning och bedrivande, vilka framlades av 1956 års skogsskoleutredning, syftade till att helt samordna undervisningen vid den förberedande skogskursen och skogsskolorna genom för- och huvudkurs om en respektive två terminer. Förslagen i detta avseende blev inte genomförda. Hösten 1959 avlämnade skogsstyrelsen och domänstyrelsen förslag om undervisningen vid de förberedande skogskurserna. Huvudpunkterna i detta förslag gällde samtidig antagning till förberedande kurs och skogsskola, krav på ettårig skogsyrkesutbildning för inträde samt avslutande av vissa elementära ämnen på den förberedande kursen, vilka tidigare fullföljts p å skogsskola. För närvarande ansluter sig un-

23 ANTAL

SKOGSSKOLORNA (STATENS + GAMMELKROPPA)

400 ^ ANTAL SKOLOR ELEVER SÖKANDE

ANTAL SKOLOR

l

i I l 1930/31

ANM

l

FRAN

I

l I i 35/36

1960/61

I

l

I | i 40/41

ANGES

l—i

i |—r 45/46

"I—| I 50/51

I

I

I I I 55/56

I

I

I | I 60/61

I

I

I | l 65/66

SÖKANDE TILL KOMPLETTERINGSKURS

dervisningen vid kompletteringskurserna i stort till ovannämnda förslag. Huvudmannaskapet för skogsskolorna övergick i oktober 1963 från domänstyrelsen till skogsstyrelsen. Till följd av de senaste årens minskade rekrytering i befattningar, för vilka skogsskoleutbildning normalt meriterar, har kapaciteten vid de statliga skogsskolorna från läsåret 1965/66 sänkts till 100 elever. Av diagram på denna sida framgår att antalet skolor, sökande och elever skiftat inom vida gränser efter 1930. Från 1860 har en privat skogsskola, med ett par korta uppehåll, bedrivits enligt i stort sett samma former som de statliga skolorna. Den är sedan 1906 belägen i Gammelkroppa. Härtill kommer provisoriska skogsskolekurser, som 1947/48 och 1958/59 anordnats av Mo och Domsjö för bolagets interna behov.

Sko gsmästar skolan Genom 1936 års reform av skogsundervisningen nedlades forstmästarkursen vid skogshögskolan och fortsättningskursen vid Kloten. Redan efter några år framfördes förslag om ny mellanform i den skogliga befälsutbildningen. För utredning härav tillkallades av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet en utredningsman i mars 1943. En promemoria med förslag till mellanform i det skogliga undervisningssystemet avlämnades av utredningsmannen i december samma år. Riksdagen beslöt på grundval av detta förslag att inrätta statens skogsmästarskola i Skinnskatteberg. Dess första kurs. startade 10 januari 1945. Utredningen hade påvisat att skogsbrukets arbetsgivare i allmänhet främst önskade, att en mellanform ,i befälsutbfldningen skulle bli tekniskt inriktad.

24 Detta önskemål präglade redan från början kursplanen för skogsmästarskolan, även om tiden för de biologiska, ekonomiska och administrativa ämnena lämnade utrymme för en relativt fyllig undervisning. Undervisningens innehåll har under skolans 20-åriga tillvaro anpassats till skogsbrukets utveckling dels successivt genom bl.a. valet av objekt för elevernas övningar, dels vid två tillfällen, 1955 och 1961, i samband med kursplaneändringar. Utbildningen omfattar minst 15 månader effektiv tid. Eleverna äger rätt att kvarstanna vid skolan ytterligare en månad för avslutande av sina studier.

Ledningen för skogsmästarskolan har från dess tillkomst utövats av en särskild styrelse. Skolan sorterade direkt under jordbruksdepartementet fram till 1 juli 1963, då den ställdes under skogsstyrelsens överinseende. Från och med årskursen 1962/63 ökades elevkapaciteten från 20 till 30 elever. Antalet sökande och antagna av olika kategorier (A: skogsskoleutbildade, B: realskoleutbildade och studenter och C: annan fackutbildning än skoglig, ex.vis teknisk, handels- eller jordbruksbetonad) framgår av nedanstående diagram.

SKOGSMÄSTARSKOLAN -SÖKANDE OCH ELEVER ANTAL 70 -

_ .

_ . _ .

60 -

KATEGORI A—(SKOGSSKOLA) ~"*S~ B—(REALSKOLA OCH GYMNASIUM) C — (LANTMÄSTARUTBILDNING ELLER ANNAN FACKUTBILDNING),

50 40 30 • 20 • 10 ;

1946/47

' 48/49

'

50/51

'

52/53

'

54/55

'

56/57

r""f

' 58/59

'

M""'* 60/61

r 62/63

64/65

ANTAL 30 •

25 20

•xx

15 10

/

\

.

—

y

x

^y\

•WW"" 1

1946/47

1 — T

' 48/49

' 50/51

' 52/53

54/55

I

56/57

58/59

60/61

62/63

I

64/65

I

I1

KAPITEL 3

Nuvarande utbildning vid skogsbrukets yrkesskolor översikt

av

I nedanstående sammanställning anges utbildningens inriktning och kapacitet

Stadga (eller motsvarande) Antal skolor Antal elevplatser

för skogsbruksskolorna, statens skogsskolor och statens skogsmästarskola.

Skogsbruksskolor

Avseende Utbildning till

skolformer

Skogsarbetare, skogsbrukare och skogsförmän SFS 1954:427 30 1 000

Skogsskolor

Skogsmästarskolan

Skogvaktare, Skogsmästare kronojägare och motsvarande tjänstemän SFS 1951:521 SFS 1944:812 6i 1 1001 30

i Härtill kommer en privat skogsskola. Sambandet mellan skolorna, inklusive skogshögskolan för utbildning av civil-

YRKESLIVET

jägmästare, kan schematiskt framställas på följande sätt.

FORTBILDNING

GYMNASIUM

GRUNDSKOLA

26 Skolornas geografiska läge framgår av karta på sid. 27. Utöver här nämnda skolor bedriver domänverket reguljär utbildningsverksamhet vid tre skogsyrkesskolor. Även några större skogsföretag h a r egna anläggningar för intern utbildning, av vilka tre kan jämställas med skogsbruksskolor. Sko gsbr uksskolor Uppgifter och organisation Vid skogsbruksskolorna ordnas huvudparten av den statsunderstödda skogsyrkesutbildningen, som skogsvårdsstyrelserna ålagts att bedriva under skogsstyrelsens ledning och tillsyn. Skogsvårdsstyrelserna h a r enligt förordningen angående skogsvårdsstyrelser (1960: 267) till uppgift att "främja och stödja den enskilda skogshushållningen samt verka för att skogsvårdsarbetet på de enskilda skogarna inom styrelsens verksamhetsområde bedrives på ett planmässigt sätt, så ock att utöva den uppsikt och vidtaga de åtgärder, som jämlikt gällande skogsvårds-, naturskydds- och andra författningar ankomma på styrelsen." För uppgifternas fullgörande h a r skogsvårdsstyrelserna att "lämna sakkunnigt biträde vid planläggning av skogsbrukets drift samt vid skogens vård och skötsel i övrigt;

verka för att sammanslutningar av skogsägare bildas ävensom bistå dylika sammanslutningar i deras verksamhet för skogsvården; medverka vid åtgärder i syfte att främja yttre rationalisering av skogbärande fastigheter ; bevilja bidrag och lån till det enskilda skogsbrukets främjande; svara för att inom verksamhetsområdet såvitt möjligt finnes tillräcklig tillgång på skogsfrö och skogsplantor av fullvärdig, för orten lämplig beskaffenhet; bedriva skoglig yrkesutbildning och upplysning ävensom verka för samordning med liknande verksamhet som anordnas av annan huvudman; samt vidtaga åtgärder i övrigt ägnade att befordra en förbättrad skogshushållning." Skogsvårdsstyrelsernas verksamhet fördelade sig budgetåret 1965/66 på olika grenar enligt följande sammanställning över antalet förrättningsdagar. Förrätt- Pronings- cent Verksamhetsgren dagar Yrkesutbildning 45 620 14 Allmän upplysning, rådgivning och propaganda.... 7 335 3 Beståndsvård och avverkning 135 708 43 Återväxt 39 155 12 Skogsdikning 2 927 1 Skogsvägbyggnad 12 662 4 Skogsindelning och skogsuppskattning 12 288 4 övervakandet av skogslagarnas efterlevnad 19 858 6 Verksamheten i övrigt . . . . 39 633 13 Summa 315 186 100

•

SKOGSBRUKSSKOLA

å

SKOGSSKOLA

A

"

PRIVAT

•

SKOGSMÄSTARSKOLAN

O

SKOGSHÖGSKOLAN

28 Skogsvårdsstyrelsernas yrkesutbildning är inriktad både på grundutbildning och fortbildning av skogsarbetare, skogsbrukare och förmän. Den bedrives i nära anknytning till styrelsernas upplysnings- och rådgivningsverksamhet. Skogsstyrelsen har i anslutning till de av statsmakterna fastställda riktlinjerna för verksamheten utfärdat närmare anvisningar för verksamheten. Dessa avser dels planer och rekommendationer beträffande kursernas uppläggning och innehåll samt undervisningens bedrivande, dels samarbetet med skogsbruket i övrigt och andra undervisningsorgan, dels bestämmelser rörande den administrativa handläggningen av utbildningsfrågorna. I skogsstyrelsens anvisningar framhålles att skogsvårdsstyrelserna med uppmärksamhet skall följa skogsbrukets arbetsmarknad och söka samverkan med arbetsmarknadens organ dels vid rekrytering av kursdeltagare, dels under utbildningstiden för förmedling av kontakter och information mellan elever och arbetsgivare. Vidare h a r skogsvårdsstyrelserna att i samarbete med länsskolnämnder arbeta för samordning med den obligatoriska skolan. För kontakterna med näringslivet och övriga skolorgan har skogsstyrelsen rekommenderat organiserat samråd på ifrågavarande område i stället för de råd för undervisningsfrågor, vilka 1960 avskaffades vid utökningen av antalet ledamöter i skogsvårdsstyrelserna. Promemorian härom h a r följande lydelse. Genom skogsvårdsstyrelsernas nuvarande sammansättning har bl a avsetts att för den skogliga yrkesutbildningens ändamålsenliga bedrivande upprätthålla allmän samverkan med landstingen samt vissa grupper inom skogsbruket (det enskilda större respektive mindre skogsbruket och skogsarbetarna). Enligt gällande anvisningar skall styrelse, dessutom söka samverkan med andra länsorgan, såsom länsarbetsnämnd och länsskolnämnd. Med do-

mänverket bör i samma syfte kontakt kunna uppehållas genom att representant för verket inbjuds att delta när utbildningsfrågor behandlas inom skogsvårdsstyrelserna. Vissa skäl talar för att med avseende å bl a förberedelse- och planeringsarbetet på yrkesutbildningens område ytterligare vidga de mera fortlöpande samrådsmöjligheterna. Nödvändigheten av en intim, oavbruten samverkan med skogsbruket i det praktiska arbetet kan inte nog betonas. Förutom de personliga kontakter, som därvidlag utan särskilda anordningar äger rum t ex mellan enskilda tjänstemän, torde det i många fall vara värdefullt att ha tillgång till ett i viss mån organiserat ehuru informellt samarbetsforum. Ett dylikt forum (här förslagsvis benämnt utbildningsråd), representerande skogsbrukets skilda grupper och bestående av personer, utvalda med tanke på att vara rådgivare vid konkreta, undervisningstekniska diskussioner även i detaljfrågor, skulle i första hand kunna biträda i följande avseenden: planläggning, genomförande och samordning av skogsyrkesutbildningen inom skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsområde, analyser av utbildningsbehovet, utredningar rörande utbildningens omfattning, inriktning och utformning, framförallt praktikskedenas utformning och genomförande, samt anordnande av fortbildning för undervisningspersonalen. För den händelse ifrågavarande syfte inte anses tillfredställande kunna uppnås på annat sätt, bör skogsvårdsstyrelserna låta inrätta dylika utbildningsråd. Rådet bör sammanträda minst två gånger årligen; länsjägmästaren fungerar lämpligen som sammankallande och utbildningsledaren som sekreterare. Erforderliga instruktioner för arbetet torde utfärdas av vederbörande styrelse. Fram till juli 1965 har utbildningsråd inrättats vid 14 skogsvårdsstyrelser. Kurstyper Kungörelsen om statsunderstödda skogsbrukskurser (1954:427) upptar två huvudformer av kurser, nämligen med enbart muntlig undervisning eller med kombinerad skriftlig och muntlig un-

29 dervisning. Av de förstnämnda särskiljes skoglig grundkurs, skoglig vidareutbildningskurs och förmanskurs. I skogsstyrelsens anvisningar beskrives utbildningen på följande sätt. Grundutbildning Grundutbildningen, allmän eller specialinriktad, bör ordnas i form av dels skolmässig undervisning (skolskeden), dels organiserat målinriktat yrkesarbete utanför skolan (praktikskeden). Allmän grundutbildning — årskurs 1 — omfattar yrkesutbildning av grundläggande natur för blivande skogsarbetare, skogsbrukare och skogsarbetsledare. Skol- och praktikskedena bör var för sig ha en sammanlagd längd av 20—22 veckor. Specialinriktad grundutbildning — årskurs 2 — skall utgöra påbyggnad av den allmänna grundutbildningen differentierad på skilda linjer, t ex skogshushållning, allmänteknik, traktortransport och hästtransport. Skolskedena bör sammanlagt vara omkring 12 och praktikskedena cirka 20 veckor långa. Praktikskedena skall organiseras i intimt samarbete med näringslivet enligt följande alternativ: Praktikgrupp om minst 8 elever under tillsyn av heltidssysselsatta handledare. Praktikgrupp om 4—7 elever under tillsyn av minst halvtidssysselsatt handledare. Enskild praktik på hemmafastighet under tillsyn av lärare eller annan tjänsteman vid skogsvårdsstyrelse eller skogsägareförening. För årskurs 2 kan avvikelser från bestämmelserna angående uppläggning av praktikskedena i vissa fall bli nödvändiga. Förslag till uppläggning av praktikskedén torde i så fall i god tid insändas till skogsstyrelsen för godkännande. Vidareutbildning Vidareutbildning avser att bibringa yrkesverksamma personer ökade kunskaper inom ett eller flera ämnen. Den kan meddelas genom skolmässiga kurser om 2 eller flera dagar, kombinerade kurser (studiecirklar med skriftlig och muntlig undervisning) samt instruktionsverksamhet. Kurser < 6 dagar med inriktning på ett begränsat ämnesområde. Kurser > 6 dagar. Kurs omfattande flera

ämnen kan uppdelas i perioder förlagda till olika årstider. Dylik seriekurs skall påbörjas och avslutas under samma budgetår. Deltagarna vid kombinerade kurser skall skriftligen lösa uppgifter och besvara frågor, vilka rättas av vederbörande korrespondensinstitut eller skogsvårdsstyrelse. Utöver muntlig undervisning bör i regel praktiska tillämpningsövningar om sammanlagt minst 2 dagar anordnas under kursen eller vid dess slut. Instruktionsverksamhet omfattar demonstration av ändamålsenliga maskiner och redskap, handledning i redskapsvård, arbetsplanering och arbetsteknik. Därvid bör även orientering om utbildningsmöjligheter lämnas. Verksamheten bedrives antingen vid besök under en å två dagar på arbetsplatser eller vid instruktionsdagar för grupper om minst 7 deltagare.

Förmansutbildning Allmän förmanskurs om minst 12 veckor anordnas för personal som efter kursens slut avser att söka anställning som biträde till skogsskoleutbildade tjänstemän. Fortbildningskurser skall avse utbildning för vissa arbetsuppgifter för redan verksamma förmän. Handledarkurs må tillsvidare anordnas för utbildning av personal med uppgift att leda yrkesarbete under grundutbildningskursernas praktikskeden. Lärare Den undervisande personalen vid skogsbruksskolorna utgöres av rektorer, yrkeslärare och instruktörer. Under 1965 har på försök inrättats tjänster som tekniker vid tre skolor med omfattande maskinteknisk utbildning. Genom 1963 års reglemente rörande skolledare och lärare vid skogsbrukets yrkesskolor (k.br. 5 juni 1963) har behörighet och tjänstgöringsförhållanden för nämnda personal i stort sett reglerats efter samma linjer som för motsvarande lärargrupper i annan yrkesutbildning. Antalet befattningar framgår av följande tabell (juli 1965).

30 0

Personalgrupp

'C 3 B

-3 Rektor (ABp 23) Yrkeslärare (A 17) I n s t r u k t ö r (A 11) Tekniker (A 13)

oc

26 31

— —

'C et n •- . 3 * C W o

42 12

—

4 CS

E M

s £

W

a C/5

45 60 3

26 118 72 3

Vissa delar av undervisningen bestrides av timlärare. Skogsvårdsstyrelsernas övriga personal tas även i anspråk för undervisning, framförallt vid kurser förlagda utanför skogsbruksskolorna. Då beläggningen på skolorna så medger fullgör lärare och instruktörer fyllnadstjänstgöring inom skogsvårdsstyrelsernas övriga verksamhetsområden. Denna utnyttjas som ett led i personalens fortbildning. Elever Kurserna är i princip öppna för alla, som stadigvarande uppehåller sig i landet. Av praktiska skäl bildas emellertid ofta elevgrupper av anställda vid (fortbildningskurser) eller rekryterade genom (grundutbildningskurser) ett eller ett p a r företag. Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna har vid olika tillfällen undersökt deltagarnas ålder och härkomst samt deras syfte med utbildningen. Särskilt gäller detta för grundutbildningskurserna, där relativt omfattande material insamlats under 1961/62—1964/65. I en licentiatavhandling 1 har ålder, begåvning, uppväxtmiljö, förutbildning samt intressen och skolmotiv hos eleverna i årskurs 1 1960/61 och 1962/63 behandlats relativt ingående. Från denna avhandling, vars huvuddrag överensstämmer med skogsstyrelsens undersökningar, återges följande uppgifter. Åldersfördelning Medelåldern för eleverna, som läsåret 1960/ 61 var 16,5 år, steg läsåret 1962/63 till 16,9

år. Ungefär tre fjärdedelar av eleverna var mellan 16—20 år. (För år 1964/65 v a r medelåldern sannolikt något lägre.)

Begåvning Skogselevernas begåvning j ä m f ö r d e s med ett n o r m a l m a t e r i a l i 16-årsåldern (elever i årskurs 9 i obligatoriska skolan) genom testning. Skogseleverna visade sig i språkligt och tekniskt avseende nå över j ä m f ö relsegrupperna men låg u n d e r i slutledningsförmåga och framförallt i m a t e m a tiskt avseende. Eleverna i årskursen 1962/ 63 presterade b ä t t r e testresultat i samtliga ovan n ä m n d a hänseenden än eleverna i årskursen 1960/61.

Uppväxtmiljö Huvudparten av eleverna kom tidigare från landsbygd. Mellan de båda undersökningsåren ökade andelen från städer och samhällen med 10 % och uppgick 1962/63 till n ä s t a n 45 % . Eleverna från skogs- och j o r d b r u k a r m i l j ö reducerades u n d e r samma tid från 48 % till 42 •%. För hälften av dessa elever var ifrågavarande u p p v ä x t m i l jö synnerligen utpräglad, eftersom minst två generationer tillbaka sysslat med skogsbruk eller j o r d b r u k .

Förutbildning Mellan de båda undersökningsåren ökade andelen elever med längre utbildning än folkskola. År 1962/63 hade nästan 30 % av eleverna avlagt minst realexamen och 13,5 % genomgått nioårig enhetsskola.

Intressen Med hjälp av standardiserat intresseschema jämfördes skogselevernas intressen med pojkars i årskurs 9 vid den obligatoriska skolan. Skogseleverna visade bl.a. mera utpräglade sociala och språkliga intressen men mindre utpräglade kontors- och h a n delsbetonade samt praktiska och teknisktvetenskapliga intressen än pojkarna i å r s kurs 9.

Skolmotiv Såsom framgår av följande tabell dominerade två skolmotiv kraftigt, nämligen skogstjänstemannamotivet och friluftsmotivet. 1 Bror Ängquist: Elevmaterialet vid skoglig grundutbildning (Lunds universitet, p e dagogiska institutionen 1964).

31 Läsåret 1960/61 Skolmotiv

Läsåret 1962/63

%-summa %-summa efter u t n y t t j a n - Rang- efter u t n y t t j a n - Rangde av koeffici- ordn. de av koeffici- ordn. enter enter

Meritera sig för a t t bli skogstjänsteman Tycker om friluftsliv Utbilda sig till skogsförman Föräldrarna vill det Utbilda sig till skogsarbetare Kunna överta hemgården Skulle någonting syssla med Annan anledning Vill k o m m a hemifrån Kunna överta annan gård Vill v a r a t i l l s a m m a n s med tidigare kända kamrater

182,9 163,8 66,5 56,3 51,3 26,8 19,9 16,8 6,5 5,2

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

177,3 175,9 82,8 43,3 37,5 26,4 23,6 14,1 5,9 9,5

1 2 3 4 5 6 7 8 10 9

3,7

3,5

11 Rangordning med h ä n s y n till första-, a n d r a - och tredjehandsval. Att utbilda sig till skogsförman kommer som tredje motiv i rangordning. Föräldrainställningen till skoglig yrkesutbildning spelar en väsentlig roll för eleverna och motivet i n t a r en stark fjärdeposition. Att u t b i l d a sig till skogsarbetare intar femte plats i rangordningen. Detta motiv förlorar i popularitet i så gott som hela landet från läsåret 1960/61 till 1962/63. På sjätte plats i rangordning kommer motivet överta och sköta hemgården eller a n n a n gård.

Undersökningens resultat återspeglar de tidigare allmänt rådande uppfattningarna att skogsarbete inte kräver utbildning men att skoglig utbildning behövs för tjänstemannakarriärer. Till följd av mera långsiktig och målmedveten rekryteringspolitik i många företag samt information därom synes förutsättningarna ha ändrats under de båda senaste åren. Skogsarbetaralternativet torde således nu framstå som mera attraktivt än tidigare.

Utbildningsverksamheten Skogsvårdsstyrelsens planerande och samordnande uppgifter ifråga om utbildningen h a n d h a s av en utbildningsledare, som i större län är chef för utbildningssektionen. I m i n d r e län h a r

utbildningsledaren även andra arbetsuppgifter. Utbildningsledaren har att bereda och föredra ärenden för skogsvårdsstyrelsen samt svara för kontakter med företrädare för arbetsgivare, arbetstagare och skolorgan, fördelning av uppgifter och resurser mellan skolorna, anskaffning av dyrare material, fortbildning för lärare och kontroll av verksamheten. Skolornas rektorer h a r att inom fastställda ramar genomföra och utveckla verksamheten enligt skogsstyrelsens och respektive skogsvårdsstyrelses anvisningar. De är platschefer och har därmed ansvaret för att tillgängliga resurser i den löpande verksamheten utnyttjas effektivt. Samtliga skolor bygger på internatprincipen. I regel integreras kunskapsinhämtande och färdighetsträning (lektioner, demonstrationer och övningar) under hela kurstiden. Praktikskedena i grundutbildningen utgör ett undantag. Personalen vid skolorna svarar för elevvården. Ekonomiska förhållanden Kostnaderna för skogsvårdsstyrelsernas utbildningsverksamhet täcks genom bi-

32 drag från dels staten, dels landsting och, i m i n d r e utsträckning, andra bidragsgivare. För budgetåret 1963/64 uppgick de sammanlagda kostnaderna till ca 17 milj. kr. Statsbidrag lämnades med c:a 15,5 milj. kr., medan de lokala bidragen från landsting och andra bidragsgivare uppgick till ca 1,5 milj. kr. De statliga bidragen till kurser anordnade av andra än skogsvårdsstyrelserna uppgick 1963/64 till 52 198 kronor. F r å n och med läsåret 1964/65 får eleverna vid skogliga grundutbildningskurser studiehjälp enligt samma grunder som gäller för övriga skolor på motsvarande stadium. Utbildningens omfattning I följande tabell redovisas omfattningen av skogsvårdsstyrelsernas utbildningsverksamhet u n d e r läsåret 1963/64. Den totala volymen av skogsvårdssty-

relsernas utbildningsverksamhet med bidrag uppgick till 303 000 elevdagar inklusive grundkursernas praktikskeden. Skogsvårdsstyrelsernas medverkan i undervisning vid lantbruksskolor omfattade 85 undervisningsavdelningar med 1 777 elever och vid det obligatoriska skolväsendet 30 undervisningsavdelningar med 282 elever. Styrelserna medverkade dessutom vid yrkesorientering för ca 900 elever, varav drygt 600 elever i skogsbetonade fortsättningsskolor. F ö r läsåret 1964/65 sjönk volymen för grundutbildningen i jämförelse med föregående år med omkring 30 proc. nämligen från 250 000 till 162 000 elevdagar. Vidareutbildningen ökade däremot från 35 000 till 42 000 elevdagar och förmansutbildningen från 2 100 till 4 400 elevdagar. Omskolningskurserna omfattade ca 11 000 elevdagar mot 16 000 elevdagar läsåret 1963/64. SkogsElevdagar

Elever

Kurstyp Skogsbrukskursanslaget Grundutbildning Årskurs 1 Årskurs 2-skogshushållning „ 2-allmänteknisk „ 2-traktortransport „ 2-hästtransport Vidareutbildning Drivning Skogsproduktion Förmansutbildning

217 454

998 81 53 86 4

9 286 3 397

12 683

12 327 8 415 11902 308

32 952

250 406

21038 12 791

34 829 2 109

79 Omskolning sanslaget Skogskurser Rehabiliteringskurser Arbetsledarkurser

466 19 266

Summa

brukskurserna omfattade således ca 219 000 elevdagar det senaste läsåret mot 303 000 elevdagar föregående år.

751 14 735

10 773 826 4 303

15 902 303 246

Härvid bör dock märkas, att minskningen delvis beror på tillämpning av 5-dagarsvecka. Vid grundkursernas

33 praktikskeden uppskattades minskningen av denna orsak till ca 8 000 elevdagar. Skogsvårdsstyrelsernas medverkan vid undervisning i lantbruksskolor och vid praktisk yrkesorientering h a r 1964/ 65 berört ca 2 000 flera elever än föregående år. Under innevarande läsår (1965/66) har antalet elever i grundutbildningskurser visat en mindre ökning. Företagens ökade intresse för rekryteringsfrågorna samt nödvändigheten av att anställa yngre arbetskraft i större utsträckning än under de senaste åren torde leda till en uppgång i elevantalet för grundutbildningen ett kommande läsår. F ö r vidareutbildningen tyder verksamheten innevarande höst p å en fortsatt ökning. Den statsunderstödda verksamheten hos andra kursanordnare omfattade sammanlagt ca 6 000 elevdagar, varav 3 800 elevdagar för två årskurs 1 och i övrigt för fortbildning av arbetare och förmän. Domänverkets utbildningsverksamhet berörde 1964 50 deltagare vid 4 grundutbildningskurser samt 1 200 deltagare vid 100 fortbildningskurser. Av de senare avsåg flertalet kurser om 1—3 dagar. Statens skogsskolor Uppgifter och organisation Verksamheten regleras genom stadgan för statens skogsskolor (1951:521), kungliga brev och skogsstyrelsens föreskrifter. Enligt stadgan h a r skolorna till uppgift »att meddela teoretiska kunskaper och praktisk insikt och färdighet i skogshanteringen till den utsträckning som erfordras för att kunna tillfredsställande sköta anställning såsom kronojägare, länsskogvaktare, skogvaktare 3—7633 65

eller därmed jämförlig arbetsledare inom skogsbruket». Skolorna står sedan 1 oktober 1963 under överinseende av skogsstyrelsen, som äger utfärda n ä r m a r e föreskrifter r ö r a n d e verksamheten. För varje skogsskola finns en lokalstyrelse. Denna består av skolans rektor samt åtta av skogsstyrelsen utsedda ledamöter, varav en skall vara representant för skogsvårdsstyrelsen medan de övriga utses sedan domänstyrelsen, skolöverstyrelsen, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och Svenska skogsarbetareförbundet beretts tillfälle föreslå vardera en ledamot och de skogsskolebildade tjänstemännens samarbetsråd två ledamöter. För varje ledamot utses suppleant i samma ordning. Bland ledamöterna utser skogsstyrelsen ordför a n d e och vice ordförande för ett år i sänder. Lokalstyrelsen har till uppgift att främja en god utbildning och bidraga till att undervisningen anpassas efter skogsbrukets fordringar; att i övrigt främja en god kontakt mellan skola och näringsliv; att årligen till skogsstyrelsen avgiva förslag till anslagsäskanden samt berättelse över verksamheten vid skolan; att hos skogsstyrelsen väcka förslag om de åtgärder lokalstyrelsen anser böra vidtagas för att gagna undervisningen; att avgiva yttrande i ärenden, som för sådant ändamål remitteras till lokalstyrelsen ; att närvara vid avgångsexamen; samt att i övrigt utöva sådana åligganden som skogsstyrelsen må finna i skolans intresse skäligen böra ankomma på lokalstyrelsen. Utbildningen omfattar en kompletteringskurs (förkurs) om 4 m å n a d e r och

34 en huvudkurs om 11,5 månader. Undervisningen vid dessa kurser är samordnad. Antagning av elever till kompletteringskurs innebär även preliminär antagning till huvudkursen. I samband med sänkning av elevan-

talet från omkring 140 u n d e r ett antal år till 100 från och med budgetåret 1965/66 läggs ett p a r skolor ned. F r å n detta år kommer utbildningskapaciteten att tas i anspråk på följande sätt.

Antal elever Internatets kompletteringskurs huvudkapacitet kurs höstkurs vårkurs

Skola

24 20 30 20 20 203 20

Älvsbyn Hällnäsi Bispgården Bjurfors Kolleberga Bjärka-Säby . . . Araby Skinn skatt eberg2 (Gammelkroppa) 1

20 10

20 20

20 20 20 20

20 (8)

1 Skolans 2

övriga kapacitet utnyttjas för fortbildning. Nedlägges efter höstkurs 1965; verksamheten överföres till Hällnäs. 3 Från 1 november 1965.

Lärare Den fast anställda undervisande personalen vid skogsskolorna består av rektorer, adjunkter och yrkeslärare. Därtill kommer timlärare. Den fasta personalen är 1 juli 1965

Rektor

fördelad på olika skolor enligt följande sammanställning. Planerad minskning under november och december 1965 anges i noter.

Adjunkt

Skola A 27

A 23

A 23

A 21

A 19

A 17 f

Älvsbyn Hällnäs Bispgården Bjurfors Kolleberga Bjärka-Säby östad Araby Skinnskatteberg Summa 1965

1 1 1 1 1 1 Ii

— — — — — —

— —

1 1 13

—

—

— —

1 1

—

Ii 12

—

— — — — —

3 Sumin i

Yrkeslärare

2 1 1 1

AdRek- junk- Yrkestorer ter lärare

— — — —

Ii Ii

—

Ii Ii 12

i2 Indrages november—december 1965. överföres till Araby eller Hällnäs januari 1966. 3 överföres till annan skola november 1965; en A 21 indras.

— —

13 Ii Ii 12

35 Elever Inträdesfordringarna till skogsskola är i korthet följande. Svenskt medborgarskap. God hälsa (utan lyte eller sjukdomsanlag) samt god synskärpa och normalt färgsinne. Genomgången årskurs 1 vid skogsbruksskola. Minst 20 månaders skogspraktik, som bör omfatta minst 2 månader stämpling 4 „ huggning 1 „ virkestransport 1 „ aptering 1 „ virkesmätning (1 månad dikning) 1 „ vägarbete 1 „ skogsodling 1 „ indelningsarbete 1 ,, sågverksarbete Godkänt inträdesprov i matematik, svenska, biologi, fysik och kemi. Härtill kommer prov i skoglig kunskap samt vissa psykologiska urvalsprov. För elever antagna 1963 och 1964 (133 respektive 100) har följande upp-

gifter om ålder, hemort, fördelning på skogsskola samt förutbildning sammanställts. Ålder 1963

1964 S:a

Avseende å r vid antagning Högsta ålder P 75 Medianålder P 25 Lägsta ålder

31,0 25,6 24,2 22,9 21,0

Hemortslän och på s k o g s s k o l o r

32,0 24,9 23,8 22,5 21,0

32,0 25,3 23,9 22,7 21,0

fördelning

De flesta eleverna h a r rekryterats från Kopparbergs (28), Västerbottens (19), Kronobergs (18), Jönköpings (15) och Jämtlands län (15). Minst representerat har Gotlands (1), Södermanlands (2) och Stockholms län (3) varit. Skolorna i Norrland h a r rekryterat sina elever från flera och avlägsnare regioner än övriga skogsskolor. Elevernas fördelning på skolor och hemortsregioner framgår av följande tabell (län anges med bokstäver inom parentes).

Skogsskola Hemort

Region 1 (AC, BD) Region 2 (Y, Z) Region 3 (S, W, X) . . . . Region 4 (övriga) Region 5 (K, L, M, N) Summa

Sivsbyn

Håll- Bisp- Bjur- Kolle- Bjärkanas gården fors berga Säby ö s t a d

15 4 9 8

9 7 2 2

2 15 13 10

20 20

20i

antal

% 11,2 11,2 19,7 48,5 9,4 100,0

20 19

1 35 2

1 18 1

26 26 46 113 22

11 skogsskolekurs. Förutbildning Av eleverna hade 44 % avlagt realexamen, 38 % genomgått en eller flera kurser vid folkhögskola och 35 % förberett sig genom korrespondensstudier. Andelen elever med årskurs 1 vid skogs-

bruksskola, numera obligatorisk för inträde, ökade från 50 % år 1963 till 80 % 1964. Detaljerade sammanställningar beträffande dels allmän, dels yrkesbetonad förutbildning återges i följande tabeller.

36 Allmän

förutbildning Antal

Procent

Realexamen 103 3 Studentexamen Folkhögskola 88 Korrespondensstudier . . . . 81 Annan a l l m ä n utbildning 38

44 1 38 35 16

Utbildning

Summa

Yrkesbetonad

—

förutbildning Antal

Procent

Årskurs 1 151 Ungdomskurs el. förkortad grundutbildning 93 Skogsbetonad lantbruksskola 80 Lantbruksskola 25 Årskurs 2 17 Annan yrkesutbildning . . 36

65 Summa antagna 233

—

Utbildning

40 34 11 7 15

Skogspraktik Vid antagningen varierade elevernas skogspraktik från 20 till 114 månader. Medianvärdet var 41,7 månader eller ca 3,5 år. Av de sökande hade 50 % mellan 32,0—55,9 månaders praktik och över 90 % av eleverna mera än 26 månaders praktik. Undervisningsordning Huvudkurserna vid skogsskolorna pågår från 1 november till 15 oktober. Kompletteringskurserna anordnas dels under hösten, 15 augusti—15 december, dels under våren, 15 februari—15 juni. Inträdesprov anordnas under tiden april—juni. Härvid antagna elever fördelas på de båda omgångarna kompletteringskurser. Eleverna kan således inte påbörja sina studier vid huvudkursen på skogsskola förrän drygt 16 månader efter prov och antagning. För de elever, som genomgår höstomgången av

kompletteringskursen, blir det drygt 10 månaders uppehåll innan huvudkursen börjar. Undervisningen bedrives enligt av skogsstyrelsen fastställda timplaner (se bil. 9). övningarna anknytes där så är möjligt till reella arbetsobjekt. Ekonomiska förhållanden Utbildningen bekostas helt med statsmedel. För 1965/66 beräknas utgifterna för avlöningar uppgå till 1 075 000 kr och för omkostnader till 632 000 kr. Studiehjälp till eleverna utgår från 1965/66 enligt studiemedelsförordningen. Statens skogsmästarskola Uppgifter och organisation Enligt stadga (1944: 812) har skogsmästarskolan till uppgift »att meddela sådana kunskaper i skogshanteringen, som erfordras dels för förvaltare i det mindre och medelstora skogsbruket samt för vissa andra befattningshavare i allmän och enskild tjänst inom skogsbruk och träförädling, där högre kompetens än skogsskola är önskvärd, dels för innehavare och förvaltare av kombinerade jordbruks- och skogsegendomar, dels för självständiga företagare inom skogshantering och trävarurörelse». Skogsmästarskolan står sedan 1 juli 1963 under överinseende av skogsstyrelsen. Styrelsen för skolan består av ordförande och fem ledamöter, vilka utses av Kungl. Maj:t, samt skolans rektor. Förslag på en ledamot inhämtas från vardera domänstyrelsen, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges lantbruksförbund och Svenska skogsmästareförbundet. För varje ledamot utses en suppleant. Chefen för skogsstyrelsen

37 eller den han sätter i sitt ställe äger närvara och yttra sig vid styrelsens sammanträden samt få sin mening antecknad till protokollet men inte deltaga i besluten. Det åligger styrelsen att främja en god utbildning vid skolan och bidraga till att undervisningen anpassas efter näringslivets fordringar; att inom ramen för fastställd kursplan utfärda föreskrifter för undervisningens bedrivande; att utfärda föreskrifter och anvisningar rörande övrig verksamhet vid skolan; att antaga elever; att förordna speciallärare; att bevilja semester eller annan ledighet för lärare och övrig personal; att årligen före den 15 augusti till skogsstyrelsen avgiva förslag till anslagsäskanden samt berättelse över verksamheten vid skolan. Lärare Följande undervisningspersonal är fast knuten till skolan 1 rektor (Ae27 + arvode 1 680 kr per år) 1 jägmästare (Ae 25) 1 adjunkt (Ao 23) 1 yrkeslärare (Ae 19) Skolan måste utnyttja speciallärare (timlärare) i stor utsträckning, eftersom dels den fasta lärarkåren är underdimensionerad, dels vissa ämnen eller ämnesavsnitt rimligen inte kan behärskas av de fasta lärarna. Totalt anlitas ca 40 speciallärare och föreläsare p e r år varav ett 10-tal under längre tid än 20 timmar. Elever Lägsta ålder för antagning vid skogsmästarskolan är 22 år. I anslutning till skolans utbildningsmål är kraven på

förutbildning differentierade på följande tre alternativ. A. Utbildning vid statens eller därmed jämförlig skogsskola med minst betyget med beröm godkänd i svenska språket och matematik samt minst genomsnittsbetyget med nöje godkänd i skogsskötsel, skogsteknologi, skogsuppskattning samt skogs- och fältmätning. B. Realexamen eller motsvarande kunskaper. C. Utbildning med goda vitsord vid driftsledarkursen på Alnarps lantbruksinstitut (lantmästarkursen), skogsbetonad lantmannaskola eller annan för praktisk jordbruksutbildning avsedd läroanstalt, som styrelsen för skogsmästarskolan anser lämna erforderliga förkunskaper. För kategorierna B och C tillkommer krav på 2 års praktik enligt viss fördelning. Från läsåret 1955/56 har antalet sökande och antagna elever fördelat sig på de tre alternativen enligt vad som framgår av sammanställning på sid. 38 och 39. (Inom parentes anges antalet studenter.) Av sammanställningen framgår att ingen sökande med enbart realexamen och skogspraktik blivit antagen under de senaste nio åren. Under tiden fram till 1955 förekom denna förutbildning i några fall. Bland studenterna har åtskilliga genomgått ytterligare utbildning. Un dervisn ingsordn ing Varje lärokurs vid skogsmästarskolan pågår från 10 januari till 10 maj följande år med fyra veckors uppehåll under sommaren. Anstånd med avslutande av studierna kan erhållas intill 10 juni. År 1955 (k.br. 17 maj 1955) fastställdes ny kursplan för skolan. I den p r o memoria angående organisation och undervisningsordning m.m., som skolans styrelse ingav till Kungl. Maj:t 1960 med

38 Kategori År

Summa

C (Annan fackutb.)

A (Skogsskola)

B (Realexamen)

1955/56 sökande

21 15

(1) (1)

7 3

(1)

(1)

1956/57 sökande

27 17

(3) (1) (5) (2)

3 2

(1) (1)

(2) (1)

5 1 12 2

2 2

6 2

(5) (2)

2 1

(1) (1)

(10)

1 1

(1)

17 3

(12) (3)

1 1

12 4

(9) (4)

17 14

1957/58 sökande

26 17 33 19

1959/60 sökande

18 20 18 20 20

1960/61 sökande

34 16

1961/62 sökande

30 16

1962/63 sökande

52 20

(2) (2)

17 8

(14) (8)

1963/64 sökande

56 25

(5) (4)

14 5

(14) (5)

1964/65 sökande

46 19

(1) (1)

10 10

(10) (10)

mellan skogsskola

Årskurs

och skogsmästarskola

28 30 2 1

(2) (1)

(Kategori

A)

Antal år efter skogsskola Summa

skogsmästarskolan

1955/56 56/57 57/58 58/59 59/60

6 10 5 7 5

5 5 6 5 6

1 2 2 1 4

60/61 61/62 62/63 63/64 64/65

7 5 6 10 8

3 3 6 6 5

6 6 6 9 5

Summa

39,4

28,6

24,0

1,7

1,7

%

ning av timantalet till den aktiva undervisningen genom slopande av redovisning av överläsningstid. Förslaget anmäldes utan erinringar i 1961 års statsverksproposition. F r å n 1962/63 års

anledning av riksdagens beslut om utökning av elevantalet från 20 till 30, föreslogs vissa ändringar i kursplanen. Dessa avsåg i huvudsak dels sammanslagning av vissa ämnen, dels anpassTid

1 1 1

1 1

s

—

5 2,9

9 14 17 14 15 19

—

—

—

0,6

0,6

— —

0,6

100,1

1 1

16 16 20 25 19

Elevernas placering på skogsskola (Kategori A) Årskurs vid skogsmästarskolan

Placering på skogsskolan Summa 2

2 3 3 2 7

1 4 2 3 3

1 1 1 2 1

2 3 2 1 2

1 1 1 1

59/60

2 5 3 3 6

61/62 62/63 63/64 64/65

7 5 9 6 9

3 3 5 7 3

3 3 5 3 4

1 1 4 1

2 2 1 3 2

7,4 11,4

4,6

2,3 1,1

0,6

0,6

0,6

(Kategori

A)

1955/56 56/57 57/58

Summa

%

31,4 21,7 17,7

1 1

16 Md

2,25 2,63 3,00 3,17 1,85

14 17 14 15 19

1,83 2,50 1,75 2,37 1,87

16 16 20 25 19

2,33

0,6

—

100,0

2 2

Elevernas placering på skogsskola

Placering på skogsskolan

Skogsskola 1

8 j9

4 10 8

2 7 3

3 5 4

2 4 1

7 5 5

8 5 2

6 2 3

2 Kolleberga . . . . Gammelkroppa Farna

7 9

7 4

2 4 2

4 4 1

1 4

1 Summa

4 Bispgården

....

Bjärka-Säby östad

..

1 1 2 13

kurs har undervisningen följt denna undervisningsordning. Timplan och den verkliga tidsfördelningen under de senaste åren redovisas i bilaga 10. De relativt stora variationerna i vissa ämnen beror främst på svårigheterna att skaffa vikarier i samband med lärarbyten och långvarig sjukdom hos ett p a r lärare. Som väsentliga inslag i undervisningen vid skogsmästarskolan ingår dels gemensamma arbeten på reella arbetsobjekt, dels enskilda arbeten. I båda fal-

2,25 2,36 2,17

11 32 21

6,3 18,3 12,0

2,75 1,70 1,75

33 12 11

18,8 6,9 6,3

2,22 2,75 2,35

24 28 3

13,7 16,0 1,7

2,33

100,0

1 1 1

%

Md

2 Summa

10 11 16

len är syftet att träna eleverna i att självständigt lösa problem. Enskilt arbete får i regel utföras endast inom något av skolans fackämnen. Vid bedömningen av dessa ämnen tas särskild hänsyn till mognadsgraden, d.v.s. metodik, analys och slutledningar, graden av självständighet vid val av arbetsuppgift, lösning och redovisning samt arbetets omfattning och dess kvalitet i formellt hänseende. Utmärkta arbeten medför betygshöjning och antecknas i betyg. I regel fordras betyget

40 Ba på slutförhör i ämnet för att enskilt arbete skall påverka slutbetyget. Enskilt arbete kan utföras av flera elever gemensamt. Förteckning på elevernas engagemang i enskilda arbeten, totalt utförda och i betyg antecknade, återges i nedanstående tabell.

Ekonomiska förhållanden Utbildningen bekostas av statsmedel. För budgetåret 1965/66 har i riksstaten upptagits 269 000 kr för avlöningar och 197 000 kr för omkostnader. Studiehjälp till eleverna utgår sedan 1964/65 enligt studiemedelsförordning-

Antal enskilda arbeten totalt

i betyg antecknade

9 8 1 2

Marklära Skogsbiologi Fotogrammetri : '. Matematik Maskinlära Skogsekonomi Skoglig förvaltnings- och arbetslära Skogsindelning Skogsskötsel Skogsväghållning Träförädling Virkeslära

1 2

Summa

95 14 88 16 6 29

1 57 9 51 4 3 19

149 Elever med 0 ensk arb 52 » 1 M M 89 „ 2 „ „ 58 „ 3 „ „ 16 „ 4 „ „ 4

KAPITEL 4

Allmänna synpunkter på skoglig yrkesutbildning och dess relationer till övrig yrkesutbildning Den föregående historiken har visat, att den skogliga yrkesutbildningen i vårt land är av relativt ungt datum. Ur dels skogsvårdsstyrelsernas propaganda- och upplysningsverksamhet och dels vissa större skogsföretags instruktionskurser för skogsarbetare växte så småningom fram en mera fast organiserad utbildningsverksamhet. Underlag för denna gavs genom den av skogsbrukets egna organ bedrivna arbetsstudie- och rationaliseringsverksamheten. Ursprungli-

Ungdomens

gen var den skogliga yrkesutbildningen i huvudsak en skogsnäringens egen angelägenhet. Först i senare hälften av 1940-talet började staten lämna särskilda bidrag till denna utbildning, under de första åren i mycket blygsam skala. Genom riksdagsbeslutet 1949 om åläggande för skogsvårdsstyrelserna att anordna skogsbrukskurser av skilda slag ställdes särskilt anslag till förfogande för statsbidrag till skoglig yrkesutbildning.

rätt till

Med hänsyn till det sätt, varpå den skogliga yrkesutbildningen kommit till stånd och vidareutbyggts, är det naturligt att den ibland betraktats som i princip en intern angelägenhet för skogsbruket, en service åt näringen. Dess uppgift blev enligt detta betraktelsesätt i första hand att tillgodose skogsbrukets behov av utbildad arbetskraft, ungdomens eventuella önskemål om utbildning för skogligt arbete blev en uppgift i andra hand. Även på yrkesutbildning för andra näringar har lagts samma principiella syn, särskilt starkt har den framträtt under utbildningens uppbyggnadsskeden. Vid upprepade tillfällen h a r statsmakterna emellertid hävdat den principiella uppfattningen att ungdomen bör ha rätt till direkt yrkesinriktad utbildning likaväl som till annan utbildning. Redan år 1918 uttalade dåvarande chefen för ecklesiastik-

yrkesutbildning

departementet i en proposition till nämnda års riksdag att »yrkesutbildningen är till för de ungas skull, det är dem denna undervisning skall tjäna genom att väcka och odla deras anlag, skaffa dem kunskaper och färdigheter, så att de nå högsta möjliga utveckling och vinna medel för att skaffa sig utkomst i livet». Genom principbeslutet vid 1950 års riksdag om inrättande av en nioårig enhetsskola slogs fast, att yrkesutbildningen skulle bli ett led i den på enhetsskolans grund framväxande ungdomsskolan, i princip jämställd med gymnasielinjerna. 1955 års riksdag uttalade vid behandlingen av propositionen angående utbyggnad av yrkesskoleväsendet att yrkesskolans arbete på alla stadier och i alla slag av kurser skulle vara inriktat på ett studiemål, som tillfredsställer elevernas önskemål och behov.

42 Med hänvisning till dessa och liknande uttalanden från statsmakternas sida under årens lopp kan man med fog hävda, att samhället iklätt sig skyldighet att se till, att yrkesutbildningen ges sådana resurser att ungdomarna kan få utbildning för de yrken de vill ägna sig åt. Gränserna mellan teoretisk och praktisk utbildning har under senare år blivit allt mindre markerade och det är inte längre möjligt att strikt tillämpa Olika principiell

den traditionella uppdelningen av vårt skolväsende i en allmänbildande och en yrkesutbildande del. Men varje utbildningsväg bör vara målinriktad, vilket chefen för ecklesiastikdepartementet klart uttalat i propositionen nr 171 till 1964 års riksdag angående reformering av de gymnasiala skolorna. Detta uttalande harmonierar väl med de ovan citerade uttalandena angående ungdomens rätt till yrkesutbildning.

syn på den skogliga

Man kan således, som framgår av vad ovan sagts, betrakta den skogliga yrkesutbildningen ur två principiellt skilda synvinklar, dels som en intern angelägenhet för skogsnäringen, avsedd att tillgodose dess behov av utbildad arbetskraft, dels som ett samhällets engagemang för att ge ungdomen möjlighet att erhålla den utbildning den önskar. I praktiken bör dessa två skilda synsätt mycket väl kunna förenas. Vid planering och dimensionering av yrkesutbildning måste man ta hänsyn såväl till de presumtiva elevernas önskemål om utbildning som till närings- och yrkeslivets behov av arbetskraft. Ingendera av dessa båda faktorer bör ges ett absolut företräde framför den andra. Man kan med rätta hävda den meningen, att samhället bör se till att ungdomarna får möjlighet att utbilda sig för de yrken de vill välja men en sådan målsättning är möjlig att förverkliga endast till en viss gräns. Det skulle vara en otjänst mot ungdomarna och från samhällets synpunkt ett slöseri med tillgängliga resurser att utbilda ungdomar för yrken inom vilka de efter avslutad utbildning inte kan få sysselsättning. Behovet av arbetskraft inom skilda näringar och yrken torde, åtminstone på längre sikt, komma att bli utslagsgivande vid avvägningen av utbildningsresurserna, åt-

yrkesutbildningen

minstone i den mån man med någorlunda god säkerhetsmarginal kan bedöma efterfrågeutvecklingen. Utvecklingen av efterfrågan på utbildad arbetskraft är emellertid av skilda skäl sjnnerligen svår att bedöma. Inte minst gäller detta ifråga om skogsbruket, inom vilket övergången från hantverksmässig till mera industriellt betonad drift gör dess arbetsmarknad svåröverskådlig. Tillgångssidan och efterfrågesidan kan aldrig helt isoleras från varandra, man kan inte vid dimensioneringen av utbildningen bygga på kortsiktiga kalkyler över arbetskraftsbehovet. Hur osäker en sådan bedömning än är måste man vid uppgörande av dylika kalkyler söka bilda sig en uppfattning om h u r skogsbruket i tekniskt och ekonomiskt avseende kommer att utveckla sig u n d e r ett antal år framåt i tiden. De faktorer, som främst kommer att påverka både efterfrågan och tillgång på arbetskraft, torde bli, dels i vilken grad maskiner kommer att ersätta manuella arbetsmoment och dels vilka löner skogsnäringen kan betala sina anställda. Jämställd med den senare faktorn blir skogsbrukets lönsamhet inom det kombinerade företaget jordbruk-skogsbruk. I den jordbruks- och skogsbrukspolitiska debatten kan man spåra en benägenhet att betrakta yrkesutbildningen

43 för jordbruk och skogsbruk som ett led i den rationaliseringsverksamhet som med statens stöd pågår inom dessa näringar. Denna uppfattning står i god samklang med den h ä r förut antydda synen på den skogliga yrkesutbildningen som en intern angelägenhet för skogsnäringen. Det är givet att en god yrkesutbildning främjar rationaliseringen inom skogsbruket, om man med rationalisering menar all verksamhet inom skogsnäringen som bidrar till att effektivisera denna och underlätta dess fortgående anpassning till den ekonomiska utvecklingen inom samhället. Det p r i m ä r a målet för utbildningen måste dock vara att lägga en god grund för elevernas kommande yrkesverksamhet. Utbildningen inriktas självfallet på yrkesverksamhet inom skogsnäringen men fördenskull kan den inte betraktas som en från annan yrkesutbildning isolerad verksamhet, som äger betydelse enbart för denna näring. Allt mer och mer har

Gemensam grundutbildning

utbildningsvägarna på det gymnasiala åldersstadiet kommit att betraktas som ett system, vars olika delar bör hänga samman med varandra. Inom de olika skolformerna på detta åldersstadium, gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan, bör skapas studievägar som så långt möjligt tillgodoser de enskilda ungdomarnas anlag, intressen och önskemål samtidigt som de tillgodoser samhällets behov av utbildade. I enlighet med denna numera allmänt omfattade grundsyn måste även sådan yrkesutbildning, som i första hand är inriktad på en viss bestämd näring, tillerkännas status som en del av vårt samlade utbildningsväsen. Yrkesutbildningen för skogsbruket blir, inte främst ett samhällets engagemang för rationaliseringen inom denna näring utan ett inslag i samhällets engagemang för att ge ungdomen liksom även vuxna utbildning för kommande vrkesarbete.

för närliggande yrken.

I motsats till förhållandet i de flesta andra europeiska länder bedrives yrkesutbildningen i vårt land i stor utsträckning i samhällets regi och med dess ekonomiska stöd. Kostnaderna för yrkesutbildningen är betydande och i syfte att undvika felinvesteringar och olämpliga dispositioner av resurserna för densamma har i skoldebatten rekommenderats att yrkesskolorna skulle ge en bredare lagd utbildning, som blir användbar för flera näraliggande yrkesområden. I direktiven för yrkesutbildningsberedningen har nämnda beredning ålagts att undersöka om man inte rent principiellt bör eftersträva att i skolmässiga former bibringa eleverna en tämligen ospecialiserad, på breda yrkesområden inriktad utbildning, som

(Blockutbildning)

får följas av en inskolning i yrket inom de företag eller institutioner, där eleven sedan anställes. Denna aspekt på yrkesutbildningen aktualiserar på nytt en gammal frågeställning: är det ändamålsenligt och lämpligt att anordna gemensam grundläggande yrkesutbildning för jordbruk och skogsbruk, på vilken sedan specialiserad påbyggnadsutbildning för vartdera området kan läggas. Jordbruk och skogsbruk har sedan gammalt varit nära förbundna med varandra i vårt land, flertalet jordbruksfastigheter h a r också innehaft skogsmark. Enligt 1956 års jordbruksräkning skulle det ha funnits drygt 202 000 jordbruks- och skogsföretag (brukningsenheter) över 5 hektar i landet. Av dessa

44 var cirka 22 000 rena skogsfastigheter utan åkerjord och cirka 54 000 rena jordbruksfastigheter utan skogsmark. Återstoden, eller cirka 126 000 brukningsenheter, skulle ha varit kombinerade jordbruks- och skogsföretag. Ungefär hälften av dessa kombinerade brukningsenheter hade emellertid en åkerareal, som understeg 5 hektar men en skogsareal överstigande 25 hektar. Jordbruket måste vid dessa brukningsenheter ha så ringa ekonomisk betydelse att enheterna ifråga bör räknas som skogsfastigheter. I verkligt företagsekonomisk mening kombinerade jordbruksoch skogsbruksföretag med mer än 5 hektar åkerjord och 25 hektar skogsmark kunde således uppskattas till cirka 63 000 eller ungefär en tredjedel av samtliga brukningsenheter. Omkring hälften av landets skogsmark äges av det allmänna (stat, kommun, kyrkliga samfälligheter m.fl.) och bolag. För dessa ägarekategorier förekommer kombinationen av jordbruk och skogsbruk i så obetydlig omfattning att man kan bortse från densamma. Man kan således konstatera, att inom det privatägda jordbruket och skogsbruket finns tre olika ägarekategorier, nämligen jordbrukare, skogsbrukare samt jord- och skogsbrukare, vilkas intressen ifråga om yrkesutbildning bör tillgodoses. Den förstnämnda kategorien behöver utbildning i jordbruk, den andra kategorien i skogsbruk och den tredje i såväl jordbruk som skogsbruk. Motsvarande gäller för anställda arbetare och arbetsledare. Personalen inom det av det allmänna och bolagen bedrivna storskogsbruket behöver utbildning enbart för skogsbruk. I den mån de av enskilda jord- och skogsbrukare bildade skogsbruks- eller samverkansområdena heltidsanställer arbetare och arbetsledare gäller detta även om denna personal.

Är gemensam grundutbildning för jordbruk och skogsbruk motiverad Frågan är nu, finns det i dessa olika personkategoriers yrkesutövning så mycket gemensamt, att det blir motiverat att införa en för samtliga gemensam grundläggande utbildning. Kan undervisningsstoffet sammansättas så, att en gemensam grundutbildning uppleves som meningsfull av eleverna. Kan vägen över gemensam grundutbildning och efterföljande påbyggnadsutbildning snabbare och säkrare leda eleverna fram till utbildningsmålet än en utbildning, som från början tar sikte på att skola dem för endera näringen. Goda biologiska kunskaper är självfallet nödvändiga för samtliga här avsedda personkategorier, likaså insikter och färdigheter i skötsel av maskiner av skilda slag. Den fond av allmänna biologiska och tekniska kunskaper, som det är önskvärt att dessa yrkesutövare förfogar över, bör helst inhämtas innan de påbörjar sin yrkesutbildning, inom grundskolan eller dess påbyggnad, fackskolan. Kommittén vill i detta sammanhang erinra om att fackskolan i sin nuvarande form inte h a r möjlighet att ge så pass omfattande biologisk-tekniska kunskaper, som yrkesutövarna inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsodling i allt högre grad behöver. Förvärvandet av de biologiska och tekniska kunskaper, som bör vara en gemensam egendom för blivande yrkesutövare inom jordbruk och skogsbruk kan inte hänföras till yrkesutbildning i egentlig mening. I yrkesskolorna för respektive jordbruk och skogsbruk måste undervisningen inriktas på tillämpning av de biologiska och tekniska ämnena enligt vad respektive näringar fordrar. I lantbrukets yrkesskolor står odlingen av kulturväxter samt uppfödning och skötsel av husdjur i centrum för den tillämpade biologien, i skogsbrukets yr-

45 kesskolor blir anläggning av skogsbestånd, deras skötsel och vård det centrala i biologiundervisningen. På det tekniska fältet kräver jordbruket inklusive husdjursskötseln sin särskilda maskinpark, medan skogsbruket för arbete inom sitt område fordrar särskilda redskap och maskiner. Gemensam maskinanvändning för jordbruk och skogsbruk torde nämligen i framtiden bli möjlig endast i begränsad utsträckning. Utbildningen i de förberedande kurser, som för närvarande anordnas vid lantbrukets yrkesskolor, är i övervägande grad arbetstekniskt inriktad och syftar till att ge eleverna rutin i de vanligaste förekommande arbetena på ett jordbruk. Målet för de efterföljande grundläggande yrkeskurserna är att ge blivande jordbrukare samt anställda inom jordbruket och inom föreningar och företag med anknytning till detta en god teoretisk grund som komplement till praktiskt kunnande. I de längre kurserna ges praktisk utbildning på skoljordbruk. Eleverna vid de grundläggande kurserna skall efter slutad utbildning kunna sättas in i arbetet vid en gård. Den grundläggande yrkesutbildningen i första årskursen vid skogsbruksskola syftar i första hand till att meddela eleverna sådana kunskaper och färdigheter, som erfordras för att de skall kunna finna försörjning genom arbete inom skogsbruket. Särskild uppmärksamhet ägnas åt att hos eleverna grundlägga förmåga att arbeta självständigt. De skall efter genomgången kurs kunna utföra arbeten i avverkning och sammanföring, beståndsanläggning och beståndsvård samt kunna sköta för ifrågavarande arbeten nödvändiga redskap. Eleverna skall vidare ha blivit insatta i övriga mera allmänt förekommande skogsarbeten samt ha bibringats förståelse för sambandet mellan olika

arbetsuppgifter. De bör vidare äga kännedom om skogsbruket som näringsgren. Eleverna bör efter lämpligt utformad introduktion i arbetsgivarens företag kunna arbeta självständigt. De allmänna målsättningarna för skogsbrukets och jordbrukets yrkesutbildning Kommittén anser, att de nämnda målen för den grundläggande utbildningen inom jordbrukets och skogsbrukets yrkesskolor bör bli bestående även för framtiden. Dessa skolor bör liksom andra yrkesskolor ha till mål för sin undervisning att bibringa eleverna sådana kunskaper och färdigheter att de på bästa sätt kan fullgöra sina yrkesuppgifter. Efter genomgångna kurser bör eleverna kunna utveckla för vederbörande yrke normal yrkesskicklighet. Arbete inom jordbruket och arbete inom skogsbruket kräver kunskaper och färdigheter av olika slag. Det biologiska och tekniska kunskapsstoff, som kan och bör vara gemensamt för yrkesutövare inom båda näringarna, hör inte till den egentliga yrkesutbildningens uppgift att inpränta hos eleverna. Med hänsyn till dessa förhållanden anser kommittén att en gemensam grundläggande yrkesutbildning för kommande yrkesverksamhet inom jordbruk och skogsbruk inte är befogad. Det är enligt kommitténs mening inte möjligt att ge en för dessa näringar gemensam blockutbildning ett sådant innehåll att den från vare sig pedagogiska eller ekonomiska synpunkter kan försvaras. De elever, som tänker sig en framtid med arbetsuppgifter inom skogsbruket, kommer under en sådan gemensam grundutbildning att tillägna sig ett kunskapsstoff om jordbruket och praktiska färdigheter i jordbruksarbete som de endast i ringa omfattning kan nyttiggöra i sin verksamhet inom skogsbruket. Motsvarande gäller om de elever, som

46 har för avsikt att ägna sig åt yrkesverksamhet inom jordbruket. De tillägnar sig ett kunskapsstoff ifråga om skogsbruket, som inte har någon större betydelse för deras arbete inom jordbruket. Genom en blockutbildning kommer utbildningstiden för yrkesarbete inom jordbruket och skogsbruket att förlängas utan att man gör några vinster i pedagogiskt avseende. En från början direkt på varje näring inriktad utbildning blir kortare och sannolikt lättare att genomföra än om eleverna förut erhållit gemensam yrkesundervisning. Ur ekonomiska synpunkter skulle omvägen över en grundläggande blockutbildning kunna motiveras endast om eleverna härigenom blir dugligare och effektivare yrkesutövare än genom den direkt på respektive närings förhållanden inriktade utbildningen. Några bevis härför kan inte företes, sannolikheten talar snarare för motsatsen. En blockutbildning för jordbruk ocn skogsbruk med efterföljande påbyggnadsutbildning för vardera näringen torde bli kostsammare såväl för eleverna själva som för det allmänna och näringslivet. Ingenting synes tala för att sådana ökade kostnader skulle komma att uppvägas genom att denna utbildning skulle medverka till uppnående av högre produktivitet inom de ifrågavarande näringarna. Frågor om utbildning inom skogsbruksföretagen Det ligger i sakens natur, att en blockutbildning kommer att ge tämligen ospecialiserade yrkeskunskaper. Den blir inte användbar för omedelbart yrkesarbete utan måste följas av specialiserad påbyggnadsutbildning. I direktiven för yrkesutbildningsberedningen framkastas den tanken att denna påbyggnadsutbildning skulle kunna utgöras av

inskolning i yrket inom de företag eller institutioner, där eleven anställes. En påbyggnadsutbildning av denna form är inte möjlig — i varje fall inte i någon större omfattning — inom jordbruket eller skogsbruket. Flertalet jordbruksföretag i vårt land är små och kan inte bedriva yrkesutbildning i annan mening än att den äldre generationen på gårdarna delar med sig av sitt kunnande till den yngre generationen. Det torde råda allmän enighet om att denna traditionella form av yrkesutbildning inte är tillräcklig för blivande yrkesutövare i modernt jordbruk, även om de skulle ha undergått en allmänt hållen blockutbildning för jordbruk, skogsbruk och trädgårdsodling. Inte heller större jordbruksföretag med flera anställda bedriver yrkesutbildning. De har knappast ekonomiska resurser i sådan utsträckning att de anser sig kunna anställa personal med uppgift att utbilda elever, allrahelst som de inte har behov av att nyrekrytera något större antal personer varje år. Ifråga om det privatägda skogsbruket, kombinerade jord- och skogsbruk likaväl som rena skogsbruk, gäller vad som ovan sagts om jordbruket, möjligheterna till modern yrkesutbildning inom företagen är praktiskt taget obefintliga. För det stats- och bolagsägda storskogsbruket är förhållandena något annorlunda. Såväl domänverket som skogsbolagen har ett betydande antal anställda och därmed ett förhållandevis stort nyrekryteringsbehov. Företagsutbildningen har emellertid varit av ringa omfattning, frånsett domänverkets och vissa bolags aktivitet på området. En orsak till detta är att rekryteringsmöjligheterna till skogsarbetet har varit relativt goda under den rationaliseringsperiod skogsbruket genomgått och alltjämt genomgår. För framtiden blir emellertid rekryteringsproblemen

47 med all sannolikhet mera svårlösta än vad de hittills varit, varför företagen måste ägna yrkesutbildningen för skogsbruket större uppmärksamhet. Det är emellertid inte troligt att skogsföretagen i egen regi kommer att anordna utbildning för skogsarbetet, frånsett viss skolning av intern karaktär. Samhället ställer nu genom skogsbruksskolorna resurser till förfogande för sådan utbildning och företagen torde allmänt hysa den uppfattningen att det skulle vara orationellt att bedriva utbildning jämsides med skogsbruksskolornas verksamhet, detta även om statsbidrag på relativt generösa villkor skulle komma att ställas till företagsutbildningens förfogande. Kommittén anser sig med hänvisning till vad som ovan sagts inte kunna räkna med att företagen inom jordbruk och skogsbruk är villiga att åtaga sig påbyggnadsutbildning för sina nyanställda, sedan dessa genomgått en eventuell gemensam grundutbildning för jordbruk och skogsbruk. Beträffande de allra flesta privatägda jordbruksoch skogsföretag är detta också praktiskt omöjligt. En annan sak är att de nyanställda bör tas om hand av arbetsgivaren och introduceras i arbetet inom företaget. Härvidlag kan det, särskilt inom storskogsbruket, bli fråga om en viss kompletterande färdighetsträning, eftersom elever som nyss lämnat yrkesskolan givetvis inte kan vara i alla avseenden fullgoda yrkesmän. Även om tanken på en gemensam grundläggande utbildning för både jordbruk och skogsbruk enligt kommitténs mening bör avvisas är det givet, att blivande företagare inom den kombinerade företagsformen jordbrukskogsbruk liksom anställda bör äga yrkeskunnighet i båda de nämnda näringarna. Deras behov av yrkesutbildning kan tillgodoses på i princip två olika

vägar, vilka inte utesluta varandra. Antingen kan de genomgå såväl lantbruksskola som skogsbruksskola eller också kan man anordna en för båda näringarna helt integrerad utbildning, vars mål kan uttryckas så, att eleverna genom densamma skall erhålla goda teoretiska kunskaper och goda praktiska färdigheter för skötsel av ett jordbruk med tillhörande skog. Eventuell gemensam grundutbildning för skogsbruket och skogsindustrierna En eventuell blockutbildning, i vilken skogsbrukets yrkesutbildning skulle ingå, är givetvis tänkbar även med andra utbildningssektorer än jordbrukets. Man kan exempelvis tänka sig blockutbildning mellan skogsbruket och skogsindustrierna. Ett annat alternativ skulle kunna vara bildande av ett allmänt tekniskt block, i vilket ingår utbildning för skogsbruket och verkstadsindustrien. Mot användningen av dylika block i utbildningshänseende kan riktas principiellt samma invändningar som mot inrättande av ett block mellan skogsbruket och jordbruket. Utbildningen förlänges utan att man uppnår några fördelar av vare sig pedagogisk eller ekonomisk natur. Det är inte sannolikt att den mekaniska industrien skulle anse sig betjänt av en utbildning, som i viss utsträckning också skulle bli tillrättalagd för skogsbrukets förhållanden. En blockutbildning mellan skogsbruket och skogsindustrierna ter sig vid första påseende ganska naturlig men en närmare granskning visar stora skiljaktigheter mellan arbetet i skogen och arbetet inom skogsindustriernas fabriksanläggningar. Utbildningen i ett block av sist angiven art borde väl lämpligen ge insikter i skogsproduktionen och den industriella förädlingen av skogens produkter, varjämte vissa grundläggande tekniska ämnen finge studeras. Kunska-

48 per om skogsproduktionens betingelser skulle naturligtvis i och för sig vara av av värde för personalen inom cellulosaoch pappersindustrierna men är inte nödvändig för deras dagliga arbete. Produktionsprocessen i dessa industrier styres genom automatisk regleringsteknik, varför av personalen krävs yrkeskunnighet av annan art än den man fordrar av en yrkesutövare inom skogsbruket. Omvänt kan det naturligtvis vara värdefullt för en skogsarbetare att känna till h u r skogsprodukterna förädlas men denna kunskap gör honom inte till en skickligare yrkesman i skogen. Den skogliga grundutbildningen är ej specialiserad Det torde inte kunna förnekas, att specialiseringen är ganska långt driven inom våra svenska yrkesskolor. De utbildar för ett stort antal yrken men varje yrke h a r vanligtvis sin egen utbildningsgång. Linjedelningen vid t.ex. verkstadsskolorna är mycket omfattande. Ifråga om den grundläggande utbildningen vid skogsbrukets yrkesskolor, liksom även vid jordbrukets, gäller emellertid inte detta. Utbildningen där är inte specialiserad utan kan med viss rätt sägas utgöra block, som för respektive näring är gemensam för flera olika inom näringen sysselsatta yrkeskategorier, arbetare och arbetsledare likaväl som företagare. Det förekommer visserligen ingen blockutbildning för flera näringar men väl för flera yrkesgrupper inom näringen. Genom påbyggnadskurser på den grundläggande utbildningen ges sedan inom de nämnda näringarnas yrkesskolor vidareutbildning, differentierad efter de krav på yrkes-

skicklighet som ställes på företagare och specialarbetare. Den i yrkesutbildningsberedningens direktiv skisserade breda blockutbildningen med efterföljande successiv specialutbildning för bestämda yrken kan således sägas redan vara förverkligad inom den skogliga yrkesutbildningen, fastän utbildningen är begränsad till skogsnäringens egna behov. Kommitténs förslag r ö r a n d e utbildningsgång för den skogliga yrkesutbildningen, som framlägges i ett efterföljande kapitel, utgår från den förutsättningen att den grundläggande utbildningen blir gemensam för samtliga de yrkeskategorier, som är verksamma inom skogsbruket, företagare, arbetare och arbetsledare. De personer som avser att genomgå högskoleutbildning förutsattes dock ej komma att deltaga i den gemensamma grundutbildningen även om hinder härför givetvis inte bör resas. I p r i n c i p skiljer sig den av kommittén föreslagna grundutbildningen inte från den utbildning, som ges i nuvarande årskurs 1 vid skogsbruksskolorna. Grundutbildningen skall framdeles liksom nu ge eleverna goda teoretiska kunskaper samt god praktisk färdighetsträning, så att eleven efter slutad utbildning skall kunna erhålla försörjning genom arbete i skogsbruket utan att behöva genomgå annan efterföljande utbildning än den som fordras som introduktion i det företag han anställes hos. Samtidigt skall grundutbildningen ge en hållbar grundval för vidareutbildning för olika kvalificerade yrkesuppgifter inom skogsbruket liksom även för en eventuellt i framtiden behövlig omskolning för yrkesarbete av annat slag.

49 Grundutbildning Kommittén h a r övervägt om den grundläggande utbildningen bör vara 1-årig eller 2-årig, alternativt om en sammanhängande 2-årig yrkesskola bör inrättas, i vilken första årskursen blir grundläggande utbildning och andra årskursen specialiserad vidareutbildning. Kommittén h a r därvid kommit fram till den uppfattningen, att den grundläggande utbildningen bör kunna meddelas under loppet av ett läsår. Det är en självklar sak, att utbildningen såväl tidsmässigt som innehållsmässigt måste anpassas efter de krav, som i yrkeslivet ställes p å de utbildade. Om utbildningen lägges upp p å ett pedagogiskt riktigt sätt bör den kunna genomföras under relativt kort tid. Traditionella föreställningar om h u r lång utbildningstiden bör vara eller skolpolitiska överväganden r ö r a n d e detta problem bör få vika för en rationell syn p å utbildningens uppläggning. Om grundutbildningen gores förhållandevis kort blir det möjligt att frigöra resurser för vidareutbildning av eleverna, sedan dessa efter en tids yrkesverksamhet h a r vunnit erfarenheter och större mognad. Det förefaller också som om en kort målinriktad utbildning skulle vara mer attraktiv än en mera allmänt hållen längre utbildning. Kommittén h a r härav dragit den slutsatsen att en 1-årig grundutbildning skulle kraftigare bidraga till rekrytering av skogsmannayrkena än en 2-årig dylik. Då kommittén föreslår relativt kort grundutbildning följer därav att vidareutbildningen måste särskilt uppmärksammas. Vid skogsbruksskolorna h a r under senare år försöksvis anordnats utbildning i en andra årskurs. Denna utbildning h a r som framgår av redogörelsen i kapitel 3 varit uppdelad p å olika linjer, skogshushållning, maskin4—7633 65

och

vidareutbildning

teknik och traktortransport, varjämte tidigare funnits en linje för utbildning i hästkörning i skogen. Kommittén finner det fullständigt klarlagt, att motsvarighet till denna påbyggnadsutbildning bör anordnas även framdeles. På den grund som lagts genom första årskursen vid skogsbruksskola bör anordnas vidareutbildning, differentierad p å olika linjer, anpassad för att tillgodose de yrkeskrav, som ställes p å företagare, maskinförare och förmän. Till företagare räknas såväl skogsbrukare som ägare eller innehavare av kombinerade jordbruk och skogsbruk. I deras utbildning bör de skogsekonomiska aspekterna dominera. Till gruppen maskinförare får räknas förare av skogstraktorer och andra maskiner, som användes i skogsbruket. Deras utbildning bör självfallet bli tekniskt betonad. Linjen för förmansutbildning ersätter de särskilda förmanskurser, som för närvarande anordnas. Teknik och arbetsledning blir de främsta inslagen i förmansutbildningen. Denna vidareutbildning bör ges genom kurser, som med en ändamålsenlig uppläggning bör kunna genomgås på kortare tid än ett helt läsår. Eleverna vid dessa kurser blir äldre samt allmänt mera kunniga och erfarna än eleverna i den grundläggande utbildningen. Vidareutbildningen, som bör omfatta både teori och praktisk träning, bör fördenskull kunna koncentreras ganska starkt och drivas i relativt hastig takt. Kurserna kan genomgås i omedelbar anslutning till första årskursen men kommittén förutsätter, att eleverna finner det lämpligare att tillgodogöra sig denna utbildning först sedan de under något eller några år varit aktivt verksamma som yrkesutövare. Då vidareutbildningen p å olika linjer dels normalt

50 inte kommer att följa direkt efter den grundläggande utbildningen och dels inte kommer att omfatta ett helt läsår finner kommittén att termen »andra Läroämnen

årskurs» inte lämpligen bör användas. Termen »vidareutbildning» rekommenderas i stället.

i skogsbrukets

Liksom andra yrkesskolor skall skogsbruksskolan ge utbildning såväl i yrkesteori som i praktiskt yrkesarbete, den förra tillämpad i det senare. Undervisning i läroämnen är däremot inte primärt erforderlig i en yrkesskola, såvida den inte är nödvändig för att åstadkomma en säkrare grundval för studierna i de yrkesteoretiska ämnena än vad elevernas förkunskaper ger. Så har varit fallet inom den skogliga yrkesutbildningen tidigare, elevernas förkunskaper h a r måst kompletteras. Undervisningen i de allmänna teoretiska ämnena har tagit åtskillig tid från den rena yrkesutbildningen och fordrat anlitande av speciallärare. Under den närmaste femårsperioden torde grundskolan slutligt komma att genomföras över hela landet. De elever som framdeles lämnar den obligatoriska skolan kommer således normalt att förfoga över ett större kunskapsmått än vad den gamla folkskolan kunde ge. Man torde väl också våga förutsätta att deras studieteknik blir mera utvecklad än vad folkskoleelevernas motsvarande färdigheter h a r varit. Från dessa utgångspunkter blir det inte längre motiverat att bibehålla undervisning i läroämnen i skogsbruksskolan. Argument av annan art kan emellertid anföras för den uppfattningen att man inte bör slopa undervisningen i läroämnena. Yrkesutbildningen h a r en materiellt-ekonomisk inriktning, därför att dess mål är att ge eleverna underlag för deras framtida utkomstmöjligheter och förmåga att hävda sig på arbetsmarknaden. Denna inriktning får emellertid inte överbetonas så starkt, att

yrkesskolor

man glömmer att yrkesskolan likaväl som andra skolformer måste söka fostra sina elever. Utvecklingen inom vårt moderna samhälle visar tydligt att man inte längre kan dra en skarp gräns mellan å ena sidan en allmänt medborgerlig undervisning och fostran och å andra sidan en av rena nyttighetshänsyn präglad yrkesutbildning. Yrkesskolan kan inte underlåta att söka hjälpa sina elever till allsidig utveckling, till personlig mognad och till att göra dem skickade att fylla de krav, som möter dem ute i livet, som yrkesmän, som medborgare och som medmänniskor. Det måste således bedömas som en väsentlig uppgift för yrkesskolan att främja elevernas intellektuella och emotionella utveckling. Detta kan ske på olika sätt. En betydelsefull roll spelar härvidlag den atmosfär, i vilken undervisningen bedrives. Om läraren systematiskt söker anknyta undervisningen till tidigare förvärvade kunskaper och tillämpa dessa befästes kunskaperna effektivt hos eleven. Härigenom ökas sannolikt dennes intresse för att skaffa sig ännu mera kunskaper, studierna kommer att framstå som meningsfulla. Krav på vårdat och klart språk i tal och skrift, respekt för fakta, tolerans mot oliktänkande samt iakttagande av vedertagna regler för samlevnad bör genomsyra skolornas verksamhet. I överensstämmelse med denna syn på yrkesskolans uppgifter anser kommittén att undervisning i allmänna läroämnen är befogad i skogsbrukets yrkesskolor, om den uppfyller följande krav: underlättar undervisningen i yrkesämnen, utvecklar elevernas »kom-

51 munikationsfärdigheter», d.v.s. fördjup a r deras kunskaper i modersmålet och eventuellt även i ett främmande språk samt kunskaperna i matematik och ger en vidgad och fördjupad orientering om samhället. Med hänsyn till dessa krav försvarar i främsta rummet modersmålet och samhällslära fortsatt plats på schemat i skogsbruksskolorna. Förmåga att vårdat, korrekt och koncist uttrycka sig i både tal och skrift är av yttersta värde för alla medborgare, oavsett vilket yrke de utövar. Yrkesskolan bör liksom andra skolformer bidra till att ge sina elever fördjupade kunskaper om det samhälle, vari de skall utöva sin yrkesverksamhet. Frågan om läroämnen i yrkesskolan får ses även ur en annan aspekt. Som tidigare i detta kapitel understrukits har de tre skolformerna på det gymnasiala åldersstadiet, gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan, kommit att betraktas som ett sammanhängande system, där övergång från endera skolformen till en annan alltid bör vara möjlig, även om detta i vissa fall förutsätter kompletterande studier. För yrkesskolans del skulle övergång av elever till fackskolan kunna komina ifråga, så att den som genomgått yrkesskola inte behövde deltaga i undervisningen i första årskursen vid fackskolan utan gå direkt till dess andra årskurs. För att sådan övergång skall bli möjlig vore det önskvärt, att i yrkesskolan gavs undervisning i de läroämnen, som är gemensamma för de olika fackskoletyperna och med det ungefärliga omfång denna

Vuxenutbildning

undervisning kommer att få i fackskolans första årskurs. Kommittén ansluter sig till den uppfattningen att de elever, som av skild? anledningar vill byta studieväg, bör få möjlighet att övergå till annan skolform. Sådana byten av studieväg fur bedömas bli mera undantag än regel, varför försiktighet är tillrådlig vid tilllämpningen av bestämmelser rörande övergång. Man kan eljest som både gymnasieutredningen och fackskoleutredningen framhöll riskera att omotiverade och mindre angelägna övergångar får sådan frekvens att möjligheterna till byte av studieväg blir mer till olägenhet än nytta. Kommittén är angelägen att betona, att yrkesskolan i sin undervisning bör vägledas av sina egna mål, utbildningen kan inte utformas med det målet i sikte att utgöra en förberedelse för inträde i vare sig fackskolas eller gymnasiums högre årskurser. Härav följer också, att undervisningen i läroämnena vid skogsbrukets yrkesskolor bör bestämmas med hänsyn till yrkesutbildningens egna förhållanden. Det är emellertid också klart, att sådan undervisning gör det lättare för en elev att vinna inträde i fackskolas andra årskurs, om han så önskar. Det må i detta sammanhang framhållas, att övergång även i motsatt riktning sannolikt torde komma att äga rum framdeles. Om några år torde åtskilliga sökande till skoglig grundutbildning ha genomgått fackskola och i enstaka fall kanske även gymnasium.

och postgymnasial

Den hittillsvarande framställningen har avsett yrkesutbildning för skogsbruket på det åldersstadium, som enligt nu vedertagen terminologi kallas det gymnasiala. Det står emellertid utan vidare

utbildning

för

skogsbruket

klart, att yrkesutbildning för äldre årsklasser måste uppmärksammas i ännu högre grad för framtiden än för närvarande. För sådana yrkesutövare, som inte erhållit grundläggande skolmässig

52 yrkesutbildning i yngre år bör anordnas kortare kurser för reparation av denna brist i analogi med vad som redan förekommer inom såväl skogsbrukets som jordbrukets yrkesutbildning. Då skogsbruket befinner sig i ett omvandlingsskede, som säkerligen kommer att sträcka sig långt framåt i tiden, blir fortbildningen, d.v.s. den utbildning som syftar till att hålla yrkesutövaren å jour med utvecklingen inom hans näring, av synnerligen stor vikt framdeles. Den vidareutbildning, som enligt kommitténs förslag skall ersätta den nuvarande andra årskursen vid skogsbruksskola, är inte avsedd att begränsas till enbart en enda kurs för varje yrkeskategori. Genom flera efter varandra följande kurser med alltmer avancerade studier och tillämpningsövningar kan man successivt öka vederbörandes yrkesskicklighet. Då kurserna inte blir bundna till bestämda läsår kan man smidigt anpassa vidareutbildningen för kvalificerade arbetsuppgifter efter de behov, som den tekniska och ekonomiska utvecklingen inom skogsbruket kommer att ge upphov till. På denna nivå bör det bli möjligt att även anordna för jordbruk och skogsbruk gemensam utbildning, exempelvis specialkurser i företagsekonomi för kombinerat jordbruk och skogsbruk. Om sådana kurser förlägges till yrkesskola för skogsbruk eller yrkesskola för jordbruk är egalt. Vid desamma torde komma att ges relativt avancerade kunskaper i det kombinerade företagets ekonomi. De

praktiska övningar som kan tänkas förekomma gäller utarbetande av kalkyler och lönsamhetsberäkningar för olika inriktningar av driften vid det kombinerade företaget. En dylik för jordbruk och skogsbruk gemensam utbildning står i motsats till de teorier, på vilka den s.k. blockutbildningen för olika näringar bygger, men icke desto mindre får den bedömas som både realistisk och ändamålsenlig. Vidareutbildningen kan således tidsmässigt sträckas utöver det gymnasiala åldersstadiet och in på det åldersstadium, som brukar betecknas som postgymnasialt. Språkbruket är emellertid vacklande på detta område och med postgymnasial utbildning avser man i allmänhet sådan utbildning, som följer efter utbildning inom någon av de gymnasiala skolformerna. Till postgymnasial utbildning inom skogsbruket skulle då — frånsett utbildningen vid skogshögskolan — räknas utbildningen vid skogsskolorna och skogsmästarskolan. De sakkunnigas förslag rörande utbildningsgången innebär att arbetsledarutbildning liksom hittills skall försiggå vid skogsskolorna. Första årskursen vid skogsbruksskola blir liksom nu grundval även för denna utbildning. Den nuvarande kompletteringskursen för inträde i skogsskola avskaffas och utbildningen vid skogsskola utökas till tre eller fyra terminer. Utbildningen vid skogsmästarskolan avses komma att fortgå i huvudsak enligt hittills tillämpade riktlinjer.

KAPITEL 5

Utbildningsmål för olika yrkesgrupper

Inledande I föregående kapitel har framhållits, att den grundläggande utbildningen för skogligt yrkesarbete kan betraktas som en blockutbildning, gemensam för olika yrkeskategorier, nämligen företagare, arbetsledare och arbetare. Kommittén har vidare i nämnda kapitel givit uttryck åt den uppfattningen, att den grundläggande utbildningen bör utöva samma funktion även framdeles. I förevarande kapitel motiverar kommittén denna uppfattning samt behandlar frågan om målet för utbildningen för respektive yrkesgrupper. En klar föreställning om vilka mål som i detta hänseende bör uppnås utgör en förutsättning för att innehållet i såväl grundutbildningen som vidareutbildningen skall kunna utformas på ett ändamålsenligt sätt. Det är emellertid en vansklig uppgift att söka bestämma mål för yrkesutbildning. Hela vårt yrkesutbildningsväsende lider av den svagheten att yrkesanalyser, d.v.s. klarläggande av de krav, som bör ställas på en god yrkesutövare, företagits i alltför ringa omfattning. Uppgiften kompliceras ytterligare därigenom att yrkeskraven snabbt förändras genom den tekniska utvecklingen. Undervisningsplaner för yrkesutbildningen framkommer i regel som resultat av överläggningar mellan lärare vid yrkesskolor och yrkesutövare inom det yrke eller den näring utbildningen avser. Ofta torde även expertis från till-

synpunkter synsmyndigheter deltaga. De förslag, som dessa överläggningar ger upphov till, torde vanligtvis av vederbörande tillsynsmyndighet remitteras till branschorganisationer och enskilda experter, innan undervisningsplanen fastställes. Bakom undervisningsplanerna ligger således ett arbete av kunniga och erfarna experter men mera sällan torde djupgående objektiva yrkesanalyser ha företagits som grundval för arbetet. Man har inte sökt klarlägga vilka krav ifråga om allmänt kunskapsmått, tekniska kunskaper, manuella färdigheter, fysisk prestationsförmåga, psykisk konstitution, anpassning till samarbete i ett arbetslag, förmåga till självständigt tänkande och handlande m.m. som yrkesverksamheten ställer på sina utövare. Systematiskt genomförda, djupgående analyser av yrkeskraven inom skogsbruket har såvitt kommittén kan finna ej tidigare genomförts. Kommittén är väl medveten om att analyser av nämnd art blir både kostsamma och tidsödande att genomföra, de kräver studier på arbetsplatser och intervjuer med företagsledningar, tjänstemän, arbetsledare och arbetare. Trots detta anser kommittén att de i längden blir ofrånkomliga, om den skogliga yrkesutbildningen skall kunna hållas på en kvalitativt hög nivå och målen för utbildningen av olika yrkeskategorier fastställas så verklighetstroget som möjligt. Genomförandet av dylika analyser

54 bör vara en gemensam uppgift för branschorganisationer och den centrala tillsynsmyndigheten. Det skulle ha varit önskvärt att kommitténs förslag till angivande av mål för utbildningen för respektive företagare, arbetsledare och arbetare inom skogsbruket hade kunnat grundas på allsidiga analyser av yrkeskraven för samtliga yrkesgrupper. Av skilda skäl har det inte varit möjligt för kommittén att låta utföra dylika analyser. Den har dock låtit genomföra ett p a r undersökningar, den ena relativt omfattande, den andra tämligen blygsam. Den förstnämnda, en enkätundersökning, genomfördes i samarbete med skogsstyrelsen och avsåg en kartläggning av de skogsskoleutbildades arbetsuppgifter jämte en prognos över den förväntade framtida utvecklingen av dessa arbetsuppgifter. Utsända frågeblanketter fick besvaras dels av skogsskoleutbildade personer och dels av förvaltare i företag med skogsskoleutbildad personal i sin tjänst. Den andra undersökningen verkställdes av kommitténs biträdande sekreterare genom intervjuer vid personligt besök i de utvalda personernas hem. Syftet med denna undersökning var att söka erhålla en bild av de intervjuades krav och förväntningar på utbildningen vid skogsbruksskolorna samt formerna för skolornas verksamhet. Intervjuobjekt var ett mindre antal yrkesverksamma skogsbrukare, arbetsledare och arbetare i två geografiskt avgränsade områden, ett i norra

och ett i södra Sverige. Bland gruppen arbetsledare fanns anställda i såväl storskogsbruket som i det mindre enskilda skogsbruket. De intervjuade arbetarna var samtliga anställda i storskogsbruket. I den förstnämnda undersökningen var personerna slumpmässigt utvalda, undersökningen uppfyllde således kraven på statistisk representativitet. Så var inte fallet med den sistnämnda undersökningen, intervju-objekten hade enligt anvisningar utvalts av företrädare för branschorgan. (Närmare redogörelse för de båda undersökningarna lämnas i bilagorna 1 och 2.) Undersökningen av de arbetsuppgifter skogsskoleutbildad personal utför inom olika organisationer och företag och de intervjuades bedömningar av väntade förändringar av dessa uppgifter har givit, kommittén viss vägledning vid överväganden rörande målsättningen för den utbildning, som framdeles skall motsvara den nuvarande utbildningen vid skogsskolorna. Intervju-svaren från undersökningen om skogsbruksskolornas utbildning torde kunna anses återspegla relativt allmänt utbredda uppfattningar, även om materialet enligt statistiska fordringar inte kan anses representativt för respektive yrkeskategorier. Intervju-personerna var nämligen utvalda bland personer kända för att tillämpa tidsenliga och rationella arbetsmetoder samt för strävan att objektivt bedöma problem.

Den grundläggande Den grundläggande utbildningen för skogligt yrkesarbete, årskurs 1 vid skogsbruksskolorna, är gemensam för blivande skogsbrukare, arbetare och arbetsledare. Kommittén h a r självfallet i sitt utredningsarbete sökt bilda sig en

utbildningen uppfattning om detta är en ändamålsenlig anordning eller om en särskild utbildningsgång redan från botten för varje yrkeskategori är motiverad. F ö r bedömning av denna fråga är det väsentligt att veta, om det föreligger så

55 stora skillnader mellan den yrkesverksamhet, som utövas av skogsbrukare (företagare) och skogsarbetare samt personer i arbetsledande ställning, att en för samtliga gemensam basutbildning skulle i onödan förlänga och kanske rent av försvåra utbildningen för varje särskilt yrke. Grundutbildning av skolmässig karaktär har förekommit under en relativt kort tidrymd, varför erfarenheterna av densamma är begränsade. Såvitt kommittén h a r kunnat finna pekar dock erfarenhetsmaterialet i den riktningen, att utbildningen i den nuvarande årskurs 1 lämpar sig väl som basutbildning för samtliga de tre yrkeskategorier på det skogliga området, som här ovan talats om. Kraven på yrkeskunnighet inom desamma torde alltså inte kunna sägas vara så väsensskilda, att en gemensam grundutbildning är olämplig utan snarast ändamålsenlig. I syfte att erhålla material för ytterligare belysning av frågan om gemensam grundutbildning samt om de krav företrädare för de olika yrkesgrupperna ställer på skogsbruksskolan lät kommittén genomföra de förut nämnda intervjuerna med aktivt yrkesverksamma skogsbrukare, skogsarbetare och arbetsledare. Genom att representanter för samtliga dessa tre stora yrkesgrupper fick besvara frågorna kunde man vänta att såväl gemensamma drag i deras yrkesutövning som skillnader dem emellan skulle komma att framträda relativt klart. Frågorna vid intervju-undersökningen avsåg de yrkeskrav, som borde ställas på ungdomar vid deras inträde i skogligt förvärvsarbete samt därjämte längden av de grundläggande kurserna i skogsbruksskola ävensom form och innehåll av grundutbildningen. I detta sammanhang är endast frågorna avseende yrkeskraven på ungdomen vid deras inträde i skogligt förvärvsarbete relevanta.

Av enkätsvaren kan man visserligen utläsa, att, med undantag för några få arbetsuppgifter, intervju-personer ur de tre olika yrkesgrupperna bedömer kraven på kunnighet samstämmigt. Samstämmigheten gäller inte bara mellan de tre yrkesgrupperna utan också mellan företrädare för storskogsbruket och det enskilda mindre skogsbruket samt mellan intervjuade i norra Sverige och i södra Sverige. En redovisning i detalj av enkätresultatet lämnas i bil. nr 2. I diagram i nämnda bilaga anges vilka alternativ ifråga om yrkeskrav som intervjupersonerna uppställt för olika arbetsuppgifter. Enkätsvaren visar att de intervjuade oavsett vilken yrkeskategori de tillhör är ense om att ungdomarna under den grundläggande utbildningen bör erhålla goda kunskaper i anläggning av bestånd, vård av bestånd och drivning. Därjämte krävs i enkätsvaren omfattande färdighetsträning i de praktiska moment som ingår i dessa allmänt angivna arbetsområden. Kraven på vård av de redskap som skall användas är i allmänhet högt ställda, framförallt gäller detta kedjevård och daglig översyn av motorsågar. Ifråga om planering av drivning samt transporter av virke föreligger skillnader ifråga om bedömningar av yrkeskraven mellan å ena sidan skogsarbetarna och å den andra företagarna. Arbetarna är i drivningsverksamheten till övervägande del sysselsatta med fällning, kvistning och barkning men deltar ej i större omfattning i transporterna av virket. Företagarna inom det mindre skogsbruket utför däremot ofta själva även virkestransporterna. De behöver fördenskull mera kunskaper härom än flertalet arbetare. Av dessa skäl är det naturligt att av företagare kräva större kunnighet i transportarbetet än av de anställda. Det må noteras att ar-

56 betsledarna på det hela taget lagt större vikt vid kännedom om transportarbetet än arbetarna, vilket ju inte är förvånande, eftersom arbetsledarna kommer i närmare kontakt med de transportorganisatoriska problemen än arbetarna. Planering av drivningsarbetet är ju arbetsuppgifter, som arbetarna inte utför, däremot måste den enskilde brukaren själv planera sin avverkning, såvida han inte genom medlemskap i skogsbruksområde eller på annat sätt kan erhålla sakkunnig hjälp för densamma. En given slutsats av dessa förhållanden är att företagaren måste vara mera kunnig i planering av drivning än arbetarna. Detsamma gäller om planering av andra arbeten inom skogsbruket, som är av direkt intresse för jord- och skogsbrukarna, såsom långsiktig planering av skogsbrukets drift samt upprättande av ekonomiska kalkyler för denna. Detta avspeglas tydligt i intervjusvaren. Undersökningen har givit kommittén värdefullt material men den är angelägen understryka, att slutsatser av densamma måste dras med försiktighet. Dels uppfyller urvalet av intervjuade ej statistiska krav och dels kan man inte utesluta den möjligheten att de intervjuade, när de lämnat sina svar, tänkt mera på nu rådande förhållanden inom skogsbruket än vad som kan komma att hända där framdeles. Om så skulle vara fallet är detta ingenting överraskande, säkra prognoser över den tekniska utvecklingen inom skogsbruket och dess återverkan på kraven på yrkesskicklighet hos företagare och anställda är omöjliga att uppställa. Skilda uppfattningar gör sig gällande och om detta återspeglats i svaren är detta endast helt naturligt. Intervjusvar av denna typ är alltid mer eller mindre subjektiva. Under år 1962 genomfördes som exa-

mensarbete av ett p a r studerande vid skogshögskolan en analys av kursplanen för årskurs 1 vid skogsbruksskola. Undersökningen avsåg att bidraga till att ge en systematisk översikt över den erfarenhet, som finns samlad angående behovet av kunskaper inom vissa områden vid den skogliga yrkesutbildningen. Som ett led i denna undersökning anordnades en enkät, genom vilken yrkeslärare och instruktörer vid landets samtliga skogsbruksskolor enligt en viss skattningsskala fick ange den vikt och betydelse de ansåg att kunskaper i olika ämnesområden h a r för att eleven skall bli en god arbetare. Denna undersökning var upplagd på ett annat sätt än den av kommittén företagna intervju-undersökningen och kan således inte direkt jämföras med denna. Då båda undersökningarna emellertid var avsedda att belysa frågan om yrkeskrav inom skogsbruket kan det ändå vara av värde att pröva, om någon samstämmighet mellan resultaten föreligger. En sådan prövning ger vid handen att de intervjuade, i det ena fallet yrkeslär a r n a och i det andra fallet aktivt verksamma yrkesmän, h a r relativt samstämmiga uppfattningar om vilka kunskaper och färdigheter som är väsentliga att inlära under grundutbildningen vid skogsbruksskolorna. Det framgår att i båda undersökningarna krav framställts på mycket god färdighet i huggning samt mycket goda kunskaper om och färdighet i att använda redskap och maskiner för avverkningsarbetet. Krav på god insikt och färdighet i beståndsanläggning och beståndsvård inberäknat användning och vård av redskap och maskiner för skogsproduktion återfinnes också i materialet från de båda undersökningarna. Kunskaper i aptering och virkesmätning samt om arbetarskydd jämte fysisk träning bedöms likaså i båda fallen som angelägna. Intres-

57 sant att notera är vidare att i yrkeslärarenkäten kunskaper om virkestransport tillmättes en relativt låg angelägenhetsgrad liksom även sådana ämnen som skogsbotanik, skogsmätning och marklära. En skillnad mellan resultaten av undersökningarna är att yrkeslär a r n a ställt mindre krav på kunskaper i allmänt orienterande läroämnen som modersmålet, geografi och samhällskunskap m.fl. än yrkesutövarna. Fortsatt gemensam grundutbildning förordas Erfarenheterna av den hittillsvarande grundutbildningen i skogsbruksskolorna, uttalanden vid konferenser och delegationsmöten, svar på remisser av förslag till kursplaner för nämnda utbildning samt resultaten av såväl den ovannämnda enkäten till yrkeslärarna som kommitténs egen intervjuundersökning hos aktivt verksamma yrkesutövare ger samtliga starkt stöd för den uppfattningen att den grundläggande utbildningen framdeles liksom hittills bör vara gemensam för de olika inom skogsbruket verksamma yrkeskategorierna. Antingen de elever, som vill vinna inträde i skogsbruksskolans grundkurser, avser att ägna sig åt skogsarbete, åt verksamhet som egna företagare inom det mindre skogsbruket, med eller utan kombination med jordbruk, eller vill vinna kompetens för arbetsledande uppgifter behöver de erhålla en för dem alla gemensam fond av kunskaper om skogsbruket och praktiska färdigheter i arbete i skogen. Den av kommittén företagna intervju-undersökningen ger visserligen vid handen att det föreligger vissa skillnader i yrkeskrav för arbetare och företagare, men tillägnandet av de speciella kunskaper, som en företagare bör äga, är en uppgift, som inte bör ligga inom ramen för grundutbildningen för ungdomar utan hänföras till

vidareutbildningen. Det gäller nämligen en utbildning som kräver både en högre grad av allmän mognad och större erfarenhet än vad eleverna i de grundläggande kurserna i regel äger. De elever, som avser att genomgå skogsskola, behöver givetvis också grundläggande skogliga kunskaper. Erfarenheten h a r visat att dessa med gott resultat kan förvärvas vid skogsbruksskolornas grundkurser. Då en första årskurs vid skogsbruksskola således synes väl kunna fylla uppgiften att vara basutbildning för den skogliga yrkesutbildningen och då en särskild utbildningsgång från botten för varje yrkeskategori skulle fordra större utbildningsresurser än vid nuvarande organisation förordar kommittén, som redan antytts i kapitlet med allmänna synpunkter på den skogliga yrkesutbildningen, att grundutbildningen även framdeles utformas så, att den kommer att ge för olika yrkeskategorier gemensamma kunskaper och färdigheter. En skoglig yrkesutbildning med gemensam grundläggande utbildning som bas och efterföljande specialiserad utbildning för olika slag av yrkesverksamhet inom skogsbruket gör det möjligt att använda utbildningsresurserna på ett rationellt sätt. En sådan organisation av denna utbildning stämmer också i viss mån överens med den i skoldebatten alltmer accentuerade uppfattningen att yrkesskolorna bör ge en brett upplagd utbildning som senare skall åtföljas av en speciell inskolning i varje särskilt yrke. För skogsbrukets del blir emellertid den breda bottenutbildningen anpassad efter näringens egna förhållanden och inskolningen blir i huvudsak liktydig med vidareutbildning, som måste äga rum vid yrkesskola. Mål för grundutbildningen Enligt nu gällande normalplan, utfar-

58 dad våren 1965, definieras målet för utbildningen i första årskurs i skogsbruksskola på följande sätt: Grundläggande utbildning av skogsarbetare och skogsbrukare samt blivande skogsarbetsledare. Elev skall efter genomgången kurs kunna utföra arbeten i avverkning och sammanföring, beståndsanläggning och beståndsvård kunna sköta för ifrågavarande arbeten nödvändiga redskap vara insatt i övriga mera allmänt förekommande skogsarbeten ha förståelse för sambandet mellan olika arbetsuppgifter ha kännedom om skogsbruket som näringsgren. Överensstämmelsen mellan dessa mål samt de yrkeskrav som framförts i de tidigare nämnda enkäterna är påtaglig. Utbildningen vid årskurs 1 inriktas på de tre stora huvudområdena beståndsanläggning, beståndsvård och avverkning inklusive sammanföring av det avverkade virket. Tyngdpunkten i utbildningen lägges på att eleverna får lära sig att använda och vårda redskap och maskiner, som behövs för arbeten inom dessa områden. Därutöver skall de få kännedom om skogsarbeten som

inte direkt kan inordnas i någon av de nämnda huvudgrupperna men ändock förekommer ganska allmänt. Kommittén finner det i normalplanen för årskurs 1 angivna målet i stort sett väl svara mot de arbetskrav som framställts av såväl aktiva yrkesutövare som av lärarna vid skogsbrukets yrkesskolor. Den förordar således att detta mål får gälla för den grundläggande utbildningen även framdeles med den kompletteringen att eleven bör bibringas förståelse för vad en god naturvård kräver. Den som genomgått den grundläggande utbildningen kan gå ut i förvärvslivet som arbetare i skogsbruket. Han har erhållit kunskaper och färdighetsträning i fällning och upparbetning av virket samt i skogsodling och röjning och bör således kunna utföra de flesta mera allmänt förekommande arbeten. Den som avser att ägna sig åt verksamhet som jord- och skogsbrukare h a r genom grundutbildningen förvärvat färdigheter för arbete i den egna skogen. Den som vill gå vidare till skogsskola eller till förmanskurser har fått allroundutbildning för skogsarbete, som bör utgöra en god grund för hans fortsatta utbildning.

Vidareutbildningen Den grundläggande utbildningen ger kunnighet för utförande av alla mera allmänt förekommande arbeten i skogen. För mera specialiserad yrkesverksamhet på det skogliga området är vidareutbildning erforderlig. Det gäller inte bara för dem, som siktar på att efter genomgång av skogsskola erhålla anställning i arbetsledande eller jämförbara befattningar utan också för arbetare, som vill vinna kompetens för specialuppgifter i det skogliga arbetet, samt för företagare, som vill erhålla fördjupade kunskaper om skogsbrukets

ekonomiska betingelser och om planering av driften av en fastighet. Vidareutbildning krävs också av dem, som avser att erhålla anställning som förmän för skogsarbeten. All vidareutbildning måste bygga på grundutbildning. Vidareutbildning till företagare Vid skogsbruksskolorna förekommer, som tidigare nämnts, en andra årskurs differentierad på olika linjer, för närvarande en linje i skogshushållning och en linje i maskinteknik. Skogshushållningslinjen är avsedd att ge företagare

59 i det mindre skogsbruket eller i kombinerat jord- och skogsbruk de kunskaper i ekonomi och planering som bedömes erforderliga. Det förutsattes att vederbörande genomgått årskurs 1 eller tillägnat sig kunskaper och färdigheter jämförbara med dem, som denna årskurs ger. Eleven skall efter genomgången kurs kunna efter rådgivning av fackman eller under medverkan av sådan kunna planera och genomföra årligen återkommande arbeten ifråga om stämpling, drivning, föryngring och ungskogsvård. Han skall vidare vara orienterad om skogsnäringens utveckling i stort och äga kännedom om det mindre, enskilda skogsbrukets allmänna betingelser. I kapitlet om utbildningsgången föreslår kommittén försök med en integrerad utbildning för jordbruk och skogsbruk för att man skall vinna erfarenheter av om en sådan utbildning motsvarar ett behov och om den kan utformas på ett ändamålsenligt sätt. Även om en sådan integrerad utbildning blir p e r m a n e n t torde man kunna räkna med att många företagare i kombinerat jordoch skogsbruk samt brukare av rena skogsfastigheter kommer att gå igenom grundläggande utbildning samt senare önska komplettera och fördjupa sina kunskaper genom en för dem tillrättalagd påbyggnadsutbildning. Kommittén finner fördenskull en vidareutbildning för dessa självfallen. Skilda uppfattningar kan göra sig gällande om vilka mål, som bör eftersträvas genom en företagarutbildning på det skogliga området. Man kan diskutera om den bör vara enbart ekonomisk, eller om den bör innehålla moment av både ekonomisk och teknisk natur. En skogsbrukare, om man med detta begrepp avser både brukare av skogsfastigheter och av sambrukade jord- och skogsfastigheter, behöver gi-

vetvis goda kunskaper om skogsbrukets ekonomiska sida. Han måste kunna planera sitt företags drift och avgöra vilken inriktning av denna som är ekonomiskt mest fördelaktig. Han måste kunna utnyttja sitt kapital samt tillgänglig arbetskraft på lämpligaste sätt. Han bör också kunna bedöma vilka alternativ ifråga om nyinvesteringar, som kan antas ge bästa utdelning. Man torde inte kunna begära, att eleven skall lära sig att utarbeta skogsbruksplaner men han bör genom vidareutbildningen lära sig förstå en dylik plan och tillämpa densamma. Utbildning i företagsekonomi är en given ingrediens i vidareutbildningen för skogsbrukare. För brukare av kombinerade jordbruks- och skogsfastigheter bör ifrågavarande utbildning ta sikte på företaget i dess helhet. Frågan är, om vidareutbildningen för skogsbrukarna utöver planeringen också skall innehålla tekniska moment med syfte att lära deltagarna utföra de åtgärder man planerar för. I den grundläggande utbildningen bör de ha erhållit både teoretisk och praktisk undervisning i skogsarbete av skilda slag. Repetition av denna undervisning blir i viss utsträckning nödvändig, särskilt som det i den första årskursen vid skogsbruksskolan inte kommer att ges utbildning för vissa delar av virkestransporterna. Vidare är det önskvärt, att skogsbrukarna bibringas mera djupgående kunskaper om olika virkessortiment, virkesmätning och aptering än vad som ges i basutbildningen. Om man kunde förutsätta, att flertalet skogsbrukare utövade företagsledande funktioner utan att själva deltaga i arbetet i skogen skulle det inte vara befogat att inlägga mera tekniskt betonade moment i vidareutbildningen för denna yrkeskategori. Ifråga om det kombinerade jord- och skogsbruket är det troligt, att brukarna på de flesta gårdar kommer

60 att deltaga i skogsarbete för att erhålla full sysselsättning året runt. En påtaglig fördel med det kombinerade jordoch skogsbruket är just att det medger intern arbetskraftsutjämning inom företaget. Då de flesta dylika företag är familjejordbruk måste brukarna i regel såväl av lönsamhetsskäl som för att under mindre bråda tider för jordbruksarbetet erhålla sysselsättning också arbeta i skogen. Det blir fördenskull enligt kommitténs mening önskvärt att i vidareutbildningen för företagare medtaga även viss undervisning i tekniska ämnen, såväl arbetstekniska som maskintekniska. De arbetstekniska momenten torde i huvudsak böra utgöra en repetition och komplettering av under grundutbildningen inhämtade kunskaper. Den maskintekniska utbildningen bör främst avse användning, skötsel och vård av maskiner för sammanföring och transport av virke. I företagarutbildningen bör dessutom ingå vissa allmänna ämnen, som ger eleverna orienterande Tcunskaper om skogsbrukets utveckling och dess betydelse för folkhushållet, om lagar och bestämmelser rörande skogsbruket och deras tillämpning, om arbetsuppgifter och verksamhetsformer för myndigheter och organisationer med anknytning till skogsbruket, om arbetarskyddet inom skogsbruket, om skogsbrandskyddets organisation m.m. Viktigt är också att eleverna erhåller kunskap om naturvårdslagstiftningen samt bibringas förståelse för vad en god naturvård kräver av de inom skogsbruket arbetande människorna. Sammanfattningsvis kan målet för vidareutbildning för företagare inom det mindre skogsbruket anges så, att elev efter genomgången utbildning skall kunna planera sitt företags drift och bedöma vilken inriktning av denna som är ekonomiskt mest fördelaktig,

kunna planera och genomföra årligen återkommande arbeten ifråga om skogsvård, stämpling och avverkning, kunna planera och i viss utsträckning utföra virkestransporter, samt vara orienterad om skogsnäringens förhållanden och utveckling i stort. Vidareutbildning till maskinförare Linjen i maskinteknik i årskurs 2 vid skogsbruksskola har som mål att eleven efter genomgången kurs skall kunna planlägga och utföra maskinella arbeten — i första hand virkestransporter — inom skogsbruket, kunna sköta maskiner, redskap och materiel på ett tillfredsställande sätt samt kunna avhjälpa smärre fel beträffande maskiner, redskap och materiel. Utbildningen har liksom övriga linjer i årskurs 2 närmast haft karaktär av försöksverksamhet. Den pågående snabba tekniska utvecklingen inom skogsbruket gör det vanskligt att bedöma vilka mål som bör uppställas för den mot maskintekniken inriktade vidareutbildningen. Man kan inte med säkerhet förutsäga vilka metoder för avverkning, upparbetning och transport av virket som kommer att bli de mest allmänt tillämpade under en period av några år framåt. Man torde sannolikt kunna utgå från att användningen av de s.k. flerprocessmaskinerna i svenskt skogsbruk inte kommer att bli allmänt utbredd under åtskillig tid framåt. För den framtid man kan någorlunda överblicka är det sannolikt att den fortsatta mekaniseringen kommer att avse utveckling och förbättring av redan nu förekommande maskintyper, såsom motorsågar, barkningsmaskiner, traktorer med lastapparater, aggregat för skogsvårdsarbeten m.m. En bättre samordning av de olika arbetsmomenten i drivningen torde komma att genomföras och vidare torde man kunna räkna med att maskinenheter med stör-

Gl re kapacitet kommer att insättas, vilket ytterligare minskar behövliga insatser av rent manuellt arbete. En fortsatt utbyggd mekanisering av markberedning, för beståndsanläggningar och för ungskogsvården torde också vara att vänta. Man kan diskutera, om vidareutbildningen för maskinförare bör ge en enhetlig teknisk allroundutbildning eller om den bör specialiseras på olika slags maskiner. I det senare fallet kan man tänka sig kurser, dels för traktorförare, dels för skötare av kvistnings- och barkningsmaskiner samt kapverk, dels för skötare av aggregat för markberedning och skogsvård. Enligt kommitténs mening bör det inte vara en uppgift för skogsbruksskolorna att ge eleverna långt gående färdigheter i skötsel av många olika slags specialmaskiner. Kommittén förordar således en allroundutbildning, vars huvudsyfte skall vara att ge eleverna sådana kunskaper i material- och maskinlära samt sådan färdighet i användning och skötsel av maskiner att de efter instruktioner från arbetsledningen i de företag de blir anställda relativt snabbt skall kunna uppnå goda prestationer. Färdighetsträning i användning av specialmaskiner bör vara arbetsgivarens sak att anordna. Då vidareutbildningen skall bygga på grundutbildningen i årskurs 1 kan man förutsätta, att eleverna redan inhämtat grundläggande kunskaper i allmän maskin- och materiallära samt motorlära. Under vidareutbildningen fördjupas kunskaperna i dessa ämnen, så att eleverna tillägnar sig grundliga kunskaper om i skogsbruket förekommande maskinkomponenter. God kännedom om kraftöverföring och hydraulik samt elsystem är nödvändiga. Under de praktiska skedena av utbildningen får eleverna lära sig att självständigt föra maskiner av olika slag i terräng, traktorer med lastningsapparater, skogsvårds-

aggregat o.s.v. De bör också erhålla sådana färdigheter i skötseln av maskinerna att de kan söka, lokalisera och ange fel och skador samt själva utföra enklare reparationer. Det är väsentligt, att grundliga kunskaper om h u r terrängtransporter av virke med traktor planlägges och genomföres inpräntas under vidareutbildningen. Den undervisning i arbetarskydd, som eleverna blivit delaktiga av under den grundläggande utbildningen, repeteras och utbygges ytterligare under vidareutbildningen. Riskerna för olycksfall och metoder för att söka förebygga dylika bör grundligt genomgås likaså arbetarskyddslagstiftningen. Av synnerlig vikt är givetvis också att eleverna meddelas undervisning om trafiklagstiftningen och trafiksäkerhetsarbetet. Målet för vidareutbildningen till maskinförare bör enligt kommitténs mening kunna preciseras på följande sätt. Den skall ge kunskaper i maskin- och materiellära, speciellt beträffande kraftöverföring, hydraulik och elsystem, förmåga att använda och vårda vanligen förekommande transportekipage, lastapparater och skogsvårdsaggregat, förmåga att kunna utföra mindre reparationer samt lokalisera och beskriva sådana fel, som måste avhjälpas på verkstad, förmåga att planera för virkestransport från en avgränsad drivningstrakt samt erforderliga kunskaper om arbetarskydd och trafiklagstiftning. Vidareutbildning till förman Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna skall enligt gällande författningar svara för utbildningen av förmän i skogsbruket. Sådan utbildning i skogsvårdsstyrelsernas regi h a r dock förekommit i endast relativt ringa omfattning. Orsakerna härtill är flera, dels

62 har styrelserna ansett att de begränsade utbildningsresurserna borde koncentreras på utbildningen av skogsarbetare och skogsbrukare emedan efterfrågan på utbildning för förmän varit ringa, dels har vissa större företag själva anordnat kurser för utbildning av förmän och dels slutligen h a r vissa företrädare för skogsbruket varit tveksamma om behovet av förmän. De förmanskurser, som anordnats av skogsvårdsstyrelser, har haft karaktär av försöksverksamhet. I princip har fordrats att deltagarna i förmanskurserna skall ha genomgått årskurs 1 vid skogsbruksskola men eftersom antalet sökande med denna utbildning varit mycket ringa h a r detta principiella krav i regel fått ersättas med krav på god praktisk erfarenhet av skogsarbete. Begreppet förman inom skogsbruket är inte enhetligt. Till förmanskåren räknas såväl personer med enbart arbetsledande uppgifter som lagbasar, vilka själva deltar i lagets arbete. Vissa förmän arbetar huvudsakligen inom skogsvården och andra inom drivningsverksamheten, medan en tredje grupp användes för mera allsidig verksamhet. Hur förmännens anställning och verksamhet kommer att bli framdeles är svårt att bedöma. Olika meningar gör sig gällande inom skogsbruket om såväl behovet av förmän som de yrkeskrav de bör uppfylla. Enligt en av skogsstyrelsen 1959 företagen undersökning av behovet av förmansutbildning framgick att vissa representanter för storskogsbruket ansåg att man borde minska den särskilda, enbart arbetsledande förmanskåren och i stället så långt möjligt fördela de hithörande arbetsuppgifterna mellan skogsskoleutbildad personal och skogsarbetare. Vissa uppgifter ansågs böra uppdras åt lagbasar. Den övervägande delen av arbetsgivarna avsåg dock att även i framtiden använda

förmän med arbetsledande funktioner och räknade även med ökning av denna kategori. Särskilt skogsägareföreningarna förutsåg en klar ökning av sin anställda förmanskår. Under den tid som förflutit sedan denna undersökning verkställdes torde bilden ha klarnat i så måtto att man kan utgå från, att en förmanskår kommer att finnas kvar inom skogsbruket. Däremot råder väl fortfarande en viss osäkerhet om dess ställning och arbetsuppgifter. Behovet av förmän är avhängigt av flera faktorer, bevakningarnas storlek, skogsarbetets organisation, den enskilde skogsarbetarens och skogsbrukarens yrkeskunnighet samt även förmännens egen utbildning. Erhåller dessa en effektiv utbildning kan förmansgruppen bli så användbar, att arbetsgivarna finner det lämpligt att ge dem mera kvalificerade arbetsuppgifter. Flertalet nu verksamma förmän h a r av skilda skäl inte erhållit grundläggande utbildning för skogsarbete. Detta har uppvägts av den stora praktiska erfarenhet de flesta förmän h a r av sådant arbete. För framtiden måste man emellertid räkna med att kraven på förmännen kommer att bli så pass stora, att det inte räcker enbart med den erfarenhet som förvärvas genom arbetet i skogen, utan teoretisk och praktisk skolning för yrket torde bli erforderlig. Blivande förmän måste genomgå första årskursen vid skogsbruksskola och därefter vidareutbildning för arbetsledande befattning. Vidareutbildningen bör bli enhetlig för samtliga elever. Det är enligt kommitténs mening inte rationellt att inrätta olika kurser för förmän med uteslutande arbetsledande funktioner och för arbetande lagbasar. Det allmänna målet för förmansutbildningen bör sättas så, att de utbildade skall äga erforderliga kunskaper

63 och färdigheter för att kunna arbeta som arbetsledande biträden till skogsskoleutbildad personal. De utbildade skall efter genomgången kurs kunna utföra och leda arbeten i avverkning och transport, beståndsanläggning och beståndsvård samt övriga mera allmänt förekommande arbeten, vara väl insatta i skötseln av för ifråga-

Mål för utbildningen Kartläggning av de skogsskoleutbildades nuvarande arbetsuppgifter Någon undersökning av de arbetsuppgifter skogsskoleutbildad personal utför, som spänner över hela skogsbruket med dess olika arbetsgivarkategorier, har såvitt kommittén känner till ej tidigare utförts. Däremot har ett p a r undersökningar rörande vissa arbetsgivarekategorier verkställts. Inom domänverket slutfördes under år 1962 en utredning av arbetsfördelningen inom reviret, varvid de skogsskoleutbildades arbetsuppgifter inom verket penetrerades med hänsyn till gränsdragningen mot andra personalkategorier. I skogshögskolans regi genomfördes under åren 1962 och 1963 en studie av bevakningsskogvaktarnas arbetsuppgifter inom ett antal bolagsförvaltningar och statliga revir i Mellan-Sverige. Undersökningen företogs i form av en frekvensstudie. Då någon allsidig, samtliga arbetsgivarekategorier berörande kartläggning av den skogsskoleutbildade personalens arbete inte företagits, beslöt kommittén efter samråd med företrädare för de fem största arbetsgivaregrupperna, nämligen domänverket, skogsvårdsstyrelserna, skogsägareföreningarna, gods och allmänningar samt bolag, jämte de skogsskoleutbildades personalorganisationer, skogsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen att i samarbete med skogs-

varande arbeten nödvändiga redskap och maskiner, äga goda kunskaper i skogsbrukets arbetarskydd, kunna göra kostnadskalkyler och -jämförelser för arbeten och åtgärder samt äga god kännedom om skogsbruket som näringsgren och aktuella utvecklingstendenser inom detsamma.

vid

skogsskolorna

styrelsen genomföra den inledningsvis i detta kapitel omnämnda enkäten hos skogsskoleutbildad personal och skogsförvaltare. I enkätformulären hade angivits 140 arbetsområden för de skogsskoleutbildade, vilka områden sammanfördes under 28 huvudrubriker. De i enkäten deltagande skogsskoleutbildade fick enligt en skattningsskala besvara frågan i vilken omfattning de tidsmässigt var sysselsatta med olika uppgifter inom respektive arbetsområde. Bearbetningen av enkätmaterialet visar, att arbetsuppgifterna inom fem huvudområden enligt de intervjuades mening har relativt stor omfattning. Dessa områden är Beståndsvård, Drivningsplanering, Års- och säsongplanering, Avverkning och Beståndsanläggning. De därnäst mest omfattande arbetsuppgifterna förekommer inom följande huvudområden, nämligen Virkesfrågor, Terrängtransport, Arbetarskydd, Personalfrågor, Allmänna arbetskraftsfrågor, Administrativ verksamhet, Vägbyggnad och Skogsvärdering. Arbetsuppgifterna i de resterande områdena hade tidsmässigt en mycket blygsam omfattning. Dessa områden var följande: Allmän rådgivning och upplysning, Yrkesutbildning, Statsbidrag, Lagfrågor, Allmän driftsplanering, Skogsbruksplanläggning, Vägnätsplane-

64 ring, Frö- och plantförsörjning, Markförbättring, Fjärrtransport, Fastighetsfrågor, Värdering av upphugget virke, Köp och försäljning av skog, Fordons-, maskin- och redskapsfrågor samt övriga arbetsuppgifter. Det är skäl att lägga märke till att omfattningen av arbetsuppgifterna mättes i den tid vederbörande använt för uppgiften, det var alltså fråga om en kvantitativ bedömning. De fordringar, som arbetsuppgifterna i kvalitativt hänseende ställde, gav enkätmaterialet inte möjlighet att uppskatta. En arbetsuppgift, som för sitt utförande tar relativt kort tid i anspråk, kan således i andra hänseenden vara krävande. Arbetsuppgifter av sistnämnda art kan mycket väl ha stor och till och med avgörande betydelse för hela den verksamhet en skogsskoleutbildad har att utöva i sin tjänst. Omfattningen av arbetsuppgifter inom skilda arbetsområden varierar givetvis med hänsyn till arbetsgivarekategori. Skogsskoleutbildade anställda inom domänverket, bolag samt gods och allmänningar redovisar i stort sett samma arbetsuppgifter. Anställda inom skogsägareföreningar och framförallt inom skogsvårdsstyrelserna skiljer sig något från den förstnämnda gruppen och har inbördes att uppvisa arbetsuppgifter med besläktade drag. Med hänsyn till skogsvårdsstyrelsernas ställning som tillsynsmyndigheter för skogsvårdslagstiftningen och som serviceorgan för skogsbruket är det naturligt att den hos styrelserna anställda skogsskoleutbildade personalen i högre grad än sina kolleger hos andra arbetsgivarekategorier blir sysselsatta med lagfrågor, statsbidragsfrågor, administrativ verksamhet överhuvudtaget samt yrkesutbildning, allmän rådgivning och upplysning. På det sistnämnda området utövar också de inom skogsägareföreningarna an-

ställda stor aktivitet. Karakteristiskt för dessa är vidare att frågor om skogsvärdering, värdering av upphugget virke samt allmän driftsplanering förekommer i större omfattning i deras tjänsteutövning än i andra gruppers. Arbete med driftsplanering synes förekomma i ganska stor utsträckning också hos skogsvårdsstyrelsepersonalen. Genomgående är det dock mera som enar än som skiljer de olika arbetsgivarekategorierna. Svarsmaterialet h a r också delats upp på fem olika geografiska regioner. Man finner då, att endast obetydliga skillnader ifråga om arbetsuppgifternas omfattning föreligger mellan olika delar av landet. Prognos rörande väntade förändringar av arbetsuppgifterna Frågor rörande väntade förändringar av arbetsuppgifterna för de skogsskoleutbildade ställdes såväl till dessa som till skogsförvaltarna i enkäten. De intervjuade fick bedöma både kvantitativa och kvalitativa ändringar, som kan tänkas inträda under den närmaste tioårsperioden. Svaren angavs enligt en fem-gradig skattningsskala, vars mittvärde (3) betydde status quo, d.v.s. oförändrad omfattning respektive oförändrad svårighetsgrad. Svaren visar att de skogsskoleutbildade och skogsförvaltarna bedömt förändringarna något olika men att det dock råder en förvånansvärt stor överensstämmelse mellan de båda gruppernas bedömningar. Jämför man svaren från olika arbetsgivarekategorier finner man inte samma höga grad av samstämmighet, här skiljer sig bedömningarna beroende på till vilken arbetsgivarekategori vederbörande hör. Mellan de bägge grupperna — förvaltare och skogsskoleutbildade — inom samma arbetsgivarekategori är dock i enlighet med vad nyss sagts överensstämmelsen relativt god. Skiljaktighe-

65 terna mellan olika arbetsgivarekategorier är trots allt inte alltför starkt framträdande, de gemensamma dragen i bedömningarna överväger. Man kan fördenskull med någon pressning av enkätmaterialet säga, att detta ger en totalbild av de väntade förändringarna, inom vilken olika arbetsgivarekategorier uppvisar vissa särdrag. Samtliga kategorier är ense om att planeringsuppgifter för framtiden blir både utökade och alltmera krävande att genomföra. Detta gäller särskilt Allmän driftsplanering, Skogsbruksplanering, Drivningsplanläggning inklusive frågor rörande terrängtransporterna samt Årsoch säsongplanering. Prognosen skulle alltså innebära, att planeringsuppgifterna blir de som kommer att undergå de största förändringarna. Därnäst kommer enligt de gemensamma dragen i bedömningarna utbildnings- och informationsfrågor (Allmän rådgivning och upplysning samt Yrkesutbildning). Dessa arbetsuppgifter bedöms också komma att öka både kvantitativt och kvalitativt. Detsamma är fallet med arbetskraftsoch arbetarskyddsfrågor, ehuru i något lägre grad. Av de olika arbetsgivarekategorierna överensstämmer domänverket och bolagen ganska väl med den totalbild, som härovan tecknats. Gruppen gods och allmänningar ansluter sig också till denna med det undantaget att man inom denna grupp anser, att skogsbruksplänläggningen kommer att minska både i omfattning och svårighetsgrad. Mest skiljaktiga från de gemensamma dragen i prognoserna är bedömningarna inom skogsvårdsstyrelserna och skogsägareföreningarna. Inom båda grupperna förutser man en ganska kraftig utökning av arbetsuppgifterna överhuvudtaget, d.v.s. en stark kvantitativ ökning av verksamheten. Starkast skulle denna ökning göra sig gällande 5—7633 65

ifråga om rådgivnings- och upplysningsverksamheten. Denna skulle inte endast öka i omfattning utan också komma att ställa mycket större krav på personalen i kvalitativt hänseende än vad som är fallet under nuvarande förhållanden. Rådgivningen och upplysningen bedöms komma att bli mera kvalificerad för framtiden. Prognosen för arbetsområden, som bedömts bli oförändrade eller komma att minska i omfattning, respektive bli enklare att utföra, är inte lika enhetlig som för de områden, som ansetts komma att öka både i omfattning och svårighet. Inom storskogsbruket, d.v.s. bolagen och domänverket, anser man att befattningen med personalfrågor och med virkesfrågor kommer att minska i omfattning och bli enklare att utföra. Anställda inom gods och allmänningar ansluter sig inte till denna bedömning utan anser att för denna grupp kommer de nämnda arbetsområdena att bli ungefär oförändrade. Däremot bedöms sådana arbetsuppgifter som värdering av upphugget virke samt köp och försäljning komma att minska i omfattning. Skogsvårdsstyrelserna avviker inte nämnvärt från domänverkets och bolagens bedömningar. Ett undantag utgör virkesfrågorna, där skogsvårdskonsulenternas arbete bedöms komma att öka inte oväsentligt. Inom skogsägareföreningarna däremot har man helt andra värderingar av förändringarna i arbetsuppgifter för den skogsskoleutbildade personalen än inom de övriga arbetsgivarekategörierna. Man anser där, att både personalfrågorna och ärendena r ö r a n d e vir-> ket, dess värdering, köp och försäljning kommer att öka i omfattning. Starkaste ökningen förutser man ifråga om beståndsvården, röjning och gallring m.m. Någon förändring av den kvalitativa sidan av dessa arbetsområden synes man inte räkna med i allmänhet, endast

66 ifråga om skogsvärdering och beståndsvård anser man att arbetet blir mera Krävande, ehuru rätt obetydligt. Granskar man genomsnittsvärdena av intervjusvaren visar det sig, att dessa i relativt ringa grad avviker från mittvärdet, alltså status quo både ifråga om arbetsuppgifternas omfattning och deras svårighetsgrad. Endast i något enstaka fall går prognosen upp till nästa skalsteg (4) på den använda skattningsskalan och i några få fall underskrider den mittvärdet, d.v.s. 3. Bedömningarna av arbetsuppgifternas utveckling i såväl kvantitativt som kvalitativt avseende präglas i hög grad av den s.k. centralvärdestendensen. Den innebär, att de intervjupersoner, som är osäkra i sin bedömning, föredrar att markera mittvärdet, d.v.s. de finner det säkrast att i sina svar förutsätta att de framtida förändringarna blir mycket små. Huruvida grupperingen kring mittvärdet i ifrågavarande fall beror på osäkerhet i bedömningen eller är ett uttryck för de intervjuades övertygelse att förändringarna blir små är vanskligt att avgöra. Vid övervägandena rörande utformningen av skogsskoleutbildningen för framtiden måste man emellertid beakta att intervjusvaren kan vara missvisande. Yrkeskrav på skogsskoleutbildad personal enligt enkäten I den ovannämnda enkäten fick de intervjuade även ange vilka funktioner skogsskoleutbildad personal utövade inom vart och ett av de i enkätblanketten angivna arbetsområdena. Med funktioner förstods sådan verksamhet som instruktion, detaljplanering, förhandling, redovisning, kontroll, kontakter inom och utom företaget m.m. På grundval av en analys av de inkomna svaren rörande arbetsområdenas omfattning och svårighetsgrad samt om

funktionerna inom varje arbetsområde har en av skogsstyrelsen tillsatt arbetsgrupp sökt utforma de yrkeskrav, som bör ställas på de personer, som framdeles h a r genomgått skogsskola. Härvid har hänsyn också tagits till de prognoser rörande arbetsuppgifternas förändring under den närmaste tioårsperioden, som gjorts av deltagarna i enkäten. Arbetsgruppen har för varje arbetsområde sökt fastställa de yrkeskrav, som är gemensamma för alla skogsskoleutbildade, oberoende av hos vilken arbetsgivarekategori de är anställda, samt de delkrav, som framförts inom var och en av arbetsgivarekategorierna. Här nedan lämnas en översikt över de viktigaste yrkeskrav, som enligt resultatet av enkäten bör ställas på samtliga från en skogsskola utexaminerade personer. Administrativ verksamhet: Äga kännedom om bokföringsgrunder och redovisningsteknik, kunna avge skriftliga redovisningar, rapporter och yttranden, granska och attestera räkningar, inköpa materiel och inventera anförtrodd materiel, kunna leda eller själv utföra insamling av materiel för intern statistik samt redovisa det insamlade materialet i enkla sammanställningar. Allmän rådgivning och upplysning: Kunna planlägga och leda exkursioner och skogsdagar samt därunder ge information och råd i skogliga frågor. Yrkesutbildning: Kunna planlägga och meddela skoglig yrkesorientering, lämna råd i frågor r ö r a n d e skoglig yrkesutbildning samt aktivt medverka i rekrytering till sådan utbildning. Kunna handleda skogspraktikanter och ge dem råd om fortsatt praktik och utbildning. Allmän driftsplanering: Kunna avge yttrande och utföra enklare utredning eller planering i arronderingsfrågor.

67 Skogsbruksplanläggning: Kunna planlägga och utföra enklare avverkningsberäkning samt äga kännedom om upprättande av fullständig skogsbruksplan och kunna i begränsad omfattning utföra vissa arbetsmoment i en sådan plan. Års- och säsongplanering: Kunna planlägga och själv utföra eller leda inventering av åtgärder, som bör vidtas, planlägga och beräkna kostnader för genomförande av föreslagna åtgärder samt redovisa och registrera föreslagna eller genomförda åtgärder. Vägnätsplanering: Kunna utföra enklare planläggning och kalkylering rörande skogsbilvägar, äga kännedom om principerna för lokal vägnätsplanering och kunna utföra enklare planläggning samt äga kännedom om verksamheten i en vägsamfällighet och kunna som representant för sitt företag delta i samfällighetens arbete. Allmänna arbetskraftsfrågor: Kunna i samråd med överordnad planera arbetskraftens placering och sysselsättning samt avge yttrande rörande arbetskraftsbehov och tillgång på arbetskraft. Personalfrågor: Kunna i samråd med överordnad planlägga och ge förslag till anställning av tillfällig personal, utfärda eller lämna förslag till betyg åt underställd personal, kunna i samråd med överordnad informera och ge råd i personalvårdsfrågor. Arbetarskydd: Kunna informera om, leda förebyggande åtgärder mot skador och olycksfall i arbetet, vidta åtgärder vid inträffade olycksfall och skador samt utreda och avge r a p p o r t om händelseförloppet härvidlag. Markförbättring: Äga viss kännedom om p r i n c i p e r och metoder för gödsling av skogsmark. Frö- och plantförsörjning: Kunna planlägga och leda frö- och plantdistri-

bution samt känna till fröplantage- och plantskoleverksamhet. Beståndsanläggning: Kunna leda eller beordra, prissätta, bortsätta, uppräkna, avlöna, avsyna och redovisa beståndsanläggningsarbeten såsom hyggesrensning, markberedning, skogsodling och plantskogsröjning samt bekämpningsåtgärder såsom kemisk behandling av lövskog, gräsbekämpning m.m. Kunna planlägga och leda hyggesbränning samt antingen själv utföra eller planlägga och leda återväxtinventeringar. Beståndsvård: Kunna själv utföra eller planlägga, leda och redovisa stämplingsförrättningar i gallrings- och slutavverkningsbestånd samt leda, beordra, prissätta, bortsätta, uppräkna och avsyna ungskogsröjningar. Drivningsplanläggning: Kunna självständigt eller i samråd med överordnad planlägga, beräkna och föreslå lämpliga avverkningstrakter och avverkningsobjekt samt kunna utföra eller leda planläggning av skiften, drivningsvägar och avlägg inom avverkningstrakt samt därvid utarbeta erforderliga kostnadskalkyler. Avverkning: Kunna leda och tillse huggningsarbeten samt ge instruktioner om arbetenas utförande. Transportfrågor: Äga kännedom om principerna för virkestransport med vinsch samt någon kännedom om fjärrtransport av virke med traktorer och bilar, genom flottning samt med järnväg och fartyg. Skogsvärdering: Kunna utföra mätning och klassificering av avverkningsposter samt kubering av stämplingslängder. Virkesfrågor: Kunna planera, leda eller beordra, kontrollera och redovisa virkesmätning och virkesvårdande åtgärder, kunna utföra kubering och sortimentsutredning samt upprätta kalky-

08 ler rörande val av virkessortiment. Äga kännedom om grunderna för värdering av upphugget virke och om principerna för prissättning på skogsprodukter. Fordons-, maskin- och redskapsfrågor: Kunna lämna förslag och avge yttranden i frågor rörande anskaffning (inköp eller inlejning) av fordon, maskiner och redskap samt i samråd med överordnad och specialister planera underhåll och service för sysselsatta fordon och maskiner. Äga viss kunskap om hur driftskalkyler för maskiner upprättas. Vägbyggnadsfrågor: Kunna utföra enklare vägrekognoscering och vägstakning. Fastighetsfrågor: Kunna handlägga frågor rörande värdering av skada och intrång på fastigheter. Övriga arbetsuppgifter: Kunna informera om och leda naturvårdande åtgärder samt äga någon kännedom om handläggning av lantmäterifrågor. Den arbetsanalys och tolkning av enkätmaterialet som utförts visar, att de olika arbetsgivarekategorierna ställer speciella yrkeskrav på sin skogsskoleutbildade personal utöver de för all dylik personal gemensamma kraven. Det är i och för sig självklart att dylika särkrav framställes, arbetsuppgifter och allmän inriktning av verksamheten växlar inte bara olika arbetsgivarekategorier emellan utan också i viss omfattning mellan företag inom samma kategori. En arbetsgivarekategori, nämligen skogsvårdsstyrelserna, intar en särställning på grund av styrelsernas funktion som tillsynsmyndighet för skogsvårdslagarna och som allmänna skogliga serviceorgan. Skillnaderna i yrkeskrav framträder skarpast mellan å ena sidan storskogsbruket, d.v.s. domänverket, bolagen samt godsen och allmänningarna samt

å andra sidan skogsägareföreningarna och skogsvårdsstyrelserna. Anställda inom de båda senare arbetsgivarekategorierna har många arbetsuppgifter av likartad natur, den skillnad som finns beror givetvis på skogsvårdsstyrelsernas ställning som serviceorgan åt skogsnäringen i dess helhet. För skogsvårdsstyrelsernas personal viktiga arbetsområden är kontroll av skogsvårdslagens efterlevnad, särskilt i vad avser avverkningar och återväxtåtgärder, samt information och rådgivning åt skogsägare angående statsbidrag till olika skogliga arbeten såsom återväxtarbeten, röjningar, dikningar och vägbyggnader. Planläggning av beredskapsarbeten är också en betydelsefull uppgift för styrelsernas personal. Av denna fordras också att den i begränsad omfattning skall kunna medverka i den skogliga yrkesutbildningen. För skogsvårdsstyrelserna och skogsägareföreningarna gemensamma arbetsuppgifter föreligger på ett flertal områden, såsom allmän rådgivning och upplysning åt både enskilda skogsägare och organisationer samt planering för olika skogliga arbeten. Det senare gäller särskilt den allmänna driftsplaneringen, skogsbruksplanläggningen, vägnätsplanering och planering av drivningar. Båda dessa arbetsgivarekategoriers personal anses böra känna till principerna för skogsbeskattning samt kunna lämna skogsägarna hjälp och råd i deklarationsärenden. Av skogsägareföreningarnas personal krävs speciella kunskaper i ekonomiska frågor. Den bör i enlighet med syftet för dessa föreningars verksamhet kunna lämna skogsägarna r å d och hjälp rörande virkets aptering och vård samt val av virkessortiment, värdering av upphugget virke, köp och försäljning av skogsprodukter. Likaså bör skogsägarna från föreningarnas personal kunna erhålla service ifråga ö m a n -

69 skaffning av maskiner, redskap, fordon och rörande transporterna av virket. Från storskogsbrukets arbetsgivare föreligger knappast några yrkeskrav, som mera markant avviker från dem, som enligt den ovan lämnade redogörelsen bör kunna ställas på alla skogsskoleutbildade tjänstemän. Vad som särf skilt poängteras från storskogsbruket är de skogsskoleutbildades förmåga att i samråd med överordnad kunna planera, kalkylera och leda insats av arbetskraft och maskiner, samt ordnande av persontransporter och förläggningar. Men även det mindre skogsbrukets arbetsgivare understryker detta. Det finns fördenskull inga skäl att alltför starkt betona de skillnader i yrkeskrav mellan storskogsbrukets arbetsgivare och de båda övriga arbetsgivarekategorierna, som faktiskt föreligger. Dessa skillnader kräver knappast olika kunskapsmått utan snarare är det fråga om skillnader i tillämpning av kunskaperna.

Bedömning av de framtida yrkeskraven Syftet med enkäten var som tidigare sagts tvåfaldigt. Dels ville kommittén söka få en kartläggning till stånd av de arbetsuppgifter skogsskoleutbildad personal utför hos olika arbetsgivare och dels ville kommittén från skogsskoleutbildade tjänstemän och från förvaltare i skogsföretag erhålla bedömningar av hur arbetsuppgifterna kommer att förändras framdeles såväl ifråga om kvantitativ omfattning som ifråga om kvalitativa prestationer. Det förstnämnda syftet h a r blivit relativt väl tillgodosett, bearbetningen av enkätmaterialet har givit en god bild av den verksamhet skogsskoleutbildad personal utför hos skilda grupper av arbetsgivare. Det sistnämnda syftet, att erhålla prognoser över väntade förändringar av arbetsuppgifterna under de närmaste åren,

har uppnåtts i vida lägre grad, de intervjuades bedömningar av tänkbara förändringar ger intryck av osäkerhet. Detta är i och för sig ingenting förvånande, alla försök till prognoser, vad de än gäller, blir mer eller mindre sannolika antaganden. Man skulle möjligen ha kunnat tro, att skogsförvaltarna i sina bedömningar skulle skilja sig från de skogsskoleutbildade, eftersom de i regel torde ha bättre utblickar över sina egna företag och den allmänna utvecklingen inom skogsbruket än dessa senare, men några väsentliga skillnader i detta hänseende kan inte spåras. Båda kategorierna anser att förändringarna i arbetsuppgifterna inte blir särskilt stora (jämför med vad som tidigare sagts om centralvärdestendensen). De yrkeskrav, som här ovan refererats, hänför sig till nuvarande förhållanden ifråga om de skogsskoleutbildades arbetsuppgifter eller, för att uttrycka saken ännu mera exakt, till det år enkäten verkställdes, nämligen 1963. För kommittén har det gällt att söka nå fram till en bedömning av h u r dessa arbetsuppgifter kan väntas te sig om några år. Kommittén har inte gärna kunnat acceptera den uppfattningen', att förändringarna i arbetsuppgifter skulle bli så relativt föga genomgripande som prognoserna i enkätmaterialet pekar på. En återblick på utvecklingen av arbetsuppgifterna sedan något decennium tillbaka visar att mycket stora förändringar av dessa ägt rum. Skogsbruket befinner sig i en omställningsperiod, under vilken äldre mera hantverksmässiga metoder i skogsarbetet undan för undan ersattes av tekniskt mera avancerade metoder. Det är givetvis vanskligt att bedöma hur lång denna omställningsperiod kommer att bli och hur långt den tekniska utvecklingen inom skogsbruket kommer att föras under låt oss säga en tioårsperiod

70 framåt och vilka återverkningar på skogsbrukets ekonomi den kommer att få. Så mycket vågar man väl dock säga, att den tekniska och ekonomiska utvecklingen kommer att ge upphov till större förändringar av de skogsskoleutbildades arbetsområden och deras funktioner inom de skilda områdena än vad prognoserna från enkäten antyder. Redan nu kan man konstatera, att utvecklingen inom skogsbruket pekar mot en ökad specialisering av arbetsuppgifterna. Detta gäller också den personal, som har skogsskoleutbildnihg. Tendensen är likartad inom samtliga arbetsgivarekategorier men kanske starkast framträdande inom storskogsbruket, där specialiseringen drivits förhållandevis långt ifråga om skogsvård, drivningar, transporter, inköps- och försäljningsverksamhet m.m. Inom skogsvårdsstyrelsernas arbetsfält är specialiseringen framträdande ifråga om t.ex. vägbyggnad och andra tekniska arbetsuppgifter samt upplysning och yrkesutbildning. Man torde kunna förutsätta att verksamhetsområdet för skogsskoleutbildade personer kommer att bli mycket mera differentierat i framtiden än vad det hittills varit. Skogsskoleutbildade kommer inte endast att anställas i bevakningstjänster hos storskogsbruket, som skogsinspektorer hos skogsägareföreningarna och som skogsvårdskonsulenter hos skogsvårdsstyrelserna utan kommer också att placeras i stabstjänster med specialuppgifter inom centrala skogliga förvaltningar och distriktsförvaltningar liksom även inom branschorganisationer samt som yrkeslärare inom skogsbrukets yrkesskolor. Det är också tänkbart att personer med sådan utbildning i framtiden kan komma att erhålla tjänster inom naturvårdens arbetsfält. Arbetsuppgifterna för skogsskoleutbildade kommer att variera betydligt, beroende på var en person med

skogsskolekompetens kommer att anställas och hur arbetsgivarens företag är organiserat. De arbetsuppgifter han får att utföra blir beroende av h u r företagets personaluppsättning i övrigt ser ut, vilken utbildning och vilka funktioner de befattningshavare har, med vilka den skogsskoleutbildade närmast h a r att samarbeta. Den fortgående specialiseringen av arbetsuppgifterna torde sannolikt leda till att dessa blir mera koncentrerade för den enskilda befattningshavaren. Det förefaller fördenskull inte särskilt fruktbärande att diskutera, om de skogsskoleutbildades arbetsuppgifter kommer att förändras i omfattning, d.v.s. i kvantitativt hänseende. En jämförelse mellan nuet och framtiden i detta hänseende kommer att halta just på grund av tendensen till specialisering av arbetsuppgifterna. Specialiseringen och koncentrationen av dessa jämte »industrialiseringen» av skogsbruket kommer ined all sannolikhet att medföra att de kvalitativa yrkeskraven på de skogsskoleutbildade kommer att skärpas. Enligt kommitténs mening är det inte möjligt att ge skogsskoleutbildningen ett sådant innehåll, att den skulle kvalificera för alla de befattningar som kan komma att stå öppna för dem som genomgått denna utbildning. Den måste i så fall uppdelas på så många olika linjer, att den varken organisatoriskt eller innehållsmässigt skulle kunna genomföras. Målet för skogsskoleutbildningen måste i stället avgränsas, så att eleverna erhåller en gemensam fond av kunskaper, som är nödvändiga för dem att tillägna sig, oberoende av vilka befattningar de senare kommer att erhålla. I denna kunskapsfond bör ingå skogliga ämneskunskaper, samt kunskaper om personalledning och om administrativa göromål av skilda slag. På den grund som lagts vid skogsskolan får vederbö-

71 rande arbetsgivare sedan genom intern utbildning eller orientering om arbetsuppgifterna svara för att de nyrekryterade skolas för de funktioner de skall utöva. Vid utformningen av grundutbildningen bör god vägledning erhållas av de yrkeskrav, som framkommit genom enkäten, med beaktande av att de kvalitativa kraven på de skogsskoleutbildade i vissa avseenden kommer att skärpas framdeles. Precisering av målet för skogsskoleutbildningen Utbildningen vid skogsskolorna bör en-

ligt kommitténs mening syfta till att meddela sådana kunskaper och färdigheter i skogliga ämnen, personalledning och administrativa göromål att de utbildade efter introduktion i respektive arbetsgivares verksamhetsfält kan planera och leda allmänt förekommande arbeten i beståndsanläggning, beståndsvård och drivning (avverkning och transport) samt efter kompletterande utbildning kunna utföra speciella arbetsuppgifter inom arbetsområden, där kunskaper och färdigheter av ovan angiven karaktär är av väsentlig betydelse.

KAPITEL 6

Utbildningsgången för den skogliga yrkesutbildningen fnti;

Alternativ

för utbildningsgången

Kommittén! har enligt s i n * direktiv erhållit i uppdrag att utarbeta förslag till en rationellt utformad utbildningsgång för den skogliga yrkesutbildningen. Utgångspunkten för en sådan utbildningsgång borde enligt direktiven vara grundskolan. De olika alternativ för utbildningsgången kommittén i det följande diskuterar bygger också samtliga på denna. I propositionen nr 115 till 1962 års riksdag angående vissa frågor rörande yrkesutbildningen på skogsbrukets område skisserades en utbildningsgång, som var så utformad att genomgång av ett stadium av utbildningen automatiskt skulle berättiga till inträde i närmast högre stadium. Det första ledet i utbildningsgången skulle vara årskurs 1 i skogsbruksskola, med vilken linje 9skog i grundskolan skulle jämställas. Detta första led skulle betraktas som grundläggande yrkeskurs. Därefter skulle följa ett andra led, som närmast skulle anknyta till den nuvarande årskurs 2 vid skogsbruksskola. I detta utbildningsled skulle ingå dels en allmän linje och dels specialinriktade linjer för maskinteknik, skogshushållning m.m. Den som genomgått den allmänna linjen skulle vinna inträde direkt i det tredje utbildningsledet, vilket skulle motsvara den nuvarande utbildningen vid skogsskola. Ett sista led skulle bli utbildningen vid skogsmästarskolan, till vilken elever, som genomgått tredje utbildningsledet, utan särskild prövning skulle kunna an-

,

tagas som elever. Utbildningsgången blev enligt denna skiss en sammanhängande kedja från grundskolan till skogsmästarskolan. Vid sidan av den ordinarie utbildningsgången förutsattes särskilda utbildningskurser för förmän, varigenom dessa skulle kunna erhålla skogsskolekompetens och ges möjlighet att söka inträde i skogsmästarskolan. Utbildningsgången kan teoretiskt sett varieras på många olika sätt, men de praktiska möjligheterna att genomföra utbildningen sätter en gräns för antalet alternativ. Kommittén har under sina överväganden förutom det i propositionen 1962:115 skisserade alternativet diskuterat olika alternativa lösningar av problemet om utbildningsgång. Samtliga dessa alternativ förutsätter, att första årskursen vid skogsbruksskola skall utgöra grundläggande yrkesutbildning för skogligt yrkesarbete. All efterföljande utbildning bygger således på denna. Ifråga om den fortsatta utbildningsgången skiljer sig alternativen från varandra. Medan det i propositionen 1962:115 skisserade förslaget utgår från att skogsskoleutbildningen skall bygga på årskurs 2 i skogsbruksskola utgår de av kommittén övervägda alternativen från att skogsskoleutbildningen skall bli fristående från andra ledet i skogsbruksskoleutbildningen. Samtliga dessa alternativ förutsätter en skogsskoleutbildning, byggd på första årskursen i skogsbruksskola som grundval.

73 Enligt ett alternativ inrättas en 2-årig sammanhängande skogsbruksskola. Efter första årskursen delas andra årskursen upp på dels en driftsekonomisk och dels en teknisk linje. Dert driftsekonomiska linjen blir avsedd för utbildning av företagare inom det mindre skogsbruket. På den tekniska linjen skulle ges utbildning för specialarbetare <mäskinförare> och för förmän inom skogsbruket. Eventuellt skulle en särskild linje för förmän kunna inrättas Under andra årskursen, som därigenom skulle, bli differentierad på tre linjer. Enligt ett andra alternativ följer efter årskurs 1 ett ändra led i skogsbruksskolan som förutsattes komma att" bestå av specialkurser med kortare räckvidd än ett helt läsårs. Dessa kurser behöver inte heller genomgås i omedelbar anslutning till årskurs 1. Termen »årskurs 2» förutsattes i enlighet härmed utbytt mot »vidareutbildning». Detta alternativ innebär en utbildning, som visserligen kan tä nära två år i anspråk men som dock inte utgöres av en 2-årig sammanhängande skögsbruksskola. Vidareutbildningen enligt detta alternativ kan delas Upp på olika linjer liksom den 2åriga skogsbruksskolan enligt det förstnämnda alternativet. Specialkurserna skulle avse utbildning till företagare, maskinförare och förmän. Skogsskoleutbildningen avses enligt båda alternativen bli antingen gemensam för samtliga elever eller också uppdelad på linjer under den sista årskursen, t.ex. en linje för utbildning för bevakningstjänster och en linje för utbildning för konsulenttjänster och specialtjänster. Den nuvarande kompletteringskursen för inträde i skogsskola blir enligt samtliga alternativ avskaffad. Samtliga alternativ utgår från den förutsättningen att skogsmästarskolan blir det sista ledet i utbildningsgången. Den. sonx genomgått skogsskola skall

alltså utan särskild prövning kunna vinna inträde i skogsmästarskolan. Vidare förutsattes att personer, som genomgått viss utbildning, gymnasium, lantbruksinstitut m.m., skall, liksom nu är fallet, kunna vinna inträde i skogsmästarskolan efter skoglig praktik och genomgång av preparandkurs. Fördelar och nackdelar hos olika alternativ Det har redan av den föregående framställningen i kapitel 4 och 5 framgått att stora : och betydande fördelar kan vinnas, om Utbildningen i första årskursen i skogsbruksskola blir grundval för den skogliga yrkesutbildningen i dess helhet. Utgångspunkten för utbildningsgången bör således vara given, årskurs 1 1 skögsbruksskola. Vid övervägandena om rhur en utbildningsgång på ett rationellt sätt skall kunna byggas upp på den givna grundvalen är det främst två med varandra sammanhängande problem, som inställer sig. Det ena problemet är hur det led i utbildningen, som följer närmast efter årskurs 1, skall utformas och det andra problemet är, om den utbildning, som skall motsvara den nuvarande skogsskoleutbildningen, skall D ygga p å årskurs 1 eller på det efterföljande ledet, som h ä r må kallas årskurs 2. Problemställningarna kan också formuleras så; är det rationellt att inrätta en 2-årig sammanhängande skogsbruksskoleutbildning och är det rationellt att bygga skogsskoleutbildningen på denna utbildning. Det i propositionen nr 1962: 115 skisserade alternativet förutsätter en 2-årig skogsbruksskola och en på denna byggande 1-årig skogsskoleutbildning, varefter som sista led i utbildningen följer skogsmästarskolan. Fördelen med en sådan utbildningsgång är att de olika leden i utbildningen bildar ett fast sammanhängande system. Genomgång

74 av ett led skulle berättiga till inträde i närmast efterföljande led utan att den sökande behöver undergå särskild prövning. Organisatoriskt måste en sådan utbildningsgång bedömas som rationell. Ser man till de mål, som bör uppställas för utbildningen i varje särskilt led och till yrkeskraven för olika i skogligt arbete verksamma personkategorier, kommer problemet i en annan belysning. Kommittén har i föregående kapitel diskuterat yrkeskrav i skogsbruket och mål för den skogliga yrkesutbildningen och därvid uttalat sig för, att skogsbruksskolorna liksom hittills skall utbilda skogsbrukare, skogsarbetare och förmän. Den som genomgått den grundläggande första årskursen skall kunna finna försörjning i skogsarbete och den som vill erhålla fortsatt utbildning för verksamhet som företagare, som maskinförare eller som förman får genomgå ett andra led i utbildningen vid skogsbruksskolan. Kommittén h a r funnit att denna fortsatta specialiserade utbildning bör meddelas vid kurser, som inriktas på varje yrkeskategoris särskilda behov av kunskaper och färdigheter. Kursernas längd bör anpassas efter utvecklingens krav och inte låsas fast vid ett helt läsår. F r å n dessa synpunkter blir inrättandet av en 2-årig sammanhängande skogsbruksskola en nackdel. Bygger man upp utbildningsgången i överensstämmelse med det nämnda alternativet kan den således med hänsyn till målen för vidareutbildningen i skogsbruksskolorna inte anses som rationell. Tiden för denna vidareutbildning skulle bli längre än vad uppnåendet av målen fordrar. Återstår frågan om det är till fördel eller nackdel för den som vill erhålla skogsskolekompetens att första ledet i skogsskoleutbildningen sammanfaller med andra ledet i skogsbruksskoleutbildningen. De elever som avser att

ägna sig åt verksamhet, för vilken genomgång av skogsskola ger kompetens, behöver givetvis en fond av grundläggande skogliga kunskaper. Dessa kunskaper kan de erhålla i skogsbruksskolans första årskurs. För deras fortsatta utbildning är däremot undervisningen i skogsbruksskolans andra led inte lämpad. Den är anpassad för yrkesverksamhet, som den skogsskoleutbildade ej avser att ägna sig åt. Om a n d r a ledet i skogsbruksskoleutbildningen och första ledet i skogsskoleutbildningen skall sammanfalla blir det nödvändigt att inrätta en särskild linje i skogsbruksskolans andra årskurs för den som avser att gå vidare till det andra och sista ledet i skogsskoleutbildningen. I det h ä r avsedda alternativet förutsattes också inrättande av en allmän linje i skogsbruksskolans andra årskurs. Avgång från en dylik allmän linje skulle emellertid knappast kunna kvalificera för något speciellt slags yrkesarbete på det skogliga området, varför det skulle bli svårt att ge utbildningen på linjen ifråga ett innehåll, som uppleves som meningsfullt av eleverna. Skall denna utbildning bli meningsfull blir det nödvändigt att utforma den som en del av skogsskoleutbildningen. I så fall är det till nackdel att förlägga densamma till skogsbruksskola men väl en fördel att förlägga den till skogsskola och integrera densamma med andra ledet i skogsskoleutbildningen till en helhetsutbildning för vinnande av skogsskolekompetens. En utbildningsgång, i vilken det ena ledet automatiskt följes av det andra, synes således i h ä r förevarande avseende ha övervägande nackdelar. För att utbildningsgången skall förtjäna beteckningen rationell måste utbildningen inom de olika leden anpassas efter de krav, som i yrkeslivet ställes på dem som genomgått respektive

75 led. Detta betyder att varje led bör vara ett avslutat helt, som kvalificerar för visst slag av yrkesarbete. Men genomgång av utbildningen i ett visst led kan också utgöra grund för utbildning i nästa led, om en sådan anordning tjänar näringslivets intressen och elevernas önskemål. Av dessa skäl anser sig kommittén inte kunna förorda en utbildningsgång inom den skogliga yrkesutbildningen med den principiella uppläggning som skisserats i propositionen nr 115. Utbildningsgången bör i enlighet med vad ovan sagts utformas så, att elever, som genomgått visst led i utbildningen vid skogsbrukets yrkessko-

Kommitténs

lor, blir kvalificerade för yrkesverksamhet av viss angiven art. Därjämte bör utbildningen i ledet ifråga berättiga till inträde i närmast efterföljande led under förutsättning att utbildningen i detta led som grundval kräver sådana kunskaper och färdigheter som inhämtats under utbildningen i det föregående ledet. Vidare måste den fordran ställas på utbildningsgången, att utbildningen i varje led inte kommer att ta längre tid än som är nödvändig för att eleverna med en effektivt upplagd och genomförd undervisning kan förvärva ett för deras blivande yrkesverksamhet erforderligt kunskapsstoff.

förslag till

T överensstämmelse med de ståndpunkter kommittén i föregående kapitel intagit ifråga om utbildningsmålen för olika yrkesgrupper bör genomgång av grundutbildningen kvalificera för yrkesverksamhet som skogsarbetare och ge blivande företagare inom det mindre skogsbruket erforderligt arbetstekniskt kunnande. Grundutbildningen skall vidare utgöra grundval, dels för vidareutbildning av företagare, maskinförare och förmän och dels för utbildningen vid skogsskolorna. Grundutbildningen bör ta ett läsår i anspråk. Andra ledet i utbildningen vid skogsbruksskolorna blir den ovannämnda vidareutbildningen till företagare, maskinförare och förmän. Den bör kunna genomföras under en tid av högst 20 veckor. Möjlighet bör finnas att dela upp denna vidareutbildning på flera kurser. Utbildningen vid skogsskolorna skall kvalificera för yrkesverksamhet i arbetsledande funktioner eller, efter kompletterande utbildning, för specialuppgifter hos myndigheter, organisationer, bolag m.fl. arbetsgivare. Denna utbildning bygger direkt

utbildningsgång

på grundkursen vid skogsbruksskola men blir sedan helt fristående från skogsbruksskolornas undervisning. För inträde bör utöver genomgång av grundkursen krävas minst sex månaders obligatorisk praktik i skogsarbete. Skogsskoleutbildningen bör enligt kommitténs mening kunna genomföras på tre eller fyra terminer. Den blir gemensam för samtliga elever, linjedelning bör inte förekomma. Genomgång av skogsskola bör berättiga till inträde i skogsmästarskolan. Liksom för närvarande är fallet bör även framdeles möjlighet till inträde i skogsmästarskolan stå öppen för personer med viss annan utbildning än skoglig, förutsatt att de genomgår skoglig praktik och p r e p a r a n d k u r s för inträde. Vid sidan av den ordinarie utbildningsgången bör anordnas kortare grundläggande utbildningskurser för skogsbrukare och skogsarbetare, som inte haft möjlighet att genomgå grundutbildning vid skogsbruksskola. Kommittén föreslår också, likaså vid sidan av den ordinarie utbildningsgången,

76 FÖRSLAG TILL UTBILDNINGSGÅNG SKOGSMÄSTARSKOLA ( 3 terminer )

PREPARANDKURS ( 1 termin ) SKOGSSKOLA (3 eller A terminer)

Praktik

Företagare

Maskinförare

Vidareutbildning < 1 termin SKOGSBRUKSSKOLA

SKOGSBRUKSSKOLA Grundutbildning-2 terminer

FACKSKOLA

FOLKHÖGSKOLA

G

R

U

N

D

försök med integrerad utbildning i både jordbruk och skogsbruk, avsedd för yrkesutövare i kombinerade jord-,, och skogsbruksföretag. . > •. ii-v;.; Fortbildning bpr anordnas för samt-

S

K

O

L

A

liga yrkeskategorier verksamma inom skogsnäringen. Kommitténs förslag till utbildningsgång ,är schematiskt framställd i ovanstående diagram.

77 Grundutbildning Frågan om jämställighet mellan linje 9skog i grundskolan och årskurs 1 i skogsbruksskola Någon förberedande yrkesutbildning för begränsade områden skall inte äga rum inom grundskolan. Ett undantag härifrån utgör linjen 9skog i grundskolans sista årskurs. På denna linje skall utbildning ske för arbete inom skogsbruket. I propositionen 1962:115 uttalade chefen för jordbruksdepartementet att linje 9skog i stort sett bör jämställas med årskurs 1 vid skogsbruksskola, ehuru tiden för skogsbruksundervisningen blir betydligt kortare inom den förstnämnda. Linje 9skog borde liksom årskurs 1 utgöra första ledet i den skogliga utbildningsgången. Beslutet om införande av linje 9skog i grundskolan motiverades främst med önskvärdheten av att hålla kvar de utpräglade skogsbygdernas manliga ungdom inom skogsbruket. I kommuner, där skogsbruket är den dominerande näringen, skulle en av de praktiska linjerna i årskurs 9 i grundskolan kunna få utbytas mot linje 9skog. 1957 års skolberedning hade dock understrukit att den förberedande yrkesutbildningen för skogsbruk på denna linje borde utformas som en så vid grundutbildning att eleverna efter genomgång av denna fortfarande hade goda möjligheter till frihet vid val av yrke. Linje 9skog har hittills införts endast i några få kommuner i Norrland och Svealand. Med det allt större intresse för utbildning, som utmärker dagens ungdom och med de allt flera utbildningsvägar som öppnar sig efter grundskolan, är det långt ifrån givet, att majoriteten av pojkarna i de rena skogskommunerna väljer skogsyrket. Linje 9skogs betydelse för rekryteringen till skogsbruket torde sålunda inte böra övervärderas. Den på-

gående rationaliseringen och mekaniseringen inom skogsbruket kommer att minska behovet av arbetskraft inom detta men samtidigt kommer med all säkerhet fordringarna på yrkeskunnighet att väsentligt skärpas. Pojkarna i 15-årsåldern torde varken i fysiskt eller psykiskt avseende vara tillräckligt mogna för att genomgå skolmässig grundutbildning för ett yrke. Det stora flertalet ungdomar är inte heller färdiga med sitt definitiva yrkesval vid övergången från årskurs 8 till årskurs 9 i grundskolan, d.v.s. vid 15 års ålder. Det finns en tydlig tendens som pekar på att linjeuppdelningen i årskurs 9 kan komma att slopas och att denna avgångskurs således i framtiden kan bli sammanhållen. Grundkursen i skogsbruksskola skall enligt kommitténs förslag utgöra grundval för vidareutbildning av olika yrkesgrupper. De kvalitativa fordringarna på utbildningen i denna årskurs måste bli relativt höga och kräva så lång undervisningstid att linje 9skog inte kommer att bli tillräcklig. Av detta skäl anser kommittén att linje 9skog inte längre kan eller bör jämställas med första årskursen i skogsbruksskola. Man bör enligt kommitténs mening överväga, om inte linje 9skog bör slopas, allrahelst som den endast införts i några få kommuner. Däremot bör i enlighet med gällande bestämmelser i skolstadgan klart yrkesbestämd elev efter särskilt tillstånd medges rätt att fullgöra nionde året av sin skolplikt i skogsbruksskola. Detta kan dock förväntas ske endast i undantagsfall. Grundutbildningen, d.v.s. första ledet i utbildningsgången inom den skogliga yrkesutbildningen, skall vara identisk med skogsbruksskolans första årskurs. Detta får inte utesluta att dispens för tillträde till vidareut-

78 bildning må meddelas dem, som på andra vägar förvärvat kunskaper och färdigheter fullt ut likvärdiga med dem, som grundutbildningen är avsedd att ge. Inträdeskraven till grundutbildningen Teoretiska förkunskaper Då utbildningsgången bygger på grundskolan blir kravet på teoretiska förkunskaper liktydigt med det kunskapsmått som inhämtas i den obligatoriska skolan. Inträde i grundkursen bör medges oberoende av vilken linje den inträdessökande genomgått under grundskolans nionde och sista årskurs. Självfallet bör inträdessökande med högre teoretisk utbildning — folkhögskola, fackskola, gymnasium — mottagas som elever i grundutbildningen vid skogsbruksskola. Praktiska förkunskaper I grundskolan är praktisk yrkesorientering obligatorisk i åttonde årskursen. Kommittén har diskuterat huruvida sökande till grundkursen bör ha erhållit praktisk orientering i skogsbruk eller förvärvat någon praktisk erfarenhet av skogsbruk på annat sätt, men kommit till den uppfattningen att krav på praktiska förkunskaper inte bör uppställas. Inträdesålder Ifråga om tidpunkten för påbörjande av yrkesutbildning har under senare år två motsatta tendenser gjort sig gällande. Å ena sidan har det ansetts önskvärt att grundläggande yrkesutbildning påbörjas i omedelbar anslutning till den obligatoriska skolan, emedan ett uppskov lätt kan leda till, att många ungdomar inte skaffar sig yrkesutbildning. Å andra sidan vill ett växande antal ungdomar fortsätta sin allmänteoretiska utbildning i skolformer ovanför den obligatoriska skolan. Motiven härför kan vara såväl osäkerhet om vilket yrke vederbörande elev bör välja som önskan att förbättra den teoretiska grundvalen

för den kommande yrkesutbildningen. Dessutom synes den sociala undervärderingen av de s.k. praktiska yrkena leda till en allt starkare tillströmning till utbildningslinjer av övervägande teoretisk inriktning. Man kan utgå från att ungdomarna framdeles i ökad omfattning kommer att efter grundskolan fortsätta sina studier vid mera allmänteoretiskt betonade utbildningsformer innan de väljer yrke. Men det kommer också att finnas många ungdomar, som vill påbörja yrkesutbildning utan föregående genomgång av fackskola eller gymnasium. Dessa motsatta tendenser kommer att medföra vissa komplikationer för arbetet vid yrkesskolorna. Även den skogliga yrkesutbildningen torde få känning av dessa. Bibehålles 16 år som inträdesålder för den grundläggande yrkesutbildningen kommer skogsbruksskolornas första årskurs att få arbeta med ett i åldersavseende heterogent elevklientel, dels 16—17-åringar och dels minst 2 å 3 år äldre ungdomar. Den senare gruppen torde då genomsnittligt äga mera omfattande teoretiska kunskaper än den förra och en högre grad av mognad, vilket skapar vissa problem både ifråga om det kunskapsstoff som bör meddelas och metodiken i undervisningen. Höjer man inträdesåldern till 18 år erhåller man ett ifråga om ålder mera homogent elevklientel, som är psykiskt mognare och fysiskt kraftigare utvecklat än de ungdomar som vid 16 års ålder lämnar grundskolan. Ifråga om allmänt kunskapsmått får man emellertid räkna med vissa skillnader, eftersom ett antal elever får förutsättas ha genomgått fackskola eller i enstaka fall gymnasium. Med hänsyn till att utbildningsgången föreslås byggd på grundskolan och det allmänna kunskapsmått denna ger anser kommittén att minimiåldern för in-

79 trade i grundutbildningen bör sättas lika med avgångsåldern från grundskolan, d.v.s. 16 år. De problem rörande undervisningens uppläggning och genomförande, som en i åldershänseende mera heterogen elevkår kan komma att ge upphov till, torde inte behöva bli särskilt svårlösta. Grundutbildningens innehåll Det innehåll grundutbildningen bör äga kan schematiskt delas upp mellan läroämnen och yrkesämnen. Någon skarp gräns kan inte dras mellan dessa ämnen, de bör samordnas så långt detta med hänsyn till ämnenas natur är möjligt. I yrkesämnena ingår träning av färdigheter. Läroämnen Med hänvisning till de synpunkter, som framförts i kapitel 4, avsnittet om läroämnen i skogsbrukets yrkesskolor, förordar kommittén att undervisning i grundkursen meddelas i svenska och samhällskunskap. Undervisningen i svenska bör avse övning i att tala och skriva korrekt och vårdat. Undervisningen i alla övriga ämnen bör samverka därmed i strävan att uppnå detta mål. Undervisningen i svenska bör även söka främja en god röstbehandling hos eleverna och öka deras förmåga att förstå innehållet i olika slags språkliga framställningar, övningar att framträda i talsituationer som är vanliga, d. v. s. att hålla ett kort föredrag, göra diskussionsinlägg, lämna redogörelser för utförda arbetsuppgifter m.m. är också av stort värde. Ämnet samhällskunskap kan ges ett mycket varierande innehåll, beroende på vilket syfte man vill uppnå med undervisning i detsamma. Undervisningen i ämnet bör i skogsbruksskolans grundutbildning koncentreras till sådana avsnitt, som är av betydelse för elevernas kommande yrkesverksamhet och deras möjligheter att finna sig till-

rätta i det samhälle, varit de kommer att verka. Följande huvudmoment bör främst komma ifråga: befolkningsförhållanden, näringsliv och samhällsstruktur i vårt land med tonvikt på skogsbrukets ekonomiska och sociala betingelser, dess betydelse för samhällsekonomien jämte dess arbetsmarknad. Orientering torde böra lämnas om skogsvårdsstyrelsernas organisation och uppgifter, om olika skogsägarekategorier och deras organisationer samt om skogslagstiftningens syften och tillämpning. Kommittén föreslår vidare, att engelska skall bli ett frivilligt tillvalsämne i grundutbildningen. Enligt nu gällande normalplan för undervisningen i årskurs 1 utgör matematik inte ett självständigt ämne utan inordnas i ämnet skogsmätning. Fastän skäl talar för att matematik bör bli ett fristående läroämne vill kommittén dock inte förorda dess utbrytning, eftersom undervisningen i matematik är tillrättalagd för de för den skogliga yrkesutbildningen viktiga ämnena skogsmätning och virkesmätning. Undervisning i fysisk geografi är för närvarande inlagd i ämnena marklära och skogsbotanik, medan de näringsgeografiska momenten behandlas huvudsakligen i samband med undervisningen i samhällskunskap. Då näringsgeografien är inriktad på befolkning, bebyggelse och näringsliv är dess inordnande i samhällskunskapen naturlig. En samordning med andra ämnen synes däremot inte vara motiverad. Biologi utgör för närvarande ett självständigt läroämne i skogsbruksskolan. Undervisningen i ämnet omfattar människokroppens byggnad och funktioner, hälsolära, elementär ärftlighetslära samt sjuk- och olycksfallsvård. Undervisning om människokroppens byggnad och funktioner torde böra inskränka sig till repetition av grundskolans kurs, medan

80 ökad vikt bör läggas vid såväl hälsoläran som sjuk- och olycksfallsvården. Dessa senare moment bör strikt anknyta till de förhållanden, under vilka arbetet i skogen utföres. I hälsoläran måste som väsentliga inslag ingå frågor om näringsbehov och rätt sammansättning av kosten, mathygien, personlig hygien, bostadshygien. I yrkesämnet arbetslära ingår enligt gällande normalplan flera olika moment, såsom arbetsfysiologi, fysisk träning, idrott, lagstiftningen angående arbetarskydd och yrkesskador samt avtalskännedom. Dessa element i samma huvudämne är ganska disparata, varför en omdisposition enligt kommitténs mening bör företagas. Arbetsfysiologien bör sammanföras med hälsoläran samt sjuk- och olycksfallsvården i huvudämnet biologi till ett nytt huvudämne, som lämpligen kan kallas ergonomi i stället för biologi. Detta ämne bör i det väsentliga bli yrkesteoretiskt. Undervisningen om lagarna om arbetarskydd och om avtalskännedom hör naturligt hemma i samhällskunskapen. Den fysiska träningen bör bli ett eget ämne. I detsamma skall ingå träningslära samt systematisk konditionsträning, vari gymnastiken och idrotten tas i anspråk. Yrkesämnen Till yrkesämnena räknas i nu tillämpad normalplan arbetslära, redskap och maskiner, skogsproduktion, drivning, skogsmätning samt naturvård. Kommittén har här ovan föreslagit, att ämnet arbetslära skall delas upp mellan ämnet biologi, som föreslås erhålla namnet ergonomi, samt samhällskunskap, varjämte fysisk träning bör få bli ett eget ämne. I övrigt anser kommittén att nu gällande uppdelning på olika ämnen och dessa ämnens beteckning bör kunna accepteras. I stort sett kan också det innehåll dessa ämnen h a r enligt normalplanen godkännas.

I momentet redskap och maskiner bör undervisningen omfatta dels allmän maskin- och motorlära, dels sådana speciella redskap och maskiner, som vanligen förekommer vid de arbeten, som anges i följande avsnitt (skogsproduktion och drivning). Ämnet skogsproduktion kan lämpligen liksom hittills delas upp i de tre avsnitten marklära med skogsbotanik, beståndsanläggning och beståndsvård. Markläran ger kunskaper om bergarter och jordarter, humusformer och klimatiska förhållanden, skogsbotaniken om skogsträdens byggnad och funktioner samt kännedom om växter och om växtsamhällen. I avsnittet beståndsanläggning bör ingå undervisning om och övningar i hyggesrensning, kemisk bekämpning, hyggesbränning, markberedning, frötäkt, sådd, plantering, återväxtkontroll och plantskogsvård. Beståndsvården bör omfatta utbildning i manuell och maskinell röjning, gallring, inklusive stämpling för denna samt bekämpning av skador förorsakade av svamp och insekter eller av skogsbrand. Utbildningen i drivning bör än så länge baseras på sortimentmetoden och kan lämpligen uppdelas på de fem momenten planläggning, avverkning och sammanföring, terrängtransport, virkesvård och fjärrtransport. Planläggningsmomentet bör avse den lämpliga begränsningen av drivningstrakten, virkesuttaget, insatsen av maskiner och mänsklig arbetskraft, placeringen av avlägg med hänsyn till befintliga stickvägar och bilvägar m.m. Momentet avverkning och sammanföring bör omfatta fällning, kvistning, aptering, kapning, märkning, hopdragning och uppläggning. Utbildningen i terrängtransport bör omfatta främst traktorkörning men också hästkörning. Virkesvården bör ge kunskap om barkning, uppläggning av virket och skydd mot röta. Momen-

81 tet fjärrtransport begränsas till orientering om flottning, lastbilstransporter och järnvägstransporter. Det bör ingå i ämnet drivning att också behandla de s.k. stam- och trädmetoderna för fällning och upparbetning av virket. I ämnet skogsmätning ingår som tidigare sagts matematik. Matematikundervisningen synes böra utgöra en repetition av i grundskolan inhämtade kunskaper samt därefter beräkningar av ytor och volymer med särskild hänsyn till skogliga förhållanden. Även principer för enkla kostnadskalkyler bör lämpligen medtagas i matematikundervisningen. I avsnittet om virkessortiment och virkesmätning bör ingå förutom orientering om mätningsbestämmelser kvalitetsbedömning och kvantitetsbedömning av sortimenten samt undervisning om p r i n c i p e r för prissättning och betalningssätt. I virkesmätning bör kunnighet eftersträvas i mätning i såväl fast mått som travat mått, i stickprovsmätning och i vägning. Undervisningen i aptering bör omfatta enkla kalkyler samt tekniken för aptering. Skogsuppskattningen omfattar främst undervisning i beräkning av diameter, höjd, volym, ålder, bark och tillväxt hos enskilda träd. Vidare bör orientering äga rum om olika metoder för skogstaxering. Naturvården kan väl inte sägas vara ett yrkesämne i egentlig mening utan ett mellanting mellan yrkesämne och teoretiskt läroämne. Enligt kommitténs mening bör naturvården för framtiden ges ett större utrymme på första årskursens schema än hittills. Ämnet bör innefatta undervisning om naturvårdslagen, om myndigheter och organisationer med natur- eller miljövårdande uppgifter, om vården av kulturlandskapet, skogen, vattnet och luften samt om vilt- och fiskevård. 6—7633 65

Färdighetsträning Undervisningen i yrkesämnen på lärorummet kompletteras med praktiska övningar i verkstad och i skolans övningsskog eller i marker som ställts till skolans förfogande. I syfte att bättre anpassa elevernas utbildning efter de förhållanden, som kommer att möta dem på arbetsplatserna, h a r den hittillsvarande skolmässiga grundutbildningen kompletterats med s.k. praktikskeden, där eleverna fått utföra yrkesarbete hos företag eller andra skogsägare. I nästa avsnitt av detta kapitel behandlar kommittén frågan om praktikskedena skall fortsätta i sin nuvarande form eller om skolan helt skall svara för utbildningen. Oberoende av hur denna fråga besvaras vill kommittén här ge uttryck åt den uppfattningen, att i grundutbildningen även framdeles bör ingå praktiskt yrkesarbete, så att eleverna får möjlighet att i tillräcklig grad träna upp färdigheterna. Detta yrkesarbete måste vara ett led i grundutbildningen och ge en så långt möjligt allsidig träning i de viktigaste arbeten, som förekommer inom skogsbruket. Yrkesarbetet ifråga får inte organiseras så, att den främsta effekten av detsamma blir, att eleverna söker vinna största möjlighet ekonomiska utkomst av detsamma. Utbildningssyftet måste alltid och under alla förhållanden ges försteg framför önskan att utnyttja förtjänstmöjligheter. Det praktiska yrkesarbetet bör omfatta deltagande i hyggesbehandling, beståndsanläggning, röjning, stämpling, gallring, slutavverkning, terrängtransport och eventuellt även andra arbeten av betydelse för elevernas kommande yrkesverksamhet. Undervisningsplan grundutbildningen

för

I bilaga 4 till detta betänkande fram-

82 lägger kommittén förslag till undervisningsplan för grundutbildningen i skogsbruksskolan. Liksom hittills fastställda undervisningsplaner för den nuvarande årskurs 1 bör också kommitténs förslag till undervisningsplan vara en normalplan. Efter tillstånd av tillsynsmyndighet bör normalplanens bestämmelser kunna ändras och anpassas efter lokala förhållanden. Ämnen, som för en viss landsdel eller område är av särskild vikt och betydelse, bör således kunna ägnas större utrymme vid skolor inom landsdelen eller området ifråga än vad som skulle medges enligt normalplanen. Likaså bör lokala avvikelser från denna tillåtas med hänsyn till klimatskillnader och därav betingade växlingar i arbetsuppgifterna inom skogsbruket. Undervisningsplanerna bör fortlöpande granskas och revideras av den centrala tillsynsmyndigheten, så att de anpassas efter utvecklingen. Grundutbildningens uppläggning Den nuvarande årskurs 1 vid skogsbruksskolorna omfattar ett läsår och är uppdelad på skolskeden och praktikskeden. Under dessa senare skall eleverna deltaga i praktiskt skogsarbete hos företag eller andra skogsägare (praktikvärdar) under ledning av handledare som praktikvärden skall ställa till förfogande. Enligt gällande normalplan indelas läsåret i följande skeden: skolskede 1 augusti—början av oktober 10 veckor praktikskede 1 början av oktober—julferie 10 veckor skolskede 2 början av januari—mitten av februari 6 veckor praktikskede 2 mitten av februari—slutet av april 10 veckor skolskede 3 slutet av april—mitten av juni 6 veckor Skolskedena omfattar i allmänhet sammanlagt 22 veckor och praktikske-

dena 20 veckor. Från normalplanen kan lokala avvikelser få göras. Enkät hos skogsvårdsstyrelserna Kommittén har genom skogsstyrelsens förmedling införskaffat uppgifter från skogsvårdsstyrelserna om praktikvärdar, praktikgrupper, handledare för dessa, elevtransporter samt bostadsförhållanden och kosthåll under praktikskedena. 1 Vidare anmodades skogsvårdsstyrelserna att lämna synpunkter på erfarenheterna av utbildningen under de nuvarande praktikskedena, på ett alternativ med sammanhållen grundutbildning vid skolorna i stället för praktikskeden hos företagare samt på tidsmässig uppläggning av en sammanhållen grundutbildning (fördelning mellan skolskeden samt perioder med praktisk färdighetsträning). Erfarenheter praktikskeden

av

nuvarande

Syftet med praktikskedena i årskurs 1 h a r angivits så, att de skulle medge färdighetsträning i realistisk arbetsmiljö, underlätta elevernas successiva inlemmande i näringslivet, medföra mera omväxlande utbildningsförhållanden, åstadkomma direkt samarbete mellan skola och näringsliv, medge effektivt utnyttjande av skogsbruksskolorna samt begränsa behovet av arbetsobjekt i skogsbruksskolornas närhet. I normalplanerna för utbildningen har förutsatts, att praktikvärdarna (företag eller andra skogsägare) helt skall svara för utbildningen och de därmed förenade kostnaderna under praktikske1 Uppgifterna har avsett läsåren 1962/63 och 1964/65.

83 dena. Statsbidrag kan erhållas. Praktikvärdarna skall ställa specialutbildade förmän eller motsvarande arbetsledare till förfogande för handledning av eleverna under färdighetsträningen, ordna förläggningar och kosthåll för dem samt transporter till och från arbetsplatserna. Elever från lantbrukarhem kan få fullgöra praktikskedena på hemfastigheten under kontroll av lärare från skogsbruksskolan. Det har ansetts lämpligt att varje praktikgrupp skall bestå av ett relativt litet antal elever — högst 10 — för att handledningen skall bli effektiv. Det material rörande praktikskedenas omfattning och elevernas fördelning på olika stora praktikgrupper samt handledarnas kompetens, som redovisats av skogsvårdsstyrelserna (se bil. 3), ger vid handen att de syftemål som eftersträvats genom praktikskedena ej har förverkligats mer än till vissa delar. Praktikvärdar h a r inte kunnat anskaffas för alla elever, skogsbruksskolorna svarade under läsåret 1964/65 för färdighetsträningen för nära en tredjedel av de elever, som deltar i praktikskeden utanför hemfastigheter. Gruppen ifråga omfattade under läsåret cirka en tiondel av samtliga elever i årskurs 1. Kompetensen hos handledarna är mycket ojämn, för mer än en fjärdedel av eleverna ombesörjes handledningen under praktikskedena av personal, som inte erhållit specialutbildning för denna uppgift. Praktikvärdarna har ofta svårigheter att ställa lämpliga arbetsobjekt till förfogande. Huggningsarbeten dominerar, medan skogsvårdsarbeten förekommer i liten omfattning. En bedömning på grundval av det inkomna materialet i vad mån de ovan angivna syftemålen för praktikskedena uppnåtts görs i det följande. Färdighetsträningen i realistisk arbetsmiljö. De huvudsakliga miljöskillna-

derna mellan skol- och praktikskedena sammanhänger med förläggningarnas standard, arbetsobjektens storlek, handledningen och ersättningen för utfört arbete. Endast i den mån eleverna blir individuellt eller några få tillsammans placerade på arbetsplatser tillsammans med andra arbetare, kan de erhålla mera ingående erfarenheter av atmosfären i skogsarbetarens yrke. I princip är det tänkbart att praktikskedena kan erbjuda goda möjligheter till effektiv färdighetsträning, men erfarenheten visar att detta syftemål är svårt att förverkliga. Detta beror främst på bristen på lämpliga handledare och ändamålsenliga förläggningar. Systemet med förläggningar för skogsarbetare vid arbetsplatserna synes för övrigt bli allt mindre vanligt. Elevernas successiva inlemmande i näringslivet. Eftersom en stor del av eleverna fullgör sina praktikskeden under former, som i stort sett liknar förhållandena under skolskedena eller som handledare har personal från skogsbruksskola, torde eleverna i allmänhet inte kunna tillförsäkras de kontakter med näringslivet, som åsyftas med praktikskedena. Det är också diskutabelt om organisationen av färdighetsträningen h a r avgörande betydelse för möjligheterna att låta eleverna erhålla konkreta kunskaper om och intryck av förhållandena i arbetslivet. Skogsvårdsstyrelsernas erfarenheter synes närmast tyda på att arbetsledningens och handledarnas engagemang i verksamheten har större betydelse. Omväxling i utbildningen. Växlingen mellan skol- och praktikskeden har på många håll ansetts utgöra en stimulerande faktor, som kan motverka skolleda. Det är möjligt att denna uppfattning har fog för sig men ombyte av förläggning och ledare av utbildningen medför dock säkerligen även negativa verk-

84 ningar, såsom avbrott i umgänget med kamrater, begränsad tid för nyinlärning och tidsförluster vid växlingarna mellan olika skeden. Fördelar och nackdelar torde framträda med olika styrka vid skilda kurser, varför ett generellt omdöme knappast kan fällas. Det är emellertid fullt klart att omväxlingen inte har enbart positiva sidor. Direkt samarbete mellan skola och näringsliv. De mest positiva erfarenheterna av praktikskedena gäller samarbetet mellan skola och näringsliv. Skogsvårdsstyrelserna påpekar, att många förvaltare och arbetsledare i företag och organisationer först genom tillkomsten av praktikskedena tvingats sätta sig in i de problem som sammanhänger med yrkesutbildning och arbetskraftsrekrytering. En mera nyanserad och långsiktig bedömning av dessa problem kan numera konstateras hos många arbetsgivare. Effektivt utnyttjande av skogsbruksskolorna. Förläggningsutrymmena vid skogsbruksskolorna har inte alltid kunnat utnyttjas fullständigt under praktikskedena. Fortbildningsaktiviteten sammanfaller till stor del med skolskedena, varför skolornas lokaler och övriga resurser under dessa perioder framstår som otillräckliga, medan de under praktikskedena inte blir fullt utnyttjade. Begränsning av behovet av arbetsobjekt i skogsbruksskolornas närhet. När praktikskedena infördes för ett tiotal år sedan tillmättes frågan om begränsning av mängden arbetsobjekt i skolornas närhet stor vikt. Män ansåg, att den bofasta befolkningens arbetsmöjligheter skulle väsentligt begränsas, om skolornas elever för all färdighetsträning skulle vara hänvisade till skogar i skolornas närhet. Deltidsarbetet i skogen var då på många håll i landet ännu så allmänt förekommande, att ett trettiotal elever skulle ha kunnat utföra de arbeten, som

10 a 15 personer behövde för komplettering av sina inkomster från annat arbete. På grund av glest skogsvägsnät och bristande tillgång på bilar skulle vissa skolor ha varit hänvisade till relativt små områden, om färdighetsträningen skulle ha skett i skolans egen regi. Numera föreligger väsentligt ändrade förutsättningar. Skogsbruket övergår till helhetssysselsättning för sina arbetare, vilkas bosättning alltmer koncentreras till tätorter. Arbetsobjekt intill deltidsarbetares bostäder behöver inte tas i anspråk för elevernas övningar, eftersom man inom en restid med bil på en halv eller högst tre kvarts timme kan nå stora arealer för övningarna. Effekten på arbetsmarknaden av dessa behöver inte bli kännbar, trots att elevernas prestationer genom moderna maskiner blivit större än tidigare. Slutsatser. Kommittén kan konstatera, att skogsbrukets aktiva medverkan genom praktikvärdar har haft betydelse för uppbyggnaden av den skogliga yrkesutbildningen. Domänverket och vissa företag har uppfört praktikskedesförläggningar av hög kvalitet, medan på andra håll förläggningarna har varit av lägre klass. Där praktikskedena har kunnat genomföras enligt de uppdragna riktlinjerna h a r utbildningsresultatet vanligtvis blivit gott, men organisationen av praktikskedena h a r i stor utsträckning avvikit från de fastställda riktlinjerna med sämre utbildningsresultat som följd. De uppställda syftemålen för praktikskedena har således endast delvis kunnat uppnås. De förutsättningar, under vilka praktikskedena infördes, h a r förändrats i väsentliga avseenden. Såväl lärarpersonal som arbetsledare inom företag med direkt erfarenhet av praktikskeden synes vara tveksamma beträffande möjligheterna att förverkliga målen för praktikskedesutbildningen, som dock principiellt an-

85 ses vara en god form för färdighetsträningen. Undervisningstiden blir inte ur pedagogiska synpunkter effektivt utnyttjad genom uppdelningen mellan skolskeden och praktikskeden. Koncentrationen av färdighetsträningen till två relativt långa skeden skapar jäkt under skolskedena, oproportionerlig tidsspillan för omställning mellan skedena och ineffektivt utnyttjande av undervisningstid genom bristande samordning mellan kunskapsinhämtande och färdighetsträning. Sammanhållen grundutbildning Enligt gällande bestämmelser är ansvaret för den nuvarande grundutbildningen vid skogsbruksskolorna, årskurs 1, i p r i n c i p delat mellan skolan och skogsnäringen. Skolan ansvarar för utbildningen under den tid eleverna är förlagda där, skolskedena, medan skogsnäringen genom praktikvärdarna ansvarar för utbildningen under praktikskedena. Principen h a r emellertid ej helt kunnat förverkligas. I brist på tillräckligt antal praktikvärdar h a r skolorna i viss utsträckning även fått ansvara för färdighetsträningen under praktikskedena. Systemet med växlingar mellan skoloch praktikskeden samt delat ansvar mellan skola och näringsliv för den skogliga yrkesutbildningen h a r motiverats med önskvärdheten av mycket nära kontakt mellan å ena sidan lärarna och eleverna vid skolan och å andra sidan företagen inom skogsnäringen. Det h a r ansetts nödvändigt att eleverna genom färdighetsträning i skogsarbetsmiljö förbereder sin kommande yrkesverksamhet. De erfarenheter av praktikskedena, som redovisats i den föregående framställningen, är i vissa avseenden oenhetliga, men de ger dock otvetydigt vid handen att dessa skeden uppvisar många nackdelar. Praktikskedena skall

likaväl som skolskedena vara led i utbildningen och måste fördenskull vara pedagogiskt riktigt upplagda, om det samlade resultatet av grundutbildningen skall bli acceptabelt. Tyvärr är bristerna i pedagogiskt avseende stora. Särskilt gäller detta handledningen av eleverna och inriktningen på olika arbetsobjekt. Eftersom färdighetsträningen måste ha karaktär av utbildning bör den ledas av fackligt och för uppgiften ifråga lämpligt pedagogiskt utbildad personal. Av handledarna bör normalt krävas genomgången instruktörsutbildning vid den skogliga lärarutbildningen. Många praktikvärdar förfogar inte över dylika handledare utan får använda förmän utan pedagogisk skolning för uppgiften. Ofta ha dessa förmän att vid sidan av handledningen utföra annat arbete och kan inte ägna eleverna erforderlig tillsyn. Färdighetsträningen bör, om den skall lämna ett fullgott bidrag till elevens utbildning, vara allsidig och omfatta alla viktigare arbetsområden, beståndsanläggnings- och skogsvårdsarbeten likaväl som avverkningsoch transportarbeten. I stor omfattning blir praktikskedena inriktade på huggning, kanske ofta beroende på brist på andra lämpliga arbetsobjekt under den tid, som är anslagen till praktikskeden. Elevernas främsta utbyte av praktikskeden upplagda på detta sätt blir de ackordsförtjänster de kan erhålla av huggningsarbete. Det pedagogiska syftet förfelas. Det är också från pedagogiska synpunkter diskutabelt, om man bör begränsa antalet praktikskeden till två, till på köpet ganska långa skeden. Av praktiska skäl torde detta emellertid vara nödvändigt; skulle man sätta in flera skeden blir tidspillan vid växlingarna mellan skedena orimligt stor. Uppdelningen av den skogliga grundutbildningen mellan skolskeden och praktikskeden har principiell likhet

86 med utbildningen i s.k. inbyggda yrkesskolor, där en kommunal yrkesskola svarar för den yrkesteoretiska utbildningen och ett företag har hand om den rent praktiska utbildningen. Skillnaden är den, att eleverna i de inbyggda skolorna är anställda i företaget, medan eleverna i skogsbruksskolornas grundutbildning i regel inte är anställda i något företag. Vidare föreligger den skillnaden att den inbyggda yrkesskolans elever kan erhålla både sin yrkesteoretiska och sin praktiska utbildning på samma ort, medan eleverna i skogsbruksskolan för sin praktiska utbildning måste inkvarteras på andra orter än den, där skolan är belägen. Det synes vara dessa olikheter gent emot de inbyggda skolorna, som till stor del förklarar varför systemet med växling mellan skolskeden och praktikskeden inte slagit särskilt väl ut. En förutsättning för att detta system skall ge ett gott utbildningsresultat torde vara att eleverna under utbildningstiden är anställda hos ett företag och att detta företag tar hand om dem under praktikskedena och ger dem den praktiska utbildning som är erforderlig. Denna utbildning måste då ledas av pedagogiskt utbildade arbetsledare. Såväl av principiella som av praktiska skäl är det emellertid uteslutet att låta den skogliga yrkesutbildningen i dess helhet organiseras som en dylik version av typen inbyggd yrkesskola. Skogsbruksskolornas undervisning måste stå öppen för alla, som uppfyller inträdesfordringar av saklig art, och inte endast för ungdomar, som ett företag sänder till skolan, de må vara anställda hos företaget eller inte. Däremot är det givetvis önskvärt och till fördel att företagen medverkar i elevrekryteringen. Praktisk utbildning och färdighetsträning av eleverna skulle endast större företag kunna åtaga sig, om företagens

egen personal skall svara för ledningen av densamma. Enskilda skogsbrukare eller kombinerade jord- och skogsbrukare kan inte åtaga sig sådan utbildning utan att erhålla hjälp av lärare vid skogsbruksskolor eller eventuellt skogsvårdskonsulenter hos skogsvårdsstyrelserna. Kommittén h a r redan tidigare uttalat sig för, att färdighetsträningen bör bibehållas som ett led i den skogliga grundutbildningen. Då det nuvarande systemet med uppdelning mellan skolskeden och praktikskeden utanför skolan lider av inte oväsentliga brister kan man överväga, om inte grundutbildningen bör vara sammanhållen, d.v.s. att både den teoretiska utbildningen och färdighetsträningen bedrives vid skolan med eleverna inkvarterade på denna under hela läsåret eller att skolan i varje fall ansvarar för och genomför den praktiska utbildningen i sin egen regi, även om inkvartering för detta ändamål i vissa fall kan behöva ordnas utanför skolan under färdighetsträningen. F ö r att lämpliga arbetsobjekt för färdighetsträningen skall kunna anskaffas får skogsbruksskolan träffa avtal med skogsägare om utförande av arbeten för dem. Arbetsplatserna kan med nuvarande transportmöjligheter för eleverna ligga inom ett avstånd av 2 å 3 mil från skolan. Elevernas yrkesträning bör ledas av skogsbruksskolans egna lärare men om vederbörande skogsägare förfogar över pedagogiskt utbildade förmän bör dessa givetvis kunna medverka som handledare, överenskommelse måste emellertid i så fall träffas med skogsägaren om fördelning av arbetsledningen mellan skolans lärare och hans egen personal. En sammanhållen grundutbildning har fördelar av både pedagogisk, organisatorisk och ekonomisk art. Utbildningen kan läggas upp så, att de olika

87 momenten erhåller en ur inlärningsoch träningssynpunkt riktig ordningsföljd. Läroämnena kan spridas ut över hela läsåret, vilket för närvarande inte är möjligt, och färdighetsträningen kan bättre koordineras med föregående teoretiskt kunskapsinhämtande och arbetstekniska övningar. Undervisningen kommer under hela läsåret att ledas av samma lärare, varigenom den allmänna tillsynen och fostran av eleverna underlättas. Om eleverna förblir inkvarterade på skolan under hela läsåret bör detta också ge till resultat en bättre kamratfostran. Planläggningen av undervisningen vid skogsbruksskolorna blir väsentligt lättare att genomföra med den sammanhållna utbildningen. Det administrativa arbetet vid skolorna underlättas och förenklas. Skolornas kapacitet kan utnyttjas jämnare och effektivare, vilket bör medföra sänkta kostnader per elevdag för skolornas drift. Vissa nackdelar kan vara förknippade med en sammanhållen utbildning. Det har från vissa skogsvårdsstyrelser anförts, att kontakterna mellan skolorna och näringslivet skulle kunna försämras. Riskerna för en sådan utveckling synes emellertid vara mycket små. Eftersom skolorna för största delen av färdighetsträningen är hänvisade att utnyttja arbetsobjekt utanför de egna skogarna, torde kontakterna med olika skogsägare snarast bli mera omfattande än tidigare. Det är inte troligt att införande av sammanhållen utbildning i nämnvärd mån kommer att öka utbildningskostnaderna. Utförda beräkningar visar att endast ett fåtal lärare skulle behöva nyanställas. Endast vid vissa skolor torde inkvartering för ytterligare några elever behöva ordnas. Sammanhållen grundutbildning förordas Bland skogsvårdsstyrelserna synes me-

ningarna om den sammanhållna utbildningen vara något delade. Flertalet styrelser synes dock vara benägna förorda att grundutbildningen lägges upp på detta sätt. De styrelser, som förordar fortsatt uppdelning mellan skolskeden och praktikskeden, framhåller att det nuvarande systemet från utbildningssynpunkt är att föredra under förutsättning att väl utbildade handledare finns att tillgå och att statsbidraget till praktikvärdarna ställes i bättre proportion till de faktiska kostnaderna och får följa kostnadsutvecklingen. Enligt kommitténs mening väger nackdelarna av uppdelningen mellan skolskeden och praktikskeden tyngre än fördelarna med detta system, medan motsatsen är fallet med en sammanhållen utbildning. Fördelarna med ett sådant system är uppenbara, särskilt från pedagogisk synpunkt, vilket bör tillmätas stor betydelse i sammanhanget. Kommittén förordar fördenskull, att den skogliga grundutbildningen vid skogsbruksskolorna i regel blir sammanhållen. Eleverna förblir inkvarterade vid skolan under hela den tid utbildningen pågår, frånsett eventuell tillfällig inkvartering på annat håll under något skede av färdighetsträningen. Skolans lärare och instruktörer ansvar a r för och leder all undervisning, teoretisk likaväl som praktisk. Möjlighet att som handledare under träningsperioder anlita pedagogiskt utbildad arbetsledare hos företag — skogsägare bör finnas. Kommittén uppställer ingalunda något ovillkorligt krav på att grundutbildningen skall vara sammanhållen vid skolorna. Om ett företag vill ställa sig till förfogande som praktikvärd och har möjlighet att anlita pedagogiskt utbildade handledare bör detta medges. Detta bör bli av värde för företag, som vill

88 sända elever till skolorna, antingen dessa redan är anställda i företaget eller kommer att bli det efter genomgången utbildning. Det torde vara önskvärt att de elever, som kommer att deltaga i praktikskeden utanför skolans undervisning, har anknytning till det företag som blir praktikvärd. Kommittén förordar vidare, att söner till jord- och skogsbrukare liksom hittills medges rätt att fullgöra sin färdighetsträning på hemmafastigheten om erforderlig handledning kan organiseras. Härigenom knytes värdefulla kontakter mellan skolan och hemmet och rekryteringen av jordbrukarsöner till skogsbruksskolorna stimuleras. En sammanhållen grundutbildning utgör i och för sig intet hinder mot att undervisningen liksom nu delas upp i skolskeden och praktikskeden, som tidsmässigt fast avgränsas från varandra. Skall ett bibehållande av denna anordning bli pedagogiskt tillfredsställande

måste praktikskedena bli oftare återkommande och samtidigt kortare än vad som för närvarande är fallet. Enligt kommitténs mening bör begreppen skolskede och praktikskede avskaffas och hela undervisningen läggas upp så, att de olika teoretiska och praktiska momenten kommer i rätt följd ur inlärnings- och träningssynpunkt. Färdighetsträningen inordnas i skolschemat under hänsynstagande till vad eleverna tillgodogjort sig av den skolmässiga delen av utbildningen. Likaså måste hänsyn få tagas till lokala förhållanden. En konsekvens av praktikskedenas upplösning och inordnande i skolschemat blir att de elever, som skall fullgöra sin praktik hos företag eller på hemmafastigheten, måste under sin skolmässiga utbildning sammanföras i särskilda avdelningar. På grund av sin bortovaro från skolan under vissa tider kan de inte följa rytmen i den sammanhållna utbildningen.

Vidareutbildning Allmänna villkor I enlighet med kommitténs förslag till utbildningsgång förstås med vidareutbildning sådan påbyggnad av den grundläggande utbildningen i skogsbruksskola, vilken syftar till att kvalificera för yrkesverksamhet som respektive företagare inom det mindre skogsbruket, maskinförare och förman. Kommittén föreslår, att vidareutbildningen normalt skall kunna genomföras under en tid av 16—20 veckor, alltså mindre än ett läsår. Efter medgivande av vederbörande centrala tillsynsmyndighet bör vidareutbildningen till företagare och förmän kunna få delas upp på flera kortare kurser, vilka tillsammans är avsedda att ge i huvudsak samma kunskaps- och färdighetsmått som 16—20veckorskursen. Dessutom bör för elever, som genomgått denna vidareutbild-

ning, kunna anordnas kurser i syfte att successivt öka deras yrkesskicklighet, alltså en fortsatt vidareutbildning. Genomgång av grundutbildningen i skogsbruksskola blir generellt villkor för deltagande i vidareutbildningen. Dispens för deltagande i denna bör ges åt personer, som på annat sätt skaffat sig en fackutbildning, som i huvudsak motsvarar den som ges i grundutbildningen eller som genom långvarigt praktiskt arbete dokumenterat sig som goda yrkesmän. Då grundutbildningen omfattar ett läsår blir lägsta möjliga inträdesåldern för deltagande i vidareutbildningen 17 år. Minimiåldern synes böra sättas till 18 år ifråga om utbildningen till företagare och maskinförare samt till 20 år ifråga om utbildningen till förman. Vidareutbildningen

omfattar

under-

89 visning i läroämnen och yrkesämnen. Kommittén föreslår att vidareutbildningen blir sammanhållen vid skolan — någon uppdelning i skolskeden och praktikskeden i likhet med vad som nu är fallet ifråga om årskurs 2 skall således inte förekomma. I princip bör vidareutbildning kunna anordnas vid varje skogsbruksskola men av kostnadsskäl — särskilt ifråga om maskinanskaffning för utbildningsändamål — torde det bli nödvändigt att koncentrera densamma till vissa skolor. Det bör ankomma på den centrala tillsynsmyndigheten att bestämma vilka linjer som skall förekomma vid olika skolor. Vidareutbildning till företagare: Innehåll Gällande normalplan för linjen i skogshushållning i årskurs 2 vid skogsbruksskola upptar för undervisningen under skolskedena följande huvudämnen: allm ä n n a ämnen, skogsproduktion, drivning, skogsmätning, skogsekonomi, driftsplanläggning och idrott. Gruppen allmänna ämnen utgöres inte av läroämnen utan samtliga i gruppen ingående ämnen kan karakteriseras som yrkesämnen med anknytning till skogsbruket. De enligt normalplanen ingående ämnena är skogshistoria, myndigheter och organisationer, lagfrågor samt naturvård och brandskydd. Kommittén föreslår en viss omdisponering av lärostoffet och av ämnenas beteckning gentemot den nu gällande normalplanen för årskurs 2 i skogshushållning. Därjämte föreslår kommittén att matematik skall ingå som läroämne i vidareutbildningen till företagare. Enligt kommitténs förslag skall ämnena i denna utbildning och deras beteckning bli: matematik, skogspolitik, skogsekonomi, skogsproduktion, drivning, skogs-

mätning, driftsplanläggning, naturvård och fysisk träning. Matematik. I den grundläggande utbildningen skall enligt kommitténs förslag matematik inte utgöra ett självständigt ämne utan ingå i yrkesämnet skogsmätning. Vissa skäl talar för samma förfarande även beträffande vidareutbildning till företagare. Eftersom i allmänhet några år torde ha förflutit från grundutbildningen till vidareutbildningen och undervisningen i övriga ämnen förutsätter matematikkunskaper inom ett bredare område än i grundutbildningskursen, föreslår kommittén dock att matematik blir ett särskilt ämne i denna vidareutbildning. Undervisningen i ämnet bör få en praktisk inriktning som hjälpmedel för studierna i företagsekonomi, driftskalkylering, skogsmätning och virkesmätning. Särskilt bör procent- och ränteräkning, överslagsberäkningar samt grafisk framställning och användning av tabeller ägnas stor uppmärksamhet. Skogspolitik. Till detta nya ämne föres flertalet av de för närvarande i gruppen allmänna ämnen i årskurs 2 ingående ämnena. Dit föres sålunda skogshistoria, skogslagstiftning, orientering om skogliga myndigheter och organisationer samt skogspolitiska utvecklingstendenser. I ämnet bör också ingå orienterande undervisning om företagsformer inom skogsnäringen. Skogsekonomi. Detta ämne är i gällande normalplan uppdelat på momenten allmänt, driftsekonomi, kalkyler, försäljning, skogsbokföring samt skogsbeskattning med deklaration. Någon ändrad fördelning härvidlag föreslår kommittén inte men vill poängtera att de olika delämnena hänger nära samman med varandra. Titeln »allmänt» på det första delämnet torde med fördel kunna utbytas mot en mera preciserad benämning, förslagsvis »skogseko-

90 nomiens grunder». I vidareutbildningen till företagare bör ekonomien vara den röda tråden och ekonomiska aspekter läggas på de olika ämnena. Undervisningen i skogsekonomi och driftsplanläggning bör syfta till att lära eleverna att handla logiskt ekonomiskt vid köp och försäljningar, vid val av investeringsalternativ, vid utnyttjande av befintligt kapital och tillgänglig arbetskraft osv. Skogsproduktion. Detta ämne kan lämpligen liksom i normalplanen för skogshushållningslinjen delas upp i marklära och skogsbotanik, beståndsanläggning, beståndsvård och skogsdikning. Såväl biologiska som ekonomiska aspekter bör läggas på undervisningen i dessa ämnen och ifråga om beståndsvården torde även anknytning till drivningstekniska aspekter böra ske. Undervisningen i skogsproduktion bör syfta till att eleverna efter genomgången kurs skall kunna självständigt planlägga och utföra de på ett bondeskogsbruk normalt förekommande åtgärderna för beståndsanläggning och beståndsvård samt bedöma vilka åtgärder, som lämpligen påfordrar medverkan av fackman. Drivning. Ämnet drivning är i gällande undervisningsplan för skogshushållningslinjen uppdelat i drivningsplanläggning, huggning, transport, virkesvård och avtal. Kommittén har intet att erinra mot att denna uppdelning av huvudämnet bibehålles men anser att termen huggning lämpligen kan utbytas mot avverkning. Den väsentliga vikten i undervisningen på detta avsnitt bör läggas på planläggningen av en drivning. Det är också betydelsefullt att undervisningen om drivning samordnas med sådana ämnen på kursplanen som driftsplanläggningen, beståndsvården och skogsekonomin. Efter genomgången utbildning i drivning bör eleverna kunna såväl planera som genomföra årli-

gen återkommande drivningar på en mindre skogsfastighet eller kombinerad jord- och skogsfastighet. Skogsmätning. I detta ämne ingår för närvarande momenten virkessortimentoch -mätning, aptering och skogsuppskattning. Kommittén finner ingen anledning att härvidlag föreslå någon ändring. Syftet med undervisningen i ämnet bör vara att eleverna efter genomgången kurs självständigt skall kunna upprätta enkla kalkyler för aptering. För kalkylarbetet nödvändiga data skall eleverna kunna hämta ur aktuella sortimentsbestämmelser, prislistor och leveransbestämmelser. Ifråga om skogsuppskattningen bör eleverna läras att använda vanligen förekommande hjälpmedel. Driftsplanläggning. De båda ämnena driftsplanläggning och skogsekonomi har många beröringspunkter med varandra, varför man skulle kunna överväga att sammanföra desamma till ett enda ämne. Driftsplanläggningens självständiga ställning kan motiveras med att undervisningen i ämnet bör koncentreras på tillämpning av skogsekonomiska kunskaper på konkreta problem, t.ex. skogsbruksplaner och uppgörande av handlingsprogram. Samverkan med andra skogsägare över ägogränserna har därvid stor betydelse. Ämnet är i gällande normalplan för årskursen 2 i skogshushållning uppdelat på tre moment, nämligen allmänt, skogsbruksplanläggning och samverkansformer inom det mindre skogsbruket. Det första momentet bör lämpligen överflyttas till det nya ämnet skogspolitik, där det bättre hör hemma, medan de båda övriga momenten bör kunna bibehållas med samma beteckning som hittills. Undervisningen i skogsbruksplanläggning bör ha till syfte att lära eleverna förstå och tillämpa en skogsbruksplan. Det senare momentet bör syfta till att ge ele-

91 verna kunskaper om befintliga möjligheter till samverkan mellan företagarna inom det mindre skogsbruket och om hur de skall kunna utnyttja dessa möjligheter. Naturvård. Undervisning i naturvård har hittills ingått i de s.k. allmänna ämnena i årskurs 2. På grund av den stora vikt som måste läggas vid naturvården föreslår kommittén att ett nytt ämne inrättas, som får namnet naturvård. Syftet med denna undervisning bör kunna anges så, att eleverna genom densamma skall bibringas förståelse för vilka praktiska arbetsuppgifter som skogsägaren bör vidta på naturvårdens område, d.v.s. i första hand landskapsvård samt vilt- och fiskevård.

egen eller annan lämplig fastighet under handledning av lärare vid skolan. Som exempel på sådana arbetsuppgifter må anföras: inventering av erforderliga skogliga åtgärder, planering av virkesuttag och drivning, upprättande av apteringstabell, planering av åtgärder för återväxt, inventering av behovet av redskap för skogsbruket, förande av arbetskraftsjournal, bokföring och upprättande av deklaration för fastigheten. Vissa av dessa uppgifter som exempelvis planering av drivning kan avse samverkan med andra skogsägare.

Fysisk träning. Ämnet idrott enligt gällande normalplan bör i analogi med vad som föreslagits för grundutbildningen benämnas fysisk träning. I detsamma ingår givetvis både idrott och gymnastik.

Vidareutbildning till maskinförare: Innehåll Enligt kommitténs förslag till utbildningsmål skall vidareutbildningen till maskinförare utgöra en teknisk allroundutbildning med huvudsyfte att ge eleverna sådana kunskaper i material- och maskinlära samt sådana färdigheter i användning och skötsel av maskiner, att de efter instruktioner från arbetsledningen i de företag de blir anställda relativt snabbt skall kunna uppnå goda prestationer. Undervisningen fordrar enligt kommitténs bedömning som grundval relativt goda kunskaper i matematik samt elementär fysik. Kunskaper om arbetarskydd och trafiklagstiftning måste även meddelas.

Undervisningens uppläggning Undervisningen föreslås i enlighet med vad som tidigare sagts bli sammanhållen vid skolan, varigenom övningar och träning av färdigheter kan koordineras med kunskapsstoffet på ett tillfredsställande sätt. Det är också väsentligt att de praktiska arbetsuppgifterna i undervisningen inordnas i schemat för kurserna på ett sådant sätt att de i möjligaste mån harmonierar med årstidsvariationerna och med varierande klimatiska förhållanden i olika delar av landet. Kommittén vill vidare understryka vikten av att undervisningen i olika yrkesämnen och olika moment i varje ämne samordnas på ett verklighetstroget sätt. Även om praktikskeden i egentlig mening inte skall förekomma vid vidareutbildningen bör dock ifråga om företagareutbildningen eleverna kunna få utföra praktiska arbetsuppgifter p å

I bilaga 5 framlägger kommittén förslag till undervisningsplan för vidareutbildningen till företagare.

Kommittén föreslår att i undervisningsplanen för vidareutbildningen till maskinförare skall ingå ämnena matematik, fysik, materiallära, maskin- och motorlära, materielvård, traktorer med utrustning, övriga maskiner, drivningsplanläggning, arbetarskydd, lagkunskap och fysisk träning. Matematik. Kursen bör ge minst samma kunskapsmått som den särskilda kursen i matematik på grundskolans

92 högstadium. Särskild vikt bör läggas på procent- och ränteräkning, överslagsberäkningar och storleksuppskattningar, sortförvandling, ekvationer av första graden, yt- och volymberäkningar och grafisk framställning samt övningar i användning av tabeller. Fysik. Mekanik, värmelära och eliära bör ingå i fysikundervisningen. I mekaniken lägges huvudvikten vid kraft och rörelse, energi och effekt, i värmeläran vid kroppars utvidgningsförhållanden, temperatur och värmemängd, värmets spridning och värmet som energikälla samt i elläran vid elektriska strömkällor, elströmmens verkningar, vanligen förekommande elektriska enheter och mätinstrument. Materiallära. Undervisningen i denna består av allmän genomgång av olika vid maskinkonstruktioner använda material och deras hållfasthet. Likaså behandlas smörjmedel och bränslen, deras olika kvaliteter och användbarhet. Maskin- och motorlära. Undervisningen i detta ämne bör avse att ge eleverna kunskaper om maskinernas och motorernas konstruktion och funktioner i den utsträckning som är nödvändig för att de skall kunna lokalisera och avhjälpa smärre fel samt bedöma omfattning och behov av reparationer. I ämnet bör också ingå undervisning om den hydrauliska principen samt hydrauliken som energiomformare och energitransportör. Materielvård. Detta ämne avser genomgång av materielvårdsschemata samt daglig och övrig periodisk tillsyn av traktorer och andra maskiner av olika typer samt redskap av skilda slag. Problemet om förebyggande underhåll uppmärksammas särskilt. Traktorer med utrustning. Vidareutbildningen till maskinförare skall ge en allroundutbildning men det är givet, att undervisning i användning och vård av

traktorer med deras utrustning måste bli ett väsentligt inslag eftersom skilda komponenter här kan studeras i drift. I ämnet skall ges undervisning om olika vanligen förekommande traktortyper, deras konstruktion och prestanda samt deras användning i olika slags terräng. Traktorernas dragförmåga, krav på bärighet hos underlaget, känslighet för hinder o.s.v. blir viktiga moment i undervisningen. Utbildning i användningen av de redskap, med vilka traktorerna kan utrustas, måste givetvis också vara en del av ifrågavarande ämne. Utbildningen bör avse såväl lastbärande fordon som redskap för lastning. övriga maskiner. I detta ämne ges en översiktlig undervisning om a n d r a viktigare maskiner inom skogsbruket, t.ex. markberedningsaggregat, barkningsmaskiner, vinschar och kvistningsmaskiner. Undervisningen läggs i p r i n c i p upp på samma sätt som ifråga om traktorer, d.v.s. eleverna bibringas kännedom om konstruktion och prestanda hos maskiner av olika märken och maskinernas användning i praktiskt arbete. Nämnvärd tid för färdighetsträning står dock inte till förfogande för dessa maskiner. Drivningsplanläggning. Undervisningen bör avse såväl översiktlig planläggning som detaljplanläggning. Den förstnämnda bör avse information om principerna för planläggning vid olika drivningsmetoder. Detaljplanläggningen torde kunna begränsas till ingående repetition av det kunskapsstoff, som meddelats i ämnet under grundutbildningen. Mot bakgrunden av genomförd detaljplanläggning belyses uppläggningen av terrängtransporterna och deras genomförande. I samband därmed behandlas även byggnad av tillfälliga vägar för traktorkörning. Arbetarskydd Undervisningen

och trafiklagstijtning. i arbetarskydd bör i

93 första hand inriktas på orientering om aktuella bestämmelser och föreskrifter rörande arbetarskydd vid maskinella skogsarbeten samt rekommendationer om personlig skyddsutrustning jämte skydd på maskiner och redskap till förebyggande av olyckor. Undervisningen i trafiklagstiftning skall i första hand beröra vägtrafikförordningen och yrkestrafikförordningen i sådana avsnitt som vägar, trafik, uppläggning av virke m.m., vilka har betydelse för transporter för skogsbruket. Vidare redogöres för trafikförsäkringslagen och bestämmelser om maskinskadeförsäkring. Orientering torde också böra lämnas om bestämmelserna rörande beskattning av motorfordon och drivmedel. Fysisk träning. Träningen bör omfatta idrott samt andra former av konditions- och styrketräning. Undervisningens uppläggning Då undervisningen föreslås bli sammanhållen vid skolan får erforderliga övningar och färdighetsträning äga rum i anslutning till lektionerna i de olika ämnena. Det är nödvändigt att undervisningen på lärorummet eller i verkstaden på ett pedagogiskt riktigt sätt koordineras med övningar och färdighetsträning. I färdighetsträningen kommer körningen med traktorer givetvis att inta en central plats. Den tillämpade körningen i terräng är visserligen mycket betydelsefull, men den bör dock inte tilldelas ett alltför stort antal timmar, eftersom en traktorförare bör inskolas på sin arbetsplats av arbetsledningen för att prestera ett fullgott arbete. Den färdighetsträning han erhållit vid skolan måste således med hänsyn till de speciella förutsättningarna kompletteras på arbetsplatsen. Förslag till undervisningsplan för utbildning till maskinförare återges i bilaga 6.

Vidareutbildning till förman: Innehåll Begreppet förman är, som kommittén tidigare framhållit, inte enhetligt inom skogsbruket. Flertalet förmän torde emellertid vara verksamma som arbetsledande biträden till skogsskoleutbildad personal, varför vidareutbildningen till förman enligt kommitténs förslag till utbildningsmål bör anpassas för denna yrkesverksamhet. Med hänsyn till förmännens funktioner i det skogliga arbetet är det givet, att eleverna i frågavarande vidareutbildning bör bibringas goda kunskaper om arbetsledning. Fördjupade kunskaper i svenska och matematik torde också få bedömas som synnerligen önskvärda med hänsyn till de arbetsuppgifter som en yrkesman i arbetsledande ställning kan åläggas. Av de skogliga yrkesämnena blir skogsproduktion och drivning väsentliga liksom också skogsmätning. Kompletterande utbildning i användning och vård av vanligen förekommande maskiner och redskap är givetvis nödvändig. Orientering om skogspolitik bör också ingå i utbildningen. Kommittén föreslår, att i undervisningsplanen för vidareutbildning till förman skall ingå läroämnena svenska och matematik samt yrkesämnena skogspolitik, arbetsledning, redskap och maskiner, skogsproduktion, drivning, sprängning, skogsmätning, naturvård, arbetarskydd och fysisk träning. Svenska. Undervisningen i ämnet bör inriktas på praktiska ändamål och samordnas med utbildningen i arbetsledning. Ifråga om den muntliga framställningen bör genomgång av disposition och framförande av beskrivningar och redogörelser bli ett viktigt moment. Den skriftliga framställningen bör främst avse övning i upprättande av praktiska skrivelser av olika typer, däri inbegri-

94 pet skriftliga redogörelser för konkreta händelser i arbetslivet. Matematik. Undervisningen i matematik torde böra i stort sett omfatta samma moment som ifråga om vidareutbildningen till maskinförare. Procentoch ränteräkning, sortförvandlingar samt yt- och volymberäkningar bör således ingå. Särskilt viktigt torde det vara att eleverna får göra sig förtrogna med redovisning av siffermaterial i grafisk form samt tolkning av grafiska framställningar. Skogspolitik. Ämnet torde i stort sett kunna läggas upp på samma sätt som motsvarande ämne i vidareutbildningen till företagare men större utrymme bör ges åt redogörelser för fackliga organisationer och sociala frågor som rör skogsbrukets anställda. Särskilt frågor om arbetskraftsbehov, anställningsförhållanden och utbildning bör uppmärksammas. Arbetsledning. I ämnet bör även ingå avtalslära med tyngdpunkt på tillämpningen av ram- och lokalavtal. Den egentliga arbetsledningsutbildningen kan lämpligen uppdelas i de tre momenten arbetspsykologi, tillämpad arbetsledning och företagsledning. Arbetspsykologien omfattar personbedömning, motiv för människornas handlande, uppkomsten av grupper och ledare för dessa i både arbetsliv och privatliv m.m. Den tillämpade arbetsledningen sysselsätter sig med instruktionsmetodik, planering för arbetet och fördelning av arbetsuppgifter, teknik för ordergivning, utredning av missförhållanden och tillrättavisning av felande o.s.v. I företagsledningen ingår redogörelser för skogliga företags organisation och verksamhet. Redskap och maskiner. Eleverna bör erhålla viss fortbildning i användning och vård av mera allmänt förekom-

mande redskap och maskiner för såväl skogsproduktion som drivning. Utbildningen kan inte bli så omfattande som för maskinförarna, eftersom förmännen inte själva förutsattes köra maskinerna i terrängen. De skall emellertid vara förtrogna med maskinernas konstruktion och prestanda. Skogsproduktion. Ämnet bör liksom motsvarande ämne i vidareutbildningen till företagare delas upp på momenten marklära och skogsbotanik, markberedning, beståndsanläggning och beståndsvård. Liksom i företagarutbildningen bör såväl biologiska som ekonomiska synpunkter läggas på undervisningen i detta ämne men i förmansutbildningen bör därjämte särskild vikt läggas vid de arbetstekniska synpunkterna. Drivning. De väsentligaste inslagen i detta ämne torde böra vara undervisning om planläggningen av en drivning och organisationen av densamma. Samordning mellan avverkning och transport vid olika drivningsmetoder (sortimentsmetod, stam- och trädmetoder) genomgås utförligt. Orientering om byggnad av tillfälliga vägar för virkestransport bör meddelas. Virkesvården, särskilt den förebyggande, uppmärksammas. Kostnadsutvecklingen för manuellt och maskinellt arbete belyses. Sprängning. Undervisningen bör inriktas på transport och användning av sprängämnen och tändmedel samt borrning och laddningsberäkningar för mindre omfattande sprängningsarbeten. Vidare bör redogörelse lämnas för de säkerhetsbestämmelser som gäller på området ifråga. Skogsmätning. Ämnet omfattar momenten kartkännedom och flygbildteknik, skogsuppskattning, virkesmätning och aptering. Eleverna skall erhålla kännedom om karttyper samt lära sig

95 använda kartor av olika typer. De skall efter slutad utbildning kunna handha redskap, instrument och tabeller för skogsuppskattning. Repetition av kursen i virkesmätning under grundutbildningen torde böra ske. Sambandet mellan virkespriser och praktiska apteringsregler bör klarläggas. Arbetarskydd. Detta ämne bör behandla arbetarskyddslagstiftningen, skogsförläggningslagen, skyddsföreskrifter vid användning av aktuella maskiner inom skogsbruket samt organisation och verksamhet hos de organ, som h a r om hand tillsynen över skyddslagstiftningen. Likaså lämnas undervisning i olycksfallsvård.

Ämnena naturvård och fysisk träning bör kunna ges samma innehåll och läggas upp på samma sätt som ämnena med motsvarande beteckningar i plan för vidareutbildning till företagare. Undervisningens

uppläggning

I likhet med de båda övriga vidareutbildningslinjerna bör även ifrågavarande undervisning vara sammanhållen vid skolan, övningar och färdighetsträning skall alltså även ifråga om denna utbildning äga rum i anslutning till lektionerna i yrkesämnena. I bilaga 7 redovisas förslag till undervisningsplan för utbildning till förman.

KAPITEL 7 H u v u d m a n n a s k a p e t för d e n skogliga y r k e s u t b i l d n i n g e n

Nuvarande

huvudmannaskap

Det obligatoriska skolväsendet i vårt land h a r sedan gammalt varit primärkommunalt. F r å n och med budgetåret 1966/67 blir även gymnasiet och den nya fackskolan kommunala. De kommuner, i vilka gymnasier och fackskolor är belägna, blir huvudmän för dessa skolor. För yrkesskoleväsendet däremot förekommer inte något enhetligt huvudmannaskap. Huvudmannaskapet för skolor och kursverksamhet inom yrkesutbildningen är fördelat mellan staten, halvstatliga institutioner såsom skogsvårdsstyrelser och hushållningssällskap, landsting, kommuner, stiftelser, organisationer och privata företag. I huvudsak är dock yrkesskolväsendet kommunalt, flertalet yrkesutbildande skolor har kommuner eller landsting som huvudmän. Kommunerna är huvudmän för lokala yrkesskolor samt s. k. inbyggda skolor för industri, hantverk, handel och kontorsverksamhet m. m. Även cen-

Omprövning

av

I yrkesutbildningsberedningens utredningsuppdrag ingår att överväga huvudmannaskapet för de yrkesutbildande skolorna. Chefen för ecklesiastikdepartementet har i direktiven för beredningens arbete uttalat, att "för vårt lands vidkommande synes yrkesskolväsendet böra vidareutvecklas vid i princip bibehållna former för huvud-

för yrkesutbildande

skolor

trala yrkesskolor kan vara kommunägda. Landstingen är huvudmän för de centrala verkstadsskolorna samt för andra centrala yrkesskolor, t. ex. för utbildning inom vårdyrken. Flertalet sjuksköterskeskolor och barnsköterskeskolor är landstingsägda. Detsamma är fallet med flertalet lantbruksskolor och lanthushållsskolor. Staten är huvudman endast för ett fåtal yrkesskolor, av vilka de flesta har karaktär av riksskolor, d. v. s. skolor, som är avsedda för utbildning av yrkesgrupper med starkt begränsat men över hela landet fördelat rekryteringsbehov. I fråga om skogsbrukets yrkesskolor är skogsvårdsstyrelserna huvudmän för skogsbruksskolorna samt staten för skogsskolorna och skogsmästarskolan. Skogsvårdsstyrelserna är dessutom huvudmän för en omfattande kursverksamhet för fortbildning av yrkesutövare inom skogsbruket.

huvudmannaskapet mannaskap och ansvarsfördelning mellan stat, kommun och näringsliv". Huvudmannaskapsfrågan borde enligt departementschefens mening bedömas utifrån bl.a. planeringssynpunkter, varvid borde beaktas behovet av en samordnad planering och utveckling av alla skolformer, som följer ovanpå grundskolan. Prövningen av frågan om huvudmanna-

97 skåpet och ansvarsfördelningen samt statsbidragssystemet i fråga om yrkesskolväsendet borde enligt direktiven ske med utgångspunkt i att den nuvarande kostnadsfördelningen mellan de berörda huvudintressenterna i stort sett upprätthålles. Beträffande näringslivets medverkan i yrkesutbildningen framhöll departementschefen, att nu liksom tidigare måste lösningen sökas i en samverkan mellan samhälle och näringsliv. Dock torde det enligt departementschefens mening vara klart, att en rationell hushållning med tillgångarna måste innebära, att näringslivets resurser i större utsträckning än hittills tas i anspråk för yrkesutbildning. Kommittén har inte enligt sina direktiv ålagts att pröva frågan om huvudmannaskapet för de skogliga yrkesutbildningsanstalterna men av olika

skäl anser den sig ändock böra ta upp denna fråga till övervägande. Frågan har aktualiserats genom de uppdrag yrkesutbildningsberedningen erhållit. Den omdaning hela vårt skolväsende för närvarande undergår kan inte heller undgå att påverka även den skogliga yrkesutbildningen. Kommittén har i kapitel 4 framhållit, att yrkesutbildningen för skogsbruket blir ett inslag i samhällets engagemang för att ge ungdomen liksom även vuxna utbildning för kommande yrkesarbete. Vid sina överväganden rörande huvudmannaskapet för skogsbrukets yrkesskolor h a r kommittén beaktat de synpunkter på huvudmannafrågan och kostnadsfördelningen mellan stat, kommun och näringsliv som chefen för ecklesiastikdepartementet framfört i direktiven för yrkesutbildningsberedningens arbete.

Huvudmannaskapets Med huvudman för en skola eller utbildningsanstalt förstås enligt gällande författningar den som bär det ekonomiska ansvaret för att verksamheten vid skolan kommer till stånd och fortgår. I den mån bidrag från det allmänna och eventuellt även från enskilt håll icke är tillräckliga för att bekosta anstaltens verksamhet åligger det huvudmannen att anskaffa de medel, som därutöver behövs. Huvudmannen är ägare av anstalten med dess inventarier och annan utrustning, vilket inte alltid men i de flesta fall betyder att han också äger skolfastigheten med därpå uppförda byggnader. Huvudmannen är skyldig att uppföra eller förhyra lokaler för undervisningen samt — i fråga om internatskolor — för elevernas inkvartering och utspisning. Huvudmännen för skogsbruksskolorna, d. v. s. skogsvårdsstyrelserna, äger även vanligtvis de till 7—7633 65

innebörd

skolorna knutna övningsskogarna. Huvudmannen är arbetsgivare för personalen vid utbildningsanstalterna, såväl lärare som övrig personal, och h a r arbetsgivareansvar gent emot denna. Huvudmannen har skyldighet att svara för att personalen erhåller fastställda löne- och pensions- och andra förmåner. Inrättande och tillsättande av skolledar- och lärartjänster, avlönings- och pensionsförmåner, ledigheter, avsked ur tjänst m. m. regleras numera av statliga bestämmelser även för kommunala och statsunderstödda enskilda skolor. Flertalet skolor står under lokal ledning av styrelser, vilkas befogenheter varierar men vilka som huvuduppgift har att handha vården av skolan och se till, att verksamheten vid densamma försiggår enligt gällande föreskrifter. Styrelsen utses i sin helhet eller till övervägande del av huvudmannen. 1

98 fråga om skogsbruksskolorna utgör huvudmannen, skogsvårdsstyrelsen, själv styrelse. Om styrelsen h a n d h a r skolans ekonomiska förvaltning är den ansvarig för denna inför huvudmannen. Ofta utövas den ekonomiska förvaltningen direkt av huvudmannen. Tillsynsmyndigheterna bestämmer utbildningens innehåll och omfattning genom fastställande av läroplaner. Genom inspektion av skolorna kontroller a r de att utbildningen bedrives i enlighet med för densamma gällande bestämmelser. Beslut om tilldelning av statsbidrag fattas också av tillsynsmyn-

Huvudmannaskapet Följande alternativ för utövande av huvudmannaskap för skogsbruksskolorna synes vara teoretiskt tänkbara, nämligen 1. skogsvårdsstyrelsen 2. staten 3. kommun 4. landsting 5. näringslivet (branschorganisation och/eller företag) Diskussion av de olika alternativen Det första alternativet innebär i princip bibehållande av nuvarande huvudmannaskap. Detta alternativ har många fördelar att uppvisa. Skogsvårdsstyrelserna utgör organ för skogshushållningen i sina respektive län och h a r goda förbindelser med skogsnäringen, med skogsägare av skilda kategorier och med tjänstemanna- och arbetarorganisationer. Den nuvarande skogsyrkesutbildningen har i huvudsak byggts upp av skogsvårdsstyrelserna, vilka således har stor erfarenhet på detta område. Tack vare sina kontakter med skogsnäringen äger skogsvårdsstyrelserna goda möjligheter att stimulera elevrekryte-

dighet eller i vissa fall av Kungl. Maj:t. Statsbidragets storlek blir beroende av undervisningsverksamhetens omfattning i den utsträckning denna godkänts av tillsynsmyndigheten. Sammanfattningsvis kan man konstatera, att tillsynsmyndigheterna har det avgörande inflytandet över utbildningsverksamhetens omfattning och utformning samt att på huvudmannen faller ansvaret för verksamhetens genomförande (genom skolstyrelserna) samt ansvaret för skolans fasta och lösa egendom och för dess ekonomiska förvaltning.

för

skogsbruksskolorna

ringen till skogsbruksskolorna. Genom sin sakkunskap har styrelserna möjlighet att på ett tillfredsställande sätt anpassa centralt utfärdade normalplaner för undervisningen till lokala förutsättningar av biologisk och teknisk natur samt till strukturförhållandena inom skogsbruket. Lärarnas praktiska fortbildning torde underlättas genom skogsvårdsstyrelsernas huvudmannaskap, emedan de då erhåller bättre möjligheter att bedriva yrkesstudier ute på det skogliga arbetsfältet för att hålla sig a jour med utvecklingen inom skogsnäringen. Skogsvårdsstyrelserna torde ha bättre förutsättningar att sköta de till skolorna knutna övningsskogarna med hänsyn till utbildningens behov än vad annan huvudman kan ha. Vidare kan skogsvårdsstyrelsernas skogsvårdskonsulenter under sitt ordinarie arbete anskaffa övningsobjekt utanför skolskogarna, vilket måste bedömas vara värdefullt för skolornas verksamhet. Skogsvårdsstyrelsernas huvudmannaskap för skogsbruksskolorna har också nackdelar att uppvisa. Det kan medföra risk för att den skogliga yrkesutbild-

99 ningen inte håller önskvärd kontakt med annan yrkesutbildning och utbildningsväsendet överhuvudtaget. I de regionala skolstyrelserna för lantbrukets yrkesskolor är skogsvårdsstyrelserna företrädda men i övrigt finns inga fasta samarbetsformer mellan den skogliga yrkesutbildningen och annan utbildning inom länet. Bristen härpå kan leda till att den skogliga yrkesutbildningen inte kan hålla jämna steg med den pedagogiska och undervisningsmetodiska utvecklingen inom annan utbildning, lärarna kan bli alltför starkt fixerade vid sitt eget fack. Med hänsyn till att en betydande del av den produktiva skogsmarken i vårt land är förenad med jordbruk behöver många yrkesutövare utbildning i både jordbruk och skogsbruk. Detta utbildningsbehov kan bli svårare att tillgodose om lantbruksskolor och skogsbruksskolor även framdeles får olika huvudmän. Den önskvärda samordningen av planering och utveckling av de skolreformer som följer ovanpå grundskolan, stöter även på hinder, om huvudmannaskapet för de yrkesutbildande skolorna blir alltför splittrat. En huvudman för en skola bör äga så pass goda ekonomiska resurser att han kan fullgöra de ekonomiska förpliktelser som åligger honom. Detta är ej fallet med skogsvårdsstyrelserna, vars egna ekonomiska resurser är mycket begränsade. Staten betalar visserligen lärarlöner och driftskostnader vid skogsbruksskolorna, men om skogsvårdsstyrelserna vill vidga omfattningen av utbildningen utöver den ram som statsbidragen medger, måste de i regel skaffa bidrag från annat håll, vanligen från landstingen. Bidrag till nybyggnader av lokaler och anskaffande av fasta inventarier lämnas endast i begränsad utsträckning av staten, för dessa ändamål erfordras betydande lo-

kala bidrag. Skogsvårdsstyrelsernas förmåga att utöva huvudmannaskap för skogsbruksskolorna liksom för annan utbildningsverksamhet blir på grund av styrelsernas karaktär helt beroende av de bidrag de erhåller, främst från staten. Då staten bestrider större delen av kostnaderna för skogsbruksskolornas verksamhet och skogsvårdsstyrelserna kan betraktas som halvstatliga organ skulle det andra alternativet, ett helt statligt huvudmannaskap, synas ligga nära till hands. Det är emellertid enligt kommitténs mening inte realistiskt att räkna med att staten skulle vilja åtaga sig huvudmannaskapet för skogsbruksskolorna. Utvecklingen går i den riktningen att staten avvecklar huvudmannaskap den tidigare haft. Gymnasierna blir från och med nästkommande budgetår kommunala. Därmed blir inte bara den obligatoriska skolan utan också huvudparten av skolorna på det gymnasiala åldersstadiet kommunala. Endast ett litet fåtal yrkesskolor av riksskolekaraktär kvarstår som statliga. Yrkesskolväsendet är, som tidigare framhållits, redan i huvudsak kommunalt och med all sannolikhet kan man utgå från att dess kommunala karaktär kommer att ytterligare accentueras framdeles. Det tredje alternativet, kommun som huvudman, utgör inte enligt kommitténs mening någon lämplig lösning av huvudmannaproblemet ifråga om skogsbruksskolorna. Från yrkesskolhåll har tidigare framförts önskemål om att kommunerna skulle tillerkännas rätt att vid sina yrkesskolor inrätta skogsyrkeslinjer liksom även lantbrukslinjer. Endast i ett enda fall har en kommun tillerkänts rätt att inrätta en skogsyrkeslinje vid sin yrkesskola. Kommunen har utgjort ett alltför begränsat elevrekryteringsområde för den utbildning

100 det här är fråga om. Genom den nya kommunreformen kommer vi att erhålla betydligt större kommuner framdeles än vad som är fallet för närvarande men inte heller dessa nya stora kommuner torde kunna bli tillräckligt stora elevområden för den skogliga yrkesutbildningen. En skogsbruksskola bör inte vara en lokal utan en central yrkesskola, som rekryterar sina elever från större regioner. Det är inte alls uteslutet att även länet kan bli ett för litet rekryteringsområde i vissa fall. Det faktum att kommuner blir huvudmän för gymnasier och fackskolor utgör inte något bärkraftigt argument för kommunalt huvudmannaskap för yrkesskolor av central typ. I skoldebatten har den tanken framkastats, att yrkesutbildningen på det gymnasiala åldersstadiet skulle koncentreras till gymnasieorterna. Kommittén anser det uppenbart olämpligt att en gymnasiekommun blir huvudman för yrkesutbildningen för landsbygdsnäringarna jordbruk och skogsbruk. Dessa näringar finns kanske inte företrädda inom kommunen, varför man inte kan förutsätta att kommunen har något intresse av att särskilt främja utvecklingen av yrkesutbildningen för desamma. En stor del av eleverna och kanske huvudparten av dem torde komma från andra kommuner än gymnasieorten. Det torde bli ofrånkomligt att elevernas hemkommuner lämnar gymnasiekommunen ekonomisk ersättning liksom ifråga om elever i gymnasiet och fackskolan. Då det torde röra sig om ett relativt fåtal från varje kommun blir ersättningsystemet tungrott i detta fall. Det är vidare självklart att den rent praktiska delen av denna utbildning inklusive färdighetsträning måste försiggå ute på arbetsfälten, varför lantbruks- och skogsbruksskolor torde böra organiseras som filialskolor till gymnasieortens yrkesskola, om ett kommu-

nalt huvudmannaskap av denna art skulle genomföras, en organisatorisk anordning som kommittén ej finner tillfredsställande. Det fjärde alternativet — landstinget som huvudman för skogsbruksskola — är enligt kommitténs uppfattning det mest realistiska. Landstingen har gjort betydande insatser för yrkesutbildningen i vårt land. De är, som förut påpekats, huvudmän för flertalet yrkesskolor av central typ, varjämte även ett stort antal folkhögskolor är landstingsägda. Landstingen har också i stor omfattning lämnat ekonomiskt stöd åt yrkesutbildning, för vilken de inte är huvudmän. Sålunda lämnar samtliga landsting, så när som på ett, årligt bidrag till kommunernas yrkesskolor i respektive län. Den kraftiga utbyggnad av yrkesskolväsendet, som ägt rum under den senaste tioårsperioden, har till stor del möjliggjorts genom den planering som landstingen låtit utföra och det ekonomiska stöd de lämnat. Även till den skogliga yrkesutbildningen lämnar landstingen bidrag. Under vart och ett av åren 1964 och 1965 har landstingens sammanlagda bidrag till driften vid skogsbruksskolorna uppgått till nära 1 miljon kronor. Till investeringar i nybyggnader för skolor och till fasta inventarier har olika landsting lämnat betydande belopp. Investeringsbidragens storlek varierar givetvis från år till år, beroende på vilka byggnadsprojekt som realiseras. Under år 1964 uppgick landstingens sammanlagda bidrag till investeringar i skogsbruksskolor till 1,1 miljon kronor. Sammanställningar över landstingsbidragen 1964 och 1965 återges i bilaga 8. Då landstingen redan är huvudmän för flertalet centrala yrkesskolor skulle det från flera synpunkter vara värdefullt, om de finge övertaga huvudmannaskapet för samtliga yrkesskolor av

101 central typ, även skogsbruksskolorna. Planering och utveckling av den centralt bedrivna yrkesutbildningen skulle väsentligt underlättas genom ett samlat landstingskommunalt huvudskap. Undervisningsresurserna av skilda slag skulle kunna användas på ett effektivare sätt i den mån samverkan mellan olika skolformer visar sig kunna främja utbildningen. Det femte alternativet, att skogsnäringen själv via företag eller branschorganisationer skulle övertaga skogsyrkesutbildningen, torde utan vidare kunna avföras ur diskussionen. Endast ett fåtal företagsskolor med utbildning motsvarande skogsbruksskolornas finns för närvarande och domänverket t. ex. avser att i viss omfattning avveckla den grundläggande skogsarbetarutbildning det hittills bedrivit och överlåta denna utbildning åt för ändamålet lämpligt belägna skogsbruksskolor. Även av rent principiella skäl skulle det vara olämpligt att företag och organisationer inom skogsnäringen blev huvudmän för samtliga skogsbruksskolor, emedan den grundläggande skogliga yrkesutbildningen bör vara öppen för alla som uppfyller kraven på inträde i denna utbildning. Däremot är det ju självklart att den praktiska utbildningen och färdighetsträningen bör ske i nära kontakt med skogsnäringen. Den skall medverka i utbildningen men inte vara huvudman för densamma. Om ett enskilt företag vill starta en egen företagsskola med grundläggande utbildning bör detta enligt kommitténs mening givetvis tillåtas. Begär företaget statsbidrag till en sådan skola torde bidragsfrågan böra prövas av Kungl. Maj :t. Kommitténs förslag Kommittén har i den föregående diskussionen om olika alternativa lösningar

av huvudmannafrågan för skogsbruksskolorna funnit att det landstingskommunala huvudmannaskapet synes utgöra den mest realistiska lösningen. Ett starkt argument för att landstingen skall övertaga huvudmannaskapet för skogsbruksskolorna är, att dessa redan äger det övervägande antalet centrala yrkesskolor, d. v. s. sådana skolor, som rekryterar sina elever från större regioner än en kommun, vanligtvis ett län. Blir landstingen huvudmän för praktiskt taget alla centrala yrkesskolor kan en gemensam planering och utveckling av den centralt bedrivna yrkesutbildningen komma till stånd. I direktiven för yrkesutbildningsberedningen har framhållits att behovet av en samordnad planering och utveckling av alla de skolformer som följer ovanpå grundskolan bör tillgodoses. Då såväl grundskolan som gymnasiet och fackskolan är kommunala skulle det ligga nära till hands att tänka sig att även yrkesutbildningen på det gymnasiala åldersstadiet borde bli kommunal och förläggas till gymnasieorterna för samarbete med de båda övriga gymnasiala skolformerna. Kommittén h a r redan tidigare framhållit, att det enligt dess mening är uppenbart olämpligt att en gymnasiekommun blir huvudman för yrkesutbildning för de utpräglade landsbygdsnäringarna jordbruk och skogsbruk och vill här tillägga, att den finner goda skäl tala för att uppdelningen av huvudmannaskapet för yrkesutbildningen mellan kommuner och landsting bibehålies även för framtiden, så att landstingen kommer att utöva huvudmannaskap för sådana skolor, vilkas elevområde omfattar ett helt län eller annan större region. Ett annat argument för att huvudmannaskapet för skogsbruksskolorna skall övergå till landstingen är dessas möjligheter att finansiera verksamheten

102 vid skolorna. De nuvarande huvudmännen, skogsvårdsstyrelserna, måste praktiskt taget helt lita till bidrag utifrån. Ytterligare ett argument är, att den för yrkesutövare inom det kombinerade jordbruket och skogsbruket önskvärda yrkesutbildningen i båda näringarna lättare kan komma till stånd, om lant-

Huvudmannaskapet

bruksskolor och skogsbruksskolor erhåller samma huvudman. Med stöd av den argumentering kommittén härovan fört föreslår den, att huvudmannaskapet för skogsbruksskolorna överflyttas från skogsvårdsstyrelserna till landstingen.

för övriga skogliga

yrkesutbildningsanstalter

Staten är för närvarande huvudman för skogsmästarskolan och skogsskolorna liksom också för lärarutbildningen för den skogliga yrkesundervisningen. Skogsmästarskolan är ensam i sitt slag och h a r ett relativt lågt elevantal. Den utbildar årligen ett 30-tal elever, vilka erhåller en mycket kvalificerad utbildning. Skogsmästarskolan uppfyller väl kriterierna för en yrkesskola av riksskolekaraktär. Då sådana skolor i regel är statsägda föreslår kommittén att staten även framdeles skall vara huvudman för skogsmästarskolan. Om de skolor, vilka för framtiden skall ge utbildning på den nivå, som motsvarar de nuvarande skogsskolorna, också skall kunna betecknas som riksskolor kan möjligen diskuteras. Starka

skäl synes dock tala för detta. Antalet dylika skolor torde komma att bli ytterst litet och deras sammanlagda elevantal relativt begränsat. Skolorna kommer att rekrytera sina elever från olika delar av landet. Kommittén drar härav den slutsatsen, att även skogsskolorna bör kunna anses vara riksskolor och föreslår följaktligen att staten skall utöva huvudmannaskap över skogsskolorna även framgent. Staten är numera huvudman för praktiskt taget all lärarutbildning, sedan p r i vatägda lärarseminarier på det husliga området samt förskoleseminarier numera förstatligats. Lärarutbildningen för den skogliga yrkesutbildningen bör alltså vara statlig även i fortsättningen.

Skogsbruksskolorna

huvudmannaskap

under landstingens

Kommittén avser att i sitt senare betänkande ta upp till behandling frågorna om central, regional och lokal ledning av den skogliga yrkesutbildningen. Då problemen rörande ledningen p å olika nivåer hänger intimt samman med varandra anser sig kommittén i förevarande betänkande inte kunna lägga fram definitiva förslag rörande ledningen för skogsbruksskolorna under landstingens huvudmannaskap. Kommittén begränsar sin efterföljande framställning till att

avse principiella synpunkter på denna fråga. Styrelser, nämnder och yrkesråd Kommer en författningsmässigt fastslagen ansvarsfördelning mellan kommuner och landsting i fråga om yrkesutbildningen till stånd torde man kunna räkna med att varje landsting tillsätter en för dess samtliga skolor gemensam styrelse. Så har redan skett i några landsting, varvid Kungl Maj:t lämnat

103 medgivande att denna gemensamma styrelse får fungera som styrelse även för under landstinget lydande lantbruksskolor. En författningsändring, som medger att gemensam styrelse för samtliga landstingsägda skolor får inrättas, är tänkbar. Möjligen blir en sådan styrelse obligatorisk. Man får i så fall en parallell till skolstyrelserna inom kommunerna, vilka utgör styrelse för kommunens samtliga skolor, såvida inte undantag för särskild skola medgivits. En för landstingets samtliga skolor gemensam styrelse kan med fördel handlägga sådana ärenden som berör planering av utbildningen och ekonomisk förvaltning av skolorna. Koncentration av de kamerala göromålen till ett under styrelsen lydande centralt skolkansli innebär en värdefull rationalisering. Med hänsyn till yrkesutbildningens mångfacetterade natur är det däremot tveksamt om den lokala tillsynen och vården av yrkesskolorna lämpligen bör omhänderhas av en central skolstyrelse. Det förefaller som om dessa uppgifter bättre kunde skötas av särskilda styrelser eller nämnder för varje yrkesskola eller yrkesskolenhet. Av organisationsmässiga skäl torde det vara nödvändigt att dessa nämnder underställes landstingets centrala skolstyrelse. De bör tillvarataga skolornas speciella intressen samt också fungera som kontaktorgan mellan den centrala landstingsskolstyrelsen och fackorganisationer inom den eller de näringar, för vilka vederbörande skolor utbildar. Centralstyrelsernas främsta arbetsuppgifter ligger inom områdena för planering på längre sikt, organisation och administration av utbildningen. För handläggning av frågor, som berör undervisningens innehåll och uppläggning, behöver nämnderna biträde av väl kvalificerade och erfarna yrkesutövare. Enligt gällande skolstadga må

styrelse för landstingskommuns yrkesskola för yrken eller yrkesområden, som är företrädda vid skolan, tillsätta ett eller flera yrkesråd. Dessa råd har till uppgift att inom sitt verksamhetsområde följa utvecklingen och biträda styrelsen i frågor rörande undervisningen. I yrkesråden skall både företagare och anställda vara företrädda. Enligt kommitténs mening bör för skogsbruksskoleundervisningen tillsättas dels en nämnd och dels ett yrkesråd i varje län. Skogsbruksintressenas inflytande på utbildningen Utbildningen vid skogsbruksskolorna måste äga rum i nära och fortlöpande kontakt med skogsbrukets folk. Ledningen för skolorna måste vara så beskaffad att den kan se till, att den utbildning de ger ständigt anpassas efter utvecklingen på det skogliga området. Nya forskningsresultat, rön och erfarenheter måste så snabbt som möjligt via skolornas undervisning omsättas i det praktiska arbetet i skogen. Denna verksamhet kräver ett väl utvecklat samspel mellan denna och skogsnäringens företrädare. Inte minst viktigt är att skogsnäringen får ett starkt inflytande i nämnderna för skogsbruksskolorna. Eftersom det föreligger identitet mellan huvudman och ägare av en skola är det naturligt att huvudmannen tillsätter styrelse för densamma. Så är också regel i vårt lands skolväsende. Kommer samtliga till en landstingskommun hör a n d e skolor att ställas under ledning av en gemensam styrelse tillsätter landstinget ensamt denna styrelse. Någon annan lösning av frågan om vem som skall tillsätta denna styrelse torde inte kunna komma i fråga. Även en nämnd för en skola blir ett organ för huvudmannen och denne kan således

104 göra anspråk på att bestämma sammansättningen av densamma. Enligt kommitténs uppfattning bör emellertid nämnden för skogsbruksskoleundervisningen under landstingets huvudmannaskap vara sammansatt på ett sådant sätt, att företrädare för skogsnäringen kan utöva ett avgörande inflytande på dess beslut. Även om landstinget skulle formellt utse ledamöter av nämnden bör genom förlagsrätt för skogliga myndigheter och organisationer skogsnäringen reellt bestämma dess sammansättning. Väsentligt bör också vara, att det kommer till stånd en sådan befogenhets- och ansvarsfördelning mellan den centrala landstingsskolstyrelsen och nämnden, att den senare kan hävda den skogliga yrkesutbildningens intressen. Flera olika alternativ för sammansättningen av nämnden är tänkbara. Ett alternativ skulle vara att låta skogsvårdsstyrelsen i länet fungera som nämnd. Ur förvaltningsrättsliga synpunkter skulle måhända en sådan anordning kunna betraktas som en inadvertens, eftersom den skulle innebära, att ett halvstatligt organ skulle utöva bestämmanderätt över en institution som äges av en kommunal församling. Från sakliga synpunkter finns intet att invända, skogsvårdsstyrelserna h a r till uppgift att främja skogshushållningen, förfogar över god sakkunskap och har i sin regi byggt upp den nuvarande skogsyrkesutbildningen. En annan utväg är att tillsätta särskild nämnd för skogsbruksskolorna, i vilken såväl huvudmannen, landstinget, som skogliga organ får utse ledamöter. Enligt kommitténs mening bör huvudmannen ej ha majoritet i denna nämnd utan exempelvis tillsätta en eller två ledamöter. Skogsbruket skulle då förslagsvis kunna representeras i densamma av en företrädare för vardera skogsvårdsstyrel-

sen, storskogsbruket, bondeskogsbruket, skogstjänstemännen och skogsarbetarna i länet. Kommittén anser, att det förstnämnda alternativet är att föredra, d v s att skogsvårdsstyrelsen får fungera som nämnd för skogsbruksskoleundervisningen i länet. De synpunkter på den lokala ledningen kommittén i det föregående framfört har byggt på den förutsättningen att skogsbruksskolan blir en fristående skola. Samförlägges skogsbruksskolan med lantbruksskola eller med annan yrkesskola eller organiseras den som en linje vid en större yrkesskolenhet kommer styrelsefrågan i ett annorlunda läge. Det torde i de angivna fallen bli nödvändigt att inrätta en för de samförlagda skolorna eller för hela yrkesskolenheten gemensam styrelse, antingen denna skall bli lokal styrelse under en central landstingsskolstyrelse eller en självständig styrelse. Styrelse för samförlagd skogsbruksskola och lantbruksskola skulle förslagsvis kunna sammansättas av ett lika antal företrädare för jordbruket och skogsbruket med av landstinget utsedd ordförande. I central yrkesskola med utbildningslinjer för olika yrken, eventuellt även för skogsbruket, torde varje större utbildningsområde böra vara företrätt i styrelsen. Vad yrkesrådet beträffar bör dess funktion vara av rådgivande natur. Dess medlemmar bör utses av representativa organisationer för arbetsgivare och anställda inom skogsnäringen. I detsamma bör också ingå en tjänsteman inom skogsvårdsstyrelsen, som är speciellt sakkunnig i frågor rörande utbildning och rådgivning. Kommittén vill till sist framhålla, att verksamheten vid skogsbruksskolorna, för vilken landstinget skall utöva huvudmannaskap, bör omfatta grundutbildning och vidareutbildning. Fort-

105 bildningen av olika yrkeskategorier bör vara en uppgift för skogsvårdsstyrelserna under tillsyn av skogsstyrelsen. Detta utesluter givetvis inte att skolorna åtar sig att anordna fortbildningskurser el-

ler att skolornas lärare och lokaler utnyttjas för fortbildningsverksamhet. Kommittén förutsätter, att de samlade utbildningsresurserna utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt.

KAPITEL 8 Sammanfattning Kap. 1 Kommitténs

utredningsuppdrag

Kapitlet innehåller en redogörelse för de direktiv som lämnats för kommitténs utredningsarbete, såväl de ursprungli-

gen givna direktiven som senare utfärdade tilläggsdirektiv,

Kap. 2 Skogsbrukets

yrkesskolor

I detta kapitel lämnas en historik över den skogliga yrkesutbildningens utveckling. Som bakgrund till historiken tecknas en skiss över skogsbrukets utveckling. Den skogliga yrkesutbildningens

- historik

under olika tider skiftande innehåll, former och omfattning ställes in i sitt sammanhang med tekniska, sociala och ekonomiska förhållanden inom näringsoch samhällslivet.

Kap. 3 Nuvarande

utbildning

vid skogsbrukets

I det tredje kapitlet lämnas en översikt över de nuvarande skolformerna inom den skogliga yrkesutbildningen, nämligen skogsbruksskolorna, skogsskolor-

yrkesskolor

na och skogsmästarskolan. Vidare redogöres för organisation och verksamhet vid dessa skolor.

Kap. 4 Allmänna

synpunkter

på skoglig yrkesutbildning till övrig yrkesutbildning

Kommittén framlägger i kap. 4 sin principiella syn på den skogliga yrkesutbildningen. Denna utbildning kan betraktas ur två principiellt skilda synvinklar, dels som en intern angelägenhet för skogsnäringen, avsedd att tillgodose dess behov av utbildad arbetskraft och dels som ett samhällets engagemang för att ge ungdomen möjlighet att erhålla den utbildning den önskar. I praktiken bör dessa två skilda synsätt

och dess

relationer

mycket väl kunna förenas. Vid planering och dimensionering av yrkesutbildningen måste man ta hänsyn såväl till de presumtiva elevernas önskemål om utbildning som till närings- och yrkeslivets behov av arbetskraft. Den skogliga yrkesutbildningen måste självfallet inriktas på yrkesverksamhet inom skogsnäringen men fördenskull kan den inte betraktas som en från annan yrkesutbildning isolerad verksamhet, som

107 äger betydelse enbart för denna näring. Allt mer och mer har utbildningsvägarna på det gymnasiala åldersstadiet kommit att betraktas som ett system, vars olika delar bör hänga samman med varandra. I enlighet med denna grundsyn måste även sådan yrkesutbildning, som i första hand är inriktad på en viss bestämd näring, tillerkännas status som en del av vårt samlade utbildningsväsen. Yrkesutbildningen för skogsbruket blir, inte främst ett samhällets engagemang för rationaliseringen inom denna näring utan ett inslag i samhällets engagemang för att ge ungdomen liksom även vuxna utbildning för yrkesverksamhet. Kommittén diskuterar sedan huruvida idén om gemensam mera brett lagd grundutbildning för näraliggande yrken kan tillämpas ifråga om skogsnäringen. För dennas del skulle i så fall gemensam grundutbildning med jordbruket synas ligga nära till hands men även andra kombinationer kunde vara tänkbara, t. ex. mellan skogsbruket och skogsindustrierna. Yrkesutövare inom jordbruk och skogsbruk behöver goda biologiska kunskaper och likaså insikter och färdigheter i skötsel av maskiner av skilda slag. Förvärvandet av detta gemensamma biologiska och tekniska kunskapsstoff kan emellertid inte hänföras till yrkesutbildning i egentlig mening. I yrkesskolorna för respektive jordbruk och skogsbruk måste undervisningen inriktas på tillämpning av de biologiska och tekniska ämnena i enlighet med vad respektive näringar fordrar. I lantbrukets yrkesskolor står odlingen av kulturväxter samt uppfödning och skötsel av husdjur i centrum för den tillämpade biologien, i skogsbrukets yrkesskolor blir anläggning av skogsbestånd, deras skötsel och vård på liknande sätt det centrala i biologiundervisningen. På det tekniska fältet

kräver jordbruket inklusive husdjursskötseln sin särskilda maskinpark, medan skogsbruket för arbete inom sitt område fordrar särskilda maskiner och redskap. Med hänsyn härtill är det enligt kommitténs mening inte befogat från vare sig pedagogiska eller ekonomiska synpunkter att anordna en för jordbruk och skogsbruk gemensam grundutbildning. Även om en gemensam grundutbildning avvisas är det givet, att blivande yrkesutövare inom den kombinerade företagsformen jordbruk-skogsbruk bör äga yrkeskunnighet inom båda näringarna. Antingen kan de genomgå såväl lantbruksskola som skogsbruksskola eller också kan man anordna en för båda näringarna helt integrerad utbildning, vars mål kan uttryckas så, att eleverna genom densamma skall erhålla goda teoretiska kunskaper och goda praktiska färdigheter för skötsel av ett jordbruk med tillhörande skog. Mot gemensam grundutbildning för skogsbruket och andra näringar, exempelvis skogsindustrierna eller verkstadsindustrierna, kan riktas principle ellt samma invändningar som mot gemensam grundutbildning för jordbruk och skogsbruk. Utbildningen förlänges utan att man uppnår fördelar av vare sig pedagogisk eller ekonomisk natur. Kommittén framhåller, att den grundläggande yrkesutbildningen vid skogsbruksskolorna inte är specialiserad utan gemensam för flera inom skogsnäringen verksamma yrkeskategorier, arbetare och arbetsledare likaväl som företagare. I sitt i ett efterföljande kapitel framlagda förslag till utbildningsgång för den skogliga yrkesutbildningen utgår kommittén från att grundutbildningen även framdeles skall bli gemensam för samtliga yrkeskategorier inom skogsbruket, frånsett de högskoleutbildade. Kommit-

108 tén anser att den grundläggande utbildningen bör kunna meddelas under loppet av ett läsår. En vidareutbildning motsvarande den nuvarande årskurs 2 vid skogsbruksskolorna bör anordnas, men denna utbildning bör kunna genomföras på kortare tid än ett helt läsår — cirka 16 å 20 veckor. Den bör differentieras på tre linjer, för respektive företagare, maskinförare och förmän. Kommittén diskuterar frågan om undervisning i teoretiska läroämnen är motiverad i skogsbrukets yrkesskolor och besvarar frågan jåkande eftersom man inte kan dra en skarp gräns mellan å ena sidan en allmänt medborgerlig undervisning och å andra sidan en av rena nyttighetshänsyn präglad yrkesut-

bildning. Det måste bedömas vara en väsentlig uppgift för yrkesskolan att främja elevernas intellektuella och emotionella utveckling. I överensstämmelse med denna syn på yrkesskolan anser kommittén att undervisning i läroämnen är befogad om den uppfyller följande krav: underlättar undervisningen i yrkesämnen, fördjupar elevernas kunskaper i svenska och eventuellt även ett främmande språk samt i matematik och ger en vidgad och fördjupad orientering om samhället. Till sist framhålles i kapitlet att yrkesutbildning för äldre årsklasser samt fortbildning för olika yrkeskategorier bör uppmärksammas ännu mera i framtiden än för närvarande.

Kap. 5 Utbildningsmål

för olika

I ett inledande avsnitt av kap. 5 redogöres för två undersökningar, som kommittén låtit genomföra. I samarbete med skogsstyrelsen företogs en enkätundersökning, avseende kartläggning av de skogsskoleutbildades arbetsuppgifter jämte en prognos över den förväntade framtida utvecklingen av dessa arbetsuppgifter. Den andra undersökningen bestod i intervjuer med ett antal yrkesverksamma skogsbrukare, arbetsledare och arbetare i två geografiskt avgränsade områden, ett i norra Sverige och ett i södra Sverige. Syftet med intervjuerna var att erhålla en bild av de intervjuades krav och förväntningar på utbildningen vid skogsbruksskolorna samt formerna för skolornas verksamhet. Endast den förstnämnda undersökningen uppfyllde kraven på statistisk representativitet.

Grundutbildning Erfarenheterna

av den hittillsvarande

yrkesgrupper

grundutbildningen i skogsbruksskolorna, till skogsstyrelsen inkomna svar på remisser av förslag till kursplaner för denna utbildning samt resultaten av de ovannämnda intervjuerna hos aktivt verksamma yrkesutövare ger samtliga starkt stöd för den uppfattningen att den grundläggande utbildningen framdeles liksom hittills bör vara gemensam för de olika inom skogsbruket verksamma yrkeskategorierna. Med hänvisning härtill föreslår kommittén, som redan antytts i kap. 4, att grundutbildningen även framdeles utformas så, att den kommer att ge för olika yrkeskategorier gemensamma kunskaper och färdigheter.

Målet för

grundutbildningen

Elev skall efter utbildningen kunna utföra arbeten i avverkning och därmed sammanhängande uppgifter samt i beståndsanläggning och beståndsvård,

109 kunna sköta för ifrågavarande arbeten nödvändiga redskap, vara insatt i övriga mera allmänt förekommande skogsarbeten, ha förståelse för sambandet mellan olika arbetsuppgifter samt skogsbrukets roll i naturvården och ha kännedom om skogsbruket som näringsgren. Vidareutbildning Den grundläggande utbildningen ger kunnighet för utförande av alla mera allmänt förekommande arbeten i skogen. För mera specialiserad yrkesverksamhet på det skogliga området är vidareutbildning erforderlig. Målet för vidareutbildning till företagare anger kommittén på följande sätt: Elev skall efter utbildningen kunna planera sitt företags drift och bedöma vilken inriktning av denna som är ekonomiskt mest fördelaktig, kunna planera och genomföra årligen återkommande arbeten ifråga om skogsvård och avverkning, kunna planera och i viss utsträckning utföra virkestransporter samt vara väl orienterad om skogsnäringens förhållanden och utveckling i stort. Målet för vidareutbildning till maskinförare anges på följande sätt: Elev skall efter utbildningen äga för normalt förekommande arbetsuppgifter erforderliga kunskaper i maskin- och materiallära, speciellt beträffande kraftöverföring, hydraulik och elsystem, kunna använda och vårda vanligen förekommande transportekipage, lastapparater och skogsvårdsaggregat, kunna utföra mindre reparationer samt lokalisera och beskriva sådana fel, som måste avhjälpas på verkstad,

kunna planera för virkestransport från en avgränsad drivningstrakt samt äga god kännedom om arbetarskydd och trafiklagstiftning. Målet för vidareutbildning anges på följande sätt:

till

förman

Elev skall efter utbildningen kunna utföra och leda arbeten i avverkning och transport, beståndsanläggning och beståndsvård samt övriga mera allmänt förekommande uppgifter, vara väl insatt i skötseln av för ifrågavarande arbeten nödvändiga redskap och maskiner, äga goda kunskaper i skogsbrukets arbetarskydd, kunna göra kostnadskalkyler och -jämförelser för avgränsade arbeten och åtgärder samt äga god kännedom om skogsbruket som näringsgren och aktuella utvecklingstendenser inom detsamma. Mål för utbildningen vid skogsskolorna Enkätundersökningen rörande de skogsskoleutbildades arbetsuppgifter visar, att de skogsskoleutbildade i relativt stor omfattning är sysselsatta med sådana arbetsuppgifter som beståndsvård, drivningsplanering, års- och säsongplanering, avverkning och beståndsanläggning. Virkesfrågor, terrängtransport, arbetarskydd, personalfrågor, allmänna arbetskraftsfrågor, administrativ verksamhet, vägbyggnad och skogsvärdering upptar deras arbetstid i relativt ringa omfattning och övriga arbetsuppgifter h a r en tidsmässigt ytterst blygsam omfattning. Sådana arbetsuppgifter kan emellertid i kvalitativt hänseende vara mycket krävande. Omfattningen av arbetsuppgifter skiftar givetvis inom olika arbetsgivarekategorier. Anställda inom domänverket, bolag, gods och allmänningar h a r i stort sett samma arbetsupp-

110 gifter, medan de skogsskoleutbildade inom skogsvårdsstyrelser och skogsägareföreningar skiljer sig något från de övriga. Prognosresultaten präglas främst av en tilltro till både utökade och mera krävande planeringsuppgifter. Vidare bedömes informations- och utbildningsfrågor samt terrängtransportfrågor komma att öka i både omfattning och svårighetsgrad. Detsamma gäller, om än mindre utpräglat, arbetskrafts- och arbetarskyddsfrågor. Bedömningarna är likartade inom domänverket och bolagen, medan det är betecknande att man inom skogsvårdsstyrelserna och skogsägareföreningarna förutser en kvantitativ ökning av arbetsuppgifterna överhuvudtaget för deras skogsskoleutbildade anställda. På det hela taget återspeglar dock enkätsvaren den uppfattningen att de kvantitativa och kvalitativa förändringarna av arbetsuppgifter inte blir alltför markanta. Kommittén framhåller, att den tekniska och ekonomiska utvecklingen säkerligen kommer att ge upphov till större förändringar av de skogsskoleutbildades arbetsuppgifter än vad prognoserna från enkäten antyder. Den förutsätter, att verksamhetsområdet kommer att bli mera differentierat för de skogsskoleutbildade framdeles och att arbetsuppgifterna kommer att variera betydligt, beroende på var en person med skogsskolekompetens kommer att anställas och hur arbetsgivarens företag

är organiserat. Det är enligt kommitténs mening inte möjligt att ge skogsskoleutbildningen ett sådant innehåll, att den skulle kvalificera för alla befattningar, som kan komma att stå öppna för dem som genomgått denna utbildning. Målet för skogsskoleutbildningen måste avgränsas, så att eleverna erhåller en gemensam fond av kunskaper, som är nödvändiga för dem att tillägna sig, oberoende av vilka befattningar de senare kommer att erhålla. I denna kunskapsfond bör ingå skogliga ämneskunskaper samt kunskaper om personalledning och administrativa göromål. På den grund som lagts vid skogsskolan får vederbörande arbetsgivare sedan genom intern utbildning eller orientering om arbetsuppgifterna svara för att de nyrekryterade skolas för de funktioner de skall utöva. Målet för skogsskoleutbildningen preciserar kommittén på följande sätt: Utbildningen bör syfta till att meddela sådana kunskaper och färdigheter i skogliga ämnen, personalledning och administrativa göromål att de utbildade efter introduktion i respektive arbetsgivares verksamhetsfält kan planera och leda allmänt förekommande arbeten i beståndsanläggning, beståndsvård och drivning (huggning och transport) samt efter kompletterande utbildning kunna utföra speciella arbetsuppgifter inom arbetsområden, där kunskaper och färdigheter av ovan angiven karaktär är av väsentlig betydelse.

Kap. 6 Utbildningsgången

för den skogliga

I detta kapitel diskuterar kommittén olika alternativ för utbildningsgången och föreslår följande lösning av problemet om utbildningsgången. Grundutbildningen, skall kvalificera för yrkes-

yrkesutbildningen

verksamhet som skogarbetare och ge blivande företagare inom det mindre skogsbruket erforderligt arbetstekniskt kunnande. Grundutbildningen skall vidare utgöra grundval, dels för vidare-

Ill utbildning till företagare, maskinförare och förman och dels för utbildningen vid skogsskolorna. Andra ledet i utbildningen vid skogsbruksskolorna blir den nämnda vidareutbildningen till företagare, maskinförare och förman. Den bör kunna genomföras under en tid av 16—20 veckor. Möjlighet bör finnas att i vissa fall dela upp denna vidareutbildning på flera kurser. Utbildningen vid skogsskolorna skall kvalificera för yrkesverksamhet i arbetsledande funktioner eller för specialuppgifter hos myndigheter, organisationer, bolag m.fl. arbetsgivare. Denna utbildning bygger på grundutbildningen vid skogsbruksskola men blir sedan helt fristående från skogsbruksskolornas undervisning. För inträde bör utöver genomgång av grundutbildningen krävas minst sex månaders obligatorisk praktik i skogsarbeten. Skogsskoleutbildningen bör kunna genomföras på tre eller fyra terminer (definitivt förslag om utbildningstiden framlägges i kommitténs nästa betänkande). Kompletteringskurserna för inträde i skogsskola avskaffas. Utbildningen blir gemensam för samtliga elever, linjedelning skall inte förekomma. Genomgång av skogsskola skall berättiga till inträde i skogsmästarskolan, vilken blir sista ledet i utbildningsgången. Skogsmästarskolan förutsattes fortsätta sin verksamhet efter i stort sett samma riktlinjer som hittills. Möjlighet till inträde i denna skola bör liksom hittills stå öppen för personer med annan lämplig utbildning än skoglig, förutsatt att de genomgår skoglig praktik och preparandkurs. Vid sidan av den ordinarie utbildningsgången anordnas kortare grundläggande utbildningskurser för skogsbrukare och skogsarbetare, som inte haft möjlighet att genomgå grundutbildning vid skogsbruksskola, samt, likaledes vid sidan av den ordinarie utbild-

ningsgången, integrerad utbildning i jordbruk och skogsbruk för yrkesutövare i kombinerat jord- och skogsbruk. Denna sistnämnda utbildning föreslås inrättad på försök. Grundutbildningen Kommittén framhåller inledningsvis, att de kvalitativa fordringarna på grundutbildningen i skogsbruksskolans första årskurs blir så pass höga, att utbildningen på linje 9skog i grundskolan inte kommer att kunna fylla den. Linje 9skog bör därför inte godkännas som grundutbildning för de skogliga yrkena och eftersom nämnda linje endast införts i ett litet fåtal kommuner finns det enligt kommitténs mening anledning att överväga huruvida den bör få finnas kvar. Den av kommittén föreslagna utbildningsgången bygger på grundskolan, varför kravet på teoretiska förkunskaper blir liktydigt med det kunskapsmått som inhämtas i denna. Inträde i grundutbildningen bör medges oberoende av vilken linje inträdessökande genomgått under grundskolans nionde och sista årskurs. Krav på praktiska förkunskaper bör inte uppställas. Inträdesåldern bör bli lika med avgångsåldern från grundskolan, d. v. s. 16 år. Grundutbildningen omfattar enligt kommitténs förslag ett läsår, vars längd föreslås till 42 veckor med 35 timmar schemabunden effektiv undervisningstid per vecka. Undervisningen omfattar såväl läroämnen som yrkesämnen. Läroämnen blir svenska och samhällskunskap, varjämte engelska blir frivilligt tillvalsämne. Undervisning i matematik ingår i yrkesämnet skogsmätning. Yrkesämnena blir följande, nämligen redskap och maskiner, skogsproduktion, drivning, skogsmätning, naturvård och fysisk träning. Praktiska övningar och färdighetsträning bör i görligaste mån

112 integreras med den yrkesteoretiska undervisningen. Den nuvarande årskursen 1 vid skogsbruksskolorna är uppdelad på skolskeden och praktikskeden. Under de senare skall eleverna deltaga i praktiskt skogsarbete hos företag eller andra skogsägare (praktikvärdar) under ledning av handledare, som praktikvärden ställer till förfogande. Syftet med praktikskedena har emellertid endast delvis kunnat uppnås och de förutsättningar, under vilka de infördes, har förändrats i väsentliga avseenden. Med hänsyn härtill föreslår kommittén, att grundutbildningen blir sammanhållen, d. v. s. att både den teoretiska och den praktiska utbildningen bedrives vid skolan med eleverna inkvarterade på denna under hela läsåret eller att skolan i varje fall ansvarar för och genomför den praktiska utbildningen i sin egen regi, även om invkartering tillfälligtvis skulle behöva ordnas utanför skolan under färdighetsträningen. Skolans lärare och instruktörer skall ansvara för all undervisning, teoretisk likaväl som praktisk. Möjlighet att som handledare under träningsperioden anlita pedagogiskt utbildad arbetsledare hos företag-skogsägare bör finnas. En sammanhållen utbildning h a r fördelar av både pedagogisk, organisatorisk och ekonomisk art. Utbildningen kan läggas upp så, att de olika momenten erhåller en ur inlärnings- och träningssynpunkt riktig ordningsföljd. Läroämnena kan spridas ut över hela läsåret och färdighetsträningen kan bättre koordineras med föregående teoretiskt kunskapsinhämtande och arbetstekniska övningar. Den allmänna tillsynen och fostran av eleverna underlättas, eftersom undervisningen kommer att ledas av samma lärare under hela läsåret. Planläggningen av undervisningen vid skogsbruksskolorna blir lättare att ge-

nomföra och det administrativa arbetet vid skolorna förenklas. Skolornas kapacitet kan utnyttjas jämnare och effektivare, vilket bör medföra sänkta kostnader per elevdag för skolornas drift och för skolhushållet. Kommittén förordar inte ett ovillkorligt krav på att grundutbildningen skall vara sammanhållen vid skolorna. Om ett företag vill ställa sig till förfogande som praktikvärd och har möjlighet att anlita pedagogiskt utbildad handledare för elevernas handledning bör detta medges. Likaså bör söner till jord- och skogsbrukare medges rätt att fullgöra sin färdighetsträning på hemfastigheten under förutsättning att tillfredsställande handledning kan ordnas. Vidareutbildningen I enlighet med förslaget till utbildningsgång förstås med vidareutbildning sådan utbildning efter den grundläggande utbildningen i skogsbruksskola, vilken syftar till att kvalificera för yrkesverksamhet som respektive företagare inom det mindre skogsbruket, maskinförare och förman. Vidareutbildningen skall genomföras under en tid av högst 20 veckor, alltså mindre än ett läsår. Efter medgivande av den centrala tillsynsmyndigheten bör vidareutbildningen i vissa fall kunna få delas upp på kortare kurser, vilka tillsammans skall ge samma kunskaps- och färdighetsmått som den sammanhängande kursen. Genomgång av grundutbildningen i skogsbruksskolan blir generellt villkor för deltagande i vidareutbildningen. Dispens för deltagande bör ges åt sökande, som på annat sätt skaffat sig en fackutbildning, som i huvudsak motsvarar den som ges i grundutbildningen eller som genom långvarigt praktiskt arbete dokumenterat sig som goda yrkesmän. Minimiåldern för intagande bör sättas till 18 år.

113 Vidareutvecklingen omfattar undervisning i läroämnen samt i yrkesämnen med kompletterande praktiska övningar och färdighetsträning, en föreslås bli sammanhållen vid skolan — någon uppdelning i skolskeden och praktikskeden i likhet med vad som nu är fallet ifråga om årskurs 2 skall sålunda inte förekomma. I princip bör vidareutbildning kunna anordnas vid varje skogsbruksskola men av kostnadsskäl — särskilt ifråga om maskinanskaffning för undervisningsändamål — torde det bli nödvändigt att koncentrera densamma till vissa skolor, et bör ankomma på den centrala tillsynsmyndigheten att bestämma vid vilka skolor vidareutbildning skall anordnas. Vidareutbildningen till företagare bör

omfatta 16 veckor. Efter medgivande av den centrala tillsynsmyndigheten kan undervisningstiden förlängas till högst 20 veckor. Uppdelningen på två eller tre perioder torde i många fall vara ändamålsenlig. Vidareutbildningen till maskinförare bör likaledes omfatta 16 veckor och efter vederbörligt medgivande kunna förlängas till högst 20 veckor. Någon uppdelning på olika perioder torde knappast kunna anses ändamålsenlig på denna vidareutbildningslinje. Vidareutbildningen till förman bör omfatta 20 veckor. Uppdelning på två eller tre perioder inom läsårets ram bör kunna medgivac, om detta bedömes vara till fördel.

Kap. 7 Huvudmannaskapet

för den skogliga

Kommittén anser följande alternativ för utövande av huvudmannaskap för skogsbruksskolorna teoretiskt tänkbara, nämligen 1. skogsvårdsstyrelsen 2. staten 3. kommun 4. landsting 5. näringslivet (branschorganisation och/eller företag) Det första alternativet, som i princip innebär bibehållande av nuvarande huvudmannaskap, har många fördelar. Skogsvårdsstyrelserna utgör organ för skogshushållningen i sina respektive län och har goda förbindelser med skogsägare av skilda kategorier och med tjänstemanna- och arbetsorganisationer. Alternativet har också nackdelar, av vilka den kanske väsentligaste är den, att styrelserna inte förfogar 8—7633 65

yrkesutbildningen

över egna ekonomiska resurser i nämnvärd mån utan att deras förmåga att utöva huvudmannaskap är beroende av de bidrag de erhåller utifrån, främst från staten. Då staten bestrider huvudparten av kostnaderna för skogsbruksskolornas verksamhet kan ett helstatligt huvudmannaskap synas ligga när till hands. Det är emellertid enligt kommitténs mening inte realistiskt att räkna med att staten skulle vilja åtaga sig huvudmannaskapet för skogsbruksskolorna. Utvecklingen går i den riktningen att staten avvecklar huvudmannaskap för skolor som den tidigare utövat. Alternativet med kommun som huvudman utgör inte någon lämplig lösning av huvudmannaskapsproblemet. En skogsbruksskola bör ej vara en lokal utan en central yrkesskola, som rekryterar sina elever från större regioner.

114 Med hänvisning till den i skoldebatten framkastade tanken att yrkesutbildningen på det gymnasiala åldersstadiet skulle koncentreras till gymnasieorterna framhåller kommittén, att det skulle vara uppenbart olämpligt att låta en gymnasiekommun utöva huvudmannaskap för yrkesutbildningen för de utpräglade landsbygdsnäringarna jordbruk och skogsbruk. Det fjärde alternativet — landstinget som huvudman för skogsbruksskolorna — anser kommittén vara det mest realistiska. Landstingen är huvudmän för flertalet yrkesskolor av central typ och har också i stor omfattning lämnat ekonomiskt stöd åt yrkesutbildning, för vilken de inte är huvudmän. Den kraftiga utbyggnad av yrkesskolväsendet, som ägt rum den senaste tioårsperioden, har till stor del möjliggjorts genom den planering som landstingen låtit utföra och det ekonomiska stöd de lämnat. Av principiella skäl avvisar kommittén det femte alternativet, att skogsnäringen själv via företag eller branschorganisationer skulle övertaga den grundläggande skogsyrkesutbildningen. Den bör stå öppen för alla som uppfyller inträdeskraven. Endast ett litet fåtal företagsskolor med utbildning motsvarande skogsbruksskolorna finns för övrigt för närvarande. Om ett enskilt företag vill starta en egen företagsskola bör detta givetvis medges. Kommitténs diskussion av de olika alternativen utmynnar i förslag om att huvudmannaskapet för skogsbruksskolorna skall överflyttas från skogsvårdsstyrelserna till landstingen. Det starkaste argumentet härför är, att landstingen redan äger det övervägande antalet centrala yrkesskolor, d.v.s. sådana skolor, som rekryterar sina elever från en större region än en kommun, vanligtvis ett län. Blir landstingen huvudmän för praktiskt taget alla centrala yrkes-

skolor kan en gemensam planering och utveckling av den centralt bedrivna yrkesutbildningen komma till stånd. Kommittén finner goda skäl tala för att uppdelningen av huvudmannaskapet för yrkesutbildningen mellan kommuner och landsting bibehålies även för framtiden, så att landstingen kommer att utöva huvudmannaskap för sådana yrkesskolor, vilkas elevområde omfattar ett helt län eller annan större region. Kommittén föreslår att staten även framdeles skall vara huvudman för såväl skogsmästarskolan som skogsskolorna. Båda skoltyperna har karaktär av riksskolor. Kommittén avser att i sitt senare betänkande lägga fram definitiva förslag rörande ledningen av skogsbruksskolorna under landstingens huvudmannaskap och anlägger fördenskull i kap. 7 endast principiella synpunkter på denna fråga. Kommer en författningsmässigt fastslagen ansvarsfördelning mellan kommuner och landsting i fråga om yrkesutbildningen till stånd torde man kunna räkna med att varje landsting tillsätter en för dess samtliga skolor gemensam styrelse. För den lokala tillsynen och vården av skogsbruksskolorna i landstingskommunen bör i så fall enligt kommitténs mening tillsättas en särskild nämnd under landstingets centrala skolstyrelse. Den bör tillvarataga skolornas speciella intressen samt också fungera som kontaktorgan mellan den centrala skolstyrelsen och fackorganisationer inom skogsnäringen. Det är väsentligt att det kommer till stånd en sådan befogenhets- och ansvarsfördelning mellan den centrala skolstyrelsen och nämnden, att den senare kan hävda den skogliga yrkesutbildningens intressen. Flera olika alternativ för sammansättning av nämnden är tänkbara men kommittén anser den bästa lösningen

115 vara att skogsvårdsstyrelsen i länet får fungera som nämnd. Vid handläggning av frågor, som berör undervisningens innehåll och uppläggning, behöver nämnden biträde av väl kvalificerade och erfarna yrkesutövare. Kommittén föreslår att ett yrkesråd tillsättes för ändamålet. Dess funktion skall vara av rådgivande natur och dess medlemmar bör utses av representativa organisationer för arbetsgivare och anställda inom skogsnäringen. I detsamma bör också ingå en

tjänsteman inom skogsvårdsstyrelsen, som är särskilt sakkunnig i frågor rörande utbildning och rådgivning. Kommittén framhåller till sist, att verksamheten vid skogsbruksskolorna bör omfatta grundutbildning och vidareutbildning. Fortbildning av olika yrkeskategorier bör vara en uppgift för skogsvårdsstyrelserna under tillsyn av skogsstyrelsen. I fortbildningsverksamheten bör skolorna medverka, så att utbildningsresurserna kommer att användas på bästa möjliga sätt.

Särskilt yttrande av herr Hansson

I kapitel 7 tar kommittén utöver de givna direktiven upp frågan om huvudmannaskapet för den skogliga yrkesutbildningen och redovisar för skogsbruksskolornas del fem teoretiskt tänkbara alternativ, av vilka enligt min mening med all rätt tre avföres ur diskussionen. Kvar står alternativen med skogsvårdsstyrelsen resp. landstinget som tänkbara huvudmän för dessa skolor. Kommittén har vid sina överväganden funnit det landstingskommunala huvudmannaskapet utgöra den mest realistiska lösningen men finner sig i förevarande betänkande icke kunna lägga fram definitiva förslag rörande ledningen för skogsbruksskolorna under tingens huvudmannaskap. Utredningen betonar emellertid nödvändigheten av att företrädare för skogsnäringen kan hävda den skogliga yrkesutbildningens intressen och utöva ett avgörande inflytande, bl.a. genom att skogsvårdsstyrelsen fungerar som nämnd för skogsbruksskoleundervisningen i länet. Det torde inte vara uteslutet att kommittén på antydda vägar kan nå en lösning av huvudmannaskapet för skogsbruksskolorna som kan visa sig

funktionsduglig. Jag anser mig dock böra anmäla, att jag i motsats till kommitténs majoritet funnit alternativet med ett bibehållande av skogsvårdsstyrelsen som huvudman för en fristående skogsbruksskola under tillsyn av skogsstyrelsen, d.v.s. ett bibehållande av nuvarande ordning, utgöra en enklare, för utbildningen mer effektiv och gagnande lösning. Kommittén erkänner att detta alternativ har många fördelar att uppvisa men framhåller samtidigt risken för att den skogliga yrkesutbildningen vid detta alternativ inte kan hålla jämna steg med den pedagogiska och undervisningsmetodiska utvecklingen inom annan utbildning, farhågor som jag finner att hittills vunna erfarenheter klart dementerar. Kommitténs bekymmer för skogsbruksskolornas ekonomi, befarad bristande kontakt med annan yrkesutbildning och undervisningsväsendet över huvud taget finner jag likaså opåkallade. En detaljgranskning av skälen för mitt ställningstagande i denna fråga anser jag böra fogas till det senare betänkande, i vilket kommitténs definitiva förslag kommer att ingå.

117 BILAGA I

1. Arbets- och arbetskravsanalys rörande de skogsskoleutbildades arbetsuppgifter Sammandrag

av stencilerad

På uppdrag av skogsbrukets yrkesutbildningskommitté har skogsstyrelsen utfört en analys av de skogsskoleutbildades arbetsuppgifter, vars resultat till-

ställts kommittén i en stencilerad redogörelse (7.4.1965). Förevarande bilaga utgör ett sammandrag av nämnda redogörelse.

De skogsskoleutbildades För analysarbetet uppsattes som att

mål

1. kartlägga de skogsskoleutbildades arbetsuppgifter och 2. söka bedöma förändringar i arbetsuppgifterna inom närmaste tioårsperiod. Vidare beslöts att i samband med arbetsanalysen inhämta åsikter rörande skogsskoleutbildningens innehåll. Inom domänverket slutfördes under 1962 en utredning av arbetsfördelningen inom reviret, varvid de skogsskoleutbildades (kronojägarna) uppgifter inom detta företag penetrerades med hänsyn till gränsdragningen mot andra personalkategorier. I skogshögskolans regi h a r utförts en studie av bevakningsskogvaktarens arbetsuppgifter inom ett antal bolagsförvaltningar och statliga revir i Mellan-Sverige. Undersökningen skedde i form av en frekvensstudie genom självobservation ca var fjortonde dag på tider som meddelades skriftligt genom undersökningsledaren. Materialet insamlades 1962, bearbetades 1963 och

redogörelse

arbetsuppgifter

finns publicerat i meddelande från skogshögskolan. Ingen av de nämnda undersökningarna spände över hela skogsbruket och dess olika arbetsgivarekategorier, varför kommittén efter överläggningar med representanter för skogsbrukets arbetsgivare beslöt att genomföra en arbetsanalys. Vid bestämmande av analysmetod stod valet mellan observationsmetod (frekvensstudie) eller bedömningsmetod (frågeenkät eller arbetsgrupp). Frekvensstudier förkastades av tidsoch kostnadsskäl. Valet mellan frågemetod och arbetsgrupp diskuterades ingående. Den metod som valdes blev i huvudsak en frågemetod kompletterad med speciella arbetsgrupper för förberedelsearbetet och bearbetningen av resultaten. Analysen skulle ske i form av en postenkät ställd till ett slumpmässigt urval bland skogsförvaltare (motsvarande) och skogsskoleutbildade. Såväl de skogsskoleutbildade som förvaltarna skulle för ett antal arbetsområden besvara tre frågor, nämligen

118 a) i vilken omfattning vederbörande skogvaktare sysslade med uppgifter inom arbetsområdet b) vilka arbetsfunktioner som utövades inom arbetsområdet och c) vilka förändringar inom arbetsområdet som bedömdes inträffa under närmaste tioårsperiod a- och c-frågorna skulle besvaras i en femgradig skattningsskala, b-frågan genom att markera vilken eller vilka av ett tjugotal arbetsfunktioner som utövades. För att upprätta en förteckning över troliga arbetsområden tillsattes en stor arbetsgrupp med representanter för de fem största arbetsgivargrupperna (domänverket, skogsvårdsstyrelserna, skogsägareföreningarna, gods och allmänningar samt bolag), de skogsskoleutbildades personalorganisationer och arbetsmarknadsstyrelsen. Delförslag upprättades av varje arbetsgivargrupp, vilka sedan sammanslogs till en gemensam förteckning. Förteckningen kom att omfatta 140 arbetsområden grupperade under 28 huvudrubriker. De utarbetade frågeblanketterna provades genom utsändning till ett femtiotal personer. Avsikten var härvid att främst pröva blankettutformningen samt i viss utsträckning ge besked om hur stort urval som skulle erfordras. Härefter justerades formuleringarna och blanketterna trycktes. Blanketter och instruktion finns bifogade den stencilerade redogörelsen. För var och en av de fem arbetsgivargrupperna eftersträvades ett urval av 60 förvaltare och 60 skogvaktare. För ett p a r kategorier understeg antalet förvaltare denna siffra, varvid samtliga tillfrågades. Urvalet skedde med hjälp av tillgängliga matriklar, adressförteckningar och slumptalstabell. Frågeblanketterna utsändes med post

och befattningshavarna ombads svara inom en månad. Vid svarstidens utgång hade 50 % av de tillfrågade sänt in sina svar. Efter två skriftliga påminnelser och ytterligare telefonbearbetning erhölls svar från 86 % av förvaltarna och 81 % av skogvaktarna. Viss variation föreligger mellan arbetsgivarkategorierna. Huvuddelen av bearbetningen har skett i datamaskin hos statistiska centralbyrån. Arbetsområdenas omfattning

Frågan om i vilken omfattning vederbörande skogvaktare sysslade med uppgifter inom visst arbetsområde, ställdes endast till de skogsskoleutbildade. Skogsförvaltarna svarade emellertid indirekt på samma fråga genom att särskilt markera om arbetsområdet ej förekom. De skogsskoleutbildades svar på frågan redovisas i följande stapeldiagram. De värden som anges är genomsnittsvärden (medianer). Av de 28 huvudgrupperna rubriceras fem såsom i genomsnitt »relativt stor omfattning», nämligen Beståndsvård, Drivningsplanering, Års- och säsongplanering, Avverkning och Beståndsanläggning. Åtta huvudgrupper rubriceras med »ringa omfattning», nämligen Virkesfrågor, Terrängtransport, Arbetarskydd, Personalfrågor, Allm. arbetskraftsfrågor, Administrativ verksamhet, Vägbyggnad och Skogsvärdering. Besterande 15 grupper h a r mycket blygsam tidsmässig omfattning, vilket i och för sig inte h i n d r a r att de kan ha avgörande inverkan på verksamheten. Av samtliga 140 arbetsområden rubriceras två såsom i genomsnitt »stor omfattning», nämligen Huggning och Stämpling, gallring. 18 arbetsområden rubriceras som "relativt stor omfatt-

119 ARBETSOMRÅDENAS DE SK0GSSK0LEUTBILDADE5

OMFATTNING BEDÖMNING - TOTALMATERIALET

MEDIANVÄRDE , , ,

ARBETSOMRÅDE

il

•

ADMINISTRATIV VERKSAMHET. 001 Diarieföring 002 Granskning och attestering 003 Bokföring 004 Bokslut 005 Budget och anslagsfrågor 005 Inventarie- och materielredovisning 007 Rekv. och inköp av materiel 008 Försäljning av materiel 009 Skriftväxling 010 Insaml. av intern pch allm. statist!5

• i •i

zz

011 Hyres- och.arrendefrågor

' ALLMÄN RÅDGIVNING OCH UPPLYSNING

i

m

014 Rådgivning åt enskilda skogsägare 015 " " andra företagare o or,:, • 016 Exkursioner och skogsdagar • 017 Föredrag' 01S Konferenser och träffar • 0.19 PR-verksamhet

..

..

,_.,.„,__

"

"

vägbyggnad

i

•

i

SKOGSBRUKSPLANLÄGGNIHG 046 Fullständig skogsbr.plan, fältarb. ] 047 " " , arealräkn. 048 " " i aw.ber. 049 Enklare " , fältarb. 050 " " t arealräkn. 051 " " , aw.ber.

•

ALLMÄNNA ARBETSKRAFTSFRÅGOR 065 Utredning av arbetskraftsbehov 066 Inventering av tillg. på arbetskraft 067 Arbetskraftens placering 068 Sysselsättningsplanering 069 Planering av sysselsättn,res,(beredskapsarbete)

•

]

^m

\

:; • •

i;

•

^™ 1

• mm

m

|

"

TERRÄNGTRANSPORT 107 Manuell (brossling) 108 Häst 109 VinBch 110 Traktor

i

:

<™ •"• i] •

'

i

1 IJ FJAHRTHAHSPORT

113 Traktor 114 Bil 115 Järnväg 116 Flottning 117 Sjötransport

•• i

H

|

]*

VÄGBYGGNAD 127 BåtnadBkalkyl 128 Rekognoscering 129 Stakning 130 Upprättande av vägplan 131 Vägbyggnad 132 Vägunderhåll

«•

-

•

5 1

•

VIRKESPRÅGOR 120 Kubering o sortim»utredn(ej rotpost 121 Urval av virkessortiment 122 Aptering 123 Virkesmätning 124 Virkesvård

ÅRS-,OCH SÄSONGSPLANERING 054 Åtgärdsinventering 055 Åtgärdsförslag 056 Åtgärdsregistrering VÄGNÄTSPLANERING 059 Lokal vägnätsplanering 060 Planläggn. av bilvägar 061 Vägförrättningar 062 Vägsamfälligheter

I AVVERKNING 103 Huggning 104 Maskinbarkning

• •

D R I F T S P L A N L Ä G G N I N G i ALLMÄN DRIFTSPLANERING 033 Arronderingsfrågor . •_ 040 Bebyggelseplanering 041 Awägn. mellan olika driftsformer 042 Verka f bildande av skogsbruksområden 043 Hådg inom redan bildade omr enl ovan;

A

i 3HITJ-IEG i IiRIVNINGSPLANLÄGGNING 095 Val av awerkningstrakt 096 Val av awerkningsobjekt 097 Planläggn av awerkn. trakt (skiften) ,098 Drivningsvägar och avlägg 099 Insats av arb.kraft och maskiner . 100 Förläggri'.persontransp,rastkojor ete'

I• |P

i

i

I BESTÅNDSANLÄGGNING 077 Hyggesrensning 078 Markberedning 079 Hyggesbränning 080 Skogsodling 081 Gräsbekämpning 082 Åkerväxtinventering 083 Plantskogsröjning I 084 Kemisk behandling

| MARKFÖRBÄTTRING 092 Dikning 093 Gödsling

• • • •

LAGFRÅGOR (SVS) 035 Awerkningsbesiktning 036 över/åkning i övrigt 037 Handläggning av överträdelser

vIEDIANVÄRDE 1 2 3

i BESTÅNDSVÅRD 087 Ungskogsröjning 088 Stämpling, gallring 089 Stämpling, slutawerkning

i L

„,-

A

1 !

i

STATSBIDRAG (SVS) I1 030 Planläggn. rörande återväxtåtgärdej. i • 031 " " röjning Ip 033

,

S K O G S P R O D U K T I O N 1 FRÖ- OCH PLANTFÖRSÖRJNING 072,Fröförsörjning 073; Plantskoleverksamhet 074 Fro- och plantdistribution 075 Fröplantager

•

14^ .

YRKESUTBILDNING 022 Yrkesorientering 023 Slevrekrytering 024 Praktikantfrågor 025 Komb. kurser (studiecirklar) 026 övriga vidareutbildningskurser 027 Grundutbildningskuxser

,

E K O H O M I S K V E R K S A M H E T FASTIGHETSFRÅGOR 135 Fastighetsvärdering 136 Värdering av skada och intrång 137 Beskattningsfråaor

• 1 1

••

• •

JJ" •

"*

1 ;

• • i

120 MEDIANVARDE

SX0GS7ARDERING

140 Mntn.o k l a s s i f i c e r i n g av 141 Kubering av stäir.plingslä 142 Sortiment3Utredning 143 Vurdeberäknlng VÄRDERING A V U P P H U G G E T VIRKE 146 Värdering

14S Värde per

1000 kronor 1000- 5000 kronor 5000-1000Q kronor 10000 kronor

FORDON, MASKINER OCH REDSKAP 153 Driftkalkyl 154 Anskaffning (inköp, inlejning) 155 Underhåll och service 156 Uthyrning 157 Försäljning A R B E T S K H A F PERSONALFRÅGOR

F R Å G O R

160 Anställning av fast arbetskraft 161 Anställning av tillfällig arbetskraft 162 Personalvård 163 Uppsägning av fast arbetskraft 164 Uppsägning av tillfällig arbetskraft 165 Utförda betyg ARBETARSKYDD 168 Förebyggande åtgärder 169 Säkerhetsanordningar 170 Åtgärder vid inträffade skador Ö V H 1 G A A R B E T S U P P G I F T E BYGGNATION (NYBYGGNAD OCH UNDERHÅLL)

172 Damm och flottledsbyggnatloner 173 Bostäder, ekonomibyggnader 174 Förläggningar och stallar FBRSOKSVERKSAMHET J A K T , JAKTVÅRD OCH BEVAKOTG F I S K E , FISKEVÅRD OC! BEVAKNING 'NATURVÅRD (LANDSKAPSVÅRD E?C)

AHTEA FBRSTAGSGEESA?. 100 Lantbruk 181 Sågverk 182 Grästäkt. 183 Kraftverk 184 Torvmosse 185 Vedgård S3AHDSKYDD LANTMÄTEKIFHAGOR OVTilGA FRÅGOR

190 Vattenrättsfrögor 191 Soöreglerlng

ning" och 37 som »ringa omfattning». Tidsmässigt har således 83 områden ingen eller obetydlig omfattning. Omfattningen av arbetsuppgifter inom skilda arbetsområden varierar med hänsyn till arbetsgivarkategori. Skogsskoleutbildade inom domänverket (DV), gods- och allmänningar (GA)

Skattningsskala 1 — Förekommer ej 2 — Förekommer i ringa omfattning 3 — Förekommer i relativt stor omfattning 4 — Förekommer i stor omfattning 5 — Förekommer i mycket stor omfattning

och bolag (AB) har i stort sett samma arbetsuppgifter. Skogsskoleutbildade inom skogsägareföreningar (SÄF) och skogsvårdsstyrelser (SVS) skiljer sig något från förstnämnda grupp, varvid SVS skiljer sig mest. SÄF och SVS h a r vissa gemensamma särdrag, vilka framför allt avser rådgivande arbetsuppgif-

121 co © o r-T i-*

CN CM <M

-f

+

_+ co m oo *<*

o

H f i m ^ i

lO in co T* • * r-T

— m m

o

m oo - *

coioco©

m m m o r; w H

o m in m - * oi' co oc

+

m io

östbos

osr^coco

in cMt^inoo

in in ^ c - d w '

»-i

- * C4 I-H CM

H r t N N

M rt tn IM

© I-H

in in in m CO CN OS r^ 00 •<* H ' C L O M CM i-< CN <-H »-i ^ H CM CM

cOi-ir^cD CM CM CM

; I

N O : ® ' *

1-H

+

WOCTCTJI

- t o oo in

HIO?)T)< i-i

t ^ N (O N CM

m in • * n o ' to

•r-i CM i-< CM CM

m © O X ' * *-i

CM

+

b

g>-sg

fifi OX) C3

^ o ;r.

sfl

4> :c« a -W3 CS C Of

tio s 60 "«3 -C

5C c • °cS ' C 5 • JN :S ec

J3 «

» g S-S

B I3S3fi "c "9 •§ °° >"*ft-;o i£< CS O t. •a > c ^ ' - . « <" :c3 c3 a; " Q , C a S. , 0 «J . 3 t s as « O-Ö 5 _ •a " B S 2 : « OJ O «c c. oi c"2 ä ö . 3 . 3 -B -• i -s « C M . T3 a " £ « ,-ec c o i : ~ — ;_ o OJ =2 ^ > ca 3 ^ b < < >H C/J Xfea » g o <j c-) •< y : ° < ,

/

O^O-HCM

CO - * i n CO

t ^ M O l O

al "I en "O OJ : « in O h ft cs ^é :c3 : 0 fe C « > «

sr. a

a

en i -

en "p en CB n fi 8 S O OJ u >

122 in

inmm

m m

N N

^T-*,-(

w *

TH t^T i n o f i n m

1-1

CN CN

>-i

«

t-Vlf-'i'

m IO ->* TH od co

10 in

m N co co »-HrH^HCq

N 1 N H H

IN H

H

CD CO 00

H

os m r—

m

^HOO^OJ H

inwto

m

CO CO CO © CM T*

in m r» co co CM o c c i " r ^ c o -H

U

m in in oo in Tf

m m m co CM CM m

OCMf>i<

i-ir-<T-iCM

CM CM CM

^—< T—' •»—i

*-i r— to r—

O M n

in in

H ^ N u O

CM 00 CD CO

co --< CM co

t^ oo oo m

CM

M

in in i-i o co'CO

in in od co co co

THCMCM'*

comt^oo

HtNCOM

O OS O: C~-

m m -H co in •<*

m in nf-oom CM

i-i CM co r -

rt H N

in in

i-H CM

m in in i* in o

X

CO CM —<

C N H N t N

in Tfoxio

CM CM CO CD

« J3 co u

6C-5 C C SC .a ÖC cs h oo —

^

CP :c8 CL

o

• °ctf 'C* •

m m r~ as t-^ co

00 >o _ *a; ^

"

»i

fi

oc c be oo

U

M

a

sail »•§ #•§51

pfl ' H Co

G

.S . » A u -ra to ° -O:3TS « 00 B o co _3 < j t««<J

oo ^

fl

00:c3 c oo . a co iIS 2 c •i « a • J c > > a.-a• o >- H a oc g to cS >—i °g : « 9-a •SJ5 2'3)2 oo O -^ JH l a gS

12 :<D a _^j

o

ft'5 a «

CO 00 2

a B-Sfg,

a°2^|

:co . o a a c oo a to : c s a 3 :( i0< D

to *s .2 s> §3:2,.a :« cu « <-i >•

ffi O

CO Tf m CO

i- N

co

N I H N I N

a o~ -aa QC

in

Tt co o

HincN-*

t^OOOiO

a a oo a a oo .5 « T3

O T3

6D«

»J " a co co cS e 3 <-> J - p- u o ec io « C 5 fi a s •S OCT3 _ co o t< a , -o g «.SP CS ^ :c3 : 0

b C/3 > M

S "fl^ b o, < ©

1 i n m in m x r^ r>

ire

ire t> © T* ."c

t^ •*}<•"* o

ire

ire

ire

mm

m

m

CO i© ire rH CN

t~» sr, CM

m m

\n

in in

m

m

m m

ire

in ^

(M CM ^*

CC !D

m

m »re

K5 ( C O :

in m in

w

OiN

m

mm

m

tOrfiN

o

m

m

mm

mm

g a

IS E I

g1 B § •3 o c a

eS -B en U ^S O

2 :« a B ^ å " 5 ?'-

/ - ^ B —j jn C/3 ctj B W)

£ 1 1 - b» "B £j H 3 '**

S2 °« 5

rt

c

jr a — o c/2 £ a 5,

-ä • ^ ' I B "5 :cS tn a - * S

J j I I L ! » CO O SESs « C M . •a a 1- B <

<

5c B

«cd "ji* • £ : 0 W> — w E5 B

>-i C/J

W3.E

O »j

"- ^ •J <1 t/3°<J

65 ~ 3 > Si «

a • a B

S£

"G hQ «*H - . 3 5C .BB g t»g :CS 8 —. TJ t_i « a3 "E 2 °S S "B. QP "B _c a > 2 gjgpg a " t j j - en »> *i _Q «o .s :efl . O C •9 3 B S B B i 12 >. °c_5 :0 55 tt TCv ed f? > > •<fe« « S G< Hfe>> © o ^ tN s o ^ m c o c^oooo

- °< „ § as-g

tut

a a hi 3 O T j 91

2f T3 4)

en "U tic««

0> :es .S -B

"3 «> «

—

B C3

>

-

tic en a; o en o »i a ctj _^ :cS : 0

fec/2>

«

O

CL S « « £4) Ä(H B>

fe a «,o

124 r~ m c» co

i O ( D i f l l>

t^* I - ' M

1-c * - i

O

05 (O t^ Tf

CO OS CD CO

m m

m in io cs so co co

OS - *

X

CD

CO OS ^H

CM CO OS CM

OS CD CO t—

CMCDOSCO

o m "•* r—

m r - I i-H - * a s CM CM

c

H o: i c o

LO

r~

CM CD

H ( D « CM i-H

• * CM - H CM i-l

I

^

H

t > O c O

CD

m

m

mm mm

CD

t~- CO CO CO

M

m

lO

in i^ in

IC

LOlfl

I O ' O P I H

T^ ^-i

CM CM

X

lO

lO

» H [~- CO CM SM H

lO

M

in in in CD LO X 30 o os in co

H

m

r

t

in

in

-*

r-T - *

r-T

Tt

OS CM CM

in iO in in

lO

^*

O

r » co H

o

o s C D r--

co

O

ös

g

Os

Q. O. 3

in i n r-

• * us co oo

CD H

t - - C M C C X

CO -<f CO

in in

ca X J •si O

tac—<

—o

»| 8

60 «

ac C

gc ca

o

SE '3D:c3

S C

JH

M

—

C

C/3

C3 »

8^ S = •—

J5 ? "ft

ca

M »ca rS -ä t-

:ca

c/3

o

:ca . o c

£

x: * a •

be

ft . g ca $ ;

• - c >> tj _

in

SC.S

.See

a

in in

O

1 M

in

ttC C cc.S

S3 S

i» —

oca

<-

i

£.£

^

-rl

^

-. :ca 'c

2 - | 1 ? :ca .Sua

E

C J

«

:ca i—I

Lrf fly

O S O ^ H C M

<tl <J >-i C/2

oca ^

c

^

- >

C O r f i n c O

3 ca

ca

en

^H

is g c *s 8 E, B "3) 2 J 8

is" s i osecc ao , i Mc ce :0, "xs2 S « •- > 5P •a« £u SrPS «ica Jij© :ca«- :0& ca Z 3 ^ th-3 < c/:~<

^

»•5 •eS

fc c/3 > fcd l > - X O S O

feft< o

125 ter. Genomgående är det dock mera som förenar än skiljer de olika arbetsgivarkategorierna. Det anförda stöds bl a av siffermaterialet i tabell 1, vilken återger rangtal för huvudgrupperna (01—28) för skogsförvaltarnas (B) och de skogsskoleutbildades (C) bedömningar. Rangordningarna har jämförts genom beräkning av rangkorrelation dels inom arbetsgivargrupperna dels mellan dessa och totalmaterialet. Inom grupperna föreligger starka (0,70—0,90) och mycket starka (0,90—1,00) samband. De lägre svarsprocenterna för bolagens förvaltare och godsens skog-

vaktare synes inte ha menligt påverkat sambandet. Motsvarande analys av rangtal h a r skett för fem geografiska regioner (I = AG och BD län; II = Y och Z län; III = S, W och X län; IV = B, C, D, E, F, G, H, I, O, P, R, T och U län samt V = K, L, M och N l ä n ) . Materialet redovisas i tabell 2. Genomgående mycket starka samband råder såväl inom regionerna som mellan regionerna och totalmaterialet. Endast region V avviker något, men inte särskilt markant. Sammanfattningsvis föreligger således endast obetydliga skillnader mellan olika delar av landet.

Prognos rörande väntade förändringar dömning föredrar att markera mittvärSåväl förvaltare som skogsskoleutbildade ombads att i enkäten söka be- det. Överensstämmelsen mellan förvaltardöma väntade förändringar i arbetsuppgifterna inom närmaste tioårsperiod. nas och de skogsskoleutbildades beFrågan delades upp i en kvantitativ och dömningar är god om än inte lika en kvalitativ del. Svaren skulle avges i stark som beträffande arbetsområdeen femgradig skala, vars mittvärde (3) nas omfattning. Rangtal för den kvanbetydde oförändrad omfattning resp. titativa resp. kvalitativa prognosen resvårighet. Här nedan återges genomdovisas i tabellerna 3 och 4. I det fölsnittsvärdena (medianer). Utslagen är jande angivna prognosresultatet är hämgenomgående ganska små och påverka- tat från förvaltarnas (B) bedömning, de av den s. k. centralvärdestendensen, vilka får anses ha större möjlighet att d.v.s. svarande som är osäker i sin be- överblicka utvecklingen i företaget som helhet. Områden

som anses komma att öka mest i

omfattning

Medianvärden för kvantitativ prognos Arbetsområde

SVS

SÄF

GA

AB

3,76* 3,64* 3,83* 07 Skogsbruksanläggning 3,31* 4,08* 3,75 06 Allmän driftplanering 3,65* 3,49* 3,68* 25 Fordons-, m a s k i n - o. redskapsfrågor 3,45* 3,33* 3,61 02 Allm. rådgivn. o. upplysn 3,24 3,60 3,44 15 Drivningsplanläggning 3,36* 3,15* 3,41 03 Yrkesutbildning 3,34 3,34* 04 Statsbidrag (SVS) 3,33 3,13 3,30 08 Års- o. säsongplanering 3,16 3,43* 3,30 17 T e r r ä n g t r a n s p o r t 3,26 3,65* 3,29 10 Allm. arbetskraftsfrågor 3,37 3,17* 3,28 27 Arbetarskydd 3,15 3,42* 3,27 16 Avverkning . * = arbetsområden som f.n. h a r mycket liten omfattning ( < 1,50)

3,79* 4,37 3,85* 3,75 3,97 3,53*

2,92* 3,75* 3,75 3,05* 3,38 3,23*

3,74* 3,50* 3,63* 3,35* 3,45 3,41*

3,88 3,44 3,71 3,35 4,13

3,55 3,38 3,42 3,19 3,70

3,30 3,30 3,24 3,27 3,23

Totalt

DV

126 Områden

som anses bli svårare att utöva Medianvärden för kvalitativ prognos

Arbetsområde

15 Drivningsplanläggning 02 Allm. rådgivn. o. upplysn. 06 Allm. driftplanering . . . 10 Allm. arbetskraftsfrågor . 17 Terrängtransport 07 Skogsbruksplanläggning . 27 Arbetarskydd 03 Yrkesutbildning

Totalt

DV

SVS

SÄF

GA

AB

3,50 3,36* 3.33 3,33 3,33 3,31* 3,27 3,26*

32 25* 13* 3G 30 25* 39 19*

3,15 3,55 3,45' 3,18' 3,26' 3,16* 3,11' 3,23

3,57 3,58 3,75 3,21 3,41 3,05* 3,26 3.18*

3,59 3,00" 3,75' 3,39 3,26 2.92* 3,25 3,30*

3,69 3,28* 3,26* 3,35 3,35 3,60* 3,26 3,32*

arbetsområden som f.n. h a r mycket liten omfattning ( < 1,50)

Områden

som anses komma

att vara oförändrade

eller minska

i

omfattning

Medianvärden för kvantitativ prognos

Arbetsområde

SVS

SÄF

GA

AB

2,87 3,05* 3,16* 3,02 3,00* 2.96* * = arbetsområden som f.n. h a r mycket liten omfattning ( < 1,50)

3,22 3,23 3,72 3,28* 3,08

3,08 3,01 3,06 2,56* 2,88*

2,87 2,95 2,88 3,01* 3,05'

05 Lagfrågor (SVS) 26 Personalfrågor 19 Virkesfrågor 13 Beståndsvård 24 Köp och försäljning 23 Värdering av upphugget virke

Områden

som anses komma

Totalt

DV

2,87* 2,94 2,98 2,98 3,01* 3,03*

2 96 2,87 3,05 2,93* 3,00*

att vara oförändrade

Arbetsområde 19 Virkesfrågor 24 Köp och försäljning 13 Beståndsvård 12 Beståndsanläggning 11 F r ö - o. plantförsörjning 05 Lagfrågor (SVS) 22 Skogsvärdering

eller enklare

att

utöva

Medianvärden för kvalitativ prognos Totalt

DV

SVS

SÄF

GA | AB

2,94 2,96* 3,00 3,00 3,00* 3,01* 3,03

2,91 2,93* 2,99 3,00 2,98*

2,97* 3,00* 3,00 3,04 3,09* 3,01 3,05*

3,05 2,97* 3,05 3,02 2,93*

3,04 3.04* 3,10 3,13 3,11*

—

2,94*

—

3,05

—

3,10

2,93 2,96* 2,99 2,97 2,99*

—

3,03

nfattning ( < 1,50)

Prognosresultaten präglas främst av en tilltro till både utökade och mera k r ä v a n d e planeringsuppgifter (Skogsbruksplanering, Allmän driftplanering,

Drivningsplanläggning och Års- och säsongplanering). Därnäst synes komma informations- och utbildningsfrågor (Allm. rådgivning o. upplysning

127 och Yrkesutbildning) samt terrängtransportfrågor. Även befattningen med arbetskrafts- och arbetarskyddsfrågor synes komma att öka något. Av arbetsgivarkategorierna överensstämmer domänverket och bolagen i huvudsak med totalbilden. Även gods och allmänningar ansluter sig härtill med undantag för skogsbruksplanläggningen, som anses minska i såväl omfattning som svårighetsgrad. Betecknande för såväl skogsvårdsstyrelserna som skogsägareföreningarna är att man förutser en ganska kraftig utökning av arbetsuppgifterna främst kvantitativt. Härigenom minskas ytterligare den skillnad som förnärvarande (fråga 1) kunnat konstateras mellan arbetsgivarkategorierna. Markant för skogsvårdsstyrelserna och skogsägareföreningarna är vidare en utökad och mera kvalificerad rådgivnings- och upplysningsverksamhet. Prognosen för områden som totalt ansetts bli oförändrade eller komma att minska i omfattning resp. bli enklare att utföra är inte lika enhetlig som för de ökande områdena.

Storskogsbruket (domänverket och bolagen) kännetecknas här av en något minskad och delvis förenklad befattning med personal- och virkesfrågor. Gods och allmänningar följer i dessa områden inte storskogsbruket utan anser dessa bli ungefär oförändrade medan köp och försäljning samt värdering bedöms minska i omfattning. Skogsvårdsstyrelserna följer i stort totalbilden med undantag för virkesfrågor som skogsvårdskonsulenterna bedöms komma att syssla med i ökad omfattning. Skogsägareföreningarna avviker nästan helt från övriga och anser att även dessa arbetsområden kommer att öka i omfattning; beståndsvården t.o.m. i mycket hög grad. En totalbild av samstämmigheten mellan arbetsgivarkategoriernas prognoser erhålls vidare av tabellerna 3 och 4, där korrelationskoefficienterna stöder uppfattningen att det främst är skogsägareföreningarna samt gods och allmänningar som har avvikelser gentemot övriga beträffande omfattningen samt gods och allmänningar även beträffande den kvalitativa prognosen.

BILAGA 2

Intervju-undersökning om yrkeskrav och utbildning i skogsbruket Sammandrag

av stencilerad

redogörelse

I I . Syfte Syftet med intervju-undersökningen var att insamla sådana uppgifter från yrkesverksamma skogsarbetare, skogsbrukare och arbetsledare, som skulle kunna fullständiga bilden av krav och förväntningar på utbildningen vid skogsbruksskolorna samt former för verksamheten vid dessa.

organ för arbetsgivare och arbetstagare inom skogsbruket. Domänstyrelsen, Föreningen Skogsbrukets Arbetsgivare, Skogs- och Lantarbetsgivareföreningen samt Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund uppdrog åt lokala funktionärer att utse intervjupersoner enligt uppställda riktlinjer. För storskogsbruket skedde urvalet i vissa fall i samråd med ombudsman från Skogsarbetareförbundet.

12. Uppläggning och innehåll

14. Landsdelar

121. Uppgiftslämnarna utvaldes efter kommitténs hänvändelse till respektive riksorgan av lokala institutioner. 122. Huvudsakligt innehåll. Personuppgifter. Synpunkter på yrkeskrav för vissa arbetsuppgifter. Synpunkter på utbildningens uppläggning och undervisningens innehåll. Synpunkter på olika alternativ för kombination mellan utbildning i jordbruk och skogsbruk. 123. Huvudparten av tiden för varje intervju ägnades åt frågor med i förväg givna svarsalternativ. 124. Samtliga intervjuer utfördes av en person (kommitténs bitr. sekreterare).

Intervjuerna utfördes i Västergötland och södra Närke i Södra Sverige samt i Västerbottens och Västernorrlands läns kustland i Norra Sverige. Därigenom blev geografiskt skilda förutsättningar representerade i områden med allmän förekomst av kombinerade jordoch skogsbruksföretag samt med relativt hög frekvens av deltidsarbetare i skogsbruket.

I. Allmän

beskrivning

13. Samråd med skogsbrukets organ

Upplysningar om undersökningens syfte och uppläggning utsändes till riks-

2.

Intervjupersoner

2 1 . Principer för urval av intervjupersoner

211. Samtliga intervjupersoner skulle vara kända för att tillämpa tidsenliga och rationella arbetsmetoder samt för strävan till objektiv bedömning av problem. 212. Arbetsledarna skulle stå i direkt kontakt med och ha ansvar för löpande skogsarbeten.

129 213. Skogsarbetare och skogsbrukare borde vara i 25—45 års ålder och med hänsyn till redskapsutrustning och sysselsättningsgrad representera för landsdelen normala förhållanden. Skogsbrukarnas fastigheter skulle omfatta 20—60 ha åker samt så stor skogsareal, att virkesproduktionen omfattade 300 å 500 ms per år; således eftersträvades kombinerade skogs- och jordbrukare med bärkraftiga fastigheter, på vilka de själva skulle kunna klara arbetena.

2 2 . Urvalsförfarande

De lokala funktionärer, som utsåg intervjupersonerna, informerades översiktligt om undersökningens bakgrund och syfte samt detaljerat om riktlinjer beträffande principerna för urval av intervjupersoner. Den översiktliga informationen berörde uppgifter för och sammansättning av skogsbrukets yrkesutbildningskommitté. Beträffande syftet med ifrågavarande undersökning meddelades, att den avsåg skogsbruksskolornas undervisning och att den skulle ske genom intervjuer. Därjämte berördes kortfattat vad intervjuerna skulle innehålla och h u r de skulle läggas upp.

2 3 . Grupper

Antalet intervjupersoner, sammanlagt 64, jämnt fördelade på 8 grupper, kom att överensstämma med plan för undersökningens uppläggning. Grupperna redovisas i fortsättningen under följande beteckningar. BDNoAl BDSöAl BDNoA BDSöA ENoAl ESöAl ENoB ESöB

Storskogsbruket — Norra Sverige — Arbetsledare » _ Södra » — » — Norra » — Arbetare » — Södra » — Enskilda mindre skogsbruket — Norra Sverige — Arbetsledare » _ Södra » — * » » — Norra » — Skogsbrukare » > — Södra > — »

Arbetsledarna inom storskogsbruket avser grupperna kronojägare, faktorer och skogvaktare samt inom mindre enskilda skogsbruket inspektörer i skogsägareföreningar. I sammanställningar för flera grupper användes förkortade benämningar, som framgår av följande exempel. BD = BDNoAl + BDSöAl + BDNoA + BDSöA E = ENoAl + ESöAl + ENoB + ESöB No = BDNoAl + BDNoA + ENoAl -f ENoB Sö = BDSöAl + BDSöA + ESöAl + ESöB 9—7633 65

2 4 . Personuppgifter

De uppställda kraven ifråga om ålder, utbildning och sysselsättning samt fastigheternas storlek kunde uppfyllas med några få undantag av oväsentlig betydelse. 3. Intervjuernas mänt

genomförande

— all-

Samtliga uppgivna intervjupersoner kunde anträffas och intervjuas. Flertalet intervjuer genomfördes i respektive persons hem; ca en fjärdedel ägde rum på kontor eller hotell. Intervjuer-

130 na utfördes u n d e r tiden 27 november 1964—9 januari 1965. Tiden för intervjuerna varierade mellan 65 och 190 minuter. 4. Representativitet Vid undersökningar av ifrågavarande slag bereder avgränsningen av den befolkningsgrupp, vars uppfattning man vill kartlägga, åtskilliga svårigheter. Som ett synnerligen angeläget önskemål framstår självfallet, att samtliga inom gruppen kan förmodas vara väl informerade i de frågor undersökningen gäller. Det var inte troligt, att alla eller ens flertalet av de yrkesverksamma i skogsbruket ägde så ingående kunskaper om näringens genomgripande omvandling samt skogsutbildningens nuvarande resurser, att de skulle kunna lämna svar på saklig grund. En undersökning inriktad på hela antalet aktuella yrkesutövare skulle således i förevarande sammanhang förmodligen inte ha gett tillräckligt säkert material som grund för konstruktiva förslag, även om urval och uppgiftsinsamlande från statistisk synpunkt skulle ha kunnat göras fullt tillfredsställande. De begränsade ekonomiska och personella resurserna samt tidsbrist tillät för övrigt inte sådana metoder, att ett för hela gruppen yrkesverksamma representativt material kunnat insamlas. Avgränsningen av en mindre grupp, som skulle ha kunnat svara mot uppställda krav i fråga om sysselsättningens art och grad, kunnighet och överblick samt omdömesförmåga, var prak-

tiskt taget ogenomförbar, i varje fall med hänsyn till resurserna. Eftersom urvalet av intervjupersoner inte skett slumpmässigt från en beskriven och avgränsad population bör stor försiktighet iakttas vid eventuella generaliseringar utöver vad intervjumaterialet ger. I viss utsträckning torde resultaten, bl a beroende på överensstämmelsen mellan delgrupperna, dock kunna tillerkännas större räckvidd. Orsaken härtill är att intervjupersonerna utvalts enligt principer, som skulle kunna garantera att deras åsikter vore av mera allmänt intresse i utbildningssammanhang (se p 21). 5.

Yrkeskrav

51.

Genomförande

Efter kort översikt av de elva grupperna arbetsuppgifter i intervjublanketten (se diagram under punkt 53) informerades intervjupersonerna muntligt om syftet med frågorna och innebörden av de olika svarsalternativen (se följande rubrikhuvud). Efter den inledande informationen överlämnades följande text, vilken sedan fanns tillgänglig under hela intervjun beträffande yrkeskrav. Inom skogsbruket ställs n u m e r a , liksom i a n d r a näringar, vissa krav på de n y r e kryterades kunnighet. Anspråken ä r givetvis beroende på arbetsuppgifternas art i den aktuella anställningen. Det kan emellertid inte vara realistiskt att kräva ingående kunskaper inom ett alltför vidsträckt område. De flesta ungdomar lär i början av sin anställning bli sysselsatta med i stort sett samma arbetsuppgifter oberoende av arbetsgivare. Inom dessa områden torde goda kunskaper och färdighe-

Krav på kunnighet Arbetsuppgift

Egna erfarenheter

inga

små

ganska stora

stora

131 ter i första hand behövas. Vilka krav anser Ni det vara lämpligt att ställa vid nyrekrytering av ungdomar i åldern 17—18 år? Markera för varje arbetsuppgift i blanketterna den grad av kunnighet (alternativ), som Ni anser lämplig! Inga

— För arbetsuppgiften bedöms kunnighet sakna betydelse. Små — Allmänna kunskaper om arbetsuppgifterna och dess utförande. Fullständig instruktion och uppträning nödvändig. Ganska stora — Sådana kunskaper om arbetsuppgifterna och dess utförande att instruktionen i huvudsak kan begränsas till mindre allmänt förekommande moment. Stora — Så ingående kunskaper och färdigheter att anvisningar om arbetets utförande och intensiv tillsyn under första tiden är tillräcklig. Mycket stora — Så ingående kunskaper och färdigheter att endast anvisningar om arbetsplats och speciella detaljer erfordras; normal tillsyn tillräcklig. I kommentarerna antecknas bl a sådana moment, i vilka kunnighet bedöms vara av särskilt stort värde för arbetsuppgiftens utförande. Efter genomläsningen framhöll intervjuaren, att bedömningen av kraven på kunnighet skulle ses i relation till framför allt behovet av arbetsledning och instruktion. Som komplettering betonades, att det varken var arbetets svårighet eller behovet av utbildning för uppgiften, som skulle bedömas. Definitionen om vad bedömningen avsåg synes ha uppfattats fullt klart efter svar på 3—6 arbetsuppgifter (grupp 1 återväxtarbeten). Kontroll skedde genom indirekta frågor avseende skisserade konkreta situationer.

Vid informationen preciserades inte någon speciell skogsägargrupp som arbetsgivare. Avsikten härmed var att indirekt erhålla upplysningar om skillnader i yrkeskrav, som kunde hänföras till skillnader i arbetsvillkor och förutsättningar för olika skogsägargrupper. Intervjupersonerna ombads att själva bestämma förutsättningen i detta avseende. Av kommentarerna att döma torde arbetsledarna och arbetarna från storskogsbruket sannolikt utan undantag ha lämnat sina svar med tanke på en lönearbetares situation, medan inspektörerna och skogsbrukarna med nästan samma säkerhet utgått från det mindre enskilda skogsbrukets villkor. 52. Bearbetning Skattningarna har sammanställts för respektive grupp. Därefter h a r för varje arbetsuppgift summa råpoäng beräknats dels för varje grupp, dels för kombinationer av grupper med avseende på landsdelar och arbetsuppgifter, dels för hela materialet. Härvid h a r de olika alternativen av krav åsatts följande poäng. Inga Små Ganska stora Stora Mycket stora

0 1 2 3 4

Genom rangkorrelationer undersöktes överensstämmelsen mellan olika grupper, kombinationer av grupper och hela materialet. Med hänsyn till syftet med undersökningen ansågs det inte nödvändigt att utveckla den statistiska bearbetningen ytterligare. 53. Resultat Den allmänna tendensen i resultaten framgår av diagrammen på s. 132—134. Där redovisade värden, vilka inlagts med råpoäng som grund, avser det

132 YRKESKRAV - RÅPOÄNG TOTALA MATERIALET ARBETSUPPGIFr

Aterväxt

Hyggesrensning med handredskap " " raotorröjningoså Kemisk hyggeabehandling Sådd Plantering Röjning i plantskog

Beståndsvård

Röjning i ungakog (barr) (löv) Callring, ostämplat (barr) (löv)

Vård av motor-

Daglig översyn Kedja Startapparat Förgasare Koppling Smörjning Ho tor

Huggning

Iifotorsågning, fällning " kapninjr " kvistntng Barkning med barkspade Huggning med yxa

Transport - häst

Utfodring Howard Hästens skötsel i övrigt Körning (modfordon) " (hjul fordon) Lastning och avlastning

Transport - trak- Körning av hjul traktorekipage tor " med band traktorekipage 3ärgning av fastkört ekipage Lastning med griplastare H " wirekran Avlastning Vinschning Traktorvård

Daglig tillsyn och materielvård Felsökning på traktorn Just* och enkla reparati " lastapp. " övr. utrustn. Svetsning

Planering av vis- TTtläggnlng av stickvägar Planering av drivning pa skogsarbeten " för skogsvårdsarbeten Upprätt, av ekonomiska kalkyler för skogsdr. Deklaration för skogsdriften Långsiktig planering av skogsbrukets drift

Hätntngsarbeten

Uppskattning av virkesförråd Taxering och värdering av stämplingspest Aptering av sågtimraer och massaved Aptering av specialsortiment Virkesmätning på avlägg Beräkning av tillväxt " " rotnetto

Redskapsvård

Yxa Bågsåg Kateriallära (metaller) Driv- och smörjmedel Barkspade Åtgärder vid drunkning " " el.skador " " sårskador " " benbrott

133 YRKESKRAV - RÅPOÄNG Z B D OCH L E RÅPOANG ARBETSUPPGIFT MEDELTAL

Återvaxt

'tyggesrensning med har.dredskap " " motorrcjningcsAg Kemisk hyggenbehandling Bidd Planterins Höjning i plantsko^" Höjning i ungskog (barr) K • N (löv) Gallring, ostämplat (barr) (löv)

Vård av fliotor-

Daglig Övercvn Kedja Startapparat Förgasare Koppling Smörjning Motor tfotor&Ägntng, fällning " kapning " kvistning Verkning med barkspade 'fuggning med yxa

Trensport - häst

Utfodring Howard fästens skötsel i Övrigt Kömirtg (medfordon) (hjul fordon) Lastning och avlastning

Transport - traktor

KÖrning av hjul traktorekipage " med bandtraktorekinage "'arguing av fastkört ekipage Lastning med griplastare " " wirekran Avlastning Vinschning

TraktorvArd

Daglig tillsyn och materielvård Felsökning •Tust, o. enkla reparat, pa traktorn " " " '" " lastapp. " " " Övr. utr« Svetsning

Planering av via na skogsarbeten

'Ftläggning av stickvägar Planering av drivning " för skogsvårdsarbeten jppr. av ekon. kalkyler för skogodr. Deklaration för skogsdriften Lungsiktig plan, av skogsbr. drift

Mätn irgsarbe t en

Uppskattning av virkesförråd Taxering och värdering av Btämpl.post Aptering av sågtimmer ooh massaved Åptering av spocialsortiment Virkesmätning på avlägg beräkning av tillväxt " " rotnetto

Redaknpsv^rd "Bagsag Materi&llära (metaller) Driv- och smörjmedel 7>ark spade' Arbet.arskydl

åtgärds

vid drunkning " el,skador '* aarskador " benbrott

134 YRKESKRAV

RÅPOÄNG

LNO OCH

LSÖ RÅPOÄNG

ARBETSUPPGIFT

Hytfgesrenaning med har.dredskap " " motorriiiMingasie feiisk hyggtaWhandllng 3Md Plantering aSJnlng i p l a n t s k o e BaatAnAavård

tuning • ungsfcrtg fbarrj Gallring, oatÄaplat (barr) (18»)

Yarn av motorsågar

Daglig översyn Kedja Startapparat Förgasare Koppling Smörjning Motor

Huggning

Votorsägning, fällning " kapning " kviBtning Barkning ned barkspade Huggning med yxa

Transport - hast

utfodring Howard Hästens skötsel i Övrigt Körning (medfordon) " (hjulfordon) Lastning och avlastning

Transport - traktor

KÖrning av hjul traktorekipage • med bandtraktorekipag» BIrgning av fastkört ekipage Laetning ned griplastare • " wirekrar. Avlastning Vinschning D a g l i g t i l l s y n och c i a t e r i e l v å r d Felsökning Just. och enkla reparationer pa traktorn " • " " " lastapp. M " " " " övr. utrustn. Brataning

P l a n e r i n g av v i s sa skogsarbeten

Utläggning av stickvägar Planering av drivning " för nkogsvSrdsarbeten Upprätt, av ekonomirka kalkyler för skögadr. Deklaration för skogsdriften Långsiktig planering av skogsbrukets drift

Älatni.-v-r-Arbetc

Uppskattning av virkesförråd Taxering och värdering av stämplingspost Aptering av sagtimmer och mao3aved Aptering av specialsortiment Virkesmätning p£ avlägg Beräkning av tillväxt " " rotnetto

Redskapav?rd Bftgaåg Materiallära (metaller) D r i v - och smörjmedel Parkcpade Arbetarskydd

Åtgärder vid drunkning " " el.skador " " sårskadcr

135 totala materialet samt kombinationerna för storskogsbruket och mindre enskilda skogsbruket respektive de olika landsdelarna. I diagrammen anges arbetsuppgifterna i samma ordning som på intervjublanketterna. F ö r jämförelse har skattningsalternativens poängtal inlagts i rubrikhuvudet. Om dessa betraktas som klassmitter kommer de olika alternativen att omfatta följande summor råpoäng för totalmaterialet respektive gruppkombinationerna (BD och E samt No och Sö). Alternativ

Total. , . materialet

Inga Små Ganska stora Stora Mycket stora

- 32 3 3 - 96 97-160 161-224 225—

Gru PP" kombina.. tioner - 16 1 7 - 48 4 9 - 80 81-112 113—

En gruppering av arbetsuppgifterna med ovannämnda klassindelning som grund ger följande sammanställning.

Mycket stora krav Vård av motorsågar (daglig kedja och smörjning). Huggning (motorsågning: kapning och kvistning).

Stora

översyn, fällning,

krav

Vård av motorsågar (startapparat, förgasare, koppling och m o t o r ) . Återväxtarbeten (hyggesrensning — handredskap och motorröjningssåg, plantering samt röjning i plantskog). Mätningsarbeten (aptering av sågtimmer och massaved). Redskapsvård ( y x a ) . Huggning (användning av y x a ) . Arbetarskydd (åtgärder vid sårskador, drunkning och benbrott).

Beståndsvård (röjning i ungskog). Planering av vissa skogsarbeten (utläggning av stickvägar). Ganska stora krav Mätningsarbeten (aptering av specialsortiment). Arbetarskydd (åtgärder vid elskador). Redskapsvård (driv- och smörjmedel samt barkspade). Huggning (barkning med barkspade). Beståndsvård (gallring). Återväxtarbeten (kemisk hyggesbehandling) . Traktorvård (daglig tillsyn och materialvård) . Transport med traktor (körning av hjultraktor, avlastning samt lastning med w i r e k r a n ) . Små krav Transport med traktor (bärgning av fastkört ekipage, körning av bandtraktor, lastning med griplastare och vinschning). Redskapsvård (materiallära och bågsåg). Mätningsarbeten (virkesmätning på avlägg, uppskattning av virkesförråd, beräkning av rotnetto och tillväxt samt taxering och värdering av stämplingspost). Traktorvård (felsökning, justering och enkla reparationer på traktor, lastapparat och övrig utrustning). Planering av vissa skogsarbeten (drivning och skogsvårdsarbeten, upprättande av ekonomiska kalkyler för skogsdriften samt långsiktig planering av skogsbrukets drift). Transport med häst (lastning och avlastning, körning — med- och hjulfordon —, utfodring och hästens skötsel i övrigt). Återväxtarbeten (sådd).

136 Inga krav Transport med häst (hovvård). Planering av vissa skogsarbeten klaration för skogsdriften). Traktorvård (svetsning).

(de-

Några av de mest utmärkande dragen i materialet kan sammanfattas på följande sätt. Väsentliga skillnader i krav på kunnighet framträder för olika arbetsuppgifter. För de flesta arbetsuppgifterna föreligger höga eller relativt höga samband mellan grupperna, gruppkombinationer och totalmaterialet. För ett par arbetsområden, traktortransport och planering, förekommer tydliga skillnader mellan kombinationerna BD och E (storskogsbruk respektive mindre enskilda skogsbruket). Mellan landsdelarna föreligger mycket god överensstämmelse. Arbetsområdet traktortransport kännetecknas av genomgående låga rangkorrelationer. Låga samband föreligger vidare mellan ett större antal grupper för områdena mätningsarbeten, redskapsvård och arbetarskydd. 5 4 . Slutsatser och diskussion

Intervjupersonernas spontana kommentarer till svarsalternativen gav besked om såväl frågornas tolkning som vederbörandes bedömning av skogsbrukets krav på arbetskraften. För vissa arbetsuppgifter motiverade man ofta sitt val genom hänvisning till sambandet med andra arbeten. Dessa reflexioner h a r varit till ledning vid tolkningen av resultaten. Överenstämmelsen mellan norra och södra Sverige för praktiskt taget alla arbetsuppgifter och mellan storskogsbruket (BD) och mindre enskilda skogsbruket (E) beträffande de flesta arbetsområden kan vara ett uttryck

för intervjupersonernas gemensamma grundsyn på dessa frågor. Skillnaderna mellan BD och E berör huvudsakligen vissa uppgifter beträffande vård av motorsågar, transport med häst och traktor samt vissa planeringsuppgifter. I fråga om motorsågningen redovisar BD högre krav medan E uttrycker högre värden för transport och planering. Dessa skillnader kan möjligen förklaras av att lönearbetaren hela året är beroende av motorsågen och att han därför finner det naturligt att själv kunna avhjälpa driftsstörningar eller åtminstone säkert bedöma orsaken till dem. Många arbetare har dock förklarat, att reparationer på startapparat, koppling och motor måste överlämnas till verkstäder. Skogsbrukarna har ofta kommenterat dessa problem på samma sätt men till skillnad från skogsarbetarna ansett lägre krav på kunnighet vara tillfyllest. Beträffande skillnaderna i krav för transport och traktorvård kan som en tänkbar orsak nämnas, att skogsbrukarna har större kännedom och erfarenheter av virkestransporter än skogsarbetarna; de sistnämnda är till övervägande del sysselsatta med huggning även om flera av dem tidigare deltagit i transportarbete. Därtill ligger det givetvis nära till hands för skogsbrukaren att ställa högre krav i dessa avseenden, eftersom det är vanligt att en lantbrukarson under åtminstone någon del av året får syssla med transporter. Planeringen för arbetsuppgifter, som huvudsakligen berör den enskilde skogsägaren, har av skogsbrukarna självfallet åsatts högre krav än av skogsarbetarna. Här nämnda skillnader mellan BD och E kan förmodligen tas som uttryck för att intervjupersonerna från storskogsbruket och mindre enskilda

137 skogsbruket utgått från föreliggande eller i varje fall uppfattade speciella förutsättningar och behov för blivande lör.earbetare respektive skogsbrukare. För alla arbetsuppgifter, som i totalmaterialet svarar mot alternativen myckel stora krav, och många av dem, för vilka srora krav ställs, har många intervjupersoner i sina kommentarer framhållit, att en ung arbetare måste behärska dem så väl, att han kan utföra dem självständigt med normal tillsyn. Vissa skogsbrukare har i detta sammanhang framhållit, att kraven ingalunda är lägre i bondeskogsbruket, eftersom man där inte har kontinuerlig arbetsledning av fackutbildad personal. Skillnaderna i kraven på kunnighet i t"ansportarbeten återspeglar bl a skiftande uppfattningar om utvecklingen på detta område. Dessutom har traditionen säkert spelat en viss roll. Åtskilliga har motiverat sina krav på kunnighet i transport med häst genom hänvisning till nuvarande förekomst. Andra har hänvisat till att kännedom om transporten ger bättre förutsättningar att klara brosslingsarbetet tillfredsställande. I allmänhet har man även anfört sistnämnda motiv som skäl för krav på kunnighet i transport med traktor.

6. Utbildningens

uppläggning

— tid

61. Genomförande Följande fråga ställdes till intervjupersonerna. Hur lång tid anser Ni att första grundutbildningen kan få omfatta? Markera (med siffrorna 1—3) tre av följande alternativ i den ordning, som Ni anser dem lämpliga. (A) 6 månader (B) 10,5 månader; 1 augusti—15 juni (läsår)

(C) 12 månader (D) 18 månader (E) Annan tid, nämligen (Anm.: I stället för bokstavsbeteckningar före de olika alternativen fanns det skrivlinjer i frågeblanketten.) I samband med frågan kontrollerades, att intervjupersonen kände till längden på nuvarande grundutbildning. Vid behov lämnades upplysning härom. Rangordningen torde i allmänhet ha utförts under beaktande av svaren på föregående fråga med där angivna yrkeskrav. Intervjupersonernas frågor och kommentarer tyder på detta. 62. Bearbetning och resultat Bearbetningen har inskränkts till dels sammanställning av resultaten för grupper, vissa gruppkombinationer och totala materialet, dels framräkning av typvärdet för varje alternativ och rang. Förstnämnda sammanställning redovisas på sid. 138. 63. Slutsatser och diskussion De flesta intervjupersonerna har satt alternativen med 10,5 och 12 månaders utbildningstid i första hand. I övrigt framträder en dragning ät ännu längre utbildningstid. Intervjupersonernas uppfattning kan inte utan vidare antas helt överensstämma med ungdomarnas inställning till utbildningstidens längd. I frågor av förevarande slag lär emellertid de äldres attityd spela en närmast avgörande roll. Det kan sålunda knappast vara tänkbart, att de unga skulle vilja underkasta sig avsevärt längre utbildning, än vad föräldrarna anser rimlig. Man kan heller inte anta, att ungdomarna skulle eftersträva väsentligt kortare tid än vad de äldre rekommenderar. Nödvändigheten av gedigen utbildning före inträdet i yrkeslivet tor-

138 GRUNDUTBILDNINGENS UPPLÄGGNING -TID

I

5 ANGIVNA ALTERNATIV)

Röna

1 Rang

a

l

t

e

r

n

a

C

D

E

A

B

C

D

Grupp A

B

t__L

BD No Al

j

BD So Al BD No A

I

I

| Rang

t

i E

3 Fordelning ev a l t e m a h v EL m Q n a d e. r~

D

v A

B

J

L

C

lif

7J+

«_

l

•

J

L

%-

BD5öA

• I

F_IioAl ESöAl LNo E>

^ I .

El So B

BD

Totalt

.

I

1.

I I . I I r I

l_r I

J_

de nämligen redan nu utgöra en så allmänt omfattad åsikt, att relativt få vill avvisa den. Av särskilt intresse synes det vara att skogsbrukarna uttalat sig för en ettårig utbildning. Kommentarerna har i detta fall gett klara besked om att sonens bortovaro från arbetet på hemfastigheten inte bedömes medföra så stora olägenheter, att utbildningstiden av den anledningen bör kortas. Man har tvärtom betonat, att de unga måste beredas möjligheter att vara borta från hemmet erforderlig tid för utbildning. Några intervjupersoner har därtill framhållit, att sonen inte kan stanna hemma i avvaktan på att få överta fastigheten. Arbetet och inkomsterna tillfredsställer inte mer än en man. Med hänsyn härtill anses en god yrkesutbildning vara angelägen, för att den unge skall få en god start som lönearbetare.

X

%.. i .

L x

I i

lull

Intervjupersonerna kan antas ha en mera positiv inställning till behovet av relativt lång utbildningstid än medeltalet av samtliga yrkesverksamma. Mot bakgrunden av intervjusvaren torde det kunna ifrågasättas, om de äldres mening i allmänhet utgör något motstånd i fråga om aktuella utbildningstider. 7. Utbildningens form

uppläggning

—

7 1 . Genomförande

Nedanstående fråga ställdes omedelbart efter frågan om erforderlig tid för grundutbildningen. Den grundläggande skogsyrkesutbildningen är för n ä r v a r a n d e uppdelad på skolskeden och praktikskeden. Skolskeden a ä r förlagda till skogsbruksskolor. Undervisningen vid dessa omfattar både lektioner och övningar. Under praktikskedena deltar eleverna i skogsarbete hos företag

139 eller andra skogsägare under uppsikt av handledare. Andra former är givetvis tänkbara. Vilka av följande alternativ finner Ni mest ändamålsenliga? Markera ordningsföljd med siffrorna 1—3.

73. Slutsatser och diskussion Intervjupersonerna h a r mycket starkt anslutit sig till alternativet med läsårets uppdelning i skol- och praktikskeden. Även om endast få av dessa personer kommit i direkt kontakt med nuvarande grundutbildning, så måste svaren tolkas som ett kraftigt understrykande av behovet av färdighetsträning i utbildningen. Nästan varje intervjuperson har därtill antingen betonat nödvändigheten av praktiska övningar eller varnat för ensidigt kunskapsinriktad skolmässig undervisning. De intervjuades positiva inställning till skol- och praktikskeden kan inte direkt anses gälla även fördelningen av uppgifterna mellan skola och företag. Man h a r i åtskilliga fall ställt sig tveksam till förflyttningarna mellan skolor och andra förläggningar. Orsaken härtill är farhågor för lägre effek-

(A) Praktiskt arbete i skogen 1 år + skolmässig yrkesutbildning 1 läsår. (B) Nuvarande system (22 v skolskeden + 20 v praktikskeden). (C) Skolmässig yrkesutbildning 1 läsår. (D) Skolmässig yrkesutbildning 6 månader. (E) Annan, nämligen (Anm.: I stället för bokstavsbeteckningar före de olika alternativen fanns skrivlinjer i frågeblanketten.) Intervjuaren beskrev uppläggningen av nuvarande undervisning i årskurs 1. 72. Bearbetning och resultat Materialet har bearbetats på samma sätt som svaren på frågan om utbildningstidens längd. Sammanställning av rangordningarna redovisas här nedan.

GRUNDUTBILDNINGENS UPPLÄGGNING - FORM ( | - 5

ANGIVNA ALTERNATIV)

R a n g

A

R a n q

B

C

D

L _-

BDHoAl BDSÖAI

a l

Grupp

^1 •

i

.

.

EMoAI

. .

1 * | .

.

ESöAl

r

n

o

Z

A

B

C

D

E

_*

• .

„ .

1 1

•

,

*

.

•

BDSoA

ENoB

1 .

ESÖB

1 R Q O Q

e

'-

•

BD No A

a

t

^

t

i A

B

C

D E

i

•>

.

a

•»

M

•

JL

•

.

. 1

1 E.

•

i

i

To+alT-

i .1

*

> 10.5m •c 10.5 m > 10.5 m

-

i •« 1

.

.

•

•

•

•

>__

.il

<10.5 m

I

i

BD

F ö r d e l n i n g a v a l t e r n a t i v EL enbart skdmossi'g stfol-oth praKKkskede

v

..„ . « -

. I

. i

•

. Jill.

i l l . . I

.

.._.! . . 1

.

.

_J_

U_L 1

1 1. 1 l.lll 1

*

•

140 tivitet i undervisningen. Av samma skäl har några skogsbrukare uttalat sin osäkerhet beträffande hempraktikens lämplighet. De anser sig själva ha föga att lära ut och små möjligheter att handleda eleverna. Alternativet med krav på ett års praktik före utbildningen har intresserat många intervjupersoner. Man har ansett, att praktiken skulle fungera som effektiv yrkesorientering. Många aspiranter utan realistisk uppfattning om skogsyrket eller sina förutsättningar i förhållande till yrkeskraven skulle därigenom kunna få anledning byta levnadsbana, innan de åsamkat sig själva och samhället utbildningskostnader. Flertalet av de intervjuade har emellertid vid närmare eftertanke hänfört alternativet till de fromma önskningarna. Man skulle i realiteten inte uppnå de väntade fördelarna, eftersom alternativet anses ogenomförbart; ingen skulle ha tid att ta emot outbildade ungdomar och det vore från arbetarskyddssynpunkt uppenbart olämpligt, om de sattes in i yrkesarbete utan tillräcklig handledning. I anslutning till frågan om utbildningens form har flera arbetsledare framhållit behovet av speciella åtgärder från arbetsgivarnas sida vid omhändertagandet av de utbildade ungdomarna. Väl organiserade praktikskeden bedömes av några kunna fylla detta behov. Andra efterlyser en övergångsutbildning, varigenom ungdomarna skulle bibringas god kännedom om det speciella företagets arbetssätt, personalpolitik och liknande frågor. 8. Utbildningens

innehåll

8 1 . Genomförande

Intervjupersonerna meddelades att frågan innehöll två led, nämligen dels en fråga om vilka ämnen som borde

ingå i utbildningen, dels en bedömning av nyttan av kunnighet i dessa ämnen. Därefter fick de läsa igenom frågeblanketten, vars inledning och rubrikhuvud återges här nedan. Vilka av nedanstående ä m n e n anser Ni böra ingå i icke-specialiserad g r u n d u t b i l d ning? Vilken nytta bedömer Ni, att en 17—18-åring skulle ha av kunnighet i dessa ä m n e n ? Markera med x i avsedd kolumn.

Ämne

Ämnet bör ingå

Nytta av kunnighet c3 O

Kommentarer

3 O

oj to

82. Bearbetning

Svaren om vilka ämnen som ansågs böra ingå samt bedömningarna om nyttan av kunnighet har sammanställts gruppvis. I sistnämnda avseende h a r därefter råpoäng framräknats för grupperna och totala materialet. De olika svarsalternativen har därvid åsatts följande poäng. Liten Ganska stor Stor Mycket stor

1 2 3 4

Med råpoäng som grund har ämnena rangordnats för totala materialet och grupperna. 8 3 . Resultat

Översikten på sid. 141 ger omedelbart den allmänna tendensen. Stora skillnader föreligger mellan de mest och minst frekventa ämnena. Vid gruppering av ämnena efter bedömd nytta av kunnighet enligt motsvarande grunder som för yrkeskrav (sid. 135) erhålles följande sammanställning. Mycket stor nytta Huggning.

141 84. Jämförelse med kursplansanalys skogsbruksskolorna

Stor nytta Maskin- och redskapslära (skogsbruket), beståndsvård, återväxtarbeten, virkestransport (traktor), maskinoch redskapslära (allmänt) samt gymnastik. Ganska stor nytta Arbetsfysiologi, matematik, ningslära och marklära.

redovis-

Liten nytta Modersmålet, biologi, botanik, samhällskunskap, virkestransport (häst), geografi, lantbruksekonomi, fysik och husdjurslära (hästskötsel). God överensstämmelse föreligger mellan grupperna och totalmaterialet samt mellan de olika grupperna.

Utbildningens

Genom ett examensarbete vid skogshögskolan (Änder och Falk 1962) undersöktes skogsyrkeslärarnas uppfattning om vilket behov av kunskaper inom vissa områden som den skogliga grundutbildningen har till uppgift att tillgodose. Nämnda arbete avsåg också att fastställa om lokala variationer i kunskapskrav förelåg. Eftersom delvis olika ämnesindelning använts vid de två undersökningarna, kan direkta jämförelser beträffande exempelvis rangordningen mellan olika ämnen inte anställas. Det framgår dock omedelbart att momenten huggning samt maskin- och redskapslära i båda fallen erhållit mycket höga värden. Även beträffande beståndsvård och

innehåll —Frekvens, rangordning

Huggning Maskin- och redskapslära — skogsbruket Beståndsvård Återväxtarbeten Virkestransport — t r a k t o r Maskin- och redskapslära — a l l m ä n t Gymnastik Arbetsfysiologi Matematik Redovisningslära Marklära Modersmålet Biologi Botanik Samhällskunskap Virkestransport — häst Geografi Lantbruksekonomi Fysik Husdjurslära — hästskötsel Kemi Maskin- och redskapslära — j o r d b r u k e t Växtodlingslära Byggnadslära Husdjurslära — n ö t k r e a t u r Husdjurslära — svinskötsel

vid

och råpoäng

S i total

Rang total

Råpoäng total

64 64 64 64 64 63 59 60 53 52 55 42 46 47 39 39 37 22 22 28 12 8 8 8 2 2

1 2 3 4 5 6,5 6,5 8 9 10 11 12 13 14

237 204 194 183 162 161 161 158 147 103 97 86 82 80 67 67 53 48 37 34 20 15 11 10 2 2

15,5 15,5

17 18 19 20 21 22 23 24 25,5 25,5

142 återväxtarbeten (beståndsanläggning) samt arbetsfysiologi och gymnastik (fysisk träning) visar undersökningarna gemensamma drag, som uttrycker relativt höga krav. En av skillnaderna mellan resultaten i de båda undersökningarna synes vara att yrkeslärarna i fråga om mera allmänt orienterande ämnen, exempelvis modersmålet, samhällskunskap och marklära, bedömt kraven lägre än yrkesutövarna.

8 5 . Slutsatser och diskussion

Rangordningarna för yrkeskrav och utbildningens innehåll företer åtskilliga gemensamma drag. Huggning samt maskin- och redskapslära, återväxtarbeten och beståndsvård framstår således som de mest angelägna ämnena respektive arbetsuppgifterna. En tydlig olikhet mellan de två fördelningarna gäller virkestransport med traktor. Detta ämne har placerats väsentligt högre i fråga om utbildningens innehåll än de yrkeskrav som ställdes på motsvarande arbetsuppgift. En möjlig förklaring till detta kan vara dels vissheten om att endast få ungdomar för närvarande engageras för traktortransport, dels föreställningen om att den genomgripande mekaniseringen i en nära framtid kommer att ställa större krav på maskinkunnandet. Det faller sig då naturligt att bedöma nyttan av kunnighet som större än yrkeskraven i första anställning. Det ringa intresset för lantbruksbetonade ämnen torde i någon mån kunna bero på intervjuns inriktning på skogsutbildning. En ofta förekommande anmärkning vid upptäckten av dessa ämnen var att »de får komma i annat sammanhang». I anslutning härtill framhölls även att lantbruksämnena knappast fick utrymme inom den tidsram, som hade angivits vara lämplig i svaret på en tidigare fråga (punkt 6).

En fråga av stor betydelse vid tolkningen av svaren gäller intervjupersonernas möjligheter att bedöma vilka ämnen som är nödvändiga för utbildningen. Många har framhållit, att de inte kände till grundskolans kurser men ansåg, att de unga därigenom erhållit ett acceptabelt mått av kunskaper i allmänorienterande ämnen. Andra h a r hävdat att en påbyggnad sannolikt behövs. Beträffande dessa ämnen kan således skattningarna i många fall ha närmat sig gissningar. Helt utan underlag torde svaren dock inte ha lämnats. Skillnader i arbetsledarnas samt arbetarnas och skogsbrukarnas rangordning av vissa ämnen kan mycket väl förklaras.

9. Kombination utbildning

jord- och

skogsbruks-

9 1 . Genomförande

Innan frågan ställdes till intervjupersonerna framhöll intervjuaren, att det nu gällde ett problem som inte stod i direkt sammanhang med föregående frågor.

Utbildningen i skogsbruk och j o r d b r u k kan kombineras på flera olika sätt. I vilken ordning anser Ni följande alternativ vara lämpliga? Markera med sifforna 1—4.

(A)

Sde

Jde

Sg

Jg

143 Förkortningar Sde

Jde

t

t

= Skogsbruk = Jordbruk = Grundutbildning med tyngdpunkt på arbetstekniska ämnen. Elevålder normalt 1 6 - 2 0 år. Driftsekonomisk utbildning. Elevålde der n o r m a l t (18) 2 0 - 2 5 år.

Sg + J g (B)

9 2 . Bearbetning

Rangordningarna har sammanställts gruppvis. Därefter har typvärdena framräknats.

Sde -+- Jde

9 3 . Resultat Jg

Sg

I diagram på sid. 144 återges varje intervjupersons rangordning i form av en sammanhängande linje. Rangordningarna har sammanförts i grupper. Här nedan följer en sammanställning över gruppvisa frekvenser för rangordningarna. För varje rang har summa angivits längst till höger i tabellen. Medianvärdet (rang) för varje alternativ återges längst ner i efterföljande tabell.

(Q

Sde + Jde

t Sg + Jg (D)

Alternativ

Rang

1 2 3 4 1 2 3 4

BD

I

NoAl

SöAl

NoA

SöA

NoAl

SöAl

NoB

SöB

4 1

4 3

5 1 1 1

2 1 4 1

2 3 2 1

3 3 1 1

3 1 4

3 4 1

1 5 2

2 1 5

5 3

3 1 4

3 5

3 4

4 4

6 2

5 3

1 2 2 3

—

—

•

1 2 3 4

—

1 2 3 4

1 1 3 3

—

—-

—

1 6 1

1 3 4

2 3 3

Medianvärdet för alternativ A 2,17 » » » B 3.46 » » » C 1,32 » » » D2.92

z 4 4

1 2 5

z 5 3

1 2 5

4 2 2

7 1

—

1 2 3 2

1 4 2 1

7 1 1 4 2 1

Summa

20 18 13 13

25 31 39 21 2 2 5 17 24 18

^-

cg

CO

^

<N

n

NJ-

•—

CS)

ro

%y

CM

CO

%j

f

<N

CO

*»

1— Z> CO :£ Z>

or

00 CO O CO X

o O

i Q CC

O

< CD

«—

145 9 4 . Slutsatser och diskussion

Intervjupersonerna h a r placerat alternativen i ordningen C, A, D och B. Skillnader framträder framför allt mellan grupperna storskogsbruket och enskilda mindre skogsbruket. Storskogsbrukets arbetsledare och arbetarna i norra Sverige h a r tagit ställning för separata kurser. Tendensen mot heltidssysselsatt arbetskraft har tydligen påverkat vederbörande så starkt, att kombinationen jord- och skogsbruksutbildning ansetts bli bäst löst genom fristående separata kurser. Arbetarna i södra Sverige samt inspektörer och skogsbrukare sätter däremot alternativet C i första hand. Följande orsaker har nämnts för detta ställningstagande. Ett är är för kort tid för utbildning i både jord- och skogsbruk. Arbetsuppgifterna i jordbruket och skogen h a r inte så mycket gemensamt. Man bör koncentrera sig på ett begränsat område i taget. Samtidigt har man starkt betonat sambandet i de driftsekonomiska frågorna. Särskilt skogsbrukarna har hävdat det som nödvändigt, att utbildningen i detta avseende meddelas samtidigt vid en kurs, som berör fastighetens driftsfrågor i ett sammanhang. Ovannämnda motiv för alternativet C h a r anförts mot alternativet D. Alternativet B h a r uppfattats närmast som en konstruktion utan verklighetsanknytning. Betecknande nog h a r inte en enda av de intervjuade satt detta alternativ som rang 1. Resultatet torde få anses visa en tydlig tendens beträffande de angivna alternativen för kombination av jordoch skogsbruksutbildning. 10.

Sammanfattning

Intervjuundersökningen har berört frågor beträffande yrkeskrav på ungdo10—7633 65

mar vid deras inträde i förvärvslivet, kurslängd och form för och innehåll i den allmänt inriktade grundutbildningen vid skogsbruksskolorna samt kombination för jord- och skogsbruksutbildning. Intervjupersonerna (64 stycken) har utvalts bland arbetsledare inom storskogsbruket och det enskilda skogsbruket samt skogsarbetare och skogsbrukare. För urvalet har vissa riktlinjer uppställts. F r å n statistisk synpunkt kan emellertid intervjupersonerna inte betraktas som ett representativt urval. Reliabilitet och validitet h a r inte prövats. I förstnämnda avseende torde emellertid överensstämmelsen mellan grupperna utgöra ett indirekt mått. Bland resultaten kan följande framhållas. Yrkeskrav Yrkeskraven bedömes vara väsentligt olika för skilda arbetsuppgifter. Intervjupersonerna från det enskilda skogsbruket redovisar högre krav i fråga om transportarbeten och traktorvård samt planering än intervjuade från storskogsbruket. överensstämmelsen mellan norra och södra Sverige är hög. Speciellt höga krav ställes i fråga om vård av motorsågar, huggning, vissa återväxtarbeten samt beståndsvård. Tid för

grundutbildning

Intervjupersonerna har bestämt uttalat sig för alternativen med 10,5 och 12 månaders utbildning. Materialet tyder i övrigt på att ännu längre utbildningstid accepteras före en kortare. Form för

grundutbildning

Undervisningens uppdelning i skoloch praktikskeden h a r förordats av flertalet. Detta torde i första hand böra tolkas som ett kraftigt framhävande av de praktiska övningarnas betydelse.

146 Utbildningens

innehåll

Väsentligt olika betydelse h a r tillmätts skilda ämnen. Framför allt bedömes huggning, maskin- och redskapslära (allmänt och för skogsbruket), beståndsvård och återväxtarbeten vara av stor betydelse. Goda samband synes i stort föreligga mellan svaren på frågorna om yrkeskrav och utbildningens innehåll.

Kombination bildning

jord-

och

skogsbruksut-

Intervjupersonerna från storskogsbruket har i allmänhet förordat ett alternativ med helt skilda kurser medan intervjuade från det enskilda skogsbruket i första hand satt alternativet med

arbetsteknisk utbildning vid speciella kurser för jordbruk och skog samt gemensam kurs för den driftsekonomiska utbildningen. Stor försiktighet bör iakttas vid eventuella generaliseringar av resultaten. Det kan emellertid inte uteslutas, och från flera synpunkter förefaller det troligt antaga, att intervjuerna återspeglar allmänt utbredda uppfattningar. Med hänsyn till att intervjupersonerna måste anses utgöra en positiv selektion, skulle en undersökning på ett representativt urval av samtliga yrkesverksamma sannolikt uppvisa avvikelser från detta material. Huruvida man därigenom skulle få bättre underlag för bedömning av framtida utbildning lär dock kunna ifrågasättas.

147 BILAGA 3

Praktikskeden i skoglig grundutbildning Sammandrag av stencilerad redogörelse

Uppläggning Grunduppgifterna för den undersökning om praktikskeden i skoglig grundutbildning 1964/65, som genomfördes i februari 1965, insamlades från skogsvårdsstyrelserna av skogsstyrelsen. Avsikten med undersökningen var att skaffa underlag för bedömning av i vilken form och omfattning färdighetsträning bör ingå i grundläggande skogsyrkesutbildning. Materialet redovisas under följande rubriker: Arbetsgivare, bostadsförhållanden, kosthåll och transporter. Praktikgruppernas storlek. Handledarnas kompetens. Erfarenheter av nuvarande praktikskeden. Synpunkter på sammanhållen grundutbildning.

Arbetsgivare, bostadsförhållanden, håll och transporter

kost-

I tabellen på nästa sida redovisas elevernas fördelning på arbetsgivare samt olika sätt för elevernas transport mellan skola och arbetsplats, bostadsförhållanden och kosthåll. För jämförelse återges motsvarande uppgifter även för 1962/63. Enär antalet elever i årskurs 1 är avsevärt lägre 1964/65 än 1962/63 är

och

omfattning

det vanskligt att av föreliggande uppgifter dra långt gående slutsatser. Det måste sålunda exempelvis betraktas som naturligt, att förläggningarna synes vara av genomsnittligt högre standard, då antalet elever sjunkit till hälften. De bästa förläggningarna bör ju bli utnyttjade i första hand. Med hänsyn till de skärpningar i skogsförläggningslagen, som trädde i kraft år 1964, torde man dock kunna förmoda att uppgifterna uttrycker en förbättring. För detta talar även skogsvårdsstyrelsernas allmänna redogörelser. Det lägre antalet elever 1964/65 har inte medfört någon relativ ökning av antalet specialutbildade handledare jämfört med 1962/63. Däremot har handledning från skogsbruksskola ökat såväl relativt som absolut. Orsaken härtill kan givetvis delvis vara att lärarpersonalen inte överallt tagits i anspråk för fortbildning eller annan undervisning vid skolorna utan kunnat avdelas för handledning. Skogsvårdsstyrelsernas engagemang i praktikskedena torde vara större än vad som framgår av sammanställningen. Sammanlagt omkring 150 elever har således varit inkvarterade på skogsbruksskolor under praktikskedena. På många håll hyres därvid även transportbuss från skogsvårdsstyrelser, servering konstateras. Till sistnämnda form har skogsbruksskolorna hänförts.

148 Andelen elever med hempraktik i årskurs 1 har ökat från 5,4 % till 9,0 %.

Beträffande kosthåll kan en väsentlig förskjutning från kocklag mot mat-

1964/65

1962/63

Avseende Antal elever Arbetsgivare: domänverket skog svård s styrel ser bolag skogsägareförening övriga praktikvärdar hempraktik Bostadsförhållanden: hemmet . . . . förläggning A » B » C Kosthåll: kocklag matservering hemmet egen mathållning varierat Elevtransport: eget fordon arbetsgivarens ej angivet skogsvårdsstyrelsens

2)

antal

%

antal

%

1 067

100,0

100,0

16,7

-0

-i)

95 63 197 81 80 51

16,8 11,1 34,7 14,3 14,1

484 137 209 58

45,4 12,9 19,6

209 299 353 206

20,0 28,0 32,9 19,1

135 290 142

' 23,7 51,3 25,0

586 248 192 29 12

55,0 23,2 18,0

190 240 137

33,5 42,3 24,2

2,7 1,1

— "

— "

390 663 14

36,6 62,1

117 405

20,6 71,4

—

-

5,4

1,3

9,0

—

—

8,0

1 Bedovisat under "övriga praktikvärdar". 2 A = Permanent förläggning av hög standard (s.k. skogsstationstyp). 2 B = Permanent förläggning av medelgod standard. 2 C = Tillfällig förläggning (ej motsvarande skogsförläggningslagens bestämmelser).

Praktikgruppernas storlek Praktikgruppernas storlek har varierat från 1 till 16 elever. Frekvensen framgår av tabell på nästa sida. Norra Sverige omfattar Norrland, Kopparbergs och Värmlands län samt Södra Sverige landet i övrigt. Elever med hempraktik h a r inte medtagits. Av tabellerna framgår bl a att hand-

ledningen för mer än en fjärdedel av eleverna ombesörjes av ej specialutbildad personal. Skogsbruksskolorna svarar för nära en tredjedel av de elever, som deltar i praktikskeden utanför hemfastigheter. Sammanlagt 41 % av eleverna ingår i grupper om högst 7 elever. För Norra Sverige utgör motsvarande tal 28 och för Södra Sverige 56 %.

149 Praktikgruppernas

Gruppstorlek

4-7 8-11 12-15 16

storlek

Norra Sverige

Södra Sverige

Hela landet

antal elever

%

antal elever

%

antal elever

%

13 68 145 64

4 23 50 23

11 115 72 12 16

5; 51 32 5 7

24 183 217 76 16

5 36 42 14 3

» » » » Summa

Av de 51 eleverna i hempraktik kommer 27 på Norra Sverige och 24 på Södra Sverige, vilket motsvarar 9 % och 10 % av totala antalet elever i respektive område.

Handledarnas

kompetens

Med avrundade relativa tal kan fördelningen av olika handledare anges på följande sätt.

Antal elever i varje grupp Område 1-3

Handledargrupp

4-7

8-11

12-15

16 Summa

relativa tal Norra Sverige: F r å n skogsbruksskola » p r a k t i k v ä r d : specialutbildad » » : ej specialutbildad

....

1 3

8 8 8

13 25 11

F r å n skogsbruksskola » p r a k t i k v ä r d : specialutbildad ....... » » : ej specialutbildad . . . .

2 2 1

15 21 15

7 15 10

1 2 2

11 14 11

10 21 11

9 14

30 48 22

Södra Sverige: 7

31 38 31

5 7 2

30 44 26

300 Hela l a n d e t : Specialutbildad förman Ej specialutbildad förman Summa

Erfarenheter

av nuvarande

Som framgår av sammanställning på sid. 151 skiftar skogsvårdsstyrelsernas erfarenheter av nuvarande praktikskeden inom vida gränser. De torde återspegla företagens och övriga skogsägar e s skiftande engagemang i verksamheten.

praktikskeden

De positiva erfarenheterna beträffande praktikskedena gäller främst näringslivets attityd och prestationsträningen. Särskilt framhålles högre chefers positiva inställning till praktikskedena. Denna synes emellertid inte helt ha accepterats inom de verkstäl-

150 lande leden. Exempel härpå är de från flera skogsvårdsstyrelser påtalade mindre goda förutsättningarna för prestationsträning, som beror på olämpliga övningsobjekt eller otillräckligt utbildade handledare. Vissa skogsvårdsstyrelser anser, att skogsbrukets insatser och intresset för medverkan i utbildningen ökat under senare år. Mot denna uppfattning talar erfarenheter från andra styrelser om ökad tveksamhet hos företag att engagera sig i praktikskedena. Som skäl härför namnes bl a att en del praktikvärdar ansett att de inte erhållit någon arbetskraft från kurserna. Härtill kommer företagens strävan att sänka kostnaderna. Svårigheterna att under praktikskedena få arbetsteknikträningen effektivt bedriven anses främst sammanhänga med handledarnas förmåga och tid för denna uppgift samt ackordsbetalninggen. Handledarna saknar i många fall erforderlig kunnighet i fråga om såväl yrkesfärdigheter som utbildningsmetodik. De tas även ofta i anspråk för andra uppgifter än handledning för elever, t ex arbetsledning och tillsyn på andra arbetsplatser. Eftersom uppgiften för många handledare således måste framstå som en tillfällig sysselsättning, inför vilken de förmodligen känner viss osäkerhet, torde det vara naturligt, att de inte kan engagera sig helt i verksamheten. Elevernas reaktioner på detta bedömes ofta bli stark inriktning på så hög förtjänst som möjligt och en skev inställning till syf-

Synpunkter

tet; praktikskedena uppfattas inte som utbildning utan som tillfälle att tjäna pengar. Elevernas attityder till praktikskedena har bedömts vara mycket skiftande. Den positiva inställningen kan i många fall vara grundad på från undervisningssynpunkt ovidkommande skäl, exempelvis möjligheterna till arbetsinkomst, mindre bunden dagordning än på skolan och känslan att delta i yrkeslivet. Uppdelningen på olika förläggningar och karaktär av undervisning torde av många uppfattas som angenäm. Skogsbruksskolorna synes inte kunna utnyttjas helt för fort- och vidareutbildning under praktikskedena av årskurs 1. Anledningen härtill är att skogsbrukets efterfrågan på fortbildning i tiden närmare sammanfaller med skolskedena i den grundläggande utbildningen än med praktikskedena. En förskjutning av de sistnämnda anses ge betydligt sämre förutsättningar för undervisningen. Trots att goda erfarenheter i flera avseenden rapporterats från många skogsvårdsstyrelser h a r flertalet (14) bedömt praktikskedena som negativa från undervisningssynpunkt. Huvudinvändningarna berör närmast frågor, som hänger samman med behovet av kontinuitet och planmässighet i undervisningen. Ojämnheten i färdighetsträningen för olika praktikgrupper, bl a väsentligt olika tid för skilda arbeten, anses medföra svårigheter för den skolmässiga undervisningen.

på sammanhållen

Skogsvårdsstyrelserna har framhållit att uppdelningen i skol- och praktikskeden aktiverat företag och andra skogsägare till konkreta insatser i utbildningen. Syftet att genom denna un-

grundutbildning

dervisningsform åstadkomma samarbete mellan skola och näringsliv anses sålunda riktigt. På många håll torde det också ha uppnåtts i tillfredsställande omfattning. Man har pekat på att de

Erfarenheter

av praktikskeden

Avseende Arbetsteknikträning

i skoglig

Sammanfattning! O

+

13 Näringslivets attityd

Skogsbruksskolornas utnyttjande

i Beteckningar: — Negativa erfarenheter 0 Ej bestämt ställningstagande + Positiva erfarenheter

Ackordsbetalningen stimulerar i allmänhet till ökade prestationer. Ibland försvåras träningen av olämpliga övningsobjekt. Handledarnas kompetens betyder mycket. Företagens (arbetsledningens och de äldres) uppfattning påverkar eleverna. Heltidsengagemang från handledarna har stor betydelse. Eleverna ofta positivt förväntansfulla före praktikskeden men negativa efter. Förläggningar och övningsobjekt väcker ibland elevernas missnöje; speciellt är de stora skillnaderna irriterande. Praktikskedena betraktas inte som utbildning. Föräldrar framför önskemål att få ha pojkarna hemma under praktikskedena.

Elevernas attitvd

Undervisningen

Kommentarer Handledarnas (ojämna) kompetens avgörande. Inkomstjäkt negativ faktor. Bristande samordning mellan skolskeden och praktikskeden. Några skogsvårdsstyrelser framhåller att handledare från skolan åstadkommit bättre resultat än annan handledare. Orsaken härtill torde vara den kontinuitet i färdighetsträningen, som blir följden av att en lärare under skolskedena fortsätter handledningen.

14 Prestationsträning

grundutbildning

14 Högre chefer anses i allmänhet klart positiva. Trots detta svårt många gånger att ställa lämpliga handledare till förfogande samt ta andra ekonomiska konsekvenser. Viss tveksamhet även i övrigt beträffande konkret handlande. Vissa företag och domänverket anses på flera håll ha praktikskedena mycket väl organiserade. Praktikskeden anses kunna bota skolleda. Ger tyvärr ofta negativ bild av yrket. Inte alltid den normala yrkesatmosfären. Bristande kontinuitet. Spilltid vid övergång mellan skedena. Tungrott system. Endast vissa skogsbruksskolor helt utnyttjade för fort- och vidareutbildning under praktikskeden; största behovet därav från skogsbruket under nuvarande skolskeden.

152 Tidsmässig uppläggning

Utbildningsform Län

sam- båda nuv. nuv. m a n - forform hållen form merna

Stockholms . . . . Södermanlands Östergötlands . . Jönköpings . . . . Kronobergs . . . .

X

flera skeden

X X X

X X

X

2 skolskeden och 1 praktikskede

X X X X

Blekinge Kristianstads . . Malmöhus ....

X X X X

X X

X

X

X Göteb. o. Bohus

X

Älvsborgs

X .... ....

X X

2 skolskeden och 1 p r a k t i k skede; kursen kortas 4 veckor Delade meningar om tidsmässig uppläggning X Ej ställningstagande om t i d s mässig uppläggning

X

X X

Västmanlands Kopparbergs . . Gävleborgs . . . .

X X X

Västernorrlands Jämtlands ....

X X

X X

Västerbottens . . Norrbottens

X X

X

Summa

7 Anmärkningar

X

X X

Kalmar

Skaraborgs Värmlands

mera integrerat

12 X Ej ställningstagande om tidsmässig uppläggning Skol- och praktikskeden för företagsrekryterade elever X 5

kontakter, som lärare och arbetsledare därigenom tvingats upprätta och under lång tid fördjupa, varit till stor nytta för verksamheten. Mot bakgrunden härav är det naturligt, att flera skogsvårdsstyrelser uttrycker tveksamhet inför alternativet med sammanhållen grundutbildning i skolornas regi. Man befarar att skolorna därigenom skulle kunna bli isolerade och skilda från den dynamiska utvecklingen i skogsbruket. I fråga om förslag till åtgärder för bibehållande eller ökning av näringslivets medverkan vid eventuell övergång

till sammanhållen grundutbildning omnämnes i första hand anskaffning av lämpliga arbetsobjekt, instruktioner och tillsyn beträffande arbetsrutiner samt tillhandahållande av rastkojor och i viss utsträckning maskiner. Endast få skogsvårdsstyrelser befarar negativa återverkningar i dessa avseenden. Den allmänna uppfattningen synes närmast vara den, att kontakterna med näringslivet inte borde behöva försämras genom en övergång till sammanhållen utbildning. Kontinuerligt samarbete med näringslivet, t ex genom utbildningsråd, anses dock vara ytterst nödvändigt.

153 Om undervisningen i nuvarande praktikskeden överföres till skogsbruksskolorna, kommer givetvis behovet av övningsobjekt i deras närhet att öka väsentligt. Skogsvårdsstyrelsernas uppskattningar i dessa avseenden varierar inom vida gränser, vilket framgår av sammanställning här nedan. Den sammanhållna grundutbildningen har ansetts ställa ökade krav även på andra resurser än övningsobjekt. Främst gäller detta lärarpersonal, for-

don för transport av elever mellan skola och övningsskog samt elevbostäder. Däremot bedömes ökat behov av ekonomipersonal och allmänna utrymmen, t ex kök, matsal och fritidslokaler, på många skolor inte vara så framträdande. I detta sammanhang har flera skogsvårdsstyrelser anfört, att utrymmet för fort- och vidareutbildning skulle bli snävt begränsat vid genomförande av sammanhållen grundutbildning om resurserna inte ökas.

Prestation

Arbete

praktikskeden dagar

3 ha

Återväxt Hyggesbehandling

lägst . . . medeltal högst . . .

Skogsodling

lägst . . . medeltal högst . . .

2 5 10 4 12 24

Plantröjning

lägst . . . medeltal högst . . .

15 Beståndsvård

per avd.

Erforderlig areal ha avr.

skolskeden

4 I

6 23 75 8 24 60 3 18 60

ha 1 6 10 1 5 15 1 4 15

ha 11 29 77 14 29 62 5 22 75

5 27 75 4 52 180

2 5 15 1 6 25

14 32 79 6 58 190

m3sk

m3sk

m3sk

450 I

50 30

lägst . . . medeltal högst . . .

lägst . . . medeltal högst . . .

2 5 10

Huggning-gallring

lägst . . . medeltal högst . . .

20 34 64

1 750 3 600

Huggning-slutavv.

lägst . . . medeltal högst . . .

7 24 40

1 690 4 500

20 223 400 20 216 350

3 440

1 875 3 879 8 000

75 Huggning-totalt

lägst . . . medeltal högst . . .

7 15

800 2 250

214 400

1 014 3 400

25 Transport

lägst . . . medeltal högst . . .

Röjning Gallring Drivning

600 1 973 4 000

600 1 906 4 750

154 BILAGA 4

Grundutbildning (grundkurs) vid skogsbruksskola Förslag till Utbildningsmål

Kursen avser grundläggande utbildning till skogsarbetare och skogsbrukare. Den utgör dessutom första utbildningsled för arbetsledare. Elev skall efter utbildningen 1. kunna utföra arbeten i avverkning och därmed sammanhängande uppgifter samt beståndsanläggning och beståndsvård 2. kunna sköta för ifrågavarande arbeten nödvändiga redskap 3. vara insatt i övriga mera allmänt förekommande skogsarbeten 4. ha förståelse för sambandet mellan olika arbetsuppgifter samt för skogsbrukets roll i naturvården och 5. ha kännedom om skogsbruket som näringsgren. Undervisningens inriktning

Grundutbildning vid skogsbruksskola skall i första hand syfta till att meddela eleverna sådana kunskaper och färdigheter, som erfordras för att de efter utbildningen skall kunna finna försörjning inom skogsbruket. Därjämte skall undervisningen söka främja elevernas personliga utveckling till dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar. En viktig förutsättning för att eleverna med intresse skall engagera sig i skolarbetet är att innehållet i undervisningen svarar mot deras mognad, att det finns anknytning mellan lärostoffet och deras egna erfarenheter och att

undervisningsplan studierna framstår som meningsfulla för eleverna. Därför bör fakta i undervisningen inte meddelas som isolerade enheter utan konsekvent inordnas i vidare sammanhang. Det är således nödvändigt med nära samverkan mellan undervisningen i olika ämnen. Skogsarbetet ställer ofta krav på självständigt handlande under ansvar för betydande kapitalvärden. Redan i grundutbildningen bör därför stor uppmärksamhet ägnas åt att hos eleverna grundlägga kostnadsmedvetande och förmåga att arbeta självständigt. Den skogliga grundutbildningen kan lika litet som annan utbildning av motsvarande karaktär helt tillgodose de krav på speciella kunskaper eller färdigheter, som är specifika för en viss arbetsgivare. Den bör därför kompletteras med introduktion i respektive företag och lämplig vidareutbildning. Undervisningens uppläggning

Läsåret omfattar 42 veckor med 35 timmar schemabunden effektiv undervisningstid per vecka. Resor till och från arbetsövningar skall således inte inräknas i undervisningstiden, övningar och färdighetsträning bör i görligaste mån integreras med den kunskapsmeddelande undervisningen. Med hänsyn till nödvändigheten att genomföra vissa arbeten på begränsad tid torde dock färdighetsträningen i bl a avverkning och skogsodling böra koncentreras till vissa perioder.

155 Undervisningens

innehåll

I nedanstående förslag till timplan samt i moment och anvisningar på följande sidor anges huvuddragen i den obligatoriska undervisningen. Härutöver må högst 3 veckotimmar anslås för undervisning i frivilliga tillvalsämnen. I första hand synes ämnet engelska vara aktuellt i detta sammanhang. Andra ämnen bör emellertid få tillväljas i den utsträckning, som bestämmelser vid motsvarande former av yrkesutbildning inom andra näringar tillåter.

Det är lärarnas uppgift att inom de gränser, som undervisningsplanen anger, sovra lärostoffet så att utbildningsmålet kan uppnås. Undervisningen skall därför koncentreras till särskilt givande avsnitt eller ledande synpunkter. Detta torde även kunna bidra till att ge eleverna god överblick och förståelse för momentens inbördes sammanhang samt hjälpa dem att självständigt orientera sig mot och inom nva områden.

Timplan Timmari 1.

Läroämnen 11. Svenska 12. Samhällskunskap 13. Ergonomi

2. Redskap

och

45 170 110

365 50 20 20

40 30 30 20

10 20 10

40 Skogsmätning 51. Matematik 52. Virkessortiment och virkesmätning 53. Aptering 54. Skogsuppskattning

6.

175 Drivning 41. Sortimentsmetoden 42. Stam- och t r ä d m e t o d e r 43. Virkesvård 44. F j ä r r t r a n s p o r t

5.

40 30 105

Skogsproduktion 31. Marklära och skogsbotanik 32. Beståndsanläggning 33. Beståndsvård

4.

maskiner

21. Maskin- och m a t e r i a l l ä r a 22. Redskap och m a s k i n e r för skogsproduktion 23. Redskap och maskiner för drivning 3.

40 80 45

Naturvård 61. Lagar och organisationer 62. Landskapsvård 63. Vilt- och fiskevård

7. Fysisk

träning Summa

i Läsåret h a r b e r ä k n a t s omfatta 40 veckor effektiv tid

156 Moment och anvisningar Karaktäri

Ämne och innehåll

Timmar

Anvisningar

Korta redogörelser och diskussionsinlägg Anteckningar och dispositioner

1. Läroämnen 11.

Svenska Muntlig

framställning

20 Skriftlig

framställning

15 5

Studieteknik 12.

Samhällskunskap Skoglig lagstiftning stration

och

admini-

Samhällsekonomi Näringsgeografi Skogsbrukets a r b e t s m a r k n a d Avtalslära

10 Anknytning till grundsko lans undervisning om organisationer

15 20

Behovet av internationellt samarbete uppmärksam mas

10 20

Tj'ngdpunkt på lokalavtalens tillämpning (klassificering och prissättning)

Arbetarskyddslagstiftning 13.

Ergonomi Arbetsfysiologi Arbetskrav och arbetsförmåga, arbetsställningar och -rörelser, buller, vibrationer och avgaser samt skyddsanordningar

15 Anknytning till grundskolans undervisning om människokroppen

Hälsolära Näringsbehov och kost, vila, personlig hygien, kläder, bostadshygien och verkan av gifter

10 Se ovan

Sjuk- och olycksfallsvård Sårbehandling, ben-, led- och muskelskador, konstgjord andning och t r a n s p o r t av skadade

20 Se ovan

5 5 5 20

Trä och metaller

2. Redskap och maskiner 21. Maskin-

och

motorlära

Materiallära Driv- och smörjmedel Maskinelement Förbränningsmotorer

C A C B

Verktyg 24. Redskap och maskiner produktion

för

skogs-

Motorröjningssåg Hyggeständare och sprutor Redskap för skogsodling . Karaktäri A = Detaljkunskaper nödvändiga » B= » inte nödvändiga » C = Orienterande undervisning

15 10 5

Aktuella kolv- och dieselmotorer

157 Ämne och innehåll 25. Redskap och maskiner för drivning Motorsåg, yxa och hjälpredskap för avverkning Traktor och traktorredskap, hästredskap och vinschar Specialmaskiner för barkning, kvistning och bergborrning 3. S k o g s p r o d u k t i o n SI. Marklära och skogsbotanik Mark och klimat Skogsträd Karaktärsväxter och växtsamhällen Dikning Gödsling 32. Beståndsanläggning Hyggesbehandling Frötäkt Sådd Plantering Återväxtkontroll och plantskogsvård 33. Beståndsvård Röjning Gallring Skadebekämpning Drivning 'il. Sortimentsmetoden Planläggning , Avverkning Terrängtransport . . .. 42. Stam- och trädmetoder A3. Virkesvård 44. F j ärr transport Skogsmätning 51. Matematik Hela tal och b r å k t a l Sortförvandling och förkortningar Yt- och volymsberäkningar . . . . Procent- och r ä n t e r ä k n i n g 52. Virkessortiment och virkesmätning Virkessortiment Virkesmätning 53 Aptering T i m m e r och massaved Övriga sortiment 54 Skogsappskattning Enskilda t r ä d Bestånd 6. Naturvård 61. Naturvårdslag och naturvårdsorga nisation 62. Landskapsvård , 63. Vilt- och fiskevård 7. Fysisk t r ä n i n g 71. Träningslära 72. Gymnastik 73. Idrott

Karaktär

Timmar

Anvisningar

60 30 15

10 10 10 5 10 40 10 10 80 30

60 40 10

20 315 30 50 20 20

10 5 10 15 15 15 20 10 10 10

10 20 10 15 80

Repetition av grundskolans k u r s Tillämpning vid framför allt planering och kont roll av arbeten i skogs produktion och drivning

158 BILAGA 5

Vidareutbildning till företagare Förslag till

Utbildningsmål Kursen avser utbildning till företagare inom det mindre skogsbruket. Elev skall efter utbildningen 1. kunna planera sitt företags drift och bedöma vilken inriktning av denna som är ekonomiskt mest fördelaktig, 2. kunna planera och genomföra årligen återkommande arbeten i fråga om skogsvård och avverkning, 3. kunna planera och i viss utsträckning utföra virkestransporter samt 4. vara väl orienterad om skogsnäringens förhållanden och utveckling i stort. Undervisningens uppläggning Undervisningen bör omfatta 16 veckor. Efter medgivande av den centrala tillsynsmyndigheten bör undervisningstiden kunna förlängas till högst 20 veckor. Uppdelning på två eller tre perioder torde i inånga fall vara ändamålsenlig. Undervisningen bör i alla ämnesavsnitt anknytas till reella arbetsobjekt så långt ekonomiska resurser och undervisningstekniska förutsättningar medger. Det allmängiltiga i undervisningsstoffet skall dock ständigt betonas. Detta kan ske bl a genom fördomsfri prövning av olika alternativ för skogliga åtgärder. Eleverna bör under hela utbildningstiden övas att objektivt och kritiskt samla material samt grunda

undervisningsplan

och motivera ställningstaganden på sakliga grunder. Eleverna bör under kursen beredas möjligheter att för egna fastigheter planera såväl driftens inriktning i stort som speciella skogliga åtgärder. I övrigt hänvisas i tillämpliga delar till undervisningsplan för grundkursen. Inträdesfordringar Kunskaper och färdigheter motsvarande skoglig grundutbildning. Ålder lägst 18 år. I allmänhet torde det vara fördelaktigt att genomgå utbildningen vid något högre ålder (22 å 25 å r ) . Erfarenheter från verksamhet i skogsbruk eller lantbruk efter grundutbildningen är av stort värde.

Timplan Ämne 1. Matematik 2. Skogspolitik 3. Skogsekonomi 4. Skogsproduktion 5. Drivning 6. Skogsmätning 7. Driftsplanläggning 8. Naturvård 9. Fysisk träning

Timmar 30 30 50 100 100 60 150 20 20 Summa 560

159 Moment och anvisningar Ämne och innehåll

Karaktäri T i m m a r

Anvisningar

1. Matematik 11. Repetition av hel- och bråktalsbe räkning 12. Yt- och volymräkniny 13. Procent- och ränteräkning th. Ekvationer 15. Grafisk framställning

A A A B C

5 5 10 5 5

2. Skogspolitik 21. Återblick och utvecklingstendenser Ägaregrupper och skogsbrukets in riktning samt statliga stödåtgärder

Anknytning till konkreta arbetsuppgifter; överslagsberäkningar bör övas

Tyngdpunkt på ekonomis ka och sociala förhållan den i relation till sam hällsutvecklingen Funktionerna betonas

22. Skoglig administration Myndigheter och organisationer 23. Skogsbrukets arbetsmarknad Arbetskraftsbehov och yrkesutbild ning 24. Bidrag och lån 25. Skogslagstiftning Huvudsakligen skogsvårdslagens bestämmelser om avverkning och återväxt samt jordförvärvs- och väglagstiftning

5 10

3 . Skogsekonomi 31. Skogsekonomiens 32. Driftsekonomi 33. Kalkylteknik 34. Bokföring 35. Skogsbeskattning

grunder

med

deklaration

B A A A A

5 5 10 15 15

4. Skogsproduktion 41. Beståndsanläggning Hyggesbehandling, plantering, återväxtkontroll och plantskogsvård

42. Beståndsvård Röjning (tidpunkt och röjnings styrka) Gallring (gallringsintervall och gallringsstyrka) Foryngringsstj'rka 43. Gödsling

10 Drivning 51. Drivningsplanläggning Samordning mellan avverkning och transport A — Detaljkunskaper nödvändiga B — » inte nödvändiga C — Orientering

30 Vid behov repeteras grundkursens stoff i m a r k l ä r a och skogsbotanik

160 Ämne och innehåll

Karaktär* T i m m a r

Stickvägar, skiftesindelning, virkesuppläggning och avlägg 52. Avverkning

53.

25 Transport

5k. Virkesvård Förebyggande åtgärder mot insektsoch svampangrepp 55. Avtal och prissättning R a m - och l o k a l a v t a l : principer och tillämpningsexempel på klassificering och p r i s s ä t t n i n g 6. S k o g s m ä t n i n g 61. Virkessortiment och mätning .... Sortiment och mätningsmetoder 62. Aptering Timmer, massaved och förekomm a n d e specialsortiment 63. Skogsuppskattning Beståndsuppskattning, tillväxtbe r ä k n i n g och utbytesberäkning

Anvisningar

Övningar i genomförande enligt uppgjord plan Övningar i genomförande enligt uppgjord plan

5 10

20 25 15

7. Driftsplanläggning 11. Skogsbruksplan Tillvägagångssätt för framställning av plan Planens a n v ä n d b a r h e t

12. Driftskalkyler 13. Driftsplan Arbetskraftstillgång och behov Tillgång och behov av övriga re surser Plan för skogliga åtgärder lh. Samverkan

50 60

Skogsbruksplanen bör användas som underlag vid driftskalkyler och planering för skogsvårdsåtgärder och drivning Helst bör planen avse egen fastighet. Under alla förhållanden bör konkret underlag för planen utnyttjas

8. Naturvård 81. Lagar och organisation 82. Landskapsvård

5 15

9 . Fysisk t r ä n i n g Gymnastik

20 Undervisningen bör bedrivas i anslutning till konkreta objekt och inriktas på verkställande av åtgärder

161 BILAGA 6

V i d a r e u t b i l d n i n g till m a s k i n f ö r a r e Förslag till Utbildningsmål

Kursen avser att meddela sådan maskinteknisk kunnighet som blivande maskinförare, oavsett maskintyp, har stor nytta av. Elev skall efter utbildningen 1. äga för normalt förekommande arbetsuppgifter erforderliga kunskaper i maskin- och materiallära, speciellt beträffande kraftöverföring, hydraulik och elsystem, 2. kunna använda och vårda vanligen förekommande transportekipage, lastapparater och skogsvårdsaggregat, 3. kunna utföra mindre reparationer samt lokalisera och beskriva sådana fel, som måste avhjälpas på verkstad, 4. kunna planera för virkestransport från en avgränsad drivningstrakt samt 5. äga god kännedom om arbetarskydd och trafiklagstiftning.

undervisningsplan sas så, att eleverna kan få god behållning av genomgångna moment. Vid körningsövningar och övrig färdighetsträning bör kravet på successiv stegring av svårighetsgraden särskilt beaktas. Undervisningen måste i första hand inriktas på säker och snabb hantering av maskinernas manöverorgan med undvikande av risker för människor och material. Kraven på kvantitativa prestationer får givetvis inte förbises. De måste emellertid vid en starkt tidsbegränsad utbildning sättas i andra hand. I övrigt hänvisas i tillämpliga delar till undervisningsplan för grundkursen. Inträdesfordringar

Kunskaper och färdigheter motsvarande skoglig grundutbildning. Ålder lägst 18 år. Erfarenheter från skogsarbete, främst avverkning, virkestransport och skogsodling, är av stort värde. Timplan

Undervisningens uppläggning

Undervisningen bör omfatta minst 16 veckor. Efter medgivande av den centrala tillsynsmyndigheten bör undervisningstiden kunna förlängas till högst 20 veckor. Undervisningen bör bedrivas i en sammanhängande period. Uppdelning på flera perioder bör således inte förekomma. Den maskintekniska undervisningen skall inriktas på sådana moment, som är av väsentlig betydelse för användningen av maskinerna i skogliga arbeten. Undervisningsstoffet bör avgrän11—7633 65

Ämne

Timmar

1. Matematik 30 2. Fysik 30 3. Materiallära 20 4. Maskin-och motorlära 80 5. Traktorer med utrustning 200 6. Materielvård 60 7. övriga maskiner 45 8. Drivningsplanläggning 45 9. Arbetarskydd och trafiklagstiftning 30 10. Fysisk träning 20 Summa 560

162 Moment och anvisningar Karaktär^ T i m m a r

Ämne och innehåll 1. Matematik 11. Repetition av hel- och räkning 12. Yt- och volymräkning 13. Procent- och ränteräkning 14. Ekvationer 15. Grafisk framställning

Anvisningar

bråktals-

2 . Fysik 21. Mekanik 22. Värmelära 23. Ellära 3 . Materiallära 31. Konstruktionsmaterial Hållfasthet Beteckningar 32. Driv- och smörjmedel Beteckningar Egenskaper Användning Säkerhetsbestämmelser

A A A A B

5 5 10 5 5

B B B

10 5 15

B

10 A

10 Anknj'tning till konkreta arbetsuppgifter; överslagsberäkningar bör övas

4. Maskin- och m o t o r l ä r a 41. Maskinelement Skruv, mutter, säkring, förband lager, kopplingar och växlar 42. Bränslesystem Förgasarmotorer Dieselmotorer 43. Kylsystem Vätska Luft 44. Smörjsystem 45. Elsystem 46. Styrsystem , 47. Bromsar 48. Transmissionskomponenter 49. Hydraulik

15 25

5. Traktorer med utrustning 51. Traktortyper Konstruktion och prestanda 52. Utrustning för traktorer Lastbärande redskap Lastningsredskap Övriga traktorredskap 53.

Körning

A — Detaljkunskaper nödvändiga B— » inte nödvändiga C — Orientering

, , 10 20 10 135

Vid genomgång av användningen bör betydelsen av god arbetsteknik ägnas särskild u p p märksamhet Övningarna bör starta i körgård. Svårigheten skall stegras successivt

163 Ämne och innehåll

Karaktär* T i m m a r

Anvisningar

6. Materielvård 62. Förebyggande

underhåll

A A

30 30

B B B

15 10 20

A

7. Övriga maskiner 72. Kvistningsmaskiner 73. Vinschar

Övningar i kontroll och felsökning efter schemata samt justeringar och smärre reparationer

8. Drivningsplanläggning 81. Rekognoscering

och

detaljplanlägg-

Vågsystem med h ä n s y n till terräng och virkesförekomst 20 Vägklasser Traktorvägar Avlägg och upplagsplatser

B A A

9. Arbetarskydd och trafiklagstiftning 91. Bestämmelser och föreskrifter för 92. Skyddsutrustning

A A

10 5

93. Trafikförordningar 94. Försäkringsfrågor 95. Beskattningsbestämmelser

A B B

5 5 5

B

20 I Norrland även snöpackade vägar

Vid behov repeteras erforderliga delar av grundkursens stoff beträffande arbetarskyddets organisation. Samordnas med arbetsövningar För traktorkörning tilllämpliga delar

10. Fysisk träning Gj'mnastik

Idrott och a n n a n fysisk träning på fritid bör stimuleras

164 BILAGA 7 V i d a r e u t b i l d n i n g till f o r m a n Förslag till

Utbildningsmål

Kursen avser utbildning till arbetsledande biträden åt skogsskoleutbildad personal. Elev skall efter utbildningen 1. kunna utföra och leda arbeten i avverkning och transport, beståndsanläggning och beståndsvård samt övriga mera allmänt förekommande uppgifter, 2. vara väl insatt i skötseln av för ifrågavarande arbeten nödvändiga redskap och maskiner, 3. äga goda kunskaper i skogsbrukets arbetarskydd, 4. kunna göra kostnadskalkyler och -jämförelser för avgränsade arbeten och åtgärder, samt 5. äga god kännedom om skogsbruket som näringsgren och aktuella utvecklingstendenser inom detsamma.

undervisningsplan

lativt stor del av undervisningstiden anslås. I övrigt hänvisas i tillämpliga delar till undervisningsplan för grundkursen. Inträdesfordringar

Kunskaper och färdigheter motsvarande skoglig grundutbildning. Ålder lägst 20 år. I allmänhet torde det vara fördelaktigt att genomgå utbildningen vid högre ålder (25 å 30 år). Flera års erfarenheter från helst olika arbeten i skogsbruket torde i regel vara nödvändig för att vederbörande skall kunna tillgodogöra sig undervisningen tillfredsställande och efter kursen få användning av sina kunskaper i adekvata uppgifter. Timplan

Undervisningens uppläggning

Undervisningen bör omfatta 20 veckor. Uppdelning på två eller tre skeden inom läsårets ram bör kunna ske, om detta bedömes innebära fördelar. I undervisningen skall arbetsledningen i vidsträckt bemärkelse utgöra den sammanbindande linjen mellan de skilda ämnena och ämnesavsnitten. För konkreta arbetsuppgifter, avseende planer på effektivt utnyttjande av arbetskraft och materiel, utredningar om händelser på arbetsplatser och förslag till åtgärder i anledning därav bör re-

Ämne

1. Svenska 2. Matematik 3. Skogspolitik 4. Arbetsledning 5. Redskap och maskiner 6. Skogsproduktion 7. Drivning 8. Sprängning 9. Skogsmätning 10. Naturvård 11. Arbetarskydd 12. Fysisk träning

Timmar

40 40 30 120 60 120 120 40 60 20 20 30 Summa 700

165 Moment och Ämne och innehåll

anvisningar

Karaktäri T i m m a r

Anvisningar

1. Svenska 11. Muntlig framställning Upplägning, dispositioner och framförande av beskrivningar och redogörelser. Kombination med bilder, planscher och andra AV7 medel. Telefonteknik.

25 Samordnas med Arbetsledning (4)

12. Skriftlig

15 Teknik för anteckningar, redogörelser och redovisning av siffermaterial. Blanketter

framställning

2. Matematik 21. Repetition av hel och bråktalsräkning 22. Yt- och volymräkning . .. 23. Procent- och ränteräkning 24. Ekvationer 25. Grafisk framställning

5 5 10 10 10

Anknytning till konkreta arbetsuppgifter

3 . Skogspolitik 31. Återblick och utvecklingstendenser Ägaregrupper, samhällets stöd och skogsbrukets inriktning 32. Skoglig administration Myndigheter och organisationer 33. Skogsbrukets arbetsmarknad Arbetskraftsbehov, anställningsförhållanden och yrkesutbildning 34. Skogslagstiftning

Tyngdpunkt på ekonomiska och sociala förhållanden i relation till samhällsutvecklingen 18 10 Företrädesvis skogsvårdslagen

Arbetsledning 'fl. Avtalslära R a m - och l o k a l a v t a l : principer samt tillämpningsexempel på klassificering och prissättning T2 Arbetspsykologi Personbedömning Behov och motivation Grupper Ledarskap Kommunikation Information Inlärning 43. Tillämpad arbetsledning Introduktion Instruktion Ordergivning Utredning och tillrättavisning Arbetsfördelning Delegering och ansvar Arbetsplatsens etik (oskrivna lagar)

20 Det allmängiltiga i stoffet bör betonas

25 Undervisningen bör konkretiseras genom praktikfall, som behandlas i grupparbeten. Individuell övning i analys av arbetsplatsproblem

70 Sambandet mellan företagsorganisation och former för arbetsledning belvses

166 Karaktäri T i m m a r

Ämne och innehåll 44. Företagsledning

och

organisation

5 . Re d s k a p och m a s k i n e r 51. 52. 53.

C

5 A

10 A A

15 35

B

10 B

10 40

Anvisningar

Erforderlig repetition av grundkursens stoff

6. Sk ogsproduktion 61. Växtfaktorernas samband och betydelse för skogsproduktionen 62. 63. Beståndsanläggning

Sådd Återväxtkontroll

B A A A A och

Repetition av motsvarande avsnitt i grundkursen Undervisningen inriktas främst på planering och organisation för arbetena

plantskogsA 15

64. A Tidpunkt och röjningsstyrka Prestation och ackordsättning Gallring

Samordnas med drivning (7)

A

Gallringsintervall och gallringsstyrka 65.

Se ovan

A B

5 C

10 C

5 A

50 A A B

50 5 10

Förebyggande åtgärder 66.

Orientering om principerna för uppgörande av planer. Exempel på planens a n v ä n d n i n g vid långtids- och å r s planering

7. Di•ivning 11. Kostnadsutveckling för arbetskraft och maskiner Behovet av planläggning och organisation Drivningstrakternas ökade storlek och avlägg 72. Samordning mellan avverkning och transport Detaljplanläggning av stickvägar, skiftesindelning, virkesuppläggning och avlägg 73. 74. 75. Förebyggande åtgärder

I första hand bör t r a k t o r d r i v n i n g behandlas

167 Karaktäri T i m m a r

Ämne och innehåll 8. S p r ä n g n i n g 81. Sprängämnen och tändmedel .... Tillverkning, egenskaper och standardprövning

A

10 A

10 A

15 A

5 B

10 B

20 A

15 A

15 B B

5 15

A A

10 5

A

5 B

30 Anvisningar

Berg- och stensprängning Sten-, stubb- och dikessprängning 8i. Säkerhetsbestämmelser Transport, förvaring och skyddsföreskrifter 9. S k o g s m ä t n i n g 91. Kartkännedom och flygbildteknik Stereobetraktning, bildtolkning och flygbildens användning vid planering i skogsbruket

Arbetarskyddsstyrelsens anvisningar nr 3

Beståndsuppskattning, tillväxtberäkning och utbytesberäkning Sortiment och mätningsmetoder 10. Naturvård

1 1 . Arbetarskydd 11.1 Arbetarskydds-

11.3 Arbetarskyddets

och

skogsförlägg-

organisation

12. Fysisk t r ä n i n g Gymnastik och orientering (skidlöpning) i A — Detaljkunskaper nödvändiga B— » inte nödvändiga C — Orientering

Undervisningen bör bedrivas i anslutning till konkreta objekt och inriktas på verkställande av åtgärder Tyngdpunkt på tillämpningen Samordnas med redskap och maskiner (5) samt skogsproduktion (6) och drivning (7) Speciellt skyddsombudens uppgifter

168 BILAGA 8 Landstingens anslag till lanthushålls-, lantbruks- och skogsbruksskolor . Anslagen för år 1964 (Enligt »Årsbok för Sveriges landsting» 1964) 1 "T CD

S

>

_j

^

CN r-<

^

o

o

• * CD »3 l o *

q

0 CN > - co • * co m co ^ "I CM

co

O) os H

o

o

t> a

n

CN M «

H

o - *

i^

CN

> H • * ' t^* c i ^ I d W H rt CNCO

rtcNiniflWcDcO^^OCOcDNOcDcOHplcOOOmrtOäfCcO c D O J o m x m c N o o x o i r t t N ^ r t o o i o i c D W c N w n o i i N ^ l O ' t C D ' ^ t ^ C C ' H i H r H C C O l CM O CN LO • * r l - < CM 0 5 CN C : C7.

o "o M

**

co CO

M 3 u A

^2

6fi O

•:3

C O O O L O C C t ^ L O - ^ - ^

- * » H O ) ' * C N C I > ? 3 » < C C C D c O I ^ * « ' *

i ' B J 3 i f l O C N ^ i i O « P 1 0 0 0 0 ) H c O ' * K O i P . i O H M C ! :

M

^

—

rH «

«

rt

CO'

o o CO

O O m ^ K h O O t O N t B O O O O l r t O O i O r t N i n O c D ' * » c D W O M ^ O ^ r t ^ M C D O O C N c O W O O O i C O N O l ^ G i CM

00__

^f

N r t n t o j o x o o H c D o i o o o c c n T f o c M T i o o T f o

+

u

o

"»

q ~- , * 44 O

f i

i - ' o * d ro d t - ' >-< m ' c CO " •» i - l CO 1-<

,1J

rt

^ H C M ^ H C M » - < C M

•* 2 X X

ca

o M CO CO

t^

o jr 1

. B

Ja :«

"3 £

CO

A o o

CO CO

t"»»

+

LO

m

M 3

c

"o

C A

c a

55oo

^^

CO

CO CM X

» « O c O X O O X N W O O c O T | i O N c C O f l H r t C O O c D M > M W i M t ^ ^ t ^ o o o c e N c o f j ^ H i n x c D - H O O K m x c o i ^ h C O C N l f t C O i t C N t - l W r t r t T l i ,-H ^ C N L O C N r - i ^ C N X C N t ^ L O

CM X CO

co • i "ti

X

(-

9 CO

>

_|_ "<* "o

P» £

|

CÄ

m •-<

CM

ca x i

oc CM

1 O O O O O - ^ O O O O O L O rCM CO cO

CM CO

1 ^ 1 ca 1=3 g «

O O M O ^ c O O O O O O O O r ^ r ^ c O - ' t O O L O O ' - ' i O C r < 0 ) W 0 5 0 u 5 X O c N

i O O O O O O O O O - * 0 C M O O O O O O O O X - * ^ O l > 0 0 ! « O O N O ) P )

CO

|

CO o « O 8

O c O " co

b

co "Ö

r f

O O 0

1 '

c o x o o ^ ^ N H C N i n o : CO LO • * C N C CO • * O i CM CO ^ * CO

LO

LO

_(

o LO

CO

fil

o

"C

^

*—*

CO

t»

O O O O 0 0 O O O O O O O 0 0 O O O O O L ' F O C O O O O

1 L O C O X O C O O X X

'

»i

i n n

M

os

N

cu —

ti

>-

O

'C Q

O

M CO

o o

O LO CM

1 C/3

o o O

o o O

o o

O

'

'

'

O O CM

'

N H i B O B N O O H t O f l ! O O t ^ O c o c O O O X C O i O ( C r ^ c C H O X o O J N M O lA

•• "o

o o O

I O I - I C O L O O C O > O L O O L O X O O X O L O ^ H ^ H C M I - I I - I X

o o to 0°

o o o o o o o o o o o o c o o o o o o o o o o o O C O O O O O O O O O O O

C O C O ' H C J M ' I O L O O C O *—t

3 ca 6D O

o o O

W N C N C O L O X O T f C O l O O ) • - < c o O L O " < * X O r ^ X O i - i X N i n W ^ H r t r t r t r t i f

'

I '

O

1 X CO

'

O O O 05 CM .-H

1 '

M 3 b

o Tf

1—1

o

o o o o

o o o

C O O CD -r-l CM

CO CM

C O C O - * O O r - - 0 0 0 0 0 I ^ - T - H O O L O I - I C M L O O X O m c O m O - H C D c O N X M - -

X CO

C O C O L O C M C O C O C O O X l ^ c M ! O X N X ( C X H 0 5 0 r > ' * X C N l C r H H R N X N C O T f

CD CO

o o '

o o

O

1 O

1 O

ic5 X - t

'

'

1(3 ~H

O

"fl

C/5

X X CM

JH

o o Si3 ^ 5 •-> - * to a ™

w

C

(-

c r

c

^ ^

"

co O —i t- - H

3 O

3 CO

n ^ i O M i O N L O r t n o c o ' co c o O X r^- c o i > i-< O X CO CMCM 00 C M - * r t

X

ca co r< ( f l

> ••- s ^

i

.* «

CO

o

o

,

"o >

—

o

o

• S ^ ^

O O O O r - ^ O O O O O O

iO

o

ej=3f

N H i C O - t ^ O O i t O O i O O O M C C t O O M D O O O O O O t ^ O c M C O O O X C O L O O O O r ^ - * O O L O » - i C M i O O X O r o c D t ^ H - t M O f f l C N t ^ c O c D O O m c o i n O T H c o c D i N o o M ^

•* o

^ »c

^ O c? ^ O fcH

: o " 3 CM >S 3

ca

>

>

;ca - ^

^

LO

^b

° oO o O

»B

1 - -4 t-.O

§ 1 1 9

• ^

r^

-o

CO t^ >o

c

o

o CM rH

CO CO CM ^H CO

CM I

T—1

'

o [^

-<*<

CO

i

-£ C

-a

<u

ca

C

-t

c

,_J

"5 .c

O O X C O T f c O O O O O O I ^ C ^ C O - ^ " O O L O L O O H O J M O I O Ö X n ^ m x O M n H CO O 00 r>- TH r » i-i ! M CM CO

c

I

c

'

O I-I CM co 30 • *

I '

O O O LO cji

I '

L O O O O O O O O O - < t O < M O O O O O O O O X - * f t ^ O ^ O r o w O O C N O i D n LO

x

o o ^ CO i C CM

N ^ c o w m ® CO CM CO CO " • * CO -H ^H

O

O

t^ CO LO

CM

8 O M

^g o

^

CO U3

jg

SO

'C C

-C

I '

l

CM CM CO O

O

H U 5

co

-

"

O

O

O

O O O O O O L O L O C M O T - I O

*

C D O

• * CD O ! X

O

I

X

r^- c o •<* t - -

'

O

• * X

*— T~{

O

*

C

M

O

O

X

O

O

r

^

O

1 ! > • i-c

I c O

I c M L O C ^ O X L O O L O O L O r -

CO r^

X

' c M c o r ^ - x c o - ^ ' - i r ^ O L O X

t^

' L O - *

' C O

CN I O

O

T - I I O

LO

CO

i-i

THCO

I - H I - H - * L O L O L O O C M O L O I O

CMcMcM-^CMi-icM-^r-lcMcM

•3 XI

^g

CO

g? 3> cu

C

C

cN

c

ca

|

•«*

O O i O O O O O c O O O 1 O c O > - i T t i CO

O O 1 CD

' c O O c O t ^ O O l O T f X W CM CM CO

'

'

o H

B 3 ca

»J

,_

c o

*3

•g g

^ <2 g >c;

'cMCM [^

o

I

co CO

CM CM

t^ X

'

o o o o o o o o oo o o O CO o

o o

• * CM

co

LO O CO CM O • * O S t t D O

LO

• *

"*

"e c

' • • - i ' •>* ' c O c O c M C ^ C O X i O i O t ^ - C M T - H T - H

I

"3

r~ CO

t^ CO O

1 LO

'

o '

LO

V3

c»

"-1 •S "C

•S "C

°s

_! '*o-'

Qb

[^ X

LO CM CM

1 T-ILO - * c O icMCO

O O O

CO

eo

i 111

I O O O O O O O O r - O O O O O c O C O C O O L O O - ^ O O O

LO CO l i - i

ös

J

o

O

>o CM CM

ca 8

co

nyowfeOSKM^jSzOAÄiÄhS^^N^ffl

B B 3

C/3

'

g _c

ca

s

f)

^

09 W J

sc£

B 3 C/3

kol. 6 + 7 i % av kol. 12

Anslagen f ö r år 1965 ( E n l i g t »Årsbok för Sveriges landsting» 1965)

fl

H C C W N O O i n CM co ' * ' ••* oc CM

CO

o

oomaco^oiiHOJM » H i o to a w H T t to o « ^ CM rtrt

c

oc - * co x ire o to w M C o o ^ ^ N

r - C 0 0 5 c 0 0 5 X 0 0 0 0 0 0 0 5 0 c M O c M O O O O i r e O t - ~ 0 X - ^ ^ c f c M - ^ c f - ^ f O O O - ^ t O O O O i O O c M O O O t ^ C N O O r ^

+

O i O O J i ^ N O i O i ' i t i c O O O O O O f l i ' O c O n a ' . CM

X

_o "o M

co •«*

« O H O O

C O c M 0 5 ; X r ^ r - ( O X X 0 5 X O O O t ^ L r e ' - i - ^ , X X - ^ , m O i i , 5 C O ' t O ( O ^ O M » 3 5 * c O i O « i ' H r t e C ' - i M r 5 c O M O O c D i C i C C

o«-cire->*>recocM-HCO'-iio

"o

CM

L c t i ^ - t N m n s O N c : »

T^ ^H

CM

»H

CO

Os CO CO ire

co «•

tji

C/5

^o O

M 3 u

t- "5

A

c/3 CC

.

m a s x e o t ^ - x CM x co •** o oo CM

~

Q

o

+ l-O

C/3

M

O

irecM-^-^-rfcOCN-HCMi-'"*

"5

3 g

CTT

X co

i ^ - c o o i O r ^ x o o o o o o i r e o - ^ o c N O O O i r e o o - ^ o X O O l O X - ^ f O O O - ^ O O X O c M O c M O O O C i O O O i O -^•COt^OO-^OCJLOCOOOt^-OascMt^-OcOXr^XO-^cD C 0 i 0 - * X O O O - ^ < X - * L n O O O O i - i ^ H - ^ , O O r ^ - - i O ' c r ' X K o c c o i O r H H O o o o N f i ^ n c i H n ^ r t ^ H i n o o T i i c B - H o o

c«

o

o x x o ^ - ^ o c o t ^ c o H © o> * co • * o r l H i o V a i c o H i n c o o t N n i n m w w T+ ~ ~ CM CM rH rt rH W N

• *

"o > M fl

o

,3

co "+

CO

u

_o 0 ^J CC 33

M 3

ri

-"^COCO-ctCNiOCMXCMXcC

' o

in 1 o ' o o o ^ t ' o r ^ SO *•<

CO

u fl

JO

SÖ

o » oo co o d o c o o c T o CM

o^x 0»

' o

o

o

o

' o o o

C/3'

c

O O O O c M O O O o o o o t ^ o o o

m

"o

O

'C

1^

O

O

O

O

O

O

O

l o m x o c o o o o H O < H O I

I

o o

o o

o o

o o

o o

O

O

O

O

O

o o L

O

o o

o o

o o

O

O

O

' i r t i - i o i r e o x i c i r e o

O! >-I H

H H B H H O !

COCO

140 613 659 270

"o

48 000 17 500 37 175 43 425

X

2 086 128 114 000 99 700

CO

49 224

460 500 816 650 105 150 20 726 97 168 11 500

C/5

9 •

3 500 30 000 45 500 123 000

o%

$

o o o o o o o o o o I

O

' ire o

O

O

o

O

i-* o

C/5

CM

IC

&

_o M M

B M 3 u -Q C

0} C£

fl

K c

-t

J

-a "c _c

3 >

"o

'C

CO

C/5 C/3

•fl H

irt CO

- ^ O C T s O O O i f i c M O i - i O i — l O X O O O r ^ O O i O O

ico-^ireocococoi-icMasco 'ascocMmc^coininmcMco coxcocoxoscoiooireco

rffl

3 C/5

g

lo ec

fl

<y

C

> "C

CM

cs

•§ :

h3

Ä

i o 'in o

-*

i

i-H

l O O C O T t o co n o t e )

' i - H ^ t m •rtOCOft H i O

CO

l

I^-O | M O

1-1

O o o

' c o i-i

i

- ^ O c M O O O i C O O - ^ O c M O c M 0 0 0 0 5 0 0 a : C l - r f c M t ^ O C O X r - X O ^ f c O N c O c O ^ O i n t ^ r t G i T f c N C O H h T f H l O i ' O i H H I N COCOiO-rfcM-cKcMr^cMt^cC

1 CM o iio T-HX ' X i—ico co

cMirei—OiO t ^ 0 3 - * f i r e 0

I^Ht^T-Hi-co ' C O M 3 5 0 o-^fxeoco

O io x O lO

o

- H CO

O o o

CMcMcMCOCO'-lcMCO'-icM-^'

O o 1 i-i

l

'

' C O ' c o ' CO rl< CM

CM

T t < 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 x o o o m o m o o i r e x i i r e m o o c o o i o o o c ^ o v H M f f l t ^ ^ O N i O ^ i t O CO CM COi-ii-i CO X CM *-"

C/3

ire co;

co

i 3

•S

ire X CO X 05 CM

X -t CO O CM iC X

1—1 CM

k,

= "O

0 0

1 0ta '1 ' 1' 1' 11 0 0

*s ° 3

ire t>

B ÖS

"-i

I

Vi

MIM

c

C C/3

O O CO CM lO

1 ÖS

to

E B

lO ire

-c

fl 0

CM cC CM

0 CM

3 C -0

t

3 c/3

o

3°

o

OS

^

HA

'Vi 0 3 0

O O

Vi

a

^

1-1

- 3 ''•

co

O O

-g

a

tre

H18 000

15 000 '

3 r-

140 613 577 270

'C

iC X 1 r' id 1~» i-H

^

O

35-^t"iO-^<r-icO

48 000 17 500 37 175 28 425

e "o M

t ^ C 0 0 5 O 0 5 X O O O O O X C J O ^ O O - ^ O O O - ^ O ^ W l ^ O O i ' O O " . L S W O X O c O X r ^ O O - ^ X C i - ^ f COCD^fCOOCMC^C^-CSOCO l O N ' + ' t i ' O t e N r t H H T t i

2 086 128 114 000 99 700

h

OJ

o

49 224

CO

a

CM

3 500 30 000 45 500 123 000

1'

20 000

1 fl° c

4 000

38 000

o

Ii

422 500 816 650 101 150 20 726 77 168 11 500

•v

o o

en

M -Q sa oc o y3

•v m

50 000 161 300 520 000 24 120

C3C

_c 'C

0> co"

66 700 240 000 5 600 29 000

C c3

i

Cu

•Si

K

WJ SO ^

E 3

t/3

170 BILAGA 9

Timplan för undervisningen vid kompletteringskurs och skogsskola Antal t i m m a r

Svenska språket Matematik Skogsbotanik Marklära Skogszoologi Skogsskötsel Virkeslära Skogsteknik Husbyggnadslära Vägbyggnadslära Skogsuppskattning Skogsindelning, skogs- och fältmätn. samt fotogrammetri Arbetsledning Författningskännedom Tjänstekunskap Vilt- och fiskevård Natur- och landskapsvård Park- och trädgårdsvård Idrott och skytte Reservtid Summa

Kompletteringskurs

Skogsskolekurs

10 110

—

Summa

50 145

50 110 50 60 40 495 190 550 20 50 205

— — — — 10 30 10

255 100 40 40 50 30 10 50 10

260 130 40 40 50 30 20 80 20

1 750

2 490

— — —

45 60 350 20

— 60

5 30

40 50 60 40 450 130 200

—

171 BILAGA 10 Statens skogsmästarskola — Undervisningens

1 Grundläggande

föreläsn.

övn.

timmar Förslag till kursplan 1960

1964/65

1963/64

1962/63 Ämne

omfattning

sum- före- övn. sum- före- övn. sum- före- övn. summa ma läsn. ma läsn. ma läsn. 4

| 10

11 | 12

ämnen

Fotogrammetri och fältmätning Mekanik och maskinlära

53 75 130

77 9

130 84 130

58 65 126

76 26

134 91 126

69 31 133

58 21

127 52 133

70 100 120

65 10

135 110 120

72 48

55 14

127 62

56 58

79 5

135 63

77 74

34 17

111 91

50 50

100 50

150 100

Summa

615 Procent av kursplan

100 Skoglig marklära

med

Skogsbiologi

Tillämpade

ämnen

Handelslära med bokföring Skoglig förvaltnings- och arbetslära Skogsindelning Skogs- och jordbruksekonomi Skogsskötsel

81 105 86

101 137

206 223

170 87

138 123

308 210

157 77

113 97

270 174

140 80

210 180

350 260

98 61 68 37 75

122 206 77 91

98 183 274 114 166

120 39 60 57 81

162 126 48 88

120 201 186 105 169

113 111 82 37 65

154 184 62 104

113 265 266 99 169

100 80 75 30 80

200 140 70 120

100 280 215 100 200

Summa

734 1345

685 1 389

714 1 459

930 1605

Procent av kursplan

20 40 14 18

20 40 14 18

16 20 24 14 46

16 20 24 14 46

16 19 19 16 31

16 19 19 16 31

25 20 40 15 40

25 20 40 15 40

72 Virkeslära

91 Orienteringsämnen Husbyggnadslära Muntlig framställning. . . Idrott Summa Procent av kursplan

66 Summa för läsåret Procent av k u r s p l a n . . . .

1081 90

889 1970 1 187 83 98 77

871 2 058 1230 76 87 102

844 2 074 1205 1 155 2 360 73 88

ov

2 7 Ai r<1966

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1965 1. Transportekonomisk forskning i Norden. 3. Enkelte mellomriksveger mellom Norge og Sverige. 4. Forskning af international politik. 5. Afro-asiatiske studier i Norden. 6. Utbildning av sjukhusadministratörer i Norden. 7. Nordisk forskningskonferens i Helsingfors.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR Systematisk

förteckning

(Siffrorna Inom klämmer beteckna utredningarnas nummer 1 den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Sammanställning av remissyttranden över författningsutredningens förslag till ny författning. Del 1. Allmänna uttalanden samt 1 och 2 kap. i förslaget till regeringsform. [2] Del 2. Kap. 3, 4 och 5 i förslaget till regeringsform. [3] Del 4. Kap. 7, 8, 9 och 10 i förslaget till regeringsform samt övergångsbestämmelserna. [34] Del 5. Förslaget till riksdagsordning. [37] Rättegångshjälp. [13] Godtrosförvärv av lösöre. [14] Fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap. [17] Fartygs befälhavare. Gemensamt haveri och dispasch. Ansvarsbestämmelser m. m. [18] Dagstidningarnas ekonomiska villkor. [22] Ändringar i ensittarlagen m. m. [26] Pensionsstiftelser II. [41] Författningsfrågan och det kommunala sambandet. [54] Radioansvarighetslag. [58] Mönsterskydd. [61] Riksdagens justitieombudsmän. [64] Kontinentalsockeln. [66]

Utrikesdepartementet Sveriges sjöterritorium. [1]

Försvarsdepartementet Soldathemsverksamheten. [52]

Socialdepartementet Tandvårdsförsäkring. [4] Institutet för arbetshygien och arbetsfysiologi. [24] Hälso- och socialvårdens centrala administration. [49] Mentalsjukhusens personalorganisation. Del n . Målsättning och utformning. [50] Barn på anstalt. [55] Samordnad rehabilitering. Del 3. Rehabiliteringsinsatser i näringslivet. [57] Vissa pensionsfrågor. [62]

Hemarbete och servicekontaktcr. [65] Kommunikationsdepartementet

Skånes och Hallands vattenförsörjning. [8] Friluftslivet i Sverige. Del II. Friluftslivet i samhällsplaneringen. [19] 1960 års radioutredning. 1. Radions och televisionens framtid i Sverige I. Bakgrund och förutsättningar, programfrågor. Organisations- och finansieringsfrågoi. [20] 2. Radions och televisionens framtid i Sverige II. Bildnings- och undervisningsverksamhet. Forskningsfrågor. [21] Vägmärken. [33]

Nykterhet i trafik. [35] Körkortet och trafikutbildningen. [42] Statens trafikverk. [43] Radiolag. [46] Statens vägverk. [47] Arbetstid och arbetsinspektion för vägtrafiken. [-

Finansdepartementet Måttenheter. [5] Uppbördsfrågor. [23] Nytt skattesystem. Remissyttranden. [28]

Ecklesiastikdepartementet

Antikvitetskollegiet. [10] 1963 års universitets- och högskolekommitté 1. I byggnaden av universitet och högskolor. Lokalit ring och kostnader I. [11] 2. Utbyggnaden av ui versitet och högskolor. Lokalisering och kostr der II. Specialutredningar. [12] De svenska utlandsförsamlingarnas ekonomi. [15] 1960 års lärarutbildningssakkunniga III. 1. Stud planer för lärarutbildning. [25] 2. Lärarutbildnir en IV. 1. [29J 3. Lärarutbildningen P7: 2. [30] Specialundersökningar om lärarutbildning V. [31] Fackutbildning i automatisk databehandling. [56] Kyrklig beredskap. [59] Vuxenutbildning i gymnasium och fackskola. [60] Lokaler för ungdomsverksamhet. [63] Jordbruksdepartementet Ny jordförvärvslag. [16] 1960 års jordbruksutredning. 1. De svenska joi bruksprodukternas distributions- och marginalfi hållanden. [27] Stöd åt hästaveln. [44] Skoglig yrkesutbildning. I. [67]

Handelsdepartementet Sveriges släktnamn 1965. [36] Beredskap mot oljeskador. [45]

Inrikesdepartementet Kommunalrättskommittén VT. Om den kommuni självstyrelsens lokala förankring. [6] VII. Komm nala bolag. [40] Praktik- och feriearbetsförmedling. [7] Arbetsmarknadspolitik. [9] Höjd bostadsstandard. [32] Affärstidsutredningen. 1. Affärstiderna, Del I. Mo och lagförslag. [38] 2. Affärstiderna. Del H. Kc sumentundersökning. [39] Gemensamma bostadsförmedlingar. [51] Polisutbildningen. [53]

K L BECKMANS TRYCKERIER AB STOCKHOLM 1965

? 7 Al R 1966